Den 37 Maj.
299
an problematiska. Sådant skulle vara att bygga hus på isen,
slott i luften.
Hvad vidare beträffar ett af mig för flera plenidagar se¬
dan fäldt yttrande, att våra förråd öro tomma och våra fäst¬
ningar uti ett tillstånd, att de icke kunna anses för fästnin¬
gar, hvarpå jag nu hört grundas den förmodan, att de an¬
slag, som vid förlidne riksdag till förråden och fästningarna
beviljades, icke skulle vara ändamålsenligt använda, och hvil¬
ket yttrande här blifvit upprepadt, får jag tillkännagifva,
att jag anser de i5,ooo munderingar tili förrådens complet-
terande, hvartill anslag vid förra riksdagen beviljades, vara
så obetydligt emot hvad som bör finnas i förråden, att förrå¬
den äfven med dessa i5,ooo munderingar kunna anses tom¬
ma, helst dessa munderingar endast förslå för en enda be-
väringsclass, om den skall uppbådas. Den andra classen kun¬
de äfven böra utgå, och då äro förråden i bokstaflig mening
tomma. Hvad fästningarna angar, lärer det äfven vara sä¬
kert, att de anslag, som i detta afseende vid sista riksdag
beviljades, angingo nybyggnader och icke underhåll af de
redan befintliga. Dessa anslag voro, i jemnförelse med de
stora summor, som för fästningars nybyggnad åtgå, ganska
ringa och kunna, äfven om de i flera år fortfarande utgå,
icke uppfylla ändamålet så, att man kan säga, att våra fäst¬
ningar befinnas i fullgodt skick; hvarutaf allt torde följa, att
mitt yttrande om förråden och fästningarna står väl tillsam¬
mans med de vid sista riksdag beviljade anslagens ändamåls¬
enliga användande. Hvad förråden särskildt beträffar, täger
jag tillfället i akt att yttra den mening, att de anslag, Utsk.
tillstyrkt för KrigsCoIlegii behof, äro otillräckliga och rin¬
gare än de, som vid sista riksdag beviljades; visserligen icke
ringare till siffran; men som den siffran blott betyder ett
visst qvantum kläde, jern, läder &o., och klädesprisen sti¬
git sedan sista riksdag, är det tydligt, att det anslag, Stats-
TJtsk. tillstyrkt, är ringare än det, som vid sista riksdag be¬
viljades, så mycket ringare sorn 3a sk. per aln å 5i,ooo al¬
nar, och således omkring 34-,000 r:dr mindre än det, som
vid sista riksdag beviljades; men att det vid sednaste riksdag
lemnade anslaget icke varit öfverflödigt, bevisas bäst deraf,
att det icke funnits tillräckligt för beväringsmanskapets be¬
klädande. Beväringsmanskapet har årligen ökats; det måste
beklädas, och deraf uppkommer ett ökadt behof af anslag;
men om anslaget icke okas, blir förmodligen följden den,
att bristande munderingar måste tagas ur de större förråden,
hvilka blifvit afsedda att tjena till reserv, och förråden blif¬
va sålunda tömda, hvarefter vi stå på samma punkt som vid
sista riksdagen. Jag har förut förklarat, att jag anser 15,000
munderingar för så godt som intet, samt att derföre åtmin¬
stone så stort anslag bör beviljas, att detta obetydliga för¬
råd icke måtte behöfva tillgripas; hvarföre jag äfven, när
åtcrrcmissen kommer att behandlas i Utsk., ämnar tillstyrka
3o«
Den 27 Maj.
Utsk. att öka detta anslag så mycket, sorn till fyllnad af det¬
ta behof erfordras, och jag gö'r det så mycket hellre, sorn
jag anser det vara stor misshushållning att anslå så litet för
de årliga behofven, att man nödgades gnaga på förråden.
Gr. Löwenhjelm: Jag anser mig förpligtad att yttra
några ord i anleda, af hvad en värd ledamot sagt, ang:de
cavalleriets organisation. Det år onekligt, att uti indelta
cavafleriets organisation ligger en djup ändamålsstridighet,
hvilken dock hufvudsakligen inskränker sig till ett enda för-
liåIlande och afser icke manskapet, utan hästarna, samt be¬
står deruti, att hästarna äro för befälet oell rolama odispo-
nibla 1 i månader om året eller mycket längre, då möten
uteblifva; hvaraf man, utan någon speciel sakkännedom, kan
finna, att hästarna, som under så lång tid öfverlemnas åt
rotehållarnes behandling, måste förlora i den tjenstbarhet,
hvartill de blifvit inöfvade. Att afhjelpa denna djupt ver¬
kande olägenhet har ofta blifvit försökt på de mest ända¬
målsenliga sätt, dels att genom öfverenskommelse med rust-
hål larne samla hästarna vid squadronschefernas boställen,
synnerligast hvad Skånska caval leri reg: terna angår och dels
genom att åstadkomma en rernonterings- och underhållspasse-
■yolance; men dessa försök hafva mött sådana svårigheter,
att det nästan kan anses omöjligt att utföra dem; hvaremot
man varit betänkt på att indraga indelta eavalleriet och en¬
dast underhålla värfvadt cavallen. Aila calculer öfver detta
förslag, som kommit till min kännedom, hafva utvisat, att
ett lika stort värlvadt cavallen skulle blifva dyrare än det
indelta, hvarföre jäg äfven nödgas bekänna, att, så ändamåls-
stridigt indelta cavalleriets närvar, organisation af mig med-
gifves vara, jag dock svårligen inser, huru olägenheten skall
kunna afhjelpas; men skulle någon härtill kunna uppgöra en
plan, är jag förvissad, att densamma skulle med det mest
odelade bifall cmottagas. Intilldess lärer det likväl blifva
nödvändigt alt bibehålla såväl det indelta som värfvade ea¬
valleriet. Båda, men synnerligast det värfvade, bilda för¬
träffliga stammar för nationalbeväringen, som äfven måste
inträda i eavalleriet. Principen blir den, att nationalbevä¬
ringen fordrar en stam, och hela frågan, hvarom man så
mycket undersökt, ligger dock uti rätta proportionen emel¬
lan stammen pch nationalbeväringen. Är denna proportion
för liten å stammens sida, så uppkomma dessa oformliga
massor, mot hvilka jag alltid skall förklara mig.
Beträffande Löfgärdet till häst, äro dervid tvenne be¬
traktelser att görn, eller det bör betraktas i tvenne afseen¬
de!), först såsom ett vanligt värfvadt reg:te och hvad det
såsom sådant skall kosta, och dernäst såsom gardesregtte,
dervid den högre kostnad bör afses, som föranledes af den
glans, hvarmed thronen bör orngifvas, och deruti man icke
bör finna någon misscalcul. Slutligen får jag till värfvade
cavalleriregzternas fördel anföra, att de kunna anses såsom
Den aj Maj.
3oi
en plantskola. Jag kan anföra det antal utmärkt skickliga
chefer, som utgått från Lifgardet till häst; jag kan nämna
detta utan sjelfberöm, emedan det äx- 19 år sedan, jag lem-
nade reg:tet.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag är till en del före-
kommen af Gr. Horn i dess första anförande. Jag anhåller
att såsom min enskilda tanke få yttra några ord och att de¬
samma måtte få åtfölja återremissen till Utsk. Jag anhåller
dock, att de må tagas såsom min enskilda tanke och icke,
såsom under gårdagen hände, blifva föremål för en liflig
discussion, som sträckte sig utom gränsen för ämnet. Till
de skäl, som jag i går nämnde, hvarföre jag i allmänhet
icke är redobogen att bevilja anslag, får jag lägga ett nytt,
nemi. det, att jag anser de behof först böra fyllas, som icke
tåla uppskof. Det är nemi. gifvet, att det gifves utgifter
för en stat, på hvilka dess sjelfständighet beror. Dessa sjelf—
ständighetsutgifter, om jag så får kalla dem, äro af natur
och beskaffenhet, att de böra fyllas; man må för öfrigt va¬
xa nöjd med administrationen eller icke. Härvid kommer en¬
dast i bei’äkning, om behofvens fyllande kan åstadkommas
med redan befintliga tillgångar, eller om någon påökning
erfordras. Vid detta StatsUtskts utlåt, ber jag få nämna,
att jag anser det vara nödvändigt, att Utsk. för R. St. fram¬
ställer något förslag, huru hela beväringsstyi’kan skall kun¬
na blifva öfvad. Jag vet väl, att Utsk. i slikt afseende till¬
styrkt en förökning af 20,000 r:drs anslag, men att för be-
hofvet fattas 10,000 r:dr. Jag vet äfven, att beväringsclas-
serna år i832 utgjorde öfver i^,000 man, men att icke mer
än 9000 blefvo öfvade. Jag har förut yttrat på detta rum,
att jag anser sjelfförsvaret hufvudsakligen böra grundas på
nationalbeväringen, till hvaxs utbildande tillgångar alltid er¬
fordras. Utsk. har ganska riktigt anfört, att den närvaran¬
de vapenöfningen med beväringen är att anse såsom en öf-
vergångsperiod, hvarunder de unga medborgarné vänjas vid
att icke hafva motvilja för yrket, hvaruti dem likväl måste
bibringas en vidsträcktare öfning för att kunna danas till
krigare. Jag anser, på sätt jag uti ett föregående plenum
yttrat, att genom åtskilliga indragningar uti indelta ammen
medel kunna beredas för nationalbeväringens utbildning.
Olika med den värde talaren, med hvilken jag förenade
mig, tror jag icke, att det är StatsUtsk., som skall supple-
era krigsministeren, utan att, såvida vi skola erhålla några
helgjutna förslag, desamma skola utgå från administrationen.
Det var derföre, som jag uti ett föregående plenum, då frå¬
ga var om armeens organisation, yrkade återremiss, och att
Utsk. skulle föreslå R. St. att hos K. M. anhålla om ett ut-
arbetadt förslag, hvarigenom större fond för beväringen kun¬
de vinnas genom någon indragning af indelta armeen, och
all detta förslag nästa riksdag mätte föreläggas R. St. Jag
vidhåller vid detta tillfälle mitt förslag och tror, att uti det
3oa
Den aj Maj.
und. svar, R. St. skola afgifva på K. M:s nåd. propos., R.
St. böra frambära den önskan att vid nästa riksdag få emot-
taga ett sådant förslag; och jag tror, att StatsUtsk. bör sö¬
ka att intilldess utse medel för ofvannämde behof af 10,000:
r:dr. Det är af vigt, att bevär:smanskapet blir öfvadt; ti¬
den, som nu dertill användes, är alldeles för kort. Det br¬
ingen tvifvel underkastadt, att den ju icke blir ökad; men
under denna mellantid bör man icke lemna någon del af
beväringen oöfvad. Jag begär att såsom ett exempel, huru
allmogen tänker i detta falt, få anföra, att då jag, till följd
af den discussion, som här förevar, samtalade med åtskilliga
af de mera upplysta ledamöterna i BondeSt. och framställde
det förslag, huruvida de för ögonblicket skulle anse det me¬
ra tryckande för jordbruket, om bevär:smanskapets öfnings-
tid förlängdes i öfverensstämmelse med Hr Montgommeries,
motion, förklarade de sig vara emot motionen. Då jag un¬
dersökte orsaken härtill, fann jag, att det var derföre, att
vacance-afgifterna skulle ingå från provinserna till hufvud-
staden och förminska rörelsecapitalet i provinserna; men då
jag vände om frågan, och frågade dem, om de ville låta si¬
na söner och drängar öfvas på sätt som motionen omförmä-
ler, med vilkor att ej behöfva inskrifvas i nummer och att
vacance-afgiften användes inom provinsen till beväringens
öfning, svarade mig en af dem (Nils Månsson}: "Jag har 5
”söner. Jag skall gerna släppa dem på detta vilkor, öfver-
”tygad, att nationalförsvaret icke kan vinnas på ett gagne-
”ligare sätt.” Så har jag funnit individer inom BondeSt.
tala. Jag anhåller således, att StatsUtsk. måtte fästa något
afseende på mitt förslag uti sitt svar på återremissen och
tillstyrka R. St. att hos K. M. begära ett förslag vid nästa
riksdag, huru genom någon indragning af indelta ammen
medel kunna erhållas till beväringens fullständigare öfning.
Jag anser, att StatsUtsk. intill nästa riksdag provisoriskt må¬
ste lemna dessa 10,000 r:dr. Hvad beväringens beklädnad
beträffar, anser jag Utsk:s förslag vara nyttigt. Jag tror,
att det låter sig göra att få allmogen att hålla kläder, syn¬
nerligast om snitten får blifva öfverensstämmande roed hvar¬
je provins’ sed. Det är troligt, att det icke {åter så hastigt
göra sig; men man kan dock förvänta, att det, på sätt sam
skedde på Gottland, inom några år skall kunna införas. Om
förhållandet emellertid är sådant, som jäg hört, att bevä¬
ringens beklädnad skall befinna sig i det bristfälliga skick,
att man ej utan fara för ungdomens helsa kan använda den¬
samma, anser jag det vara StatsUtskts pligt att yttra sig i
den delen och, om medel till bristens afhjelpande saknas,
åtminstone tillstyrka ett medgifvande från Representationen,
att förrådens tillgångar för ändamålet må medtagas för att
sedermera, då man har bättre råd, åter fyllas. För öfrigt
får jag äfven, i consequens med min uttalade princip, till¬
styrka en särskild utgift, nemi. för Lifbeväringen, hvilket
Den 27 Maj.
3o3
reg:te jag anser behöfligt, så länge bevärlssystemet ännu icke
är mera utbildadt. Jag väntar nemi. af de experimenter,
som detta reg:te skall visa, att Representationen skall finna,
det beväringen kan visa ganska vackra resultater, äfven då
ingen stam finnes, hvaruti beväringen kan insättas. Då Re¬
geringen mera genomför bevärtssystemet medelst indragning
af någon del utaf indelta armeen, är min öfvertygelse, att
Lifbevärrs-reg:tet blir öfverflödigt. Men nu måste man be¬
trakta det såsom ett nödvändigt experiment-re:gte, nyttigt
för vårt bevärrssystem. På samma skäl och af samma or¬
saker skulle jag önska, att Utsk. kunde finna medel äfven
för Hallands bataillon, hvilken lika litet kan undvaras. Men
då jag strängt vidhåller den principen, att Utsk. icke är nå¬
gon krigsminister, och då jag finner, att K. M:s begäran om
anslag i flera fall måste afslås, deruti jag instämmer med
min röst, anser jag det icke principenligt, att Utsk. för Hal¬
lands bataillon tillstyrker något anslag, enär sådant af K.
M. icke blifvit begärdt, ehuru jag beklagar, att så icke skett.
För öfrigt får jag nämna, att jag anser både Raketcorpsen
och Topographiska corpsen vara i behof af anslag, men att
dessa anslag kunna vinnas genom indragning af Wermlands
Fälljägare-reg:te.
Jag har sagt, att jag icke anser det tillhöra StatsUtsk.
eller Representationen att ingå uti frågan om de mera de-
taillerade grunderna för landets försvar; men så mycket till¬
tror jag Representationen att bedöma, att ett reg:te, som är
i så liten tjenstgöring som detta och icke kan utan svårig¬
het underhålla ett fulltaligt manskap inora landet och un¬
der fred, ännu mindre skulle kunna det under krig. Befä¬
let kan användas för beväringen, men truppen kan icke re-
cruteras från beväringen, emedan sådant strider emot 1812
års bevär:s-!ag. Det är icke flera år sedan, än att det lig¬
ger inom mitt minne, då Nerikes och Wermlands reg: t er
utgjorde ett reg:te, genom hvilken organisation säkerligen
medel besparades. Om truppen till Wermlands Fältjägare-
reg:te indroges och de härigenom uppkommande medel an¬
vändes för ofvannämnde behof, skulle befälet för samma Fält-
jägare-reg:te göra staten lika mycket gagn, om till detsam¬
ma anslogs en del af eller hela Wermlands beväring.
Hvad de föreslagna 70,000 r:dr till förråden beträffar,
är jag Öfvertygad, att de behöfvas; me.n denna öfvertygelse
ar så mycket okärare, som den ganska litet qvadrerar med
de uppgifter, som ägde rum, då enahanda belopp vid för¬
ra riksdagen beviljades, då det nemi. uppgafs, att det en¬
dast behöfdes provisoriskt till nästa riksdag. Dessa uppgif¬
ter kunna återfinnas i våra protocoll; men det är med des¬
sa anslag, sorn med alla andra, att då man ej kan genast få
dem på stat, begäras de provisoriskt till påföljande riksdag,
och då erhålla de namn, heder och värdighet af perma¬
nenta.
3o4
Den 27 M n j.
För öfrigt förenar jag mig uti åtskilliga reservationer af
Hr Petre', med undantag af den, sorn afser något af gardes-
reg:ternas indragning, icke derföre, att hela hans deduetion,
hvaruti han visar, att kostnaden förde trenne gardesreg:ter-
11 a utgör omkring fyra gånger så mycket som det hittills år¬
liga statsanslaget för handeln, åkerbruket och näringarna ge¬
mensamt, icke är fullkomligen riktig, utan derföre, att jag
dels anser det oklokt alt yrka, hvad som icke kan vinna
framgång, och dels tror det vara oundvikligt, åtminstone
tills vidare, att den monarkiska principen åtföljes af någoa
lyx. Det har likväl vid föregående riksdagen förslagsvis blif¬
vit yrkadt, att genom begge regtternas sammanslående till
ett kunde besparing vinnas. Jag nämner detta blott för att
visa, att äfven från detta håll någon tillgång kan vara att
påräkna. I öfrigt fullgör jag en pligt, som jag åtagit mig,
den nemi. att, då utgiftsbetänk. förekom, fästa uppmärksam¬
heten på en på papperet ganska stor tillgång, som är gamla
passevolancefonden. Jag anhåller, att Utsk. täcktes hafva
godheten fästa uppmärksamheten derpå, att denna fond ut¬
gör 298,000 r:dr, som väl torde böra användas till ett före¬
mål, hvilket öfverensstämmer med fondens primitiva natur,
nemi. till landets ungdoms militära öfning. Jag nämner detta
under förutsättning, att medlen finnas i sjelfva verket och
icke blott på papperet. Jag anhåller, fatt StatsUtsk. icke
ville förbigå denna anmärkning, utan täckas besvara den.
Jag ber slutligen att få tillägga, att jag anser Styrelsen vid
denna riksdag icke hafva bort begära stora anslag äfven der¬
före, alt vi äro sammankomna hufvudsakligen för att ordna
vårt myntväsende, till följd hvaraf vi icke kunna påräkna
någon assignering på Bankens vinst, hvilken för Bankens
consolidering måste reserveras intill nästa riksdag, hvarföre
jag anser det klokast att dröja med beviljandet af de anslag,
som möjligen kunna tåla uppskof till nästa riksdag, då man
dels genom ett fast mynt, som gifvit lif åt näringarna, och
dels genom de tillgångar, som blifva att påräkna af banco-
vinsten från förflutna riksdagen, kan möjligen vänta bifall
till några af desamma. Jag anhåller, att dessa anmärknin¬
gar må få åtfölja återremissen till Utskottet.
Hr Virgin, Claes: I afseende på StatsUtsk:s utlåt, om
anslag för Hallands balaillon får jag förena mig med hvad
Gr. Patrik Lewenhaupt anfört. Jag anser mig böra uttala
denna öfvertygelse, ty utan det ökade befälet kan icke än¬
damålet med manskapet vinnas.
Frih. Hermelin, Au g.: Lika med en af de sednare
värda talarne anser jag mig icke böra ingå i ämnen, som
angå Rikets försvar, utan en viss försigtighet. Men förslag
hafva här blifvit antydda, som gå ut derpå att sammanblan¬
da indelta armeen med nationalbeväringen, och med fästadt
afseende härå tror jag mig skyldig alt yttra några ord.
Tn0*
D
Den 2- Maj.
3o5
Jag har såsom landtman, under en längre följd af år,
haft tillfälle att taga kännedom om den å landet, boende all¬
mänhets tänkesätt och lynne; jemväl har jag gjort mig un¬
derrättad 0111 deti indelta soldaten. Sveriges hemmansägare
anse den indelta soldalen, såsom lian ock är, för en legd
person. Den indelta soldaten betraktar jordbruket för huf¬
vudsak och militärtjensten såsom bisak. Vidare anmärkes,
alt den sistnämnde slår lill rotehållarne i flera afseenden i
en beroende ställning, och ej sällan i ett mindre godt för¬
hållande. Nu kan t. o. m. rotelia Haren och den bevärings-
skyldige någon gång vara en och samma person, och med
skäl torde man således fråga, om den indelta soldaten kail
blifva, såsom nu nyligen uppgifvet är, en passande ledare
åt landets beväringsungdom. Derjemte har man medgifvit,
alt den indelta soldaten saknar mycket i militärisk färdig¬
het, och man har nödgats i och för denna omständighet för¬
utsätta anslag för bildande af exerciscompagnier. Att göra
ansträngningar, der lmfvudändamålct, eller bildande af fullt
passande instruetörer, ej kan erhållas, eller med andra ord: sät¬
ta soldatens, efter hvad medgifvet blifvit, ännu ej fullt utbilda¬
de färdighet i jemnbredd med beväringsynglingens oftast större
moraliska kraft och mera oberoende ställning, tyckes vara
betänkligt. Emedlertid medgifves, att ett något bättre ut¬
slag skulle vinnas, om en förändring i recruteringen kunde
åstadkommas. Proten tager den till soldat, sorn synes ined-
görligast och går för ringaste legan. Reg:tsbefälet äger blott
att tillse recrutens frejd och kroppsstorlek; men hans anlag
och fallenhet för krigsyrket kan ej komma i fråga mer än
par t i el t. Skulle det ifrågasatta militärsystemet antagas, så
önskar jag, att Piegeringen genom öfverenskommelse!' banade
sig väg att sjelf låta tillsätta vacancer, och derefter torde
utur indelta armeens leder ett större antal instruetörer kun¬
na påräknas, än hvad man för det närvarande lärer kunna
förmoda.
Jag har ännu ett skäl, i följd hvaraf jag skulle tro det
vara betänkligt att nu verkställa en förening af indelta ar¬
meen och beväringen. Det kommer en dag, och den dagen
torde ej vara långt borta, då en conscriptionslag, hvaruti
legning ej medgifves, kommer att göra sig gällande. I an¬
ledning häraf får jag hemställa till andras upplystare bepröf-
vande, huruvida beväringens införlifvande med den indelta
styrkan skulle befrämjas eller ej genom antagandet afen, ef¬
ter min tanka, nödig förändring i conscriptionslagen. I hän¬
delse en förändrad conscriptionslag blefve antagen, skulle
här, likasom annorstädes, blifva en af de närmaste följder¬
na, att underbefäl med lätthet kunde anskaffas utan stats-
cassans betungande.
I stöd af dessa mina anmärkningar, gjorda med en mo¬
ralisk, occonomisk och militärisk svftning, anhåller jag vörd-
7 II- ' ^9
D c n 27 M a j.
samt oin återremiss af det betänk., som nu är föredraget,
och utbeder jag 111ig lika vördsamt, att dessa mina anmärk¬
ningar måtte komma att åtfölja den remiss, hvilken, efter
hvad jag förmodar, kommer att beslutas.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: II. o. Ad. hade visserligen
skäl att vänta, det jag nu icke ytterligare skulle begärt or¬
det, sedan jag förut så vidlyftigt yttrat mig i ämnet; men
som åtskilliga anmärkningar blifvit gjorda, hvilka jag anser
mig böra besvara, ber jag om ursägt för det jag nu ytterli¬
gare upptager R. o. Ad:s tid. Jag får börja med att förkla¬
ra Gr. Horn min erkänsla för de tankar, ronde nödvän¬
digheten af armeens öfvande, som han framställt. Jag har
länge vetat, att han delat med mig den åsigt, han uttalat
ronde beredandet af armeens tjenstbarhet; men jag tackar
honom nu för det han offentligen gifvit densamma tillkänna.
Jag kan likväl icke neka mig att göra vissa anmärkningar
vid de frågor, öfver hvilka Hr Gr. med mig hyst skiljakti¬
ga åsigter. Gr. Horn har nemi. anmärkt olägenheten af den
bristande organisationen af våra stridskrafter. — Jag medgif-
ver riktigheten häraf uti vissa delar, men hemställer till Hr
Gr., om icke dessa olägenheter härleda sig just derifrån, att
de begärda och högst nödiga anslagen endast till en del ut¬
gått. Om en plan framställes i sin helhet, men behofven
för dess utförande blott till en del fyllas, huru är det då
möjligt att tillvägabringa en ändamålsenlig organisation? Man
kan val invända, att det vore bättre att göra intet; men
man skulle då komma att stå för mycket efter, hvilket vore
oförsigtigt, och sådant skulle säkerligen ej lemnäs opåtaldt.
Hr Gr. har äfven förklarat, att han icke kunnat fatta, hu¬
ru det kan blifva möjligt att, med bibehållande af nuvar.
knektecontract och utan större tillgångar, än staten nu kan
lemna, så exercera den indelta soldaten, att han kan blifva
skicklig instruetör för beväringen. Jag deremot tror ända¬
målet, att uti indelta armeen äga en cadre och uti dess be¬
fäl instruetörer m. m. för beväringen, kunna vinnas, om
StatsUtsk. ville bifalla de anslag, som för exerciscompagnier
och exercissquadroner samt för vapenöfningar i öfrigt blifvit
begärda. Jag vet väl, att ändamålet icke genast vore vun¬
net genom anslagets beviljande; men om exercis-compagnier
upprättas och exercis-squadroner öfverallt införas, är jag öf-
vertygad, att, inom några få år, indelta armeen skulle upp¬
bringas till den skicklighet, att den kunde jemnföras med
hvilken arme' som helst. Hr Gr. har talat om svårigheten
att recrutera. Dessa uppgifter stå icke tillsammans med dem,
som jag inhemtat; ty jag känner, att det icke mött några
svårigheter att erhålla soldater. Det är visserligen sannt,
att de, som äga större jordbruk, icke gerna gå in som sol¬
dater; men vi hafva äfven exempel, att rusthållare tagit
värfning och tjena för nummer.
Hvad de större lägren beträffar, är så ofta och så myc-
D c 11 27 M a j.
ket taladt om dem, och nu sednast både sakkunnigt och full¬
ständigt derom yttradt af Gr. Löwenhjelm, att jag endast i
förbigående vill nämna, det jag äfven anser dem vara högst
nyttiga och nödvändiga, icke blott för befälet, utan äfven
för truppen, som ock under dem har mycket att lära. Gr.
Horn har äfven ansett löneförbättringar böra tillvägabringas
genom indragning af numerären, och att ett sådant system
redan är påbörjadt derigenom, att numerären blifvit ställd
på vacancer för att bereda högre löner för befälet. Härvid
får jag erinra, att de nummer, som indragits, användas för
det lägre underbefälet samt spel m. fl., och alldeles icke till
förhöjning af öfverbefälets löner. Hr Gr. har medgifvit bil¬
ligheten af att öka lönerna för befälet vid Lifbevär:s-reg:tet;
men ansett medel för sådant ändamål äfven böra tillväga¬
bringas genom indragning af nummer inom indelta armeen.
Riktigheten af en sådan åtgärd lemnar jag nu derhän, men
framställer till Hr Gris afgörande, huru en dylik åtgärd blif¬
vit af Representationen bedömd, om den af Regeringen vid¬
tagits. Man har äfven ifrågaställt indelta regiternas incom-
mendering till garnisonstjenstgöring. Jag har ock yrkat det,
men med bibehållandet af garnisons-regiterna sådana deäro,
emedan jag anser det vara olämpligt att i fredstid skilja den
indelta soldaten, under en längre tid, från sitt hem. De
anmärkningar, Hr Cederschjöld framställt, äro desamma,
hvilka han förra gången gjorde, och genom hvilkas gillande
alla de olägenheter skulle uppstå, som jag uti mitt, i detta
afseende afgifna, skriftliga betänk, anfört; hvarföre jag icke
heller vill borttaga tiden med anmärkningarnas återuppta¬
gande.
Gr. Cronhjelm har omnämnt möjligheten af ettdera af
gardes-reg:ternas indragning, eller deras sammanslående till
ett, hvarigenom minskning i antal befäl skulle kunna till¬
vägabringas. Detta är dock en omöjlighet, emedan tjenst-
göringen redan är ganska tryckande, så att befälet högst
sällan får begagna någon ledighet; och kan man icke bil—
ligtvis fordra, att officerarne skall åläggas en ännu strängare
tjenstgöring än hitintills. Jag har i sjelfva frågan icke vi¬
dare att framställa än den önskan, att StatsUtsk. måtte med
noggrannhet upptaga och öfverväga, hvad här blifvit anmärkt
uti en för fäderneslandet så högst magtpåliggande fråga. Hr
Dalman har i dag återupplifvat ett discussionsämne, som un¬
der ett af de sednare plena förevarit. Då jag icke förändrat
mina åsigter sedan förlidne Lördag, och ej heller ämnar åter¬
taga något af hvad jag då yttrat, har jag ingenting i sjelfva
saken att tillägga, utan får endast förena mig med Hr Dal¬
man i den framställning, han gjort af en sann fäderneslan¬
dets vän. Jag tror lika med Hr Dalman, att en sådan all¬
tid hyser lika lilliga känslor för sitt fädernesland, alltid ät¬
tika färdig till uppoffringar för detsamma, och att hvarken
krig eller fred gör någon förändring uti dessa känslor; men
3oS
Den 27 3\I;ij.
jag tror äfven, alt dennes handlingar öfverensstämma med
dess ord, och att han således på det sorgfälligaste undviker
allt, hvad som kan skada fäderneslandet eller uti någon mån
nedsätta dess anseende.
Frih. Fleetwood: Det tillhör icke mig att bedöma,
huruvida det kan anses nödigt att indraga Wermlands Fält-
jägare-reg:te för att derigenom bereda en tillgång för andra
regrter; men det tillhör mig att upplysa en talare i afseen¬
de på hvad han yttrat. Det har blifvit sagdt, att reg:tet
samlas från hela Riket. Sådant är ingalunda förhållandet,
ty värfningen sker egentligen inom provinsen, som äger till¬
räcklig tillgång på manskap. Hvad recruteringen under krig
angår, låter den göra sig för detta reg:te lika lätt som för
hvilket annat värfvadt reg:te, helst reg:tet för recrutering
äfven äger att tillgå a:ne härader i Wermland. Någon brist
i detta fall har emedlertid aldrig visat sig, oaktadt karlens
lön endast är 10 r:dr och inqvarteringspenningar, om han
kan visa sig äga stadigt hemvist. För öfrigt får jag förkla¬
ra, att jag anser den organisation, som Wermland äger, till
någon del ingå uti bevärtssvslemet. Jag erkänner mig full¬
komligen vara anhängare af bevärrssystemet, men jag tror,
att detta system, sådant det befinnes i andra länder, icke
kan införas hos oss. Det conscriptionssystem, som blifvit
följdt i Preussen, är icke detsamma, som jag skulle önska
infördt hos oss. Med det system, som följes i andra Tyska
orter, har Wermlands mycken likhet. Wermlands jägare
äro nemi. legda och hafva permission större delen af året.
Jag är af den tron, att om Wermlands Fältjägare-reg:te fin¬
ge -sig tillagdt samma förmåner som elen öfriga armeen till—
godonjuter, skulle det blifva lika tjensthart som något an¬
nat reg:te.
Gr. Horn: Då Gen.Adjutanten för Armeen gillat mia
åsigt om nödvändigheten af armcens exercis, torde jag dock.
böra fästa uppmärksamheten derpå, att min åsigt är den,
att jag anser ändamålet böra åstadkommas genom reduction
af effcctiva numerären; ty jag har icke trott, att staten äg¬
de tillgång att bibehålla hela personalen, då fråga är att få
den så exercerad, att den kan utgöra en stam. Jag får då
erinra, att jag för ifrågavar. ändamål anser det vara rikti¬
gast att reducera indelta armeen minst till halfva beloppet,
roen att, om sådant vore overkställbart, jag föreslår värfva-
de armeens reduction, dä indelta reg:ter turvis kunde in-
commenderas till garnisonstjenstgöring. Huruvida sådant lik¬
väl står att förena med knekte-contractens bestånd vill jag
ej nu begära till afgörande upptaget; men visserligen beror
det af R. St. alt vidtaga beslut i öfverensstämmelse härmed,
och förmodar jag, att om nationen ser, att fråga är örn för¬
svarsverkets ändamålsenligare organisation, skall den villigt
mota alla dertill ledande förslag.
Den a; Maj.
Hr Peyron: Jag ber om ursägt för det jag begärt or¬
det för att tillrättavisa tvenne talare. Om jag icke missta¬
git mig, ansåg Gr. Cronhjelm beväringens exercistid vara för
kort. Jag får härvid erinra, att tiden för vapenöfningarna
är begränsad i bevär:slagen. Hr Frih. Hermelin yttrade, att
indelta soldatens moralitet är sådan, att landets söner icke
skulle finna sig vid att ställa sig i led med dem. Indelta
soldaten har en ypperlig moralitet. Ingen får till soldat,an¬
tagas, innan lian med vederbörliga bevis styrkt sin frejd,
och så snart han brister i sina åligganden, förafskedas han.
Jag tror således, att de bevär:sskyldige ieke hafva skäl att
neka att ställa sig i led med stammen.
Hr Möllerhjelm, Axel: Jag anhåller att få beled¬
saga återremissen med en upplysning i afseende på gamla
passevolance-fonden, den nemi., att, ehuru jag icke till siff¬
ran nu kan erinra mig dess belopp, denna fond likväl icke
på långt när bestiger sig till den summa af 298,000 r:dr,
som Gr. Cronhjelm uppgifvit. Derjemte får jag tillkänna¬
gifva, att fondens räntevinst är afsedd för pensioner åt en
del tjenstemän inom de fordna commissariaten, hvilka blif¬
vit uppförda på indragningsstat, och kommer dessutom att
användas för de KrigsCollegii ledamöter, som blifvit på in¬
dragningsstat uppförda; hvarförutan, om jag ej missminner
mig, åtskilliga publika byggnader med samma ränteraedel
måste underhållas.
Gr. Cronhjelm: Jag får äran upplysa den värde ta¬
laren, Hr Peyron, att jag icke talat om någon tid, som vo¬
re bestämd uti bevär:slagen. I afseende på beloppet af gam¬
la passevolance-cassan, sorn, efter den siste värde talarena
^uppgift, icke skulle utgöra 298,000 r:dr, får jag tillkänna¬
gifva, att jag tagit siffran från StatsUtsk:s revisionsbetänk. %
som här sednast förevarit. Jag vill icke vidare ingåidiscus-
sion derom, att denna fond ej har skyldighet underhålla nå¬
gra K. pavilloner m. m. d.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 81 återremitterades.
Upplästes och lades på bordet K. M:s d. 7 dennes gif-
na och denna dag ankomna nåd. propos. till R. St., ang:de
grunderna för markegångsprisens bestämmande, räntepersed-
larnas omsättning och förenkling, indelta räntors och tionde¬
anslags återingående till Kronan, samt andra med grund¬
skatternas utgörande gemenskap ägande ämnen.
Upplästes och lades på bordet ncdannämnda inkomna
betänkm och utlåt:n från:
ConstitutionsUtskottet:
N:o 6. rör:de StatsUtsk:s anledn. till anmärkning vid af¬
skrifningen. af Konvojmedel, använda emot deras bestäm¬
melse för ombyggnad af Svenska consul uthuset i Tanger;
3io
Den 37 Maj.
Nro 7. rörrde StatsUtskrs anmärknrs-anledn. i fråga om lö¬
nereglering för Lifgardes-reg:terna;
StatsUtskottet:
N:o 90. i anledn. af väckt fråga om förändrade organisatio¬
ner till inskränkn. uti kostnaderna för Rikets försvarsverk;
Nro 91. angrde försäljning af Kronan tillhöriga krigsskepp
och redogörelsen för derför influtna medel;
Nro g2. angrde indragn. af de för saltpeters emottagande an¬
ställda tjenstemän;
Nro g3. i anledn. af väckt motion om nedsättning i priset å
det krut, som för bergssprängningsarbeten utlemnas från
Kronans förråd, m. m.;
Nro g4* i anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå Sala bergs¬
lags und. ansökn. om förändring af beräkningssättet för
afgifterna å bergslagets till förmyntning inlemnade silfver;
Nro g5. angrde Kållands härads invånares rättighet till ut¬
syning på kronoparken Råda Ås;
Nro 96. i fråga om hegardt anslag af allm. medel till en
brobyggnad i Carlskoga härad;
Nro 97. i fråga om begärdt anslag för anläggningen af en
ny väg inom Calmare län;
Nro 98. i anledn. af Hr Montgommerie’s motion om belöning
åt Kammarrättsrådet Ekholm för utarbetandet af ett för¬
slag till fältförvaltningsreglemente;
Nro 99. i anledn. af väckt motion om lönersättning åt Ami-
ralitets-kammarrådet Strandberg;
Nro 100. i anledn. af väckt motion om inrättande af ett
curhus i Sundsvall för Medelpad;
Nro 101. i anledn. af Hr Linns motion om anslag till upp¬
rensning af norra inloppet till Gefle;
Nro 102. i anledn. af väckt motion, att det åt nybyggare
förunnade understöd, under benämning af upplöstrings-
hjelp, må i missväxtår fördubblas och utsträckas;
Nro io3. i anledn. af väckta motioner om ersättning för be¬
stridda quarantaineskostnader;
Nro 104. i anledn. af väckt fråga om anslag af 2000 trr säd
åt de nödlidande i norra länen;
Njo iq5. i anledn. af Sven Jonssons från Jemtlands län mo¬
tion om anslag för anläggningen af en ny väg i Jemtland ;
BancoUtskottet:
N;o 11. i anledn. af från Vällofl. BorgareSt. erhållen an¬
modan att inkomma roed utlåt, öfver de nuvar. Banco-
fullmägtiges förvaltning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e- ro¬
lli fidem protocolli,
F, O, Silfverstolpe.
Den 28 Maj f. ra.
3it
Onsdagen den 28 Maj 1834.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 1 prot:s-utdr. för d. 27 dennes.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 21 dennes på bordet lag¬
da utlåt. N:o82, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-
statens 4;de hufvudtitel.
Frih. Lagerbjelke, Joh., uppläste följande:
Jag anhåller att vid denna hufvudtitel få göra några
anmärkningar; jag skall söka framställa dem så kort som
möjligt.
Hvarefter Frih. Lagerbjelke uppläste följande:
Jag anhåller vördsammast att få beledsaga den förmod¬
ligen blifvande återremissen af detta betänk, med några an¬
märkningar, så kort som möjligt uppfattade, för att ej allt¬
för mycket upptaga It. o. Ad:s tid.
I i:sta punkten har Utsk. afstyrkt den af K. M. i nå¬
der äskade utgift af 3,o66f r:dr till löneförbättring för lots-
befälet, hvilken skulle motsvaras af en lika förhöjning i be¬
räkningen af lots- och båk-medlen. Bland de skäl till detta
afstyrkande, Utsk. anfört, är äfven, att detta befäl, åtmin¬
stone till någon del, kommer att utgöras af officerare, som
tillika uppbära lön på Flottans stat. Det torde tillåtas mig
upplysa, att förhållandet icke är och icke kan, enl. gällan¬
de författningar, blifva sådant. De enda af Flottans perso¬
nal, som befinnas anställda till tjenstgöring vid Lotsverket,
äro districtcheferna, hvilka, enligt verkets organisation, skola
vara reg:tsofficerare af Flottan, emedan de tillika äro styr-
mansdepartements chefer vid stationerna. Dessa hafva en¬
dast arfvoden af 3oo r:dr på Lotsverkets stat, och för dem
är ingen löneförhöjning begärd. Alla de andra, såsom lots-
capitainer och lieutenanter, äro, i afseende på deras såsom
uppbördsman verkligen ansvariga, magtpåiiggande samt träg¬
na tjenster, ytterst svagt lönade, och derjemte, snart sagdt,
utan ali utsigt till framtida befordran. Man besinne den
skyldighet de hafva att, ofta på egen bekostnad, besöka de
underlydande lotsplatserna för att afhjelpa klagomål och
efterse ordningen derstädes, och lärer då utan tvifvel finna
otillräckligheten af 5oo r:drs löner för de förra och 3oo för
de sednare. Väl har K. M. i nåder tillåtit pensionerade of¬
ficerare af Flottan att söka sådana lotsofficersbeställningar,
med bibehållandet af deras från Am:ts-krigsmanscassan ut¬
gående pensioner; men hittills har icke mer än en kunnat
begagna sig af denna förmån, ty högst sällan inträffar den
händelse, att en pensionär, som tillryggalagt 55 år, kan emot¬
taga en sådan tjenst, som erfordrar mannaåldrens fulla kraft.
Af dessa skäl anhåller jag, att Utsk. täcktes taga denna an¬
Den 28 Maj f. m.
gelägenhet i närmare öfvervägande och tillstyrka den be¬
gärda löneförhöjningen, såsom högt påkallad af både rättvisa
och billighet. Deruti tyckes ock ligga så mycket större lätt¬
het, som medleu finnas på båk- och lotsafgifternas öfver¬
skott, dem Utsk. i allt fall föreslår till användande inom
verket, hvadan frågan egentligen inskränker sig till en re-
gularisation, förbunden med ökad belåtenhet för de lönta¬
gande.
Vid 4;de punkten förenar jag mig i deu reservation, Hr
Hagelstam anfört till ökände af den af Utsk. tillstyrkta sum¬
ma af 20,000 r:dr till Flottans exercis, och får härvid en¬
dast tillägga, att enär Utsk. i dessa 20,000 r:dr jemväl af¬
se 11 sjöbeväringens öfning, den af Utsk. nu föreslagna till¬
ökningen inskränker sig till omkring 3ooo r:dr för Flottans
manskap, emedan exercisen för irsta classen afsjöbeväringen
uppgår till en kostnad af nära 17,000 r:dr örn året, om den
skall kunna behörigen verkställas. Häraf synes klart, att den
af K. M. i nåder äskade summan af 35,000 r:dr, utöfver de
nuvar. 25,000 r:dr, ingalunda är för hög, utan är af beliof-
vet högt påkallad, då med dessa sammanlagda summor knap¬
past ^ af Flottans personal kan årligen erhålla den för ve¬
derbörande så nödvändiga öfningen, om den skall motsvara
de fordringar, som fäderneslandets försvar af dem kräfver.
Vid 5:te punkten har Utsk. på den grund, att statens
tillgångar och anslagen på riksstatens 4;d(! hufvudtitel synas
vara otillräckliga för underhållet af både linie- och skär¬
gårdsflotta, och under yttrad åsigt, att Rikets sjöförsvar
egentligen hvilar på den sednare, tillstyrkt en underd. skrif¬
velse för att å detta vigtiga ämne fästa K. M:s nåd. upp¬
märksamhet, till det afseende en sådan framställning kan fin¬
nas förtjena. Jag ämnar icke här förnya tvisten om det ena
eller andra vapnets förträfflighet eller nödvändighet framför
det andra; härom är redan så mycket skrifvet å båda sidor,
att den fullkomligt opartiske icke har svårt att finna san¬
ningen, om han vill söka den, och skall han då utan tvif¬
vel finna, att det ena vapnet är lika oumbärligt som det an¬
dra, hvart och ett an vändt på sitt stridsfält till betryg¬
gande af fäderneslandets sjelfbestånd. Linieflottan i sjön
och vid de af ingen skärgård skyddade kuster samt skär¬
gårdsflottan inom våra vidsträckta skärgårdar kunna väl
mycket biträda, men ingalunda surrogera hvarandra. Men
då Utsk. till grund för sin framställning anfört ett enda skäl,
som jag åtminstone för min del icke kan gilla, och som dess¬
utom synes mig vara vederlagdt af erfarenheten, måste jag
förena mig i Frih. Silfverskjölds härvid gjorda reservation,
uti hvilken jag med synnerlig tillfredsställelse märker, att
flera aktningsvärda medlemmar af detta Stånd samt afHögv.
