Den a5 April f. m.
3oi
gande i allmänhet vara hvarken rättvis eller möjlig; men jag
kan icke medgifva, att i fråga om sådana publika cassör, i
afseende på hvilka Konung och R. St. hafva beslutande rätt,
förhållandet är enahanda som med enskilda. Fö'r sådana
cassör äger ovilkorligen den, som disponerar cassans medel,
att äfven föreskrifva vilkoren för dess medels utlåning. På
sådan grund har redan räntenedsättning skett i Disconten,
och jag kan ej finna någon orättvisa vara begången derige¬
nom. Med samma rätt kunde också räntenedsättning ske
för alla andra cassör i samma mån, som en sådan räntened¬
sättning anses behöflig och verkställbar utan kränkning af
annor mans rätt.
Hr von Qvanten, Carl: Jag anhåller att få veta,
huru de öfriga Stånden afgjort denna fråga.
Underteckn. R i d d. Se cr et.: Underrättelse om de öfri¬
ga RiksSt:s beslut rör:de LagUtsk:s betänk. N:o 29 har ännu
icke ankommit, utom från BondeSt., som bifallit betänkandet.
Hr Klingstedt, Gust. Fredr., hade inlemnat ett an¬
förande, så lydande:
Utan att Lagutskottet motsagt eller ogillat de skäl, jag
anfört för penningeräntans nedsättande från 6 till 5 proc.
samt i disconterna till 4 proc., har Utsk. yttrat sig hafva
fulla skäl alt afstyrka bifall till den motion, jag gjort om
penningeräntans nedsättande till föreskrifna belopp; och dessa
skäl bestå uti Utsk:s omdöme, att penningeräntan i allmän¬
het måste rätta sig efter behofvet och tillgångarna på capi-
taler, samt att den föreslagna nedsättningen deraf genom
en tvångslag, vare sig för långifvare i allmänhet eller för
vissa bland dem, såsom de publika cassorna, efter Utsk:s öf¬
vertygelse vore högst otjenlig. Dessa skäl synas mig likväl
vara mindre talande för afstyrkandet, än de af mig anförda
bort bereda Utsk:s tillstyrkande; ty då det ej kan nekas,
att ingen laga föreskrift kan förekomma den oskäliga ränte-
beräkningen, hvartill en behöfvande låntagare kan tvingas,
så måste det medgifvas, att flera penningeägare finnas, som
åtnöjas med en laglig ränta, hvarföre det vore vigtigt, att
räntan nedsattes till 5 proc., som för den skuldsatte gör en
betydlig vinst, hvaremot capitalisten deraf ej beredes någon
särdeles stor förlust. Räntan har redan i discontväg samt
i brandstodsbolaget länge varit nedsatt till 5 proc., utan
att benämnas med tvångslag, och man ser ofta nog pennin¬
gelån i allmänna bladen utbjudna emot 5 proc:s ränta; och
då föregående lagstiftning bestämt räntan till 6 proc., vet
jag ej, hvarföre en sednare lagstiftning skulle anses gå me¬
ra våldsamt till väga, om, med föranledande af närvarande
penningeställning, räntan nedsattes till 5 proc. Denna an¬
ledning tyckes dessutom ej sakna bevis, enär privata lånta¬
gare utgifva lån emot denna ränta och många cassör sak¬
3o2
Den 25 April f. m.
na tillfälle till utlåning för det, att lån ej kunna gifvas un¬
der 6 proc:s ränta; och då det af mig i motionen anförda
skäl, att en stor del af jordbruksägare i Sverige äro skuld¬
satta och måste erlägga 6 proc:s ränta, då jordegendomen,
efter en allmän erfarenhet, sällan kan köpas till större af¬
kastning än 4 proc., så måste räntenedsättningen bereda en
allmän välmåga, isynnerhet som genom silfverutvexlingen
penningestocken till en betydlig del drages ur allmänna rö¬
relsen, då en högre ränta än 5 proc. ovilkorligt skall för¬
öka den skuldsattes förlägenhet och påskynda dess obestånd.
Frågan om disconträntans nedsättande har LagUtsk. för¬
bigått. Jag förnyar derföre detta mitt förslag, som, om det
ej hindras af gjorda beräkningar uppå bancovinsten, efter
min öfvertygelse skulle verka till en allmän fördel, om rän¬
tan kunde nedsättas till 4 proc. Jag anhåller altså vörd-
samligen om återremiss, till vinnande af mera utveckling i
dessa vigtiga ämnen.
LagUtskrs betänk. Nro 29 blef af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af Bcvilln.-, Lag- o. Oecon.Utsktns
d. i5 dennes e. m. på bordet lagda betänk. Nro 1 i anledn.
af Hr Gust. Montgommeries motion, angrde brännvinsbrännin¬
gens inställande, blef samma betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Oecon.Utskrs d. i5 dennes e. m. på bor¬
det lagda utlåt. Nro 26 i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utsk:s betänk. N:o 3, angrde väckta motioner om lands-
fiscalstjensternas upphörande.
Som R. o. Ad. redan bifallit betänk. Nro 3, blef utlåt.
Nro 26 nu endast lagdt till handlingarna.
Till pröfning företogs Oecon.Utskrs d. i5 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. Nro 27, i anledn. af väckt motion
om utvidgad frihet för presterskapet att få embetsbref till
K. Mrs Befrhde genom kronobetjeningens försorg fortställda.
Gr. Mörner, Carl: Genom K. circulärbrefvet af d. 16
Juni 1813 har den föreskrift emanerat, att de skriftliga
upplysningar, sockenstämmo-protocoll, utlåtanden m. m., soin
af K. Mrs Befrhde från presterskapet infordras, få af veder¬
börande pastorer aflemnas till närmaste kronobetjent, soin är
pligtig att handlingarna med den vanliga kronobrefposten
till K. Mrs Befrhde fortställa. Utaf denna rättighet begag¬
nar sig presterskapet vid alla tillfällen, och då således en
embetspost redan är för presterskapet inrättad, finner jag ej
skäl att besvära K. M. med begäran om förtydligande eller
utsträckning af en föreskrift, som synes redan vara för än¬
damålet tillräcklig. Jag tillstyrker på denna grund afslag
på Oecon.Utskrs föredragna betänkande.
Den a5 April f. m.
3o3
Hr Stuart, Carl Gust.: Da den af Oecon.Utsk, nu
föreslagna utsträckning af stadgandet i K. circulärbrefvet af
d. 16 Juni i8r3 otvifvelaktigt skulle öka tungan af krono-
brefbäringsskyldigheten , hvars redan förut, särdeles i vissa
landsorter, tryckande beskaffenhet föranledt R. St. att vid
de 4 sistförflutna riksdagarna hos K. M. göra underd. fram¬
ställningar till beredande af lindring deruti; dä det ifrå¬
gaställa åliggandet för kronobetjeningen att icke allenast
emottaga och fortskaffa alla presterskapets embetsbref till K.
M:s Lefthde, utan äfven meddela bevis öfver deras emotta¬
gande, skulle förorsaka en af behofvet icke påkallad och
med någon synnerlig fördel för det allmänna icke förenad
tillökning i denna betjenings lika mångfaldiga som trägna
göromål; då kostnaden för brefs förskaffande på landsbyg¬
den med den s. k. lösposten är högst obetydlig, särdeles i
jemnförelse med de fördelaktiga lönevilkor, som i allmänhet
åtnjutas af den del utaf presterskapet, hvilken den ifrågavar.
befrielsen från postporto egentligen skulle komma till godo;
och då dessutom åberopade K. circulärbref blifvit ulfardadt
i anledn. af en särskild underd. framställning af Ilögv. Pre-
steSt., samt det följaktligen är detta Stånd obetaget att jem¬
väl på enahanda väg söka utverka den nåd. förklaring eller
utsträckning af deruti meddelade stadgandet), hvilken för
detsamma kan finnas fördelaktig; så får jag på dessa skäl,
och med afseende å det för Svenska folket föga vigtiga fö¬
remålet för den föreslagna underd. skrifvelsen, vördsamt an¬
hålla om Ilr Gr:s o. Landtmrs proposition å afslag af Oecon.-
Utskrs förevar, betänkande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Uti det af motionä¬
ren och Utsk. åberopade nåd. circulärbrefvet af den 16 Ju¬
ni 18x3 är den grundsats uttalad, att skriftliga upplys¬
ningar, sockenstämmo-protocoll, utlåt:n m. m.,
som af K. M:s Befrhde infordras, böra fortställas,
utan någon kostnad för presterskapet; hvaremot Utsk. nu
föreslår, att med presterskapets alla embetsbref till K. M:s
13ef:hde bör så och så förhållas. Utan tvifvel är det just
specificationen i i8i3 års circulärbref, som gjort det af
motionären åsyftade förtydligandet nödigt; och jag kan icke
inse, hvarföre otydligheten skulle bibehållas. Alt presterna,
såsom den sist talande ledamoten anmärkt, äro försedda
med sådana löneinkomster, att de kunna deraf betala post¬
porto för sina embetsbref, behöfver såvida rättelse, att till
contractsprostar utses de skickligaste kyrkoherdarna; men det
är icke gifvet, att dessa innehafva de bästa pastoraten. För
öfrigt kan en sådan grundsats icke antagas mera i afseende
på presterskapet än i afseende på andra embetsmän, som
icke betala postporto för deras embetsbref. Jag tillstyrker
bifall till Utskrs betänkande.
Hr Stuart: I anledning af hvad den siste talaren yt¬
3o4
Den 25 April f. m.
trat, ber jag att få upprepa, hvad jag i mitt föregående an¬
förande anmärkt, att nemi. det är presterskapet obetaget att
på samma väg, som Ståndet erhöll den förmån, hvilken in¬
nefattas i 1813 års circulärbref, vinna den ytterligare ut¬
sträckning deråt, sorn motionen åsyftar. För öfrigt får jag
blott förklara, att jag visserligen vet, att contractsprostar
finnas, sorn ej innehafva de fördelaktigaste pastoraten inom
contracten; men då jag erinrar mig, att den vanliga porto-
afgiften för de ifrågavar. brefvens förskaffande med den s.
k. lösposten är 6 styfver, tror jag, att presterskapets in¬
komster i allt fall medgifva denna utgift.
Hr von Scheele, Knut Georg: Jag tager mig fri¬
heten att förena mig med Hr v. Hartmansdorff och kan icke
instämma med Hr Stuart; ty ehuru afgiften för de ifråga¬
var. brefven är så ringa, alt den visserligen kan erläggas af
presterskapet, inser jag ej på hvad sätt brefven alltid skola
kunna blifva fortskaffade annorlunda än genom kronobetje-
ningen. Den vanliga posten går nemi. på bestämda tider,
men presterskapets embetsbref till K. M:s Bef:hde måste of¬
ta afgå på obestämd tid.
Gr. Mörner: Då presterskapet enligt 18x3 års circu¬
lärbref äger rättighet att genom kronobetjeningens försorg
afsända till K. M:s Bef:hde de utlåUn och handlingar, sota
blifva affordrade, innefattar detta större delen af de em¬
betsbref, som från presterskapet afgå till K. M:s Bef:hde.
Det återstår blott några em betsberättelser; men dessa äro
så få, att jag ej inser, hvarföre icke presterskapet för de¬
ras insändande skulle kunna begagna vanlig post eller annan
lägenhet. Deremot skulle Utsk:s förslag medföra ökadt be¬
svär för kronobetjeningen, hvarå, ehuru obetydligt det än
kan vara, afseende borde göras, i stället att man nu förti¬
den aldrig fäster afseende på den förut nog betungade kro¬
nobetjeningens öfverhopande med ytterligare göromål. Dess¬
utom synes mig denna fråga vara så enkel och af så ringa
betydenhet, att presterskapet, om det finner sådant behöf-
ligt, kan directe ingå till K. M. med ansökning i ämnet.
Jag fortfar på grund häraf, och på det R. St. må iakttaga
nödig sparsamhet med sina underd. skrifvelser, att yrka af-
slag å betänkandet.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror, att de fall, då ve¬
derbörande kyrkoherdar måste till K. M:s Bef:hde aflåta
embetsbref eller inskicka handlingar, som ej blifvit dem af¬
fordrade, icke äro så få, som den siste talaren förmenat.
Exempelvis får jag nämtfa, att då fråga om ny kyrkobygg¬
nad uppstår, måste alla dithörande handlingar och socken-
stämmobeslut, jemte kostnadsförslag och ritning, insändas till
K. M:s Bef:hde för att vidare fortskaffas; likaså då collecter
begäras, vaccinationsrapporter ingifvas, ra. m. Dessutom bör
man
Den a5 April f. tn.
3o5
inan ihågkomma, att, elium denna sak väl kan hänföras till
de mindre betydliga, såsom fallet är med de flesta, hvilka
bero på Oecon.Utsk:s handläggning, innefattar den likväl
fråga om befrielse från en allmän afgift å ena sidan samt
om ett ökadt besvär å den andra och gäller således det all¬
männa, icke enskilda orter, såsom händelsen förut varit med
de frågor, deri man ansett R. St. böra spara med sina skrif-
velser. Jag anhåller derföre om bifall till den af Utsk. nu
föreslagna und. skrifveisen, såsom en enklare utväg, än om
presterskapet skulle ingå med särskild ansökning derom hos
Konungen.
Hr Riben, Carl Wilh.: Det är mig obekant, huru¬
vida det åberopade circulärbrefvet af år i8i3 är resultat af
någon R. St:s und. anhållan, hvilket jag likväl betviflar, och,
om så icke är, förefaller det mig besynnerligt, att den mo¬
tion blifvit väckt, som föranledt Utsk:s nu afgifna yttrande.
Jag förenar mig således med dem, sorn anse presterskapet
böra med denna fråga vända sig directe till K. M. Hvad
sjelfva saken angår, kan jag ej finna, att motionärens yrkan¬
de är så alldeles befogadt. Presterskapet har redan fått sig
rättigheten medgifven att genom kronobetjeningens försorg
få alfordrade handlingar öfversända till K. M:s Bef:hde, och
det återstår blott sådana, som icke blifvit infordrade. Men,
sjelf född och uppfödd på landet, der jag vistats i flera sär¬
skilda orter, har jag mig nogsamt bekant, huru der tillgår,
och vet, att det ej är presterskapet, som får vidkännas kost¬
naden och besväret för socknens gemensamma angelägenhe¬
ter. Det finnes alltid någon inom socknen, som har ordent¬
lig postgång, om kyrkoherden icke sjelf har det, hvilket lik¬
väl skulle förundra mig, och tillfälle saknas således icke att
få de ifrågavar. brefven fortskaffade till och med utan sär¬
skild afgift; men denna är i allt fall såringa, att hela frågan
icke lönar mödan af besväret, och allraminst synes det pas¬
sande för R. St. att ingå till K. M. med und. skrifvelse i
ett så obetydligt ämne. Jag tillstyrker afslag å Utsk:s betank.
Hr von Hartmansdorff: I fall presterna nödvändigt
böra betala postporto försina embetsbref till K. M:s Bef:hde,
förmodar jag, att samma grundsats borde gälla äfven för
Landshöfdingarna och andra embetsman, som hafva ännu
större löner än kyrkoherdarna.
Hr R. ib en: I anledn. af hvad den siste talaren yttrat,
får jag blott erinra, att här icke är fråga om beviljandet af
portofrihet för presterskapets embetsbref, utan om krono¬
betjeningens skyldighet att emottaga dessa bref till förskaf¬
fande och till och med att gifva qvitto derå, när så äskas.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Det är i sanning besynnerligt,
att man vill göra den satsen gällande, att vissa embetsman
5 II. 3q
3oS
Den a5 April f. ra.
böra få sina embetsbref kostnadsfritt fortskaffade, men andra
icke. Mig förefaller detta obilligt och orättvist. Hvad åter
den anmärkningen beträffar, alt presterskapet skulle kunna
vända sig directe till K. M. med en ansökning i ämnet, så
är det naturligtvis lättare att fä frågan afgjord, sedan R. St.
yttrat sin mening. Jag tillstyrker derföre bifall till Utsk:s
betänkande.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Åtskilliga talare, sorn nu
yttrat sig för en und. skrifvelse i detta ämne, talade emot
mig, då jag uti en annan fråga för en stund sedan yrkade
på en sådan skrifvelse. Jag anhåller alt nu få begagna
samma skäl, som då nyttjades emot mig. Man sade nemi.,
att uppgifterna om rätta förhållandet voro olika; att R. St.
ej borde besvära Konungen med und. skrifvelser i obe¬
tydliga mål, samt att vederbörande sjelfva kunde directe in¬
gå till Konungen, då saken icke skulle möta någon svårighet.
Alla dessa skäl anhåller jag att nu fä begagna för afslag å
Oecon.Utsk:s ifrågavar. betänk., och torde jag dessutom fä
fästa uppmärksamheten derpå, att man ofta talat om krono-
betjeningens otillräcklighet och den alltför ringa personalen
af Svenska administrationens organer i landsorterna. Det
vore således fara värdi, att kronobetjeningen, om den göres
till brefbärare åt presterskapet, antingen skall blifva alldeles
otillräcklig eller komma med anspråk på löneförhöjning. Så
många exempel kunna också citeras, då PresleSt. gått R. St.
förbi och från sitt consistorium, eller hvad dess enskilda Utsk.
kallas, directe vändt sig till Konungen, att jag icke vet,
hvarföre Ståndet ej skulle kunna vidtaga samma utväg här.
I anledn. häraf, och då alldeles samma skäl, som nyss förut
blifvit anförda i afseende på frågan om en köping i Witt¬
sjö, tala för afslag å detta betänk., anhåller jag örn Hr Gr.
o. Landtinrs propos. till afslag.
Oecon.Utsk. betänk. N:o 27 bief af R. o. Ad. afslaget.
Ånyo föredrogs Oecon.Utsk:s d. i5 dennes e. m. på bor¬
det lagda betänk. N:o 28 i anledn. af väckt motion derom,
att Arieplougs och Arfvidsjaurs Lappmarker mätte till Norr¬
bottens län förläggas.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag finner Oecon.Utskrs
nu föredragna betänk, val grundadt i den delen, som afser ett
tillstyrkande af den inom BorgareSt. väckta motionen om Arie¬
plougs och Arfvidsjaurs Lappmarkers föi flyttning under Norr¬
bottens län. Betänk, är i denna del upplysande och bör, efter
min tanka, bifallas. Men Utsk. har derjemte upptagit en
annan fråga om en allmän länreglering, som icke blifvit för¬
anledd, af någon motion; och jag bekänner, att jag från den
närvar, tiden hemtar särskilda vigtiga motiver, hvarföre jag
anser mig böra afstyrka detta förslag. Ty då jag under en
Den a5 April f. m.
resa sistlidne sommar i södra orterna hörde, att uti ett län
fauns en landshöfding, som önskade sig ett högt accord, och a:ne
landshöfdingecandidater, hvilka begge hade rika svärfader,
som kunde betala accordet, samt att allmogen i norra delen
länet af sådan anledning förmåddes att ingå till Konun¬
gen med begäran om länets delning, hvarigenom alla tre
förenämnde personer kunde vinna sin önskan, så, ehuru
jag ej vill påstå, att den af Utsk. nu föreslagna allmänna
regleringen står i något sammanhang med den särskilda an¬
sökningen, fruktar jag likväl, att om R. St., utan att ens
dertill hafva blifvit föranledda af några från orternas full—
mägtige väckta motioner, nu skulle ingå till Konungen med
begäran, på säll Utsk. föreslagit, om en ny indelning af lä¬
nen i åtskilliga delar af Riket, skulle Konungen deraf kunna
hemta skäl för bifall till den särskilda ansökningen, såsom
varande af verkligt behof påkallad. Jag befarar således, att
vi genom Utsk:s förslag skulle få ännu flera landshöfdingar
an förut, särdeles som Utsk. yttrat sig i så generella orda¬
lag, att det ej blifvit bestämdt, huruvida regleringen borde
inskränkas till ny indelning af de redan existerande länen,
eller alt flera nya län skulle inrättas; och örn således en
allmän reglering skall begäras, önskar jag åtminstone, att det
mätte blifva bestämdt uttryckt, att densamma bör verkstäl¬
las på sådant sätt, att icke flera embetsman än förut derige¬
nom behöfva tillsättas. Jag skulle likväl för min del Iro, att
då ingen motion i detta ämne blifvit väckt, Utsk. kunnat
bespara sig mödan af sitt förslag. På dessa skäl och då
Utsk:s betänk, nu icke får blott till den ena delen antagas,
anhåller jag om återreiniss deraf.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller lika¬
ledes om återremiss af Oecon.Utskts ifrågavar. betänk., eme¬
dan man derför ulan icke kan i grundlagsenlig väg komma
till det resultat, som jag för min del önskar. Jag finner
nemi., lika med Utsk,, en und. skrifvelse i den frågan, hvar¬
om första delen af betänk, handlar, tilläfventyrs vara behöf¬
lig; men hvad sednare delen angår, är det min pligt att
upplysa, att olägenheterna af den närvar, indelningen af
länen redan länge varit föremål för Konungens omsorg och
föranledt till åtskilliga förslag till ny indelning, hvilka re¬
dan, då jag var Statssecreterare, uppgjordes och voro ämnen
för vidlyftiga undersökningar. Jag tror således icke, att nå¬
gon skrifvelse härom är behöflig; ty Konungen lärer i allt
fall vidtaga de åtgärder, som finnas lämpliga, och härom
vittnar äfven, hvad i detta hänseende redan skett i åtskilliga
fall. Men frågan är af största vigt och fordrar yttersta var¬
samhet. Så skulle man t. ex. kunna hafva anledning til!
förundran, hvarföre åtskilliga högst oregelbundna länegrän-
sor ännu qvarstå. Det har likväl vid närmare undersökning
befunnits, att dessa gränsor hafva för sig heigden af flera
3o8
Den 23 April f. m.
förhållanden, som göra deras bibehållande nödvändigt, eller
åtminstone svårt att förändra dem, utan ingripande följder
för folket. Jag har trott mig böra upplysa detta, och anser
R. o. Ad. böra afslå sednare delen af betänk., men bifalla
den förstadelen; dock som betänk, nu är första gången före,
och detta sätt att dels antaga och dels afslå det icke grund-
lagsenligt kan bifallas, nödgas jag vördsamt tillstyrka åter-
remiss.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Såsom ledamot af Oecon.-
Utsk. anser jag mig skyldig förklara, att jag icke förr, än
nu på detta rum, hört den händelse omtalas, som af en värd
ledamot, Gr. Cronhjelm, blifvit anförd. Således har denna
händelse ej kunnat ligga till grund för Utsk:s förslag. Men
då motionären såsom skäl för den af honom väckta frågan
uppgifvit, att Lapparne hade 3o till 4° mil till sitt läns¬
residens, och man fann, att andra hade lika långt (såsom
förhållandet är med en del af invånarne i Norrbottens län,
som hafva 40 mil till länsresidenset), hemställer jag, huru¬
vida icke en sådan reglering kan anses behöflig, hvarigenom
länsresidenset t. ex. i Norrbotten blir återflyttadt till Luleå,
der det förr varit. Det är en sådan reglering efter locala
förhållanden och invånarnes beqvämlighet, som Utsk. åsyf¬
tat förnämligast i de norra länen, men äfven i åtskilliga an¬
dra delar af Riket, der sådant kan finnas af behofvet påkalladt.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Jag kan
icke neka, att jag med förundran hört Oecon.Utsk. nu för
andra gången klaudras för det Utsk,, med den rätt 34
Puksd.Ordn. lemnar, i anledn, af en väckt fråga inkommit
med ett nytt förslag. Här har blifvit sagdt, att Konungen
redan visat omvårdnad om nödiga förbättringar uti nu ifrå-
gavar. hänseende. Detta visar, att Utsk. icke haft orätt i
sin åsigt, hvarföre jag, om återremiss af andra ledamöter yr¬
kas, väl icke vill bestrida densamma, men tror, att Utsk,
svårligen kommer att frångå sin redan yttrade mening.
Gr. Cronhjelm: Jag anser mig skyldig att af mitt för¬
ra yttrande recapitulera, att jag icke tror den särskilda hän¬
delse, sorn jag omtalat, hafva legat till grund för Utsk:s för¬
slag. För öfrigt får jag blott tillägga, att då vi af Frih.
Ehrenborgh erfarit, att all förändring af den närvarande län¬
regleringen , särdeles i de mera bebodda delarna af Riket,
möter betydliga svårigheter, bör en anhållan derom icke ut¬
gå från R. St., sedan Konungen, efter hvad jag hört, sjelf
funnit sig böra afstå derifrån,
Oecon.Utskis betänk, N:o 28 återremitterades.
Oecon.Utskis d. i5 dennes e. m. på bordet lagda ne-
dannämnda utlåUn blefvo af R. o. Ad. bifallna, nemi.
Den a5 April f. ra.
3og
N:o 2g. i anledn. af väckt motion, ang:de verkställandet
af arbeten för K. flottans i Carlskrona behof;
N:o 3o. i anledn. af väckt motion, att Förvaltn. af Sjöärend.
måtte upplösas och dess göromål till K. KrigsColhm öfverflyttas.
Företogs till pröfning Oecon.Utskts d. i5 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. N:o 31, i anledn. af väckt motion
om meddelande af så beskaffade privilegier för Trelleborgs
by, som medföra rättighet att hålla öppna salubodar.
Gr. von Fersen, Hans: Jag har begärt ordet för att
yrka afslag å Oecon.Ulsk:s nu föredragna betänk., och mitt
skäl dertill är, att Utsk. tillstyrkt en underd. skrifvelse med
anhållan, att en köping, lydande under Malmö stad, må i
Trelleborg få anläggas. Redan åren 1823 och 1824 hafva
ansökningar i detta ämne blifvit gjorda hos K. M., som, ef¬
ter vederbörandes hörande, ej funnit skäl att dertill lemna
bifall, och grunderna för detta afslag hafva varit dels obe-
höfligheten, dels att en ökad handelsfrihet i Trelleborg skul¬
le medföra ett ökadt tillfälle till lurendrägeri. Äfven jag
tinner uti dessa skäl en stor anledn. till afslag å den gjorda
motionen; och då dertill kommer, att fråga är om en und.
skrifvelse i ett ämne, som redan 2:ne gånger blifvit af Konungen
afslaget, utan att man nu. kan hoppas någon annan, förän¬
drad utgång, anser jag mig så mycket mer böra afstyrka
antagandet af detta betänk., som jag tror, att R. St. böra
vara sparsamma pä und. skrifvelser och ej onödigtvis göra
dem, på det att de, sorn äro af behof påkallade, må hos K.
M. vinna afseende och ej med de obetydliga förblandas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det är möjligt, att hos Gr.
v. Fersen en större localkännedom, än jag äger, ligger till
grund för hans afstyrkande. Jag har likväl af sakkunniga
personer gjort mig underrättad om förhållandet och på ett
sätt, hvars sanningsenlighet jag icke har något skäl att be¬
tvifla, fått upplyst, att en ovanlig spannmålshandel redan
äger rum i Trelleborg och att hela den omkringliggande
slätten har stor olägenhet deraf att icke på detta ställe äfven
kunna uppköpa sina förnödenheter och idka den handel, som
belägenheten och tillfället erbjuda. Flera ledamöter af
BondeSt. hafva inom Utsk. fästat uppmärksamheten härå.
Hvad den omständigheten angår, att föregående ansökningar
rönt afslag, så lärer orsaken dertill hafva varit farhåga för
lurendrägeri; men detta skäl synes numera böra förfalla,
sedan tullverket fått en bättre organisation, så att ingen an¬
ledn. är för handen att mera frukta för lurendrägeri i Trel¬
leborg, än i andra orter på Skånska kusten.
Gr. von Fersen: I anledn. af hvad den siste värde
talaren anfört, får jag, under åberopande af mitt förra yt¬
trande, erinra, att ehuru jag visserligen några gånger passerat
Pen a5 A pr i I f. m.
orten, har jag likväl ingalunda den enskilda Iocalkännedom,
att jag skulle kunna derpå basera min åsigt, utan jag stöder
den på K. Resol. af d. 3 Juni 1824, deri det heter:
"håfve Wi detta ärende Oss föredraga låtit, och enär Wi lin¬
der d. 19 Nov. förlidet år bestämt den gräns för Trelle¬
borgs handelsfrihet, sorn Wi funnit lämplig för att å ena
”sidan lifva och uppmuntra industrien i kringliggande lands¬
ert och å den andra förebygga möjliga missbruk och öf-
"verträdelser af tullförfattningar och andra oeconomiska stad¬
slander ; altså och då förevar, und. ansökning dels åsvftar
"rättighet för Trelleborgs invånare att komma i utöfning
"af en städerna ensamt enligt författningarna förbehållen
"handel, dels ock skulle, i händelse af bifall, kunna öppna
"tillfällen till missbruk och underslef, till hvilkas förebyg¬
gande tillräcklig controll svårligen skulle kunna beredas,
"hvartill kommer, att tullbevakningen i Skåne redan är i
"elen mån förenad med svårigheter, att dessa icke böra utan
"synbart och vigtigt behof förökas, bafve Wi på sådana
"skäl funnit ifrågavar. und. ansökning icke kunna i nåder bi-
"fallas.” På dessa, såsom mig synes, ganska grundliga skäl
har jag begärt afslag A Utsk:s betänk. Hvad för öfrigt be¬
träffar det skäl, Gr. Horn för sin mening velat hemta från
tullbevakningens nuvar. organisation, så medgifver jag, att
mycket till lurendrägeriets förekommande genom tullbevak¬
ningens nya organisation kan uträttas; men en köpings an¬
läggande i Trelleborg skulle alltid påkalla behofvet af en
större tullbevakning än förut, och det kan vara tvifvel un-
derkastadt, huruvida nyttan skulle uppväga denna förökade
utgift. Då Trelleborg är belägen endast 3 mil från Ystad
och Malmö, inser jag intet behof af en köpings anläggande
derstädes, och jag fortfar altså i min begäran om afslag å
betänkandet.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag är till det
mesta förekommen af Gr. v. Fersen och kan ej frångå den
öfvertygelsen, att det icke är många, utan stora och blom¬
strande städer, hvaraf landet har nytta. Jag har mig vis¬
serligen bekant, att en betydlig spannmålshandel äger rum i
Trelleborg; men den bedrifves af handlande från Ystad och
Malmö, hvilka infinna sig på stället, dels för den goda till¬
gången på varan och dels för den goda lastningsplatsen.
