Den ii Juli f. m.
nugot annat Utsk. för att behandla Hr Frihts förslag, finner
jag ganska naturligt; ty vid behandlingen af Frih:s förslag
vid sista riksdag i samma ämne, uti hvilket Frih. vände upp
och ned på allting, sammanträdde Utsk. med StatsUtsk.
och förlorade troligen dervid hågen till några ytterligare
sammanträden i nämnde ändamål. Jag bestrider altså Hr
Frihts förslag på det högsta och yrkar bifall till betänk.
Jag tror, att det vore det olyckligaste, vi kunde besluta för
fäderneslandet, att återinföra 1810 års beskattningssystem,
ehvad brutto-inkomsten eller den behållna tages till beräk-
ningsnorm. Alla orättvisor uti ifrågavar. afseende äro vis¬
serligen icke nu förebyggda; men bördan ar nu åtminstone
icke så känbar, der den träffar, och hvar och en vet nu
skäligen snart, hvad han skall betala från den ena riksda¬
gen till den andra. Men efter Frih. Cederströms förslag
skulle man aldrig äga någon grund för en tillförlitlig be¬
räkning i detta fall, emedan hvar och en skulle söka visa
sin inkomst så liten sorn möjligt, och de redliga blefve de,
som linge betala både för sig och dem, som vore oärliga i
sina uppgifter. Jag hoppas, alt B.. o. Ad. icke drager i be¬
tänk. att afstå Frih. Cederströms förslag.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af några yttran¬
den af Hr Tham, som jag begärt ordet. Han har sagt,-att
år t8 r 1 fann man sig hafva missräknat sig på det beskattnrs-
system, som år iSio antogs. Detta är oriktigt. Beräknin¬
gen var på 2 millioner. Dessa utgingo. Men man tilläde
efteråt 5oo,ooo r:dr utan att öka bevilln:sprocenten , och der¬
af uppstod bristen. Hr Tham har vidare sagt, att systemet
icke är okändt, utan af Baron Görtz infördt. Exemplet är
besynnerligt valdt. Men om icke denne minister och hans
Konung fått sä olyckligt slut, som de fingo, hade sådana
omdömen af en person, som lika litet förstår att mäta den
ena eller andra af dessa mäns förtjenster, säkerligen uteblif-
vit. Man har sagt, att systemet är orättvist derföre, att
uppgifterna komme att blifva oriktiga, och man har åbe¬
ropat förhållandet för närvar, med taxeringarna i städerna.
JNTu beskattar man fartyget efter lästetal och lika, ehvad det
förer silfver och guld, eller lumpor. Månne också icke del¬
ta är orättvist. Samma olikhet finnes öfverallt i det nu så
beprisade systemet. Ytterligare har Hr Tham sagt, att jag,
enligt mitt förslag, beräknat 10 procts bevillning, efter an¬
tagande af 3oo r:dr såsom minsta brutto-inkomst på personen.
Det är nödvändigt att citera rikligt, då man upptager andras
satser till vederläggning. Procenten var nemi. 3, och med
en fraction för den uppgifna inkomstsumman och efter be¬
räkning af endast 100 r:drs inkomst för personen, eller min¬
dre än drängar allmänligen hafva, behöfde procenten beräk¬
nas till 10 för att erhålla öfver i5,000,000. Uppgiften, att
andra summor i mitt förslag skulle vara oriktiga, är lika
302
Den ii Juli f. m.
pålitlig. Hr Tham hade icke uraktlåtit att vid sisth riks¬
dag sådant anmärka, om det varit förhållandet; men han ak¬
tade sig derför. Vidare är det sagdt, att allmänheten skulle
söka att årligen uppgifva inkomsterna allt mindre och min¬
dre. Man har då förbisett, att sådant komme att strida emot
allmänhetens eget interesse; ty i samma stund som afgifterna
bestämmas efter det hela, ligger det i hvar och ens inte¬
resse, att uppgifterna blifva så höga som möjligt, på det af-
giftsprocenten må blifva så låg som möjligt. Härtill hehöf-
ves icke mycket stor räknekonst. Jag skulle således tro, att
vi kunna och böra antaga systemet af brutto-inkomsten så¬
som norm för beskattningen, och utan afseende på Görtz’s
öde yrkar jag det, underkastande mig det äfventyr, som
derpå kan följa.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å hvad Bevilln.Utsk. yttrat, rÖr:de förslaget att antaga
ibio års bevillmsgrunder.
Ropades starka ja, samt några få nej.
Frih. Gederström begärde votering.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Jag har afhållit mig
från deltagande i discussioncn, emedan jag ansåg saken vara
så klar i sig sjelf, samt var öfvertygad, att Frih. Ceder¬
ström icke skulle fullfölja sitt påstående, då han befann,
att ingen mera försvarade detsamma; men då jag nu hört
Hr Frih. begära votering, så, och om ban icke derifrån
skulle vilja afstå, önskar jag, på det opinionen icke må
missledas, ingå i en vederläggning af Hr Frih:s sats. Jag
hemställer nu emedlertid, om han icke afstår från sin be¬
gäran om votering.
Frih. Cederstöm: Jag kan icke finna något skäl eller
anledning att afstå från min begäran om votering, och för¬
modar, alt Hr Gr. o. Landtm, icke vidare tillåter discus-
sion, sedan votering blifvit begärd.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-
propos.:'
Den, som hifaller Bevilln.-Utsk:s yttrande, hvarige¬
nom det afstyrker antagandet af 1810 års bevillmsgrunder,
voterar
>a;
f den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. antaga 1810 års bevillnts-
grund efter inkomst, dock så, att bevillningen skall utgå
efter bruttoberäkning och procenten bestämmas i förhållan¬
de till hela Rikets sammanlagda inkomstbelopp, hvilken be¬
stämmelse genom R. St:s Fullmägtigc i Banken och Riksg.-
cont. verkställes.
Den ii Juli f. ra. 3o3
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 5i.
Nej — 7.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den n Juli 1834.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3:ne prot.-utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes den på förmiddagen i dag började pröfningen
af Bevilln.Utskrs utlåt. N:o i5, i anledn. af de vid betänk,
om grunderna för den blifvande allm. bevillningen gjorda
anmärkningar.
2:dra punkten, ang:de bibehållande af i83o
års bevilln:sgrunder.
Bifölls.
3: d j e punkten, ang:de skyddsafgiftens utgö¬
rande från fyllda 18 år.
Hr Tham, Wolrath: I denna fråga, huruvida skydds-
afgiften bör beräknas från fyllda 17 eller 18 år, är jag icke
af lika tanke med Bevilln.Utsk. Vid en riksdag som denna,
då man allmänt hör fråga vara om behof af ökade afgif-
ter, tror jag det icke vara rådligt att minska de inkomster,
som staten enligt i83o års bevilln:sstadga uppburit. Jag
skulle önska, att man slapp att öka dem; men att minska
dem anser jag vara oriktigt. Om man beslutar den förän¬
dringen, att skyddsafgiften skall utgå från i8:de året, lärer
det göra en minskning uti inkomsterna af omkring 20,000
r:dr, så mycket svårare att ersätta, om StatsUtsk:s förslag
bifalles, enligt hvilket mantalspenningarna, som förut beräk¬
nats från i5:de året, skola utgå från fyllda 17 år, i hvil¬
ken händelse det äfven vöre lämpligt, att skyddsafgiften be¬
räknas från samma ålder, och hvadan jag således anhål- ( ,
ler om den förändring i denna punkt af Utsk:s utlåt., att 1 •
skyddsafgiften må beräknas från fyllda 17 år.
R. o. Ad. beslöt den förändring uti Utsk:s förslag i
denna punkt, att skyddsafgiften borde utgöras från fyll¬
da 17 år.
4:de punkten, ang:de Erik Nilssons från Nor¬
3oij
Den ii Juli e. m.
ra Jemtland motion om förändring i bestämmel¬
sen om bevilln:safdrag å ränta för skuld.
Bifölls.
lraor 5:te punkten, ang:de väckta frågor om bevill¬
ning å öfve r fl ödsar tikla r.
Hr von Holl enil a usen, Mich. Silvius: Det är icke
i afsigt att återupplifva en fordom varande beskattning, med
afseende å de stora bidrag, som vår Regering behöfver, utan
det är af orubblig öfvertygelse om nödvändigheten att mot¬
arbeta sådana missbruk, som leda til! sedeförderf och vek¬
lighet, som jag föreslagit en personel consumtionsafgift för
att åstadkomma någon bejd deruti. Jag har föreslagit denna
afgift att utgå för bruk af brännvin och inhemska spirituosa,
ut- och inländska spirituosa samt viner, för spel om pennin¬
gar, samt för caffe', the' och chocolad. Jag har förslagsvis
uppsatt afgiften härför och efter hvilken beräkning en sådan
afgift kunde uppgå till omkring 3oo,ooo r:dr; men det är
ej siffran jag fästat mig vid. Jag har vidare föreslagit, att
endast mankönet skulle påföras afgift för bruk af spirituosa
samt spel, och att böterna för öfverträdelse!’ skulle tillfalla
församlingens fattiga med fyrdubbla beloppet af afgiften,
utan afseende på, om det en eller flera gånger förnyats,
samt att böterna kunde uttagas af kyrkovärdar eller kyrko-
råds-ledamöter, såvida öfverträdelsens verklighet icke be¬
streds, i hvilket fall, om den vid domstol likväl pröfvades
hafva ägt rum oaktadt föregånget förnekande, böterna bor¬
de fördubblas; och slutligen har jag nämnt, att man vid
uppgiften till mantalsskrifningen endast behöfde uppgifva sig
efter ofvannämnde artikel hel och hållen eller bestämd §.
deraf. Jag tror, mina Hrr, att detta är en ganska vigtig
sak. Jag bar fästat uppmärksamheten på förhållandet här¬
med i andra länder och funnit, att uti despotisk t styrda län¬
der, vare sig monarkier eller republiker, är det ofta man
finner detta lemna ett fritt spelrum åt passionerna till en
skadlig riktning för samhället, emedan man velat begagna
det såsom en afledare för uppmärksamheten på den allmänna
förvaltningen. Men jag tror, att hos ett folk med lagbun¬
den frihet, och som älskar densamma, är det af stor vigt, att
man söker bibehålla moralitet hos nationen, emedan det är
den enda säkra grundvalen för ett lands trefnad och styrka.
Det är på dessa skäl, som jag tror, att man bör taga ett
steg på den vägen, som ej vilseför. Jag erkänner, att ett
stort steg blifvit taget på den vägen genom StatsUtskls till¬
styrkande om lotteriets afskaffande. Må vi fortgå på denna
väg, och vi skola vinna derpå mera, än på allt annat. Jag
anhåller derföre, att R. o. Ad. måtte, på sätt jag föresla¬
git, antaga en personel consumtions-afgift på de 4 punkter,
jag förut haft äran nämna.
Hr
Den 11 Juli c. m.
3 jS
Hr Tliam, Wolrath: Lika med Hr v. Hohenhausen
tror jag, att lagstiftaren framför allt måste afse bibehållan¬
det af moraliteten inom nationen;' men just för detta ända¬
mål mäste han vara mycket försigtig alt icke vidtaga sådana
författningar, som i sin tillämpning äro orättvisa och kunna
föranleda till lagbrott, ty det är dessa lagbrott, som demo¬
ralisera nationen, då de gifva förakt för lagarna och deras
verkställare, och det är detta, som skulle inträffa genom
hvad Ilr v. Hohenhausen föreslagit. Jag ber att få upptaga
hans förslag i den ordning det förekommer. Det första är
en skatt för hvar och en, som super brännvin. Denna skul¬
le förnämligast drabba CondeSt. Jag minnes, att vi tillför¬
ne ägt en sådan författning, som ålade hvarje bonde i2sk:s
afgift för rättigheten att supa brännvin; men jag minnes äf¬
ven, att delta påbud ingalunda föranledde lill minskning i
brännvinsåtgången, men deremot till oriktiga uppgifter vid
mantalsskrifningen, då en mängd afsade sig denna rättighet,
hvaraf de likväl fortfarande begagnade sig. Staten vann rin¬
ga derpå, kronohetjenitigen något, men demoralisationen vänn
mest. Jag kan således icke annat an afstyrka återupplifvan-
det af en författning, som jag är öfvertygad skulle befordra
brotten, och dessa brott anser jag vida skadligare, än en
och annan sup mera. Den andra frågan rör bruket af vi¬
ner. Detta bör icke kunna föranleda lill brottslighet, men
denna afgift vore orättvis; ty den, sorn högst sällan kunde
hafva tillfälle alt, då en van kom lill honom, bjuda ett
glas vin, skulle betala lika mycket med den, som dagligen
njuter deraf, och det vore orättvist, och någon gradation i
aigiften kan ej heller bestämmas. Alt beskatta caffe-drick-
ningen skulle isynnerhet drabba qvinnokönet i städerna, och
jag hemställer, huru rättvist det skulle vara för städernas
invånare; ty jag är Öfvertygad, alt storsta delen af den fat¬
tigare classen hafva sin frukost i ett dåligt caffe' för vida
bättre pris än något annat, och jag kan således icke finna
det vara rättvist att beskatta denna njutning, synnerligast
som densamma, likasom njutningen af vin, är beskattad ge¬
nom tnllafgifter, hvilken skatt är vida rättvisare, emedan
den drabbar den mera, som mera förtär, och den mindre,
Som deraf mindre njuter. Jag vet visserligen, att det finnes
länder, der man sökt att införa en personel consumtions-
nfgift; men jag tror, att det skett af nöd och brist och emot
nationens önskan. Hvad taxationen för kortspel beträffar,
skulle jag för min del kunna ingå derpå, emedan jag nytt¬
jar det så litet. Men äfven denna beskattning vore orättvis,
emedan den, som sjelf icke vore road af spel, skulle blifva
tvungen att icke hafva en kortlek i sitt hus, och den, som
spelar någon gång, skulle få betala lika med den, som spe¬
lar alla dagar. Rätta sättet deremot att beskatta spelet är
att lägga skatten på kortlekarna, i hvilket afseende ett för-
9 H. 39
3oG
Den ii Juli c. m.
slag redan är justeradt inom Bevilln.Utsk., och hvarigenoni
åtminstone den fördelen vanns, att man icke nödgades er¬
lägga bevillning för hvad man icke 'njuter. Jag måste be¬
strida, hvad Ht v. Hohenhausen föreslagit, och anhålla om
bifall till hvad Utsk. i dessa afseenden tillstyrkt.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag skulle icke
ansett det behöflig t att yttra mig i detta ämne, om jag icke
förra gången, detsamma förevar, yttrat mig för den indirecta
bevillningens företräde framför den directa, hvaraf man skul¬
le kunna sluta, att jag önskade äfven en sådan indireet be¬
villning, som Hr v. Hohenhausen föreslagit. Men sådan är
icke min mening, ty jag kan icke hylla Hr v. Hohenhausens
sats, att den indirecta bevillningen bör läggas på consumen-
ten sjelf, utan på det, sorn consumeras. Det är på delta
sätt, sorn jag anser den indirecta beskattningen böra utgå.
Hr Tham har så fullständigt utvecklat orättvisan af motsat¬
sen, då lian visat, huru den, som en gång om året dricker
en bouteille vin, skulle få betala lika hög afgift som den,
som dagligen njuter deraf, att jag icke har annat att til¬
lägga, än den lifliga önskan, att Utsk., vid uppgörande af
bevillningen, i allmänhet täcktes hulla den lofven, som Utsk.
gifvit uti en föregående punkt, der Utsk. medgifvit förmå¬
nen af den indirecta beskattningen samt lofvat, att å den
inom RiksSt. yttrade opinion om den indirecta beskattnin¬
gens företräden framför den directa fästa allt det afseende,
som med rättvisa och billighet kan förenas; och jag gör mig
således förvissad om, att Utsk., som dertill blifver i tillfälle,
då Utsk. ännu icke afgifvit sitt förslag i de delar, der in-
direct beskattning kan komma i fråga, och betänk, rörande
stämplade pappersafgiften i dag blifvit återreniitteradt, icke
skall underlåta att använda den princip, som Stånden god¬
känt. Jag afstyrker för min del Hr v. Hohenhausens be-
skattn:sförslag och anhåller om bifall till Utsk:s tillstyrkan¬
de i denna del af utlåt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag respecterar oändligen
de motiv, som föranledt Hr v. Hohenhausen att yrka afse¬
ende på förslaget uti sin vid betänk, bifogade reservation;
men jag kan likväl icke gilla hans åsigt. Lika med hvad
2:ne ledamöter yttrat, tror jag nemi., att förslaget skulle
verka motsatsen af hvad det åsyftar, och jag skulle t. o. m.
tro, att det vore rent af omöjligt att åstadkomma en sådan
consumtionsafgift; ty en sjuk t. ex., som efter läkarens fö¬
reskrift förtärde vin, utan att hafva anmält sig till afgift för
bruket deraf, skulle ju göra sig skyldig till ett lagbrott.
Alt på samma gång vilja förbjuda bruket af caffe', the' och
chocolad, som man vill förbjuda bruket af spirituosa, anser
jag vara tvenne ändamål, som upphäfva hvarandra, helst
jag vet, att uti de länder, der man med mera fanatism än
här söker bereda nykterhetsföreningarnas framgång, bruket
Den li Juli e. m.
af förstnämnde drycker uppmuntras. Vill man derföre bort¬
taga det ena, måste man låta det andra stå qvar, Jag skul¬
le dessutom anse det ganska illa, om man på det föreslagna
sättet ville blanda sig uti den enskilda hushållningen och
för consumtionen bestämma en afgift, som bör utgå genom
tull eller accis. Jag afstyrker således på det högsta, hvad
Hr v. Hohenhausen i sin reservation föreslagit.
Hr von Hohenhausen: Det har blifvit invändt emot
milt förslag, att det vore orättvist derföre, alt det lika tungt
skulle drabba den, som sällan, som den, som ofta begagnar
sig af de uppgifna sakerna; men härvid är dock att anmär¬
ka, att hvarje gång, jag hegagnar mig deraf, betalar jag icke
blott varans värde, utan äfven tullafgiften, såvida den icke
blifvit införsnillad; hvadan jag således icke kan finna någon
orättvisa härutinnan, enär, hvad spel beträffar, kortpennin¬
garna uppgå till högre belopp, än hela afgiften, och afgif-
ten för förtärandet af brännvin uppyäges af några supar,
samt caffe'- och the'-afgiften af några koppar häraf, hvar¬
förutan jag skulle tro, att man mäste medgifva mig, att
många husfäder gerna skulle se, att deras barn afhölle sig
från bruket af dessa saker, och gerna utbetalade dessa fro-
noutskylders belopp till dem för att förmå dem afstå frän
bruket deraf. Hvad jag nämnt om barn, gäller äfven om
tjenstefolk. Det är äfven sagt, att denna skatt skulle falla
tungt på städerna. Jag skulle tro, att städerna icke ärode,
sorn äro tyngst beskattade uti yårt land. Gr. Horn har för¬
menat, att det icke stod tillsammans alt förbjuda de öfriga
sakerna, på samma gång sorn man ville förbjuda brännvins-
consumtionen. Men här är icke fråga om något förbud,
ulan endast om en påminnelse i debetsedlarna.
Hvad fanatismen med nykterhetsföreningarna beträffar,
kan allt blifva fanatism, om det drifves lill ytterlighet och
är grundadt på tvång, För min del inser jag det vackra
och ädla uti dylika inrättningar, ehuru jag sjelf icke delta¬
git i någon sådan. Hvad indirecta beskattningen beträffar,
har jag redan omtalat osäkerheten deraf. Jag har sett i an¬
dra länder, att om blott fjerdedelen inginge af hvad sorn i
tull borde erläggas, skulle en stor del af skatterna kunna
umbäras. Det är i allmänhet vid de indirecta skatterna,
som controllen möter mycken svårighet. Då jag sålunda icke
finner mig vederlagd af de skäl, som emot mitt förslag blif¬
vit framställda, får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om
propos. på antagande af den personella consumtionsafgift,
som jag uti min reservation haft äran föreslå.
Utsk:s yttrande i denna punkt bifölls.
6:le punkten, angående väckt fråga om he-
v i 11 n i n g för f u 11 m a g t å k a r tfk t e r.
Bifölls.
3oS
Den ii Juli c. qj.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Sorn jag rålia t vara
fränvar. vid början af delta plenum, och ett beslut derun¬
der blifvit faltadt, hvilket jag ej kan gilla, det nemi., att
skyddsafgiften blifvit antagen att utgå från fyllda 17 år,
i stället för från fyllda 18 år, enligt Utsk:s tillstyrkande,
måste jag emot detta beslut till prof. anmäla min reservation.
Gr. Cronhjelm, Otto A11 g.: Jag har icke deltagit
i discussionen öfver detta utlåt, derföre, att jag nästan i allo
gillade detsamma. Äfven jag var fVånvar., då skyddsafgiften
vid början af detta plenum förevar; och som, emot min me¬
ning och [Jtskis tillstyrkande, E. o. Ad. förflyttat skyddsaf-?
giften från i8:de till iylde året, får jag äran anmäla min
reservation emot detta heslut, som jag anser obilligt och
orättvist.
Ånyo föredrogs Lag.TJtsk.‘s d. 3o sisth Juni e. m, på
bordet lagda utlåt. N:o 81, i anledn. af K. M:s nåd. skrif¬
velse med öfverlemnande af Lagcommitteens förslag till
allmän civillag, äfvensom öfver väckta motioner, hvilka
härmed stå i sammanhang.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag skall söka att i
största korthet sammanfatta de anmärkningar, jag har att
mot detta utlåt, afgifva.
För det första får jag tillkännagifva, att jag icke kan
gilla de skäl, hvarpå LagUtsk. grundat sin vägran, att lill
behandling upptaga det nya lagförslaget. Jag godkänner in7
tet enda af dessa skäl, ehuru jag medger, att de äro skick¬
ligt sammanförda ocji ordnade; men då jag icke ämnar yr7
ka, att LagUtsk. vid denna riksdag skall företaga lagförsla¬
get till granskning, vill jag icke uppehålla mig med utveck¬
lingen af grunderna för min med Utskls i denna del mot-r
salta öfvertygelse. Jag får således fästa rriig först viri 2
punkten, deri Utsk., i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
LagUtsk. vid förra riksdagen, tillstyrkt, att R. St. måltp
hos K. M. anhålla om uppgörande af en jeninförelse-tableau
emellan stadgandena i vår gällande lag och lagförslaget,
dervid Utsk. gjort åtskilliga tillägg i afseende på criminal
Jagförslaget. Jag godkänner detta, men får dock fästa upp¬
märksamheten på den föreslagna formen för tableauen, hvil¬
ken, efter Utskrs föi ■slag, skulle komma qtt innefatta eu
jemnförelse emellan de olika stadgandena, med endast hän¬
visning till de i lagförslaget upptagna moliver. Jag skulle
likväl vara af den mening, att äfven motiyerna borde infö'7
ras i tableauen i sammandrag, hvarigenom både tableauen.
Liefve mera fullständig och hela det nya lagarbetet lättare
öfverskådligt fqr dem, sorn derom ville taga en närmare
kännedom , såväl till grunder sorn resultater. En hvar
bildad person kunde då lätteligen inhemta dessa hufvud-
grundrr, hvilket Iian troligen icke gjorde, 0111 han nödga-
Den i i Juli e. t».
3 09
des förskaffa sig en tjock och dyr bok, hvars studium tor¬
de afskräcka ganska många, hvilka icke gjort lagkunskapen
till sitt yrke; och då det är af vigt, innan en ny lag gifves
ett folk, att det känner, i hvad mån denna lag ingriper i
dess förhållanden, huru den rätteligen bör förstås, och i
hvad afseende den kan komma alt verka på dess frihet och
förkofran, så tror jag, att ju fullständigare tableauen kan
blifva, ju bättre är det. Jag anhåller således, att Utsk.
läcktes fästa uppmärksamhet vid den amplification i 2tdra
punkten, som jag begärt i afseende på tableauens form.
Ulskts förslag i 3:dje punkten, alt It. St. måtte till K.
M. frambära den und. önskan, att, till förenkling af vårt
lagverk, alla nu gällande stadganden, som höra till 17^4
års lag och uti särskilda författningar äro intagna, mätte
till deras hufvudsakliga rätta innehåll införas i berörde
lag, i sammanhang med densammas öfriga text, i den ord¬
ning ämnenas natur fordrar, samt att berörde arbete kunde
i möjligaste måtto påskyndas, så att det ifrågavar. lag-
yerket må i god tid, innan nästa lagtima riksdag bör in¬
falla, genom trycket komma till allmänhetens kännedom,
kan jag för min del icke gilla, dels i anseende till den i
min tanka oriktiga princip, hvaruppå det stödjer sig, dels
emedan blotta verkställigheten af denna codilieation skulle
medföra de största svårigheter och föranleda till icke obe¬
tydliga kostnader, synnerligast som en ny committé' i och
derför måste nedsättas. Jag föreställer mig, att de leda¬
möter af LagUtsk., som tillstyrkt denna codiöering, utgått
från den synpunkt, att någon omarbetning af lagen hvarken
vid denna eller nästa riksdag kunde eller borde komma j
fråga, och att man skulle hafva uppfyllt allt, hvad R. St.
vid 1810 års riksdag begärde, blott man på ett ställe sam¬
manförde alla de särskilda spridda författningar, som nu ut¬
göra vår lag; men jag tror för det första, att den för Lag-
committden utfärdade inslruction mer än tillräckligt veder¬
lägger den mening, som från ett och annat håll sökt göra
sig gällande, nemi. alt afsigten med förordnandet af en
Lagcommitle' endast skulle varit att få den gamla lagen
med tillhörande författningar codifierad. Nämnda instruction
var tvärtom ganska vidsträckt. Den lemnade nemi. commit-
te'en rättighet alt föreslå både förtydliganden och förän¬
dringar i den gamla lagen; att, der sådant af ett förändradt
tidsskick påkallades, undersöka, huruvida de gamla grund¬
satserna icke borde utbytas emot nya, med nuvarande för¬
hållanden mera öfverensstämmande, med ett ord, att omr
arbeta lagen, så vida så skulle nödigt anses. Jag har an¬
ledning att förmoda, att verba formalia i denna instruction
bär komma att framställas, och jag anhåller då, att R. o.
Ad. läcktes fästa noga uppmärksamhet vid desamma. För
det andra tror jag, att det största lytet i våra lagar och
de största olägenheterna för vår lagskipning är den piängd
Den ii Juli e. m.
af författningar vi äga, som gör det nästan omöjligt ens för
domaren, ännu mera för allmänheten, att veta hvad som är
lag. Detta vållar mer än något annat den tilltagande mäng¬
den af rättegångar. Man ser den ena advocaten vinna på
någon gammal författning, som ingen känt, den andra hop¬
pas vara lika lycklig i hitteväg, och med detta hopp blän¬
dar han ofta sina principaler. Sällan vet han nu, om för¬
fattningen är upphäfven eller gällande, ty man har ju t. o.
m. sett skiljaktiga författningar utfärdas inom samma år; och
det är i anseende till denna massa af hvarannan i mer el¬
ler mindre mån motsägande författningar, som folket vant
sig vid att tro, att det beror på domaren och icke på la¬
gen att gifva rätt åt hvem han behagar, d. v. med andra
ord säga, man betviflar, att det gifves någon säkerhet för
hvad som är rätt, och folkets missnöje under en vacklande
lagskipning drabbar således dem, som skipa lagen i stället
för sjelfva lagarna, hvilka man ej aktar, då man ser dem
kunna tydas efter hugskott. Om nu en sådan codifiering
skulle äga runi, som LagUtsk. föreslagit, blefve förhållan¬
det ännu värre, emedan man nu, genom att läsa författnin¬
gen in exteuso, åtminstone någorlunda kan stadga sitt be¬
grepp om dess mening, hvilken då skulle komma att be¬
stämmas af en redactipns-committe's förmåga att uppfatta det
rätta innehållet, såsom LagUtsk. uttrycker sig. Då jag så¬
ledes tror, att det vore fullkomligt ändamålslöst att få en
sådan codifierad lag, kan jag icke annat än på det högsta af¬
styrka Utsk:s förslag i denna punkt.
Beträffande vidare sältet att verkställa lagförslagets
granskning vid en kommande riksdag, har Utsk. ansett nu-
var. Ständer icke kunna grundlagsenlig! fatta något beslut i
den delen. Detta yill jag just icke bestrida; men jag tror
likväl, att Utsk. bort något mera fästa sig vidden ingalun¬
da oriktiga omständigheten, huru lagförslaget skall behand¬
las, och tillse, om icke någon genväg i detta fall kunde be¬
redas genom en grundlagsförändring. Jag har från något
håll hört, att man i Constit.Ulsk. ämnar framställa förslag
till en dylik grundlagsförändring, åsyftande, alt R. St. skul¬
le kunna directe, utan att förut höra LagUtsk., företaga lag¬
förslaget till pröfning, och att deryid i öfrigt skulle tillgå
på sätt son) vid antagandet af f/34 års lag, då discussionen
fördes in pleno pleporum och Lagconjmissionens ledamöter
voro tillstädes för att tillhandagå med upplysningar, hvarvid,
då några väsendtligare anmärkningar gjordes, desamma re¬
mitterades till pommitterades vidare behandling och utlå¬
tande. Jag tror, att Utsk. bör taga denna tanke i öfver¬
vägande, ehuru jag för min del icke anser ett sådant tillägg
vara nödvändigt, emedan jag tror det vara riktigt, att ett
Utsk. kommer att behandla lagen, innan den lill anta¬
gande hos Stånden förekommer. Men i det fallet ser jag
icke något hinder, att ji; icke R. St., med stöd af 36 §.
D « n 11 Julie. m.
Riksd.Ordn., skulle kunna vid nästa riksdag förordna ett sär¬
skildt Ulsk., som icke toge befattning med något annat ären¬
de än lagen.
Slutligen anser jag det vara af väsendtlig vigt, att Ulsk.
tillstyrker R. St. att hos K. M. anhålla, det K. M. täcktes
vid nästa riksdag förelägga R. St. en fullständig propos. så¬
väl i afseende på civil- sorn criminal-lagcn, en propos., der¬
uti Regeringen bestämdt uttalar sina åsigter i de vigtigare
rättsfrågorna. Hvad criininal-lagförslaget särskildt beträffar,
lärer det icke ens sättas i fråga, att det skulle inkomma
till R. St., utan att Regeringen tillkännagifvit sina åsigter
deröfver; men jag tror, att detta är nödigt, äfven hvad ci¬
villagen beträffar, så att Representationen för sina beslut
icke må sakna all ledning från Regeringen; åtminstone må¬
ste R. St., i händelse Regeringen är af den åsigt, alt den
civila lagstiftningen bör utgå från folket, undfå ett tillkän-
nagifvaride, alt Regeringen antager, hvad folkets represen¬
tanter i delta afseende besluta, på det alt tiden icke onö¬
digtvis må förspillas med granskning af en sådan ”lunta” som
nya lagen, tilläfventyrs endast för att lemna Regeringen till¬
fälle att genom vägrade bifall till de beslutade förändrin¬
garna visa, huru litet hon älskar nouveaute'er och huru
omogna de ifrågaställa reformförslagen varit.
Mina anmärkningar sammanfattas sålunda i följande punk¬
ter. För det första ogillar jag de skäl, uppå hvilka Utsk.
underlåtit att företaga lagförslaget till granskning; för det
andra instämmer jag i Utsk:s uti 2:dra punkten framställda
förslag, att R. St. måtte till K. M. ingå med und. anhållan
om uppgörande af en tableau öfver lagförslaget, likväl med
det tillägg, att denna tableau måtte innehålla icke blott hän¬
visning till de i lagförslaget upptagna motiver, utan äfven
dessa motiver i kort sammandrag; för det 3:dje äfstyrker
jag en und. anhållan om codifiering af författningarna och
lagboken; för det \'.de önskar jag, att Utsk. måtte fästa
närmare uppmärksamhet vid sättet, huru lagförslaget vid en
kommande riksdag skall behandlas, och huruvida någon väg
till detta mål kan beredas genom en grundlagsförändring,
och för det 5:te anhåller jag, att Utsk. äfven ville fästa sin
uppmärksamhet derpå, att R. St. vid en kommande riksdag
icke, såsom vid denna, blott må få emottaga ett naket lag¬
förslag af en committé', utan en fullständig propos., efter
hvilken R St. kunna ordna sina arbeten i denna vigtiga
fråga. Uppå dessa skäl anhåller jag om återremiss af utlåt.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Äfven jag anhål¬
ler om återremiss af detta LagUtskrs utlåt. Med den lifli-
ga önskan, jag hyser, att en gång se våra lagar förbättrade
och förenklade, är det naturligt, att äfven jag högligen ön¬
skar att få se detta lagverk, som till en del, nemligen ci¬
villagen, blifvit öfverlemnadt till R. St:s granskning, en
3i2
Den ii Juli c. m.
gång pröfvadt. Af detta mitt yttrande skall det t’äl synas,
som om jag ogillade, att Utsk. icke till granskning företa¬
git den del af arbetet, som blifvit till Utsk. öfverlemnad;
men dä jag lifligt önskar, att denna granskning måtte ske
på ett sätt, så att den måtte göra rättvisa åt de delar af
förslaget, som förtjena den, och förkasta sådant, sorn icke
öfverensstämmer med Svenska folkets önskningar och för-*
dringar, liar jag inom mig måst sladga den öfvertygelse, att
denna riksdag icke vore den, som borde granska lagförsla¬
get, och jag har således, ehuru lika med Hr Dalman ogil¬
lande en del af LagUtskts motiv för uraktlåtna gransknin¬
gen, icke kunnat annat än vara glad öfver, att någon gransk¬
ning icke ägt rum, och jag skall således Öfvergå lill det,
som nu egentligen är föremål för Utskrs behandling. Utsk.
har uti 2tdra punkten tillstyrkt, att R. St., i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med deras vid sisth riksdag i ämnet af-
låtna und, skrifvelse, skulle göra det och det. Hr Dalman
har redan utvecklat, hvad Utsk. här har föreslagit. Till
en del har äfven jag, såsom ledamot af sista riksdags Lag-
Utsk., lagt grunden till ett sådant beslut. Jag kan icke
vara mig olik, och jag önskar, att den måtte sättas i verk¬
ställighet. LagUtsk. har likväl till en del utsträckt den ta-
bleau, som R, St. begärde, till en annan del inskränkt den¬
samma.
För min del skulle jag, då jag gillar den utsträckning,
Utsk. gjort, lika med Hr Dalman Önska, att de motiver,
som skola visa fördelen af det nya förslaget framför gamla
lagen, kunde på samma ställe sammanföras och ligga åskåd¬
liga för en hvar, sora hade tableauen, och jag skulle ytter¬
ligare vilja tillägga den önskan, att, sedan denna tableau
blifvit fullständigt uppgjord, densamma måtte blifva till tryc¬
ket befordrad och för ett lindrigt pris allmänheten tillhan¬
dahållen, på det hvar och en måtte blifva i tillfälle att gö¬
ra sig underrättad om dess innehåll; äfvenledes ber jag att
få fästa uppmärksamheten derpå, att samma skrifvelse till
K. M. måtte få uttrycka en und. anhållan, att, som civil¬
lagförslaget är utgånget ur bokhandeln, en ny upplaga måt¬
te blifva föranstaltad och allmänheten till lindrigt pris till¬
handahållen, så att en hvar derom måtte kunna taga nödig
kännedom. Jag har ett så mycket större skäl för denna
min önskan, som jag icke helt och hållet gillar Hr Dalmans
åsigt, att propostr i afseende på civil lagstiftning i sin hel¬
het böra framställas af Regeringen. Jag för min del tror,
att civillagarna äro af natur, att det är folket, som bor
tillkännagifva, när det önskar en förändring af dessa lagar.
Man säger, att sådant icke kan ske derföre, att folket icke
tillräckligen känner lagarna; men jag tror, att del, kan ske,
om de åtgärder vidtagas, som jag föreslagit, och jag är öf-
vertygad, att om lagförslaget blir tillräckligen bekant, sko¬
la
D c w n J ii 1 i e, m.
la inom nästa riksdag rösterna uttala sig på ett säkrare sätt
än nu, och jag är öfvertygad, att den röst, som höjer sig
med full majoritet för att begära en förändring i våra civi¬
la lagar, skall alltid få ett echo från Regeringens sida att
gifva åt Svenska folket en lag, sorn det önskar.
Annat anser jag förhållandet vara med criminallagen
och rättegångsordningen. Der tror jag det vara Regeringen,
som skall taga initiativet och säga: detta är den lag, som jag
anser vara den rätta; delta är den rättegångsordning, som
jag anser böra följas. Detta är min åsigt af detta ämne.
Måhända misstager jag mig; men jag har länge hyst denna
öfvertygelse, och det är således dessa tillägg, jag skulle ön¬
ska, att LagUtsk. ville göra vid 2:dra punkten af sitt utlåt.
Tredje punkten af TJtsk:s utlåt, befarar jag endast är
ett genljud af åtskilliga satser, som alltför mycket vunnit
gehör bland dem, som icke tagit kännedom om förhållan¬
det från sin början och som finna det angenämt att qvarstå
vid en bristfällig, ioo-årig lag. Man har nemi. begärt en
codifiering af 17II4 års lag, d. v. s. att tillskrifva allt, hvad
sorn nu gäller sorn lag. Jag skulle önskat, att ett sådant
förslag icke framkommit till R. St. Jag bekänner, att Lng-
Utsk. icke gjort sig reda för vidden af detta arbete och för
följderna deraf, i händelse någon kunde uppgöra en sådan
codifiering. Skulle det ske med framgång, skulle vi först
kunna förflytta oss hundrade år tillbaka; i annat fall tror
jag, att man fullgjort, hvad som blifvit hegardt. Jag an¬
håller att ur den för Lagcommitte'en utfärdade instruetion
få uppläsa så mycket, som rörer detta ämne, hvaraf det
skall visa sig, alt Lagcommitte'en till punkt och pricka full¬
gjort, hvad den haft sig uppdraget, och gjort en sådan co¬
difiering, fastän tidens fordringar och kraf dervid blifvit
iakttagna. 2:dra punkten uti denna instruetion innehåller, att
1734 års lagbok, i anseende till dess yttre form och indel¬
ning i vissa balkar och capitel, må dervid tjena lill grund
och efterföljd, hvilket både syntes instämma med LagUtskts
yttrade önskan och vore af sä mycket större vigt, sorn den¬
na indelning ägde värde och aucloritet af sin ålder samt
bidroge dertill, att den nya lagen lättare fattas bade af fol¬
ket och embetsman, för hvilka den således blefve mindre
främmande. Här är till en början sagdt, hvad Comtnitteen
äfven har fullgjort; ty samma balkar och capitel och sam¬
ma rubriker återfinnas i förslaget, med någon obetydlig
skiljaktighet. Sedermera säger instruetionen uti 3:dje punk¬
ten, att alla de påbud, som särskildt äro utfärdade oell hö¬
ra till allmänna lagen, sammandragas och der införas i den
ordning, ämnenas natur del fordrar. Detta är jlist en co¬
difiering. De, som yrkat codifiering blott såsom codifiering
af det närvar., hafva ej gjort sig mödan att läsa efter för¬
sta colon; ty derefter följer: ”att hvarje ämne med nog-
9 II. 4»
I
Den n J lili c. lii.
g r,i nnliet urskiljes och hän fores eller flyttas till sitt behöri¬
ga ruin; att ur lagen uteslutes, hvad som antingen der el¬
ler i ännu gällande författningar icke står i förhållande till
förändrade omständigheter; att der, hvarest fordras ändring
eller tillägg, sådant må föreslås; att lagen, der den är tve¬
tydig, mörk. eller ofullkomlig, må förklaras och förbättras;
att för mål och redan kända händelser, hvarpå beskrifven
lag icke finnes, ny lag må föreslås, samt att de läror utre¬
das, som äro i lagen nödiga, men vår lag antingen saknar,
eller ofullständigt afhandla]-; och borde iakttagas, att när
förändringar, tillägg eller nya stadganden af committeen fö¬
reslås , de skäl och grunder, som dertill föranleda, särskildt
uppgifvas och utredas.”
Efter denna föreskrift hafva committerade gått till vä¬
ga och uppgjort sitt arbete, och man har lagt dem till
last, att de infort i förslaget dessa nya läror; men de haf¬
va blott alternativt framställt dem till följd af deras in-
struction. Dessa alternativer hafva blifvit framställda, på
det att, om lagen icke skulle blifva antagen här, på sätt
som det tillgår i andra länder, man skulle äga tillfälle att
bibehålla de gamla lärorna i afseende på arfsrätt, testa¬
mentsrätt m. m. och sålunda blott antaga den text, som
blifvit föreslagen. Sedan jag sålunda framställt historiken
af arbetet, kan jag icke fatta till hvad ändamål en codifie-
ling af 1734. års lag skulle tjena, om icke att belasta per¬
soner med ett lika svårt arbete, sorn nu sysselsatt commit¬
teen sedan :81 1 , utan att vinna annat än en lag, som icke
passade för nutiden. Ett så beskaffad t arbete kan jag icke
bifalla, och jag afstyrker således LagUtsk. att tillstyrka det¬
samma såsom onyttigt och öfverflödigt. Ännu en fråga åter¬
står, som måhända är den svåraste af alla, den nemi. att
finna medel, huru man skall tillvägagå för att i grundlags¬
enlig ordning granska ett lagförslag af den omfattning, att
denna granskning måhända skulle medtaga längre tid, änden
för en riksdag vanliga. Härvid mötes man af den stora svå¬
righeten, att vår närvarande grundlag föreskrifver, att en
propos. 0111 ändring lili lagen, som af ena Statsmagten fram-
ställes, skall, för att vara gällande, af den andra Statsmag¬
ten antagas vid samma riksdag. Jag vill icke tillåta mig att
uppgifva något medel för af hjelpande af denna svårighet;
meri jag vill blott tillkännagifva, att jag, för min del, an¬
ser för sådana fall, som fordra enhet i grundsatser i före¬
ning med enhet i redactionsform, fyrdt Iningen i Represen¬
tationen vara hinderlig. Om deremot fyrdelningen kunde
förändras, om man kunde sammangjuta Representationen på
ett rum, så lider det intet tvifvel, alt en sådan granskning
kunde lättare verkställas. Äfven med en så stor Represen¬
tation som vår tror jag då, att granskningen vore möjlig,
och jag tror det derföre, att jag är ölvertygad, alt, om
Representationen sammankomme på ett rum för att granska
Den ii Juli e. m.
3ö
ett så vigtigt ämne, mången stämma då vortf tyst, som i
annat fall yttrade sig; ty det är icke så lätt att träda upp
oell granska en så beskaffad lag, der den ena §. skall stå i
harmoni med den andra, om det skall blifva ett helt, hvar¬
före äfven de personer, sorn skrifvit arbetet, borde vara till¬
städes för att med upplysningar leda granskningen. Lag-
Utsk. har sjelf uppgifvit, huru det tillgick vid 1781 och 1734
årens riksdagar, då vår nu gällande lag antogs. Det sked¬
de på detta rum, i närvaro af alla 4 Stånden; men man
hade en ledning af den enighet, som rådde inom Konungens
Bodkammare för justitieärender, d. ä. Riksens Råd, och äf¬
ven bland Lagcommissionens ledamöter. Jag skulle önska,
att sä äfven kunde ske nu, att vid en blifvande riksdag en
sådan granskning kunde ske, dervid Högsta Domstolens le¬
damöter vore närvarande och colleclivt vöre öfverens om
hvad de ämnade säga i ämnet. Detta vore en väg, som jag
anser möjligt att beträda; men kan den icke beträdas, så
måste man försöka att ga en annan, den nemi. att uppdra¬
ga granskningen åt ett särskildt Utskott, hvarvid likväl all¬
tid den betänklighet uppstår, att särskilda Ulsk. icke kan
granska med R. St:s rätt, utan måste Utskts granskning un¬
dergå ny granskning inom Stånden, så att på det sältet 2tne
granskningar inträlfa, en af delegationen och en af Repre¬
sentationen. Den 3:dje vägen för granskningens verkställande
vore således den, huruvida icke ett tillägg borde ske till
87 J. Reg.F., som medgåfve rättighet att åt en delegation
inom Stånden med afgörande-rätt upplåta granskningen. Jag
vill icke tillåta mig att här förklara, huruvida denna me¬
thod vore den rätta; men jag önskade, att LagTJtsk. måtte
närmare öfvertänka detta ämne och till R. St. i detta afse¬
ende ingifva ett förslag, som kunde af R. St. antagas. Man
må svara mig härpå, att hvad närvarande Ständer i slikt
fall besluta icke binder kommande Ständer. Jag vet det
äfven, och det var också skälet, hvarföre jag, såsom ord¬
förande i sista riksdags LagUtsk., tvekade att för R. St.
framlägga något sådant förslag; men jag tror, att om före¬
gående Ständer gå för långt, om kommande Ständer icke
gilla, hvad vi gjort, vi åtminstone tillkännagifva en varm
önskan alt möjligtvis bereda åt K. Carl XIV Johan ett till¬
fälle att till de mångå välgerningar, Han bevisat vårt fäder-*
neslund, äfven lägga den af en ny lag åt Svenska folket,
Hr von Stahl, Sven Aug., uppläste följande:
Då man bjuder lill all göra sig reda för hvad LagUtsk.
tänkt och uttalat i dess betänk., ang:de förslaget lill civil¬
lagen, stadnar man ytterst vid det omdöme, att Ulsk., gc-
nomträngdt af innerlig kärlek för det gamla och ännu be¬
stående, utan alt undersöka bristerna deruti och huruvida
botemedel deremot, blifvit erbjudna, endast haft för afsigt
att tinna utvägar, hvarigenom denna undersöknings möda
U6
Den 11 Juli e. m.
kunde allägsnas och förslagets antagande, om ej för alltid
undanrödjas, åtminstone hindras genom omgångar och for¬
mer, hvilka säkerligen skulle lemna den nu lefvande gene¬
rationen utan hopp om en i sin helhet genomförd förbätt¬
rad lagstiftning.
Utsk. börjar med att antyda dess åsigt, det tiden ännu
icke vore inne för R. St. att företaga någon hufvudsaklig
granskning af det nya lagverket. Efter en ganska summa¬
risk redovisning för denna åsigt kommer Utsk. till följande
resultater:
1:0 att R. St., i öfverensstämmelse med deras vid sisth
riksdag aflåtna und. skrifvelse, böra hos K. M. i lind. an¬
hålla om förordnande för skickliga personer att författa och
i god tid, innan nästa lagtima riksdag bör infalla, från tryc¬
ket utgifva ett slags tableau öfver nya lagverket, sk i I jäktig—
het er aa emellan detsamma och nu gällande lagar m.. m.
2:0 att R. St. derjemte borde till K. M. frambära den
underd. önskan, att, till förenkling af vårt lagverk, alla nu
gällande stadganden, som höra till 1734 års lag och uti sär¬
skilda författningar äro intagna, måtte till deras hufvudsak-
liga rätta innehåll införas i berörde lag, i sammanhang med
dess öfriga text, uti den ordning ämnenas natur fordrar,
samt delta arbete så påskyndas, att det i fråga var. lag¬
verket må i god tid, innan nästa lagtima riksdag bör in¬
falla, genom trycket komma till allmänhetens kännedom.
Dessa förslag, sammanträngda uti några få rader, fram¬
ställa dock fordringar af den beskaffenhet och vidsträckt¬
het, att de ej skulle kunna uppfyllas, utan att den nu upp¬
lösta Lagcommitteen efterträddes af två nya af Staten aflö-
nade committeer. Utsk. har således förutsatt, att de ända¬
mål, som åsyftats med Lagcommitte'ens tillförordnande, icke
ännu vunnits; att nödiga åtgärder för befordrande af dessa
ändamål icke ägt rum, samt att arbetet icke äger den ut¬
veckling eller befinnes i sådant skick, att det för närvar,
kan anses beredt för slutlig handläggning och pröfning.
Med den kännedom, jag sökt inhemta om Lagcommitr
teens arbeten och 0111 hvad för utförandet deraf blifvit till¬
gjordt, är jag långt ifrån att godkänna riktigheten af be¬
rörde åsigter; och hvad särskildt angar de åtgärder, Utsk,
föreslagit, linner jag dem icke blott gäcka nationens billiga
väntan och motarbeta dess sanna fördelar, utan jag betrak7
tar dem såsom öfverflödiga, onyttiga och i den mån skad¬
liga, att de, i stället att medföra någon ökad ledning för
kommande Ständer, tvärtom skola än mera inveckla och för¬
svåra det granskuingsarbete, som väl någon gång måste fö¬
retagas.
I sammanhang med de förändringar, statsinstitutionerna
i allmänhet undergingo åren idor) och 1810, fästade R. St.
jemväl synnerlig uppmärksamhet på nödvändigheten af lag¬
verkets förenkling och förbättring, och anhöllo i följd der-
Den 11 Juli e. m. 315
af, att K. M, mätte i nåder tillförordna en committé' för
att öfverse lagarna och gifva förslag till nya.
De committerade, som fingo sig uppdraget att utstaka
planen och grunderna för Lagcommitte'ens verksamhet och
hvilkas förslag äfven af K. M. antogs och meddelades com-
mitteen till iakttagande, yttrade i deras underd. skrifvelse
Liand annat: ”Den allmänna civila och criminella lag, som,
”grundad pä de fordna lands- och stadslagarna, ändtligen
”fastställdes år 1734, befinnes sedan den tiden hafva under-
”gått mångfaldiga förändringar, förklaringar och tillägg,
”hvilka dels tidernas förändrade skick, dels tillfälliga hän¬
delser bered t, men hvilka, både i anseende till deras mängd
”och äfven ofta i anseende till deras mindre sammanhang
”med hvarandra och med eljest rådande allmänna grundsat-
”ser, försvåra lagskipningen och göra den vacklande. Då
”denna lag finnes å ena sidan innehålla jemväl föreskrifter i
”vissa ämnen, som, af oeconomisk beskaffenhet, måste vara
”en snarare ändring underkastade och någon gång för locala
”skiljaktigheter icke böra vara föremål för ett allmänt stad-
”gande, saknas åter å andra sidan fullständighet i sådana
”ämnen, som alltid böra behandlas efter enahanda grunder
”och röra sättet att afhandla om det, som utgör föremål för
”ägande- och nyttjande-rätten och hvarom bestämda före¬
skrifter blifva nödvändigare i samma mån, som utvidgade
”samhällsförhållanden gifva rikare anledningar till tvisteäm-
”nen. Uti den delen , som innehåller brott och missgernin-
”gar samt deras bestraffning, lär åter erfarenheten, huru ain
”lingen i brist af nog bestämda ordalag, hvarmed beskaffen-
”heten af brott borde utmärkas, eller genom en ofulfstän-
”dighet, hvilken någon gång röjes, då särskilda, i lagen icke
”omnämnda brott böra straffas, domaren ofta kommer uti
"en förlägenhet, som är äfventyrlig både för honom sjelf
”och den allmänna eller enskilda säkerheten, samt att icke
”alla i lagen utsatta straff numera torde vara de lämpligaste
”till förbrytelsen eller medföra samma verkan för olika clas-»
”ser af brottslingar; och i anseende till rättegångssättet har
”redan länge klagan blifvit förd öfver formerna, långsamhet
”ten, advocaturens chicaner samt svårigheten, som ofta nog
”inträffat, att få rätter domstol bland mängden af särskildt
”inrättade" &c. —
Sådan var den då för tiden rådande tankan om Sven¬
ska lagverkets skick och om vigten af lagarnas öfverseende
och förbättring. För att finna, det lagstiftningen under de
23 år, som sedermera framflutit, icke vunnit i reda och
enkelhet, må man rådfråga samlingarna af de spridda, med
allm. lagen gemenskap ägande författningar, sorn, för att
afhjelpa täta tillfälliga behof, dels omedelbart från högsta
rnagten och dels i följd af gjorda motioner vid riksdagarna
Utkommit och försvårat lagarnas kännedom både för domare
och^allmänheten. Också hafva vid hvarje riksdag nationens
3 iS
Dcu ii Juli e. ra.
representanter yttrat önskningar för afhjelpande af härige¬
nom åstadkommen osäkerhet och förvirring i lagskipningen,
samt yrkat, att för detta ändamål Lagcommitte'ens arbeten
måtte i möjligaste måtto påskyndas.
Emedlertid synas dessa arbeten hafva fortgått med den
sorgfällighet och varsamhet, ämnets beskaffenhet fordrat.
Som bekant är inkoramo flera domare och andra kunniga
personer, dels af egen drift, dels efter särskild uppmaning,
med uppgifter å befunna brister i lagarna samt förbättrings-
projecter. Lagbalkarna titgåfvos småningom under åren i8i5,
18(8, 1819 och 1822 med motiver och protocoll. Efter der¬
emot inkomna anmärkningar, och sedau jemväl juridiska fa-
culteten vid Upsala universitet blifvit hörd och afgifvit ut¬
låt., företogs arbetet åter af Lagcommitte'en, och nytt full—
ändadt förslag till allm. civillagen samt rättegångsordningen
i tvistemål med motiver, omröstningsprotocoll samt, i vissa
fall, alternativa projecter utgåfvos år 1826 af trycket och
meddelades särskildt Rikets domstolar och de flesta publika
embetsverk. Derefter hafva Götha och Skånska Hofrätterna
afgifvit fullständiga, genom trycket allmänheten meddelade
ullåttn öfver civillagen, äfvensom densamma undergått gransk¬
ning i Högsta Domstolen, hvars protocoll äro till LagUtsk.
öfverlemnade.
Och det är efter alla dessa omgångar, alla dessa pröf-
ningar, sorgfälligt verkställda under loppet af mer än två
decennier, af män med bepröfvadt nit, skicklighet och er¬
farenhet, — efter alla de uppoffringar, staten gjort för att
ernå en säker och stadgad lagskipning, som det nuvar. Lag¬
Utsk. icke finner arbetet moget för en allvarlig behandling,
icke mera utredt, än att det skulle underkastas ett slags ny
cirkelgång, icke angelägnare, än att för tillvägabringande af
nya betydningslösa åtgärder hufvudsakliga granskningen der¬
af må till en obestämd framtid uppskjutas.
