liidderekapet och Adela
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1834.
Sjette Häftet.
STOCKHOL M.
Tryckta hos Joluiti Hörberg, 1834•
Fredagen den 2 Maj 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
•
Justerades pleni-prot:n för d. 21 och 24 sisth April.
>.
Herr Gyllenkrook, Göran, hade inlemnat följande:
Då jag ej var närvarande vid uppläsandet af protoc. öf¬
ver voteringen sisth pleni-dag, angrde StatsUtsk:s betänk, om
mantalspenningarna, får jag nu till protoc. anmäla, att jag
var bland deni,, som voterade emot betänk., ej i afseende
på mantalspenningarna, som jag hade velat bifalla, utan i
afseende på Utskrs förslag att derom begära K. M:s nåd. sanc-
tion, sorn jag anser ej vara nödig, då 5j §. af Reg.-F. äl¬
sa tydlig och bestämd, att ingen tvekan om dess rätta för¬
stånd eller mening af mig kan uppfattas.
Frill. Rantzou, Joh. Alb., hade inlemnat ettså ly¬
dande anförande:
Emot II. Pi. o. Adrsisista plenum fattade beslut, hvar¬
igenom R. o. Ad. gillat den af SlatsUtsk. yttrade åsigt, att
någon Statsverkets s. k. ordinarie inkomst icke skulle kun¬
na borttagas ur budgeten utan Konungens dertill lemnade
tillåtelse, bar jag ansett mig böra anmäla min reservation.
Jag stödjer en motsatt öfvertygelse helt enkelt uppå 57 §.
Reg.-F., hvilken, såsom innefattande ett grundlagsstadgan-
de, jemnlikt 83 §. Reg.-F. bör efter ordalydelsen i hvarje
särskildt fall tillämpas. Förstnämnde §. förbehåller åt Sven¬
ska folket dess urgamla rätt att sig beskatta genom R. St.
allena. Att denna rätt icke blott innefattar den att påläg¬
ga eller vägra pålägga nya skatter, utan äfven att förändra
och borttaga de redan befintliga, allt efter Statens behof
och tidehvarfvets kraf, synes mig ligga klart för hvar och
en; och då svårligen lärer kunna bestridas, att t. ex. man¬
talspenningarna, ehuru tillkomna före år 180g, utgöra en
skatt på hvar je Svensk medborgare utöfver io år, måste väl
också frågan om en modification i deras utgörande vara ett
beskattningsärende, hvars afgörande sålunda tillkommer R.
St. allena. Om deremot Representationen frånkänner sig
denna tält, har hon således dermed fråntagit Svenska fol¬
ket en betydlig del af dess beskattningsrätt, d. v. s. dess
rätt att icke blott bestämma, huru mycket Staten tarfvar
och således folkel skall betala, utan äfven sättet för en slik
4
Den 2 Maj f. m.
betalning. Om detta sätt kan, i följd af tidernas upplys¬
ning, förenklas och inrättas så, att folkets bördor deraf lin¬
dras, vore det väl ganska orimligt, att folkets ombud icke
skulle äga rätt att vidtaga en åtgärd till detta ändamål.
Regeringen kan icke fordra mera, än att erhålla nödiga me¬
del för statsmachinens behöriga gång; men från hvilka käl¬
lor dessa medel skola hemtas, tror jag folket både äger och
bör äga rätt att genom sina ombud anvisa.
Hr Hjärne, Harald, anförde skriftligen:
R. o. Ad. beslöt genom votering i sista plenum , i an-
ledn. af StatsUtsk:s utlåff Lit. E., bilagdt SlatsUtsk:s in¬
komst-betänk., ”att R. St. skulle begära K. M:s nåd. sanction
på deras beslut, att mantalspenningar na hädanefter
komma att först vid fyllda 17 års ålder erläggas.”
Jag anhåller att emot detta beslut få till protoc. dictera
följande reservation.
I afseende på det egentliga föremålet för nämnde utlåt,
delade jag pluralitetens öfvertygelse, och jag voterade för
återremiss endast för att sedermera kunna komma i tillfälle
att göra gällande en motsatt öfvertygelse i anseende till dea
vida vigtigare principfrågan, rör:de StatsUtsk:s tillstyrkande
att begära K. M:s nåd. sanction å R. St:s beslut i en be-
skattningsfråga.
Ju vigtigare frågor inom Representationen förekomma,
desto angelägnare måste det vara, att de enskilda åsiglerna
fullständigt uttalas, och isynnerhet då frågan är ingri¬
pande i ett af de vigtigaste momenterna af våra grundlagar,
bör, efter min tanka, representantens samvete förbjuda ho¬
nom att begagna sin rättighet att votera, om han ej först
stadgat hos sig en oåterkallelig öfvertygelse. I denna kathe-
gori ställer jag ifrågavar. fall, och jag förmodar, att denna
samvetsgrannhet ensamt orsakade, alt ett så ringa antal af
R. o. Ad:s ledamöter deltogo i voteringen. Den i Riksd.-
Ordn. förvarade rättighet att reservera sig emot majoritetens
beslut afser, såsom jag uppfattat lagstiftarens mening, möj¬
ligheten för dem af minoriteten, hvilka ej deltagit i discus-
sionen, att offentligen kunna frigöra sig från deltagandet i
det fattade beslutet; hvilken rättighet är dyrbarare, ju me¬
ra ämnet är af stort och allmänt interesse.
I det ifrågavar. fallet ägde jag en öfvertygelse, innan
jag åhörde debatten, och då den argumentation, hvarpå jag
grundat densamma, hvarken begagnades å ena sidan eller
vederlädes af hvad som yttrades på den andra, stadgade jag
derpå mitt beslut att deltaga i voteringen.
Ordalydelsen i Reg.-F:s 5y §. har af ingen ansetts tve¬
tydig, och likväl har man hört den tydas på a:ne olika sätt.
Jag må, för min del, betrakta den isolerad eller i samman¬
hang med andra §§. i våra grundlagar, så kan jag ej förstå,
alt den är i något fall vilkorlig. Der talas om Svenska fol-
Den a Maj f. m.
kels rätt att sig beskatta, genom R. St. allena. Ingen
skillnad göres der emellan permanenta eller s, k. grundskat¬
ter och bevillning; ingen skillnad göres der emellan att åta¬
ga sig nya skatter och att afskaffa eller minska re¬
dan åtagna. Jag har således ansett denna §:s ordalydelse
tillägga R. St. rättigheten alt, utan den andra Statsmagtens
medverkan, kunna definitivt besluta i alla beskattningsfrå-
gor, hvilka beslut K. M. redan sanctionerat, då Lian besvu¬
rit våra grundlagar. Man har iuväudt, att om R. St. skulle
äga magt alt upphäfva alla grundskatter, skulle, om de nå¬
gon gång begagnade denna magtrf( samhället af sig sjelf upp¬
lösas. Det är sannt, att följden skulle blifva sådan; inen
man kan ej medgifva möjligheten af ett sådant beslut (om
cj tillika medel på annat sätt anvisades) under annan förut¬
sättning, än att majoriteten af Svenska folkets ombud vo¬
re i samma kathegori med dem, som förlorat förmågan att
kunna tänka.
Vi erfara vid hvarje riksdag, att 1809 års lagstiftares
mening i hvarje särskildt fall ej blir lika förstådd af alla;
roen den §., som vi alla förstå, är den, som förbjuder tolk¬
ning af grundlagar och stadgar, att de skola tillämpas efter
ordalydelsen. Att ställa §. tillsammans med andra §§.,
för att ur denna hopblandning kunna uttaga en vilkorlig
mening, som ej finnes i 57 §:s ordalydelse, anser jag vara
en sådan tolkning, som 83 §. förbjuder; och det är emedan
det fattade beslutet endast kunde tillvägabringas gpiom den¬
na tolkning, som jag reserverar mig emot detsamma.
Jag har för öfrigt den öfvertygelse!!, att R. St. icke
böra allena äga beslutanderätt i hvad som rörer grund¬
skatterna eller de ordinarie inkomsterna; icke derföre, att
jag fruktar, det de kunde en gång missbruka den lill sam¬
hällets upplösning, men derföre, att ett lagstadgande är
olämpligt, när det innehåller en blott fiction och aldrig rim¬
ligtvis kan komma alt tillämpas. Mina öfriga skäl för den¬
na öfvertygelse tillhöra ej deduclionen af närvarande reser¬
vation. Jag ser i den 57 §. numera (sedan en gång de oli¬
ka meningarna råkat i conflict) ett ämne till ofta förnyade
strider inom Representationen, och skulle derföre önska,
alt Gonslit.-TJtsk. föreslog R. St. en ny redaction af denna
som tydligt utmärkte det vilkor, hvars tillvaro nu, ge¬
nom R. o. Ad:s majoritet, endast på ett grundlagsvidrigt
sätt blifvit af detta Stånd erkand.
Min önskan bade således varit att kunna rösta för bi¬
fall till StatsUtskts betänk., och jag hade gjort det, om
jag ej, efter min åsigt, skulle grundat mina skäl dertill på
våldförandet af 83 (j. Reg.-formen.
Ilr von Post, Stafs, hade inlemna! följande!
I anseende lil! egna angelägenheter och de nu snart blif¬
vande möten med regementet är jag nödsakad afsäga mig
G
Den i BI a j f. m.
min befattning som elector och anhålla om Hr Gr. o. Landtnäs
samt H. R. o. Ad:s samtycke härtill, och att således, i stöd
af 23 Ridd.-Ordn., få bibehålla min riksdagsmannarätt.
Bifölls.
Fortsattes den vid Ståndets sammankomst d. 28 sisth
April började föredragningen af StatsUtskrs d. 21 i samma
månad på bordet lagda utlåt. ]V:o 54, ang:de beräkningen af
Statsverkets inkomster.
Vid följande punkter uppstod discussion:
Extra ordinarie eller Bevillning »inkomster.
Gr. Cronhjelm, Otto A11 g.: Jag anhåller att med
utlåt., som jag förmodar varder återremitteradt, få sända
den anmärkning, att dessa extra-ordinarie eller bevillnings-
inkomster äro för högt upptagna och ej heller instämma med
den medelberäkning, som Utsk. tagit till ledning för sitt
förslag, samt att jag derföre anhåller, att tullmedlen icke
må beräknas till högre belopp än vid sista riksdag, helst
den då föreslagna summa öfverstiger medelsumman för de
10 sista åren.
Gr. von Fersen, Hans: Det är icke utan tvekan jag
fäster R. o. Ad:s uppmärksamhet på en oriktighet, som jag
linner uti StatsUtskrs nu föredragna utlåt. Denna tvekan
härleder sig ifrån misstroendet, att jag icke nog tydligt kan
för 11. o. Ad. deducera min åsigt och tillräckligen klart åda¬
galägga en häfdvunnen oriktighet, som oanmärkt måhän¬
da kan äga menliga resultater till följd. Olika med den si¬
ste varde talaren anser jag oss för närvarande icke kunna
bestämma om dessa extra-ordinarie eller bevillningsinkom-
ster äro för högt eller för lågt beräknade. Jag vill ej ingå
i någon granskning i detta afseende; ty min öfvertygelse är,
att dessa inkomster aldrig böra uti StalsUtsk:s s. k. inkomst¬
betänkande upptagas. I denna öfvertygelse styrkes jag, då
jag med lleg,-F:s 5g §., hvarest det heter: ”Efter Rikets
och Statsverkets tillstånd och behof late Konungen till Ut-
sk:s öfverläggning framställa hvad Staten kan tarfva utöf¬
ver de ordinarie inkomster, och hvilka behof genom be vi 11—
ningar böra fyllas,” jemnför 53 som stadgar, alt R. St.
skola välja ett Bevilln.-Utsk. för att föreslå bevillningens för¬
delning, samt 60 som bestämmer, hvad som förstås med
bevillning. För mig synes det i följd af 5g §. Reg.-F., som
StatsUlsk. uti sitt utlåt, endast bort upptaga de ordinarie
inkomsterna, och att statsbristsumman, utgörande differenceu
emellan dessa inkomster och de Statens utgifter, som R. St.
besluta, mäste tillkomma Bevi!In:sUtsk. att fördela. Om It.
St., vid denna på samma sätt som vid förra riksdagen, i
afseende pä dessa extra-ordinarie inkomster fatta partiella
beslut och således på förhand bestämma tullbevillningen till
Den 2 Maj f. ra.
7
visst belopp, eliart» sigillatas-bevillningen till visst belopp
och brännvinsafgiften till visst belopp, obekymrade om oell
utan ledning af systemet eller grunden för deras inbördes
beskattningssätt; så uppkommer det förhållande, att Bevilln.-
Utsk. endast får sig uppdraget att på de särskilda titlarna
individera de af R. St. bestämda partiella summorna, och
systemet eller grunderna blifva en bisak, ehuru likväl be¬
skattningen i första rummet derpå hvilar. Detta anser jag
icke hafva varit grundlagens mening; ty Bevilln.-Utsk. har
sig uppdraget att fördela bevillningen och således licia slats-
bristsumman. Jag erinrar mig, huru vid förra riksdagen i
Mars månad votering hos R. St. försiggick 0111 tullbevillnin-
gens belopp, ehuru först i Augusti månad grunderna för
tullbevillningen till R. St. inkommo och några voterings-
propositioner i detta ämne ej förr än derpåföljande Januari
i förstärkta StatsUtsk. afgjordes. Det oriktiga i denna pro¬
cedur toide vara i ögonen fallande; ty bland annat upp¬
kommer äfven den menliga följd af detta behandlingssätt,
att det CJtsk., sorn R. St. tillsatt till bevillningens fördelning,
urståndsättes att utöfva, hvad enligt grundlagen detta Utsk.
åligger. Erhåller åter Bevilln.-Utsk. från R. St. hela stats-
bristsumman till fördelning å de olika bevilluingstillarna,
sättes Bevilln.-Utsk. i tillfälle att kunna uppgöra en för¬
delning af statsbristsumman på ett sätt, att dess utgöran¬
de måhända mindre betungande drabbar den skattdra¬
gande. I följd af dessa nu framställda anmärkningar och
under förnyande af min anhållan, att Bevilln.-Utsk. måtte
få komma i tillfälle att. fullgöra det åliggande, som grund¬
lagen tillagt detta Utsk., får jag vördsammast anhålla, att
beslut ej mätte fattas med afseende å extra-ordinarie inkom¬
sternas särskilda belopp, utan att StatsUtsk. i det utlåt., sorn
kommer att utgöra svaret å återremissen af utlåt., N:o 54,
endast måtte upptaga ordinarie inkomsterna, öfverlemnande
till Bevilln.-Utsk. att med förslag till statsbristsummans för¬
delning till R. St. inkomma.
Gr. Cronhjelm: Den siste värde talaren har visserli¬
gen rätt i principen; men det hör till vår Representations
sammansättning och arbetssätt, att om vi skulle vilja noga
följa samma princip, skulle vi komma derhän att vid ut-
giftsbetänk:s föredragning icke veta, hvad vi såsom inkomst
hade att påräkna. Vid föregående riksdagar har vanligen
så tillgått, att R. St. förehaft utgiftsbetänk., innan Bevilln.-
Utsk. hunnit inkomma med sitt betänk. ang:de statsbristsum¬
mans fördelning. Jag tror derföre, att StatsUtsk. blott ap¬
proximativt eller ad notitiam uppgifvit de påräknade extra¬
ordinarie inkomsterna och deras fördelning; men att det till¬
hör Bevilln.-Utsk. att närmare bestämma grunderna derför
efter den ledning för behofvet, som, efter min tanka, Stats¬
Utsk. bör lemna.
T) t: ii i Maj f. m.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: SA vidt jng Ian på¬
minna mig, behandlades denna fråga vid förra riksdagen
på det sätt, att StatsUtsk. förslagsvis uppgaf beloppet af de
extra ordinarie inkomsterna och alt Bevilln.-Utsk., sedan R.
St. pröfvat och godkänt förslaget, uppgjorde fördelningen.
1 afseende på tvenne ledamöters yttranden anhåller jag att
fä lästa Ii. o. Ad:s uppmärksamhet på nödvändigheten att i
detta, likasom i andra fall, jemnföra grundlagens stadgan-
den på flera ställen, för att inhemta, livad som egentligen
åligger det ena eller andra Utsk. Man bör således i när¬
varande fall äfven läsa, hvad som i 3o §. Riksd.-Ordn.,
stadgas om StatsUtsk. Denna §. innehåller nemligen: ”Stats¬
Utsk., sorn skall beslå af 36 personer, bör granska, utre¬
da och till R. St. uppgifva Stats- och Riksg.-verkens till¬
stånd, förvaltning och behof.” Nu vet man, att extra-or-
dinarie inkomsterna gå till Statsverket och dess behof, ut¬
om allmänna bevillningen, sorn ingår till Riksg.-Gont. När
nu StatsUtsk. skall utreda och till It. St. uppgifva både
Stats- och Riksg.-verkens tillstånd och behof, följer derut¬
af, att StatsUtsk. i sin framställning måste upptaga de me¬
del, som ingå såväl lill det ena som det andra verket. Yt¬
terligare står uti samma §.: ”För detta Utsk. läte Konun¬
gen uppvisa Statsverkets tillstånd i alla dess delar, till in¬
komster och utgifter, fordringar och skulder; äfvensom, i
händelse, genom tractater med främmande magier, några
medel Riket tillflutit, för dem på lika sätt skall redovisas.
Likaledes lale Konungen till detsammas öfverläggning fram¬
ställa, hvad Staten utöfver de vanliga inkomsterna tarfva
kan, och hvilka behof genom bevillningar böra fyllas.” Här¬
af täcktes lt. o. Ad. finna, att det icke blott är de ordinarie
utan äfven de extra-ordiuarie inkomsterna, som af StatsUtsk.
skola behandlas; emedan det vore orimligt, alt K. M. skulle
till StatsUtsk. göra framställning om de behof, som genom
bevillningar böra fyllas, utan att en sådan framställning
skulle medföra någon åtgärd å Utsk;s sida, emedan stadgan¬
det härom eljest vöre utan ändamål. Vidare stadgas i 3i §.
Riksd.-Ordn., hvad Bevilln.-Utsk:s åtgärder beträffar, att
”detta Utsk. åligger att opåmindt vid hvarje riksdag uppgif¬
va de allmänna grunderna för den blifvande bevillningens
fördelning, hvarefter och sedan heviliningssummans be¬
lopp blifvit faststäldt, det tillkommer Utsk. att, med
tillämpning af dessa grunder, författa förslag till bevillnin¬
gens utgörande.” Deraf synes klart, att först skall belop¬
pet af behofven vara bestämdt, och derefter skall Bevilln.-
Utsk., enligt de grunder det uppgjort för fördelningen, til¬
lämpa den i dctail. Om man nu, i afseende på grunderna
för de extraordinarie inkomsterna, låter allt förblifva i sam¬
ma skick som förut, så är det gifvet, att man med sanno¬
likhet kan påräkna det eller det beloppet af de särskilda
in-
Dea a Maj f. m.
9
inkomsttitlarna. Do hafva derföre rätteligen, såsom mig sy¬
nes, blifvit upptagna uti inkomsthetänk., på det att man, då
utgiftsbetänk. förekommer, må veta, hvad man har att tillgå.
Häraf är Bevilln.-Utsk. dock icke förhindradt att inom den
af StatsUtsk. för de extra-ordinarie inkomsterna i det hela
upptagna totalsumma göra den fördelning mellan tull-, post-,
charta-sigillata- och allmän hevilla, m. m., hvilken Bevilln.-
TJtsk. anser lämplig. StatsUtskts föregående åtgärd synes mig
följaktligen landa Bevilln.-Utsk. till tidsbesparing och lättnad
i dess arbete. Jag kan således icke finna annat, än att della
behandlingssätt är lika öfverensstämmande med sakens natur
som med grundlagens mening.
Gr. von Fersen: Den siste värde talaren har före¬
brått mig, att jag icke betraktat grundlags-§:na i samman¬
hang med hvarandra, och samme talare synes äga den öf-
vertygelsen, att Riksd.Ordn. i närvarande fal! är tydligare
än Reg.F. Hvad tydligheten vidkommer, tror jag, att det¬
samma kan tillämpas såväl på den ena som den andra §.
Hvad saken åter angår, torde jag få nämna, att jag dervid
icke förbisett stadgandet uti 3o §. Riksd.Ordn., så mycket
mindre som jag tager mig friheten fästa den värde talarens
uppmärksamhet på den af honom sjelf åberopade §:s sista
period af 2 morn., hvarest i afseende på StatsUtsk:s ålig¬
ganden föreskrifves, alt det åligger StatsUtsk. att föreslå
beloppet af de summor, hvilka, jemnlikt 63 §. i Reg.F., skola
för särskilda händelser afsättas, och slutligen uppgifva,
huru mycket genom bevillning bör utgöras. Här
står tydligen, att StatsUtsk. bör uppgifva, huru mycket ge¬
nom bevillning bör fyllas, och det är således hela statsbrist-
summan, men icke de partiella sätten att fylla den, som
Utsk. bör uppgifva. Att StatsUtsk. bland inkomsterna upp¬
tager äfven de extra-ordinarie inkomsterna, har visserligen
den fördel med sig, att statsbristsumman på papperet
blir mindre; men i verkligheten blir den derföre ej mindre;
då hela skillnaden emellan Statsverkets ordinarie inkomster
och Statens utgifter, huru än ' fördelningen åvägabringas,
alltid utgör den summa, som genom bevillning bör fyllas;
och då fördelningen af denna summa bevillning onekligen
tillhör Bevilln.Utsk., kan jag icke annat än yrka, att detta
Utsk. icke malte, såsom hittills, blifva förhindradt att till¬
vägabringa en lindring eller jemnkning i beskattningen, hvil¬
ket svårligen, måhända omöjligen, någonsin kan äga rum,
om R. St. på förhand besluta, huru stort belopp af ena ei¬
ler andra extra-ordinarie inkomsttiteln skall påräknas.
I detta ögonblick tilltror jag ej hvarken ordföranden el¬
ler någon af StatsUtskrs ledamöter att uppgifva, hvad be¬
lopp som af tull, brännvin eller charta-sigillata kan påräk¬
nas; ty dessa afgifter bero af de grunder, som R. St. för de-
6 H. 2
to
Den a Maj f. m.
samma komma att bestämma; och äfven derföre inser jag ej,
med hvad skäl nu tullbeviliningen blifvit förslagsvis fram¬
ställd till 2,55o,ooo r:dr och brännvinsbeviilningen till 43o,ooo
r:dr. Såvida åter tullbevillningssumman framställts med led¬
ning af K. M:s Propos., hemställer jag, hvarföre icke brann-
vinsafgiften på samma grund blifvit upptagen till det uti den
K. Propos. föreslagna beloppet af 545,ooo r:dr, utan endast
till 43°>°°° r:dr. Härutaf åtminstone vill det synas mig,
att, när man icke är rätt bekant med förhållandena, kan
ofta inträffa, att summor föreslås, som, ej grundade på ett
bestämdt factiskt förhållande, hvarken kunna komma under
denomination af för högt eller lågt tilltagna, utan snarare
linder kathegorien af imaginära. Det är detta, som jag vid
beskattningen velat förebygga.
Gr. Cronhjelm har sagt, att om vi noga ville följa den
af mig framställda princip, skulle vi komma derhän, att då
s. k. utgiftsbetänkandet förekommer, vi icke skulle veta, hvad
vi hade att påräkna. Om så än vore förhållandet och ima¬
ginära summor kunna tjena till någon nödig ledning, vågar
jag dock, i anseende till den af Hr Gr. häraf förmodade slut¬
följd, hysa en stridig tanka; ty jag tror, att Statens behof
oundvikligen måste fyllas. Derföre åtaga vi oss bevillnin-
gen; men jag tror, att man med mindre svårighet bifaller
fyllandet af äfven icke oundgängliga behof, när man
på förhand kan smickra sig att äga de erforderliga summor¬
na att påräkna. Om bevillningssummorna, innan man kän¬
ner, hvad Staten behöfver eller ej, å priori bestämmas och
sedermera grunderna för de särskilda beskattningarna upp¬
göras, blir följden den, att antingen blir bevillningssumman
otillräcklig för de angelägna behofven, eller ock skapas öf¬
verskott; och på detta beskattningssätt torde hvarken Sta¬
ten eller den skattdragande skörda några stora fördelar. Af
alla dessa skäl finner jag det vara stridande såväl mot gäl¬
lande grundlag som mot princip, att StatsUtsk. vidrör nå¬
got af hvad bevillningens fördelning angår och sysselsätter
sig i detta afseende med annat än de ordinarie inkomsternas
upptagande uti inkomstbetänkandet.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Vore Be-
yilln.Utsk en afdelning af StatsUtsk. och således en integre¬
rande del deraf, skulle jag likväl icke anse det vara skäl
att vid framställning af inkomstbetänk., innan noggrann un¬
dersökning af extra-ordinarie inkomsterna blifvit företagen,
inkomma med förslag på de belopp, som Under de särskilda
extra inkomsttitlarna skola vara att påräkna. Jag kan ej
heller af StatsUtskjs betänk, finna, att Utsk. i sitt förslag
på något vis uppfordrat R. St. att taga till afgörande, huru
mycket af hvart slag af bevillningen skall utgå, hvilket,
efter min öfvertygelse, icke kan låta sig göra, innan det blir
utredt, hvad soia af ena eller andra slaget kan utgöras, erne-
Den t Maj f. ra.
it
dan det vore att binda händerna på sig oell betaga sig rät¬
tigheten att, genom förhöjning eller förminskning å ena el¬
ler andra inkomsttiteln, bereda de förändringar och förbät¬
tringar, som med .Rikets sanna nytta voro förenliga. Jag
tror derföre, att då StatsUlsk. i sitt betänk, upptagit de ex-
tra-ordinarie inkomsterna, sådana de influtit sedan sisla riks¬
dag, Utsk. likväl icke derigenom velat begära, att R. St. nu
skulle bestämma det belopp, som dessa inkomster böra ut¬
göra; men jag anser detta upplagande ingalunda skadligt,
utan tvärtom nyttigt, såsom en underlättnad för Bevilln.-
Utsk. vid bevillningens fördelning. Något undandöljande af
statsbristsumman kan derigenom hvarken åsyftas eller äga
rum, och uppgiften skulle vara skadlig endast i det fall,
om R. St. nu ville till sifferbeloppet bestämma, huru myc¬
ket af hvardera slaget skulle vara att påräkna. Jag tror
derföre, att den af Gr. v. Fersen framställda anmärkning
endast i det afseende fordrar uppmärksamhet, att R. o. Ad.
nu icke bör ingå i bestämmande af någon viss summa, som
af de särskilda extra inkomstkällorna bör vara att påräkna.
Hr von Hartmansdorff: Den punkt i 3o §. Riksd.-
Ordn., som Gr. v. Fersen uppläste, styrker den af mig yt¬
trade tanka, att det icke är främmande för StatsUtsk. att
uppgifva, huru mycket genom bevillning bör utgöras. Hr
v. Hohenhausens anmärkning, att ehuru StatsUtsk. uppta¬
git de extra-ordinarie inkomsterna, sådana de under tiden
emellan förra och denna riksdagen influtit, ansåge han Utsk.
likväl icke hafva derigenom åsyftat, att R. St. nu skulle
slutligen fastställa beloppet af dessa inkomster, hade ingen
ledamot behöft göra, emedan StatsUtsk. gjort den sjelf.
Det står nemligen i dess betänk.: ”Men Utsk. har emedler¬
tid ansett sig böra för R. St., i sammanhang med beräknin¬
gen af öfriga statsinkomster, äfven öfverlemna en uppgift
på de summor, hvilka under namn af extra-ordinarie inkom¬
ster förmodas vara att påräkna, i den händelse R. St. vid
denna riksdag icke fatta sådana beslut, som betydligt för¬
ändra de för dessa statsinkomsters utgående hittills gällande
grunder, i hvilket fall beloppen derefter komma att lättas."
Delta är alldeles, hvad jag förut anmärkt, och således be-
höfves ingen vidare utveckling i detta afseende. Vidkom¬
mande Gr. v. Fersens anmärkning om statsbristsummans be¬
stämmande, kan detta icke ske, förrän utgifterna blifvit pröf-
vade och bestämda. Först sedan man vet utgiftsbeloppet
och har kunnat med detsamma jemnföra de vissa inkomster¬
na, ser man, hvad som utgör statsbristen eller hvad som ge¬
nom allmänna bevillningen bör fyllas och ingå till Riksg.-
Cont., icke blott för att utgöra sjelfva statsbristsumman, sora
Riksg.Cont. åter utbetalar till StatsCont,, utan jemväl för att
betäcka de utgifter, som Riksg.Cont. för egen räkning må¬
ste besörja. Att nu tala om statsbristsummans belopp, är
13
Den a Maj f. m.
utan ändamål, emedan det är omöjligt att veta, hvartill
det uppgår.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto; Då de vid Stats-
Utskrs utlåt, nu gjorda anmärkningar äro vederlagda i sjelf¬
va utlåt, dels i bokstafven och dels i siffran, skall jag icke
uppehålla R. o. Ad:s tid med en paraphras af denna veder¬
läggning. Jag skall blott, i anledn. af hvad Gr. v. Fersen
yttrade i afseende på det olika sätt, hvarpå Utsk. beräknat
de särskilda extra-ordinarie inkomstsummorna, i korthet upp¬
gifva orsaken, som föranledt Utsk. dertill. Utsk. har nem¬
ligen i intetdera fallet afsett K. M:s nåd. propos., utan upp¬
fört dessa summor såsom ett medeltal af hvad dessa inkom¬
ster, nemligen tull- och brännvinsafgiften, skulle förmodas
utgöra, i händelse R. St. icke vid denna riksdag fattade nå¬
gra beslut, som ändrade de hittills för berörde afgifter gäl¬
lande grunder. Utskottet har af räkenskaperna funnit, att
tullinkomsterna utgjort för år 183 r , eller det första året,
då den vid sista riksdag antagna nya tullförfattningen til¬
lämpades, 2,334,ooo r:dr, för år i832, 2,670,000 r:dr, för
år |833, 2,786,000 r:dr; och Utsk. har trott, att 2,55o,ooo
r:dr vore ett medeltal af dessa summor, och har velat upp¬
lysa R. St. derom, att, såvida inga sådana författningar vid
denna riksdag vidtagas, som förändra hittills varande för¬
hållanden, det är att förmoda, att tullinkomsterna skola
uppgå till denna summa. Äfvenledes synes af tabellerna, att
brännvinsskatteri utgått för år 1831 med 429,79Ö r:dr; för
år i832 har den icke betydligen öfverstigit denna summa,
hvarföre Utsk. ansett sig böra upplysa R. St. om detta för¬
hållande, med tillkännagifvande, att, såvida R. St. icke vid
denna riksdag vidtaga författningar, som förändra hittills
gällande förhållanden, brännvinsskatten icke kan calculeras
högre än till 4^0,000 r:dr. Den olika behandling, Gr. v.
Fersen funnit Utsk. hafva iakttagit vid dessa båda frågor,
torde således vara lätt förklarad.
Gr. von Fersen: I anledning af hvad Hr v. Hart¬
mansdorff sednast yttrat, får jag fästa uppmärksamheten der¬
på, att i slutet af 2 mom. 3o §. Riksd.Ordn. står, att Stats-
Utsk. skall uppgifva, huru mycket genom bevillning bör
utgöras; men der står icke, på sätt Hr v. Hartmansdorff
uppläste, att Utsk. skall uppgifva, huru mycket genom be¬
villning kan beräknas. Olikheten af dessa båda uttryck
torde jag ej behöfva deducera. Jag skulle icke hafva väckt
denna fråga, om jag haft samma öfvertygelse som Hr v. Ho-
lienhiusen, att nemi. Ståndet icke på grund af inkomst-
betänk., hvarken nu eller efter återremissen, skulle pröfva
och bestämma de särskilda extra inkomstsummorna. Men då
jag, med erfarenhet från förra riksdagen, icke kunde tro, att
bevillningssummorna endast blifvit ad notitiam utförda, an¬
såg jag det vara min pligt att fästa uppmärksamheten på
D e ii a Maj f. m.
i3
ifrågavar. förhållande, helst jag förmodade, att något ända¬
mål måste vara afsedt med utförandet af dessa extra in-
homstmedel, och måhända, om betänk, utan anmärkning i
detta afseende återremitterades, det nu ad notitiam anförda
nästa gång företoges till afgörande och sålunda R. St. skulle
komma i samma predicament, eller att nödgas fatta beslut
öfver extrainkomstbeloppen. Detta har jag velat afböja, och
jag har trott, att det endast på sätt, som skett, kunnat
verkställas*
Hvad den medelberäkning beträffar, som synes af de
StatsUtskrs betänk, vidfogade tabeller, får jag nämna, att
tullintraderna icke lära vara rätta normen för denna beräk¬
ning, som synes mig snarare böra uppgöras efter varuimpor¬
ten, emedan 2:ne olika tulltaxor varit gällande under den
tid, för hvilken medelsumman blifvit calculerad, och för¬
hållandet måste blifva annorlunda, då beräkningen uppgö-
res efter en eller tvenne väsendtligen olika taxor. Jag har
ej framställt detta för att klandra StatsUtsk., utan endast
för att visa, att svårligen något annat Utsk. än det, som
har tillgång till erforderliga handligar, kan uppgöra någon
tillförlitlig approximativ beräkning öfver extrainkomstbelop¬
pen. Jag afundas icke det Utsk., som vill åtaga sig denna
befattning; men enär ett Bevilln.Utsk. finnes, anser jag så¬
dant böra detsamma tillkomma.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja den
återremiss, R. o. Ad. redan har beslutat.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke neka mig att ut¬
trycka den önskan, att Gr. v. Fersen, som såväl känner
grundlagen, äfven ville fästa någon uppmärksamhet vid Stats-
Utsk:s nu ifrågavar. utlåt. N:o 54 så till vida, att han täck¬
tes läsa, hvad det innehåller, emedan det då skulle visa sig,
att dessa extraordinarie eller bevillningsinkomster icke äro
till sina belopp utförda såsom något förslag; ty der står
tydligen, atl Utsk. ansett sig böra öfverlemna "en uppgift
på de summor, hvilka under namn af extra-ordinarie inkom¬
ster förmodas vara att påräkna, i händelse R. St. vid den¬
na riksdag icke fatta sådana beslut, som betydligt förändra
de vid dessa statsinkomsters utgående hittills gällande grun¬
der, i hvilket fall beloppen derefter komma att rättas.” Detta
är således icke något förslag till en bestämd beräkning, eller
dessa summor kunna icke anses såsom de der böra bestämdt
utgå, utan de äro uppgifna såsom varande att påräkna, i
händelse hittills gällande grunder icke förändras. Detta vi¬
sar sig äfven vid jemnförelse af intraderna under de sedan
sista riksdag förflutna åren; och då jag uttryckligen nämn¬
de, att medelberäkningen af tullinkomsterna calculerades fr.
o. m. 1831, eller första året sist antagna tulltaxa började
tillämpas, torde man nogsamt finna, att StatsUtsk. icke be¬
gått det förmenta felet att hafva beräknat medeltalssumman
>4
Den 2 Maj f. ra.
frän en förfluten tid, hvarunder en annan taxa varit gäl¬
lande, hvilket fel jag trodde så mycket mindre skulle blif¬
vit tillvitadt Utsk., som jag åberopade denna grund för be¬
räkningen, då jag förra gången hade ordet.
Gr. von Fersen: Det bör förlåtas mig, att jag på
grundlagen stödjer de anmärkningar, jag här tager mig fri¬
heten att framställa, ett förhållande, som jag hoppas, att
den siste värde talaren äfven ursägtar; hvarvid jag dock för¬
klarar, att jag icke tilltror mig någon närmare kännedom
af grundlagarna, än hvarje annan af de ledamöter, som här
tillämpa desamma, bör äga. Frih. Palmstjerna har uppläst
samma stroph af Utsk:s utlåt., som Hr v. Hartmansdorff re¬
dan citerat. Jag känner den strophen, utan att densamma
behöft uppläsas; men jag upprepar, att om det blott vore
ad notitiam, som Utsk. föreslagit beloppet af extra inkomst-
medlen, skulle jag icke haft någon anmärkning dervid. Nu
deremot tycker jag mig af pag. ii uti utlåt, finna, hvart¬
hän Utsk. syftar, nemi. att genom användande af öfver-
skottet, som uppkommer derigenom, att R. St. åtaga sigen
förhöjd tull-och brännvinsafgift, minska grundskatten , hvar¬
om jag anser här ej böra vara fråga; ty är det behöfligt, att
grundskatterna förminskas, bör statsbristsumman i följd der¬
af blifva förhöjd, emedan statsbristsumman icke är eller blif—
ver något annat än det, hvarmed ordinarie inkomsterna
understiga Statens behof, de må afse åtagande af afgif-
ter, eller lindring uti redan åtagna, eller nya prestationer.
StatsUtsk. äger alt pröfva och föreslå detta, och sedan be-
liofvet af Stånden är godkändt, tillkommer det Bevilln.Utsk.
att yttra sig om bevillningssummans fördelning.
Hr von Qvanten, Carl: Om det vore grundlagens
mening, att de åsigter skulle göra sig gällande, som Gr. v.
Fersen framställt, så kan jag icke se, att det låter sig göra
på annat sätt, än att äfven i 3i <j. Riksd.Ordn., som hand¬
lar om Bevilln.Utsk:s göromål, måste finnas en stroph, den
jag uti StatsUtsk:s instruction igenfinner i 3o §. af samma
grundlag, hvarest det heter: ”För detta Utsk. läte Konun¬
gen uppvisa Statsverkets tillstånd i alla dess delar, till in¬
komster och utgifter, fordringar och skulder, äfvensom, i
händelse genom tractater med främmande magter några me¬
del Riket ti 1 Iflutit, för dem på lika sätt skall redovisas.”
Jag förstår icke, att något Utsk. kan behandla det ifrå-
gavar. ämnet utan tillgång på de handlingar, som Stats¬
Utsk. af Konungen sålunda emottager, hvaraf följer, att det
endast är detta Utsk., som klart kan bedöma frågan. Skul¬
le deremot Bevilln.Utsk, upptaga denna fråga, skiljd från
StatsUtsk:s behandling, så måste äfven 3i §. vinna förändring
i så fall, att samma handlingar, som öfverlemnas till Stats¬
Utsk., äfven måste tillställas Bevilln.Utsk.; men förrän den¬
na §. blifvur ändrad oqh skyldighet att aflemna handlingarna
Den 2 Maj f. m.
i5
blir StatsUtsk. ålagd, förr ser jag icke, att denna fråga kan
ensamt af Bevilln.Utsk. behandlas.
Gr. Cronhjelm: Gr. v. Fersen har sagt, att man först
vid utgiftsbetänk. ser, hvad som är nödvändigt, och alt hvad
som då finnes nödvändigt måste tillsläppas. Detta sätt
att gå till väga, grundadt på hvad man ansåge nödvän¬
digt, skulle leda till de vådligaste följder för de skattdra¬
gande. För att bedöma hvad som är nödvändigt, hänvisar
jag Gr. v. Fersen till K. M:s propos. och till hvad som der
väl anses nödvändigt, men ändock ej af blist på medel be-
gäres; detta mindre nödvändiga kunde ju af en annan auc-
toritet anses nödigt. Om statsbristsumman derföre skulle
ökas med allt, livad Regeringen denna riksdag ansett nöd¬
vändigt, blefve ju de skattdragande i samma mån obehöri¬
gen betungade. Det kan visserligen hända, att utgifter kun¬
na anses nödvändiga, under förutsättning nemligen, att nå¬
gra tillfälliga för de skattdragande betungande skatter icke
beliöfde derigenom åläggas; men om sådana skola åläggas,
blifva antingen statslån eller fördubblade skatter deraf en
följd, och, i jemnförelse med dessa olyckor för de skattdra¬
gande, skulle då de förut såsom nödiga ansedda utgifter
möjligen finnas mindre nödvändiga. Då således nödvändig¬
heten af behofvens fyllande är relativ till tillgångarna, an¬
ser jag det ytterst nödvändigt, att StatsUtsk. uti det åter¬
kommande betänk, ad notitiam uppgifver, hvad man i extra
inkomster kan hafva att ungefärligen påräkna. Härigenom
tror jag icke, att någon inskränkning sker uti Bevilln.Utsk:s
magt och myndighet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har vid en
föregående riksdag en gång yttrat mig i detta ämne och
dervid tillkännagifvit, hvad jag nu vidhåller, nemligen att
det, éfter min öfvertygelse, tillkommer StatsUtsk. att endast
beräkna de ordinarie inkomsterna och derefter, sedan räk¬
ningen öfver Statens oundgängliga behof blifvit med nogaste
prutning uppgjord, tillse, hvad som utgör skillnaden. Den¬
na skillnad blir statsbristsumman, som af bevillningen skall
fyllas. Vill StatsUtsk., till sin egen rättelse, uppgöra en cal¬
cul öfver extra-ordinarie inkomsterna, må det alltför gerna
göra det; men dermed hafva Stånden ingenting att skalfa.
Det tillhör StatsUtsk. att efter, den uppgjorda calculen iakt¬
taga strängaste hushållning vid utgifternas beräkning; men
hvad som ej kan afprutas, utan nödvändigt fordras för Sta¬
tens bestånd, måste fyllas genom bevillning, så länge Riket
skall utgöra en sjelfständig stat; och för fördelningen af
detta belopp skall Bevilln.Utsk. uppgöra grunderna. I den¬
na öfvertygelse instämmer jag således med Gr. v. Fersen.
Frih. Rantzou, Joh. Alb., förenade sig med Hr Ce¬
derschjöld.
iG
Den a Maj f. m.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Om jag, för min
del, vore fullt öfvertygad derom, att StatsUtsk:s betänk.,
när det återkommer, endast och allenast konnne att inne¬
hålla en upplysning för Ståndet om hvad, som utgjort ex-
tra-ordinarie eller bevilln:s-inkomster under föregående tid,
och hvad som möjligen, på grund af sannolika beräknin¬
gar, skall såsom sådana inkomster för efterföljande åren
blifva att påräkna; så skulle jag icke beledsaga återremissen
med några ord, som jag nu ber att fä yttra. Instämmande
med Gr. v. Fersen i elen mening, att det endast tillkommer
StatsUtsk. att för R. St. framlägga Statsverkets tillstånd i af¬
seende på ordinarie inkomsterna samt att efter noggrann pröf¬
ning bestämma, hvad Riket tarfvar, tror jag, att detta be¬
tänk. icke behöft beledsagas med några approximativa upp¬
gifter om bevillningen. Jag tror ej, att man skall se till¬
gångarna för att fylla beliofven; jag tror, att behofven må¬
ste pröfvas utan afseende på tillgångarna, och att de ovil¬
korligen måste genom bevillning fyllas, om de linnas såda¬
na, att de böra fyllas, och jag instämmer derföre fullkom¬
ligen med Hr Cederschjöld deruti, att den method, som vid
föregående riksdagar blifvit följd, att bestämma bevillnin¬
gen efter de särskilda summor å extra-ordinarie inkomster¬
na, som uti StatsUtskts betänk, blifvit upptagna, icke alle¬
nast är oriktig efter grundlagen, utan äfven fullkomligen
olämplig. Jag stödjer denna öfvertygelse ännu mera derpå,
att detta vore ett sätt att förskottsvis sätta oss ur tillfälle
att fördela bevillningen så, att skattebördorna komma att
falla, der de minst kändes. För min del tror jag qch hop¬
pas, att det varit StatsUtsk:s mening att, på sätt Frih. Palm¬
stjerna upplyst, endast ad notitiam framlägga dessa beräk¬
ningar för de riksdagsmän, som kunde finna det interessant
att se, huru bevillningen kunde slå ut efter de principer,
som hittills varit gällande. Skulle man åter ingå på andra
principer, skulle man t. ex. upptaga chartoe-sigillatae-medlen
till några hundra tusen r:dr mera än hittills, så tror jag,
att dessa upplysningar komma att betyda föga, men att R.
o. Ad, deremot genom den af Gr. v. Fersen framställda an¬
märkning och den ledning, som den gifver åt Utsk., icke
fruktlöst användt den tid, som denna discussion medtagit.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja återre¬
missen.
Frih. Palmstjerna: Jag för min del kan icke med
tystnad förbigå de grundsatser i statshushållningen, som här
blifvit framställda. Man har nemligen sagt, att man icke
behöfver se tillgångarna för att fälla sitt omdöme, huruvi¬
da man vill fylla behofven eller ej. Ur denna synpunkt ser
jag, för min del, icke StatsUtsk:s åliggande. Jag tror, att
när man skall fälla sitt omdöme, till huru stort belopp be¬
hofven skola fyllas, måjte man äfven afse tillgångarna, hvar¬
ifrån
Den i Maj f. m.
ifrån fyllnaden sk t» 11 tagas; ty om man blott afser behof-
ven, fruktar jag, att tillgångarna blifva för hardt anlitade,
och jag är säker, alt när StatsUtskts utgiftsbetänk. en gång
inkommer, det skulle mötas af en annan Ion, om man blott
velat afse behofven. Men om man blott afser behofven, hi¬
tom oss då betrakta våra fästningar. Hvar finnas de, och
i livad skick befinna sig de, som vi äga? Vill man se på
våra förråder; i hvad tillstånd befinna de sig? Äro de icke
toma? Hvad fordras väl för att fylla dem? Skall man då
anslå dessa millioner, utan alt taga tillgångarna i beräkning?
Jag kan ej på det sättet se StatsUtskts åliggande. Jag kan icke
linna, att man på detta sätt skall gå till väga; ty såväl Sta¬
ten sorn den enskilde måste afse tillgångarna, för att fylla
behofven i den män, de förra medgifva det. Jag tror ej,
att det vore olämpligt, att StatsUtsk. pröfvade behofven;
tvärtom anser jag det icke vara lämpligt, att StatsUtsk. fö¬
reslår fy I lande af alla uppgifna behof. Detta torde R. o. Ad.
inse och således äfven, att den framkastade satsen är veder¬
lagd, som åsyftar att bestämma utgifterna utan afseende på
tillgångarna. Jag trodde äfven, att om den beräkning, som
Ilr Cederschjöld ansett StatsUtsk. böra iakttaga vid ett på
sträng hushållning grundadt bepröfvande af behofven och
bestämmandet af utgiftssummorna, vore af nytta för Ulsk.,
skulle de vara af så mycket större nytta för Stånden, sorn
det tillkommer dem att besluta om utgifterna, hvilka Slats-
Utsk. blott till Stånden framställer. Ur denna synpunkt har
StatsUtsk. handlat vid ifrågavar. tillfälle; och jag hoppas,
att man då gör Utsk. den rättvisan, att det sett saken ni¬
dén rätta practiska synpunkten, och att det icke kunnat be¬
handla sakerna på annat sätt. Ett sådant framläggande af
extra-ordinarie inkomsterna, som StatsUtsk. nu föreslagit,
föranledde visserligen vid sista riksdag till beslut, som vo¬
ro förtidiga; men jag tror ej, att de nu framlagda beräk¬
ningarna böra föranleda till sådana beslut. Likväl hade de
vid sista riksdagen af Ständerna i detta afseende fattade be¬
slut inga menliga följder; ty de lade icke hinder i vägen för
Bevilln.-Utsk. att inkomma med förslag till bevillnts fördel¬
ning, på sätt som Utsk. ansåg tjenligast, hvilket bevisas
deraf, att de summor, som R. St. ansägo böra bestämmas,
sedermera på Bevilln.-Utskts förslag förändrades till sina be¬
lopp. Det torde vara öfverflödigt att i minnet återkalla för¬
hållandet med brännvinsafgiften, som först bestämdes till
460,000, men sedermera ökades med 85,000 r:dr, hvilket
allt bevisar, att Ståndens förut fattade beslut icke lade hin¬
der i vägen för bevillnrsfrågans ändamålsenliga behandling i
Bevilln.-Utsk.; men derföre tillstyrker jag ingalunda R. o.
Ad. att fatta något beslut efter sådana beräkningar, hvilka
för den kommande tiden böra grunda sig på de förslag, som
af R. o. Ad. äro gillade. StatsUtskrs utlåt. A:o 54 gifver, i
min tanka, icke heller någon anledning till att fatta före-
6 H. 3
iS
D c n a Maj f. m.
nämnde beslut. Jag ber om ursägt, att jag för 3:dje gån¬
gen begärt ordet i denna fråga, då det icke är hufvudsak-
Jigt beslut, som nu skall fattas. Jag hoppas dock, att detta
icke ofta skall kunna förebrås mig.
Gr. von Fersen: På samma sätt som den siste värde
talaren slutade, nödgas jag börja, nemligen med att bedja
om ursägt, för det jag nu för 4;de eller 5:te gången begärt
ordet i denna fråga. Denna gången har jag uppstigit för
alt nämna några ord i anledn. af elen yttrade åsigt, att Sta¬
tens behof äro beroende af inkomsterna. För mig fram ter
det sig så, att om, såsom Frih. Palmstjerna nämnt, förrå¬
den äro tomma och deras fyllande är ett verkligt be¬
hof, måste de fyllas, och att, om StatsUtsk. skulle fin¬
na de ordinarie inkomsterna icke hinna till, fyllnaden måste
ske på annat sätt. På sätt som Frih, Palmstjerna försvarar
sin sats, synes man ej kommen till annat mål, än att ap¬
proximativt uppgifva den möjligen högsta extra-ordinarie
inkomsten och, så godt man kan, derefter rätta behofyen. Oför¬
utsedda statsbehof kunna uppkomma, med hvilka man må¬
hända hade svårighet att dagtinga. Frih. har här tagit till
jemnförelse den enskilde med Staten; men äfven för den en¬
skilde kunna oförutsedda nödvändiga behof yppa sig, sorn
icke tåla anstånd, utan måste fyllas. Han är t. ex. jord¬
brukare, lian har beräknat sina tillgångar för vissa behof,
som äro nödvändiga; men den opåräknade händelsen inträf¬
far, att t. ex. hans ladugård genom eldsvåda ödelägges. Ett
nytt, ännu mera tryckande behof uppstår då, som måste
fyllas, ehuru hans vanliga tillgångar ej äro dertill tillräck¬
liga. Enahanda förhållande kan inträffa med Staten. Opå¬
räknade behof kunna inträffa, som måste fyllas, utan att
contant tillgång för ögonblicket finnes. Jag vidhåller den öf-
vertygelsen, att extra utgiftssummorna icke hade bort vara i
detta utlåt, upptagna, emedan det är oriktigt, förvillande och
af ingen nytta, och tillstyrker derföre återremiss af utlåt.,
med anhållan, att desamma uti nästa utlåt, ej måtte upptagas.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag får börja med att
förklara min tillfredsställelse deröfver, att StatsTJtsk:s ord¬
förande, Frih. Palmstjerna, äfvensom, enligt hvad Stats-
Utsk:s beslut öfver utgiftsbudgeten bevisar, Utsk:s flesta Hrr
ledamöter icke dela den af Frih. Ehrenborgh och Gr. v.
Fersen här yttrade tanka, som skulle behofven, utan afse¬
ende på tillgångarna, först bestämmas, och dessa tillgångar
sedermera på ett eller annat sätt anskaffas. Jag kan med så
mycket större tillfredsställelse yttra denna åsigt, som af det
Statsrådets protocoll, hvilket åtföljde K. M:s nåd. propos.
ang:de Statsverkets tillstånd och behof, inhemtas, att ej min¬
dre föredraganderna för krigs- och eclesiastikärender,. än ock
Konungens öfriga rådgifvare, ja, K. M. Sjelf funnit åtskilli¬
ga ganska betydliga statsutgifter vara för högst vigliga än-
Den i Maj f. m.
*9
damal, t. ex. Rikets försvar, undervisningsväsendet m ni., af
behofvet påkallade, K. M. likväl icke ansett sig böra för när¬
varande fordra uppfyllandet af dessa behof, emedan skatter¬
na derigenom skulle ökas. Jag skulle i öfrigt tro, att man, vid
regleringen af Statens utgifter, bör tillvägagå på samma sätt,
som vid regleringen af sina enskilda. Och följderna deraf, att
om privat man först börjar att göra upp sin lefnadskostnad,
efter hvad han tycker sig, af en eller annan anledning, be¬
höfva, utan afseende på sina inkomster, hafva visat sig gan¬
ska beklagansvärda och vållat många familjers ofärd. Jag
skulle således föreställa mig, att både Staten och den en¬
skilde göra bäst deruti att, såsom ordspråket lyder, rälta
munnen efter matsäcken, och jag kan således icke annat än
på det högsta reservera mig emot Frih. Ehrenborghs och
Gr. v. Fersens åsigt i denna sak. Beträffande den egentliga
tvistefrågan, eller huruvida StatsUtsk. bort förslagsvis upp¬
gifva beloppet af de extra-ordinarie inkomsterna, anser jag
all öfverläggning derom öfverflödig, enär StatsUtsk. yttrat
sig endast ad notitiam hafva uppgifvit, hvad som i tull-,
post- och brännvinsbevillning vore att påräkna. Jag kan ej
inse, att Bevilln.-Utsk. af dessa StatsUtsk:s calculer är i nå¬
gon mån bundet eller förhindradt att föreslå andra grunder
eller en annan fördelning af samma bevilln:s-afgifter. Jag tror
således ej, att StatsUtsk. öfyerträdt sin grundlagsenliga rätt
och pligt, då det underrättat R. St. om det belopp, som,
efter nu gällande beräkningsgrunder, sannolikt är att på¬
räkna i extra inkomster, derest R. St. icke vidtaga desto
väsendtligare förändringar uti dessa grunder.
Frih. Ehrenborgh: Jag nödgas åter taga ordet för
att återkomma till några yttranden af Frih. Palmstjerna,
hvilka jag måste taga ät mig, efter jag sagt, att det till¬
hörde ETtsk. att, utan afseende på det extra inkomslhelopp,
som kunde vara att påräkna, företaga pröfning af Statens
behof. Jag har icke funnit mig vederlagd i denna mening,
hvarken af Frih. Palmstjerna eller den siste talaren. Jag
kan icke draga annan slutsats af grundlagen, än att det till¬
hör StatsUtsk. att pröfva, hvad Staten behöfver utöfver or¬
dinarie inkomsterna, och att således föreslå, hvad sorn ge¬
nom bevillning bör fyllas; men då jag beklagar, om Stats-
Utsk. eller någon representant icke vid det tillfälle, då Sta¬
tens behof skola öfverses och bestämmas, pröfvar hvad Sta¬
ten minst behöfver, kan jag likväl icke frångå den öfverty-
gelsen, att när det är afgjordt, hvad Staten behöfver, må¬
ste detta behof fyllas, såvida man skall qvarstå som Stat,
och jag vidblifver derföre min sats, ehuru den, lika med
manga andra, icke är bland dem, som äro välsmakande. Vo¬
re jag ledamot af StatsUtsk., skulle jag ådagalägga min öf¬
vertygelse genom att pröfva beliofven utan afseende på till¬
gångarna. Jag gör StatsUtsk. den rättvisan, att det skulle
30
Den 3 Maj f. ra.
pröfva behofven lika väl och lika fullständigt, äfven om
icke uti betänk, influtit, hvad sorn ad notitiam blifvit liII —
kännagifvet; och jag är öfvertygad, att, när betänk, åter¬
kommer, det skall visa sig, att i stället för den skenbara
stalsbristen af blott 067,000 r:dr, en statsbrist förefinnes,
gom är ganska betydlig; ty att säga, huru stor statsbristen
egentligen är, anser jag vara StatsUtskts pligt och föremå¬
let för detta Utskrs betänk.; och jag är öfvertygad, att Frih.
Palmstjerna gör inig den rättvisan, att dessa provisionel la
beräkningar icke ligga till grund för utgifternas bestämmande.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag kan icke med en värd
ledamot dela hans tillfredsställelse öfver StatsUtsk:s sätt att
behandla frågan och kan icke på sätt, som Frih. Palm¬
stjerna gjort det, fatta StutsUtsk:s ändamål; ty jag har trott,
att StntsUtsk.i första hand skulle pröfva Statens oundvikli¬
ga behof och framställa dem för R. St., som besluta i hvad
mån de skola fyllas. Är det så, som en värd ledamot af
StatsUtsk. yttrat, att våra förråd äro tomma, att Stockholm
fordrar fästningsförsvar och medel saknas för sådana och
måhända nödvändiga behof, så måste medel skapas.
Beträffande inkomstbetänk., finner jag på intet ställe i
grundlagen föreskrifvet, att Utsk. skall inkomma med ett
sådant, skiijdt från utgiftsbetänk. Med sistnämnde betänk,
skal! StatsUtsk. inkomma, och det skall ligga till grund för
bevilluts bestämmande. Det är äfven sagdt, att StatsUtsk.
skall uppgifva Statens vanliga eller ordinarie inkomster och
utt, hvad man kan påräkna i extra inkomster, bör ad noti¬
tiam framställas; men äro de förra eller ordinarie inkom¬
sterna tillräckliga för behofven, så är det icke sagdt, att
Utsk. skall uppfinna andra, vare sig ordinarie eller extra-
ordinuie inkomster. . Jag finner således detta betänk, icke
vara af särdeles vigt och anser för bäst, att inkomst- och
utgiftsbetänkandena åtföljas.
Hr von Hohenhausen: Antingen StatsUtsk:s inkomst¬
betänk, åtföljer utgifts-betänk., eller särskildt inkommer,
är det likväl ganska nyttigt och behöfligt för R. St., vid
beslut olver utgifts-betänk., att se de extra ordinarie in¬
komster, som under loppet från förra riksdagen influtit.
Emedan R. St. icke hafva tillgång till alla de handlingar,
sorn till upplysning härom erfordras, är det angeläget, att
sådana upplysningar från Utskm meddelas; men på det vi
icke nu må komma till något afgörande, huru dessa extra
utgifter skola utgå, emedan beslut derom nu vore för tidigt,
Isar jag begärt återremiss till Utsk. och vill dervid foga den
begäran, att Utsk. till förekommande af all vidare discus-
sion i detta ämne, nästa gång betänk, förekommer och till
undanrödjande af alla misstag, ville vid öfverskriften: extra¬
ordinarie eller bevillnings-inkomster, tillsätta de 4 orden!
hvilka endast upplysningsvis meddelas.
Den 2 Maj i', m.
Frih. Palmstjerna: Att förevarande hetänk. ej är af
särdeles vigt, torde vara en tanke, som delas af många,
enär hela discussionen ådagalagt, med hvad ringa uppmärk¬
samhet man tagit kännedom om dess innehåll. Det är nem¬
ligen yttradt, att den å pag. ii citerade summa af 367,000
r:dr skall vara af Utsk. uppgifven såsom en statsbristsumma.
Detta är icke förhållandet, utan hetänk. innehåller följande
mening: ”således upptager IJlsk:s nu afgifna förslag en be¬
räkning, som öfverskjuter den vid sisth riksdag uppgjorda
”med 367,000 r:dr.” Här är således fråga om skillnaden i
berak ningen af inkomsterna vid denna och föregående riks¬
dag, men icke om statsbristsumman, som är något belt
annat; att förklara hvad statsbristsumma betyder, torde
dock vara öfverflödigt vid denna discussion. Jag trodde
dock att detta betänk, ej var utan sin vigt; att t. ex. frå¬
gan om nummerlotteriets indragning och rriantalspenningar-
nas beräknande ej vore obetydlig, äfvensom att det ej vore
utan vigt, om ordinarie räntan beräknades till 3oo,ooo eller
500.000 r:dr; ty i förra fallet blifver statsbristsumman
200.000 r:dr högre än efter sednare beräkningen, och mäste
således bevillningen ökas med 200,000 r:dr, hvilket ej tyc¬
kes vara så utan vigt. Att inkomst- och utgiftsbetänkan-
dena böra afgifvas från Utsk. på samma gång, är lätt sagdt,
och theoretiskt kan det vara riktigt; men den, som eftertänker
den tid, hvilken åtgår att discutera så beskaffade betänk:n som
dessa, hvilken tid under förra riksdagen, om jag rätt minnes,
upptog 6 0 7 veckor, torde finna lämpligare, alt dessa betanien
åtskiljas, på det sakerna må gå litet fortare, än eljest kunde
ske. Det går, ty värr, ändå just ej i sken. För öfrigt får
jag i den här yttrade satsen, ”att då behof finnas, måste
tillgångar skapas” för att fylla dera, göra den anmärkning,
att behofven äro relativa. Jag har behof af kläder, men
mina behof i detta afseende äro temligen inskränkta; en
annans behof i samma afseende uppgår deremot till 3 ä 4
gånger mera; en tredje åter inskränker sina behof ännu
mera än jag. Hvilket af de olika uppskattade behofven är
då det rätta? De kunna vara det alla tre, endast de öfver¬
ensstämma med hvar och ens tillgångar. Detta enkla ex¬
empel tror jag bevisa, att behofven böra bedömas i betrak¬
tande af tillgångarna; och jag skulle jemväl'tro, att sådant
practiceras till och med af de värde talare, hvilka det nu
behagat yrka, alt tillgångar böra skapas i mån af behofven.
Deras eget handlingssätt torde ej öfverensstämma med den¬
na sats. Man ser, att äfven i främmande länder behofvens
fyllande nödgas rätta sig efter tillgångarna. Vårt grannrike
t. ex. var för 20 år sedan i behof af en mängd saker, hvilka
dock ej blefvo anskaffade. Man afsåg nemi. tillgångarna,
och som dessa voro små, blefvo behofven ej fyllda. Dessa
behof hafva dock småningom mer och mer kunnat fyllas,
gå atU för närvarande tillgångarna förslå någorlunda, Om
22
Den 2 Ma] f. ra.
vi följa samina grundsats, skola vi småningom hinna ett
bättre tillstånd; men om vi på en gång vilja fylla alla våra
behof, kunde tillgångarna blifva så medtagna, att seder¬
mera de oeftergifligaste behof blefvo otillfredsställda. Jag
kan således icke ingå på den sals, man nu söker göra gäl¬
lande, och anser öfverflödigt att ytterligare bestrida den,
då hvar och ens egen eftertanka torde vara den bästa väg¬
ledning för frågans bedömande.
Frih. Ehrenborgh: Jag bar uppträdt för att tacka
Frill. Palmstjerna, för det lian upplyst mig om ett misstag,
som jag begått, i det jag, fastän jag bade betänk, i min
liand, omnämnde en summa, som jag ej bort nämna. Der¬
emot kan jag ej erkänna, att jag ej läst betänk. Jag har¬
den ovanan att läsa inkommande betänktn och har äfven
läst detta. Jag är fullkomligen öfvertygad, att om jag
ställde till Frih. Palmstjerna, såsom enskild man och ord¬
förande i StatsTJtsk., den frågan, huruvida hela den mening,
som angår extra-ordinarie inkomsterna, behöfver qvarstå i
betänk., då detsamma från StatsTJtsk. återkommer, skulle
lian medgifva, det han delar min mening, att sådant är
öfverflödigt; och dermed tror jag, att denna discussion kan
vara slutad.
Frih. Silfverskjöld: Då, för att döma efter denna
långvariga discussion, R. o. Ad. fästat synnerlig uppmärk¬
samhet vid StatsUtsk:s sätt att behandla denna fråga, och
då man föreställt sig vådor vid sakens ytterligare handlägg¬
ning, anser jag ej vara ur vägen att redovisa för min åsigt
af ämnet, hvilken jag ej funnit skäl att under loppet af
discussionen ändra. Jag instämmer med Gr. v. Fersen i den
princip, att StatsTJtsk. ej bör genom ett betänk., som af R.
St. kan bifallas, gå Revilln.Utsk. i förväg med bestämman¬
de af fördelningen å bevillningens olika titlar; men jag
tror ej heller, att Utsk. gjort det. Jag anser statsbehof-
ven vara af tvåfaldig natur, icke allenast vid denna riksdag,
utan också i allmänhet, nemi. sådana, som ovilkorligen
måste fyllas, och sådana, hvilkas fyllande utan fara kan
uppskjutas till framtiden. Om uppfyllandet af de förra kan
aldrig något tvifvel uppstå; men ifråga om de sednare kan
beslutet blifva ganska olika. Det är denna åsigt, som inom
StatsTJtsk. gjort sig gällande. Jag har i Utsk. biträd! denna
åsigt och har ej under discussionen kunnat blifva öfvertygad,
att den är oriktig,
Hr Dalman: Jag kan ej tillbakahålla uttrycket af min
förundran, likasom det på annat håll troligen icke under¬
låter att väcka någon tillfredsställelse, att höra från Hr Gr.
Horn yrkas den sats, att, om tillgångar ej finnas, sådana
böra skapas. Jag tror, att genom de tillgångar, som finnas,
de befintliga behofven äfven kunna' fyllas, utan att nya till¬
gångar behöfva tillskapas, och att, i en fattig stat, utgif¬
Den 2 Maj f. m.
a3
terna böra inskränkas i mån af tillgångarna. Jag bestrider
visserligen ej, att i mån af industriens förkofran och folk¬
mängdens tilltagande statsbidragen kunna i en framtid ökas,
och det allmänna äfven få sin del af de enskilda öfverskot-
ten; men på den punkt, Sverige nu står, är det visst ej tid
att tänka på tillskapandet af nya tillgångar. Jag tior dess¬
utom, att det vöre föga vunnet att befästa Stockholm eller
hvilka andra ställen som helst , så vida folket är missbelåtet
samt nödgas fortfarande släpa sig fram under skatternas
tyngd, och i följd deraf saknar mod, interesse och kärlek
för fosterlandet. Jag får således ännu en gång till protoc.
uttrycka min tillfredsställelse öfver de grundsatser, Frih.
Palmstjerna yttrat.
Gr. Horn: Det lärer vara i anledning af ett yttrande
af mig, som den si^te värde talaren yttrat sin förundran.
Jag har nemi. sagt, att om verkliga behof finnas, mäste
tillgångar skapas för att fylla dem. Detta vidhåller jag;
men härvid bör äfven öfvervägas, huru dessa tillgångar sko¬
la skapas, nemi. så, att tillgångarna rätt användas, alt man
hushållar med hvad som finnes och icke dermed bekostar
det föga nyttiga. Men skulle dock de sanna behofven öf¬
verstiga samtidens förmåga alt fylla dem, så måste nya till¬
gångar skapas. Om ett krig skulle uppkomma, skola vi ej
villigt sträcka armen i bojan, utan, om behofvet fordrar
det, till sjelfständighetens försvar bevilja äfven sådana me¬
del, som öfverstiga, hvad samtiden kan lemna. På samma
sätt ville jag, i fall behofvet fordrade Stockholms befästan¬
de, lemna min röst för skattebidrag dertill, så snart jag
blifvit öfvertygad om behofvets verklighet; men deremot
anser jag det tillkomma StatsUtsk. i första rummet att så
framställa de ifrågakommande behofven, att Ständerna lätt
må kunna urskilja de sanna från de inbillade.
IL Ex. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
i eftermiddag komme att fortsättas.
32:0 Postmedlen:
Hr Cederschjöld: Oaktadt inkomsterna af Postver¬
ket ökats med mer än 110,000 r:dr, tillstyrker likväl Utsk.,
att Staten skulle förbehålla sig endast 100,000 r:dr, såsom
vid förra riksdagen, och att öfverskottet må användas för
Postverkets stat och öfriga utgifter samt postinrättningarnas
förbättrande. Men som det finnes en gräns för alla förbätt¬
ringar, torde det kunna hända, att icke hela öfverskottet
kan med nytta dertill användas. Jag anser derföre olämp¬
ligt, att R. St. sålunda skulle tvinga K. M. att bortslösa
öfverskottet på hvad sorn kanske vore onödigt. Jag får
derföre hemställa, att R. St. må förbehålla sig, att, i fall
något öfverskott skulle uppkomma på hvad som erfordras
för postinrättningens förbättrande, sådant må komma Staten
tillgodo och icke användas till onödiga företag.
Den 2 Maj f. m.
Hr von Hohenhausen: När Bevilln.Utsk., på hvars
3:dje afdelning postmedlen och inkomsterna undersökas, in¬
kommer med betänk, i ämnet, torde det vara tid att tillse,
liviIka anmärkningar dervid kunna göras. StatsUtsk. är icke
i tillfälle att i detta afseende föreslå något för närvarande.
Jag får dock upplysningsvis nämna, att det torde vara skäl
att ej vara så sträng vid beräkningen af postinkomsterna,
när vi nyligen fått en postcommunieation med England,
som kommer att föranleda till vår industris förkofran i fram¬
tiden. Delta har jag endast i förbigående velat upplysa.
Gr. Horn: I följd af en mängd motioner röitde skjuts-
legans förhöjande, som från särskilda Stånd blifvit öfver-
lemnade till Oecon.Utsk., skulle det vara en möjlighet, att
R. St. besluta en sådan förhöjning, hvilket kunde hafva ett
sådant inflytande på Postverket, att inkomsterna komma att
lemna brist i stället för öfverskott. Jag tror, att man så¬
ledes ej bör beräkna stora inkomster, enär i sådan händelse
större ersättning äfven skulle lemnäs till dem, som fortskaf¬
fa posten.
Uppå derom gjord proposition blef StatsUtsk:s utlåt.
N:o 54 återremitteradt.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. M., nemi:
N:o 24. ang:de beviljad afskrifning af några Statsver¬
kets fordringar hos allmänna hospitalsfonden, äfvensom cur-
husinrättningarna i Södermanlands samt Götheborgs och Bo¬
hus län.
N:o 25. ang:de ändring i 3 cap. Sjöskadebalken Sjölagen.
N:o 26. i anledn. af väckt fråga, att mål, ang:de den
nidingstjufnad, hvarom 3, 4 och 5 §§. 42 Cap. Missg.balken
omförmäla, må upphöra att vara af underställningsegenskap.
N:o 27. ang:de npphäfvande af eller ändring uti före¬
skrifterna om tiden för begrafningar.
Ånyo föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 24 sisth April
på bordet lagda betänk. N:o 34 öfver Riksd.fullm. från
Stockholms län Nils Insulins motion , ang:de meddelande af
föreskrift, å livars ägor sjelfspillingar skola nedgrälvas.
Föredrogs till pröfning LagUtskts d. 24 sisth April på
bordet lagda betänk. N:o 35 öfver Gr. O. A. Cronhjelms
samt Hr W. Fr. Dalmans motioner om rättighet att å fidei—
commissegendom upptaga lån, motsvarande f af egendoms¬
värdet.
Hr Dal-
Den 2 Maj f. m.
25
Hr Dalman, Wilh. Fredr., uppläsle följande:
LagUtsk. synes verkligen hafva alltför knapphändigt
afFardat motionerna om inteckningsrätt för fideicommisser.
Utsk:s enda skäl är, att en dylik inteckningsrätt skulle inne¬
bära ett förnärmande af de presumtiva fideicommissariernas
rätt. Detta skäl synes mig kunna gälla lika mycket emot
inteckning af arfvejord eller annan jord, emedan sådant
äfven leder derhän, att de presumtiva arfvingarna förlora
så stor del af egendomen, som är skuldsatt och hvartill de
eljest haft rätt. Samma skäl skulle till och med kunna an¬
vändas emot ali förändring af lagar för arf, giftorätt ni.
ni., emedan de presumtiva pretendenternas ställning alltid
derigenom lomme att förändras. Det synes således ej hafva
varit ur sin ordning, om LagUtsk. gått något djupare in i
frågan: om Utsk. t. ex. undersökt gagnet eller princip-en¬
ligheten af fideicommiss-inrättningar; ty endast der finnes
bolten af saken. Utsk. hade tilläfventyrs då funnit, alt
grunden för fideicommiss-stiftelser eller majorats-inrättnin-
gar är både moraliskt och statsoeconomiskt oriktig; att de
äro en för vårt land och våra institutioner alldeles främ¬
mande lagstiftning, uppkommen för att rädda en till sin un¬
dergång redan lutande aristokrati, hvilken likväl nu synes
vara så ohjelpligen fallen, att den föga förmår upprätthållas
af denna bräckliga pelare. Utsk. skulle hafva funnit, att
der omtanka och förstånd finnas hos innehafvare af betydlig
egendom, der behöfves ej fideicommissbrefvet, för att skyd¬
da eller förkofra denna; men att, der dessa egenskaper sak¬
nas, fideicommiss-pergamentet föga mer än annat pergament
kan bevara egendomen från vanvård och fideicommissarien
från trångmål och elände. Utsk. skulle i detta afseende
kunnat hemta talrika exempel från de sednare arens bedröf-
liga erfarenhet. Utsk. skulle tilläfventyrs jemväl hafva in¬
sett, att det föga öfverensstämmer med billighet att genom
lag stadga, det en fader skall sakna rätt, antingen att emel¬
lan sina barn fördela eller till den mest dugliga eller mest
behöfvande disponera sin egendom, utan att eu fullkomlig
slump skall afgöra, hvem som skall blifva ägare derafi
Utsk. skulle sannolikt vidare erinrat sig, hurusom mången
fideicommissarie, i stolt förlitande på en stor orubblig
förmögenhet, ofta ansett detta vara ”vinning nog” och så¬
lunda ej sällan underlåtit att förvärfva sig bildning eller ens
insigt i sättet att sköta sin egendom. Utsk. skulle ur den
statsoeconomiska synpunkten funnit, att de stora sammanhåll¬
na jordmassorna alltid gifva ringare afkastning och blifva
sämre skötta; att en upplystare tids riktning i denna del är
att göra jorden delbar, och att ägaren af en stor egendom,
som dertill saknar nödigt röreisecapital, är i den sämsta be¬
lägenhet af alla; och slutligen torde Utsk. hafva erinrat sig
med Benjamin Constant, att jordegendomens värde hr
6 H. 4
26
Den 2 Maj f. ra.
tingets, industrien är mennislans, och från denna
grundsats ledt sig till de ifrågavar. motionernas rätta åsyft¬
ning, den att genom beredande af tillfälle för de stora fi-
deicommissägarne att, medelst inträdande i hypotlieks- och
andra credit-föreningar, göra en del af jordens capitalvärde
rörligt och förvandla det till rörelsemedel för industrien.
Om Utsk. får begrunda dessa med de flera skäl, som
sjelfmant derutur härleda sig, torde Utsk. finna anledning
att åtminstone något mera detailleradt utveckla den sanna
och verkliga orsaken till Utskts afslag å motionerna; ty att
denna skulle kunna vara att vilja vägra en Svensk medbor¬
gare att, i afseende å dispositionen af sin egendom, såsom
en rätt erhålla, hvad han nu kan få såsom ett slags nåd
af Regeringsmagten, vill jag ej föreställa mig.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser LagUtskrs
betä'nk. vara väl grundadt. I händelse någon åsyftade att
undergräfva R. o. Ad., vore detta medel att göra Adeln fat¬
tig ganska val beräknadt; men i händelse man vill gå öp¬
pet tillväga med de förändringar i vårt statsskick, som man
åslundar, är det bäst att föreslå dem i grundlagsenlig väg.
Men äfven i den händelse, att man trodde, det ingen Adel
borde finnas i vårt laud, skulle jag likväl anse fideicommis-
ser böra bibehållas, emedan jordens delning i mindre lotter
med ständigt ombytande ägare, ulan blandning med stora
och i samma slägter förblifvande egendomar, synes mig va¬
ra mera skadlig än nyttig. Den i sednare tider utsträckta
liemmansklyfningen har redan visat sin frukt i deras usel¬
het, som äro innehafvare af små hemmansdelar. Der ingen
sammanhållen egendom finnes, utan hvar och en sitter på
sin lilla torfva och behöfver hela hennes afkastning till sitt
lifsuppehälle, der finnes icke heller något öfverskott på jord¬
brukets afkastning, som kan användas till nödiga förbättrin¬
gar i samhället och till odlingens framsteg i allmänhet. Icke
ens jordbruk och boskapsskötsel kunna betydligen förkofras
utan stora egendomar, som tjena till mönster för de min¬
dre. Jag har vistats i ett land, der bondens egendom är
ett slags fideicommiss, der jordens fördelning icke på långt
när befinnes drifven derhän som hos oss, men der jordbru¬
ket likväl är vida mindre framskridet. Jag inser ingen när¬
mare orsak dertill än bristen på stora egendomar till före¬
syn; och märkligt är, att på den största egendomen, och
nästan det enda fideicommisset der finnes, har en landtbruks¬
skola, utan Statens mellankomst, bildat sig. Jag anser det
äfven vara nyttigt för underhafvande att ej behöfva allt töl¬
ofta ombyta husbönder, som icke sällan hafva hvar sitt sätt
att sköta egendomen, eller som, för att kunna betala köpe¬
skillingen, måste söka hastig vinning och måhända derföre
misshandla sina underhafvande. Den, som känner förhållan¬
det med frälsebönderna i vårt land, måste veta, att de un¬
Den a Maj f. m.
*7
der vissa fideicommiss-egendomar befinna sig gansta väl.
Bestämdt känner- jag en församling, der det icke finnes mer
än 2 eller 3 sjelfägande bönder och der de, som lyda un¬
der en egendom, hvilken sedan Carl Knutssons tid innehafts
af samma ätt, utmärka sig framför de sjelfägande i angrän¬
sande socknar uti allt, hvad som en Svensk bonde väl eg¬
nar. Jag anhåller om bifall å Utsk:s betänk.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Ehuru jag för
min del ej fullkomligt instämmer i premissen af Hr Dalmans
anförande, och då jag för vederläggning af den skulle kom¬
ma att ingå i en allt för vidlyftig deduction af testaments-
Järan, nödgas jag förena mig med honom att begära återre-
miss å detta betänk., emedan jag anser LagUtsk. ej hafva
ingått i ämnet så djupt, som det förtjenar. Jag tror, att
för bägge meningarna eller såväl för dem, som önska fidei-
commissers bibehållande, som för dem, hvilka önska deras
afskaffande, vore det icke ovigtigt, att vi skulle komma till
ett resultat, som ej upphäfves genom exceptionslagar, hvil¬
ket nu är fallet. 1810 års författning har nemi. till K. M.
lemnat ett prerogativ att upphäfva fideicommisset' eller att
utan något correctiv tillåta deras intecknande. Jag ser hos
de motioner, som föranledt detta betänk., en syftning att
endast gifva en laglig rätt till det, som hittills blifvit tillå¬
tet såsom undantag. Om detta tiilstyrkes af Utsk. i före¬
ning med sådana correcliver, som hindra, att fideicommis-
ser blifva ett rof för creditorerna, skulle jag ej deri se nå¬
got ondt, och jag skulle deremot gerna se, att de, hvilka
såsom fideicommissarie!- äga rätt att tillträda stora egendo¬
mar, men nästan äro ur stånd dertill af brist på medel
att sköta dem, skulle i laglig väg få denna rätt och ej be-
höfde, såsom våra fideicommissarie!' för närvarande göra,
söka dispens hos K. M. Då vi stå på punkten att skaffa
oss enskilda creditanstalter och vilja, att Statsbankens func-
tioner ej må blifva andra än de, som tillhöra en Statsbank,
måste man vara betänkt på, huru den enskilda crediten skall
kunna suppleera behofvet af capitaler och sätta alla med¬
borgare i tillfälle alt belåna sin jord efter de grunder, som
kunna stå tillsammans med våra rättsförhållanden. Jag tror,
att om LagUtsk. behagar se saken ur denna synpunkt samt
se, huruvida det icke vore bättre att genom beskrifven lag
gifva åt fideicommissarien en rätt, sorn nu beror på Konun¬
gens nåd eller Högsta Domstolens behag i hvarje särskildt
fall, så skall Utsk. finna bättre att genom lag stadga, hvad
som nu endast genom exceptionslagar blifvit tillåtet. På
dessa grunder begär äfven jag återremiss å betänk., och jag
liar så mycket mera skäl dertill, som jag förmodar, att om
detta mål får hvila, tills financefrågorna hinna blifva af-
gjorda, skola de, hvilka tro sig böra gilla dervid förekom¬
mande förslag, äfven vilja gilla ett betänk., som utgår från
samma synpunkt sorn dessa förslag.
Den 2 Maj f. m.
Frih. Cederström, Jac.: Äfven jag instämmer i be¬
gäran om återremiss. Hvad som af Hr von Hartmansdorff
blifvit yttradt med begäran om bifall till betänk, anser jag
vid en närmare granskning ej förtjena särdeles afseende. Om
en egendom finnes i samma slägt sedan Carl Knulssons tid,
lärer vara af föga interesse eller föga fördelaktigt för sam¬
hället; men om den blifvit väl vårdad från samma tid, så
är det af ett större interesse. Om nu en fideicom.missegen-
dom emottages af en fideicommissarie, som saknar förlag
(och dessa öro många), så bringar han på obestånd den egen¬
dom, som lian kunnat sköta väl, om han varit berättigad
att på egendomen upplaga ett lån, hvilket i behörig ord¬
ning skolat återbetalas. Om åter en fideicommissarie skulle
underlåta att fullgöra de betalningsskyldigheter, som genom
lag borde fastställas, och derigenom hans egendom skulle
lomma att förskingras och gå i mät till den del, som mot¬
svarar inteckningen, så ser jag dock icke i denna svåraste
händelse någon förlust, utan snarare vinst för samhället,
emedan jag deri icke. ser den ytterliga fördelning af jord¬
egendom, som, enligt Hr von HartmansdorfFs yttrande, Je¬
der derhän, att hvar och en icke har mer än sin torfva och
blott lefver för dagen. Det finnes visserligen flera fideicora-
niisser i Sverige, som kunna lemna riklig bergning för flera
familier, fastän de genom vanvård kunna vara otillräckliga
för en enda. Jag är icke af dem, som gilla den långt drif-
na jordklyfningen. Jag vet, att besutenhet är ett ord utan
mening, och att några kunna yara besutna på kappland
hälleberg och andra deremot icke på iooo tunnland den
bördigaste jord. Sådana individuella förhållanden kunna och
böra icke ingå i lagstiftningen; men det tillhör lagstiftaren
att tillse, att de pexsoner, som kunna komma i tillfälle att
väl vårda och sköta siri egendom, ej må betagas ett sådant
tillfälle. Jag begär således betänkts återremitterande.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: LagUtsk. har i förevar,
betänk, yttrat sig öfver två särskilda och väsendtligen olika
motioner. Den ene motionären, Hr Dalman, har yrkat lag¬
lig intecknjngsrätt för olla fideicommissarie!', utan att der¬
vid föreslå något correcliv mot möjliga missbruk. Jag åter
bar yrkat laglig belåningsrätt för fideicommissarie!’ i hypo-
theksföreningar, men endast under vilkor, att inteckningen
må amorteras och Hofrätten hafva tillsynen, att fideicom¬
misset ej förskingras. Om den värde talare, som ensam yt¬
trat sig för bifall å betänk., Hr von Hartmansdorff, närmare
hade granskat dessa motioner, förmodar jag, att han hade
insett, att min motion icke afser någon obegränsad delning
af fideicommisserna. Jag har nemi. flerfaldiga gånger erfa¬
rit, huru fideicommisserna blifvit belånade, för att låta den
intecknade summan förfalla till betalning och sålunda lätt
kunna försälja fideicommisset, hvilket jag ansett såsom ett
Den a Maj f. m.
=9
indirect bedrägeri. Vidare liar jag sett sådana egendomar
i ganska dålig belägenhet blifva emottagna af fideicommissa¬
rie!', som saknat tillgångar eller den credit, hvilken varit
nödvändig för att upphjelpa dem. Jag har jemväl sett gan¬
ska kloka personer vara innehafvare af fideicommissegendo-
mar, som varit i största förfall, och dä jag frågat dem,
hvarföre ej den eller den förbättringen blifvit gjord, har jag
fått till svar: "Jag har många barn, och jag vill ej genom
penningars nedläggande på fideicommisset förminska deras
arfi” Följden deraf blir, att fideicommisserna vårdas illa.
Under sådana omständigheter hade jag trott, att, i fall fidei¬
commisse!' skola finnas, de böra blifva riktigt vårdade, och
att, om de ej skola finnas, sådant bör lagligen beslutas; men
att deremot, då man säger, att de böra fortfara, undantags¬
lagar under namn af K. nåd ej böra ärligen beviljas, enär
sådant hufvudsakligen begagnas för att förskingra fideicom¬
misserna. Då dessutom kort före denna riksdag samt un¬
der loppet af densamma förträffligheten af hypotheksför-
eningar blifvit vitsordad allt mer och mer, och jag åtmin¬
stone hyser hopp, att de hos oss skola komma i gäng, har
jag funnit fördelaktigt för fideicommissarierna, om dem lem¬
na^ rätt att ingå i dessa föreningar och att der upptaga lån
till odlingar och förbättringar å sina egendomar, med vil¬
kor att Hofrätterna eller domaren i orten tillser, att amor¬
teringen ordentligen verkställes. Det är detta jag yrkat;
och då jag föreställer mig, att det i hufvudsaken är öfver¬
ensstämmande med hvad Hr von Hartmansdorff önskat, nemi.
att fideicommisserna må qvarstå Och icke delas, förmodar
jag, att han afstår från sitt yrkande, att betänk, må bifallas,
och deremot förenar sig med mig i begäran, att detsamma
må återremitteras.
Hr Dalman: Hr von Hartmansdorff har yttrat, att
afsigten med motionerna om in teckningsrätt för fideicommis¬
se!’ vore att göra Svenska adeln fattig. I det fallet tror
jag, att man ej beliöfver göra sig särdeles mycket besvär;
ty detta synes redan vara undangjordt, och Svenska adeln
blifver år från år fattigare. De familjer, som besitta fidei-
commiss-egendomar från Carl Knutssons tid, lära varaiden
belägenhet, att de ej behöfva och således ej vilja skuldsätta
sina egendomar; men största delen af våra fideicommisse!’
äro af den beskaffenhet, enligt hvad jag jemväl hört vits¬
ordas af andra talare, att innehafvarne äro i ganska stort
bekymmer, då de emottaga egendomen, emedan något för-
lagscapital sällan åtföljer fideicommisset, lån deruppå ej kan
erhållas, eller penningar dertill på annat sätt anskaffas, för
alt bestrida egendomens arbetskostnad och förekomma dess
förfall. Jag tror, att 1810 års förorda, utgick från den syn¬
punkt, att ali fideicommiss-egendom borde få inlecknas i
händelse af behof; och det är denna grundsats, hvilken jag
3o
Den 2 Maj f. m.
önskar måtte blifva i allmän lag stadgad och icke, såsom
nu, utgöra en på discretion beroende undantagslag.
Jag har icke, såsom Gr. Cronhjelm synes tro, yrkat
inteckningsrätt till obegränsadt belopp, utan blott till -|:del
af fideicommissets taxeringsvärde, och jag skall gerna, för
att bereda framgång åt ide'en, begifva mig till de raodifica-
tioner, Gr. Cronhjelm föreslagit. Något vinnes åtminstone,
om fideicommissägarne få deltaga i hypotheksföreningarna.
Jag förnyar således min anhållan om återremiss af betänkandet.
Gr. L i 1 jencran tz, Gust. Fredr.: Utgående från belt
olika grunder med de flesta mig föregående talarne, men
instämmande i den grund, hvilken, såsom jag tror, utgjort
motivet för LagUtsk:s betänk., anhåller jag att få anföra
följande. Jag är fullt förvissad, att Hr Dalman, lika med
mig, ifrar för äganderättens helgd; en ifver, så mycket na¬
turligare i ett samhälle som vårt, der den rättänkande icke
utan smältande tankar kan se tillbaka på det sätt, hvarpå
Statsmagterna vårdat äganderätten eller första vilkoret för
samhället. Men jag tror, att de grundsatser och begrepp,
som i vårt samhälle blifvit alstrade af en gammal vana att
förbise, hvad sträng rättvisa kräfver, gifvit anledning till
denna motion, och jag skulle tro, att om den blefve bifal¬
len, skulle ett nytt exempel gifvas på den ringa ömtålig¬
het, hvarmed vi fatta beslut, som inverka på tredje mans
rätt. Det torde nemi. vara klart, att en fideicommissarie
icke är annat, än en simpel förvaltare af hvad som gemen¬
samt tillhör familjen, och således icke har rättighet att gra¬
vera den egendom, han såsom lån innehar på ett sätt, sora
kunde tillintetgöra hela stiftningen. Jag vet icke, huru 1810
års förordn. uppkommit; men jag skulle tro, att den ej kan
anses såsom en produet af stränga grundsatser i afseende på
våra rättsförhållanden. En omständighet, som, efter min
tanka, ej bör förbises, är den, att i hvarje land, der Adel
existerar, måste troligen, hvilka representationsförändringar
än må föreslås och blifva antagna, Adeln deltaga i Repre¬
sentationen antingen under den ena eller andra formen. Då
tror jag det vore nyttigt, att Adeln icke saknar medlemmar,
som, då de dertill af Adelns förtroende utses, vilja repre¬
sentera Adeln och äga enskilda tillgångar för att bestrida
kostnaderna dervid, utan alt Adeln behöfver gifva dem arf-
voden. Hr Dalman har talat om Utskrs sanna och verkliga
orsaker till motionens afslyrkande. För mig synes dessa san¬
na orsaker vara känsla för rättsgrund, då deremot Hr Dal¬
mans åsigter synas vara att, med afskalfande af jordaristo¬
kratien, införa en annan, nemi. penninge- och tidningsari-
stokratien, som jag tror sannerligen icke äro bättre. Jag an¬
håller om bifall å LagUtskts betänkande.
Hr von Hartmansdorff: De värda ledamöter, som
talat emot min mening, hafva ansett det ifrågavar. stadgan¬
Den 2 Maj f. m.
3i
det behöfligt för fideicommissarie!-. I fall motionerna bade
bo trun i t från någon fideicommissarie eller från något lians
ombud, hade jag kunnat tro på behofvel; men jag förmo¬
dar, alt motionärerna äro ingendera delen. Då inan vet,
att en livar, som anser sig behöfva ett sådant undantag,
kan hos K. M. begära det, så anser jag ifrågavar. författ¬
nings vidtagande destomera förhastadt, som forsta under¬
sökningen, då man vill göra en förändring, bör vara, huru¬
vida den är behöflig; hvilket ingalunda är ådagalagdt. Om
också någon fideimcommissarie skulle hafva vackt en så¬
dan fråga i allmänhet, bör man dock betänka, huruvida
lian personligen befunne sig i trångmål och således kunde
af sin egen belägenhet vara föranledd att göra ett förslag,
som Adeln i allmänhet borde ogilla. Jag tror dessutom,
livad hvar och en, som närmare betraktar förhållandet i
vårt land, torde finna, att de flesta ej få låna för litet utan
för mycket, hvilket bevisas både vid concurser och genom
bouppteckningar. Klagan deröfver, att lån ej kunna erhål¬
las, är således ogrundad både i anseende till fideicommissa-
rier och andra, som kunna erbjuda någon säkerhet. Den¬
na behÖfver ej beSlå i fastighet; ty till och med den, som
intet har, men är ordentlig, får alltid låna, hvad han för
sina måttliga behof, eller väl beräknade företag, har af nö¬
den. Att för hypotheksföreningarnas framgång vilja under¬
gräfva fideicommisserna, anser jag ej heller erforderligt; ty
om dessa föreningar äro så förträffliga, som deras loftalare
uppgifva, lära de i alla fall tillräckligen begagnas. Då man
dessutom vet, att fideicommisserna ej äro särdeles många,
är det icke att befara, det fideicommissernas uteblifvande
från föreningarna skall hindra dessas framgång. Jag anser
således det, sorn emot min mening blifvit yttradt, ej för¬
tjena mera afseende än mitt förra anförande, och förnyar
min anhållan örn bifall å betänkandet.
Hr Dalman: I anledn. af Gr. Liljencrantz’yttrande ta¬
ger jag mig friheten fästa den värde talarens uppmärksam¬
het derpå, att det innefattar lika liten eller lika stor kränk¬
ning af äganderätten, om Konungen lemnar ifrågavarande
rättighet att intekna fideicommissar, som om denna rättighet
kan vinnas uta-n Konungens särskilda tillstånd. För öfrigt
vore det att inveckla sig alltför djupt i testamentsläran, att
bär undersöka, huruvida en lag ej skulle kunna äga rätt att
upphäfva äfven de gamla fideicommiss-stiftelserna. Jag har
endast yrkat, att lagen må bevilja, hvad man nu kan er¬
hålla genom Konungens särskilda tillstånd; således ingen ny
grundsats i lagstiftningen. I afseende på Hr v. Hartmansdorffs
sednaste anförande får jag nämna, att jag tror det vara för
de flesta fideicommissarier, eller åtminstone för dem, som
innehafva mindre fideicommisset-, angeläget att vinna ifråga¬
var. rätt; och ehuru jag ej är ombud hvarken för någon
3a
Den a Maj f. m.
eller några af dem, liar jag dock hört flera fideicommissa-
rier vttra den önskan, att de utan så många omgångar och
kostnader kunde få låta inteckna sina fideicommisse!’. Jag
har mig dessutom specielt bekant, att ett af de största fidei-
commisser i Sverige, i anseende dertill, att intet förlagsca-
pital åtföljer detsamma, knappast kan mottagas, om tillträ-
daren ej genom förre innehafvarens ädelmod eller genom till¬
stånd att taga inteckning erhåller förlag. Jag kan således
ej finna mig vederlagd genom de anföranden, som från an¬
dra sidan blifvit gjorda.
Frih. Ehrenborgh: Jag har ej funnit mig vederlagd
hvarken af Gr. Liljencrantz eller Hr von Hartmansdorff i
det jag yttrat, att det nemligen vore bättre att genom be¬
stämd civillag komma till det mål, man nu hinner genom
exceptioner. Jag vill äfven upplysa, att den rättighet, som
i detta fall säges tillkomma Konungen, icke är en sådan nå¬
derätt, som i hela sin latitud tillkommer Konungamagten,
utan endast en nåderätt, som tillhör Högsta Domstolen, der.
Konungen blott har två röster; och således hänger det ofta
på en röst, huruvida belåningsrätten medgifves eller icke.
Jag hemställer, om ett sådant förhållande bör fortfara; och
jag frågar, om det ej vore bättre att borttaga en sådan lag
som 1810 års exceptionsstadgande och genom civillagen gif¬
va den rätt, som genom motionerna åsyftas, nemi. rättighet
för hvar och en fideicommissarie, att belåna sitt fideicom-
miss. Jag ser icke häri den minsta våda och ej den minsta
kränkning af rättsförhållandena ; men deremot ser jag gan¬
ska ofta dessa blifva kränkta i följd af detta exceptionsstad¬
gande, hvars obehagliga följder erfarenheten ofta visat, på
sätt Gr. Cronhjelm redan upplyst. Jag får derföre ännu en
gång fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på vigten af att icke
så hastigt afgöra denna fråga, utan deremot återremittera
betänk. Man säger, att denna förmån för fideicommissarier
blifvit sökt för hypotheksföreningarnas skull. Denna tanka
är så småaktig, att jag, lindrigast sagdt, icke begriper, hu¬
ru en person, som velat betänka detta ämne, kunnat fram¬
ställa den. Hypotheksföreningarna falla eller stå icke mer
eller mindre, om några fideicommissarier deltaga deri. Så¬
dant kan ej verka mera än sandkorn i hafvet. Äro dessa
inrättningar nyttiga, så kommer den tid, då 'de här utveck¬
la hela sin kraft; äro de det ej, så skola de falla likasom
allt annat, som ej i och för sig sjelf kan bestå. Denna frå¬
ga har ej det ringaste inflytande på förevarande ämne; mea
ett ganska stort inflytande på ämnet har frågan, huruvida
ståndspersoner, som besitta jord af fideicommiss-natur, sko¬
la vara uteslutna från möjligheten att blifva delaktiga af de
fördelar, som kunna uppkomma af dessa inrättningar. På
denna grund får jag ånyo tillstyrka återremiss å LagUtsk:s
betänkande.
Gr.
Den 2 Maj f. in.
33
Gr. Liljencrantz: Jag anhåller att få fästa den tala¬
res uppmärksamhet, som yttrade sig näst före den sista,
derpå, att jag rörande t8io års förordning yttrade, det jag
åtminstone icke ansåg den vara en product af stränga rätts¬
känslor, hvilket tyckes gifva tillkänna, att jag icke gillar
denna förorda. Det finnes jemväl den väsendtliga skillnad
emellan detta stadgande och det Hr Dalman föreslagit, att
nu alla närmare arfvingar till fideicommisset alltid blifva
hörda och, i följd deraf, låneansökningen kan afslås, då
deremot ifrågavar. motion åsyftar en bestämd rättighet alt
beläna fideicommisset och det ända till |af dess värde eller
sfi betydliga summor, att jag tror, det så höga inteckningar
i fideicommiss sällan hittills blifvit tillåtna. Dessutom är
det egentligen mot Hr Dalmans motion, jag riktat mina an¬
märkningar. 1 fall LagUtsk. finner sig kunna föreslå några
lämpliga grunder för belåning af fideicommisse!-, hvarigenom
blifvande fideicommissariers rätt betryggas, skall jag inga¬
lunda hafva någonting emot, att en allmän lag tillåter fidei-
commissers intecknande; och om jag nu fortfar att yrka bi¬
fall å betänk., så är det endast derför, att Hr Dalmans för¬
slag ej må vinna framgång. Jag skall likväl ej vara envis i
tnin begäran om bifall till betänk., och i fall B., o. Ad. skulle
finna för godt att återremittera det, skall jag ej yrka någon
votering.
Gr. Cronhjelm: Ingendera af de värda ledamöter, som
talat för bifall å Utsk:s betänk., har haft godheten att upp¬
taga hvarken min motion eller skälen derför. Jag tror, att
jag här tillhör en juste milieu, ehuru jag ej tycker om be¬
nämningen. Jag har yrkat, att fideicommissarierna må få
belåningsrätt, men att correctiver må finnas emot missbruk
af denna rätt. Hr von Hartmansdorff har sagt, att ingen
fideicommissarie väckt denna fråga. Detta tyckes icke vara
något motskäl; men jag skulle dock kunna utreda för Hr
von Hartmansdorff, att om någon gång den oväntade hän¬
delse inträffar, att arf tillfaller mig, så blifver detta troli¬
gen ett fideicommiss, ehuru på ganska långt håll. För det
läll, att frågan vore väckt af någon fideicommissarie, bal*
Hr von Hartmansdorff vidare invändt: hvarföre väckes frå¬
gan här; inteckningsrättigheten kan ju blifva beviljad af Ko¬
nungen? För min del har jag uppfattat lagstiftningen så, att
man ej bör bibehålla sådana lagar, som framkalla lagbrott,
utan deremot stifta andia, som förekomma sådant. 1810 års
förordn. har skapat många bedrägerier, och jag skulle, om
det här vore tillständigt, kunna uppgifva en mängd speciel¬
la fall, då sådant inträffat. Jag skulle kunna uppgifva, hu¬
ru de närmaste arfvingarna varit med om de största bedrä¬
gerier och delat rofvet; huru fideicommisse!- blifvit inteck¬
nade och genast derefter försålda samt fideicommissägame
6 H, 5
34
D e u i M a j f. m.
sjelfva betingat sig köpare för att uppgöra en imaginär för¬
säljning och sålunda komma åt skillnaden emellan den rätta
och den skenbara köpesumman. Dessa bedrägerier hafva
bestämdt blifvit framkallade genom 1810 års förordn., och
efter erfarenhet om sådana förhållanden har jag vågat yrka
en lag, som medgifver rättighet att belåna fideicommisset',
men som tillika stadgar skyldighet att amortera lånet, samt
att sådant må ske under Hofrältens uppsigt. Det är denna
af mig väckta fråga, som jag önskar må blifva återremitte¬
rad till Utsk., och Hr von Hartmansdorff har ej till veder¬
läggning upptagit, utan helt och hållit förbigått, hvad jag
föreslagit. Alla, som ifra för fideicommissernas bibehållan¬
de, böra jemväl yrka upphäfvande af i8fO års förordning,
emedan den i tidens längd skall undergräfva fideicommisser¬
nas bestånd, likasom de, hvilka önska, att fideicommisser ej
må existera, skulle handla klokare, om de, i stället för att
begära denna förordn:s afskaffande, öppet motionerade en
lag, som tillåter försäljning af fideicommisser; men att låta
det nuvarande bedrägeritillståndet fortfara, anser jag icke
vara öfverensstämmande med lagstiftarens pligt. Hr von
Hartmansdorff har sagt, att en ordentlig man alltid får lå¬
na penningar; men en i högsta måtto ordentlig fideicommis¬
sarie får dock icke låna, om han icke har enskild förmö¬
genhet; ty hvem vill väl låna med äfventyr att ej blifva
betald, i fall fideicommissarien snart derefter dör? Talaren
torde hafva glömt, att fideicommissarien icke har någon pant
att lemna. Jag anhåller om äterremiss å betänk, och tror,
att jag dervid handlar i största conseqvens med principen
för fideicommissernas bibehållande. Jag vill dessutom i för¬
bigående nämna, att jag, i olikhet med Hr von Hartmans¬
dorff, tror, att hypotheksföreningarna böra blifva tiiidana-
de för jordbrukets skull, men att jag aldrig trott, att jord¬
bruket bör vara till för dessa föreningars fördel.
Gr. Posse, Arvid: Jag tar för afgjordt, att ifrågavar.
betänk, blifver äterremitteradt, och vill för min dei så myc¬
ket mindre strida deremot, som jag gerna medgifver, att
hvad som ej är i lag tillåtet ej bör fä ske i följd af excep-
tionsstadganden; men då jag hör, att egentliga skälet, hvar¬
före fideicommissarien bör få med skuld belasta sin egen¬
dom, består deri, att han kan sakna förlagseapital, hvilket
på annat sätt ej skall kunna anskaffas, så vill jag ej försum¬
ma att anhålla, det LagUtsk. må taga i betraktande dea
ställning, i hvilken en sådan fideicommissarie kommer, som
tillträder fideicommisset, sedan det blifvit intecknadt. Mig
synes, att han äfven kommer att sakna förlagseapital, och
då egendomen dessutom blifvit belastad med skuld, synes
hans belägenhet blifva sämre än deras, hvilkas fördel man
nu vill bereda. De ifrågavar. motionerna synas således ej
utgå från en riktig synpunkt; men i fall de endast åsyftat
Deh a Maj f. m.
35
upphäfvande af 1810 års förordn., hade jag gerna velat un-*
derstödja dem.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag hade
ämnat anföra, hvad som nyss af Gr Posse blifvit framstäldt,
nemi. dens belägenhet, som skulle tillträda ett med skuld
belastadt fidekommiss utan förlagscapital, och att hans be¬
hof af lån är åtminstone lika stort som deras, hvilka man
nu vill lemna rättighet att upptaga lån på fideicommiss. Det
är angeläget att derå fästa uppmärksamhet i anseende till de
missbruk, som kunna äga rum. Jag tror, att Gr. Cronhjelm
haft stora skäl att föreslå andra belåningsgrunder; men der¬
vid förekommer ett hufvudsakligt vilkor för ändamålets vin¬
nande, nemligen att säkerhet beredes för lånens återbetalan¬
de och att Hofrätterna må komma i tillfälle att tillhålla
fideicommissarien att fullgöra de skyldigheter, hvartill han
i sådant afseende förpligtat sig. Sådant synes dock svårli¬
gen kunna ske, i fall fideicommissarien ej underkastas äf-
ventyret att förlora sin fideicommissrätt, derest icke sådana
inrättningar finnas, hvarest lånen af sig sjelfva blifva amor¬
terade; men sådana inrättningar finnas ej ännu i vårt land,
hvarföre det synes vara för tidigt, att nu i denna fråga ta¬
ga ett beslut. Jag vill ej motsätta mig återremiss å betänk.,
men har dock trott mig böra framställa dessa anmärkningar.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag vill för min del
ej ingå i pröfning af sjelfva saken, utan blott taga mig fri¬
heten att gifva, om jag så får säga, ett råd åt hvarje fidei¬
commissarie, som kan behöfva lån, men saknar credit, nemi.
att han må begagna den utvägen att assurera sitt lif och
sätta assurancepolisen i pant. På detta sätt skall han få lå¬
na, utan äfventyr att åt sin efterträdare lemna egendorneri
behäftad med skuld.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag instämmer för min en¬
skilda del i den åsigt, som Gr. Cronhjelm och Frih. Ehren¬
borgh yttrat, samt begär således återremiss å detta betänk.
Uti Hr von Hohenhausens yttrande, att vi ännu skulle sak¬
na sådana inrättningar, deri lånen amorteras, kan jag så
mycket mindre instämma, som Sveriges Bank länge lemnat
sådana lån, hvarå 4 proc. betalas såsom ränta och 2 proc. till
amortering å capitalet. Jag kan ej finna, att en lag, som
tillät en sådan belåning på fideicommisse!-, vore skadlig, utan
skulle deremot anse den ganska nyttig, så framt belåningen
förenades med vilkor, som hindrade dylika missbruk, som
redan ägt runi. Jag anser, att man ej bör betaga någon
jordägare i Sverige möjligheten att skaffa sig förlag till sin
egendoms förbättrande. Hvad åter angår anmärkningen, att
den blifvande fideicommissarien skulle komma i äfven så stort
behof af förlagscapital, så är det allom bekant, att lånen
inom 28 år hinna blifva amorterade, och detta tyckes vara
en vanlig lifstid. Skulle vid låntagarens död några år åter¬
36
Den 2 Maj f. m.
stå af den tid, som blifvit beräknad för lånets återbetalan¬
de, så synes sådant ej böra hindra tillträdaren att erhålla
iån, enär de snart kunna blifva in tecknade i fideicommisset.
Jag anhåller om återremiss å betänkandet.
Gr. Cronhjelm: Hr Lefre'n har redan hufvudsakligen
besvarat Gr. Posses anmärkning emot ifrågavarande motio¬
ner, Jag vill dessutom nämna och fästa R. o. Ad:s upp¬
märksamhet derpå, att min motion endast åsyftar inteck¬
nings- eller belåoingsrätt i de blifvande hypotheksförenin-
garna. Jag hade derföre trott, att LagUtsk. skulle låta mo¬
tionen hvila, intilldess beslut rör:de dessa föreningar blifvit
fattadt. Då jag påmint härom, tror jag mig jemväl fullkom¬
ligen hafva vederlagt, hvad Hr von Hohenhausen anfört,
enär lånen amorteras i dessa inrättningar, hvari lånen, enligt
motionen, skulle få upptagas; och jag tror, lika med Frih.
Ehrenborgh, att det är så mycket nödigare att återremitte¬
ra betänk., som denna motion icke bör med brådska hand¬
läggas, utan med hänsigt till det beslut, sorn fattas om hy-
potheksföreningarna. I afseende på hvad Hr Cederschjöld
anfört om assurance på lifstid, så är allmänt bekant, att dy¬
lika documenter i vårt land äro så litet värderade, att de
ofta under enskilda samtal och i tidningarna utbjudas och
alt de icke utgöra sådana hypothek, hvarpå penningekar-
lar i allmänhet bevilja lån. Jag tror likväl, att den utväg,
Hr Cederschjöld omnämnt, i en framtid kan blifva användbar.
Hr von Hohenhausen: Jag ber, att de talare, som
yttrat sig emot mig, behagade urskilja min mening, som jag
nu skall utreda; jag gör nemi. skillnad emellan ställen,
der lån kunna amorteras, och laga stadganden, som sätta
fideicommissarie)! i tvång att amortera sina lån. I fall in¬
betalningen i Banken försummas, sätter Banken fideicom¬
misset på auction, och detta blifver således förskingradt,
hvilket dock ej borde få ske, enär jag, lika med Gr. Lil¬
jencrantz, anser fideicommissarie!! endast såsom en förvaltare
af ett familjegods, hvilken ej bör få förstöra egendomen.
Behofvet af en lagstiftning i ämnet ligger således deri, att
man bör tillställa så, att amorteringen måste äga rum. Det
är ej nog, att den får ske; ty verkställes den icke, så tje¬
nar tillåtelsen till ingenting, och det är derpå jag velat fä¬
sta LagUtsk:s uppmärksamhet.
Hr von Hartmansdorff: Mig har det under denna
öfverläggning förundrat, att de Hrr och män, som Vanligen
i andra frågor yttra om Regeringens vård af hvarjehanda
angelägenheter i Riket, att hon icke bör befatta sig med att
vara enskildas förmyndare, likväl nu objudna vilja vara för¬
myndare för fideicommissarierna. Man skulle tycka, att des¬
sa borde så mycket mer få råda sig sjelfva, som det vanli¬
gen ej är fråga om belåning af fideicommiss, förrän fidei—
commissarie!! blifvit myndig, och som han, i annat fall, har
Den 2 Maj f. m.
37
af Hofrätten utsedd förmyndare. Det har blifvit sagdt, att
jag troligen förglömt, det fideicommissarierna ej få låna,
derföre alt de ej hafva någon fastighetspant att sätta, enär
fideicommisset ej får dertill begagnas. Jag har icke glömt
denna omständighet, utan påstår deremot, alt en ordentlig
fideicommissarie får låna utan att pantsätta fast egendom;
och jag vet det så mycket mer, som jag sjelf deltagit i så¬
dana låneafhandlingar. Då ifrågavar. belåning på fideicom-
miss bestämdt måste leda till den påföljd att göra en efter¬
kommande fideicommissaries belägenhet sämre än den före¬
gåendes och så mycket hastigare bereda fideicommissets upp¬
lösning; så är uppenbart, att detta förslag är alldeles stri¬
dande emot afsigten med fideicommissers stiftelse, att åt en
viss slägt bibehålla en säker förmögenhet. Att vilja upp¬
skjuta med detta betänkts afgörande, i förväntande på hvad
som skall bestämmas angtde hypotheksföreningar, är, enligt
min tanka, så mycket mera onödigt, som Frih. Ehrenborgh
redan upplyst, huru föga vigtig denna fråga är för hypo-
theksföreningarna. Hvartill skulle då ett uppskof tjena? Mig
synes, att detta ämne har vid detta tillfälle blifvit så till¬
räckligt genomgånget, att man ej behöfver ånyo upprepa,
hvad som blifvit anfördt, hvilket troligen skulle ske, om
betänk, återremitterades och ånyo komme under öfverlägg¬
ning. Jag får derföre anhålla, alt II. o. Ad. måtte genast
bifalla det, eller ock att vi deröfver måtte få votera.
Hr Dalman: Då jag finner, att Hr von Hartmansdorff
ämnar begära votering för att hindra återremissen, anhåller
jag att i anledning af de sista anmärkningarna få säga några
ord. Hr von Hartmansdorff har ansett det vara fullkomli¬
gen onödigt, att motionärer uppstå såsom objudna förmyn¬
dare för fideicommissarierna. Jag får då förklara, att frå¬
ga här icke är om fördel endast för fideicommissarierna eller
en och annan individ, utan om samhällets allmänna fördel;
frågan är nemi., att fideicommissarien må beredas tillfälle
att erhålla medel för att sköta sin jord, så att den ej må
ligga för fäfot, som man säger. Ändamålet är att jemväl
göra ett capital rörligt för industrien, hvilket kan ske ge¬
nom fideicommissariernas intagande i hypotheksföreningarna.
Hr von Hartmansdorff har trott det vara ganska lätt för en
ordentlig fideicommissarie att få låna penningar, utan att
sätta annan pant än sin heder. Jag tror dock, att man för
så sbetydliga lån, som fideicommisarierna kunna behöfva, säl¬
lan anser sig hafva tillräcklig säkerhet i en menniskas he¬
der, enär återbetalningen, låntagarens heder oaktadt, gan¬
ska lätt kan uteblifva. Hvad här blifvit yttradt, att fidei¬
commissarien vore att anse endast som en förvaltare af fidei¬
commisset, finner jag vara en fullkomligen falsk grundsats.
Det är orimligt, att man skulle hafva rättighet att för en
långt aflägse framtid föreskrifva vilkor för nyttjande-rätten
3S
Den 3 Maj f. m.
af jord; och om sådana vilkor blifvit föreskrifna i en tid,
då man ej kunde beräkna eller förutse en annan tids förhål¬
landen och behof, samt i hvad mån samhällets fortgång och
utveckling kräfde förändrade lagar, så synes det mig vara
en pligt för lagstiftaren att upphäfva dem. Också utgick
man vid r8io års riksdag från denna grundsats och före-
skref, att dylika dispositioner i afseende på nyttjanderätt
ej borde vara bindande för längre tid än för fideicommissa-
lien i andra led. Jag har ej en sådan vördnad för gamla
former, att jag kan tro, det någon enskilds rätt förnärmas
genom dessa formers förändring i enlighet med tiden. Dess¬
utom är det ju möjligt, att fideicommissdispositioner i alla
fall för evärdliga tider ej kunna hållas i helgd, enär t. ex.
slägten kan dö ut och egendomen, i följd deraf, såsom da-
na-arf tillfalla Staten. Jag tycker det vara en ganska stor
illiberalitet att, då så många och vigtiga anmärkningar blif¬
vit gjorda, bestrida ålerremiss af betänk, och hota med vo¬
tering för att hindra den. Jag får derföre erinra om hvad
Gr. Cronhjelm i ett af de sednaste plena yttrade, då man
jemväl med hotet om votering sökte skrämma sig till bifall
för sin mening. Jag beger mig till den modification af in-
teckningsrätt för fideicommissarie!', som Gr. Cronhjelms mo¬
tion föreslår, och förenar mig i den anhållan, att LagUtsk.
må åter upptaga endast Gr. Cronhjelms motion. Mitt mera
vidsträckta förslag må gerna lemnäs å sido, emedan jag icke
har hopp, att det nu skall vinna framgång.
Gr. Cronhjelm: Om det är ett sannt tillmäle af Hr
von Hartmansdorff mot motionärerna, att de äro oombedda
commissionärer för fideicommissarierna, så är det å andra
sidan sannt, att Hr von Hartmansdorff är en oombedd för¬
svarare af fideicommissariernas närmaste arftagare. Jag skulle
tro, att utöfningen af vårt ömsesidiga kall såsom represen¬
tanter hemtar någon skönare dager just deraf, att detta kall
ej utöfvas till följd af commissioner. Hr von Hartmansdorff
liar önskat, att fideicommissarierna måtte få råda sig sjelfva.
Detta är hvad jag i vissa fall vill inskränka och i vissa an¬
dra fall utsträcka. Jag önskar, att de ej må kunna bedraga
kommande generationer. Jag är öfvertygad, att om jag gjort
samma motion, men vändt om framställningen, hade jag
haft Hr v. Hartmansdorff med mig. Om jag nemligen först
föreslagit, att vilkoret om amortering må förenas med alla
de lån, som tillåtas på fideicommissegendomar, så hade Hr
von Hartmansdorff säkerligen varit ense med mig. Nu har
jag börjat med, att hvem som helst måtte få belåna sitt
fideicomraiss och icke, såsom hittills, sådant endast tillåtas
för vissa personer; och för det jag i denna ordning fram¬
ställt mitt förslag, talar Hr von Hartmansdorff nu ernof mig,
oaktadt hufvudändamålet för motionen är, atf lånen må blifva
amorterade.
Den a Maj f. m.
39
Jag beder att få återkalla i R. o. Ad:s minne, hvad som
passerade i sista plenum. Då yrkade jag bifall till etf be¬
tänk. och begärde Hr von Hartmansdorff dess återremitte¬
rande, utan att kunna framställa sådana skäl, som af R. o.
Ad. godkändes. Samme talare yrkade då en ytterligare un¬
dersökning om sterbliusafgifterna i Stockholm och hotade
med votering, i fall hans begäran om återremiss icke bi föl—
Jes, samt förmådde derigenom flera ledamöter att icke sätta
sig emot återremissen, fastän de förut talat för bifall å be¬
tänk. Jag reserverade mig då emot detta förfarande, att
man genom yrkandet på votering söker genomdrifva sin
mening och af fruktan för derigenom uppkommande tidsför¬
lust afstår från sin tanka. Nu ämnar jag icke låta skräma
mig genom den begärda voteringen, utan förnyar min an¬
hållan om återremiss å detta betänkande.