PresteSt. instämt. Till stöd för denna min tanka får jag anfö¬
ra, att ehuruväl 4:dc hufvudtitelns anslag af omkring 1,200,000
r:dr,
Den 28 Maj f. ra.
313
r:dr, eller mindre än 100,000 £ sterl. (ungefär livad ett
Engelskt linieskepp af irsta rangen i England kostar), visser¬
ligen kan anses alltför liten, så är likväl förhållandet det,
att densamma genom ett beräknadt användande och oväldig
fördelning i mån af hehofvet emellan båda vapnen icke be¬
funnits så otillräcklig, som den vid första påseendet syntes
hafva varit, och beviset härför är ovedersägligt, om man
jemnför Flottans tillstånd nu och hvad den var t. ex. för 8
år sedan, då H. K. H. Kronprinsen emottog styrelsen af den¬
samma. Man skall då erfara, att den linieflotta, vi nu äga,
kan anses helt och hållet hafva blifvit danad under vår nu-
var. Konungs regering; ty under 34 år af nästföregående tid,
eller från 1784 till 1818, blefvo ej mer än ett skepp och en
fregatt byggda. Man skall äfven vid denna jemnförelse fin¬
na, att vid slutet af 1826 bestod linieflottan af ej mer än 7
linieskepp och 4 fregatter, utom mindre örlogsfartyg, och
skärgårdsflottan af endast 169 armerade, hvaraf likväl en stor
del fordrade betydliga reparationer. Nu deremot består linie¬
flottan af 9 linieskepp och 5 fregatter, utom de under bygg¬
nad varande 2 linieskepp och en fregatt, samt skärgårdsflot¬
tan af 246 armerade fartyg, största delen i fullgodt stånd.
Då i denna, på facta grundade uppgift icke är beräknad den
fregatt och de 2 ångfartyg, som blifvit byggda för de sär¬
skilda medel, hvilka vid sednaste riksdag dertill anslögos,är
det, efter mitt omdöme, fulleligen af erfarenheten bevisadt,
att statsanslaget på 4;de hufvudtiteln, oansedt dess ingalunda
öfverflödiga belopp, likväl icke fordrar uppoffring af nå-
gotdera af sjöförsvarets elementer, som Utsk. tyckt sig finna ,
emedan det icke allenast har räckt till bådas underhåll, utan
äfven till deras här ofvan antydda betydliga förkofran. Min
enskilda öfvertygelse är således, att så vida den önskvärda
regleringen i våra myntförhållanden kommer att på solida
grunder äga rum, nämnde anslag hädanefter som hittills än¬
damålsenligt och efter en riktig plan an vändt, skall äfven
framgent blifva tillräckligt, ej allenast till det angelägna sjö¬
försvarets underhåll, utan ock successiva förkofran.
Af dessa skäl kan jag icke annat finna, än att den före¬
slagna underd. skrifvelsen eller recommendationen för de smär¬
re fartygen är fullkomligen obehöflig, enär skärgårdsflottans
tillväxt under de sistförflutna åren är de facto samt jemn-
förelsevis större än linieflotlans. Denna skrifvelse torde dess¬
utom af H. R. o. Ad. anses mindre lämplig, enär K. M.,
enl. 14 §. Reg.F. äger högsta befälet öfver krigsmagten till
lands och sjös, och således i denna höga egenskap ensamt
äger att afgöra, hvad han i nåder kan finna tjenligäst till
ordnande af Rikets försvarsanstalter.
Jag yrkar vördsammast om återremiss af betänk, och att
dessa mina anmärkningar få medfölja.
Frih. Lagerbjelke tilläde muntligen: Särskildt får jag,
7 H. 4o
Ben 28 Maj f. m.
1 afseende å första punkten i Utsk:s betänk., äran nämna,
att det för sjöfarten är fullkomligt lika angeläget, att man
har skickliga lotsar, som goda fyrbåkar.
De förra äro fullkomligt lika oumbärliga som de sed¬
nare; men man kan icke påräkna att erhålla dugliga perso¬
ner, utan att de åtnjuta en aflöning, som kan motsvara de¬
ras mödor och faror. Jag tror således, att fördelarna af go¬
da fyrbåksinrättningar väsendtligen förfelas, om man icke
tillika har ett väl Jönadt lotsbefäl, t Af 3oo r:dr b:co, som
nu utgöra lönen, kan jag icke inse, att de kunna lefva.
Hr Ox eli ufvud, Göran Adolph: Då jag af den si¬
ste talaren finnér mig förekommen uti hvad jag velat yttra
i afseende å irsta och 5:te punkterna i betänk., skall jag nu
endast fästa mig vid 4;de punkten.
Hr Oxehufvud uppläste derefter följande:
Jag anser för pligt att vördsammast fästa H. R. o. Ad:s
uppmärksamhet å det mindre fullständiga sätt, på hvilket
Ii. StatsUtsk. (enligt min tanka) behagat behandla en fråga,
som skall afgöra, 0111 Svenska folket blifver berättigadt att
vid ett möjligen inträffande krig förvänta ett försvar eller
ett beskydd, hvilket kan motsvara de millioner r:dr, Rikets
flotta hittills kostat, eller om det skall stå en fiende öppet
att vid första fredsbrott sänka och förstöra, inom en kort
tid, flottans nuvar. värde, omkring 8,000,000 r:dr, hvartill
skäligen må kunna läggas andra 10,000,000 r:dr för en ny
flottas danande, utan att beräkna kusternas härjande och de
olycksbådande följder, flottans förstörande skulle tillskynda
nationen.
H. StatsUtsk. har, efter ett s. k. öfvervägande af moti-
verna, som föranledt till det af K. M. i nåder föreslagna,
ökade anslag af 35,000 r:dr för flottans exercis, val benäget
medgifvit nyttan och vigten af den ifrågavar. utgiften,
men icke dessmindre helt knapphändigt afpruta! en summa af
l5,ooo r:dr; och såsom skäl derför har blifvit anförd den
grundsats, Utsk. hittills följt, att, så vidt möjligt ar, inskrän¬
ka utgifterna inom de för handen varande statsverkets nu
beräknade tillgångar? Jag kan deremot, för min ringa del,
icke anse detta Utsk:s yttrande innefatta skäl till förenämnde
afprutning; ty om jag äfven för ett ögonblick skulle antaga,
att H. StatsUtsk. med allvar skulle ansett den anförda
grundsatsen innefatta ett hushållningssystem, kan jag likväl
icke deraf finna ett nöjaktigt skäl för den tillstyrkta afprut-
ningen, helst jag i statsceconomiskt hänseende anser, att ne¬
kandet till det hela af en erkändt nyttig och högst nödvän¬
dig utgifts bestridande är och förblifver en för landet högst
förderflig misshushållning.
H. StatsUtsk. har icke upplyst, huruvida den runda
summan af 20,000 r:dr, som benäget blifvit tillstyrkt, kan
uppfylla det åsyftade ändamålet; icke heller synes det, som
D e il aS Maj f. m.
315
StatsUtsk., vid granskningen af Storamirals-embetets afgifna
och disk. meddelade förslag, skulle hafva påfunnit någon
annan grund att med en mindre summa åstadkomma samma
resultater; och härutaf föranledes jag att tro, det H. Stats-
Utsk. icke gjort sig reda för det system, som ligger till grund
för berörde förslag. Jag tror, att intet annat system, grun-
dadt på mindre anslagssumma, än den af K. M. föreslagna,
kan uppfattas, om annars det stora ändamålet: flottans tjenst¬
barhet, skall vinnas; äfvensom, att endast och allenast ge¬
nom en systematisk behandling stora resultater med små till¬
gångar kunna erhållas.
Jag är fullt öfvertygad, att om R. St. bifalla den be¬
gärda summan af 35,ooo r:dr, ytterligare anslag alldeles icke
hvarken behöfves eller bör komma i fråga för samma ända¬
mål, och kan sålunda för min del icke heller gilla den åsigt,
Hr Hagelstam uti sin reservation sökt göra gällande, nemli¬
gen: ”att R. St. utan prut borde bevilja K. M. icke allenast
”de 35,ooo r:dr , som Högstdensamme nu begärt till Flottans
”exercis, utan t. o. m. sjelfmant erbjuda K. M. dubbelt så
”mycket till samma vigtiga och angelägna ändamål, eller med
”gamla och nya sjöexercisanslaget tillsammans 90 ä 100,000
”r:dr;” hvilken summa dock vore för hög jemnförelsevis med
landets tillgångar och flottans storlek. Jag tror, att den vär¬
de reservanten, efter en nogare granskning af Storamiralens
förslag, skall med mig dela samma åsigter, helst flottan
icke uteslutande bör fästa en representants vidtomfattande
blick.
Enligt Storamirals-embetets förslag skulle båtsmannen
minst 3:ne månader hvart 5:te år blifva sjöcommenderad,
hvilket under ett successivt förhållande uppfyller ändamålet,
så vidt Sveriges nuvar. tillgångar medgifva.
Båtsmansstyrkan, enl. indeln:sverket, utgöres af 5,786 man.
Dä härifrån afgå de båtsmän, som ärligen blif¬
va tili tjenstgöring vid stationerna m. m. corn-
menderade, inalles 796 „
återstå 4>99° »ian.
Dessa, fördelade på 5 år, lemna ett antal af 998 för
hvarje år, hvilka 998 man skulle blifva commenderade å
följande fartyg: ena året å 1 linieskepp, 1 svår fregatt,
r brigg och några små fartyg; andra året: å 2:ne större
fregatter, 2 corvetter, 2 briggar och så alternativt. Häri¬
genom skulle påtagligen å ena sidan vinnas den för Flot¬
tans möjliga användande med fördel oumbärliga öfning för
befäl och manskap, samt den nödvändiga kännedomen om
fartygens; såsom krigsskepp betraktade, mer eller mindre go¬
da egenskaper; hvarigenom åter å andra sidan följande hit¬
tills för vår flottas förkofran i tjenstbarhet varande hinder
skulle upphöra, nemi.:
1:0 Att sjöofficerare, som genom enskilda uppoffungar
3i6
Den 28 Maj f. m.
å främmande nationers krigsskepp och, i brist af tillfälle el¬
ler tillgångar dertill, å dels inhemska, dels utländska coop-
vaerdi-fartyg, ofta tjenstgörande såsom gemene man, för¬
värfva! den kännedom af sitt yrke, hvarförutan all theore-
tisk underbyggnad för en sjöofficer blir ändamålslös, åter¬
vända till sitt fädernesland, utan att sedermera blifva satta
i tillfälle att utveckla dessa (ofta på deras helsås bekostnad)
förvärfvade kunskaper till sitt fäderneslands nytta, emedan
det icke sällan inträffar, att de i anseende till det ringa an¬
slag, staten hittills beviljat till flottans öfning, blifva liggan¬
de på land flera år, förrän de i sin tur kunna blifva ut-
commenderade till sjös, och det, då de genom aflägsnandet
från sitt egentliga yrke oftast icke mer äga den duglighet
och n(t för saken, som vid deras hemkomst;
2:0 att manskapet, vid ett påkommande krig, för första
gången kanske i deras lefnad befinna sig om bord, äro ovana
vid lefnadssättet derstädes och odugliga till all tjenstgöring,
hvaraf måste ovilkorligen följa, att ett skepp, utrustadt med
dylik besättning, är likasom med vilja lemnadt till pris åt
den förstkommande djerfva fiende; och
3:o att våra nybyggda fartyg, från dockan förlagda till
brobänketi, derstädes ligga obegagnade, tilldess desamma
(utan att deras egenskaper, så i ena som andra hänseendet,
blifvit tillförlitligen practice utrönta) måste till dockan åter¬
föras för att repareras och slutligen nybyggas, hvilket då
sker efter samma modell eller med på blotta theoden grun¬
dade förändringar, utan att man varit i tillfälle utröna, i
förra fallet, de erforderliga förbättringar, och i det sednare,
om förändringar äro nödvändiga.
Jag öfverlemnar till H. R. o. Ad:s upplysta pröfning,
om icke dessa med statens bästa oförenliga förhållanden en
gång böra upphöra, och om man till dylika ändamåls be¬
främjande bör göra afseende på i5,ooo r:dr, hvarförutan
systemet, för det hela afpassadt efter flottans storlek och
manskapets styrka, icke möjligtvis kan följas, eller något an¬
nat till någon båtnad kan upprättas.
Utaf de 20,000 r:dr, som blifvit af StatsUtsk. tillstyrk¬
ta, komma omkring i5,ooo r:dr att afgå för beväringens
exercerande. Att nu föreställa sig, det man genom använ¬
dandet af 5ooo r:dr -j- 25,ooo, som vid förra riksdagen be¬
viljades, skulle kunna exercera befälet och båtsmansstyrkan
å Rikets flotta, så att något ändamål vinnes, dertill tror jag
något på minsta rimlighet grundadt förslag icke kan uppgö¬
ras; och jag anser mig altså böra på de grunder, jag vörd¬
sammast vågat anföra, yrka återremiss af StatsUtskrs be¬
tänk. i denna del, samt anhåller hos Hr Gr. o. Landtm.,
att detta mitt anförande måtte dervid få åtfölja.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det behöfves icke hvarken
någon djup statsmannakunskap eller kännedom om sjöyrket
Den aS Maj f. m.
3i7
för att afgöra, att sjöförsvaret för Sverige är det hufvudsak -
Jigaste. Jag skulle önska, att vi deri concentrerade hela
vårt försvar; ty om detta yore riktigt organiseradt, vore
landtförsvaret icke behöfligt. Jag vill icke påstå, att en så¬
dan organisation nu skulle kunna äga rum. För vår flottas
användande i en så vidsträckt riktning är något system än¬
nu icke uppgjordt och än mindre utbildadt. jag kan således
icke nu påyrka någon tillämpning deraf, Men det är en
afgjord sanning, att hvarje försvar bör utgå på att afhålla
fienden från landets gränsor, Scandinaviens gränsor äro haf¬
vet. Det är nödvändigt att tillse, att fienden tvingas att der
eller på egna kuster basera sitt anfall. Kunna vi icke möta
honom med en tillräcklig sjöstyrka, så äro alla medel, vi
anslå åt vår flotta, fullkomligt uppoffrade; och skola vi sö-
ka bibehålla frukterna af hvad vi redan i denna väg beko¬
stat, måste vi anslå, hvad flottans underhåll och öfning er¬
fordrar, emedan det icke är värdt att Jemna en enda skil¬
ling, utan bättre, att vi rent utaf afsäga oss denna börda,
Jag kan således icke i denna del gå någon medelväg. Skola
vi äga och underhålla ett sjövapen, mäste vi söka hafva det
i sådant skick, att detsamma i behofvets stund icke må be¬
finnas fullkomligen otjenligt; och för sjövapnet är det vida
mera angeläget att äga en öfvad persopal, än för landtför¬
svaret. Jag kan altså icke medgifva, att man söker göra
några afprutningar å hvad sorn ansetts nödigt till flottans
exercis, och yrkar, att K. M:s propos. i denna del må bi¬
fallas. Jag skulle önskat, att medel härtill kunnat vinnas
genom reduetion af en del utaf vårt indelta landtförsvar;
men då jag i afseende å mina åsigter i denna del blifvit öf-
verröstad, nödgas jag, ehuru ogerna, påyrka, det Utsk- må
tillse, att tillgångar genom bevillning eller på annat sätt
må tillskapas för fyllande af de behof, som till det ifråga-
var. ändamålet äro oundvikliga. Det är icke blott i militä¬
riskt, utan ock i mercantilt och occonomiskt hänseende, sorn
det är vigtigt att äga en god flotta, Vilja vi införa ett tull¬
system, som tillskyndar staten stora inkomster, måste vi, för
att betrygga dessa och för att icke komma lurendrejaren att
vinna på den redlige handlandens bekostnad, äga en sjöstyr¬
ka, som är tillräcklig för en noggrann kustbevakning. Vilja
vi befordra vår handel i aflägsna verldsdelar, så måste vi
äga en flotta, som skyddar vår flagga emot sjöröfvares an¬
grepp. Man klagar med skäl öfver den, jemnförelsevis till
andra länders, underordnade ståndpunkt, på hvilken vår
handelsflotta sig befinner, och att vi sakna dugliga skeppare.
Jag tror, att det jemväl i hänsigt härtill skulle vara nyttigt
för våra sjömän i allmänhet, att man med allvar började
fästa uppmärksamheten på en öfvad marin, med icke blott
theoretisk, utan practisk kunskap i sitt yrke. Handelsflottan
skulle då kunna erhålla skickliga befälhafvare utur örlogs-
flottan. Det kan icke heller undgå att inses, att, sedan Sve¬
3i8
Den a8 Maj f. m.
lige är förenadt med Norrige, en ökad anledning för oss
ager ruin att mera bygga vårt försvar på styrka till sjös
än till lands. Norrmännen hafva nemi. de bästa sjömän i
verlden och till ett antal af 3o,ooo man inrullerade till
Kronans tjenst. Om vi nu närmade oss till samma system,
inskränkte vår landtarmé' och utvidgade vår flotta, kunde vi
måhända, vid påkommande behof, utur Norrska marinen er¬
hålla bemanning för en del af våra fartyg. Men så länge vi
äga en stående landtarmé', som synes mer hotande för vän¬
ner än fiender, måste äfven Norrmännen äga en landtstvrka
och vidhålla elt onaturligt försvarssystem. Jag vågar icke
afgöra tvisten om hvilket system man företrädesvis hör föl¬
ja , antingen det stora eller lilla sjöförsvaret. Jag har i det¬
ta fall consulterat mig med erfarna sjömän, och jag tror
mig höra sluta, att man ännu i hela Europa är oviss, hu¬
ruvida den seglande flottan verkligen bör gifva rum för den
andra; och så länge denna fråga sålunda torde böra anses
öfverallt oafgjord, skulle jag finna det vara oklokt af Sve¬
rige att, med frångående af det blandade system, vi hittills
följt, nu kasta oss uteslutande på ett annat, om hvars tjen¬
lighet vi icke äga någon visshet. Jag tror således, att man
för närvarande bör lemna samma uppmärksamhet såväl till
den stora som den lilla flottan. Det vore af stor lycka för
Sverige, om, i händelse af ett offensivt krig, vi kunde föra
det så, att det vore så långt som möjligt aflägsnadt från vä¬
ra gränsor, så att vi komma i tillfälle att rikta anfall emot
fiendens handelsflotta, hvarigenom vi kunde skapa oss stora
ressourcer. Jag anser vidare sjöförsvaret för oss vara af stor
vigt derföre, att, om vi icke vid ett infallande krig äga en
flotta, hvarmed vi kunna följa fiendens rörelser, vi möjligen
skulle nödgas uppkalla alla krafter till lands för att bereda
oss på fiendens emottagande. Blott till följd af' fiendtliga
demonstrationer, och utan att ett skott blifvit lossadt emot
oss, kunde Sverige genom egna truppers ständiga marcher
mellan alia landstigningspunkter och landtkrigets förödelser
alldeles utblottas. Det är på grund af hvad jag nu anfört,
som är ett svagt uttryck af min öfvertygelse i detta ämne,
jag altså tillstyrker återremiss af betänk., på det Utsk. må
föreslå bifall till det af K. Al. begärda anslaget för flottans,
exercis.
Frih. Rantzou, Joh. Alb«, uppläste följande:
Att icke gifva anslag åt ändamål, hvilkas nytta och nöd¬
vändighet jag ej kan klarligen inse, är en regel, den jag städ¬
se följt och icke ämnar öfvergifva; men att neka anslag till
angelägna och fosterlandsvigtiga föremål är, i mintanka, ej
mindre orätt.
Utur denna synpunkt har jag i Måndagens plenum för¬
enat mig med Hr Gr. Horn i hans så väl utvecklade deduc-
tion öfver statsregleringens s. k. princip-betänk., och i sam¬
Den 28 Maj f. m.
319
ma anda tager jag mig friheten vid föredragningen af sjö¬
försvarets anslagstitel, då jag äfvenväl förenar mig i de åsig-
ter, Hr Gr. nu yttrat, framkasta ytterligare en tanka till
StatsUtsk:s begrundande.
Marinen är nemi., efter mitt förmenande, vårt vigtiga-
ste och naturligaste försvarsvapen, och jag kan ej nog be¬
klaga, att våra militäriska organisationsplaner härvid fästat
så liten uppmärksamhet. Att afhålla fienden från våra ku¬
ster eller från förläggandet af krigstheatern inom vårt eget
land måste vara det mest magtpåliggande, likasom ett miss-
lyckadt bemödande i detta hänseende komrae att medföra,
om ej vår undergång, åtminstone oberäkneligt lidande för
våra medborgare. Jag känner ej i hvad skick vår flotta sig
befinner. Jag vill uti detta, såsom i annat, vara optimist;
ty jag förmodar, att om flottan verkligen varit i bristfälligt
skick, Regeringen, som för föx-svarsverket till lands begärt
många, som mig tyckes, temligen öfverflödiga anslag, ej un¬
derlåtit att äfven för ett så mycket vigtigare ändamål äska
ökade anslag. Hvad jag likväl känner och hvad som tillika
ådragit sig Regeringens uppmärksamhet, ar, alt tillräckliga
öfningar saknas för flottans officerare och manskap. För att
vinna denna, har Regeringen inskränkt sig till att fordra
endast 35,000 r:dr b:co årligen, deraf StatsUtsk. föreslagit
20,000 r:dr årligen. Denna afprutning synes mig ej vara på
sitt ställe, och jag för min del ville, ehuru obenägen jag, un¬
der närvar, förhållanden, i öfrigt finner mig för ökade an¬
slag, likväl gå ännu längre, än Regeringen i detta fall gjort.
Jag föreställer mig nemi., att tullbevakningen på våra vid¬
sträckta kuster skulle kunna förenas med öfningar för flot¬
tan , och att således genom en förhöjd tullbevillning medel
skulle kunna erhållas att bilda och underhålla en verklig
skärgårdsflotta och att hafva jemn öfning för personalen.
Tillökningen i tull kunde drabba de artiklar, som ej, annat
än i ringa mått, förtäras af den egentligen skattdragande
allmogen, och den strängare bevakningen komme troligenatt
inbringa långt större intrader, än de påräknade. Dermed
vunnes således ökade anslag för flottan, ökade controller och,
i följd deraf, tullinkomster, samt slutligen minskade brott.
Att en sträng kustbevakning är ett medel att uppbringa tull¬
intraderna har visat sig under den tid, man bevakat för
choleran, och att denna stränghet fortfarande behöfves och
behöfver skärpas, derom förvissas en hvar, som, vid jemn-
förelse af importlistorna och hvad som consumeras, särdeles
i Sveriges södra landskaper, finner Cn, snart sagdt, Öfverra-
skande skillnad, och deraf slutar sig till lurendrejeriets och
tullförsnillningens omfattning och nästan planmessiga anlägg¬
ningar. Skulle nu, enligt hvad jag, och säkert hvarje foster¬
landsvän jemte mig, önskar, brännvinsbrännings-lagstiftningen
blifva sådan, att brännvinet fördyras medelst en förhöjd skatt
och minskad tillverknings möjlighet, så blir det desto nöd¬
320
Den 28 Maj f. m.
vändigare att öka controllerna emot oloflig införsel, som
brännvinsfastager, hvilka vid påkommande surpris kunna
utan skada kastas i vattnet, således äro lättare än vanligt att
inpractisera på kusten; hvaraf följer, att begge ifrågavar.
lagstiftningsändamålen skulle totalt förfelas, nemi. det ena
att minska consumtionen af brännvin och det andra att för¬
skaffa statscassan en högre inkomst af denna näringsgren, så
framt icke ändamålsenliga och kraftiga åtgärder vidtagas för
att hindra införsel af Jutskt och Danskt brännvin.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande må åtfölja den tro¬
ligtvis blifvande återremissen till StatsUtsk.
Frih. Cederström, Jac.: Jag skulle ansett öfverflödigt
att yttra mig i denna fråga, sedan Hr Frih. Lagerbjelke och
Hr Oxehufvud deri afgifvit fullständiga anföranden; men jag
har begärt ordet i anledn. af Gr. Horns yttrande i afseende
å principerna för ett lands försvarssystem. Han har nemi.
sagt, att detta borde afse att i möjligaste måtto afhålla fien¬
den från landets gränsor. Detta är nemi. en paradox, som in¬
galunda låter verkställa sig. Att liär specielt ingå i frågan
om den för Sverige fördelaktigaste försvarsplan anser jag
olämpligt. Det tillhör icke de publika öfverläggningarna att
ingå i detta ämne. Det tillhör Styrelsen att begära och re¬
presentanten att bifalla de anslag, som för armeen erfordras,
vare sig beräknad på försvar eller anfall; men om hvarje
individ här finge uppgifva sin operationsplan, skulle under¬
rättelser och upplysningar i saken vinnas och sprida sig till
andra länder, hvarigenom dessa komme i tillfälle att deref¬
ter taga sina mesurer och sålunda tillintetgöra hela planen.
I allt, som angår ett lands försvarsverk, bör man sålunda
uppgöra och beräkna, att man utomlands icke kanner annat
eller kan möta mera än sjelfva massorna, men icke när eller
huru dessa kunna verka. Jag anhåller, att detta mitt yt¬
trande må medfölja återremissen.
Frih. Boye: Hos H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anhåller
jag, ätt någon af cäncellisterna må få uppläsa Hr Hagelstams
reservation emot detta betänk., samt att H. Ex. derefter täc¬
kes bibehålla mig vid ordet.
Denna uppläsning verkställdes, hvarefter Frih. Boye
yttrade:
För ätt tillstyrka fullt ut allt, hvad K. M. begärt för
flottans exercis, behöfvés icke mer än le gros sens commun,
enär det lärer Vära en lätt fattlig sak, att detta vapens gagn-
barhet till så hufvudsaklig del beror på practisk öfning hos
manskäpeti Jag åberopar en utaf Utsk. sjelf på ett annat
ställe uttryckt princip, att då en arme är behöflig och fin¬
nes, böra utvägar jemväl beredas för densammas bibehållan¬
de i tjenstbar! skick; Meit Utsk; synes hafva bortglömt den¬
na
Dc a aS Maj f. m.
321
na princip i afseende på flottan. Skall detta vapen finnas,
mäste man lemna medel till dess öfning; eljest ligger det en¬
dast staten till last såsom en pensionsanstult. Jag hembär
Utsk. min tacksamhet för det Utsk. tillkännagifvit den åsigt
och tillstyrkt densammas uttryckande jemväl af RiksSt., att
nemligen Rikets sjöförsvar egentligen hvilar på skärgårdsflot¬
tan. Jag har ej bevistat öfverläggningen från dess början;
men man säger mig, att tvenne röster höjt sig för linieflot-
tan, men icke någon för skärgårdsflottan. Jag vill icke tala
emot den förra; men jag vill likväl icke hafva onämndt,
hvad sunda förnuftet säger mig, att nemi. ett fartyg, som
seglar i både mot- och medvind, är bättre än ett sådant,
sorn endast seglar i medvind. Jag inser, att man skall af¬
visa mig med det inkast, att jag icke förstår ämnet; men
jag ber då blott att få förklara, det jag har minne af, att
Sverige före d. g Juli 1790 var pä branten af sitt fall och
att det var arméens flotta, som återskänkte oss freden och
uppfyftade Svenska sjöförsvaret till sitt förra anseende. Om
jalousie eller andra orsaker kommit vår tid att glömma dessa
arméens flottas förtjenster, så tillhör det dock nationen alt,
om äfven åsidosättande tacksamhetens bevekelsegrund, likväl
af omtanka för sitt eget väl eftersinna hvad som då räd¬
dade henne och ännu en gång kan rädda henne. Man har
sammanslagit de båda flottorna. Detta förefaller mig likar-
tadt med hvad man år 1800 gjorde med myntväsendet. Man
ville hjelpa riksgrssedlarna med att lägga dem på Ranken,
och man förstörde såväl det ena som det andra. De akt¬
ningsvärda chefer, som nu förestå stora flottan, hafva uti
det af mig anförda ingen del, och de böra icke taga åt sig
mitt yttrande, hvilket endast afser Sveriges behof och, såsom
jag tror, öfverensstämmer med den allmänna opinionen, som
också är, att man gör för litet för skärgårdsflottan; och må
det förlåtas mig, som minnes den enthusiasm för arméens
flotta, som rådde 1790 och som jag då delade; må det för¬
låtas en gubbe, om han frågar: Hvar finnes väl detta så högt
förtjenstfulla vapen? Jo, det finnes ett cancelli på Skepps¬
holmen, hvilket, likt ett grafchor, förvarar de vittnesbäran¬
de trophéer, som icke kunna borttagas; och skulle också än
en egoistisk tid glömma en föregångens förtjenster, skall lik¬
väl historien icke underlåta att åt efterverlden Öfverföra rätt¬
visans fordringar. Det gifves ännu några qvar af dessa tap¬
pra; må de emottaga dessa uttryck som en gärd af min
högaktning! Jag vill icke uppehålla längre, utan anhåller
om återremiss af betänk., och slutar med den begäran, att
Utsk., jemte tillstyrkande af hvad som blifvit fordradt, må
i det underd. svaret till K. M anhålla, det K. M. behagade
fästa ett särskildt afseende å allmänna rösten, ang:de Sveriges
behof af en större skärgårdsflotta, än den vi för härvaran¬
de äga.
7 H. 4«
Den a8 Maj f. m .
Frih. Boye, Fredr.: I consequens med livad jag i går
anförde, ang:de behofvet af ökadt anslag till soldatens bild¬
ning, kan jag icke undgå att yttra, det jag anser de för flot¬
tans exercis af Utsk. tillstyrkta anslag vara otillräckliga. Om
det är gifvet, att våra soldater fordra en mera utsträckt bild¬
ning, så är en sådan ännu mera nödvändig för våra sjömän,
hvilka jemväl hafva att kämpa med elementen, med storm
oell vågor. De äro altså i vida mera behof af kunskap och
vana än soldaten. Man har sett stora bedrifter utföras till
sjös; men öfning här nödvändigt måst föregå. Flibustiererna
utmärkte sig genom förvånande sjöbragder; mende voro sjö¬
röfvare och hade bildat sig under sjöröfveri. Man känner
én utmärkt Rysk Amiral, Paul Jones; men han var en ka-
parecapitaine och hade i detta handtverk samlat sin marin-
hunskap. Dylika skolor för bildandet af goda sjömän lära
icke kunna anses lämpliga. Jag anhåller, att dessa anmärk¬
ningar må åtfölja återremissen, och får ännu en gång för¬
klara, att jag anser anslaget till flottans exercis vara otill¬
räckligt.
Frih. Boye, Ludv.! Må det ursägtas mig, att jag åter
uppträder; men jag ville framställa en erinran, som jag
glömde att nämna i mitt sista yttrande. Jag ville nemi. till
de ledamöter inom Utsk., hvilka äro lika främmande i sjö¬
yrket som jag, men som likväl äro pligtiga att yttra sig der¬
öfver och möjligen kunna mötas af den mägtiga anmärk¬
ning, att de icke förstå saken; jag ville till dessa meddela en
anvisning på en härstädes nyligen utkommen bok, under
namn af anteckningar under resor utomlands, författad af
en vid namn Carlsund. Uti slutet af denna bok upptager
författaren frågan om jemnförelse emellan de båda ifrågava¬
rande vapnen, och bevisar på ett mästerligt sätt, icke blott
med theorier, utan med fada. det företräde, hvarom jag må
hända sagt för mycket för att icke säga allt. Må det nu
tillika förlåtas mig, att jag omtalar omständigheter, sorn icke
egentligen tillhöra hvarken den ena eller andra principen.
Då Gustaf lil ville uttrycka sin och nationens tacksam¬
het mot det vapen, sorn satt Riket och honom i oberoende,
och gjort det förmöget att med egen kraft gå att göra fre¬
den, så gaf han såsom ett prof af erkänsamhet — det må
vara obetydligt, men det bevisar en tacksam uppmärksam¬
het— åt vapnet ett skärp, med föreskrift, att det borde bä¬
ras såsom ett minne af segren. Detta skärp, det bäres icke
mera nu: Han skänkte armeens flotta till trophe'er kanoner,
dem hon sjelf eröfrat; hvar äro väl dessa nu? De prydde
länge den vakt, som nu står tom. Nu lära de vara sålda.
Här gällde ej de vackra skäl, som gjorde sig gällande, då
det var fråga om försäljning af några landtarmeens tropheer.
Jag anhåller, att äfven detta yttrande må få åtfölja återre¬
missen.
Frih. Lagerbjelke: Jag har redan i mitt förra anfö-
Den 28 Maj f. m.
pande antydt, det jag tror, att en discussion härstädes, ang:de
den omtvistade principen, icke kan äga särdeles upplysande
inflytande på sjelfva ämnet; och jag vill således icke ingå i
någon vidare utveckling deraf, än hvad mitt skriftliga an¬
förande innefattar, helst jag dertill har ett ytterligare skäl
i min ringa parlamentariska förmåga, i jemnförelse med sista
talarens. Jag beklagar blott, att han icke var närvarande,
då jag sist yttrade mig. Han skulle då hafva funnit, att jag
alldeles icke yttrat mig emot skärgårdsflottan, utan att jag
sagt, att anslaget borde användas till båda flottorna, i mån
af hvarderas större eller mindre behof. För öfrigt skulle
han funnit, att skärgårdsflottan ej blott blifvit underhållen,
utan så betydligen förökad, att den är starkare, än den nå¬
gonsin varit, 1790 års krig icke undantaget.
Angående Hr Carlsunds bok, hvarom Frih. Boye nämnt,
får jag säga, att jag äfven har läst densamma. Författaren
är en ung man, med mycken kunskap; men hvad lian sagt
pm flottorna grundar sig helt och hållet på en hypothes,
den nemi., att ångfartyg skola införas till uteslutande huf-
vudvapen pä sjön. Då detta sker, skall jag medgifva före¬
träde åt den lilla flottan; men det lärer icke inträffa hvar¬
ken i min eller någon nu lefvandes tid.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag uti mitt yttrande trodde
mig uttryckligen förklara, att jag, då jag talade för det ena
vapnet, derföre icke talade emot det andra, och jag derjemte
så tydligen undantog flottans närvarande styresmän från all
delaktighet i den stjufmoderliga behandling, armeens flotta
vederfarits, så tror jag mig hafva gjort rätt för mig i afse¬
ende å det förhållande, deri jag nu blifvit motsagd. Jag ber
att till Hr Frih. Lagerbjelke, jemte förklarandet af min full¬
komliga högaktning, få uttrycka den öfvertygelse, jag lifligt
äger, att stora flottan för närvarande berömvärdt fyller sitt
ändamål. Men då jag troclde, att Sverige en dag skulle
kunna falla för brist på tillräcklig skärgårdsflotta, och jag
icke visste, att denna flotta så vida emotsvarade behofvet,som
Frih. Lagerbjelke synes förmoda, kunde jag icke låta min hög¬
aktning för den värde talaren hänföra mig från mitt begrepp
i saken. Och, om än vapnet är tillräckligt, hvar finnes väl
truppen och officerarne? Jag önskar svar på denna fråga.
Man säger mig: i stora flottan; men detta svar är ingalunda
tillfredsställande, ty officerare, sorn äro vana vid stora flot¬
tan, äro okunniga för skärgårdsflottan. Så‘säger åtminstone
Carlsund och bevisar det. Oell än en fråga vill jag göra:
Var det väl nödvändigt, att den utmärkelse,1 Gustaf III gaf
åt arme'ens flottas officerare, att på hattplåten bära den 29
Juli 1790, äfven skulle försvinna? Jag vill önska, att en ef¬
tertid icke til [skrifver otacksamheten dessa motgångar; men
medgifvas måste det, att det synes utmärka en sardelses par-
tialitet emot ett vapen, sorn likväl gjort för vårt land så
pnycket.
Hr Glip, Carl Gabr., uppläste följande:
Då jag nu går att yttra mig olver StatsUtskts förslag
till reglering af 4-de hufvudtiteln, får jag till en början åbe¬
ropa, att jag ufven här vidhåller, hvad jag i går, då frågan
om 3:d|e hufvudtitelns reglering förevar, nämnde derom,
att Utsk. icke riktigt förfarit, då det icke ingått i någon
egentlig pröfning af behofvens nödvändighet, utan till grund
för sina alstyrkanden åberopat förmenta bristande tillgångar.
Beträffande Lotsbefälet, så har Utsk. afstyrkt den för
detta befäl af K. M. i nåder föreslagna lönetiBokning. Jag
får härvid anmärka, att då man vill bibehålla ett skickligt
lotsbefäl, är det också nödigt, att detsamma någorlunda an¬
ständigt efter tidens fordringar aflönas. Alla förbättringar
uti Lotsinrättningen äro fruktlösa, om ett sådant befäl sak¬
nas. De på expectancestaten ställda officerare, hvilka Utsk.
anser kunna till lotsbefäl påräknas, kunna icke tvingas alt
antaga lotsbefälsplatser; det måste ske frivilligt. Icke heller
kunna dessa tjenster förenas med den activa tjenstgöringen
vid flottan, synnerligast i krigstider.
Den af K. M. äskade tillökning i anslaget för flottans
öfningar är af Utsk. tillstyrkt endast till nedsatt belopp.
Detta är ingalunda svarande emot behofvet; och då Utsk.
sjelf sådant medgifvit, synes också den begärda tillökningen,
35,ooo r:dr, hafva bort oafkortad af Utsk. tillstyrkas, med
tillagg af 10,000 r:dr för sjöbevärrsmanskapets vapepöfningar,
hvilka icke i beräkningen af förstnämnde summa ingått och
hvarmed det gemensamma anslaget för bevärtsmanskapets
exercis således synes ytterligare böra tillökas utöfver den
förhöjning deruti, Utsk. i sammanhang med regleringen utaf
3:dje hufvudtiteln föreslagit.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Jag vill blott, i anledn.
af en ledamots yttrande, att några flottan tillhörande tro-
pheer skola blifvit sålda, hafva äran förklara, det jag älskar
att tro, att så icke skett. Väl vet jag, att några gamla ka¬
noner blifvit försålda; men jag tror icke, att dessa hade nå¬
gon egenskap af tropheer. Jag yrkar, hvad sjelfva saken be¬
träffar, äterremiss af betänk., och instämmer för min del i
Hr Hagelstams reservation, hvarpå jag äfven hoppas, att Utsk,
fäster den uppmärksamhet, densamma förtienar.
G''. Cronhjelm, Otto Au g.: Redan i ett föregående
plenum vid början af denna riksdag, då Gr. Possesmotion, an¬
gående Motala verkstads öfvertagande af Staten till ernående
af ett större antal ångfartyg för vårt sjöförsvar, förevar, ha¬
de jag äran yttra mig om de hufvudsakliga principerna för
delta försvar och om tillståndet med mitt fäderneslands till¬
gångar til| vttgövande af en flotta. Jag anhåller likväl aft i
dag få tgga R, p. Ad:s uppmärksamhet | anspråk för att af¬
gifva ett merg detailleradt yttrande i ämnet. Jag anhåller
alt få afdela de(ta mitt yttrande hufvudsakligen i 2:ne punk*
Den 28 Maj f. m.
325
ter: den ena, ang:de det af K. M. äskade högre anslaget
för flottans exercis; den andra, angrde den af Utsk. i 5:te
punkten föreslagna und. skrifvelsen till K. M., nied anhål¬
lan , det K. M., på grund af statens knappa tillgångar att
utgöra ett sjöförsvar, grundadt såväl på linieskeppsflotta soui
på mindre fartyg och skärgårdsflotta, täcktes fästa sin nåd.
uppmärksamhet mera uteslutande vid det sednare vapnet.
Hvad angår det begärda anslaget till flottans exercis,
anser jag det verkligen vara så oundvikligen nödvändigt, att
jag måste på det allrahögsta tillstyrka detsamma. Yi kunna
här hafva debatter om den inre friheten, vi kunna här sö¬
ka verka för eller emot samhällets framskridande till utveck¬
ling och upplysning; men då fråga uppstår att bereda lan¬
dets försvar emot utländskt förtryck, är jag säker, att blott
en opinion linnes derom, att man bör uppoffra hvad som
oundvikligen fordras för landets säkerhet. Jag anhåller att
offentligen få förklara en sanning, hvaruti ingen skulle hö¬
gre än jag önska, att jag hade orätt; men jag måste uttala
den, emedan den är grundad uti min fasta öfvertygelse, den
sanning nemi., att om ej vårt (andtförsvar eller vår arme
skulle vara i bättre tillstånd än vårt sjöförsvar, stöde det i
sanning illa till med utsigterna för vår sjelfständighet. Det¬
ta är min öfycrtygelse, och jag skall redogöra för de anled¬
ningar, hvarpå jag grundar detta mitt yttrande. Yi hafva
visserligen några fartyg, men vi hafva en inskränkt perso¬
nal, utan nästan all öfning utj sitt yrke; ty jag kan icke
räkna den öfningsexpedition af en brigg eller corvett, som
årligen utgår under 3:ne månader för exercis med cadetter
och unga officerare samt underofficerare. Jag kan ej heller
beräkna, om, såsom ett undantag, någon gång ett annat
mindre fartyg på samma tid utgått. Vi hafva här hört sä¬
gas, att vi hafva en stor flotta eller linieskepp, och att vi
måste äga sådana. Jag vill framdeles under denna discussion
undersöka, om så är, och nu blott antaga det; men sedan
H. K. H. Kronprinsessan afhemtades från Tyskland hafva vi
icke haft något linieskepp utrustadt, och äfven denna expe¬
dition kan i många fall icke räknas såsom något särdeles till¬
fälle till öfning för vår personah Vi hafva likväl linieskepp
och bygga alltjemnt derpå. De ärp nästan alla af olika certe
och plika construction, och om man till chefen för vår Con-
structionscorps framställer denna fråga: detta sista linieskepp
är väl det bästa? får man säkert till svar: ja, utan tvifvel!
Om man derefter frågar: detta skepp, sorn är byggdt näst
förut, är väl förmodligen bättre än det, som byggdes der-
förut? får man säkert till §var: ja, utan tvifvel! Om man
derefter framställer den näsvisa frågan: huru vet min Herre
det? Jo, det bör så yara efter alla konstens reglor; och dess¬
utom hafva Engelsmän och Fransoser antagit detta bygg¬
nadssätt. Invänder man då: men har det ej handt, att far¬
tyg, byggda efter alla konstens reglor, likväl seglat illa, och
3a6
Den 28 M a j f. m.
att utmärkta sjömän någon gång t. o. m. tvistat om orsa-»
kerna dertill? Än det icke möjligt, ja, t. o. m. troligt, att
en fartygsconstruction, tjenlig för Englands och Frankrikes
vidsträcktare farvatten, kan vara olämplig för Sveriges min-
dre vidsträckta, der våg och sjögång, och dess motstånd mot
samma fartyg äro helt olika? Jo, visst är detta sanut. Ja,
men luiru vet då min Herre, att de fartyg, som år från år
byggas, äfven blifva bättre i samma mån de äro sednare
byggda, då vi aldrig försökt våra fartyg? Denna fråga blir
likväl alltid svår att komma ifrån. Jag är visserligen ingen
man af yrket. Jag har endast en ytlig kännedom deraf, in-
liemtad dels under en tid af min ungdom, då man ämnade
dana mig till sjöofficer, dels ock synnerligen genom samtal
med manga nitiska och kunniga sjöofficerare. Men det van¬
liga sunda förnuftet säger mig, att det är en bestämd och
stor misshushållning att oupphörligen fortsätta byggnader af
nya och stora skepp, då vi ej hafva råd att försöka dem.