På den punkt, dit LagUtsk. således velat föra oss, må
vi dock icke sorglöst stadna. Skyldigheten att tillfredsställa
nationens mer och mer tilltagande behof af säkerhet i bor¬
gerliga förhållanden genom en på allmän rätt grundad lag¬
stiftning och en af onyttiga, invecklade former oförvillad
lagskipning påkallar en handläggning, som väl betänksamt,
men dock med möjligaste skyndsamhet må leda till ändamå¬
let; och det är derföre jag utbeder mig få genom några
speciellare anmärkningar söka ådagalägga både den i min
tanka ringa vigten af LagsUtskts skäl och oantagligheten af
de derifrån hemtade förslag.
Såsom hufvudgrunder för Utskrs dilatoriska projecter
anföres, att crirainallagen, ehuru af Lagcommitteen aflem-
nad i fulländadt skick, likväl ännu ej undergått granskning
i Högsta Domstolen, så att, efter Statsrådets hörande, nå¬
dig propos. 0111 antagande deraf kunnat göras; att då från
civillagen blifvit uteslutna de ansvarsbestämmelser, som fo-
Den ii Juli e. m.
3ig
rekomma i civila balkarna af 1734 års lag, förstnämnde lag
ej kunde, utan att medföra ett i vissa afseenden strafflöst
tillstånd, sättas i verksamhet annorlunda än i sammanhang
med criminallagen, och cn granskning af den förra ensam
ej blifva annat än en preliminär åtgärd, möjligtvis utan vä¬
sendtligt inflytande på den slutliga pröfningen; alt någon
särskild granskning af vissa balkar ej heller kunde äga rum,
med afseende jemväl derå, att straffbestämmelserna mäste
uppsökas i criminallagen, samt att utlåt, öfver de vigtigaste
principer, såsom rörande äktenskapslagen, arfsrätten, testa-
mentsrälten, sakrätten m. m., jemte en tabellarisk uppställ¬
ning af skiljaktigheterna emellan gamla lagen och förslaget,
förutsatte granskning af hela lagverket och icke ledde till
något resultat, enär kommande Ständer i alla fall sjelfva
mäste granska dessa principer ånyo och möjligen godkände
andra åsigter.
För den, som vet att göra sig reda för gränsorna emel¬
lan civil- och criminallag , emellan lagar, som bestämma
personliga och reella rättsförhållanden, och dem, som stad¬
ga straffpåföljder för öfverträdelser och rättskränkningap, lä¬
rer det förefalla temligen oförklarligt, hvarföre ej civillagen
skulle kunna granskas och jemväl, om så fordrades, sättas i
kraft, oberoende af criminallagen. Bland föremålen för civil¬
lagen äro de flesta af den art, att tvister derom ej kunna
leda till någon tillämpning af straff, utan endast till bestäm¬
melse af skadeersättning. Der åter de kränkta rättigheterna
finnas af den vigt, eller handlingen, hvarmedelst kränknin¬
gen skett, af sådan egenskap, att, jemte skadeersättning, cri-
ininelt ansvar bör äga rum, måste detta ansvar bestämmas
efter de i criminal-lagsliftningen gällande grunder, utan att
leda till någon inverkan på civillagens föreskrifter. För att
stadga, att en vigsel är ogild, som tillvägabringas i olaglig
ordning; att en makes otrohet leder till äktenskapsskillnad
och förlust af rättigheter i boet; att lant, legdt eller in-
lagdt gods bör vårdas och återställas o. s. v., månne den
civila lagstiftaren nödvändigt måste känna, huru prest, som
olagligen viger, huru den med otrohet beträdde makan, hu¬
ru förskingraren af annans egendom skall straffas? — Att
man i andra länder ej antagit såsom ovilkorligen nödigt att
låta dessa särskilda grenar af borgerliga lagstiftningen gå i
bredd med hvarandra, kan exempelvis inhemtas deraf, att
i Konungariket Bayern år i8i3 en ny strafflag infördes, utan
att civillagen förändrades; och det är bekant, att i Frank¬
rike Code NapoIe'on antogs och promulgerades åren i8o3 I
och 1804, dä likväl Code Penal ej utkom och blef gällande
förrän år 1810. Jag inser således icke, att brottmålslagens
fördröjda fulländning kan utgöra något hinder för civillagens
antagande och kungörande lill efterlefnad, enär naturligtvis
i sammanhang dermed genom en transitorisk lag skulle för¬
ordnas, att i de fall, der criminella påföljder ägde rum, de
3 20
D*n ii Juli e. bi.
fedan existerande strafflagarna borde följas, ocb b varigenom
det af Utsk. befarade strafflöshetstillståndet fullkomligen
undanröjdes. Hvad Statsmagterna kunna finna rrödist att r
sinom tid härom stadga, må föröfrigt lemnäs derhän. Frå¬
gan är nu ej om annat, än huruvida sjelfva granskningen af
civillagen bör uppskjutas, tilldess criminallagen undergått
ännu återstående pröfningsåtgärder, och torde jag hafva sagt
nog för att ådagalägga, huru litet grundade Utskts fram-’
Ställningar om behofvet deraf i sjelfva verket firo.
Att genom en fordrad särskild tableatt vilja vägleda
till kännedom, hvarest i nya criminallagen de från 1734
års lagbok uteslutna ansvarsbestämmelser stå att igenfinnas,
synes vara ett misskännande af urskillningen hos det Lag-
TJtsk., som med ämnet kommer att sig befatta och hvilket
visserligen ej underlåter att, såsom ett vilkor för gransknin¬
gen, göra sig bekant med det system i sin helhet, som Lag-
committeen vid förslagens utarbetning följt. Efter hvad jag
funnit, har committe'en, i olikhet med gamla lagen, der
rubrikerna på capitlen i allmänhet icke äro inrättade efter
någon bestämd regel, utan omvexla med casuistiska och ab-
stracta antydningar, gifvit åt ämnena i criminallagen sina
bestämda rum under mera allmänna rubriker, vid hvilkas
betraktande den med minsta förstånd begåfvade skall veta
att, utan särskild hänvisning, uppsöka bestämmelserna i fö¬
rekommande fall. Så, för att nyttja de förenämnda exemp¬
len, skall han i capitlet om embetsmäns brott veta att söka
ansvaret för prest, som olagligen viger, i capitlet om äkten¬
skapsbrott, straffet å den otrogna makan, i capitlet om be¬
drägeri, ansvaret å det kränkta enskilda förtroendet genom
förskingring af anförtrodt gods o. s. v.
Då LagUtsk. frånsäger sig behandlingen af ifrågavar.
ämne, äfven på grund af dess fruktan, att nu afgifna utlåtttr
öfver lagförslaget i dess helhet eller i partiella principfrå¬
gor skulle kunna ändras af kommande Ständer, eller af dem
efter olika åsigter bedömas, så har väl Utsk. derigenom gif¬
vit emot sig det mest klara bevis på bristande benägenhet
för hvarje förbättring och anlydt sin önskan, att allt måtte
blifva pä gamla foten; ty till hvad annat kan man sluta,
när Utsk. derjemte yttrat den förutsättning, att granskningen
af hela lagverket, förstärkt med de nya vidlyftiga arbeten,
som Utsk. velat föranleda, möjligen icke skulle kunna på en
eiler annorlunda än under flera riksdagar för sig gå. Sam¬
ma fruktan, om den finge antagas såsom skäl till vägrad
handläggning', skall ju inlräfFa hvarje gäng och åstadkomma
lika overksamhet. Gerna medgifves, att de nu gällande con-
stitutionella formerna kunna leda till de befarade följderna;
men det bör dock förmodas, att H. St. af ämnets vigt och
af insedda nödvändigheten att vilja medlen, om ändamålet
skall uppnås, icke låta beträda sig med den ostadighet i
hand¬
Den ii Juli e. m
handlingssätt och den liknöjdhet för föregående Ständers om¬
dömen och åtgärder, sorn LagUtsk. trott sig kunna antaga
till rättfärdigande af sitt beslut att i ämnet intet tillgöra,
eller till undanrödjande af den skäliga misstanken, att före-
speglade mödan hufvudsakligast verkat en mindre Just att
taga kännedom om arbetets beskaffenhet, för att bedöma
tillämpligheten deraf såsom grundläggning till en i framti¬
den gällande lag.
Den förr omnämnda tableaun eller åskådliga framställ¬
ningen, som Ständerna vid sistför'flutna riksdag begärt, lärer
förmodligen K. M. i nåder funnit mindre behöflig, eftersom
någon påföljd af denna begäran icke ägt rum, ulan lagför¬
slaget, jemte Högsta Domstolens yttrande deröfver, nu blif¬
vit öfverlemnadt till Ständernas handläggning. Icke desto-
mindre har LagUtsk. ansett en sådan underd. anhållan bö¬
ra förnyas, och deruti funnit ett af medlen att tills vidare
undvika besväret med lagverkets granskning.
Ifrågavar. tableau skulle först och främst Utgöra en
sammandragen och lätt öfverskådlig framställ¬
ning af båda förslagens plan och allmänna grund,
satser.
Planen för Lagcommitte'ens arbeten finnes utstakad i
K. brefvet d. i4Febr. 1811, som utgjort committe'ens egent¬
liga inslruction. Någon annan upplysning om planen synes
för öfrigt icke erforderlig, än den, som sjelfva arbetet gif¬
vet- vid handen. För grundsatserna åter har commit-
te'en redogjort i de vid hvarje balk fogade motiver. Den
hänvisning till dessa, som Utsk. för grundsatsernas inhem-
tande åsyftat, ernås tillfyllest derigenom, att man jemnför
texten i hvart och ett capitel med dertill hörande motiver.
Äro åter dessa i ett eller annat fall ofullständiga, rättas det
ej genom tableaun, hvilken således ej tjenar till någonting,
icke ens att underlätta granskarens möda, emedan samma
procedur måste i alla fall vid jemnförelsen användas. Hvad
som, efter mitt omdöme, skulle säkrare underlätta gransk¬
ningen vore ett fullständigt register öfver lagförslagen, upp-
rättadt i likhet med det, som finnes i lagboken, emedan
man såmedelst i hvarje ämne hade speciel anvisning å allt,
hvad texten, motiverna och prot:n derom innehöllo och hos
committe'en blifvit afhandladt.
Vidare har Utsk. fordrat, att tableaun skulle innefatta
uppgift och jemnförelse af skiljaktigheterna emellan gällande
lagen och de nya förslagen: att de i den förra befintliga
föreskrifter, hvilka, såsom ansedda af ceconomisk natur,
vore utur förslaget uteslutna, borde tydligt utmärkas samt
förslag till stadganden derutinnan uppsättas, tjenligaatt, om
så fordrades, i committe'ens förslag införas.
Vid läsningen af moliverna finnes i allmänhet, att der
ändringar i gällande lagar blifvit föreslagna, desamma jem-
9 H. 4‘
322
Den ii Juli c. m.
välgäro redovisade. Någon annan mera vidsträckt uppgift
och jemnförelse af skiijaktigheterna anser jag destomindre
böra blifva föremål för en granskningen hindrande åtgärd,
som hos LagUlsk:s ledamöter, vanligen bestående till stor
del af lagfarne män, måste förutsättas nog kännedom af nu
gällande lagar, för att vid förslagens läsning inse och bedö¬
ma, i hvad mån committe'en derifrån afvikit. Lika är för¬
hållandet' med de på grund af deras oeconomiska natur från
förslaget till allmän lag uteslutna stadganden. De ligga klart
för ögonen, när man sammanhåller de gamla och de nya
Byggn.- och Hand.-balkarna, hvarförutan committe'en i mo-
tiverna till dessa balkar finnes hafva antydt de allmänna
grunder, som blifvit antagna för att bestämma gränsen emel¬
lan oeconomiska och civila lagstiftningen. Att i förväg upp¬
göra förslag till lagstadganden i de delar, der uteslutning
nu skett, vore icke lämpligt, innan de lagstiftande magterna
yttrat sig öfver committe'ens åsigter; ty helt olika måste des¬
sa stadganden inrättas, om de blifva föremål för oeconomi¬
ska författningar, eller om de införas i allmänna lagen, der
inredigeringen skall lämpas till sammanstämmelse med hvad
i öfrigt är föreslaget, och således kunde komma att betydli¬
gen ändras i samma mån nya åsigter för lagarnas urskiljande
gjorde sig gällande*
Af mera vidtutseende beskaffenhet, än denna ömsom i
afhandlings- och ömsom i registerform fordrade, nu beskrif-
lia tableau, framställer sig det sednare arbete, som Lag-
Utsk. åsyftat att framkalla. Till förenkling i vårt
lagverk skulle alla nu gällande stadganden, som
höra till 1734 års lag och uti särskilda författ¬
ningar är o intagna, införas till deras hufvud¬
sak liga rätta innehåll i sammanhang med den¬
sammas öfriga text, uti den ordning ämnenas na¬
tur fordrade.
Så hastigt framsagd denna uppgift är, och så enkel den
framställer sig, lärer den dock blifva svår att nöjaktigt lösa.
Man finner nemi. vid närmare öfvervägande, att här gäller
hvarken iner eller mindre, än utarbetning af ett splitter
nytt lagverk; ty endast såsom sådant lärer man få betrakta
en amalgamering af 1734 års lagbok med de tusendetals
strödda författningar, som till ändring, förklaring och til¬
läggning i de äldre lagbuden under loppet af förflutna år¬
hundradet utkommit, och hvarom en massa af officiella och
oofficiella lagsamlingar tillförlitligast vittna.
Då Utsk. vill hafva de särskilda lagstadgandena till de¬
ras rätta innehåll, i den ordning ämnenas natur anvisar, in¬
förda i lagboken, föreställer jag mig meningen, ehuru ej
klart uttryckt, dock icke kunna vara annan, än att detta
innehåll skulle i vanlig redactionsforin inpassas i dithörande
capitel och paragrapher; ty att annorlunda med lagbokens
text förena alla de särskilda lagbud, som innefattas i de
Den ii Juli. e. m.
3a3
spridda författningarna, skulle lenina en codiflerings-product
af det mest vanskapliga utseende. Men för verkställigheten
deraf fordras ovilkorligen, att redactörerna äga frihet, ej
blott till uteslutningar och tillägg, utan äfven till ändrin¬
gar i förra lagtexten, för att dels söka jemna olikheterna,
och dels för att i flera nuvar. §§ införlifva, hvad till ut¬
vidgning eller förtydligande af deras innehåll blifvit tid ef¬
ter annan stadgadt, hvarvid äfven på sina ställen erfordra¬
des förändring och generalisering af capitel-rubrikerna , och
måhända någon gång alldeles nya capitel. De med ett så¬
dant arbete förenade svårigheter, hvartill jemväl hör språ¬
kets nyare utbildning, kunna ej undfalla någon, som haft
tillfälle att erfara, hvad det betyder att redigera lagar; och
då dertill kommer, att i flera af de speciella författningar¬
na finnas stadganden, stridiga sinsemellan eller emot lagen
samt utgående från helt andra principer, än de för lagen
rådande, och med hvilka de icke stå i analogisk förbindel¬
se, samt att redactörerna väl ej borde förbjudas att sådant
anmärka och rätta, skall man snart öfvertyga sig derom,
att i samma mån den föreslagna codificationen framgår,
skall den gamla lagbyggnaden mer och mer sönderfalla; att
ett arbete kommer att framalstras, vittnande åtminstone i
det yttre om en alldeles ny skapelse, samt att detsamma än¬
dock alltid skall framställa ett osammanhängande brokigt
lappverk, som icke uppfyller ändamålet eller tillfredsställer
det allmännas behof.
Sådant har jag föreställt mig resultatet af LagUtskrs
förslag, och troligen skall jag med mitt omdöme icke stå
ensam. Skulle jag dock hafva misstagit mig, och kunde nå¬
got nyttigt uträttas på den bana, Utsk. anvisat, så önskar
ingen högre än jag, alt allmänheten må derom öfvertygas.
Bästa tillfallet dertill är, att Utsk., hvars sysselsättning med
annu oafgjorda partiella lagfrågor numera torde vara min¬
dre betungande, företager sig att under de troligen återstå¬
ende månader af denna riksdag, efter uppgifna planen, ut¬
arbeta codifieation af blott en eller två balkar till modell
för en blifvande codifierings-coinmitte; och får jag i detta
ändamål till Ulskrs behandling företrädesvis recommendera
Byggn.- och Missg.-b:na.
Men antagom, alt ett sådant lagverk, som Utsk. önskar,
verkligen kunnat sammanbringas, och att det inedhunnits
på den, efter mitt omdöme, alldeles otillräckliga tiden af
fem år; antagom äfven möjligheten, att det då befunnes i
det skick att kunna genomgås och granskas; hvad blefve väl
följden deraf? Antingen skola då LagcommiltcA-ns förslag
läggas ad acta, hvarje tanka på förbättring idet tillvarande
aflägsnas, hvarje lucka, som finnes i de äldre lagarna lem¬
näs ouppfylld, för alt än vidare och oupphörligt sysselsätta
lagstiftande magterna med framalstring af en massa rya par¬
tialstadgar, eller ock skall man, till fullkomnande al denna
3^4
D en 11 Juli e. m.
codex, äfven vilja hemta någon nytta af förslagen. Emot
vännerna af en civilisation, sorn yttrar sig icke i fram-ulan
i lillbakaskridande, eller för hvilka sträfvandet till förbätt¬
ringar i statsinstitutionerna utgör ett af tidens onda tecken,
torde dock äfven vid en kommande riksdag röster höja sig,
som yrka rättelser och förändringar i hvad de anse stridan¬
de emot tidens fordringar samt oförenligt med nationens nu-
var. cultur och utvidgade förhållanden, eller som åtminsto¬
ne ej vilja se alla de anvisningar förlorade, hvilka de nya
lagförslagen till utveckling af flera vigtiga läror i lagstift¬
ningen erbjuda. — Lyckas man ej att med sina rop om ti-
dehvarfvets omogenhet för lagstiftningsvärf öfverrösta dessa,
och blir således fråga om att i den af i834 års LagUtsk.
framkallade codex införlifva det nya och nyttiga, som för¬
slagen må innehålla, så har man åter för sig bilden af än¬
nu ett nytt lagverk, och flyttas, efter en tidlängd af onyt¬
tigt förspilda år, tillbaka till den punkt, hvarvid man redan
befinner sig, men med ännu ringare förhoppningar om ett
helt och sammanhängande arbete.
Om nu de medel, LagUtsk. föreslagit för att realisera
It. Sils afsigter med den föranstaltade utarbetningen af lag¬
verket, icke äga anspråk att godkännas, så återstår dock att
bestämma genom hvilka andra åtgärder ändamålet må kunna
vinnas. Hade Utsk,, utan fruktan för arbetets vidd, genast
företagit detsamma till allvarlig behandling, hvilket med de
rika materialier för granskningen, sorn förslaget med motiver
och protocoll, Hofrätternas betänkm och Högsta Domstolens
protocoll erbjuda, säkerligen kunnat och bort ske, så vore
troligen en, om ej flera balkar redan genomgångna, och nå¬
gon ledning för omdömet om möjligheten af arbetets tidi¬
gare eller sednare fullbordan hade åtminstone varit att till¬
gå, Ehuru genom Utskts passiva handlingssätt en dyrbar
tid gått förlorad, vill jag dock förmoda, att, med den kän¬
nedom Utsk. inhemtat om förslaget, något i denna väg ännu
kunde tillgöras. Måhända önskar Utsk. att till närmare upp¬
lysning om sitt eget codifieringsförslag göra försök med nå¬
gon af förenämnde lagbalkar; och, såvida detta arbete fram-
lägges, torde skäligen ej mera kunna begäras. Finnes åter
lietta förslag, utur anförda grunder, böra förfalla, hemstäl¬
ler jag, om icke LagUtsk, i stället må finna sig vid att fö¬
retaga den säkerligen med mera lätthet verkställbara gransk¬
ningen af Lagoommitte'ens fullständiga förslag till Gift.-balk,
eller kanske hellre till Hand.- och Utsökn.-btna, hvarvid
hufvudsakligen borde tillses, huruvida alla äldre föreskrif¬
ter, sorn tillhöra dessa balkar, innefattas i förslaget, antin¬
gen sådana de hittills varit gällande, eller efter andra åsig-
ter förändrade, i hvilket sednare fall Utsk, hade att med¬
dela dess omdöme om ändringarnas antaglighet, hvilket äf¬
ven borde iakttagas i afseende på de nya och tillökade lag¬
bud, som till närmare utveckling af hithörande läror och
Den ii Juli e. m.
3a5
bestämmande af föresedda rättsfall blifvit af Lagcommitle'en
föreslagna. Möjligen kunde det förslag, Utsk. i påföljd af
en sådan granskning och bearbetning aflemnade, icke hinna
att hufvudsakligen afgöras vid innevar. riksdag; men för R.
St. yppades emedlertid tillfälle att uttala sin opinion i de
vigtiga frågor, förenämnde balkar innehålla.
På det att den större allmänheten, som säkert saknat
tillgång till Lagcommitte'ens arbeten, bland hvilka förslaget
till civillag ej mera är att tillgå i bokhandeln, måtte kom¬
ma i tillfälle att taga kännedom om ämnet, torde det vara
nödigt, att underd. anhållan hos K. M. göres om erforder¬
lig anstalt, att, på sätt som före antagandet af 1734 års
lag tillgått, de delar af Lagcommitte'ens förslag till civil—
och criminallag, som innehålla texterna, varda i ett större
antal exemplar, på allmän bekostnad, af trycket särskildt
utgifna och för modereradt pris till salu hållna, samt att
allmän kungörelse må utgå och årligen förnyas, hvaruti dels
tillkännagifves, att lagverket å den riksdag, som vid fem års
förlopp efter denna inträffar, kommer att i fulländadt skick
till R. St:s slutliga granskning öfverlemnas, dels ytterligare
uppmaning meddelas till kunniga och för saken nitälskande
personer att öfver förslagen afgifva och till Ridd.direct. in¬
sända deras yttranden, hvilka derefter komma att tillhanda¬
hållas det blifvande LagUtsk. eller det särskilda Utsk., som
Ständerna kunde finna för godt tillförordna. Detta sätt att
utröna allm. omdömet öfver förslagens värde och att fram¬
kalla nyttiga anmärkningar torde finnas mera ändamålsen¬
ligt, än att genom nya, på statens bekostnad organisera¬
de committe'er öka arbetets vidd och försvåra den slut¬
liga granskning, hvarigenom ett af hvarje sann fosterlands¬
vän efterlängtadt redigt och fullständigt lagverk må kun¬
na ernås.
För att befordra verkställigheten häraf vore äfven må¬
hända nödigt, att R. St. hos K. M. i underd. tillkännagåfve
deras önskan och hopp, att Lagcommitte'ens förslag tili cri-
ininallag, deröfver, enligt K. M:s nåd. skrifvelse, Ilofrät-
terna äro anbefallda att sig utlåta, måtte jemväl af Högsta
Domstolen så tidigt granskas, att detsamma, efter Statsrådets
hörande, må i grundlagsenlig ordning kunna vid omförmäl-
da riksdag till R. St. aflemnas.
Om återremiss till LagUtsk, i de här ofvan angifna än¬
damål anliålles vördsammast.
Hr Stråle, Nils Wilh,: Då detta ärende förra gån¬
gen förevar, yttrade jag min mening, som åsyftade en co-
difiering af nuvar. lagarna; men då måhända mitt yttrande
i detta afseende icke blifvit riktigt fattadt, anhåller jag att
ännu en gång få yttra mina åsigter. Då Lagcommitte'ens
förslag företogs till granskning i Högsta Domstolen, kan jag
försäkra, att denna granskning skedde utan någon förut lat-
3 26
Den ii Juli c. m.
tad fördom mot förslaget; tvärtom förklarade jag, att jag
förmodade, att förslaget skulle vara godt och ändamålsen¬
ligt < de flesta delarna, då jag betraktade de personers skick¬
lighet, som utarbetat detsamma, och jag hade för en och
annan af de granskande ledamöterna så mycken aktning, att
jag förlitade mig på deras omdöme, med hvilkas lagkunskap
jag icke trodde min kunna jemnföras. Men ju mer jag gran¬
skade förslaget, ju flera förändringar upptäckte jag, hvaraf
åtskilliga visserligen voro sådana, att de tycktes vara af ti¬
dens kraf påkallade; dock förekommo der äfven andra ge¬
nomgripande förändringar i afseende på arfsrätt, giftorätt
m. m., och jag kunde då icke nnderlåta att framställa den
frågan: äro de af behofvet påkallade? Hvarifrån skall det
behofvet hafva uppkommit? Har någon allmän tanke i
detta fall uttalat sig, eller hvarifrån har detta uppkommit?
Det var då, som jag tyckte mig finna, att jag icke kunde
tillfredsställande besvara denna fråga och att behofvet icke
så uttryckt sig, att man kunde tillstyrka K. M. att i detta
ämne framställa till It. St. ett förslag till förändring. Jag
tyckte mig finna, att committcen gått för långt, då den fö¬
reslagit förändringar, hvilka icke utvecklat sig i folkets
opinion, och jag tror, att ännu i denna stund skall man
finna största delen af allmogen vara okunnig om, att man
vill förändra deras lag. Om jag således antoge, att förslaget
icke vore antagligt och att Lagcommitteen uteslutit större
del af den gamla lagen och till en del omskrifvit den på
ett ofördelaktigt sätt, så trodde jag mig finna, att Lagcom-
mitte'en utgått från den synpunkten, att omarbetningen bor¬
de afse vidsträcktare förändringar, hvartill committéen, en¬
ligt sin instruetion, visserligen var berättigad; men fråga
är, huruvida den bort föreslå så beskaffade förändringar.
Jag tyckte mig finna, att Lagcommitteen icke riktigt tänkt
sig, huru lagen skulle blifva verkställbar, t. ex. i afseende
på domstolsinrättningen, hvarpå hela rättegångsordningen
till stor del hvilat, hvarvid intet förslag är framsläldt, huru
lagen i detta fall skall kunna blifva verkställbar. Jag tyck¬
te, alt om del vore möjligt att förändra domsagorna, borde
det kunna ske oafhängigt af en ny lag. Dervid borde till¬
ses, dels örn målens antal kunde blifva tillräckliga för att
löna en domare, och dels, om de icke blefve flera, än att
de kunde medhinnas, samt om parterna finge för lång väg
till tingsstället; men förrän man kunde se sådant vara verk-
ställbart, syntes mig orätt att framställa ett sådant förslag,
d. v. s. att antaga lagen, innan man sett medlen, hvarige¬
nom den kunde bringas till verkställighet. Allt detta tyck¬
tes visa, att man gått längre, än man bort. Om man nu
ogillar committeens förslag, så hemställer jag, om icke en
fullkomligare revision borde ske. Det är väl sannt, att al-
ternativer blifvit framställda; men hela lagen är utarbetad i
den supposition, att förändringarna kunde äga rum, och således,
I
Den ii Juli c. ta.
befarar jag, att, om man skulle antaga förslaget med för¬
ändring i vissa §§ och bibehållande af andra , det hela
skulle blifva ett osammanhängande lappverk. Jag har all¬
tid ansett såsom ett htifvudsakligt vilkor vid lagstiftningen,
att samma ide'er consequenl följas hela lagen igenom, eme¬
dan lagen i annat fall blir ofullkomlig. Jag har ansett la¬
gen böra undergå en sådan Omarbetning, hvarigenom man
bibehöll så mycket som möjligt af gamla lagen, hvars för¬
delar i många afseenden äro obestridliga; men för alt göra
en sådan omarbetning är det nödvändigt att veta, hvad sorn
är lag. Dock är min mening icke, att en sammanföring af
gällande lag och författningar kan komma att Utgöra ett
lagförslag, emedan de under 100 års tid tillkomna författ¬
ningarna skrifvits af olika personer, utgångna från olika
synpunkter; och när man besinnar, att många af dessa för¬
ordningar innehålla uti motiverna sjelfva sladgandena, hvil¬
ka icke äro sammanskrifna i vissa §§, linner man lätt, att
bokstafligen kan ett sådant sammandrag icke blifva något
lagförslag. Men ett sådant sammandrag måste vara nödvän¬
digt för den, som skrifver en Jag; och jag föreställer mig,
att Lagcommitte'en uppgjort ett dylikt sammandrag, innan
den började sitt arbete. Men att det är möjligt, sedan man
till hvarje § hänfört de författningar, som dermed äga sam¬
manhang, alt sammanföra detta under vissa §§ och göra ett
helt lagförslag, anser jag vara obestridligt, under förutsätt¬
ning, att den, som skrifver förslaget, har den särskilda för¬
mågan att ordna ämnena till ett helt. Om man betraktar
ämnet under denna synpunkt och förutsätter, att lagförsla¬
get vore sådant, som jag nyss beskrifvit det, skulle R. St.
lätteligen kunna antaga eller förkasta förändringarna, utan
att åstadkomma sådana lacuner, som skulle uppkomma, i
händelse R. St. afslå förändringar i lagförslaget, sådant det
nu är beskaffadt. Jag har här hört nämnas, att upplagan
af civil-lagförslaget är utgången och att en omtryekning
skulle vara nödvändig. Jag hemställer härvid, huruvida
det icke blefve nödvändigt, att Lagcominilteen anmodades att
bredvid hvar och en §. i lagförslaget sätta den dithörande
§. i gamla lagen, på det man måtte lättare kunna se, hvad
som är nytt. Ett register öfver hela lagen skulle äfven
Vara ganska upplysande. Alt man i allmänhet icke kan be¬
stämma sin öfvertygelse, huruvida lagförslaget behöfver om¬
arbetas eller icke, förundrar mig ingalunda; ty jag bekän¬
ner uppriktigt, att jag först efter 2:ne urs granskning hos
mig stadgade den öfvertygelsen. Men frågan, som egentli¬
gen utgör föremål för Ståndets pröfning, tyckes vara deni
huru och på hvad sätt skall lagförslaget företagas till gransk¬
ning? Då tyckes det mig, alt, om R. St. skulle ingå uti
ett slutligt afgörande, utan att K. M. förut yttrat sig öfver
förslaget, det kunde hända, att K. Mi vägrade sin sanctiort
till R. St:s beslut, hvarigenom R. St:s arbete till största de¬
*28
Den ii Juli e. m.
len vore förgäfves. Jag har derföre alltid föreställt mig,
att innan R. St:s pröfning vidtager, bör K. M. hafva utta¬
lat sin opinion öfver förslaget, då jag supponerar, att den
återstående granskningen icke skulle blifva så vidlyftig eller
medtaga så mycken tid, som om en delegation af Stånden
skulle utarbeta ett nytt förslag, hvilket blefve förhållandet,
om förslaget §. för §. af Utsk. framlades för Stånden och med
anmärkningar till Utsk. återremitterades, på hvilket sätt
jag fruktar, att någon duglig lag icke kan tillvägabringas.
När lagen kommer under R. St:s pröfning, bör den vara så
färdiggjord, att några större omarbetningar icke komma i
fråga, såvida ej väsendtliga förändringar antagas. Jag har
Velat yttra min mening, att jag icke kunnat gilla den codi-
fiering, som Utsk. föreslagit. Det är såsom en öfvergång,
som jag ansett hvad som är gällande lag böra sättas bred¬
vid förslaget, på det man måtte veta, hvad som är lag,
innan man antager något nytt, hvilket jag anser så mycket
nödvändigare, som jag redan i första §. af lagförslaget mö¬
tes af den omständighet, att genom densammas omskrifning
meningen blifvit sådan, att i stället för att gamla Jagen fö¬
reskrifter, att den, som friar, skall vända sig till giftoruan-
hen, synes det af förslaget, som han först skulle vända sig
till flickan, hvilken förändring jag likväl icke tror, att com-
mitte'en åsyftat, men som tillkommit genom det sätt, hvar¬
på §. blifvit redigerad; och derföre tror jag, att man bör
Se, hvad som är lag, innan man borttager något.
t*rihi Ehrenborgh: Jag har begärt ordet egentligen
i anleda. af åtskilliga yttranden af Hr Stråle, som ansett
ett af skälen, hvarföre lagförslaget icke skulle kunna blifva
Verkställbar!, bestå deruti, att committe'en underlåtit att,
jemte lagförslaget, framlägga ett förslag för de förhållanden,
som skulle uppstå i anledning af den förändrade rättegångs¬
ordning, som nya lagen föreslagit. Jag, för min del, anser
allt detta ligga Utom gränsen för Lagcommitte'ens arbets-
krets, som måste inskränka sig till den egentliga lagstift¬
ningen, och således icke kunnat omfatta ett ämne, som till¬
hör administrationen; och om K. M. gillar förslaget, lärer
det icke kunna ifrågaställas, att ju icke K. M. vidtager i
administrativ väg allt, hvad som erfordras för att tillväga¬
bringa möjligheten att sätta förslaget i verkställighet, hvil¬
ket såväl i afseende på civil- som criminal-lageu lärer er¬
fordra flerfaldiga preparativa åtgärder. Men det är klart
antydt, att sådant måste ske, om förslaget antages, hvilket
således icke kan verka på annat än tiden för förslagets an¬
tagande; och då jag med Hr Stråle är af samma tanke der¬
uti, att hvarken civil- eller criminal-lagförslaget kan anta¬
gas, förrän dessa administrativa åtgärder föregått, får jag
likväl förklara, att med antagandet af ett lagförslag i dess.
prin-
Den ii J u 1 i e. m.
principer foijer icke genast afskaffandet af den ga mia lagen,
helst det icke är möjligt att afskaffa gamla lagen, förrän allt
blifvit ordnadt, sorn erfordras för den nya lagens tillämp¬
ning, hvadan således icke heller någon grund för dröjsmål
med nya lagens antagande kan hemtas från det bf Hr Stråle
uppgifna skälet. Likaledes kan jag ej fatta, hvartill den af
Hr Stråle föreslagna inskränktare codifiering skulle tjena.
Jag hor äfven föreställt mig, att en sammanfattning af det
hela borde ske; och jag hade önskat, hoppats och trott,
att det slutligen skulle blifvit Helgsta Domstolen, som sam¬
manfogat alltsammans, emedan det, efter min öfvertygelse,
är hos Högsta Domstolen, som den högsta åsigten bör lin¬
nas. Jag hade trott, alt, orri så erfordrats, Lagcommitte'ens
egna ledamöter kunnat till Högsta Domstolen afgifva upp¬
lysningar i förekommande ämnen, under Högsta Domstolens
bemödande att sammangjuta förslaget till ett helt, och jag
är af den tanken, att Högsta Domaremagten, Konungen och
Högsta Domstolen böra inom sig hafva stadgat sin öfverty¬
gelse om de principer, som skola såsom lag antagas, innan
förslaget framlemnas till Representationen. Jag skulle icke
tveka ett ögonblick att öfvergå på Hr Dalmans mening, att
äfven civil-lagen borde i form af propos. framläggas för R.
St., om det vore här sorn i andra länder, der icke Konun¬
gens personlighet framträder för Ständerna. Om det vore
Ministrarna eller Högsta Domstolen, men ej Konungens per¬
sonlighet, som framträdde, skulle jag vara den förste att
ingå på samma mening; men just derföre, att det icke är
Ministrarnas, ulan Konungens förslag, som framträder, har
jag varit varsam om, att i fråga om civillagstiftning
lKonungen icke skall framlägga en propos., som icke tillika
vore majoritetens af Svenska folket. Jag är deremot öfver-
tygad, att innan förslaget frainlagges för att antagas eller
förkastas, bör inom högsta domaremagten beslut vara fat-
tadt, alt förslaget, sådant som det antages af Representa¬
tionen, icke skall möta afslag från Konungens sida, om ic¬
ke för afhjelpande af möjliga redactionsfel; men om princi¬
perna äro stadgade i arfsläran, testamentsläran rn. m., skulle
jag önska att icke se den stund, då Konungen vägrade sin
sanclion, och det är derföre den önskan, jag lifligen hyser,
att det skall vara bestämdt uttryckt, hvad folket önskar,
innan Konungen framställer sin personlighet. Ett annat för¬
hållande företer sig med criminallagen. Der bör Konungen
vägleda opinionen och säga: denna är min önskan; så vill
jag hafva det. På samma sätt förhåller det sig med rätte¬
gångsordningen. Jag skulle önska, att, när ett sådant beslut
blifvit inom Konungens Conseil i samråd med den juridiska
Rådkammaren fattadt, sådana administrativa åtgärder genast
vidtoges, som kunde sätta straffbestämmelserna i verkställig¬
het, och att i afseende på domsagorna, tingsställen och hä-
g il. 4*
33o
Dc ii ii Julie. in.
radsfängelser den organisation genast vidtoges, som Liefve
en följd af de principer, hvilka K. M. sålunda godkände.
På något annat sätt kan jag icke finna, att man kan framgå
för alt erhålla en god lag, och då här icke är fråga om,
att af förkärlek bibehålla det gamla, eller af nymodiga
åsigter förkasta detsamma, skall man finna, då man när¬
mare granskar saken, att, efter de rättsförhållanden, som
Lagcommitte'en haft full rätt att framställa, förslaget kan
för de flesta fall antagas eller förkastas efter det alternativa
framställningssättet; och jag tvekar ej att uttala den öfver¬
tygelse, att man har för mycken farhåga för att vidtaga
granskning af arbetet. Jag har emedlertid verkställt en
sådan granskning och dervid funnit, att förslaget, långt
ifrån att hafva så mycken olikhet med gällande lagen, har
mycken likhet med densamma, der det bör hafva likhet
med den. Jag kan sålunda icke annat än finna, att den fö¬
reslagna codifieringen tjenar till ingenting, och afslyrker deri
således på det högsta.
Frih. Boye, Ludv., uppläste följande:
Uppå LagUtskrs utlåt. N:o 81, angtde det nya lagför¬
slagets behandling, begär jag återremiss i anledn. af de an¬
märkningar, jag här går att framställa.
Uti andra punkten af Utsk:s tillstyrkande har Utsk.
föreslagit ett förnyande af den lind. anhållan, som Ständer¬
na vid sista riksdag afgåfvo derom, att K. M. täckes upp¬
draga åt Lagcommitte'ens ledamöter eller, derest hinder för
dem skulle möta, andra skickliga personer att författa en
tableau af skiljaktigheterna emellan ganda och nya lagens
plan, grundsatser och bud, och Utsk. har dervid begärt en
hänvisning tili de åt nya lagförslaget uppgifna moliver.
Då jag i den motion, som jag vid början af denna
riksdag ofgaf i ämnet och som Utsk. jemväl upptagit, redan
förklarat, att jag ansåg samma tableau utgöra ett oeftergif¬
lig! vilkor för möjligheten af Ständernas med någon sakkän¬
nedom meddelande definitiva beslut, anser jag mig nu plig¬
tig att för Utsk:s deråt lemnade afseende betyrga min tack¬
samhet; men då jag finner, att Utsk. framkallat motiverna
för det nya lagförslaget, utan att nämna motiverna för den
gamla lagens bud, samt att Utsk. icke åtnöjt sig med att
föreslå, det till tableauns uppgörande må förordnas lag¬
farna och skickliga personer, utan särskildt begärt, att detta
uppdrag må i första rummet lemnäs den numera upplösta
Lagcominitte'ens ledamöter, så bekänner jag, att jag deri
ser, om icke en bestämd benägenhet att bereda åt nya lag¬
förslaget ett särskildt och frän behandlingsättet uppkom¬
mande företräde i Ständernas omdöme, åtminstone en ute-
varo af den lika angelägna vård för gamla lagens värde,
som jag af Utsk:s oväldighet hade förväntat.
En tableau, som har för ändamål att till åskådlig
Den ii Juli c. m.
331
jemnförelse framställa båda sidornas plan, grundsatser och
detailbud, men likväl endast gåfve motiverna för den ena si¬
dans, vore alltid, i min tanka, genom sin ofullständighet i
så måtto ensidig, sorn den vägrade åt öfvertygelsen en möj¬
lig grund för annan mening, än den sålunda gynnade; oell
en så beskaffad tableau skulle, som jag tror, icke gerna
kunna af kommande Ständer godkännas till någon ledning
för hvarken granskning eller omdöme. Jag kan ej kanna,
huruvida de motiver, som åtföljde 1784 års lag, då den
antogs, ännu finnas i behåll, och jag medger gerna, att
denna lags motiver, till en stor del, antydas i sjelfva dess
bud; men förhållandet i förra fallet må vara hurudant som
helst, så fordras dock tableauns ändamål — jemnförelsen —
ovilkorligen, att båda sidornas motiver lika fullständigt
framställas, och fordrar det så mycket mera, som jemnfö¬
relsen just består i deras afvägning, till bestämmande af den
ena sidans företräde i värde framför den andra. Äro de
personer, åt hvilka uppdraget lemnäs, mägtiga af dess full¬
görande, sa brista de icke heller i förmåga att göra moti¬
verna till gamla lagen åskådliga, i de fall, der en stridig¬
het emellan dem och nya lagförslaget förefaller; och jäg
vet då icke, hvarföre Ständerna skulle i deras tind. skrif¬
velse till Konungen gifva mindre vigt åt den ena sidans
motiver, än åt den apdr.as.
Det omdöme, angtde förslaget lill civillag, som jag här
i ett föregående plenum afgifvit, nemi. att, såvidt jag för¬
står, det innehåller stora förbättringar åt vårt lagverk, men
också stora förvillelser; den rättvisa, jag har gjort Lagcom-
mitteens ledamöter för deras nitfulla och berömliga arbete,
och som jag jemväl sökt göra gällande, då jag här talat till
bifall för Konungens nåd. propos., angtde nationalbelöning
åt dem, allt detta borde kanhända fritaga mig från det
tillmäle att bara fiendskap till nya lagförslaget, — ett till¬
mäle, sorn så ofta tillägges hvar och en, som blott begär
säkerhet och rättvisa i granskningen; men om också med
äfventyr att äfven i denna fråga missvårda den popularitet,
sorn godtyckligt gifves och fråntages, kan jag icke dölja
den tanka, att tableauns uppgörande icke bör uppdragas
committcens ledamöter. Vore uppdraget af den natur, att
det omfattade en blott historisk uppställning å båda sidpr,
och der altså blott fordrades ärlighet och sanning, skulle
det visserligen ej kunna lemnäs i pålitligare händer, än åt
Lagcommittdens ledamöter; men då uppdraget deremot in¬
nebär något helt annat, nemi. ett samlande och frambä¬
rande — lika omsorgsfullt för båda sidornas interesse —
af sådana materialier, d. v. s. sådana philosophiska , morali¬
ska och juridiska skäl och bevis, hvilka skola bestämma det
afgörande omdömet hos Ständerna, kan jag ej annat finna,
än att den egenskap, sorn hos uppdragets verkställare före¬
trädesvis erfordras, består i en fullkomlig utevaro af
332
Den it Juli e. m.
ali förkärlek för någondera sidan, hvilken egenskap
aler jag icke ens Lan tillåta mig begära af de personer,
50m, sjelfva författare till det nya lagförslaget, i mera än
20 Ar egnat åt den ena sidan sina mödor, och följaktligen
särskildt fästat sig vid den sidans åsigler; hvarförutan jag
icke heller kan skjuta ifrån mig den öfvertygelse, att emot
de personer, hvilka af utgången — i det mer eller mindre
bifall deras erbete erhåller — skola sjelfva uppbära eller
sakna den tillfredsställelse, sorn de säkerligen värdera hög¬
re, än all annan belöning; att emot dem gifves ett mora¬
liskt jäf, som ligger för mycket öppet för alt betyda intet.
Jag begär altså ändring i dessa delar af Utskrs tillstyr¬
kande, så att båda sidornas skäl och bevis må varda så
fullständigt, sorn sig göra later, i tableaun upptagna, samt
alt de personer, åt hvilka författandet uppdrages, må äga
begagna biträde af de i hufvudsladen varande ledamöter af
fordna Lagcommittden, men deremot vara pligtigaatt, iden
mån tableaun medhinnes, lemna dem del af densamma, på
det att de må komma i tillfälle att dervid göra de erinrin¬
gar, hvartill de kunna finna skäl vara; hvarefter alltsam¬
mans borde i tryck allmänheten meddelas,
En så beskaffad codifiering af gamla lagen, med inta-,
gande af alla dithörande, men särskildt utkomna allin, för¬
fattningar, som Utsk. i tredje punkten föreslår, skulle med¬
taga mycken tidsutdrägt och blifva ett öfverflödigt arbete,
d i i alla fall allt, hvad de särskilda författningarna ännu för¬
må, måste inom tablcauns ena sida upptagas.
Om obekantskapen med de förtjenster, som nya lagför¬
slaget verkligen innebär, kunde föranleda till den olyckliga
mening, att det borde i allo förkastas, vore den föreslagna
codifieringen ett nödvändigt företag; men då jag, med full
öfvertygelse, både önskar oell hoppas, att vi få tillegna oss,
d. v. s. antaga, hvad nya lagförslaget har af förbättring
åt vårt lagverk, stadnar jag i det omdöme, att den före¬
slagna codifieringen vore utan ändamål, och jag begär alt¬
så, att Ulsk:s tillstyrkande derom måtte försvinna,
Frih. Boye tiIlade derefter muntligen:
Jag var ej tillstädes vid början af Hr Stråles yttrande;
men jag har hört en del deraf, äfvensom jag hört Frih,
Elirenborghs sista anförande, och jag begär att i anledning
deraf få yttra några ord. Jag tror icke, att sjelfva arbe¬
tets sammanställande lill ett godt ändamål blefve så svårt,
som dessa Ilrr synas hafva föreställt sig. Jag tror, att örn
uppdraget att uppgöra tableaun faller i goda händer eller
lemnäs personer, sorn äro vuxna sitt kall, blifver det ganska
lätt att vid jemnförelsen pröfva, hvad R. St. vilja bibehålla
och hvad de vilja utbyta. Jag tror, att detta ej kan blif¬
va svårt; m?n on man åter frågar, huru skall processen af
sjelfva föredragningen och afgörandet tillgå, bekänner jag,
Den ii Julio, m,
333
att jag ser mycken betänklighet. När jag besinnar, att vår
grundlag fordrar, att hvarje lagförslag, om det kommer
från denna Statsmagten, skall först här pröfvas till hela sitt
innehåll oell derefter öfverlemnas lill K. M, samt pröfvas
af Högsta Domstolen och i Statsrådet, och alt, om icke allt
detta under samma riksdag medhinnes, lagförslaget förfall
ler, lagen icke kan blifva lag, bekänner jag, att, vid be¬
traktande af ifrågavar. lagförslags vidd, jag finnér mycken
svårighet att vinna ett definitivt resultat; och jag skulle tro,
att detta ej blifver möjligt vid någon riksdag, om den ej
ulsträckes till 3 å 4 är. Jag har derföre trott, att man åt**
minstone kunde göra försöket att vid denna riksdag föreslå,
och ämnar sjelf i Constit.Utsk. motionera det tillägg i grund¬
lagen, att då det förekommer allmän civillag, criminallåg,
kyrkolag, krigslag, i hvad brottmålsbehandlingen angår,
eller sådana författningar, som hafva en särdeles vidlyftigt
het, II. St. må, sedan deras LagUtsk. yttrat sig öfver prins-
cipfrågorna, sjelfva afgöra principfrågorna, men öfverlemna
tillämpningen och redactionen åt ett särskildt Utsk., som
ägde att med R, St:s magt och myndighet i dessa delar
pröfva lagförslaget och deraf antaga samt förkasta, hvad de
finna för godt. Jag ville likväl dervid fästa det förbehåll,
att då inom detta Utsk., i fråga om principernas tillämpning,
uppstode skiljaktighet, hvarje sådan skiljaktighet skulle, ef¬
ter anställd votering inom Utsk,, hänskjutas till R. St:s eget
bedömande. Jag förutser väl, att sålunda någon del af äm¬
net skulle återkomma till R. St.; nion denna olägenhet vo¬
re ingen i jemnförelse med den visshet, man erhölle, att
allt, hvad som gifvit anledning till skiljaktighet, skulle kom¬
ma till R. Sirs egen pröfning, och man kunde då med trygg¬
het antaga, alt allt, hvad Utsk. unanimt beslutade, öfver-*
ensslämde med R. Strs egna åsigler. Jag anhåller, att des¬
sa anmärkningar må få åtfölja den återremiss af LagUtskrs
utlåt., hvarom jag anhållit.
Hr Dalman: Det var egentligen i anledn. af Frih, Eliv
renborghs första yttrande, sorn jag anmälde mig. I sitt sed¬
nare yttrande har Hr Frih. till någon del förklarat det för-*
sta, så att jag numera dervid finner mindre att erinra. Hr
Frih. har nemi. nu godkänt den grundsats, som jag yrkat,
att R. St., innan de till behandling företaga ett förslag till
ny lag, böra vara öfvertygade, att hvad de besluta jemväl
kommer att vinna K. M:s sanction och att deras arbete ej
kan blifva alldeles fåfängt. Jag ser likväl icke i vår grunds¬
lag någon annan form för delgifvande af en sådan K. M:s
åsigt, an att K. M. för R. St. framlägger en propos. i äm¬
net. Så har äfven tillförne skett i flera vigtiga frågor, rö-
r:de stiftande af civil lag, t. ex. i fråga om inteckningsla-r
gen, Olli concuvslagen, om tysta förmånsrätterna; och jag
har mycken anledning att tro, det Frih. Ehrenborgh sjelf
334
D c n 11 Juli c. m.
särdeles intresserat sig för propos. i den sistnämnda frågan,
enär jag från Hr Frih. hört åtskilliga complimenter åt Rege¬
ringen, nli hvilka jag j ;mväl instämt, för det vi fått emot¬
taga denna propos. Vi lafva deremot en mindre behaglig er¬
farenhet deraf, att då R. St., utan derom af Regeringen
framställda propostr, i civil lagstiftningsväg beslutat temli-
gen vigtiga förändringar, såsom t. ex. vid sista riksdagen ut¬
sträckande af jus representationis och afskaffande till någon
del af de tysta förmånsrätterna, Regeringen ej funnit för
godt att gilla dylika förändringar. Dessa prejudicater äro
icke särdeles uppmuntrande, synnerligen då Regeringen vid
denna riksdag för R. St. framlagt förslaget till civil lag,
utan att ens bifoga Högsta Domstolens utlåt, deröfver. Ett
sådant utlåt, lärer väl sedermera blifvit aflemnadt till Lag-
Utsk.; men Utsk. har ej behagat upplysa R. St. om Hög¬
sta Domstolens yttrande, och R. St. äro sålunda ännu i full¬
komlig okunnighet om hvad de personer, som närmast må¬
ste verka på Regeringens beslut i justitie-ärender, tänka
ang:de detta lagförslag. Enskildt har jag mig bekant, att
utlät, ej lärer vara särdeles gynnsamt, och jag föreställer mig
derföre ganska lätt möjligheten deraf, att, med den rådgif¬
vande personal i justitias-ijrender, som K. M. nu äger, R.
St,, äfven om de vid denna riksdag hade medhunnit att
granska och antaga lagförslaget, skulle fått se detsamma i
ganska vigtiga delar afslaget, och att arbetet således varit
förgäfves. Detta har varit en af grunderna, hvarföre jag ej
så allvarligt önskat, att lagförslaget vid denna riksdag skul¬
le komma att granskas, och hvarföre jag inskränkt mig till
att begära den tahleau, Utsk. föreslagit i 2:dra punkten,
endast något fullständigare. Jag vill ej här inlåta mig i
den princip-strid, huruvida det är från folket eller från
Konungen, sorn förslag till nya lagar böra utgå, emedan en
sådan tvist blefve alltför vidlyftig; jag vill blott yttra, det
min öfvertygelse äg, att foiket äfven i afseende på den ci¬
vila lagstiftningen bpr påräkna den bästa ledning af en upp¬
lyst Regering, sorn alltid är i tillfälle att vidsträcktare, än
individerna, öfverskåda de allmänna förhållanden, som der¬
vid böra komina i öfvervägande, och sorn bättre kan bedö¬
ma, huruvida folket står på den punkt, att det är moget
för ilen pya lagstiftningen, samt huruvida denna öfverens-
stämmer med de förändringar i oeconqmiskt hänseende, som
böra blifva följder af en stigande bildning och industri m. m.
Bland de yigtigaste frågor, som vid öfvervägande af
detta ärende böra komma i betraktande, är otvifvelaktigt
den om behandlingen af det nya lagförslaget, för alt en
gång få det pröfvadt. Här har af Frihtna Ehrenborgh och
Boye blifvit föreslaget, att granskningen af detsamma skul¬
le verkställas af vissa personer, åt hvilka R. St. delegerade
sin magt att i ämnet besluta. För det första tror jag icke,
att man kunde förmå R. St. att på delta sätt skänka bort
U c 11 ii Juli c. ra.
335
sin lagstiftningsrätt, och för det andra tror jag, att man
derigenom föga skulle vinna hvarken i afseende på tidsut¬
drägt eller eljest. Jag skulle således tro, att ett förslag till
grundlagsförändring i denna del vore onyttigt och öfverflö¬
digt. Då jag emedlertid här med nöje hört ordföranden i Con-
stit.Utsk. säga, att han finner den fyrdelade sammansättnin¬
gen af vår Representation principvidrig, förmodar jag, att
han inom Constit.Utsk. använder sina bemödanden att skaffa
oss af med denna fyrdelning, och om R. St. blifva organi¬
serade på en eller tvenne kamrar, blifver behandlingen af
denna fråga ej så svår. Den skulle mycket underlättas, om
man hade en bestämd propos. af Regeringen att hålla sig
vid, och jag är fullkomligen af den tanke, som Hr Stråle
yttrat, att då ett lagförslag kommer till R. St., bör det va¬
ra så fullständigt utarbetadt, att R. St. ej behöfva taga
omsorg om granskningen af redactionen, utan att R. St.
kunna inskränka sin pröfning till principfrågorna. Jag skul¬
le derföre önska, att R. St. vid nästa riksdag erhölle håde
Regeringens propos. och Högsta Domstolens yttrande öfver
lagförslaget. Jag känner väl ej Högsta Domstolens förmåga
alt skrifva lagar; men jag är öfvertygad, att om man har
sådana Regeringen omgifvande auctoriteter, till hvilkas för¬
måga i denna del folket har förtroende, behöfva R. St. ej
mycket bekymra sig om att nagelfara redactionen, ulan kun¬
na debatterna hufvudsakligen hvälfva sig kring de stora
principfrågorna, och då dessa, d. v. s. de, som i något vä¬
sendtligt afseende förandra den gamla lagens grunder, hvar¬
ken till sin omfattning äro så vidsträckta eller till antalet så
mångfaldiga, att de just föranleda något Herculiskt arbete,
tror jag, att granskningen af arbetet ganska lätt kunde gå
för sig, om Regeringen framlade ett fullständigt och af hen¬
ne godkändt redactionsfÖrslag. Jag medger, lika med Frih.