IJ. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid LagUtskrs betänk. N:o 35 gjorda anmärknin¬
gar hindra dess antagande och detsamma således böra åter¬
remitteras.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Hr Dalman: Jag påminner mig just nu ett annat skäl
emot 1810 års förordn., nemi.: att, då ansökningar göras
bos Konungen om belåning af fideicommiss, afgörandet of¬
tast och hufvudsakligast beror på det yttrande, som famil¬
jens öfriga medlemmar afgifva öfver ansökningen. Detta
förhållande kan hafva till följd, att, i fall någon missämja
mellan fideicommissarien och den öfriga familjen finnes, an¬
sökningen, om än aldrig så välgrundad, i anledning af fa¬
miljens afstyrkan blifver afslagen och fideicommissarien följ¬
aktligen ruinerad. Det är således, äfven ur denna syn¬
punkt, af vigt, att en bestämd rätt till belåning stadgas ge¬
nom lag.
Frih. Palmstjerna: Såsom någon ledning för min opi¬
nion öfver voteringens vigt önskar jag att få veta, huru den¬
na fråga hos de öfriga Stånden blifvit afgjord. 1 fall två
eller tre af de öfriga Stånden redan bifallit betänk., önskade
jag aflägsna mig, emedan tiden då kan ändamålsenligare och
bättre användas, än till denna votering.
Underteckn. R i d da r h.-S ec re t.: Enligt de underrättel¬
ser, som från de öfriga Stånden ankommit, hafva Borgare-
och Bonde-St:n bifallit Utsk:s betänk.; men om Presie-St:s
beslut har ännu ingen underrättelse blifvit lemnad.
Hr Dalman: Då genom den upplysning, som Riddarh.-
Secret. nu lemnat, man ser, att frågan kommer att förfalla,
och en återremiss således skulle vara utan ändamål, får jag
anhålla om proposition till afslag å betänkandet.
4°
Den i Maj e. m.
Frih. Cederström: Den upplysning, som ar leni nåd.,
alt tvenne Stånd bifallit betänk., verkar ej den påföljd,
Frih. Palmstjerna förmodat, nemi. att frågan skulle förfalla,
också om den återremitteras af R. o. Ad:n samt Preste-St;
ty om två Stånd återremittera betänk., faller det af sig sjelf,
att Utsk. skall åter upptaga frågan, och om Utsk. då från¬
går sin förra mening, kunna äfven de Stånd, som bifallit
detta betänk., frånträda sina beslut. Sedan nu votering blif¬
vit begärd, anser jag all ytterligare discussion onödig, hvar¬
före jag anhåller, att voteringen genast må blifva företagen.
Upplästes lill justering och godkändes följande voterings¬
proposition :
Den, som bifaller LagUtsk:s betänk. N:o 35 öfver Gr.
Otto Aug. Cronhjelms samt Hr Wilh. Fredr. Dalmans mo¬
tioner om rättighet att å fideicommiss-egendom upptaga lån,
motsvarande •§■ af egendomsvärdet, voterar
)ai
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. återremittera ofvannämnde
LagUtskts betänk. N:o 35 tillika med de dervid gjorda an¬
märkningar.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 36.
Nej — 46.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 2 Maj i834.
Plenum kl. 6 e. m.
Å nyo föredrogs LagUtsk:s d. 24 sisth April på bordet
lagda betänk. JX:o 36 i anledn. af Frih. Ludv. Royes motion
om utfärdande af en lag, rör:de utländsk mans rätt att i
Sverige sig nedsätta samt härstädes förvärfva naturalisation.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag anhåller om upp¬
lysning, huru de öfriga Stånden afgjort detta betänkande.
Undertecknad Ri d da r h.-Secr e t: LagUtsk:s nu före¬
dragna betänk, är af Borgare- och BondeSt:n bifallet; men
någon underrättelse, om eller huru detsamma i PresteSt.
blifvit afgjordt, har icke ankommit.
Gr.
Den 2 Maj e. m.
Gr. Cronhjelm: Jag förutser visserligen, efter den
upplysning jag nu erhållit, att motionen icke kommer att med¬
föra någon påföljd; men jag får dock till protoc. förklara,
att jag anser Utsk. hafva bort lemna mera afseende åt den
väckta frågan, än som skett. Det är visst sannt, att natura¬
lisation vanligen beviljas af K. M., då en sådan begäres;
men dä beror likväl af nåd, hvad som borde vara rättighet.
Erfarenheten har visat, att utländningars inflyttande i landet
varit ganska fördelaktigt för detsamma, och jag tror således,
att sådana inflyttningar böra underlättas och befrias från
sådana vilkor och omgångar, hvilka förorsaka, att de icke
så ofta äga rum, som eljest skulle vara fallet. Jag skulle
således önskat återremiss af betänk, och att Utsk. hade åter¬
kommit med tillstyrkande, att utländningar måtte erhålla
en på lag grundad rätt att till Sverige inflytta och derstädes
efter vissa år åtnjuta naturalisation.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag vill blott taga
mig friheten tillkännagifva, att motion blifvit i Constit.Utsk.
väckt om en så beskaffad ändring i grundlagen, att det af
motionären åsyftade ändamål komme att vinnas.
Hr Riben, Carl Wilh.: Efter den upplysning, Hr
Cederschjöld meddelat, kan mitt yttrande vara öfverflödigt.
Jag hade eljest ämnat instämma med Gr. Cronhjelm, likväl
med den skiljaktighet, att då endast 2:ne Stånd bifallit betänk.,
kunde återremiss ingalunda vara olämplig eller ändainålsIÖs;
meri efter den upplysning, Hr Cederskjöld meddelat, anser
äfven jag betänk, kunna bifallas.
Gr. Cronhjelm: Efter det verkligen kan vara något
att vinna med återremiss, yrkar jag, att en sådan må be¬
slutas, enär icke någon yrkat bifall till betänk, och discus-
sionen ej är vidlyftigare, än att den latt kan utskrifvas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propus, först
till återremiss och derefter lill bifall å LagIJfsk:s betänk,
K:o 36; men båda propositionerna blefvo med ja och nej
besvarade.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag kan icke instämma
uti den grundsats, som synes hafva ledt LagUtsk. i dess i frå¬
gavar. betänk. Jag tror icke, att motionen står i strid mot
28 §. Reg.F.; ty då Konungen ensam i sin Conseil. Utan be¬
hof af förändring utaf nämnde grundlags-^., kan bevilja na¬
turalisation, måste äfven en af R. St. och Konung gemen¬
samt stiftad lag, utan någon grundlagsförändring, kunna till¬
erkänna berörde rättighet. Detta är motionens syftemål; och
enligt den åsigt, jag alltid hyllar, att man nemi. tili alla
förhållanden bör, så vidt möjligt är, söka göra medborga¬
ren, vare sig in- eller utländning, oberoende af godtycke
6 H. 6
4’
Ben 2 Maj e. m.
eller nåd, lian jag ej annat än ogilla TJtskts betänk., saint
sålunda yrka detsainmas återremitterande.
Efter förnyad propos. af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, blef
betänk. N:o 36 återremitteradt.
Företogs till pröfning LagUtskts d. 24 sistl. April på
hordet lagda betänk. N:o 07 öfver Frih. Lars Stjernstedts och
Riksd.-fullm. Hr S. Wijkmans motioner om borttagande af
dödsstraffet för stöld ur bref, som ej äro under Postinrätt¬
ningens eller annan allmän vård.
Hr von Stahl, Sven Aug.: LagUtskts nu föredrag¬
na betänk, synes mig påkalla en återremiss. Den ifrågavar.
K. förordn. af d. 5 Mars uttrycker i dess ingress be¬
stämdt, att meningen med det derigenom för stöld ur bref
stadgade dödsstraff varit endast den, att för berörde brott
utstaka ett lika straff, som var gällande för inbrottsstöld,
hvilken förbrytelse då var belagd med dödsstraff. Det dröj¬
de icke länge, förrän lagstiftaren fann sig föranlåten bort¬
taga dödsstraffet för inbrottsstöld. Af ett för mig föga för¬
klarligt förbiseende kom likväl dödsstraffet i 1746 års för¬
ordn. att qvarstå. Jag lemuar derhän, huruvida den säker¬
het, man velat bereda Postinrättningen, bidrog härtill. Men
om ock det behof af större skydd, denna inrättning kräfver,
kan anses rättvisa den stränga straffbestämmelsen, hvarom
dock meningarna äro delade, synes mig detta ansvar vara
orättvist, olämpligt och öfverdrifvet, då fråga är om till¬
grepp ur bref, - som blifvit åt enskild person anförtrodt.
Det förseglade pappersomslaget kan här, efter rättsbegrepp,
ej göra anspråk på större helgd, än den förseglade papp¬
asken, den lästa trälådan, m. m.
Man har antagit såsom en allmän regel i brottmålslagstift-
ningen, att straffet bör lämpas efter brottet. Att denna grund¬
sats i förevarande fall blifvit helt och hållet uppoffrad, torde
ej fordra någon vidare undersökning. Men icke blott den om¬
ständigheten, att straffet ej står i öfverensstämmelse med brot¬
tets art, fordrar en Jagförändring i förevarande fall; dertill
finnes ett ytterligare skäl. Tvekan har nemi. hos domsto¬
larna uppstått, huruvida, sedan dödsstraff för inbrott i all¬
mänhet blifvit upphäfvet, 1746 års förordn. numera kan
anses vara gällande. Vid tillämpningen hafva skiljaktiga me¬
ningar härom försports. Denna olikhet i tillämpningen har
särdeles uppenbarat sig hos öfverdomstolarna. I Svea Hof¬
rätt hafva tankarna härom varit så delade, att en division
tillämpat dödsstraff för förbrytelsen, då en annan division
ansett densamma böra umgällas med det ansvar, som för
inbrottsstöld nu äger rum. Uti Högsta Domstolen förefin¬
nes samma skiljaktighet, ehuru pluraliteten der anser sig
bunden af 1746 års förordn. och tillämpar dödsstraffet. Ko¬
nungens benådningsrätt har också hittills jemnkat lagens
Dea i Maj e. m.
bristfällighet. Härmed kan väl förbrytaren vara fullt belå¬
ten; men det väl ordnade samhället torde ej böra vara det.
En lag, som lämpligen ej bör tillämpas och med rättvisa ej
kan verkställas, bör upphöra att vara lag. Jag instämmer
för öfrigt i de åsigter, Hr Gr. Sparre och Hr Holm uti de¬
ras reservationer emot betänk, utvecklat. Gr. Sparre har
dock omnämnt ett K. bref af d. 26 Maj 1827, hvarigenom
skall vara förklarad!, att dödsstraff bör tillämpas för alla
brefstölder, ehvad de skett ur bref, som anförtrotts åt Post¬
verket eller åt enskild person. Om något sådant bref har
jag icke kännedom; men jag känner, att under samma dag,
som Hr Gr. uppgifvit, affärdades, i anledn. af tid efter an¬
nan från Svea Hofrätt inkomna mål, uti hvilka de olika åsig—
terna hos Hofrätten i besluten gjort sig gällande, en nåd.
skrifvelse till Hofrätten, med tillkännagifvande, huru Högsta
Domstolen i dylika fall dömmer. Om det är detta bref, Gr.
Sparre afsett, är hans åberopande oriktigt; ty detta bref in¬
nefattar ej någon lagförklaring, utan endast en underrättelse,
den K. M., i anseende till den olika behandlingen i Hofrätten,
ansåg sig böra, för vinnande af enhet i lagskipningen, lemna.
Af tvenne andra LagUtsk:s ledamöters, Hrr Grubbes
och Cederborghs, särskilda mening inhemtas, att den grund¬
sats hos Utsk. blifvit påyrkad, alt emedan förslag vore upp-
gjordt till en ny criminallag, inga andra partiella förändrin¬
gar uti vår brottmålslagstiftning än de, som voro ytterst
nödiga, borde för närvarande, och innan förslaget hunnit
genomgå slutlig granskning, vidtagas, på det att ej samman¬
hanget af det hela må rubbas eller brytas. Detta skäl, oin
det lämpligen så kan benämnas, torde kunna öfversättas på
följande sätt: "Efter vi äga ett förslag uppgjord t till ny straff-
Jag, böra R. St. tills vidare inställa sin lagstiftande rätt i denna
del, för alt ej binda sig i afseende å pröfningen af det sto¬
ra systemet. Jag hoppas, att pluraliteten inom LagUtsk.
icke gotjkänner denna grundsats, och förmodar, att der ett
gifvet missförhållande i lagstiftningen visar sig, bör Repre¬
sentationen, i hvad på den ankommer, skynda att afhjelpa
bristfällighelen. Jag tror för öfrigt, att R. St., genom anta¬
gande af de ifrågavar. motionerna, icke behöfva frukta att
komma i någon collision med de principer, hvarifrån crimi-
nal-lagförslaget utgått. Jag tror det, emedan de män, hvil¬
ka utarbetat detta förslag, ägt för mycken upplysning och
för upphöjda tänkesätt, att hafva utsatt sig för den förebrå¬
else att deri hafva sökt införa eller bibehålla grymma och
öfverdrifna straffbestämmelser; jag tror det, emedan från
de tider, då jernbörd och envig suppleerade lag, Svenska
brottmålslagstiftningen utvecklat sig i bredd med upplysnin¬
gen. Jag anhåller om proposition till återremiss af betänk.
Frih. Cederström, Jac.: Utskottet anför såsom skäl
till afslag å motionerna, att desamma inskränka sig till blott
44
Den 2 Maj e. m.
det fall, då stöld blifvit föröfvad utur bref, som till en¬
skilda personer blifvit öfverlemnade. Utsk. säger nemi.:
"Då den nu stadgade påföljden för stöld utur bref, sorn ej
'aro inlemnade på posten, icke synes böra förändras utan i
"sammanhang med straffbestämmelsen för de under postens
''vård lemnade bref, men motionerna ej föranleda till nå-
"gon Jagförändring i afseende å dessa sednare, hemställer
"Utsk., att motionerna ej må bifallas.” Mig synes, att det
varit Utsk. obetaget att föreslå den ändring i båda de om-
förmälda fallen, som Utsk. kunnat finna öfverensstämmande
med ett förnuftigt afvägande af förhållandet emellan brott
och straff. Jag kan icke neka, att jag anser de ifrågavar.
brotten vara af svårare beskaffenhet än vanlig inbrottsstöld.
Lättheten att begå dein och att dölja det tillgripna utgöra
visserligen skäl för en hårdare straffbestämmelse. Principen
för våra strafflagar emot tjufnadsbrott är också den, att ju
Jättare brottet är utfördt, ju starkare binder har lagen ve-
Jat nedlägga i straffpåföljden. Sålunda är stöld ute på mar¬
ken belagd med hårdare straff än vanlig stöld. Jag anser
Utsk, således böra föreslå det straff, Utsk. för det ifrågavar.
brottet kan anse lämpligt utöfver ansvaret för inbrottstöld;
och om Utsk. skulle anse sig bundet deraf, att motionerna
icke sträcka sig till mera än ett af de förhållanden, hvilka
Utsk. ansett slå i oskiljaktigt sammanhang med hvarandra,
så lära, då frågan från Utsk. återkommer, behöfliga ändrin¬
gar kunna beslutas. Jag yrkar således återremiss.
Hr Dalman, Wilh, Fredr.: Jag förenar mig i yr¬
kandet af återremiss. Jag stödjer mig dervid hufvudsakli¬
gen på de skäl, Hr von Stahl anfört, och får tillägga, att
då jag vid genomläsande af betänk, erfarit, det Utsk. funnit
betänkligt att borttaga dödsstraffet för stöld utur bref, som
icke äro under Postverkets vård, bland annat derföre, att
dödsstraffet qvarstår för stöld utur bref, som befinna sig un¬
der en sådan vård; så får jag, till häfvande af denna be¬
tänklighet, nu väcka den motion, att hela 1746 års förordn,
i detta ämne må upphöra alt vara gällande, och LagUtsk.
föreslå nya lämpliga straffbestämmelser för de förbrytelser,
hvilka i densamma omförmälas.
LagUtsk;s betänk, Alto 37 återremitterades.
Ånyo föredrogs Oecon.Utsk:s d, ?4 sisth April på bordet
lagda utlåt, N:o 35, i auledn. af väckta motioner om in¬
dragning af biskops- och doroprostembelena.
Hr Dalman, Wilh, Fredr.; Jag tror icke, altUtsk,
liti förevar, fråga rätt fattat motionärens mening. Jag tror
nemi. denna hafva varit mindre att få bort nomenclnturen
jBiskop, hvilken gerna och för dem, sora anse grundlagen
förnärmas af ett slikt borttagande, må qvarstå. Jag före¬
ställer mig, att frågan katr reduceras derhän, huruvida icke
Den 2 Maj e. ra.
45
biskops- och domprostembetena kunna sammanslås och en
betydlig besparing genom indragning af de sednares löne¬
förmåner för Statsverket beredas. Biskoparna komme då
tillika att blifva pastorer i domkyrkoförsamlingen och kunde,
i utöfningen af denna pastoralvård, biträdas af vice pastor,
likasom händelsen för närvarande är uti de prasbendepasto-
rat, som äro anslagna till biskopslönerna. Emot ett så be¬
skaffad! afseende på den väckta motionen förekomme åtmin¬
stone icke det hinder, som Utsk. trott sig finna deruti, att
titeln biskop närnnes i grundlagen, men deri åsyftade bespa¬
ringen vunnes likväl; och jag är öfvertygad derom, att då Stats-
secreleraren för ecclesiastikärenderna föreslagit K. M. att af
R. St. äska ökade anslag till åtskilliga ganska vigtiga be¬
hof för undervisningsverken, hvilket rind. förslag K. M. dock
icke funnit för godt att antaga i anseende till än mer ound¬
gängliga behof till löneförhöjningar för gardesregementerna
o. m. s., Hr Statsseereteraren nu skall med tillfredsställelse
omfatta detta tillfälle att på den nu yppade, ganska lämp¬
liga väg erhålla de erforderliga medlen. Jag yrkar således
återremiss af betänkandet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag vill minnas, att
i PresteStrs privilegier §• står bestämdt, att Biskopar
och andra ecclesiaslika embetsman skola bibehållas vid de
löneförmåner, de af ålder ägt. Jag tror frågan sålunda be¬
ro på PresteSt., och begär att få veta, hvad öde betänk,
rönt i nämnde Stånd.
Undertecknad Ridd.-Secret.: Angående ifrågavar. be¬
tänk. är ifrån Preste- och BondeSttn någon underrättelse
icke ankommen. Från BorgareSt. har det tillkännagifvande
ingått, alt Ståndet återremitterat betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hr Cederschjöld har
redan upplyst, att Presterskapets privilegier bestämdt för¬
klara, att Biskoparna skola oförändradt behålla de inkom¬
ster och anslag, som dem efter gammal häfd tillkomma. Om
sålunda en eller annan ledamot skulle vilja förminska dessa
embetsmäns löner, för att i stället fylla militära eller andra
behof, kan en dylik önskan icke gå i fullbordan. Försla¬
get, att domprostbefattningarna skulle med biskopsembete-
na förenas, är icke nyttigt, emedan hvardera af dessa em¬
betsman har så många och vigtiga göromål, att de icke af
en behörigen skötas, utan fordra hvar för sig en skicklig och
kraftfull man. Efter det sätt för biskopsembetenas tillsätt¬
ning, hvilket Hr Dalman tyckes åsyfta, borde den ske ge¬
nom ett slags entreprenad, så att den finge tjensten, som
ville belnda deri för bästa köpet. Jag befarar likväl, att
ett sådant sätt icke skulle medföra nytta hvarken för Kyr¬
kan eller Staten. Jag anhåller att betänk, må bifallas, eme¬
dan en återremiss skulle, da både grundlagen och privile¬
D e ii 2 Maj f. m.
gier hindra det åsyftade ändamålet, utmärka, att R. o. Ad.
ej rätt väl betänkt, hvad författningarna i ämnet stadga.
Hr von Scheele, Knut Georg: Till den återremiss
af närvar. utsk:s-betänk., om hvilken jag vördsammast an¬
håller, vågar jag i ödmjukhet anföra, mina skäl. Med dju¬
paste vördnad för den domstol, hvarunder jag närmast ly¬
der, kan jag likväl icke undertrycka den oförgripliga tan¬
ka, att nu, då vi hafva att förvänta en länge önskad för¬
bättring i kyrkans styrelse, en ny kyrkolag, det är ett ord
i sinom tid att önska en reorganisation i sammansättningen
af den domstol, som skall denna lag handhafva. Dess per¬
sonal kan vara fåtaligare, än den nu är. Med biskop och
domprost utgöres gemenligen consistorium af 8 ledamöter.
Att så många icke behöfvas, grundar sig min öfvertygelse
derpå, att stiften under hela och någon gång flera år sty¬
ras af ett vida mindre antal. Vi veta nemi., att under le¬
digheter vid de embeten, hvarmed det consistoriella doma¬
rekallet är förenadt, intager icke vicarien den lediga plat¬
sen i consistorium. Biskopsembetet kan icke, enl. nuvaran¬
de praxis, utöfvas af en oinvigd. Domproslembetet förde¬
las vid ledigheter sålunda, att äldste lectorn blifver vice
ordförande i consistorium, domkyrknadjuncten vice pastor i
församlingen och en af contractisterne vice prost i häradet
Vid ledigheter inom de öfriga assessorerna adjungeras leda¬
möter för särskilda fall, då det hel. rådet skall vara dom¬
fört. Under riksdagar och vid dödsfall är således consisto¬
rium ofta i saknad af både biskop och domprost. Då jag
undergick prestexamen, utgjordes domcapitlet i Upsala af
tvenne adjungerade ledamöter. Häraf föranledes jag att an¬
se den motion, som yrkar domprostembetets försvinnande,
vara väl grundad och, om den blifver beviljad, medförande
en ganska betydlig besparing. Biskop, särskildt dertill vigd och
förordnad, hvarken kan eller bör något stift sakna; men den¬
ne biskop vågar jag tro skulle kunna tillika vara pastor i dom¬
kyrkoförsamlingen. För närvarande äga deras högvördighe-
ter prebendepastorater å landet. Må dessa erhålla ordinarie
kyrkoherdar, och biskoparna i utbyte erhålla den närbeläg¬
na domkyrkan, som äfven nu, då domprosten der är pastor,
äger en ständig adjunct och dessutom syssloman. Biskopar¬
nas göromål blifva således genom denna förändring icke för¬
ökade; ty det egentliga prostembetet, som nu vanligen är i
domprostens händer, kunde någon af de öfriga pastorerna i
häradet förvalta. Domprostarna vågar jag tro kunna saknas.
Deras deltagande i stiftsstyrelsen är mera en deras rätt, här¬
ledd från deras fordna pligt att vara gymnasiilärare, än af
behofvet påkalladt. Pligten är nu försvunnen och behofvet
har aldrig varit för handen. Uti Hernösand, Carlstad och
Calmar finnes ingen domprost. Der går ju allt lika bra,
dem förutan; hvarföre skulle icke förhållandet kunna vara
Den 2 Maj c. m.
kl
lika öfverallt? Med ett sådant sammanslående af dessa båda
embeten tror jag många fördelar skulle vinnas. Med både
adjunct, syssloman och flera medhjelpare, sorn domkyrkor¬
na i alla fall äga, skulle biskoparna i min tanka, oberäk-
nadt fördelen att under sin vård äga en närbelägen
kyrka och i stad förenad församling, än ofta flera af¬
lägsna, spridda landsförsamlingar, lättare kunna vara
domkyrkans pastor, än deras nu innehafvande prebendens.
Deras löner, om de jemnkas i närmare förhållande till stif¬
tens storlek, behöfva icke ökas, hvarföre domprostens hela
lön annorstädes kunde användas. Den del af domprostens
lön, sorn utgöres af domkyrkans pastoralier, skulle då till¬
falla biskopen; men deremot borde ett svarande afdrag kun¬
na ske uti hans öfriga inkomster. Detta afdrag, tillagdt
domprostens kronotionde m. m., som honom utom pastoralier
tillkommer, skulle öfver hela Piiket göra en ganska betyd¬
lig summa. Både biskops- och dompVostprebenden blifva då
consistorielia pastorater, hvarigenom en mängd extraordina¬
rie prestman försvinna. Derigenom vågar jag tro, att con-
sistorierna icke skulle behöfva, såsom nu är fallet i många
stift, så ofta känna behof af yngre prester, hvilka åter äro
till besvär genom den stora concurrens, de förorsaka vid
ledigheter af ordinarie tjensler, och genom de ofta billiga
klagomål öfver den långa tid, de måste sakna befordran
och hjelpa sig på ålderdomen, så godt de kunna, med den
ringa lön, som var tillräcklig för en kraftfullare ålder. Vörd¬
sammast tager jag mig friheten att på dessa grunder fästa Utskts
uppmärksamhet derpå, att just derföre, att domprostarna,
såsom Utsk. ganska riktigt anmärker, "endast äro att anse
såsom pastorer i domkyrkoförsamlingar,” deras skyldighet i
consistorio ingalunda är af behofvet påkallad. En bra karl
är visserligen alltid nyttig på sin plats, och jag är långt ifrån
att icke egna närvarande Hrr domprostar, såsom consistorii
ledamöter, all skyldig vördnad; men jag kan derföre icke
tro, att biskop, biträdd af' 6 leetorer, ej skulle kunna lika
kraftfullt, då dessa äro män för sina embeteu, vårda det
heliga domarekallet och alla dermed förenade åligganden,
samt till följd deraf domprostembetena vara umbärliga och
någon indragning och förändring af dem verkligen kunna
och böra äga rum.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: I afseende å frågans
behandling torde jag få erinra, att det icke är af kinkigare
natur att pröfva tjenligheten af biskopsembetenas indrag¬
ning, Un att behandla privilegii-frågor, som röra vårt eget
Ständ. Jag yrkar således återremiss af betänk., under för¬
utsättning af PresteStts medgörlighet. Jag anser det i alla
fall nyttigt, att R. o. Ad. genom återremiss uttrycker en
bestämd opinion i saken. Min enskilda, som jag hört delas
af åtskilliga, är den, att biskopsembetena äro öfverllödiga
43
Den 2 Maj e. m.
och hunna sammanslås med domprostembetena. Den för¬
ändring, Ilr v. Scheele föreslagit och hvilken åsyftar en viss
besparing af domprostarnas löner, förtjenar visserligen ock
sin uppmärksamhet; men denna besparing blefve dock icke
så väsendtlig som den, hvilken uppkomme genom biskops-
embetenas nedsättning till domprostbefattningar; och då
undervisningsverkens fördel är i fråga, bör man icke förbise
den högsta möjliga besparing. Besynnerligt nog vill det
också verkligen synas, sorn skulle ödets skickelse verka der¬
hän, att biskoparnas rike verkligen icke synes vara af
denna verlden ; ty ehuru stora inkomster de än hafva, ser
man dock sällan, att de efterlemna någon förmögenhet. Det
vore således både i andelig och lekamlig måtto bättre, om
de dryga lönerna tillgodokommo läroverken; och jag hoppas,
att, om också icke ännu för handen, den dag dock skall kom¬
ma, då äfven PresteSt. skall visa sig benäget till concessioner
för samhällets stora behof och interessen.
Hr von Hartmansdorff: Det har blifvit anmärkt,
att consistorium uti ett vidsträckt stift kunnat med arne le¬
damöter utföra sina värf, och man har derifrån velat sluta,
att stiftens styrelse kunde vara fåtaligare, än hon för när¬
varande är. Då det omnämnda stiftet troligen är Upsala,
får jag upplysa, att efter 3:ne särskilda, derom gjorda fram¬
ställningar hafva 4 adjungerade ledamöter blifvit förordnade,
så att sammanlagda antalet ledamöter nu utgör 6, oaktadt
ordförandens frånvaro. Göromålen kunna ej helier annor¬
städes förvaltas, på sätt föreslaget blifvit, emedan consisto-
1-ierna äfven äro domcapitel och skulle sakna domfört an¬
tal ledamöter, om dessa blefvo för få. Man har sagt, att
domprosten är öfverflödig i consistorium, emedan en lector
kan fylla hans plats. Jag anser deremot domprostarnas bi¬
behållande vara ganska vigtigt för consistorierna; ty dom¬
prosten är alltid prest och, under biskopens frånvaro, ord¬
förande i consistorierna, hvilket en lector, som icke är prest,
på sätt man exempelvis omförmält, ej lämpligen bör vara uti
ett verk, som skall besluta öfver presterliga värf. Då con¬
sistorierna skola behandla mål både angående kyrkan och
läroverken, och då sakkännedom inom hvarje verk är huf¬
vudsakligen nödig, anser jag den blandning af prester och
gymnasiilärare, hvaraf consistorierna för närvarande äro sam¬
mansatta, vara ganska riktig. En ledamot har yrkat, att
biskopslönerna borde till förmån för läroverken nedsättas.
Det är visserligen hvar och en obetaget att önska, hvad
han behagar; men då önskningarna äro obelänkta, måste
han ock nöja sig med att se dem förfalla. Vill man ned¬
sätta biskoparnas löner, så bör man icke förvänta, att dug¬
liga personer skola vilja åtaga sig så ansvarsfulla embeten.
Nyligen hafva vi sett, att utaf alla 3, som varit uppförda
Den 2 Maj e. m.
49
på ett biskopsförslag, har ingen velat emottaga förtroendet.
En ledamots yttrande, att biskoparna sällan lemna förmö¬
genhet efter sig, bevisar just, att deras utgifter äro så be¬
tydliga, att de nuvarande lönerna knappt svara deremot. Än
värre blefve förhållandet, om de förringades. I sjelfva saken
anser jag det likgiltigt, antingen återremiss beviljas eller
icke, emedan saken dock icke lärer kunna slutas på annat
sätt, än Utskottet tillstyrkt; men på det R. o. Ad. må i äm¬
net uttrycka en riktig mening, önskar jag, att betänk, nu
måtte bifallas.
Hr Dalman: Jag kan icke neka, att jag med förun¬
dran hört Hr v. Hartmansdorff emotsätta sig det amende¬
ment för frågans afgörande, som jag föreslagit, och hvilket
likväl skulle bereda honom ganska betydliga tillgångar för
undervisningsverkens behof. Den värde talaren har sagt,
att biskopsembetenas tillvaro bar en fast grund i Prester¬
skapets privilegier. Jag har mig väl bekant, att biskopar om¬
nämnas i dessa privilegier; men jag är icke nu beredd alt
yttra mig, huruvida en sådan tolkning af desamma bör an¬
ses riktig, att bemälda embetsman utan PresteStls begif¬
vande icke skulle kunna upphöra att finnas. Jag förmodar
dock, att domprostsysslorna icke hafva en sådan garanti i
privilegierna, och att således mitt förslag om dessa tjensters
indragning, oberoende af några från det Högv. Ståndet be¬
gärda concessioner, kunna af R. St. beslutas. Men om äf¬
ven i detta fall privilegier skulle linnas; så, och efter de
symptomer, som vid denna riksdag visat sig i det Högv.
Ståndet, förmodar jag, att, med undantag måhända af bi¬
skoparna sjelfva, Ståndets öfriga ledamöter skulle visa sig
böjda för den nyttiga förändringen. Hvad angår de af Hr
v. Hartmansdorff yttrade bekymmer, att i sådan händelse
eandidater till biskopsstolarna skulle komma att saknas, så
tycker jag dessa vara lika besynnerliga som onödiga. De af
Hr v. Hartmansdorff i detta afseende citerade exempel äro, så¬
som sådana, alldeles icke lämpliga eller bevisande. De ifrå¬
gavar. personer innehafva allaredan förut så lucrativa befatt¬
ningar, alt de troligen icke komma att stort vinna på by¬
tet, åtminstone då behörigt afseende jemväl fästes å hvilket
slags verksamhet, den redan ägande eller den erbjudna, de
kunna anse för sig mer eller mindre angenäm, ärorik eller
tillfredsställande. Den värde ledamotens farhåga, att en lek¬
man skulle komma att blifva ordförande i consistorium, i
händelse biskopen vore frånvarande, står qvar, äfven om
domprostarna bibehållas; ty då dessa sednare icke äro bland
de slags menniskor, som ej kunna blifva sjuka eller blifva af
Jaga förfall hindrade att infinna sig i domcapitlet, skulle
den äldste lectorn, såsom lekman, i allt fall komma att fö¬
ra ordet. För min del skulle jag dessutom tro, att de pre-
6 H. 7
5o
Den a Maj e. m.
sterliga förhållanden, sora till pröfning i consistorierna före¬
komma, kunna fullständigt nog bedömas äfven af lekmän.
Den tid är förbi, då papismen utöfvade någon uteslutande
betydelse så i det ena som andra hänseendet; och jag hop¬
pas, att den aldrig må återkomma. Men om namnet biskop
är så kärt, må man då bibehålla det och befattningen jem¬
väl; blott man i alla fall genom besparingar inom ecclesia-
stikstaten söker utvägar till fyllande af de behof för under¬
visningsverken, hvilka ej på annat, sätt kunna åstadkommas.
Jag kan åtminstone icke underlåta att med min röst under¬
stödja hvarje besparing i ecclesiastikbudgeten, som åsyftar
detta ändamål. Den opinionsyttring, Hr v. Hartmansdorff vid
detta tillfälle af R. o. Ad. önskat, tror jag icke komme att
hedra Ståndet. Jag anser nemi. vår tid stå långt framom
den gamlas privilegii- och considerations-väsende, och jag
tror, att vi, oberoende af alla privilegier och pergamenter,
kunna och böra fritt utsäga, hvad vi anse vara rätt och vid¬
taga de förbättringar, som tiden kräfver; beroende det se¬
dermera, om frågan verkligen skulle, emot min förmodan,
vara af privilegii-natur, af PresteSt. att visa, om det är mer
eller mindre moget att gå folkets önskningar och tidens for¬
dringar till mötes.
Gr. Cronhjelm: Såsom exempel på nödvändigheten af
domprostar, får jag blott anföra, att Hernösands stift, som
icke äger någon domprost, likväl öfver 2:ne år varit utan
biskop, fastän ärenderna fortgått, såsom jag förmodar, lika
väl. Detta torde kunna tjena såsom ett practiskt bevis på,
att embetena ganska gerna kunna sammanslås.
I afseende å hvad Hr v. Hartmansdorff anmärkt, ang:de
brist på biskopscandidater och olämpligheten af att lekmän
blifva ordförande!- i consistorierna, får jag blott påminna,
att Hr Statssecreterarens företrädare, som var lekman, lik¬
väl blef biskop och fick vida större löneförmåner än hans
företrädare.
Olika med Hr Dalman tror jag, att just biskoparna sjelf¬
va blifva de, som komma att sätta sig minst emot förslaget,
emedan det ej gäller dem, och jag altså är säker, att deras
röster kunna blifva att påräkna; men huru det kan komma att
förhålla sig med det öfriga Ståndet, vill jag icke ansvara för.
Hr von Hartmansdorff: En värd ledamot har trott,
att upplysningen komme att befordras genom indragning af
biskopslönerna till fördel för läroverken. Redan äro dessa
alltför mycket gynnade på kyrkans bekostnad; och det ifrå¬
ga var. förslaget skulle vara bland de otjenligaste, emedan
biskoparna äfven äro chefer för läroverken, och emedan
man, derest dessa embeten icke skulle, efter lönernas för¬
ringande, eftersträfvas af skickliga män, förgäfves kunde ge¬
nom besparingens utminutering på de särskilda lärarne vin¬
na på dem, hvad man förlorat på chefen. Är han en ut¬
Den 2 Maj e. m.
märkt man, så befordrar han mera gudsfruktan oell upp¬
lysning vid det verk, han styr, än de underordnades sprid¬
da bemödanden förmå att åstadkomma. Endast under för¬
utsättning, att biskopsembetenas afskaffande eller nedsättning
af dithörande löneförmåner vore lofgifna, liar jag trott mig
böra upplysningsvis anföra detta. Man liar omförmält, huru¬
som i Hernösand icke funnes någon domprost och för när¬
varande icke heller någon biskop tillstädes, utan att äldsta
lectorn lila bra förde ordet i consistorium. Det är sannt,
att äfven han är lekman; men exempel på oregelbundenhet
böra ej verka till förringande af det rätta, utan till dess
återställande. Dessutom får jag upplysa, alt sedan en biskop
är utnämnd, deltager han såsom ephorus, ehuru frånvaran¬
de, i skollärarnes tillsättning inom stiftet. Man har sagt, att
ordföranden i consistorium lika väl kan vara lekman som
prest. Jag upprepar, att oberoende af den skicklighet, man
för öfrigt kan äga, bör man nödvändigt äga sakkännedom i
de ämnen, man skall handlägga, särdeles såsom domare. Det
är klart, att uti ett consistorium måste flera omständigheter
förekomma, derom en lector, som ej är prest, icke kan äga
erforderlig kunskap; och då votum decisivum ligger hos
ordföranden, är det nödigt, att denne har erfarenhet i de
ämnen, som ofta på hans röst bero.
Jag har, emedan 4 §• «*f Presterskapets privilegier ingår
i så många specialiteter, att äfven klockares löner der om-
förmälas, ej vågat förut bestämdt yttra, huruvida denna §.
jemväl omtalar domprostar. Men nu, då jag har dessa pri¬
vilegier till hands, vill jag derutur uppläsa fade §:s begyn¬
nelse, som lyder sålunda: "Alle Biskopar, Superintendenter,
Theologias Doctores, Professores, Prsepositi, Pastores i stä¬
der och på landet, Lectores i gymnasierne, Rectores och.
Conrectores i skolorne och alle Prester i gemen, skola oför-
ändradt behålla, efter gammal häfd, sina Biskopsstift, Pras-
bendesocknar och hemman, Prestegårdar i städer och på
landet” &c. &c. Enär nu pastorer i städerna uti denna fa
stå intagua, lära väl domprostarna derunder innefattas. Jag
förnyar min anhållan om bifall till betänkandet.
Hr von Scheele: Jag beklagar, om jag uttryckt mig
så otydligt, som Gr. Cronhjelms uppfattning af mitt yttran¬
de synes utmärka. Visserligen kan man vara ensidig, men
till den grad måste man väl icke kunna vara det, att man
blott skulle vilja inskränka adjuncternas antal. Jag har blott
velat närma mig lill Hr Dalmans förslag i afseende å dom-
prostembetenas indragning. Hvad beträffar den omständighet,
att ordföranden i consistorium icke borde vara lekman, så
förekomma der såväl andliga som verldsliga ämnen; och hai¬
man icke sinne för det andliga derföre, att man är lekman,
så kan man likaväl anmärka, att man icke har sinne för
det verldsliga derföre, alt man är prest. I båda fallen fyller
52
Den 2 Maj e. m.
man lika illa sin plats. Kan en lekman vara assessor i con¬
sistorium, så måste det äfven kunna inträffa, att lian under¬
stundom blir ordförande derstädes. Jag yrkar således åter-
remiss, på det Utsk. ma taga ämnet i närmare öfvervägande.
Kr Dalman: Sedan jag nu hört Hr v. Hartmansdorff upp¬
läsa den åberopade §. i Presterskapets privilegier, har jag in-
hemtat, att hvarken biskopsembeten eller andra ecclesiastika
tjenster äro af privilegierna skyddade emot indragning. Uti
privilegierna står nemi. endast, att der embetena finnas,
skola de bibehållas vid de löneförmåner, som dermed äro
förenade, men icke, att de skola finnas. Hvad domprost-
embetena beträffar, ser jag i privilegierna icke en skymt af
skydd emot deras indragning; likasom jag anser, att privi¬
legierna icke vore förnärmade, om endast en biskop eller
praepositus komme att finnas, endast de, som vore, finge
åtnjuta de löneförmåner, som blifvit dem af ålder tillagda.
Gr. Cronhjelm: Jag har nyss af en man, som ex
officio bör hafva sig förhållandena i dessa ämnen bekanta,
blifvit underrättad, att kronotionden icke lärer tillhöra de
utaf biskoparnas löneförmåner, som äro garanterade genom
Presterskapets privilegier. Då likväl inkomsterna på detina
väg äro ganska betydliga, såsom iooo t:r för Lund, 1100 t:r
för Carlstad, om jag rätt påminner mig; så torde man finna,
att besparingarna häraf kunde blifva af största inflytande
för undervisningsverken. Jag fortfar således att yrka åter-
remiss, och får endast tillägga, att då Hr v. Hartmansdorff
bland de embeten, hvilka han ansett garanterade i prester¬
skapets privilegier, jemväl uppräknat klockare, påminner
jag mig verkligen det gamla ordspråket: ”vi presterskap,
”säd’ klockaren;” ty skulle man så strängt tolka de ifrågavar.
privilegierna, som Ilr v. Hartmansdorff yrkat, skulle icke
ens en klockarelön kunna af Konung och 3:ne Stånd förminskas
eller dylik tjenst indragas, utan PresteSt.-s medgifvande. Jag
vet likväl, att Superintendentsembetet i Carlskrona nyligen
blifvit indraget, oaktadt sådana stå nämnda i den åbe¬
ropade privilegii-§:n.
Hr von Hartmansdorff: Superintendenten i Carls¬
krona bar blifvit indragen genom döden och ej Regeringen;
hvarom jag får upplysa Gr. Cronhjelm. Beträffande den
omständigheten, att författningarnas ordalydelse skulle vara
uppfylld, blott en enda biskop funnes, får jag erinra, att
29 §. Reg.F. omtalar Erkebiskopen och Biskopar; hvadan,
enligt Hr Dalmans tolkning, åtminstone 3:ne sådana mäste
finnas. Men det torde förtiena uppmärksamhet, huru man
genom dylika slags tolkningar kan undanrödja allt, hvad
man i lagarna finner hinderligt för sina ändamål.
Den omständighet, att ringare kyrkobetjente omnämnas
i Presterskapets privilegier, visar den omvårdnad, man for¬
Den 2 Maj e. m.
53
dom liade äfven för de Iägres rätt, och att förfäderna anså-
go den lika helig som de högres. Om nu de sednares ej
mera aktas, var omtankan för de ringares icke öfverflödig.
Men jag hoppas, att man på detta rum icke delar sådana
meningar, som en ledamot nyss yttrat.
Hr Dalman: Jag kan ej annat än förundra mig öfver,
att Hr v. Hartmansdorff vill göra huset till ett debatterande
sälskap för ord tvister. Jag har icke sagt, att biskoparnas
antal, enligt grundlagen, kan inskränkas till endast en.
Jag har sagt, att Presterskapets privilegier icke hindrade
sådant. Jag har vidare icke yrkat någon indragning af dessa
embeten, utan endast påstått, att lönerna kunde nedsättas.
Jag kan icke tro, att jag yttrat mig så otydligt, att icke
Hr v. Hartmansdorff förstått detta; men om så är, nödgas
jag (för hvilket jag ber Höglofl. Ståndet om förlåtelse) för
fjerde gången upprepa en sådan min mening.
Gr. Cronhjelm: Jag hemställer till Hr v. Hartmans¬
dorff såsom Statssecreterare för ecclesiastikärenderna, om
icke Superintendentsembetet i Carlskrona blifvit indraget,
icke genom den afgångnes död, utan genom ett K. bref?
Hr von Hartmansdorff: Genom ett K. Bref i bör¬
jan af år 1826 indrogs Amiralitets-eonsistorium, och vissa af
Superintendentens göromål upphörde; likväl bibehöll han
andra; och vid fördelningen, genom KrigsExpeditionen om
hösten samma år, af tjenstgöringen emellan Amiralitetspastorn
och de s. k. compastorerna förklarades, att den förre jemväl
skulle tills vidare vara Amiralitetssuperintendent. Åt¬
gärden var således provisorisk och angår ej stiftens, utan
flottans presterskap.
Oecon.Utsk:s utlåt. N:o 35 återremitterades.
Föredrogs ånyo Oecon.Utsk:s d. 24 sisth April på bor¬
det lagda betänk. N:o 36, i anledn. af väckt motion, ang:de
rättighet för de närmast landsvägen boende hemmansägare
att af de derifrån mera aflägse njuta ersättning för oftare
påkommande inqvartering af tågande trupper.
Härjemte föredrogs ett från BondeSt. ankommet prot.-
utdr. af d. 2.5 sisth April, innehållande inbjudning till Med-
stånden att instämma i BondeSlts samma dag fattade beslut
att uppskjuta med handläggning af Oecon.Utsk:s betänk. N:o
36, intilldess från StatsUtsk. utlåt, inkommit öfver en till
detta Utsk. remitterad motion af Nils Pehrsson från Söder¬
manlands län om till visst belopp föreslagen ersättning af
passevolancemedlen för tågande truppers inqvartering.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Jag hade ämnat att
vid förevar, betänk, anföra några erinringar; men sorn jag
hör, att BondeSt. inbjudit till uppskof med frågans afgöran-
54 Den 2 Maj c. ra.
•»
de, förenar jag mig dermed och begär således, att betänk,
må ytterligare hvila på bordet.
Frih. Gederström, Jac.: I händelse förevar, betänk,
icke vore af den beskaffenhet, att det fordrar omarbetning,
innan det kan antagas, skulle jag icke vara emot att bifalla
den gjorda inbjudningen om uppskof med frågans afgörande.
Men ehvad utgång saken än må få, är det nödvändigt, att
ändring kommer att äga rum i Utskrs yttrande ang:de mar-
kegångssältningen i afseende å de ifrågavar. varornas pris.
Denna kunde nemligen i något län bestämmas alldeles öfver
måttan högt; och det är derföre nödigt bestämma, att pri¬
set ej får öfverstiga ett visst maximum. Likaså billigt som
det är, att inqvarteringsgifvaren, som då är tvungen sälja
sina varor, får dem skäligen ersatta, lika vigtigt är det ock
att tillse, det denna ersättning icke blir sådan, att den ända
till kanske 100 proc. öfverstiger värdet af det, hvarför den
skall utgöra betalning. Ett maximum bör således bestäm¬
mas, uti hvilket jemväl finnes beräknadt besväret och kost¬
naden vid portionernas tillagning; och i händelse deputera¬
de fastställde ett högre belopp, skulle det åligga Kammar-
Colhm alt rätta sådant. Jag begär altså återremiss af be¬
tänk., för att efter vunnen så beskaffad omarbetning deraf,
som jag yrkat, detsamma derefter må kunna förekomma i
sammanhang med den fråga, vid föredragningen hvaraf Bon-
deSt. önskat, att jemväl denna måtte afgöras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade instämma i den af BondeSt. gjorda inbjudning.
Ropades ja och nej.
H. Ex. framställde propos. till återremiss af LagUtskts
betänk. N:o 36.
Ropades starka ja, blandade med nej; i anledn. hvaraf
H. Ex. förklarade, att LagUtskrs nu föredragna betänk, blif¬
vit af R. o. Ad. återremitteradt.
Gr. Mörner, Carl: Jag hemställer, om icke menin¬
gen med inbjudningen är den, att såväl sjelfva betänk, som
de anmärkningar, hvilka komma att framställas, böra hvila
på bordet. Jag har åtminstone så uppfattat dem.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Sedan Hr Gr. o.
Landtm, förklarat, det han tyckt, att den framställda pro¬
pos. till återremiss blifvit med ja besvarad, förmodar jag,
att vi dervid få förblifva.
Gr. von Fersen, Hans: Jag får reservera mig der¬
emot, att R. o. Ad. icke gått ett annat Stånds önskan till
mötes uti ett så ringa och obetydligt fall som della.
Hr af Dalström: Ehuru jag, lika med Gr. v. Fer¬
sen, uppå BondeSl:s inbjudning önskat och begärt, att detta
betänk, måtte af anförda skal få hvila på bordet, så, enär
Den 2 Maj e. m.
55
jag trott mig höra, att återremiss deraf Sr beslutad, anhål¬
ler jag vördsamt, att de anmärkningar, jag har att göra vid
detta betänk., måtte få densamma åtfölja.
Utskottet, öfvertygadt, att stora olägenheter åtfölja in-
qvarteringsbestyret och underhållet för tågande trupper, har
ansett de inqvarteringsskyldiga ingalunda ersatta för besvär
och kostnader dervid genom det elter markegången bestäm¬
da portions- och rationspriset, emedan kokkärlsslitning och
vedåtgång vid mattillredningen icke äro tagna i beräkning;
hvarföre Utsk. föreslår en underd. anhållan hos K. M. om
förändrade grunder för beräknandet af nämnde portions-och
rationspris. I min tanka deremot äro de oeconomiska olä¬
genheterna, i följd af inqvarteringsskyldighelen, ofta inbil¬
lade; hvaremot de militära, efter nu gällande inqvarterings-
och förplägningssätt för tågande trupper, äro vida större.
Vi veta väl, huru committe'erna för niarkegåugssältnin¬
gen äro sammansatta; det är dervid ingen ledamots interesse
att nedsätta värdet af portions- och rationspriset under för¬
hållandet med värdet af födoämnen och fourragepersedlar i
orten, utan tvärtom beräknar detta pris efter hvad de vid
utminutering på torgen i länets städer kosta, och ej efter
deras samköp i större qvantiteter. Soldaten bestås ej i qvar-
teren någon viss spis efter en bestämd stat, utan han måste
åtnöja sig med bondens husmanskost (Reglementet föreskrif-
ver det, och soldaten är nöjd; han knotar ej, ty han är
van att lyda och beredd på försakelser.); men ofta är denna
husmanskost knapp nog; ofta får han efter en march af 3
å 4 >nil i elakt väder och väglag nöja sig med en skål mjölk
eller välling och litet potates, och i sådant fall är portions¬
värdet tillräckligt beräknadt äfven för tillredningsbestyret.
Det kan väl hända, att man i vissa orter tycker inqvarte-
ringsskyldigheten vara betungande (ty man börjar nu för ti¬
den i allmänhet tycka, att alla bidrag till militära behof,
eller för medlen att försäkra och befästa Sveriges sjelfbe¬
stånd och frihet, äro betungande, och jag fruktar, att de
snart af den missledda, kortsynta egennyttan sättas i andra
rummet af behöfliga statsanslag); men så finnes det ock an¬
dra orter, hvarom jag har erfarenhet, hvilka gerna emottaga
tågande trupper. Penningar spridas i orten; allmogen får
då afsätta sin mjölk, dricka, brännvin o. d., får särskildt
och vanligen dyrt betalt för befälets underhåll, hvilka för¬
måner, sammanslagna lill den rikliga ersättningen efter mar¬
kegången för soldatens erhållna husmanskost, fullkomligt er¬
sätta tillredningsbestyret med maten, veden och kokkärlens
slitning.
Min tanke är deremot, att nuvarande inqvarterings-och
förplägningssätt medför militära olägenheter, hvilka äro de
oeconomiska vida öfvervägande, och jag hade önskat, att
Utsk. äfven derå fästat sin uppmärksamhet, visserligen ej
föranledd af motionen, men, enär fråga är att hos K. M.
56
D e n 2 Maj e. m.
underdånigst anhålla om förändring i tågordningen och in-
qvarteringsförfattningarna i allmänhet, af behofvet påkallad
och, efter min lanke, föranledande till åtgärder af vida stör¬
re fördel, än hvad Utsk. i sitt förslag afsett.
Ehuru någon större styrka än ett regemente vanligen
ej i sender följer en och samma marcheroute och erhåller
qvarter i samma trakt, blir likväl dess dislocation ganska
vidsträckt och utgör ofta ^ qvadratmil och derutöfver. Der¬
igenom händer, att trupperna måste gå mil och derutöf¬
ver på sidan om marchvägen, för att intaga spridda qvar¬
ter i byar eller enstaka gårdar, hvarvid ofta inträffar, att
ett compagni blir sprängt i io å 12 särskilda gårdar och
skall förplägas af ännu större antal värdar, emedan möjlig¬
heten ej tillåter mera concentrerad förläggning af truppen,
då mat skall erhållas i qvarleren. Det är ej heller möjligt
att kunna äga befäl på alla ställen, utan soldaten blir oftast
öfverletnnad åt sig sjelf, hvilket också ännu går an med den
hederliga och ärliga indelta soldalen. Klagomål inträffa lik¬
väl sällan; åtminstone äro de sällsynta. Men det oaktadt är
befälets eftersyn ej allenast under rastedagar, utan äfven
dagligen efter inryckandet i qvarleren, nödvändig. Regle¬
mentet anbefaller den, och särskilda instructioner och or¬
dres föreskrifva, hvad befälet dervid har att iakttaga i af¬
seende på disciplinen, helsans vårdande och persedlars skö¬
tande hos truppen. Reg:tsbefälet är ansvarigt derför, att
inga sådana skyldigheter af compagnibefälet åsidosättas. Men
är det val möjligt att fordra, alt befälet, som redan mai—
cherat 3 å 4 mil i elakt väder och väglag, ännu skall gå
en mil omkring i qvarteren och der nödgas uppehålla sig
en längre stund på alla ställen, dels för eftersynen af trup¬
pen, dels för att ställa till rätta klagomål såväl å truppens
som värdarnas sida? Det är äfven befaldt, att före uppbrot¬
tet ur qvarteren befälet skall efterhöra manskapets förhål¬
lande derstädes och, i händelse någon oordning ägt rum,
derom på stället anställa undersökning, och intyg, att icke
något i qvarteren varit att anmärka mot manskapet, måste
aflemnas till regttsbefälet; men huru skall befälet sådant med¬
hinna, då uppbrott vanligen sker, den varmare årstiden åt¬
minstone, kl. 3 om morgnarna? Äfven i detta fall måste
manskapet lemnäs åt sig sjelf och anskalfa de erforderliga
bevisen; ty hvarken befälet eller kronobetjeningen hinner
med en sådan åtgärd. Någon gång händer, att soldaten i
qvarteret fordrar mer, än hans rättighet är; ibland erhåller
lian vida mindre, än hvad han borde hafva, och befälet
kan ej hinna att sådant controllera. Och hvad vore följ¬
den, äfven med vår goda indelta soldat, 0111 sådant lif en
längre tid skulle fortfara? Jo, att disciplinen derigenom skulle
lida. Lägges nu dertill, att soldaten genom sidomarcherna
till och från qvarteren minst tågar 5 längre väg, än lian
bor-
Den 2 Maj «. m.
fi7
borde; att dagsmarcherna i annat fall kunde göras längre,
och trupperna således hastigare framkomma till bestämd ort,
hvarigenom betydlig besparing af tid och kostnad skulle
vinnas; så synes tydligt, att stora olägenheter äro förena¬
de med nuvarande inqvarteringssätt, beroende af förpläg-
ningssättet, och att ändring derutinnan är af stort behof
påkallad.
Att således rättelser i inqvarterings- och förplägnings-
sättet för tågande trupper blifva nödvändiga, är hvad jag
trott mig hafva bevisat; men att dessa ej böra göras på
sätt motionären önskat, eller såsom Utskottet föreslagit, tror
jag vara att önska, om dermed en oeconomisk och verkligt
militärisk nytta skall vinnas. Jag vågar derföre vördsamt
underställa il. o. Ad:s samt Utsk:s upplysta bepröfvande ett
annat förslag, som i min tanka skall blifva af väsendtligare
nytta och sorn är i öfverensstämmelse med K. kungör, af d.
27 Aug. 1816. Det vore att å de större march vägarna, och
dä större commenderingar, såsom hela batailloner eller re¬
gemente!', skola utgå, det i andra länder brukliga etapesy-
stemet följdes, d. v. s. att vid sjelfva marchvägen större byar
utsagos efter dagsmarehernas längd till nattqvarter, dit pro¬
viant och fourragepersedlar voro anskaffade och hvarmed
trupperna försågos. Dessa förnödenheter skulle genom Lands-
höfd.-embetenas försorg genuin auction i orten upphandlas,
och vissa qvantiteter deraf lemnäs till hvarje nattqvarter ef¬
ter det bekomna förslaget öfver truppens styrka och enligt
fastställd provianteringsstat. Med lägertruppen, utgörande
reg:tsqvartermästaren med fourirer och founrskyttar, som
alltid afgår till de nya qvarteren, så snart truppen, efter
fulländad dagsmarch, stannat och således är framkommen
dit minst 10 å 12 timmar förut, borde regtlscommissarien
med compagniernas kockar och trossen vara följaktig. Ge¬
nast kunde provianten uttagas, fördelas och tillredas, så att
maten kunde vara i ordning vid truppens framkomst till
nattqvarteren. Då provianteringen på detta sätt verkställes,
kommer ej heller någon vidsträckt dislocation i fråga; ty
der eljest blott f eller £ eompagni kunde inqvarteras, då
mat skulle erhållas i qvarteren, kan nu en hel bataillon el¬
ler ett helt regemente förläggas, emedan, då dessa marcher
vanligast ske sommartiden, manskapet kan förläggas i lador
och på skullar, hvilka denna tid stå tomma. Efter delta
förslag uppbryter från qvarteret örn morgonen en trupp och
en annan kan ditkomma om aftonen, samma qvarter begär-
nas för flera efter hvarandra tågande trupper, hvilket ej är
möjligt, då underhållet skall fås af inqvurteringsgiffarne;
utan måste då olika vägar tagas för trupper, hvilka likväl
skola åt samma håll, eller ock måste dagsmarcherna göras
olika långa, så att samma byar ej mer än en gång måtte
betungas med inqvartering.
6 II. 8
58
Den a Maj e. m.
Att stora fördelar äro med detta inqvarterings- oell för-
plägningssätt förenade, lär ej behöfva vidare förklaras. Ef¬
ter min tanka skulle proviantpersedlarnas oqh fourragets upp¬
handling i orten, då den sker persedelvis och ej efter por¬
tion eller ration, medföra för passevolancecassan fördelar
och äfven för landet, derigenom att allmogen finge tillfälle
att afyttra persedlar, hvarpå den har tillgång. I militä¬
riskt afseende vore nyttan att hafva truppen samlad, stän¬
digt under befälets tillsyn, underhållen militäriskt, vårdad
till persedlar och helsa m. m. d , af ett oberäkneligt värde.
Vill man äfven gifva truppen vid dessa tillfallen fältöfnin-
gar (hvilka aldrig borde åsidosättas, när trupp intagit qvar¬
ter), kan man utsätta ordentlig bevakning med fältvakter
och vedetter, och dervid ofta göra ombyte, till vinnande af
lika öfning, då en större trupp är samlad; men hvilket ej
utan svårighet låter sig göra, då truppen är förlagd i spi id¬
da och vidt åtskiljda qvarter; det högre befälets ledning
dervid och controllen deraf blir då nästan omöjlig.
Vid smärre commenderingar deremot, då underhållet ej
medtager, hvad allmogen bör äga för eget behof, anser jag
häst, att truppen underhålles i qvarteren för contant eller
mot qviltenser, men att slitning af kokkärl och begagnan¬
det af ved dervid ej sättes i fråga. Dessa ersättningsanspråk
synas mig alltför öfverdrifna, och följden deraf kunde blif¬
va, att man en annan gäng sökte ersättning äfven för vatten.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Jag förenar mig med dea
siste talaren i anhållan om återremiss, samt att TJtsk. må
fästa behörig uppmärksamhet på ett ämne äf högsta vigt.
R. o. Ad. beslöt, att Hr af Dalströms anförande skulle
åtfölja den sednast beslutade återreinissen.
Då nu ånyo föredrogs BancoTJtskrs d. 24 sisth April
på bordet lagda betänk. N:o 6, med förslag till hufvudgrunder
för Bankens förvaltning och rörelse, begärde Grefvarna von
Fersen, Hans, Cronhjelm, Otto Au g., och Mörner,
Carl, samt Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi., att icke
allenast detta betänk., utan ock BancoUtskrs samma dag på
bordet lagda betänkln N:o 7, med förslag om ett nytt mynt¬
system, och N:o 8, i anledn. af K. M:s till R. St. aflåtna
och af samtliga RiksSt. till BancoUtsk. öfverlcmnade nåd.
skrifvelse af d. 8 Febr. 1834s angtde Bankens öppnande till
Utvexling af silfver, skulle fä hvila på bordet till nästa plenum.
Vid förnyad föredragning af Hr Cederschjölds, Pehr
Gust., d. 25 sisth April f. m. på hordet lagda motion om
den ändring i Ridd.Ordnts 19 och 23 §§., att suppleanter
till Utsktsledamöter skola vid riksdagens början utväljas, blef
samma motion till Ridd.Utsk. remitterad.
Den i Maj c. m.
5g
Ånyo föredrogs Gr. Horns, Claes Fredr., d. 25 sistl.
April på bordet lagda motion, att val till suppleanter för
Utsktsledamötér må med det första företagas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser Ridd.-
Ordn. för närvar, hindra motionens antagande. Ridd.Ordn.
länner icke suppleanter till Utsk :sledamöter. Då de icke äro
omnämnda i Ridd.Ordn., kan val deraf icke äga rum, förrän
ändring i densamma i behörig ordning för sig gått. De öf¬
riga Ståndens exempel kan i detta fall icke åberopas; ty när
en Utsktsledamot af dessa erhåller ledighet, inväljes en an¬
nan ledamot i den förres ställe, men icke några supplean¬
ter. Att så förfara hos R. o. Ad. tillåter ej Ridd.Ordn.,
med mindre den afgångne ledamoten alldeles frånlräder sin
plats, hvilken han derefter icke utan nytt val äger återtaga.
Jag anser således motionen böra läggas till handlingarna.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: I motsats med den si¬
ste talaren tror jag, att R. o. Ad., antingen genast eller se¬
dan Ridd.Utsk. blifvit hördt, kan besluta om val af supple¬
anter till Utsktsledamöter, såvida Hr Gr. o. Landtm, icke
vägrar alt derå göra proposition. Jag vill såsom exempel i
denna fråga icke åberopa förhållandet i de öfriga Stånden,
utan endast fästa mig vid hvad R. o. Ad. sjelf i likartade
frågor vidtagit. Yi hafva då valt suppleanter till Fullmäg-
tige i Banken och Riksg.Contoret, oaktadt sådant icke i Ridd.¬
Ordn. omförmäles; och jag finner således icke några hinder
möta för beslutandet af sådana suppleantsval för TJtsktn.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan Hr Gr. o. Landtm,
föredragit Hr Gederschjölds motion till remiss, och Ståndet
jemväl beslutat en sådan, kan jag icke tro, att Hr Landtm,
anser val af suppleanter till Utsk:sledamöter vara stridande
mot grundlagarna. I öfverensstämmelse med dessa skall Ridd.¬
Ordn. vara författad. Enär man nu kan, på sätt Gr. Cron¬
hjelm upplyst, titan något stadgande derom i grundlagen
välja suppleanter till Fullmägtige i Banken och Riksg.Cont.,
tror jag icke, att något hinder emot de af mig ifrågaställa
suppleantsvalen möter. Skulle Hr Gr. o. Landtm, finna svå¬
righeter emot meddelande af proposition, så vill jag visser¬
ligen icke påyrka en sådan. Jag får då blott framställa den
önskan till Hrr Electorer, att de behagade till Utsk:sleda-
moter välja sådana, som anmäla sig vilja arbeta i Utsk:n,
i stället för sådana, som straxt efter valen resa bort och
lemna åt de qvarvarande obehaget att arbeta ensamma.
Gr. von Fersen, Hans: Såsom jag uppfattat Gr. Horns
motion, innefattar den fråga om, att beslut genast må fat¬
tas om val af suppleanter till Utsk:sledamöter. Är förhål¬
landet sådant, så instämmer jag uti hvad Frih. Palmstjer¬
na- yttrat. Är förhållandet åter sådant, att frågan skulle
remitteras till Ridd.-Utsk., så vill jag icke sätta mig emot
Den a Maj e. ra.
remissen, ehuru jag hoppas, att Utsk. må tillstyrka afslag å
densamma. Jag har icke kommit i erfarenhet utaf, att, un¬
der d<- tvenne riksdagar jag bevistat, några olägenheter för
ärendernas gång uppkommit derutaf, att R. o. Ad:s leda¬
möter i Utsk:n icke varit fulltaliga. Jag erinrar mig, att i
Oecon.-Utsk., der jag var ledamot mot slutet af förra riks¬
dagen, oftast få flera än Frih. Cederström, som jemväl var
ordförande i Exped.-Utsk., och jag, som representerade ad¬
liga ätten N:o 8.j4, v°ro närvarande, och likväl förspordes
icke några menliga verkningar deraf i ärendernas gång. Un¬
der denna riksdag hafva i Bevilln.-Utsk. R. o. Ad:s ledamö¬
ter, i anseende till afsägelser oell andra förfall, aldrig hit¬
tills varit fulltaliga; men jag tror, att något uppehåll i ären¬
dernas gång likväl icke ägt rum. Om i Utsk:n oftare före-
komme mål, der enskildt Stånds interesse vore i fråga, kun¬
de möjligen suppleanter erfordras; men nu äro de, snart
sagdt, alldeles obehöfliga. Äfven torde jag få fästa upp¬
märksamheten derpå, att en suppleant kunde måhända kom¬
ma att väljas, som representerade en högre nummer än den
förut varande ordföranden, vare sig i Utsk. eller på en af¬
delning; och ehuru det icke ibland vore obehagligt för ord¬
föranden att slippa det besväret, vore det fast mera obe¬
qvämt för suppleanten att för en kort tid öfvertaga ären¬
dernas ledning, och jag tror, att dessa icke komme att vinna
derpå. Jag bestrider således antagandet af motionen nu, och
afstyrker densamma, i fall remiss deraf kommer att äga rum.
Frih. Cederström, Jac.: Jag är till en del förekom¬
men af Gr. v. Fersen. Lika med honom anser jag frågan icke
kunna directe afgöras i Ståndet, utan först böra remitteras
till Ridd.-Utsk.; och anser jag det åberopade exemplet i af¬
seende å suppleanter till Fullmägtige i Banken och Riksg.-
contöret icke vara hit lämpligt. Ett är, att besluta och ge¬
nom Konungens sanction få fastställda förändringar i Ridd.-
Ordn.; ett annat, att gå Konungen förbi och genast besluta
en sådan ändring.
Hvad sjelfva saken beträffar, är jag af den öfvertygelse,
att densamma föga vunne på den föreslagna ändringen. Att
R. o. Ad. blefve fåtaligt, då BondeSt. vore fulltaligt, tror
jag komme att inträffa i alla fall; ty R. o. Ad:s ledamöter
blefve säkerligen icke så nyfikna på att veta, huru det går
till i IJtskrn, så att de komme dit utan särskild kallelse.
Skillnaden blefve blott, att, i stället för att Electorerna nu
måste välja Utsk:sledamöter i mån som invalda afgå, dessa
val kunde, i fall den föreslagna förändringen antages, ske på
en gång.
Hr Riben, Carl Willi.: Jag är hufvudsakligen före¬
kommen af- Gr. y. Fersen och Frih. Cederström. Jag har
har sjelf vid föregående riksdag erfarit obehaget af, att R.
e, Ad:s ledamöter oftast äro de, som vid frågornas hand¬
Den 2 Maj e. m.
läggning i Utskrn icke äro tillstädes. Jag kan således icke
annat än rättfärdiga motionärens a.fsigter, men kan ej heller
neka, att jag, på de skäl Frih. Cederström anfört, fruktar,
att det berömvärda ändamålet nu icke kan vinnas. Med för¬
utsättning altså jemväl deraf, att motionen enligt nu gällan¬
de former kunde bifallas, hvilket jag för min del icke tror,
hemställer jag likväl till den värde ledamoten, om han icke
sjelf skulle vilja tillåta, att motionen må förfalla.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag får för min del förkla¬
ra, att jag är af motionärens tanka deruti, att det vore nyt¬
tigt, om suppleant kunde i Utsk. inträda, dä någon le¬
damot är af sjukdom eller permission hindrad att vara till¬
städes. Det synes så mycket mera angeläget, som ett visst
Utsk., finnes, som med R. St:s rätt beslutar och då, enligt
grundlagens föreskrift, minst Jrdelar af ledamöterna böra
vara närvarande. BancoUtsk. har vid denna riksdag under
en hel vecka varit så beskaffadt, att det icke kunde till af¬
görande företaga något ärende, emedan endast fyra ledamö¬
ter voro tillstädes.
Gr. Horn: Till följd af den utaf Hr Riben till mig
ställda anmaning, får jag upprepa, att jag öfverlåter till Hr
Landtm, samt R. o. Ad. alt i anledning af min motion fatta
det beslut, som kan finnas lämpligast, hvilket jag utan gen¬
sägelse skall underkasta mig.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: En lika
beskaffad fråga som den nu förevarande är redan till Ridd-
Utsk. remitterad; och då intet hinder möter emot Utsk:s
hörande äfven öfver denna motion, tror jag det vara bäst
att remittera densamma. Skäl hafva blifvit anförda såväl
för som emot, och dessa kunna af Utsk. pröfvas samt betänk,
öfver motionen meddelas. Utsk. kommer jemväl då i tillfälle
att undersöka, huruvida det föreslagna valet må kunna äga
rum utan ändring i Ridd.-Ordn. Jag anhåller således, att
Gr. Horns motion må lill Ridd.-Utsk. remitteras, och får
blott tillägga, att det synes vara mera behof af, att leda¬
möterna äro fulltaliga, då besluten fattas per capita, än då
de beräknas ståndsvis.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att till följd af
a3 §. Ridd.-Ordn., som innehåller, alt "ledighet ända till
"tre veckor må Landtm, kunna bevilja högst en tredjedel
"i sender af R. o. Ad:s ledamöter i samma Utsk., i den
"ordning de sig derom anmäla,” samt likaledes till följd af
19 §. Ridd.-Ordn., hvilken uppräknar electorernas skyldig¬
heter och deribland omtalar, att det åligger eleclorerna, vid
inträffande ledigheter inom Utsk:n, alt välja andra
ledamöter i de afgåpgnas ställe, men ingenstädes om¬
talar något val af suppleanter; ansåg H. Ex. det vara be¬
stämdt uttryckt, att bortavarande ledamots plats i Utsk, icke
6a
I) e 11 a M a j e. ra.
får ersättas i annat fall, än då platsen af en eller annan or¬
sak blifvit bestämdt ledig, så att den icke af den förutva¬
rande ledamoten åter kan intagas. I stöd häraf, och då
Landtmtseden ålägger Landtm, att ställa sig den antagna
Ridd.-Ordn. till ovilkorlig efterlefnad, ansåg H. Ex. sig skyl¬
dig förklara, del Gr. florns na föredragna motion, såsom
stridande emot Ridd.-Ordn., icke kunde till pröfning upptagas.
Ånyo föredrogos och bi föl los Lag- samt Oeconomi-
Utsktns d. 25 sisth April e. m. på bordel lagda hetänkanden:
N:o i. i anledn. af väckt motion om öfverseende af stä¬
dernas polisförfattningar;
N:o 2. i anledn. af väckt fråga om rättighet till hämt¬
ning af så kallad hafstång.
Då nu i ordning till föredragning förekom Ridd.-Utsk:s
sedan den 21 sisth April på bordet hvilande memorial, an-
gtde förvaltningen af riddårhusärenderna sedan sista riksda¬
gens början, lemnade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., hvilken,
såsom ordförande i Ridd.-Direct., ansåg sig jäfvig att detta
mål öfvervara, klubban till H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus.
H. Ex. Hr Gr. o. O r dför. yttrade, att då hvarken grund¬
lagarna eller Ridd.-Ordn. lägga något hinder i vägen för
pröfning punktevis samt antagande med förändringar af så¬
dana memorial, som röra Ståndens enskilda angelägenheter,
och då dessutom enahanda behandlingssätt af dessa mål vid
föregående riksdagar varit vanligt, ansåg H. Ex. sig böra tilt
R. o. Ad. hemställa, om Ståndet biföll, att det nu föredrag¬
na memorialet linge för R. o. Ad. punktevis föredragas.
Bifölls.
1 .$•
R. o. Ad. fann denna §. ej erfordra någon åtgärd.
2,3 och 4 §S-
R. o. Ad. biföll, hvad Ulsk. i dessa §§. föreslagit.
5 §.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Den punkt, som nu är
föredragen, har till anledning en inträffad händelse inom
Direct. Vid val inom Direct. till revisorer af Bancodiscon-
ten erhöll nemi. en af Directrs egna ledamöter flesta röster¬
na. Emot detta beslut reserverade sig, såsom jag vill min¬
nas, en ledamot jemte ordföranden, under åberopande af 3y
§. Ridd.-Ordn., som förbjuder, att ledamot af Ridd.-Direct.
derjemte må vara fullmägtig i R. St:s Bank eller Riksg.-
Cont., eller revisor öfver dessa verks samt Statsverkets sty¬
relse och förvaltning. Jag var af olika tanka och trodde, att
då den s. k. Statsrevisionen icke reviderar Bancodisconten,
utan denna granskas af särskilda revisorer, hvilka icke i den
åberopade §. finnas omförmälda, kunde inga hinder ligga i
D e ii a Maj c. m.
63
vägen för Ridd.-Direct. att till sistnämnde revision välja ut¬
af DireeCs ledamöter. Utsk. har nu tillstyrkt, att föreskrif¬
ten måtte utsträckas såvida, alt R. o. Ad. skulle förklara,
att jemväl diseontrevisörerna icke skulle få tågås bland Di-
rect:s ledamöter. Jag måste emotsätta mig denna tolkning.
Jag har nemi. såsom ledamot af Ridd.-Direct. kommit i er¬
farenhet af, att nästan vid hvarje val lill allmänna förtro¬
enden äga afsägelse!- rum; och Direct. har ofta varit nödsa¬
kad att välja bland sina egna ledamöter, för att göra taxe-
ringscommilleer och dylika allmänna sammansättningar full¬
taliga. Genom antagande af Ulsk:s förslag skulle nu ytter¬
ligare svårigheter i denna väg uppstå. Jag förklarar således,
att jag anser intet hinder förekomma deremot, att ledamö¬
ter af Ridd.-Direct. kunna utses tili deltagande i de ifla¬
ga va r. discontrevisionerna; att jag tror något förbud i den¬
na väg icke böra äga rum, samt att jag således yrkar afslag
å Utskrs hemställan.
Hr Riben, Carl Wilh.: För min del anhåller jag,
att proposition må framställas, det denna puukt lägges lill
handlingarna. Jag tror icke, att det är R. o. Ad. till stän¬
digt att fatta något beslut i anledn. af Ulsk:s hemställan i
denna del. Jag åberopar till stöd för denna min tanka, hvad
den siste talaren, ehuru till bevis för en motsatt mening,
anfört. Hela frågan refererar sig nemi. till 37 §. Riksd.-
Ordn., och det är oss icke tillständigt att här förklara grund¬
lagarna. Då ingen af Direct:s ledamöter kan väljas till re¬
visor öfver Banken eller Riksg.-Cont:s styrelse och förvalt¬
ning, synes grannlagenheten fordra, att icke någon af leda¬
möterna bör vilja komma i fråga till revisor öfver Banco-
disconten, om än ett arfvode af 3 r:dr b:co örn dagen med
en sådan befattning är förenadt. Hvad beträffar den förlä¬
genhet att erhålla personer, som vilja åtaga sig förtroendet,
hvarom Gr. Cronhjelm nämnt, lärer en sådan svårighet möj¬
ligen kunna komma i fråga vid val till taxeringscommitte'er
och dylikt, dervid intet arfvode bestås; men då de värda
ledamöterna erhålla arfvoden, komma troligen icke några
afsägelse!’ att äga rum, och det är just derföre, som jag an¬
ser, alt det inom DirecUs ledamöter aldrig måtte komma i
fråga att välja på sig sjelfva.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: 37 §. Ridd.-
Ordn. säger: ”Ej må ledamot af Ridd.-Direct. derjemte kun-
”na vara fullmägtig i R. St:s Bank eller Riksg.-Cont., eller
”revisor öfver dessa verks samt statsverkets styrelse och för¬
hållning.” Någon ledamot af Direct. synes således svårli¬
gen kunna väljas till revisor af Bancodisconten, såvida la¬
gen icke förändras. Jag finner altså icke något annat be¬
slut nu vara att vidtaga än det, att vi öfvergå till nästa §.
Gr. Cronhjelm: För det första får jag svara Hr Ri¬
ben, att om R. o. Ad. finner tillägget eller förklaringen nö-
64
Deri a Maj c. m.
ilig, finnes intet hinder att besluta ett sådant tillägg till 87
§. Ridd.-Ordn. och att derefter öfverlemna beslutet till K.
M:s sanction För min del får jag förklara, att jag är öf-
vertygad, att efter en sådan discussion, sorn redan föreva¬
rit, lärer icke någon inom Ridd.-Direct. hvarken välja nå¬
gon Ridd.-directör till den ifrågavar. revisorsbefattningen,
eller någon ledamot åtaga sig densamma, i fall han blefve
vald; men jag får likväl upplysa Hr Riben, att det handt,
att Ridd.-Direct , till följd af afsägelse!1, måst förrätta 3:ne
särsk ilda val till en revision; att Direct. af samina orsak
nödgats välja flera gånger efter hvarandra till directörer vid
Jånecontoren i Götheborg och Malmö, samt dessutom måst
correspondera oell fråga efter för att få veta, huruvida nå¬
gon ville åtaga sig dylika befattningar eller icke.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Uti grundlagen fin¬
nes intet, som kan gifva ledning till bedömande af denna fråga ,
utan det är endast 87 §. Ridd.-Ordn., som kan vara hit lämp¬
lig. Denna §. säger: ”Ej må ledamot i Ridd -Direct. derjemte
"kunna vara fullmägtig i R. St:s Bank eller Riksg.Cont. eller
"revisor öfver dessa verk samt statsverkets styrelse och för¬
valtning.” Detta stadgande kan icke afse revisorerna öfver
Discontverket. Det innehåller uttryckligen, att de personer,
som äro undantagna, äro fullmägtige och statsrevisorerne,
och dessa äro icke desamma, sorn revisorerrle öfver Banco-
disconlen. Då dessa personer icke äro nämnda, och stad¬
gandet bör tillämpas efter ordalydelsen, enär denna, såsom
bär är fallet, ingalunda strider emot andan, anser jag Ridd.-
Direct. hafva ägt fullkomlig rätt och befogenhet att välja
någon af dess egna ledamöter till discontrevisor. Jag in¬
stämmer således med Gr. Cronhjelm och Hr Riben, att den¬
na punkt må läggas till handlingarna.
Frih. Boye, Fredr.: Då jag såsom Ridd.-directör vid
det ifrågavar. tillfället tillhörde minoriteten och, såsom jag
vill minnas, till prot. afgaf min reservation emot majorite¬
tens beslut; så oell då stridiga meningar nu uppstått, samt
under förklarande, att jag icke finner det enligt med §:s an¬
da, att Ridd.-Direct:s ledamöter kunna vara disconlreviso-
rer, anhåller jag, att något bestämdt yttrande af R. o. Ad.
nu må meddelas, på det att icke en annan gång må hän¬
da, att olikhet i meningar uti detta afseende inom Direct.
uppstå.
Hr Printzenskjöld, Carl: Då jag, såsom ledamot af
Ridd.-Utsk., bilrädt den åsigt, Utsk. uti ifrågavar. §. till R.
o. Ad:s gillande hemställt, tror jag mig böra framställa nå¬
gra ord till försvar för densamma. Gr. Cronhjelm har, så¬
som förnämligt skäl emot bifall till hvad Utsk. föreslagit,
framställt Svårigheten af att erhålla personer, som vilja åta¬
ga sig sådana functioner, hvartill Ridd.-Direct. bör förrätta
val.
Den a Maj e. ra.
65
val. Jag har thed ledsnad funnit, att så verkligen förhåller
sig; men Utsk. har trott, att då det såg principen på det
sätt, Utsk. förklarat, ägde Utsk. icke rätt att afvika der¬
ifrån för den anmärkta olägenhetens skull; och då jag, til¬
lika med pluraliteten inom Utsk., funnit mest öfverensstäm¬
mande med grundlagens anda, att icke någon ledamot af
Direct. borde kunna hafva ett revisorsbestyr, som angår
någon del af Banken, har jag icke ansett mig annat bö¬
ra, än tillstyrka B., o. Ad. att godkänna den åsigt, Utsk.
framställt.
Jag anser för min del visserligen icke någon olämplig¬
het deruti, att Ridd.-direetörer jemväl få vara discontrevi-
sorer; men då stridiga meningar i detta fall uppstått, bör
något beslut fattas, och jag skall icke vara bland dem, som
afstyrka, att ledamöter af Ridd.-Direct. kunna väljas, blott
B. o. Ad. behagar bestämdt förklara, att det får ske. Hr
Biben har sagt, att B. o. Ad. ej äger rätt att tolka grund¬
lagarna; det känner jag ock. Men om B. o. Ad. vill uti in-
structionen för deras directörer införa stadganden till för¬
tydligande vid tillämpningen af vår StåndsOrdn., så måtte
väl sådant icke vara att träda grundlagarna för nära. Gr.
Cronhjelm har sagt, att han väntade, det ingen ledamot inom
Direct. efter denna discussion valdes eller emottoge något
uppdrag att deltaga i den omförmälda revisionen. Jag vet
icke, hvarföre man skall behöfva från discussioner sluta sig
till principer vid tillämpning af stadganden, hvilka kunna
förekomma under utöfningen af en eller annan befattning,
enär bestämda instructioner kunna gifvas. Frih. Palmstjer¬
na har ansett, att Bancodiscontrevisionen ej kan ställas i ka-
thegori med Statsrevisionen; men då granskningen af Ban¬
kens styrelse och förvaltning tillhör den sednare, samt Ban-
codisconten, hvarmed den förra har att göra, utgör en del
af Banken, så lära förhållandena i båda afseenden vara un¬
gefärligen enahanda. Tvetydighet kan således latt uppstå;
och jag anhåller derföre, att frågan icke må läggas till hand¬
lingarna, utan beslut fattas, för att tjena till efterrättelse
för framtiden.
Gr. Strömfelt, Hans Fredr.: Jag ber att, i anled¬
ning af Hr Bibens yttrande, att denna fråga rörer Riksd.-
Ordn., få erinra, att jag tror, det den endast kan hafva af¬
seende på Ridd.-Ordn.; och då jag ansett Discontverket en¬
dast vara en afdelning af Banken, hade jag trott det före¬
skrifterna i 37 §. Ridd.-Ordn. jemväl omfatta revisionerna af
förutnämnde verk. Jag anhåller, att R. o. Ad. mätte instäm¬
ma uti den af Utsk. yttrade mening.
Hr Riben: Derest jag kunde föreställa mig, att B. o.
Ad. ville tillåta sig fatta ett beslut, söta fordrar ändring i
antingen Riksd.-Ordn. eller Ridd.-Ordn., utan annan sane-
6 II. o
66
Den 2 Maj *. m.
tion derå än den, som kunde åstadkommas på detta rum;
så skulle jag frångå mitt yrkande, att den föredragna punk¬
ten må läggas till handlingarna. Om jag för ögonblicket gål¬
in på, att frågan endast angår Ridd.-Ordn., så erfordrar
heslutet deröfver i alla fall K. M:s sanction; och mig synes
ämnet verkligen icke förtjena någon anmälan hos K. M. Hvad
sjelfva saken beträffar, huruvida en ledamot af Direet. är
valbar eller icke till revisor öfver Discontverket, så står uti
Ridd.-Ordn. uttryckligen stadgadt, att ingen directör får va¬
ra revisor öfver Stats- och Bancoverken; och jag frågar nil
en och hvar: Hvad är väl Disconten annat, än en afdelning
af Banken?
Man har framkommit med den förevändning, att det
skall vara svårt att erhålla personer, som vilja åtaga sig
ifrågaställde uppdrag; och jag frågar då: Har man väl sett
Direct. välja bland sina egna ledamöter, då icke arfvoden
ifrågakommit? Jag har sjelf en gång af höflighet emottagit
uppdrag såsom ledamot i taxeringscommitteen; men aldrig
har jag hört, att någon af Ridd.-Direct:s ledamöter blifvit
till sådana befattningar utsedd; och då det icke ägt rum vid
sådana tillfällen, då arfvoden ej varit anslagna, tycker jag,
att det icke heller bort ske, då sådana varit att påräkna.
Frih. Cederström, Jac.: Det lärer höra till våra
statsformer, att bänkman ej kunna vara electorer, electorer
icke utskottsledamöter, och att directörer ej böra kunna väl¬
ja på sig sjelfva till revisorer. Jag vill nu icke ingå i nå¬
gon undersökning, huruvida ofvanberörde grundlagsstadgan-
den äro ändamålsenliga eller icke. För min del skulle jag
tro, att ärendernas behandling icke komme att iida af utan
snarare vinna på, om en förändring i dessa delar ägde rum;
men nu är lagen sådan, och då måste den efterföljas. Hvad
särskildt beträffar revisionen af Bancodisconten, så är den en
utväxt, som numera icke borde finnas, sedan enskilda actie-
ägare icke mera hafva del i detta verk. Det var för dessas
skull, som de ifrågavar. revisionerna tillkommo; men sedan
Banken numera äger Disconten, är det naturligt, att, revi¬
sionen deraf borde höra under den allmänna statsrevisionen.
Emedlertid äro dessa revisioner endast föreskrifna i banco-
reglementet, hvilket icke erfordrar att grundlagsenlig! be¬
handlas. Det kan, utan någon ändring i grundlagen, ändras
och revisionen afskaffas. Men för att återkomma till sjelf¬
va frågan, kan jag icke neka, att det förekommer mig, som
borde Direct., så länge stadgandet qvarstår, hvarken hafva
valt på egna ledamöter, eller, i fall sådant skett, den val¬
de åtagit sig befattningen. Jag tror således, att R. o. Ad.
icke bör tillåta, att sådana val hädanefter ske, samt låta
införa stadgande derom i instructionen för Ridd.-Directionen.
Frih. Boye: I anledning af Hr Ribens yttrande, att
det icke skall hafva handt, att Ridd.-Divect:s ledamöter
Den i Maj «. m.
6;
deltagit i taxerings-committe'erna etc., får jag upplysa, att
sådant visserligen icke saknar exempel. Jag har t. ex. sjelf,
under de lo år jag varit ledamot af Pudd.-Direct., 4 år del¬
tagit i taxerings-committéerna.
Lika med Frih. Gederström anser jag saken visserligen
ganska enkel; men då stridiga meningar uppstått, bör ett
förtydligande införas i Ridd.-Direct:s instruction. Jag vet
icke, hvarföre man icke skall vara tydlig, då man kan va¬
ra det.
Gr. Cronhjelm: Jag får blott i anledn. af Hr Ribens
yttrande upplysa, att jag, som har den äran att för närvar,
vara ledamot af Ridd.-Direct., under 7 efter hvarandra föl¬
jande år varit ledamot af taxerings- och pröfnings-commit-
teen, och att, oaktadt jag icke försummade något enda
sammanträde, jag likväl icke en enda gång hade lyckan se
Hr Riben vara närvar, derstädes. Sednare året var jag bort¬
rest, så att jag icke vet, om Hr Riben då deltog i committe'en.
Mig är det fullkomligt likgiltigt, om R. o. Ad. vill göra det
ifrågavar. tillägget i instructionen för Ridd.-Direct.; men då
man talat om, att val skolat äga rum, dervid ledamöter valt
påsig sjelfva, torde jag få nämna, att sådant icke lärer hafva
inträffat, fastän valen utfallit så, att någon ledamot fått de
flesta rösterna. Tillmålet torde dessutom vara otillbörligt.
Hr von Hohenhausen: Jag anser det vara mindre
lämpligt att tala om skillnaden emellan förtroenden med och
utan arfvoden. Jag är ganska säker, att icke något sådant
inverkar på Ridd.-Direct:s val.
Hvad beträffar instructionen för Ridd.-Direct., fortfar
den att vara gällande i det skick den är, så vida ändringar
icke beslutas; men skulle sådana anses nödiga, finnes intet
binder för R. o. Ad. att vidtaga dem. Den nu ifrågavar.
omständigheten torde dock vara tillräckligt behandlad af
discussionen, som deröfver förevarit.
Gr. Horn: Claes Fredr.: Jag kan icke fatta, att Ridd.-
Direct. uti ifrågavar. afseende begått någon olaglighet eller
brutit i grannlagenhet. En och annan talare har synts ut¬
märka, som skulle han föreställa sig, att den omförmälda
förtroende-befattningen borde betraktas såsom en slags sinecur,
hvarvid dagspenningen vore det förnämsta; och man har
härifrån hemtat grund för ett obilligt klander. Jag tror mig
finna anledningen till förbudet, att Ridd.-Direct:s ledamöter
icke få väljas till fullmägtige i Banken och Piiksg.-Cont.
eller till deltagande i Statsrevisionerna, deruti, att dessa
myndigheter i vissa fall besluta med R. St:s magt, och att
deras verkningskrets sålunda icke står tillsammans med Ridd.-
Direct:s; men det är redan upplyst, att discontrevisionerna
äro af helt annan beskaffenhet. Jag finnér således, att Direct.
varit och bör förblifva berättigad att förfara på sätt som
skett; och jag anser Direct. hafva gjort väl uti att välja en
68
Den 2 Maj e. m.
person, som med nit och skicklighet fullgjort sitt uppdrag,
särdeles då man ser, huru ofta personer undandraga sig
allmänna, medborgerliga förtroenden. Jag är öfvertygad,
att det anförtrodda varfvet nu blifvit fullgjordt till allmän
belåtenhet; och jag önskar, att Direct. vid de val, den för¬
rättar, alltid må fästa mera afseende på, huru den ifrågavar.
platsen skall blifva ändamålsenligast uppfylld, än considerera
en delicatess, som jag, åtminstone i närvarande fall, icke
förmått sluta mig till.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag beklagar, att
discussionen tagit en sådan vändning, att man velat härleda
Ridd.~Direct:s handlingar från bevekelsegrunder, som säker¬
ligen icke förefunnits. Minst hade förebråelserna bort riktas
emot den, som oftast och villigast åtagit sig lönlösa uppdrag.
Hvad sjelfva saken beträffar, är det icke underligt, om tvekan
uppstått inom Direct., då vi här hört så olika meningar uttalas.
Jag skulle dock icke vilja tillstyrka, att något stadgande i
detta hänseende infördes i instructionen för Ridd.-Direct. Det
skulle då synas, som R. o. Ad. ville betaga directörerna en rät¬
tighet, hvilken ej, enligt allmänna författningar, vore dem från-
känd. Men då frågan blifvit väckt, anser jag R. o. Ad. böra
derom yttra sin mening, och om det sker, lärer hon säkert
blifva af Direct. tagen till efterrättelse, utan att något der¬
om behöfver föreskrifvas i instructionen. Min mening om
saken vill jag i korthet yttra. 87 §, Ridd.-Ordn. säger, att
ledamot af Itidd.-Direct. derjemte icke kan vara fullmägtig
i R. Sirs Bank eller Riskg.-Cont., eller revisor öfver dessa
verk samt Statsverkets styrelse och förvaltning. Att discon-
ten tillhör Banken kan icke bestridas. Det synes mig sålunda
klart, att Direct. misstagit sig, och alt Ulsk. haft rätt uti
dess framställning, i hvilken jag altså tillstyrker bifall, så¬
som ett uttryck af R. o. Ad:s mening.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Såsom tillägg till hvad den
siste talaren yttrat får jag blott fästa uppmärksamheten derå,
att Bancodiseonten i Stockholm styres af en ledamot af
fullmägtige från hvarje Stånd, och att Disconten således, i
afseende å revisionerna deröfver, är i samma kathegori som
Banken. Jag delar Hr von Hartmansdorffs tanka; men jag
tror icke, att R. o. Ad. bör fatta något beslut, enär det
konime att innebära en tolkning af Ridd.-Ordningen.
Frih. Rantzou, Joh. Al b.: Jag vill blott tillkänna¬
gifva, att jag fullkomligt delar åsigter med Gr. Horn i det¬
ta ämne.
Frih. Palmstjerna: Här är icke fråga, huruvida Dis¬
conten hör till Banken eller icke, utan frågan är, om re¬
vision öfver Disconten är detsamma som revision öfver Ban¬
ken och Riksgäldsverket samt Statsverkets styrelse och för¬
valtning. Att det icke är så, linnes ganska klart; och det
Den a Maj e. ra.
är likväl blott om sådana revisorer, 37 §. Ridd.-Ordn. ta¬
lar. Jag har således icke funnit mig öfvertygad af hvad
som blifvit anfördt, och beklagar, alt jag verkligen har svårt
att begripa, huru de ledamöter, som yttrat sig vara af en
motsatt mening, kunna hysa en sadan öfvertygelse.
Uppå derefter framställd proposition blef 5 §. af R. o.
Ad. bifallen.
6 J.
R. o. Ad. ansåg denna §. ej erfordra någon åtgärd.
7 §•
Då undertecknad var jäfvig att föra prot. vid öfver-
Jäggningen röride det i denna §. förekommande ämne, för¬
des deröfver särskildt prot. utaf en af R. o. Ad:s notarier,
Häradshöfd. Gunther.
8 J.
1:0 Rörrde redovisningen af den onämnde väl¬
görarens fond;
2:0 rör:de trenne af Ridd.-Direct. i afseende
på riddar hus-stipendierna, ad interim vidtagna
stadga 11 den;
3:o rör: de en förändring i reglementet för de
högre riddarhus -stipendierna, i hvad angår den
erforderliga åldern för att kunna söka ett så¬
dant stipendium.
Hvad Ridd.-Utsk. i afseende på dessa trenne punkter
tillstyrkt, blef af R. o. Ad. bifallet.
4:o Om grunderna för företräde till erhållan¬
de af lediga stipendierum och cadett p latse r.
Gr. Cronhjelm: Jag har ingenting emot Utsk:s för¬
slag uti ifrågavar. punkt, enär Ridd.-Direct. deruti blifvit
bibehållen vid den latitud för dess pröfning af frågan, som
Direct. hittills trott sig kunna och böra begagna; men då
Utsk. uppgifvit, att skiljaktiga principer uti det anmärkta
fallet gjort sig gällande, i thy alt man stundom mera fästat
sig vid den sökandes kunskaper och stundom åter vid hans
ceconomiska omständigheter, så får jag nämna, att ansök¬
ningar till fricadetts-platser och stipendier inkommit från
ynglingar, ganska riktigt försedda med fattigdomsbetyg af
2:ne adelsmän, men hvilka betyg dock utmärkt, att begrep¬
pen om hvad egentligen bör kallas fattigdom varit högst
olika. Så hafva t. ex. dylika betyg blifvit företedda af yng¬
lingar, hvilkas föräldrar lefvat och innehaft egendomar och
bruk &c. Vid sådana tillfällen hafva jag och andra le¬
damöter inom Direct. , icke fästat oss vid betygen om me¬
dellöshet, utan lemnat kunskapsbevisen ovilkorligt före¬
träde, om äfven innehafvaren deraf, enligt betyget, synts
mindre fattig. Derföre, i fall Utsk. sagt, att man ovilkor¬
ligen borde lemna den ena eller andra qvalificationen före-
Den a 31 a j e. m.
träde, skulle jag icke hafva tillstyrkt bifall dertill; men då
jag na inser, att Direct. bibehålles vid samma 'pröfningsrätt
som förut, bifaller jag den ifrågavar. punkten.
Hr von Hohenhausen: Hvad Gr. Cronhjelm anfört,
kan jag, af erfarenhet från den tid, då jag hade äran att
vara ledamot af Ridd.-Direct., till alla delar besanna. Det
inträffade nemligen ofta, då det ansågs nödigt att, genom
prestbetyg eller annat embetsvitsord, få ytterligare utrönt,
burudana den sökandes ceconomiska omständigheter voro,
oaktadt 2:ne adelsmän redan deröfver lemnät bevis. Jag vet
visserligen, att ett sådant bevis, som det sistnämnda, icke
kan underkännas; men derföre är Direct. icke förhindrad
att, till erhållande af upplysningar i tvetydiga fall, äfven
fordra prestbetyg.
Hvad beträffar frågan, huruvida en större medellöshet
eller en utmärktare skicklighet böra äga företräde sinsemel¬
lan, har jag för min del alltid iakttagit, hvad Utsk. nu an¬
sett vara rätt, nemi. att hufvudsakligen fästa afseende vid
kunskaperna; och angående möjligen inträffande behof af,
att den sökandes omständigheter närmare styrkas, ser jag
intet hinder, att ju icke Direct. kan, då sådant erfordras,
tillkännagifva sin önskan, att prestbetyg i nämnde afseende
företes.
Gr. Cronhjelm: Till hvad jag redan yttrat i detta
ämne utbeder jag mig blott få tillägga, att äfven då fattig¬
domen hos 2:ne ynglingar varit till lika grad bestyrkt, bar
det ändock kunnat hända, att Ridd.-Direct. gifvit ett sti—
pendierum åt den mindre för sig komne i studier, då det
t. ex. inträffat, att en yngre bror varit sökande till det le¬
diga rummet efter en äldre; ty Ridd.-Direct. har då ansett
sig böra frångå den allmänna principen att i främsta rum¬
met hafva afseende på förmögenhetstillståndet och kunska¬
perna, på det icke ett stipendium skulle blifva så till sä-
gandes ett fideieommiss inom en viss slägt. För öfrigt föl¬
jer af sig sjelf, att då donatorerna fästat vissa vilkor vid
tillgodonjutandet af donationerna, kan det i alla händelser
icke komma i fråga att öfverskrida, hvad donalionsbrefven
uttryckligen stadga; och som Utsk:s förslag, efter hvad jag
vill minnas, hvarken verkar till hinder för iakttagandet här¬
af eller, såsom jag förut nämnt, åsyftar någon inskränkning
i den pröfningsrätt, Direct. hittills utöfvat, tillstyrker jag
bifall till Utsk:s betänk, i nu förevar, punkt.
Uppå derom framställd propos. biföll R. o. Ad., hvad
Utsk. i denna del tillstyrkt.
Ilr von Hartmansdorff: Som jag icke haft tillfälle
att genomläsa Utskts betänk., har jag mig icke bekant, hu¬
ruvida Utsk. fästat sig vid en omständighet i afseende på
sättet för pensioners och stipendiers bortgifvande, hvarpå
De'n 2 Maj e. m.
7l
jag önskade, att afseende måtte göras. I vissa donationsbref
är det uttryckligen stadgadt, att utnämningen skall ske ge¬
nom lottning; men för öfrigt innehåller llidd.-Direct:s in-
struction i detta hänseende blott följande stadgande:
§•
”Pensioner, stipendier m. m. böra enligt föreskrifterna
”utdelas af Direct., som noga efterser, att ansökningarna äro
”med nödiga betyg eller allegater försedda.”
Ehuru det sålunda borde kunna tagas för afgjordt, att,
der lottning icke finnes särskildt föreskrifven, alla utnäm¬
ningar borde ske genom omröstning, har det likväl handt,
att Direct. låtit saken afgöras genom lottning, då man ej
funnit nog bestämda skäl att gifva företräde åt någon viss
bland sökanderna. Sålunda har det stundom lottats om 3
eller 4 sökande till ett ledigt pensionsrum, och den blinda
slumpen har fått afgöra, hvilken som varit dertill mest för¬
tjent. Detta är, efter min tanka, ett missbruk och ett sätt
att undandraga sig att säga sin mening, der pligt och sam¬
vete likväl sådant fordrade, hvarföre jag, i händelse Utsk.
icke redan yttrat sig häröfver, anhåller att, såsom ny mo¬
tion, få till Ridd.-Utsk:s behandling framställa det förslag,
att alla utnämningar lill pensioner och stipendier böra, der
lottning icke är bestämdt föreskrifven, af Ridd.-Direct. verk¬
ställas genom omröstning ledamöterna emellan.
Gr. Cronhjelm: I anledning af hvad den siste värde
talaren anmärkt, får jag upplysa, att det stundom handt,
att ansökningar om pension på en gång inkommit från om¬
kring yo gamla fröknar eller enkor; och då det för Direct.
varit omöjligt att äga särskild kännedom om dem alla, har
Direct. visserligen någon gång, sedan först de blifvit utsed¬
da, som, efter företedda betyg, varit mest förtjenta, af ren
samvetsömhet verkställt lottning och låtit ödet afgöra t. ex.
emellan 3 gummor om en pension. Men detta har skett af
verklig samvetsömhet; ty man har derförutan icke på sam¬
vetet kunnat blifva säker att ej göra någon orätt. Jag hop¬
pas således, att R. o. Ad. skall finna, att man i detta hän¬
seende gjort sitt bästa, och jag önskar för min del, att ett
sådant förfarande icke måtte för framtiden förbjudas.
Frih. Boye: Jag är till största delen förekommen af
Gr. Cronhjelm och får blott tillägga, att under de io år,
som jag varit medlem af Ridd.-Direct., har det stundom
handt, att 70 ända till go ansökningar inkommit till 3:ne
lediga pensionsrum; och jag hemställer, huru det vid sådant
förhållande alltid varit möjligt att utleta de mest förtjenta,
särdeles då 12 till i5 varit försedda med betyg om lika
ömande omständigheter. Jag hoppas, att intet misstag skett
genom de verkställda lottningarna, samt anser mig skyldig
både mig sjelf och mina kamrater att förklara, att alla pen-
sionsuldelningar skett med den största noggrannhet, sedan
Den 2 Maj e.‘ ra.
raan på allt möjligt sätt sökt inhemta nödiga underrättelser.
Jag skall likväl för min del ej lägga mig emot Hr von Ilart-
mansdorfifs förslag; men jag tror ej, att någon nytta der¬
med vinnes.
Hr Printzenskjöld: Just med afseende å de svårig¬
heter, som Gr. Cronhjelm nyss omnämnt, har Ridd.-Utsk.
ej trott sig böra göra anmärkning dervid, att pensioner stun¬
dom blifvit utdelade efter lottning, äfven der det icke sär¬
skildt varit föreskrifvet. Om nu Hr von Hartmansdorffs motion
skulle bifallas, blefve följden den, att Ridd.-Direct:s leda¬
möter nödsakades inom sig sjelfva anställa lottning för be¬
stämmandet af sin röst i hvarje fall, och då synes mig
lämpligare, att lottningen sker inför Directionen.
Hr Riben: Jag delar den åsigt, som här blifvit fram¬
ställd af 2:ne ledamöter i Ridd.-Direct. samt en ledamot i
Ridd.-Utsk., och jag stödjer mig härvid på den erfarenhet,
jag inhemtade under 1818 års riksdag, då jag var secrete¬
rare uti Ridd.-Utsk., hvilket, enligt då gällande Ridd.-Ordn.,
under riksdagen fullgjorde Ridd.-Directts functioner. Det
hände nemi., att Utsk. skulle bortgifva 2 eller 3 pensioner
åt gamla adliga fruntimmer, och der hade inkommit en
sådan mängd ansökningar från gamla fröknar och enkor,
som styrkte sin skröplighet med alla möjliga betyg, att det
skulle varit ganska svårt för Utsk. att genom omröstning
bestämma, hvilka voro mest förtjenta alt erhålla de lediga
rummen. Det var en verklig välgerning, att Utsk. kunde
taga sin tillflykt till lottning.
Gr. Cronhjelm: Såsom tillägg till hvad jag förut yt¬
trat, vill jag blott anföra ett exempel, som jag nu påmin¬
ner mig, nemi., att bland 80 ansökningar, som en gång in¬
kommit, funnos 12 å i3 från personer, som alla voro öfver
68 år gamla, och från åtskilliga, som voro baita, lama el¬
ler blinda. När nu i sådana fall sökanderna icke äro af
Direct. kända, är lottning nödvändig, emedan hvarje leda¬
mot eljest skulle komma att lemna sin röst åt olika person,
allt efter enskilda relationer eller särskildt inhemtade un¬
derrättelser, och ordföranden slutligen med sitt votum deci-
sivum alltid bestämma beslutet.
Hr von Hartmansdorff: De ledamöter, som talat
emot mig, hafva icke fästät sig vid den väsendtligaste delen
af min anmärkning, eller olämpligheten att lotta bort sti¬
pendier; ty af den urskilning, hvarmed de utdelas, kun¬
na följder, som hvarken för enskilda eller för det allmän¬
na äro likgiltiga, uppkomma. Jag skulle väl kunna anföra
exempel på hvad jag sagt; men dessa äro i allmänhet för¬
hatliga, och jag vill derföre blott erinra, att det finnes en
Ridd.-directör, som aldrig tvekat att hafva en bestämd me¬
ning
Den 2 Maj c. m.
ning och gifva sin röst utan lottning. Hvad pensionerna till
fattiga fröknar eller adliga enkor beträffar, kan det visser¬
ligen synas i det hela föga magtpåliggande, antingen det al¬
den ena eller den andra , som hjelpes, då man icke kan un¬
derstödja alla; men R. o. Ad. lärer dock finna opassande,
att någon gör dem i deras armod till föremål för gyckel på
detta rum. Jag har framställt min motion efter öfvertygel¬
se om hvad som är riktigt i detta fall; att fä den till Utsk.
remitterad är min rättighet, och jag yrkar att få njuta den
till godo.
Hr Printzenskjöld: Då Hr v. Hartsmansdorlf tillagt
en ledamot af Ridd.-Direct. såsom förtjenst, att han aldrig
utnämnt efter lottning, vill jag blott anmärka, att Ridd.-
Utsk. af protocollen funnit, att utnämningar af denna di¬
rectör ofta skett, utan att han motiverat dem, samt att Utsk.
haft anledning att beklaga, att samma ledamot aldrig upp¬
gifvit skälen, hvarföre han skiljt sig från pluraliteten.
Gr. Cronhjelm: Jag kan icke påminna mig, att
lottning, åtminstone under den tid jag varit ledamot af Ridd.-
Direct., ägt rum om stipendier. För öfrigt ber jag blott
att få anmärka, att ledamöter öfver allt finnas, som upp¬
fylla sitt kall på olika sätt; den ena tror sig uppfylla det,
du han aldrig motiverar sina åtgärder, och en annan har
andra åsigter. Men då hvar och en befinnes handla endast
efter öfvertygelse, tror jag, att R. o. Ad. håller dem räk¬
ning derför.
Hr von Hohenhausen: Under den tid, jag var le¬
damot af Ridd.-Direct., hände det väl någon gång, efter
hvad jag vill minnas, att lottning ägde rum äfven om sti¬
pendier; ty det befanns ofta svårt att endast efter concepi-
stens vältalighet i ett företedt betyg bedöma, hvilken som
var den mest förtjente. Jag kan likväl ej neka, att i såda¬
na frågor bör Direct. hafva skyldighet att noga öfverväga
alla omständigheter och förskaffa sig nödiga upplysningar
genom infordrande af prestbetyg eller annan auctoritets em-
belsbevis, på sätt jag förut föreslagit. I afseende åter på
pensionerna, så äro ansökningarna så många och sökänder¬
na ofta, redan till följd af sin höga ålder, för Direct. så
okända, att lottning icke alltid kan undvikas. Men lör öf¬
rigt torde jag få påminna den värde ledamoten af Ridd.-
Utsk., som ansett utnämningarna alltid böra motiveras, att
då fråga är att bestämma sig för en bland 90 sökande,
skulle det blifva allt för vidlyftigt att till prof. uppgifva
skälen för företrädet dem emelian.
Hr Printzenskjöld: I anledning af den siste värde,
talarens yttrande får jag blott förklara, alt jag vid genom¬
läsningen af Ridd.-Direct:s prot. skulle hafva funnit mig
6 10
Den 2 Maj e. m.
ganska tillfredsställd, om den ledamoten af Direct., som vid
utnämningarna skiljt sig från pluraliteten, sagt: Jag anser
den och den vara mest förtjent; men der står blott: Jag
nämner den och den.
Hr von Hohenhausen: Den ledamot af Ridd.-Direct.,
om hvilken den siste talaren yttrat sig, har redan så länge
fortfarit med denna befattning och visat sig så värdig R. o.
Ad:s fulla förtroende, att hans person bör vara en tillräck¬
lig borgen för hans åtgärder.
Hr Printzenskjöld: Den siste talarens yttrande före¬
kommer mig högst oväntadt. Jag uppträdde endast för att
svara Hr v. Hartmansdorff, då han sökte upphöja en ledamot
af D irect. och förringa de öfriga genom omnämnandet der¬
af, att denna ena ledamot aldrig utnämnde genom lottning,
i hvilket hänseende jag blott ville försvara pluralitetens åsigt
inom Direct.; men jag har icke haft för afsigt att ingå i nå¬
gon pröfning af den enas eller andras förtjenster.
Hr von Harlmansdorffs motion remitterades till Ridd.-
Utskottet.
5:o Rör:de föreskrift att aldrig stipendium
eller pension får bortgifvas, utan att annonce i
tidningarna blifvit införd rör:de hvarje uppkom¬
men ledighet.
Gr. Cronhjelm: I afseende på denna punkt är för¬
hållandet sådant, att sedan annoncer om ett ledigt stipen¬
dium eller en pension blifvit i tidningarna införda och flera
ansökningar redan inkommit, har det kunnat hända, att, in¬
nan tillsättning ännu skett, ett ytterligare stipendium eller
pension af samma slag blifvit ledigt, och då har Ridd.-Di¬
rect., utan ny annonce och utan afvaktan af utgången af ny
ansökningstid, ansett sig oförhindrad att tillsätta begge plat¬
serna; ty allmänheten har redan genom första annoncen blif¬
vit satt i tillfälle att inkomma med ansökningar, och då des¬
sa redan varit i tillräcklig mängd inkomna, skulle nytt kun¬
görande blott hafva ledt till onödig omväg. Detta har lik¬
väl endast gällt i afseende på sådana stipendier eller pen¬
sioner, som varit förenade med samma vilkor; hvaremot
Di rect. alltid iakttagit att utfärda nya annoncer, då den sed¬
nare ledigheten erfordrat annan ålder eller andra vilkor, i
hvilket hänseende som helst. Jag hemställer således till R.
o. Ad., huruvida icke Utsk:s förslag bör afslås, såsom le¬
dande till onödig omgång och tidsutdrägt.
Gr. Strömfelt: Jag anhåller blott att få upplysa, att
skälet för Utsk.vs anmärkning varit, att i händelse särskilda
kungörelser utfärdades för hvarje ledighet, har man trott,
att flera personer skulle komma i tillfälle att anmäla sig som
sökande, hvadan Utsk. föreslagit ett stadgande härom, på
Dc» i Maj c. m.
?5
det ingen skulle gå miste om kännedom af hvarje ledighet
och rättigheten att söka den.
Gr. Cronhjelm: Såsom ett ytterligare skäl för afslag
torde jag få underställa R. o. Ad., huruvida icke det föreslag¬
na stadgandet till och med skulle leda till förvillelse för de
sökande. Om nemi. Direct. först annoncerar ansökningsti¬
den för ett stipendium, t. ex. till d. 1 Maj, och straxt der¬
efter ny ledighet af samma slag yppas, till hvilken således
ny ansökningstid skulle under alldeles enahanda vilkor an-
nonceras, t. ex. till d. i5 Maj; så kunde det hända, att in¬
gen ansökning inkom förrän vid sista terminen. Det är äf¬
ven för att undvika en sådan förvillelse, som Direct. ej an¬
sett sig böra särskildt kungöra de ledigheter, som kunnat
yppa sig under ansökningstiden för en redan annoncerad
ledighet.
Gr. Strömfelt: Till hvad jag förut yttrat, får jag
blott tillägga, att då instructionen föreskrifver, att alla le¬
digheter skola offentligen kungöras, har IJtsk. icke kunnat
undgå att framställa den ifrågavar. anmärkningen.
Hr von Hohenhausen: Jag förenar mig i allo med
hvad Gr. Cronhjelm yttrat, såsom instämmande med min
erfarenhet. Något missbruk af Direct:s förfarande har icke
heller försports, ty då hade anmärkning säkerligen långt för
detta blifvit gjord. Jag tillstyrker således afslag å Ridd.-
Utsk:s förslag i denna punkt.
Hr Printzenskjöld: Ridd.-Utsk. har icke varit i till¬
fälle att af Direct:s protocoll inhemta motiverna för Direct:s
förfarande; men sedan det nu blifvit upplyst, att Direct.
aldrig underlåter att offentligen kungöra inträffade ledigheter
vid andra tillfällen, än då ett nytt rum blifver ledigt, innan
ansökningstiden för ett redan annonceradt rum gått tillända,
kan jag, såvida Direct:s åtgärd inskränkt sig till hvad Gr.
Cronhjelm nu uppgifvit, ej finna det af Utsk. föreslagna
stadgande vara af nöden.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Gr.
Cronhjelm och anhåller att få redovisa för mina skäl dertill.
I afseende på stipendierna kan det inträffa, att tiden för
återbesättandet af ett ledigt rum infaller inom slutet af t. ex.
en vårtermin, och att en ny ledighet emedlertid yppats, så
att Direct. skulle kunna på en gång, eller inom terminens
slut, tillsätta a:ne rum, om hon finge valia emellan de ti 1,1
den kungjorda första ledigheten inkomna ansökningarna, hvil¬
ka alltid pläga vara temligen många och en gång utgjorde
ända till 17, om jag rätt minnes. Men om Direct. ej linge
under vårterminens lopp tillsätta den sednare ledigheten, utan
ny ansökningstid borde utsättas, skulle tilläfventyrs en skick¬
lig student, som velat fortsätta sina studier, i händelse han
fått stipendium under vårterminen, hafva, i brist deraf och
75
Den 2 Maj e. m.
under misströstan att bekomma något annat framdeles, öf¬
vergifva academien och åtnöjts med att taga någon ringare
examen. En duglig yngling, som, i fall han tidigare fått
understöd, skolat blifva en utmärkt statens tjenare, torde
genom det ifrågavarande afbrottet blifvit nödsakad att stadna
på halfva vägen. Jag tror derföre, att Direct. gjort väl, då
lion således åt en skicklig yngling bortgifvit ett sednare
iedigblifvet stipendium och icke åt slumpen öfverlemna!,
huruvida man en annan gång skulle finna en lika duglig. I
afseende å pensionerna utfärdas kungörelser om lediglieter,
antingen i den mån, dessa inträffa, eller ock, för de flesta,
en gång om året, d. ä. om hösten, med föreskrift att ve-
derbörandes ansökningar skola före nyårets början vara in-
gifna. Om då under tiden man af dagbladen underrättas,
att flera ledigheter, än de kungjorda, inträffat mellan kun¬
görelsen och d. 3i Dec., men Direct. ej skulle få upptaga
de nya ledigheterna bland dem, som skulle fyllas, utan att
göra särskilda kungörelser, oaktadt måhända 60 ansökningar
redan vore inkomna, så skulle man icke allenast göra rubb¬
ning i pensionernas utdelning på vissa bestämda tider, utan
man förbisåge äfven den gamla regeln, att snar hjelp är dub¬
bel hjelp. Mindre behöfvande sökande kunde derigenom en
annan gång få företrädet. Jag tillstyrker således afslag å
Utsk. framställning i denna punkt.
Gr. Strömfelt: I anledning af hvad Ilr von Hart¬
mansdorff jemte flera talare yttrat, vill jag för min del icke
yrka på bifall till Utskrs förslag, ehuru jag icke kan från¬
gå, att det är mest öfverensstämmande med instructionens
föreskrift.
Frih. Boye: Under en tid af 10 Ar har det blott 2:ne
gånger handt, att ett stipendium blifvit bortgifvet, utan att
kungörelse om ledigheten varit utfärdad, och detta af den
orsak, att ledigheten inträffat under ansökningstiden för ett
redan annonceradt ledigt rum; och jag skulle således tro,
att något särskildt stadgande i detta hänseende icke är be¬
höflig t.
Gr. Cronhjelm: Jag klandrar visserligen icke, att
Utsk. gjort den ifrågavar. anmärkningen; jag anser det tvärt¬
om rätt väl för Direct., att denna discussion uppstått; ty
här förekomma i allmänhet så många nuanceri tillämpningen
af instructionens föreskrifter, att dessa svårligen kunna full¬
göras utan någon latitud hos Direct. Det kan nemligen
hända, att sedan ett stipendium blifvit ledigt i början af en
termin, yppas nya ledigheter under terminens lopp, eller att
ett lägre rum blir ledigt genom stipendiatens uppflyttning
till ett högre; och om Direct. då alltid skulle vänta med
tillsättningen för utfärdandet af särskilda annoncer, skulle
det, såsom Hr von Hartmansdorff redan anmärkt, kunna in¬
träffa, att en mindre behöfvande fick företräde, emedan de,
Den a Maj e. ro.