Det är dessutom angeläget för öfningen af vår personal att
försöka dem. Det ur ingen fråga om, att icke flottans per¬
sonal, i händelse af ett krig, skulle ådagalägga det största
nit för fosterlandets försvar, och ehuru flera af det yngre
befälet vunnit sjömansbildning genom den af Regeringen
vidtagna kloka åtgärd att utskicka dem till tjenstgöring på
andra nationers krigsfartyg, är det dock ingen tvifvel, att
de flesta af våra fartyg vore utur stånd att manövrera mot
en fiende, i händelse af krigets början genast efter krigsför¬
klaringen, emedan vårt sjöfolk är utan all öfning, alven
befälet mindre sjövant, och slutligen skeppen aldrig för-r
sökta. Det är derföre i min tanka af allrayttersta vigt, att
StatsUtsk. mäste utfinna några tillgångar, sorn bestämmas
endast för flottans årliga öfning. Ehvad vi skola hafva
stor eller liten flotta, eller begge delarna, mäste den öfvas
under fredstid; ty i annat fall, o.ch 0111 den i händelse af
ett krig ej af brist på öfning kan genast utlöpa, skall den
troligen icke kunna utlöpa ur den hamn, der den rustas
och öfvas, emedan, om kriget är med vår östra granne, han
då blott behöfver begagna tiden för att med en femtedel el¬
ler en sjettedel af sin stora flotta låta tillspärra utloppen och
hindra vår att under hela kriget vara verksam. Äfven ur en
annan synpunkt är det vigtigt, att vår flotta erhåller öfning,
Det är en känd sanning, att det icke leder till någon god
militär-esprit, då det yngre befälet tror s'g stå högre i bild¬
ning än det äldre; och då det hos oss är fallet, att vi ut¬
skicka en del af våra yngre officerare att i främmande flot¬
tor utbilda sig och medfölja alla tidens framsteg inom sitt
vapen, så blir naturligtvis följden, att dessa yngre officerare
erhålla en sjömansbildning och en kännedom om vapnets
framsteg, sorn de flesta af dg äldre officerarne sakna, eme¬
dan staten icke skänker dem någon öfning. Äfven inom
dessa utskjokade unga officerare saknas den enhet i öfverty-
Den aS M»j f. m.
geise örn användbarheten af hvad de lärt, som skulle vin¬
nas ; om de finge tillfälle att om bord på Svenska fartyg
under skickliga chefer, efter ett åvår flotta antaget system,
begagna hvad de utrikes lärt. Nu ar förhållandet, att hälf¬
ten af dessa officerare har tjenstgjort på Fransyska flottan
Och hälften på den Engelska. Den, som någon gång um¬
gås med dessa unga män, skall finna de flesta af dem med
mycken rellection hafva begagnat sin utrikes tjenstgöring;
men man hör dem nästan alltid strida med hvarandra om
fördelen hos den ena framför den andra af de begge främ¬
mande flottorna. De, som hafva tjent på Fransyska flottan,
förklara endast det dugligt, sorn är å la maniöre Francaise,
och de, som tjent på Engelska flottan, gilla intet annat än
det, som är enligt English fashion. Af alla dessa och ändå
flera här ej uppräknade skäl föranledes jag på det högsta
tillstyrka Utsk. att söka utfinna medel antingen inom 4;de
hufvudtitelns nu var. tillgångar, eller äfven med fara af yt¬
terligare anslag af i5,ooo r:dr b:co till flottans öfning. Jag
vore färdig att öfvergå på deras mening, som tro, att äfven
denna stimma icke vore tillräcklig; men jag anser mig icke
böra gå så långt, att jag förklarar, det K. M. till det än¬
damålet begärt för litet. Jag kan blott beklaga, att 4:de
hufvudtitein skall stå efter den 3:dje, och att man således
måste för uppoffringarna till 3:dje hufvudtitein gifva min¬
dre åt den /±:de, på hvilken ändock landels försvar, om det
rätt organiseras, hufvudsakligen beror.
Jag skall nu öfvergå till den af Utsk. i 5:te punkten
föreslagna und. skrifvelse till K. M. med anhållan, det K;
M., på grund af statens knappa tillgångar att utgöra ett
sjöförsvar, grundadt såväl på linieskeppsflotta sorn på min¬
dre fartyg och skärgårdsflotta, täcktes fasta sivi nådiga upp¬
märksamhet mera uteslutande vid det sednare vapnet.
Jag vill visserligen icke fördölja, att jag i allmänhet
anser det mindre principenligt, att Representationen ingår
lill K. M. med förklaring af den ena eller andra försvars-
planens företräde; men det finnes dock ingen regel utan un¬
dantag, och jag tror, att den här föreslagna skrifvelsen hör
till ett sådant undantag. Jag måste äfven öppet erkänna,
att jag lifligt omfattar den af Utsk. föreslagna skrifvelsen.
Det är en obestridd sanning, mina Hrr, att ett försvar är i
samma mån godt och starkt, som det är nätionelt, d. V. s. i
samma mån, soln det äger nationens hela hängifvenhet och
som nationen är öfvertygad om dess riktighet och ofelbar¬
het; då deremot ett försvar, som har nationens opinion emot
sig, om än aldrig så Väl ordnadt, är svägt till följd af sak¬
naden utaf denna moraliska kraft. Med en annan talare är
jag fullt öfvertygad, att det inom nationen är blott eh tan¬
ka om företrädet af vårt skärgårdsförsvar framför ett för¬
svar, grundadt på en linieskeppsflotta, allt under förutsätt¬
ning, att våra tillgångar icke tillåta oss att underhålla båda
3a8
Den 28 Al a j f. m.
dessa försvar, utan att ett sådant försök endast skulle leda
derhän, att intetdera blefve fullständigt. Man har här vid¬
rört frågan, huruvida det är för oss möjligt att med våra
tillgångar kunna äga begge dessa försvar; och då jag tror
mig äga i dessa fall några tillförlitliga upplysningar, anhål¬
ler jag att i denna fråga få, som man säger, något titta
mina motståndare i korten. Äfven jag anhåller att från en
förfluten tid få i detta fall taga några jemnförelser. I för¬
bigående vill jag blott såsom en curiositet nämna, att jag
från tillförlitligt håll fått uppgifvet, att vårt Jinieskeppsför-
svar från 1790 och intill närvar, tid kostat Riket 70 millio¬
ner r:dr b:co. Om man då tager i betraktande, i hvad
myntsort dessa 70 millioner till en stor del i de flesta åren
utgått och i hvad tillstånd vår linieskeppsflotta nu är, samt
hvad nytta den under tiden gjort, så förmodar jag, att nå¬
got särdeles fördelaktigt omdöme om systemet och dess oeco-
nomiska inflytande på staten deraf icke »kall uppkomma.
Frih. Lagerbjelke har sagt, att vår flotta under de sednare
decennierna aldrig varit i ett så nytt och godt tillstånd sorn
nu. Frihtn har sagt, att våra tillgångar tillräckligen förslå
för begge vapnen. Låtom oss då jemnföra vår linieskepps¬
flotta 1813 och »8i4 med den vi nu äga, och låtom oss
dervid ihågkomma, att många af de tillgångar, som beredt
tillståndet af vår nuvar. flotta, äro hem tade från subsidier
och behållningar i förråden från äldre tider, tillgångar, som
vi hädanefter icke torde få antaga att vidare påräkna. i8i3
och 1814 agde vi utrustade i complett skick och under seg¬
ling, d. v. s. icke, såsom förhållandet med vår flotta nu är,
på papperet, 8 linieskepp; vi ägde dessutom 4 brukbara i
hamnen, summa 12, utom, som jag vill minnas, ett eder
annat mindre dugligt. Frih. Lagerbjelke har nyss sagt, att
vår flotta aldrig under detta sekel varit i sådant godt till¬
stånd som nu. Jag skall då jemnföra tillståndet x814- med
tillståndet nu. De upplysningar, som jag dervid skall taga
mig friheten meddela, hoppas jag skola äfven af min mot¬
ståndare anses för tillförlitliga, då de äro hemtade från be¬
fälhafvande Amiralens officiella rapport till K. M. om flot¬
tans tillstånd vid början af denna riksdag. Jag bör likväl
till min egen säkerhet tillägga, att denna afskrift af befäl¬
hafvande Amiralens förslag blifvit mig anonymt tillskickad;
men jag är i alia fall, af serskilda anledningar, öfvertygad
om dess riktighet. Frih. Lagerbjelke har sagt, att vi nu
hafva flera och bättre fartyg i vår stora flotta än för 8 år
sedan, då H. K. H. Kronprinsen emottog befälet deröfver.
Ingen kan högre än jag erkänna och värdera H. K. H:s nit
för vårt sjöförsvar; men detta fosterländska nit kan likväl
icke frambringa resultater utöfver möjlighetens gräns, ehuru
Hans omsorger för vårt sjöförsvar visserligen kunna jemnfö-
ras med alla Hans Furstliga företrädares nit för samma sak.
Frih.
Dc 11 28 M a j f. m.
3ag
Frih. Lagerbjelke har sagt, alt då vi 182.7 endast hade 7
linieskepp och 3 fregatter, hafva vi likväl nu 9 linieskepp,
5 fregatter och 246 mindre eller skärgårdsfartyg. Jag an¬
håller hos den värde talaren om tillgift för det jag vågar
bestrida denna uppgift så till vida, att vi väl hafva dem i
våra förslag och vid brobänkarna i hamn, men ej så, att
de kunna upptagas i räkningen för Sveriges försvar. För
det närvar, finnas endast sex tjeristhara linieskepp, och äfven
på dessa fattas en mängd inventarier, så att jag fruktar, att
endast tre, högst fyra skulle med completta inventarier kunna
genast utrustas; ty för hvardera af de nämnda sex linieskeppen
fattas 2, 3å4ankartåg, en del flaggor, kablar, en del af tak¬
lingen, skeppareuppbörder och små persedlar in. m. Det fin¬
nes visserligen g linieskepp vid brobänken, men tre äro icke i
tjenstbar! skick: för Gustaf den Store fattas hela inredningen ,
halfva bestyekningen och hela artilleriuppbörden; Carl XIII,
ett af våra nyare skepp, är redan så ruttet, att det fordrar svår
reparation, och för detsamma brister dessutom ankartåg och
en del af skeppareuppbörden; linieskeppet Äran fordrar svår
reparation, och för detsamma brister äfven en del ankar¬
tåg och små persedlar. Våra skepp äro dessutom mycket
för svårt bestyckade, hvarigenom de blifvit trånga inom bords,
och således osundare för besättningen. Våra nya skepp,
byggda för 86 kanoner, äro af lika storlek med de Chap-
manska 74-kanonskeppen och med de Engelska för 64 ka¬
noner. Följden häraf är naturligtvis, att de tryckas vida
mera, hafva ej den form i vattuet, som är beräknad för en
constructiön, ämnad att bära ett mindre antal kanoner. Här¬
af måste uppstå den följd, att fartygen med den större be-
styckningen segla och manövrera sämre, än med den ringare
bestyekningen. Vi hafva vårt ringa antal linieskepp byggda
efter fyra olika storlekar, så att inventarier och täkling för
ett fartyg af den ena storleken icke passar till fartyg af an¬
dra storleken, hvilket är en stor olägenhet för ett fattigt
land, der man borde så söka ställa till, att om ett skepp
måste slopas, man dock skulle kunna nyttja den del af täk¬
ling och inventarier, som är duglig, till ett annat eller an¬
dra fartyg. Hvad de fem fregatterna beträffar, är förhållan¬
det med dem ännu värre. Af dessa fem äro Fröja oell Ga¬
lathée alldeles ruttna och ur tjenstbart stånd; Eurydice myc¬
ket rutten och de begga öfriga Camilla och Chapman af
Carlskronas skickligaste officerare mig uppgifna såsom högst
dåliga. Fråga lärer vara om att hugga ner några af dessa
fregatter, d. v. s. borttaga öfra däcket och förändra dem
från 48-kanons fregatter till 26-kanons corvetter; men härtill
fordras äfven så svår reparation på fartyget, att det i cecono-
miskt afseende icke lärer löna mödan. Af briggarna finnas
3:ne: Delphine, la Badine och la Coquette. Af dessa äro de
tvenne sednare alldeles ruttna och den förstnämnda, ehuru
7 H. 42
33*
Den 2b M a j f. m.
möjlig att utrusta, likväl mycket gammal och något rutten';
ytterligare en brigg, Vänta Litet, dåligt fartyg, men dock
bättre än de föregående. Alla dessa bfiggar hafva äfven det
felet att vara för svårt bestyckade emot sitt utrymme och
emot hvad andra nationer bruka. Tvenne cörvetter finnas
äfven, Jaramas och Svalan. Den sednare, sorn blott förer
io kanoner, kan icke räknas Såsöm ett krigsfartyg, utan är
endast utrustadt och för det mesta begaghadt till de årliga
cadettsexércisernå; den förra deremot är ett någorlunda
bra fartyg, mett äfven för svårt bestyckadt, hvilket bevisas
deraf, att det har två kanoner mera, ehuru det är 3 fot
kortare än deh nya Under byggnad Varande corvetten Naja¬
den. Nio däekade kanonslupar finnas äfven i Carlskrona,
hvaraf en är oduglig. Dessa fartyg äro egentligen hvarken
roende eller seglande fartyg. De bvggdes för en särskild tjenst¬
göring i Sundet, men anses af alla sjömän för föga dugliga, enär
de äro för svala att i'ö fram, och för illa byggda såsom seg¬
lande fartyg. Utom de här uppräknade fartygen finnas un¬
der byggnad tvenne linieskepp, Skandinavien och Stockholm,
ett alldeles odugligt och casserädt skepp, Wasa benämndt,
en gammal Ostindiefarare, söm nu mera brukas att ligga för¬
töjd ytterst Vid brobänken för att mottaga isen och sjögån¬
gen för de andra skeppen. Äfven äro under byggnad tven¬
ne fregatter, Desirée och Josephine. Så är tillståndet i kort¬
het med den sig så kallande stora flottan. Stor är den vis¬
serligen icke, men så mycket dyrare; och när denna flotta
efter så stora anslag och efter 20 års fred befinner sig i ett
så olyckligt och reduceradt tillstånd emot hvad den var 181/ji
års sjocampagne, samt då man besinnar, att troligen aldrig
hushållningen vid flottan varit så sträng som under denna
mellantid, så synes det verkligen vara med full rättvisa och
af giltiga skäl, som jag och mångå med mig frukta, att våra
tillgångar ej tillåta Sverige att underhålla en linieskeppsflotta
under fred, och långt mindre under krig, emedan det väl
icke kan vhra skäl för ett fattigt land att nedlägga sina små
tillgångar uti byggnaden af dessa dyrbara skepp, som med
några få skölt äro förstörda; ty jag tviflan icke, att med de
förfärliga verkningar, som artilleriet numera kan åstadkom¬
ma, två å tre bombkanonskott äro tillräckliga för att sänka
en af dessa stora byggnader, som utrustade kosta 5oo,ooo
r:dr b:co, utom förlusten af en mängd menniskolif, alltid
känbarare i samma mån, som den krigförande staten är li¬
ten och folkfattig. Vore jag öfvertygad, att vår sjelfstän¬
dighet och vårt sjelfförsvar icke kunde undvara linieskepps-
flottan, skulle jag anse för min medborgerliga pligt att vo¬
tera sista skarfven till dess anskaffande och underhållande;
men jag är innerligen öfvertygad, att vår sjelfständighet är
vida bättre tryggad genom ett väl utbildadt skärgårdsförsvar,
d. v. s. genom fartyg, som hvar helst på vår kust kunna in¬
löpa, och genom ett stridssätt, som mera närmar sig till våra
Den 28 Maj f. m.
331
förfäders, Vikingarnas. Då jag nämnt, att elt Svenskt linie¬
skepp utrustadt kostar 5oo,ooo r:dr, bör jag tillägga, att man
icke så noga kan få reda på hvad ett sådant skepp kostar,
men att jag antagit den ungefärliga summa, som mina mot¬
ståndare i denna fråga uppgifvit. Denna beräkning är dock
långt under andra nationers. Det sista nya Danska linie—
skeppet kostar omkring 1,900,000 r:dr Svensk riksg:s, och
då jag på stället förliden sommar efterfrågade förhållandet
med Iefnadskostnaden och arbetslöner, jernnförelsevis till sam¬
ma pris här i Sverige, var skillnaden icke synnerligen stor.
En af de nyaste Danska svåra fregatterna kostar 900,000 r:dr
Svenskt b:co, och jag har således visserligen icke uppta¬
git i räkning för högt, då jag upptagit ett af våra Sven¬
ska linieskepp till endast 5oo,ooo r:dr b:co. Går jag åter till
räkenskaperna, emedan facta alltid bevisa mest, och jag ser
på resultaterna af kostnaderna för ena eller andra vapnet,
finnér jag missförhållandet vara ganska stort och påtagligt;
det missförhållande nemi., att stora eller dyra flottans ny¬
byggnad och underhåll årligen kostar i anseende till de re¬
sultater, som deraf vinnas, vida mer än motsvarande resul-
tet af kostnad för nybyggnad och underhåll för skärgårds¬
flottan, Jag har med mycken möda och besvär förskaffat
mig fullständiga redogörelser för årliga användandet af hela
flottans hufvudtitel under de Sednaste 9 åren, förhållandet
är ungefärligen lika alla åren, och jag vill nu händelsevis ci¬
tera ett år, som är ungefär ett medium af de nio, nemligen
1829. Flottans hela anslag utgjorde detta år i,i3g,025 r:dr
(jag förbigår sk:r och r:st.). Det s. k. underhållet för detta
år för Carlskrona station eller för stora flottan utgjorde 24i,8g4
r:dr (Nybyggnader äro här icke inberäknade). Stockholms
stations underhåll utgjorde samma år 55,982 och för Göthe¬
borgs station samma år 3o,2o8 r:dr; summa underhåll för
skärgårdsflottan på dess begge stationer 82,690 r:dr. Skär¬
gårdsflottans hela underhåll år 182g utgör således endast om¬
kring b af underhållet för den s. k. stora flottan, Örn mgn
derefter tillser kostnaderna samma år för fartygsbyggnaden
pch förrådets förstärkande, finner man, att stora flottan till
dessa ändamål kostade ng,84o r:dr, och skärgårdsflottan
49,596 r:dr, eller den sednare ungefärligen -f af deri förra.
3 ernil för man åter stora flottans, underhåflssumma med ny-
byggnadssumman samma år, så får man se, att stora flot¬
tans underhåll kostar hetydljgt mera än dubbelt om årpt
inot sunaman af kostnaden för nybyggnad och förrådet, då
deremot skärgårdsflottans underhåll för samma år ej uppgår
på långt när till dubbelt mot nybyggnadssumman för sam¬
ma år- Lägger man då härtill, att stora flottans alla fartyg
måste ligga hela året om i sjön och nästan under bar him¬
mel, genom hvilket förhållande de ruttna eller förstöras ojemn-
förligt mycket förr, än skärgårdsflottans fartyg, sorn ligga
torra i skjul, så finner mali, huru ofantligt mycket dyrare
33a
lien a5 Maj f. tu.
I
i alla afseenden en linieskeppsflotta är i jemnförelse med en
skärgårdsflotta. En annan sanning, sorn upptäckes vid jemn-
förelsen emellan bär citerade sifferförhållanden är, att stora
flottans underhåll uppgår till omkring fem gånger mera
årligen än bela den summa, som användes på skärgårdsflot¬
tans byggnad oell förråd tillsammans vid begge stationerna
Stockholm och Götheborg. Jag vill visserligen icke trötta
It, o. Ad. med någon dylik sifferframställning för alla de sed-
naste g åren; jag vill blott upprepa, att förhållandet är un¬
gefär enahanda för hvarje af dessa år. Gr. Horn har tyckts
Yrka, att vi skola fortfara att vidhålla det s. k. stora sjö¬
försvaret eller linjeskeppen. Jag hemställer likväl, huru så¬
dant skall kunna låta sig göra, då vår flotta i närvar, ögon¬
blick efter 20 års fred befinner sig i ett så inskränkt skick,
och då vi likväl hitintills ägt något att taga ur förråden från
gamla tider, men hädanefter nödgas anskaffa allt genom af
Ständerna beviljade nya tillgångar. Jag har redan i ett fö¬
regående plenum yttrat, att jag visserligen icke yrkar för¬
störandet af de linieskepp, vi äga; men min tanka är, att vi
icke höra bygga några flera, emedan hela vårt sjöförsvar
förlorade derpå att derifrån draga så betydliga och oum¬
bärliga tillgångar. Vi böra i det stället, enligt min tanka,
grunda vårt sjöförsvar på en väl organiserad skärgårdsflotta,
hvars rörlighet är försäkrad genom ett tillräckligt antal ång¬
fartyg; och vi böra till kryssare utanför våra få flacka ku¬
ster och till skyddande af vår handel äga snällseglande och
goda fregatter samt mindre fartyg till tillräckligt antal. En
sådan flotta är vida mindre dyr, är vida lättare conserve-
rad och bildar, i min tanka, ett vida fullständigare försvar,
utsträckt till atla delar af våra kuster. Gr. Horn har sagt,
att Norrmännen hafva de bästa sjömän. IJet är visserligen
sannt, likväl med det tillägg, att vi med Norrmännen dela,
inom Europa, denna fördel. Men vi hafva dem likväl icke
på vära örlogsfartyg; der hafva vi i stället våra rotebåtsmän
eller bergs- skogs- och slättboer, sorn utgöra skickliga arbets-
compagnier på varfven, men som äro tafatta och oviga om
bord samt fordra en lång tid först för att genomgå den
medicinska cur, som vanligtvis förestår den, hvilken icke är
van vid sjögången, och sedermera den erforderliga öfning,
förutan hvilken båtsmannen icke är tjenstbar om bord. Norr¬
männen återigen hafva inrullerat alla sina skärgårdsboer,
fiskare och lotsar, och hafva derföre, i händelse af ett krig, att
påräkna ett större antal utmärkt dugliga sjömän , än deras flotta
troligen någonsin kan komma att behöfva. Vi hafva, som
sagdt är, lika skickligt sjöfolk uti våra skärgårdar och bland
våra fiskare, ehuru icke på vår flotta. Enligt sjömanshus¬
uppgifterna utgå per medium årligen iooo Svenska coop-
vaerdi-sjömän mera, än sora hit återkomma, dels emedan
vi sjelfva icke begagna dem, dels emedan de äro särdeles ef¬
tersökta af alla främmande nationers rederier. För min del
Den 28 M a j f. m.
333
tror jag, att de indelta båtsmännen åtminstone till största
delen icke äro lämpliga till sjöförsvaret, emedan de i allmän¬
het, såsom landtboer, hafva motvilja mot sjörensten. Jag
tror, att det skulle vara vida ändamålsenligare och mindre
dyrt, att inmllera våra skärgårdsboer och fiskare att, i hän¬
delse af krig, tillhöra sjövapnet och att någon gång under
fredstid öfvas. Det här citerade förhållande med våra båts¬
män visar oss ytterligare behofvet framför andra sjömagter
att öfva vår personal och att anslå medel dertill. Gr. Horn
har trott, att vi böra förskaffa oss en linieskeppsflotta,
Jäinpad efter våra behof. Det är naturligtvis svårt
att undersöka eller afgöra, hvad som i detta fall är vårt
behof, 0111 icke det får antagas vara relativt till de ilot¬
tor, som troligast kunna anfalla oss. Om man uppriktigt
Och med afläggande af all den höflighet, en af våra Mini¬
strar vid ett främmande Hof, för några dagar sedan här
påstått etiquetten fordra mot utländska magter, talar om
vår södra granne, hvars militär-institutioner jag sjelf förli—
det år varit i tillfälle att till någon del bese, så är det vis¬
serligen å ena sidan sannt, att han är högst illa organiserad
och öfvad i afseende på sitt infanteri och artilleri, men der¬
emot förträffligt i afseende på sitt sjöförsvar; Danskarna haf¬
va ett ypperligt sjöfolk och en ypperlig materiel. Jag tve¬
kar icke heller att förklara, att om vår flotta skulle drabba
med deras, är det fruktansvärdt, att vår icke stod profvet,
så säkert det å andra sidan skulle synas, att förhållandet
vöre alldeles motsatt, örn de båda nationernas armeer skulle
komina att drabba tillsammans. Men detta förhållande är
icke underligt, emedan denna lilla stat fäster ett uteslutan¬
de hopp på sitt sjöförsvar. Danskarna hafva årligen trenne
svåra fregatter utrustade, hvaraf två stationerade i Vestin¬
dien och en stadd på segling dit eller derifrån för att aflö¬
sa eller efter att hafva aflöst en af de förra. Dessutom är
vanligtvis hvarje sommar en fregatt utrustad för cadett-exer-
cisen. Dessa omständigheter visa nödvändigheten för oss att
anstränga våra tillgångar mera för vårt sjöförsvar och min¬
dre på andra håll. Jag skall nu öfvergå till betraktande af
vår östra grannes stridskrafter. Jag. fruktår, att jemnförelsen
på detta håll blir ändå mera nedslående. Jag tror likväl med
full visshet, att vi kunna försvara oss; likväl fruktar jag, att
vi dervid hafva föga nytta af vår linieskeppsflotta. Ryssland
äger visserligen en utomordentligt stor arme', som, om den
mot oss kunde på en gång användas, skulle snart afgöra
vårt öde; men det är, Gud ske lof! icke så. En Rysk ar¬
me', som skulle göra en invasion uti Sverige, kunde icke
vara på de flesta ställen mycket öfver 3o,000 man stark; ty
om den vore talrikare, skulle denna arme', till följd utaf
beskaffenheten af vårt land, antingen såsom spridd blifva sla¬
gen i detail, eller såsom strängt sammanhållen nästan för¬
störa sig sjelf, dels af brist på de flesta förnödenheter, dels
334
D c 11 aS M a j f. m,
af oförmåga att kunna röra sig sjelf med så mycket trup->
per, sammanförda uti en sådan terrain. Den stora massan
är således till lands icke farlig. Det försvar, vi kunna åstad--
komma, skall utan tvifvel i detta fall blifva tillräckligt. Men
förhållandet är icke sådant på öppna sjön. Ryssland har i
närvarande ögonblick en östersjöflotta af 3y linieskepp och
22 fregatter, och har årligen 18 linieskepp utrustade till
exercis i Östersjön. Antagom nu, att en del af denna stora
flotta och en ganska ringa del, nemi. ett antal, motsvaran¬
de endast vår egen linieskeppsflotta, utginge och lade sig
utanför Carlskrona, innan vår flotta hann utlöpa, — en suppo¬
sition så mycket möjligare och troligare, som Carlskrona hamn
och redd om vårarna vanligen är vida längre tillfrusen än
hamnarna vid Gmnstadt och Reval, äfvensom, emedan vår
flotta, såsom alldeles oexercerad, fordrar vida större tid att
upptakla och utlöpa, än en exercerad flotta. Om detta
skedde, behöfde visserligen icke våra stora skepp upptakla;
men de voro också då verkligen öfverflödiga. Fienden ha-,
de i alla fall en stor linieskepps- och fregattflotta öfrig att
dermed fullfölja de operationer, som man inbillade sig att
vår linieskeppsflotta hade bort kunna förekomma. Att vi
sålunda skulle äga vår linieskeppsflotta för att vi skulle kun¬
na taga offensiven såsom en talare här sagt, är ändamåls-
löst, emedan detta emot en så stor fiendtlig flotta troligen
blir omöjligt. Men låt fienden försöka att nalkas våra ku¬
ster och skärgårdar, så är jag fullt öfvertygad derom, att
han skall, för alt nyttja en annan talares uttryck på detta
rum, få stryk, om vi, som jag yrkar, hafva ett väl organi-,
seradt skärgårdsförsvar. En frejdad talare på detta rum,
Gr. Löwenhjelm, har i ett föregående plenum sagt, att
Statsmagterna oupphörligt rida volt i denna fråga, Jag ön-,
skar derföre lifligt, att Utsk:s föreslagna rind. skrifvelse om
mera afseende på vårt skärgårdsförsvar mätte blifva bifallen.
Nationen har då gjort sitt till för att slippa denna omtalade
voltridning; och om icke något afseende fästes derpå, bla¬
det sedermera den andra Statsniagten (hvilken styr hela vol¬
ten), som får taga på sig hela ansvaret för hvad som deraf blu¬
en följd, Frih. Lagerbjelke har sagt, då frågan var om den
här af en annan talare citerade, utaf Capitaine Carlsund ut-,
gifna förtjenstfulla bok, som ådagalägger företrädet för skär¬
gårdsflottan framför linieskeppsflattan, att denna bok vöre
icke tillförlitlig, emedan den grundal- sig på en hypothes om
ångfartygens stora användbarhet lör denna flotta. Frih. La-,
gerbjelke har tillagt, att det vare fara värdt, att denna hy¬
pothes är så litet utvecklad, att den troligen icke skulle kom¬
ma att tillämpas hvarken i Frih:s egen eller någon af de här¬
varandes lifstid. Jag anhåller att i detta afseende få hänvisa
till en Engelsk afhandling, som jag haft tillfälle se, sedan
jag vid början af riksdagen hade en debatt i detta samma
ämne med Frih. Lagerbjelke. Afhandlingen är af en äkta
Den aS Maj f. m.
335
sjöman; det röjes genast, emedan sjötermer förekomma öf¬
verallt oell det fria sjömanssinnet röjer sig fullständigt i fri¬
heten från alla reglor för ett vårdadt skrifsätt. Afhandlingen
är under form af rapport afgifven utaf en bland Engelska
fiottans tappraste och skickligaste officerare, en Cap. Hastings,
som under flera år commenderade det enda ångfartyg af de
flera beställda, sorn från Grekiska Committeen i London af-
skickades till Grekland; detta fartyg hette Karteria. Cap.
Hastings har under 3 år oupphörligen med detta fartyg stridt
och stundom mot flera stora fartyg. Då man här sagt, att
ångfartygen icke skulle kunna hålla striden, emedan en en¬
da kula vore tillräcklig för att göra machinen obrukbar, är
det särdeles märkvärdigt, att då Cap. Hastings understundom
fått ända till 3o kulor i fartyget och stundom granater (d.
v. s. ihåliga kulor), har han dock aldrig varit urståndsatt
att nyttja ångmachineri. Hela den enkla konst, hvarmed
han befriade sin machin från kulor, var, att han med grof¬
va, rätt uppstående och tätt intill hvarandra slutna bjelkar
på ömse sidor om machinen, hade till betydlig del upphäft
kulornas verkan. Det enda försigtighetsmått, han för öfrigt
iakttagit, var, att han hade afdelat fartyget på ömse sidor
oin machinen med 2 vattentäta väggar, sä att då det en
gång hände honom, att han af en granat, d. v. s. samma
sort projectil, som skjules med bombkanoner, fick hela sin
akterspegel inskjuten och aktersta tredjedelen af fartyget
fylld med vatten, kunde han likväl bibehålla sig'i fartyget
och begagna sin machin. Han manövrerade mot alla vapen
utan olägenhet, och intog slutligen utan annan hjelp en fäst¬
ning (Wassiladhi, nyckeln till Messolonghi-viken). Jag må¬
ste likväl tillägga, att han var bestyckad med 4 st 68-jJfiga
bombkanoner jemte 4 st- 4^-åÖga caronader. Det är verk¬
ligen skada, att denna rapport icke skall vara tryckt för att
öfvertyga hvarje tviflare om ångfartygs förträfflighet äfven,
om man så vill, till stridsfartyg och armerade med bomb-
kanoner. Jag yrkar likväl ångfartyg för vår skärgårdsflotta
hufvudsakligen för dessa fartygs förträfflighet att på bestäm¬
da tider och i hvad väder som helst förflytta stridskrafter¬
na med skyndsamhet från en punkt af kusten till en annan,
samt att med skyndsamhet kunna verkställa transporter, re-
cognosceringar o. s. v. Frih. boye, med hvilken jag för öf¬
rigt instämmer, har sagt, att stora flottan visserligen upp¬
fyllde sitt ändamål. Jag måste likväl förklara, att sådant är
med våra tillgångar alldeles omöjligt. Det är" icke för att
mildra det möjliga obehaget af detta mitt yttrande mot sto¬
ra flottans chef, utan för att gifva en gärd åt sanningen,
att så sträng hushållning, sorn under nuvarande administra¬
tion, har troligen aldrig vid denna flotta ägt rum. Då man
således, under den bästa administration af medlen, ändock
icke kan komma till bättre resultater, fruktar jag, att äf¬
ven deraf med visshet kan inses det ändamålslösa att vid¬
336
Den 28 Maj f. m.
hålla ett system, sora så ögonskenligen går utöfver våra
krafter.
I afseende på organisationen af personalen torde vara
mycket att anmärka. Att t. ex. för redogörelsen äga 120
skrifvare på stat och endast 200 officerare är påtagligen ett
stort missförhållande, härledande sig från, jag vågar med
någon sakkännedom säga, det högst olämpliga och intrassla¬
de förvaltnings- och redogörelsesätt, som vid flottan äger
rum. Jag skulle för min del äfven tro, att för många per¬
soner med stora löner finnas i de högre graderna, och om
en indragning deraf skedde, skulle tillgångar vinnas för till¬
ökande af officerare i yngsta graderna, der brist på office¬
rare, i händelse af commenderingar, alltid förefinnes.
Slutligen och då man här har talat om anledning till
flottornas sammanslagning år 1824, anhåller jag att äfven
derpå få svara några ord. Under en lång tid af år hade en
beständig strid ägt rum emellan personalen, och synnerligen
det högsta befälet vid de begge flottorna, och en jalousie
dem emellan fortfor utan afbrott. För att på bästa vis sö¬
ka förekomma ett för fäderneslandets försvar möjligen blif¬
vande så menligt förhållande, trodde man sig böra sam¬
manslå begge flottorna. Ändamålet var visserligen vackert;
men jag fruktar, att det i någon mån förfelades. Utom an¬
dra svårigheter uppstod äfven den väsendtliga, att som all
personalen egentligen hör till Carlskrona station, och största
delen Ufven blef dit anslagen, måste alltid, då en hastig rust¬
ning vid de andra stationerna påkommer, staten betala skjuts
för transporten af officerare, underbefäl och timmermän från
Carlskrona till de andra stationerna. Striderna Uro icke hel¬
ler ännu förbi, och i detta afseende är det lyckligt för flot¬
tan att vara under det höga befäl, som jemnkar rättvist
emellan de olika partierna. Men äfven detta har sin olä¬
genhet, emedan det försvårar möjligheten för den högsta
administrationen af flottan att följa ett uteslutande visst sy¬
stem, hvilket jag för min ringa del tror skulle för sjöför¬
svaret vara vida nyttigare. Nu återigen jemnkas det emel¬
lan båda, och den gamla oenighetselden ligger ändock qvar
under askan för att, om möjligt, snart utbryta. Om der¬
före begge vapnen, i fall båda skola finnas, återfinge hvar
sitt befäl, skulle deraf troli gen blifva en god verkan. Men
detta Ur en sak, som egentligen icke hör till det ämne, sorn
nu är före, och jag skulle icke nämnt det, om icke en an¬
nan talare dertill gifvit mig anledning.
Jag anhåller ånyo, att StatsUtsk. ville söka att utfinna
de medel, som såväl behöfvas för flottans öfning, antingen
dessa medel kunna tagas af redan varande tillgångar på den¬
na hufvudtitel, eller genom nya anslag. Jag har i de flesta
fall gjort mig till en regel att icke tala för beviljandet af
nya anslag under nuvarande förhållanden, och jag skulle
vid
Den 28 Maj f. m.
33;
vid detta tillfälle icke frånträdt denria regel, om jag icke
varit innerligen öfvertygad, alt möjligheten af fäderneslan¬
dets försvar till en hufvudsaklig del beror på ett öfvadt sjö¬
försvar och att, snart sagdt, den största af alla misshushåll¬
ningar, som Ständerna kunnat begå, är att fortfarande gif¬
va stora anslag till anskaffande och underhållande af flottans
materiel och till aflönande af flottans personal, så framt man
icke på samma gång ger anslag till flottans tillbörliga öfning.
Jag vågar säga, att intet vapen är dessutom i det behof af
öfning, som en seglande flotta. Jag slutar med att för¬
klara, att jag måhända genom någon närmare bekantskap
med förhållandet i denna fråga lifligare, än de flesta närva¬
rande, känner flottans behof af öfning och tillräckliga an¬
slag derför. Jag anhåller 0111 återremiss af Utsk:s betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Jag vill hvarken bejaka eller för¬
neka den siste talarens uppgift, att den omförmälda striden
ej ännu skall vara slutad; men, utgående från grunden af
le gros sens commun, slutar jag, att densamma åtminstone
måtte vara förminskad; ty det säkra är, att 70 officerare
äro indragna, och jag vet icke, hvad åtminstone dessa skulle
hafva för ändamål att fortsätta striden.
Frih. Lagerbjelke: B., o. Ad. lärer icke kunna pre¬
tendera, att jag nu skall ingå i så fullständigt svar å Gr.
Cronlijelms vidlyftiga anförande, som ämnets vigt måhända
kräfver. Det är dock några omständigheter, utaf dem jag
uppfattat, hvilka fordra rättelse. Gr. Cronhjelm har sagt,
att vår flotta år 181 Zf var i bättre tillstånd än nu, och att
den då bestod af 12 linieskepp. Det är sannt, att dessa
verkligen voro 12; men 11 utaf dem voro öfver 3o år gamla,
så att 1826 var största delen redan helt och hållet förbi.
Ku äga vi 9 linieskepp; af dessa äro 8 nya, men det g:de
behöfver en betydlig reparation, måhända för byggning. Hr
Gr. har sagt, att linieskeppet Carl XIII, hvilket endast skulle
vara 10 år gammalt, är i så dåligt skick, att det omöjligen
kan utgå. Jag får upplysa, att detta skepp, som för det
första är i5 år gammalt, förlidet år var under reparation, då
dess kopparbotten förseddes och fartyget för öfrigt sattes i så
fullständigt stånd, både till skråf och inventarium, att man
dermed kan utgå när som hälst. Den anonyme författarens
förslag, hvilket Gr. Cronhjelm här följt, kan jag icke på ett
närmare sätt granska, enär jag icke sett documentet; men
det sades der, att tåg m. fl. inventarier fattades för flottans
behof. Detta är visst sannt; men det kommer sig af den hus¬
hållsprincip, att icke slå flera tåg, än som för det dagliga
behofvet erfordras; till öfrig förnödenhet i denna del finnes
garn liggande i förråden. En artikel medger jag dock fat¬
tas, och det är jerntåg; men dessa äro en sednare uppfin¬
ning, och jag önskar visserligen, att flottans behof af sådana
7 H. 43
33S
Den 28 Maj f. m.
linnele complelteras, enär de både äro varaktigare och min¬
dre dyra. Nio linieskepp äro dock verkligen i det stånd,
att de kunna utlöpa. Vidare bar Gr.' Cronhjelm talat om
de dryga underhållskostnader, stora flottan medfört i jemn-
förelse emot skärgårdsflottan, och att dessa endast för år 182g
uppgått till 241,000 r:dr. Det är sannt, att berörde kost¬
nader för nämnde är verkligen stigit till den uppgifna sum¬
man; inen deri äro inberäknade alla aflöningarna till handt¬
verkare och varfsunderofficerarne, hvilka äro betydliga och
som sålunda minska nybyggnadskostnaderna. Hr Gr. har
sagt, att om man jemnför nybyggnadskostnaderna i Carlskro¬
na emot dem vid den mindre stationen, skulle förhållandet
visa sig så, att de förra uppgingo till dubbelt eller tredub¬
belt emot de sednare. Jag vill icke bestrida detta; men jag
vet, att vid stora flottan äro byggda, utom recognoscerfar-
tyg, icke mindre än 4 större mörsare och 4° kanonjollar,
för hvilka medlen blifvit uppförda på Carlskrona stations stat.
Vidare har Hr Gr. sagt, att vårt båtsmanshåll icke är lämp¬
ligt. Det är visst en sanning, att bristande öfning gör, att
våra båtsmän för närvarande icke äro så goda sjömän, som
de kunde blifva; men båtsmansrotarnä ligga likväl utåt ku¬
sterna både i Blekinge, Småland, Öland, Östergöthland och
Södermanland, så att största delen af vår flottas bemanning
ingalunda är obekant med sjön, fastän jag medger, att öf¬
ning erfordras för' dess ändamålsenliga användande. Man
har nedsatt vår flotta ända derhän, att vi dermed icke skulle
kunna sammandrabba ens med vår södra granne. Häri må¬
ste nödvändigt ligga endast en hypothes, och jag vill derpå
icke svara annat, än att det tål att försöka. Hvad den af
Gr. Cronhjelm åberopade skrift utaf Cap. Hastings beträffar,
vill jag visserligen icke bestrida innehållet deraf, ehuru
jag icke läst densamma; men jag har åtminstone af allmän¬
na tidningar sett berättas, att hans ångfartyg blifvit förstördt
af en Turkisk corvett. Måhända har han icke nämnt något
derom i den omtalade rapporten. Frih. Boye har sagt och
uppmanat mig att yttra mig öfver, huruvida icke stora flot¬
tans officerare skulle komma att befinnas okunniga till an¬
vändande för skärgårdsflottan. Jag kan försäkra, att det icke
så förhåller sig. En skicklig sjöofficer förstår sig likaväl på
stora som lilla flottans exercis. Beträffande hemställningen,
huruvida det var nödigt, att de omtalade haltplåtarna skulle
försvinna, kan jag härpå icke lemna annan förklaring än
den, att då hattarna ströko, fingo väl plåtarna lof att följa
med. Att några( trophder blifvit försålda är mig fullkomligt
obekant. Nog vet jag, att några gamla kanoner såldes; roen
att dessa voro tropheer, har jag icke hört.
Frih. Boye, Ludv.: Jag emottager med tacksamhet den
siste talarens nu framställda rättelser och tror, att han der¬
med rättat mer än en scrupel. Men han svarade dock icke
på min fråga. Den var: hvarest finnes befäl? Förslår det
Den 28 BI a j £. ra.
33g
nuvarande att bemanna båda flottorna så, som de behöfva? Om
inan jemnför befälets antal förr och nu, finnes vid det för
stora flottan lika talrikt nu, som det för båda flottorna då?
Måhända har jag subtraherat oriktigt; men 70 officerare äro
indragna, och med erinran derom har jag gjort upp min
räkning. Hvarföre också sluta, att en officer från stora flot¬
tan är skicklig till manöver på den lilla flottan, men icke
äfven tvärtom? Jag har kanske orätt, men för mig confun¬
derar det sig, som skulle slutsatsen icke vara fullkomligt lo¬
gisk. Jag förklarar, att ehuru jag icke tillhör något af de
ifrågavar. vapnen — ja, ja, att jag icke är sjöofficer vet hvar
och en —, men att jag icke med någon förkärlek inom mitt
begrepp fästar mig vid det ena eller andra. Jag kan icke
såsom man af yrket bedöma frågan; men jag är riksdagsman ,
och då äger jag rätt att yttra mig, och utgår dervid endast
från le gros sens commun, som likväl sitter qvar hos hopen
och icke går bort genom några organisationsförändringar. Jag
ville säga: månne stora flottans officerscorps är tillräcklig,
om båda flottorna skola öfvas? Men denna fråga hänför mig
till en annan: gjorde man väl rätt, då man tillintetgjorde
det ena vapnets befäl för det andras skull?
Gr. Cronhjelm: Jag skall utbedja mig att ytterligare
få upptaga tiden med några ord. Hvad först beträffar Frih.