Ehrenborgh, att våra administrativa förmer äro olämpliga,
att vår Styrelsepersonal har en inskränkt verkningskrets och
att dess ledamöter hafva den besynnerliga egenskapen att
både vara ock icke vara ministrar; men jag leder mig icke
derifrån till Hr Frih:s slutföljd, alt Konungen vore com-
promelterad, om en propos., framlagd i Konungens namn,
då den rörer ett så genomgripande ämne som det ifrågavar.,
icke möttes af Representationens bifall. Jag tror tvärtom,
att vi böra helt och hållet afskilja Konungens person från
Hans proposlr. Jag vill åtminstone göra det, och har ej
ens den aflägsnaste tanka på Konungens person, då jag ta¬
lar emot Regeringens proposlr. Yi hafva dessutom selt så
många exempel, att Regeringens proposir blifvit afslagna i
andra lika vigtiga ämnen, och jag inser ej, hvarföre det
skulle vara mer afskräckande, om en propos. i denna fråga
till någon del blefve afslagen. Men jag är öfvertygad der¬
om, att i händelse Regeringen framlade ett fullständigt för¬
slag, som grundade sig på den nya tidens fordringar och
33G
Den ii Juli e. m.
våra förändrade förhållanden i afseende på lagstiftning, skul¬
le ett sådant förslag mötas icke endast af Representationens
bifall, utan äfven af hela Svenska folkets tacksamhet.
Hr Stråle har ytterligare utvecklat sin mening med den
codiflering lian önskat. Jag bär likväl icke kunnat uppfatta
denna mening annorlunda, än att den värde ledamoten vin¬
ner sitt syftemål genom den af Utsk. föreslagna tableau med
det tillägg, Frih. Ehrenborgh och jag begärt, nemi. att mo-
tiverne äfven deri intagas. Men att utsträcka denna tableau
till en codification, afstyrker jag på de skäl, som blifvit af
mig framställda och sedermera så fullständigt af Frihtna
Ehrenborgh och Boye utvecklade, Frih. Boye har önskat,
att Lagcommittcens ledamöter ej måtte blifva de, som skola
uppgöra ifrågavar. tableau. Ilr Frih, har stödt sitt afstyra
kande af Utsk:s förslag i denna del på den supposition, att
Lagcommittcens ledamöter skulle äga en sådan förkärlek för
sitt arbete, att de ej med nog opartiskhet och fördomsfrihet
skulle kunna upprätta en sådan tableau. Jag får härvid äran
erinra, att Utsk. icke föreslagit, att Lageommitte'ens ledarrm-
fer eller andra personer må upprätta en raisonnerad ta-f
bfeau eller en jemnförelse emellan den gamla och nya lan¬
gens företräde sinsemellan. De, sorni detta afseende instämt
med Utsk., bafra icke heller önskat eller påstått något-an¬
nat, än att en historisk tableau måtte upprättas, innefat¬
tande i den ena spalten hvad den gamla lagen stadgar, och
i den andra spalten hvad committÖen nu föreslagit. Jag har
dertill yrkat, att i tredje spalten måtte införas, hvarföre
Lagcommittcen ansåg den gamla lagen vara ofullständig, ofull¬
komlig elier skadlig, jemte motiverna till de förändringar
committe'en i hvarje fall tillstyrkt.
Det är tydligt och klart, att om dessa motiver med nå¬
gon fullständighet framställas, innefatta de, såsom alla mo¬
tiver måste innefatta, först en bevisning öfver det gamla
stadgandets oduglighet och sedermera beviset för det nva
stadgandets fullkomligare och ändamålsenligare beskaffenhet,
och endast sålunda blifva skälen på begge sidorna afvägda,
Dessutom torde det finnas föga lämpligt att framlägga moti¬
verna lill en lag, som blifvit stiftad för 100 år sedan. Deni¬
na lag är af folket känd, och det är erfarenheten, sorn
bör hafva öfvertygat folket, huruvida Jagen är nyttig eller
skadlig. Har erfarenheten visat folket, att den är nyttig,
så behöfver det ej känna de historiska förhållanden eller de
rättsbegrepp, hvarifrån den utgått. Ilar åter erfarenheten
visat, att lagen är skadlig, så lära inga motiver, rätts-läror
eller raisonnementer kunna öfvertyga folket derom, att den
ej hor afskaffa*. Jag kan således icke finna, att fråga här
blifver om att ådagalägga partiskhet eller opartiskhet, utan
endast om att sammanfatta ock framställa de motiver, sorn
i lagförslaget redan äro framlagda; hvarföre bär ej Indier
hlif-
I
Den ii Juli e. m.
blifver fråga om, att förkärlek för den ena eller andra åsig-
ten kan verka på arbetets beskaffenhet; och då det är en
obestridlig sanning, att de personer, sorn under 20 års tid
sysselsatt sig med förevarande ämne, kunna verkställa ifrå-
gavar. arbete med större lätthet och tillförlitlighet, än per¬
soner, som dermed vore mindre bekanta, kan jag*icke in¬
stämma i Frih. Boyes önskan, att arbetet ej må lemnäs tilt
Lagcommitte'ens ledamöter, utan anser jag tvärtom af största
vigt, att just de och inga andra erhålla detta uppdrag. Frih.
Boye har jemväl sjelf ansett nödigt, att sedan de nya com-
mitlerade, af hvilka tableaun enligt hans önskan skulle upp¬
göras, hade fulländat sitt arbete, detta malte ytterligare
granskas af förra Lagcommitte'ens ledamöter. Sådant synes
förutsätta, att Hr Frih. icke satt så fullkomlig tillit till de
nya committerade, enär han trott tableaun icke blifva till¬
förlitlig, så framt icke i allt fall den primitiva Lagcommit-
te'en dervid lagger sista hand; hvilket dock helt och hållet
undvikes, om arbetet i första hand uppdrages åt dem, som
redan hafva fullständig kännedom 0111 hvad dertill hörer.
Hvad Hr Frih. i öfrigt yttrat om de stora förbättringar och
de stora förvillelser, som skola finnas i det nya lagförsla¬
get, kan detta ungefär qvitta mot hvartannat, och jag
vill icke inlåta mig i någon analys af min enskilda tanke
derom, emedan ett omdöme öfver den nya lagen ej hörer
till ifrågavar. debatt; men hvad angår Hr Frihts yttrande,
att fiendskap lill den nya lagen ej på något håll skall fin¬
nas, samt att man åt densamma skall hafva lemnat all rätt¬
visa, är jag ledsen att icke kunna dela denna öfvertygelse,
utan tror jag mig hafva så stora anledningar tillen motsatt,
alt förmodl. Ilr Frih. om jag enskildt upplyste honom der¬
om, ej skulle kunna förneka, att det verkligen finnes en ab¬
solut fiendskap till den nya lagen ifrån ett ganska mägtigt håll.
Hr Stråle: I anledning af mitt yttrande, att jag tyckt
mig finna, att Lagcommilteen icke så noga eftertänkt, huru
deras förslag skulle blifva verkslällbart, hvarvid jag åbero¬
pat förslaget i afseende på domstolsinrättningen, bar Frih.
Ehrenborgh anmärkt, att detta icke tillhörde Lageommit-
te'en, utan att frågan om verkställigheten af detta förslag,
såsom omfattande en administrativ åtgärd, tillkomme Bege-
ringen. Jag får hemställa, huruvida icke, i händelse den
nya lagen blefve antagen jemte den deri föreslagna dom-
stolsinrätlningen, samt sedermera planen att indela Sverige i
sa beskaffade domsagor, deri endast ett tingsställe skulle fin¬
nas, befunnes overkställbar, den följd deraf skulle uppkom¬
ma, att det antagna lagförslaget måste omgöras. Det är
derföre jag tror, att den lagstiftare, som vill föreslå stora
förändringar, måste eftertänka, huru de skola kunna verk¬
ställas, och att sådana förändringar böra särskildt beslutas,
innan man företager sig att skrifva lagen; annars händer det,
9 H. 43
Den ii Juli e. m.
att man uppgör en theori, som befinnes olämplig, då fråga
uppstår om verkställigheten. Den lagstiftare, som handlar
på sådant sätt, kan jemnföräs med en urmakare, som upp¬
gjort ett ideal till det fullkomligaste urverk och, då lian
skulle reparera ett gammalt ur, toge detta ideal till mön¬
ster samt, utan afseende på beskaffenheten af det gamla
uret, i.detsamma inflickade sådana hjul, sorn han funnit än¬
damålsenliga i det fullkomliga uret. Följderna af ett så¬
dant förfarande skulle ej blifva tillfredsställande, och det är
på sådan grund jag tror, att man vid lagstiftning bör hafva
den väg bestämd, som skall följas. Frih. Ehrenborgh har
nämnt, att Högsta Domstolen skulle sammanfatta alla an¬
märkningar till ett helt och göra en sådan utarbetning, som
blefve ett fullständigt förslag. Det hade visserligen varit
väl, om så kunnat tillgå; men med de åsigter, jag haft,
har jag ej ansett det verkställbart. Smärre förändringar kun¬
na visserligen föreslås; men då man skall genomgå ett helt
lagförslag, vet jag icke, huru man skall afgifva ett sådant
yttrande, utan att sjelf skrifva ett lagförslag. Jag har ofta
varit frestad att försöka ett sådant arbete; men jag har fun¬
nit, att det är omöjligt för en embetsman, som är uppta¬
gen af trägna göromål, att företaga något sådant, hvilket
fordrar ledighet från andra befattningar, och har således ej
kunnat uppfylla, hvad man i detta fall kunnat vänta af le¬
damöter i Högsta Domstolen.
Hr von Troil, Emil: I ett ämne, som så djupt in¬
griper i folkets välfärd som detta, torde det ursägtas, oni
äfven den, som icke är jurist, önskar yttra sin mening. Se¬
dan redan nära år af denna riksdag förflutit, vill jag icke
yrka, att LagUtsk. måtte till granskning företaga och till
R. St:s definitiva afgörande framlägga någon del af nya lag¬
förslaget; men jag erkänner, att jag icke kan underlåta att
dela den missbelåtenhet med LagUtskts förfarande i detta
ämne, som af flera värda ledamöter nu blifvit yttrad. Jag
tror, att härvid förekommer en preliminär-fråga af vigt,
som kunnat och bort utredas, och på hvars afgörande fol¬
ket väntar. Förhållandet med den nya lagen har varit så¬
dant, att då man velat föreslå någon partiel lagförändring,
liar man sagt: låtom oss vänta, tills det nya lagverket kan
förekomma; har man velat föreslå den nya civillagen till
pröfning, så har man svax-at: den är för stor, den kan icke
pröfvas vid en riksdag, eller också: den är för liten, den
bör skärskådas i sammanhang med criminal-lagen, kyrkola¬
gen ni. m. Man har föreslagit att blott upptaga en del,
d. v. s. en eller annan balk af civil-lagen, och mött samma
anmärkning. Jag skulle tro, att det är nödigt att få utredt,
huruvida det är möjligt att, med bibehållande af vår grund¬
lag, hoppas den nya lagens antagande i grundlagsenlig väg.
Kan det ej ske, så bör den så gerna försl som sist lägga*
Den ii Julie. m.
33g
åsido, på det man åtminstone må kunna successive framgå
på lagförbättringens bana; jag tror dock, alt den under
nuvarande former kunde antagas. Af de bär ifrågaställa
behandlingssätten har jag dock ej funnit något, som till¬
fredsställt mig. Frih. Boye har sednast föreslagil, att se¬
dan Ständerna anlagit principerna, skulle detaillerna öfver-
lemnas åt ett Utsk. Jag skulle aldrig kunna tillstyrka en
grundlagsförändring, hvarigenom Ii. St. till en liten del af
sina medlemmar skulle öfverlemna en så vigtig rätt. En
annan värd ledamot, Frih. Ehrenborgh har yttrat, att det
kunde tillgå på samma sätt sorn vid antagandet af 1734 års
lag, då RiksSt. sammanträdde på ett enda rum. Om der¬
med menas, att på detta sätt hela lagförslaget skulle anta¬
gas, får jag fasta uppmärksamhet derpå, att 1734 års lag
pröfvades vid tvenne riksdagar, alt denna är kortare än dea
nya lagen, emedan nya förhållanden utvecklat sig i samma
mån civilisationen framskridit, och att det parlamentariska
begäret att yttra sig, som åren 1731 och 1734 var så rin¬
ga, att öfver de 11 första capitlen Gifterm,lim icke någon
discussion föreföll, sedermera betydligt tilltagit. Hr Frih.
har visserligen förmodat, att ämnets vigt skulle afhålla mån¬
gen från att yttra sig; men en så stor tystlåtenhet har jag
icke varseblifvit under sednare riksdagar, om icke hos R.
o. Ad:s afdelning uti denna riksdags LagUtsk. Det kan icke
väntas, att sådant skall blifva föi hållandet i en så stor sam¬
ling, sora den Hr Frih. föreslagit, och det behöfves icke
mer än tvenne talare af motsatta åsigter, med envishet och
något begär att låta höra sig, för att Hr Frih:s supposition
förvandlas till en skön dröm. Jag erkänner, att jag för min
del icke kan för mig uppgöra något annat sätt till lagens
antagande, än att den delas i stycken af 2 eller 3 balkar,
sorn vid hvarje särskild riksdag antagas, hvarvid det dock
blifver nödvändigt, att sådana tillägg vid dessa balkar gö¬
ras, sorn innefatta de ämnen, hvilka från samma balkar i
gamla lagen blifvit öfverflyttade till andra balkar i den nya.
Det var detta förslag, som jag, då frågan första gången var
före och blef remitterad, hade ämnat framställa, och jag
hade då tänkt föreslå upptagandet af de tvenne första bal-
karna i lagförslaget; men jag blef förekommen af tvenne
varda ledamöter, sorn ansågo bäst att börja med Hand.- och
Utsökn.-b:na, och jag bibehöll tystnaden, då jag trodde mig
böra något bättre än mitt eget project. Man har visserli¬
gen invändt deremot, att Hand.-b:n ej kunde antagas annor¬
lunda än i sammanhang med criminallagen, emedan denna
innehåller de straffbestämmelser, som stå i sammanhang med
Hand.brns stadganden; men jag hemställer, om det ej kun¬
de gå an att såsom ett bihang till Hand:sb:n antaga en lag,
bestående af några capitel, som skulle innehålla alla de straff¬
bestämmelser, hvilka i dessa fall kunde tillämpas, intilldess
den nya criminallagen blifvit sanctionerad. På samma sätt
Den ii Juli e. m.
tror jag, att man kunde gå tillväga med de öfriga balkar-
na, oell om LagUtsk. skulle vilja föreslå samt R. St. bifölle
ett sådant behandlingssätt, vore det nödigt, att R. St. hos
K. M. anhölle, det Lagcommitte'en eller åtminstone dess verk¬
sammaste ledamöter måtte blifva sammankallade för att upp-
göra förslag till den ordning, i hvilken balkarna kunna an¬
tagas, äfvensom till de transitoriska lagar, som för den kor¬
ta mellantiden af balkarnas antagande borde stadgas. Skul¬
le LagUtsk. eller någon ledamot vilja uppgifva något annat
mera lämpligt sätt, skall jag för min del dermed vara be¬
låten; men i fall man icke skulle finna denna utväg vara
användbar, eller antager någon annan, som svarar deremot,
lärer föga stå att vinna med den jemnfÖrelse, som Utsk. fö¬
reslagit emellan gamla och nya iagen. Då jag likväl icke
misströstar, alt man skall blifva ense om något sådant be¬
handlingssätt, kan jag icke annat än instämma iförslaget om
uppgörande af denna jemnfÖrelse, och jag kan ej förena mig
i hvad Frih. Boye uti denna del begärt. Jag skulle tro,
att det är något för mycket hegardt, att den, som fram¬
lägger ett förslag till lag, äfven skall framlägga en veder¬
läggning deraf. Utan att vilja tillåta mig något bedömande
af Lagcommittdens opartiskhet, vågar jag tro, att man bör
åtnöja sig med en framställning af det ogillade stadgandets
olämplighet samt de skäl, som tala för det nya förslaget.
I alla fall vore ändamålet ingalunda vunnet, om man också
uppgåfve de motiver, som legat till grund för 1734 årslag,
emedan dessa endast innefatta jemnförelsen emellan denna lag
och de stadganden, som förut voro gällande, och här är frå¬
ga om en jemnfÖrelse mellan 1734 års lag och committe'ens
förslag. Hvad som i denna väg skulle kunna göras, vore
att hänvisa icke allenast till de motiver, som committerade
utarbetat, utan äfven till de såväl af- som tillstyrkanden,
som kunna finnas i Högsta Domstolens prot. samt öfriga auc-
toriteters yttranden i ämnet. Om denna förändring antoges,
tror jag, att Frih, Boye skulle finna, att icke någon ensi¬
dighet i tableaun komme att äga rum, helst vi hafva hört,
att en Högsta Domstolens här närvar, ledamot ej är särde¬
les hugad för det nya lagförslaget.
Hvad åter angår den i 3:dje punkten af LagUskts utlåt,
omnämnda sammandragning af alla nu gällande lagar och
författningar till en enda text, kan jag för min del icke fin¬
na, hvartill sådant skulle tjena, såvida man tror, att den
nya lagen kommer att antagas. Skulle den blifva förkastad,
så kan det blifva fråga, om en sådan lagtext; men jag tror,
att äfven då dermed bör dröjas, tilldess flera behöfliga par¬
tiella lagförändringar hunnit stadgas, ty det är af vigt, att
man icke företager en sådan allmän lagredaction , innan man
kan hoppas, att den en längre tid blifver utan förändring.
Skulle man likväl vilja hafva en sådan sammanfattning, sorn
på samma ställe upptager alla gällande författningar, tror
Den ii Juli c. m.
34i
jag, att det vore lämpligast att begagna samina utväg, som
nyttjades, förrän 1734 års lag utkom. Det var nemi. icke
brukligt att ändra lagtexten, utan man utgaf särskilda för¬
fattningar, som förändrade lagen, och då sedermera nya upp¬
lagor af lagen utkommo, förseddes den med noter, som upp-
gåfvo de hufvudsakligaste förändringarna och hänvisade till
de särskilda författningarna. Detta synes vara allt, hvad nu
kunde vara nödigt. Hr Stråle har uppgifvit ett tredje för¬
slag. Han gillar ej den sammandragning af alla gällande la¬
gar till en text, som Utsk. föreslagit, och han gillar ej hel¬
ler det nya lagförslaget, emedan han anser det vara för
mycket afvikande från den gamla lagen. Han vill gå en
medelväg. Jag hyser visserligen mycken aktning för yttran¬
den af en erfaren och så allmänt ansedd lagskipare som Hr
Stråle; men jag kan ej afhålla mig från att yttra den öf¬
vertygelse, att skall man antaga en ny Jag, måste den gå
så långt i förbättring, som tidens fordringar begära, och jag
tror, att detta är förhållandet med den nya civillagen. De
speciella anmärkningar, som Hr Stråle framställt, erkänner
jag icke vara särdeles öfvertygande för mig. Den värde le¬
damoten sade, att Utsk. föreslagit, att inom hvarje domsaga
skulle vara blott ett tingsställe, men icke eftertänkt, huru¬
vida det vore verkställbar^ Jag skulle dock tro, att Lag-
comrmtteen gjort sig reda derför, enär den anmärkning blif¬
vit gjord, att hvad angar de norra provinserna, gånge der¬
med, som särskildt stadgadt varder;. Deraf synes vara tyd¬
ligt, att committerade gjort afseende på särskilda locala för¬
hållanden, och gjort sig reda för, huruvida förslaget var
verkställbar; och jag erkänner, att jag skulle hafva trott,
att det lämpligaste varit, att Högsta Domstolen, i fall den¬
na fråga ej ansetts nog utredd, derom inhemtat upplysnin¬
gar från administrativa magten. Hvad den ifrågavar. förän¬
dringen beträffar, skulle jag för min del anse den vara af
behofvet högligen påkallad och innefatta åtminstone ingen
nyhet, utan blott ett närmande till förhållandet vid den tid,
då Landslagen utfärdades, då Svenska folket ännu hade de
fria juridiska former, som af ålder tillhört de Germaniska
folkslagen. Det andra af Hr Stråle anförda exemplet på
den nya Jagens felaktighet anser jag jemväl vara af mindre
vigt. Då det i den gamla lagen står, att friaren s' all vän¬
da sig till giftomannen, och i den nya, att han skalf vända
sig till mön, så anser jag det ena vara så godt som det an¬
dra. Ingen Jag kan stadga något i detta fall, utan endast
att begges samtycke fordras; ty att bestämma till hvilken¬
dera den friande först skall vända sig, lärer vara förgäfves,
emedan det ej i verkligheten kan controlleras.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag har visserligen fö¬
ga att tillägga, emedan jag är förekommen af flera varda
talare, såsom Frih. Ehrenborgh, llr Dalman och Ur v. Troil,
Den ii Juli e. m.
roed hvilka jag i åtskilliga delar förenar mig. Men det är
dock tvenne omständigheter, sora jag ber att något speciel¬
lare få upptaga och deri jag ber få tillkännagifva, i hvad
mån jag är skiljaktig från dessa värda ladamölers mening.
Först ber jag att få tillkännagifva, att äfven jag delar det
missnöje med LagUtskrs behandling af denna fråga, som här
blifvit yttradt af de flesta talnrne. Jag är likväl glad der¬
öfver, att debatten inom detta hus nu varit utmärkt af nå¬
gon mindre afvoghet mot lagförslaget, än som syntes vara
för handen, då K. M:s propos. i ämnet remitterades. Den
mindre riktiga behandling, som detta mål rönt i Utsk., sam¬
manlagd med den kännedom, jag tror mig äga om afvoghet
mot nya lagen från ett visst högt håll, hvarifrån man kan
vänta mycket inflytande vid denna frågas afgörande, ger mig
ett skäl att glädja mig öfver, att nya lagen icke vid denna
riksdag lärer komma att erhålla någon närmare behandling.
Hvad beträffar företagandet af denna lag vid en annan riks¬
dag , är jag af alldeles skiljaktig tanke med hvad Frih. Stael
v. Holstein i sin reservation yttrat i fråga, huruvida K. M.
borde taga initiativet vid stiftandet af civillag, och kan jag
således ej heller instämma i hvad Frih. Ehrenborgh derom
anfört. Jag gillar visserligen den omsorg för Högsta mag-
ten, som vill förekomma, att icke ett lagförslag må propo-
neras, som af R. St. sedermera i allo blefve förkastadt; men
jag tror, att R, St. icke böra lemnäs utan ledning, och att
det är af vigt, synnerligen under nuvar. representationsform
och arbetssätt, att R. St. må veta, att deras arbete icke är
bortkastadt, elier att de icke riskera att efter arbetets full¬
ändande från Regeringen erhålla ett nekande svar. Jag skul¬
le derföre önska, att R. St. ville anhålla hos K. M., att K,
M, täcktes enligt 87 § Reg.F., till R. St:s vägledning, till dem
Öfverlemna den nya lagen; och jag skulle tro, att i fall en
sådan begäran af R. St. blefve framförd, K. M. skulle finna
anledning att antingen bestämdt af- eller tillstyrka lagför¬
slaget vid en blifvande riksdag, eller åtminstone, i enlighet
nied hvad Frih. Ehrenborgh tyckes taga för gifvet skulle
äga rum, derest R. St. till K. M. inkomma med ett lagför¬
slag, yttra: här håfven J båda förslagen; hvilketdera., J an¬
tagen , skall för min Konungsliga pligt vara kärt att äfven
få bifalla. Om Ständerna åtminstone hade så mycken led¬
ning, är jag öfverlygad, att det skulle gå vida lättare att
arbeta, och att man förr skulle komma till målet; man skul¬
le ej då riskera, att ali möda vore om intet. Ett sådant
yttrande från throqen, vöre dessutom i samma mån vigtigt,
som farhågor finnas, att vissa höga embetsman, som kunna
verka på K. M:s beslut, hysa motvilja för den nya lagen,
hvarföre det vöre önskligt, att de på förhand finge afgifva
en trosbekännelse, som lemnade visshet, huruvida R. St.
hafva att befara så mycken afvoghet mot denna lag, sorn i
allmänna opinionen hliK’t utspridt. Jag tillhör således dem.
Den lt Juli e. m.
345
som bestämdt yrka, att R. St. måtte hos K. M. begära, det
K. M. äfven i afseende på den civila lagen ville taga ini¬
tiativet. Hvad beträffar den committé', som af en värd ta¬
lare här midtemot blifvit föreslagen för att uppgöra den
ifrågakomna tableaun, så är visserligen den princip, som
den värde talaren framställt, att man ej ensidigt bör upp¬
göra densamma, ganska tänkvärd, och motivet dertill ädelt;
men då här icke är fråga om att alternativt antaga tvenne
lagförslag, utan om att antaga en ny i stället för en annan,
sorn redan är inplantad i folkets sinnen och vanorT måste
det blifva lätt, om man får motiverna till den nya lagen,
att jemnföra den med den gamla välkända lagen, hvarföre
det ej synes vara behöfligt att utreda de juridiska och mo¬
raliska skälen till den redan i ett helt sekel tillämpade la¬
gen. Jag skulle således tro, att den enda Lagcommitte', som
behöfves, är den gamla. Jag har dessutom den erfarenhet
om committe'er, som i allmänhet arbeta långsamt och stun¬
dom utan resultat, att då de blifvit gamla, äro de ej mer
desamma; sjelfva historiken af den nuvar. Lagcommitteen
bevisar denna min sats. Om man granskar den mängd leda¬
möter, som derstädes varit tillsatta och af särskilda anled¬
ningar derifrån afgått, och tillser, huru många af dess pri¬
mitiva ledamöter nu finnas qvar, skall man finna, att 0111
man nu ville tillsätta en ny committé', hade man att befara,
det man inkastade sig på samma cirkelgång som förut och
sålunda tillbakasatte folkets önskan om en ny lag möjligen
För ännu några decennier. Jag tillstyrker således, alt icke
någon annan än den nuvar. committe'en må anmodas att upp¬
göra ifrågavar. tableau. Lika med Frih. Ehrenborgh anser
jag, att R. St:s begäran i afseende pä tableaun bör i vissa
läll vara något mera utsträckt än den begäran, som lill K.
M. vid förra riksdagen afgafs, och att den i vissa andra
läll kunde inskränkas, och Hr Frih. bar så ful [ständigt fram¬
ställt, hvad äfven jag i detta hänseende Önskar, att jag fin¬
ner onödigt att derom vidare orda.
Hvad codifieringen beträffar, är jag glad, att äfven den
talare, Hr Stråle, sorn hufvudsakligen, då K. M:s propos. i
detta ämne remitterades, dref satsen om vår gamla lags co-
difiering, nu afgifvit en förklaring af denna sin Önskan, som
visar, att han mera önskar en tableau, sådan som den af
LagUtsk. i aldra punkten föreslagna, än den codifiering, Utsk.
jemväl föreslagit och hvilken för mig framställer sig såsom
tjenlig att upptaga ännu åtskilliga committe'ers hela ålder.
Jag afslyrker således den i 3:dje punkten föreslagna codifie¬
ringen på det högsta, och tror, att det skulle vara det mest
principvidriga att, sedan vi fått ett nytt lagförslag, återka¬
sta sig in på utarbetningen af en ny lag; ty den codifierade
lagen blefve på sätt och vis en ny lag, som behöfde sin
Särskilda skärskådning. Hvad slutligen angår behandlingen
af denna vigtiga Fråga vid en kommande riksdag, erkänner
344
Den ii Juli «. m.
jag öppet, att jag icke kan komma att lemna min röst der¬
till', att R. St. åt något färre antal af sina ledamöter öfver-
lemnade sin afgörande-rätt i detta vigtiga fall. Jag tror
nemi., att sedan det nya lagverket passerat skärselden hos
alla högre och skickligare jurister, det icke mera bör vara
fråga oin att underkasta enskilda stadganden en ytterligare
juridisk granskning, utan att det bör vara i uttrycket af
nationens allmänna vilja, man bör söka en besegling af detta
arbete eller förkastandet deraf, samt att man riskerar att få
detta bedömande mindre troget i samma mån, som man åt
en liten delegation öfverlemnade sin beslutande-rätt. Huru¬
vida åter föredragningen af förslaget inom en sådan Repre¬
sentation som vår lemnar någon utsigt för ett snart afgö¬
rande, derom är jag tveksam. Jag skulle likväl tro, att om
man vid en blifvande riksdag antoge det arbetssätt, Hr v.
Troil lill en del framställt, att man nemi. började med de
balkar, som committe'en ansåge först böra företagas, och
man hade erhållit Styrelsens ledning, skulle det vid arbe¬
tets fortgång visa sig, att den allmänna fosterlandskänslan
skulle leda hvarje talträngd till att mindre upptaga tiden
och mer tänka på ändamålets vinnande, samt att sålunda det
vore möjligt att fortare, än man tror, uppnå målet. Det
skulle i alla fall snart visa sig, huruvida det vore möjligt
att vid en riksdag afgöra frågan. Äfven jag inser visserli¬
gen, att antagandet af en ny lag under närvar, tidpunkt må¬
ste fordra längre tid och vidlyftigare debatter än åren iy3l
och 1734. Men också äro våra riksdagar ledan vida lång¬
varigare än den tiden, och, såsom jag nyss anfört, skall er¬
farenheten och första månaderna snart visa, huruvida man
kan hafva hopp att vid en riksdag fullända arbetet. Om
sådant ej kunde ske, kunde man åtnöja sig med antagandet
af så många balkar man medhunne, för att sedan vid en an¬
nan möjligen snart sammankallad riksdag afgöra resten. Eme¬
dan jag ej är man af yrket, vill jag suspendera mitt omdö¬
me och allenast hemställa, om det ej kunde gå an att an¬
taga några balkar vid en riksdag, men derjemte besluta, att
de ej skola tillämpas förrän efter en blifvande riksdag, då
allt vore granskadt.
Slutligen ber jag att få återkomma till mitt yrkande,
som jag vid remissen af K. M.‘s propos. framställde} men
sorn jag ej finner nöjaktigt upptaget i LagUtskts förslag. Det
angår ett åläggande för R. St:s Justit.-ombudsman , som jag tror
att R. St. kunna och böra bestämma, det nemi., att han
med särskild uppmärksamhet intill nästa riksdag må göra
sig väl bekant med det nya lagförslaget, så att, ehvad fö¬
redragningssätt lt. St. då må besluta, man alltid må kunna
med visshet påräkna, att Just.-ombudsm. här initierat sig i
Sinnet och derom äger en så fullständig kännedom, att han
kan föredraga detsamma, i fall R. St. så skulle besluta,
Den it Juli e. m.
345
Jag anser detta vara nödigt, enär vi icke liafva rätt alt be¬
sluta örn sättet, hvarpå kommande Ständer skola behandla
frågan, och vi ej böra underlåta att, för den händelse kom¬
mande Ständer skulle filina behöfligt att hafva en person,
som föredrog ämnet, för dem bereda ett sådant tillfälle.
Jag yrkar derföre, att Just.-ombudsm. måtte åläggas att af
lagförslaget taga den kännedom, alt man af honom vid nä¬
sta riksdag kan vänta en fullständig föredragning af detta
ämne. Jag anhåller om tillgift för det jag yttrat mig i ett
ämne, som synes ligga utom kretsen af mina kunskaper;
men ämnet är af den vigt, att jag ansett mig böra fram¬
ställa mina tankar derom. Jag anhåller, att detta yttrande
må få åtfölja den återremiss af LagUtskrs betänk., som jag
förmodar blifver af R. o. Ad. beslutad.
Frih. Roye, Ludv.: Trenne värda ledamöter hafva
yttrat, att de ej vilja med sina röster understödja, att R.
St. till en delegation af sig sjelfva öfverlåta sin beslutande¬
rätt öfver detailler af lagen. Med ali den aktning, jag lem-
nar dessa ledamöter, och äfven med förutsättning på deras
inflytande vid denna riksdag, får jag likväl äran påminna
om, att Svenska Representationen består af flera än tre le¬
damöter och att, om det hände, att frågan icke företogs vid
denna riksdag och kommande Ständer tilläte sig att vara af
en annan tanka än dessa tre värda ledamöter, kunde, enligt
vår gällande grundlag, dessa Ständer ej komma det ringaste
framåt, i fall frågan om grundlagsförändringen ej blifvit
väckt, utan skulle frågan om lagens antagande nödgas upp¬
skjutas till en efterföljande riksdag. Jag ser således intet
ondt uti, att en motion göres, ty om den förkastas, gör
det ingenting; men om nästa Ständer vore af samma tanka
sorn jag, vore åtminstone vägen för dem öppnad. Jag ber
jemväl att fä erinra Hr Dalman derom, att hans omdöme
öfver mitt förra yttrande icke öfverensstämmer med yttran¬
dets innehåll. Jag har icke varit af den tanka, att den ta-
bleau, som blifvit ifrågaställd, borde till granskning öfver-’
lemnas åt Lagcommitte'ens ledamöter. Sådant har jag vis¬
serligen icke yttrat, och den slutföljd, Hr Dalman deraf dra¬
ger, alt jag skulle anse en tableau, upprättad af andra än
Lagcommitte'ens ledamöter, icke kunna blifva tillförlitlig, in¬
stämmer ej med förhållandet. Af grannlagenhet för båda
sidornas lika rätt att framträda till slutlig pröfning; af
grannlagenhet, att ingen fiendskap, hvarken å den ena eller
andra sidan, må äga rum; af grannlagenhet för gamla lagens
alla skäl och för dess rätt att få sina bevis framställda har
jag begärt, att tableaun måtte framställas af andra än dem,
som i 20 års tid haft befattning med den nya lagen, och
hvilkas egen tillfredsställelse skall bero af pröfningens ut¬
gång. Men för att fullgöra grannlagenheten lika mycket å den
9 H. 44
34*
Den ii Juli e. ra.
andra sidan, liar jag sagt, att den tableau, som sålunda
Liefve uppgjord af andra personer, än Lagcommitte'ens le¬
damöter, skulle till dem lemnäs till erinringar, ingalunda till
granskning. Detta föreslog jag, på det att, i fall de förra
hade för litet gjort den nya lagens motiver gällande, Lag-
committeens ledamöter måtte erhålla tillfälle att bevaka
dess rätt. Jag hänskjuter till hvar man, som har ide' om
livad opartiskhet vill säga, om det är möjligt att gå längre
i opartiskhet. Sjelfva vigten af frågan och dess inflytande
på nuvar. och kommande generationers väl, skulle de ej
förtjena, att man ej så blindt kastade sig på någondera si¬
dan och först gjorde sjg väl bekant med båda sidornas skäl.
Ingen kan hysa mer aktning för Lagcommitte'ens ledamöter
än jag, och jag tackar dem för deras arbete, ehuru jag
omöjligen kan godkänna allt; men är jag fiende, för det jag
understår mig att icke anse allt vara godt. Om R. o. Ad.
kan antaga en sådan mening, har jag icke ett ord att
säga; men jag påstår, att det är jag, som begär en opar¬
tisk granskning. En värd ledamot midtemot har sagt, att
jag skulle föreslagit en ny committé. Jag måste återigen
liar återföra denna ledamot till sanningen. Jag har icke
begärt en ny committé'. Tableaun är begärd af förra R.
St., och denna riksdags LagUtsk. har förnyat framställnin¬
gen derom. Nå väl! är detta en ny committé' derföre, att
den skulle bestå af andra personer. Må denne värde leda¬
mot äfvensom Hr Dalman tillåta mig att fråga, hvarföre
det är så nödigt, att just förra Lagcommitte'ens ledamöter
skola uppgöra tableaun? Finnes det icke andra skickliga
personer, än dessa ledamöter. Jag vill icke återkasta några
beskyllningar; men måhända är det angeläget, att detta
aktningsvärda .Stånd, för att kunna vara opartiskt, eftersin-
nar, om det icke skulle synas, sorn man på förhand fattade
beslutet, att hvad Lagcommitte'en föreslagit skall vara det
rätta, då man åt dess ledamöter vill uppdraga att framställa
den jemnförelse mellan gamla och nya lagen, som skall be¬
döma företrädet lagarna emellan. Jag anhåller, att äfven
detta yttrande/ må få åtfölja den återremiss, hvarom jag
anhåller.
Frih. Ehrenborgh: Då jag begärde ordet, var det
egentligen i anledning af ett yttrande af en värd ledamot
inom detta hus, från hvilken vi vanligen och äfven denna
gång fått höra goda och gedigna anföranden. Ilan har nu
framställt en ide', som är ganska tänkvärd, och jag skulle
vara färdig att med honom genast antaga den. Jag får lik¬
väl dervid göra några observationer, sorn måhända äro af
den natur, att de visa, att denna ide' icke helt och hållet
kan antagas. Om, på sätt Hr v. Troil föreslagit, man skulle
vilja tillvägagå med granskningen så, att raan företoge en,
två eller tre balkar, som stöde i sammanhang med hvaran¬
Den ii Juli e. m.
3H7
dra; om man Sfven, i öfverensstämmelse med Hr v. Troil*
förslag, öfverläte åt Lagcommiltden att bestämma, hvilka af
dessa balkar stå i närmaste förening med hvarandra och hvil¬
ka bland dem kunde lättast afgöras, skulle likväl den hän¬
delse uppstå, att man möjligtvis vid granskningen af dessa balkar
den ena riksdagen antoge och fastställde principer, sorn andra
Ständer vid en annan riksdag förkastade. Då skulle man
stå på den punkt, att man i somliga balkar hade antagit
en princip och i andra balkar en annan deremot stridande.
Harmonien inom lagverket blefve sålunda tillintetgjord, och
man hade sålunda äfven på denna väg, som måhända, om
detta ej vore att befara, skulle vara den enda rätta, förfe¬
lat ändamålet. Jag har tagit mig friheten att här fram¬
ställa denna min anmärkning emot Hr v. Troils annars gan¬
ska riktiga förslag, på det LagUtsk. måtte komma i tillfälle
alt beräkna äfven denna omständighet. Att frågan är af den
största betänklighet, visar sig bäst deraf, att af så många
värda ledamöter, som här yttrat sig, de flesta, jag vågar
säga alla, med önskan, att delta lagförslag må blifva gran-
skadt, och granskadt på ett sätt, som uppfyller Svenska
folkets fordringar på ett väl utarbetad t lagverk, hafva va¬
rit så stridiga inom sig om medlen, och kanske ingen varit
i stånd att uppgifva något af de sätt, som äro antagliga.
Det torde blifva tillräckligt, för oss, om vi från LagUtsk.
kunna få vänta ett förslag i detta afseende, och jag önskar,
att LagUtsk. i sådant ändamål måtte uppfordra all sin för¬
måga och sätta sig i förbindelse med de klokaste män, så¬
väl inom som utom Representationen, vare sig jurister eller
tänkare i andia ämnen, på det vi genom deras omdömen
må kunna få en vägledning i denna så svåra fråga. Jag
erkänner, att jag i denna stund ej är i stånd att göra mig
klart reda för, huru vi skola gå tillväga för att komma till
det lyckliga resultat, vi alla söka. Detta resultat är så
stort, att jag anser den andra omständigheten, hvarföre jag
begärt ordet, nemi. den lilla, obetydliga skillnaden emellan
Frih. Boyes och våra förslag om en tableaus utarbetande,
bortfalla. Denna skillnad bortfaller isynnerhet derföre, att
efter all sannolikhet inträffar icke det fall, som man före¬
ställt sig, alt Lagcommiltdens ledamöter skola vara oför¬
hindrade att företaga detta arbete. Jag är öfvertygad, att
de aktningsvärda män, som bidragit till lagförslagets utar¬
betande, äro förhindrade, så att det blir nödigt för K. M.
att anmoda andra kunniga män att uppgöra detta arbete.
Hvad för öfrigt den, efter min tanke, obetydliga fråga an¬
går, huruvida 1734 års lagtext på ena spalten skall vara
försedd med motiver, i likhet med hvad LagUtsk. föreslagit
i afseende på den nya texten, får jag erinra, att då man,
såsom jag är öfvertygad, att Frih. Boye gjort, noga granskar
Lagcommitte'ens förslag, linner man, alt för de liesta fall,
deri det varit möjligt för eommittécn att framdraga rnoti-
34$
Den ix Juli e. m.
verna för den text, hvaruti committden föreslagit rättelse,'
hafva just i de motiver, som blifvit framställda för den nya
texten, de motiver blifvit anförda, som committerade före¬
ställt sig ligga till grund för den gamla; och således ligger
i de motiver, committerade framlagt, icke någon ensidig¬
het, utan en fullkomlig afvägning af skälen för den gamla
och den nya texten. Ehvad man väljer till uppgörande af ifrå-
gavar. tahleau antingen den förra Lagcommittq'ens ledamö¬
ter eller andra personer, skall det alltid qvarstå, att om de
ej följa den grundsatsen att göra tableaun sann, hafva de
icke uppfyllt sin bestämmelse; och jag vågar vädja till den
ädle Frih. sjelf, huruvida, i händelse han gjort sig den mö¬
dan att genomläsa committerades svar på anmärkningarna
vid criminallagen (och det har Hr Frih. säkert gjort, eme¬
dan detta är den mest tacksamma möda, man kan hafva),
Hr Frih. icke funnit detta svar vara skrifvet med så myc¬
ken försakelse af egna principer, att det innebär en borgen
för committerades beredvillighet att göra rättvisa åt hvarje
på skäl grundad mening. För min del skulle jag önska, att
dessa personer, som offrat sin tid till detta arbete, äfven
koiiime att uppgöra tableaun; men om detta icke sker, tror
jag, att dertill kunna erhållas män, som äro färdiga att gå
i deras fotspår. Jag önskar således blott, att denna tableau
må uppgöras, och att, di vi ej kunna fordra eller ens hop¬
pas att, sedan riksdagen redan så långt framskridit, af
LagUtsk. få mottaga annat än ett förslag, huru R. St. på
det lämpligaste sätt må komma i tillfälle att granska den
nya lagen, LagUtsk:s hela tid och uppmärksamhet må blif¬
va riktad på att gifva lt. St. en vägledning i detta fall, för
hvilken de alltid skola komma att hos LagUtsk. stadna i
den högsta förbindelse. Jag anhåller om återremiss af
betänk.
LagUtskrs utlåt. N:o 81 återremitterades.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda från Stats-
Utsk. inkomna memorial och utlåt:n:
N:o 180. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskis
utlåt. N:o 107;
N:o 181. i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskrs
utlåt. N:o 110;
n N:o 182. i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskrs
utlåt. N:o 120;
JN:o r83. i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtsk:s
utlåt. N:o 121;
N:o 184. i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskrs
utlåt. Nro 131;
N:o i85. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
29, angrde försäljning til! skatte af de till ekeplantering an¬
slagna bispmotala kungsgård och 2:ne under Wisingsborgs
Den ii Juli c. m.
349
kungsgård lydande hemman samt om inköp för ekeplante¬
ring af jord å Wisingsö;
Wto 186. i anledn. af gjorda anmärkntr vid StatsUtskts
betänk. Wto 3i, i frågan om frihet för Immetorps hyttelag
i Carlskoga härad att till K. M. och Kronan erlägga tion¬
de-tack jern;
Wto 187. i frågan, angtde afskaffande af Borgholms gar¬
nisons servismedel samt djeknepenningarna;
W:o 188. angtde sökt lindring i skatten för de Thors¬
hälla stad upplåtna hemmanen Säby och Söderby;
Wto 18g. i fråga om frälsejords befrielse från rusttjen-
stens återupprättande vid den s. k. Adelsfanan emot ersätt¬
ning till staten;
Wto igo. i anledn. af Hr Frih. Boyes, Ludv., motion
om upptagande af det vid sisth riksdag beslutade lån af
högst 2 millioner rtdr i silfver;
Wto igi. i anledn. af Hr Hallings motion om inställande
tillsvidare af ali åtgärd i afseende på It. Stts vid sisth riks¬
dag fattade beslut om upptagande, för statens räkning, af
ett lån af 2 millioner rtdr i silfver.
II. It. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
Måndagen den i4 Juli i834.
Plenum kl. g f. m.
Justerades pleniprot. för d. 3o sisth Juni e. m. samt d.
1 dennes f. och e. m.
Justerades 2tne prot.utdr. för d. 11 dennes e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan It. o.
Ad. d. 21 sisth Maj beslutat, att LagUtskts betänktn Wto
43, 44» 46, 47? 48, 49j 60, 5i, 52, 53 och 55 skulle
hvila, tilldess samma Utsk. inkommit med utlåt, i anledn. af K.
M:s nåd. skrifvelse med öfverlemnande af Lagcommitteens för¬
slag till allmän civillag, och sistnämnde under Wto 81 afgifna
utlåt. d. 11 dennes blifvit af B. o. Ad. pröfvadt, hade H.
Ex. låtit på föredragningslistan uppföra ofvannämnda 12
betänktn, hvilka nu till föredragning förekommo.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.t Jag anhåller
vördsamt, att, i händelse prot.utdr. ankommit om det beslut,
hvari BondeStåndet stadnat i afseende på LagUtskts nu
ifrågavar. betänktn, detsamma måtte uppläsas.
35o
Den >4 Juli.
I anledn. häraf upplästes BondeSt:s prot.utdr. af d. n
dennes, af innehåll, att sedan Ståndet återremitterat Lag-
Utskrs utlåt. N:o 81 och samma Utskrs betänkm N:o 44>
45, 46, 47? 48, 49» 5°? 51, 52, 53 och 55 blifvit före¬
dragna samt det i sammanhang härmed blifvit tillkännagif-
vit, att, då LagUtsk:s beslut i dessa mål fattades, till Utsk.
ännu icke hade ankommit Peter Pehrssons från Calmare län
memoi'., innefattande utveckling af föremålen för den mo¬
tion af honom, sorn ligger till grund för betänk. N:o 44»
hvadan också de flesta af de i samma memor. upptagna,
särskilda omständigheter icke blifvit af Utsk. granskade, ha¬
de BondeSt. återremitterat alla nyssnämnda 11 betänkm.
Frih. Ehrenborgh: Sedan R. o. Ad. nu inhemtat
den upplysning, att LagUtskrs alla ifråga var. betänkm blif¬
vit af BondeSt. återremitterade, i sammanhang med en af
Peter Pehrsson från Calmar län om sammandragning af alla
de nya stadgandena, som Utsk. i dessa betänkm föreslagit,
till en enda författning, anhåller jag, att R. o. Ad. äfven
måtte besluta återremiss af alla nyssnämnda betänkm, på
det LagUtsk., sedan någon granskning af nya civil-Iagför-
slaget numera icke lärer vid denna riksdag komma i fråga,
åtminstone må tillse, huruvida icke alla de nya stadganden
rör:de executionsverket, som Utsk. finner nödigt att föreslå,
må sammanföras i en enda författning under namn af exe-
cutionsstadga, på samma sätt som man förut har en dylik
sammanförd författning i 1807 års förklaring, och till hvil¬
ken man i allt, som rörde executionsverket, kunde haf¬
va recours, utan att behöfva uppleta förändringarna på
spridda ställen. Väl har Utsk. uti ett af sina betänkm
framställt förslag, att R. St. skulle hos K. M. begära utfär¬
dandet vid riksdagens slut af en enda författning, som skulle
innefatta alla under denna riksdag beslutade lagförändrin¬
gar; men jag anser LagUtsk. sjelf lämpligast kunna göra en
sådan sammanfattning i alla de frågor, som sinsemellan
hafva sammanhang, såsom förhållandet här är, och jag skulle
tro, att Utsk. väl kan medhinna ett sådant arbete så tidigt,
alt det under riksdagen kan föreläggas K. M., och Dess
sanction derå vinnas. En betydlig lättnad skulle, efter min
tanka, härigenom vid tillämpningen ernås såväl för alla do¬
mare och executorer som för enskilda parter, intilldess nya
lagförslaget kan blifva antaget, lag anhåller på grund häraf
om Hr Gr. o. Landtnäs propos. på återremiss af LagUtskrs
alla ifrågavar. betänkm för det ändamål, jag nu uppgifvit.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller blott att få
förena mig med Frih. Ehrenborgh, och instämmer således i
begäran om återremiss af alla de förut bordlagda betänkma
från LagUtsk.
Uppå derefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fram¬
ställd propos. beslöt R. o. Ad. att, under anmodan till
Den 14 Juli.
35 r
LagUtsk. att till RiksSt. ankomma med ett sammandrag,
innehållande på ett ställe alla de till exsecutionsverket hö¬
rande författningar, återremittera LagTJtsk:s betänkm:
N:o 43. öfver Riksd.fullm. Peter Pehrssons från Calma-
re län förslag, att lagfartssökande måtte vara skyldig förete
gravationsbevis;
N:o 44- öfver Riksd.fullm. Peter Pehrssons från Calma-
re län samt Nils Strindlunds från WesterNorrlands län mo¬
tioner om utarbetande af en executionsstadga;
N:o 45. öfver Riksd.fullm. från Örebro län Peter Pehrs¬
sons motion, att för de orter, der verkställigheten af ut¬
mätningar nu vore delad emellan kronofogde och bergsfog¬
de, ändring häruti måtte förordnas, så att omförmälda be¬
fattning blott endera tillkommer;
N:o 46. öfver väckta motioner, angrde rättighet för läns¬
män, nämndemän och fjerdingsman eller den person, for¬
dringsägaren eljest har förtroende till, att verkställa utmät¬
ningar;
N:o 47- öfver Riksd.fullm. från Östergöthlands län Olof
Olofssons motion, ang:de vilkorliga utmätnings-resolutioner;
N.*o 48. öfver Hr G. A. Bruncronas motion om vissa
lagbestämmelser för att förekomma utmätningsmans tillgrepp
och förskingring af utmätta medel;
N:o 4g- öfver Riksd.fullm. från Elfsborgs län And. Da¬
nielssons motion om annan fördelning än den, som nu äger
rum, af försäljningsprovision för utmätt fastighet;
Nto 5o. öfver Riksd.fullm. Rutbergs från Norrbottens
län motion, att för krono-utskylder af fastighet, den äga¬
ren till utskyldernas godtgörande afstår, vidare betalnings¬
ansvar icke må honom åligga;
N:o 5i. öfver Riksd.fullm. Nils Magnussons frän Cal-
mare län motion örn bestämmande af viss tid för fullföljd af
hos K. M:s Bef:h:de skedd lagsökning emot löftesman, hvil¬
ken borgat såsom för egen sköld;
N:o 52. öfver Riksd.fullm. från Skaraborgs län Lars
Larssons förslag till stadganden, rörtde tiden, inom hvilken
utmätning bör verkställas, m. fl. hithörande frågor;
N:o 53. öfver väckta motioner, ang:de stadganden till
förekommande deraf, att gäldenär medelst diktade köp-af-
handliugar undanhåller sina tillgångar från utmätning;
N:o 55. öfver motioner om stadgande af skyldighet för
gäldenär att, i brist af annan tillgång, med arbete aftjena
sin skuld.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts d> 7 sisth Juli f. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 170 i anledn. af gjorda anmärk¬
ningar vid Utsk. betänk. N:o 11, innefattande yttrande öf¬
ver R. St:s åren i83o och i83a församlade Revisorers be¬
35i
Den 14 Juli.
rättelser, Lief samma utlåt, ånyo lagdt på bordet af Hrr
Dalman, Willi. Fredr, och Hallenborg, Carl Joh.
Ankom K. Mrs Ilofcanceller, hvilken å Dess höga väg¬
nar aflemnade tvenne nåd. skrifvelse!' till It. St.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskrs d. 7 sisth Juli
f. m. på bordet lagda utlåt. Aro 171 i anledn. af R. St:s
Revisorers anmälan, rörrde tvenne i convojcassans räken¬
skaper afskrifna, till cabinettscassan utbetalda summor.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anhåller att få re¬
servera mig emot StatsUtskrs betänk. J\:o 171, eller att få
till prot. antecknadt, att jag icke satt mig emot bifall till
samma betänk, endast af den orsak, att jag icke finner nå¬
gon åtgärd i saken kunna å R. Strs sida äga rum, ehuru
förhållandet med de tvenne ifrågavar. afskrifningarna är högst
besynnerligt.
StatsUtskrs d. 7 dennes f. m. på bordet lagda utlåt.
Aro 172, i frågan om vissa grunders bestämmande för Hof-
stats-personalens pensionering, blef vid förnyad föredragning
lagdt pä bordet af Gr. Cronhjelm, Otto Au g. samt
Frih. von Schulzenheim, David.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtskrs d. 7 dennes f.
m. pä bordet lagda utlätrnr
Aro 173. i anledn. af vackt motion, att K. Kammar¬
rättens Revisions-departement icke må äga att anmärka nå¬
got mot de grunder, som följas vid mantals- och skatt-
skrifnirigen samt berednings- och taxerings-committe'erna;
Aro 174. i fråga om anslag till orlhopediska institutet;
Aro 17O. i anledn. af väckt motion om undersöknings
anställande, rörrde beskaffenheten af de vid hufvudstaden be¬
fintliga corrections-anstalter;
Aro 176. i anledn, af väckt motion om straff-fängelsers
inrättande för arbetsfångar;
Aro 177. i anledn. af Hr J. Hembergs från BorgareSt,
remitterade memor,, angrde understöd af allmänna medel till
fullbordande af Ystads hamnbyggnad;
Aro 178. i anledn. af K. Mrs nåd. propos. till R. St.,
angrde förlängning i ytterligare tio år af de för en pant-
flåne-inrättning i hufvudstaden beviljade förmåner.