77
som redan till första ledigheten ingifvit sina ansökningar och
anskaffat handlingar, skulle tro sig icke behöfva inskicka
nya. Efter min tanka instämmer det således med sökandens
eget väl och interesse, att Direct. får någon latitud i den¬
na fråga.
Hr Printzenskjöld: Jag vill ej bestrida, att Utskrs
förslag må afslås; jag får likväl erinra, att äfven motsatsen
af hvad Gr. Cronhjelm framställt kan inträffa, så att möj¬
ligen andra personer, som äro ännu mera behöfvande än de,
hvilka först anmält sig såsom sökande, kunna genom un¬
derlätet kungörande blifva uteslutna. Så t. ex. fordras för
stipendierna en viss ålder, som under de 3 månader, hvilka
för ledighetens annoncerande åtgå, kan uppnås af en yngling,
som tillika skulle kunna förete sådana bevis på både kun¬
skaper och fattigdom, att en orättvisa vore begången, då
han ej fått tillfälle att anmäla sig.
Det af Ridd.-Utsk. i denna punkt föreslagna stadgande
hlef af il. o. Ad. afslaget.
6:o Rör: de innehållning å Ridd.-cadetters
equipe rings penningar af så stor summa, som mot»
svarar den ersättning, Ridd.-cassan till Krigs-
Academien får utbetala för af cadetterna för¬
störda persedlar.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
9 §■
Frih. Boye: Jag vill blott i största korthet, emedan
jag förut lill Ridd.-Direct:s protocoll vidlyftigt yttrat min
mening, här anmärka, att Ridd.-Utsk. på 2.‘ne ställen i sitt
betänk, synes hafva fästat sig dervid, att tryckningen af si¬
sta riksdagens protocoll icke blifvit inom året verkställd,
utan att anmärkning deremot å Direct:s sida vore gjord. Men
Di rect. hade ingen rättighet och deraf följande skyldighet
att förrän detta år efter riksdagens slutförflutit, göra nå¬
gon anmärkning; hvaremot, så snart året var slut, Direct.
tillfrågade Ridd.-secret., huru det stod till med protocol-
lens tryckning, och då befanns ett ganska betydligt antal
protocoll ännu otryckt. Samma dag ålades Ridd.-secret.
att inom 8 dagar förklara sig öfver detta förhållande, och
jag yttrade mig i ämnet skriftligen, hvilket vore för vidlyf¬
tigt att här relatera. Emedlertid fann man ej skäl att då
tillämpa föreskriften om Ridd..-secret:s afsättande, utan de
åtgärder vidtogos, som Utsk. vidare omnämnt.
Denna §. bifölls.
i o §.
i :o R ö r: d e åtgärder till återförande af m a x i-
misumman för utlåningen emot säkerhet af namn
till det belopp, R. o. Ad. vid denna riksdag be¬
st ä m m e r.
75
Den 2 Maj e. m.
Gr. Cronhjelm: Utsk. liar föreslagit, att den 6‘fver-
belåning på namnsäkerhet, som Ridd.-Direct. måst på eget
bevåg vidtaga för att kunna utgöra alla stipendier och pen¬
sioner, bör åter indragas och summan för denna belåning
nedsättas från något öfver 80,000 r:dr, som den för närva¬
rande utgör, till 3o,ooo r:dr eller samma belopp, som hit¬
tills varit föreskrifvet. Direct. har deremot begärt en obe¬
gränsad rätt i detta hänseende; och då jag deltagit i denna
hemställan, anhåller jag om afslag å Utsk:s förslag. För¬
hållandet är, att genom R. St:s beslut, alt publika cassör
skola vidkännas bevillntsafdrag å räntan, har en betydlig
minskning i fonderna ägt rum; och om Ridd.-Direct. strängt
bade hållit sig vid föreskriften att endast meddela lån mot
inteckningssäkerhet och i nödfall nedsätta räntan till 5 proc.,
skulle alla låntagare hafva uppsagt sina lån för att återfå
dem mot 5 procrs ränta, hvaraf följden varit, antingen att
man måst minska utdelningarnas belopp eller minska sjelfva
capitalerna. Detta har Direct. velat undvika, särdeles i af¬
seende på de stipendie- och pensionsrum, som redan blifvit
tillsatta; och då fanns ingen annan utväg, än att begagna
utlåning på namn. Det är väl sannt, att denna utlåning är
äfventyrlig; men R. o. Ad. har vedan den stränga föreskrift
för Direct:s ledamöter, att de en för alla och alla för en
stå i borgen för alla lån mot namnsäkerhet. Denna person¬
liga borgeusansvarighet bör öfvertyga R. o. Ad., att den
liu ifrågavar. öfverbelåningen skett endast med den yttersta
försigtighet, och ingen förlust har derpå heller inträffat.
Skulle deremot R. o. Ad. nu besluta, att 5o,ooo r:dr af des¬
sa lån genast skola uppsägas och indragas, såsom Utsk. fö¬
reslagit, återstår blott utlåning mot inteckning och 5 proc:s
ränta, hvarigenom fonderna skulle blifva otillräckliga. Nöd¬
vändigheten krafvel- sålunda att åtminstone söka draga så på
tiden med den allmänna räntenedsättningen, som väl ändock
förestår cassorna, att genom en emedlertid vunnen tempo¬
rär tillökning fonderna kunna tåla vid att bära endast 5
proc:s ränta. Jag vet dessutom icke, huru dessa 50,000 r:dr
skulle kunna genast indragas utan betydliga olägenheter. Di¬
rect. har sett sig nödsakad att för närvar, hafva 20,000 r:dr
insatta på 3 proc:s räkning i Banken, hvilka Direct. likväl
redan uppsagt för att kunna återfå dem inom 6 månader;
men denna tillfälliga förlust på räntan är dock vida mindre,
än om alla fonderna måste utlånas mot 5 proc. Jag till¬
styrker afslag å denna punkt i Ufskrs betänk, och anhåller,
att R. o. Ad. måtte obegränsadt öfverlemna åt Ridd.-Direct.
att efter omständigheterna utsträcka belåningen på namn,
särdeles som Direct. derför står i egen ansvarighet.
Hr Printzenskjöld: Det yttrande, Gr. Cronhjelm nu
afgifvit, synes ej lämpa sig till den punkt i betänk., som
blifvit föredragen. Utsk. har här endast gjort en framställ-
Den a Maj e. m.
79
liing af de åtgärder, som Direct. vidtagit, och föreslagit,
att belåningen på namn måtte återföras till den summa,
som R. o. Ad, Iran komma att besluta. I en efterföljan¬
de punkt har deremot Utsk. yttrat sig om lånerörelsen
och huru mycket som bör få på namn utlånas. Dit hör så¬
ledes Gr. Cronhjelms yttrande, helst intet band på blifvan¬
de beslut uppkommer genom bifall till denna punkt.
Gr. Cronhjelm: Jag har tyckt mig höra, att Utsk:s
förslag innefattade, att summan för belåning på namn måtte
återföras till sitt primitiva belopp, eller det, som förut va¬
rit bestämdt. Måhända har jag härutinnan hört orätt, och
då begär jag, att mitt föregående yttrande måtte anses så¬
som afgifvet vid den kommande punkten. Jag anhåller emed¬
lertid , att den nu föredragna punkten måtte ånyo uppläsas.
Den af Gr. Cronhjelm begärda uppläsning verkställdes.
Gr. Cronhjelm: Sedan jag nu hört Utsk:s förslag ånyo
uppläsas, anser jag bäst, att det måhända endast lägges till
handlingarna; ty då deri talas om ett återförande från nu¬
varande beloppet, syftar delta ändock på en indragning,
som jag hoppas, att R. o. Ad. vid den kommande punkten
icke skall bifalla.
Hr von Hohenhausen: Utsk:s förslag i denna punkt
innefattar dels ett ogillande i lindriga uttryck af Direct:s
förfarande och dels en bestämd syftning till indragning; ty
att återföra en maximisumma från sitt närvarande belopp
till ett annat är detsamma som en indragning. Hvad nu det
första angår, tror jag ej, att Direct. gjort sig förtjent af nå¬
got ogillande, utan tvärtom tacksamhet, då den, med risk
af egen förmögenhet, sökt fullgöra testatorers vilja och Stån¬
dets beslut i afseende på stipendiers och pensioners utdelan¬
de. I afseende på återförandet af summan finner jag åter
det vara tids nog att fatta beslut, när lånerörelsen förekom¬
mer. Jag tillstyrker således afslag å nu förevarande punkt.
Gr. Strömfelt: Orsaken till detta förslag i TJtsk:s be¬
tänk. har varit, att då instructionen bestämdt innehåller, att
lån på namn icke få meddelas till mer än 3o,ooo r:dr, men
Direct. gått ända till något öfver 80,000 r:dr, har Utsk.
ansett sig böra tillkännagifva detta förhållande och deröfver
yttra sig.
Hr Printzenskjöld: Utsk:s mening har icke af Hr
von Hohenhausen blifvit oriktigt uppfattad, om han trott
Utsk. hafva åsyftat ett gillande af Direct:s åtgärder. Utsk.
har endast uppfyllt sin pligt alt granska och för Ståndet an¬
mäla Direct:s åtgärder; och när nu instructionen bestämdt
föreskrifver, att utlåningen på namn icke får öfverstiga 3o,000
r:dr, har Utsk. trott sig icke hafva uppfyllt sin pligt, om
det lemnat utan anmälan ett så betydligt öfverskridande, sorn
här ägt rum. I premisserna har Utsk. likväl yttrat sin er¬
So
Den a Maj e. m.
känsla för Direct:s bemödanden att genom sin åtgärd afvär¬
ja förluster.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Som olika me¬
ningar om denna punkts omfattning uppstått emellan Direclts
och Utsk:s ledamöter, och densamma har ett bestämdt sam¬
manhang med den efterföljande punkten om lånerörelsen samt
den del deraf, som handlar om namnbelåningen, hemstäl¬
ler jag, om icke begge dessa punkter kunde få på en gång
afgöras.
Hrr von Hartmansdorff och Printzenskjöld för¬
enade sig med Frih. Ehrenborgh.
Sedan R. o. Ad. dertill lemnat tillstånd, blef y:de
punkten i i o §., rör: de maxim isummor na för be¬
låningen emot säkerhet af namn samt emot säker¬
het af allmänna papper, nu föredragen.
Gr. Cronhjelm: En utväg har hittills för Direct. sak¬
nats, att nemligen insätta sina inneliggande medel i Riksg.-
Cont. mot 5 proc.; ty Direct. fick väl vid sista riksdagen
rättighet att insätta medel på åfskrifningsräktiing i Banken
mot 3 ä 4 proc., men icke i Riksg.-Cont., hvilket troligen
härledde sig från glömska. I valet emellan arne öfverträ-
delser, att antingen insätta medlen på en alldeles ny räk¬
ning mot 5 proc. eller att.begagna en tillåten belåning och
utlåna dem till enskilda emot 6 proc., var Directts beslut
icke svårt. Au har väl Utsk. föreslagit, att medlen äfven
må kunna insättas i Riksg.-Cont., och jag förmodar visser¬
ligen, att lättad utväg att göra capitalerna räntebärande der¬
igenom skall beredas; men i alla fall blifver det omöjligt
att förutse, till hvad belopp Direct. kommer att behöfva
namnbelåning. Af sådan anledning tillstyrker jag bifall till
Direct:s förslag, att ingen viss summa må för utlåning på
namn bestämmas. R. o. Ad. har vid a:ne riksdagar bestämt
ett maximibelopp, som begge gångerna befunnits otillräck¬
ligt. Vid 1820 års riksdag bestämdes detta belopp lill 10,000
r:dr, men det öfverskreds till 3o,ooo r:dr. Vid sista riks¬
dagen ökades beloppet i anledning häraf till dessa 3o,ooo
r:dr, och nu har åter Direct. sett sig nödsakad att öfver¬
skrida detta ökade maximum ända till utöfver 80,000 r:dr
eller något deröfver; och det är i sanning svårt att se sig
satt i nödvändighet att antingen städse öfverskrida en gifven
föreskrift eller låta fattiga stipendie-och pensionstagare blif¬
va utan underhåll. Om R. o. Ad. för öfrigt i siri Ridd.-
Direct. inväljer personer, till hvilka Ståndet hyser förtroen¬
de, synes ingen föreskrift i detta hänseende vara lämplig;
och att nu på en gång indraga 5o,ooo r:dr blifver svårt,
emedan en sådan reduction icke, utan att möjligen äfventyra
förlust, kan verkställas annorlunda, än småningom. Jag
skul-
Den 2 Maj e. ra.
St
skulle på dessa skäl önska, att R. o. Ad. ville tillåta Ridd.-
Direct. att i denna fråga handla efter egen pröfning af om¬
ständigheterna.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller om en upplysning,
sorn måhända blott från någon af Direetts ledamöter kan
meddelas, nemligen huruvida någon ändring är gjord i det
stadgande, sorn förut ägt rum, att lån på en hand ej får
lemnäs till högre belopp än i5,ooo r:dr.
Undertecknad Ri d d.- Secre t.: I anledning af Frih. Eh-
renborghs förfrågan får jag vördsamt upplysa, att Ridd.-
Utsk. i sitt nu förevar, betänk, tillstyrkt en sådan utsträckning
af lån på fastighet, att i stället för i5,ooo r:dr, som för
närvarande är högsta beloppet, skulle 3o,ooo r:dr få utlem-
nas på eu hand.
Frih. Ehrenborgh: Till följd af den nu erhållna
upplysningen förmodar jag, att Direct. hädanefter skall få
lättare att placera medlen i goda inteckningar; men jag in¬
ser visserligen, att svårigheter ändock skola uppstå, i anse¬
ende till de ökade Jånetil I fä lien, som synas förestå. Jag
skattar derföre Riddarhuset lyckligt att hafva en Direct.,
som velat åtaga sig solidarisk ansvarighet för alla lån på
namn; och så framt man alltid skulle kunna få en sådan
Direct., ser jag ingen våda att låta beloppet för dessa lån
vara obegränsadt. Vinsten vore deremot gifven af den högre
räntan, och cassorna kunde aldrig förlora; men jag befarar,
att det icke i längden låter verkställa sig, och att man slut¬
ligen måste följa med tiden och vidtaga den åtgärden att
nedsätta räntan. Emedlertid har jag för min del, så framt
Direct. vill åtaga sig ansvarigheten, ingenting att invända
motförslaget, att summan skall blifva obegränsad; jag fruk¬
tar blott, attR. o. Ad. skall få svårt att finna Ridd.-directörer.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser Ridd.-Direct. haf¬
va hittills rätteligen förfarit, på sätt som skett; ty det fanns
blott 3:ne alternativ, nemligen att utlåna medlen på fastighet
mot 5 proc., att låna dem på namn mot 6 proc., eller att
insätta dem i Banken mot 2 0 3 proc., allt efter kortare
eller längre uppsägningstid; men för att kunna fullgöra pen-
sionsutdelningen mäste den utväg väljas, som blifvit vidtagen.
Den är likväl icke riktig i sig sjelf och bör icke fortfara,
sedan Utsk. nu föreslagit belåning af statspapper, hvilken
jag desto hellre tillstyrker, som troligtvis allmänna räntan
kommer alt falla och man då ej kan finna beqvämare sätt
att förränta penningar, än genom deras insättande i 5 proc:s-
obligationer och intressets lyftning i Riksg.-Cont. Lika med
Frih. Ehrenborgh tror jag, att med de flera Utvägar till
utlåning, som af Utsk. nu blifvit föreslagna, Direct. ej skall
behöfva någon utvidgad rätt till namnbelåning. Jag tillstyr¬
ker således bifall till Utsk:s betänkande.
6 11, n
82
Den 2 Maj e. m.
Gr. Strömfelt: Då jag i Utsk. delat pluralitetens åsigt,
får jag under åberopande af de skäl, Utsk. framställt, blott
tillägga, att, meden obegränsad belåning på namn, detskulle
blifva svårt att finna Ridd.-directörer, hvilka, såsom hittills,
vilja ikläda sig ansvarighet för dessa lån; åtminstone skulle
jag icke kunna hafva den äran att antaga en plats i Ridd.-
Direct. på sådana vilkor. Då Utsk. icke allenast utsträckt
fastighetslånen på en hand till 3o,ooo r:dr, utan äfven lem-
nat Direct. rättighet att utlåna på statsobligationer, kan jag
ej annat än tillstyrka bifall till nu förevar, punkt. Jag öf-
verlemnar likväl till R. o. Ad. att härom besluta efter godt¬
finnande, för min del lugn att hafva sökt afvärja de men¬
liga följder, som kunna uppstå af en för långt utvidgad
namnbelåning.
Hr Printzenskjöld: De skäl, Hr von Hartmansdorff
anfört, äro så fullständiga, att jag dervid har intet att til¬
lägga. Jag vill blott upptaga Gr. Cronhjelms yttrande, att
D irect. står i solidarisk ansvarighet för alla på namn utgifna
lån. Detta är icke förhållandet; men väl ansvarar Direct.
för dem såsom för egen skuld. Jag tror det skulle blifva
svårt att finna Ridd.-directörer, om man ville ålägga dem
solidarisk ansvarighet för dessa lån, och jag anser redan det
nuvar. stadgandet olämpligt; ty jag kan icke föreställa mig,
att R. o. Ad., i händelse en förlust inträffade oaktadt nödig
försigtighet varit iakttagen, skulle vilja strafFa sina directörer,
hvilka blifvit invalda till följd af Ståndets förtroende, med
ersättnings uttagande hos dem. Men alt stifta eller bibehål¬
la en lag, som billigheten och rättskänslan förbjuda att til¬
lämpa, synes mig oriktigt. Då för öfrigt hela föreskriften
om namnbelåning är gifven, såsom Hr v. Hartmansdorff an¬
märkt, endast för nödfall, tyckes den böra vara inskränkt
till visst belopp, för att begagnas så litet som möjligt.
Hr von Qvanten, Carl: Jag har mig visserligen be¬
kant, att lån på namn äro de fördelaktigaste, och tviflar ej
heller, att de hittills gått utan förlust. Men detta kan ej
räcka länge, ty otvifvelaktig! skall förlust förr eller sednare
uppstå; och jag beklagar Direct., om den på förhand iklädt
sig förbindelser att ansvara för dessa förluster. I följd här¬
af tror jag ej, att namnbelåningen bör sträckas längre än
förr. Hvad åter lån på statspapper beträffar, är det icke
sagdt, att sådana alltid stå till buds, och den säkraste ut¬
låningen är alltid mot inteckning i fast egendom. Det är
vist en nedstående tableau, att den fasta egendomen i lan¬
det redan är så intecknad, att denna utlåning icke ensamt
lemnar tillräckligt utrymme för placering af alla de medel,
som kunna komma i fråga; men detta kan hjelpas, om man
icke uteslutande håller sig inom halfva taxeringsvärdet. Dess¬
utom i fall man antager, såsom händelsen vanligtvis är, att
taxeringsvärdet är nog lågt, finnes en annan utväg, nemi.
Den a Maj e. m.
83
att genom ordentlig värdering få utrönt, till hvad belopp
en egendom kan belånas. Jag får således, då ingen viss
motionstid är bestämd för frågor af denna beskaffenhet, nu
föreslå den ändring i grunderna för lånerörelsen, alt utlå¬
ning på fast egendom må utsträckas till f af taxeringsvärdet.
Hr von Hohenhausen: Hvad först angår Directrs
hittills iakttagna förfarande, har jag redan yttrat, att detta
förfarande för det dermed åsyftade ändamålet påkallar R.
o. Ad:s tacksamhet. Hvad åter förhållandet för framtiden
beträffar, anser jag ej rätt att stadga obegränsad utlåning på
namn, helst testatorerna för de enskilda fonderna stadgat,
att säkerhet genom inteckning bör tagas. Fråga uppstår så¬
ledes att bestämma en lämplig maximisumma för namnbelå¬
ningen, enär den icke bör vara obegränsad och det hittills
stadgade beloppet af 3o,ooo r:dr visat sig otillräckligt. Vis¬
serligen hafva genom Utsk:s förslag, att vidare utsträcka be¬
låningen såväl på fastigheter som statspapper, större utvä¬
gar vunnits; men svårigheter kunna ändock uppstå att få
alla medel fruktbärande. Jag skulle derföre, enär alla lån
på namn endast aro ställda på 6 månader och mindre olä¬
genhet är att befara deraf, än af fastighetslånens utsträckan¬
de till |:delar af taxeringsvärdet, helst detta välde i flera
landsorter blifvit i och för brännvinsbrånningsrättigheten nog
högt uppdrifvet samt flera kostnader jemväl äro med fastig¬
hetslånens indrifvande förenade, anse lämpligast, att Utsk:s
förslag antages blott med den förändring, att maximisum-
man för namnbelaningen bestämmes till 5o,ooo r:dr.
Gr. Cronhjelm: Jag är för min del visserligen till¬
fredsställd med den af Hr v. Hohenhausen nu föreslagna me¬
delvägen, blott R. o. Ad. icke ålägger Direct. att allt för
brådskande verkställa indragning af det nu utelöpande öf-
verskottet utöfver de 5o,ooo r:dr, som Hr v. Hohenhausen
föreslagit såsom maximum, ty det är alltid svårt att hastigt
indraga en så stor summa; och dessutom får jag fästa upp¬
märksamheten derpå, att Direct. icke alltid har tillfälle att
insätta sina outlånade medel i Riksg.Cont. — Hvad Hr v. Qvan-
tens yttrande beträffar, får jag erinra, att den punkt af be¬
tänk., som nu discuteras, icke handlar om fastighetslånen,
hvilka först framdeles förekomma. Jag vill dock i förbigå¬
ende nämna, att dessa lån alltid gjort Direct. största besvä¬
ret derigenom, att flera låntagare finnas, som aldrig betala
sin ränta utan förnyade påminnelser; hvaremot Direct. al¬
drig haft besvär af de lån, som blifvit utlemnade på namn,
emedan de endast blifvit utgifna åt personer, till hvilka man
kunnat hysa förtroende. Bland fastighetslåntagare finnas der¬
emot personer af detta Stånd, hvilka aldrig betala halfårsrän-
torna utan flera skriftliga påminnelser och hvilka äro, så till—
sägandes, corresponderande ledamöter af Direct. Jag instäm¬
mer i förslaget, att maximisumman för dessa lån på naum
84
Den 2 Maj e. m.
må bestämmas till 5o,ooo r:dr; men med det tillägg, att
indragningen får af Direct. verkställas efter omständigheter¬
na, på det man må vara säker att å nyo kunna placera
penningarna samtidigt med indragningen, helst flera inteck¬
nade lån för närvarande äro uppsagda, så att Direct. är i
verklig förlägenhet, hvarest dessa kunna åter placeras.
Frih. Boye: I anledn. af Hr Printzenskjölds yttrande,
att Direct. icke en för alla och alla för en slår i ansvar för
de utgifna lånen, vill jag blott upplysa, att förhållandet
verkligen är, att alla de ledamöter af Direct., som deltagit
i beslutet om lånens utgifvande, stå i sådan ansvarighet.
Jag har likväl hört till minoriteten, eller motsatt mig allt
öfverskridande af den bestämda maximisumman, och derföre
äro icke alla de nu utgifna lån på namn garanterade af
Direct:s alla sju ledamöter.
Hr Printzenskjöld: Då jag hegärde ordet, var det
egentligen för att besvara Hr v. Qvanten, deri jag likväl
sedermera blifvit förekommen af Gr. Cronhjelm, med hvil¬
ken jag således i denna del förenar mig. Men i anledning
af den önskan, Gr. Cronhjelm vidare framställt i sitt sed-
paste anförande, att man nemligen icke skulle brådska med
indragningen af de nu utlemnade lånen, får jag erinra, att
detta just är, hvad Utsk. föreslagit; ty Utsk. insåg de svå¬
righeter och bekymmer, som en brådstörtad indragning skulle
medföra, och har derföre i nu förevarande punkt hemställt,
att Direct. måtte för denna indragning vidtaga lämpliga
åtgärder. Hvad åter Frih. Boye sagt om den solidariska
ansvarighet, Direct. iklädt sig, föranleder mig till uttryck
af tacksamhet, emedan Direct. då gått längre och gifvit K.
©. Ad. större säkerhet, än instrucliönen innehåller.
Hr von Qvanten: Såsom jag fattade det beslut, K. o.
Ad. nyss tog, skulle lånerörelsen i sin helhet nu discuteras.
Det är möjligt, att jag häri misstagit mig, men ett sådant
beslut hade åtminstone varit klokast; ty eljest kan det in¬
träffa, att till slut ingenting finnes qvar för fån på fastig¬
het, hvilka likväl, efter min tanka, böra i främsta rummet
sökas, elium jag medgifver, att lån på namn äro lättare
och mera beqväma. Mitt yttrande må i allt fall för min
räkning qvarstå.
H. Ex. Hr Gr. o. Ordför. erinrade, att det endast
vore de båda frågorna om lån emot namnsäkerhet, hvilka
,B. o. Ad. beslutat att i sammanhang med hvarandra pröfva.
Hr von Hartmansdorff: Jag är hufvudsakligen fö¬
rekommen af Hr Printzenskjöld och vill blott tillägga, att
en utsträckning af namnbelåningen, utöfver hvad förut va¬
rit stadgadt, synes mig så mycket olämpligare, som förhål¬
landet nu är Del t olika emot omständigheterna under sista
riksdagen, då det nu gällande stadgandet beslutades. R. o.
Deli 2 Maj c. m.
!Ä.d. synes nemligen allmänt vilja bifalla de nya utvägar för
utlåning, hvilka Utsk. nu föreslagit; och då innebär det en
öfverdrift att på samma gång vilja utsträcka namnbelånin¬
gen, hvilken endast är för nödfall medgifven. Jag kan så¬
ledes ej annat än afstyrka maximisummans bestämmande till
5o,ooo r:dr.
Hr Printzenskjöld förenade sig med Hr v. Hart¬
mansdorff.
Hr von Hohenhausen: Äfven då vid förra riksda¬
gen summan för utlåning på namn höjdes, utvidgades tillika
den öfriga lånerörelsen, och jag finner således förhållandet
enahanda nu som då. Då man ser, att förra föreskriften
måst så långt öfverskridas, och då här endast är fråga att
utlemna dessa lån på namn mot DirecCs solidariska ansva¬
righet samt mot vilkor, att det blott sker, då icke tillgång
finnes på goda inteckningar eller säkra statspapper, ser jag
intet hinder att lemna Direct. rättighet att i nödfall ut¬
sträcka namnbelåningen till 5o,ooo r:dr; och jag fortfar så¬
ledes att tillstyrka bifall till detta förslag, med förklaring,
att jag ej här något emot det tillägg, att en sådan utväg
endast må i sista handen vidtagas.
Gr. Cronhjelm: Uti instructionen bar Ridd.Direct.
sig redan ålagdt att, först då öfriga utvägar saknas eiler
i sista handen, vidtaga utlåning på namn; och således behöf-
Ver man icke nu intaga något särskildt tillägg derom. Jag
anhåller derföre endast om den proposition, att maximi-
summan må bestämmas till 5o,ooo r:dr, och är öfvertygad,
att Direct. ändock icke skall tveka att nedbringa den ända
till noll,-såvida det är möjligt, särdeles som Direct. derige¬
nom slipper egen ansvarighet.
Hr Printzenskjöld: Då Hr v. Hohenhausen ännu yt¬
terligare, lika som förut Frih. Boye, talat om Direct:s soli¬
dariska ansvarighet och derpå grundat sitt påstående om
maximisummans utsträckning, synes det, som min uppgift
icke vore trovärdig. Jag får således uppläsa instructionen,
der det i den delen, som handlar om nllåningsreglementet,
står i näst sista mom. af 3 §.: "Finner Direct. sig — — —
"icke kunna mot säker inteckning göra cassans medel frukt¬
bara, må den äga att på högst ett halft års tid utlåna dem
"mot säkerhet af hypotheker eller borgen; dock vare i så-
"dant fall de i beslutet deltagande directörerna, hvilka böra
"vara minst fyra, ansvariga såsom för egen skuld för lånets
"återbetalning,” Der står ej en för alla och alla för en,
som likväl erfordras för solidarisk ansvarighet.
Hr von Hartmansdorff: Jag hyser föga förtroende
till deri åberopade ansvarigheten hos Direct., antingen den
är solidarisk eller icke; ty jag vet icke, huru den skulle
kunna ut tråfvas? Skulle ridd.-liscalen stamma sina förmän
86
Den 2 Maj «. m.
för att få betalningsskyldighet dem ålagd? Eller skulle må¬
hända Just.-ombudsmannen anlitas? Dessutom synes utkräf-
vandet af en sådan ansvarighet allt för hardt emot perso¬
ner, som blott hafva ett årligt arfvode af 200 r:dr, om
hvars borttagande fråga vid denna riksdag dessutom blifvit
väckt. Jag tror derföre R. o. Ad. göra bäst att undvika fö¬
reskrifter , som troligen aldrig blifva tillämpade, och att i
stället sätta den summa, för hvilken föreskrifterna skulle
gälla, så liten som möjligt.
Gr. Cronhjelm: Det säkra är, att en personlig an¬
svarighet äger rum för de ledamöter af Direct., som del¬
tagit i beslutet om ett Iåns beviljande, och jag torde få på¬
minna om uppkomsten af detta stadgande. Det hände nemi.,
att Direct. försummade att i laga ordning bevaka åtskilliga
skuldsedlar, och genom ett sådant mindre nit hos Direct.
förlorades stora summor. Då beslöts vid 1818 års riksdag,
att i instructionen insätta det stränga budet om Direct:s per¬
sonliga ansvarighet för alla beviljade lån. Jag skulle likväl
tro, att man nu ingenting riskerar vid ett bestämmande af
5o,ooo r:dr såsom högsta beloppet, helst R. o. Ad. vid nä¬
sta riksdag, om man finner, att lättare utvägar för utlånin¬
gen under tiden inträffat, då kan nedsätta eller alldeles bort¬
taga denna belåning på namn. Men nu, då öfver 80,000
r:dr äro i denna väg utlånade, anser jag det nödvändigt att
åtminstone under någon tid låta dessa lån förblifva vid det
högre beloppet. Jag skall visserligen ändock, såsom leda¬
mot af Direct., söka nedbringa summan, så fort och så
mycket som möjligt.
Hr von Hohenhausen: Det har redan visat sig som
ett behof att utvidga belåningen på namn utöfver hvad för¬
ut varit stadgadt, och Direct. har en skyldighet att bringa
till verkställighet, hvad testatorerna med sina stiftningar åsyf¬
tat; men detta kan icke ske, om man binder händerna på
Direct., och erfarenheten har redan ådagalagt, att om Di¬
rect. icke handlat emot den nu gällande föreskriften, skulle
det åsyftade ändamålet icke hafva blifvit vunnet. När så¬
ledes behofvet hittills gjort oundgängligt att utsträcka namn-
belåningen ända till 80,000 r:dr, vet jag ej, hvarföre man
skulle återgå lill ett belopp, sorn visat sig otillräckligt. För¬
öfrigt inser jag icke, hvarföre det skulle vara svårare för
ridd.-fiscalen att uppfylla sin pligt, då frågan är att tilltala
förmän, än för advocatfiscalen i hvilket verk som helst att
anställa åtal emot sina förmän, när så behöfves. Något an¬
litande af Just.-ombudsmannen lärer således icke behöfvas, så
länge Riddar huset har sin egen fiscal.
Hr Printzenskjöld: Jag anser- Direct. hafva en gan¬
ska vigtig pligt utom den, sorn Hr v. Hohenhausen om¬
nämnt, nemi. att tillse,'att de särskilda fonderna varda om-
Den 2 Maj c. m.
87
sorgsfnllt bibehållna; men om någon olycka inträffar och
förluster göras, har icke testatorei nas vilja blifvit tillräck¬
ligen vårdad. Bättre är således, efter min tanka, att äfven¬
tyra någon nedsättning i räntan genom minskad utlåning,
än att genom allt för utsträckt belåning äfventyra både ca¬
pital och ränta. DA Hr v. Hohenhausen derjemte sagt,
att det vore lika lätt för ridd.-fiscalen, som för advocatfisca-
len i hvilket verk som helst, att tilltala sina förmän, visar
detta, att den värde ledamoten icke lärer vara bekant med
verkliga förhållandet; ty advocatfiscalen i ett verk kan icke
tilltala sina förmän, utan Just.-cancelleren förordnar dertill
actor. Det skulle också vara besynnerligt, om ridd.-fiscalen
kunde efter godtfinnande anställa åtal emot Ridd.Direct:s
ledamöter; och jag hemställer, huru belåten Hr v. Hohen¬
hausen sjelf skulle hafva funnit sig, om han, såsom ledamot
af Direct-, blifvit tilltalad af ridd.-fiscalen i anledning af en
förlust för ridd.cassorna, som kunnat, oaktadt största för¬
sigtighet, inträffa. Jag åtminstone skulle finna det i hög
grad obarmhertigt att ställa personer till ansvar för åtgär¬
der, dervid de förfarit efter bästa förstånd och samvete.
Hr von Hohenhausen: 1 anledn. af den siste tala¬
rens yttrande vill jag blott förklara, att jag icke tror mig be¬
stämdt känna, huruvida advocatfiscalen i ett verk kan sjelf¬
mant stalla sina förmän till ansvar; men hvad jag säkert kän¬
ner, är, att sådant ansvar kan äga rum utan Just.-cancelle-
rens mellankomst. Hvad åter barmhertigheten angår, är jag
af det sinnelag, att då pligten är gifven, vill jag hvarken
hafva eller taga barmhertighet. Nu är fråga att sätta Di¬
rect. i tillfälle att uppfylla sin pligt, att bringa testatorers
vilja i verkställighet; och då erfarenheten visat, att 3o,ooo
r:dr såsom maximum för namubelåning dertill ej förslår,
har jag ansett 5o,ooo r:dr nu böra såsom maximum bestäm¬
mas. Jag får tillägga, att jag icke destomindre, lika med
Hr Printzenskjöld, anser testatorernas vilja böra hållas i
helgd, och att jag således ej åsyftat någon rubbning i de
af dem gifna föreskrifter; men deras vilja har i främsta
rummet varit, att de anslagna gåfvorna skola utgå, och
dessutom utgör adliga Jungfrustiftets fond, öfver hvars för¬
valtning R. o. Ad. sjelf äger att oinskränkt besluta, nära
halfva beloppet af alla cassorna.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill slutligen blott til¬
lägga en anmärkning. Om R. o. Ad. uppställer låneregle-
mentet på sådant sätt, att säkerheten icke beräknas ligga i
liypotheket, utan i Direct:s borgensansvarighet, så måste vid
hennes tillsättande icke blott personernas skicklighet, utan
äfven deras förmögenhet tagas i betraktande. Det kunde
annars hända, att de icke hade tillräckliga medel att betala
den summa af 5o,ooo r:dr, som nu är i fråga. Ärode, så¬
som hittills ofta varit fallet, afskedade tjenstemän med pen¬
88
D e ii a Maj e. m.
sion eller embetsman med lön, så får, i förra fallet, pensio¬
nen icke tillgripas för den uppkommande förlusten, och i
sednare fallet betvifla!- jag, att lönen finge för sådant ända¬
mål beläggas, till någon del, med qvarstad. Jag anhåller,
att ft. o. Ad. måtte härå fästa afseende, då beslutet i denna
fråga fattas.
Hr Printzenskjöld: Då Hr v. Hohenhausen fästat
sig vid det af mig nyttjade ordet barmhertighet, vill jag ut¬
byta det emot ett annat och i stället säga billighet, samt
tillika erinra 0111 den gamla satsen, att högsta rätt ofta är
högsta orätt.
Gr. Cronhjelm: Hr v. Hartmansdorffs sista slutsats
skulle vara riktig, om den grund, hvarifrån han utgick,
vore riktig. Han har nemligen sagt, att Direct:s ledamöter
kunde vara skickliga, men fattiga, och att således ingen sä¬
kerhet funnes i deras ansvarighet, i händelse de ifrågavar.
5o,ooo r:dr skulle gå förlorade. Men 0111 Direct. utlånar
denna summa på sådant sätt, att den helt och hållet gick
förlorad, så är hypothesen oriktig; ty då vore directörerna
högst oskickliga. Jag tror för öfrigt, att Direcl:s person¬
liga ansvarighet visserligen ej innebär någon särdeles ga¬
ranti, men att den likväl är tillräcklig för tillfälliga för¬
luster; och då här blifvit taladt om barmhertighet, bör
jag förklara, att hvarken jag eller mina colleger förutsatt
annat förhållande, än att det existerande ansvarsbudet skul¬
le strängt efterlefvas, då fråga om dess tillämplighet kun¬
de uppstå.
H. Ex. Hr Gr. o. Ordför. hemställde, om It. o. Ad.
behagade bifalla, hvad Ridd.Utsk. i afseende på maximi-
summan för lån emot namnsäkerhet föreslagit.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Gr. Cronhjelm anhöll örn proposition å det af honora
framställda förslag.
I anledn. häraf hemställde H. Ex., om R. o. Ad. beha¬
gade bifalla, att maximisumman för utlåning på namn frän
Riddarhusets fonder under intet vilkor må utsträckas utöf¬
ver 5o,ooo r:dr b:co, och att Ridd.Direct. må, efter sig fö¬
reteende omständigheter, nedbringa den nu på namn utlå¬
nade summan till ofvannämnde belopp.
Ropades starka ja, blandade med nej.
II. Ex. Hr Gr. o. Ordför. förklarade, det han tyckt
sig finna, att ja öfverröstat nej, och att R. o. Ad. således
bifallit den af H. Ex. sednast framställda propos.
Hr Gunther, Carl, begärde votering, under yttran¬
de, det han ansåg, att R. o. Ad. bifallit den förra, men
icke den sednare propositionen.
Frih.
Den 2 Maj c. ui.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller, att Hr Gr.o. Ord-
för. ville gifva tillkänna, huru svaret på första propos. blif¬
vit af Hr Gr. o. Ordför. uppfattadt.
H. Ex. Hr Gr. o. Ordför. yttrade, det H. Ex. förkla¬
rat sig hafva funnit den sednast framställda propositionen
vara med ett öfvervägande ja besvarad.
Gr. Cronhjelm: Jag ber Hr Gr. o. Ordför. om till¬
gift, alt jag hyser en mening, som i denna icke särdeles vig¬
tiga fråga kan föranleda obehagligheten af en votering; men
då man här ofta får höra oss hotas med votering i afsigt
att få en propos. bifallen, som eljest ej skulle hafva blifvit
afslagen, anhåller jag, att den begärda voteringen må få för
sig gå, i fall den ledamot, som begärt votering, icke sjelf
derifrån afstår och låter bero vid Hr Gr. o. Ordför:s afgifna
förklaring om beslutet.
Hr Printzenskjöld anhöll om förnyad proposition å
Utsk:s förslag.
Frih. Ehrenborgh: Då jag sednast yttrade mig, visste
jag icke, att någon begärt votering. Emedlertid förmodar
jag, att den ledamot, som begärt votering, skall finnas
benägen att derifrån afstå, om han ändock får bifall till
den propos., han önskar.
Hr Gunther; Just för det jag önskade bifall till den
först framställda propos. och jag trodde mig hafva funnit,
att densamma af pluraliteten blifvit med ja besvarad, har
jag begärt votering, på det den andra propositionen icke
mätte blifva ansedd såsom bifallen.
Frih. Ehrenborgh: Jag hemställer, om icke Hr Gr.
o. Ordför. skulle täckas ånyo framställa propos. på bifall
till Utsk:s förslag, helst jag förmodar, att den ledamot,
som begärt votering, derigenom skulle kunna vinna sitl ön¬
skan och sålunda få anledning att afstå från voteringen.
II. Ex. Hr Gr. o. Ordför. förklarade, att sedan han
gifvit tillkänna, huru han fattat R. o. Ad:s svar på den af
honom framställda proposition, ansåg II. Ex. sig icke kunna
till II. o. Ad. framställa en deremot stridande proposition.
Frih. Boye: Då klockan nu snart slår 12 och efter
voteringens slut, såsom jag förmodar, snart slår 2, hemstäl¬
ler jag, huruvida icke Hr Gr. o. Ordför. skulle finna skäligt
att för R. o. Ad. framställa propos. att åtskiljas efter slu¬
tad votering och icke fortsätta plenum ända till morgonen.
II. Ex. Hr Gr. o. Ordför. yttrade, det han ansåg sig
höra nämna, att ifall R. o. Ad. skulle instämma i Frih. Boyes
förslag, kunde likväl icke pröfningen af Ridd,Utsk:s nu fö¬
redragna memorial fortsättas i nästinstundande plenum, éme-
6 II. 13
9*
Den s Maj e. m.
dan, enligt uti talmansconferencen gjord öfverenskommelse,
BancoUtskrs betänk:n rör:de myntbestämningen då borde uti
samtliga RiksSt. föredragas.
Gr. Cronhjelm: Jag hemställer, om icke den värde
ledamoten, som begärt votering, ville för denna gången af¬
stå, emedan vi annars midt uti en punkt måste afbryta pröf-
ningen af Utsk:s betänk., hvaraf för öfrigt icke mera återstår,
än att det helt och hållet skulle kunna afgöras, såsom jag
förmodar, på 20 minuter.
Hr Printzenskjöld: Det förefaller mig besynnerligt,
att Gr. Cronhjelm uppmanar en annan ledamot att afstå från
en votering, sorn han nyss sagt, att han sjelf skulle hafva
begärt, om icke begäran derom redan förut varit framställd.
Att uppskjuta discussionen öfver den återstående delen af
Utsk:s betänk, går för öfrigt ganska väl an, enär voteringen
afser en särskild punkt.
Gr. Cronhjelm: Medan voteringspropositionen uppsat¬
tes, gör jag mig intet samvete af att ännu en gång begära
ordet för att förklara, att jag icke begärt votering eller
ämnat att göra det, utan endast sagt, att det vore nödvän¬
digt att låta voteringen försiggå, sedan den blifvit begärd,
emedan vi så ofta hotas med voteringar för att få proposi¬
tioner bifallna efter enskilda ledamöters önskningar. Emed¬
lertid hemställer jag ånyo till den ledamot, sorn nu be¬
gärt votering, om han icke skulle vilja för denna gången
derifrån afstå, särdeles då han icke deltagit i discussionen.
Hr Gunther: Jag kan icke efterkomma Gr. Cronhjelms
uppmaning att afstå från min begäran om votering, emedan
jag i sjelfva frågan är med honom af motsatt tanka. Men
deremot skall jag gerna se, om saken kunde uppskjutas, då
så få ledamöter nu äro tillstädes och tiden är långt liden,
helst det icke heller hastar med beslutet.
Upplästes till justering följande voteringsproposition:
Den, som bifaller, att maximi-summan för utlåning på
namn från Riddarhusets fonder under intet vilkor må ut¬
sträckas utöfver 5o,ooo r:dr b:co och att Ridd.-Direct. må,
efter sig företeende omständigheter, nedbringa den nu på
namn utlånade summa till ofvannämnde belopp, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. bifalla, hvad Ridd.-Utsk.
föreslagit, att maximi-summan för belåning å namn skal!
bestämmas, såsom hittills, till 3o,ooo r:dr b:co och att Ridd.-
Diréct. anmodas vidtaga lämpliga åtgärder för att återfö¬
ra maximi-summan för detta slags utlåning till sistnämnda
Den i Maj e. m.
9'
Hr Printzenskjöld: Jag skulle tro det vara med
både praxis oell Riksd.-Ordn. öfverensstämmande, att vote-
ringspropositionen uppställes i omvänd ordning, så att ja-
proposilionen innefattar bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Cronhjelm: Jag tror, att en voteringsproposition
alltid bör författas med anledning af den proposition, hvar¬
om votering blifvit begärd. Då nu votering är begärd örn
den proposition, som blifvit framställd på mitt förslag, bör
detta, på sätt sorn skett, intagas i ja-propositionen och con¬
trapropositionen uppgifvas af den, som begärt votering.
Frih. Ehrenborgh: Jag förenar mig med Gr. Cron¬
hjelm och tror, att dä votering blifvit begärd i anledn. af
Ilr Gr. o. Ordför:s förklaring, att den sist framställda pro¬
positionen ansågs bifallen, har voteringspropositionen, blifvit
riktigt uppfattad, på sätt som skett.
Hr Printzenskjöld: Ehuru jag icke finner mig öfver-
tygad af hvad Gr. Cronhjelm och Frih. Ehrenborgh anfört,
skall jag likväl afstå från min anmärkning, emedan saken i
sig sjelf är likgiltig och jag, efter den uppställning voterings¬
propositionen nu fått, blott behöfver lägga nej i stället för ja.
II. Ex. Hr Gr. o. Ordför. yttrade, att det visserligen
på R. o. Ad. ankomme att bestämma, hvilken proposition
borde utgöra ja- och hvilken borde utgöra nej-proposition;
men II. Ex. trodde det vara med det hittills vanliga bruket
mest öfverensstämmande, då frågor till slutligt afgörande
punktvis förekommit, att den proposition, i anledning af
hvilken votering begärts, blifvit såsom ja-proposition upp¬
tagen.
Uppå derefter gjord framställning blef ofvan upptagna
voteringsproposition af R. o. Ad. godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer
Ja — 16.
Nej ■— i5.
Pröfningen af de återstående delarna af Ridd.-Utsk:s
memorial, rör:de förvaltningen af ridd.-ärenderna sedan sista
riksdag, uppskjöts tills Banco-Utsk:s på bordet hvilande
betänkm rörande myntbestämningen blifvit i Ståndet före¬
dragna.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde inkomna
betänktn och utlåtanden från:
Stats-Utskottet:
N:o 60. i anledn. af väckta motioner om lönersättning
till Capitainerna Sjöbohm och Tilosius, samt Lieuten. G.
M. Hård;
92
Den a Maj e. m.
N:o 6r. i anledn. af väckta motioner om rättighet för
hemmansägare å Gottland att få erlägga penningelösen för
deras räntetjära;
N:o 62. i fråga om upphörande af de i norra lanen af
Riket utgående räfstetingspenningar;
N:o 63. angtde frihetsår för jernverk inom Norr- och
Westerbotten;
N:o 64. i anledn. af väckt fråga om skatteköp af hem¬
manet Norrgrytstorp till klockareboställe för Carlskoga för¬
samling ;
N:o 65. i fråga om förändrade tider för restransaknin-
gars verkställande inom Westerbottens län;
N:o 66. i anledn. af väckt motion, att anmärkningar
öfver oriktig debitering ej må drabba den skattskyldige, se¬
dan hans debetssedel blifvit qvitterad, utan den person, som
debiteringen verkställt;
N:o 67. ang:de tull m. fl, bevillningsmedels lefverering
till Riksg.-Contoret;
N;o 68. i fråga om disposition af de vid K. Poliskam¬
maren i Stockholm ådömda ensaks- och vitesböter;
N:o 6g. i anledn. af erhållen ålerremiss af betänk. N:o
ig, angtde afskrifning och eftergift af Riksg.-Contzs hos Gö¬
tha canalbolag ägande fordringar samt räntas godtgörande å
de utaf bolagets insättningar uti Riksg.-Cont. derstädes inne¬
hållna medel, till säkerhet för fullbordandet af återstående
arbeten i hamnbyggnadsväg; äfvensom canalbyggnadsdirectts
hemställan om förskott utaf nämnde medel till utförande af
ett hamnbyggnads arbete vid Mern;
N:o 70. i anledn. af gjorda anmärkningar vid TJtskrs be¬
tänk. N:o 18, angtde provisoriska utbytet af den för Gen.-
Assistanée-Cont. begagnade egendom emot den Stockholms
stad tillhöriga f. d. s. k. Hessensteinska egendomen;
N:o 71. i anledn. af Hr Törneblads, Carl, i egenskap af
R, St:s Just,-ombudsman väckta motion om löneersättning;
N: 72. ang.de tryckningskostnaden för RiksStrs protocoll
vid innevar, urtima riksdag, prenumerationen å samma pro-
tocoll samt redovisningen för de tryckta exemplaren;
N;o 73. öfver Ilr Bååths från BorgareSt. remitterade
motion om dels låneunderstöd och dels särskildt anslag utaf
allmänna medel till en hamnbyggnad vid staden Wadstena;
N:o 74. i anledn. af K. M:s nåd. propos. till StatsUtsk.,
angtde lån af allmänna medel till understöd för fullbordan¬
det af en brobyggnad vid Carlskrona;
N:o 75, i anledn, af Hr Forsbergs från BorgareS k re¬
mitterade memorial, angtde låneunderstöd till staden Udde¬
valla ;
N:o 76, öfver Riksd.-fullm. Anders Svenssons motion,
angtde laneanslag lill en brobyggnad öfver Nissa-ån vid
Halmstad;
D c 11 a Maj c. m.
93
N:o 77. i anledn. af Hr Gust. Zanders motion om för¬
ändring i vilkoren, emot hvilka ett byggnads-lånebiträde vid
sisth riksdag blifvit beviljadt staden Norrköping;
Bevill n ings-Uts kottet:
N:o 6. i anledn. af anmärkningar emot betänk. N:o 3,
ang:de Hr Erik Lofflers motion om brännvinsbränningens in¬
ställande;
N:o 7. i anledn. af Hr Nordenanckars, Gust., motion
om stadgande af böter för uteblifvande från andra luono-
uppbördsstäinman;
JV:o 9. angcde återlemnande af en från II. R. o. Ad. re¬
mitterad motion af Gr. Cronhjelm, rör: de reglering af den
till stapelstäderna utgående tolag;
Lag-Utskottet:
N:o 38. öfver Hr Prosten Doct. A. G. Elfströms motion,
att de i K. kung. d. 27 Äng. i8a3 meddelade föreskrifter, au-
g:de vederbörandes åliggande att till presterskapet aflemna
förteckningar på personer, dömda eller ställda under fram¬
tiden för gröfre brott, äfven måtte till mindre brottmål ut¬
sträckas ;
N:o 3g. i anledn. af Hr Prosten Doct. A. G. Elfströms
motion om skyldighet för båtsmän att, när de från com-
mendering lill hemorten återvända, vara försedda med prest-
bevis;
N:o 4o. öfver Hr Prosten L. G. Mittags motion om med¬
delande af föreskrift, att äktenskap bör inom viss tid efter
skedd lysning tredje gången genom vigsel fullbordas, eller
ock fästningen varda upplöst;
N:o 4[. öfver Hr Professoren Doct. E. Chr. Grenanders
motion om förändrade föreskrifter i afseende å kungörelsers
publicerande i kyrkorna;
N:o 42. öfver motioner, med förslag till ändring i nu
gällande lag, ang:de behandlingen af frågor om oenighet
makar emellan;
Allm. Bes v.- och Oecon. - Utskottet:
N:o 37. i anledn. af väckta motioner ej mindre om be¬
stämda föreskrifter om befordringar inom Postverket, än ock
om behofvet af ny postordning och instruction för postin-
spectorer och postförvaltare samt af nytt löningssätt för des¬
sa tjenstemän; 4
N:o 38, i anledn. af väckt motion om upphörande af
kronofiske! vid Elfkarleby;
N:o 3g. i anledn. af väckt fråga om Jemtlands återför-
läggande under Westernorrlands län;
N:o 4°. i anledn, af väckt motion om städernas befriel¬
se från inqvartering vid recrut- och remontmöten;
N:o 4*- i anledn. af väckt motion om åtskilliga ändrin¬
gar i Judereglementet;
94
Den 2 Maj c. m.
N:o 42. i anledn. af väckt fråga om artillerihästars be¬
gagnande i stället för kronoskjuts till forsling af Kronans
spannmåls- och mjölförråd för vissa garnisons-orters behof;
N:o 43* i anledn. af väckt motion, att jord-och strand¬
ägares rätt lill hafsfiske måtte uti den under utarbetning
varande nya fiskeristadgan blifva bibehållen;
N:o 44- i anledn. af väckt fråga om utsättande af be¬
löning för författandet af en ny cateclies för menige man;
N:o 4.5. i anledn. af väckt fråga om uttryckligt stad¬
gande derom, att mäldägare ej må anses pligtig att till mjöl-
nares biträde hålla folk vid qvarnen under förmalniogstiden;
N;o 46- i anledn. af vackt fråga om utfärdande af för¬
fattning med förbud emot monopoliers stiftande till menig¬
heters förfång;
Expeditions-Uts kottet:
N:o 7. till flederv. BondeSt. med svar å återremiss af
Utskrs memorial N:o 6, ang:de anslag i och för correctur-
läsning, m. m.;
JNT:o 8. lill H. R. o. Ad., i anledn. af väckt motion, rö-
r:de verkställigheten af tryckningen utaf hillänget till Riks-
St:s protocoll samt utskrifningen af manuscriptet dertill.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 om morgonen d. 3 Maj.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Särskildt protocoll,
hållet hos II. R. o. Ad. d. 2 Maj 1834 e-
Då under pröfning af Ridd.-Utskrs d. i4 sisth April
afgifna och d. 21 isamma månad på bordet lagda memorial,
angrde Ridd.-Directts aflemnade riksdagsberättelse och för¬
valtningen af riddarhusärenderna sedan sista riksdagen, nu
i ordning förekom 7 hemställde H. Ex. Hr Gr. Brahe,
Magn., som i stället för Ii. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förde
klubban, örn icke R. o. Ad., enär tillförordnade Ridd.-Se-
cret. i denna fråga var jäfvig, behagade tillåta, att han
under öfverfäggningen fick afträda och protrsföringen upp¬
dragas åt undertecknad Ridd.-notarie; hvilket bifölls.
Sedan Ridd.-Secret. härefter afträdt och undertecknad
emottagit protocolls-föringen, föredrogs 7 §. af Ridd.-Utsk:s
ofvanberörde memorial, rörtde de förändringar, som sedan
sista riksdagen ägt rum bland Riddarhusets tjenstemän, jemte
TJtskts i sammanhang dermed gjorda hemställan, att, sedan
Ridd.-Secret., Kammarh. 111. m., O. J. Lagerheim, i anseende
dertill, att han af K. M. i nåder blifvit utnämnd till Justitie¬
råd, begärt och under d. 11 Febr. i832 erhållit afsked från
Den i Maj c. ra.
Ridd.-Sécret.-tjensten, samt Ridd.-Direct., i enlighet med
föreskrifterna i i art. i3 §. af Ridd.-Direct:s instruction,
constituerat och intill denna riksdag i Ridd.-Secret.-sysslan
insatt Ryttmästaren i Gen.-Staben, Lieuten. v. K. Skånska
Dragon-reg:tet, Fredr. Otto Silfverstolpe, R. o. Ad. måtte
detta JDirectrs val af Ridd.-Secret. gilla och fastställa.
Frih. Boye, Fredr.: Då jag deltagit i valet af vår
Secret., torde det vara mig tillåtet att, enär mitt skriftliga
yttrande i Direct. icke finnes • bilagd t, nu få i korthet re¬
dogöra för de motiver, hvarefter jag bestämt mig i frågan,
så mycket hellre som jag önskar, att de Hrr, hvilka varit
medsökande till tjensten, må finna, hvarföre jag förbigått
dem. Jag ber då R. o. Ad. draga sig till minnes, att Landtm,
vid en öfverläggning under i8i5 års riksdag väckte fråga,
huruvida icke R. o. Ad. kunde finna för godt att constituera
dåvar. Ridd.-Secret:s son, den nuvar. Secret, till estra Ridd -
Secret. Detta bifölls då och Ridd.-Secret. inträdde derefter
och förde med sig sin unga son, presenterade honora för R.
o. Ad. samt inneslöt honom i R. o. Ad:s välvilja; och den
unga mannen blef sålunda formligen utsedd till vice Ridd.-
Secret. Han har sedermera, och allt från 1812 års riksdag, un¬
der riksdagarna tjenstgjort vid R. o. Ad:s cancelli och alltid
på ett tillfredsställande sätt fullgjort sina åligganden. Jag
ansåg mig af sådana skäl icke kunna välja någon annan än
Ryttmäst. Silfverstolpe till Ridd.-Secret., så mycket mera sorn
R. o. Ad. redan sjelfva in pleno gjort ett sådant val, och
delta altså endast var en fastställelse af ett redan fattadt
beslut.
Hr Riben, Carl Willi.: R. o. Ad. känner, att motion är
väckt om löneförhöjning för Ridd.-Secret.; och jag hemställer,
om det icke vore nödigt afbida afgörandet af nämnde fråga, in¬
nan man företog confirmationen af Ridd.-Direct:s val af Secret.
Förhållandet är nemi., såsom vi veta, att Secret. för närvar,
innehar en statens tjenst och det synes väl vara för mycket
begärdt, att han skulle afsäga sig den emot en befattning,
som ännu icke försäkrar om mer än 600 r:drs lön. Då R.
o. Ad. fattat beslut i anledn. af löneförhöjnings-motionen,
vet Secret., hvilka vilkor han har att påräkna och hvar¬
efter han kan fatta sitt beslut, huruvida han emottager den
confirmation, R. o. Ad., såsom jag hoppas, kommer att lem¬
na. Jag hemställer altså, huruvida icke afgörandet af nu
föredragna punkt må uppskjutas, tilldess beslut om löneför¬
höjningen blifvit fattadt.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Då det kommit i fråga
att redogöra för de motiver, som legat till grund för beslut
inom Ridd.-Direct. vid tillsättande af den ena eller andra
tjensten, ber jag att såsom en allmän förklaring få tillkän¬
nagifva, att jag dervid gifvit min röst åt den, hvilken jag
ansett, till följd af en längre tjenstgöring vid Riddarhu¬
Den i Maj e. m.
set samt ådagalagd skicklighet och pålitlighet, vara mest
berättigad.
Hvad beträffar sjelfva frågan, förenar jag mig med Hr
Itiben deruti, att det är bäst uppskjuta pröfningen deraf,
tilldess motionen om löneförhöjningen blifvit afgjord, enär
det åligger Secret. att, så snart han blifvit confirinerad isin
tjenst, taga afsked från den, han på stat innehar; och det
vore då en obehaglig ovisshet att icke bestämdt veta, huru¬
vida de påräknade löneförmånerna erhölles eller icke. Jag
tror således, att det är bäst för Ridd.-Secret., att frågan
livilar, tilldess motionen om löneförhöjning blifvit afgjord,
och hvartill jag med säkerhet emotser bifall, enär ingen yt¬
trat sig deremot samt R. o. Ad. numera beslutat, att capi-
tationsafgiften kommer att fortfara.
Hr Printzenskjöld, Carl: Då jag tror mig känna,
att den af Hr Riben gjorda hemställan öfverensstämmer med
t. f. 5ecret:s Önskan, biträder jag densamma äfven; men
jag kan icke godkänna de anförda motiverna för det be¬
gärda uppskofvet. Jag tror nemi., att Secret. sökt tjensten
under sådana vilkor och förutsättningar, som instructionen
för Ridd.-Direct. innefattar. Skulle man sålunda hafva gått
strängt till väga, så tror jag, att den utsedde Secret. ge-
genast bort ställa sig föreskriften till efterrättelse, så framt
lian velat emottaga tjensten. Jag instämmer emedlertid nu
deruti, att frågan må hvila.
Gr. Cronhjelm: Jag får endast upplysa, att det bör
anses för ganska möjligt, att den t. f. Secret. sökt tjensten
under förutsättning, att löneförhöjning kornme att äga rum,
emedan, då det beslöts vid 1823 års riksdag, att, då nu¬
varande Just.-rådet Lagerheim från Ridd.-Secret.-tjensten af-
gick, hans efterträdare icke skulle få innehafva någon tjenst
på stat, väcktes jemväl i sammanhang dermed fråga om
löneförhöjning, men hvaröfver, enär en sådan då icke be-
höfdes, något beslut icke fattades.
Uppå gjord framställning af H. Ex. Hr Gr. o. Ord-
för. beslöt lt. o. Ad. att uppskjuta med pröfningen af 7 §.
i Ridd.-Utsk:s memorial, intilldess den väckta frågan om
löneförhöjning för Ridd.-Secret. blifvit afgjord.
Sedan Ridd.-Secret., Ryttmästaren Silfverstolpe härefter
blifvit inkallad och fått del af R. o. Ad:s nyss fattade be¬
slut, emottog han åter prot:sföringen.
lii fidem protocolli,
C. E. Gunther.
Måll-
Den 5 Maj f. m. 97
Måndagen den 5 Maj i834.
Plenum kl. io f. m.
Justerades a:ne prot.-utdr. för förmiddagen och 4 prot.-
utdr. för eftermiddagen d. 2 dennes.
Justerades pleni-prot. för d. i5 sisth April f. och e. in.
Hr Gunther, Garl: Vid det heslut, R. o. Ad. i sisth
plenum fattade, hvarigenom Piidd.-Utsk:s förslag förkasta¬
des med antagande af en pä Gr. Cronhjelms begäran fram¬
ställd contraproposition 0111 bestämmande af 5o,ooo r:dr så¬
som maximum för utlåning på namn af de under Ridd.-
DirecUs vård stående fonder, får jag vördsamt begagna min
reservationsrätt, för att inför R. o. Ad. redogöra för de skäl,
hvilka förmådde mig att, oaktadt förnyade uppmaningar
utaf 2:ne allmänt högaktade och i affärernas behandling er¬
farna män, likväl yrka en votering vid ett kanhända min¬
dre lämpligt tillfälle, hvilket yrkande så mycket mera skulle
kunna tydas hafva härrört af obetänkt envishet, då jag icke
deltog uti discussionen öfver ämnet; hvadan denna handling
af mig påkallar en förklaring, som jag anhåller få till prot.
afgifva*
Redan under läsningen af Ridd.-TJtskts memorial före¬
föll det mig vara ganska riktigt och med sanna principer
Öfverensstämmande, att allmänna medel, samlade för välgö¬
rande ändamål, ej borde behandlas på ett så äfventyrligt
sätt, som en discontering, eller utlåning på namn, innebär.
Denna mening styrktes hos mig vid ett uppmärksamt åhö¬
rande af discussionen deröfver, hvarigenom min öfvertygelse
derom orubbligen stadgades. Sedan en ledamot af Ridd.-
TJtsk., Hr Printzenskjöld, hade erinrat om omöjligheten alt,
med ali försigtighet och all skicklighet hos Direct., kunna
skåda in uti framtidens mångfaldiga förändringar, och att,
oaktadt all noggrannhet hos R. o. Ad. såväl vid bestämman¬
de afDirectrs ansvarighet, som ock uti dess stränga tillämp¬
ning, förluster likväl under tidens längd på sådant sätt ej
kunna förekommas, utan måste någon gång till större eller
mindre del inträffa; sedan Frih. Ehrenborgh, med sin vanliga
delicatesse, på ett öfvertygande sätt hade antydt, huru svårt
det framdeles torde blifva att finna personer, som vilja emot¬
taga befattningen i Ridd.-Direct., då ett så obehagligt och
risquabelt ansvar dermed vore förenadt, samt slutligen, se¬
dan Hr v. Hartmansdorff' oemotsägligen bevisat, att de or¬
saker vore afhjelpta, hvilka hittills hade förmått, jag vill
nästan säga tvingat, Direct. att öfverskrida föreskrifterna om
maximibeloppet för namnbelåningar, nemi. svårigheten att
6 H. i3
Den 5 Maj f. ra.
göra medlen räntebärande, så länge de antingen skulle pla¬
ceras, fördelade i mindre summor, uti fastigheter mot 6 proc:s
ränta och första inteckning, eller ock emot otillräcklig rän¬
ta insättas i Banken, hvilka svårigheter numera skulle upp¬
höra genom Ridd.-Utskts förslag att placera medlen i ränte¬
bärande statspapper samt i större summor hos fastighetsäga¬
re, hvarigenom all risk försvunne och minskningen i ränte-
heloppet ersattes genom flerfaldiga besparingar i omkostnin-
gar; så ansåg jag allt detta tydligen bevisa olämpligheten
af att genom discontering på namn disponera de under Ridd.-
Direct:s vård stående fonder, och det syntes för mig öfver¬
flödigt att deltaga i en discussion, som var till fullo utredd;
hvadan jag endast afvaktade att få deltaga i bifall till Ridd.-
Utsk:s förslag.
Vid Hr Gr. o. Ordförts derom framställda propos. tyck¬
tes mig äfven de dervid yttrade ja betydligt öfverväga de
dermed blandade nej. JNfär derefter den af Gr. Cronhjelm
begärda contraproposition framställdes och äfven besvarades
med blandade ja och nej, yrkade jag votering, i den säkra
öfvertygelsen, att Ridd.-Utskts förslag dervid skulle bifal¬
las, hvarigenom min begäran om votering i och med det¬
samma hade varit rättfärdigad.
Men utgången har visat med en röst’s pluralitet, att jag
häruti misstagit mig; och derföre har jag varit skyldig så¬
väl mig som än mera aktningen för R. o. Ad. att bär re¬
dogöra för min åsigt af saken och tillika för de motiver,
hvilka föranledde mig att ej afstå från en votering, som, i
motsatt fall, Gr. Cronhjelm hade förklarat sig skola yrka.
Saken är obetydlig, då man endast betraktar skillnaden
emellan 3o,ooo och 5o,ooo r:dr, isynnerhet under nuvar.
Direct.; men för mig synes det alltid vara af stor vigt att
ej afvika från sanna principer, derföre att steget är obetyd¬
ligt, emedan man eljest då småningom och oförmärkt kommer
in i en labynnth, ur hvilken man ofta sedan får ganska svårt
att återgå. Jag får derföre härmed vördsamt reservera mig
emot majoritetens ofvannämnda beslut.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i
Constit.-Utsk. efter Hr Nordenfeldt, Olof, och af en leda¬
mot i Bevilln.-Utsk. efter Gr. Hamilton, Jac.; och befunnos
hafva blifvit utsedda, till ledamot i
Constitutions-Uts kottet:
N:o 1372. Hr Silfverstråle, Gustaf;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 1848. Hr Virgin, Claes.
Hr Virgin, Claes: Då jag inom ganska kort tid må¬
ste återresa till mitt län, kan jag ej emottaga det förtroen¬
de, som blifvit mig lemnadt.
1
Den 5 Maj f. ra.
99
H. Ex. Hr G r. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse ny ledamot såväl i Bevilln.-Utsk. efter Hr Virgin,
som i Ridd.-Utsk. efter Hr Svedenborg, Carl, hvilken, i
anseende till förestående tingsförrättningar, till hemorten
återvända
Föredrogs ånyo BancoUtskrs d. 24 sisth April på hordet
lagda hetänk. N:o 6, med förslag till hufvudgrunder för
Bankens förvaltning och rörelse.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
beli agade låta discussionen öfver detta betänk, punktvis fort¬
gå, ehuru propos. endast kunde framställas rör:de betänk, i
sin helhet.
Bifölls.
Hr Rosenblad, Bernh.: Såsom R. o. Ad. väl erinrar
sig, är anledningen för R. St:s nuvar. sammankomst att be¬
stämma, huruvida hinder förekomma för Bankens öppnande
till utvexling af silfver i anseende till det ringa, som ännu
återstår af hvad enligt sednaste Ständers föreskrift borde
ske, innan hos K. M. finge anmälas, att allt är färdigt för
utvexlingen. Detta är hufvudsakliga föremålet för vår sam¬
mankomst, och derom har Utsk. utlåtit sig i betänk. N:o 8.
Jag får derföre hemställa, huruvida icke i öfverensstämmel¬
se med den tanke, som R. o. Ad. tycktes hysa, då Banco-
Utsk:s evasiva utlåt, i denna fråga förevar, R. o. Ad. skulle
anse lämpligt att först företaga betänk. N:o 8 och sedan
återkomma lill Utskrs öfriga betänk:n, som angå särskilda
ämnen, hvarom tankarna troligen äro mera delade, och så¬
lunda återremiss svårligen kan undvikas.
Frih. Rantzou, Joh. Alb.: För min del kan jag icke
begifva mig till, att R. o. Ad. afviken från den ordning,
TJtsk. följt i sina framställningar till R. St.; och då dessutom
fråga nu icke lärer kunna blifva om annat än återremiss af
betänk., ser jag icke, hvartill denna afvikelse skulle tjena.
Ehuru jag och R. o. Ad:s pluralitet kunde vara färdiga att
bifalla betänk., är det icke att förmoda, alt de öfriga Stån¬
den skola göra det, och då torde det vara bäst, att betänk,
äfven af R. o. Ad. blir återremitteradt. Jag yrkar således,
att Utskrs hetänk. N:o 6 i första rummet må förekomma till
öfverläggning.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I likhet med den
siste värde talaren bestrider äfven jag Hr Rosenblads förslag
alt börja med hetänk. N:o 8. Jag anser nemi. betänkligt att
besluta om realisationens verkställande på utsatt dag, innan
man förut fått bestämdt veta, huru den skall verkställas.
Jag skall, när betänk. N:o 6 förekommer, visa, huru ofant¬
liga de vådor skulle vara, som vore att befara, i fall det
förslaget skulle gå igenom. Jag skulle nemi., ehuru jag ali-
100
Den 5 M a jk f. m.
tid varit en varm vän af realisationen, anse den såsom en
riksolycka, om den skulle så utföras, sorn Utsk. föreslagit.
Jag anhåller derföre, att betänk. Jf:o 6 må först blifva fö¬
redraget.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har varit en bland
dem, som yrkat, att utvexlingen ovilkorligen borde ske d.
i Juli, eller den termin, K. M. föreslagit. Då jag gjorde
detta, var det kanske af grundad farhåga, att hela realisa¬
tionen kunde förfalla, i fall man icke ofördröjligen derom
fattade beslut; men då jag nu har lika mycken anledning
att frångå denna farhåga, yrkar äfven jag, att föredragnin¬
gen må ske i den ordning, som af BancoUtsk. blifvit följd.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att uti grundla¬
garna intet hinder mötte att bestämma, hvilket af de 3:ne
från BancoUtsk. inkomna betänk:n i myntbestämningsfrågan
Ståndet önskade först låta sig föredragas. I anledn. häraf
hemställde H. Ex., om B., o. Ad. biföll, att betänk. JN:o 6
först föredroges.
Bifölls.
Hr Rosenblad: Sedan R. o. Ad. nu beslutat, att be¬
tänk. N. 6, omfattande den reglering af Bankens rörelse m.
ro., som vid hvarje riksdag kan förändras, skall först kom¬
ma under öfverläggning, och således tyckes vilja af de fat¬
tande besluten i beslutet om dessa frågor göra sitt beslut
beroende i den stora sak, som skall afgöra, huruvida Ko¬
nungs och Ständers förenade löften skola betyda något eller
ej; så får jag reservera mig mot detta beslut och frikalla
mig från allt ansvar för dess möjligen vådliga följder. Det
är visserligen sannt, att ett klokt ordnande af Bankens rö¬
relse äger ett vigtigt inflytande på dess credit och realisa¬
tionens bestånd; men oberäknadt, att jag hoppas, att åt¬
minstone hjelpligt goda beslut i detta hänseende komma att
fattas, så om den sats vore riktig, att ingen utvexling bor¬
de ske, utan full visshet i detta fall, komme den aldrig
att äga rum; ty ehvad kloka beslut vi möjligen vid denna
riksdag fatta, kunna de dock alltid vid den nästa tillintet¬
göras, och ehvad skyddande former vi än gåfve dessa be¬
slut, är dock förtankan ingen omöjlighet, att, äfven med
deras iakttagande, de tillintetgörande besluten kunde till¬
komma. Vi måste sålunda anförtro något åt lyckan eller,
rättare, åt det inflytande, som sanning, upplysning och för¬
stånd i längden icke kunna undgå att utöfva.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: I en fråga, som är så vig¬
tig som denna, skulle jag tro det vara högst angeläget, att
man börjar öfverläggningen med lugn och fortsätter den på
samma sätt; att man icke, så lill sägandes, sätter frågan på
toppen, utan att man vill gå lill grunden af densamma.
Jag tror för min del, alt då man följer den ordning, sorn
Den 5 Maj f. m.
101
nu är bestämd, skola många, sorn icke kunnat göra sig fullt
reda för saken, blifva realisationen mera tillgifna än förut,
oell många, ifrån att vara realisationens fiender, öfverföras
på dess sida. Skulle man åter behandla frågan enligt den
ultra-åsigt, som här velat göra sig gällande, att man klippte
af öfverläggningsrättigheten, fruktar jag, alt realisationens
vänner komme att beklaga sig öfver ett sådant förfarande.
Jag hoppas, att lugna discussioner skola återföra sinnena till
ordning i en fråga om ordning i myntväsendet och aflägsn-
de farhågor, sorn kunna existera i afseende på behandlingen
af denna fråga. Jag har velat nämna detta till svar på den
siste talarens reservation.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Jag instämmer i den
af Hr Rosenblad gjorda reservation pä den grund, att ehvad
beslut R. St. fatta ang:de Bankens förvaltning och lånerö¬
relsen, antingen det af Utsk. föreslagna eller något annat,
så måste denna förvaltning och lånerörelse likväl alltid blif¬
va sadan, att den kan stå tillsammans med B. Sl:s pligt alt
uppfylla Bankens förbindelse att verkställa silfverutvexlingen.
Då föredragningen nu punktvis skulle företagas, yttrade
Hr Rosenblad:
Betänkandets föredragande punktvis i sin bokstalliga be¬
märkelse blefve ganska svårt; ty många punkter stå i så nära
sammanhang, att de ej kunna behandlas annorlunda än jemte
hvarandra, såsom t. ex. alla de punkter i Utsk:s förslag, sorn
angå metalliska cassan, hvilka stå i så oskiljaktigt samman¬
hang, att den, som vill den första, vill äfven alla de andra.
Man kan således svårligen yttra sig öfver den ena, utan att
vidröra de öfriga. Jag skulle derföre önska den inskränk¬
ning i det föreslagna föredragningssättet, att icke hvarje
punkt, utan hvarje hufvudsak må särskildt behandlas.
Frih. Rantzou: Jag vill icke förneka någon att yttra
sig i den ordning, punkterna förekomma; men då jag före¬
satt mig att yttra mig öfver alla punkterna, anhåller jag
att få yttra mig först öfver betänk, i sin helhet och sedan
punkt för punkt. Derigenom vinnes tid, emedan man eljest
nödgades begära ordet för hvarje punkt. I fall Hr Gr. o.
Jjandtm. nu tillåter uppläsandet af de anmärkningar viddet¬
ta betänk., som af mig blifvit sammanfattade, önskar jag
dermed göra början.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Såsom jag fattat
ärendets gång, har R. o. Ad. redan bifallit Hr Gr. o. Landt¬
näs propos., att betänk, må punktvis företagas. Huru denna
föredragning punktvis skall tillgå, bör icke vara något tvif¬
velsmål underkastadt, då man erinrar sig, huru andra be¬
tänka, om'hvilka man fattat samma beslut, blifvit föredrag¬
na. BaucoUtsk. har visat lika ordentlighet som StatsUtsk.
och numererat punkterna. Om således en n:r uppläses för
102
Den 5 Maj 1'. m.
hvarje gång, ser man bestämdt, huru mycket som blifver
föremål för öfverläggningen. Skulle någon finna för sig be-
höfligt att i ett sammanhang tala om flera punkter eller öf¬
ver hela betänk., lärer sådant lika litet vara någon betaget
vid detta tillfälle, som då StatsUtskts inkomstbetänk. före¬
var. Jag tror således, att oaktadt betänk, punktvis föredra-
ges, är hvar och en obehindrad att göra sin framställning
så vidsträckt, som honom godt synes.
Hr af Ekenstam, Isr.: Lika med Hr v. Hartmansdorff
har jag fattat beslutet vara, att betänk, bör punktvis före¬
dragas; men dä Utskrs deri yttrade meningar äro af syn¬
nerligen 2:ne olika slag, somliga absoluta, grundade i sa¬
kens natur, andra relativa, fotade på supponerade förhål¬
landen, så synes önskvärdt, om man nu, till Utskrs rättelse
vid ärendets förnyade behandling, kunde gifva åt de sär¬
skilda punkterna en sådan hållning, hvarigenom Utsk. lätta¬
re kunde urskilja de afdelningar, som egentligen vore före¬
mål för återremiss, från dem, som icke, utan endast i sam¬
manhang med det hela, vore att så anse. Om sådant nu
kunde låta sig göra, tror jag, att derigenom skulle beredas
en icke ringa ledning för Utsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att några beslut
öfver särskilda punkter icke kunde komma i fråga, enär nå¬
gon återremiss i ämnet ej förut ägt rum; utan måste detta
betänk, nu antingen af R. o. Ad. bifallas, afslås eller, hvad
troligast vore, återremitteras.
Hr von Qvanten, Carl: Jag är af samma tanka som
Hr Lefre'n, att nemi., då troligen betänk, kommer att åter¬
remitteras, jag skulle anse, att, ehvad vissa punkter antagas
eller icke, sådant icke blir bindande vid hufvudfrågans af¬
görande i sin helhet, så att man då må kunna ändra, hvad
man nu punktvis föredragit.
Hr Gunther, Carl: R. o. Ad. har visserligen beslu¬
tat, att RancoUtsk:s betänk. N:o 6 skall punktvis pröfvas;
men det oaktadt, och då jag anhåller att få framställa nå¬
gra allmänna åsigter af ämnet, anhåller jag att få yttra mig
öfver betänk, i sin helhet. Ehuru det föga gagnar att upp¬
träda för att orda om folkets behof och dess derpå grun¬
dade fordringar på en tid, då R. St.'s Utsk. vid behandlin¬
gen af de vigtigaste ämnen, såsom det synes mig, ej fästa
något afseende, hvarken uppå K. M:ts nåd. skrifvelser till
R. St. eller på de inom RiksSt. yttrade opinioner, hvarpå
ytterligare bevis tydligen skönjes i BancoUtsk:s betänktn H:o6
och lN:o 8, hvilka för närvar, ligga på Ständernas bord, och.
ehuru det är för känslan nedslående att således finna, det
alla bemödanden äro fruktlösa; anser jag dock för en ovil¬
korlig pligt, åliggande isynnerhet hvar och en, som, lill
följd af medfödd rättighet, frivilligt deltager i Representa¬
Den 5 Maj f. m.
io3
tionens öfverläggningar, att ju flera hinder möta, destomera
fördubbla sina bemödanden för hvarje till allmänt bästa en¬
händt nyttig och nödvändig sak, såsom förhållandet är med
ordnandet af ett bättre och ändamålsenligare creditsystem,
än det som hittills existerar, hvars utvecklande, i samman¬
hang med beslutets fattande om silfverutvexlingens början,
är ytterst magtpåliggande, alldenstund realisationens nytta och
bestånd hufvudsakligast derpå hero, och följaktligen folkets
välfärd dermed är oskiljaktigt förenad; hvadan denna nyt¬
tiga och nödvändiga sak påkallar båda Statsmagternas ge¬
mensamma och allvarliga omsorg samt erfordrar en riktig
uppfattning i sammanhang med myntväsendets reglerande.
Till vinnande af delta ändamål, i den ringa mån mina be¬
mödanden kunna bidraga, har jag nu begärt ordet medför-
litande på Ii. R. o. Ad:s tålamod.
Sedan nu snart ett fjerdedels sekel är förflutet under
ostadighet och rubbningar i myntvärdet, som, jemte flera
förut inträffade dylika perioder, bibringat Svenska folket en
smärtsam erfarenhet och en derpå grundad öfvertygelse om
nödvändigheten att på en fastare och orubbligare grund, än
hittills, återställa stadga i myntvärdet och dermed gö¬
ra slut på en nog långvarig oreda i allmänna penningeställ-
ningen, som lagt hinder för all verklig förkofran; så är nu¬
mera den sanning allmänt erkänd, att realisationen bör full¬
bordas och att derpå väsendtligen beror samhällets utveck¬
ling till framsteg i välstånd, bildning och sjelfständighet.
Svenska folket väntar derföre med största tillförsigt, att rea¬
lisationen nu skall fullbordas, sedan förra Ständer beslu¬
tat, ej allenast att realisationen bär och skall ske, utan äf¬
ven bestämt grunderna för dess verkställande, hvilka blif¬
vit, i form af lag, sanctionerade af H. M. Konungen, och
sedan förra Ständer tillika öfverlemnat åt fl. M. Konungen
att bestämma tiden, när silfverutvexlingen kan börja och
realisationen sålunda fullbordas.
Uti K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., angrde Bankens
öppnande till utvexling af silfver, gifven d. 8 sisth Fehr.,
tillkännagifves, att intet hinder förekommer för Bankens öpp¬
nande till utvexling af silfver sednast d. i nästk. Juli, n.b.
efter det lag för Banken fastställd blifvit, hvilka
sednare ord säkerligen innefatta en ganska vigtig och magt¬
påliggande betydelse, ehuru en oförklarlig blindhet tyckes
förhindra många så inom som utom Representationen att ob¬
servera dem, och än flera att uppfatta dem. BancoUtsk.
har väl erkänt, att dessa betydelsefulla ord finnas i K. M:s
nåd. skrifvelse; men Utsk. har likväl ej derpå fästat något
afseende. Derföre anser jag, att det skulle vara ett uppen¬
bart missförstående af K. M:s nåd. afsigter med R. St:s sam¬
mankallande, om R. St. ej uppfatta vigten af deras höga
kall annorlunda än i pröfningen, huruvida den ringa bristen
i proportionen som 5 till 8 emellan Bankens silfvertillgång
Den 5 Maj f. m.
och dess sedelstock utgör något hinder för realisationens
fullbordande; och jag anser än mer, att det skulle vara cn
högst förderflig och oförsvarlig kränkning af Svenskmanna
tro och heder, af all ära och redlighet, om nuvarande R.
St. ville försöka att upprifva förra Ständers myntbestämnings-
lag, som redan under fyra års tid legat lill grund för hvar¬
je transaction inom Sveriges inre rörelse. Sådana försök kun¬
na dessutom aldrig lyckas, sedan lagen erhållit sanction af
en vis och kraftfull Konung, som i bevakandet af det all¬
männas rätt och fördelar ej låter förvilla sig hvarken af
uppviglares eller misstydares ihärdiga bemödanden att för¬
villa folket och dess representanter, en Konung, som, från
första stund dess fot besteg Svenska jorden, allt mer och
iner tillvunnit sig verldens beundran och Svenska folkets
sannskyldiga erkänsla genom sin förmåga att riktigt uppfatta
såväl Svenska nationens sanna interessen som ock Svenska
nationalkaraktereu; hvadan alla försök alt upprifva förra
Ständers myntbeslämningslag eller realisationsbeslut måste
misslyckas, dels emedan de äro motverkande nationens sanna
fördelar, dels emedan de äro sårande för den ädla ståndak¬
tighet och redlighet, som hittills utgjort utmärkande drag
i Svenska nationalkarakteren, det dyrbaraste arf från förfä¬
der, som åligger Svenska folket att väl bevara, för att okränkt
öfverlemna åt efterkommande. Det är för mig ej tänkbart,
att Sveriges första Stånd någonsin vili understödja dylika
riksforderfliga försök; ej heller tror jag, alt öfriga Medstän-
der i en så djupt ingripande sak kunna missförstå vigten af
deras höga kall. Derföre har jag, på här anförda skäl, all¬
tid förutsatt såsom en allmänt erkänd sanning, att realisa¬
tionen både bör, kan och skall fullbordas; och jag för¬
modar med visshet, att hvad jag här yttrat, öfverensstäm-
mer med R. o. Ad:s tankar om denna riksangelägenhet. Nå¬
got tvifvel derom bör nu så mycket mindre uppstå, sedan
BancoUtsk. nästan enhälligt antagit dessa grunderj, nemi. att
t83o års myntbestämningslag ej får rubbas i dess liqvidations-
grund, och att den ringa bristen i proportionen såsom 5 till
8 ej utgör något hinder för realisationens fullbordan, hvar¬
igenom BancoUtsk., enligt min tanka, i dessa afseenden har
gjort sig väl förtjent af Nationens erkänsla.
Men i afseende på bestämmandet af dagen för silfver-
utvexlingens början, måste den rätta sig efter tiden, då de
i sammanhang dermed erforderliga åtgärder blifva afgjorda,
utan att dermed åsyfta något uppskof för realisationens full¬
bordan; ty ehuru jag ej tilltror mig bedöma, huruvida de
nödvändiga åtgärderna kunna medhinnas att afgöras före d.
i nästk. Juli, sedan flera motverkande tilldragelser ägt rum,
hoppas jag likväl, att, om R. St. med allvar och enighet
vilja dertill samverka, det möjligtvis låter sig göra. Dock
fordras dertill, att saken riktigt uppfattas i sin helhet;
Den 5 Maj f. m.
io5
hvadan jag får vördsamt fasta B. o. Ad:s synnerliga upp¬
märksamhet derpå, att ehuru realisationen allmänt erkännes
vara nödvändig, t. o. m. oumbärlig, för samhällets välfärd,
och ehuru den erkännes kunna fullbordas med Bankens när¬
var. silfvertillgång, måste realisationen likväl söka sitt huf-
vudsakligaste stöd i allmänhetens öfvertygelse, alt den
i verkligheten medför den ofelbara nytta för samhället, sorn
realisationen erkännes kunna medföra. Derföre måste i sam¬
manhang med silfverutvexlingens början sådana åtgärder
vidtagas, som betrygga allmänhetens oro i nyssnämnde af-
seenden.
Att säga, det endast enfalden och okunnigheten kunna
oroa sig öfver orubbligheten eller nyttan af realisationen,
och att sålunda medelst ett höglärdt magtspråk vilja nedty¬
sta de inom nästan alla samhällsclasser yttrade farhågor, kan
ej lyckas, då den säkraste Järmästaren, nemi. erfarenheten,
lios Svenska folket djupt rotfästat sina skarpa och bittra
varningar för de ofta nog synbara misstagen i B. St:s s. k.
förbättringar, hvilka, isynnerhet vid reglerandet af mynt-
oeh creditväsendet, ej sällan förvandlat sig i verkliga för¬
sämringar, som åstadkommit så tryckande förlägenhet, att
den med rätta fått namn af allmän nöd, ehuru man seder¬
mera, med utmärkt talent och väldiga anspråk , ganska orik¬
tigt härledt denna nöd från helt andra orsaker.
Under discussionen d. 17 sisth Mars e. m. öfver frågan
om Bankens öppnande till utvexling af silfver har blifvit
yttradt af flera, att bestämmandet af dagen för silfverutvex¬
lingens början vore det första och vigtigaste, Ständerna ha¬
de att göra, emedan de redan, varande s. k. garantier, eller
de förhållanden, som ägde rum, då förra Ständer beslöto
realisationen, skulle befinnas tillräckliga för betryggande af
realisationens bestånd, och således tillfyllestgörande för att
derom stadga allmänhetens öfvertygelse. Det har äfven blif¬
vit yttradt, att man, först efter sedan realisationen redan
blifvit fullbordad, borde pröfva, huruvida några nya garan¬
tier skulle behöfvas, eller ej, för den då fortgående realisa¬
tionen. Dessa yttranden anser jag innebära ej allenast ett
uppenbart missförstående af K. M:s nådiga afsigter med B.
St:s sammankallande och det för Ständerna derigenom bered¬
da tillfälle att, i sammanhang med silfverutvexlingen, vid¬
taga högst nödvändiga åtgärder; dessa yttranden innebära
äfven ett ganska farligt förbiseende af Nationens fordringar,
hvarigenom ej allenast många enskilda, utan äfven hela sam¬
hället, skulle kunna blottställas för möjliga vådor och för
en skadlig tidspillan, dp 5 år förflyta emellan lagtima riks¬
dagar. Dessa yttranden innebära dessutom i sig sjelfva en
supposition om möjligheten af behofvet att efteråt vidtaga
åtgärder, hvilken supposition nödvändigt måste undanrödjas,
i sammanhang med silfverutvexlingens början, på ett salt,
6 H. 14
io6
Den 5 Maj f. m.
som fullkomligt derom betryggar allmänbetens öfvertygelse,
så framt Statsmagterna vilja undgå förebråelsen att experi¬
mentera med folkets välfärd. En sådan förebråelse kan ej
nu träffa Regeringen; men den skulle komma att så mycket
mer stadna på R. St., af hvilka för närvar. Bankens regle¬
rande, tyvärr, ensamt beror. Sveriges myntväsende bestäm¬
mes genom Banken. Hufvudändamålet med Banken bör der¬
före vara att försäkra dess förmåga att uppfylla sina för¬
bindelser, sådana-de äro bestämda i i83o års banklag; men
den kan tillika lemna kraftiga biträden åt handeln och som¬
liga näringar, dock ej, såsom hittills, belåna fastigheter el¬
ler odlingsföretag, emedan Banken ej, utan möjlig skada för
dess hufvudändamål, kan lemna lån på långa terminer. Na¬
turen af en Statsbank fordrar, att de stora syftena för dess
verksamhet äro bestämdt utstakade, men att förvaltningen i
möjligaste måtto är fri i åtgärderna, som leda dertill, eme¬
dan dessa måste bero af allmänna händelser och conjunctu-
rer, hvilka ej låta bestämma sig på förhand.
Så länge R. St:s beslut om Bankens rörelse ej äro un¬
derkastade K. M:s pröfning och sanction, och så länge rö-
relsecapitalet beror ensamt på Bankens maniement, följer
häraf, att rörelsecapitalets fördubbling eller förminskning
till hälften kan komma att bero, under riksdagarna, på en
röst i hvarje RiksSt., och emellan riksdagarne af Bankens
förvaltning; men verkan deraf sönderrycker alla förhållanden
medborgare emellan, allt som det ena eller det andra inte-
resset haft öfvervigt, och åstadkommer derigenom stora rubb¬
ningar och skakningar i medborgarnes välstånd. Blotta till¬
varelsen af en så obegränsad magt hos den ena Statsmagten
eller dess ombud, äfven om den ock aldrig till ytterlighet
utofvas, är tillräcklig att undergräfva förtroendet till Ban¬
ken, hvartill de farhågor, som förflutna händelser i detta
afseende väckt, isynnerhet bidraga. Med all omvårdnad om
det vigtiga Bancoverket å R. St:s sida, med all ordning och
redlighet hos dess förvaltning, hafva afvikelser i principer¬
na ofta ägt rum, hvilka bevisa, att inrättningen är ursprung¬
ligen felaktig, d. v. s., att såväl dess styrelse som ock dess
rörelse hvila på oriktiga principer, emedan Bankens histo¬
ria, från första inrättningen intill närvar, tid, företer ett
jemnt upprepande af tillfälliga stvrelsegrurider inom en be¬
qväm nödhjelpsanstalt, ömsom försträckningar, ömsom in¬
dragningar, som åstadkommit en våldsam omflyttning af för¬
mögenheten, med kränkning af äganderätten och förminskan¬
de det helas kraft, i stället att den förkofra. Derföre är
det af största vigt att söka undanrödja all möjlighet och
alla anledningar till ett återfall i de olägenheter, som haf¬
va deras ursprung i sjelfva grundinrättningen, så framt Ban¬
ken skall återvinna ett förloradt förtroende.
Dertill måste tvenne medel användas, först att inskrän¬
ka den ena Statsmagtens farliga envälde öfver Rikets Bank;
Den 5 Maj f. m.
det andra, att ordna Bankens rörelse så, att dess liufvud-
ändatnål ej motverkas och förfelas genom bisaker. Det sed¬
nare medlet kan dock aldrig blifva pålitligt och varaktigt,
så framt ej det första tillika användes; ty det förutan kan
ej förekomrnas, att hädanefter, likasom hittills, täta förän¬
dringar och afvikelse!' inträffa i Bankens styrelsegrunder. Ej
heller kan det vigtiga ändamålet med Rikets Bank annor¬
lunda uppnås, än genom ett gemensamt användande af des¬
sa tvenne medel. Likväl har BaneoUtsk. ej fästat afseende
å användandet af någoldera utaf dessa tvenne medel, hvilka
äro oumbärliga för att återställa förtroende till Banken samt
betrygga realisationens nytta och bestånd. Härvid anser jag,
att BaneoUtsk. har begått ett misstag, som ej allenast är
ganska farligt, utan äfven nästan oförklarligt, sedan såväl
sednast uti K. M:s nåd. skrifv., med förslag till lag för Banken,
som ock förut under riksdagarna uti RiksSt. dessa sannin¬
gar blifvit flera gånger uttalade och erkända, hvarutaf jag
anser BaneoUtsk. bort erhålla en säkrare vägledning till er¬
nående af det vigtiga ändamålet, än de af BaneoUtsk. nu före¬
slagna åtgärder innefatta. Riksdagskungörelsen ingaf Sven¬
ska folket de gladaste förhoppningar, att detta mål skulle
ernås, sedan såväl förra Ständer som ock Regeringen der¬
till vidgjort allt, hvad i deras förmåga stod, och då på
Ständernas bord hvilade, ifrån förra riksdagen, de dertill
nödvändiga förberedelser. Jag vill ej här upprepa, huru R.
St. sedermera uppfattat vigten af deras kall oell Svenska fol¬
kets behof; nog af, vi befinna oss för närvar, aflägsnade från
detta af Nationen så rättvist och billigt efterlängtade samt
för samhällets välfärd så magtpåliggande mål. Hvad böra
vi då göra, om ej, att så mycket mer bemöda oss använda
de medel, som för oss återstå.
Frih. Kantzous anförande om realisationen af d. 17 sisth
Febr. föreföll mig genast olycksbådande, ju mera det vann
insteg hos opinionen till inverkan på Ständernas åtgärder,
emedan jag ef kan gilla de principer, Hr Frih. uppställt för
myntväsendets reglerande, och lika litet kan antaga de grun¬
der, som af Ilr Frih. äro föreslagna för ordnandet af cre-
ditväsendet, af orsak, dels att Hr Frih. helt och hållet för¬
bisett de tvenne medel, som jag nyss antydt och hvilka ound¬
vikligen måste användas, om Banken skall återvinna förtro¬
ende och realisationen skall äga bestånd samt medföra nytta,
och dels emedan jag ej anser förenligt med Statens interes¬
se att consolidera Rikets Bank, förmedelst intagande der¬
uti af privata actieägare, alldenstund Sveriges Statsbank är
medel, ej ändamål, och således till sin grund motsatsen af
pritvatbank-inrättning, och jag anser för skadligt att i Stats-
banken inblanda enskilda interessen, hvilka, vare sig af en¬
sidighet eller af egennytta, oftast erhålla en riktning, som
måste motverka andras fria utveckling och belåtenhet och
derigenom komma i strid med det allmänna bästa. Der-
Dea 5 Maj f. m.
före tror jag, att allmänna verk af sä ingripande art ej kun¬
na styras af enskilda interessen till båtnad för det allmän¬
na; oell jag tror, att endast genom Konung och Ständers
samverkan kunna alla inom samhället verkande stridiga in¬
teressen sammangjutas till ett helt: Nationens. Ej heller
liar någon Statsbank, med sådana syften som Sveriges Bank,
någonsin intagit enskilda delägare utan en tvingande nöd¬
vändighet; men ett sådant trångmål existerar ej för den s.
k. R. St:s Bank. De af Hr Frih. Rantzou föreslagna prin¬
ciper för ereditrörelsen anser jag äfven stridande emot det
allmänna bästa, alldenstund jordbruket utgör Sveriges
bufvudnäring; hvadan, vid ordnandet af lånerörelsen och
fördelningen af Statens dertill användbara biträden, förnäm¬
sta föremålet för Statsmagternas omsorg måste vara att lif¬
va och upphjelpa den inre rörelsen samt uppfylla dess he¬
llof, emedan deruti förenas samhällets alla öfriga interessen,
så framt de ej missförstå sitt eget bästa. Uti så djupt in¬
gripande och magtpåliggande samhällsinrättningar sorn mynt-
och öreditväsendet, får någon del deraf ej bedömas isolerad',
utan måste uppfattas i sammanhang med det hela och dess
grundprinciper; eljest nppstå högst farliga misstag om hvad
gom är rätt och nyttigt.
Hos Hr Frihrs motståndare förmodade jag då att finna
en riktigare uppfattning af Nationens fordringar; men der
uppdagades snart lika så och ännu mera skadliga principer,
då de gingo ut på npphäfvande af förra Ständers myntbe-
stämningsfag och ett uppskjutande med realisationens full¬
bordande, samt slutligen röjde ett hufvudsaklig! bemödande
att på Statsbankens, d. v. s. Nationens, bekostnad öfverflytta
rudel af myntväsendet till privatbanker; hvartill jag aldrig
tan samtycka, emedan det ej är för Nationen gagneligt, att
privatbanker tillätes någon inkräktning i Statsbankens ute¬
slutande rättighet att utgifva sedlar eller myntrepresentati-
ver, och emedan jag ef kan antaga discontvnsendet, hvilket
utgör privatbankernas lifsprincip, till grund för Sveriges cre-
ditsysfem. Dock åsyftar jag ej att motverka privatbanker
och discontrörelse, när de operera inom deras tillbörliga
verkningskrets.
Af dessa anförda orsaker har jag funnit det allmännas
fördelar bäst bevakade uti det K. förslaget till lag för Ban¬
ken genom de deruti uppställda riktiga principer, af hvil¬
ka för oss ej står öppet mera, än att åt kommande Ständer
föibereda den delen, som erfordrar en grundlagsförändring,
och genast använda den andra, nemi. skuldväsendets från¬
skiljande från myntväsendet. Genom denna princips använ¬
dande vid ordnandet af Bankens rörelse, anser jag Banken
skola vinna en mångfaldigt förökad förmåga att uppfylla
sjua förbindelser och sin bestämmelse samt derigenom snart
återvinna förtroende i vida högre och större män, än om
några millioner i silfver, äfven utan ränteförlust, kunde till
De n 5 Maj f. m.
109
Banken förskaffas, emedan ofta mindre summor äro mer än
tillräckliga, du dermed opereras efter riktiga principer, men
inga summor, äfven de största, aro tillräckliga i motsatt fall.
Emedlertid har BancoUlsk. ej fästat något afseende på des¬
sa sanningar, likasom örn det K. förslaget till lag för Ban¬
ken aldrig hade blifvit till BancoUlsk. öfverlemnadt.
Men, mina Hrr, det åligger folkets representanter att
äfven sysselsätta sig med ett annat ämne af lika bekymmer¬
sam vigt, nemi. huru den närvar, förlägenheten hos en¬
skilda, som nog allmänt öfverklagas och flera gånger blif¬
vit benämnd allmän nöd, huru den skall mildras eller af-
hjelpas. Det beror, såsom jag uti en motion derom haft
äran framställa, på ett väl och ändamålsenligt ordnadt cre-
ditsystem, hvilket nu för tiden i hög grad inverkar på in¬
dustriens utveckling och således till en ganska betydlig del
utgör grundvalen för välmågans framgena förkofran hos alla
medborgareclasser, hvarpå bevis finnas i de flesta civilisera¬
de länder. Vid en allvarlig granskning skall man finna, att
all reglering i dessa delar måste gå samfäldt och i bredd
med silfverulvexlingens början, att alla försök till individu¬
ella biträden, sorn ske utan sammanhang med planen till en
stadgad ordning i det hela, leda rakt till motsatsen af hvad
som åsyftas, och att väsendtligaste orsaken till hittills va¬
rande oredor ligger just i successivt vidtagna försök till ett
pai- tiel t afhjelpande, utan att ändamålet med dessa försök
någonsin på det sätt kan ernås. Man skall då äfven finna,
att om industrien i alla dess grenar ej lifvas på samma gång,
som metalliskt mynt åter sättes i omlopp, kan Bankens red¬
bara fond lätt utgå ur Riket till fyllande af brister i be¬
talningen för våra verkliga och ännu mera för våra inbilla¬
de behof, och att skatterna ej skola kunna utgå, sedan me¬
tallerna vandrat, först ur Banken emot sedlar, som i det¬
samma ej vidare tillhöra rörelsen, och derefter ur Riket för
varor, sorn, en gång förtärda, lemna intet rörelsemedel öf¬
rigt; hvarigenom rörelsecapitalet skulle kunna hastigt för¬
minskas och förorsaka en högst tryckande och ruinerande
förlägenhet för näringarna, så länge rörelsecapitalets storlek
endast är beroende af Bankens operationer. Man skall då
äfven inse, att om rörelseeapitalet får vinna tillväxt i qvan-
titeten, i mån af näringarnas stegrade förlagsbehof och pro-
ductionens tillväxt, utan att qvaliteten förändras, så upp-
liommer derigenom en lyftning till nya industriföretag och
de redan varande industrigrenarnas utveckling till en förut
okänd höjd. Man skall slutligen finna, att creditväsendet
innebär en omätlig häfkraft för samhällets utbildning och
förkofran till välstånd och sjelfständighet, och äfven inne¬
bär den väsendtligaste och säkraste garantien för realisatio¬
nens nytta och bestånd; men att dessa fördelar ej kunna vin¬
nas, så länge skuldväsendet forblifver förenadt med mynt¬
väsendet och hvilanda på Bankens tillgångar; att man der-
1 10
Den 5 Maj f. m.
före nu måste åtskilja dem och ordna creditrörelsen
genom ett annat verk och på andra grunder än Bankens,
och att således detta vigtiga ämne erfordrar R. St:s allvar¬
liga omtanka och ihärdiga bemödanden, alldenstund Sven¬
ska folkets välfärd i så betydlig måtto derpå beror. Der¬
före har man ined skäl väntat af BancoUlsk., att härpå skul¬
le fästas ett synnerligt afseende; likväl synes ej spår dertill
uti dess förslag.
Det är hos jordbrukaren, som förlägenheten är mest
allmän och tryckande, och det är till undsättning af denna
nyttiga och mest talrika dass af Svenska folket, som alla
med sanna grundsatser öfverensstämmande medel böra an¬
vändas. Skatternas minskning utgör visserligen en välgöran¬
de lättnad, hvilken borde komma jordbruket tillgodo, an¬
tingen genom minskning eller omflyttning; men denna säkra
hjelp verkar likväl långsamt och kan ej förrän framdeles
tillvägabringas. Derföre äro utomordentliga biträden ound¬
gängliga för att emotstå ett öfverhängande ondt och tillika
för att underlätta skatternas utgörande för dem, som bära
Statens tyngsta och största bördor.
Der ett ombytligt myntvärde fått genomdrifva sina för-
derfliga verkningar, hafva de allestädes blifvit enahanda och
isynnerhet Svårast i öfvergången. Brist på förtroende går i
bredd med ouppfyllda förbindelser, och högljudd klagan
förspörjes öfver förlägenhet i allmänna rörelsen. Följden af
sådana förhållanden är emedlertid, alt fastighetsägare, ehu¬
ru de kunna erbjuda full säkerhet, ofta förgäfves söka lå-
nebiträden emot 6 proc. ränta, på samma gång som Riksg.-
Contts obligationer, med 5 eller 4 proc. ränta, af capitali¬
ster uppköpas och andra publika verk erhålla ouppsägbara
lån mot lika låg ränta. Förlägenheten för gäldenärer består
deruti, att de förgäfves söka nya lån, under det de redan
intecknade uppsägas, och svårigheten för borgenärer åter,
att de icke ordentligen erhålla sina räntor och, oaktadt upp¬
sägning, icke på lång tid kunna återfå sina capitaler. Bote¬
medlen skulle således blifva, för lånbehöfvande, visshet, att
lånen ej kunna upsägas, så länge räntan ordentligen be¬
talades, jemte fördelen att med samma ränta, som nu er¬
lägges, nemi. 6 proc., få sina skulder inom viss tid amorte¬
rade, och dessutom en besparing af alla nu åtföljande om¬
kostnader i och för omsättningar. För långifvare åter blef-
ve fördelen i vissheten att på utsatt dag erhålla sin ränta
å den ort, der han sjelf vistades, och derjemte full säker¬
het för capitaiet, utan särskildt besvär med inteckningars
tagande, bevakande och förnyande. Till allmän fördel bi-
droge för öfrigt, att fordringarna vore lätt transferabla, så
att de kunde i större liqvider begagnas.
En så beskaffad creditanstalt, eller s. k. hypotheksin-
rättnillg, bör blifva allmän för hela Riket, gäldenärernas
räntor,'jä 6 prog,, uppbäras i och med kronouppbörden,
Den 5 Maj f. ra.
Iti
och obligationernas innehafvare få lyfta sina räntor, å 4 proc.,
på Jandscontoren. För att göra inrättningen så enkel som
möjligt, utan att förfela något af dess ändamål eller nytta,
skulle Riksg.-eont. utfärda obligationerna endast påen, högst
tvenne terminer om året, efter ingångna reqvisitioner från
de läns-auetoriteter, hvilka ägde att, enligt reglemenlariska
föreskrifter, pröfva och bevilja lånen; hvarvid dessa aueto-
riteter skulle kunna biträdas af taxerings- och pröfnings-
commitle'erna, utom andra tjenliga utvägar, med (åstadt af¬
seende isynnerhet på säkrare grunder, än som hittills an-
vändts, till bestämmande af fastigheters värde i metallisk
valuta och med iakttagande af locala omständigheter. Af
differericen emellan den ingående och den utgående räntan
skulle i£ proc. användas till lånens amorterande och ^ proc.
dels till betäckande af omkostningar och möjliga förluster,
dels till bildande af en fond för framtiden. Jag har hittills
endast anlydt grunderna för d'nna inrättning; så snart nå¬
gon utsigt yppar sig, att dessa principer antagas, skall ett
detailleradt förslag för verkställigheten framställas till ve-
derbörandes pröfning. Denna inrättning visar sig fördelak¬
tig, isynnerhet för våra efterkommande, i så måtto, att den
ej allenast lättar, utan ock tvingar lill skuldernas successi¬
va .afbetalning, och bör snarare vinna capilalisternas förtro¬
ende än enskilda föreningar, hvilka, ehuru nyttiga, likväl
aldrig kunna erhålla den utsträckning, som erfordras, för
att motsvara nyttan af en allmän inrättning. Kär nu en så¬
dan inrättning erkännes kunna lemna en nyttig och af om¬
ständigheterna påkallad, oumbärlig hjelp, samt i alla afse-
enden anses kunna medföra stora allmänna fördelar och, obe¬
roende af utländska capitaler, kunna åstadkomma de största
resultater i vår inre rörelses tillväxt; så frågar jag, å Sven¬
ska folkets vägnar, om en sådan inrättning bör förkastas
derföre, att dermed äro förenade några besvärligheter eller
några obetydliga olägenheter. Om man hos oss ej kan an¬
vända en erkändt nyttig och nödvändig sak, så framt den ej
fiqnes i andra länder, så är just förhållandet med ifrågavar.
sak, att enahanda förlägenhet har bragt andra nationer till
nödvändigheten att söka biträden genom sammansatt förmå¬
ga, der enskildas, delad, varit otillräcklig; och tillståndet
hos oss är nog betänkligt, för att icke lemna allt åt det en¬
skilda bemödandet och låta all den kraft falla eller lemnäs
obegagnad, som med samfäldt biträde kan åstadkommas.
Då obligationerna skulle endast utgifvas på större sum¬
mor, kunna de icke ur rörelsen uttränga myntet, hvars be¬
stämda grund ej heller skulle kunna rubbas genom credit-
papper, för hvilka ej Banken hade någon ansvarighet; och
Statens vore fullkomligt betryggad i hypotheken , så att nämn¬
da inrättning i alla hänseenden erbjuder åt både låntagare
och långifvare den största säkerhet, som kan lemnäs, och
bör derföre vinna fullkomligt förtroende. Ali farhåga, att
113
Den 5 Maj f. m.
de Riksg.-contts förskrift!ingar, hvilka äro ämnade till ett
slags statspapper för industriens och inre rörelsens utveck¬
ling, skulle locka oss in på den nymodiga statsskuldsbanan,
röjer ett ensidigt och tvetydigt misstroende. Olyckligt det
folk, hvars interessen uppoffras af en så förderflig orsak,
hvilken är lika skadlig och fördömlig, som försigtigheten är
nyttig och nödvändig.
Under discussionen d. 17 sisth Mars f. m. har jag, an-
g:de creditrörelsen, med ledsnad hört yttras äfven af Banco-
Utskts ordförande, att endast man finge trygghet för lån-
rörelsens bibehållande vid samma utsträckning, den nu in¬
nehar, vore dermed all önskan vunnen. Denna åsigt synes
mig oriktig derföre, att dels är den närvarande låntillgån¬
gen otillräcklig och blifver ännu mera otillräcklig i mån af
en stigande industri och växande production, i stället för,
att lånerörelsen hör ordnas så, att den innefattar en ulsträck-
ningsförmåga, allt som lånbehofvet klafver, emedan den en¬
dast då kan befrämja all utveckling; dels är det nuvar. cre-
ditsystemet i hög grad äfventyrligt och skadligt för Banken,
såsom ensam långifvare och förläggare å Statens sida, för
all rörelse och alla näringar utan undantag; och dessutom
är det föga båtande för hufvudnäringen, så länge discont-
lörelsen ligger till grund för creditväsendet, hvarigenom lill
en stor del befrämjas mera lyx och vingleri, än nyttiga och
productiva företag. De skadliga följderna häraf äro alltför
mångfaldiga och synbara, för att här behöfva upprepas;
dock kunna de ej afhjelpas på det sätt, BancoUtk. föreslagit.
Min önskan är således, att ett creditsystem antages, som •»
har till syftemål att leda eapitaleina in lili näringarna och
att förskaffa isynnerhet jordbruket mera tillräckliga och me¬
ra förmånliga lån- och förlagstiligångar, än de, som af di-
scontrörelsen eller af Stats-och privatbankers förmåga kun¬
na erhållas. Men jag åsyftar icke derföre att från Banken
borttaga all discontrörelse eller undandraga den för handeln
och de näringar, som deraf kunna draga fördel; tvärtom
skulle de få så mycket mera nytta af disconterna, så snart
modernäringen erhåller sitt lånbehof på ett annat och än-
damålsenligare sätt uppfyldt. Häraf blifver en oemotsäglig
följd, att all nationalkraft skulle taga en nyttigare riktning,
till samhällets största båtnad, så i oeconomiskt sorn mo¬
raliskt afseende; och man måste erkänna, att häri ligger den
största och säkraste häfkraft för all förkofran och all hildning.
Emot mitt förslag har blifvit yttradt, att man ej anser
tjenligt låta Staten stå i direct beröring såsom långifvare till
enskilda, utan att man borde genom provinsföreningar bilda
solidarisk ansvarighet. Dervid får jag anmärka, att Banken
aldrig förlorat något på de äldre fastighetslån, som den lem-
nat directe till enskilda, ehuru en sådan lånrörelse, af andra
orsaker, ej är förenlig med Banken. Samma method skullo
af
Den 5 Maj f. m.
113
af Riksg.-Cont. begagnas, hvarvid skillnaden komme att be¬
stå i olika värderingsgrunder och isynnerhet uti olika liqvi-
dationsmedel, som skulle användas. Vidare får jag anmär¬
ka, att då man vill införa ett creditpapper och deråt gifva
ett allmänt omlopp i hela Riket, såsom det måste erhålla,
om den dermed åsyftade nytta skall vinnas, så är det ända-
målsvidrigt att fördela det i provinspapper med åtföljande
flerfaldiga nuancer, af enahanda skäl, som man erkänner det
vara otjenligt att tilldela hvarje provins en särskild mynt¬
sort, utan i stället tillerkänner ett stort företräde åt ett ge¬
mensamt statsmynt. Dessutom uppstå genom systemets för¬
delning i provinsföreningar mångfaldiga hinder och omvä¬
gar för att komma till målet; äfvensom derigenom förorsa¬
kas en ganska betydlig och oundviklig förminskning i det
nyttiga resultat, som kan vinnas, om systemet användes i
ett helt. Slutligen får jag dervid anmärka, att alla fram¬
ställda förslag till partiella hypotheksföreningar utvisa ett
bemödande att närma dem lill likhet och enhet; hvadan
enklaste och riktigaste utvägen måste vara att
göra en allmän statsinrättning, hvarigenom ändamå¬
let i alla afseenden lättare och säkrare uppnås, jemte det
den åtföljes af mångfaldigt större nytta.
Jag kan ej med tystnad förbigå, att jag inom detta rum
hört en utmärkt talare använda orden närande och lägre
såsom synonyma, för att dermed beteckna enahanda sain-
hällsclasser. Härvid får jag erinra, att der sådana begrepp
skulle kunna råda, har någon sann upplysning ej gjort nå¬
gra verkliga framsteg, ehuru mycket närvarande lid öfver¬
allt dermed synes smickra sig. Af en annan värd talare,
för hvilken jag äfven hyser all aktning, har jag hört yttras
i afseende på lån- och creditrörelsen, att det skulle vara
bäst att bibehålla den in statu quo; hvilken term i detta
fall betyder detsamma som att återhålla all utveckling, hvar¬
igenom Sverige skulle komma att qvarstå på prosperi tetens
lägsta ståndpunkt och småningom nedsjunka i vanmakt. Om
uti våra dagar någon förnuftig anledning kan gifvas att med
afseende på Sveriges inre förhållanden tillämpa det Romer¬
ska uttrycket: Republiken är 1 fara, så är det visser¬
ligen endast då, när man får böra sådana satser göra sig
gällande.
”Ett af de förnämsta ändamålen för menniskans inträde
”i samfundstillstånd är alt, genom äganderättens omskansan-
”de med oöfvervinnerliga garantier, gifva stadga åt national¬
förmögenheten och lif ät dess p ro d u c t i o n s k r a f t.”
Denna sanning, lika sorn de grundsatser, hvilka jag haft
äran framställa för ordnandet af creditväsendet, äro tagna
ur Financecommitte'ens betänk, för är 1823. Det är till de
upplysta, utmärkta och inflytelserika män, hvilka genom
deras underskrift af nyssnämnda betänk, redan hafva erkänt
6 i5
Den 5 Maj f. m.
dess sanningar, det är till dessa högt uppsatta män, som jag
hyser ett förtröstansfullt hopp, att de ej skola underlåta att
såväl hos den ena sorn hos den andra af Statsmagterna un¬
derstödja alla bemödanden för denna sak, hvars utföran¬
de nu är af yttersta vigt. Den skulle betrygga Nationens
förkofran i näringsföretag och trefnad i hushållning, hvar¬
igenom välmågan Liefve mera allmän, och utsigten till egen
bergning komme att lifva hågen att arbeta, hvilka äro de
första vilkor, sorn oundgängligen måste uppfyllas, så framt
Nationen skall kunna göra framsteg i bildning och moralitet.
Härigenom skulle förtroende återställas medborgarne emel¬
lan samt äfven lill statsinrättningar, hvilka erbjuda hvarje
medborgare de gladaste utsigter till sällhet och sjelfständighet.
Jag begagnar detta tillfälle att få fästa Banco-Utskts upp¬
märksamhet på angelägenheten all behandla detta magtpå-
liggande ämne, nemi. h y p o t h e k si n r ä t t n i n g, på ett an¬
nat sätt, än StatsUtsk. gjort enligt dess memorial N:ris 33
och 34, emedan jag förmodar-, att, sedan Bankens reglering
blifvit uppgjord, det tillkommer Stats- och BancoUtsktn att
gemensamt handlägga alla motioner om hypotheksinrättnin-
gar, så vidt de erfordra biträde af Statens medel, och isyn¬
nerhet om, såsom jag hoppas, en allmän inrättning, hvilken
bör utgöra grunden för creditväsendet, blifver beslutad. Här¬
vid får jag äfven äran fästa BancoUtskrs synnerliga uppmärk¬
samhet derpå, att 1823 års förenade Stats o. BancoUtsk. ej
kunnat uppgifva annat skäl emot Financecomraitte'ens före¬
slagna allmänna hypotheksinrättning, än att den ej då kun¬
de användas, hvilket var ganska sannt. Nu är likväl för¬
hållandet motsatt, då rätta tiden nu är för dess användan¬
de, sä mycket mera som den nu är oumbärlig, emedan cre¬
ditväsendet i Sverige ej bör grundas endast på Bankens me¬
talliska fond, aldenstund Svenska folkets trefnad och styr¬
ka hufvudsakligast bero af tillväxt i dess inre rörelse, till
livars lifvande ej bättre medel kan åstadkommas, än just
ifrågavar. inrättning, hvilken nödvändigt måste uppfattas
och verkställas i sammanhang med realisationens fullbordan¬
de för industriens utveckling och samhällets förkofran, samt
sålunda till att betrygga realisationens nytta och bestånd.