Den enda fördel, som skulle vinnas genom ställets förvand¬
lande till köping, vore således, att allmogen, som ditför sin
spannmål, der äfven skulle kunna uppköpa de effecter, som
den har af nöden; men för uppfyllandet häraf hafva de
handlande likaledes förut till en del dragit försorg. Jag in¬
ser derföre ingen fördel för orten att få en ny liten stad
jemte de flera, vi redan hafva, och hvilka ej uppfylla sitt
ändamål; hvaremot Ystad och Malmö, som äro de bästa
städerna i Skåne, skulle i samma mån, som deras förkofran
Dcn 2j Apr il f. m.
311
underlättades i stallet för att motverkas genom de små stä¬
dernas uppkomst, hafva ett ökadt inflytande på hela ortens
välmåga. Jag linner här samma skäl som i den föregående
frågan om en köpings anläggande i Wittsjö, och jag tillstyr¬
ker således afslag å Utsk:s betänk.
Gr. Cronhjelm, Otto Äng.: Förhållandet är, efter
min tanka, icke alldeles enahanda med de hegge köpingar,
hvarom i dag varit fråga. I afseende på Wittsjö handlade
det endast örn en föregående undersökning, som R. o. Ad. velat
medgifva; nu deremot är frågan om ett bestämdt förslag om
en ny köpings anläggande i Trelleborg eller, rättare sagdt,
örn beviljande af köpingsrättigheter åt en redan existeran¬
de handelsplats, och för detta förslag synes mig den siste ta¬
laren hafva anfört de mest kraftiga skäl. lian har nemi.
sagt, att en betydlig spannmålshandel redan på stället be-
drifves af de handlande i Arstad och Malmö, samt att allmo¬
gen der få köpa de elfecter, som den har af nöden. Nu
frågar jag, sedan det sålunda är upplyst, alt handeln genom
naturliga orsaker blifvit ledd till stället och icke kunnat af
auetoriteterna hindras, om det är klokt efter vanliga stats-
ccconomiska reglor att söka motverka denna handel? Förhål¬
landet är, att salubodar flera gånger blifvit öppnade i Trelle¬
borg och åter tillstängda af K. M:s Bef:hde. Jag begriper
likväl icke, hvarföre man ej vill tillåta handeln att taga sin
naturliga väg. Här är dessutom endast fråga om en köping,
och ökad tullbevakning behöfves således icke, tv den er¬
fordras endast för stapelstäderna. Det gäller blott rättighe¬
ten att hålla öppna salubodar under tillsyn af magistraten
i Malmö. Hvad åter angår laudtmannens trefnad och de
bidragande orsakerna dertill, så tror jag för min del, att
landtmannen linner sig bäst, örn han får sköta sig sjelf och
söka afsättning för sina produeter, der det är fördelaktigast,
men icke tvingas att forsla dem 3 mil. Det är en sådan
skråmessighet, som jag ifrat och ifrar emot. Om en stad ej
mägtar bibehålla sig, utan en annan yngre växer upp öfver
densamma, finner jag deri intet ondt; och jag hemtar sär¬
skildt skäl för bifall till den nu föreslagna köpingen deraf,
att då en olaglig handel, som icke kan förekomma.?, redan
bedrifves på stället, är det bättre att göra den lill laglig.
Hvad farhågan för ökadt lurendrägeri beträffar, så är hela
Skånska kusten särdeles ä porte'e för lurendrägeri; men icke
blifver det större derföre, att stället förvandlas till köping;
det beror på belägenheten, och, såsom bekant, är Rå fiske¬
läge, i anseende till sitt lage, i detta afseende mest utmärkt.
Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s förslag, såsom både
påkalladt af den folkrika ortens behof och genom ställets
belägenhet ändamålsenligt.
Frih. Ehrenborgh: Jag anser, i likhet med hvad jag
vid åtskilliga föregående tillfällen yttrat, detta rum icke
Den a5 April f. ra.
vara rätta stället för strider om statshusliållningssystemer.
Måhända har jag orätt i min åsigt; men trogen den grund¬
sats, jag antagit, kan jag ej frångå den mening, att det för
orten är fördelaktigast, om de redan befintliga städerna Ystad
och Malmö lemnäs tillfälle att stiga upp, utan hinder af
nya smärre köpingar. Om Gr. Cronhjelm hade den practi-
ska erfarenhet, som jag inhemtat derifrån, att jag bor nära
en köping, skulle han tilläfventyrs finna den ringa nytta,
som deraf tillskyndas orten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att fa
instämma med Frih. Ehrenborgh och tror, att It. o. Ad.
bör fästa afseende på en mans yttrande, hvilken är bosatt i
orten och sjelf landtman. Då Konungen redan afslagit 2:ne
ansökningar i ämnet, synes det icke heller lämpligt, att R.
St. nu skulle förnya en anhållan derom.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag har blott be¬
gärt ordet för att få förena mig med Frih. Ehrenborgh och
den siste värde talaren i afseende på nyttan för orterna att
hafva få, men större städer, i stället för en mängd köpingar.
Till bevis torde jag få åberopa Skaraborgs län, der vi hafva
flera städer, men alla så små, att landtmannen i dem ej kan
påräkna någon afsättning.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då det är möjligt, att de
grundsatser, man nu uttalat, äfven skola söka att göra sig
gällande i andra frågor af större vigt, anser jag mig böra
förklara, att jag för min del visserligen finner det bra att
hafva stora städer, men framför allt många; ty ju mindre
transportkostnader erfordras, ju bättre. Det skulle säkerli¬
gen icke vara lyckligt för Upland och Södermanland , eller
i allmänhet de till hufvudstaden närmast belägna provinser¬
na, om de blott hade Stockholm och icke derjemte Enkö¬
ping, Trosa eller andra småstäder, der landtmannen på när¬
mare håll kan få någon afsättning, åtminstone för mindre
partier af sina varor, dessa städer må för öfrigt vara så rin¬
ga som helst. Men jag ser ej heller, hvarföre det icke skul¬
le vara bättre att hafva rika köpingar, än fattiga städer.
Gr. Cronhjelm: Lika med Hr v. Hartmansdorff, sora
ansett R. o. Ad. böra fästa afseende på Frih. Ehrenborghs
yttrande, anhåller jag att ännu en gång få fästa uppmärk¬
samheten på Frih:s uppgift om den betydliga handel, som
redan finnes i Trelleborg; och då handeln således sjelf så
bestämdt Jedt sig dit, hemställer jag, om det kan vara rätt
att neka stället köpingsrättigheter, hvarigenom denna han¬
del kan, i stället för olaglig, blifva laglig, särdeles då man i
allmänhet synes vara böjd för ett liberalare handelssystem.
Men så går det alltid; man säger sig väl hysa liberala åsig-
ter, men då dessa skola tillämpas i någon särskild fråga,
stad-
Den 25 April f. ra.
3i3
stadna)* det doct slutligen dervid, att rann förb judes handla
hus Pål, emedan det nödvändigt skall ske hos Pehr. Belä¬
genheten er vid Trelleborg förträfflig, vid Lusten och med
en sädesrik ort rundtoral.ring. Förhällandet ar således icke
enahanda sora med staderna - Westergöthland, hvilka, så¬
som belägna lång t inne i lande- , ej kunna blifva afsa ttuings-
orter för landtmanncn, emedan de sjelfva sakna tillfälle till
vidare ofytlring. Att Konungen redan aine gånger afslagit
ansökningar i ämnet, bör hvarken förefalla underligt eller
afskräcka; ty Konungen handlar, i min tanka, ganska vis-
ligt, om han ej för hastigt lösgör de gamla banden och der¬
igenom väcker grannstädernas afund. Konungen har således
har gjort riktigt att hälla igen, tilldess sakens naturliga
gång ådagalagt, ott rann mäste gifva vika. Så har det gatt
med Ronneby i Blekinge, so: i Carlskrona aldrig velat släp¬
pa ifrån sig; men Ronneby har icke destomindre, såsom en
naturlig dcboucbc för handeln, växt upp och skulle, efter
min öfvertygelse, innan kort växa öfver Carlskrona, om icke
flottans station der funnes Samma förhållande är öfverallt,
och motverkandet bildar blott lagbrott; men sakernas natur¬
liga gäng klöfver dock slutligen ut sin rätt, oaktadt de små
in teressenas försök att Itgga hinder i vägen. Efter canalens
öppnande kom ju Norrköping oell ville qväfva Söderköping
medelst yppad tvist om Söderköpings naturliga haran. Jag
tror, att nationalrepresentationen bör sätta sig öfver alla
sådana små in toressen.
Fi ili. Ehrenborgh: Jag har i Hera discussioner hört
orden liberalitet och liberala ås ig ter upprepas; men
jag har sä svårt att fatta rätta betydelsen deraf, att jag i
sanning icke ..jolf vet, huruvida jag är liberal eller icke.
Efter Gr. Cronhjehns uppfattning lärer jag likväl i denna
fråga vara illiberal, och jag förklarar, att jag gerna erkän¬
ner rai vara illiberal. Ty ehuru jag visserligen finner det
bra att lägga theorien till grund för sina åsigter, måste der¬
med förenas någon praeiisk erfarenhet, så framt man ej skall
fhlla i stora misstag. Så är förhållandet här, och jag har
för min del sett saken pvc etisk t. Som domare har jag hand¬
lagt tvenne concursor af Trelleborgs största handlande un¬
der den tid, der funnos sådana; ty nu finnas inga egna hand¬
lande derstädes, utan handeln bedrifves af Ystads och Mal¬
mö handlande. Erfarenheten har visat, att ingenting vun¬
nits med särskild handelsrörelse på stället, och den har der¬
före blifvit nedlagd. Dessa äro mina skäl, hvarföre jag än¬
nu fortfar att anse förslaget utan nytta. I afseende på hvad
tien siste talaren nämnt om Ronneby, är förhållandet der¬
med helt annorlunda, men hörer icke till ämnet; hvarföre
jag förbigår att yttra mig derom.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser de små städerna
5 II. 4<>
3i4
Den 35 April f. m.
i allmänhet ieke allenast utan nytta, utan ofta, i egenskap
af krognasten, skadliga för den kringliggande orten. För i
är sedan tillbragte jag någon tid uti en liten sjöstad och ha¬
de tillfälle att se, huru den störste handlanden höll krog
uti sin bod. Det förhåller sig med de många småstäderna
och köpingarna som med den alltför stora hemmansklyfnin¬
gen; vi göra Riket en bestämd skada genom anlaggandet af liera
sådana tillhåll för menniskor utan beståndande näringsfång.
Gr. Cronhjelm: Jag vill blott i anledning af den si¬
ste talarens yttranden erinra, att här redan blifvit upplyst,
att i Trelleborg säljas varor och förmodligen äfven brännvin,
antingen stället blir köping eller icke; skillnaden är blott,
att i ena fallet blir försäljningen laglig. För öfrigt instäm¬
mer jag i Hr v. Hartmansdorffs åsigt om följderna af en allt¬
för stor hemmansklyfning; men jag anser jemnförelsen icke
vara alldeles adrequat.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde proposition tili
återremiss af Oecon.Utskts betänk. ]N:o 3i.
Ropades nej.
Efter tvenne gånger förnyade propositioner, dels till bifall
och dels till alslag å Oecon.Utsk:s betänk. N:o 3i, förklarade
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm., att han af svaret å den sist
framställda propositionen funnit, att R. o. Ad. afslagit nämn¬
de betankande.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att få reservera mig emot
det af Hr Gr. o. Landtm, nu tillkännagifna beslut, emedan
jag tyckt mig höra, att nej var det öfvervägande svaret på
den framställda propositionen. Jag skall likväl icke besvära
med votering.
Hr Löwenström, Joh. Jac., förenade sig med Gr.
Cronhjelm.
Gr. von Fersen, Hans: Jag får blott i anledning af
den siste talarens anmärkning förklara, att för mig, som
tillhör motsatta sidan , har det låtit, som ja varit öfvervägande
vid svaret på den framställda propositionen. Det torde således
rättast få bero vid Hr Gr. o. Landtnäs uppfattning af detta svar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 ln-
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 25 April 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Vid förnyad föredragning af Oecon.Utsk:s d. i5 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 3a, i anledn. af väckt mo¬
/
Den afi April e. a. 3 15
tion, att beväringsynglingarna icke matte samlas till vapen¬
öfning, förrän de uppfordras till Rikets försvar, blef sam¬
ma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning Oecon.Utskts d. i5 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. N:o 33, i anledn. af väckt motion,
ang:de rättighet för en beväringsskyldig att annan duglig
karl i sitt ställe insätta.
Hr af Halst rom, Gust. Jac., uppläste följande:
Då jag ej kan instämma i de åsigter, Allm. Besv. o.
Oecon.Utsk. till R St. framställt i sitt betänk öfver Riksd.-
fullm And. Johanssons motion om rättighet för en bevä¬
ringsskyldig att när som helst under dess beväringsår sätta
annan duglig karl i sitt ställe, anser jag mig böra uppgifva
de skäl, hvarpå jag grundar min öfvertygelse, att ej allenast
motionären sökt, utan äfven Utsk. tillstyrkt en åtgärd,
som föranleder utvidgad rättighet att lega, aflägsnar con-
scriplionssystemets syftning och gör det omöjligt att beräk¬
na beväringens krigsbildning, ej endast i afseende på hvad
punkt den nu står, utan äfven hvad den kunde blifva med
utvidgad öfningstid. Jag måste således förut fästa mig vid
motionärens framställning. Han yttrar: att en yngling, som
varit till vapenöfning och krigstjenst obehindrad, d. v. s.
deltagit i beväringsexercisen, sedermera under beväringsåren
blefve bofast å landet eller förskaffade sig derstädes eller i
stad lofligt näringsfång, vid uppkommande krigsoro¬
ligheter till tjenstgöring uppfordrad, icke utan skada för
sig och anhörige kunde öfvergifva detsamma; hvarföre mo¬
tionären hemställt, att i sådan händelse en annan duglig
karl i dess ställe måtte få anskaffas.
Det är med en sorglig känsla jag erfar, huru egen¬
nyttan allt mer och mer afkyler och snart är nära att ut¬
tränga de samhällsdygder, som frejdat Norden. Det är äf¬
ven med lika sorgslig känsla, jag påminner mig, att fordom
ett annat språk blifvit földt af Sveriges allmoge, då det
gällt fäderneslandets försvar; att det gifvits tider, då hvar¬
je vapenför man var dertill färdig; då det icke gafs skill¬
nad mellan civil och militär, hög och låg, rik och fattig;
då det t. o. m. tillhörde hvar och en att sjelf förskaffa sig
vapen, underhålla dem och deri öfva sig, ty uraktlåtenhet
derutinnan ansågs förtjena namnet af ärelöshet. Nu der¬
emot: den, sorn kan förskaffa sig lofligt näringsfång,
anses vara berättigad att, i händelse af krigsoroligheter,
kunna frilösa sig från försvaret af det land, der han likväl
i maklighet vill åtnjuta fredens förmåner, skyddas till per¬
son och egendom mot inre oordningar och yttre våld. Och
hvilka skulle det väl då åligga att uthärda krigets mödor
och ansträngningar samt stridens faror? Hvilka skulle det
åligga att otlia sitt blod och lif för frihet, sjelfständighet,
De xi 25 April e. m.
medborgare, Konung oell fädernesland? Jo! efter motionä¬
rens åsigler, sådana, sinn ej dafvn 1'ofli g i nr r j n • sfå ,ig,
d. v. s. lösdrifvare eller försvnslösa. Jag anser d-vc.nat, titt
hvar!.en boken, pennan, al n.u eiler plogen böra i.unea fri¬
taga någon från försvaret af fosterjorden; och o ' det en
gäng var nödvändigt, ali lagen gjorde harvid >r g :• i: u n¬
dantag, böra ile aiininsto ie icke vi V re utsträckas.
Hvad Utskzs behandling af sjelfva frågan (. ernast be¬
träffar, synes det mia, som nede »let velat gifva 8 §. af
1812 urs för.anning o.-i beruriu.»'sskyIdig neton en tydning,
hvilken jag förut ej in:ri saints i frdr/: och hvilken jog
ogillar. Den synes utgå frun iian principen, ett hvad, som
icke är directe förbjudet är tillåtet. U i.,k. har neni. an¬
sett det ej vara beväringsskyldig^ .-renon berörde författning
betaget att, under hvilketdcm af beväring.*"ren sorn iielst,
för sig lega Annan duglig karl, då legning tillåien dr, oell
Utsk. föreslår, att hos K. lil. i reimme -j §. må.to begäras
den förklaring, att en inmönstrad och exercerad perso > må,
när hail det åslundar, från vidare eonscriptiensskyldb.het
njuta befrielse, du han i sitt ställe nnskcff.r annan cuglig
karl, och vidare, sorn undergått beväringsexercis. och såle¬
des i krigstjenst äger redan för »ti rf vad öfning. Ku
tillåter beviiringslagen legning af karlar fr. o. ni. 26 t. o. o.
3y är; men hvad förvärfv :d öfning tror väl Utsk. att cn
karl, nära 37 år gammal, kan äga, sorn under sitt 21 år
exercerade 10 dagar och sedermera i 16 år kanske aldrig
sett något gevär, men väl genom arbete fått styfva lemmar
och genom det så allmänt gängse fylleriet cn förslöad, fatt¬
ning. .Detta är att utsträcka Iegiiingsrätiigbeten , och hvil¬
ket skulle göra beväringsmanskapet mindre användbart, än
det nu är; ty snart kan nu en person, efter 3 års åsidosatt
exercis, någorlunda lätt återbringas till sin förra färdighet,
men så är ej förhållandet med den, sorn ej exercerat på 16
år. Helt annan är den i beväringsförfattningea redan
medgifna rättighet att vid första beväringsåret lega en an¬
nan karl, sora då inmönstras; ty denne måste genast ånyo
exerceras, ehuru alla vapenföra män, hvilka ej begagnat
sig af legningsrätten, äro numera en gång exercerade. Det
oaktadt vet likväl hvar och en, som lågt hand vid bevä¬
ringsexercis, hvilken stor skillnad det är mellan frivlliga och
legda. De förra äga den bästa vilja, håg och lust vid öf-
ningarna, då deremot de sednare äro tröga, liknöjda, stela,
och endast önska, att de 10 dagsverken, för hvilka de ta¬
git betalning, snart mätte slutas. Dc år, jag haft bevärings-
bataillon om händer, har jag också alltid nödgats sätta alla
legda karlar tillsammans i en class och låta exercera dem en
timma längre un de frivilliga, för ali; få alla lika öfvade.
Ulsk:s betänk, innebär ett förslag, sora är skadligt för
Armeen, hvarföre jag på det högsta anaåller om afslag
derå.
Den 25 April e. 10.
lii Riben, Gr- i Wi' Jn ; .listn icke hetära ett
bestämdt afsk;.'. " Uiskrs betänk., nia’ .Inskränker mig till
begäran af äterre liss. XJtsk. ber re, il., efter niia öfverty¬
gelse, tillstyrkt e< v*ncierd. anhållan bos K. M. i eli änne,
deri någon anhållan icke behöfves. Der conscription, sora
geno’ > Konungs nea Ständers saf lmnnstätnmande beslut i
Sverige "i antagen, hvilar, bland andra, älven p”; den grund,
att etet c« dien beväringsskyldig^ ii Hatet att satta en annan
karl i sitt ställe. Händelsen hfu gjort, af Sr tills endast
förste oc’> andra clnsserna varit till tjenstgöring uppbådade.
Den siste talaren tyckes utgå från elen synpunkt, att de efter¬
följande 3:dje, 4-de och 5:te dass. ma skulle varn berofvade en
förde!, sou genom riksdagsbeslut blifvit i alf äinliet foevä-
ringsskyldh.e lille’Känd. Alli, livad sora i detta afseende
Lräfves, synes intryckt i 3 J. af conscriptionslagvn soin in¬
nehåller, '’att flen, ",,.j är till utskrifning förburdeu, är til¬
låtet att. i sitt ställe satir, annan duglig k avid' Derutaf föl¬
je , att det ej får varn en oduglig karl, son sättes i stället,
emedan sådant vora stridande emot lagen. Mea personens
duglighet eller oduglighet tärer profves vid mönstringen, och
oen magt, Regeringen vid det tillfallet beböfver., Ur Rege¬
ringen redan tiller!,iand. Jag tillstyrker således, att motio¬
nen må ko..inia nit förfalla och någon skrifvelse till K. M.
således icke äga runi.
Gr. Horn, C i nes F vciiv.: Ja .v bar icke deltagit i be-
arbetandet rf det nål, sou; nu är för R. o. Ad. till afgö¬
rande föredraget. J:.g erkänner uppriktigt, att jag Icke gil¬
lar betänk., sådant det blifvit nppstaldi; men jag ken der¬
före icke med den siste talaren instämma i den åsigt, att
med duglig karl skulle förstås den, sorn blott icke vore
cassabel. Ivian bar med duglig karl nfsett en exercerad, så
vidt. författningen meögifver det, så att, om den karl, sora
undergått be vä ri ngsexcercisen oell följande året skulle gå i
fält. agde rättighet att i sitt ställe lega en annan, sorn icke
vai it exercis underkastad, man trott, att derigenom skulle
uppkomma ett mindre fördelaktigt förhållande inom Arméen.
Detta bär varit Uisk:s åsigt. Jag delar ej densamma. Jag
tror, lika med den talare, som förut yttrat sig, att man ic¬
ke kan anse den legda karlen, äfven örn lian vunnit någon
öfning i exercisen, lika med den, sora bildats efter conscrip-
tionslagen. Men jag beklagar — jag bekänner det upprik¬
tigt —, att jag eifarit vit. denna riksdag, ett inom Bonde-
St. en panisk fruktan är rådande för det enda sanna system
för Sveriges försvar. Denna fruktan är likväl kanske för¬
låtlig, emedan detta Stånd, äger ett sorgligt minne af de
otaliga missbruk, som den exccutiva mag ten gjort af krigs-
yrket och sorn ingifvit det farncgor, hvilka vidlåda detta
gamla tappra folk, så ofta man blott nämner ordet bevä-
ringspligt. Jag liar inom Oecon.Utsk. erfarit detta i en långt
3iS
D c 11 13 April e. m.
vigtigare fråga än den förevarande. Jag tror icke, att vid
detta tillfälle och under närvarande omständigheter någon
genomgripande reform i afseende på beväringen är att för¬
vänta. På denna grund, och då Utsk. utgått från en syn¬
punkt, som det icke kominer att ändra, anser jag någon
nterremiss icke böra äga rum, eller någon vidare behand¬
ling af frågan nödvändig, utan tillstyrker afslag å betänk.
Hr von Troil, Emil: Jag för min del kan icke in¬
stämma i den siste talarens åsigt att afslå betänk., emedan
jag tror, att beväringslagen fordrar förtydligande. Det har
blifvit yttradt af Hr Riben, att hvar och en beväringsskyl¬
dig äger under beväringsåren alt sätta annan duglig karl
i sitt ställe. Förklaring behöfves öfver hvad sorn förstås
med duglig, hvilket jag, för min del, anser den vara, som
äger icke blott samma kroppsstyrka, utan äfven samma bild¬
ning i krigsväsendet med den, som han skall ersätta. Hr af
Dalström har yttrat sig emot legning i allmänhet. Lika med
honom älskar jag ej sammanblandning af legda krigare med
deni, som af ädlare motiver gå till striden; men beklagligtvis
ar legning tillåten. Frågan är, huruvida den endast bör til¬
låtas, innan den beväringsskyIdige deltagit i vapenöfningar,
eller äfven sedan. Jag önskar det sednare, emedan jag be¬
farar, att många flera lega, om de vid 20 års ålder antin¬
gen måste förbinda sig att tjena i 5 år eller också genast
undandraga sig denna skyldighet.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Jag får förena mig med
de Hrr, som vika afslag å betänk. Jag gör det af öfverty¬
gelse, hvilken fullkomligen öfverensstämmer med hvad de
framställt, samt derföre, att jag anser det tillägg, som mo¬
tionären önskar, ej vara af nöden; ty om, såsom motionä¬
ren förutsätter, för någon beväringsskyldig sådana omstän¬
digheter skulle uppstå, som gjorde det omöjligt för honom
att utan skada för sig fullgöra sitt åliggande, så äger han
genom conscriptionslagen rättighet att till K. M. ingå med
anhållan att få satta annan karl i sitt ställe, och med den
erfarenhet, jag äger, har jag icke vid något tillfälle sett, att
ansökningar i detta afseende, eller om uppskof med exercis-
skyldighetens fullgörande, blifvit af Konungen afslagna, när
de varit med conscriptionslagen öfverensstämmande. Af det¬
ta skäl anser jag tillägget icke vara behöfligt, utan förenar
mig, såsom jag redan haft äran yttra, i de åsigter, som äro
framställda af de Hrr, hvilka yrkat afslag å betänkandet.
Hr af Dalström: Jag kan icke förena mig med Hr
Riben i den åsigt, att utskrifning skulle vara detsamma sorn
fortfarande tjenstgöringsskyldighet för alla 5 åren; ty uti 8
§. af K. kungörelsen om utskrifningssättet och inrättningen
af allmänna beväringsmanskapet af d. 27 October 1812 he¬
ter det: ”Den, som till utskrifning förbunden är, äger rättig¬
het att i sitt ställe sätta annan duglig karl.” Vidare heter
Den a5 April c. m.
det uti 12 5- ”Sorn till ordning och rättelse vid utskrifnin-
gurna fullständiga listor måste vara att tillgå på alla under
utskrifning begripna personer.” Häraf finnér jag, att ut¬
skrifning mäste vara detsamma som inmönstring, och
alt utskrifning således har afseende på beväringskarlens för¬
sta inträde i tjenstgöring, helst, då fråga är om flera elas-
sers tjenstgöring, de dertill uppbådas, icke utskrifvas, såsom
man ser af i i §., som innehåller: ”Då Vi anse nödigt att
större eller mindre del af beväringsmanskapet till tjenstgöring
eller vapenöfning uppbåda;” samt af i5 §., som börjas sålunda:
”Då beväringsmanskapet till verklig tjenstgöring uppbådas.”
Då således endast den till utskrifning förbundne, men icke
den till tjenstgöring uppbådade karlen äger sätta annan karl
i sitt ställe, följer haraf, att ej heller beväringsskyldige af
sednare classerna äga en slik rättighet. För öfrigt har Hr
Riben trott, att det vore tillräckligt, om den beväringsskyl¬
dige sätter en duglig karl i sitt ställe, samt att dugligheten
kunde pröfvas vid mönstringen. Vid mönstringen sitter
landshöfdingen, reg:tschefen och församlingens pastor, och
dervid efterfrågas hufvudsakligen karlens frejd; hans duglig¬
het till krigstjenst lärer vara svårt att vid ett sådant till¬
fälle bedöma. Jag får dessutom nämna, att om, på sätt Hr
Riben yrkat, principen skulle utsträckas till alla bevärings-
classerna, vore det förgäfves att vid reg:terna hafva den
controll, man nu äger; ty det är ej nog, att man tager
emot de beväringsskyldiga, utan der upprättas ordentliga
exercisrullor, hvaruti införes hvars och ens skicklighet, huru
han fullgjort exercisen och huru hans uppförande varit.
Sådane rullor förvaras år från år vid reg: ter na, för att tje¬
na till rättelse, i händelse omständigheterna skulle påkalla
manskapets uppbådande. Men jag skulle tro, att alla des¬
sa åtgärder vore öfverflödiga och fruktlösa, om den princip
skulle göra sig gällande, som Hr Puben antydt.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Då jag begärde ordet,
var det egentligen för alt gensvara en ledamots här fällda
yttrande om förslagets skadlighet för Armeen med den för¬
säkran, att jag känner mig lika varm sorn han och någon
annan för Armeen, dess bästa och brukbarhet, och att jag
aldrig vet mig hafva föreslagit något, som kunde för den
vara skadligt eller förderfligt. Jag får ock den äran erinra
samme ledamot, att helt annat är att utskrifva eller upp¬
båda en beväringsskyldig, och helt annat att exercera ho¬
nom. Det sednare tillhör officeren, ingalunda det förra.
I sjelfva hufvudsaken får jag den äran högtidligt till¬
kännagifva, att äfven jag är hatare af all legning, d. v. s.
rättigheten för en beväringsskyldig att hvälfva sin bevä-
ringspligt på en annan emot lega; också har jag under dep
åren, jag haft äran vara landshöfding, alltid sökt motver¬
ka sådant, men, då det ej lyckats mig, alltid stegrat legan.
320
Den 2Ö Aj'lil c. m.
för atf: äfven deri gen • försvåra fiel: onda. Dock, mina
iiT, di: rättigheten ..tt •«. kor* ii- nes eli ti $ ..f 1Ö12 års
bcväri/igsförorön. tydligen uc-cLiiVcn, synes mig klart, att
i.e nådigst foreskrifna vilkorea för rättigheten att lega äga
lika verkan såvd viii mönstringstil Ifailct som under loppet
af be vä ringssky I dighe tens fortfarande; oell förenar jag mig
för öfrigt till alla delar i ivad en ädel Grofve i lietta afse¬
ende nyss yttrade, neni!, att i.ot bero: ju af tians Majit -.tt
nådigst gillo eller förkast': de vid sedana serskilda tillfällen
i underd.• anmälda förhållanden. För mia del anser jag åt¬
minstone den åberopade $. tydlig ock således icke behöfva
hvarken någon ändring eller utsträckning, samt yttrade ge¬
nast denna min öfvertygelse vid lets beredning uti Utsk:saf-
delningen, ehuru j- . icke förmådde görn mn gällande, utan
förblef bland minoritetens antal.
Jag bestrider ingalunda efsing å det ifråga var. betänk.