Företogs till pröfning StatsUtskrs d. 7 dennes f. m. på
bordet lagda utlåt. Aro 179, i anledn. af åtskilliga f. d.
tjenstemäns vid f. d. Gen.Assistance-cont. und. ansökning om
K. Mrs nåd. förord till erhållande af något lämpligt årligt
understöd.
Gr.
Dih 14 Juli.
353
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Ehuru StatsUlsk:s till¬
styrkande af ytterligare gralificationer till tjenstemännen viel
f. d. Gen. Assistance-cont. på visst sätt står i strid med fö¬
regående Ständers beslut, vill jag ej motsätta mig Utsk:s
förslag, emedan det synes af billigheten påkalladt; men då
jag af reservationerna inhemtat, att sökanderna begärt ätt
få räkna tur med Itiksg.oout:s tjenstemän och förmenat sig
dertill äga laglig rätt, utan att Utsk. härom afgifvit något
yttrande, anhåller jag om nterremiss af betänk., med begä¬
ran, att Utsk. måtte bestämdt yttra sig öfver denna fråga,
så att R. St. må veta, huruvida detta anspråk pä befor¬
dringstur inom ett annat embetsverk äger någon grund och
således blifva i tillfälle att bedöma, om den af Utsk. före¬
slagna ynnestbevisningen kan bifallas, utan att emot sökan¬
derna begå en orättvisa i annat hänseende.
StatsUtskrs utlåt. JVro 179 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskrs d. 7 dennes f.
m. på bordet lagda betänk. JN':o i5, angrde en af Hr Frih.
Rantzou framställd och till Utskrs handläggning öfverlemnad
motion, att enskilda actieägare måtte inbjudas till deltagan¬
de i R. Strs Bank och dess rörelse, blef samma betänk, af
R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Lag- och Oecon.Utskms d. 7 dennes f.
m. på bordet lagda utlåt. Nro 8, i anledn. af åtskilliga fö¬
reslagna förändringar i gällande författningar om personers
af arbetsclassen förpassande rn. m.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Om det nu föredragna
betänk, jemte Utskrns tillstyrkande uti en punkt icke tilli¬
ka innefattade liera andra, deri Utskrn ansett åtskilliga mo¬
tioner i ämnet böra lemnäs utan afseende, skulle jag yrka
afslag å hela betänk.; men på det icke ett sådant beslut
måtte anses såsom ett gillande af de motioner, Utskrn al-
styrkt, inskränker jag mig lill begäran om återremiss på de
skäl, som i reservationerna finnas anförda, Jag är lörvis-
sad, att genom Utskrns förslag papperstillverkningen skulle
blifva så försvårad och fördyrad, att utländningen skulle
kunna undersälja våra inhemska fabrikanter, och allmogen
förlora den lilla inkomst, den hittills haft af sina lumpor.
Jag inser icke heller något skäl för de föreslagna stränga
åtgärderna, enär K. M:s Bef:h:de alltid kunna tillse, alt
lumpsamlarne icke öfverskrida sina rättigheter.
Ilr von Troil, Emil: Om den af siste talaren fram¬
kastade formfrågan torde jag först få yttra mig. Jag linner
för min del intet hinder att alsid ett betänk., som, jemte
tillstyrkande uti någon viss del, upptager liera undra nio-
9 IL 45
354
Den 14 Juli.
tioner, hvilka blifvit lemnade utan afseende; ty ett afslag å
helänk. kan i sådant fall icke innebära annat, än att Stån¬
det ogillar det positiva tillstyrkandet och anser resten icke
erfordra någon åtgärd. Hvad derefter sjelfva saken angår,
instämmer jag med reservanterna, helst jag tror, att olägen¬
heterna af nuvar. förhållandet icke äro så betydliga; men
dessutom har jag ett annat ännu större fel att anmärka emot
delta betänk., nemligen, att det är så obestämdt alfaltadt,
att den af Utskrn föreslagna författningen icke skulle tjena
till annat, än att då och då kunna upprifvas af någon kits¬
lig kronobetjent, men för öfrigt komma att hvila bland
niängdetl af andra döda författningar. Förslaget innehåller,
att pappersbruksidkarne skola hafva flera på olika ställen
bosatta lumpsamlare och, så vidt möjligt, en i hvarje soc¬
ken; men härvid möter först den frågan; hvem skall pröf¬
va, huruvida det sistnämnda är möjligt? Eller skall han
skaffa sig dessa lumpsamlare för hvad pris som helst och
ehvad han behöfver dem eller icke? Då lärer det aldrig
blifva omöjligt att anvärfva en inom hvarje socken. För
det andra kan, då förslaget endast talar om flera lump¬
samlare, fråga uppstå, huru många som menas med flera.
En sådan obestämdhet leder blott till tvister, och att be¬
stämma något visst antal måste alltid blifva olämpligt, enär
pappersbruksidkarne kunna drifva sin rörelse i mycket oli¬
ka scala. — Dessa invändningar synas mig Vara af den be¬
skaffenhet, att intet tvifvel bör äga rum, att icke betänk,
bör afslås, hvarom jag således begär propos.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.; Hr v. Troil har*
ansett Lag- och Oecon.Utsktns ifrågavar* betänk, böra af¬
slås, och i fall sådant nu går an, har jag ingenting dere¬
mot, men annars förenar jag mig med Gr. Cronhjelm i be¬
gäran om återremiss. Det skulle tyckas, som detta betänk,
vore af mindre betydenhet; men vid närmare betraktande
skall man finna, att det är ganska vigtigt såväl för den
princip, som deri blifvit etablerad, sorn för sina följder.
Det är i principen oriktigt, att pappersbruksidkare skola be-
röfvas samma rättighet till fri utöfning af sin näring, som
närings- och bruksidkare äga, och man bör öfverallt utgå
från hvad som är rätt; ty detta är merendels också det
nyttiga, och om någon gång det nyttiga synes strida emot
det rätta, måste dock det sednare alltid hafva företräde.
Men förslaget är jemväl i sina följder olämpligt, emedan det
lägger hinder för industriens utveckling. I flera orter skul¬
le säkerligen, såvida detta betänkande antoges, stora svårig¬
heter möta för nya pappersbruks anläggande, emedan det
för dem skulle blifva svårt, om icke omöjligt, att erhålla
lumpor, då den redan förut blifvit bestämd för de äldre
pappersbruken, sira derom contraherat nied de föreslagna
sockrn-com niss ouärerna. På en tid, d i de ide'er söka att
Den i4 Juli,
355
göra sig alltmera gällande, som fordra industriens frögif¬
vande från de fjettrar, hvaruti den varit bunden, synes in¬
tet skäl att för densamma här stadga en ytterligare inskränk¬
ning. Jag anhåller om propos, till afslag å betänk.
Frih. Cederström, Jac.: Jag kan icke instämma med
dem, som yrkat afslag på ifrågavar. hetänk., utan förenar
inig, på de skäl Gr. Cronhjelm anfört, i anhållan om åter-
reraiss, helst jag icke kan godkänna Utskrns yttrande i 2:dra
punkten öfver väckt motion, angrde gesällvandringarna; ty
denna fråga hade bort upptagas i sammanhang med deri om
näringsfriheten väckta, hvilken ännu hvilar hos XJtskm. Skul¬
le U. St. nu till afgörande upptaga 2:dra punkten af Utskrns
förevar, betänk., så skulle man derigenom hafva bundit hän¬
derna, då fråga framdeles förekommer att stadga ny ord¬
ning för handtverkerierna, och återremiss är således nöd¬
vändig för att få begge dessa frågor till afgörande i ett
sammanhang. Hvad åter 5:te punkten af Utskrns förslag be-
träffar, hafva Utskrn förbisett, att då man i Sverige ännu
lemnat föga omsorg åt den hushållsgrenen att samla lumpor,
liar det för allmogen varit ganska nyttigt, att lumpsamlare
funnits, som rest omkring och upphemtat de ringa förråd,
som varit att tillgå. Först sedan vi kommit derhän, att
lumpor med omtanka samlas i alla hushåll för att seder¬
mera utbjudas till försäljning på marknaderna, torde kring¬
resande lumpsamlare blifva öfverflödiga; ty att hålla sär¬
skilda commissionärer i hvarje socken leder icke tilländamå¬
let och skulle för pappersbruksidkarne blifva omöjligt i an¬
seende till de provisionel- och förskott, som hvar och en af
deni skulle fordra.
Hr Tham, Wolrath: Jag förenar mig i allo med
Frih. Cederström, sedan jag med glädje hört, att fråga om
en ny näringsstadga vid denna riksdag blifvit väckt. Jag
kände icke förut, att så var; ty då hade jag genast vid tiis—
cussionens början begärt ordet föratt yrka återremiss, hvar¬
om jag nu instämmer med dem, sorn redan framställt den¬
na begäran.
Hr von Troil: Sedan en talare nu uppstigit och gjort
anmärkning emot Utskrns behandling af en annan fråga, der
Utskrn afstyrkt en väckt motion, inser äfven jag, att skäl
för återremiss finnas, och anhåller blott, att mina skäl för
afslag på Utskrns tillstyrkan i örte punkten få åtfölja åler-
remissen.
Lag- och Oecon.Utskrns utlåt, Nro 8 återremitterades.
Oecon.Utskrs d. 7 dennes f, m, på bordet lagda betänk.
Nro 93, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af dubbla
tjenstårsberäkningen vid befordringar till ecclesiastika em¬
beten och tjensler, blef vid förnyad föredragning ånyo be-
35G
Den >4 Juli.
gärdt på bordet af Frihjna Palmstjerna, Carl Otto,
oell Cederström, Jac., samt Hr Thapi, Wolrath.
Lades till handlingarna Oecon.Utskrs d. 7 dennes e. m,
på bordet lagda och nu ånyo föredragna ytterligare utlåt,
N;o g4, i anledn. af väckta motioner om åtskilliga ändrin¬
gar i K. stadgan d, 9 Nov, i83o, ang:de hvad vid sjöfart
inrikes orter etnelia^ iakttagas bör,
Underteckn, prot.-förande afträdde, då nu tvenne ären-
dcr förekommo, hvaröfver särskildt prof, fördes.
Sedan underteckn. åter emottagit prot.-föringen, före¬
drogs hevilla,Ulsk.vs d. 7 dennes e. m. på bordet lagda me-
mor. N;o iG, i anledn. af ett från Constit.Utsk. lill Bevilln.¬
Utsk, ankommet prot.-utdr, med afseende å R. St:s olika
beslut i frågan, huruvida Gr. Cronhjelms motion, ang:de
städernas tolag, bör af Bevilln.Utsk. till behandling upptagas.
Tillika upplästes arne från Preste- och Borgare-St:u
ankomna prot.utdr, af d. 4 °C'h 8 dennes, hvaraf inhemta-
des, att dessa båda Stånd ansett Gr. Cronhjelms ifrågavar.
niotion böra af Occon.Utsk, behandlas.
Hr von IIohenhausen, Mich. Silvius: När detta
betänk, sista gången förevar, beslöt R. o. Ad., att detsam¬
ma skulle hvila, tilldess genom prot.utdr, från Preste- och
Borgare-Stin blifvit upplyst, huru dessa Stånd ansett frå¬
gan. Vi veta nu, att nämnde Stånd anse ärendet tillhöra
Oecon.Utsk.; och då R. o. Ad. samt BondeSt. förklarat sig
vidblifva deras beslut, att frågan bör af Bevilln.Utsk. be¬
handlas, lärer nu ingen annan åtgärd kunna vidtagas, än
att formfrågan remitteras till afgörande af Constit.Utsk.
R. o. Ad. beslöt, att sedan numera 2 Stund slädnät
emot 2 i frågan om hvart Gr. Cronhjelms motion om tola¬
gen borde remitteras, det, jemlikt 445 -3 morn. Riksd.Ordn.,
borde till Constit.Utsk. öfverlemnas att afgöra, hvarthän
frågan bör förvisas, hvarjemte R. 0. Ad, lade Bevilln.Utskts
merner. N:o 16 lill handlingarna.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 8 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 17, i anledn. af gjorda anmärknin¬
gar vid betänk., ang:de curhus-afgiftens fortfarande, blef
samma utlåt, ånyo lagdt på bordet af Gr. Cronhjelm,
Otto Au g., samt Hr Dalman, Wilh. Fredr.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarna Re¬
ydin.Ulskrs d. 8 dennes på bordet lagda memorial:
3Y:o 18. i anledn. af anmärkningar emot betänk. N:o
11, ang:de K. M:s nåd. propos. om beskattning af tull-mjöl-
Den 14 Juli.
337
beli sågqvarnar samt valk- och stampverk för andras betje¬
nande å städers områden;
N:o ig. i anledn. af anmärkningar emot betänk. N:o 7,
anglde Hr Nordenanckar, Gust., motion om stadgande af
böter för uteblifvande från andra kronouppbördsstämman.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utskrs d. 8 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 20, i anledn. af anmärkningar inom V. Bor-
gareSt. emot Utsk:s memor., ang:de återlemnande af Hr Pro¬
sten Doct. Björkmans motion om portofrihet för contracts-
prostarnas skrifvelse!’ i embetsärende!’.
R. o. Ad. beslöt att låta detta utlåt, hvila, tilldess un¬
derrättelse ankommit om det beslut, som BorgareSt. i an¬
ledn. af samma utlåt, fattar.
Vid förnyad föredragning af Ridd.Utskrs d. 8 dennes på
bordet lagda memor., angrde väckt fråga om inrättandet af
ett jordbruks-stipendium, blef samma memor. af R. o. Ad.
bifallet.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarna SlatsUlsk:s
d, 11 dennes e. m. på bordet lagda memorial:
N:o 180. i anledp. af erhållen återremiss på SlatsUtsk:s
utlåt, N:o 107;
N;o 181. i anledn, of erhållen återremiss på StatsTJtskrs
utlåt. N:o 110;
N:o 182. i anledn. af erhållen återremiss å StatsUlsk:s
utlåt. N:o 120;
N:o i83. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 121.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts d. il dennes e. m.
på bordet lagda memor. N:o 184, i anledn. af erhållen åter-
rémiss på StatsUtsk:s utlåt. N:o i3i, beslöt R. o. Ad. ätt
vid de öfriga trenne RiksSt:s i ämnet fattade beslut låta bero.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtskrs d. 11 dennes e.
m. på bordet lagda utlåt. N:o i85, i anledn. af erhållen
återremiss å betänk. N:o 29, ang:de försäljning till skatte af
de till ekeplantering anslagna Bispmotala kungsgård och arne
under Wisingsborgs kungsgård lydande hemman, samt om
inköp för ekeplantering af jord å Wisingsö.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 11 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 186 i anledn. af gjorda
anmärkningar vid Utsk:s betänk. N:o 31, i frågan om frihet
för Immetorps hyttelag i Carlskoga härad att till K. ål.
och Kronan erlägga tionde-tackjern, förblef R. o. Ad. vid
sitt genom bifall till betänk. N:o 3i redan lattade beslut.
358
Den i4 Juli.
Företogs til! pröfning StatsUtskrs d. ii dennes e. m. pa
hordet lagda ytterligare utlåt. N:o 187 i frågan, ångrde af-
skaffande af Borgholms garnisons servis-medel samt djekne-
penningarna.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Då denna fråga förm
gången förevar, yrkade jag återremiss af betänk. på den
grund, att jag ansåg en utgift, som öfver hela Riket icke
uppgår till mer än nära 5ooo r:dr, men utgöras med t sk,
oell derunder per matlaget, böra försvinna och -ersättas på
annat sätt. Jag föreställer mig, att statsverkets tillgångar
icke kunna vara så ringa, att ej det ifrågavar. obetydliga
beloppet derå kan anvisas. Jag anhåller altså om propos.,
att djeknepenuingarna må upphöra.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller om samma
firopos. som Gr. Cronhjelm begärt. Jag tror, att det är
10'gst vig tig t, att man någon gång börjar (änka pä att för¬
enkla vårt uppbördsväsende; och det är då icke tid att bi¬
behålla en inkomstpost, som öfver hela Riket utgår, utan
att inbringa mer än 5ooo r:dr. Det förundrar mig verkli¬
gen, att Utsk. kan fästa så litet afseende å frågan om grund¬
räntornas förenkling.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Det är isynnerhet i an-
ledn. af Gr. Cronhjelms yttrande, sorn jag haV begärt ordet
för att förklara, att jag betvifla?, att djekriepehningärha
kunna borttagas, utan att man nödgas öka bevillningert, hvil¬
ken i alla fall måste förhöjas, om icke för Statsverkets, lik¬
väl för Riksg.-cont:s skull. Derföre anser jag det' icke vara
skäl att nu borttaga ifrågavar. inkomstpost, ehuru det vis¬
serligen vore gagneligt för uppbördsverket. Men det är dock
icke af sådan vigt, att den öfverväger den af mig Uppgifna
olägenheten. Jag yrkar altså bifall till betänk.
Hr af ^Billbergh, Joh. Peter: Då jag alltid örlskat
förenkling af de små skatterna, får jag äfven nu förena mig
med dem, som yrka uppgörande af djeknepenningarna, hvil¬
ka vid uppbörden fordra mycken tidsutdrägt. Jag vill här¬
vid förbehålla, att ersättning af andra medel må bestämmas,
samt att dessa tillfalla stiften i samma förhållande till hvar¬
je, som hittills ägt rum. Hvad beträffar denna ersättning,
instämmer jag med Frih. Silfverskjöld deruti, att statsver¬
kets tillgångar icke kunna lemna den; men det bör icke hin¬
dra den goda saken, och jag är öfvertygad, att bevijluings-
titlarna kunna så beräknas, att 5ooo r:dr derå kunna anvi¬
sas, utan alf sådant leder till någon egentlig ökning af be-
villningen. Jag tillstyrker således, att ersättningen må an¬
visas' att utgå från Riksg.-cont,
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser, att djek-r
ncpenningnrna böra upphöra och att, sedan beloppet blifvit
bestämdt utrönt, detsamma bör uppföras på 10 Jhufvudtileln.
Den i4 Juli.
35g
Skälen i öfrigt äro af föregående talare tillräckligen utveck¬
lade; men jag anser mig skyldig förklara, hvarföre jag vill,
att summän skall uppföras på io:de hufvudtiteln. Medlen
hafva nemi. utgått till lärare i de särskilda orterna, och då
hör det till ordningen, att anslag för samma ändamål upp¬
föras på samma titel. 1826 utgjorde djeknepenningarna 58oo
rtdr; men om de nu skola upphöra, är det nödvändigt att
uppdraga åt StatsUtsk. att bestämdt utreda, till hvilket be¬
lopp den ifråga var. inkomsten uppgått, samt i jemn summa
uppföra detsamma på io:de hufvudtiteln till de särskilda
ändamål, hvartill medlen hittills utgått. De ordinarie till¬
gångarna räcka visserligen icke till att betäcka någonting
utöfver det, hvartill de äro påräknade; men då summan är
så obetydlig, torde den omständighet, att bevillningen der¬
med ökas, icke böra verka på beslutet.
Gr. Cronhjelm: Jag är förekommen af Hr af Bill¬
bergh och den siste talaren och förenar mig med dem i an¬
hållan om propos. till afgiftens Upphörande samt uppföran¬
de i stället å io:de hufvudtiteln, att, efter medeltalet af de
sista 10 åren, utgå till de ändamål, hvartill de förut varit
använda.
Hr von Troil, Emili Jag har icke hört discUssio»
nen, men är öfvertygad, att skälen emöt Utsk:s tillstyrkande
äro tillräckligt utvecklade, och jag anhåller således om pro¬
pos. till upphörande af djeknepeiiningarna.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då förevar,
utlåt, anginge tvenne ämnen, ansåg H. Ex. sig böra gora
propos. å hvat-tdera särskildt, och föreslog nu altså bifall
till StatsUtsk.*s yttrande i dess först afgifnä betänk. JXio 3f,
rörtde Borgholms garnisons service-medel.
Ropades ja.
H. Ex. hemställde derefter, om R. ö. Ad. behagade be¬
sluta, att den under namn af djeknepenningar utgående af¬
gift skall upphöra, samt en emot samma afgifts belopp sva¬
rande ersättning, räknad efter ett medeltal af det belopp,
hvartill afgiften under de 10 sista åren uppgått, af stats¬
medel i jemna 100 r:drtal anvisas, att utgå till de auetorite-
ter, under hvilkas disposition ifrågavar. inkomst varit ställd,
Och för att på hittills vanligt sätt fördelas, med åläggande
för StatsUtsk. att till RiksStm inkomma med förslag i detta
afseende.
Bifölls.
Hr Dalman: Jag anhåller om propos. derå, att Med-
St. må inbjudas att uti R. o. Ad:s nu fattade beslut sig förena.
Uppå derom framställd propos. beslöt R. o. Ad., att de
öfriga RiksSt. vänligen skulle inbjudas att i R. o. Adis nu
fattade beslut sig förena.
36o
Den i4 Juli.
Ånyo föredrogos och biföllos StafsUtskts d. Ii dennes
e. m. på bordet lagda utlåt:n:
N:o 188. ang:de sökt lindring i skatten för de Thors¬
hälla stad upplåtna heraman Säby och Söderby;
N;o 189. i fråga örn frälsejords befrielse från rusttjen-
stens återupprättande vid den s. k. Adelsfanan emot ersätt¬
ning till staten.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. n dennes e. m. på bor¬
det lagda utlåt. Wto 190, i anledn. af Hr Frih. Boyes, Ludv.,
motion om upptagande af det vid sista riksdag beslutade lån
af högst två millioner r:dr i silfver.
Hr Gunther, Carl, begärde, att detta utlåt, ytterli¬
gare måtte få hvila på bordet.
Gr. Posse, Arv.: Jag förenar mig deruti, att detta
utlåt, måtte få hvila, men utsträcker min begäran dertill,
att det måtte få hvila, tilldess att fi’ågan om realisationen
blifvit afgjord.
Frih. boye, Ludv.: Jag är förekommen af Gk Posse,
i hvars yttrande jag instämmei'.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller äf¬
ven att få förena mig med Gr. Posse.
it. o. Ad. beslöt, att detta utlåt, skulle blifva hvilande,
tilldess att frågan om myntbestämningen blifvit afgjord.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 11 dennes e. m. på bor¬
det lagda utlåt. JNI:o 191, i anledn. af Hr Kallings motion
om inställande tillsvidare af all åtgärd i afseende på JR. St:s
vid sisth riksdag fattade beslut om upptagande för statens
räkning af ett lån af två millioner r:dr i silfver.
Frih. Boye, Ludv.: Det föredragna betänk, har den
gemenskap med det ämne, hvarom det, som sist förevar,
handlar, att jag anhåller, det samma beslut må fattas i af¬
seende å det ena, som å det andra.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Ehuru detta be¬
tänk. icke har så nära sammanhang med det förra, som
Frih. Boye synes förmena, enär Hr Hadings motion gick ut
på, att Puksg.-cont. måtte betagas rättigheten att upptaga
det ifrågavar. lånet, hvartill Riksg.-cont. för närvar, ägei*
föregående Ständers autorisation, så anser jag det likväl
icke val'a betänkligt att låta betänk, hvila, pa sätt Frih.
Boye begärt.
Hr Gunther, Garl: Jag förenar mig i den siste ta-x
larens yttrande.
Frih.
Den i4 Juli.
Frill. Boye: För att vederlägga den distinction, Fiih.
Ehrenborgh gjort, ber jag att få utur CJtskts betänk, upp¬
läsa följande mening: Med åberopande af de motiver, Utsk.
anfört uti betänk. JM:o 190 i anledn. af Frih. Boves motion
&c. Bade grunder och resultat äro således desamma i det
förra som i det sednare.
Frih. Ehrenborgh: Jag tror, att Frih. Boye miss¬
förstått mig. Det var icke min mening att vederlägga hans
sammanställande af belänk:na. Men skulle man väl nu, ge¬
nom att låta betänk, öfver Hr Hadings motion hvila, till¬
kännagifva en slags autorisation för Riksg.-cont. att börja
lånetransactionen. Sådant tror jag icke är R. o. Ad:s vilja,
utan tvärtom. Under förutsättning emedlertid, att Riksg.-
cont. under tiden icke vidtager några åtgärder i Dämnde af¬
seende, tror jag, att betänk, gerna kan hvila.
R.. o. Ad. beslöt, att detta utlåt, borde blifva hvilande
i sammanhang med StatsUtsk:s utlåt. N:o 190.
Upplästes de denna dag ankomna tvenne nåd. skrivel¬
ser från K. M.:
1:0 ang:de upphörandet af de i Rikets norra län utgå¬
ende s. k. räfstetingspenningar;
2:0 ang:de städernas inqvarteringsbesvär.
Lades på bordet.
Upplästes ett prot.-utdr. från Hederv. BondeSt. af d.
11 dennes, innehållande inbjudning lill de öfriga RiksSt. att
instämma i BondeSt:s samma dag fattade beslut om anmodan
till Oecon.Utsk. att, inom en månad efter nämnde dag, in¬
komma med utlåt, i anledn. af erhållna återremisser ä Utsk:s
betänk. N:o 35, rör:de framställda motioner ang:de biskops-
embetenas indragning.
Lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda från Banco-
Utsk. inkomna utlåt:n:
N:o 16. till svar å de inom samtliga RiksSt. framställ¬
da, till Utsk. remitterade anmärkn:r vid dess under N:o 6
afgifna betänk, med förslag till hufvudgrunder för Bankens
rörelse och förvaltning;
N:o 17. i anledn. af de inom RiksSt. gjorda, till Utsk.
remitterade anmärkn:r vid dess under N:o 8 afgifna betänk.,
ang:de Baukens öppnande till utvexling af silfver.
Upplästes åtskilliga från de öfriga RiksSCn ankomna
prot.-utdr., nemi. från PresteSt. af d. 12, 17, 20 och 3o
sisth Juni samt d. 1, 4» 7» 8 och 11 dennes; från Borgare-
St. af d. 17, 20 och 3o sisth Juni samt d. 1, 4> 7> 8 och
9 II. 45
362
Den i4 Juli.
ii (Jennes, samt från BondeSt. af d. 17, 20 och 3o sisll.
Juni samt d. 4> 7 oc'' 1 1 Jennes.
Lades till handlingarna.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 1 på dagern
In 6dem prötocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Särskildt protocoll,
hållet uti H. R. o. Ad:s plenum förmiddagen d. 14 Juli 1834-
Föredrogs ånyo Ridd.Utskts d. 7 i denna månad f. m.
på bordet lagda memor. med utlåt, öfver väckt motion om
förhöjning i Ridd.-secretts contanta lön; och blef berörde
memor., uppå derom gjord propos., af R. o. Ad. bifallet.
I enlighet med R. o. Ad:s d. 2 sisth Maj e. m. fattade
beslut, företogs nu till afgörande 7tde punkten af Ridd.-
Utsk:s d. 14 April detta år aflåtna memor., angtde ridd.-
ärendernas förvaltning sedan början af sista riksdag, deruti,
med tiilkännagifvande, att Ridd.-direct., efter det numera
Justitierådet, Kammarherren och Ridd. af K. Nordstjerne¬
orden O. J. Lagerheim d. ir Fébr. i832 på egen begäran
erhållit afsked från Ridd.secret.-tjensten, i hans ställe con-
stituerat och till denna riksdag i Ridd.secret.-sysslan insatt
Ryttmästaren i Generalstaben, Lieuten. vid K. Skånska Dra-
gonreg:tet, Fredrik Otto Silfverstolpe, Ridd.Utsk., i öfver¬
ensstämmelse med Directts jemnlikt 1 Art. i3 f af dess in-
struction gjorda anmälan, underställt samma förordnande R.
o. Ad:s pröfning och gillande.
M. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde följande
propus.:
Gillar R. o. Ad. Ridd.directls val af Ryttmästaren Fre¬
drik Otto Silfverstolpe till Ridd.secret., hvilken propos. blef
med enhälligt ja besvarad.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Vid 1820 års riksdag
fattade R. o, Ad. det vigtiga beslut, att dess för framtiden
blifvande secreterare icke få innehafva någon statens tjenst.
Jag har icke nu uppträdt för att begära något generelt un¬
dantag från detta beslut, som jag anser riktigt; men det fö¬
reter sig i afseende å vår nuvar. Secret., den omständighet,
att, om lian under 6 år till stadnar qvar i den tjenst, han
i staten innehar, lomme han att erhålla en icke obetydlig
pension, till undfående hvaraf han under 20 år bidragit. Då
R. o. Ad. icke åtagit sig förpligtande att pensionera sina
tjenstemän, tror jag, att det närvar, tillfället vore ganska
Den «4 Juli.
363
lämpligt att, genom det tillägg vid det nu befästade valet,
att Secret. ägde rättighet att bibehålla dess tjenst å stat,
högst 6 år härefter, såvida hans nja tjenst ej dervid efter¬
sattes, tillåta honom att komma i åtnjutande af en för¬
mån, som, utan att drabba Ridd.cassan, likväl för honom
innebure en indireet löneförhöjning, hvilken, utöfver det nu
fastställda beloppet, åtskilliga hörts önska. Jag anhåller alt¬
så om propos. till antagande af det tillägg, jag föreslagit,
men tror mig derjemte vara skyldig grannlagenheten det för¬
klarande, att min propos. ingalunda härleder sig från någon
dertill af Secret. gifven impuls, fastän jag vet, att han skul¬
le anse R. o. Ad. visa sig en synnerlig bevågenhet, om Stån¬
det medgåfve undantaget.
Frih. Roye, Ludv.: Jag har icke begärt ordet för att
motverka ändamålet med den siste talarens förklarade önskan;
men jag finner åtskilliga scrupler i afseende å det föreslagna
sättet att tillvägabringa detsamma. Jag vet nemi. icke, huru¬
vida det stadgande, hvarifrån vi nu skulle göra undantag,
finnes intaget i llidd.direct:s instruetion, eller i Ridd.Ordn.
I sednare fallet kan det icke ändras, utan alt K. M. å be¬
slutet lemnar sanclion. Jag anhåller således om ujiplysning
i nämnde afseende.
I anledning häraf upplästes ur instruetionen för Iflidd.—
direct. jemte Riddarhusets embets- och tjenstemän den del
af i Art. i3 §, som innefattar stadgandet om förbud för
Ridd.secret. att innehafva något annat embete i statens tjenst.
Gr. Cronhjelm: Det är uti instruetionen, som det
ifrågavar. stadgandet finnes. Uti Ridd.Ordn/ är derom in¬
genting upptaget.
Frih, Boye: Efter den nu erhållna upplysning har jag
icke något emot bifall till Gr. Cronhjelms förslag.
Hr von Troil, Emil: Jag medgifver, att flera skäl
tala för Gr. Cronhjelms framställning; men jag är icke för
att bevilja partiella undantag från en gifven regel. Den ifrå¬
gavar. regeln finner jag likväl icke af den vigt, att den ej
kan helt och hållet upphäfvas, Jag vet icke, hvartill den
skall tjena? Meningen skulle väl vara, att Secret. derigenom
Liefve mera oberoende af Regeringens möjliga inflytande.
I sådant fall borde man taga förbindelse af Secret. att al¬
drig söka någon statens tjenst; ty i större beroende är en
person genom den beställning, han önskar få, än genom den
lian redan har. Jag finner Het obilligt, att då man vet, att
Ridd.secret.-tjensten lemnar föga sysselsättning emellan riks¬
dagarna, man skulle betaga denna tjensteman tillfälle att då
på annat för sig nyttigt arbete använda sin tid. Jag yrkar
al Iså, att det omförmälda stadgandet må upphäfvas, dock
så, alt Rådd.secret.-lönen, då den åtnjutes, under det inne-
hafvaren icke har någon annan tjenst, må utgöra 1200 r:dr,
3G.J
Den i4 Juli.
men da fjellsten innehafves gemensamt med en annan befall¬
ning, endast 800 r:dr b:co. Jag anhåller 0111 remiss till
Itidd.Utsk. såväl af denna min nu väckta motion som Hr
Gr. Cronbjelms.
Gr. Cronhjelm: Jag ser flera svårigheter förenade
med ett generelt tillstånd för Ridd.secret. att jemväl få in¬
nehafva tjenst på stat. Jag vill såsom exempel blott taga
vår närvarande Secret. Om lian skulle fortfarande förblifva
i tjenst vid Skånska Dragonreg:tet, kunde det ju hända, att
lian blefve commenderad till Skåne, och att R. o. Ad. så¬
lunda komme att vara utan Secret. Jag anser altså, att be¬
slutet är ganska väl grundadt och bör fortfara att galla; och
vi hafva förut sett följderna utaf, att Secret. haft trägna
göromål i statens tjenst, hvilka kunnat åberopas såsom ur-
säg t för det protm icke varit färdiga i laga tid. Jag vill så¬
ledes icke, att beslutet skall upphäfvas; men då hvar och
en lärer inse billigheten af det utaf mig föreslagna undan¬
taget, som blott har afseende på en tid, derunder högst
en riksdag lärer inträffa, fortfar jag att begära bifall derå.
Jag har visst ingenting emot, att min framställning remitte¬
ras till Ridd.Utsk.; men jag tror, att det vore lämpligast
att afgöra frågan nu, emedan den synes mig vara af för
grannlaga beskaffenhet, för att ofta tagas under öfverlägg¬
ning, då den ifrågavar. tjenstemannen dervid alltid måste
afträda. Jag anhåller således om propos. å mitt förslag nu,
samt att Hr v. Troils särskildt må remitteras till Utsk.
Hr von Troil: Jag kan icke fatta, huru de olägen¬
heter, Gr. Cronhjelm föreställt sig, icke likaväl kunde in¬
träffa under nästk. 6 år, som sedan. Hr Gr. har sagt, att
en i tjenst varande officer kan comrnenderas. Detta är sannt.
Men sådant kan likaväl ske under de ifrågaställda 6 åren,
som efter dessa; och den, som söker secret.-tjensten, lärer N
väl få se till, att han kan utöfva den, eljest blifver han tro¬
ligen derifrån skiljd. Jag yrkar remiss såväl af Gr. Cron-
hjelms som mitt förslag.
Gr. Cronhjelm: Jag ber om ursägt, att jag åter upp¬
träder; men jag vill endast fästa uppmärksamheten derå, att
en person, som tjent vid ett reg:te i många år och är af¬
hållen der, väl kan få permission eller bestrida en tjenste¬
befattning i hufvudstaden, sorn gör, att han icke kan com-
menderas, då det nemi. är fråga om blott några få år, men
icke kan begära, att förhållandet skulle vara detsamma, om
dispensen ifrågakomme för alltid. Erfarenheten har visat,
att vår Secret., till följd af kamraters och förmäns bevågen¬
het,^ haft en militärtjenstgöring här i Stockholm, som icke
afbrutit eller hindrat honom i Ridd.secret.-göromålen, och
hvarföre med prot. och handlingar ordentligare och skynd¬
sammare förfarits, än vid någon af riksdagarna under de
Den i4 Juli.
sednare quinquennierna. Men att för alltid få permission
från reg:tet torde icke så lätt låta sig göra. Jag fortfar att
anhålla om propos.
Frih. Boye: Gr. Cronhjélms framställning och Hr v.
Troiis motion hafva så nära sammanhang med hvarandra,
att då Utsk:s utlåt, skall infordras öfver den sednare, höi¬
det jemväl begäras öfver den förra. Jag befarar eljest, att
Ulsk. genom beslutet i anleda, af den ena skulle anse sig
hafva fått en vink, huru det borde afgöra den andra. Det
lär väl icke vara Gr. Cronhjélms mening, att aeclamations-
vis få fram beslutet, utan föregången öfverläggning. Jag
begär remiss å båda motionerna.
Hr von Troil: Hvad Gr. Cronhjelm yttrat, ang:de
vissa tjenstemäns förhållande till förmän och kamrater, är
verkligen af så grannlaga beskaffenhet, att jag icke vill ta¬
ga det under öfverläggning. Jag har endast påstått, att R.
o. Ad. bör bestämma, att den, som är Secret., skall vara
ansvarig för, att han icke af andra göromål blir förhindrad
att fullgöra sin tjenst. Då kunna de befarade olägenheter¬
na icke inträffa. Lika med Frih. Boye anser jag de väckta
frågorna äga ett sådant sammanhang, att jag begär gemen¬
sam remiss derå.
Uppå gjord framställning af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
blefvo såväl Gr. Cronhjélms som Hr von Troiis nu väckta
motioner, tillika med de i anledning af samma motioner af-
gifna yttranden, remitterade till Ridd.Utsk.
Sedan härefter arne prot.utdr., rörrde R. o. Ad:s här
ofvan upptagna beslut, dels om beviljad lönförhöjning för
Ridd.secret., och dels om Ryttmästaren Silfverstolpes con-
firmation i Ridd.secret.-tjensten, blifvit justerade, förekalla-
des Ridd.secret. Silfverstolpe och erhöll af H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, underrättelse om dessa tvenne beslut.
Ridd.Secret. yttrade: Med den varmaste erkänsla för
H. R. o. Ad:s mig visade förtroende utbeder jag mig att
vördsamt få försäkra, det mitt allvarligaste bemödande skall
blifva att uppfylla de mig såsom Ridd.secret. åliggande pligter.
Och emottog RiddarhusSecreteraren härefter prot:sfö-
ringen.
In fidem protocolli,
C. E. Gunther.
Thorsdagen den 17 Juli i834.
Plenum kl. g f. m.
Justerades i3 prot.utdr. för d. i4 dennes.
366
Den 17 Juli f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde
från Exped.UtsL inkomna förslag till II. St:s lind. skrifvel-
ser till K. M., nemi.:
Nro 66. angrde rättighet till enkel tjenstårsberäkning
för prestman, sorn till lärare vid Lancasterskola antages;
Nro 67. ang:de upphörande af R. o. Ad:s rättighet att
å frälse-ägor anlägga krogar;
Nro 68. angrde rättighet för adjuncter och docenter in¬
om juridiska och medicinska faculteterna alt beräkna acade-
misk tjenstgöring vid frågor om befordringar utom acade-
jnien;
Nro 69. angrde afvittringarna inom Herjeådalen;
Nro 70. i fråga 0111 ersättning till städernas borgerskap,
då de till besigtningar m. ra. för Kronans räkning blifva
kallade;
Nro 71. ang:de af R. St:s till Stats- Banco- och Riksgrs-
verkens öfverseende och granskning år i832 församlade Re¬
visorer gjord anmärkning i afseende på heviljadt anstånd
med capital-afbetalningarna å de s. k. förlagslån från Ma-
nufacturdisconten.
Vid förnyad föredragning af K. M:s d. i4 dennes på
bordet lagda nåd. skrifvelse, angrde upphörandet af de i
Rikets norra län utgående s. k. räfstetingspenningar, beslöt
R. o. Ad., att samma nåd. skrifvelse borde StatsUtsk. till
kännedom meddelas.
Ånyo föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. Mrs
d. t4 dennes på bordet lagda nåd. skrifvelse till R. St., au-
grde städernas inejvarteringsbesvär.
Företogs till pröfning StatsUtskrs d. 7 dennes f. m. på
bordet lagda utlåt. Nro 170, i anledn. af gjorda anmärknin¬
gar vid Utskrs betänk. Nro 22, innefattande yttrande öfver
R. Strs åren i83o och i832 församlade Revisorers berättelse.
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: I afseende på före¬
dragningen af detta mål tror jag det vara nödigt, att hvar¬
je § i StatsUtskrs betänk. Nro 22 särskildt uppläses, jemte
hvad i betänk. Nro 170 angrde samma § förekommer, ty i
fall endast sistnämnde betänk, nu blefve uppläst, skulle en
del af de §§, betänk. Nro 22 innehåller, icke komma under
öfverläggning.
Uppå derom gjord propos. beslöt R. o. Ad., att före¬
dragningen af detta mål skulle sk' på sätt Frih. Palmstjer¬
na föreslagit.
irsta § i utlåt. Nro 22.
Bifölls.
2 § i utlåt. Nro 22 och i punkten i utlåt.
Nro 170.
Den 17 Juli f. ra.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan icke lemna oan¬
märkt, åtminstone ber jag att få till pvot. antyda min öf¬
vertygelse, att StatsUtsk. oriktigt upptagit det af mig gjor¬
de förslag, att StatsUtsk. måtte vända sig till Constit.Ulsk.
i följd af supponeradt behof af grundlagsförändring Stats¬
Utsk. har sagt sig icke vara behörigt att afgifva något för¬
slag i den delen. Jag anser, att det vore vådligt, om den
grundsats skulle etablera sig inom StatsUtsk., att Utsk., då
det vid granskningen af statsverkets förvaltning funne såda¬
na åtgärder vidtagna, som synas göra en grundlagsförän¬
dring behöflig, icke skulle kunna communicera sig med Con-
stit.Utsk. oell fästa dess uppmärksamhet på sådana speciella
förhållanden för att bereda en bättre sakernas ordning. För
min del tror jag, att det just är detta, som StatsUtsk. bor¬
de göra; och om man icke sålunda kommer till något bätt¬
re, anser jag StatsUtskrs granskning af våra statsförhållan-
den vara högst öfverflödig och i vissa fall mera skadlig än
gagnelig.
2 § i utlåt. N:o 22 och 1 punkten af utlåt. N:o 170
ansågos ej erfordra någon åtgärd.
3 §. i utlåt. N:o 22 samt 2 punkt, i utlåt. Ntoiyo,
4 och 5 §§ i utlåt. N:o 22 samt 3 punkt, i utlät.
W:o 170, 6 §‘ i utlåt. N:o 22 samt 6 punkten i utlåt.
]\T:o 170 och 7 § i utlåt. JV:o 22.
Biföllos.
8 § i utlåt. N:o 22.
Denna § ansågs ej erfordra någon åtgärd.
g § i utlåt. N:o 22 och 5 punkt, i utlåt. Nto I70,
10, 11 och 12 §S i utlåt. N:o 22 samt 6 punkt, i ut¬
låt. N:o 170; 13, i4, i5 och 16 §§ i utlåt. N:o 22 samt
7 punkt, i utlåt. N:o 170; 17, 18 och 19 §§ i utlåt.
K:o 22 samt 8 punkt, i utlåt. K:o 170; 20, 21, 22, 23
och 24 W i utlåt. N:o 22.
Biföllos.
2.5 § i utlåt. N:o 22.
Denna § ansågs ej erfordra någon åtgärd.
26 § i utlåt. N:o 22 samt g punkt, i utlåt.
N:o 170.
Biföllos.
27 § i utlåt. N:o 22.
Denna § ansågs ej erfordra någon åtgärd.
28 och 2g §§ i utlåt. N:o 22.
Biföllos.
3o § i utlåt. N:o 22.
Denna § ansågs ej erfordra någon åtgärd.
363
Den 17 Juli f. m.
3i § i utlåt. N:o 22 samt io punkten i utlåt.
N:o 170.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Att räkenskapsformen för
Förvaltn. af Sjöärenderna samt Flottans stationer är högst
ofullkomlig, är allmänt känd. Flera revisioner hafva an¬
märkt detsamma, nemligen först 1827 års och sedermera
i83o och 1882 årens revisioner. Till följd af den framställ¬
ning i ämnet, som vid 1827 års revision gjordes, vidtogo
R. St. vid sista riksdag den åtgärd att hos K. M. anhålla,
det ändring måtte göras i dessa verks räkenskaper. K. M.
har äfven bifallit, att ett formulär för dessa räkenskaper
skall uppgöras, hvarigenom de bringas i den form, att de
utan omslut blifva öfverensstämmande med riksbokslutet.
Den hittills följda formen vid dessa räkenskapers uppgöran¬
de gör granskningen icke allenast svår, utan jemväl osäker,
och flera dervid förekommande olägenheter firo af i832 års
revisorer uppgifna. Då 1111 den af K. M. anbefallda utar¬
betningen af nytt formulär hittills saknat all påföljd, synes
det vara nödigt, att R. St. genom lind. skrifvelse till K. M.
anhålla, att arbetet måtte påskyndas. Om detta icke sker,
blifver följden, att ännu ett stats-revisionsarbete kommer
att betydligen blifva förökadt i anseende till den nuvar. rä-
kenskapsmethoden. Det synes mig dock vara nödvändigt att
göra methoden så klar som möjligt, isynnerhet då revisio¬
nernas göromål beständigt blifva ökade. Man kau förutse,
att de kommande revisionerna fordra mera arbete, än de för
sig gångna. Huru skall dä tiden räcka till, om man icke
söker att bringa räkenskaperna till den största enkelhet? Man
säger, att det är betänkligt att göra en förändring deri;
men denna förändring är likväl icke svårare än mångå an¬
dra. Sjelfva statsräkenskaperna hafva ju undergått förän¬
dring. Så snart formulärets utarbetande börjar, torde det
visa sig, att det lätt kan slutas. JVIan säger, att detta ar¬
bete är börjadt; men jag känner ej, om sådant skett. Jag
vågar derföre tillstyrka R. o. Ad. att fatta det beslut, att i
und. skrifvelse anmäla detta ärende hos K. M.
Frih. Palmstjerna: StatsUtsk. har fullkomligen insett
alla de orsaker, som Hr Lagerhjelm anser förefinnas talan¬
de för förändring af den räkenskapsmethod, som följes uti
Flottans och Sjöförvaltningens samt alla derunder lydande
verks räkenskaper; men då Regeringen i detta afseende re¬
dan vidtagit åtgärd och anbefallt Statscont. att uppgöra for¬
mulär för dessa räkenskaper i framtiden, har Utsk. trott,
att en förnyad anmälan af R. St. icke vore af nöden, för
att häruti vinna rättelse. Orsaken, hvarföre denna rättelse
icke redan ägt rum, har man trott sig finna dels uti vid¬
lyftigheten och omfattningen uti dessa räkenskaper, hvilka
innehålla redovisning icke allenast för penningar, utan äf¬
ven
Den 17 J u 1 i f. ra.
369
ven andra saker. Detta föranleder mycken vidlyftighet och
ett särskildt bokföringssätt, samt har, enär sådant icke fö¬
rekommer i vanliga räkenskaper, hindrat Statscont. från att
genast uppgöra formulär, och gjort nödigt att inhemta
upplysningar och förklaringar i ämnet af de redogörande,
under Sjöförvaltningen stående verken, nemi. Flottans sta¬
tioner i Carlskrona och Stockholm m. fl. Ett annat skäl
till tidsutdrägt har StatsUtsk. trott sig finna deruti, att
Statscontrs göromål blifvit mycket förökade, utan att perso¬
nalen derstädes blifvit ökad. Delta förhållande måste för¬
orsaka, att om Statscont., såsom oemotsägligt är, utan up¬
pehåll skall sköta de dagliga göromålen, som icke få stad¬
na, måste tiden förnämligast egnas deråt, och icke lill så-
dane göromål som det ifrågavar., hvilket är vidt omfattande
och fordrar att betänka en mängd omständigheter, samt så¬
ledes fordrar mycken tid, utan att vara af den beskaffen¬
het, att dess fullbringande för dagen är oundgängligt, hvar¬
före detta arbete ansetts snarast kunna fördröjas; och som
StatsUtsk. varit af samma tanke, har Utsk. trott, alt man
icke under sådana förhållanden billigt vis kunde klaga der¬
öfver, att Statscont. ännu icke hunnit uppgöra och fram¬
lägga det formulär, som framdeles bör följas; äfvensom
Utsk. trott, att om K. M:s vid denna riksdag afgifna nåd.
propos. om förökad personal i Statscont. blefve bifallen,
skulle derefter en mera bestämd rättighet att fordra skynd¬
samhet vid detta måls behandling för R. St. inträda. Detta
har varit motiverna för StatsUtsk:s utlåt, i detta fäll.
Hr Lagerhjelm: Min mening var ingalunda att före¬
slå, att R. St. hos K. M. skulle framställa något klander af
hvad hittills passerat, så mycket mindre, som jag icke har
öfversigt af Statscontrs göromål och således icke kan bedö¬
ma, huruvida dröjsmålet kan tillräknas Statscont. Jag ut¬
går hufvudsakligen ur den synpunkt, att man så mycket
som möjligt bör bespara statsrevisorernas tid. Jag har tven¬
ne gånger varit revisor, och sednaste gången förutsåg jag,
att befattningen skulle vara förenad med mänga svårigheter;
men jag var vald, och ansåg mig således vara skyldig att
efterkomma kallelsen. Måhända är det flera af R. o. Ad:s
ledamöter, som lika med mig hafva annat att göra, men,
efter alt hafva blifvit valda, anse såsom en medborgerlig
pligt att emottaga uppdraget. Om så är, synes det vara
en billig begäran, att man lättar revisorernas arbete och
besparar deras tid i möjligaste måtto, så mycket mera, som
jag är öfvertygad, att alla ledamöter af R. o. Ad. likasom
nationen önska, att denna granskning må vara grundlig och
riktig. Huru är väl detta möjligt, om icke tiden besparas?
Sätter man på ena sidan den kostnad, som blefve förenad
dermed, att K. M. förordnade en särskild person och icke
9 H. 4 7
Den 17 Juli f. m.
Statscont. att utarbeta formuläret, och sätter man revisor
rernas tid på andra sidan, så hemställer jag på hvilkendera
sidan de starkaste skalen skola tala; och jag kan derföre
icke annat än tillstyrka en und. hemställan till K. M., att
detta arbete, såsom varande afvigt för statsrevisorernas tid,
måtte så skyndsamt som möjligt företagas och icke förhin¬
dras af embetsverkens bristande tid.
Uppå derom gjord propos. beslöt R. o. Ad. en sådan
und. anhållan till K. M., som Hr Lagerhjelm föreslagit.
3a § i utlåt. N:o 22.
Denna $ ansågs ej erfordra någon åtgärd.
33 § i utlåt. N:o 22 och 11 punkt, i utlåt. N:o
170 samt 34 och 35 §5 i utlåt. N:o 22.
Biföllos.
36 § i utlåt. N:o 22 samt 12 punkt, i utlåt.
N:o 170.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Då SlatsUtskls
betänk. N:o 22 hos It. o. Ad. förevar till öfverläggning, tog
jag mig friheten att vid dess 36 § afgifva några anmärk¬
ningar. Som det synes af den nu upplästa 12 punkten i be¬
tänk. N:o 170, har StatsUtsk. icke behagat deråt skänka
något afseende. Utsk. har deremot, jemte det Utsk. vid-
blifvit sin förra .åsigt, för densamma anfört ett ytterligare
motiv, hvilket jag anser påkalla ett svar. Utsk. säger nemi.:
”Utsk. liar tagit i öfvervägande, hvad sålunda blifvit an-
”fördt, men tror sig böra förnya sitt förra, här ofvan in¬
tagna tillstyrkande, enär det annars möjligen skulle kunna
”hända, att kostnaden för courirers begagnande understun¬
dom blefve, under benämning af estafette!-, postcassan på-
”förd, och denna derigenom komme att vidkännas utgifter
■”till obegränsadt belopp.” Detta sista yttrande synes utgå
från en förutsättning af, jag vill icke säga en, falsifiealion,
men åtminstone en viss svekfullhet i handlingssätt, som jag
ej tror lämpligen kunna utan bevis riktas mot något em¬
betsverk. Jag påminner mig här en gammal regel i den
Romerska lagfarenheten, att hvar och en bör anses hand¬
la redligt, tills motsatsen blir bevisad: "Quilibet prcesu-
mitur bonusj donec probetur contrarium." Tillämpningen
af denna regel på Cabinettet får jag således för det för¬
sta reclamera. För det andra får jag upplysa, att skill¬
naden emellan courirer och extraposter är så bestämd,
att någon förvexling emellan dem omöjligen kan uppstå. En
courir afskickas nemi. från den auctoritet, som expedierar
honom, directe till den, sorn skall mottaga brefvet, utan
någon medverkan af Postverket; hvaremot då en extrapost
expedieras, brefvet endast lemnäs till postcont., som på van¬
ligt sätt afsänder brefvet till destinationsorten. Skillnaden
Den 17 Juli f. m.
emellan extra- och vanliga poster är ingen annan, äo
att de förra afgå på ovanliga dagar. Extraposter och cou-
rirer kunna således aldrig förvexlas. För det tredje tror
jag mig böra nämna, att Cabinettet ej är det enda embets¬
verk, som äger att afsända både courirer och extraposter.
Skulle man således utgå från den förutsättningen, att em-
betsverken vilja utgifva courirer för extraposter, och skul¬
le man jemväl förutsätta, att de kunna förvexlas, så borde
Utskrs princip erhålla tillämpning på alla embetsverk, sora
afsända både courirer och extraposter; i följd hvaraf Ut¬
skrs förslag bort innehålla, att alla sådana embetsverk måt¬
te sjelfva vidkännas kostnaden för extraposters afsändande;
ty jag ser icke skäl, hvarföre en sådan grundsats skall en¬
sam tillämpas på Cabinettet. Jag får således anhålla om
propos. till afslag på hvad Utsk. i denna punkt föreslagit.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag vill visserligen ger¬
na medgifva den siste värde talaren, att skillnaden emellan
extraposter och courirer kan vara bestämd och ej tåla för-
vexling, enär den skillnad finnes, att courirer af Cabinettet
afsändas direct och extraposter sedan depechen eller bref¬
vet blifvit lemnade till postcont. Det är likväl säkert, att
extraposter tillskynda postverket en stor utgift, enär de
afgå på ovanliga timmar och särskildt för det bref, Cabi¬
nettet vill afsända. Någon förvexling i sjelfva benämningen
kan visserligen ej äga rum; men om Cabinettet, som vid
flera föregående riksdagar begärt ökadt anslag för minister¬
stalen, icke kunnat bereda tillökningen på annat sätt, än
alt dess depecher, i stället för att afskiekas med courirer,
nedskickas till postcont. för att afgå med extraposter, och
Cabinettet ville begagna en sådan utväg, skulle en stor lätt¬
nad för cabineltscassan uppkomma på postverkets bekostnad;
och jag har uppfattat betänk, så, som hade Utsk., till fö¬
rekommande deiaf, föreslagit: "att hos K. M. genom lind.