Lagerbjelkes och mina olika åsigter i afseende å linieskep-
pens tillstånd, förblifver jag vid hvad jag förut yttrat och
tfor, att skiljaktigheten härleder sig derifrån, att Hr Frih.
beräknar hvad som finnes vid brobänken och i förslagen;
hvaremot jag fäster mig vid hvad som verkligen kan utgå i bruk
till landets försvar. Jag vill blott citera ett exempel för att
bevisa förslagens opålitlighet. Då jag i Carlskrona sisth år
vistades, utlades linieskeppet Manligheten för att begagnas
såsom casein för en del af manskapet. Det hände då, att
spanten eller vanten, som äro de grofsta tågen af hela tak¬
lingen, afsprungo såsom fnöske; sådant torde bevisa, att hvad
som står pä papperet och befinnes i förråden icke alltid kan
beräknas såsom användbart i fälttåg, då krigsförklaringen
ljuder. Hvad beträffar beräkningen af kostnaderna för un¬
derhållet af den stora flottan, så är det visst sannt, att
aflöningen för arbetarne eller timmerraanscorpsen är deri in¬
tagen; men så är förhållandet jemväl i afseende å den lilla
flottan, och proportionen torde således icke häraf på något
vis förändras. Hvad angår båtsmansindelningarna, är det
ganska riktigt, att dessa följa kusterna; men de följa icke
derföre blott skärgårdarna, utan torpare, flera mil in i lan¬
det, folk, som knappt sett sjön, äro äfven indelta till sjö¬
tjenst, då Norrige deremot uti dess marin endast inrullerar
kustboerna, hvilka derföre äro sjömän förut. Jag. vill här
blott åberopa skickliga sjömäns utsago, hvilka klagat deröf¬
ver, att det ofta fordras flera månader för att göra vara
båtsmän till sjömän, och det torde vara osäkert, om fienden
Den 28 Maj f. 111.
har den complaisancen att vänta med anfallet, tilldess våra
båtsmän hinna öfvas några månader. Jag har hört många
sjöofficerare säga: Gud bevara oss för ett krig, då vi hafva
ett så beskaifadt, nästan intet öfvndt sjöförsvar! Detta anför
jag för att visa, att vi aro i behof af större anslag än Norrige
för öfningen af vår marin; och om man icke öfvar den, är
vapnet lill föga nytta, ty hvar och en militär förstår ganska
val, att utan öfning få vi, såsom någon före mig här yttrat,
stryk både till lands och sjös. Jag skall hafva äran tillställa
Frih. Lagebjelke Hr Hastings berättelse, och jag hoppas, att
han skall finna mina uppgifter derutur tillförlitliga. Sär¬
skildt får jag nämna, att jag tror mig bestämdt veta, att
Hr Hastings fartyg ingalunda blifvit förstördt hvarken af nå¬
gon Turkisk corvett eller annat fartyg, utan lärer detta miss¬
tag härleda sig från ”dessa tid tingsskrifvare,” som un¬
derstundom komma med oriktiga uppgifter. Hvad angår den
ifrågaställa försäljningen af kanoner, får jag upplysa, att
en sådan verkligen ägt rum och inbringat en summa af om¬
kring gooo r:dr, hvilka blifvit använda till en för Stock¬
holms station högst nödvändig verkstadsbyggnad; och jag be¬
klagar blott, att flottans andra tropheer, i saknad af andra
medel, måst på det sättet användas.
Frih. Lagerbjelke: Jag är ånyo uppkallad för att be¬
svara en fråga. Jag skall göra det så kort som möjligt.
Frih. Boye har nemi. frågat: om stora flottans personal är
tillräcklig för begge flottorna? Dertill svarar jag nej! Det
har den aldrig varit. Man har nemi. alltid beräknat så, att
lägsta officersgraden, i händelse af krig, skall ersättas utur
underofficerspersonalen. Så gjorde man äfven vid 1790 års
krig. Då constituerades, om jag minnes rätt, 190 officerare
dels från coopvaerdiflottan, dels utur underofficerscorpsen.
Hvad beträffar det anförda exemplet, ang:de tillståndet med
tågverket på Manligheten, är det visserligen sannt, att en
del deraf brast; men jag får härvid upplysa, att man här¬
till använde det sämsta, man ägde, och att det alldeles icke
var det tågverk, som tillhörde Manligheten sjelf, utan att
det var taget från ett af de slopade skeppen.
Gr. von Rosen, Axel: Det torde synas förmätet af
mig att inblanda mig i discussionen öfver ett ämne, der jag
ej har samma erfarenhet, som de öfriga talarne; men jag
vill icke heller stödja mig på min egen erfarenhet, utan
blott åberopa de underrättelser, jag af andra iuhemtat, och
deribland åtskilliga ut landningar. Jag har i Götheborg ofta
sammanträffat med Engelska sjöofficerare och funnit deras
meningar lika delade mellan ångfartygen och linieflottor, sorn
här emellan skärgårdsflottan -och stora flottan. De mest ut¬
märkta personer hafva härvid vttrat så olika åsigter, som
svart till hvitt; och jag påminner mig en gång hafva inom
8 dagar talat vid tvenne Engelska officerare, af hvilka den
Den a8 Maj f. m.
ena ansåg ångfartygen hafva sådant företräde, att han trod¬
de alla andra fartyg snart nog skulle försvinna; men den
andra åter hyste en alldeles motsatt tanka, hvilken han
grundade derpå, att man icke kunnat utfinna något medel
att sätta ångfartygens machineri under vattenlinien, eller att
bekläda det på sådant sätt, att det blir skyddadt mot fien¬
dens eld. Hvad Cap. Hastings beträffar, har jag visserli¬
gen också höi-t omtalas honom och hans ångfartyg, men
tror, att han haft att tacka lyckan, om hans fartyg blifvit
trälfadt af bombkanon utan att sjunka; ty en Engelsk Ami¬
ral har sjelf berättat för mig, att han, då Dardanellerna
bombarderades af Engelsmännen, fick på ett 74-kanoners
linieskepp ett bombskott af så förstörande verkan, att han
med ett enda till varit alldeles förlorad. Derjemte bör jag
äfven nämna, att gamla Amiralen Saumarez-, som var känd
såsom en utmärkt kunnig sjöofficer och jemväl hade noga
bekantskap med våra kuster, ansåg Sveriges försvar böra
hvila på begge flottorna sålunda, att han indelade den östra
kusten för blockskepp och den vestra för linieskepp och fre¬
gatter, hvilka här ej. skulle riskera något äfven af en öfver¬
lägsen styrka, emedan de alltid kunde skyddas af våra på
vestra kusten befintliga 2;ne fästningar och den öfverlägsna
styrkan icke vågar ett anfall under dessa fästningars kano¬
ner af den orsak, att de anfallande skeppen först måste vän¬
da långsidan till och således kunde skjutas redlösa, innan de
hunno att lägga till med bredsidan. Jag har endast velat
nämna detta, för att åt någon med mera sakkännedom lem¬
na tillfälle till vidare utredning af den åsigt jag här fram¬
ställt.
Gr. Cronhjelm: Jag hembär den siste talaren min
tacksamhet för berättelsen om den Engelska Amiralen, som
medgifvit, att han icke tålt vid mera än ett bombskott på
ett 74-kanoners liniefartyg, emedan jag derifrån hemtar yt¬
terligare stöd för min sats. Om nemi. detta kunnat hända,
då Dardanellerna bombarderades af Engelsmännen, elier år
1807, är det gifvet, att detsamma desto snarare kan inträffa
numera, sedan man uppfunnit projéctiler af vida svårare
och mera förstörande verkan; och just härpå grundar jag
min öfvertygelse, att ett fattigt land icke bör bekosta ettså
dyrt, men tillika så lätt förstördt försvar.
Hr Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach.: Jag
skall blott uppehålla mig vid den medicinska delen af ämnet,
och vill ej heller borttaga liden med ursägter för det jag blan¬
dar mig i ett militäriskt ämne. Alan har sagt, att våra ma¬
troser först behöfva genomgå en medicinsk curs, om jag hört
rätt, innan de blifva dugliga sjömän, och det kan icke ne¬
kas, alt besättningarna pä våra krigsfartyg i förra krigen
ofta till hälften sjuknat; men deremot är det också ett fa¬
ctum, att Svenska matroser på Engelska skepp icke äro me¬
Den aS Maj f. m.
ra sjuka äu Engelsmännen sjelfva, d. v. s. icke i någon be¬
tydlig nian, och orsaken ligger i den olika lefnadsordning
och dietetiska förhållanden, sorn om bord iakttagas på de
Engelska skeppen och på våra. För öfrigt bar det i sednare
åren icke heller varit ovanligt, att en ringa sjuklighet ägt ruin
på våra krigsfartyg. Jag tager således vårt sjöfolk i försvar
emot den beskyllningen eller fördomen, att det icke skulle
lika väl uthärda strapatser på sjön som andra nationers.
Gr. Cronhjelm: I anledning af den siste talarens yt¬
trande får jag erinra, att jag icke talat om någon medicinsk
curs, ty cn sådan tilltror jag icke våra båtsmän att 1; tinn a
genomgå, ulan jag har nämnt en medicinsk cur. Icke hel¬
ler har jag sagt, att vårt sjöfolk ej tål vid sjön, men väl,
att de landtboer och bergsboer, som ofta tagas till båts¬
män, behöfva genomgå denna medicinska cur, eller huru
man vill benämna det, för att blifva vana vid sjön. Alla
våra erfarna sjöofficerare erkänna också olägenheterna häraf
och den myckna tid, sora derigenom förspilles, hvilket allt
skulle undvikas, om sjöfolket hos oss, likasom i Norrige, en¬
dast toges bland kustinvånarne, som redan förut äro sjövana.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag vill blott fästa
uppmärksamheten vid en liten motsägelse, sorn finnes i den
siste värde talarens föregående yttrande, och hvilken synes
hafva undfallit honom. Då han talade om ångfartygens fö¬
reträde, citerade lian exempel på ett ångfartyg, som, utom
20 andra kulor, uthärdat ett skott af bombkanon; men der¬
emot har han en annan gång påstått, att ett linieskepp icke
skulle tåla mera än ett enda sådant skott. Verkan af dessa
skott skulle således vara olika på ett ångfartyg och ett li¬
nieskepp, hvilket innebär en motsägelse, för hvilken det vill
synas sorn någon fördom eller förkärlek för det ena vapnet
ligger till grund.
Gr. Cronhjelm: Jag är skyldig att undanrödja den
motsägelse, som den siste värde talaren velat finna i mina
föregående yttranden, och jag får i sådant afseende erinra,
att ett bombkanonskott visserligen utan allt tvifvel gör lika
verkan på ett ångfartyg och ett linieskepp, när det träffar;
men då jag citerade exemplet af Hastings ångfartyg, nämnde
jag endast, att detta fartyg uthärdat ett skott af en sådan
ihålig projectil, som jag, för att göra mig mera begriplig,
kallade en bombkanon, emedan den är af samma natur,
men derföre icke alltid af samma pundigtal. Jag skall för
öfrigt gerna medgifva, att ångfartygen kunna lika lätt för¬
störas, sorn linieskeppen; men då linieskeppen alltid äro svå¬
rare att manövrera, presentera större skott-tafla, hafva stör¬
re massa af folk örn bord och kosta mera, hvaremot ång¬
fartygen röra sig lättare, hafva mindre folk oell kosta min¬
dre, så är det gifvet, att om man antager 2:ne flottor af
dessa olika slag, som skicka hvarandra lika många skott, af
Den a8 Maj f. ra.
343
hvilka lika manga träffa, blir följden, att linieflottan får si¬
na större och dyrare skepp och sin större massa af folk för¬
störda lika fort, som den mindre flottan, och detta bör all¬
tid vara ett skäl för ett fattigt land att icke välja det dy¬
rare vapnet. För min del hyser jag ingen fördom eller för¬
kärlek för det ena eller andra vapnet, och vidhåller äfven
derföre den tankan, att hvad som ännu finnes i stora flottan
bör underhållas, för att undvika en för hastig öfvergång;
men att man icke vidare bör fortgå på den vägen för för¬
svarssystemet.
Hr Cederschjöld: Då fråga nu är om ökadt anslag
till flottans exercis, och den siste talaren omnämnt skott-
taflor, erinrar jag mig i Carlskrona hafva för ett par år se¬
dan öfvervarit en målskjutning från fasta landet på en stor
tafla ute i sjön, hvilken målskjutning utföll på sådant sätt,
att jag önskade, det någon jemnförelse måtte anställas emel¬
lan journalerna öfver målskjutningen der och härstädes, på
det någon förbättrad method för kanonernas riktning der
måtte utfinnas; ty ingen enda kula träffade taflan, åtmin¬
stone i min närvaro.
StatsXJtsk:s utlåt. N:o 82 återremitterades.
IT. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
lomme att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
II. Ex. tillkännagaf derefter, att, då valet af den i
io3 §. Reg.F. föreskrifna nämnd vid sisth riksdag varat från
kl. g om morgonen till kl. 8 om aftonen, H. Ex. ämnade
utsätta tiden för enahanda, nästk. Fredag d. 3o dennes ske¬
ende vals början till kl. 8 om morgonen.
Företogs lill pröfning StatsUtsk:s d. 21 deniles på bor¬
det lagda utlåt. N:o 83, ang:de utgifterna under Riksstatens
5:te lmfvudtitel.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Den anmärkning,
jag har att göra vid 5:te hufvudtiteln, är icke särdeles vä¬
sendtlig och kan måhända genom upplysning af någon bland
StatsUtskrs ledamöter genast besvaras. Utsk. har icke i be¬
tänk. omnämnt någon förminskning på denna liufvudtitel,
men likväl i den åtföljande tabellen afdragit 5 r:dr 4° sk.
på anslaget till Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-acade-
mien. Jag inser intet skäl för en sådan åtgärd, om ej för
att få en jemn summa; men ett slikt ändamål har ändock
icke vunnits, ty i stället för 1,552 r:dr 2.4 sk., som ansla¬
get förut varit, har det nu blifvit bestämdt till i,546 r:dr
32 sk., som jemväl är en ojemn summa. Det synes i alla
fall riktigare att för ett sådant ändamål snarare lägga till
några r:dr, än att borttaga dem; ty det kunde hända, att
Den 28 Maj f. m.
Vitterhets-academien så noga beräknat sina löner och sin
stat efter anslaget, att det af Utsk. föreslagna afdraget,
ehuru obetydligt det är, icke kan äga runi utan rubbning
i Vitterhets-academiens fastställda stat. Jag anser således
Utsk. icke hafva bort befatta sig med en dylik afprutning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Afsigten med den
föreslagna förknappningen i Vitterhets-, Historie- och Anti-
qvitets-academiens anslag har varit att få titelns slutsumma
i rundt tal, i enlighet med den princip, sorn blifvit angif¬
ven i StatsUtskts betänk. N:o 78, att alla slutsummor böra,
så vidt det utan, betydlig rubbning kan ske, utgöras af run¬
da tal; och som det befanns, att Vitterhets-academien hade
några r:dr af sitt anslag odisponerade, ansågs lämpligast att
vinna ändamålet genom en obetydlig afkortning på detta
anslag. Det hade visserligen lika väl gått an att öka an¬
slaget med några r:dr; men dåAcademien hittills haft något
mera odisponeradt, och minskningen således synes vara utan
inflytande påAcademiens stat, hemställer jag, om det ej kan
vara skäl att bifalla Utsk:s betänk., hvilket jag för min del
tillstyrker.
Hr von Hartmansdorff: Jag finnér väl, att Frih.
Palmstjernas yttrande öfverensstämmer med den satsen, hfars
riktighet äfven jag erkänner, att titlarna böra sluta på run¬
da tal, och med StatsUtsk:s i allmänhet ådagalagda sparsam¬
het; men jag hemställer, om det är skäl att vid ett så litet
anslag sora det ifrågavar., hvilket derjemte angår den in-
tellectuella odlingen, göra några sk:rs förknappning, och om
det ej är bättre att lägga till än att taga ifrån, hvilket sy¬
nes, för så ringa summa och mot en dylik inrättning, vara
R. .St. ovärdigt. Jag yrkar på grund häraf återremiss af
betänk.
SlatsUtsk:s utlåt. N:o 83 blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 21 dennes på bordet lag¬
da utlåt. N:o 84; ang:de regleringen af utgifterna under Riks-
statens 6:te hufvudtitei.
Frih. Lagerbjelke, Joh.: Jag anhåller om återré-
miss af StatsUtsk:s betänk., rör:de 6:te hufvudtiteln, på de
grunder, som jag redan anfört under discussionen af Utsk:s
betänk. N:p 78, eller det s. k. princip-betänk. Ang:de det
anslag, som Utsk. föreslagit att på stat uppföra till ersätt¬
ning för den centonal, sorn hittills tillfallit AffliralitetsKrigs-
manscassan, har Utsk. yttrat, att dessa medel år 1831 upp-
gingo till omkring 4,5oo r:dr, och på sådan grund föreslagit
ersättningen till detta belopp; men jag har redan förut upp¬
lyst att, efter medium af 5 år, AmiralitetsKrigsmanscassans
andel af centonalen uppgått till 5,100 Y:dr och något der-
I) c n 28 Ma j f. m.
öfver, samt alt nassan haft förhoppning att, då den tunar,
personalen af Flottan, hvilka tjenst vid f. d. armeras Holla,
afgår samt andra i deras stalie inträda i tjenst, en ytterligare
tillökning i dessa medel af 4oo r:dr årligen kommer Ami¬
ralitets-krigsmanscassan till godo; hvadan jag anser 55oo rrdr
vara den summa, som rätteligen bör på stat uppföras såsom
ersättning till Amiralitets-krigsmanscassan för centonalen.
Ilr von Troil, Emil: Jag har icke förut kommit alt
fästa någon uppmärksamhet vid detta betänk., ang:de 6:te
lmfvudtiteln. Jag finner nu, att Utsk. föreslagit centonalens
öfverflyttning på bevillningen, och deremot har jag ingen¬
ting att invända, så framt ett tillräckligt anslag i stället på
stat uppföres; men det är angeläget, att lietta anslag delas
i a:ne delar, eller i ersättning för den centonal, som utgått
enligt författningarna före och efter år 1811. Anledningen
härtill är den, att den äldre centonalen delas mellan Wad¬
stena krigsmanshus och Amiralitets-krigsmanscassan; men den
nyare centonalen, som utgår efter 1811 års författning, in¬
går odeladt till Wadstena krigsmanshus, och om nu ersätt¬
ningen för hela centonalen bestämmes i ett enda anslag,
skulle vederbörande auctoriteter sakna grund för dess för¬
delning emellan de begge cassorna. Jag anhåller derföre, att
Utsk. måtte särskildt upptaga, hvad centonalen utgjort för
hvardera cassan och fördela anslaget derefter.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus, förenade sig med Hr
v. Troil.
StatsUtskrs utlåt. N:o 84 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. 21 dennes
på bordet lagda utlåt. Nro 85, ang:de Riksstatens y:de luif-
vudtitel, blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. a t dennes på bordet lag¬
da utlåt. Nro 86 i fråga om utgifternas reglering under Riks¬
statens 8:de hufvudtitel.
Frih. Hjerta, Gust. Adolph, uppläste följande:
Af StatsUtskrs utlåt, i fråga om utgifternas reglering un¬
der riksstatens 8:de hufvudtitel finner jag med ledsnad, att
Utsk. afstyrkt den af mig väckta motion om anslag för sto¬
hållningar i Riket, och då anledningen till denna Utskrsåsigt
måste härleda sig derifrån, att jag icke nog tydligt fram¬
ställt det verkliga behofvet af denna nyttiga inrättning, tror
jag mig böra ytterligare detaillera detta ämne.
Att Sveriges hästafvel under sednare tider gått framåt,
är en obestridd sanning. Lika tydligt visar sig äfven statens
fördel af ett sådant förhållande vid jemnförelsen emellan de
summor, hvilka nu och för ett tiotal år sedan blifvit an-
7 H. 44
Den 28 M a j f. m.
vända till inköp af utländska hästar, och som hos mig stad¬
gat den öfvertygelse, att en välbetänkt uppoffring å statens si¬
da för detta ändamål säkert skall återbära god frukt. En¬
ligt Ilr General Björnstjernas uppgifter i dess afhandling:
System för Sveriges hästcultur, utgingo utur landet
för icke längesedan årligen 4°°,ooo r:dr till inköp af utländ¬
ska hästar. Genom den af mig gjorda ofvanberörde motion
kan lätt beräknas, huru betydligt kostnaden för denna im¬
portartikel vedan minskats; men den kan och bör alldeles
upphöra.
Behofvet af större vagns- och lux-hästar fortfar ännu
och forblifver fortfarande, så framt staten icke lemnär bi¬
träde till deras producerande. Eastän beskälarnes antal i
landet ännu är långt ifrån tillräckligt, hafva likväl Under
sednare åren, genom ett ökadt antal hingstar, underhållna
dels å allmän bekostnad dels af enskilda personer, många
flera tillfällen blifvit beredda allmänheten att erhålla stobe¬
täckningar af starka och goda hingstar, hvarföre också häst-
afvclti i mån deraf tilltagit; men för att erhålla stora och
till förenämnde behof passande hästar, fordras äfven, att de
betäckta stoén skola äga dessa egenskaper, hvilket genom de
föreslagna stohållningarna med säkerhet skulle vinnas. En¬
ligt planen för dessa stohållningar skulle, för den ringa stats¬
kostnad af 5ooo v:dr, minst 100, men troligen nära 200 in¬
mönstrade stora, starka och välbildade ston underhållas och
årligen betäckas af äfven inmönstrade ädla hingstar, hvaref¬
ter 100 å i5o föl hvarje år kunna påräknas.
Landets behof af större hästar skulle, efter all anled¬
ning, derigenom blifva fyldt, och om äfven framdeles några
få hästar kom me att importeras, är jag dock förvissad, att
exporten skall blifva vida större, helst säkerligen de flesta af
dessa stohållningar snart skulle utbilda sig till små privata
stuterier, utan att derföre ådraga staten större kostnader;
hvarförutan en ytterligare förmån äfven vunnes derigenom,
att 20 st. ädla beskälare blefve i landsorterna underhållna
och för betäckningar tillgängliga.
På det högsta önskar jag, att StatsUtsk., med afseende
å hvad jag nu ytterligare anfört, måtte dela min öfvertygelse
om det allmänt gagneliga af ifrågaställa inrättning, i hvil¬
ket fall jag är säker, att Utsk. skall finna och anslå medel
till ett så productivt ändamål.
Jag anhåller örn betänk:s återremitterande och att dessa
anmärkningar få detsamma åtfölja.
Frih. Toll, Gust. Phil., anförde skriftligen:
Som jag haft äran inför H. R. o. Ad. anföra de grun¬
der, hvarpå jag ansett mig böra understödja den af Frih.
Hjerta väckta motion, rör:de anslag på stat för Sveriges stora
behof af ett ordnadt system genom stohållningar, med hänsigt
å tillgången på inhemska remonter såväl för cavallen- som
artillerivapnen, och jag redan trott mig finna denna ange¬
Den jS Maj f. m.
lägenhet sä uti allmänna opinionen understödd, att intet tvif¬
vel kunde hos mig uppstå, det StatsUtsk. skulle behaga be¬
stämdt afgöra, huru medel härför må blifva tillgängliga,
vöre det måhända nu fruktlöst att ytterligare upprepa dessa
skäl derför, som icke blifvit ansedda förtjena det af mig ön¬
skade StatsUtsk:s närmare afseende. Jag framstår derföre nu
icke med ytterligare påyrkande häraf, men anhåller att vid
åt erremissen reservationsvis få hafva äran upplysa:
Af alla länder finnas få, som i jemnförelse till Sverige
kunna visa en såyäl lili fälttjenst sorn alla nödiga behof
användbar hästrace (då den ändamålsenligt åter upphjelpes),
hvars speciella egenskaper af ihärdighet och kraft samt oöm¬
het (att jag så må benämna dess organism), såsom uthållan-
de fatiguer, bivuaker, ombyten af foder och behandling på
ett sätt, som för den practiska erfarenheten ensamt är möj¬
ligt att besanna. Att dessa hästar för att vara fullt tillför¬
litliga, för att vara af ren inhemsk stam, icke afkomlingar
(hvilket dock ännu ofta är händelsen) af de utifrån icke en¬
samt genom tullar (detta sker minst) utom på mångå vägar
inkommande ston, hvilka från Danmarks och Norra Tysk¬
lands stuterier utgallras och oss påföras, till oberäknelig ska¬
da för vår industri, att vi derför icke vilja sjelfva uppföda
hästar, och för racen, att de deraf fallande afkomlingar blif¬
va till myckenhet oanvändbara. Om erfarenheten häruti
tillåter yttra sig sanningsenligt, om mitt varma nit att icke
kunna stillatigande se en allmän nationel vinst genom bri¬
stande behjertande eller rätt kännedom gå förlorad, den sta¬
ten borde i denna näringsgren gifva sig sjelf; om, säger jag,
(nan icke ens ville ännu finna, att det vi ännu inom oss
sjelfva äga af repa mödernestammar (och säkrast bland all¬
mogens oblandade, fast mindre hästsfag) är det yppersta me¬
del lill upphjelpande af denna vigtiga näringsgren, om hvil¬
ken tänkvärda artiklar redan i utländska journaler stå att
inhemta; så nödgas jag, såsom följd af allt livad jag vid före¬
gående riksdagar haft äran offentligen yttra, såväl som hvad jag
af trycket vågat resp. allmänheten meddela afår 189,6, reserva¬
tionsvis äfven här förklara: att Sverige, enligt min tro, på inga
andra vilkor än inhemsk remontering kan underhålla sitt ca¬
vallen, ehuru fåtaligt det än är; ty dess förläggning i re¬
serverna, under det manskapets tid upptages med uppassning
och skötsel af svaga och förderfvade hästar, skulle blott öka
kostnadsbördan a? en arme', i fält och illa motsvara den
vigtiga bestämmelse att till hastiga och afgörande expeditio¬
ner kunna när som helst och hvart som helst afgå.
Jag ansåg obehöfligt att deltaga i discussionen, rör:de äf¬
ven afsloget anslag för nödiga exercisinrättningar vid indelta
cavallerierna; genom II. Ex. Hr Gen.Adjutanten för Armeen
har det blifva tillräckligen visadt, huru vinga staten utgjort
för ernående af caval leri vapnets exercisfärdighet, i del att
anslaget för 3:ne regrters exercis-squadroner blifvit fördeladt
348
Den 28 M a j f. m.
på tle öfriga för att dermed vinna någon elementarbildning
åt alla, och den i vårt cavallerivapens hjerta oell minne
odödlige stiftaren af dessa exereissqvadroner har sjelf ådaga¬
lagt ändamålet med denna inrättning, icke allenast afseende
truppens högre färdighet i sin exercis, utan äfven fördelar¬
na för de rustande och landet i allmänhet, att på detta vis
bibringa deri oundgängliga hästbehandlings-instruction hos
folket, utom hvilken man, äfven med yttersta graden af exer-
eisfärdighet, ändå svårligen kan bibehålla sig länge uti bruk¬
hart skick. Detta ändamål har, enligt min tro, gått myc¬
ket förloradt just genom behofvet att fördela anslaget, så att
alla måst åtnöjas med en liten del deraf. Exereissqvadroner
på i, 2 eller 2-j månader, sedermera likvist 3:ne, hafva
deraf varit följden, och principen att antaga Danska rernon-
ter, såsom lätt-tämda och minst besvärliga att på kort tid få
färdiga till exercis, blef snart allmän; och grundläde detta
den utvidgning i trafik af Dansk hästhandel, hvilken nästan
borttog denna industrigren i Sverige. Såsom följd af dessa
kortare tider och tillfälliga ansträngningar inträffade stundom
ymnigare afgång, och missnöje med denna nyttiga inrätt¬
ning spordes såväl från befälets sorn rusthållares sida; man
satte till och med i fråga att kunna begära dess upphöran¬
de, då man ensamt vilie gifva skulden härför åt inrättnin¬
gen, oell icke åt det rätta hållet, som var statens otill¬
räckliga medel och hästarnas ovana vid ansträng¬
ningar. Af sådan anledning uppmanades jag att begära
det afseende åt vår inhemska remontering, som den af an¬
förda, så högst vigtiga orsaker förtjenar, samt att önska, det
genom våra cavalleriskolors ändamålsenliga inrättande vi ma
vinna tillfälle att sprida de insigter och den kännedom om
hästbehandling, som icke finnes hos nationen och är behöf¬
lig för näringsgrenens upphjelpande. I följd af delta kan
jag icke tveka i den tro, att landet äger rättighet att varda
underhjelpt af staten i denna sin allmänna -angelägenhets
ordnande, hvarföre jag icke kan annat än anse målet min¬
dre hörande till allmän oeconomi, än såsom statens skuld
till nationen och sina cavallerivapen, från hvilkas nedsättan¬
de i nuinmerantal och derigenom minskade remonteringsut-
vägar det ensamt varit staten i penningevinst tillkommet,
hvilket måhända äfven, som missräkning, borde till någon
ringa del härigenom återställas.
Gr. von Fersen, Hans: Jag uppträder icke för alt
orda om nyttan af anstalter till hästeulturen» befrämjande,
utan blott för att yttra några ord, som jag anhåller måtte,
i händelse af återreiniss, få åtfölja till Utsk. Jag finner af
nu ifrågayar. betänk., att Utsk. afslagit den delen af Frih.
Hjertås motion, åt hvilken jag helst skulle hafva önskat bi¬
fall, nemi. den delen, som angår medel för utvidgning af
stohålhijugarna i Riket. .Derigenom skulle en stor del af
stuteriernas befattning kunna öfverlemuas åt enskilda, och
Sen a8 Maj f. ra.
349
erfarenheten har visat, att man icke ändamålsenligt kan
grunda ett lands hästafvel på de allmänna stuterierna en¬
samt. Dessa böra blott hafva racens förbättrande till syfte¬
mål; men för öfrigt mäste man uppmuntra enskilda att an¬
skaffa remonter och arbetshästar, ty först då skall ingen brist
i landet eller intet behof af utländska hästar förefinnas. Jag
anser på grund häraf, att Utsk. bör utfinna medel för ut¬
vidgning af stohållningarna, såsom det lämpligaste sättet för
hästculturens befrämjande.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag förenar mig
med Frih. Hjerta och Gr. v. Fersen, ang:de nyttan af sto-
liåliningarnas utvidgande; och i anledning af det tillägg, sorn
TJtsk. fogat vid sitt afslag i denna del, att nemi. Konungen
icke lärer underlåta att för detta ändamål anvisa medel på
9:de hufvudtiteln, vill jag blott uttrycka den önskan, attin¬
gen antydning måtte göras om g:de hufvudtitelns användan¬
de af Konungen på det sätt, Utsk. här föreslagit. Kär vi
komma till denna titel, skall jag närmare utveckla, huru jag
anser den icke böra belastas med stående anslag, som rätte¬
ligen torde höra till nu förevar. 8:de hufvudtiteln.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I Usta punkten,
rör:de fångars skjuts och underhåll, har Utsk, tillstyrkt en
und. skrifvelse, deri R. St. skulle uttrycka den öfvertygelsen,
"att K. M. i nåder lärer vara betänkt på att ytterligare lå-
"la vidtaga sådana mått och steg, sorn sätta en gräns för
"denna utgiftstitels oafbrutna stigande långt utöfver hvad vid
"l iksstatens uppgörande beräknas.” Men mig synes olämpligt
att anhålla, det Konungen ville bjuda till att sätta en gräns
för stigandet af ett behof, som har sin grund i sjelfva för¬
fattningarna och icke kan undvikas, så länge fångarnes an¬
tal fortfar att stiga. Snarare borde man derföre begära en
undersökning om de olyckliga orsakerna till det ständigt sti¬
gande antalet af fångar och brott. Det är den allmänna ro¬
ten till det onda, som måste uppsökas och uppryckas; ty om
antalet af fångar fortfar att årligen tilltaga i samma månsom
hittills, skall man snart nog nödgas bygga hela städer för
att hysa dem. Kågon felaktighet i sjelfva samhällsinrättnin-
garna måste ligga till grund för detta förhållande, och såle¬
des skulle jag önska, att man hos Konungen begärde en or¬
dentlig undersökning om orsakerna till detta onda. För min
del tror jag dessa orsaker förnämligast ligga i bristande un¬
dervisning för menige man och i bristande försorg om till¬
fälle lill arbetsförtjenst inom församlingarna, i förening med
den alltför lätta tillgången på brännvin samt det lagstad¬
gande, som blott för försvarslöshet förvisar oskyldiga men^-
niskor till correctionsinrättningarna, der de danas till brotts¬
lingar. På detta sätt skulle man gå till roten, för att få
det onda håfvet; men med den af Utsk. föreslagna skrifvel-
sen uträttas intet, och jag anhåller derföre, på grund af
denna anmärkning, om återremiss af betänk.
35o
Den 28 Maj f. m.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Det är i anledning
af den siste värde talarens yttrande, sorn jag anser mig skyl¬
dig att meddela några upplysningar. Den skrifvelse, Stats-
Utsk. tillstyrkt R. St. att bifoga beviljandet af det förhöjda
anslag, sorn för fångvården blifvit äskadt, skulle ensamt haf¬
va föranledt mig att meddela dessa upplysningar, om jag icke
gjort mig till en pligt att, der det för ämnets afgörande icke
oundgängligen påkallas att yttra sig, spara R. o. Ad:s tid.
Men då den siste värde talaren nu yttrat sådana tänkvärda
saker i ämnet, som kunde kasta en tvetydig dager öfver
fångvårds-administrationen, anser jag mig böra visa det rät¬
ta förhållandet af saken. Den värde talaren har med skäl
yttrat sin förundran öfver de ständigt ökade behofven för
1’ångvåvden och ganska riktigt trott orsakerna dertill finnas
i tilltagande brottslighet, hvilket ökar fångarnas antal. Äf¬
ven jag tror orsakerna lika mycket härröra från brister i
våra författningar; rör:de folkundervisningen, ronde vården
och omsorgen om de fattigare fotkclassérnas sysselsättning
och utvägars beredande för deras bergning, samt tillståndet
med andra statseconomiska förhållanden, som från folknum-
merns tillväxt. Denna sednare inflytelse i det beklagliga för¬
hållandet är emedlertid af natur att ej bero af några åt¬
gärders vidtagande, som kunna förekomma dess verkningar.
TJtsk:s föreslagna skrifvelse är således i detta afseende utan
ändamål, ty intet lands styrelse lärer hvarken kunna eller
vilja hindra folknummerns tillväxt. Denna måste anses sorn
en fördel, och frågan är blott att kunna gifva den en gag¬
nelig riktning, hvilket åter hufvudsakligen ligger i folkupp¬
fostran.
Men jag återgår till frågan i det hela. Sedan uppå K.
M:s nåd. befallning redan 1817 och 1818 undersökningar i
länen blifvit anställda och committerade organiserade för ut¬
rönande af förhållandet med den trängsel i fängelserna i all¬
mänhet, sorn då visade sig, befanns till följd af dessa un¬
dersökningar nödigt att, jemte arbetscompagnierna i Carls¬
krona, inrätta ett allmänt correcfionshus i Wadstena och
dessutom åtskilliga mindre i särskilda län, af hvilka det för¬
ra eller correctionshuset i Wadstena började träda i verk¬
samhet år 1819, och de sednare successivt uppträdde. Men
då ändamålet äfven härigenom icke uppfylldes, utan utrym¬
mena ändock befunnos otillräckliga för behofvet, fortsattes
undersökningarna, efter hvilkas fulländande andra anstalter
ansågos nödiga. År 1825 beslöts, att, jemte utarbetandet af
en ny författning rör:de lösdrifvare, skulle en särskild con-
centrerad styrelse öfver fångvården bildas, för att i möjli¬
gaste mån bereda ett bättre förhållande inom fångväsendet.
Denna styrelse trädde i verksamhet år 1826, och efter den
för correctionsväsendet då uppgjorda planen hann man re¬
dan 1827 så långt, att två correctionsanstalter utom huf-
vudstaden anlades. Orsaken, hvarföre man valde denna lo-
Dea a8 Maj f. ra.
cal, var dén, att då i planen ingick syftesmålet att alltid
kunna sysselsätta denna vådliga massa af syssellösa menni-
skor, blef det oundgängligt att söka sådana localer, der en¬
skilda och allmänna industriens tillgångar kunde bereda till¬
fälle till sysselsättning genom arbeten, för att på en gång
minska statens kostnader och gifva ytterligare drift åt denna
industri. Dessa inrättningar utvidgades sedermera beständigt
till år i832, och gjorde detta till ej obetydlig del med egna
krafter, d. v. s. med egna arbetare och användandet af ar-
betsförtjensterna för fångarnas sysselsättning. En plan upp¬
gjordes redan 1826, hvaraf följden blef, att utom corrections-
inrättningarna här i Stockholm finnes en för mankön i Mal¬
mö och tvenne för qvinnkön i Norrköping och Götheborg.
Ender tiden erfors en synbar tillväxt i fångarnas antal, till
följd af inträffade missväxtår och andra på dessa förhållan¬
den verkande omständigheter, hvilket föranledde styrelsen
att härom slutligen i832 göra anmälan hos K. M., jemte
föreslående af vissa provisoriska åtgärder till förekommande
deraf, att icke ett alltför stort tillopp af fångar skulle göra
alla anstalter för deras förvarande otillräckliga. K. M. lemnade
härtill nåd. bifall, men anbefallde tillika Fångstyrelsen att in¬
komma med ytterligare föi-slag, huru utrymme och sysselsätt¬
ning skulle kunna vinnas för den ökade massan af fångar. I
anledn. häraf ingick Fångstyrelsen i vidsträcktare undersöknin¬
gar i afseende på det långvariga tillståndet af en beständigt
växande fångnumerär, och återgick med sina forskningar
ronde fångantalets förhållande till folknummern till det år,
hvarifrån någorlunda fullständiga fånglistor funnos att till¬
gå, eller år i8i3. Resultatet häraf utvisar, att år 1S13 ut¬
gjorde fångnummern 1,774 personer på en folknummer af
2,43o,ooo, d. v. s. en fånge på i,3g2 fria; att år 1825 ut¬
gjorde fångarna ett antal af 3,748 på en folknummer äf
2,771,252, d. v. s. en fånge på 740 fria; att år 1827 fån¬
garna voro 4?17a pä en folknumerär af omkring 2,795,000,
d. v. s. en fånge på 670 fria, och att år 1833 fångarnas
antal steg till 4>Soo på en folknummer af 2,934,000, d. v. s.
en fånge på 652 fria. Hade fångarnas antal under denna
tiden endast stigit i samma förhållande som folknummer!),
så hade de, i förhållande till proportionen 1813, år 1825
bort utgöra endast 1,990, år 1827 endast 2,007 och år i833
endast 2,100. Man kan således häraf sluta, att foiknUm-
merns tillväxt icke är enda orsaken till det Ökade fångan¬
talet, utan att äfven andra orsaker dertill måste finnas.
Dessa ligga visserligen utom området för Fångstyrelsens be¬
fattning, till hvilken endast hörer att hafva tillsyn öfver
fångarnes vård, säkerheten om dem och, så vidt densamma
sådant kän åstadkomma, besörjandet att de må tillbörligen
sysselsättas, hvilket sednare kan med fullkomlig visshet an¬
ses såsom ett vilkor för deras moraliska förbättring. I följd
af dessa undersökningar och deras resultater uppgjorde och
35a
Den a8 Maj f. m.
bifogade Fångstyrelsen dem med ett und. förslag tidigt för-
lidet år, åsyftande det ökade fångantalets ytterligare lämp¬
liga förvarande och sysselsättning. Detta förslag innehåller,
att arbetscompagnierna i Carlskrona skulle ökas med 2.5 man
på hvardera compagniet, att pionnier-compagnierna vid Carls¬
borg likaledes skulle ökas med 5o man på hvardera com¬
pagniet, och slutligen att en arbetscorps af 200 man här i
Stockholm skulle uppsättas för att arbeta på flottans här¬
var. varf. Detta förslag har blifvit meddeladt vederböran¬
de auctoriteter, och befälhafvande Amiralen i Carlskrona
har ingått i detaillerna deraf, hvarvid det blifvit visadt, att
de å Kungsholmen förlagda 2tne arbetscompagnier, som un¬
der ett förtjenstfullt befäls uppmärksamma tillsyn och led¬
ning utfört fästningsarbeten, hvilka för soliditet, skönhet
och lindrig kostnad icke öfverträffas någorstädes, icke kun¬
na ökas, hvaremot de 2:ne i staden förlagda arbetscompag¬
nier kunna ökas med 25 man hvardera, under vissa nödiga
vilkors iakttagande. Hvad deremot tillökningen af pionnier-
compagnierna beträffar, har den mött oöfvervinnerliga svå¬
righeter. Pionniererna uppgå i-edan till 3oo man, den nu¬
merär, hvaruppå de äro grundade, och förslaget har således
befunnits i denna del icke kunna utföras, enär antalet re¬
dan är så nära uppfyldt, som utrymmet medgifver. Det
återstod således blott arbetscorpsen här i Stockholm. Der¬
vid föresåg Fångstyrelsen angelägenheten att i denna corps
icke intaga brottslingar, och föreslog derföre, att endast så¬
dana lösdrifvare, som för bristande försvar försändas till
correctionsinrättningarna, skulle, så vidt de dertill hade
kroppslig duglighet, anställas vid nämnde corps, medelst fri¬
villig capitulation från 3 till 6 år. Men äfven här hafva
svårigheter mött. Flottans befäl har visat åtskilliga betänk¬
ligheter, af hvilken anledning Fångstyrelsen, deröfver hörd,
modifierat sitt förslag och derefter ånyo ingifvit det till K.
M., som i nåder deröfver velat inhemta Storamirals-embe-
tets und. utlåtande.
Dessa ärö de mechaniska åtgärder, som blifvit vidtagna
för ätt minska det onda; men lika med Hr Cederschjöld bör
jag förklara, att mina fleråriga eftersinnanden öfver dessa
ämnen öfvertygat mig öm angelägenheten af att jemte mot¬
arbetandet af de menliga verkningarna, som allt mer och mer
visa sig af brottslingars och fångars tillväxt, äfven må
motarbetas detta ondas ursprung, som ligger i ett vanvår-
dadt menniskolynhe och i otillräckligt eller oriktigt reglera-
dé samhällsinstitutioner, som dermed äga gemenskap. I detta
afseende har Fångstyrelsen varit angelägen att tillse, afhvil-
ka samhällsclasser fängelserna befolkas, och man har härvid
funnit, att sedan år 1825$ då den för armeen nyttiga för¬
fattningen utkom, att ingen får dömas till krigstjenst, har
den förut médgifnä iltvägen för lösdrifvares afsöndring från
fän-
Den 28 Maj f. m.
fängelserna, medelst insättande i värfvade reg:terna upphört.
Delta i förening med den noggrannare disciplin, som numera
i armeen blifvit införd ,och som jag är långt ifrån att ogilla,
att nemi. soldaten för mindre förseelser utstrykes ur regtter-
nas rullor, bidrager betydligen till fångantalets ökande, och
hvilket i det bela utgöres å fäslningsfängelserna och de cor-
rectionella förvaringsanstalterna med -1 af f. d. soldater.
Dernäst kommer tjenstehjonsclassen, som uppgår till nära nog
samma belopp. Orsakerne härtill äro visserligen flera, men
deribland torde förnämligast kunna räknas en växande fåfän¬
ga bos denna folkelass, sorn gör, att inga vilkor anses till¬
räckliga och som föder motvilja att tjena och vara beroende
af andra, hvaraf följer sysslolöshet, fattigdom, kringstrykan¬
de, brott och correctionshus. Den 3:dje folkclassen, som huf¬
vudsakligen upptager fängelserna, är handtverksfolk, hvilka
i samma mån derstädes ökats, som fabriksarbetarne minskats,
sannolikt deraf, att de sednare vårdas och sysselsättas af de¬
ras husbönder på ett berömvärdt sätt. Denna dass uppgår
till nära af liela fångantälet, och man kan med skäl dra¬
ga den slutsats häraf, att våra författningar rörrde handt-
verkerierna icke äro rätt enliga med den vård om personer¬
nas moraliska vård, som vöre önsklig. Jag fruktar, att våra
skråförfattningar, som sätta lärgossen i alltför mycket slaf¬
veri och gesällen i alltför mycken frihet, bidraga att göra
den i afseende på tillsyn och uppfostran i allmänhet vårds¬
lösade lärgossen till en rå och okunnig gesäll, ett tillstånd,
så mycket farligare, som den sednare äger en, snart sagdt,
oinskränkt frihet att göra skuld hos sin mästare och strvka
landet ikring. Till samma olyckliga följder, som om tjen¬
stehjonsclassen är nämndt, leder detta förhållande. För öf¬
rigt kan man tillägga såsom varande bland de speciellare or¬
sakerna till fångnumerärens tillväxt utöfver folkmängden, att
den sednare utvecklar sig i starkare proportion bland den
fattigare classen; och att följden häraf blir ökadt oecono-
miskt obestånd,.moralisk och pliysisk vanvårdnad om det upp¬
växande slägtet måste vara ovedersägligt. Af stort inflytan¬
de skulle det således vara, om i folkskolor riktigare begrepp
om skyldigheter emot föräldrar och andra menniskor Klefve
inplantade, och jag tillägger, framför allt kärlek till arbete
och upplysning derom, att det rälta oberoendet består uti
alt kunna berga sig sjelf. En obestridlig sanning, som äf¬
ven vid correctionsinrättningarna ådagalägges, är det, att en
persons sysselsättning, äfven mot hans vilja, slutligen invän¬
jer honom vid lust för arbete och vänjer af med manga oar¬
ter och skadliga böjelser.
