Den 17 Juni e. m.
3oi
förpligtad suppleant under nuvar. förhållanden torde blifva
lika besvärlig, ja, mången gång, i följd af obekantskapen
med den förutgående behandlingen af de ärender, sorn fö¬
rekomma, besvärligare, än det ordinarie ledamotsskapet,
hvadan det är föga sannolikt, att någon större benägenhet
för emottagande af suppleantsplatser komme att visa sig,
än den nu temligen ovanliga för emottagande af de ordina¬
rie utsktsbefattningarna; dels att vid det förhållande, som
hos de andra Stånden sällan eller aldrig, men hos R. o. Ad.
ganska ofta inträffar, att nemi. ordinarie utsktsledamot i al-i
lo från riksdagen afreser, svårigheten att erhålla lämpliga
personer icke blott till ordinarie ledamöter, utan ock till
suppleanter, komme att betydligen ökas, anser Utsk. dessa
flerahanda olägenheter vid verkställigheten af ifrågavarande
förslag hindra detsammas antagande.
Och då Utsk. i öfrigt föreställer sig, att om det cor-
rectiv, som i R. o. Ad:s ordningsstadga finnes föreskrifvet
emot utsk:sledamöters försumlighet, nemi. af anmälan hos
Ståndet samt derpå följande pliktfällning, vid alla tillfallen
utan undseende begagnades, det af motionären åsyftade än¬
damålet derigenom skulle vinnas, har Utskottet
icke ansett sig böra Hr Cederschjölds motion om val till
suppleanter för R. o. Ad:s ledamöter i Utsk. med sitt till¬
styrkande understödja.
Hvilket dock allt till H. R, o. Ad:s egen ompröfning
vördsamt öfverlcmnas. Stockholm d. 11 Juni 1834.
På RiddarhusUtskottets vägnar
H, F. Strömfelt,
W. F. Dalman.
Lades på bordet.
Upplästes åtskilliga från de öfriga RiksSt. ankomna prot.-
titdr., nemi. från PresteSt. af d. 3o sisth Maj samt d. 2, 5
och 9 dennes, från BorgareSt. af d. g och 12 dennes samt
från BondeSt. af d. g och 12 dennes,
Lades till handlingarna.
IL R. o. Ad. åtskiljdes kl, \ till 8 e. m.
In fidem protocotli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 20 Juni 1834*
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 2tne prot.-utdr. för d. 17 dennes c. ni.
Öppnades Hrr Electorers lista till återbesättande af nå-
3o4
Den 20 Juni f. m.
dra varor, så att den icke måtte kunna förändras utan R.
St:s samtycke. I händelse af återremiss anhåller jag, att
dessa anmärkningar må till Utsk. åtfölja.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag kan för min
del icke annat än gifva ganska mycken vigt åt de anmärk¬
ningar, sorn af Hr Stuart och Gr. Horn blifvit framställda.
Den förra anmärkningen har vedan varit föremål för dis—
cussion inom Utsk., som varit ganska benäget att ändra det
uttryck, sora förekommer i den gamla och äfven i den
nya redactionen blifvit bibehållet, nemi. ”husbehofsbränne-
rimedlen,” hvilket Utsk. ansåg olämpligt, om Utsk. icke
fruktat, att tidpunkten icke skulle vara inne att göra det
under denna riksdag, enär här, måhända mera tydligt än
någonsin, uttryckt sig en mening för husbebofsbrännirigen,
hvilket föranledde Utsk:s fruktan, att ett redactionsförslag
med den anmärkta förändringen icke skulle komma att till
grundlagsenlig behandling antagas. Detta var enda skälet
inom Utsk., som gjorde, att förändringen icke skedde, för
hvilken Utsk. i allmänhet och jag enskild var ganska myc¬
ket böjd. Jag opponerar mig således icke emot, alt Utsk:s
inemor. återgår till Utsk., i händelse Ståndet förenar sigom
den anmärkning, Hr Stuart framställt. Den andra anmärk¬
ningen, att der rättare borde stå chartae sigillatoe-m e d I e n
än afgiften, är af så ringa vigt, att om §:n i alla fall ic¬
ke skulle undergå ändring, någon återremiss i anledning
deraf icke borde äga rum. Den sista af Gr. Horn gjorda
anmärkningen har icke varit föremål för discussion inom
Utsk. Jag erkänner, att den har mycken vigt; men jag
hemställer till deri ädle Gr. sjelf, om en så stor förändring i
grundlagen borde af ConstitUtsk. föreslås, innan frågan så¬
som princip mera varit föremål för Ståndens bedömande.
Jag tror, att den princip, som Hr Gr. vill hafva consigne-
rad i grundlagen, och hvilken jag för min del gillar, bör
först vara uttalad inom Representationen. Sker det, om
man inom Stånden förenar sig om sådana anmärkningar,
som innefatta, att tullen på spannmål bör vara fix, tror jag,
att Utsk. med beredvillighet skall gå Ståndens önskan till
mötes. Den frågan har likväl varit så mycket con testerad,
att det torde vara nödigt, att principen inom Stånden först gör
sig fullt gällande, innan Utsk. föreslår förändringen, emedan
i annat fall följden skulle blifva den, att, med ogillande af
redactionsförändringen rör:de bestämda spannmålstullen, det
gamla, oegentliga ordet ”landt-tull” komme att stå qvar,
enär redaclionsförslaget i sin helhet ogillades. Detta är skä¬
let, hvarföre jag önskat, att principen måtte blifva allmänt
uttryckt genom återremiss till Utsk., innan redactionsförän¬
dringen framslälles.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag får äfven till—
kän-
Den 17 Juni e. m.
3ot
förpligtad suppleant under nuvar. förhållanden torde blifva
lika besvärlig, ja, mången gång, i följd af obekantskapen
med den förutgående behandlingen af de ärender, som fö¬
rekomma, besvärligare, än det ordinarie ledamotsskapet,
hvadan det är föga sannolikt, att någon större benägenhet
för emottagande af suppleantsplatser Lomme att visa sig,
än den nu temligen ovanliga för emottagande af de ordina¬
rie utsktsbefattningarna; dels att vid det förhållande, som
hos de andra Stånden sällan eller aldrig, men hos R. o. Ad.
ganska ofta inträffar, att nemi. ordinarie utsktsledamot i al->
lo från riksdagen afreser, svårigheten att erhålla lämpliga
personer icke blott till ordinarie ledamöter, utan ock till
suppleanter, komme att betydligen ökas, anser Utsk. dessa
flerahanda olägenheter vid verkställigheten af ifrågavarande
förslag hindra detsammas antagande.
Och då Utsk. i öfrigt föreställer sig, att om det cor-
rectiv, som i R. o. Ad:s ordningsstadga finnes föreskrifvet
emot utsktsledamöters försumlighet, nemi. af anmälan hos
Ståndet samt derpå följande pliktfällning, vid alla tillfällen
utan undseende begagnades, det af motionären åsyftade än¬
damålet derigenom skulle vinnas, har Utskottet
icke ansett sig böra Hr Cederschjölds motion om val till
suppleanter för R. o. Ad:s ledamöter i Utsk. med sitt till¬
styrkande understödja.
Hvilket dock allt till H. R. o. Ad:s egen ompröfning
vördsamt öfverlämnäs. Stockholm d. 11 Juni 1834.
På RiddarhusUtskottets vägnar
H. F. Strömfelt.
W. F. Dalman.
Lades på bordet.
Upplästes åtskilliga från de öfriga RiksSt. ankomna prot.-
ntdr., nemi. från PresteSt. af d. 3o sisth Maj samt d. 2, 5
och 9 dennes, från BorgareSt. af d. g och 12 dennes samt
från BondeSt. af d. 9 och 12 dennes.
Lades till handlingarna.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 8 e. m.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 20 Juni 1834.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 2tne prot.-utdr. för d. 17 dennes e. nt.
Öppnades Hrr Electorers lista till återbesättande af nå-
3oa
Den 20 Juni f. m.
gra lediga platser i Utsk:n, och befunnos hafva blifvit uU
sedde till ledamöter i
BevillningsUtskottet:
efter Hr Sandelhjelm, Paul,
JNT:o 76 Frih. Kruse af Verchou, fullm. Hr Tham , Wolrath}
BancoUtskottet:
efter Frih. Reuterskjöld, Axel Didrik, och Hr von Troil,
Emil,
N:o 302 Frih. Franc Sparre, Bengt Erland, och
N:o 215g Hr af Wingård, Joh. Didr.;
Allm. Besv.- och Oecon.Utskottet:
efter Hr von Wahrendorff, Martin,
R:o 1939 Hr Silfverstolpe, David Ludvig;
Riddar husUtskottetJ
efter Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.,
N:o 2006 Hr Sandels, Claes Samuel,
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Expcd.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelse?
till K. M., nemi.:
JV:o 5o. ang:de en lagförklaring, rör:de förvandling af
sådana böter, som äro målsägandens eller angifvarens ensak;
N:o 5i. ang:de angelägenheten af förbättring och ut^
vidgning af några länshäkten;
N:o 52. ang:de åtskilliga af K. M. utfärdade lagförkla-,
ringar.
Uppå begäran af Hr Tham, Wolrath, Frih. von
Albedyhl, Cari Gust., samt Hr Rothlieb, Carl Fre¬
drik, blefvo Constit.Utsk:s nedannämnda d. 5 och 17 dennes
e. m. på bordet lagda memorial ånyo lagda på bordet, nemi.:
N:o 8. ang:de Riksd.fullm. Bengt Gudmundssons anmärk-
ningsanledn. vid rådgifvande åtgärden till resolutionen på
R. St:s underd, framställning, iör:de Halländska kyrkohem¬
manet! ;
N:o 9. ang:de Riksd,fullm. Bengt Gudmundssons anmärk-
ningsanledn. i fråga om ett Halländskt kyrkohemman;
N:o 10. ang:de Ilr W-F. Dalmans anmärkn:sanledn. med
afseende å förslaget till lag för Banken;
Pf:o t!. arig;de fullbordad granskning af de i Statsrådet
förda protocoll;
N:o 12. ang:do StatsUtsk:s ytterligare anmärkn:sanledn.
i fråga oin Gardesreg:ternas aflöningsstater,
Inyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 17 dennes e. m. på bor¬
det lagda mentor. N:o ?3 med förslag till ändring i 29 §.
Reg.F.
Uppå derom framställd propos. blef det af Conslil.Utsk.
D e n 20 Juni {. m.
3o3
uppgjorda förslag till förändring i 29 §. Reg.F. af R. o. Ad.
godkandt till den behandling, 56 §. Reg.F. föreskrifver.
Föredrogs ånyo Constit.Utsk:s d. 17 dennes e. m. på
bordet lagda raemor. N:o 14 med förslag till en redaetions-
ändring i 60 §. Reg.F.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag gillar visserligen, för min
del, den redactionsförändring, Constit.Utsk. föreslagit af ifrå¬
ga var. grundlags-§ ; men jag hade önskat, att Constit.Utsk.,
då det företog sig att omredigera denna §, äfven ändrat några
andra deri förekommande uttryck. Lika med många andra
ledamöter af detta Stånd hade jag hoppats, att man vid den¬
na riksdag skulle kunna förbereda den i moraliskt och stals-
ceconomiskt hänseende lika skadliga husbehofsbrännvinsbrän-
ningens afskalfande. Het betänk., ang:de brännvinsbrännin¬
gen, som i dag till RiksSt inkommer, visar dock, att des¬
sa förhoppningar, åtminstone icke för närvar., kunna reali¬
seras. Emedlertid anser jag, att något likvist skulle vara
gjordt för detta ändamål, om ordet: h usbehofs brä 11 n er i
komme att försvinna ur våra grundlagar. Jag tror derföre
ifrågavar. § böra erhålla följande förändrade lydelse: "Till
'’dessa sednaie räknas tull- och accismedlen, postmedlen,
"ehart* sigillatae-medlen, brännvinsbränningsafgiften
"samt hvad R. St. dessutom särskildt hvarje riksdag såsom
"bevillning sig åtaga” o. s. v. Jag anser det vidare vara
bättre att begagna uttrycket: ehart* s i g i 11 a t *-m ed I e n
i stället för ehart* si g i 11 a t ae-a fg ift en , sedan någon
ehart* sigillat*-afgift numera icke existerar, utan alla expedi¬
tioner och andra skrifter skola antingen vara skrifna på el¬
ler belagda med stämpladt papper. På grund af hvad jag
sålunda anfört anhåller jag örn återremiss af Constit.Utsk:s
memor. N:o 14.
Gr. Horn, Claes Fredr.: När fråga uppstått om än¬
dring af 60 §. Reg.F., skulle jag önskat, alt Constit.Utsk.
litet mera noggrannt behandlat ämnet, än sorn skett. Jag
skulle trott, alt Constit.Utsk. kunnat tänkt sig möjligheten
deraf, att liusbehofsbrännvinsbrännningen någon gång kunde
komma att upphöra; och om det skulle ske, om brännvins¬
bränningen bestämdes efter klokare beräkningar, skulle dess
beskattning icke komma att utgöra en bevillning efter hvad
60 §. RegF. afsett. Jag skulle derföre önska, att orden:
"h usb e ho fsbrän n eri med 1 en” måtte utbytas mot or¬
den: "afgiften för b r ä n n v i n s b r ä n n i ng s r ä 11 i ghe t e n i
landet. För öfrigt kan jag icke inse, hvarföre Constit.¬
Utsk. bibehållit den skiljaktiga rättigheten, Regeringen hit¬
tills haft sig förbehållen, att höja och minska tullen på in-
och utgående spannmål, Om vi skola komma till kloka
spannmålslagar, ser jag icke, hvarföre man icke kan bestäm¬
ma tullen å spannmål efter samma princip som på alla an¬
3o4
Den 20 Juni f. m.
dra varor, så att den icke måtte kunna förändras utan R.
St:s samtycke. I händelse af återremiss anhåller jag, att
dessa anmärkningar må till Utsk. åtfölja.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag kan för min
del icke annat än gifva ganska mycken vigt åt de anmärk¬
ningar, sorn af Hr Stuart och Gr. Horn blifvit framställda.
Den förra anmärkningen har redan varit föremål för dis—
cussion inom Utsk., som varit ganska benäget att ändra det
uttryck, som förekommer i den gamla och äfven i den
nya redactionen blifvit bibehållet, nemi. ”husbehofsbränne-
rimedlen,” hvilket Utsk. ansåg olämpligt, om Utsk. icke
fruktat, att tidpunkten icke skulle vara inne att göra det
under denna riksdag, enär här, måhända mera tydligt än
någonsin, uttryckt sig en mening för husbebofsbrännirigen,
hvilket föranledde Utsk:s fruktan, att ett redactionsförslag
med den anmärkta förändringen icke skulle komma att till
grundlagsenlig behandling antagas. Detta var enda skälet
inom Utsk., som sijorde, att förändringen icke skedde, för
hvilken Utsk. i allmänhet och jag enskild var ganska myc¬
ket böjd. Jag opponerar mig således icke emot, att Utsk:s
memor. återgår till Utsk., i händelse Ståndet förenar sig om
den anmärkning, Hr Stuart framställt. Den andra anmärk¬
ningen, att der rättare borde stå chartae sigillatae-m e d 1 e n
än afgiften, är af så ringa vigt, att om §:n i alla fall ic¬
ke skulle undergå ändring, någon återremiss i anledning
deraf icke borde äga rum. Den sista af Gr. Horn gjorda
anmärkningen har icke varit föremål för discussion inom
Utsk. Jag erkänner, att den har mycken vigt; men jag
hemställer till den ädle Gr. sjelf, om en så stor förändring i
grundlagen borde af ConslitUtsk. föreslås, innan frågan så¬
som princip mera varit föremål för Ståndens bedömande.
Jag tror, att den princip, som Hr Gr. vill hafva consigne-
rad i grundlagen, och hvilken jag för min del gillar, bör
först vara uttalad inom Representationen. Sker det, om
man inom Stånden förenar sig om sådana anmärkningar,
som innefatta, att tullen på spannmål bör vara fix, tror jag,
att Utsk. med beredvillighet skall gå Ståndens önskan till
mötes. Den frågan har likväl varit så mycket conlesterad,
att det torde vara nödigt, att principen inom Stånden först gör
sig fullt gällande, innan Utsk. föreslår förändringen, emedan
i annat fall följden skulle blifva den, att, med ogillande af
redactionsförändringen rörtde bestämda spannmålstullen, det
gamla, oegentliga ordet ”landt-tull” komme att stå qvar,
enär redaclionsförslaget i sin helhet ogillades. Detta är skä¬
let, hvarföre jag önskat, att principen måtte blifva allmänt
uttryckt genom återremiss till Utsk., innan redactionsförän¬
dringen framsläiles.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag får äfven till—
käti-
Den ao Juni.
3o5
kännagifva, att den anmärkning, Hr Stuart framställt, varit
föremål för öfverläggning och uppmärksamhet inom Utsk.,
men, så vidt jag kan minnas, icke förrän expeditionen var
justerad, då vi, eller åtminstone jag, beklagade, att det ic¬
ke dessförinnan blifvit cbserveradt, men tröstade mig der¬
med, att återremiss inom Stånden kunde beslutas och rät¬
telse derigenom vinnas. Jag finner så mycket mindre be¬
tänkligt att utbyta orden: ”h us be hofsbr ä n n er i m edl e n”
mot orden: brännvinsbränningsafgift, som det sed¬
nare uttrycket icke hindrar bibehållandet af husbehofsbrän-
ningsafgil ten, enär detta, såsom lägre begrepp, subsumeras
under begreppet: brännvinsbränningsafgift. Hvad den an¬
dra anmärkningen af Hr Gr. Horn angår, är den af ganska
vigtig beskaffenhet och har icke varit påtänkt i Utsk., samt
torde lämpligast böra behandlas utan sammanhang med ifrå-
gavar. redactionsförslag, emedan det kunde hända, att, örn
den antoges af alla 4 Stånden, den likväl blefve ogillad af
andra Statsmagten, hvarigenom hela redaclionsförändringen
ginge förlorad. Jag skulle derföre: önska, att härom väck¬
tes en särskild motion, måhända af Gr. Horn sjelf, på det
målet måtte få en särskild behandling, oberoende af det nu
ifrågavarande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuru jng med Hr
Stuart och Hr Gr. Horn är af den tanke, att redactionen
i 60 §. Reg.F i afseende på husbehofsbränningen borde än¬
dras på sätt, som dessa Hrr trott vara riktigast, anser jag
likväl en sådan anmärkning, som den nu gjorda, icke kun¬
na föranleda till återremiss af Constit.Utsk:s närvarande för¬
slag. Den innefattar nemi. en ändring i grundlagen, och
81 §. Reg.F. föreskrifver: "Ej må frågor derom uti Stån¬
dens plena väckas.” Derföre tror jag, att Hr Gr. o. Landtm,
icke kan framställa proposition till återremiss i anledning af
en så beskaffad anmärkning, som den nu gjorda; ty frågan
kan ej uti plenum väckas, utan skall, enligt samma 81 §., i
Constit.Utsk. anmälas. Frågan kan visserligen äfven af Con-
stit.-Utsk. väckas vid granskning af grundlagarna, och, på
det sättet framställd, skall den för mig vara välkommen;
men jag tror, att man för ändamålets vinnande icke får be¬
gagna ett medel, som icke finnes i grundlagen medgifvet.
Jag yrkar likväl återremiss af memor., men på en annan
grund. Utsk. har nemi. ändrat orden: salu-accisen till
accismedel, utan någon slags dertill uppgifven orsak; och
då jag icke kan finna skälen till denna förändring, anhål¬
ler jag om återremiss, på det Utsk. må uppgifva grunden
till densamma. Örn nu återremiss på grund häraf beviljas,
och Utsk. skulle finna några andra ändringar uti redactio¬
nen af ifrågavar. §. nödiga eller nyttiga, ser jag icke hinder
för Utsk. att, till följd af dertill inom IJtsk. gifven anled-
8 H 39
Den 20 Juni.
ning eller enskilda riksdagsmäns motioner, inkomma med
annat förslag till redaction af ifrågavar. §. Jag förnyar min
anhållan om återremiss, fastän jag tror, att de förut anför¬
da anmärkningarna icke kunna till Utsk. remitteras.
Hr Tham, Wolrath: Såvida den anmärkning, Frih.
Palmstjerna gjort i afseende på den här föreslagna förän¬
dringen af uttrycket: husbehofsbrännerirned1 en , skall
blifva gällande, lärer samma anmärkning äfven komma att
gälla i afseende på hvad Gr. Horn yttrat om tullen på in¬
kommande och utgående spannmål; ty derom har ingen mo¬
tion blifvit väckt, och lärer således i detta fall ej heller nå¬
gon förändring genom återremissen kunna äga rum. Skulle
åter Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. finna, att återremiss
i begge dessa fall kan äga rum, anhåller jag blott att få
yttra några ord. Ehuru jag icke tror, att husbeliofsbränn-
vinsbränningen är så nära sitt fall, som andra önska, och
ehuru jag skulle motsätta mig husbehofsbränningens upphö¬
rande, tror jag likväl, att det i närvar, fall icke skulle nå¬
gonting betyda, om der, i stället för husbehofsbränne-
rimedel, komme att stå bran n v inst i 11 ver k ningsme-
del, ty det hindrar ej, att husbehofsbränningen kan fort¬
fara. Hvad åter angar Gr. Horns anmärkning om tullen
på inkommande och utgående spannmål, att nemi. R. St.
skulle bestämma den, så att den icke finge höjas eller sän¬
kas emellan riksdagarna, måste jag motsätta mig denna åsigt.
Reg.F. stadgar, att K. M. icke äger rättighet att höja tul¬
len på annat än spannmål, men Reg.F. hindrar icke att
minska tullen på andra varor. Om åter det skulle vara K.
M. förbjudet att höja tullen på spannmål, skulle sådant kun¬
na hafva de mest menliga följder för landet. Vi hafva er¬
farenhet af, att det ena året gifver en rik skörd och det an¬
dra en liten, hvarefter spannmålstullen måste lämpas, såvi¬
da icke landet skall lemnäs åt sitt öde att svälta ihjäl. För¬
hållandet kan icke vara lika med spannmål och colonial-
varor. A sådana varor må R. St. gerna bestämma tullen
huru högt som helst, men icke å sådant, som rörer den fat¬
tiga classen af medborgare, hvilken Regeringen blefve hin¬
drad att hjelpa genom ett sådant stadgande, som skulle
lända till förebråelse och icke välsignelse öfver lagstiftnin¬
gen. I händelse af återremiss anhåller jag, att dessa an¬
märkningar må få åtfölja.
Gr. Horn: Jag kan icke gilla den anmärkning, som
blifvit väckt mot formen för behandlingen af detta mål.
Jag tror nemi. icke, att 8i §. Reg.F. kan så förstås, som
Frih. Palmstjerna velat tyda densamma. Förslag till än¬
dring af 6o §. Reg.F. är redan i behörig ordning väckt,
och sedan frågan blifvit väckt, tillkommer det R. St. att
deröfver sig utlåta och göra de ändringar, sorn R. St. anse
lämpliga; och jag tror således, att hvarje ändring, man skulle
Den ao Juni.
önska i 60 §., hafva R. St. sig tillåtet att göra, och att det
således icke kan komma i fråga att göra någon inskränkning
uti en representants yttranderätt i detta ämne. Man har ve¬
lat anse frågan om sjötullen af farlig beskaffenhet, och en
ledamot har ansett det vådligt, om R. St. skulle bestämma
en fix spannmålstull. Samme värde ledamot har upplyst, att
K. M. äger att nedsätta tullen, och genom denna rättighet
att nedsätta tullen, som är K. M. förvarad, tror jag, att vi
kunna anse oss tryggade mot faran af hungersnöd. Men jag
skulle önska, att en sann princip i afseende på spannmåls¬
tullen måtte göra sig gällande inom administrationen, så att
hvarken någon höjning eller sänkning i tullen måtte äga
rum; ty jag tror, att en fixerad spannmålstull skulle vara
förmånligast för landet och säkrast förekomma både brist
och öfverproduction, emedan derigenom en ändamålsenlig
spannmålshandel kunde etableras, hvilket nu icke kan ske,
då köpmännen icke kunna göra några säkra beräkningar,
enär K. M. i anledning af möjligen falska, möjligen sanna
rapporter, men likväl till följd af en sådan rädsla för lan¬
det, som måhända kan vara mindre grundad, så hastigt kan
nedsätta eller höja tullen, att handlande, som lagt sig på en
större rörelse, kunde blifva ruinerade, eller ock göra en allt¬
för stor vinst på landets bekostnad. Jag Skulle således ön¬
ska, att tullen på spannmål måtte behandlas lika med ali
annan tull; och om R. St. vilkorligen lemnade Regeringen
rättighet att vid vissa högst vigtiga fall förändra den, ser
jag icke, att den minsta våda i ett eller annat afseende
kunde uppstå. Man kunde på förhand bestämma, att när
spannmålspriset på de mest besökta handelsplatserna höjde
eller sänkte sig till ett visst belopp, vore Regeringen aucto-
riserad att höja eller sänka tullen; och jag skulle tro, att
Regeringen sjelf önskar gifva all möjlig stabilitet i detta af¬
seende. Om derföre ett stadgande, på sätt jag nu föresla¬
git, klefve uttryckt i grundlagen, tror jag, att man tagit
ett stort steg för att bereda framgång af den länge väntade
och af behofvet högt påkallade lagstiftningen af en fix spann¬
målstull. Jag vidblifver således min anhållan, att, om åter-
remiss beslutas, äfven dessa anmärkningar måtte få gälla så
mycket, som R. o. Ad. anser dem böra gälla.
Hr von Troil, Emil: I händelse, såsom jag förmo¬
dar, återremiss beslutas, tror jag icke, att något grundlags-
enligt skäl hindrar, att de gjorda anmärkningarna fä åtföl¬
ja densamma, såvida Ståndet godkänner dem såsom dess ge¬
mensamma tanke. Det står visserligen uti 81 §. Reg.F., att
frågor 0111 ändringar i grundlagen icke må uti Ståndens
plena väckas, utan att de anmälas hos R. St:s vid hvarje
riksdag valda Conslit.Utsk.; men fråga om ändring af denna
5. är icke inom Ståndet väckt, utan den är från Constit.-
Utsk. till Stånden inkommen, och i sådan händelse tror jag,
3oS
D c 11 jo J u n i.
alt hvarje Stånd är obetaget att framställa sina anmärknin¬
gar emot förslaget och att återremittera detsamma med de
anmärkningar, som Ståndet förklarar utgöra dess gemen¬
samma tanka. Så förklarades grundlagen åtminstone af sed-
naste riksdags Landtm., som i allmänhet förstod att så ut¬
öfva sitt kall , att håda Statsmagterna funno sig nöjda der¬
med. Vi torde erinra oss de långa discussionerna om tryck¬
frihetslagen förra riksdagen, hvarvid det afgjordes, att alla
anmärkningarna skulle åtfölja återremissen såsom Ståndets
gemensamma tanka.
För den begärda återremissen får jag yterligare anföra
ett skäl. Constit.Utsk. har med det framställda förslaget
icke åsyftat någon förändring i närvar, förhållanden, utan
endast velat göra redactionen mera städad. Utsk. har er¬
känt, att den närvar, redactionen icke gifvit anledning till
någon misstolkning; men något sådant kunde likväl uppstå
af de sista orden uti nya redactionsförslaget, hvarest står:
”tullen å inkommande och utgående spannmål.” I närvar,
redaction står: ”stora sjötullen,” hvilket är antaget be¬
tyda detsamma som gränstullen; men då der nu står:
”tullen å inkommande och utgående spannmål,”
kunde man mena spannmål, som föres till stad från landet
eller från det ena landskapet till det andra. Jag tror der¬
före, att det bör heta: ”tullen å till Riket inkomman¬
de, eller derifrån utgående spannmål;” för hvilken
ändring jag anhåller om propos. till återremiss af mentor.
Frih. Ehrenborgh: Jag borde kanhända icke yttra
mig i denna fråga. Det är Hr Gr. o. Landtm., som skall
bestämma, huruvida Frih. Palmstjernas anmärkning är rik¬
tig, eller icke. Om Landtm, tror sig böra vägra propos. till
återremiss, men Ståndet yrkar den, kommer denna fråga
att gå till Constit.Utsk., och det vore kanske endast der,
jag borde yttra mig; men jag kan dock icke afhålla mig
ifrån att yttra mig här såsom enskild man, utbedjande mig,
att R. o. Ad. deråt ville lemna den uppmärksamhet, mitt
yttrande förtjenar. Jag kan icke föreställa mig, att det va¬
rit grundlagsstiftarens mening att inskränka R. St:s rättig¬
het till hvart enda ord, Utsk. föreslagit. Jag är af den öf¬
vertygelse, att ett Constit.Utsk. kan föreslå en redaction uti
en §, som fordrar en jemnkning uti en annan §, och om den
princip skulle göra sig gällande, som Frih. Palmstjerna fram¬
ställt, fruktar jag, att man skulle fråntaga R. St. rättighe¬
ten att rationelt pröfva förslaget. Detta yttrar jag såsom
enskild riksdagsman. Jag kan ej veta hvilken mening till—
styrkes af Constit.Utsk. Jag har gjort mig det begrepp om
meningen i 56 §. Reg.F., att alla sådana betänk:n kunna
återremitteras, hvilka innehålla frågor, som kunna ytterli¬
gare granskas och jemnkas. Detta memor. kan ytterliga¬
re granskas och jemnkas, och det är på denna grund, jag
anser detsamma kunna till Conslit.Utsk. återremitteras, så-
Den 10 Juni.
3og
vida Ståndet samfäldt förenar sig om de framställda an¬
märkningarna.
I sjelfva saken anhåller jag alt få redogöra, hvarföre
man begagnat uttrycket: accismedlen i stället för: salu¬
accis. Man har gjort det derföre, att, om någon annan
bevillning skulle antagas under namn af accis, något hinder
derför icke mätte uppstå af uttrycket i denna §. Constit.-
Utsk. har föreställt sig, att grundlagen bör innehålla så all¬
männa ordstallningar, att den icke hindrar ändringar i civil —
och oeconomiska lagen. Detta Lar varit skälet, hvarföre man
utbytt ordet saluaccis mot accis medel, som skulle inne¬
fatta ali annan accis, som framdeles kunde komma att såsom
bevillning utgå. Att man valt ordet: tullen, i stället för
stora sjötullen, har varit föranledt af det skälet, som Hr v.
Troil yttrat, att i stora sjötullen ingått äfven gränstullarna, och
man ansåg det olämpligt att gifva namn af sjötull åt det,som äf¬
ven innefattade landttull, nemi. gränstullen mot Norrige och
Ryssland. Hvad Hr Cederschjölds anmärkning beträffar, att
det var efter justeringen af memor., som fråga inom Utsk.
uppstod om förändring af uttrycket: h usbe h ofsbrä n n eri-
m edlen, får jag bedja att få erinra, att det var under ju¬
steringen, som denna fråga väcktes, och att, ehuru det icke
inflöt i prot., att denna fråga var under discussion, det lik¬
väl var en tanke, som åtskilliga ledamöter delade med mig,
alt i redactionsförslaget sätta brännvinsbränningsafgift
i stället för h u s b e ho fsbr ä n n er i m ed el, hvilken likväl
möttes med motstånd af andra ledamöter, som trodde, att
man, särdeles vid denna riksdag , borde hafva mycken betänk¬
lighet vid att borttaga ett uttryck, som tycktes hafva gjort
sig gällande till motsats mot fabriksbränningen.
Hvad slutligen angår den yttrade tanken, att det skulle
vara vådligt, om Regeringen icke ägde rättighet att höja och
sänka tullen på spannmål, ber jag få förklara, att jag säkert
blir den siste, som tillstyrker att fråntaga K. M. sådana rät¬
tigheter, som jag anser böra tillkomma Regeringen för att
skydda Sveriges välstånd; men jag tror, att ifrågavar. rät¬
tighet, långt ifrån att vara välgörande för landet, tvärtom
är ganska skadlig för detsamma, och jag anser det vara ett
af de svåraste åligganden för rådgifvarne att säga, när tul¬
len bör höjas eller sänkas. Erfarenheten har visat, att med
största beredvillighet å rådgifvarnes sida, hafva de likväl
misstagit sig i detta fall; men jag kan icke tillräkna dem
det, emedan de omöjligen kunna förutse, hvart det skall le¬
da. Jag tror, att innan vi erhålla en fix tull på spann¬
mål, kunna vi ej komma till någon säker spannmålshandel,
och jag skall derföre med nöje arbeta för att vi må komma
på den punkt, att tullen på spannmål icke må kunna för¬
ändra sig, emedan det ar det enda sätt, hvarigenom Sveri¬
ge kan komma att mäta sig med andra nationer i oecono-
3io
Den ao Juni.
miskt välstånd. I öfrigt öfverlemna!- jag till Hr Gr. o. Landtm,
att afgöra i frågan om återremiss.
Frih. Palmstjerna: Det är icke för att vidare påyrka
min mening angående återremissen, som jag begärt ordet,
ty nied fullt förtroende till Hr Gr. o. Landtnäs upplysta
omdöme öfverlemnar jag den saken till Hr Gr. o. Landtmrs
afgörande; men jag vill endast råsta uppmärksamheten der¬
på, att jag icke hållit mig till ord, utan verkligen till sak.
Här är begärd en förändring i grundlagen, men icke uti
bela grundlagen, utan uti 60 §. Reg.F., och icke utj hela
denna §., utan endast i uttrycken: sjö- och landttulls-
samt accisafgifterna. Utsk. har icke heller yttrat sig
öfver något annat, än dessa båda saker. Jag för min del
tror, att tu Ilafgifter na och accismedlen äro ganska
långt skiljda från bran n v i n sbrän n in gsmedl en. En för¬
ändring i det ena fället medför icke behof af förändring i
det andra. De hafva ingen annan gemenskap, än att destå
tillsammans i en §., och tager man sig af tulfafgifterna
anledning att väcka fråga om förändring utaf uttrycket:
b u sbehofsbr än n er i medi en , kan man deraf taga sig an¬
ledning att väcka fråga om förändring äfven uti hvad §.
som helst i grundlagen, åtminstone i afseende på skatterna,
och jag kan således icke se, hvad skäl som kan föranleda
till återremiss af memor. för en förändring i berörde afse¬
ende; åtminstone hafva de värda talare, som derför yttrat
sig, icke anfört sådana skäl, som kunnat verka på min öf¬
vertygelse. Saken är likväl i sig sjelf temligen indifferent;
ty om det ena uttrycket står i grundlagen eller det andra
i afseende på brännerimedlen kan vara detsamma, och åter¬
remiss bni' jag, för min del, begärt af annat skäl, som jag
tror dertill bör kunna föranleda.
Gr Horn: Huru nära sambandet emellan de särskil¬
da rubrikerna, som 60 §. Reg.F. upptager på bevillningar,
verkligen kan vara, torde vara lätt bevisligt; ty om man
ville taga bort brännvinsmedlen och göra dem till grund¬
skatt, ser jag ej, att fråga icke kan uppstå på grund af ett
sådant förslag, huruvida icke de öfriga rubrikerna böra för¬
svinna, enär desamma, bestämmande hvad som med bevill¬
ning bör förstås, stå i närmaste sammanhang med hvarandra,
så att, när fråga om endera är väckt, fråga om de öfriga
på samma gång kan uppstå, hvadan jag således icke kan
^ linna Hr Frih. Palmstjernas anmärkning vara grundlagsenlig.
Hvad mitt förslag beträffar, får jag fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att om det, i anledning af Bevilln.-
Utsk:s redan fattade beslut, skulle blifva en nödvändighet
att fixera tullen på spannmål och till följd deraf nödigt att
ändra §., det således vore oriktigt att på förhand ingå i en
redactionsförändring, som inom riksdagens slut måste ånyo
företagas; och jag hemställer derföre, i händelse sådant icke
strider mot Riksd.Ordnts föreskrift, om icke hela frågan om
denna §. kunde 1’å hvila, intilldess frågan om spannmålstul¬
len blifvit afgjord.
Hr Tham: Ganska lifligt återför jag i mitt minne frå¬
gan om spannmålstullen vid sista riksdag. Det var icke då
fråga om ändring af Reg.F:s lydelse i detta fall; men fråga
var alt genom Konung och Ständers gemensamma beslut få
en fix tull på spannmål. Vi hafva nu åter den värde leda¬
mot närvar., som sökte i detta fall införa samma förhållan¬
de här, som råder i England. Huruvida Englands exempel
kan i allo antagas, lemnar jag derhän vid betraktande af
den stora skillnaden, alt då vi sammankomma endast hvart
5:te år, sammanträder Engelska Representationen deremot
hvart år. Emedlertid kom från Regeringen ett förslag i det¬
ta ämne, hvaröfver en committé', hvaruti äfven jag var leda¬
mot, kallades att sig utlåta. Jag erfor här, huru svårt det
var att förena de stridiga interessena. Å ena sidan väckte
roan fråga om att till lägsta grad nedsätta denna tull, och
å andra sidan ville possessionater och ledamöter af PresteSt.
till den grad höja denna tull, att dermed intet ändamål
skulle vinnas. Slutet blef, då ingen medelväg kunde ernås,
att man antog det förslag, som Statssecret. Skogman hade
uppgjort, hvilket, efter min öfvertygelse, innehöll för höga
tullbestämmelser. Detsamma blef grunden för den författ¬
ning, som sedermera utkom och som jag skulle önska icke
undergått någon förändring; roen efter den missväxt, som
året derpå föranledde det ursinniga skriket i journalerna,
ändrade K. M. författningen af denna orsak, eller måhända
af någon annan. Jag nämner detta blott för att visa, huru
svårt det är att bestämma en fix tull; nien jag förenar mig
med Gr. Horn i den anhållan, alt frågan må få hvila, intill¬
dess Bevilln.Utsk. inkommit med betänk., angående tullen
på spannmålen, då jag skulle önska, att den blefve fixerad,
och att den måtte bestämmas vid hvarje riksdag gemensamt
af Konung och Ständer.
Gr. von Fersen, Hans: Jemte det jag instämmer med
den siste talaren och Gr. Horn i den begäran, de framställt,
får jag blott upplysningsvis nämna, att beslut i afseende på
spannmålstullen ännu icke är fattadt uti Bevilln.Utsk., ehu¬
ru förslaget visserligen redan är på afdelningarna beredt.
Det var blott för att rätta det misstag af Gr. Horn, att Be¬
villn.Utsk. redan skulle hafva fattat sitt beslut i frågan,
som jag begärde ordet. Men när jag härförutan lemnatden
upplysning, att Bevilln.Utsk., efter hvad jag förmodar och
hoppas, snart skall vara i tillfälle att inkomma med sitt be¬
tänk. i ämnet, får jag instämma uti Hr Gr. Horns anhållan
och begära, att, i händelse återremiss beviljas, Constit.Utsk.
måtte anmodas att icke afgöra någon förändring uti 60 §.
Reg.F,, förrän R. St fattat sitt beslut rör:de spannmålstullen.
Den 20 Juni.
Gr. Horn: Såvida R. o. Ad. behagar återremittera me-
mor. med sin gemensamma tanka, sådan som den siste vär¬
de ledamoten yrkat, att den måtte blifva, nemi. att Constit.-
Utsk. måtte anmodas icke afgifva något förslag till ändring
af ifrågavar. grundlags §., förrän R. St. fattat sitt beslut,
rör:de tullen på in- och utgående spannmål, anhåller jag att
få afstå från min begäran om memorJs hvilande på bordet,
och förenar mig uti Gr. von Fersens yrkande.
Hr Tham förenade sig med Gr. Horn.
Frih. Ehrenborgh: Den fråga, som nu kommit under
discussion, har aldrig förr utgjort föremål för min forskning.
Huruvida jag misstog mig i den framställning, jag gjort, un¬
derställer jag R. o. Ad:s pröfning. Jag anser mig icke vara
ofelbar i mina omdömen, och jag gör rättvisa åt andras. Om
denna discussion skulle medföra den obehaglighet, att en vä¬
grad propos. uppkomme, vill jag föreslå de Hrr, som gjort
dessa anmärkningar emot Utsk:s metnor., huruvida de icke
skulle vilja låta anmärkningarna nu förfalla, men i motions¬
väg framställa dem till Constit.Utsk., hvarigenom samma än¬
damål bestämdt kunde vinnas, utan att man behöfde inkom¬
ma uti en specialitetsfråga, som möjligen kunde blifva svår¬
löstare, än man tror. Jag har blifvit föranledd till denna
framställning, då jag närmare granskat sednare delen uti
56 §. Reg.F., hvarest det heter: ”blifve de, hvilka hvarje
RiksSt. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar,
till Constit.Utsk. hänvisade. Utsk. åligge då att samtliga
RiksSt:s tankar till ett helt utlåt, i möjligaste måtto sam-
manjemnka, och, om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem
derjemte till samtliga RiksSt:s behandlande anmäla.” Skulle
man af dessa ord vilja draga den mening, att Constit.Utsk.
icke skulle äga annat än att sammanjemnka meningarna öf¬
ver ett redan framstäldt förslag, skulle man kunna tyda det
derhän, att fråga, ej varit väckt hvarken om den ena eller
andra frågan. För att undvika sådant, tror jag det vara
bäst, att Hr Stuart och Hr Gr. Horn till Constit.Utsk. in¬
komma med sina uppgifna redactionsförslag. Jag framstäl¬
ler detta blott såsom ett förslag att förena de åsigter, som
gjort sig gällande öfver de stridiga meningarna, men vill
icke här uppträda såsom förfäktare hvarken af den ena eller
andra meningen.
Gr. Horn: Jag skulle visserligen vara villig att gå Frih.
Ehrenborghs önskan till mötes, att till Constit.Utsk. inkom¬
ma med en särskild motion i ämnet; men det kunde vara
möjligt, att memor. kunde, sådant som det är, bifallas till
afgörande af redactionsförändringens antagande vid nästa
riksdag, och det är då, jag skulle anse det mindre formligt
att vid samma riksdag inkomma med ett nytt redactionsför¬
slag öfver samma §. Jag skulle tro det vara mera lämpligt
a* 11
Den ao Juni.
3i3
att återremittera förslaget med de framställda anmärknin¬
garna, än att till Utsk. ingifva särskild motion i frågan.
Frih. Ehrenborgh: Det kan icke vara någon tvifvel
underkastadt, att ju icke återremiss kan ske, om Ståndet
förenar sig om Hr v. Troils anmärkning; och om återremiss
på grund deraf beslutas, och Gr. Horn och Hr Stuart
på samma gång inkomma med sina motioner i ämnet, tror
jag, att grundlagens bokstaf till punkt och pricka är uppfylld.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Jag har af Frih.
Ehrenborgh blifvit förekommen i dess sista yttrande. Jag
tror nemi., att om R. o. Ad. skulle behaga förklara den af
Hr v. Troil gjorda anmärkningen vara dess gemensamma
tanka och på sådan grund besluta en återremiss till Gonstit.-
Utsk., vore för Gr. Horn och Hr Stuart tillfälle beredt
och tid öppen att, om de så för godt finna, hos Utsk.
göra motion i öfverensstämmelse med deras här framställda
yttranden. Den principfråga, sorn här uppstått, kunde deri¬
genom måhända alldeles undvikas. Jag hemställer således
till Hr Gr. o. Landtm., huruvida icke II. Ex. skulle vilja till
R. o. Ad. härom göra framställning, och jag gör till Gr.
Horn och Hr Stuart den hemställan, om de icke skulle vil¬
ja förena sig i detta förslag och under tiden till Constit.-
Utsk. såsom motioner inlemna deras i dag i R. o. Ad:s ple¬
num gjorda framställningar.
Gr. Horn: Såvida memor. blir återremilteradt på hvad
grund som helst, skall jag gerna afstå från mitt yrkande,
att anmärkningarna måtte åtfölja, och deremot såsom enskild
motionär framställa dem till Constit.Utsk.; men det kan en¬
dast ske i det fall, att memor. återremitteras.
Hr Stuart: Ehuru jag ingalunda kan godkänna riktig¬
heten af den mening, sorn af åtskilliga talare här blifvit
yttrad, att nemi. propos. till återremiss icke skulle kunna
göras i anledn. af min anmärkn., får jag likväl, på det att
denna discussion icke må ytterligare förlängas, förklara, att
jag i motionsväg till Constit.Utsk. skall framställa de anmärk¬
ningar , som jag tagit mig friheten att vid förevar, memor.
inför H. R. o. Ad. nu göra.
Hr Cederschjöld: Jag kan icke föreställa mig, att
borttagandet af ordet: husbehofs, innefattar någon ny mo¬
tion, utan blott ett generaliserande af ett redan i §. gifvet
begrepp, hvarföre jag icke heller annat kan tro, än att åter¬
remiss, på grund af den härvid gjorda anmärkning kan äga
rum. Men om det icke sker, ser jag icke, huru någon mo¬
tion kan göras med ändamålsenlig påföljd'; ty då skulle alter¬
nativa förslag framkomma från Utsk., hvilket man i sed¬
nare tider ansett olämpligt. Jag hemställer derföre, om icke
återremiss bör äga rum med den af Hr Stuart tillika med
den af Hr v. Troil gjorda anmärkning.
8 H. 4°
3i4
Den 20 Juni.
Frih. Ehrenborgh: Jag borde icke vidare uppehålla
R. o. Ad:s tid uti denna speciösa discussion; men det är för
att förekomma, att tiden ytterligare skall extenderas, som
jag hemställer, huruvida R. o. Ad. icke vill förena sig om
Hr v. Troils anmärkning mot memor., och att det på denna
grund måtte återremitteras. Jag kan icke föreställa mig nå¬
got hinder för Constit.Utsk. att uti svaret på återremissen
förklara, att under tiden inkommit andra motioner, som för-
anledt Utsk. att omarbeta förslaget. Jag kan icke finna så¬
dant vara grundlagsvidrigt. Jag förnyar derföre min förut
gjorda anhållan om återremiss endast i grund af Hr v. Troils
anmärkning; föreställande mig, att Hr Gr. o. Landtm, i
annat fall möjligen kunde finna sig föranlåten att vägra pro-
pos., hvarigenom vi skulle försättas i den ledsamma belägen¬
het, jag förut haft äran skildra.
Ii. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade, under förklarande, att Hr v. Troils, Emil, an¬
märkning vid Constit.Utsk:s i memor. N:o i4 afgifna yt¬
trande utgör Ståndets gemensamma tanka, hänvisa nämnde
anmärkning till Constit.Utsk.
Bifölls.
Hr Cederschjöld: Jag får vördsamt anhålla, att Hr
Gr. o. Landtm, måtte framställa propos., huruvida icke R.
o. Ad. uti denna dess gemensamma tanke äfven inbegriper
Hr Stuarts anmärkning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att Hr Stuart
frångått den anmärkning, han framställt.
Hr Stuart: Jag frångick visserligen icke mitt yrkande
af propos. på återremiss med anledning af min anmärkning;
men jag trodde mig böra tillkännagifva, att jag ville, äfven
i händelse en sådan propos. icke meddelades, söka tillväga¬
bringa den af mig föreslagna redactionsförändring på den väg,
som Ståndets flesta ledamöter anse mest lämplig.
Gr. von Fersen: I följd af hvad jag sednast anfört,
får jag vördsamt anhålla, att R. o. Ad. måtte förena sig uti
den anmodan till Constit.Utsk., att Utsk. ville dröja med
att afgifva förslag till förändring af ifrågavar. grundlags-§.,
intilldess Ståndet afgjort frågan, ang:de fix spannmålstull.
Frih. von Schulzenheim: Såvida det vore Constit.¬
Utsk. betaget att successivt under riksdagens lopp inkomma
med det ena förslaget efter det andra angående samma §.,
äfven då förslagen vore till innehållen af hvarandra obero¬
ende, skulle jag instämma med hvad Gr. v. Fersen yttrat;
men då jag deremot anser Utsk. både berättigadt och för-
pligtadt att, om Utsk. så för godt finner och på grund af
inkomna motioner, när som helst framställa förslag till än¬
dringar i grundlagen, anser jag hvad Gr:n föreslagit åtmin-
Den 10 Juni.
stone öfverflödigt. Föremålet för närvar, förändrade reda-
ctionsförslag har endast varit landt- och sjötullen samt acci¬
sen. Utsk. är således oförhindradt att inkomma med ett
nytt redactionsförslag, ang:de husbehofsbiänningen och K.
M:s rättighet att bestämma spannmålstullen. Jag tror såle¬
des icke, att Constit.Utsk. behöfver särskildt åläggas att för¬
dröja sitt utlåt., intilldess R. St. fattat sitt beslut, rörtde tul¬
len å spannmål.
Hr Tham: Om jag icke oriktigt uppfattat Gr. v. Fer-
sens begäran, innehöll den icke fråga om något åläggande,
utan endast om anmodan till Const.Utsk. att icke inkomma
med förslag i afseende på denna §:s förändring, förrän R.
St. fattat beslut, ang:de brännvinsbränningsrättigheten samt
tullen på spannmål. Jag kan derföre icke annat än förena
mig med Gr. v. Fersen, utan att vilja lägga hinder i vägen
för Constit.Utsk. att arbeta i den riktning, grundlagen med-
gifver. Men om Constit.Utsk., innan förslagen rörtde bränn¬
vinsbränningen och tullen inkomma, skulle företaga en ny
redaction af ifrågavar. §., som äfven afsåg sistnämnde ämnen,
skulle de beslut, som i dessa frågor fattades, möjligen kom¬
ma att stå i strid med redactionsförslaget. Jag hemställer
derföre, om icke R. o. Ad. vill förena sig med Gr. v. Fer¬
sen om anmodan till Constit.Utsk. att låta redactionsförsla¬
get hvila, intilldess R. St. beslutat angående brännvinsbrän¬
ningen och spannmålstullen.
Gr. von Fersen: Jag har visserligen icke uti min begäran
nyttjat ordet ålägga, utan jag har anhållit, att Constit.Utsk.
måtte anmodas. Orsaken till min anmodan var den, att
jag ansåg R. St. icke böra 2 0 3 gånger besväras med en
1 och samma grundlags-§., för att ändras den ena gängen på
ett sätt och den andra gången på ett annat genom tillägg
eller uteslutande af ett eller annat ord. Jag ä» öfvertygad,
att om Constit.Utsk. haft sig bekant, att en sådan fråga va¬
rit å bane, som den angående bestämd tull å inkommande
spannmål, hade Utsk. låtit hela redactionsförändringen hvila,
tilldess den saken blifvit afgjord. Men jag har ansett det
nödigt att fästa Utsk:s uppmärksamhet derpå, och jag har
trott, att intet lämpligare sätt funnes för det af mig åsyfta¬
de ändamål, än att vänligen anmoda Constit.Utsk. att afbi¬
da R. St:s beslut, rör:de spannmålstullen, innan Utsk. lill
R. St. ingifver sitt förslag till förändrad redaction af 6o §.
Reg.F.
H. Ex. Hr Gr. De Geer, Carl: 1 anledn, af den bär
väckta fråga att anmoda ett Utsk. att icke inkomma med
yttrande öfver en fråga, förrän R. o. Ad. eller ett Stand
afgjort en fråga, som möjligen med den förra kunde hafva
gemenskap, får jag till prot. anmärka, att jag, för min en¬
skilda del, icke kan anse sådant fullkomligen öfverensstäm¬
mande med formerna. Jag tror nemi., alt man hvarken kan
3iG
Den ao Juni.
eller bör, om jag får nyttja ett sådant uttryck, paralysera
ett Utskrs åliggande att inkomma med svar, eller förelägga
hvilket Utsk. sorn helst att uppskjuta med svar uti en frå¬
ga, tilldess Ståndet afgjort en annan, emedan det svar, som
från Utsk. inkommer, kan låggas på Ståndets bord att icke
afgöras, förrän sedan den frågan blifvit afgjord, hvarmed
det kan stå i sammanhang; men att genom en bestämd an¬
modan eller ett åliggande tillsäga ett Utsk. att icke inkomma
med svar uti ett ämne, förrän en annan fråga från ett annat
Utsk. till Ståndet inkommit och blifvit afgjord, det tror jag
icke vara det rätta och icke med grundlagen öfverenstäm-
mande, emedan jag tror det vara hvars och ens önskan och
rättighet att fordra, att ett Utsk. så fort som möjligt in¬
kommer med svar uti ett ämne.
Frih. Ehrenborgh: Förekommen af H. Ex. Hr Gr.
DeGeer får jag blott yttra, att Utsk. icke lärer underlåta att
förse sig med erforderliga upplysningar ur de till Stånden
inkommande betänk:n, rör:de såväl brännvinsbränningen som
spannmålstullen. Skulle åter sådana upplysningar icke be-
liöfvas, lärer så mycket mindre dröjsmål i Constit.Utsk. äga
rum vid behandlingen af detta ärende.
Gr. Horn: Jag nödgas erkänna, att jag vid behandlin¬
gen af denna fråga begått ett fel, det nemi., att jag så myc¬
ket som mycket som möjligt sökt lämpa mina åsigter efter
andras. Jag ångrar, att jag icke vidblifvit mitt första be¬
slut. Jag får dock fästa uppmärksamheten derpå, att hvad
här blifvit yttradt är R. o. Ad. tillhörigt, och att det såle¬
des beror på R. o. Ad. att äfven upptaga mitt förslag så¬
som dess gemensamma tanka. Jag har nemi. funnit, att det
för sakens skull vore rättast, att alla de förslag, som man f
önskar skola vinna afseende, upptagas såsom Ståndets ge¬
mensamma tanke, emedan jag fruktar, att ett förslag från
en enskild motionär icke skall vinna det afseende, som om
det är ett uttryck af Ståndets gemensamma tanka; och då
jag anser saken icke böra förbises, får jag af nyssnämnde an¬
ledning hemställa, om icke R. o. Ad. skulle vilja förena sig
örn min anmärkning, såsom dess gemensamma tanke. Lik¬
väl skall jag vara färdig att efterkomma det beslut, hvari
R. o. kan stadna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det H. Ex. an¬
såg formenligast att låta bero vid det beslut, som redan blif¬
vit fattadt, helst i alla fall ingens rätt derigenom skedde
för när, då hvar och en kunde, i form af motion, hos Con¬
stit.Utsk. göra sin anmärkning gällande.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 17 dennes e. m. på bor¬
det lagda memor. N:o i5 med förslag till ändring af 18 §,
Riksd Ordn., i fråga om cessionants obehörighet till riks¬
dagsmannakallet.
Den io Ju lii.
Frill. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller, att
Hr Cederschjölds reservation, som innefattar ett alternativt
förslag, måtte blifva uppläst.
Hr Cederschjölds reservation upplästes.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag finnér lagstiftarens afsigt
hafva varit att bereda tillfälle för den, som genom olycka
blifvit försatt uti cessionstillstånd, att åter inträda uti sin
representationsrätt, synes mig väl Riksd.Ordnrs närvar, ly¬
delse uti dess 18 §. kunna gifva anledning att sätta i fråga
rättigheten af ett sådant återinträdande i Representationen
på grund af företedt bevis om ett sådant fullgörande af si¬
na åligganden, sorn nu gällande concurslag förutsätter för
cessionantens befrielse från allt vidare ansvar i och för cessio-
nen; men jag hänför dock en dylik tvifvelaktighet till en
okunnighet om de juridiska formerna, och då jag derifrån
går att betrakta Utsk:s förändrade redactionsförslag, finner
jag detsamma afvikande från det syftemål, lagstiftaren af-
sett, i stället för att bereda en lättnad, tvärtom försvåra
möjligheten för cessionanten att återinträda i sin represen¬
tationsrätt. Utsk. föreslår nemi. såsom vilkor för denna rät¬
tighet den skyldighet för cessionanten att visa, det han sina
borgenärer till fullo förnöjt. Det kan ju hvarken angå
det allmänna eller den enskilde, huru creditorerna blifvit
förnöjda. Om de af eftergifvenhet eller af öfvertygelse om
sanningen af gäldenärens uppgifter om oförvållade orsaker
till hans iråkade obestånd, eller af hvilken annan anledning
sorn helst, finna sig förnöjda med mindre än full betalning,
kan jag icke finna någon anledning eller särskild orsak, som
bör föranleda till det stadgande, att cessionanten icke må
åter tillerkännas sin representationsrätt, innan borgenärerna
blifvit till fullo förnöjda. Jag vet visserligen, att mankan
göra den anmärkningen, att till fullo förnöjd kan be¬
tyda detsamma som: till fullo belåten; men då det fö¬
reslagna uttrycket sålunda innefattar en otydlighet, att det
också kan hänföras till bekommen full betalning, finner
jag Hr Cederschjölds redactionsförslag äga stort företräde,
och jag tillstyrker derföre återremiss af merner, till Utsk.,
som jag hoppas sjelf rättar den tvetydighet uti begreppet,
hvilken det vid närmare eftersinnande mäste finna redactions-
förslaget innefatta.
Frih. Ehrenborgh: Äfven i denna fråga har jag icke
uppträdt för att motsätta mig återremiss af ifrågavar. grund¬
lagsändrings förslag. Jag har blott trott mig böra redovisa
för anledningen, hvarföre Utsk. företrädesvis valt de ut¬
tryck, som uti redactionsförslaget förekomma framför de af
Hr Cederschjöld uppgifna, hvilken är den, att de af Utsk.
föreslagna uttryck äro precist desamma, som förekomma uti
nuvar. concurslag, och hvilka man derföre ansett lämpligast
att välja. De hafva icke mera latitud än de, som stodo i
SiS
Den 20 Juni.
grundlags-§:n; men denna grundlags-^. hade afseende på en
itppliäfven concursstadga, som föreskref, att till riksdags¬
man icke måtte i nugot Stånd godkannas den, som efter in-
gifven cessionsansökning och utfärdadt proclama icke blifvit
från sina borgenärers kraf genom laga dom befriad. Det
■var just dessa orden: ”genom laga dom befriad,” sora
i de flesta fall skulle lägga binder i vägen för att tillerkän¬
na cessionanten rättighet att återinträda i Representationen,
sedan han sina borgenärer förnöjt, emedan aecordet, hvar¬
igenom gäldenären förnöjer sina creditorer, vanligtvis upp-
göres, sedan concursdomen fallit, och concurslagen stadgar,
att ingen kan genom Jaga dom befrias från creditorernas
kraf, med mindre han dem till fullo förnöjt. Detta har va¬
rit orsaken, hvarföre ConstitUtsk. valt det uttryck , som blif¬
vit användt. Hr Cederschjölds förslag, åt hvilket jag för
min del gifver sitt fulla värde, har likväl, efter min tan¬
ka, det felet, att der står: ”på sätt lag förmår”; ty när
det icke är en domstol, utan Landtm, med åtskilliga depu¬
terade för Frälseståndet samt JustitieStatsministern med bi¬
träde af Fullmägtige i Banken och Riksgäldscont. förde öf¬
riga Stånden, som granska fullmagterna för riksdagsmän och
deras behörighet i öfrigt att inträda i Representationen,
uppstår fråga, huruvida dessa personer må förstå, hvad som
menas med: "på sätt lag förmår.” Utsk. har velat gif¬
va den bestämda föreskrift, att när cessionanten företer be¬
vis derom, att han sina borgenärer till fullo förnöjt, är han
berättigad att inträda i Representationen, emedan, efter min
tanka, största svårighet skulle uppstå vid att upplysa, hvad
som menas med på sätt lag förmår, emedan det icke lin¬
nes stadgadt, huru man skall styrka, att man förnöjt sina
creditorer; och detta är skälet, hvarföre Utsk. valt ett be¬
stämdt bud framför det evasiva. Likväl har jag icke emot,
att memor. återkommer till Utsk., på det frågan må blifva
ytterligare pröfvad.