"skrifvelse anhålles, det dylika utgifter hädanefter ej må be¬
lasta postverket, utan cabineltscassan påföras.” Jag finner
denna skrifvelse väl motiverad, och Utsk. har ej heller fun¬
nit skäl att, i anseende till de vid återremissen gjorda an¬
märkningar, frångå sin hemställan; jag vågar derföre an¬
hålla om bifall till Utskrs betänk, i denna del.
Frih. von Schulzenheim: Jag anhåller att få yttra
några ord i anledning af den siste värde talarens framställ¬
ning. Det är visserligen sannt, att det möjligtvis kunde hän¬
da, att postverket blefve något betungadt derigenom att
Cabinettet företrädesvis använde extra poster i stället för
courirer vid de tillfällen, då fråga kunde uppstå om de sed-
nares afsändande. Jag tror likväl icke, att detta ofta kun¬
de inträffa, emedan det icke endast är derföre, att det ej
är postdag, som courirer afsändas; de afsändas ofta, och of¬
tast, i anseende till vigtcn af de documenter, som afskicka*
Den 17 Juli f. ih.
och icke kunna öfverlemnas i främmande postcontrs vard.
Cabinettet skulle således ej ofta komma att afsända extra¬
poster, då det eljest vore i behof af courirer. Dessutom
bekostas ju utgifterna för såväl courirer som extra poster
af statsmedlen; ty dit höra både postmedlen och extra ut-
gifts-anslaget, och courirer äro vida dyrare. Jag tror såle¬
des, att det ej skulle lända till besparing på det hela, utan
tvärtom till ökade utgifter, om man ville neka Cabinettet
att begagna extrapost, samt derigenom tvang detsamma att
i stället för sådana afsända courirer. Jag får ytterligare
anhålla om afslag på Uts:s förslag.
Gr. Cronhjelm: Den siste värde talaren hade full¬
komligen rätt, om utgifterna för courirer och för postverket
utginge från en gemensam statscassa. I sådant fall vore det
måhända bättre, att extraposter alltid begagnades, emedan
dessa äro mindre dyra än courirer. Men då förhållandet
är, att ministercassan äger ett bestämdt anslag, och att det
är Statsministerns för utrikes ärenderna pligt att så hus¬
hålla med cabinettscassan, att den räcker till, emedan i an¬
nat fall andra tillgångar af statsverket dertill icke lemnäs,
måste det, i stället för besparing, blifva misshushållning att
från denna bestämda cassa aflägsna utgifter för courirer och
genom extraposters afsändande belasta postcassan. Vid flera
riksdagar har af Representationen blifvit yrkadt, att vår
stat, dels i anseende till dess naturliga, aflägsna läge och
dels i anseende till dess ringhet och förmånen att icke be¬
höfva deltaga i de politiska händelserna på continenten, ic¬
ke borde bibehålla så många ministerplatser, med dertill
hörande stora löner vid de utländska hofven. I denna del
har Representationen ej vunnit gehör; och då Representa¬
tionen icke vid denna riksdag yrkat nedsättning af den dyra
ministerstaten, utan, efter att hafva funnit K. M:s afsigt
vara att bibehålla ministrarna och den gamla dyra staten,
har af undseende för dess Konungs åsigter upphört att yr¬
ka besparingen, måste man såsom ett motsvarande undseen¬
de kunna begära, att kostnaderna icke vidare ökas, och
förhållandet blir sådant, om de vanliga courirkostnaderna
för cabinettscassan öfverflyttas på postverket. Jag vågar
derföre ännu en gång anhålla om bifall till StatsUtskts
förslag.
Frih. Boye, Ludv.: Så vidt jag kan påminna mig,
hafva de förökningar, som från Regeringens sida under fö¬
regående riksdagar blifvit begärda för ministercassan, icke
varit motiverade af den obetydliga kostnad i det hela, som
är förenad med courirers afsändande. Skälen dertill hafva
varit helt andra. Vid sådan beskaffenhet, och då jag icke
kan betrakta Konungens Minister för utrikes ärenderna så¬
som ensam ägande värd om ministercassan, utan såsom den
der äfven är skyldig att afse besparing för staten, kun jag
Den 17 Juli f. m.
icke annat än finna besynnerligt, att man vill kalla bespa¬
ring, hvad som medför en större kostnad. Skulle dessa ut¬
gifter icke utgå från samma folks bröstficka, skulle jag
gilla denna åtskillnad; men då nationen skall betala såväl
den ena som den andra, tror jag det vara såväl Represen¬
tationens som Ministrarnas pligt att kalla det besparing,
som verkl. är besparing; och någon hushållning ligger ej
deri att afskicka courirer, som kosta mera, vid sådana till¬
fällen, då extraposter kunna begagnas. Jag får derföre för¬
ena mig med Frih. v. Schulzenheim i begäran om propos,
till afslag å hvad Utsk, i denna punkt föreslagit,
Gr. Horn; Jag tillstyrker att antaga, hvad StatsUtsk,
föreslagit, och det på den grund, att jag tror, att deruti
ligger en hushållsprincip. Jag är ej af den tro, att extra
poster kunna gå för bättre pris än courirer, n.b, courirer
af mindre rang, som ej behöfva många hästar; ty extrapo¬
ster äro en betydlig tunga för posthållarne, och dessa äro
förut hårdt tryckta, åtminstone på de stora vägarna i när¬
heten af Stockholm. Ständiga klagomål hafva deröfver blif¬
vit anförda, och äfven vid denna riksdag hafva motioner
blifvit väckta, angrde afskafiande af rättigheten att af¬
sända extra poster. Jag skulle derföre tro, att man så
mycket som möjligt bör undvika sådana posters afsändande,
och att deri ligger en verklig hushållning och icke endast
besparing för den ena cassan på den andra cassans bekost¬
nad. Jag kan ej godkänna, att man genom ett oriktigt be¬
gagnande af en tvångsanstalt tynger en hel allmoge och
derigenom förorsakar statsförlust, hvarföre jag tillstyrker
bifall tili StatsUtskts hemställan i denna punkt.
Frih. Palmstjerna: Till en början får jag söka åter¬
föra öfverläggningen till det, som innefattas i SlatsUtskrs
förslag. Detta förslag angår nemi. icke den rättighet, sora
Cabinettet äger att inom Riket afsända extraposter, och så¬
ledes kan förslaget icke inverka på förhållandet för de post-
föringsskyldiga. Förslaget, som står att läsas pag. 24 i Stats-
Utsk:s betänk. N:o 22, innehåller: ”att hos K. M. genom
”und. skrifvelse anhålles, det dylika utgifter hädanefter ej
”må belasta Postverket, utan cabinettscassan påföras.” Med
orden dylika utgifter afses här de, som förut blifvit nämn¬
da, nemi. kostnaderna för tvenne estafette!' utrikes, den ena
afsänd från Hamburg till Briissel och den andra från Hel¬
singör till Hamburg. Hela kostnaden har utgjort för den
ena go r:dr 2 sk. Hamb.cour. och för den andra 106 riks-
bankdaler, och vid en revision, som omfattar 4 är, hai¬
man ej funnit att anmärka flera än dessa poster, uppgående
tillsammans till omkring 5oo r:dr b:co. Revisorerna äfven¬
som StatsUtsk. hafva ansett, att sådana kostnader ej borde
belasta postverket. Jag hemställer likväl, huruvida en så
beskaffad utgift, som inskränker sig lill endast 2:ne estafet-
374
Den 17 J u 1 i f. m.
ter oell uppgår lill så ringa belopp, Iean vara en grundad
anledning att föreslå, livad här blifvit ifrågasatt, nemi. en
inskränkning i Cabinettets rätt att begagna extra poster.»
Jag tror det icke, utan tror, att discussionen egentligen
kommit att blifva så vidt omfattande derföre, att betänk.
!sT:o 22 ej torde varit tillhands för de värda talare, som
yttrat sig i denna anda. Då man af räkenskaperna funnit,
att under fyra år endast dessa 2:ne estafetter af Cabinettet
på postverkets bekostnad blifvit begagnade, tror jag ej, att
nian kail anse Cabinettet hafva missbrukat en så beskaffad
utväg att afsända dess bref. Jag tror således, att R. o. Ad.
bör afslå Utsk.vs tillstyrkan i detta fall, såsom icke behöf¬
lig, och får således förena inig med Frih. v. Schulzenheim
i anhållan om afslag på Utskts härom afgifna förslag.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: De tvenne
här nämnda estafetterna hafva, på sätt af en värd ledamot,
Frih. Palmstjerna, äfven blifvit upplyst, sammanväft sig med
för denna fråga främmande ämnen, hvaribland den s. k. dyra
ministerstaten blifvit nämnd. Jag skall icke ingå i denna
öfverläggning, utan blott hålla mig vid förevar, ämne. Om
det kan lända till någon tillfredsställelse och tjena till in¬
förande af en hushållningsprincip för framliden, att kost¬
naden för dessa tvenne estafetter påföres cabinetlscassan,
skall jag icke hafva något att deremot invända. Skillna¬
den emellan estafetter och courirer har blifvit omnämnd;
den är egentligen den, att estafetter stundom utom vår
gräns perluslreras, men att bref, som afsändas med couri¬
rer, komma fram olästa till dem, som skola emottaga de¬
samma. Här har äfven blifvit upplyst, att Cabinettet myc¬
ket sparsamt begagnat rättigheten att skicka estafetter, och
om man ginge strängt tillväga, så synes mig, att postporto
för de bref, som afgå med estafetter, borde komma Cabi-
nettet tillgodo, och .att endast skillnaden emellan detsamma
och kostnaden för estafette!) borde af cabinettscassan ersät¬
tas; ty det måtte väl ingen af R. o. Ad. förneka, att om
brefvet på de vanliga postdagarna hade blifvit till postcont.
aflemnadt och derifrån afskickadt, skulle det ålegat Post¬
verket att framskaffa det utan någon utgift för cabinetts¬
cassan. Om nu en tillfällighet skulle göra, att man blefve
nödsakad att en eller två dagar efter den vanliga postdagen
besvara ett bref, hvarför courirer ej behöfde användas, skulle
för cabinettscassan inträda skyldighet att betala den estafette,
som från gränsen afskickades, och då synes, alt, i fall man
ville gå strängt tillväga, man borde noga beräkna postportobe¬
loppet för att afräknas från hvad cabinettscassan borde ersätta.
Gr. Cronhjelm: Min afsigt har visserligen icke varit att
ingå i sådana minutier, som den siste värde talaren fram¬
ställt, och jag befinner mig i en så mycket besynnerligare
ställning, som jag måste tala för ett tillstyrkande, gjordt af
Den 17 Juli f. m.
StatsUtsk., hvaremot ordföranden i detta Utsk. icke re¬
serverat sig, men hvilket han bestrider, då det understödjes
af mig, som icke är ledamot af Utsk. Jag vill då uppgifva
motiverna till mitt yrkande, och de motiver, sorn förmodl.
legat till grund för Utskts hemställan. De här ifrågavar.
tvenne små summor, uppgående tillsammans till 5 ä 600
rldr, hafva visserligen icke varit af beskaffenhet att, i an¬
seende till deras belopp, föranleda tillstyrkandet af en und.
skrifvelse till K. M.; men i anseende till den s. k. riksdags-
tactiken, som åberopar missbruk af mindre vigt, hvilka vid
en riksdag blefve oanmärkta, såsom prejudicat vid en kom¬
mande riksdag, har jag, för att stämma ån i bäcken eller
mota Olle i grind, vågat tillstyrka den af Utsk. föreslagna
und. skrifvelsen. Vöre jag öfvertygad, att på hvart 4:de år
i framtiden ej större summa skulle utgå, än den nyssnämn¬
da, så skulle jag anse frågan så lumpen, att jag ej skulle
tro, att Representationen borde derom göra framställning
hos K. M. Men då det kunde vara möjligt, att, om detta
finge ske oantastadt vid en och annan riskdag, summan
skulle växa till mångdubbelt belopp vid kommande riksda¬
gar, har jag ansett saken ej böra lemnäs oanmärkt. En
annan talare här midt emot vågar jag tillerkänna ett så
godt hufvnd, om jag får begagna ett sådant uttryck, att
han visserligen icke kan i denna fråga förvexla, hvad som
är besparing eller icke. Att ifrån en summa, som alltid
gått ut, öfverflytta utgifter på en annan titel, som ic¬
ke är skyldig att stå till hands med sådana utgifter, måtte
aldrig kunna vara besparing, utan blir en misshushållning;
men om den värde talaren linge slå alla våra hufvudtitlar
tillsammans och hafva alla våra cassör i samma bröstficka,
då blefve det en besparing att skicka extraposter i stället
för courirer. Dessutom ber jag att ytterligare få påminna,
att sedan sista riksdag hafva utrikesministrarna fått porto¬
frihet. Sålunda har redan en utgift blifvit öfverflyttad
från cabinettscassan, och så kan den ena afgiften efter den
andra flytta sig derifrån, allt under uppgift, att det är
hushållning, samt förevändning att summorna äro så små,
att man ej bör besvära K. M. med dessa frågor; men hvad
de kunna blifva i framtiden står hvarken i min eller andras
förmåga att förutse. Dessutom är här icke fråga om cn
extrapost längre än inom landet, utan mig synes, att här så
tillgått, att från första ministerresident eller consul på ut¬
ländsk ort har en courir eller, om man så vill, en estafette
blifvit afskickad till den ort, dit depechen varit adresserad.
Detta är således en kostnad, som bort ligga ministercassan
till last. Jag har visserligen härvid haft betänk. N:o 11 till
hands, hvilket kunnat ses deraf, att jag uppläst Utsk:s deri
gjorda hemställan. Jag fortfar sålunda att anhålla om bi¬
fall till betänk, och får iterera, att jag skulle afstå der¬
ifrån, om jag vöre bestämdt säker, att delta missbruk för
3;G D«n i’] Juli f. ,n.
4 år i framtiden ej gick till större summa än den, sorn för
de sista 4 åren uppkommit.
Frih. Boye: Utan att tillåta mig att taga åt mig nå¬
got af det fördelaktiga omdöme, den siste värde talaren be¬
hagat fälla om en pä motsatta sidan varande persons huf¬
vud, och äfven med äfventyr att öppet visa, att mitt huf¬
vud ej är så godt, måste jag bekänna, att då jag betraktar
utgifterna såsom utgående från statscassan, och denna förut¬
sättning lärer icke kunna bestridas, kan jag icke begripa annat
(men mitt hufvud är måhända fasligt dåligt), än att en utgift,
som kostar mer, är ingen besparing, utan armera stor för sta¬
ten, än den andra utgiften, som kostat mindre. Det andra fallet,
som den värde talaren här omnämnt, har med detta efter mitt
omdöme ingen gemenskap. Om utrikes varande Svenska mini¬
strar förut i alla tider varit tvungna att fästa vid deras embe¬
ten utgifter, eller postporto alltid tillhört ministercassan, är
jag långt ifrån att säga, att det är rätt, att lägga den på post-
cassan; ty derigenom skulle en fördel gifvas den ena cassan
på den andra cassans bekostnad; men jag kan icke anse, att
frågan om extraposter står i samma kategori med frågan
om postporto, och jag förblifver således vid den anhållan,
att proposition må göras till afslag på denna del af betänk.
Frih. von Schulzenheim: Då jag första gången tog
mig friheten att begära ordet i detta visserligen icke särde¬
les vigtiga ämne, föranläts jag dertill ingalunda af summans
betydlighet, ulan hufvudsakligen af en förutsättning, riktad
mot Cabinettet, som finnes i Utsk:s betänk. Då discussio-
nen sedermera fått en större omfattning, tror jag mig böra
Upptaga åtskilligt, hvari jag icke blifvit förekommen af den
siste värde talaren. Gr. Cronhjelm har såsom missbruk qva-
lificerat extraposters afsändande. Detta har han tvenne
gånger yttrat, och det är detta' uttryck, som jag anser mig
bora besvara. Cabinettets rätt att skicka extraposter grun¬
dar sig på gamla bestämda författningar. Att följa dera,
att begagna dem, att använda dem måste icke kunna
kallas för missbruk. Om denna rättighet blefve Cabinet¬
tet i behörig ordning fråntagen, och Cabinettet ändå fort-
fore att afsända estafette!-, dä först kunde sådant kallas miss¬
bruk, Samma värde talare har under denna discussion in¬
blandat frågan om den främmande ministrar här beviljade
portofrihet. Detta ämne hör visserligen icke hit; men då
det här blifvit omnämndt, bör jag upplysa, att denna por¬
tofrihet tillkommit i reciprocitetsväg derigenom, att främ¬
mande magter lemnat våra hos dem varande ministrar por¬
tofrihet, och deremot föreslagit, att deras härvarande agen¬
ter skulle reciprok! erhålla samma fördel. Detta arrange¬
ment har således icke tillkommit för att tillskynda cabinetts-
cassan någon fördel. Jag fortfar att'anhålla om Hr Gr.
o. Landtnäs propos. till afslag å ifrågavar. punkt.
Den 17 J 111 i f. 01.
Gr. Cronhjelm: Jag skulle visserligen icke ännu en
gäng hafva begärt ordet, om ej de båda sista värda tatarne
efter mitt förmenande gjort en uppgift, som kanske kunde
anses något inverkande på beslutet och som jag förmodar
vara af något förvillande egenskap. Den ena, Frih. v. Schul¬
zenheim, har sagt, att Cabinettet har rättighet att afskicka
extraposter och alt denna rättighet är grundad på gamla
författningar. Detta vill jag ej bestrida, men tror icke, att
dessa gamla författningar handla om extraposter längre än
till Rikets gränsor; men jag uppmanar den värde talaren att
framtaga den författning, som tillåter Cabinettet att afskicka
sina depecher till gränsorna och der fordra, att consulerna
eller ministerresidenterna skola afskicka dem med särskildt
betalad post, samt att denna kostnad skall drabba postcas-
san. En sådan gammal författning finnes icke, så vidt jag
vet. I afseende på hvad Frih. Roye sagt får jag erinra, att
han i sitt sista yttrande rnedgifvit, hvad jag yrkat; han har
sagt, att öfverflyttningen af utgiften för portofriheten ifrån
cabinettscassan till postcassan vore en oriktig öfverflyttning,
för att gynna den ena cassan på den andras bekostnad. Uti
detta yttrande ligger ett medgifvande, att man bör afskilja
cassorna och icke anse dem såsom samfällda eller en stats-
cassa. Det måste vara bestämdt gifve.., att hafva ministrarna
fått en rättighet att kostnadsfritt afsända sina bref, en rät¬
tighet, som lindrar cabinettscassan , så går äfven detta ur fol¬
kets fickor, och argumentet blifver i frågan om extrapostei
och portofrihet detsamma, så att, då man medgifver det
ena, medgifver man, att man haft orätt i det andra. Dess¬
utom får jag fästa uppmärksamheten derpå, att här icke
blefve I sk:s besparing, antingen man medger eller icke
medger, att Cabinettet företrädesvis bör begagna extrapo »
ster på utländsk botten. Här är blott frågan, hvilkendera
cassan, sorn skall betala dessa estafetter. I båda fallen blif¬
ver den utgående summan lika stor och uppkommer således
ingen besparing; men en bestämd misshushållning uppkom¬
mer, i fall sådana medel, som cabinettscassan borde utbe¬
tala, komma att drabba postcassan. Frih. Boye har tned-
gifvit, att om icke postcassan nödgades vidkännas portofri-
lieten för ministrarna, hade den lemnat så mycket större
tillgångar. Staten hade således i annat fall vunnit de sum¬
mor, som för brefven hade ingått till postcassan. Jag får
slutligen påminna de ledamöter af StatsUtsk., som här äro
närvar., att sjelfva försvara sitt betänk. Nu har jag fyra gån¬
ger uppträdt till detsammas försvar, och oaktadt gidel af
StatsUtsk:s personal utgöres af ledamöter af R. o. Ad., har
ingen enda af dem yttrat ett ord till förmån för ett betänk.,
hvaremot ingen enda reservation blifvit afgifven. Jag äm¬
nar icke vidare yttra mig i detta ämne, men finner besyn¬
nerligt, att så snart ett StatsUtsk:s betänk, är emot Rege-
9 H. 4B
3;8
Den 17 J u I i f. m.
lingens tyclie eller interesse, vågar ingen utsk:sledamot här
uppstiga och försvara betänk.
Frih. von Schulzenheim: Högst ogerna förlänger
jag discussionen öfver ett så obetydligt ämne; men jag har
af en värd talare midtemot blifvit personligen uppmanad att
förete den författning, som berättigar Cabinettet att utom
Sveriges gränsor expediera extraposter. Denna författning
kan jag ej nu förete, emedan jag ej liar den till hands; roen
jag får åberopa, hvad Öfverpost-directionen, jemlikt i Stats-
Utsk:s betänk. N:o 22 pag. 23, andragit, nemi.: ”att sådana
”utgifter ofta tillförne ägt rum, utan att anmärkning dervid
”blifvit gjord, och att Cabinettet äger rätt till extraposters
”begagnande, samt en obegränsad portofrihet för dess utri-
”kes brefvexling.” Jag får endast äran tillägga i anledn. af
livad den siste värde talaren yttrat, att depensen af en cou¬
lör och en extrapost utom Sveriges gränsor ej är lika stor.
Couriren måste erhålla dagtractamente, som man aldrig ut¬
betalar till extrapost. Jag tror dessutom, att frågan kan
vara lemligen likgiltig, då i alla fall både extraposter och
courirer betalas af statsmedlen, enär både cabinettscassan
och postmedlen äro statsmedel, i följd hvaraf det alltid må¬
ste vara en vinst för statsverket på det hela, att depecher
expedieras på det minst kostsamma sättet.
Frih. Boye: Gr. Cronhjelm har med sin kända qvick¬
het gifvit åt mitt sista yttrande en vändning till conlra-
diction mellan princip och tillämpning. Jag tror mig ej
skyldig att vidkännas den och beder derföre att få afleda
den ifrån mig. Om R. o. Ad. täckts lemna någon uppmärk¬
samhet åt mitt yttrande, torde R. o. Ad. hafva funnit, att
det var grundadt derpå, att i ena fallet gifvits en lag, som
band de utrikes ministrarnas postporto vid ministercassan
och följaktligen fritog postverket från detsamma. I detta
fall åter har, så vidt jag funnit, ingen sådan lag blifvit
åberopad; tvärtom har den siste värde talaren sagt, att eu
motsatt lag linnes. Skillnaden är dessutom stor i ett annat
afseende. Postporto blifver alldeles enahanda , antingen det
utgår från posteassan eller ministercassan, men kostnaden
för staten blifver olika uti det nu ifrågavar. fallet; ty den
blifver större, om ministercassan betaiar courirer, än om
posteassan betalar extraposter, och således, då man ej öf-
tygat mig, att det finnes en lag, som förbinder utrikes Stats¬
ministern att låta staten vidkännas en större kostnad, än
som behöfves, kan jag ej medgifva någon contradiction emel¬
lan min princip och min tillämpning.
Frih. Palmstjerna: Ehuru jag anser, att det fö¬
ga interesserar R. o. Ad. alt känna orsaken, hvarföre en le¬
damot af StatsUtsk., som icke reserverat sig emot Utskls
betänk., likväl talat deremot, ber jag dock att i anseende
Den 17 J u 1 i f. m.
3"9
till den vändning, discussionen tagit, få förklara, att jag re¬
serverat mig mot sådana beslut, som jag ansett vara orik¬
tiga, när de varit af vigt; men då de varit af ringa vigt,
har jag ej ansett sådant nödigt, ehuru jag derigenom icke
afsagt mig rättigheten alt inom Ståndet yttra mig emot be¬
tänk.; ty inom R. o. Ad. är jag representant och icke utskrs-
] eda mot. För öfrigt tror jag mig vid detta tillfälle böra
erinra om skillnaden emellan estafette och courir, hvilka må¬
hända skulle kunna förblandas. Estafette är utrikes just det¬
samma som extrapost inom landet. Han är icke en person,
som afskickas ända fram till brefvets destinationsort, utan är
cn i vanlig ordning afgående extrapost. Förblandning ägde
rum under öfverläggningen inom SlatsUtsk., och måhända
har en sådan förblandning äfven här skett.
H. Ex. Jlr Gr. af Wetterstedt: Jag vill visserligen
ej förlänga denna öfverläggning; men jag liar trott mig bö¬
ra besvara något, som undföll en värd talare, Gr. Cron¬
hjelm, nemi. den djupa beräkning, han trott ligga lill grund
för ifrågavar, estafetters afsändande. Som jag afsändt dessa
estafette!’, får jag förklara, alt jag ej vid deras expedieran¬
de hyste så vidtomfattande planer, och att jag då icke tänk¬
te på någon riksdagstactik eller ens känt, förrän vid detta
tillfälle, de tvenne upplysande ordspråk, som i afseende pä
densamma nu af Gr. Cronhjelm blifvit anförda.
36 § i utlåt. N:o 22 samt 12 punkten i utlåt.
3\T:o 170 biföllos.
37 och 38 W i utlåt. N:o 22.
Biföllos,
3g, 4° och 41 §§ > utlåt. N:o 22.
Dessa §§ ansågos ej erfordra någon åtgärd.
42 § i utlåt. N:o 22 och i3 punkten i utlåt.
N:o 170 samt 43 § i utlåt. N:o 22 och 14 punkten
i utlåt. N:o 170,
Biföllos.
44 och 4^ §§ > utlåt, N:o 22,
Dessa §§. ansågos ej erfordra någon åtgärd.
46 § i utlåt. N:o 22 och i5 punkten i utlåt.
N:o 170 samt 47» 4^ > 49» ^o och §§ i utlåt.
N:o 22.
Biföllos.
52 § i utlåt. N:o 22.
Denna § ansågs ej erfordra någon åtgärd.
53 och 54 §§ i utlåt. N:o 22.
Biföllos.
55 § i utlåt. N:o 22.
Denna § ansågs cj erfordra någon åtgärd.
38o
Den 17 Juli f. m.
56 § i utlåt. N: o 22 samt 16 punkten i utlåt.
N:o 170.
Gr. Cronhjelm. Då belänk. N:o 22 förevar hos R.
o. Ad., vågade jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på den
fullkomliga obillighet och, såsom jag äfven skulle tro, olag¬
lighet i Utsk:s förslag, att, om någon enskild man har hos
statsverket en fordran och ej inom natt och år uttagit assig-
nationen för densamma, han skall vara sin fordran förlu¬
stig. Hittills har hos allmänheten varit den tron, att en
fordran skall vara lagligt gällande i 10 år. Man har i sed¬
nare sekler sett de aliraorättmätigaste försök af staten att
beröfva enskilda män deras fordringar hos densamma; och
jag skulle tro, att den nuvar. tiden ej borde utmärka sig för
dylika försök och således ej borde stadga ifrågavar. inskränk¬
ning i enskilda fordringsägares rätt hos staten. StatsUtsk.
har nemi. tillstyrkt: ”att R. St. hos K. M. i underd. an¬
hålla, att enahanda prescriptionstid, som redan finnes be¬
stämd för anmälan af fordran hos statsverket, måtte för ut¬
jagandet af medel, hvilka blifvit utaf Statscont. anordna¬
re, i nåder stadgas, på sådant sätt, att uraktlåtandet att
"inom året efter det, hvarunder anordning är utfärdad, för
”densamma uttaga assignation, ovilkorligen har till påföljd,
”att all fråga om betalningen af de outtagna medlen deref¬
ter förfaller.” Mångfaldiga casus kunna vara för handen,
då den enskilde mannen icke rår för sådant. Han kan haf¬
va anmält sig att utbekomma sina penningar, blifva sjuk och
falla ifrån, och då kan hans sterbhus väl känna hans for¬
dran, utan att veta, att den blifver af noll och intet vär¬
de, om den ej inom en viss dag bevakas. Då betänk, åter¬
remitterades, gjorde jag äfvensom Frih. Cederström anmärk¬
ningar deremot, och StatsUtsk. har i sitt sednare utlåt, sagt,
att dess förslag vore i öfverensstämmelse med prescriptions-
författningen af d. 8 Sept. 1824. Jag erkänner öppet, att
jag ej känner denna prescriptionsförfattning; men det före¬
faller mig besynnerligt, att R. St. skulle hos Konungen göra
anhållan om en prescription, som genom en föregående för¬
fattning skall redan vara stadfästad, och är en sådan pre¬
scriptionstid icke fastställd, vill jag motsätta mig, att den
må blifva stadgad. Jag anhåller sålunda i hvilketdera fal¬
let som helst om afslag på Utsk:s förslag; och jag skulle
tro, att det ej är att stärka statens credit, att under en tid,
då man talar om att göra statslån och att förbinda enskil¬
das credit med statsverket, vilja utsätta blott ett års pre¬
scriptionstid för assignationers uttagande. Jag anhåller så¬
ledes om afslag på betänk, i denna del.
Frih. Boye: I den framställning, Gr. Cronhjelm nu
gjort, har han så rätt, att äfven andra skäl, men måhända
öfverflödiga, skulle kunna till stöd derför åberopas. Den
här föreslagna prescriptionen skulle innebära en motsägelse
Den 17 Juli f. m.
till ali rättskänsla, och jag begär derföre att i allo fri för¬
ena mig i Gr. Cronhjelms framställning och anhållan om
afslag å denna punkt af Utskts betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Här äro
tvenne saker att skilja emellan: den ena är den prescrip-
tionstid, inom hvilken medlen skola utreqvireras, och denna
är redan bestämd genom prescriptionsförfattningen af den 8
Sept. 1824, och den andra, hvarom Utsk. nu gjort förslag,
är att, sedan anordningen erhållits, en prescriptionstid
måtte utsättas, inom hvilken man skall uttaga den gjorda
anordningen. Det är icke möjligt att erhålla .någon ordning
i räkenskaperna, om icke någon tid bestämmes, inom hvil¬
ken sådant bör ske. Man kan ju på samma dag, man er¬
hållit anordningen, lyfta penningarna; hvarföre skall sådant
då uppskjutas längre än ett år? Olägenheterna deraf visa
sig äfven vid landtränterierna; ty då penningarna ej lyf¬
tas, kunna ej landtränteriets och landscont:s räkenskaper öf¬
verensstämma. Allt hvad man skulle kunna medgifva vore,
att fordran ej skulle gå förlorad, sedan anordning blifvit
beviljad; men att dock anordningen icke blifver gällande,
om den ej inom ett år uttages, utan alt fordringsägaren i
sådant fall måste begära ny anordning. Derjemte borde
jemväl någon lid utsättas, inom hvilken ny anordning skall
begäras. Jag ser icke skäl till afslag å hvad Utsk. til 1—
stvrkt; ty då det blefve en allmän lag, vore hvar och en i
tillfälle att känna sitt åliggande i detta fall, och allt, hvad
man kunde behöfva göra, vore att i sjelfva anordningen
införa, alt inom den och den tiden- böra medlen vara ut¬
tagna. Jag anhåller således om bifall till betänk, med det
tillägg, att uti sjelfva anordningen utsättes den prescrip¬
tionstid, inom hvilken medlen skola vara uttagna.
Gr. Cronhjelm: I början af sitt yttrande anförde den
siste värde talaren ett project, som jag i allo gillar, det
nemi., att den, som ej uttager anordningen inom natt och
år, skall vara förbunden att begära ny anordning. Detta
finner jag riktigt till sin princip, enär det icke betager ho¬
nom sin fordran, och riktigt i afseende på räkenskaperna,
enär det förekommer sådana missbruk, som en obegränsad
tid för anordningens uttagande kunde föranleda. Hvad åter
det skulle tjena till, som samma värde talare föreslagit, att
i anordningen skulle utsättas, att den, som ej inom natt
och år uttoge densamma, skulle vara sin fordran förlustig,
vet jag icke, då här just är fråga om dem, som icke uttaga
anordningarna och således icke komma i tillfälle att läsa
dem. Jag tillstyrker således afslag på betänk., eller, i fall
den siste värde talaren vill förena sig med mig i anhållan
om propos. till den ändamålsenliga förändring, att den en¬
skilde fordringsägaren blifver bibehållen vid sin fordran, men
skall begära ny anordning, om han ej inom natt och år uttagit
i
382
Den iy Juli f. ni.
den anordning, sorn för honom blifvit beviljad, vill jag gerna
förändra min anhållan om afslag till begäran om denna propos.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Hr v. Hohenhausen
har redan upplyst, att en prescriptionstid af io år linnes
bestämd för reqvirerandet af innestående fordringar hos
statsverket, och denna tid tyckes vara tillräckligt lång. Dea
sednare frågan angår prescriptionstid för uttagande af me¬
del, som blifvit reqvirerade och anordnade, hvartill ett är
synes vara långt nog. Har man reqvirerat medel, så lärer
man icke glömma att uttaga dem; och har man fått an¬
ordningen på penningarna i sina händer, så synes försum¬
melsen alt inom ett år icke uttaga dem vara så stor, att
man bör umgälla den för ordningens skull i penningeverket.
Jag anser visserligen öfverflödigt, att man i anordningen til¬
lägger den varning, sorn Hr v. Hohenhausen föreslagit; men
om någon skulle anse den vara behöflig, har jag intet der¬
emot, alldenstund varningen icke kan skada, utan möjligen
gagna någon. Att man skulle, sedan anordning blifvit ut¬
färdad, få begära en ny af samma verk, torde ej kunna
medgifvas utan bevis, att den förra förkommit; ty den är
att jemnföra med en förkommen anvisning på Banken eller
någon af dess sedlar, som vid uppvisandet skall inlösas. Jag
tillstyrker, att R, o. Ad. måtte bifalla StatsUtsk:s betänk.,
emedan de små betänkligheter, sorn här blifvit anförda, éj
äro af deu vigt, att någon väsendtlig förändring kan be¬
höfva vidtagas uti redan gällande, ganska riktiga författ¬
ningar.
Hr von Hohenhausen: Jag tror, att Hr v. Hart¬
mansdorff misstagit sig, i fall han trott här vara fråga om
förändring af prescriptionsförfattningen af d. 8 Sept. i8a4-
Den angår endast tiden, inom hvilken reqvisitioner skola
inlemuas. Men äfven om man skulle förutsätta, att sjelfva
anordningarna icke uttagas, vore det alldeles tillräckligt,
om uti allmänna tidningarna en kungörelse utfärdades, att de
och de anordningarna ej blifvit uttagna. Nu förekommer,
att små summor, sorn ägaren kanske ej bryr sig om att ut¬
taga, stå och balancera i räkenskaperna stundom hela 3o å
4o åren. Jag tror derföre, att om i anordningen blefve in¬
förd föreskriften att inom natt och år uttaga medlen och,
derest anordningen inom den tiden ej blifver uttagen, en
kungörelse, att densamma inom samma tid bör uttagas,
blefve i allmänna tidningarna införd, så är allmänhetens
rätt iakttagen och skall det blifva en möjlighet att vinna
ordning i räkenskaperna. Jag anhåller derföre om propos.
till en sådan förändring uti Utsk:s förslag.
Frih. Boye: Jag ber att få förklara, det jag ej anser
mig vederlagd genom Hr v. Hartmansdorffs yttrande. Jag
hyser den öfvertygelse, att Utsk. här icke velat bereda nå¬
gon så obehörig och sä omoralisk vinst för staten, som deu
Den ty Juli f. ra.
383
skulle blifva, hvilken skulle tillkomma genom den enskildes
olycka att ej inom den tid, som blefve föreskrifven, begag¬
na anordningen. När jag antager, att en sådan vinst icke
sökes, ser jag ej här annat ändamål, än att lätta räkenska¬
perna inom LStatscontoret. Nå väl! om detta blifver upp-
fyldt derigenom, att den beviljade anordningen blifver ogil¬
tig, men fordringsägaren erhåller rätt att begära ny anord¬
ning; om ändamålet sålunda uppfylles, hvarföre då förneka
en sådan rätt. Om en sjuklig man får en sådan anordning,
glömmer bort det och dör, är det moraliskt rätt, att arf-
vingarna ej skola utbekomma penningarna? Må det åtmin¬
stone förunnas dem att, då de visa binder af sjukdom elier
annat lagligt förfall, få anmäla sig till ny anordning. När
jag i alla fall antager, att deras fordran, såsom granskad
och anordnad, är en staten tillkommande utgift, finnér jag
intet moraliskt skäl att söka undvika betalningen. Jag an¬
håller således om afslag på Utsk:s härom gjorda hemställan.
Hr von Hohenhausen: Det är väl dock nödigt, att
den tid skall hafva en gräns, inom hvilken anordningarna
skola förvaras i det verk, som meddelat dem. På samma
sätt är det nödigt att bestämma en tid för medlens uttagan¬
de, för att få räkenskaperna lika uti det verk, sorn anord¬
nar, och det verk, som utbetalar. Om nu räkenskaperna i
det ena verket förkomma, ser icke den, som skall control-
lera, huruvida icke någon oriktighet i det andra verkets
räkenskaper kunnat inflyta. Någon tid måste således be¬
stämmas, och för mig må den gerna fördubblas och blifva
två år, endast en viss tid blifver stadgad, på det man må
kunna hålla ordning i räkenskaperna. Jag får derföre an¬
hålla om propos. på den förändring uti Utsk:s förslag, att
uti sjelfva anordningen införes prescriptionstiden, hvarinom
anordningen skall uttagas, vid äfventyr, att fordringsansprå-
ket eljest förfaller, men att prescriptionstiden förlänges till
tvenne år och att, då första året tilländagått, allmän kun¬
görelse genom tidningarna utfärdas om de anordningar, som
icke blifvit uttagna. Öfver ett sådant stadgande skulle in¬
gen hafva skal att beklaga sig.
Gr. G r on hjelm: När jag ånyo läser StatsUtsk:s sednare
■betänk, och jemnför det med de uppgifter, jag på detta rum hört,
sednast af Hr v. Hartmansdorff, finner jag allt mer och mer
nödvändigheten att afslå betänk. Hr v. Hartmansdorff slu¬
tade sitt yttrande med dessa ord, att han önskade, att icke
någon förändring måtte äga rum i de nu gällande, ganska
riktiga författningarna. Om de nu gällande författningarna
äro riktiga, så vet jag icke, hvarföre vi skulle begära nå¬
gon förnyelse af dem. Men mig synes, att hvad Utsk. ön¬
skat, ej måtte vara gällande, efter Utsk. ansett oss böra be¬
gära ett sådant stadgande. Om jag ger ut en skuldsedel,
är jag ej fri från den förrän efter 10 år, och såsom lie-
384
D e u 17 Juli f m.
derlig karl vill jag ej en gång då utan betalning vara fri
från den. Deremot föreslår man nu, att då statsverket ut-
gifver en skuldsedel, skall staten derför vara fri efter ett år,
och någon heder och ära kollner dervid icke i fråga. Jag
anser således detta stadgande vara oriktigt till sin princip,
och får på dessa skäl anhålla om afslag derå.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Ingenting är lät¬
tare, än att stadga en prescriptionstid för hvad fall sorn
helst; men jag anser också, att intet är mera vådligt för
deri enskilda säkerheten}, än en sådan prescriptionstid. Att
en prescriptionstid blef stadgad för anmälan af fordringar
hade åtminstone den pretext för sig, att det eljest var svårt
att beräkna statens tillgångar; men detta kan icke vara för¬
hållandet i fråga om en utgift. Att nu vilja föreskrifva en
prescriptionstid för uttagandet af penningarna, kan icke
hafva annat föremål, än en mindre betydlig lättnad för rä¬
kenskapernas förande, som deremot skulle leda till äfventyr
för fordringsägarne. Man kan icke föreställa sig, att den,
som fått anordning, ej sjelf är angelägen om att utbekomma
sina penningar, så vidt han har kännedom af, att anord¬
ningen blifvit meddelad. Men erfarenheten har visat, att
embetsverken varit nödsakade att fördröja definitiva afgöran-
det af sådana ärender; och under tiden har fordringsägaren
dött eller kommit i förgätenhet af sin fordran, vitt, då
målet kan uppehållas 4, 5 och kanske io år, fordringsäga¬
ren , om han råkar att icke fråga efter anordningen inom
ett år efter dess meddelande, skall gå sin fordran förlustig,
anser jag icke vara staten värdigt. Det correctiv, som Hr v.
Hohenhausen föreslagit, att prescriptionstiden skall utsättas
i anordningen, blifver icke något correctiv, emedan for¬
dringsägaren, i fall han känner anordningen, kan taga ut
sina penningar, men, i fall han icke känner den, ej heller
erhåller kännedom om tillägget deri. De publika verk, som
kunna blifva besväradte genom dröjsmål vid anordningars ut¬
tagande, kunna i aila fall utan svårighet vinna den lättnad,
som här afses; ty det förefaller mig icke tänkbart, att icke
anordnade medel inom ett år skola komma att uttagas, om
de förvaltande verken antingen direct eller indirect låta for¬
dringsägaren veta, att han har en anordning. Nog är detta
enklare och ädlare, än att genom en prescriptionstid af¬
korta hans rätt; och vet man icke hans vistelseort, kunde
annonce om anordningen införas i tidningarna. Jag finner
icke det ringaste hvarken lagliga eller moraliska skäl för
att tillstyrka bifall å detta betänk., utan får förena mig
med dem, som begärt afslag å detsamma.
Hr von Hohenhausen: Jag har föreslagit att förän¬
dra den rättighet, som de administrativa verken kunna äga,
att genom allmänna tidningarne kungöra, hvilka anordnin¬
gar
Den ly Juli f. m.
385
gar ej blifvit uttagna, till en skyldighet för dem. När det¬
ta blir en skyldighet, uppkommer säkerhet på andra sidan.
Det är Statscont. egentligast, som meddelar sådana anord¬
ningar och der anordningarna ofta ej blifva uttagna, och.
det är för att få slut på den derigenom uppkommande vid¬
lyftigheten i räkenskaperna, som jag föreslagit det tillägg i
Utsk:s förslag, att prescriptionstiden må förlängas till tven¬
ne år, men att vid första årets slut det skall vara verkets
skyldighet att i allmänna tidningarna kungöra hvilka anord¬
ningar ej blifvit uttagna, och att fordran må förfalla, i hän¬
delse den då återstående tiden icke begagnas. I fall fordrings-
anspråket ej blefve afgjordt inom 10 eller i5 år, skulle lik¬
väl prescriptionstiden ej komma att räknas förrän från den
dag, då anordningen blifvit meddelad. Jag har sagt min
tanke, och om den ej gillas, må den dock stå i prot, för
min enskilda del.
Uppå derefter framställda särskilda propostr afslog R. o.
Ad. den af Utsk. gjorda tillstyrkan, ronde en und. skrifvel¬
se till K. M. om bestämmande af en prescriptionstid för ut¬
tagande af medel, hvilka blifvit af Statscont. anordnade,
naen biföll 56 § i öfrigt.
5y § i utlåt. N:o 22.
Denna § ansågs ej erfordra någon åtgärd.
58 § i utlåt. N:o 22.
Gr. Cronhjelm: Då StalsUtskts betänk. Nto 22 första
gången förevar, yttrade jag ej någon anmärkning emot denna
§, på den grund, att densamma i sista raderna innehåller:
”hvaremot Utsk. uti sitt betänk, öfver statsregleringen äm-
,#nar inkomma med förslag, huru i framtiden med dylika,
”uppå irsta hufvudtileln uppkommande besparingar bör för-
”hållas.” När sedermera statsregleringens första hufvudtitel
inkom, hade jag förgätit detta löfte af StatsUtsk., och jag
får derföre nu, då jag ser StatsUtskrs ordförande här när¬
var., anhålla, att StatsUtsk. i dess återkommande betänk, örn
irsta hufvudtiteln måtte fullgöra detta löfte, hvarförutan jag
visserligen hade ansett mig böra göra framställningar emot
Utskrs tillstyrkande i denna §.
Frih. Palmstjerna: Jag fruktar, att jag för min del
icke kan vidtaga någon åtgärd till fullgörande af den ön¬
skan, Gr. Cronhjelm nu yttrat, emedan StatsUtskrs utlåt.,
rör:de irsla hufvudtiteln, redan är af trenne Stånd bifallet,
och således något vidare utlåt, i detta afseende ej lärer kom¬
ma R. o. Ad. tillhanda.
Gr. Cronhjelm: Hvad Frih. Palmstjerna nu uppgif¬
vit var för mig obekant, emedan jag endast visste, att be¬
tänk., rörrde första hufvudtiteln, här blifvit återremitterad t;
9 H. 49
386
Den 17 Juli f. m.
men efter förhållandet nu så är, och Utsk. förglömt att in¬
komma med det i denna § utlofvade förslag, rörtde uppå
lista hitfvudtitein uppkommande besparingar, skall jag an¬
hålla att få Väcka den motion, att StatsUtsk. behagade in¬
komma med förslag, huru förhållas bör med uppå irsta huf-
vudtiteln uppkommande besparingar, och jag hoppas, alt sa¬
ken då kommer i sitt rätta skick.
58 $ blef af R. o. Ad. bifallen.
5g § 1 utlåt. N:o 22 och 17 punkten i utlåt.
N:o 170-.
Biföllos.
60 5 i utlåt. N:o 22.
Denna § ansågs ej erfordra någon åtgärd.
61 § i utlåt. Nro 22 och 18 punkten i utlåt. Nro
170 samt 62 § i utlåt. Nro 22 och ig punkten i ut¬
låt. Nro 170.
Biföllos.
63, 64, 65, 66 och 67 §§ i utlåt. Nro 22 samt 20
punkten i utlåt. Nro 170.
Dessa §§ och punkter ansågos ej erfordra någon åtgärd.
68 § i utlåt. Nro 22.
Bifölls.
69 § i utlåt. Nro 22.
Denna § ansågs ej erfordra någon åtgärd.
70 § i utlåt. Nro 22.
Bifölls.
71 § i utlåt. Nro 22 samt 21 punkten i utlåt.
Nro 170.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erlandr Jag anhåller
att fa anmärka olämpligheten af de af StatsUtsk. föreslagna
sammandrag öfver krutbehållningen i Kronans förråd. De
behöfvas alldeles icke för revisorerna, ty de, äfvensom
StatsUtsk., hafva tillräcklig ledning af hufvudböckerna, deri
behållningen år från år baianceras och deri fullkomlig re¬
dovisning lemnäs för den tillverkade qvantitelen, äfvensom
för hvad sorn gått åt. Men att göra sammandrag eller för¬
slag öfver Kronans förråd i detta afseende, hvilka i publi¬
ka handlingar skulle komma tilltrycket, och således icke al¬
lenast ryktesvis, utan medelst authentika documenter lem¬
na utländningen fullkomlig upplysning i afseende på våra
krigsmaterialier, anser jag högst obehörigt. Jag vet, att ti¬
dernas skick är mycket förändradt, att man var mer hem¬
lighetsfull förr än nu och att vi numera icke lefva i de
tider, då hemligheten utsträcktes till all ting och då det
hette i instruetionerna, att det måste hemligt hållas, på det
ingen kunskap derom måtte komma till K. M:s fiender och
Den 17 Juli f. m. 387
vedervärdiga; men jag tror dock, att man ej bör gå så
långt i öppenhjertighet, att man till dem, som kunna blif¬
va ens fiender, ger fullständiga förslag öfver sin krigsmate¬
riel. Jag anhåller derföre 0111 propos. till afslag på denna
punkt af Utsk:s betänk, och tror, att den icke ens skulle
kunna af K. M. bifallas, särdeles då sådant för revisorer¬
nas granskning är alldeles obehöflig!,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då denna §
inneliölle tvenne frågor, ville H. Ex, framställa propos. å
hvardera särskildt.
Frih. Boye: Jag tror visst, att den distinction emel¬
lan frågorna, som Hr Gr. o. Landtm, behagat göra, är gan¬
ska riktig;i men jag förenar mig i den anhållan, som Frih.
Franc Sparre gjort, att propos. må göras till afslag på för¬
sta delen af Utsk:s förslag i denna punkt. Jag behölver icke
tillägga några skäl till dem, som af Hr Frih, redan blifvit
anförda; men för min känsla är det motbjudande, att Krigs-
Coll:m genom en lag skulle åläggas att gifva andra magter
tillkänna, huru många månader vi hafva krut att försvara
oss med. Nyfikenheten går för långt, då man vill gifva pu¬
bliciteten en sådan utsträckning.
Gr. Cronhjelm; Jag instämmer så mycket hellre med
de båda sista värda talarne i anhållan om afslag å Utskts
hemställan, som jag alltid varit af samma tanke i detta fall.
Jag kan blott beklaga, att den hemlighetsslöja, som jag tror
vara nödig, dels i afseende på kruttillgången, och dels i
afseende på andra krigsförråd och inrättningar, icke all¬
tid varit så begagnad, som jag önskat; och jag förklarar,
att då jag Immar bifall till afslag å detta betänk., sker det
under förutsättning, att samma hemlighet äfven i andra fall
måtte äga rum, så att icke ritningar och annat dylikt må
lemnäs i utländningars händer, stundom innan vi sjelfva be¬
gagnat dem.
Uppå derefter af H. Ex. Hr Gr, o, Landtm, fram¬
ställda särskilda proposir afslog R, o. Ad. 5tatsUtsk:s i 71 §
gjorda tillstyrkan, rör:de en und. skrifvelse till K. M. om
upprättande af vissa sammandrag öfver Kronans krutförråd
för att räkenskaperna biläggas, men biföll det öfriga af 71 §,
rji § i utlåt, N:o 22,
Penna § ansågs ej erfordra någon åtgärd.
73 § i utlåt. N:o 22 och 22 punkten i utlåt. N:o
170 samt 74 § i utlåt. N:o 22 och 23 punkt, i ut la t.
N:o 170,
Biföllos.
s*
75 § i utlåt. N:o 22.
Denna § ansågs ej erfordra någon åtgärd.
3S8
Den 17 Juli f. ro.
76 oell 77 §§ i utlåt. N:o 22.
Biföllos.
78 § i utlåt. N:o 22 samt 24 punkten i utlåt.
N:o 170.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Jag finnér,, att Stats-
Utsk. icke heller denna gången gjort sig besvär att anföra
några skäl, hvarföre Utsk. icke anser lämpligt att till R.
St. framställa förslag om en lind. skrifvelse till K. M., dels
att få granska gamla mötespassevolance-fonden och dels att
få använda de på densamma befintliga öfverskott; utan har
Utsk., likasom i sitt första betänk., blott helt kategoriskt för¬
klarat, att Utsk. funnit sådant mindre lämpligt och ända¬
målsenligt. Ilvad den första frågan angår, eller huruvida
det vore mindre lämpligt att framställa en anhållan om
granskning af cassan, kan jag, för mindel, icke tinna oläuip-
ligheten deruti, enär håde R. St:s revisorer och StatsUtsk.
(såsom det synes af en mellanmening i denna punkt af ut¬
låt.) ansett en sådan granskningsrättighet grundlagsenligt till¬
komma R. St.; och att begära tillgodornjutandet af en grund¬
lagsenlig rätt är väl det mest lämpliga af allt inom ett con-
stitutionelt samhälle. Min tanke är således, att R. St. icke
böra låta afskräcka sig af föregående afslag att framställa
sin rättmätiga fordran, tilldess densamma antingen bifall.es,,
eller Regeringen för sin vägran iemnar sådana skäl, som
kunna af R. St. godkännas. Det är visserligen sannt, att
samma personer befinna sig i Konungens Rådkammare nu,
som då det sista afslaget femnades R. St:s Hrr Revisorer;
men då det icke är omöjligt, att den rådgifvande persona¬
len sedermera kunnat få en annan bättre öfvertygelse i det¬
ta hänseende, ser jag ej, hvarföre man icke kan våga för¬
söket. Hvad andra frågan beträffar, nemi. att behållningen
på gamla passevolancefonden måtte komma statsverket till'go¬
do, har Utsk. förklarat, att Utsk. tror det icke vara ända¬
målsenligt alt för oundgängliga, bestämda behof anvisa till¬
gång å en fond, hvars granskning icke ens blifvit R. St.
medgifven. Ett factum är det likväl enligt räkenskaperna,
att en behållning finnes af 298,000 r:dr. När det således
måste anses för gifvet, att denna tillgång finnes, och när
densamma, såsom tillkommen genom Svenska medborgares
bidrag, ostridigt måste anses såsom en statsverkets tillgång,
måste det vara lika ändamålsenligt att anvisa på denna som
på andra statsverkets fonder, och detta måste vara så myc¬
ket mera ändamålsenligt och nödvändigt, som Regeringen
fordrat en mängd nya anslag för arméens vapentjfningar,
beväringens exercis m. fl. utgifter, sora med föremålet för
mötespassevolancen stå i nära sammanhang.
Jag kan således icke annat än yrka, att,*ned afslag å
StatsUtskts utlåt, i förevar, afseende, R. St. måtte anhålla,
dels att få granska förvaltningen af gamla passevolance-
Den 17 Ju li f. m.
389
fonden, dels ock att behållningen derå matte, så långt den
förslår, användas för statsverkets behof till sådana ända¬
mål, hvilkas uppfyllande vid denna riksdag StatsUtsk. kan
finna af nödvändigheten påkalladt.