Hr ‘1 'ben: Sedan en ledamot af Utsk., Gr. florn,sjelf
har begärt afslag ä betänk., baster jag ali instämma i en
önskan, so; 1 jag af grannlagenhet icke vågaue genast uttryc¬
ka. Dä jag sednast begärde ordet, skedde det hufvudsakli¬
gen för att besvara ett yttrande af llr af Dalström; men
jag är förekommen af Hr Peyron och vill derföre, för att
icke onödigtvis borttaga tiden, inskränka mig till blott en
en enda erinran. Då nemi. Llr af Dalström talade örn det
sätt, hvarpå hau, lika med andra officerare, förstod bevä-
ringslagen, måste det hafva filik honom ur sigte, att hvar¬
ken ö:djc, 4;de eller 5:te classcrna ännu någonsin varit upp¬
bådade till tjenstgöring, och utt deri casus, som i Utsk:s be¬
tänk. är afsedd, således ännu aldrig har förekommit, saint
att det följaktligen icke har kunnat ankomma på den varde
talaren eller någon annan officer att tillämpa det stadgande,
sorn borde tillämpas, i händelse dessa classer skulle uppbå¬
das. Jag slutar derföre med att ytterligare yrka afslag ä
betänkandet.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Om vi någonsin skola
uppnå den lyckliga ung, då vi afskaffat den värfvude Ar¬
meen och till betydlig del äfven den stående, och då natio¬
nalförsvaret skaf! komma att bestå uti nationalbeväringen och
en inskränkt tiel af indelta armeen såsom stam, sä skall
det ske derigenom, att man icke blott upphör att anse be-
väringsskyldigheten såsom ett tungt åliggande, utan söker
bringa det derhän, att denna skyldighet såsom en kär pligt
införlifvas med alla classer af nationen, .lag anser det der¬
före riktigt att icke utsträcka rättigheten till legning eller
gifva någon extensiv förklaring åt lagen i detta fall, utan
finner det rätt viii, att det gifves en otydlighet i lagen, som
lennar executiva . >agien t öjlighel att inskränka legningen;
på hvilka grundel jvj afven tillstyrker afslag u betänkandet.
X) r. b s5 Apr il e. ra.
Ju
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Det torde
vara öfverflödigt att söka fästa lt. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att lagen är otydlig, efter här en lång stund blifvit
yrkad en sats å ena sidan och en annan å den andra af sam¬
ma lag, och det således af lätt att inse, hvarföre TJtsk. sökt
göra lagen tydligare. Dä fråga är om legning i allmänhet,
skulle det ju komma i fråga, huruvida alla classerna vore
berättigade dertill. I 20 år har likväl aldrig någon motion
örn ändring af stadgandet blifvit väckt.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag har begärt ordet i följd
af en talares yttrande, att blott en dass skulle kunna upp¬
bådas till exercis. 11 §. af beväringslägen gifver dock t\ d—
ligen tillkänna, att icke blott en dass kan till tjenstgöring
uppbådas, och stadgar i hvilken ordning classerna till större
eller mindre del, eftersom det anses nödigt, skola till vapen¬
öfning uppbådas Om således exercisen, sorn jag hoppas,
skulle sträckås längre än till första classen, skulle det vara
högst obehagligt, 0111 legningsrättighetdn skulle vara utsträckt
äfven till de sednare classerna. Jag afstyrker derföre bifall
till betänk., emedan jag tror, att man bör förekomma, alt
icke den farliga legningsprincipen må utvidga sig. Jag sät¬
ter icke i fråga, att ju icke Svenska folket när som helst
vill försvara sig och sitt fädernesland, fastän det mera fruk¬
tar exercis i fredlig tid. Jag beklagar blott, att, nar försvar
påkallas, man skall komma att se, huru illa det varit att
icke i fredens lugn exercera litet mera, så att nian med me¬
ra framgång kunde gå fienden till mötes. Det oaktadt hy¬
ser jag dock fullt förtroende dertill, att det skall gå bia,
när det gäller.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Deri discussion, sorn
i detta ämne är förd, tyckes mig tillräckligen vittna derom,
att ifrågavar. 1812 års förordning tydes på 2:ne olika sätt.
För min del tyder jag den på samma sätt sorn Hr Riben.
Jag anser för tydligt och klart, att hvar och en till utskrif¬
ning förbunden person, han må vara i hvilkendera classen
sorn helst, är lika berättigad att sätta en annan person i sitt
ställe, med vilkor likväl, att denna person är till tjenstgö¬
ring duglig Oin således R. o. Ad:s pluralitet skulle tolka
författningen på samma sätt. men tillika instämma i Hr af
Dalströms af flera ledamöter understödda åsigt, hvilken afven
jag gillar, så tror jag, att R. o. Ad. bör återremittera betänk.,
emedan, efter min öfvertygelse, alla de ledamöter, sorn tyda
författningen lika med mig, genom afslag å betänk skulle
anses hafva sanctionerat samma tolkning. Återremiss är så¬
ledes nödvändig, såvida det ändamål skall vinnas, som mån¬
ga åsyfta, nemi. att endast första classen må äga rättighet
att lega annan karl i sitt ställe.
5 H. 4,
Ben a5 April e. m.
Hr Ri'ben: Jag bär icke under denna discussion hört
någon talare yttra, att legningsrättigheten är inskränkt till
första classen. I händelse derföre jag skulle vara inbegripen
bland dem, som, efter en talares förmenande, antydt något
sådant, får jag reservera mig deremot.
H. Ex Hr Gr. Brahe: Jag har visserligen icke begärt
ordet föl’ att sätta mig emot en återremiss, om R. o. Ad.
skulle, oaktadt de bär af åtskilliga ledamöter lemnade upp¬
lysningar, finna den nödvändig, och således behaga besluta
densamma. Jag vill blott hafva äran tillkännagifva, att be¬
tänk. redan är afslaget af Hederv. BondeSt., bland hvilket
sjelfva motionärfcn befinnes vara en ledamot; och då frågan
dessutom synes närmast röra detta Stånd, torde det blifva
ett skäl till för R. o Ad. att nu genast, utan föregående
återremiss, afslå betänkandet.
Hr von Troil: Alla de talare, som vttrat sig, tyckas
hafva utgått från samma synpunkt; alla hafva talat för be-
väringssystemet, men ansett legningsprincipen böra motarbe¬
tas. I afseende på sättet hyser jag skiljaktig åsigt. Då den¬
na legning en gång är tillåten, har fråga mött, om man
endast vid första inträdet i beväringsskyldigheten eller jem¬
väl sedermera kunde få begagna sig af legningsrättigheten.
Jag anser beväringsskyldigheten såsom ett af de åligganden,
hvilka tillkomma alla medborgare. Jag önskar, att den så
mangrannt som möjligt må utöfvas, och jag föreställer mig,
att om den beväringsskyldige vet, att han när som helst kare
komma bort, skall han icke undandraga sig att deltaga i va-
penöfningen; men deremot, om han skall tjena i 5 år, utan
rättighet att, om han så för godt finner, sätta en annan i
sitt ställe, att legning skall blifva mera allmän; och jag tror
derföre, att, om man ej kan utestänga all legning, en slik
rätlighet bör vara tillåten under alla beväringsåren.
Oecon.Utsk:s betänk. N.‘o 33 blef af R. o. Ad. afslaget.
Vid förnyad föredragning af Frih. Boves , Ludv , d. n
dennes på bordet lagda motion med förslag till preliminära
åtgärder för slutliga pröfningen och afgörandet af det utaf
Lagcommitteen utarbetade förslag till ny lag, blef samma
motion till LagTJtsk. remitterad.
Ånyo föredrogs Frih. Boyes, Ludv., d. 21 dennes på
bordet lagda motion om lind. anhållan hos K. M., att de uti
Högsta Domstolen vid granskningen af LagcommitteVns för¬
slag till ny lag hållna protocoll måtte till trycket befordras.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag täger mig fri¬
heten hemställa, huruvida icke remiss äfven till StatsUtsk,
bör ske; ty om R. o. Ad. anser tryckning böra äga rum,
kan icke LagTJtsk. ensamt sig deröfver utlåta.
Den 25 April e. m.
323
Underteckn. 11 id d. Se c re t.: Enligt K. M:s nåd. skrif¬
velse, ang:de civillagen, hafva de i Högsta Domstolen vid
granskningen deraf förda protocoll blifvit öfveriemnadc till
LagUtsk. Pröfningen, huruvida dessa protocoll böra tryckas,
måste tillkomma LagUtsk., och först sedan detta Utsk. in¬
kommit med utlåt. härom, torde remiss till StatsUtsk., i afse¬
ende på tryckningskostnaden, böra beslutas,
Ilr Riben, Carl Wilh.: Jag är förekommen af Hr
Gyllenhaal, men får, i anledn. af den upplysning Ridd.Se-
cret. meddelat, hemställa, huruvida LagUtsk. är den aueto-
ritet, som skall utlåta sig, om tryckning bör äga rum. Det
ligger i sakens natur, att hvem som helst kan låta till tryc¬
ket befordra dessa protocoll, och då en ledamot, med be¬
gagnande af den medborgerliga ratt, som tillkommer en hvar
af Konungens undersåtare, begärt tryckning deraf, anser jag
remiss endast böra ske till StatsUtsk.
Frih. Boye, Ludv.: Det var för att vinna conseqveqs
uti hvad som förut för sig gått, som jag väckte denna mo¬
tion. K. M. har anbefallt Lagcommitteen att, i den mån
det fortgick, låta trycka lagförslaget tillika med de utlåtan¬
den och anmärkningar, 'sorn från särskilda auetoriteter in-
kornmo. Jag har saledas varit af den (anka, att detta än¬
damåls fullkomnande förutsätter, att äfven den sista pröf¬
ningen, som i Högsta Domstolen för sig gick, måtte komma
till allmänhetens kännedom; men jag tror icke, att min mo¬
tion bör sammanblandas med någon medborgerlig rättighet
alt på egen bekostnad föranstalta om tryckning. Jag har
begärt tryckning på Statens bekostnad. Det kan visserligen
vara mig likgiltigt, om det ena eller andra Utsk. först utlå¬
ter sig i detta ämne; men jag tror, att StatsUtskzs pröfning
bör ifrågasättas först sedan LagUtsk. utlåtit sig, om tryck¬
ning skall äga rum eller ej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om icke det
bästa vore att af LagUtsk. begära Högsta Domstolens yt¬
trande och öfverlemna det till StatsUtsk. för besörjande af
tryckningen.
Frih. Boye: Jag har i min motion begärt, att Ståndet
ville infordra LagUtsk:s utlåt, öfver min anhållan, att tryck¬
ning af Högsta Domstolens protocoll öfver granskningen af
lagförslaget måtte anbefallas. Men som hvarje til Utsk. öf-
verlemnad motion förutsätter et betänk, deröfver, väntar
jag, att Utsk., i kraft af Riksd.Ordn., inkommer med betänk,
öfver motionen, innefattande till- ner afstyrkande derå, utan
att derföre ett sådant Utsk:s utlåtande påkallar något yttran¬
de öfver Högsta Domstolens protocoll.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har ofta hört
den pårqinnelsen göras, att inan icke onödigtvis skal! besvä¬
ra K. M. med und. önskningar. Men af alla önskningar
3*4
Den 25 April e. t».
anser jag den vara den onödigaste och olämpligaste att hos
K. M. begära, hvad man sjelf kan besluta, nemi. att publika '
handlingar måtte få tryckas, när StatsUtsk. anvisar medel
dertill, hvarföre jag äfven anhåller, att propos. må fram¬
ställas om remiss af motionen blott till StatsUtsk. för erhål¬
lande af nödiga medel till tryckningen.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Jag förmodar, att det
Utsk., till hvilket B. o. Ad. remitterar motionen, måste först
ingå i undersökning, om det är ändamålsenligt eller kan med¬
föra någon nytta att trycka protocollen. En sådan pröf¬
ning förmodar jag tillkommer icke Stats- utan LagUtsk.,
som, derest det anser sig böra tillstyrka motionen, sedermera
sammanträder med StatsUtsk. för att öfverlägga om kostna¬
den, hvarefter sammansatta Utsk. afgifver gemensamt betank.
i ämnet. På detta sätt anser jag målet lämpligast böra be¬
handlas och tillstyrker derföre remiss blott till LagUtsk.,
äfven i öfverensstämmelse med den vid denna riksdag antag¬
na princip att blott remittera till ett Utskott.
Frih. Boye: Jag bör redovisa, hvarföre jag ansett frå¬
gan om tryckningen böra hänvisas till K, M. Orsaken lig¬
gar nemi. deruti, att K. M. anbefallt tryckning af allt det
föregående. Hade sådant ej föregått, skulle jag icke hafva
besvärat Ståndet med min motion; men då, såsom jag nämn¬
de, K. M. anbefallt tryckning af allt det öfriga, då likväl
det angelägnaste från sisth Juli månad varit allmänheten
undanhållet, har jag trott, att ett närmare uppfyllande af
ändamålet skulle befordras genom dessa protoeolls tryck¬
ning. Jag nekar icke, att Frih. Silfverskjöld har ganska rätt
i sin yttrade åsigt och förnyar derföre min anhållan om re¬
miss till Lagutskottet.
Hr von Troil, Emil: Jag anser äfven den ifrågaställ-
da skrifvelsen till fk. M. vara obehöflig, men förenar mig
med Frih. Silfverskjöld om remiss till LagUlsk., emedan
motionen så mycket hellre bör först och särskildt under¬
ställas dess bepröfvande, som remiss till StatsUtsk. blir öf¬
verflödig, i händelse tryckningen skulle finnas onödig.
Frih. Boye: Jag anhåller om R. o. Ad:s uppmärksam¬
het på skillnaden i resultaterna, om tryckningen verkställes
efter Ståndets beslut eller på K. M:s befallning I förra fal¬
let skulle förmodligen med denna tryckning förfaras på sam¬
mi sätt som med tryckningen af alla andra riksdagsförhand¬
lingar; hvadan protocollen ej heller komma till allmänheten
genom boklådan, hvilket deremot blir förhållandet, om tryck¬
ningen sker på K. Rl:s nåd. befallning. Jag har trott, att
af samma orsak, samma aktning för allmän rätt, som ej min¬
dre sjelfva lagförslaget, än alla dervid gjorde anmärkningar
kommit till allmänhetens kännedom, af samma orsak, för att
närmaie uppfylla ändamålet med detta allmängörande, borde
Den a5 April e. m.
3a5
äfven den slutliga och egentliga granskningen komma till all¬
mänhetens kunskap; och jag ser ej, att detta på samma sätt
kan ske annorlunda, än genom K. M:s befallning.
Hr von Troil: Frih. Boyes sednaste anförande förtje-
nade visserligen ganska mycket afseende, om det icke vore
grundadt på ett fullkomligt misstag, det nemi., att riks¬
dagsförhandlingarna icke komma allmänheten tillhanda; ty
det är i grundlagen påbjudet, att de skola tryckas och i
boklådorna hållas allmänheten tillhanda, ehuru allmänheten
föga begagnat sig häraf, då likväl dessa handlingar alltid
funnits till salu, så snart de varit tryckta, och samma för¬
hållande torde både kunna och böra äga rum med den af¬
handling, som nu är i fråga.
Frih. Boye: Det tillmäle, att hafva begått misstag, hat-
jag kanske sjelf föranledt, emedan jag ej förutsåg, att den
framställda anmärkningen kunde göras. Det återstår likväl
att sjelf bevisa, att det icke är något så fullkomligt miss¬
tag Den tryckning, sorn på K. M:s befallning verkställes,
utfaller nemi. så, att alla auctoriteter få del af det tryckta,
hvilket deremot icke är förhållandet, då tryckningen sker
efter Stånds beslut.
Hr von Troil: Hvad Frih. Boye sednast yttrade, utgör
ett tillägg till hans motion; men jag finner icke, hvarföre
utdelning till vederbörande auctoriteter mindre kan ske, om
tryckningen verkställes efter Stånds beslut, än på K. M:s be¬
fallning.
Frih. Boyes nu föredragna motion remitterades till Lag-
Utskottet.
Föredrogs ånyo Constit.‘Utsk:s d. 21 dennes på bordet
lagda memorial N:o 4> nled uppgift å af samtliga RiksSt.
godkända grundlagsändringsförslag.
Lades till handlingarna.
Vid förnyad föredragning biföllos nedannämnde d. 21
dennes på bordet lagda betänkm från LagUtsk., nemi.:
N:o 3o. öfver Riksd.-fullm:ge Pehr Jönssons och Pehr
Henrikssons motioner om inskränkning af det i nu gällande
lag föreskrifna antal af nämndemän;
N:o 3i. öfver Riksd.-fullm. And. Nordmarks motion om
inskränkning af den nuvar. tillåtelsen för ynglingar bland
allmogen att vid 18 års ålder ingå äktenskap;
N:o 32. öfver Riksd.fullm. Joh. Erikssons motion om
förändrade föreskrifter, rör.‘de den undersökning, som bör
föregå, innan sjelfspillingar må begrafvas;
N:o 33. öfver Riksd-fullm. Botvid Jonssons förslag till
vissa föreskrifter i afseende på tiden, inom hvilken ransak¬
ning öfver häktad person borde företagas, m. m.
3a6
Den 25 April e. m.
Ånyo föredrogs Oecon.Utsk:s d. 21 dennes på bordet
lagda betänk. N:o '54, i anledn. af väckt motion derom, att
de 124 t:r spannmål, som under benämning af domkyrko-
tunnor nu årligen gå från Hernösands stift till Upsala dom¬
kyrka, hädanefter må tillfalla Hernösands kyrka.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag vill blott vördsamt till¬
kännagifva, att jag för min del instämmer i den reserva¬
tion , Frih. Wrede afgifvit emot betänk. Jag anser nemi.
domkyrkotunnorna vara statsanslag och- kan ingalunda instäm¬
ma i Oecon.Utsk:s åsigt, att de böra anses såsom en slags com-
nmnalafgift. Jag tror, att denna fråga bör behandlas lika med
andra frågor, rör:de allmänna onera, och anser, för min
del, ämnets vigt förtjena en återremiss af detta betänk., på
det att Oecon.Utsk. må sammanträda med StatsUtsk. för att
vederbörligen utreda den väckta frågan och i anledn. der¬
af föreslå den åtgärd, som han linner lämplig. Jag anhål-
ler derföre, att R. o. Ad. måtte bifalla betänkts återremit¬
terande.
Gr. von Fersen, Hans: Som jag icke så noga kän¬
ner de förhållanden, betänk, innehåller, nödgas jag att en»
dast i följd af den reservation, som är betänk, bifogad, yttra
den åsigt, att då ingen af dem, som reserverat sig emot be¬
tänk., nu är närvarande, önskade jag, att betänk, måtte få
hvila, på det att dessa reservanter må komma i tillfälle att
närmare utveckla sin mening. Men om R. o. Ad. skulle be¬
vilja återremiss, skall jag gerna instämma i reservanternas
framställning, emedan jag tror, på sätt jag redan på f. m.
yttrat, att ju färre underd. skrifvelser R. St. till K M. af¬
låta, desto bättre skall det vara, enär man derigenom kunde
erhålla den förhoppning, att de nnderd. skrifvelser, R. St.
ej kunna undgå att inlemna, skola vinna mera afseende än
eljest. På denna grund anhåller jag om återremiss, med
begäran att, i händelse R. o. Ad. icke beviljar den, betänk,
må få hvila på bordet.
Hr Riben, Carl Wilh. samt Hr Stuart instämde uti
den framställda begäran, att Oecon.Utsk:s betänk. N:o 34
än ytterligare måtte komma att hvila på bordet.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 21 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 54, ang:de beräkningan af statsverkets in-r
kom ster.
Grefvarna Cronhjelm, Otto Au g. och von Fersen,
Hans, samt Hr Gyllenhaal, Lars Herman, begärde,
att detta utlåt, än ytterligare måtte få hvila på bordet.
Hr Riben, Carl Wilh.: Jag förenar mig i anhållan,
att delta utlåt, må få hvila på bordet, och får derjemte beT
gära, att jemväl alla de bilagor, som under särskilda num¬
mer åtfölja detta utlåt., tillika må hvila.
Den a:> April e. m.
Gr. Cronhjelm: Jag får äran upplysa, att inga bila¬
gor med särskilda nummer åtfölja detta utlåt., utan att de
alla äro inbegripna under samma nummer.
Underteck. Ridd.Secret.: Vid StatsUtsk:s betänk. N:o
54 finnas visserligen icke några bilagor med särskilda num¬
mer, men bilagorna nämnas med bokstäfver ifrån A till och
med I, upptaga särskilda motioner och utgöra så särskilda
delar, att de särskildt kunna inför R. o. Ad. föredragas och
afgöras.
Gr. von Fersen: Då jag instämde i den af flera le¬
damöter nu gjorda begäran om bordläggning af detta be¬
tänk. , var det visserligen icke i afsigt att fördröja målets
afgörande, än mindre för att nu föranleda en discussion.
Jag får derföre vördsamt anhålla om Hr Gr. o. Landtm:s
propos., att förevar, betänk, må till nästa plenum hvila på
bordet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sedan åt¬
skilliga ledamöter ytterligare begärt StatsUtsk:s utlåt. N:o 54
på bordet, komme det, tillika med de detsamma såsom bi¬
lagor åtföljande särskilda utlåta), att blifva hvilande.
Företogs till pröfning StatsUtskls d. 21 dennes på bor¬
det lagda utlåt. N:o 55 öfver den af Hr Stjerncreutz, Peter
Niclas, hos R. o. Ad. gjorda motion, ang:de utbekommande
ifrån Riksg Cont. af en dess, enligt afgifven räkning, å ved
och brännkol till Landtnäs s. k. soire'er vid sisth riksdag ägan¬
de fordran.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag vågar anhålla om
återremiss å detta betänk. Förhållandet är i korthet sådant,
att vid sisth riksdag antogs en person, som skulle anskaffa
ved och brännkol till Landtm:ssoire'erna efter reqvisition,
hvilken, efter hvad jag förmodar, skulle göras af hofmästa-
ren Detta var ett enskildt åtagande. Denna person var
Hr Stjerncreutz, som väckt ifrågavar. motion. Han har visst
begått det, om jag får säga, slarfvet att icke inkomma med
sina räkningar straxt efter riksdagens slut, utan först något
öfver ett år eller närmare 2 år derefter, och verificationeii
har ytterligare blifvit fördröjd derigenom, att den person,
sorn skulle lemna sin påskrift derå, var sjuk och sängliggan¬
de i södra delen af Riket; således kunde påskriften ej be¬
gäras förrän 2 år efter riksdagen. Af skäl, som betänk,
upplyser, yttrade då f d. Landtm. II. Ex. Hr Gr. De Geer,
att han icke kunde påminna sig, huruvida vedåtgången va¬
rit sådan den i räkningarna upptogs, hvarföre H. Ex., lik¬
väl under förklarande, att han icke betviflade räkningens
riktighet, icke underskref densamma. Nu har Hr Stjern^
creutz begärt att få sin räkning betald, och den bar, jemte bi^
fogade attester af hofmästaren, blifvit i Riksg.Cont, granskad
328
Den a5 April e. ra.
och riktig befunnen; men tvisten består deri, att Fullmägti-
ge och StatsUtsk. ej ansett räkningen kunna betalas, innan
Landtm, lemnat sin påskrift, som den dåvar. Landtm, säger
sig så långt efter riksdagen ej kunna meddela. Re\isions-
Cont. finner alla allegater riktiga, men den enskilda entre¬
prenören kan ändå icke få ut sin fordran. Jag foresta Hel¬
mig, att det vid sådant förhållande icke kan vara lämpligt
att vägra en enskild person att utfå sin fordran, eller tvinga
honom att stämma Fullmägtige i Riksg.Cont. Jag yrkar der¬
före återremiss å betänk, med begäran, att såvida räkningen
är riktig, såsom Riksg Cont:s Commissarier intygat, motio¬
nären måtte utfå sina innestående 5 ä 6oo r:dr. Jag styr¬
kes i denna begäran af det skäl, att Utsk. raisonnerat lika
med mig i fråga om räkningens riktighet och vägrat betal¬
ningen endast på den grund, att Landtmrs påskrift fattas.
När räkningen är riktig, yrkar jag, att den må betalas och,
ehuru äfven jag önskar sparsamhet i alla möjliga afseenden,
vill jag likväl icke drifva den så långt, att en enskild skall
förlora eller tillskjuta något på riksdagskostnaderna. För den
enskilda entreprenören har icke någon prescriptionstid blif¬
vit stadgad, inom hvilken han skall presentera sina räknin¬
gar, och ehuru det visserligen är ett oförsvarligt slarf, att
de ej förut blifvit afgifna, hafva de dock blifvit aflemnade,
då de påfordrades. Med den enskilda kännedom jag har om
motionären, är jag fullt öfvertygad, att räkningen icke in¬
nehåller mera, än han sjelf utgifvit, och då tror jag det va¬
ra olämpligt att neka honom sin betalning.
Frih. Rantzou, Joli. Al b., förenade sig med Gr.
Cronhjelm.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag skulle full¬
komligen dela den mening, som Gr. Cronhjelm i slutet af
sitt yttrande uttryckt om olämpligheten att icke betala den¬
na förmenta fordran, om jag vore öfvertygad, att den är en
verklig fordran; men jag har fullt skäl att inom mig sätta
sådant i fråga Det är icke blott eti slarf, som vållat dröjs¬
målet med denna redogörelse, hvilken icke kom in, förrän
i832 års Revisorer gjorde anmärkning, att Hr Stjerncreutz
ej redovist för de förskottssummor, han uppburit. Då blef
han provocerad att inlemna den räkning, hvarom han un¬
der tvenne år icke nämnt ett ord. Hvad för öfrigt verifica-
tionerna beträffar, kan jag, oaktadt Commissarierna godkänt
dem, icke antaga dem såsom fullständigt verificerande hans
redogörelse. Här är icke stället att utveckla skälen, hvarföre
Utsk. betvifla! deras riktighet, och det har varit ett tillräck¬
ligt skal för Utsk, att åberopa den föreskrift, som R. St. vid
sista riksdagen lemnat; ty i följd deraf har Utsk. ej kunnat
tillstyrka räkningens betalande, och jag betvifla;- högeligen,
att genom återremiss något annat betänk, kan af Utsk. afgifvas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, förenade sig med
Hr Gyllenhaal. q(.
Den a5 April e. m.
Gr. Cronhjelm: Jag erkänner visserligen, att det icke
kan vara lämpligt att här ifrågasätta, huruvida en af Stån¬
dets ledamöter inlemnat en falsk eller icke falsk räkning;
men jag viii fästa uppmärksamheten derpå, att återremiss
är nödig, då räkningens riktighet blifvit godkänd, ty Utsk.
hade bort säga, antingen att räkningen är för hög och bör
i laga ordning bestyrkas, eller också att den bör betalas.
Här är deremot sagdt, att verificationerna äro riktiga, men
att Landtm, icke påskrifvit dem. Ett sådant svepskäl för
att komma från en utgift, som skett för R. St:s räkning,
är icke lämpligt. Jag skulle icke hafva det minsta emot
betänk., om det hette, att motionären borde'i laglig väg
söka sin ersättning. Då visste motionären, att han borde
lagligen bestyrka sin fordran. Men att bifalla ett betänk.,
som innehåller, det redovisningen är i alla delar riktig, men
att räkningen ej bör betalas derföre, att formaliteten af
Landtm:s påskrift icke är uppfylld, finner jag stridande emot
Ståndets värdighet, enär en underordnad tjensteman sålunda
skulle tvingas att endast för en formalitets skull vidkän¬
nas utgifter, som han förskjutit för riksdägskostnaderna. Jag
anhåller på dessa skäl om återremiss, samt att förhållandet
må blifva fullständigt utredt; ty enligt StatsUtsk:s nu afgif-
na betänk, synes räkningen vara riktig, men betalningen un¬
danhållen.
Hr Gyllenhaal: Det är Commissarierna i Riksg.Cont.,
som sagt, att räkningen är bestyrkt med behöriga verifica-
tioner; men StatsUtsk. har ej kunnat säga det. Jag uppre¬
par ännu en gång, att dessa verificationer äro sådana, att
StatsUtskrs ledamöter ej kunnat godkänna deni. Jag vill blott
upplysa, att namnet på en person, som bestyrkt flera af ve¬
rificationerna, är skrifvet med olika handstil. Jag hemstäl¬
ler dä, hvilka bland dessa underskrifter skola anses riktiga.
Detta synes vara ett stort skäl mot räkningens godkännande
till betalning; men det hufvudsakligaste hemtar jag från
R. St:s vid förra riksdagen gifna föreskrift, att räkningen
bör vara försedd med Laadtm:s påskrift.
Gr. Cronhjelm: Det är icke ett af mig kändt för¬
hållande, att en persons, förmodligen hofmästarens namn¬
teckning i verificationerna visar olika bandstilar; men jag
kan dock icke annat än vidhålla min mening, att man bör
få veta, hvarföre betalningen afstyrkes; ty hvad den siste
talaren såsom hufvudsaklig! skäl åberopat, nemi. att Landtm,
icke påskrifvit räkningen, kan icke vara något lagligt skäl,
helst Landtm., då entreprenören begärt påskriften, vägrat
den, under förklarande, att han icke betviflar räkningens
riktighet. Motionären har sedermera vändt sig till Riksg.¬
Cont., der Fullmägtige, oaktadt Commissarierna efter verk¬
ställd granskning ansett räkningen riktig, afslagit betalningen
5 H. &
33o
Den a5 April. e. m.
derföre, att Landtm» påskrift saknades, och slutligen har
StatsUtsk. hållit sig till samma grund för sitt utlåtande. Jag
vill blott, att motionären må få veta, hvar han skall få
ut sina penningar; ty att han icke skall erhålla dem, sätter
jag icke i fråga, och jag kan icke begripa, altman, då frå¬
ga är om en så lumpen summa, kan godkänna StatsUtsk:s
beslut. För öfrigt har jag icke någon närmare kännedom
om verificationernas beskaffenhet.
Frih. Palmstjerna:' Just derföre, att jag har speciel
kännedom om dessa verificationer, får jag tillstyrka bifall å
betänk. Det hindrar icke Hr Stjerncreutz att, såvida han
önskar det, i laglig väg söka utbekomma den fordran, han
uppgifvit. Jag tror icke, att Ständernas beslut kan i sådant
afseende lägga något hinder i vägen för motionären; ty om
Ständernas vid sista riksdag meddelade föreskrift till Full-
mägtige i Riksg.Cont. ej kan hafva någon verkan på den en¬
skildes rätt, så står ju honom alltid öppet att i laga ord¬
ning göra denna sin rätt gällande och förete de verificatio¬
ner, som kunna grundlägga en sådan rätt. Jag har granskat
verificationerna med all den noggrannhet, hvartill jag varit
i stånd, och kan för min del icke godkänna dem; hvarföre
jag också nu får tillstyrka bifall å betänk.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 55 blef af R. o. Ad. bifallet.