Frih. Boye: Jag ger fullkomlig rättvisa åt den siste
värde talarens framställning, ang:de anledningen till båda
buden, såväl det gamla som det nya. Det är sannt, att det
nu gällande öfverensstämmer med ordalvdelsen i förra con¬
curslagen, och det är äfven sannt, att det af Constit.Utsk.
nu föreslagna öfverensstämmer med ordalydelsen i närvar,
concurslag; men det ena är icke destomindre lika felaktigt
som det andra. Om uti en concurslag ett ord införes, som,
utan att gifva anledning till misstydning, likväl kan vara
tvetydigt, medför det ingen menlig följd. Här åter kan det
gifva anledning till inskränkning af cessionantens rättighet.
Hvad åter angår frågan om de uti Hr Cederschjölds förslag
förekommande orden: på sätt lag förmår, mäste jag skil¬
ja mig från den siste talarens yttrande derom. Lag förmår
ingenting, som lägger hinder för, att qvittens är lagligt be¬
Den 20 Juni.
3‘9
tis. Jag skulle tro, att hvar och en cessionant, som före¬
ter prot. öfver proclamadagen, som visar, hvilka hans cre-
ditoreräro, samt qvittens af dem för deras fordringar, har, på
satt lag förmår, visat sig vara befriad från ifråga var. hin¬
der för intrade i sin representationsrätt. Men j.ig återkom¬
mer till hvad jag förut nämnt, att det ligger en tvetydig¬
het uti uttrycket, lill fullo förnöjt, för hvars undau-
rödjande jag anhåller om återremiss.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den siste värde ta¬
laren har så väl utvecklat min mening och försvarat mitt
redactionsförslag, att jag kanske gjorde bäst att icke tillägga
något till hvad han yttrat. Jag vill också blott taga mig
friheten till besvarande upptaga ett och annat af hvad Frih.
Ehrenborgh anmärkt. Hr Frih. har sökt försvara Ulsk:s
redactionsförslag dermed, att detsamma ordagrannt innefat¬
tar samma uttryck, som förekomma i concurslagen. Men
det är just detta, som jag anser felaktigt; ty i samma stund
sistnämnde lag i detta afseende förändras, upphör denna
grundlags-$ att vara öfverensstämmande dermed. Dessutom
har Hr Frih. klandrat milt förslag derföre, att deri står:
■”på sätt lag förmår,” utan att det bestämmes, hvad der¬
med menas. För min del anser jag det vara bäst att be¬
gagna detta allmänna uttryck, emedan det beror på nuvar.
eller en blifvande concurslag att bestämma, hvad lag för¬
mår, hvilket sålunda icke bör i grundlagen utsättas. Jag
hemställer derföre, om ej återremiss måtte blifva beviljad,
måhända med anhållan om den lilla redactionsförändringen
i mitt förslag, att orden: ”visa gitter” måtte utbytas mot:
kan visa, till undvikluide i grundlagen af gamla pedanti¬
ska ord från allmänna lagen.
Frih. Ehrenborgh: Jag kan icke förena mig uti Hr
Cederschjölds yttrande, att ConstitUtsk:s förslag skulle vara
oriktigt, om concurslagen uti ifrågavar. afseende blefve än¬
drad, ty jag föreställer mig, att man icke kan gå Itiagre än
att, om en gäldenär kan ådagalägga, att han inför roncurs-
domstolen styrkt, att han sina borgenärer till fullo godt-
gjort, lian då har fullgjort hvad man kan fordra af honom;
och ehuru jag således är öfvertygad, alt förslaget innefattar,
hvad det bör innefatta, skall jag likväl icke, i händelse Hr
Cederschjöld önskar, att antagandet af bans redactionsförslag
mätte förklaras för Ståndets gemensamma tanke, sätta mig
deremot, utan tillstyrka återremiss.
Hr von Troil, Emil: I afseende på orden: till ful¬
lo förnöjt tror jag visserligen, att Frih. Ehrenborghs för¬
klaring kan vara tillfredsställande, och att dermed icke kan
menas annat, än att en borgenär icke äger någon fordran,
som i grund af yttre lag kan göras gällande. Något annat
lärer väl dermed icke kunna juridiskt förstås, enär i annat
fall pröfningen rör:de sättet, hvarpå cessionanten fullgjort
3ao
Den 20 Juni.
sina förbindelser mot borgenärerna, såsom vilkor för åter-
inträde i represantationsrättigheten, skulle sträckas utöfver
den gräns, som borgerliga lagen i allmänhet ulstakat för
gäldenärs och fordringsägares inbördes rättigheter och ålig¬
ganden. Men det gifves ett annat afseende, hvari Hr Ce-
derschjölds redactionsförslag äger företräde framför Utsk:s;
ty då det sednare innehåller, att till riksdagsman icke får
godkännas den, som, efter ingifven cessionsansök-
ning, icke styrkt, att han sina borgenärer till fullo för¬
nöjt, skulle en person, som blifvit utan egen ansökning för¬
satt i concurstillstånd, möjligen vilja åberopa en sådan grund¬
lagens bokstafliga lydelse såsom grund för sitt påstående att
varda bibehållen vid sin representationsrättighet, oansedt han
sina borgenärer icke förnöjt, hvadan jag anser orden: ”ef¬
ter ingi iven cessionsans ökning,” böra utbytas mot
de. af Hr Cederschjöld föreslagna: ”efter gjord cession-,"
och då jag tror, att Hr Cederschjölds redactionsförslag i öf¬
rigt är lika godt med det andra, anhåller jag, att Hr Gr.
o. Landtm, ville framställa propos. derpå, att R. o. Ad. måt¬
te för sin gemensamma tanke förklara Hr Cederschjölds re¬
servation.
Uppå gjord propos. förklarade R. o. Ad. Frih. Boye*
samt Hr Cederschjölds anmärkningar vid Constit.Utsk:s i dess
memor. N:o i5 afgifna yttrande och, i sammanhang dermed,
Hr Cederschjölds reservation utgöra Ståndets gemensamma
tankar, samt hänvisade nämnde anmärkningar till Constit.-
Utskottet.
Företogs till pröfning BancoUtsk:s d. 12 dennes på bor¬
det lagda betänk. N:o 12 i anledn. af den, enligt §. 4 uti
nu gällande instruetion för BancoUtsk. verkställda gransk¬
ning af Baneofullmägtiges åtgärder till förberedande af den
allmännna silfvervexlingen, samt i samband med R. St:s be¬
slut om b:cosedlarna och en på upplåningar grundad discon-
tering*ir den större rörelsen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har visserligen
ingen anmärkning att göra vid det förslag, BancoUtsk. i
detta betänk, afgifvit, att nemi., R. St. för ifrågavar. delar
af förvaltningen må tillerkänna Bancofullmägtige decharge;
men jag anser, att detta utlåt, gör Bancofullmägtige orätt i
en punkt, deri, efter min öfvertygelse, Fuilmägtige handlat
i full öfverensstämmelse med R. St:s förut fattade beslut och
de i anledning deraf Bancofullmägtige lemnade föreskrifter.
Denna punkt har afseende på texten å de nya sedlarna. Det
finnes anmärkt i betänk., att BancoUtsk. ansett berörde text
vara oriktig deruti, att den upptager det qvantum fint silf¬
ver, som svarar emot en r:dr i sedlar. Utsk. har ansett
detta qvantum vara oriktigt bestämdt, emedan dervid ej är
ob-
Den 20 Ju ni.
32!
observeradt det remedium, som till följd af myntordningen
ian vid utmyntningen äga rum. Jag är återigen af elen
tanke, att Bancofullmägtige liandlat fullkomligen riktigt i
denna sak. R. St:s vid sista riksdag gifna föreskrift i i §.
4 art. 2 afdeln. af bancoreglementet bestämmer, att i tex¬
ten å de nya sedelvalörerna skulle bestämdt utsättas det
qvantum silfver, som på hvarje r:dr, efter vid denna riks¬
dag fattade beslut, innehålles. Jag kan således ej för mitt
begrepp göra klart, huru Fullmägtige i Banken kunnat hand¬
la på annat sätt, än som skett, då de uti texten intagit det
qvantum silfver, som enligt R. St:s beslut vid sista riksdag
svarat mot en r:dr, nemi. 7£5:dels U v. v. Att äfven i tex¬
ten införa något om myntordningen bade, enligt min tanke,
varit alldeles olämpligt, helst R. St:s beslut vid sista riks¬
dag utgick från den synpunkten, att en bestämdhet uti så¬
väl begreppet som sjelfva uttrycket skulle äga rum i afseen¬
de på det qvantum silfver, som svarade mot hvarje r:dr,
som sattes i omlopp. Då var det icke Bancofullmägtige,
som vid utsättande af detta qvantum borde göra en reser-
vatio mentalis i afseende på de förändringar, som kunde ske
i de K. myntordningarna emot de beslut, R. St. vid sista
riksdag fattade. Tvärtom var det R. St:s afsigt och således
Fullmägtiges skyldighet att tillse, det texten komme att in¬
nehålla något, sorn gjorde sådana förändringar omöjliga, och
det är detta, som jag tror, att Fullmägtige rätteligen iakt¬
tagit. BancoUtsk. har visserligen ansett, att det remedium,
som måste vara medgifvet vid myntningen, kunde hafva till
följd, att ett något mindre qvantum fint silfver blefve till
sedelhafvaren utlemnadt än det, som på sedeln står utsatt;
men detta är en så fin distinction, att jag ej kan tro, det
något afseende derpå bör göras, ty utrönandet, huruvida
något sådant ägt rum eller huruvida, till följd af detta re¬
medium, den, som emot myntadt silfver utbytt sina sedlar,
erhållit mindre qvantum silfver, än å sedlarna blifvit utfä-
stadt, detta utrönande skulle kosta mångdubbelt mera, än
hvad sedelhafvaren möjligen vid vexlingen kunnat förlora,
såvida remedium ej gått under hvad i myntordningen är
tillåtet. På denna grund vågar jag, jemte det jag vördsammast
tillstyrker bifall å Utskts hemställan i afseende på decharge för
Bancofullmägtige, lika vördsamt underställa R. o. Ad., hu¬
ruvida icke R. o. Ad. skulle finna skäligt att låta uti sitt
prot. inflyta den opinion eller den mening, att R. o Ad.
anser den af Fullmägtige i Banken för de nya sedlarna be¬
stämda text vara fullt öfverensstämmande med såväl R. St:s
föreskrifter uti det vid sednaste riksdag utfärdade reglemen¬
te för Bankens åligganden, som med allmänhetens billiga
fordringar på bestämd tydlighet i afseende på dess rätt. Nål¬
man är nogräknad med sina Fullmägtiges handlingar och åt¬
gärder, när man är noga och sträng i klander, bör man äf¬
fi H. 4‘
Den 20 Juni.
ven vara noga i rättvisa. Jag tror, att man bör göra Full-
mägtiges åtgärder i detta afseende fall rättvisa, och jag tror,
att de förtjena beröm samt borde erhålla det, om beröm äg¬
de något värde för dem, som redan trädt inför en högre
domstol eller för dem, som endast i motiverna för sina hand¬
lingar samt den lyckliga öfvertygelse att hafva verkat för
fosterlandets väl och i öfverensstämmelse med gifna före¬
skrifter finna den enda sanna belöningen för den möda, de
nedlagt, och den tid, de uppoffrat i det allmännas tjenst.
Hr von Troil, Emil: Jag ämnar ingalunda bestrida
de sednaste ord, den siste värde talaren yttrat; men då jag,
såsom ledamot i BancoUtsk., instämt uti förevar, betänk.,
får jag upplysa orsaken, hvarföre Utsk. för sin del ej kun¬
nat vara tillfredsstäldt med redactionen å de nya sedlarna.
Den siste värde talaren yttrade, att Utsk. önskat, att uti
redactionen å dessa sedlar funnits en reservatio mentalis.
Dermed förhåller sig alldeles tvärtom. Utsk. önskade, att
förhållandet skulle vara bestämdt uttryckt, och icke, såsom
nu befinnes, remedium utgöra en sådan reservatio mentalis.
Samma talare yttrade vidare, att det ej vore lämpligt att i
sedeltexten åberopa den K. myntordningen. Jag får dervid
erinra, att hvad som i myntordningen angår remedium ej
kan förändras utan Konungs och Ständers sammanstämman¬
de beslut, emedan remedium inverkar på skrot och korn.
Då uti texten utsattes, huru mycket silfver sedelhafvaren
äger alt utbekomma, lärer det vara gifvet, att hans ovil-
korliga rätt är att få bestämdt så mycket silfver, som sedeln
Utlofvar. Om han nu kommer till Banken med en sedel,
hvarpå står skrifve!, att han har rättighet att för hvarje r:dr få
3-£s:dels U fint silfver, och erhåller något mindre, äger lian
laglig rätt att protestera deremot. Han kan säga, att hans
rätt ej blifvit honom till fullo lemnad, och det är detta,
som Utsk. icke ansett lämpligt, så snart det finnes ett re¬
medium, som tillåter ett mindre silfverqvantum. Hvad den
värde talaren derjemte anfört, att det skulle vara så svårt
att utröna, huru mycket fint silfver myntet innehåller, är
icke öfverensstämmande med verkliga förhållandet; ty då
man vet, att silfret skall vara 12-lödigt, behöfver man blott
kasta myntet på vågen för att undersöka qvantiteten af det
finsilfver, som deri innehålles. Detta är ett försök, som jag
ofta gjort med det nypreglade silfvermyntet, hvaraf en del
är slaget med fullt begagnande af nu tillåtet remedium.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag hade icke arnat yttra
mig öfver detta betänk, och är derföre ej heller försedd med
de handlingar, hvilkas ordalydelse jag härvid kunde åbero¬
pa; men den uppkomna discussionen rör:de en åtgärd, der
samtliga Fullmägtige varit enhälliga, föranleder mig att bry¬
ta tystnaden. Jag börjar således att hembära BancoUtsk.
min tacksamhet för dess välvilja att i den tillstyrkta de-
Dcn ao Ju 11 i.
chargen mera hafva afsett våra bemödanden än förmåga att
under kinkiga förhållanden uppfylla det vigtiga uppdrag,
som varit oss lemnadt. Jag kan likaledes icke annat än gil¬
la Utskts sätt att behandla de tvistefrågor, som i afseende
på rätta förståndet af II. St:s lemnade föreskrifter, angrde
det vigtigaste af våra uppdrag, ägt rum, dels emellan Re¬
visorer och Fullmägtige, dels inom Fullmägtige. Vid det
egna deltagandet i dessa frågor har jag haft till enda före¬
mål uppfyllandet af vårt stora uppdrag och äger medvetan¬
det att för uppnåendet häraf icke hafva sparat några bemö¬
danden eller känt några afseenden. Men då jag intet ögon¬
blick belviflat, att de bland mina kamrater, som stundom
från mig varit skiljaktiga, med lika full öfvertygelse om rik¬
tigheten af deras åsigt och lika nit gått tillväga, har jag al¬
drig önskat någon annan seger för mina meningar, än att
den stora sak, hvars befrämjande de åsyftat, måtte gå fram¬
åt. Jag skall således icke beklaga, mig öfver den möjliga
orättvisa, som i framställningen af dessa meningar kunde
hafva inkommit i betänk. Med största tillfredsställelse har
jag läst Utsk:s enhälliga tillstyrkande i afseende på det vig¬
tiga föremål — afskaffandet af revisoriska enväldet öfver
Banken —, för hvilken den allmänt saknade ädle man, vid
hvars sida jag haft äran lära och verka, användt så munga
bemödanden. Dessa bemödanden hafva både till föremål
och form icke saknat högljudt klander; men då de ledt till
sitt mål, skulle den ädle bortgångne, om han ännu lefvat,
hafva ansett de personliga obehagligheter godlgjorda, hvilka
de i så rågadt mått ådragit honom.
Uti den i sig sjelf obetydliga frågan, röride texten å de
nya sedlarna, skulle jag ej yttra inig, om den ej här hade
blifvit nämnd. Jag börjar med att hembära min tacksam¬
het till den förste värde talaren, som åtagit sig Fullmägti-
ges försvar. Det har varit en verklig fägnad för oss att ge¬
nom detta betänk, se utveckladt, hvad Utsk. verkligen me¬
nat med dess till Fullmägtige ang:de detta ämne allåtna an¬
märkning, ty vid dess besvarande nödgades vi, under full
öfvertygelse, att vi omöjligen kunnat annorlunda gå tillvä¬
ga, än som skett, använda all tankens spetsfundighet för att
gissa, hvad som möjligen kunnat utgöra föremålet för an¬
märkningen. Vi äga nu förmånen att se, det anmärknin¬
gen har afseende derpå, att remedium ej blifvit utsatt. Jag
får då äran nämna, att sådant grundar sig på bancoregle-
mentets uttryckliga föreskrift för oss att bestämdt utsätta
det qvantum silfver, som på hvarje r:dr enligt R. St:s be¬
slut vid förra riksdagen innehålles. Vi hade således ingen
rättighet att afvika från detta bestämda förordnande, och
jag skall längre fram visa riktigheten af denna R. St:s fö¬
reskrift för Bancofullmägtige. Uti i §. af bancolagen, sorn
tjenar till grund för bancoreglementet, slår, att Banken skall
inlösa sjua sedlar efter den stadgade grunden i myntbestäm-
324
Dcu 20 Juni.
ningslagen. Der stadgas, att 2.f r:dr specie i sedlar stola gälla li¬
ta med i r:dr silfver efter den af K. M. och R. St. förändrade
1664 års myntfot. Der är således uttryckligen sagdt, att 1 r:dr
specie i sedlar skall utgöra jj- af silfverrtdrn efter 1664 års
förändrade myntfot. Med den rätt, R. St till K. M. öfver-
låtit, bestämmes denna förändrade myntfot i en särskild §.
i K. myntordningen af år i83o, föreskrifvande, att af 2 U
myntsilfver, d. v. s. 12-lödigt silfver, skola utmyntas i5 hela
specieriksdtr och mindre stycken i proportion; och det är i
noggrann öfverensstämmelse härmed vi utsatt det silfverqvan-
tum, en r:dr b:co bör innehålla. Med den myntfot, K. M. i
nämnde K. myntordning fastställt, böra ingalunda förblan¬
das de s. k. remedia, som i andra §§. af densamma tillåtas.
Den ofullkomlighet, som ännu vidlådar myntningsprocessen,
gör nemi. en fullkomlig öfverensstämmelse emellan verkliga
innehållet af hvarje myntstycke i finhet och vigt med mynt-
ordningen omöjlig. Derföre hafva s. k. remedia måst tillå¬
tas, eller, såsom gamla myntordningar uttrycksfullt yttra sig,
så och så många penningar öfver eller under utan fara. I
öfverensstämmelse härmed, men med den inskränkning, som
sednare tiders framsteg tillåtit, har K. M. fastställt ett re¬
medium af öfver eller under i finhet, och i vigt af
öfver eller under för hela r:dr, t~jq för halfva, tgöö 4
och i och för TTg r:dr, d. v. s., att de myntstycken,
som hålla sig inom dessa tillåtna remedia, icke få vräkas
eller casseras. Detta har BuncoUtsk. ansett, att vi bort ut¬
sätta på sedlarna. Vi ägde R. St:s föreskrift att utsätta det
bestämda qvantum silfver, hvarje r:dr skall innehålla. Om
vi nu skulle afsett remedia, hvilken bestämd qvantitet
skulle vi då utsatt, den högsta eller den lägsta, den för he¬
la ndrstyckena eller någon af dem för de mindre? Vi haf¬
va nu utsatt silfverqvantiteten efter den myntfot, som K.
M. stadfästat och sorn myntstyckena, så långt möjligen den
teckniska ofullkomligheten tillåter, böra innehålla. Hr v.
Troil har fullkomligen orätt i sitt yttrande, att det vore
lätt att utröna qvantiteten af det silfver, hvarmed sedlarna
inlösas. När sedeln utfärdas, vet man icke med hvad slags
silfverstycken inlösningen kommer att ske, ty sedelhafvaren
kan då lika väl erhålla myntstycken, som innehålla mera fint
silfver än efter myntfoten, som sådana, hvilka innehålla min¬
dre; han kan uttaga hela r:dr, der variationen är mindre,
eller en T\ rtdr, der den är större, allt förhållanden, som
vid utgifvandet omöjligen kunna förutses. Det är först se¬
dan utvexlingen skett, som silfverqvantiteten genom en clie-
misk undersökning skulle kunna utrönas, ehuru äfven vid
den något af verkliga innehållet silfver bortgår obemärkt.
Nu hafva vi bestämdt sagt, hvad qvantum silfver r:drn skall
innehålla; men 0111 vi gjort afseende på remedium, hade vi
nödgats tillägga, att i fall inlösen kommer att ske med be¬
la r:dr, kan, enligt myntordningen, genom den olika tillåtna
Den ao Juni.
3a5
viglen silfverqvantiteten blifva mei' e8er mindre, och
i fall inlösen sker med halfva r:dr, kan den blifva f-göö mer
eller mindre o. s. v., alltid med tillägg af dessutom
mer eller mindre genom den olika tillåtna finheten. Jag
skulle varit mycket tillfredsställd, om Utsk. haft godheten
utarbeta elt förslag till text, som, med efterlefnad af R. St:s
föreskrifter, skulle innehållit detta och icke gifvit anledning
till confusion samt fått rum på de nya sedlarna inom de
stadgade formaten ; jag för min del anser detta omöjligt. Sedan
jag nu trott mig hafva bevisat, att Fullmägtige icke kunnat
handla annorlunda, än de gjort, utber jag mig att få för¬
svara R. St:s beslut, att å sedlarna skulle bestämdt utsättas
det på en speciertdr belöpande silfverqvantum, hvilket vid
förra riksdagen fattades, oaktadt R. St., med någon känne¬
dom om den ståndpunkt, hvarpå konsten att tillverka mynt
sig befinner, bort veta, att man ej kan bestämdt stadga, att
det ena myntstycket skall vara fullkomligen likt det andra.
För det första får jag erinra, att anledningen dertill var, att
man för framtiden ville bereda en större säkerhet för sed¬
larna, än som kunde vinnas genom hänvisning till någon K.
förordning, som kunde ändras, utan att ändra datum. Vår
förra r:dr var hänvisad till 1664 års myntfot och 1770 års
förordning om myntet; men ehuru dessa förordningar helte
orubbliga, hade de dock i afseende på den säkerhet, de skul¬
le lemna sedelhafvaren, förlorat all kraft och verkan. R.
St. ansågo derföre nödvändigt, att någon större bestämdhet
skulle äga rum, och trodde sig finna den i utsättandet af
det bestämda qvantum silfver, den r:dr borde innehålla, hvarå
sedeln vore ställd; och jag tillstår, att jag, såsom ledamot i
BancoUtsk., var författare till redaetionen af den föreskrift,
som, efter att hafva vunnit Ständernas bifall, i sådant ända¬
mål infördes i bancoreglementet. När vi nu utsatte silfver¬
qvantiteten efter myntfoten oell icke efter möjliga remedia,
saknades ej heller auetoriteter, hvilka jag ber att få åbe¬
ropa. I andra länder, hvarest man, lika som hos oss, tid efter
annan försämrat myntet, hafva vi sett, att i sednare tider det
ansetts såsom vigtigt att på sjelfva metallmyntet uttrycka
dess halt i vigt och finhet. I Preussen, Sachsen, Österrike,
Ryssland och flera andra länder, som jag ej närmare känner,
är sålunda myntets vigt och finhet bestämdt uttryckt efter
myntfoten, och man har ej gjort afseende på remedium,
ehuru hvar man känner, alt remedium måste finnas, och
man misstar sig mycket, om man tror, att myntet bör slås
så dåligt, som myntordningen högst tillåter; man bör der¬
emot söka att hinna myntfoten så nära som möjligt. Men
detta gäller icke endast i afseende på sjelfva myntet; det¬
samma har jemväl i sednare tider i afseende på sedelmyn¬
tet blifvit iakttaget i de länder, som varit mest angelägna
att försäkra sitt sedelmynts credit. År 1819 gick i Engelska
parlamentet en bill igenom, rör:de alldeles samma åtgärd
3s6
D c u 20 Juni.
för Engelska banken som den, vi nu förehafva för vår bank,
nemi. återtagandet af dess metalliska liqvider, och uppå fram¬
ställning af billens författare, Sir Robert Peel, understödd
af de utmärktaste talare af båda partierna, stadgades till
fullkomnande af sedelmyntssystemet Bankens skyldighet att
inlösa sina sedlar efter 3 £ 17 sh. io-J d. per uns guld.
Detta är just myntfoten, och ehuru remedium för guld är
mindre än för silfver, existerar det dock alltid, ty jemväl vid
myntningen af guld äger den ofullkomlighet rum, att ej
alla myntstycken kunna blifva lika; men hvarken anmärkte
någon under discussionen i parlamentet, att man vid detta
stadgande borde göra afseende på remedium, eller har se¬
dermera någon af Engelska publiken klandrat eller klagat
deröfver, att han ej erhållit sådant mynt, som billen åläg¬
ger banken att utbetala. Enahanda är förhållandet i Preus¬
sen, uti hvilket land man bemödat sig om en utmärkt nog¬
grannhet i myntväsendet. Der hänvisas sedlarna till 1764 års
myntfot, hvilken är densamma, som ännu åberopas på Preus¬
siska silfvermyntet och innehåller, att 14 r:dr utmyntas af 1
mark fint silfver. Vidare må det tillåtas mig fästa upp¬
märksamheten derå, att ingen vid inlösningen af Bankens
sedlar med det nu införda silfvermyntet kan klaga öfver, att
han fått för litet silfver, äfven om han ville afse remedium,
emedan detta ej kan utrönas utan en chemisk procedur, som
är mycket dyr och dessutom ej fullt säker, emedan en del
af metallinnehållet försvinner vid sjelfva upplösningen. Man
ian visserligen med fina vigter utröna, att myntet innehåller
någon mindre qvantitet, än myntfoten bestämmer, men det¬
ta kan vara ersatt genom högre innehåll i finhet. Jag
tror mig sålunda hafva fullkomligen ådagalagt, ej allenast,
att Fullmägtige icke, utan att underkasta sig ansvar, kunnat
bandia annorlunda än de gjort, utan jemväl, att R. St:s i det¬
ta afseende gilna föreskrift varit ganska ändamålsenlig, och
alt antagandet af en förändring härutinnan ej skulle kunna
förorsaka annat än confusion och villervalla. Hvad för öf¬
rigt Utsk:s betänk, angår, vill jag derom ej vidare yttra mig,
och jag skulle anse öfverflödigt att påyrka den rättelse, Frih.
Palmstjerna haft godheten föreslå; ty om framdeles, när R.
St. besluta i den fråga, som nu kommit under öfverläggning,
R. St. skulle finna, att de åsigter, som af i83o års Ständer
och i andra länder ansetts riktiga, böra godkännas, så haf¬
va vi fått det fullkomligaste godkännande, vi kunna önska;
åtminstone önskar icke jag något annat.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag hade trott, att detta
betänk, skulle utan någon discussion passera RiksSt., och
skulle tro, att någon sådan icke varit af nöden, då ingen ta¬
lare uppträdt för att vägra Bancofullmägtige decharge; men
då här både för och emot den mening, Utsk. uttryckt, blif¬
vit opineradt, ber jag att få förklara, det jag anser Utsk.
Den 20 Juni.
hafva handlat fullkomligen riktigt, och utan alt göra några
utflygter för att se, huru England, Preussen och Österrike
hafva sina sedlar skrifna, hvilket ej hör till denna fråga,
anhåller jag att få tillse, huruvida den nya sedeltesten är
Öfverensstämmande med Konungs och Ständers vid förra
riksdagen fattade beslut. Så är icke förhållandet. Banco-
fullmägtige hafva antagit en text på sedlarna, som lemnar
hvar och en sedelhafvare öppet att utbekomma ett högre
qvantum silfver, än myntet i följd af K. myntordningen be-
höfver innehålla, och om Fuliraägtige icke kunnat förebrås
för ett bestämdt fel mot dem lemnade föreskrifter, hafva de
åtminstone visat mindre förutseende, eller, för att begagna
den siste värde talarens uttryck, Fullmägtige hafva icke nytt¬
jat den ”fina spetsfundighet,” de visat i sitt svar till
BancoUtsk. Jag tror således, att Utsk. icke allenast bort,
såsom nu skett, anmäla förhållandet, utan jemväl rätteligen
förfarit, då Utsk. inställt sedeifabricationen. Jag har velat
yttra detta endast för att BancoUtsk. ej må hafva anledning
att tro, det personer inom detta Stånd ej finnas, som gilla
den af Utsk. beslutade inställelsen af nya sedeifabricationen,
och på denna grund har jag till prot. velat anföra min tan¬
ke i ämnet.
Hr von Troil: Om R. St., hvilka i högsta instansen
äga att afgöra denna fråga, skulle finna för godt att ej god¬
känna BancoUtsk:s gjorda anmärkningar, skall jag ej hafva
något deremot. BancoUtsk. har likväl funnit sig i en an¬
nan ställning. Såsom ombud för R. St. har Utskrs åliggan¬
de varit att granska förvaltningen och framställa resul-
taterna deraf, hvarföre Utsk. ansett sig förbundet att för
R. St. framföra hvarje omständighet, som, efter Utsk:s öfver¬
tygelse, ej var fullt öfverensstämmande med det rätta, och
då Bancofullmägtige, efter att hafva varit uti så brydsamma
omständigheter, kunnat komma från dem med så få och li¬
tet betydliga anmärkningar, som af Utsk. blifvit gjorda, skul¬
le jag tro detta för dem vara ganska hedrande.
Jag öfvergår nu till den anmärkning, som varit under
öfverläggning. Hr Rosenblad har påstått, att det vore gan¬
ska svårt att utröna, huru mycket i r:dr innehåller öfver
eller under den egentliga myntfoten. Han har sagt, att om
remedium i afseende på vigten vore under, kunde remedium
i afseende på finheten vara öfver hvad myntfoten stadgar.
Det är sannt, att remedium i afseende på finheten icke kan
utrönas utan en ehemisk process, men när uppå myntet står,
att det innehåller T7555 fint silfver, och detta, när det står
på ett mynt, som är lörsedt med Konungens bröstbild, bör
vara kungsord, samt innehafvaren af myntet genom vägning
linner, att dess vigt, efter afdrag af icke motsvarar det
qvantum fint silfver, som blifvit utlofvadt, så äger han rätt
att påstå, det han icke fått nog. Hr Rosenblad har vidare
3a8
Den 20 Juni.
sagt, att han önskade, det man ville uppgifva en redaction
till denna text, som vore fullständig. Jag tror val icke, att
man i Ståndets plenum bör uppgöra denna redaction; men
tror dock, att det vore nog att till den af Fullmägtige an¬
tagna texten tillägga: med iakttagande ,il del i hSjo års
myntordning bestämda remedium, hvilket lill..g ej skulle
upptagit mer än en enda rad, som ganska val bade fått rum
på sedlarna. 1 afseende på de exempel, sorn Ur Jtosenblad
anfört från andra lander, kan jag ej påminna mig, huru-
dant förhållandet är med guldmyntet i England; men jag
har sett några af de omnämnda Tyska silfvermynten, hvarå
ordalydelsen varit skiljaktig från hvad sorn nu står på våra
nya sedlar. På dessa silfvermynt står nemi., så och så mån¬
ga gå på en mark lint silfver. Nar man vet, att remedium
går dels öfver och dels under den bestämda qvantiteten,
finner man, att det sålunda blifver vida lättare att fä flera
stycken tillsammans att väga en mark, än hvarje särskildt
myntstycke att öfverensstämma med den egentliga mynt¬
foten. Jag har endast velat lemna dessa upplysningar, men
öfverlemna!- i öfrigt till R o. Ad. att i ämnet fatta det be¬
slut, som kan finnas lämpligt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då remedium går
till ett så litet belopp, att omöjligen någon calcul derpå
kan grundas i afsigt att göra myntet underhaltigt, emedan man
derigenom skulle risquera, att myntet blefve cassabelt, anser
jag ingen kunna blifva bedragen på detta remedium, och
ser derföre icke någon våda deri, att detsamma ej utmärkes
på sedlarna; ty om någon till vexling presenterar en sedel
på t. ex. io r:dr, är det högst troligt, att några af de silf¬
vermynt, han erhåller, innehålla mer och andra mindre, än
de egentligen borde innehålla, och att följaktligen han till¬
fullo utbekommer den utlofvade silfverqvantiteten. Jag kan
således icke finna, att man genom ifrågavar. reservation kan
behöfva sprida oro hos de mindre kunniga, som icke veta
hvad remedium ville säga. Jag kan derföre icke annat än
gilla den redaction, som af Bancofullmägtige blifvit begagnad.
Frih. Palmstjerna: Ehuru R. o. Ad. troligen redan
är om ämnet tillräckligen upplyst, och en ytterligare discus-
sion således kan vara öfverflödig, anser jag mig dock i anledn.
af Hr von Troils yttranden böra göra några anmärkningar.
Denne värde talare har sagt, att ett chemiskt utrönande af
myntets finhet icke kunde vara erforderligt, emedan detsam¬
ma jemte Konungens bröstbild har den påskrift, att af
myntet utgöres af fint silfver. Men på detta mynt, om det
är i r:drsstycke, står jemväl, att det innehåller i r:dr , och
detta är lika mycket kungsord, som att det innehåller T7öSg
silfver. Således om det skulle väga något mindre, betyder
det intet, af det skäl, att på detsamma äfven finnes tryckt,
att
Den 20 Juni.
att det utgör i r:dr. Det vore likväl en orimlighet att på¬
stå detta; men man torde deraf finna, att man ej kan gifva
större tillförlitlighet åt det synliga intygandet om fint
silfver, än åt påskriften i r:dr. Detta af Hr v. Troil anför¬
da skäl torde således förfalla, och nödvändigheten, att elie-
iniskt pröfva silfrets linhet återstår för den, som anser sig
hafva fått för litet silfver och vill väcka fråga om Bankens
skyldighet att gifva ersättning derför. Hr v. Troil har äf¬
ven ansett, att om uti redaetionen å de nya sedlarna Lief¬
ve tillagdt; med iakttagande af det remedium, i83o års
myntordning bestämmer, hade hela frågan varit löst. Jag
tror för min del, att detta hade varit högst orätt af Bancofull-
mätige, emedan R. St:s föreskrift innehåller, att på sedlarna
skall bestämdt uttryckas, hvad qvantum fint silfver svarar
emot i r:dr, och den nu uppgifna redaetionen ej varit be¬
stämd, utan obestämd, emedan remedium varierat något öf¬
ver och något under den egentiiga myntfoten, och det reme¬
dium, som i en myntordning är bestämdt, kan genom en
annan ändras, i anseende hvartill vid hvarje förändrad mynt¬
ordning de besynnerligaste förhållanden kunde uppkomma i
afseende på sedlarnas gällande kraft. Jag tror, att detta ha¬
de varit att stöta innehafvarne af Bankens sedlar och hos
dem, som ej känna hvad remedium betyder och derföre
kunnat tro, att följderna deraf skulle blifva ganska menliga
för dem, kunnat alstra ganska besynnerliga tankar, hvilka
måhända icke varit mycket fördelaktiga för förtroendet till
Banken. Jag tror således, att detta tillägg ej allenast hade
stridt mot R. St:s beslut vid förra riksdagen, utan äfven i
och för sjelfva saken varit otjenligt och olämpligt; och jag
kan derföre, samt på grund af de skäl, jag förut anfört, ej
frångå min förra hemställan i detta ämne.
Hr Rosenblad: Endast för de Hrr, som möjligen kun¬
nat missförstå, hvad Hr v. Troil yttrat, då lian talat om slagskat¬
ten, vill jag nämna, att den silfverqvantitet, som utsättes på de
nya sedlarna, är just den, som piecerna böra innehålla, utan in-
beräkning af den förut afdragna slagskatten. För resten, hvad
angår den rad, hvarmed samme värde talare ansett texten å sed¬
larna kunna hjelpas, hade detta tillägg visserligen varit till¬
räckligt, om sedlarna kommit att lyda å samma mynt som
det, hvarmed de inlösas; men jag hade i alla fall delat Hr
Cederschjölds tanke, att en sådan hänvisning ej kunnat tje¬
na till annat, än att förvilla den okunnige, (så att han ej
viste, hvad han verkligen erhölle, under det att den kunni¬
ge i alla fall visste förut, hvad han ägde rätt att fordra.
Då deremot nu förhållandet är olika, emedan det silfver-
mynt, hvarmed sedlarna inlösas, ej är detsamma med banco-
myntet, hade det fordrats en omskrifning, som icke är så
lätt, som man kunde förmoda, innan man försökt att upp-
8 H. . ’ 4a
33o
Den 30 Juni.
göra en sådan text, I afseende på hvad Gr. Cronhjelm an¬
fört, ber jag få nämna, att det är med stor tillfredsställelse,
jag hört honom yttra, det han ej gör afseenden på stadgan-
den i England och andra främmande länder, rör:de sådana
frågor, deri förhållandet hos oss är lika; ty detta yttrande
ger mig hopp, att i sådana frågor, deri förhållandet hos oss
och i andra länder är alldeles olika, vi mindre ofta än för¬
ut skola få höra Hr Gr. söka efterdömen från främman¬
de länder.
Hr von Troil: Hr Rosenblad har sagt, att jag talat
om slagskattep. Jag tror mig ej hafva gjort det, meri an¬
håller dock att få nämna, att om jag sagt slagskatt, har jag
åtminstone menat remedium.
Gr. Cronhjelm: Jag vill blott hafva äran påminna Hr
Rosenblad, att det var med anledning deraf, att frågan nu
angår, huruvida Fullmägtige i Banken fullgjort sina pligter,
som jag förklarade, att jag ej nu kommer att taga i betrak¬
tande, hvad England, Preussen, Österrike och alla andra af
Hr Rosenblad nu uppräknade länder gjort i afseende på texten
för sina myntvalörer.
BancoUtsk:s betänk. N:o 11 bifölls.
Frih. Palmstjerna: Jag för min del anser, att vid
detta tillfälle R. o. Ad. bort förklara, det R. o. Ad. anser
den af Fullmägtige i Banken för de nya sedlarna bestämda
text vara fullt öfverensstämmande med såväl R. St:s före¬
skrifter uti det vid sednaste riksdag utfärdade reglemente
för Bankens åligganden, som med allmänhetens hilliga for¬
dran på bestämd tydlighet i afseende på dess rätt. Jag an¬
håller, att denna min tanke må i prot. antecknas.
Vid förnyad föredragning af BancoUtsk:s d. 17 dennes
c. m. på bordet lagda rnemor. N:o i3, med tillstyrkan, att R.
St. måtte hos K. M. i underd. anmäla de hinder, som mött
för silfvervexlingens början å den af K. M. i nåder föreslag¬
na dag, d. 1 nästk. Juli, blef samma memor. af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogos och lades till handlingarna StatsUtskls
d. 17 dennes e. m. på bordet lagda memorial:
N:o 133. i anledn. af erhållen återremiss på StätsUtsk:s
utlåt. N:o 38;
N:o 135. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskts
utlåt. N:o 46;
N:o i36. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
utlåt. N:o 475
.N:o 137. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskts
utlåt. N:o 55;
N:o i4o. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskts
utlåt. A:o 77.
Den 10 Juni.
33i
Då nu ånyo föredrogos StatsUtskts d. 171 dennes e. m.
på bordet lagda memorial:
N:o 134- i anledn. af erliållen återremiss på StatsUlskjs
utlåt. N:o 42;
N:o r38. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsl:s
utlåt. N:o 58, samt
N:o i3g. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:*
utlåt. N:o 60;
fann R. o. Ad. för godt att, enär utlåt:na N:ris 42» 58 och
60 redan blifvit af de 3:ne öfriga RiksSt. bifallna, för dess
del dervid låta bero.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 17 dennes e.
lil. på bordet lagda utlåt. ]\T:o 141 i anledn. af väckt motion
om ersättning för förlorad beslagareandel åt f. d. Tullupp-
syningsmannen Lindgren.
Företogs till pröfning StatsUtskts d. 17 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 142 i anledn. af väckta motioner
om pension åt Majoren Frih. C. W. Gripenstjerna.
Frih. Boye, Ludv.: Utsk. har betraktat denna mo¬
tion såsom innefattande blott en enskild fråga. Jag för min
del tror, att den äger äfven ett allmänt afseende och der¬
före med mera skäl kan betraktas såsom en allmän fråga.
Må det tillåtas mig att göra en historik af ämnet. Det är
sannt, att Kammarrådet Gripenstjerna hade hos Kronan en
fordran af omkring 96 tunnor guld. Det är äfven sannt,
att denna fordran ej blef på annat sätt gulden till hans ef¬
terkommande än genom ett mynt, som den tiden hade hö¬
gre värde än nu, det nemi., att 2:ne sonsöner till Kammar¬
rådet blefvo upphöjda i friherrlig!; stånd, och den ena af
dem erhöll en pension af 333 r:dr 16 sk. b:co. Jag kan
icke inse, hvarföre den ena brödren borde hafva pension
framför den andra, om sådant icke skett derföre, att den ena
varit i behof och den andra icke. Nu är den sonson död,
som var i åtnjutande af pensionen, och deremot befinner sig
sista manliga ättlingen af den andra brödren uti behof vid
iner än 70 års ålder tillika med en ålderstigen hustru. Om
man äfven lemnar alla enskilda considerationer, återstår lik¬
väl den frågan : är det staten och R. St. värdigt att, under
det man ej kan neka, att staten njutit eftergift,för den ofant¬
liga summa, som af Kammarrådet Gripenstjerna blifvit för¬
sträckt, låta denna sista ättling dö uti armod. Utan afse¬
ende derpå, att frågan blifvit väckt af enskild motionär, ett
afseende, som jag förut ogillat, emedan jag anser den en¬
skilde motionären hafva lika rätt till afseende, som någonsin
den andra statsmagtens propos:n, så vida grundlagen tiller¬
känner båda samma rätt; utan att göra afseende på denna
biomständighet, vill jag blott hålla mig vid den frågan: är
33a
Den ao Juni.
det värdigt ett samhälle att, under begagnande af en fa¬
miljs förmögenhet, låta dess. descendent dö i armod? En 74
års gammal gubbe, huru länge kan han väl ligga staten till
last, om en pension nu för honom beviljas. Jag anhåller
derföre örn propos. på bifall till motionerna.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag förenar mig såvida med
Frih. Boye, att jag anhåller om återremiss af Utskrs betänk.,
ty någon propos. på bifall till motionerna lärer nu ej kun¬
na framställas, och för de Hrr, som anse sig böra göra af¬
seende på den af Utsk. framställda betänklighet att, på
grund af enskilda motioner, tillstyrka löne- och pensions-
anslag åt enskilda personer, får jag påminna om det olika
förhållande, som finnes emellan ilrågavar. pension och så¬
dana pensioner, som lemnäs tilt statens tjenstemän. De tor¬
de vara få, hvilka så patriotiskt som Kammarrådet Gripen-
sjerna uppfört sig mot fäderneslandet, och hvilkas efterkom¬
mande så dyrt fått umgälla det. Under K. Carl XI:s ki\ig,
då staten var i yttersta behof, leinnade han förskott, som ej
på annat håll stodo att erhålla. När raan skref till honom och
uppgaf, att Kopparberget med flera inkomstkällor, han ha¬
de i pant för redan lemnade försträckningar, vore den en¬
da säkerhet, Kronan kunde erbjuda andra långifvare, hade
han den godheten att medgifva, det panten skulle få åter¬
gå till Kronan och hans fordran ställdes på statens redlig¬
het och goda vilja för framtiden. Detta blef honom dyrt.
1680 års Liqvidationscommissions första företag, vid dess un¬
dersökning af samtliga Kronans skulder, var att inställa all
räntebetalning, intilldess undersökningen vore fullbordad,
som, i parenthes sagdt, ännu icke sett sitt slut; oell hvad
Gripenst jernäs fordringar beträffar, kom icke i hans tid tu¬
ren till dem. Men dessförutan gjorde han andra förluster.
K. Carl X hade efter eröfringen af Skåne, Halland och Ble¬
kingen gifvit Börringe klosters gods åt sin naturlige son.
Hvem hade väl trott, att den tid skulle komma, då man
skulle bestrida Gr. Carlsson äganderätten till denna egendom;
men denna donation blef likväl vid reductionen indragen,
och Gripenstjerna, som derå försträckt betydliga summor,
förlorade denna fordran. Hans lidanden voro likväl så sto¬
ra, att K. Carl XI, som eljest ej var mild i reductionsfrå-
gor, fann billigt förläna honom ett kronosäteri i Upland,
kalladt Kjerrsjö, hvilken egendom för närvar, tillhör en ätt¬
ling på mödernet af den Gripenstjernska ätten. Ändtligen
efter 70 å 80 år kom den tid, då KammarColbm, som ha¬
de efterträdt Liqvidationscommissionen, kunde börja att tän¬
ka på att göra upp liqviden, sedan man icke kunnat beträ¬
da familjen med invändningen att hafva försummat en af
de mångfaldiga ensidiga prescriptioner, man utsatte för be¬
vakandet af fordringar, som det oaktadt icke betalades, och
i afseende på hvilka Kronan ansvarslöst tillät sig öfverträda
Den 10 Juni.
333
livarenda puntl af dess förbindelser. (Jag ber om förlå¬
telse för denna mellanmening; jag har förut fått förebråel¬
ser för den frihet jag tillåter mig att inblanda sådana, men
de torde stundom vara nödiga). När man, såsom jag sagt,
ändtligen på iy5o-talet kom att tänka på Gripenstjernska
fordran, öfvertalades tvenne unga Gripenstjernor, sonsöner
af Kammarrådet, att afstå sin rätt mot friherrlig värdighet
och, såsom orden folio sig, anständiga embeten. Denna
öfverenskommelse hölls likväl icke, och i3 år efter dess
uppgörande anhöllo de att få återkalla denna öfverenskom¬
melse och göra sina fordringar gällande. Detta bifölls ej af
R. St., men R. St. utverkade deremot för dem utfärdande
af friherrebref, hvarför kostnaderna betalades af Riksgälds-
fonden; hvarjemte den ena af bröderna erhöll hofjägmästa¬
re- och den andra, om jag ej missminner mig, commissions-
secreterare-fullmagt, utan åtföljande tjenst och med lön i pen¬
ningar efter 1696 års stat, i oförändradt dalertal. Huruvi¬
da detta kunde anses för anständiga embeten, lemnar jag
derhän; men då uttrycket är obestämdt, torde dock i rätts-
väg något klander ej mera deremot kunna väckas. De qvin-
liga descendenterna hafva sedermera för deras andel fått li¬
qvid, visserligen uti ett nedsatt myntvärde och med vanliga
afprutningar; men det har dock varit tillräckligt för att
grundlägga mer än en måttlig förmögenhet. Hofjägmästa-
ren Frih. Gripenstjernas dotter erhöll, på dessa af mig nu
anförda bevekande anledningar, vid 1800 års riksdag en pen¬
sion. Nu står en 74 års man, den sista manliga ättlingen af
denna ätt, som förlorat så mycket på tillstaten gjorda försträck¬
ningar, nedsänkt i yttersta fattigdom. Vid sista riksdag
skedde till hans förmånen subscription bland R. o. Ad:s leda¬
möter i BancoIItsk. för att befria honom från en skuld till
Bancodiscontverket, för hvars gäldande ej annan tillgång
fanns än hans person. Jag slutar med den hemställan, hu¬
ruvida under dessa förhållanden ett bifall till motionen vo¬
re ett vådligt prejudicat, och jag önskar verkligen, att det¬
ta prejudicat måtte lyckas framkalla i behofvets stund sam¬
ma patriotiska nit som hos Joel Gripenstjerna, ehuru jag till
denna önskan fogar det hopp, att sådant nit och sådana of¬
fer aldrig mer inom Sverige måtte belönas på sätt, som med
denne redlige man och hans arfvingar ägt rum. Jag får så¬
lunda anhålla om återremiss.
Frih. Boye: Jag har begärt ordet blott för att rätta
ett misstag i mitt förra yttrande. Jag anhöll då om propos.
på bifall till motionerna, i den tanke, att frågan redan va¬
rit återremitterad till Utsk. Nu då jag blifvit upplyst, att
sådant icke skett, får äfven jag endast anhålla oin åter¬
remiss.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anhåller om åter¬
remiss af betänk., på det motionerna må blifva bifallna, ej
334
Deli 2® Juni.
allenast såsom en skyldig gärd åt rättvisan och äganderätten,
utan jemväl derföre, att vi uti en så himmelskriande sak
sorn denna må få fastställa ett prejudicat, som gifver till¬
känna, att våld och laglöshet icke böra äga bestånd derfö¬
re, att de vunnit häfd. Jag känner äfven förhållandet med
denna sak. Man har trott, att Gripenstjerna samlat sin för¬
mögenhet såsom Rikskammarråd och till en del chef för fi-
nancerne under K. Carl XT:s tid; men förhållandet är icke
sådant. Han försträckte till K. Carl XI 96 tunnor guld uti
Holländska vexlar, dragna på en Holländsk bankier, som var
på mödernet slägt till hans hustru. Med henne hade han
fått denna förmögenhet, hvilken han såsom lån lemnade åt
Konungen. Det är sannt, att han hade något öfver, och
att det insattes i Börringe kloster, samt att han genom re-
duetionen förlorade äfven denna del af sin förmögenhet. Se¬
dermera fick han Kjerrsjö, en ganska liten egendom på
Eckerölandet; men han kom ieke genast i disposition af
denna egendom, utan först hans närmaste arfvingar tillträd¬
de den, som då ej var bättre, än att den knappast kunde
föda ett enda hushåll. Hvad som är karakteristiskt, är, att
samma man, som hade försträckt staten vid pass 96 tun¬
nor guld, dog på en halmkärfve på denna egendom, in¬
nan han derstädes hunnit skaffa sig möbler. Sådant är för¬
hållandet, och jag hemställer, huruvida hans slägt kan an¬
ses hafva njutit skadestånd derigenom, att den erhållit fri¬
herrlig värdighet samt tvenne embeten af den beskaffenhet,
att det, på sätt Hr Rosenblad sagt, är tvetydigt, huruvida de
böra kallas anständiga eller icke. När nu mannen är 74 år
gammal, och den pension, som förut utgått lill brödren,
icke utgår, samt motionärerna icke begärt mera, än hvad
pensionen utgjort i sitt primitiva skick, anhåller jag, att
StatsUtsk. måtte taga detta i betraktande och icke låta hän¬
föra sig af någon annars nödvändig hushållsaktighetsprincip,
eller af det alldeles oriktiga skälet, att framställningen i del¬
ta ämne ej blifvit gjord af K. M., utan af enskild motio¬
när. Under närvar, statsförhållanden finner jag det visserli¬
gen vara oklokt att icke begagna den väg, StatsUtsk. här
antyder; men så länge grundlagen medgifver enskild man
rättighet att framkomma med dylika motioner, anser jag in¬
tet af formen vara försummadt; och jag tillstyrker derföre,
att Utsk. måtte hugna denna gamla man med den ringa
pension, som för honom blifvit sökt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
bomme att fortsättas kl. 6 på eftermiddagen.
Frih. Boye, Fredr.; Äfven jag får förena mig med
de Hrr, som yrkat återremiss af detta betänk., och jag tror
mig skyldig till upplysning meddela, att den man, som är
i fråga, icke heller har någon utsigt alt genom sin slägt
blifva hulpen; ty jf g har 111ig särskildt bekant, att han har
D e 11 20 J u n i.
335
en lefvande syster, äfven några och 70 år gammal, hvars
omständigheter äro ganska knappa, och som kanske är äf¬
ven så behöfvande som hennes bror. Jag har ansett mig
böra gifva1 detta tillkänna för att gifva en ytterligare vigt
åt ifrågavar. motioner; ty jag anser det vara värdigt 11. St.
att hjelpa en afkomling af den man, om hvars förtjenster
här redan blifvit tillräckligen ordadt.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 142 återremitterades.
Ånyo föredrogs StatsUtskts d. 17 dennes e. m. på bor¬
det lagda utlåt. N:o i43 i anledn. af Frih. Tolls motion,
angtde Gyllenstjernska slägtens kronofordran.
Hr Rosenblad, Bernh.: Beklagligtvis — jag vågar nyttja
detta ord — finner jag, att något annat beslut ej gerna kan
fattas i detta ämne, än hvad Ulsk. föreslagit, d. v. s. alt Stän¬
derna ej kunna omedelbarligen befatta sig med saken; men
det är med ledsnad, som jag ser detta nya exempel på be-
hofvet, att ståtens skuldförhållanden underkastas verklig
lag, på det att icke mera måtte inträffa såsom förr, att man,
tvärtemot ingångna contract och de bestämdaste öfverens¬
kommelse!’ om fordringsanspråken, tillskapat den ena an-
mälningsprescriptionen, den ena formaliteten efter den an¬
dra, utan att dessas uppfyllande ägt till följd uppfyllandet
af Kronans ovilkorliga förbindelser, men tvärtom, om un¬
der loppet af 120 år och derutöfver någon af de många
prescriptiönstiderna blifvit försummad, man derpå grundar
förkastande af äfven den billigaste fordran. Det smärtar
mig, att Gyllenstjernska familjen biand så många andra blif¬
vit ett offer för detta förfarande; men jag hoppas dock, att
för framtiden ett annat förfarande skall äga rum, skyddan¬
de lagar för Rikets ärliga creditorer tillkomma, och det
verk, som äger att bedöma fordringsanspråken, mera afse
dessas mer eller mindre grund, än möjligheten af svepskäl
för att undgå gälda en obestridlig fordran.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Då R. St. vid 1823
års riksdag, tvärtemot R. o. Ad:s beslut, lemnade K. M. det
svar, att i denna sak intet vidare vore att göra, vill jag
icke yrka, att R. St. vid denna riksdag skola ingå med en
motsatt underd. skrifvelse, synnerligen som det förra svarot
aflemnades i anledn. af en K. propos., och den skrifvelse,
sorn nu skulle beslutas, vore föranledd af en enskild motion.
Men jag anhåller att, innan frågan afgöres, få till prot. för¬
klara, att jag, instämmande med den siste värde talaren,
beklagar, att statscrediten i fordna tider blifvit så begagnad.
Jag anser, att slägten icke borde efterskänka sin fordran,
utan att den bör i laga ordning utkräfvas. För 10 år sedan
har jag sett alla documenterna i målet och fann förhållan¬
det vara, att K. Carl XII, som, under det han var i brist
33G
Den 20 Juni.
på krigscassa, fick veta, att en af hans officerare hade en
stor fordran i Danzig, efterskickade denne officer, Gyllen¬
stjerna, och af honom erhöll panthandlingarna samt, emot
egenhändig förskrifning, till krigscassans hjelp lånade hela
denna stora förmögenhet. Sedermera har nästan vid hvarje
riksdag familjen inkommit med begäran om liqvid. Der¬
med uppskjöts under flera förevändningar. Den näfmaste
arftagerskan till thronen efter K. Carl XII godkände ej den¬
na fordran. Sedan korn den s. k. frihetstiden, då Gyllen-
stjernska familjen tillhörde det parti, sorn i början låg un¬
der. När detta parti sedermera blef rådande, erhöll väl
slägten SecretaUtskts beslut, att dess fordran skulle betalas;
men då under K. Gustaf III;s tid penningetillgångarna alltid
voro otillräckliga, bortkrånglades saken åter, och på grund
af uppgift om försummad prescriptionstid ansågs familjen ic¬
ke berättigad till någon ersättning, oansedt dess fordran
en gång genom Konungens och en gång genom Secreta-
TJtskls fattade, fastän icke expedierade beslut blifvit god¬
känd. Huru detta mål behandlades vid 1823 års riksdag är
ganska karakteristiskt. Med handlingarna i handen förkla¬
rade StalsUtsk., att som familjen ej styrkt, att K. Carl XII
ej betalat samma fordran, kunde TJtsk. icke godkänna den,
d. v, s. att den, som hade att fordra, skulle styrka, att han
% ej fått betalt. Så tillkom den uti förevar, betänk, åberopa¬
de skrifvelse hufvudsakligen på den grund, att denna for¬
dran uppgick till mer än en million, och man således ansåg
statsverket icke kunna betala denna summa, hvarföre man
också sökte alla möjliga förevändningar att komina från sa¬
ken. Denna historik bör åtminstone stå i våra prot. att lä¬
sas af dem, sorn komma att handhafva statens credit, på
det man ej hädanefter må vidtaga åtgärder , som äro af den
mest stötande natur i ett land, der äganderätt skall vara
annat än ett tomt ord. Jag kan beklagligtvis ej tillstyrka
återremiss af betänk.; men jag kan ej heller tillstyrka bifall
å detsamma, utan anhåller om afslag derå, och det så myc¬
ket hellre, som R. o. Ad. då handlar consequent med det
beslut, R. o. Ad. vid 1823 års riksdag fattade emot de an¬
dra Ståndens yttrade mening. Jag anhåller örn afslag å be¬
tänkandet.
StatsUtskts utlåt. N:o i/j.3 blef af R. o. Ad afslaget.
Föredrogs ånyo StatsUtskts d. 17 dennes e. m. på bor¬
det lagda utlåt. N:o i44 i anledn. af Hr Rosenblads motion
om tabellers upprättande öfver statsutgifterna under särskil¬
da tidpunkter.
Hr Rosenblad, Bernh.: Så sent på riksdagen skall
jag visserligen ej söka att upptaga StatsUtskts tid medelst yt¬
terligare undersökning i detta ämne, och jag vill derföre icke
yr-
Den 20 J u n i.
33;
ke yrka på återremiss af betänk. Utsk. har till en viss del
fullgjort motionen medelst de siffror, söm i betänk, uppgif¬
vas, men Utsk. har icke följt den ledning, motionen inne¬
håller. Om denna ledning blifvit begagnad, hade de ifrå-
gavar. tabellernas Upprättande blifvit fullständigare och dock
ej borttagit mycken tid. Utsk. hade blott behöft undersöka
de handlingar och bilagor, sötfi tillhöra den utredning, den
tillförordnade Statscommitteen till utredande af Rikets stats¬
verk under K. Gustaf Ilt:s regering afgaf, och för jemnforel-
séns fullständighet med närvarande tider fästa uppmärk¬
samhet på den skillnad, som beräkningen af anordnade rän¬
tor och kronotionde efter kronovärde och statspris lemnar
mot den närvar, efter markegången. Förde ifrågasatta åren
under f. d. K. Gustaf IV Adolphs regering torde nära lika
fullständig upplysning varit att tillgå bland de till 1809 års
StatsUtsk. aflemnade handlingar. Detta har jag endast ve¬
lat anföra för att visa, att då motionen väcktes, visste jag,
ätt utvägar funnos att, utan alltför Stör Omgång, tillväga¬
bringa det resultat, motionen afser.
StatsUtskts iltlåt. N:o i44 bifölls.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. ty dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:oi45,i anledh. af väckt motion om
afskrifning utaf Enkefriherrinnan Eneskjölds skuld till Krigs-
manshuscassan, fal ef samma utlåt, ånyo lagdt på bordet af
Hr Gunther, Carl Gust.; samt Gr. Spens, C arl Gust.
Ånyo föredrogds och biföllos nedarinämnda d. i 7 dennes
ö. m. på bordet lagda utlåt, från StatsUtsk., nemi.:
N:o 146. i frågan öm skyldighet för irinéhafvårne af Or¬
tala bruk och Norrtelje factori att betala de deraf utgående
kolräntor efter markegångspris Samt ersätta räntetagärne deri
förlust, de derå lidit;
N:o i4t>. i anledn. äf K. M:s nåd. skrifvelse, ähgtde
verkställd undersökning om deri s. k. preStetaxanä upprinnel¬
se och beskaffenhet;
N:o 148. i anledn. af väckta motioner dels om upplå¬
tande af Kronans laxfisken i Westerbottens län, samt dels
flng:de begagnandet af de ihom Norrbottens län varaöde
fisken ;
N:o 149. i änledn. af väckt fråga örn framlidne Com-
löercerådet Jonas Alströmers arfvingars rätt att innehafva
Kungsgården Höjentorp under perpetuelt arrende.