Hr Cedersc h jö 1 d, Pehr Gust.: Frågan , rör:de gam¬
la passevolancecassan, har länge varit ett tvistefrö Statsmag-
terna emellan, och jag skulle derföre högligen glädja mig,
om jag kunde påhitta ett sätt att förlika meningarna, eller
uppgifva ett sätt, huru Konungens rådgifvare, utan att gif¬
va sig dementi, kunde uppfylla R. St:s önskan. StatsUtsk.
säger visserligen uti sitt sednare utlåt., att K. M, skall haf¬
va förklarat, att gamla passevoläncecassans behållning icke
kunde af R. St. eller deras revisorer granskas. Detta tror
jag vara ett misstag, synnerligast som StatsUtsk. säger, att
detta skulle sednast vid i8j2 års revision blifvit af K. M.
yttradt, då likväl uti det svar i detta mål, som genom Ilof-
cancelleren kom i832 års revisorer tillhanda, tydligen sä-
ges: ”att enär å ena sidan K. M. vid flera tillfällen förkla¬
rat gamla inötespassevolance-cassan icke böra vara underka¬
stad revision af R. St:s Revisorer &e.” Der är icke ta-
ladt om R. St. sjelfva eller StatsUtsk., utan blott om revi¬
sorerna; och, så vidt jag minnes, har någon begäran om
granskningsrätt icke blifvit framställd utan af revisorerna
vid 1827, i83o och 1802 års revisioner. Men om äfven nå¬
gon anhållan om denna granskning af R. St. blifvit gjord,
bar det icke kunnat ske utan vid 1823 års riksdag, och då
var förhållandet annorlunda; ty då voro contracten i sin
löpande kraft, och det kunde således mindre angå R. St.,
hurudant cassans tillstånd då var, allenast den var tillräck¬
lig till bestridande af de utgifter, Regeringen åtagit sig.
Men nu sedan tiden tilländalupit, för hvilken gamla con¬
tracten blifvit afslutade, och cassan sålunda upphört att va¬
ra passevolancecassa, måste öfverskottet vara att anse såsom
statsmedel, och dessa 298,000 r:dr är det då nödvändigt att
R. St. göra närmare bekantskap med. Då R. St. eller Stats¬
Utsk. ännu icke begärt att få granska dessa medels använ¬
dande, och således icke heller fått afslag på en sådan be¬
gäran, återstår att försöka, om icke StatsUtsk. skulle vara
lyckligare än revisorerna att göra den rätt gällande, som
uti 3o § Riksd.Ordn. är detta Utsk. förvarad, att granska
statsverkets tillstånd i alla dess delar. På detta sätt tror
jag, att saken bäst skall kunna biläggas, helst jag hoppas,
att Konungens rådgifvare med välbehag skola omfatta till¬
fället att utan motsägelse göra slut på denna sak, enär jag
är förvissad om, att R. St. i alla fall aldrig låta dessa me¬
del gå sig ur händerna. Jag får således anhålla om propos.
derå, alt gamla passevolancecassan må reserveras såsom till¬
gång för extra anslag till försvarsverket och StatsUtsk. emed¬
lertid anmodas att, med den rätt 3o §. Riksd.Ordn. be¬
D c ii 17 Juli f. m.
stämmer, taga noga kännedom 0111 denna cassas nuvar.
tillstånd.
Hr Möllerhjelm, Axel: Den närmare bekantskapen
med gamla passevojaneefondens ställning, som den sisle var¬
de ledamoten önskat, skulle äfven jag tillstyrka, synnerli¬
gast som dea är ganska lätt verkställd, enär räkenskaperna
äro tillgängliga för hvar och en, som derom behagar taga
kännedom uti K. Kammarrätten. Vid de af K. M. med rust-
och rotehållarne år 1812 ingångna passevolance-contraclen
voro icke fästade några vilkor. Rust- och rotehållarne för¬
bundo sig alt tillskjuta de öfverenskomna medlen, hvaremot
K. M. åtog sig att underhålla manskapet under de årliga
vapenöfningarna m. m. På K. M:s vilja och beslut hade det
sålunda berott att vid 1828 eller 1829 årens möten låta exer¬
cera bort hela behållningen, d. v. s. deri behållning, som
uppkommit, dels genom räntevinst å fondens utlånade capi-
taler och dels derigenom, att åtskilliga reg:ler genom ar-
betscommendering vid Götha canal och annorstädes ej lingö
möten. Jag vill till deras rättelse, som anse denna fond
utgöra omkring 3oo,ooo r:dr, hvilket jag uti ett föregående
plenum förklarat icke vara förhållandet, lemna följande enkla
upplysningar i detta ämne. 1828 års hufvudbok öfver gam¬
la passevolancefonden utvisar vid slutet af året 1828 en be¬
hållning af 398,620 r:dr 33 sk. 2 r. Men huru har man
kommit till denna behållning? Jo! troligen på följande sätt.
Ingående balancen uppgår till 4'4)622 r:dr under alla sär¬
skilda rubriker, hvarifrån vederbörande förmodligen dragit
fondens skulder 116,i5t r:dr 3g sk. 10 r., då en behållning
visat sig af 298,670 r:dr 33 sk. sr,; men vederbörande haf¬
va icke observerat, att bland posterna, som utgöra behåll¬
ningen lill 1829, stå 66,609 r:dr 28 sk. 91’. under 1828 ut-
gifna förskottmedel, hvilka icke till ett enda runstycke åter
ingått, utan endast på papperet blifvit redovisade. Det är
på sådant sätt klart, att fonden icke utgör det belopp, man
uppgifvit. K. M. har, på grund af It. St:s derom gjorda
underd. framställning, förändrat organisationen af armeens
fältförvaltnings-personal eller Commissariaterna, äfvensom det
fordna underhålls-departementet i Krigscolhm. Genom den¬
na af K. M, vidtagna åtgärd har ett antal af icke mindre
än 21 personer af för detta passevolance-commissariaternas
embets- och tjenstemän blifvit genom K, brefvet d. 27 Aug,
i83i försatt å indragningsstat, med bibehållande af löner och
inqvarteringspenningar till ett belopp af i;dr 8280. — —
samt genom K. brefvet d. 7 Juli i832 af K.
Krigscollegii underhåils-departts embets- och
tjenstemän ett antal af 5 personer satt på in¬
dragningsstat, med bibehållande af löner och
inqvarteringspenningar till ett belopp af r:dr 2918: 24.—•
eller en summa 11,198: 24,—
D e u i j Juli f. m,
3<ji
livilkn årligen af gamla passevolancefonden sko¬
la utgå; hvarjemte K. M., till aflöning åt öf¬
ver- och underbefäl vid Lifregrtets Dragon-
och Husarcorpsers samt Jemtlands Hästjägare-
corps’ exercissqvadroner, af samma fond, i an¬
seende till exercis-sqvadronsfondens knappa
medeltillgångar, läckts anvisa årligen circa 22ÖO. — —
vid hvilket förhållande, och enär gamla passevolancefondens
behållning på långt när icke uppgår till det belopp, som
här blifvit uppgifvet, utan, som jag förut haft äran anmär¬
ka, är vida mindre, följer deraf klart, att de af mig nu
angifna bestämda årliga utgiftssummor icke kunna af fon¬
dens räntevinst till fullo beläckas; hvadan ock all revision
deraf å R. St:s vägnar synes mig öfverflödig och till intet
gagnande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme alt fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Lagerhjelm: I detta ämne, då detsamma förra
gången hos R. o. Ad. förevar, är redan så mycket yttradt,
att jag nu endast vill förena mig med Hr Cederschjöld, så
mycket hellre, som hvad den siste talaren anfört synes mig
utgöra ett ytterligare skäl för granskningens verkställande;
ty då R. St:s Revisorer vid i832 års revision grundat sina
uppgifter om fondens behållning på rikshufvudboken (och
någon säkrare grund torde icke finnas), måste väl, i hän¬
delse denna är felaktig eller bland behållningen uppgifna
summor, som icke äro såsom behållning att anse, detta va¬
ra ett ytterligare skäl att önska, att cassan måtte undergå
granskning, helst hvar och en, som tager kännedom om
handlingarna, hvarpå revisorernas berättelse grundas, icke
kan hafva någon annan föreställning än den, som hvilar på
rikshufvudboken, att fonden utgör 298,000 r:dr. Att för¬
skotten icke utgöra någon behållning, är ganska klart; och
då behållningen sålunda sannolikt är mindre, än den blifvit
uppgifven af 18^2 års revisorer, är detta förhållande just
ett talande skäl för en ytterligare granskning, och de utgif¬
ter, som sedermera uppkommit på fonden, utgöra ändå yt¬
terligare skäl för samma granskning. Jag ser således intet
hinder för att framställa en anhållan härom. Skulle den
mötas med afslag, finner jag icke skäl, hvarföre man ej kan
beräkna dessa tillgångar sådana som de, grundade på offi¬
ciella acter, blifvit förelagda R. St., och sålunda afdraga
dem på försvarsverkets behof i det hela; ty jag kan icke
betrakta dessa medel annorlunda, än såsom tillkommande
staten i allmänhet. Men här är sä mycket taladt i denna
fråga, att jag anser det öfverflödigt att vidare orda derom.
Jag vill blott tillägga, att om fonden fordom kunnat med
skäl anses tillhöra en viss dass af medborgare, måste den
nu de facto tillhöra Riket i det liela, sedan de enskilda
3q2
Den 17 Juli f. m.
medborgare, som kunnat göra anspråk derpå, icke erhållit
densamma. Jag kan således icke annat än yrka afslag på
denna punkt af Utskts utlåt, och förenar mig till alla delar
i hvad Hr Cederschjöld föreslagit, på de ytterligare skäl,
den siste värde talaren framlagt.
Frih. Franc Sparre: Det har under discussionen om
denna fonds natur blifvit sagdt, att den skulle bestå af all¬
männa medel. Den utgör visserligen allmänna medel. Af
den upplysning, som en värd ledamot lemnat, huru fonden
disponeras, inhemtas äfven, att den ej användes för enskil¬
da, utan för allmänna behof, nemi. dels för cavalleriets
exercis och dels för underhåll af en indragningsstat, som
eljest skulle med löner förses. Jag tror mig likväl böra
nämna , att det är skillnad emellan allmänna medel och.
statsmedel efter det begrepp, som vår grundlag derom in¬
nehåller. Gamla passevolancefonden är en lemning af mö-
tespassevolancen, bestämd för armeens exercis. Dessa medel
ansågo R. St. icke såsom statsmedel, utan såsom särskilda
medel till Regeringens disposition för ett bestämdt och gif¬
vet ändamål, och de ingingo således icke under granskning,
emedan de icke voro statsanslag. När nu medlen i sin pri¬
mitiva inrättning voro af denna natur, måste behållningen
derpå vara af samma egenskap. Jag kan således icke dela
den afen värd ledamot uppgjorda distinction, att, så länge
medlen användas för armeens vapenöfningar, voro de icke
underkastade granskning; men att deremot behållningen pä
denna fond skulle kunna af R. St. granskas, likasom jag ej
heller kan dela skillnaden emellan R. St:s Revisorer och de¬
ras StatsUtsk., eller R. St. sjelfva; ty R. St. och deras de¬
legerade måste väl hafva samma grundlagsenliga natur. Skul¬
le ej en sådan granskningsrätt tillkomma de delegerade, så
begriper jag ej, huru deras principaler kunde äga densamma.
Jag vet icke, såsom en ledamot yttrat, huruvida rådgifvare-
personalen nu är af annan öfvertygelse än förr; men jag
skulle tro, att då samma grunder för saken existera nu som
från början, måste tankan derom på båda sidor vara den¬
samma, och att således de, som från början ansett medlen
såsom statsmedel, som borde undergå granskning af R. St.
eller deras revisorer, vidblifva samma tanke, hvad öfver-
skottet beträffar, men att de, som icke ansett dem såsom
statsmedel, utan såsom ett särskildt regale, fortfara i samma
öfvertygelse rör:de denna öfverskottsfond. På grund af hvad
jag sålunda anfört, anhåller jag om bifall till hvad Utsk. i
denna punkt af utlåt, föreslagit.
Hr Tham, Wolrath: Emellan gamla passevolance¬
fonden och den nuvar. finnes en betydlig skillnad. Den när¬
var. har tillkommit genom R. St:s af K. M. sanctionerade
beslut, som tydligen bestämmer, att densamma af R. St.
skall
skall granskas; men med den gamla hafva R. St. icke haft
att sig befatta, emedan den är tillkommen genom ett en¬
skildt contract emellan K. M. å ena sidan samt rust- och
rotehållarne å andra sidan. Jag kan således icke finna, att,
derföre, alt Regeringen vid slutet af contractet åstadkommit
en besparing, sådant kan förändra cassans natur. Var fon¬
den förut icke underkastad R. St:s granskning, kan ej hel¬
ler behållningen derå vara det, helst jag skulle förmoda,
att, om i stället för behållning en brist ixade uppstått, R.
St. ingalunda skulle velat ersätta densamma. Men vore nu
R. St. icke skyldiga att godtgöra bristen, hvilket jag med-
gifver, så tror jag, att R. St. icke heller böra befatta sig
med öfverskottet. Att här säga, att StatsUtsk. och R. St:s
Revisorer äro olika, måtte vara ett missförstående af Reg.F.,
ty jag tror, att med samma rätt, som R. Sits Revisorer gran¬
ska, med samma rätt sker denna granskning af R. St. och
deras StatsUtsk.; och jag skulle förmoda, att, då K. M.
icke funnit skäl att bifalla revisorernas granskning, K. M.
icke bifaller en sådan granskning, ehuru StatsUtsk. stege
fram med anhållan derom. Jag skulle dessutom mycket för¬
undra mig, om StatsUtsk. företagit sig att bland statens
tillgångar beräkna en cassa, som ej är statsmedel, emedan
en brist derigenom kunde uppkomma, enär R. M. icke lem-
nat sitt bifall dertill. Men jag finner pretentionen på gransk¬
ning af denna fond vara så mycket obilligare, som det är
upplyst, att medlen disponeras icke för enskilda ändamål,
utan till statens fördel; och jag anhåller derföre om bifall
till Utskts tillstyrkande i denna del.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Vid sednaste riksdag gjor¬
de jag det till en pligt för mig att söka utreda förhållandet
med denna olyckliga passevolancefond. Jag kom enskildt till
öfvertygelse om, att dermed icke hushållades på ett sätt,
som öfverensstämde med grunden för de med rust- och rote¬
hållarne ingångna contract, hvilket var en anledning för mig
att yrka på ansvar för det både olagliga och okloka försö¬
ket att öfvertala vederbörande till prolongerande af gamla
passevolance-contractet, för att på samma gång gifva R. St.
en ledning för sitt beslut, rör:de frågan om den nya passe-
volanceföreningen. Jag hade hoppats fullständigt kunna åda¬
galägga, att om staten vore i behof af en statsinkomst för
ärméens exercis, skulle det icke vara ett åliggande för rust-
'Och rotehållarne ensamt att dertill bidraga. Men dessa åsig-
ter gillades icke af R. St. PJuraliteten var af motsatt tanke
och ingick på den olyckliga vägen att förlänga passevolan-
cen. Mig tyckes, att sedan man på det sättet behandlat
frågan om gamla passevolanCeinrättningen, är det för sent
att upprifva densamma. Men jag vidblifVer likväl min öf¬
vertygelse, att cassan är alt anse såsom statsmedel. De äro
9 II. 5p
394
Den 17 Jali f. m.
visserligen tillkomna genom contract; men allt hvad ståten
äger, vare sig genom contract, eller tull, eller subsidier el¬
ler på hvad sätt som helst, måste vara statens medel. Att
de ej såsom sådana betraktades af Regeringen, och att Re¬
geringen nekade revision deraf, ansåg jag högst oförsigtigt
af Regeringen; och jag tror, att resultatet visat, att Rege¬
ringen derpå mera förlorat, an vunnit. Att en betydlig be¬
sparing finnes på fonden är ådagalagdt, hvilken måste vara
statens eller samhällets, enär den icke kan återställas rust-
och rotehållarne, emedan det vore svårt att få reda på dem,
som förskjutit öfverskoltet. Hade detta öfverskott icke fun¬
nits, skulle likväl R. St:s anmärkning öfver förhållandet in¬
skränka sig blott till en opinion om hushållssättet, emedan
passevolancemedlen tillkommit genom ett contract, som R.
St. förklarat sig icke hafva rättighet att granska. Skulle åter
öfverskottet på ett eller annat sätt vara användt, skulle jag
önska, att det ärligt tillkännagafs och att man derför begär¬
de afskrifning, på det man en gång måtte komma ifrån den¬
na fråga. Finnas deremot medlen qvar, är uppgiften derom
riktig, så måste de väl användas till deras bestämda ända¬
mål, arme'ens vapenöfningar; och jag skulle derföre tro, att
om detta öfverskott verkligen finnes, StatsUlsk. bör beräk¬
na det vid utgifterna för arme'ens vapenöfningar, men att
detsamma för något annat ändamål icke bör anslås. Jag
skulle derföre önska, att, när statsregleringen ifrågakommer,
man måtte observera denna tillgång, såvida det kan utre¬
das, att den verkligen finnes, samt använda densamma eller
ock begära upplysning, om det är skäl att afskrifva dem,
så att de icke mera måtte finnas upptagna i statens räken¬
skaper.
Hr Lagerhjelm: De talare, som yttrat olika åsigter
med mig, hafva förebragt det skäl, att medlen äro särskil¬
da medel och således hvarken statens eller enskildas. Att
de icke äro enskildas synes bäst deraf, att de icke blifvit
återställda, men att de icke äro statens blir svårt att bevi¬
sa; ty när vi hafva uti 58 § Reg.F. föreskrifvet, att K. M.
skall framlemna till StatsUtsk:s och således äfven R. St:s
granskning sådana medel, som genom tractater med främ¬
mande magter kunna erhållas, synes det förenligt med an¬
dan af Reg.F. eller med statsverkets förvaltning, att dessa
medel äfven lemnäs till R. St:s granskning, vård och för¬
valtning. Tilldess således någon annan bevisning kan före¬
bringas, torde det tillåtas mig att blifva fast vid min yt¬
trade öfvertygelse. Man har sagt, att det vore ingen skill¬
nad emellan Revisorernes och StatsUtsk:s granskningsrätt.
Men deruti ligger ett betydligt misstag, ty instructionen för
R. St:s Revisorer binder icke StatUtsk. vid deras gransk¬
ning, sora endast begränsas af grundlagen; och om man
jemnför den med instructionen, finner man lättast sitt miss¬
De* 17 Juli f. w
tåg. Man har ytterligare sagt, att om, i stället för behåll¬
ning, en brist bade uppstått, hade R. St. gerna velat vara
ifrån all granskning, emedan de ej skulle vilja ersätta bri¬
sten. I det fallet blefve ju fråga om hvem som skulle be¬
tala denna brist. Jag tror ej, att det skulle ske genom un¬
derverk. För min del känner jag ingen annan väg att i så¬
dant fall få penningar, än att taga dem af Svenska folket.
Hr Cederschjöld: En värd talare bar sagt, att då
passevolancemedlen icke voro allmänna i sin uppkomst, haf¬
va de sedermera icke kunnat förändra natur. Frågan, hu¬
ruvida de voro allmänna då, lemnar jag derhän; men det
ligger i sakens natur, att sedan passevolance-contracten upp¬
hört, hafva äfven medlen upphört att vara passevolance-
niedel. Någonting måste de då vara, och det kan ej blifva
annat än statsmedel. Hvad dermed menas, att deskulle ut¬
göra ett regale, förstår jug icke. Månne meningen är, att
de skulle vara en Konungens rådgifvares egendom? Samme
värde talare har menat, att jag medgifvit riktigheten der¬
af, att medlen icke varit underkastade R. St:s granskning,
under det passevolance-contracten voro gällande. Det var
ingalunda min mening. Jag har blott erinrat, att det skäl,
som, under det contracten voiq gällande, kunde anföras för
vägrad granskning, numera upphört att gälla vid det för¬
ändrade förhållande, att medlen upphört att vara passevo-
lancemedel. Samme talare har tillika med en annan på¬
stått, att ingen skillnad vore emellan R. St:s Revisorers och
StatsUtsk:* granskningsrätt. Jag skall derföre utbedja mig
att få uppläsa några ord ur instructionen för R. Sits Revi¬
sorer. § 1: ”För alla medel af hvad beskaffenhet som helst,
ordinarie eller extra-ordinarie, som genom allmänna bi¬
drag tillkommit, eller genom tractater med främmande rnag-
ter Riket lillflutit, aflägges räkenskap af vederbörande, på
hvilka sådant beror” &c.
Det är allmänna medel, som här är fråga om, och
vi hafva nyss sett, huru den värde talaren förstått orden:
allmänna medel; men i 3o § Riksd.Ordn. talas hvarken
om allmänna eller icke allmänna medel, utan StatsTJtsk. bör
granska, utreda och till R. St. uppgifva Stats- och Riksgts-
verkens tillstånd, förvaltning och behof, för hvilket Utsk.
Konungen låter uppvisa statsverkets tillstånd i alla dess
delar, till inkomster och utgifter, fordringar och skulder,
äfvensom, i händelse genom tractater med främmande mag-
ter några medel Riket tillflutit, för dem på lika sätt skall
redovisas. Här är sålunda icke taladt om allmänna medel,
utan inkomsterna, de må hafva hvad titel som helst, skola
undergå StatsUtsk:s granskning. En värd talare har menat,
alt, om brist i stället för behållning uppkommit, R. St. icke
skulle varit så angelägna att taga kännedom om cassans till¬
stånd, utan, om jag så får uttrycka mig, velat göra sig ur-
3g t
Deli 17 Juli f. ra.
arfva. Men jag får då hemställa, hvem som skolat ersätta
bristen? Månne K. Carl XIII, under hvars regering, con-
tracten blifvit ingångna? Jag han icke föreställa mig, att
han afslutade contracten i sin enskilda personlighet, utan
såsom Chef för Svenska folket; och förmodligen hade väl
Svenska folket också fått vidkännas godtgörandet af en möj¬
lig brist. Jag kan således icke annat än vidblifva det för¬
slag, jag förut framställt.
Gr. Posse, Arv.: Frågan, huruvida den s. k. gamla
passevolancefonden borde undergå granskning eller icke, vill
jag ej upptaga, då denna granskning redan längesedan är
vägrad; och jag anser mig böra respectera redan fattade be¬
slut. Jag finner mig således endast böra upptaga, huruvi¬
da granskningsrätten af denna fond undergått någon förän¬
dring genom It. St:s vid förra riksdagen fattade beslut,
rör:de nya pässevolancen. I detta fall linner jag, att R. St:s
skrifvelse i anledn. af K. M:s nåd. propos. i detta ämne uti
8:de punkten innehåller, att de inflytande passevolancemed-
Jen skola på föreskrifvet sätt ärligen, redogöras. Det var sår
ledes icke de medel, som under de föregående i5 åren in¬
flutit, utan de, som derefter inflöto, för hvilka redogörelse
borde upprättas. Vidare heter det uti påföljde g:de punkt,
att R, St. oell deras revisorer ma äga rätt, att dessa år¬
liga redogörelser, med alla dertill hörande verificationer,
granska samt medlens råtta användande dervid tillse. Häraf
synes det för mig påtagligt, att skrifvelsen icke angick den
gamla passevolancefonden, utan blott de sedermera infly¬
tande medlen. I afseende på det förslag, som blifvit fram-
stäldt, att mr:n skulle anvisa den gamla fonden för extra
anslag, tror j;g, att R. St. derigenom skulle begå en incon-
seqvens, enär R. St. uti förenämnde g:de punkt ganska rik¬
tigt uttryckt den opinion, att de inflytande passevolance-
medlen endast må till sina bestämda ändamål användas, nemi.
för indelta ai tne'ens behof. När jag uttryckt denna, efter
min åsigt, riktiga opinion om den nya passevolancen, skulle
jag ej handla rätt conseqvent, om jag ville understödja ett
beslut att använda gamla fonden på ett motsatt sätt. Örn
jag tror, att den gamla passevolancefonden blifvit oriktigt
använd, skulle jag genom ett sådant beslut hafva autorise-
rat användancet, och jag kan således icke ingå påförslaget,
utan yrkar b.fall till Utsk:s beslut i denna punkt.
Frih. Franc Sparre: Tvenne talare hafva tagit upp
mina ord och bes v. at dem. Jag anhåller få förklara, att
jag icke sagt eller menat, att passevolancefonden icke ut¬
gjorde allmänna medel; tvärtom tror jag mig hafva sagt,
att de äro allmänna medel, fastan icke af den natur, som en¬
ligt vår grundlag kallas statsmedel. Om talarne draga sig
till minnes, lära de icke glömt, att från början af vår nu-
var, couslitution funnos åtskilliga fonder, som icke granska¬
Den 17 Juli f. m.
397
des af R. St. eller deras revisorer, men som R. St. tid ef¬
ter annan anhållit att få granska, hvilket Regeringen med-
gifvit. Det enda, sorn häraf står qvar, är den gamla passe-
Volance-fonden, hvilken står qvar såsom en lemning af den
ordning, sorn från början existerade, och det var det, sorn
jag menade med regale. Fonden utgöres nemi. af allmänna
medel, men under Konungens och icke R. St:s disposition.
Så har jag uppfattat saken, och så tror jag, att R. St. äf¬
ven fattade den, när frågan första gången väcktes; och na¬
turen af saken måtte väl ej hafva förändrat sig sedermera.
I öfrigt och hvad R. St:s anvisning på denna fond beträf¬
far, så, om äfven R. St. skulle äga att anvisa på en fond,
hvaröfver R. StJs dispositionsrätt är satt i fråga, lärer nå¬
gon sådan anvisning sä mycket mindre äga rum, som det
är upplyst, att tfredlen äro disponerade icke för enskilda,
utan allmänt gagrfeliga ändamål, Så att något af denna fond
icke återstår att anvisa på.
ITr Cederschjöld: En värd talare har, så vidt jag
kunnat förnimma, uppläst några §§ ur R. St:s und. skrif¬
velse, ang:de passevoiance-inrättningen. Af den ena §, som
innehåller, att R. Sl:s revisorer skulle tillkomma gransk-
ningsrätten af medlen för framtiden, har han tvckts sluta,
att de ej ägde denna rättighet i afseende på den behållning,
som är qvar efter förra passevoiance-inrättningen. Af den
andra citationen fattade jag icke riktigt mer än blott, att
talaren tycktes sluta från sednare passevoiance-inrättningen
till förhållandet med den förra. Jag vill då allenast önska,
alt analogien blefve fullständig, så att allt, hvad som gäll¬
de om den sednare, äfven blefve gällande om den förra, då
man nemi. linge se, hvartill behållningen användes och hu¬
ru den förvaltades.
Den siste värde talaren har förklarat sin mening med
ordet regale, att det nemi. betyder Konungens lätt att
ensam disponera dessa medel utan R. St:s medverkan. Jag
lemnar derhän, huruvida detta är riktigt eller icke. Hvad
sjelfva dispositionen beträffar, tillhör den K. M. af alla stats¬
medel, men med de vilkor, som 65 § Reg.F. föreskrifver,
och hvarest det heter: ”dessa medel må icke annorlunda an-
vändasj, än faststäldt blifvit; varande Statsrådets ledamöter
ansvariga, om de låta afvikelse derifrån äga rum.” Det
skall således, på sätt grundlagen föreskrifver, fastställas, huru
medlen skola användas; och det är blott till fastställande af
detta sätt, som jag velat gifva initiativet.
Gr. Cronhjelm: Vi hafva så till vida kommit längre,
än då utlåt, förra gången förevar, att de talare, som vilja
undanhålla fonden R. St:s granskningsrätt, likväl nu med-
gifvit, att densamma består af allmänna medel. En ta¬
lare midt emot, som nu icke linder discussionen yttrat sig,
påstod då, alt medlen utgjorde en rest, ett saldo eller
398
Den 17 Juli f. m.
en •fullgjord entreprenad, och att denna behållning icke
kunde komma under kategori af allmänna medel. Jag an¬
höll da att få veta, hvem som vore ägaren dertill; men
derpå erhöll jag intet svar. Nu är det medgifvet, att fon¬
den utgör allmänna medel, och följaktligen måste Sven¬
ska folket vara ägare dertill. I sådant fall, och då här
är upplyst, att den endast användes till allmänna behof,
ser jag icke, hvarföre en fond, som användes till nödi¬
ga och nyttiga behof, icke skall få af R. St. granskas. Jag
fruktar att alltid i denna tvist se ett fortsatt olyckligt för¬
hållande, som splittrar de båda Statsmagterna; men ju mer
man ser, att fonden rätt användes, ju mer bör man kun¬
na fordra af Regeringen att icke genom granskningens un¬
danhållande bibehålla ett frö till oenighet, hvartill Rege¬
ringen icke gifvit anledning med hushållningen, om jag får
tro den talare, som påstått, att fonden väl användes. Hr
Cederschjöld har framställt den medelväg att begära, att
granskning noa ske icke af revisorerna, utan af StatsUtsk.;
granskningen skedde då väl icke så ofta, men principen blef-
ve dock iakttagen, enligt hvilken den andra Statsmagten icke
bör undandragas en slik granskningrätt. En värd talare har
uppläst tvenne §§ af R. St:s skrifvelse till K. M. vid sista
riksdagen, angtde mötespassevolancen, hvilken skrifvelse, ef¬
ter uiin tanka, i intet fall har någon gemenskap med gam¬
la passevolaucefonden, så att, om äfven R. St. uti denna
skrifvelse uttryckt den princip, att den nya passevolance-
fonden under intet vilkor får användas till för densamma
främmande ändamål, jag likväl icke kan finna, att R. St.
skulle begå någon ineonsequens, om R. St. beslöto, att be¬
hållningen på den gamla cassan, som numera icke kan be¬
traktas såsom passevofancefond, må användas till allmänt
nyttiga föremål; och jag skulle tro, att det vore i full con-
sequeus med fondens primitiva ändamål, om öfverskottet,
på sätt Hr Cederschjöld föreslagit, användes för krigsmag-
ten. Jag ber att öppet få tillkännagifva ett motiv, hvar¬
före jag denna gången så litet deltagit i discussionen i den¬
na fråga, då jag deremot förra gången, densamma förevar,
deruti stridde ternligen lifligt. Jag har nemligen hört (och
jag vill oilentligen uppgifva det) förhållandet vara sådant,
att en stor del af fonden skall vara utlånad på händer, der
intet lärer vara att ålerförvänta, och t. o. m. till personer, som
vistas utom fäderneslandet. Om detta är förhållandet, och
detsamma hindrat Regeringen att framlägga fonden till re¬
visorernas granskning, erkänner jag, att jag har så myckea
fosterlandskänsla och kärlek för enighet Statsmagterna emel¬
lan, att jag icke skulle vilja insistera på granskning af fon¬
den för att icke compromettera den andra Statsmagten; men
jag skulle då önska, att denna behållning blefve afskrifven
ur rikshufvudboken, på det att oenighetsfröet måtte för¬
svinna. Intilldess detta sker, måste jag consequent vidhål¬
I
Den 17 Juli A. m. 399
la min begäran, att fonden blir granskad, om icke af revi¬
sorerna, åtminstone af StatsUtsk.; men om äfven detta af-
slås, anser jag R. St. vara fullt berättigade att anslå med¬
len för de extra utgifter, som under riksdagen lära komma
i fråga, eller att bos K. M. begära att få öfvertaga de på
fonden anvisade nödvändiga utgifterna, emot det att R. ,St.
komma i åtnjutande af capitalbeloppet. För närvarande
yrkar jag bifall till Hr Cederschjölds motion.
Gr. Posse: Då ytterligare blifvit yrkadt bifall till Hr
Cederschjölds propos., anser jag mig skyldig alt fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på den af mig till vissa delar upplästa
skrifvelse, hvaruti i io:de punkten förekommer: "Varande
derjemte uttryckligen förklaradt, att dessa besparingar, så
till capital som ränta, äro som rust- och rotehällares egen¬
dom att anse.” Detta visar, hvem den nya passevolanee-
fonden tillhör; och då det är ostridigt, att begge cassorna
tillkommit på samma sätt, och den nva cassan medgifves
vara rust- och rotehållarne tillhörig, fordrar väl rättvisan,
att äfven den gamla cassan betraktas såsom sådan. Under
sådana förhållanden hemställer jag, huru lämpligt det skul¬
le vara, om R. St. ville tillegna sig fonden. Hvad Hr Gr.
Cronhjelms önskan angår, att fonden måtte afskrifvas ur
rikshufvudboken, instämmer jag i denna önskan, men icke
på det skäl, alt cassan icke skulle finnas, ty derom äger jag
ingen kännedom, utan på den grund, att denna fråga i an¬
nat fall skall vid hvarje riksdag komma alt utgöra ett äm¬
ne för oenighet, emedan jag förmodar, att Regeringen con-
seqvent vidhåller den åsigt, hon uttalat, rör:de den yrkade
granskningen.
Frih. Palmstjerna: Jag vill icke hålla mig till de
rättigheter och skyldigheter, som innefattas uti grundlags-
eller §§ af instruetionen för R. St:s revisorer, eller menin¬
gen af und. skrifvelse!-; jag vill blott hålla mig vid de skyl¬
digheter, som åligga Representationen uti omtankan för det
allmänna bästa. Denna fordrar, att misshälligheter eller
tvister Statsmagtei na emellan icke underblåsas, utan vid för¬
sta lämpliga tillfälle slutas. Här har den ena Statsmagten
sagt: ja, och den andra: nej. Att fortfara på detta sätt
skulle föranleda till förnyande af den obehagliga skriftvex-
lingen Statsmaglerna emellan, och vidare genom den rikt¬
ning, det i längden gaf åt sinnesstämningen, måhända med¬
föra följder, som icke kunna förutses, men som vid något
tillfälle kunde blifva långt vådligare, än den förlust, stats¬
verket skulle kunna anses Iida genom fondens afskrifning.
Undanrödjandét af alla tvisteämnen är så mycket angeläg¬
nare under en tid, då så många andra ämnen finnas, hvilka
skulle kunna föranleda till skiljaktiga meningar emellan Sty¬
relsen och folket; under en tid, då det så mycket försökes
att rubba och förändra gamla institutioner, är det angeläget
4oo
Den ij Juli f. m.
att bibehålla enighet för att gifva kraft åt sina handlingar,
äfvensom att vinna kraft att motstå inverkan från främman¬
de håll. Ur denna synpunkt har jag sett saken, och jag
förmodar, att StatsUtsk. äfven ur denna synpunkt fram¬
ställt sitt förslag att låta saken förfalla. Utaf Gr. Cronhjelms
yttrande har jag anledn. att hoppas, att han med mig in¬
stämmer, då jag upplyser, att den summa, som är ansedd
såsom behållning pä gamla passevolance-fonden, numera icke
finnes i rikshufvudboken upptagen. Den var der intagen,
men affördes genast. Någon afskrifning af denna summa kan
således hvarken erfordras eller vara lämplig, då densamma
icke är i statens räkenskaper upptagen. Att för öfrigt gö¬
ra bestämda anslag på denna cassabehållning, har jag, för
min del, icke kunnat finna lämpligt, när R. St. icke ägt dis¬
positions- eller gransknings-rätt deröfver. R. St. böra icke
göra anvisningar för andra ändamål, än som finnas ound¬
gängligen nödvändiga. Finna R. St. något sådant behof bö¬
ra fyllas genom anslag, så böra derför anvisas medel, hvar¬
öfver R. St. med visshet kunna disponera, på det ändamå¬
let icke må förfelas. Men då förhållandet med ifrågavar.
medel är annorlunda, vore det icke med en riktig statshus-
hållningsgrundsats öfverensstämmande att derpå göra anvis¬
ningar. Riktigare vore det då, om man är af den opinion,
som flera talare yttrat, att göra bestämda anspråk på den¬
na behållning och, om anspråket godkännes, sedermera dis¬
ponera medlen; men på de skäl, jag anfört, anser jag dessa
anspråk icke böra drifvas längre, än de gått. Jag tror, att
R. St. redan gjort nog i detta afseende, och att, om R. St.
nu finna för godt att icke mera besluta någon lind. anmä¬
lan till K. M. i detta fall, det är ett exempel af lugn be¬
sinning och moderation, som i framliden skall hafva lyck¬
ligare följder, än ett motsatt förhållande skulle åstadkom¬
ma. Jag tillstyrker således bifall till Utsk.‘s förslag i den¬
na del.
Hr Möllerhjelm; Jag har tagit mig friheten att be¬
gära ordet för att göra en rättelse vid Gr. Cronhjelms yt¬
trande örn på osäkra händer och till utrikes vistande perso¬
ner utlånade capitaler af gamla passevolance-fonden. Det
förhåller sig icke så, att fonden är utlånad på händer, der
den icke kan fäs tillbaka; ej heller innehafves någon del
deraf af för närvar, utrikes vistande personer, och efter min
öfvertygelse skola, genom en omsorgsfull utredning af den¬
na fond, förlusterna derpå blifva ganska betydliga. Men
det är icke detta, jag egentligen fästat mig vid, utan vid den
yttrade förmodan, att berörde förhållande skulle utgöra ett
motiv för Regeringen att bestrida R. St. granskning af fon¬
den. Jag begriper icke, huru ett sådant motiv kunde upp¬
komma lör Regeringen, som aldrig begärt att få veta, huru
myc-
Den 17 J u 1 i f. m.
mycket, sorn blifvit utlånadl, eller lill hvilka personer ut¬
låningar skett. Förvaltningen sker efter reglemente!, och
räkenskaperna Öfverlemnas till Kamman ättens granskning.
Hr Cederschjöld: En värd talare har förmenat, att
K. St., för att bibehålla enighet Statsmagterna emellan,
borde afstå från allt anspråk på öfverskottet af gamla pas-
sevolancefonden. Jag har svårt att föreställa mig, att bibe¬
hållandet af enighet mellan Statsmagterna skulle påfordra
en sådan concession; ej heller har jag trott, att enigheten
dem emellan är rubbad. Om således anspråket är rättvist
och billigt, ser jag intet skäl, hvarföre man skall afstå der¬
ifrån, helst, när olika meningar emellan Statsmagterna upp¬
stå, det, efter min öfvertygelse, icke finnes något annat sätt
att komma till slut, än att på båda sidor vidhålla sin opi¬
nion, intilldess sanningens och rättvisans röst hunnit göra sin
oemotståndliga kraft gällande. Så har det tillgått förut. R.
St. begärde fordom att få granska t. ex. tullverkets räken¬
skaper. Detta afslogs flera gånger; men slutligen vunno
de ändamålet, då andra Statsmagten fann billigheten deraf.
Jag kan således icke inse, hvarföre man nu skall afstå från
ett anspråk, som man anser grundad! på sanning och bil¬
lighet; man bör tvärtom vidhålla detsamma, tilldess det
lemnar det resultat, man åstundan
Hr Lage rhjelm: Jag utber mig att ytterligare få
nämna några ord i detta ämne. Rikets sednast församlade
Ständers und. skrifvelse till K. M., rör:de nya passevolance-
inrättningen, har blifvit uppläst. Jag kan icke finna, att
hvad R. St. der yttrat kan binda dem för ett annat fall,
nemi. gamla passevolance-fonden. Att den gamla fonden icke
är inbegripen i den nya är allmänt bekant, och just den
omständigheten, att redovisning icke är medgifven för den
förra, utgör skillnaden dem emellan. Man har anmärkt,
att en und. skrifvelse i detta ämne skulle blifva utan följd,
emedan föga eller intet är qvar att anvisa på. I sådant läll
synes mig så mycket mindre vara att förlora på att för Stats-
TJtsk. framlägga en tableau öfver fondens tillstånd. Rätteli¬
gen hor jag omtalas, att emellan Konung och Ständer, så
vidt möjligt är, bör herrska en likartad öfvertygelse i alla
ämnen. Jag önskar detsamma. Jag skulle vara den förste,
sorn ville bidraga till bibehållande af den jemnvigt, som bör
äga rum emellan Statsmagterna; men då i närvar, fråga allt
talar för R. St:s önskan eller skyldighet att granska fonden,
och denna önskan å Regeringens sida kan uppfyllas genom
en så enkel sak, som en tableau öfver fondens tillstånd, sy¬
nes mig detta steg till enighetens bibehållande böra tagas
från andra Statsmagtens sida, då synes mig, när jag afvä-
ger, hvad hela Nationen synes fordra af sin närvar. Repre¬
sentation i en tid, då man klagar öfver dess sammunsätt-
9 H. 5t
Den 17 Juli f. ra.
ning, som örn Representationen nu hade en större pligt än
någonsin att noga förfara såsom grundlagen föreskrifver.
Jag kan således icke finna någon orimlighet deruti, att R.
St. säga: ”Efter vi icke få granska fonden, men vi veta, att
det finnes en tillgång, använda vi densamma i vårt trång¬
mål; ty det måste vara bekant, synnerligast för dem, som
sitta i StatsUtsk., att tillgången icke är tillräcklig; och då
frågar jag, hvilkendera utvägen är den bästa för att fylla
nödvändiga behof, antingen att begagna sig af en tillgång,
som finnes, eller att skuldsätta efterkommande.
Gr. Cronhjelm: Jag har begärt ordet för att helt
lort besvara tvenne talare, äfvensom för att aflägsna en
misstydning af hvad jag sagt. Jag har icke påstått, att
hela fonden icke skulle finnas. Jag har sagt, att mig af
trovärdiga personer blifvit berältadt, att någon större eller
mindre del af fonden sedan längre tid tillbaka blifvit ut¬
lånad på sådana händer, att föga eller intet hopp vore att
lunna återfå de utlånade summorna, och att deribland betyd¬
ligare belopp blifvit försträckta åt personer, som vistas ut¬
rikes. Det är Hr Möllerhjelms åsigt, som jag i detta afse¬
ende bör besvara; och jag ber då att få förklara, att om
jag i sednare afseeudet sagt något, som i närvar, ögonblick
icke är riktigt, det likväl vore ganska lätt att bevisa, att
detsamma för några dagar sedan var med sanna förhållan¬
det enligt. Hvad det äter beträffar, alt förstnämnde för¬
hållande icke skulle utgöra något motiv för Regeringen att
vägra R. St. fondens granskning, emedan Regeringen icke
lände till hvad belopp eller till hvilka personer densam-
ma blifvit utlånad, så önskade jag slippa att här ingå i
någon bevisning af sanningen af hvad jag yttrat, under öp¬
pet förklarande, att jag, om så önskas, enskildt för Hr
Möllerhjelm skall med facta bestyrka sanningen af hvad
jag sagt.
Hr von Hohenhausen: Jag ämnar icke ingå i frå¬
gan om hvad som synes lämpligt å ena eller andra sidan.
Jag får blott, enligt min öfvertygelse i denna fråga, som
så läuge utgjort ett tvisteämne vid riksdagarna, hemställa,
om icke, enär fonden blifvit disponerad för ändamål, hvilka
i annat fall genom bestämda anslag borde fyllas, R. o. Ad.
ville besluta att öfverlemna gamla passevolancecassan till
K. M:s höga disposition under den conlroll, som K. M.
pröfvar nödig, och under vilkor, att allt framgent, såsom
hitintills, de upplösta passevolancecommissariaternas embets-
och tjenstemän må från denna fond fortfarande utbekomma
deras på indragning ställda löner, så att R. St. i afseende
derpå icke må blifva besvärade med några ytterligare an¬
slag. Detta är min enskilda öfvertygelse, som jag under¬
ställer R. o. Ad:s åsigt, inhemtad genom Hr Gr. o. Laudtm:s
propus., hvarom jag vågar anhålla.
Den 17 Juli f, m.
H. Ex. H. Gr. o. Landtm, framställde propos. till bi¬
fall å 2/f:de punkten i utlåt. JN:o 170.
Hopades ja och nej.
Samma propos:n, förnyad, blef på enahanda sätt be¬
svarad.
H. Ex. framställde derefter propos. till afslag å 24
punkten.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Cederschjöld: Jag får vördsamt anhålla, att Hr
Gr. o. Landtm, täcktes framställa den propos., jag föresla¬
git, eller, i händelse votering icke skulle kunna undvikas,
att densamma må blifva contrapropos:n.
Hr Tham: Såvida Hr Gr. o. Landtm, icke skulle tin¬
na, att ja varit den rådande meningen vid proposln till bi¬
fall å Utsk:s 24 punkt, anhåller jag om votering.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Hr Cederschjöld har
begärt, att hans mening måtte blifva contrapropos:n; men
jag anhåller, att äfven Hr v. Hohenhausens propos. mätte
komma i beräkning, emedan jag antager den såsom min
tanke.
Hr Dalman: Vid ett sådant fårhållande lärer någon
annan utväg icke återstå, än alt först afgöra, hvilket som
skall blifva contrapropos., Hr v. Hohenhausens eller Hr Ce-
derschjölds förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan vote¬
ring blifvit begärd, ankom det på R. o. -Ad. att bestämma
hvilkendera meningen, antingen Hr Cederscbjölds eller Hr v.
Hohenhausens, borde blifva contraproposition.
Hr af Billbergh: Då Hr Gr. o. Landtm, framställt
propos. på antagande af Hr Cederscbjölds eller Hr v. Ho¬
henhausens förslag till contrapropos-, och jag yrkat anta¬
gande af den sednare, anser jag mig äfven skyldig alt re¬
dogöra för min öfvertygelse i detta hänseende. I hufvud-
saken är här redan så mycket ordadt, att jag anser det va¬
ra öfverflödigt att deruti yttra något annat, än att, då bå¬
da Statsmagterna varit öfverens derom, att någon gransk¬
ning icke tillkom R. St. af gamla passevolancefonden, mig
synes deraf vara en följd, att icke heller behållningen på
denna fond bör vara underkastad R. St:s granskning. För
öfrigt har iag förut yttrat mig örn olämpligheten deraf alt
till K. M. inkomma med sådana skrifvelser, hvarpå man
förutser ett afslag. Då K. M. sednast vid sist), riksdag af-
slagit R. St:s begäran om rättighet för revisorerna att
granska öfverskottet på denna fond, skulle jag tro, alt en
förnyad framställning i detta afseende icke skulle leda lill
ett förändradt resultat, och jag‘ skulle derföre önska, att R.
4°4
Den 17 Juli f. m.
St. icke ville misshushålla med sina framställningar. Hr
Cederschjöld har visserligen framställt ett jemnkningsförslag,
men det afser uppoffring blott å ena sidan; och ett jemnk¬
ningsförslag, som icke innehåller uppoffringar å båda Stats-
magternas sida, lärer svårligen kunna antagas af den Stats-
magten, af hvilken uppoffringarna fordras. Deremot har
Hr v. Hohenhausens förslag en billigare jemnkningsgrund;
ty då R. St. efter detta förslag till K. M. öfverläte rättig¬
heten att disponera medlen med det bestämda vilkoret,
skulle derigenom förvaras åt R. St. en slags rättighet att
ändock decidera i frågan. Här är mera ambitionsstrid, än
fråga om det mer eller mindre gagneliga i förslagen; ty att
medlen i hvilket fall som helst komma staten och det all¬
männa till godo, derom äro vi förvissade, dels i följd af
den redovisning, som förut blifvit afgifven, och dels i följd
deraf, att räkenskaperna ingå till granskning af Kammar¬
rätten, som icke lärer öfverse med de afvikelser, hvilka
skulle kunna äga rum. På grund häraf, och då Hr v. Ho¬
henhausens propos. afser en verklig jemnkning emellan Stats-
magterna, tillstyrker jag, att densamma må blifva con-
trapropos.
Gr. von Fersen, Hans: För min del kan jag hvar¬
ken gilla det af Hr Cederschjöld eller af Hr v. Hohenhausen
framställda förslag till contrapropos. vid voteringen, eme¬
dan, i händelse förslaget i någondera contraproposm blefve
pluralitetens åsigt, man derigenom tagit sig en sjelftagen
rätt. Att skänka hort något, som oss icke de jure tillhör,
anser jag vara orätt; och för mig synes det ännu icke klart
afgjordt, att passevolancecassan blifvit öfverlemnad till R.
St:s disposition. På denna grund kan jag hvarken gilla den
ena eller andra af de föreslagna eontraproposma.
Hr af Billbergh: Ehuru jag alltför gerna instämmer
uti Gr. v. Fersens premisser, kan jag likväl icke gilla
conclusionen; ty då bifall till Utsk:s utlåt, innehålles uti
ja-propos.‘n, kan jag icke finna, att Ståndet kan neka att
till contraproposm antaga något af de förslag, som af vissa
bland Ståndets ledamöter blifvit uppgifna. Ståndet äger
blott välja emellan de föreslagna eontraproposma; ankom¬
mande på den, hvars mening icke antages, huruvida han
likväl yrkar afseende å sin mening.
H, Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag ämnar ej yttra
mig uti sjelfva frågan, utan endast hemställa till de leda¬
möter, som yrkat antagande af deras olika förslag till con¬
trapropos., om de icke skulle vilja uppgöra en sådan, som
kunde leda till något ändamål. Jag förenar mig med Gr.
v. Fersen uti den åsigt, att man svårligen kan till contra¬
propos. antaga ett förslag, som förutsätter en rättighet,
hvarom ännu tvistas, huruvida den tillkommer R. St. eller
icke. R. St. hafva nemi. åtskilliga gånger ingått till K. M.
Den 17 Juli f. m.
4°5
med und. begäran om rättighet att granska ifrågavar. cassa.
K. M. har afslagit denna begäran. Det är således i sakens
närvar, skick mera afgjordt, att R. St. icke äga någon
gransknings- eller dispositionsrätt öfver fonden, än att de
äga det, och följaktligen måste först afgöras, att denna rät¬
tighet kunde tillkomma R. St., innan någon propos. kan
framställas om öfverlåtande deraf åt K. M.; ty svårligen
kan man gifva bort något, som man ej äger. Af dessa skäl
önskar jag, att en sådan contrapropos. måtte uppgöras, som,
i hände'se den af R. o. Ad. bifölls, kunde leda till något
måls ernående.
Hr Tham: Med anledn. af hvad H. ! Ex. Hr Gr.
Brahe anfört, hemställer jag, om icke contrapropos. kunde
blifva af följande innehåll: Vinner nej, förbehåller R. o. Ad.
sig att sedermera bestämma, huru cassan bör redovisas och
disponeras; vinner åter ja, blir Utsk:s tillstyrkande bifallet,
och då förfaller allt det öfriga.
Hr von Hohenhausen: Om den contrapropos:n, jag
föreslagit, ändras så, att den kommer att innehålla den me¬
ningen, att R. St. anses afstå från alla anspråk på revision
af den gamla passevolancefonden, måste ingen, som önskar
slut i saken, kunna hafva att invända mot antagande af den
contrapropos., jag sålunda föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då både Hr
Cedersclijölds och Hr v. Hohenhausens förslag till contra-
jiropos:r rönt motstånd, ansåg H. Ex. sig böra hemställa,
om R. o. Ad. önskade, att voteringspropos:n skulle uppsät¬
tas på sätt Hr Tham nyss föreslagit.
Ropades nej.
Hr Lagerhjelm: Då R. o. Ad:s tänkesätt tyckes vara
för ogillande af StatsUtsk:s tillstyrkande, skulle frågan ge¬
nom en enda votering kunna afgöras, om Hr v. Hohenhau¬
sens och Hr Cederschjölds förslag antoges till motsatta vo-
ter:spropos:r.
Frih. Palmstjerna: Sedan votering blifvit begärd
öfver en propos., tror jag icke, att någon ny propos. till
votering kan framställas, såvida icke den, som begärt vo¬
tering, derifrån afstår. I sådant fall lärer fråga nu icke
kunna blifva om annat, än hvad contraproposln skall in¬
nehålla.
Hr Tham: Af helt olika tanka med Hr Lagerhjelm',
afstår jag icke från min begäran om votering och att bifall
till Utsk:s tillstyrkande må blifva ja-propos. De öfriga leda¬
möterna må göra contraproposin huru de behaga. Jag ha¬
de trott, att det skulle lätta afgörandet, om man i contra¬
propos. förbehölle sig att sedermera afgöra, huru med fon¬
den skulle förhållas; men vill man ej antaga en sådan con-
4o6
Pen «7 Juli f. m.
trapropos., återstår icke annat, än att votera om con-
trapropos:n.
Gr. Posse: Såvida icke Hr v. Hohenhausen eller Hr
Cederschjöld afstår frandén contrapropos., hvardera af dem
begärt, återstår ingen annan utväg, än att votera om con-
trapropos:n. Men jag hemställer till Hr v. Hohenhausen,
om icke, i händelse hans förslag vinner bifall, följden blir
densamma som bifall till Utsk:s förslag, och om således icke
ja-propos. kunde blifva bifall till hvad Utsk. föreslagit, och
contraproposm sådan den af Hr Cederschjöld blifvit fö¬
reslagen.
Frih. Boye, Fredr.: Det var endast i anledn. af Hr
Tharas yttrade begäran, att ja-propos. måtte blifva bifall till
utlåt., som jag ville påminna derom, att Hr Cederschjöld
före Hr Tham begärt votering, och att Hr Cederschjöld så¬
ledes äger rättighet att få sin propos. först framställd.
Hr von Hohenhausen: Vore jag af Hr Gr. Posses
tanke, att bifall till Utsk:s tillstyrkande och till den af mig
uppgifna contrapropos. lände till samma mål, skulle jag med
nöje afstå från min begäran, att mitt förslag måtte blifva
contrapropos.; men jag ser icke, att, på sätt som StatsUtsk.
förfarit, man skall komma till något slut med tvisten. Kom¬
mande revisorer kunna ju åter göra anmärkningar, och ela
hafva vi åter samma sak att tvista om. Jag har derföre
trott, att mitt förslag vore mera afgörande och skulle kun¬
na leda till slut i saken; men anser Hr GeneralAdjutanten
för Arme'en, ett samma ändamål vinnes genom bifall till
Utsk:s åsigt, skall jag gerna afstå från min begäran.
Gr. Horn: Öfvertygad derom, att, ehvad utgång vote¬
ringen kommer att taga, något resultat icke ar att vänta af
de uttalade fordringarna på cassans revision, skulle jag tra,
att man bäst kunde förlika saken, om man vidtoge den ut¬
väg, Hr v. Hohenhausen föreslagit, och ställde hans pro¬
pos. tili nej-proposition, derigenom man bevarade R. Stis.
beslutanderätt i frågan, under det man afstode från alla
vidare anspråk på fonden, med vilkor, att pensionerna till
de embets- ock tjenstemän, för hvilka fonden är dispone¬
rad, icke korn att gravera staten. På denna grund instäm¬
mer jag deruti, att Hr v. Hohenliausens förslag må blifva
contra-propos.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag får endast upplysa, att det
1 icke var jag, utan Gr. Posse, sorn gjorde den anmärkning,
Hr v. Hohenliausens sista yttrande afsåg. Jag anhöll, att
de värda ledamöter, som framställt förslag till contra-pro-
pos:r, måtte uppgöra dem så, att de kunde leda till något
resultat. Med den förändring, Hr v. Hohenhausen gjort vid
sin propos., finner jag den vara så beskaffad, och har så¬
ledes ingen anmärkn. mot densamma alt göra.