Frih. Silfverskjöld, Garl: Jag vågar vördsamt hem¬
ställa, huruvida icke äfven denna discussion kunde få utgå
ur protocollet. Mina motiver för denna hemställan torde
jag ej behöfva framföra, då de förklaras af sjelfva discus¬
sionen.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller, att mina yttranden må
få qvarstå i prot., emedan jag icke anser saken vara af den
rena beskaffenhet, att grannlagenheten ej fordrar diseussio-
nens uteslutande.
Hr Gyllenhaal: Jag anser, att det vore en verklig
vinst för motionären, att discussionen blefve uttagen ur prot.,
och jag förenar mig derföre med Frih. Silfverskjöld.
Gr. Cronhjelm: Som mina yttranden ej lära kunna
stå i prot. utan de anföranden, som föranledt dem, torde
hela discussionen få qvarstå; och jag är innerligen öfverty-
gad, att saken är så ren, som jag framställt den. Skulle
deremot motsatsen äga rum, så anhåller jag äfven, att dis¬
cussionen af sådan anledning ej må uteslutas.
Frih. Palmstjerna yrkade, att discussionen måtte i
prot. qvarstå.
Frih. Silfverskjöld: Sedan åtskilliga ledamöter begärt,
att deras yttranden må få qvarstå, kan jag naturligtvis icke
ytterligare begära deras uteslutande. Jag vill blott för min
del förklara, att jag icke betviflar, det ju Hr Stjerncreutz
Den sS April ». m.
kunnat hafva fullkomligt skäl alt söka ersättning; men jag
har sökt göra mig noga reda för förhållandet och har, på
grund deraf, funnit mig böra biträda Utsk:s tanke.
Hr Gyllenhaal: Jag förenar mig äfven denna gång
med Frih. Silfverskjöld och begär nu, att äfven mina yt¬
tranden må få qvarstå i protocollet.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. StatsUt-
sk:s d. 21 dennes på bordet lagda memorial N:o 56, an-
g:de en gratification åt Commissarien I). Ek för hans hafda
befattning med reparation och inredningen af Riksg.Cont:s
förra hus, som nu begagnas af de ofrälse RiksSt:n samt R.
St:s Utskott.
Företogs till pröfning StatsUtskrs d. 21 dennes på bor¬
det lagda utlåt. N:o 57, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse
om ytterligare statsanslag för Arme'ens Pensionscassa, om
dispositionen af accordsregleringsanslaget och om belånings-
rätt å accordsfondens obligationer.
Hr von Troil, Emil: Jag för min del erkänner, att
jag ej kan fullkomligen instämma i det nu upplästa betänk.
Utsk. uppgifver de inkomster, hvilka Pensionscassan skall
-äga af statsverket, och har derunder inberäknat besparin¬
gen för de s. k. vacance- och liggemånaderna, som icke ut¬
gör annat än afdrag på tjenstemänuens löner och således
icke är statsanslag. Om tjenstemännen, såsom nu är fallet,
få tjena io månader, förrän de få någon lön eller förrän
den ökas, hafva de sjelfva lemnat dessa bidrag, likasom bi¬
dragen voro deras och icke statens, om de först efter 20
månader skulle uppbära sina lön. Hvad åter beträffar de
48,564 r:dr, som tillhöra Wadstena Krigsmanshus, så äro de
verkligen statsmedel; men jag får upplysa, att hvad sora
verkligen utbetalas i pensioner, utgör nära fyra gånger den¬
na summa. Jag vill icke yrka något statsanslag till pensio¬
ner i närvar, stund, då tillgångarna troligen äro knappa;
men då Utsk. slutligen, på grunder, som icke lära behöft ut¬
vecklas, erkänt den grundsatsen, att det åligger staten att
pensionera sina blesserade krigare; då Utsk. vidare inskränkt
denna grundsats, alldenstund det ansett den böra tillämpas
endast pä dem, som framdeles blifva blesserade, hvilket jag
ej heller vill bestrida; så kan jag icke annat än finna un¬
derligt, att Utsk. icke framställt någon tarif för pensione¬
ringen, eller yttrat sig, huruvida pensionerna skola utgå i
riksdalrar eller endast i skillingar. Af denna anledning an¬
håller jag om återremiss och att StatsUtsk. må föreslå R. St., alt
framdeles blesserade officerare må hafva rättighet att erhålla
åtminstone det högst inskränkta pensionsbelopp, som af Ar¬
meens sist församlade fullmägtige föreslogs och som t. ex.
för en blesserad General endast utgjorde 200 r:dr,och natur-
Den 25 April e. m.
Jigtvis mindre för de lägre graderna. Det skulle vara mig
kärt, om StatsUtsk. kunde föreslå högre pensioner; men åt¬
minstone något vore vunnet, om de omnämnde bestämdes så¬
som minimum. De Ständer, som sedermera sammanträdde,
kunde dock besluta högre pensioner; men den sårade bör
veta, att han såsom en rättighet har att påräkna detta ringa
belopp. Jag anhåller således om återremiss ä detta betänk.
H. F.x. Hr Gr. Brahe, Magn.: Jag får till alla delar
förena mig i hvad Hr v. Troil nu yttrat. Jag tror det va¬
ra så mycket lämpligare, att StatsUtsk. nu bestämmer de
pensionsbelopp, hvaraf blesserade officerare böra komma i åt¬
njutande, sorn behofvet af pensionerna är lemnadt åt en fram¬
tid, och man således ej kan säga, att några personliga för¬
hållanden kunna ligga till grund för StatsUtsk:s förslag. I
fall pensionerna ej bestämmas, förrän de böra utgå, kunna
sådana förhållanden komma i fråga, men de kunna ej nu
inverka på beslutet. Det är äfvenledes högst önskligt för
dem, som kunna komma i åtnjutande afifrågavar. pensioner,
att i behofvets stund veta, hvad de kunna påräkna, och att
beloppet icke bestämmes af medlidandet, sedan de Vedan äro
blesserade. Af sådan anledning kan jag icke annat än före¬
na mig i Hr v. Troils anhållan, att StatsUtsk. måtte utsätta
beloppet af de pensioner, blesserade officerare böra erhålla,
och att det ej må blifva lägre än Armeens sednast försam¬
lade fullmägtige föreslagit. Beloppet, som fullmägtige före-
slogo, är ganska ringa; men fullmägtige kunde ej gå längre,
emedan de måste beräkna det i öfverensstämmelse med till¬
gångarna. R. St. hade visserligen vid sista riksdag anslagit
en summa till Armeens Pensionscassa; men detta tillskott
var högst ringa för sitt ändamål. Armeens fullmägtige kun¬
de således, oaktadt deras benägenhet att bereda blesserade
en blidare framtid, ej föreslå så höga pensioner, som de ha¬
de önskat, utan att förnärma deras rätt, som voro delägare
uti Pensionscassan. Fullmägtige erkände alla, att de före¬
slagna pensionsbeloppen voro så ringa, att de velat åtmin¬
stone fördubbla dem; men i anseende till de ringa tillgån¬
garna kunde d^ ej följa sina hjertans böjelse. Det vore der¬
före önskligt, att StatsUtsk. nu på förhand ville föreslå en
tarif för de blifvande pensionerna. Jag får således anhålla
0111 återremiss af det nu föredragna betänkandet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller äfven om
återremiss å detta betänk., likväl på alldeles olika grunder
mot dem, sorn af Hr v. Troil och H. Ex. Hr Gr. Brahe
blifvit anförda. Jag tror, att StatsUtsk, gör tillräckligt, om
Utsk. tillstyrker, att, i händelse olyckan af ett krig skulle
inträffa, Konungen må på indragningsstaten åt blesserade of-
fcerare anvisa de pensionsbelopp, som Konungen kan hnna
nödiga. Jag hoppas, att den tiden är så aflägsen, ätt vi ej
behöfva tala om beloppen.
Den 25 April e. m.
333
Hr von Troil: Oin StatsUtsk. skulle behaga föreslå
och R. St. sedermera ville bifalla, hvad Hr Dalman föresla¬
git, vore jag mycket nöjd dermed, emedau det är mycket
bättre eller mera ledande till det ändamål, jag åsyftar, än
hvad jag begärt. Hr Dalmans förslag var nemi. att lemna
K. M. rätt att efter sitt välgörande hjertås böjelse pensione¬
ra blesserade krigare. Detta vore det fördelaktigaste för ar¬
meen; men jag befarar, att StatsUtsk. ej tror sig kunna gö¬
ra en sådan framställning, samt att den ej skulle blifva bi¬
fallen, och detta var anledningen till det vida inskränktare
förslag, jag framställde.
StatsUtsk:s utlåt. W:o 5y blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 21 dennes på bordet lag¬
da utlåt. N:o '58, i anledn, af K. M:s nåd. propos. örn upp¬
hörande af liggemånaders och begrafningshjelps beräkning vid
tillträde af vissa högre civila embeten.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Vid flera tillfällen
hår, både inom detta Stånd och i de öfriga, olämpligheten
och obilligheten af den beskattning, sorn består i begraf¬
ningshjelp, blifvit framställd. Mest af alla drabbar denna
obillighet dem, som innehafva förtroende-embeten. Så län¬
ge man befordras i sin tur, kännes äfdraget för begrafnings¬
hjelp mindre tungt, emedan man, utom i rista graden, in¬
nehar närmaste lön under den, man skall erhålla, intilldess
att denna verkligen utfaller. Men sorn ingen tur till för¬
troende-embeten äger rum, händer det ofta nog, att män,
som hafva en obetydlig eller ingen lön på stat, befordras dit,
och att de följaktligen under första liaifåret efter deras in¬
träde i befattningen, eller just då de bäst beliöfde deras lön,
få en alltför ringa eller alldeles ingen aflöning. Jag har
sjelf varit i den sednare belägenheten att icke hafva haft
någon lön på stat, då jag utnämndes till det förtroende-em-
bete, jag nu bekläder. Detta och vissa andra dylika em¬
beten äro äfven af den mödosamma beskaffenhet, att äldre
män svårligen kunna bibehålla dem så länge, att de vid sitt
afskedstagande få åtnjuta lönen såsom pension på indragnings-
stat. Annan pension kunna de icke erhålla; ty ostadigheten
af deras embeten hindrar dem att få vara delägare i Civil¬
statens Pensionscassa Således om de nödgas tidigare taga
afsked, fä de hvarken igen, hvad som förut blifvit dem i be¬
grafningshjelp afdraget, eller någon pension för framtiden.
De och deras familjer förlora således på dubbelt sätt. Jag
anser följaktligen StatsUtsk. hafva alltför hardt förfarit, och
tillstyrker på sådan grund återremiss af betänk.
StatsUtskis utlåt. A:o 58 återremitterades.
Ånyo föredrogs och gillades StatsUtskts d. 21 dennes
på bordet lagda utlåt. JN:o 5g, i anledn. af de åren i83o
3J4
Den a5 April e. m.
och i832 församlade R. St:s Revisorers till R. St, afgifna.
berättelser om verkställd granskning af Riksg.Cont., det der¬
under lydande Gen. AssistanceCont. och Götha Canulbolags
samt Malmö f. d. Discontverk.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde från Lag-
och Oecon.Utskm inkomna betänkanden:
N:o i. i anledn af väckt motion om öfverseende af stä¬
dernas polisförfattningar;
N:o 2. i anledn. af väckt fråga om rättigheten till hemt-
ning af s. k. hafstång.
Justerades pleniprotocollen för d. 10 dennes e. m. samt
d. i5 dennes f. och. e. ni.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 28 April 1834*
Plenum kl. io f. m.
Justerades 17 prot.utdr. för den 25 dennes f. och e. m,
Frih. Roye, Ludv.: Då jag af enskilda angelägen¬
heter föranlåtes att för någon tid lemna riksdagen, begag\-
nar jag min riksdagsmannarätt, i det jag anhåller att på för¬
hand få ingifva det yttrande, jag har att afgifva i anledn.
af BancoUtskrs betänk. ang:de realisationsfrågan, på det detta
yttrande må uppläsas och ingå i prot. för den dag, då öf-
verläggningen för sig går.
Denna begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
Ånyo föredrogs LagUtskrs d. i5 dennes e. m. på bordet
lagda betänk. N:o 26 öfver Frih. Jac Cederslröms motion
om upphäfvande af förbudet att föra foder från bole.
Frih. Cederström, Jac.: Ulsk. har vid behandlingen
af denna fråga ansett förbudet i Byggn.balken mot försälj¬
ning af foder från bole egentligen angå boställsinnehafvare
och arrendatorer, samt på sådan grund tillstyrkt, att berör¬
de förbud må qvarstå. Om jag antager Utsk:s åsigt, i afse¬
ende å hvad förbudet omfattar, såsom riktig, hvilket dock ej
är fallet, ty jemnförelse emellan Byggn.- och Jordabalkarnas
stadgande i dessa hänseenden visar tydligen, att förbudet gäl¬
ler all skattskyldig jord; men om jag antager, att förbudet
Den 28 April f. m.
335
endast afser boställsinnehafvare och arrendatorer, föijer dock
häraf, att det ifrågavar. stadgandet bör utur allmänna lagen
försvinna och i stället, oin det vore nyttigt, införas uti Bo-
ställsOrdn. och författningarna för boställsinnehafvare eller
uti contracten för arrendatorerna. Jag får dessutom fästa
uppmärksamheten derå, att förbudet icke innefattar blott fo¬
der, utan jemväl alla skogseffecter, näfver, torf, m. m. Vill
raan, för att bevisa lagstadgandets oskadlighet, säga, att det¬
samma icke efterlefves, så torde detta icke utgöra skäl, att
det skall i lagen qvarstå. Jag har väckt frågan, icke för
dess egen vigt, inen för principens skull, att nemi. såväl
detta som de flesta öfriga stadganden i Byggn.balken böra
utur allmänna lagen utgå, emedan de icke tillhöra den all¬
männa civillagstiftningen, utan särskilda administrativa för¬
fattningar. För öfrigt öfverlemna!' jag till R. o. Ad. att be¬
stämma, huruvida återremiss skall äga rum; men för min
del föiklarar jag, det jag anser Utsk. icke hafva inträngt i
idéen af min motion, utan, med förbiseende deraf, ensidigt
uppfattat frågan.
LagUtskts betänk. Wto 26 blef af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning Oecon.Ulskts d. 21 dennes på bor¬
det lagda betänk. Wto 34, i anledn. af väckt motion derom,
att de 124 ttr spannmål, som under benämning af dom-
kyrkotunnor nu ärligen gå från Hernösands stift till Upsala
domkyrka, hädanefter må tillfalla Hernösands kyrka.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wi 1 h.t Ehuru jag, i saknad
af nödiga handlingar, icke är i tillfälle att ingå i närmare
gransknifig af förhållandena i denna fråga, har jag dock utaf
den upplästa reservationen funnit min uppmärksamhet fästad
å ämnets behof af en grundligare undersökning, än den Utsk.
företagit; och då Frih. YVredes reservation icke åsyftar an¬
nat än tillvägabringande af en sådan undersökning, hemstäl¬
ler jag , huruvida det icke är anledning till återremiss , på
det Utsk. må tillstyrka vidtagande af den säkraste utväg
för att få ärendet behörigen utredt.
Hr von Troil, Emil: För min del kan jag icke in¬
stämma uti hvarken Utskls förslag eller Frih. Wredes reser¬
vation. Jag linner nemi. uti reservationen sådana skäl ut¬
vecklade, som upplysa, att de s. k. domkyrkotunnorna äro
statsanslag. Rätta behandlingen af denna fråga hade derfö¬
re varit, att Utsk., inom 8 dagar sedan det erhållit remis¬
sen, återskickat frågan, såsom icke tillhörande Utsk:s hand¬
läggning. Jag yrkar således afslag å betänkandet.
Gr. Posse, Arvid: Det är visserligen sannt, att ifrå-
gavar. kyrkotiondetunna icke är annat än statsanslag; men
den har dock sedan äldsta tider varit uppförd bland kyrko-
tionden, och dermed sammanhang ägande frågor hafva säle-
336
Den a8 April 111.
des vid flera tillfallen blifvit af Ständerna behandlade i önsk-
ningsväg. Skulle 11. o. Ad. emedlertid finna för godt att af-
slå betänk., har jag ingenting deremot att anmärka, enär
mitt ändamål då vinnes, det nemi , att Upsala domkyrka
får bibehålla de inkomster, den har, till dess utrönt blifvit,
att de kunna umbäras.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser mig skyl¬
dig upplysa, att den ifrågavar. tionden är uppförd på Riks-
statens io:de hufvudtitel tillsammans med den öfriga kyrko-
tionden.
Frih. Ehrenborgh: Ehuru jag yrkat återremiss af det
skäl, att jag icke anser ämnet behörigen utredt, likväl och
då Hr v. Troils begäran om afslag utgår på samma ända¬
mål, nemi. att inga corporationer böra beröfvas åtnjutande
rättigheter utan föregångna behöriga undersökningar, har
jag ingenting emot, att betänk, afslås.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag är bland dem, som yr¬
ka återremiss af betänk., på det Oecon.Utsk. hvars skyldig¬
het det är att granska våra hushållsanstalter, må, uti com-
munication med StatsUtsk., tillse, om skäl verkligen före¬
finnes att fråntaga Upsala domkyrka en rättighet, sorn den¬
samma för närvar, ostridigt äger.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag tycker för min
del, att de skäl, Utsk. anfört, äro så talande, att jag skulle
önska bifall å betänk.; men åtminstone emotsätter jag mig
bestämdt afslag derå. Emot återremissen har jag icke nå¬
got alt, anmärka, emedan en ytterligare undersökning af frå¬
gan icke kan skada. Jag anhåller i öfrigt att få veta, om
officiel underrättelse ankommit, huru PresteSt., som bäst lä¬
rer vara i tillfälle att i frågan döma, afgjort densamma.
Undcrteckn. Ridd Secret.: Från PresteSt. har icke
någon underrättelse, huru denna fråga derstädes blifvit af¬
gjord, ankommit. Det enda tillkännagifvande, som ingått,
ur, att BondeSt. bifallit Utsk:s betänkande.
Hr v. Troil: Jag har icke, lika med Hr Cederschjöld,
kunnat finna Utsk:s skäl talande för bifall till det tillstyr¬
kande, hvari Utsk. stadnat. Om ett nytt stift inrättas, fin¬
ner jag derföre icke behof af eller skäl till anslående af sto¬
ra utgifter för någon ny kyrkobyggnad uti stiftsstaden; för¬
samlingen måste, såsom alla andra, sjelf underhålla sin kyrka.
Så förhåller det sig likväl icke i Hernösand, som redan fått
sig 70 t:r anslagna. Jag vet icke, hvartill dessa anslag blif¬
vit använda, ty kyrkan är ännu en bland de fulaste i Norr¬
land. Det är en helt annan sak att göra kostnader för bi¬
behållandet af en kyrka, sådan, att den utgör ett vördnads-
vardt monument, an att uppföra nya. Jag tror, alt vi
nu-
Den 28 April f. m.
numera kommit ifrån den der slags andliga statslyxen. Jag
kan således icke instämma i Utsk:s förslag.
Oecon.Utsk:s betänk. N:o 34 återremitterades.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 21 dennes på bordet lag¬
da utlåt. N:o 54, angående beräkningen af statsverkets
inkomster.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog, att, för mera re¬
digbets skull, discussionen skulle afhandla hvarje punkt sär¬
skildt, ehuru ingen proposition nu rörande hufvudutlåt. kunde
göras, utan i dess helhet.
Bifölls.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag anhåller vördsamt,
att bilagorna till betänk, må företagas i den ordning, de inuti
detsamma blifvit åberopade, och icke efter hela hufvudbe-
tänkts pröfning, såsom föredragningslistan upptager.
Hr Skogman, Carl Dav.: Ehuru beslut blifvit fat-
tadt derom, att betänk, punktvis kommer att föredragas,
ber jag dock att emot detsamma få i ett sammanhang fram¬
ställa några anmärkningar, som jag tror böra föranleda till
betänkrs återremitterande.
Hr Skogman uppläste derefter följande:
Vid jemnförelse af den beräkning öfver statsverkets
ordinarie och extraordinarie inkomster, som StatsTJtsk. före¬
slagit , och den uti K. M:s nåd. proposition oin statsver¬
kets tillstånd och behof framställda finnas inkomsterna va¬
ra af Utsk. beräknade till 218,614 r:dr 2 sk. 6 r. mindre,
än den nåd. propos. innehåller. Denna minskning härrör
egentligen deraf, alt StatsTJtsk. föreslagit Nummerlotteriets
upphörande och upptagit brännvinsafgiften till u5,ooo r:dr
mindre, än den K. propositionen.
I anledn. häraf, och af hvad StatsTJtsk. i betänk. N:o
54 vidare anfört, får jag framställa följande anmärkningar:
1:0 Den tillökta beräkningen af ordinarie räntan
och af ra dss pa n n m å 1 e n med tillsammans 20,000 r:dr
kan anses såsom ersättning för den till samma belopp före¬
slagna minskning af mantalspenningarna, hvilken, såsom le¬
dande till någon lindring för mängden af folket, torde blif¬
va bifallen.
2:0 Den beräknade tillökningen å restantier, 19,8g!
r:dr 47 sk. 6 r., synes icke böra äga rum, enär, på sätt
StatsConUs lind. berättelse innehåller, denna först vid sista
riksdag uppförda inkomsttitel för år i83o utgjort endast
105,727 r:dr 33 sk. 10 r., och dess betydligen tillökta belopp
för i83i varit tillfälligt, härrörande från flera skattskyldigas
oförmåga, i följd af i83o års missväxt, att inom räkenskaps¬
året erlägga skatterna.
5 H, 43
338
Ben a8 April f. ra.
3:o Utan att nu ingå i frågan om olämpligheten att ge¬
nom Nummerlotteriet bereda inkomst för staten, an-
märkes, att upphörandet af en sedan längre tid utgående
ordinarie inkomst icke bort föreslås, utan att tillstyrka någon
ersättning för densamma, helst StatsUtsk. har sig nogsamt
bekant, att K M. äskat flera angelägna utgifter, grundade
på den af K. M. antagna inkomstberäkning. Då K. M. vid
sista riksdag föreslog Nummerlotteriets upphörande, hvilket
ej af R. St. bifölls, ansåg K. M. beslutet derom ej böra förr¬
än efter en viss tids förlopp sättas i verkställighet. På des¬
sa skäl yrkar jag, att Nummerlotteri-inkomsten ej må för det
närvarande ifrån statsverkets ordinarie tillgångar uteslutas,
med mindre en motsvarande summa såsom ersättning anvi¬
sas. Upplysningsvis och såsom tillägg till de af Utsk. ined-
delade uppgifter får jag nämna, att för sisth år inkomsten
af Nummerlotteriet utgjort:
för statsverket, behålln 98,612: 47• 6.
„ postporto 7,199: 47. —
„ bevillning af vinster 9,814- 25. 6.
115,627: 24- —
4:0 Den i K. M:s nåd. propos. föreslagna tillökning i be¬
räkningen af båk- och lotsmedlen, 3,066 r:dr 32 sk., är
erforderlig för angelägna utgifter vid lotsverket och bör så¬
ledes bibehållas.
5:o Det är visserligen sannt, att brä n n vinsafgi fte n
vid förra statsregleringen af StatsUtsk. beräknades till
460,000 rtdr, samt alt den, i följd af brännvinsbränningens
inställande och andra orsaker, under de sednare åren ej upp¬
gått till detta belopp; men härvid bör märkas, att R. St.
vid sista riksdag, på grund af deras efter statsregleringen
fattade beslut om skillingsafgiften, höjde beräkningen af den¬
na inkomsttitel med 85,000 r:dr och derå anvisade utgifter
för försvarsverket, hvilka nu äro af K. M. föreslagna att i
statsregleringen inbegripas. K. M:s nåd. propos. innehåller
ock en bestämd framställning tili R. St., att åtgärder mätte
vidtagas för att bringa inkomsten af brännvinsbränningen
till det af dem sjelfva vid sista riksdag påräknade belopp.
StatsUtsk. synes således hafva saknat grundad anledning att
afvika från den af K. M. föreslagna beräkning af bränn-
vinsafgiften.
1 följd af hvad jag nu haft äran yttra anhåller jag ora
återremiss å StatsUtsk. utlåt. N:o 54-
Vid följande punkter uppstod discussion:
1:0 Ordinarie räntan.
Gr. Cronhjelm: Då jag nu fått ordet i afseende å
lista punkten af betänk., skall jag likväl bedja alt först få
yttra några generella erinringar, sorn gälla hela betänk. Vid
sista riksdag yrkades från båda, eljest i åsigter skiljaktiga,
sidorna uppdrifvunde af beräkningarna utaf statsverkets in¬
Deli a8 April f. m.
33g
komster, och jag förmodar, att de, sorn da ville bifalla den
K. statspropos., yrkade detta uppdrifvande derföre, att man
på papperet skulle få se sa stora tillgångar som möjligt till
nya utgifter; hvaremot de, som icke ville lemna ökade an¬
slag, vid deras åsigt i afseende å inkomstberäkningen troligen
afsågo, att vi icke skulle få några öfverskott, hvilka de af
erfarenheten trodde sig veta sällan komma nationen till go¬
do. Oppositionen, om man så får kalla den, och den mot¬
satta sidan yrkade således, fast från olika grunder, samma
sak. Jag delade icke någonderas tanka. Jag trodde nemi.,
att man bör akta sig för att beräkna inkomsterna alltför
högt. Man kan då komma att bevilja höga anslag under
förutsättning af större tillgångar, än som verkligen finnas;
och då anordningarna skola ske, nödgas Riksg.Cont. slutligen
skuldsätta sig för att betäcka dem. Jag tror, att Utsk. icke
baft anledning att beräkna statsinkomsterna till högre be¬
lopp, än K. StatsCont. uppgifvit dem. StatsCont. säger i sitt
utlåtande till K. M., ang:de den ordinarie räntan, ”att den
delen deraf, som är statsverket behållen och inflyter i pen¬
ningar efter markegång, beräknades vid sednaste statsreg¬
lering till 497,000 r:dr och har utgjort:
År 1827 45i,348: 14. 11.
1828 433,769: 47- 6.
„ 1829 5i8,63i: 4- 6.
„ i83o 507,272: 4- 6.
„ 1831 526,54.9: — 4-
Medium häraf utgör väl 4^7,5^4 r:dr 10 sk.; men då
de sista årens markegångar i anledn. af missväxt varit högt
uppstegrade, synes beräkningen böra nedsättas till 460,000
r:dr”. StatsCont. har således föreslagit denna sistnämnda sum¬
ma. K. M:s propos. föreslår 462,000 r:dr; men StatsUtsk.
har höjt beräkningen till 5oo,ooo r:dr. Jag vill påminna
mig, att det just är denna princip att beräkna statsinkom¬
sterna för högt, som förorsakat Riksg.Cont:s behof att skuld¬
sätta sig, och hvarigenom det, sammanlagdt med följderna
af anvisningar på öfverskotten, har händt, att, i fall icke be¬
tydliga öfverskott uppkommit från 1823 års statsreglering,
Itiksg.Cont. för närvar, hade haft 8 millioners skuld i stäl¬
let för den i alla fall betydliga summan af nära 5 millioner.
Jag yrkar, att StatsUtsk. må följa StatsCont:s beräkning och
att betänk, således må återremitteras.
Hr von Troil, Emil: Jag vill blott anmärka, det jag
tror, att den brist, som för statsutgifterna sedan sista riksdag
visat sig, icke uppkommit af för hög inkomstberäkning,
utan deraf, att Ständerna vidtagit den oformligheten att an¬
visa på öfverskotten. Om, såsom jag hoppas, detta icke nu
kommer att ske, tror jag icke, att inkomsterna af StatsUtsk.
äro för högt beräknade.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Jag anhåller alt få be¬
Den a8 April f. ni.
svara den allmänna anmärkning, Gr. Cronhjelm framställt
deremot, att StatsUtsk. skall hafva beräknat inkomsterna för
högt. Sådant har åtminstone icke varit Utsk:s mening.
Utsk. har i sin beräkning sökt komma det verkliga förhål¬
landet så nära som möjligt, utan afseende på, om beloppet
blifvit högre eller lägre, än hvartill det förr varit beräk-
nadt. Jag tror, att det ej är mera gagneligt att bereda öf¬
verskott, än att förorsaka brist, emedan det allmänna, lika
som den enskilde, vanligen icke gerna lemnar ifrån sig, hvad
det en gång fått. Hvad den ordinarie räntan särskildt be¬
träffar, har medium deraf på 10 år uppgått till nära 513,ooo
r:dr årligen; och det lärer då icke synas för högt beraknadt att
upptaga summan till 5oo,ooo r:dr. Visserligen utgjorde den
de första åren något mindre; men i mån af besparingarna
från indragna militie-, lönings- och bostälIsräntor har sum¬
man stigit, så att den de sednare åren utgjort mera, än hvar¬
till den af Utsk. blifvit beräknad. Hvad beträffar Riksg.-
cont:s skuldsättning, så är det en särskild fråga, och jag
hoppas, att Utsk. icke kommer att föreslå sådana åtgärder,
att någonting för framtiden i detta afseende bör kunna be¬
faras. Jag yrkar bifall till Utsk:s ifrågavar. beräkning.