Företogs till pröfning StafsUtsk:s d. 17 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o r5o, i anledn. af erhållen återre¬
miss å betänk. N:o 28, ang:de nedsättning i lösen för dags¬
verken till Wisingsborgs Kungsgård.
8 H. 45
338
Dcu ao J u n i.
Gr. Cronhjelm, Otto Äng.: Då StatsUtsk:s förra be¬
tänk. i detta ämne N:o 28 förevar, anhöll, om jag rätt min¬
nes, Hr Danckwardt äfvensom jag om återremiss af betänk,
på den grund, att, efter skedd undersökning, såväl lands¬
höfdingen i Jönköpings län som KammarColl:m antagit, att
öboerna voro i behof af någon lindring och att deras dags¬
verken borde få lösas med hälften af markegångspriset å
drängedagsverken. Utan föranledande af några andra offi¬
ciella handlingar har Utsk, dock tillstyrkt, att ifrågavar.
dagsverken måtte få lösas med ^ af markegångspriset. Då
R. o. Ad. i anseende härtill förra gången beviljat återremiss
och icke någon ändring i Utsk:s betänk, skett, anhåller jag
att få vidblifva de anmärkningar, som föranledde återre-
m issen. Uti alla öfriga fall har Utsk. vidblifvit landshöf-
dingens och KammarCollegii förslag; skiljaktigheten består
endast deruti, att Utsk. föreslår, att dessa dagsverken måfå
lösas med \ i stället för hälften af markegångspriset. Jag
har ej någon speciel kännedom om förhållandet i orten; men
jag förmodar, att ej heller StatsUtsk. har speciel kännedom
derom, och att man vid dylika tillfällen bör hålla sig till
de sammanstämmande uppgifter, man erhåller af särskilda
auetoriteter. Här hafva både KammarColhm och landshöf¬
dingen tillstyrkt lösens erläggande med hälften af marke¬
gångspriset, men Utsk. har afdragit hälften från denna
hälft. Jag anhåller om bifall å detta betänk, med den för¬
ändring, att hälften af länets markegångspris å drängedags¬
verken må erläggas i lösen för ifrågavar. dagsverken.
Frih. Palmstierna, Carl Otto: Först torde det tii-
låtas mig att få erinra derom, all; anledn. till återremissen
var icke allenast hvad Gr. Cronhjelm nu anfört, utan äf¬
ven att flera bland R. o. Ad:s ledamöter ansågo en otydlig¬
het finnas uti Utsk:s förra förslag om dagsverksskyldighe¬
tens bestämmande för hemmansägare på Wisingsö, och jag
tror t. o. m., att prot. öfver discussionen skall vitsorda, att
detta var hufvudsakliga anledningen till återremissen. Der¬
näst får jag erinra örn innehållet af Utsk:s betänk. N:o 28 ,
deri Utsk. upptagit de handlingar, hvarpå bedömandet af
denna sak sig grundar, hvilket bevisar, att det icke varit
utan tillgång till handlingarna, som Utsk. afgifvit sitt förslag
i detta ämne, och ehuru Utsk. icke till hela sin personal
har fullständig kännedom om förhållandet på Wisingsö, är
det dock icke utan, att en och annan af Utsk:s ledamöter
äger en speciel kännedom derom. Jag kan upplysa, att jag
varit på Wisingsö, och således har Utsk. någon fördel fram¬
för Gr. Crouhjelm, som sagt, att han icke äger denna kän¬
nedom. För öfrigt har Utsk:s bedömande af saken grundat
sig på de undersökningar, som i orten blifvit hållna, eller
just på de af Gr. Cronhjelm uppgifna, uti K. M:s Bef:hdes i
Jönköpings län utlåtande förekommande upplysningar om
D c n 20 Jun i.
förhållandet derstädes. Att Utsk. slädnät i ett olika resul¬
tat än del, hvartill K. M:s Bef:h:de och KammarGolhm kom¬
mit vid betraktandet af förhållandets inverkan , är en annan
fråga. K. M:s Bef:h:de och KammarCoikm hafva ansett om¬
ständigheterna böla föranleda skattens nedsättande till hälf¬
ten, och Utsk. deremot, att den lill följd af samma omstän¬
digheter borde nedsättas till fjerdedelen. Således lärer det
vara ådagalagdt, att Utsk. icke handlat utan skäl. Huru¬
vida Utsk. möjligen haft orätt i sin opinion om den mån,
hvari de befintliga förhållandena på Wisingsö böra inverka
på skatten, derom vill jag ej tvista; jag har blott velat upp¬
lysa, att Utsk. icke utan att pröfva grunderna afgifvit det
nu förevar, förslaget.
Gr. Cronhjelm: Jag tror visserligen, att Utsk. pröf-
vat förhållandet, innan betänk, blef afgifvet; men jag fin¬
ner besynnerligt, att då hemmansåboerne inkomma till K.
M. med anhållan om lindring, och K. M. ganska riktigt an¬
ser sig behöfva Ständernas bifall i detta fäll, men, för alt
hafva målet utredt, låter höra KammarColhm och landshöf¬
dingen i länet, med uppdrag för dessa auetoriteter att dra¬
ga försorg om fullständiga undersökningars anställande, samt
då sådana undersökningar inkommit och blifvit till Ständer¬
na öfverlemnade, man likväl vill tillvägabringa en större
nedsättning, än de auetoriteter, som undersökt förhållandet,
ansett böra äga rum. Jag har visserligen lika med Frih.
Palmstjerna, varit på Wisingsö; men jag tror mig likväl icke
kunna bedöma, huru stor tillgång bönderne derstädes kun¬
na äga för att lösa sina dagsverken, emedan jag äfven vid
detta tillfälle utgår från den sats, att Representationen i frå¬
ga om administrativa åtgärder ej gerna bör göra afseende på
annat än de upplysningar, Regeringen genom vederbörande
auetoriteter meddelat oss. På dessa grunder anhåller jag,
som visserligen gör Utsk. rättvisa för den medlidsamhet,
Utsk. ådagalagt, att icke lösen för ifrågavar. dagsverken må
nedsättas till mera än hälften af markegångspriset.
R. o. Ad. biföll StatsUtsk:s utlåt. N:o i5o med den för¬
ändring, att, när lösen i penningar för dagsverkena skall er¬
läggas, denna bestämmes till hälften af hvad den årliga
markegången för drängedagsverken i länet utsätter.
StatsUtsk:s nu ånyo föredragna, d. 17 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o >5i öfver gjorda anmärkningar vid
Utsk:s betänk. N:o 14, i anledn. af arrendatorn utaf Svartsjö
Kungsgård, f. d. Grosshandlaren Weners ansökning om ned¬
sättning i arrendet, blef ytterligare lagdt på bordet af Hrr
af Dalström, Gust. Jac., och af Ström, Isr. Adolph,
samt Gr. Spens, Carl Gust.
Den 20 Joni.
Anvo föredrogos och biföllos Stat$Utsk:s d. 17 dennes
e. ni. på bordet lagda utl:n:
N:o i52. i frågan om den s. k, Trolliska stjpendiifonden
och räntan derå;
N:q 153. i anledn. af vackt fråga om allmänt bidrag
till befräinjande éf anläggningen utaf rior och torkinrättnin¬
gar för spannmål.
Företogs till pröfning StatsUtsk:? 17 deqnes e. ro. på
bordef lagda utlåt. N:o i54 öfver anmärkningar vid Utslus
afgifna betänk. N:o 35, i anledn. af K. M:s nåd. propos. till
R. St., ang:de lindring i vilkoren för begagnandet af det utaf
R. St. till återuppbyggande af staden Borås anslagna låne¬
understöd.
Hr af Dalström, (just. Jac.: Då jag vördsammast
får äran anhålla om R. o. Ad:s bifall till detta betänk., an,
håller jag lika vördsamt att dervid få yttra några ord. K.
M;s nåd. propos. i ämnet afsåg egentligen att för Borås stad
bereda en lindring vid afbetalningen af det lån, sorn afsed-
naste Ständer blifvit staden beviljadt. StatsUtsk. har jern-
yäl i detta afseende uti sitt första betänk, till R. St. före¬
slagit, att 10,000 r:dr deraf mätte afskrifva?, hvaremot TJtsk,'
afstyvkt denna afskrifning på den grund, att någon af Riks-
St:s ledamöter anfört, att denna afskrifning vöre orättvis;
jag vågar dervid göra några anmärkningar för att visa, det
jag ej anser afskrifningen så orättvis, spm man torde anse
den. Då deqna summa lpnades till Borås, hade den icke af
stadens invånare, blifvit begärd i och fpr sjelfva branden;
det var länsstyrelsen, som föreslpg Borås stads invånare, att,
?edan staden hejt och hållet afbrtumit, en ny gatläggning
Skulle äga rum- Stadens invånare ingingo på dolta förslag,
sorn först i framtiden kunde blifva för stadsboerna fördelak¬
tigt, kanske derföre, att de ej väl beräknade, att det lån, de i
Sådant ändamål upptogo, sedermera skulle ganska dyrt drab¬
ba dem. Af denna gatläggning och reglering hafva nu v ar,
invånare ej någon nytta. De hafva tvärtom haft skada der¬
af, emedan de fått afträda sina gamla tomter och inköpa
nya. Jag skulle således tro, att afskrifningen icke vore så
orättvis, som man skulle tycka, särdeles vid jemnförelse med
åtskilliga andra beviljade afskrifningar- Hvad åter det be¬
viljade anståndet med betalningen beträffar, är det visserli¬
gen en stor förmån; men depna förmån tillfaller blqtt de.
personer, spm begagnat lån till sipå enskilda byggnaders upp-;
förande, då deremot förmånen af afskrifningen skulle tillfal¬
lit samtliga stadens invånare. Jag anhåller endast, att dessa
ord må blifva upptagna till prot.
Gr- Crqphjplm, Ottq Aug.; För. jniq del anser jag
betänk, uti sitt närvar, skick varp ganska väl grpndqdt. Stats¬
Utsk. har föreslagit de förjjingda betalningsterminer, som åt¬
Den 20 Juni.
skilliga talare här tillstyrkt och som lära blifvit gillade af
den inom alla fyra Stånden yttrade opinionen. Jag vill ej
motsätta mig, att betalningsterminerna blifva utsträckta så
mycket som möjligt; men att Riksgtscont. skulle erhålla lä¬
gre ränta, än det sjelf för sina lån nödgas betala, anser jag
icke vara rättvist eller öfverensstämmande med ett rikligt
statscreditsystem- Jag anhåller om bifall å betänk.
Hr af Dalst rom: Det har icke varit fråga om ned¬
sättning af sjelfva räntan, ulan blott om afskrifning å det lån,
som till staden Borås blifvit beviljadt. Jag instäipmer full¬
komligen deruti, att Riksgtscont. bör återfå de 5 procent,
det sjelf för upplånade penningar betalar. Detta har jemväl
blifvit föreslaget, och jag får derföre endast förnya min vörd¬
samma anhållan om bifall till Utskts betänk.
StatsUtskts utlåt. lito i54 bifölls.
Föredrogs ånyo StatsUtskts d. 17 dennes c. m. på bör¬
set lagda utlåt. Nto i55, i anledn. af gjorda anmärkningar
vid Utskts memor. N:o 56, angtde en gratification till Coin-
niissarien D. Ek för dess hafda befattning med reparationen
och inredningen af Puksgtscontts hus.
Då R. o. Ad. genom bifall till StatsUtskts memor. Ntp
56 redan d. 9.4 sisth April fattat det beslut, som StatgUtsk.
i sitt utlåt. Nto i55 tillstyrkt, fann R. o. Ad., att detta sist¬
nämnda utlåt, endast borde läggas till handlingarna.
StatsUtskts d. 17 dennes e. m. på bordet lagda utlåt.
Nto i56, i anledn. af Hr af Robsalims, Garl Reinh., väckta
motion om inlösen för statens räkning af godset Ekolsund i
Upsala län, blef vid förnyad föredragning ånyo lagdt på bor¬
det af Hir af Robsahm, Carj Reinh., samt Silfver¬
hjelm, Garl Adam.
Vid förnyad föredragning af Ridd.Utskts d. 17 dennes
e. m. på bordet lagda memor. i anledn. af Hr P. G. Ce-
derschjölds motion, angtde val af suppleanter till ledamöter
i Utsk., blef samma memor, ånyo lagdt på bordet af JtYihtna
Boye, Ludy., och Boye, Fredy.
Föredrogs ånyo Ridd.Utskts d. 17 dennes e. m. på bor¬
det lagda memor. i anledn. af Hr Lagerhjelms, Pehr, motion
om val till ordförande i Utsktn.
Frihtna Boye, Ludy., och Boye, Frpdr., begärde,
att detta memor. ytterligare mätte få hvila på bordet.
Gr. Spens, Carl Gust., anhöll att få veta, om det
yar pndast till nästa plenum, son1 Ridd.Utskts memor. blifvit
begärdt på bordpt,
342
Den jo Juni.
Frill. Boye, Ludv., yttrade, det han endast begärt, att
memor. måtte få hvila till nästa plenum.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag förmodar, att Gr.
Spens' mening ar, att ifrågavar. betänk, må få hvila, tills
Gonstit.Ut.sk. inkommer med betänk, i enahanda ämne, och
såsom ledamot i Constit.Utsk. är Hr Gr. bäst i tillfälle att
känna, huru snart detta kan inkomma. Skulle detta icke
vara Hr Gr:s önskan, så anhåller jag att för egen del få
framställa den.
Gr. Spens: Jag kan icke för det närvar, biträda den
af Gr. Cronhjelm gjorda anhållan, att detta memor. må hvila
på bordet, tills Constit.Utsk:s betänk, i samma ämne inkom¬
mit, eftersom den underrättelse, hvilken i en tidning blifvit
gifven, att Constit.Utsk. skall fattat sitt beslut i detta ämne,
icke mig veterligen är enlig med sanna förhållandet. Jag
påminner mig åtminstone icke, att ett beslut derom blifvit
fattadt vid något af de tillfällen, då jag varit närvarande;
men jag vet, att på Utsk:s bord ligger ett förslag derom,
att ordförande i R. St:s Utsk. hädanefter må väljas af
Utsk:n sjelfva, och således kommer troligen Utsk. att yttra
sig i detta ämne, ehuru det kanske, i fall förslaget icke bi-
falles, ej medför något betänk, till R. St. Det är med af¬
seende härpå, som min önskan skulle vara, att R. o. Ad. ville
låta Ridd.Utsk:s memor., angående Hr Lagerlijelms motion,
hvila tillsvidare för att afvakta, huruvida i anledn. af det
till Constit.Utsk. inlemnade förslag något betänk, inkommer,
som i sammanhang med detta memor. bör företagas.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Ehuru jag för
min del icke inser, att ett beslut, som Constit.Utsk. skulle
lutta i motsats till den mening, hvilken uti ifrågavar. mo¬
tion blifvit uttryckt, kunde hindra R. o. Ad. att fatta ett
beslut om förändring i afseende pä Ridd.Utsk., bör jag lik¬
väl gifva tillkänna, att förhållandet är sådant, att till Con-
slit.Utsk blifvit ingifven en motion om utsk:sordförandes till¬
sättande genom val, hvilken motion ännu icke blifvit före¬
dragen, utan hvilar pä Utsk:s bord,
Ilr von Troil, Emil: Jag vill visserligen tro, att det
förslag till ändring i afseende på sättet att tillsätta ordfö¬
rande i Utsk., som af Constit.Utsk, kommc att inlemnas till
RiksSt:n, kunde blifva vida mer omfattande och lämpligt, än
det af Ridd.Utsk. uppgifna; men då för det första antagan¬
det af Con§titUtsk:s beslut beror af R. St:s bifall vid 2:ne
riksdagar, och detsamma i alla fall, om det också blifver bi¬
fallet, ej kan vinna tillämpning vid instundande, utan först
vid derpåföljande riksdag, skulle jag, sorn anser en förän¬
dring nödig och att den bör införas i Ridd.Ordn., utan af¬
seende på det öde, som kan möta den i Constit.Utsk. väckta
motionen, önskat, alt R. o. Ad. mätte besluta alt Uti nästa ple-
Den 20 Juni.
343
ii lim företaga detta mål till afgörande, oell jag anhåller om
Hr Gr. och Landtmts propos. derpå.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Ridd.Utskts
nu föredragna memor., endast blifvit af 2tne ledamöter he¬
gardt ytterligare på bordet, utan bestämmande af något vi¬
dare vilkor för dess framtida föredragning, i följd hvaraf det
troligen i nästa plenum komme att föredragas, såvida öfriga
ärenden det tilläte.
Hr von Troil: Sedan E. Ex. förklarat, det E. Ex.
vill i nästa plenum föredraga ifrågavar. betänk , såvida ti¬
den sådant tilläter, finner visserligen äfven jag, att den pro¬
pos. till Ståndet, som jag begärt, ej kan behöfvas.
Upplästes och lades på bordet Bevilln.- o. Oecon.Utskrns
betänk. N:o 3, ang:de grunderna för förändrade föreskrifter
om brännvinsbränningen och hvad dermed har gemenskap.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att ordföran¬
den i Bevilln.Utsk. hos honom anmält, att Hr Tersmeden,
Jac. Joli., hvilken i enlighet med Hrr Electorers i plenum
den 24 sisi. Maj öppnade lista blifvit vald till ledamot i
Bevilln.Utsk , icke inställt sig för att intaga sitt rum i Utsk.,
hvilket lärer härrört deraf, att han hvarken vid valet eller
sedermera varit i staden närvarande. I följd häraf, och då
platsen i Utsk. ej längre kunde stå ledig, anmodade H. Ex.
Hrr Electorer att skyndsamligen nytt val efter honom förrätta.
H. Ex. tillkännagaf äfven, att Hr Silfverstolpe, Dav.
Ludv., anmält sig vara hindrad att emottaga det honom
lemnade förtroende att vara ledamot i Oecon.Utsk.; hvar¬
före H. Ex. anmodade Hrr Electorer att äfven efter honom
förrätta nytt val.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, i enlighet
med hvad förut blifvit tillkännagifva, anslag väl vöre gjordt
till plenum i eftermiddag; men då, sedan åtskilliga mål blif¬
vit ånyo begärda på bordet, II. Ex. ej hade några ärender
att för R. o. Ad. på eftermiddagen föredraga, hemställde H.
Ex., att anslaget linge borttagas Samt denna dags eftermid-
dagsplenum inställas.
Bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 2 é. m.
in fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
344 Den 3o Juni f. in.
Månclaigen den 3o Juni 1834«
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades r t prol.utdr. för den 20 dennes.
Justerades pleniprotln för d. 12 samt för d. 17 f. och
e. m. i denna månad.
Upplästes till justering Exped.Utsk:s förslag N:o 53 till
R. St:s und. skrifvelse till K. M. i fråga om Förste Lifmedi¬
cus af Pontins bibehållande vid ett pensionsänslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Uti det nu upplästa
förslag till underd. skrifvelse saknar jag åtskilliga af de skäl,
hvilka finnas upptagna uti det StatsUtsk:s utlåt., hvarpå
skrifvelsen sig grundar. Jag kail icke nu erinra mig dessa
så, att jag här i ögonblicket kan uppgifva dem; men jag an¬
håller, att förslaget må blifva till Exped.Utsk. återremif-
teradt, på det detsamma må erhålla en redaction, sorn full¬
ständigare upptager de af StatsUtsk. anförda motiver.
Exped.Utskis förslag N:ö 53 återremitterades.
Vidare upplästes till justering samt godkändes nedan-
nämnde från Éxped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s un¬
derd. skrifvelse till K. M., nemi.:
N:o 54. i fråga om upphörande af liggemånaders och
begrafningshjelps beräkning vid tillträde af vissa högre civila
embeten;
V:o 55. ang:de ett anslag å Flottans expectancestat för
Capit. Sjöbohm och Lieuten. Hård;
N:o 56. ang:de Arieplougs och Arvidsjaurs Lappmarkers
förläggande under Norrbottens län, samt om en ny admini¬
strativ indelning i vissa delar af Riket;
N:o 57. med anmälan örn de hinder, sorn mött för silf—
verutveilingens början å den af K. M. i nåder föreslagna
dag, d. i Juli innevarande år.
Hr Lannerstjerna, Adolph, hade inlemnät följande
anförande:
Nödsakad, såväl af tjensteåligganden som egna angelä¬
genheter, att afresa från Stockholm och riksdagen, får jag
vördsamt tillkännagifva,' att jag nödgas afsäga mig min be¬
fattning såsom Elector.
H. Éx. Hr Gr. o. Landtm, tilfkännagaf, att Frih.'
Hamilton, Hugo Adolph, samt Gr. Gyldenstolpe,’
Carl Al b., hade, i anseende till laga skäl, afsagt sig sina
platser, den förre i Bevilln.- och den sednare i Ridd.Utsk.-
’ * o
A-
Den 3o J u n i f. ra.
Ånyo föredrogs Constit<Utsk:s d. 27 sistl. Maj på bordet
lagda raemor. N:o 6, rör:de StatsUtskfs anledn. till anmärk¬
ning vid afskrifningen af convojinedel, använda emot deras
bestämmelse för ombyggnad af Svenska consulatshuset. i
Tanger.
Frii). Kantzow, Jöb. Ål b., uppläste följande:
Då jag var den, som vid i832 års statsrevision först
fästade uppmärksamheten vid Gén.consuln i Tanger, Ehrefl-
boffs obehöriga användande af convojinedel , anhåller jag att
få framställa några erinringar vid Constit.Utsk:s memör. i
detta ämne.
Utsk. liar ursägtat Statssecret. och Statsrådet förnämli¬
gast på den grund, att de ifrågavar. mediens obehöriga an¬
vändande ensamt faller Gen.consul Eli renboff till last ocli
alt Statssecret. icke kunnät hvarken förutse eller förekom¬
ma ett dylikt användande. Mig veterligen, bar ej heller
någon anmärkning blifvit gjord emot Statssecret., för det
Hr Ehrenhoff förskingrat honom anförtrodda medel. Om
Convojcommissariatet ej genom sin vårdnad kunnat förekom-'
ma detta, medgifver jag, att det ej kunnat hindras af Stats¬
secret.; men att, sedan en dylik förskingring, en dylik grot
tjensteförbrytelse skett, efterskänka ^ af summan och til¬
lika, såsom en ytterligare belöning, låta den felaktige behål¬
la sitt embete, det hade bort och kunnat af Konungens
rådgifvare förekommäs. Att sådant ej skett, är högst an¬
märkningsvärd! och innefattar, i sin princip, ett för Kro¬
nans embetsman till lagbrott lika uppmuntrande exempel,
sorn det skall finnas nedslående för de skattdragande och
äfventyrligt för Svenska handeln, att statsmedel, anslagna
till "handelns och sjöfartens skydd’' olofligen och strafflöst
få användas för en tjenstemans beqvämlighet eller capriser.
Att icke sanctionera en dylik princip af embetsmäns straff¬
löshet i mån af deras mer eller mindre mägtiga relationer,
tyckes verkligen hafva varit något vigtigare, äh att rädda 5ooö
piaster åt convojcassan, det enda, sorn, med uppoffringen af
denna princip, vunnits af Hr Ehrenhoffs bibehållande, hvari¬
genom han ändock qvarblef i åtnjutande äf omkring utaf
sin betydliga lön, hvilken anpart således är att betrakta så¬
som premium för välförhållandet.
Om Constit.Ulsk. behagat skärskåda äreödet från den¬
na synpunkt, hade utslaget troligen blifvit något förändradt-.
För att bereda ett sådant, begär jag återremiss.-
Frih. Boye, Ludv.: Uti det amile, söm nu är föremål
för R. o. Ad:s pröfning, ingå tvenne särskilda frågor, för
hvilka jag begär Ståndets nisk lil ning. Ett är nemi., huru¬
vida Hr Ehrenhoff varit felaktig i sin tjenst, och ett annat
är frågan om ersättning för hvad staten genom en sådan fel¬
aktighet kunnat förlora. I förra fallet förklarar jag öppet,
8 H. 44
346
Den 3o Juni f. m.
alt jag ingalunda ämnar försöka att taga Hr Elirenhoffs för¬
svar. Han liar felat, och ingen lärer vilja försvara sättet,
hvarpå han tillvägagått, för att åstadkomma den ifrågavar.
bvggnaden; men annat är frågan om ersättningsansvar lill
staten för de använda medlem Jag var ledamot i Convoj-
commissariatet från Maj månad i8o5 till Sept. 1816; och
jag påminner mig, att täta rapporter under denna tid in-
girtgö från dåvar. Gen.consuln i Tänger, Hr Wijk, derom,
att consulathuset derstädes var bristfälligt, och sedan denne
embetsman återkom hit, framställde han ofta nödvändighe¬
ter! af husets ombyggande. Med kännedom härom, och med
fullkomligt ogillande af sättet, hvarigenom reparationen blif¬
vit tillvägabringad, torde det, enär behofvet varit gifvet och
då behörig besigtning af Hr Cancellirådet Lagerheim blifvit
å stället förrättad, samt handlingarna deröfver utvisa, att
det uppförda beloppet blifvit till det angifna ändamålet an-
vändt; kunna stå tillsammans med ett sådant ogillande, att
man erkänner, det penningarna utgått till statens behof, och
att någon ersättning sålunda icke rätteligen kan äga rum.
Efter denna urskilning af frågans särskilda delar lärer det
visa sig, att Statssecret. för handels- och financeärenderna
icke kunnat i denna sak göra annat, än hvad han gjort.
Hans föredragning tillhörde frågan endast, så vidt den rörde
statens anspråk på ersättning; och jag tror mig hafva visat,
att sådana icke billigen kunna finnas. Frågan om ansvars-
påföfjden för det begångna tjenstefelct tillhörde Hofcancelle-
redj eller Ministern för utrikes ärenderna, och det vore be¬
synnerligt, om man ville pålägga föredraganden för finance¬
ärenderna ansvar för hvad sorn kunnat tilldraga sig utom
hans föredragning. Jag bestrider icke återremiss, men an¬
håller, att, i fall den beslutas, dessa mina anmärkningar må
få åtfölja.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: I hufvudsaken är jag
förekommen af Ilr Frih. Rantzou; men i anledn. af Frih.
ISoyes erinran, att det icke skulle angå föredraganden för
financeärenderna, att Hr Ehrenhoff bibehållits i sin tjenst, får
jag endast fästa uppmärksamheten dervid, att i sådant fall ett
fel måste hafva blifvit af Gon^tit.Utsk. begånget, då Utsk.
icke infordrat det prot. uti ministeriella ärender, som san¬
nolikt blifvit hållet i anledn. af väckt fråga om Hr Ehren-
hoffs skiljande från tjensten. Jag finner således ett ytterli¬
gare skäl till återremiss deruti, att tillfälle bör beredas för
Utsk. att äska delfående af berörde prot., hvarefter man kan
bestämma, huruvida icke anledning kan förefinnas till an¬
märkning i detta fall emot utrikes Statsministern.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Om Gen.consul
Ehrenhoff vöre bland de personer, som hörde under Constit.-
Utsk:s domsrätt, hade Frih. Rantzou rätt i sitt påstående;
men då Utsk. icke har att göra med Hr Ehrenhoff, utan
Den 3o J un i f. ra.
347
(endast med den Statssecret, emot hvilken anmärkn:san!edn.
blifvit riktad, torde frågan få ett annat utseende. Det är
denne rådgifvare, som Utsk. ansett icke hafva begått nå¬
gon oriktighet i denna sak; och det är uti förklarandet af
ett sådant omdöme, dervid jag anser RiksStm vara skyldiga
att stadna, som jag tror, att Utsk. handlat i öfverensstäm¬
melse med sin pligt. Frih. Rantzou har yrkat återremiss af
mentor. Jag bestrider, att en sådan grundlagsenlig! kan
ske. Om Frih. Rantzou önskar upplysningar i frågan och
uppger dem, är det Utsk:s skyldighet att dem lemna; men
att återremittera en fråga, uti hvilken Utsk. redan fattat
sitt beslut, är, i min tanke, stridande mot 56 §. Reg.F.
Constit.Utskrs anmälanden i anmärkn:sfrågor kunna ej jemn-
kas och rättas. Rcshjtet är redan fattadt; peli med dettas
egenskap af dom gifves, pin den icke är rättvis, dock ingen
annan appel deremot, än till opinionen. Skulle den utfalla
till Utsk:s nachdel, får Utsk. underkasta sig sådant; men
resultatet blifver detsamma. • Detta är min tanka, och jag
har åtminsone tillfredsställelsen att till stöd derför äga auc-
toriteter, som torde i denna fråga förtjena en större tillför¬
litlighet, än dagens opinioner. Dessa äro stiftarne af r ara
grundlagar. Utaf dem, åt hvilka sanunanskrifvandet af vår
statsförfattning var uppdraget, hafva fyra särskilda personer,
hvilkas minne säkerligen för hvarje Svensk är kärt, yttrat
sig i detta ämne. Dåvarande Ridd.secret. Silfverstolpe yt¬
trade sig deruti vid i8i5 års riksdag; och med den aueto-
litet, jag är öfvertygad att R. o. Ad. lemnar åt denne akt¬
ningsvärde man, är jag jemväl förvissad om, att R. o. Ad.
med nöje nu skall höra uppläsas hans tankar i saken. Des¬
sa hafva sedermera vid 1818 års riksdag blifvit ytterligare
utvecklade af Frih. Adlerbeth, Gr. v Platen och Frih. Man¬
nerheim. Alla fyra dessa deltagare i författandet af grund¬
lagen hafva förklarat den ifrågavar. §. på lika sätt sorn jag,
och de hafva derjemte försäkrat, att om de hade kunnat
föreställa sig, att ett annat förklaringssätt kunnat ifrågasät¬
tas, skulle de aldrig hafva understodt §:s tillvaro. Min åsigt
har jemväl varit understödd af liera aktningsvärda nu när¬
varande ledamöter af detta Stånd, hvilka icke heller nu lä¬
ra underlåta att säga sin mening. Flera nu aflidna, bland
hvilka jag vill pämna Ilr Pålman, hvilkens opinion icke lä¬
rer kunna frånkännas en rättvis yigt, hafva äfven delat den
åsigt jag hyser. Skulle jag således icke lyckas yinna pluralitet
för min mening, är jag åtminstone glad, alt den slutar sig till
deras, som förmått undersöka frågan med en så ljus blick,
som dem jag citerat. Den 6 Avig. i8i5 yttrade sig Ilr Silf¬
verstolpe sålunda:
(Frill. Ehrenborgh uppläste derefter den del af Hr Silfverstolpe*,
Axel Gabr., den 6 Augusti i8i5 afgifna yttrande, som igenfinnes
uti 6:tc delen af H. R. o. Adis protocoll vid samma ars riksdag
pag. ao4—207).
348
Ben 3o Juni f. nj.
Jag anhåller att få förena mig med denne skarpsinnige
och rättskaffens man, som alltid uttryckte sin opinion så,
som jag anser hvar och en böra, utan fruktan eller undse¬
ende från den ena eller andra sidan.
Hr Gr. Pqsse, Arvid: Jag skall icke yttra mig i sjelf¬
va saken, eller ang:de dqn ifrågavar. anmärkn;sanledn:s be¬
skaffenhet; ty jag anser mig derifrån förhindrad af grund¬
lagen , som jag icke veterligen skall öfverträda äfven i de
fall, der jag kunde anse den stridande ernot det rätta. Men
jag tror icke, att denna grundsats blifvit följd af andra ta¬
lare, då de yrkat återremiss å Gonstit.Utskrs ifrågavar. me-
mor. Sådant är grundlagsvidrigt. Skälen äro framställda
af ordföranden i Utsk., af hvilken jag sålunda är förekom¬
men och som jag mj förenar mig med. Jag ber likväl att
få tillägga några ord. Efter hvad man vid föregående riks¬
dagar erfarit, grundar man påståendet, att återremiss kail
äga ruin, uppå följande mening i 29 §. Riksd.Ordn.: ”Frå¬
gor uti detta ämne kunna i R. St:s plepa väckas, och af
”andra R. St:s Utsk. än Constit.Utsk. hos Stånden andragas,
”men icke af R. St. afgöras förr, än sistnämnde Utsk. der¬
öfver blifvit hördt.” Utaf denna mening vill man dragg
den slutsats, som skulle förbindelsen att höra Utsk., innan
Ståndet äger afgöra frågan, innefatta tillåtelse för Ståndet
att, sedan Utsk. blifvit hördt och yttrat sig, besluta öfver
flensamma, antingen Utsk. fästat afseende vid den väckta
nnmärkn:sanledningen, eller icke. Jag medgifver, att man,
0111 man läser berörde stadgande isoleradt, kan komma till
en sådan conclusion; men grundlagen, som visserligen skall
tolkas efter ordalydelsen, kan likväl vid en sådan tolkning
icke betraktas annorlunda än j dess helhet. Det är nöd-,
vändigt att anställa en jemnförelse emellan de särskilda fö¬
reskrifterna. Iakttager man icke detta, blottställer man sig
ofta för misstag; men iakttager man den deremot, skall
man oftast undyika sådana, och mau skall i närvar, fall
komma till en alldeles motsatt åsigt emot den, Hr Frih.
Rantzou hyser. För alt fullkomligt stadga min öfvertygel¬
se i denna fråga, har jag noggrannt genomgått, hvad grund¬
lagen stadgar om mål, som tillhöra Constit.Utsk:s behand¬
ling; och jag har funnit, att dessa stadganden obestridligen
utgå från den gruudsats, att Utsk. dqri, med få undantag,
äger beslutanderätt, och att RiksSt. icke kunna i anmärkntsfrå-
gor fatta beslut, med mindre Constit.Utsk. gpdkänt en vackt
anmärknrsanledning, eller sjelf framställt någon sådan an¬
märkning. Det kan endast blifva anmärkning derigenom,
att Utsk. godkännande yttrar sig derom. Derföre får man,
på sätt 39' 5- Riksd.Ordn. stadgar, icke ens benämna frågan
såsom anmärkning, då den i något Stånd väckes, utan en¬
dast säga: att ”det är anjedn. till anmärkning etc/’ Jag
torde sålunda hafva visat, att Frih. Rantzou utgått från en
Den 3o Juni f. m.
alldeles oriktig princip, då han trott, att någon anmärkn:s-
anledning kan ikläda sig beskaffenheten af anmärkning ge¬
nom någonting annat än Gonstit.Utsk:s gillande deraf. Det
återstår mig nu att tillse, huruvida undantag blifvit gjorda
från denna allmänna princip. Man behöfver då icke forska
djupt för att finna, att intet undantag är åsyftadt, utan så
vida, att, om Constit.Utsk. ställer någon Konungens rådgif¬
vare under Riksrätt, någon pröfningrätt deraf icke är Riks-
St. förbehållen; hvaremot Ständerna i de fall, då Utsk. en¬
ligt 107 §. anmäler någon anmärkning, äga pröfva, om Ri¬
kets väl kräfver, att denna anmälan fullföljas hos K. M.
Detta är Ständernas enda rätt i dylika frågor, och får der¬
utöfver icke utsträckas. Då vi dessutom här hort uppgif¬
vas, att fyra personer af dem, som deltagit i grundlagens
redaction, kort efter grundlagens tillkomst intygat, att me¬
ningen icke varit någon annan, än den jag och de med mig
liktänkta hysa, samt förklarat, att de, i fall de kunnat fö¬
reställa sig, att någon annan tydning deraf kunde göra sig
gällande, hade skiljt sig från majoriteten. Då vidare til¬
lämpningen under alla framfarna riksdagar varit sådan, tor-,
de det icke vara underkastadt något tvifvel, att ju icke lag¬
stiftarens mening varit den, jag deri vill finna. Huruvida
han gjort klokt, då han sålunda öfverlåtit en af Secreta
Utsk:s attributioner på Gonstit.Utsk., derom vill jag icke
lemna något omdöme. Men då lagen finnes, skall jag icke
draga i betänk, att ställa mig den till efterrättelse och in¬
ser tydligen, att lagstiftarens afsigt varit att från Stånden
utesluta inflytandet af passionerna uti så grannlaga ämnen
sorn ifråga var. Jag bestrider återremissen och begär propos.
å memorls läggande till handlingarna, önskande, att den
dag snart må komma, då man icke vid hvarje riksdag sö¬
ker tolka samma grundlagsbud på olika sätt, hellre än att
man i behörig ordning söker tillvägabringa ett sådant för¬
tydligande, att något tvifVel icke vidare kan uppkomma.
Ifr Tham, Wolrath: Då sjelfva frågan blifvit så
fullständigt utvecklad af Frihtna Boye och Ehrenborgh samt
'Gr. Posse, anser jag det onödigt att upptaga R. o Ad:s tid
med några ytterligare tillägg, ang:de densamma, utan hem¬
ställer jag blott till Hr Gr, o. Landtm., det han, med den
rätt honom tillkommer, må förklara, huruvida han anser
återremiss kunna äga rum eller icke. Utfaller detta förkla¬
rande så, att propos. på återremiss icke kommer att medde¬
las, lära vi derigenom förkorta discussionen, sorn i sådant
fall synes fullkomligt öfverflödig.
Gr. Horn, Glaes Fredr.2 Discussionen har numera
öfvergått från sak till form, och jag nekar icke, att om
denna förklaras så, att återremiss icke kan äga rum, är det
öfverflödigt att återgå till saken. Men då Landtm, icke ge¬
nom något sådant förklarande afbrutit discussionen, hvilket han
35o
Don 3o Juni f. m.
ock icke lagligen kunnat eller bort göra, skall jag begära
att få något yttra mig i saken. Jag anser visserligen, att
Utsk. icke bort yttra sig ang:de Hr Ehrenhoffs större eller
mindre brottslighet; men väl har jag trott, att Utsk. skolat
anse sig behörigt pröfva, huruvida icke det förhållande,
som inträffat med Hr Ehrenhoff, bort hafva en sådan på¬
följd i afseende å Konungens vederbörande rådgifvare, att
de förklarats icke hafva iakttagit Rikets sannskyldiga val och
nytta, då de icke tillstyrkt Konungen att skilja Hr Ehren¬
hoff från sin tjenst, emedan det icke kan vara förenligt med
Rikets nytta, att embetsman med förtroendesysslor fä qvar¬
blifva vid sina befattningar, hvilka sä uppenbarligen, som
bär skett, öfverträda sina pligter. Detta har jag trott lig¬
ga inom föremålen för Utsk:s bedömande. Man har i afse¬
ende å behandlingssättet yttrat, att då Utsk. icke till någon
åtgärd anmält den väckta anmärkningsanledningen, skulle
ingenting återstå för R. St:s tillgörande; och ordföranden i
Utsk. har uppf råd t med en bevisning, som jag verkligen
icke väntat mig. Är lagen tydlig, mäste man hålla sig vid
dess blotta bokstaf, och emot den gälla inga auetoriteter,
vare sig af Ständers beslut eller personers yttranden, de må
hafva ägt hvilka förtjenster som helst. Ordföranden har der¬
jemte sagt, att Constit.Utsk. är en domstol. Jag tror det
icke hvarken äga eller böra äga en sådan vådlig gemenskap.
Det är endast Riksrätt, som i dylika frågor utöfvar en dom¬
stols functioner. Om det åter finnes, att någon eller några
af Konungens föredragande icke med nit, skicklighet och
drift förvaltat sitt embete, äger Constit.Utsk. att anmäla så¬
dant, och R. St. afgöra frågan såsom samvetsdomare; då
det deremot, enligt min öfvertygelse, icke tillkommer Utsk.
att afgöra, huruvida verklig brottslighet blifvit begången,
hvilket ensamt tillhör domaren att bestämma, Utsk. har
icke den vådliga magt att oyilkorligt leda Ständerna till mi¬
nister-förändringar, elfer att bestämma bibehållandet af en
för landet olvcklig och otillfredsställande rådgifvarepersonal.
Jag kan derföre icke annat, än att på grund åf tydliga
ordalydelsen i grundlagen yrka, det Ständerna äga den mo¬
raliska pröfningen af landets behof i denna väg, och att
Utsk., i afseende härå, endast har att meddela erforderliga
upplysningar .och dervid jemväl tillkännagifva sitt omdöme.
Utsk. innehar de acter, hvarpå Ståndens beslut skola byg¬
gas, och jag begär, att Utsk. må meddela en fullständig
redogörelse för dessa akters innehåll i närvar, fall, samt yr¬
kar al Iså återremiss af memorialet.
frih. Rantzou: Constit.Utsk:s ordförande Hr Frih. Eh¬
renborgh har visserligen bjudit till att med den skicklighet,
som är honom egen, försvara Utsk:s ifråga var. mentor. Mig
har detta försvar lilkväl ingalunda öfvertygat, och jag be¬
tvifla!', att etfecten deraf kunnat vara särdeles stark på nå¬
Den 3o Juni f. m.
gon, som vågar för considerationer se föremålet klart i ögat.
Det factum, att en embetsman, som olofligen användt sta¬
tens medel, icke blott blifvit befriad från att återbetala stör¬
sta delen deraf, utan derjemte fått behålla en högst indräg¬
tig tjenst, qvarstår likafullt såsom ovedersägligt, och en hvar
domme, om sådant är rätt. Man bar sagt, att Kronan har
fått consulathuset i Tanger repareradt för värdet af det af¬
skrifna; men jag skulle hellre vilja säga, att det är Hr Eh¬
renhoff, som derigenom fått ett vackrare logis och en dyr¬
barare trädgård, deraf likväl vår handel och sjöfart icke
hafva någon nytta. Dessutom, i hvilken fara sväfvade den¬
na handel och sjöfart under den mellantid, som åtgick, in¬
nan man här kom i erfarenhet, att medel, anvisade till fre¬
dens bibehållande, blifvit använda till ett så främmande fö¬
remål. Jag förnyar hos Hr Gr. o. Landtm, min anhållan
om propos. på återremiss. Oansedt hvad Gr. Posse med
flera deremot anfört, kan denna min begäran, enligt min
öfvertygelse, endast grundlagsvidrigt vägras.
Hr Dalman: Jag hyser visserligen, så mycket som nå¬
gon annan, en enthusiastisk vördnad för framlidne Ridd.se-
cret. Silfverstolpe, och tror, att vi ägt få män , hvilkas exem -
pel det vöre så önskligt, att Constit.Utsk. cch RiksSt. ville
i många fall följa, som hans. Men jag tillåter mig icke att
åberopa och följa auctoriteter, då jag har att fästa mig vid
grundlagens tydliga bokstaf. Jag tror äfven, att ju närma¬
re man var de menlösa tiderna, desto svårare bade man att
lätta de långväga följderna af vår statsförfattning, ännu min¬
dre möjligheten af vära närvarande constitutionella förhål¬
landen. Möjligen har man också icke insett, hvarthän det
skulle kunna leda , om det ifrågavar. grundlagsbudet så til¬
lämpades, som mina motståndare påstå, och sålunda verkli¬
gen velat deri nedlägga cn annan mening, än som finnes i
ordalydelsen. Men att lagen icke är så skrifveri, som om
man velat uttrycka en sådan åsigt, det åtager jag mig att
bevisa på ett i min tanka så öfvertygande sätt, att alla der¬
emot uppställda skäl måste bortfalla. Hvarken Frih. Eh¬
renborgh eller Gr. Posse hafva brytt sig om ordalydel¬
sen i lagen, utan hafva endast talat om andemeningar, sam¬
manhang med andra stadganden m. m., hvilken slags tolk¬
ning vid förklaring af grundlagen icke, i mintanka, får an¬
litas, då ordalydelsen är tydlig och klar. Frih. Ehrenborgh
har åberopat 56 §. Reg.F., der det heter: "Ufsk:ns förslag
”skola först i Ståndens plena framställas till antagande eller
”förkastande, utan förändringar eller tillsatser. Göras der-
”vid i Ståndens plena sådana anmärkningar, som hindra an¬
tagandet, erhålle Utsk. del af dessa anmärkningar för att
”förslagen ytterligare granska och jemnka.” Hr Frih. har
härutaf velat förmena, att, då Constit.Utsk. afstyrkt den
väckta anmärknlsanledningen, och altså icke framställt nå-
35a
D c 11 So J n n i f. ni.
p;ot förslag, kunde någon jemnkning icke tiga rum, 6ch" 56
(j. vore altså icke tillämplig. Jag tager mig friheten häre¬
mot endast hänvisa lill 4i) §■ Riksd.Ordn., som stadgar :
”Återförvisar något RilcsSt. ett redan beredt mål till veder-c
”börande Utsk:s ytterligare utlåt., uligge Ulsk. att dermed
”inkomma till det Stånd, som återremitterat etc.” Af dessa
ord kan icke dragas annan mening än den, att det är Riks-
St:s rätt att återförvisa alla mål, så framt ej särskilda un¬
dantag eller vilkor deremot linnas stadgade. Ett sådant vil¬
kor gifves endast i afseende å ConstitUtsk:s betänktn, då
de nemi innefatta frågor om grundlagsförändringar, och i
hvilka fall det vilkor är utfäst, att återremissen skall åtföl¬
jas endast af de anmärkningar, som förklaras utgöra Stån¬
dets gemensamma tanka. Men hvad angår de i 107 §. om-
förmälda frågor, får jag fästa Uppmärksamheten derå, att
denna §. innehåller 2:né särskilda momenter. Första morn-,
förutsätter, att anmärka, blifvit väckt i Utsk. till följd af
vid Statsrådsprolms granskning inom Utsk. upptäckta för¬
hållanden. I fall någon anmärkn. efter detta morn; icke
blifvit äf Cönstit.Utsk. framställd, är det klart, att åter-
remiss icke kan i afseende derå äga rum; ty Stånden nfd
då naturligtvis i okunnighet om, huruvida några facta .fia-»
refnnnits, som kunnat föranleda Utsk. till ett annat beslut.
Men just för att bilda en eontroll emot Utskrs möjliga miss¬
bruk eller förbiseenden har lagstiftaren i 2 mom. af samma
§. tillåtit, att uti allmänt kända regeringsåtgärder, som,
utan tillgång till statsfådsprotm, kunna blifva1 föremål för
uppmärksamheten, anmärkningar få väckas inom Stånden el¬
ler andra Utsk., hvilka anmärkningar likväl icke få afgö-
ras, förrän Cönstit.Utsk. deröfver blifvit hörd t. Uti 29
§. Riksd.Ordn. stadgas i lika ordning: ”Frågor i detta ämne
”kunna i R. St:s plena väckas och af andra R. St:s Utsk.
”än Cönstit.Utsk. hos Stånden andragas, men icke af R. Sfr.
”afgöras förr, än sistnämnde Utsk. deröfver blifvit bordt.”
Så framt nu ordet afgöra ej står utan all betydelse —• och
dertill synes det vara alltför vigtigt—, måste meningen väl
vara, att, sedan Utsk. meddelat alla upplysningar i målet,
Stånden äge afgöra detsamma, huru de behaga. Sådant
kan dock icke ske första gången frågan föredrages, och der¬
före är återremiss erforderlig. Eljest kunde man genast
afgöra saken. Det enda motskäl, som härvid kan förtjena
någon uppmärksamhet, är det af Gr. Posse anförda, att
nemi. i 2q §. Riksd ordn. bestämmas ordalagen, Uti hvilka
ämnen af den ifråga var. beskaffenheten få i Stånden väckas f
sålunda, att man skall säga: ”Det är anledning till an¬
märkning etc.”, hvaraf den slutsats förments böra dragas,
att anledningen icke blir anmärkning,- förrän Cönstit.Utsk.
godkänt densamma. Jag vill härvid endast göra den er¬
inran, att anledningen i den förseglade rullen visserligen-
ieke
Dn .'!« Juni f. m.
iclie blifver anmärkning derföre, att fråga derom i R. .M:s
pJena väckes; men den blir anmärkning, då Stånden god¬
känna anledningen, likasom alla andra förslag eller motio¬
ner icke blifva R. St:s beslut derföre, att de viickas och re¬
mitteras i Slånden, utan först da de, elter behörig hand¬
läggning i vederbörliga Utsk., af R. St, antagas. Så enkel
ser jag frågan, och jag tror, att det i politiskt hänseende
är högst vådligt att öfverlemna till Constit.Utsk., så organi-
seradt, som det vanligen nu är, att med R. St:s rätt döma
öfver den rådgifvande personalen. Tager man från Stän¬
derna denna lätt och later den bero på majoriteten af i
röst i Constit.Utsk., d. v. s. på i3 röster emot 12, så liar
man fråntagit dem en bland de vigtigaste constitutionella
rättigheter; och för att inse denria vigt, behöfver man blott
besinna, huru vigtigt det är för ett land att behålla eller
icke behålla en Regering, till hvilken det hyser eller icke
hyser fördroende, för att utan farhåga kunna åt henne dis¬
ponera betydliga anslag och på en så lång tiderymd som 5
ar öfverlemna henne vården om landets angelägenheter. Jag
har visst icke hopp örn, att Hr Gr. o. Landtm, afgifver nå¬
gon, enligt mina äsigter, nöjaktig förklaring af grundlagen i
denna del, och jag har sålunda uppträdt med min molbe-
visning endast i anledning af den utveckling af skälen för
den stridiga tolkningen, hvilken Frih. Ehrenborgh och Gr.
Posse framställt. Jag reserverar mig emedlertid nu, såväl
som vid sista riksdagen, emot den grundsats, att Ständerna
skola bortskänka sin anmärkningsrätt emot Konungens råd¬
gifvare till ett Utsk., som vägrar del af sina prot., och som
i allt omger sig med en hemlighetsslöja, hvilken i clt con-
stitutionelt land icke i något alseende borde finnas; och jag
skulle hellre gå in på, att alldeles ingen granskning af Re¬
geringens åtgärder agde rum, än jagj skulle vilja anförtro
den ät Constit.Utsk. ensamt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I afseende på lmf-
vudsaken får jag emot Frih. Rantzou erinra, att några me¬
del icke blifvit efterskänkta, emedan de, oriktigt amanda, lik¬
väl voro nedlagda uti en staten tillhörig egendom, och sa¬
lunda icke al consuln egentligen lörskingrade. Jag tror ali¬
sa, att någon återremiss i detta afsende icke érlbrdras.
Men hvad immen beträffar, anhåller jag om R. n Ads
tålamod, i händelse jag blir något vidlyftig i mitt bemö¬
dande att visa, det icke något hinder emot återremiss lagli¬
gen finnes.
Frih. Ehrenborgh har bestridt rättigheten till återre¬
miss, under påstående, att Utsk. skall äga domsrätt 1 dyli¬
ka frågor, och i dem altså besluta med R. Stts rätt. Jag
kan icke dela en sådan åsigt. Väl vet jag, att det enl. 1
mom. af I07 $. Reg.F. beror pä Utsk. allena att göra eller
8 H ' ‘ 45
Den 3o Juni f. m.
icke göra anmärkningar; men uti andra mom. är en garan¬
ti leni nåd R. St. emot Ulsk:s möjliga obenägenhet att upp¬
fylla sin pligt. Det är alisa klart, att Utsk. icke bör kun¬
na hafva magt att tillintetgöra sjelfva garantien. Man har
å motsidan åberopat 4 aktningsvärda personers auctoritet.
Jag värderar så mycket som någon annan dessa män; likväl
kan jag icke förneka det gamla tänkespråket: Araicus Ca¬
lo, amicior vero veritas. Jag har aldrig vågat blindt
tro på någons auctoritet. För öfrigt har jag länge tvckt
mig linna, att 180g års lagstiftare, af fromhet och ädel fruk¬
tan att utsträcka R. St:s magt för vida, i flera afseenden
inskränkte den alltför mycket. Det är derföre möjligt, att
deras afsigt uti ifrågavar. fall tilläfventyrs varit sådan, som
mina motståndare uppgifva; men i sådant fall var det då
och icke här den enda gång, som Sveriges skyddsengel styr¬
de pennan så, att uti orden blifvit nedlagd en bättre me¬
ning, än afsigten varit.
Man har emot min åsigt åberopat 56 §. Reg.F., hvar¬
est endast talades om förslag, sorn kunde återremitteras,
med erinran, att Constit.Utsk:s memor. icke innehöll något
förslag. Hr Dalman har redan hänvisat till 4g §■ Riksd.Ordn.,
som sager: ”Återförvisar något RiksSt. ett redan beredt mål
”till vederbörande Utskrs ytterligare utlåt., åligge Utsk. att
”dermed inkomma till det Stånd, som återremitterat.” Här
talas icke om förslag, utan om mål i allmänhet, som kun¬
na återremitteras. För öfrigt borde, efter min tanka, hvar¬
je utlåt., i anleda, af en väckt anmärkningsfråga, hafva va¬
rit iklädt form af förslag, att antingen låta anmärkningen
förfalla eller ock att tili thronen frambära en underd. an¬
hållan, om rådgifvarens entledigande; och om Utsk. begått
en oformlighet, måtte väl R. St. icke derigenom hindras att
iakttaga deras rätt.
Slutligen får jag tillkännagifva, att jag hade väntat, det
någon skulle, till stöd för sitt påstående, åberopa auctorite-
ter, och har derföre gjort mig mödan att utur proltn sedan
1815 års riksdag sammandraga de olika åsigterna, som in¬
om detta Stånd blifvit i denna fråga yttrade. Jag anhåller
att få uppläsa detta sammandrag.
Hvarefter FIr Cederschjöld uppläste följande:
Till ledning för omdömet om Constit.Utsk:s lagliga magt
i afseende på anmärkningar, rör:de Konungens rådgifvare,
och om RiksStåndens rätt att återremittera Constit.Utsk:s
utlåt:n i dylika ämnen, torde jag få meddela ett kort sam¬
mandrag af hvad som hos R. o. Ad. derutinnan blifvit vid
de föregående riksdagarna yttradt och tillgjordt. Jag skall
uti detta ytterst hopträngda sammandrag endast upptaga
hvad sora rör formfrågan, Utan ringaste inblandning af de
saker, sorn för öfrigt utgjort föremål för discussionerna.
Dcu 3o Juni i. in.
355
Den 17 Juli 1815. k.o.au.s
• jjrot.
Föredrogs Constit.Utskrs memor., innefattande Utskcs p. 737.
lemnade decharge för Statsrådet, de föredragande saint Ko¬
nungens rådgifvare i comniandomål.
Landtmarskalken yttrade sig, innan lian uppropade 75g.
en, som anmält sig att tala, ”böra tillkännagifva, att öfver
”den af ConstitUtsk. meddelade dechargen kunde ventilation
”till beslut icke äga rum, utan endast reservation dervid va-
”ra tillåten.”
Frih. Stael v. Holstein, Corfitz Ludv., anmälde 7^°-
anledning till anmärkning, hvilken remitterades till Constit.- 7(53.
Utsk, hvars mentor, emedlertid blef hvilande.
I anledning deraf, att en ledamot af Constit Utsk. till- 795.
kännagifvit, att Utsk. vägrat honom få låta sin reservation
mot dechargebetänk. till Stånden åtfölja, begärde Frih. S tae 1 796.
v. Holstein, att Utsk. skulle anmodas uppgifva skälen till
denna dess vägran.
Proposition härom blef af R. o. Ad. yrkad, men af 809.810.
Landtm, vägrad.
Den 20 J u 1 i 1815.
Constit.Utsk. gillade Landtmts nyss förut omnämnda för- 904.
hållande och förklarade den yrkade propos. stridande mot Biliang-,
grundlagen, men gjorde detta med en vidlyftig redogörelse 5.
för skälen till dess förhållande alt hafva vägrat ledamot bi- p- ao35.
foga sin reservation till Stånden. Utsk. visade sålunda sig
kunna de facto meddela, hvad det nekade Ståndet att de
jure kunna begära. I detta utlåt, yttrade Utsk. bland annat,
att det i anmärkntsmål handlar med R. St:s rätt; att hvad
Constit.Utsk. lemnat oanmärkt bör anses hafva vunnit de¬
charge; att någon pröfning af Utskts förfarande ej är R. St.
medgifven; att på utlåttn, som öfver förrättningen af denna
granskning från Utsk. inkomma, ingen återremiss kan äga
rum, emedan Utsk. ej är skyldigt eller ens berättigadt attRoAd;s
framställa de facta, det granskat, o. s. v, p,-ot.
Hr Pålman, Otto Fredr., ansåg Constit.Utsk, hand- p. 909.
la i anmärknrsmål med R. St:s rätt.
HrCedersch jöld, Pehr Gust., bestred Constit.Utsk:s 914.
påstående att i anmärknrsmål handla med R. St:s magt.
Enl. 2 mom. af 107 §. Reg.F. tillkom det nemi. R. St. att
sjelfva afgöra, sedan blott Constit.Utsk. blifvit hörd t. gi5.
Men rättigheten att afgöra' måste nödvändigt afven inne¬
fatta rättigheten att förkasta.
Frih. Stael v. Holstein: Då enligt 2 mom, af 107 §, 916,
Reg.F. anmärkningar göras af enskild ledamot i Ståndets
plenum, är afgörande-rätten hos R. St., dock ej förr, än
Constit.Utsk. blifvit hördt. Det är helt andra ämnen, hvari
29 §. Riksd.Ordn. lemnar Constit.Utsk. rätt att afgöra i R,
St:s ställe.
Frih. Cederström, Jae.:l Enl. 107 §. Reg.F. pröfvar
356
Den 3o Juni f. m.
Conslit.Utsk. med R. St:s magt oell rätt, om någon anmärk¬
ning finnes. Om fråga, rör:de anmärkning mot någon Ko¬
nungens rådgifvare, väckes i Ståndens plena, kan Utsk;s ålig¬
gande deraf icke förändras. Pröfvar Utsk. en gjord anmärk¬
ning ogrundad, lemnäs Stånden del af Utskjs beslut, men
icke af sjelfva anmärkningen. Endast da Utsk. godkänt an¬
märkningen, äga Stånden att besluta, nemi. huruvida de
P jpS. vilja anmäla rådgifvaren till entledigande.
,yjL-. Frill. Stael v. Holstein hänskjöt till framtiden att
slita striden emellan R. o. Ad. och Constit.Utsk, oell Utsk:s
memorial blef lagdt lill handlingarna.
Den 6 A ug, i8i5.
Hr Silfverstolpe, Axel Ga,b r., anförde justeringen
af prot. för d, 20 Juli, att hvarje önskan 0111 förklaring må-
aoa. stc hafva till ändamål alt få antingen, ett rättesnöre för ut-
öfningen af en handling, eller moliver för uttrycket af
ett omdöme. Men som anmärkningsmål afgöras af^Constit.¬
Utsk. med R. St:s rätt, kunna icke heller R. St. afConstit.-
Utsk. infordra någon förklaring.
Den 12 Mars 1818,
282, Företogs till pröfning Constit.Utsk;s memor. N:o 3, i,
anledn. af en från R. o. Ad. remitterad anmärkning emot
Konungens rådgifvare i commandmnål.
Utsk. hade vät ogillat rådgifvarens förhållande, men
sökt ursägta det, och slutat med det förklarande, aft hvar¬
ken kunna tillämpa 106 eller 107 §. i Reg.F.
297. Hr Cederschjöld, Pehr Gust., ansåg Coostit.Utsk:s
398. betänk, oformligt, och yrkade derföre dess återremiss, icket
för det mot rådgifvaren anmärkta felets skull, hvilket i hang
tanka varit till sina följder mindre hetydligt, utan för att
999. sorgfälligt bevara den rätt att sjelfva besluta och afgöra, som.
R. St. i grundlagen erhållit.
300. Frill. Cederström, Ja.c. erinrade, a.tt det. endast vorq
efter ett anmälande af Constit.Utsk. mot Konungens rådgif¬
vare enl. 107 §. Reg.F., som R,„ Sl:s pröfning oell afgöran.^
301. de-rätt i sådana frågor inträder. Constit.Utsk. afgör frågor
af denna natur med R. Sfs rätt.
3oS Hr Cederschjöld åberopade ordalydelsen i. 2 mom,
af 107 §. Reg.F., nemi. att frågor, rörtde anmärkningar mot
Konungens rådgifvare, kunna icke af 11. St. afgöras förr,
än Constit.Utsk. deröfver blifvit hardt. Sedan detta vilkor blif¬
vit uppfyldt, vore följaktligen R. St:s afgöranderätt.obestridlig.