Det mercantila systemet, som egentligen erfordrar me¬
talliskt rörelsecapital jemte discontrörelse, skulle äfven här¬
igenom vinna så mycket mera, som Bankens medel derige¬
nom nästan uteslutande skulle kunna disponeras till förmån
för handelsinteresset, Hvilket i alla fall, liksom hvarje an¬
nat interesse, bör concedera, när det står i strid med det
allmänna bästa.
Med den öfvertygelse om behofvet af rättelse och än¬
dring i allmänna penningeställningen och creditväsendet, som
folkets iullmägtige och dess representanter böra hafva med¬
fört till denna riksdag; med den erfarenhet, som gemensam¬
ma öfverläggningar lemna, samt med de medel till befor¬
Den 5 Maj f. m.
drande af ett bättre tillstånd, som närvar, tid för handen
erbjuder, bör det, sorn pröfvas nyttigt och nödvändigt, in¬
galunda komma att uteblifva eller stå tillbaka der¬
före, att det kräfver ihärdigt och vidlyftigt arbete samt af
Statsmagterna erfordrar en allvarlig och enig samverkan.
Jag hoppas, att BancoUtsk:s betänk, blifver återremit¬
terad t, och anhåller vördsamt hos Ed. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
samt H. R. o. Ad., att detta mitt anförande får åtfölja åter-
reinissen till BancoUtskottet.
Hr Lefre'n: Jag vill ej ingå i försvar eller försök
till vederläggning af de manga frågor, den siste talaren nu
på en gång framställt. Jag anmälde mig, då jag trodde, att
talaren skulle hålla sig till den punkt, som nu är föremål
för öfverläggningen; och då jag hoppas, att talaren skall vid
hvarje särskild punkt få tillfälle att höra utredningen af de
frågor, han vidrört, afstår jag från att derom nu yttra mig.
Frih. Rantzou: Det ämne, som nu utgör föremål för
H. B. o. Ad:s öfverläggning, är ostridigt det vigtigaste , som
vid denna riksdag varit och blifver föremål för Represen¬
tationens beslut, och dehär således icke utan en viss känsla
af farhåga, som en hvar representant börjar forskningen
derutinnan. För mig särskildt är det en desto mer oefter¬
giflig pligt att oförstäldt yppa de resultat, hvartill jag efter
denna forskning kommit, som både allmänheten och Banco-
Utsk. synas åt mitt första anförande i ämnet hafva lem-
nat en för mig ej mindre smickrande än tillfredsställande
uppmärksamhet.
Med samma syftemål, med enahanda uppfattning af
representantens vigtiga och ansvarsfulla kall sorn jag der
angifvit, går jag äfven nu att, i anledn. af BancoUtskrs be¬
tänk., meddela mina anmärkningar för att, utan anspråk
på något slags ofelbarhet, vördsamt underställa dem II, R.
o. Ad:s samt Utskts bepröfvande.
Jag förutsänder likväl yttringen af min erkänsla hos
Utsk. för dess, som mig synes, i många falt ganska lyckade
bemödanden att reda ifrågavar. invecklade angelägenhet och
för dess allvarliga nit för framgången af en sak, som för
folket och samhället med hvar dag erhåller en allt större och
större betydelse.
Ja, mina Hrr, den beslutade realisationens verkställighet
bör och kan ej längre fördröjas. Ju längre den uppskjutes,
ju svårare blir det att lösa denna gordiska knut; ju mera
vi tveka, desto mer misstroende ingifva vi våra egna med¬
borgare och utländningar för realisationens bestånd, och ju
senare får landet således upphe nta dess välgörande frukter.
Men jag återkommer härtill vid betänk, om tiden för silf—
verutvexlingens början; jag vill nu hålla mig till de ämnen,
som afhandlas i det nu föredragna betänk. N:o 6, eller frågor¬
na om garantierna för silfverutvexlingens oafbrutua fort¬
n6
Den S Maj f. m.
gång och grunderna för Bankens förvaltning och rörelse.
Denna granskning skall jag företaga punktvis, men anhåller
till tidens vinnande, dä fråga blott är om återremiss, att nu
yttra mig öfver betänk, i dess helhet.
1:0 & 2:0. Vid Utsk:s förslag, att med sedelstock böra
förstås alla Bankens förfallna skulder, deruti inberäknade
depositionerna, har jag intet att erinra, för den händelse
nemligen, att Utsk:s hemställan, det Banken ovilkorligen må
åläggas att hålla en, efter förhållandet till sedelstocken,
lämpad metallisk cassa, varder ogillad; men i annan händelse
tror jag det icke vara behöfligt att med en så betydlig me¬
tallisk cassa, som 2 till 5, till sedelstocken hänföra andra,
än de i sjelfva verket utelöpande sedlarna.
Hvad deremot angår förslaget om Bankens skyldighet
att alltid hålla silfverfonden i ett visst minimi-förhållande
till sedelstocken, så kan jag, för min del, icke biträda sam¬
ma förslag; och jag bekänner uppriktigt, att jag i detta
hänseende är nära alt dela de farhågor, som af en värd
ledamot, Hr Cederschjöld, i detta afseende blifvit yttrade.
Om nemligen alla Bankens förfallna skulder, eller sedel¬
stocken, beräknas lill deras närvar, belopp, eller omkring
34 millioner, och silfverfonden till 18 millioner r:dr b:co,
behöfdes icke fullt 2,45o,ooo r:dr Hamb. b:co, eller 7 mil¬
lioner r:dr Svenskt b:co, utvexlas, förrän proportionen sjönke
undei* 2 till 5. Besinnar man nu, att silfveruttagningen,
särdeles i början af vexlingen, om icke för annat, åtminstone
för curiositetens skull, sannolikt komme att uppgå till 3 ä
4 millioner, samt att småsedelstocken, som med de mindre
riksgtsedlarna samt 2 0 3 r:dr bancosedlarna, 0111 jag ej allt
för mycket misstager mig, är beräknad till 16 millioner,
hvilka Utsk. föreslagit successivt måtte utbytas mot silfver-
mynt, så föreställer jag mig, att det för en eller flera mäg-
tiga fiender till realisationen, eller speculanter på Bankens
bekostnad, ingalunda blefve svårt att snart nog och esom¬
oftast, för en eller annan vecka, ja, till och med för en
eller annan postdag, endast för att vinna på Bancostyrelsens
förlägenhet, sätta henne i en måhända oafbruten verksamhet
till uppköp ejler försäljning af sina vexlar eller grundfond,
samt slutligen tvinga henne tillgripa den yttersta tillflykten
eller sedelindragning, allt för det heliga talets skull,
som sedan sista riksdag spökat under namn af 5 till 8, men
som nu komme att heta 2 till 5; och detta skulle kunna
ske, äfven om Bancostyrelsen notoriskt visste, att silfver-
plantsarna blott för en eller annan dag fördes från Banken
till cassakistan.
För min del bekänner jag, att jag af denna Bancosty¬
relsens nödtvungna, oupphörliga beröring med börsen icke
väntar mig helsosamma följder; och jag kan åtminstone al¬
drig med öppna ögon upplåta dörren för alla de missbruk
och de vådor för myntordningens bestånd och lånerörelsens
Den 5 Maj f. m.
jemna utveckling, hvilka jag af ofvan anförda skäl befarar
kunna uppstå i följd af en ovilkorlig förbindelse hos
Bancostyrelsen att hålla en, i förhållande till sedelstocken,
orubbligen bestämd metallisk cassa, ett åliggande, som dess¬
utom, vid en stark eller hastigt påkommen silfveruttaguing,
omöjligen läte verkställa sig; ty på en dag eller vecka kun¬
de ju ytterligare utvexlas mera, än som kunde t. ex. i sista
hand 11 ti låneväg indragas och sorn då skulle förvärra, i
stället för att förbättra, Bankens ställning, emedan förtroen¬
det troligen aldrig komme att här stadga sig till en Bank,
som nödgades genom ett dylikt slags fondspel upprätt¬
hålla sig.
Jag tror derföre, att Bancostyrelsen i detta fall icke bör
vara bunden af några ovilkorliga föreskrifter; jag tror, att
med den reella fond, Banken äger, med bennes grundfond och
öfriga hypolheker, hon, derest lånerörelsen regleras på ett
ändamålsenligt sätt, äger all erforderlig soliditet, och jag
tror, att den säkraste garanti för vexlingens oafbrulna fort¬
gång beredes genom vissheten, att, utan motsvarande fond,
inga vidare sedelutsläppningar få ske, genom en rationelt
ordnad lagstiftning för Bankens rörelse, genom allmänhetens
tillit till Bancostyrelsens upplysning och klokhet, med ett
ord, genom det allmänna förtroendet, med hvilket det
ligger föga magt uppå, om den reella fonden förhåller sig
såsom i till 5 eller i till 8, men förutan hvilket en silfver-
fond af i till 5 eller 5 till 8, i min tanka, skulle föga eller
intet båta.
3:o För min del godkänner jag, att silfverköp för Ban¬
kens räkning från främmande länder icke må ske, så
framt coursen är öfver pari, emedan sådant blott skulle
uppjaga coursen.
/po Deremot synas mig de i denna punkt förekommande
uttrycken, att priset å det utländes ifrån uppköpta silfret ej
mer får öfverstiga vexlingsgrunden, än med hvad som mot¬
svarar transportkostnaden från uppköpsorten, något obestäm¬
da, enär naturligtvis transportkostnaden varierar allt efter
uppköpsortens längre eller kortare afstånd. Mig synes såle¬
des, att ett ungefärligt maximum af 5 å 6 r:dr, utöfver
hvilket vexlingsgrunden ej finge öfverskridas, borde stadgas.
I öfrigt får jag vid föregående 2:ne punkter i allmänhet
erinra, att vexelcoursens möjliga stegring, såsom följder af
underbalance i handel, en ökad penningemassa m. m., kan
ganska lätt till siffran beräknas; så länge nemligen silfver finnes
i Banken, kan den ej stegras med mera än transportkostnaden
till Hamburg, d. v. s. med allrahögst 5 sk. pr Hamb, r:dr,
5:o Då jag sjelf motionerat det creditiv å utländsk ort,
som BancoUtsk. föreslagit, får jag endast upprepa, alt jag
tror, det detta creditiv, om det klokt och ej i otid anlitas,
blir ett bland de mest tillförlitliga medel att hindra coursens
stegring, d. v. s, silfvers uttagande ur Banken, för att upps.
Den 5 Maj f. m.
rälthålla den s. k. handelsbalancen; ja, jag skulle tro, att
om detta creditiv kunde utsträckas (hvilket jag dock ej före¬
slår) till en, Bankens hela grundfond motsvarande, summa,
så behöfdes, med en i öfrigt ändamålsenlig bank-administra¬
tion, inga andra garantier för alt betrygga silfverutvexlingen
och hålla coursell under de mest ofördelaktiga conjunctnrer
ganska jemn, lill dess att handelsbalancen, efter sakernas
naturliga gång, ett annat år vande sig till vår fördel. Be¬
gagnandet af detta creditiv bör likväl ske försigtigt och,
enligt hvad jag ofvan framställt, icke kunna af ett eller an¬
nat börsinteresse framtvingas genom en, så tillsägande,
factice silfveruttagning, d. v. s. en sådan, som ej påkallas
af handelns behof af metallisk vara.
6:0 Föreskriften, att Banken bör begagna första in¬
träffande förmånliga cours för att betacka den del af cre-
dilivet, Banken å utrikes ort begagnar, tror jag icke böra
vara kategorisk, utan en större latitud lemnäs Bankstyrel¬
sen. Ett coursfall för en eller annan postdag kan vara lika
tillfälligt som en coursstegriug, och om t. ex. vid sådant
förhållande Banken begagnade det första tillfallet att con-
currera om vexlar, så motarbetade den sig sjelf och skulle
förlora, i stället för att vinna på operationen. Riktigare sy¬
nes mig, om det läte sig göra, att så arrangera, att de ut¬
ländska hus, till hvilka Banken vore skyldig, directe ställde
sina trattor på Banken eller något Banken representerande
handelshus härstädes, att betala dem till härvarande han¬
delshus för genom de utländska handelshusen reqvirerade
varor. Detta möter visserligen svårigheter och blefve må¬
hända något dyrare för Banken; men det afhölle Banken
från direct beröring med börsen, och detta anser jag va¬
ra af vigt.
7:0 Jag hade önskat, att de förespeglingar af ett möj¬
ligt strypsystem eller förminskning af rörelsecapitalet,
hvilka innefattas i denna punkt, icke fått sin plats i Utskrs
betänk.; och lika visst sorn jag tror, att om det, i min öf¬
vertygelse, principvi,driga stadgandet af ett orubbligt för¬
hållande mellan silfverfond och sedelstock borttages, någon
minskning af rörelsecapitalet eller indragning af lån aldrig
kommer att behöfvas, lika onödigt uppskrämmande och öf-
verdödiga anser jag ifrågavar. sfadganden vara. Jag med-
gifver gerna, att Banken må äga rätt att försälja sina fa-
stighets-inteckningar, äfvensom sina statsobligationer, samt
sjelf upptaga lån; men jag ser alldeles icke derföre, att nå-?
gon Bancostyrelsens rätt eller pligt behöfver stadgas att icke
i annan väg använda de bancosedlar, som på detta sätt in¬
flyta och minska rörelsecapitalet. Hafva myntrepresentati-
verna (såsom Utskottet förutsatt) ökat sig utöfver rörelsens
behof, så lärer det vara en naturlig följd deraf, att narin-
garna cj behöfva de lån, Banken kan erbjuda, och att så¬
ledes inga säkra låntagare sig anmäla. Visar det sig åter,
Den 5 Maj f. m.
*19
att rörelsen behöfver det indragna capitalet, sa är sådant
ett bevis derpå, att massan af myntrepresentativer i sjelfva
verket icke varit för stor. Allt detta jemnar sig ganska na¬
turligt utan några reglementarisk föreskrifter, och beror
hufvudsakligen på styrelsens sätt att jugera productionens
verkliga behof af förelseeapitalet, och uppå detta .ensamt
(naturligtvis pröfningén af de iånesökandes säkerhet undan¬
tagen) bör och kan det, i min tanka, bero, huruvida Ban-
cosfyrelsen bör minska eller inställa sina utlåningar. För
sitt eget bestånd behöfver Banken, efter min öfvertygelse,
ingenting befara af de nya myntrepresenlativerna, förrän
rörelsen saknar deboucheer afven för dem; och då blir det
en fördel både för banken och det allmänna, att Banken
förenklar sina funclioner och närmar sig till sin enda prin¬
cipenliga bestämmelse samt låter så småningom lånerörelsen
öfvergå till enskilda associationer och banker.
På dessa grunder, hvilka äfven hänföra sig till 8 och
9 punkterna, tillstyrker jag, att, med uteslutande ej min¬
dre af sista mom. i 7 punkten, så lydande: ”Derest sådant
emot förmodan skulle af behof påkallas, minska eller in¬
ställa Bankens utlåningar,” än äfven af hela 8 punkten (hvil¬
ken jag dock godkänner, i händelse nämnde mom. qvarstår),
Bancostvrelsen endast må få sig i allmänhet öfverlemnadt
att tillse, huru de genom försäljning af inteckningar eller
statsobligationer eller genom upplåning indragna medel må
kunna, på del för Bankens säkerhet och industriens förkof¬
ran ändamålsenligaste sätt, åter komma rörelsen tillgodo.
10:0 I afseende å denna punkt åberopar jag endast, hvad
jag rör. i:sta och 2:dra punkterna yttrat; tilläggande likväl, det
jag ej har något emot det stadgande, att sedelstocken i intet
■ fall må ökas, då metalliska cassan ej öfverstiger -~:delar deraf.
11:0 & 12:0 Då det ostridigt både för realisationens be¬
stånd och för att hos folket återföra det nära slocknade min¬
net af klingande mynt är af vigt, alt detta blifver i dagli¬
ga rörelsen tillgängligt, och dess qvarhållande i landet icke
bättre kan garanteras än derigenom, att surrogat i allt för
små sedelvalörer saknas, hvarförutan vanan att se Bankens
silfvermynt hos allmänheten ökar förtroendet till Banken;
så kan jag ej annat än instämma i BancoUtsk:s förslag om
småsedlarnas successiva indragning, äfvensom jag finner det
härleda sig ganska conseqvent ur det till införande föreslag¬
na decimal-mynlsystemet, att minsta sedelvalören framdeles
blifver 5 r:dr riksg:s.
Vid i3:de, i/pde och i5:de punkterna, ang:de deposi¬
tionerna i Banken, har jag intet att anmärka.
Vidkommande i6:de och iytde punkterna om fortfaran¬
de, likväl emot en viss afgift, af den enskilda assignerings-
rätten på Banken, vill jag ej fortsätta mitt bestridande i
denna del, emedan jag framför allt önskar, att linanceregle-
ringeil icke må komma att göra någon märkbar rubbning i
Ilo
Den 5 Maj f. m.
näringarnas behof af bytesmedel, och emedan de privata
assignationerna uti vissa orter verkligen till stor del sup-
pleera bristen på btcosedlar.
Deremot fortfar jag i den mening, att de i i8:de och
igtde punkterna föreslagna creditiverna för Manufactur-dis-
contfonden och Jerncontoret bö'ra försvinna. Jag inser all¬
deles icke, hvarföre icke dessa inrättningar på egen credit
och eget ansvar kunna upptaga lån af allmänheten, likaså—
väl som Biksg.-cont., Armeens Pensionscassa, Drätselcom-
missionen m. fl.; och hvad åtminstone Jerncont. beträffar, är
jag säker derpå, att det begärda lånet skulle ganska snart
fulltecknas. Allraminst synes mig en dylik creditivrätt va¬
ra lämplig att bibehålla, då man ifrågasätter ett orubbligt
förhållande emellan silfverfond och sedelstock; ty en hvar
finner lätt, huru mycket denna proportion skulle störas ge¬
nom det fulla anlitandet af ifrågavar. creditiver. Hellre än
att bevilja dessa creditiver å Banken, skulle jag vilja till¬
styrka, att, intill nästa riksdag, Banken af sin vinst godt-
gjorde skillnaden i den högre ränta, som finge af Manu-
fact.-discontfonden eller Jerncontoret vid upplåningen af all¬
mänheten betalas; då vore utgiften åtminstone bestämd.
Creditiverna för Fahlu bergslag, Stockholms stads brand-
försäkringscontor samt för sparbankerna torde deremot gan¬
ska oskadligt kunna bibehållas, enär de förstnämnda grun¬
da sig på metalliskt hypothek och de 2:ne sednare sanno¬
likt aldrig komme att begagnas.
Emot indragningen af odlings- och fastighetslånen har
jag i opinionen hos den jordbrukande classen funnit så
många betänkligheter möta, att jag för närvarande, och in¬
nan hypotheksföreningar hinna bilda sig, icke vidare vill
fullfölja mitt vid början af riksdagen i detta hänseende fram¬
ställda yrkande, ehuru jag visserligen ännu icke hunnit öf¬
vertyga mig, att dessa slags utlåningar öfverensstämma med
en sund bankförvaltning.
2o:de punkten godkännes.
21:0 Af ofvan anförda skäl, och innan ännu privata
bankassociationer uppkommit, torde det jemväl möta ett allt
för starkt motstånd och således vara betänkligt att indraga
Bancodisconten eller åtminstone reglera den efter de prin¬
ciper, hvarefter en Banks utlåningsanstalter borde förvaltas.
Det torde således ej kunna undvikas att bibehålla omsätt-
ningsrätlen. Deremot och då Disconten således måste fort¬
fara att lika principvidrigt administreras, ser jag icke något
skäl uti att uppskrämma opinionen med indragningar å dess
foilagsfond, helst jag, enligt hvad här nedan förmäles, icke
gillar den nya låneinrättning, eller cassacreditiverna , hvar¬
till de från Disconten årligen indragande 240,000 r:dr skul¬
le förflyttas.
22:0
Den 5 Maj f. m.
tat
22:0 & 2^:0 Det slags nya lånanslalt, sorn Utsi. föresla¬
git tinder namn af ca ssa-cred i t i v, vågar jag icke till¬
styrka. Anstalten är visserligen till sin princip god och nyt¬
tig ; men då min åsigt är, långt ifrån att än vidare utsträc¬
ka och inveckla Bankens functioher, att deremot desamma
förenkla; då dessutom det slags rörelse, sorn bedrifves med
cassacreditiver, egentligen tillhör privatbanker; då, såsom
en reservant emot Utskrs betänk, jemväl anmärkt, dessa cre-
ditiver snart skulle kunna öfvergå till betydliga stående lån;
då missbruk med de å desamma ställda assignationer blefve
ganska svåra att förekomma, och Banken genom saknade
avisbref städse kiinde hållas i en oviss ställning om sin blif¬
vande sedelmassa och dess förhållande till metalliska fon¬
den; då creditiverna ej kunna vara indragbara efter en eller
annan dags eller veckas uppsägning, utan måste ställas på
ett helt år, m. m.; då en creditivrätt ända ned till 2000 r;dr
skulle sätta Banken ytterligare i beröring med och beroen¬
de af tusentals personer; så finner jag, allrahelst vid nuva¬
rande tidpunkt, vådligt att beträda denna nya lånebana.
24:0 I frågan om belåning af adier och publika pap¬
per synes föreskriften, att lånebeloppet må inskränkas in¬
ora ”hvarje hypotheks verkliga välde,*’ vara något obe¬
stämd. Jag tror, alt Bancostyi'elsen bör hafva latitud att
pröfva detta värde, oberoende af sjelfva den å hypolheket
tecknade siffran.
25:o Beträffande utlåningen genom Handels discon-
ten, har jag dervid tvenne anmärkningar, den ena, alt
Utlåningsstimman icke bör rätta sig efter annat än säkerhe¬
ten, och den andra, att denna sednare må anses tillfyllest,
då en solvent låntagares revers jemte dertill hörande god-
kändt hypothek af en eller flera andra reverser till satn-
manlagdt belopp af lånesllmman presenteras. Att
fordra hypothekcr för dubbla lånesumman synes mig både
obilligt oell onödigt samt icke föranledande till annat än fin¬
gerade transactioiler, af hvilka någon verklig säkerhet ej
torde vara att i längden påräkna.
26:0 Med förutsättning deraf, alt Banken hädanefter får
behålla sin vinst, vill jag ej motsätta mig Riksg.Contrs cre¬
ditivrätt å Banken, hvilken verkligen torde Vara oundviklig
och som, på sätt Utsk. upplyst, ej heller är förenad med
något slags äfventyr. Lika med en reservant, Hr Norden¬
anckar, anser jag likväl det vilkor böra härvid fästas, att,
om någon lånindragning möjligtvis skulle komma i fråga, en
sådan indragning i första rummet borde drabba detta cre-
ditiv, enär Riksg.Cont. lättare, än den enskilde, vore i till¬
fälle att medelst upplåning skaffa sig penningar.
27:0 Vid denna punkt, om en fond af 19g,000 r.*dr för
silfverköp, har jag intet att erinra, om icke, att Bancosty-
6 H. ,6
(23
Ben 5 Maj f. m.
reisen icke må anse för en bank-ndministrations största ar¬
canum att fylla bankens hvalf med silfver, utan i detta sorn
andra fall rådfråga näringarnas behof af rörelsemedef.
Den financeplan, som Hr Lefren uppfört pä de från
Riksg.Cont årligen ingående ränlnnedel å Bankens grund¬
fond, 88,000 r:dr b:co, och hvilken åsyftar att för denna
summa inköpa utländska statspapper m. m., tror jag, för
min del, bäst vara att tillsvidare lemna å sido. I den oro-
Jiga tid, hvari vi lefva, hafva utländska fondpapper, äfven
för personer inom vårt land, mången gång visat sig föga
lucrativa.
28:0 Enligt hvad ofvan vid 22 punkten blifvit yttradt,
afstyrker jag indragningen från Bancodiscontfonden af de
i frågavar. 240,000 rrdr årligen, äfvensom inrättningen af s.
k. cassacreditiver. Om det förra skulle bifallas, tror jag de
indragna medlen lämpligast kunna öka creditivet för han¬
dels- och näringsdisconten.
29 punkten till styrkes, och öfverensstämmer jemväl med
hvad jag i min första motion i detta ämne yrkat.
Mot 3o, 3i och 32 punkterna finner jag intet att anmärka.
För att BancoUlsk. må taga dessa anmärkningar under
öfvervägande, anhåller jag om återremiss å betänk.; förkla¬
rande dervid högtidligen, att jag, utan förkärlek till egna
ide'er, endast önskar och hoppas, att R. St. måtte, genom
endrägt i beslut, bereda en af hvarje upplyst ordningens
och fosterlandets vän så högt påkallad verkställighet af silf¬
ver ut vexlingslagen.
Rörande följande punkter uppstod discussion:
BancoUtsk:s yttrande, rörrde Hrr v. Vi ekens
och W i n b e r g s förslag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Vid sådana punkter som den
nu upplästa, der Utsk. tillkännagifvit en bestämd opinion
och ingen af R. o. Ad. gör anmärkning vid det beslut, Utsk.
fattat, synes det mig öfverflödigt att återremittera frågan,
och betänk, deremot böra bifallas. Sådana punkter äro
först den, som angår Herrarna v. Vickens och Winbergs för¬
slag, samt sedermera Hr Langenbergs motion. Jag hemstäl¬
ler derföre, om icke, när inga anmärkningar göras, Utskts
hemställan må anses bifallen och således icke böra återre¬
mitteras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att propos. icke
nu kunde göras hvarken till bifall eller återremiss af någon
särskild punkt.
BancoUtsk:s yttrande, rör:de framställda för¬
slag, ang:de belåning af dels spannmål, dels
socker, caffd, m. fl. nederlags varor.
Hr Rothlieb, Axel Fredr., uppläste följande: Då
BaneoUtsk. afstyrker belåning på spannmål, ett öde, som min
Den i Maj f. m.
motion i dettu ämne fick under förra riksdagen vidkännas, så vå¬
gar jag likväl, vid deri nu förmodade återremissen af B:coUtsk:s
betänk., fästa Utsk:s äfvensom R. St:s uppmärksamhet på den
svåra belägenhet, hvaruti landtmannen och synnerligen spann¬
målsproducenten är försatt, dä kronoutskylder och alla jord¬
bruket vidhäftade onera måste utgå jemte tjenstefolks löner
och räntor för den i allmänhet skuldsatte jordägaren, m. m.,
men deremot all afsättning af spannmål till den grad upp¬
hört, att den näppeligen kan till contant mot de mest ned¬
satta pris föryttras. De flesta landtmannavaror äro lika osälj¬
bara, och det är endast de, som localen gynnar genom när¬
boende till de större städerna, som kunna undantagas. Min¬
dre är det varans öfverflöd, än den i landsorterna till bryd¬
sam höjd inträffade penningebristen, sorn sådant vållar; och
jag äger sjelf erfarenhet, att på auetioner, med 3 månaders
betalningstid, tunnan råg betalats med 5 å 6 r:dr R:gs mera,
an hvarför den kunnat köpas contant, hvilket måtte bevisa
en till hög grad hunnen penningebrist. Landtmannen och
jordägaren äro de enda, som förgäfves hoppats afseende på
deras verkliga behof örn hjelp. Alla andra näringar äga
kraftiga förespråkare, såsom bergshandteringen, manufactu-
rer och fabriker. Deras interessen hafva ej blifvit förbi¬
sedda, och om någon vågar påkalla en deltagande blick åt
jordbruksnäringen, har likväl slutliga resultatet blifvit, att
den må reda och hjelpa sig sjelf så godt den kan. Jag er¬
känner på en gång min, kanske individuella, obetydenhet och
tillika, att större skicklighet än min fordrats i framställnin¬
gen; men varm vän af det yrke, som förr ansetts för moder¬
näringen, och i den betryckta jordbrukarens namn — en be¬
lägenhet, som jag i lika egenskap delar — vågar jag nu vid
denna frågas behandling vördnadsfullt anhålla, synnerligen då
det är med visshet att anse, och som dagliga erfarenheten
i land-orterna redan besannar, att penningeförlägenheten med
hvarje stund blir mera förtviflad, att, om ej andra medel
finnes att tillgå, af den för Bancodiscontens rörelse anslagna
summan, mot nedsatt ränta likasom för andra gynnade nä¬
ringar, ett lämpligt belopp måtte afsättas till belåning af
torr spannmål mot f af årets markegårigspris, lånen ställda
på år med vederhäftig borgen och under uppsigt, att spann¬
målen till uppgifna beloppet finnes på uppgifvit ställe under
låntagarens vård, det må vara i stad eller ålandet, och hvar¬
igenom ej Staten vidkännes någon utgift för spannmålens
skötsel under magasineringen; hvaremot det ålåge den spann¬
målen belånande att genast efter försäljningen, om den också
inom året inträffade, uti ränteriet i det län, der spannmålen
finnes, falla beloppet erlägga. Någon förlust för Staten kun¬
de så mycket mindre uppstå, som den ägde icke allenast sä¬
kerheten i den uppgifna och belånade spannmålen, utan syn¬
nerligast i den borgen, som naturligtvis skulle pröfvas och
godkännas, ej allenast att spannmålen skulle såsom pant vår¬
124
Den 5 Maj f. m.
das och tillhandahållas, ulan äfven såsom för proprie skuld
Jånesumman å förfallodag såsom disconllån betalas; i öfrigt
på sätt ofvan är anfördt.
Gr, von Rosen, Axel: BnncoUtsk, har, vid helland-»
lingen af min motion rörande belåning af vissa nederlags-
varor af Amerikanska och Westindiska producter, ställt den¬
na motion i samma kategori med 2tne andia, som i Borgare-
St. blifvit väckta, den ena af Hr Sanlesson, åsyftande belå¬
ning af spannmål, och den andra af Hr Wijk om belåning
af alla pä nederlag liggande Nordamerikanska och Weslin-
diska producter utan undantag. Följden deraf har blifvit,
alt TJtsk, afstyrkt min motion i sälskap tned begge de an¬
dra, och det på den grund, att så beskaffade varor vore
ej allenast lill priset i betydlig mån föränderliga, utan äf¬
ven lätt underkastade försämring. Båda dessa omständighe¬
ter har jag i min motion till nederlagshandelns befordrande
sökt undvika, då jag deri endast upptagit sex artiklar, som
ej äro underkastade de vådor, hvilka skulle vara förenade
nied belåningens utsträckande till de varor, som de 2:ne an¬
dra motionerna omnämnt. Spannmålen kan väl icke, i fall
den är ritorr, på 6 månader förskämmas; men erfarenheten
har visat, att den under denna tid kan variera ioo proc. i
pris. Äfven så vådlig är Hr Wijks motion om oinskränkt
belåning af alla Amerikanska och Westindiska producter,
emedan flera af dem kunna genom magasinering, ulan nå¬
gons förvållande, betydligen förlora i värde, särdeles om
magasinet är fuktigt, hvarförutan t. ex. varuartikeln indigo är
så svår alt bedöma till värdet, att misstag lätt kunna ske;
äfvensom hudar, ela de vid inläggandet innehålla eller se¬
dan i magasinet taga minsta fukt, äro af ringa värde, och
vidare all sort tran (en stor impörtarlikel från Förenta Sta¬
terna) kan svårligen aktas för läckning. Deremot äro de af mig
föreslagna varor icke underkastade sådana vådor. Sparban¬
ken i Götheborg har alltid lemnat lån på dem och aldrig
gjort någon förlust. Lika lätt som det är att controllera de
af mig upptagna varornas olika beskaffenhet eller värde,
lika gifvet torde det vara, att dessa coloninlvaror icke un¬
der 6 månaders tid kunna betydligt falla i pris. Såsom ett
tredje skäl har Utsk., emedan det trott, att Banken borde
erbjuda enahanda förmåner åt Rikets särskilda orter, fram¬
ställt, att Banken ej kunde blifva j tillfälle att tillse, det
de för belåningen nödiga coqtroller med erforderlig nog¬
grannhet verkställdes. Deruti skulle jag fullkomligen instäm¬
ma med Utsk., om jag ansåg nödigt att Jemna en sådan för¬
mån åt andra städer än Stockholm och Götheborg, hvilka
nästan ensamma hafva all. nederlagshandel i Sverige med
Amerikanska och Westindiska producter; men jag tror, att
andra än dessa städer ickt^härvid kunna komma i fråga, om
icke möjligen Gefle. Det är Götheborg, som i första rum»
Den 5 Maj f. ra.
niet bör bomma i åtnjutande af ifrågavar. förmån. På dessa
skäl anhåller jag om återremiss af detta betänk., samt att
illina nu gjorda anmärkningar dervid må åtfölja.
Ilr Rosenblad: Vid sednnste riksdag var jng enbland
de ledamöter i BancoUtsk., som med största nit bestridde
ali belåning genom Banken af varor, deribland äfven den
af spannmål. De skäl, som då förmådde mig att anse en
sådan belåning vara mindre lämplig för en offentlig bank¬
anstalt, hvars styrelse icke äger eget interesse i rörelsens
mer eller mindre förmånliga resultater och vanligen saknar
den speciella kännedom af flera slag, sorn vid en varubelå-
ning erfordras; dessa skäl fortfara väl ännu; men å andra
sidan kan jag icke neka, att omständigheter sedan tillkom¬
mit af den vigt, att jag erkänner dem i vissa fäll fordra
modilication i hvad jag förut yrkat. Egentlig varubelåning
fortfar jag att afstyrka, ehuru gerna jag skulle se en ny
transitoväg öppnas genom Götha canal och äfven hoppas,
alt den i sinom tid tillkommer; men att påskynda detta re¬
sultat genom att försträcka capitaler för de nedrrlagsvaror,
som skulle bilda denna rörelse, dertill skulle alla Bankens
fonder föga förslå. Det måste således lemnäs åt tiden och
sakförhållandena. Likaledes afstyrker jag spannmålsbelåning
i allmänhet. Men en ort finnes, den alla närvarande för¬
hållanden bilda till en nederlagsplats för Sveriges spannmåls¬
handel, och der vigten af upprättandet af en sådan utaf
sednare årens händelser visats vara hufvudsakligaste medlet
att upphjelpa våra mest vanvårdade provinser. Denna ort
är Götheborg, hvars för spanmnålsnederlag fördelaktiga läge
har företräde för de flesta ställen i Europa. Man vet, att
förnämsta afsättningsorten för åtminstone Norra Europas öf-
verflödiga spannmål är England. Prisen på utländsk spann¬
mål omvexla i detta land högst betydligt, ett förhållande,
som troligen kommer att fortfara så länge som närvarande
tull-lagar, hvilkas bestånd skyddas af för mägtiga interessen,
för att så snart kunna förändras. När t. ex. en dålig skörds
resultaler äro kända, stiga prisen, och i samma grad sjunker
införseltullen, då sålunda utländska spannmålen lätt täflar
med den inländska. De, som då komma först, göra en god
marknad. Men som just denna goda marknad föranleder
stora importer, måste derigenom prisen åter nedgå, då tul¬
len åter stiger, hvaraf följden blir, att de som komma sist
(och i hemorten betalt dyrast) göra dåliga affärer. Jag har
sjelf varit vittne till erfarenhetens bekräftelse af detta natur¬
liga förhållande. Jag vistades nemligen i ett land, som är
Preussen, rikt på spannmål, under ett år, då dess pris ha¬
de sjunkit så lågt, att man knappast visste, hvart man skul¬
le göra af den. Då inträffade missväxt i England, och
de, som örn hösten ditskickade spannmål från Stettin, sam¬
lade rikedomar; hvaremot de, som först om våren dilskic-
Den 5 Maj f, m.
kade sin spannmål, spelade bankrutt. För en sådan utskepp¬
ning ligger ingen plats så väl till som Götheborg, hvarifrån
man kan hinna till England långt förrän från Östersjö¬
provinserna; och Westergöthlands slätter äro just skapade
att frambringa de sädesslag, sorn England behöfver; men
de färdiga nederlagen fattas med allt, hvad dertill hörer.
Jag anser mig derföre, äfven om det måste ske i skenbar
strid mot de principer, jag förut försvarat och ännu erkän¬
ner, äfven örn det måste ske med våda af någon förlust,
såsom högst vigtigt tillstyrka, att det allmänna ej må un¬
dandraga sig ett biträde för bildande af en sp.innmåls-ne-
derlagshandel i Götheborg. Det bästa vore visserligen, om
ändamålet kunde vinnas genom privat inrättning; men då
uti Götheborg icke finnas enskilda fonder för ett så stort
företag, enligt hvad de mest nitiska handlande derstädes för¬
klarat, så skulle jag tro, att, i motsats med en annani all¬
mänhet icke oriktig grundsats, som Utsk. i nästa punkt fram¬
ställer, det vore bäst, att Banken genom deltagande befräm¬
jade upprättandet af privat-bolag i Götheborg eller en lå-
nediscont, som äfven belånade spannmål. Om också della
icke vore möjligt, vill jag undantagsvis tillstyrka, att Ban¬
ken mätte genom dess handelsdiscont belåna ritorr spann¬
mål, dock med vilkor, alt, utom andra nödiga controller,
några af Götheborgs för denna sali mest nitiska och deri mest
insigtsfull handlande, i allt hvad med denna belåning hade
gemenskap, finge säte och stämma i directionen.
Gr. von Rosen: Jag får hembära min tacksamhets-
gärd till den siste talaren för de åsigter, han yttrat om nvIt
tan af en stor spannmålshandel i Götheborg. Jag fruktar
likväl, att det nu vore för tidigt och skulle medföra risk
för Banken att antaga Hr Rosenblads förslag, emedan be¬
klagligtvis ännu icke i Götheborg finnas sådana magasiner,
der säden med säkerhet kan förvaras. För all afhjelpa detta
har man nyligen uppgjort en plan, som nu ingår till K. M.
Denna plan omfattar såväl befordrandat af segelfarten emel¬
lan Wenern och hafvet, som inrättandet af spannmålsmaga¬
siner. Jag hoppas, att, om denna plan blir antagen och fram¬
ställd för R. St., dessa skola finna ändamålsenligt att under¬
stödja den; men jag tror icke, att den kan komma i verk¬
ställighet inom loppet af detta år. Hvad jag hufvudsak li¬
gast åsyftat med mitt förslag om belåning af Amerikanska
och Westindiska nederlagsvaror har varit, att de fartyg,
som skola utskeppa jern, ej må nödgas hitkomma barlasta¬
de, utan upplägga varor på nederlag till vinst för landet,
hvilket nu icke kan ske, då capitaler sakrias och handels-
disconten icke får låna på varor; hvarföre jag också tror,
att denna discont sedan sista riksdagen till ganska ringa del
befordrat handeln. Jag har kanske redan tröttat R. o. Adis
tålamod; men jag kommer tillbaka på den frågan, hvilket
Den 5 Maj f. in.
1*7
sorn är säkrare att låna på namn eller på varor, som ej
kunna förskärarnas och ej heller variera i pris. Jag skulle
tro, att en sådan pant är säkrare, än hvilka namn som helst.
Det är denna synpunkt, hvarifrån jag utgått; och jag an¬
håller, att sedan, såsom jag hoppas, R. o. Ad. återremitte¬
rat betänk., min motion må blifva enskildt behandlad och
icke i sammanhang med Hrr Santessons och Wijks.
Hr von Qvanten: Allt för gerna skulle jag förena
mig med den talare, som önskar discontering för spannmål,
äfvensom med den motionär, som föreslagit belåning af vis¬
sa utländska varor; men jag ser ej möjligheten deraf, då
man betraktar det lumpna dapital af 10 å ii millioner i
silfver, hvarmed all vår rörelse skall bestridas och alla vå¬
ra näringar skola förläggas. Att af detta capital vänta sig
äfven denna förmån betviflar jag högeligen. Jag skulle tro,
att om principen antoges, skulle sådant tillintetgöra deras
lånerält, för hvilka denna lunediscont äfvenväl är öppnad,
nemi. jern- och sågverksägare (jordbrukaren får icke låna
der); och om det skulle bero på directionens val att låna
till sådana, sorn handla med Svenska varor, och sådana,
som importera utländska, så är jag öfvertygad, att de, sorn
importera, skulle vinna företräde, emedan dessa, som hafva
varorna i sin hand, äro säkrare låntagare. Jag kan således
ej tillstyrka, hvad denne talare föreslagit, utan får deremot
förena mig med Utsk.; och jag skulle icke upptagit tiden
med hvad jag nu anfört, om jag icke ansett skyldigheten
fordra, att man yttrar sin opinion i ämnet, emedan raan
eljest kunde tio, att R. o. Ad:s samtliga ledamöter hyste
samma tanka som den siste värde talaren.
Ilr Lefre'n: I anledning af den fråga, som nu är före,
får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att Utsk. i
liela detta betänk, utgått från den grundsats, att man borde
påkalla associationsandan för de företag, man önskar till
beredande af landets stigande välmåga, och att Ranken borde
uppträda endast såsom biträde för dessa associationer, i stället
för att man hittills vanligen påräknat Banken såsom första
grunden för dylika företag. Det är deruti, somen stor för¬
villelse ligger. Banken kan icke räcka till att likasom vara
förlagsman för alla industriella företag i landet, utan det är
folket, som måste associera sig för dess egna företag, och
Banken bör endast lemna sitt biträde för att förse dessa
associationer med tillfälliga biträden. Jag har velat anföra
blott detta för att tjena till någon vägledning för de Hrr,
som synas tro, alt det beror på Banken att gå till Tumba,
för alt anskaffa hela det rörelsecapital, man anser be höflig t.
Det är från denna förvillelse, som man bör önska, att R.
St. må öfvergå till sannare åsigter om landets behof i afseende
på näringarna och jordbruket. Hvad åter beträffar de varor,
som här blifvit ifrågasatta, torde äfven någon skillnad böra
Den 5 Maj f. m.
göras emellan import- och export-varor. Banken måste,
såsom Bank betraktad, bibehållas vid sina rättigheter, så¬
vida den skall kunna fullgöra sina skyldigheter; och då
niåste man äfven göra afseende på hvad Banken såsom bank
bör iakttaga, för att icke motverka sitt bestånd. Banken
såsom bank motverkar sitt bestånd, om den utsträcker sig
till belåning af importerade varor, emedan den då bereder
vexelbrist. Den befordrar deremot mera sitt ändamål, om
den belånar varor, som äro föremål för export, emedan
den då bidrager alt bibehålla deras pris och sålunda befor¬
dra större tillgång af vexlar på utrikes orter. Jag har fram¬
ställt denna sak blott i sin allmännelighet och icke för nå¬
gon speciel tillämpning. Hvad åter det nu ifrågavar. ämnet
beträffar, ville jag nämna, att man bör söka Bankens biträ¬
de endast såsom' understöd för associationerna och upphöra
att vända sig lill Tumba; ty der ligger ej annan rikedom
än medel, hvarigenom representativer för mynt kunna an¬
skaffas, som derföre ej blifva mynt, om man ej lägger en
grund för dem, så att de kunna göra tjenst som mynt. Det
är förvillelsen i begreppet derom, som gjort, att landet stått
tillbaka, och all den inre kraft, som finnes i vårt land, har
varit erforderlig för att, i trots af våra felaktiga finance-
åtgärder, bibehålla oss åtminstone på en stationär ståndpunkt
och jemväl göra en och annan förbättring. Svårigheten är
uppkommen genom R. St:s banco-författningar i sednare ti¬
der, som aldrig gjort skillnad emellan det verkliga rorelse-
capitalet och det. skenbara, som aldrig haft annan verkan,
än att gnaga på den verkliga rikedomen, istället för att för¬
öka den.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag hade ämnat
afhålla mig från yttrande öfver detta betänk, i alla de fall,
då jag hört meningar yttras, som jag gillar; men jag har
dock begärt ordet vid detta tillfälle för alt få förena mig
med Hr Lefre'n. Äfven jag tror, att det vore ganska nyttigt,
om effecter kunde få belånas; men icke i Statsbanken. Min
önskan är, att BancoUtskts betänk., dådet återkommer, må
vara sådant, att bredvid Statsbanken må uppstå sådana
inrättningar, som äro grundade på ett val ordnadt enskildt
creditsystem. I Skåne har redan försök till en privatbanks
inrättande blifvit gjordt, hufvudsakligen på den grund, att
den association, som bildades för detta företag, hoppades,
att deli tidpunkt snart skulle vara inne, då silfverutvexlingen
skulle ske, Om man icke förlitat sig derpå, hade måhända
denna bank ännu icke funnits. I denna banks octroj finnes
redan en sådan rätt, som tvenne värda ledamöter här yrkat,
nemi. belåningsrätt på varor. Genom den ovana man baft
dervid, har denna belåningsrätt icke blifvit begagnad, och
jag tror, att den icke kan begagnas, såvida icke dervid fästes
det
Den 5 Maj f. m.
129
det vilkor, alt varorna mäste förut vara assecurerade; ty
eljest är säkerheten ej tillräcklig. Men äfven med denna
försigtighet är det, enligt min öfvertygelse, bäst att åt pri-
vat-associalioner lemna dessa bestyr; och lika med den ta¬
lare, som sist yttrat sig, är jag öfverlygad, att Statsbnnken,
sedan, såsom jag hoppas, vi äro ifrån de tider, då man
kunde ge ut falskt mynt, ej skall kunna ingå i en så vid¬
sträckt lånerörelse, som här är i fråga. Deremot skulle jag
med glädje höra, om några anmärkningar blefve gjorda, i
följd hvaraf Banken komme i tillfälle all kraftigare biträda
de associationer, som kunna åtaga sig en sådan lånerörelse.
Gr. von Rosen: I anledning af hvad de tvenne sista
värda talarne yttrat får jag erinra R. o. Ad., att jag icke
gått så långt i arean af min framställning, som de talare,
hvilkas yttranden jag går att besvara. Jag har ej nekat
riktigheten af principen att genom biträde till privata asso¬
ciationer befordra industrien; men jag har ej kunnat gå
ifrån, att hvad jag föreslagit vore nyttigt, isynnerhet för
Götheborg, och jemväl skulle erbjuda större säkerhet, än
att, enligt Utsk:s förslag, bevilja lån från Handelsdisconten
emot namnförbindelser, hvilka jag anser högst osäkra, hvil¬
ket framtiden torde komma att visa; äfvensom jag tror, att
sådana lån skola blifva mindre gagnande. Jag är öfverty-
gad, att ehuru inskränkta medel till belåningen af ifrågavar.
varor skulle kunna användas, skulle likväl, i följd deraf,
io å 12 skeppslaster mera infinna sig i Götheborg med ne-
derlagsvaror, hvilket ej är så obetydligt, isynnerhet när man
räknar den deraf följande ökade jernskeppningen af circa
3o,ooo sk&. Jag har ej talat om importvaror, utan om ne-
derlagsvaror; och importen blifver i alla fall hvarken större
eller mindre, ty den reglerar sig sjelf efter consumtionens
behof. Jag har ej kunnat frångå den tanke, att Bankens
säkerhet vore större; ty då, såsom jag föreslagit, varorna
borde vara brandförsäkrade uti godkändt Engelskt Assurance-
Compagni samt förvaras i goda magasiner urider Kronans vård
och läs, så är jag öfvertygad, att intet dervid skulle riskeras.
Hr Lagerhjelm: Äfven jag delar denna åsigt, att be¬
låning af spannmål bör underlättas så mycket som möjligt,
och ske, icke af Statsbanken, men af privatbanker, och
att Statsbanken bör understödja de enskilda banker, som
belåna spannmål. Jag anser detta egentligen vara vigtigt
såsom ett verksamt medel att befordra spannmålsupplag oell
delar icke allenast den åsigt, Hr Rosenblad yttrat, att så¬
dana upplag vore fördelaktiga för den utrikes handeln,
utan tror dem jemväl vara högst nödiga inom landet, der
man länge önskat sådana lagers bildande. Då likväl frågan
om privatbankerna nu icke är före, önskar jag blott fasta
Utsk:s uppmärksamhet derpå, om icke vid denna frågas af¬
fi H. 17
i3o
Den 2 Maj f. m.
görande någon fördel ifrån Statsbanken kunde tillerkännas
sådana privatbanker, sorn sysselsätta sig med belåning af
spannmål, utan,att utsträcka belåningen till varor, som äro
föremål för import.
Frih. Cederström, Jac.: Då fråga är om reglering
af Bankens lånerörelse, icke om dess upphörande och Ban¬
kens inskränkning till ett vexelverk, så måste grunden för
frågans bedömande sökas i det säkraste användandet af Ban¬
kens capitaler. Då är naturligt, att den fråga i första rum¬
met uppstår, hvilket är säkrare för Bancoverket, att fort¬
sätta belåningen på namn och fastigheter, eller att öfver¬
lemna detta åt enskilda crediten och öfvergå till belåningen
af varor, deribland äfven metaller, som icke äro annat än
varor, tills de fått pregel. Alla varor, som ej äro underka¬
stade försämring och äro assurerade, äro vida bättre, än alla
namn och panter af fast egendom, för en banks rörelse.
Jemväl lån till enskilda associationer, som vi nu blott ön¬
ska framkalla och för hvilkas frambringande man synes vil¬
ja äfventyra så mycket, äro vida vådligare för Bancoverkets
säkerhet, än lån på effecler, som äro försäkrade. Banken
kan icke hafva den speciella uppsigt öfver dessa enskilda
inrättningars förvaltning, alt bedrägerier mer ej kunna utöf-
vas och förluster tillskyndas Banken i följd af de förbindel¬
ser, den ingått med dem. Den erfarenhet vi ägt i detta fall,
synnerligast med Malmö discontverk, bör icke glömmas. Må
dessa inrättningar bildas, men uppå enskild credit, och de¬
ras rakningar med Banken ej komma längre än de bypothek,
de der deponerat. Hvad åter belåning af effecter beträffar,
kan jag icke annat än instämma med Gr. v. Bosén, och jag
tror det vara af stor vigt, att Bankens lånerörelse blifver
ordnad efter sanna grundsatser och icke efter hugskott. Man
hänvisar på hypotheksföreningarna och säger, att lånen sko¬
la lemnäs af dem. Dessa föreningar äro dock nu icke för
handen; men Bankens förmåga är det. Det är ett oegent¬
ligt uttryck att kalla en sedel falskt mynt, då emot den¬
samma en pant, som vida öfverstiger sedelns värde, blifvit in¬
satt i Banken; och den, som till Banken erlagt fulla vär¬
det af del sedel, han derifrån utbekommer, är berättigad
att påstå, det denna sedel är riktigt mynt och bättre än
det, som utgifves emot namnförbindelser.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g: Då Gr. v. Rosens före¬
var. motion remitterades till BancoUtsk., yttrade jag en åsigt,
som var skiljaktig från motionärens. Jag vidhåller den än¬
nu; men jag önskar att i anledning af den siste talarens
framställning till honom hemställa, huruvida man vore me¬
ra utsatt för bedrägerier och underslef, då Banken skulle
granska säkerhetshandlingarna och delägarnes dividend i
de privatbanker, som skulle erhålla understöd af Statsban¬
ken; jag hemställer, om icke denna granskning vore vida lät¬
Den 5 Maj f. m.
tare än den control! och de försigtighetsmått, som man
oupphörligen nödgades iakttaga vid belåning af varor. Jag
anser, att om varubelåningen är ett så säkert utlåningssätt,
som den siste talaren försäkrat, så är det ju lika lätt alt
luta dessa varor man och man emellan förskrifvas, och att
emot sådana förskrifningar lån sedermera göras på namn
i Handelsdisconten. Derigenom blifva controllerna lättare;
men att directe låna på varor, anser jag för Statsbanken
vådligt. Belåningen af importerade varor, hvartill neder-
lagsvaror höra, skulle dessutom hafva ett ofördelaktigt in¬
flytande på vexellillgången uppå våra börser, enär en så¬
dan belåning lockade tiil stegrad import, hvilket åter for¬
drade större vexeitillgång eller silfverexport.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller få fä¬
sta Ståndets uppmärksamhet derpå, att frågan nu är endast
om direct utlåning från Banken pä dessa varor och inga¬
lunda om de creditiv, som kunna lemnäs tili privata för¬
eningar, och att öfverläggningen således kommit från det
egentliga ämnet. Jag tror fördenskull, att man bör uppskju¬
ta med sina yttranden om creditiven. I hufvudsaken anhål¬
ler jag att få instämma med Fril). Ehrenborgh och de åt¬
skilliga ledamöter, hvilka ansett varor för hällre pant än
namn, såsom i den gamla Disconten. Men man bör laga i
öfvervägande, att denna är en inrättning, sorn redan finnes
och hvars förändring, hvarom fråga är väckt, icke så lätt
kan beslutas, som man kan afslå en ny inrättning, hvilken
ej är till. Ville man deremot taga det gamla felaktiga till
grund för nya felaktiga anstalter, så skulle man allt for-
mycket aflägsna sig frän målet att vinna en bättre ordning.
Gr. von Rosen: Af flera yttranden synes, som man
här ansåge det vara någonting nytt, hvad jag begärt. Jag
har dock inskränkt mig till att i min motion begära, att
Handelsdisconten måtte företrädesvis belåna vissa assurera-
de, under Kronans lås förvarade nederlagsvaror framför be¬
låning på namn, emedan jag tror, att sådant skulle med¬
föra större säkerhet för Banken och större fördel för han¬
deln. Gr. Cronhjelm har åberopat sitt yttrande vid min
motions remitterande till BancoTJtsk.; men jag får då erin¬
ra, att jag besvarat honom med erfarenhetens läror, som
vilsorda, att canaldisconten aldrig förlorat en enda skilling,
samt att lånedisconten i Götheborg fortfar, utan att mer än
en enda gång hafva gjort någon förlust, och denna, bestå¬
ende af 1,200 r:dr, uppkom derigenom, att belåningen ut-
stiäcktes till en annan ort än Götheborg.
Hr Lefren: Jag ber om ursa g t för det jag åter upp¬
står; men som det kan vara lämpligt att vid detta tillfälle,
då fråga uppkommit, huruvida det för en publik lånean¬
stalt är förmånligare att hålla sig till associationer eller
varans belåning direct, söka utreda ämnet, så ber jag få
i32
Den 5 Maj f. m.
upplysa, att Sfven vid belåningen af en sådan vara som
jern kunna åtgärder äga runi, som äro ganska vådliga och
tunna blifva det ännu mer. Här finnes elt parti jern på
Stockholms våg, som lärer vara i5 a 3o år gammalt, hvil¬
ket ständigt blifvit belånadt af Banken; det bar derigenom
fått ett eget namn och heter bancovrak. Jag hemställer,
när det lärer vara nästan omöjligt att controllera en sådan
vara midt i Stockholms stad, huruvida det kan vara möj¬
ligt för Bancostyrelsen att controllera andra varor af mera
fragil beskaffenhet i andra städer, som ligga långt ifrån
Stockholm. Detta har jag nödsakats säga, på det man må
se, att det är grundsatser och icke hugskott, som här äro
i fråga.
BancoUtskts yttrade grundsats, r ö r: d e Ban¬
kens åliggande att alltid vara försedd med så
stor cassa, som rimligen kan förmodas vara be¬
höflig till dess sedlars inlösen med klingande
m y n t.
Hr Hegardt: Det betänk., som nu är föremål för
R. o. Ad:s pröfning, vittnar ovedersägligen om BancoUtskrs
allvarliga afsigt och sorgfalliga bemödande att så reglera
hufvudgrunderna för Bankens förvaltning och rörelse, alt
de må kunna stå tillsammans med Bankens skyldighet att,
sedan silfverutvexlingen börjat, oafbrutet fortsätta den i en¬
lighet med banklagen af d. t Mars i83o. Utsk. har an¬
tagit och bort antaga för afgjordt, att det allmänna och
ovilkorliga anspråket på rätt bör i första rummet afses och
dernäst det billiga anspråket på lån och biträde för Iofliga
näringsgrenar, eller till allmänt och enskildt nyttiga företag,
samt att i intet fall det förra får åsidosättas för det sednare.
Det hade varit önskligt, att ett betänk., som så troget i alla
sina förslag följt denna riktiga och värdiga grundsats, hade
nu genast kunnat i sin helhet bifallas. Men då i åtskilliga
delar redan förekommit och än vidare torde förekomma fle¬
ra anledningar till erinringar och rättelser, samt således en
återremiss torde blifva oundviklig, utber jag mig att vid
denna punkt och följande punkter i och 2 få framställa min
mening till Utsk:s upplysta bepröfvande. Stadgandet om en
viss proportion, som Banken bör bibehålla emellan dess me¬
talliska cassa och sedelstock, är visserligen här endast i all¬
mänhet uttryckt; men då Utsk. i punkten N:o 2 yttrat, att
denna proportion bör fastställas såsom 2 till 5, och det utan
afdrag för depositioner samt lånen på guld, silfver och ex-
portabla effecter; så tror jag, att Utsk. i sin för öfrigt be¬
römliga omtanka, att äfven under de mest oförmånliga och
brydsamma omständigheter garantera silfverutvexlingen gått
något öfver höfvan för långt, och att ett sådant stadgande
möjligen kunde motverka ändamålet; och detta ändamål tror
jag säkrast skulle befrämjas, örn Bancostyrelsen erhölle den
Den 5 Maj f. m.
i33
föreskrift, att framför allt annat vaka deröfver, att den me¬
talliska cassan alltid blir i tillräcklig styrka för att, när så
påfordras, bestrida utvexlingen, och Bancostyrelsen sålunda
lemnäs rättighet att, efter sig företeende omständigheter,
använda de under dess disposition stående medel och utvä¬
gar. Med dem och de garantier, som Utsk. i öfrigt till¬
styrkt, tviflar jag icke, att en omtänksam styrelse skall kun¬
na tillse, det tillgångar icke saknas; men på det man icke
alltför mycket må förlita sig på Bancofullmägtiges någon
gång olika åsigter, tillstyrker jag, att en viss proportion må
fastställas, under hvilken den metalliska cassan ej bör sjun¬
ka och vid hvars inträffande det genast bör vara Bancofull-
rnägtiges skyldighet att vidtaga åtgärder till metalliska fon¬
dens förstärkning. Denna proportion behöfver dock, efter
min tanke, ej utsättas högre än som i till 5, och i intet
fall öfver i till 4) förutsatt, att lånerörelsen och Bankens
öfriga functioner blifva sådana som nu, eller ungefär såda-
ne, som Utsk. föreslagit. Detta är hvad jag velat nämna,
med tillägg, att det i intet fall vore Bancostyrelsen be¬
taget att, då den finner sådant förmånligt, förstärka Ban¬
kens metalliska fond.
Hr Cederschjöld: Jag får vördsamt anmäla min re¬
servation emot denna punkt, och vill, då de andra punk¬
terna förekomma, hvarest ämnet utvecklas, framställa mina
skäl dertill.
lista och 2tdra punkterna:
Hr Cederschjöld uppläste följande:
Då R. St. vid sisth riksdag stadgade, att silfverutvex-
lingen icke finge börjas, förrän Bankens reella fond hade upp¬
nått ett förhållande till den utelöpande sedelstocken såsom
5 till 8, medgåfvo de likväl, vid sedelstockens beräkning,
åtskilliga afdrag derifrån. Sålunda medgåfvo de afdrag för
lån på guld och silfver, export-effecter och
lånebanks-obbgationer (emedan des¬
sa sedlar skulle inom några månader
återgäldas), uppgående enligt Utsk:s be¬
tänk. N:o 8. tab. i. till 1,557,009: 4. —
Depositionerna i Vexelbanken, till me¬
deltal af den förflutna tiden, af i83o
års St:r beräknade till 2,400,000: — —
Grunden lill detta sednare afdrag val¬
den, att man af erfarenheten funnit
denna summa alltid vara i Banken in-
nestående.
Hela afdraget från den verkliga sedel¬
stocken utgjorde sålunda r:dr b:co . 3,957,009: 41
Men som depositionerna i Vexelbanken
de sednare åren betydligt ökats, nemi.,
134
Den 5 Maj f. ra.
enligt nyss åberopade tab. N:o i, än¬
da till 3,478,5g4: 22. 11. och sålun¬
da torde i medeltal för de sednare 5
åren kunna antagas till minst 3,000,000
r:dr; så borde, enl. den princip i83o
års St:r följde, afdraget för depositio¬
nerna nu kunna ytterligare ökas med 600,000: — —
så att hela afdraget från den verkliga
sedelstocken komine att utgöra . . . 4;557,oog: 4- —
Men då nuvar. BancoUtsk., vid beräkningen af sedel¬
stocken, icke erkänner dessa afdrag, blir naturligtvis den
sedelstock, för hvilken Utsk. vill under fortgående vex¬
ling alltid hafva silfver i Banken i ett förhållande såsom
1 till 5, i sjelfva verket 4)^7,00g r:dr större, än den, mot
hvilken i83o års Ständer ville vid vexlingens början hafva
silfver i ett förhållande af 5 till 8. Man kan derföre, utan
närmare beräkning, lätt inse, att det måste vara föga skill¬
nad emellan £ af den enl. i83o års grunder reducerade se¬
delstocken och | af den sedelstock, som af nuvar. Banco¬
Utsk. blifvit antagen. Man kan sålunda lätt finna, att följ¬
den af Utsk:s i denna punkt uppgifna definition på sedel¬
stock skulle blifva den, att Bankens metalliska cassa desto
snarare nedsjönke till förhållandet mot sedelstocken såsom 2
till 5, och att Bancostyrelsen desto snarare måste börja vid¬
taga åtgärder till den bestämda proportionens bibehållande, —
åtgärder, hvilkas verkningar jag framdeles skall söka visa.
Så ytterst vigtig denna punkt för öfrigt är, i händelse ett
visst förhållande skall bestämmas, hvarunder Bankens me¬
talliska cassa icke får sjunka till sedelstocken, så fullkom¬
ligt likgiltig är den, i händelse R. St. skulle, såsom jag hö¬
geligen vill önska, endast bestämma det minimibelopp, hvar¬
under den metalliska cassan icke får minskas.
Hr Cederschjöld tilläde muntligen:
Hvad den andra punkten beträffar, är den sjelfva prin¬
cipen för hela delta betänkande; och som betänk, är upp-
stäldt med en sällsynt logisk conseqvens, hvilken jag nästan
ville kalla jernhård, följer deraf, att om sjelfva principen
är falsk, måste äfven slutsatserna och tillämpningarna blifva
allt mer och mer skefva och vådliga, ju mera i detail de
utföras. Denna princip utgöres af stadgandet, att propor¬
tionen emellan silfverfonden och sedelstocken ej finge blifva
mindre än såsom 2 till 5. Det är derföre angeläget att
pröfva, huruvida denna proportion bör vara den gräns,
hvarunder metalliska fondens förhållande till sedelstocken
ej skall få falla.
Hvarefter Hr Cederschjöld skriftligen anförde:
Utsk. har gifvit sig mycken möda att söka alla möjliga
garantier för realisationens bestånd. Jag vill förmoda, att
Den 5 Maj f. m.
i35
detta skett, icke derföre, att Utsk. kunnat sjelf anse dem
vara af behofvet påkallade, utan egentligen blott för att
lugna och tillfredsställa dem, som icke varit i tillfälle att
göra sig klara begrepp om realisationens förhållanden. Men
denna välmening skulle i min tanka just kunna motverka
det åsyftade ändamålet. Ty ju flera garantier som vidta¬
gas, desto äfventyrligare skulle allmänheten kunna tro före¬
taget vara. Dessutom måste oron ökas ännu mera, om man
i garantierna för Banken tror sig finna vådor för allmänna
rörelsen, för hela landet.
Utsk. föreslår i 2 punkten, att ''Bankens metalliska cassa
"ej får bibehållas i lägre förhållande mot den samfälda se¬
delstocken, än som 2 till 5;” och såsom grund för detta
förslag anför Utsk., pag. 16, att "Banken alltid bör vara
"försedd med så stor cassa, som till en oafbruten vexling
"rimligen kan förmodas vara behöflig." Granskningen af
detta förslag vill jag afdela i följande frågor:
1:0 Huru mycket silfver kan ännu vara qvar
i Banken, då dess förhållande till sedelstocken
blifvit såsom 2 till 5 ?
Enligt Utsk:s egna uppgifter utgöres sedelstocken af Ban¬
kens utelöpande sedlar 24,686,992: 4- 4-
Sedlar, utgifna såsom lån på guld och
silfver, exporteffecler och lånebanks-
obligationer i,55y,oog: 4* —
Riksgäldssedel’ och polletter, med afdrag
af dessa sednares metallvärde . . . 6,126,490: 42- 6.
Depositioner 3,478,594: 22. 11.
Summa sedelstock 35,849,086: 2a. g.
Likaledes enl. Utsk:s uppgift uppgår Ban¬
kens metalliska cassa till ett belopp i silf¬
ver af r:dr specie 6,588,5g5: 33. 5., eller
svarande i bancosedlar mot r:dr b:co 17,569,588: 25. I.
Om sålunda 5,5oo,ooo r:dr bancosedlar in¬
sattes i Banken till vexling, skulle se¬
delstocken nedsjunka till något öfver 3o,000,000. —- —
och den metalliska cassan till något öf¬
ver 4,5oo,ooo r:dr spec., eller svaran¬
de i sedlar mot något öfver r:dr b:co 12,000,000. — —
Då vore Bankens metalliska cassa ungefär i jemnt förhållan¬
de till sedelstocken såsom 2 lill 5. Svaret på den framställ¬
da frågan blefve sålunda: att 4|- millioner r:dr specie
skulle ännu vara qvar i Banken, då förhållandet
emellan dess metalliska cassa och sedelstocken
blifvit såsom 2 till 5.
2:0 Kan, sedan sedelstocken på nyssnämnde
sätt blifvit minskad med 5 i millioner r: d r b: c. o,
i36
Den 5 Maj f. m.
4§. millioner r:dr specie rimligen förmodas vara
det belopp, hvarunder Bankens metalliska cassa
icke kan sjunka utan fara för vexlingens oafbrut-
n a gång?
När man besinnar, att i ett land, så glest bebygdt som
Sverige och med så svåra communicationer, sedelmynt omöj¬
ligen kan umbäras i allmänna rörelsen, och att följaktligen
med hvar r:dr, som insattes i Banken, svårigheten måste
allt mer och mer ökas att göra ytterligare insättningar,
samt man derjemte ihågkommer, att omkring 14-,000,000 r:dr
årligen circulera genom Bancodisconten och minst 8,000,000
r:dr genom SlatsCont., utom allt hvad som uti räntebetal¬
ningar årligen circulerar genom de publika cassorna, till
hvilket allt knappt annat än sedlar är användbart; så tror
jag mig kunna tryggt svara: att aldrig någon fara för
vexlingens oafbrntna gång rimligen kan uppstå,
derest icke alltför felaktiga åtgärder vidtoges,
och i annat fall några försigtighetsmått åtmin¬
stone icke erfordras, förrän den metalliska c a s-
san nedsjunkit till ett vida lägre belopp, än det
nu uppgifna.
3:o Huru mycket silfver kan man rimligen
förmoda skola utur Banken uttagas?
En dåraktig fruktan bos några, att silfverfonden snart
kunde uttömmas, och nyfikenheten hos nästan alla att till
ögonfägnad få något af det nya silfvermyntet, skola troligen
göra, att silfver genast uttages för ett par millioner rtdr b:co.
Huru mycket för öfrigt kan komma att frivilligt uttagas,
beror icke allenast på de blifvande handelsconjuncturerna,
utan äfven och hufvudsakligen på de bancoförfattningar, som
nu vidtagas. Jag vill derföre i beräkningen nu endast upp¬
taga det silfver, som Utsk. sjelf vill tvinga utur Banken.
Emedan Banken sålunda ej skall efter nästa års utgång utgifva
några skillingssedlar, måste de efterhand till Banken inom
några år ingå till ett belopp af r:dr b:co 2,5oo,ooo: — —1
Om med riksg:ssedlarna af 1 r:drs valör
skulle förhållas på samma sätt, skulle
för dem ingå r:dr b:co i,225,6g5: 16. —
Om sedan, enl. Utsk:s förslag i 11 punk¬
ten, Banken framdeles ej finge utgifva
sedlar på mindre valör, än 5 gånger
myntenheten, skulle förmodligen inom
10 år kunna ingå alla bäncosedlar å
2 och 3 r:dr, utgörande omkring . . 11,000,000: — —
Samt riksg:ssedlarna å 2 r:dr, utgörande
i b:co r:dr 8o5,466: 32. —
Eller tillsammans i tvungna insättningar i5,53i,iÖ2: — —
Och
Den 5 Maj f. m.
'37
Och som Bankens nuvarande ineta/Ifond
icke uppgår i sedelvärde till mer än 17,56g,588: 25. 1.
skulle efter 10 års förlopp, derest inga
silfverköp under tiden kunnat göras,
silfverfonden hafva nedsjunkit till ett
sedelvärde af
Emedan silfver omöjligen kan köpas uti¬
från till högre belopp, än som svarar
mot öfverskottet af den vexellillgång,
som börsen sjelf behöfver, hvilket öf¬
verskott omöjligen här i medeltal kan
uppskattas till mer än i5o,ooor:drspecie
om året, skulle på 10 år icke kunna
utifrån införskrifvas mera silfver än
till ett sammanräknadt sedelvärde af
Om man härtill ville lägga Bankens ut¬
ländska creditiv, till ett sedelvärde
af r:dr b:co
skulle Bankens bela metallfond icke, ef¬
ter 10 års förlopp, utgöra mer i sedel¬
värde än 8,705,093: 9. I.
och emot denna metallcassa skulle, efter
Ulskts antagna proportion af 2 till 5,
icke större sedelstock kunna få finnas
än till ett belopp af r:dr b:co . . . 21,762,732: /±6. 6.
Som nu dét i omlopp satta silfret upp¬
går i sedelvärde till . . . r:dr b:co io,53i,i62. — —
skulle, oaktadt silfver blifvit genom öfver-
balance i handeln indraget utifrån till
ett sedelvärde af4,ooo,ooor:drb:co, den
circulerande myntslocken, som nu utgör 35,84g,086: 25. 9,
på 10 år endast vinna en tillväxt af r:dr b:o i,444j8o8: 20. g.
Och om härifrån drages Bankens skuld
för creditivet, uppgående i sedlar till 2,666,666: 32. —
så befinnes Rikets rörelsecapital skola,
oaktadt inköp af silfver utifrån till ett
sedelvärde af 4>ooo,ooo r:dr, i sjelfva
verket komma att på 10 år minskas
med r:dr b:co 1,221,858: it. 3.
När man derjemte besinnar, att de tvung¬
na insättningarna för skillingssedlarna,
hvilka inom några få år skulle vidtaga,
uppgå till ett belopp af. . r:dr b:co 3,725,6g5: 32. «—
och de frivilliga insättningarna under
nämnde tid endast antagas till r:dr b:co 2,000,000. — —
skulle dessa insättningar tillsammans ut¬
göra r:dr b:co 5,725,695: 32. —
6 H. 18
2,038,426: 25. 1.
4,000,000. — —
2,666,666: 32. —
i3S
Dea 5 Maj f. m.
och Bankens raetallcassa sålunda redan hafva nedsjunkit till
ett förhållande mot sedelstocken såsom 2 till 5, samtBanco-
styrelsen altså redan hafva blifvit satt i nödvändighet att
börja operera, för alt kunna återställa och framgent bibe¬
hålla den bestämda proportionen. Den frivilliga insättnin¬
gen kunde naturligtvis blifva mycket större och styrelsen
sålunda mycket snarare nödgas börja operera, i samma mån
sjelfva bancoförfattningarna kunde gifva allmänheten någon
särskild anledning till oro för realisationens bestånd, eller
till speculationer på Bankens bekostnad.
4:o Hvad verkningar skulle Bancostyreise 11 s
försök, att under dylika omständigheter bibe¬
hålla den metalliska cassan i förhållande till se¬
delstocken såsom 2 till 5, hafva på den allmänna
rörelsen och näringarna?
När man besinnar, huru redan från början förhållandet
emellan den metalliska cassan och sedelstocken dagligen måst
vara förändringar underkastadt, kan man lätt föreställa sig,
hvad omak vederbörande skulle få med oupphörliga pro-
portionsräkningar, och till hvad vångel proportionens bibe¬
hållande skulle föranleda. Och när man föreställer sig, hvil¬
ka ofantliga ansträngningar Bancostyrelsen skulle nödgas gö¬
ra för att, under de utslitna sedlarnas ingång i Banken,
söka bibehålla den metalliska cassan i förhållande till sedel¬
stocken såsom 2 till 5; så måste man häpna för den för¬
virring, nöd och elände i hela landet, som nödvändigt skulle
deraf föranledas, och fasa för de blodsugande speculationer,
hvartill samvetslösa capitalisler skulle blifva af omständig¬
heterna inbjudna.
Af allt, hvad jag nu anfört, drar jag sålunda den slut¬
sats, att ingen viss proportion emellan Bankens metalliska
cassa och sedelstocken bör bestämmas såsom gräns, hvarun¬
der cassan icke må sjunka, utan fast hellre ett minimibelopp
derför utsättas, t. ex. 2 millioner r:dr silfver.
Hr Stråle, Nils Wilh.: I det hufvudsakliga får jag
instämma med den sist talande ledamoten. Jag tror för mia
del, att Utsk. såsom garanti för silfverutvexlingens fortgång
antagit en oriktig princip medelst stadgandet af ett förhål¬
lande emellan metallisk cassa och sedlar såsom den norm,
hvarefter Bancofullmägtige skola rätta sig i afseende på silf—
verfondens förstärkande. Det är onekligen sannt, att en fö¬
reskrift bör lemnäs Fullmägtige, då de skola börja sina ope¬
rationer till reella fondens förstärkande, emedan man icke
kan låta fonden utvexlas så nära, att en allmän farhåga
kunde uppstå för vexlingens oafbrutna fortgång; men jag
tror, att det sätt, som nu blifvit föreslaget, blefve ganska
svårt i verkställigheten och kunde leda till förhållanden,
som man icke väntar. Alla calculer måste grunda sig på
bestämda förhållanden samt dem man förmodar skola in¬
Den 5 Maj f. m.
träffa; men omdömet om dessa sednare han icke härledas
från andra utsigter än dem, som finnas, då calculen upp-
göres. Att nu på förhand bestämma grunderna för en cal¬
cul, som skall gälla för kommande år, utan afseende derå,
att förhållandena och utsigterna förändra sig, är derföre orik¬
tigt; ty proportionen emellan reella fonden och sedelstocken
måste framdeles beräknas efter de förhållanden, som då exi¬
stera, och icke efter det, som nu finnes. Då andra banker
hafva ett förhållande emellan reel fond och sedlar, som är
sämre än det nu föreslagna, vet jag ej, hvarföre vår Bank
äfven framdeles skulle kunna hafva det, om icke några sär¬
skilda anledningar till farhågor förekomma. Jag tror också,
att det skulle blifva svårt för Bancofullmägtige att hålla en
sådan controll, att de på dagen kunna säga, när ett sådant
missförhållande eller lägre proportion än 2 till 5 inträffar;
ty då silfverfonden genom vexling dagligen ökar eller min¬
skar sig, samt sedelstocken äfven dagligen på mångfaldigt
sätt undergår förändring, måste det vara svårt att, utom
vid ett bokslut, rätt bedöma förhållandet, och det kunde
då hända, att missförhållandet uppstått förut, ulan att man
vetat deraf. För min del tror jag, alt det deremot vore
mycket lättare att lemna Fullmägtige en föreskrift i afseen¬
de på sjelfva silfverfondens belopp, och alt man sade till
Fullmägtige, att om fonden understiger t. ex. 3 millioner
r:dr specie, så böra de genast börja sina operationer lill dess
förstärkande. Då hade de en lätt öfversigt och behöfde en¬
dast en rapport från cassören, att silfverutvexlingen gått så
långt, att cassan utgjorde mindre än 3 millioner; och jag
tror, att man, först då det kommit derhän, kunde hysa
någon farhåga, att vexlingen skulle kunna medtaga hela fon¬
den. Skulle man åter vilja antaga den princip, Utsk. fram¬
ställt, att ett förhållande bör bestämmas emellan reella fon¬
den och utelöpande sedlarna, tror jag, att man icke bör
antaga den första punkten, att med sedelstock bör förstås
alla Bankens förfallna skulder, d. v. s. jemväl alla creditiv
och på räkning insatta medel, utan tror jag, att det vore
nog att räkna den verkligt utelöpande sedelstocken; ty att
jemväl beräkna det öfriga skulle leda derhän, att missför¬
hållandet uppstode långt förr, än några åtgärder till fondens
förstärkande behöfdes. Man har sett, att depositionsräknin-
garna i Banken aldrig understigit 2 millioner, och man skul¬
le nästan kunna bevisa, att alla i Stockholm varande publi¬
ka verk och cassör behöfde hafva ungefär denna summa i
Banken för deras möjliga behof. Jag vet således icke, hvar¬
före man då skall räkna den såsom förfallen skuld lika med
de utelöpande sedlarna. Alla publika verk och inrättningar
måste hafva fonder stående i Banken, för att vid förefal¬
lande behof disponeras, och då dessa fonder uppgå minst
till 2, om icke till 3 millioner, tror jag, att man gått län¬
gre i försigtighet, än omständigheterna påkallat. Såsom jag
Den 5 Maj f. m.
redan nämnt, får jag tillstyrka, att Utsk. må föreslå en be¬
stämd siffra för att, sedan reella fonden sjunkit tillden, åt¬
gärder må vidtagas till fondens förstärkande.
Hr Skogman, Carl Da v., uppläste följande:
BancoUlsk. har i sitt förslag till hufvudgrunder för Ban¬
kens förvaltning och rörelse framställt följande allmänna satser:
a) att Bankens första åliggande är att bibehålla värdet å dess
sedlar genom deras inlösen med klingande mynt (pag. 16);
b) att allmänhetens behof af tillräckligt rörelsccapital bör
lika sorgfälligt afses (pag. 16);
c) att Banken, lika litet som någon enskild, likväl ej kan
tillförbindas att meddela lån, då sådant pröfvas menligt
för uppfyllandet af dess egna förbindelser (pag. 20).
Dessa satser äro så ostridigt sanna och af så väsendtlig
vigt för Bankens och myntbestämningens bestånd, att olika
meningar om desamma ej torde kunna uppstå. Vid den fö¬
redragning af betänk., som punktvis kommer att äga rum,
anhåller jag alt för hvarje särskildt fall få framställa de an¬
märkningar i afseende på satsernas tillämpning, hvar¬
till Utsk:s förslag lenina anledning.
1:0 Utskrs bestämmelse, af hvad med sedelstock skall
förstås, afviken från den vid sista riksdag antagna, då af¬
drag medgåfvos icke blott för en viss andel af depositions-
medlen, utan ock af hvad på pant af metalliska effecter var
Utlånadt. Det ligger i sakens natur, att en betydlig summa
(vanligen öfver 3 millioner r:dr) är för publika och enskilda
cassör i hufvudstaden ständigt på räkningar i Banken inne-
stående; att hvad å den ena räkningen anvisas oftast ingår
på en annan; att nya insättningar äga rum i samma mån,
som utassignerade medel spridas i allmänna rörelsen, samt
att följaktligen en stor del af de på räkning insatta medel,
ehuru betalbara vid anfordran, icke i sjelfva verket äro ute¬
löpande eller kunna användas till uttagning af silfver. Jag
vill dock ej bestrida BancoUtskts beräkning, som utan tvif¬
vel är den riktigaste, ehuru den strängaste; min mening är
blott, att skäligt afseende på depositionsmedlens beskaffen¬
het bör göras vid åtgärderna till metalliska fondens för¬
stärkning och vid lånerörelsens handhafvande, så att öfver¬
drifven försigtighet, lika skadlig som en blind säkerhet, ej
må föranleda till onödiga kostnader för silfveranskaffning el¬
ler till sträfhet i Bankens utlåningar.
2:0 I princip borde ej ett visst minimum för metalliska
cassans förhållande till sedelstocken i förväg bestämmas, utan
sådant öfverlemnas till en klok Bankstyrelses omsorg. Vid
öfvergången till ordning i myntväsendet torde dock en dylik
bestämmelse vara nödvändig och nyttig; den är i alla fall,
såsom Utsk. riktigt anmärker, öndamåisenligare än den vid
sista riksdag bekymmersamt antagna af ett visst förhållande
vid utvexlingens början utan någon föreskrift för framtiden.
Deli 5 Maj f. ra.
Vid den föreslagna proportionen af 2 till 5 bör för tydlig¬
hetens skull tilläggas: af sedelstockens silfvervärde
efter roy n t bestå m ni n gsg ru n den. Denna proportion
af 2 till 5 är visserligen högre, än en sedelbank under van¬
liga förhållanden anses behöfva för att vid anfordran inlösa
sina sedlar; det torde dock i böljan af Bankens nya verk¬
samhet vara bättre alt fastställa den för hög än förlag, och
jag tillstyrker, att den må antagas, helst efter denna grund
Bankens nu ägande silfverfond af omkring 6,600,000 r:dr
skulle kunna bära en circulation af 44 millioner r:dr b:co,
så att, under en väl ordnad lånrörelse, sedelstocken kunde
successive betydligen ökas utöfver dess nuvarande belopp af
omkring 34 millioner, depositionerna inberäknade. Jag an¬
håller för öfrigt, alt fa vid detta tillfälle anmärka, att flera
locala förhållanden göra bancosedlarnas omlopp så oumbär¬
ligt, att här, mindre än i något annat land, stora summor
i silfver kunna komma i fråga att ur Banken uttagas, och
att farhågan för silfrets utvandring är, efter min öfverty¬
gelse, den minsta af farhågorna vid Bankens framtida för¬
valtning, såvida nemi. creditrörelsen på det hela ordnas så,
att godtyckliga pappersemissioner ej kunna uttränga det verk¬
liga myntet.
10:0 Den af BancoUtsk. här föreslagna föreskrift är påkal¬
lad af en nödig försigtighet och lärer ej kunna undvaras, så
länge ett minimum för Bankens metalliska cassa
måste bestämmas. Omständigheter kunna dock inträffa,
då det allmänna bästa skulle fordra, att en Bank, äfven un¬
der ofördelaktiga cours- och cassaförhållanden, långt ifrån
att minska eller inställa sina utlåningar, borde utsträcka dem.
Så har Engelska Banken vid flera criser i allmänna rörelsen
handlat; och denna rådighet i farans stund, denna högre
åsigt af landets och Bankens gemensamma interesse, sorn ut¬
märkt Engelska Bankstyreisen, utgör måhända det egentliga
och stora företrädet, som en enskild bankinrättning (det vill
icke säga en sammanblandad enskild och allmän) har fram¬
för en Statsbank, förvaltad efter bestämda föreskrifter un¬
der en ängslig ausvarsskyIdigdet.
Ilr von Qvanten: Det är visserligen riktigt att i när¬
varande stund och före en beslutad utvexling bestämma den
proportion, man anser vara lämplig emellan silfver och sed¬
lar, den må vara som 5 till 8 eller som 2 till 5, eller huru
som helst, ehuru jag ej af vår Banks ställning sedan 1778
kunnat uppfatta grunden för denna proportionslära. Men
hvad jag anser äfventyrligt är att, sedan man beslutat verk¬
ställigheten af utvexlingen, äfven bestämma en proportion;
ty i ock med detsamma som man antager en proportion,
sedan utvexlingen är börjad, antager man möjligheten af ut-
vexlingens upphörande, och då är hela arbetet förgäfves.
I många fall kan det hända, att silfverfonden anlitas utöf-
Den 5 Maj f. m.
ver denna proportion, t. ex. då missväxter eller andra olyc¬
kor inträffa, som föranleda till högre import; och då frå¬
gar jag, om icke, i fall ifrågavar. proportion antages såsom
2 till 5, utvexlingen också måste upphöra vid betraktandet
af omöjligheten att vid tillfället genast kunna förstärka fon¬
den, hvilket är lättare sagdt än gjordt. Utvexlingen bör
dock icke få hvila, medan Banken söker säkerhet och an¬
skaffar silfver. Man måste således söka säkerhet annorlunda,
än genom nämnde proportionslära; och om man endast ta¬
ger den till grund, är jag öfvertygad, att hela förslaget går
omkull. För att vara helt kort, vill jag således endast för¬
ena mig med dem, som yrka, att proportionsfrågan må helt
och hållet förfalla, och att, sedan Banken öppnat sin lucka
till utvexling, vexlingen må fortfara, så länge något silfver
finnes qvar. Visserligen har man framställt den satsen, att
sedan fonden gått till 2 millioner, bör luckan stängas; men
jag anser äfven detta vara äfventyrligt, ty örn fonden går
till 2,000,000, så är detta ett bevis, att hela uppställnin¬
gen varit falsk. Jag har uppgjort en tableau öfver Bankens
ställning från 1778 till närvar, tid, hvilken lemnar märk¬
värdiga upplysningar öfver proportionen emellan silfverfon-
den och sedelstocken. Bland annat hade Banken 1796,
2,200,000 r:dr i silfver och i5,000,000 r:dr i sedlar, och
coursen var då 48 sk. Detta är också en proportion som
2 till i5, och som bevisar, att vi 1796 hade 10,000,000 r:dr
större rörelsecapita], än för närvarande öfverskottet evalve-
radt efter närvar, cours. Vill man gå längre framåt, så sel¬
man t. ex., att 1808 hade vår Bank 5,000,000 r:dr; men då
hade vi 22 millioner i sedlar riksgälds och banco tillsammans,
med 53 sk. cours, och det visar en summa af 20,000,000
r:dr efter 48 sk. cours, hvaraf man finner, att rörelsecapi-
talet, efter nuvarande cours, då var 26,000,000 r:dr större
än nu; och vill man ytterligare betrakta tableauen, sel¬
man, att ingen pålitlig proportion kunnat bestämmas. Jag
får derföre hemställa, att sedan utvexlingen blifvit börjad,
den må fortgå, så länge något finnes qvar. Sådan bör ten¬
densen af 1 och 2 punkterna vara. Fullmägtiges tysta öf¬
verenskommelse, då tiden är inne att använda creditivet el¬
ler att förstärka fonden, är ett ämne, som på annat ställe
bör behandlas.
Hr Jjefre'n: Första punkten, som här är i fråga, är
den beräkningsgrund, BaneoUtsk. framställt i afseende på
Bankens skulder, eller hvad Utsk. förstår med sedelstock i
framtiden, då detta betänkts grundsatser kunna komma att
tillämpas. Det har icke undgått Utskts uppmärksamhet me¬
ra än någon annans, att ett bättre tillfälle att skaffa oreda
i tänkesätten öfver den vid förra riksdagen beslutade reali¬
sationen icke gifvits än den calcul och det afdrag på depo¬
sitioner m. m., som blifvit ett thema med variationer till
Den 5 Maj f. m.
i43
allmänhetens förvillande i afseende på Bankens ställning. För
att undvika en fortsättning af detta thema har Utsk. ansett
lättast att rätt fram uppgifva, hurudant förhållandet är,
utan alla afdrag, som af en kunna anses hilliga och af en
annan obilliga, för att sålunda komma till ett resultat, som
af ingen kan nekas, emedan det grundas på räkenskaperna,
och delta har Jedt Utsk. till bestämmandet af proportionen
1 till 5. Jag vill hvarken försvara eller icke försvara denna
proportion. Det må bero på pluraliteten inom RiksSt. att
bestämma en högre eller lägre proportion; men att sjelfva
grunden, hvarpå ett sådant beslut skall hvila, skall vara
osäker eller någon annan än den, som är hemtad från rä¬
kenskaperna, dertill kan jag icke finna skäl. Jag tror, att
Utsk. riktigt förfarit, då det upptagit de förfallna skulder¬
na, emedan de depositioner, som nu finnas, kunna gå ut i
morgon; med ett ord, det närvarande förhållandet bör ej för¬
blandas med hvad som är verklig tillgång. Baneoverkets för¬
fallna skulder utgjorde vid r 833 års slut 34,3o5,g4o r:dr 5 sk.
8 r:st.; Bankens reella fond vid samma tid, äfvenledes beräknad
i bancosedlar, utgjorde 17,56g,588: 25, 2. När begge dessa
siffror jemnföras med hvaraudra, nemi. Bankens reella fond
med dess förfallna skulder, uppkommer det resultat, att
reella fonden utgör 5i-£ proc. af samma skuldbelopp. Så¬
ledes hade vi vid i833 års utgång något mer än hälften så
mycket silfver och guld i Bankens hvalf som den sedelstock,
Utsk. uppgifvit såsom Bankens skuld. Jag har velat nämna
detta såsom en positiv utgångspunkt för beräkningarna. Hvad
åter vidkommer frågan, huruvida en proportion bör fast¬
ställas eller icke fastställas för förhållandet emellan silfver-
fonden och utelöpande sedelstocken i framtiden, sedan ut-
vexlingen är börjad, så kan jag icke neka, att med de re¬
naste bancogrunder vore öfverensstämmande att icke medde¬
la någon föreskrift i detta fall; men jag ber R. o. Ad. att
äfven dervid taga i betraktande sammansättningen af vår Öf¬
verstyrelse för Svenska Banken. Jag högaktar hvar och en
af personerna enskildt, och tillåter mig icke att i sådant af¬
seende bedöma dem; men sammansättningen i sin helhet,
sådan den är enligt författningarna, är icke sådan, att man
kan undvika att reglementera, hvad gruudsatserua vid¬
kommer, och till denna styrelse öfverlåta en lika obegrän¬
sad rätt som till en bancostyrelse, organiserad efter riktiga
principer. Jag tror således, att om man i vår närvarande
ställning skulle öfverlåta helt och hållet till Bancostyrelsens
skön att reglera det ifrågavar. förhållandet, skulle man å
ena sidan hafva att frukta alltför stor ömtålighet hos styrel¬
sen eller s. k. strypning, för att nyttja ett ord, som bär
ofta blifvit begagnadt, och på andra sidan hafva att befa¬
ra, att förringa afseende blefve gjordt på förhållandet emel¬
lan silfver och sedlar, och således en liberalitet kornrne att
äga rum i sedelemissioner, som skulle föranleda till föga
»44
Den 5 Maj f. m.
gagn, måhända till förnyad bankrutt. Det är således ange¬
läget att, under sakernas förhållande sådana de visa sig i
det verkliga lifvet och icke blott i theorien, stadga en pro¬
portion, hvarunder reella cassan ej Lör få sjunka. Hurudan
denna proportion sedan skall blifva, antingen som i till 3
eller 2 till 5, derom vill jag ej för denna gång ingå i öf¬
verläggning.
Hr Lagerhjelm: Vid sista riksdagen yrkade jag, alt,
innan realisationen skulle vidtagas, Banken borde vara vara
försedd med silfvennynt, uppgående lill { af sedelmyntet.
Jag hade dertill hufvudsakligen det skäl, att jag ansåg Ri¬
kets ställning i afseende på välmåga och produetion icke hafva
hunnit till den höjd som andra länder. Man försäkrade mig
om motsatsen; man sade, att coursell ej kunde stiga. Hu¬
ruvida detta besannats, lemnar jag åt hvar och en att be¬
döma, då erfarenheten visat, att coursen stigit betydligt.
Men ehuru jag då ansåg mig böra yrka en sådan propor¬
tion, var det hufvudsakligen derföre, att jag icke såg några
åtgärder vidtagas till förökande af produetionen af varor,
och i andra rummet derföre, att när realisationen skulle
börjas under det den hade en ofördelaktig opinion emot sig,
skulle detta jemte n yhetsbegäret förorsaka silfrets uttagande
och göra en så hög proportion nödig. Den har i det när¬
maste vunnits genom de åtgärder, sorn sedermera blifvit vid¬
tagna, och jag är nöjd med, att utvexlingen med den reella
fond, som lili finnes, må äga rum; men samma åsigter, sorn
då föranledde mig att yrka en så hög proportion, äga nu¬
mera icke rum. Sedan utvexlingen blifvit börjad och nyhets¬
begäret tillfredsstäldt, skall man finna, alt silfret åter insattes;
och om R. St., då de besluta realisationen, vidtaga de åt¬
gärder, som stå i deras magt för att öka exporten och min¬
ska importen, är jag öfvertygad, att realisationen icke blir
underkastad någon fara. Sedan utvexling äger rum, anser
jag proportionen 5 till 8, äfvensom 2 till 5, vara för hög
och att ett sådant stadgande icke bör intagas i instruetionen
för Bancofullmägtige; hvaremot man bör lemna Fullmäglige
öppet att, när reella fonden fallit till | af sedelstocken,
vidtaga åtgärder till silfverfondens förstärkande, i fall de
finna omständigheterna lämpliga; men de böra icke vara
nödsakade att göra det, hvilket skulle föranleda till kostna¬
der och skada. Om dock någon bestämd föreskrift skall
lemnäs, anser jag en lägre proportion böra bestämmas. Jag
saknar erfarenhet för att bestämma, huruvida \ eller •§• del
af sedelstocken vore det rätta; men mig synes obestridligt,
att proportionen 2 lill 5 är alldeles för hög. Jag föreslår
derföre, att den må nedsättas. Såsom Hr Cederschjöld före¬
slagit, vore det kanske bäst att stadga ett visst qvantum
silfver såsom minimum, hvarigenom alia tvetydigheter skulle
und-
Den 5 Maj f. m.
lindvikas; men om man ej går in på att stadga ett sådant
minimum för reella fonden, tror jag, att, vid beräknandet
af sedelstocken, man bör afdraga 3,000,000 r:dr för sådana
sedlar, som icke kunna presenteras till inlösen.
Hr af Ekenstam: Jag bar begärt ordet för att
förena mig med de Hrr, som yrkat nedsättning af den
föreslagna proportionen 2 till 5 emellan silfvercassan och
utelöpande sedelstocken efter vexlingens början. Med till¬
fredsställelse bar jag förnummit Frih. Kantzou m. fl. affärs-
kunniga män hylla enahanda åsigt; Frih. har galt ända der¬
hän, att efter vexlingens början icke någon viss proprotion
i detta afseende bör vara bestämd, utan att regleringen bör
åt Bancostyrelsens omtanka öfverlemnas. Hr Hegardt bar
alternativt framställt proportionerna 1 till 4; och 1 5.
För min del anser jag också proportionen af 1 till 4 vara
fullkomligen betryggande, om den alltid bibehålies. Hr
Skogman liar i det närmaste varit af samma tanka; men ett
uttryck i hans anförande beder jag att få, såsom princip,
vederlägga. Han har sagt: ”att under vexlingens första
”tider är bättre att antaga en högre proportion
”än en lägre.” I min tanka är det just då, som det är
farligast att fixera denna proportion hög, och under alla
lider innebär ett sådant förfarande ett verkligt misstag.
Bancostyrelsen, som efter första utvexlingens påkänning möj¬
ligen blefve satt i nödvändighet att genast begagna sig af
utländska silfver-creditivet för att upprätthålla en onyttigt
hög proportion emellan cassan och sedelstocken, skulle deri¬
genom på ett ganska förderfligt sätt oroa sinnena och un¬
dergräfva föi troendet till Banken, hvaraf oväntade olyckor
lätt kunde följa. Deremot örn proportionen emellan den
ständiga cassan och sedelstocken antages tillräckligt låg, kan
man vara viss på, att creditivet aldrig behöfver anlitas,
synnerligen om detsamma ställes paraderande medgifvet till
dubbelt belopp emot det, Utsk. föreslagit.
För de Hrr, som hafva i sigte stora lånetillgångar, bör
det vara välkommet, om förenämnde proportion nedsätt ■ ju
lägre, dess bättre, emedan Bankens behållna räntevinst då
vore mera alt påräkna för näringarnas behof, än om den
skulle hällas fastläst uti en onödigt stor silfverfond. Ur alla
synpunkter anser jag proportionen af 1 till 4 vara tillfyl¬
lestgörande vid bestämmelsen af cassans storlek efter vex¬
lingens början. En tredjedel af nuvarande sedelstock kan
inlösas, förrän silfverlillgången hinner nedsättas till detta
minimiförhållande.
Hr von Troil, Emil: Här förete sig tvenne frågor;
den ena, hvad med sedelstock bör förstås, och den andra,
om och hvilken proportion emellan metalliska fonden och
sedelstocken efter realisationens början fortfarande bör bibe-
6 H. »9
Den 5 Maj f. m.
hållas. Första frågan tyckes vara mindre vigtig; dock anser
jag, hvad Utsk. i detta afseende föreslagit, vara bäst, eme¬
dan det är redigast och bestämdast. Det förundrar mig, att
den talare, som vidlyftigt ordat om svårigheter i afseende
på sedelstockens beräknande, velat hafva en beräkning der¬
för, som ej kan annat än leda till just dessa svårigheters
bibehållande. Beträffande den andra frågan ora bestämmande
af en proportion emellan fonden och sedelstocken, finner jag
densamma vigtigare och kan icke med Ilr Cederschjöld tro,
att Utsk. föreslagit proportionen blott för att lugna sinnena
hos dem, som icke hafva riktigt begrepp om bela saken.
Om så är, hörer jag till dessa sednare. Man har visserligen
sett banker, med hvilka det gått väl, ehuru förvaltningen
i nyssnämnde afseende varit öfverlemnad åt bancostyrelsen,
men man har äfven sett andra, som visat ett motsatt för¬
hållande; och man bör så mycket som möjligt ar förebygga
alla olyckor med ett för allmänheten så vigtigt verk som
banken, genom vidtagande af de största försigtighetsmått
deremot. Om man skulle hålla en mindre silfvercassa, vore
enda vinsten den, att man besparade det capital, som mot¬
svarade minskningen; men jag anser denna vinst högst lum¬
pen i jemnförelse med den osäkerhet, som derigenom skulle
uppstå. Det kan hända, att det går väl för en hank, som
icke är byggd på säkra grunder; men om en krisis inträffar,
visar sig häst behofvet af dess soliditet. Jag erinrar mig
härvid hafva läst uti en resbeskrifning om China, att då
den resande förundrade sig öfver att å en fästning derstädes
endast funnos kanoner af måladt papp, svarade man honom,
att något behof af andra kanoner ännu icke visat sig. Så
torde äfven någon tid kunna blifva förhållandet i en otill¬
räckligt betryggad bank; men dä farorna uppstått och
banken ramlat, finner man för sent, huru orätt man haft att
räkna på ständigt lugna tider. Att, såsom här blifvit yr-
kadt, endast till eller af sedelstocken bestämma metalliska
cassan, anser jag påtagligen vara otillräckligt uti ett från
vei Idshandelns medelpunkt så aflägset land sorn vårt.
En talare, Hr v. Qvanten, har vidare ingått på historien och
framställt ett förhållande emellan sedelstocken och silfver-
fonden på iygottalet, som han dock vid närmare efterseende
torde finna hafva varit annorlunda, ty på gottalet var sedel¬
stocken föga större än silfverfonden, hvilken stundom till
och med öfversteg den förra; men misstaget härledde sig
förmodligen derifrån, att med Bankens sedlar sammanblan¬
dats riksgäldssedlarna, för hvilka Banken först :8o3 iklädde
sig ansvarighet och betalningsskyldighet. Man har här talat
om en indragning af sedlarna, som man ansett skola blifva
nödvändig. Utsk. har genom calculer, som jag anser vara
tillförlitliga, men nu icke vill till siffran uppgifva, försäkrat
sig derom, att bibehållandet af den uppgifna proportionen
ieke kan föranleda till indragning af rörelsecapitalet. Men
Den 5 Maj f. m.
j/|7
Utsk. liar velat förekomma, att rörelseeapitalet skulle ökas
till den grad, att det jagade silfret ur landet; och Utsk,
liar i detta afseende funnit ett mägtigt hinder uti privat-
bankerna, som numera börjat bilda sig och framdeles blifva
flera; ty då sedelemissionerna derifrån ökas, måste en utväg
finnas för Banken att gå tillbaka i samma mån, de gå fram.
Detta är den hufvudsakliga grund, hvarföre Utsk. ansett en
fortfarande bestämd proportion emellan sedelstocken och soli¬
da fonden vara nödvändig. Samma försigtighet iakttog Banco-
styrelsen på iygoitalet, då den indrog sina sedlar, när den
förnam, att vexlingen icke kunde fortsättas med så stor ute¬
löpande sedelstock. Hr v. Qvanten har vidare trott, att
fråga vore om att inställa silfverutvexlingen. Dertill finnes
ingen anledning i Utsk:s betänk., hvarest det heter, att det
bör öfverlemnas åt Bancostyrelsens förutseende och klokhet
att förstärka cassan utöfver den bestämda proportionen emel¬
lan metallisk cassa och sedelstocken, men att, om hon någon,
gång skulle sjunka derunder, det för nämnde styrelse bör
vara en ovilkorlig pligt att vidtaga tjenliga åtgärder till det
rubbade förhållandets återställande; men Utsk. har icke trott,
att ett sådant förhållande skulle inträffa, ännu mindre sagt,
att vexlingen skulle behöfva inställas. Hvad sjelfva den pro¬
portion, som bör bestämmas, vidkommer, vill jag ej bestämdt
bestrida, att den må blifva något jemnkad; likväl anser jag
^ mot sedelstocken vara den minsta cassa, som bör tillåtas.
Hr Rosenblad: Ehuru jag gerna erkänner Utskrs nit¬
fulla bemödanden att genom sina förslag söka stärka de klen¬
trognas förtroende till den vidtagande realisationen, kan jag
dock ej undgå bestrida Utsk:s sats att genom en på förhand
bestämd minimiproportion emellan reella fonden och se¬
delstocken en verklig garanti för utvexlingens bestånd skul¬
le vinnas, under det att jag tvärtom tror, att just derige¬
nom mången gång svårigheter skulle uppkomma för Banken
och dess styrelse, som utan en sådan föreskrift aldrig be-
höfde befaras. • Till en början kan jag icke gilla det af
Utsk. föreslagna sätt att beräkna sedelstocken, nemi.: ”att
med sedelstock bör förstås alla Bankens förfall¬
na skulder, deri inberäknade såväl depositioner
som utelöpande sedlar. I sjelfva hufvudsaken är det
visserligen likgiltigt, huru man räknar sedelstocken, endast
man derefter bestämmer den proportion, man vill fast¬
ställa (förutsatt att en sådan alls bör komma i fråga); men
detta sätt skulle, långt ifrån att, såsom en värd ledamot af
Utsk. yttrat, minska den oreda, olika sätt att beräkna de
hittills bestämda afdragen föranledt, både försvåra sjelfva
beräkningen samt göra förändringarna tätare och större. Ban¬
kens förfallna skulder inbegripa icke endast hela vexel-
bancoskulden eller alla utelöpande banco- och riksgäldssed¬
el-, kopparpolletter och alla på löpande räkning stående mc-
Den 5 Maj f. m.
tiel (de s. k. depositionerna), utan ock alla i lånebanken
deponerade summor samt alla dess förfallna capital- oell
länteskulder. Då nu dessa sednare dagligen undergå för¬
ändring oell tillböra flera tusen olika partier, fordras en
ganska besvärlig uträkning, som dagligen måste förnyas, för
att bestämma, hvad som verkligen är bankens förfallna skuld
eller s. k. sedelstock. Vidare, då förändring i de hittills
utan inskränkning tillåtna utlåningar på metaller, lånebanco-
obligationer o. s. v. (oell sorn omvexlat emellan — om jag
ej irrar mig — eif maximum af ungefär 4 och ett mini¬
mum af omkring i millioner r:dr) inverkar på sedelstockens
belopp, måste man altså, om de för dessa lån utgifna sed¬
lar ej såsom hittills få afräknas, antingen inskränka dessa lån
inom en viss summa, eller också, för att vara beredd på
möjliga tillökningar, hålla cassan eller reella fonden vida
större, än som är föreskrifvet. Jag utbeder mig att få vi¬
sa, huru ledamöterna sjelfva icke synas hafva rätt uppfat¬
tat, hvad de mena med sedelstock. Utan att omnämna den
Hr Nordenanckars reservation åtföljande tabell, der han kal¬
lar utelöpande (banco m. fl.) sedlar, summor som upp¬
kommit af dessa, med tillägg af vexelbankens på löpande
räkning innestående medel (för hvilka inga sedlar finnas
utelöpande); så, om jäg ej hörde orätt, uppgaf Hr Lef-
re'n sedelstocken vid förra årets slut, efter den af Utsk. an¬
tagna beräkning, till 34,3oo,ooo r:dr. Nu visar likväl den
tryckta officiella uppgiften öfver vexelbankens ställning d. 31
Dec. i833, alt hela vexelbancoskulden då utgjorde 34,5o4,49i •
9. 6.j hvartill ytterligare, för att få summan af Bankens då
förfallna skulder, komma alla i lånebanken deponerade sum¬
mor och förfallna räntor å dess upplåningar, samt således
vida mer än hvad Hr Lefrén beräknat. Jag kan visst lätt
finna, huru han kommit till sin summa, nemi. genom af¬
drag af vissa poster, som aldrig komma att gravera inlös-
ningsfonden; men detta står dock i strid med den af Utsk.
uppställda sats att icke medgifva några afdrag, och, i sin
helhet tillämpad, skulle derigenom, på sätt jag nedanföre
visat, hela behofvet af den stora cassan försvinna.
Jag öfvergår emedlertid nu till sjelfva hufvudsaken: Be¬
li öfves en viss proportion emellan Bankens sedel¬
stock (beräknad huru som helst) och dess cassa eller
reella fond och, i sådant fall, beli öfver den vara
så stor, Utsk. föreslagit?
Reella fonden utgör Bankens cassa. Dess ändamål är
att alltid äga tillgång för inlösen af Bankens förfallna skul¬
der, hufvudsakligen bestående af dess utelöpande sedlar.
Dess storlek måste sålunda bestämmas af tvenne förhål¬
landen: 1:0 i hvad mån denna skuld kan komma att göras
gällande emot Banken, och 2:0 med hvad lätthet cassan, i
händelse af behof, kan förstärkas, I första fallet befinna
sig troligen få banker i så lyckligt förhållande som den
Den 5 Maj f. m.
>49
Svenska. Dess sedlar utgöra nära uteslutande medlet för
liela Rikets penningecirculation. Af grundlagen försäkrade
vid rättigheten att kunna och ensamt kunna såsom mynt
i Riket äga omlopp, d. v. s. att i allmän uppbörd och in¬
för lagen erkännas såsom mynt, af vanan blifna folkets pen¬
ningar, skall, sedan de vunnit, hvad som hittills fattats dem,
ett oföränderligt silfvervärde, deras omlopp äga fö¬
ga att befara af täflan med andra möjligen uppkommande
sedelbanker, icke ägande samma förmåner. Då härtill kom¬
mer, att, med vårt lands i förhållande till folkmängd och
näringar vidsträckta rymd, ett sedelmynt, som erbjuder sam¬
ma säkerhet för sitt värde och samma rättigheter i använ¬
dandet som silfvermyntet, men derjemte lättare begagnande
till aflägsna liqvider, mäste äga större begärlighet; att vi¬
dare bos oss en stor del af landets utskylder utgöras inom
en ganska kort tid, då en betydlig del af alla utelöpande
sedlar behöfva användas för deras inbetalning och remisser,
så finner man, att, förtroendet till sedlarna bibehål¬
let, en ganska betydlig del af dem aldrig kan komma att
gravera inlösningscassan.
Hvad nu det andra förhållandet beträffar, eller lätthe¬
ten att efter behag förstärka Bankens cassa, så är det visst
sannt, att vår Banks fordringar i allmänhet icke äro så li-
qvidabla som de flesta utländskas, eller lika lätt och fort
kunna indrifvas och förvandlas till contant som deras (ehu¬
ru de visserligen icke lika lätt kunna verkställa denna för¬
vandling utan förluster, då förfallotiderna i deras lån äro
korta, och denna förmån fullt motväges af det större behof,
rörelsen hos oss äger af vår Banks sedlar); men der finnes
andra sätt att vid behof fylla cassan, som kunna bespara
den stora ränteförlusten att kanske i io år hålla cassan vid
ett belopp, som måhända först det litte behöfves. Sålun¬
da t. ex. hafva de flesta utländska banker alltid en betyd¬
lig reservfond af goda och lätt afsätlbara statspapper, som
bära ränta, så länge de ligga i bankens förvar, och, när de
behöfva användas, utan någon känbar förlust kunna för¬
vandlas i penningar. De utgöra en räntebärande cassa. Vi äga
visserligen få sådana papper; men det förslag Hr Lefre'n i sin
reservation afgifvit, alt uppköpa utländska goda statspapper,
förtjenar allt afseende. Användt för 18 år sedan, bade det
troligen redan 1823 för 10 år undanröjt alla hinder för rea¬
lisationen. Men om man äfven skulle i närvarande tidpunkt
finna betänkligt att på delta sätt använda en del af Bankens
tillgångar, finnes ett enkelt medel att suppleera detta, nemi.
att medgifva Banken en rätt, hvaraf redan Gustaf Bonde
före" Stalsbankens stiftelse, redan våra förfäder 1668 insågo
behofvet, nemi. att läna sjelf, när den behöfde. Det är
denna rätt, man sedan 1766 nästan uteslutande beröfvat Ban¬
ken, under det att man på alla håll fordrat utsträckning af
dess utlåningar vida öfver ägande tillgångar; och häri lig¬
i5o
Den 5 Maj f. m.
ger historien af dess missbrukande. Utsk. har med en viss
rädsla, som jag icke kan förklara, vidrört detta ämne. Det
tillåter upplåning genom creditiv till ett visst belopp, och
dessutom för indragning af dess sedlar; men ali an¬
nan upplåningsrätt omnämnes icke. Lemnades denna der¬
emot åt Banken, vare sig för fullgörandet af dess förbindel¬
ser mot sina sedelinnehafvare eller för att med vinst använ¬
das i egen lånerörelse, skulle Banken aldrig sakna tillgån¬
gar att vid förefallande behof fylla sin cassa, då, så solid
som den är, den visserligen när som helst kunde creera eg¬
na papper, som på Europas förnämsta börser i begärlighet
skulle föga eftergifva de bästa. Det är denna rätt jag på
det högsta yrkar, och med den kan man bespara sig kost¬
naden och olägenheterna af en stor stående cassa.
Jag skulle nu visa olägenheterna af den föreslagna pro¬
portionen; men då tiden är långt liden och äfven mina kraf¬
ter icke tillåta mig att längre fortsätta, inskränker jag mig
att för denna gång hänvisa till Frih. Kantzous och Hr Ce-
derschjölds anföranden, särdeles den sednares, lifligen be¬
klagande, att svårigheten att uppfatta sifferberäkningen icke
tillåtit Ståndet att inse hela vigten af dem, Hr Cederschjöld
har framställt. För att ytterligare ådagalägga, huru Utsk:s
beräkningar om behofvet af den stora silfverfonden icke grun¬
da sig på erfarenheten, får jag bilägga en tabell öfver för¬
hållandet emellan reella fonden och sedelstocken (såvida
lägre beräknad, än efter Utsk:s grunder, att lånebankens
förfallna skulder ej deri inberäknats) under åren 1777— 1788
och i8o3—1808, visande, att då utvexlingen 1777 börjades
(hvarvid farhågorna voro åtminstone lika allmänna som nu,—
utom Liljencrantz hade alla medlemmarna af den committé',
Konungen dertill förordnat, funnit betänkligheter, äfvensom
samtlige Bancofullmägtige) reella fonden, beräknad såsom
nu, endast med 3 proc. öfversteg det minimum mot sedel¬
stocken (lägre beräknad än nu), sora Utsk. finner nödig,
hvilket torde vara något mindre, än man måste förutsätta
att vid en fri vexlings början kunde behöfvas, samt att
under åren 1804—1807, då dessutom r million rtdr silfver¬
värde och deröfver circulerade i discontpapper, detta för¬
hållande föga öfversteg hälften af hvad Utsk. ansett behof-
ligt såsom minimum.
Af alla de skäl, jag har hört anföras för behofvet af
bestämda föreskrifter rör:de silfverfonden, är det enda, jag
funnit vara af vigt, det, som hemtas från närvarande sam¬
mansättning af Bancostyrelsen. Jag erkänner dennas många
brister, men tror dock, att om man ej kan vänta sig af dess
beslut, fattade under just de förhållanden, som på¬
kalla dem‘ all den insigt, klokhet och ändamålsenlighet,
man borde önska, så kan man ännu mindre vänta detta af
beslut, på förhand tillkomna 5 år förut genom voteringar
inom samtliga RiksStånden,
Bilaga.
Jemnförelse emellan sedelstockvexelbanco-skuld samt reella fonden följande är:
|
Utelöpande
sedelstock
|
Vexelbanco-
skuld med
tillägg af
riksg.sedlar-
na fr. o. m.
år 1804.
|
Verklig reel
fond (myn-
tadt och 0-
|
Beräknad
reel fond (de
förra tillgån¬
garna med
|
Den verkliga reella fon¬
dens förhållande till
|
Den beräknade reella
fondens förhållande till
|
D. i Januari
År 1777
|
(bancoscdlar
och riksg:s-
sedlar fr. o.
m. i8o4)
|
myntadtguld
och silfver
samt gång¬
bart koppar¬
skiljemynt).
|
tillägg af vis¬
sa fordringar
hos staten
och enskilde,
aflyst gam¬
malt koppar¬
mynt m. m.)
|
Utelöpande
sedelstocken
såsom
|
Vexelbanco-
skulden med
tillägg af
riks g,sedlar¬
na såsom
|
Utelöpan¬
de sedel¬
stocken
såsom
|
Vexelbanco-
skulden med
tillägg af
riksg.sedlar-
ne såsom
|
7,832,9°9
|
8,369,433
|
3,693,554
|
4,378,633
|
47 till 100
|
43 : 100
|
9 till 16
|
52 : IOO
|
„ 1778
|
7,3o4,4^°
|
7,845,524
|
4,035,094
|
4,583,2o5
|
55 : 100
|
5i : 100
|
5
|
8
|
57 : 100
|
„ 1779
|
6,919,258
|
7,388,337
|
3,827,595
|
4,668,669
|
55 : 100
|
52 : ioo
|
>9
|
28
|
63 : 100
|
„ 1780
|
6,i58,2o6
|
6,673,i35
|
3,366,498
|
4,074,155
|
55 : 100
|
5o : 100
|
2
|
3
|
—.—
|
„ 1781
|
5,655,32g
|
6,082,970
|
2,945,326
|
3,512,954
|
54 : 100
|
4g : 100
|
5
|
8
|
|
„ 1782
|
5,566,741
|
5,981,164
|
3,126,965
|
3,5o4,48 i
|
56 : 100
|
|
>9
|
3i
|
|
„ 1783
|
5,944,128
|
6,472,120
|
4,274,337
|
4,487,309
|
72 : 100
|
|
3
|
4
|
|
„ 178-4
|
5,928,207
|
6,671,743
|
4,469,586
|
4,645,180
|
|
|
11
|
>4
|
|
„ 1783
|
5,2g5,3i4
|
5,884,677
|
3,675,735
|
3,83g,oi3
|
|
|
18
|
i5
|
|
„ 178G
|
5,i 48,851
|
5,764,383
|
3,588,668
|
3,753,783
|
|
|
3
|
4
|
|
„ 1787
|
4,934,354
|
5,523,176
|
3,620,815
|
3,760,764
|
|
|
3
|
4
|
|
„ 1788
|
5,346,517
|
6,014^42
|
3,356,832
|
4,499^684
|
|
|
5
|
6
|
——
|
„ 1804
|
i3,o53,o65
|
14,576,810
|
3,4*7,73*
|
3,4* 7,731
|
|
23£: 100
|
5
|
>9
|
|
„ 1803
|
i3,4i7,io5
|
15,289,710
|
3,437,233
|
3,437,233
|
|
22^: 100
|
1
|
4
|
|
„ 1806
|
>3,921,777
|
>5,377,900
|
3,4o3,o54
|
3,4o3,o54
|
|
22 : 100
|
1
|
4
|
|
„ 1807
|
i4,o55,63o
|
i5,i74,65o
|
3,302,570
|
3,302,570
|
|
23 : IOO
|
4
|
>7
|
|
„ 1808
|
i3,8i6,5g4
|
i4,85g,25o
|
2,909,285
|
2,909,285
|
|
20 : 100
|
4
|
>9
|
|
Anmärkning. De här uppförda summor äro afskrifna dels af tabellen N:o i vid Stats- och Bancolltskms
betänk. N:o i vid sista riksdag, dels af den vid 1823 års riksdag af BancoUtsk. uppgjorda summariska
tabell öfver Banco- och Riksg:s-sedelstocken m. m. från år 1800 t. o. m. år 1822.