Gr. Cronhjelm: Hr v. Troil har ganska rätt deruti,
att Riksg.cont:s skuldsättning icke härleder sig ensamt från
för hög beräkning af statsinkomsterna, och jag tilläde der¬
före, att skuldsättningen var en följd jemväl af anvisningar¬
na på öfverskotten. Jag vill medgifva, att största skulden
uppkommit af sistnämnde orsak. Men då vi först granska
inkomstbetänk., utan att veta hvad som kan hända vid pröf-
ningen af utgiftsbetänk., önskade jag att äfven i denna po¬
sition kunna försvara de skattdragande och att vi icke må
beräkna statscassan för högt; ty nu säger man: Vi skola
beräkna så högt sorn möjligt, men deremot icke anvisa på
öfverskotten. Men om vi nu göra denna höga beräkning
och sedan blifva öfverröstade i afseende å anvisningarna på
öfverskotten, hafva vi båda de stora vägarna öppna till stats¬
brist och ökandet af Riksg.cont:s skuld, hvilken borde i
stället afbetalas med blifvande öfverskott. Hvad beträffar
den uppgifna medelsumman af ifrågavar. inkomst, tror jag
för det första, att det är lämpligare att, såsom Statscont.
gjort, taga denna medelsumma från de 5 sednaste åren, än
ifrån de io. Det är denna af Statscont. följda beräknings¬
grund, som kommit Cont. att rätteligen beräkna den ordi¬
narie räntan till 480,000 r:dr. Jag vill icke vidare uppehål¬
la, utan förnyar mitt påstående om återremiss.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag fruktar, att Gr.
Cronhjelm misstagit sig, då han påstått, att medeltalet af
den ifrågavar. inkomsten under de 5 sista åren icke utgjort
5oo,ooo r:dr. Det finnes dock tydligen af den tabell, som
Den 28 April f. m.
3^1
är vidfogad StatsUtskrs betänk., att berörde inkomst utgjort
år i83i 526,000 r:dr.
„ i83o 507,000 „
„ 1829 518,000 „
,, 1828 5i 1,000 „
„ 1827 536,ooo ,,
Medeltalet af dessa 5 år utgör således betydligt mera, än
Utsk. beräknat, och det är således klart, att Utsk., långt ifrån
att beräkna inkomsterna till det högsta möjliga, har hållit sig
under medeltalet för de 5 sednaste åren, och äfven för de
10, ehuru de första af dessa hade ytterst låga spannmålspris.
För öfrigt tror jag, att Gr. Cronhjelm för tidigt satt sig i
den position, han angifvit, enär den statsbrist, han åbero¬
pat och sagt sig vilja uti den tagna positionen till någon
del förekomma, till alldeles ingen del härrör från för hög
inkomstberäkning, ulan ensamt från anvisningarna på öfver-
skotten. Dessa uppgingo nemi. för åren i83o och 1831 till
betydligt mera än statsbristen för nämnde år. Hvad beträf¬
far principen för beräkningen af statens inkomster, förenar
jag mig med Frih. Silfverskjöld deruti, att denna beräkning
bör rätta sig efter hvad man med visshet vet böra kunna
antagas såsom det verkligen för handen varande förhållan¬
det. Derföre gör man en sådan beräkning, att man må se,
hvad man från detta håll verkligen kail hafva att påräkna,
och på det man, efter afdrag deraf, må kunna bestämma
hvilka behof, som på annat sätt böra fyllas, samt att en så¬
dan fyllnad må komma att hvila på säkra grunder, lika så
väl som beliofvet för betalandet af Riksg.contts skulder bör
hvila på säker fot och icke blott på eventuella och ovis¬
sa öfverskott. Om några öfverskott inträffa, så att de till
afbetalning å nämnde skuld kunna användas, är sådant gan¬
ska väl, men man bör ej derpå göra någon beräkning; ty
uti en så angelägen sak, hvarpå Riksg.contts credit hvilan,
lärer hvar och en finna behofvet af att med säkerhet gå till¬
väga, så vida icke Banken åter skall nödgas träda emellan,
och sådant måtte väl numera icke skola ifrågakomma.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som jag vid sista
riksdagen hade äran vara ledamot af StatsUtsk., tror jag mig
böra i anledn. af anmärkningarna mot dåvar. Utskotts in¬
komstberäkning framställa några erinringar. Först torde
jag få frista uppmärksamheten dervid, att om nämnde be¬
räkningar jemnföras med de summor, som enligt StatsUtskts
tabell finnas hafva influtit under de sednaste åren, eller med
medeltalet af hvad som under de sista 10 åren influtit, så
skall man finna, att omförmälde beräkning icke varit öfver¬
drifven. Det är skada, att Utsk. icke utfört slutsumman af
medeltalet för de 5 sista åren ; då hade påståendena om den för
höga beräkningen genast varit vederlagda med en slutsumma.
Men vederläggningen är i alla fall lätt gjord vid jemnförelsen af
Den 28 April f. m
hvarje förekommande post. Brist kan å några det ena året
inträffa, men den betäckes deremot af öfverskott å andra,
och det ar således bäst att fästa sig vid medeltalet. Riksg.-
contrs skuld härleder sig således icke från för hög beräk¬
ning af inkomsterna, ej heller från anvisningar på öfver-
skotten, ty dessa voro ej bland de ordinarie påräknade till¬
gångarna upptagna; utan derifrån, att det å Riksg.coot. an-
vis.ide creditiv för spannmålsundsättningar måst anlitas,
och att cholerafarsotens utestängande vållat oföresedda ut¬
gifter, som måst betäckas genom lån. Dessutom har Riksg.-
cont. bort lemna beviljade lån till åtskilliga städer och cor-
porationcr, för hvilka försträckningar Cont. ej ägt annan
tillgång än upplåning, men hvaremot det i stället erhållit
motsvarande fordringar. Hvad nu särskildt beträffar den
ifrågavar. första punkten eller indelta räntan, är det vis¬
serligen likgiltigt, antingen den beräknas högt eller lågt,
emedan StatsUtsk. anmärkt, att vid regleringen af statsver¬
kets utgifter alldeles motsvarande summor skola upptagas
både bland inkomster och utgifter. Då sådant sker, kan nå¬
gon för hög beräkning aldrig komma i fråga. Den enda an¬
märkning, jag skulle vilja göra, är högst obetydlig, nemi.
den, att det är ett onödigt besvär att upptaga beräkningar¬
na i skiliingar och runstycken, utan kunde de gerna hafva
utförts i runda summor. Hvad den andra summan angår,
eller den Kronan behållna delen af ordinarie räntan, haf¬
va andra ledamöter anmärkt, hvad jemväl den betänk, åt¬
följande tabell utvisar, att nemi. medeltalet af nämnde in¬
komst uppgått till öfver 5i2,ooo r:dr årligen; och då kan
beräkningen 000,000 r:dr icke sägas vara för hög.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Af discussionen skulle man
kunna draga den slutsats, att StatsUtsk:n vid föregående
riksdagar följt den princip att anvisa på öfverskotten. Tvärt¬
om tror jag, att den allmänna principen varit att alldeles
icke göra sådana anvisningar. Då öfverskott varit att tillgå,
hafva de befunnits ganska nyttiga. Vid 1818 års riksdag hade
man 1 million, som korn ganska väl till pass för bestridan¬
det af utgifterna vid Konungens begrafning. Det är R. St.
sjelfva, och icke StatsUtsk., som först vid 1818, sedan vid
1823 års och slutligen vid sista riksdag gjort anvisningar på
öfverskotten, sedan Utsk. inkommit med sina beräkningar.
1818 anvisade man på sådant sätt 4°,000 r:dr; 182Ö, 70,000
r:dr, och sistnämnde summa jemväl vid nästl. riksdag. Det
är omöjligt för Utsk. att förekomma, hvad inom RiksSt. kan
blifva beslutadt. Men ang:de den ifrågavar. första punkten
kan jag icke finna skälet, hvarföre Stats-Cont. beräknat till
480,000 r:dr en inkomst, som StatsUtsk. beräknat till 5oo,000
r:dr. Jag vet icke, huruvida StatsCont. för dess beräkning möj¬
ligen kunnat äga någon tillförlitligare grund, än StatsUtsk. ägt
för sin; men sådant synes åtminstone icke, och jag önskade derfö-
Pen 28 April f. ra.
343
re, att Utsi;, behagade upplysa, hvad sorn kunnat vara orsaken
dertill, att StatsCont. gjort sin beräkning till 20,000 r:dr min¬
dre, än hvad nu synliga skäl tyckts föranleda. Att Stats-
Utsk:s beräkning vid sista riksdag ej var för hög, är redan
af Hr v. Hartmansdorff upplyst. Enligt StatsUtsk:s tabell
hafva endast trenne poster blifvit för högt beräknade och
differencen emellan de beräknade beloppen och dem, hvar¬
till de verkligen uppgått, utgör icke mer än j k 2000 r:dr,
då deremot öfverskotten uppgått till 2 a 000,000 r:dr. Det
är således icke från den förmenta höga beräkningen, sorn.
bristen uppkommit, ehuru jag tror, att man vid sista
riksdag verkligen beräknade något högt, emedan, såsom Gr.
Cronhjelm anmärkt, man från båda sidor sökte uppdrif¬
va beräkningen.
Gr. Cronhjelm: De sista talarne synes icke hafva ve¬
lat förstå mig. Det är en sanning, att beräkningarna varit
sådana, att de burit sig; men jag afstår likväl ej från det
påståendet, att de varit för högt beräknade och sålunda in-
direct föranledt skuldsättning. Ty då inkomsterna på pap¬
peret visade så stora summor, alt de förmådde Ständerna
till så betydliga anslag, att Ständerna slutligen nödgades an¬
visa på öfverskotten, uppstod brist just derföre, att öfver¬
skotten, till följd af den höga beräkningen, biefvo mindre,
och att äfven å dessa redan betydliga anvisningar skett, så
att derifrån icke var något att taga till oförutsedda behof.
Hr v. Hartmansdorff har sagt, att Riksg.conl:s skuld tillkom¬
mit genom anlitandet af de anvisade creditiven. Riksg.cont:s
skulder uppgå dock till 4;8oo,oOo r:dr, då creditiven en¬
dast utgöra 1,24.0,000 r:dr. Denna omständighet har således
icke ensam kunnat förorsaka skulden. Besynnerligt förefaller
det mig ock, om R. St. skulle anvisa crediiiv under., för¬
utsättning, att de aldrig komme alt begagnas. Huru skulle
staten då se ut, i fall de behof, hvartill anvisningarna skett,
verkligen inträdde. Jag yrkar för min del, att, om credi-
tiv skola anvisas, dessa anvisningar då icke må stå såsom
döda silfror och så, alt, om de skola utgå, staten ej må be¬
finna sig i bankrutt-tillstånd. Jag får fästa Frih. Palmstjernas
uppmärksamhet derpå, att han i sina citationer begagnat ett
sätt att läsa, som ej är ovanligt, nemi., att han upptagit en¬
dast sådana år, då summorna varit högst, men hoppat för¬
bi de öfriga. Jag har hållit mig vid Statscontts beräkning,
hvilken iag har i händerna, och hvarifrån jag kan upplysa,
hvarföre Cont. stadnat vid den summa, det föreslagit. Or¬
saken är nemi. ingen annan än den, att 480,000 r:dr utgör
ungefärliga medelsumman af de 5 sista årens inkomster.
Frih. Palmstjerna har framdragit de högsta summorna; jag
har deremot fästat mig vid alla de 5 sista åren, derutaf re-
sultaterna äro sådana, som jag nyss utur Statscontrs utlåt,
till K. M. ordagrannt uppläste. Jag har således icke tagit
344
De n 28 Apri 1 f. m.
mina uppgifter i vädret, utan noga följt Statscontls beräk¬
ning, hvilken jag skall hålla Frih. Palmstjerna tillhanda,
då han sådant påfordrar.
Frih. Silfverskjöld: Gr. Cronhjelm har börjat alt
meddela den upplysning, Hr Lagerhjelm begärt, men har
icke kommit till någon riktig conclusion. Den ordina¬
rie räntan beror nemi. af markegång. Då denna varit låg
såsom 5 r:dr 24 sk., har räntan uppgått till 507,000 r:dr; ett
annat år, då markegången varit 6: 12, har summan stigit
till 5i8,ooo r:dr, och då markegången varit 6: 28, har be¬
loppet utgjort 526,000 r:dr. Alla dessa pris äro ganska lå¬
ga, och då torde det visa sig, att beräkningen till 5oo,ooo
r:dr icke är för hög. Hvad beträlfar Gr. Cronhjelms anmärk¬
ning i afseende å Frih. Palmstjernas uppgifter, är densam¬
ma oriktig. Det förhåller sig nemi. så, att Statscont. i dess
beräkning icke intagit besparingarna af indragna militiebo-
ställsräntor, hvilka först med år 1829 sammanräknades i en
summa med den ifrågavar. inkomsten, och derifrån härleder
sig olikheten emellan Statscont:s och Utsk:s beräkning. Hvad
slutligen vidkommer Hr v. Hartmansdorlfs anmärkning, att
sk:r och runstin blifvit upptagna vid beräkningen af den in¬
delta ordinarie räntan, så har sådant skett, på det debet
och credit skulle fullkomligt slå ihop.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Cronhjelm har rätt
deruti, att om man uppställer inkomstberäkningen så, att
betydliga öfverskott uppkomma, inträffar ingen brist och
intet behof af skuldsättning. Men sakens vanliga behand¬
lingssätt har icke varit att beräkna sig en reservcassa till be¬
hållning, utan att upptaga inkomsterna till hvad de rätteli¬
gen utgöra; och så tillvägagick man äfven vid sista riksdag.
Om man nu uppgör beräkningen så, att de verkliga in¬
komsterna snarare uppgå till något högre årligen, än man
påräknar dem böra utgöra, så har man icke något att skä¬
ligen erinra. Man säger, att StatsUtsk. icke bort upptaga
högre summor än Statscont., hvars förslag skulle grunda sig
på medelbeloppet af de 5 sista årens inkomster. Men då
StatsUtsk. i sista rummet granskat de till saken hörande upp¬
gifter, tror jag på dess tabell och är öfvertygad, att den
är grundad på tillförlitliga handlingar. Enligt denna tabell
uppgingo de ifrågavar. inkomsterna år 1827 till 536,000, år
1828 till 5i 1,000, 182g till 5i8,ooo, iS3o till 507,000 och
1831 till 526,000 r:dr; således alla åren hvar för sig till
mer än 5oo,ooo r:dr.
Gr. Cronhjelm har yttrat, att uttagningarna å credili-
ven ej uppgått till mera än 1,240,000 r:dr, att Riksg:scont:s
skuld vöre större, samt att denna summa sålunda icke kun¬
de vara ensam orsak till Riksg.cont:s ställning. Dervid an-
märkes, att så vidt jag kan påminna mig, hafva utgifterna
på
Ben 9.8 April f. m.
345
på creditiven uppgått till i,35o,ooo r:dr, hvaraf 1,000,000
r:dr för spannmålsundsättningar och 35o,ooo r:dr för cholera-
anstalterna, elier 1 ro,000 r:dr mera, än talaren uppgifvit;
men han har glömt, att Riksg.cont. hade skuld qvar vid sista
riksdag, och deri ligger orsaken, hvarföre skulden nu är
större, än de opåräknade utgifterna sedermera utgjort. Slut¬
ligen får jag till ytterligai-e bevis derpå, att inkomsterna
ej blefvo för högt beräknade vid sista riksdag, erinra, att
Riksg.cont:s inkomst af allmänna bevillningen, om beräknin¬
gen hvaraf då var stark tvist, uppgått till vida högre be¬
lopp, än hvartill den beräknades, och för år i83i allena
till 110,000 r:dr derutöfver.
Hr Rosenblad, Bernh.: Om jag lägger några ord till
uti denna vidlyftiga discussion, så är det för att förklara,
att jag anser det vara lämpligt att behandla hvarje särskild
sak, då den förekommer. Gr. Cronhjelm har likväl ansett, att
man vid beräkningarna i och för statsverket, som är helt och
hållet skiljdt från Riksg.verket, jemväl skall taga detta sed¬
nare i betraktande. Rätta tiden till regleringen af detta sist¬
nämnde verk är, då Riksg.cont:s angelägenheter förekomma;
men att sammanblanda detta med nu förevar, ämne är både
öfverflödigt och olämpligt.
Frih. Palmstjerna: För att emot Gr. Cronhjelm för¬
svara mitt sätt att läsa, har jag sett mig nödsakad att åter
begära ordet. Jag har icke vid mina uppgifter, såsom Hr
Gr. påstått, utplockat de högsta siffrorna, enär jag åbero¬
pat de 5 sista åren och dervid tagit det ena året efter det
andra. Jag har således icke utplockat, men icke heller öf-
verhoppat, hvilket Gr. Cronhjelm, fruktar jag, får på sin
räkning, då han icke för 1827 och 1828 uti calculen inbe¬
gripit de 2:ne summorna 84,818 och 77,608 af indragna mi¬
litie boställsräntor. Lägger man dessa till de af Hr Gr. an-
gifna belopp, torde det finnas, att Utsk:s beräkningar icke
äro så höga, som de, efter de 5 sista årens medeltal, kun¬
nat beräknas.
Hr von Troil: Det är redan fullständigt utredt, att
TJtsk:s beräkning icke öfverstiger medeltalet af de 5 sista
årens inkomster. Jag vill således icke yttra mig härom, utan
endast fästa mig vid principen, huruvida inkomsterna böra
beräknas lågt, för att bereda öfverskott. Gr. Cronhjelm har
talat om, att man äfven vid detta tillfälle hade att försva¬
ra sig emot ökade utgifter. Jag tror, att frågan om beräknin¬
gen af statens inkomster icke är något fält för strid emellan bå¬
da statsmagterna. Inkomstbetänk. är ingenting annat än en
statistisk beräkning, och örn en sådan skall tjena till någon¬
ting, måste den i möjligaste mån vara sann. Skulle Stats-
Utsk. med flit beräkna annorlunda, vore det ett uppsåtligt
5 H. 44
Den iS April f. m.
sjelfbedrägeri. Vill man sammanställa dessa beräkningar med
fruktan för höga anslag, måste man anse faran större,
då inkomsterna äro för lågt beräknade; ty sedan bevillnin-
gen genom den låga beräkningen blifvit uppdrifven, synes
det klart för hvar och en, att öfverskott skola uppstå, och
om sedan talare framstå och begära anvisning på dessa,
beviljas sådant med mindre motstånd, emedan mati aldrig
håller så noga på hvad som synes vara öfter.
Hr Stuart, Carl Gust.: Nyligen uppkommen har jag
icke afhört discussionen och anhåller derföre om ursägt, i
fall jag uti mitt anförande kommer att omnämna omständig¬
heter, som förut blifvit framställda.
Hr Stuart uppläste derefter följande:
Vid uppgörandet af den inkomsLberäkning, som skall
ligga till grund för statsregleringen, är det visserligen af
högsta vigt att icke beräkna inkomsterna så högt, att brister
derå under vanliga förhållanden måste inträffa. StatsUtsk.
synes också, vid beräknandet af statsverkets ordinarie in¬
komster, härå hafva fästat behörigt afseende, enär det cal-
culerade beloppet af de flesta inkomstartiklarna vida under¬
stiger, hvad desamma under de sistförflutna io åren per
medium utgjort. Jag har således i detta hänseende icke nå¬
got att erinra vid Utskts afgifna utlåt., hvad berörde in¬
komster beträffar; jag tror tvärtom att, i händelse detsam¬
ma af R. St. gillas, icke obetydliga öfverskott skola upp¬
komma. Men just denna omständighet har hos mig väckt
den önskan, att Utsk., i sammanhang med den föreslagna
inkomstberäkningen, äfven hade afgifvit dess yttrande, rör:de
dispositionen af de öfverskott, som intill nästa riksdag kun¬
na uppkomma å statsverkets såväl ordinarie som extraordi¬
narie inkomster. Då de sednast upprättade liquiderna öfver
statsverkets öfverskott nogsamt ådagalägga, huru obetydlig
andel deraf, i jemnförelse till deras verkliga belopp , varit att
tillgå för de af R. St. derå anvisade utgifter, så förmodar jag
väl, att någon anvisning å denna osäkra tillgång icke kom¬
mer att vid innevar. riksdag äga rum. Dock har, åtmin¬
stone efter min åsigt, beslutet om öfverskottens användande
ett så oskiljaktigt samband med frågan om inkomsternas be¬
räkning, att jag, innan detta beslut är fattadt, anser mig
icke kunna bestämma mitt omdöme rÖr:de ifrågavarande be¬
räkning.
Ehuru, på sätt Utsk. uppgifvit, det värde, hvartill den
indelta ordinarie räntan och kronotionden beräknas, icke
föranleder till hvarken brist eller öfverskott uti inkomstbe¬
räkningen på det hela, anser jag likväl Utsk. hafva, med af¬
seende å hvad dessa inkomster, enligt räkenskaperna, i sjelf¬
va verket utgjort, bort förhöja den vid sista riksdag fast¬
ställda beräkning af desamma, helst den utaf R. St. antag¬
na beräkning af statsverkets inkomster väl bör någorlunda
Den 28 April f. m.
motsvara verkliga förhållandet. Enligt hvad den Utsk:s ut¬
låt. bifogade tabell utvisar, har nemi. under åren 1823 till
och med 1831 den indelta räntan per medium uppgått till
359,000 r:dr och den indelta kronobonden till i34,ooor:dr,
utöfver de af Utsk. beräknade belopp.
Hvad deremot beträlfar statsverkets extraordinarie in¬
komster, kari jag, för min del, icke godkänna den af Utsk.
föreslagna höga beräkning af tullmedlen. Jag hoppas vis¬
serligen , att tullafgiften äfven hädanefter skall, i följd af
ett fortfarande liberalt tullsystem och en omsorgsfull be¬
vakning, utgöra en af statens vigtigaste inkomstkällor; men
som en förhöjd tull å landtmannaproducter och victualieva-
ror blifvit allmänt och icke utan skäl vid denna riksdag yr¬
kad, så och enär, i händelse en sådan förhöjning beviljas,
den för närvarande högst betydliga importen af dessa varor
onekligen skulle i hög grad aftaga och en motsvarande minsk¬
ning af tullinkomsten följaktligen härigenom uppkomma, an¬
ser jag tullmedlen icke böra beräknas utöfver det af Stats-
cont. föreslagna belopp, helst en för de fattigare folkelas-
serna särdeles välgörande nedsättning af importtullen för
salt och fiskvaror äfvensom en af behofvet påkallad regle¬
ring af exporttullen torde komma att förorsaka en icke obe¬
tydlig minskning i tullintraderna.
Vidkommande derefter postmedlen, förmodar jag, att,
derest omkring 40°,°oo r:dr årligen, under ytterligare 3
a 4 års tid, få användas till postcommunicationernas regle¬
rande och förbättrande, statsverket efter denna tids för¬
lopp bör kunna påräkna en större andel af postverkets in¬
komster än de 100,000 r:dr, sorn för närvarande derutaf till
staten utbetalas.
Slutligen får jag, i händelse af den återremiss af Stats-
TJtsk:s nu förevar, utlåt., hvarom jag jemväl anhåller, be¬
viljas, fästa Utsk:s uppmärksamhet på angelägenheten att,
emot den allmänt önskade förhöjningen i brännvinsbrännings-
sifgiflen, föreslå den ifrågaställa minskningen i de ordina¬
rie statsinkomsterna, hvaribland jag anser dem, som till li¬
la belopp måste utgöras af den fattige och den rike, såsom
lagmans- och häradshöfdingeränta!! 111, fl., böra i främsta
rummet afskaffas.
Gr. Cronhjelm: Jag ber R. o. Ad. ursägta, att jag
ånyo uppträder; men denna punkt är af vigt, emedan han
är den första, och principen för beräkningen här bör afgö-
ras. En Konungens rådgifvare har sagt, att min mening
vore att bilda en rcservcassa för statsbehofven. Win me¬
ning är verkligen sådan. Jag vill nemi., att ressourcer böra
vara tillgängliga för betäckande af oförutsedda utgifter; ty
finnes icke någon sådan reservcassa, så är skuldsättning nöd¬
vändig, hvilken åter skall betalas ur folkets fickor, som
vanligen på vissa håll anses såsom reservcassa. Det är inöj-
34S
Den 38 April f. m.
ligt, att jag har orätt i min åsigt, emedan icke någon synes
biträda den. Jag kan dock försöka att försvara mig; men
värre är det för StatsGont., som icke nu äger ett sådant
tillfälle och hvars uppgifter likväl ingen vill kännas vid.
En Konungens rådgifvare harAagU at-t han har mera tillit
till StatsUtsk. än lill K. StntsCont., hvars af mig åberopode
uppgifter likväl linnas i officiella handlingar. Man har sagt,
att olikheten skall härleda sig derifrån, att besparade mili-
tieräntor icke blifvit af StatsGont. beräknade. Jag är icke i
tillfälle upplysa sådant; men StatsCont. har sagt, att de af Cont.
uppgifna summor innefatta allt, som under den ifrågavar.
inkomsttiteln influtit. StatsCont. har då gjort orätt uti att
i en uppgift till K. M. förbigå något, som rätteligen hört
dit, och en sådan felaktighet hade bort upplysas och anmär¬
kas. Det är ganska riktigt, hvad Hr v. Troil erinrar, att
den ifrågavar. beräkningen endast är statistisk; men då jag
i afseende derå trott på StatsContcs uppgift och sålunda bytt
rol med en Konungens rådgifvare samt mera litar på ett
Konungens embetsverk i detta fall, än på StatsUtsk., så må¬
ste Frih. Palmstjernas uppgifter förefalla mig oriktiga. Li¬
ka med Hr v. Troil önskar jag, att man ej må bedraga sig
sjelf; men i motsats med honom tror jag, att sådant inträf¬
far, om man beräknar inkomsterna för högt. Tiden kommer
troligen att säkrast utvisa, hvem som skall blifva bedragen.
Hr Rosenblad: Ehuru jag ej är ledamot af Stats¬
Utsk., har jag dock, med Utsk:s tabell i handen, lätt att ur¬
skilja oell afgöra, hvilken som haft rätt, Utsk. eller Stats¬
Cont., då jag kommer ihåg, att före sista statsregleringen
upptogos behållna ordinarie räntan och besparade militie—
boställsräntor såsom 2:ne särskilda poster. Tillägger man
denna sistnämnda inkomst för åren 1827 och 1828 till de
summor, StatsCont. för nämnde år uppgifvit, så öfverens¬
stämma StatsUtsk:s och StatsCont:s beräkningar fullkomligt.
StatsCont. har således haft orätt deruti, att det icke upptagit
militieboställsräntan för 1827 och 1828, och jag uppmanar
någon af StatsCont:s ledamöter, som här kan vara närvaran¬
de, att förklara förhållandet. Då betänk, efter besvarad
återremiss kommer hit tillbaka, torde förhållandet dessutom
finnas fullkomligt utredt.
2:0 Af radsspannmålen.
Gr. Cronhjelm: Jag har här samma anmärkning att
göra som vid första punkten, och för att slippa repetera
den vid hvarje punkt Lier jag, att Utsk. må anse såsom hade
jag vid alla punkterna yrkat, att StatsCont:s uppgifter och
icke K. M:s propos. må ligga till grund för StatsUtsk:s be¬
räkningar.
Hr von Hartmansdorff: I fall det vore rätt att blott
taga StalsCont:s uppgifter till grund för inkomstberäkningen,
kunde 11. St. bespara sig omvägen att remittera frågan lill
Dea a8 April f. m.
349
StatsUtsk. Men sådant torde icke öfverensstämma med R.
St:s rätt att granska uppgifterna om statsverket, de må kom¬
ma från hvilket håll sorn helst.
•Frih. Silfverskjöld: Jag är förekommen af Hr v.
Hartmansdorff deruti, att det icke är StatsCont., utan Stats¬
Utsk., som det tillkommer att beräkna statens inkomster.
Hvad beträffar det påstående, att den nu ifrågavar. in¬
komsten skall vara för högt beräknad, får jag erinra, att
densamma för år 1831 uppgick till 344)53i r:dr, och att
den icke kan falla utan genom lägre spannmålspris. Detta
har Ulsk. beräknat till 5 r:dr t:n, och då sådant måhända
är väl högt, har Utsk. upptagit inkomsten till öfver 3o,ooo
r:dr mindre, än hvad den per medium för de sista io åren
utgjort.
Gr. Cronhjelm: Jag ber att få besvara Hr v. Hart-
mansdorffs anmärkning, som skulle det vara öfverflödigt, att
frågan passerade StatsUtsk., i fall StalsGont:s uppgifter skulle
tagas till grund för beräkningarna. Jag har ej yrkat, att
så bör ske; men sedan jag varit i tillfälle jemnföra Stats-
Cont:s uppgifter med StatsUtsk:s beräkningar och funnit
summorna uti de förra mera närma sig till hvad jag anser
vara rätt, än dem uti de sednare, måste det vara min rätt
såsom representant att föredraga den ena beräkningen fram¬
för den andra. Jag ber, att såsom min anmärkning må upp¬
tagas, det jag anser StatsCont:s beräkningar, såsom lägre, va¬
ra lämpligare och böra af StatsUtsk. följas.
Hr von Hartmansdorff: Om någon ledamot beha¬
gar framställa sina påståenden, ej på grund af verkliga för¬
hållandet, utan efter eget godtycke, så förmodar jag, att
hans framställningar blifva bedömda derefter. Jag anhåller
få erinra derom, att den ifrågavar. inkomsten, i medeltal för
io år, uppgått till 227,000 r:dr; hvaremot den af Utsk. är
beräknad endast till 197,000 r:dr och således till 3o,ooo r:dr
mindre än medeltalets. Då måste beräkningen väl icke bö¬
ra anses för hög.
Gr. Cronhjelm: Jag får blott i anledn. af Hr v.
Hartmansdorff!? yttrande förklara, att då jag sagt, det jag
ville taga StalsCont:s uppgifter till grund för beräkningarna,
och Hr v. Hartmansdorff' påstått, att jag yrkat, det alldeles
ingen grund skulle iakttagas, så följer deraf det corolarium,
att StatsCont. saknat all grund för dess beräkningar. Derom
hr jag dock icke öfvertygad, och det är förunderligt, att Ko¬
nungens egna embetsverk skola njuta så litet försvar af
Konungens rådgifvare.
9:0 1 mom. T i on de-t ack jern e t.
Frih. Palmstjerna: Jag hemställer, om icke R. o. Ad.
skulle vilja fatta definitivt beslut öfver de ämnen, bilagorna
innefatta, i den ordning dessa föredragas. Dessa bilagor inne¬
35o
Den 28 April f. m.
hålla särskilda mål, oeh intet hinder möter mot deras afgörande
hvar för sig, utan afseende å blifvande återremiss af utlåt.
I»T:o 54. Detta sednare och de förra äro helt och hållet
skiljda från hvarandra. Jag anhåller altså om propos. till
bifall å utlåt. Lit. A.