3ia. Constit.Utsk. handlar enl. 29 §. Riksd.Ordn. icke med R. St:s'
rätt, utom i vissa bestämda fall, nemi. då hos RiksSt, olika
meningar uppstå, ang:de nya Utsko tillsättande, eller till
hvilka Utsk. uppkomna frågor höra remitteras.
3i5. Frih. Stael v. Holstein: Conslit.Utsk. är egentl. alfe
anse såsom åklagare, men alldeles icke såsom domare, och
handlar salunda i detta fal! icke med R. St:s rätt.
Den 3o Juni f. m.
Hr Rothlieb, Carl Fred r,, erinrade, att Ständernas j».
beslutande-rätt inträffar, om Constit Utsk. tillämpat ioj §.
Reg.F.
Frih. Boye, L u d v-, åberopade stadgandet i 56 §. Reg.F., 3as.
att allmanna frågor ej må till omedelbart afgörande i Stån¬
dens plena upptagas, utan skola öfverlämnäs lill behöriga
TJtsk, sorn ägde att dein utreda och deröfver sig yttra. Han
påminde derjemte, att 107 §■ Reg.F. ålägger Ständerna att
först höra Conslit. Ul'k , innan de utöfva sin opinionsmagt 327.
i anmärkningsmål. Sedan Utsk. nu med utlåt, inkommit,
tillhör det sålunda Ständerna allena att afgöra frågan.
Frih. Cederström: De handlingar, som af Constit.- 333.
Utsk. anses anmärkningsvärda, de och inga andra kunna ut¬
göra föremålet för Ståndens pröfning. Då ingen anmärkning
är af Utsk. gjord, kan ingeri återremiss äga ruin, emedan
den skulle presumera anledning till anmärkning, och den
får icke någonsin af ett RiksSt. yttras, och af enskilda riks¬
dagsman endast linder den form, som i 29 §. Riksd.Ordn.
finnes föreskrifven.
Hr v. Hauswolff, Carl Gust. Reinh., antydde, att 334.
Cons,lit Utsk. handlade i anmärkntsmål med R. St:s rätt. 335.
Gr. v. Schwerin, Fredr. Bogislaus: Såsom an- 338.
märkaren förhåller sig tili Coijstit.Ulsk., så förhåller sig
detta till R. St.
Frih. v. Duben, Gust., trodde, att Constit.Utskts be- 34,3.
slut i anmärkn.sfrågor vore utan appell.
Hr Pålman, Otto Fredr., ansåg Ståndets rätt att 35a.
återremittera vara obestridlig.
Hr Ma n 0 ers ta in, Joli., ansåg betänk, böra återremit- 36o.
terås, emedan det mäste behandlas efter de allmänna före¬
skrifterna, lika med alla andra utsk:sbetänkanden.
Efter någon stunds ytterligare discussion framställde
Land tm. följande voter:spropos.: ”Den, som bifaller, alt 36g.
”i fråga var. mål må förfalla, skrifver ja; den det ej vill, skrif¬
ver nej : vinner nej, kompier sednare delen af Constit.Utsk:s
”betänk, att med de dervid gjorda anmärkningar tili Constit.-
”Utsk. återremitteras.
Sedan propos. om återremiss sålunda bade erhållits, lät 375.
R. o. Ad. målet utan votering förfalla och läggas till hand¬
lingarna. •
(Af Preste- och BorgareStin hlef samma betänk, verkligen åter-
rcmitteradt, och svar af Utsk. afgifvet genom memorialen N:ris
18 och 19.)
Den 25 April 181 8.
Föredrogs Conslit.Utsk:s memor. N:o i^, i anledn. af en So*.,
från R. o. Ad. till Utsk. remitterad anmärkning mot Stats¬
rådet samt föredraganden af handels- och frnanceärender.
Utsk. hade tillkännagifvit, att det om de anmärkta om¬
ständigheterna redan långt förut fattat sitt beslut, derom Utsk.
äger tillfälle att framdeles uti dess, efter fulländad gransk-
358
Den 3o J u n i f. m.
ning af Statsrådsprot:n, till R. St. afgående allmänna betänk.,
närmare och i ett helt sig utlåta, hvarföre Utsk.Sansåg sig
ej kunna den nu framställda anmärkningen särskildt till pröf¬
ning upptaga.
Frih. Anckarswärd, Carl Henr., ansåg Constit.Ut-
sk:s pligt att granska Statsrådsprot:n vara oafhängig af de
från Stånden remitterade anmärkntsmål, öfver hvilka det
ovilkorligen åligger Utsk. att afgifva dess yttrande. Han
anhöll derföre om återremiss af Utsk:s memorial.
Hr Hertzenhjetm, Carl, påminde om R. St:s i 29$.
Riksd.Ordn. förvarade rätt att öfverlägga och besluta öfver
p. 3oa. anmärkningar, sorn blifvit från Stånden remitterade, sedan
blott Const.Utsk blifvit hördt; och som 37 §. Riksd.Ordn.
303. stadgade, att Utsk:n böra, i den mån är end erna
hinna utarbetas, så fort sig göra låter med sina yttran-
304. den till Ståndens plena inkomma, hemställde han, om icke
Constit.Utsk. borde, enl. 44 S- Riksd.Ordn., anmodas att inom
viss förelagd tid inkomma med ett bestämdt utlåt., på det
Ständerna måtte blifva i tillfälle alt i detta ämne öfverlägga
och besluta.
305. Frih. Cederström, Jac.: Ståndens pröfningsrätt i
anmärknjngsfrågor inträffar ej förr, än Constit.Utsk., enl. 107
§. Reg.F,, anmält någon rådgifvare; och denna pröfning är
äfvenväl då inskränkt till bedömande af den frågan, huru¬
vida Rikets väl kräfver den ifrågavar. personens entledigande.
306. Pålman, Otto Fredr., yrkade återremiss, eme¬
dan R- St, efter 107 §. Reg.F. ägde pröfningsrätt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då grundlagen stad¬
gar, att R. St. icke få afgöra en anmärkmsfråga, förrän
Constit.Utsk. deröfver blifvit hördt, ålägges Utsk. i och med
detsamma att låta höra sig genom afgifvande af bestämdt
utlåtande; och som detta icke skett, måste målet återre¬
mitteras.
308, Hr Silfverstolpe, Gust. Abrah., instämde med
Hr Hertzenhjelm i den hemställan, alt målet måtte hvila
och Utsk- anmodas att särskildt betänk, afgifva.
309. Hr von Hauswolff, Carl Gust. Reinh.: Ständerna
hafva öfverlemna! åt Constit.Utsk. rättigheten att pröfva
3i3, anmärkningar mot Konungens rådgifvare, och äga sålunda
sjelfva ingen, utom i det fall, då sådant af Utsk. till dem
bänskjutes.
Hr Schönström, Pehr, trodde R. St. hafva rätt att
besluta enl. 107 §. Reg.F.
3i5. Frih. Cederström: Af orden i 107 §. Reg.F.: "skulle
”Constit.Utsk. anmärka” &c., finnér man, att det ej är Stån¬
det, utan Utsk , sorn äger rättigheten att pröfva anmärk-
uingens beskaffenhet.
3iG. Frill. Stael von Holstein, Corfitz Ludv., an¬
märkte, att 0111 107 §, Reg.F. läses till slut, finnes af dess
sednare inemot'., att Constit.Utsk. i remitterade anmärknls-
D t n 3o Jani f. ra.
3S9
mål icke äger annan eller större rätt, än alla andra Utsk.,
nemi. att blott utlåta sig. Afgörande-rätten tillhör R. St.
Frih. Åkerhjelm, Gust., ville ej bestrida återremis-
sen, men tillstyrkte att låta memor. hvila, intilldess Utsk:s
allm. betänk, inkommer.
R. o. Ad. beslöt, att Constit.Utsk. skulle anmodas att,
så fort sig göra låter och innan denna månads utgång, med¬
dela det utlåtande, Utsk. uti ifrågavar. anmärkningsmål kan
hafva fattat, samt att Utsk:s memor. emedlertid skulle för¬
blifva hvilande.
Den 27 April 1818.
Företogs till pröfning Constit.Utskis memor. Nio |5,
röride Hr P. Schönströms anmärk,n. mot Statsministern för
utrikes ärenderna, i afseende på ett al honom ulfärdadt
circulär.
Constit.Utsk. bade ansett sig ej kunna eller böra före¬
varande, dess befattning ej tillhörande aumärknisfråga till
vidare pröfning upptaga.
Frih. Stael von Holstein, Corfitz Ludv., varna¬
de emot lagars tolkning efter slutkonst, mera än efter bok¬
staf. Af grundlagens ordalydelse inl.emtas, att alla riksdags¬
ärender skola till Utsk. remitteras och der beredas, för att
sedan af R. St:s plena afgöras. Härifrån vore intet undan¬
tag gjordt för Constit.Utsk. utom i vissa bestämdt uppgifna
fall, då Flsk. ager R. St:s beslutanderätt. Constit.Utsk. kan
väl sjelf låtsa icke hafva funnit något anmärkningsvärd!;
men verkan af denna benägenhet försvinner, enär antingen
annat Utsk. eller enskild riksdagsman gör anmärkning, ty
då äger Constit.Utsk. icke större magt, än hvart och ett
annat Utsk. Det skall blott utlåta sig och gifva nödiga
upplysningar; afgörandcrätten tillhör Ständerna. En större
rättighet för Constit.Utsk. vore att sätta R. St. under dess
förmynderskap.
Frih. Adlerbeth, Gudmundi Den i 2 mom. af 107
§. Reg.F. Ständerna tillerkända afgöranderätt kan blott
äga rum i det fall, att Constit.Utsk. godkänner den från
Stånden komna anmärknisanledningen. ’’Standernas dfgö-
"randerätt är att kunna fullfölja eller icke Fullfölja
”Constit.Utskis anmärkning.” ”Redactionen af 107 §is sista
”mom. hade kunnat blifva tydligare; men icke hafva deder
”förekommande ord en så klar och bestämd betydelse till
”styrka för någon R. Stis i detta fall af Constit.Utskis utlåt,
”oberoende rätt, att den, tvärtemot statsförfattningens i allt
”öfrigt rådande princip, må anses för den enda och rälta."
Frih. Anckar swärd, Carl Henr.: Rätten att afgöra
anmärknisfrågor är, enligt 107 §. Reg.F. och 29 §< Riksd.-
Ordn., bokstafligen förbehållen, R. St., blott med vilkor af
Constit.Utskis hörande. Det är, enl. ordalydelsen, den väck¬
ta frågan, som skall af Ständerna afgöras, men icke
1. 3i8.
3ig.
310.
385.
386.
3 87.
388.
39a.
3g3.
3g6.
%•
3y8,
399-
3Go
Den 3o Juni f. m.
p. 4oi.
4°;-
4l2.
4i8.
4!9-
420.
422.
423.
427.
428.
429.
430.
433.
441.
443.
448.
Utsk:s deröfver afgifna betänk.; och grundlagarna skola ju
endast efter deras ordalydelse i hvarje särskildt fall tillämpas.
Frih. Åkerhjelm, Gust.: R. St. hafva på Constit.-
Utsk., som ensamt äger källorna till all upplysning öfver
dessa ämnen, transporterat deras afgöranderatt och kunna
derföre icke sjelfva döma i Ståndens plena.
Frih. Cederström, Jac.: Ständernas i 2 niom. af
107 §. Reg.F. omnämnda afgöranderätt är inskränkt inom
1 :sta mom:s vilkor, nemi. att Constit.Utsk. derom gjort
anmälan.
Frih. af Wetterstedt, Gust.: R. St:s pröfningsrätt
vidtager icke förr, än Constit.Utsk. fastställt anmärkningen.
Endast Utsk, som ägt tillgång till handlingarna, har kunnat
bedöma förhållandet. Fältet för klander är för vidsträckt
för alt icke ovilkorligen kräfva ett inskränktare antal do¬
mare och en öfversigt af det hela. Skulle R. St. äga rätt
infordra en enskild anmärkning af Const.Utsk. för att pröf¬
va befrielsens behörighet, kunde äfven Statsrådsprotm in
extenso infordras till upplysning för R. St. att bedöma
U t s k: s förfärande.
Hr von Schulzenheim, Da v. (den äldre): Då Gun-
stitUtsk. icke funnit skäl godkänna anmärkningen, kunna
R. St. icke tvinga det att ändock upptaga och bereda målet.
Hr von Hauswolff, Carl Gust. Reinh.: Ständerna
kunna icke återtaga den åt Constit.Utsk. afträdda pröfnings-
rätten.
Frih. Mannerheim, Lars Aug.: Constit.Utsk. kan
fx’ia med beslutanderätt, enl. 107 <j. Reg.F. ; och som
Constit.Utsk:s utlåt, till befrielse är ett beslut, men icke
ett förslag, kan det icke heller enligt 56 §. Reg.F. åter¬
remitteras.
Frih. Anckarswärd: Det 1 mom. af 107 §. Reg.F.
bestämmer Constit.Utsk:s rättighet att sjelf göra anmärknin¬
gar mot Konungens rådgifvare, och inskränker dess åtgärd till
en hemställan till R. St. 1 det 2 mom. lemnäs en utväg
åt den enskilda representanten att väcka frågor i samma äm¬
ne, med rättighet för R. Sl. att dem afgöra, sedan blott
Constit.Utsk. blifvit bordt. Det är sålunda Utsk., som skall
lemna de för målets sakra bedömande erforderliga upplys¬
ningarna.
Hr Pålman, Otto Fredr.: Likasom Konungen väl
kan göra nåd, men icke skarpa ett ådömdt sträft', likaså
kunna också R. St. icke anmala någon rådgifvare till entle¬
digande, derest icke Constit.Utsk. genom dess tillstyrkande
dertill bered t dem anledning.
Frih. Stael von Holstein bestred på det högsta den
mening, att Constit.Utsk. skulle i remitterade aumarkntsmål
handla med R. St:s rätt.
Gr. Mörner, Adolph Göran: Då endast Constit.-
Ut-
Den'So Juni f. m. * 36i
Utsk. äger tillträde till de handlingar, sorn fordras till må-
lets pröfning, kan också det allena afgöra, om anmärknin¬
gen är behörig eller icke.
Frih. Anckarsvärd: Constit.Utsk. skall utlåta sig öf¬
ver anmärkningen och deröfver meddela alla erforderliga
upplysningar. För öfrigt är påföljden af en anmärkn. efter
107 §. Reg.F. en opinionssak såväl inom Utsk. som hos R.
St., på hvilka det ankommer att biträda Utsk:s eller an-
märkarens mening.
Gr. Mörner: Constit.Utsk. har samma rättighet i följd
af båda momenten i 107 §. Reg.F., nemi. att anmärka eller
icke anmärka.
Frih. Anckarsvärd: Enl. sednare mom. af 107 § Reg.F.
tillhör det Constit.Utsk. blott alt utlåta sig och lemna de
för omdömets vägledning erforderliga upplysningarna.
Gr. De la Gardie, Jac., åberopade Frih. Adlerbeths
auctoritet.
Landtm, förklarade, att som hvarken 106 och 107 §§.
Reg.F. eller 29 §. Riksd.Ordn. lemna R. St. någon pröfnings-
rätt af Constit.Utsk:s åtgärd i sådana anmärkn:sfrågor, hvil¬
ka Utsk. ej funnit skäl upptaga, och öfver hvilka Utsk. så¬
ledes icke heller något yttrande afgifvit, ansåge han sig vid
så beskalfadt förhållande icke kunna göra propos. till äter-
remiss af Constit.Utsk:s memor. och icke heller till den gjor¬
da framställningen, att handlingarna i detta mål skulle från
Utsk. infordras.
Frih. Roye, Ludv.: Då 2 mom. af 107 §. Reg.F. med
tydliga ord lemnar R. St. rättighet att afgöra anmärkn:s-
frågor, sedan Constit.Utsk. deröfver blifvit bordt, är det
klart, att deras rättighet står fri och oförhindrad, sedan
vilkoret blifvit uppfyldt. Det är Ständernas opinion , som
skall afgöra saken, och den bör sålunda icke kunna under¬
tryckas af Constit.Utsk:s. Det är lagstridigt att vilja från¬
taga R. St. denna afgöranderätt, för att skänka den åt Con¬
stit.Utsk. För öfrigt öfverlemnade Frih. tryggt åt den all¬
mänhet och den efterverld, hos hvilken ännu något minne
bevaras af vårt språks ordaförstånd, att afgöra, 0111 det va¬
rit han, som förty dt 107 §. i Reg.F., eller om det varit
han, som bestridt förtydningen.
Frih. Stael von Holstein anmärkte, att intet un¬
dantag funnes i grundlagen för Constit.Utsk. att, i likhet
med andra Utsk., kunna genom återremiss åläggas afgifva
förnyadt yttrande.
Genom votering beslöts, att Constit.Utsk:s ifråga var.
memor. skulle läggas till handlingarna.
Den 10 Juli 1823.
Föredrogs Constit.Utsk:s memor. IN:o 29 i följd af Stats-
rådsprot:ns fulländade granskning.
8 H. 46
1. 4^0.
45,.
452.
454.
455.
457.
458.
459.
461.
465.
467.
365.
3Gi
Den 3o Juni f. m.
P- 4^-
4ao.
440.
441.
443.
446.
452.
455.
456.
458.
45g.
460.
4; 1.
Hr von Hartmansdorff, Aug, Frih. Wrangel,
Henning, Hr Ehrenborg, Casper, och Gr. Horn,
Claes Fred r., begärde, alt memor. måtte återremitteras.
Frih. Cederström, Jac , bestred rättigheten till åter—
remiss. Constit.Utsk. äger samma rättighet i afseende på re¬
mitterade anmärkntsanledningar som på dem, om hvilka
frågor väckas inom Utsk. Finner Utsk., alt ingen olaglig¬
het blifvit begången, är det icke skyldigt att på remissen
göra nå°ot afseende, och får icke heller nämna, hvarom
ärendet handlar.
Hr Ehrenborg, Casper: I afseende på 107
Reg.F., som kan påkallas af enskilda motioner, är Constit.¬
Utsk., enligt dess eget medgifvande, "endast en underord¬
nad beredning”; och då lärer 56 §. Reg F. vara tillämp¬
lig, sorn stadgar, att Utsk:s förslag kunna återremitteras.
Detta stadgande gör ej undantag för Constit.Utsk., om hvars
förslag här är fråga.
Hr v. Hartmansdorff åberopade hvad Hr Ehren¬
borg anfört.
Frih. Cederström: Stadgandet i 56 §. Reg.F. om åter-
remiss angår blott sådana utsk:s-betänk:n, vid hvilka an¬
märkningar göras, som hindra deras antagande. Men här
är ej fråga örn att antaga betänk., utan blott om pröfnin-
gen, huruvida Rikets väl kan kräfva anhållan om någon
rådgifvares entledigande. Det är således icke Utsk:s betänk.,
utan R. St:s eget handlingssätt, hvarom nu år fråga.
Hr Hjerta, Gust., yrkade återremiss, hvartill han an¬
såg grundlagen ovilkorligen berättiga.
Sedan propos. om återremiss ytterligare blifvit yrkad af
Hrr Munck af Rosenschöld, v. Hartmansdorff, och
Ehrenborg, förklarade L a n d t m., att han ansåg densamma
enl. 56 §. Reg.F. icke kunna förvägras, men trodde, att in¬
genting dermed kunde vinnas.
Propos. om återremiss blef af R. o. Ad. afslagen.
Sedan denna formfråga sålunda blifvit afgjord, före¬
togs sjelfva hufvudsaken, nemi. det s. k. decharge-betänk.,
med tillhörande särskilda memorial.
Landtm, förklarade, att dessa sednare, så vidt de in-
nehöllo dels afslag å enskilda ledamöters till Utsk. remitte¬
rade anledningar tilt anmärkning, och dels anmälanden och
berättelser till R. St., endast kunna läggas till handlingar¬
na, och att sjelfva det s. k. decharge-betänk. borde punkt¬
vis föredragas.
Af åtskilliga ledamöter föreslogs, att R. o. Ad. skulle
låta Constit.Utsk:s anmärkningar förfalla, men i dess stalie
besluta en underd. skrifvelse till K. M. med önskningar om
vissa från sjelfva anmärkningarna hemtade principers följan¬
de för framtiden.
Härtill vägrade Landtm, propos., hvilken icke helleV
af Ståndet yrkades.
Den 3o Juni 1'. ra.
363
Derefter lät R. o. Ad. Utskts framställda anmärknts-
punkter livar för sig förfalla.
Den ii Juli i8a3.
Föredrogs Constit.Utsk:s menior. N:o 32, rör:de en af Gr. p. 5n.
C. H. Posse uppgifven anledning lill anmärkning mot Ut¬
rikes Statsministern.
Utsk. hade deruti tillkännagifvit, att Gr. Posse, med
vidrörande af åtskilliga andra ämnen, framställt, såsom an-
märknts egentliga föremål, H. Ex:s d. 28 Oct. lill K. M:s
Bef:h:de afiåtna circulärhandbref, angtde särskilda föreskrif¬
ter med hänsigt till i Riket inkommande utländska resande,
samt slutat med den förklaring, att Utsk. saknat tillräckli¬
ga skäl för anmärkn:sanledn:s godkännande.
Hr Hjerta, Gust.: Som Gr. Posses anmärkn:sskrift ic¬
ke funnes i Constit.Utsk:s memor. upptagen, anhöll han om
återremiss, pä det Utsk. måtte komma i tillfälle att de sak¬
nade upplysningarna meddela.
Landtm, ansåg återremiss icke lämpligen kunna äga
rum, då Gonstit.Utsk. afslagit den framställda anrnärknrsan- 5n.
ledningen, helst någon pröfning af memor. icke erfordrades, Sk¬
utan det endast komme att läggas lill handlingarna.
Hr Hjerta förnyade sin anhållan.
Gr. von Platen, Baltzar Bogislaus: Då Constit -
Utsk. icke funnit skäl att gilla den erhållna anmärkntsanled-
liingen, hade Utsk. icke behöft mer än gifva R. St. tillkän¬
na, att Utsk. icke funnit anledning till anmärkning.
Hr von Hartmansdorff, Au g., anmärkte, att Con¬
stit.Utsk. i dess öfriga utlåt:n öfver alla andra dit remitte¬
rade anmärkn:smemorial nämnt, hvarom saken handlade.
Frih. Cederström, Jac.; Då frågor om anmärknin- 5i3.
gar mot Konungens rådgifvare icke få i Stånden kungöras,
utan skola, under en bestämd enkel ordställning nämnda,
öfverlemnas till Constit.Utsk., hvilket äger, om dertill finnes
anledning, tillämpa föreskrifterna i 106 eller 107 §§. Reg.F.,
vore det, i händelse en sådan anledning icke skulle gifvas,
högst otillbörligt af Utsk. att till RiksSt. inkomma med en 5i4-(524)
handling, sorn icke kunde uppläsas, då den i Ståndet an¬
mäldes.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., erinrade, att R. St:s
a fg ö 1'a 11 de - r ä 11 vore förvarad i 2 mom. af 107$. Reg F.,
med vilkor blott, att Constit.Utsk. först skulle höras; men
som det vore omöjligt att afgöra ett mål, utan att känna
detsamma, mäste Utsk. derom lemna alla erforderliga upp-’
lysningar.
Landtm, menade, att Utsk. verkligen bade fulistän- 515.
digt uppgifvit den ifrågavar. anmärkius beskaffenhet och fö¬
remål, tilläggande, att då han sisth gårdag förklarade Cori- 5i6.
stit.U tsk:s memor. i följd af Statsrådsprot:ns fulländade
granskning kunna lill Utsi, återremitteras, hade sådant här-
364
Den 3o Juni f. m.
ledt sig derifrån, att berörde memor. innefattade ämnen,
p. 517. hvilka blifvit till R. o. Ad:s pröfning och afgörande öfver-
lemnade. Men som Constit.Utsk:s nu förevar, memor, inne¬
höll afslag på Gr. Posses anmärkning, och således icke hel¬
ler kunde föranleda till någon åtgärd eller påföljd, ansåg
han, för sin del, någon återremiss af samina memor. ej hel¬
jer kunna äga ruin, utan hemställde, om icke memor. en¬
dast finge läggas till handlingarna.
524. Efter en temligen liflig discussion föreslog slutligen
Landtm., att memor. kunde tills vidare hvila på bordet,
samt Utsk, emedlertid meddelas R. o. Adts önskan, det Ut-
sk. måtte till R. o. Ad. inkomma med närmare upplysning
om innehållet af Gr. Posses nvssberörde anmärkntsskrift,
533. hvartill R. o. Ad. efter någon ytterligare discussion omsider
samtyckte,
Den 17 Juli 182g.
4- Föredrogs Constit.Utskrs memor. N:o 16, röride Gr.
Horns anmärkntsanledning i afseende på mötespassevolan-
cens fortsatta utgörande. Utsk. hade ogillat anmärkningen.
3i. Gr. Horn, Claes Fredr., yrkade återremiss.
45. Gr. Gyllenborg, Joh. Henning, yrkade likaledes
återremiss, men under åberopande af sednare mom. af 107
§• Reg.F.
47. Frih. Cederström, Jac., invände, att Const.Utsk. al¬
gor med R. St:s rätt alla frågor om anmärkningar mot Ko¬
nungens rådgifvare,
Frih. Anckarsvärd, Carl Henr., anmärkte, att Con¬
stit.Utskrs memor. icke äro mer än andra Utskrs frikallade
från återremiss samt påminde, att Landtm, ej förut gjort
någon skillnad dem emellan i detta afseende. Dessutom be¬
stred han, att Constit.Utsk. i frågor om tillämpningen af
107 §. Reg.F. icke innehade R. Strs beslutande-rätt.
48. Frih. Rålamb, Claes, menade, att ali återremiss bor-
49- de grundas på skäl till nytt beslut; och som Constit.Utsk.
tagit sina skäl ur Statsrådsprotm, till hvilka det allena har
tillträde, kunde ingen återremiss äga rum.
5.0, Hr Cederschjöld, Pehr Gust., medgaf, att åter¬
remiss vore vid detta tillfälle ändamålslös, men ansåg der¬
emot af största vigt att reda den frågan, huruvida af Con-
stit.TJtsk. ogillade anmärkntsanledningar efter 107 §. Reg.F.
kunna återremitteras eller icke. Han kunde icke inse, att
Ständerna behöfde behandla Conslit.Utsk:s utlåtrn i dylika
ämnen på annat sätt, än de öfriga Utsktns, och trodde följ¬
aktligen, att återremiss kan äga rum, samt saken slutligen
efter godtfinnande afgöras. Till stöd härför åberopade han
2 morn. af 107 §. Reg.F., nemi-, att Ständerna kunna af-
5i, göra, sedan blott Constit.Utsk. blifvit hördt. Hvarje an-
mäikn;sanledning vore i hans tanka en anklagelse, hvilken
det tillhörde Constit.Utsk. att antingen i laga ordning beifra
eller oek vederlägga. Kan Utsk. ej genast anföra nöjaktiga
D c n 3o Juni f. m.
365
skäl till den anklagades urskuldande, så kunna R. St. åter¬
remittera utlåt, för att höra, om Utsk. har någonting mer
att anföra till den anklagades rättfärdigande; och skulle
Ständerna icke heller finna detta nöjaktigt, står anmärknin¬
gen lör dem qval', med magt att tillämpa 107 §. Reg.F.
Frih. Cederström medgaf, att Constit.Utsk. skall sva- p. 53.
ra på anmärkn:sremissen, men påstod, att förbindelsen vo¬
re fullgjord i och med svaret, och att någon vederläggning
af anmärkningen ej vore i grundlagen tillåten.
Frih. Boye, Ludv., erinrade, att Conslit.Utsk. icke 55,
vore B.. St:s förmyndare. Det är det, som skall bereda, ej
besluta. Han ville för öfrigt blott försvara It. St:s rätt att
återremittera ett Constit.TJtsk:s memor. i anmärkn:smål, men
icke vid detta tillfälle söka göra den gällande.
Hr Tham, Wolrath: I 107 §. Reg.F. uppgifver 2
inom. sättet, huru anmärkningar kunna väckas; det 1, huru
ide skola behandlas.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr, menade, att sakens beskafFen- 57.
het blefve enahanda, livarlielst ifrån angifvelsen kommit,
och att Constit.Utsk. vore i alla fall den enda domstolen öf¬
ver Konungens rådgifvare.
Hr Hjerta, Gust., ansåg rättigheten till återremiss 59,
ovedersäglig. Han åberopade 56 §. Reg.F. och 44 §• Riksd.- 60.
Ordn. till stöd för nödvändigheten att höra Constit.Utsk.,
samt 2 mom. af 107 §. Reg.F. för Ständernas rätt att afgö- fa¬
ra anmärkntsanledningen, sedan Constit.Utsk. blifvit liördt.
Han trodde för öfrigt ej, att R. St. ägde så liten tanka örn 62.
deras politiska frihet, att de kunde lemna till en hemlig
domstol att besluta i så vigtiga ämnen.
Gr. Horn bestred det påståendet, att Constit.Utsk. vo¬
re en domstol.
II. Ex. Frih. Lagerbjelke, Gust., påstod, att Con- 64.
stit.Utsk., såsom allena ägande tillgång till SlatsrådsproUn,
måste i anmärkningsmål handla med R. St:s rätt. Detta vo- 65.
re i hans tanka ett nödvändigt skydd mot vådan af parti- ^66.
förföljelser.
Hr Rosen qvist, Fredr. Leonh., frågade, på hvil- 67.
ken grundlags-§. man stödde bestridandet af återremis, och
förmodade, att den, som alltid haft en liten grundlags-ij till
hands vid påkommande behof, lärer säkerligen ej heller nu
råka i förlägenhet.
Hr Cederschjöld erinrade, att 1 mom. af 107 §.
Reg.F. handlar om de anmärkningar, som Constit.Utsk. sjelf
gör och för R. St. tillkännagifver, och det andra mom. om
sådana anmärkningar, som från Stånden remitteras till Utsk.;
men Utskts utlåtm kunna i båda fallen återremitteras. Nå¬
gon våda af R. Sits beslutande-rätt härutinnan kunde lian
icke befara, helst pluralitelen af ett helt folks representant
ter helt visst icke skulle, sig sjelf öfverlemnad , besluta eq
förföljelse, sedan saken blifvit fullständigt utredd.
366
D e n 3o Juni f. m.
p. 7a.
7 3.
78.
79-
8i.
84-
85.
87.
88.
8g-
9°.
91-
92,
Hr von Qvanten, Carl, åberopade grundlagens bok¬
staf för rättigheten till återreiniss. Så länge ordet "afgöra”
får stå qvar i 2 mom. af 107 jj. Reg.F., kunde rättigheten
till återreiniss icke förvägras.
Hr Munck af Rosenschöld, Eberh., försvarade
rättigheten till återreiniss på grund dels af grundlagens or¬
dalydelse och dels af prejudicat från förra riksdagen. Af-
görande-rätten efter 107 §. Reg.F. tillhörde R. St. allena.
Hr Hjerta menade det vara vigtigt att få formfrågan
om R. St:s afgörande-rätt afgjord, emedan derpå berodde,
huruvida Ministeren skulle söka förvärfva förtroende hos na¬
tionen eller endast hos några få personer, placerade i Con-
stit.Utsk.
Frih. Åkerhjel m, Gust. Fredr.: Ständernas gransk-
ningsrätt, rör:de Konungens rådgifvare, är uppdragen åt
Constit.Utsk., åt hvilket Statsrådsprotrn blifvit anförtrodda
såsom ett depositum. Förhållandet är enahanda, antingen
anmärkn:sanledningen blifvit väckt inom Utsk. eller kommit
utifrån.
Gr. Horn fann ingenstädes i grundlagarna Constit Ut¬
sk. förbjudet att meddela R. St. utdrag ur Statsrådsprot:n.
Hade detta varit lagstiftarens mening, hade Constit.Utsk.
nog blifvit bundet med tysthetsed.
Hr Tham ansåg det ytterst vådligt, om R. St. finge
sjelfva pröfva och afgöra anmärknlsmål: vådligt för enskild
hamnd.
Hr von Hartmansdorff, Aug., tillstod, att han vid
början af denna discussion var tvekande om grundlagens
rätta förstånd i förevar, fall och nästan mer lutande till
den mening, att återreiniss af sådana Constit.Utskrs ullåtrn,
som detta, icke borde äga rum; men efter den utred¬
ning, saken under öfverläggningen vunnit, trodde han nu¬
mera, att dylika utlåt:n kunna återremitteras. Likväl an¬
såg lian det nu ifrågavar, målet icke förtjena återreiniss.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac., begärde, att den
propos, till återreiniss af ett likartadt mål, som skall vid
sisth riksdag hafva blifvit gjord, måtte ur Ståndets prot. var¬
da uppläst.
Hr Munck af Rosenschöld erinrade, att om ej sjelf¬
va betänk, i anledn. af Gr. Posses aumärkn:smemorial blef
återremitteradt, blef dock hufvudsaken remitterad till Utsk.,
nemi begäran om upplysnings meddelande.
Landtm, lat ur prot. för d. 11 Juli 1823 uppläsa pro-
posrna rörtde Constit.Utskrs utlåt, öfver Gr. Posses anmärk¬
ningsanledning, samt förklarade sedan: att då behandlingen
af sådana anmärkn;sfrågor, hvilka, enl. 29 <j. Riksd.Ordn.,
blifvit i Ståndens plena väckta, borde vid deras slutliga af¬
görande bedömas efter den föreskrift, hvilken ordalydelsen i
(1 mom. af) 107 §. Reg.F. innefattar, ”att 0111 Constit.Utsk.
skulle anmärka etc.” hvaraf följde, att, liar Constit.Utsk.
Den 3o J u n i f. m.
36y
icke hos R. St. anmält något dylikt förhållande, R. St. ej
heller ägde att någon derutöfver sträckt ålgård vidtaga; och
Constit.Utskts nu förevar, memor. innehöll afslag å den tilip. g3.
Utsk. remitterade anmärkntsanledning, samt hvarken 106
och 107 §§. Reg.F., eller 2g 5- Riksd.Ordn. lemnade R. St.
någon pröfningsrätt af Constit.Utsk:s åtgärd i sådana an-
märkntsfrågor, hvilka Utsk. icke funnit till någon påföljd
föranleda, ansåg han någon återremiss afUtskts berörde me¬
mor., som endast ad nolitiam till R. o. Ad. inkommit, ej
heller kunna äga rum, utan hemställde, om icke R. o. Ad.
behagade tillåta, att samma memor. finge läggas till hand¬
lingarna.
Gr. Horn bestred Landtnäs yttrade princip, att återre¬
miss af memor. icke kunde äga rum, och yrkade propos.
till återremiss.
Hr Cederschjöld reserverade sig emot Landtm:s yt- 9^.
trade mening, under förhoppning, att den tid varder kom¬
mande, då 2 mom. af 107 §. Reg.F. vinner samma kraft,
som Landtm, nu tillerkänt det itsta. Men han anhöll, att
R. o. Ad. icke ville yrka den vägrade propos., emedan Con-
stit.Utsk. sannolikt skulle gilla Landlmts vägran, och den g5.
goda saken derigenom få ett ytterligare hinder emot sig.
Genom votering beslöts, att propos. om återremiss icke 99.
skulle yrkas, utan memor. läggas till handlingarna. 100.
Af detta historiska sammandrag kan man sålunda in¬
hemta :
att Landtm, d. 17 Juli 18r5 ansåg ventilation till be¬
slut icke kunna aga rum öfver Constit.Utskls s. k. decharge-
betänk., utan endast reservation dervid vara tillåten;
att Landtm, d. 12 Mars 1818 medgaf propos. till åter¬
remiss af Constit.Utsk:s utlåt, öfver en från Ståndet re¬
mitterad anmärkntsanledning;
att Constit.Utsk. blef d. 25 April 1818 anmodadt att
ofördröjligen inkomma med utlät, öfver en anmärkntsanled-
ning, hvarom Utsk. tillkännagifvit sig långt förut hafva fat¬
tat beslut, men framdeles vilja det i dess s. k. decharge-
betänk. meddela;
att Landtm, d. 27 Apr. 1818 vägrade propos., icke al¬
lenast på återremiss af Constit.Utsk:s utlåt., rörtde en af
Utsk. ogillad anmärkntsanledning, utan äfven på in¬
fordrandet från Utsk. af handlingar i målet;
att Landtm, d. to Juli 1820 förklarade återremiss icke
kunna förvägras på Constit.Utsk:s utlåtrn, då någon an¬
märkning blifvit af Utsk, anmäld, men i motsatt fall
icke kunna äga rum;
att Landtm, d, 11 Juli 1823 vidhöll, det Constit.Utsk:s
utlåt med ogillande af en från något RiksSt. remitterad an-
märknrsanledning icke kunde återremitteras, men medgaf,
att det kunde tills vidare hvila på bordet, och Utsk, emed-
368
Den 3o Jani f. m.
lertid anmodas att inkomma med närmare upplys¬
ningar om anmärkn:smemor:s innehåll; och slutligen
att det var d. 17 Juli 1829, som Landtm, utförligt mo¬
tiverade sitt vid föregående riksdag meddelade kategoriska
yttrande, rör:de vägran af propos. om återremiss af sådana
utlåt:n, hvari Constit.Utsk. ogillat från Stånden re¬
mitterade anmärkn:sanledningar.
Uti dessa Landtnäs motiver är det väsendtligaste sam-
manfattadt af allt det, sorn blifvit yttradt till försvar fol¬
den meningen. Jag anser derföre angeläget att underkasta
dessa motiver en närmare granskning. Detta blir så myc¬
ket lättare, som de äro uppställda i logisk form och kunna
med en högst obetydlig ordjemnkning förvandlas till 2 or¬
dentliga syllogismer.
Den första syllogismen skulle komma att lyda, som föijer:
Då behandlingen af sådana an märkn:sfrägor, hvil¬
ka enligt 29 §. Ri ksd.Ord n. blifvit i Ståndens plena
väckta, bör vid deras slutliga afgöran de bedömas
efter den föreskrift, hvilken ordalydelsen i 107 §.
Reg.F. innefattar, och denna ordalydelse inne¬
håller, att om Constit.Utsk. skulle ”anmärka, att
”Statsrådets ledamöter samfäldt, eller en eller
”flera af dem, uti deras rådslag om allmänna mått
”och steg icke iakttagit Rikets sannskyldiga nyt-
”ta, eller att någon Statssecret. icke med oväld,
”nit, skicklighet och drift sitt förtroende-e mbete
”utöfvat, Utsk. då äger att sådant tillkännagifva
”för R. St., hvilka, om de finna Rikets väl det
”kräfva, kunna hos Konungen skriftligen anmäla
”deras önskan, att Han ville ur Statsrådet och
”ifrån em betet skilja den eller dem, emot hvilka
”anmärkningen blifvit gjord;” altså ägde ej hel¬
ler R. St., när Constit.Utsk. icke hos dem tillkän¬
nagifva något dylikt förhållande, att någon der¬
utöfver sträckt åtgärd vidtaga.
Vid första blicken på denna syllogism finnér man klart,
att mellansatsen är felaktig derutinnan, att den endast
innefattar 1 mom. af 107 §. Reg.F., då deremot försatsen
hänvisar till 107 §. utan inskränkning. Deraf måste sålun¬
da nödvändigt följa, att slutsatsen blir oriktig. Detta fel
är så mycket större, som endast sednare mom. af 107 §.
angår de anmärkningar, till hvilka initiativet kommit från
Stånden. Sedan nemi. i förra mom. blifvit bestämdt, hu¬
ru förhållas skulle i de fall, då Constit.Utsk. sjelf anmärker
någon icke lagstridig felaktighet hos rådgifvarne, har i det
sednare en garanti blifvit lemnad R. St. emot sjelfva Con-
stit.Utsk:s möjliga försumlighet eller obehöriga undseende.
Der har nemi. blifvit hvarje annat Utsk. och hvarje särskild
riksdagsman medgifvet att, på satt 29 §. Riksd.Ordn. när¬
ma-
D e ii 3o Juni f. m.
36c)
mare bestämmer, väcka frågor om rådgifvares entledigande,
hvilka frågor likväl, enl. klara ordalydelsen, ”icke kunna af
”R. St. afgöras förr, än Constit.Utsk. deröfver blifvit
”bordt. Sedan detta i fullkomlig öfverensstämmelse med
stadgandet i i mom. af 56 § om allm. frågors behandling
stående vilkor af Constit.Utskrs hörande blifvit nppfyldt,
hafva, efter den ovedersägliga ordalydelsen, R. St. fria hän¬
der att besluta efter eget godtfinnande, utan att af någon
enda bokstaf i grundlagen vara mera hindrade i behandlin¬
gen af anmärkntsmål, än i behandlingen af alla andra slags
allmänna mål.
Den andra syllogismen skulle blifva af följande lydelse:
Som Constit.Utsk:s memor. innehöll afslag å dell
till Utsk. remitterade anmarkn:sanledningen, samt
hvarken 106 och 107 §§ lkeg.F. eller 29 § Riksd.-
Ordn. lemnade R. St. någon pröfningsrätt af Con-
stit.Utsk:s åtgärd i sådana anmärkn:sfrågor; altså
kunde Constit.Utskrs ifrågavar. memor. icke hel¬
ler återremitteras.
Äfven uti denna syllogism är mellansatsen oriktig*
Icke allenast pröfningsrätten, utan äfven afgörande-
rätten är nemi. R. St. ovedersägligen förvarad i 29 § Riksd.-
Ordn. och 107 § Reg.F., i hvars sednare morn. stadgas, att
frågor om anmärkningar mot Konungens rådgifvare ”kunna
”i R. St:s plena väckas och af andra R. St:s Utsk. än Con-
”stit.Utsk. hos Stånden andragas, men icke af R. St. afgo-
”ras, förrän sistnämnde Utsk. deröfver blifvit hördt.” Des¬
sa frågor kunna således af R. St. afgöras* men* likasom
alla andra allm. frågor, icke omedelbarligen * utan först se¬
dan Utsk. sig deröfver utlåtit. Men rättigheten att afgöra
innefattar nödvändigt rättigheten att pröfva, och följakt¬
ligen äfven att ogilla; och rättigheten att ogilla ett Utskis-
betänk. innefattar likaledes rättigheten att godkänna deti
motion, som Utsk. ogillat. Sedan derföre R. St. af Con-
stitUtsk. erhållit alla erforderliga Upplysningar och sålunda
blifvit satta i tillfälle att om målets beskaffenhet fälla ett
eget omdöme, äga de full frihet att efter godtfinnande
afgöra ett sådant mål på samma sätt Sorn alla andra af all¬
män beskaffenhet, Eller hvar finnes väl någon enda bok-
tsaf i grundlagarna, som deremot lägger ringaste hinder 1
vägen? Hvar finnes något undantag gjordt i behandlings¬
sättet af anmärkn:småi? Dessutom stadgas i 55 § Riksd.-
Ordn. uttryckligen, att propoS. ej må vägras ”utom i det fall*
”då Landtm, eller Talman finnér en väckt fråga boks ta f-
”ligen strida mot grU n dlägärnas lydelse.” Det Ur
sålunda ej genom raisonnementer och slutledningar, som frå¬
gans stridighet mot grundlagarna skall ådagaläggas. Frågan
skall ”bokstafligen strida mot grundlagarnas lydelse;”
men hvar i grundlagarna finnas dessa bokstäfver* mot hvil-
8 II. 47
3yo
Den 3o Juni f. m.
kas lydelse en fråga om sådan återremiss skulle strida? Förrän
de blifvit uppgifna, kan således propositionen icke lagligen
•vägras.
Hr Cederschjöld fortfor härefter muntligen:
I anledning af hvad Frih. Ehrenborgh yttrat om Con-
stil.Utskrs magt, hvilken han ansett vara afgörande, får jag
blott påminna dpn värde ledamoten, huru tvetydig denna
magt blifvit ansedd af sjelfva det nuvar. Constit.Utsk., som
icke torde kunna misstänkas för demagogiska åsigter. Den
värde talaren torde nemi. erinra sig, huruledes, dä frågan
förevar om den af BorgareSUs Talman vägrade propos. till
återremiss, rösterna stadnade lika emot lika, och den förseg¬
lade sedeln altså blef den afgörande; och om man skulle
få tillåta sig gissningar, torde det få förmodas, att den afgö¬
rande rösten icke var uttryckt af någon på skäl och bevis
grundad öfvertygelse, emedan den troligen härledde sig från
en ledamot, som genom en egen skickelse uppkom efter
discussionen och sålunda icke varit i tillfälle att ens taga
kännedom af saken. Jag har altså icke ännu förlorat hop¬
pet, att R. St. ju skola, kanhända snart nog, komma i full
besittning af denna deras i grundlagen förvarade vigtiga magt
att sjelfva besluta. Jag säger vigtig, icke derföre, som skul¬
le jag vara lifvad af något begär att störta Konungens råd¬
gifvare, utan det är af nit för Rikets väl, för Majestätets
helgd, som jag anser det nödigt, att frågan beror på RiksSt:s
afgörande. Om missnöje verkligen finnes i landet, kan icke
något Utsk:s bemödande, att återhålla uttrycket deraf, till¬
intetgöra detsamma. Jag tror tvärtom, att derigenom, att
man på laglig väg gifver det luft, skall det säkrast lugnas
sä väl inom Representationen som hos allmänheten. Man
synes knappt kunna undgå att finna, det de öden, K. Mrs
nåd. propos:r rönt äfven i StatsUtsk., ju i sjelfva verket
bevisa, att man i allmänhet ej är nöjd med rådgifvareperso-
nalen. I min tanka hade det derföre varit politiskt riktigt,
att Constit.Utsk. öppet uppgifvit alla anledningar till anmärk¬
ning. Det hade varit nyttigt för Majestätet att derigenom
från detsamma afleda hvarje skymt af missnöje. Det hade
varit nyttigt för landet och de K. rådgifvarne sjelfva. Jag
kan altså icke annat än i det yttersta försvara Ståndets rätt
att sjelfva afgöra i mål af ifrågavar. beskaffenhet. Och om
jag icke skulle lyckas att nu verka på öfvertygelse!! hos
den, på hvilken medgifvandet af tillfälle till ett sådant af¬
görande beror, vädjar jag till kommande tider, förvissad, att
de icke äro långt aflägsna, då man icke vidare skall kunna
bestrida denna rättighet. Frih. Ehrenborgh har, då Hail
åberopat den högst förtjenstfulle framlidne Ridd.secret. Silf-
verstolpes vittnesbörd samt förklarat, att han förenade sig
med honom, sagt, att han förmodade, det "hvarje rätt¬
skaffens man gjorde detsamma, som icke fruktar"
D c ii 3o Juni f. m.
— jag kunde icke rätt fatta —hvad; jag tror mig likväl va¬
ra en rättskaffens man, men fruktar likväl ieko att forstara
den motsatta åsigten.
Frih. Boye: Jag förnyar min anhållan om den ur-
skillning af ämnets särskilda delar, hvarpå jag i mitt sista
yttrande hade äran fästa uppmärksamheten. Det arnu me¬
ra så mycket angelägnare, som discussionen kastat sig utöf¬
ver omfattningen af det föredragna ämnet, oell in på prin¬
cipfrågan, hvilken auetoritet den afgörande anmärkmsratteu
tillhör, antingen R. St. eller Constit.Utsk. För min del be¬
gär jag, till bemötande af de förebråelser, som blifvit rik¬
tade mot åsigten af återremiss, att få erinra derom, att jag
icke yrkat återremiss, utan endast förklarat, det jag icke be¬
strider en sådan; och jag är nu beredd att uppgifva orsa¬
kerna dertill. De äro nemi., att jag önskar, det Utsk. må
komma i tillfälle att upplysa och undanrödja den särskilda
anmärkning, hvilken, här framställd, likväl enligt mitt för¬
menande är främmande från all anledning till anmärkning
emot Statssecret. för financeärenderna. Man har nemi. så¬
som hufvudskål för klander framställt den omständighet, att
Hr Ehrenhoff icke blifvit skiljd från sin tjenst. Jag tror
det då tillhöra Utsk. att upplysa, att detta förhållande lig¬
ger utom Statssecretrs för financeärenderna befattning, samt
att vidare utveckla, hvad Utsk. icke lärer undgå att finna,
alt nemi. K. M:s beslut om Hr Ehrenhoffs bibehållande vid
tjensten medfört en fördel för staten, enär den, genom ett
afdrag å consulslönen af iooo piaster årligen under 5 års
tid, kommit i tillgodonjutande af 5ooo piaster, dem stats-
cassan eljest blifvit i saknad af; ty någon egen förmögenhet,
eller möjligheten att tillvägabringa medel på annat sätt, egde
icke Ilr Ehrenhoff, och att hans efterträdare skolat påläggas
någon betalningsskyldighet i detta afseende, lärer man väl
icke billigen kunna påstå.
Jag öfvergår nu till principfrågan och tackar Hr Ceder¬
schjöld för det lian återfört Ståndets uppmärksamhet på det
försvar, som jag den 23 Mars 1818 försökte för upprätthål¬
landet af R. St:s magt i denna del. Jag åberopar nu orda¬
grannt, hvad jag då yttrade; och det torde måhända vara
egenkärt, om jag säger, att händelsen synes vilja, som skul¬
le Ilr Gr. Posses i dag för den motsatta åsigten uppställda
argumentation genom omförmälda mitt yttrande vara punkt
lör punkt pröfvad och vederlagd. Jag har åtminstone gjort
det förra och försökt det sednare. Men om icke, såsom jag
önskade, min vederläggning skulle anses tillfyllestgörande,
ber jag blott att få sluta den till en auetoritet, som torde
lä anses för något högre, än de af mina motståndare åbe¬
ropade: den är R. St:s gemensamma beslut vid 1818 års
riksdag. Man kan icke hafva glömt, att Constit.Utsk. uti
meiner, af d. i Maj 1818 till RiksSt. inkom med förslag lill
3?3
Den 3o J uni f. m.
cn så beskaffad förändrad redaction af 107 § Reg.F., som,
under föregifvande att innebära ett förtydligande deraf,
skulle försätta Ständerna i det omyndighetstillstånd, hvari
man vid påstå, att de i detta fall redan befinna sig. Detta
förslag afslogs unanimt af samtliga RiksSt., och jag kan icke
undertrycka min förundran deröfver, att, fastän ett sådant
försök då så högtidligen misslyckades, fortfara likväl Frih.
Ehrenborgh och Gr. Posse att påstå, det § skall förstås på
det sätt, som hela Representationen tillkännagifvit sig icke
kunna förklara den. Jag hör icke heller dölja, att jag fin¬
nér det vara föga ädelt och föga loyalt att på detta sätt
vilja afleda Ständernas anmärkningsrätt i denna väg; och
jag anser det i högsta grad mal-adroit att så förfara. De,
jag må väl säga, usla anmärkningar, som här äro i fråga,
skola väl icke de kunna förkastas på annat sätt? Skallman,
för att vinna detta mål, behöfva kasta skugga på medlen?
Jag förblifver vid den mening, att Ständerna äga afgörande-
yätt i anmärkn:sfrågor enl. 107 §; och jag behöfver icke
pågon annan bevisning än §:s oförtydliga ordaförstånd. Den
soni remitterar, har den afgörande-rätten, och den, som
höres, den utredande-pligten. 107 § förbehåller Ständerna
den förra och tillförbinder Constit.Utsk. den sednare. Der
skall Utsk, stadna. Jag skulle likväl tro, att fråga om åter-
1’emiss kan vara öfverflödig här, och jag vill i så måtto åter¬
gå till sjelfva det föredragna ämnet uti besvarande af en
Utaf Frih. Rantzou framställd anmärkning, den nemi., att
vår handel icke skulle haft fördel af den ifrågavar. utgiften.
Genom fredsfördrag med Maroccanska Regeringen är ett
skydd för vår handel beredt, hvilket likväl måste bevakas af
nonsuler. Dessa måste då hafva en bostad, der de äro sta¬
tionerade. Om en sådan icke kan erhållas emot hyra, mä¬
ste staten bekosta egna byggnader. Så har förhållandet va¬
rit. Det gamla huset var odugligt, ett nytt måste anskaffas;
och det är aflt hvad som skett, och skett just för vår han¬
dels skull, Frih, Rantzous anmärkning i detta afseende lä¬
rer således befinnas olämplig,
Jag begär Hr Gr. o, Landtnäs förklaring, huruvida han
anser propos, till återremiss kunna äga rum, eller icke. 1
Sednare fallet reserverar jag mig och protesterar mot en så¬
dan tolkning, Jag skall dock underkasta mig den och stäl¬
la mig ordningen och lagarna till efterrättelse.
Frih. Cederström, Jac.: Jag har före detta bestridt
återremiss af betänk:n, sådana sorn det ifrågavar., och jag gör
flet ännu. Jag har tillförne vidlyftigare, än Ilr Cederschjöld
nu, upptagit och utvecklat motiverna för min åsigt, och jag
skall äfven nu ingå i en sådan utveckling, emedan discus-
sionen tyckts taga vändning till förtydande af grundlagarna.
Sjelfva rubriken och ännu mera innehållet af Utskrs memor.
innefatta redan en sådan förtydning, enär det iemnatanled-
Den 3o Juni f. m.
373
ning till sådana förbrytelser emot stadgandet, att Konungens
särskilda beslut i R. St:s plena icke ens kunna nämnas, som
Frih. Rantzou nu tillåtit sig. Utsk. hade nemi. aldrig bort
nämna sådana beslut; och från detta Utsk:s åsidosättande
af föreskriften i 107 § Reg.F. 2:dra mom. har oordningen
uppkommit. Af ett noggrannt iakttagande af stadgandet
följer, huru frågan rätteligen bort af Utsk. behandlas, och
att fråga om återremiss icke i Ståndens plena kunnat komma i
fråga. Alt vilja hänföra frågan till 56 § Reg.F. bevisar
blott, att man icke gjort sig reda för innehållet och förstån¬
det af denna §. Den afser allmänna frågor, definierade i
44 § Riksd.Ordn., dock ingalunda så att förstå, som skulle
Ständerna i deras plena få öfverlägga och pröfva, hvad som
genom andra §§ i grundlagen är förbjudet att der ens näm¬
na. Då en anmärkningsfråga är från RiksSt. remitterad till
Utsk. för att höras, har lagstiftaren velat lemna tillfälle till
målets öfverlemnande till Riksrätt, innan afgörandet företa¬
ges, på det att Utsk., i fall det skulle anse verkligt brott
vara begånget, må äga sig öppet att förvisa frågan till Riks¬
rätt och icke genom ett Ständernas föregående beslut, hvari¬
genom 107 § Reg.F. blifvit tillämpad, finna sig derifrån för-
liindradt. Detta är vid sednaste riksdagar förbisedt; och
man har hellre velat afgöra, huruvida fel i något särskildt
fall kunnat blifvit begånget, än om Rikets nytta och väl af
rådgifvande personalen allmänneligen blifvit iakttaget. Detta
är anledningen till den oformliga discussion, sorn vi nu hört.
Jag vill icke vidare ingå i frågan, än att jag tillstyrker, att
memor., som jag anser olagligt, må läggas till handlingarna;
men jag anhåller att få upptaga några ledamöters yttranden.
Det är klart, att sedan Utsk., som endast bort svara, att
Utsk. i anledning af den remitterade anmärknrsanledningen
icke funnit skäl att tillämpa hvarken xo6 § eller efter 107 §
någon anmälan göra, äga R. St. likväl full frihet att afgöra,
utan att de behöfva uppgifva någon särskild sak, huruvida
de finna Rikets väl kräfva, att anmälan om en eller flera
rådgifvares entledigande bör hos K. M. äga rum. Frih,
Ehrenborgh har sagt, att Hr Ehrenhoff icke står under
Constit.Utskrs domvärjo. Jag tillerkänner icke Utsk. någon
domsrätt; det äger endast besluta, om i anledning af remit¬
terade anmärkntsanledningar eller på grund af granskning af
Statsrådets prot. remiss till Riksrätt skall äga rum, eller
om Utsk. anser sig böra anmäla en eller flera af rådgifvare
ne att efter 107 § hos K. M. anmälas till entledigande.
Uti allt, hvad Utsk. gått eller går derutöfver, har det sjelf
ställt sig utom lagen. Utsk:s utlåt, i frågor om tillämpning
af 106 §. är ganska vigtigt; ty det är oafhängigt af Stån¬
dens beslut. Utsk:s åtgärd i afseende å tillämpning af 107
§. är endast en opinionsyttring; men det förlorar denna
egenskap helt och hållet, då Utsk., på sätt som skett,
uppgifver speciella frågor och derigenom inleder R. St- på
374
Den 3o J u u i f. ra.
en bana, som för dem är förbjuden i grundlagen; och hvar
skulle väl gränsen blifva, om Ständerna, med åsidosättande
af grundlagens bud, inginge på banan af pröfning i enskilda
mål? Hvad skulle då hindra dem att i stället för 107 til¬
lämpa 106 §, så snart man får ingå i speciel discussion öf¬
ver frågor, som, efter grundlagens tydliga föreskrift, icke ens
få nämnas? Genom afsteg från grundlagen i ett fall kom¬
mer man snart till flera. Återremiss af mentor, kan visser¬
ligen skej emedan det icke någonstädes finnes förbjudet; men
jag anser det ändamålslöst och förblifver således vid den
tanka, att sådant aldrig bör äga rum. Jag begär, att me¬
ntor. skall läggas till handlingarna. Derefter kan hvarje le¬
damot begära särskild propos., huruvida Ståndet anser den
eller de rådgifvare böra anmälas lill entledigande, emot hvil¬
ka anmärkn:sanledningar varit väckta och remitterade.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
lomme att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Frih. Ehrenborgh: Gr. Horn och Frih. Cederström
hafva ansett mig hafva gjort orätt uti att, i afseende å
Constit.Utsk., nyttja ordet domsrätt. Om jag medger, att
detta ord, i sin strängaste bemärkelse, icke är lämpligt,
qvarstår dock den sanning, att en sådan ratt till viss grad
ligger hos Utsk., emedan det äger pröfva, om remiss till dom¬
stol skall äga runi eller icke. Ordet kan vara orätt an vändt;
men emot begreppet, som jag dermed velat uttrycka, anser
jag mig icke hafva felat. Det ligger nemi. en quasi doms¬
rätt uti att få afgöra, huruvida åtal skall ske eller icke; och
jag åtminstone har såsom domare aldrig tillåtit mig att re¬
mittera lill åtal, hvad jag varit öfverty-gad om icke skulle
leda ansvarspåföJjd. Det ligger i sakens natur, att, då Utsk.
ager att göra väckta a n mär k n i n gs an led n i n gar till
anmärkningar samt äger bestämma, huruvida åtal eller
anmälan tili entledigande bör ske, utöfvar det derigenom en
slags domsrätt. Hr Dalman har förmenat, att 49 § Riksd»-
Ordu. står i strid med 56 § lleg.F., och Frih. Gederström,
att dessa §§ icke är® användbara på Constit.Utsk. Jag är
med Hr Frih. öfvertygad, att detta Utsk. har sin särskilda
karakter, och att frågor enligt ?.q § lUksd.Ordn. icke äro
fullt tillämpliga på 56 § lleg.F.; deremot får jag emot Hr
Dalman åberopa 49 § lliksd.Ordn., der det heter: "beredt
mål." Hr Dalman måste medgifva den stora skillnaden emel¬
lan ett mål och ett sådant tillkännagifvande, som
Constit.Utsk. här har att göra. llr Cederschjöld har åbero¬
pat ett namn lika med mitt, hvilket tillhört samma åsigt
som han. Jag vill göra donne af mig värderade väns och
släglinges minne den rättvisa, alt han gaf aktning åt andras
åsigter; och jag vill i sådant afseende citera ett yttrande
af honom d. 32 Juli i8a3, hvaruti han utlät sig sålunda:
(Frih. Ehrenbergh uppläste derefter Hr Ehrenborgs, Gasp.»