Den 17 Juli {. ra.
II. Ex. Hr Gr. o. Land tro. yttrade, att då tvenne
voteringar syntes icke kunna undvikas, ansåg H. Ex. sig bö¬
ra hemställa, om icke första voteringen borde blifva om
hvad som i contrapropos. borde intagas, antingen Hr Ce~
derschjölds förs lag, så lydande: att gamla passevolance-cas-
san må reserveras såsom tillgång för extra anslag till för¬
svarsverket, och att iStatsUtsk. måtte emedlertid anmodas
att, roed den rätt 3o § Riksd.Ordn. bestämmer, taga noga
kännedom örn denna cassas nuvår. tillstånd; eller Hr v. Ho-
henhausens förslag, så lydande: att Ii. o. Ad. skulle beslu¬
ta att öfverlemna gamla passevolance-cassan till K. M:s hö¬
ga disposition under den controll, som K. M. pröfvar nödig,
och under vilkor, att allt framgent, såsom hitintills, de
upplösta passevolance-commissariaternas embets- och tjenste¬
män må från denna fond fortfarande utbekomma deras på
indragning ställda löner.
Gr. Posse: Jag torde få erinra, att Hr v. Hohenhau¬
sen i ett sednare yttrande gjort en ändring i sitt först frarn-
stälda, nu upplästa förslag.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Under discus-
sionen hafva uppstått 3:ne olika åsigter, nemi. de, som gil¬
la TJtsk:s utlåt., de, som instämma med Hr Cederschjöld,
och de, som instämma med Hr v. Hohenhausen. Då nu
votering är begärd, och ingen vill afstå från sin mening,
finner jag, att voter:s-propos:na icke kunna blifva andra, än
dessa: Den, som bifaller Utsk:s utlåt., voterar ja; den det
ej gör, voterar nej: Vinner nej, kommer att särskildt utrö¬
nas, huruvida Hr Cederschjölds eller Hr v. Hohenliausens
förslag bifalles.
Gr. von Fersen: Med den siste värde talaren kan jag
icke instämma deruti, att voter:s-propos:na skola uppgöras
på sätt, han föreslagit. Kär trenne olika meningar uppstå,
böra dessa meningar äfven blifva pröfvade; och det kan
icke tillgå på annat sätt, än att, genom beslut utan vote¬
ring, eller ock genom votering, algöres, hvad som skall blif¬
va contra-propos:n.
Sedan Hr v. Hohenhausen nu ändrat sitt förslag till öf¬
verensstämmelse med hvad han i ett sednare anförande yt¬
trat, upplästes det så lydande: Alt R. o. Ad. måtte afstå
från alla anspråk på revision af den gamla passevolance-
fonden, hvilken af K. M. framdeles, såsom hitintills, må
disponeras under den controll, sorn K. M. pröfvar nödig,
under vilkor, att de upplösta commissariaternas personal
från denna fond fortfarande utbekomma deras på indrag¬
ning ställda löner.
Gr. Posse: Sedan Hr v. Hohenhausen förändrat sin
propos., instämmer jag med honom, ehuru jag förut yrkat
bifall till utlåt.; och om votering skall äga rum, anhåller
4o8
Den 17 Juli f. m.
jag, att Hr v. Hohenhausen! förslag må blifva ja-propos:n
och Hr Cederschjölds nej-propos:n.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, då numera
ingen tyckts yrka bifall på Utskrs framställda förslag, man
måhända kunde undvika den ena voteringen, om Hr Geder-
schjölds förslag blefve ja-propasition och Hr v. Hohenhau-
sens förslag nej-proposition.
Frih. Palmstjerna: Jag har yrkat bifall å Utskrs
utlåt., och Hr Tham har deröfver begärt votering. Jag an¬
håller derföre, att äfven denna mening må blifva uttryckt
uti endera volerlsproposm.
Gr. Cronhjelm: Jag skulle visserligen vara böjd för
att gå in på den voter.‘spropos:n, som Hr v. Hohenhausen
uppgifvit, såsom ledande till bortkastande af detta oenig¬
hetsfrö för framtiden, om icke just denna propos. innehöll
ett nytt oenighetsfrö, enär densamma blott omnämner en del
af de afgifter, sorn passevolancecassan bestrider; ty det fin¬
nes andra utgifter, som, i händelse Hr v. Hohenhausens för¬
slag antages, komrne att drabba statsverket. Jag anser det
derföre vara bäst att votera emellan bifall till utlåt, och Hr
Cederschjölds proposin.
Hr Möllerhjelm: Med ett litet tillägg till Hr v. Ho-
henhausenS propos. tror jag, att den af Gr. Cronhjelm om¬
nämnda olägenheten vore afhulpen. Om nemi. voter:spro-
pos:n komme att innehålla, att icke blott de upplösta pas-
sevolance-cornmissariaternas embets- och tjensteman, utan
äfven de embets- och tjenstemän i K. KrigsColhm, hvilka
genom K. brefvet d. 7 Juli 18J2 blifvit satta på indragnings-
stat, frän ifrågavar. fond skulle fortfarande utbekomma de¬
ras på indragning ställda löner, tror jag, att ingen fara mö¬
ter för antagande af Hr v. Hohenhausens förslag lill con-
trapropostn.
Gr. von Fersen: För att bespara tiden, som skulle
åtgå för uppläsande af dessa voter:spropos:r, enär jag för¬
modar, att hvarken Hr Cederschjölds eller Hr v. Hohenhau¬
sens propostn utan votering antages till contrapropostn i huf-
vudvoteringen, anhåller jag om votering öfver contrapro-
pos:n och att dervid Hr v. Hohenhausens må blifva ja- och
Hr Cederschjölds nej-propos:n.
I anledn. häraf upplästes till justering och godkändes, efter
några smärre jemnkningar i ordalagen, följande voter:spropos:n:
Den, som yrkar, att Hr Cederschjölds förslag, att gam¬
la passevolancecassan må reserveras såsom tillgång för extra
.anslag till försvarsverket och att StatsUtsk. måtte emedler¬
tid anmodas att, med den rätt 3o § Kiksd.Ordn. bestämmer,
taga noga kännedom om denna cassas nuvar. tillstånd, skall
blif va contrapropos:n, voterar
ja;
Den 17 Juli f. m.
4°9
ja;
elen det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer Hr v. ITolienliausens förslag, att
IL St. anses afstå från alla anspråk på revision afden gam¬
la passevolancefonden, hvilken af K. M. framdeles, såsom
hitintills, må disponeras under den controll, som K. M. pröf¬
va!' nödig, och under vilkor, att de upplösta passevolance-
commissariaternas embets- och tjenstemän samt de embets-
och tjenstemän i K. Krigscolltm, hvilka genom K. brefvet d.
7 Juli i832 blifvit satta på indragningsstat, må från denna
.fond fortfarande utbekomma deras på indragning ställda lö¬
ner, att blifva contraproposition.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 20.
Nej — 46.
Ilr Hallenborg, Carl Joh., och Frih. Rantzou,
Joli. A Ib., reserverade sig emot den af R. o. Ad. nu ge¬
nom votering antagna contraproposm.
Sedan contraproposm nu blifvit bestämd, upplästes till
justering och godkändes följande votertspropostn i hufvudsakeri:
Den, sorn bifaller 24 punkten af StatsUtskrs utlåt. N:o
170, i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s betänk.
N:o 22, innefattande yttrande öfver R. St:s oren i83o och
i832 församlade, revisorers berättelse, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afstå R. St. från alla anspråk på revision
af den gamla passevolancefonden, hvilken af K. M. framde¬
les, såsom hitintills, må disponeras under den controll, som
K. M. pröfvar nödig, och under vilkor, att de upplösta
passevolance-commissariaternas embets- och tjenstemän samt
de embets- och tjenstemän i K. Rrigscolltm, hvilka genom
K. brefvet d. 7 Juli 1802 blifvit safta på indragningsstat,
må från denna fond fortfarande utbekomma deras på in¬
dragning ställda löner.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 26.
Nej — ii.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. § till 4 e>
lil fidem pvotocolli,
F. O. Silfverstolpe.
9 H.
Den 17 Juli e. m.
Thorsdagen den 17 Juli 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., såsom varande den äld¬
ste Grefven, öppnade plenum med anleda, af följande bref
från H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, till undertecknad Ridd.-
Secreterai e:
Som jag befinner mig illamående, torde Hr Ridd.Secret.
å mina vägnar anhålla hos H. Ex. Hr Gr. Brahe, att H. Ex.
täcktes vid det till i dag eftermiddag kl. 6 utsatta plenum
hos R. o. Ad. i mitt ställe föra ordet. Stockholm d. 17
Juli i834 kl. 4 e. m.
Jacob De la Gardie.
Fortsattes den på förmiddagen i dag började pröfnin-
gen af såväl StatsUtskts under JV:o 22 afgifna utlåt, i an-
ledn. af R. St:s Revisorers åren i83o och i832 afgifna be¬
rättelser till R. St. om samma år verkställda granskningar
af statsverkets med dertill hörande allmänna fonders till¬
stånd, styrelse och förvaltning åren 1827, 1828, 1829 och
i83o, som samma Utskts, i anledn. af gjorda anmärkningar
vid nyssnämnde utlåt., afgifna utlåt. N:o 170.
79 § i utlåt. N:o 22 samt 25 punkt, i utlåt. N:o
170; 80 § i utlåt. N:o 22 samt 26 punkt, i utlåt. N:o
170; 8r, 82 och 83 §§ i utlåt. N:o 22.
Biföllos.
84 och 85 §§ i utlåt. N:o 22.
Dessa §§ ansågos ej erfordra någon åtgärd.
86 § i utlåt. ]\T:o 22 samt 27 punkt, i utlåt.
iN:o 170.
Biföllos.
87 och 88 5 i utlåt. N:o 22.
Dessa §§ ansågos ej erfordra någon åtgärd.
\
89 och go §§ i utlåt. JV:o 22.
Biföllos.
91, 92, g3 och g4 §§ i utlåt. N:o 22.
Dessa §§ ansågos ej erfordra någon åtgärd.
; 95 $ i utlåt. N:o 22.
Bifölls.
96 § i utlåt. N:o 22.
Denna § ansågs ej erfordra någon åtgärd.
97 § i utlåt. IST:o 22 samt 28 punkt, i utlåt.
N:o 170.
Biföllos.
Den 17 Juli, c. ra.
4*i
98 § i utlåt. N:o 22.
Denna § ansågs ej erfordra någon åtgärd.
99 § i utlåt, N;o 23 samt 29 punkt, i utlåt.
]V:o 170.
Biföllos.
4
100 § i utlåt. N:o 22. ^
Denna § ansågs ej erfordra någon åtgärd.
101 § i utlåt. N:o 22.
Bifölls.
102 §. i utlåt. N.'o 22 samt 3o punkt, i utlåt.
N:o 170.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Vid § 3i 1 betänk. N:o
22 gjorde jag samma anmärkn., som jag sedermera förnyade
vid § 102. Utsk. har likväl uti sitt sednare betänk, icke
frångått sitt första beslut i afseende på någondera af dessa
§§; men på skäl, som af Hr Lagerhjelm och mig utveckla¬
des, beslutade R. o. Ad. på förmiddagen en underd. skrif¬
velse, angrde förändrad räkenskapsmethod vid Förvaltn. af
Sjöärenderna samt Flottans statiouer. Nu är förhållandet
här alldeles enahanda, och jag anhåller derföre, att en lika
skrifvelse mätte beslutas, angtde Öfverintendentsembetets rä¬
kenskaper. Utsk. har medgifvit , att Statscontrs erhållna
uppdrag att upprätta nya räkenskapsformulärer blott åsyftar
att bereda likhet emellan de särskilda förvaltningsverkens
bokslut och riksboksslutet, men icke att bereda någon stör¬
re enkelhet i special-räkenskaperna till lättnad vid redovis¬
ningen. Förhållandet med Öfverintendentsembetets räkenska¬
per är för närvar, sådant, att de äro uppgjorda på ett sätt,
som betagit R. St:s Revisorer möjligheten att se, hvad hvarje
arbete kostat för sig, hvilket väckt revisorernas uppmärk¬
samhet. Då jag således förmodar, att R. o. Ad. nu god¬
känner samma princip som på förmiddagen, anhåller jagom
den propos., att en dylik skrifvelse måtte beslutas som vid
§ 31, och att R. St. altså hos K. M. begära, att en skynd¬
sam förenkling af Öfverintendentsembetets räkenskaper måtte
anbefallas, så att vid revisionerna kan utrönas, hvad hvarje
arbete för sig kostat.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: En betydlig skill¬
nad äger rum emellan Flottans och Öfverintendentsembetets
räkenskaper. Hvad derföre Flottans räkenskaper särskildt
angår, medgifver jag, att den beslutade skrifvefsen kan vara
nödvändig, emedan en säker revision, utan en förenkling af
räkenskapsmethoden, icke är modig; men hvad Öfverinten¬
dentsembetets räkenskaper beträffar, medför formen för de¬
samma ingen annan olägenhet, än att man icke kari se, hvad
hvarje arbete för sig kostar, och det torde blifva svårt att
få denna olägenhet afhjelpt, utan att råka i den ännu större
Den ly Juli c. m.
att arbetena blifva dyrare. Det bar nemi. blifvit upplyst, att
en del smärre arbeten utföras på det sätt, alt arbetarne på
samma dag verkställa sitt arbele på flera ställen, några tim¬
mar vid ett luis och några timmar vid ett annat, oell att vid
sådana tillfällen en fördelning af 'le åtskilliga arbetarnes
dagspenning efterse olika busen, hvarå arbetet skett, låter
sig icke göra annwflunda äu högst godtyckligt; och samma
förhållande inträffar jemväl i afseende pä materialernas för¬
delning husen emellan. Jag anser således frågan om för¬
ändrad method för Öfverintendentsembetets räkenskaper af
långt ringare vigt än den andra, och tror, att en underd.
begäran i afseende på Flottans och Förvaltnts af Sjöärend.
räkenskaper skall medföra större kraft, om den icke omfat¬
tar mera, än som behöfves, men deremot till sin verkan för¬
svagas, om flera anmälanden af ringare vigt deri intagas.
På dessa skäl, och i betraktande af den nu väckta frågans un¬
derordnade beskaffenhet, hemställer jag, huruvida icke Utslits
betänk, må i nu förevar, punkt bifallas, och den underd.
skrifvelsen inskränkas till hvad på förmiddagen blifvit beslutadt.
Gr. Cronhjelm: På förmiddagen ansåg den siste ta¬
laren ingen underd. skrifvelse ens angående Flottans räken¬
skaper behöflig; nu har han likväl medgifvit delta, men be-
stridt en dylik skrifvelse, rörtde Öfverintendetsembetet, på
samma skäl som talaren under förmiddagen begagnade i af¬
seende på Flottan. Jag medger visserligen, att denna fråga
är af mindre vigt, än den förra; men jag hemställer, hvar¬
till revision skall tjena, om räkenskaperna äro så uppställ¬
da, att man icke kan se hushållningen. Detta kan likväl
icke ske, utan att man får se, hvad hvarje hus för sig ko¬
stat i underhåll, och jag tror, att en sådan ordning för rä¬
kenskapernas uppgörande skulle vara lätt verkställbar. På
grund häraf vidhåller jag min begäran, att samma skrifvelse
måtte beslutas som på förmiddagen, helst revisorerna i begge
fallen gjort samma anmärkning, och det således skulle vara
inconseqvent, om K. St. beslutade en olika behandling af
de tvenne frågorna.
Frih. Palmstjerna: Jag bestrider, att revisorerna
gjort samma anmärkning i afseende på Flottans och Öfver¬
intendentsembetets räkenskaper; ty hvad de förra angår,
hafva revisorerna upplyst, att revision med nuvar. räken-
skapssättet vore omöjlig utan muntliga upplysningar, och då
jag ansåg ingen skrifvelse i detta hänseende behöflig, grun¬
dade jag min mening derpå, att åtgärder redan blifvit vidtag¬
na för afhjelpande häraf. Hvad åter Öfverintendentsembetets
räkenskaper beträffar, hafva revisorerna endast anmärkt, alt
dessa räkenskaper icke utvisa genom särskilda rubriker el¬
ler conto kostnaderna för underhållet af hvarje hus, utan en¬
dast upptaga årets utgifter för materialier och arbetslöner m. m.
Här är således en stor åtskillnad i anmärkningen, sorn syf¬
Den 17 Juli e. m.
tar på en vida mindre olägenhet och i sjelfva verket redu¬
cerar sig till intet; ty det är föga magtpåliggande att veta,
livad underhållet för hvarje hus kostat, dä revisorerna ej
äro skyldiga att hålla besigtning å sjelfva husen. Jag tror
icke, att hushållningen på detta sätt mer skulle kunna åda¬
galäggas än för närvar., dä revisorerna kunna utreda kost-
nadsbeloppet för alla materialier äfvensom handtverkares och
arbetarnes dagsverken, samt jetnnföra allt detta med vanliga
priset på samma saker. Jag tror t. o. m., att controll sna¬
rare vinnes med nuvar. räkenskapssättet, än om ett särskildt
conto skulle, såsom revisorerna ansett, föras för hvarje hus;
ty dä erfarenheten visat, att smärre reparationer ske för
minsta kostnaden på det sätt, att arbetarne efter dagspen¬
ning verkställa arbetet vid flera hus på samma dag, skulle,
såsom Öfverintendentsembetet jemväl upplyst, en fördelning
af arbetskostnaden efter de olika husen blifva godtycklig och
icke kunna ske annorlunda än efter timmar, hvilket synes
mindre lämpligt. Deremot erkänner jag, att en förändring
i Öfverintendentsembetets hufvudräkning är nödvändig; men
då Statscont. redan fått uppdrag att i detta hänseende upp¬
rätta ett förbättradt formulär, och då revision emedlertid
kan ske, inser jag ingen nödvändighet att nu i förväg ingå
med en underd. skrifvelse. Jag fortfar således att tillstyrka
bifall till Utskts betänk.
Gr. Cronhjelm: Om Frih. Palmstjerna hade rätt, vet
jag ej, hvarföre revisorerna gjort någon anmärkning i denna
del, eller huru de kunnat anse någon olägenhet äga rum.
Det bästa sättet skulle efter Frih. Palmstjernas åsigt vara, att
Öfverintendentsembetet blott i debet uppförde, att det emot-
tagit en så och så stor summa, samt i credit, att utgifterna
uppgått till så och så stort belopp; men hvartill revision
då skulle tjena, kan jag ej begripa. Jag har äfven deltagit
uti revision af åtskilliga verks räkenskaper, och alltid fun¬
nit angeläget att få hushållningen i hvarje särskild del ut¬
rönt; men jag hemställer till Frih. Palmstjerna sjelf, om det
är möjligt att säga, hvad hvarje arbete kostar, då man i
Öfverintendentsembetets räkenskaper blott linner de särskilda
materialkostnaderna och arbetslönerna utförda i en summa
för liela året. Jag vill emedlertid icke yttra mig vidare i
detta ämne, utan anhåller endast hos Hr Gr. o. Landtm, om
framställning af den propos., jag förut begärt.
102 § i utlåt. N:o 22 samt 3o punkt, i utlåt. N:o
170 blefvo af It. o. Ad, bifallna.
103 och 104. W i utlåt. N:o 22.
Biföllos.
Slutmeningen i utlåt. N:o 22 samt 3i punkt, i
utlåt. N:o 170.
Desså punkter ansågos ej erfordra någon åtgärd.
4.4
Den 17 Juli c. m.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 7 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 172 i frågan oni vissa grunders bestämman¬
de för Hofstats-personalens pensionering.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anhåller, attStats-
Utsk:s nu föredragna betänk, mätte läggas till handlingarna,
och anser någon annan åtgärd dermed icke kunna vidtagas.
Det skulle vara att misskänna Representationen, om man ej
tror, att den skulle veta sin pligt att, vid det sorgliga till¬
fälle, då H. M. bortgår, rättfärdiga hans minne genom ihåg-
kommandet af hans enskilda tjenare; men att för närvar,
fatta något beslut om de pensioner, som böra Hofstaten
framdeles tilläggas, anser jag olämpligt. Det skulle äfven
vara ett fåfängt arbete, ty då Konungen äger förordna öf¬
ver sitt Hof, huru Honom godt synes, och det således be¬
ror på K. M. ensamt att hafva en större eller en mindre
Hofstat samt att bestämma och fördela lönerna dem emel¬
lan, är det alldeles omöjligt att nu veta, i hvad skick Hof-
staten kommer att befinna sig vid den tidpunkt, då beslu¬
tet skulle tillämpas. Det kan visserligen vara bra att hafva
det förslag, som Utsk. utarbetat, till ledning framdeles; men
för närvar, anser jag något annat beslut icke böra tagas, än
att betänk, lägges till handlingarna, hvarom jag altså begär
Hr Gr. o. Landtnäs proposm.
Gr. Posse, Arv.: Den framställning i detta ämne,
som af K. M. blifvit gjord, härleder sig från R. St:s anhål¬
lan i underd. skrifvelse vid sista riksdagen, att ett förslag,
som upptog Hofstats-personalens särskilda befattningar jemte
de pensionsbelopp, som kunde anses lämpliga, måtte blifva
upprättadt och vid denna riksdag öfverleronadt till R. St:s
granskning för att tjena till ledning vid bestämmandet af
vissa grunder för en framtida reglering af Hofstatspensioner
i allmänhet; och då i anledn. häraf det begärda förslaget
nu blifvit öfverlemnadt till StalsUtsk., anser jag visserligen
Utsk. hafva riktigt förfarit, då det tili handläggning upp¬
tagit saken. Men då jag, lika med Gr. Cronhjelm, ej an¬
ser det rätt att nu fatta ett beslut, hvars tillämpning kom¬
mer att bero af förhållanden, som vi alla önska måtte vara
långt aflägsna, och då flera förändringar med Hofstaten un¬
der tiden kunna inträffa, tror äfven jag för min del det vara
bäst, att betänk, lägges till handlingarna, helst det aldrig
öfverensstämt med min åsigt, att den underd. skrifvelsen i
ämnet vid sista riksdagen beslöts.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 172 blef lagdt till handlingarna.
Föredrogs ånyo Oecon.Utsk:s d. 7 dennes f. m. på bor¬
det lagda betänk. N:o g3, i anledn. af väckt fråga om upp-
liäfvande af dubbla tjenstårs-beräkningen vid befordringar
till ecclesiastika embeten och tjenster.
Den 17 Juli c. m.
415
Hr rvon Hartmansdorff, Au g.: Da jag har mig sär¬
skildt bekant, att Oecon.Utskts nu föredragna betänk, i dag
blifvit af PresteSt. efter votering bifallet, skall jag, hållan¬
de mig för öfrigt vid den grundsatsen, att dubbla tjenste-
årsberäkningen vid befordringar inom eeclesiastikstaten små¬
ningom bör upphöra, nu blott göra några anmärkningar emot
ofullständigbeten i Utsk:s framställning, till det afseende,
dessa anmärkningar kunna förtjena. Utsk. har i sitt förslag
endast upptagit ordinarie lärare vid Itikets lärdomsskolor
bland dem, som tillsvidare skulle för ett tjenstår få räkna
ett och ett halft, och meningen lärer således vara, att den¬
na tjenstårsberäkning endast skulle tillkomma sådana skolor,
som höra under något gymnasium, hvaremot såväl dessa
sistnämnde som universiteten blifvit uteslutna, ehuru begge
synas lika förtjent» af samma förmån. Dessutom finnas äf¬
ven apologistskolor, emellan hvilka och järdomsskolorna
skillnaden blott är, alt i de förra icke läsas de gamla språ¬
ken, hvaremot undervisning der meddelas i de nyare; oell
hittills hafva iärarne vid begge dessa slag af skolor tillgodo-
njutit samma tjenstårsberäkning, hvilket, efter min tanka,
äfven hädanefter bör bibehållas. Jag anser nemi. den mo¬
derna bildningen lika vigtig som den classiska, och dessutom
är lärjungarnas antal i apologist-skolorna merendels vida tal¬
rikare, så att Iärarne der hafva en trägnare sysselsättning.
Det fordras jemväl af dessa, att de skola känna icke blott
de gamla språken, utan äfven de nyare, och således äro for¬
dringarna på kunskaper här större, 0111 icke i intensivt hän¬
seende, åtminstone i mångfaldighet. Att utesluta Iärarne
vid apologistskolorna från samma förmåner, som man vill
tilldela dem vid lärdomsskolorna, anser jag derföre vara
orätt; och det är tydligt, att om apologistskolorna i detta
afseende blifva vanlottade, skola de få sämre lärare, hvilket
förhållande redan till en del äger rum. Då härtill lägges
den olägenhet, som skulle uppkomma genom försvårandet
af alla ombyten af lärare från den ena skolan till den an¬
dra, tror jag, att hvar och en lätt skall finna riktigheten
deraf, att lärare såväl vid lärdoms- som apologist-skolor bö
ra dela lika öden. Då jag emedlertid förmodar, att, när
saken framlägges inför K. M., flera förändringar och rättel¬
ser i Utskts nu afgifna förslag komma att ske, vill jag icke
för min del besvära med yrkandet om återremiss, utan öf-
verlemnar åt It. o. Ad. att bedöma, huruvida mina nu gjor¬
da anmärkningar dertill kunna föranleda, och får blott upp¬
lysa, att, efter hvad jag har mig bekant, åtminstone ett
Riksstånd förut återremitterat detta betänk.
Frih. Cederström, Jac.t Jag instämmer med den
siste talaren, att Oecon.Utskts ifrågavar. betänk, bör återre¬
mitteras, isynnerhet som det finnes åtskilliga undervisnings¬
anstalter, tillkomna genom enskildas, af Konungen fastställda
Dun 17 Juli e. m.
testamentariska dispositioner, deri lärarne blifvit förbehållen
dubbel eller halfannan tjenstårsberäkning, och det således
är nödvändigt, att åtminstone undantag från Utskrs allmän¬
na förslag göres för dessa. Jag skulle likväl helst tillstyrka
én underd. skrifvelse med blott den anhållan till K. M., att
den dubbla tjenstårsberäkningen i allmänhet rnå i möjligaste
måtto inskränkas och icke vidare tilldelas, utan att motsva¬
rande fördel för undervisningsverket deraf kan förväntas; ty
då det finnes skolinrättningar, der stadgandet om förhöjd
tjenstårsberäkning ingår såsom vilkor för inrättningens be¬
stånd, kan jäg ej finna det vara klokt af Representationen
att vidtaga åtgärder, hvarigenom man skulle söka helt och
hållet upphäfva sådan tjenstårsberäkning, och derigenom
icke allenast beröfva det allmänna fördelen af dessa skolin¬
rättningar, utan äfven borttaga en behöflig uppmuntran för
skickliga personer att egna sig åt lärarekallet. Det är val
sannt, alt det missnöje med den dubbla tjenstårsberäknin¬
gen, sorn isynnerhet bland pastorsadjuncterna existerar, är
bos dem ternIigen allmänt; men om man jemnför dessas ar¬
bete med .sköllorarnes, torde man finna, att de sednare äro
i behof’ af någon uppmuntran och förljenta af större för¬
måner. Jag anhåller på dessa skäl om återremiss af betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan icke godkända
Utskrs förslag och har, såsom min reservation äfven ger till¬
känna, i Utsk. instämt med motionären, Prosten fagnell.
Jag anser all dubbel tjenstårsberäkning böra upphöra, så¬
som lika ofördelaktig för undervisningen och för kyrkan ; ty
det kan icke vara nyttigt för skolorna, att unga män dit
ingå, endast för att, så fort som möjligt, åter bortgå till
pastorat, och å andra sidan hafva vi äfven sett exempel,
huru ringa nytta församlingarna haft af lekmän, som från
undervisningsverken gatt till pastorer. Jag tror således, att
både skolorna och kyrkan skulle vara belåtna med uppbäf-
vandet af hela delta befordringssyslem genom dubbel tjenst¬
årsberäkning, helst Konungen i allt fall kan med regala pa¬
storat belöna sådana förtjenta skollärare, som man anser
skickliga att ingå i kyrkan. Det är också af vigt för utbil¬
dandet af alla inunicipala inrättningar, att pastorerna på
landet äro personer, som hafva erfarenhet af sättet för fol¬
kets behandling och icke blott äro larda män, till bevis
hvarom det torde vara öfverflödigt att åberopa exempel.
Emedlertid, om man önskar någon förändring i det närvar,
förhållandet, tror jag det vara bäst att bifalla betänk., så¬
dant det nu är; ty en återremiss skulle måhända kunna gö¬
ra frågan mera invecklad. Jag skall derföre icke vidare på¬
yrka min åsigt för att derpå grunda någon begäran om åter¬
remiss; och hvad särskildt angår den anmärkning, en värd
ledamot gjort derom, att Utsk. från den högre tjenstårsbe-
räk—
Don 17 Juli c. m.
4*7
räkningen uteslutit lärarne vid apologistskolorna, tror jag,
alt detta varit väl betänkt och i öfverensstämmelse med ma¬
joritetens grundsats, då man trott sig veta, att dessa äro de
minst skickliga att ingå i kyrkan.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag anhåller blott
att på de af Hr v. Hartmansdorff anförda skal få förena
mig i begäran om återremiss af Oecon.Ulskrs ifrågavar. be¬
tänkande.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.. Jag tillhör i denna frå¬
ga samma opinion som Gr. Horn , och jag skulle derföre helst
se, att man antingen hegärde upphäfvande af all dubbel tjenst-
årsberäkning, dock med 1111 var. innehafvarnes bibehållande
vid sin rätt, eller ock föreslog denna dubbla tjenstårsberäk-
uing för alla ecclesiastika embets- och tjenstemän, enär jag
knappt ser någon möjlighet att på annat sätt motarbeta det
onda. DA jag emedlertid tagit för princip att aldrig drifva
mina satser längre, än jag kan hoppas dermed vinna något
resultat, tillstyrker äfven jag bifall till Utskts betänk., såsom
innefattande åtminstone något steg framåt, och i hopp att
våra efterkommande skola kunna bortfräta resten af det on¬
da. Jag vill således nu icke upptaga liden med anförande
af Prosten Lignells ganska grundliga skäl, som visa, att in¬
tet godt af den dubbla tjenstårsberäkningen uppkommer för
hvarken kvrkan eller skolan, isynnerhet som erfarenheten
ådagalägger, att, äfven derförutan, skollärare hafva betyd¬
liga fördelar framför öfriga presterskapet vid pastorsbeställ-
ningars tillsättande.
Gr. Posse, Arv.: Ostridigt är det få saker, som leda
till större orättvisa, än den nuvar. dubbla tjenstårsberäk¬
ningen för vissa personer inom ecclesiastikstaten. Jag har
derföre länge önskat, att denna tjenstårsberäkning så snart
som möjligt kunde upphöra, och jag bar varit glad, att
samma åsigt blifvit yttrad af K. M. redan vid sista riksda¬
gen. Jag hade således gerna önskat, att Utsk. nu kommit
till det resultat, som Gr. Horn och Prosten Lignell i sina
reservationer åsyftat, och som hinder härför mött inom Utsk.
denna gången, skulle jag icke vara emot en återremiss, som
hade till ändamål att förmå Utsk. gå ännu längre i sitt till¬
styrkande; men deremot måste jag bestrida återremiss på de
skäl, som här blifvit anförda, särdeles af Frih. Cederström,
ty jag kan icke föreställa mig, att Regeringen af enskildas
förordnande skulle kunna vara hindrad att i administrativ
väg vidtaga de åtgärder, som den i detta afseende finner
nyttiga. Det är möjligt, att testatorernas arfvingar skulle
säga: då återtaga vi donationen; men jag förmodar, att Re¬
geringen i sådant fall icke skulle sakna utvägar alt ersätta,
hvad det allmänna härigenom kunde förlora. Jag tillstyrker
9 5 5
4iS
Don i-j Juli e. ra.
emedlertid bifall till Utsk:s betänk. såsom det längsta, b var¬
till man troligen för närvar, kan komma.
Frih. Cederström: Hvad Gr. Posses yttrande angår,
att staten skulle hafva utvägar att fylla bristen för. sådana,
på enskilda donationer grundade läroanstalter, hvilkas fon¬
der skulle återgå, i fall man genom ett generelt stadgande
skulle upphäfva den förhöjda tjenstårsberäkning, som utgör
vilkor för dessa läroanstalters bestånd, har jag mig icke be¬
kant, huruvida anslag af allmänna medel härtill äro eller
alltid skola vara tillhands; men säkert är, att de menighe¬
ter, som hittills haft förmånen af sådana inrättningar, skul¬
le under tiden blifva i saknad deraf, och troligen skulle de
icke heller få den lofvade ersättningen, ty det blefve svårt
att af allmänna medel fylla sådana behof af ända till tio
eller tolf tusen r:dr för enskilda socknar, utan att andra
socknar framkomme med samma pretentioner, hvilka man
då hade intet skäl att afslå. Det vore åtminstone ett då¬
ligt skäl att säga: vi nödgas gifva ut dessa socknar framför
eder, emedan vi genom vår lagstiftning upphäft de skolin¬
rättningar, som der förut funnits. Jag tror, att man bör
tillse, alt man får behålla, hvad man har; den tid kommer
nog, då slaten i alla fall behöfver sina medel för utvidg¬
ning och tillökning i de nu befintliga undervisningsanstalter¬
na, hvilka ingalunda äro tillräckliga. Jag förnyar således
min begäran om återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Det är sannt, att man hit¬
tills aflonat skollärarne för deras trägnare befattning med
dubbla tjenstår i stället för lön; men jag hemställer, huru
billigt det är att på sådant sätt löna dem på kyrkans be¬
kostnad. Det synes vara tid, alt detta slutar, om än det
är angeläget att härvid gå försigtigt till väga; ty det kan
visserligen vara beqvämt att söka ändamålet på den vägen
att gifva dubbla år åt alla, men då skulle man på en gång
borttaga förmånen häraf för dem, som nu hafva fått den
sig tillagd, och detta torde vara betänkligt. Åtminstone
borde undantag göras för Hrr huspredikanter, sorn synas
minst förtjenla att för sin befattning få räkna dubbla tjenstår.
Hr von Troil, Emil: Jag har den olyckan att vara
af olika tanka med alla de talare, som yttrat sig i ämnet.
Förhållandet är för närvar, sådant, att skolstaien a flön as på
dubbelt sätt, nemi. dels med dubbel tjenstårsberäkning och
dels med direct lön. Om man således vill fråntaga dem
den förra fördelen, måste ersättning gifvas genom tillökning
i den directa lönen. Deras ställning blir derigenom icke
bättre, men staten får vidkännas ett ökadt anslag af om¬
kring 100,000 r:dr utöfver de 60,000 r:dr, som vid sista riks¬
dagen anslogos, och de, som vinna härpå, är presterskapet,
som redan förut är den bäst aflönade embetsmannacorps i
Den 17 Julie. m.
4'9
Riket. Deras inkomster äro, per medium taget, så utom allt
förhållande till alla andra embetsman?, äfven de högstas, alt
jag ingalunda kan medgifva någon ytterligare uppoffring för
deras skull, Om den dubbla tjenstårsberäkningen icke re¬
dan funnes, skulle jag visserligen tillstyrka ett sådant aflö-
ningssätt för skolstaten, alt nugot intrång i presterskapets
befordringsrätt ej ägde ruin; men då denna tjenstårsberäk-
ning finnes, kan jag ej tillstyrka dess afskaffande, så framt
ej presterskapet vill afstå så mycket af sin tionde till skol-
Järarne, att dessa icke behöfva söka pastorat. Jag kan
för öfrigt icke dela Gr. Horns åsigt, all 1111 gällande stad¬
gandet är skadligt för både skolan och kyrkan; ty jag tror
icke, att skolan förlorar derpå, att lärarne efter 20 år kun¬
na vinna befordran till en mindre mödosam befattning, och
ännu mindre derpå, att unga skickliga personer söka sig in
i skolan under hopp om framtida befordran till något bät¬
tre. Icke heller tror jag, att kyrkan häraf haft någon ska¬
da, enär flera af dess verksammaste medlemmar just inkom¬
mit från skolorna och undervisningsverken. Men deremot
samtycker jag oändligen gerna, att all förböjd årsberäkning
må upphöra för hofpredikanter, garnisonsprester och med
ett ord för alla andra, än verkligen tjenstgörande skollära¬
re, som, enligt min öfvertygelse, böra få behålla den dubb¬
la tjenstårsberäkningen, intilldess presterskapet delar med sig
af sina rundliga löneinkomster, så att skollärarne icke be¬
höfva söka pastorat. Det är väl sannt, att åtskilliga pasto¬
rer hafva mindre betydliga inkomster, men sådant kommer
af en ojemn fördelning; och jag ber, att den, sorn tviflar
på min uppgift om presterskapets höga aflöning i allmän¬
het, må göra en beräkning per medium, då det lätt skall
linnas, att presternas inkomster betydligt öfverstiga andra
embetsmäns.
Gr. Cronhjelm: Äfven jag anser väl presterskapet i
allmänhet vara ganska väl aflönadt; men då vi, vid ett fö¬
regående tillfälle, här hört förklaras, att icke ens någon
klockarelägenhet kan indragas, ulan att stöta på Presterska¬
pets privilegier, har jag intet hopp, att det flögv. Ståndet
skulle kunna förmås att lemna ifrån sig något af sina in¬
komster. Jag stödjer mitt hopp att komma till det nu ifrå-
gavar. ändamålet derpå, att, då Konungen vid sista riksda¬
gen begärde 42>ooo r:dr för elementar-läroverken, förklara¬
de K. M. Sig genom dessa medel komma i tillfälle att be¬
reda upphörandet af den både för undervisningsverket och
presterskapet i allmänhet så menbga beräkningen af dubbla
tjenstår; och då nu R. St. gifvit den äskade summan, tror
jag, att man med denna lösepenning bör komma till något
resultat. Jag hemställer för öfrigt, om den dubbla tjenst¬
årsberäkningen alltid kan anses vara nyttig, då den föran¬
leder, att flera, som icke hafva någon kallelse för yrket,
Den 17 J u 1 i e. m.
söka sig in i skolorna endast för att slippa den andra lång¬
samma adjuncts-vägen; och jag hemställer, huru rättvist det
är, att prester, som kunna skaffa sig tillfälle afl en längre
tid ligga vid academien, härigenom bereda sig en förmån i
befordringsväg framför andra, som under tiden tjenstgöra i
församlingarna, emedan de ej äro så förmögna. De, sorn
undergått högre lärdomsprof, hafva i allt fall den fördelen
att framför andra få söka de bästa pastoraten, och skolla—
larne äga i allmänhet den rättigheten att söka regala pasto¬
rat öfver hela Riket, så att K. M. ändock alltid har till¬
fälle att belöna dem. Mig synes derföre, att då härtill jem¬
väl Iägges, att skollärarne icke allenast, enligt Utsk:s för¬
slag, blifva bibehållna vid ett och ett halft års tjenstberäk-
ning, utan äfven, såsom den 4tde qvarstående förmånen, er¬
hållit 42,000 r:dr till lönförbnttring, harman gjort tillräck¬
ligt för dem, äfven om det Högv. Ståndet icke vill lossa på
sina fickor; och jag fortfar altså att tillstyrka bifall till
Utskrs betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Lika med Hr v. Troil är jag af
den öfvertygelse, att, om man frånkänner skollärarne de¬
ras dubbla tjenstår, skola deraf inträffa olyckliga följder för
läroverken och undervisningsverket i allmänhet; ty då man
besinnar, huru illa löpta skollärarne äro, äfven efter den
förhöjning, som vid sista riksdagen beviljades, inses det lätt,
att egentliga motivet för skickliga personers inträde på den¬
na bana ligger i de förhoppningar på befordran, de hittills
haft på grund af den dubbla tjenstårsbei äkningén. Jag för¬
enar mig således med Hr v. Troil och anhåller, på de af
honom anförda skäl, 0111 återremiss af Utskts betänk.
Hr Cederschjöld: Sedan frenne vårda ledamöter grun¬
dat sitt raisonnement på öfvertygelsen om presterskapets öf-
verdrifna löneinkomster, kan jag ej undgå att ånyo yttra
mig för att bestrida denna åsigt. Kär man besinnar, hvad
presterna först mäste uppoffra för sina studier, och huru
illa lönade de sedermera äro under väntan på pastorat,
samt vidare ser, huru sällan någon af dem efterlemna!- för¬
mögenhet, oaktadt en i allmänhet tarflig lefnad, hemställer
jag, huru pastorsinkomsterna, hvilka i allmänhet icke erhål¬
las förr än mot 40 års ålder, kunna anses öfverdrifna. Jag
kan således derpå icke grunda något anspråk på dubbla tjenst¬
år för skollärarne, hvilkas omständigheter jag tror vara
vida bättre än adjuncternas på landet. Jag har sjelf släg-
tingar, som äro prester, och jag har barn, som gått igenom
de allmänna läroverken, samt kan derföre med någorlunda
säkerhet bedöma dessa förhållanden.
Hr von Troil: Jag skall först besvara den siste tala¬
ren, som ansett presterna knappt aflönade och sagt, att de
få uppoffra så mycken kostnad på sina studier. Detta gal¬
ler likväl ännu mel' om skollärare, sora på sina studier må¬
Don 17 Juli c. m
ste använda längre tid. Talaren liar vidare sagt, att pre-
sterskapet i allmänhet efterlemna!- ringa qvarlåtenskap; oell
detta är möjligt, men härrör troligen derifrån, att då pre-
s terna länge måst åtnöjas med små inkomster och sedan få
alltför stora, kunna de ieke hushålla med dessa. De behöf¬
va likväl icke, såsom talaren sagt, gå till 4o år som ad-
juncter; ty det finnes comministersiägenheter, af hvilka en
del lemnar en anständig bergning. För öfrigt får jag till
bevis för min sats blott erinra, att presterskapet, efter gäl¬
lande författningar, har i inkomst y^del af liela Rikets spann¬
mål, d. v. s. omkring 260,000 tunnor spannmål, och dess¬
utom sina boställen, samt slutligen ygdel af Rikets ladu-
gårdsafkastning. Sammanlägges allt detta, skall det befin¬
nas utgöra en högst betydlig summa, hvars öfverdrifna be¬
lopp tydligen kan skönjas deraf, att 0111 presternas inkom¬
ster 3o-dubblades i afseende på spannmålen, eller blott 10-
dubblades i afseende på ladugårds-afkastningen, skulle de
uppsluka all Rikets sädes- och ladugårdsproduetion, oaktadt
presterskapet icke utgör mer än 10 ä 12,000 personer, qvin¬
nor och barn deri inberäknade. — Jag öfvergår nu tiil de
anmärkningar, en annan talare framställt. Gr. Cronhjelm
bar sagt, att genom redan beviljade anslag skollärarne kom¬
mit i tillräckligt god belägenhet. Committeen för lärover¬
kens reorganisation, som arbetade under H. K. II. Kron¬
prinsens presidium, ansåg likväl undervisningsverken behöf¬
va ett anslag af 168,000 rtdr, om jag icke minnes orätt, och
deraf begärde Konungen vid sista riksdagen endast 60,000
så att en brist ännu återstår af 108,000. Vilja presterna
medgifva, att denna summa får tagas af deras inkomster,
skall jag ingå på borttagande af den dubbla tjenstårsberäk-
ningen för skollärarne, men annars icke. Gr. Cronhjelm har
vidare sagt, att presterskapets inkomster äro skyddade af
privilegierna, och detta är just anledningen för mig att vid¬
hålla mitt påstående; ty i annat fall skulle jag helt enkelt
föreslå, att man fråntog dem en del af dessa inkomster och
gaf'åt skolstaten, men nu måste jag inskränka mig dertill
att låta skollärarne behålla sina dubbla år, intilldess pre7
sterna sjelfva medgifva att dela med .sig. Hvad åter‘den
omständigheten beträffar, att Konungen kan med regala pa¬
storat belöna skickliga skollärare, innefattar detta ingen
grund, hvarpå vi äga rätt att göra några beräkningar. Dess¬
utom gifva de dubbla tjenståren blott rätt att komma på
förslag, men inskränka ej valmännens rätt, och jag skulle
gerna önska, att Konungen oftare, än som sker, ville göra
afseende på församlingarnas val. Detta syftemål skulle lik¬
väl helt och hållet motverkas, örn Konungen, genom de
dubbla tjenstårens borttagande, nödgades, för att -belöna
skickliga skollärare, gå utom förslaget vid regala pastorats
tillsättande. Jag fortfar altså att på de skäl, jag förut an¬
fört, begära ulerremiss.
D c u ij Juli c. m.
Hr von Hart ina ris dorff: Man liar orätt, då man,
i frågor af allmän beskaffenhet, betraktar saken med ute¬
slutande afseende å den I jenstemannacorps, sorn synes när¬
mast interesserad deraf, och icke med afseende å statens för¬
del på det hela. På en sådan afväg synes man nu vara
stadd. Het är för att få bättre lärare och bättre prester,
sorn staten bör göra uppoffringar i ett eller ett annat af¬
seende, och icke för denenaeller andra corpsens skull. Af-
skaffindet af den dubbla tjenstårsberäkningen har till ända¬
mål att förekomma, å ena sidan, att personer, som icke haf¬
va kallelse för lärare-embetet, icke böra kasta sig in derpå
för att vinna en högre tjenstårsberäkning och sålunda åt¬
komma ett pastorat; och å den andra, att för kyrkan pas¬
sande personer icke må afskräckas att egna sig deråt, af
fruktan att nå den vägen icke linna sin bergning. Den,
som handlägger befordringsärender af ifrågavar. slag, skall
bäst finna till hvilka orättvisor den dubbla tjenstårsberäk¬
ningen leder. Man finner personer, som hafva flera tjenste-
än lefnadsår, ja, att den, söm varit prest förr, än en an¬
nan varit född, likväl kan blifva utesluten i eollision med
denne. Vill man bibehålla dea orimliga tjenstårsberäkningen,
så är det staten, sorn deraf har skadan. PresteSt. har in¬
genting att tacka eller betala för, om den afskaffas, ty det
är för statens vinning det sker. Lärare komma likväl i till¬
fälle att erhålla pastorat, då de upphunnit en högre ål¬
der, och det kan vara gagneligt för samhället, ty vid mera
framskridna år upphör gemenligen förmågan att vara lära¬
re, men icke att vara prest; och det är t. o. m. att förmo¬
da, att lärarne, äfven om den dubbla tjenstårsberäkningen
försvinner, likväl få öfvervigten vid befordringar till pasto¬
rat. Meningen är blott, att icke odugliga personer skola
söka lärarebanan, för att sedan utestänga skickliga prestman
på deras väg. Man har trott, att PresteSt. har så öfver-
drifna inkomster. Jag tror det icke. Det är redan anmärkt,
hurusom bouppteckningarna i presthus gemenligen visa mot¬
satsen; ofta går det till concurs, och just i de största pa¬
storaten finner man sterbhusen i det svagaste tillstånd. Jag
tror ej detta härleder sig från någon bristande hushållning
(vanligen förebrår man presterna för motsatsen), utan orsa¬
ken är den, att de, som sent omsider erhålla ett pastorat,
då gemenligen äga skuld, den de måste försöka att afbetala
på en ofta nog kort återstående tid. Dessutom hör man
ihågkomma hvilken gästning presthusen äro besvärade af.
Jag vill icke till besvarande upptaga den calcul öfver Pre-
sleStrs inkomster, som Hr v. Troil uppgjort. Man skulle
kunna likna den vid calculen med ägget, som, om det blif¬
vit kläckt, skulle alstra sådan välsignelse af sig, för alt vi¬
sa, att icke allt är såsom man beräknar det. Sannt är, att
presternas inkomster efter författningarna utgöra öotdedelen
af landets production; men i verkligheten uppgå de icke
D e n 11 J u 1 i e. ra.
4'i3
dertill på långt när, och jag tror icke, att PresteSt. skulle
kunna afstå något deraf. Församlingsboerna och patroner¬
na veta väl att nedsätta inkomsterna, då något ombyte sker.
Hvad angår den nämnda summan, som till undervisnings¬
verken blifvit begärd, är den väl lill silTran riktig, men den
hör likväl icke hit; ty största delen deraf var begärd för
tillämpningsskolorna, isynnerhet polytechniska skolan. Man
har nämnt, att Konungen bör vid tillsättande af pastorer
göra afseende å församlingarnas löst. Jag får i anledning
häraf erinra, att uti ett mål, som förliden vecka föredrogs,
inkommo en mängd af sockneboerna med anhållan, det K.
M. icke måtte göra afseende på, huru valet utslagit, eme¬
dan man väl kunde föreställa sig, huru dervid ofta tillgår.
Jag förnyar min begäran om återremiss.
Hr Tham, Wolrath: Frågan, om pastorer hafva stör¬
re eller mindre inkomster, än de böra, är helt och hållet
främmande för ämnet; men jag tror, att om man har nå¬
gon erfarenhet i det hillet, skall man linna, att de liesta
icke hafva mera, än de väl förtjena, om de rätt sköta sitt
kall, och för min del anser jag, att man redan gjort pre-
sterna mera till lekmän, än som nyttigt är. Lika litet tror
jag, att frågan om tillsättandet af regala pastorat eller an¬
dra, hörer hit, utan frågan är blott: är det nyttigt eller
icke att bibehålla den dubbla tjenstårsbei åkningen? Jag vå¬
gar icke yttra något bestämdt omdöme i detta läll, men
tror, att man bör gå försigtigt tillväga. Uti en tid, då
man så mycket och med skäl, talarom bättre undervisnings¬
anstalter, hemställer jag, om det är nyttigt att förminska
lärarnes löner. Man har sagt, att pastorsadjuncterna äro
illa lönade, i förhållande till deras arbete. Jag nekar icke,
att en eller annan verkligen kan hafva för liten lön, meu
på de liesta ställen förhåller det sig icke så. Det är dess¬
utom icke någon särdeles konst att predika och hålla hus¬
förhör; men för att vara skicklig lärare fordras något mer,
och den, som lätt uppfattar och utöfvar lärarekallet, blir
säkerligen den hästa pastof. På dessa skäl yrkar jag åter¬
remiss och att Utsk. må noga betänka sig innan det tillstyr¬
ker alskalfande af en förmån, som uppmuntrar till beträ¬
dande af det för samhället så vigtiga och stora lärarekallet.
Gr. Cronhjelm: I anledn. af Hr v. Troils uppgift, i
afseende å de begärda 168,000 r:dr, får jag upplysa, att
detta belopp var totalsumman, som ansågs erforderlig för
alla läroverkens försättande i det skick, som uppfostrings-
commitleen föreslagit; men för upphörande af den dubbla
tjenstårsberäkningen uppgåfvos endast 60,000 r:dr såsom be-
höfliga. Om jag således har orätt, har jag åtminstone dra¬
git samma slutsats af uppfostringscommitteens betänk., sorn
JU M. i dess nåd. propostn. Jag är till större delen före¬
kommen af Hr v. Hartmansdorff och hänvisar för öfrigt de
D c 11 17 J u 1 i e. in.
talare, sorn icke vilja ingå på betänk., att fullständigt ge¬
nomläsa detsamma jemte reservationen. Man skall af der
citerade exempel finna, huru samtliga adjuncterna i Werm¬
land ingingo till K. M. med anhållan, att lärarne vid de .3
nya skolorna i stiftet icke måtte få beräkna dubbla tjenste-
år, och dervid visade, att utaf, om jag rätt minnes, 38 pa¬
storat innehades ii af sådana personer, sorn genom dubbel
tjenstårsberäkning dertill blifvit meriterade, och således en¬
dast 16 af öfriga prester, oaktadt 133 till pastorat obefor¬
drade prester inom stiftet funnos; och man torde härefter
icke vilja påstå, att ju icke de enkla tjenstårsberäkningarna
äro särdeles vanlottade. Hr v. Troil har proponera!, att
det öfriga presterskapet, i händelse dubbla tjenstårsberäk-
ningen afskalfas, måtte afstå utaf dess inkomster, hvad som
kunde motsvara den förlust, lärarne genom ett sådant af-
skalfande lomme att vidkännas. Denna afgift skulle då drab¬
ba de få, som innehade pastorat, utan att hafva varit skol¬
lälare; ty dessa sednare borde ju, enligt Ilr v. Troils me¬
ning, endast belönas. Hvar och en lärer inse obilligheten
härutaf; och jag skulle vilja gå så långt, att man, hellre
än att gifva dubbel tjenstårsberäkning, måtte bereda lärar¬
ne en tillräcklig utkomst utan någon sådan beräkning. Då
man af K. M:s nåd. skrifvelse ser, att en jemnkning bör
kunna beredas med ett fortfarande anslag af 60,000 r:dr,
samt man derjemte betänker, huru många förmåner lärare
i öfrigt äga framfor prester, tror jag, att Utsk:s tillstyr¬
kande är ganska nyttigt och lämpligt. Det är icke fråga
om att helt och hållet borttaga, utan endast att nedsätta
tjenstårsberäkningen. Jag yrkar bifall till betänk.
Hr von Troil: Det förhållande, man nu vill afskaffa,
har mycket länge ägt rum, och skall man fråntaga lärarne
denna förmån, måste man gifva dem motsvarande i stället.
Hr v. Hartmansdorff har sagt, att presterskapet icke är väl
lönadt, och har till bevis derför ånyo åberopat, hvad bo¬
uppteckningarna i detta afseende skolat utmärka; men han
har, i anseende till orsakerna till ett sådant förhållande, ve¬
derlagt sig sjelf, då han nemi. sagt, att behållningarna äro
ringast just vid de stora pastoraten. Det förhåller sig verk¬
ligen så; och jag vet pastorer, hvilka åtnjutit större inkom¬
ster än de, som tillhöra statens högsta embeten, och likväl
icke lemnat något efter sig. Det står icke heller tillsam¬
mans med Hr v. Hartmansdorffs påstående, att presterna
skola vara så goda hushållare, att derefter säga, att de upp¬
offra så mycket på gästningar. Vidare har Hr v. Hartmans¬
dorff talat om ett outkläckt ägg; och det vore väl, om han
lagade, att det hlefve utkläckt, så att jag och öfriga hu¬
sets ledamöter kunde få upplysning om hvad det innehåller.