I den önskan, StatsUtsk. framställt såsom föremål för
en underd. skrifvelse, är således ganska mycket sagdt i få
ord; men svårt torde det blifva att bereda sådana anstalter,
som mota det onda i sjelfva roten. Ilar har väl blifvit an-
7 H. 45
354
De» a8 M ’i j f. m.
märkt, att correctionsinrättningarna skulle bereda en sådan
verkan på fångarna, att de derstädes snarare danades till
brottslingar iin förbättrades. Häröfver är åtskilligt att upp¬
lysa. För det första låg det utom möjlighetens gräns att
vid en så hastig förändring med utrymmet för fångar, som
här erfordrades, då inrättningen vid Långholmen jemte de
öfriga fång vårdsanstalterna anlades, och som föranledde till
en utvidgning från utrymme för 1600 fångar till utrymme
för 3ooo, att i constructionen af fängelserna gå så systema¬
tiskt tillväga, som önskligt varit. Hvarken statens tillgån¬
gar, som annars skulle hafva medtagits till mångdubbla kost¬
nader, eller faran för allmänna säkerheten medgåfvo annan
utväg, än att söka förena de begge correctionssystemerna
af fångars gemensamhet och deras ensamhet. Häri ligger ej
heller någonting så förkastligt, som man vanligen föreställer
sig; ty man får härigenom tillfälle att, genom fångens flytt¬
ning från den ensamma cell-lefnaden till de gemensamma rum¬
men, och den frihet, som deraf följer i utbyte mot tvånget
af en beständig enslighet, bilda en pröfningsgrad, der man
ser, huruvida fången tål vid den fullkomligare gemensamhe¬
ten i det fria lifvet, utan att för snart återfalla i dess fre¬
stelser. Den tvungna stillheten och det slutligen undergifna
lynnet, som följer af en långvarigare enslig inneslutning, utan
frestelser och utan förströelse, är en sträng pröfning, men
bereder ofta en konstlad förbättring, en förbättring till ut¬
seendet. Utgången från detta extremare tvång till den mot¬
satta extremiteten, friheten i samhället, är en nog stark öf¬
vergång. En gradation emellan dessa är således icke utan
behof och utan nytta. Våra fordna författningar hafva icke
heller med personers insättande på correctionshusen afsett
moralisk förbättring, enär man ditskickat personer, som nå¬
gra dagar derefter kunnat åter uttagas, om än de varit al¬
drig så våldsamma eller oförtjenta af friheten. Olägenhe¬
terna häraf har man satt på styrelsens och correctionssyste-
mets räkning, och icke på lagarnas, som ensamt dertill varit
skulden. Sådana missförstånd äro ingalunda ovanliga, ty in¬
genting tages lättare, än att döma öfver det, man icke kän¬
ner, att döma till kärnan af skalet. Ändtligen har år i833
en ny författning rörrde försvarslösa personer hunnit utarbe¬
tas och utkommit d. i Nov. Denna författning hvilar på
sådana grunder, som förena den under förvar hållna indivi¬
dens lagliga rätt med en tydlig åsyftning af dess förbättring.
Fångstyrelsen har genom denna författning fått afgörande-
rätten, huruvida en fånges Utsläppande kan anses farligt för
allmänna säkerheten; och den vägran till hans uttagande i
årstjenst, hvartill styrelsen i sådant fall blifvit berättigad,
grundar sig icke på godtycklighet, utan på förda journaler
öfver fångens uppförande och af honom sjelf erkända be¬
gångna förbrytelser. Fångstyrelsens beslut är dessutom un-
derkastadt K. M:s nåd. pröfning, och fångstyrelsen har såle¬
Den 28 Maj f. ra.
35i
des ej fatt större magt än andra polisstyrelser. Det är att
hoppas, att denna förändring skall bidraga till goda mora¬
liska verkningar inom correctionsväsendet. Ett betydligt an¬
tal correctionshjon hafva emedlertid under den förflutna ti¬
den blifvit utreqvirerade, och mången jordägare och hus¬
bonde har på detta sätt fått sin åker skördad och sina bygg¬
nader uppförda för en ringa penning, hvilket i annat fall
uteblifvit. Proportionen af dem, som åter inkommit på cor-
rectionsinrättningarna, har bland mankön varit , hvilka dels
för bristande försvar, dels för begångna brott förlorat frihe¬
ten; och då de utgångnas antal närmar sig 1200 sedan 1826
endast från Långholmen, så synes detta resultat just ej böra
gifva anledning till fasligen ökade anspråk i den vägen, ty
fåfängt må man af alla begära en fullkomlig garanti, att in¬
vanda brottslingar icke möjligen återfalla i brott och särde¬
les de slag deraf, hvartill anlagen stundom ligga i mennisko-
naturen; sådant är förhållandet i. alla länder. Dessa anlag
kunna svårligen utrotas genom annat än uppfostran och nå¬
gon omvårdnad, och någon gång icke heller med dessa medel.
Hvad kostnaderna för ifråga var. anslagstitel beträffar,
äro de visserligen betydliga; men om man beräknar underhål¬
let för 4^oo fångar, och dertill lägger administrationskost¬
nad, sjukvård, bevakning, transporter, reparationer och bygg¬
nader vid fängelserna, skall man finna, att med endast 12
sk. på hvarje fånge om dagen, hvilket nära nog kan anta¬
gas motsvara dessa omkostnadsartiklar, uppkomma vida stör¬
re utgiftssummor än de, som å 8 hufvudtiteln äro för ända¬
målet uppförda. Correctionsinrättningarna hafva emedlertid
i detta hänseende beredt staten betydliga besparingar, ej
blott genom inkomsten af allt det arbete, som för enskilda
blifvit förrättadt, och hvilket gifvit en bruttoinkomst af
i65,ooo r:dr b:co, hvaraf 70,000 r:dr användts till fångars
underhåll, 80,000 till fängelsebyggnader och i5,ooo i och
för arbetenas gång, utan äfven genom ganska betydliga bygg¬
nader, som med stor besparing i arbetskostnad blifvit upp¬
förda, och på hvilka mera än 600,000 fångdagsverken blif¬
vit använda.
Högst nödigt är emedlertid, att andra utvägar för det
hotande onda vidtagas, än dess lämpliga emottagande. I
sin grund måste det hämmas, likasom, då en härjande far¬
sot hotar slägtets physiska förstöring, man icke nöjer sig med
sjukhus, utan föreskrifver äfven nyttig diet för de friska,
så att de förvaras emot smittan.
Hr Cederschjöld: Utsk. har för saltpeternäringens
upphjelpande tillstyrkt ett oförändradt anslag af ig4,ooor:dr.
Jag anhåller i anledning häraf få göra den ytterligare erin¬
ran, att Utsk. måtte taga i närmare öfvervägande de an¬
märkningar, jag förut gjort i detta hänseende, och tillse, 0111
ej någon åtgärd kan vidtagas för att tillvägabringa någon
minskning i detta anslag, åtminstone småningom.
356
Den 28 M a j f. m.
Gr. Cronhjelm, Otto An".: Jag anhåller att vid
den punkten, som angår anslaget till fångars skjuts och un¬
derhåll, få göra den anmärkning, att Utsk. ej måtte beräkna
summan för lågt, emedan hvad som åtgår i allt fall måste
till följd af allmänna författningar utgå, och om anslaget
upptages för lågt, så att det i sjelfva verket går derutöfver,
uppkommer brist, till hvars fyllande Regeringen måste be¬
rättigas att taga af öfverskotten, hvilket jag önskar så myc¬
ket som möjligt måtte undvikas. Det synes derföre bättre
att i afseende på detta anslag bestämma det efter medium af
sista årens utgifter, än efter K. propos. Vid 1818 års riks¬
dag bestämdes detta anslag till y5,ooo r:dr; men utgifterna
under de 5 påföljande åren uppgingo till 202,000 r:dr, i an¬
ledning hvaraf Konungen väl vid i8?.3 års riksdag begärde
förhöjning, men tog icke medelförhållandet af de föregående
åren till grund, utan inskränkte sin begäran till 120,000 r:dr.
Utgifterna under de påföljande åren öfverstego äfven nu gan¬
ska betydligt detta nya anslag, och vid 1828 års riksdag be¬
gärdes derföre ytterligare förhöjning, dock endast med 4o,000
r:dr, och nu visa sig utgifterna hafva uppgått till nära 3oo,000
r:dr årligen. Således hafva, efter hvarje förhöjning i ansla¬
get, stora summor ändock fattats till följd af alltför låg be¬
räkning, och deraf har nödvändigheten uppstått att taga fyII—
naden af öfverskotten , emedan dessa utgifter äro af den na¬
tur, att de måste utgå. Det är på denna omständighet, som
jag velat fästa Utsk:s uppmärksamhet, och i anledning hvar¬
af jag anhåller om återremiss af betänk. Men då jag nu har
ordet och förut tagit kännedom af Fångstyrelsens före riks¬
dagens början till K. M. afgifna interessanta betänk., begär
jag att vid det sakrika anförande, som vi nyss hört af Fång¬
styrelsens chef, få bifoga några anmärkningar såsom uttryck
af min enskilda tanka rör:de systemet för fångars behand¬
ling i allmänhet. Jag börjar härvid med den förklaring, att
jag gerna biträder beviljandet af nya anslag åt sådana in¬
rättningar, der Frih. Åkerhjelm är chef, emedan jag hyser
fullt förtroende för denna chef. Det linnes icke heller nå¬
gon, som ej gör rättvisa åt Frih, Åkerhjelms nitiska sträf¬
vande att pä philantropiskt sätt bringa brottslingar till nyt¬
tiga medlemmar i samhället; men väl har jag hört sjelfva
systemet klandras, och jag tror äfven, att någon ofullkomlig¬
het vidlåder det. Om det är ett factum, att fångarnas an¬
tal tillväxer i vida större proportion än folkmängden, att
allmänna säkerheten nu är mindre skyddad än förr, att kost¬
naderna för fångvården äro i ett beständigt och betydligt
stigande, och att fattigt folk finnes, som framför fattigdo¬
men och nöden föredrar den frikostiga behandlingen på cor-
rectionsinrättningarna; så vågar jag hemställa, örn icke i sy¬
stemet ligger någon felaktighet. Jag fruktar, alt det vackra
i philantropien gör, alt man förbiser menskliga naturens bri¬
ster, och att dessa icke kunna afhjelpas på detta sätt. Jag
Den 28 Maj f. m.
357
har sjelf besökt correctionsinrättningarna och tagit närmare
kännedom om den i Malmö, der jag förlidet år uppehöll
mig endast för detta ändamål; och jag fann väl en sträng
tillsyn, en omtänksam vård och en rådande flit vid alla hand¬
arbeten, men jag såg tillika i de stora arbetssalarna lifstids-
arrestanterna i fullt samtal med mindre brottslingar, och in¬
gen skillnad gjord emellan de särskilda slagen deribland. Jag
vill tro, att detta härrör från ett mera inskränkt utrymme;
men följden af denna sammanblandning är dock , att de min¬
dre vanartade fångarna blifva här uppfostrade till grofva
brottslingar. Jag såg äfven cellerna — en inrättning, som
väl rätteligen åsyftar att betaga brottslingen allt sälskap och
ali förströelse —, och de funnos vara afdelade med plan¬
kor, så att conversation med lätthet kunde äga rum emel¬
lan 10 celler. Jag lemnar derhän, huruvida ändamålet vin¬
nes på detta sätt; men efter Amerikanska correctionssyste-
met, som man synes vilja tillämpa såsom typ, sammanblan¬
das ej brottslingar af olika slag, och der tillätes ej liela ar-
betssalar att vara i samtal under bevakning af en enda post,
utan der ålägges fångarna en beständig tystnad, hvilket också
anses som det svåraste straffet och bland de mest verksam¬
ma medlen att corrigera. Jag har velat nämna detta för¬
hållande vid inrättningen i Malmö, emedan det är allmänt
bekant, att personer, sorn insättas på correctionsinrättningar¬
na för försvarslöshet eller mindre förseelser, ofta begå grof¬
va brott, då de utkommit derifrån, och jag kan äfven cite¬
ra ett specielt exempel på följderna af olika brottslingars
associerande med hvarandra inom fängelserna. Vid ett af
våra värfvade compagnier hade en karl rymt, men blef fäst-
tagen och kom vid transporten hit åter att i 9 dygn sitta,
såsom jag vill minnas, i Westerås länshäkte, der han sat¬
tes tillsammans med åtskilliga grofva brottslingar, och vid
majorsförhöret, som med honom anställdes, hade lian till¬
hands en fullständig brottmålshistoria, huruledes han i Up¬
land begått ett gröfre brott, och han beskref dervid allt i
detailler, som äfven vid efterfrågan befunnos enliga med
förhållandet. Men under tiden hade jag genom enskildt
bref fått den underrättelsen, att karlen uppehållit sig i Norr¬
köping, och slutligen befanns, att han af dessa grofva brotts¬
lingar i Westerås lärt sig hela historien för att få resa om¬
kring och finna medel att komma på fri fot. Man har äf¬
ven exempel på personer, som i correctionsinrättningarna
lärt sig sedelförfalskning. Jag slutar för öfrigt med den an¬
märkning, som jag, då chefen för Fångstyrelsen här är när¬
varande, anser mig böra uttala, att jag tror allmänheten
hysa den farhågan, att correctionsväsendet behandlas efter
ett alltför liberalt system. Hvad Stockholm särskildt angår,
har jag väl isynnerhet hört klandras, att correctionsinrätt¬
ningarna blifvit förlagda vid hufvudstaden; men detta anser
jag för min del nyttigt, och stödjer mig på hvad erfaren¬
353
Den 28 Maj f. m.
heten visat, att nemi. arbete aldrig saknats för corrections-
inrättningarna här i Stockholm, då deremot den i Malmö
ej kan verkställa annat arbete, än för egen räkning. Då
correctionsinrättningen fanns i Wadstena, hördes deromkring
samma klagan som nu i Stockholm, och den skall höras,
hvarhelst dessa inrättningar förläggas; men lämpligast är,
att det sker vid stora städer. Jag anhåller om återremiss å
betänk., och att detta mitt yttrande får åtfölja till Utsk.
Frih. Åkerhjelm: Jag bör tacka Gr. Cronhjelm för
det han gifvit mig anledning att fullkomna den redogörelse,
jag afgifvit i förevar, ämne. Jag ber om R. o. Ad:s benäg¬
na undseende för den tid derigenom borttages; jag skall i
möjligaste måtto spara den. Gr. Cronhjelm har ganska rik¬
tigt anmärkt, att kostnaderna för fångvården beständigt
ökats, och att det vore bättre att öka anslaget till närmare
öfverensstämmelse med utgifternas rätta belopp, än att låta
utgifterna beständigt öfverskjuta anslaget. Orsaken till det¬
ta beständiga stigande i utgifterna har jag redan antydt,
nemi. fångnummerns betydliga tillväxt; och afhjelpandet
häraf ligger utom Fångstyrelsens verkningskrets. Men en
annan orsak till dessa utgifter tillkommer äfven, och denna
är kostnaderna för en del af de många nödiga byggnader,
som under tiden blifvit uppförda för de correctionella fän¬
gelsernas behof. Om man nu vill jemnföra fångantalet med
kostnaderna, skall man finna, att dessa sednare alldeles icke
varit öfverdrifna; ty om man för en fångnumerär af 4)5oo
endast beräknar det dagliga underhållet, i allt hvad som
rörer fångväsendet, till 10 sk:r på hvar och en, får man
upp en summa af utöfver 33o,ooo r:dr. Mera än hälf¬
ten af kostnadsbeloppen för dessa föremål gå genom andra
auctoriteter än Fångstyrelsen, I afseende på det system,
som följes vid correctionsinrättningarna, har Gr. Cronhjelm
fästat sig vid inrättningen i Malmö, af hvilken han sagt sig
hafva tagit närmare kännedom. Men denna inrättning är
änpu endast under utveckling och utgör förvaringsställe för
fångar af alla slag, så att sammanblandning af olika brotts¬
lingar der icke kunnat i någon mån undvikas. Om likväl
K. M. skulle finna för godt att i nåder bifalla Fångstyrel-
sens förslag till deportation för lifstidsfångar, hvilket öde
dock skulle tillerkännas dem såsom benådning, i fall de der¬
af ville sig begagna, så skulle fängelserna vinna i utrymme
och den rätta af ali slags fungclassification kunna beredas,
den nemi,, alt classificera fängelserna, så att i hvart och
ett endast förvarades ett slag brottslingar eller förbrytare.
Fångstyrelsens, und. förslag afser detta ändamål, och om det
antages, kan man komma i tillfälle att bereda en classifica-
tion, som t. o, m. är bättre, än hvad man omtalar och lä¬
rer vara förhållandet i Amerikanska Fristaterna. Detta har
också varit, som nämndt är, Fångstyrelsens afsigt; men an¬
nat är afsigten, och annat utvägar till dess verkställighet.
Den 28 Maj f. ra.
Man måste derföre åtnöja sig att fortgå med modificationer
i systemet, och häri, äfvensom i våra strafflagar, ligga orsa¬
kerna, hvarföre Fångstyrelsen gått tillväga på sätt som skett,
och hvarföre olika slag af fångar ännu äro förvarade i sam¬
ma fängelser. Jag bör likväl, i anledn. af Gr. Cronhjelms
anmärkning, att lifstidsfångar äro sammanblandade med min¬
dre brottslingar, erinra, att arbetet väl är gemensamt på
verkstäderna efter arbetsslagets natur, men fångarna bo och
äro tillsammans endast efter vissa classificationsgrunder. Hvad
åter tystnaden beträffar, som Gr. Cronhjelm tror icke vara
anbefalld, är föreskrift derom längesedan gifven, ehuru det
är möjligt, att måhända icke alla föreskrifter blifva nog
strängt iakttagna, helst vid inrättningen i Malmö, hvarest
den bevakande tillsynen är ringa för att ej öka kostnader¬
na, och nödvändigheten att förvara alla slags brottslingar i
ett fängelse tvingat styrelsen att derstädes hys.a fr. o. m.
lösdrifvare t. o. m. lifstidsfångar. Sedan jag likväl lyckats
att äfven vid denna inrättning få anställda skickliga styres¬
män, har jag anledning hoppas, att ingen skälig anmärk¬
ning i denna del skall kunna göras. Beträffande deremot
cellernas construction och den omständigheten, att deras
skiljeväggar äro af trä, är detta en följd af den hastighet,
hvarmed correctionsinrättningen i Malmö måste uppföras,
och äfven deraf, att för hela denna högst betydliga anlägg¬
nings beredande och utförande inga särskilda anslag blifvit
begärda eller erhållits. För att i celler, äfven med sten¬
väggar, förekomma, att cellisterna talas vid genom väggar¬
na, erfordrades en ständig bevakning i corridorernaj och
med den erfarenhet, jag vunnit om dylika bevakningars opå¬
litlighet, kan jag tryggt försäkra, att ytterligare bevakning
erfordrades på denna, för att förmå densamma att osvikli¬
gen göra sin skyldighet. Svårt blefve då att bestämma, hvar
man slutligen skulle stadna i bevakningsväg, och lika svårt
att dymedelst försäkra sig om annat ändamål, än en betyd¬
ligen ökad administrationskostnad. På Långholmen har man
sett, huru fångarna bereda sig tillfälle till samtal genom
murarna och genom caloriferrören till öfra och undra vå¬
ningarnas cellister. För eldens bevarande, besparing af
ved, en jemn värmes och helsosam lufttemperaturs under¬
hållande äro dessa mechaniska eldstäder anbragta, Och de
svara förträffligen mot sitt ändamål. Men alla önskvärda
fullkomligheter kunna ej vinnas af någon menniskohand i
något land, om än derpå skulle göras aldrig så höga an¬
språk. Yäl vore det dock, om de uppmärksamma personer,
som beskåda ifrågavar. inrättningar, hade någon ledsagare
vid undersökningen, som kunde upplysa förhållandet. Mig
skulle det vara ett nöje att i sådant afseende meddela alla
nödiga upplysningar, och jag tror mig vara i tillfälle att
kunna meddela dem så fullständigt, att all skälig anledning
till anmärkningar skulle försvinna. Jag har länge insett,
36?
Dea a8 Maj f. m.
att sammanblandning af olika slag af fångar utan tvifvel är
skadlig, intilldess den högsta classen upphunnits, från hvil¬
ken correctionisten utgår i friheten och kommer i samman¬
blandning med det fria samhällets medlemmar; men jag har
icke gjort mig den förhoppningen, alt alla brottslingar kun¬
na genom enskildt lefnadssätt eller annan behandling för¬
vandlas till redbara medborgare; ett sådant ideal af full¬
komlighet, sträckt öfver menniskonaturens förmåga, tillhör,
efter min tanka, blott der välmenta phantasien. Men om
något häraf kan vinnas genom en förbättrad fångvård och
en ändamålsenligare behandling af brottslingar, så är det
möjliga af mina önskningar vunuet, och jag har icke kun¬
nat begära alt komma längre. Om utaf de summariska re¬
sultaten får slutas till de enskilda verkningarna, får jag upp¬
lysa, att af de i tjenst utgångna correctionister, hvilka från
Långholmen endast utgöra sedan 1826 öfver 1100, -J:del
återkommit, dels i följd af begångna förbrytelser , dels för
bristande tjenst eller försvar. Det säges, att personer finnas
i så fattigt tillstånd, att de sjelfva önska sig in på correc-
tionsinrättningarna för det välstånd, som der råder. Jag
medgifver, att fångarna i allmänhet numera hållas bättre
och snyggare än fordom, och att denna förändring isynner¬
het är förhållandet vid correctionsinrättningarna; men då
deras dagportion, brödet inberäknadt, för qvinnorna icke
öfverstiger 5 sk:r, men väl derunder, och för karlarna icke
öfverstiger 6 sk:r, och då de arbeta från kl. Som morgonen
till kl. 8 om aftonen, torde svårligen detta med skäl kunna
kallas välstånd, och om så vore, är det åtminstone icke kost¬
samt, om än fångarnas snygghet och friskare utseende till
en sådan förmodan skulle gifva anledning. Skulle emedler¬
tid dessa förhållanden betraktas såsom utmärkande en nog
långt sträckt philantropi, kommer den åtminstone icke att
inskränkas, så länge jag fortfar att hafva befattning med
dessa inrättningar; ty detta tillstånd är ett verksamt medel
att hos fångarna inplanta kärlek till snygghet och ordning, —
egenskaper, hvilkas saknad leder mången på förbrytelsernas
bana. Arbetsslagen förena fångar af olika slag i verkstä¬
derna; men de bo classvis, och om man icke anser de nu
uppgifna resultaten af det här möjliga correctionssystemet
nöjaktiga, torde man vid jenmförelsen med moralitetens till¬
stånd i det fria lifvet, hvarifrån alla brottslingar och all
fängelse-befolkning kommer, beklagligen finna skäl att mera
oroa sig öfver det sednare, än öfver det förra. Jag anhål¬
ler, att detta anförande jemte mitt föregående må, i hän¬
delse af återremiss, åtfölja till Utsk.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 86 återremitterades.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Ulskts för¬
slag till R. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de upphöran¬
de
Deri 28 Maj f. rii.
38i
flig af dé i norra länen af Riket utgående S; k. räfstetings-
penningarnä.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde från Stats-
Utsk. inkomne utlåtrn:
N:o 106. i anledn. af väckt motion 0111 anslag af allm;
medel för anläggning af en ny väg i Jemtland;
N:o 107. i anledn. af K; M:s nåd. propos. , ringrde ut-
mynlningsgrunderna för tillverkn. af kopparskiljemyntet;
N:o 108. i anledn. af väckt motion örn ett årligt anslag
till upprättande af sockenchartor;
Nro 10g. öfver väckt motion om anslag af statsmedlen
att användas till pris vid allm. täflingsöfningar;
N:o 110. i anledn. af väckt fråga om utfärdandet af ett
författning; att lius oell tomter i stad* som blifvit inköpta
för statens, landets eller ortens allm. behof, böra Utgöra ena¬
handa utskylder till staden, sorn för enskildas egendomar äro
stadgade;
Nro 1 r r. i anledn. af väckt motion 0U1 upplåtande af
rättigheten till strandvrak åt de härader, sorn angränsa hafs-
kusten ;
N:o 112. i fråga örn fri dispositionsrätt till ekskog för
åboer på kronohemman och innehafvare af boställen;
Nro 113; i anledn. af gjorda förslag 0111 förändring i ti¬
den för mantalsskrifning och uppbördsstämmor saint för¬
minskning i de sistnämndas antal;
Nro 114. i fråga om indragning till K. M. och Kronan
af ett till forss-styrmans-boställe anslaget hemman i Deger¬
fors socken af Westerbottens län;
Nro n 5. ang:de förändring i sättet för beräknandet af den
S. k. gewinsten å Kronans behållna räntor;
Nro 116. i fråga om utjordars beskattning;
Nro 117. i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R. St.;
ang:de afskrifn. af Upsala Academis skuld till Rlksg.cpnt. för
fett erhållet lån till fullbordande af det nya bibliothekshuset
i Upsala.
II. R; o. Adi åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protöcolli,
F, O. Silfverstolpe:
Onsdagen den 28 Maj 1834»
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades arne prot.-utdr. för denna dag f. ni.
Företogs till pröfning StatsUtskfs d. 21 dennes pä böf-
7 II. 46
36»
Dru aS M » j e. m.
det lagda ntlåt. N:o 87, ang:de regleringen af Riksstatens g:de
hufvudtitel.
Gr. von Rosen, Axel: Orsaken, hvarföre jag begärt
ordet, är att göra några anmärkningar vid StatsUtsk:s be¬
handling af Commercerådet Wijks motion om penningeanslag
för Chalmerska technologiska skolan i Götheborg. Jag kan
vid detta tillfälle ej underlåta att vara Utsi;, förbundet för
det att det erkänner vigten af denna inrättning, och äfven
är jag tacksam för det att Utsk. ej afslagit motionarens be¬
gäran, ehuru det endast bifallit den på det sätt, att Utsk.
förmodat, det K. M. uti den tillökning, Utsk. på hufvud-
titeln föreslagit, skulle finna medel att göra anslag till den
ifrågavar. allmänt nyttiga inrättningen; men då Utsk. säger
i första meningen, att det saknar all närmare underrättelse
om inrättningens organisation, tror jag, att sådant härrör
derifrån, att Commercerådet Wijks motion ej varit så histo¬
risk, som den bort vara. Detta gifver mig anledning att ut¬
bedja mig R. o. Ad:s tålamod, då jag anser mig böra göra
en utveckling af ämnet.
Götheborgs stad har från långliga tider varit känd
för stiftandet af välgörenhetsinrättningar, jag medgifver det,
med mer eller mindre klokhet i beräkningarna; men i sin
tendens har den öfverträffa! alla våra öfriga släder. Bland
dessa inrättningar hafva äfven en slör del uppfostringsan¬
stalter blifvit grundade. En friskola finnes, som under¬
håller 600 å 700 barn; men så väl denna anstalt som
flera andra hafva frambringat omogna foster emot hvad
man åsyftat. Dessa barn lära sig en hel hop saker; men
vid 12 års ålder, då de skola utgå, kommer en stor
mängd af dem på oriktiga vägar. Föräldrarna kunna ej an¬
vända dem hemma, utan en del går in i läror och en del
blifver dagdrifvare samt kanske till slut brottslingar. Jag
måste, utan att klandra orten, säga, att de, som gä i läror
hos handtverkare, få en bildning, som ej svarar emot den
föregående bildning de erhållit; de få sopa gatorna och sprin¬
ga ärender. Detta behandlingssätt, i förening dermed, att
de ofta finna sig äga mera kunskaper än deras mästare, gör,
att de blifva sturska och någon gång brottslingar. Ett så¬
dant förhållande gaf anledning dertill, alt en numera afliden
man, hvilken, i afseende på hvad han uträttat, kunde kal¬
las en secular-menniska, Doctor Dubb, när Commercerådet
Chalmers, med hvilken han genom vänskap var nära före¬
nad, frågade honom, huru han skulle använda sin stora för¬
mögenhet, rådde honom att gifva hälften deraf till en slöj—
deskola, med vilkor, att den skulle stå under förvaltning af
Frimurarebarnhusets direetion. Den andra clausulen var,
att undervisningen alltid skulle blifva frivillig. Frimurare-
barnhusdirectionen emottog detta testamente och hade 12 års
processer, rör:de den summa, som skulle utgöra hans halfva
■förmögenhet. Capitalet utgjorde då nära 120,000 r:dr b:co.
Dm »S M .i j t. ra.
36)
Emedlertid var man villrådig i afseende på verkställigheten
af testators vilja, ty man visste knappt huru en slöjdeskola
skulle se ut; men vid samma tid blef Technologiska insti¬
tutet i Stockholm inrättadt och gaf oss ett lysande efterdö¬
me. Ett hus inköptes då, men kostade så mycket, ehuru
det ännu icke är alldeles färdigt, att numera icke återstår
mera än en fond af mellan 73 och 75,000 r:dr b:co, hvars
ränta är hvad man har att använda. Ett lyckligt val af lä¬
rare gjorde, att då skolan för 5 år sedan sattes i fullkomlig
verksamhet, märkte man genast, att den var lyckad öfver
förväntan. Resultaterna hafva varit sådana, att Konungen
och Kronprinsen äfvensom åtskilliga vetenskap-män högligen
gillat, hvad som blifvit gjordt, såsom både ändamålsenligt
och med sparsamhet tilivägabragt. För det närvarande lem¬
näs der undervisning uti mathematik, physik, mechanik,
chemi m. m.; men man förutser med skäl, att antingen skall
sjelfva fonden tillgripas, eller också måtte denna nyttiga an¬
stalt, hvilken är af den natur, att deri, jemte åkerbruksip-
stitutet, är kanske en af de gagneligaste inrättningar i vårt
land, då den hufvudsakligen undervisar i de practiska yrkena,
till ganska betydlig grad inskränkas. K. M. var så nådig
och fästade dervid sådan uppmärksamhet, att han lofvade nå¬
got understödja inrättningen, hvilket han ock gjort med 600
r:dr. Nu är penurie, och man mäste minska antalet af ele¬
ver, hvilket nu är 63. På denna grund vågar jag göra mig
den förhoppning, att R. o. Ad. med välvilja omfattar denna
anstalt. Jag får tillägga, att på den korta tid, som inrätt¬
ningen varit organiserad, hafva åtskilliga ynglingar derifrån
utgått, hvilka kunnat åtaga sig att föra ångfartyg. Man äger
redan erfarenhet om inrättningens gagn. Den är ej numera
ett experiment. Om jag hade varit ledamot af Utsk., hade
jag, ehuru öfvertygad jag är om gagneligheten af Hr Non¬
nens åkerbruksinstitut, icke refuserat att åt en inrättning,
sådan som slöjdeskolan i Götheborg, hvars gagnelighet man
redan erfarit, tillstyrka anslag, då man lemnat sådant åt
jordbruksinslitutet. Jag skulle således önska, att Utsk, ville
mera bestämdt bevilja ett anslag af om ej 7000, åtminstone
6000 r:dr. Jag slutar med att säga, att man då blir i till¬
fälle att inrätta en grofsmedja och kan antaga 200 elever.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja den
återremiss, jag yrkar.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Vid StatsUtskrs nu före¬
dragna utlåt. N:o 87, ang:de regleringen af Riksstatens p:de
hufvudtitel, och i anledning af dess föreslagna statsanslag till
Degebergska landtbruksinstitutet, anhåller jag att vörd¬
sammast få göra följande anmärkning.
Den stora och ingripande nytta, som ett åkerbruksinsti¬
tut, hvarest både theoretisk och practisk undervisning lem¬
näs, måste medföra, lärer af ingen tänkande åkerbrukare
kunna bestridas och synes mig så ögonskenlig, att jag tror
564
D c ii iS Maj c. m,
öfverflödigt att vidare utveckla den saken. Uti intet tand
äro dylika inrättningar så af behofvet påkallade som i Sverige,
der åkerbruket, i jemnförelse med andra länders, befinner
sig på en ganska låg ståndpunkt; — intet annat medel fin¬
nes att bringa det till den höjd, som motsvarar tidens for¬
dringar och fäderneslandets sanna fördel. Utan öfverdrift
torde man kunna påstå, att i Riket sällan träffas inspecto-
rer, sorn äga ens medelmåttiga kunskaper i landthushull-
ningen, och likväl borde ingen förvaltare antagas, som ej
förskaffat sig grundliga kunskaper i delta yrke. Nöden är
likväl lag, och hitintills har det varit omöjligt att erhålla
dessa kunskaper inom Riket. Olyckliga följder af ett sådant
förhållande hafva, snart sagdt, i aila provinser visat sig;
»neri jag hyllar den förhoppning, att Rikets nu församlade
fäder och vise afhjelpa denna brist och åtminstone göra nå¬
got för åkerbruket, denna hittills af dem stjufmoderligen be¬
handlade näringsgren.
Att StatsUtsk. för det åkerbruksinstitut, Hr Eduard
Nonnen i Westergöthland ämnar anlägga, föreslagit ett an¬
slag, väntade jag mig visserligen, helst planen tili institutet
Synes lika ändamålsenlig, som Hr Nonnens rationella skick¬
lighet i detta afseende är allmänt känd ; men i öfverensstäm¬
melse med Hr Brukspatron J. Warnäs uti BorgareSt. väckta
motion tror jag, att ett enda institut för hela Riket är all¬
deles otillräckligt. Utan att ingå i någon undersökning, ang:de
antalet af dylika behöfliga institut, tyckes mig, att alne
åtminstone till en början ovedersägligen äro af behofvet på¬
kallade; och af de skäl , sorn nedanföre vördsamt skola anfö¬
ras, synes mig Södermanland vara det mest passande land¬
skap för det andra institutets anläggande. En fond, af en¬
skild person lemnad och hvilken vid min ankomst till länet
utgjorde 18,0.0.0, men nu uppgår, till öfver 28,000 r:dr b:co,
är dock för ringa (synnerligast som testatorn, aflidne Com-
mercerådet Welanders förordnande ej medgifver någon thco-
retisk undervisning) för att dermed inrätta ett fullständigt
åkerbruksinstitut; och har derföre Södermanlands hushåll¬
ningssällskaps förvaltnings-utskott, under hvars speciella vård
fonden är anförtrodd, hos K. M. i underd. föreslagit, att af
fondens ränta ett practiskt åkerbruksinstitut må inrättas,
hvarest eleverna, utan kostnad för dem sjelfva, skulle erhålla
den practiska kännedom och färdighet, som fpr en sjelf ar¬
betande åkerbrukare äro behöfliga , nemi. i:o vana vid ihär¬
digt arbete, så nödvändigt i detta yrke; 2:0 färdighet i alla
behöfliga slöjder samt alla andra Jandtmannagöromål; 3:o
förmåga att bedöma hvart och ett redskaps ändamål och, i
följd deraf, mest tjänliga construetion, rätta tiden, då hvarje
arbete bör företagas, samt arbetsfolkets riktiga fördelning
och användande yid detsamma; 4:° kunskap o,m påläggning
och utfodring af hvarje slags kreatur, tid befordrande af god
race, och högsta möjliga afkastning; 5:o. insigler om skogens
Den 28 Maj c. n).
365
— under närvarande förhållanden — mest ändamålsenliga
behandling, samt slutligen 6:0 någon kännedom i enkla rä¬
kenskapers eller anteckningars förande.
K. M. har härtill gifvit sitt nåd- bifall, och ehuru det
är påtagligt, att detta institut, oaktadt sitt inskränkta syf¬
temål, bör blifva nyttigt, är det dock lika säkert, att en
större utsträckning skulle i vida högre proportion gagna det
allmänna, än skillnaden i den tillökta kostnaden, emedan t
det är långt vigtigare att bilda rationella åkerbrukare än
prac tiska.
Jag tror för öfrigt, att mera afseende bör göras derpå,
att ett sådant institut är väl beläget i anseende till de pro¬
vinser, som kunna anlita detsamma, än på klimatets skilj¬
aktighet. Anlägges ett sådant institut, såsom nu föreslaget
är, endast i ena ändan af Riket, så uppstå mångasvårig¬
heter för långt derifrån aflägsna provinser att sig deraf be¬
gagna, och äfven den nytta ett sådant institut, i egenskap
af modellhemman, såsom exempel skulle kunna ipedföra,
minskas härigenom. litt institut är, såsom det visserligen
synes mig, högst tjenligt vid Degeberg för södra och en del
af medlersta Sverige, och ett dylikt institut i Södermanland
skulle lika väl uppfylla samma ändamål för den andra delen
af Riket. Jag åsyftar icke de nordligaste provinserna, ty,
enligt min tanka, bör åkerbruket der vara en binäring. Dén
skiljaktighet i verkan, som skillnaden i klimatet inom de före¬
slagna districterna kan medföra, synes mig så obetydlig, att
den snart fattas af en rationel åkerbrukare, isynnerhet då
han inom landet är uppfostrad.
Af dessa nu anförda skäl, och i den oförgripliga öfver¬
tygelse, att statens medel näppeligen på ett ändamåfsenliga-
re sätt kunna användas, vågar jag vördsammast föreslå, att,
i likhet med det anslag, som nu blifvit för,eslaget att årligen
utgå lill institutet vid Degeberg, ett dylikt anslag må bifal¬
las lill ett instituts inrättande i Södermanland.
Jag får således vördsammast i detta afseende anhålla om
åter re miss af utlåt. N:o 87; och, i fall den bifalles, anhål¬
ler jag vqrdsammast, att Ii. StatsTJtsk. noga täckes begrunda
Sakeus vigt.
Gr. Frölich, Gust., förenade sig med Hr Xieyron.
Frih. Gederström, Jac.: StatsUtsk. har i sitt betänk.
N:o 87, ronde påle hufvudtiteln, efter redogörelse för Hrr
Gyllenhaal* och Waerns samt And. Danielssons motioner, ro¬
nde landtbruksskolan, tillstyrkt ett anslag för detta ända¬
mål, utan alt ingå i någon egentlig granskning af det erfor¬
derliga beloppet. Dess skäl har varit, att i bredd med prac-
tisk öfning vetenskaplig bildning må vinnas i alla landtbru¬
ket tillhörande, grenar. ' Jag vill icke bestrida nyttan af
landtbruks-institutet; tvärtom anser jag uppfostringsanstalter
i denna väg, likasom i all annan, vara af mycket gagn,
365
Den i8 M a j e. m.
Långt ifrån således att afstyrka det gjorda anslaget, tillstyr¬
ker jag det; men jag får erinra, att dessa anslag icke till¬
köra denna litel, utan den tolde, som angår uppfostrings¬
verket!. Derefter företager Ut->k. sig en redogörelse för ti¬
teln och yttrar: ”2:0 K. M. har val icke ifrågaställt någon
"förändring i anslagssumman å g:de hufvud ti teln; men med
"anledning af de flera inom RiksSt. väckta motioner, rör:de
”anslag till föremål, som kunna anses tillhöra denna lör
”jordbrukets, handelns och näringarnas befrämjande inrät-
”tade lmfvudtitel, har Utsk. tagit en närmare kännedom
"af dess ställning och dervid inhemtat af förslaget öfver ti-
"telns utgifter för in neva r. år:
”1:0 att till afskrifning eller utbetalning återstående be-
”lopp för år i833 och föregående åren utgöra en summa
”af r:dr 170,862: 3. 7.
”2:0 att förut beviljade, årligen fortfa- -
”rande anslag uppgå till ett belopp . „ g5,g5o.
"och 3:o att dylika anslag för en gång
”eller för bestämd tid och behof er¬
fordra „ 37,984:21. 4*
eller tillsammans r:dr 304,796: 24. 11.
”Då nu härmed jemnföras anslagets närvarande ti11i>ån—
”gar, utgörande 120,000 r:dr, synes behofvet af en tillök—
”ning i anslaget vara oundgängligt. Enär derjemte denna
"titels alla utgifter afse understödjandet och befrämjandet af
”företag, som i industriell och ceconomiskt hänseende äro
”allmänt nyttiga, samt de medel, som härtill anvisas, icke
”kunna betraktas annorlunda, än såsom nyttigt använda och
"böra bereda en rik skörd, anser Utsk. sig med allt skal kun-
”na tillstyrka:
”att utom anslaget för institutet å Degeberg 5,000.
”denna titel må tillökas med 28,000.
tillsammans 33,000.
”hvarigenom contanta penninge-arislaget under titeln blifver
”i53,ooo r:dr, och, med tillagg af indelta räntor och krono¬
tionde spannmål, såväl för åkerbruket, handeln och närin-
”garna, som för bergsbrukets understöd i penningar förslags¬
vis evalverade till ir,g3o, titelns hufvudsumma kommer
”att utgöra r:dr i64,93o.”
Denna uppställning har förefallit mig något besynnerlig.
Jag hade väntat, att Utsk. tagit nogare kännedom om ti¬
telns ställning Då Utsk. sagt, att ett så stort belopp som
170,000 r:dr är till afskrifning eljer utbetalning återståen¬
de och att 9:1,000 r:dr äro förut beviljade att årligen utgå,
och hela titeln icke utgör mer än 120,000 r:dr, så hade ett
af två synts mig böra uppkomma, antingen att en del af
behofven hade bort bortraisonneras, eller ock hade Utsk.,
i öfverensstämmelse med hvad det framställt, bort fylla bri—
Den 28 Maj e. ra.
sten; men harvid förekommer, attUtsk. icke yttrat, hvaruti
dessa anslag bestå. 20,000 r:dr hafva varit anvisade till af-
vittringsverken. R. St. hafva i skrifvelse lill K M. jemväl gjort
begäran om användande af medel frän denna titel till andra
ändamål. Från början var titeln afsedd till jordbrukets och
näringarnas upphjelpande. R. St. yttrade i sin skrifvelse lill
Konungen år 1810, att de beklagade, det de ej voro i till¬
fälle att anslå en större summa, men att de förmodade den
blifva tillräcklig, i fall den ändamålsenligt användes. Den
bar sedan 1810 blifvit använd för landtmateriet och skiftes-
verket, odlingar och näringar; men den står på samma
punkt i dag, som då den inrättades. Utrönas bör, huru
och på hvad sätt de medel, som anvisas, lämpligen böra
användas till handelns och näringarnas upphjelpande, och
huru ett sådant anslag skall kunna uppfylla ändamålet i
framtiden. Det måtte ej kunna vara derigenom, att det år¬
ligen bortskänkes. För att upplysa förhållandet, har jag
uppgjort en tabell öfver användandet af denna titel; deruti
står på ena sidan anslaget, användt såsom gåfva, då natur¬
ligtvis det alla år har samma belopp; på andra sidan står
detsamma utlånadt, dock utan ranta, men med jj-tdels afbe¬
talning fr. o. m. 3:dje året. Der visar sig det högst betyd¬
liga anslag, som Styrelsen efter 4° års förlopp har att an¬
vända, utom det att Styrelsen har öfver q millioner alt for¬
dra, såsom förlagsca pita ler, lemnade näringsidkare. Jag ville
önska, att Utsk. vid den återremiss, som förmodligen kom¬
mer att äga rum, ville taga de i denna tabell visade förhål¬
landen i betraktande och föreslå en und. anhållan till K. M.,
att medlen på denna titel endast i låneväg måtte med eller
utan ränta användas. Intet disponeras derigenom, utan alt
capitalet återkommer till Styrelsens disposition. Då Utsk.
upptagit öfriga motioner, som i afseende på detta ämne
blifvit gjorda och remitterade till dess handläggning, hade
jag väntat, att äfven de motioner, jag gjort, hade kommit
i betraktande. Jag har gjort en framställning om grunder¬
na för ett statshushållningssystem, och i den förekommer
visserligen ej något detailleradt förslag rörrde gtde hufvud-
titeln; men i g:de punkten säges likväl, att nödiga medel
skola lemnäs Styrelsen, att användas för nu ifrågavar. ända¬
mål. Jag går nu att närmare pröfva, huruvida det kan va¬
ra ändamålsenligt att på g:de hufvudtiteln upptaga ett an¬
slag för Hr Nonnens institut. Jag tillstyrker, såsom jag re¬
dan yltrat, visserligen anslaget; men i händelse R. St. finna
tillgångar till sådana anslag, höra de till iofde titeln, och
som samma slags jordbruk och boskapsskötsel icke äro lämp¬
liga i alla Rikets olika landskap, torde Utsk. böra upptaga
frågor om anslag för samma ändamål åt andra provinser.