Den 3o Ju 11 i f. m.
3j5
här ofvan citcrado yttrande, hvilket igenfinnes uti 6 bandet af
R. o. Ad. prot. vid 1823 ärs riksdag, pag. 1109.)
Just i detta yttrande ådngalade han en af hans karak¬
ters tillhörigheter, den, att aldrig tilltro sig ofelbarhet i si¬
na omdömen.
Frih. Cederström yttrade, att Ulsk., om det uppfyllt
sin pligt, endast hort tillkännagifva sitt omdöme, utan att
uppgifva några motiver derför. Jag gillar denna åsigt; men
jag har ansett mig pligtig att respectera majoritetens beslut,
det jag äfven anser mig skyldig ställa mig till efterrättelse,
i afseende å inom Ulsk. afgifna reservationer, och jag anser
mig altså icke nu böra uppläsa min. Men jng torde likväl
icke såra grannlagenheten derigenom, att jag framlägger de
skäl, hvarpå min öfvertygelse grundar sig.
Frih. Ehrenborgh anförde härefter skriftligen:
Uti 106 §:s ordställning linner jag lagstiftarens mening
tydligen uttryckt, att denna §. bör tillämpas på sådana fall,
der rådgifvarepersonalen handlat antingen emot grundlagar¬
nas tydliga föreskrift, tillstyrkt någon öfverträdelse deraf
och af andra Rikets gällande lagar, eller underlåtit att göra
föreställningar emot sådana öfverträdelser , eller dem vållat
och befrämjat genom uppsåtlig! fördöljande af någon upp¬
lysning För tillämpning af denna § anser jag Statsrådsprot.
och handlingarna, som föranledt rådslaget, tillfyllest. Deraf
kan brottsligheten tillräckligen bedömas och öfvertygelsen
fattas, örn det är anledning att för sådana rådslåg ställa en
eller liera af rådgifvarne*under tilltal af Just.ombudsm. in¬
för Riksrätt.
Helt annat förhållande är med tillämpning af 107 §3
dess ordställning är olik 106 §:s. Ej mindre deraf än också
derföre, att denna § fått utgöra en särskild 5 för sig, tror
jag mig böra finna lagstiftarens mening, att denna §, i mot¬
sats tili 106 §, icke är ämnad ätt tillämpas på isolerade fall,
utan att den förutsätter en granskning af rådgifvarepersona-
lens fortsatta embetsutöfning under den tid, som tillhör Ut-
sk:s bedömande för att erfara, huruvida en eller flera af
dem under sina embetens fortsatta utöfning förbisett Rikets
sannskyldiga nytta, eller huruvida någon Statssecret. under
fortsatt utöfning af sitt förtroende-embete icke iakttagit oväld,
nit, skicklighet och drift — för att om Utsk. sådant finner,
detsamma för R. St. tillkännagifva.
För att sålunda tillförlitligt kunna bedöma, om sådant
tillkännagifvande bör ske för R. St., hvaraf de skola hemta
ledning för de beslut, dc i sin ordning äga rätt att fat¬
ta, huruvida nemi. Rikets väl kräfver, att den rådgifvare
bör anmälas hos Konungen till entledigande, emot hvilken
anmärkning inom Utsk. blifvit gjord, har jag trott det
vara oundvikligt att inom Utsk. öfverskåda administrationen
i sin helhet, innan man fällde ett omdöme, sorn, efter min
3jG
Den 3o Juni f. m.
mening, bör på denna allmänna öfverskådning vara bygdt,
och icke på ett eller annat särskildt fall, som sällan, måhända
aldrig, lemnar ett säkert och oförvilladt omdöme om råd-
gifvarekallels samvetsgranna och behöriga utöfning. Grund¬
lagens nyttjade ord: sådant tillkännagifva, vittna, ef¬
ter min öfvertygelse, om grundlagsstiftarens sorgfällighet att
inom Utsk:s pröfningsområde bibehålla de isolerade fallen
för att deraf bilda ett helt resultat, uttaladt genom Utsk:s
tillkännagifvande, då Utsk. pröfvar Rikets sannskyldiga nyt¬
ta vara genom fortsatta obetänkta eller oriktiga rådslag för
nära trädd; och hade sådant icke varit meningen, hade sä¬
kerligen en ordställning blifvit företrädesvis vald, som po¬
sitivt ålagt Utsk. att uppgifva och tillkännagifva hvarje fall,
der rådslaget blifvit afgifvet. Men det var, efter mitt för¬
menande, grundlagens afsigt att från Ståndens plena afleda
just dessa speciella tillkännagifvanden, som i samma mån
skulle blifva för Stånden missledande, som Stånden icke äg¬
de tillfälle att jemnföra dem med prot:n, dem Utsk. icke
får till Stånden utlemna.
Denna min mening hemtar, som det vill synas mig,
Stod genom jemnförelse af de ifrågavar. §§:s ordställning med
29 § Riksd.Ordn. och 90 § Reg.F., som förutsätta, att un¬
der R. St:s öfverläggning och pröfning aldrig få komma en¬
skilda frågor i annan ordning, än den 29 § föreskrifver.
Min åsigt har icke blifvit delad af Utsk:s pluralitet, och
tnig har sålunda blifvit betaget både rättighet och pligt att
utöfva mitt kall inom Utsk. i den större omfattning, jag
trott det, enligt grundlagens både anda och bokstaf, tillhöra
blig, och för mig hafva de särskilda fall, som fästat Utskrs
uppmärksamhet, icke varit tillräckliga att för dem indivi-
duelt anmäla någon rådgifvare.
Hvarefter Hr Frih. muntligen fortfor:
Då jag sålunda var af olika tanka med majoriteten i af¬
seende å behandlingsformen, trodde jag mig likväl icke bö¬
ra undandraga mig att, enligt min öfvertygelse, arbeta i den
form, majoriteten beslutat; och jag anser mig altså äfven
nu bora Upptaga de anmärkningar, hvilka i sjelfva saken
blifvit framställda. Frih. Rantzou har yrkat återremiss af
mentor. N:o 6, på det att ansvar må drabba alla de Konun¬
gens rådgifvare, Som icke tillstyrkt Konungen att entlediga
Generalconsul Ehrenhoff från sitt innehafvande consulsem-
bete, samt att ställa honom till ansvar för sitt tillgrepp; och
Hr Dalman har yrkat, ätt det prot. bort infordras, som i
ministeriel Väg blifvit i ärendet hållet. Jag anser, att den
Upplysning, som deraf kunde vinnas, icke verkade på saken
det allraringaste, och ville således, äfven om formen icke
lage emöt, bestrida återremisSen. Det är utan tvifvel hvar
och en bekant, att det är Konungens rättighet att efter sitt
godt-
Den 3o Juni f. m.
godtfinnande till eller afsätta Generalconsul»’, och att så¬
dant verkställes i ministeriel väg samt i öfvervaro endast af
Utrikes Ministern jemte Hofcaneelleren. Huruvida det var
Utsk. tillständigt att infordra prot. för att utröna, huru K.
M. utöfvat en rättighet, som är honom ensam förbehållen,
lemnar jag åt hvar och en att afgöra. Min tro är, att nå¬
gon annan åtgärd nu icke kan äga rum än den, att memor.
helt enkelt lägges till handlingarna. Den väckta anmärknls-
anledningen omfattade icke någonting annat än det förhål¬
lande, huruvida medel blifvit använda emot deras ändamål;
och jag tror, att Utsk. saknade skäl och rätt alt utsträcka
anmärkningen till frågan, huruvida Hr Ehrenhoff hort skil¬
jas från sin tjenst, eller icke. Jag skulle således våga på¬
stå, att Utsk. behandlat frågan och utlåtit sig deröfver i
fullkomlig öfverensstämmelse med rätt och billighet, samt
att Utsk. jemväl i öfrigt icke varit så pligtförgäten som vissa
ledamöter här synts förmoda.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: I sjelfva saken, eller
ang:de Hr Ehrenliolfs ololliga tillgrepp af 20,000 piaster,
har jag föga att tillägga. Från den ceconomiska sidan anser
jag ämnet af obet) dbg vigt i jemnlörelse med saken, betrak¬
tad från synpunkten af det principvidriga i Styrelsens hand¬
lingssätt; ty jag läster intet afseende dervid, 0111 Styrelsen
genom någon s. k. klok mesure satt staten i tillfälle att
återfå 5ooo piaster, hvaraf den måhända eljest gått i mist¬
ning. Sådant väger icke ett öre emot principen att hälla
grundlagarna i helgd och emot nationens fordran, att Sty¬
relsen skull visa kraft, der den behöfves, och utan conside-
rationer straffa lagöfverträdelsen, ehvar den visar sig. Jag
beklagar tvärtom, att Styrelsen här alsett ett, i min tanka,
så ömkligt ändamål som alt skaffa staten tillbaka den ifrå¬
gavarande summan, och jag kan icke betrakta det annor¬
lunda an såsom bevis på en stor kraftlöshet hos Styrelsen,
att den vid tjensten bibehållit en embetsman, som sä djerlt
öfverträdt sin pligt. Jag anser afven Constit.Ulsk. halva
förbisett sin skyldighet att granska sjelfva styrelsesystemet,
dä Utsk. vid besvarande af StatsUtsk:s anmarkntsanledning
inskränkt sig till en naken anmälan 0111 anledningarna till
den beviljade afskrifningen, i stallet att gå till botten af
saken. Jag hade trott, att Constit.Utsk. sjelfmant bort göra
sig den frågan: hade det bort vara möjligt, att en embets¬
man, som så förfarit, ännu får sitta qvar vid sin tjenst,
oeh att Statsrådets ledamöter icke tillstyrkt hans ställande
till ansvar? Dä denna fråga mäste med nej besvaras, hade
Utsk. bort infordra de i ministeriel vag förda prol:n, för
att förvissa sig, alt ingenting för den ifrågavar. embetsman-
nens bestraffande blifvit gjordt; och då netta icke skett, an¬
ser jag Constit.Utsk. lika mycket som Regeringen halva för-
8 H. 4«
37S
Den 3o Juni f. ni.
bisett sin pligt. Jag erkänner visserligen, att rådgifvarnes
ansvarighet vid tillämpningen af våra former alltid skall
blifva blott en skuggbild; men då man, i stället att från
Constit.Utsk. erhålla ett betänk, öfver styrelsesystemet, får
ett dechargebetänk., sorn blott innefattar små enstaka fall,
hvilka man med Frih. Boye verkligen kan kalla ömkliga
oell hvilka aldrig kunna gifva R. St. anledning att begära
någon rådgifvares entledigande, öfvergår denna ansvarighet
i sanning till en carricatur. Jag medger gerna, att vår Sty¬
relse är välvillig och har goda afsigter, men den följer ett
beskedlighetssystem, som hotar att förslappa hela samhället,
och jag har önskat, att Utsk. härpå fastat R. St:s upp¬
märksamhet. Vid 1818 års riksdag yttrade dävar. Hofcan-
celleren, Hr Gr. af Wetterstedt, att
”det är för stora fall,”
”sorn blixten måste sparas;”
och jag befarar, att denna stroph så beständigt står för bå¬
de rådgifvarnes och Constit.Utsk:s ögon, att man anser in¬
tet fall såsom så stort, att man tror sig böra visa kraft.
Det nu ifrågavar. målet ar emedlertid i och för sig sjelf
obetydligt; men det är af vigt, att Constit.Utsk. icke först
förbiser sin pligt att fullständigt granska Konungens rådgif¬
vares åtgärder, och sedan upphäfver sig till en hemlig opi-
nionsdomstol genom vägran att låta minoritetens reserva¬
tioner åtfölja deras betänktn och att tillåta offentliggöran¬
det af Utskrs prot. För min del betraktar jag således det
speciella fall, som nu är i fråga, blott såsom ett bidrag till
bedömande af styrelseåtgärderna i sin helhet, då decharge¬
betänk förekommer. Hvad åter formen för behandlingssät¬
tet beträffar, har jag, lika med Hr Cederschjöld, genomgått
våra prot. allt ifrån 1812 oell dervid funnit en särdeles för¬
bistring i begreppen, stundom hos samma personer, så att,
hvad som vid den ena riksdagen blifvit vägradt såsom grund¬
lagsstridig! , har vid den andra blifvit tillåtet, och äfven de,
som consequent vidhållit, att återremiss af Constit.Utsk:s be-
tänkm rörtde väckta anrnärkmsanledningar icke kan ske,
hafva alla bestämdt medgifvit, att de för denna sats icke
hemta stöd från grundlagens ordalydelse, ulan ifrån dess
anda och mening. Frih. Adlerbeth, hvars yttrande här¬
om d. 27 Juli 1818 är det fullständigaste, och som blef på
en af hans motståndares motion befordradt till trycket, tala¬
de då i samma anda, som nu Gr. Posse och Frih. Ehren¬
borgh; men äfven han medgaf, att 107 $:ns ordalydelse är
så tvetydig, att han icke förundrade sig öfver sina motstån¬
dares med honom olika opinion; han åberopade endast syft¬
ningen bos dem, som stiftat grundlagen, deri han sjelf del¬
tagit Min ålder medger ej, att jag af egen erfarenhet kan
veta, hvad meningen varit med den ifrågavar. grundlags-§:n,
då den sammanskrefs; men så länge Constit.Utsk. samfäldt
med Svenska academien, och tilläfventyrs med biträde af
D c n 3o J u 11 i f. ra.
3/9
Konungens rådgifvare sjelfva, icke kan tillvägabringa en för¬
fattning, sorn förbjuder Svenska folket att förstå grundlagens
ord efter Svenska språkets vanliga språkbruk och ställa så
till, att denna författning lydes, mäste det otvifvelaktig!
stå fast, att R. St. enligt 107 § hafva rättighet att afgöra
anmärkntsfrågor blott under förbehåll, att Constit.Utsk.
deröfver först skall höras. Märkvärdigt vore det oek,
om man bär skulle intränga i grundlagens mening och sam¬
manhang, under det ordalydelsen i alla andra fall enligt 83
§ skall gälla. Jag uppmanar således mina motståndare att icke
tala om grundlagens anda och mening, eller 0111 4 grund-
lagsstiftares auctoritel, som aldrig få verka på representan¬
ten, hvilken är kallad att tillämpa grundlagen efter ordaly¬
delsen, utan hålla sig till bokstafliga innehållet oell
uppgifva, hvar någon bokstaf finnes, hvarpå de kunna stödja
sin sats. Yi hafva ofta hört, huru man vid andra tillfällen
alltid från ett visst håll har lätt alt åberopa någon grund-
lags-5 för att afklippa våra rättigheter; men här har man
ingen viss § att stödja sig på, och detta torde redan bevisa
något. Det har blifvit sagdt, att om man ej är nöjd med
grundlagen, sådan den nu är, borde detta uppmana någon
af dena , som tänka lika med mig, att i laglig väg bereda
en grundlagsförändring; men härvid beliöfver jag blott er¬
inra, att de personer, som yrka R. St:s rätt till återremiss,
icke äro de, som funnit grundlagen otydlig. Det är tvärt¬
om just motsatta sidan, som icke kunnat undgå att medgifva,
att 107 § är otydlig och att ordalydelsen tyckes stå i någon
strid med deras åsigt. Hvarföre gå då icke dessa ledamöter
sjelfva in till Constit.Utsk. ined förslag till grundlagsförändring
i den syftning, som öfverensstämmer med deras önskan?
Men det förhåller sig, som Frih. Boye redan upplyst, att
Regeringen redan cn gång sökt göra slut på dessa lormstri-
der genom en K. propos., sorn af alla 4 Stånden alslogs.
En talare har sagt, att det tillhör Hr Gr. o. Landtm, en¬
samt att decidera denna fråga. Men 55 § Riksd.Ordn. är
härutinnan tydlig, att Landtm, ej kan vägra propos., utom
då den står i strid med grundlagens ordalydelse, hvar¬
jemte den § bör uppgifvas, på hvilken Landtnäs väg¬
rande stödjer sig; och jag är förvissad, att Hr Gr. o. Landtm,
ej lärer kunna uppgifva någon §, på hvars ordalydelse en
vägrad propos. i detta fall skulle kunna stödjas. För öfrigt
är det anmärkningsvärd!, att så snart någon otydlighet i
grundlagen förekommer, är det alltid Svenska folkets rät¬
tigheter, som få sitta emellan. Billigheten fordrar likväl,
att äfven om någon otydlighet, såsom man föregifver, bär
skulle finnas, den icke tydes emot R. St.; ty med denna
tydning fordras det blott, att Konungens rådgifvare få till¬
fälle att genomdrifva Talmännens utnämnande i sitt inte¬
resse och en knapp majoritet i Constit.Utsk. för att all gransk-
ningsrätt af rådgifvarnes åtgärder skulle blilva R. St. be-
Den 3o Juni f. m.
lagen. Frih. Cederström har sagt, att i anmarkn:sfrågor
enskilda mål icke ens få nämnas, och det är sannt, att
grundlagen bestämmer i hvilka ordalag en anmärkn:sanled-
ning får framställas; men sedan denna blifvit remitterad till
Constit.Utsk, för att utarbetas, och åter inkommer i utredt
skick, lärer det ej kunna anses orätt, att R. St. till öfver¬
läggning företaga det speciella mål, hvarom remissen hand¬
lar. Jag erkänner likväl, att klander af enskilda beslut ej
kan äga rum utom på den dag, då Statsrådets decharge fö¬
rekommer; men då är också 90 § död eller hvilande i af¬
seende på Styrelsens förhandlingar. Jag har också derföre
vid åtskilliga föregående tillfällen förklarat, att jag icke ville
yttra nig öfver sådana frågor, förrän räkenskapsdagen med
rådgifvarne inträffade; men nu, då den är inne, anser jag
mig icke bunden af go §, hvilken man annars så ofta här
håller framför oss, såsom fordom busen för de små barnen.
Frih. Cederström liar för öfrigt sagt, att om Constit.Utsk.
vid besvarande af anmärknlsfrågor icke fullgjort sin pligt,
vöre det ej stridande mot grundlagen att begära återremiss;
och jag är glad åt detta medgifvande från Hr Frih., eme¬
dan jag tror mig hafva bevisat, att Utsk. här icke fullgjort
sin pligt, och hoppas således, att Frih. icke skall motsätta
sig den begärda återremissen. Frih. Ehrenborgh har väl åter¬
tagit sift yttrande om Constit.Utsk:s domsrätt, men sagt, att
begreppet om en sådan rättighet hos Utsk. att pröfva och
bedöma anmärkn:sfrågor likväl qvarstår i grundlagen; och
det ä1' just detta olyckliga hårklyfveri af begreppen från or¬
dalagen i grundlagen, som föranleder till alla dessa strider
om formen, då man endast bör hålla sig till ordalydelsen.
Jag slutar med den förklaring, att jag, på det vi icke mät¬
te återkomma till denna formstrid, vid hvarje särskild fråga
förenar mig med dem, som begärt återremiss, ehuru det för
öfrigt är mig likgiltigt, huru det nu föredragna betänk, af-
göres,
Gr. Posse: Jag skall ej beträda den bana, som Gr.
Cronhjelm nyss tilländabragt. En kapplöpning oss emellan
på densamma skulle tjena till intet, och jag vill derföre in¬
skränka mig till besvarandet af några anmärkningar, sorn
blifvit gjorda emot mitt föregående yttrande. Till en bör¬
jan får jag härvid förklara, att jag icke ens skall bjuda till
att urskulda mig för den förebråelse, som Hr Dalman gjort
mig att hafva för mycket hållit mig till grundlagens me¬
ning och sammanhang; ty jag anser denna förebråelse så
smickrande, att jag blott beklagar, att jag icke kan göra Hr
Dalman samma tillvitelse. Hans bevisning har också på in¬
tet sätt blifvit för mig öfvertygande, och jag måste således
förblifva dervid, att Hr Dalman misstagit sig om grundla¬
gens både mening och ordalydelse, så framt man nemi. icke
håller sig tili livart mora. för sig, utan läser §:n i sin hel¬
Den 3o Juni f. ra.
3Sx
het. Den jemnfö‘relse, Hr Dalman gjort emellan 56 § Reg.F.
och 49 § Riksd.Ordn., skall jag icke heller upptaga, sedan
arne andra ledamöter redan visat, att dessa §§ icke med nu
förevar, fråga hafva något sammanhang. Det återstår såle¬
des endast att vederlägga det skäl, som blifvit hemtadt från
ag § Itiksd.Ordn., dervid man, på sätt jag förutsett, argu¬
menterat sålunda, att då denna § förbjuder R. St. att pröf¬
va anmärknrsfrågor, innan Constit.Utsk. deröfver utlåtit sig,
skulle samma § tillåta R. St. att, sedan Ut,sk. blifvit bordt,
.afgöra sådana frågor, huru de behaga. Detta är det enda
skäl, som någon kunnat åberopa för R. St:s rätt att afgöra
anmärknrsfrågor oberoende af Constit.Utskrs godkännande, el¬
ler afslag å en väckt anmärknrsanledning; men jag torde
härvid få fästa uppmärksamheten derpå, huru riktigt det
kan vara, att R. St. genom en sådan tydning skulle berätti¬
gas att afgöra anmärknrsfrågor, huru de behagade; ty om
Constit.Utsk. ställde en Konungens rådgifvare, emot hvilken
anmärknrsanledning blifvit väckt, under Riksrätt, huru be¬
haga R. St då afgöra en sådan fråga? Eller om Constit-
Utsk ställt samme rådgifvare under 107 §, men R. St. be¬
hagade besluta, att han i stället skulle ställas under 106 §,
månne väl sådant kunde vara tillåtet? När Hr Dalman på
ett nöjaktigt sätt vederlagt dessa inkast, skall jag erkänna
hans tydning, men icke förr. Hr Dalman har vidare fästat
sig vid mitt yttrande, att en anmärknrsanledning icke blir
anmärkning, förrän den af Constit.Utsk. godkännes, och
Hr Dalman har sagt, att en anmärknrsanledning förvandlas
till anmärkning, då den i RiksSt. upptages. Men i sådan
händelse skulle RiksSt. anses hafva gjort anmärkning, utan
att ens hafva vetat, hvari den består, och genom blotta upp¬
tagandet bundit händerna på sig, så att en anmärknrsanled¬
ning alltid skulle förvandlas till anmärkning, hvilket väl ic¬
ke kan vara meningen. Gr. Cronhjelm har ansett, att en¬
dast hans motståndare finna § otydlig, då deremot han
sjelf och de, sorn tänka lika med honom, finna den solklar.
Jag vill icke yttra mig, huruvida någon solblindhet tilläf¬
ventyrs förefinnes hos dem, som anse 5 solklar; men jag
har i dag hört Hr Cederschjöld sjelf erkänna, att lagstiftar-
pes afsigt varit, att R. St. icke skulle äga att oinskränkt af¬
göra anmärknrsfrågor, ehuru Sveriges skyddsengel, såsom
Hr Cederschjöld yttrade sig, förde pennan, så att man skref
annat, än man menade, och således lärer icke $, äfven ef¬
ter den sidans åsigt, vara utan all tvetydighet. Frih. Boye
har ansett sig genom ett yttrande vid 1818 års riksdag punkt
för punkt hafva vederlagt min i dag gjorda framställning.
Jag vill icke besvära R- o. Ad. med en undersökning, huru
härmed sig förhåller; jag vill blott uppmana den värde ta¬
laren sjelf att efter justeringen genomläsa min framställning,
då han depi skall finna flera skäl, som af honom icke ens
blifvit omnämnda, än mindre vederlagda. Frih. Boye har
38a
Den 3o Juni f. m.
äfven såsom bevis för sin åsigt anmärkt, att R. St. vid en
föregående riksdag icke antagit en då föreslagen förändring
till förtydligande af 107 §. Jag finnér likväl häri intet be-
vis, ty jag försvarar endast lagen, sådan den är; men
om ett ytterligare stadgande i samma riktning skulle kom¬
ma i fråga, ville jag dertill säga nej, emedan jag, om nå¬
gon förändring skall äga rum, önskade den i motsatt i syft¬
ning. Frih. Boye har slutligen ansett såsom mal-adroit att
motsätta sig återremiss i denna fråga, och jag får dertill en¬
dast svara, att hos mig icke ingått i någon beräkning, hu¬
ruvida frågans behandling kunde anses adroit eller mal-
adroit; jag har endast följt min öfvertygelse om det rätta
och grundiagsenliga.
Hr Dalman: Jag är skyldig Gr. Posse tacksamhet för
det han genom fullständigt upptagande af mitt föregående
yttrande gifvit mig anledning att ånyo framställa och när¬
mare utveckla mina skäl. Gr. Posse synes härvid hafva
missförstått mitt yttrande, ang:de grundlagens tolkning ef¬
ter andan och meningen; ty det har visserligen ej varit min
afsigt att klandra, det man söker sammanhang i grundla¬
gens bud, men det kan å andra sidan aldrig blifva "smick¬
rande” att tolka grundlagen på annat sätt, än grundlagen
sjelf stadgar. Gr. Posse har vidare sagt, att hvad jag yt¬
trat om 56 § Reg.F. och 49 § Riksd Ordn. ej förtjenade
något afseende, såsom icke hörande till saken. Jag får i an¬
ledning häraf fästa den värde ledamotens uppmärksamhet
derpå, att det icke var jag, sorn började med åberopande
af dessa §§., utan då en af Hr Gr:s menings anhängare,
Frih. Ehrenborgh, åberopade 56 §, tog jag mig endast fri¬
heten att till hans vederläggning citera 49 §■ Jag hemtade
för öfrigt förnämsta grunden för min åsigt från 107 §:s or¬
dalydelse, der det uttryckligen står, att R. St. äga rätt att
afgöra sådana frågor, som angå inom RiksSt. eller af andra
TJtsk. än Constit.Utsk. väckta anmärkn:sanledningar. emot
Konungens rådgifvare, och jag ber att till vederläggning af
Gr. Posses sednasle inkast få erinra, att frågor om någon
embetsmans ställande under Riksrätt icke lära kunna i Riks¬
St. väckas; ty denna rätt torde endast kunna gälla om så¬
dana frågor, som omtalas i 107 §, hvaremot 106 § stad¬
gar, huru med någon rådgifvares ställande under Riksrätt
skall förhållas. Det är således blott anmärkn:sfrågor efter
107 §, som R. St., enligt min åsigt, kunna afgöra, huru
de behaga, och härmed hoppas jag att hafva vederlagt de
inkast, vid hvilkas framställning Gr. Posse gått mig till mö¬
tes genom löftet att öfvergå till min mening, så snart ve¬
derläggningen skett. Gr. Posse har för öfrigt missförstått
mig, då han trott, att jag ansett hvarje anledning till an¬
märkning förvandlas till anmärkning endast derföre, att den
af RiksSt. upptages till remiss; ty mitt yttrande åsyftade,
De» 3o Juni f. ra.
383
att sedan anmärkn:sanledningen blifvit af Constit.Utsk. ut¬
redd, berodde det af R. St. att upptaga den och göra den
till anmärkn , helst jag icke är af Frih. Cederströms mening,
att Constit.Utsk bör inkomma med omotiveradt yttrande
öfver en vackt anmärkmsanledn., utan tvärtom tror det va¬
ra Utsk:s pligt att alltid utreda frågan, så att R. St. blif¬
va i tillfälle att få fullständig kännedom om sakens beskaf¬
fenhet och att derefter taga sitt beslut, ehvad de finna för
godt att upptaga anmärkningen eller låta den förfalla. Det
är på grund häraf, som jag anser förhållandet med Constit.-
Utskrs betänk:n i dessa frågor vara alldeles enahanda med
andra Utsk:s betänkm. Att, såsom Frih. Ehrenborgh, icke
vilja betrakta anmärknrsfrågor såsom mål, synes mig vara
enadvocatur, hvartill grundlagen ej gifver någon anledning.
Jag medgifver emedlertid, att meningarna kunna vara de¬
lade, och tviflar ej, att mina motståndare uppriktigt hysa
den mening, de förfäkta likasom framlidne Statsrådet Adler¬
beth och Ridd.secret. Silfverstolpe, för hvilka namn jag vis¬
serligen hyser den största aktning och af hvilka jag isyn¬
nerhet anser den sistnämnde hafva gjort sig förtjent af ett
högt aktadt minne för sina medborgerliga tänkesätt och sin
djupa insigt i vårt statsskick; men jag tror ej, att någon har
rätt att angtde rätta förståndet af grundlagen hysa en me¬
ning, som icke är i grundlagen tydligen utmärkt, och ännu
mindre en sådan, som står i uppenbar strid med grundla¬
gens ordalydelse, om än denna mening anses leda till ett af
den ena eller andra sidan önskadt resultat, och jag kari
derföre ej gå in på att här låta mig förledas af auctoriteter,
vöre de än aldrig så vördnadsbjudande. I anledning af Frih.
Cederströms yttrande om Utsk:s obehörighet att nämna den
person, som varit föremål för anmärkntsanledningen, och att
ingå i en närmare utveckling af målet, får jag ytterligare
fästa uppmärksamheten på sista mom. af 107 § , der det en¬
dast heter: att under R. St:s öfver läggningar skola
ickeKonungens beslut uti mål, som röra enskilda
personers eller corporationers rättigheter och
angelägenheter, kunna ens nämnas, ännu mindre
någon R. St:s pröfning underställas; ty något sådant
har här aldrig varit i fråga. En embetsman är i och för
sina embetsåtgärder ingen enskild person, och dessutom är
frågan här icke om den embetsman, som begått lagöfver-
trädelsen, utan endast om ogillande af principen för Rege¬
ringens beslut. Frih. Ehrenborgh har yttrat den mening,
att Constit.TJtsk:s en gång fattade beslut skulle vara orubb¬
liga, och att en återremiss således alltid skulle vara utan
ändamål. Jag begriper likväl icke, hvarföre Constit.Utskrs
beslut skulle vara orubbligare, än andra Utsk:s. StatsUtsk.
beslutar t. ex. att afslå ett anslag; men RiksSt. återremitte¬
rar betänk., och anslaget blir af Utsk. tillstyrkt. Ett sådant
frångående af förra beslutet skulle här så mycket lättare
384
Den 3o Juni f. m.
äga rum, som jag har mig särskildt bekant, att det blott
varit en utskrsledamots frånvaro, som föranledt det beslut,
TJtsk. nu fattat. Jag vet ej, hvarföre Constit.Utsk., mindre
än andra Utsk., skulle fästa afseende på bättre skäl, eller
hvarföre ett inom TJtsk. fattadt beslut nödvändigt skall anses
permanent för en hel riksdag, då det icke gäller för en på¬
följande; och om anmärkningen af Utsk. godkännes efter
första eller andra remissen är väl alldeles likgiltigt. Jag vill
nu icke längre upptaga R. o. Ad:s tid med vederläggning af
mina motståndares skäl, utan slutar roed förnyande af min
förklaring, att jag instämmer med dem, som yrka återre-
miss ä betänk.
Hr Cederschjöld: Frih. Cederström har påstått^ ätt
anmärkn:saniedningar icke äro allmänna frågor, och pä grund
deraf ansett dem icke heller böra behandlas på samma sätt.
Jag får i anledning häraf erinra, att grundlagen torde bäst
få definiera, hvad med allmänna frågor bör förstås, och 44
§ Riksd.Ordn. säger i detta afseende, att "med allmänna
"frågor förstås sådana, som kunna eller böra komma under
"samtliga RiksSt:s öfverläggning och pröfning." När således
anmärkntsfrågor komma under samtliga RiksStts pröfning,
måste de också betraktas såsom allmänna frågor och vara
underkastade samma former, som för desa sistnämnda äro
bestämda. Samma värde talare, äfvensom Gr. Posse, har oi'-
dat om 106 § och förmenat, att R. St. icke hafva någon af¬
görande magt uti frågor, som röra denna §; och Gr. Posse
har derjemte från R. St:s förmenta oförmåga i denna del
slutat till deras oförmåga äfven i afseende på mål, som be¬
handlas efter io7 §. Detta är likväl ett nog knapphändigt
sätt att göra slutledningar; ty der finnes ingen mellansats,
sorn kunde tjena till öfvergång från försatsen till slutsat¬
sen, hvilken altså är absolut oriktig. Men jag går ännu
längre och tror, att R. St. i sjelfva verket äga rätt att af¬
göra frågor äfven efter 106 §. Då nemi. i 29 § Riksd.¬
Ordn. stadgas, att frågor i detta ämne kunna i R. St:s
plena väckas etc., har detta ostridigt afseende på båda
slagen anmärkningar, såväl efter ro6 som 107 § Reg.F.;
och likasom en anledning till anmärkning kan i Ståndens
plena väckas efter hvilkendera § som helst, den io6:te el¬
ler 1 oyrde, likaså böra också R. St. i båda fallen hafva
samma rätt att afgöra, sedan Constit.Utsk. blifvit hördt.
Jag tillstår emedlertid, att Frih. Cederström, som i allmän¬
het ganska val förstår våra grundlagar, anfört ett skäl, som
kunde synas svårt att vederlägga, nemi. sista meningen i 2
mom. 29 § Riksd.Ordn., der det står: Under R. St:s öf¬
ver läggningar öfver sådana frågor äfvensom i
Constit.Utskrs yttranden skola icke Konungens
beslut i mål, som rora enskilda personers eller,
«or-
Den 3o Juni f. m.
383
corporat Joners rättigheter och angelägenheter
kunna ens nämnas, ännu mindre någon R. S t: s
profning underställas. Jag får likväl härvid försl erin¬
ra, att det är Konungens beslut, som icke få nämnas eller
klandras, och alt man kan och bör hälla sig vid rådgifvar-
nes tillstyrkanden. Dernäst får jag påminna, alt lagstiftaren
här tydligen velat blott förekomma alla försök att upphäf¬
va eller ändra Konungens beslut. För öfrigt är hela detta
stadgande endast en tillämpning af 90 § Reg.F., och icke
det enda stället, der Riksd.Ordn. gjort oriktig tillämpning af
Reg.F:s föreskrifter. Denna go $ lyder: Under R. St.
eller deras Utskrs Öfverläggning eller pröfning
må icke uti något annat fall eller på något an¬
nat sätt, än denna grundlag bokstafligen fö-
r esk r ifver, komma frågor om em bets- och tjen-
stemäns till- och afsättande ni. m. Här förutsattes
således, att det finnes något fall då, och något sätt hvar¬
på Konungens beslut kunna komma under öfverläggning;
och detta är just i anmärknlsväg. Dessutom gäller stad¬
gandet endast för ”frågor om embets- och tjenste-
”mäns till- och afsättande” &c. Men en fråga är det,
hvarpå svar skall löija. Det är sålunda endast förbjudet
att sätta i fråga, huruvida Regeringens och Domaremagtens
beslut skola äga bestånd. Gr. Posse har sagt, alt jag mcd-
gifvit, det grundlagsstiftarne menat annat, än hvad de skrif»
vit. Jag har likväl endast sagt, att tilläfventyrs så för-*
hälle sig. Men vid närmare eftersinnande tror jag mig
äfven härutinnan hafva gått för långt. Ty jag erinrar mig,
att 1809 års Ccnstit.Utsk. enhälligt, uti det betänk., som in¬
nehöll motiverna till dess förslag till Reg.F., yttrat: ”att
”en sann medborgerlig anda icke länge skulle saknas hos ett
”ursprungligen fritt och manligt folk, hvars regeringsåren»
”der offentligen behandlas och granskas.”
Jag frågar, om med en sådan offentlig behandling kan
stå tillsammans en afsigt att instänga granskningen af styrel¬
seåtgärderna incm Constit Utsk:s murar.
Frih. Ehrenborgh liar nämnt, att han reserverat sig
emot åtskilliga beslut inom Utsk., och deribland mot sättet
för ärendernas behandling, nemi. att granska hvarje mål lör
sig, i stället för att, såsom han velat, pröfva åtgärderna i
deras helhet. Äfven jag instämmer deri, att denna method
att läsa och granska Slatsrådsprottn i alla sina detailler icke
leder till ändamålet; ty genom läsning och speciel gransk¬
ning af en sådan oändlig mängd af mål blir man likasom
förläst eller, om jag så får säga, fästlast i specialiteter, att
man omöjligen kan öfverskåda det hela. Man ser i dessa
prot. specialiteterna kräla likasom myror i en myrstack;
men genom bemödandet att skarkåda hvarje enskild blir
det omöjligt att fatta allas förhållande till hvarandra. Det
är såsom Tysken säger: SDicm flum titt SflictlC» ja feijen fur
8 H. 49
386
Den 3o Juni f. m.
lauter 33äUlttet1 nidjt. Jag skulle derföre önska, att Just.-
Ombudsin linge sig uppdraget att vid hvarje riksdag gif¬
va Constit.Utsk. en tableau öfver afskaffade eller utfärda¬
de författningar, åtföljd af ett motiveradt yttrande öfver
deras nytta eller skadlighet, samt att enskilda ledamöter af
liepresentationen jemväl ville allmännare begagna anmärk-
ningsrätten till ledning för Constit.Utsk.; ty utan en sådan
hjelp och ledning för omdömet är det för Utsk. alldeles
omöjligt att bedöma hela denna massa af mål oell att göra någon
nytta med sin granskning, särdeles då man vid läsningen af
Statsrådsprotm beständigt jagas af nödvändigheten att kunna
medhinna granskningen inom den för riksdagen i grundla¬
gen bestämda tiden. Det är också i enlighet med denna
min öfvertygelse, som jag icke kan tro annat, än att Utsk.,
äfven efter slutad granskning af Statsrådsprottn, skall med
tacksamhet emottaga de anmärkningar, sorn inom RiksSt.
kunna göras och föranleda Utsk. att ånyo genomgå sådana
frågor, som tilläfventyrs kunnat undgå dess närmare upp¬
märksamhet. Frih. Ehrenborghs mening inom Utsk., att
man bomle yttra sig öfver styrelsesystemet i sin helhet, syn¬
tes mig för öfrigt nog lösligt framställd och var ej åtföljd af
något uppgifvet förslag till verkställighet; men Utsk. tyck¬
tes likväl vara så litet obenäget att antaga Frihts mening,
att jag är öfvertygad, det Hr Frih. helt visst kunnat göra
den gällande, om han derpå velat använda samma kraft,
som på åtskilliga andra mindre vigtiga ämnen. Såsom be¬
vis härpå torde jag blott fä nämna, att discussionen härom
upptog knappt en timma, då deremot Hr Frih. en annan
gång icke längesedan underhöll en hård strid i tvenne dagar
om den frågan, huruvida cn vid riksdagens början väckt
motion om indragningsmagtens upphäfvande skulle företagas
inom åtta dagar eller ytterligare hvila på obestämd tid , för
hvilken sednare mening han slutligen vann pluralitet. Hvad
åter reservationer angår, har jag alltid ansett grundlagen
lemna minoriteten ratt att låta sina reservationer åtfölja till
RiksSt., och Frih. Ehrenborgh instämde i början med mig,
men lät sedermera öfvertyga sig af motskälen, så att han
slutligen t. o. m icke ville gå in på den inskränkning, jag
medgaf, nemi. till endast de fall, då anmärkning blifvit
gjord. Men äfven uti delta begifvande blef jag öfverröstad,
så att minoriteten i intet fall fått tillfälle att för RiksSt,
framlägga sin opinion.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Ehuru jag sjelf såsom revi¬
sor yrkat på den anmärkning, som ar föremål för Constit.-
Utsk:s nu förevar, betänk., linner jag intet skäl att fortsätta
anmärkningen längre än till den punkt, hvartill den redan
kommit. Jag skulle således icke yrka återremiss, om icke
discussionen numera vändt sig till en principfråga, deri jag
stadgat min öfvertygelse, och en så vigtig principfråga, att
Den 3o Juni f. ra.
33j
den icke bör nedläggas. Mig synes, atl grundlagen i denna
del icke är så tvetydig, sorn man velat påstå, ty det är väl
sannt, att Constit.Utsk. i åtskilliga delar har olika befatt¬
ning med andra Utsk., men grundlagen har icke förbisett
denna olikhet, och derföre bestämt i 106 5, att R. St.
hafva intet att skaffa med hvad Utsk. beslutar efter denna
5; hvaremot i 107 § förhållandet är alldeles motsatt och
uttryckligen stadgadt, att det är II. St., som pröfva och fat¬
ta beslut. Men huru skall en sådan pröfning kunna ske,
om R. St. skola vara i saknad af alla grunder för sitt be¬
slut? Skall ej domaren, som afgör saken, äga rätt att for¬
dra närmare upplysningar i de punkter, som han icke fin¬
ner tillräckligt utredda, och huru skall detta ske utan åter-
remiss? Sådant lärer icke kunna bestridas, åtminstone icke
der RiksSt. såsom grund för återremissen äska af Utsk. flera
upplysningar. Jag frågar derjemte, hvad skada sker, om
Utsk., till följd af återremiss, måste inkomma med ett nytt
betänk. Sådant inträffar alla dagar med de öfriga Utsk:n,
och något särskildt undantag för Constit.Utsk. finnes icke- i
grundlagen omnämndt. Andra sidans åsigt hemtar härvid
intet stöd af grundlagens ordalydelse, och jag vågar påstå,
att man icke mer kan vägra återremiss på Constit.Utsk:s
än på andra Utskts betänk:n, utan att sjelf skapa sig en ny
grund!ags-§, som i verkligheten icke finnes Jag deremot
ledes ej blott af den bestämda ordalydelsen i 107 §, utan
jemväl af åtskilliga andra. 56 § Reg.F. uppdrar en bestämd
skillnad i behandlingssättet emellan grundlagsfrågor och alla
andra frågor, och 0111 nu meningen varit att göra något sär¬
skildt undantag för de frågor, hvarom 107 § handlar, hvar¬
före har då icke detta undantag jemväl blifvit införd t i 56
§? Jag kan väl för öfrigt icke förklara, huru fyra bland
grundlagsstiftarne kunnat vara af annan mening; men livar
och en följer sin öfvertygelse, och min är ganska bestämd
deruti, att grundlagen aldrig åsyftat något hinder för åter¬
remiss af hvilket betänk, som helst. Befarar man, att Gon-
slit.Utsk. derigenom skulle alltför mycket utbreda Statsråds-
prottns hemligheter, så förtjenar en sådan farhåga i detta
fall så mycket mindre afseende, som anmärkningen kommit
från ett annat Utsk. och blifvit föranledd af R. St:s reviso¬
rer, hvilkas berättelse utgör underlaget för RiksSt;s öfverty¬
gelse i ämnet och redan spridt tillräckligt ljus deröfver.
Icke heller må man frukta, att R. St. skulle gripa in i grund¬
lagen och bryta emot 90 §; ty här är endast fråga att be¬
döma principerna för Regeringens handlingssätt.
Frih. Ehrenborgh: Gr. Cronhjelm har nu beträdt
samma bana, som vid föregående riksdagar hans företräda¬
re i den ställning, han nu innehar, att nemi. hålla sig till
generella anmärkningar och mera tala till känslan, än till
omdömet.’ Jag skall icke följa honom på denna väg, isyn-
3SS
Dcu 3o Juni f. ra.
lierhct som elen nu förevar, frågan synes, efter allas med¬
gifvande, vara af mindre vigt, och vi troligen återkomma
till samma ämne, när stutbetänk. förekommer. Jag vill der¬
före nu endast vidtaga, der Gr.Posse slutade emot Hr Dal¬
man i afseende på principfrågan.
Hr Dalman liar trott, att den sats, som af Gr. Posse
och mig försvaras, icke hemtar stöd af grundlagen, utan en¬
dast af auetoriteter och föregående riksdagars praxis. Jag
får i anledn. häraf förklara, att jag, äfven utan afseende på
föregående praxis, tror mig vara i tillfälle att ådagalägga
satsens riktighet, ehuru jag, af aktning förStåndet och ma¬
joritetens vid föregående riksdagar uttalade opinion, icke an¬
sett mig i främsta rummet böra framställa min enskilda
åsigt. Jag hade icke glömt, att Landtmarskalkarna Mör¬
ner, Sandels och De Geer vägrat propos. på återremiss af så
beskaffade betänkrn som det ifrågavar., och jag hade icke
heller glömt, att majoriteten inom Ståndet gillat denna vä¬
gran, ej heller att nuvar. Landtm, tillförne inom Ståndet
yttrat en opinion, som för honom gör omöjligt att nu tillå¬
ta sig propos. till återremiss. Jag hade trott, att dessa
auetoriteter skulle vara mera öfvertygande, än mitt enskilda
begrepp om grundlagen ; men då man icke velat lyssna till
dessa exempel, finner jag mig böra äfven framställa de skäl,
hvarpå mitt omdöme är grundadt. Jag hemställer härvid
till Hr Dalman, om hail icke såsom lagskipare skulle, vid
jemnförelsen emellan 107 § Reg.F. och 2g § Riksd.Ordn. kom¬
ma till det omdöme, att R. St. sjelfva eller enskilda stånds¬
ledamöter aldrig kunna göra anmärkningar, utan endast
väcka a u mär k n :sa n I ed n i n g a r. Hr Dalman har erkänt,
att R. St. icke kunna göra anmärkningar efter 106 §, och
med den ljusa blick, som Hr Dalman har, när han vill begag¬
na den, och som här ledt honom i sitt viktiga omdöme öfver
iq6 §:s mening, torde lian äfven få medgifva, att io7§lem-
nar Uisk. och enskild ståndsledamot endast rätt till anmärkn:s-
anledpingar, och att de icke blifva anmärkningar, med
mindre anledningarna af Gonstit.Ulsk. godkännas. Det¬
ta synes alldeles klart vid jemnförelse emellan de särskilda
njomenterna i 107 §, der det i andra morn- heter: Frågor
i detta ämne kunna i R. St:s p 1 e n t. väckas och af
andra R. St:s Utsk. än Gonstit. Utsk. hos Stånden
andragas; hvaremot i första morn- står: Skulle Con-
stit.Utsk. anmärka &c. Rättigheten att väcka frågor i
ämnet eller att framställa anmärkmsanledningar är här til¬
lagd enskilda ståndsledamöter och andra Utsk. än Constit.-
Utsk.; men rättigheten att anmärka tillhör endast Constil.Utsk.
collectivt, och först sedan anmärkning skett af Utskts majo¬
ritet, tillhör det R. St. att afgöra, om Rikets väl kräfver ,
att hos Konungen genom en skrifvelse anmäla en önskan om
entledigande af den eller dem af Konungens rådgifvare, emot
hvilka anmärkning blifvit gjord, såsom det heter i
Dc n 3o Juni f. m.
38y
nämnde §. Jag hemställer, om ej detta är lika klart, som
att ingen anmärkningsanledning kan äga rum efter 106 §.
Jag anser emedlertid föga värdt att längre uppehålla mig
vid detta ämne, då fråga mindre är om sjelfva saken, än
om en princip, som alltsedan år i8i5 utgjort en kär an¬
ledning för motsidans talare till förnyade strider. Jag skall
således ej vidare fullfölja min argumentation, och vill blott
till Hr Cederschjöld förklara, att jag icke anser det vara
rätta stället att här uppgifva, hvad som inom Utsk. sig
.tilldragit.
Frih. Cederström: Det är i anledning af Gr. Cron-
hjelms yttrande, som jag nödgas ånyo uppträda. Den vär¬
de ledamoten har påstått, att intet förbud i grundlagen finnes
för återremiss af Constit.Utsk.‘s betänk:n i anmärkn:sfrågor,
och derom har ingen med honom tvistat; men då han se¬
dermera sagt, att då fråga uppstår om tolkning af grund¬
lagen, sker den alltid till skada för folkets rättigheter, måste
jag erinra, att här icke är fråga om någon tolkning af grund¬
lagen, utan om bokstaflig tillämpning deraf; och då han
uppmanat sina motståndare att uppgifva den bokstaf i grund¬
lagen, hvarpå de stödja sig, vill jag blott påminna, att jag
redan uppgifvit det stadgande, som föreskrifver i hvilken
form Conslit.Utsk. bort afgifva sina ifrågavar. betänk:n.
Om Utsk., såsom det rätteligen bort göra, icke i dessa
betänktn uppgjort särskilda grundlagsvidriga rubriker för
målen eller ingått i någon utveckling af de beslut och
åtgärder, som varit föremål för de väckta anmärkn:sanled-
ningarna, utan helt enkelt uti afgifvit memor., deri ingen
enskild person eller särskildt beslut varit omnämnda, förkla¬
rat sig, med anledning af remitterad anmärkn:sanlédning, icke
hafva funnit skäl att tillämpa hvarken 106 eller 107 §, så
vore det roligt att veta, hvilka anmärkningar emot ett så¬
dant memor. kunnat göras, som skulle hindra dess antagande,
såsom det heter uti 56 §. All fråga om återremiss hade då
af sig sjelf förfallit, och det hade endast återstått att lägga
memor. till handlingarna. Hr Lagerhjelm har väl sagt, att
återremiss förutsätter, att Utsk. skulle kunna inkomma med
ett nytt betänk, deri Utsk. kunde framlägga nya motiver och
nya skäl för sin framställning; men grundlagen medgifver
icke, att Utsk. någonsin ingår i en sådan utveckling af an-
märknrsfrågor, hvilket, der det skett, således är en öfverträ¬
delse af lag, och sålunda kan icke grundlag stiftas eller förän¬
dras. Gr. Cronhjelm har vidare sagt, att då fråga om Stats¬
rådets decharge förekommer, ansåg han 90 § livilande och
ämnade icke att ställa sig densamma till efterrättelse. Jag
kan deremot för min del icke tro, att någon grundlags-^
vid hvilket tillfälle som helst upphör att tjena till efterrät¬
telse, och jag lemnar derhän, hvad påföljden kan blifva af
den värde ledamotens föresats, i fall den verkställes. Hr
390
Den 3o Juni f. m.
Dalman har åter sagt, att anmärkningsanledningar icke lun¬
na viickas efter 106 §. Han har likväl sjelf vackt en an-
märkn:san!edning, hvars innehåll vi icke borde k£nna, men
hvilken han sjelf obehörigt kungjort i tidningarna, af hvil¬
ka vi sett, att han emot en af Konungens rådgifvare yrkat
ansvar efter 106 §. Jag är väl oviss, om det i tidningarna in¬
förda innehållet är riktigt och kan ej ansvara derför; men
då Hr Dalman, som måste ansvara för riktigheten af hvad
han i sin egen tidning infört, nu påstått, att en anmärkning
efter 106 § icke kan af enskilda ståndsledamöter göras, här
han således sjelf, efter sin egen tanka, begått en olaglighet.
Jag lemnar för öfrigt derhän, hvarifrån man hemtat den me¬
ning, att anmärkningar efter 106 § icke kunnat göras af
enskilda ståndsledamöter. Min öfvertygelse är, att sådant
kan ske; ty när den enskilda ståndsledamoten gör en an¬
märkning, tillhör det honom endast att uppgifva anlednin¬
gen, men icke att bestämma eller yrka ansvaret, vare sig ef¬
ter 106 eller 107 §. Det beror ensamt på Constit.Utsk.,
om 106 §. skall tilläfhpas, och i fall Utsk. icke heller funnit
skäl att efter 107 § anmälan göra, bör det sådant anmäla,
utan att nämna iuiniärkn:sanledningens föremål. Huru skulle
en sådan anmälan kunna föranleda till annan åtgärd, än att
läggas till handlingarna? Men då R. St. hafva ostridig rätt
att slutlgen pröfva och afgöra sådana af enskilda ledamö¬
ter eller af andra Utsk. väckta anmärkn:sfrågor, är det hvar¬
je ståndsledamot öppet att, sedan Constit.Utsk:s anmälan
blifvit lagd till handlingarna, uppträda för att yrka den
propos., huruvida Ståndet anser Rikets väl kräfva, att man
begär den eller de personers entledigande från deras inne-
liafvande Statsråds- eller föredrggande-befattningar, emot
hvilka anmärkntsanledning varit riktad; dock utan att Riks-
St. någonsin få ingå i öfverläggning om särskilda rege¬
ringsbeslut. Detta är genom grundlagens tydliga ord be¬
stämdt, och endast från missbruken dels i Constit.Utsk. att
inkomma med motiverade hetänkm och dels af enskilda le¬
damöters lagbrott, hvilka låtit i tidningarna offentligen kun¬
göra sina an märkn:sanledningar, kommer den oreda i begrep¬
pen, som denna discussion uppenbarat.
Frih. Roye: I principfrågan, örn återremiss af Constit.-
Utskrs ifrågavar. betänk, kan äga rum, har en ledamot, Gr.
Posse uppmanat mig att framlägga den vederläggning af hans
i dag afgifna yttrande, som jag sagt mig punkt för punkt
hafva fullgjort redan vid 1818 års riksdag, och den värde
ledamoten har gifvit mig anstånd härmed, intilldes denna
dags prot. blifvit justeradt; men då jag just nu är i tillfälle
att efterkomma uppmaningen, torde han tillåta mig att gö¬
ra det genast. Jag har verkligen uti mitt yttrande vid 1818
års riksdag upptagit alla de skäl, sorn Gr. Posse uti sitt för¬
sta yttrande i dag anfört, och jag har efter förmåga sökt
Den 3o Juni f. m.
vederlägga dem; det ankommer på R. o. Ad. att bedöma,
huruvida jag häri lyckats. Jag medger dock, att Gr. Posse
nu uti sitt sednare yttrande tillagt ett ytterligare skäl emot
Hr Dalman, som jag icke upptagit; men jag skall komma till
detta skäl sedermera. Jag yttrade mig vid 1818 års riksdag,
då fråga var om antagande af en förändrad redaction af 107
§*, i den riktning, som man nu vill tyda § sådan den är,
på följande sätt:
(Frih. Boye uppläste derefter sitt den a3 Maj 1818 afgifna yt¬
trande, hvilket igenfinnes uti 6 bandet a:dra afd. af H. B. o.
Ad:s prot. vid samma års riksdag, pag. i3g—149 J
Jag medgifver, att här äro flera skäl upptagna, än dem
Gr. Posse anfört; men alla hans skäl finnas besvarade, utom
ett enda i hans nu afgifna sednare yttrande, som blifvit rik—
tadt emot en mening af Hr Dalman, hvilken jag måhända
icke riktigt uppfattat, men, så vidt jag förstod, innebar, att
R. St. skulle kunna afgöra anmärkntsfrågor, huru de beha¬
gade. Jag delar icke denna Hr Dalmans mening, och då
Gr. Posse i anledn. haraf frågat, om R. St. äfven, då Con-
stit.Utsk. beslutat att tillämpa 106 §, ägde att afgöra frågan,
huru de behagade, så gäller väl denna fråga såsom veder¬
läggning emot Hr Dalman; men jag frågar å min sida, om
det ligger någon logisk tanka deri, att R. St. derföre, att
de icke kunna tillämpa 106 §, skola upphöra att utöfva sin
opinionsrätt efter 107 §, och denna ratt betages dem, då
man icke vill tillåta dem alt sjelfva afgöra,frågor efter sist¬
nämnde §. Hvad slutligen beträffar Gr. Posses anmärkn. vid
mitt yttrande, att vägran af återremiss här skulle vara mal-
adroit, så vill jag blott förklara, att jag dermed icke syftat
på någons öfvertygelse, utan på behandlingssättet. Jag lein-
nar gerna åt den värde talaren att qvarstå vid sin öfverty¬
gelse; men jag kan ej frångå den mening, att man förfär
mal-adroit, då man genom behandlingssättet gör den sak dålig,
som icke ens är sjuk.
Hr Tham: Det lärer vara en på erfarenheten grundad
sanning, att ingen lag kan skrifvas så, att den icke lem-
nar rum för tolkning på mer än ett sätt, och detta står
äfven fast i afseende på vår grundlag. Det har icke ens
hjelpt, att en värd ledamot för några år sedan utgaf en
slags grundlagscateches, hvilken likväl sjelf var af den beskaf¬
fenhet, att den af mig och flera i åtskilliga delar icke kun¬
de antagas såsom rätt enlig med grundlagen. Nu har här likväl
blifvit påstådt, att grundlagen i detta fall skulle vara så all¬
deles tydlig, att den icke kunde tolkas på mer än ett sätt;
men jag tror, att härigenom deras öfvertygelse blifvit något
för nära trädd, som, i stället att läsa blott några rader af
107 §, läsa den i sin helhet och i sammanhang med andra
Jag tror äfven, att samma ledamot, som fällt nyssnämn¬
de påstående, jemväl har orätt, då han trott sig vid vissa
Den 3o Juni f. bi;
tillfallen lunna undgå att ställa sig 90 § till efterrättelse»
Denna § stadgar tydligen, att under R. St:s eller deras-
Utsk:s öfver läggn i ngar och pröfning må icte uti
något annat fall eller på något annat sätt, än den-
lia gru ndlag bokstafligen fö restrifver, komma
frågor om embets- och tjenstemäns till- och afsät-
tande m. m.; och detta bör i denna fråga afhålla från alla
påståenden om Hr EhrenhofFs afsättning, hvadan jag icke-
heller skall tillåta mig att yttra, huruvida han förtjent det.
Man Lar föröfrigt klandrat, att Constit.Utsk. i sina anmärk¬
ningar hållit sig till särskilda mål och icke ingått i pröfning
af styrelseåtgärderna i sin helhet. Första frågan härvid är,
oin det verkligen finnes något missnöje i landet med syrelse-
systemet i sin helhet, eller om detta missnöje är så allmänt,,
som man här hört påstås, och jag vet med visshet, att nå¬
got allmänt missnöje icke finnes. Den andra frågan är åter,
om Utsk. äfven i sådant fall varit skyldigt att dela denna
opinion och rätta sitt betänk, derefter, hvilket jag icke tror
vara Utsk:s skyldighet. Man har vidare sagt, att 56 § bor¬
de tjena till vägledning för omdömet; men den angår intet,
som har sammanhang med 106 och 107 §§, ty 56 § talar
om hehandlingen af frågor, som röra grundlagsförändringar»
Jag medger emedlertid, att frågan, om återremiss kan äga
rum, är så tvetydig, att det ej förundrar mig, om menin¬
garna derom äro olika; jag har dock för min del stadgat
min öfvertygelse på grund af en omständighet, nemi. den,
att då en anmärkn. blifvit gjord af enskild ledamot eller
annat Utsk., men Constit.Utsk. ogillat anmärkn., tror jag
icke R. St. äga rätt att icke destomindre falla den eller dem,
emot hvilka anmärkn. blifvit riktad, och då tjenar återre¬
miss af ett betänk., hvarigenom Constit.Utsk. frikänt, till
ingenting. Har Utsk. icke anfört fullständiga skäl, skulle
återremiss tilläfventyrs kunna fordras; men då Utsk. full¬
ständigt motiverat sitt betänk., tror jag ingen annan åtgärd
kunna äga rum, än att lägga betänk, till handlingarna. En
återremiss, äfven om den lagligen kunde ske, skulle i sådant
fall blott gagna till tidsutdrägt och en ytterligare discussion.
Detta är också fallet med nu förevar, fråga, deri Utsk. väl
inblandat åtskilligt, mer än som behöfdes, om Hr Ehrenhoff,
men i hufvudsaken afgifvit fullständigt utlåt., och jag till¬
styrker derföre, att betänk, må läggas till handlingarna.
Hr Dalman: Jag är icke nog lycklig att kunna bemö¬
ta Frih. Fhrenborgs smickrande yttrande om min ljusa
blick med den motsvarande artigheten att finna mig öfver-
tygad af hans argumentation. Jag föreställer mig ännu, att
107 § bör förstås för sig sjelf på det sätt, att, efter 1 morn.,
R. St. blott äga att afgöra, huruvida Rikets väl krafvel- alt
fullfölja en anmärkning, som Constit.Utsk. sjelfmant gjort,
mea
Den 3o Juni f. m.