I anledn. häraf föredrogs ånyo StatsUtsk:s såsom bilaga
till IJtskrs utlåt. N:o 54 afgifna särskilda utlåt. Lit. A., ang:de
sökt lindring eller nedsättning uti tiondeafgifteu för tack-
jernstillverkningarna inom åtskilliga bergslag.
Detta utlåt. Lit. A. blef af R. o. Ad. bifallet.
g:o 2 mom. Harn m ar ska tts-, stång- och ämnes¬
jern e t.
I sammanhang härmed föredrogs StatsUlsk. såsom bi¬
laga till utlåt. N:o 54 afgifna särskilda utlåt. Lit. B., i anleda,
af väckt fråga om ny hammarskattstaxering af jernbruket»
inom Småland.
Gr. Spens, Carl Gust.: Att Utsk. icke tillstyrkt bi¬
fall å den väckta motionen anser jag, på grund af de an¬
förda skälen, för ej alldeles oriktigt; men då Utsk., oaktadt
det förklarat sig anse möjligt vara, att enahanda förhållan¬
de, som det öfverklagade, äger rum vid många andra bruk,
likväl icke tillstyrkt R. St. att hos K. M. i und. begära uu-
dersökn. i ämnet och således ny taxering af jernbruken,
hvilken synes af både billighet och behof påkallad, på det
ej den ena medborgaren må undandraga sig att, lika med
den andra, bidraga till statens behof; så anser jag ett sådant
Utsk:s uraktlåtande oriktigt, oeh yrkar derföre återremiss af
betänkandet.
Frih. Palmstjerna: En sådan anmärkning, som den
siste talaren framställt, har äfven blifvit gjord inom Utsk.,
och det liar icke undfallit Utsk:s uppmärksamhet, att en
undersökning uti ifrågavar. afseende kan vara nödig. Men,
då Utsk. haft sig bekant, att, til! följd af K. M:s befallning,
åtgärder redan äro påbegynta för reglerandet af förhållandena
vid jern tillverkningen i Riket, samt att undersökningar i nämn¬
de ändamål i åtskilliga provinser ägt rum och lära komma att
utsträckas till alla provinser, der jernverk finnas, har Utsk.,
åtminstone jag för min del, icke ansett lämpligt, att Stän¬
derna skulle till K. M ingå med någon skrifvelse i ämnet,
förr än de resultater hunnit inhemtas, hvilka blifva utredda
i den ordning, de redan påbörjade undersökningarna utföras.
Det torde således icke vara lämpligt att begära några nya un¬
dersökningar, förrän man känner, huruvida de redan på¬
gående uppfylla ändamålet- Jag anhåller således om bifall
till betänkandet.
Hr Lagerhjelm: Ändamålet med den ifrågavar. mo¬
tionen skiljer sig såvida från ändamålet med Bergscommit-
te'ens undersökningar, att det förra åsyftar vidtagande af
Den 28 April f. m.
35i
sådana åtgärder, hvarigenom Kronan må erhålla sin rätt af
en viss handtering inom en viss del af Riket, då deremot
committéen är förordnad att undersöka jernverkens tillstånd
i techniskt och statsoeconomiskt hänseende, hvad och huru
rnycket dervid kan tillverkas, och hvilka förbättringar i me-
thoderna kunna äga rum m. m.; men i comroilteens instru-
ction finnes intet uppdrag för densamma att undersöka, hu¬
ruvida Kronans intrader af bruken utgå. Bergscollegium
bar i afseende a vissa delar af Riket, bland hvilka Småland
är en, icke kunnat gifva någon uträkning å tillverkningar,
emedan man icke sett, hvar tillverkningen tagit vägen. Åt¬
skilliga förhållanden i denna väg förete de mest orimliga
resultat, hvilka tydligen bevisa, att en stor del af tillverk¬
ningen icke passerar vågarna. Det vill således tyckas, som
vore motionen icke gjord utan anledning; och om än Utsk.
halt skäl att afstyrka densamma, då det kände, att en com¬
mitté' var i verksamhet, hvilken Utsk. trodde åligga att om¬
fatta jemväl de af motionären afsedua undersökningarna, tor¬
de likväl, efter den upplysning jag nu meddelat, återremiss
af betänkandet böra äga rum, för alt bereda det afseende
å motionen, som densamma synes förtjena.
Gr. Spens: De af Frih. Palmstjerna och Hr Lager¬
hjelm meddelade upplysningar bidraga ännu mera till bifall
för mitt yrkande om återremiss. Dessa visa nend., att Utsk.
haft sig bekant, att en undersökning i afseende å jernhand-
teringen i Riket redan pågår, utan att Utsk. likväl uppgif¬
vit eller utredt, huru förhållandet härmed är. Utsk. har
endast sagt, att dylika frågor som den förevarande böra an¬
komma på vederbörande verk eller auetoriteters handlägg¬
ning, och nu bar likväl en ledamot af BergsColItm upplyst,
att Bergscommitteen ej kan företaga sådana undersökningar
som den nu ifrågaställa. Jag anhåller således ytterligare
om återremiss.
Frih. Silfverskjöld.* Jag är visserligen icke för när¬
var. i tillfälle att hvarken medgifva eller bestrida Hr Lager¬
hjelm, huruvida Småländska jerubruken ordentligen vågföra
sina produeter och om en riktig taxering af tillverkningen
är verkställbar eller icke; men mig bar synts vådligt att till¬
styrka en särskild taxering af de ifrågavar. bruken. Antin¬
gen utgå afgälderna till mindre belopp, än de böra, och då
är det en administrativ fråga att åstadkomma rättelse häri,
eller ock skall omtaxering ske, och en sådan kan jag icke
tillstyrka partielt uti en så vigtig beskattningsfråga som den
ifrågavar. På sådana grunder har StatsUtsk. stödt sitt be¬
slut, och det är derföre, jag tillstyrker bifall dertill.
Frih. Pal mst jerna: Att den skatt, som för närvar,
åligger de ifrågavar. bruken, icke kan behörigen indrifvas,
vidkommer en administrativ åtgärd, hvarmed Utsk. icke
352
Den 28 April f. m.
kunnat taga någon befattning. Hvad åter en ny skattlägg¬
ning beträffar, hvilken motionären synes åsyfta, kan en så¬
dan icke äga rum utan föregången undersökning på stället
om beloppet, sorn vanligen på det ena eller andra bruket
ian smidas, samt, i sammanhang dermed, om tillgångar¬
na på förlagsmedel, kol, tackjern etc. En sådan under¬
sökning har Utsk. trott komma att äga rum genom Bergs-
committe'ens arbeten. Utsk. har dervid val icke ti-ott, att
committdens åliggande är att tillstyrka åtgärder för nu be¬
stämda skatters ordentliga utbekommande; men att det till¬
kommer committéen ött utreda förhållandena i alla provin¬
ser och sålunda lägga en grund för bestämmandet af en
lämplig skattläggning. Jag tror, att en ytterligare åtgärd i
detta afseende från R. St:s sida nu vore för tidig, och att
den ej komme att medföra annat ändamål, än det Bergs-
commitleens fortsatta arbete lärer åstadkomma. Jag inser
således icke, hvad vinst en återremiss skulle bereda, men vill
visst icke bestrida densamma, i fall R. St. anse saken böra
på annat sätt utredas.
Hr von Qvanten, Carl: Riksd.-fullm. Anders Daniels¬
son har föreslagit en ny taxering af Småländska jernverken.
Denna fråga ingriper i den, som angår Svenska jordens grund¬
räntor och jag tror, att denna fråga bör varsamt och för¬
sigtigt vidröras, samt att StatsUtsk. gjort rätt uti att icke
hafva tillstyrkt något partielt förslag i detta afseende; hva¬
dan jag ock är nöjd med saken i det skick, StatsUtsk. lem-
nat densamma, och tillstyrker altså bifall å betänkandet.
Frih. Cederström: Mig synes ett missförstånd hafva
uppkommit, huruvida frågan angår en ny skattläggning, el¬
ler om undersökning borde vidtagas till utrönande, om
nuvarande författningar i det ifrågavar. afseendet äro til¬
lämpliga eller icke. Det är detta sednare, sorn motionären
begärt; och då upplyst är, att det lärer förhålla sig med
åtskilliga andra orter som med Småland, torde Utsk. böra
tillstyrka vidtagande af åtgärder till utrönande af hvad som
i Småland smides, samt att dessa åtgärder jemväl utsträckas
till andra orter i Riket. Jag begär således återremiss.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Om jernverken i
Småland tillverka mera jern än det belopp, hvarför de er¬
lägga skatt, så tror jag det vara BergsCoIlegii åliggande att
vaka öfver och söka förebygga sådana missbruk samt, då
de äga rum, låta åtala dem och befordra vederbörande till
ansvar, eller nödga dem att söka högre smidesrätt. I hvil¬
kendera händelsen som helst anser jag saken icke vara före¬
mål för Ständernas pröfning eller för någon framställning
till K. M. Under åberopande af de skäl, Utsk. anfört, yr¬
kar jag altså bifall till betänkandet.
t) c n 28 A ji r i 1 I. ra.
Hr von Qvanten: Jag skulle tro, att Småländska bru¬
ken , lika såväl som öfriga bruk, erhållit en hammarskatt, re¬
lativt till det smide de tillverka. Skulle man strängt under¬
söka, huruvida några skeppund mer elier mindre tillverkas ,
tror jag, att man i allmänhet skulle komma till märkvärdi¬
ga resultat nog; ty de flesta lära nog smida mera, än
hvartill de äro berättigade. Sådant lärer väl icke skada nå¬
gon menniska, särdeles som beskattningen å jernverken i all¬
mänhet är skäligen tilltagen. Jag förenar mig alisa med Hr
Gyllenhaal och önskar bifall till betänk.
Efter förnyade propositioner dels till återrermss, dels till
bifall af utlåt. Lit. B., blef detsamma slutligen af R. o. Ad.
bifallet.
Gr. Spens och Hr Dalman, Wilh. Fredr., reser¬
verade sig emot delta beslut.
10:0 Aluntionden.
I sammanhang härmed föredrogos och biföllos nedan-
nämnde såsom bilagor till StatsUtsk. utlåt. N:o 54 afgifna
särskilda utlåt:n, nemi.
Lit. C. i fråga om fortfarande nedsättning i aluntionden
för Lofvers bruk , och
Lit. D. i anledn. af väckt motion om nedsättning uti
afgifterna å Svenska aluntillverkningen i allmänhet.
12:0 Mantalspenningar na.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Jag har icke kunnat
instämma i StatsUtsk:s förslag, att vidtagandet af skyldighe¬
ten att erlägga mantalspenningar må förflyttas från i5 lill
17 års ålder. Utsk. har hufvudsakligen varit ledt af en i
BondeSt. utaf Riksd-fullm. Joh. Bengtsson väckt motion,
hvari denne påstått, att ifrågavar. afgift skall för den fatti¬
ge vara högst känbar, samt derföre yrkat densammas npp-
häfvande. Mantalspenningarna äro dock en ganska gammal
afgift. Den påbjöds d io Jan. 1606 och utgick under namn
af h jonelagspenningar från hvarje person i matlaget. Den
Viar sedermera oafbrutet fortfarit, men utgjordes en tid så¬
som qvarntull, hvilken då erlades för hvarje tunna säd, man
lat förmala. Detta sistnämnda sätt blef dock snart befun¬
net olämpligt, hvarföre Ständerna åter beslöto, att afgiften
borde utgöras efter person. Jag medger, att mantalspennin¬
garna ulga ojemnt i olika delar af Riket, och tror, att en
jemnkning i denna del vore behöflig; men jag kan icke fin¬
na någon anledning till den nu föreslagna framflvttningen
af ålder, hvarifrån afgiften skall vidtaga. Ända till 1627 er¬
lades afgiften redan vid 12 års ålder. Jag är fullkomligt
öfvertygad, att allmogens barn vid r5 års ålder i allmänhet
äro så för sig komna, att de kunna försörja sig sjelfva, ocli om
de äro hemma hos sina föräldrar, kunna och vilja dess>
5 H.
354
Den »8 April i', in.
na betala mantalspenningar för dem; ty de äro alltid mera
betjenta oell bättre skötta af egna barn, än af främmande
personer. Uti orter, der allmänheten till stor del föder sig
af binäringar, kunna barnen redan vid 12 år vara sina för¬
äldrar till den tjenst, att de utöfver kläder och föda fullkomligt
göra skäl för beloppet af mantalspenningarna. I Westergöth¬
land t. ex. räknar man det visserligen icke för någon anledning
till fattigdom eller såsom någon olycka att äga många barn.
Jag har i Marks härad sett bonddöttrar vid 10 års ålder i
väfstolen och der förtjena föda både för sig sjelf och sina
mindre syskon. På dessa grunder, och då undantag i skyl¬
digheten att utgöra mantalspenningar för vanföra personer
redan existerar, anser jag Utskrs förslag olämpligt samt an¬
håller, att betänk, måtte återremitteras och att Utsk. deref¬
ter må inkomma med tillstyrkande af afslag å den i ämnet
väckta motionen.
Gr. Cronhjelm: Jag önskar visserligen återremiss äf¬
ven på denna punkt, enär hela betänk, troligen kommer att
återremitteras; men jag önskar, att Utskls tillstyrkande i den¬
na del må förblifva oförändradt. Jag anser det väl grun-
dadt och så mycket kärkomnare, som lindringen träffar för¬
nämligast äfbetsclassen och de fattiga. Bland de flera skäl,
som tala för, att det i5:de året icke är det, då man bör
boija' alt beskatta ungdomen, vill jag blott anföra, att bon¬
den har minst nytta af sina barn just vid den tid, då de äro
i5 är. De böra nemi. då bereda sig till Herrans nattvard;
och jag anser det derföre olämpligt, att bonden skall börja
att betala till staten för sina barn just vid det år, han af
dem har minsta gagn. Emot hvad Hr af Dalström anfört
vill jag blott anmärka, att jag tror, det den physiska kraf¬
ten hos nationen gått betydligen nedför och icke kan
anses stå i samma kategori som vid början af 1600-talet.
Jag tror, att vår 15-åriga ungdom nu för tiden endast är
barn och ej hör beskattas såsom fullvuxen.
Hr Gyllenhaal: Jag är fullkomligt förekommen af
Gr. Cronhjelm i utvecklingen af de skäl, hvarpå Utsk. grun¬
dat sitt beslut. Om det lyckliga förhållandet, Hr af Dal¬
ström omtalat, äger rum i Marks härad, kan jag dock för¬
säkra, att förhållandet icke är så i Skaraborgs län och , såsom
jag tror, i största delen af Raket. Jag vädjar i detta afse¬
ende till dem, som varit med vid bevaringsmönstringar. Det
torde vid sådana tillfällen visa sig, att ynglingen icke ens^
vid 20 års ålder är fullkomligt utbildad. Jag vill icke tröt¬
ta med framställandet af flera skäl, utan får endast förklara,
det jag tror, att återremiss i denna del af StatsUtsk:s betänk,
icke komme att tjena till någonting, enär icke en enda röst
i Utsk. motsatte sig det beslut, Utsk. i ämnet fattade; och
såsom en utveckling af ett utaf de skäl, Gr. Cronhjelm vid¬
rörde, får jag tillägga, att den föreslagna eftergiften så myc-
Den nS April f. rn.
355
ket iner isynnerhet tillgodokommer arbetande classen, eme¬
dan en stor del af de öfriga classernas barn vid den åldern
af i5 år åro studerande och sålunda fria från erläggande af
mantalspenningar.
I sammanhang med denna punkt föredrogs nu Stats-
Utsk:s, såsom bilaga till utlåt. N:o 54, afgifna särskilda utlät.
Lit. E., ang:de femtonåriga personers befriande från man-
talspenningars erläggande.
Gr. Cronhjelm: Uti sista punkten af det nu upplä¬
sta betänk, yrkar jag återremiss. Jag kap nemi. icke fatta
våra grundlagar så, som skulle 11. St. vara pligtiga att be¬
gära K. M:s sanction å deras beslut att borttaga eller för¬
ändra de ordinarie statsinkomsterna. Svenska folkets rätt att
sig sjelf beskatta finnes i 5y §. Reg.F. bestämdt uttryckt. Det står
visserligen i en annan §• taladt örn hvad staten kan tarfva
utöfver de ordinarie inkomsterna; men det står icke heller
der omnämndt, att Konungen skulle äga något afgörande
votum i afseende å folkets ordinarie beskattning. Under
önskan således, att Utsk. må vidblifva sitt förslag, att mau-
talspenningarna skola börja utgöras från 17 i stället för i5
års ålder, begär jag, att Utsk. icke må föreslå någon annan
skrifvelse i ämnet än en sådan, som kan till vederbönt^de
behöfva afgå till rättelse vid taxeringen. ^
Frih. von Schulzenheim, Da v-1 Då jag af Stals-
Utsk:s betänk, under Lit. E. inhemtgt, att åtskilliga al LTtsk:s
ledamöter uti afgifna reservationer bestridl den mening,
hvari majoriteten inom Utsk. slädnät, att nemi. de inkomst¬
titlar, som förekomma under namn af ordinarie, icke
kunna borttagas eller rubbas utan K. M:s medgifvande, och
då jag förmodat, att reservanternas åsigt äfven bär, af någon
eller några ledamöter, skulle komma att yrkas, har jag, för
att kunna yttra mig så mycket mera sammandraget och
kort, på papperet uppfattat min tanka i ämnet; och del är
denna, som jag nu, i motsats af den siste tal.gjeus fram¬
ställning, vördsamt anhåller att för 11. o. Ad. få utveckla.
Frih. von Schulzenheim uppläste derefter följande:
Frågan, huruvida statsverkets s.k. ordinarie inkomster kun¬
na utan Konungens sanction af R. St. borttagas eller förän¬
dras, är af vigt både i constitutionelt och statistiskt hänse¬
ende. Den var vid sista riksdag ett föremål för lifljga de¬
batter inom mera än ett af RiksSt., och den torde onekligen
förtjena alt äfven nu något närmare skärskådas.
Jag delar fullkomligen den mening, som i detta ämne
vid flera förekommande tillfällen, uti betänk. Nio 54 med
tillhörande annexer, blifvit uttryckt af StatsUtsk:s majoritet,
och skall nu söka utveckla grunderna för denna min öfver¬
tygelse.
Såsom stöd för den motsatta meningen har man städse
P c ii 2$ A p r i 1 i'. m.
åberopat 5j J. Reg.F., sorn innehåller: ”Svenska folkets
”urgamla ratt att sig beskatta utöfvas af R. St. allena,
”vid allmän riksdag,” och ehuru det icke utan skäl skulle
kunna påstås och försvaras, att ordet beskatta endast har
afseende på nya skatters påiaggande, men icke på gamla re¬
dan existerande skatters borttagande eller förändrande, skulle
jag dock vilja medgifva, att om 5y §. vore den enda, som
i detta fall loges till ledning för omdömet, de ordinarie in¬
komsterna veiki, då kanhända skulle kunna af Ständerna
afskaffa? utan Konungens medverkan. Sådant är likväl icke
förhållandet; ty den 5y §, står i tydligt samband med flera
efterföljande §§., hvilka modifiera och bestämma dess i all¬
männare ordalag uttryckta innehåll. Reg.F. 5g §. innehål¬
ler nemi.; ”att Konungen må efter Rikets och statsverkets
"tillstånd och behof låta till StatsUtsk:s öfverläggning fram¬
ställa, hvad staten kan tarfva utöfver de ordinarie in-
”k o ms t er, och hvilka behof genom bevillningar böra fyllas.”
Har visar sig redan tydligen, att de förstnämnda, eller de
ordinarie inkomsterna, vid grundlagens stiftande ansetts såsom
något före densamma preexisterande samt just derföre sta¬
digvarande, alltjemnt fortgående, icke underkastadt öfverlägg¬
ning vid hvarje riksdag, såsom de bevillningar, hvilka der¬
utöfver kunna tarfvas, och icke helier, såsom dessa, upp-
J,8 ra nde, på sätt 6i §■ förmår, med slutet af det år, då ny
bevillning blifvit af R. St. stadgad. 62 §. innehåller vidare:
”att, sedan statsverkets behof blifvit af Stats Utsk. uppgifna
”och af R. St. pröfvade, det ankommer på R. St. att en
”deremot svarande bevillning sig åtaga." Med stats¬
verkets behof måste liar, i öfverensstämmelse med 5g §., me¬
nas, hvad sorn erfordras utöfver de ordinarie inkomsterna,
och det åtagande, sorn enligt 62 §. pä R. St. ankommer,
har också endast till föremål en deremot svarande be¬
villning, hvaraf synes otvunget följa, att den beskattnings¬
rätt, sorn enl. 5y §. tillkommer R. St. allena, inskränker
sig till de uti 60 och 66 §§ omförmälda bevillningar. Då
uti grundlagarna intet uttryckligt stadgande förefinnes om
sättet, huru ordinarie statsinkomsterna kunna minskas, ökas
eller afskaffas, måste derföre hvarje så beskaffad förändring
åstadkommas i enahanda ordning sorn ändring i alla andra
allmänna förhållanden, d, v. s. genom Konungs och Stän¬
ders sammanstämmande beslut.
Jag styrkes än ytterligare i denna åsigt genom 75 §.
Riksd.Ordn , som stadgar, att ”för beslut i alla öfriga ären-
”der (nemi de, som icke äro grundlagsfrågor), de mål un¬
dantagna, hvarom i Reg.F:s 66, 6g, 70, 71 och 72 SS- ’sa’ -
"skildt förordnadt är, gälle, jemte Konungens samtycke, tre
”Stånds mening.” Nu finnas uti ingen af de från den all¬
männa regeln undantagna §J. de ordinarie stastinkomsterna
pmförmalda. Dea 6 > §. handlar om Riksg.Gont. och den
dertill anslagna del af bevifiningen. Vid sammanställning
Den 38 A pr i I f. m.
357
af 5g $., som stadgar: "att Konungen skall, efter Rikets
”oell statsverkets tillstånd och behof, låta till StatsUtsk:s öf¬
verläggning famstalla, hvad staten kan tarfva utöfver de
”ordinarie inkomster, och hvilka behof genom bevillningar
”böra fyllas,” med 64 §■> sorn innehåller: ”att såväl Rikets
”ordinarie statsmedel och inkomster, som hvad under namn
”af bevillningar eller extraordinarie utlagor till statsverket
”af R. St. anslås, vare under Konungens disposition, att till
”de af R. St. pröfvadé behof och. efter deri upprättade sta-
”ten anordnas,” linner man, att den uti den likaledes un*
dantagna 6g §. omfönnälda statsreglering, i hvad den be¬
träffar de ordinarie och permanenta inkomsterna, endast kan
hafva till föremål att, med ledning af vunnen erfarenhet, be¬
räkna deras belopp samt att bestämma deras användande
tili vissa behof, men ingalunda att ensamma alldeles af¬
skaffa de ordinarie inkomsterna eller dem förvandla till rör¬
liga, endast från riksdag till riksdag bestående bevillningar;
då deremot af R. St. allena beror att uppgöra grunderna
och fördelningen af de uti 60 jj. omförmalda bevillningar,
hvilka det enl. 62 § på R. St. ankommer att sig åtaga.
70 samt 71 §§. handla endast om dessa samma bevillningars
grunder och fördelning; oell den sista af de uti 75 §. såsom
undantag citerade §3. af Reg.F., nemi. den 72:dra, angar en¬
dast och allenast Banken.
Jag tror mig härvid böra tillägga, att i händelse 5y jj.
Reg.F. så finge tolkas, att R. St. ägde obegränsad ratt att
afskaffa alla ordinarie inkomster, kunde denna rätt slutliged
utsträckas ända derhän, att de mest ömtåliga ägandeWitls-
förhållanden kunde blifva emot 16 §. Reg.F., Konungen
oålspordt, rubbade genom de egentliga grundskatternas för¬
ändring, samt att 114 §■ äfven kunde blifva för närä trädd,
hvilket icke möjligen kunnat vara lagstiftarens afsigt, oell
hvaraf följer, att 57 § icke kan få tillämpas uti så vidsträckt
mening som den, Hrr reservanter uti SlaisUtsk. velat der¬
uti igenfinna.
Någon uppmärksamhet torde väl äfven böra fästas vid
lagstiftarens påtagliga syftemål med stadgandet i 10g §.
Reg F., hvarest det heter: ”Der så oförmodadt hända skul-
”le, att vid den föilängda riksdagstidens utgång R. St. icke
”hade staten reglerad, eller någon ny bevillning sig åtagit,
”då skall Konungen kunna R. St. åtskilja, och fortfare den
”förra bevillningen till nästa riksdag.” Detta syftemål var
att, oberoende af Ständerna, i fall de ingen bevillning inora
riksdagstiden sig åtoge, kunna dem åtskilja, med statsverkets
bibehållande åtminstone i dess förra ställning; men detta för
Konungamagten nödvändiga prerogativ blefve ju alldeles
kringgånget och upphäfvet, om Standerna, hvilkas gamla be¬
villning qvarstode, utan Konungens begifvande hade under
tiden kunnat borttaga sjelfva de permanenta ordinarie in¬
D c ii jS April f. m.
komsterna, hvilkas otillräcklighet till behofven de derut¬
öfver anslagna bevillningarna varit ämnade att fylla.
Denna fråga har dessutom blifvit så tillräckligen utredd
under discussionerna vid sista riksdag , att det torde vara öfver¬
flödigt att härom något vidare anföra, utan åberopar jag en¬
dast de hos R. o. Ad. derom förda protocoll af d. 24 och
28 April, jemte Constit.Utsk:s, på grund af en, uti ett annat
Stånd vägrad, men yrkad propos., under Nio 27 afgifna sak¬
lika betänkande.
Hvarefter Frih. vo n Schulzenheim nninlligen tilläde:
I sammanhang med hvad jag nu haft äran yttra i
afseende å principen, ber jag att få fästa uppmärksamheten
på, hurudan praxis vid föregående riksdag varit, och det
sätt, på hvilket ordinarie inkomster hittills blifvit ändrade
och afskaffade. Denna praxis, som onekligen måste anses
innebära ett uttryck af föregående Ständers åsigter, kan na¬
turligtvis icke heller anses likgiltig.
Den första ordinarie inkomst, som sedan 1809 och 1810
årens riksdag blifvit borttagen, är, om jag icke orätt min¬
nes, inskrifningspenningar na i Skåne och Hal¬
land. Detta skedde 1812 till följd af R. St:s framställning
samt K. M:s dertill lemuade nåd. bifall. Vid i8i5 och 1818
årens riksdagar borttogos icke några ordinarie inkomster;
vid 1823 års riksdag borttogos deremot flera sådana inkom¬
ster; och jag anhåller att i afseende derå få ingå i en när¬
mare utredning. Då afskaffades de s. k. bos ka p spe n n i n-
garna af Stockholms stad, hvilka i stället, till följd af
K. M:s nåd. propos., inbegrepos i ordinarie räntan. Vidare
borttogs chartae-sigillatae recognition, hvilken inbe¬
räknades uti den vanliga chartae sigillatae-afgiften , äfvenledes,
till följd af K. M:s nåd. propos. Likaledes borttogos de s. k.
beklädnad sm edlen af rota ma vid en del r eg: ter,
hvilken afgift inberäknades bland indragna och bespara¬
de militie räntorna, hvilka sistnämnda åter år i83oblef-
vo inbegripna under titeln ordinarie ränta. Vidare bort-
gingo då statsverkets andel i djeknepenningama, sill¬
köp ar ea fgi f te n i Bohus län, samt hyran för Skepps¬
holms -casernen; allt sådant till följd af K. propostr.
Vid 1828 års riksdag borttogs, till följd af K. propos., k a 1 le¬
vig n sa fgi f te n på Gottland, och vidare saltpeter gä r-:
den, hvarmed förhållandet är nogsamt kändt och hvarom
42 §. i riksdagsbeslutet jemte de flera deruti åberopade skrif-
velserna lemnar tillräcklig upplysning. För öfrigt bortgingo
äfven vid samma riksdag de s. k. stubbeören i Wester¬
botten från beräkningen af statsverkets inkomster och
sammanfördesmeden annan titel, nemi. extra medel och
tippbörder. De såsom särskild inkomsttitel upptagna rän¬
te med len å Wer utländska hand t värn sc a's san ute¬
slötos äfvenväl, i anleda, af K. M:s derom framställda förslag.
Dori *5 April f. m.
35g
Genom hvad jag nu, i sammanhang med det förut an¬
fördu, yttrat, tror jag mig hafva ådagalagt, att någon or¬
dinarie inkomst icke kan borttagas och icke heller någonsin
blifvit borttagen af R. St. ensamt utan K. M:s bifall. Då
jag icke ämnal sälta mig emot återremiss, i fall densamma
på andra skäl skulle yrkas och beslutas, inskränker jag mig
till den vördsamma anhållan, att hvad jag nu yttrat, må
få densamma medfölja.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
i eftermiddag lomme att fortsättas.