Utsk. torde finna, att så nyttigt det är, att jordbrukssältet
i den trakt, Hr Nonnen bebor, blir kändt och efterföljdt så¬
som ändamålsenligt iden orten, likaså otjenligt är användan¬
308
Deli 28 Maj c. ni.
det af lians method för de norra orterna af Riket. Der be~
hofver ett helt annat sätt begagnas för jordbruket, och un¬
dervisningen möjligtvis egentligen riktas på boskaps- oell
ängsskötseln. Det är således nödvändigt, att äfven i dessa
trakter undervisning bibringas i de ändamålsenfigaste ängs-
odlingsmethoderna och boskapsafvelns skötsel tillförbättring;
ty lika vigtig t det är att veta, huru jorden i den eller deu
orten behöfver skötas, lika väsendtligt är det att veta hvil¬
ka kreatursarter der kunna trifvas och huru deras alster
kunna bäst beredas för att ingå i handeln. Vi hafva kom¬
mit skäligen långt i denna del i afseende på ull. De bemö¬
danden, som i detta fall äro gjorda, hafva haft en berömlig
och önsklig verkan. Man bör då ej tveka att utsträcka deni
till andra arter. För 3oo år sedan utskeppades från Sverige
vietualier; nu införskrifva vi betydliga qvantiteter derutaf.
Jag hoppas, att Utsk. måtte taga dessa förhållanden i öfver¬
vägande. Om Utsk. dervid skulle finna, att det vore en ren
vinst för samhället, om vi äfven-genom bevillning ökade an¬
slaget, icke för att användas till afskrifningar, hvilka jag ej
känner, utan att användas till näringarnas befordran, skulle
jag bevilja hvilken summa som helst, öfvertygad, att den
lemnar snar och ymnig ersättning åt samhället. Af Gr. v. Ro¬
sen har anslag för en skola i Götheborg blifvit yrkadt, samt
yltradt, att den måste förfalla, i fall den ej erhåller biträde
af staten. Att technologiska undervisningsanstalter äro nyttiga
för slöjderna lärer icke kunna nekas. Att vi icke äga mer
än en, utom denna enskilda, är kändt; att således den frå¬
gan föftjenar afseende torde ej vara tvifvel underkastad t;
men äfven ett sådant anslag hörer till io:de titeln och ej
till den 9:de, som endast angår handeln och näringarna,
och på hvilken R. St. ej må disponera något, då den bör
blifva, såsom hittills, ställd hel och hållen till Konungens
disposition, men med vilkor, att medlen ej bortskänkas. I
följd af hvad jag nu anfört anhåller jag om återremiss.
F
Tabell,
rörande dipositionen af de på Riksstatens
Nionde Hufvudtitel anslagna medel.
\
4
4i
rörande dispositionen af de på Riksstatens
1 Genom anslag såsom gå
|
fv a.
|
|
|
|
Banco.
|
|
|
B:dr
|
sk
|
r.
|
1835 års anslagssumma
|
120,000
|
—
|
—
|
i836 års anslagssumma
|
I 20,000
|
—
|
—
|
1837 års anslagssumma
|
1 20,000
|
|
—
|
i838 års anslagssumma
|
120,000
|
—
|
—
|
1839 års anslagssumma
|
120,000
|
—
|
—
|
1840 års anslagssumma
|
120,000
|
—
|
—
|
t84i års anslagssumma
|
120,000
|
—
|
—
|
184?. års anslagssumma
|
120,000
|
—
|
—
|
i843 års anslagssumma
|
120,000
|
—
|
—
|
Transport
|
1,080,000
|
—
|
—
|
Den 28 Maj e. m. 871
bell
Nionde Hufvudtitel anslagna medel.
Genom anslag till lån utan ränta med j-
talning från och med 3:dje året.
|
i fb
|
e-
|
|
|
Banco.
|
|
|
R:dr
|
sk
|
r.
|
i835 års anslagssumma . .
|
|
120,000
|
—
|
—
|
i836 års anslagssumma .
|
|
120,000
|
—
|
—
|
1837 års anslagssumma . .
|
120,000.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1835 . .
|
15,ooo.
|
135,ooo
|
—
|
|
i838 års anslagssumma . .
|
120,000.
|
|
|
|
Afbetaln. förar i835 .
|
15,ooo.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i836 .
|
15,ooo. t*
|
i5o,ooo
|
—
|
—
|
1839 års anslagssumma . .
|
120,000.—• —
|
|
|
|
Afbetaln. för år i835 .
|
i5,ooo. —■ —
|
|
|
|
Afbetaln. för år i836 .
|
T 5,000.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1837 .
|
16,875.
|
166,875
|
—
|
—
|
1840 års anslagssumma. .
|
120,000.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i835 .
|
i5,ooo.
|
|
|
|
Afbetaln. förar i836 .
|
15,ooo.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1837 .
|
16,875.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i838 .
|
18,750.
|
185,625
|
|
-.
|
184-1 års anslagssumma . .
|
120,000.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i835 .
|
15,000.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i836 .
|
15,000.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1837 .
|
16,875.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i838 .
|
18,750.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i83g ,
|
20,85g.
|
206,484
|
|
—
|
1842 års anslagssumma . .
|
120,000.
|
|
|
|
Afbetaln. föråri835 .
|
15,ooo.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i836 .
|
15,ooo.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1837 .
|
16,875.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i838 .
|
18,760.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i83g .
|
20,85g.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1840 .
|
23,203.
|
229,687
|
|
—
|
i843 års anslagssumma . .
|
120,000.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 18 >5 .
|
15,ooo.
|
|
|
|
Afbetaln. för år >836 .
|
15,ooo.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1837 .
|
16,875.
|
|
|
|
Afbetaln. förar 18 >8 .
|
18,^50.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i83g .
|
20,85g.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1840 .
|
23,203.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1S41 .
|
25,8 ;o. — -—
|
255,497
|
—
|
—
|
Transport
|
1,56g, 168
|
—
|
—
|
Den
1844 års anslagssumma
1845 års anslagssumma
1846 års anslagssumma
1847 års anslagssumma
1848 års anslagssumma
aS Maj c. ra.
Transport
|
1,080,000
|
|
120,000
|
|
120,000
|
|
120,000
|
......
|
120,000
|
>
|
120,000
|
Transport
|
1,680,000
|
Deu 28 Maj e. m.
|
Transport
|
i,56g,i68
|
1844 års anslagssumma. .
|
120,000.
|
Afbetaln. för år i835 .
|
15,ooo.
|
|
Afbetaln. för år i836 .
|
15,ooo.
|
|
Afbetaln. för år 1837 .
|
16,875.
|
|
Afbetaln. för år i838 .
|
18,750.
|
|
Afbetaln. för år i83g .
|
20,85g.
|
|
Afbetaln. för år 1840 .
|
23,203.
25,8 10.
|
|
Afbetaln. för år iB/ji •
|
|
Afbetaln. för år 1842 .
|
28,710.
|
284,207
|
1845 års anslagssumma. .
|
120,000.
|
Afbetaln. för år i836 .
|
15,ooo.
i6,875.
|
|
Afbetaln. för år 1837 .
|
|
Afbetaln. för år 1838 .
|
18,750.
|
|
Afbetaln. för år 183g .
|
20,85g.
|
|
Afbetaln. för år 1840 .
|
23,203.
|
|
Afbetaln. för år 184r •
|
25,810.
|
|
Afbetaln. för år 1842 .
|
28,710.
|
|
Afbetaln. för år 1843 .
|
3i,937-
|
vrj-
O
ro
|
1846 års anslagssumma. .
|
120,000.
16,875.
|
Afbetaln. för år 1837 .
|
|
Afbetaln. för år 1838 .
|
18,750.
|
|
Afbetaln. för år i83g .
|
20,85g.
|
|
Afbetaln. för år 1840 .
|
23,203. — —
|
|
Afbetaln. för år 1841 .
|
25,810.
|
|
Afbetaln. förar 1842 .
|
28,710.
|
|
Afbetaln. för år 184-3 •
|
31,937.
|
|
Afbetaln. för år 1844 •
|
35,525.
|
321,669
|
18474 års anslagssumma . .
|
120,000. —
18,750. —■ —
|
Afbetaln. för år 1838 .
|
|
Afbetaln. för år i83g .
|
20,85g.
|
|
Afbetaln. för år 1840 .
|
23,203.
|
|
Afbetaln. för år i84f .
|
25,810.
|
|
Afbetaln. för år 1842 .
|
28,710.
|
|
Afbetaln. för år 1843 .
|
3i,937-
|
|
Afbetaln. för år 1844 •
|
35,525.
|
|
Afbetaln. för år 1845 ,
|
37,643.
|
342,437
|
1848 års anslagssumma. .
|
120,000. — —
20,85g.
|
Afbetaln. för år i83g .
|
|
Afbetaln. för år 1840 .
|
23,203.
|
|
Afbetaln. för år 1841 .
|
25,8io.
|
|
Afbetaln. för år 1842 .
|
28,710.
|
|
Afbetaln. för år 1843 .
|
31,937.
35,525.
|
|
Afbetaln. för år i844 •
|
|
Afbetaln. för år i845 .
|
37,643.
|
|
Afbetaln. för år 1846 .
|
40,208.
|
363,8g5
|
|
Transport
|
3,182,520
|
374 Deli 2S Maj c. ra.
Transport
1849 £irs anslagssumma .....
i85o års anslagssumma
r 851 års anslagssumma
i85a års anslagssumma
i853 års anslagssumma
1,680,000
120,000
120,000
120,000
120,000
120,000
Transport
2,280,000
Den 28 Maj e. ra.
I
1849 års anslagssumma .
Afbetala, förar 1840
Afbetala, för år 1841
Afbetala, förar 1842
Afbetaln. för Sr 1843
Afbetaln. för år 1844-
Afbetaln. för år i845
Afbetaln. för år 1846
Afbetaln. för år 1847
1850 års anslagssumma.
Afbetaln. för år 1841
Afbetaln. för år 1842
Afbetaln. förar 1843
Afbetaln. för år 1844
Afbetaln. förar i845
Afbetaln. för år 1846
Afbetaln. för år 1847
Afbetaln. för år 1848
1851 års anslagssumma .
•Afbetaln. för år r842
Afbetaln. för år 1845
Afbetaln. för år 1844
Afbetaln. förar i845
Afbetaln. för år i846
Afbetaln. för år 1847
Afbetaln. för år 1848
Afbetaln. för år 1849
1852 års anslagssumma .
Afbetaln. för år 1843
Afbetaln. för år 1844
Afbetaln. för år i845
Afbetaln. för år 1846
Afbetaln. för år 1847
Afbetaln. för år 1848
Afbetaln. för år i84g
Afbetaln. för år i85o
1853 års anslagssumma.
Afbetaln. för år 1844
Afbetaln. för år i845
Afbetaln. för år 1846
Afbetaln. för år 1847
Afbetaln. för år 1848
Afbetaln. för år 1849
Afbetaln. för år i85o
Afbetaln. för år 1851
Transport
120,000.
20,203.
25,8io.
28,710.
3r,937.
35,535.
37,643.
40,208.
42,804.
I 20,000
|
|
|
2.5,8lO.
|
|
|
28,7 IO.
|
|
|
01,937.
|
|
|
35,525.
|
|
|
37,643.
|
|
|
4o,2o8.
|
|
|
42,8o4.
|
|
|
45,486.
|
|
|
120,000.
|
|
|
28,710.
|
|
|
3l,937.
|
|
|
35,525.
|
|
|
37,643.
|
|
|
40,208.
|
|
|
42,804.
|
|
|
45,486.
|
|
|
4.8,23o.
|
—
|
|
120,000.
3i,937.
|
|
|
|
|
35,525.
|
|
|
37,643.
|
|
|
40,208.
|
|
|
42,804.
|
|
|
45,486.
|
|
|
48,230.
|
|
|
5 i,oi 5.
|
|
|
120,000.
35,525.
|
|
|
|
|
37,643.
|
|
|
40,208.
|
|
|
42,804.
|
|
|
45,486.
|
|
|
48,2 3 0.
|
|
|
5[,015.
53,817.
|
|
|
|
|
3,182,520
385,84o
408,123
43o,543
452,848
474,728
Transport 5,334,602
3^6 D c 11 a8 M a j c. m.
Transport
1854 :"u's anslagssumma
i855 års anslagssumma
i i856 års anslagssumma
iSåy års anslagssumma
i858 års anslagssumma
2,280,000
120,000
120,000
120,000
120,000
120,000
Transport
2,880,000
De n
|
28 Maj e. m.
|
377
|
|
Transport
|
5,334,602
|
|
|
i854 års anslagssumma .
|
. 120,000.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i845
|
. 37,643.
|
|
|
|
Afbetaln. förar 1846
|
. 4°)2°8-
|
|
|
|
Afbetaln. förar 1847
|
. 42,804.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 184.8
|
. 45,486.
|
|
|
|
Afbetaln. för år t 849
|
48,2 3o.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i85o
|
5r,oi5.
|
|
|
|
Afbetaln. för år x851
|
. 53,817.
|
|
|
|
Afbetaln. för år x852
|
. 56,606.
|
4g5,8oo
|
|
|
i855 års anslagssumma .
|
. 120,000.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1846
|
. 4o>a°8-
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1847
|
. 42,804.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1848
|
. 45,486.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1849
|
. 48j23o.
|
|
|
|
Afbetaln. förar i85o
|
. 5 i,oi 5.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i85r
|
. 53,817.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i852
|
. 56,60 6.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i853
|
. 59,34 (•
|
517,507
|
|
—
|
i856 års anslagssumma .
|
. 120,000.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1847
|
42,804.
|
|
|
|
Afbetala, för år 1848
|
. 45,486.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1849
|
4.8,2 3o.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i85o
|
. 5i,oi5.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i85i
|
. 53,817.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i852
|
. 56,606.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i853
|
• 59,341.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i854
|
. 61,976.
|
539,275
|
|
|
1857 års anslagssumma .
|
. 120,000.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1848
|
. 45,486.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1849
|
. 48,23o.
|
|
|
|
Afbetaln. förar i85o
|
. 5i,oi5. — —
|
|
|
|
Afbetaln. för år i85i
|
. 53,817.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1802
|
. 56,606.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i853
|
. 59,34 r.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i854
|
• 81,976.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i855
|
. 64,688.
|
56i,i59
|
■
|
|
i858 års anslagssumma.
|
. 120,000.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1849
|
. 48,23o.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i85o
|
. 5i,oi5.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i85i
|
. 53,817.
|
|
|
|
Afbetaln. förar i852
|
. 56,606.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1853
|
. 59,341.
|
|
|
|
Afbetaln. förar i854
|
• 81,976.
|
|
|
|
Afbetaln. förar i855
|
. 64,688.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1856
|
• 67,409,
|
583,o82
|
|
|
|
Transport
|
8,o31,434
|
|
|
7 H.
|
l
|
8
|
Den 28 Maj e. m.
Transport
|
2,880,000
|
185g års anslagssumma
|
120,000
|
1860 års anslagssumma
|
120,000
|
x86i års anslagssumma ......
|
120,000
|
1862 års anslagssumma
|
120,000
|
x 863 års anslagssumma
|
120,000
|
Transport
|
3,480,000
|
Den 28 Maj e. m. 379
I
|
Transport
|
8,o31,434
|
.
|
|
1859 ars anslagssumma . .
|
120,000.
|
|
|
|
Afbetala, för är i85o .
|
5 i,oi 5.
|
|
|
|
Afbetala, för år 1851 .
|
53,817.
|
|
|
|
Afbetala, för år i852 .
|
56,606. —■ —
|
|
|
|
Afbetala, för år i853 .
|
5g,34i.
|
|
|
|
Afbetala, för år i854 .
|
61,976.
|
|
|
|
Afbetala, för år i855 .
|
64,688.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i856 .
|
67,409.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1857 .
|
70,144.
|
604,996
|
,
|
.
|
1860 års aaslagssumma . .
|
120,000.
|
|
|
Afbetaln. för år 1851 .
|
53,817. — •*-
|
|
|
|
Afbetaln. för år i85a .
|
56,606. — —
5g,34r.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i853 .
|
|
|
|
Afbetaln. för ur i854 .
|
61,976.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i855 .
|
64,688.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i856 .
|
67>4°9-
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1857 .
|
70,144.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i858 .
|
72,885. — —
|
626,866
|
|
|
1861 års anslagssumma . .
|
120,000.
|
|
|
Afbetaln. för år i852 .
|
56,606.
5g,341.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i853 .
|
|
|
|
Afbetaln. för år i854 .
|
6',976.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i855 .
|
64,688.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i856 .
|
67409-
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1857 .
|
70,144.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i858 .
|
72,885.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i85g .
|
75,624.
|
648,673
|
|
—-
|
1862 års anslagssumma. .
|
120,000.
5g,34i*
|
|
|
Afbetaln. för år i853 .
|
|
|
|
Afbetaln. för år i854 .
|
61,976.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i855 .
|
64,688.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i856 .
|
67,409.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1857 .
|
70,144.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i858 .
|
72,885.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i85g .
|
75,624.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1860 .
|
78,358.
|
670,425
|
|
.
|
i863 års anslagssumma . .
|
120,000.
61,976-
|
|
|
Afbetaln. för år i854 .
|
|
|
|
Afbetaln. för år i855 .
|
64,688.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i856 .
|
67,409-
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1857 .
|
70,144.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i858 .
|
72,885.
75,624.
|
|
|
|
Afbetaln. för år i85g .
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1860 .
|
78,352.
|
|
|
|
Afbetaln. för år 1861 .
|
8r,o84-
|
693,168
|
—
|
_
|
|
|
|
|
Transport
|
11,274,062
|
—
|
—
|
3So Den 28 Maj e. m.
Tx-ansport
1864 års anslagssumma
r865 års anslagssumma
S66 års anslagssumma
1867 års anslagssumma
1868 års anslagssumma
Transport
3,48o,ooo
120,000
120,000
120,000
120,000
120,000
4,080,000
Den 2S Maj e. m.
Transport
1864 ars anslagssumma .
|
120,000.
64,688.
|
|
|
Äfbetaln.
|
för
|
åi-
|
i855
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
i856
|
67,409.
|
|
|
Afbctaln.
|
för
|
åi-
|
1807
|
70,144.
|
|
|
Afbetaln.
|
föi-
|
år
|
i858
|
72,855.
75,624.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
åi-
|
i859
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
1860
|
78,358.
|
|
|
Afbetaln.
|
föi-
|
åi-
|
1861
|
81,084.
|
|
|
Afbetaln. för
|
år
|
1862
|
83,8o3.
|
|
|
i865 års anslagssumma .
|
120,000.
67,409.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
i856
|
|
|
Afbetaln.
|
föi-
|
år
|
1857
|
7 O,144-
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
i858
|
72,855.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
!859
|
75,624.
|
|
|
Afbetaln. för
|
åi-
|
1860
|
78,358.
|
|
|
Afbetaln.
|
föi-
|
år
|
1861
|
81,084.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
åi-
|
1862
|
83,8o3.
|
|
|
Afbetaln.
|
föi-
|
år
|
i863
|
86,521.
|
|
|
1866 års anslagssumma .
|
120,000.
7°,i44.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
åi-
|
1857
|
|
|
Afbetaln.
|
föi-
|
år
|
i858
|
72,855.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
åi-
|
i859
|
75,62.4.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
1860
|
78,358.
|
|
|
Afbetaln.
|
föi-
|
åi-
|
1861
|
81,084.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
1862
|
83,8o3.
|
|
|
Afbetaln.
|
föi-
|
år
|
i863
|
86,521.
89,249.
|
|
|
Afbetaln. för
|
åi-
|
1864
|
|
|
1867 års anslagssumma .
|
120,000.
|
|
|
Äfbetaln.
|
för
|
år
|
i858
|
72,880.
|
|
|
Afbetaln.
|
föi-
|
åi-
|
j859
|
75,624.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
1860
|
7b,358.
|
|
|
Afbetaln. för
|
åi-
|
1861
|
81,084.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
1862
|
83,8o3.
|
|
|
Afbetaln.
|
föi-
|
åi-
|
i863
|
86,521.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
1864
|
89,249.
|
|
|
Afbetaln.
|
föi-
|
åi-
|
1865
|
9D97&
|
|
|
1868 års anslagssumma .
|
120,000.
75,624.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
j859
|
|
|
Afbetaln.
|
föi-
|
åi-
|
1860
|
78,358.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
1861
|
81,084.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
åi-
|
1862
|
83,8o3.
|
|
—
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
i863
|
86,5a 1
89,249.
|
|
|
Afbetaln.
|
föi-
|
åi-
|
1864
|
|
—
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
i865
|
9'>97«-
94,7°8.
|
|
|
Afbetaln.
|
för
|
år
|
1866
|
|
—
|
Transport
I 1,274)502
7i3)995
735,828
757,668
779,5°2
801,325
15,062,880
382 Den 2S Maj c. m.
Transport
|
4,080,000
|
1869 års anslagssumma
|
120,000
|
1870 års anslagssumma
|
120,000
|
1871 års anslagssumma ......
|
120,000
|
\
|
|
1872 års anslagssumma
|
120,000
|
1873 års anslagssumma
|
120,000
|
Transport
|
4,680,000
|
Den 28 Maj e, m.
1869 års anslagssumma .
Afbetaln. för år 1860
Afbetaln. för år 1861
Afbetaln. för år 1862
Afbetaln. för år 1863
Afbetaln. för år 1864
Afbetaln. för år i865
Afbetaln. för år 1866
Afbetaln. för år 1867
1870 års anslagssumma.
Afbetaln. för år 1861
Afbetaln. för år 1862
Afbetaln. för år i863
Afbetaln. för år 1864
Afbetaln. för år i865
Afbetaln. för är 1866
Afbetaln. för år 1867
Afbetaln. för år 1868
1871 års anslagssumma.
Afbetaln. för år 1862
Afbetaln. för år i863
Afbetaln. för år 1864
Afbetaln. för är i865
Afbetaln. för år 1866
Afbetaln. för år 1867
Afbetaln. för år 1868
Afbetaln. för år 1869 ,
1872 års anslagssumma .
Afbetaln. för år i863 ,
Afbetaln. för år 1864 .
Afbetaln. för år i865 .
Afbetaln. för år 1866 .
Afbetaln. för år 1867 .
Afbetaln. för år 1868
Afbetaln. för år 186g
Afbetaln. för år 1870 ,
1873 års anslagssumma . .
Afbetaln. för år 1864 .
Afbetaln. för år i 865 ,
Afbetaln. för år 1866
Afbetaln. för år 1867 ,
Afbetaln. för år 1868 ,
Afbetaln. för år 186g
Afbetaln. för år 1870 .
Afbetaln. för år 1871
Transport
120,000
78,358
8i,o8z
83,8o3
86,521
89,249
9997*>
94,708
97437
120,000
81,084
83,8o3
86,52
89,249
9997*3
94,708
97437
100,i65
120,000
83,8o3
86,521
89,249
9997*3
94,768
97437
100,165
102,892
120,000.
86,52i
89,249
9997ö
94,708
97437
100,165
102,892
io5,6i8
120,000
89,249
99978
94,708
97437
1 oo,i65
102,892
io5,oi8
108,344
Transport
15,062,880
823,138
844,945
866,753
888,568
__940'39'
19,396,670)
334
1874 års anslagssumma
Den 28 Maj c. m.
Transport
4,68o,ooo
120,000
Summa 4>8oo,ooo —|-
som på denna stat af Styrelsen, under loppet af 4° dl > till
näringarnas understöd blifvit disponei'ade.
1874
Den 28 Maj e. m.
38r.
-J\. års anslagssumma .
Afbetaln. för år i865
Afbetaln. för år 1866
Afbetaln. för år 1867
Afbetaln. för år 1868
Afbetaln. för år 1869
Afbetaln. för år 1870
Afbetaln. för år 1871
Afbetaln. för år 1872
Transport
120,000.
91,978.
94,708.
97,437.
ioo,i 65.
102,892. — —
1 o5,618.
108,344.
1 r 1,071.
19,396,675
g32,2l3
Summa [20,328,888
som på denna stat af Styrelsen, under loppet af 4o år,
till näringarnas understöd blifvit disponerade, och en stats-
tillgång i behåll af ett flerfaldigt större capital än det af
4,800,000 r:dr, som under denna tid genom statsbidrag kom¬
mit till Styrelsens disposition.
49
386
Den 28 Maj e. m.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: Om jag rätt fat¬
tat Frih. Cederströms förslag i afseende på framtida dispo¬
sitioner af g:de hufvudtiteln, innehåller det, att för framti¬
den ej annat än lån skola derifrån meddelas, och det nied
afbetalning af J- af beloppet. Ingen skulle mer än jag ön¬
ska, att titeln medgåfve så beskalfade lån; men då den ej
utgör mer ah 120,000 r:dr, och större delen af utgifterna äro
äf den beskaffenhet, att de ej kunna som lån utgå, utan ut¬
göras af bestämda anslag, som ej kunna till titeln återgå, lä¬
ra de ej kunna på sådant sätt användas. SlatsUtsk. lärer,
i händelse betänk, återremitteras, icke underlåta att i detta
afseende göra en fullständig utredning af de dispositioner,
sorn finnas på titeln; men jag vill, till bevis för hvad jag
nu yttrat, citera de på titeln uppförda kostnaderna för af-
vittringsverket i de 6 norra länen, hvilka uppgå till omkring
35,ooo r:dr; utflyttningsunderstöden vid ägoskiften i alla län,
uppgående till 4^,000 r:dr; utgiften för flygsandens häm¬
mande i Halland oell Kronobergs län i5oo r:dr; Strömsholms
stuteri 4000 r:dr; nya vägars anläggning i de norra länen och
mot Norrige 8000 r:dr 111. fl. andra utgifter. Dessa medtaga
största delen af tillgångarna och kunna ej i låneväg utgå.
Hittills har väl understundom understöd som lån af titeln
meddelats, men Regeringen har nu måst alldeles indraga
dem i anseende till titelns otillräcklighet dertill. Det är vis¬
serligen sannt, att q:de hufvudtitelns ställning för närvaran¬
de visar sig vara mindre förmånlig; men dervid bör anmär¬
kas, att betydliga summor ej utgå samma år, de anvisas,
och först flera år derefter, och hvilket i synnerhet gäller om
årliga utilyttningsanslaget 43;OOo r:dr, emedan det endast ut¬
betalas i den mån, utflyttningarna verkställas och hvarmed
ofta länge fördröjes. Således innestå betydliga summor, ehu¬
ru de på papperet måste anses disponerade eller, rättare sagdt,
lofvade att utgå i mån som behofvet inträffar och vilkoren
uppfyllas. Derifrån uppkommer benämningen af restitutio-
ner, af redan anvisade utgifter, såsom i Utsk:s betänk, upp-
gifves, utan att detta innebär någo t öfverskridande af titelns
anslagssumma, hvilket aldrig ägt rum. I öfrigt ber jag att
härmed få hembära Utsk. min tacksamhet för den tillökning,
det föreslagit i titelns anslagssumma och för det tillstyrkta
särskilda anslaget för landtbruksinstitutet på Degeberg. Jag
anser den förra behöflig och det sednare nyttigt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då min öfvertygelse
är, att g:de hufvudtitelns återförande till discussion inom
StatsUtsk. skulle medföra äfventyr för den tillökning i an¬
slag till jordbruket och näringarna, som Utsk. föreslagit, får
jag taga mig friheten att, oaktadt de anmärkningar, hvilka
äro gjorda, tillstyrka bifall å Utsk:s nu föredragna utlåt.
Jag tior, att de gjorda anmärkningarna icke kunna åstad¬
komma det resultat, som de flera talare önskat, hvilka gjort
dem. Hvad först Gr. v. Rosens anmärkning angår, röf:de
Den 28 Maj c. m,
CHialqierska slöjdeskolan, lärer det ej undfalla R. o. Ad., att
det i första rummet tillhör Konungen att bedöma, huruvida
denna inrättning är af den beskaffenhet, att det ändamål,
man anser derigenom böra vinnas, kan ernås, och huruvida
ett utvidgande derutaf skulle vara motsvarande, hvad deraf
borde väntas. Konungen liar icke gjort någon framställning
i ämnet. Jag tror således för min del, att R. St. böra af¬
vakta den, innan något bestämdt anslag uppföres. Jag sätter
icke i fråga, att ju ett technologiskt institut i Götheborg är
af mycken vigt. Det är nära nog lika angeläget som ett i
Stockholm. Likväl får jag erinia derom, att technologiska
institutet i Stockholm är inrättadt, som jag tror, till följd
af en Konungens propos. i ämnet, och att R. St., innan de
bevilja anslag, böra noga utröna, huruvida de kunna upp¬
fylla sitt ändamål. Technologiska institutet här i Stockholm
har dessutom icke något särskildt anslag på Rikets stat. IVfed-
len dertill utgå af manufacturdiscontfonden, en särskild fond,
som ej är uppförd på någon titel. Äfven ur detta skäl tror
jag, att det vore mindre lämpligt att uppföra på titeln ett
anslag för Chalmerska skolan, helst när de förut nämnda
omständigheter komma i betraktande. Hvad Hr Peyrons an¬
märkning angar om anslag till ett jordbruksinstitut i Söder¬
manland, torde det vara tydligt för hvar och en, att ett in¬
stitut i Westergöthland äfven kan tjena till modell för det
åkerbruk, som kan komma i fråga i Södermanland. Skill¬
naden i klimatet är ej så stor, att den vid grundsatsernas
tillämpning betyder något för en rationel landthushållare.
På denna grund tror jag således icke, att något särskildt
anslag behöfves för Södermanland. Jag skulle visserligen ön¬
ska, att i hvarje af Rikets provinser jordbruksinstitut kunde
inrättas och att skickliga personer dertill funnos, hvilka til¬
lika för ett sådant ändamål ville lemna eller använda sin
egendom; men jag fruktar likväl, att vi få länge vänta, in¬
nan vi få många efterföljare af Hr Nonnen. Utsk. har trott,
att man skall säga A, innan man kommer till B. R. St.
borde bevilja något anslag; men inom Utsk. har mycken
ventilation uppstått, örn det borde lemnäs, då K. M. ej der¬
om afgifvit någon propos. TJtskts pluralitet har likväl varit
af den tanken, att, fastän Konungen icke afgifvit någon så¬
dan , man kunde vara öfvertygad, att H. AI., som, bland an¬
nat genom stiftandet af Landtbruksr-academien, tydligen fram¬
ställt sin önskan, att jordbruket skulle komma att idkas ef¬
ter vetenskapliga och rationella grunder, skulle med tillfreds¬
ställelse anse ett anslag för sådant ändamål, som det ifrå¬
gavarande. Då dessutom representanter af ett annat Stånd,
med grundsatser af den strängaste hushållning, till och med fö¬
reslagit ett anslag af 20,000 r;dr för ett dylikt ändamål, bar
Utsk. ej tvekat att föreslå 5ooo r:dr, helst man i annat fäll
nu mäste låta det erbjudna tillfället gå sig ur händerna att
begagna en insigtsfull landthushållares nit och uppoffringar
368
Den s8 Maj c. in.
för saken. Nu behöfves intet inköp hvarken af jord eller
byggnader, endast årliga underhållskostnader. Detta förkla¬
rar den anomali, att Utsk. föreslagit den ifrågavar. sum¬
man ulan en K. propos. i ämnet. Hvad Frih. Cederströms
critiska afhandling af g:de titeln angår, är det sannt, att
Frih. Cederströms motion om grunderna för ett statshushåll-
ningssystem innehåller äfven en sådan sak, som, om det korn-
me att antagas, komma att göra förändring äfven i denna
del; men ett antagande af detta hushållningssystem skulle
komma att göra förändring uti alla titlarna, utom måhända
den första, skulle förändra såväl bevillningen, som andra af-?
gifter. Utsk. har ansett förslaget utgöra ett helt för sig sjelf,
och har icke tilltrott sig att ur detta konstigt eller, rättare,
konstmästerligt sammansatta arbete kunna undanrycka en
eller annan del, utan skall, om tiden det medgifver, inkom-
ma med så fullständigt utlåtande öfver motionen, som Utsk.
kan afgifva. Dertill fordras likväl måhända åtskilliga andra
Utskrs medverkan. Hvad för öfrigt den af Frih. Cederström
framställda grundsats angår, att ett annat användande af titelns
anslag, än det som nu skett, skulle upphjelpa näringarna, så
tror jag cj, att deras upphjelpande beror på sådana anslag. Jag
tror, att det beror på något, som ligger mycket djupare, nemi.
på näringsidkarnes skicklighet och kunskaper, och dessa bero ej
på större eller mindre anslag, på ett större eller mindre belopp
af medel till lån. Den uppställning, Frih. Cederström gjort,
äger för mig mycket välde, ty den visar hans outtröttliga
nit att befordra allt, hvad han anser allmänt nyttigt; men
jag tror för öfrigt, att denna uppställning icke kan instämma
med följderna i verkligheten. Nu utgå betydliga anslag,
hvilka icke kunna undvikas derigenom, att man utgåfve lån.
År 1833 utgingo för enskiften och utflyttningar omkring
60,000 r:dr, som icke till något annat skulle kunnat dispo¬
neras; då återstodo ido.ooo r:dr för förra åren, och de voro
till betydligaste delen sådana medel, som till följd af gällan¬
de författningar skulle utgå. Det torde äfven vara gifvet,
att denna utflyttningshjelp icke kan minskas, så vida författ¬
ningen skall fortfara att gälla; och jag tror, att detta fort¬
farande är långt vigtigare, än utlåning och capitalisering af
anslagen på denna titel. Jag tror den ej vara bestämd till
samlande af capitaler, utan att dess bestämmelse är att be¬
kosta allmänt nyttiga företag. Förutom dessa 60,000 r:dr
utgingo år i83o till väganläggningar, till premier för lärft,
till häslafvelns befordrande, till sjöchartaeverket, till hem-
skaffande af sjöfolk och till stohållningen 3o,ooo r:dr. Af
titlarna på dessa poster lärer äfven finnas, att utlåning till
sådana behof ej hade uppfyllt ändamålet. Lån till anläg¬
gande af en väg hade ej beredt något resultat. Likaså har
sjöchartaeverket ej kommit långt genom lån, äfvenså med de
öfriga ändamålen för skedda utgifter. Vidare förekommer
flygsandens hämmande i Halland och Kronobergs län, hvil-
Den 28 Maj e. ra.
38g
ket ej heller kan tillvägabringas genom lån. När man på
detta sätt granskar, lärer man finna, att 100,000 r:dr utgått
till sådana ändamål oell resten af titeln till andra, hvilka
man väl kunde säga, att de på annat sätt kunnat uppfyllas,
men de hade ej verkat detsamma genom utlåning. Till af-
vittringsverket lära ännu i5o,ooo r:dr komma att utgå de på¬
följande åren, hvaraf tydligen finnes, att medlen, som till
utlåning skulle användas, reducera sig till intet, och att så¬
ledes hela den vackra byggnaden försvinner som en såpbub¬
bla. Det torde väl vara hvar och en klart, att till och med
5oo,ooo r:dr, använda för jordbruket och näringarna till ut¬
låning, ej på långt när kunna hjelpa dem, så vida ej insig-
ter och kunskaper tillväxa i en större proportion. När man
betraktar den årliga productionen af näringarna, som gör åt¬
minstone 100 millioner r:dr, lärer det finnas, att en sådan
obetydlig summa som några hundratusen r:dr verkar gan¬
ska ringa. Det är omsättningens liflighet, som befordrar nä¬
ringarna, när insigter finnas. I afseende på afsatt ningen af
spannmål t. ex,, hvars production är 7 ä 8 millioner, hvar¬
af kanske 3 millioner säljas, gör 1 r:dr högre pris straxt 3
millioner. Man ser der genast, hvilket stort inflytande af-
sättningen har i jemnförelse med den större eller mindre
summa, sorn i anslag kunde bestämmas för en eller annan
behöfvande. Erfarenheten visar också, att större delen af
dem, som fått anslag till fabriker, sällan eller aldrig åstad¬
kommit något af stor och ingripande nytta. Man ser, och
det vore ej svårt att anföra exempel, huru ganska betydliga
understöd åstadkommit nästan ingenting, då på samma tid
samma slag af production genom enskild mans industri kun¬
nat drifvas med mindre kostnad och undersäljas den product,
som åstadkommits genom det omtalade understödet. Det nämn¬
des nyss om uliproductionen. Hvad har väl staten gjort för
uppoffringar för densamma? Har den väl utlånt några betyd¬
liga summor dertill. Jag tviflar derpå. Den har påkostat
en och annan resa för personer, för att inhemta undervis¬
ning i ämnet. Sådant hade ej kunnat ske genom lån, utan
genom anslag, hvilka redan gifvit ett stort resultat och, som
jag hoppas, i framtiden skola åstadkomma följder, som man
för 10 är sedan icke kunnat föreställa sig. Om på detta sätt
gide hufvud titelns medel med lika urskilning användes , är
jag säker på, att de skola åstadkomma mera nytta, än om
de utlånas till personer, som endast med statsmedel vilja skaffa
sig förlag för sina speculationer, och hvaraf man sett mäng¬
den ramla. Jag kan således ej tillstyrka ett sådant använr-
dande af g:de titeln. Utsk. har trott, att den föreslagna tillf
ökningen i titeln dels är behöflig, dels skulle blifva af den
största nytta, oip det användes på deLta sätt. För att med
säkerhet vinna detta ändamål, vågar jag tillstyrka bifall å
detta utlåt, och hoppas, att R. o. Ad. ej måtte fästa sig vid
en och annan småsak i redaetionerna.
Il
3go Den 38 Maj e. m.
Gr. Cron lijelm, Otto Au g.: Jag liar ej deltagit iden
föregående debatten, och har ej följt den. Jag ber endast
att fä uttrycka min tillfredsställelse deröfver, alt särskildt
för jordbruket en summa blifvit anslagen, som kan blifva
ändamålsenligt använd. Jag bar begärt ordet derför, att jag
särskildt har mig bekant, det anslaget till jordbruksskolan
mott mycket motstånd inom BondeSt., och jag anhåller, att
Utsk. ej derifrån måtte hemta bevekelsegrunder att frångå
ett förslag, som är nyttigt.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.: I händelse R. o.
Ad. skulle anse, att de anmärkningar, som redan äro gjorda,
föranleda till återremiss, vill jag ej deremot opponera mig;
jag har ej begärt ordet för att yrka den, utan för att of¬
fentligen förklara min tacksamhet och tillfredsställelse för det
StatsUtsk., under en period, då det med så mycken grann¬
lagenhet, kanhända med nödvändig sparsamhet, beviljat an¬
slag, insett angelägenheten af att öka en titel, hvilken är
den enda Regeringen bar att disponera för näringarna. Jag
anser likväl, att elen, oaktadt denna tillökning, är så ringa,
att den, i den form, den nu har, ej kan komma näringar¬
na lill godo på ett sätt, som erfordras i ett land som Sverige.
Jag tror således tiden yara inne att försöka, om man icke
åt jordbruket och näringarna kan bereda sådana medel, som
andra nationer redan äga. Jag ämnar tillkännagifva en opi¬
nion, sorn ej instämmer med mängdens inom Representatio¬
nen, måhända ej med mängdens inom nationen, derföre, att
den ännu ej är rätt förstådd. Med den rätt, som grundla¬
gen medgifver, begär jag att i anledning af detta betänk, få
föreslå R. o. Ad. att till StatsUtsk. hemställa, om ej Utsk.
skulle finna lämpligt att till K. Al. öfverlemna rättigheten
att använda det: på g:de titeln gjorda anslag till ränta och
amortissement för upptagande af lån, att användas åt jord¬
bruket och näringarna, i den mån de det tarfva. Jag fruk¬
tar ej att här uttala ett ord, som för många är stötande,
nemi. statsobligationer. I den form, de hittills varit omta¬
lade, hafva de ock varit betänkliga, ty de hafva icke kun¬
nat medföra någon pioduction ; men i samma mån de bildas
till förmån för produetiva yrken, i samma mån är jag öf-
vprtygnd, att systemet är gagneligt. Om t. ex. hela titelns
anslag, utom de 5ooqr:dr, som för institutet blifvit anslagna,
blifva använda till ränta och amortissement för en fqnderad
sevild i Riksg.cont., då Konungen vill för jordbrukets och
näringarnas förkofran upptaga lån, kan för dem bildas en
starkare häfstång, än man kan föreställa sig. Jag kan ej
förena mig i det} meningen, att det är den techniska för¬
mågan hos individen, som ensam bereder förmögenhet. Yi
hafva sett financiella misstag utveckla näringsförmågan, t. ex.
riksgrssedlarna, sorn gåfvo individerna lättadt tillfälle tili för¬
kofran, och det var icke ensamt konstlliten, som alstrade de
stora resultat i näringsväg, som uppkommo efter sedelemis¬
Den 28 Maj c. m.
sionerna 180g. .Tåg gillar ej dessa medel; men de hafva dock
åstadkommit detsamma sora capitaler, hvilka alltid utgöra
liäfstången för nationalvälmågan. Jag ber att få förklara,
att ett beskattningssystem, långt ifrån att vai'a skadligt, blir
gagneligt för jordbruket och näringarna, när af detsamma
anslag användas till deras förmån, och man deraf bildar en
fond för att hjelpa båda. Jag tror då, att om en sådan
princip antages, och Utsk. gillar den, skall Konungen sättas
i tillfälle att, med den håg Han dertill har, kunna upp¬
muntra jordbruk och näringar. En ledamot har sagt, att
ullculturen ej blifvit upphjelpt genom lån. Förhållandet är
icke sådant. Det är just genom de medel, som manufactui—
disconten kunnat lemna, som den erhållit betydligt biträde.
Dessa äro mina åsigter. Jag har öppet framställt dera der¬
före, att jag hyser all tanke, att man bör öppet yttra sig.
Jag skall med glädje emottaga alla vederläggningar, som gö¬
ras, beredd att, i den mån jag kan, söka besvara dem. Jag
anhåller, att 0111 StatsUtsk:s utlåt, blir återremitterad!, dessa
mina anmärkningar måtte få åtfölja, och, i händelse R. o.
Ad. bifalla detsamma, anhåller jag, att de måtte blifva an¬
sedda som min särskilda motion.
Frih. Cederström: Innan jag upptager till besvarande
hvad Frih. Palmstjerna yttrat, anhåller jag att vid sjelfva be¬
tänk. få göra en ytterligare anmärkning, sora undföll mig,
då jag yttrade mig, nemi. att Utskrs tillstyrkande af ansla¬
get för ett åkerbruksinstitut är ett direct beslut, och att Utsk.
först derefter tillstyrker, att R. St. må till K. M. öfverlemna
att bestämma, ej mindre grunderna för beloppets användan¬
de och controllen deröfver, än ock i hvad ordning länen må
ditskicka elever eller frilärlingar. Så framt man måste an¬
taga, att en läroanstalt är en oeconomisk anstalt, måsteman
äfven antaga, att den beror på Konungens vilja (ty R. St.