3g3
inen att åter R. St. hafva en oinskränkt afgörande-rätt efter
i mom. Det synes mig nemi. tydligt och klart, äfven med
en juridisk tolkning, att de af Frih. Ehrenborgh åberopade
sista raderna i i mom. af 107 §, ang:de R. St:s rätt att an¬
mäla till entledigande de rådgifvare, emot hvilka anmärk¬
ning blifvit gjord, icke kunna afse annat än det föregående
i samma morn., eller den händelse, då Constit.Utsk. ex pro-
prio motu framställer anmärkningen, och ingalunda hänfö¬
ras lill ett efterföljande morn., som dessutom börjas med ny
rad och står helt och hållet isoleradt.
Hvad beträffar Frih. Cederströms mot mig riktade fö¬
rebråelse för inconsequens emellan mitt yttrande örn enskil¬
da ledamöters rätt att göra anmärkning efter 106 § och min
åtgärd att sjelf väcka en sådan anmärknrsanledning, så har
jag icke bestämdt påstått, att anmärkningar efter 106 § ej
kunna af enskilda ledamöter göras, utan jag har blott sagt,
att R. St. icke kunna afgöra sådana frågor, och att beslu¬
tande-rätten derom ensamt tillhör Constit.Utsk., som icke ens
behöfver anmäla sitt beslut hos RiksSt. Jag har emedlertid
icke tillräckligt öfvertänkt denna fråga om enskilda ledamö¬
ters anmärkn:srätt efter 106 § för att nu kunna yttra mig
vidare deröfver; och då jag framställde min anleda, till an-
märkn., var jag i verklig osäkerhet, huruvida ansvar kun¬
de alternativt yrkas efter 106 eller 107 §. Jag nagelfor lik¬
väl icke så noga härmed, enär prejudicater för ett sådant
förfarande förefunnos; och då Constit.Utsk. nu upptagit an¬
märkningen i det skick, den blifvit framställd, ger detta
mig visshet att icke hafva öfverträdt min lagliga rätt. Jag
skulle emedlertid gerna efterskänka all rättighet för R. St.
eller enskilda ståndsledamöter att göra anmärkning efter 106
§, om Constit.Utsk. alltid fullgjorde sin pligt; ty om dessa
anmärkningar ske efter 106 eller 107 § kan vara likgiltigt,
enär det ändock alltid tillhör Constit Utsk. att tillämpa den
§, som rätteligen vederbör, samt R. St. icke alltid behöfva
att, der 106 § blifvit tillämpad, åtnöjas med Riksrättens
dom, utan kunna oberoende deraf besluta en anmälan hos
Konungen efter 107 §. Frih. Cederströms förebråelser drab¬
ba mig således destomindre, som jag, äfven i händelse ett
misstag af mig blifvit begånget, aldrig är rädd att ändra öf¬
vertygelse för bättre skäl.
Hr Cederschjöld: I anledning af Frih. Ehrenborgh*
erinran om olämpligheten att här omnämna Constit.Utsk:s
förhandlingar i formfrågor, vill jag blott förklara, att jag
alltid fraktat för den hemlighetsslöja, hvarmed Constit Utsk.
så gerna vill omgifva sig. Jag har derföre alltid sökt att,
så vidt jag kunnat och det varit mig tillätet, lyfta på denna
slöja, på det allmänheten må se, hvad som föregår inom
det hemliga samfundet, och på del samfundets medlemmar
måtte blifva bedömda efter förtjenst.
8 H. 5o
Vt
Den 3« Jani f. m.
II. Ex. Hl' Gr. o. Landtm, yttrade, att ehuru vid
början af discussioncn en ledamot önskat höra H. Ex:s en¬
skilda mening i denna formfråga, hade H. Ex. likväl ansett
sin pligt vara att först åt hvar och en lemna den rätt, hvil¬
ken Riksd:s- och Ridd.Ordnma lemna, att i målet yttra sig;
jncn sedan numera ingen anmält sig att tala, trodde H. Ex.
sig skyldig att gifva sin åsigt af ämnet tillkänna. Då be¬
handlingen af sådana anmärkn:sfrågor , hvilka, enligt 29 §.
Riksd.Ordn., blifvit i Stånden väckta, vid deras slutliga af¬
görande borde bedömas efter den föreskrift, hvilken orda¬
lydelsen i 107 § Reg.F. innefattar, att om Cons t it. Utsk.
skulle anmärka, att Statsrådets ledamöter sam¬
fäldt, eller en eller flera af dem, uti deras råd¬
slag om allmänna mått och steg icke iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon Stats-
secret. icke med oväld, nit, skicklighet och drift
sitt förtroende-embete utöfvat, Utsk. då äger att
sådant tillkännagifva för R. St., hvilka, om de
finna Rikets väl det kräfva, kunna hos Konungen
skriftligen anmäla deras önskan, att han ville ur
Statsrådet och från embetet skilja den eller dem,
emot hvilka anmärkning blifvit gjord, hvaraf följde,
att, när Constit.Utsk. icke hos R. St. anmält något dylikt
förhållande, R. St. ej heller äga att någon derutöfver sträckt
åtgärd vidtaga; men nu blifvit yrkadt, att Constit.Utsk:s
ifrågavar. memor. måtte till Utsk. återremitteras, ansåg H.
Ex., att, sorn Constit.Utsk:s nu förevar, memor. innehöll af-
slag å den till Utsk. remitterade anmärkn:sanledning, samt
hvarken 106 och 107 §§ Reg.F. eller 29 § Riksd.Ordn.
Jamnade R. St. någon pröfningsrätt af Constit.Utsk:s åtgärd
i sådana anmärkntsfrågor, som Utsk. icke funnit till någon
påföljd föranleda, någon återremiss af Utsk:s ifrågavar. me¬
mor., såsom endast ad notitiam till R. o. Ad. inkommet, vid
så beskaffadt förhållande, samt i öfverensstämmelse med hvad
under förflutna riksdagar varit öfligt, ej heller kunde äga
rum, utan hemställde, om icke R. o. Ad. behagade tillåta,
att samma memor. lades till handlingarna?
Ropades ja och nej.
Hr Cederschjöld: Sedan Hr Gr. o. Landtm, nu för¬
klarat sin mening, lärer det vara fruktlöst att yrka åter¬
remiss. Jag inskränker mig derföre till att reservera mig
emot Hr Gr. och Landtm:s åsigt, och beklagar blott, att
inga andra skäl för denna åsigt blifvit anförda än de, som
redan vid sisla riksdagen framställdes, och hvilka jag redan
förut i dag sökt vederlägga.
Frih. Palmstjerna: Min vördnad och min högakt¬
ning för Hr Gr. o. Landtm, kan ej lägga hand på min öf¬
vertygelse. Jag reseryerar mig derföre emot Hr Gr. o.
Landtnäs yttrade åsigt, såsom, efter min tanka, hvarken för¬
D t’ 11 3o J n 11 i f. m.
3g5
enlig med grundlagens ordalydelse eller i tillämpningen visligt
betänkt. Det kan icke vara någons afsigt att, om någonting
oriktigt i styrelsen sker, öfverskyla det med Constit.Utsk:s
mantel; då deremot hvad sorn är rätt tål pröfning både en
gång och två gånger, och framstår utur hvarje pröfning re¬
nare inför den allmänna opinionen.
Gr. Cronhjelm: Jag ber att fa förklara min aktning
såväl för llr Gr. o. Landtnäs öfvertygelse som för Hr Gr.
o. Landtmrs egen visade aktning för Ståndets yttrande-rätt,
då Hr Gr. o. Landtm., oaktadt dess nu yttrade åsigt öfver
ämnet, likväl tillåtit discussionen, tvärtemot denna åsigt,
ostördt fortgå. Denna yttrade åsigt strider emedlertid emot
min, och jag beklagar, att Hr Gr. o. Landtm, för sin väg¬
ran af den begärda propos. icke, på sätt 55 § Riksd.Ordn.
ovilkorligen föreskrifver, hemtat stöd från grundlagens bok-
stafliga innehåll. Hade ej den beklagliga händelsen in¬
träffat, alt Constit.Utsk., denna hemliga domstol, som allt
mer upphäfver sig till R. Sl:s förmyndare, redan vid denna
riksdag förklarat en annan Talman hafva riktigt förfarit,
då han vägrat en dylik propos., skulle jag icke underlåta
att emot Hr Gr. o. Landtm, yrka den propos., hvarom frå¬
ga är. Nu vill jag derifrån afstå för denna riksdag, men
anhåller i stället om propos. på ogillande af Constit.Utsk:'*
betänkande.
Hr Dalman: Jag kan ej blifva tillfredsställd, med min¬
dre Hr Gr. o. Landtm, till Ståndet hemställer, huruvida R.
o. Ad. yrkar den vägrade propos., och denna framställning
blifver med enhälligt nej besvarad.
Frih. Roye instämde i Frih. Palmstjernas reservation.
Hr Lagerhjelm: Äfven jag instämmer i Frih. Palm¬
stjernas reservation och är öfvertygad, att en snar framtid
skall komma, då frågor af denna beskaffenhet få ett annat
behandlingssätt.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Min aktning för Hr
Gr. o. Landtm, tillåter mig ej att efterskänka Ståndets rätt att
yrka den vägrade propos., och jag anhåller således, att Stån¬
det måtte tillfrågas, huruvida Ståndet yrkar den propos.,
Hr Gr. o. Landtm, vägrat.
Frih. Rantzou instämde med den siste talaren.
Gr. Horn: Jag skall icke undandraga mig att yrka den
vägrade propos., om icke förhållandet vore, såsom en värd
ledamot upplyst, att Constit.Utsk. vid denna riksdag redan
afgjort frågan i enlighet med Hr Gr. o. Landtm:s åsigt.
Jag inskränker mig derföre till en reservation emot denna
åsigt.
II. Ex. llr Gr. o. Landtm, hemställde, om IL o. Ad.
096 Den 3o Juni f, m.
yrkade, att propos. skulle framställas till återremiss af Con-
stit.Utskrs memor. N:o 6.
Ropades ja, nej och votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterts-
proposition:
Den, som yrkar, att propos. till återremiss af Constit.-
Ut»k:s memor. N:o 6, rörtdé StatsUtskrs anledn. till anmärk¬
ning vid afskrifningen af convoj-medel, använda mot deras
bestämmelse för ombyggnad af Svenska consulathuset i Tan¬
ger x skall varda framställd, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nel 5
Vinner nej, anses R. o. Ad. icke yrka berörde propos.,
utan anse Constit.Utsk. ofvannämnde memor. böra läggas tili
handlingarna.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer
Ja — 55.
Nej — 5j.
Hrr Hallenborg, Carl Joh., Gyllenkrook, Gö¬
ran, samt Silfverhjelm, Cari Adam, reserverade sig
emot R. o. Ad:s nu fattade beslut.
Hr Dalman förenade sig i den af Frih. Palmstjerna af-
gifna reservation.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -f till 4 e. m.
In fidem protocolli, '
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 3o Juni 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 prol.utdr. för denna dag f. m.
Hr af Pontin, Magn. Martin, hade inlemnat följan¬
de anförande:
I anseende till en förestående resa åt landsorterna ut¬
öfver^ den tid, som tjenstledighet af Utsk. kan bevil¬
jas, äfvensom med fästadt afseende på mina öfriga fler-
faldiga göromål, får jag hos H. R. o. Ad. ödmjukast anmä¬
la, att jag, efter Juli månads ingång, icke längre kan fort¬
fara i min befattning såsom ledamot af Allm. Besvärs- och
Oecon.Utsk.; hvarjemte jag ödmjukligen får framställa den
Den 3o Juni c. ra.
397
önskan att i mina öfriga riksdagsmanna-åligganden och rät¬
tigheter få varda bibehållen till riksdagens slut.
Bifölls.
Föredrogs ånyo Constit.Utsk. d. 27 sisth Maj på bordet
lagda memor. K:o 7, rör:de StatsUtskrs anmärkn.'san ledning
i fråga om lönereglering för Lifgardes-reg:terna.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g., anhöll, att Constit.-
TJtsk:s memor. K:o 12 måtte föredragas samtidigt med me¬
mor, N:o 7.
Efter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd och af
B., o. Ad. bifallen propos. å Gr. Cronhjelms nu yttrade begäran,
Lief Constit.Utskts d. 17 dennes e. m. på bordet lagda me¬
mor.. N:o 12, ang:de StatsUtskrs ytterligare anmärkmsanledn.
i fråga om gardes-reg:ternas aflöningsstater, nu äfven före¬
draget.
Gr. Cronhjelm: Dessa nu föredragna betänk:n förete
cn lika besynnerlig och ofullständig utredning, som åtskilli¬
ga andra från Constit.Utsk. under denna riksdag inkomna be-
tänk:n i dylika frågor; deremot ingår Utsk. i ett långt ur¬
skuldande af rådgifvarnes åtgärder att anvisa nya löneanslag
för gardesregtterna. Utsk. går åtminstone långt i den pligt,
det tyckes anse sig äga, att försvara Regeringens åtgärder,
och om detta å ena sidan finnes orätt, kan man å andra si¬
dan ej annat än värdera den utmärkta välvillighet för Ko¬
nungens rådgifvare, som Constit.Utsk. ådagalagt. Äfven i
dessa memor. saknas all upplysning om hvilka af Konungens
rådgifvarepersonal tillstyrkt åtgärden och hvilka afstyrkt
den. Det är detta sätt att gå tillväga, som tillintetgör den
constitutionella ansvarigheten och som lemnar ingen till—
fredsställeelse åt den eller dem af rådgifvarne, som veta sig
vid förhandlingarna inom Konungens rådkammare hafva full¬
gjort sin pligt och talat för Representationens och Folkets
rätt. Det är således sqvallervägen från Constit.Utsk., som
man nödgas inhemta, huru rådgifvarne fullgjort sina ålig-
gauden. Det är väl bekant för hela Svenska allmänheten,
och det är mig sagdt af Constit.Utskts egna ledamöter, att
liela Konungens rådkammare, med undantag af Justitie-Stats-
ministern och Statssecret. för krigsärenderna, afstyrkt ifrå-
gavar. åtgärd. I detta fall är Representationen skyldig tack¬
samhet och erkänsla för de rådgifvare, som sålunda följt
sin pligt och talat i öfverensstämmelse med de beslut, R.
St. vid sista riksdag fattade. Det är besynnerligt nog, att
den enda af Konungens rådgifvare, som utom Statssecret.
tillstyrkt åtgärden, haft den lyckan att ensam stå skyddad
för en anmälan enligt 107 § RegF., enär han ej utan ran¬
sakning och dom kan afsättas. Det är dock Representatio¬
nens pligt att uppdaga sådana förhållanden. Det är dess¬
utom väl bekant och representantens pligt att tillkännagifva
3(j8
Den 3o Juni e. m.
det, att Statssecret. Nordenfalk nedlade sitt embete derföre,
att han ej ville expediera detta mål. Det skarpaste klander
synes böra drabba den nuvar. Statssecret. derföre, att han,
med full kännedom deraf, att hans företrädare af sådan an¬
ledning frångick sitt embete, likväl uppställt den nåd. skrif-
velsen i änmet till Statscont,, så att han krupit bakom sin
företrädare och synes endast hafva contrasignerat ett beslut,
soin, enligt hans uppgift, skulle funnits förut, men som i
sjelfva verket aldrig blifvit fattadt. Detta är i min tanke
en i moraliskt afseende långt högre graverande åtgärd, än
sjelfva contrasignationen. Hvad tillfredsställelse har väl den
rådgifvare, som nedlagt sitt embete för att slippa contrasig-
nera ett sådant beslut, då inför Representationen skuggan än¬
dock kastas på honom, och Constit.Utsk. säger, att den se¬
dermera vidtagna åtgärden endast innefattade verkställighet
af ett redan fattadt beslut. Jag anser såsom en pligt att
nu förklara, att Statssecret. Nordenfalk gått ifrån sitt embe¬
te, för det han ej ville contrasignera detta beslut, och att
den, som contrasignerat det och genom den juridiska formen
i beslutets uppställning velat framställa sig rentvättad, gjort
sig förtjent af ett dubbelt ogillande från Representationens
sida. Jag anhåller, att betänk. N:o 7, som upplyser, att
icke någon åtgärd var vidtagen, och att således den före¬
dragande, som detta betänk, angår, varit fullkomligen oskyl¬
dig, måtte läggas till handlingarna, och att betänk. N:o 12,
emedan vi känna Hr Gr. o. Landtnäs opiniön om återremiss,
mätte af R. o. Ad. ogillas.
Slutligen beder jag att få yttra några ord 1 anledn. af
det sätt, hvarpå Utsk. tillvägagått vid uppsättandet och
meddelandet af sina tankar i detta fall. Utsk. har sagt, att
"Constit.Utsk., som val icke anser sig af grundlagarna för-
"bundet att för R. St. redovisa de skäl, som föranledt Utsk.
'ätt ogilla inom Utsk. väckta anmärkntsfrågor, har dock etc/'
Deri antyder Utsk., i min tanke, uti den mest crassa form,,
att Utsk. är R. St:s hemliga domstol, icke pligtigt att utre¬
da och upplysa målen, utan endast att angifva jemnt så myc¬
ket skäl, som Utsk. af gunst och nåd behagar andraga. Öm
det, såsom Utsk. antagit, är rikligt, att Utsk. ej är förbun¬
det att uppgifva några skäl för sina utlätrn, är det också
oriktigt att sedermera hela betänk, igenom framställa en
mängd punkter såsom skäl, hvarföre Utsk. ej gillat anmärk¬
ningen. Man måste i detta fall afgöra eller inom sig sjelf
bestämma, huruvida någon skyldighet för Utsk. finnes att
uppgifva skäl. Finnes denna skyldighet icke, så är det ej
heller Utskrs rättighet att utminutera gracer åt R. St., utan
är det Utsk:s pligt att innehålla med alla skäl. Att der¬
emot skrifva till R. St.: vi äro ej skyldiga att redovisa för
våra skäl, men vilja dock göra det, är högst olämpligt,
emedan det är alt sätta sig i en hög position öfver R. St.
och att visa en välvilja, som sålunda förklaras icke alltid
Den 3o Juni e. ra.
3fl9
yara att påräkna. Men jag ät- af den tanke, att det är Con-
stit.Utsk:s pligt att utreda de mål, som blifva till detsam¬
ma remitterade. Constit.Utsk. bar ensamt tillgång till Stats-
rådsprot:ns granskning, och det är Constit.Utsk., som till
följd af denna granskning bör inkomma med utlåt:n, rör:de
amnäi'kn:sfrågor. Dervid må Utsk. gerna komma till en fri¬
ande eller fällande åtgärd; men hufvudvilkoret är, att ut¬
låt. skall vara i saken utredande, oell icke må, såsom Utsk.
synes tro, Utsk. äga rättighet att ej uppgifva några skäl för
dess utlät, samt att, utan uppgift om sjelfva frågan, hvarom
utlåt, handlar, säga: Utsk. har under den och den dagen
från StatsUtsk. emottagit en anledn. till anmärkn., som Utsk.
ej funnit skäl att till påföljd gilla. Så hade Constit.Utsk.
bort förfara, om det handlat i consequens med dess nu
uppgifna princip; men i följd af principens felaktighet hade
dock äfven detta varit orätt. Dessutom har Utsk. i punk¬
ten straxt ofvanföre uttalat den opinion, att Utsk. icke är
pligtig* alt, i följd af remitterad anmärknlsanledn., ingå en
ny pröfning af en sak, som Utsk. redan förehaft. Detta är
att tillkännagifva en öfvertygelse om sin ofelbarhet på sam¬
ma gång, som Constit.Utsk. underkänner sin egen skyldig¬
het. Det måste vara Utsk:ns pligt att, då betänk:n återre¬
mitteras, eller mål till dem återförvisas, åter upptaga och
pröfva målen, helst jag skulle tro, att Constit.Utsk. icke,
mera än andra menskliga institutioner, kan vara fritt från
misstag, och att således en ny pröfning kan föranleda till
rättelse i dylika misstag.
På de grunder, som jag nu anfört, anhåller jag hos Hr
Gr. o. Landtm, om särskilda propos:r derpå, att betänk. N:o
7 må läggas till handlingarna och att betänk. N:o 12 med
ogillande må läggas till handlingarna, emedan detta ogil¬
lande drabbar den nuvar. föredraganden af krigsärender,
hvilken, jemte nuvar. JustitieStatsministern, är den, sorn va¬
rit vållande till ifrågavar. åtgärd. Denna lapprissak, om
gardesreg:terna erhålla några tusen r:dr förr eller senare, är
icke af stort värde; men det är af stor vigt, att Nationen
ser ogillandet deraf, att, straxt efter Representationens åtskil¬
jande, tvärt emot dess beslut stridande åtgärder af Regerin¬
gen blifvit vidtagna.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: De af Gr. Cron¬
hjelm emot Constit.Utsk:s förevar. betänk:n gjorda anmärk¬
ningar skulle i resultaterna vara fullkomligen riktiga, om
premisserna vore riktiga; men Hr Gr. har råkat misstaga
sig om dem, och derföre äro också resqltaterna grundfalska.
Hr Gr. har ansett K. M:s nåd. bref till Statscont., eontra-
signeradt af Statssecret. Nordenfalk, icke innefatta hagot an¬
nat än en skrifvelse, hvarigenom man ville inhemta under¬
rättelse, huruvida besparingarna medgåfvo det anslag, som
K. Mj. ville gifva till gardesreg:terna. Hr Gr. har jemväl
4oo
Den 3o Juni e. m.
förklarat, att Statssecret. Nordenfalk vägrat contrasignation
af det sednare K. brefvet i detta ämne, som af Statssecret.
Grip blifvit expedieradt, och af sådan anledning nedlagt sitt
embete. Båda dessa framställningar äro oriktiga och inne¬
fatta ett misstag af den värde talaren. Det förhåller sig så,
att det förstnämnda, af Statssecret. Nordenfalk contrasigne-
rade K. brefvet var af beskaffenhet, att han ej kunde derå
vägra sin contrasignation. Detta bref innefattar med tydli¬
ga ord, att K. M. hade beslutat, att förslaget om förökad
aflöning för gardesreg:terna skulle gå i verkställighet d. r
Jan. 1831, så framt besparingarna å 3:dje hufvudtiteln så¬
dant medgåfve. Detta beslut fattades emot hela rådgifvare-
personalens tillstyrkande. Det har således icke, såsom Hr
Gr. trott, ålegat Constit.Utsk. att tillkännagifva, det någon
underlåtit siri skyldighet, då icke någon sådan underlåten¬
het ägt rum. Det sednare brefvet är dateradt d. i5 Jan.
1831 och contrasigneradt af Statssecret. Grip, och härå ha¬
de Statssecret. icke heller kunnat grundlagsenlig! vägra sin
contrasignation, emedan det icke innefattar öfverskridande
af stat, då det byggdes på Statscont:s uppgift, att bespa¬
ringarna årligen medgäfvo denna utgift. I detta fall voro
Constit.Utsk:s ledamöter enhälligt af den mening, betänk,
innehåller. Om Hr Gr. behagat något närmare undersöka
saken, innan han gjort sina anmärkningar, torde han fun¬
nit, att Constit.Utsk. icke med den lättsinnighet, som han
förmodat, behandlat målet. Constit.Utsk. har i sitt sednare
betänk, sagt, att det icke af grundlagarna är förbundet att
för R. St. redovisa de skal, sorn föranledt Utsk. att ogilla
inom Utsk. väckta anmärkntsfrågor. Detta uttryck har
Constit.Utsk. enhälligt uttalat, eftersom en sådan tanka in¬
om Utsk. enhälligt delades, så att den stränga skrapa, Hr
Gr. i anseende till detta yttrande tilldelat Utsk., faller på
Utsk. enhälligt. Jag vidhåller ännu, att Utsk. icke har
denna skyldighet, och den har också aldrig blifvit utöfvad;
ty Utsk. har aldrig inför R. St. framlagt skälen, hvarföre
anmärkntsfrågor, som inom Utsk. blifvit väckta, ansetts bö¬
ra förfalla. I förevar, fall har anmärkn:sanledningen blifvit
väckt i ett annat Utsk., der frågan råkat blifva bortblan¬
dad, och Utsk. hade sålunda pligten att upplysa R. St. om
rätta förhållandet. Detta har Utsk. gjort i sitt nu klandra¬
de betänk., och om Utsk. icke gjort det på ett sätt, som
varit nöjaktigt, får Utsk. åtnöja sig med, att det' tror sig
hafva fullgjort sin pligt; och Utsk. skall i detta fall föga
bry sig om Hr Gr:s klander. I öfrigt torde jag endast få
förklara, att då, äf skäl, sorn jag i förmiddagens plenum
anförde, någon pröfningsrätt icke är RiksSt. tillagd eller
medgifven öfver sådana Constit.Utskts betänktn i- aiimärkn:s-
frågor, som icke fälla, så anser jag det Vara oformligt och
grundlagsvidrigt att besluta, det ett sådant betänk, med
ogil-
Den 3o Juni e. ra.
ogillande stall läggas till handlingarna, samt anhåller jag,
att i fall icke ytterligare upplysningar önskas, ifrågavar.
hetänkm i vanlig ordning må, utan vidare åtgärd, läggas till
handlingarna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Ett evidentare bevis på
oformligheten af det resultat, som på f. m. uppkom genom
voteringen öfver den af Hr Gr. o. Landtm, vägrade propos.,
kan svårligen tillvägabringas, än det, som uppenbarar sig
uti den discussion, vi hört öfver ifrågavar. fråga. Här upp¬
står en ledamot, hvilken på grund af uppgifter, dem han
säger sig hafva erhållit af ledamöter af Constit.Utsk., påstår
sig känna förhållanden inom Konungens Statsråd, som angå,
att några ledamöter deraf kunnat brista i omsorg och nit i
sina rådslag, och han har uppgifvit en Statsrådsledamot,
som uti ifrågavar. ämne skiljt sig från det öfriga Statsrådets
mening. Här är uppgifvet, att en Statssecret. vägrat sin con-
trasignation, hvilket förutsätter, att en mot grundlagen stri¬
dande fråga förevarit. En annan ledamot har uppgifvit ett
motsatt förhållande. En sådan discussion skulle ej kunnat
uppstå, om Constit.XJtsk:s pluralitet rätt iakttagit, hvad jag
anser hafva varit dess skyldighet i detta fall, att nemi. en¬
dast utreda frågan och öfverlemna till JL St. att derom be¬
sluta. Yi stå på den punkt, att vi hört tvenne ledamöter
uppgifva alldeles stridiga förhållanden inom Konungens Con¬
seil, och man har uppgifvit, att en Statsrådsledamot tillstyrkt
en åtgärd, hvaremot hela det öfriga Statsrådet reserverat sig.
Om också ingen annan slutföljd talar för hvad en värd le¬
damot här på förmiddagen förklarat, att nemi. R. St., jemte
det de lägga ett Constit.Ulskrs memor. till handlingarna,
skola kunna handla på egen hand och begära entledigande
af en Statsrådsledamot, så tillstår jag, att här synes vara
stort skäl dertill, om man skulle rätta sig efter hvad här
blifvit tillkännagifva; och jag tillstår, att vi af Constit.Ut-
sk:s ordför. emottagit upplysningar, som kunde gifva anled¬
ning att begära den Statssecret:s entledigande, som vågat till¬
styrka, hvad samtliga öfriga Statsrådsledamöter afstyrkt. Jag
hemställer till Frih. Cederström, om han icke skulle vilja göra
gällande den grundsats, han på förmiddagen framställde, att
R. St. skulle kunna begära en Statsrådsledamots entledigan¬
de, utan att ens behöfva nämna orsaken dertill. För min
del anser jag sådant, efter våra grundlagsformer vara orim¬
ligt; men jag tillstår, att man kommer till en sådan orimlig¬
het genom det sätt att behandla frågan, sora på förmidda¬
gen blef godkändt.
Gr. Cronhjelm: Först får jag den äran att upplysa
den värde ledamoten, Frih. Ehrenborgh, som här motsagt
mig, han må för öfrigt icke bry sig om hvad mina anmärk¬
ningar kunna innehålla, att jag har i min värjo afskrifter
8 H. 5t
D en 3o Juni e. m.
af begge de nn ifrågavar. K. brefven och således är i till¬
fälle att bedöma förhållandet, samt derföre ännu qvarblifver
•vid min uppgift, att det första brefvet, contrasigneradt af
Statssecret. Nordenfalk, angår blott en förberedande åtgärd
och ett beslut, som är af ingen betydenhet, innefattande, att
saken först skulle komma att erhålla hufvudsaklig behand¬
ling, då Statscont. inkommit nied upplysningar, att de ifrå-
gaställda besparingarna funnos. Det är således blott Utskrs
utlåt, om det sednare brefvet, som klandret bör drabba.
Constit.Utsk:s lättsinnighet har jag visserligen icke vid detta
tillfälle nämnt eller bedömt; men åtminstone har Hr Frih.
sjelf gifvit något prof derpå, då Frih. på förmiddagen före¬
brått en värd ledamot för det han omtalat, hvad som handt
d Constit.Utsk., och nu sjelf på eftermidd. omtalat tilldragel¬
ser derstädes. Ilr Frih. har vidare sagt, att Constit.Utsk.
jcke har någon skyldighet att redovisa de skäl, hvarföre
Utsk. ogillar derstädes väckta anmärknrsfrågor. Om så är
förhållandet, fordrar jag, att tjtsk. icke afviker från sin
pligt och lemnar några upplysningar, som det icke är dess
skyldighet och således ej heller dess rättighet att lemna; ty
om det är dess pligt att förfara så hemligt med dessa ären-
tler, är det jemväl dess skyldighet att icke efter grace ut¬
minutera än den ena än den andra upplysningen. Frih. har
sagt, att sakens förhållande blifvit intrassladt, och att jag
troligen derföre ej kunnat få reda derpå. Constit.Utsk. har
verkligen sökt intrassla saken; men jag tror att genom de
uppgifter, jag förskaffat mig, saken blifvit här någorlunda
utredd. Jag vidblifver, hvad jag förut yrkat, att nemi. ut¬
låt. N:o 12 må ogillas och N:o 7 läggas till handlingarna.
Jag instämmer fullkomligt med Frih. Ehrenborgh deruti,
att ConstitUtsk. alldeles icke bryr sig om hvarken mina
anmärkningar eller den opinion, som Svenska Representatio¬
nen och Svenska Folket i närvarande ögonblick hyser om de
10 eller 11 ledamöter, som inom Utsk. utgjort majoriteten.
Derpå har Utsk. gifvit tillräckliga prof.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag har med förundran
hört Frih. Ehrenborgh säga, att det K. bref, som utgör fö¬
remålet för den första af StatsUtsk. uppgifna anledningen
till anmärkning emot f. d. Statssecret. Nordenfalk, och hvar¬
om Constit.Utsk:s betänk. N:o 7 handlar, skall innehålla nå¬
gonting helt annat, än Utsk. i delta betänk, uppgifvit. Skul¬
le förhållandet verkligen vara sådant, torde Hr Frih. dock
linna billigt, att jag anser Utsk:s uppgift böra gälla, intill¬
dess vi fått afskrift af det K. brefvet, för att sjelfva se, i
hvad mån Utsk. kunnat afvika från sanningen. Utsk. säger
nemi., ”att Statssecret. och Statsrådet hemställde i und., att
"då besparingar å hufvudtitlar äro hvarje år underkastade
”förändring, och sådant troligen skulle innan årets slut in¬
träffa med åtskilliga på besparingarna å 3:dje hufvudtiteln
De n 3o J u 11 i c. m.
"anordnade utbetalningar, Statscont. måtte i nåder anbefal¬
las att, rör:de tillgången på sistnämnda besparingar för 1831
"och följande åren intill nästa riksdag, afgifva det ytterliga¬
re utlåt., hvartill möjligen timade förändringar torde för-
"anleda, och det så tidigt inom i83o årsslut, att pröfningen
”af tillgångarna för det nu anmälda behofvet kunde före
”l83i års början medhinnas.” Då jag icke kan föreställa
mig, att den K. skrifvelse, sorn i anledn. af detta beslut
Lief expedierad, innehåller någonting annat än samma be¬
slut, linner jag ock, att denna K. skrifvelse cj innefattar nå¬
gonting annat än en befallning till Statscont. att uppgifva,
huruvida tillgångarna medgåfvo förhöjda löneanslag, och att
det således berodde på ytterligare pröfning, huruvida denna an¬
visning på besparingarna skulle ske eller icke. På detta sätt
har jag äfven fattat förhållandet i anledning af de särskilda
upplysningar, jag inhemtat, och derföre tror jag ock, att
anmärkningen mot Statssecret. Nordenfalk, såsom föredra¬
gande af ärendet, första gången det förevar, bör förfallaj
hvaremot jag anser ConstitUlsk. hafva alldeles oriktigt be¬
traktat den på det sednare K. brefvet grundade anmärknrs-
anledningen. I betänk. N:o i a linner jag nemi. så besynner¬
liga åsigter uttryckta, att hvarje vän af vår frihet och con-
stitution mäste desamma ogilla. Utsk. har icke blott sanctio-
nerat den mening, att inga anordningar på besparingarna
vore underkastade anmärkning, utan Ulsk. har jemväl för¬
bisett, att anvisning derå till utgifter för af R. St. pröfvade,
men afslagna behof icke kan komma under samma kate¬
gori med utgifter till sådana ändamål, som icke blifvit af
R. St. pröfvade, utan äro oförutsedde. Om denna sednare
Constit.Utsk:s grundsats godkännes, och K. IM. således skulle
hafva sig öppet att, utan afseende på R. St:s omdöme öfver
utgifternas nödvändighet eller deras bifall eller alslag derå,
inom titeln besluta anordningar till hvilka ändamål som helst,
skulle man för ett och annat år kunna innehålla på den ena
och andra af 11. St. fastställda ordinarie staten, för att be¬
reda tillgång för extra anslag och lönförhöjningar å andra sta¬
ter inom titeln, t. ex. göra besparingar på anslaget till krigs-
materiellen, och deremot, ehuru blott provisionel gifva me¬
del till den af R. St. afslagna llakctcorpsen. Kan sådant väl
vara rätt eller ens rimligt? Vi hafva af R. St:s revisorer
sett anmärkas, att om jag ej orätt minnes, icke mindre än
79,000 r:dr, hvilka städse tillhört samt jemväl varit beräknade
och uppförda på Krigscollegii ordinarie stats reqvisitionsför-
slag, derifrån öfverflyttades till extra anslag för försvarsver¬
ket, hvarigenom naturligtvis cti besparing af 79,000 r:dr be¬
reddes inom tredje hufvud titeln. På detta sätt är det icke
rätt svårt alt få besparingar, och om dessa besparingar
derefter skulle få användas till af R. St. pröfvade, men så¬
som onödiga ansedda ändamål, kunna statsmedlen, R. St. ma
afslå hvad som helst, komma att användas till intet al de
4°4
D e n 3o Juni e. m.
Lehöf, Representationen fastställt, utan endast till sådana
flärdfulla och onyttiga ändamål, som tilläfventyrs nu behaga
Regeringen. Ett sådant förhållande lärer doct icke kunna
vara öfverensstämmande med vår grundlag, och i motsatt
fall tillstår jag gerna, att jag hvarken kan läsa grundlagen
innantill eller begriper dess tydliga föreskrifter. Jag vågar
derföre fälla det omdöme, och det må stå för min räkning,
att jag finner Utsk. hafva alldeles orätt uppfattat grundla¬
gens mening i detta fall. Hvad åter beträffar den stora magt
för Constit.Utsk., som Frih. Ehrenborgh på f. m. yrkade, och
som han då förmenade alldeles icke vara vådlig, så tror jag,
att vi redan fått exempel på vådan af denna magt, då Utsk.
kunnat så bortkrångla denna i sig sjelf enkla sak. Då Hr
Gr. o. Landtm, på f. m. vägrade propos. på återremiss, och
R. o. Ad., fastän med den knappa pluraliteten af endast 2
röster, gillade denna vägran, torde det icke löna mödan att
nu påyrka en återremiss; men jag förenar mig med Gr. Horn
och Frih. Cederström deruti, att jag, som anser frågan så
utredd, att beslut deruti utan återremiss kan fattas, anhåller
om Hr Gr. o. Landtnäs propos. derpå, huruvida R. o. Ad.
anser Rikets väl kräfva, att K. M. från embetet skiljer con-
trasignanten af det. K. bref af d. i5 Jan. i83i, som är fö¬
remål för Constit.Utskts utlåt. N:o 12.
Frih. Cederström, Jac.: Att jag för min del ej kan ogil¬
la den af Constit.Utsk. yttrade åsigt, att Utsk. ej anser sig af
grundlagarna förbundet att för R. St. redovisa de skäl, som
föranledi Utsk. att ogilla genom andra Utsk. väckta anmärkn:s-
frågor, faller klart af de yttranden, jag i förmiddagens ple¬
num afgaf, ang:de form och sätt för Utsk:s behandling af
sådana frågor. Hvad åter beträffar Gr. Horns till mig ställ¬
da uppmaning att göra gällande mina åsigter, ang:de R. St:s
rättighet att, utan afseende på Constit.Utsk:s utlåt., begära
Statsrådsledamöters entledigande, får jag till hans efterrät¬
telse nämna, att jag går ingen annans bud.
Frih. Ehrenborgh: Om Gr. Cronhjelm gått R. o. Ad.
tillhanda med att uppläsa de K. bref, hvarmed han är för¬
sedd, hade det bäst kunnat upplysas, hvem som har orätt,
han eller jag. Han hade då äfven kunnat gå Hr Dalman
tillhanda med upplysning om hvad det första af dessa bref
innehåller. Constit.Utsk. har ej ansett sig pligtigt att hålla
sig till annat än rådslagen. K. RI:s beslut äro icke föremål
för Constit.Utsk:s bedömande, utan endast rådslagen, och
ifrågavar. rådslag är till punkt och pricka infördt i Constit.-
Utsk:s raemor. N:o 7. Huruvida det K. brefvet öfverens-
stämmer dermed, derom torde Hr Gr. sjelf bäst kunna lem¬
na upplysning. Efter detta korta svar borde jag icke hafva
något iner att tillägga. Jag vill dock erinra, att det torde
vara angeläget att göra sig underrättad, huruvida Statssecret.
för krigsärenderna hade grundlagsenlig rätt att vägra sin
Den 3o Juni c. m,
4o5
contrasignation. Jag förblifver vid den tanke, att lian ej
Lade rätt dertill, och önskar dem lycka, som anse Rikets
väl kräfva, att en person skiljes från sitt embete, som ej är
öfvertygad om brottslighet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då här för en stund
sedan blifvit sagdt, att Constit.Utsk. enhälligt fattat sina be¬
slut i förevar, frågor, får jag äran nämna, att, såvida jag
minnes rätt, existerade denna enhällighet blott i afseende på
det mål, som är föremål för betänk. N:o 7. Hvad det i be¬
tänk. N:o 12 förekommande beslut beträffar, reserverade jag
mig deremot. Jag ansåg icke rätt handladt af Konungens
rådgifvare att tillstyrka ett användande af 18,564 r:dr till
lÖneanslag, då Statscont. hade uppgifvit, att bela den till¬
gång, som möjligen kunde påräknas, ej steg till högre än
19,000 r:dr, och K. M. således, till följd af ett sådant be¬
slut, sattes alldeles ur stånd att för oförutsedda behof göra
några anvisningar på besparingarna för de följande åren.
Detta ansåg jag icke vara öfverensstämmande med Rikets
sannskyldiga nytta och tillstyrkte derföre, att saken skulle
såsom anmärkning anmälas hos R. St., äfvensom jag särskildt
reserverade mig emot det beslut, Utsk. genom votering
fattade.
Frih. Boye, Ludv.: I fortsättning af det omdöme, jag
i förmiddagens plenum hade äran afgifva om gränsorna för
Constit.Utsk:s magt, blir nödvändigtvis mitt omdöme nu, att
Constit.Utsk. har orätt i det yttrande, Utsk. tillåtit sig, att
det ej är skyldigt någon redovisning för sina skäl. Men, mi¬
na Hit, tillåten mig att litet frångå frågan. Jag har hört
talas om sqvaller, och af sjelfva den man, som nämnt detta
ord, har jag egentligen hört sqvallret; jag kallar så allt,
hvad som ej kan hemtas ur officiella källor. Jag vet icke
hvad Statssecret. Nordenfalk och andra Statsrådsledamöter
inom Conseillen gjort eller icke gjort; och nar jag eftersin¬
na!', att de constitulionella förhandlingarna derstädes omgif-
vas af en constitutionel hemlighet, har jag svårt att inse,
hvad här derom blifvit anfördt för annat än sqvaller. Men
frågan är helt enkelt den: Har Konungen sig förbehållen
rätt att disponera besparingarna, eller bartian det icke? Jag
tror, att K. M. har denna rätt, och mig synes, att de vär¬
da ledamöter, som bestridt Conslit.Utsk:s betänk., hade bort
framställa de grundlagsbud, i följd hvaraf besparingarna ej
skola anses tillhöra Konungens disposition. Derpå livilar
hela frågan, och intilldess sådant blir utrönt, synes mig,
att dessa värda ledamöter orätt bedömt frågan. Jag vill lik¬
väl säga, att det gifves en grannlagenhets-ansvarighet och en
juridisk. Jag skulle tro, att Statssecret. Grip felat mot grann-
lagenhetens fordringar, då han, några månader efter det R.
St. bade afslagit anslaget, expedierat ett deremot stridande
beslut; meri någon juridisk ansvarighet derför tror jag honom
4«6
Dea 3o Julli e. m.
icke kunna underkastas i det fall, att dispositionen af be-
sparingarna tillhör K. M., och det synes mig således, att
de värda ledamöter, Gr. Cronhjelm och Hr Dalman, som
talat emot betänk., bort säga oss, hvilken § i grundlagen
förbjuder K. M. att disponera de besparade medlen. Finnes
någon sådan §, så är Statssecret. i juridiskt afseende felaktig;
men i annat fall är han det icke, och kan hans förbiseende
af grannlagenhetens fordringar ej föra till resultat utaf straff,
då saken för ingen del kail bedöinas innefatta Rikets väl.
Gr. Horn: Det är väl en rättighet och nästan en skyl¬
dighet att söka reda sig utur en labyrinth i en debatt så¬
dan sorn denna, för alt veta, huru man skall kunna besva¬
ra en fråga, som här kan komma att framställas. Under
denna debatt har den ministeriella ansvarigheten blifvit ta¬
gen i högt anspråk. Det har ej skett i en laglig väg, såsom
jag skulle önskat; men förhållandet har dock af Constit.-
Utskls ordförande blifvit så framdraget, att jag blifvit rub¬
bad i den öfvertygelse, att denna sak ej bort föranleda till
någon åtgärd. Mig synes sjelfva saken af ringa vigt, både i
anseende till summan, hvarom den handlar, och i anseende
dertill, att jag tror Konungen äga rätt att disponera bespa¬
ringarna inom titeln. Jag har ej trott, att frågan haft en
så elak natur, som Frih. Ehrenborghs framställning utreder,
då han upplyst, att hela Statsrådspersonalen reserverat sig
och Statsecret. ensam icke gjort föreställningar emot detta
beslut. Det är derföre, som jag är villrådig, huruvida nå¬
got yrkande om ansvar bör riktas emot honom. Här är
visserligen icke fråga örn brott emot något lagrum, och jag
tror ej, att Utsk. kunnat tillämpa Reg.formens 106 §; men
om så förhåller sig, att hela Statsrådet reserverat sig och
Statssecret. likväl vågat åtaga sig den moraliska ansvarig¬
heten, kunde sådant vara anledning till en und. begäran, örn
hans entledigande. Som vi likväl ej hafva att vänta åter-
remiss af betänk., vågar jag förena mig med Gr. Cronhjelm
i begäran om ogillande eller afslag å betänk. N:o 12, och
då återstår den utväg, Frih. Cederström visat oss, att Hr
Gr. o. Landtm, likväl kan framställa propos., huruvida R. o.
Ad. anser Rikets väl kräfva, att Statssecret. för krigsären-
derna, i anledning af ifrågavar. anmärka., blifver entledigad
ifrån sitt embete. Denna propos. skulle förmodligen besva¬
ras med nej; men jag tager mig friheten anhålla, att frågan
må så blifva behandlad.
Gr. Cronhjelm: I afseende på den större eller min¬
dre enhälligheten eller majoriteten inom Constit.Utsk., har
nu Hr Cederschjöld upplyst, hvad jag icke varit i tillfälle v
att känna, nemi., att enhälligheten icke var särdeles stor
vid det sednare af nu förevar, betänkrns afgörande, utan att
skiljaktighet uppstått, och särskilda reservationer i Utsk:s
prot. finnas. Det är också klart, att enhälligt kumle Constit.-
Den 3o Juni .c m. 4°7
Utsk. afstyrka anmärkntsanledningen i memor. N:o y, eme¬
dan den första åtgärden, såsom jag förut sagt, icke innebar
någon verkställande åtgärd. Ehuru jag flera gånger haft
med mig afskrifter af ifrågavar. K. bref, är jag nu icke för¬
sedd med dem, emedan jag glömde bort att medtaga dem,
då jag gick hit; men jag skall ej underlåta att framdeles
härstädes framlägga dem, och då hoppas jag, att R. o. Ad.
skall finna, alt i det första K. brefvet, contrasigneradt af Hr
Nordenfalk, K. M:s vilja, att gardesregtterna skulle få för¬
höjda löner, väl är tillkännagifven, men att detta är ut-
stäldt till en annan tid, samt att Statscont. är anbefaldt att
uppgifva, när tillgångar för detta ändamål vore att påräkna.
Då jag sista gången hade ordet, glömde jag att uppta¬
ga Frih. Ehrenborghs yttrande, att Statssecret. Nordenfalk
icke i anseende till detta mål nedlagt sitt embete. Jag är
öfvertygad, att Hr Frih. känner, huru dermed tillgått, och
att, då han motsagt mig, han visserligen har rätt, om man
med embetets nedläggande menar dess frånträdande i den
ordning, grundlagen omtalar, ty så har härvid icke tillgått;
men det är allmänt bekant och Frih. Boye har ganska rätt
i sin anmärkning, att det endast är i sqvallerväg, man kan
känna det, då vi hafva ett sådant Constit.Utsk.; det ur be¬
kant, säger jag, att Hr Nordenfalk nekade, alt contrasigne-
ra ifrågavar. beslut, och då jemnkades saken så, att den fick
hvila, tills den nuvar. Statssecret. tillträdde detta embete.
Statssecret. Nordenfalk nedlade sitt embete de facto, om icke
i den ordning Reg.forinen fÖreskrifver, och reste från staden.
Han är således berättigad att förklaras oskyldig i denna sak.
Jag har aldrig talat med honom och har inga relationer till
honom; men jag anser för min pligt att förklara hans oskuld,
emedan det ej är nationen likgiltigt att känna, hvilka råd¬
gifvare fullgjort sin pligt och hvilka icke gjort det. Ef¬
ter det blifvit fråga om de olika uppgifter, som Statscont.
lemnat om de möjliga tillgångarna, synes det vara anmärk¬
ningsvärd!, att Statscont. den ena gången förklarade, att be¬
sparingarna endast uppgingo till 9,000 r:dr, och då genom
ett K. bref blifvit tillkännagifvet, att åtgärden kunde för¬
dröjas, kommer Statscont. ^ år derefter in med en annan
uppgift, innehållande, att Cont. upptäckt en tillgång af ig,5oo
r:dr. Detta torde styrka, att då man vill ett anslag, finnes
alltid någon tillgång dertill, och att det således är af vigt,
att den grannlagenhetsansvarighet, som Frih. Boye nämnt, gör
sig gällande inom Conseillen. Denne värde ledamot har
framställt den fråga, huruvida Konungen har grundlagsenlig
rätt att disponera besparingarna inom titeln. Någon grund¬
lagsenlig rätt dertill finnes visserligen icke; men Constit.-
XJtsk. har ganska beskedligt gått tillbaka ända till 1810 års
riksdag och citerat alla de särskilda beslut, hvarigenom R.
St. till K. M. öfverlemnat för hvarje gång en sådan rättig¬
het. Det är sannt, alt första beslutet i detta fall togs vid
4o8
Den 3o J u 11 i e. m.
riksdagen 1810, och att R. St. då beslöto, att K. M. kunde
fritt disponera tillgångarna inom hufvudtitlarna; och sorn
detta äfven ägde rum yid 1812 års riksdag samt sådana
dispositioner sedermera opåtaldt skett, har man per analo-
giam yttrat, att K. M. ägde rätt att i detta fall efter godt¬
finnande förfara. Jag vill icke utsträcka ansvarighetsprinci-
pen derhän, att jag påstår, det Statssecret. varit pligtig att
vägra contrasignation; men den nuvar. Statssecret. var till
punkt och pricka underrättad om hvad hans företrädare
gjort vid detta mål, och han kände sålunda, att det fanns
ett sätt att förfara, som var mera lämpligt, än att vägra
contrasignation, nemi. att lemna den Conseil, der man ej
kan göra sina rådslag gällande, isynnerhet då hela Statsrå¬
det, med undantag af en enda ledamot, reserverat sig mot
hela åtgärden. 63 § Reg.F., hvilken är den enda § i grund¬
agen, som omtalar detta fall, säger: "Såväl Rikets ordina¬
rie statsmedel oell inkomster, som hvad, pä sätt ofvan för-
"mäldt är, under namn af extra ordinarie utlagor eller be-
"villningar till statsverket af R. St. anslås, vare under Ko¬
nungens disposition, att till de af R. St. pröfvade be-
"hof och efter den upprättade staten anordnas,”
Nu är likväl icke detta anslag anordnadt efter den upprät¬
tade staten. Jag vill medgifva, att saken icke så svårt drab¬
bade contrasignanten, om icke något R. St.*s beslut föregått,
att gafdesreg:terna ej skulle få detta anslag. Men när man
jemnför beslutet med förenämnde 64 § och med det förhål¬
lande, att frågan några månader efter Ständernas åtskiljande
förekom och på detta sätt afgjordes, linnes Statssecret. haf¬
va handlat i bestämd strid med grundlagen och till den grad
öfverträdt grannlagenhetens fordringar, att jag anser R. St.
äga full grundlagsenlig rätt alt begära en sådan persons ent¬
ledigande, om de sådant önska. Jag beder dessutom att få
påminna den värde talare, som ansett frågan helt och hål¬
let hero af den rättighet, Konungen kan anses äga i detta
fall, alt om det vore ett bestämdt grundlagsbud, som här
blifvit öfverträdt, hade saken bort till Riksrätt öfverlemnas,
ty det är endast Riksrätt, som enligt 106 § Reg.F. skall be¬
döma brott emot grundlagen; men att det just är den opi-
nionsdom, hvilken i 107 § omnämnes, som kan tillämpas,
der grannlagenhetsansvarigheten blifvit för nära trädd. Jag
anser visserligen icke Rikets väl kräfva, att contrasignanten
af det sednare K. brefvet blifver hos K. M. anmäld, såsom
den der bör afträda från sitt embete; men jag anser afvigt,
att en gång få afgjord den konstiga procedur, som Frih. Ce¬
derström på förmidd. omtalade. Frih. har nemi. sagt, att
Constit.Utsk. gjort rätt, om det icke motiverat sitt afslag,
utan endast sagt: Vi hafva från StatsUtsk. emottagit en an-
märkntsanledn., som vi pröfvat, och icke funnit skäl, att den¬
samma till påföljd gilla, d. ä. att vi ej bort få veta någonting;
meh
Den 3o Juni c. m.
men sedan är Frih. sä liberal, att lian säger, det vi, när
Utskrs memor blifvit lagdt till handlingarna, kunna begära
ett aflägsnande för hvilken som helst af Statsrådets ledamö¬
ter. Detta sätt att förfara anser jag vida vådligare, än hvad
jag och de, sora tänkt lika med mig, på förmiddagen före¬
slagit; men lika med Gr. Horn, och på det vi må få den
formfråga afgjord, som blifvit framkastad af en så hög auc-
toritet i grundlagstolkning som Frih. Cederström, så, under
det jag förklarar, att jag skall med nej besvara propos., vå¬
gar jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att sedan förevar,
betänktn blifvit, det ena lagdt till handlingarna och det an¬
dra ogilladt, Hr Gr. o. Landtm, ville göra propos., huruvi¬
da B. o. Ad. anser, att Rikets väj kräfver, det contrasignanten
af det K. bref, hvarom betänk. N:o 12 handlar, må blifva
från embetet skiljd i den ordning, 107 § Reg.F. uppgifver.
Hr Dalman: Jag ur till största delen förekommen af
Gr. Cronhjelm. Jag begärde nemi. ordet för att bemöta
Frih. Boyes yttrande, att man borde åberopa en viss grund-
lags-5, sorn vore öfverträdd, då man yrkade, att 107 §
Reg.F. kunde tillämpas. Jag är af den öfvertygelse, som
Gr. Cronhjelm nyss yttrat, att då en grundlags-§ blifvit öf-
verträdd, bör saken bedömas enligt Reg.Fts 106 §. 107 §
är deremot en opinions-^, under hvilken Konungens rådgif¬
vare blir ställd, då grundlagen ej bestämdt blifvit öfverträdd ,
ehuru stora fel kunna hafva blifvit begångna, för hvilka
han ej kan juridiskt åtkommas. Jag skulle likväl tro, att
det fel, som blifvit begånget af contrasignanten af det sista
K. brefvet, augtde gardesregJternas löneanslag, jemväl är så
gravt, att t. o. m. 106 § skulle kunna tillämpas å detsam¬
ma, såsom innefattande en öfverträdelse af 64 § Reg.F.; och
jag kan alldeles icke till rättigheten att disponera besparin¬
gar hänföra ett öfverskridande af de anslag, R. St. fastställt.
Det är visserligen icke min mening, att 107 § kan och bör
tillämpas i och för ett enstaka fall; och jag blir således äf¬
ven en bland dem, som med nej vill besvara den propos.,
som jag af Hr Gr. o. Landtm, begärt, nemi. huruvida R.
o. Ad. anser Rikets väl kräfva Statssecretrs för krigsärender-
na entledigande; men då jag, lika med Grefvarne Cronhjelm
och Hern samt Frih. Cederström, anser af vigt, att en så¬
dan propos. för prejudicatets skull blir framställd , interesse-
rar jag mig mycket för att densamma af Hr Gr. o. Landtm,
erhålla.
Frih. Ehrenborgh: Jag nödgas än en gång uppträda
för att försöka öfvertyga Gr. Cronhjelm, att lian i sitt sed¬
nare anförande åter framställt tvenne fullkomliga oriktighe¬
ter. Det är en tillfällighet, sorn är ledsam både för honom
och mig, att han icke haft med sig afskrifterna af de K.
brefven: men till lycka för den sats, jag drifver, upplyser
8 H.' 52
Den 3o Juni c m.
Constit.Utskls så illa sammanfattade betiink. hela förhållan¬
det. Uti mentor. Nio y heter det: ”ansågo vid sådant för¬
hållande Statssecret. och Statsrådet frågan om den förer-
”slagna organisationens oell dermed förbundna löningsstaters
”antagande fr. o. m. d. i Juli i83o förfalla, men hemställ-
”de tillika i underd., att, då besparingar å hufvudtitlarna
”äro hvarje år underkastade förändring, och sådan troligen
”skulle innan årets slut inträffa med åtskilliga på besparin-
”garna å 3:dje hufvudtiteln anordnade utbetalningar, Stats-
”cont. måtte i nåder anbefallas att, ronde tillgången på
”sistnämnde besparingar för i83i och följande åren intill
”nästa riksdag, afgifva det ytterligare utlåt., hvartill möjli¬
gen timade förändringar torde föranleda, och det så tidigt
”inom i83o års slut, att pröfningen af tillgångarna för det
”nu anmälda behofvet kunde före i83i års början medhiu-
”nas; hvarförutan Statssecret. och Statsrådet tillstyrkte, att
”den löntillökning utöfver förra staten, som R. St. beviljat
”underbefälet, måtte af Statscont. få, efter behörig reqvisi¬
tion och mot redovisningsskyldighet, för år i83o utbetalas
”och af regltschefs fördelas i förhållande till hvars och ens
”aflöning enligt gällande stater, samt ändtligen, alt veder-
”böraude regitschefs måtte förständigas att under tiden, el¬
ter innan K. M. i ämnet fattat dess definitiva beslut, vid
”yppande vaeancer bland befäl och underbefäl inom reglter-
”na, icke sjelfva företaga eller bos K. M. föreslå några till¬
sättningar, som kunde i ett eller annat hänseende strida
”mot den projecterade organisationen.” Men nu är uti vår
grundlag R. M. medgifvet att mot sina rådgifvares tillstyr¬
kande fatta ett beslut, och detta beslut i denna fråga, hvil¬
ket icke utgör föremål för några anmärkningar af Represen¬
tationen, lyder såsom uti ITtskls mentor. Nio ia finnes upp¬
gifvet, att nemi. R. M. ”i nåder godkänt den af särskilda
”committerade föreslagna förändrade organisation med alföl —
”jande löningsstater för gardesregiterna, uppgående till i8,564
”rldr 19 sk. 6 rist., och derjemte i nåder förordnat, att sam-
’’ma organisation och loningsstater borde med d. 1 Jan. 1B31
”taga sin början, så framt å 3:dje hufvudtilelns besparingar
”nödiga medel derför blefve att tillgå, hvarom Statscont.
”anbefalldes att med upplysning inkomma.” Det var detta
R. M:s nåd. bref, som Statssecret. Nordenfalk aldrig sälte
i fråga att contrasignera, och jag förklarar öppet, att Gr.
Cronhjelms tillkännagifvande derom är ogrundadt, samt att
prötln icke upplysa, att ens någon fråga derom varit. Stats¬
secret. kunde icke vägra att contrasignera detta bref, och
Statssecret. Nordenfalk var en för upplyst embetsman för att
sätta i fråga att vägra den contrasignation, han ej hade rät¬
tighet att neka. Då sedermera Statscont. hade upplyst, att
tillgångar funnos, anbefalldes verkställigheten af R. M:s fat¬
tade beslut genom det andra brefvet, contrasiguerad t af Stats¬
secret. Grip, som ej heller agde rätt att å detta bref vägra
D e n So Juni c. m.
contrasignation. Sådant är verkliga förhållandet, och för
den, sorn ej behagar sjelf intrassla målet, är det ganska klart.
Jag är ledsen, att Gr. Cronhjelms bristande grannlagenhet i
denna fråga tvungit mig att bär öppet förklara ett förhål¬
lande, sorn jag önskat undvika att vidröra. Efter denna
förklaring torde R. o. Ad. finna, alt min uppgift är enlig
med förhållandet, och Gr. Cronhjelms oriktig. Den andra
uppgiften, att Conslit.Ulsk. icke enhälligt fattat sitt beslut i
afseende på det sednare K. brefvet, är äfven oriktig. Det
var örn det första beslutet sorn votering uppstod, såsom Hr
Cederschjöld torde erinra sig; men om det sednare beslutet
skedde ingen votering.
Frih. Boye: Den fråga, jag framställde till Gr. Cron¬
hjelm och Hr Dalman, har blifvit besvarad på ettsätt, som
hos mig undanrödjer den villrådighet, hvari jag verkligen
stod, om jag borde gå på den sidan, som hegärde proposi¬
tion till ogillande af betänk. N:o 12, eller på den sidan,
som hegärde, att det skulle läggas ad acta. Min villrådig¬
het är försvunnen; ty ehuru Gr. Cronhjelm upplyst, att nå¬
got grundlagsbud icke finnes, som bestämdt medgifver eller
förbjuder besparingarnas användande, har den värde leda¬
moten vitsordat sanningen af den uppgift, som Constit.Utsk:s
betänk, innehåller, att vid sjelfva den riksdag, som gaf con-
stitutionen och hvars Ständer således måste varit bäst i till¬
fälle att bedöma meningen af grundlagen; att vid denna
riksdag och hvarenda riksdag sedermera hafva R. St. god¬
känt Konungens dispositionsrätt af besparingarna. Genom
detta vitsordande har jag kommit till den öfvertygelse, att
något fel mot grundlagen kan på intet vis tillskrifvas Hr Grip;
men jag förblifvcr vid den enskilda tanke, som jag först yttra¬
de, att Hr Grip har brutit emot grannlagenhetens fordringar,
och jag är öfvertygad, att örn han sökt göra dem gällande i
Statsrådet, hvars förhandlingar jag icke känner, hade det
fall icke inträffat, som utgör föremålet för XJtskts betänk.