(Tillhör K o. Ad:s Prot. 6 H. p. i5o.)
Den 5 Maj f. m.
Jag tillstyrker salunda, att det måtte förblifva vid hvad
nuvarande Baneoreglemente i 4 Art. i Afd. § n stadgar,
att efter allmänna silfvervexlingens början det åligger Full-
mägtige att fästa noggrann uppmärksamhet derpå, att reel¬
la fonden varder bibehållen vid en nödig styrka.
Gr. Cronhjelm: Sedan jag anmälde mig, är hufvnd-
sakligen sagdt, hvad jag ämnade säga. Jag vill derföre blott
förena mig med dem, sorn anse proportionen som 2 till 5
vara af intet gagn, utan tvärtom ländande till mycken skada.
De 2tne första punkterna af Utskrs förslag äro nu föredragna.
Första punkten innefattar definition på sedelstock. Om denna
definition skall finnas, så delar jag med Utsk:s ledamöter den
öfvertygelse, att densamma är riktig; ja, den är så riktig,
att sjelfva realisationens fiender måste finna sig genom den
uppställda beräkningen afväpnade. Men jag är af den öf¬
vertygelse, att denna definition är alldeles obehöflig, likasom
bestämmandet af en fortfarande proportion emellan metalli¬
ska cassan och sedelstocken, ehuru jag på det af Hr Lef-
re'11 anförda skäl skulle vara benägen alt något frångå den-»
na öfvertygelse. Jag skulle dock tro, att den preliminär¬
punkt, som pag. 17 förekommer, nemi. att R. Sl:s Bank, till
betryggande af ett genom förra tiders misstag skadadt för¬
troende, borde hålla snarare större än mindre cassa jemnfö-
relsevis med hvad inom väl styrda banker är vanligt, vore
en tillräcklig föreskrift för Bancofullmägtige, i fall den rätt
uppfattas; synnerligast som, om vi, såsom jag hoppas, detta
år börja utvexlingen, det är med en silfvercassa af 17 mil¬
lioner mot 34 millioner i sedlar, och således med en silf¬
vercassa, långt utöfver hvarje utländsk banks silfverfond i för¬
hållande till representativa myntet. Jag förmodar, att det
blott är i början, som påkänningen skall blifva betydlig,
men alt i allt fall, med den ansenliga silfvercassa, Banken
för närvarande äger, sinnena skola hunnit lugna sig, innan
proportionen nedstigit till den af Utsk. föreslagna af 2 till
5; och då jag således icke fruktar, att någon brist i reella
fonden skall uppstå, anser jag det vådligt att fixera någon
viss proportion emellan densamma och sedelstocken, eme¬
dan sådant skulle lemna möjlighet för den enskilda specu-
lationen att, med mer eller mindre fördel, dagligen sätta
Bancostyrelsen i bryderi. Min öfvertygelse är derföre, att,
då R. St. säkerligen denna gång med mycken urskilning
komma att förrätta deras val till Bancofullmägtige, man icke
skall riskera något, om dessa Fullmägtige blott erhålla den
generella instruetion att tillse, det silfvercassan snarare är
större än mindre, jemnförelsevis med hvad inom väl styrda
banker är vanligt; till följd hvaraf i:sta och 2:dra punkter¬
na kunna försvinna ur det betänk., som på återremissen är
att förvänta.
Hr Lefre'n: Jag betviflar, att Hr Rosenblad med sin
D e n 5 Maj e. m.
uppgift kan tillintetgöra riktigheten af min sifferberäkning.
Jag räknar icke 2 gånger samma summa. Jag vill blott upp¬
lysa, att det är omkring 200,000 r:dr, som utgjort skillna¬
den emellan hans och min uppgift. Hvad hans första an¬
märkning beträffar, att det var fastställandet af proportio¬
nen som 5 till 8, hvilken förorsakat realisationens uteblifvande,
får jag anmärka, att detta icke nu är föremål för discussionen.
Proportionen 5 till 8 stadgades då såsom vilkor för utvexlin-
gens begynnande; proportionen 2 till 5 föreslås nu till iakt¬
tagande, sedan utvexlingen redan är begynd och under dess
fortgående. Egentliga orsaken, hvarföre vi nu öfverläg¬
ga om realisationens verkställighet, i stället för att se den
redan verkställd enligt i83o års R. St:s beslut, är den, att
förra Ständer icke beredt rättighet till creditiv på utländsk
vexelort. Hade Banken haft ett sådant creditiv, så hade
proportionen 5 till 8 icke lagt hinder i vägen för realisa¬
tionens början ; men att sammanblanda denna proportion så¬
som grunden för realisationens begynnande med den af 2 till
5, hvarpå man anser realisationens fortfarande böra grun¬
das och hvarom nu endast är fråga, anser jag vara oriktigt
af Hr Rosenblad.
Hr von Qvanten: Ehuru jag hört flera värda talare
försvara den antagna proportionen af 2 till 5, har jag dock
ej funnit skäl att frångå min en gång yttrade tanke. Jag
skall blott tillägga några ord. Om jag var något för radi-
cal i frågan om utvexlingen, får jag förklara, att jag an¬
såg den icke böra ske utan säkra garantier för vexlingens
fortgång utan alla vilkor. Jag delar åsigter med Hr Ceder¬
schjöld, som uppställt bevis för den sats, att, utan fara för
Banken, vexlingen kan börjas utan något stadgande om fort¬
farande bestämd proportion emellan reella fonden och se¬
delstocken; och då man besinnar, huru otillräcklig sedelstoc¬
ken är, huru många publika och enskilda cassör här gif¬
vas, hvilka hvar för sig äga mer eller mindre capitaler,
som icke kuni i till vexling inlemnas, med ett ord, då man
betraktar lamkts financiella ställning i allmänhet, så ser jag
ingen våda för vexlingens företagande. Men deremot måste
man medgifva, sedan jag antager, att bancolagen är grun¬
dad på säkra fotter, att det leder till ett helt annat för¬
hållande, om jag säger, att vexlingen må fortgå, så länge
silfver finnes i Banken, eller om jag säger, att vexlingen
må fortsättas endast till dess proportionen som 2 till 5 är
upphunnen. Banken måste äga anspråk på förtroende; och
jag anser det högst angeläget, att vexlingen betes fortgå
utan alla modificationer, utan allt afseende på proportions-
förhållanden, och hoppas, att det i allt fall skall gå gan¬
ska väl. Vi hafva sett, huru förhållandet var med vår Bank
på 1700-talet. 1778 t. ex. utgjorde silfverfonden 4)668,309
r:dr
Den 5 Maj f. ra.
r53
rtdr, sedelstocken 7,383,337 r:dr och coursen var då 45§; hvar¬
emot reella fonden 1788 utgjorde 5,024,934 r:dr, sedelstoc¬
ken 6,521,854 r:dr, då coursen åter var 47 sk:r. Således gifves
ingen regel i detta fall, och jag kan icke frångå min åsigt.
Jag vill nu blott till besvarande upptaga några anmärknin¬
gar. Hr v. Troil har sagt, att jag misstagit mig i afseen¬
de på riksg.-sedlarnas förhållande till Banken, emedan Ban¬
ken icke invexlade riksgts 1796. Men jag kan, med tabel¬
len i handen öfver riksgcssedlurna, fullkomligen redogöra för
dessas historia, sedan de 1789 sattes i rörelsen. De invexla-
des ej; men de verkade dock på bancosedelcapitalet, så att,
då silfverfonden 1796 utgjorde 2,254,3o5 r:dr, utgjorde banco-
sedelstockeu ungefär samma summa; hvilket bevisar,att riksgrs-
sedlarna utträngde och intogo btcosedlarnas ställe. När jag
lägger denna summa till riksg:ssed!arna, reducerade till b:co
efter årets agio med 10 proc., får man en summa af i5 mil¬
lioner. Då nu närvar. BancoUlsk. och alla föregående Banco-
Utsk. brukat sammanlägga riksg:s- och b:cosedierna, så må¬
ste väl äfven jag böra följa samma praxis vid mina calcu-
ler; och jag har således ingalunda misstagit mig i detta af¬
seende. Härärsagdt, att näringarna kunna förkofra sig utan
silfvermynt. Det är sannt, vi hafva sett oss i 23 år utan
silfver; men förkofran har också gått derefter. Jag tror,
att det är bättre att, såsom andra folkslag, hafva silfret i
rörelsen, än att hafva det förvaradt så, att ingen menniska
kan komma åt det. Här har äfven blifvit taladt om privata
banker. De höra just icke till närvarande fråga; men efter
här har blifvit taladt derom, vill äfven jag om dem nämna
några ord. Man säger, att privata bankers sedlar blefve
vådliga för allmänna rörelsen, nemi. att dessa sedlar dels
komrae att uttränga Statens sedlar, dels skulle sätta dess in*-
nehafvare i förlägenhet, emedan de icke emottagas i upp¬
börden. Jag har inga actier i privata banker; men jag vill
fästa uppmärksamheten på ett förhållande, sora torde kom¬
ma att inträffa, och i följd hvaraf privata bankers sedlar
icke blefve af sämre värde än Statens sedlar, i fall realisa¬
tionen , såsom jag förmodar, sättes i verkställighet. Jag för¬
modar nemi., att privatbankerna icke då, som nu, komma
att assignera på Statsbanken, hvarigenom privatbankssedlar-
11a komrae i kategori med Statens sedlar och således blefve
underkastade lika äfventyr med de sednare att förlora i vär¬
de, i händelse Statsbanken i och för någon oförutsedd hän¬
delse behöfde tillgripas och derigenom minskades till sin so¬
liditet; hvaremot privatbankerna, om de grundade sig på
egen silfverfond, den de äga rätt utur Banken uttaga till
samma belopp som deras stiftelsefond, skulle få vida större
credit och kunna blifva en farlig nagel i ögat för Statsban¬
ken. På Statsbankens försämring beror privatbankernas upp¬
komst, och 0111 dessa skulle utvidga sig, kunde möjligtvis den
förra blifva öfverflödig.
6 H. 20
*54
Den 5 Maj f. m.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Jag instämmer i Utskrs
åsigt uti den nu föredragna första punkten af betänk. Jag
tror, att Utsk:s beräkningssätt af sedelstocken är det enk¬
laste och derföre bör antagas, ehuru jag alldeles icke finner
nödvändigheten deraf, att denna definition influtit i betänk.
Hvad andra punkten beträffar, måste jag ogilla den
samma. Lika med Hr Cederschjöld, Frih. Rantzou och Hr
Rosenblad anser jag nemligen det blifva omöjligt att på för¬
band ovilkorligen bestämma det matheraatiska förhållande,
sorn emellan silfverfond och sedelstock bör äga rum. Det
lärer ej bestridas, att proportionen kan och bör minskas i
samma mån silfver uttages, och att således, ehuru visserligen
i början, då största tilloppet af vexlande förmodas inträffa,
proportionen bör vara såsom 2 till 5 eller derutöfver, denna
proportion dock kan, utan fara för realisationens bestånd,
minskas såsom 1 till 3 eller 1 till 5, i samma mån den
utelöpande sedelstocken ingår i bancoluckan och således min¬
skar det för rörelsen oundgängliga sedelmynlets quantitet,
hvaraf åter blifver en följd, att b:cosedlar blifva begärliga,
att de derföre utvexlas i stället för invexlas, d. v. s. att
Bankeus silfverfond, örn den ej förstärkes, åtminstone ej be¬
tydligt anlitas. För min del föreställer jag mig deremot
flera vådor af en fastställd bestämd proportion emellan silf¬
ver och sedlar, helst om den blir så öfverdrifvet hög, som
BancoUtsk. föreslagit. Börsens obehöriga inflytande på vex-
lingen och Bancostyrelsens bekymmer skulle, på sätt flera
talare här utvecklat, bidraga att allt mer och mer motar¬
beta lugn och ordning i administrationen; och detta blefve
i min tanka högst illa. Jag finner fördenskull icke af nöden
att lemna Bancostyrelsen några specielt bestämda föreskrifter
i afseende på den metalliska cassans storlek ; ty jag tror, att,
om saken får utveckla sig i sin naturliga gång, alla sådana
föreskrifter blifva öfverflödiga. Med den capitalfond, Ban¬
ken äger, och ett tillräckligt creditiv på Hamburg bör, i min
tanka, ingen svårighet för densamma uppkomma att fullgöra
sina förbindelser och att alltid hålla en nödig cassa. Om
derföre något yttrande i detta afseende från R. Sl:s sida
skulle äga rum, anser jag det endast böra inskränka sig
dertill, att R. St. lemna Bancostyrelsen det råd att alltid
bibehålla någon viss bestämd proportion emellan silfverfon-
den och sedelstocken, hvilken proportion jag dock anser böra
bestämmas betydligt lägre än 2 till 5. Hr v. Troil har sagt,
att den enda olägenheten af att hälla bestämd metallisk cassa
vore den, att man derigenom från rörelsen utestängde det
silfvercapital, som sålunda innehölies i Bankens hvalf. Jag
tror, att denna olägenhet ensam, åtminstone under närva¬
rande vidgade behof af penningar, vore ganska stor, och
att den är tillräcklig för att icke antaga förslaget, då å an¬
dra sidan någonting motsvarande godt dermed icke vunnes.
Men, som sagdt är, olägenheterna samt de missbruk och
Den 5 Maj f. vt.
i55
Lörsintriger, hvartill den kategoriska föreskriften om en
viss bestämd och orubblig hög proportion emellan silfver
och sedlar kunde föranleda, blefve säkerligen långt betänk¬
ligare; och det är derföre bäst, att föreskriften borttages. Jag
anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja återremissen.
Hr Stråle: Till hvad jag redan anfört, anhåller jag
alt få lägga några ord. Jag tror nemligen, att anledningen,
hvarföre BancoUlsk. framställt sitt förslag uli de tvenne nu
föredragna i:sta och 2:dra punkterna, igenfinnes dels uti
föregående Ständers beslut om en viss proportion emellan
sedlar och silfver vid vexlingens början, dels hufvudsakligen
deruti, att i fordna tider, då vexling ägt rum, BancoUtsk.
för bedömandet af Bankens förmåga att utsträcka sin rörelse
uppgjort en sådan proportion, som man ansett böra unge¬
färligen äga rum. Den är ock vid uppgörandet af Bankens
ställning och framtida verksamhet ganska både nyttig och
nödvändig; och jag har derföre ingenting att anmärka der¬
vid, att Utsk. i sådant afseende föreslagit den framställda
proportionen såsom grund för beräkningarna. Om man då
beräknar, att en del af fonden skall komma att gå ut och
att proportionen derefter torde blifva såsom 2 till 5, så är
det helt annat, än att utsätta denna proportion såsom en
bestämd siffra, som ej får rubbas. En sådan föreskrift bar
aldrig förr funnits, då Banken utvexlade silfver. Man må¬
ste nödvändigt inom sig sjelf göra upp en calcul, huru myc¬
ket silfver man tror skall komma att utvexlas; ty trodde man,
att io millioner r:dr silfver skulle behöfva att utvexlas,
måste man ju votera mot vexlingens början. Det är således
nödvändigt att härom fatta ett omdöme, och det tror jag,
att BancoUtsk. äfven gjort. För min enskilda del tror jag, att
det är tre krafter, som verka till silfrets utgående ur Ban¬
ken. Den första är misstroendet till realisationen; men vi
skola hoppas, att när allmänheten blir öfvertygad örn verk¬
liga förhållandet, skall dess farhåga snart försvinna. Den
andra är rörelsens behof af speciemynt. I detta afseende är
ingen fara, ty uti ett sådant land som Sverige kan delta be¬
hof icke vara så stort, när vi derjemte hafva annat mynt; och
man bör kunna antaga, att omkring 2 millioner r:dr skulle
i detta vara tillräckliga. Den tredje orsaken är skulder på
utländsk ort, hvilka, i brist af exportartiklar, måste med
speciemynt godtgöras, och hvaröfver således någon calcul
icke kan uppgöras. Troligen är den föga betydande. Men
antager man utländska skulden till en half million, blifver
förhållandet emellan fonden och sedelstocken såsom 2 till 5.
Man mäste således beräkna ej mindre det belopp, som rö¬
relsen inom landet medtager, än hvad som kan utgå för en
möjlig underbalance i handeln, samt härefter jenarika den
proportion, som bör bibehållas; hvarförutan jag anser Banco-
fullmägtige böra äga rättighet och åliggande att begagna
Den 5 Maj f. m.
gynnande conjuncturer för att förstärka fonden äfven utöf¬
ver den bestämda proportionen, samt att under motsatta
förhållanden vidtaga de tjenligaste åtgärder för alt återbrin¬
ga metalliska cassan till det belopp, att någon farhåga för
dess totala utvexlande ej må uppstå.
Gr. Horn: Jag instämmer i den ledamots af Banco-
Utsk. åsigt, som först väckte vår uppmärksamhet på vådan
af att åt en bancostyrelse, så ordnad, som vår enligt grund¬
lagarna mäste vara, lemna en generel instruction, och an¬
ser till följd deraf äfven, att en summa bör fixeras, hvar¬
under silfret icke må uttagas, ehuru jag tror den af Utsk.
föreslagna proportionen icke vara den lämpligaste. Propor¬
tionell som 2 till 5 finner jag nemi. vara för hög. Jag skul¬
le derföre hellre vilja antaga proportionen af i till 4, om
jag icke ansåg Hr Cederschjölds förslag vara bäst, nemi. att
Bestämma en viss silfverqvantitet, hvarunder fonden icke får
minskas, utan att den skall förstärkas, när den faller under
ett sådant minimum. I afseende på första punkten, nemi.
ott depositioner och utelöpande sedlar böra inberäknas uti
Bankens förfallna skulder, såsom utgörande sedelstocken, har
jag tyckt mig finna en motsägelse deruti, att BaneoUtsk. i
första rummet velat föreslå en sedelindragning och i sedna¬
re rummet, i frågan om depositlagen, ansett för en vinst
att kunna få låna utan ränta. Denna åsigt kunde leda der¬
hän, att det så mycket öfverklagade strypsystemet kunde få
framgång. När man vill bestämdt räkna den sedelstock, som
står i depositräkningarna, borde Utsk. framför allt hafva
frångått den höga proportionen, hvarföre jag äfven önskar,
alt om någon viss proportion skall bibehållas, den af Utsk.
föreslagna måtte nedsättas; men allrahelst önskar jag, att
man ville inskränka sig till det af Hr Cederschjöld famställ-
da förslag.
Hr v. Troil, Emil: Här liar visserligen af många ta¬
lare blifvit yttradt, att den föreslagna proportionens bibe¬
hållande skulle vara skadligt eller af intet gagn. Jag har
icke kunnat rubbas i min öfvertygelse, attstörre vådor skulle
uppstå, om ingen proportion stadgades. Skäl härför hem-
tar jag ock af det utsträckta anspråket på lånunderstöd, som
näringar och icke näringar framställa. Finnes ingen gräns
för Banken att utgifva nya sedlar, förutser jag, att, om
den genom fördelaktiga conjuncturer under några år vunnit
credit, man skall utgifva nya sedlar och derigenom så för¬
svaga Banken, att den vid första krisis ramlar. Man har
ånyo omtalat de speculationer på börsen, hvartill en bestämd
proportion skulle gifva anledning. Jag kan icke finna det,
helst Utsk. föreslagit rättighet för Bancostyrelsen att till silf-
verförrådets förstärkande bereda sig creditiv i utländskt mynt,
hvarigenom Banken sättes i tillfälle att kunna gå förbi bör¬
sen. Hr .Rosenblad har, såsom skäl för att icke antaga det
af Utsk. föreslagna beräkningssättet, anfört belåningen af
Den 5 Maj f. m.
i57
jern; men fust denna jernbelåning liar varit ett af skälen
för Utskrs tillstyrkande. Om såsom nu allt vågfördt jern
måste belånas, finnes lätt, att några års hämmad export
måste medföra sedelstockehs ökning till flera millioner, som
måste åter indragas, då conjuncturen tillåter jernets utföran¬
de, hvaraf alla de olyckor måste uppkomma, som alltid åt¬
följa en plötslig förminskning af landets myntmassa. Hr
Rosenblad bar omtalat den proportion emellan reella fonden
och sedelstocken, som ägde rum efter 1776. Det är visser¬
ligen sannt, att den i början ej var så fördelaktig som nu;
men om Hr Rosenblad velat fortsätta jemnförelsen, skulle
lian funnit, att den snart förbättrades. Hr Dalman har orik¬
tigt fattat mitt förra yttrande, då han säger, att jag skulle
hafva påstått, att enda olägenheten af en silfverfond vore
den, att capitalet drages från rörelsen. Så bar jag ej sagt.
Jag yttrade, alt olägenheten bestod deruti, att capitalet låg
improduetivt i Bankens hvalf. Hr Stråle har trott, att an¬
ledningen till den föreslagna proportionen vore hemtad från
sista Riksdagens BancoUtskts förslag af proportionen som 5
till 8. Jag kan försäkra, att sådant icke är förhållandet.
Närvar. BancoUtsk. har icke gillat förra riksdagens samman¬
satta Stats-och BancoUtskts utlåtande och således icke heller
derpå grundat sitt förslag. Hr Stråle har äfven ganska rik¬
tigt anmärkt, att misstroendet till realisationen år en af de
starkaste drilfjädrarna till silfrets utvexling. Men om man
så ställer till, att intet misstroende kan uppslå, försvinner
denna våda. Hr v. Qvanten har ytterligare omtalat, huruledes
utvexlingen skulle inställas, då man korn till den bestämda
proportionen, i händelse någon sådan fixerades. Det torde
ej stå i min förmåga att öfvertyga honom, att här icke ar
fråga om, att vexlingen skulle inställas, utan att Banken
skulle anskaffa silfver, i händelse fonden komme att under¬
stiga den bestämda proportionen. Jag hoppas dock, alt R.
o. Ad. fattat meningen häraf. Hr v. Qvanten har vidare
sagt, att då BancoUtsk., vid föregående riksdagar såväl som
vid denna, i sina calculer sammanräknat banco- och riksg.-
sedlarna, måste väl äfven han äga samma rättighet. Jag
bestrider honom ej denna rättighet, men vill blott fästa upp¬
märksamheten derpå, att sedan i8o3 har Banken varit skyl¬
dig att inlösa riksgrssedlarna; men så var icke förhållandet
1794 och 1795, hvarföre dessa Hr v. Qvantens adderingar be¬
visa lika litet, som om han med bancosedelstocken ville hop¬
räkna hvilka för Banken främmande sedlar som helst.
Hr von Hartmansdorff; En del af hvad jag ville
yttra, har Hr v. Troi! redan sagt. Den första frågan, hu¬
ruvida BancoUtsk. har haft rätt att till sedelstocken beräk¬
na alla Bankens till inlösen förfallna skulder, anser jag va¬
ra så fullständigt besvarad, att något tvifvelsmål i detta af¬
seende icke skall uppstå. I afseende åter på Hr Rosenblads
yttrande, att man från sedelstocken borde få afräkna de
i5S
D e 11 5 Maj f. m.
sedlar, som blifvit utgifna för lån på vissa varor, anhåller
jag att få göra några tillägg. Huru det skulle gå, om det belå¬
nade jernet ej kunde försäljas och de derför utelöpande sedlarna
försvinna, är redan sagdt. Men jag vill fästa mig vid de ädla¬
ste metallerna: guld och silfver. Ehuru de utgöra den bästa
pant, får likväl Banken icke använda dem till utmyntning,
förrän beläningstiden tilländagått, men är icke destomindre
skyldig att genast infria de sedlar, hon derföre utgifvit,
Banken får således utfärda flera sedlar, än hon på dagen kan
inlösa med de tillgångar, som kunna användas. Det är följ¬
aktligen rätt att emot den användbara silfvercassan beräkna
äfven de sedlar, som för guld och silfverpanter blifvit ut-
lemnade. I fråga, 0111 någon bestämd proportion emellan
metalliska fonden och sedelstocken borde bestämmas, har
jag hyst tvifvelsmål; och då detta ämne förra gången före-
hades, yttrade jag mig deremot under den förutsättning, att
någon viss påföljd skulle vara förbunden med en sådan pro¬
portions öfyerskridande. Men då Utsk. i sådant fall icke
föreslagit något annat, än att Bancostyrelsen skulle vara
skyldig att i möjligaste måtto vidtaga anstalter för propor¬
tionens återställande emellan silfver och sedlar, och då frå¬
ga icke är, på sätt Hr v. Qvanten befarat, att vexlingen
skulle inställas, så anser jag förslaget vara riktigt. Hr v.
Troil har redan fästat uppmärksamheten på behofvet för
Bancostyrelsen att, under de ständigt växande anspråken
på lån, hafva en regel, hvarefter den kan säga nej till lån¬
ansökningar. Om man ej bestämde någon viss proportion,
hvarunder Bancostyrelsen icke linge utsträcka utlåningen,
skulle inom dess medlemmar uppkomma samma tvist, som
nu hos R. o. Ad. förefaller. Några skulle anse Banken nog
kunna tåla ett visst låns beviljande, andra åter skulle möjl.
bestrida det; och då man vet, huruledes vid sådana tillfäl¬
len ömsom en och ömsom alla ledamöter af ett eller annat
Stånd äro tillstädes, kunde det hända, att ena måndagen
afslogs ett sådant lån, som påföljande måndag beviljades
derföre, att andra eller flera ledamöter vore tillstädes, och
annan regel an godtycket saknades. Det kunde då blifva
en speculation att se efter hvilka Fullmägtige som vore till¬
städes, för att derefter beräkna möjligheten att vinna sina
önskningar; och när man nu vet, hvad inflytande låncom-
missionärerna hafva i Banken, så synes mig nödigt, att R.
St. i detta fall bestämma en gräns, som Fullmägtige icke få
öfverskrida. Huruvida den föreslagna proportionen af 2 till
5 är den rätta, derom kan disputeras från denna riksdag
till den nästkommande, enär vi derom sakna erfarenhet.
Men jag skulle derföre tro, att R. o. Ad., eller R. St. i
allmänhet, gjorde bäst att icke gå till någon öfverdrift
hvarken på ena eller andra sidan, utan låta bero vid den
af Utsk. föreslagna proportion lill nästa riksdag, då man
emedlertid fått se, huvuvida den bör bibehållas eller icke.
Den 5 Maj c. m.
Hr von Qvanten: Hr v. Troil liar försäkrat mig,
att lian öfvertygat II. o. Ad. derom, att om roan också be¬
stämmer, att vexlingen oafbrutet skall fortgå, en viss pro¬
portion likväl kan fastställas, eller att man kan bestämma,
att ett visst qvantum silfver skall finnas i Banken, utan af¬
seende på hvad belopp som utvexlas. Tvenne till sin grund så
stridiga satser böra icke framställas i första rummet såsom
ett vilkor för myntvexlingen. Antagom, att silfret icke ut¬
vexlas, af hvilken mening jag fullkomligt är, och att det
sålunda icke behöfves mera silfver till vexiingens oafbrutna
fortgång; men hvarföre då uppskrämma allmänheten med
detta motbjudande vilkor, då hvar och en har sig bekant,
att, om brist uppstår, den då icke genast står alt fylla.
Vilkoret bör derföre icke allmängöras, utan bör det tillhöra
en klok administration att i tid , vidtaga åtgärder till fondens
förstärkning och creditens bibehållande. Detta bestämmande
tillhör icke vilkoret för vexlingen, hvilket det likväl gör,
om man här bestämmer detta vilkor. Då silfret skall utgöra
grunden för vexlingen, måste ju vid berörde förhållande den
tid tilläfventyrs inträffa, då man nödgas införskrifva silfver,
och dertill fordras tid; hvaremot vexlingen icke medgifver
uppskof med creditens bibehållande. Hvad riksglssedlarna
beträlfar, torde Hr v. Troil vid betraktandet af Bankens
tableauer finna, att innan riksg:ssedlarna utgåfvos, bibehöll
sig proportionen ganska väl; men att sedan dessa kommo i
omlopp, utträngdes silfret ur Banken, ehuru dessa sedlar
icke bade med Banken att skaffa. Hr v. Troil måste med¬
gifva, alt det var dessa sedlar, som förorsakade silfrets ut¬
gående ur Banken. Bancosedlarna ingingo nemi. i Banken,
då riksgtssedlarna fyllde behofvet i allmänna rörelsen, hvar¬
före man i financiella calculer måste beräkna dem.
Fortsättningen af detta mål uppskjöts till eftermiddagens
plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half till 4 e- m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 5 Maj 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes föredragningen punktvis af BancoTJtsbts betänk.
N:o 6, med förslag till hufvudgrunder för Bankens förvalt¬
ning och rörelse.
Hr Gripenstedt, Jac., hade inlemnat ett så lydande
anförande:
iGo
Den 5 Maj e. m.
I de flesta fall torde försigtigheten bjuda, att förändra¬
de ställningar af förhållanden åtföljas af förändrade lagar
för rörelse och vaksamhet, såvida machinens gång vill bi¬
behållas ostörd. Ställningen för vårt land har undergått en
så stor förändring, alt denna förändring icke i något hän¬
seende får lemnäs ur sigte. Vi äga icke Aland, och likväl
ligger hufvudstaden i, oförändradt läge och i den Ban¬
kens hvalf.
En vexelbanks functioner och förmåga att uppfylla
sina åligganden förutsätter, att den icke störes af fiendens
plundring eller af mobbens vid en folkrörelse, att icke miss¬
växter, flöden af utländska lyxartiklar och — genom bristen
på capital — hämmad industri äro att befara, och derjemte
frånvaron af strypsystemer och olämpliga författningar, hvar¬
igenom den ena näringens skydd — i oriktig väg och så¬
lunda med misstag — beredes genom restrictioner för en an¬
nan, af ringa verkan på det allmänna m. m., som allt oför¬
delaktigt inverkar på en vexelbank, såväl som på allmän¬
na välmågan; man förmår icke störa en jordbank i dess
functioner. Kan man neka, att någon oreda af nämnde om¬
ständigheter antingen icke kan befaras, eller icke verkligen
förefinnes? Vi tro icke på ett förnekande häraf. Alla på¬
tänkta garantier för en realisations beståndande äro således
synonyma med inga garantier och röja samma brist på upp¬
finningsförmåga i garanti väg som andra, de der önska in¬
billa sin nästa, hvad de icke tillförlitligen tro sjelfva. Det
utropet, att Banken måste tvingas att honorera sina rever¬
ser, att Banken måste ställas under lagen, har visserligen
ett ljud, som tyckes rätt stämma för örat, men är ickede-
stomindre falskt. Banken har varit förläggare, och oftast
ensam förläggare i landet, för krigskostnader och bevillnin-
gar, för canaler och andra allmänna företag; har blifvit tvun¬
gen att reda privata disconter, hvilkas affärer varit alldeles
främmande för Statsbanken; har bevarat oss från inträdepå
statsobligationsbanan — hvilket systems fördelar likväl inga¬
lunda mol.säges, då medlens användande väl, beräknas — och
blifvit sviken af sina låntagare. Örn nu Banken antastas af
sina creditorer, måste den i sin tur antasta sina låntagare.
Då icke något annat sätt finnes för Banken att komma i åt¬
njutande af ersättning för gjorda förlag, än det att utsöka
dessa förlag af nationen, och då för detta utsökande fcke
varit annan väg öppen än qvittning, har Banken begagnat
hela sin qvittningsrätt. Enär den stadnat vid siffran 128,
måste vi väl erkänna, att Banken icke är någon sviklig gäl¬
denär. Må den då betala äfven efter en högre siffra och —
upphöra i egenskap af vexelbank (den enda säkra garanti
för myntbestämningen i vårt land och med sin bankställning),
men qvarstå som en allmän lånebank på jordhypotheker,
som en jordbank med full publicitet och under en garanti
af
Den 5 Maj e. m.
af Ständerna, som iir antaglig, samt under deras förvaltning
efter oföränderlig grundprincip, som icke kau rubbas
utan med Bankens totala upphörande; således på
följande sätt organiserad, hvarvid, till undvikande af vidlyf¬
tighet, endast upptagas några grundstadganden, som visa
andan och tendensen af en allmän lånebank på oförstörbara
hypotheker, eller en jordbank:
1:0 Ständerna garantera Bankens bestånd För
ett sekel eller längre. (Evärdliga tider är ett talsätt;
ingenting blir evärdligen beståndande.)
a) Att alla Bankens sedlar äga motsvarande och full valuta
i oförstörbara hypotheker.
b) Att alla Bankens sedlar skola gälla i landets handel och
i Kronans uppbörd 128 (144) s^' för ij lod 12-lödigt
silfver.
c) För dessa garantier pantsättes till sedelinnehafvaren, utom
den säkerhet, som ligger förvarad för sedelns hypothek,
all Staten och det allmänna tillhörig egendom, af hvad
beskaffenhet den vara må och utan alla undantag, jemte
alla kronoskatter af alla naturer, under full executions-
lätt efter behag.
2:0 Efter det taxeringsvärde, sorn blifvit jord¬
fastigheten åsatt t. ex. år i83o, eller ock medium
omkring denna tid, lemnar Banken hälften (f) af
beloppet i lån emot erläggande af tre (3) procrs
ränta årligen (eller 2 proc:s, tilldess industriens lyftning
blifvit befordrad, såsom varande hufvudändamålet för denna
Banks tillgörande).
Anmärkning. Mot denna räntenedsättning skola cas¬
sör och procentarens interesse göra invändningar; men an¬
tingen måste landet uppoffras, dess vanmagt fortfara ännu
några sekler, eller skadliga interessens inträde nedsättas.
Patrioten har icke svårt alternativ för sitt val. Vissa cassör
kan tillerkännas ersättning af Bankens vinst; dessutom måste
cassornas utlåning alltid bära högre ränta, emedan deras in¬
teckning nedflyttas och Bankens utlåning stadnar vid en
viss pant af ett lågt värde. Tillgång på capita ler, på för¬
lag mot lindriga vilkor, är enda tänkbara sättet att upp¬
bringa näringarna till samma höjd inom vårt land, som de
äga i andra civiliserade länder; och i näringarna igenfinna
vi vår Mexicanska silfverådra. Måtte då denna igenstoppade
ådra ständigt hållas öppen med 3-proc:s-lancettenJ
3:o Lån utgifves endast på jord, såsom oför¬
störbar valuta, under afdrag af allt, sorn kun¬
nat ingå i jordtaxeringen, såsom byggnader, m. m„
Anmärkning: För den, sorn vill förneka säkerheten
af ifrågavar. valuta, emedan den icke anses rörlig, harman
6 H. 21
iGa '
Den 5 Maj e. va.
icke elt onl ntt spilla, då just denna orörlighet, i förening
med dess oförstörbarhet, utgör stämpeln på säkerhet.
4:0 Ingen uppsägelse äger rum å Bankens si¬
da, da lane vil koren uppfyllas. Låntagaren äger
ensam denna rätt och äfven amorteringens, om
så anses nödigt, ro. m.
5:o Bankens säkerhet består i första inteck¬
ningen, hvilken inteckning aflemnas till Banken
kostnadsfritt, när lån b e k o m m e s.
6:0 Alla tysta för m ån sr ä t tig he t er vika för
Bankens säkerhet.
7:0 Af 3 procts ränta ingår i proc. till Ban¬
ken och proc. användas till b e v i 11 n i 11 g e n s a f-
kortande, till cassors ersättning, till a r ro e é n s
passevolance och till bildande af en krigscassa.
Anmärkning. Bankens ändamål är icke att accumu-
lera rikedom för egen räkning; den mäste rikta landet der¬
igenom, att den lattar skattebördor och lifvar industri af
rörelse. Att 200 millioner r:dr b:co snart nog komma i rö¬
relse är anledning att förmoda, då inteckningen tillika med
skuldsättning i öfrigt beräknas, hvilket kunde närmare be¬
stämmas, om egendomars taxeringsvärde vore för handen.
Dessa 200 millioner lemna, efter 3 proc., en afkomst af 6
millioner. Att i proc. eller en million uppfylla Bankens be¬
hof af utgifter, lärer väl ingen bestrida; och hvilka huf-
vudtitlar kunna besparas nationen med återstående 5 millio¬
ner är synbart. Att detta system skulle befordra skuldsätt¬
ning är falskt; det lättar och jemnar den för handen va¬
rande till industriens lyftning. Något land finnes icke inom
civilisationens område, der icke rikedom blifvit tillskapad
genom skuldsättning; vinglaren äger icke länge bestånd, och
lians undergång rubbar icke det ringaste af verket. Ett hel-
sogifvande medicament kan gifva döden, utan att dess hel-
sogifvande kraft derför kan förringas.
8:0 Co 11 tor inrättas i landsorterna districtvis,
hvarest alla original- och säker hets handlingar
förvaras, utom vidimerade afskrifter i Banken;
af de sednare måste äfven finnas i conto ren.
g:o All discont rör else torde böra öfver lemnäs
till privatas omsorg, såsom icke öfverensstäm-
mande med principen för denna bankinrättning:
att alltid hafva säkerhet för sina sedlar i oför¬
störbar jordvaluta efter säkra grunder.
Anmärkning. Dock om discontrörelse fordras afBan-
ken, kan den tillvägabringas utan afvikande från grundprin¬
cipen på det sätt, att Banken sjelf behåller sin räntevinst
för vissa år, och det belopp, som uppkommer af denna vinst,
användes i discontväg och till creditiver för privatbanker.
Denna ränta representeras redan förut af den, såsom grund
I
Den 5 Maj c. ra. i63
för systemet antagna, hypolhekarisku säkerheten, och dr så-
lunda icke nugot nyskapadt capital, ulan motsvarande valuta.
i oto Bankens böcker är o tillgängliga för en
och hvar, och tryckning af revisioner befordras
&c. Vidare utveckling af detaillerna för verkets
fort gäng ut elem nas såsom liggande i öppen dag.
Anmärkning. Utsläppande i rörelsen af Bankens me¬
talliska fond öfverfyller det imaginära behofvet af metalliskt
mynt i rörelsen och skall bibehålla sig der, utan att hvar¬
ken uttränga sedlarna eller utträngas af deui, då hall och
ali öfrig proportion iakttagas. Preglingen af mynt fortgår
efter de tillgångar å metaller, som årligen förefinnas. Delta
nyslagna mynt utsläppes genast i rörelsen på enahanda grun¬
der och i låneväg efter reglementet, eller utlånas i discont-
väg; och då dessa lån icke bestå i reverser, utan i metal¬
ler, som sjelfva innehafva valuta, blifva dessa lån af en an¬
nan natur för Banken, nemligen af ren behållning af vinst.
För den, som vill uppfatta andan af denna bankinrältning
och kan frigöra sig från förut inneboende meningar, till det
mesta grundade på andras älsklings-lhemata och på den gäl¬
lande opinionen, att en bank nödvändigt måste, af hvad na¬
tur den vara må, sjelf invexla sina sedlar, som kallas reali¬
sation, hvars bestånd är så problematiskt, och som kan upp¬
offra egna, inbillade eller verkliga fördelar för det allmänna
bästa samt för en inträdande ordning i financiella förhållan¬
de; för ett så qvalificeradt tänkande är lätt att inse, attalia
näringars uppkomst — grunden för ett lands florerande —
vinnes; rörelsecapitaiet ökas eller minskas sjelfmant i mån
af behofvet; säkra reverser finna säker realisation hos ägare
af metaller, lika med invisningar af vexlar från kända han¬
delshus — hvilka endast gå på personlig credit och förtro¬
endets —, realiseras sålunda i hela verlden, der bankinrätt¬
ningars solida ställning är känd. Metaller finnas dessutom
tillräckligt i rörelsen och bibehållas der, då en grund för
myntbestämning förefinnes och myntets proportion är iaktta¬
gen. Ovanan vid en ny method skapar betänkligheter, som
må bära namn af försigtighet. Ftt envist vidhängande vid
det åldriga system, som de facto icke befunnits hålla stånd,
men hvars ouppfyllda pligt: vexling, likväl legat till grund
för folkets tro, må kallas fördom eller svårighet att lösslita
sig från en inrotad opinion, en så till sågandes medfödd tro,
att en bank måste åtminstone bära namnet af en vexelbank,
och att saken måste redas i samma riktning och anda, utan
afvikande från gamla principen såsom basis för allt hvad
bank benämnes. Att en bank här måst bära vexlingsskyldig-
hetens benämning, grundar sig på förevarande banks ställ¬
ning och organisation, samt derpå, att man ej velat tänka
sig in i en annan plan för en bankinrättning och kanske icke
fördomsfullt trott på möjligheten af ett annat sätt. Del besa
164
Den 5 Maj c. m.
och ingenting innefattande utropet: att endast okunnighet i
financers behandling skulle kunna tillstyrka, att crediten —
oaktadt den i detta system går på den säkraste valuta i verl-
den, emedan denna valuta är oförstörbar — utställer till
andra invexling af egna reverser, återfaller på utroparen
sjelf; hvarföre han tillstyrkes att upplyfta fordomens täc¬
kelse från anletet och skåda den oinotståndliga kraften, som
en grundad, säker och fullkomligt garanterad credit innebär
till skapande, för tviflarens ännu större förskräckelse, af sju
nya verldens underverk, lika fe lunbla som de gamlas,
änskönt dessa skulle byggas inom industriens område. An¬
nan och oförstörbar valuta, i utbyte emot den rörliga, lätt
förskingrade och således osäkra valutan, medför möjlighet af
en annan behandling med bankaffärer, och en vida enklare.
Erfarenheten har dessutom visat, att en vexelbank icke vex-
Jat, således icke uppfyllt sin egentliga bestämmelse, eller det
åliggande, som varit grunden för dess tillvaro; och likväl
har man kunnat realisera dess sedlar hos ägare af metaller,
eller, sorn är detsamma, köpa silfver för dess sedlar, utan att
utgifvaren förmår prestera en valuta, i någon mån motsva¬
rande den, en jordbank förevisar. Månne icke en bankier»
sedlar, som endast gå på creditens och opinionens skenbara
valuta, utan materiel underpant och utan controll på belop¬
pet, äro realiserbara i silfverköp, utan att utgifvaren sjelf
befattar sig med mödan att inrätta en vexelbank till invex¬
ling. Om vår Bank fått bevara sin credit, icke varit för¬
läggare för svikliga låntagare, hade den fortfarande kunnat
bibehålla sina reverser utan fluetuation, och likväl fortfara
att hålla luckan stängd efter behag. Offentlighet afBankens
ställning — om den varit god— och af förvaltningens gång
hade t i 11 fy llestgjor t förtroendets fordringar. Med huru myc¬
ket större skäl skulle icke då en väl organiserad jordbank
tillerkännas ett odeladt förtroende, som dess stora säkerhet
har rätt att fordra. Dessa jordhypotheker äro icke belägna
i Yesuvii granskap, existera sålunda sannolikt intill den all¬
männa förstörelsens period, då reversens innehafvare gör sin
eulbute samtidigt med både hypotheket och Bunken. Att
ifrågavar. jordbankssystem icke nu vinner antagande har
sannolikheten för sig. Förslaget kommer icke från Roth-
schilds ryktbara financiella auetoritet och skall aldrig utgå
från denna källa, såsom stridande mot dess interesse. Andan
låter dessutom icke böja sig efter formerna; men otvifvel-
aktigt skall denna anda någon tid inställa sig och då sjelf
böja sina former, då rätta ordningen följes och sedan man
ånyo genom repeterade, fruktlösa realisationer fått ny och
för landet dyrköpt erfarenhet om det beståndandes tillför¬
litlighet. Detta envisa vidhängande vid det gamla banksy¬
stemet har dock framställt några variationer: af privatas in¬
träde, Regeringens delande af magten, hemlighet och publi¬
citet, fautiva garantier och realisationer. Det enda, hvari
Den 5 Maj e. m.
165
man varit conseqvent, liar varit i luckans tillslutande, såle¬
des i uraktlåtande af hufvudvilkoret för en vexelbank, i dess
pligt att vexla och att vexla efter den reversen åsätta siffra.
Att detta jordbankssystem uppfyller ändamålet med alla till¬
tänkta hypotheksinrättningar på jord i provinserna säger sig
sjelft, och hvilka inrättningar sålunda centralisera sig i den
allmänna banken. Under närvar, banksystem hafva vi, hvad
rörelsemedlen beträffar, haft en retrograd rörelse. På iy5o-
talet motsvarade omloppsmedlen i Sverige 18 millioner r:dr
i silfver och nu circa io ä ir millioner, d. v. s. 2J millio¬
ner *0 Sterb England hade på 1760-talet 4°° millioner £
Sterb oell 1111 Boo millioner, motsvarande circa 2000 (säger
tvåtusen) millioner r:dr. Näringarna följa troget penningestoc-
ken likaväl i Sverige som i] England, och svårigheten att
utgöra en ringa beskattning i ett penningefattigl land är vi¬
da större, än en mångdubblad, der denna fattigdom på rö¬
relsemedel icke existerar.
Om man vill hemta upplysning om Laws banksystem i
Frankrike på 1720-talet och dess utomordentliga verkan på
näringarna, måste denna upplysning icke hemtas ur Dezo-
doard, der den gifves alldeles oriktig medelst sammanblan¬
dande af Laws och Regeringens administrationstider och så¬
ledes systemens. I stället att sedlarna under Laws admini¬
stration voro försedda med valuta, gingo de under Rege¬
ringens utan annan valuta än creditens och Indiska neder¬
näs chimerika välde, och det oaktadt tillskapades en mängd
Utan underpant och rakt stridande emot systemet. Att en
vexlipgsskyldig bank icke låtit afhålla sig från enahanda
operation är vår erfarenhet. Med vårt varande banksystem
kunna rörelsemedlen icke ökas till sin qvantitet med bibe¬
hållande af qvaliteten, utan med tuppfjät, så vida man må¬
ste äga valuta; och med detta långsamma framskridande
kunna vi icke afhjelpa den vanmagt, hvari näringarna äro
försänkta, icke afbörda skatterna till Staten utan genom in¬
skränkning af lifvets behof för en angenäm lefnad, och allt
detta under fredens lugn. Vid infallande krig måste Ban¬
ken, om den icke är plundrad, ånyo göra förstärkningar,
hvaraf följa nya realisationer och samma cirkelgång sorn
förut, såvida statsobligationssystemet icke förut blifvit in-
fördt, hvilket lätteligen kan undvikas, då en krigscassa bil¬
das af jordbankens räntevinst till en å två millioner om året.
Dessa framställda tankar äro endast ett utbyte emot an¬
dras tankar i samma ämne, utan pretention på ofelbarhet,
Att vara fri från misstag är icke den dödliges lott.
Med anledning af det nu förevarande ämnet får jag
vördsamt väcka denna motion, och anhåller om remiss till
Vederbörligt Utsk.
I anledn. af det utaf R. o. Ad. meddelade tillstånd för
Frih, Boye, Ludv-, att, ehuru frånvarande, få ett af
i66
Den 5 Maj c. ra.
honom före sin afresa, rörrde delta ämne, afgifvet anföran¬
de hos R. o. Ad. föredraget, upplästes detta anförande, sa
lydande:
Då man till jemnförelse sammanställer de betänktn i rea-
lisationsfrågan, som blifvit till Ständerna ingifna vid sistför-
flntna riksdag af Stats- och BancoUtskm och vid denna af
BancoUtsk., undgår man ej att inse den stora skillnad, som
förefinnes deni emellan, såväl i medel att vidtaga som i re¬
sultater att förutse.
Man begick vid sista riksdag 2:ne misstag: det ena, då
man bestämde myntvärdet, men uppsköt realisationen, utan
att eftersinna, alt på mellanliden kunde myntvärdet förän¬
dras, hvilket också inträffade, måhända i följd af sjelfva de
beslutade silfverköpen, de der likväl kunnat undvikas blott
genom upplåning af silfver utrikes, med rätt att framdeles,
då realisationen uppnådde full stadga och coursförhållandet
sådant tillät, återbetalas; och det andra, då man underlät
att vid sidan af realisationen antaga ett statslånesystem till
utländska capitalers inkallande, såsom enda medlet till pen-
ningeräntans nedsättande, hvarigenom näringarna kunnat upp-
lijelpas lill den större verksamhet, sorn skolat i en ökad ex¬
port uppbära realisationens bestånd, då den förminskat de
silfverbehof till importens betäckande, hvilka derförutan
skola, förr eller sednare, försvaga realisationens förmåga
och säkerhet, ålen med dessa fel ägde man likväl den dyr¬
bara förtjenst att behandla realisationen endast såsom ett
medel till nationens välstånd; och man insåg då ännu, att,
för att åstadkomma en stor nationalangelägenhet, åtminstone
den varsamhet behöfves att icke i afgöraudets stund utkasta
anledningar till farhågor, af förmåga att alarmera sinnena.
Långt derifrån hade man i den realisationsplan, som till¬
vann sig Ständernas bifall, icke allenast afhållit sig från alla
förslag till indragning af rörelsecapitalet, utan man ansåg
sig jemväl böra, till trygghet deremot, uttryckligen före¬
skrifva, ej allenast att den andel af bancovinsten, som an¬
slogs till den reella fondens förstärkande, skulle genom silf¬
verköpen återlemnas till rörelsen, utan äfven, att någon för¬
minskning i Bankens lånerörelse icke skulle äga rum. Det
har också varit denna varsamhet, som sedermera gifvit åt
företaget en allt mer och mer ökad popularitet.
Vid granskningen åter af nu förevar, betänk, saknar man
beklagligen all sådan varsamhet. Utsk. har ansett de ga¬
rantier, som primitiva plauen innebar, vara otillräckliga,
och har derföre, hänfördt af ett vackert, men missförstådt
nit, föreslagit sådana garantier, som måste verka en oför¬
delaktig sinnesstämning, då svårligen nekas kan, alt verk¬
ställigheten kunde blifva sådan, alt derigenom ett verkligt
strypsystem inträdde, till förtryck för näringarna, till för¬
sämring i nationens oeconomiska tillstånd, samt derigenom
till motkraft åt realisationens eget ändamål.
Den 5 Maj e. m.
Alt sedan Ständerna, i förlitande till den realisations-
plan, som förelädes dem, bifallit densamma och beslutet
derom, genom Konungens sanctina, öfvergätt till lag; att
derefter begagna sig af lagen, men förändra planen, och
derigenom åstadkomma ett tillstånd af bekymmer, för att
icke säga mera, som, då beslutet fattades, icke ens kunde
förutses, det är dock, efter min tanka, icke att handla rätt,
hvarken med Nationen eller med saken. Det är sannt, att
nuvarande Ständer kunna förkasta denna förändring; men
då de äfven kunna mera, hade varit önskligt, att det vigti—
gaste, det. angelägnaste ärende vid denna riksdag icke blif¬
vit försatt i fara att spillas i löljd af behandlingssättet.
Jag högaktar det medborgerliga mod, hvarmed en le¬
damot af Utsk., Hr Nordenanckar, i sin reservation yttrat
och jemväl gjort åskådligt, att, enligt den af pluraliteten
föreslagna nya realisationsplan, rörelsecapitalet skulle kom¬
ma att förminskas med ej mindre än nära i million hvarje
år, som skulle intill nästa riksdag uppgå till inalles 5 millio¬
ner. Jag förstår ej annat, än att han har rätt deri; men
om jag också skulle antaga ett tvifvel derom, förekomma lik¬
väl i betänk, sådana principer och sådana föreskrifter, som
ovilkorligen ingifva farhågor.
Såsom sådana torde få anmärkas:
j:o Utsk. förklarar sig (pag. 16) hafva ”fästat den slör-
”sta uppmärksamhet å allmänhetens behof af ett tillräckligt
”rörelsecapital och näringarnas kraf att, emot billiga vilkor,
”ej sakna förläggare;” men Utsk. har likväl (pag. 17) fun¬
nit sig böra föreslå såsom garanti, ”att Bankens metalliska
”cassa ej får bibehållas i lägre förhållande mot sedelstoc-
”ken, än som 2 till 5.” När man nu besinnar, att af den
reella fonden ingen skilling kan utgå, utan att deremot sva¬
rande sedlar ingått, att följaktligen proportionens antagna
fall till 2 mot 5 förutsätter en förminskning i sedelstocken
af ej mindre än 11 millioner, samt att det utgångna silfret
liar vägen öppen till verldshandeln och jemväl utvandrar
till infriande af de sedlar, som finnas i Finland och andra
orter utom Riket; så synes den indragning, som är föresla¬
gen att då börja i lånerörelsens förminskning, sannerligen
icke försätta Utsk:s förberörde uppmärksamhet i särdeles för¬
delaktig dager. Ingen magt gifves, som kan hindra innehaf-
varen af Bankens sedlar att fordra deras inlösen, och att då
sätta en gräns för reella fondens utsläppande dertill måste
således, för att icke innebära ett afbrott i realisationen, bö¬
ra förstås endast på atne sätt, det ena, att alltid anskaffa
en motsvarande metallisk förstärkning, och det andra, att
utan utvexling indraga en så stor andel i sedelstocken, att
proportionen derigenom återkommer; och beklagligen ligger
den sednare utvägen föreskrifven, då (pag. 20) föreslås, att
”Banken må, då så nödigt finnes, förminska, till större eller
i68
Den 5 Maj e. m.
”mindre del, sina utelöpande sedlar,” hvilket kan, när som
helst, verkställas medelst inskränkning i discontrörelsen. An¬
nat är likväl att realisera en sedelstock, hvarigenom silfret
i rörelsen ersätter sedlarna, och helt annat är att genom in¬
dragning borttaga sedlarna utur rörelsen. Det förra var än¬
damål i planen vid förra riksdagen, och det sednare kan, i
ett land, der rörelsecapitalet redan förut är alltför otillräck¬
ligt, aldrig försökas, ulan att sätta i fara allmänna lugnet.
2:0 Då Utsk. (pag. 20) föreslår, att ”Banken skulle äga
”att försälja eller förpanta sina intecknade fastighetslån,”
men sättet icke tillika föreskrifves, så skulle också kunna
hända, att denna operation, i stället för att öka sifverfon-
den, helt simpelt förde till indragning af ytterligare 4 mil¬
lioner sedlar, uppburna såsom köpeskilling eller förpant-
ningssumma; och någon ersättning derför åt rörelsen kunde
icke förebäras såsom befintlig i de skrinlagda papperen, va¬
re sig inteckningarna eller banco-obligationerna.
3:o Föreskriften att, då dessa förutgående utvägar vo¬
ro använda, men proportionen derigenom icke återvunnen,
”minska eller inställa Bankens utlåningar” tål sannerligen
ett närmare begrundande. När man tänker sig det fall, att
silfverfonden vore nedsjunken till 1 emot 5, och man alt¬
så antagit en förminskning i sedelstocken af 11 millioner,
samt man vidare aniar, att genom fastighetslånens försälj¬
ning eller förpantning emot sedlar en ytterligare förminsk¬
ning i sedelstocken ägt rum af 4 millioner, så återstår blott
hälften af sedelstockens primitiva belopp; men hurudant
måste man då också tänka sig allmänna tillståndet? Och hvad
sannolikhet återstår väl för utsökningsmagtens förmåga att
indrifva discontlånen? Mig synes likväl troligt, att under
ett sådant tillstånd en utsläppning blir angelägnare än en
indragning.
Den penningebrist, hvaröfver redan nu en allmän kla¬
gan länge varit hörd i alla landsorter, och för hvilken oemot¬
sägliga bevis ligga öppna, dels i allmänna .penningeräntan,
högre här än i alla andra länder, och dels i den officiella
uppgift, ang:de fastigheternas intecknande, som JustitieStals-
ministerns tryckta rind. berättelse till K. M. lemnar, upply¬
sande, att inteckningarna uppgå till 70 millioner tinder ett
rörelsecapital af 3o, samt ändtligen äfven i alla disconlers
anlitande; detta onda antyder sjelf sitt enda hjelpmedel, som
består i främmande capitalers inkallande. Men att, då en¬
da utvägen dertill måste sökas i realisationen (hvarförutan
ingen Svensk man vågar taga utländskt lån), fästa vid
realisationens antagande ett indragningssystem, redan innan
man hunnit erfara, hvarken om eller när de föreslagna hy-
potheksföreningarna eller privatbankerna få en tillvaro, och
ännu mindre, om eller huru de komma att uppfylla det än¬
damål, som ännu finues blott i förhoppningarna; det vore,
Den 5 Maj e. m,
1 ulin lanta, ej allenast alt göra realisationen förhatlig, ytan
älven af kort varaktighet, ty i våra dagar skulle inga bom¬
mar emotstå kraften af ett allmänt elände. Jag antager ger¬
na, att sådan bär icke heller Utskts mening varit, men jag
befarar, att ett bifall till detta betänk, dock skulle föra
derhän; och jag hemställer derföre till Utskts bepröfvande,
om icke andra garantier än dessa också gifvas, af förmåga
att på en gång betrygga realisationens bestånd och närin¬
garnas behof af ett i naturlig väg förökadt rörelsecapita!.
Jag tror det, och såsom sådana får jag vördsamt föreslå:
1:0 Alt Utsk. ville påminna sig det beslut, som vid si¬
sta riksdag vidtogs, nemi. att upplaga ett utländskt lån af
2 millioner r:dr Ilamb. b:co, som skulle i silfver ingå lill
Banken, hvars derför lifgifvande sedlar anslogos till lättnad
åt lånebehofvet på fastigheter. I särskild motion, hvaröfver
StatsUtsk. sig ännu icke yttrat, har jag begärt, att belop¬
pet i bancosedlar må anslås till förlag åt hypotheksförenin-
gar oell privatbanker, med hvilka jag tror, att Stalsbanken
aldrig bör sättas i någon beröring. Jag vet, alt vilkoren
för lånet varit så inskränkta, att det derföre icke kunnat
erhållas; men detta hinder undanrödjes lätt genom vilko-
rens skäliga utvidgande, och det är mera än troligt, att
Ständerna hellre ingå deruppå än på ett indragningssystcm.
2:0 Att Banken, som, efter min tanka, aldrig bör få
tillstånd att för hvarken silfver eller sedlar försälja eller
förpanta de fordringar, hvilka endast tillkommit pä grund
af låntagarens förlitande till det aftal, eller hvilket Banken,
men ingen annan, var fordringsägaren, deremot må bemyn¬
digas alt, i den mån som silfverfonden hårdare anlitas, upp¬
taga utländska lån i silfver, svarande efter 128 sk:s cours,
icke allenast emot de 4>400!°00 r:^r Svenskt b:co, för hvil¬
ka Banken innehar Biksg.-Contts reverser, utan äfveu, om
så erfordras, för de 6 millioner, som utgöra Bankens tillgån¬
gar i dels fastighetslån, dels odlings- och dels s. k. silf¬
verhår!. Då till ränta derför anslogs den ränta, Banken
sjelf uppbär, och till amortissementsfond de 2 proc. afbe¬
talning, som Banken tillkommer, så kan man ej betvifla,
alt ju delta lånförslag skulle mötas af mera lätthet och
visserligen mindre uppoffring, än samma tillgångars försälj¬
ning skulle medtaga.
3:o Alt bancovinsten må Banken förbehållas, dock så,
alt den användes endast till fyllnad och förökning i förbe¬
rörde amortissementsfond ät de här föreslagna lånen.
Skulle dessa förslag vinna bifall, sä försvinner ej alle¬
nast allt behof af indragning, utan äfven behofvet af det
creditiv, som Utsk. begär och hvars förgylda namn af cre-
diliv ändå måste, i lyftningens stund, utbytas emot det simp¬
lare namnet af utländskt lån, hvartill det då öfvergår.
C H.
Den 5 Maj e. ra.
Emot dessa lån torde ninn invända, att den årliga, till
utläridningen utgående räntan kominer att tynga det allmän¬
na vexelbehofvet; men med full tillförsigt svarar jag, att
den penning, som sålunda utgår, skall, örn icke genast, dock
snart mångfaldigt ersättas af den förökade production, som
skall följa på ett liberalare financesystem; då deremot pro-
ductionen skall med hvarje år allt mer och mer aftaga, om
ett indragningssystem införes.
Af Utsk. väntar jag, att med dess definitiva betänk, i
realisationsfrågan dröjes, intilldess Stats- och LagTJlsktn
afgifvit deras yttranden i de frågor, som blifvit till dem re¬
mitterade, angtde anstalter att vidtaga, dels i och för de
förslag, som blifvit gjorda till antagande af ett statslåne-
system, och dels i oell för förslagen till hypolheks- oell
privatbanker, samt ändtligen äfven i och för de tysta för-
månsrättigheternas afskatfande, hvilka alla frågor stå i så
nära samband med realisationen och den blifvande planen,
att de dermed äga en gemensam syftning; vid hvilken be¬
skaffenhet ett partielt afgörande af något ämne skulle kun¬
na, om ej bryta, dock försvåra det gemensamma ändamålet.
På alla dessa grunder anhåller jag, att BancoUtskrs be¬
tänk. N:o 6 må varda återremitteradt, samt alt dessa an¬
märkningar må få remissen åtfölja.
Discussion uppstod i anledning af följande punkter:
3:dje punkten.
Hr von Qvanten, Carl: Jag beklagar, att jag äfven
i denna fråga ej kan gilla TJlsk:s betänk. Det är egentl.
genom anskaffandet af silfver, som Bankens bestånd skall
garanteras. Sättet att anskaffa silfret har utgjort föremål
för olika omdömen inom RiksSt. Vid flera tillfällen har
roan ansett både köp och lån böra komma i fråga; hvilket-
dera sättet, som skall vara det rätta, är man ännu ej rätt ense
om. Jag tror, att efter den erfarenhet, silfverköpet lemnat
oss, skall man finna, att coursen derigenom stegras; ty det
är på den vägen, som man ändtligen kommit till i4o och
144- sk- cours, och på det sättet har man försämrat banco-
sedeln, i stället för att, som man åsyftat genom åtgärden,
förbättra densamma. Jag kan således icke annat än anse
dessa silfverköp verka motsatsen af hvad man söker. Jag är
öfvertygad, atti fall man vände om frågan och försökte att
försälja lika mycket silfver, som man hittills köpt, skulle man
neddrifva coursen till g6 sk. och få utbjuda vexlar till detta
låga pris. Således anser jag, att om Banken skulle komma
i tillfälle att behöfva förstärka sin fond, bör silfret förskaf¬
fas genom lån från utrikes ort. Man behöfver då ej beräkna
någon coursstegring förrän vid betalningen af räntan och
amortissementen; coursen verkar då endast på denna lilla
summa, hvaremot, om man behöfver köpa hela massan, så¬
dant verkar på coursen med hela dess belopp. Således lig¬
D c ii 5 M a j c. m.
»7>
ger just deruti garantien för Bankens bestånd, men ej i den
proportion mellan silfver oell sedlar, hvilken man uppställt.
Om coursell är högre än pari, liar Utsk. visserligen erkänt
orikliglieten att köpa silfver; men 0111 coursell vore under
pari, vet jag ej, hvartill silfverköp skall tjena, om ej för
alt få upp coursen till 128 sk., och jag vet ej, att deruti
kan ligga någon vinst. Om coursen skulle stå emellan 120
och 128 sk., finner jag, att det vore fördelaktigt att hafva
detta spalium; naturligtvis kommer ingen då ined sedlar till
Banken för att vexla efter 128 sk. Således tror jag, alt
Utsk. liorde föreslå, alt då metalliska fonden finnes så an¬
litad genom vexling, alt blott eli viss summa återstår, lika
godt hvilken, t. ex. 2a3 millioner, eller ock, i fall man
antager något gifvet förhållande, ali, då man kommer till
denna summa eller detta förhållande och beliöfver silfver,
Bancostyrelsen må äga latt att upptaga från främmande ort
lån i silfver till 1 ä 2 millioners belopp, hvilket lån bör
ställas på viss tid, så att man endast kommer att betala
ränta och amortissement. Jag lägger mig alldeles emot köp
af silfver emot sedlar; erfarenheten vittnar emot en sådan
åtgärd.
Hr Stråle, Nils Willi.: Jag ber om ursägt, att jag,
på samma gång som jag yttrar 111ig 0111 3:dje punkten, äfven
yttrar mig 0111 den 4:(^ej hafva ett oskiljaktigt samman¬
hang och angå båda, huru Bancostyrelsen skall uppköpa
silfver. Utsk. liar föreslagit, att sådant skall ske från främ¬
mande länder. Det är onekligt, alt inom landet kan intet
uppköp ske till högre pris än 128 sk., emedan det vore lätt
att för sedlar uttaga silfver ur Banken den ena dagen och
sälja det åter till Banken den andra för högre pris. Någon
lägre siffra än pari kan ej heller komma i fråga; ty hvar
och en har ju rätt att efter 128 sk. få sedlar för sitt silf¬
ver. Således måste silfret anskaffas utom landet. Men då
Utsk. föreslagit, att sådant ej skall ske i annat fall, än då
coursen är pari med tillägg af transportkostnaden, så tror
jag, att man bedrager sig, om man väntar, att någon hand¬
lande skall lefverera silfver för sådant pris, ty ingen hand¬
lande går in i en affär, der han har intet att fö 1 tjena; och
hvarföre skulle han åtaga sig en sådan transactinn, då Ban¬
ken endast kunde ersätta honom, hvad silfret veiki, kostade?
Vill man åter betala högre pris, så riskerar man, att Ban¬
ken får köpa sitt eget silfver. Jag tror således, alt all fråga
om silfverköp måste förfalla, sedan vexlingen börjat. Jag
nödgas nu upprepa, hvad jag vid sista riksdagen yttrade
i fråga om sältet till reella fondens förstärkande genom si11'—
verköp. Jag yrkade då, att Bankens transaction i sådant
afseende, sorn detta, måtte ske på samma sätt, som Riksg.-
Cont. fordom begagnade, då det upphandlade vexlar till
betalning af räntan på Rikets utländska skuld. Riksg.-ConUs
Dcn 5 Maj e. m.
Fullmägtige hade betydliga summor att betala; men FuII-
mägtige concurrerade aldrig med de handlande, utan hade
en mäklare, som vid börstimmans slut upphandlade de vex-
Jar, som voro öfver, sedan alla köpare fatt, hvad de behöf-
de. De handlade således aldrig annat än det verkliga öfver-
skoltet och uppjagade ej coursen; tvärtom hände det deri¬
genom, att Riksg.Cont. nedsatte sitt pris, blef coursen i
2:ne särskilda repriser inom en månad nedsatt med en sk.
hvardera gången , om jag ej misstager mig. Om nu Banco-
fullmägtige på sådant sätt till en måttlig cours uppköpa
vexlar och remittera dem lill något säkert handelshus , med
hvilket det aftal kunde träffas, att penningarna finge stå
någon tid på 2 a 3 månaders uppsägning mot 3 å 4 procts
ränta, så skulle denna ränta kunna belacka omkostnaderna
för siIfrets intransporterande och Banken ej för sitt silfver i
sjelfva verket komma att betala mera än 128 sk. för rtdrn. På
detta sätt skulle Fullmägtige äga fonder att disponera, då
de ville förstärka sitt silfverqvantum. En sådan anstalt anser
jag äfven nyttig i det afseende, att om en conjunctur in¬
träffade, då vi hade öfvervigt på handelsvågen, hvilket ofta
handt och sednast 1828, öfverskottet korinne Riket till godo
i reelt mynt. Vid sådana förhållanden är det sällan, som
en handlande finner sin uträkning i att införa silfver-, eme¬
dan det kostar i transport, och coursen skall gå bra långt
ner, innan han finner uträkning i alt införa det, i stället
att importera varor, hvarå merendels något står alt vinna.
Om Bancofullmägtige då kunde handla upp vexlar, vore det
en nyttig åtgärd. Detta tror jag vara den enda riktiga ut¬
vägen för Banken att förstärka sin fond. Man säger väl,
att Bancostyrelsen ej är sådan, att man med säkerhet kan
anförtro den en dylik åtgärd; men jag hemställer, hvarföre
det nu skulle vara mera svårt, än förr, alt finna personer,
sorn kunna behandla sådana affärer, i fall man iemnade dem
ordentliga föreskrifter. Om man stadgade, att Fullmägtige
ej få gifva mera än 182 sk., riskerar man icke mycket.
Svårigheten beror pä bedömandet af de utländska handels¬
husens säkerhet och på skötseln af vexelaffärerna, så alt
Banken ingenting förlorar,
Hr L e fr é n, Joh, Pehr: En ledamot har påstått, att
Bancostyrelsen vid de tillfällen, då silfvercassan behöfver
förstärkning, ej skulle köpa, utan låna silfver. Vid genom¬
läsning af Utskts betänk, i det hela finnes, att Utsk. förut¬
satt, det håda dessa sätt att förstärka cassan kunna komma
i fråga och mäste det. Dét blir ej möjligt att gifva det ena
sättet ett uteslutande företräde framför det andra. Det är
omständigheterna, hvilka bestämma, antingen det ena eller
andra bör begagnas. Det är naturligt, att, om coursen vill
hålla sig låg, vid pari eller derunder, de, som äga vexlar,
hafva skäl alt önska silfverimport, för att erhålla sedlar.
Den 5 Maj c. m.
Det är naturligt, alt de ej kunna importera silfver, förän
coursell går så lågt ner, att skillnaden beläcker transport¬
kostnaderna och andra afgifter. Först då kan den, som äger
vexlar, sjelf tinna räkning i att importera silfver och lenina
det till Banken; men det är icke troligt ens, att coursen
skall hålla sig vid en så låg ståndpunkt, utan mycket tro¬
ligare är, att den håller sig vid pari med full tillgång. Just
dä är tillfället inne för Banken att köpa silfver, d. ä. vex¬
lar, emedan man bör köpa i den goda tiden de varor, man
bar behof af i den onda, och dertill bör Banken begagna
sin vinst. Banken betalar då den erforderliga skillnaden
för transporten och någon vinst äfven för den, som åtager
sig commissionen. Orsaken, hvarför Utsk. föreslagit, att Ban¬
ken ej skall börja detta förrän vid eller under pari, ligger
deruti, att hvilken siffra man i stället bestämde, skulle just
denna siffra blifva det deereterade pari, emedan den, som
bade vexlar, vore säker, att Banken köpte för delta pris;
nu blefve han tvungen att låta coursen gå till pari, då full
tillgång finnes. Det är åter naturligt, att så länge coursen
ej är högre, än att skillnaden emellan den och pari utgör
hvad som fordras att betacka transportkostnaderna, kan in¬
gen utföra silfver; men stiger coursen derutöfver, går silf—
ret ut. Det tinnes således en fluelualion öfver och under
pari, inom hvilken silfret ej har benägenhet att röra sig
hvarken in eller ut; men om coursen skulle höja sig, så att
det vore skäl att frukta eli stark utförsel af silfver, är det
naturligt, att Banken mäste vara betänkt på att under den
tiden förstärka sin cassa, och då inträffar den tidpunkten,
då man måste låna silfver. En sådan åtgärd är då ganska
riktig, hvarföre ock IJtsk. föreslagit ett creditiv å utrikes
ort, att begagnas vid sådana tillfällen; men då handelsvå¬
gen återfått sin fyllnad och coursen åter gått ner, inträder
Bancpstyrelsens skyldighet att köpa vexlar för att använda
dem till betalning af det upptagna lånet. Det är denna enk¬
la transaction, som Utsk. velat framställa. Jag ber, att de
af B. o. Ad:s ledamöter, sorn känna vexelaffärer, hvaribland
jag särskildt får nämna Frih. Rantzou, måtte yttra sig, om
icke dessa åtgärder äro enliga med handelsusancen, och om
icke de, långt ifrån att väcka oro, bibehålla det lugn på
börsen, som Frih:n för några veckor sedan rätteligen ansåg
vara behöfligt. En annan ledamot har yttrat den farhåga,
att Banken skulle komma att köpa sitt eget silfver. Man
antager i sådant fall, att Fullmägtige skulle underlåta till¬
se, att det silfver, som inkommer lill Banken, veiki, inkom*
mer från utrikes ort, Om Bancostyrelsen vidtager erforder¬
liga åtgärder, är det ingen fara, att den får köpa sitt eget
silfver; ty då skulle roan uttaga det här och exportera det
för att åter införa det. Vinsten skulle ätas opp af omkost¬
naderna; roen om Bancostyrelsen behandlade frågan så vårds¬
löst, att den antoge, det ali lefverans vöre koromeu från
Den 5 Maj e. m.
utrikes ort, utan att bry sig om, om sådant vore sannt eller
icke, då först kunde man, som en talare sagt, taga ut silf¬
ver ur den ena luckan oell sälta in i den andra. Skillna¬
den i kostnad för Banken till erhållande af si I fre t kan väl
vara betydlig, men den influerar ej på annat än bancovin-
sten; kostnaden måste alltid rätta sig efter det ställes af¬
stånd, hvarifrån silfret skall hitföras. Om t. ex. vexlar fin¬
nas på både Paris, London och Köpenhamn, och coursen
vore 128 sk., si är det naturligt, att Bancostyrelsen skulle
äga ratt att betala mest i transportkostnad för det silfver,
som skulle komma från Paris, mindre för det, som lomme
från London och minst för det från Köpenhamn. Det an¬
gelägna vore blott, att styrelsen förvissade sig, att silfret
verkl. komme från dessa orter. Banken hade i sjelfva ver¬
ket ej betalat mer åt den ena än åt den andra; ty det vo¬
re blott transportkostnaden, som blifvit ersatt. Jag har
trott mig böra genmäla detta i anleda, af de felaktiga be¬
grepp, arne ledamöter tyckts hysa rör:de denna punkt.
Hr von Qvanten: 1 Utslcs betänk, står: ”och måste
Bancostyrelsen för öfrigt dervid noga tillse, att silfret verkl.
från utländsk ort inkommer.” Nu har jag likväl af en bland
Utsk:s ledamöter hört, att meningen äfven kan vara att,
genom uppköp af vexlar för lågt pris, försäkra sig om att
styra coursen genom alt kunna sälja dem, då coursen sti¬
ger. Jag medgifver, att delta vore något, som kunde an¬
vändas; men jag föreställer mig, att vid en myntbestämning
bör coursen vara 128 sk. och bör ej sedan mycket fluetue-
ra öfver eller under denna siffra. Om coursen faller eller
stiger några sk:r öfver eller under pari, så har bestämnin¬
gen gått sin riktiga gång, och jag ser intet skäl att då kö¬
pa eller sälja vexlar. Om således myntbestämningen Ivckas,
tror jag, att den saken bör förfalla. Jag kan ej finna nå¬
gon vinst.i att köpa vexlar på börsen. En börsdag kan till¬
gång finnas, en annan kan förhållandet vara alldeles mot¬
satt; och då skulle Bänken passa på att sälja samma vexlar,
annars skadade åtgärden mera, än den gagnade. Jag.för-
blifver i alla fall vid min åsigt, att uppköp af silfver för
bancosedlar är mera skadligt än gagneligt.
Frih. Kan teon, Joli. A Ib.: Jag har blott, till svar
å hvad Hr Lefre'n yttrat, velat anmäla, att jag delar hans
åsigter såyäl 0111 yexeltransactionerna som 0111 följderna deraf.
Hr Stråle: l anledning af Hr Lefrens yttrande får jag
erinra, att jag ej bestämdt sade, det jag befarade, alt Ban¬
ken finge köpa sitt eget silfver; men nog kunde underslef
äga runi, Det är vjsserl. möjligt att uppfinna sådana ma-
niementer, att man kunde fä documenler pä'fastager silf¬
ver, hvilka ej blifvit införda. Jag tviflar, att Ftilhnägtige
skulle kunna få silfver på de uppgifna vilkoren; ty man
bade ingenting alt vinna vid transnctionen. Detta bar ej
Den 5 Maj e. m.
i75
blifvit vederlaget, och således blifva vexell;öp den enda ut¬
vägen. Man kan gifva Fullmägtige bestämda föreskrifter
att köpa vexlar al pari eller lill högst iÖ2 sk. Med såda¬
na föreskrifter tror jag, att föga skulle äfventyras, och Ban¬
ken skulle få silfver för bättre pris, an genom en lefverans;
ty en sådan kan ej afslutas förrän i behofvets stund.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: T denna fråga har
så mycket blifvit ordadt, att jag ej vill tillägga annat, än
att det beror på en verksam Bancostyrelse att få silfret för
bästa köp. Jag skulle tro, att dertill finnes en utväg, hvil¬
ken jag ber att få framställa, då jag ej hort någon annan
nämna den, och då jag tror, att det vid denna punkt är
lätta stället att derom tala. Jag tror, att, i afseende på
möjligheten att införskaffa silfver för bästa köp, det skulle
vara en lättnad, om Banken vid sina bada filialcontor i Gö¬
theborg och Malmö hade depositions- och invexlingscontor.
Jag föreställer mig, att om realisationen vinner den stadga,
att silfver kommer i allmänna rörelsen, kommer silfver att
införskrifvas; måhända, att t. ex. corporationer, såsom pri¬
vatbanker, kunde intaga sådant. Jag föreställer mig, att
andra förhållanden kunde uppstå, då man hellre ville haf¬
va sedlar än silfver. Då tror jag, att det vore bättre och
fördelaktigare i alla afseenden, om man på flera punkter
finge lemna in silfver än blott i Stockholm, som är långt
aflägse från de Europeiska handelsmarknaderna, der silfret
finnes. Jag framställer detta som ett ytterligare medel att
för lindrigare transportkostnad få silfver för Bankens räk¬
ning. Jag skulle tro, att då Banken i alla fall skall vid
sina contor hålla betjening, gör det obetydlig svårighet, örn
en sådan depositionsrätl finnes; och Banken har samma för¬
del, om silfret ligger i Götheborg och Malmö eller i Stock¬
holm, förutsatt, att det ligger lika säkert. Denna åtgärd
kunde bidraga till ökande af Bankens silfverfond.
Hr von Troil, Emil: En värd ledamot, Hr Stråle,
bar trott, att sådana silfverköp, som Utsk. föreslagit, ej
skulle kunna komma i fråga, emedan ingen handlande skulle
ingå uti en sådan afhandling. Jag vill försöka att visa mot¬
satsen. Om coursen på Hamburg ,är 128 sk., gör det en
köpman detsamma, om han säljer sin vexel här och får be¬
talning för den , eller om han gör en lika stor utbetalning
på den andra orten i silfver. Då återstår transportkostna¬
den. Det är detta pris, som, om det lägges till,, gör det
för honom likgiltigt att här lemna silfver. Hr Stråle tror,
att en köpman ej under sådana vilkor skulle åtaga sig en
dylik afhandling; men han vinner dock något annat. Om ej
Banken köpte silfret, skulle coursen lalla och kunde gå ner
till i23sk. Ännu mer gäller detta, om coursen vore 125 sk.
Då kunde styrelsen höja priset, så att lefverantören hade
en vinst af ett par sk:r. Det är just vid sådana tillfällen,
Dea 5 Maj c. m.
då coursen vill falla, som silfyerköp bör komma i fråga, ej
då den vill stiga. Utsk. anser/ att det behof af silfver, som
i sådana fall kan uppstå, bör på annat sätt fvllas. För öf-
rigt tror jag, att det åt Bancostyrelsen bör öfverlemnäs att
köpa silfver eller att köpa vexlar och sjelf besörja transport
ten. Likväl tror jag, alt detta blir dyrare; men den utvä¬
gen bör vidtagas, om underslef ej på annat sätt kan före¬
byggas.
Frih. Cederström, Jac.: Frågan om sältet, huru
silfver bör införskaffas till Banken, är ej bland de minst
vigtiga. Det är utom all fråga, att silfver måste upphand¬
las, när sedelmynlet inlöper i Banken; men sättet att verk¬
ställa detta synes mig ej väl uppgifvet af Utsk. och än min¬
dre af de talare, som här yttrat sig. De hafva anvisat att
köpa silfret ur andra handen, i stället för att köpa det ur
den första, och således förbisett den första regeln i all han¬
del. Jag har med förundran hört en betydlig handlande
instämma i riktigheten af detta sätt. För min del skulle jag
tro, att om Banken, styrd af män med credit på verlds-
niarknadens betydligare platser, öppnar credit på åtskilliga
sådana handelsplatser, blir det tydligt, att Banken, som kan
vara belåten med mindre vinst, öfvertager vexelhandeln och
derigenom städse är i tillfälle att deruti indraga silfver från
den ort, der det finnes för bästa pris. Den kan då afhand¬
la, utan någon commissionär, directe med dem, hos hvilka
den öppnat credit genom ömsesidigt dragna vexlar eller
silfver för dem. Denna vexelhandel är ej den minst vinst¬
gifvande af de transactioner, som tillhöra Banken. Jag ön¬
skar, att Utsk. måtte samråda i ämnet med handlande och
derigenom göra sig underrättadt om sättet, huru sådana af¬
färer böra bedrifva.?. Här är äfven yttradt af cn annan le¬
damot, att det vore förmånligt att inrätta filialcontor för
vexling. Jag afstyrker, att Banken må äga cassör på annat
ställe, än inom bancohuset. Bankens erfarenhet deraf har
varit ganska bedröflig. Somliga cassörer hafva blifvit rika,
andra hafva bankruterat, och Banken har förlorat allt. Det
är ej möjligt att på sådant afstånd hafva ordentliga control-
ler. En förskingring af en sådan cassa blefve svår att er¬
sätta, och det bolag, som hade actier i en sådan inrättning,
kunde ej åläggas att ersätta mera än actiecapitalet, då ac-
tierna ej äro ställda på viss person. Dessutom tror jag ej,
att åtgärden tjenar till något. Vexlingen af silfver bör isyn¬
nerhet i början ej alltförmycket underlättas. Banken torde
annars möjligen blifva allt för starkt påkänd. Det är bäst
att låta sedlarna få resa hit och här inlösas, för att sålun¬
da försvåra vexlingen. I stället för det creditiv, som blif¬
vit af Utsk. föreslaget för att anlitas vid inträffande behof,
skulle jag önska, att styrelsen ålades öppna credit på åt-
skil-
Den 5 Maj e. m.
skilliga utländska orter, der våra varor kunna med fördel
a (sältas, och der vi i allmänhet hafva större handelslrans-
aclioner.
Hr S t rå 1 e: I anledn. af hvad Hr von Troil nämnt om vex-
lar får jag fästa uppmärksamheten derpå, att när en hand-
]an de säljer sina vexlar, får han genast full valuta i sedlar,
hvaremot, när han skall lefverera silfver, han ej får pen¬
ningar till fidla summan, förrän silfret hitkommit, således
efter en längre eller kortare tids förlopp, hvarigenom en
ränteförlust uppkommer. Jag tror för min del, att, då in¬
gen vinst uppkommer för lefverantören, man ej kan vänta,
att någon skall åtaga sig en sådan affär. Man har sagt, att
om coursen nedgår under pari, kunde någon vinst äfven
beräknas; men då Utsk. föreslagit, att skillnaden i pris ej
får öfverstiga transportkostnaden, finner jag ej, huru sådant
kan äga rum. För öfrigt är jag ganska tillfredsställd med
livad Hr v. Troil yttrat. Jag hoppas, att Fullmägtige få
sig af TJtsk. uppdraget att för ändamålets vinnande använda
de utvägar, som kunna vara lämpliga, då de säkert äfven
komma att upphandla vexlar. Lika med Frih. Ehrenborgh
skulle jag tro, att det vore nyttigt, om cassör funnes och
vexling kunde ske i de städer, der fdialcontor äro etablera¬
de; men denna fråga ingår i så många små detailler, att
jag fruktar, det en discussion derom nu är utan ändamål.
Kanske skulle privatbanker kunna uträtta detsamma, hvil¬
ket vore lämpligare, emedan Banken då sluppe allt äfven¬
tyr. Gerna skulle jag se, om det vore möjligt att äfven i
landsorterna få sedlar för sitt silfver.
Hr Nordenanckar, Gust.: Med fullkomligt gillande
af den framställning, Frih. Ehrenborgh gjort om en anstalt
att äfven i andra stapelstäder än Stockholm kunna få silf¬
ver för sina varor och för vexlar, anhåller jag att få göra
en framställning i detta afseende rörande Calmar. Dess han¬
del är icke obetydlig och exporten öfverstiger vanligtvis im¬
porten. När då de handlande få sin betalning i vexlar, må¬
ste de skicka dem till Stockholm för att försäljas. Det har
till och med handt, alt de handlande i Lubeck, i stället
för att skicka vexlar, skickat silfver. Då hafva handels¬
männen i Calmar i närvar, förhållanden, då silfver ej hos
oss går såsom mynt, varit ganska embarasserade deraf. I
händelse TJtsk. skulle lemna den uppmärksamhet åt Frih.
Ehrenborghs förslag, som jag anser det förtjena, anhåller
jag, att det äfven måtte fästa sig vid hvad jag nu yttrat
rörande Calmar, så att någon anstalt äfven der kunde vid¬
tagas till utbyte af sedlar emot silfver.
Frih. Ehrenborgh: När det yttrande, jag afgifvit,
blifvit justeradt och kommit Utsk. tillhanda, hoppas jag,
6 H. a3
D c u 5 Maj f. m.
att Utsk. ej skall missförstå det till den grad, sorn Frih.
Cederström gjort. Jag har ej sagt, att vexlingscöntor skulle
inrättas, utan invexlings- och deposilionscontor. Om jag
begått ett misstag i detta afseende, hvad Malmö beträffar,
får jag trösta mig dermed, att jag hemtat ide'en från en af
Sveriges största Konungar, Carl XI, hvilken föreslagit sam¬
ma åtgärd. Måhända hafva tiderna sedan dess förändrat sig,
så att förslaget ej kan verkställas, och då kommer det icke
i fråga; men jag tillförsel' mig, att Utsk. ger åt ämnet den
vigt, som det förtjena!-. Hvad controllen beträffar, får jag
fästa Frih. Cederströms och flera talares uppmärksamhet der¬
på, att vådan väl ej kan vara större för förskingring af silf¬
ver än af sedlar. Man skulle äfven möjligen kunna förva¬
ra silfret i ränterierna; men allt detta hör till detailfrågor-
na. Säkert är, att under de flesta tiderna af året är trans¬
portkostnaden till Skåne oändl. mindre an hit, i anseende
till Skånes närmare belägenhet till verldsmarknaden, och
minst skulle man bespara assurancepremierna. Jag vågar
tro, att det förslag, hvarmed jag framkommit, ej är fullt
ut så oanvändbart, isom Frih. Cederström vid första påse¬
endet förmodat.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Såsom jag förstår
TJtskfs förslag, är operationen att införskaffa silfver genom
vexlar ej så invecklad., som mau synes föreställa sig. Jag
förmodar, att vexelköp komma att blifva en från införskrif¬
ning af silfver särskild åtgärd. Om t. ex. köpmannen A.
säljer till Banken en vexel efter 128 sk:rs cours, så upp¬
hör hans afhandling med Banken derigenom, att A. erhål¬
ler sin betalning, och liqviden är slut dem emellan. Då
Banken remitterar vexeln tili Hamburg, har Banken der en
commissionär B., åt hvilken den uppdrager att för vexeln
ur Hamburger bank uttaga silfver, som han skickar till Sve¬
riges Bank, hvars räkning kommer att utvisa vexelköpet af
A. samt räkningen öfver silfveruttagningen och transport¬
kostnaden hit, uppgjord af B. Om Banken ej finner lämpligt
att genast införa silfver, låter den medlen innestå i Ham¬
burger bank eller sätter dem på räkning för det hus i Ham¬
burg, der Banken har sitt creditiv till afbetalning å det
silfver, Banken förut kan hafva lånat. Någon köpmanna¬
vinst härstädes för införskrifningen behöfver således icke
komma i fråga, så att man kan alldeles vara ifrån den om¬
sorgen. Som Frih. Ehrenborgh icke föreslagit, att vid filial—
contoren silfver skulle utvexlas, utan endast att det må få
der insättas, på det att den, som åstundade sedlar, måtte
få tillgång derå, kan jag ej finna annat, än att förslaget
innebär den fördelen för Banken att oftare än eljest få silf¬
ver för sedlar. Jag skulle till och med tro, att i öfvervä¬
gande borde tagas, om icke en sådan åtgärd borde i alD
mänhet vidtagas vid landtränterierna; ty det är säkert, att
Den 5 Maj p, ra.
*79
mångå, som i orterna skola afsända penningar, mäste göra
sig af med silfret och skaffa sig sedlar.
Hr von Troil: Jag beklagar, att jag, oaktadt all spänd
uppmärksamhet, ej kunde höra, hvad Frih. Cederström yt¬
trade. Om jag således misstager mig, är det ursägtligt. Hvad
angår det råd, han gifvit Utsk., att inhemta upplysningar
af personer, som äga kännedom af affärer, så är det ganska
godt. Utsk. har dock ej varit i behof att i detta afseende
gå utom sig sjelf. Det har inom sig en aktad ledamot af
Stockholms börs. Han har yttrat den öfvertygelse, att 0111
Banken skulle befatta sig med köp af vexlar, skulle det
väcka missnöje hos de handlande, och de komma i ett verk¬
ligt krigstillstånd mot Banken; och för att då väl leda Ban¬
kens angelägenheter skulle veiki, fordras den största skick¬
lighet och affärsvana.
I anledning af Hr Stråles sista yttrande får jag fästa
hans uppmärksamhet derpå, alt han ej måtte riktigt hafva
Jäst 4:de punkten, efter han sagt, att Banken ej fick betala
mer, än så mycket sorn transporten öfverstiger coursen; der
står likväl: vexlingsgrunden. Den kan öfverstiga coursen
till oell med 8 sk. Frih. Ehrenhorghs förslag tror jag va¬
ra godt; men jag tager mig friheten fästa hans uppmärk¬
samhet derpå, att, efter hvad jag kan finna, innehålles det
redan i 4;de punkten, der det står, att Banken får uppoff¬
ra transportkostnaden. Om någon i Malmö eller Calmar
eller på något annat ställe önskar lemna silfver, måtte det
göra Banken ett nöje att mottaga det, då transporten från
Skåne måste vara lindrigare än från utrikes ort. Skulle man
emedlertid anse ett förtydligande af nöden, har jag ingen¬
ting deremot.
Hr von Qvanten: I detta högst vigtiga ämne har jag
följt discussionen med yttersta uppmärksamhet. Jag har der¬
af inhemtat, att en af Ufsk:s ledamöter förklarat, det man
ej bör köpa vexlar, emedan en af Stockholms handlande
yttrat, att det vore olämpligt och skulle förorsaka missnöje
på börsen. Deremot har en annan ledamot sagt, att map
kan köpa vexlar; åtminstone har jag så fattat Hr v. Troil
på den ena och Hr Lefrehi på den andra sidan. Jag sorn
Svensk önskar lika med hvarje annan, att vårt mynt mätte
kpmraa på en stabel fot; men jag kan ej förstå, huru det
kan vara möjligt att, om Banken hardt anlitas och coursen
stiger öfver 128 sk., genom köp komma åt silfver till
förstärkning af Banken. Det är naturligt, att då po ursen
yill stiga, anlitas Bankens fond; och vill nian då förstärka
Banken gpnom silfverköp, vidtager man en ändamålsvidi ig
åtgärd. Vi hafva ofta oriktiga begrepp om silfverköp, eme¬
dan de, sorn hittills skett, blifvit gjorda, då bancoluckan
varit stängd: och detta lemnar ingen erfarenhet om följder¬
na under andra förhållanden. Sedan vi komma att vexla,
D c n 5 Maj e. m.
är det säkert, att, om fonden hardt anlitas, man ej må tän¬
ka sig att till någon myckenhet få silfver till Bankens för¬
stärkning. Hvarföre skulle ej annars utländska magter an¬
vända samma sätt att förskaffa sig silfver, att nemi. med
papperslappar köpa sig millioner? Andra länder måste lik¬
väl anlita en Rothschild och en Hambrö; men ej komma de
långt med sedlar. Jag måste således påminna derom, att
ingen annan moyen finnes, än att, då coursen börjar stiga
och silfverfonden utvexlas, Fullmäktige måtte äga rätt att
ingå i lån af silfver på viss tid och med ränta, såsom hos
alla andra civiliserade nationer; ty det är silfver, som är
mynt, men icke sedlar. Vår Banks functioner äro olämpli¬
ga för en banks rörelser. En bank med lån på fastigheter
och ereditiver till alla näringar äfventyrar alltid mycket;
men flera punkter äro ännu qvar, sorn kunna lemna garan¬
tier, om de klokt uppställas, såsom med creditiv t. ex. Jag
skulle således tro, att, då betänk, återkommer till Utsk.,
det kan verksammare arbeta på vexlingens bestånd; men
ingalunda kan sådant tillvägabringas genom köp af silfver
för våra sedlar.
Hr von Troil: Då jag hörde, alt den siste talaren
missförstått mig, begärde jag ordet, emedan jag fruktade,
att andra äfven gjort det. Jag har sagt, att Banken ej skall
uppköpa vexlar för att styra coursen; men jag har ej emot,
att den handlar upp vexlar för att skalfa sig silfver, då
coursen har benägenhet att falla. Om Banken med klokhet
och förutseende begagnar den utvägen, skall den sällan kom¬
ma i behof af lån, hvilka visserl. må äga rum, om de äro
nödvändiga; men de blifva alltid ett ondt, som bör undvikas.
4:de punkten:
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., uppläste följande:
Utsk. föreslår, att Bancostyrelsen må, då coursen är
vid eller under pari, äga att köpa silfver. Såsom skäl der¬
till uppgifves under näst föregående punkt, att det vore ett
godt medel att öka såväl Bankens egen styrka som landets
rörelsecapita!. Men under sådana coursförhållanden kan in¬
gen påträngning i Ranken vara att befara, utan tvärtom
snarare insättningar af silfver att förvänta, och sålunda in¬
tet behof vara om åtgärders vidtagande till ökande af Ban¬
kens styrka, Hvad rörelsecapitalet beträffar, utgöres det
såväl af silfver som sedlar, och ökes således icke derigenom,
att man drar in silfver för sedlar.
Om silfverköp är under ofvannämnde gynnande cours¬
förhållanden onödigt i och för sig sjelf, blir det i högsta
grad förderfligt, då priset skulle få ökas med transportkost¬
naden, d, ä. omkring 5 sk. b:co för hvar rjdr i silfver; och
det utsatta vilkoret, att Bancostyrelsen skulle noga tillse,
alt silfret verkligen från utländsk ort inkommer, synes mig
nog besynnerligt och föga tillförlitligt. Det förekommer mig
Den 5 Maj e. m.
besynnerligt, att en bankstyrelse skall efterforska, hvarifrån
det silfver, som erbjudes, förskrifver sig; och denna här¬
komst synes mig omöjlig att controllera, helst underslef tyc¬
kes alltför lätt kunna på mångfaldiga sätt verkställas. Jag
anser derföre såsom otvifvelaktigt, att det silfver, hvilket
Bancostyrelsen trodde komma utifrån, i sjelfva verket kun¬
de tilläfventyrs lange hafva legat inom Riket, Sedan en så¬
dan lurendrejare-genväg blifvit öppnad, skulle Banken genom
ett så beskaffadt silfverköp snart kunna förstöras; ty specu-
lanten, som ur Banken uttagit silfver å 128 sk,, sålde det
för utländskt å 133 sk., för att genast åter uttaga det till
ny försäljning o. s. v. För öfrigt skulle entreprenören na¬
turligtvis icke kunna utifrån erhålla silfver utan för de
vexlar, hvilka han tillhandlat sig på börsen för de af
Bancostyrelsen i betalning för silfret erhållna sedlarna. Utan
detta vexelköp skulle coursen ytterligare falla, tilläfventyrs
4 eller 5 sk. under pari, och trassenterna sålunda finna sin
uträkning i att sjelfva indraga silfret för att i Banken ut¬
byta det mot sedlar. Om sålunda Bancostyrelsen under de
förutsatta gynnande coursförhållandena blott finge hafva li¬
tet tålamod, skulle silfret på den naturliga vägen sjelfmant
inflyta i Banken. Jag afstyrker derföre allt sådant uppdrag
åt Bancostyrelsen att uppköpa silfver.
Ilr Cederschjöld tilläde muntligen;
I anledning af hvad som blifvit yttradt af flera värda
talare om silfverköp, får jag påminna, att lurendrejeriet af
silfver vöre så lätt, att dess förhindrande blefve omöjligt.
Man ser, huru för ganska små tullförsnillningar stämplar,
documenter, m, m. förfalskas. Hvad skall man då vänta sig,
då så stora summor kunde vinnas? Huru lätt vore det icke,
att det silfver, sorn inlastades i Hamburg, der åter urlasta-
des, och alt annat silfver, försedt med samma stämplar, här
aflemnades till Banken. Om Banken än hade en egen com¬
missionär, som följde med, fruktar jag till och med, att
han ej skulle göra sig något samvete af en sådan mystifica-
tion. Han kunde kanhända tycka, att det vore silfver som
silfver. Jag fruktar, att en Fullmägtig finge resa med, och
tilläfventyrs en af hvarje Stånd, så vida full säkerhet skulle
kunna vinnas. En värd talare har sagt, att Bancostyrelsen
skulle, då coursen vore under pari, likväl få köpa silfver »
128 sk. utom transportkostnaden, så att silfret kunde komma
att kosta kanske 8 sk. öfver den gångbara coursen. Jag
förvånas öfver ett sådant yttrande. Jag vet ej, huru en så¬
dan handel skulle kunna falla någon styrelse in, och jag häp¬
nar för de missbruk, hvartill en sådan handelsrättighet skulle
kunna föranleda. Emedlertid fägnar det mig högligen, att
min uppmärksamhet blifvit fästad derpå.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gustaf: Jag delar
den åsigt, som ledt Utsk. i den nu förevar, punkten äfven-
i8»
Den 5 Maj c. m.
som i den tredje. Behöfligheten af stadgande» rörtde upp-r
köp af silfver har så klart blifvit utvecklad af Hrr v. Troil
och Lefren, att jag på ett öfvertygande sätt uppfattat deras
mening. Jag har blott velat fästa uppmärksamhet på den
reservation, som af Hr Wedberg blifvit afgifven, just derföre,
att den farhåga derigenom kunde undvikas, som Utsk. anty-
der. Jag föreslår, att aldrig Svenskt myntadt silfver •mätte
få uppköpas till högre pris än efter myntbestämningsgrunden.
Jag medgifver gerna, att man kan nedsmälta silfret och i
form af planlsar aflemna det till Banken; men det medför
alltid någon kostnad, och för grundsatsens skull tror jag,
att Svenskt myntadt silfver aldrig bör betalas högre, än ef¬
ter vexlingsgrunden.
Hr Lefre'n: BancoUtsk. har för afsigt att i ett fram¬
deles afgifvande betänk. rör:de det reglementariska föreslå
de controller, som Hr Cederschjöld fruktar icke kunna åstad¬
kommas, Jag vill då blott nämna, att i fall man vill miss¬
tänka allt, finnas inga controller. Svenska consuler kunna
icke vara så äreförgätna, att de sätta sina namn på sådana
transporter, som vore falska; deruti ligger således redan en
bestämd controll, och jag tror ej, alt dessa män vilja vara
agenter för lurendrejare. Dessutom har Bancostyrelsen öppet
att ej taga in silfret i så små partier, att icke det kan för¬
tjena att utskicka en commissarie, som kan åtfölja transpor¬
ten. Jag har blott velat nämna detta för att visa, att con¬
troller äro möjliga. Beträffande den fråga, som Hr Gr. af
Wetterstedt framkastat, kan man anföra åtskilligt. Om Sven¬
ska riksdalrar, som gått ut till Tyskland eller andia när¬
gränsande orter, der accuinulerat sig för att åter gå in som
lefverans, skulle de stå i högre pris, om de på utländsk
ort först nedsmältes, och Banken derigenom få vidkännas en
förhöjning i priset. Banken ginge dessutom i mistning af
den fördelen att få myntadt silfver. En ytterligare omstän¬
dighet mot anmärkningen är, att det ser mindre väl ut att
rata sitt egel mynt på utrikesort. Om t. ex, en Svensk skulle
köpa upp silfver 1 Hamburg, kunde han ej taga Svenskt mynt,
utan måste hellie taga Danskt, som är något litet sämre äu
det Svenska. Detta är visserligen en småsak; men opinionen
bör väl också något tagas i beräkning i sådana frågor som
dessa.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren har ansett
garantien mot silfver-lurendrejeriet vara ganska lätt, emedan
consulernasj påskrift vore tillförlitlig. Jag får likväl påminna,
att denna påskrift förmodj. vore på papperet, men ej på
silfret. Papperet kunde vara riktigt, men ej silfret; det knö¬
de gå dermed som med de bekanta kräftorna, hvilka väl
funnos upptagna i brefvet, men vid budets framkomst be-
funnos hafva krupit utur korgen. Bättre mäns namn hafva
blifvit förfalskade, än consuiers. Man ser, att förfalskningar
Den 5 Maj c. m.
i83
ej sällan ste, då det blott gäller några få sk:r i tull; huru
mycket mer skola de icke då ske, när det vore fråga om
ioo,ooo:tals r:dr att förtjena?
Hr von Troil: Jag vill ej nu vidare yttra mig i frågan
om controllerna. Jag ar öfvertygad , att det lyckas Banco-
Ulsk., då det framdeles inkommer till Stånden med sitt
förslag i ämnet, att reda ut den frågan; roen i ahledning af
en annan fråga vill jag yttra mig. Hr Cederschjöld har sagt,
alt sedelstocken ej ökas genom silfverköp; men om den grund
antages, att sedelstocken ökas i samma man, som silfverfon-
den blir starkare, måste köpen derpå hafva inflytande, ehu¬
ruväl det ej är uteslutande för detta ändamål, som silfverköp
få äga rum. Det kan ske antingen för att öka sedelstocken
eller för att trygga silfverförrådet i afseende på en framdeles
befarad uttagning af silfver ur Banken. Hr Cederschjöld
har häpnat för en förlust af 8 sk. per r:dr och trott, att
Banken derigenom kunde förstöras. Det kunde vara fallet,
om uppköpet finge ske till obegränsadt belopp; men den, sorn
gjort sig möda att läsa litet längre fram i Utsk:s betänk.,
finner, alt det blott är vissa anslag, som till ändamålet få
användas. Jag deremot skulle häpna, om jag trodde, att
B. St. gjorde mera afseende på några sk:rs förlust, än på
den möjliga vådan, som skulle uppkomma, i fall Banken
Liefve för svag.
Hr Cederschjöld: Jag har begärt ordet endast för att
fästa mig vid den erinran, som den siste värde talaren gjort,
att Banken skulle köpa silfver för att öka rörelsecapitalet
och sätta detta i ett förhållande till fonden som 5 till 2.
Jag skulle önska, att Bancostyrelsen aldrig finge öka rörelse¬
capitalet genom någon konst, utan att detta finge sköta sig
sjelf samt ökas och minskas, allt efter som silfver flyter in
i Banken eller derutur uttagas. Jag skulle önska, att man
aldrig mer ville befatta sig med att bestämma, huru stort
rörelsecapitalet skall blifva. Jag hade trott, att detta vore
just ett af hufvudändamålen med realisationen. Jag tillstår,
att jag verkligen häpnar ännu en gång, att sådana idéer
kunna yttras från delta håll. Man skulle kunna tillskapa
ett rörelsecapital, hvilket vore större än som behöfves; och
detta vore just en af de genaste vägarna, på hvilka Bankens
silfver kunde drifvas ur landet. Dessutom finge man, för
att bibehålla proportionen, beständigt jemnka sedelstocken,
än öka, än minska densamma. Hvilken fluetuation skulle
icke derigenom uppkomma, helst när denna jemnkning
skulle ske på låntillgångarnas bekostnad. Jag öfverlemna!'
åt hvar och en att bedöma följderna.
Hr von Troil: Jag skulle icke tro, att någon, som
tänkt sig in i detta ämne, skulle befara, att rörelsecapitalet
någonsin skulle kunna ökas öfver rörelsens behof. Hvar
och en, som tänkt sig in i ämnet, vet, att i sådana fall sti¬
184
Den 5 Maj e. m.
ger coursen, så att silfret går ut. Jag tror väl äfven, att
silfret sjelf skall gå in i landet; men hvad man här satt i
fråga att uppoffra, för att lätta silfrets inkommande, är in¬
genting annat, än en ersättning för den svårighet silfret har
att komma till ettså aflägset land, som Sverige jemnförelse-
vis med andra länder. Jag vill anföra ett exempel. Om
silfver finnes i Hamburg, och behof deraf finnes i Mechlen¬
burg på samma gång som här, strömmar det företrädesvis
dit i anseende till den större närheten. Om man nu genom
uppoffrande af några skir kunde ställa så till, att det blefve
lika förmånligt att skicka det hit som till Mechlenburg,
satte man endast Sverige i samma ställning i detta afseende
som sistnämnde land.
Hr von Hartmansdorff: Om jag riktigt fattat me¬
ningen af betänk. rör:de möjligheten att Öka sedelstocken
genom lån på hypothek, så är förhållandet följande: Om
vid ett af Fullmägtiges sammanträden förhållandet mellan
silfver och sedlar vore jemnt såsom 2 till 5, och någon in¬
lemnade goda papper såsom hypothek till belåning, så sva¬
rade styrelsen nej, emedan hon eljest skulle öfverskrida det
bestämda förhållandet. Men om någon inom nästa samman¬
komst infunnit sig med 200,000 ridr i silfver och derför fått
sina 200,000 r:dr i sedlar, så vore för den ökade silfverfon-
den 3oo,ooo r:dr i sedlar att utlåna, och Fullmägtige kunde
belåna de goda papperen.
5:te punkten:
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Bland andra utvägar
att gifva garanti åt realisationen anser jag den, hvilken Utsk.
i denna punkt föreslagit, vara bland de lämpligaste. Jag är
öfvertygad, att denna skall i det närmaste göra alla de öf¬
riga umbärliga. Jag hemställer derföre tili Utsk:s bepröf-
vande, på det att medlet måtte blifva än mera verksamt,
om icke creditivet må ökas till 2 millioner rtdr Hamb. b:co.
Ju större creditivet är, ju sannolikare, att det ej behöfver
användas. Det vill dock icke säga, att Bancostyrelsen ge¬
nast skall afhandla om detta större creditiv, endast att den
dertill auctoriseras. Det kan hända, att creditivet ej behöf-
ves större än 100,000 r:dr; men styrelsen bör vara auetori-
serad att negociera det ända till 2 millioner.
Hr von Qvanten: Utsk:s betänk, i denna fråga gil¬
lar jag till alla delar. Jag tror mig kunna upplysa derom,
att under Förmyndare-regeringen, då silfver utvexlades, för¬
hållandet var sådant, att 1793 och 1794 funnos i Banken 2
millioner r:dr i silfver, med utelöpande endast 2 0 3 mil¬
lioner rtdr i sedlar. Således var silfret nära lika med sed¬
len , hvarföre coursen också ej var högre än 54 sk. Der¬
emot fanns ett antal riksg:ssedlar, qvarlefvor från kriget,
Som
Den 5 Maj e. m.
iS5
som då kallades Fahnhjelmar, Långrockar m. fl., hvilka alla
förvandlades till riksgäld. Alla dessa gingo med io ä i5
proc:s agio från 1792 till 1799, då agiot uppgick till 43
proc. och bestämdes 1800 till 5o proc., vid hvilket agio
dessa sedlar fortgående bibehöllos genom användandet af ett
creditiv på 900,000 r:dr i Hamburg. Så är mig sagdt af
personer, söm känna förhållandet. Jag anser således, att
det ifrågasatta creditivet innebär en vida säkrare garanti,
än köp af silfver och bestämmandet af någon viss propor¬
tion. Huru detta creditiv skall tillkomma, antingen genom
lån och deposition af silfver, eller på annat sätt förvärfvas,
derom vill jag nu icke gå in i undersökning; men att an¬
skaffa ett creditiv blir nödvändigt och torde säkrast befor¬
dra vexlingens oafbrutna fortgång.
Frih. Ehrenborgh: Äfven jag gillar den af Ulsk. fö¬
reslagna mesure, att ett creditiv bör öppnas. Om sunaman
vill jag ej heller tvista. Den är af TJtsk. föreslagen till
2,666,666 r:dr 32 sk. Svenskt b:co. Af en ledamot bland
Bancofullmägtige är den föreslagen till 2 millioner Hamb.
b:co. Jag skall endast be att derpå få fästa uppmärksam¬
heten, om det ej vore lämpligast, att creditivet ställdes
jemnt på den summa, sorn utgör Bankens fordran af Staten.
Denna summa instämmer så nära med den af Hr Hegardt
föreslagna, att jag är öfvertygad, det skillnaden ingenting
betyder. Anledningen, hvarför jag fästat mig vid denna
summa, är att, efter min mening, creditivet icke bör vara
större, än att obligationerna till Banken kunna genom för¬
säljning belacka det.
Hr Stråle: Till grund för den plan till realisation,
som i tio år blifvit följd, har legat, att den skulle ske utan
utländska lån. Detta har varit min öfvertygelse från första
stunden. Vore det fråga om, att ett creditiv verkligen vo¬
re nödvändigt att begagnas för realisationen, så att Riket
ovilkorligen skulle komma att sättas i utländsk gäld, skulle
jag afven nu afstyrka det; men jag hyser den öfvertygelsen,
att det icke är nödvändigt. Det ar blott i afseende på vissa
ogrundade farhågor, som det kanske kan vara behöfligt för
att klart ådagalägga, att ingen fara kan uppstå. I detta af¬
seende förenar jag mig med Hr Hegardt, att det blir ange¬
läget bestämma det så stort, att man finner, det någon brist
aldrig kan uppkomma, och jag instämmer således deruti, att
creditivet må ställas på 2 millioner r:dr; ty jag har den öf¬
vertygelse, att ju större det är, ju mindre behöfver detsam¬
ma begagnas. Dervid får jag dock yttra den önskan, att
Fullmägtige mätte få så bestämda föreskrifter i afseende på
detta creditiv, att det icke kan tillitas utan nödtvång. Ett
ytterligare skäl dertill är, att Utsk. yttrat, att det kunde
behöfvas, då en underbalance i handeln uppstått. Deruti
6 H. H
i86
Dcu 5 Maj e. m.
skiljer jag "mig fran Utsk. Den naturliga gängfen Hr, att
silfret då måste gå ut, varuvärdet faller, importen måste
åter minskas; förhållandet sätter sig sjelf och allt återkom¬
mer till sitt naturliga skick; men ville man rätta förhållan¬
det genom artificiella medel och dertill använda creditivet,
blefve sådant skadligt. Jag afstyrker, att det får på ett
sådant sätt användas, och tillstyrker creditivet endast der¬
före, att hvar och en må se, att Fullmägtige äro i fullt
tillfälle att inlösa sedlarna; och jag tror af samma skäl, att
det bör bestämmas till i millioner r:dr Hamb. b:co.
Hr Hegardt: Frih. Ehrenborgh har trott, att till er¬
hållande af ett creditiv det vore nödvändigt att lemna sä-
kerhetshandlingar. Min öfvertygelse är, att Svenska Banken
äger den credit, att den, utan hypotheker, emot billiga vil¬
kor kan negociera sig ett creditiv. Jag styrkes häruti af
den erfarenhet, jag har såsom ledamot af ett annat verk,
nemi. Convojcommissariatet. Detta verk behöfde för 6 år
sedan anlita utrikes credit. Det frågades, på hvad vil¬
kor lån kunde erhållas; behofvet var nära 200,000 mark
Hamb. b:co. Man fick till svar, att det kunde erhållas på
det sätt, att en femtedel afbetalades hvarje är och mot om¬
kring 4 proc. i ränta och provision. Säkerheten bestod der¬
uti, att ledamöterna i verkets namn utfärdade en förbin¬
delse. Jag tror, att Fullmägtiges underskrifter skola för
ifrågavar. ändamål vara tillräckliga, helst då kändt och
styrkt är, att de till ett sådant credilivs begagnande äro
auetoriserade.
Gr. Spens, Carl Gust.: I afseende på det creditiv,
som är i fråga, delar jag de Herrars tanke, som i detta äm¬
ne talat, att det är det vigtigaste medlet att försäkra reali¬
sationen. Då jag både sjelf gillat denna mening och ej hört
någon annan yttras under en något lång debatt, tyckes det
Vara besynnerligt, att jag ifrågasätter möjligheten, att mot¬
satsen kunde blifva resultatet af R. St:s beslut; men vigten
af saken gör, att äfven omöjligheter ej böra förbises, då
man mäste taga i beräkning, att Utsk:s plan kunde sönder-
rifvas genom våra former. Creditivet är en så vigtig del af
planen, att på dess bestämmande och på beslutet, om det
skall existera eller ej, beror användandet af 1 morn., sorn
vi i förmiddags afhandlade, och af den proportion, som då
talades om. Antages creditivet stort, kan jag ej anse nöd¬
vändigt att hafva denna proportion lika hög. Skulle credi¬
tivet gå om intet, är denna proportion den enda ressourcen.
Det är på denna grund jag skulle önska, att vid den nya
pröfning, sora på grund af återremissen kommer att äga
rum, Utsk. ville betänka, om det icke vore möjligt att så
redigera betänk., att frågan om creditivet kunde afgöras fö¬
re bestämmandet af proportionen emellan silfret och sedel¬
stocken. Detta tror jag vore principenligt; och dessa båda
Den 5 Maj «. m.
frågor hafva med hvarandra njera sammanhang än 3 och 4
punkterna. ,
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då R. St. vid sista riksdag
heslölo, att proportionen emellan Bankens silfverfond och
den utelöpande sedelstocken skulle förhålla sig sorn 5 till 8,
var deras öfvertygelse och föreskrift för Fullmägtige, att
när de lyckats bringa silfret till detta belopp, kunde vex-
lingen vidtaga. Om nuvar, Stander skulle följa samma åsigt,
skulle blott en half million erfordras till vinnande af denna
proportion. Således, i fall ereditivet har afseende härå,
skulle ej mer än en half million behöfvas. Jag har likväl
ej emot, att det bestämmes till i million; men öfverflödigt
är det att höja det derutöfver. Det är kostsamt att skaffa
det högre, än behofvet fordrar; det kostar alltid Banken
§ proc. Jag skulle således önska, att hvad Utsk. föreslagit
måtte bifallas, men ingenting derutöfver. Jag hade önskat,
att Utsk., då det medgifvit, att silfver kan exporteras och
måste fylla, hvad som kan brista i den öfriga exporten, och
att således äfven ereditivet till en del någon gång äfven måste
fylla exportbristen; jag hade önskat, säger jag, att Utsk.
fästat Ständernas uppmärksamhet på vidtagandet af den enda
möjliga utväg till betäckande af sådana förluster, nemi. åt¬
gärder till varuproduetionens förökande; en minskning af
rörelsecapitalet drager alltid näringarna med sig. Jag skulle
derföre önskat, att Utsk. fästat sig vid nödvändigheten att
kunna öka exporten eller minska irujiorten, eller, hvad som
bäst vore, alt öka dem båda.
Frih. Gederström: För min del skulle jag önska,
att, i stallet för ett creditiv på ett hus, Fullmägtige berät¬
tigades alt öppna credit på åtskilliga orter, der Svenska pro-
dueter isynnerhet afsaltas och med hvilka vi communicera.