äga cj i sådana frågor beslutande-rätt) och att R. St. nödgas
begära tillstånd till dess inrättande och, under förutsättande
af bifall dertill, erbjuda anslag. De kunna ej säga, att sa¬
ken skall ske. Det lärer således ej blifva möjligt att bifalla
förslaget i den form, det är framstäldt. Jag går nu att upp¬
taga hvad af Hr Frih. Palmstjerna blifvit yttradt för att för¬
svara titeln. Dervid förekommer först, att Frih. yttrat far¬
håga, det anslaget, i händelse af en återremiss, skulle blifva
afslaget. Jag skulle förmoda, att det är R. St., och ej Stats-
Utsk., som besluta, och att således StatsUtsk:s tillstyrkande
är skäligen likgiltigt; ty om R. St. bifalla anslaget, går det
ändå i verkställighet. Det är således icke skäl att antaga ett
betänk., som ej är ändamålsenligt. Det är ytterligare yt¬
tradt, att 6o,oco r:dr äro afsedda för afvittringarna. Då R.
St. anvisat på g:de hufvudtiteln, kunna äfven R. St. före¬
skrifva användandet. I händelse R. St. skulle föreskrifva,
hvad jag yrkat, följer af sig sjelf, att afvittringarna ej kunna
äga rum, och att behofven dertill måste då fyllas af andra
392
Deri 28 Maj c. m.
anslag, i fall R. St. finna, att de böra fortfara; men de gå
då ej på gide hufvudtiteln. Det har äfven blifvit anfördt,
att medel blifvit använda till stuterierna. Jag tror ej, att
detta hörer till gide titeln. Frih. har yttrat i afseende på
den af mig väckta motion, att den skulle vara konstmäster-
ligen sammansatt. Jag hyser ej denna öfvertygelse; jag tror,
att den i många delar behöfver jemnkas och rättas i mån af
förekommande svårigheter och i detaillerna undergå inånga
förändringar; men jag kan ej förmoda, att en fråga af den
beskaffenhet, som den ifrågavarande motionen, kunnat upp¬
fattas så, att icke hvarje detail måste bearbetas, hvilket af¬
ven i sjelfva motionen är sagdt. Der äf yttradt, hvilka de¬
lar som torde kunna träda i verkställighet med de modifi-
cationer, som R. St. finna nödiga, och hvilka kunna erfor¬
dra en tid af törhända 20 år. Deraf följer naturligt, att
man af detaillerna kan antaga dero, hvilka kunna vara lämp¬
liga, och låta de öfriga stå till framtiden. Det har vidare
blifvit yttradt, att det icke är lån, som frambingar närin¬
gar, att det ar konstfärdigheten hos individen, som skall göra
det; men jag hemställer, om den största konstfärdighet utan
capital kan begagnas, och om icke det är nödvändigt att
äga sådana för att kunna tillvägabringa något resultat. Att
således bereda utväg, att kunna få sådana utan ränta, må¬
ste vara förmånligare för näringarna, än 0111 de måste för¬
skaffa sig dem hos enskilda emot ränta. Visserligen är ca-
pitalet af 100,000 rldr ganska obetydligt. R. St. förklarade
också 180g, att det var otillräckligt, men ansågo, att det
genom sättet för dess användande skulle kunna blifva betyd¬
ligare. Frih. tror, att om än det användes, som jag föresla¬
git, skulle det ej betyda något; för min del tror jag, att
Sverige skulle vinna betydligt, om det vilkor utsattes, som
jag föreslagit. Om Frih. vill taga kännnedom om den tabell,
jag uppgjort, skall han finna, att redan 5lte året kan staten
disponera 166.875 rldr och har ändå betydliga fordringar.
Då har staten redan vunnit i belopp af summa att disponera
och har capitalet i behåll. I hvad som rörer siffra är ingen
disput möjlig; de gälla, hvad de kunna; det går ej an att dis¬
putera om deras värde eller belopp; man måste erkänna
dem, när man följer räkningsgrundcn. Jag bestrider visser¬
ligen icke, att de anslag af titeln, som blifvit gjorda tillbe¬
redande af ökad production, till linodling m. m., kunnat va¬
ra nyttiga, långt derifrån; men jag erkänner icke, att ej
denna nytta kunnat vinnas och capitalet vara i behåll, och
då hade Konungen kunnat disponera öfver million. Sta¬
ten hade stått på en annan punkt i oeconomiskt hänseende,
än den gör, och ändamålet måste väl vara att gå framåt
med näringarna. Det är mer än klart, att icke en Styrelse
alltid skall sätta sig i oförmåga att kunna upphjelpa en näring
af brist på anslag. Om en skicklig person finnes, som vill
an-
Den aS Maj e. m.
3 9'i
anlägga en inrättning, men han dertill ej han få någon pri¬
vat förläggare, bör han kunna erhålla ett lån utan ränta,
om han leranar full säkerhet. Han kan framalstra en be¬
tydlig production och möjligen en hel landsort deraf kom¬
ma att vinna. Här har blifvit vidare yttradt, att detta an¬
slag skulle användas till väganläggningar, der ortens invå¬
nare ej vilja hafva väg. Efter våra författningar skola lands¬
orterna deltaga i nödiga väganläggningar. Är åter fråga om
vägar, som af orten och domaren anses obehölliga, ser jag
ej hvarföre de skola anläggas. Blir frågan om, att dessa vä¬
gar skulle blifva militär-vägar, så höra de till 3:dje hufvud-
titeln och böra derpå anslås. Det har jemväl blifvit yttradt,
att anslag blifvit använda till liemskaffande af sjöfolk och
att sådant ej kunnat gifvas i låneväg. Jag vet visserligen, att
medel blifvit använda till hemförskaffande af sjömän; men
jag vet ej, om de utgått af denna titel. Jag tror denna
skyldighet hafva tillhört redarne, och att de icke kunnat
undgå att betala hemförskaffningen. Ytterligare har man
omtalat anslag till flygsandens hämmande. Nyttan och nöd¬
vändigheten af dess hämmande, der den finnes, kan ej be¬
stridas; men bättre medel finnas att använda för ändamålet,
nemi. skogsplanteringar och ej sådana anslag, som af R. St.
äro anvisade för handeln och näringarna. Det är uppgifvet,
att Sveriges productionsbelopp skulle gå till 100 millioner.
Jag tror mig kunna, utan att gå sanningen för nära, multi¬
plicera denna summa med 4> men jag kan ej deraf hemta
samma slutsats, att 120,000 r:dr till framskaffande af en yt¬
terligare production skulle vara af ingen nytta. Jag skulle
tro, att på en areal, som Sverige, vore ofvannämnde pro¬
duction, om äfven den multiplicerades med 4> högst obe¬
tydlig. Jag skulle tro, att då Sverige ej är en öfvergående
anstalt, som skall slutas, så är också följden den, att man
bör taga framtiden i beräkning; och då finner man, att en¬
ligt mitt förslag skulle efter 3o års förlopp man äga 13 mil¬
lioner att disponera för näringarna; och man finner deraf,
att saken i tidens längd kan blifva af större interesse, än
man i första ögonblicket inser. Då fråga är om fastställan¬
de af en grundsats, är det mer än vigtigt att beräkna de
följder, som skulle äga rum. Det har slutligen blifvit an-
fördt, att summan i betydlig mån skulle kunna ökas, om
den användes såsom ränta och amortissement för näringarna.
Låtom oss calculera hvad verkan af fett sådant system skulle
blifva. Lånesumman skulle beräknas efter 6 proc.; den blef-
ve då 2,000,000. 5 proc. skulle användas till ränta och 1
proc. till afbetalning; hela anslaget vore förloradt, om man
vidblef den grundsatsen att lemna lånen Utan ränta, eme¬
dan näringarna i början ej kunna bära en sådan. Jag be¬
strider systemet i denna väg, ehuru jag ej bestrider det, då
fråga är om att fylla ett behof och man saknar andra till—
7 H. 5o
39-i
Den 28 Maj e. ra.
gängai1; då är det naturligt att fördela något äfven på kom¬
mande generationer. Att skuldsätta staten till näringarnas
förmån kan jag icke medgifva. Jag fortfar att yrka åter-
remiss.
Gr. von Rosen: Jag får i anledn. af Frih. Palm-
stjernäs yttrande, ronde Chalmerska slöjdeskolan, anhålla
att med några ord få upptaga R. o. Ad:s tid. Om jag rätt
fattat, hvad han yttrade, ville han, såsom ett stöd för
Utskrs förslag, visa, att i fall inrättningen vore af stor nyt¬
ta, hvarom han icke tviflade, skulle den af K. M. hägnas;
men att Utsk. ej kunnat något bestämdt till densamma an¬
slå, när K. M:s tanke i ämnet ej vore känd. Jag hade för¬
ra gången, jag yttrade mig, den äran berätta, att Konun¬
gen med största interesse tagit den i ögnasigte, och att han
fann framstegen och hushållningen så påfallande, att han
icke allenast deröfver betygade sitt välbehag, utan äfven
sjelf dertill lemnade något understöd, samt att K. M. lem-
nade 600 r:dr, hvilka gjorde det möjligt att anskaffa åtskil¬
liga chemiska apparater. Är det endast en propos. från Ko¬
nungen, som erfordras och som skulle verka, skall det ej af
oss underlåtas att söka en sådan förmån; men man har sett
det technologiska institutet inrättas utan propos. från Ko¬
nungen och till följd af enskild motion. Här är enda skill¬
naden, att det varit en enskild man, som lemnat första
grundfonden till inrättningen. Till technologiska institutet
utgå i4,ooo r:dr från Manufact.disconten. Han yttrade vi¬
dare, att technologiska institutet var en större skola för
utvecklingen och som i agronomiskt och industrielt afseen¬
de skaffade resultat samt frambringade nytta. Jag medgif-
ver det; men jag tror, att ehuru inskränkt Chalmerska sko¬
lan är, har den likväl lemnat ett stort resultat; ty när 63
ynglingar der blifva undervisade till den grad, att de, der¬
ifrån utgående, hafva större skicklighet än mästare, kan man
icke misskänna dess värde; allt går der practiskt till. Så¬
som exempel derpå kan nämnas, att när man nyligen fick
en ångmachin till ett af fartygen, som skola gå på Götha
canal och skulle hopsättas, skickade man en del af eleverna
dit för att derom taga underrättelse och deraf taga ritnin¬
gar, och nu hafva de inom en månad gjort en sådan. Det¬
ta är ett resultat, som jag tycker vara stort. För en bruks¬
ägare in i landet, om han ditsänder en smedsson och efter
någon tid får honom tillbaka med större kunskaper i sitt
yrke och större practisk färdighet, än någon af hans förut¬
varande arbetare, måste äfven det vara af en stor vigt. Jag
måste beklaga, att jag af en händelse för ögonblicket är i
mistning af de papper, enligt hvilka jag genom siffra skulle
kunna bevisa, hvad jag sagt; men jag tror, att, med den
värma för saken jag äger, jag kan äga förhoppning, att hvad
jag yttrat ej fallit i ofruktsam jord.
Den 28 Maj e. m.
3§5
Hr Peyron: Föranlåten af de anmärkningar, II. Stats-
Utsk:s ordförande yttrat emot mitt anförande, har jag tagit
mig friheten begära ordet.
Jag instämmer visserligen med honom, att det blifvan¬
de institutet vid Degeberg kan i visst afseende äfven blifva
nyttigt för Södermanland derigenom, att man från institu¬
tet möjligtvis kan få elever, eller ock ditskicka individer för
att instrueras i landtbruket. Men huruvida, såsom den vär¬
de talaren yttrat, Nonniska institutet kan tjena som modell-
fcrme, såsom exempel för Södermanländningen, kan jag åt¬
minstone icke fatta; ty att resa från Södermanland tilfWe¬
stergöthland vore bra svårt för alla dem af den förra pro¬
vinsen, hvilka önskade skärskåda, huru en jord bör vara ra-
tionelt brukad. Dessutom, oaktadt jag medgifvit, att Dege-
bergska institutet för Södermanland kan blifva nyttigt, är
förhållandet ej sådant för de provinser, som ligga norr om
Södermanland, dock utan afseende på de nordligaste.
Då blott ett institut i detta magtpåliggande afseende
skall inrättas, borde det tvifvelsutan vara anlagdt midt i
landet och icke, som nu frågan är, i den sydvestra delen af
Riket. Att inrätta ett dylikt institut i hvarje provins, som
den värde talaren yttrat möjligtvis kunna af samma skäl fö¬
reslås, har jag åtminstone icke tänkt, än mindre sagt; det
vore iöjligt.
Icke af förkärlek till Södermanland, utan för det den¬
na provins äger en egen fond, hvaraf räntan, enligt H. M:s
nåd. tillåtelse, nu begagnas till inrättandet af ett practiskt
åkerbruks-institut, har jag trott det vara tjenligt att genom
statsanslag utvidga detta institut. Om något annat landskap
erbjuder enahanda förhållande, må någon derifrån göra sam¬
ma anmälan som jag.
Jag ber H. R. o. Ad. betrakta, att min afsigt blott va¬
rit att befrämja landtbruket och upphjelpa det ur dess nu-
var. låga ståndpunkt, och att icke det är någon ny motion,
utan en följd af den, som i detta afseende blifvit väckt af
en StatsUtsk:s ledamot i BorgareSt. Oaktadt mitt anföran¬
de icke behagat StatsUtsk:s ordför., må det gerna för min
räkning qvarstå i prot. För öfrigt, om H. R. o. Ad. så ön¬
skar, afstår jag gerna från min gjorda begäran om återre-
miss af StatsUtsk:s betänk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Äfven jag önskar återremiss,
men icke af samma skäl, som af en värd talare blifvit an¬
förda, att nemi. formen af StatsUtsk:s tillstyrkande vore så¬
dan, att den ej kunde antagas. Kär Utsk. tillika tillstyrker
R. St. att till K. M. öfverlemna bestämmandet af grunder¬
na för beloppets användande, ser jag ingen oriktighet vara
begången, och beslutet innehåller endast, att medel för än¬
damålet blifvit anslagna; men då Utsk. här i 2:dra punk¬
ten, utan alt vara föranledt af Konungens propos., likväl
3g6
Den a8 Maj e. m.
tillstyrkt R. St. att öka titeln med 28,000 r:dr och det utan
att föreskrifva något ändamål, skulle jag önska, att R. St.
täcktes behjerta en annan omständighet, den nemi., att Utsk.
har, oaktadt bestämdt behof på en annan kommande titel,
i 6:te punkten afslagit allt anslag till undervisningsverken.
Om Utsk. hade betäukt, att för framstegen i allmänhet af
de industriella företagen fordras äfven kunskaper, hade Utsk.
haft tillräcklig vägledning att anslå hälften af summan för
det intelleetuella och hälften för det materiella. Det är
denna fördelning, som jag önskar och som jag förmodar,
att Utsk. ej skall finna svårighet vid att tillvägabringa.
Under loppet af discussionen har en ledamot framställt så¬
som ny motion, att hädanefter i allmänhet anslagen på g:de
titeln skulle utgå underform af ränta och araortissement, och
har deraf lofvat sig vida större summor för näringarna. Jag
omfattar detta tillfälle för att säga, att jag visserligen er¬
känner, att genom ett sådant sätt att använda fonder man
kommer till stora verkningar, men tillika, att jag för min
del ej skulle våga tillstyrka ett sådant användningssätt, utan
att vara förvissad, om näringarna äro i förmåga att motta¬
ga så stora capitaler; sålunda skulle jag ej våga tillstyrka
åtgärden i allmänhet, men väl för vissa behof, hvilka man
riktigt kunde inse och hvaraf man kunde vänta stora verk¬
ningar. Således kan jag ej understödja motionen i allmän¬
het; men jag vöre färdig att tillstyrka den för en särskild
cassa, som kunde fordra stora summor till understöd för
industriella företag; då kunde saken vara riktig. Hvad i
öfrigt angar den vidrörda principfrågan, huruvida statens
tillgångar böra användas till capital eller lån, anser jag min¬
dre nödigt att ingå i bestämdt yttrande derom; men jag vet
tillfällen, der anslag af capital varit nyttiga, och andra, då
anslag af lån varit nyttiga. Jag anhåller om återremiss på
de grunder, jag anfört.
Frih, Boye, Ludv.: Jag ber att få förklara Frih. Ehren¬
borgh. min aktningsfulla tacksamhet för den patriotiska mo¬
tion, han gjort. Den är en af de lyckligaste, som blifvit
gjorda. Jag har hört två talare göra anmärkningar dere¬
mot, och jag utber mig att få bemöta dem. Efter en cal-
culation, sorn jag ej kunde följa och icke ens kunde begri¬
pa, har den ena ledamoten yttrat, att staten skulle förlora
räntan. Jag tror, att detta är ett misstag. Staten anslår nu
en summa af i5o,ooo r:dr; om nu ett capital upplånas, till
hvilket detta anslag får användas såsom ränta och amortisse-
ment, har säkerligen ej motionären upptagit en sådan för¬
utsättning, som skulle dessa penningar användas utan att gif¬
va en amorliserande ränta. Den ena skulle således ersätta
den andra, och jag, långt ifrån att se förlust, ser vinst för
fonden. Jag vill såsom exempel anföra en händelse, som ti¬
mål. Milt ändamål är att bevisa, huru stora företag måste
åsidosättas derföre, att tillgångar saknas. IVar Belgien skiljdc
Dan 38 Maj c. m.
397
51g från Holland, infann sig här en af de största fabrikan¬
terna i Verviers, sorn förklarade, att han, uppskrämd af den
oroliga andan, sorn berrskade i landet och sorn tycktes vara
af svårare art då, än nu, ville i ett annat land sätta sig i
säkerhet. Han erbjöd sig att flytta till Norrköping samt der
inrätta en fabrik för machinerier, för hvilken lian ville med¬
taga 60 arbetare. Han visade, att lian ägde tillräckliga till¬
gångar, så snart lian kunde realisera dem, men lian begärde
ett förskott af 100,000 r:dr. Hen förträfflige embetsman, till
hvilken lian i ändamålet vände sig och som omtalat delta
för mig, insåg den stora nyttan af saken, men tilltrodde sig
ej ens att göra propos. derom, emedan medel saknades. Om
nu en så stor summa hade varit användbar för näringarna
på det sätt motionären yrkat, är det väl något tvifvel un-
derkastadt, att icke Sverige deraf haft mångfaldiga fördelar?
Härifrån hade det blifvit en lätt afsättning, och lättare än
från Holland, på Preussen och Ryssland, i anseende till den
lättade communicationen emellan oss och dessa sistnämnde
länder; men lian måste fara härifrån med oförrättad! ärende.
Utan allt tvifvel måste åter manga andra sådana händelser
förefalla. Summan borde visserligen icke hafva blifvit an¬
vänd utan ränta. En annan värd ledamot, hvars åsigt jag
högaktar, har sagt, att han skulle vara beredd att bifalla
principen, om användandet vore fritt från alla scrupler. Om
bifallet gifves, kan det åtföljas af förbehåll och controller.
Det första vore, att lån icke upptoges i större scala, än att
användandet vore af Regeringen ansedt som allmänt nyttigt.
Må det tillåtas mig att erinra derom, att Konungen under
denna riksdag, öfvertygad, att de tillgångar till lättnad i rö«
reisen, som Manufact.disconten lemnat, genom den ökade
productionen funnit en gräns, begärt ett ökadt anslag af
600,000 r:dr. 3Vå val! om detta lemnäs åt Manufact.discon¬
ten, vore det måhända visserligen af den natur, att det skulle
tillfredsställa den sistnämnde ledamoten, och om motionen
bifalles, har man der tillgångar; åtminstone kan man undan¬
rödja alla farhågor derigenom, att lånen ej få upptagas an¬
nat, än i den mån rörelsen påkallar behofvet. Jag slutar
med att, jemte det jag anhåller, det Utsk. ville taga denna
stora ide' i ett noggrannt öfvervägande, lemna mitt under¬
stöd åt den begäran, Gr. v. Rosen framställt. Het vore be¬
klagansvärd t, om en vacker och nyttig inrättning skulle be¬
höfva inskränkas inom en så liten scala. Då, om detta an¬
slag bifalles, den skulle kunna utveckla sig, så att måhän¬
da 200 elever der kunde få undervisning, tyckes mig bil¬
ligt vara, att Utsk. derå lemnar afseende. Jag anhåller, att,
i fall af återremiss, detta yttrande måtte få åtfölja.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag ämnar
ej ingå i någon undersökning om två särskilda motioner,
hvilka blifvit väckta i anledning af förevar, fråga. Jag tror,
att de båda böra såsom särskilda motioner till Utsk. ingå
398
Den a8 Maj e. fKi
och der utredas. Frih. Cederström har yrkat, att vid g:de
hufvudtiteln skulle såsom vilkor fästas, att anslaget skulle
användas såsom han föreslagit. Det är dock tillfyllest vi-
sadt, att större delen af de utgifter, som af denna titel blif¬
vit bestridda, äro af den natur, att de ej i utlåningsväg kun¬
nat fullgöras. Jag tror äfven, att öfverlemnande! med så¬
dana vilkor af anslaget, nemi. med skyldighet till utlåning,
hvarvid naturligtvis äfven följer skyldigheten att tillse säker¬
heten af låneliandlingarna, måste man väl äfven ställa fon¬
dernas administrerande under en särskild styrelse, sorn har
ansvarighet för användandet, på samma vis som i våra dis—
conter för manufacturlån i allmänhet. Jag skulle icke tro,
att Regeringen vore särdeles belåten, om den måste blifva
fullt ansvarig för utlåningen och all förlust, som på den kun¬
de uppstå. I följd häraf förfaller hela systemet. Jag be¬
strider ej det gagneliga uti ideen, och den kan, allt mer
och mer utvecklad, komma att fylla sitt ändamål; men man
bör komma ihåg, att med sådana lån utan ränta följer af¬
und af dem, hvilka ej kunna sådana erhålla. Jag tror ej,
att de deraf uppkommande strider böra hvälfvas på Stats¬
rådet, emedan sannolikt de missnöjda skulle påstå, att af
politiska åsigter blefve den ena mera skyddad än den an¬
dra; och det är utom tvifvel, att en sådan afund uppkom¬
mer, der dylika fördelaktiga vilkor finnas att utdela till en¬
skilda. För min del finner jag ej anledning till återremiss,
enär de båda motionerna kunna särskildt ingå. Frih. Ce¬
derström kan föreslå ett särskildt anslag till accumulerande
af en fond; det ena störer icke det andra. Lika med Hr
Lagerhjelm anser jag ej utlåt, vara emot formen, enär Utsk.
endast yttrat, att det anvisat ett anslag. När Konungen skall
bestämma, i hvad ordning länen fa skicka elever till jord-
bruksinstitutet, synes saken vara helt och hållet framställd
såsom ett önskningsmål, till hvilket StatsUtsk. föreslår Stän¬
derna att bevilja anslaget, enär det förut ej finnes tillgång
dertill på g:de hufvudtiteln. För min del tror jag ock, att
anslaget hör till denna titel, som är för handeln och nä¬
ringarna. Beträffande åter hvad Hr Lagerhjelm anfört, att
han finner g:de hufvudtiteln» anslagssumma vara för stor för
handeln och näringarna samt önskar, att den måtte delas åt
ett annat håll, tror jag, att då R. St. vid sista riksdag an-
slogo 60,000 r:dr för undervisningsverken, hvilka jag ej vill
bestrida, att ju de kunna vara otillräckliga, det icke torde
vara för mycket, att nu öka g:de hufvudtiteln med den af
StatsUtsk. föreslagna summa. Af de skäl, jag anfört, får
jag föreslå bifall till StatsUtsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer x hufvudsaken med
Frih. Ehrenboi'gh. Så vida man capitaliserar ett årligt an¬
slag för att befordra produetiva företag och gör det med
liktig urskillning, är det ett stort steg att utveckla nationens
krafter; men hvad tillämpningen af denna grundsats på g:de
Dea a? Maj o. n.
399
hufvudtiteln angår, möter den stora svårigheter; ty för -f-
af titelns belopp fordras genast tillgängliga anslag, hvilka ej
skulle kunna rubbas, så vida skiftesverket och flygsands-
planteringarna skola fortfara. Man må göra dessa anslag på
hvad titel som helst, så måste de dock finnas. Anslagen till
dem kunna ej användas till fond för sådana inrättningar,
som Frih. Ehrenborgh afsett och i hvilkas nytta jag instäm¬
mer; dertill skulle fordras särskilda anslag. Samma svårig¬
heter möta antagandet af Frih. Cederströms förslag. När
man ser, hvad som återstår af g:de hufvudtitelns utgifter,
som ej kunnat fyllas och som Utsk:s betänk, upptagit, fin¬
ner man, att åtminstone till nästa riksdag ett ökadt anslag
i alla händelser erfordras. Skulle det förslag, Frih Ehren¬
borgh väckt, vinna R. St:s samtycke, vore det nödvändigt
att anslå en särskild fond, hvarpå ingenting annat kunde an¬
visas, och som utan någon rubbning finge dertill användas.
Denna fond borde vara afskiljd frän allt annat; i annat fall
vet man, hvilka förändringar tiderna kunna medföra i dis¬
positionen af medlen. Bifall till hvad ytsk. i sitt nu före¬
varande utlåt föreslagit hindrar således ej den motion, Frih.
Ehrenborgh framkastat. Jag ser således icke, att hvarken af
Frih. Ehrenborgh eller Frih. Cederström skäl äro anförda
emot bifall af utlåt.; ty det skäl, som Frih. Cederström an¬
fört, att R. St. skulle besluta, att hos K. M anhålla om or¬
ganisation af jordbruksinstitutet, gör intet hinder, enär Utsk.
tillstyrkt, att anslaget måtte uppföras på denna titel och an¬
visas för den ifrågavar. inrättningen, och alt utan R. St:s
beslut inga medel å en titel kunna finnas, är äfven af Frih.
Cederström säkert erkändt. Då Utsk. förklarat, att disposi¬
tionen af medlen skall öfverlemnas åt Konungen, tror jag,
att allt, hvad som kan erfordras, är uppfyldt; ty om Ko¬
nungen ej skulle gilla anslaget, underlåter han att disponera
medlen, och då står summan qvar till nästa riksdag. Hvad
Frih. Cederström i öfrigt anmärkt, har jag i mitt första yt¬
trande hufvudsakligen besvarat. Beträffande de väganlägg-
ningar, som på denna titels anslag skett, så är det icke utan,
att ju understundom vägar kunna behöfva anläggas der, hvar¬
est ingen domare kan ålägga någon att upprödja dem. När
de gå genom obebodda orter, lärer det vara omöjligt, oeh
likväl kunna de der vara nödvändiga, såsom i Jemtland och
Wermland. Dessa äro likväl ej militärvägar utan hufvud¬
sakligen för landets ceconomiska nytta. Enligt Frih. Ceder¬
ströms förslag skulle, om fonden kunde förvaltas utan om¬
kostnader, inom ett sekel fonden uppgå till 3o millioner;
min phantasi tillåter mig ej ett så vidt spelrum. Jag tror,
att långt innan första hälften af seklet vore fonden slut. R.
St. lära ej underlåta att se, det fonden kunde användas på
annat sätt till förminskande af någon tryckande skatt, och
jag tror, att R. St. ej hade orätt att så anse saken. Jag tror
det ej vara lönande att formera sådana fonder. Jag tror,
4oo
Den 28 Maj e. m.
att man på annat sätt bör använda statens krafter, oell an¬
ser ej detta vara det rätta. Statens krafter böra drifvas till
verksamhet och allt, hvad den kan åstadkomma, bör använ¬
das till ökad production; men detta resultat vinnes ej, örn
stuten på detta sätt hopsamlar inkomster och nationen yt¬
terligare skuldsattes. Bättre vore det sätt, Frih. Ehrenborgh
föreslagit; då ökar man sina tillgångar, såväl de materiella
som de moraliska, i en snabb progression, och man har sett
i de stater, der detta system varit följdt, krafter utveckla
sig på ett förvånande sätt; men dertill fordras, att de an¬
vändas med klokhet och vishet. Jag tror ej, att denna vis¬
het ännu mognat på Svenska jorden, men hoppas, att, om
fröet dertill grof, plantan skall trifvas och deri tid komma,
då den bringar oss sina välgörande frukter.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag skulle önska, att de
vid detta utlåt, gjorda anmärkningar ej måtte föranleda till
återremiss, och tror, att Utsk. gatt så långt det kunnat, då
det föreslagit tillökning i denna titel. Jag finnér ingen an¬
ledning, hvarföre man, för det man beviljar anslag åt ett
jordbruksinstitut, skulle fordra det åt andra; jag skulle ej
hafva biträdt anslaget för institutet vid Degeberg, örn jag
ej hade trott mig hafva inhemtat tillräckliga moraliska ga¬
rantier för att det skulle komma att uppfylla sin bestäm¬
melse. Jag finnér visserligen, att sådana inrättningar äro
af högsta vigt; men jag kan ej med åtskilliga ledamöter,
som yttrat sig, anse, att icke kunskap i landthushållning,
användbar äfven för andra orter, skulle kunna vinnas i We¬
stergöthland. Jag tror ej, att för att inöfva folket i ladu¬
gårdens skötsel eller i den mindre sädesproductionen, som i
de norra provinserna kan äga rum, det vore riktigt att in¬
rätta ett sådant institut derstädes; ej heller ser jag, att ett
sådant vore nödvändigt i Södermanland. Det enda skäl,
sorn kunde vara giltigt för en återremiss, vöre de anmärk¬
ningar, som blifvit gjorda rör:de Chalmerska skolan; men
jag tror, att, utan något särskildt anslag för detta ända¬
mål, man skall af titeln finna medel, om man finner skolan
deraf förtjent. Hvad sorn i öfrigt blifvit yttradt i anledning
af detta Utlåt, finner jag icke föranleda till återremiss. Des¬
sa omständigheter kunna i alla fall behandlas oberoende af
ett bifall till utlåt. Jag vill ej med min röst bifalla det för¬
slag, Frih. Cederström framställt; men hvad jag velat yttra
är redan sagdt af Frih. Palmstjerna. Frih. Ehrenborgh har
väckt ett förslag, som jag anser af högsta märkvärdighet.
Jag vågar ej yttra mig, huruvida man skulle kunna tilläm¬
pa den sats, han framställt till förmån för näringarna inom
vårt land. Det är för ingen obekant, att näringarna ligga
under hos oss till en obegriplig grad; detta land har stora
ressourcer, men alla näringar och hufvudnäringen jordbru¬
ket äro till den grad obetydliga i vål t land, att det icke är
möj-
1) t n a3 M 3) t. m.
möjligt att komma till någon hög grad af production utan
särskildt biträde af capitaler. Ett stort steg vore, om såda¬
na ändamålsenligt kunde beredas, och jag ville derföre ön¬
ska, att Frih. Ehrenborgh närmare uppgåfve detaillerna af
sin motion, så att man finge se, huru delta fondsystem
skulle se ut och om det vore med full säkerhet förenligt.
Om ett sådant ändamål kunde vinnas, skulle jag gerna un¬
derstödja det.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är till en del före¬
kommen af Hr Lagerhjelm. Jag kan dock ej annat, än för
min enskilda del yttra min förundran öfver det knapphän¬
diga sätt, hvarpå Utsk. inledt sitt tillstyrkande af en tillök¬
ning utaf 28,000 r:dr å denna titel. Utsk. har dertill icke
från någon Konungens propos. hemtat anledning» Utskottet
har visserligen sagt, att i anledn. af de flera inom RiksSt.
väckta motioner, rör:de anslag till föremål, sorn kunna an¬
ses tillhöra denna titel, Utsk. funne nyttigt att förhöja ti¬
telns belopp, men hvarken äro motionärerna namngifna, eller
deras framställningar till sitt speciella föremål bestämda; ty
om man skulle rätta sig efter mängden af motioner, ang:de
näringarnas och jordbrukets behof af understöd, skulle icke
ens millioners anslag dertill förslå.
Man finner emedlertid af betänk., att det förnämsta
föremålet varit att betäcka titelns iråkade skulder eller
Regeringens anticipationsvis på denna titel gjorda anvisnin¬
gar. De förra uppgå till ett belopp af något Öfver 170,000
r:dr och de förut beviljade årligen fortfarande anslagen till
nära 96,000 r:dr. Titelns alla tillgångar äro således antici-
perade för flera är. För min del skulle jag tro, att detta
förhållande, långt ifrån att föranleda till ökade anslag, ha¬
de bort föranleda en anmärkning mot anticipationen. Jag
yrkar åtminstone, innan jag beviljar någon tillökning, att
Utsk. måtte uppgifva de särskilda ändamål, hvartill medlen
skulle användas; ty för mig äro de af Utsk. åsyftade, här
ofvan antydda, att nemi. endast betala Regeringens skulder,
ej tillfyllest. Jag skulle likväl ej vara envis att motsätta
mig det ifrågavar. anslaget; jag medger tvärtom, att det med
en klok administration kan blifva ganska nyttigt; men då jag
finnér afstyrkta så många, i min tanka, lika angelägna an¬
slag till bestämda föremål, och deribland åtskilliga på tolde
hufvudtiteln, skulle jag tro, att hela eller en del af tillök¬
ningen kunde till denna titel öfverflyttas. I allmänhet skul¬
le jag tro, att under en Styrelse, med hvars system man vet,
att StatsUtsk. varit så litet belåtet, att det endast berott på
en röst, att Utsk. kunnat undgå att tillstyrka en hemställan
till K. M. om iakttagande af bättre hushållning med statens
medel, det ej är lämpligt att vind för våg lemna anslag till
dess disposition. I händelse således de befintliga tillgångarna
7 H. Si
Den 18 Maj e. ra.
medgifva det iikade anslaget, anser jag, att det bör komma
undervisningsverken lill godo.
I afseende på livad i öfrigt blifvit yttrad t om nyttan af
statslån och af capitaler för jordbruket, tror jag det blifva
tids nog att tala om den saken, då vi fått ett stadgadt mynt.
Jag önskar, att jag kunde blifva öfvertygad om de förmå¬
ner, man förespeglar oss för våra näringar genom detta och
så många andra projecter; men jag tror, att då pluraliteten
knappt förmår betala räntorna på sin egen skuld, det är
rådligast att ej kasta oss in i ett system, der vi äfven skul¬
le nödgas betala räntor på den skuld, som Regering och
Representation pålägga. Jag vill emedlertid uppskjuta mitt
omdöme i detta fall till den lid, då StatsUtsk. inkommit
med sitt utlåt, öfver extra anslagen till försvarsverket.
Frih. Gederström: Jag är ledsen att finna mig nöd¬
sakad att ännu en gång uppträda; men det sker i anledn.
af ytterligare förslag utaf 2:ne ledamöter att bifalla detta
betänk. Detta vore icke formenligt, då 89 §. Reg.F. inne¬
håller: "att uti R. St:s plena må frågor väckas om förän¬
dring, förklaring och upphäfning af lagar och författnin¬
gar, som Rikets allm. hushållning röra; om sådana nya la-
"gars stiftande samt om grunderna för allm. inrättningar a£
"alla slag, hvilka frågor skola till utredning af Allm. Re-
"svärs- och Oecon.Utsk:n förvisas. R. St. äge dock icke
"magt att i dessa mål annat eller mera besluta,
"än föreställningar och önskningar att hos Ko¬
nungen anmälas" etc. Det lärer således ej blifva annat
än en lind. önskan, som R. St. kunna besluta. Detta i al¬
seende på formen. I afseende på sjelfva saken får jag fästa
de värda ledamöters uppmärksamhet, hvilka velat anse mitt
yttrande såsom vore det en ny motion, deruppå, att det
icke är en sådan. Mitt förslag innehåller ett vilkor, att af
StatsUtsk. eller, rättare, R. St. antagas vid beslutets fattan¬
de ruride utlåt. Jag (einnar derhän den saken, huruvida R.
St. tinna mina anmärkningar förtjena afseende. För min del
tror jag, att utlåt, icke ens lagligen kan antagas. Det har
sedan blifvit yttradt af en ledamot, att ett sådant förslag,
sorn det jag gjort, skulle vara alt skrinlägga statens krafter.
Jag har ej begrepp om hvad det vill säga att skrinlägga
statens krafter. Jag (einnar detta yttrande till det värde,
det kan förtjena, och till den förklaring, som blir nödig för
att göra det begripligt. Jag tror, att om staten hvarje år
utlånar medlen, blifver ingen skilling skrinlagd, och alla de
krafter, som genom dessa medel kunna komma i rörelse,
blifva nyttigt använda. Det måste ju vara ett samhälles in¬
teresse att städse vara i ett till förbättring ordnadt tillstånd;
samhället måste bereda sig tillgång för tillfälliga behof, och
utan att en gång börja, kan man ej komma till detta mål.
Det har ytterligare blifvit yttradt såsom ett hinder för för¬
Des aS Maj c. 111.
slaget, att innan summorna hunne lill något högt belopp,
E. St. skulle tillgripa dem. Jag ur af en annan tanka. Jag
tror, att E. St. samt Svenska folket, om de se, att capita-
lerna användas till sådana företag, som befordra näringarnas
fortkomst, skola, långt ifrån att draga en skilling derifrån,
vara angelägna att se systemet fullföljas. Jag kan ej före-,
stalla mig den kortsynthet, att R. St. ville förrycka sådana
medel, då de utan särskildt bidrag kunna låta dem qvarsta,
och då man beräknar, att, i den mån de kommit till närin¬
garnas förkofran, dessa hafva genom statsbidrag lylli de bri¬
ster, hvilka pä de öfriga titlarna kunna finnas. Jag skulle
tro, att vid en lugnare besinning man skall komma till den
öfvertygelsen, att hvad jag framställt, kan blifva nyttigt.
Jag fortfar att yrka återremiss.
Hr Lagerhjelm: En talare har anmärkt, att 89 §.
Rcg.F. skulle hindra E. St, att antaga Utskrs förslag. Dea
stadgar i allmänhet, alt hos R, St. må förekomma frågor om
nya oeconomiska lagars stiftande samt om grundel na för allm.
inrättningar af alla slag, hvarom likväl endast i önsknings-
väg beslut kunna hos K. M. anmälas. Om nu således R.
St. följa den formen att åt K. M. öfverlemna uppgörandet
af grunderna för den nya inrättningen, hvilket är öfverens¬
stämmande med Utskls förslag, kan jag ej annat finna, än
att formen är iakttagen. I afseende på saken utber jag mig
vid det förslag, jag gjort, att dela summan så, att den ena
hälften stöde qvar för denna titel och den andra öfverflyt-
tades på nästa, samt i afseende på hvad som blifvit sagdt,
att behofvel för undervisningsverken vid sista riksdag blifvit
fyldt, alt få nämna, att vid sista riksdagen, då 60,000 r:dr
för undervisningsverken tillstyrktes, det ej skedde i den akt
och mening, alt blott 18,000 rtdr skulle för universiteten
användas; en vida större summa åsyftades, men R. St. föiv
delade anslaget på sätt som skett. Jag frågar hvar och en,
som befattar sig med delta ämne, om det är nödigt för ett
universitet att följa med sin tid; om det är nödigt för ett
universitet att hafva ett observatorium, åtminstone för ti-r
dens bestämmande, att hafva ett chemiskt laboratorium m. m.
Het är detta, hvarpå jag velat fästa uppmärksamheten, för
att få StatsUtsk. att fördela anslaget, hvartill jag tycker 111ig
linna så mycket mera skäl, som Utsk. icke tyckes hafva gjort
sig reda för behofvet. Jag tror slutligen, att en sådan för¬
delning af anslaget skulle vara för R. St, att anse sorn en
ren besparing för framtiden, och jag pr viss på, att dessa
behof äro så gilna, att de, om ej nu genast, åtminstone rätt
snart påkalla anslag. Jag yrkar återremiss, på det at! Stats¬
Utsk. må kunna reservera en del af dessa medel för den
kommande titeln.
Frih. Boye: Med tillfredsställelse har jag bort Utsk:s
ordfor. medgifva nyttan och fördelen af den motion, Frih.
4°4
Deri aS Maj e. ra.
Ehrenborgh gjört; men jag har likväl, om jag ej missför¬
stått hans yttrande, trott mig finna några framställningar
af honom gjorda, hvilka jag anser mig böra till besvarande
upptaga. Om jag ej orätt fattade, yttrade han, att en fond
skulle behöfvas lill lånet; men jag får erinra, att fonden är
gifven. På samma gång anhåller jag afven få besvara en
anmärkning, sorn är gjord af en annan talare, att det är
hardt att betala ränta för skuld; men jag frågar, när R. St.
anslagit en viss summa, qvittar det ej dem lika, om den an¬
vändes till ränta oell amortissement för ett lån, som försto¬
rar det ändamål, man söker, eller om det administreras i
småportioner, men ofullkomligt leder till sitt mål. Jag skul¬
le tro, att fördelarna måste erkännas vara alltför stora på
den förra sidan, att man icke skulle finna sig böra öfvergå
till den. Jag skulle tro, att då man har aldrig så liten för¬
måga att beräkna, skall man finna fördelen mycket öfver¬
vägande, om summan användes till lån med amortissement,
som StatsCont. är i tillfälle att upptaga- Man har kanhän¬
da den scrupeln, att medlen ej skola användas till sitt be¬
stämda ändamål; men den scrupeln försvinner, då man på¬
minner sig, att det är af denna ränta, sorn lånets möjlighet
beror. Jag kan ej tro, att någon skulle lemna lån, om han
trodde det vore fråga om att kasta bort penningarna; de
skulle icke kunna användas utan contioll. Jag hoppas, alt
StatsUtsk. skall fasta sin uppmärksamhet härvid; och i den
förutsättning och förhoppning, att utväg är gifven att fylla
alla de behof, för hvilka en återremiss är begärd, bestrider
jag återremiss och begär bifall å utlåt, klär är en anmärk¬
ning gjord; jag behöfver endast nämna den, den är så obe¬
tydlig. Man liar nemi. sagt, att man ej bör gifva något,
innan vi få ett mynt; men om vi få ett sådant, tror jag in¬
genting är lättare, än att göra en evalvation af anslaget ef¬
ter en beräkning af 128 sk.
Gr. Cronhjelm; Då jag förra gången uppträdde, var
det ej för att motsätta migTJtsk:s utlåt., utan endast för att
uppmana R. o. Ad. att vidblifva detsamma. Jag trodde mig
böra göra denna uppmaning, emedan jag visste, att ansla¬
get i ett annat Stånd mött svårighet. Jag har sedan varit
i tillfälle att åhöra discussionen och hört, att åtskilliga an¬
dra talare äfven yrkat bifall. Detta är ett anslag, som kom¬
mer folket directe till nytta. Det är anslagen på denna ti¬
tel och på titeln för undervisningsverken, som i första hand
äro för folket till båtnad. En talare har sagt, att han icke
ville lemna äfven denna tillökning i g:de titeln derföre, att
han icke vore säker, att Styrelsen använde medlen riktigt.
Det är sannt, att jag yttrat mig ungefärligen på samma sätt,
men det var vid andra titlar. Denna titels anslag äro de,
som kunna minst missbrukas. Det är derföre, och då jag
befarar, att en återremiss skulle hafva till följd, att ansia*'
get för åkerbruksinstitutat icke blefve tillstyrkt, jag anser
Den a8 Maj e. ra. 4°^
sorn cn pligt att nu yrka bifall å betänk. Frih. Cederström
har sagt, att grundlagen skulle förhindra oss att göra ett så¬
dant anslag och ålägga oss att till Konungen framkomma
dermed i önskningsväg; men han har sjelf sagt, att hans
förslag innehöll ett vilkor för anslagets användande. Kunna
vi fastställa det af honom föreslagna vilkor, så kunna vi
fastställa det, att 5ooo r:dr skola användas till ett åkerbruks-
jnstilut. Han har uppgjort ett förslag, som, om det vore
lika lätt realiseradt som lätt att framställa, skulle leda oss till
en hög grad af välmåga. Jag tror, att ett så i calculer sön¬
derfallande förslag är minst af natur att hos oss komma un¬
der öfverläggning. Han har trott, att Representationen ej
skulle vara nog kortsynt att förbise det stora ändamålet. Jag
hemställer då, om Administrationen skulle vara nog kort¬
synt att förbise hans förslag, och då tycker jag, att det är
vida lättare för Kammarpresidenten att få fram det på annan
väg än genom en återremiss. .lag tillstyrker bifall å utlåt.