Men då jag har att pröfva detta afvikandc från grannlagen¬
hetens fordringar, står jag qvar vid de vilkor, grundlagen
faster vid R. St:s magtutöfning i de fall, hvarom Reg.Fts
107 § handlar, nemi. att pröfva och tillse, om Rikets viii
klöfver denna magtutöfning. Jag kan icke finna det, och
jag är nog förundrad öfver att hafva hört, att samma vär¬
da ledamöter, som vilja hafva betänk, ogilladt, varit så bil¬
liga, att de medgifvit, att sjelfva dispositionen af dessa me¬
del, och följaktligen den embetsmans handlingssätt, som der¬
med haft befattning, icke angår ett ämne af den vigt, att
Piikets väl derpå kan bero ; men att dessa ledamöter likväl
för principens skull, eller rättare för att komma till en ve¬
derläggning af hvad Frih. Cederström i förmiddagens ple¬
num yttrade, begärt ogillande af betänk. Jag, som icke
kan dela denna mening, anhåller hos Hr Gr. o. Landtm, om
4 12
D e ii 3o Juni c. m.
proposi på betänk.'s läggande till handlingarna, men förkla¬
rar derjemte, att jag ej gillar Hr Grips förfarande. Annat
är dock att ogilla en embetsmans förfärande, och annat att
begära ett ansvar, som lagen ej tillåter mig att tillämpa.
Hr Tham, Wolrath: I afseende på den frågan, som
utgör egentliga föremålet för öfverläggningen, förenar jag
mig till alla delar i hvad Frih. Boye sednast yttrat; men
här har blifvit väckt en annan fråga af 3:ne värda ledamö¬
ter, nemi. den, huruvida det går an att af Hr Gr. o. Landtm,
begära propos. på tillämpning af Reg.F:s 107 § tvärtemot
det utlåt., som Constit.Utsk. meddelat. Måhända har jag ej
rätt uppfattat de skäl, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, i förmid¬
dags vägrade propos. till återremiss; men jag tror, att jag
gjort det, och på sådan grund förundrar det mig, att någon
nu kan sätta sådant i fråga. Jag trodde mig höra, att Hr
Gr. o. Landtm, såsom hufvudsakl. skäl till vägran på åter-
remissen anförde, att R. o. Ad. ej ägde någon rättighet att
ändra det betänk, från Constit.Utsk., hvarigenom en an¬
märkning blifvit ogillad, och att, då Ståndet ej ägde rätt
att ändra ett sådant betänk., följde deraf, att återremiss ej
kunde äga ruin. Om jag uppfattat detta riktigt, tror jag,
att deraf äfven måste följa, att Hr Gr. o. Landtm, ej kan
gifva propos. på ogillande af Utsk:s betänk., en propos.,
som då är orimlig; och lika litet kan, utan afseende på det
frikännande, som Constit.Utsk. meddelat Statssecret. förkrigs-
ärenderna, Hr Gr. o. Landtm, framställa frågan att till K.
M. ingå med en underd. skrifvelse om denna Statssecretrs
skiljande från embetet.
Gr. Cronhjelm: Frih. Ehrenborgh och jag äro oupp¬
hörligen i tvist om samma sak. Hr Frih. har ganska riktigt
uppläst en citation ur det K. brefvet, som finnes införd i
betänk. W:o 12. Jag är glad deröfver, emedan just detta
hevisar, hvad jag sagt. Jag har sagt, att Statssecret. Nor¬
denfalk ej ville contrasignera ett ovilkorligt beslut örn lö¬
neförhöjning för gardesreg:terna, och att beslutet derföre
förändrades så, att det visserligen förblef K. M:s beslut, att
den skulle ske, men att Statscont. skulle höras en gång till
och saken ytterligare pröfvas i Statsrådet. Det var vid den¬
na ytterligare pröfning i Statsrådet —. denna pröfning, som
Nordenfalk hade, om jag så får säga, framtvungit genom sin
vägran att contrasignera ett annat bref —, som Konungens
rådgifvare enhälligt, med undantag af JustitieStalsministern,
reserverade sig mot ifrågavar. beslut. Iläde sedermera den
efterträdande Statssecret. biträdt rådgifvarepersonalen och
handlat med samma kraft som den föregående, så hade för¬
modligen ett sådant beslut ej emanerat; och det är på denna
grund, jag vidblifver, att det första K. brefvet ej var af na¬
tur att fordra verkställighet. Detta står fullkomligen fast,
Deli 3o Juni c. m.
och det tror jag ej, att Frih, Ehrenborgh skall kunna be¬
strida. Fran den ena sidan har jag hort klander deröfver,
att jag gått för långt och icke pröfvat förhållandet riktigt,
och å den andra sidan förundran deröfver, att jag med så¬
dan rättvisa erkänt Konungens dispositionsrätt öfver ansla¬
gen på besparingarna i alla möjliga fall. Jag ber att deri
få göra den rättelse, att jag icke erkänt någon bestämd rät¬
tighet för K. M. att disponera besparingarna i alla möjliga
fall; men jag har sagt, att vid 1810 och 1812 års riksda¬
gar lemnades Konungen denna rättighet,— en rättighet,som
ej kunde vara gällande längre än till niistpåföljande riksda¬
gar, äfvensom jag sagt, att de dispositioner å besparingar¬
na, som sedermera skett, blifvit lemnade af It. St. oan¬
märkta. Det är af detta skäl, och då K. M. t. o. m. kun¬
nat inrätta en ny Hofrätt, utan att R. St. deröfver blifvit
hörda, som jag visserligen funnit, att K. M. kunnat hemta
stöd för den mening, att besparingarna kunde efter dess
godtfinnande inom hufvudtitlarna användas; men då 64 §
Pieg.F. säger annat, samt R. St. vid sista riksdag bestämdt
förbjödo förökande af gardesreg:ternas löner, så är min tro,
att ifrågavar. disposition ej såsom tillåten ägde rum. Jag
ber att ytterligare få fästa Frih. Boyes uppmärksamhet der¬
på, att just det förhållande, att ingen grundlags-§ är orda¬
grannt, eller de facto öfverträdd, tillåter oss att behandla sa¬
ken efter 107 §; ty vore en grundlags-^ öfverträdd , så kunde
den endast behandlas enligt 106 §, och då ägde ej RiksSt.
beslutande-rätt. Frih. Boye har sjelf sagt, att grannlagen-
lieten blifvit för nära trädd och att detta är en opinionssak.
Denna opinion om Statssecret. är tillräcklig för att efter
107 § behandla saken, i fall Rikets väl det kräfver; men
det erkänner jag, att Rikets väl icke kräfver, utan hoppas
jag, att behandlingen af denna fråga blifver densamma, som
hitintills följt på alla anmärkn:sfrågor vid föregående riks¬
dagar, att de blifvit vidlyftigt discuterade och sedermera
lagda till handlingarna. Rådgifvarne hafva, såsom barnen,
aldrig gjort så mera, men till nästa riksdag vanligtvis hittat
på någonting annat i stället, och så sker det väl äfven fram¬
deles Jag anser, att förhållandet är sådant, att vi böra
sluta den formfråga om våra rättigheter, som här uppkom¬
mit. Det har blifvit sagdt af en så väldig grundlagstolkare,
som Frih. Cederström, att man kan begära Konungens råd-
gifvares aflägsnande, sedan Constit.TJtskts frikännande betänk:n
om anmäi'kn:sfrågor blifvit lagda till handlingarna. Detta
är att gå längre, än jag på förmiddagen trodde mig kun¬
na yrka. Jag har hört en annan ledamot, Frih. Ehren¬
borgh, säga, att han ville ställa sig till efterrättelse plurali-
tetens mening. Jag vill ej alltid, såsom han, ovilkorligen föl¬
ja med pluraliteten; men jag vill denna gång dermed göra ett
försök, i det jag stödjer mig på den mening, hvilken på
förmiddagen yttrades af Frih. Cederström, sorn då tillhörde
4.4
Den 3o Juni e. m.
majoriteten. Jag önskar se, liuru vi kunna tillämpa grund¬
lagen efter den sidans meningar, och anhåller derföre hos
Hr Gr. o. Landtm, om framställning af den propos., jag till¬
förne under denna debatt föreslagit.
Hr Cederschjöld: Frih. Ehrenborgh har tillåtit sig
att gifva Gr. Cronhjelm bestämdt dementie, med förklaran¬
de, att dess uppgift om anledningen till Statssecret. Norden¬
falks afskedstagande vore ogrundad. Jag finnér alltför väl
obehaget för Gr. Cronhjelm att besvara detta och bevisa
riktigheten af sin uppgift. Jag anser derföre för en helig
pligt att tillkännagifva, det en värd ledamot inom detta rum,
som anser sig alltför nära slägt med Statssecret. Nordenfalk
för att inför Ståndet uppträda i denna fråga, tillåtit mig
förklara, att Hr Nordenfalk för honom uppgifvit, det denna
sak var en af de väsendtligaste anledningarna till hans af¬
skedstagande. Hr Frih. har derjemte mot mig anfört, att
det ej var i den andra frågan, eller den, som förekommer
i betänk. N:o 12, som votering ägde rum. Jag får då föra
den värde ledamoten till minnes, att då Constit.Utsk. fattat
sitt beslut om den första anmärkn:sanledningen från Stats-
TJtsk., fortsatte jag frågan och begärde, att det sednare
Statsrådsprot., som afhandlade sjelfva verkställigheten af den¬
na sak, skulle till granskning företagas. Jag hade trott, alt
den liflighet, hvarmed discussionen derom å ömse sidor för¬
des, bort göra, att Frih. icke så lätt glömt, att votering
derefter ägde rum och att jag reserverade mig emot beslu¬
tet. Men för att förekomma dylika obehagligheter för fram¬
tiden får jag väcka den motion, att Höglofl. Ståndet måtte
af Constit.Utsk. begära samtliga dess prot., rörtde Statsråds¬
prot: ns granskning, och att de mätte till trycket befordras^
Hr Dal man: Frih. Ehrenborgh har fästat en särdeles,
vigt dervid, att contrasignanten af det K. bref, som här är
i fråga, icke kunnat derå vägra sin contrasignation. Jag
skulle äfven tro, att ifrågavar. anordning icke varit så uppen¬
bart grundlagsvidrig, att Statssecret. ägt grundlagsenlig rätt
att vägra contrasignationen; men jag tror, att det varit hans,
ovedersägliga pligt att, enligt 65 § Reg.F., emot beslutet
göra, föreställningar till prot. Dessa föreställningar inne¬
fattar i Statssecret. Nordenfalks till prot., första gången
ärendet förevar, afgifna rådslag. Om K. M. beslutat något
deremot stridande, hade, då beslutet om infordrande afem-
betsverkens utlåt, ej lärer kunna anses olagligt, Statssecret:s
pligt varit alt lemna sin contrasignation, så länge han inne¬
hade detta embete; men lika så säkert var det deri sedna¬
re Statssecret., Hr Grips pligt att hos K. M. göra föreställ¬
ningar emot det sednare beslutet, innan han meddelade sin
contrasignation. Någon anmärkning har icke skett deremot,
att beslutet blifvit verksläldt, då detsamma ej strider emot
grundlagens bokstaf, utan anmärkningen riktar sig deremot,
D e n 3o Juni c. ra.
att, oaktadt hela rådgifvarepersonalen, med undantag af den
främste ledamoten deribland, reserverade sig, teg Statssecret.
likväl helt beskedligt stilla och åtog sig sålanda den håde mo¬
raliska och juridiska ansvarigheten för beslutet. Ehuru man
väl icke kan säga, att Rikets väl är beroende af denna sak,
tycker jag likväl, att det är af vigt, att nationen erhåller
kännedom ang:de förhållandet, och att discussionen derom
är ganska lämplig. För öfrigt får jag förena mig i den
motion, som nu af Hr Cederschjöld blifvit väckt, och an¬
håller jag, att densamma må blifva lagd på bordet.
Frih. Boye: Måhända torde den fordran ej vara allt¬
för obillig, att, då vi i våra debatter citera hvarandras yt¬
tranden, vi böra citera deni riktigt. Mig har likväl det
missöde träffat, att Gr. Cronhjelm orätt citerat mina ord.
Jag har icke yttrat någon förundran deröfver, att Hr Gr.
med rättvisa erkänt K. M:s rätt att disponera besparingar¬
na. Mina ord voro, att Hr Gr. vitsordat den uppgift, ang:de
K. M:s dispositionsrätt öfver besparingarna, som Conslit.-
Utsk:s sednare betänk, lemnar; och sedan jag gillat detta
yttrande och kom lill frågan om den afvikelse från grann-
lagenhetcns fordringar, som jag trodde Hr Grip hafva be¬
gått, sade jag, att jag kände en viss förundran deröfver,
att Gr. Cronhjelm och Hr Dalman hafva med rättvisa och
billighet medgifvit, att händelsen icke innehar den allvar¬
samma egenskap, att Rikets väl skulle fordra Hr Grips al-
lägsnande ur Statsrådet, och likväl syntes åsyfta något dy¬
likt, då de begärt betänkts ogillande. Jag har förklarat mig
och slutar med att förnya min anhållan om propos. till be¬
tänkts läggande ad acta.
Gr. Posse, Arvid: Jag hade icke ämnat yttra mig i
denna Båga, och jag skall, hvad sjelfva saken angår, vid
detta tillfälle inskränka mig till att endast uttrycka min
ledsnad deröfver, att öfverläggningen kunnat taga den vänd¬
ning, att den angår, huruvida en ledamots uppgifter inom
Ståndet äro riktiga eller icke. Jag känner icke förhållandet
med Statssecret. Nordenfalk; men det synes mig obegripligt,
att han i anseende till förevar, ämne skulle lemnat sin tjen¬
stebefattning, då han likväl contrasignerat K. M:s forsta
skrifvelse i saken. Men vara härmed huru •sorn helst, så är
åtminstone säkert, att jag aldrig hade förmodat, att jag skul¬
le komma att vara närvar, vid ett tillfälle, då något så
oparlamentariskt, som enskilda förhållanden skulle komma
att framdragas såsom en bevisning på uppgifter om förhål¬
landen i Statsrådet. Jag har egentligen begärt ordet för alt
yttra mig öfver de of Grefvarne Cronhjelm och Horn fram¬
ställda förslag till behandling af detta ämne. Gr. Cronhjelm
har begärt, att betänk. N:o 7 må läggas till handlingarna,
och deri instämmer jag; men har jemväl begärt, att betänk.
N:o 12 måtte ogillas, och det måste jag bestrida, ty ogil-
4iG
D o 11 3o J ii 11 i e. m.
Jandet förutsätter en pröfningsrätt, oell det är afgjordt ge¬
nom R. o. Ad:s i dag fattade beslut, att Ståndet icke har
någon pröfningsratt, rör:de de anmnrkn:sanledningar, sorn ej
af Constit.Utsk. blifvit gillade. Jag förmodar således, att
Hr Gr. o. Landtm., i full öfverensstämmelse med dess yt¬
trande på förmiddagen, äfven torde komma att vägra denna
af Gr. Cronhjelm begärda propos. Gr. Horn äfvensom Gr.
Cronhjelm hafva, med åberopande af Frill. Cederströms me¬
ning, föreslagit, att, sedan betänk, blifvit lagdt till handlin¬
garna eller ogilladt, man likväl måtte besluta en underd.
skrifvelse i öfverensstämmelse med 107 § Reg.F. Man be-
liöfver blott läsa, hvad grundlagen i detta fall innehåller,
så skall man lätt finna, att någon underd. skrifvelse till K
M. i öfverensstämmelse med denna § ej kan äga rum i an¬
nat fall, än till följd af Constit.Utsk:s tillkännagifvande, att
någon Konungens rådgifvare eller Statssecret. i deras rådslag
icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta. Ett sådant tillkän¬
nagifvande har i närvar, fall icke skett, och ett dylikt be¬
slut vore således grundlagsvidrigt. Gr. Cronhjelm har för¬
klarat, att han ville följa majoriteten i detta hänseende, emedan
han trodde, att Frih. Cederström yttrat majoritetens me¬
ning, enär Frih. talat i samma syftemål med dem, hvilkas
mening på förmiddagen blef gällande; men jag får dervid
förklara, att om också Frih. Cederström haft ett sådant yt¬
trande och Hr Gr. vill följa hans mening, stadnar säkert Hr
Gr. i den största minoritet; tv jag är öfvertygad, att de
blifva alldeles ensamma om denna åsigt.
Frih. Ehrenborgh: Jag har begärt ordet blott för
att rätta ett misstag , sota Hr Cederschjöld begått förmodli¬
gen derföre, att mitt yttrande ej blifvit rätt hördt af denna
vörda ledamot. Jag riktade mitt förra svar mot Gr. Cron¬
hjelm, och förklarade, att han misstagit sig i tvenne fall.
Jag vill nu ytterligare förklara, att jag icke känner de sär¬
skilda förhållanden, som röra Hr Nordenfalk; men örn jag
äfven kände dem, skulle jag icke anse mig berättigad alt
här yppa dem. Jag känner om honom ej annat, än hvad
sorn står i Statsrådets protocoll. I afseende på den andra
frågan har jag påmint, att Gr. Cronhjelm gjort Constit.-
TJtsk. orätt, då han förklarat, att betänk. N:o 12 varit fö¬
remål för votering. Hr Cederschjöld torde påminna sig, att
förhållandet ej var sådant. Detta är allt, hvad jag velat
tillägga; hvarjemte jag anhåller, att Utsk:s betänk:n må läg¬
gas till handlingarna.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet för att yt¬
tra min förundran deröfver, att en Constit.Utsk:s ledamot
kunnat föreslå, att aliade handlingar från Constit.Utsk. måt¬
te infordras, som angå anmärku:sfrågor. Med hvad rätt ett
sådant beslut kunde fattas och till hvad följder sådant skulle
Deli 3<> Ju ui e. m.
leda, synes den värde ledamoten lemna derhän. Då sådana
handlingar enligt Tryckfr förordn. ej få af trycket utgifvas
utan vederbörandes tillstånd, och dessa vederbörande ej kun¬
na vara andra än Constit.Utsk. och K. M., vore det en
oformlig sak, att RiksSt., som äro Utskrns principaler, skulle
begära att utbekomma handlingar, som ett Utsk. vore berät-
tigadt att vägra, och alt få andra, som det icke beror af
TJtsk. att lemna. Jag kan ej annat än ogilla en sådan begä¬
ran. Finner Utsk. sig lagligen berättigadt att tillåta enskil¬
da att utbekomma ifråga var. handlingar till trycket, må
sådant försökas; det är opinionen, som kommer att stämp¬
la en sådan åtgärd, hvilken möjligtvis, lagligen åtalad, med¬
för ansvar. Men att försöka förleda Representationen att
begära handlingarna och sålunda blifva ett verktyg till de¬
ras utlemnande är mer, än hvad man borde vänta af en
gammal riksdagsman. —• Här har blifvit yttradt, att 107 §
Reg.F. bestämdt uttryckte, att R. St. ej kunde begära ent¬
ledigande af den eller dem af rådgifvarepersonalen, mot
hvilka anmärkntsanledningar blifvit väckta, då anmärkningen
ej af Constit.Utsk. blifvit såsom grundad anmäld. Efter 107
§ 1 morn., d. ä. i afseende på de anmärkntsfrågor, som inom
Constit.Utsk. uppkomma vid läsningen af Statsrådets prot.,
är detta riktigt; ty om Utsk. icke anmäler sådana anmärk¬
ningar, kunna R. St, ej få någon kännedöm derom, och så¬
ledes ej heller deröfver fatta beslut. Men 1 mom. af sam¬
ma § innehåller, att ”frågor uti detta ämne kunna i R. St:s
"plena väckas och af andra R. St:s Utsk. än Constit.Utsk.
"hos Stånden andragas, men icke af R. St. afgöras, förr-
"än sistnämnde Utsk. deröfver blifvit hördt.” Om nu Con-
stit.Ulsk. på grund af sådana anmärkn:sanledningar förkla¬
rar, i den form Utsk. bör nyttja i anmärkntsfrågor, att efter
Utsk:s öfvertygelse det var eller icke var anledning till an-
märkn., eller att Utsk. ansett sig hvarken kunna tillämpa
io6§, eller efter 107 § anmälan göra, så står dock R. St:s rät¬
tighet öppen att på grund af grundlagen och egen öfverty¬
gelse förklara, att de anse Rikets väl fordra, att den eller de,
mot hvilka anmärkntsfrågan blifvit väckt, måtte från embe-
tct skiljas. Detta är grundlagens tydliga bud, och det är ic¬
ke fråga om, att icke eri sådan propos. kan begäras och bi¬
fallas; men annat är, om frågan nu är inne att göra til¬
lämpning deraf. För min del bestrider jag det. I afseende
på förevar, betänkts läggande till handlingarna önskade jag,
att det kunde vägras, emedan jag ej kan gilla, att Utsk. in¬
gått i en bevisning, hvartill grundlagen ej ger anledning.
Men jag anser likgiltigt att derom vidare orda, helst någon
åtgärd i anledning deraf ej kan följa; och då proposition
hvarken till afslag eller ogillande, utan endast att till hand¬
lingarna lägga, lagligen kan ske, torde detta blifva den pro¬
pus., sorn Hr Gr. o. Landtm, täckes göra.
8 II. 53
*
4i8
Den 3o Juni e. nt.
Frih. Boye: Jag har uppträdt endast för att göra ett,
efter min tanke, ganska vigtig erinran vid ett yttrande af
en värd ledamot linder denna debatt. Gr. Bosse har sagt,
att det beslut, som genom votering på f. m. fattades, af-
gjorde, att It. St. ej hafva någon pröfningsrätt öfver ett
Constit.Utskrs betänk., som innebär en befrielse för den eller
dem, mot hvilka anmärkn:sfråga blifvit väckt. Jag har ej
så fattat förhållandet. Sjelfva voter:spropos:n vittnar derom,
att voteringen ej angick någon annan fråga än den, om
Ståndet yrkade eller icke yrkade återremiss af det Conslit.-
Utsk:s betänk., som då förevar. Sådan var voter:spropos:n.
Om den värde Gr:n behagar af voteringen draga den ensi¬
diga slutföljd, att frågan om lt. St:s pröfningsrätt i detta
afseende derigenom är afgjord, så tager jag i anspråk R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att voter:spropos:n icke derom
innehöll ett enda ord. Väl vill jag medgifva, att frågan om
denna pröfningsrätt genom voteringen blef stängd för denna
riksdag; men hufvudfrågan har ingalunda blifvit afgjord.
Jag reserverar mig emot Hr Gr:s yttrande, emedan ett stilla¬
tigande dervid kunde anses såsom medgifvande.
Gr. Horn: Jag instämmer med Gr. Posse deruti, att det
För mig varit högst obehagligt att böra discussionen taga
en så oparlamentarisk vändning, att enskilda händelser blif¬
vit åberopade i fråga om en Statsrådsledamots handlingssätt.
Jag skulle önskat, att Gonstit Utsk., vid fullgörandet af sin
pligt i afseende på målets behandling, satt oss ur möjlighe¬
ten att komma till en så oformlig debatt som denna. Men
då icke så skett, anser jag mig böra yrka, att Ståndet måt¬
te qvarblifva vid sin rättighet att på egen hand opinera i
ämnet, utan någon impuls från dem, som med mer eller
mindre riktighet framställt detsamma. Jag bestrider Gr.
Posses tydning af voteringen på f. m. och linner lika som
den siste värde talaren, att Ståndet på intet vis betagit sig
pröfnrsrättigheten i afseende på Constit.Utsk:s betänk. Detta
har ej Varit föremålet för voteringen; frågan var endast,
huruvida Hr Gr. o. Landtm, skulle eller icke skulle göra
propos. på återremiss af då förevar, betänkm. Gr. Posse
har äfven misstagit sig, då han yttrat, att jag deltagit med
Gr. Cronhjelm i något yrkande derom, att en und. skrifvel¬
se i öfverensstämmelse med 107 § måtte beslutas. Jag har
icke yrkat det, men har trott, att med den anledning, som
af Frih. Cederström blifvit uppgifven, en propos. derom kun¬
de Framställas, och jag har icke satt i fråga, att den kun¬
de komma att besvaras med annat än nej; men på det sätt,
som Frih. Cederström uppgifvit, har Ståndet likväl åt sig
bevarat beslutanderätten, hvilket jag tror vara i öfverens¬
stämmelse med grundlagen. Jag beklagar blott, att Ståndet
ej fått någon ledning för sitt beslut genom Utsk:s yttrande;
men då Utsk. icke lemnat någon utredning, nödgas Ståndet
Den 3o Jani e. m.
4i9
på egen liand fatta beslutet. Jag qvarstår vid min anhållan,
utt Hr Gr. o. Landtm, malte göra propos. till det ena he¬
lanius läggande till handlingarna samt afslag å det andra,
och derefter, huruvida 11. o. Ad. anser Rikets väl kräfva,
att någon und. skrifvelse till K. M. afgår, angående entledi¬
gande af den Statssecret., sorn undertecknat det sednare K.
brefvet i detta ämne.
Gr. von Fersen, Hans: I anledn. af de betänk:n,
som äro föremål för öfverläggningen, vill jag ej yttra mig.
Jag känner ej ifrågavar. ämne mer, än genom hvad dessa
bctänkln innehålla, Jag liar hvarken varit i tillfälle ntt ge¬
nom undersökning af Statsrådets prot. inhemta eller i sqval-
lerväg erhållit underrättelse derom. Det är endast i anledn.
af Hr Cedersehjölds nu väckta motion samt derföre, att Hr
Dalman begärt, att den må läggas på bordet, som jag be¬
gärt ordet. För mig synes, att om den kommer att blifva
lagd på bordet, har den redan vunnit en handläggning,
sorn ej bör lemnäs andra motioner än de, som kunna upp¬
tagas, och jag anser Hr Cedersehjölds motion ej kunna upp¬
tagas. Tryckfr:sförordn:s 3 § innehåller: ”Att prot., hållna
"hos Konungen i ministeriella ärender och commandomål,
”eller Statsrådets prot. och handlingar, eller RiksSt:s eller hem¬
piga Utsk:s eller Constit.Utsk:s rör:de Statsrådet,
”eller Banco- och Riksg:sverkcn, eller Banco- och Stats-
”Utskrns, eller Revisorers öfver Banco- och Riksg:sverken,
”röride samma verks hemliga ärender, icke kunna till tryck¬
ning fordras,” Det svnes mig således, att om Constit.Dtsk:s
prot. i de ärender, hvilka nu äro i fråga, skulle till trycket
befordras, vore det samma sak, som att annullera denna
§, och jag skulle tro, att tryckfriheten ej lemnar rättigheten
dertill. Jag anser således denna motion icke kunna uppta¬
gas och följaktligen ej heller kunna bordläggas. Jag har så¬
som min enskilda mening endast velat yttra dessa ord, öf¬
verlemnande till Hr Gr. o. Landtm, att i ämnet besluta.
Gr. Cronhjelm: Hvad först angår det oparlamentari¬
ska i denna öfverläggning, var jag sjelf den förste, som ba¬
de den äran att göra denna anmärkning, då jag först be¬
trädde denna oparlamentariska bana under förevarande di-
scussion, och jag har uppgifvit, att med ett Constit.Utsk.,
som anser sig befogad! alt efter godtycke meddela R. St.
upplysningar, nödgas den enskilda riksdagsmannen från an¬
dra håll skaffa sig de upplysningar, han från Constit.Utsk.
bordo erhålla; och jag får förklara, att då Constit.Utsk. i de
betänk:n ang:de anmärkn:sanledningar, som ännu icke blifvit fö¬
redragna, i stället för att nämna Statsrådets ledamöter, sagt, att
tvenne eller trenne bland dem tillstyrkt de ifrågakomna åtgär¬
derna, har jag ansett för min pligt att på den enda återstå¬
ende vägen, eller sqval förvägen , få upplyst, hvilka dessa tva
och hvilka dessa tre ledamöter varit, på det alt hemlighets-
Den 3o Juni e. m.
slöjan ma blifva upplyftad. Jag medger, alt det är högst
oparlamentariskt; men i valet emellan att antingen begå nå¬
got oparlamentariskt, eller skära öfver en bank dem, som
handlat rätt, och dem, sorn handlat orätt, har jag ej varit
tveksam. Gr. Posse har sagt, att det vore obegripligt, hu¬
ru jag kunde känna dessa facta. Jag åter får förklara, att
det är för mig obegripligt, att Hr Gr. ej känner dem. Pröf-
ningsrätten af Constit. CJtskrs betänk:n har, såsom Frih. Boye
riktigt anmärkt, visserligen icke blifvit Ståndet betagen ge¬
nom förmiddagens votering. Jag tror således, att om, hvad
Frih. Cederström uppgifvit, går an, Ståndet har sin pröfnings-
rätt öppen. Jag vill blott visa, huru det går, när man per
analogiam och genom 3 å 4 SS-s sammanställande tolkade
grundlagen. De värda Hrr, som göra tolkningen, komma
till slut sjelfva icke öfverens. Nu hafva Gr. Posse och Frih.
Cederström stadnat tvärtemot hvarandra. Uppriktigt sagdt var
detta just hvad jag önskade till bevis uppå, att dessa värda per¬
soners principer i denna fråga ej tilläto consequens. Jag an¬
ser Ståndet hafva sin rätt öppen att göra, hvad det beha¬
gar; och då nu någon åtgärd ej kan komma i fråga, må man
gerna hafva den hila rolighet att se den af Frih. Ceder¬
ström framställda fråga afklippt genom en vägrad propos.
Jag ber derföre att få förena mig med Frih. Cederström
och Gr. Horn i begäran om Hr Gr. o. Landtm:s propos., hu¬
ruvida Ståndet anser Rikets väl kräfva, att anmälan om
Statssecret. för krigsärenderna göres enligt 107 §. Lika med
Gr. Horn förklarar jag, att jag, om propositionen blir fram¬
ställd, voterar nej; men det är för formens skull, som jag be¬
gär denna propos., och Gr. Posse har dessutom med någon
bestämdhet lofvat mig, att jag kommer att stadna i den stör¬
sta minoritet, d. v. s. att jag endast får en rösts majoritet
emot mig, och således kan utslaget ej blifva så tvifvelaktigt,
som vid voteringen i förmiddags, hvarvid jag hade tvenne
rösters pluralitet emot mig.
I afseende på Hr Cederschjölds motion tror jag, att den
ej är grundlagsvidrig, om den framställes rätt. Den saken
har förut varit ventilerad vid flera riksdagar, och i denna
sak har Frih. Cederström visat sig conseqvent. Hr Frih.
har alltid bestridt R. St:s rättighet att besluta i denna frå¬
ga. Vid 1815 års riksdag förklarade Landtm., att lian ej
kunde medgifva Ståndet någon beslutande-rätt om inbekom-
mande från Constit.Utsk. af handlingar i anmärkntsfrågor;
men uppå anhållan af afl. Gr. v. Schwerin, att Landtm,
måtte till R. o. Ad. framställa propos., huruvida Ståndet ville
gifva Constit.Utsk. tillkänna sin önskan att erhålla de och
de handlingarna, trodde Landtm, sig kunna göra denna pro¬
pos., och den biträdde äfven Ståndet. Genom ett beslut,
att sådana handlingar skola Ståndet meddelas, skulle Tryckfrts-
lagen trädas för nära, och derå tror jag ej, att någon Tal¬
man kan meddela propos. Men på det sätt motionen af Hr
D c ii 3o J u n i e. m.
Cederschjöld blifvit framställd, är den grundlagsenlig; och
jag anhåller, att den, äfvensom discussionen derom, må få
hvila på bordet, på det vi ej mätte få ännu en tredje form-
fråga under denna discussion.
Hr Cederschjöld: Oaktadt min motion blifvit begärd
på bordet, anser jag mig likväl böra nämna några ord till
dess försvar, då tvenne värda ledamöter bestridt densam¬
ma. De hafva sagt, att den ej är grundlagsenlig, utan stri¬
dande mot tryckfrihetslagen; och Gr. v. Fersen har upp¬
läst ett långt stycke ur Tryckfr.lorordn., der det står, bland
annat, att Constit.Utsk:s prot., rör:de Statsrådet, icke kun¬
na till tryckning fordras. Der slöt den värde talaren läs¬
ningen, hvilken jag ber alt få fortsätta med de derefter föl¬
jande orden: "eller utan veder bör andes tillstånd ut¬
bekom mas.” Jag har ej begärt, alt den må fordras,
utan att R. o. Ad. måtte begära eller gifva tillkänna sin ön¬
skan, alt Constit.Utsk. ville utlemna dem till tryckning. Om
någon ville vara så casuistisk, att han gjorde skillnad emel¬
lan att utbekomma handlingarna och att trycka dem; så
vill jag i afseende på en sådan distinction endast uppläsa
några ord af den följande meningen: ”Utgifva? sådana
”handlingar af trycket, utan vederbörandes tillstånd, straf-
"fes utgifvaren etc." Således få de utgifvas med veder¬
börandes tillstånd. Min mening har aldrig varit annan,
än att det skulle ske med Utsk:s begifvande. Jag skulle
blott önska, att Utsk. blefve satt på detta prof.
Gr. Posse: Jag är ledsen att behöfva ytterligare för¬
länga denna öfverläggning. Men då Gr. Cronhjelm tillkän¬
nagifva, att hans syfte endast varit att linna stridighet emel¬
lan Frih. Cederströms och mina åsigter, får jag förklara,
att han derföre icke hade behöft göra sig så mycket be¬
svär; ty om jag i förmiddags hade hört Frih. Cederströms
yttrande, hade jag visserligen yttrat mig deremot. Frih.
Cederströms ifråga var. åsigt är diametraliter motsatt mina
yttranden; tvärtom öfverensstämmer Hr Frih:s tanke mera
med den Gr. Cronhjelm på förmiddagen yttrade, och då är
tillfredsställelsen på min sida att finna dessa Hrr vara i strid.
I afseende på Hr Cederschjölds motion tror jag, att den
utgör en egen fråga, och att den ej bör sammanblandas med
den fråga, som nu utgör egentliga föremålet för öfverlägg-
ningen; men då Hr Cederschjöld försvarat sin motionsrätt,
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att det är stor skill¬
nad emellan att utbekomma och att trycka ifrågavar. hand¬
lingar, och jag skulle tro, att om någon ulbekom Constit.-
Ulsk:s prot., angående Statsrådet (icke ang:de grundlagsför¬
ändringar, ty det är stadgadt, att dessa både kunna begä¬
ras och till trycket befordras), och till trycket befordrade
dessa prot., arig:de Statsrådet, skulle ingen jury-man draga
i betänk, att fälla honom till ansvar. Efter min öfverty-
Deli 3o Juni e. m.
geise torde ordningen för afgörande af delta mål vara, alt
vi först få propos. på, att betänk. N:o 7 må läggas till hand¬
lingarna, sedan propos. eller vägrad propos. till ogillande af
betänk. A:o r2, derefter Hr Gr. o. Landtnäs förklarande, hu¬
ruvida propos. kan göras 0111 en underd. skrifvelse enligt
107 §, samt slutligen en framställning, huruvida Hr Ceder-
schjölds motion kan upptagasi Här äro således. 4 proposjr
i fråga.
Gr. von Fersen: I likhet med den siste värde talaren
afstår jag för min del gerna för närvar, från vidare yttran¬
de i den fråga, Hr Cederschjöld väckt; anhållande jag, att
Hr Gr. o. Landtm, mätte göra propos. i det ämne, som nu
är under öfverläggning, och skall jag sedan söka bemöta Hr
Cederschjölds sista ytrande.
Hr Cederschjöld: Jag instämmer deri, att hufvud-
frågan först bör afgöras, oell att frågan, rör:de min motion,
sedan må förekomma.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, föreslog, att Constit.Utskls
memor. ]N:o 7 måtte läggas till handlingarna.
Bifölls.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då af åtskil¬
liga ledamöter propos. blifvit begärd till ogillande af Con-
stit.Utsk:s memor. N:o 12, fann H. Ex. sig skyldig förklara,
att då ett ogillande af memor. skulle förutsätta rättighet till
hufvudsaklig pröfning af den uti detsamma omförmälda an-
märkntsanledn., men en sådan pröfning, till följd af 107 §
Iteg.F. och 29 § Riksd.Ordn. , ej kunde äga rum i sådana
fall som detta, då nemi. Constit.Utsk. ej funnit skäl till an¬
märkning, ansåg H. Ex. sig af grundlagarna förhindrad att
den begärda propos. framställa, utan hemställde, att Coa-
stit.TJtsk:s memor. N:o 12 måtte läggas till handlingarna.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Gr. Cronhjelm: För min del kan jag icke fatta, att
ett ogillande af Utsk:s memor. innefattar någon pröfning af
hufvudsaken, emedan vi deruti icke yttrat någon slags opi¬
nion, utan på sin höjd, att vi ogilla Utsk:s behandlingssätt
af frågan. Jag har på förmiddagen vidlyftigt 'utvecklat,
och Frih. Boye har tydligen ådagalagt, att pröfningsrätten ä‘r
R. St. förbehållen i dessa mål; men jäg vill icke derom tvi¬
sta med Hr Gr. o. Landtm., när Hr Gr. o. Landtm, tror,
att denna rättighet icke tillkommer R. o. Ad. och de öfri¬
ga Stånden. Emedlertid hafva alla talare, som yttrat sig,
åtminstone ordföranden i Constit.Utsk., varit ense derom,
att memor. icke är fullkomligen riktigt uppstaldt; och det
ur på denna grund, jag yrkat ogillande deraf. Jag har i
detta fall gjort bestämd distinction emellan afslag och ogiI-
lande. Det förra är i närvar, fall icke på sitt ställe, eme¬
dan det förutsätter bifall. Månne man icke kan lägga det
Den 3o Juni e. m.
4u3
till handlingarna, under förklarande af sitt ogillande? Jag
tror det, och vågar derföre anhålla om propos. på memoria¬
lets ogillande, eller ock att, i stöd af 55 § Riksd.Ordn., få
uppgift på grund lagsbudet, sorn hindrar att få behandla ett
Constit.Utskrs memorial.
Hr Cederschjöld: Jag för min del anser ett be¬
tänk. t icke kunna förkastas första gången det förekommer;
och jag kan således icke understödja den mening, som yr¬
kat propos. derpå, utan tror, att memor. ovilkorligen bör
återremitteras, såvida Ståndet icke kan godkänna detsamma;
men jag reserverar mig emot de skäl, Hr Gr. o. Landtm, be¬
hagat framställa för sin vägran af propos. dertill. Hr Gr.
o. Landtm, har nemi. såsom skäl för sin vägran anfört, att
intet stadgande örn en sådan rättighet finnes uti 107 § Reg.F.;
men der står icke heller något förbud deremot, och då der
icke förekommer något stadgande i detta fall, måste följ¬
aktligen för behandlingen af dessa ämnen gälla, hvad som
för arendernas behandling i allmänhet är föreskrifvet.
Gr. Posse: Hr Gr. Cronhjelms distinction är visserli¬
gen ganska fin; men den betyder dock mindre i saken, ty
här är fråga om gillande af memor. eller det resultat, hvar¬
till Utsk. kommit, men icke om ogillande af Utsk:s sätt att
behandla frågan, och det är i förra afseendet, eller rör:de
sjelfva saken, sorn Hr Gr. o. Landtm, ansett Ståndet icke
äga någon pröfningsrätt, när Constit.Utsk. ogillat anmärk¬
ningen. Annat vöre förhållandet, om memor. innehållit ett
raisonnement, huru Utsk. behandlat äinnet; ty då hade
Ståndet kunnat förklara sitt ogillande af ett slikt behand¬
lingssätt; men då memor. icke innehåller sådant, och Hr Gr.
0. Landtm, förklarat sin vägran äf propos. på återremiss,
lärer för oss icke återstå annat, än alt få afgjordt, huruvi¬
da Ståndet yrkar, att propos. skall framställas, eller anser
memor. böra läggas till handlingarna.
Gr. Cronhjelm: Jag vill icke drifva denna sak till
Votering, emedan jag anser den mindre vigtig; men jag ber
att få påminna Hr Cederschjöld derom, alt i händelse det
är oriktigt att afslå ett betänk., första gången det förekom¬
mer, har R. o. Ad. begått många grundlagsvidrigheter vid
denna riksdag, hvaribland jag vill nämna i sista plenum
frågan om Gyllenstjernska kronofordran, Flera andra ämnen
hafva äfven, första gängen de förevarit, blifvit afslagna,
och det med rätta, enär grundlagen icke (einnar stöd för
den motsatta åsigten, och R. o. Ad. kan således äfven af¬
slå 1111 föredragna memor.; men jag har icke velat begära
propos. på afslag, utan på ogillande af memor. Som likväl
Hr Gr. o. Landtm, förklarat sig icke kunna framställa den¬
na propos., ber jag att få reservera mig deremot, emedan
det skulle innefatta en ytterligare inskränkning i Ståndets
4*4
33 c 11 3o J ii n i c. m.
fria pröfningsrätt, dä man besinnar, att det gifves nästan
ingen fråga, som icke är af natur att genom talmannen och
en röst majoritet i Constit.Utsk. kunna undandragas Stån¬
dets pröfningsrätt.
Gr. Horn: Jag skulle äfven tro, att det vore oform¬
ligt att ogilla ett memor. utan föregången återremiss, om ic¬
ke möjligheten af återremiss vore afskuren genom Ilr Gr.
o. Landtm:s sätt att tolka grundlagen. Att ogilla ett be¬
tänk. innefattar blott ett förklarande, att det icke är i den
form framstäldt, att det kan antagas, och då bör det åter¬
remitteras. Att, såsom Gr. Cronhjelm sagt, förkasta me¬
mor. anser jag vara orätt, emedan det förutsätter, alt det
kunde bifallas. Det återstår således icke annat, än att yr¬
ka ogillande af memor; men det är derföre icke sagdt, att
man ogillar sättet att afgöra föredragningen af målet. Det
kunde vara till nöjes; men möjligtvis kan ett memor. vara
så skrifvet, att, äfven med den åsigt Landtm, förklarat för
sin, detsamma kunde förtjena att ogillas; och som detta är
förhållandet med förevar, memor., måste jag reservera mig
emot Hr Gr. o. Landtnäs förklaring att vägra propos., utan
att jag dock yrkar, att propos. skall framställas.
Frih. Cederström: Det är redan under förmiddags-
discussionen fullständigt utredt, att Constit.TJtsk:s memor. i
ämnen, sådana som det förevar., icke kunna hvarken afslås
eller bifallas, emedan de blott innehålla en anmälan till
Stånden, på hvilkas särskilda pröfning det beror, om Rikets
väl klafver någon underd. skrifvelse till K. M. i det ända¬
mål, 107 § Reg.F. förutsätter, så att, om Constit.Utsk. fram¬
lägger ett memor., hvilket Stånden ogilla, Stånden följ¬
aktligen är obetaget att med memor:s läggande till handlin¬
garna förklara sitt ogillande deraf.
Hr Dalman: Då det icke är mig möjligt att med mitt
begrepp om grundlagens tydliga ordalydelse förena de skäl,
Hr Gr o. Landtm, framställt för sin vägran af propos.,
nödgas jag reservera mig deremot, under tillkännagifvande,
alt jag i grundlagarna icke kan finna något det ringaste hin¬
der hvarken för att afslå eller ogilla ett Constit.Utsk:s me¬
mor. , och att jag anser detta memor. böra ogillas.
Gr. Cronhjelm: Sedan Hr Gr. och Landtm, bestämdt
förklarat sig icke kunna framställa propos. lill ogillande af
memor., vågar jag begära en annan propos. af Hr Gr. o.
Landtm., hvilken jag tror skall ådagalägga å ena sidan, att
den icke är stridande mot grundlagarna, enär den sjutas med
memocs läggande till handlingarna, och å andra sidan, att
den innefattar de här uttalade skiljaktiga opinionerna. Jag
anhåller nemi., att R. o Ad. måtte besluta, att, med memor:s
ogillande , detsamma må blifva lagdt till handlingarne. Detta
in-
Den 3o Juni e. m.
4*5
Innebär elt bestämdt förklarande, att något beslut i sjelfva
taken icke blifvit taget.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anförde, att den tanke,
H. Ex. sednast yttrat, vore frukten af den öfvertygelse, H.
Ex. i många år hyst och förut från sin bänk yttrat. Den¬
na öfvertygelse hade blifvit styrkt genom den vördnads¬
värde mans förfarande, hvilken vid de tvenne sista riks¬
dagarna innehaft landtm:sstoIen, och genom de beslut, R. o.
Ad. då fattat. H. Ex. ansåg sig således ej kunna annat än
förnya dess nyss gjorda propos. om läggande till handlingar¬
na af Constit.Utsk:s memor. N:o 12.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Silfverhjelm,Carl Adam: Denna fråga gäller icke
mer och mindre, än att betaga Ståndet dess beslutande-rätt. Det
är att förklara Ståndet för noll och Talmannen och Constit.-
Utsk. för suveräna. Det är kanske den vigtigaste princip¬
fråga, sorn förekommer under riksdagen. Jag kan icke af¬
stå från att yrka den af Gr. Cronhjelm framställda pro¬
pos., och anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, ville inhemta Stån¬
dets yttrande, huruvida Ståndet yrkar propos. eller icke.
Hr Cederschjöld: Jag får vördsamt anmäla min re¬
servation mot den slutsats, Hr Gr. o. Landtm, behagat dra¬
ga från utgången af förmiddagsvoteringen, nemi. att R. o.
Ad. derigenom skulle hafva erkänt den princip, att Constit.-
Utsk:s memor. ang:de anmärkn:sanledningar i allmänhet icke
kunde återremitteras. Jag vill blott erinra om hvad Frih.
Roye redan sagt, att voteringen blott afsåg det föredragna
memor., inen icke principen om så beskaffade memor. i
allmänhet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
yrkade propos. till ogillande af Constit.Utsk:s memor. N:o 12.
Ropades ja oell nej.
Hr Silfverhjelm begärde votering.
"Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, som yrkar, att propos. till ogillande af Constit.-
TJtsk:s memor. N:o 12, ang:de StatsUtsk:s ytterligare an-
märkn:sanledn. i fråga om gardesreg:ternas aflöningsstater,
skall varda framställd, voterar
ia;
den det ej vdl, voterar
nej;
vinner nej, anses R. o. Ad. ej yrka ofvannämnde propos.,
men lägga Constit.Utsk:s memor. N:o 12 till handlingarna.
Gr. Cronhjelm: Mot denna voterispropos., huruvida
R. o. Ad. yrkar, att propos. till memor:s ogillande skall fram¬
ställas, reserverar jag mig, emedan ingen yrkade denna pro-
8 II. 54
426
Den 3o Juni e. m.
pos., utan det var den af mig sist föreslagna propos., att, med
metnorrs ogillande, detsamma mätte läggas till handlingarna,
som föranledde begäran om votering; således böra orden:
läggas till handlingarna, förekomma i både ja- och
nej-propos:n, men i den förra gemensamt med framställ¬
ning om memor:s ogillande.
Den i anledn. häraf förändrade voter:spropos:n upplästes
härefter och antogs, så lydande:
Den, soin yrkar, att propos. skall varda framställd derå,
att med ogillande af Constit Utsk:s memor. N:o 12, ang:de
StatsUtsk:s ytterligare nnmärknlsanledn. i fråga om gardes-
reg:ternas aflöningsstater, detsamma varder lagdt till hand¬
lingarna, voterar
ia;
den det ej vdl, voterar
nej;
vinner nej, anses It. o. Ad. ej yrka öfvannämnde propos.,
men lägga Constit.Utskrs memor. N.o 12 till handlingarna.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 74.
Nej — 65.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade härefter, att,
sedan R. o. Ad. nu yrkat den propos., H. Ex. redan, på an¬
förda skäl, yttrat sig vara af grundlagarna förhindrad att
meddela, II. Ex. förklarade öfverläggningen hvilande; kom¬
mande målet att, jemlikt 55 § Riksd.Ordn., förvisas till
Constit.Utsk. II. Ex. hemställde derjemte, om Ståndet be¬
hagade ålägga sistnämnde Utsk. att, inom åtta dagar efter
af målet erhållen del, med utlåt, i ämnet inkomma.
Ropades ja, men
Gr. Cronhjelm anmälde sig och yttrade:
I det skick, saken nu kommit, och då Constit.Utsk.
skulle komma att döma i egen sak, fruktar jag, att Constit.¬
Utsk. är jäfvigt; och då detsamma beslår af flera jurister,
befarar jag, att Utsk. skall jäfva sig, och att följaktligen den
korta tid, Ilr Landtm, föreslagit, inom hvilken det borde
inkomma med svar, icke är tillräcklig.
Frih. Boye: Jag ser med ledsnad, att en anmärkn.
blifvit gjord, som möjligen kunde leda till upprifvande af
allmänna ordningen. Jag tror, att Constit.ULsk. hvarken kan
eller bör jäfva sig. Till ordföranden i Constit.Utsk. öfver-
lemnar jag att afgöra, huruvida han kan anse sig jäfvig på
grund af den mer eller mindre del, han tagit i discussionen.
De öfriga Constit.Utsk:s ledamöter kunna icke anse sig jäf-
viga, om icke Hr Cederschjöld. Jag anhåller således, att Hr
Gr. o. Landtm., utan afseende på det gjorda inkastet, måtte
vidblifva den framställda propos., hvartill jag svarar ja.
Den 3o Juni e. m.
Frih. Ehrenborgh: Frih. Boyes till mig ställda frå¬
ga skall jag i Constit.TJtsk. behörigen besvara.
Gr. Cronhjelm: Jag erkänner visserligen, att jag
åcke bestämdt känner, huruvida Constit.Utsk:s ledamöter
borde jäfva sig eller icke; men då jag fruktar, att de möj¬
ligen göra det, anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
utsätta 14 dagar för frågans besvarande.
Frih. Boye: Jag utber mig att för ordföranden i Con-
stit.Utsk., Frih. Ehrenborgh, få förtydliga, hvad jag nämnde.
Jag har icke jäfvat honom; men min grannlagenhet bjuder
mig att lemna honom öppet att göra, huru han behagar.
Om jag vöre i hans belägenhet, jäfvade jag mig icke.
Underteckn. Ridd.Secret.: Jag får endast gifva R o.
Ad. tillkänna, att tiden, inom hvilken Constit.TJtsk. borde
inkomma med utlåt., huruvida en fråga, hvarå Landtm,
vägrat propos., vöre i strid eller enlighet med grundlagen,
hittills alltid blifvit bestämd till 8 dagar efter det Utsk. af
handlingarna erhållit del, på sätt som Hr Gr. o. Landtm,
föreslagit uti dess för R. o. Ad. nu framställda propos.
Uppå derefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyad
propos. beslöt R. o. Ad. att ålägga Constit.Utsk. att, inom
åtta dagar efter af detta mål erhållen del, med utlåt, i äm¬
net inkomma.
Gr. Cronhjelm: Efter den vändning, som discussionen
före voteringen tagit, återstå ännu 2:ne frågor att afgöra.
Den ena afser den af åtskilliga ledamöter begärda propos.,
huruvida R. o. Ad. anser Rikets väl fordra någon und. skrif¬
velse till K. M. med begäran om föredragandens entledigande
från sin tjenst; och den andra frågan rörer Hr Cederschjölds
motion om utfordrande af Constit.Utsk:s prot. Hr Gr. o.
Landtm, har ännu icke förklarat, huruvida motionen blir
hvilande på bordet; och det torde vara nödigt att fa denna
fråga afgjord, innan vi öfvergå till något annat ämne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landt m. yttrade sig anse, att se¬
dan öfverläggningen nu blifvit förklarad hvilande, kunde
rör:de Constit.Utsk:s memor. N:o 12 ingen vidare framställ¬
ning för det närvar, äga rum. Beträffande åter den af Hr
Cederschjöld väckta motion örn utbekommande af Constit.-
Utsk:s prot., rör:de granskningen af Statsrådets prot., hade
denna motion blifvit begärd på bordet och kunde således
ej heller för det närvar, föranleda till någon åtgärd.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 5 dennes e. m. på bor¬
det lagda memor. N:o 8, ang:de Riksd.fullm. Bengt Gud¬
mundssons anmärkms-anledn. vid rådgifvandeåtgärden till re¬
solutionen på R. St:s und. framställning, rör:de Halländska
kyrkohemmanet!.
4aS
Den 3o J u n i e. ra.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug: Den ifrågavar. anmärknis-
anledn. är, efter min tanke, otvifvelaktigt den, som ligger
Konungens rådgifvare mest till last bland de anmärkningar,
som kommit R. St. till handa. Jag finnér dessutom, att
detta memor. blifvit, lika som de öfriga anmiirkn:smemor:n,
af Constit.Utsk. framstäldt på ett sätt, att föga upplys¬
ning och utredning af målet blifvit vunnen. Uti delta me¬
mor. förekommer, att en bland Statsrådets ledamöter, då R.
St:s skrifvelse inför K. M. föredrogs, gifvit målet en histo¬
risk utveckling, och att 3:ne Statsrådets ledamöter tillstyrkt,
att, för sakens närmare utredning, K. M:s och Rikets Kam-
marColhm måtte höras, och tvenne bland dem, att Colbin
för ändamålet tillika finge begagna ministerielt biträde. Det¬
ta är, i min tanke, en ganska ofullständig utredning af äm¬
net. Jag ber att få återkalla i minnet historiken af detta
ämne, det vigtigaste, som kan komma under representanter¬
nas öfverläggning, emedan det omfattar icke mindre än en
hel menighets väl eller ve och en principfråga af den sto¬
ra vigt, att hela samhällets bestånd deraf kan komma att
skakas. Det är nemi. fråga om, huruvida äganderättsfrågor
skola i vanlig domstolsväg eller af administrationen genom
ett penndrag afgöras. Det är i min tanke klart, att detta
ämne mäste vara af största vigt; men jag ber att få åter¬
komma till historiken. Förhållandet är sådant, att 212
kyrkohemman i Halland finnas i närvar, ögonblick bebodda
af omkring 1,000 familjer, hvilka alla hittills (eller för nå¬
gra år sedan aljt dittills) ansetts hafva besittningsrätt till
dessa hemman, hvarå de åtnjutit från evärdeliga tider denna
rätt. Dessa kyrkohemman väckte, genom deras blotta benäm¬
ning af kyrkohemman, det Ilögv. Ståndets pretention för kyr¬
kornas inkomster; och vid förra riksdagen upplystes det be¬
synnerliga förhållande, att, sedan ett mantal blifvit till hälf¬
ten bortsåldt och tvist uppstått om besittningsrätten dertill
samt målet genom Kammar-expeditionen blifvit afgjordt till
hemmansåbons fördel, andra hälften sedermera blifvit afylt-
rad, derefter enahanda tvist om denna hemmansdel uppstått,
hvilken genom Ecclesiastik-expeditionen afgjordes så, att
kyrkan tillädes besittningsrätten till hemroansdelen. På så
sätt afgjordes i administrativ väg inom en kort tidrymd
tvenne fullkomligen likartade frågor på alldeles motsatt sätt,
hvilket äfven vid förra riksdagen föranledde icke blott till
en anmärkntsanledning mot vederbörande contrasignant och
rådgifvare, utan äfven till en fullständig utredning hos
Stånden af denna fråga; och Ständerna, undantagandes
PresteSt., hvars protest man i sådana frågor alltid kan för¬
vänta, beslöto en underd, skrifvelse till K. M. med anhål¬
lan (i min tanke, den allrabtUigaste, som någonsin kunnat
från en folkrepresentation framställas), att hemmansinnehaf-
varne måtte vid laga domstol, i behörig rättegångsväg, få
upplysa och styrka deras besittningsrätt till hemmanen. —
Den 3o Juni e. mJ
429
16 § Reg.F. ålägger Konungen att rätt och sanning styrka
och befordra, att vrångvisa och orätt hindra, att ingen af¬
hända eller afhända låta något gods, löst eller fast, utan ran¬
sakning och dom, i den ordning Sveriges lag och laga stad¬
gar föreskrifva. En skrifvelse från Representationen i före¬
nämnde afseende ansågs af många öfverflödig, enär Konun¬
gen i denna 16 § af Reg.F. äger den ovilkorliga pligten att
medgifva, hvad skrifvelsen skulle afse; men skrifvelsen blef
icke destomindre beslutad, och resultatet har visat, att den
icke blott var af nödvändigheten påkallad, utan äfven, att
den blifvit lemnad utan gehör. Efter denna korta historik,
vågar jag påstå, mina Hrr, att eder förundran skall stiga
till sin höjd, då jag nämner, att det var högste vårdaren af
dojriaremagten, som ledde beslutet och som undandrog hem-
mansägarne en undersökning vid domstolarna. Jag anser må¬
let, vara af den beskaffenhet, att om Constit.Utsk. icke af-
sett en consideration, som troligen inom Utsk. gjort sig gäl¬
lande, den nemi., att om man anklagat vederbörande efter
106 § Reg.F., man ej kunnat räkna på, att den skulle fäl¬
la, en consideration, som i ett Utsk. aldrig bör gälla, så
hade målet blifvit öfverlemnadt till Riksrätt. Nu har icke
så skett, utan R. St. hafva fått emottaga målet idet skick,
att, efter Talmännens af Constit.Utsk. godkända beslut, pröf-
ningsrätten i det närmaste är Stånden betagen. Jag linner
likväl målet af den vigtiga beskaffenket, att R. o. Ad. icke
bör afgöra ett sådant mål utan föregången fullständig ut¬
redning af förhållandet. Jag skall derföre bedja att, sedan
jag lemnat ännu några upplysningar, få framställa min tan¬
ke om den åtgärd, jag anser målet böra erhålla. Uti me-
mor. förekommer, att en ledamot af Conseillen (det var Justitie-
Statsministern) genom sina anmärkningar drog målet från
domstolen. Sedan var det 3:ne Statsrådets ledamöter, sorn
tillstyrkte, att KammarColkm borde höras. Jag anser mig
till följd af den princip, som jag i dag yttrat, pligtig att
åsidosätta den mindre officiella väg, hvarpå jag erhållit upp¬
lysningar, för att göra rättvisa åt de aktade män, som fram¬
ställt en annan opinion, än den allsmägtige Justitie-mini-
stern. Det var nemi. Statsråden Gr. af Ugglas, Frih. alf
Nordin och jag tror äfven Gr. af Wetterstedt, som yrkade,,
att KammarColkm måtte höras. Tvenne bland dem yrkade
särskildt, att KammarColkm måtte få begagna ministeriel!;
biträde, till hvilken begäran jag skall bedja att få förklara,
anledningen, som var den, att sedan R. St:s skrifvelse till
K. M. inkommit, inkom en enskild man, besittningsägare
till ett af dessa hemman, och styrkte med ett fullstän¬
digt authentikt bevis från K. Cancelliet i Köpenhamn, att
under Danska tiden kyrkorna icke ägt besittningsrätt till
ifrågavar. hemman; och då sålunda grunden för Justitie-mi-
nisterns deduetion var fallen, tillstyrkte Statsråden af Ugg¬
las och af Nordin, att KammarColkm måtte få begagna mini-
De» 3g Juul s. va.
sfericlt liitiiide för att kunna förskaffa sig alla möjliga upp-
lysningar i ämnet. Så ståf saken nu. Något afseende fasta¬
des ieke på allmogens besvär eller på R. St:s begäran, utan
saken afgjordes i administrativ väg af personer, som icke
voro jurister, men, Snart sagdt, tvungna dertill af den enda
juristen. Jag linner denna sak vara den vigtigaste, som se¬
dan 1809 varit underkastad R. St:s pröfning, och jag ser
derföre med ledsnad, att R. St. i detta ämne skulle få emot¬
taga ett memof., sådant som detta, derföre, att det varit öf-
verenstamm ande med grundlagens helgd och Gonstit.TJtsk:s
pligt att remittera målet till Riksrätt; ty ingen annan § än
106 § Reg.F. är tillämplig till närvar, fall. Men sedan man
afgjort, att så icke skulle ske, har man inkommit med det¬
ta inemot. och förklarat, att det icke vore anledning till
ansvar hvarken efter 106 eller 107 §:n. Då emedlertid Con-
stitUtsk. uti dess memor. icke upplyst, huru saken tilldra¬
git sig, får jag, med anledning af Hr Gr. o. Landtmis yt¬
trade åsigt, mot hvilken jag vid detta tillfälle icke vill yr¬
ka återremiss, vördsamt anhålla, att målet måtte få hvila
och att R. o. Ad. måtte besluta att hos Constit.Utsk. begära
del af ailä handlingar, sorn röra detta mål.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då jag redan un¬
der förmiddags plenum tillkännagifvit min öfvertygelse, att
det icke kan vägras något Stånd att från Constit.Utsk. er¬
hålla de upplysningar, det kan önska, har jag icke uppträdt
för att nu bestrida denna åtgärd; men jag föreställde mig,
att de upplysningar, som infordras, skulle afse något ända¬
mål, och detta ändamål är redan vunnet genom Gr. Cron-
hjelms egen uppgift. Hr Gr. har lagt Constit.Utsk. till last, att
det icke till namnet uppgifvit de rådgifvare, som öfvervå¬
ld! beslutet uti ifrågavar. ämne. Detta har icke ansetts be¬
hörigt, och jag qvarstår ännu vid den öfvertygelsen, att
det icke är behöflig!, då Utsk. förklarat anmärkn:sanlednin—
gen vara af den beskaffenhet, att den icke bör leda till nå¬
gon påföljd; men vid detta tillfälle måtte det vara så myc¬
ket mindre nödvändigt, som Hr Gr. genom den vanliga vä¬
gen, lian begagnar, och som han sjelf kallar sq vall er vä¬
gen, är underrättad såväl derom sorn att JustitieStatsmini—
stern afstyrkt undersökning vid domstol. Jag tillåter mig
icke alt bedöma, huruvida denna väg är den rätta. Infor¬
dras upplysningar i det ifrågavar. afseende!, kommer man
bäst i tillfälle att bedöma, om Hr Gr:s uppgifter äro rikti¬
ga eller icke; men äfven om de vore det, torde likväl Hr
Gr. finna, att 107 § icke är tillämplig mot JustitreStatsmi-
uistern; och då det väl icke kan vara Hr Gr.‘s mening, att
en skrifvelse skall afgå om entledigande af de Statsrådets
ledamöter, som fullgjort sin skyldighet, inser jag icke, hvar¬
till upplysningarna skola tjena. Om äfven liela acten aflem-
nades från Constit.Utsk., som visst icke är jaloux om den¬
Den 3o Juni c. m.
samma, hemställer jag dock, hvad ändamål dermed skulle
vinnas; ty jag skulle tro, att äfven efter dessa upplysningar
någon annan åtgärd icke kan äga runi, än att lägga mc-
mor. till handlingarna, såvida icke Ståndet, emot grundla¬
gen, ville genom sin majoritet besluta en skrifvelse om ent¬
ledigande af Justitiestatsminister!!, som innehar ett domare-
embete, hvarifrån han endast genom ransakning och dom
kan skiljas.