Summan behöfver icke vara bestämd, och en sådan credit
kostar ingenting att öppna, om Bancostyrelsen utgöres af män
med i verldshandel välkända namn. Den innehåller blott
en ömsesidig rättighet att draga på hvarandra. Blir Banco-
stvrelsen besatt med personer, som äga credit och äro kän¬
da för soliditet, bör altså summan ej bestämmas. Någon
säkerhet behöfver icke lemnäs; den innefattas i sjelfva cre-
diten och är ömsesidig. Det har blifvit sagdt, att för de
tillfällen, då exporten tryter och silfver således exporteras,
förhållandet kunde blifva menligt. Det är naturligt, alt
Banken just vid sådana tillfällen, om den har mera sedlar
att inlösa, än att silfret räcker lill, mäste begagna sin cre¬
dit för åter infå silfver, och det utan att någon vet det; ty
silfret kommer in directe till Banken på grund af dess or¬
dres, utan allt kungörande. Banken bör ej söka att styra
handelsbalancen. Den är ett hjernspöke, som i sekler varit
förvillande.
i88
Den 5 Maj c. m.
Hr von Hartmansdorff: Förra frågan, sorn debat¬
te. ades, angick möjligheten att skaffa sig silfver, då coursen
stod al pari eller derunder; nu är frågan, huru det skall
anskaffas, då han står öfver pari. Utsk. föreslår, att det
må ske genom creditiv, så att silfret ej behöfver köpas på
börsen. Nödvändigheten af delta creditiv lärer ingen be¬
strida; ty endast derigenom kan man anskaffa betydliga silf—
verbelopp, utan att höja coursen. Frågas då vidare, huru
stort bör credilivet vara? En ledamot af Bancostyrelsen har
yrkat, att det måtte blifva dubbelt större, än Utsk. före¬
slagit, Då man besinnar, att handelsförhållandet kan en
längre tid förblifva ofördelaktigt och coursen således en län¬
gre tid stå öfver pari, så kan Bancostyrelsen lika länge be¬
höfva draga in betydliga silfverposler. I sådana fall bör
hon ej vara inskränkt till någon mindre simuna, utan sna¬
rare kunna få använda så mycket af Riksg,Cont:s obligation
ner, som beliöfves att till hypothek användas, Men i fall
man vill bestämma en viss summa, tillstyrker jag, att den
måtte blifva 5 millioner. Jag vill minnas, att Utsk, i en
sednare punkt föreslagit grundfondens belopp lill denna
summa; och mig synes, att Banken borde få begagna sin
grundfond till dylikt hypothek. Man har väl sagt, att Ban¬
ken ej borde få skuldsättas för silfvers införskaffande; men
jag kan icke förstå, huru credjtivet skulle kunna begagnas
Utan att skuldsätta Banken, intilldess conjuqcturen blefve så¬
dan, att Banken kunde, Utan skada för cqursen, betala det
indragna silfret, Skulle man ej på detta sätt få skuldsätta
Banken, så vöre nyttan af creditivet ingen; den ligger just
deruti, att man ej under tiden behöfver köpa silfver på
egen börs och derigenom uppjaga coursen. Man har äfven
sagt, att creditiv kunde behöfvas på flera stora handelsplat¬
ser än Hamburg. Jag ser i Utskrs ordalag intet hinder der¬
emot; roen för tydlighetens skull kunde man uttryckligen
säga det, j fall man ansåge det nödigt. De ledamöter, som
hafva kännedom om vexelsaker, kunna upplysa, om det möjl.
är behöfligt att hafva creditiv på flera orter, och hvilka
dessa i sådant fall böra vara. Man har trott, att det skulle
kosta mera att skaffa sig rättighet till ett större creditiv;
men man behöfver ju icke på en gång begagna hela sin cre-
ditivrätt? Man tillitar den efterhand, och man måtte ej be¬
höfva att betala ränta på högre summa, än man uttagit.
Det är då likgiltigt, om creditivrätten är större eller mindre.
Gr, Cronhjelm, Otto Aug,; Då frågan var om silf-
verfondens proportion till sedelstocken som 2 till 5, hade
jag äran yttra trun öfvertygelse, att jag ansåg denna pro¬
portion skadlig. Jag anförde miqa skäl, och ett af dem var,
att del ej vore rätt att binda händerna på styrelsen. Jag
yttrade då, det jag trodde, att en ledning och generel före¬
skrift för dess handlingar vore det rätta. Jag är äfven af
Den 5 Maj e. m. 18g
denna öfvertygelse i fråga om creditivet. Det utgör grun¬
den för realisationens bestånd. Det är således angeläget,
att stadgandena blifva i detta fall så kloka och ändamåls¬
enliga som möjligt. Jag kan således icke förena mig om
den bestämda summan. Jag tror, att man åtminstone bör
dervid foga det tillägg: eller derutöfver, alltsom
B a n c o s ty r el s e n finner omständigheterna fordra.
Jag tvekar ej att tillstyrka detta, ehuru jag är öfvertygad,
alt väl någon omkostnad drabbar Banken. Man torde ej
slippa med mindre än omkring i proc.; men det må gerna
beviljas, blott Fullmägtige må vara säkra att äfven under
en lång ofördelaktig conjunctur kunna göra face emot på-
känningarna i bancoluckan.
Hr Cederschjöld: Jag är till en del förekommen af
Gr. Cronhjelm. Jag ville i anledn. af Hr von HartmansdorfFs
yttrande upplysa, att rättigheten att draga vexlar pä ett
lius lärer kosta, såsom Gr:n anmärkt, kanhända ända till
i proc. För hvad man verkligen drar, betalas ränta. Jag
skulle derföre önska, att Bancostyrelsen finge rättighet att
skaffa sig creditiv för hela beloppet af Bankens grundfond,
men att. den ej borde söka det på en gång, utan började
med i million och sedan sträckte sig längre, om det behöf-
des, på det att man ej måtte få betala den betingade pro¬
centen för större summa, än som erfordrades.
Hr von Qvanten: Man har gjort det så lätt att få cre¬
ditiv, och jag tror visserligen, att, med Bankens närvarande
ställning, man i början skall finna hus, som lemna det mot
i proc. Men ett sådant hus ser hufvudsakligen på silfver-
ionden; om den hardt anlitas, är det säkert, att det fordrar
andra garantier, än blott löften. Jag anser derföre, att
man mäste vara betänkt på alt åt BancoTJtsk, uppdraga att
föreslå vilkor, enligt hvilka lån kunna upptagas och för-
skrifvas. Jag ser ingen annan möjlighet. Om Banken be-
höfver silfver, måste väl den, liksom hvarje enskild man,
lemna säkerhet. Bankens verkliga säkerhet aftager i samma
mån, sora dess fond anlitas. Således skulle jag föreslå, att
BancoTJtsk. må uppgöra project, huru förhållas bör, i den
händelse creditivet icke gör tillfyllest, eller då man i läner
väg nödgas förstärka sijfverfonden,
Hr Lefre'n; Det kan väl hända, att ett sådant prer
minni af ^ proc,, som tyenne talare omnämnt, kan komma
i fråga. Vanligen utgör det likväl ej mer än J eller §-:dt ls
proc. Det beror på crediten; och om också den i början
är något mindre, dröjer det icke länge, innan man kan upp¬
höra att betala den högre procenten. I alla fall bg)iöfver
ej Baucostyrelsén contrahera örn hela beloppet på pn gång.
En talare har föreslagit, att creditivet skall höjas till 2 mil¬
lioner r:dr Ilamb. b:eo, andra till grundfondens belopp.
*9°
Den 5 Maj c. m.
Jag delar den tanka, att det snarare bör okas, än minskas.
Ju högre del dr, ju mindre och senare kommer man i be¬
hof att anlita det. Dessutom är det ingenting, som så myc¬
ket stärker crediten, som att Bancostyrelsen äger fria hän¬
der att göra och låta; destomera förtroende har den hos
allmänheten.
IIr Rosenblad, Bernh.: Hvad angår svårigheten att
få ett creditiv, tror jag, att Fullmägtige i4 dagar efter der¬
om fattadt beslut skola hafva ett sådant för ganska godt pris;
och då man ej är skyldig att börja rqed hela summan, tror
jag, att Fullmägtige böra börja med att känna sig före.
I grundsatsen instämmer jag med Gr. Cronhjelm, att det
rättaste är att ej bestämma någon summa; men i öfverens¬
stämmelse med hvad jag i förmiddags yttrade skulle jag an¬
se, att äfven häruppå bör tillämpas, att Fullmägtige ej blott
må negociera ett creditiv, utan äfven måtte berättigas få
upptaga lån, om det behofveS. Af io gånger är det 9 bät¬
tre att begagna creditiv, nemi. då frågan är om kortare tid;
men skulle de ofördelaktiga conjuncturerna blifva långvari¬
gare, är det lindrigare att göra lån, ty creditiven måste
omsättas hvarannan månad och kosta, utom räntan, § proc.
i commissionsarfvode. Detta blir drygt, om summan bör
stå en längre tid; den bör då förvandlas i verkligt lån, som,
när frågan är om högst några år, för Sveriges R. St:s Bank
visst ej bör blifva särdeles oneröst. Jag vill erinra mig, alt
ett dylikt lån af Convojcommissariatet upptagits för något
mindre än 4 proc., inberäknadt provision.
7:de punkten:
Hr Stråle: Utsk. har i första rummet föreslagit, att
Banken skulle äga att försälja sina fordringar för intecknade
lån; men dessa äro gifna pä sådana vilkor, att de icke lätt
blifva afsättliga. Genom capitalafbetalningarna befinnas sum¬
morna i brutna tal och capitalet minskas årligen. Detta går
väl an för Banken; men för hvar och en enskild tror jag
det vara mindre begärligt att erhålla sådana små capital-,
afhetalningar och att, då han uppbär 6 proc., hvilka han
beräknar för sina utgifter, derigenom, så till sägande, ove¬
tande se sitt capital försvinna. Jag tror, att om de utbju¬
das till salu, skulle de ej få köpare, om ej till ganska lågt
pris, hvarigenom Banken skulle lida förlust å fordringar,
sorn i öfrigt ej äro osäkra. Ett sådant misslyckadt försök
skulle vara menligt för Bankens credit. Jag skulle derföre
önska, att punkten kunde utgå eller åtminstone nedflyttas i
sista rummet,
Hr Cederschjöld uppläste följande:
Såsom medel till bibehållande af proportionen 2 till 5
emellan Bankens metalliska cassa och sedelstocken föreslår
Utsk. sedelstockens förminskning på flera sätt. När man be¬
Dea 5 Maj c. m.
sinnar, ait sedelstocken redan mäste hafva blifvit betydligt
minskad, innan den metalliska cassan kunnat nedsjunka un¬
der dess bestämda förhållande till sedelstocken, finner man
lätt, att en ytterligare konstlad sedelindragning skulle verk¬
ligen vara en s. k. slrypning och nödvändigt åstadkomma
förlägenhet och penningebrist; och som förhållandet emel¬
lan den metalliska cassan och sedelstocken kan betydligt
förändras fram och tillbaka, från den ena veckan eller till
och med dagen till den andra, skulle Bancostyrelsen lika
ofta nödgas vidtaga anstalter än till minskning och än kan¬
hända till ökning af sedelstocken. Men sedan t. ex. Bankens
inteckningar eller statsobligationer blifvit försålda, huru skul¬
le de kunna återfås? Och om annonce utfärdades om Iåns
upptagning, skulle det kunna hända, att de vid anbudsti¬
dens tilländalöpande icke vidare behöfdes o. s. v.
Gr. Cronhjelm: Jag anser visserligen, att till ett rik¬
tigt principenligt genomförande af ett bancosystem hörer
att kunna afslå eller bifalla lån; meri jag hoppas, att när
de reglementariska föreskrifterna förekomma, man ej skall
lemna någon viss kast medborgare en obegränsad lånet ätt,
och att således det skall tillhöra Discontdirecfionen och
Fullmägtige att kunna afslå lån. Jag anser således, att ett
stadgande, att Bancostyrelsen får indraga eller afslå lån, ej
bade bort sättas hit. Då jag först erkänner principen, tror
jag likväl, att denna åsigt är mera dicterad af nit för rea¬
lisationen. En talare i förmiddags har sagt, att så som Ban-
costyrelsen är sammansatt, borde man ej undra på, att man
ville hafva en bestämd proportion af 2 till 5, ehuru sådant
ej vore principenligt. flan har sagt, att det vore endast
derföre, som man bestämt proportionen. Jag får till sam¬
me ledamot nu nyttja samma slags skäl. Jag får förklara,
det jag erkänner, att principen bär är riktig, men att man
ej bör sätta in den i betänk., emedan med en sådan Repre¬
sentation, som vi hafva, skulle hvar och en förespegling
till indragning af låneanstalter uppjaga farhågorna och mot¬
verka realisationen. Jag tror, att man kunde utesluta den¬
na punkt. Deremot är jag ej emot, att Banken må säl¬
ja sina statsobligationer, sina fastighetshandlingar och upp¬
taga lån. Är rörelsecapitalet mer än tillräckligt, utgår silf-
ret i alla fall. Är det åter ej tillräckligt, förblifver silfret
ändock i Bankens hvalf. Jag tror således, att hela denna
punkt kan utgå.
Hr von Troil: Hr Stråle bar önskat, att denna pttnkt,
som handlar om fastighetsfordringars försäljning, måtte blif¬
va den sista. Jag har ingenting emot, att deö sättes hvar
som helst, i början eller i slutet. Utsk. har ej afselt någon
viss ordning emellan de olika punkterna. Det kan vara möj¬
ligt, att det blir lättare att sälja statsobligationerna än fa-
stighetsfordringar; tankarna derom äro delade hos affärsman.
Den 5 Maj e. m.
Det har funnits de, som säga, att Bankens fastighetsfordrin-
gar ej skulle vara svåra att realisera i anseende till deras
stora säkerhet. Skulle delta ej vara fallet, så är ingenting
förloradt genom den åt Fullmägtige Jemnade rättigheten.
En annan ledamot har omtalat, att den ifrågasatta indrag¬
ningen skulle förorsaka strypning. Jag kan ej föreställa mig
det, då hela skillnaden vore, att i rörelsen lomme ett an¬
nat slag af myntrepresentativer. Utsk. har så tydligt som
möjligt sagt, att det ej åsyftar någon indragning, så vida ej
rörelsen erhåller en motsvarande ersättning från ett annat
håll, och då tror jag ej, att någon strypning kan uppstå.
Äfven har det förundrat mig att höra den siste talaren yttra,
att principen vore riktig, men att den ej borde utsättas i
princip-betänk. Jag tror, att denna princip är af så stor
vigt, att det vore den största oformlighet, om den ej här
uttrycktes. Likväl har jag funnit någon förklaring å hans
misstag, då han trott, att en sådan rättighet alltid funnits.
Förhållandet har likväl varit alldeles motsatt. R. St. hafva
bestämt vissa millioner att utgå i discontväg, andra att ut¬
gå som fastighetslån, andra som odlingslån; och man har ej
haft rättighet att vägra lånen, så länge behöriga låntagare
anmält sig och crediliven lemnat tillgång. Det är just
denna oformlighet, som Utsk. ansett af vigt att antyda. Att
af fruktan för att stöta opinionen underlåta att utsätta detta,
men insmyga det i det reglementariska, kan jag ej gilla.
Frih. Ehrenborgh: Då åtskilliga talare fästat sig vid
denna punkt, ber äfven jag att få fästa Utskrs uppmärksam¬
het derpå, att det blir nödvändigt att bestämma den ord¬
ning, hvaruti en blifvande Bancostyrelse skall förfara i detta
afseende. I en sednare punkt säges nemi.: ”att af alla de
”uppgifna utvägarna till den erforderliga proportionens un¬
derhållande lånerörelsens förminskning är den, som i sista
”rummet bör tillgripas, och det endast, då Bankens säker¬
het sådant ovilkorligen fordrar.” Jag tager mig friheten
hemställa, huruvida det icke är nödvändigt att bestämdt för¬
klara, att i första rummet borde den tredje punkten begag¬
nas, nemi. lån mot obligationer; i det andra, försäljning af
statsobligationerna; i det tredje, försäljning af inteckningar,
och i sista rummet lånerörelsens inskränkning. Jag hembär
Utsk. min tacksamhet derför, att det öppet förklarat, att
fall kunna finnas, då indragning kan blifva af nöden. Jag
tror, att om det lyckas oss alt få en Bancostyrelse med för¬
måga att fullgöra sitt värf, som ej blir skrämd, man ej be-
höfver befara några vådliga följder; men för att lugna dem,
som alltid äga farhågor, skulle jag hemställa, om ej i det
nya betänk, den ordning kunde insättas, som jag tagit mig
friheten uppgifva och hvilken jag tror vara den rätta. Jag
tror de två första medlen vara de naturligaste och att de
två sista böra vara nödhjélpsmedel.
Hr
Dea 5 Maj c. m.
ig5
Hr von Qvanten: Utsk. har föreslagit, alt då se¬
delstocken bör förminskas i förhållande till silfverfonden,
man i främsta rummet borde vidtaga försäljning af inteck¬
ningar. Det förundrar mig icke, att Banken tillgriper dessa
först; ty onekligen är det dessa lån, som äro mins! lämpliga
för en Bank och mest gravera dess rörelse. Man bör ock
för en framtid ställa så, att de ej komma att ligga Banken
till last. Jag vill för öfrigt just icke yttra mig Öfver deri
saken, utan förbehåller mig att, då lånerörelsen förekom¬
mer, få taga denna fråga i öfvervägande, nemi. vid 19
punkten.
Hr Lefre'n: Det är i anledning af en tillämpning, som
Gr. Cronhjelm gjort utaf ett yttrande af mig på f. m., som
jag begärt ordet. För det alt jag yttrade i en mindre frå¬
ga, den ang:de proportionen som 2 till 5, att man kanske
borde reglementera något af den orsak, att man har en
Bancostyrelse, så sammansatt, som Sveriges grundlagar fö¬
reskrifva, har han velat deraf göra tillämpning äfven på
denna hufvudfråga. Jag kan likväl icke deraf hemta anled¬
ning att låta pruta med mig i de största grundsatserna.
Utsk. har ansett sig böra uttala saken, sådan den är. Vi
hafva nog länge vaggat hvarandra till sömn i våra pennin-
geförhållanden. Det är nödvändigt att uttala den grundsats,
att en Bank icke må betagas rättigheten att minska sin låne¬
rörelse, om dess bestånd sådant nödvändigt fordrar. Hvarje
utländning skulle möta oss med åtlöje, om han hörde, att vi,
under ordnandet af vår Bank, ansett den förpligtad att i alla
händelser gifva lån. Med Hr v. Troil är jag öfvertygad, att
realisationen ej derföre skall möta mera motstånd, att man
uttalat den riktiga grundsatsen, att Banken må äga rätt att
sköta sig sjelf. Men om man fortfar att i lagar och regle¬
menten infora falska principer, får man hålla till godo, om
Banken äfven fortfar i sin förra misscredit. I hufvudsaken
instämmer jag med Hr v. Troil.
Gr. Cronhjelm: Hrr v. Troil och Lefton synas ej
hafva förstått mig, om de trott, att jag velat, det i regle¬
mentet borde insmygas något, som ej i nu förevar, stadgan¬
de borde intagas. Jag har sagt, att Fullmägtige redan för¬
ut äga rätt att minska lånerörelsen. Det har varit en stor
olycka, att denna rätt ej varit mera begagnad; disconterna
hade då ej gjort så stora förluster. Äfven jag vet, att S mil¬
lioner r:dr äro anslagna för disconlernas läkning; men in¬
genstädes finnes föreskrifvet, att alla lån, som sökas, skola
bifallas. Det är klart som dagen, att när man vill sätta en
Bancostyrelse att administrera stora summor, måste den få
bifalla eller afslå, allt som omständigheterna fordra, och ej
sitta som siffror; det är just derföre jag ansett, att det stad¬
gande, hvarom vi nu tala, ej bort i principbetänk. utsättas.
6 H. 9.5
ig4 Dea 5 Maj e. m.
Dessutom är jag öfvertygad, att om också detta bifalles, da¬
got strypsystem i alla fall ej kan uppkomma. Jag är ej
rädd för detta Ryska ord, men jag befarar, att en mängd
låntagare börja skrika, du de få se detta stadgande i prin-
cipbetänk., der det ej hade behöft stå.
Frih. Cederström: I händelse Banken såsom en en¬
skild näringsidkare skulle göra sina functioner, är det otvif¬
velaktig!, att den kunde börja vexlingen i morgon och oaf¬
brutet fortsätta den, samt dock äga ett högst betydligt öf¬
verskott, ty den kunde indraga sina fordringar; men då den
måste anses och behandlas som en statsinrättning; då sam¬
hällets tillvaro och medborgarens credit bero på hvad der¬
om beslutas, blir förhållandet annat; då blir det nödvän¬
digt tillse, att en sådan inrättning, sedan rörelsen är dragen
dit, ej våldsamt drager sig tillbaka och förorsakar våldsam¬
ma rubbningar. Hvad Frih. Ehrenborgh yttrat röride den
ordning, som bort vara iakttagen i afseende på de medel,
hvilka Bancostyrelsen skulle äga att begagna, är ganska rik¬
tigt, ty frågan om indragning af lånerörelsen bör komma i
sista rummet; men mig synes, att denha sista punkt bör
linnas, såsom Utsk. sagt, och den har alltid funnits. Jag
vill dock ej, att Banken skall upphöra med eiler minska sin
belåning, utan endast, att den skall upphöra med sådana
lånefunctioner, som ej äro förenliga med en bankrörelse, d.
v. s. lån på fastigheter och på längre tid. Jag skulle der¬
före tro, att, i fall af behof, Banken bör afyttra sina in¬
teckningar, men i samma, ja, t. o; m. större mån öka sin
belåning af effecter. Jag kan icke instämma med dem, som
tro, att Banken derpå skulle göra betydliga förluster. Ban¬
ken bör ej utgifva lån, som ej äro betalbara på högst sex
månader. Då kommer Banken i functioner, som med hvarje
bank äro förenbara; den behåller sitt rörelsecapital för alla
tider disponibelt, utan att befara, att de sedlar, den utgif-
ver, kunna inkomma så hastigt, att fonden ej skulle blifva
tillräcklig. Det är denna enkla förändring af lånerörelsens
beskaffenhet , som måste införas ; men det betänk. , som
i anledn. af återremissen inkommer, hoppas jag att Banco-
Utsk. ej lemnar oss förrän i förening med den generella
banklag, som hädanefter skall blifva den enda gällande.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer visserligen
med Hr v. Qvanten deruti, att fastighetsbelåningen är olämp¬
lig för Banken i anseende till lånens ouppsägbarhet och deu
långa betalningstiden; men jag kan ej instämma deruti, att
en viss ordning borde följas i de åtgärder, som af Utsk.
blifvit alternativt föreslagna. Mig synes, att Utsk. handlat
riktigt, då det ej uppgifvit någon annan rangordning dem
emellan, än som i 8 punkten förekommer, nemi. att af alla
de uppgifna utvägarna till den erforderliga proportionens
underhållande lånerörelsens förminskning är den, som i sista
Den 5 Maj e. iji.
rummet bör tillgripas, och det endast då, när Bankens sä¬
kerhet sådant ovilkorligen fordrar. Ständerna Lunna ej vin¬
na på att binda händerna på Fullmägtige, och Banken kan
endast derpå förlora. En värd ledamot har förblandat be¬
greppen om Fullmägtiges rättighet att för brist på antaglig
säkerhet neka lån och den bär ifrågasatta rättigheten att
minska eller inställa lånerörelsen, oberoende af säkerhetens
tillräcklighet. Fullmägtige kunna väl neka Paul ett lån,
emedan hans handlingar ej äro i behörig ordning; men Pehr
eller Nils, hvilkas handlingar äro riktiga, hafva i stället rätt
att få de tillgängliga penningarna, t. ex. i disconlväg, så
långt de 8 millionerna räcka. Deremot åsyftar Utsk:s för¬
slag, att i stället för 8 millioner blott så eller så mycket
skulle kunna utlånas, om än Nils elier Pehrs säkerhetshand-
iingar yore aldrig så förträffliga.
Hr Rosenblad: Hr v. Hartmansdorff har redan till¬
räckligen upplyst det misstag, Gr. Cronhjelm begått, då han
ej skiljt emelian discontstyrelsens rätt att afslå lån, för hvil¬
ka de föreskrifna vilkoren af säkerhet m. m. ej blifvit upp¬
fyllda, och de allmänna föreskrifterna. Discontdirect. kan
pröfva, om en lånesöknnde enskild lemnat nödig säkerhet
peli nödiga handlingar, och afgörandet beror endast af dess
omdöme; men anse vederbörande, att dessa vilkor äro upp¬
fyllda, äga de ej rättighet att neka lån, om medel finnas.
Det ar den grundsats, att Banken ej kan förpligtas att ut¬
gifva lån, då den ej, utan ingrepp i egna åligganden, äger
några medel att utlåna, hvars riktighet aldrig kan sättas
i fråga och som jag anser för tjenst ful It af Utsk. att hafva
uttalat; men jag tror lika med Frih. Cederström, att rätta
stället för ett sådant stadgande är i en banklag, så att der
bestämmes den allmänna grundsats, att Bankens första pligt
är att fullgöra sina åligganden emot sina creditorer. Da
behöfver man ej bestämma någon rangordning åtgärderna
emellan, eller upptaga hvilka sådana som af en klok sty¬
relse aldrig förr kunna komma i fråga att användas, än
inga andra finnas, d. v. s. förrän Banken är nära concurs-
li11stånd; ty om t. ex. man ville bortsälja Bankens inteck¬
ningar under vilkor, att den bestämda uppsägningen ej får
begagnas, finge man ingen köpare utan stora förluster. För
Banken kan det val vara mera likgiltigt, att afbetalningarna
inflyta i så sina och ojemna poster, emedan mängden gör
dem användbara i Bankens rörelse; men så är ej förhållandet
fned en enskild man, som öfvertag ett eller annat lån.
I hans hand skulle hans capital försvinna, utan att han vo¬
re i stånd att göra de små afbetalningarna fruktbara. Men
behofvet af en sådan försäljning — jag upprepar det — kan
aldrig uppkomma, så långe Banken äger någon credit, och
sättet att förekomma behofvet att tillgripa sådana åtgärder,
äfvensom dem, som i allmänhet komma under namn afstry-
if)6
Den 5 M a j c. m.
pande, är alt learna Hanken sin fulla rätt att, när flen be-
liöfver, sjelf låna, oell på de vilkor och sätt, som dåvaran¬
de omständigheter kunna fordra (hvilka aldrig på förhand
kunna bestämmas); hvarföre jag upprepar min önskan, att
den inskränkning, Utsk. Jagt i denna rätt, måtte upphöra.
Då behöfva hvarken fastighetslånen säljas eller någon in¬
dragning i lånerörelsen ifrågakomma, så länge ej den ytter¬
sta vanvård inträngt i styrelsen af Banken eller lagstiftnin¬
gen för densamma.
Hr von Troil: Jag är till en del förekommen af de
två sista talarne. Jag begärde ordet för att fästa uppmärk¬
samheten derpå, att Gr. Cronhjelm förblandat rättigheten
att vägra lån, emedan säkerheten ej vore antaglig, med det,
som Utsk. nu föreslagit. Gr. tryckes tro, att man kunde
begagna det förra som ett medel till det sednare. Vid be¬
låning af publika papper t. ex. kan sådant ej komma i frå¬
ga; ty om de äro i vederbörlig form, kunna Fullmägtige ej
utan ansvar vägra att lemna lån på dem. Det enda kunde
vara vid den egentliga disconten, ty der kunde ej saken pröf-
vas; men jag hemställer, om det vöre lämpligt, att Banco-
styrelsen gaf det uppdrag åt Discontdirect. att vika, antin¬
gen handlingarna voro säkra eller ej, då direct. egentligen
endast tillhör att pröfva säkerheten. För öfrigt instämmer
jag med Frih. Cederström, att fastighetsbelåningen är olämp¬
lig för Banken. Jag fruktar likväl, att dess upphäfvande
skulle möta motstånd , om icke här, åtminstone i andra Stånd;
men då den i alla fall i längden bör upphöra, ser jag ej
något olämpligt deruti, att man söker realisera den såsom
obligationer. De bära 4 procis ränta och i procrs amortis-
sement. Det kan väl hända, som man här uppgifvit, att de
blifva mindre svåra att realisera; men måhända kommer viss¬
beten derom att blifva nyttig såsom ett motiv till framde¬
les afskafFande af denna lånerörelse, För öfrigt kan jag ej
med Hr v. Hartmansdorff finna det lämpligt att uppställa nå¬
gon rangordning dessa punkter emellan. Jag tror det vara
pog, alt man i 8:de punkten sagt, att lånerörelsens inskränk¬
ning skall vara den sista åtgärden. En klok styrelse lä¬
rer väl använda det medel, soto för tillfället är använd¬
barast,
Gr. Spens: Den af Frih. Ehrenborgh omnämnda ord¬
ning för erforderliga åtgärders begagnande till afhjelpan-
de af uppkommande brist har jag ej något emot, såvida der¬
ibland ej förefunnes en, som i närvarande skick är nästan
detsamma, som om den ej stöde der, den nemi. att sälja
fastighetslån. Att utan rabatt finna köpare till privilegiera¬
de lån på så läng betalningstid anser jag ogörligt. Såle¬
des hemställer jag till Utskrs uppmärksamhet, om icke
det är nödigt bestämma en viss högsta rabatt, relativ lill
fastighetslånens återstående tid. Inskränker man Bancofull-
Den 5 Maj e. m.
'01
mägtiges åtgärd till ett salu för fulla beloppet, så är det
bättre att ej tala derom,
Gr. Cronhjelm: Jag har såsom princip medgifvit rät¬
tighet åt styrelsen att indraga lån; jag har vidare sagt, att
denna rättighet redan finnes. Hr v. Troil, som varit af mot¬
satt mening, måste likväl medgifva, att sådant kan ske med
discontfonden; ty man behöfver blott säga, att lånet ej blif¬
vit bifallet, och detta är allt det skäl, en låntagare har rät¬
tighet att erhålla. Således finnes saken redan de facto, och
jag skulle önska, att den hittills varit mera begagnad. Jag
syftar åt samma håll som Hr v. Troil och önskar realisa¬
tionen som han; men jag har gjort denna anmärkning blott
derföre, att detta stadgande kunde införas i det reglemen-
tariska, hvarigenom ingen skrämdes. Jag skall vara ganska
glad, om ingen bär fruktan för detta stadgande, och skall
gerna votera för detsamma; men jag kan ej undanhålla yt¬
trandet af min öfvertygelse, att, om man tio gånger låter
Sveriges Ständer votera om lånerörelsen, skola de nio gån¬
ger votera för dess utvidgning. För öfrigt har min princip
gått ut på att lemna så fria händer som möjligt åt Banco-
styrelsen, i öfvertygelse att realisationens säkerhet beror på
dess sätt att behandla. Jag har dock ej emot, att detta stad¬
gande utsättes i det nya betänk., om det ej möter motstånd
från annat håll; men då Utsk. förklarat, att denna åtgärd
nästan aldrig kommer att äga rum, tror jag, att då man
har en till ö millioner utsträckt discontfond, har man der¬
uti tillräckligt medel att göra erforderliga inskränkningar.
Hr Lagerhjelm: Utsk. synes hafva under tvenne för¬
utsättningar ansett sig nödsakadt att föreslå en sådan åtgärd
sorn den förevarande, nemi. först att, när den fastställ¬
da proportionen, vare sig att den blir som i till 5 eller
någon annan siffra, underskrides, Fullmägtige dä skola äga
rätt att använda de utvägar, som y:de punkten lemnar i de¬
ras händer. Det är således af nöden, att Banken först må¬
ste se på möjligheten att honorera sina sedlar. Jag har så¬
ledes ingenting emot, att försäljning sker af Bankens inteck¬
nade fordringar, då räntan ej är mera än fyra proc., i ett
iand. der allmänna räntan är 5 a 6 proc.; men denna åt¬
gärd måste vara bland de sista, isynnerhet sorn den äfven
blir förhatlig såsom strypning under hvarje annan förut¬
sättning, än att rörelsecapitalet skulle vara för stort. Utsk.
säger: ”att envisas med försöket att bibehålla ett större rö-
relsecapital, än allmänna rörelsen synes fordra, vore i så¬
dan händelse lika ändamålslöst, som för Banken vådligt.” Jag
anser sådant ej kunna vara på en gång öfverflödigt och skad¬
ligt. Jag skulle vilja lägga i Fullmägtiges magt att begag¬
na sig af de utvägar, sorn öro föreslagna, med den ändring,
att fastighetslånen sättas sist; men jag ville ej såsom motiv
Deri 5 Maj e. m.
införa något annat, än Bankens skyldighet att fullgöra sina
förbindelser mot sedelinnehafvaren.
Hr von Troil: Jag skulle önska, att Gr. Cronhjelm
ville upplysa, huru det skulle gå till för Bancoslyrelsen att,
med bibehållande af nu gällande stadgandcn, om den ville,
minska lånerörelsen. Discontstyrelsen är ej detsamma sorn
Bankens styrelse; besirat i ämnet skulle då expedieras från
den sednare till den förra, och detta skulle då innehålla,
att discontstyrelsen skulle afslå lånansökningar utan afseen¬
de på deras antaglighet. Jag hemställer, om det finnes nå¬
gon inom detta hus, som ville blottställa sig för det rättvi¬
sa ansvar, som genom eLt så olagligt beslut skulle uppkom¬
ma. För Öfrigt får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
Utsk, omtalat både förpantning och försäljning af fastighets-
lånen; jag tror, att de ganska väl kunna förpantas. Jag
deltager i en förvaltning, som för några dagar sedan kom i
ett hastigt behof af en större summa, och det mötte icke
någon svårighet att på fastighetshandlingar inom 24 timmar
erhålla 100,000 r:dr.
Gr. Cronhjelm: Till svar på den siste talarens yt¬
trande får jag nämna, att då bancoreglementet ännu ej fö¬
revarit till afgörande, och det ännu icke är gifvet, om icke
Bancostyrelsen och Discontstyrelsen blifva desamma, är den
förutsättning för tidig, som Hr v. Troil framställt, enär det
ganska väl låter göra sig just på den grund, att lånerörel¬
sen i sista rummet skall indragas. Jag skulle önska, att åt¬
gärden mätte tvälfa Bancodiscontfondep, emedan denna an¬
stalt, sådan den sig befinner, är den, som minst uppfyller
sitt ändamål att bispringa näringarna. Den är nu endast ep
lånanstalt för personer, som ej hafva god credit, men ej
för näringsidkare eller handlande; jag skulle kunna säga, att
den är en vinglerianstalt.
Hr von Troil: Den siste talaren yttrade, att då det
reglementariska ännu ej förevarit, vore ännu tid för den åt¬
gärd, han omtalat; men han har förut sagt, att den redan
existerade, och det är detta jag tror mig kunna påstå icke
vara enligt med förhållandet. Då hag sagt, att indragnin¬
gen skulle kunna ske i obetydlig mån, får jag nämna, att
det icke är otänkbart, att ju många privata bolag af stor
Omfattning kunna uppstå, hvilka komma att utgifva sedlar
till den mängd, att Banken i ganska betydlig man måste
minska sjnas antal, icke för att i det hela minska surnmaq
gf de circulerande myntrepresentativerna, men för att hin-
fl»'3 deras alltför stora förökning,
Gr. Cronhjelm: Att lånerörelsen skulle komma att
öfvertagas af privata är det mål, hvartill de flesta af oss
sträfva, och i samma mån näringarna på annat håll erhålla
tillgångar för sina behof, blir Banken mindre anlitad; men
Den 5 Maj e. m.
!99
Så långe rörelsen liar absorberat tillgångarna, kan ej någon
betydlig indragning verkställas utan olägenhet.
Hr Lagerhjelm: Förekommen till större delen af den
siste talaren, får jag blott tillägga, att om man förutser, att
privatbanker kunna sprida io å 12 millioner, så måste det
bevisas, att näringarna kunna absorbera dem. Det skall
blifva öfverflödigt för Banken att göra några indragningar;
saken rättar sig sjelf. Det är omöjligt för Fullmägtige att
bestämma, om sedelstocken är för stor eller för liten, helst
meningarna derom kunna vara mycket delade; men att un¬
der några vissa bestämda förhållanden öka eller minska den
måste vara nödvändigt, och dertill fordras icke större in-
sigter, än hvarje affärsman i allmänhet äger.
Hr von Troil: Jag skall nu för sista gången i denna
punkt trötta R. o. Ad. Det är sagt, att Banken ej skulle
behöfva indraga sina lån, emedan den skulle blifva mindre
anlitad, i den mån privatbanker uppstode. Detta är dock
osäkert, då disconten lemnar lån åt sådana, som hafva svårt
att få dem pä andra ställen, hvilket säkert ej lärer kunna
förekommas, då disconten styres af embetsman. Om den nu
ifrågavar. punkten ej af R. St. blifvei' antagen, är jag öf-
vertygad, att Statsbanken skall få så liten credit, att pri¬
vatbankernas blir större, och förhållandet blefve då, att en
stor del af Bankens silfverfond uttoges och insattes i privat¬
banker. Statsbanken ägde då ej annat alternativ, än att in¬
draga sin lånerörelse i samma mån, eller bemöda sig att
förstärka sin fond för att hålla sina öfverflödiga sedlar ute,
hvilka åter kräfde silfver, o. s. v. i cirkelgång. För att und¬
vika dessa vådor finnes ingen annan utväg än den enkla,
alt Bancostyrelsen må äga rätt att i sådan händelse indraga
lånerörelsen; och att dertill fordras någon stor klarsynthet,
kan jag ej tro, helst det ej fordras mycket för att se, om
silfret har benägenhet att utgå för tillfälliga orsaker eller
oriktigt ordnade förhållanden. Jag skulle tro, att detta är
något, som kunde bedömas af hvar och en person, som kan
få inträde i Bancostyrelsen.
Gr. Cronhjelm: Jag ber äfven att få göra den för¬
klaring, att detta är sista gången, jag talar rör:de denna
punkt. Näst föregående talare har i sitt sista yttrande gif-
vit mig fullkomligen rätt. Han har sagt, att då privatbanker
uppstå, skall likväl discontrörelsen qvarstå, derföre att så.
qvalificerade personer, att de ej kunna få lån på annat stäl¬
le, strömma till disconten. Då uppkommer just direclionens
skyldighet att, utan någon särskild instruction derom, ej
lemna lån, och på sådant sätt sker indragning af lånerörel¬
sen. Att directionen skall afslå lån åt personer, som ej haf¬
va nog credit att få lån annorstädes, behofver väl ej utsät¬
tas i principbetänkandet.
200
Den 5 Maj c. m.
IIr Lagerhjelm: En talare har dragit upp en jemn-
förelse emellan vår Bank och privatbanker och grundat sig
derpå, att Banken ej ägde rätt att indraga lån. Jag har ej
nekat detta, men jag har sagt, att Fullmägtige ej mera än
andra kunna förutse, om rörelsecapitalet är för stort. Full¬
mägtige hafva ej att göra med annat än tillse, att Banken
kan fullgöra sina förbindelser. Delta motiv är tillräckligt
och det enda rälta. Jag hemställer således vördsamt, om
icke det sednare motivet kunde alldeles utgå.
Hr von Qvanten: Den framställning, Ilr v. Troil ny¬
ligen gjorde rÖr:de privatbanker, gillar jag så mycket mera,
som jag i förmiddags yttrade samma åsigt, och just deruti
ligger den bästa och rätta indragningen. Man bör ej slöra
den, ty den gör sig sjelf. När en privatbank skall hafva
silfver, kan det ju ej ske annorlunda, än att den insätter
sina sedlar och derigenom etablerar sig som en riktig bank.
Så komma Bankens sedlar tillbaka till Banken till lika stor
summa, som silfver uttages; men jag medgifver, att under
sådana förhållanden kan proportionen emellan silfver och
sedlar rubbas, och att Banken då kan behöfva förstärkas.
Huru man då vid ett sådant förhållande skall tillvägagå,
derom skall jag yttra mig, då vi komma till lånerörelsen.
Hr von Hartmansdorff: Från det ögonblick, då
realisationen är gjord, förfaller den ängsliga omsorg, man
hittills haft om rörelsecapitalets bibehållande vid ett visst
belopp; ty i samma ögonblick, man kan få sedlar för silf¬
ver, kunna de handlande, om det är ondt efter penningar
och mynt, eller sedelförökning tarfvas, införa silfver i stäl¬
let för andra varor och sälja det till Banken mot sedelmynt
eller sedlar, i stället för att handla med andra köpmän. Detta
har redan skett, då handelsförhållandet var gynnande. Är
åter rörelsecapitalet för stort, så ingå sedlarna i Banken mot
silfver, hvilket kan mot andra varor utbytas. Fullmägtige
måste efter dessa förhållanden bedöma, när sedlar skola in¬
dragas eller icke.
g:de punkten!
Hr Cederschjöld uppläste följande:
Utsk. vill här gifva Bancöstyrelsen ett svårt åliggande,
nemi. att vid sedelstockens förminskning afse både Bankens
egen fördel och industriens ostörda förkofran. Huru sty¬
relsen skall med fördel för Banken kunna t. ex. försälja
sina statsobligationer, och isynnerhet upptaga lån eller min¬
ska sina utlåningar, är svårt att begripa, och alldeles omöj¬
ligt, huru en sådan indragning skulle kunna ske utan stör¬
ning af industriens förkofran. Man kan väl säga, att det är
en fördel för Banken att, äfven med uppoffringar, skydda
sig för faran alt nödgas inställa vexlingen. Men då t. ex.
4)00o,ooo r:dr silfver ännu äro qvar i cassan, måtte väl in¬
gen fara vara för hand. Hr
Den 5 Maj e. m.
201
ITr jRri n t zensk jö I d, Garl: Utun att inlåta mig i nå¬
got yttrande om saken, vill jag blott fästa uppmärksamheten
på en motsägelse, som i betänk, förekommer. 8:de punkten
innehåller, att lånerörelsens förminskning arden utväg, som
i sista rummet bör begagnas. Sedan säger Utsk. att, ”un¬
der iakttagande häraf, Utsk. anser, att bestämmandet af
hvilket eller hvilka bland de för proportionens vidtnngtliål-
Jande tillåtna medel må för tillfället begagnas” etc. Jag
skulle tro, att när man först bestämt ett vilkor, hvarunder
försigtighetsmåtten skola begagpas, står detta ej väl tillsam¬
mans med den logik, som en talare omlalt skola finnas i
detta betänk. Jag hemställer alisa, att 8:de punkten måtte
utgå, men den g:de qvarstå.
Hr Lefre'n: Jag medger, att tillägg af ett ord kart
behöfvas; dock icke derföre, att meningen är ologisk. Or¬
det öfriga borde tilläggas.
Hr Printzenskjöld: Genom detta ord blir meningen
belt och hållet förändrad; sådan dell nu är, innebär den en
motsägelse*
Hr von Hartmansdorff.' Jag Vill blott erinra, huru
en af de utvägar, hvilka jag anser BanCostyrelsen böra be¬
gagna företrädesvis forian, är indragning af de cassacreditiv,
som längre fram i betänk, föreslås. Jag har velat nämna
detta, eftersom man nu kommit att vidröra frågan om lånen*
i o: d e punkten;
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Jag vill blott under¬
ställa R. o. Ad. en liten redaCtionsförändring, som visar, huru
mycket lättare det är att klandra ord, än att tala om sak.
1 io:de punkten står: ”Så snart förhållandet blifvit än yt¬
terligare försämradt.” Jag skulle hemställa, om ej
dessa tre sistnämnda ord borde utbytas mot orden: derun¬
der nedsatt.
Hr Skogman, Carl David: Jag anhåller att fä säga
några ord vid io:de punkten. Den inskränkning, Utsk. före¬
slagit, är en nödvändighet och lärer ej kunna undvikas, så
länge ett minimum af silfverfond finnes bestämdt. Man kun¬
de likväl fordra af en bank, att, långt ifrån att inskränka
sin utlåning under en kris för näringarna, den borde, ut¬
gående från den högre synpunkten af landets förkofran,
kunna utsträcka den; mert det är häruti, som det egentliga
företrädet af privatbanker ligger framför en statsbank.
Frih. Cederström: Jag instämmer så mycket hellre med
Hr Skogman, som, vid de tillfällen häri omtalat, lån måste
lemnäs på exportabla effecter i och för alstrandet af nya
och flera sådana samt för att dymedelst underhålla idoghet
för framtida välstånd. Det är mer än angeläget att icke
6 H. a6
2 O t
Den 5 Maj e. ra.
hämma rörelsen vid Sådana tillfällen; tv der enskilda ca-
pitaler för tillfället äro otillgängliga, såsom nedlagda i effec-
ter, hvilka i följd af conjuncturen äro osäljbara, måste Staten
genom egen credit skapa de capitaler, som erfordras.
Gr. Cronhjelm: I afseende på deni denna punkt om¬
talade proportionen af 2 till 5 anhåller jag blott att få åbe-1
ropa mitt rörrde andra punkten afgifua yttrande. Jag af-*
styrker således i allo åtgärden.
Hr Lefre'n: Instämmande i den slutsats, Hr Skogman
drog af sina premisser, kan jag dock ej instämma i premis¬
serna. Det är sanni, att en privatbank kan mera ändamåls¬
enligt gagna den allmänna rörelsen, nemi. en stark bank,
som styres efter ägarnes egen vilja, emedan den kan vidtaga
sådana åtgärder, som Hr Skogman omtalat. Deremot är
det gifvet, att ett allmänt verk ej kan agera med lika sä¬
kerhet och drift som enskilda; hvadan jag tror, att försig¬
tighet bor äga rum, hvilken likväl ej får gå till försagdhet.
Jag tror det vara så mycket mer lämpligt att till en början iakt¬
taga försigtighet i dessa frågor, som vi äro på öfvergången
från bankrutt till en bättre sakernas ordning. Det är ej nog
att hafva denna i ordonnancen; man måste hafva den äfven
i verkligheten, och jag hoppas, att framtiden skall visa,
att vi utan fara kunna blifva dristigare, an man nu vågar
vara. Man kunde annars tillvitas att vara qvar vid samma
principer, som åstadkommit bankrutten.
Hr von Qvanten: Då man här discuterar för att göra
sig klara begrepp om en banks skyldigheter, tror jag ej,
att man bö'r omtala såsom något ovilkorligt, att den skall
belåna alla exportabla efifecter. Dessa kunna under ett krigs¬
tillstånd uppgå lill ganska högt beloppi och sätta banken i
en ofördelaktig ställning. Således kan jag ej låta ett sådant
yttrande oanmärkt passera. Här förekommer åter förhållan¬
det emellan 2 och 5. Jag talade emot den saken, då fråga
var om 2:dra punkten, emedan det var en grundpunkt; men
här anser jag det uppstäldt såsom en tyst öfverenskommelse
för Bancostyrelsen att, då proportionen är som 2 till 5,
ej få öfverskrida den med någon rabatt. Må regeln här gerna
qvarstå; man har då bestämdt, när creditivet skall anlitas,
eller nar man skall, såsom jag föreslagit, genom lån skaffa
sig silfver från utländsk ort, då Banken får det, utan att
derigenom höja coursen. Jag har således ingenting vidare
att anmärka mot io:de punkten.
Frih. Ehrenborgh: Då i förmiddags discussion var om
proportionen som 2 till 5, deltog jag ej deruti derföre, att
jag hörde åtskilliga meningar yttras af män, hvilka jag an¬
såg kunna bättre än jag bedöma saken, och jag var öfver-
tygad, att dessa yttranden skulle verka på Utsk:s betänk.
Med den öfvertygelse, jag äger, att betänk, är uppstäldt i
Den 5 Maj e. m.
2o3
logisk ordning efter de deruti antagna principer, anser jag
denna io:de punkt vara en logisk följd af den 2:dra punk¬
ten. Jag döljer ej för mig, att Utsk. sannolikt ansett sig
böra gå till väga med denna försigtighet för att lugna far¬
hågorna. Jag, som icke hör till deras antal, sora hysa dessa
farhågor, bekänner, att då jag önskar, att den i 2!dra punk¬
ten bestämda proportion måtte försvinna, önskar jag, att
samma förhållande må äga rum i io:de punkten. Jag hyser
den öfvertygelse, att en Bancostyrelse bör hafva latitud
i sina handlingar, och i samma stund, vi småaktigt fästa dem
vid dessa föreskrifter, fyller den ej mera sitt ändamål. Man
kan säga, att jag sjelf föreslagit just detsamma i den pro¬
portion, jag nyss framställt. Men skall den åsigten göra sig
gällande att utgå från dessa detaillerade föreskrifter för Ban-
costyrelsen, kan jag ej annat än tro, alt den bank är be¬
klagansvärd, hvars styrelse fått sig ålagd skyldigheten att
så noggrannt följa detail-föreskriftei", den kan då ej vid till¬
fälle af en kris fylla, hvad man af den har att vänta. Jag
befarar, att della kan blifva fallet, och jag kan ej underlåta
att gifva vigt åt det skäl, hvarför jag så förfarit. Jag tror
ej, att det är någon fara för Bankens ställning; men väl kan
det måhända blifva fara för Riket. Detta omdöme är ännu
måhända för tidigt, och jag reserverar det till punkter längre
fram, då jag närmare skall utveckla min mening dermed.
Hr Rosenblad: Det är ganska sannt, att io:de punk¬
ten står och faller med den2:dre, ty den är en logisk conse-
qvens deraf. Då här just är satt i fråga ett fall, der skad¬
ligheten af Utsk:s förslag om en stor minimifond lomme
att visa sig, vill jag åter upptaga den del af frågan, jag i
förmiddags uppskjöt alt behandla, dels för att icke matta R.
o. Ad., dels för att icke matta mig sjelf. Det omtalade för¬
hållandet skulle vara farligt både för Banken och näringar¬
na. Banken skulle blifva lii liad till sömn, och inträffade då
en ofördelaktig handelsconjunctur, måste silfret gå ut; men
just på samma gång uppstår det tillfälle, att näringarna be¬
höfva hjelp och ej tåla någon indragning till Bankens för¬
stärkande. Stora uttagningar af silfver kunna ifrågakomma
af tvenne orsaker, dels af misstroende till Bankens sedlar
eller deras öfver rörelsens behof utelöpande mängd, och då
måste ovilkorligt indragning ske; dels ock genom behof
att under ogynnande handelsförhållanden använda penningar
till betalning utrikes. Som ej sedlarna gerna dertill kunna
användas, mäste silfret begagnas; men som detta ej sker af
misstroende till Bankens sedlar, sä utöfvar den minskade
proportionen emellan återstående cassa och de omlöpande
sedlarna icke den ringaste verkan på förtroendet till dessa
och Banken. Då likväl just dessa conjuncturer äro för¬
orsakade af och således förenade med en viss förlägen¬
het, stockning i åtminstone vissa näringar, så, långt ifrån
20/j
Den 5 Maj e. m.
att under sådana förhållanden, utan lidande för det all¬
männa, Banken kan företaga sådana inskränkande opera¬
tioner, som föreskrifvas af en obeveklig föreskrift att bibe¬
hålla en viss proportion emellan (den genom silfverexporten
minskade) cassan och sedelstock, behöfvas just då bäst öka¬
de försträckningar till näringarna och kunna de äfven, om
Bankens ställning eljest är god, med minsta risken lemnäs;
ty crediten, som då misstror så många, finner få andra punk¬
ter att vända sig till. Besvarar man då fordringarna å ökade
lån på exportabla metaller, till förlag o. s. v., med in¬
dragningar, för att hålla proportionen vid magt, upp¬
fyller Banken illa sina pligter mot Rikets näringar. För att
visa, huru en annan bank i en annat land förfor i dylikt
fall, skall jag fullfölja, der Hr Skogman slutade. Den stora
krisen i England i slutet af iSa5, efter de utsträckta spe-
culationerna i Amerikanska lån och hvarjehanda actiebolag m.
m., föranledde undergången af en mängd stora hus, och de
flesta privatbanker vacklade. Då beslöt Engelska Banken att
träda emellan. Den 3 Dec. 1825 utgjorde beloppet af dess
stora banks utelöpande sedlar 17,477,294 £ St. Efter 3
veckors förlopp var den ökad lill 25,709,420 £ eller med
5o proc. Den 20 Febr. 1826 var den åter minskad till
24,399,080 hvilken nedsättning, j mån bebofvet aftog,
sedermera fortgick. Då betänkte man inga proportioner,
utan blott hyad crediten och bankens egen säkerhet kunde
medgifva, och genom detta handlingssätt räddades en stor
mängd näringsidkare,
Hr Lefre'n: Den man vill söka hjelp hos, måste ej
sjelf vara en hjelplös. Vår Bank är för det närvar, så be¬
handlad, att den är i ett hjeIplöshetstiIlstånd; den har hit¬
tills ej fått hjelpa sig sjelf. Jag tror det vara för tidigt att
vilja ga fram med de systemer af en till ytterlighet utvidgad
Sedelrörelse, hvaraf man hört en eller annan symptom. Jag
vågar bestämdt påstå, att icke ett enda BancoUtskts finance-
betänk. kan framtes, som med den liberalitet för lån fram¬
ställt förhållandena som det förevarande. Men Utsk. tror
sig tillika hafva framställt sådana garantier, att Banken ej
pericliterar, Jag hemställer, om man bör afse någon större
utvidgning af rörelsen än så, att den får utvidga sig sjelf
efter behof och ökad reel fond. Vill man ej medgifva detta,
så gör man Utsk. ej rättvisa, Tror man, som några reser¬
vanter yttrat, att förslaget innehåller ett strypsystem, så
har man ej fattat betänk, i sin helhet, En af reservanter¬
na ordar om strypsystem och synes ifra emot ett sådant,
men klandrar likväl, alt lånerörelsens indragning blott blif¬
vit satt i sista rummet i stället för det första. Jag vet ej,
hvaruti conseqvensen ligger, ty lånerörelsens indragning skulle
visst vara en strypande åtgärd. Jag tror, att Banken skall
komma i tillfälle att fortfara med understöd åt näringarna;
Den 5 Maj e. m.
men den kommer ej derhän, om man hotar den, om man
lägger börda pä det späda barnet. Jag är ej strypsystemels
försvarare, jag har ej gifvit anledning till en sådan tro; men
på andia sidan skall jag försvara dem, som vilja försäkra
Banken och dess credit. Vill man framdeles tillita den, får
man ej gå den för nära; man får ej förstöra dens credit, som
ännu behöfver stärkas. Jag ber B. o. Ad. om ursägt, att
jag så rent fram uttalar min mening; jag vet, att R. o. Ad.
önskar, det hvar och en måtte yttra sig, som han tänker.
Jag skall aldrig upphöra att yrka landets och näringarnas
bästa, så vidt jag förstår; likväl ej på rättvisans och en¬
skilda äganderättens bekostnad.
Frih. Ehrenborgh: Jag får förklara, att jag ej anser
Banken som ett spädt barn; om jag ansåg den så, hade jag
samma farhågor som andra för realisationen. Jag åter anser
den som en mogen man; derföre vill jag ock, att dess
målsmän skola handla, såsom det anstår män. Om det sista
yttrandet varit riktadt emot mitt anförande, får jag förklara,
att jag sett i Utsk:s tillåtelse lill oinskränkta cassa-creditiver
samma fara, som talaren sett uti en oinskränkt lånerörelse.
Kär vi komma till detta ämne, skall jag derom yttra mig.
Man missförstår Bankens syftemål, då man lägger hos styrel¬
sen deraf en återhållande kraft mot näringarna, Detta är
min trosbekännelse; jag utsäger den och tror ej, att den
skall föranleda någon farhåga. Jag vädjar till dem, som
med utmärkt skicklighet uppställt betänk., om de ej gjort
det under förutsättning att, på sätt Hr Lefre'n ansett, Ban¬
ken vore ett spädt barn. Jag har ej klandrat, att Utsk, så
gått till väga; men jag har förklarat, det jag önskar, att
från Representationen måtte uttryckas, att någon fara ej
ligger i större latitud, lemnad åt Bancostyrelsen. Jag hade
önskat och hoppats, att personer med mera erfarenhet och
mera sjelfständig förmögenhet, än jag, skulle hafva uttalat
dessa principer; men då jag ej hört någon annan göra det,
måste jag höja min röst för att bestämdt förklara, att med
en förståndig och rådig Bancostyrelse kunna följderna blif-
va goda af de grundsatsers tillämpning, sorn betänk, inne¬
håller, men att motsatsen visar sig för mig, om man in¬
skränker styrelsen inom sådana gränsor, att den ej kan ut¬
rätta det goda, sorn man af den har att vänta.
Hr Gunther, Carl: Den utförlighet, hvarmed jag
yttrade mig i början af discussioqen om grunderna, har be-
redt mig den fördelen att nu kunna vara kort för att visa, hurq.
påföljden uppkommit af grunden. Om Utsk. fästat mera af-^
seende på skiljandet från Banken af den lånerörelse, sioni
dermed ej är förenlig, hade mycket af de discussioner, sora
här uppstått, undvikits, och man hade kommit til{ det re-;
sultat, att näringarna ej blifvit uppoffrade för Bankens be¬
stånd. Då discontrörelsen i morgon till discussion förekom¬
Den 5 Maj e. m.
mer, skall jag vidare utveckla den saken. Nu vill jag Mott
anmärka, att denna underlåtenhet är Utsk:s största misstag.
Hr von Troil: Jag liar funnit af Frih. Ehrenborghs
yttrande, att han ej är nöjd med Utsk:s betänk,; men han
har yttrat sig i så allmänna ordalag, att jag uppskjuter
att derom tala, tills hap mera specielt ingått i ämnet. Hr
Rosenblad liar uppehållit sig vid den io:de punkten och deraf
sell stora vådor. Sedan några fördelaktiga år varit och
Bancostyrelsen deraf blifvit lill (ad till sömn, kunde en kris
uppstå. Jag tror, att det ligger öfver Utsk:s förmåga att
uppgöra ett reglemente, som kunde gifva fullkomlig säker¬
het för en styrelse, som lät lulla sig till sömn. Utsk. har
sökt förebygga sådant genom föreslående af ett erediliv. Om
silfver införes, blir det ej nödigt att indraga sedelstocken;
och jag upprepar, att Utsk. ej afsett att minska rörelsecapi-
talet, blott att förekomma dess öfverdrifna ökande. Ett ut-,
sträckt utgifvande af sedelmynt vid en tid, då silfver ut fö¬
res, är något, som jag ej kan tillstyrka. Jag medger, att
hvad Engelska banken gjorde var ett vackert företag, lika¬
som hvarje vågstycke är, när det lyckas. Det var likväl ej
så farligt der, som här; det verkställdes i England, der man
har större kunskaper i fmancerna än här; af en styrelse,
der kanske Europas största financierer funnos; i London,
dit silfver kunde skalkas från de närbelägna rikaste börser i
Europa. Annat är förhållandet hos oss. Dessutom var se¬
delutsträckningen ej så stor, som Hr Rosenblad uppgifvit.
Jag tviflar ej, att siffrorna äro riktiga, i fall man blott ta¬
lar om den Engelska banken; men om man betraktar alla
de privatbanker, som kort förut ramlat, blir skillnaden ej
så stor. I alla fall var detta en sådan ovanlig åtgärd, som
man ej vill göra om i England och ej i andra länder. I Frank¬
rike har man varit vida försigtigare, och jag vågar ej före¬
slå en sådan åtgärd här.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Den långt fram¬
lidna tiden ålägger mig att ej besvära R. o. Ad. med en vid¬
lyftig undersökning af detta ämne. I korthet vill jag blott
förklara, att jag gillar Utsk:s utlåt, med undantag af 2 och
;o punkterna, ang:de hvilka jag förenar mig med Frih. Eh¬
renborgh, Hr Stråle och Gr. Cronhjelm. Proportionen emel¬
lan metallisk fond och sedelstock är den ömtåligaste delen
i all bankförvaltning. Att bestämma denna proportion på
måfå, då den beror af en mängd inverkande orsaker, som
nu ej kunna förutses, deribland af möjligheten att dispo¬
nera Bankens fordringar, är äfventyrligt; och jag befarar,
att bestämmandet af en sådan proportion än en gång kan
blifva den klippa, hvarpå realisationen kan komma att stran¬
da. Långt bättre är att, såsom Hr Stråle föreslagit, be¬
stämma ett visst belopp, t, ex. 3 millioner, och att, när silf-»
verfonden fallit dertill, Fulhnäglige äga vidtaga de åtgärder
till Bankens förstärkande, som äro föreslagna.
Den 5 Maj e. m.
307
Föredragningen af det återstående utaf BancoUtsk:s be-r
tänk. IV:o 6 uppskjöts till morgondagen.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde betänk:n
och utlåtrn från:
Stats Utskottet:
N:o 78. I afseende på några med slatsregleringen ge¬
menskap ägande frågor;
BevillningsUtskottet:
N:o 5. Angående grunderna för den blifvande allmänna
bevillningen;
Bevillnings- och Oecon.Utskotten:
N:o 2. i anledn. af väckta motioner om jagtbevillning
till premier för rofdjurs dödande;
BancoUtskottet:
N:o 9. I anledn. af såväl från H. R. o. Ad. erhållen
återremiss å Utskts under W:o 4 afgifna memor., ang:de in-
fordradt kategoriskt svar i fråga om silfverutvexlingen, som
ock ett af Gr. v. Schwerin afgifvet anförande rörtde anma¬
ning till BancoUtsk. att skyndsamligen inkomma med utlåt.,
ang:de vexlingstidens utsättande till d. 1 instund. Juli;
N:o 10. rör:de Hr Wedbergs från Y. BorgareSt. remitte¬
rade motion, med hemställan, att beredandet af realisationens
Verkställighet måtte ske i Stats- och BancoUtsktn gemensamt;
Allm. Besvärs- och Oecon. Utskott et:
N:o 47- I anledn. af väckt motion derom, att åtskilliga
i Elfsborgs län kringspridda rusthållsnummer under Westgö-
tha afsutna cavnlleri måtte derifrån afsöndras samt med Elfs¬
borgs och WestgöthaDahls reg:ter förenas;
N:o 48* i anledn. af väckta motioner derom, att sprid¬
da roteandelar måtte i möjligaste mån sammandragas;
N:o 49’ i anledn. af vackt fråga om frälsehemmanens
skyldighet att utgöra kronobrefbäring;
N:o 5o. i anledn. af väckt fråga om ny organisation af
Hushållssälskapen;
N:o 5i. i anledn. af väckt motion om afskaflande af
extra länsmän i Blekinge;
N:o 52. i anledn. af väckta motioner, dels om upphö¬
rande af expeditions-kronofogde-tjenster, dels om åtgärder
till befordrande af de författningars efterlefnad, som be¬
stämma vilkoren för dylika tjensters tillsättande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. tre qvart till n på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
2o8 Den 6 Maj f. m.
Tisdagen den 6 Maj i834.
Plenum kl. half till io f. m.
Hr af Robsahm, Carl Reinh., hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Som jag någon tid af opasslighet varit hindrad att del¬
taga i R. o. Ad:s öfverläggningar och således icke var till¬
städes vid föredragningen af BeviIln.Utsk:s betänk. N:o 4>
ang:de den af mig väckta motion om ett årligt bidrag af
4o,ooo r:dr till nationalscenens underhållande, hvilken sum¬
ma jag föreslog att tagas aif den accis på till hufvudstaden
inkommande brännvin, som jag förmodade, att R. St. skulle
bevilja; så anhåller jag vördsamligen att nu få göra några
anmärkningar vid förenämnde betänk.
Då Utsk. begått det, i min tanka, stora misstaget att
betrakta den föreslagna accisen såsom en ny beskattning,
den der komme att betunga producenterna (då det likväl är
klart, att den aldrig kunde blifva annat än ett förskott, som
producenterna af sina köpare återfordrade) förundrar det
mig visserligen icke, att Utsk, afstvrkt min motion, den
Utsk. behandlat i sammanhang med Frih. Sprengtportens
motion om denna brännvinsaccis, såsom medel för utföran¬
det af publika byggnader i hufvudstaden; men då Utsk. in¬
gått i pröfning af ändamålen med Frih. Sprengtportens fram¬
ställning, har det billigtvis väckt min förundran, att Utsk.
icke nämnt ett ord om det föremål, jag framställt. Jag
skulle likväl tro, att på en tid, då man anser som en poli¬
tisk skyldighet att söka förskaffa menigheterna ädlare och
mera själsfödande tidsfördrif än krogarnas, borde national-
theaterns värdiga underhållande icke anses såsom ett så un-
derordnadt ämne, att det icke förtjente något afseende af
ett Utsk. Stockholmska scenen är väl dessutom att betrakta
såsom en hela Nationen tillhörig institution; men som Stock¬
holms invånare egentligen deraf hafva största njutningen,
finner jag just deruti ett förökadt skäl, att Stockholms bränn-
vinsconsumenter med den afgift, jag föreslagit, borde bidra¬
ga till denna scens underhållande. Jag anhåller vördsamt,
att dessa mina anmärkningar måtte, jemte den beslutna åter-
remissen, få till Bevilln.Utsk. afgå.
Remitterades till Bevilln.Utsk. i sammanhang med den
af R. o. Ad. d. 24 sisth April beslutade återremiss af samma
Utsk:s betänk. N:o 4-
Fortsattes föredragningen punktvis af BancoUtskts d. 24
sisth April på bordet lagda betänk. N:o 6, med förslag till
hufvudgrunder för Bankens förvaltning och rörelse.
Discussion uppstod öfver följande punkter:
11
Den C Maj f. ra.
T i : t e punkten.
ITr Skogman, Carl Dav., uppläste följande:
Då Utsk. ansett beslutet om Bankens upphörande med
utgifning af mindre sedlar än 5 gånger myntenheten böra
till nästa riksdag uppskjutas, torde denna punkt, såsom in¬
nefattande blott ett omdöme, kunna ur betänk, uteslutas.
Efter min öfvertygelse är det utan ändamål och nytta
att, i ett land med Sveriges locala förhållanden, bestämma
minsta sedelvalören så hög; och pappersmynt, hvilanda på
metallisk garanti, är i alla fall ett fullkomligare rörelseme¬
del än guld eller silfver, likasom dessa äro beqvämare än
koppar eller jern. Uteifvandet af sedlar på mindre valörer
är måhända den enda förmån, som Statsbanken bör bibe¬
hålla framför privatbanker, på det att ett lätt transporta¬
belt mynt, gemensamt för hela det vidsträckta Riket, må
linnas.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., anförde skriftligen:
Utsk. vill, att Banken framdeles icke skall utgifva sed¬
lar af mindre valörer än 5 gånger myntenbeten. Jag bar
förut visat, huru ett sådant stadgande skulle nästan allde¬
les uttömma Bankens metalliska cassa, och huru Bancostyrel-
sens ansträngningar att dervid bibehålla proportionen som a
till 5 emellan cassan och sedelstocken skulle åstadkomma
förvirring, nöd och elände; och hvilka besvärligheter skulle
dessutom icke uppkomma för hvar och en genom blotta nöd¬
vändigheten att dagligen gå belastad med en tung handcas-
sa? Jag tillstyrker derföre, att den minsta sedelvalören må
blifva i r:dr b:co eller 18 sk. silfver. Denna anmärkning
gäller äfven för i2:te punkten Lit. b.
Hr Rothlieb, Axel Fredr., uppläste ett så lydande
anförande:
Då BancoTJtsk. föreslagit upphörandet från Bankens sida
af sk:ssed!ars lifgifvande efter 2tne år, och att derefter sedlar ej
skulle i rörelsen till lägre belopp än 2 r:dr, eller lika med
nuvarande 2 r:dr brcosedlar, utgifvas, tager jag mig frihe¬
ten deremot anmärka, att en sådan åtgärd skulle ej allenast
blifva menlig för Banken sjelf, då en högst betydlig del af
reella fonden måste användas och utgå såsom skiljemynt i
landet, utan det skulle för handel och rörelse samt liqvider
man och man emellan medföra största svårighet och olägen¬
het. Folket äro nu vana vid dessa sedlar; och att vid af-
görandet af en så vigtig fråga som realisationen, der opinio¬
nerna varit och ännu äro delade, vidtaga ej lugnande åtgär¬
der, anser jag ej vara väl beräknadt. Den vinst Banken skör¬
dade genom besparing af kostnaden alt utgifva småsedlar
skulle öfverflyttas och förbytas i en nationalförlust; ovanan
att handtera del små silfvermyntet skulle vålla, attén mängd
6 H. 27
Den 6 Maj f. m.
deraf borttappades och på flerfaldiga sätt förkom, hvilket
onekligt blefve en nationalförlust, då deremot Banken äger
vinst uti hvarje förlorad sedel. Jag anser det på en gång
gifva förtroende åt realisationen och stadga i btcosedlarnas
värde j om sedlar af samma valör som de hittills gångbara,
synnerligen 8, 12 och iö sk:s-sedlarna, blifva fortfarande
gångbart mynt bredvid silfver. De olägenheter af många
slag; sorn i vårt land skulle uppkomma genom jemnt behof
af vexling, inses lätt och behöfva icke upprepas. Jag för
min del afstyrker förslaget om småsedlarnas dragning ur rö¬
relsen och yrkar, att efter utvexlingens början en hvar må
vara berättigad ej allenast att för sedlar tillvexla sig silfver-
mynt, utan att hvarje sedelhafvare må äga rätt att för stör¬
re eller mindre sedlar tillvexla sig andra af lika valörer sorn
de nu gångbara.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: En mängd lagafhandlingar,
som göras man och man emellan, ske muntligen, men en
ännu större mängd skriftligen. De äro ställda på sk:r och
r:dr. Om nu ingen sedel blir ställd på mindre belopp än
5 gånger enheten, så blir deraf en följd, att man vid såda¬
na liqvider måste skicka metalliskt mynt. Jag skulle då tro,
att minsta sedelmyntet kunde nedsättas måhända till 1 r:dr
btco eller i r:dr riksgts. Jag får således göra denna an¬
märkning vid Utsk:s förslag. Då i öfrigt betänk, innehåller,
att småsedlarna ännu någon tid skulle bibehållas, tror jag,
att det kunde något längre utsträckas. Visser!, medförde
detta någon kostnad, men utan den råkar man i svårighe¬
ter; och skulle de ersättas genom sedlar utur privatbanker¬
na, så få de i alla fall ej gå i Kronans uppbörd. Huru nian
vänder sig, uppstår alltid någon stridighet, hvilken är hjelpt,
om sedlar på mindre valörer få utgifvas. Kostnaderna för
dessa sedlar måtte åtminstone betäckas af vinsten.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Ehuru jag före¬
satt mig att icke yttra mig, när någon annan talare yttrat,
hvad jag gillar, anser jag mig befogad att anföra något i detta
ämne, då jag i går sade, att Utsk. förbisett en hel hop för¬
hållanden, som möjligen kunde leda till mindre lyckliga följ¬
der för landet. Anledningen, hvarföre jag sade detta i går,
tager jag mig nu friheten att utveckla vid denna punkt,
hvilken jag anser icke böra vara sådan den är. Utsk. har
utgått från den princip, att silfret bör utgå från Banken i
rörelsen, i stället för att det rättaste, efter min tanka, vo¬
re, att sådana åtgärder vidtoges, hvarigenom silfret blefve
tillgängligt för sedelinnehafvaren, när det påfordiades, men
att sedlarna blefve qvar i rörelsen. Med den af Utsk. an¬
tagna princip befarar jag, att silfret forceras ur Banken i
rörelsen, då man likväl bör söka göra så liten rubbning som
möjligt i nuvar. förhållanden, för att icke öka den fördom,
som mot realisationen existerat och hvilken varit och ännu
Den 6 Maj f. m.
au
jir sä stark, att många befara följderna af denna realisation,
ehuru jag icke hör till deras antal. Det är på dessa grun¬
der, jag anser denna punkt, såsom tillhörande hvad nästa
Ständer skola göra, ej behöfva stå qvar här, då den inne¬
håller en princip, som ej af massan skall gillas.
Hr Leffe” n, Joli. Pehr: Utsk. har trott sig höra föl¬
ja en medelväg emellan de opinioner, som i denna fråga
äro behandlade. Det linnes en ganska talrik opinion, som
uttrycker sig sålunda: silfret måste komma ut i landet, så¬
vida folket skall vänja sig vid att älska det och undvika de
följder, som genom småsedlar uppkomma, då man vårdslö¬
sar begreppet om penningar; andra åter, som tro, alt små¬
sedlarna äro nödvändiga för den allmänna rörelsen och för
bibehållande af silfret inom Bankens hvalf. Utsk. har före-
föreslagit, att icke allenast de småsedlar, som nu finnas,
skola fortfara uti rörelsen, utan äfven alt nya sådana sed¬
lar skola till vanligt belopp tillverkas lill och roed år i835,
men att sedan inga andra småsedlar skola utgifvas, och att,
i den mån sedlarna blifva slitna, silfver skall komma i rö¬
relsen. Sedlarna hinna ej blifva så förslitna, att de ej kun¬
na gå ganska lange uti rörelsen. Utsk. har vidare föresla¬
git. att den minsta sedeln skall blifva på två gånger enhe¬
ten. En talare har trott, att roan menar 2 r:dr b:co. Utsk.
har likväl sagt 1 gånger enheten, hvarmed det menat 2 r:dr
riksg:s. Hvad åter angår den af Utsk. yttrade opinion,
att den minsta sedelvalören bör blifva lika med 5 gånger
enheten, eller 5 r:dr riksg:s, har Utsk. framställt den så¬
som något, som framdeles bör iakttagas. Jag har ingenting
emot, alt man utstryker denna allmänna reflection. Den är
likväl icke så oriktig, som man trott. Man bör tåla, hvad
som är rätt; då undviker man att skrämmas än af det ena,
än af det andra spöket, som man finner i sin väg eller upp¬
gjort för sig sjelf. Enskildt får jag säga, att jag har gan¬
ska litet deltagit i denna sak. Jag har yrkat, att den min¬
sta sedeln skulle blifva lika med 2 gånger enheten, och jag
vore benägen dela opinion med dem, som önska sedlar på
en r:dr rikg:s. Hvar angår småmyntets borttappande och
att sedlarna lättare förvaras, kan det såvida vara sannt, att
småsedlarna ofta äro så smutsiga, alt de klibba sig fast i
fickorna; annars tror jag ej, att man så lätt tappar bort
småmyntet. I alla fall är sådant en småsak, då fråga är
örn ett system.
Frih. Cederström, Jac.: Mig synes, att Utsk. gan¬
ska välbetänkt framställt det förslag, som nu är i fråga. Mig
synes helt naturligt, att Bankens vexlingsförhållanden böra
ställas så, att en bestämd del af Bankens silfver genom be-
liofvet i rörelsen der qvarblifver. Sedan småsedlarna in¬
kommit, måste alltid en betydlig qvantitet stadna qvar hos
allmänheten och nödvändigt förblifva i rörelsen. Jag kati
212
Den 6 Maj f. ra.
således ej gå in derpå, alt sedel myn tet blir mindre än 5
gånger enheten, ej heller att småsedlar få efter den bestäm¬
da tiden af Banken utgifvas. Sådant vore ett oskick, sorn
jag förmodar ej kunna komma att äga rum, och hvilket en¬
dast skulle leda till förlust för Banken.
Qr. Liljencrantz, Gust,. Fredr,: Tili en hörjan må¬
ste jag beklaga, att Ståndet är så fåtaligt vid afgörandet af
dessa båda punkter, hvilka äro de, som hafva det mesta
inflytandet på folkets trefnad. För min del kan jag icke
godkänna Hr Skogmans och Frih. Ehrenborghs mening, att
detla stadgande, såsom blott innehållande ett omdöme, bör
utgå. Jag anser det vara en princip, som bör göra sig gäl¬
lande. Den torde böra vara etablerad någon tid för att kunna
nöta på opinioner). Jag yrkar, att stadgandet måtte qvar¬
stå som en uttryckt opinion, tjenlig att förbereda de riktiga
åsigter, som vid en apnan riksdag böra göra sig gällande.
Hr von Qvanten, Carl: Hvad principer angar i den¬
na fråga, förenar jag mig med hvad Utsk. yttrat och bar
anledning dertill, då jag betraktar, huru andra folkslag
handlat i detta afseende; men vi böra äfven besinna, i hvad
ställning vår Bank är. Vår lånerörelse är i helt annat för¬
hållande än en Bank, sorn ordentligt skall fullgöra sina
ftinctioner och det är icke möjligt att på en gång komma
från alla förvillelser. Jag anser derföre vådligt att antaga
denna princip. Det är ganska väl, att Utsk. yttrat sig och
derigenom gifvit R. St. anledning att uttala sin opinion, hu¬
ruvida denna punkt bör qvarstå, Men att antaga principen
t. o. m. om fem år kunde blifva vådligt. Utsk. citerar följ¬
derna af 1776 års realisation. Traditionen påminner oss örn
dessa följder, som spridde allmän olycka och obelåtenhet
bland Svenska jordägare. En stor del af jorden mäste för¬
säljas för en fjerdedel af värdet. Om man också antager,
att de mindre sedelvalörerna blifva i omlopp, skulle likväl
ett sådant beslut nu i denna stund, då Banken är behäftad
med så många creditiv och lånskyldigheter, medtaga så myc¬
ket silfver, att Bancostyrelsen snart skulle blifva nödsakad
att anlita creditivet för att upprätthålla silfverfondens för¬
hållande. Äfven detta är ett skäl, hvarpå jag vill fästa upp¬
märksamheten, att man ej bör anse möjligt att äfven om 5
år ensamt begagna silfret för den mindre rörelsen. Således
är det angeläget, -att hvar och en yttrar sin opinion. Det
ger äfven ledning åt Utsk. att handla efter de principer,
som mest göra sig gällande. Således anser jag, att Banco¬
styrelsen äfven för en kommande riksdag icke ovilkorligt
bör upphöra med förfärdigandet af mindre sedlar, att an¬
vändas i rörelsen; men jag vill ej säga, huru stora dessa
böra vara, utan leinnar åt Utsk. att bedöma och afgöra
denna fråga till näringarnas nytta och förkofran, till all¬
mänhetens belåtenhet i förening med myntvärdets bibehållande.
Den C Maj f. m.
Hr Rothlieb: I anledning af hvad Ilr Lefren yttrat,
att jag omtalt 2 ridr b:eo, får jag erinra, att jag menade
riksg;s. Efter jag har ordet, anhåller jag få tillika anmä-
ja, att jag förenar mig med Frih. Ehrenborgh.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag erkänner visser!,,
att i samma mån som silfvermjmt kommer ut i rörelsen,
skall deraf föranledas större sparsamhet med myntet hos
allmogen och besparing för Banken i tillverkningskostnad.
Sedeltillverkningen kostade iS32 ungefär 54,000 r:dr, de för-
slitna sedlarnas förstöring deruti inbegripen, Om för denna
och för andra sedlars och attesters tillverkning afdragas
10,000 r:dr, återstå dock 44’000 r*dr, Silfyermyntets unders-
hållande kostar väl mindre; men vid detta tillfälle mäste
man göra skillnad mellan grundsatsen i sin alimänlighet och
verkställigheten för ögonblicket. Min mening är, att åtgärd
derna för realisationen böra göras så stilla och omärkliga,
att allmänheten ej erfar annat, än att den får silfver i om¬
loppi stället för sedelmynt. Att hastigt inställa småsedlarnas
utgifvande anser jag olämpligt. Frill. Ehrenborgh har anfort
en omständighet, hvilken torde böra tagas i betraktande syn¬
nerligen af dem, som hysa farhågor för realisationens be¬
stånd, den peml., att silfvercassan mindre påkännes, om smål
sedlarna förblifya i rörelsen; meq det finnes äfven andra,
som jag ej hört anmärkas, och bland dem är beqvämlighe-
ten att begagna småsedlar. Om man skall afsända någon
mindre summa eller summor, sorn sluta på sk:r, så är det
beqvämt att skicka sedlar; villman företaga resor eller någon
bandel, hvarvid småsedlar kumm användas, så äro de be-
qvämare att medföra ät) påsar med silfver. Besvär för rö¬
relsen i della hänseende bör ej åstadkommas Allmogen be->
hofver äfven småsedlarna för alt genom deras utbyte mot
silfver lära sig det nya myntets värde. Allmogen kallar ännu
en 8 sk. b:co för en 12 sk. och en t? sk. b:co för en 18 sk.
efter sin förra riksgtsberäkning; på samma sätt kommer han
förmodligen att gora med de särskilda metalliska mynten
och kalla dem i2-sk:s-stycken och i8-sk:s-stycken efter nu¬
varande sedlar. Det har blifvit sagdt, att silfvermyntet ej
snart kunde sättas i omlopp, derest både silfver och sedlar
gemensamt ginge i rörelsen. Sådant betyder föga; men vig-r
tigare är, att derest de sättas i omlopp tillsammans, blir an¬
litandet af Bankens silfverfond mindre. Att uttala en grund¬
sats, blott för att låta den framstå att nötas på, anser jag
vara utan nytta för den allmänhet, som skall begagna myn¬
tet. Den laser gemenligen icke mycket och allraminst qtsk:s-
betänkm eller R. St;s skrifvelser, så att för den orsakens
skull tror jag det icke löna mödan att uttala något dylik t.
Min mening öfverensstämmer således med deras, som anse
denna punkt böra uteslutas.
Hr Cederschjöld: Jag för min del tror, ptt egentl. s,
D e 11 6 Maj f. m.
k. skillingssedlar ej böra finnas, och att deras lifgifvande bör
upphöra. Derigenom skulle i min tanka silfret, isamma mån
det blefve gångbart, också blifva kärt för allmänheten och
leda den till större sparsamhet; ty jag är öfvertygad, att
mången skulle tveka att på krogdisken uppoffra sin blanka
silfverpenning, som deremot icke tvekar att göra det med
en trasig tolfskilling. Det är anfördt, alt skiljemyntet skulle
vara svårt att medföra på resor. Men detta mynt är si li¬
tet, att jag för min del tycker, att dessa påsar med silfver
ej kunna blifva särdeles stora och måste blifva föga mindre
obeqväma än packorna af småsedlar. Vidare tror man, att
det skulle vara obeqvämt att i liqvider skicka silfver. Det
kunde likväl ej blifva mycket, sorn skulle skickas med po¬
sten, när nemi. minsta sedelvalören blefve i r:dr b:co. Jag
kan således ej se några faror af att afskaffa sktssedlarna,
hvarigenom en mångfaldig besparing skulle uppkomma, icke
blott för den nuvarande sedeltillverkningen, utan äfven af
de arfvoden, som nu utbetalas till mästerman för att hänga
dem, som förfalskade småsedlarna. På andra sidan kan jag
ej annat än vidblifva min mening, att det ej skulle gå an
att afskaffa de större sedlarna på 2 och 3 r:dr. Detta är
den väsendtligaste motsägelse, jag funnit i TJtskrs betänk. I
allmänhet ådagalägger nemi. Utsk. ett sträfvande att hafva
mycket silfver i Banken i förhållande till sedelstocken, så
att Utsk. tyckes, om jag så får säga, nästan vara bekajadt
med ett slags silfversot; men här deremot vidtager Utsk.
alla åtgärder att drifva silfret ur Banken, nemi. genom af-
skaffande af alla sedlar under 5 gånger myntenheten, hvilka
sammanräknade nu utgöra omkring 16 millioner. Om för öf¬
rigt Bancostyrelsen skulle under dylika sedelindragningar
bibehålla proportionen af 2 till 5 emellan silfverfonden och
sedelstocken, kan man lätt föreställa sig hvilka oredor der¬
igenom skulle uppkomma och hvilka tillfällen derigenom
skulle gifvas till de olyckligaste speculationer. Utsk. tyckes
fordra af Bancostyrelsen, att den skab administrera Banken
medelst financiella operationer; men jag hemställer till hvar
och en, om det är möjligt för en Bankostyrelse att under
dylika förhållanden mäta sig i finhet med utstuderade spe-
culanter, eller att undgå farorna af deras anslag. Både Ban¬
kens och Statens förderf skulle deraf föranledas.
Hr Hegardt, Christian Bernh.: Jag instämmer
hufvudsakl. i den mening, Gr. Liljencrantz och Hr Ceder¬
schjöld anfört. Det är af sakkunniga allmänl. erkändt och
af Utsk. medgifvet, att utgifvandet af låga sedelvalörer ej
är förenligt med grunderna för en väl inrättad bank. De
hafva vank utgjort en af symptomerna för banker, som lu¬
tat till sitt fall. Jag vill nu ej yrka, att man skall upphöja
den lägsta sedelvalören öfver 1 r:dr b:co, hvilken är den¬
samma, som af sista Ständer fastställdes; men hvad skillings-
Den 6 Maj f. ra.
ai5
sedlarna beträffar, är jag af den öfvertygelse, att man jn
förr destobellre bör söka att dem afskaffa; icke sä till för¬
ståendes, att en alltför kort termin bör för deras invexling
utsättas (de må tillsvidare gå och gälla, så länge de kunna
begagnas oell i allmänhet sä länge som de öfriga lägre valö¬
rerna af det gamla sedelmyntet få förblifva i omlopp); men
tillverkningen bör ej drifvas längre än på sin böjd till detta
års slut, och sedan bör ej annat utgifvas än det, som fin¬
nes i förråd. Rian bar åberopat, att folket tycker om och
funnit sig vid sktssedlarna. Jag vill ej bestrida detta; men
folket, såsom enskilda, har ovanor och bör aflägga dem.
Hr v. Ha rtmansdorff har förut fästat uppmärksamheten på
hvad tillverkningen kostar; men den kostar mycket mer, än
som visar sig, ty Banken måste för dess skull underhålla en
större tjenstemannapersonal, och den sysselsätter med namn
och nummerskrifning en stor del af Bankens tjenstemän,
som derigenom försumma angelägnare ärender och använda
tiden på ett arbete, hvilket för deras egentliga sysslors be¬
stridande visserligen icke gör den skickligare. Denna små-
sedelstillverkning kostar kanske årligen så mycket, som Ban¬
ken vinner i ränta på en million af sin lånerörelse.
Frih. Ehrenborgh: Då discussionen synes mig hafva
öfvergått till i atte punkten, hemställer jag, om det ej vore
lämpligt att låta uppläsa samma punkt.
Gr. Liljencrantz: En värd talare har sagt, att all¬
mänheten ej läser och isynnerhet ej utsk:sbetänk:n. Jag frå¬
gar likväl, om ej den allmänhet, som fattar beslut förmas¬
sans räkning, läser; och detta är åtminstone en allmänhet.
Hr Lefre'n: En ledamot har sagt, att BancoUtsk. skul¬
le vara beliäftadt med en viss ny sjukdom, som skulle kal¬
las silfversot. Upptäckten torde hafva sin upprinnelse i gul-
soten. Utsk. har ej kunnat undgå att tala om silfverfon-
den, då fråga varit om, att silfret kunde gå ut. Samme
talare har sagt, att Bancostyrelsen ej bör befatta sig med
speculationer, och vidare, att den bör vara så passiv som
möjligt. Det är märkvärdigt att yrka såsom en dygd en så¬
dan passivitet uti en administration, som har så vigtiga func-
tioner. Om ali administration inom Sverige finge tillgodo¬
njuta samina beskedlighet, finge man ej så ofta höra sällan
motiverade, men så mycket mer häftigt yttrade anmärknin¬
gar om densamma. Jag anser, att Bancostyrelsen bör med
allt möjligt nit och drift tillvägagå i det värf, som blifvit
den an,förtrodt, och försänkning i en Indisk dvala ej tillrak-
nas dem såsom förtjenst.
Hr Skogman: För alt vid öfvergången ej rubba va¬
nor och prisförhållanden, synes det vara bäst att intill
nästa riksdag låta utgifningen af småsedlar fortgå så¬
som hittills och öfverlemna åt allmänheten att sjelfmant brin¬
ai6
Den 6 Maj f. m.
ga skiljemynt i omlopp uti småsedlarnas ställe. Det är ej
genom småsedlarna, som någon betydlig uttagning af silfver
kommer att äga rum, och det sålunda uttagna stadnar i om¬
lopp inom landet. Såsom här blifvit anmärkt, är frågan om
småsedlarnas afskaffande för öfrigt till en del ceconomisk;
d. v. s. hvilket kostar Banken i längden mindre, att hålla
skiljemynt eller småsedlar? Räkningen utfaller utan tvifvel
till förmån för skiljemyntet; men det synes, som den kost¬
nad, Banken under några år vidkändes för småsedlarnas fort¬
satta tillverkning, motväges af andra fördelar i allmänna rö¬
relsen. Skulle småsedlarnas utgifning ej linnas böra oförän¬
drad fortfara till nästa riksdag, kunde det dock lämpligen
öfverlemnas åt Bancostyrelsen att minska densamma endast
i den mån, som skiljemyntet genom frivillig utvexling utgår.
Frih. Cederström: I denna fråga anhåller jag att få
tillägga, att ett ändamål till, hvarföre ej småsedlar böra til¬
låtas till utgifning af Banken, är att befordra inländska vex-
lar och assignationer städer och orter emellan, hvilka hit¬
tills här gro föga bekanta, men i andra länder begagnas
med mycken fördel. Den olägenhet, man anför mot små¬
sedlarnas afskafFande, att man på posten måste öfversända
speciemynt, försvinner helt och hållet, om man begagnar
vexlar eller assignationer, och det blir genom myntreglerin¬
gen en nödvändighet. Jag kan således ej annat än tillstyrka
bifall till Utsk:s förslag i denna del.
Hr von Troil, Emil: Jag vill ej deltaga i den me¬
dicinska discussionen, som uppstått, emedan det är a:ne all¬
deles skiljaktiga ämnen att ordna en Bank och t. ex. förlösa
en madam. Jag vill hålla mig till förevarande fråga, nemi.
småsedlarna; den är af enkel och vigtig natur. Det är ostri¬
digt, som Hr v. Hartmansdorff anfört, att pappersmyntet är
vigare än silfvermyntet. Just detta gör, att om pappers¬
myntet får fortfara på små valörer, kommer silfvermyntet
ej i rörelsen. Derföre finnes ingen annan utväg för att der
i omlopp sätta det sednare, än att afskaffa de smärre valö¬
rerna af det förra. Det är en af erfarenheten bevisad sats,
att ett ordnadt bankväsende ej i längden kan äga bestånd,
om intet metalliskt mynt finnes i rörelsen. Efter den svåra
krisen i England 1826 fonn man sig nödsakad att påskynda
indragningen af de små sedlarna. De afskaffades flera år ti¬
digare, än man ämnat. Jag skulle minst tro, att de, som
yrka, att bancoväsendet bör betraktas i stort, bort motsätta
sig denna åtgärd. Jag vet hvilken förlust för Banken små¬
sedlarnas tillverkning förorsakar; men jag anser det vara en
småsak mot de vida större olägenheterna i afseende på reda
och trygghet i folkets myntförhållanden. Jag medger, att
man ej bör göra brådstörtande förändringar, och det är just
från denna synpunkt, Utsk. utgått, Sista Ständer sade, att
små-
Den 6 Maj f. ra.
småsedlarna stalie upphöra att utgifvas samma dag, som
vexlingen började; nuvarande ett och ett halft år derefter.
Det är icke att befara, att någon sådan våldsam påkänning
af cassan, som man omtalat, skall äga ruin, att icke Ban¬
ken lätt skall kunna ersätta bristen. Hvad åter angår af-
skatfandet af de större sedlarna, som gå under 5 gånger
enheten, är det en sak, som Utsk. ej vågat för närvarande
föreslå; men det är något, hvartill man i framtiden måste
komma. Det är sannt, alt kommande Ständer ej äro bund¬
na att göra, hvad vi anse tjenligt; men vi böra uppgöra den
plan, som kan lemna dem ledning. Det är sagd t, att det
skulle välla våda för Banken, om dessa sedlar indroges och
silfverfonden minskades. Det är likväl för Banken nära
nog detsamma, om siifret ligger i Bankens hvalf eller är i
allmänna rörelsen. Vid tillfällen af stark påkänning kan man
utgifva småsedlar och behöfver ej minska rörelsecapilalet.
Man låter en del af det i omlopp varande metalliska myntet
gå ut och ersätter det genom lifgifvande af småsedlar, sora
man skyndar att åter indraga, då conjuncturen förbättrat sig.
Frih. Ehren borgh t Innan jag yttrar mig i detta äm¬
ne, anhåller jag få veta, om il punkten, der det egentl.
förekommer, nu äfven anses vara föredragen.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i följd af R.
o. Ad:s fattade beslut, alt punktvis öfverlägga om föreva¬
rande betänk., vore det nu egentl. fråga om ii punkten,
ehuru H. Ex. ej kunnat hindra åtskilliga talare att i discus-
sionen inblanda yttrandnn rörtde la punkten.
Hr Höökenberg, Carl Åke: Jag begärde ordet i an¬
ledning af Frih. Cederströms sisla yttrande. Jag tror icke,
att småsedlarnas indragning skulle hafva den, i Frihts tan¬
ka, lyckliga följd, att det skulle blifva nödvändigt att an¬
lita städernas handlande om vexlar, för att genom posten
kunna uppgöra smärre liqvider. Småstäderna hafva sins¬
emellan så liten communication, att deras handlande icke
känna hvarandra. Dessa hafva endast relationer uti de större
städerna, såsom Stockholm, Götheborg <8{c., der de ofta endast
äro kända af sina förläggare. Jag tror derföre, att den,
som behöfver skicka med posten mindre summor än Ban¬
kens minsta sedlar, hellre, än att af städernas handlande
köpa vexlar på några sk:r, skulle, på sätt en annan värd
talare antydt, skicka ett mindre silfvermynt. Bo correspon-
denterna på landet, långt ifrån stad, så ökas naturligtvis
de svårigheter, som skulle uppkomma af detta vexelsyslem.
Huru lyckligt dess införande för öfrigt kunde blifva, lem-
nar jag derhän.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har icke varit uppe
från början af discussionen; men jag skulle tro, att den nu
6 H. 28
Den 6 Maj f. ra.
egentl. bör röra I i punkten. För min del tror jag, att i
vårt land det ej skulle vara lyckligt, om man upphörde med
utgifvandet af de mindre sedlarna. Om den framtid, då
detta skulle ske, snart inträffade, tror jag, att det vore skad¬
ligt derföre, att i landsorterna, der man saknar handelsbörs
och der transactioner ske med närgränsande länder, i den
mindre rörelsen utgår Svenskt mynt, och det är t. ex.
ganska allmänt i Köpenhamn. Ett högst betydligt qvan¬
tum silfver skulle på det sättet utströmma. Således, innan
privatbanker hinna organiseras och innan vexlingsbörser hun¬
nit bilda sig på våra handelsplatser, anser jag bäst att be¬
hålla de mindre sedlarna. Hvad åter beträffar rörelsen in¬
om landet, är det svårt att göra remisser af mindre sum¬
mor, så länge vi sakna sådana communicationer, som an¬
dra länder äga. Vi behöfva nu kunna remittera våra liqvi-
der med brefposten. Jag skulle således tro, att man bör
stadna vid det förslag, som i 12 punkten är uppgjord t. Jag
vill derföre ej bestrida, hvad Utsk. i 11 punkten yttrat.
När man också betänker, alt guldmynt ej kommer att ut¬
göra vårt mynt i Sverige, så blir detta så mycket angeläg¬
nare; men det lärer nu ej vara tillåtet att öfvergå till den
12 punkten.
Hr von Qvanten: Jag har redan en gång förut haft
äran uttrycka min opinion, rör:de frågan att sätta i omlopp
silfver i stället för sedlar, och jag blir vid den lanken, att
det vore en stor fördel, om silfver utgjorde det allmänna
myntet; men då jag besinnar den mängd smärre sedlar, sona
är i omlopp, att massan af 2 och 3 r:drssedlar går till om¬
kring 11 millioner, och att de skulle utgå utur rörelsen och
ersättas af silfver, så utgör detta en betydlig silfvermassa.
Jag fruktar ej heller för några svåra följder, och tror, att
det äfven kan gå fram med nuvar. fonden; men Baneosty-
relsen äfvefityrar måhända nog mycket för att kunna förlita
sig derpå. Ytterligare har blifvit sagdt, att silfret går ut
i allmänna rörelsen, och att det är detsamma, söm om det
vore i Banken. Detta är ganska riktigt; men med den till¬
gång, som finnes på pappersmynt, och i den ställning, Ban¬
ken står till silfret, hvem svarar för, att ej silfret går sina
färde? Bancostyrelsen kan ej garantera, att det stadnar qvar.
Silfret har varit en begärlig vara. Hvad åter småsedlarna
angår, utgöra de utelöpande omkring 2,200,000 r:dr. De må
gerna utbytas mot silfver; men äfven dervid bör iakttagas
försigtighet, så att ej jordbruket och näringarna deraf lida.
Hr Cederschjöld: En värd talare har ordat om en
madam, som skulle förlösas. Jag har väl ej rätt kunnat fat¬
ta meningen deraf, oaktadt talaren sjelf torde hafva ansett
den mycket sinrik. Tilläfventyrs skulle Banken kunna anses
för madamen, och silfverfonden för det foster > hvarifrån hon
skulle förlösas; då blefve BancoUtsk. förmodligen accoucheu-
Den 6 Maj f. m.
ren. Men då vill jag erinra, att om en oförståndig accoucheur
stör naturen i dess gång, kan det ej sällan blifva nödvän¬
digt alt slutligen utföra förlossningen genom vändning; oell
det är just denna operation, sorn jag velat söka åstadkomma.
Hr von Ho hen ha usen, Mich. Silvius: Det är en¬
dast i afseende på den i n punkten omtalade grundsats,
sorn jag vill nämna några ord, för att å densamma fästa här¬
varande ledamöters af BancoUtsk:s större uppmärksamhet vid
den blifvande återremissen af betänk.; ty det är icke alt be¬
gära, att BancoUtsk. skall noggrannt genomläsa allt, hvad
i detta ämne talas. Förmånen af realisationen ligger ej der¬
uti, att silfvermynt kommer i omlopp i stället för papper
eller myntrepresentativer, utan deruti, att sedelmyntet får ett
bestämdt och icke föränderligt värde. Papperet är vida be-
qvämligare uti den inre trafiken än silfrel, och i följd deraf
för densamma förmånligare. Positivt kan man icke heller
säga, att det större silfvermyntet skulle vara en förmån; ty
äfven flera iheoretici anse med mycket skäl det ofantliga
capitalvärde, som ligger i ett sådant silfvermynt, vara en
statslyx. Utsk. har i afseende på realisationens bestånd ej
kunnat föreslå särdeles flerg garantier, än det gjort; det häri
egentliga, sorn på Utsk. ankommer, ligger i ett noga afvä-
gande af den credit, som kommer att beviljas enskilda och
corporatiooer på Banken. Men del, sorn hufvudsakligast in¬
verkar på realisationens bestånd, ligger utom gränsen af de
åtgärder, BancoUtsk. kan föreslå, nemi. Bakets handelsför¬
hållanden. Om mer eller mindre silfver i jemnförelse med
dess representativ går i allmänna rörelsen, är mera likgil¬
tigt; att hvar och en vet, hvad han äger och hvad den
summa, han mottager eller skall erhålla, betyder, detta är
det hufvudsakliga. Det är detta, jag velat yttra i afseende
på principen för 11 punkten.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag skall ej
förlänga öfverläggningen rör:de denna punkt, isynnerhet som
jag biträder deras åsigt, som ansett denna punkts qvarstå¬
ende mindre behöfligt. Jag vill endast ej lemna oanmärkt
frågan om den constitutionella grundsats, som i denna punkt
blifvit omtalad, och jag förbehåller mig att dervid få göra
anmärkning, när BancoUtsk:s betänk. ]\':o 7 förekommer.
Hr Silfverberg, Magn. Didr., hade inlemnat ett så
lydande anförande;
Vid den 1 i:te punkten af BancoUlsk:s betänk, anhåller
jag att få göra den anmärkning, att, då Bankens skyldighet
vid blifvande utvexling inskränker sig till ovilkorlig inlösen
med silfver af hvarje b:cosedel, som i sådant ändamål pre¬
senteras, jag anser det högst olämpligt, att Banken upphör
med tillverkande och lifgifvande af sedlar å nuvar. sk:s-
valörer och i deras ställe forcerar silfvermynt i omlopp. Enär
320
Den 6 Maj f. m.
Utsk. i förening härmed tillika framställt det förslag, att
Banken framdeles bör upphöra med tillverkande af sedlar å
mindre valörer än 5 gånger myntenheten, eller 3|- r:dr b:co,
skulle deraf blifva en följd, att då de i omlopp varande 3-
och 2 r:dr brcosedlarna, 2- och i r:dr riksgtssedlarna samt
skrssedlarna i båda myntsorterna, som uppgå till ett sam-
manräknadt belopp af circa i6 millioner, till inlösen med¬
taga nära hela Bankens närvar, reella fond, ingen silfver-
fond återstod för inlösen af den öfriga i omlopp varande
sedelstocken, och hvarigenom Banken således blefve satt i
nödvändighet att med dryga omkostningar och uppoffringar
anskaffa metallisk valuta för vexlingens oafbrulna fortgång.
Det skäl, BancoUtsk. anför, ”att ju högre den minsta sedel¬
valören är, destomera metalliskt mynt qvarstadnar i rörel¬
sen,” synes mig bero på ett misstag, emedan jag skulle tro,
att derest silfret ej finnes i rörelsen, ligger det antingen
qvar i Bankens hvalf, eller har det utgått till inlösen af sed¬
lar med högre valörer, hvartill Banken i motsatt fall med
kostnad fått anskaffa nödig valuta. Härtill kommer ytter¬
ligare, att för den allmänna rörelsen och beqvämligheten af
liqvider, isynnerhet i Rikets aflägsnare provinser, det onek¬
ligen blir svårt och med kostnad förknippadt att anskaffa
skiljemynt i silfver. Min fullkomliga öfvertygelse är, att,
med Bankens närvarande silfverfond och det föreslagna cre-
ditivet på Hamburg, Banken är i tillfälle att uppfylla sina
förbindelser, så framt proportionen emellan i till 5 ej vid-
hålles och ej silfver för de mindre sedelvalörerna uttvin-
gas utan behof i allmänna rörelsen. Jag anhåller vördsamt,
att detta mitt anförande vid återremissen må få åtfölja till
BancoXJtskottet,
12: t e punkten.
Frih. Ehrenborgh; Jag är fullkomligen af de Hirs
mening i grundsatsen, som yttrat sig, att det vore önskligt,
om Banken redan hade i omlopp allt det silfver, som ut¬
gör valuta för de mindre sedlarna. Men förhållandet är ej
sådant i vårt land; och som jag föreställt mig, att det vo¬
re lyckligt, om realisationen kunde göras så populär som
möjligt, på det att den allmänhet, sorn deremot hyser ovil¬
ja, må få kärlek för densamma, hade jag önskat, att Utsk.,
jemte grundsatsen, gjort något mera afseende på de förhål¬
landen, som finnas i landet, och att således silfver endast
bör vara tillgängligt för dem, som hellre önska att få silf¬
ver än sedlar. Det är i anledning af denna punkt och nå¬
gra andra, som jag i går tillkännagaf min fruktan, att rea¬
lisationen, på detta sätt verkställd, skulle sprida oro och
icke blifva så fördelaktig till sina resultater, som den annars
skulle blifva. Jag tror mig i denna åsigt icke hafva miss¬
tagit mig, då jag hört Statssecreteraren för financerna gilla
den. Jag har länge vistats i en provins, långt aflägse från
hufvudstaden. Förhållandet är ej sådant, att ett stadgande,
Den 6 Maj f. m.
231
som denna punkt innehåller, skulle blifva practiskt nyttigt
i landsorterna, och om jag äfven gillade den grundsats, att,
om det finnes silfver i landet, man mera värderar penningen,
inträffar ej detta resultat så hastigt. Jag är öfvertygad der¬
om, att om man iagttoge den försigtigheten att låta sedel¬
myntet till sina valörer qvarstå till nästa riksdag, då man
under tiden kunde få erfarenhet af förhållandena, handla¬
de man klokast. Att den lilla summa, som skulle utgå för
sktssedlarna och som ej utgör fullt en million i silfver, skulle
föranleda någon choque på Banken, anser jag icke tänkbart.
Jag finner saken således fullkomligt likgiltig för Bankens soli¬
ditet; men jag tror, att allmänheten är mera belåten med
alt få behålla småsedlarna. Jag kan dessutom ej gilia den
mening, som här blifvit yttrad, att kostnaden för deras till¬
verkning är så betydlig, som den blifvit förespeglad. Om,
såsom Utsk. föreslagit, proportionen emellan silfverfonden
och sedelstocken blifver 2 till 5 och Banken i låneväg be¬
gagnar denna proportion, så kan på en million inneliggan¬
de silfver, som utgör småsedlarnas belopp, utställas 2f mil¬
lion sedlar, och räntan på ij million, sålunda använd i lå¬
neväg, betäcker mildeligen smäsedelsfabricationskostnaden och
lemnar betydligt öfverskott. Jag kan ej fatta saken annor¬
lunda. Det obetydliga skälet, alt Bancopersonalen är illa
använd, kan jag icke godkänna, emedan vi i alla fall nog
få behålla denna personal. Af alla dessa skäl anhåller jag,
att Utsk. i sitt nya betänk, ville taga i betraktande ej al¬
lenast grundsatserna, utan äfven medlen att göra realisatio¬
nen populär.
Gr. Horn: Äfven jag gillar grundsatsen, men tror, att
man i practiken måste göra någon inskränkning dervid. Lik¬
väl vill jag ej påstå, att bibehållandet af sktssedlarna
längre, än Utsk. föreslagit, voro nyttigt. Jag skulle önskat,
att i bredd med dessa ett mindre silfver- eller kopparmynt
komme i rörelsen, för att vinna förtroende. Toge man så¬
dana åtgärder, som tvingade sedelns förblifvande i rörelsen,
finge skiljemyntet ej samma förtroende. Jag anser af stor
vigt, att silfret löper i den inre rörelsen; men detta beror
på ett sednare betänk, af Utsk. rörtde enheten. Om enheten
blir den, som Utsk. föreslagit, skulle jag önska, att minsta
valören blefve lika med enbeten, nemi. i r:dr och ej 2 r:dr,
men att vi mätte antaga såsom grundsats, att alla sk:s-sed-
larna måtte inom den af Utsk. föreslagna tid försvinna.
Gr. Liljencrantz uppläste följande:
Vördsamt vågar jag yttra den mening, att BancoUtsk.
uti 12 punkten lit, o gått tillväga med alltför stor försig¬
tighet och på ett sätt, som icke uppfyller de fördelar, jag
väntar mig af realisationen i afseende på folkets belåtenhet.
Jag tror, att en af realisationens stora fördelar vore det in¬
flytande, densamma komme att utöfva på folkets omtanka
222
D e ii 6 Maj f. m.
och hushullningsanda, och jag tror deraf följa, såsom pligt,
vidtagandet af åtgärder, som hafva till påföljd silfvermyn-
tets hastiga kringspridande bland massan af folket. Jag hög-*
aktar den ärlighet och oväld, som utmärker BancoTJtskrs
betänk, i allmänhet; men jag tror, att uti ifrågavarande
fall Utsk., med förbigående af egen, bättre öfvertygelse oell
med förbiseende af hvad folkets sanna väl krafvel", för myc¬
ket tagit i beräkning de s. k. farhågorna, som, ofta nog,
icke beteckna annat än egennytta eller verklig enfald och
således skadeslöst kunnat lemnäs åsido. Hafva vi med rea¬
lisationen icke något högre syfte, än att vid sidan af herr-,
liga löften och förhoppningar, lemnade åt folket, framkalla
sådana hinder, som i verkligheten tillintetgöra de utlofvade
fördelarna, då är realisationen nära nog ett bedrägeri; men
hafva vi för afsigt, att de med realisationen åsyftade för¬
delar i verkligheten skola ernås, — att således ärligt mynt
må blifva folkets dagliga bytesmedel, måste sådana åtgär¬
der vidtagas, som befordra detta önskvärda ändamål. Jag
känner icke något annat medel till detta ändamåls ernåen¬
de, än afskalfandet af alla smärre sedelvalörer, emedan des¬
sa, då de finnas, naturligtvis göra silfvermyntet obehöfligt,
enär de just uppfylla samma ändamål, som med silfvermynt
åsyftas. Här är icke fråga att lenina folket en betydel¬
selös rättighet; här bör fastmer vara fråga att till¬
skynda detsamma de fördelar, som genom det ärliga myn¬
tets vandring man och man emellan beredes; och jag kan
således icke underlåta att på det lifligaste uppmana såväl
det Högh Ståndet som BancoUtsk. att behjerta folkets rätt-,
mätiga anspråk i detta afseende. Lyckas man nu att till en
början utverka en fri småsedelsfabrication ti|! i835 års ut¬
gång, då skall deraf möjligen följa, att man vid näst in¬
träffande riksmöte förmår bereda småsedelsvalörerua en evig
bana, hvaraf följden åter blefve, att folket aldrig direct
bomme att tillgodonjuta realisationens fördelar. För mig
synes det oförklarligt, att bland den mängd inbillade vå¬
dor, man förstått framkalla, den verkliga våda, sorn ligger
deruti, att hela landets capitalförmögenhet finnes hopstapp-
lad på en punkt, obetryggadt mot faror af mångahanda
palurer, icke kunnat bana sig väg till folkets och dess re¬
presentanters uppmärksamhet. Silfvermyntet, hopadt i Ban¬
ken, synes mig således icke befinna sig i sitt naturliga till¬
håll; detta tillhåll bör vara folkets fickor, pch dit måste
det ledas, om de med realisationen åsyftade för¬
delar i verkligheten skola ernås. På grund af hvad
sålunda anfördt blifvit, vågar jag vördsamt föreslå:
1:0 att inga nya sedlar å 8 sk. vidare må tillverkas ef¬
ter det ögonblick, då utvexlingen vidtager;
2:0 att tillverkningen af 12 och 16 sk:s-sedlar må med
detta år upphöra, samt att af ingendera småsedelsvalören
under året må tillverkas mera, än förut brukligt varit;
Den 6 Maj f. m.
223
3:o att bestämda tidpunkter måtte utsättas för ofvan-
nämnde småsedlars emottagande i uppbörd såväl som för de¬
ras in lösbarhet å Bankens sida.
Skulle utvexlingen icke komma att äga rum d. i Juli,
förändrar jag mitt ofvanstående; yttrande i hvad som rörer
12- och i6-sk:ssedlarna.
Till stöd för den opinion, jag nu uttryckt, anhåller jag
få åberopa Gr. v. Scheverius yttrande i samma ämne, inne-
faltadt uti en not till N:o i36, pag. s.66 af samlingen af
bancostadgar. Då vid ett yttrande af Gr. Fredr. Bog. v.
Schwerin otvunget fästas begreppet af sanning, oegennytta
och oväld, hoppas jag, det Högh Ståndet åt detsamma
täckes lemna odeiad uppmärksamhet. Emot Ufskts under
lit. b i samma punkt lemnade yttrande får jag göra den
anmärkning, att då minsta sedelvalören i i>:co-r:drssed!ar nu
utgör 2 r:dr b:co, det synes mig alldeles öfverflödigt att i
något fall minska detta belopp. Den vigtiga princip, som
fordras, att banker icke böra utgifva alltför små noter, sve¬
nes mig lika litet böra förbises som hvarje annan; och jag
skulle anse för alldeles olämpligt, att detta förbiseende sträck¬
te sig ända derhän, att till och med fälla noterna under
brcosedlatnas nuvar. minsta belopp i r:dr.
Gr. Liljencrantz tilläde derefter muntligen:
Man har sagt, att det vore beqvämt för resande, om
småsedlarna bibehölles; men folket reser ganska litet, och
de, som resa, kunna gerna medföra en påse silfvermynt. I
alla fall, om man jemnför skiljemyntets och småsedlarnas
cubikinnehåll, tror jag, alt det sednare blir större.
Frih. Stjernstedt, Jac. Theod., uppläste följande:
Då Utsk. insett och medgifvit, att Banken bör upphöra
med utgifvande af sedlar å mindre valörer än 5 gånger den
blifvande myntenheten, hade jag hoppats och väntat i följd af
den berömliga conseqvens, som i öfrigt genomgår hela Utsk:s
betänk., att Utsk. äfven i detta fall skulle hafva föreslagit
Utvägar, som hastigare och säkrare ledde till det erkändt
riktiga målet. Jag befarar, att, om under loppet af inne-
var. och nästa år sedlar å skillingtal fortfarande få tillver¬
kas och utgifvas, det lätteligen kan inträffa, att vid nästa
Ständers sammanträde en mängd af dessa sedlar ännu kunna
bibehålla sig i rörelsen, och erfarenheten har mer än en
gång lärt, alt om det, som i princip erkännes för riktigt,
men som ej lyckas att genast göra sig gällande, oftast får
ännu svårare att sedermera göra det. TJtsk:s skäl, att det
i allmänhet anser, del silfver utvexlingen vid
dess början bör åtföljas af så få yttre förän¬
dringar som möjligt, anser jag, tillämpadt på detta fall,
af ganska ringa vigt; att man genast vid utvexlingens bör¬
jan skulle upphöra att erhålla skisscdlar anser jag för intet
begrepp böra vara förvillande och för intet förhållande oro¬
224
Den 6 Maj f. m.
ande. Detta Utskts skäl skulle, som mig synes, snarare kun¬
na tillämpas vid de af TJtsk. i betänk. N:o 7 föreslagna nya
underafdelningar af den blifvande enheten, ett förslag, hvars
förtjenst och nytta jag fullkomligen erkänner, ehuru jag der¬
uti endast ser en lättnad i räkenskapsbesväret, då jag der¬
emot i aflysandet af sedlar på alltför små valörer ser ett
mägtigt förkofringsmedel och ett af de kraftigaste betryg¬
ganden för allmän säkerhet och rätt. Jag vågar således fö¬
reslå, att frän den dag, utvexlingen tager sin början, inga
sedlar å skillingtal vidare få utgifvas, och efter i835 års
slut inga mindre sedelvalörer, än som motsvara åtminstone
2 gånger den blifvande myntenheten. Om UtsL, hvilket
jag högeligen skulle beklaga, icke skulle vilja begifva sig
till denna modification, hoppas jag dock, att TJtsk. måtte
tillstyrka upphörandet af de minsta af våra skzssedlar, eller
8 och 12 sk., på det allmänheten måtte, om ock i ett rin¬
ga bråk, erhålla en måttstock på den gångbara enheten och
med detsamma på alla värden.
Hr von Hartmansdorff: Äfven den I2:te punkten,
med båda sina bokstäfver, anhåller jag måtte utgå ur be¬
tänk. I hufvudsaken har jag redan yttrat mig; jag vill blott
i anledning af en och annan talares förmodan, alt Baneo-
styrelsen borde inskränka utgifningen af småsedlar i samma
mån skiljemyntet utgår, erinra, att det är öfverflödigt.
Bancostyrelsen behöfver ej mera, än tillse, alt småsedlar
icke fattas för dem, som vilja tillvexla sig sådana. Vanli¬
gen äro reqvisitionerna så betydliga, att både Bankens pap¬
persbruk och betjening hafva möda att tillfredsställa dem.
H. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran: Då jag nu
bar ordet, anhåller jag att få börja med att hembära Utsk.
min gärd af tacksamhet för det nit och den skicklighet,
hvarmed detta betänk, blifvit författadt. Erkännande rik¬
tigheten af de flesta grundsatser, utber jag mig, i afseen¬
de på den förevar, punkten, att få fästa Utsk:s uppmärk¬
samhet på skillnaden emellan hvad som är theoretiskt rätt
och hvad som kan vara practiskt nyttigt. Om vi i Sverige
ej förut hade en mängd små sktssedlar, om smått skiljemynt
förut vore det gångbara myntet, skulle jag vara långt ifrån
att tillstyrka, att man genom utgifvandet af småsedlar
skulle draga ur rörelsen ett omloppsmedel, som vore kändt
och allmänt nyttigt, ålen då nu förhållandet är tvärtom; då
man i 4° år vant sig vid den beqvämligheten att hafva sk:s-
sedlar för sina smärre utgifter; då dessa äro lättare att trans¬
portera än skiljemyntet; då vårt land utgöres af en lång
sträcka med svåra communicationsmedel; så tror jag ej, att
man bör bedöma vårt land efter hvad som brukas i andra
länder. Man bör hafva afseende å vårt nuvar. tillstånd. Då
det är fråga om en realisation, om en förändring, som vis¬
serligen ännu har åtskilliga motståndare, anser jag, att man
Den 6 Maj f. m.