Frill. Palmstjerna: I afseende på den form, hvarun¬
der Utsk. tillstyrkt anslaget till institutet vid Degeberg, får
jag yttra, att jag anser den fullt öfverensstämmande med
grundlagen. Detta institut beliöfver ej inrättas, ty det fin¬
nes redan. Ingen framställning derom eller remiss till annat
TJtsk. behöfves, och det är blott dispositionen af de för det¬
samma anslagna medel-, som blifvit till Konungen öfvevlem-
nade på samma sätt som i öfrigt alla medel under denna ti¬
tel, Dessa hafva hittills ej varit specificerade. Derföre har
Utsk. nu ej heller gjort det, utan föreslagit, att beloppets
användande för det afsedda ändamålet skulle till K. M, öf-
verlemnas. Detta har likväl icke hindrat, att ju Utsk- gjort
sig reda för behofvet. Utan all synbar anledning har det
icke varit, som detta anslag blifvit föreslaget, Titeln beböf-
ver förökadt anslag; likväl är på detsamma icke anticiperadt,
ty de anslag, som äro uppförda att utgå år i833, utgöras
till ett belopp af i5o,ooo r:dr i och för afvittringar, utflylt-
ningshjelp 111. fl, dylika föremål, beroende af allmänna för¬
fattningar. Dessa medels utgående beror dels på utredning
af vissa frågor, dels på specificalioner och iakttagande af
former m. m.; men då Utsk. funnit, att titelns behof jemnt
ökas, så att en eftersättning mäst ske i utgifterna, och då 3o §,
Riksd.Ordn. ålägger Utsk. att inkomma med förslag, rö¬
rande statsverkets behof, har Utsk. trott, att detta vore ett
af de angelägnaste och ett af dem, sorn äro lyckligast för
samhället; ty utflyttningarnas tilltagande är ett tecken till
framskridande i odling. Utsk, bär altså trott, att dessa be¬
hof borde fyllas framför andra. Här är visserligen sagdt af
?:ne talare, att undervisningsverken vore i behof och att det
på denna titel ökade anslag borde delas emellan den gide och
jorde titeln. Jag för min del tror, att när vi komma till
jo:de titeln, blir derom en särskild öfverläggning, och att vi
pu blott böra afse den cjtde titeln samt att behof ven för dep-
Ijoö Dd» aS Maj c. m.
samma äro påfallande. Om undervisningsverken hafva be-
hof af understöd, hindrar det icke, att ett sådant kan be¬
viljas. Det ena behofvets existens hindrar ej det andras. ^
Når io:de titeln kommer under öfverläggning, torde vi få ta¬
ga undervisningsverken i betraktande. I afseende på det fö¬
revar. utlåt, vägar jag upprepa, hvad jag förut sagt, att jag
tillstyrker anslagets bifallande såsom nyttigt; och jag vågar
tillstyrka li. o. Ad. att bifalla detta utlåt, i sin helhet, enär,
i min tanka, inga sådana anmärkningar äro gjorda, som för¬
anleda till återremiss.
Frih. Ehrenborgh: När jag uppsteg för att tala i
detta ämne, förklarade jag, alt jag underkastade mig vilko¬
ret att antingen anse den af mig väckta fråga såsom en mo¬
tion eller en anmärkning. Jag har ej blifvit föranledd att
ändra denna öfvertygelse, och jag skulle tro, att fastän Frih,
Cederström^ och mitt förslag skilja sig i formerna, äro de af
natur att håda åsyfta mera en tillämpning än anmärkning.
Jag hemställer till Frih. sjelf, hvars idd jag ganska väl fat¬
tar och i hvars calctiler jag ej ser så mycken svårighet, som
åtskilliga andra ledamöter, huruvida lian icke anser, att vi,
oaktadt ett bifall till utlåt., kunna i motionsväg vinna vårt
mål. Frih. Cederström och jag skilja oss deruti, att då han
föreslagit composition af sjelfva capitalet, har jag föreslagit
cornposition af både ränta och capital. Jag hade skriftligen
utvecklat denna motion, om jag ej trott, att jag ändå skulle
blifva förstådd af R. o. Ad., och jag har ej misstagit mig
häruti. Frih. Palmstjerna har fullkomligt förstått min rno-
motion; men han har ansett, att medel icke skulle finnas,
då redan g:de titeln vöre så belastad, att den ej kunde med¬
gifva en användbar fond. Då jag nu anhåller om propos,
till bifall å betänk., och Gr. Horn önskat, att jag skulle
framställa detta förslag mera detailleradt, skall jag uppfylla
denna begäran och söka uppgöra ett sådant förslag, hvaref¬
ter Utsk. kan komma i tillfälle att bedöma, om det vill bi¬
träda min mening. Frih. Palmstjerna har egentligen förkla¬
rat sig ej kunna biträda den derföre, att ej tillgång vore på
titeln. Jag får förklara, alt det redan vore en vinst att
sätta uti ett lånsystem en lika del af denna titel; om blott
3o eller 5o,ooo r:dr användes till ränta och amortissement,
komme man ändå till ett stort resultat, och måhända borde
man ej beträda denna väg i så stor scala till en början. Man
bör besinna, att dessa capital blifva betydliga och att jord¬
bruk samt näringar kanske ej skulle kunna absorbera så stort
belopp. Hr Lagerhjelm har äfven erkänt riktigheten af min
princip, men jag har ej misstagit mig deruti, att den skulle
möta motstånd derföre, att man fruktade, att den skulle
missbrukas. Men om man derföre, att missbruk kunna ske,
skulle förkasta satsen, tror jag, att man har orätt. Samina
anmärkning tror jag mig hafva hört af Hr Dalman, hvilken
yttrat, att han ej riktigt gjort sig reda för, om statslåne-
Den a8 Maj e. m.
systemet vöre gagneligt för våra produetiva yrken. Han liar
äfven sagt, att dess införande nu vore för tidigt. Äfven jag
skulle önska, att vexlingen vore gjord, innan man beträdde
banan; men då jag hoppas, att vi äro nära denna tidpunkt,
och så nära, att vexlingen måste vara i verket ställd, innan
den af mig föreslagna åtgärd kan vidtagas, vädjar jag till
hans eget omdöme, i fall principen är riktig, 0111 det ej vo¬
re rätt att antaga den. Frih. Cederström har mot mitt för¬
slag anfört, att det vore ett sätt att bortkasta statens me¬
del. Jag liar då ej haft den lyckan att blifva så af honom
förstådd, sorn jag förstått honom. Han har antagit, att ge¬
nom en årlig besparing och derigenom, att medlen återkom¬
ma, skulle en stor fond beredas. Jag liar förklarat, att genom
en, en gång för alla, bestämd summa till ränta oell amor-
tissement en fond skulle beredas, hvilken, i samma mån dess
ränta och amortissement åter inginge från näringarna, skulle
betänka äfven hvad staten utbetalt. IMågon förlust uppkom¬
mer ej, men ett stort capital produceras. Det vore lätt att
citera exempel derpå, men jag anser det nu icke behöfligt
och skall göra saken åskådligare vid framställningen af min
detaillerade motion. Jag är för Öfrigt glad att vid detta
tillfälle hafva vunnit deltagande för ämnet; äfven de, som
varit mina motståndare, hafva gjort mig den rättvisan, att
min motion förtjenar att öfvervägas. Jag tillstyrker bifall
å StatsUt:sk:s nu föredragna utlåt, samt anhåller, att min
»notion måtte få hvila på bordet.
Hr von Hohenhausen: Jag hvarken kan eller vill
förändra Frih. Cederströms anmärkning till motion, emedan
det vore obehörigt af mig, att denna anmärkning såsom min
enskilda motion upptaga; men jag har önskat, att lian sjelf
ville förändra den till motion, och att både den och Frih.
Ehrenborghs mätte blifva hvilande på bordet. Jag har förut
tillstyrkt bifall å utlåt. Jag tror, att anslaget för institutet
är af vigt och behof för Westergöthland, der jordbruket är
vanvårdadt och påkallar Styrelsens omtanka för att väcka
det ur sin slummer. Hvad Chalmerska inrättningen beträf¬
far, så, enär Gr. von Rosen nämnt, att Konungen derå fä¬
stat sin uppmärksamhet, och g:de titeln nu blir ökad, är det
all anledning att förmoda, att denna inrättning ej blir glömd.
Det synes mig af Utsk. riktigt sagdt, alt enär den Chalmer¬
ska inrättningen grundar sig på en enskild mans testamen-
tariska disposition, som för Utsk. är obekant, Utsk. ej bort
annorlunda förhålla sig, än det gjort, helst då titeln blifvit
ökad och derigenom medel funnes att för ändamålet dispo¬
nera. Hvad användandet af titeln angår, undergår det gransk¬
ning såväl af R. St. som Kammarrätten. Det synes såle¬
des vara underkastadt vederbörliga controller. Ändamålet
för titeln är handelns och näringarnas befrämjande, och jag
tror, att Utsk. haft mycket skäl att öka anslaget. Jag båt¬
icke sagt, att det vid sista riksdag beviljade anslag var till¬
D t ii i8 Maj e. ra.
räckligt för undervisningsverken; men. jag har fastat upp¬
märksamheten derpå, att det icke vore skäl att beröfva den¬
na titel ett erforderligt anslag för att lägga det till den io:de.
Af dessa skäl anhåller jag om bifall å StalsUtsk:s förevar,
utlåtande.
Hr Dalman: Jag har visserligen till en del af Frih.
Palmstjerna blifvit upplyst om de ändamål, till hvilka det
förhöjda anslaget å g:de hufvudtiteln är ämnadt att använ¬
das; men jag tror i alla fall, att det varit orätt af Utsk.
att ej upplysa R. St. derom, enär jag utgår från den syn¬
punkt, alt man ej bör lemna vår Styrelse några arbiträra
anslag, utan att Ständerna böra bestämdt utmärka, till hvil¬
ka ändamål de skola användas. Jag kan ej instämma der¬
uti, att de i alla fall blifva använda så, att näringarna der¬
af hafva gagn. Jag påminner mig t. ex., att å denna titel,
bland annat, ej obetydliga summor blifvit bortkastade på ca-
naler, 50m ej äro och troligen aldrig blifva fullbordade. Jag
har följt denna hushållsgren med uppmärksamhet under nå¬
gra år och funnit, att anslagen dels utgå till betalande af
skulder för föregående åren, dels att gagnet af de från ti¬
teln anvisade anslag ofta varit ganska problematiskt. Hvad
angår den förhöjning, hvarom nu är liemstäldt, förblifver
jag vid den öfvertygelse, hvilken stödjer sig på silfvan i Utsk:s
betänk., att en sådan förhöjning ej kommer jordbruk och
näringar till godo, utan endast Regeringen, för att betala
hvad hon, utan anledning af grundlagen, på förhand bevil¬
jat för de kommande åren. Utsk. har ej upplyst oss, hu¬
ruvida de anslag på denna titel, som Regeringen gjort, blif¬
vit väl använda, d. v. s. lill verklig förmån för jordbruk
och näringar. Det är ej tillräckligt, att man anslår vissa
summor till enskiften, utflyttningar, flygsandens hämmande
m. m.; man måste äfven förvissa sig derom, att de af ve¬
derbörande länsstyrelser blifvit ändamålsenligt distribuerade,
och innan man beviljar ett ökadt anslag, hade man således
bort veta, att de föregående kommit landet till nytta. För
öfrigt kan jag ej undgå att uttrycka min förundran Öfver
den inconsequens, Utsk. i detta afseende synes hafva visat.
Utsk. har nemi. till skäl för afslag å åtskilliga af enskilda
motionärer yrkade ganska billiga anslag anfört, att Regerin¬
gen ej ansett dessa nödvändiga. Om således det nu ifrågavar.
anslaget varit angeläget, hade det varit Regeringens skyldig¬
het att föreslå detsamma. Men när detta ej skett, måste jag
tro, att Regeringen ej ansett det nödvändigt, och att detta
skäl till afslag bort för StatsUtsk. gälla såväl i denna som
öfriga anslagsfrågor. Jag kan således ej annat än fortsätta
mitt yrkande om återremiss, så mycket mera som jag icke
vill bevilja något åt io:de hufvudtiteln, om ej besparing kan
göras på någon annan. Jag anser visserligen de ifrågavar.
utgifterna för näringarna till sitt föremål vigtiga; men jag
upp-
Den 28 Maj e. m.
Upprepar, livad jag förut yttrat, att då jag ej är säker, lui¬
ru anslagen användas, vill jag ej gifva några ytterligare, in¬
nan jag får en sådan säkerhet, innan jag vet, till hvilka än¬
damål de skola disponeras.
Beträffande Frih. Boyes yttrande om den lätthet alt
betala räntan å de ifrågaställa statslånen, hvilken skulle
uppkomma derigenom, att man använde anslagen af denna
titel till ränta och amortissement för sådana lån, får jag
blott fästa uppmärksamheten deruppå, att om statslån upp¬
tagas för stora ändamål, skulle säkert de små ändamålen
eller considerations-ändamålen i alla fall göra sig gällande,
och då blefve följden, att vi finge en ny gide hufvudtitel
för de sednare bredvid den gamla, sorn vore anvisad till
ränta och amortissement. Jag vill ej nu ingå i granskning,
anglde statslånesystemet i allmänhet. Jag har förut sagt,
att jag skulle önska att kunna erkänna såsom sanning en
theori, hvaraf så mycket herrligt lofvas oss. Jag har der¬
före läst åtskilliga skrifter i detta ämne, och mången gång
funnit satserna till försvar för systemet förledande, ja, t. o.
m. varit tveksam; men jag befarar, att detta system, om
det också befordrar industrien, likväl lägger på nationen ett
moraliskt tvång, i sina följder svårare, än det af en jern¬
spira, — nemi. egennyttans. Uti dessa bojor synes man nu,
sedan alla andra medel blifvit försökta, vilja sluta folken;
och hvad våldet eller trosdespotismen ej kan uträtta, det
skall nu ernås genom "in teresse na;” och så länge jag hyser
denna föreställning om statslånesystemets egentliga art och
förmåga att förslafva folken, kan jag ej antaga detsamma»
Jag vill ej vara envis om återremiss; men jag anhåller, att
R. o. Ad. måtte fästa uppmärksamheten dervid, att efter
denna titel kommer en annan, som angår de intellectuella
och moraliska elementerna i samhället: ”Ungdomens bild¬
ning;” detta är dock det vigtigaste af allt, just derföre, att
den högsta bildning är samhällets högsta mål. Vi kunna äf¬
ven der anvisa utgifterna till bestämda föremål, och jag tror
i alla fall, att jag säger ej för mycket, då jag yttrar, att vi
icke kunna vara mera öfvertygade om det samvetsgranna an¬
vändandet af något anslag, än af det, som disponeras till
xo:de hufvudtiteln.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Föremålet för mitt anfö¬
rande är Chalmerska inrättningen i Götheborg. Vi önska
alla industriens och handelns framgång samt folkens bild¬
ning. Folkbildningen verkar välstånd och välstånd åter bild¬
ning; men när man vill ändamålet, måste man äfven vilja
medlen. På följande sätt yttrar sig en patriotisk man, Hr
Commercerådet Wijk:
(Talaren uppläste derefter en del af Ilr Wijks uti BorgareSh
väckta och derifrån till StatsUtsk. remitterade motion.)
7 H. 5a
Den 28 M a j e. m.
Jag har haft tillfälle att besöka institutet i Götheborg och,
efter min ringa competence, måste jag vitsorda dess förträff¬
lighet; men jag håller här i handen ett vida mera afgöran¬
de testimonium; det är af vår Berzelius, så lydande:
(Detta betyg, som af talaren Ufven upplästes, innehöll Hr Ber-
zelii omdöme öfver Chalmerska slöjdeskolan.)
När nu Technologiska institutet i Stockholm åtnjuter 14,000
r:dr, och 7000 r:dr äro begärda för detta institut, kan jag
ej annat än recommendera, det R. St. måtte med denna
summa understödja inrättningen och med en motsvarande
summa utöfver de redan föreslagna 33,000 r:dr öka titeln.
Frih. Boye: Sedan Frih. Ehrenborgh nu bestämdt för¬
klarat sitt anförande utgöra en motion och sjelf begärt den
på bordet, får jag anhålla, att det yttrande, jag afgifvit, ej
må åtfölja återremissen, i fall en sådan beslutas, utan må
åtfölja motionen. Jag bör likväl på förhand yttra, att jag
ej föreställde mig, då jag uppträdde, att han med så myc¬
ken lätthet skulle inskränka sin motion. Jag hade gjort mig
det begreppet, att då man vid bifall till motionen fästade
det vilkor, att de bestämda anslagen, som å titeln äro gjor¬
da till afvittringen, skiftesverket m. m., lossades från sjelfva
anslaget, intet hinder vore, att ju detsamma kunde till hela
sitt belopp utgöra en fond för sjelfva lånet. Jag vet då ej,
hvarföre man skulle inskränka det; men jag har ej yttrat
detta för att framställa ett klander, ty jag är oviss, örn jag
rätt fattat meningen. Beträffande hvad slutligen Hr Dalman
yttrat, går jag att till honom upprepa mitt svar. Han har
antagit, att sedan lånet vore användt, vore skulden qvar.
Jag hade trott mig hafva befriat begreppet från denna för¬
vrängning. Vöre lånfonden begärd till ett ej alltid ränte-
gifvande och oproduetivt ändamål, stöde den satsen fast;
men jag bör erinra honom, att sådant är icke förhållandet
eller afsigten med användandet. Må han tillåta mig att an¬
föra ett exempel, som kanske bättre upplyser frågan: Om
nu af det lån, hvartill R. St. anslå fond, de 600,000 r:dr,
som Konungen begärt till anslag för manufacturdisconten,
anvisas, och disconten fortgår, tar icke den ock räntan och
står icke capitalet qvar? På samma sätt förhåller sig, när
lån beviljas hvilken annan näring som helst. Det är sannt,
att om statslånesystemet strides för och emot; den ena drif¬
ver den ena meningen och den andra den andra, men ännu
har jag ej upptäckt en enda, som sagt, att statslån skulle
förslafva folket. England är ett land, der statslånesystemet
är drifvet till sin höjd; men det har varit och är ännu an-
sedt som en af de friaste monarkier. Jag vet, att man nu¬
mera älskar en ren republicanism; men ända tilldess man
kunnat komma till den öfvertygelsen, att en sådan för Eng¬
land är användbar, måste man anse nämnde land i sitt nu-
var. förhållande såsom en fri stat. Jag tror ej, att England
Den a8 Maj f. m.
kan anses förslafvadt; men jag tror, att få personer i Eng¬
land äro så crasst okunniga, att de ej erkänna, att statslåne-
systemet är en af de mägtiga„te driffjädrarna för industriens
utveckling. Jag får anhålla om bifall till StatsUtskrs nu
föredragna utlåt.
Frih. Gederström: Directe uppmanad att yttra mig,
om jag ville förändra mitt anförande till motion, har jag
sett mig pligtig att åter uppträda. De Hrr, som uppmanat
mig dertill, hafva ej fästat sig vid innehållet af hvad jag
yttrat. Jag har gjort anmärkningar emot utlåt, och före¬
slagit grunder för titelns användande. Om utlåt, bifalles,
lan ingen motion i detta afseende väckas. Jag har an¬
märkt, att det icke med grundlagen är enligt, att R. St.
besluta anslag till en skolinrättning; om stiftandet af en så¬
dan kunna vi endast till K. M. framställa önskningar och,
i händelse af bifall, lemna medlen genom anslag. Jag har
ytterligare instämt med Gr. v. Rosen, ang:de nyttan af ett
anslag för Chalmerska skolan. Möjligheten af flera jordbruks-
institut har äfven blifvit ifrågasatt. Jag har dessutom an¬
märkt, att anslaget för jordbruks-institutet borde, om det
skall utgå, öfverflyttas till io:de liufvudtiteln. Alla dessa
omständigheter äro af beskaffenhet att ej kunna framställas
som motion; blir utlåt, bifallet, kunna de ej mera komma i
fråga. Jag kan således ej annat än yrka återremiss. När
StatsUtsk. deröfver yttrat sig, komma R. St. i tillfälle att i
ämnet hufvudsakligen besluta.
Hr Danckwardt: Det är med anledning af Hr Dal¬
mans ganska stränga omdömen öfver Styrelsens förvaltning
af g:de hufvudtiteln, som jag ber att få yttra några ord.
En föregående talare, Frih. Palmstjerna har visat, att de
ej hålla profvet; och jag har äfven redan uppgifvit förhål¬
landet med den mindre förmånliga ställning, hvari denna ti¬
tel synes vara. Redan för lång tid tillbaka har titelns årli¬
ga reglering alltid utfallit roed en synbar brist, utan att det i
sjelfva verket derföre förhåller sig så, eller att derföre titeln
blifvit öfverskriden, hvilket kommer deraf, att många, deri¬
bland högst betydliga, årliga anslag ej utgå förrän flera år
efter det de blifvit gjörda, och att många äro förslagssum-
mor, deraf en del aldrig utgår. Det är visserligen sannt, att
under de sednare åren betydliga dispositioner måst, såsom
ganska angelägna, å titeln göras; men å andra sidan hafva
de beviljade äldre lånen blifvit indrifna och beslut blifvit fat—
tadt, att inga vidare lån å denna titel skola lemnäs, utan
de nuvarande, som icke äro obetydliga, iden mån de ingå,
användas för titelns redan anvisade behof. Hvad sjelfva dis¬
positionerna beträffar och deras beskaffenhet, måste hvar
och en, som tager närmare kännedom derom, medgifva, att
titeln är på det hela väl använd. Jag behöfver ej anföra
starkare bevis derpå, än att närvar. StatsUtsk. tillstyrkt en
Den aS Maj e. ni.
tillökning af titeln, hvilket Utsk. säkerligen icke gjort, om
det ej funnit, att titeln varit väl använd. Dessutom har titeln
blifvit af R. St:s Revisorer granskad, och jag påminner mig
ej, att några egentliga anmärkningar i afseende derå blifvit
gjorda. Hr Dalman har sagt, att anslog blifvit gjorda till
åtskilliga företag, såsom afvittringar och skiftesverket, men att
man ej vet, om det skett med gagn. En så beskaffad an-
märkning synes ej förtjena afseende. Den, som vill taga
kännedom om, huru anslaget blifvit användt för desse före¬
mål, saknar icke tillfälle dertill. Berättelser derom afgifvas
af au,ctoriteteroa och införas äfven i allmänna tidningarna,
räkenskaperna ingå till Kammarrätten, och till en del grun¬
da dessa utgifter sig på allmänna författningar. I öfrigt,
och då jag nu har ordet, förenar jag mig med de ledamö¬
ter, som tillstyrkt bifall å StatsUtsk:s ifrågavar. utlåt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Med särdeles till¬
fredsställelse har jag sett, att Utsk. bestämt en summa för
ett landtbruks-institut. Såsom ledamot i Läroverkscom mit¬
te en höjde jag min röst för ett sådant; men i committeens
betänk, omnämndes det ej annorledes än i förbigående. Jag
Ur öfvertygad, att det anslag af 28,000 r:dr, som derjemte
blifvit anvisadt såsom en tillökning i titeln, varder väl an-,
vändt. Men om detta anslag, som hvarken af K. M. eller
af någon bestämdt uppgifven motionär blifvit äskadt, skulle
så medtaga tillgångarna, att läroverken ej finge något, kan
jag ej annat an anse vigtigare, att läroverken erhålla sina
anslag.. Deras behof äro bestämdt kända, och kunskapen
ur lika productiv sora näringsfliten; ty man vet, att det är
genom den intellectuella bildningens utveckling, som fram¬
stegen egentligen göras, äfven i näringsväg. Jag tror ej, på
sätt en ledamot yttrat, att BondeSt. är likgiltigt för anslag
åt läroverken, eller att det skulle tro sådana vara för allmo¬
gen utan gagn. Om man blott vill beräkna det antal af
bondesöner, som studerar, skall man finna motsatsen, och
att d,e i allmänhet äro flera än de andra Ståndens barn
utom PresteSt:s. Att förmoda en så njugg åsigt af lärover¬
kens nytta, skulle vara att tänka sig fabeln om lemmarnas
uppror emot magén blifva en verklighet. Jag inskränker
mina önskningar i afseende på användandet af det nya an¬
slaget till halfva summan, i händelse man ej skulle bevilja,
läroverken, hvad. de behöfva. Om man nu, innan man
kommit till no;de hufvudtiteln, skulle bifalla denna, vore
med detsamma all möjlighet afskuren att härifrån få något
till den iotde. Det är på sådan grund jag anhåller om åter-
remiss af förevar, utlåt., mot hvilket man gjort mångå an¬
märkningar, sorn dessutom förtjena en sådan.
Frih. Ehrenborgh: Jag har uppträdt för att lemna
Frih, Boye ett svar. Han har ansett, att jag velat inskrän¬
ka min motion; jag har då blifvit missförstådd, eller också
Den 28 Maj e. m.
4i3
har jag orätt yttrat mig. Jag har sagt, att i händelse II. o.
Ad. ej bifaller en återremiss, kunde mitt anförande anses så¬
som en ny motion och få hvila på bordet. Jag har äfven
sagt, att man ej borde beträda den bana, jag föreslagit, lill
en början i för stor scala; jag tror, att Frih. Boye äfven
skall göra rättvisa åt denna min grannlagenhet i tillämpnin¬
gen. Med 100,000 r:dr kan ett lån upptagas af 1,600,000
r:dr. Jag tvekar, om våra näringar skulle kunna, från att
hafva en titel, hvilken lenanar i5o,ooo r:dr, på en gång ab¬
sorbera en så stor summa; jag tror ej ens, att det vöre rätt.
Jag sade således, att man borde upptaga lån i den mån, be-
hofvet fordrar; man borde lemna Konungen rättighet att
från Itiksg.cont. fordra sådana obligationer. Jag skall i bå¬
da fallen utveckla mitt förslag närmare, och jag är öfverty-
gad, att, när Frih. får se denna utveckling, han skall finna,
att jag ej frångått min framställning.
Hr Dalman: Till en början får jag förklara min till¬
fredsställelse deröfver att här hafva hört en af Konungens
rådgifvare, till hvars befattning g:de hufvudtitelns föredrag¬
ning icke hörer, hafva i ämnet afgifvit ett så upplysande yt¬
trande, hvilket visar, att den ena Statssecret. någon gång
har kännedom äfven angående sina collegers åtgärder. Jag
kan likväl ej medgifva, att jag i mina omdömen varit sträng;
jag har nemi. grundat dem på de siffer-förhållanden, som
visa sig i StatsUtsk:s utlåt., och hvaraf inhemtas, att anti-
cipationerna absorbera nära 2 års anslag. Jag har vidare
grundat dem på hvad jag läst i allmänna tidningar, hvilket
äfven visar, att för det närvar, ingen disponibel tillgång fin¬
nes på g:de titeln och att hela dess anslag för innevar. och
nästkommande år är af Regeringen på förhand anvisadt, och
detta har jag trott ej vara öfverensstämmande med grundla¬
gen. För öfrigt har jag icke sagt, att jag tviflade på, att
medlen blifvit riktigt använda; men jag har sagt, att det
hade ålegat StatsUtsk. att lemna R. St. ett omdöme, huru
Utsk. funnit dem hafva blifvit använda; ty det måtte väl ej
vara en pligt för hvarje representant att granska Kammar¬
rättens räkenskaper eller genomsöka gamla avisor, för att
förskaffa sig sådana underrättelser, när vi hofva en Styrelse
och ett StatsUtsk., som böra lemna dessa. Jag tror således,
att det är min rätt som representant, att ifrån dessa aucto-
riteter vänta utredning af målen.
Hvad angår Frih. Boyes yttrande om statslån, vill
jäg endast erinra, att då jag yttrat, att detta system förslaf-
vade folket, har jäg hemtat exemplet företrädesvis från Eng¬
lands och Frankrikes sätt att i vår tid behandla sitt eget
folks och andra länders angelägenheter. Jag tror nemi., att
England utan sin tryckande statsskuld skulle spelat en helt an¬
nan rol i denna märkliga tids historia, än den, hvartill det nu
sett sig tvunget. Med sina nära 4° millioner punds räntor
mäste England alltjemt af folket fordra omätliga uppoffrin¬
4*4
Den 28 Maj e. m.
gar, hvilka oerhördt fördyra lefnadskostnaden, befordra brot¬
ten, nöden och eländet på samma gång, som de stora mäg-
tiga statspappersinteressena hindra all genomgripande reform
och förbättring i den stora massans belägenhet. Och hvad
har det egentligen varit annat än dessa interessen, som för¬
stört den sista ärofulla revolutionen i Frankrike. Om dessa
icke hejdat och alldeles förvridit revolutionen, utan den
fått fritt utveckla sin, då ännu lugna och stora, kraft, så
är jag fullt öfvertygad, att icke blott Frankrike, utan hela
Europa haft en säkrare ställning, och måhända hade äfven
vårt land deraf rönt en välgörande känning i vissa förhål¬
landen.
Mina Hrr! menniskorna och folken äro slafvar, icke
blott under det yttre våldet, utan de kunna blifva det än¬
nu mer under sedeförderfvet och egennyttan. At dessa Baals
beläten bygger man tempel genom statslånesystemet, och dess
inflytande är ganska fruktansvärdt på civilisationen.
Jag tror, att Försynen styrer allt till det bästa, och att
således äfven detta onda besegras; men denna förtröstan tvin¬
gar mig ej att vara i allt nöjd med det närvar. Det ligger
hos menniskan ett behof af framskridande i hvarje ögon¬
blick, hvilket gör henne orolig i samma mån, som hon tyc¬
ker medlen dertill icke vara begagnade af dem, som hafva
magten. Den sarcasm, Frih. Boye ställt till mig angående
crass okunnighet, torde återfalla på honom sjelf. För att
här ej välja långväga, för Hr Frih. torde hända mindre
bekanta exempel uppå med mig i detta ämne liklänkande,
vill jag här endast åberopa ett namn, som jag vet är Hr
Frih. lika dyrbart som den statsförfattning, hvars förträff¬
lighet man hör så ofta prisas, och som härleder sig från
samma hufvud. Det är namnet Hans Järta. Honom måtte
väl Frih. åtminstone ej beskylla för crass okunnighet. Jag
förnyar min anhållan om återremiss, och ehuru jag just ej
är fallen för att vara misstänksam, eller att se något under
de planer, som framställas, tycker jag mig dock af vissa ta¬
lares nit för bifall till betänk, vilja ana en plan, nemi. att,
derest sådant ej på direct väg kan ske, erhålla en del af
dessa 28,000 r:dr för Motala verkstad. Jag skulle tro, att
det ej vore lämpligt att genom ett nytt anslag lemna Rege¬
ringen tillfälle att komma åt medel till sådana ändamål.
Gr. Cronhjelm: Tvenne talare hafva hos Frih. Ce¬
derström anhållit, att han ville framställa sina anmärknin¬
gar såsom särskild motion; derpå har han svarat; men jag
tog mig friheten att framställa en sak, hvarpå han icke lem-
nat svar. Han förklarade, att de grunder, hvilka han fram¬
ställt för sitt förslag, borde framställas såsom vilkor för an¬
slaget. Jag tog mig friheten visa, att om det är orätt alt
föreslå ett anslag till institutet vid Degeberg, måtte det va¬
ra ännu oriktigare att bestämma ett vilkor för anslagets an¬
Den 28 Maj c. ra.
4»5
vändande; men jag anhöll, att på den väg, som är närmare
och ändamålsenligare än hos Representationen, han måtte
söka göra sitt förslag gällande, att nemi. Kammarpresiden¬
ten måtte anmäla det till Styrelsens bepröfvande. Hr v.
Hartmansdorff har begärt återremiss, en annan Statssecret.
har begärt bifall; detta tycker jag vara något besynnerligt,
då de båda äro rådgifvare. För att lugna den siste talaren
får jag nämna, att jag, om det ginge an att bifalla utlåt, med
vilkor, gerna skulle medgifva, att ej ett runstycke får an¬
vändas till Motala verkstad.
Frih. Åkerhjelm: Frih. Palmstjerna har redan upp¬
lyst, att den verkliga anticipationen uppgår till i5o,ooo r:dr.
Det visar sig således genast en betydlig rabatt mot hvad som
synes i Utskrs utlåt. Det är redan yttradt af en annan ta¬
lare, att denna titel är af den natur, att den måste inne¬
hålla anslag för sådana ändamål, hvilka äro för den allm.
statshushållningen nyttiga. Deraf följer, att medel årligen an¬
vändas till sådana arbeten och företag, hvilka efter någon
tid blifva fullbordade, och då upphöra anslagen att utgå till
samma ändamål. Den egentliga anticipationen utgör derföre
en sifferberäkning af anslag, som i mån afbehofven, till
följd af ingångna förbindelser, skola utgå. För öfrigt äro
anticipationerna från flera år tillbaka uppkomna. Hr Danck¬
wardt har upplyst, ej allenast, att de blifvit ändamålsenligt
använda, utan äfven, att de blifvit i vanlig ordning fram¬
lagda till granskning och redovisade. StatsUtsk. äfvensom
Revisorerna hade säkert gjort anmärkningar dervid, om de
icke varit rätt använda. På samina sätt förhåller det sig
med det, sorn blifvit användt till canaler och strömrensnin¬
gar; men dessa understöd hafva ej utgått af g:de hufvudti-
teln, utan af en för slika arbeten anslagen särskild summa.
Så länge anmärkningar härvid ej förekommit, synes det vara
för tidigt att, isynnerhet flyktigtvis, framställa klander emot
detta användande. Det är lätt sagdt, att medel ej blifvit
rätt använda, och man kan någon gång, äfven genom ett
mindre betänksamt sägande, träffa det rätta; men grannla-
genheten och rättvisan bjuda likväl, att man väntar med
sitt klander, tills man hunnit lära sig känna förhållandet.
Då först kan effecten af anmärkningen blifva varaktig. Jag har
hört nämnas ett statslånesystem, uppgjordt på en mindre
amortissements- och räntesumma, utan lån och beskattning,
sorn medelbart skulle försätta i rörelsen och till ett gagne-
ligt användande en vida betydligare summa, och man har
härom sagt, att sådant skulle förslafva nationen. Dä en na¬
tion åstadkommer genom en liten, densamma tillhörig till¬
gång stora understöd för näringarna; då den ej derför upp¬
tager lån af utländningen, är den derigenom förslafvad? Långt
derifrån, den är då oberoende. Om det skulle inträffa, att
de politiska händelserna vände sig uti så krigiskt förhållan¬
de, att Sverige nödgades taga ett beslut och bestämma sig
Den a8 Maj e. ra.
för ett visst system, livad vore önskligare, än att det d;I
kunde iakttaga en oberoende neutralitet; om man derför
nödgades armera sig, vore det då nödigt att kunna multi¬
plicera små tillgångar, och dymedelst utan subsidier göra
sig och sin sjelfständighet respecterade. Utan krigsgärd el¬
ler statsobligationer later detta icke göra sig, och det sed¬
nare betungar ej som det förra. Jag kan således ej annat
än instämma i sjelfva principen om fondpapper. Örn de nu
till g:de hufvudtiteln anvisade medlen kunna derför använ¬
das, är en annan fråga; jag nödgas säga, att då en del af
anslaget är auticiperadt, förefaller det mig, som denna an-
ticipation först skulle fyllas, innan anslaget på annat sätt
kan användas, så vida vederbörande ej med obligationer
skulle finna sig belåtna. Hvad angår anslaget för Chalmer¬
ska skolan, torde Utsk., då det ökat titeln, hafva afsett ett
möjligt understöd derför. Jag skulle altså tro, alt intet hin¬
der vore för bifall till Utsk:s utlåt, och anhåller om propos.
derå.
Frih. Cederström: Det är till Gr. Cronhjelm, som
jag anser mig böra lemna det svar, att anledningen, hvar¬
före jag ej upptagit en af hans anmärkningar, är den, att
jag trodde, att en ledamot, som redan länge varit riksdags¬
man, hade läst i §. af Riksd.Ordn.
Gr. Löwenhjelm: Jag ber R. o. Ad. att få lägga i
vågskålen för statslånesyslemet den ringa vigt, min erfa¬
renhet kan äga. Jag är öfvertygad, att utan Sveriges in¬
träde i detta system, särdeles då det utvecklas efter de af
Hr Agardh gifna grunder, finnes för Sverige ingen möjlig¬
het till framsteg och progredierande i jemnförelse med an¬
dra länder.
Frih. Palmstjerna: Om jag kunde förmoda, att R.
o. Ad. skulle flista någon uppmärksamhet vid insinuationen
om StatsUtsk:s hemliga afsigt med ökade anslaget å g:de ti¬
teln, skulle jag till besvarande upptaga denna fråga; men
då jag förmodar, att ide'en måhända varit förhastad, in¬
skränker jag mig till att yttra, att man ej lär finna något
skäl att misstänka nuvar. StatsUtsk. för att gå Styrelsens
hemliga önskningar på förhand till mötes.
Hr Dalman: I anledn. af Frih. Palmstjernas sista yt¬
trande får jag blott äran förklara, att det mera var alt an¬
se som ett skämt än som allvar, hvad jag nämnde ang:de
planen att använda det ökade anslaget till förmån för
Motala verkstad. Jag ville blott fästa uppmärksamhet vid
möjligheten, att det i en framtid kunde af Regeringen och
det aldrig hvilande canal-interesset dragas till detta ända¬
mål; men jag får derjemte förklara, att jag ej åsyftat att på
något sätt såra StatsUtsk., hvars obenägenhet att gå vissa
önsk-
Den 38 Maj e. m. 417
önskningar till mötes visat sig icke blott, då dessa varit ty¬
sta, ulan t. o. m. då de varit ganska högljudt uttalade.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
fann de vid StatsUtskrs utlåt. N:o 87 gjorda anmärkningar
hindra dess antagande samt att detsamma således borde åter¬
remitteras.
Ropades ja och nej, hvarjemte votering hegärde? af Frih.
R o y e.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-
proposm:
Den, som bifaller StatsUtskrs utlåt. N:o87, angrde reg¬
leringen af Riksstatens grde hufvudtitel, voterar
ia 5
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, anses R. o. Ad. återremittera StatsUtskrs ofvan-
nämnde utlåt. N:o 87.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer r
Ja — 45.
Nej — 23.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 12 om natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 3o Maj i83/j.
Plenum kl. 8 f. m.
Företog R. o. Ad. val af 12 ordinarie ledamöter och 4
suppleanter, hvilka å R. o. Adrs vägnar borde deltaga i den
nämnd, sorn enligt io3 §. Reg.F. skulle äga att döma, hu¬
ruvida Högsta Domstolens samtliga ledamöter gjort sig lör-
tjenta att i deras vigtiga kall bibehållas.
Vid uppläsningen af val-prot. anmälde sig Gr. Cron¬
hjelm, Otto Au g., och yttrade:
Då vid valet lärer förekommit, att 11 listor innehållit
endast 12 namn, och dessa äro uppgjorda i öfverensstämmel¬
se med grundlagen samt den i anslaget citerade grundiags-j.,
får jag anhålla oin Hr Gr. o. Landtnäs propos., all afven
dessa listor måtte få vid röstberäkningen iakttagas, emedan
valet i annat fall möjligen kunde anses olagligt.
Hr Rothlieb, Axel Fredr.: Jag får anhålla, att
7 H. 53
4 tS
Den 3o Maj.
Hr Gr. o. Landtm, täcktes låta uppläsa prot. för den dag,
då beslut togs, att hvarje lista skulle innehålla 16 namn.
Gr. Cronhjelm: Jag vill ej bestrida den begärda upp¬
läsningen af prot.; men det må innehålla hvad som helst,
skulle jag tro, att det ej kan nekas de ledamöter, som se¬
dan tillkommit, sett anslaget och, med kännedom af grund¬
lagens io3§ , upprättat sina vallistor, att få dem äfven tag¬
na i beräkning. Jag tror detta vara det enda sättet att hjel¬
pa oriktigheten, och då dessa listor ej lära inverka på valet,
ser jag ingen svårighet häremot.
Hr Rothlieb: Det torde emedlertid vara nödvändigt,
alt R. o. Ad. får höra uppläsas det rörrde valet fattade be¬
slut, innan R. o. Ad. bestämmer sig rör:de den nu väckta
frågan.
Upplästes den del af pleni-prot. för d. 26 dennes, hvil¬
ken angick företagandet af det i dag verkställda val.
Hr Rothlieb: Sedan R. o. Ad. tagit detta beslut,
hemställer jag, om något annat deremot stridande nu kan
fattas.
Gr. Cronhjelm: I beslutet åberopas 33 §. Ridd.Ordn.
Om ett sådant åberopande skett i anslaget, hade de ledamöter,
hvilka vid beslutets fattande ej voro närvarande, fått någon
anledning att derefter rätta sig; nu deremot tyckes mig, då
de handlat efter grundlagen och ändå ej fått sina listor an¬
tagna, att dem skett orätt. Jag anhåller 0111 propos., att
dessa listor äfven måtte få ingå i summeringen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att bland de li¬
stor, hvilka ej blifvit upptagna i beräkning, voro åtskilliga,
som innehölle i5 eller 14 namn. II. Ex. ansåg sig böra
nämna delta och underkasta deras antaglighet R. o. Ad:s
bedömande, då fråga uppstått 0111 godkännande af andra
listor än de, som enligt R. o. Ad:s beslut innehålla 16 namn.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag föreser
visserligen obehagligheten deraf, att ett beslut, som R. o. Ad.
tagit, kan komma alt rubbas; men alldeles instämmande med
Gr. Cronhjelm i det skäl, att ej i anslaget 33 §. Ridd.Ordn.
blifvit antydd, hemställer jag, 0111 icke de listor, hvilka in¬
nehålla det antal namn, som grundlagen föreskrifver, må
kunna antagas. Men lika så mycket som jag föreslår, att
dessa listor måtte antagas, likaså mycket måste jag afstyrka
R. o. Ad. att godkänna de listor, som innehålla vare sig 11,
i3, 14 eller i5 namn. De listor, som innehålla 12 namn,
tror jag deremot böra beräknas.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag förenar mig
så mycket hellre i hvad Gr:na Cronhjelm och af Wetter¬
stedt anfört, som jag ej tror, att vallistorna kunnat blifva
grundlagsenligt easserade, i fall de ej varit i alphabetisk
Den 3o Maj.
4i9
ordning upprättade. Jag tror förhållandet vara enahanda i
afseende på den fråga, sorn nu uppstått.
Hr Rothlieb: För att få slut på saken, vill jag ej
bestrida hvad Gr. af Wetterstedt och Frih. Ehrenborgh
yrkat.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg, att de vallistor, hvilka endast innehöllo 12 namn,
borde godkännas och i röstberäkningen ingå.
Bifölls.
Sedan nyssnämnde listor äfven blifvit öppnade, befun-
nos följande Hrr genom de flesta rösterna hafva blifvit ut¬
sedde till
Ordinarie ledamöter:
roster.
N:o 46- Gr. Piper, Carl Claes ig3.
„ 110. „ Lantingshausen, Albrecht . . . 188.
„ xi6. „ Anckarswärd, fullm. Hr Tersme¬
den, Pehr Reinh 257.
„ 13r. „ De Geer till Löfstad, Carl . . . 258.
„ 20. Frih. Bonde, fullm. Gr. von Fersen, Hans 208.
„ 220. „ Palmstjerna, Carl Otto .... 200.
„ 236. „ Stjerneld, Gust. Algernon . . . 189.
„ 329. „ Adlerbeth, Jac 196.
„ io33. Hr Hammarhjelm, Carl Fredr. . . . 19g.
„ ig36. „ von Stockenström, Erik .... 204.
„ 1979- ,1 Brakel, Gust. Anton ig5.
„ 2002. „ Hisinger, Willi 189.
Suppleanter:
N:o 24g- Frih. Adelswärd, Joh. Carl .... 188.
genom lottning med Gr. von Lantings¬
hausen, Albr.
„ 2297. Hr Tamm, Pehr Adolph 186.
„ 110. Frih. Taube, Carl . 182.
„ 2220. Hr af Ekenstam, Israel 181.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e> m<
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.