Men beträffande hufvudsaken har Hr v. Hartmansdorff sagt,
alt
Den 17 Jult e. m.
att både kyrkan och skolan lider af den dobbla tjensturs-
beräkningen: den sednare, emedan personer egna sig deråt,
som derför icke hafva kallelse; och den förra, emedan skick¬
liga personer deråt icke kunde uppoffra sin tid, då de fruk¬
tade att af lärarne blifva utestängda från bergning. Hvad
den förra omständigheten beträffar, lärer det svårligen kun¬
na förekommas, att personer någon gång inträda på lärare¬
banan, utan att dertill hafva verklig kallelse. Så har det
hittills skett, för att få beräkna dubbla tjenstår; om dessa
afskaffas, kunna de förhöjda lönerna blifva ett motiv för
samma sak. Hvad åter det sednare förhållandet vidkommer,
lärer någon ändring deruti icke kunna påräknas, så länge de
lägre presterna lönas så uselt som nu. Om pastorerna vore
skyldiga att anständigt aflöna deras adjuncter, är jag öfver-
lygad, att personer med hildning och duglighet directe skul¬
le egna sig åt den presterliga vägen, som är vida mindre
mödosam än skollärarens, men likväl bör kunna skänka myc¬
ken tillfredsställelse åt den, som äger sinne derför.
Frih. Boye: Jag medgifver, att i frågan, huruvida lä¬
rarne behöfva bibehållas vid de fördelar, de äga, bör icke
ingå, hvad presterskapet har eller ej. Jag afundas dem icke;
men jag vidblifver den öfvertygelse, att vårt nuvar. prester¬
skap, om det är godt, bör tacka lärarne för hvad det är,
och att det är på de lärare, vi få, som dugligheten hos
vårt blifvande presterskap beror. Är derföre vårt prester¬
skap godt genom de lärare, vi hafva, böra dessa bibehållas
vid de fördelar, de åtnjuta; ty vilja vi hafva goda prester,
få vi icke glömma bort lärarne. Gr. Cronhjelm har omta¬
lat en petition af Wermlands presterskap. Jag har den i
handen, och vill derur erinra om en omständighet, som Gr.
Cronhjelm glömt. 121 yngre prestman och cornministrar
samt 7.5 pastorer hafva nemligen erbjudit att sammanskjuta
till förhöjning uti de ifrågavar. nya lärarnes löner, endast
de icke finge räkna dubbla tjenstår. Jag nämner detta för
att visa, att Hr v. Troil ej hade så orätt uti det samband,
han gjorde emellan concessioner å presterskapets sida, i fall
det önskade, att den dubbla tjenstårsberäkningen mä upp¬
höra. Jag begär återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Jag ber blott att få göra
en anmärkning, som icke förut blifvit framställd. Frågan
är nemi. icke blott att få skickliga prester, utan äfven att
ens få några; ty uti vissa stift är fullkomlig brist, hvilket
är en följd dels af den dubbla tjenstårsberäkningen, dels
derutaf, att kyrkoherdarna icke sjelfva hafva nog stora löner
för att kunna dela med sig, så att adjuncterna blifva be¬
låtna. Det är nödigt att i alla ämnen se saken i dess sam¬
manhang och icke framställa den bättre, än den är. Jag
önskar, att Utsk. må taga detta i betraktande.
Oecon.Utsk:s betänk. N:o q3 återremitterades.
9 H. H
Den 17 Juli e. rn.
H. Ex. Hr Gr. o. Ordföranden tillkännagaf, att i
anseende till de olika beslut, hvaruti ft. St. stadnat i fråga
om grunderna för allmänna bevillningen, det vore nödvän¬
digt att snart välja förstärkt StatsUtsk. H. Ex. föreslog,
att till detta vals förrättande måtte bestämmas nästk. Tisdag
d. aa dennes; hemställande H. Ex. tillika, att R. o. Ad. på
samma gång, likasom vid sista riksdag, måtte välja 6 supple¬
anter, hvarigenom, då de ordinarie ledamöternas antal vore
ai, de personers antal, som borde på hvarje lista uppta¬
gas, vore 27..
Bifölls.
H. Ex. hemställde äfven, att, till lättnad vid rösternas
uppsumerande, R. o. Ad:s ledamöter behagade upprätta val¬
listorna i alphabetisk ordning.
Ropades ja.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hemställer, om det nu
fattade beslutet kan anses äga sådant inflytande, att listor,
hvilka äx-o upprättade på annat sätt, men i öfverensstäm¬
melse med grundlagen, kunna ogillas.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag anhåller, att
den beslutade ordningen må intagas i anslaget till valet, så
att någon förvillelse deremellan och grundlagens ord icke
må uppslå.
II. Ex. Hr Gr. o. Ordför. yttrade, att R. o. Ad. vid
ett föregående val antagit såsom gifvet, att listor, hvilka
innehöile det antal namn, grundlagen föreskrifver, icke kun¬
de casseras, äfven om de ej upptoge det ökade antal af per¬
soner, på hvilka Ståndet ansett böra röstas i och för valet
af suppleanter. Så mycket mindre kunde då komma i frå¬
ga, att listor finge casseras för någon brist i den alphabeti-
ska ordningen. Hvad åter anginge Hr Cederschjöld begä¬
ran, yttrade H. Ex., att, hvad Hr Cederschjöld önskat,
skulle blifva i anslaget iakttaget.
Företogs till pröfning Bevi!!n.Utsk:s d. 8 dennes på bor¬
det lagda utlåt. JNT:o 17, i anledn. af gjorda anmärkningar
vid betänk., ang:de curhusafgiflens fortfarande.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Uti första punkten
anser Utsk. sig ej böra frångå, hvad derutinnan blifvit af
Utsk. föreslaget, enär "deraf icke förefinnes något hinder
"för länen att inom sig öfverenskomma och besluta om de
"tillskott utöfver nämnde maximum, som för allmänna sjuk¬
vårdens besörjande finnas behöfliga.” Detta är i min tanka
ett grundlagsvidrigt stadgande. Så länge 5j 5. Reg.F. säger,
att "Svenska folkets urgamla rätt att sig sjelf beskatta ut-
"öfvas af R. St. allena på allmän riksdag,” måtte det icke
gå an att öfverlemna åt länen att pålägga högre afgifter,
sin Ständerna bestämt. Jag vet dessutom icke, hvartill nå¬
Den 17 Juli e. ra.
427
got maximum eljest skulle tjena, och jag föreställer mig, att
inom länen öfverenskomma beslut om förhöjning icke skulle
kunna verkställas emot någon, som icke särskildt dertill
samtyckt. Jag tillstyrker altså afslag å Utskts utlåt, i denna
del. Men som det föreslagna maximum af 5 sk. icke lär
allestädes vara tillräckligt, föreslår jag dess förhöjning till
6 sk., helst väl inga andra län komma att begagna sig af
denna rätt, än de, som deraf äro i verkligt behof.
Gr. Posse, Arv.: Hr Cederschjölds anmärkning är full¬
komligt riktig. Äfven min uppmärksamhet hade fästats å
olämpligheten af det föreslagna stadgandet; och jag tror, att
det vore bäst att afslå det sednare betänk, samt bifalla det
första, hvilket redan hos 2:ne Stånd vunnit en sådan åtgärd;
hvadan, i händelse vi nu beslöte att öka maximiafgiften till
6 sk., sådant endast genom förstärkta StatsUtsk. kunde gö¬
ras gällande. Jag tror dessutom, att 5 sk. skall linnas till¬
räckligt, och begär altså propos. till bifall å i:sta betank.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag får
fästa uppmärksamheten derå, att den ifråga var. afgiften, be¬
räknad efter ett sådant maximum, som det af Utsk. före¬
slagna, i åtskilliga län funnits otillräcklig, och att man der
nödgats låta patienter begagna egna kläder &c., som, sär¬
deles i fråga om smittosamma sjukdomar, är ganska vådligt.
Då nu Ständerna beslutat, att mantalspenningarna icke sko¬
la utgå förrän 2:ne år sédnare, uppkommer deraf en minsk¬
ning, så att jag anser det omöjligt, alt medlen komma att
räcka till, utan förhöjning af maximibeloppet. Åtminstone
blefve förhållandet så på Gottland och, såsom jag tror, jem¬
väl i andra län, såsom Bohus län, Södermanland m. fl.; och
det är likväl just vigtigast att äga medel till förhindrande
af smittas spridande i sådana län, hvilkas läge utåt kusterna
medför större våda i anseende till de flera sjöfarande, sorn
der trafikera. Jag anhåller således, att maximiafgiften må
bestämmas till 6 sk., för att till sådant belopp utgå i de
län, der behofvet det påkallar.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag instämmer med
dem, som ansett olämpligt, att länen, genom öfverenskom-
melser inom sig, må äga rätt att höja afgifterna utöfver det
maximum, R. St. bestämma; men jag förenar mig med Hrr
Cederschjöld och v. Hohenhausen deruti, att R. o. Ad., utan
afseende på möjligen förorsakande besvär för förstärkta Stats-
TJtsk., må besluta ett maximum af 6 sk. R. o. Ad. påmin¬
ner sig, att Ständerna nödgas låta afskrifva den skuld, som
curhusen i Uddevalla och i Södermanlands län hade till me¬
dicinska cassan, emedan utgiften redan utgått till högsta be¬
lopp, utan att skulden kunnat afbördas. Delta bevisar, att
afgiften icke öfverallt är tillräcklig. Der behofvet sådant
icke påkallar, kommer förhöjningen naturligtvis icke att ut¬
Den 17 Juli e. m.
gå; men man bör icke stänga vägen för den goda viljan att,
i mån af behof, bidraga för ett så vigtigt ändamål som
smittans utestängande, särdeles på kustorterna. Jag förenar
mig altså med Hr v. Hohenhausen i anhållan om propos.
till bestämmande af 6 sk:r såsom maximiafgift.
Gr. Posse: Då jag nyss yttrade mig, utgick jag med
mitt omdöme från den erfarenhet, jag haft af de län, hvil¬
ka jag såsom landshöfding förestått, och hvarest afgiften en¬
dast behöft utgå med högst 3 sk. Då jag likväl icke be-
tviflar Hrr v. Hohenhausens och v. Hartmnnsdorffs uppgif¬
ter, har jag visserligen ingenting emot, att maximum anta-
ges till 6 sk. och begär altså propos. derå.
Gr. von Fersen, Hans: Det är med särdeles leds¬
nad, jag finner, att uti Utsk:s utlåt, influtit en mening, som
troligen är obekant för de flesta af Utsk:s ledamöter, den
nemi., att en beskattning, utöfver af R. St. fastställda grän-
sor, skulle komma att öfverlemnas åt länsauetoriteterna.
Detta Utsk:s tillstyrkande har undfallit mig vid betänk:s
justering, emedan, då Utsk. beslöt att qvarblifva vid dess
förra tillstyrkande, jag föreställde mig, att sådant helt en¬
kelt, utan några tillsatser, skulle uttryckas. Jag begär pro¬
pos. till afslag a i:sta punkten i det sednare utlåt, och bi¬
fall till förra betänk.
Hr af Sille'n, Lars Gabi-., hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Om jag icke misstager mig, hafva R. St. vid denna riks¬
dag enhälligt beslutat, att mantalspenningarna, som hittills
erlagts från fyllda i5 år, hädanefter komma att utgöras
först från 17 års ålder, hvilket, då endast de, som betala
mantalspenningar, erlägga curhusafgift, skall betydligt min¬
ska denna sednare uppbörd. Det är ådagalagdt och har icke
kunnat af Revilln.Utsk. bestridas, att denna afgift i några
län, ehuru uttagen till det hittills bestämda maximibeloppet
af 5 sk., likväl varit för ändamålet otillräcklig. Den skall
följaktligen blifva det ännu mera hädanefter, såvida ej kost¬
naderna för curanstalterna blifva mindre. Men jemte dessa
kostnader linnes ett annat behof att fylla, som R. St. vid
förra riksdagen och Revilln.Utsk. jemväl vid denna riksdag
erkänt åligga länens invånare, trien anvisat på curhusafgif-
ten, nemi. lazarettens underhållskostnader och allmänna sjuk¬
vården inom länen, så vidt lazarettens egna inkomster der¬
till icke äro tillräckliga. Dessas otillräcklighet är lätt att
inse, enär samtliga Jazarettsinkomsterna öfver hela Riket
uppgifvas utgöra endast 28,524 r:dr 14 sk. 11 r:st. Skola
nu lazarettens behof utöfver dessa otillräckliga tillgångar
fyllas af curhusafgiften, och sjukvården i länen på ett än¬
damålsenligt sätt deraf bekostas, blifver äfven nödigt, att
länens deputerade äga rättighet att, der behofvet sådant
Den 17 Juli e. m.
429
påkallar, öka maximibeloppet af den s. k. curhusafgiften med
i sk., eller till högst 6 sk., såsom Hr v. Hohenhausen uti
sin vid Utsk:s utlåt, hilagda reservation .föreslagit, oell der¬
till jag destohellre tillstyrker bifall, som man icke bör kun¬
na föreställa sig, att detta maximum skall vid andra till¬
fällen, än i högsta nödfall uttaxeras, då man besinnar, att
det är länens egna deputerade, som, efter pröfning af be-
hofvet, bestämma afgiflen, och länens egna ombud, som
granska redovisningen för de influtna medlen.
Vid sistförflutne riksdag upprättades för räkenskaperna
öfver curhusmedlen ett lika formulär med det, som nu åt¬
följer Bevilln.Utskrs utlåt., men har, mig veterligen, aldrig
blifvit redogörarne till efterrättelse meddeladt. Likväl haf¬
va de flesta redogörarne, i följd af dertill från K. Seraphi-
merOrdensGillet genom K. M:s Bef:h:de erhållen föreskrift
iakttagit, att curhus- och lazarettsutgifterna blifvit ifrån
hvarandra noga afskiljda, och det synes således icke af be-
hofvet påkalladt att nu besluta något nytt formulär för den¬
na redovisning; men om ett sådant, det oaktadt, skall med¬
delas, föreslår jag vördsammast, att den i formulärets cre¬
dit efter curhusutgifterna införda rubrik: Öfverskott, att
enligt committerades beslut användas till all¬
männa sjukvården i länet, må sålunda förändras: Till
allmänna sjukvården i länet, enligt committera¬
des beslut, ty den förra rubriken står ej väl tillsammans
med det nästföljande, då under balance till följande året
föres behållning i ränteriet och hos förvaltaren, samt det såle¬
des icke är hela öfverskottet å curhusmedlen, som till all¬
männa sjukvården i länet disponeras; hvadan den i formu¬
läret föreslagna rubrik är förvillande, men den af mig upp¬
gifna enkel och sann samt icke i strid med räkningens öf¬
riga innehåll.
H. Ex. Hr Gr. o. Ord för. yttrade, att då H. Ex.
fann den uti Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 17 framställda me¬
ning, att, om än R. St. bestämde maximum för curhusaf¬
giften till 5 sk. b:co, deraf ej skulle förefinnas något hin¬
der för länen att inom sig öfverenskomma och besluta om
de tillskott utöfver nämnde maximum , som för allmänna
sjukvårdens besörjande finnas behöfliga, vara stridande emot
57 § Reg.F., ansåg H. Ex. sig icke kunna framställa propos.
till bifall å nämnde utlåt., utan hemställde i dess ställe, om
R. o. Ad. behagade bifalla Bevilln.Utskrs betänk. N:o 8 i an-
ledn. af såväl K. M:s nåd. propos., ang:de curhusafgiftens
fortfarande, som åtskilliga i ämnet väckta motioner, med
den förändring', ätt maximibeloppet för curhusafgiftens utgö¬
rande matte bestämmas till 6 sk. b:co i stället för 5 sk.
Bifölls.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 2 sisth Juni f. m. på hor¬
det lagda betänk. N:o 62 öfver Hr Frih. Joli. Alb. Kant/mös
43o
Den 17 Juli e. m.
motion, att bysatt gäldenär, som all sin egendom till bor¬
genärerna afstår, genast derefter må från bysättningshäkte!
lösgifvas.
Hr Rosenblad, Bernh.: Den erfarenhet, min befatt¬
ning såsom ledamot af Discontdirect:n och revisor af detta
veik lemnat mig, öfvertyga!’ mig, att nu gällande stadgan-
den uti ifråga var. afseende äro behöfliga, och jag afstyrker
altså bifall till motionen. Ofta ser man, huru svårt det är
att få en tredskande gäldenär att icke undanhålla sina till¬
gångar; och skulle man nu medgifva honom rättighet att,
så snart han gjort ansökning om concurs, lösgifvas utur by¬
sättningshäkte!, skulle han säkert, i fall besvärande omstän¬
digheter vore förhanden, begagna sig af tillfället att aflägsna
sig, innan domstol hunnit taga befattning med målet. Yi
hafva nyligen i disconlen haft en dylik händelse. Två brö¬
der, den ena såsom låntagare, den andra såsom cautionist,
hade en förbindelse i discontverket, försedd derjemte med
ett 3:dje namn, som troligen är falskt. Låntagaren rymde,
och man har under 3:ne månader efterslagit cautionisten,
tilldess man ändtligen nu gripit honom. Hade då icke by¬
sättning kunnat äga rum, skulle denne troligen också hafva
rymt, och sålunda undvikit ansvar för den troligen begång¬
na förfalskningen. Sådana casus äro mångfaldiga; och jag
kan icke annat än tillstyrka afslag å betänk.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Utan att ingå i
någon vidlyftig afhandling derom, huruvida bysättningstvån-
get bör bibehållas eller icke, anhåller jag om återremiss af
betänk., på det Utsk. må komma i tillfälle att pröfva frå¬
gan i sammanhang med det allmänna öfverseendel af våra
executionslagar.
Hr Rosenblad: På grund af de vigtiga skäl, Frih.
Ehrenborgh anfört, vill jag frångå mitt yrkande, att betänk,
må afslås, och anhåller nu endast, att mina anmärkningar
må åtfölja den troligen blifvande återremissen.
LagUtsk:s betänk. N:o 62 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af LagTJtsk:s d. 2 dennes f.
m. på bordet lagda betänk. N:o 63 öfver motioner om för¬
bud emot utgifvande af skuldsedlar, ställda till sedelhafva-
ren och till viss man eller ordres, blef samma betänk, af
R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 2 sisth Juni f. m. på bor¬
det lagda betänk. N:o 65, i anledn. af motioner om ändrin¬
gar och tillägg i nu gällande stadganden, ang:de bysätt¬
ning, m. m.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Under åberopan¬
de af samma skäl, som dem jag tog mig friheten anföra för
Den 17 Juli e. ra.
återremiss af betänk. N:o 62 öfver Frih. Kantzous motion,
yrkar jag vidtagandet af eu lika beskaffad åtgärd jemväl för
det nu föredragna betänk.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skall icke motsätta mig
återremiss, men ber, att den må få åtföljas af några an¬
märkningar, dem jag skall hafva äran afgifva. Jag känner
djupt värdet af den philantropiska känsla, som önskar upp-
häfvande af bysättningstvånget, och jag har ofta tvekat att
emotsätta mig den, förrän jag inhemtat den vidsträckta er¬
farenhet i detta ämne, som min befattning med Rikets stör¬
sta penningeverk gifvit mig; men nu tror jag, att all per¬
sonlig credit skulle upphöra, om bysättning icke kunde äga
rum, och att många komme att blifva lidande för någras
befrielse. Vår erfarenhet i disconten bar visat, att embets¬
man , oaktadt i saknad af någon egen förmögenhet, likväl,
då de tillhört sådana verk, der en esprit de corps stadgar,
att den, som blifvit bysatt, icke kan i verket fortsätta sin
existens, just varit de mest ordentliga, och att man åt såda¬
na kunnat lemna lån på endast sådana namn, som icke ägt
annat än deras förhoppning på framtiden, framfördem, som
verkligen ägt tillgångar, men icke af hedern funnit sig bund¬
na till ordentligt uppfyllande af deras förbindelser. Om by¬
sättning upphörde, skulle man icke kunna bevilja sådana
lån, och 100 ynglingar skulle då blifva lidande för att hjel¬
pa en från gäldstugan, hvarest jag i öfrigt är säker, att icke
2 finnas, som ej förtjent sitt öde. Jag har gjort mig till
lag att icke yttra mig uti ämnen, der jag ej har full sak¬
kännedom — man ser nog dem, som i det afseendet icke
bålla sig inom skrankorna —; och jag har derföre till den
erfarenhet, jag ofvan åberopat, jemväl lagt resultaterna af
den, jag inhemtat såsom ledamot af taxeringscommitteen in¬
om den församling, der gäldstugan är belägen, samt får då
förklara, att de flesta bysätta icke sitta der för små sum¬
mor, utan för ganska betydliga belopp. Jag skulle vilja
medgifva, att bysättning icke bör äga rum för någon min¬
dre summa, och ej heller räcka öfver 2 å 3 år, ty då nå¬
gon sutit der så länge, lärer bevekelsegrunden af ambition
icke gälla mycket för honom; men jag emotsätter mig på
det högsta afskaffandet af bysättnirig.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om återremiss be¬
viljas, skall jag anhålla att få begära en rättelse i redactio-
nen. Det heter nemi.: ”att med ändring af K. förorda, d.
i Febr. 1810, ang:de underhållet för bysätta personer, stad¬
gas måtte, det borgenär, som ej visar, att gäldenär, hvil¬
ken af honom hålles bysatt, kan sig sjelf föda, skall vara
skyldig att till gäldenärens förnödenhet förskjuta, hvad af
Kronan åt fångar i allmänhet bestås, med förhöjning af
hälften derutöfver. Jag anser det vara olämpligt stadga, att
skyldigheten att bevisa, huruvida gäldenären kan sig sjelf
43a
Den jj Juli e. m.
föda eller icke, åligger borgenären. Jag tror, att det är
gäldenären, sorn skall bevisa, att han icke kan sig sjelf fö¬
da, och tillstyrker altså en sådan redactionsförändring, att
det kommer att heta: att om gäldenär hålles bysatt och ej
kan sig sjelf föda, skall borgenären vara skyldig att till gäl-
denärens förnödenhet förskjuta, hvad af Kronan ål fångar
i allmänhet bestås, med förhöjning af hälften derutöfver.
LagUtskrs betänk. N:o 65 återremitterades.
Föredrogs ånyo BevilIn.Ulsk:s d. 8 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 20 i anledn. af anmärkningar inom V. Borg.-
St. emot Utsk:s memor., angtde återlemnande af Hr Prosten
Doct. Björkmans motion om portofrihet för contraclsprostar-
nas skrifvelse!1 i embetsärende!-.
Derjemte upplästes ett utdrag af BorgareStts prof. för
d. >4 dennes, hvaraf inhemtades, att BorgareSt. ansett den
uti ofvannämnde utlåt, omförmälda fråga böra förfalla.
I anledn. häraf beslöt It. o. Ad., att Bevi!ln.Utsk:s utlåt.
N:o 20 endast borde läggas till handlingarna.
Ånyo föredrogs BondeSt:s d. 14 dennes på bordet lagda
prot.-utdr. af d. 11 äfven i denna månad, innehållande in¬
bjudning till instämmande i BondeStrs beslut om anmodan
till Oecon.Utsk., att inom en månad inkomma med utlåt,
i anledn. af erhållna ålerremisser å Utskrs betänk. N:o 35,
rörrde väckta motioner om biskopsembetenas indragning.
Gr. Posse, Arv.: Jag anser mig skyldig upplysa, att
det mål, som BondeSt. synts önska, måtte företrädesvis blif¬
va handlagdt af Oecon.Utsk., redan är på afdelningen af¬
gjordt och troligen ännu i denna vecka kommer att afgöras
in plenum, samt justeras; så att BondeSt:s önskan troligen
kommer att blifva uppfylld före den tid, Ståndet begärt.
Det ankommer likväl på R. o. Ad. att instämma i inbjud¬
ningen eller ej.
R. o. Ad. beslöt att icke antaga denna inbjudning.
Uppå begäran af Grefvarne Posse, Arv., och Cron¬
hjelm, Otto Aug., Frih. von Schulzenheim, Dav.,
samt Hr Tham, Wolrath, lades, vid förnyad föredrag¬
ning, ånyo på bordet BancoUtsk:s d. 14 dennes på bordet
lagda utlåt:n:
N:o 16. till svar å de inom samtliga RiksSt. framställ¬
da, till Utsk. remitterade anmärkningar vid dess under N:o 6
afgifna betänk, med förslag till hufvudgrunder för Bankens
rörelse och förvaltning;
N:o
Den 17 Juli e. in
433
Nto 17. i anledn. af de inom RiksSt. gjorda, till Utsi;,
remitterade anmärkningar vid dess under Nto 8 afgifna be¬
tänk., angtde Bankens öppnande till utvexling af silfver.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
neinor., betänktn och utlåttn från
Constitutions-U t skot te t!
Nto 19. till H. R. o. Ad., angtde yrkad, men vägrad
propos. på återremiss af Utskts neinor. Nto 8;
Nto 21. till H. R. o. Ad., angtde yrkad, men vägrad
propos. på ogillande af Utskts memor. Nto 12;
Stats-Utskoltet:
Nto 192. i anledn. af den bos BorgareSt. gjorda an-
märkn. vid Utskts berättelse Nto 1 18 örn förrättad gransk¬
ning af Riksg.contZs förvaltning, m. m.;
Nto igl. förslag till liqviderande af Riksg.contts skuld
vid 18*»4 års slut för upptagna lån utaf allmänheten;
Nto 194. i anledn. af K. Mts nåd. propos. till R. St.,
angtde fortfarande anslag till Ulldiscontfondens förstärkning
samt ullculturens och ullproductionens befrämjande i Riket;
Bevillnings-Utskottett
Nto 21. i anledn. af verkställd granskning af posttaxor¬
na för inrikes brefvexlingen;
Nto 22. i anledn. af Hr O. Wijks och Hr C. Valleys
motioner, angtde utrikes brefvexlingen samt postföringen
inrikes orter emellan och inrättandet af en diligence- eller
postvagns-communication emellan Stockholm och Götheborg;
Nto 23. angtde stämpling af spelkort;
Nto 24. i anledn. af anmärka, mot betänk. Nto 4) an“
gtde den af Frih. Sprengtporten och Hr af Robsahm hos
H. R. o. Ad. väckta fråga om fastställande af en viss accis-
afgift å brännvin, som till Stockholm och Rikets större stä¬
der införes;
Nto 25. i anledn. af K. Mts nåd. propos., angtde fort¬
farande lindring och befrielse i afseende på bevillningen för
staden Borås;
Expeditions-Utskottet:
Nto 12. med förfrågan, rörtde liden för tillämpningen
af den arrendatorn af Svartsjö kungsladugård beviljade ar-
rende-nedsättning.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik, uppläste följande:
Jag hade näppeligen ämnat framträda att tala vid det¬
ta riksmöte, såsom ännu alltför oerfaren i Riddarhusets for¬
mer och uti de flesta ämnen, som dervid utgöra föremålen
förStändernas öfverläggningar, och skulle ej heller nu våga
9 H. 55
434
DeH 17 Juli e. ra.
det, örn ej något sådant ämne förefölle, Iivari jag trodde
mig måhända kunna meddela några upplysningar i följd af
ett längre utrikes vistande, och hvarom hos mig grundats
en bestämd öfvertygelse. Ett sådant tror jag det närvar,
vara. Som i andra länder en dylik mesure, som den Frih.
Rantzou föreslagit, redan vidtagits, torde det kanske ej an¬
ses af H. R. o. Ad. för alldeles ointeressant att inhemta t.
o. m. det lilla, som jag derom erfarit, särdeles som detta
är ett ämne, som rörer och anses djupt röra den allmänna
crediten, och hvaruppå en betydlig vigt blifvit lagd. Det
är ej stort mer än 1 år sedan, jag var i New York' i Norra
Amerika, just då den staden beslöt afskaffa bysättning fin¬
gald; jag^var i tillfälle att bland betyd liga köpmän och med¬
borgare höra argumenterna för eller emot, och till min ej
ringa förvåning var allmänna rösten, ja, äfven bland dem,
som man skulle tro, i anseende till sin rörelse eller sina ca-
pitaler, fordra de starkaste garantier, bestämdt förklarad
emot bysättning för gäld. Jag vill säga hvarföre. De För¬
enta Staterna voro under en längre tid utmärkta för en vild
speculationsanda, som till slut bröt alla gränsor och för
hvilken ingenting mera blef heligt. Nyare tiders kaperi-
och sjöröfveri-historia, slafhandeln, bedrägliga eller utsväf-
vande speculationer m. m. hafva derpå lemnat högst bedröf-
Jiga bevis. Der fanns till slut ingen säkerhet mera inom
Unionen, annan än den, att förmågan att kunna bedraga
hvarannan var allmän och gemensam; den publika moralen
sjönk, förtroende till redlighet, tro och ära upphörde, slug¬
het och list blefvo dygder, och till slut blefvo i handel
och vandel bankrutörerna, ja, ju mera fraudulösa och på
ju större scala, ansedda för de mest skickliga och, allt ef¬
ter sin framgång, de mest aktade män. Ja, härvid herska-
de en riktig gradation; den, som gjort tre goda bankrut¬
ter, vann liksom högsta priset för välförhållande, en tre¬
dubbel utmärkning och en tredubbel credit. '’He is a very
clever fellow” vardt hans videtur, och den der skicklighe¬
ten blef normen för hans högre anseende. Delta var följ¬
den af ett ytterligt creditsystem, som till en stor del base¬
rade sig för säkerhet eller snarare trygghet på skuld och
bysättningslagar, gällande i all sin stränghet. Men till slut,
efter en märkvärdig erfarenhet och med mera upplysta be¬
grepp om credilens principer, fann man, att denna säker¬
het och trygghet i skydd af dylika lagar var endast inbil¬
lad och för ändamålet onyttig, och t. o. m. skadlig. Der,
likasom annorstädes, drabbade det värsta gemenligen den
redlige och enfaldige, eller den oförståndige och bedragne
gäldenären, ej den klyftige, kloke och lycklige bedragaren;
och hände det någongång, led denne föga deraf; förlusten
af frihet kunde han lätt förljufva och snart finna utväg att
äfven återvinna den. Huru lätt göres ej accord i thy fall
med cieditorenia; det är endast den olycklige, som ej kan
Den 17 Juli e. m.
435
göra det, utan tom måste svälta och ruttna i fängelset. Jag
behöfver ej uppehålla mig vid de sd väl kända och dagli¬
gen förefallande förhållanden, såsom med tanklösa omyndi¬
ga eller myndiga, den nödställde handtverksmannen eller
handlanden, eller andra olyckliga, som i behofvets stund
gripa till det erbjudna ockerlånet, för att sedan gaida det
med förlusten af allt det lilla de äga, med förlust af deras
frihet och dermed af alla vilkor för sitt och de sinas up¬
pehälle, — med förlusten med ett ord af deras timliga och
moraliska framtid. Dessa saker äro alltför väl kända och
för allmänna för att öfverflyglas af några sophismer, nej,
ej af en hel discontcassa deraf, och tala med djup röst så
val till hjertat som förståndet. Således, säger jag, blefman
till slut öfvertygad om att alla personliga coerciv-mesurer
voro oegenlliga och utan gagn: tvärtom, de befunnos skad¬
liga, ty de förledde genom en skenbar säkerhet, der i sjelf¬
va verket ingen fanns; de voro oförenliga med en fri stats,
ett sannt rättsförhållandes principer, ty personlig frihet och
egendoms valuta kunna aldrig vägas på samma vågskålar af
andra än barbarer, från hvilka denna princip gått i arf.
Denna oegentlighet är numera så mycket mer i ögonen fal¬
lande, då i vära dagar inan sett den skenbara offentliga el¬
ler opinionsskammen i detta fall mer och mer försvinna;
och hör, jag frågar det och det i vår tid, en hederlig och
olycklig man anses för vanhedrad, eller en obetänksam för
oärlig, för det att en arbiträr magt fört honom i häkte.
Af den verkligen vidlådande skammen var, som antydt är,
i Norra Amerika hufvudet längesedan bitet. Den klar¬
synte Amerikanaren fann, att det var capitalistens eller cre-
ditgifvarens bästa att se sig före, och ej att efteråt se sig
om, eller ens alls lita på blotta personer såsom en valuta,
då den i verkligheten är ingen; gäldenärens person är nemi.
för fordringsägaren ett lik, enär ej betalningsförmågan, an¬
dan längre lefver deri, och om fallet vore att dermed
tvinga andra till att böta för det olyckliga offret för en
oftast försåtlig eller ockrande speculalion, blir det en ren
tortur, afskydd af ali rättsprincip. Att således applicera
fängelse såsom straff eller hämnd för enskildt godtyckes skull,
ej för offentlig förbrytelse, fanns i Norra Amerika orimligt
och för statsförhållandet ovärdigt och rättstridig!, ett ty¬
ranni. Bedragare, såsom verkliga förbrytare, voro de en¬
da, som staten kunde och borde straffa; den skamfläcken
att öfverlemna de blott olyckliga till enskildas förföljelser
skulle utplånas ur deras lagstiftning. De afskaffade genom
lag all bysättning af gäldenärer, de der ej blifvit öfverbe-
visade om underslef och bedrägeri, och dermed tog det "vaga
creditsystemet, som åstadkommit så mycket ondt, sitt slut.
Egendom blef ensamt ansvarig. Förtror långifvaren sig till
låntagarens person, är det tydligen ett contract dem emel¬
lan, hvarvid båda kunna hafva rätt eller orätt; staten har
436
Den 17 Juli e. ra.
dermed ingenting att göra; följderna äro deras ensak, som
endast kan gifva anledning till rättegång. Men staten kan
ej criminelt skaffa eller beröfva sig — politiskt och mora¬
liskt mörda — en medborgare för en enskildt frivillig öf¬
verenskommelse emellan individer; roed samma rätt kunde
den sanctionera, att man, såsom i forntiden oell ani Afrika,
ägde rättighet sälja sig sjelf åt en annan till slaf. Personen
fredades derföre i Förenta Staterna, och med den ägde en¬
dast localt prohibitiv rum. Märkvärdigt nog och lärorikt
är det, att den klokt beräknade förändringen lyckades; och
den egentliga, allmänt-nytliga crediten har sedan förkofrats
såsom en naturlig följd deraf, att endast redbarheter och
ett välfrejdadt namn i handel och vandel blefvo dess garan¬
tier. Således steg äfven offentlig och privat karakter, verk¬
lig tro, heder och ära i värde och blef en eftersträfvad och
begärlig valuta. Derigenom hafva Förenta Staterna upp-
bjelpt sin sjunkna, hvad jag kallar, handels och vandels
moralitet. Man lärer äfven i Europeiska handlande stater
ämna följa samma exempel, och saken talar för tydligt till
allt sundt förnuft, till all sann menniskokärlek, till vår tids
anda, för att sådant skulle förefalla underligt.
I vårt fädernesland är denna sak, som Frih. Rantzou
nu bragt i fråga genom sin motion, äfvenledes af onekligen
stor vigt och rör djupt värt samhälles och vårt samhällslifs
mest ömtåliga förhållanden; men tiden och tillfället äro i
detta ögonblick för korta för att kunna utveckla den full¬
komligen, som sig borde. Ämnet i det hela förtjenar i san¬
ning sin egen historia, och jag fruktar, att den troligen
komme att kasta den sorgligaste skugga öfver de dagpartier
i vår tafla af Svenska lifvet, deni vi så högt och med skäl
prisa. Jag nämner således blott i förbigående, att bysätt-
ningsförfattningen, med dess åtföljande förnedring och mi-
sere, är en lemning af forntidens sia frätt, och hvarpå
den var grundad, lärer jag ej här behöfva utveckla. Till
våra dagar har den framskridit på ett verkligen ominöst
sätt; och hvilken finner ej deri grundvalen och borgfästet
för det ryktbara Svenska procenteriet? Detta har be¬
klagligen blifvit en kräftskada, som tär våra lifskrafter med
dess organer, som förstör det ädla med det materiella och
som qväfver vår moralitet, en peslböld, sådan, som en he¬
dervärd ledamot har kallat ett annat misskick. I andra
länder existerar ock procenteri, utan all tvifvel; men ett
sådant, som, efter hvad allmänligen uppgifves, skall här i
Sverige bedrifvas, bragt till ett verkligt system, genomgri¬
pande hela samhällsförhållandet, torde vara oerhördt i något
land, o,ch är i sådant fall troligen den största skamfläck —
jag hoppas den enda af sådan kategori—, som vidlåder oss.
Den rasar, hör man, i hemlighet, det är sannt, om hem¬
lighet sådant kan kallas, hvarom hoptals aldrig nog bekla¬
gansvärda förstörelser af lycka och välfärd — ja, af högt
Den 17 Juli c. m.
437
uppsatt lycka och välfärd — tala högt nog, äfven utom vå¬
ra landamären; men ju farligare och skamligare är den, ju
mera den i hemlighet drifves och frodas. Detta procenteri-
väsende kunde i vild anda och i farliga påföljder liknas vid
det Nordamerikanska reditvingleriet och vid sjöröfveriet;
mätte det åtminstone hafva samma resultat?
Jag, som kommer från främmande länder, men kanske
just derföre finner mycket fordom ej kändt som tyckes nu
redan invandt, stötande och skarpt, kan ej åstadkomma me¬
ra än omnämna ett förhållande, som är olyckligtvis alltför
omtaladt och öfverklagadt, för alt troligtvis sakna grund;
men andra, som äga kännedom om sakens rätta skick, tor¬
de nu finna anledning att utreda ämnet. Boken derom skulle
säkerligen löna sig för en litteratör på gäldstugan. Den fö¬
revar. motionen har ovilkorligen /öranledt mig att göra des¬
sa framställningar. Såsom jag hört det beskrifvas, skall ett
riktigt, jag må kalla det, proce n te r i-fr imur eri (sit
venia verbo, och jag väljer nu det höfligaste namn jag
kan) äga rum från högre lill lägre classer: en vexelverkan
emellan borgenärer och gäldenärer af en verkligen förvånan¬
de, —• nej, förskräcklig och mäktig beskaffenhet. Det fö¬
reföll såsom skulle det factiskt commentariera den berykta¬
de Hundt von Itadowsky’s lika beryktade classification af
svarta och hvita judar, och att, om sanningen toge ut sin
rätt — ”give the deviI his due” — skulle de fattiga judarna,
som dock bära hundhufvudet för alltsammans, ej vara stort
mer än kopplare till denna moderna och hederliga industri¬
förening. De bättre af deras nation, jag vet det, afsky ett
förhållande, sådant som det ifrågavar., lika mycket som nå¬
gon ärlig christen, och hata det troligen än mera, emedan
fördomar, och kanhända de interesserade, men dolda skäl¬
marna sjelfva, fästat saken exclusivt vid deras nationella
namn. Men bäre hvar och en sin egen börda!
Vare härmed huru som helst, så ligger tydligen bysätt-
ningsrätten sorn hyende för allt detta, och försvunne den,
försvunne ock säkerligen det värsta af procenteriet. Nu
grassera!' det bland höga och låga med summor, som löpa
från en till många nollor. Personer på en högre ståndpunkt
i lifvet, af hvad samhällsstånd de också må vara, äro säl¬
lan utsatta för bysättning af sina procentande vänner, ty de
äro nödsakade söka utvägar till dessas förnöjande; sådana
utvägar äro många, och torde någongång af rent tvång få
lof att vidtagas i de hjert- och ärelösa procentarnes inte¬
resse, med uppoffring af hvad som är dyrbarare än egen¬
dom, och hvad som aldrig uppoffras borde. Kanhända be¬
skydd af procenteriet och dess kära gäldstuga hörer till
betingen, lill de hemliga artiklarna i tractaten, och möjligt¬
vis skulle å andra sidan kunna finnas mägliga män, som af
eget interesse äro föranledda till detta beskydd. De sugas
emedlertid de distinguerade herrarna; men någon gång ger
438
Den 17 Juli e. ra.
ett oförmodadt fall frän en höjd, fall, som dana vidt och
bredt; en concurs för förskräckliga summor, äfven bland
personer af sådan kategori, alt i förra tider concurs var i
deras språk ett okändt ord; en hastig och hemlig afresa ur
landet, alltför tydliga kännetecken lill hvad som i hemlig¬
het för sig gått; — och allmänheten får för fjorton dagar
det nöjet omtala, att det beklagansvärda underverket, som
ruinerat hundrade familjer, skett genom procentaremagt,
utan annat trolleri. Hvar stod gäldstugan då?
Men deremot får den, som i yttersta nödens stund till¬
gripit den enda hjelp, som erbjöd sig, troligen med de den
nödlidande så ofta gäckande förhoppningar örn förtjenst el¬
ler lycklig utgång på något för handen hafvande före'ag:
den, som verkligen till något sådant behöft medel och blif¬
vit bedragen i sina calculer eller af omständigheterna , ändt-
ligen de obetänksamma och oförsigtiga, slösaren, som aldrig
borde anses för myndig, men, ehuru kand derför, just är
procentarens käraste kund, — dessa blifva gäldstugans säk¬
ra rof; också någongång törhända en och annan öfvergifven
och skeppsbruten ädling eller embetsman, sorn gripes af det
mägtiga procentareskrået, liksom polisen i London fordom
beskylldes gripa vissa superannuerade eller decimerade tjuf-
var för hängningens skull — ”pour faire leur me'tier” —,
för att uppsättas eller insättas till kråkskrämma och hamp¬
spöke för resten. Men hvad är staten, hvad är samhället
dermed belåtet, och procentaren, eller fordringsägaren hvem
som helst, sjelf, om det ej vore för det sistnämnda ända¬
målet, eller för det förr berörda: att pina och pungslå vän¬
ner och anhöriga? Är det ej bättre att förekomma det onda,
än låta det gro upp, äfven i det fallet, då det straff, sorn
är bestämdt orättvist mot den olycklige, skulle kunna anses
förskvldt afden obetänksamme och af dåren? Är han den ende,
som lider, och är han i sjelfva verket den ende ansvarige?
Hade han ej blifvit i sin glädjes dagar med förrädisk frikostig¬
het försedd med penningar och derigenom iståndsalt att ly¬
sa med lanta fjädrar, så hade han troligen ej kunnat narra
de många andra, som, på god tro och i förlitande på hans
skenbara förmögenhet, anförtrodde honom sina besparade
medel. En del af dessa går naturligtvis genast till procen¬
taren, som således alltid blir betäckt för sitt verkliga capi¬
tal, och troligen aldrig lider förlust på mera än ockret, i
hvem vet hvad för kedjeräkningsgrad; men hland dem, som
verkligen lida, som blifva ruinerade, som dö i elände, fin¬
nas enkor och ålderstigna män, redliga medborgare, gamla
statens tjenare, fader- och moderlösa barn. Hafva aldrig
sådanas suckar och rop trängt sig fram till Svenska Rid-
dersmäns öron? Hafva de ej sjelfva och deras anhöriga blif¬
vit någonsin således lidande? Sannt nog, dessa suckar och
rop qväfvas snart af eländet och döden, och orka ofta för
dea kraftlösa jetnmern ej fram; mig tyckes likväl, att jag
Don ij Juli e, ra.
4^9
hört sådana, t. o. ra. sedan min hemkomst. Hade den, som
i första rummet var bedragen, men sedermera oundvikligen
Lief bedragare, ej varit vid handen ledd af sin trogne Me-
phistopheles, procentaren, Herr 5o procent, som litar
på och hotar med gäldstugan, likasom den förre med lielf-
vetet, så hade allt det der eldndet ej timat. Och har då
gäldstugan hulpit i sådana fall? Och, -frågar jag åter, tror
någon uppriktigt, att dessa fall blefvo flera eller färre, om
ej gäldstuga funnes? Om crediten blefve a priori försäkrad,
och derigenom finge ett friskt och helsosamt lif, ej ett så¬
dant som nu, då den endast kan liknas vid en giftig scor¬
pion, som sticker andra och sig sjelf ex posteriore. 1 alla
fall synes man genom gäldstuge-medlet till det högsta sila
myggor och svälja kameler.
Jag frågar öppenhjertigt och öppet hvarje hedervärd
ledamot af Ståndet, om denna målning är sann; är den så,
så är den bedröflig och saken bör hjelpas. Bysättningens
afskaffande tror jag mig hafva bevisat vara åtminstone ej
ett af de minst kraftiga medlen dertill.
Medan jag gjort de föregående allmänna anmärkningar¬
na, har jag ihågkommit ett enskildt fall, som timade här i
hufvudstaden för ej så särdeles länge sedan, och som jag
tycker hör till saken.
En man, af känd skicklighet och conduite, uppehöll
sig med undervisning af ett ej vanligt slag, och hans före¬
tag vann framgång. Han hade en skuld, ej af betydenhet,
men dock sådan, att han ej kunde med ens afbetala den.
Olyckligtvis hade han derför gifvit en i gemen s. k. galg-
sedel; och väl må de så heta: gemene man har ofta högst
gement rätt. Som förmodligen ingen af H. 11. o. Ad. lärer
veta, hvad en dylik sedel betyder, får jag säga, att det lä¬
rer vara en sådan, som medför execution, utan vidare ma¬
növer; en förmån, orimlig med förbindelser, och som endast
vexlar borde åtnjuta. Han kunde ej betala hela beloppet,
då executionsbeljenten öfverfull honom med Slottscancelli-
balken i hand. Han erbjöd gifva, hvad han kunde och af
sin dagliga förtjenst allt, endast man lemnade honom det
nödvändigaste till födan. Men detta hjelpte ej, det förnöj¬
de ej hans borgenärs lusta, eller dennes fullmägtig, slotts—
cancellibetjenten, eller hvad de numera heta, ty förmodli¬
gen hafva så vigtiga personer också stigit i titulatur; kan¬
hända ock mannen i fråga ej förstod sig på det tecken, som
dessa ordensbröder sägas skola igenkänna, om det lägges
dem i handen, och som lärer hafva den verkan att gälla
för någon tid till den åtalades gunst. Han måste burdus
lemna elever, hus och hem och vandra med sin nya be¬
kantskap den agreabla promenaden öfver röda slussen till
Hornsgatans slott. Detta hände, mina Hrr, i Sveriges christ-
liga land och i Stockholms christliga 'stad, och jag skul¬
le vara frestad att tro, det borgenären var christen med,
44°
Den Juli e. m.
ty gäldenären var af Hebreiska nationen, och dess medlem¬
mar bruka just ej, såsom de rättrogna, hacka ut ögonen på
hvarandra eller sätta hvarandra i bur; men kanhända den
förre var ett helgon ”pär excellence” och gjorde det af
purt religionsnit. Man skulle väl beskedligt och förnuftigt-
vis kunna invända, hvarföre mannen gaf en dylik sedel;
men troligen lärer han ej på annat vilkor kunnat få de me¬
del, lian behöfde, och troligen lära ej vederbörande låna ut
penningar emot någon annan förbindelse; man lärer nog få
gifva en sådan och få 5o proc. afdragna till på köpet. Man¬
nen förlorade sitt Uppehälle, och om eller huru han räd¬
dat sig, känner jag ej. Galdstugan säges vara skammens
boning, och att skammen skall afskräcka och tvinga. Dy¬
lika exempel, och jag har hört sägas de skola ej vara säll¬
synta, göra den skamlig, — jo visserligen, men t. o. m. ne¬
drig och afskyvärd; men om detta rörer lagstiftaren, bor¬
genären eller gäldenären, lemnar jag derhän. En sådan in¬
rättning har jag likväl ej hört omtalas bland vildar, hed¬
ningar och Turkar.
Tiden och min okunnighet om ämnets detailler tillåta
mig ej vidröra en mängd af abuser, som skola äga rum vid
dylika executionsmål, såsom det ofvannämnda förhållandet,
att Slottscancelli-herrarna äro fullmägtige eller ägare af se¬
del och utslag och således exequera i sin egen sak, m. fl.;
— följderna deraf för den trängde gäldenären äro påtagli¬
ga. Men jag kan ej underlåta att göra ett par hastiga an¬
märkningar vid hvad jag nyss hörde undfalla en hedervärd
talare; jag önskade tiden tilläte mig följa dem till botten.
Bland mägtiga skäl för bysättningens helsosamhet var det,
att densamma vore en ärkegaranti för Bankens discontverk.
Det var ju att taga oss alla på det ömma; adieu med he¬
la motionen och Utskrs betänk., återremiss! Sjelfva skä¬
lets kraft i en fråga, som rörer medmenniskors välfärd
och en allmän rättsprincip, behöfver jag ej upptaga till
pröfning; föga sådan torde behöfvas för att visa hvad
bistånd disconten verkligen hemtgt af galdstugan och af
dess beprisade fruktan. Jag kan visst ej ingå i verkets
mystiska helgedom och göra en oratorisk buse deraf, ty jag
har ej någonsin beträdt ens dess yttre trappsteg; men jag
tycker mig likväl temligen klart inse, att discontens säker¬
het är ställd på helt andra principer, än den panegyriserade
gäldstugans ”robur &C securitas,” och närmar sig vida mer
till den omförmälda Nordamerikanska. Att disconten lidit
så föga förluster, medan individer, som annars väl nog
veta akta sina interessen, och som ofta bysätta eller com-
promissera, lidit stora, bevisar just för min sats; och det
är hugneligt, att dess direktion dirigerat väl och tager en
verklig säkerhet a priori. Eri besynnerlig compliment var
den, sora talaren tilldelade Bikéts embets-och tjenstemanna-
corps.
Den 17 Juli e. m.
44*
corps. Den tycktes falla sig så, som om den hälsosamma
fruktan för gäldstugan var basen, som uppehälle en särde¬
les ”esprit” och hederskänsla bland dess ledamöter, och för¬
orsakade, att disconten förlorat minst, af det lilla den för¬
lorat, på dem. Nu inser man ju klarligen gäldstugans mo¬
raliska, ja chevalereska kraft: lefve gäldstugan! Jag skulle
hafva trott denna utmärkta hederskänsla bos Rikets civila
och militära män och denna följd hafva härflutit från en
helt annan källa och minst afgifva bevis för bysättningens
billighet, laglighet eller nödvändighet, utan tvärtom på dess
onödighet. Hvad kraft, som af dylika argumenter kan dra¬
gas, undfaller visst ej Utsk., som redan visat sig följa så
sunda principer i detta ämne. Men jag, för min del, är,
såsom jag sagt, numera så godt som en främling i mitt eget
land och har der mycket att lära; jag hoppas likväl, att
H. R. o. Ad. har benäget öfverseende med de misstag och
felsteg mot former eller annorlunda, jag kunnat begå un¬
der mitt första tal i detta hus.
Jag voterar för Hr Frih. Kantzous motion således, att
alla gäldenärer, utom de erkändt bedrägliga, blifva hädan¬
efter fria från bysättning. Jag anhåller, att mitt yttrande
må få åtfölja återremissen.
Remitterades till LagUtsk. i sammanhang med Utsk:s i
dag återremitterade betänk. N:o 62.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. % till 10 på aftonen.
Iii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe*
Tisdagen den 22 Juli 1834*
Plenum kl. 9 f. m.
Företogs val af 21 ledamöter och 6 suppleanter uti För¬
stärkta StatsUtsk., och befunnos, vid valförrättningens slut,
hafva blifvit utsedde
till ordinarie Ledamöter:
N:o 323. Frih. Rosenblad, fullm. Frih. von Liewen, Gust.
Rutger iii röster
32g. ,, Adlerbeth, Jacob ii3 —
382. ,, Franc Sparre, Bengt Erland . .112 —
gi. Hr Mörner, Carl Stellan 112 —
r5io. „ Drakenhjelm, fullm. Gr. Sparre,
Gust. Adolph 112 —
792. „ Lagerhjelm, Pehr 174 —
9 H. 56
Den 11 Juli.
0
0
OJ
OJ
|
Hr
|
Hammarhjelm, Carl Fredrik. . .
|
114 röster
|
1113.
|
|
Treffenberg, fullm. Gr. v. Rosen,
|
|
|
|
Axel
|
112
|
|
1191-
|
J?
|
Anckarloo, Dav. Gust
|
112
|
|
!579.
|
5?
|
Lindencrona, fullm. Hr Gyllenhaal,
|
|
|
Carl Henrik
|
111
|
—
|
1925.
|
5?
|
Ehrengranat, fullm. Hr Blomstedt,
|
|
|
Christ. Jacob
|
111
|
_
|
i959.
|
|
von Kraemer, Rob
|
112
|
|
2090.
|
??
|
Adelborg, fullm. Hr af Klercker,
|
|
|
Fredr
|
112
|
_
|
2l5o.
|
5?
|
von Hohenhausen, Mich. Silvius .
|
114
|
|
2l59.
|
5?
|
af Wingårdh, Joh
|
113
|
|
2172.
|
??
|
Lorichs, Carl Fredrik
|
111
|
—
|
2186.
|
5J
|
von Wahrendorff, Anders . . .
|
r7r
|
|
2220.
|
??
|
af Ekenstam, Israel
|
m
|
—
|
2262.
|
JJ
|
Hegardt, Christ. Bernh
|
113
|
|
2275.
|
5J
|
Lefre'n, Joh. Pehr
|
112
|
|
a3og.
|
??
|
af Dalström, Gust. Jacob . . .
|
111
|
|
Sedan lottning till bestämmande af sex ordinarie leda¬
möter och fyra suppleanter blifvit anställd emellan alla dea»,
hvilka erhållit m röster
till Suppleanter:
Nto 366. Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh.
1118. Hr von Weigel, Christ. Ehrenfried
2298. ,, af Billbergh, Joh. Peter . .
a3o5. „ von Sydow, Axel Reinh.. . .
1372. „ Silfverstråle, Gust
1092. „ Leijonmarck, John Adolph . .
ni röster
in —
ni —
ni —
110 —
109 —
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
*