Frih. Cederström, Jac.: Jag nödgas bestrida, att
Hr Gr. o. Landtm, gör propos, till infordrande af handlin¬
garna i målet från Constit.TJtsk., ty hvarken har R. o. Ad.
rättighet att fordra dem, eller Constit.Utsk. rättighet att
lemna dem; men om sådant likväl sker, är första steget ta¬
get på den banan att bilda de i våra häfder kända R. St:s
commissioner, hvilka grundlagen icke medgifver. Jag yr¬
kar således, att Hr Gr. o. Landtm, måtte vägra propos. på
Gr. Cronhjelms begäran, och att mentol*. måtte läggas till
handlingarna.
Gr. Cronhjelm: Hvad först angår det af Frih. Eh¬
renborgh ifrågasatta ändamålet med de af mig begärda upp¬
lysningarna, tror jag, att det ligger hos R. o. Ad., såsom
ett upplyst Stånd, én åtrå att, innan man stadgar sitt om¬
döme och fattar beslut, vara fullkomligen upplyst om äm¬
net, för att icke blottställa sig för att begå én orättvisa.
Frih. Ehrenborgh har itererade gånger nämnt den väg, som
jag nödgats begagna derföre (jag har redan förut sagt det,
och jag ambitionerar att omsäga det), att man har ett Con¬
stit.Utsk,, som icke fullgör sin pligt och som tvingar repre¬
sentanten att på smyg- eller sqvallervägen förskaffa sig, hvad
Utsk. bort lemna, nemi. upplysningar. Det är väl sannt,
att JustitieStatsministern icke kan anmälas efter 107 § Reg.F.;
men det är af vigt, att R. o. Ad. blir i tillfälle att känna
förhållandet med detta ämne, som rörer belåtenheten och
till en stor del besutenheten inom en hel provins. Halländ¬
ska allmogen måste för sin belåtenhet och sin tillgifvenhet
för Styrelsen vara skyddad till sin ägande-rätt. När de
blott begära det, när de icke begära annat, än att få gå
till domstol med Kronan, och det blir dem vägradt genom
magtspråk, och de icke kunna känna de fina nuancer, som
af Justitie-ministern kunna uppgöras inom Conseillen , då frå¬
gar jag, om det är underligt, i händelse den rättrådige,
laglydige allmogen tror orättvisa vara mot sig begången,
och om det ej är för Representationen af vigt att fullstän¬
digt och ofiicielt känna förhållandet, innan man beslutar
något i frågan. Jag vågar icke säga, hvad följden af upp¬
lysningarna kan blifva; men jag tror, att jag icke sträckt
min opinion för långt, då jag begärt dem. I anledning af
hvad Frih. Cederström yttrat, får jag anmärka, att jag der¬
uti igenkänner hans vid tvenne föregående riksdagar uttalade
D e n '3o J u n i e. m.
opinion; men då jag hört Landtm, för sin opinion hemta
stöd från opinionen hos den aktade man, som vid 2!ne riks¬
dagar före honom innehaft samma plats, hemställer jag, om
icke Hr Gr. o. Landtm, i närvar, fråga vill hemta stöd för
sin opinion från samma mans åsigt vid 1823 års riksdag.
Då uppstod äfven, i anledning af ett anmärkn:smemorial,
fråga om upplysningars infordrande från Constit.Utsk. Frih.
Cederström bestridde propos. derå; men Landtm, framställ¬
de den, hvilken nästan enhälligt besvarades med ja, och me-
mor. blef hvilande, under det emedlertid erforderliga upp¬
lysningar inhemtades från Constit.Utsk. Jag anhåller derfö¬
re, att enahanda rättighet må beviljas R. o. Ad. af dess
närvar. Landtmarskalk, och att detta mål må hvila, intill¬
dess upplysningarna inkommit.
Frih. Boye, Ludv.: Om Hr Gr. o. Landtm, skulle
gifva oss propos. till handlingarnas infordrande från Constit.¬
Utsk., skulle jag icke lägga mig deremot; nu protesterar
jag offentligen mot det parlamentariska sätt, som i dag blif¬
vit infördt. En värd ledamot, Gr. Posse gjorde den riktigt
gnjndade anmärkningen, att det icke är sqvallret, som bör
leda vår öfvertygelse. Här äro offentligen personliga anfall
gjorda mot en namngifven person, JustitieStatsministern j
men med hvad rätt? Jo! på en enskild persons angifvanden.
Finnes det i våra riksdagsförhandlingar omtaladt, att ett så¬
dant exempel ägt rum? Sjelfva frågan skall jag visserligen
behandla med ali den urskilning, hvaraf jag är mägtig;
men det nya sättet att anfalla personer, som Utsk. icke upp¬
gifvit, afskyr och ogillar jag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Visserligen har den siste
värde talaren rätt deruti, att det sätt, hvarpå vi behandla
detta ämne, är mindre parlamentariskt; men jag vill gifva
den värde ledamoten, som vidtog detta sätt, rätt derföre,
ätt han dertill föranleddes af Constit.Utsk:s mindre fullstän¬
diga sätt att behandla ämnet. Jag kan icke annat än god¬
känna detta sätt, när Constit.Utsk. sjelf gifvit anledning der¬
till, ehuru det är för mig motbjudande, att discussionen ta¬
git en sådah vändning, och att man nödgats tillstå, att det
är genom sqvaller, upplysningar erhållits. Likväl är det ic¬
ke blott en ledamot, sorn sagt, att Justitie-ministern afstyrkt
undersökningen vid domstol; ty ordföranden i Utsk. har vits¬
ordat det. Hvad sjelfva frågan beträffar, anser jag den va¬
ra den vigtigaste, Som kan komma under Ständernas pröf¬
ning. Här är fråga om öfverträdelse af grundlagen, om åsi¬
dosättande af den rutt, som 16 § Reg.F. tillerkänner hvar¬
je Svensk man; ty då hemmansåboerne i Halland blott be¬
gärt, att tvistefrågan måtte blifva afgjord vid den domstol,
hvartill den lagligen hörer, var det ju ett ingrepp mot 16
§ Rcg.F,, då sådant vägrades* Den skrifvelse, som betog
dem
Den 3o Juni e. m.
433
dem rättigheten att blifva lagligen dömda, påminner jag mig
mycket viii, äfvensom den våda, hvartill den leder, emedan
den grundsats deri finnes uttryckt, att ingen domstol äger
pröfva, hvad som blifvit gjordt i administrativ väg. Detta
är en så farlig grundsats, att jag icke kan annat än förun¬
dra mig öfver, att Constit.Utsk. kunnat förbise, hvart den
skall leda. Hade någonsin 106 § Reg.F. bort tillämpas, ha¬
de det varit i detta fall; men som det icke kan komma un¬
der Ståndets omedelbara pröfning att tillämpa denna §, vore
det rättast att återremittera memor. till Constit.Utskts närma¬
re ombepröfvande för att tillse, 0111 icke genom en ny om¬
röstning en ellei' annan röst kunde afgöra målet på ett an¬
nat sätt. Jag skulle således ånyo vilja väcka frågan om åter¬
ré miss af detta memor., emedan jag anser principen så vig¬
tig, att jag tillstår, att en vägran af propos. af Hr Gr. o.
Landtm, icke skall afskräcka mig från att yrka den. Jag
hemställer till de ledamöter af detta Stånd, som kunna inse
saken bättre än jag, huruvida icke dermed bör förfaras på
sätt jag sagt. Jag har emedlertid uttalat min öfvertygelse,
vid hvilken jag förblifver.
Frih. Ehrenborgh: Jag kan icke dela den af Frih.
Cederström yttrade mening, att upplysningar icke kunna
infordras från Constit.Utsk.; tvärtorn har jag tillkännagifvit,
att de kunna det, och om R. o. Ad. skulle besluta att så¬
som upplysning begära aden i målet, ser jag icke något
grundlagsenlig! skäl att vägra det; men jag ser icke, huru
R. o. Ad., efter att hafva erhållit denna act, skall tillvägagå
med frågan. Det är derföre, som jag ansett en begäran derom
vara öfverflödig; och om den är öfverflödig, tror jag, att
R. o. Ad. icke bör göra den. Här har blifvit sagdt, att jag
förklarat, att JustitieStatsministern varit bland dem, som
deltagit i rådslaget öfver det ämne, som föranledt den an¬
märkning, hvilken utgör föremål för denna öfverläggning.
Jag har sagt, att om sqvallret vore sannt, så är förhållan¬
det sådant. Jag kan icke anse mig hafva gått ifrån den
parlamentariska vägen derigenom, att jag här uppgifvit de
personer, som deltagit i rådslagen, ty min öfvertygelse är,
alt Utsk. äger rätt att afgifva alla de upplysningar, som
kunna inverka på Ståndets beslut; men jag anser ifråga var.
upplysning icke hafva inflytande derpå, och kan således ic¬
ke heller medgifva, att det innefattar något uraktlåtande af
Utsk. att icke uppgifva rådgifvarnes namn Memor. är skrif-
vet under den förutsättning, att, sedan Utsk:s majoritet ogil¬
lat anmärknrsanledningen, all anledning med detsamma upp¬
hört lör Stånden att få veta de rådgifvares namn, som del¬
tagit i beslutet. Men då Gr. Cronhjelm sjelf börjat gifva
den underrättelsen, och jag icke anser mig tillständigt att
neka att säga, hvaruti sqvallret varit riktigt, så, ehuru jag
8 H. 55
*
434
Den 3o Juni e. m.
icke kan godkänna denna väg för underrättelsers erhållande,
tror jag mig likväl, enär hans uppgifter varit enliga med
förhållandet, böra tillkännagifva, att upplysningarna varit
riktiga,-ty jag tror det icke vara något oparlamentariskt
deruti, att jag erkänner, hvad han uppgifvit vara sanning.
Dernäst får jag dock förklara, att jag anser det vara utan
ändamål att begära dessa upplysningar, och hemställer till
Gr. Cronhjelm, hvad annan behandling målet väl kan er¬
hålla, sedan Hr Gr. fått sin veftgirighet tillfredsställd, så¬
vida Ståndet icke anser sig äga rätt att mot JustitieStatsnii-
nistern yrka tillämpning af 107 § lleg.F.
Gr. Posse, Arvid: Min tanke i afseende på sjelfva saken
behof ver jag icke vid detta tillfälle uttala, emedan jag här,
såsom ledamot af Ulsk., redan vid föregående riksdagar gif-
vit den tillkänna. Det är blott i afseende på Gr. Cronhjelms
förslag, att memor. måtte hvila, som jag ber att få yttra
några ord och fästa uppmärksamheten på skillnaden, om
memor. skall hvila för att infordra hela acten rör:de detta
ämne, eller blott några vissa upplysningar. Är meningen
den förra, måste jag bestrida den, emedan, enligt Tryck-
frtslagen, Statsrådets prot. icke kunna utan vederbörandes
samtycke utbekommas. Skulle åter meningen blott vara att
erhålla vissa upplysningar, ser jag ingen olaglighet deruti;
men jag förenar mig uti hvad Frih. Ehrenborgh anfört, att
de äro obehölliga och utan ändamål, ty sedan uplysningar-
na inkommit, blir följden i alla fall ingen annan, än att
memor. läggcs till handlingarna, och då har man blott vun¬
nit tidspillan.
Gr. Cronhjelm: Den vettgirighet, som Frih. Ehren¬
borgh trott, att jag fått tillfredsställd, har icke utgjort nå¬
got motiv för det yrkande, jag framställt. Jag har nemi.
icke fått någon slags vettgirighet tillfredsställd, utan endast
fått bekräftelse på hvad jag förut med visshet kände. Men
jag har föresatt mig att vid alla dessa memor., der Utsk.
synes hafva tagit för princip att hålla Svenska folket i full¬
komlig okunnighet om hvilka rådgifvare, som tillstyrkt be¬
sluten, framhålla sanningen. Det är denna oriktiga princip,
som jag ville undanrödja, och det är derföre, som jag, så
vidt det stått i min forskningsförmåga, vid hvarje tillfälle
vill afslöja förhållandet och framställa det i sitt fullständiga
skick. Jag beklagar, att detta bemödande väckt vissa per¬
soners afsky; men äfven det kan i intet fall blifva något
motiv för mig att ändra förhållande. Personer kunna afsky
vissa saker, och personer kunna afsky hvarandra o. s. v.,
men det blir icke någet rättesnöre, ty man handlar, hvar
och en, efter samvete och bästa öfvertygelse, och så bar
jag gjort; och jag kan icke frångå, att jag anser det vara
af vigt, att målet vinner deli publicitet, som blir en följd
deraf, att R o. Ad. erhåller handlingarna. Jag kan icke
«
D c n 3o Juni e, m.
435
förutsäga, livad förliällandet kan blifva, sedan upplysningar¬
na inkommit; men jag vill påminna derom, att det är icke
blott Justitieministern, sorn frågan rörer, utan äfven en con-
trasignant af skrifvelsen, och att lian kunde stå under 107
$, och man kan icke fordra, att jag. eller Ståndet skola va¬
ra skvldiga att anse oss lika upplysta 0111 förhållandet som
Frih. Ehrenborgh, som ägt tillfälle att granska alla målet
rörande handlingar.
Hvad åter angar Gr. Posses anmärkning, att Statsrådets
prot. öfver denna fråga icke skulle kunna erhållas, får jag
tillkännagifva, att derför intet hinder möter, om Constit.-
Utsk. medgifver det. Men Utsk. må lemna dessa upplys¬
ningar, huru det behagar. Blott målet blir utredt, lemnar
jag gerna åt Constjt.Utsk. att bibehålla den hemlighetsslöja,
hvari det vid denna riksdag så gerna vill hölja sig. Jag kan
således icke frångå denna propos., jag begärt, under det jag
förklarar min glädje deröfver, att Gr. Horn yrkat memorts
återremitterande, hvartill jag anhåller, alt min framställda
begäran må blifva contraprppostn.
Hr Palman, Willi. Fredr.: Jag är äfven bland de¬
ras antal, sorn anse det nu föredragna merner, icke innefat¬
ta en fullständig utredning af ämnet. Jag känner ganska
väl från föregående riksdagen detta mål och den behandling,
det då erhöll; men jag tror, att Constit.Utsk. uraktlåtit sin
skyldighet att framställa de förhållanden, som nödvändigt
fordras för sakens rätta bedömande. Ben K. resolutionen, som
följde på R. St:s skrifvelse, med anhållan om undersökning vid
domstol ang:de Halländska kyrkohemmanen, innehöll, såsom
Gr. Horn anmärkt och jag ganska väl påmniner mig, den grund¬
sats, att ett i administrativ väg af K. M. fatladt beslut skul¬
le lägga hinder i vägen för domstols pröfningsrätt. Då, enligt
hvad jag här bott, Just.Statsministern varit den ende jurist, som
tillstyrkt det fattade beslutet, förpndrar det mig, att Constit.¬
Utsk. icke gjort en anmärkning emot Just.Statsministern enligt
107 § och ptt jag yrkar återremiss på den grund, att jag anser
Utsk. böra taga ämnet i närmare öfvervägande til) den påföljd,
107 § Reg.F. stadgar. Jag tror, attén Konungens rådgifvare,
särdeles en Just.minister, som yrkar en så förderflig grundsats
sorn den, att Konungens beslut i administrativ väg bör läg¬
ga hinder i vägen för d°tnaiens pröfning, och tillstyrker
afslag pä en så rättsenlig 11. St:s und. begäran sorn den,
hvilken föranledde den K resolution, hvaraf närvar, an-
märkn:sanledn. blifvit en följd, icke är så qvalificerad, att
han bör vara Konungens rådgifvare i just.ärender. På des¬
sa grunder anhåller jag om återremiss af memor. och före¬
nar mig i öfrigt med Gr. Cronhjelm i den åsigt, att målet
bör fullständigt upplysas för att kunna af Ständerna pröfvas.
Hr Tham, Wolrath: Ben anledn., Gr. Cronhjelm
har tagit sig att begära aclen i målet från Constit.Utsk. på
436
Den 3o Junie. ra.
den grund, att en dylik, begäran vid 1823 urs riksdag på
sätt och vis blifvit bifallen, gifver mig anledning att nämna,
huru sig dermed förhöll. Då var det icke fråga om att än¬
dra eller upphäfva Constit.Utskts inemor. Constit.Utsk. ha¬
de afslagit Gr. Posses anmärkn:smemor. mot H. Ex. Gr. v. J
Engeström, men utan att omtala, hvad detta memor. inne¬
höll. Nyfikenhet uppkom hos en del af ledamöterna på
Riddarhuset, hvad det kunde vara, som han lagt Gr. v. Enge¬
ström till last, och på Landtnäs propos. beslöts, att Con¬
stit.Utsk. skulle meddela de upplysningar, soin fordrades för
att tillfredsställa denna nyfikenhet, utan att fråga uppstod
örn någon deraf föranledande åtgärd till ändring uti Utsk:s
beslut. Detta har jag ansett mig böra nämna, emedan den
då begärda upplysningen icke hade enahanda syfte, som jag nu
förmodar var Gr. Cronhjelms mening; ty Gr. Cronhjelins me¬
ning denna gången , om elen icke afser en förändring af memor.,
måste vara att kasta ännu mera skugga på den gande ernbets-
mannen, som måhända är icke mindre skicklig embetsman
derföre, att han icke gillar de förändringar i våra lagar,
som vår tids jurister yrka. Jag hemställer derföre till Hr
Gr. o. Landtm., huruvida Gr. Cronhjelms begäran kan bi¬
fallas. Hvad åter angår Gr. Horns anhållan örn återremiss, ►
lärer Hr Gr. o. Landtm, vägra propos. derå. Skulle den
likväl yrkas, och Gr. Horns mening segra i voteringen, blir
saken hvilande, under det frågans stridighet eller öfverens¬
stämmelse med grundlagen af Constit.Utsk. afgöres; men jag
hoppas, att dessa frågor skola blifva så bortblandade, att
riksdagen blir slutad, innan vi komma att dom afgöra.
Frih. Ehrenborgh: Det är sannerligen en tung pligt
att försvara memor., som man icke till alla delar gillar. /
Sådant är förhållandet nu med mig. Jag har yttrat min
opinion i ämnet, då frågan i Utsk. förevarit; men jag får
tillkännagifva, att jag icke deltagit uti memoris uppsättning,
emedan jag ansett det främmande för min åtgärd och då
jag tillkännagifver, att jag icke har någon del i dess upp¬
sättning, tror jag mig dock kunna försvara, att det icke är
så illa uppstäldt, som man påstår, och den discussion, som
här uppstått, torde åtminstone vittna derom, att Utsk. med
grannlagenhet tillvägagått, då det icke nämnt rådgifvarnes
namn. Hade de icke i en annan väg blifvit bekanta, skulle
man undvikit denna ohehagliga discussion. Jag tior det
icke vara rätt att uppställa betänk:na så, att sjelfva betänk:ua
gifva anledning att kasta smuts på embetsmän, mot hvilka
man icke får vidtaga någon åtgärd. Kan man lagligen till¬
tala dem, kan man till K. M. ingå med skrifvelse om deras
entledigande, så må det ske. Men att blott framställa dem
för allmänna omdömen inom Stånden, har icke varit grund¬
lagens ide'. Jag tror det hafva varit Ståndets ovilkorliga
rättighet att erhålla de upplysningar, hvarom fråga här upp-
D c ii 3o Juni c. m.
stått, oell det är måhända för långt gånget, att Ståndet
skall vara betänkt på hvad det ämnar göra, sedan det er¬
hållit dessa upplysningar; men jag upprepar ännu en gång,
hvad jag sagt, att, sedan Utsk. meddelat alla de upplysnin¬
gar, hvarpå Utsk. kan äga tillgång, återstår för Ståndet lik¬
väl icke annat, än att lagga memorialet till handlingarna,
ty jag hemställer till Ur Gr., huruvida han vill, att contra-
signanten af den K. resolutionen skall skiljas från sitt inne-
hafvande biskopsembete.
Frih. Boye: Jag ber att få erinra R. o. Ad. derom,
att jag icke bestridt Gr. Cronhjelms begäran om upplysnin¬
gars infordrande från Constit.Utsk» Jag har icke haft något
deremot. Jag har på förhand åtagit mig den förbindelse
att, om och när de komma, behandla dem med all den ur¬
skilning, hvaraf jag är mägtig. Jag har blott förklarat, att
jag afskyr det sättet att tadla embetsman, som icke äro när¬
var., och altså ej kunna försvara sig; men jag frågar: är
det rättvist att på blott sqvaller bedöma en man, innan
man läst hans skal för sina rådslag? Han äger rättighet alt
säga: Läs mina skäl och döm mig sedan. Här är han re¬
dan dömd såsom den der försakat sin pligt. Talarne här
hafva icke nyttjat dessa ord; motionärerna hafva ej heller
yttrat det; men jag säger det, emedan, om han till den grad
förtjent ogillande, som man bär påstått, skulle han hafva
handlat emot sitt eget samvete, och jag är öfvertygad, att
om jag vid pröfningen af skälen för hans rådslag skulle nöd¬
gas säga, att han har orätt, jag derföre skall linna sådana skäl,
att jag öfvergår till den förbindelsen att respectera öfvertygel-
sen hos honom, sorn hos andra. Sjelfva begäran om upplysning
i ämnet, förutsätter den icke ett behof att känna förhållan¬
det för att kunna bedöma del? Nå väl, mina Hrr! hvarföre
icke afbida dessa upplysningar, innan vi fälla något omdöme
om personen? Nu är han framställd icke blott för detta
Stånd, utan inom morgondagen för hela Riket, och det utan
att man sett hans votum, hvaraf det skall synas, om han
felat eller icke. Jag får påminna derom, att fullkomlig¬
het icke är menniskans lott, och att man således kan haf¬
va orätt uti sitt omdöme; men då man följt sin öfvertygelse,
har man rätt till aktning. Det var ej saken, utan det per¬
sonliga anfallet, som jag ogillar; ty det var onödigt. Man
hade kunnat vänta dermed, tills man erhållit upplysningar
om förhållandet; då man nu deremot fällt ett omdömé, utan
tillfälle att kunna bevisa det.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag bär aktning för
de opinioner, som här uttryckas, de må komma från hvil¬
kendera sidan som helst; men jag får fästa uppmärksamhe¬
ten derpå, alt discussionen börjar komma så nära den gräns
(hvarutöfver Hr Gr. o. Landtm, icke lärer tillåta den att gå),
att man redan är helt nära alt vidröra densamma. Jagon-
438
D e u 3o Juni c. m.
skar och jag hoppas, att man något närmare måtte öfver¬
väga de uttryck, man har faller Hvad min opinion angår
i hufvudsaken, hvarom della Constit.Ut~k:s memor. hand¬
lar, lärer den som följt dessa ärender under förra riksdagen,
äfven känna, att min öfvertygelse då tillhörde plurali tittens
i detta Stånd Såval under öfverläggningen i sammansatta
Utsk., som under discussionen här pä Riddarhuset Ådagaläde
jag fullkomligen min opinion i saken. Frågan är nu åter
väckt vid denna riksdag och anhängig gjord vid ett Utsk ,
genom hvars tillstyrkande och Ståndens derpå grundade be¬
slut jag hoppas få min opinion tillfredsställd; tv jag är öf-
vertygad, att beslutet blir likstämmigt me,'. Ständernas vid
förra riksdagen och aflättadt i sådana uttryck, att verkan
deraf må kunna blifva något större än då. Hvad åter an¬
går nu under öfverläggning varande memor., anser jag för
min del, i sakernas närvar, skick, för R. o. Ad. icke vata
annat att göra, än att lägga memor. till handlingarna; ty
det sätt, hvarpå vi blifvit inledda på den väg, vi gå till
behandlingen af Conslit.Utsk:s memor., har föranledt och
föranleder alltjemt lill så besynnerliga förhållanden , att
jag icke inser, huru och på hvad sätt man skall komma till
något annat resultat, än att, såsom jag nämnde, lägga menior.
till liandljngarna. Jag ser nemi, hurusom, i händelse R. o.
Ad. skulle pnse sig äga rättighet att yrka återremiss af ett
memor., hvari Constit.Utsk. ogillat en framställd anmärknrs-
anledn., man i allt fall likväl icke kan hoppas, att ett sådant
yrkande inom Utsk. skulle gillas. Ali väg är således, i min
tanke, R. o. Ad. afskuren att göra en sådan öfvertygelse gäl¬
lande, och jag ser således icke, hvarföre man längre skall
vidhålla opinionsyttringar i deRa fall, hvaraf jag anser pss
hafya nog, och att vi sålunda bör söka pärmaste vägen till
de resultat, som kunna ernås. Om äfven en återremiss till
Constit.Utsk. möjligtvis kunde ske, lärer nian i ConstifTJtsk.
likväl icke kunna uppgifva någon ytterligare omständighet,
soin kunde gifva anledning att tillämpa 106 § Reg.F. Hvad
angar öfverträdelse!! af grundlagens föreskrift uti i6§ Reg.F.,
sorn i Or. Cronhjehns tanke b»Iifvit t|llstyrkt, förhåller det
s|g dermed |cke så bestämdt, sorn Gr. Cronhjelm bedömt sa-
kpn, ty dessa Halländska kyrkohemman äro icke oell kunna
icke Vara updcr någon äganderätt af deras åboer, utan det
gr kyrkprnp eller, elter min öfvertygelse, Kronan, som Sgpnr
dprätten tillkommer; och åboerna kunna i ingen händelse
göra något anspråk på äganderätt til) dessa hemman gällan¬
de, äfven om K. M. genom administrativt beslut icke tiIler—
Jiänt densamma åt kyrkorna- Äganderätten tillhörde Kro¬
nan e|ler kvrkorna; men genom det fattade beslutet är åbo-
prnas rättighet att köpa heininanen till skatte förlorad, och
således är det åboerna ej mera öppet lemnadt att till de¬
samma förvärfva sig äganderätt. Jag kan således icke finna,
burn 16 § Reg.F. skall kunna anses bestämdt vara öfver-
Den 3o J 1111 i e. m.
439
trädd genom de rådslag, som i detta fall ägt rum. Altåter
tillämpa 107 § Reg.F. mot den Konungens rådgifvare, som
här blifvit namngifven, lärer en annan § förhindra, sorn sä¬
ger, att domare icke kunna afsättas. Om 107 § kunde komma
under tillämpning, skulle Ständerna begära, att K. M. mätte
från sitt dömareembete skilja en embetsman; men då K. lM.
ieke äger denna rättighet, kunna it. St. icke heller begära
det. Hvilken väg man går, kan jag således icke tinna, huru
det leder till annat resultat, än alt delta mentor, slutligen
blir lagdt till handlingarna, och med mitt sätt att tänka öf-
verensstämmer närmast, att man börjar med hvad man slut¬
ligen måste komma till; hvadan jag hemställer till de tala¬
re, som varit af en annan opinion, huruvida de icke vilja
foga sig i sitt närvar, öde och medgifva, att detta mernor.
får läggas till handlingarna. Jag hemställer, huruvida det
icke vore lämpligast att så behandla frågan, för att på det
enklaste sättet komma till resultatet.
Gr. Cronhjelm: Den siste värde talaren har uppma¬
nat sina motståndare att finna sig i sitt öde. Jag borde ic¬
ke kunna det, ty jag har blifvit för hårdt anfallen af mina
motståndare; men jag har åtminstone den tillfredsställelsen,
att det icke är den unge mannen, soin föri frat sig. Det är
mina motståndare, som gått öfver culminationspunkten, hvil¬
ka kunna tillräkna sig en sådan förseelse; det är Hr Tham
och Frih. Boye, hvilka yttrat, att jag velat kasta smuts på
Justitieministern, att jag utfarit i bittra anfall emot honom,
kastat skugga på honom och velat störa hans samvetsro.
Dessa anfall äro visserligen af natur, att det fordras en ung
mans hela köld för upplaga dem, och jag måste tillstå, att
jag icke kan förklara sådant annorlunda, än att Hr Tham
och Frih. Boye sannefligen icke råda öfver sig sjelfva, så
till förståendes nemi., dä de blifva onda.
Sedan jag sålunda mött den oförtjenta tillvitelsen, ber
jag att till il. o. Ad:s minne få återföra, hvad jag yttrat.
Aldrig skulle mitt samvete tillåta mig att kasta skugga på
någon, som jag på samma gång icke velat lemna rättighet
att försvara sig. Jag har så litet stridlystet sinne, och står
i intet förhållande till Justitieministern. Jag har framställt
saken, sådan den i Ulsk:s memor. finnes skildrad. Jag be¬
klagar de värda ledamöter, som äro mina motståndare; ty
när namnet nämndes, funno de saken så vigtig, att de gin-
go i ifver ända tili ytterlighet och påstodo, att saken borde
behörigen upplysas, innan man fällde något omdöme. Jag
får dock påminna, att det var just ja", som yrkade på upp¬
lysningar, på det skuggan måtte utplånas, der den icke bör
finnas; ty jag begär ingenting mer, än att rättvisa må ve¬
derfaras de Statsrådets ledamöter, hvilka fullgjort deras skyl¬
dighet, och alt skuggan, den må vara så svart som helst, må
träffa dem, som förtjena den. Men det är detta, som man
Deri 3o Juni c. m.
bestrider mig; oell jag kan icke annat än ogilla detta Con-
stit.Utsk:s förhållande att ställa den skyldige och den oskyl¬
dige i samma dager eller samma skugga. Det är således af
vig t, att dessa upplysningar erhållas, ty i samma man jag
älskar monarkien och dynastien, i samma mån mäste jag lif¬
ligen önska att aflägsna hvarje anledning till missnöje mot
dem, som derför orättvist skulle blifva föremål bland deman,
som i Regeringen stå Konungen närmast; och det är såle¬
des hvarken från begäret att orättvist tadla eller åsyfta onö¬
diga omstörtningar, eller af kitslighet, som mina skildringar
härledas, utan från ett sannt nit ej mindre för monarkien
än den närvar, dynastien, till hvilken jag står i största tack¬
samhetsförbindelse. Men jag hyser den öfvertygelsen, att
jag icke bättre kan fullgöra denna pligt, än då jag söker
aflägsna missnöjet genom att skingra mörkret och framställa
verkliga sanna förhållanden i de ämnen, som kunnat gifva
någon anledning till misstroende. Detta är visserligen en
tung pligt för en man i mina förhållanden; men jag skall
oförskräckt gå den till mötes, och det är från denna syn¬
punkt jag handlat från riksdagens början. Jag hade derföre
ej väntat mig den tillvitelsen, som skulle jag velat kasta
skugga på någon. Finnes der någon inom Konungens Con¬
seil, som förtjenar den, så må han få den ensam. Det är
min mening, och det, men icke nyfikenhet, har varit
hufvudskälet för min anhållan att få se handlingarna i må¬
let. Hvad följden af dessa upplysningar kan blifva, blir en
annan fråga; måhända blir den ingen annan, än att lägga
mentor, till handlingarna. Men sedan mina motståndare här
uppstigit och förklarat saken vara af den beskaffenhet, att
en Konungens rådgifvare här blifvit nedsmutsad, kan jag
under intet vilkor afstå från den begäran, att de upplysnin¬
gar må se dagsljuset, som lemna dager, der den skall vara,
och skugga, der den bör vara. I afseende på hvad Frih.
Palmstjerna förmenat, rörrde Kronans rättighet till Halländ¬
ska kyrkohernmanen, är det icke så, att grundlagen uti
16 § Reg.F. icke blifvit för nära trädd. 1808 års förord¬
ning tillerkände åboen besittningsrätten till kronohemmanet
för sig och efterkommande med samma onera, som hemma¬
net förut ålegat. Hail var då ett slags fideicommissarie med
rättighet att deltaga uti förekommande val, med skyldighet
att gifva riksdagsmannaarfvode, med rättighet att å hemma¬
net erhålla skatteköp, men alltid med rättighet att sitta i
ostörd besittning af hemmanet, då han ej ville detsamma till
skatte inköpa. Men genom den på Justitieministerns tillstyr¬
kande i administrativ väg tillkomna förordning har städsel-
rätten blifvit tillerkänd kyrkan, som genom auction utar¬
renderar hemmanen, hvarå arrendeafgiften till den grad upp-
stegras, att man sedermera nödgas underställa pröfuingscom-
milteer utrönandet af hemmanens värde. Det är en himmels¬
vid
Den 3o Juni e. ra.
44*
vid skillnad emellan dessa förhållanden, och man må förkla¬
ra det huru som helst, så står alltid det factum qvar, att
omkring 1,000 familjer äro af med den besutenhet, de ägt.
Månne detta icke är ett intrång i den rättighet, hvar och
en i stöd af grundlagen kan begära? Det lemnar jag åt
hvar och en rättskaffens Svensk man att bedöma. Jag för¬
nyar min anhållan om propos. på infordrande af de upplys-
i ningar, som lända till frågans fullständiga utredning.
Gr. Frölich, Da v.: Då jag för en stund sedan hade
äran anmäla mig, hänfördes jag af min känsla att söka åter¬
föra R. o. Ad. till den lugna behandling af ärenderna och
det mera grundlagsenliga sättet att öfverlägga om mål, såda¬
na som det närvarande, hvarom jag i detta ögonblick bör¬
jade misströsta, och som jag under hela denna dagens ple¬
num med smärta funnit icke kunna vinnas. Jag nödgas till
en början förklara, att jag med flit uraktlåtit att höja min
löst under dagens plenum derföre, att jag funnit, att dessa
frågor, som i dag förevarit, efter min tanka blifvit å båda
sidor orätt behandlade. Jag har nemi. hört å ena sidan på¬
stås, att återremiss på sådana memor. som delta icke kunde
äga rum. Jag har hört å andra sidan, att sedan man gjort
försök till att få återremiss, har sådant blifvit vägradt un¬
der förment skydd af grundlagen, att den sidan, som blifvit
mött med en sådan vägran , ansett enda vägen för att kom¬
ma till en grundlagsenlig behandling af frågan vara att ta¬
ga en annan väg, som ingalunda kan vara den rätta, den
nemi. alt yrka ett ogillande af memor. Jag förstår ej , hvart¬
hän denna väg leder; åtminstone vet jag icke, att den i en¬
lighet med grundlagen kan yrkas. Då jag således funnit
tvifvel, huruvida sedan den tid, jag deltog i öfverläggnin-
garna på detta rum, någon ny grundlag eller, genom mäng¬
den af prejudicater, något nytt sätt att tillämpa dem gjort
sig gällande, fann jag, då jag anmälde mig, ett tecken till
en oformlighet i omdömena öfver enskilda personers förhand¬
lingar, personer, tillhörande Konungens Statsråd, och sorn
icke borde på det sättet behandlas, om man än i allo ogilla¬
de de åtgärder, som föranledt Constit.Utskts granskning der¬
af och Ståndets deraf följande öfverläggning. Efter denna
något långa ingress, och sedan saken så långt framskridit,
äger R. o. Ad. att fordra af mig, att jag i största korthet
yttrar, huru jag anser saken böra behandlas. Jag anser det
ingalunda vara rätta vägen att genom upplysningars infor¬
drande från Conslit.Utsk. söka att få en ny utredning af ämnet.
Jag inser väl deras ädla motiver, hvilka yrka, att upplys¬
ningar måtte vinnas, på det att de måtte rättfärdigas, hvilka
i brist af andra upplysningar, än som på mindre tillåten väg
kunnat erhållas, här händelsevis fått uppbära orättvist tadel;
men jag kan likväl icke medgifva, att den vägen för upp-
8 IL 56
Dea 3o Juni c. m.
lysningars erhållande, att låta mentor, hvila, vore den rätta
och lagliga; och det synes äfven, som om R. o. Ad. sjelf
tvekade, örn denna väg vore den rätta. Ponera t. ex , att
man finge sådana upplysningar, sorn skulle föranleda till an¬
vändande af 107 § Reg.F., så vöre det likväl icke möjligt
alt applicera densamma. Man hade sålunda endast förorsa¬
kat tidsutdrägt. Denna åsigt har gjort sig gällande derföre,
att man ansett endast 107 § vara tillämplig; men efter min
oförgripliga tanke är det endast 106 §, som kan tillämpas
till närvar, fall. Jag känner alltför väl den gräns, som bör
iakttagas och sorn jag nyss med ogillande anmärkte vara öf-
verskriden; men jag anhåller att i principen få yttra, att när
frågor uppstå af den lieskalfenhet, att folk skiljas från deras
äganderätt derigenom, att mål dragas från deras naturliga
domstolar, innefattar sådant en öfverträdelse af grundlagen,
sora måste efter 106 § behandlas. Jag ser således icke,
hvarföre R. o. Ad. skall vackla att beträda den väg, som
sakens natur utvisat, hvarföre de skola vackla från den rätta
vägen, den nemi. att begära återremiss af memor., på det
man måtte få se, om icke Utsk. vid en närmare pröfning
funne skäl alt applicera 106 §. Det har blifvit sagdt, att
man för en sådan behandling af målet skulle stöta på vägrad
propos. af Landtm. Jag får i det fallet äran förklara, att
om en ordförande aldrig så många gånger vägrar propos. och
gör det i min tanke oriktigt, föres jag deraf icke ifrån att
yrka propos. nästa gång jag anser det vara min skyldighet.
Skulle denna begäran mötas med afslag, återstår icke annan
utväg än att följa den väg, som grundlagen utstakat, och
försöka, om icke Constit.Utsk. skulle vilja fälla en dom mot
ordföranden. Jag går längre i min förutsättning. Skulle
äfven Constit.Utsk, ogilla, hvad Ståndet yrkat, måste man
underkasta sig sitt öde. Man är hvarken berättigad att gå
en annan väg, ej heller vinner man derpå. Man vinner åt¬
minstone, då man följt den rätta formen, att det skall sägas,
att Ståndet uttryckt sin opinion på det enda sätt, som va¬
rit det möjligt, då det steg för steg sökt komma till en grund¬
lagsenlig behandling af målet, men blifvit hindradt af for¬
merna och personers begrepp om desamma. Det är på den¬
na grund, jag instämmer uti hvad Gr. Horn yttrat i denna
sak, deraf jag finner, att han återgått till den behandling,
sorn jag icke kunnat inse, hvarföre den i förra målet från¬
gicks; ty framfor allt måste man hålla sig till lag. Jag för¬
enar mig således med Hr Gr. i anhållan om återremiss och
låter för resten bero vid det beslut, som kan följa på den¬
na begäran. -v - "
Frih. Boye: Mig har blifvit tillagdt, att då jag gått
att försvara en frånvar., jag skulle hafva anfallit en närvar.
Sådan var likväl icke min afsigt. Men det vill synas mig,
som hade Gr. Cronhjelm i sitt sednare yttrande glömt,
Den 3o Juni c. m.
443
hvad han sagt i det första. R. o. Ad, har hört det lika så
väl som jag. Jag menar, att jag icke hört oriktigt, då jag
fattat Hr Gr:s yttrande så, som skulle Justitieministern an-
vändt sitt allsmägtjga inflytande för att hindra undersökning
vid domstol, rör:de Halländska hemmanen. Nå väl! hvad
vill det säga annat, än att han hindrat rättvisans gång.
Jag tror icke, att jag oriktigt fattade Hr Gr:s ord. Der¬
emot har jag invänflt, att det varit tids nog att framställa
emhetsmannen, sedan handlingarna inkommit och satt oss i
tillfälle att se saken icke blott från den ena sidan, utan äf¬
ven från den andra? Något annat har jag icke sagt. Jag har
frågat, om något sådant, som här tilldragit sig, någonsin för¬
ut handt. Likväl för att visa, att jag icke lägger hinder i
vägen för upplysningars infordrande, får jag förklara, att
jag anhåller, alt Constit.Utsk. måtte anmodas att afgifva de
upplysningar, som kunna sätta oss i tillfälle att bedöma det¬
ta mål.
Gr. Cronhjelm: Jag nödgas bedja om undseende för
det jag ännu en gång besvärar R. o. Ad. Jag erkänner full¬
komligen, att Frih. Boye riktigt uppfattat mina ord, med
den skillnad likväl, att Hr Frih. ställt ordet allsmägtig uti
en mening, hvari jag icke nämnde det. Jag har sagt, att det
var genom Justitieministerns inflytande, som frågan undan¬
drogs domstolarnas pröfning. Jag har sedan talat om hans
allsmägtiga inflytande; men det mätte vara en god egenskap,
emedan det bör bevisa, att han framför andra kunnat till¬
vinna sig sin Konungs förtroende. Det är conclusionen af
mitt yttrande, som jag bestrider. När jag sagt, att han
oriktigt tillstyrkt målets dragande från domstolarna till ad¬
ministrationen, har jag sagt en sanning; men jag har derfö¬
re icke tillåtit mig den slutsats, att Justitieministern ne¬
kat rättvisa. Det må hvar och en afgöra; det må Justitie¬
ministern sjelf med sitt eget samvete bedöma. Jag har ta¬
lat om ett bestämdt factum. Gm mina motståndare deraf
draga för honom menliga slutföljder, talar sådant sannerli¬
gen icke till hans försvar; men då man här nämnt, hvad
påföljden af upplysningarna skulle blifva, att Justitiemini¬
stern är oafsättlig, att Statssecret., sorn contrasignerat re¬
solutionen, är biskop, får jag nämna, att R. o. Ad. af.före¬
var. memor. icke är upplyst, örn icke ännu 3 ä 4 ledamö¬
ter af Konungens Conseil kunnat tillstyrka samma beslut,
som Justitieministern, Jag vill blott nämna detta såsom be¬
vis på en bestämd okunnighet örn förhållandet, och jag för¬
nyar derföre min anhållan om propös. derpå, huruvida R.
o. Ad. vill begära upplysningar, sorn leda till frågans full¬
ständiga utredning; hvarvid jag får förklara, att jag på in¬
tet vis kan erkänna mig hafva yttrat några obehöriga till¬
målen. Är saken af den beskaffenhet, att blotta framställ¬
ningen deraf kan anses innefatta ett tillmäle, måste jag be¬
klaga det.
444
D e n 3a Ju ni c. m.
I anleda. af Gr. Frölichs förklarande, att det vore pri n—
cipenligare att yrka återremiss, får jag erinra att, om R.
o. Ad. yrkade återremiss och framtvingade en vägrad pro-
pos., och Constit.Utsk. gillade Landtnäs vägran, frågan der¬
igenom vore afgjord. Det gifves. således ingen annan utväg,
än att begära upplysningar, ty sedermera är det alltid öp¬
pet att begära återremiss; men om fråga först uppstår om
återremiss, kan vägen till upplysningars erhållande helt och
hållet afklippas. Jag får dessutom, i anledn. af det tadel,
sorn båda sidor fått uppbära till följd af discussionen i dag;,
påminna, att vid sednaste riksdagen hade Hr Gr. ungefär
samma framställningar, att Hr Gr. äfven då fann, att grund¬
lagen icke efterlefdes. Den ädle Gr. sjelf afgaf då åtskilli¬
ga grundlagstolkningar, som icke godkändes, eller följdes af
Landtm. Jag har velat nämna detta blott för att fritaga
närvar. Riddarhus från några större oformligheter, än sorn
vidlådade föregående riksdags Riddarhus.
Frih. Ehrenborgh: Gr. Cronhjelm har kommit så i
farten att vara missnöjd med Constit.Utskrs memor., att han
orättvisligen tillvitat TJtsk. det felet att icke hafva uppgif¬
vit, huru många ledamöter öfvervarit målet uti Conseillen.
Man skulle icke tro, att sådant kunde sättas i tvifvel; tynar
det uppgifves, attén ledamot yttrat sig så, och att af öfriga
Statsrådets ledamöter 3:ne yttrat sig så och så, torde man fin¬
na, att ntom föredragande Statssecret. icke mer än 4 Stats¬
rådets ledamöter öfvervarit föredragningen. Jag är öfverty-
gad, att örn Constit.Utsk. hade den lyckan att få Hr Gr.
till secreterare, och framför allt till ordförande, memoria¬
len skulle blifvit bättre skrifna; men jag är tillika öfverty-
gad, att alla de anmärkningar, som Hr Gr. tillagt redactio-
nen af närvar, memor., lika litet hålla profvet, som Hr Gö
egna framställningar esomoftast.
Gr. Cronhjelm: Det är visserligen sanning, att jag
ofta framställer förebråelser, sådana, att de, sorn jag tror,
kunna tåla en strängi granskning, och att följden skall blif¬
va, att de icke voro obehöriga. Mentor, är visserligen upp¬
satt efter Svenska språkbruket; men deri står först, att en
af Statsrådets ledamöter gifvit ärendet en historisk utveck¬
ling, sedermera att 3:ne ledemöter tillstyrkt, att Kammar-
Colhm måtte höras, och 2:ne bland dem, att Colhm måtte
få begagna ministerielt biträde, och slutligen, att ingen
förordnat den af R. St. begärda speciella undersökning. Hu¬
ruvida ordet ingen har afseende på alla 4> eller på de 3:ne
eller 2:ne sednare nämnda ledamöterna, lemnar jag derhän.
Att jag icke kunnat tillräckligen titta bakom coulisserna för
att få reda derpå, är icke mitt fel. Jag ber dessutom att
få förklara, att vid alla de tillfällen, jag yttrat mig i dessa
mål, har jag förut sökt göra mig underrättad om förhållan¬
det, samt att, i händelse jag misstagit mig eller varit orik¬
Den 3o Juni e. m.
tigt underrättad, jag gerna emottager tillrättavisningar, som
framställas på lämpligt sätt. Jag hoppas, att Frih. Ehren¬
borgh vill verkställa den grundliga granskning, Hr Frih. an¬
ser så lätt verkställd; det vore måhända nyttigt för saken,
om Hr Frih. och jag började täfla i grundlighet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att hvad först
anginge den begärde propos. till återremiss af Constit Utsk:s
memor. N:o 8, ansåg II. Ex. sig förpligtad att på samma
skäl, hvilka II Ex. i dag på förmiddagen anfört i afseende
på en då begärd propos. till återremiss af ConstitUtsk:s me-
mor. N:o 6, nu äfven vägra denna propos. Beträffande åter
propos. till begärande af upplysningar i ämnet från Constit.-
XJtsk., funne H. Ex. sig icke förhindrad att en sådan fram¬
ställa, utan hemställde altså nu, om R. o. Ad. behagade,
under förklarande, att Conslit.XJtskrs memor. N:o 8 kom att
blifva hvilande, gifva ConstitUtsk. tillkänna sin önskan, att
XJtsk. måtte inkomma med de upplysningar, som kunna le¬
da till fullständigt utredande af den i nämnde memor. be¬
handlade fråga.
Ropades ja, men
Gr. Frölich anmälde sig och yttrade:
Det är väl sannt, att blott Gr. Hopn och jag yrkat
återremiss; men ehuru blott 2 ledamöter uttalat denna be¬
gäran, kunde det likväl hända, att denna mening är majo¬
ritetens, och för att utröna det, anhåller jag om Hr Gr:s
o. Landtmrs framställning till Ståndet, huruvida det yrkar,
att Hr Gr. o. Landtm, skall göra denna proposition.
I anlcdn. häraf hemställde II. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
om R. o. Ad. yrkade återremiss af Constit.XJtsk:s memor.
N:o 8.
Ropades ja och nej.
Ilr Dalman begärde votering.
H. Ex. H r Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
skulle komma att fortfara efter den nu blifvande voterin¬
gens slut.
Hr Cederschjöld: Sedan Hr Gr. o. Landtm, nu kl.
efter 12 tillkännagifvit, att plenum kommer att fortsättas
efter voteringen, får jag till Hr Gr. o. Landtm, vördsamt
hemställa, huruvida anslaget till plenum d. 3o Juni kan
gälla längre lin till midnatten, och huruvida nytt anslag till¬
äfventyrs blifvit gjordt till plenum kl. £ 1 f. m. d. 1 Juli.
Frih. Boye: Det kan aldrig hända, att jag skulle gif¬
va anledn. till ett orättvist omdöme om Hr Grrs o. Landtm:s
åsigter; men jag vågar, med begagnande af min representa¬
tionsrätt, förklara, att det icke beror på Hr Gr:s o. Landtmrs
enskilda befallning, örn vi bär skola sitta qvar eller ej, utan det
måste bero af Ståndet, om det vill åtskiljas eller ej, och jag
44S
Den 3o Juni c. m.
hoppas, att Hr Gr. o. Landtm, gör afseende pa Ståndets
rättighet.
Frih. Cederström: Efter våra grundlagar är det val¬
rättighet att vägra att åtskiljas; men Landtnäs rättighet att
sammankalla Ståndet och att fortsätta plenum, så länge nå-
got mål ännu linnes qvar på föredragningslistan, är lika
obestridlig.
Frih. Boye: Jag har hört Frih. Cederström yttra en
sats, för hvilken jag icke linner något stöd i våra grundlagar.
Jag får derföre bedja honom uppläsa den §, hvarpå han
stödjer sitt omdöme. Jag motsätter mig, att något lagstad¬
gande finnes, som tvingar mig att sitta qvar, när jag icke vill.
Gr. Cronhjelm: Jag har haft den äran att höra de
båda sista talarne, och då jag fullkomligen instämmer i
Frih. Boyes önskan, att Hr Gr. o. Landtm, måtte göra af¬
seende på Ståndets rättigheter, kan jag likväl icke dela den
åsigt, att Landtm, icke äger fortsätta plenum; men om Hr
Gr. ö. Landtm, vill utsträcka sammanvaron utöfver Stån¬
dets önskan, kan Ståndet i sin tur säga nej, då Hr Gr. o.
Landtm, anser plenum böra upplösas, hvarigenom grundlagen
sålunda lemnat hvarje RiksStånd en möjlighet att plåga sin
Talman, om han försöker att först plåga dem.
Hr Dalman: På det jag icke må vara en oskyldig an¬
ledning till fortsättningen af den nu uppkomna tvisten, får
jag, för min del, afstå från hegäran om votering.
Gr. Horn: Det börjar gå något för långt med gä eke-
riet uti sättet att afgöra frågorna. Sedan votering blifvit
begärd, skall jag, om Landtm, vill sitta qvar i flera hela
dagar, derföre icke kunna förmå mig till en eftergift, som
kunde förnärma Ståndets värdighet. Jag förnyar derföre
min anhållan om votering.
Upplästes till justering följande voteringsproposition:
Den, som yrkar, att propos, till återremiss af Constit.-
Utsk:s memor, A:o 8, ang:de Riksd.-fulhn. Bengt Gudmunds¬
sons anmärkmsanledn. vid rådgifvande-åtgärden till resolu¬
tionen på R. St:s underd. framställning, rör:de Halländska
kyrkohemmanet!, skall varda framställd, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. ej yrka ofvannämnda propos.,
utan, under förklarande att Constit.Utsk:s memor. N:o 8
kommer att blifva hvilanda, anmoda Gonstit.Utsk. att till
R. o. Ad. inkomma med de upplysningar, som kunna leda
till fullständigt utredande af den i nämnde memor. N,'o 8
behandlade fråga.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag kan icke
Den 3o Juni e. m.
447
gilla contraproposm, emedan, om densamma antages, jag för
min del hvarken kan votera ja eller nej. Jag anser contra¬
proposm endast böra blifva den: Vinner nej, anses Ståndet
icke yrka den af Landtm, vägrade proposm.
Gr. Cronhjelm: Gr. Gyldenstolpe skalle hafva full¬
komligen rätt, om han eller någon annan yrkat på propos.
att lägga mentor, till handlingarna. Men äfven mina mot¬
ståndare hafva sagt, att de icke vilja bestrida, att upplys¬
ningar erhållas; och då således Hr Gr. o. Landtm, framställt
propos. till upplysningars infordrande, hvilken med ja och
nej besvarades, utan att det utröntes, hvilkendera meningen
var den öfvervägande, emedan Gr. Frölich i samma ögon¬
blick anmälde sig, får jag anhålla, att de tvenne af Hr
Gr. o. Landtm, framställda propos:r måtte blifva voter:s-
propos:r. Skulle likväl R. o. Ad. icke vilja medgifva mig
att i endera voter:spropos:n få uttryckt den opinion, som
under discussionen gjort sig gällande, får jag anhålla om
votering olver contraproposm, emedan jag under intet vil¬
kor afstår från den propos., jag begärt.
Gr. Frölich: Jag får förklara, att jag i allo instäm¬
mer med Gr. Gyldenstolpe. Jag får dessutom erinra, att
dessa slags proposm, som här äro i fråga, icke hafva nå¬
gon likhet med propos:r uti andra ämnen, der beslut kun¬
na fattas äf så mångsidig natur, att man nödgas på flera
sätt uppställa den ena meningen emot den andra. Här är
åter blott fråga om att uttrycka, huruvida R. o. Ad. an¬
ser Hr Gr. o. Landtm hafva behörigen motiverat sin vä¬
gran af proposm. 55 § Riksd.Ordn. säger, att "Landtm,
icke kan vägra propos. utom i det fall, då han finner en
väckt fråga bokstafligen strida mot grundlagarnas lydelse;
börande förut hafva skälen till sitt vägrande anfört. Skul¬
le ej Ståndet med honom instämma i begreppet härom o. s. v."
Just dessa ord: "skulle ej Ståndet med honom instämma i
begreppet härom," visa, hvad contraproposm skall va¬
ra , nemi.: Vinner nej, anses Ståndet ej äska propos. af
Landtman
Gr. Posse: Jag är förekommen af Gr. Frölich och för¬
enar mig med honom; men då Gr. Cronhjelm förklarat, att
lian ej afstår från sin propos., återstår icke annat, än att
votera om contraproposm.
Frih. Ehrenborgh: Gr. Posse bar förekommit mig;
men i anledn. af Hr Gr:s förmodan, att arne voteringar icke
lära kunna undvikas, ber jag att till Hr Gr. o. Landtm,
vördsamt få framställa en annan fråga, den nemi., om icke,
då man förutser dubbla voteringar och vi, innan dessa vo¬
teringar hunnit slutas, sannolikt äro inne på morgondagen,
Hr Gr. o. Landtm., ehuru ägande fullkomlig grundlagsenlig
rätt att qvarhålla Ståndet, skulle täckas lemna Ståndet till¬
stånd att åtskiljas efter voteringarna, helst jag befarar, att
443
Den 3o Juni c. tn.
man, under denna splittring i sinnena, kanske icke Ur rätt
lallen att företaga något nytt mål.
Frih. Cederström: I öfverensstämmelse med hvad
Gr:na Frölich och Posse yttrat, är min öfvertygelse den,
att propos:na icke kunna blifva andra än de, huruvida R.
o. Ad. yrkar den af Landtm, vägrade propos. eller icke,
hvadan således ur contra propos. bör uteslutas all fråga oin
läggande till handlingarna. Oin det då visar sig, alt Stån¬
det icke yrkar den af Landtm, vägrade propos., står det Gr.
Cronhjelm öppet att af Landtm, begära propos. pä infor¬
drande af de upplysningar, han önskat.
Gr. Cronhjelm: Sedan Gr. Frölich yttrat sig och
framställt en annan contrapropos. än Gr. Gyldenstolpe, som
yrkade memor:s läggande till handlingarna, är jag fullkom¬
ligen tillfredsställd, helst som, äfven om propos. på återre-
rniss icke yrkas, det icke är sagdt, att man ej kan komma
ifrån den andra frågan utan votering.
Frih. Boye: Jag är förekommen af Frih. Cederström,
med hvilken jag sålunda förenar mig.
Gr. Gyldenstolpe: Jag får endast upplysa, att jag
aldrig satt i fråga, att memor:s läggande till handlingarna
skulle i contrapropos:n intagas. Jag har blott yrkat, att
denna mätte innefatta helt simpelt afslag på yrkande af pro¬
pos. om återremiss.
B., o. Ad. godkände derefter ofvanstående votertspropos.
med den förändring, att contrapropos:n endast skulle inne¬
hålla följande ord:
Vinner nej, anses R. o. Ad. ej yrka ofvannämnde propos.
Uppå af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd pro¬
pos. beslöt R. o. Ad. att åtskiljas, så snart det nu förevar,
målets föredragning blifvit fulländad eller, i fall R. o. Ad.
yrkade propos. till återremiss af Constit.Utsk:s memor. N:o 8,
så snart öfverläggningen derom blifvit förklarad hvilande.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer: Ja _ 5o>
Nej — 4^.
I anledn. häraf förklarade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
öfverläggningen hvilande; kommande målet att jemlikt 55 §
Riksd.Ordn. förvisas till Constit.Utsk.; hvarjemte H. Ex.
hemställde, om R. o. Ad. behagade ålägga Utsk. att, inom
åtta dagar efter af målet erhållen del, med utlåt, i ämnet
inkomma.
Bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 2 på morgonen d. i Juli.
In fidem jirotocolli,
F. O. Silfverstolpe.