Gr. Cronhjelm: Den siste talaren har förklarat, det
han vederbörligen beredt sig på försvaret af den åsigt, han
i ämnet hvser, samt har uti ett skriftligt anförande utveck¬
lat densamma. Jag får ock förklara, det jag beredt mig på
ätt få höra sådana meningar framställas, som dem Ilr Idof-
cancelleren antagit, samt att jag derföre sökt bereda mig på
att vederlägga dem; men då jag uti Utskts betänk, icke fun¬
nit några motiver anförda för det beslut, Utsk. fattat, samt
jag altså icke derifrån kunnat upphemla några skal, hvar¬
omkring min vederläggning borde hälla sig, har jag sökt
sådana från a^dra håll och verkligen lyckats att träffa dem
i ett sednare nummer af tidningen Svenska Minerva, som
nästan ordagrannt upptager desamma, som den siste talaren
nu anfört. Dessa skäl hafva dock icke öfvertygat mig. De
hafva utmärkt ett bemödande att per analogiam bevisa, att
grundlagens mening ej skulle vara, att Svenska folket äger
rätt alt sig sjelf beskatta lill större del, än hvad den s. k.
bevillningen angår. Men då grundlagen bör tolkas orda¬
grannt, och jag äfven hört sådant yrkas af den sidans tala¬
re, mot hvilkas åsigt min mening i detta ämne har att stri¬
da, kan jag icke frångå den tro, att Svenska folkets rätt att
sig allena beskatta har en vidsträcktare betydelse, än den
mina motståndare velat åt densamma förunna. Då emedler¬
tid den siste talaren förklarat, det han ej ämnar motsätta
sig återremissen, torde det vara öfverflödigt att nu ingå i
någon utförligare utveckling af ämnet, sådant jag ser det,
emedan jag i alla fall förutser, att en stark debatt i frågan,
och troligen äfven votering, kommer att uppstå, då ett slut¬
ligt afgörande framdeles skall äga rum. Jag vill nu isyn¬
nerhet upptaga de skill, den värde talaren i sitt muntliga
yttrande framställt, och hvilka han velat hemta från praxis,
men skall äfven i korthet göra några anmärkningar emot
den slags positiva bevisning, talaren i sitt skriftliga yttrande
vejat åstadkomma, och som jag finnér sakna allt skäl. Ta¬
laren har för det första velat göra den tro gällande, att nied
ordet beskatta endast uttryckes en åtgärd, hvarigenom
man okar, och icke en sådan, hvarigenom man minskar skat¬
terna. Jag vill visserligen icke bestrida, att afsigten med
Ständernas sammankallande från ett visst håll varit och är
36»
Den 28 April f. m.
sådan; men jag tror, att äfven med den inskränkning i Sven¬
ska folkets beskattningsrätt, sorn talaren velat göra , då han
påstått, att de ordinarie inkomsterna derunder icke kunna
inbegripas, skulle Ständerna likväl, ulan något binder af
grundlagarna, kunna visa, att deras beskattningsrätt består i
annat, än att öka folkets skatter, enär det icke lärer kunna
bestlidas, att Ständerna, om de så för godt finna, kunde
vägra åtminstone all bevillning; och ehuru jag visserligen ej
vill tänka inig utöfningen af en sådan rätt, tror jag likväl ,
att den farligaste inledning till en sådan olycka just vore
den att alltför obilligt sätta rättigheten dertill i fråga. Ta¬
laren har åberopat 16 §. Reg.F. och derifrån velat sluta till
Konungens rätt till delaktighet i beslut, angrde förändringar
i ordinarie skatterna, emedan han förmodat, att enskildas
rätt genom en sådan förändring kunde förnärmas. Jag för¬
står icke, hur enskildas äganderätt här kan komma i fråga.
n4 §. Reg.F. kunde då snarare gifva anledning till den cmi-
sideration, talaren påyrkat i detta fall; men äfven denna §.
kan icke i närvarande fall åberopas, ty grundlagens ord äro
i 5y §. alltför tydliga. Deremot kan jag icke neka,, att
Ständerna äro oberättigade att utan Konungens bifall från¬
taga ett eller flera Stånd deras privilegier, iben ingalunda
att borttaga eller förändra en eller annan s. k. ordinarie
skatt, hvilken grundlagen på intet ställe tillerkänner mera
helgd, än hvarje annan afgäld. Talaren har vidare sagt,
att om de ordinarie skatterna under en riksdag af R. St. af-
skaffades, och riksdagen droge så långt ut, att Konungen ansåge
sig nödsakad åtskilja R. St., samt den förra bevillningen alt¬
så komme att oförändradt fortfara till näst påföljande riks¬
dag, skulle, sedan ordinarie inkomsterna voro afskaflade, be¬
villningen nödvändigt blifva otillräcklig till bestridande af
statsverkets oundgängliga behof. Jag kan icke så uppfatta
grundlagens mening. Jag tror, att om Konungen, på sätt
Frih. v. Schulzenheim namnt, åtskiljde Ständerna, borde al¬
la de inkomster, staten åtnjutit Irån föregående riksdagens
slut, oförändrade utgå intill den nästkommande, utan afse¬
ende å, om det vore ordinarie eller extraordinarie.
Jag öfvergår nu till undersökning af den praxis, tala¬
ren åberopat De htifvudsakliga stöden för sin mening har
lian heintat utur exempel från 18x2 års riksdag samt från
sista riksdagen; ty vid 1823 års riksdag, som anses för att
hafva utmärkt sig genom någon sjelfständighet hos Repre¬
sentationen, afskaffades icke några ordinarie skatter, utan
på grund af K. propositioner, och detta är helt annat, än
att Ständerna underställa Konungens sanction de beslut, sorn
Standerna sjelfva i frågan fatta Det är visserligen Styrel¬
sens både ratt och pligt att uppgöra och för Ständerna fram¬
lägga förslag till bättre hushålls- och administi-ationsgrun-
der, och det är då ingalunda underligt, om någon gång,
Dc» 28 A p r i 1 f. m.
36i
såsom ett undantag, en propos. från llcgeringen skulle utgå
om förenkling i vårt beskattningsväseude. Men en sådan åt¬
gärd kan väl icke innebära något annat än en ledning för
R. St:s beslut och måste icke vara detsamma, som att Stän¬
derna, då de emottagit en sådan propos., skulle godkänt
principen, att Konungens sanction i dylika frågor erfordras.
De enda riksdagar, då en sådan sanction blifvit begärd, äro,
såsom jag tror, 1812 och 1828 arens. Börja vi med att under¬
söka den förra, tror jag, att den siste talaren och de med ho¬
nom liktänkande icke böra vara obelåtna med, att hvad som
vid den riksdagen skedde aldrig, hvarken såsom praxis eller
i annan väg, omnämnes. Hvad åter beträffar sista riksda¬
gen och dess händelser, så och om äfven fullkomligt lika
skäl icke skulle förefinnas att från anspråken att såsom
praxis åberopas jemväl utstryka en stor del af hvad der¬
vid passerade, förklarar jag dock för min del, att jag icke
från den riksdagens majoriteter ämnar hemta någon så be¬
skaffad praxis, att jag skulle vilja följa den. Jag anhåller
om återremiss och är öfvertygad, att jag, då ämnet ånyo
förekommer, får nytt tillfälle alt debattera för den åsigt,
jag nu försvarat.
Frih. Palmstjerna: Då den talare, som instämt i
Utsk:s mening, ej motsatt sig återremiss, vill jag ej heller
för min del bestrida densamma. Jag får blott begagna det¬
ta tillfälle för att förklara, att Utsk. ej ansett sig böra an¬
föra några skäl för sin yttrade åsigt, emedan det ej tillkom¬
mer StatsUtsk. att tolka grundlagen , utan blott att lyda den.
Detta har också varit orsaken, hvarföre Utsk. ej afgifvit nå¬
got förslag till underdånig skrifvelse, utan helt enkelt sagt,
att om R. St. lemna bifall till mantalspenningarnas erläg¬
gande först vid fyllda 17 års ålder, lära R. St. finna, att
detta beslut bör underställas K. M:s nåd. sanc¬
tion. Utsk. har härigenom blott velat erinra R. St. om
deras pligt enligt grundlagen, sådan som Utsk. förstått den,
och skälen för denna Utsk:s åsigt om grundlagens föreskrif¬
ter hafva icke blifvit hemtade från någon tidning, utan
från grundlagen sjelf; men Utsk. får tillfälle att utveckla
dessa skäl, då nytt betänk., till följd af den begärda återre-
111 issen, kommer att afgifvas, och jag inskränker mig derföre
för närvar, till denna förklaring.
Frih. von Schulzenheim: På den grund, att jag ge¬
nom den bevisning, jag sökt åstadkomma, skulle hafva en¬
dast per analogiam, men icke efter ordalydelsen, kom¬
mit till mitt mål, har en värd talare sökt bestrida min åsigt.
Jag tror mig likväl hafva uttryckligen erinrat, att ingenting
i denna fråga finnes uti grundlagen, i klara ord, directe
bestämdt, och vid sådant förhållande, då ingen ordalydelse
finnes att följa, måste väl analogien tagas till hjelp. Jaj
5 H. 46
364
Deli 28 A piil f. ra.
håi' harvid yttrat, att 07 §. Reg.F., så tillämpad som Gr..
Cronhjelm påstått, står i strid med y5 §. Riksd.Ordn., och
till bevis har jag blott hållit mig dervid, att icke någon §,
sorn handlar om statens ordinarie inkomster, finnes enligt
7.5 §. Riksd.Ordn. undantagen från de ärender, till hvilkas
afgörande Konungs och Ständers gemensamma samtycke er¬
fordras. Samme talare har fästat sig vid min tolkning af
det i 57 §. förekommande ordet: beskatta. Denna tolk¬
ning var likväl endast i vilkorliga ordalag framställd och in¬
galunda åberopad såsom något cardinalskäl, och då talaren
likasom företrädesvis fästat sig vid detta conditionella uttryck ,
ådagalägger detta, att han ej uppfattat min mening i sin
helhet. Den värde ledamoten har äfven sagt, att om åt 57
§., efter hans tillämpning, skulle gifvas en sådan utsträckning,
att den kom i strid med 16 och 114- §§•> ansåg han en till¬
räcklig garanti mot ett slikt missbruk ligga i dessa sistnämn¬
da §§. Jag åter skulle för min del tro det vara bättre att
på förhand undvika antagandet af sådana principer och upp¬
ställandet af sådana grundlagstolkningar, att vid deras til¬
lämpning i framtiden ett förnärmande möjligen kunde inträffa
af så stora och magtpåliggande interessen som de, hvilka
utgöra föremålen för ifrågavar. §§., dem man måhända ef¬
ter öfverträdélsen för sent och derföre förgäfves skulle åbe¬
ropa.
I anledning af min argumentation, grundad på 10g §.
Reg.F., har sarbina talare sagt, att ordinarie skatterna äro
inbegripna bland dem, som enligt §:n skulle komma att
fortfara. Jag begär att här få åberopa talarens eget, nyss
emot mig använda argument, nemi. grundlagens ordalydelse,
ty i denna §. står endast, att den gamla bevillningen
skall fortfara, men de ordinarie inkomsterna äro icke nämn¬
da ; och det vore väl den största af alla anomalier, om, se¬
dan en riksdag blifvit afblåst på sätt 10g §. förutsätter och
den gamla bevillningen fortforeatt utgå intill nästa riksmöte,
R. St. möjligtvis, under utöfning af den nya rättighet, man
nu vill tillägga dem, hade före afblåsningen borttagit och
afskaffat Rikets ordinarie, stadigvarande intrader, i stället
för att sysselsätta sig med bevillningens uppgörande. Hr
Gr:n har vidare omnämnt praxis och föreslagit att alldeles
utstryka, hvad vid 1812 och 1828 årens riksdagar sig till¬
dragit; och detta yttrande må gerna qvarstå för hans räk¬
ning. Jag skulle åtminstone ej tro det vara mig tillständigt
att ur beräkningen utstryka praxis från någon riksdag, ehvad
det är fråga om de riksdagar, då R. St. instämt i mina åsig-
ter, eller då de handlat ur en motsatt synpunkt; och jag
anser talarens framställning i detta hänseende såsom, minst
sagdt, förhastad. Den värde ledamoten måste likväl med¬
gifva, att vid 1823 års riksdag, hvars praxis ej skulle ut-
strykas, alla då borttagna ordinarie skatter afskaffades i följd
af derom gjorda K. propostr. Detta öfverenstämmer äfven med
Den 28 April f. m.
363.
livad jag sagt, och min mening dermed har varit att åda¬
galägga, att ingen ordinarie skatt eller inkomsttitel hittills
blifvit afskalTad, utan på grund af antingen K. propos. eller
K. sanction, samt att salunda ådagalägga, det man hitintills
alltid ansett, att de begge Statsmagternas samverkan härtiff
erfordrades. Jag anhåller, att äfven dessa mina anmärknin¬
gar få åtfölja till Utsk., i händelse återremiss skulle beslu¬
tas i ett ämne, som jag likväl för min del anser alltför klart
för att densamma skulle vara behöflig.
Hr Rosenblad: Lika med Gr. Cronhjelm förklarar jag,
att jag icke anser mig bunden af någon praxis; ty jag kän¬
ner ej annat band än grundlagen, men grundlagen, tolkad
efter 83 §., d. v. s. ordalydelsen, icke efter enskilda leda¬
möters ensidiga och förvillande grundsatser. Jag skall såle¬
des tillse, hvad 57 §. och andra, som hafva samma helgd,
i sjelfva verket innehålla. 57 §. säger: Svenska folkets
urgamla rätt, att sig beskatta, utöfvasafR. St.
allena vid allmän riksdag; icke säger denna §, att be¬
skattningsrätten skall på sådant sätt utöfvas, att R. St. äga
vid hvarje riksdag bestämma hvilka ordinarie skatter de vil¬
ja afskaffa eller bibehålla. Men endast i sådant fall hade
Gr. Cronhjelm rätt. Jag vill för öfrigt, emedan mantals-
penningarna onekligen utgöra en ursprunglig beskattning,
ej nu ingå i skillnaden emellan skatter och statsinkomster;
ty då skulle man slutligen kunna komma derhän att, såsom
fullmägtigen för Borås, Hr Rydin, kalla återbetalning af er¬
hållna lån för skatter. Men ehvad första anledningen till
mantalspenningarna varit en temporär utgift, eller hvad vi
nu för tiden kalla bevillning, hafva de likväl redan under
Drottning Christinas tid blifvit förklarade för en ständig in¬
komst, och de tillhöra således statens ordinarie inkomster.
Nu säger vidare 5g § : Efter Rikets och statsverkets
tillstånd och behof late Konungen till U t s k : s
öfverläggning framställa, hvad staten kan tarfva
utöfver de ordinarie inkomster, och hvilka behof
genom bevillningar böra fyllas. Ilär nyttjas således
orden: utöfver de ordinarie inkomster, samt: be¬
villningar, och utom det att nästföljande §. bestämmer,
hvad till bevillning räknas, kunna vi, utan att gå till 1812
och 1828, årens riksdagar, se af den första riksdagen efter
grundlagens stiftande, eller densamma, vid hvilken denna §■
sammanskrefs, hvilka afgifter man då räknade sorn bevill¬
ningar. Vidare säger 60 §.: Till dessa sednare (eller
bevillningarna) räknas sjö- och landttulls- samt ac-
cisafgifter na, postmedlen, ch ar tse-sig illa t ae-a fgi f-
te n, h us be h o fs b rä n n e ri m e d 1 e n samt hvad R. St.
dessutom särskildt hvarje riksdag som bevillning
sig åtaga; och i 6r §. stadgas: Alla afgifter, som R.
St. under de i föregående §. nämnde titlar bevil¬
364
Den 28 April f. a.
ja t, skola utgöras intill slutet af det år, under
hvars lopp den nya bevillningen af R. St. fast-,
ställd blifver; d. y. s, att alla de i 60 §. uppräknade
afgifterna skola beräknas från riksdag till riksdag, men de
ordinarie skatterna äro derifrån undantagna- Vidare hafva
vi en ytterligare förklaring i en annan §., sorn har, jag upp-,
repar det, samma rätt att hållas i helgd sorn 57 5-, och vi¬
da stöyre ratt dertjll, än ensidiga tolkningar af den sist¬
nämnde. Den 64 §. säger nemi,: Såväl Rikets ordinär
rie statsmedel och inkomster, som hvad, på sätt
omförmäldt är, under namn af extraordinarie ut¬
lagor eller be v i 11 n i n g ar til l stats verket af R. St.
anslås, vare under Konungens dis posi tio n, a 11 till
de af R. St. pr öfva de behof och efter den upprätt
tade staten anordnas. Här säges således bestämdt, alt
de ordinarie statsmedlen äro under Konungens disposition,
och då lära de icke heller kunna utan Konungens samtycke
borttagas. För öfrigt har Gr. Cronhjelm lika orätt, då han
påstått, att man velat åt ordet beskatta, i 5y §■, gifva en
sådan tolkning, att det skulle innebära rättighet för R. St.
att blott öka, men icke minska skatterna; tv ehuru statens,
behof böra fyllas enligt 59 §. (och jag hoppas, att efterkom¬
mande Ständer aldrig skola vägra uppfyllandet af denna
pligt,, hafva likväl skatterna i sjelfva verket allt ifrån i8i5
års riksdag blifvit minskade. 1812 utgjorde allmänna b.evilf-
ningen flera millioner mera än nu, oaktadt inkomsterna un¬
der tiden blifvit ökade genom ökad population och deraf
följande ökade capitationsafgifter, samt oansedt flera ordi~.
narie skatter blifvit borttagna. Den bevillning deremot,
sora blifvit ökad och isynnerhet gifvit högre inkomst, är
egentligen tullen, dock icke på sådant sätt, att man pålagt
allmänheten högre afgifter, utan derigenom, att man delat
med lurendrejareu. Detta hör nu likväl icke till saken,
och jag har endast anfört det för att visa oriktigheten af
Gr. Grönli jelms påstående. Slutligen får jag förklara, att
jag icke vet, hvartill en återremiss skall tjena, i händelse
man vill, såsom Utsk. hemställt, att beslutet om mantals-
penningarna skall underställas Konungen; men då jag hört
den förste talaren, som yttrat sig för denna åsigt, tillika
förklara sig icke vara emot en återremiss, vill jag ej heller
bestrida den.
Frih. Cederström: Vore frågan, såsom den siste ta¬
laren förmenat, nu ingen annan, än huruvida beslutet om
nedsättning i mantalspenningarna bör underställas Konungen,
så vore återremiss öfverflödig; men första frågan är, om den
af Utsk. föreslagna nedsättning bör äga rum. Jag instäm¬
mer för min del uti hvad en värd ledamot ganska riktigt
anmärkt emot detta förslag. Man har väl sagt, att denna
skatt isynnerhet drabbar den arbetande classen; men förhål¬
Dsn 28 April f. m.
3fi5
landet är icke sådant, ty den drabbar alla, oell hvad man
bär i främsta rummet bar att iakttaga, är alt tillse, det in¬
gen orättvisa emot någon blir begången. De ledamöter, som,
ehuru de yrka på Ständernas rättighet att ensamma bort¬
taga större eller mindre del af de ordinarie skatterna, men
tillika förklara , att de ej vilja gå så långt, att äganderätten
frädes för nära, förbise, att i hvarje sådant fall rättvisan blir
för nära trädd; ty det faller af sig sjelft, att i samma mån
en ordinarie och af ålder bestämd skatt borttages eller för¬
minskas, måste bevilluingen af alla öfriga blifva större, och
i samma mån begår man en orättvisa. Oni man skulle full¬
följa den grundsats, Gr. Cronhjelm famställt, att R. St. obe-
gränsadt äga beslutande-rätt angtde beskattningen, så har
man med det samma beträdt en bana, som leder rakt till
den, åtminstone här i landet, ännu icke antagna satsen,
hvilken jag icke heller tror i andra länder hafva visat några
lyckliga följder, att Representationen skulle äga att ensidigt
upplösa samhällscontractet; ty R. St. skulle då, på sätt den
värde ledamoten äfven yttrat, hafva rätt att afslå alla skatter.
De lagstiftare, som fastställt vårt statsskick, voro likväl icke
af den mening; de ville i främsta rummet hafva garanti föl¬
en stadigvarande styrelse, och de stadgade derföre, alt statens
behof utöfver de ordinarie inkomsterna skola genom bevill—
ningar fyllas; hvarjemte de för det speciella fall, alt R. St.
vid någon riksdag icke kunna komma öfverens om ny be¬
villning, bestämde, att den gamla skall fortfara. Detta be¬
visar, att meningen Varit, att ordinarie skatterna alltid skulle
linnas, och att endast sättet, huru behofven derutöfver skola
fyllas, beror på R. St. enligt 57 §, som endast har afseende
på tillfälliga afgifter för tillfälliga behof. När behofvet upp¬
hört, kunna och böra dessa afgifter upphöra, och coDtrollen
linnes hos Konungens rådgifvare, i hvilkas ansvarighet lag»
stiftarne nedlagt säkerheten, att icke bevillningsafgifter utfor¬
dras för längre tid eller till högre belopp, än R. St. fastställt,
likasom de äfven å andra sidan lagt band på anarchisters
försök att upplösa samhället. Jag begär återremiss af ifrå¬
ga var. betänk., emedan jag afstyrker den af Utsk. föreslag¬
na nedsättningen,
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag gillar Utskts betänk, i
afseende på förflyttning af åldern för mantalspenningarnas
erläggande till fyllda 17 år, emedan jag tror mig veta af de
förhållanden, sorn äga rum på landet, att allmogens barn af
i5 år i allmänhet icke kunna föda och underhålla sig sjelfva,
J)et är således icke i denna del, som jag vill yttra mig emot
Utsk., men deremot biträder jag reservanternas mening, att
beslutet om denna nedsättning ej behöfver underställas Ko¬
nungens sanction, De talare, som här yttrat sig i motsatt
riktning, hafva gjort sig mycken möda att framlägga skälen
för sin åsigt och att ådagalägga deras öfverensstämmelse med
366
D e n -i8 A p r il f. m
grundlagen. Jag finner likväl icke i deras yttrande någon
sann conslitutionel anda; ty efter min tanka fordrar den con->
stitutionella jemnvigten nödvändigt, att beskattningen ensamt
beror af den ena Statsmagten. Man har sagt, att grund¬
skatterna vore att anse såsom Kronans egendom, och jag med-
gifver till en del, att grundlagen ger anledning till ett sfi-,
dant uttryck; men Ilr Rosenblad har åberopat 64 §, sorn
lyder: Såväl Rikets ordinarie statsmedel och in¬
komster, som hvad, på satt 0111 förmä 1 dt är, under
namn af extra ordinarie utlagor eller be vill ni n-
gar till statsverket af R. St. anslås, vare under
Konungens disposition, att till de af R. St. pröf-
vade behof och efter den upprättade staten an¬
ordnas. Der står således tydligen, att det är R. St., som
pröfva behofven. Dessutom, i fall de ordinarie skatterna
hade blifvit ansedda såsom Kronans egendom, hvarföre haf¬
va de ej blifvit intagna i 77 § , der det heter: Kungsgår¬
dar och Kungsladugårdar med dertill lydande
hemman och lägenheter, Kronoskogar, parker
och djurgårdar, Krono- och stallängar samt lax¬
fisken och andra Kronans fisken samt Kronans
öfriga lägenheter, må Konungen icke utan R. St:s
samtycke genom försäljning, förpantning eller
gåfva, eller på något annat sätt, Kronan afhända.
Här är således sagdt, hvad som utgör Kronans tillhörighet i
fastigheter, räntor eller dylikt; och om nu meningen varit,
att de ordinarie skatterna ej skulle kunna förminskas efter
R. St:s pröfning af behofven, utan orubbadt bibehållas så¬
som Kronans egendom, hade ju de ordinarie skatterna äfven
bort vara omnämnda i 77 §. Man har äfven sagt, att den
åsigt, till hvilken jäg bekänner mig, skulle förnärma ägande¬
rätten. Men denna kan då lika väl förnärmas genom Stän¬
dernas rätt att bestämma bevillningen, ty intet hinder finnes
för R. St. att genom bevillning pålägga den ena corporatio-
nen högre skatter än den andra; oeh jag inser således icke,
huru de ordinarie skatternas bibehållande skulle kunna be¬
vara ägande-rätten. På dessa skäl begär jag återremiss, med
anhållan, att Utsk. ville fästa mera uppmärksamhet vid frå¬
gans betraktande, icke efter föregående riksdagars praxis, som
aldrig kan af efterkommande Ständer godkännas, utan från den
synpunkten, att en eftergift i denna del å R. St:s sida vore
att frånsäga sig all betydenhet i constitutionelt hänseende-
Hr Lagerhjelm: Måhända är mitt yttrande vid det¬
ta tillfälle opåkalladt. Jag tillhör ingendera af de sto¬
ra magterna; Styrelsen eller Oppositionen; men för att
motsvara R. o, Ad's mig vid flera riksdagar visade förtroen¬
de anser jag mig böra tillkännagifva min tanka i den prin¬
cipfråga, som nu är föremål för öfverläggningen. Jag utber
mig att härvid få åberopa den jemnförelse, som redan blif¬
vit gjord emellan flera paragrapher i grundlagen, samt åter-
Den aS April f. m.
3S7
lalla i minnet, att §. icke bör läsas ensam, utan i sam-
inanliang med 5g, 64 och 109 §§. Alla dessa gifva tillkän¬
na, att grundlagen afsett en noggrann afvägning emellan
Konungens och folkets magt samt för sådant ändamål till¬
sett, att, huru än R. St. eller en viss afdelning af R. St. be¬
funnes sammansatta, den andra Statsmagten aldrig skulle kom¬
ma i förlägenhet att få statens behof fyllda. Detta har va¬
rit en af de vigtigaste omständigheter för de lagstiftare, sorn
sammanskrefvo vår grundlag, och för de folkets ombud, som
antogo den. Skulle man föreställa sig, att R. St. kunna för¬
ändra de ordinarie skatterna, så kunna de äfven upphäfva
dem helt och hållet, och jag vill för ett ögonblick förestäl¬
la mig, att så verkligen förhölle sig. Yi kunde då komma
att här få se samma händelse som en i Europas inägtigaste
stater , eller en förening för att hindra alla skatters ut¬
görande. Dertill erfordrades blott, att R. St. borttoge de
ordinarie skatterna och gjorde en beräkning af bevillningen,
som ej vore annat än slott i luften. Vår nuvar. Reg.form
har likväl förebyggt sådana händelser genom en noga skill¬
nad emellan statens ordinarie och extraordinarie inkomster
samt genom en bestämd föreskrift, att hvad sorn i beliofven
fattas utöfver de ordinarie inkomsterna skall genom bevill¬
ning fyllas. Som nu de ordinarie inkomsterna alltid äro till
beloppet bestämda, har grundlagen äfven förutsett den hän¬
delsen, alt R. St. icke komma öfverens om bevillningens be¬
lopp. Man kan nemi. föreställa sig, att R. St. icke inom
den i grundlagen bestämda tiden för en riksdags fortfarande
stadgat någonting om de extraordinarie inkomsterna; och
hvad föreskrifver i sådant fall 109 §.? Jo, att Konungen
skall kunna R. St. åtskilja och att den förra bevillningen
skall intill nästa riksdag fortfara. En sådan magt hos Ko¬
nungen vore helt och hållet eluderad, örn R. St. ägde rätt
att efter godtfinnande upphäfva de ordinarie skatterna; ty
om Ständerna vid en riksdag afsade sig alla dessa skatter,
som uppgå till flera millioner, utan att ny bevillning, in¬
nan de åtskiljdes, hunnit att bestämmas, skulle den säkerhet
gå förlorad, sora 109 §. uppenbart åsyftar, att Konungen i
alla händelser icke skall sakna medel för statens behof).
Blott den omständigheten synes således utgöra ett tillräck¬
ligt skäl. Ilvad åter beträffar frågan, huruvida en riksdag
skulle kunna utsträckas så långt på tiden, att Konungen
skulle finna nyttigt och nödigt att åtskilja R. St., innan ny
bevillning blifvit bestämd, så är möjligheten deraf ganska
tänkbar. Det beliöfdes blott, alt en hvar ledamot pä detta
rum funne sig uppkallad att tala och flera gånger tala i
hvarje sak; ty följden blefve en sådan vidlyftighet, att R. o.
Ad. aldrig skulle uthärda att under en sådan behandling af
ärenderna följa dem till slut, och äfven Konungen kundo
tröttna. — Jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk, i både
form och sak.
3GS
Den 28 Apri 1 f. m.
Gr. Cronhjelm: Af de båda bevisningar, som Frih.
v. Schulzenheim och Hr Rosenblad framställt, kan jag ej
annat an lemna företrädet åt Frih. v. Schulzenheims, ehuru
jag icke heller af densamma funnit mig öfvertygad. Hr
Rosenblad har nemi. genomgått åtskilliga §§. i grundlagen
och likaledes per analogiaru velat visa, att beskattningsrätten
ej så uteslutande tillhör R. St.; roen Hr Rosenblad har tilli¬
ka nämnt 83 §., ai:g:de grundlagarnas tolkning efter ordaly¬
delsen. Om vi således, i stället för att genomgå bela grund¬
lagen för att uppsöka bevis, hålla oss till ordalydelsen i ,5j
§., attSvenska folkets urgamla rätt att sig beskat¬
ta utöfvas af R. St. allena vid allmän riksdag, så
kan jag omöjligen, efter denna ordalydelse, finna annat, än
att hela beskattningsrätten är öfverlernnad åt R. St. Jag
omvänder således Hr Roseribladsi yttrande och förklarar, att
jag ej kan medgifva Styrelsen beslutande-rätt i någon del
af beskattningen, förrän raan visar mig, att i 5 står: dock
bör Konungen höras i frågor om minskning af de ordina¬
rie skatterna. Frih. v. Schulzenheim Viar ej velat ur beräk¬
ningen utstryka 1812 års riksdagspraxis, och Hr Rosenblad
har gått så långt, att han ansett oss böra i främsta rum¬
met se på denna, om jag rätt fattat hans uppmaning att se
på praxis vid den riksdag, som följde näst efter grundlagens
stiftande. JDå vi således nödvändigt skola se på 181 a års
riksdag, ber jag att få hänvisa till den händelse, sorn är
allom bekant, att grundlagen då våldsamt kränktes genom än¬
dring af tryckfrihetslagen i annan väg, än grundlagen tillå¬
ter; och jag tror, att efter sådana exempel ingen praxis från
den riksdagen bör åberopas. Hvad Hr Rosenblad för öfrigt
nämnt om ensidig tolkning af 57 §. har jag redan besvarat,
då jag upprepat, att jag endast håller mig till ordalydelsen,
och att det är efter denna, som ingen möjlighet finnes för
den andra Statsmagten att äga någon del i beskattningsrät¬
ten. Hr Rosenblad har slutligen, då han omtalat, att skatter¬
na blifvit sedan 181 o ansenligen förminskade, sagt oss en
nyhet, som beklagligtvis icke är sann; ty Hr Rosenblad har
ulstrukit tullintraderna och sagt, att de blifvit tagna från
lurendrejaren. De äro likväl consumlionsafgifter , tagna
icke af lurendrejaren , som tvärtom betalar ingen tull, utan
af hela folket; och om man, som sig bör, inberäknar dessa
afgifter, äro skatterna visserligen icke förminskade. Frih.