225
ej bör söka skaka menighetens sinnen genom ändring af va¬
nor, som äro oskyldiga, om ock icke principenliga; derföre
tror jag, att man bör behålla dessa smärre sedlar för att
se, om allmänheten begär dem, eller om det låter sig göra
att efter hand indraga dem. Det är naturligt, att skilje¬
myntet bör vara tillgängligt i Banken likaväl som småsed¬
larna; skiljemyntet bör alltid finnas jemte småsedlarna, så
att man ser, att ett sådant mynt existerar, och finner, att
man kan få det, när man önskar. Man har då uppfyllt all¬
mänhetens önskan; men att tvinga den att taga, hvad den
ej vill hafva, tycker jag vara orätt, om också tillverknin¬
gen af småsedlarna skulle förorsaka Banken någon kostnad.
Det är en uppoffring, som det tyckes mig, att en Statsbank
är skyldig det allmänna, då man ej kan undgå erkänna, att
det lilla skiljemyntet kostar så obetydligt och att det är en
statslyx. B.ealisationens lnifvudändamål måtte vara att gif¬
va sedlarna ett bestämdt värde. Detta värde får sktssedeln,
likaväl som den större, derigenom, att silfver kan utbekom-
mas, när man det åstundar. Man har ej beröfvat allmän¬
heten några af de förmåner, den väntar sig; man har ej
stört någon af dess beqvämligheter och vanor. Jag tror, att
det är en skyldig aktning för allmänheten och en skyldig
varsamhet vid en förändring, att gå långsamt och försigtigt
tillväga. Man har sagt, att man skulle kunna afhjelpa bri¬
sten på småsedlar genom assignationer städerna emellan. För
min del tillstår jag, det jag anser, att ju mindre sådana en¬
skilda assignationer finnas, desto bättre är det; och jag tror
ej, att allmänheten skall vara bättre betjent med ett sådant
utbyte af småsedlar emot okända assignationer. Följaktligen
tror jag, att Utskrs förslag i den punkten kunde uteslutas
och att åt nästa Ständer kunde öfverlemnas att, efter den
erfarenhet man vunnit om realisationens framgång och om
skiljemyntets större eller mindre begärlighet, besluta, om
detta skall indragas och när det skall ske.
Ilr von Troil; Man har här hört ganska skiljaktiga
satser. En talare har sagt, att utgifvandet af de små sed¬
larna skulle vara vådligt för Banken; en annan har trott,
att upphörandet af deras utgifvande vore theoretiskt riktigt,
men praetiskt oriktigt. Jag lemnar derhän, hvad theorien
säger; men jag tror ej, att man kan lemna utan afseende de
satser, som äro erkända af de practiska männen. Det är all¬
mänt erkändt, att ett fast myntsystem icke kan äga bestånd,
om ej ett metalliskt mynt finnes circulerande. Förhållandet
är ej, att det så alltid varit i de länder, som erkänt dessa
satser. De hafva haft smärre sedlar, men känt olägenheterna
deraf och afskalfat dem. Den, som vill närmare öfvertyga sig
derom, ber jag fästa uppmärksamheten på England, der ny¬
ligen en ledamot af Öfverhuset föreslog, alt banknoter af
6 H. a
Den 6 M a j f. m.
mindre valör skulle utgifvas, oell der delta förlag mötte
allmänt motstånd; men jag medger, hvad den siste talaren
yttrat, att man ej bör oförändradt tillämpa de satser, som
äro gällande i andra länder. SA har äfven Utsk. gjort. När
den minsta sedeln i Frankrike är på 5oo Francs, har Utsk.
föreslagit den här till 2 r:dr, svarande ungefär emot 3 francs.
I England äro de minsta banknoterna på 5 £ Sterb Således
synes förhållandet vara iakttaget. Att, som den siste talaren
föreslagit, lemna till bedömande genom erfarenheten, om
allmänheten hellre vill hafva skiljemynt eller småsedlar, Sr
öfverflödigt; ty roan kan veta förut, att så länge småsedlarna
erhållas, bibehålla de sig; det vore att indirect afslå för¬
slaget. Att silfvermynlet skulle vara en statslyx, är en sak,
som jag mäste bestrida. Lyx måtte betyda någonting, som
är praktfullt, som är onödigt; jag tror deremot, att svårli¬
gen någon utgift kan användas till nyttigare föremål än denna.
Jag kan således ej medgifva, hvad Gr. Horn yrkat, att den
minsta sedeln skulle vara lika stor med myntenheten; den
kommer då ej i allmänna rörelsen, och detta är likväl nöd¬
vändigt, ty annars lär folket sig ej, att det metalliska myn¬
tet är det rätta. Att vid öfvergången man bör gå varsamt
till väga, del tror jag. Jag kan således ej tillstyrka, hvad
Gr. Liljencrantz och Frih. Stjernstedt yrkat. Jag skulle tro,
att man kunde så modifiera beslutet, att man nästa år gjorde
början med att icke utgifva 8-och 12 sk:ssed!ar, ett år der¬
efter upphörde att utgifva 16 sk:r o. s. v. Då vore all var¬
samhet iakttagen.
Hr von Hohenhausen: Jag vill närmare utveckla,
hvad jag förut nämnde rörzde det större myntets gångbar¬
het. Jag nämnde, att det af flera var ansedt som en stats¬
lyx, emedan ett högst betydligt välde ligger uti ett lands
rörelse, då det ensamt består i silfver. I England och Frank¬
rike måste man besinna, att det är privatbanker, sorni dessa
länder ensamt utgifva sedlar. En controll mot deni är nöd¬
vändig. I Frankrike är minsta sedelvalören 5oo francs, i
England 5 £ Sterb Förhållandet är helt olika, der banken
är en statsbank och der hvar och en vet, hurudan dess
ställning är. När Engelska s. k. statsbanken, som dock är
en privatbank, fått tillstånd att utgifva mindre sedelvalörer,
har det varit för att bispringa den i sin förlägenhet att ut¬
vexla specie, hvaraf ett mindre behof uppstått, då den
kunnat utgifva sedlar på mindre valörer. Det olika förhål¬
landet, som en skyldig försigtighet bjuder iakttaga med en
privatbank, hvars tillstånd alltid är mer eller mindre hem¬
lighetsfullt, ingriper således ej i principen af saken. Om
sedeln har full säkerhet att kunna utbytas mot silfver,
behåller man den i rörelsen, och detta är en förmån
vid hastiga påkänningar, vållade af en tillfällig handels-
conjunctur.
Den G Maj f. m.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g: Jag tillhör dem, som ön¬
ska, att den tid måtte komma, då silfver ersätter våra små¬
sedlar. Jag tror, att det af flera skäl är nyttigt. Jag tror
vidare, att i practiskt afseende det är nyttigt, då banken
är belägen på en icke befästad gränsort, att silfret ligger i
folkets fickor hellre än i Banken; men jag anser lika med
Utsk., att man bör gå varsamt till väga. Om jag antager,
att man skulle följa den satsen att genast aflysa sedlarna,
så skulle det leda till mycket men för folket. Äfven den
omständighet uppstode, att just vid vexlingens början, då
de farhågor, som finnas, egentligen komma att visa sig, och
då man i följd deraf möjligen använder de större sedlarna
för att utbekomma silfver, skulle man genom intvingande
af småsedlarna tvinga ut mycket silfver, som i annat fall
ej uttoges. Jag tror, att man bör vänta med den genom¬
gripande åtgärden, tills sinnena lugnat sig. Sedan realisa¬
tionen fått bestånd, komma inga stora summor af silfver
att utgå, om ej vid tillfällig underbalance i handel. Jag
anser Utsk:s förslag klokt och riktigt. Jag anhåller, att
Utsk. ej ville söka genomgripande återpractisera småsedlarna
till Banken, utan ville låta dem ännu gå några år. Hvad
Litt. b. beträffar, som bestämmer förhållandet emellan siIf—
■verproportionen och enheten, så reserverar jag mig min
rätt att, då vi komma till betänk. N:o 7, hvilket angår en¬
heten, få säga min tanka.
Gr. Liljencrantz: Man har talat om theoretiskt rätt
och practiskt nyttigt. Detta är en clieval de bataille, sorn
man kan rida på så länge som helst, utan att komma till
något resultat. Detta är besvaradt af Hr v. Troil, och jag
vill ej derom vidare tala. Man har sagt, att begagnandet
af småsedlar är en oskyldig vana; men, om folket deraf li¬
der, måste jag anse den skadlig. Man har äfven sagt, att
allmänheten önskar äga småsedlar; alt silfvermyntet endast
skulle komma att gå i Stockholm; att ingen skulle förse sig
med silfverpåsar för att utbyta mot trasiga sedlar, o. s. v.
Vi behöfva ej hålla oss till theorierna; erfarenheten har vi¬
sat oss förhållandena. Under tiden emellan i8o3 och 1809
vet jag, att massan af småsedlar, som utgingo, var i hög¬
sta måtto ringa. Gr. Cronhjelm har sagt, det jag yrkat,
att småsedlarna genast skulle aflysas. Detta Ur ett misstag.
Jag har yrkat, i conseqveus med hvad Utsk. föreslagit, ehu¬
ru litet närmare principen, att vid realisationens början 8-
skillingssedlarna skulle upphöra att tillverkas, och alt sex
månader derefter samma förhållande skulle äga rum med
12- och i6-sk:ssedlarna. Det lärer deraf vara klart, att
småsedlarna icke derför, att de ej tillverkas, upphöra att
vara i rörelsen eirculerande.
Fri b. Åkerhjelm, Gust. Fredr: BancoUtsk. har,
som mig synes, i denna del af dess vidlyftiga betänk, åda¬
D e ii 6 Maj f. m.
galagt samma klarhet och conseqvens, som i de öfriga. Hvad
som i allmänhet karakteriserar detta betänk., att i alla de
delar, som verka på allmänna rörelsen och på folkets vanor,
genom de nya åtgärderna åstadkomma så liten rubbning
som möjligt, är utan tvifvel berömvärdt och berättigar Utsk.
till hvar och ens erkänsla, som värderar en välbetänkt för¬
sigtighet och omtanka. Det lärer ej kunna nekas, att infö¬
rande och begagnande i circulationen af silfver-skiljemynt
bereder mera månhet om dess besparande, än våra i om¬
lopp varande småsedlar göra. Det ligger för de yttre sin¬
nena likasom för begreppet klart, att silfver och guld äga
mera värde än papper; och månne ej detta är grunden, hvar¬
före man i andra länder icke ser mindre sedlar i omlopp,
utan endast metallen, och äfven grunden för Utsk:s åsigt?
Jag kan således ej annat än häruti instämma; men lika med
Utsk. anser jag, att öfvergången till detta förhållande böl¬
ske successivt. Utsk. har genom sitt förslag, att tillverk¬
ningen af småsedlarna må fortfara tili år i835, tydligt åda¬
galagt denna afsigt. Åtskilliga framställningar hafva här
blifvit gjorda till befrämjande deraf, att man vida långsam¬
mare bör införa detta nya skick och lemna åt en längre ut¬
sträckt eller obestämd tid borttagandet af hvad folket vant
sig vid. Jag tror, att emellan dessa, i afseende på tiden
skiljda meningar en medelväg finnes.
Hr Skogman har föreslagit, att Bancostyrelsen skulle
berättigas att, i fall densamma genom inhemtade upplysnin¬
gar erfar, att småsedlarna verkligen äro behöfliga, då med
deras utgifvande få fortfara till nästa riksdag. Hr v. Troil,
sjelf medlem af Utsk., har, som det förekommit mig, före¬
slagit en annan utväg, den att fortfara med vissa valörers
af småsedlar tillverkning och utgifvande t. o. m. i836, och med
andra t, o. m. !83y. Häruti skulle jag vilja instämma, enär jag
i detta förslag finner förenadt bestämmandet af en viss pe¬
riod, då småsedeltillverkningen upphör, och ett successivt
upphörande af dess circulerande, äfvensom att dessa bestäm¬
melser icke komma att bero af några möjligen oriktiga och
partiella uppgifter om en allmännare önskan att fortfarande
bibehålla dessa små representativer| i allmänna rörelsen.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja åter-
reraissen af Utskfs betänkande.
Gr, Cronhjelm: Gr. Liljencrantz har trott, att jag
begått ett misstag vid citerandet af hans yttrande. Jag vå¬
gar dock förblifva vid den tanken, att han föreslog en af-
lysning af småsedlarna. Jag har ej trott eller sagt, att hans
mening vöre, att detta skulle ske inom kort tid. Endast
den omständjgheten, att ett ombyte af sedlar mot silfver ej
kan ske annorstädes än i Stockholm, skulle göra, att all¬
mänheten skulle söka att i god tid göra det utbyte, som den
j alla fall längre fram skulle göra. Det är detta, sorn jag
Den 6 Maj f. ut.
329
vägar motsätta mig, då vexling ej Ian ske i landtränterierna;
man bör i detta afseende ej ålägga allmänheten något tvång.
Jag är dessutom öfvertygad, att det önskade målet vinnes
genom Utsk:s förslag, att tillverkningen af småsedlarna skall
upphöra med år 1835. Följden deraf blir, att våra pap¬
perssedlar, när de några år varit i rörelse, blifva så slitna,
att man allmänt tvingas skaffa sig nytt mynt. Jag tror så¬
ledes all häremot stridande farhåga vara falsk. För öfrigt
får jag nämna, att då jag tror småsedlarnas utelöpande be¬
lopp gå till 2 ä 3,ooo,ooo r:dr och kanske med riksg:ssed-
larna till nära 4,000,000 r:dr, finner jag det icke vara klokt
alt tvinga dessa att genast gå lill bancoluckan, utan anser
bättre att låta dem i naturlig väg ditkomma, sedan första
förskräckelsen för realisationen är förbi.
II. Ex. Hr Gr. Mörner: Jag har ej ett så frejdadt
namn i financerna som Gr. Liljencrantz, och har derföre ett
billigt misstroende till mitt omdöme; men då det är sagdt,
att bruket af skiljemynt skulle vara en sådan vinst för fol¬
ket, att det skulle blifva lidande, om ej detta mynt intvin¬
gades i rörelsen, hemställer jag, hvaruti det lidandet består.
När ett folk får, hvad det önskar, kan man ej säga, att det
är lidande, och om det finner småsedlarna beqvämare, så
vet jag ej, om det för detsamma är någon olycka. Man sä¬
ger väl, att man derigenom manas till större hushållning;
men detta är en inbillning, som ej är bevisad i verkligheten.
Jag har varit i länder, der speciemynt varit gängse, och jag
har ej funnit, alt man haft en särdeles förkärlek för några
smutsiga groschen; men väl fann jag ofta, att de voro gan¬
ska besvärliga, och jag vet ej, hvaruti den stora förmån be¬
står, som man inbillar sig kunna vinna. Jag vet, att detta
var antaget såsom en grundsats efter 1776 års realisation;
men då hade man mera skiljemynt i omlopp. Jag har, förra
gången jag yttrade mig, sagt, att om skiljemyntet förut
vore i omlopp, vore jag långt ifrån att föreslå införande af
småsedlarna. Jag skulle snarare tro, att man åbragte fol¬
ket ett lidande, då man ville tvinga dem, att antaga något,
som de icke önska. Det är redan af en annan talare an¬
märkt, hvarföre man ej i andra länder velat utgifva småsed¬
lar, nemi. att bankerna der äro privatbanker. Jag tror, att
man ej bör påtvinga folket, hvad det ej önskar, och på¬
minner mig ur den äldre historien hvad svar Colbert erhöll
af klädesfabrikanterna, då han frågade dem, hvad de ville,
att han skulle göra för dem; de svarade blott: ”Laissez
nous faire.” Menigheten önskar att få, hvad den förut haft;
den vill ej tvingas till något, äfven om det vore nyttigt.
Frih. Ehrenborgh: Jag vill ej vara envis i den tan¬
ke, jag framställt. Jag vill förena mig i de åsigter, sorn
Gr. Mörner yttrat, men får tillägga min enskilda öfverty¬
gelse derom, att det är en förvillad sats, att det är så lyck¬
Den 6 M * j f. m.
ligt, när silfver är i rörelsen; ty om man med lika fördel kori
i rörelsen använda papper, uppkommer deraf så stor vinst,
som svarar mot räntan för det silfver, som annars skulle
vara i omlopp. Denna sats lärer svårligen kunna disputeras,
och om jag antager, att Utsk. bestämmer en proportion af
3—5 mellan silfverfonden och sedelstocken såsom grund för
Fullmägtiges functioner, torde det ej kunna bestridas mig,
att då 1,000,000 r:dr silfver såsom skiljemynt utgå i rörel¬
sen förlora näringarna derpå million, som, efter den
föreslagna proportionen, kunde vara ute på i million inne¬
liggande silfver.
Gr. Liljencrantz: Jag får äran tillkännagifva, alt jag
icke grundat mina åsigter på den förutsättningen, att de
skulle vinna burskap genom ett frejdadt namn; jag harmera
byggt min förhoppning om framgången af mina åsigter på
öfvertygelsen om deras sanning. I sjelfva hufvudsaken vill
jag ej vidare yttra mig, emedan jag endast skulle återupp¬
repa , hvad jag redan anfört.
Hr von Troil: Det sista skäl, Frih. Ehrenborgh an¬
fört, var för väl bekant för att väcka farhågor. Han har
trott, att utgifvandet af skiljemyntet skulle minska rörelse-
capitalet; men det har just legat till grund för Utsk:s upp¬
ställning af sitt förslag, att rörelsecapitalet alltid skulle vara
så stort, som det behöfves. Frih. tyckes tro, att man kan
efter behag öka detta capital, blott man inskaffar silfver.
Detta är likväl icke förhållandet; ty om ett land har så
stort rörelsecapital, som det behöfver, och roan tager in
silfver, så går det åter ut. Således finner hvar och en, att
någon minskning i rörelsen ej kommer i fråga, då Banco-
styrelsen alltid har medel i händerna att bibehålla rörelse¬
capitalet. Att det skulle vara lämpligt, att papperet egent¬
ligen vore det mynt, som skulle vara i rörelse, emedan det
är en representant utaf varan, kan jag ej medgifva. Jag
tror, att det rättaste är, att hvar och en vara gäller, hvad
den verkligen är värd. En annan talare har stött sig der¬
på, att man bör gifva folket, hvad det vill hafva. Jag tror,
att det finnes undantag, då det är fråga om det oupplysta
folket. Skulle satsen alltid hafva tillämpning, borde annars
Svenska folket förses med tillräckligt småsedlar och brännvin.
H. Ex. Hr Gr. o. La nd tm. tillkännagaf, alt plenum
komme kl. half 6 i e. m. att fortsättas.
Efter erinran af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att iJ,
j4, i5, i6 o. 17 punkterna stöde till hvarandra i det
närmaste sammanhang och svårl. i discussionen kunde från
hvarandra skiljas, samt efter af Ståndet inbemtadt bifall,
blefvo dessa punkter nu på en gång föredragna.
Frih. Cederström: Utsk. har i denna punkt skiljt
emellan depositioner på s. k. löpande läkning, för hvilka
Den 6 Maj f. ra.
icke assignationer ulgifvas för högre belopp än depositions-
summan, och sådana, för hvilka assignationer med afsigt
utgifvas utöfver detta belopp, till erhållande af vinst. Det¬
ta sednare assignationssätt är icke lagenligt. Om en person,
som har löpande räkning, öfvertygas om ölverassignering,
står han derför till ansvar, och kommer han åter, förlo¬
rar han assignationsrätten. Depositionsräkning med Banken
bör, utan alla afgifter, få begagnas lika för alla. Control-
len för sådan assignering af enskilda, att den ej öfverstiger
depositionsbeloppel, är ej svår. Den består lättast deruti,
att alla sådana assignationer skola utgifvas i nummerföljd
inom hvarje valör; då kan Banken genast se, om personen
öfverskrida sin assignationsrätt och bör ställas till ansvar.
Den utväg, Utsk. föreslagit, att tillerkänna sådana assigna¬
tioner samma rätt som vexlar, skulle jag instämma uti, om
jag ville tillerkänna Svenska medborgare rättigheten att ut¬
gifva falskt mynt; ty sådana assignationer äro ej annat. Det
kan af personer i en landsort missbrukas och blifva farligt
för många medborgare att låta dem circulera. Jag begär,
att assignationsrätten måtte bifallas, som förr, utan afgift,
men att sådan ordning iakttages, att missbruk ej må äga
rum, och att således inga andra än de, som behöfva utgif¬
va sedlar för att betala stora förlag, må äga interesse uti
att begagna denna rättighet, och det icke till en skilling
utöfver hvad i Banken finnes insatt.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting att er¬
inra emot Utsk:s förslag i 16 och 17 punkterna, men an¬
håller att fä göra några anmärkningar vid den i5:de. Banco-
Utsk. har gjort skillnad i rättigheter och förmåner för så¬
dana assignnnter, som ej öfverassignera, och sådana, som
göra det. En vard ledamot har anmärkt, att öfverassigne-
ring är olaglig och att, om Utsk. vetat, att öfvet assignering
äger rum, borde Utsk. vidtaga lämpliga åtgärder för att
hindra den. Jag anser det verkligen vara en förtjenst af
Utsk. att bestämdt hafva omtalat de missbruk, som i detta
afseende äga rum. Hvar och en vet också, att om de per¬
soner, som assignera, icke gjorde det till högre summa,
än de deponerat i Banken, skulle denna rätt tjena till in¬
tet; de kunde då lika gerna hafva penningarna i sin egen
cassa och genast betala contant. Men fördelen ligger uti
att genom assignationers utgifvande till större belopp, än
man har i Banken, kunna räntefritt röra sig med större ca¬
pital, än man äger. På det att förhållandet ej skall lagligen
upptäckas derigenom, att assignationer ingå i Banken öfver
de assignerandes behållning, hafva de comtnissionärer, som
småningom insätta i Banken, hvad för tillfället kan behöf-
vas. Huru skall Bancostyrelsen kunna förekomma detta för¬
hållande? Då assignanterna ej avisera Banken, huru myc¬
ket de assignerat, kan ej Bancostyrelsen känna det, och
232
D e n 6 Maj f. m.
aviseringen skulle blifva för besvärlig samt tillintetgöra rö¬
relsen. Troligen finnes ej annat medel att förekomma denna
assignering än att höja de minsta assignationsbeloppen t. ex.
till [oo r:dr; då stadnade de ej i orterna, utan löpte hastigt
in till Banken. Jag Jemnar derhän, huruvida detta falska
mynt kan och bör genast afskaffas. Jag vill blott yttra mig,
huru förhållas skall, under det en sådan olägenhet fortfar.
Jag tror, att saken bör uttryckas på annat sätt, dels för att
göra den enkel, dels för att icke genom öfverassigneringeus
omtalande gifva vederbörande vapen i händerna till att anse
sig berättigade att öfverassignera. Jag föreslår således, att
till i:sta classen af deponenter må räknas sådana cassör och
verk, hvilka, enligt instructioner och reglementen, böra haf¬
va sina reda penningar insatta i Banken, och att för dem in¬
gen betalning skall erläggas. Till 2tdra classen skola höra
alla andra, och dessa betala, hvad TJtsk. i 17 punkten fö¬
reslagit. Om man uttrycker sig på detta sätt, undviker man
alt tala om öfverassigneringen. Huru skall Bancostyrelsen
kunna bedöma, om hvilka med tillförsigt kan förutsättas,
att ingen öfverassignering kommer i fråga? Till och roed
utmärkta s. k. penningekarlar istockholm, hvilka hulla cassa
i Banken, har det händt att öfverassignera, ehuru man ej
borde förutsätta det. Under den tid jag var Fullmägtig i
Banken, inträffade det med en person, som ej hade längre
till Banken än från stora Nygatan, för att efterse sin ställ¬
ning. För min del tror jag således, att man bör hafva be¬
stämda föreskrifter, och jag underställer B., o. Ad., om ej
den, jag föreslagit, vore den enklaste och bestämdaste.
Hr von Qvanten: Depositionsbankens functioner ut¬
göra en del af grundvalen för en banks rörelse. Då denna
fråga är så vigtig, anser jag angeläget, att man utgår från
lika princip. Utsk. har här gjort skillnad emellan, då man
deponerar silfver och då man deponerar sedlar. Det gör
skillnad emellan depositioner af enskild man och af allmänna
medel. Det är just likväl i dessa depositioner, som Bankens
styrka består; och jag skulle tro, då man omtalar rättighet
för enskilda att göra depositioner, att dem må tilläggas sam¬
ma förmåner som allmänna cassör. Utsk. har icke omtalat
den omständigheten, huru förhållas skall, då en person de¬
ponerar guld eller silfver, att deremot uttaga brcosedlar;
detta är den rätta och naturliga depositionen. Således frå¬
gar jag, om man efter en sådan deposition uttager sedlar ur
Banken och icke guld eller silfver, skall man äfven då er¬
lägga en viss afgift? Jag skulle tro, att detta innefattar en
orättvisa. Jag tror således, att depositioner af enskilda per¬
soner och af allmänna cassör böra betraktas frän samma
synpunkt. Om annorlunda tillgår, sker den enskilde orätt.
Man bör ej kunna godtyckligt taxeras. Jag förutsätter i alla
fall
Den 6 Maj f. m.
a33
fall, att öfverassignering sker. Att Utsk. yrkat en orättvisa,
ligger för mig klart, och jag mäste i det fallet tala emot
dess betänk. Jag anhåller, att Utsk. i!o måtte yttra sig,
huruvida en enskild man, som deponerar silfver, må äga
rätt att assignera sedlar utan afgift, och 2:0 att skyldighe¬
ten i alla fall att erlägga en viss afgift mätte försvinna.
Hr af Ekenstam, Isr.: Svårigheten alt här höra Frih.
Cederströms yttranden torde ursägta, om ett svar å dem
ej alldeles blir, hvad det borde vara. Mig föreföll det,
som Frih. yrkade, att Utsk. borde föreslå någon åtgärd till
förekommande af privata assignationsrättens missbruk och
till större säkerhet för emottagarne, hvilka annars, under
nuvarande förhållanden, lätteligen blifva bedragna. För min
del anser jag, att Utsk. visligen förfarit, då all åtgärd i
detta afseende blifvit till en början uppskjuten och, såsom
jag hoppas, i följd deraf sedermera blifver afslagen. Det
skulle nemi. vara emot Bankens eget interesse alt consolide-
ra främmande myntrepresentuliver, hvilka, i samma mån
som deras säkerhet blefve utom allt tvifvel, skulle uttränga
Bankens egna sedlar, och derigenom kasta dessa sednare in
i bancoluckan till vexling emot silfver. Detta inträffar ej
så länge Bankens sedlar äro betydligt säkrare,*än de priva¬
tas assignationer. Jag anser derföre, att man ej bör åt deni
bibringa en högre säkerhet, än de sjelfva kunna förvärfva
sig i kraft af deras egen natur. Ur denna synpunkt är de¬
ras nuvarande säkerhet stor nog, synnerligen under realisa¬
tionens första tider.
Jag begagnar detta tillfälle, då jag har ordet, för att
nämna, det ett par reservationer saknas, hvilka dock i be¬
tänk. äro åberopade.
Frih. Cederström: Den siste talaren har ej rätt upp¬
fattat, livad jag yttrade. Jag har bestridt, att depositions-
rätten må af någon utsträckas utöfver deposilionsbeloppet.
Jag påstår således, att det ej bör finnas mera än rätten att
deponera och till lika belopp på Banken assignera, emedan
det är en ren vinst för Banken att fa låna på detta sätt. Jag
har yrkat, att, till controll på den enskilda assignationsrätten,
alla assignationer skola utgifvas inom hvarje valör i en num¬
merföljd. Jag har sagt, alt jag skulle instämma med Banco-
Utsk. i dessa assignationers ställande under vexelstadgan, om
sådant kunde ske; men en protesterad vexel lernnar inne¬
hafvare rätt till prompt execution hos den, från hvars hand
den erhållits, och då förra innehafvaren af en assignation
icke rät Isen ligt kan för en sådan åläggas betalningsskyldig¬
het, helst den kan hafva gatt genom hundra händer, innan
den inkommer i .Banken och blir protesterad, så skulle om¬
gång i stället för vinst uppkomma, om man vore tvungen
att hulla sig till sin fångesman.
(i H. 3o
234
Den 6 Maj f. m.
Gr. Cronhjelm: Jag anser äfven i dessa punkter, alt
Utsk. rätt förfarit i sitt förslag. Det är naturligt, att en
bestämd skillnad måste göras emellan de olika slagen af as-
signering. Den, som känner, huru dervid tillgår, vet, att
det är en stor fördel för enskilda att draga på Banken. De
gifva i commission åt något handelshus att passa på för att
i Banken deponera erforderliga medel, när nödigt är. Der¬
emot är det ett helt annat förhållande med sådana deposi¬
tioner, som ske för alt draga på blott vid mindre ofta in¬
träffande fall; de sättas in i Banken i stora summor, eme¬
dan de verk eller fonder, till hvilka de höra, ej få äga stå¬
ende cassabehållning annat än i Banken. Den ena deposi¬
tionen sker för att göra face mot en större utelöpande as-
signationssumma, hvilken man kan uppbringa till elt betyd¬
ligt belopp, den andra är att anse för ett räntefritt lån åt
Banken. De depositioner, som göras af enskilda, hvilka äga
assignationsrörelsc, äro ej att anse såsom lån, emedan för
hvarje dag en commissionär hör efter, om större summa
behöfves, i hvilken händelse insättning sker till det belopp,
att face kan göras för assignationerna ; och det enda, som
är att iakttaga, är, att insättningen skall vara gjord 24 tim¬
mar före uttagningen. Dessa summor utgå således lätt inom
a4 timmar. För en sådan rörelse, som är besvärlig för ban-
cohetjeningen, emedan de gifva aviser för hvarje dag, huru
räkningen står, är det ganska riktigt, att någon betalning
erlägges. Jag tror, att den, som Utsk. föreslagit, är ganska
modik. Jag skulle tillstyrka, att den upphörde, såvida ej,
såsom Utsk. sagt, det hufvudsakligen vore bruksrörelsen, som
deraf vore i behof och som nu är under en svår kris. Den
är en nödanstalt, emedan inga privatbanksassociationer fin¬
nas. De andra depositionerna deremot äro räntefria lån,
cassabehållningar, som stå qvar. Erfarenheten har visat,
att dessa depositioner äro ganska betydliga, och i samma
raan de äro betydliga, innebära de en kraft för realisatio¬
nen; det skulle då vara olämpligt att ålägga dem några af-
gifter. Frih. Cederström har dessutom vidrört en sak, som
Utsk. förbigått, nemi. vexelrätt ät sådana papper, som des¬
sa. Detta tror jag vara nyttigt; ty man bör gifva dem hos
allmänheten all möjlig credit. Man må icke invända, att
den, som vill, kan låta bli att taga emot dem. Det är fac-
tiskt bekant, att på många ställen få arbetare och de, som
aflemna varor lill bruken, ej betalt med annat mynt; följ¬
aktligen bör någon garanti bestämmas, och den, att gifva
dem vexelrätt, anser jag vara tjenlig. Men sådant kan en¬
dast ske genom Banco- och LagUtsk:n gemensamt. Hvad
angår, att, då assignationerna genomlöpa flera händer, man
icke skulle veta till hvem man skulle hålla sig, så är så¬
dant ett misstag; ty assignationerna äro utgifna af en viss
raan och på viss ort. Det är lätt alt skicka dem dit och
Den 6 Maj f. m.
der behandla dem såsom vexlar, när de en gång erhålla vexel¬
rätt, d. v. s., att man erlägger pant, penningar eller går i arrest.
Hr von Troil: Jag får nämna , att Utsk. i denna punkt
blott tillämpat den grundsatsen att vid öfvergången göra så
få förändringar som möjligt. Att man skulle låtsa, som man
ej visste af öfverassignering, tror jag ej vara riktigt, då den
icke allenast är allmänt känd, utan äfven i lag tillåten. Det
finnes ej något förbud emot öfverassignering; den äger rum
i betydlig scala, och är ej annat än ,en privatbankrörelse.
Den är i sin nuvarande form oriktig och bör afskaffas; men
om det nu skulle ske, skulle det åstadkomma stor förlägen¬
het, och om man ville förbjuda all öfverassiguering, vore
det detsamma som att förbjuda all assignering för bruks¬
patronerna. Det är just på öfverassigneringen, som en så¬
dan rörelse är beräknad.
Frih. Ehrenborgh: Då det varit min lott att åtskil¬
liga gånger klandra åsigter, som varit antydda i detta be¬
tänk., har jag så mycket större förbindelse att erkänna så¬
dana, som öfverensstämma med min öfvertygelse. Detta är
förhållandet med den punkt, som nu är föredragen. Jag
tror, lika med Utsk., att öfverassignering tillhör egentligen
privatbanker; der är den vanlig och blir det säkert äfven
lios oss. Men lika med Utsk. tror jag, alt det hade varit
vådligt att borttaga en rättighet, som blifvit så allmänt be¬
gagnad och hvarpå hvarken någon enskild eller Banken, mig
veterligen, hittills blifvit lidande. Dessutom, ehuru en ul-
gifven assignation kan befinnas öfverassignerad i den stund,
den inkommer till Banken, är det likväl derföre icke gifvet,
att den var det, då den blef utgifven ; ty personer, som
hafva räkning med Banken, känna ej hvarje stund, huru
den står. Om de blott iakttagit den försigtigheten, att räk¬
ningen alltid blir betäckt, då öfverassigneringen förmärkes,
ser jag deraf ingen våda, men tror lika med Utsk., alt den¬
na rätt bör upphöra, sedan privatbanker uppstått, der en¬
skilda kunna äga sådana räkningar. Att deremot föreslå nå¬
gon afgifts erläggande för de flera corporalioner, som i Ban¬
ken deponera sina medel, anser jag lika med Gr. Cronhjelm
olämpligt; ty af dem har Banken vinst. Det är lån, som
dessa lemna Banken utan ränta, och för dem vore det olämp¬
ligt, om en Bank skulle taga betalt. Hvad åter de deposi¬
tioner angår, som äro grundade på öfverassignering, är det
min öfvertygelse, att Banken bör erhålla någon betalning
för det besvär, som derigenom förorsakas bancobetjeningen,
och ehuru jag ej kan bestämdt bedöma, om den uppgifna
proportionen för betalningen är riktig, har jag likväl den
tillförsigt för Utsk., att det bedömt den rätta medelvägen.
Jag tillstyrker således godkännande af betänk, i denna punkt.
Hr von Qvanten: Jag har visserligen hört omtalas
det besvär, som den privata assignationsrätten medför för
Den 6 Maj f. m.
Bankens personal, men jag kan ej derföre gilla den princi¬
pen, att man skulle betala för den särskildt. Jag bär ej
assignerat på Banken och ämnar ej göra det, således kan
det qvitta mig lika; men man borde ej säga, att den ena
skall betala, men icke den andra. Della är inconseqvent.
Bättre vore att säga, att man upphör med mottagande af
depositioner; men så länge man dermed fortfar, ligger stor
orättvisa uti att taga betalning af en och icke af en annan.
Jag måste således för min del protestera mot Ulskts åsigter
i denna fråga, samt anser lämpligt, att stadgandet utgår oell
att livar och en må få göra deposition i Banken utan afgift.
Frih. Cederström: Jag får bedja om ursägt, att jag
ännu en gång upptiäder för att tala i detta ämne. Det sker
i anledn. af Frih. Ehrenborghs yttrande. Det bar blifvit
anfördt, att öfverassignering vore en af privatbankers furie—
tioner. Om de skola öppna räkning med Banken, få för¬
troende och behålla credit, så sker det ej derigenom, att
de använda öfverassignering. Vi hafva sett och erfarit de
oredor, som deraf uppstått. För Banken är faran ingen,
ty den kan ej förlora mera, än som blifvit insatt; men alla
de enskilda, som på god tro emottagit assignationerna och
möjligen dertill tvungna genom brist på mynt i orten, blifva
bedragna och få sedan i eoncurserna intet. Det hör till
vilkoren för den allmänna creditens ordnande, att hindra be¬
drägliga förhållanden. Alt enskilda på grund af några tu¬
sen r:örs deposition kunna röra sig med 100,000 r:dr är vis¬
serligen fördelaktigt för dem, men skadligt för samhället.
Enskilda, om de hafva credit, kunna vända sig till de en¬
skilda personer, hos hvilka en sådan räkning kan öppnas;
då blir det enskilda förtroendet, som bestämmer sedlarnas
mer eller mindre gångbarhet. Men der Banken såsom be¬
talningsskyldig uppgifves, der bör ock denna uppgift inne¬
hålla sanning, eller strängt straffas.
Gr. Horn: Äfven jag gillar denna del af Utsk:s betänk,
och tror, icke allenast att det varit vådligt indraga assigna-
tionsrätten, utan äfven att den är af högsta behof, emedan
det finnes provinser, som ej hafva annat bytesmedel. Hvad
angår Frih. Cederstvöms yttrande i anledning af Frih, Ehren-
horghs, tror jag ej den sistnämndes mening hafva varit, att
privatbanker så skulle röra sig, som Frih. Cederström fram¬
ställt, utan att det vore privatbankerna, som under gifna
conlroller sjelfva öfverassignera på dess ägande silfverfond.
När en sådan bankrörelse kommer att äga bestånd, måste
den enskilda assignationsrätten på Banken upphöra. Möjligen
skulle likväl nu farhågor för missbruk kunna uppstå, eme¬
dan jag tror, att exempel inträlfat, då förlust ägt rum för
assignationsägare. Om så skulle vara förhållandet, och en
allmänhet derigenom skulle komma att lida, bör man vara
betänkt på correctiver. Jag skulle tro, att man kunde låta
Den 6 Maj f. m.
Banken lemna blanketter till assignanterna för det belopp,
hvartill en och hvar lutnde äga credit, och till erhållande
af hvilken rätt man borde få lemna godkända hypotbeker
eller personlig borgen; ty det är ganska naturligt, att assig-
nationsrätten icke kan vara fullkomligt säker, då den blott
är beroende af en commissionär. Den skulle derföre kunna
så reglementeras, att inga förluster uppstode och att Banken
således biträdde den enskilde. Huruvida sjelfva vexelstadgan
kunde tillämpas på delta slags papper, tilltror jag mig icke
att kunna bedöma. Möjligen kunde det vara stridande mot
gällande lagar.
Frih. Ehrenborgh: Det är antingen mitt eller Frih,
Cederströms fel , att jag blifvit missförstådd. Gr. Horn har
till en del förklarat min mening. Jag ber att få säga, det jag
ansett en så beskaffad afskrjfningsräkning, som nu varit i fråga,
lämpligen böra tillhöra privatbanker, hvilka icke lära under¬
låta att förse sig med erforderlig säkerhet. Att säga, huru
det skall tillgå, vore att ingå i detaiiler. Det har i Skott¬
land låtit sig göra. Alt TJtsk. här i detta betänk, skulle gå
in i sådana små detaiiler i afseende på säkerheten har jag
ej ansett lämpligt, då detta endast är ett principbetänk.; och
jag är öfvertygad, att Utsk. ej lärer underlåta att med as-
signationsrätten förena sådana vilkor, att säkerhet vinnes.
Jäg för min del kan ej annat än vidblifva den mening, att
i denna punkt ligger en grannlagenhet alt ej brådstörtande
vilja skada rörelsens fortgång. Sannolikt skulle åtminstone
i de orter, der privatassignationerna äro i omlopp, realisa¬
tionen ej blifva välkommen, om den störde de förhållanden,
som i detta afseende redan der existera. Jag begagnar detta
tillfälle för att nu åt TJtsk. hembära min gäld af tacksamhet,
för det att Utsk. vårdat ett interesse, sorn behöfver vårdas.
Gr. Cronhjelm: Frih. Cederström och Ilr von Qvan¬
ten hafva fortfarit alt yrka, att öfverassignering ej borde få
äga rum. Jag anhåller att genom exempel få bevisa, att
den mäste få ske. I samma slund den upphör, måste as-
signationsrätten äfven de facto upphöra, Assignationsrätten
är ledan genom sin natur belastad med kostnader och må¬
ste, om ock endast derföre, lill ett visst belopp begagnas.
Jag har varit revisor för ett bolag och har sett, att då
assignationerna ej gingo väl och med förtroende, men kost¬
naderna gingo lill 3 ä 4°° ijdr om året, följden blef, att
man måste upphöra med assignationsrättens begagnande. Så
är alltid förhållandet. Kan ej öfverassigneringen ske i nå¬
gorlunda stor scala, så blir det omöjligt att fortsätta den,
utan den förfaller då af sig sjelf. Jag tillstyrker således,
att Utsk:s förslag bibehålles.
Hr von Qvanten: Jag har blifvit missförstådd af Gr,
Cronhjelm. Jag har aldrig vidrört öfverassigneringen, ej
Keller privatbankers skyldighet att öfvertaga denna rörelse.
238
Den 6 M a j f. m.
Jag har endast hållit mig vid sjelfva frågan om rättigheten
att deponera silfver och guld, och i den frågan har jag än¬
nu ej funnit någon talare, som upplyst mig, hvarföre den
ena bör betala mera än den andra. I alla fall har ju Ban¬
ken aldrig förlorat något, och Banken kan ej förlora; ty
om öfverassignering sker, betalar ej Banken öfverskottet.
Banken borde ej bekymra sig om annat, än att personen
deponerar medel. Det är blott den enskilde, som lider, och
det gifves många sätt att göra en enskild lidande, utan att
assignera på Banken. Man kan utgifva egna reverser, och
det är ej alltid sagdt, att de blifva betalda. Jag blir vid
den satsen, att hvar och en, som deponerar, bör få göra
det utan afgift.
Hr von Hartmansdorff: Att döma efter några le¬
damöters yttranden, skulle man tro, att öfverassignering vo¬
re för Banken fördelaktig. Jag anser den ej så, utan som ett
ondt. Det kan väl hända, att det ej kan afhjelpas genast;
men man bör vara betänkt derpå ju förr, ju heldre, och
den utväg, som Gr. Horn uppgifvit, är att taga i öfvervägan-
gande. Den åsyftar dessutom, såsom Utsk. i en annan punkt
föreslagit, några correctiver. Banken äfventyrar, på sätt en
ledamot upplyst, ingenting genom öfverassigneringen, ty den
inlöser ej assignationer till högre belopp, än den äger behåll¬
ning; men äfventyret är för den allmänhet, som har assig-
nationerna i rörelsen. Någon har påstått, att ingen förlorar
på denna rörelse; jag vet åtminstone, att man fått vänta
ett år, innan man fått sådana assignationer betalda. I när¬
var. ögonblick är en stor concurs i Wermland, deruti be¬
tydliga summor af assignationer lära ingå. En ledamot har
trott, att assignationer ej skulle uttränga b:cosedlarna, om
de förra hölles sämre i anseende än de sednare; men blott
de i stället för btcosedlar emottagas i rörelsen, göra de b:co-
sedlarna umbärliga och föranleda deras hastigare och be¬
tydligare återgång till Banken. Men för att återkomma
till föremålet för min första anmärkning, och då man
sagt det vara obilligt att begära betalning af en och ej af
en annan, får jag fästa uppmärksamheten derpå, att då de
allmänna verkens instruetioner gifva Banken bestämd säker¬
het att alltid få innehafva deras cassör, och då de år ut
och år in hafva betydliga summor innestående, är deruti en
så gifven fördel för Banken, att den gerna bör utan betal¬
ning underkasta sig det med deras assignering förenade be¬
svär, helst de aldrig kunna göra Bankens sedelrörelse någon
skada med deras assignationer, som ej löpa mera än några
dagar och alltid äro ställda på större behållningar. Annat
är assignationsrörelsen för landsorterna, hvilken skadar, eme¬
dan den drifver in sedlarna till Banken. Dessa assignatio¬
ner äro ganska talrika, då deremot de allmänna verkens äro
få. Följden deraf är, alt bancokamererarne af de förra haf-
Den 6 Maj f. m.
va mycket besvär och Banken behöfver tillsätta flera tjen¬
stemän. Det är således skäl, att de enskilda betala. Äfven
om ett stort handelshus, som sällan och blott för större sum¬
mor assignerar, finner för sig beqvämt att hålla cassa i Ban¬
ken, så ma det gerna för penningarnas försäkring mot stöld
och brand kunna betala ro r:dr om året; ty mera än 4°
assignationer torde det ej komma att utfärda. Jag får så¬
ledes förnya min anmärkning om nödvändigheten att i sjelf¬
va redactionen göra den förändring, jag föreslagit.
18, 19 och 20 punkterna föredrogos äfven tillsam¬
mans, såsom stående till hvarandra i nära sammanhang.
Gr. Cronhjelm: Jag får vid denna punkt göra den
anmärkning, att, enligt min tanka, de creditiv, som här äro
nämnda, böra till betydlig del aflägsnas från Banken. R. o.
Ad. har redan uttryckt en stark opinion i detta fall vid en
votering om statscreditiven. De grunder, hvarpå R. o. Ad.
fattade detta beslut, äro lika gällande för denna fråga. Tvärt¬
emot ofvannämnde beslut är här föreslagit, att creditiven
till Manufact.-disconten , Jerneont. och Fahlu bergslag sko¬
la såsom förut utgå emot 3 proc:s ränta, och oansedt att
Banken kom att betala en högre ränta. Jag finner det i
alla afseenden olämpligt att på Banken, efter realisationens
början, anvisa en credit till så stort belopp och så låg rän¬
ta. Jag vet, att dessa creditiv äro anvisade till uppmun¬
tran för vissa näringar. De hafva uppkommit under den
period, som var utmärkt genom så liten vård för Banken.
Det är från år 1818 man kan räkna dessa creditiv, åt¬
minstone till deras stora belopp. Då erhöll Manufact.-dis-
conten 1 million och på samma sätt är det med Jerneont.
Delta har likväl ett gammalt stadgande för sig, nemi. det,
att räntevinsten skall lemna medel till befordrande af nä¬
ringens förbättrande. Detta lofliga företag, hvilket är gan¬
ska nyttigt, anser jag böra fortfara; men jag vill hafva cre¬
ditiven öfverflyttade lill Riksg.-cont., och jag tror, att med
den credit, som Jerneont. äger, det vore lämpligast att ej
göra R. St. eller Banken till mäklare, utan att Jerneont.
sjelf måtte begagna sin credit och upplåna medel till 5 proc.
Det är ganska säkert, att det finge lån. Jag vill ej vara
emot, att skillnaden i räntan finge utgå af Riksg.-cont.; jag
skulle till och med säga af Banken, om jag ej ville utgå
från den principen, att intet hädanefter bör tagas af Ban¬
kens vinst. Jag yrkar således, att inga creditiv för dessa
inrättningar må finnas, och att, 0111 de skola beviljas, de
öfverflyttas på Riksg.-cont., samt att, om Jerneont. fortfa¬
rande skulle vara i behof af ränteskillnaden, det må erhål¬
la den; men alt hela denna rörelse må blifva skiljd från
Banken. För öfrigt anser jag, att de små creditiv, som här
äro anvisade för smärre behof, såsom sparbanken, brand¬
försäkringen m. m., gerna må bibehållas, enär de nästan
D c n 0 Maj f. tn.
aldrig begagnas, nien ej mot lägre ränta än 4 proc. Hvad
odlings- och fastighetslånen angår, har jag redan i gär yt¬
trat den opinion, att hela denna fastighetsbelåning är en
rörelse, sorn alldeles borde skiljas från en sund bankförvalt¬
ning. Då det likväl ej i närvar, ögonblick är att tänka på
att skilja den derifrån, må den då gerna qvarstå under den
förhoppning, att de snart kunna öfverflyttas på lämpli¬
ga hypotheksföreningar. Jag anser Hr Lefre'ns förslag vara
tjenligt såsom en öfvergång till andra sundare anstalter för
fastighetsbelåning; men lika med Utsk. anser jag^att sådant
nu torde vara för tidigt, ty man har farhåga att sätta sig
emot mägtiga interessen, för att vinna ändamålet, eller rea¬
lisationen. Jag tillstyrker således förändring i afseende på
creditiven. Särskildt vill jag nämna, alt jag anser credi-
tiven principvidriga och skadliga. Ehuru jag utgår från den
grund, att ingen proportion emellan silfverfonden och sedel¬
stocken bör bestämmas, anser jag dock förunderligt, att man
i ett betänk., der man strängt velat vidhålla denna propor¬
tion, likväl vill lemna en stor creditivrättighet för assigna-
tioner, hvilka, då de begagnas, skulle hafva till följd en
stor rubbning uti proportionen emellan silfver och sedelstock.
Frih. Ehrenborgh: Då jag begärde ordet, var det
egentligen med afseende på uppläsningen af ingressen lill
denna punkt. Jag var rädd för någon förvillelse genom de
tryckfel, som der influtit, att der nemi. står 5 lill 8, då
det skall vara i lill 5. Jag har ansett nödvändigt att här¬
vid fasta uppmärksamheten.
Hr von Qvanten: Vi äro nu komna till den vigtiga-
ste delen af Utsk:s betänk., och hvarpå myntbesrämningens
bestånd till en hufvudsaklig del beror. Utsk. har slått mel¬
lan två eldar. På ena sidan nödvändigheten att göra mynt¬
bestämningen orubblig för framtidan och å andra sidan aila
de näringars interesse, som förut i Statsbanken fått en del
af sina för lag. Nu har äfven fråga blifvit väckt om hypo¬
theksföreningar, hvarom man mycket talat och skrifvit. Ban-
coUtsk. har föreslagit, att i proc. af fastighetslånen skulle
afsättas till hypotheksföreningar. Detta gör något mer än
90,000 r:dr. Reparliseras denna summa på alla 24 länen,
får hvarje icke mer än 4)000 >:dr b:co, och huru vill man
tänka sig tillvägabringande af hypotheksföreningar med den¬
na lumpna summa. Ja^ yrkar högt på hypotheksföreningar,
ty vi hafva af andra länder funnit, huru välgörande de va¬
rit. Länder, som genom krig varit förstörda, hafva genom
dessa inrättningar blifvit upphjelpta. Dä vi hafva alt hop¬
pas att komma till samma ändamål, vill jag nu begagna till¬
fället att anföra några motiver till stöd för införandet af dy¬
lika inrättningar. Jag vill äfven lenina till de Utsk., sorn
komma att bearbeta det reglementariska, några upplvsnin-
gar
Dtn 6 Maj f. m.
gar i detta ämne, som måhända kunde åtminstone till en del
användas. Emedlertid får jag uppläsa motivet, äfvensom öf¬
verlemna omförmälda reglemente.
Hr von Qvanten uppläste derefter inledningen till ett
af honom författadt project till reglemente för en hypotheks-
creditförening, uppstäldt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det för StorHertigdömet Posen gällande, men med til¬
lämpning på Sverige; hvarefter han fortfor:
Jag anhåller, att detta måtte meddelas det Utsk., som
behandlar frågan om hypotheksföreningar; hvarjemte jag får
tillägga, att då jag anser dessa inrättningar vara af ett huf-
vudsakligt gagn, anser jag den af Utsk. uppgifna tillgång
ej uppfylla ändamålet, utan vågar föreslå genom denna mo¬
tion, att det vid sista riksdagen beslutade silfverlan, 2 mil¬
lioner r:dr, hvilket äfven för realisationen kan vara gagne¬
lig!, måtte upptagas och användas till jordbrukets samt hy-
polheksföreningarnas befordran. Adelns och ståndspersoner¬
nas jord är intecknad till 45 å 47 proc. af taxeringsvärdet,
hvilka inteckningssummor än ytterligare komma att uppdrif-
vas, så länge dessa inteckningar bära 6 procrs ränta. Rän-
tenedsättning kan endast ske derigenom, altman lånar pen¬
ningar, der man kan få dem för 3 å 4 proc. Statsmagten
kan tillvägabringa sådana lån af utländska capitalister, hvil¬
ka lån då icke blifva statsskuld, emedan räntan betalas af
enskilda och icke drabbar statsverket. Dess obestridliga för¬
delar äro: 1:0 en tillvägabragt lägre räntefot, utom hvilken
jordbrukaren måste gå till undergång; 2:0 ökade capital-
tillgångar för låg ränta till näringarnas betydliga förkofran;
3:o myntbestämningens befästande genom bancofondens con-
solidering; 4:o aht detta utan coursens höjande, emedan en¬
dast årliga räntan courserar, aldrig capitalet annorlunda,
än fördeladt på amortissementstiden. Jag anhåller således,
att denna motion måtte tagas i öfvervägande; ty vill man
vinna ändamålet, måste man använda medlen. Inom Sveri¬
ge finnas inga capitaler härtill.
Gr. Cronhjelm: Hr Lagerhjelm, som önskat veder¬
lägga, hvad jag nyss anfört, men af angelägna göromål såg
sig hindrad att här qvarstadna öfver Hr v. Qvantens upp¬
läsning af hela den vidlyftiga boken, har uppdragit mig att
anföra sina skäl mot mig, med rätt för mig att söka veder¬
lägga honom. Hr Lagerhjelm har trott, att i allmänhet des¬
sa crediliv ej skulle vara farliga. Jag vill då svara på den¬
na första punkt, att de icke till sin princip äro riktiga och
att sådana verk, hvilkas credit ej behöfver dessa creditiv
på Banken, kunna sjelfva skaffa sig dem. Hr Lagerhjelm
har trott, att en hastig öfvergång skulle vara skadlig. Jag
får härpå svara, alt indragningen naturligtvis ej bör ske
fortare, an förbindelserna förfalla, och för det andra yrkar
6 H. 3i
Den 6 Maj f. m.
jag mycken varsamhet, på Jet att ingen rubbning i förhål¬
landena må äga ruin. Hr Lagerhjelm har för det tredje
trott, att då bancovinsten, enligt Bankens octroj, är afsedd
ad publicos usus, skulle det dermed vara förenligt alt an¬
vända den till sådana ändamål som dessa. Jag tror, att vi i
detta fall äga rättighet alt frångå detta första stadgande för
Banken, och att vi först vid en kommande riksdag böra be¬
sluta öfver bancovinsten. Hr Lagerhjelm har dessutom upp¬
lyst, att de icke begagnas ryckvis, ulan äro i jemn circu-
lation. Jag tror dock, att om våren betydliga summor fin¬
nas oultagna för Jernconl., hvilka sedan hastigt uttagas.
Hvad den farhågan beträffar, att näringarna ej skulle kunna
vara af med detta biträde, medger jag, att creditiven må
öfverflyttas på Riksg.-cont., eller, om de skola qvarstå, att
de minskas med 5o eller 100,000 r:dr om året, så att de
småningom kunna försvinna; ty en bestämd sanning är det,
att sådana creditiv äro olämpliga och oriktiga i en bank,
aldrahelst en bank, som vill behålla en viss proportion emel¬
lan silfverfond och sedelstock.
Frih. Ehrenborgh: Det är verkligen en särdeles olyc¬
ka för hypotheksföreningar, att en så varm vän af dem,
som Hr v. Qvanten lika med mig är, nu blifvit dem mera
skadlig, än han sjelf tror. Han har nemi. nära nog gjort
Riddarhuset tomt genom den långa tryckta brochure, han
uppläst. För att icke, hänförd af samma nit, verka detsam¬
ma, anhåller jag endast att få reservera mig rättigheten att
i detta ämne yttra några ord, då frågan förekommer om
cassacreditiven, hvilka jag anser stå i ett nära sammanhang
med hypotheksföreningarna. Jag skall således här blott an¬
föra några ord, att nemi., om Banken anser förenligt med
sin egenskap af bank att kunna lemna credit, skulle jag tro,
att jordbruket har lika behof af understöd som andia nä¬
ringar, och att det således kunde beredas lika väl åt jord¬
bruket, som det till 3 proc. lemnäs Jernconl., Manufact.-
disconten, m. m. lalla fall anser jag för conseqvensens skull,
att, om dessa creditiv skola qvarstå, de böra uppsättas lill
4 proc:s ränta, hvarigenom visserligen icke den summa, sorn
tillflyter Banken, höjes med mer än 24,000 r:dr; men det
bör ske derföre, att det icke är rätt att utställa creditiv med
mindre ränta, än man sjelf betalar. I öfrigt och som jag i
afseende på hela denna punkt önskade fästa uppmärksamhe¬
ten på det förslag, Hr Lefren gjort, men troi-, att det ej
kan vara otillämpligt att sätta det i sammanhang med cassa¬
creditiven, vill jag ej nu vidare trötta R. o. Ad.
Hr von Qvanten: Det måtte icke vara främmande
för Frih. Ehrenborgh, såsom gammal riksdagsman, att firma
olika tankar yttrade i ett ämne. Jag skulle tro, att Hr Frih.
ej kan finna sina ideer så ofelbara, att ej andra få yttra sin
tanka, om också de skulle vara olika med Hr Frih:s. Hvad
Den 6 Maj (. m.
*43
Rid darlin sets tomhet angår, tror jag, att klockan och den
snart inträffande middagstimmans inflytande på magarna der¬
på verkat mera, än längden af mitt anförande; ty jag fal¬
sett, att yttranden, som varat 2 0 3 timmar, någon gång
ej förjagat Ståndets ledamöter, och mitt har visst ej räckt
öfver en qvart. Jag får äfvenledes fästa uppmärksamheten
på en liten omständighet, som jag nu vill nämna, och hvar¬
uti jag vill lemna Frih. Ehrenborgh tillfälle att rätta ett
misstag, i fall han finner det ljenligt. Utsk. föreslog i y:de
punkten, att, 0111 Banken skulle komma i en vådlig ställning,
den skulle äga rättighet att försälja sina lån mot inteckning.
Jag förbehåller mig att få återkomma till detta ämne; ty
dä Utsk. uppställt denna händelse, skulle det ju möjligtvis
kunna hända, att sådant lomme ifråga. Jordbrukets nuvaran¬
de ställning kommer från den höga räntan af 6 proc., som
det icke kan bära. Man talar om, att industrien ej går fram¬
åt och att den ena rörelsen stadnar af efter den andra. Ingen
rörelse finnes i Sverige fördelaktigare, än att låna ut sina
penningar på 6 proc.; intet land har en så förmånlig rörel¬
se. Så länge detta får qvarstå, kunna vi ej vinna någon
förkofran. Då våra cassör icke lemna lån under 6 proc.,
skulle jag anse lämpligt, att Slalsmagterna sökte bereda jord¬
bruket tillfälle till sådana inrättningar, der man kunde er¬
hålla dem mot lägre ränta; ty dessförutan kommer denna
modernäring att alltid förblifva i ett bedröfligt förhållande
till andra näringar. Jag vidblifver således, hvad jag nyss
yttrade, att den enda hufvudsakliga hjelp, som torde fin¬
nas, är ett sådant silfverlan, som jag nyss föreslagit, så
stäldt,att man deremot kunde få utbyta sina nuvarande lån;
och man kunde derigenom komma att slippa att tala om
en sådan sak, som att Banken skulle sätta i fråga alt sälja
sina inteckningshandlingar.
Gr. Cronhjelm: Då jag sist hade ordet, försummade
jag att besvara en värd talares yttrande. Jag hade sagt,
att Hr Lefre'ns motion innehöll ett lämpligt sätt att från
Banken skilja och på andra creditföreningar, hvilka man
hoppas kunna tillvägabringa, öfverflytta odlingslånen. Hr
v. Qvanten har uti en af honom framställd vederläggning
-yttrat, att den fond, som lomme att öfverflyttas, utgjorde
en lumpen summa, hvilken, då den fördelades, skulle lemna
elt obetydligt belopp åt hvarje län. Det kommer sig deraf,
att Hr v. Qvanten endast läst i:sta punkten, men icke den
följande, som upptager fastighetslånen, hvilka uppgå till
nära 5 millioner. Om denna summa fördelas på länen , får
hvarje län öfver 200,000 r:dr. Lägger man dertill, att många
län äro så beskaffade, alt de ej pä många år kunna begagna
bypotheksföreningar, och att således andra län kunna komma
i åtnjutande af så mycket mera, så skulle, enligt det upp¬
gifna förslaget, kunna till gagn för sådana föreningar be¬
Den 6 Maj t. m.
räknas omkring 35o,ooo r:dr. Detta är visst icke mycket,
roen i vårt land ganska vackert att börja med. För öfrigt
får jag vördsamt hemställa, om icke, då frågan om hypotheks-
föreningar är så vigtig, att den fordrar all möjlig eftertanke
och uppmärksamhet, R. o. Ad. skulle instämma i den be¬
gäran, att Hr v. Qvantens stora bok kunde få hvila på bordet
och förekomma i ett annat plenum, då vi komma till cassa-
erediliven. Jag tror, att det är en fråga, som, om deni ett
sammanhang skall betraktas, kommer att upptaga mycken tid.
Hr Lefre'n: Vid denna punkt har jag tagit mig fri¬
heten att låta en reservation medfölja. Den innebär ett
förslag att, i den mån liypotheksföreningar hinna bilda sig,
på dem öfverflytta den fördel, som nu vissa personer hafva
af Bankens lånerörelse, den nemi. att mot 4 procts ränta
och 2 procls afbetalning på capitalet få hafva stående lån.
Jag har varit nog lycklig att få ideen gillad, men ej att få
den framställd såsom Utskls tanka. Hufvudsakliga skälet har
varit, att man ej anser sig böra göra något för inrättningar,
som ännu blott finnas i project. Jag hade trott, att, då
man vill, att en god sak skall hafva framgång, man bör
befordra dess tillvägabringande, och att detta likväl betydde
något, åtminstone så mycket, att Representationen hade
uttryckt sin välvilja för dessa föreningar. I sammanhang
dermed är tillfälle beredt för dem att kunna få nyttja cassa-
creditiv, hvarom Frih. Ekrenborgh förbehållit sig att fram¬
deles orda. Jag förmodar, att Hr. v. Qvanten blifvit miss¬
förstådd; de 4ooo r:dr, hvarom han talade, voro förmodligen
icke capital, utan den räntevinst, som skulle uppstå, om
detta fördelades på samtliga länen. Om icke mitt minne
bedrager mig, utgör hela räntevinsten, när den divideras
roed samt), länens antal, ett par hundra r:dr mindre än 4ooo.
Detta är ingen missräkning af betydenhet, och discussionsvis
kan man gerna upptaga den runda summan. Det vore denna
vinst, som vore nödig till betäckande af inrättningarnas ut¬
gifter, såsom för deras cancelli, skrifmaterialier, m. m. Då
i alla fall inrättningarna skulle omfatta flera lån än ett,
skulle denna vinst blifva ändå större. Den egentliga för¬
månen anser jag likväl ligga deruti, att Banken finge öfver¬
flytta sin lånerörelse från enskilda män till allmänna verk,
och således mindre behöfde sätta sig i beröring med indi¬
vider, än roed corporationer, samt derigenom åt dem öf-
verlät den speciella controllen; ty det vore då de, som vo¬
re skyldige att granska de panter, hvilka åt dem lemnades
till säkerhet för lånen. Jag ber om ursägt, att jag varit
vidlyftig, isynnerhet som jag återkommer till ämnet, när
Frih. Ehrenborgh gpr sin framställning.
Hr von Qvanten: Jag vöre sannerligen böjd att tro
mig hafva läst orätt, då en så aktad och tapper riksdags¬
man som Gr. Cronhjelm påstått, att jag läst orätt. Men då
Den 6 Maj f. m.
345
jag öppnar boken, ser jag, att bär står, att ”de afbetalnin-
gar, som hädanefter å fastighetslånen inflyta, måtte till hy-
potheksföreningar emot 4 pi'oc:s årlig ränta utlånas, i den
män dessa föreningar hunne att sig vederbörligen organisera.”
Om nu Gr. Cronhjelm behagar läsa med mig, skall han fin¬
na, att här är fråga om 2 proc. Detta gör något öfver
90,000 r:dr, och om de divideras med 24, uppkommer, så¬
som Hr Lefren yttrat, 38oo r:dr. De hypotheksinrättnin-
gar, som uppstått, t. ex. den i Skåne, äro baserade på 5
proc.; Bankens belåning deremot på 4 proc., utan all afgift
för administrationen. Ingen jordbrukare skulle väl då vilja
öfverflytta sina bancolån till hypolheksföreningarna, och han
skulle dermed icke vara belåten. Jordbruket bär hellre 4
än 5 procts ränta. Jag kan således icke medgifva, alt jag
haft orätt.
Frih. Ehrenborgh: När jag första gången inom detta
hus väckte frågan om hypotheksföreningar och trodde, att
BancoUtsk. skulle gifva någon vigt åt detta milt förslag,
yttrade jag, det jag hoppades, att jag ej skulle blifva den
ende, som insåg vigten af dessa föreningar. Jag bar ej hel¬
ler misstagit mig, ty Utsk. har icke lemnat ringa uppmärk¬
samhet åt denna framställning. Jag hoppades, att måhända
inom resp. RiksSt. och särskildt inom detta de skulle till¬
vinna sig mera uppmärksamhet än hittills, och Hr v. Qvan¬
ten har fullkomligen missförstått mig, om han trott, att det
varit min afsigt att säga honom något sårande. Jag bär all¬
tid i mina anföranden sökt ställa mina ord så, att deruti ej
skulle vara något personligt. Jag har trott och tror ännu,
att det alltid blir mindre interessant för ett RiksSt. att höra
för sig uppläsas långa afhandlingar, då de finnas tryckta.
Jag yttrade, alt Hr v. Qvanten hade samma värme för hy-
potheksinrättningar som jag, men att han vid detta tillfälle
mera skadade, än gagnade dem, efter det icke otydligt syn¬
tes, att han tröttade R. o. Ad. I öfrigt anser jag frågan af
den vigt och Hr Lefre'ns förslag så väl motiveradt, att jag
önskar, det R. o. Ad. samt de öfriga Stånden måtte dervid
fästa särdeles afseende. Jag har förbehållit mig att åter¬
komma till denna punkt, då cassacreditiven komma i fråga,
derföre att jag tror, att, utan att störa säkerheten, det kun¬
de gifvas möjlighet att i större creditivform komma dessa
inrättningar till hjelp. Jag hoppas, att Styrelsen, hvilken
alltid varit den, som sett näringarna till godo, gör en fram¬
ställning i detta ämne, och att en propos. kommer om hy¬
potheksföreningar. Jag har varit öfvertygad, att det hos
Styrelsen varit en grannlagenhet att ej gå opinionerna i för¬
väg, som gjort, att en sådan ej redan kommit; och måhän¬
da att, om dessa opinioner i detta hus och hos de öfriga
Stånden gifva sig tillkänna till följd af ett så väl grundadt
förslag som Hr LefreYis, den torde påskyndas och i sin ord¬
Deu 6 Maj f. ra.
ning gifva vigt åt dessa opinioner. Jag begärde ordet egent¬
ligen För att besvara Gr. Cronhjelms hemställan om bord¬
läggning af Hr v. Qvantens anförande. Jag ville nemi. för¬
klara, det jag tror detta rum icke vara stället, der delaiI—
frågorna rör:de hypotheksföreningar böra afhandlns, men väl
principen. Således kan jag ej biträda den framställning, att
Hi' v. Qvantens afgifna förslag måtte ligga på bordet, men
anhåller deremot, att R. o. Ad. måtte med sin uppmärk¬
samhet följa detta ämne, då det från Utsk. återkommer i ena¬
handa form, som Utsk. uppställt för de allmänna cassacre-
ditiven. I sammanhang dermed kunna åtgärder tagas, sorn
komma hypotheksföreningarna till godo. Om måhända den¬
na mening skulle här göra sig gällande, kunde ressourcer
från Banken för hypotheksföreningarna tillvägabringas, hvar¬
till jag anser Banken i främsta rummet skyldig, till följd af
föreskrifterna vid dess första institution.
Hr von Qvanten: Det sista yttrandet af Frih. Eh¬
renborgh var i min tanka alldeles grundfalskt, det nemi.,
att en bank skall vara förläggare för näringarna. Huru är
det möjligt att tänka sig, att en bank skall vara, hvad den
bör vara, med en sådan skyldighet? Är det icke just från
en sådan skyldighet, som det onda kommer för vår Bank?
För att svara på livad Frih. först yttrade, har jag nu blif¬
vit försäkrad derom, att Frihts mening ej varit altsåra mig;
men jag öfverlemna!- till hvar och en att bedöma, om icke
det är mindre höfligt att säga, alt man yttrat sig så, att
huset blifvit tomt. Jag tror, att uttrycket återfaller på
Frih. Ehrenborgh, då hvar och en äger rätt att bär yttra
sin öfvertygelse, om ock det icke är allom gifvet att tala så
Utmärkt val. Hvad angår mitt project, är det icke uppstäldt
efter det Skånska, utan i enlighet med de inrättningar, sorn
redan i 5o år varit begagnade hos andra nationer, och stöd¬
jer sig således på en lika lång erfarenhet. Jag är öfverty-
gad, att det Utsk., som kommer att arbeta i detta ämne,
skall finna, att detta förslag stödjer sig på samma grunder
som hypotheksföreningarna i åtskilliga Preussiska och Ry¬
ska provinser, och således icke kan slå tillsammans med det
förslag, som kommit från Skåne och Wenersborg.
Gr. Cronhjelm: Sedan Hr Lefre'n så till sägandes gjort
ett omslut af den beräkning, Hr v. Qvanten uppställt, har
jag funnit, hvad hans mening varit, men tror mig likväl ej
hafva återgifvit hans ord annorlunda, än de föllo sig. I af¬
seende på frågan om den tryckta afhandlingen och dess
bordläggning, kan jag ej frånkänna mig rättigheten dertill;
men då Frih. Ehrenborgh förklarat, att discussionen skulle
komma att endast angå principerna för hypotheksföreningar,
afstår jag från bordläggningen, i hopp att detta realiseras.
Skulle man komma att ingå i detaillerna, anser jag bäst
att uppskjuta frågan.
Dea 6 Maj f. ra.
Frih. Ehrenborgh: Jag skall icke trötta R. o. Ad.,
men vill blott till inin juslification, att jag ej så alldeles
misstagit mig, uppläsa några ord utur det tillståndsbref,
sorn Konungen d. 17 Sept. 1668 gaf R. St. att taga Banken
under sin förvaltning. Det lydde sålunda: Att dels upp¬
låna fruktlöst liggande capitaler, dels på dräg¬
liga vilkor mot fullgod sake r h et biträda 1 å n e-
be höfva 11 de med understöd, och sålunda, till be¬
fordrande af handelns och alla nyttiga näringars
uppkomst och förkofran, förebygga ocker och
obilliga i n t er essens beräknande enskilda emel¬
lan, &c. Jag tror således, att jag ej så helt och hållet
misstagit mig om vår Banks bestämmelse, då jag påstår, alt
det icke är främmande för den att vara förläggare för nä¬
ringarna, förutsatt i främsta rummet, att den kan uppfylla
sin förbindelse att inlösa sina utelöpande sedlar.
Föredragningen af det återstående utaf BancoUtsk:s be¬
tänk. N:o 6 uppskjöts till denna dags eftermiddagsplenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 6 Maj 1834-
Plenum kl. half till 6 e. m.
Fortsattes föredragningen punktvis af BancoUtsk:s be¬
tänk. N:o 6 med förslag till hufvudgrunder för Bankens för¬
valtning och rörelse.
Discussion uppstod öfver följande punkter:
21: s t a punkten:
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., uppläste följande:
Under litt. a föreslår Utsk., att Baneodiscontens utlå-
ningscapiial måtte frän och med nästa år minskas årligen
med 240,000 r:dr. Denna minskning tyckes strida icke blott
naot den grundsats, som Utsk. i 12:te punkten säger sig hafva
antagit, nemi. alt ”silfverutvexlingen bör vid dess första bör¬
jan åtföljas af så få yttre förändringar som möjligt,” utan
äfven mot ett af nioliverna, som Utsk. anfört till sjelfva
åtgärden, nemi. att ”den näringsidkare, som tillfälligtvis be-
”höfver ett lån, ej kan erhålla det förrän efter en längre
”tids väntan.” Af alla yttre förändringar i och för silfver-
vexlingen blefve helt visst förminskningen af discontens ut-
låningsfond för allmänheten mest och svårast känbar; och
a48
Den 6 Maj e. ro.
väntningstiden på lånens utfallande skulle naturligtvis för¬
längas, i samina mån utlåningsfonden förminskades.
Under litt. b föreslår Utsk., att det högsta belopp,
hvarför en person såsom låntagare må häfta, då fråga är
om nytt låns utbekommande, bör från början af nästa år
nedsättas från 6000 till 5ooo r:dr, samt att del efter ännu
ett års förlopp må bero på Bancostyrelsen att ytterligare
nedsätta det till 4°°° r:dr. Det är väl sannt, att låntill¬
gångarna för de mindre låntagarne skulle härigenom relativt
ökas, men kanhända till men för Banken, som torde äfven¬
tyra mest just på de mindre lånen; och åtminstone otvifvel¬
aktig! till men för den större rörelsen, för hvilken jag lik¬
väl trott disconter mest vara inrättade.
Hr Gunther, Carl, anförde skriftligen:
Då man antager såsom en allmän grund för Bankens
rörelse, att dess hufvudändamåi består i bibehållande af
en orubblig stadga i myntvärdet genom ett osvikligt fullgö¬
rande af dess förbindelser, sådana de äro bestämda i i8io
års banklag, så måste man antaga den af BancoUtsk. före¬
slagna rättighet för Bankens styrelse att förminska Bankens
lånerörelse, då Bankens hufvudändamåi sådant ovilkorligen
fordrar, äfven om man, såsom händelsen är med mig, hyser
den öfvertygelse, att Bancostyrelsen kan komma i nödvän¬
dighet att använda denna åtgärd mycket förr, än BancoUtsk.
synes föreställa sig, hvarvid det föga betyder, att åtgärden
står i sista rummet. Denna rättighet anser jag vara oskilj¬
aktig från och oumbärlig för hvarje bank, isynnerhet för
en statsbank, hvars ändamål är att vara ett medel åt natio¬
nen till bibehållande af ett orubbligt myntvärde. JNär man
således erkänner den grundsats, att Banken väl får, men
ej måste lemna lån, på vissa säkerheter och korta termi¬
ner, åt handeln och de näringar, som deraf kunna draga
fördel, och att ordet lånerätt med hänsigt till Banken för¬
svinner, så måste man äfven erkänna en annan grundsats,
nemi., att diseontrörclse på namn emot borgen och omsätt¬
ning på långa terminer icke är föremål för eller bör för¬
enas med en väl ordnad bank, än mindre att belåna fastig¬
heter eller odlingsföretag.
Uti förevar, betänk, har Utsk. p. 16 framställt i första
rummet samma hufvudändamåi med Banken, som jag har
omnämnt, och med mycken tillfredsställelse har jag hört en
värd ledamot af BancoUtsk., under discussionen öfver detta
betänk , med värma försvara alla de föreslagna åtgärder, som
åsyfta att försäkra Bankens förmåga att uppfylla sin be¬
stämmelse. Derföre smärtar det mig mycket att i afseende
på ordnandet af creditväsendet ej kunna tillerkänna Banco¬
Utsk. lika stor förtjenst, som Utsk. har förvärfvat i afseen¬
de på realisationsfrågan. På samma sida af betänkandet
har
Den 6 M a j e. m.
har BancoUtsl!. förklarat sig äfven fästa den största
uppmärksamhet å allmänhetens behof af tillräck¬
ligt r ö r e 1 s e c a p i t a I och näringarnas kraf att emot
billiga vilkor ej sakna förlag, hvilka ord Bro allt¬
för sanna och betydelsefulla, för alt ej motsvaras i hand¬
ling vid den vigtiga regleringen af lånerörelsen; hvarvid
Utsk., såsom det synes mig, icke rätt uppfattat eller mot¬
svarat sina egna ord deruti, alt all lånerörelse hädanefter
likasom hittills är, enligt Utskls förslag, bibehållen hos Ban¬
ken, oaktadt kraftiga uppmaningar såväl från Regeringen
som från folkets representanter att skilja den derifrån. Det
är för mig oförklarligt, hvarföre Utsk. har förbisett den rik¬
tigaste åtgärd, som lättast och säkrast skulle mångfaldigt
kunna föröka Bankens förmåga och återställa dess förlorade
förtroende, samt således, med afseende på Bankens och rea¬
lisationens bestånd, är af en synnerlig stor vigt, men af än¬
då mångfaldigt Större vigt i afseende på folkets välstånd och
samhällets utveckling, emedan, såsom jag i går haft äran
erinra, der, hvarest ett ombytligt myntvärde fått genom¬
drifva sina förderfliga verkningar, de blifva svårast i öfver-
gängen och måste hos oss öka den varande förlägenheten i
allmänna rörelsen, hvilken ofta blifvit benämnd allmän nöd
och bör mildras eller förekommas, hvilket omöjligen kan
ske, så länge Banken skall fortfarande förblifva förläggare,
å Statens sida, för all rörelse och alla näringar utan un¬
dantag; ty genom sådan onaturlig förening af mynt- och
creditväsendet äfventyras ej allenast realisationens bestånd,
utan äfven näringarnas undergång i stället för deras tillväxt,
hvarom jag hänvisar till min motion om creditsystemet, äf¬
vensom till mitt i går afgifna yttrande.
BancoUtsk. förklarar uti den ifrågavar. punkten, alt
Bancodisconten i sitt närvar, skick illa motsvarar sitt ända¬
mål; således äro vi äfven deruti ense, emedan jag alltid har
påstått detsamma och i vida större omfattning. Det är så¬
ledes just i sättet att afhjelpa detta, som den egentliga tvi¬
sten linnes, hvaruppå jag sätter så mycken vigt, alldenstund
nu rälta tiden är inne, då en ändring och förbättring i vårt
creditväsende både bör, kan och måste åstadkom¬
mas såväl för Bankens som än mera för folkets bästa; och
vid en allvarlig granskning häraf finner man, att reglering
i dessa delar måste gå samfäldt och i bredd med silfverut-
vexlingen, samt att alla försök till ett partiel t afhjelpande
leda rakt lill motsatsen af hvad som åsyftas, enär de ej ske
enligt planen för en stadgad ordning i det hela. Derföre
tog jag mig den friheten i går vid början af discussioneu
att försöka en uppfattning af saken i sin helhet, emedan jag
visste, att ingen annan ämnade göra det; och under discus-
sionen har det visat sig i nästan alla frågor om lånerörel¬
sen, att brister finnas uti Utskrs förslag, hvilka ej kunna
6 H. 3a
Den 6 Maj e. va.
afhjelpas utan rättelse i grunderna. Dessutom kunna under
nuvar. tidsförhållanden händelser inträffa, som förorsaka,
att det åter i omlopp satta metalliska myntet utgår ur Ri¬
ket, hvarigenom rörelsecapitalet hastigt kan förminskas och
skatterna ej kunna utgå, isynnerhet sorn det torde vara för¬
gäfves att försöka några prohibitiva åtgärder, ehuru nyttiga
de skulle vara till alt dermed utestänga umbärliga och skad¬
liga saker. Det säkraste botemedlet är att lifva industrien
uti alla dess grenar, hvartill fordras, såsom jag i går hade
äran framställa, att lånerörelsen öfverflyttas till Riksg.Cont.,
hvarigenom den kan erhålla en utsträckningsförmåga i mån
af näringarnas lånebehof, och dessutom förskaffa hufvudnä-
ringen, jordbruket, mera tillräckliga och mera förmånliga
förlagstillgångar. Derföre har man med skäl väntat, att
BancoUtsk. härpå skulle fästa ett synnerligt afseende; men
man finner sitt hopp deruti ej tillfredsstäldt.
För min person är det fullkomligen likgiltigt, i hvad
heslut Nationens representanter i afseende på creditväsen-
det stadna; ej heller hyser jag några anspråk på att kunna
framlägga några djuptänkta theorier. Men jag har uppfat¬
tat de mäns, hvilka tillvunnit sig allmänna omdömets hyll¬
ning för sina utmärkta egenskaper, och jag har ej kunnat
utforska några giltiga anledningar till förkastande af deras
förslag, isynnerhet som min erfarenhet bestyrker min öfver¬
tygelse om deras nödvändighet. I afseende på denna punkt
om discontrörelsen stödjer jag mig isynnerhet vid K. försla¬
get till lag för Banken, hvilket det förundrar mig, att in¬
gen af Regeringens organer försvarar; dock anser jag det
vara min skyldighet att, så länge jag är öfvertygad om dess
nytta för det allmänna, yrka på dess användande, emedan
först då, när discontrörelsen blifver öfverflyttad till Riksg.¬
Cont. tillika med fastighetsbelåningen, creditväsendet kan
ordnas på ett ändamålsenligare sätt. Jag anhåller derföre
härmed hos BancoUtsk., att om ej denna riktiga princip
blifver använd, hvilken skulle kunna medföra de oberäkne¬
ligaste följder till nytta för Riket, om, säger jag, den ej
vid betänkts återkomst befinnes antagen, BancoUtsk. åtmin¬
stone vill uppgifva något skäl, hvarföre det förkastar en
princip, som redan allt ifrån och med i8i5 års riksdag va¬
rit uttalad och vid alla riksdagar erkänd, äfven sednast af
den värda ledamot, som under sisth riksdagen motiverade
en motion om ränteco.uponer. Är det å min sida felet lig¬
ger i sättet att uppfatta denna angelägna sak, så kan jag
försäkra, att ingen hellre än jag önskar derom blifva upp¬
lyst. Men så länge ej BancoUtsk. anfört något skäl, hvar¬
före förslaget om lånerörelsens öfverflyttning från Banken
är förkastadt, anser jag mig hafva varit befogad till de an¬
märkningar, hvilka jag såväl i går som ock nu afgifvit vid
Utskts betänk, i dess helhet. Jag anhåller, att detta yttran¬
de får åtfölja återremissen.
Den 6 Maj e. m.
22 och 23 punkterna föredrogos i sammanhang med
hvarandra.
Hr Cederschjöld uppläste följande:
Genom begagnandet af cassacreditiven måste sedelstoc¬
ken nödvändigt ökas. Skall vid den af Utsk. antagna be¬
räkningen af silfverfondens förhållande till sedelstocken intet
afseende göras på denna förökning, så har Utskrs allmänna
princip fått en hård stöt; och i motsatt fall, hvilket Utsk.
tyckes i 23 punkten litt. d antyda hafva varit dess mening,
skulle Bancostyrelsens bekymmer att bibehålla proportionen
betydligt ökas. Till ytterligare råga på detta bekymmer
vill Utsk. i 23 punkten litt. c, att ”Bancostyrelsen bör i
”möjligaste måtto tillse, att creditiven må begagnas enligt
”deras egentliga bestämmelse och icke till en utsträckt as-
”signeringsrörelse för de dagliga och stundliga behofvcn."
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser för min
del förslaget om cassacreditiven vara en väl beräknad åt¬
gärd; och jag vill blott göra en erinran vid föreskriften, att
Banken för de å creditiven dragna summor skall sig till
godo beräkna 5 proc;s ränta. Jag tror, att detta stadgande
borde uttryckts med: högst 5 proc:s ränta. Det kotnrne
då att bero på Bancostyrelsen att bestämma, huruvida en
så hög ränta borde beräknas, eller om icke omständighe¬
terna medgåfvo nedsättning deraf.
I afseende å den medgifna rättigheten för Banken att,
vid möjligen inträffande behof, indraga de ifrågavär. credi¬
tiven får jag anmärka , att jag anser denna indragning
böra användas lill fyllande af Bankens behof, framföre den
af vanliga lån. Äfvenledes tror jag, att den föreslagna upp¬
sägningstiden är nog lång, då Banken icke kunde återfå me¬
ra än fjerdedelen af de utlemnade creditiven hvar 4-'de må¬
nad. I händelse af ett hastigt påkommet behof borde Ban¬
ken kunna med mera skyndsamhet verkställa creditivindrag-
ningarna.
Hr von Troil, Emil: Då Hr Cederschjöld vid före¬
dragningen af nästföregående punkt ogillade den successiva
indragningen af discontlånen, hade jag väntat, att han äf¬
ven skulle ogilla förslaget om cassacreditiven; ty om dessa
creditiv medgifvas vara nyttiga, lärer man medgifva nöd¬
vändigheten att för dem anskaffa någon tillgång. Han har
dock icke ogillat detta i sin helhet, utan blott gjort anmärk¬
ningar emot detaillerna deraf. Det förundrar mig, att den
värde ledamoten kunnat sätta i fråga, att creditiven, i mån
som de blifvit anlitade, icke skulle inberäknas i den utelöpande
sedelstocken, då han läst Utsk:s yttrande vid denna punkt
under litt. d, hvilket såväl i detta fall som, tillika med
litt. e, i afseende å varsamheten hos Bancostyrelsen vid be¬
vil jandet af creditivrätlighetcr, innefattar tydliga föreskrifter.
D t n 6 Maj e. m.
Beträffande de anmärkningar, Hr v. Hartmansdorff fram¬
ställt, sorn borde en latitud lemnäs Bancostyrelsen alt, otn
omständigheterna sådant skulle påkalla, nedsänka räntan un¬
der 5 proc., tror jag, att en sådan nedsättning ännu icke på
länge bör kunna komma i fråga, emedan den föreslagna cre-
ditivrättigheten icke är afsedd såsom utväg för stående lån,
utan blott alt begagnas vid för kortare tider inträffande be¬
hof, hvilkas fyllande på annat sätt man emedlertid hinner
ombesörja. Skulle man inrätta cassacreditivrörelsen, så att
det blefve skäl i att gagna den för att fylla stående behof,
så komme denna att urarta från sin egentliga bestämmelse,
likasom nuvarande discontrörelsen gjort just derföre, att man ■*.
nedsatt räntan från 6 till 5 procent.
24:de punkten.
Hr Skogman, Carl Dav., uppläste följande:
Vid sista riksdag bestämdes 5oo,ooo r:dr såsom maximi-
fond för belåning af actier och andra publika papper; men
BancoUtsk. föreslår nu, att denna gren af lånerörelsen må
kunna, i mån af tillgångarna, obegränsadt utsträckas, un¬
der iakttagande, att lånebeloppet i hvarje fall hålles inom
Lypothekets verkliga värde. Flera länders erfarenhet bär
dock ådagalagt de olägenheter, sorn för en Bank kunna upp¬
komma genom för vida sträckt discontering af statsobliga¬
tioner, actier och andra, ej på bestämd tid till betalning
förfallna, papper. Med afseende härå får jag vördsamt till¬
styrka den förändring i BancoUtsk:s förslag, att Bankens ut¬
låning på actier och publika papper ej må utsträckas till
högre summa än hälften af dess till 5 millioner r:dr beräk¬
nade grundfond, och att hvarje hypothek af detta slag ej
må belånas till mer än högst ^ af det värde, hvartill för¬
säljningar deraf under månaden näst före belåningen bevis-
ligen ägt rum.
a5:te punkten:
Gr. von Rosen, Axel: I anledning af hvad jag i går
yttrade i afseende å belåningsrätt emot pant af varor an¬
håller jag att, i conseqvens med mina då uttalade åsigter i
denna del, nu få begära, det måtte ett undantag göras i
afseende å handelsdisconten i Götheborg, att den nemi. fö¬
reträdesvis må till belåning emottaga vissa varor; och får
jag i sådant afseende föreslå följande stadganden: att dis-
conterna i Stockholm och Götheborg må berättigas att lem¬
na lån på följande nederlagsvaror, nemi.: bomull, caffe, soc¬
ker, tobak, tobaksstjelk och färgträd; att dessa varor böra,
för att lå belånas, vara förvarade i goda magasiner under
Kronans vård oell Jas, samt för brand försäkrade uti ett
godkändi Engelskt Assurancecompagni'; att liden för åter¬
betalningen bör vara (> månader samt ingen omsättning äga
rum, samt att beloppet, sorn på varan kan erhållas, blir dess
halfva värde efter dagens börspris. Då jag vid en föregå-.
Den 6 Maj e. m.
253
ende punkt af betänk., sfi godt jag förmådde, sökte försva¬
ra de åsigter, jag uti ifrågavar. ämne hyser, inedgifver jag,
att skickligheten hos mina motståndare gjorde mig verkli¬
gen brydd, då jag hörde dem med utmärkt förmåga inblan¬
da allmänna åsigter öfver financeläran, uti hvilka jag icke
förmådde att rätt följa dem. Detta har emedlertid gifvit
mig anledning att nu återkomma till ämnet och yttra några
tankar deröfver. Utan sjelfförsakelse af den erfarenhet, jag
tror mig hafva inhemtat genom en practisk åskådning af
med ämnet sammanhang ägande förhållanden, vågar jag nä¬
stan påstå, att jag har lika mycket verklig insigt i afseen¬
de å nederlags-handelsrörelsen som någon annan; och den¬
na insigt härleder sig icke blott derifrån, att jag bor å en
ort, som för en sådan handel är den mest välbelägna, utan
jag har jemväl inhemtat erfarenhet i detta afseende under
den tid, jag såspm ett slags politisk Tullchef på vestra ku¬
sten var anställd under continentalsystemets tider. Orsaker,
som måhända numera aldrig återkomma, utvecklade då för
mig förmånerna af en val ordnad nederlagsbandel, och jag
har äfven genom lector inhemtat tlieoretiska grunder för
mitt omdöme i denna fråga. En sådan tid som den, då ne-
derlagshandeln i Götheborg var i sitt största flor och spridde
välmåga ät enskilda och staten, återkommer visserligen al¬
drig; men oaktadt de stora upplag, som då i Götheborg
ägde rum, för att sedan under Engelskt beskydd öfverföras
till continenlen, satte staden i disposition af stora utländska
capitaler, hade dock handeln aldrig kunnat uppdrifvas till
den höjd, hvarpå den befann sig, om icke en oinskränkt
belåningsrält på varor varit medgifven i Götheborgs- och
canaldisconterna; ty utom dessa hade det varit omöjligt att
omsätta flera millioner från den ena börstimman lill den
andra. Dessa förhållanden upphöide i8i3; men transito-
handeln fortfor dock i svag mån till i8t5, då anticommer-
ciella författningar tvingade de flesta utländningar, som bo¬
satt sig i staden, att flytta derifrån. Svenska handelsmän,
som under de föregångna åren gjort hastiga och betydliga
vinster, qvarblefvo dock och försökte att riskera allt för
att Öfvervinna den svåra krisen. Men då man sökte trottsa
de nödvändiga följderna af gifna orsaker, blef också fallet
så rnvcket mera brådstörtande, och öfver 4°° bankrutter
inträffade åren i8r5 och 1S16, Derefter låg transitohandel!!
nere 6 a 8 år, men började då åter så småningom att upp¬
lifva.? och är ännu uti ett, fastän långsamt, fortskridande.
Hvarföre icke då understödja den genom tillåtelse för han-
delsdisconten att företrädesvis lemna lån på courant» och
oförskämbara varor? Säkerligen skulle då flera depositioner
af Amerikanska laster äga ruin; och jag är öfvertygad, att
Amerikanare skulle medtaga tillbaka af vårt jern, ull m. m.
Jag försäkrar, att då jag i8a3 började påyrka den sats, jag
nu drifver, var jag icke sjelf klok nog för att icke taga an¬
a54
Den 6 Maj e. m.
dra personers erfarenhet och omdöme till rads. Jag rådfrå¬
gade alla mina bekanta, hvilkas genom handel vunna för¬
mögenhet och erfarenhet berättigade deras omdöme anspråk
på afseende. Jag har icke hört någon i Götheborg, som ej
sagt, .alt jag har rätt i min åsigt. Götheborgs riksdagsmän
hafva understödt mina yrkanden i denna väg. Jag talade i
ämnet vid en betydlig importör. Han sade mig, att han
icke kunde bestrida, att jag hade rätt i min sats, ehuru
tillämpningen strede mot hans interesse; likasom denne man
svarade mig angående realisationen, att han nemi. ansåg den
riktig och nödvändig, fastän han finge, på samma gång den
verkställes, utstryka sin coursvinst. Hade jag haft orätt i
mitt påstående, så vet jag likväl åtminstone, alt jag icke
föreslagit något, hvarpå Banken lomme att förlora; ty det
är väl omöjligt att bestrida, att pant af varor, hvilka icke
äro underkastade förskämning, alltid måste innebära lika
mycken säkerhet som ett namn, det må vara hvilket som
helst. Och om ej så vore, hvarföre tar då Banken hellre
brukspatronernas jern såsom pant.
Hr Cederschjöld uppläste följande:
För att döma från det mindre tillopp, som åtminstone
i Stockholm varit i handelsdisconten, torde det icke vara
skäl att höja räntan till 6 proc., såsom Utsk. föreslagit i 25
punkten, iit. b\ och den må bestämmas till hvad belopp som
helst, så bör det i min tanka lämpligast ske i förhållande
till månad, så att t. ex. 5 proc. för året uttryckes med
proc. i månaden.
I samma punkt, Iit. f, ”ålägges discontstyrelsen att nog¬
grann t tillse, det lånen verkligen blifva inbetalade och ej
”genom omvägar af ett eller annat slag omsatta.” Af Banco-
styrelsen.s åligganden skulle helt visst de inqvisitoriska blif¬
va de brydsammaste och svåraste att utföra. Det är ej nog,
att Bancostyrelsen skulle noggrannt tillse, att uppköpt silf¬
ver verkligen komtne utifrån; det är ej nog, att den skul¬
le i möjligaste måtto tillse, hvartill de på cassacreditiven
assignerade summor begagnades; utan den skulle ännu yt¬
terligare slutligen noggrannt tillse, att låntagare i handels¬
disconten ej måtte genom omvägar af ett eller annat slag
kunna omsätta lånen, hvilket sednare likväl torde vara så
mycket omöjligare alt förekomma, som det inbetalta lånet
ju alltid kan åtminstone genom en låncompagnon genast
utlagas.
Gr. von Rosen: Titeln af handels-och näringsdiscont,
hvilken man föreslagit för den ifrågavar. lunanstalten gör, att
jag är tvehågse, då jag ville säga min tanka i anledn. af
den siste talarens yttrande. Månne icke en särskild fond
borde afsättas för näringarna och den nu ifrågavar. tillhöra
endast handeln? Men lör denna ar 6 proc:s ränta ingalunda
föi- hög. Förhållandet är nemi. sådant, att en handlande
Din 6 Maj c. m.
255
ofta lian vilja gifva 12 proc. för att på någon kort tid er¬
hålla penningar till utförande af en speculalion eller dy¬
likt; och jag anser den föreslagna beräkningen af6 proc. så¬
lunda vara ganska billig och antaglig. Man ser t. ex. i Ham¬
burg, huru handlande ofta finna sin vinning vid att betala
12 till 14 proc. för att betacka något hastigt uppkommet
behof. Hvad åter näringarna beträffar, skulle, jag önska,
att räntan för lån, hvilka till dem utgå, ina nedsättas. Jag
tror icke, att de ännu förmå bära hvarken 5 eller 6 procent.
Ilr Le fre'11: Hvad först vidkommer Utskts förslag, att
räntan i handelsdisconlen borde höjas från 5 till 6 proc.,
är orsaken dertill den, att Utsk. föreställt sig, att en dis¬
cont, hvilken är ämnad till biträde för tillfälliga behof, så¬
som Gr. v. Hosén nämnt, icke bör taga så Jäg ränta, att
fonden alltid är upptagen, och sålunda begagnas mera för
lån på längre tid, än den är tillgänglig för de med densam¬
ma åsyftade ändamål. Het är nödigt, att räntan bestämmes
så hög, att den ifrågavar. låneutvägen icke begagnas utom
i trångmål för ögonblicket, och icke på längre tid, än man
oundvikligt behöfver. Vid sista riksdag bestämdes räntan
för discontlån till 6 proc., med lemnad rättighet för Bauco-
styrelsen att nedsätta den till 5 proc. Bancostyrelsen begag¬
nade sig af denna rätt, jag vet icke af hvad orsak; men
Utsk. har ansett det angeläget att icke bibehålla handels-
disconten i en sådan form, att den blefve en assistance-
inrättning i stället för en lånanstalt för den större rörelsen.
II vad beträffar den förändring af namn, Utsk. för handels-
disconten föreslagit, får jag upplysa, att orsaken dertill
är, att disconten blifvit och skulle komma att begagnas äf¬
ven af näringsidkare. Det är gifvet, att ett sådant begag¬
nande icke skulle vara i och för sjelfva näringarnas bedrif¬
vande, utan blott då fabrikanten icke kunde få sina pro-
ducter försålda, och då han altså lomme att stå i discon¬
ten mera såsom handlande än näringsidkande. Att, såsom
Gr. v. Rosen föreslagit, afsätta en särskild del af den ifrå¬
gavar, fonden för näringarna anser jag icke lämpligt. De
fonder, vi äga, äro nog små förut, utan att vi skulle dela
sönder dem än ytterligare. Det är i det enskilda lifvet, af
goda skäl, icke brukligt, att man har en särskild cassa för
hvarje särskild utgift; och det vore önskligt, om vi i det all¬
männa icke hade så många titlar, såsom Manufacturfond,
Jerncont:s fond 111. fl., utan att de nödiga befunna lånebi-
trädena kunde utgå ur en och samma fond. Men de mång-
artade jalousierna emellan de särskilda corporationerna i vårt
land göra det nödvändigt att uppdraga åtskilliga, eljest öf-
verflödiga, gränslineer i detta fall. Den ena talar tor sin
stad, den andra för sin näring, o. s. v. Jag tror, att ingen
delning af handelsdiscontfonden bör äga runi och att 6 procts
ränta bör erläggas för alla de lån, som derifrån beviljas.
Den 6 Maj e. m.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren har sagt, att
han ej kunnat inse orsaken, hvarföre Bancostyrelsen nedsatt
räntan å lån uti handelsdisconten från 6 till a proc. Från
deti tid jag var ledamot af Statsrevisionen vill jag minnas,
att nedsättningen hade den giltiga orsak, att de medel, som
styrelsen upplånat, icke kunde emot den höga räntan utlå¬
nas, hvarigenom Banken naturligtvis kommit att vidkännas
en betydlig förlust; och det var för att förekomma denna,
som räntenedsättningen skedde.
Hr von Hartmansdorff: Jag minnes icke med sä¬
kerhet, om jag var qvar i Bancostyrelsen, då beslutet om
den ifrågavar. räntenedsättningen fattades, men får förklara,
det jag anser, att Bancostyrelsen, då den ej kunde utlåna
sina medel emot 6 proc., hellre hade bort upphöra med
upplåningen, än att nedsätta räntan, hvarigenom de miss¬
bruk af inrättningens egentliga ändamål ägt rum, hvilka, på
sätt Hr Lefre'n nämnt, nu är meningen alt förekomma.
Hvad beträffar de särskilda moinenterna uti den ifrå¬
gavar. punkten, får jag vid mom. c anmärka den nedsätt¬
ning från iooo till 5oo r:dr b:co, man föreslagit af minimi-
summan för lån ur handelsdisconten. En ledamot har nyss
nämnt, hurusom allmänna disconten urartat till en assi-
stanceinrättning; men det vill nästan synas, som hade TJtsk.
velat gifva samma riktning åt handelsdisconten, enär Utsk.
föreslagit en så betydlig nedsättning af den förut visserligen
icke för höga minimisumman. Svårligen lärer någon hand¬
lande eller näringsidkande kunna uträtta något särdeles med
5oo r:dr. Vid mom. g får jag anmärka, att det deri före¬
slagna creditivet innefattar ett sätt att öka sedelstocken med
nytt mynt, utan att valuta derför för ögonblicket linnes i
Banken. Jag förmodar således, att meningen mäste vara,
det berörde creditiv skall ingå i beräkningen af proportio¬
nen 2 till 5.
Gr. ton Rosen: Med anledn. af mitt sednare yttrande
och då Hr Lefre'n derefter upplyst, att näringarnas del i han¬
delsdisconten endast skulle ifrågakomma såsom en nödhjelps-
anstalt vid sådana tillfällen, då fabrikanten icke kunde för¬
sälja sina varor, anser jag numera ingen skillnad i ränta för¬
de handlande eller näringsidkande böra existera.
Jag glömde i mitt föregående yttrande att anföra ett
hufvudskål för den åsigt, jag då utvecklade, hvilket jag nu
skall tillägga. Jag förmodar nemi., alt om mitt förslag an-
toges, och man sålunda finge se den ifrågavar. fonden än¬
damålsenligt och med hastiga omsättningar begagnad för
transitohandel]] och jerntransporlören, skulle sådant inleda
till privata associationer i omförmälda afseende, hvilka eljest,
då vi känna vår lugna, tröga och, om jag så får säga,
föga påhittliga nationalkarakter, troligen icke komine i gång,
men
Den 6 Maj e. m.
men sorn säkerligen blefveaf det mest fördelaktiga inflytande
för landet.
Gr. Cronhjelm, Otto Atig.: De enda anmärkningar,
jag vid denna punkt har att göra, röra den föreslagna sä¬
kerheten. Jag fruktar, att försigtigheten här blifvit för
långt utsträckt och att den säkerhet, som kommer alt erbju¬
das, sålunda oftast skulle komma att bestå uti sedlar, som upp¬
kommit endast genom fingerade transactioner enskilda emel¬
lan, samt att inrättningen sällan blefve anlitad af den verk¬
liga handeln och större rörelsen, för hvilken den är ämnad.
Jag tror derföre, att full säkerhet icke bör fordras för mer
än den enkla lånesumman , i stället för att man nu föresla¬
git 3-dubbel säkerhet, nemi. först låntagaren, som bör vara
känd för soliditet, och derjemte i:ne reverser, af hvilka den
ena måste vara förfallen innan discontlånets förfallodag, af |
säkra personer utgifna och hvardera å så stort belopp som
hela lånet, eller ock blott en sådan revers, men då deremot
en säker persons borgen å hufvudreversen. Jag skulle så¬
ledes tro, att all nödig säkerhet vore vunnen, om, jemte
låntagarens revers, hypothek af en säker persons, inom det
sökta lånets förfallotid till betalning förfallna, förbindelse å
lika belopp som det, hvarför den skulle hypothiceras, for¬
drades, samt man i öfrigt lemnade åt Bancodiscontstyrelsen
att vid hvarje tillfälle bedöma förhållandena och, endast om
så behöfdes, fordra ytterligare säkerhet. Jag känner be¬
stämdt, att fingerade skuldsedlar, äfven af i öfrigt ordentliga
personer, blifvit uppgjorda, blott för att fullgöra föreskrif¬
terna; och sådant skall alltid ske, så länge man sträcker
fordringarna för långt. Det är dessutom helt och hållet
emot espriten hos den egentliga handelscorpsen att låna hvar¬
andras namn; mången större handlande afstår hellre från
en affär, än han går till sina grannar för att begära deras
namn. Dessutom bör väl icke Representationen genom sjelfva
lagarna framkalla vinglerier och underslef, eller fortsätta
fordringarna på en säkerhet, som vanligen ej begäres eller
presteras af solidare lånebehöfvande.
Gr. von Rosen: Vidhållande de principer, jag yttrat
i afseende å belåningsrätt af varor för Götheborg, får jag
förena mig med den sista talaren uti begäran, att den for¬
drade säkerheten för lån pä reverser icke må utsträckas så¬
vida, som Utsk. föreslagit. Jag tror mig veta, att blott ett
enda handelshus begagnat sig af sättet att utur handels-
discontfonden på en gång erhålla 4°?00° r:dr. Vanligtvis
grunda sig de lemnade hypotheken på fingerade transactio¬
ner, och de flesta skulle säkerligen icke kunna realiseras
utan förlust.
Hr von Troil: Vid reglerandet af discontrörelsetl har
ingen punkt varit svårare an den, som angår säkerheten.
6 H. 33
258
Den 6 Maj e. ro.
Det är sannt, att det gör svårigheter för handeln att be¬
höfva 3:ne säkra namn för att erhålla ett lån; men man kan
icke heller neka, att det är vådligt att lemna 4o,ooo r:dr
på endast 2:ne namn. De papper, den större handeln i
andra länder vanligtvis disconterar, äro accepterade vexlar,
hvilka lemna säkerheten af tvenne namn utom den egentliga
låntagarens. Lika med Gr. Cronhjelm vet jag, att det är
motbjudande för de handlande att begära borgen, och jag
önskar, att den väckta motionen, ang:de inrikes vexlar, må
kunna så afgöras, att handelsdisconten kan begagnas på trenne
namn, utan att dessa behöfva innefatta några directa borgens¬
förbindelser. Jag är öfverlygad, att Utsk. fäster en ytterli¬
ga re uppmärksamhet vid denna punkt, i afseende å hvilken
det verkligen är svart att stadga sin öfvertygelse.
Hr von Hartmansdorff: För min del önskar jag, att
säkerheten i allmänhet icke må förminskas. Med den kän¬
nedom jag äger om de personer, som vanligast synts i han-
delsdisconten, tror jag, att man icke kan vara nog försigtig.
Det har vid många tillfällen förundrat mig, huru Banken
kunnat komma ens skadeslös från denna rörelse; ty jag har
sett personer framträda såsom låntagare, om hvilka man
haft stora skäl att betvifla, att de ämnat de begärda lånen
till någon handel eller något näringsföretag.
Gr. Cronhjelm: Den siste talaren har besannat mina
uppgifter; men jag tror mig derifrån kunna leda ett helt
och hållet motsatt resultat mot det, hvartill han kommit.
Han har nemi. sagt, att handelsdisconteij icke blifvit begag¬
nad för den större rörelsen, utan till ändamål, skiljda från
dem, hvilka vid inrättningens stiftande varit afsedda. Detta
tror jag bäst bevisa, att vilkoren varit sådana, att ingen
större handlande velat underkasta sig dem. Jag erfor till¬
räckligt, att föihållandet varit sådant, då jag deltog i revi¬
sionen af discontverket, och jag tror, att det vore bättre,
att discontdirectionen finge afslå lån, som synbarligen icke
vore ämnade att användas för handeln, än att blott fästa sig
vid, om 3:ne namn presteras, hvilken föreskrift aldrig borde
finnas, åtminstone icke förr, än eu inrikes vexelrörelse kan
komma i gång. Det är för en handlande med credit så
motbjudande att hos 2:ne personer söka namn, att det är
forst såsom sista rcssource, han begagnar denna utväg; och
då han gör det, är sådant vanligen icke något godt tecken
på tillståndet af hans affärer. Det är sålunda för att vinna
det ändamål, den ifrågavar. discontinrätlningen åsyftar, och
på grund af den bevisning, att detta ändamål hittills varit
fÖrfeladt, hvilken såväl jag sjelf som Hr v. Hartmansdorff
åstadkommit, som jag yrkar, att garantien emot förluster
för discontverket hufvudsakligen må sökas i direct:s sorgfälli-
ga pröfning. De nu existerande föreskrifterna, att 3 namn
skola presteras, föranleda endast dertill, att direct. antager
Den 6 Maj c. m.
ramn, som äro under medelmåttan, blott något af dessa
3:ne namn är vederhäftigt; men om arne fullt goda namn
finge antagas, skulle inrättningen blifva mera anlitad och
för bättre ändamål.
Frih. Åk er h je I m, Gust. Fredr.: På sätt jag fattatUtskrs
förslag, är uppsägning förbehållen jemväl i afseende å den i
förevarande punkt föreslagna creditivrältighet åt Riksgrscont.
Orsaken till behofvet af ett sådant creditiv för Riksgrscont.
uppkommer deraf, att ett löpande års bevillning icke ingår
förrän under det påföljande året, hvadan utgifterna icke all¬
tid kunna utan förlags-försträckning betäckas. Från sista må¬
naden af första qvartalet till d. i derpå följande Juli inflyter
vanligen hela det förflutna årets, till omkring 2,270,000 rrdr
uppgående, bevillning och insättes i Banken. Från sistnämn¬
de tid saknar Riksgrscont. således ej tillgångar till bestridan¬
de af utgifterna ända under loppet af 4-'de qvartalet; men
om bpist sedan uppkommer, inträffar behofvet att anlita cre-
ditivet i Banken vanligen under loppet af det påföljande årets
första qvartal. Då emedlertid ersättningsmedlen för det be¬
gagnade creditivet successive inflyta, och alltid i den ord¬
ning, att hela det lyftade försköttsbeloppet inom mindre tid
än ett halft år är till fullo återgäldadt, samt en möjligen på¬
kommande uppsägning från Bankens sida af de lyftade cre-
ditivmedlen skulle medföra skyldigheten för Riksgrscont. alt,
för en kort tid af några veckor eller månader, upptaga lån
af allmänheten, emedan Riksgrscont. icke för ändamålet har
annan utväg, tyckes den föreslagna credilivfördelen utan vå¬
da kunna medgifvas, om äfven uppsägningsrätt ej dervid fä¬
stes, enär denna sednare synes obehöflig, då den lemnade
försträckningen kort efter dess begagnande dels förminskar
sig sjelf, dels helt och hållet betäckes. Emot större säker¬
het om det snara återfåendet kan väl Banken således aldrig
utlemna sina medel, och det vill synas, som vore det öf¬
verflödigt att fästa ett vilkor vid detta creditiv, som sanno¬
likt icke behöfver begagnas, men som, i fall motsatsen möj¬
ligen inträffade, skulle försätta ett annat af R. Strs verk äf¬
vensom statsverket i verklig förlägenhet.
Gr. Cronhjelm: Jag har vid alla tillfallen, då det
varit fråga om creditiv på Banken, höjt min röst emot na¬
gla sådana beslut, emedan creditiv på en Bank, sorn går
att vexla, är ett oting; men då jag anser mig böra bifalla
den nu föreslagna åtgärden, har jag trott mig vara pligtig
redogöra för skälen, hvarför jag icke bestrider den ifråga-
var. creditivrättigheten. Jag tror nemi., att densamma, långt
ifrån att vara farlig, är ganska nyttig för vårt glest befolkade
land, der det är naturligt, att uppbördsverket under en stor
del af året skall från allmänna rörelsen absorbera en betyd¬
lig del af rörelsecapitalet. Det är således ganska nyttigt,
att ett någorlunda motsvarande capital åter utgår i rörel¬
Den 6 Maj e. m.
sen, och kan jemväl utan ringaste äfventyr för Ranken äga
niro, alldenstund, under den tid creditivet tomine att be¬
gagnas, ett mer än motsvarande belopp förvarades i ränterjer-
na, och Banken sålunda alltid kunde vara trygg för att des¬
sa icke presenterades vid luckan, utan i thån som crediti¬
vet återbetalades. Af dessa skäl anser jag det ifrågavar.
creditivet nyttigt; men, olika med den siste talaren, tror
jag, att, om för någon gång och på en kort tid ett sådant
behof för Banken skulle uppstå, att indragningar, denna
sista utväg, som bevisade, att alla andra fåfängt blifvit vid¬
tagna, måste ske, denna oroande åtgärd hellre borde drab¬
ba Riksg.vscont. än den enskilde låntagaren, emedan Riksg:s-
cont., med dess credit, alltid måste förutsättas hafva lätta¬
re att göra upplåningar Un den enskilde. Jag tror emed¬
lertid, att det är af mindre vigt vid föreskrifterna i detta
fall; ty om upplåningar skulle komma i fråga, kan Banken
sjelf bäst verkställa dem, och jag tror således icke, att vi
behöfva fästa oss särdeles vid, om behofvet först bör drab¬
ba det allmänna eller de enskilda, enär det troligen aldrig
kommer alt inträffa, såvida vi välja en klok och omtänk¬
sam Bankstyrelse.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser det obilligt att
fordra rätt för Banken att uppsäga det ifrågavar. creditivet.
Då Riksg:scont. hela året igenom insätter i Banken medel
till flera millioner, är fördelen för Banken alt innehafva
dessa räntefrilt så stor, att Banken åtminstone bör tillåta
Hiksg:scont. att utan uppsägning äga den föreslagna creditiv-
Tättigheten. Vill Banken tvinga Riksg:seont. till behof att
låna, så bör Banken icke påräkna att få emottaga Riksgts-
eont:s räntemedel, utan bör Biksgtscont. då söka ränta för
sin öfverflödiga cassa, hvarpå Banken säkerligen skulle kom¬
ma att förlora så betydligt, att man vid nästa riksdag tro¬
ligen ville förändra det stadgande, som föranledt Riksg:s-
cont. att icke vidare åt Banken öfverlemna för tillfället icke
erforderliga medel.
Frih. Åkerhjelm: För att ytterligare ådagalägga, huru
litet reelt för Banken det ligger uti den föreslagna uppsägnin¬
gen, får jag nämna, att erfaren,hen visat, det creditivet endast
begagnats från det ena årets slut till emot slutet af det första
qvartalet det följande året, då redan uppbörden för Stock¬
holms stad till Banken ingått; och då Banken inom Juli
månads början för Riksgtscont. emottager öfver 2 millioner
r:dr, hemställer jag, hvad fördel uppsägningen väl för Banken
lunde komma att medföra. Att emedlertid anställa upplåning
för Riksg:scont. af denna anledning vore sämre, än att ge¬
nom upplåning directe hemta en credit.ivförsträckoing af all¬
mänheten.
27.*de och 28:de punkterna föredrogos i samman¬
hang med hvarandra*
Den 6 Maj e. m.
Hr Skogman: För min del anser jag onödigt att före¬
skrifva, det nära 200,000 r:dr om året af de till Banken in¬
flytande capitalafbetalningar skola ovilkorligen användas
till silfverköp, då omständigheterna sådant medgifva, utan
tror det vara lämpligare att till Bancostyrelsen öfverlemna
att använda såväl de i 27 punkten uppräknade 199,666 r:dr
32 sk., som de i 28 punkten omförmälda 240,000 r:dr an¬
tingen till silfverköp, till lånerörelsens förstärkning eller till
inköp af räntebärande obligationer, utländska, på sätt Hr
Lefre'ns reservation innehåller, och äfven inhemska, alltid
med hänsigt att sorgfälligt undvika förminskning af rÖrelse-
capitalet.
Hr Cederschjöld uppläste följande:
De medel, som till Banken inflyta, vill Utsk. i 27 punk *
ten skola i främsta rummet användas till förstärkande af
Bankens silfverförråd. Härvid får jag åberopa, hvad jag
förut anfört mot silfverköp i allmänhet. Deremot kan jag
icke annat än högligen gilla det andra sättet, sora Utsk.
föreslagit till de influtna medlens användande, nemi. att de
må göras fruktbärande i låneväg.
I 28 punkten öfverlemnar Utsk. åt Bancostyrelsen att
begagna de af discontfonden årligen indragna 240,000 r:dr,
bland annat äfven till fond för cassacreditiven. Men som
osäkert vore, till hvad belopp dessa crediliv lomme att i
sjelfva verket anlitas, kunde Banken komma att blifva gan¬
ska mycket lidande genom förlusten af ränta för den del af
creditiven, som ej blifvit begagnad.
Gr. Cronhjelm: Jag tror, att man bör åt Bancosty¬
relsen öfverlemna att efter eget bepröfvande af omständig¬
heter och behof uppköpa silfver, men icke föreskrifva, att
vissa summor årligen skola dertill användas. Jag hyser den
öfvertygelse, att silfverköpen hvarken äro så mycket af be-
hofvet påkallade, som man tror, eller af någon sådan nytta,
som man vill föreställa sig. Denna åtgärd bör således icke
vidtagas, utan då Bancostyrelsen finner den förmånlig eller
nödvändig. Hvad åter beträffar Hr Lefrens reservationsvis
framställda förslag att använda 88,000 r:dr årligen af de
ifrågavar. till Banken inflytande capitalafbetalningarna till
inköp af utländska räntebärande papper, anser jag det va¬
ra ett förslag, för hvilket man bör akta sig. Det skulle
inleda Banken i complicerade transaetioner, som visserligen
kunna lyckas, men i afseende hvarå erfarenheten dock vi¬
sat, att de, särdeles i våra oroliga tider, lika lätt kuuna
medföra förlust som vinst. Jag anser oss således icke för
närvar, böra besluta dylika åtgärder, hvilka, sedan realisa¬
tionen hunnit stadga sig, möjligen kunna med fördel vidta¬
gas under en helt annan bankstyrelse.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Det är egentli¬
gen vid Hrr Lefrens och Helsingö, uti deras reservationer,
a6a
Den 6 Maj e. ra.
framställda förslag, som jag nu ber att få fästa uppmärk¬
samheten. Jag tror mig hafva funnit, att Hr Lefren hyllar
samma grundsatser, som dem jag i går sökte göra gällande,
att nemi. Bancostyrelsen bör sättas i tillfälle att företaga
stora och kraftfulla operationer; och långt ifrån, att jag
uti det af Hr Lefren framställda förslag kan finna någon
våda, anser jag det för Banken medföra stora fördelar, och
hembär de välda reservanterna min aktning för dessa deras
åsigter. För mig visar det sig nemi. klart, att då man kan
vinna ändamålet af Bankens förstärkning, utan att behöfva
i dess hvalf innesluta stora räntelösa capitaler, bör man icke
underlåta att rikta Bankens operationer åt ett sådant, båll.
Om äfven någon fluctuation i värdet å de uppköpta fond¬
papperen skulle äga rum, kunde denna säkerligen aldrig
blifva så stor, att den icke kunde beläckas af räntevinsten.
Jag skulle således icke ett ögonblick tveka att lemna min
röst åt de framställda förslagen och till vida mera utsträck¬
ning deraf, än Hrr Lefre'n och Helsingius tillstyrkt. Hvad
nu beträffar 28 punkten, att de 240,000 r:dr, som skulle
efterhand årligen ingå af Bancodiscontens förlagsfond, ej bö¬
ra vara på ett uteslutande sätt reserverade för silfverupp-
handling, utan att det må vara alldeles öfverlemnadt åt
Bancostyrelsens klokhet och omtanka att begagna dem, vare
sig såsom fond för creditiv eller annars, i mån af sig er¬
bjudande tillfällen, till förstärkande af silfverfond och rö-
relsecapital, så tager jag mig friheten vördsamt fästa Ulskrs
uppmärksamhet å de förhållanden, jag anser vara med cre-
ditiven förenade. Jag inser och erkänner det liberala i Utsk:s
förslag; men jag befarar, att då Utsk. å ena sidan så var¬
samt försäkrar Bankens soliditet, Utsk., i fall creditivrättig-
heten utsträckes till hvarje enskild, sålunda å den andra
öppnat ett större fält för en slags stående discontrörelse, än
måhända afsedt varit, och jag ber Utsk. taga i öfvervägan¬
de, huruvida icke det säkraste och ändamålsenligaste sätt att
använda de öfverskott, som i Banken uppkomma genom in¬
dragningarna på disconfrörelsen och den delen af Bankens
vinst, som icke behöfde användas till förstärkning af Ban¬
kens fond, vore att till bildande af creditiv för handeln,
jordbruket och näringarna öfverlemna sådana medel till en¬
skilda associationer, hvilka för berörde ändamål kunde upp¬
slå och vore i tillfälle att lemna fullkomligt säkra hy-
polheker derför. Jag fruktar, att om hvar och en enskild
finge tillfälle begagna creditiv på Banken, skulle tilloppet
blifva så stort, att Banken icke hade tillräcklig fond för
denna rökelse. För min del anser jag det vara af en gifven
fördel för Banken att hafva affärer med bolag, som natur¬
ligtvis representera en större rörelse, än roed en mängd en¬
skilda personer. Vore jag säker, att Banken kunde fylla
allas behof, skulle jag visserligen icke vara emot, alt äfven
enskilda finge creditivrättighet derstädes; men då jag befa¬
Den 6 Maj e. ra.
aG3
rar, att Banken icke kan motsvara allas fordringar, önskade
jag, att Utsk. ville företrädesvis fästa ,:ig till en början vid
sådana allmänna bolag, som af K. M. octrojeras för allmän¬
nare creditrörelse, och endast åt sådana lemna creditiv, till
en början emot fullgod säkerhet och till någorlunda betyd¬
liga belopp.
Hr Lefre'n: Då några ledamöter yttrar sig lill för¬
mån för min reservation, får jag börja med att betyga dem
min särskilda tacksamhet. Jag tror visserligen, såsom jag
i min reservation antydt, att åtgärden är inskränktare, än
den kunde vara; men jag har trott, att man borde börja med
den mindre summa, jag föreslagit. Obestridligt är, att det
är en oriktig grundsats att i en bank hålla en stor cassa
fruktbärande. I alla väl styrda banker är cassan af 2!ne
slag, den ena contant, den andra bestående uti lätt förvand-
lingsbara, räntebärande papper, hvilka äro att betrakta för
nästan detsamma som silfver. Härigenom vinnes den dubbla
fördel för Banken, att den på samma gång kan göra tete
emot sina fordringsägare, som lion drar ränta af så stor del
utaf sina medel som möjligt. Gr. Cronhjelm har i anledn.
af de fluctuationer, som ägt rum i afseende å åtskilliga fond¬
papper, trott, att tiden nu icke vore att börja med denna
rörelse. Jag tror tvärtom, att man just bör börja, då stats¬
papperen stå så lågt som möjligt. Om man inköper 4 proc:s
papper, då de stå på 80, kunna de, när lugnet inträffar,
stiga till 90 eller 100. Om man deremot börjar i den lug¬
na tiden, då fondpapperen stå al pari, får man ej mera
igen, än jemnt upp hvad man sjelf gifvit, och räntan blir
dä den enda vinsten. Fluctuationen är endast farlig för dem,
som behöfva realisera. De, hvilka kunna hålla på sina pap¬
per och icke bry sig om mera än räntan, hvilken alltid ut¬
går, behöfva icke fråga efter fluctuationerna; ty de vänta
endast med försäljningen, till dess bättre conjuncturer inträdt.
Frih. Ehrenborgh har önskat, att de föreslagna cassa-
creditiven måtte utgå företrädesvis till sådana för jordbrukets
och näringarnas bispringande oclrojerade bolag, hvilka kun¬
de prestera nöjaktig säkerhet, men icke få af enskilda di-
recte begagnas. Jag tror, att om man i vårt land vill in¬
föra detta, till principen visserligen riktiga, system, skulle
sådant icke kunna ske ulan inskränkning i de enskilda per¬
sonernas förmenta rättigheter. Ömtåligheten för de särskil¬
da corporationernas interessen är hos oss större än någor¬
städes. Våra åtgärder bero af fyra Stånds beslut, och man
måste akta sig att träda något af dessa särskilda anspråk för
nära. Frih. Ehrenborghs förslag, att de ifrågavar. låneut-
vägarna skulle inskränkas till begagnande endast af allmänna
bolag, stöde bestämdt i strid med köpmannacorpsens inte¬
resse, hvilken derigenom icke finge tillfälle att dela de ifrå¬
gavar. fördelarna. Detta förekommer å den ena sidan, och
a64
Den 6 Maj e. ra.
å den andra tror jag, att Banken har fördel utaf, att hand¬
lande begagna den föreslagna creditivrättigheten, enär dessa
creditiv äro uppsägbara, och man sålunda, dä ilera hand¬
lande anlita dem, derigenom kunde hafva en tygel på bör¬
sen, så att den icke jagade ut silfret. Detta är af stor vigt;
man behöfde måhända endast hota med en indragning af a
till 3oo,ooo r:dr för att nedstämma börsen.
Gr. Cronhjelm: Jag nödgas än en gång uppträda för
att bestrida den ide', att man bör gora Bancostyreisen till
fondspelare. Underligt har jag funnit det att få höra en
utskrsledamot, som yrkat åtskilliga undantagslagar, hvari¬
bland proportionen 2 till 5, derföre att Bancostyrelsen för
närvar, är så sammansatt, att det är nödvändigt begränsa
dess magt med föreskrifter, sotn eljest vore öfverflödiga,, att
nu höra denne samme ledamot vilja till denna, relativt till
hvad den borde och med en annan sammansättning kunde
vara, så rättvist nedsatta auctoritet öfverlemna en så vådlig
operation som den af fondspel. Det är en väl bekant sak,
att personer, hvilka likvisst i dylika affärer haft den stör¬
sta erfarenhet, och som dertill användt hela sin lefnad och
sin skarpsinnighet samt gjort fondspel till ett yrke, blifvit
offer för sin handtering, likasom alla andra spelare vanligen
blifva. Om man med en sådan bankstyrelse, som, enligt
våra närvar, lagar för dess sammansättning, kan vara att
förvänta, med en bank, som går att börja utvexling samt
sålunda i sitt nya skick är i sin barndom och bör uppfo¬
stras efter sunda principer, genast vill börja med att vänja
den vid spel och osäkra speculationer; så tror jag, att man
ej mera kunde discreditera realisationen, och representanten
bör på det högsta söka motverka dylika projecter. Om man å
ena sidån medgifver, att en bank, som är i tillfälle att skrin¬
lägga sina capitaler, gör klokare uti alt förvandla dem i
räntebärande fondpapper, hvilka, såsom mera kända, vid till¬
fälle af behof förmådde framlocka större capitaler, så må¬
ste man ock å andra sidan medgifva, att uti en period, då
ali omtanka behöfves för att lugna den, mer än man kan
förklara, allmänna förskräckelse, som, beklagligt nog, röjt sig
för realisationen, och då man för öfrigt tyckes icke nog
kunna lyssna till fordringarna af säkra garantier för utvex-
lingens bestånd, att man i en sådan period icke kan eller
bör annat än afstyrka någonting för Banken sä äfventyrligt
som fondspel. Det är blott sedan lugn och reda i myntvä¬
sendet äro fullkomligt återställda, som några sådana åtgärder
böra kunna komma i fråga, och jag skulle för min del äf¬
ven då vara tveksam, huruvida jag borde tillstyrka, att vi
åtminstone så länge qvarblifva vid den form för Bancosty-
relsens sammansättning, som vi nu måste följa. Vi hafva
den ena dagen här hört påstås, att proportionen af 2 till 5
emel-
D c ii 6 M a j c. m.
emellan Bankens reella valuta och sedelstocken fordras, eme¬
dan vårt land ligger aflägset från den egentliga verldshan-
deln, der silfver kan fås, att vissa årstider stänga oss från
communication nied densamma, m. m.; och man har sålun¬
da tydligen bevisat, att våra förhållanden i dessa afseenden
icke äro jemnförliga med andra nationers. Men samtidigt
med sådana yttranden påstår man, att sätra statspapper i
Bankens hvalf kunna anses lika med silfver. Jag anser detta
innebära en tydlig motsägelse. Har man rätt uti, att åtskil¬
liga omgångar och svårigheter för oss äro förenade med silf-
veranskafFning, hvilket jag till en de! medgifver, så har nian
orätt att anse fondpapper, de må vara af hvad slag som
helst, för detsamma som silfver. Jag tror altså, att, så vac¬
kert det framställda förslaget än kunde i sitt resultat blifva,
i fall det lyckades, bör man dock vänta med experimentet
till en annan tid, då man med en mindre summa kan göra
läiospånet; och må man sedan åt en erfaren Bancostyrelse
öfverlemna att utsträcka tillämpningen, i händelse den fin¬
nes tjenlig. Men nu, då realisationen i alla fall, gudnå’s, har
nog starka fiender förut, afslyrker jag helt och hållet den¬
na åtgärd, som säkerligen konune att skaffa henne ännu flera.
Ilar har nu blifvit taladt om cassacreditiv, hvilket ämne
egentligen blifvit afhandladl i en föregående punkt. Jag var
vid föredragningen deraf icke närvarande, och ehuru jag ön¬
skade att i afseende derå göra åtskilliga anmärkningar, vill
jag, enär detta ämne nu icke utgör föremål för öfverlägg-
ningen, icke upptaga tiden med att deri yttra mig, men ber
att, sedan alla punkterna blifvit genomgångna, få afgifva
några erinringar i berörde omständighet. Jag vill nu hlott
anmärka, att jag anser denna creditivrätt vara ett sätt att
cmbrouillera Banken , då den derigenom kommer i en sådan
slags beröring med en mängd enskilda personer, synnerligen
då minimisumman är fixerad så låg.
Frih. Ehrenborgh: Då jag begärde ordet, hade Hr
Lefre'n icke ännu anmält sig. Delta har sedan skett, och
jag förmodar, att han icke lärer underlåta att visa den si¬
ste talaren skillnaden emellan hvad denne kallat fondspel
och sådana statspapper, som vanligen icke falla mera, än
att fluctuutionen betäckes af räntevinsten. Men i afseende å
creditiven kan jag icke iakttaga samma granlagenhet som
Gr. Cronhjelm, att icke vidröra detta ämne, enär uti 28
punkten föreslås, att 240,000 r:dr böra på sådant sätt an¬
vändas. Jag ber då att få förklara, det jag, likasom Hr
Lefre'n, finner det hafva varit val beräknadt af Utsk. att
icke göra några exceplioner i afseende å rättigheten att gag¬
na dessa; men då det vid en återremiss är nödigt, att Stån¬
det uttrycker en opinion, har jag önskat alt för min del få
uttrycka den, det jag anser de föreslagna creditiven icke
6 H. 34
Den 6 Maj e. m.
kunna tillfredsställa allas behof, och att jag befarar, att vid
collisionen jordbrukets interesse, nu såsom vanligt, får stå
tillbaka för hufvudstadens och Stockholms börs komma att
draga de väsendtligaste fördelarna af creditivrättigheten. Det
är icke min sak alt jalousera på den ena eller andra närin¬
gen, ty jag tror, att hvar och ens fördelar vexelverka på
den andras; men jag tror ock, att Banken alltid gör rätt
uti att hellre ställa sig i beröring med allmänna corporatio-
ner, än med enskilda personer, emedan de förra, såsom octroje-
rade, sålunda alltid hafva en presumtion mera för sig att
vara pålitliga och äga säkerhet.
Hr Lefre'n: Jag har i min reservation förklarat, att
jag önskat, det min framställda åsigt skulle upptagas till fö¬
remål för discussion inom Stånden; och jag hade mindre
hoppats att lyckas i denna min önskan, än jag nu erfarit.
Gr. Cronhjelm har leinnat bevis på, att det är nyttigt, att
ide'er tidigt framkomma, på det de någongång må kunna
hinna till mognad. Gr. Cronhjelm har icke kunnat skilja
emellan mitt förslag och hvad han kallar fondspel. Skill¬
naden är dock lika påtaglig som den emellan personer, hvil¬
ka köpa egendomar för penningar, som de äga, och sådana,
som köpa egendomar för skuld för att dermed skackra.
Exempel härpå hafva vi i flera provinser. Skackrarne haf¬
va vanligtvis gått under, men de reella köparne hafva bibe¬
hållit sig och funnit sig väl vid handeln. Gr. Cronhjelm
mäste icke hafva fästat sig vid, att jag talat om utländska
papper; ty då hade jag trott, att Hr Gr. med sin vanliga
skarpsinnighet skulle insett, att man kunde sälja dessa pap¬
per emot silfver med beräkning af tillökning för transport¬
kostnaden. Hvad beträffar de befarade förlusterna å fluc-
tuationen i papperens värde, torde R. o. Ad. fästa uppmärk¬
samhet vid, att om man under j/f. år lägger räntan till ca-
pitalet, har man detta på en sådan tid dubbelt, och om
man således holle på de inköpta papperen i t4 år, så, och
om dessa då icke vore värda någonting, hade man ej för¬
lorat någonting annat än vinsten. Denna sak anser jag så
klar, att den icke förtjenar att vidare upptaga R. o. Ad:s
tid. Gr. Cronhjelm har, i afseende å de föreslagna cassa-
creditiven sagt, att man icke med dylika åtgärder borde em-
brouillera Bankens affärer. Jag tror icke, att Hr Gr. skall
få många med sig i den åsigt, att upp- och afskrifnings-
räkning ej är lämplig för en banks rörelse. Det är en så¬
dan , hvai‘i Bahkens egentliga discontrörelse borde bestå.
Det är icke heller farligt alt nu införa denna slags rörelse;
ty hvad sorn är rätt, kan aldrig vara farligt. Det är dess¬
utom ett bestämdt framsteg på penningerörelsens bana; och
Hr Gr., som så lifligt plägar yrka framsteg i allt, som rö¬
rer administrationen, skall måhätida sjelf firma sig förundrad
öfver, huru han i denna del försvarat någonting stationärt,
Den 6 Maj e. m.
267
i det lian motsatt sig föreskrifter, hvilka ofelbart Lomme
att utgöra ett steg framåt för våra penningetransactioner.
Gr. Cronhjelm har yttrat sig emot fortfarande af den ganda
disconten, och han kan väl icke då annat än erkänna behof-
vet af att söka ersättningen i en annan riktning.
Hr von Qvanten, Carl: Enär jag förut yttrat mig
emot silfverköp, får jag äfven nu förklara, att jag icke gil¬
lar förevar, punkt i Utskrs betänk. Silfverköpen måste all¬
tid föregås af vexelköp, och dessa åter befordra courssteg-
ring; men Banken står i alla fall på samma punkt. Den
har icke kommit i tillfälle att skaffa sig större vinst för det
den fyllt sina hvalf med silfver, och rörelsen måste nöd¬
vändigt tillskyndats lidande genom den concurrens, Bankens
negociationer förorsakat. Jag tror således, att dessa silfver¬
köp göra mera skada än gagn, och det vissa är, att imports
kostnaden af silfret galt förlorad. Jag skulle väl finna det
lämpligt att uppköpa säkra fondpapper. Men hvar finnas
väl sådana? Jag är i detta ämne icke rätt hemmastadd; men
jag vet, att sådana papper stiga och falla 10, i5 å 20 proc.
Om Bancostyrelsen skulle särskildt känna några fondpapper,
som äro säkra, vore förslaget ganska bra; men då jag svåiv
ligen tror, att några sådana fondpapper finnas, hvilka icke
äro underkastade förändring, måste jag bestrida förslagets
antagande.
Jag hörde nyss besparade creditiv omtalas såsom verk¬
lig förmögenhet. Jag kan icke så anse dem, Om man för
dem köpte silfver, vore det detsamma, som att köpa egen¬
dom för skuld, Det beror af B. St. att bestämma credi-
tiven till 2, 3 eller 4 millioner; och på sådant sätt vore
det det lättaste i verlden att gö;a Sverige till det rikaste
Jand som finnes. Det är likvist just genom sådana åtgärder,
som man lyckats komma till de underverk i vårt penninge-
väsende, man hos oss på allmän och enskild bekostnad ge-r
nomdrifvit. Hvad beträffar creditivrättigheten på Banken*,
tror jag, att Banken vore mera belåten med en utsträckt
assignationsrätt; ty då kunde hon åtminstone icke behöfva
honorera mera, än sorn motsvarade, hvad i Banken blifvit
insatt. Men så blefve det icke med creditivrättigheten. As-
signationsrätten beredde derjemte en ökning i rörelseeapita-
let, och kart således från många sidor anses nyttig. Den är
dock å andra ganska vådlig, i anseende till möjligheten att
missbruka den, så att man äfven i denna omständighet må¬
ste gå tillväga med största varsamhet.
Hr Cederschjöld: Det förslag Hr Lefren uppgjort,
att Banken skulle uppköpa fondpapper och capitaljsera dem,
låter ganska väl. Men om vinsten vore så fullkomligt sä¬
ker, skulle väl utländska capitalister icke underlåta att be¬
gagna denna utväg för sina capitaler. För öfrigt finnér jag
en motsägelse deruti, alt man nu vill, att Banken skall an¬
Den 6 Maj e. m,
vända sina capitaler utrikes, då man deremot förut påstått,
såsom jag trott, med rätta, att nyttan af realisationen till
stor del skulle bestå deruti, att utländningen komme att an¬
vända sina capitaler hos oss. Jag hade trott, att vårt land
borde söka förkofra sig genom en stigande industri och icke
genom speculationer på utländska fondpapper. lde'en att gö¬
ra Bankens silfverfond fruktbärande är icke ny. Om jag rätt
minnes, var det vid i8t5 års riksdag, som en talare härstä¬
des fann det onödigt att äga silfver i Banken, då det gång¬
bara myntet bestod i endast papper, och gjorde derföre det
radicala förslag att sälja allt Bankens silfver. Hade detta
blifvit verksteldt, så hade vi, efter Hr Lefre'ns förslag, nu
ägt 12 å i3 millioner mera i Banken.
Gr. Cronhjelm: Jag ber om öfverseende, att jag nöd¬
gas ånyo uppträda; men Hr Lefren bar framställt några ar-
gumenter, dem jag anser mig skyldig försöka vederlägga,
äfven om jag i sådant afseende nödgas gå utom det förevar,
ämnet och in på frågan om cassacreditiv. Hr Lefre'n har
trott, att jag förblandat fondspel med köp och förvarande
af säkra fondpapper. Jag ber då att få visa, huru jag gjort
reda för mina åsigter i dessa ämnen. Jag har nemi. såsom
första vilkoret för de föreslagna uppköpen föreställt mig,
att man måste äga medel dertill. Dessa skola, i mer eller
mindre omedelbar väg, bernias från vinsten af näringarna
och industrien, hvilka åter, för att kunna bereda en sådan
vinst, mäste understödjas af capitaler. Skulle man nu taga
från våra näringar de capitaler, dessa böra äga att påräkna,
innan de ännu på något sätt visat, att de icke kunnat ab¬
sorbera våra tillgångar på rörelsecapitaler, utan tvärtom be¬
finna sig i största behof af ytterligare sådana, så bortfoge
man ju sjelfva medlet till den näringarnas utveckling, som
utgör viikoiet för stadga och förkofran såväl i myntväsen¬
det som andra förhållanden i samhället. Det är sålunda all¬
tid orätt att förvandla de rörliga penningarna till silfver och
utskicka detta för att inköpa fondpapper att begrafvas i Ban¬
kens hvalf, frånstängda all gemenskap med röreisecapitalet.
Men om vi antaga , att sådana uppköp ändå skett och
att man nedlagt fondpapperen i Bankens hvalf, så fordras,
om Hr Lefröns förslag skall kunna medföra någon fördel,
tvenne omständigheter, som böra vara ovilkorliga: den ena,
att Banken aldrig skall komma att behöfva realisera de in¬
köpta fondpapperen, utan räntan derå år från år kunna
läggas till det i hvalfvén orörliga capitalet; den andra, att
dessa fondpapper aldrig kunna falla till noll, såsom händel¬
sen visade sig med de s. k. Cortes-lånen. Jag tror, att man
icke i afseende å någondera af dessa omständigheter äger
någon säkerhet. Om möjligheten, att Banken kan Behöfva
använda de ifrågaställa papperen, torde alla vara ense, och
det bevisas bäst deraf, alt de summor, för hvilka dessa pap~
Den 6 Maj c. m.
269
per sisola inlöpas, just äro lemnade Bancostyrelsen såsom
medel till silfverköp. Då fondpapperen sålunda skola re¬
aliseras, lära Fullmägtige ej få se på, om fonderna stå
lägre än vanligt, utan de måste säljas för anskaffande
af silfver. Då har straxt första vilkoret, att nemi. fond¬
papperen skola i stillhet få afkasta sin ränta, upphört. Det
andra vilkoret torde icke heller, vid betraktande af den
skakning, hvari Europa för närvarande befinnes, få antagas
såsom något axiom. Att någon ordning omsider skall in¬
träda, kan man nog inse och påstå; men hurudan denna
ordning blir, torde man hafva svårt att förutsäga. Man har,
som jag nyss nämnde, sett exemplet med Cortes-lånen. Huru
många säkra och kända stora speculanter förlorade icke på
dessa papper och torde länge få vänta, innan de kunna repa¬
rera sina förluster. Cortes-papperen ansågos likväl en tid
för de aliräsäkraste. Inom s/j. år kunna många sådana hän¬
delser inträffa, att vi efter en sådan tid komme att önska,
det vi aldrig befattat oss med några fondköp; och jag frå¬
gar nu, om icke dylika operationer väl kunna kallas spel
eller fondspel, hvilken benämning jag altså oförändrad
vidhåller. För öfrigt har Ilr Lefre'n påmint om hvad jag
förut kände, att nemligen de nya creditivanstalterna skulle
motsvara upp- och afskrifningsräkningen. Hr Lefren har
härvid, roligt nog, uppmanat mig att icke blifva stationär;
och jag skulle nästan vara frestad att erkänna, det jag be¬
gått något misstag, blott för det jag varit lycklig nog alt
af Hr L e f r c n blifva uppmanad att fortgå i mouvemen-
tet; men då jag nu likväl fått denna uppmaning, kan jag
icke erkänna, att jag begått det mig påbördade misstaget,
emedan jag alltid tillhört den öfvertygelse, att man icke vid
öfvergången till reda i vårt penningeverk bör börja med att
införa för många nya inrättningar, utan först sedan realisa¬
tionen kommit i säker och jemn gång vidtaga sådana för¬
ändringar, som kunna finnas nyttiga; och det har endast va¬
rit med antagande af denna af Utsk. yrkade princip, som
jag lemnat min röst till någonting för en bankrörelse så ona¬
turligt, som våra odlings- och fastighetslån samt vår dis—
continrättning. Då dessa ämnen förevoro, afgaf jag redan
min förklaring, att jag önskade, det minsta möjliga rubb¬
ning i Bankens rörelse nu till en början måtte ske. Det är
derföre jag önskar, att inrättningen af cassacreditiven må
uppskjutas, tilldess Banken börjat vexla och sinnena hun¬
nit lugna sig till emottagande af successiva förbättringar, i
den mån sådana kunna åstadkommas. Jag anhåller, alt des-r
sa mina anmärkningar må få åtfölja den troligen beslutande
återremissen.
Hr von Hartmansdorff: Hr Lefrens afsigt att fästa
Ständernas uppmärksamhet å det förslag, han i sin reser¬
vation framställt, har på detta rum lyckats öfvermåttan väl;
Den 6 Maj e. ra.
ty man har mera fästat sig vid reservationen än vid sjelfva
den ifrågavar. punkten af Utskts betänk. För min del är
jag dermed ganska nöjd, emedan jag finner Hr Lefréns för¬
slag godt, om det också icke för ögonblicket är antagligt.
Om man emot hypothek af Riksgtscontts obligationer kan
erhålla creditiv i Hamburg, måtte man äfven kunna få det emot
andra staters papper, som äro bättre kända än våra, och
Banken derjemte kunna af dessa draga en betydlig ränteinkomst.
Inköp af sådana papper synes följaktligen icke kunna vara
annat än fördelaktig; och det är blott dylika åtgärder, Hr
Lefre'n föreslagit. Hvad beträffar de deremot framställda
anmärkningar, får jag dels erinra om den öfverdrift, som
rådde i Gr. Cronhjelms yttrande, och dels upplysa Hr v.
Qvanten, att det visserligen finnes statspapper, hvarvid in¬
genting är att äfventyra. Jag skulle t. ex, kunna förevisa
honom Norrska statsobligationer, å Hamb, b:co löpande med
6 procts ränta och för närvarande gällande io3 r:dr för hvaiv
je obligation å 100; vidare Norrska obligationer med blott 4
procts ränta, men likväl gällande J proc. öfver de summor,
hvarå de äro utfärdade. Detta land har samma Regering
som vi, och man kan tryggt förlita sig på dessa statspap¬
per. De kunna blifva en god tillflykt för dem, som vilja
rädda sina capitaler, i fall, emot ali förmodan, realisatio¬
nen här skulle uteblifva.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det förslag, som blifvit re¬
servationsvis framstäldt och nu är under öfverläggning, att
nemi. nedlägga en del af Bankens besparade medel i utländ¬
ska fonder, synes grundad! på förutsättning att derigenom
Bereda Banken antingen en större räntevinst eller större
säkerhet för de medel, den har att förränta. Hvad räntan
beträffar, veta vi, att den är högre här än i andra länder;
och hvad säkerheten vidkommer, förefaller det mig under¬
ligt, om staten sjelf,' af misstroende till egna obligationer,
skulle söka placera sina medel i andra länders fonder. På
dessa enkla skäl finner jag Hr Lefre'ns förslag icke vara nyt¬
tigt elier antagligt.
29, 3o, 3i och 32 punkterna föredrogos i samman¬
hang med hvarandra.
Hr Cederschjöld uppläste följande:
Genom Utskts förslag i 2g:de punkten, att Bankens vinst
borde från riksdag till riksdag qvarblifva under styrelsens
disposition, skulle, i händelse medlen icke kunde utlånas,
en betydlig temporär minskning åstadkommas i den utelö¬
pande myntstocken. Dessutom blefve det nödvändigt att öka
bevillningen med den summa, som statsverket hittills erhål¬
lit af bancovinsten. Man kan väl invända, att bancovinsten
komme i alla fall statsverket tillgodo, endast sammansparad
till större belopp, då den bäst behöfves, nemi. vid den nya
statsregleringen vid nästa riksdag. Men jag får dervid er¬
Den 6 Maj e. m.
271
inra, att dessa sammansparade medel tilläfventyrs endast
skulle gynna speculationerna på extra anslag, utan att i rin¬
gaste måtto minska de ordinarie statsbehofven.
Hvarefter Hr Cederschjöld muntligen tilläde:
1 sista mom. eller sjelfva slutmeningen af betänk, säger
Utsk: "'Slutligen får Utsk. anmäla, att af ofvan
'‘framställda hufvudpunkter en och annan synts
”Utsk. så nära röra Bankens förhållande till a 11-
”mä nhe t en, att, med kraft af lag, torde böra och
"behöfva derutinnan stadgas; hvarom Utsk. a n-
”hål ler att, efter föregången ytterligare öfver¬
läggning, få inkomma med särskildt betänk.” Det
hade varit interessant att få på förhand veta, hvilka dessa
punkter äro; ty det synes mig oformligt att uppställa be¬
tänk. med en sådan reservatio mentalis, om jag så får kalla
det, att, i händelse detta sista mom. bifölls, B. St. skulle
bifalla utfärdandet af lag om ämnen, hvarom de icke bade
någon aning. Jag anser således nödvändigt, att Utsk. (ein¬
nar uppgift på de punkter, deruti med kraft af lag bör stad¬
gas, innan detta mom. kan bifallas.
Och uppläste Hr Cederschjöld derefter ytterligare
ett så lydande anförande:
I anledning af de anmärkningar , jag förut tagit mig fri¬
heten göra vid BancoUtsk:s nu under öfverläggning varan¬
de betänk. N:o 6, vågar jag slutligen vördsammast föreslå
följande enkla financeplan:
1:0 Till säkerhet för allmänheten om silfvervexlingens
osLörda gång skall Bancostyrelsen berättigas att förskaffa
sig creditiv utrikes på 1,000,000 r:dr silfver, eller deröfver,
såsom reservfond.
2:0 Beservfonden må ej tillgripas, förrän Bankens egen
metalliska cassa nedsjunkit till 2,000,000 r:dr silfver.
3:o Inga andra åtgärder få vidtagas till silfvers anskaf¬
fande, än de, som stå i sammanhang med reservfondens be¬
gagnande; icke heller får sedelstocken på något sätt god¬
tyckligt ökas. Nya sedlar få derföre icke utgifvas, utan för
insatt silfver. Hvad som influtit eller kan inflyta på ansla¬
get till uppköp af silfver skall utlånas i discontväg.
4:o Efter i835 års utgång skola inga skillingssedlar ut¬
gifvas, och från början af samma år inga andra större sed¬
lar, än efter de nya modellerna. Den minsta valören för
sådana sedlar skall vara 1 r:dr b:co eller 18 sk. silfver eller
|- r:dr specie.
5:o De, som vilja hafva depositräkning i Banken, skola,
med undantag af alla K. M. och Kronan eller B. St. un¬
derlydande allmänna verk och cassör, de under Stockholms
stads styrelse hörande embetsverk och cassör samt andra väl
kända inrättningar, erlägga för första folium 4 r‘dr och för
hvarje följande 3 r:dr b:co.
Den G M a j c. m.
6:0 För öfrigt skall för Bankens rörelse gälla allt det,
som nu derom stadgadt finnes.
Till detta förslag torde jag få i korthet anföra följande
motiver. Jag anser nemi. vid silfvervexlingens införande så
få förändringar sorn möjligt böra göras i del öfriga mynt¬
väsendets bestående ordningar, på det att alla tydligt må se
realisationen i hela dess enkelhet, och klart finna, att den
icke gör ringaste rubbning i deras financiella förhållanden;
och jag anser Bankstyrelsen böra, i afseende på realisatio¬
nen, förhålla sig i möjligaste måtto passivt, emedan inga
financiella operationer behöfvas samt lätt skulle kunna väc¬
ka farhågor hos allmänheten och otvifvelaktigt gifva spets¬
fundigheten lätta tillfällen att speculera Bankens och lan¬
dets ofärd.
Frih. Cederström, Jac.: TJtsk. slutar roed den an¬
mälan, att en eller annan af de i betänk, upptagna hufvud-
punkter synts Utsk. så nära röra Bankens förhållande till
allmänheten, att med kraft af lag derom borde stadgas. Utsk.
hade kunnat yttra, att de flesta äro af denna beskaffenhet.
Jag yrkar derföre, att då betänk, andra gången återkom¬
mer, det måtte ske i sammanhang med frågan om bank¬
lagen; ty lagstiftningen för Banken måste nödvändigt va¬
ra uppgjord, innan man beslutar om det reglementariska
för Bankens förvaltning och lånerörelse.
Gr. Cronhjelm: I afseende på den punkten, som hand¬
lar om reservering af bancovinsten intill nästa riksdag, er¬
känner jag, att detta är ett försigtighetsmått, som är af be-
liofvet påkalladt, äfven om det skulle leda til! ökad bevill¬
ning, och jag erkänner äfven satsen såsom riktig i princi¬
pen; men i afseende på slutmeningen af betänk, bekänner
jag, att isynnerhet sedan jag hört den siste talaren, har
jag verkligen blifvit förskräckt öfver Utsk:s yttrande, att
flera punkter af betänk, skulle fordra kraft af civillag. Jag
ansåg väl redan från början, vid genomläsning af betänk.,
detta yttrande såsom farligt; jag trodde likväl, att en re¬
servation emot en dylik åsigt och en uppmaning till Utsk:s
ledamöter att upplysa hvilka de förmenta punkterna voro,
skulle kunna afhjelpa saken. Men sedan jag nu hört dea
siste talaren säga, att nästan alla punkterna vore af be¬
skaffenhet att böra stadgas med kraft af civillag och såle¬
des erfordra Konungens sanction, finner jag angeläget att
uppträda emot delta påstående och anser Utsk:s yttrande
vida farligare än förut. Ty om det vore sannt, att ingen
af de grunder, betänk, innehåller, skulle kunna antagas,
och vi således icke heller skulle kunna komma till vexling
eller ordna vår Bank utan Konungens sanction, så hade
man verkligen, för att nyttja ett bekant uttryck af en ta¬
lare på detta runi, på annan Väg kommit till det mål, dit
man
Den 6 Maj c. m.
man i grundlagsväg icke kunde komma. Jag vill icke upp¬
rifva dessa redan öfverståndna strider; men då jag icke i
detta betänk, finner någon enda punkt, som erfordrar Ko¬
nungens sanction, och jag icke heller är höjd att bortskänka
Nationens rättigheter, anhåller jag, att vi sjelfva måtte få
besluta öfver detta betänk, och slippa att till slut strida,
huruvida alltsammans, på sätt Frih. Cederström sagt, eller
någon del, på sätt Utsk. yttrat, skall underställas Konungen.
Det finnes redan en banklag, åt hvilken R. St. vid sista riks¬
dagen, med efterskänkande af sin rätt, beslutade att gifva
kraft af civillag, och derföre underställde densamma Ko¬
nungens sanction; jag inser således intet behof att nu å nyo
underställa Konungen våra speciella financebestämmelser.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag skall
icke följa den siste talaren i hvad lian yttrat om upprif-
vandet af en redan för sig gången strid; men jag beklagar,
om jag nödgas upprifva hans farhågor, då jag, hvad slut¬
meningen af betänk, angår, finuer mig böra instämma med
Utsk. och Frih. Cederström. Jag anser mig äfven böra ta¬
ga Utsk. i försvar mot en annan talare, att Utsk. här icke
haft någon reservatio mentalis i sigte; ty Utsk. har uttryck¬
ligen förbehållit sig att inkomma med särskildt betänk, om
de punkter, deröfver med kraft af allmän lag bör beslutas.
Jag vill icke heller nu utpeka dessa omständigheter, då Utsk.
får tillfälle att framdeles göra en fullständig framställning
deraf; men då Gr. Cronhjelm sagt, att ingen enda punkt
funnes i betänk., sorn försenade att sättas i denna kategori,
och derjemte påmint, att det redan finnes en banklag, tor¬
de jag blott få påminna, att i denna banklag finnes en §.,
der Bankens grundfond blifvit fastställd till 4>400;000 >';dr;
och vi hafva nyss hört, att denna grundfond nu blifvit fö¬
reslagen till 5 millioner.
Frih. Ehrenborgh: Då vi nu kommit till den prin¬
cipfrågan, huruvida Bankens årliga vinst hör från riksdag
till riksdag oafkortadt bibehållas till Bancostyrelsens dispo¬
sition för Bankens egna behof, eller någon del deraf använ¬
das för statsverket, får jag förklara, att jag anser banco-
vinsten böra ingå till Banken och bibehållas för dess even¬
tuella behof. Det är väl sannt, att då statsverket derige¬
nom går miste om icke allenast den andel i bancovinsten,
som statsverket förut haft att påräkna, utan jemväl kom¬
mer att hädanefter erlägga ränta för sin skuld till Banken,
skall detta verka en icke obetydlig tillökning i statsbrist-
summan; men jag förnyar här, hvad jag förut yttrat, att
realisationen för sitt bestånd nödvändigt, måste, efter min
Öfvertygelse, hemta sitt förnämsta stöd från jordbrukets för¬
kofran och lifvade näringar, hvadan jag också tror det va¬
ra en klok Bancostyrelses åliggande att använda bancovinsten
på sådant sätt, att den, sedan först deraf anvandts, hvad
6 H. 35
974
Den ti 1V1 a} e. m.
som erfordras för Bankens eget consoliderande, kommer nä¬
ringarna till hjelp. Örn detta sker, skall statens förlust på
annan väg blifva fullt ersatt, ty i samma mån jordbruket
och näringarna lifvas, i samma mån Ökas statens inkomster
genom ökad produetiön och folkmängd; men om åter det
icke sker, är jag öfvertygad, att icke allenast den ökade
bevillning, som bancovinslens innehållande föranleder; skall
komma att trycka hardt, ulan äfven realisationen undergräf¬
va? och staten i dubbelt afseende förlora både genom sak-
nadt bidrag af Banken och genom aftynande näringar. Det
är således endast under den säkra förutsättning, att en väl
ordnad Bancostyrelse icke skall underlåta att använda de af
mig antydda medel till jordbrukets och näringarnas lifvande,
som jag biträder Utskrs ifrågavar. förslag.
Hr Cederschjöld: En värd talare bar, såsom bevis
att civillag här behöfves, anfört 4 §• af i83o års banklag,
som utsätter Bankens grundfond till 4;400>000 r:dr, samt
erinrat, att Utsk. nu föreslagit denna grundfond till 5 mil¬
lioner, hvilket icke skulle kunna ske utan förändring af bank¬
lagen. Men denna sak synes mig lätt afhulpen, om man
blott underlåter att ändra grundfonden. Den siste värde ta¬
laren har åter sagt, att han satte en sådan tillit dertill, att
Bancostyrelsen skulle använda all sin förmåga att hjelpa
näringarna, att han derföre gaf sin röst för Utsk:? förslag
om besparing af Bankens årliga vinst. Men jag hänvisar i
detta afseende till Utsk:s betänk., som visar, att Utsk. en¬
dast sett pä Banken utan afseende på landet. Äfven jag vill
hafva säkerhet för Banken; men jag vill icke, att man skall
gå längre, än som behöfves, eller för Bankens skull förkros¬
sa Svenska folket, hvilket likväl blefve följden, om alla de
säkerhetsmått för Banken, som Utsk. i delta betänk, före¬
slagit, skulle verkställas.
Gr. Cronhjelm: Af hvad nödvändighet det är, att för
de frågor, som i nu förevar, betänk, förekomma, begära
Konungens sanction har H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt nu
tillräckligen upplyst, då den värde talaren hemtat stöd för
sin åsigt endast från det vigtiga skäl, alt Utsk. föreslagit
en förändring af Bankens grundfond från 4,40tb00° bil 5
millioner. Jag erkänner, att jag för ett ögonblick hade för¬
gätit, att grundfondens numerär var intagen i banklagen,
då jag lemnade den föreslagna förändringen oanmärkt; ty
jag ville icke motsätta mig ett förslag, som jag ansåg hafva
tillkommit blott för att få en rund summa, helst Banken,
dertill hade tillgångar. Men jag anser för öfrigt saken all¬
deles likgiltig, enär jag är öfvertygad, att de 600,000 r:dr,
som utgöra skillnaden, icke kunna hafva något inflytande
på realisationens bestånd; och om Utsk:s förslag i denna
ringa omständighet skall hafva till följd, att vi måste be¬
gära Konungens sanCtion å de grunder för Bankens förvalt-
Den 6 Maj e. m.
2j5
ning, som vi vilja besluta, afstår jag gerna från all förök¬
ning af grundfonden och ber, att Utsk. måtte såsom myc¬
ket helig anse den siffra, som i i83o års banklag finnes in¬
tagen. Jag skulle likväl ej vilja tro, att denna siffra blifvit
ditsatt för att gifva Konungen rätt att deltaga i de ordnin¬
gar, stadgar och reglementen för Banken, sorn vi, enligt
72 §. Reg.F., äga att allena stifta; jag skulle tro, att lag¬
stadgandet åsyftar, det vi ej skola minska grundfonden un¬
der 4,4oo,o°0 r:dr, men att vi äga oss obetaget öka Ban¬
kens säkerhet genom ökandet af grundfonden. Jag anhål¬
ler således, att den upplysning, H. Éx. Hr Gr. af Wetter¬
stedt nu meddelat, måtte såsom anmärkning åtfölja återre-
inissen och föranleda Utsk. att afstyrka all förändring af
grundfonden, sedan vi hört till hvilka följder denna förän¬
dring skulle leda, för hvilken i tid lemnade upplysning jag
hembär H. Ex. min vördnadsfulla tacksägelse.
Frih. Ehrenborgh: Då jag funnit mig missförstådd
af Hr Cederschjöld och måhända af flera, anhåller jag att
närmare få förklara min mening med biträdande af försla¬
get om bancovinstens reservering. Mitt syftemål dermed är
visserligen icke den för rörelsen menliga åtgärden, att ban-
covinsten skulle förblifva odisponerad liggande i Banken,
utan jag önskar tvärtom, att deraf må till cassacreditiv
användas allt, som Banken ipke sjelf behöfver för bibehål¬
lande af proportionen emellan sedelstocken och den reella
fonden. Jag har också antydt den fruktan, jag hyser, att
en Bancostyrelse skulle kunna förbise landets väl för Bun¬
kens soliditet; och långt ifrån att vilja understödja ett så¬
dant förfarande, har jag yttrat den öfvertygelsen, att beg¬
ge ändamålen kunna och böra förenas. Associationer och
enskilda institutioner hafva redan bildat sig för åtskilliga
föremål, som åsyfta jordbrukets eller näringarnas förkofran,
men de hafva ännu icke af brist på medel kunnat verka;
och när det således visar sig, att sådana föreningar äro i
behof af creditiv eller annat biträde, har jag trott, att den
del af bancovinsten, som för Banken sjelf icke är behöflig,
företrädesvis borde härtill användas, för att komma näringar¬
na tillgodo och sålunda blifva stöd för realisationens bestånd.
Jag hyser emedlertid fullt förtroende i detta afseende till
Bancostyrelsens omtanka och klokhet, men har ansett nö¬
digt att uttala denna opinion, hvilken jag för öfrigt med
nöje hört delas af flera, som, lika med mig, sätta den säk¬
raste garantien i en driftig Bancostyrelses sätt att fullgöra
R. St:s beslut.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Det är visserligen
mycket tillfredsställande för mig, att jag kunnat upplysa Gr.
Cronhjelm om den enda omständighet i i83o års banklag,
som han förgätit, och jag hembär Gr:n äfven min tacksägelse
för det han härom upplyst mig, utan att jag likväl tror,
Den 6 Maj e. m.
att BancoUtsk. skulle kunna hemta någon särdeles ledning
af dessa tacksägelser. Jag svarade Blott Gr. Cronhjelm på
hans yttrande, att i Utsk:s betänk, icke funnes en enda om¬
ständighet, deröfver beslutet erfordrade Konungens sanction,
och jag nämnde i sådant afseende exempelvis en omständig¬
het, deri jag lyckades att öfvertyga Gr:n; men jag uppträd¬
de icke för att upplysa Utsk. eller för detsamma utmärka
de flera omständigheter, som kunna vara af enahanda be¬
skaffenhet. Jag tror således, att sedan Gr. Cronhjelm och
jag nu tackat hvarandra, kunna vi åtnöjas med att hafva
till R. o. Ad. öfverlemnat våra ömsesidiga tacksägelser, ulan
att de tillika behöfva gå till Utskottet.
Hr Lefre'n: Ändamålet med grundfonden är, att Ban¬
ken alltid skall hafva en fond, som utvisar dess tillgångar
öfver skulderna, d. v. s., att om det skulle skrida till ut¬
redning och skulderna balancerades mot fordringarna, skulle
grundfonden utgöra Bankens öfverskott. Den afser, alt brist
i fordringarna kan vid deras indrifvande uppstå, och på det
Banken i allt fall skall kunna göra hvar man rätt, bör ett
sådant öfverskott vara reserveradt. Om en bank vill ytter¬
ligare utsträcka sin rörelse, är det således klart, att den i
samma mån småningom bör öka sin grundfond; och detta
är orsaken till Utskts förslag om tillökning i den vid sista
riksdagen bestämda grundfonden. Frih. Ehrenborgh har här
förbisett, att ingen minskning för lånerörelsen derigenom
åstadkommes, ty medlen komma i allt fall att göras frukt¬
bara och att således just användas för lånerörelsen; enda
skillnaden är den säkerhet för Banken, att dessa tillgångar
icke kunna anvisas för något annat. Men när således det är
klokt att successive öka grundfonden, blifver andra frågan,
om man bör underlåta det blott derföre, att den är införd
i banklagen och Konungens medverkan erfordras. Är mart
till denna grad jaloux, då fråga är om en åtgärd till all¬
mänhetens säkerhet, så beklagar jag ställningen. För min
del betraktar jag ej ställningen emellan begge Statsmagterna.
på sådant sätt; jag tror tvärtom det alltid vara bäst, att
de gå hvarandra öppet och redligt till mötes.
Gr. Cronhjelm: Äfven jag anhåller, att BancoUtsk.
icke måtte särdeles fästa sig vid de här af mig aflagda tack¬
sägelserna, och jag får tillika förklara, att om H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedt icke funnit sig mera öfvertygad af mina
skäl, än jag blifvit af dem, H. Ex. anfört, är jag visserligen
alldeles oförtjent att från H. Ex:s sida emottaga någon tacksä¬
gelse för meddelad upplysning. I afseende på hvad Hr Lef¬
ren yttrat, upprepar jag, att jag anser den föreslagna till¬
ökningen i grundfonden så likgiltig, att jag afstyrker den,
ingalunda af någon jalousie mot andra Statsmagten, utan af
det skäl, som man bär så ofta emot mig åberopat och som
jag nu vill tillbaka begagna, att .Konungen ej bör besväras
Den 6 Maj e. m.
med framställningar från E. St. i så obetydliga ämnen; och
då Hr Lefre'n beklagat ställningen, i fall man icke ville med¬
gifva denna förändring med grundfonden, så beklagar jag
å min sida Svenska Nationen, om Bankens soliditet och re¬
alisationens bestånd skulle bero af dessa 600,000 r:dr, helst
Bankens tillgångar, ehvad Konungens sanction sökes för den¬
na summas intagande i grundfonden eller icke, förblifva de¬
samma och soliditeten icke rubbas, så länge medlen blott äro
i behåll för Banken. Jag skulle derföre till och med hell¬
re, än dessa 600,000 r:dr skola endast genom K. sanction
ingå i grundfonden, vilja ingå derpå, att dessa medel för¬
vandlades i utländska fondpapper, emedan man då, enligt
Hr Lefrdns nyss discuterade förslag, kunde äga hopp, att
de åtminstone i l4 år skulle blifva skrinlagda och således
såväl som grundfonden blifva, som jag hoppas, i behåll för
Banken. Slen något verkligt behof af grundfondens förökan¬
de kari jag destomindre inse, som R. St. vid sista riksdagen,
under svårare omständigheter för Banken, ansågo deri då
bestämda mindre summan tillräcklig. Jag har också allmänt
hört såväl på detta rum sorn i enskilda kretsar yttras, att
grundfonden troligtvis ganska sällan skall komma att begag¬
nas, hvilket bäst bevisar, huru obehöflig dess tillökning är;
ty i framliden är jag för min del öfvertygad, att grundfon¬
den allraminst skall behöfva tillitas. Sedan de första far¬
hågorna lugnat sig, tror jag, att publiciteten och den stör¬
re upplysningen skola göra nog för att bibehålla den bättre
ordningen i Banken.
Hr von Troil: Den enkla anmälan, hvarmed Utsk.
Slutat sitt betänk., har väckt farhågor hos 2:ne värda leda¬
möter, af hvilka den ena till och med blifvit förskräckt för
denna Utsk:s anmälan, sedan han hört en 3:dje talare vilja
tillämpa den på alla de frågor, betänk, omfattar. Detta vi¬
sar, huru förskräckelsen kan öka föremålen; ty Utsk. har
blott sagt, att af de 32 punkter, som betänk, innehåller,
en och annan synts Utsk. så nära röra Bankens förhål¬
lande till allmänheten, att med kraft af lag derom borde
stadgas; och detta vill icke säga detsamma, som att alla
punkterna skulle vara af sådan beskaffenhet. Det är för öf¬
rigt conseqvent, att sådana talare, som icke anse Banken
böra stå i några rättsförhållanden till allmänheten, yrka,
att ingen lagstiftning för Banken må äga rum; men jag tror
icke, att allmänheten betraktar saken på samma sätt. Emed¬
lertid, då Utsk. får tillfälle att häröfver yttra sig i ett sär¬
skildt betänk., vill jag nu blott framställa min enskilda åsigt
öfver den af Utsk. uttryckta principen. Motion har nemi.
blifvit väckt om ny lag för privatbanker, och man har ön¬
skat, att denna måtte uppgöras i sammanhang med Jagen
för R. St:s Bank. Begge hafva sina ägare och sina regle¬
menten, som uppgöras af ägarne sjelfva; men derjemte har
Den C Maje. nj.
man i afseende på privatbankerna erkänt beliofvet af en lag
för att betrygga allmänheten, hvars rätt beror deraf, att
inrättningen hvilar på sådana grunder, hvarigenom allmän¬
heten kan blifva tryggad; och det är endast tillämpningen
af samma åsigt på R. St:s Bank, som Utsk. afsett med sin
anmälan, hvilken således ej bör kunna väcka några farhå¬
gor. Hvad beträlfar Gr. Cronhjelms yttrande, att man ej
bör besvära Konungen med obetydliga saker, kan jag ej fin¬
na, att de medel, sorn bidraga att borttaga allmänhetens
farhågor i detta falt, äro en obetydlig sak, och om några
enskilda kretsar, såsom samme talare sagt, yttrat, alt grund¬
fonden vore öfverflödig, tager jag mig friheten förklara, att
dessa kretsar icke mycket inträngt i ämnet; ty en Bank, som
ej har någon grundfond, utan blott så mycket, att fordrin¬
garna gå jemnt upp emot skulderna, är vid första inträffan¬
de förlust i bankrutt-tillstånd.
Frih. Ehrenborgh: Jag har. icke, §åsom Hr Lefien
trott, opponerat mig emot Utsk:s förslag att öka grundfon¬
den, helst jag sett, att den kan ökas med Bankens rena
capital-öfverskott. Jag är, lika med Hr v. Troil och Hr
Lefre'n, öfvertygad, att Banken mäste äga en grundfond, äf¬
vensom att det är nyttigt att successive öka den i mån af
utvidgad rörelse, helst jag skulle tro, att just häri ligger
den soliditet, som jag så gerna ser hos vår Bank, såsom
regulator af allmänna förmögenheten. Men jag har yttrat
en opinion, som jag önskade måtte uttalas af flera än mig
och Hr Cederschjöld, att då staten gör uppoffring af en
så stor fördel som bancovinsten, och derjemte betalar ränta
på sin skuld, bör säkerhet vinnas, att dessa tillgångar på
annan väg komma de skattdragande tillgodo, och icke
Banken allena; ty Bankens rikedomar hafva tillkommit ge¬
nom de skattdragandes bidrag, och det skall säkert blifva
tungt för de skattdragande att vara utaf med dessa medel,
om de icke på annat sätt komma näringarna till godo. Den¬
na billiga fordran, att, såsom ersättning för Statens upp¬
offringar till Bankens bästa, näringarna måtte lifvas genom
Bankens försorg under en driftig Bankstyrelses förvaltning,
har jag likväl endast velat nedlägga i R. o. Ad:s protocoll,
utan att dermed åsyfta någon anmärkning emot Utskottet.
Gr. Cronhjelm: Det är ganska vanligt att från den
sidan, som yrkar rättighet för Konungen att lika med R.
St. deltaga i bancolagstiftningen, karakteriseras Bankens nu¬
varande förvaltning såsom laglöshet; och så har äfven Hr
v. Troil nu gjort. Jag får likväl påminna, att här redan
finnes en lag för Banken och att frågan således endast är
att icke vidare utsträcka Konungens rätt att besluta öfver
Banken. Hvad åter grundfondens behöflighet angår, har jag
trott, att en man med Hr v. Troils skarpsinnighet icke bort
misstaga sig till den grad om min mening; ty jag har icke
Dtn 6 Maj e. m.
a79
pastatt, alt grundfonden vore öfverflödig, ulan i samman¬
hang med frågan, huruvida Konungens sanction till den nu
föreslagna tillökningen eV for dra des, har jag sagt, att hela
grundfonden vid sisla riksdagen tillkom genom ett af Ko¬
nung och Ständer gemensamt fattadt beslut, hvilket ej var
behöfligt, emedan li. Sl. ändock aldrig, med den publicitet,
som numera äger rum, skulle hafva tillgripit grundfonden,
och denna således, äfven utan Konungens sanction, ligga
lika säkert skrinlagd. Det är på denna grund, som jag an¬
ser obéhöfligt att nu föröka grundfonden, och frågan är der¬
jemte för obetydlig att dermed besvära Konungen. För öf¬
rigt kommer väl framdeles unde]- riksdagen den tidpunkt,
då rätta tillfället är inne alt vidare utveckla, hvarföre man
ej i allmänhet vill medgifva utsträckning af .Regeringens rät¬
tigheter, och intilldess anhåller jag att få uppskjuta med
besvarandet af hvad här blifvit anfördt om jalousie mot an¬
dra Statsmagten.
? Hr von Hartmansdorff: I början af denna riksdag
yttrade en ledamot, som nu är frånvarande, alt han ansåg
nödvändigt att öka bevillningen, emedan Bankens hela vinst
skulle behöfvas för realisationen och Riksgrscont. således nöd¬
gas icke blott erlägga ränta och capitalafbetalning till Ran¬
ken, utan äfven sakna bidrag derifrån. Jag beslridde då
ett sådant behof, emedan jag ansåg Banken ändock hafva
erforderliga tillgångar för realisationens bestånd. Utsk. har
sett saken annorlunda och föreslagit, alt hela bancovinsten
skall intill nästa riksdag innehållas för Bankens räkning,
ränte- och capitalafbetalning på statens skuld till Banken
jemväl derunder inbegripen. R. o. Ad. torde påminna sig,
att vid sista riksdagen ingen slags betalning på denna skuld
ansågs vara för Banken behöflig. Således besparade man åt
Riksg:scont. 4 pvoc. ärlig ränta å 4,400,000 r*dr nied 176,000
r:dr, och 2 proc. i capitalafbetalning 88.000 r:dr, tillhopa göra
264,000 r:dr. Dessutom beslöto Rikets sist församlade Stän¬
der att af Bankens räntevinst skulle 200,000 r:dr årligen ut¬
gå till Riksg:scont. för Götha canals fullbordan, d. v. s.,
att Banken, efter sista riksdagens beslut, skulle hafva i år¬
liga tillgångar 464,000 r;dr mindre, än hvad BancoUtsk. nu
beräknat. Jemnför man derefter Bankens grundfond då och
nu, så finner man, att den då med mindre årliga tillgångar
blott utgjorde 4i400,000 r:dr, hvaremot den nu ökat sig till
5 millioner. Likväl har Utsk. föreslagit, att Banken skulle
få nära en half million mera i årlig inkomst. Detta anser
jag öfverflödigt och således orätt att onödigtvis undandraga
statsverket, som icke har nog för sina behof, mera af ban¬
covinsten, än Banken sjelf verkligen kan behöfva. Utsk. har
väl utgått från den riktiga grundsatsen, att afbetalning på
ståtens skuld icke bör finnas blott till namnet, utan äfven
i verkligheten, och att hvad häraf kan besparas, bör i stal-
Den 6 Maj e. ra.
Jet vara tillgängligt för allmänna behof. Denna grundsats
tror jag vara till fullo iakttagen derigenom, att såväl ränte¬
betalning som en viss årlig capitalafbetalning blifvit bestämd
att hädanefter till Banken utgå. Deremot synes det mig,
att då Banken icke sjelf behöfver hela sin vinst, bör den,
såsom andra penningeägare i vårt land, deraf dela med sig
åt staten. Jag föreslår derföre, att af Bankens vinst 4°°,ooo
r:dr årligen må till nästa riksdag afsättas för statsverkets
behof. Hvad åter angår de garantier för framtiden, som
här blifvit omtalade, har väl en ledamot förklarat, alt han
framhärdar i den aktning för publiciteten, att han icke fruk¬
tar, det R. St. skola, oaktadt deras envälde, kunna göra
något ingrepp i Bankens rätt. Jag deremot förmenar, alt
man i delta hänseende icke bör förlita sig på ord, utan på
någon säkrare borgen; att då den säkraste, som kunnat gif¬
vas, nemi. Konungs och Ständers gemensamma, väl varit i
fråga, men blifvit förkastad, är det föga värdt för enskilda
att tala om och hänvisa till sin tro.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Jag utbeder mig att få
fästa uppmärksamheten på hvad grundfond egentligen vill
säga. När man sammanskjuter en fond för att idka bank¬
rörelse, afsätter man väl aldrig någon del, som skall ligga
ofruktbar, utan man utgifver myntrepresentativer för allt¬
sammans och utlemnar dem i rörelsen, och i de länder, dei¬
man har fondsystem, insätter man medlen, om icke annan
lägenhet gifves, i statsobligationer för alt blifva långifvare
åt staten. Detta gjorde man äfven här, då af statens skuld
reserverades för Banken ett belopp af 4,400i000 r’^'' u>ed
skyldighet för Riksg:s-cont. att derför utfärda räntebärande
obligationer; och enda skillnaden är, att detta kallas Ban¬
kens grundfond och att det finnes en civillag, som säger,
att denna grundfond icke kan disponeras utan Konungs och
Ständers gemensamma heslut. Men hvar och en finner lätt,
att om fråga om disposition af dessa Riksg:scont:s obligatio¬
ner uppstår, kan Banken lika väl utfärda egna obligationer,
och att det således är detsamma, om summan kallas obli¬
gationer eller grundfond, blott man erkänner, att staten är
skyldig beloppet. Efter denna åsigt och då namnet verkar
obetydligt på dispositionsrätten, synes det temligen likgiltigt,
om man nu okar grundfonden med ifrågavarande 600,000
r:dr samt att det föga lönar mödan att derför förändra i83o
års banklag. Hvad åter angår TJtskfs förslag, att staten
hädanefter får betala ränta på sin skuld, så, i händelse
folket skall betala nya skatter för att Banken skall få denna
ränta till nya utlåningar, synes sådant obilligt och innebär
blott ett sätt att gifva Banken medel att fortgå på den
gamla banan att vara förläggare för alla näringar, hvilket
hellre borde öfveflemnas åt enskilda. Jag kan således ej
annat än afstyrka detta förslag. Hr
Den 6 Maj e. m.
Hr von Qvanten: Jag är till en del förekommen af
Hr Stråle och vill blott tillägga några ord. Hvad grund¬
fonden beträffar, är det visserligen rätt bra att veta sig äga
en sådan fordran af Riksg.-cont.; men jag finner ingen sär¬
deles garanti deruti för Banken, ty dess förnämsta säkerhet
beror derpå, att Nationen garanterar dess förluster, och jag
vet ej något tillfälle, då icke Nationen står i fullt ansvar för
Banken. För privata banker kan det således vara af vigt att
äga en grundfond, men icke för en statsbank; och mig sy¬
nes således likgiltigt, om den bestämmes till 4)400>000 r:c*r
eller till 5 millioner. Men då Bankens inkomster pressas af
Nationen, anser jag oriktigt att besluta, att hela bancovinsten
skall stadna i Banken; ty sedan en del deraf i ao år blifvit
använd till lättnad i bevillningen, är det orätt att alldeles
afklippa Bankens skyldighet att understödja statsverkets be¬
hof. Hr v. Hartmansdorff har likväl, efter min tanka, i
detta hänseende gått nog långt, och jag föreslår derföre,
att hälften af Bankens årliga vinst må afsättas för sta¬
tens behof. Dermed tror jag, att alla interessen skola vara
förenade.
Frih. Ehrenborgh: Det är icke utan farhåga för äf-
ventyret att trötta B. o. Ad., som jag ånyo begärt ordet;
men då jag nu hört 2:ne talare uppträda för att yrka, dels
att ränta på statens skuld till Banken icke skulle betalas,
och dels att någon andel af Bankens vinst borde utgå till
statsverkets behof, anser jag mig böra förklara, att jag skulle
biträda denna mening, om jag icke trodde, att hvad stats¬
verket här förlorar, skall i dubbelt mått åter komma det¬
samma till godo på annan väg, eller genom ökad production,
och att den minskning i bevillningen, som dessa talare åsyfta,
skall kännas vida mindre, än den hjelp, jag önskar för nä¬
ringarna. Jag kan föröfrigt icke dela Hr Stråles tanka, att
Banken icke är en naturlig förläggare för näringarna, ty
den har varit det ända från dess första stiftelse. Om me¬
ningen nu vore att frångå denna princip, nedlagd uti vår
Banks grundprivilegium, skulle jag ej vara deremot, förutsatt
att något annat motsvarande sattes i stället; men så länge
Banken, snart sagdt, är den enda förläggaren i landet, hop¬
pas jag, alt näringarna äfven skola få godt deraf. Ur denna
synpunkt delade jag äfven den meningen, att den andra
Statsmagten borde få del af beslutande-rätten öfver Banken;
ty jag var öfvertygad, att Regeringen icke skulle förbise
de stora ändamål, som med någon uppoffring å Bankens sida
kunde vinnas.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Icke utan den största
förundran har jag hört Hr v. Hartmansdorff yttra sig emot
det stadgande, som måste anses såsom yppersta stödet för
realisationens bestånd, att nemi. Banken får behålla sin år-
6 H. 36
Den 6 Maj e. m.
liga vinst från riksdag till riksdag. Han har velat, att man
åter skulle anticipera på denna vinst och således ånyo be¬
träda den bana, som bragt Banken på obestånd; ty börjar
man mod en del, fordrar man snart en större och slutligen
hela Bänkens behållna vinst för statsverkets behof. Jag kan
ej annat än på det högsta reservera mig emot all förändring
af Utskrs förslag i denna del, hvilket just är ett af de vn-
sendtligaste ämnen, deri Konungens sanction efter min tanka
erfordras, på det ej kommande Ständer må kunna ett sådant
stadgande egenmäktigt upphäfva eller förändra. Men man
må icke tro, att Biksg.-cont. och Statsverket derföre afsäga
sig allt hopp att draga fördel af Banken; ty stadgandet af-
ser endast, att Banken får för egna behof bibehålla sin vinst
från den ena riksdagen till den andra, och hvad som ej
behöfves för Banken, öfverlenmas vid påföljande riksdagen
till statsverket, det må vara mer eller mindre.
Hr Lefren: Ingen farhåga råder hos mig för realisa¬
tionens bestånd, såvida man ej börjar alt åter beträda den
gamla banan, innan man ens kommit in på den nya. Mea
alt sådant nu kunnat sättas i fråga, har verkligen hos mig
väckt bekymmer; ty jag trodde det vara en enkel sak, grun¬
dad på enkla rättsbegrepp, att Banken ej kan gifva något
ifrån sig, förrän det är utredt, hvad den har i behåll, och
att man således ej kan anticipera på en vinst, om hvilken
man ännu icke vet, huruvida Banken sjelf äger den. Det
är också bekant, att enligt gamla bancoförfattningarna, som
ännu icke äro ändrade och icke kunna ändras utan begge
Statsmagternas medverkan, jag menar nemi. Bancoordnin-
gen af år 1668, linnes bestämdt uttaladt, att B. St. endast
aga rätt att disponera öfver Bankens behållna vinst; och
det är af vigt att behålla detta stadgande i sigte, då vi här
öfverlägga såsom bancobolag. Vi hafva i dag och i går öf-
verlagt såsom bancobolag, icke såsom It. St.; och det ar
klart, att vi då mäste qvarhålla i blicken, att vi stå såsom
enskilda emot allmänheten och hvar och en , sorn har med
bolaget att göra. Sedan åligger oss i egenskap af B. St. att
tillse, det sådana lagar blifva stiftade, alt bancobolaget ej
må träda allmänhetens rätt för nära, och härvid erfordras
Konungens sanction för att lägga band på bolaget, så att
det icke öfverträder, hvad rätt är, och för att bevara helg-
den af 16 §, Beg.F., att hvar och en må vara skyddad i
sin äganderätt. Jag tror, att vi nu skulle förnärma all¬
mänhetens rätt, om vi i egenskap af B. St. skulle för stats¬
verkets behof på förhand bortskänka någon del af den vinst,
bancobolaget möjligen kan behöfva för att sjelf göra rätt
för sig; men deremot är det både riktigt och billigt, att
bancobolaget, B. St., vid nästa riksdag gifver åt B. St. i
egenskap af Svenska folkets sig sjelfva beskattande ombud,
hvad bolaget icke behofver. B. St. äro derjemte enligt 72 §.
Den 6 Maj c. ra.
aS3
garanter för Banken, och det tillkommer dem således slut¬
ligen att äfven i denna egenskap af cautionister för banco-
bolaget tillse, att Banken uppehälles. Denna åsigt vågar
jag påstå vara riktig och altman förblandar begreppen, om
man icke noga skiljer emellan våra öfverläggningar såsom
II. St., bancobolag och cautionister för Banken. Jag ber
om ursägt, att jag upptagit R. o. Ad:s tid med denna fram¬
ställning; men då jag hörde en man, som jag för öfrigt
mycket värderar, här yrka en sats, som skulle träda all¬
mänhetens rätt för nära genom förblandning af statsverkets
och bancobolagets angelägenheter, har jag ansett mig böra
erinra om skillnaden dem emellan och anhåller, att It. o.
Ad. icke måtte tro, att jag här framställt en åsigt, om hvil¬
ket] jag är ensam.
Gr. Cronhjelm: Jag är hufvudsakligen förekommen af
de 2:ne sista talarne. Äfven jag erkänner, att jag blifvit
förvånad deröfver, alt just under det man söker och af Sty¬
relsen sjelf uppmanas att inträda på den nya banan, att in¬
ga anticipalioner mer skola äga rum, att, säger jag, någon
ledamot då skulle uppstiga för att säga: vi skola väl fylla
de gamla spåren af oordentlig förvaltning, tillkommen ge¬
nom anticipationer, men genast göra nya i samma riktning.
Såsom Ur Lefre'n riktigt anmärkt, kan anvisning endast ske
på den behållna vinsten, och att på samma gång, som man
yrkar garantier för realisationens bestäud, fordra, att Ban¬
kens vinst skall anticipationsvis öfverlemnas till statsverket,
synes mig högst orätt. Ty detta stadgande, alt hela banco-
vinsten bör från den ena riksdagen till den andra öfverlemnas
till Bancostyrelsens egen disposition, och att man först vid
den påföljande riksdagen, då man vet hvad man har, ta¬
ger i betraktande, hvad som kan gifvas åt statsverket, är
en hufvudsaklig grundpelare för realisationens bestånd. Jag
kan således ej annat, än på det högsta afstyrka BancoUtsk.
att lyssna till något project alt före nästa riksdag anvisa en
enda skilling af Bankens vinst till statsverkets behof. Jag
instämmer för öfrigt med Frih. Ehrenborgh, att Banken äger
skyldighet alt förlägga näringarna med sin behållna gewinst,
såsom det heter i gamla författningarna; men jag hoppas,
att jordbruket icke längre skall behöfva all betrakta Banken
såsom sin enda förläggare, utan alt realisationen, om den
vinner förtroende, derigenom att Banken får behålla sin
styrka, skall bilda äfven andra förläggare.
Frih. Cederström: Jag vill icke anticipationsvis nu
ingå i undersökning om de frågor, för hvilka Konungens
sanction erfordras; men i anledn. af Hr Lefreus yttrande
får jag erinra, att det icke är R. St., som utgöra banco-
bolaget, utan Svenska folket, och att yi äro dess represen¬
tanter, som enligt bancoordningen äga att vid hyarje riks¬
dag disponera otn Bankens vinst ad publicos usus. Detta
2?4
Den S Maj e. m.
liar nu blifvit föreslaget att ske på sådant sätt, att Banken
skall till sitt förstärkande få behålla hela vinsten oafkortad
intill nasta riksdag, och jag har för min del ingenting emot
detta förslag, såsom varande af behofvet påkalladt. Då vi
framdeles komma till frågan om lagstiftningen för Banken,
skall jag yttra mig öfver de frågor, som Gr. Cronhjelm an¬
sett icke behöfva underställas Konungens sanction, och jag
skall då visa, att deribland äro ilera, för hvilka sådant
erfordras.
Hr von Qvanten: Jag har väl bort 2.'ne värda le¬
damöter varmt försvara Bankens rätt att sjelf disponera sin
vinst; men jag anser Banken såsom Statsmagternas egendom,
och i min egenskap af ledamot af folket tror jag mig be¬
rättigad att yttra mitt omdöme. Man säger det vara orätt
att använda Bankens inkomster, innan de äro kända; men
de böra icke vara okända, sedan Utsk. i förevar, betänk,
upplyst, till hvad belopp de kunna påräknas. Här är således
icke fråga att disponera en obestämd summa. Men om nu
Bankens vinst, såsom de värda ledamöterna velat hafva det,
skulle odelad ingå till Banken och vid nästa riksdag lika
odelad utgå lill statsverket, så hemställer jag, hvad följden
deraf skulle blifva. Beloppet gör på 5 år mer än i\ millio¬
ner, och när Bancofullmägtige vid nästa riksdag säga: här
öfverlemna vi skatten , veta icke K. St. hvad de skola göra
med hela denna summa på eli gång; men emedlertid har
af folket onödigtvis blifvit utpressadt öfver J million årligen.
Jag har icke föreslagit, att bancovinsten odelad skall utgå
till lättnad i bevillningen och de tunga bördor, som trycka
folket, utan endast hälften; och Banken får ändock 15 mil¬
lion att öfverlemna vid nästa riksdag, hvilket synes mig
kunna vara nog, helst man icke kan säga, att de medel
blifvit förspilda, som under tiden blifvit använda till lätt¬
nad i folkets bördor. På grund häraf kan jag icke frångå
mitt förslag.
Hr Lage r hjelm: Vid sista riksdagen deltog jag såsom
utsk:sledamot i öfverläggningarna om realisationen, och jag
hörde då flera bland de talare, sorn nu yttrat sig, drifva
den satsen, att Banken redan då, oaktadt dess ställning var
ofördelaktigare än nu, var färdig till silfverutvexling. Jag
yrkade då på nödvändigheten att först göra sig förvissad
om realisationens bestånd. Nu åter finner man inga garan¬
tier tillräckliga och har bland de förnämsta uppställt för¬
slaget, att Banken skall få behålla hela sin årliga vinst, li¬
kasom Banken hade några årliga utgifter att dermed betac¬
ka1; ty Banken har ändock, efter hvad vi sett, ett capital-
öfverskott'af 5 millioner. För min del anser jag, att om
Banken, utan att träda sitt capital för nära, afytlrar en del
af sin årliga vinst till Staten, gör Banken nu icke mer än
förr. Realisationens bestånd beror icke helier blott på arith-
Den 6 Maj c. m.
□85
indiska förhållanden; ty Banken liade redan för 10 år se¬
dan kunnat realisera, om man blott sett saken ur arithme-
tiska förhållanden och icke ur synpunkten af Bankens sam¬
manhang med landet. Det är gifvet, att Banken, betraktad
ensam för sig, redan då kunnat göra rätt för sig; men man
fann nödvändigheten att öfvergå från denna synpunkt för att
tillika betrakta Banken såsom förläggare åt näringarna. Från
Bankens eget behof, oberoende af dess samband med öfriga
förhållanden i landet, kan således icke nu, mera än förr,
liemtas skäl att låta bancovinsten odelad ingå lill Banken.
Med större skäl skulle man kunna yrka, att Bankens vinst
må reserveras i ändamål att lugna öfverdrifna farhågor för
realisationens bestånd; men jag hemställer, huruvida Rikets
ställning är sådan, att man kan, utan skada för näringarna,
onödigtvis öka skatterna för att hopa rikedomar i Banken.
Jag yrkar icke derföre, att man skall ingå i anticipationer;
ty man beliöfver icke bestämma någon viss summa för sta¬
ten, utan blott säga, att en viss del af den årliga vinsten
skall öfverlemnas lill Riksg.-cont., för hvilket, i dess när¬
varande ställning, det alltid skall blifva godt att få denna
del och kunna påräkna densamma, ehvad beloppet blifver
större eller mindre, till amortering af Riksg.-cont:s skuld.
Jag tvekar till följd häraf icke att tillstyrka, att en viss del
af Bankens årliga vinst må, liksom hittills, anslås att utgå
till Riksg.-cont., såsom mera angeläget, än att genom hela
vinstens accumulerande i Banken tillfredsställa öfverdrifna
farhågor. Den af Utsk. föreslagna åtgärden synes äfven skad¬
lig, om man fäster någon vigt vid att bibehålla rörelseca-
pilalet, hvilket väl i sjelfva verket icke beror af Banken,
utan af näringarna; men detta är en åsigt, hvari Utsk. all¬
deles icke ingått, ehuru den är af mera betydenhet för rea¬
lisationens bestånd än allt annat.
Gr. Cronhjelm: Af de tvenne talare, som sednast upp-
trädt med samma mening som Hr v. Hartmansdorff, att man
borde fortfara med anticipationerna på Bankens vinst, har
Hr v. Qvanten gått längst; ty han har med en honom egen
clairvoyance på förhand och på sk:n beräknat, hvartill ban¬
covinsten intill nästa riksdag skall uppgå. Jag måste likväl
förklara, att jag härtill icke kan sätta någon tro, emedan
det är alldeles omöjligt att vid den öfvergångsperiod, som
nu är förhanden, beräkna hvad Banken kan af sin ränte-
vinst nästa riksdag hafva i behåll; och just derföre, att vi nu
icke kunna säga hvad vi hafva, är det ej rätt alt på för¬
hand disponera derom. Den andre talaren har sagt, att nä¬
ringarna ej tåla vid, att skatter hopas i Banken, och att
man för sådant ändamål måste öka skattebidragen. Jag är
visserligen ej för, att skatter hopas i Banken, och skall fram¬
deles visa, att jag icke heller är benägen att onödigtvis öka
skattebidragen; men jag linner, lika med Frih. Ehrenborgh,
u8G
Den 6 Maj c. m.
i Utskrs förslag ett sätt alt kunna lifva näringarna, hvarige¬
nom äfven staten kan af dem påräkna ökade skattebidrag
utan nya bördor, och jag gillar således Utskrs förslag såväl
derföre, att jag anser till principen riktigt att först vid nä¬
sta riksdag till statsverket anvisa på Bankens vinst, som äf¬
ven derföre, att jag anser den bästa och kraftigaste lättna¬
den för folket bestå deri, att medlen emedlertid få utsläp¬
pas till hjelp åt näringarna. Det synes mig för öfrigt utan
ändamål att för närvarande ytterligare fortsätta denna strid,
ty Utskrs betänk, lärer ändock komma att återremitteras,
och vi återfå således frågan ännu en gång, då vi icke Jära
komma ifrån den utan votering. Jag anhåller derföre blott,
att Utsk. icke måtte låta förleda sig att frångå den kloka
principen att upphöra med alla anticipationer, hvilka dess¬
utom hittills ägt rum utom lag; ty B. St. kunna rätteligen,
enl. 1668 års Baneoordning, blott anvisa på ”den behåll¬
na vinsten,” oell denna känna vi icke förrän vid nästa
riksdag. I anledn. af Frih. Cederströms ånyo upprepade
yttrande, att flera frågor, som förekomma i detta betänk.,
erfordra Konungens sanction, vill jag blott erinra en annan
värd ledamot, Hr v. Troil, om hvad jag förut förglömt, att
jag alldeles icke sagt mig vara förskräckt för Utskrs anmälan,
att en eller annan fråga borde underställas Konungen,
utan för Frih. Cederströms påstående, att nästan alla
vore af denna egenskap, ehuru jag icke gillar något af dessa
yttranden. t
Ilr von Hartmansdorff: Jag bör först upplysa, att
den summa af 400,000 rrdr, som jag förra gången föreslog
böra årligen af Bankens vinst utgå till Riksgrs-eller Statsver¬
ket, var ett misstag och inskränker sig, i enlighet med min
rätta mening, till 3oo,ooo rrdr, eller till något mera, äu
Riksg.contrs årliga afbetalning, 264,000 rrdr, skulle utgöra.
Som en ledamot sagt, att inga beräkningar af Bankens vinst
kunna på förhand göras,'torde jag få utreda, huru jag be¬
räknat och beräknar dem. Banken har under åren i83o,
i83i, i832 ökat sin grundfond med. . . . rrdr 1,000,000.
och under samma år till Riksg.-cont. betalt nå¬
got öfver , , „ 33o,ooo.
rrdr i,33o,ooo.
När denna summa fördelas mellan 3, uppkom¬
mer för hvarje år en behållen vinst . . . „ 443>ooo,.
Om Bankens lånerörelse icke inskränkes, bör
ej heller denna vinst förminskas, särdeles då
grundcapitalet är större och kan förräntas.
Lägges nu lill denna årliga vinst ränte- och
capitalafbetalningen från Riksg.-cont, . . . „ 264,000.
så uppkommer en årlig vinst af rrdr 697,000.
eller nära 700,000 rrdr årligen. Om deraf beräknas 400,000
D e 11 6 M a j c. m.
2S7
r:dr årligen för omkostnaderna vid silfvert öp,'synes det va¬
ra öfverflödigt tilltaget; och du kunna, såsom jag föreslagit,
3oo,ooo r:dr lomma Riksg.cont. till godo. Men jag har
haft orätt att nämna någon viss summa, emedan det är rik¬
tigare att, på sätt Hr Lagerhjelm föreslagit, åt Riksg.cont.
anslå en viss proportion af Bankens årligen behållna vinst,
den må blifva större eller mindre. Jag instämmer äfven
med Hr Lagerhjelm deruti, att denna proportionella del af
bancovinsten helst må användas till afbetalning å Riksg.-
contrs skuld, blott man icke onödigtvis hopar den i Banken,
såsom den girige, hvilken samlar för att glädja sig åt skat¬
ten, utan att använda den för något nyttigt ändamål. Jag
anser äfven en bestämd skada deraf uppkomma, att man
skulle gömma besparingarna från den ena riksdagen till den
andra; ty lika med Hr v. Qvanten tror jag det vara miss¬
hushållning att en läugre tid låta statens arbeten m. ra. af¬
tyna, för att sedermera på en gång utdela penningar i öf¬
verflöd. Jag vidhåller således mitt förslag, blott med den
skillnad, att, i stället för viss summa, en viss proportion af
Bankens årligen behållna vinst må anslås åt Riksg.-cont.
Ilr Lefre'n: I ardedn. af Hr J^agerhjelms yttrande tor¬
de jag få fästa hans uppmärksamhet derpå, att då han sagt,
att det vore fara värdt, att Banken skulle hopa capitaler-
11a i sina hvalf, har han begått ett misstag, ty allt, som
inflyter till Banken såsom årlig räntevinst, kommer att be¬
gagnas som ny fond för att åter i låneväg utgå till närin¬
garna, för hvilka Hr Lagerhjelm just nitälskar; och då den
värde ledamoten tillika är känd att nitälska för Bankens upp¬
rätthållande, hemställer jag till honom sjelf, om icke Ban¬
ken bör få behålla sin vinst; Frih. Gederström har sagt,
att Svenska folket, icke R. St., utgör bankbolaget. Svenska
folket får icke rum här och har derföre skickat oss hit så¬
som dess representanter, och om man med mycken noggrann¬
het skall fästa sig vid namnet, torde jag få erinra, att det
heter R. St:s Bank, icke Svenska folkets Bank. Att Banken
icke heller alltid ansetts som folkets, ådagalägges deraf, att
BondeSt., såsom bekant är, först vid 1800 års riksdag bör¬
jade att taga del i Bankens angelägenheter, och att ett an¬
nat RiksSt. ville vid en annan riksdag afsäga sig all befatt¬
ning med Banken på den grund, att det stridde mot deras
stånd att sig med mundanis befatta. Men alla fyra B.iksSt.,
såsom Svenska folkets representanter, utgöra numera i allt
fall bankbolaget i förhållande tiil allmänheten.
Hr von Qvanten: Jag får tacka Gr. Cronhjelm för
artigheten att tillägga mig clairvoyance, och detta fordrar
af mig den artigheten tillbaka att försäkra, det Gr. Cron¬
hjelm ganska lätt kan blifva lika clairvoyant, om han blott
läser Utsk:s betänk.; ty der slår hvad bancovinsten under
de fern föregående åren per medium utgjort, och då här
aSS
Dea 6 Maj e. m.
icke varit fråga om någon inskränkning i rörelsen, kan man,
särdeles med antagande af clairvoyance å ömse sidor, Jätt
uträkna, utan att calculera i vädret, att vinsten troligen skall
uppgå til! lika belopp under de fem efterföljande åren. På
denna grund, och dä jag icke tror mig hafva sett för djupt
elier på ett öfvermensklig! sätt, utan tvärtom anser minsats
vara stödd på-ganska goda och naturliga skäl, kan jag ej
frångå mitt förslag, utan afseende på hvad Gr. Cronhjelm
och andra deremot invändt.
Gr. Posse, Arvid: Jag anhåller om tillgift för det
jag nu, sedan öfverläggningen synes bragt till slut, återför
den till en punkt i betänkandet, som ändock icke är någon
bland de vigtigare; men jag var icke tillstädes, då 24 punk¬
ten förekom, och jag begär att vid densamma få göra en
erinran. Jag instämmer med Utsk., att vid utlåning mot
liypothek af adier och publika papper bör lånebeloppet
blifva inskränkt inom hypolhekets verkliga värde; men jag
befarar, att en sträng tillämpning häraf skall medföra olä¬
genheter i afseende på lån mot liypothek af Götha canal-
actier. De hafva hittills blifvit belånade med 25 proc. af
primitiva actieteckningen, men stå i sjelfva verket endast
till ett värde af 18 å 20 proc. Om jag ej misstager mig på
beskaffenheten af de borgensförbindelser, som blifvit bifo¬
gade en mängd af de nu beviljade lånen, skulle en hastig
nedsättning i lånbeloppet kunna medföra förlust för Banken;
men deremot är jag öfvertygad, att Götha canalactierna snart
skola uppgå till 25 procCs värde, och jag anhåller derföre,
att Utsk. måtte föreslå sådana åtgärder, som kunna före¬
bygga de olägenheter för både låntagarne och Banken, som
en hastig nedsättning i lånbeloppet å Götha canalactier skul¬
le medföra.
Gr. Cronhjelm: Uti ett afseende, nemi. försigtighet
vid låneindragningen, förenar jag mig med den siste värde
talaren, emedan jag nogsamt känner, att borgensförbindelser¬
na, som blifvit iemnade för lån å Götha canalactier, i all¬
mänhet äro så klena, att en nedsättning i lånbeloppet lätt
kan medföra förlust för Banken. Men jag kan icke instäm¬
ma med talaren i vidsträcktare mån; ty jag tror, att det
vinglerisyslem, som äger rum med canalactierna, just har
sin orsak i det chimeriska värde, som actierna fått genom
belåningsrätten, och jag tror, alt detta vingleri skall upp¬
höra, om lånebeloppet inskränkes till actiernas verkliga vär¬
de, hvilket också är det enda rätts- och principenliga. Att
afgöra dessa actiers Verkliga värde är visserligen svårt, men
gifvet är, att deras belåningsvärde för närvarande är för
högt; ty hittills hafva de icke gifvit en skilling i ränta el¬
ler inkomst. Som det likväl åtminstone äro af natur, att
deras värde framdeles kan höjas, påstår jag icke, att de
bö-
Den 7 Maj.
höra uppskattas lika med noll, utan tror, att de böra hafva
belåningsrätt till det värde, sorn Bancostyrelsen kan finna
lämpligt att bestämma; dock måste öfvergången, efter min
tanka, ske högst försigtigt, på det Banken ej måtte förlora
på dessa lån både här i Stockholm och i Götheborg.
Uppå derom framställd propos. blef BancoUtskrs betänk.
JNT:o 6 af R. o. Ad. återremitteradt,
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till n på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 7 Maj 1834*
Plenum kl. half till io f. m.
Justerades i prot.-utdr. för förliden gårdag f. m. och
I prot.-utdr. för samma dag e. m.
Hr Rothlieb, Axél Fredr., uppläste följande:
Icke närvarande i går, då frågan om Bankens lånerö¬
relse genom Bancodisconten förevar, anhåller jagalt få yttra
några ord och att min tanka sålunda måtte med återremis-
sen af BancoUtskrs betänk, få åtfölja.
BancoUtsk. har föreslagit en årlig minskning i disconl-
rörelsen, med förklaring, att nedsättningen i discontfonderna
bör kunna påräknas i annan låneväg samt att Jånesumman
för en låntagare bör nedsättas från 6000 till 5ooo r:dr.
Emot minskning i lånebeloppet på person har jag ej
något att invända, utan gillar för min del fullkomligt Utskrs
förslag i denna del. Deremot, och då undsättningsbeliofven
i låneväg så tydligt visa sig, i det lånebehöfvande ofta län¬
ge nog måste vänta på i Bancodisconten beviljade lån; då
penningebristen för närvarande i alla landsorter är högst
tryckande och nått en höjd, som är ganska betänklig; då,
om realisationen och utvexlingen af silfver bifalles på sätt
föreslaget blifvit, en mängd sedlar genast inströmma i Ban¬
ken och, om ej speculation på vinst, åtminstone nyhetens
behag skall hindra, att ej motsvarigt silfver kommer i rö¬
relsen, hvarigenom, åtminstone i landsorterna, penningebri¬
sten, om möjligt vore, ännu mera skulle ökas jemte alla der¬
med förenade olägenheter; då det alltid blir pålitligare att
äga, än hoppas, och då den minsta rubbning i vanliga låne¬
rörelsen , hvilken i nuvarande och åtminstone i början af
utvexlingen mera brydsamma ställning snarare hort ökas, än
hiinskas, — att då föreslå en årlig minskning i discontrörelse-
6 II. 37
39°
Den 7 Maj.
beloppet är en åtgärd, som ej allenast är, i min tanka, i
detta ögonblick icke den rätta, utan som skall vålla en i
hög grad stegrad ovilja mot realisationsföretaget och ett
ö kael t skäl till misstroende, då den mäste omgärdas med så
många omvägar. Jag yrkar derföre, att Bankens lånerörelse¬
belopp måtte oförminskadt fortfara till nästa riksdag oell
att, om ej belåning på spannmål mot föreslagen säkerhet
beviljas, af Bancodisconlfonden 2,000,000 r:dr måtte anslås
mot 5 proc. ränta och belåning på år och med vanlig
omsättningsrätt till belopp af högst 3ooo r:dr för sådana
jordbrukare, som vid låneansöktiingen visa, att de äga större
eller mindre oförsålda spannmålsbelopp, hvilka i anseende
till nedsatta pris, svår transport eller andra skäl ej kunnat
afsättas. Billigheten, då andra näringar njuta fördelen af
nedsatt ränta, vore, att jordbruket äfven kom i ett lika åt¬
njutande; men ehuru jag hunnar sådant till TJtskrs begrun¬
dande och finner detta önskvärdt, vore likväl inlia fall nå¬
got vunnet, om hvad jag nu vågat föreslå ej ogillades.
Remitterades till BancoUtsk., i sammanhang med den
förliden gårdag beslutade återremiss af samma Utsk:s betänk.
N:o 6.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. 24 sisth April på bordet
lagda betänk. N:o 7 med förslag om ett nytt myntsystem.
Under uppläsningen af betänk., och i anledn. af den
deruti yttrade mening, alt bestämmelsen af myntenheten för
hela landet är ett lagstiftningsäinne, som af båda Statsmag-
ternas afgörande beror, anmälde sig och yttrade
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: åled anled¬
ning af hvad jag i ett föregående plenum haft äran tillkän¬
nagifva, går jag nu att närmare utveckla grunderna, hvar¬
före jag icke kan instämma uti den constitutionella grund¬
sats, Utsk. uttalat i afseende på bestämmandet af mynten-
heten och dess underafdelningar. Jag började med att för¬
klara, att ett så vigtigt ämne, som bestämmandet af mynt¬
enheten och dess afdelningar uti ett land, borde bero af
begge Statsmagternas sammanstämmande åsigter. Det är i
anledn. häraf jag nu tror mig böra för R. o. Ad. redogöra
för min åsigt af 7g §. Reg.F. och den öfvertygelse, jag på
grund deraf hyser. Jag skall dock dervid icke ingå i nå¬
gon tolkning af grundlagen, emedan sådant icke hör hit,
utan taga grundlagen sådan jag förstår den och sådan den
af andra blifvit förstådd. 17g §. af Reg.F. står nemi.: ”In¬
gen förändring i Rikets mynt till skrot eller korn, det vare
sig till förhöjning eller afslag, må äga rum utan R. St:s bi¬
fall; Konungens rättighet att låta slå mynt dock oförkränkt.”
Om med denna mening: ”Konungens rättighet att låta slå
mynt,” endast skulle förstås den mechaniska åtgärden att
anbefalla eller inställa myntningen, att säga, huru myntet
Den 7 Maj.
3Qt
skulle se ut, så lage deruti ingen stor rättighet. Men nå¬
got annat mäste det vara, och då der står: Konungens rät¬
tighet att låta slå mynt oförkränkt, måste ihan föreställa sig
någonting preexisterande, som måste bibehållas. För att få
reda på detta preexisterande, när grundlagen i dess närva¬
rande skick icke är tydligare, än den är, bör man återgå
till vår föregående erfarenhet för att se, om någon större
förklaring deraf kan upphemtas. Jag torde då först få ci¬
tera g §. af en Reg.-form, som åtminstone hittills icke varit
ansedd för att vara i öfverdrifven grad monarkisk, nemi. den
af den 2 Maj 1720. Denna 9 §. lyder sålunda: ”Det b 1 if—
ver väl Kronones egen sak och en tillhörig rättighet att
låta slå mynt; dock förbehålla sig R. St., när någon för¬
höjning eller afslag till skrot och korn skulle ärnäs och fö-
rehafvas, att sådan förändring ej utom deras vetskap och
samtycke må ske.” Denna g §. är ord för ord intagen i
44 §• af Reg.-f. af den 21 Aug. 1772; den bevisar således,
att det var Kronans egen sak och tillhöriga rättighet att
slå mynt, hvarvid endast det undantag ägde rum, att ingen
förhöjning eller förminskning till skrot eller korn kunde äga
rum utan R. Sl:s vetskap och samtycke. Samma undantag
är äfven iakttaget i närvar. Reg.-f. Efter denna tolkning
gingo äfven Ständerna tillväga vid förra riksdagen, då för¬
enade Stats- och 13ancoUtsk:n yttrade sig först uti betänk.
N:o 5: ”Då frågor af denna beskaffenhet endast kunna ut¬
göra önskningsmål från R. St. till K. M., som, enligt 79 §.
Reg.F., har den höga rätt sig förbehållen att låta slå mynt,”
samt sedermera uti betänk. JN:o i4t ”att, i sammanhang med
frågorna om myntbestämning och realisation efter föreslag-
ne bestämningsgrunder, R. St. må hos K. M. i underd. fö¬
reslå, att en lägre enhet, än 1664 års myntordning utsätter
och 1776 års realisations-förordning åberopar, måtte för
myntförhållandena och penningeräkningen i landet bestäm¬
mas.” I öfverensstämmelse med begge dessa de förenade
Utsk:ns betänk:n ingingo R. St. till K. M. med uud. skrif¬
velse, hvaruti innehålles: ”samt derjemte hos E. K. M. fö¬
reslå och anhålla, att en lägre enhet än den närvarande
matte för myntförhållandena och penningeberäkningen i lan¬
det bestämmas och att denna enhet mätte blifva ett si 1 ivel —
mynt, motsvarande 1 r:dr b:co-sedlar.”
Till dessa förenade stora och höga auctorileter torde
mig tillåtas bigga en, visserligen icke med dem jemnförlig,
men som äfven i denna fråga torde äga något vitsord. Det
är en man, hvars röst nyligen upphört att mera höras på
detta rum, — en man, hvilken i det stora föremål, som nu
sysselsätter oss, kämpade, stridde och använde alla sin/själs
förmögenheter för att drifva fram den stora sak, som jag
hoppas vi nu skola bringa till sitt mål,— en man, som un¬
der sitt politiska lif med mig vexlat mången mening under
mången strid på delta rum, hvarifrån jag då alltid bort¬
Den 7 Maj.
gick med okad aktning för hans insigter och med ökad öf¬
vertygelse om hans snilles och kunskapers företräde. Lika
mycket som jag beklagar, att, då Esplendians köl klyfde
Östersjöns våg efter slussens öppnande vid Mein, Gr. v. Pla¬
ten dervid saknades, lika mycket beklagar jag, att vi nu
måste sakna bland oss den man, hvars namn jag nu går att
nämna, Gr. v. Schwerin. Äfven han yttrade uti sin vid för¬
enade Stats- och BancoUtsk.ms betänk, bifogade reservation
dessa ord: "Då ett ämne af denna beskaffenhet blott kan
utgöra ett önskningsmål från Ständerna till K. M., har jag
ansett det göra tillfyllest, om Utsktn föreslagit R. St. att
hos K. M. anmäla deras underd. önskan, att en lägre enhet,
än 1664 års myntfot utsätter och 1776 års realisations-för-
ordning åberopar, måtte för Svenska myntberäkningen be¬
stämmas.”
Jag äger ingenting vidare att tillägga, utan tager mig
blott friheten att vid den anmärkning, jag framställt, fästa
BancoTJtsk:s uppmärksamhet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Äfven jag anser ordaly¬
delsen uti 79 J. Reg.F. åt K. M. öfverlåta oförkränkt rät¬
tighet att låta slå mynt; men jag skulle för min del tro,
att, då K. M. sanctionerat myntbestämningslagen af år i83o,
K. M. med detsamma medgifvit, att myntenheten må blifva
1 r:dr b:co efter 128 sk:s cours, hvilken enhet jag i närvar,
tidpunkt anser för den rätta. I framtiden tror jag likväl,
att en lägre enhet kan blifva af nöden.
Frih. Cederström, Jac.: Jag tager mig friheten till
Hr Gr. o. Landtm, hemställa, att betänk, måtte få uppläsas
till slut och att discussionen derefter får fortgå. I annan
händelse skulle det inträffa, att vi inkomme i mycken svå¬
righet vid öfverläggningen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I anleda, af hvad
LI. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt anfört, vill jag blott taga
mig friheten nämna, att jag icke kunnat förstå grundlagen
uti 79 §. Reg.F. annorlunda, än att det är åt K. M. förbe¬
hållet att låta slå mynt efter det skrot och korn, hvarom
Konung och Ständer kunna öfverenskomma. Men hvad sjelfva
myntenheten beträffar, vill jag minnas, att uti mynt bestäm¬
ningslagen är antydt, att enheten skulle vara 1 r:dr b:co.
Hvad sjelfva silfvermyntet beträffar, som är slaget efter en
annan myntenhet, nemi. den gamla myntenheten, innefattar
detta visserligen en afvikelse från Ständernas framställning;
men detta är en afvikelse, hvaremot jag i sjelfva saken så
mycket mindre kan hafva att erinra, som den är i fullkom¬
lig öfverensstämmelse med min reservation vid förra riksda¬
gen. Jag trodde nemi., att det skulle vara betänkligt och
förvillande för utländningen att slå ett silfvermynt med det
gamla namnet, men af förändradt inre värde. Jag kan för
Den 7 M a j.
öfrigt ej annat än nära det hopp, att vi framdeles skola få
den likstämmighet emellan silfver- och pappersmyntet, att
i r;dr blir detsamma i silfver och sedlar.
Betänk, upplästes till slut.
Frih. Cederström: Jag Iemnar framlidna personers
yttranden till det värde, de kunna förtjena; men i afseende
på den sak, som nu är föremål för öfverläggningen, nemi.
huruvida lagstiftningen af hegge Statsmagterna erfordras för
myntsorternas reglerande, torde en annan uppfattning af 79
§. Reg.F. vara enklare, än den Gr. af Wetterstedt fram¬
ställt. Denna §. innehåller: ”Ingen förändring i Rikets mynt
till skrot eller korn, det vare sig till förhöjning eller afslag,
må äga rum utan R. St:s bifall.” Då således R. St. i för¬
ening med K. M. bestämma myntets skrot och korn, faller
det af sig sjelf, att en sådan lagstiftning af begge Stalsmag-
terna utöfvas i afseende på myntets afdelningar. Dock äger
K. M. naturligtvis ’en rättighet förbehållen att låta slå flera
underafdelningar eller fördubblingar af myntets enhet, dock
med iakttagande af det af Konung och Ständer gemensamt
fastställda förhållandet emellan myntets skrot och korn. Hvad
åter vidkommer myntsorternas utseende, huruvida de böra
vara försedda med Konungens bröstbild eller namnchiffer,
innefattar denna fråga ett önskningsmål, beroende pä K.
M:s eget välbehag att derom efter godtfinnande besluta. För
öfrigt har jag vid detta betänk, icke att erinra annat, ände
nu framställda anmärkningarna, hvilka jag anhåller må få
åtfölja återremissen.
Frih. Rantzou, Joli. AI b., uppläste följande:
Vid BancoUtsk:s betänk, med förslag till nytt mynt¬
system får jag först äran tillkännagifva, att jag gillar den
åsigt, som inom Utsk. gjort sig gällande i afseende å R. S:ts
med Konungen gemensamma lagstiftningsrätt uti ifrågavar.
ärende, och att jag uti den Konungen i 79 §. Reg.F. till¬
erkända rätt att ”slå mynt” icke finner ens den aflägsnaste
anledning till den slutsats, att R. St. skulle vara skiljda från
rättigheten att bestämma, hurudant ”Rikets” mynt skall va¬
ra beskaffadt och fördeladt; innefattande Konungens högst¬
berörda rätt ingenting annat, än att sjelfva myntningen må
af Konungens embetsman och under Hans höga vårdnad verk¬
ställas. Hvad angår sjelfva det nya myntsystemet, är det
ostridigt till principen riktigt, och önskligt vore, att det nu
kunde införas; men då jag finner, att det rönt ett allmänt
motstånd hos BondeSt., eller de jemnförelsevis upplystaste re¬
presentanterna af den talrika dass medborgare, som har
svårast att reda sig i liqvider och som lättast förvillas af
nya namn, vågar jag ej tillstyrka samma system till införande,
förrän folket åter hunnit något vänjas vid fast mynt, och
tror således, att ett definitivt beslut härom kan och bör
uppskjutas till nästa riksdag; befarande jag i annan hän¬
s94
Den 7 Maj.
delse, att den afvoghet och de farhågor mot realisationen,
som redan från ett och annat håll inom RiksSt. gifvit sig
luft, skulle erhålla en ny, för vissa interessen säkert ej oväl¬
kommen näring. Från denna synpunkt afstyrker jag för
närvarande den föreslagna förändringen af silfver- och
koppa r-ray nibenämningar na.
Deremot anser jag det vara af vigt, att myntenheten
motsvarar det räknesätt, som i handel och vandel gemen-
Jigast följes, eller det uti riksg:ssedlar, hvarföre jag vil¬
le tillstyrka, att i r:dr riksgts blefve mvntenhet , samt
vidare 24 sk., 12 sk., 6 sk., som då skulle klifva det min¬
sta silfvermyntet; och hänvisar jag i öfrigt i detta afseende
till det förslag, som af reservanterna vid Stats- och Banco-
Utsktns under sista riksdag afgifna betänk, blifvit framstäldt.
Hr von Troil, Emil: Det är i anledning af den prin¬
cipfråga, Hr Gr. af Wetterstedt framställt, som jag begärt
ordet. Af hvad Frih. Cederström sedan yttrat i samma äm¬
ne var en stor del för mig omöjlig att höra; men i afseende
på Frih:s yttrande, att Konungen ensam äger att bestämma
myntets utseende, får jag tillkännagifva, att något annat in¬
om Utsk. aldrig varit satt i fråga. Hr Gr. af Wetterstedt
har yttrat, att om Konungens rättighet att slå mynt, såsom
Utsk. förmenar, ej vore något annat än att slå sådana mynt¬
stycken, som gemensamt med R. St. blifvit bestämda, så
vore detta ingen stor rättighet. Hvad som är stort eller li¬
tet beror på hvar och ens omdöme; någon torde äfven tyc¬
ka, att det ej är någon stor rättighet att använda statsan¬
slagen till de af R. St. pröfvade behof. I ena fallet som i
det andra lärer man dock få hålla sig vid grundlagen, och.
Utskrs bemödande har endast varit att rätt och ärligt tolka
densamma, utan alla advocatoriska försök att för den ena
eller andra Statsmagten vinna någon utvidgad rättighet, som
äfven för den vinnande vore af mindre värde än bevarandet
af grundlagens helgd. —- Hr Gr. har till bestyrkande af sin
mening citerat 1720 års regeringsform, som i denna delbar
nästan samma ord sorn den närvarande, och sagt, att när
således R. St. ej ägde deltaga i bestämmandet af något ani
nät än skrot och korn, eller haltigheten, följde deraf, att
allt det öfriga berodde af Konungen. Härvid har Hr Gr.
helt oförmärkt, såsom redan bevisadt , antagit just det,
som skulle bevisas. Betydde orden skrot och korn endast
häftighet, så kunde Hr Gr. ej vederläggas; men om de be¬
tyda både halt och vigt, lärer hela Hr Gr:s bevisning för¬
falla. Vill man se efter, huru de förstodos under den tid,
172Q års regeringsform var gällande, så finner man, att
1766 och 1770 års förordningar om Rikets förseende med
speciemynt voro utfärdade, den ena med R. St:s, den an¬
dra med Secreta Utsk:s tillstyrkande, hvilket var ungefär det¬
samma. Vill man åter af hela grundlagens anda sluta tili
Den 7 Maj.
ordens belydel.se, torde ninn finna det orimliga deraf, alt
Konungen, sorn ej lian fråntaga den ena medborgaren en
r:dr för att gifva åt den andra, likväl skulle kunna efter
behag öka eller minska värdet af denna r:dr, som utgör mä¬
taren för nästan alla enskilda fordringar. Vill man åter be¬
gagna den utväg, som är vanlig, då sådana ord förekomma,
hvilkas betydelse ej genom språkbruket är tillräckligt känd,
alt nemi. rådfråga goda lexica, må man vända sig till
?:ne af de berömdaste sådana, sorn vårt språk äger, nemi.
Ihre och Rinman. Den förre har: skrot af sk roda, nu
skräda, som betyder hugga, skära, afklippa mynt, alt det
får sin lagliga vigt. Koi n af Isländska adjectivet korn-
legur, ren, oblandad, betyder metallens renhet. Myntets
skrot och korn betyda dess vigt och halt. Rinman åter
yttrar: Vid mynt förstås med skrot den tillsatta eller 1 ige—
rade delen af koppar, hvaremot med korn menas den öfriga
delen af fint eller silfver. Båda dessa förklaringar synas
mig lemna samma resultat. Efter den ena kan Konungen
ej ändra myntets vigt och halt; efter den andra ej öka el¬
ler minska hvarken den koppar eller det silfver, myntet in¬
nehåller. Om man således finner, att myntets storlek och
finhet är ett lagsliftningsmål, lärer förhållandet ej rubbas
derigenom, att sednaste Ständer för den gången öfverlém-
nade saken till Konungen alt med deras rätt besluta, lika
litet som Konungens prerogativ för framtiden kan minskas
derigenom, att han för någon gång gemensamt med Ständerna
algor en eller annan del af den oeconomiska lagstiftningen.
Gr. Cronhjelm, Otto Äng.: Jag hade visserligen
icke den lyckan att afhöra H. Ex. Hr Gr. af Wetterstcdls
anförande vid början af detta plenum, emedan jag då icke
var tillstädes; men af den discussion, som förefallit, sedan
jag uppkommit, har jag uppfattat hufvudsakliga innehållet
deraf vara detsamma, som i en Utsk:s betänk, bifogad re¬
servation innefattas. Då jag begärde ordet, hade jag ämnat
vederlägga den satsen, att K. M. skulle äga rättighet att
ensamt besluta om myntets qvantitet; men den siste värde
talaren har så lyckligt utfört denna vederläggning, att för
mig icke återstår annat, än att särskildt förklara, att jag
fullkomligt delar den åsigt, som af Utsk:s pluralitet blifvit
uttalad. För öfrigt mäste jag erkänna, att jag icke full¬
komligen instämmer uti den af Frih. Kantzou uttalade åsigt,
att vi borde uppskjuta den decimal-myntreglering, som Hr
Lefiéh föreslagit och Utsk. tillstyrkt. Jag går visserligen
så långt, att jag med honom tror, att denna reglering knap¬
past kommer till bestånd vid denna riksdag i anseende till
de öfriga Ståndens beslut; men detta skall ej hindra mig
att tillstyrka, att R. o. Ad. genom antagande af ett så lo¬
giskt och principenligt förslag, som det ifrågavar., uttalar
sin opinion derom. Jag tillstyrker derföre, att Utsk. malte
Den 7 Maj.
vidhålla detta förslag, såvida icke i de öfriga Stånden så¬
dana hinder uppstått, att, om denna myntreglering ånyo fö¬
reslogs , sjelfva realisationens bestånd äfventyrades. Inom
BondeSt. hade man kunnat vänta, att detta räknesätt skulle
möta svårigheter, dock mera för de nya namnens skull, än
för sjelfva räknesättet, hvilket redan länge af allmogen i vissa
afseenden varit användt, nemi. uti deras tjogs- och halftjogs-
räkning; men hos PresteSt. trodde jag ej, att några svårig¬
heter i detta fall skulle möta, emedan decimal-eller tionde¬
räkningen är, jag vågar säga det, förenad med Ståndets na¬
tur och bestämmelse samt såsom en conseqvens borde utgöra
föremål för detta Stånds önskningar. Ej helier trodde jag,
att några svårigheter skulle möta i BofgareSt., hvars yrke
det egentligen är att göra alla möjliga förändringar i räk¬
ningen, som kunna lända till näringarnas beqvämlighet. Jag
tillstyrker derföre, att Utsk. må vidblifva sitt förslag.
Frih. Cederström: Hr v. Troil har yttrat sig icke haf¬
va hört hvad jag sist anförde. Jag yttrade dock efter upp¬
läsandet af 79 §. Reg.F., att med orden skrot och korn
förstods ingenting annat än vigt och halt, och att således
R. St. och K. M. gemensamt afgöra allt, som rörer myn¬
tets halt och vigt. Icke storleken, ty den beror på Ko¬
nungens beslut allena, men vigten och halten afgöra Ko¬
nung och Ständer gemensamt, äfvensom tillsats af annan me¬
tall, der sådan skall äga rum, är en detail i lagstiftningen
om myntets halt. Det har blifvit af den siste talaren yt-
tradt, att han önskade, att Hr Lefréns förslag röfide mynt¬
regleringen måtte blifva antaget. Det är dock skada, att
detta förslag så sent framkommit, emédan under tiden en
större del mynt efter annan beräkning blifvit slaget; men
detta är likväl jeronförelsevis så obetydligt, att jag förmo¬
dar, det något motstånd för antagandet af förslaget deraf
icke skall uppstå, ty utgiftert för ommyntningen af någrä
100,000 r:dr betyder intet i jemnförelse med en reglering af
den vigtj sorn den ifrågavarande.
Hr (Cederschjöld: I afseende på myntenbeten kati
jag för min del icke annat än tillstyrka, att den nu må
blifva i Sedelmynt t r:dr b:cö. Jag ser ej, hvarföre man
skall åstadkomma en oreda och förvillelse uti alla hittills
förda räkenskaper; Jag ser ingen nytta uti att minska en¬
heten; ty det skäl, Söm jag förr hört anföras, nemi. alt va¬
ruprisen sk tille falla, linner jag icke antagligt. Dessutom
tror jag, att en förändring af räknesättet och införandet af
decimalräkningen, ehuru beqväm den eljest kunde varaj
vore vådliga just nu, då man skall företaga realisationen.
Jag anser det vara bäst ätt Vidtaga så få förändringar soni
möjligt. Skulle man vid Jiqvider först förvandla silfret till
fc:eo och sedan till riksgis och slutligen till kronor, så tror
Den 7 Maj.
397
jag, att mångå oredor derigenom skulle åstadkommas. Men
jag tillstyrker, att en ny silfverpiece må antagas, nemi. af
Ardels r:dr specie eller, i händelse den skulle anses för
liten, af r^:dels r:dr, på det att man åtminstone genom
vexling måtte kunna i silfver betala ända ned till 4 sk. riksgrs.
För öfrigt får jag fästa uppmärksamheten derpå, att om i
rrdr brco blifver myntenheten, vinnes äfven den fördel der¬
igenom, att.de nya sedlarna icke gå förlorade och att kost¬
naden för de nya plåtarna således icke heller är förgäfves
använd.
Hr von Troil: Sednaste gången Frih. Cederström yt¬
trade sig hörde jag hvad han sade. Han sade nemi., att
hvad myntets vigt och halt beträffade, vore det ett ämne
för båda Stalsmagternas gemensamma beslut; men att K.
M. ensam kunde bestämma myntets storlek. Om likväl hal¬
ten och vigten är bestämd, lärer väl också storleken vara
det, så vida man ej menar storleken af ytan, då jag visst
medgifver, att det är Konungens rättighet att låta bulta ut
myntet så bredt och tunnt han behagar, allenast ej cubik-
innehållet blifver förändradt. För öfrigt har jag visserli¬
gen åtskilligt att nämna i anledn. af hvad som blifvit yt-
tradt; men då jag hör, att motionären sjelf aamält sig, vill
jag icke gå honom i förväg.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: R. o. Ad. torde ursägta, att
motionären sjelf anmäler sig, då frågan är före. Jag har
ej väckt denna motion för att komma fram med något nytt;
jag har framställt de åsigter, hvilka hvar och en, som prac-
tiskt ser saken, måste gilla. Man har sagt, att bancoräk-
ningen är det allmännaste räknesättet, och att det således
skulle föranleda till förvillelse att öfvergå från bancoräk-
ningen till den af mig föreslagna. Jag vågar deremot på¬
stå, att man allmännast räknar i riksg:s och att, då man
nämner ordet r:dr bland 4oo personer, taga 3go för afgjordt,
att det är en r:dr riksg:s, som menas, så framt man ej be¬
stämdt tillägger ordet banco. Jag har således utgått från
det beräkningsätt, som bland största delen af allmänheten
är brukligt, hvilket jag ansett så mycket angelägnare, som
det är nödigt, att dessa classer icke förvillas genom andra
beräkningar, än de äro vana vid. Den andra practiska
åsigt, hvarifrån jag utgått, är den, att då hela verldens
räknesystem är bygdt på tiotalet, vore det besynnerligt,
om ej myntenhetens fördelning rättades efter samma grund.
Den tredje practiska åsigten är den, att jag finner, att i alla
länder, der civilisationen framgår och näringarna förkofras,
har konsten att räkna haft ett stort inflytande. Det är icke
likgiltigt, att alla uppgifter från ena landet till det andra
kunna uppfattas klart i landets mätare, vare sig i mått, mål,
Vigt eller mynt. När det således är gifvet, att man med
6 H. 38
29S
Den 7 M a j.
qvatuor species i hela tal, som kan bibringas hvar oell en
och som lares uti hvarje folkskola, kan, genom en ändamåls¬
enlig fördelning af mått, mål, vigt och mynt, utan ringa¬
ste besvär verkställa sådana i dagliga lifvel ofta förefallan¬
de beräkningar, hvartill, under bibehållande af vårt nuva¬
rande system för dessa fördelningar, erfordras sådan kun¬
skap i arithmetik och mathemathik, sora vanligen icke äges
af andra än dem, som erhållit en högre bildning, så lin¬
ner jäg det, minst sagdt, besynnerligt att vilja bibehålla en
falsk indelningsgrund, hvars följd är att fortfarande hålla de
lägre folkclasserna på en lägre bildningsgrad än den, de
utan svårighet kunna vinna. Det må förlåtas mig, att jag
i detta fall anför ett exempel. Fråga kan uppstå att få
veta innehållet af ett rum för alt bedöma, huru mycket
spannmål det kan inrymma. Med användande af decimal¬
räkningen kan jag lära min dräng att uträkna detta, utan
att behöfva använda annat räknesätt än qvatuor species i
liela tal, då deremot det vanTiga räknesättet påfordrade bråk¬
räkning och mathematiska calculer, som lätteligen föranleda
lill misstag; och när jag således anser mitt förslag såsom
ett steg framåt på den ceconomiska sidan, kan jag icke un¬
derlåta att försvara samma system. Vore det mitt eget,
skulle jag ej berömma det. Sverige har alt framvisa en följd
utmärkta män, hvilka i deras egenskap af chefer för landt-
mäteriet förberedt tioräkningssysteniets införande, och vi
hafva dem att tacka för, att dermed kommit så långt, att
det nu endast återstår att afsäga sig en fördom för att få
systemet allmänt antaget. Jag tror, att det blir blott i för¬
sta ögonblicket, som svårigheten emot detta systems anta¬
gande visar sig, och att samma svårigheter, som möta 1834,
skola uppkomma 1904, 0111 man då först ville söka införa
delta system. Jag tillstyrker derföre, att Utsk. qvarblifver
vid förslaget och anser vig tigt, att detta system nu införes
vid myntets fördelning, emedan folkel derigenom hinner vän¬
ja sig vid lioräknirigen till den tid, då begagnandet af nya
systemet för mått, mål och vigt, som nu hvilar, blifver
anbefaldt.
Hvad sjelfva frågan om myntet beträffar, har jag i min
reservation vid TJtsk:s betänk, anfört dea tanke, att det är
K. M:s ensak att bestämma myntenhetens underafdelningar
och multipler; hvaremot jag ansett sjelfva enhetens bestäm¬
mande vara ett mål, som bör af begge Statsmagterna afgö-
ras. Jag har föreslagit en lägre enhet, som det beror på
R. St. att för deras del antaga och af K. M. att antaga
eller ogilla. Att den enhet, jag föreslagit, öfverensstämmer
med de myntsorter, K. M. låtit slå, är för hvar man klart;
deremot instämma dessa icke med systemet, om myntenhe¬
ten antages till 1 r:dr btco; ty med undantag af en enda
penning, utgöra alla de öfriga bråk af b:co-r:drn, såsom
enhet. Den första motsvarar nemligen 2 r:dr 32 sk. b:co,