Cederström har bestridt den ifrågavar. nedsättningen i man-
talspenningarna derföre, att afgiften drabbar alla. Det är
just af detta skäl och derföre, att denna skatt drabbar den fat¬
tige lika med den rike, som jag önskar den föreslagna ned¬
sättningen; och Frih. lärer dessutom icke hafva besinnat,
att de rikare samhällsclasserna redan åtnjuta en särskild be¬
frielse för sina söner, under det dessa idka sina studier.
Frih. Cederström har vidare sagt, att andan af vår grund¬
lag
Don qS April f. m.
36p
lag vore den, att Styrelsen aldrig skulle befinna sig i förlä¬
genhet om medel till behofvens fyllande, oell Frih. har derpå
grundat sitt påstående om ordinarie skatternas orubblighet.
Men om man närmare granskar, huru härmed sig förhåller,
finner man, att Styrelsen ändock kan komma i förlägenhet,
emedan behofvens fyllande i allt fall alltid beror på bevill—
ningen; och således blir den satsen riktig, att det öfverens-
stämmer med ett constitutionelt samhällsskick, alt beskatt¬
ningsrätten hvilar ensamt hos Representationen. Den siste
talaren har gjort hänsyftning dels på Styrelsen och Opposi¬
tionen, såsom tvenne stora magter, och dels derpå, att jag
olyckligtvis här ofta måste uppträda för att tala. Hvad de
tvenne magterna angår, synas de mig begge vara allt för
små och svaga; den förra väl fulltalig, men svag genom sin
sammansättning, den sednare svag genom sin fåtalighet. Jag
erkänner, att jag här talar alltför ofta, och kan ej annat än
finna det beklagligt. Jag får likväl tillika förklara, att jag
ej skulle se någonting hellre, än att de Hrr, som dela åsig-
ter med mig, i stället ville hafva den godheten att yttra sig
något oftare, på det jag mätte slippa att, såsom man säger,
ligga ständigt i selen.
Frih. von Schulzenheim: Jag har egentligen be¬
gärt ordet för att erinra, att jag icke, såsom en värd talare
trott sig höra, yrkat återremiss, utan blott medgifvit den,
och skälet dertill har varit en skyldig grannlagenhet för den
tredje meningen, som begärt återremiss på en helt annan
grund, än för att bestrida Utsk:s åsigt i sjelfva principfrågan.
Jag anhåller likväl att få begagna detta tillfälle för att
äfven besvara några yttranden af Hr Gr. Horn. Den värde
talaren har sagt, att jemnvigten Statsmagterna emellan skulle
rubbas, öm ej Ständerna ägde illimiterad beskattningsrätt.
Den jemnvigt, Gr. åsyftat, synes mig tillräckligen bevarad
derigenom, att bevillningarna äro beroende af R. St. ensamt,
ty de ordinarie statsinkomsterna kunna aldrig göra tillfyllest
för behofven; bristen måste alltid fyllas genom bevillningar,
och der finnes tillräckligt utrymme för R. St:s magt. Att
■ åter tolka 57 §. såsom Gr. Horn, skulle efter min tanka va¬
ra, icke att bereda jemnvigt emellan Statsmagterna, utan
fastmera att gifva öfvervigt åt den ena. Gr. Horn har äfven,
likasom jag, åberopat 64 §• och sagt, att enligt samma §.
skulle Rikets såväl ordinarie som extraordinarie inkomster
användas till de af R. St. pröfvade behof. Jag får här¬
vid först anmärka, att ordet: behof här refererar sig till ut¬
gifterna, icke till inkomsttitlarna; men jag utber mig tillika
att få uppläsa hela §. och fästa uppmärksamheten vid dess
ordalydelse och commatering. Den lyder: Såväl R.ikets
ordinarie statsmedel och inkomster som hvad, på
sätt omförmäldt är, under namn af extra ordina-
5 H. 47
3^0
Den 28 A p r i 1 f. in.
rie utlagor eller bevillningar till statsverket af
R. St. anslås, vare under Konungens disposition
&c. Här är således ej fråga om, att R. St. kunna anslå nå¬
got annat än de extraordinarie inkomsterna. De ordinarie
äro deremot här, likasom i 59 §, ansedda såsom före grund¬
lagen preexisterande. Vidare har samme talare sagt, att de
ordinarie skatterna, om min åsigt vore riktig, hade bort va¬
ra omnämnda i 77 §. Jag tror mig med mera skäl kunna
yrka, att i händelse det skulle bero af R. St. ensamt att
förminska eller borttaga de ordinarie skatterna, hade dessa
bort vara uppräknade i 75 §. Riksd Ordn. bland de ämnen,
deri en sådan beslutande-rätt blifvit R. St. tillerkänd. Slut¬
ligen får jag tillägga, att jag visserligen, lika med Gr. Cron¬
hjelm, tror hvarje §. i grundlagen böra tolkas efter ordaly¬
delsen, men icke, att hvarje särskild §. härvid får uppfattas på
sådant sätt, att den kommer i strid med andra §§., hvilket
likväl sker genom Gr. Cronhjelms extensiva tolkning af 57 §.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Då här af
en talare blifvit omnämnd en så väldig utstrykning som af
tvenne riksdagar, åt hvilket utstrykningsproject talaren se¬
dermera gifvit sådan utveckling, att jag icke för närvarande
anser af nöden att följa honom, emedan jag förmodar, att
vid ett annat tillfälle vi få mötas inom detta område, så
skall jag inskränka mig till den tidsvinnande åtgärd, att jag,
från hvad jag ämnat anföra, skall utstryka allt, som R. o. Ad.
redan hört sägas och hört sägas på ett bättre sätt, än jag
kunnat framställa det. Jag förenar mig således med Frih.
v. Schulzenheim och anhåller blott att ur ett af sista riks¬
dagens Constit:sUtsk:s betänkrn, som angår samma princip¬
fråga, som nu är föremål för öfverläggningen, få inför R. o.
Ad. uppläsa en mening, som ytterligare kan lägga sin vigt
till de skäl Frih. v. Schulzenheim så väl framställt. Då¬
varande Constit.Utsk. yttrade: "Då dessutom i grundlagen
"intet särskildt föreskrifves om sättet för ordinarie statsin¬
komsters förändring, måste hvarje dylik förändring lill vä—
"gabringas i enahanda ordning som andra allmänna förhål¬
landen, eller genom Konungs och Ständers sammanstäm-
”mande beslut. Medgåfves R. St. rättigheten att, ulan Ko¬
nungens samtycke, borttaga, om ock blott en enda bland
^ordinarie statsinkomsterna, så funnes ej mer någon bokstaf
"i grundlagen, som skulle med framgång kunna åberopas till
"hinder för Ständerna att, medelst de egentliga grundskatter-
"nas eller jordeboksräntornas upphäfvande, nedbryta hela
"statsförvaltningsbyggnaden och sönderslita äganderättens he¬
jigaste band."
Efter denna uppläsning jkulle jag tro, att ingenting
starkare kan sägas i detta ämne. Jag förenar mig för öfrigt
med Frih. v. Schulzenheim äfven i afseende på återremissen.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Det är visserligen ett vörd-
Den 28 April f. m.
nadsvärdt bud, att grundlagen bör tolkas efter ordalydelsen,
och jag har afven vid uppfattningen af nu förevar, fråga
sökt uppfylla denna föreskrift; men nyssnämnde lagbud ute¬
sluter ej möjligheten, att grundlagen, likasom andra lagar,
kan sakna föreskrift för vissa fall. För min del har jag
trott mig finna, att grundlagen icke innehåller något stad¬
gande, huru det skall tillgå med ordinarie skatternas förän¬
dring eller afskaffande; och för att rätt bedöma saken torde
det vara nödigt att återgå till den tidpunkt, då grundlagen
stiftades. Om vi således återgå till tidpunkten före 1809, så
befinnes, att det utgjorde föremål för Regeringens åtgärd att
bestämma beloppet af de ordinarie skatterna, och endast
bristen i bebofven derutöfver hemställde man till R. St. att
fylla genom bevillning. 1809 års lagstiftare tänkte sig icke
heller, efter hvad jag tror, möjligheten, att ordinarie skat¬
terna någonsin skulle kunna förminskas; de ansågo cj behof-
ven någonsin kunna så långt nedsättas, och då de skrefvo
5j §., tänkte de således ej på andra skatter än dem, som
skulle folket påläggas, ty de föregående eller ordinarie skat¬
terna betraktades som oföränderliga. Ur denna synpunkt
stadgades, att R. St. äga att bestämma behofven, och att
beloppet, hvarmed behofven öfverstiga de för handen vä¬
xlande tillgångarna, skall genom bevillning fyllas; ty allt, hvad
som är erkändt såsom behof, bör enligt 5g §. ovilkorligen
fyllas, och det är således i bestämmandet af behofven, som
folkets förnämsta rättighet ligger. Om nu förhållandet är
sådant, att intet bestämdt stadgande finnes i grundlagen
rörtde de ordinarie skatternas borttagande, hemställer jag,
hvartill det väl är nyttigt alt strida härom utan allt ända¬
mål; ty jag kan icke föreställa mig, att, i händelse R. St.
finna skäligt att i någon mån göra grundskatterna lindri¬
gare, Konungen skulle vägra att dertill lemna bifall, helst
det ej inverkar på Konungens magt, enär hvad som bortta¬
ges af statens ordinarie inkomster alltid måste ersättas genom
bevillning, så vidt behofven erfordra, samt Konungen äfven
för den händelsen, att R. St. måste åtskiljas, innan de be¬
stämt ny bevillning, har den gamla bevillningen att tillgå
för behofvens fyllande. Vägradt bifall å Konungens sirla
är till följd häraf, efter min tanka, aldrig att helara, och
då frågan således ej angår något, hvarpå folkets säkerhet be¬
ror, hemställer jag, huruvida man bör strida om en princip,
hvarom ingenting finnes bestämdt stadgadt,
Gr. Horn: Jag var alltför ung, då 1809 års Ständer
lade grunden till vår närvarande statsform för att kunna
11 y sa en bestämd opinion om de mäns åsigter, som häruti
deltogo; men hvad jag säkert vet, är, att jag icke skulle
hafva deltagit i den revolution, sorn beredde denna förän¬
drade statsform, om jag trott meningen hafva varit att blott
förvandla samhällsskicket lill en embetsmanna-hierarchi. Om
P «n 28 April f. m.
man kunnat förese, att meningen endast valdt att befästa
det statsskick, sorn förut fanns, och att Svenska folket skulle
af den skedda förändringen skörda så ringa fördelar i be-*
skattningsväg, att skatterna fortfarande skulle betraktas som
Kronans egendom, för att åt embetsmannacorpserna försäkra
ett orubbligt bibehållande vid sina löner och inkomster, så
hade troligen mången med ndg ej lånat sig ti 11 verktyg vid
företaget. Här har blifvit sagdt, att oin R. St:s pröfnings-
rätt skulle sträcka sig till en förminskning af de ordinarie
skatterna, skulle bevillningen nödvändigt i samma mån ökas.
Men då detta beror af behofven , hvilka R. St. äga ostridig
rätt att pröfva, inser jag ej, att den nämnda påföljden är
ovilkorlig; ty det är möjligt, att minskningen i grundskatt
terna just sker till följd af den åsigt hos R. St., att flera
bland behofven äro till endast för att bibehålla ett statsskick,
till landets olycka. Måhända skulle det vara lyckligt för
Konungen sjelf, att en sådan reglering utgick från folket,
emedan det är möjligt, att Konungen icke linner sig ens äga
magt att genom förändring af embetsmannacorpserna ned¬
sätta behofven. Må man likväl icke derföre tro, att jag an¬
ser oss i samhället vara utan behof af styrelse; äfven de
vilda röfvarhorderna linna sig i behof deraf, och hvarföre
skulle man då tänka, att R. St. någonsin skulle vilja upp¬
rycka hela staten genom vägran att fylla de verkliga behof¬
ven. Att man i Frankrike ingått föreningar att vägra skat¬
terna är sannt, och jag troi1, att det varit lyckligare för bå¬
de Frankrike och Europa, om dessa föreningars bemödanden
rönt mera framgång, hvarigenom de olyckliga strider, sorn
nu i Frankrike pågå, kunnat förekommas. Jag skulle likväl
tro, att vägran af de verkliga statsbeliofvens fyllande aldrig
kan ifrågasättas, och jag fortfar att drifva den satsen, att
det icke är förenligt med ett constitutionelt samhällsskick,
att Konungen äger någon beslutande-rätt i afseende på be¬
skattningen, som oförkränkt bör tillhöra Representationen.
Hr von Hartmansdorff: Jag är redan så före¬
kommen af Frih. v. Schulzenheim, Hr Lagerhjelm och
Gr. af Wetterstedt, att jag blott anhåller' få tillägga några
ord. Jag tror Hr Stråle hafva rätteligen uppfattat frågan,
då han ansett R. St. egentligen utöfva deras beskattnings¬
rätt, när de bestämma behofven; ty då ett behof är förkla¬
rad! för oundgängligt, måste äfven medel till dess fyllande
anvisas, och sättet att fördela skatterna är en vida mindro
magtpåliggande åtgärd, än att förklara, det de till ökade
behof skola förhöjas. Hvad särskildt angår 5y §, täcktes R.
o. Ad. fästa uppmärksamhet vid sjelfva ordalydelsen: Sven¬
ska folkets urgamla rätt att sig beskatta, d. v. s. att på¬
lägga sig ökade afgifter, icke att borttaga eller frånsäga sig
skatter. Ingen lärer kunna bestrida, att orden efter allmänt
språkbruk så böra förslås. En värd ledamot har erkänt
Dea aS April f. ra.
hvarje samhälles behof af embetsman och följaktligen äfven
af deras aflöning, men tillika förklarat, att han icke skulle
hafva deltagit i 1809 års revolution, om han trott, att de
ordinarie skatternas afskaffande ej skulle få bero af R. St.
allena. Jag skulle tro, att ingen tjensteman deltagit i den¬
na revolution, om han föreställt sig, alt åt Ständerna skulle
öfverlåtas magt att från embetsman directe borttaga deras
indelta ordinarie räntor, eller från staten de pehningein-
komster, som blifvit lill penningelöner anslagna, och hvar¬
om innehafvarne blifvit i fullmagterna försäkrade, att, sä¬
ger jag, II. St. skulle kunna beröfva någon sina lagliga in¬
komster, utan att Konungen skulle äga att dertill säga nej
och tillse, att ersättning först gåfves. Här är dessutom icke
fråga oin cmbetsmännens löner allena, utan om statens fler-
faldiga andra behof, hvartill ordinarie skatterna blifvit an¬
visade. Hvart skulle det taga vägen, om R. St. vid hvarje
riksdag kunde förminska eller alldeles borttaga tillgångarna
för de angelägnaste behofven? Följden blefve den bedröfli-
gaste af alla concurser, der ingen visste för hvem det skul¬
le brista, eller der aila fordringsägare blefve lottlösa. Min
tanka är således lika med flera föregående talares, att R.
St:s uteslutande beskattningsrätt ej kan hänföras till annat
än den förhöjning, som utöfver de ordinarie skatterna
kan erfordras till behofvens fyllande; ty en rättighet att
borttaga, hvad redan blifvit anslaget och fortfarande be-
höfyes, vope att rubba hela statsorganismen, Slutligen får
jag erinra, att ämnet nu synes så utred t, att vi, om åter-
remiss skulle göras, blott finge höra detsamma nästa gång
om igen. Jag hemställer således lill de värda ledamöter,
sorn begärt återremiss, att de måtte derifrån afstå.
Hr Rosenblad: Jag vill blott tillägga några ord i
anledning af Gr. Cronhjelms uppfattning af mitt föregående
yttrande. Jäg måtte hafva uttryckt mig illa eller alltför
svagt för att höras, då Gr. Cronhjelm kunnat tro, att jag
menade 1812 års riksdag, när jag talade om riksdagen näst
.efter grundlagens stiftande; jag menade 1809 och 1810 årens
riksdag, eiler densamma, vid hvilken grundlagen stiftades.
Jag har icke heller yttrat, att tullen tages af lurendrejaren,
ty det vet jag nog, att han betalar intet, och att det är
consumenterna, sora få betala; men jag har sagt, att de öka¬
de tullinkomsterna blifvit tagna från lurendrejaren på det
sätt, att staten delat hans vinst genom strängare controller
och deraf minskadt lurendrejeri. Sjelfva afgifterna för con¬
sumenterna äro deremot nu lägre än 1815. Jag förnyar
härvid min en gång förut gjorda begäran, att, i händelse
det oftare skulle falla någon talare in att upptaga mina
yttranden oriktigt och annorlunda, än de fallit säg, R. o.
Ad. täcktes hafva den godheten att sjelf besinna, om jag
verkligen yttrat mig på sådant sätt. I anledn, af hvad Gf.
3j4 Deri aS April f. ra.
Horn sagt om Svenska folkets ringa fördelar i beskattnings-
väg af 1809 års regermtsföeändring, i fall grundlagen skulle
tolkas såsom jag gör, får jag erinra den värde ledamoten,
att dessa fördelar ändock icke äro så obetydliga; ty bland
de summor, sorn i allt fall bero på R. St:s bestämmande
allena, befinna sig, enligt 60 §., icke blott alla tull- och
accisafgifter, som före 180g berodde af Regeringen, utan äf¬
ven postmedlen, hvarmed förhållandet var enahanda, och
charlas sigillatse-afgiften, om hvilken jag icke känner, huru
dermed sig förhöll. Jag skulle likväl tro, att äfven denna
afgift före 1809 likaledes berodde på Konungen, så att det
den tiden endast var husbehofsbräunerimedlen och den all¬
männa bevillningen, som berodde 1 af R St. Men dessutom
bade Konungen då rättighet att utskrifva krigsgärder, och
man lärer således finna, att fördelarna för folket i beskatt-
ningsväg i allt fall icke äro så obetydliga.
Frih. Ehrenborgh: Jag skulle icke borttaga tiden
med att yttra mig i ett ämne, hvaröfver discussionen redan
fått en sådan utsträckning, om jag ej hört åtskilliga talare
framställa satser, deri jag ej kan dela deras mening. Jag har
nemi. hört Gr. Cronhjelm till stöd för sin åsigt åberopa,
att grundlagen bör tolkas efter ordalydelsen. Det tillhör
mitt yrke att tolka lagar, och Ståndet har nu äfven vid
denna riksdag ålagt mig att tolka grundlagen; men jag har
aldrig kunnat komma till den slutsats, att hvarje § bör tol¬
kas isoleradt för sig, utan jag tror tvärtom, att alla lagar
böra ses i sin helhet. 83 §. Reg.F. säger, att grundlagarna
skola efter deras ordalydelse i hvarje särskildt fall tilläm¬
pas, hvilket innebär, att lika oriktigt som det i allmänhet
skulle vara att taga en enda lagparagraph ensamt till grund
för sin tolkning, lika gifven är skyldigheten här att för
hvarje fall tolka grundlagen i sitt sammanhang. Efter den¬
na antydning af min mening kan jag ej heller finna, att 5j
§. bör tydas annorlunda, än i saraanhang med öfriga §§. i
grundlagen. Vid en sådan jemnförelse ser jag icke blott
missförståndet hos den värde ledamoten, som trott 64 §. stad¬
ga, att det är behofven af statens inkomster, som skola af
R. St, pröfvas, ty mig synes det tydligt, att denna pröfning
har afseende på statens utgifter; utan för mig är det äfven
klart, att det icke är R, St, allena, utan båda statsmagter-
na gemensamt, som äga att förordna om ordinarie skatternas
förminskning eller borttagande. Jag har ofta hört af talare
på detta rum och i ströskrifter sett 1809 års lagstiftning
klandras. Jag var icke af den ålder, att jag kunde höra
till t8oq års män; jag deltog likväl uti riksdagens förhand¬
lingar, och jag kan icke, vid jenmförelsen emellan den enig¬
het och kraft, som då rådde, och den sönderbrytning, som
man nu synes vilja åstadkomma, undertrycka den öfverty-
gelsen, att man stiftade grundlagarna på ett sätt, som vitt-
I
D c n uS April f. m.
naile, att man icke glömde, att det alltid fordrades ett ord-
nadt statsskick. Jag liar icke heller som riksdagsman seder¬
mera någonsin glömt, att för detta ändamål erfordras, att
en suverän magt lios ingen finnes; jag har alltid trott oell
tror ännu, att det är lika olyckligt, om Ständerna äro su¬
veräna, som om Regeringen är det, och jag vill en gång
för alla framlägga denna opinion, i hvilken jag anser ligga
lika mycken liberalitet som i många andra. Med Frih.
Cederström tror jag således, att grundlagens stiftare aldrig
haft för afsigt, att statens ordinarie inkomster skulle kunna
borttagas utan Konungens samtycke, deruti också största sä¬
kerheten ligger; ty man behöfver aldrig frukta, att Rege¬
ringen skulle neka sitt bifall till en sådan åtgärd, så framt
den ej står i strid med tredje mans rätt.
Jag instämmer med dem, sorn begärt återremiss å be¬
tänkandet.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Sedan jag begärde or¬
det, har jag, i hvad jag tänkt anföra, blifvit förekommen
af Gr. Horn och inskränker mig således till att ur den syn¬
punkt, han så väl utvecklat, begära återremiss af betänk.
Gr. von Hermanson, Carl: I afseende på den af,
StatsUtsk. föreslagna nedsättningen af manlalspenningarna
tillstyrker jag bifall till Utsk:s betänk.; men i afseende på
principfrågan anser jag mig böra vid detta tillfälle uttala
min opinion, som är, att så länge 57 §. qvarstår, måste det
vara R. St:s rätt att allena sig beskatta, och att till följd
häraf ensamt besluta örn de ordinarie skatternas förminsk¬
ning.
Hr af Dalström: Då en talare uppmanat dem, som
begärt återremiss, att derifrån afstå, och jag varit den för¬
sta, som framställt denna begäran, anser jag mig böra för¬
klara, att jag för min del derifrån afstår för att bespara R.
o. Ad. en ytterligare discussion öfver en grundlagstolkning,
som skulle blifva destomer obehaglig, som det, efter min
tanka, bör vara klart, att de ordinarie skatterna aldrig kun¬
na förminskas eller borttagas utan Konungens bifall.
Gr. Cronhjelm: Jag nödgas, ehuru ogerna, åter upp¬
träda för att besvara några inkast. Hr Stråle har uppgif¬
vit starka skäl för min åsigt, då han sagt, att man ej bör
strida om en sak, som icke finnes bestämdt stadgad i grund¬
lagen. Andra sidans talare hafva således ingen bestämd lag
för sig, då jag deremot har 5y §.; och jag linner det i sanning
besynnerligt, att detta tvistämne icke redan från Reg:s sida
föranledt till någon motion i Constit.Utsk. om förändring
eller förtydligande af grundlagen. De bland Styrelsens or¬
ganer, som yttrat sig emot mig, hafva sjelfva erkänt, att
en lacun i grundlagen för närvarande finnes, samt att man
måste se på andan och sammanhanget för att komma till
3;5
Den 28 April f. m.
deras slutsats, och jag vet då icke, hvarföre de ej genomen
grundlagsförändring söka förekomma stridens förnyande i
framtiden. Om jag ägde samma åsigt om grundlagens obe¬
stämdhet i detta fall, skulle jag vara böjd att sjelf väcka
en sådan motion i Constit.Utsk., för att sedermera få den
kullkastad här i Ståndet och på det R. St:s rätt att en¬
samt besluta i alla beskattningsfrågor sålunda måtte blifva
för framliden stadgadt. Hr v. Hartmansdorff har talat örn
borttagandet af tjenstemännens löner, och ehuru derom nu
icke är fråga, ligger magten dertill ostridigt i allt fall i
Ständernas händer; ty de kunna onekligen inom laga tiden
för en riksdag besluta sådan nedsättning i bevillningen , att
nedsättning i embetsmännens löner deraf måste blifva en
följd. Jag säger icke att så bör ske; men jag har blott till
Hr v. Hartmansdorlfs vederläggning velat visa, att så kan
ske. I anledn. af Hr Rosenblads yttrade önskan, alt man
måste tyda hans ord, som de falla sig, öfverlemnar jag till
R. o. Ad. att bedöma, huruvida Hr Rosenblad vinner mest,
antingen man tyder hans ord såsom de falla sig, eller på
ett något mera logiskt sätt.' Slutligen ber jag, att till Frih.
Ehrenborgh fa ställa den förklaring, att jag är öfvertygad,
att samma enighet och kraft som förr skall fortfarande rå¬
da hos begge Stalsmagterna, samt att jag ej bestridt nöd¬
vändigheten af ett ordnadt statsskick, hvadan icke heller
någön sönderbrytning lärer vara att befara, helst jag allde¬
les icke haft för afsigt att beröfva den andra Statsmagten
något af dess prerogativer, utan endast sökt motverka deras
utvidgande på ett obehörigt sätt.
Gr. Horn: Till de ledamöter, som tro, att den åsigt,
hvilken jag delar, skulle leda till ett sönderbrytande af sta¬
ten, hemställer jag, om det icke snarare är en sönderbryt¬
ning att lenina åt den ena Statsmagten att bibehålla en del
skatter och åt den andra rättigheten att icke fylla bristen i
behofven. Man skulle derigenom tvinga Styrelsen att ihär¬
digt bibehålla ett visst system, i stället att R. St. annars
kunde tvinga Styrelsen att antaga ett annat, bättre. Man
har åberopat sista riksdagens Constit.Utsk:s auctoritet, och vi
hafva äfven hört, hvad som kan väntas af det nuvarande.
För min del bekänner jag, att jag derföre önskat, att frå¬
gan nu icke blifvit väckt; men sedan detta skett, måste den
discuteras, på det den icke må anses förlorad för en annan
gång. Jag instämmer för öfrigt med Gr. Cronhjelm i för¬
undran, att icke den andra Statsmagten eller någon bland
de ledamöter, som här yrkat på dess rätt att deltaga i be¬
sluten om de ordinarie skatterna, väckt motion om ett för¬
tydligande af grundlagen i detta hänseende, särdeles sedan
jag hört en jurist, som jag högt värderar både för hans kun¬
skaper och för hans rättsinnighet, förklara, alt frågan vore
mörk.
Den 28 April f. m.
3;?
mörk. Måhända är ett sådant förtydligande verkligen af
nöden; men af nuvar. Constit.Utsk. lärer man, efter den åsigt
dess ordförande yttrat, icke kunna vänta något tillfredsstäl¬
lande resultat.
Gr. af Ugglas, Gust.: Jag skall icke blifva vidlyftig.
Jag delar den åsigt, Frih. Ehrenborgh framställt, alt 07 §.
icke bör tolkas särskildt för sig utan i sammanhang med
grundlagens öfriga föreskrifter, och jag anhåller blott att
för min opinion i ämnet få tillägga ett nytt skäl, sorn jag
icke hört af någon annan anföras. Om R. St:s rätt att al¬
lena sig beskatta skulle kunna tydas derhän, att R. St. en¬
samma kunde besluta om ordinarie skatternas förminskning el¬
ler borttagande, skulle deraf följa, att R. St. äfven ägde att
förhöja eller tillöka dessa skatter och således pålägga folket
nya permanenta utskylder. Men grundlagen stadgar tydli¬
gen, att alla af R. St. beslutade afgifter skola gälla blott
till nästa riksdag. På denna grund tror j •> , att det fordras
begge Statsmagternas samverkan för att tillvägabringa en för¬
ändring i de ordinarie skatterna. Jag skulle således, då jag
gillar Utsk:s förslag, att mantalspenningarna böra erläggas
först vid fyllda 17 år, önska bifall till betänk ; men då
Ståndet nu icke är så fullständigt samladt, att R. o. Ad:s
opinion kan blifva uttryckt, vill jag ej lägga 111ig emot en
återremiss.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: I anledning af den
förundran, 2:ne talare yttrat deröfver, att icke Styrelsen el¬
ler någon af dem, som dela dess åsigt, i Constitiit.TJtsk.
väckt förslag till ett förtydligande af grundlagen uti nu ifrå-
gavar. hänseende, får jag blott förklara, att jag för min
del ej funnit mig benägen dertill, emedan jag anser gruud-
lagen redan vara ganska klar.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det är en
enda hithörande punkt, hvari jag skulle kunna anse grund¬
lagen, såsom Hr Stråle sagt, vara mörk, nemi. huruvida
frågor om de ordinarie skatternas förminskning eller bortta¬
gande böra räknas bland grundlagsfrågor eller bland de öf¬
riga ärender, sorn bero af Konungs och Ständers gemen¬
samma beslut; men när nu ingen tvekan uppstått, att de
icke höra till grundlagsfrågorna, är det klart, att de höra
till den andra classen. Då 5g §. uttryckligen talar om hvad
staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomster,
kan jag ej finna annat, än att derigenom blifvit bestämdt,
att R. St. icke kunna ensamt afskaffa de ordinarie skatterna.
Jag instämmer äfven fullkomligt i hvad Gr. af Ugglas, Hr
Lagerhjelm och Frih. Cederström sagt om vådan af en motsatt
tydning, och jag ber att såsom tillagg få upplysa, att jag
under mitt vistande i Paris ofta var i samtal med utmärkta
4»
Den 28 April f. m.
män af dåvar. oppositionen, dervid jag hörde dem alltid
beklaga, att i Frankrike ej fauns någon del af skatterna,
som var orubblig, ty de sago de farhågor, som en total
skattevägran skulle uppväcka hos militären och alla embets¬
man; och detta var personer, som sago djupt in i sakerna.
Hvad särskildt angar frågan om mantalspenningarnas erläg¬
gande vid i5 år, anser jag, med den erfarenhet jag inhem-
tat under det jag varit med vid mantalsskrifningarna inom
nästan hvarje socken på Gottland, en förändring i stadgan¬
det högst nödvändig; ty jag har ofta hört allmogen, då frå¬
ga varit att emottaga i5-åriga personer, förklara: skall jag
erlägga skatt för honom, så vill jag icke hafva honom. Det
behöfves således, antingen att auctoriteterna se genom fing¬
rarna med efterlefnaden, eller ock att sjelfva stadgandet för¬
ändras. Jag tillstyrker på dessa skäl bifall till StatsUtsktfr
nu ifrågavar. betänkande.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Jag anhåller att i
få ord få framställa min mening i detta ämne. I afseende
på frågan om mantalspenningarnas erläggande först vid fyll¬
da 17 år instämmer jag med Utsk. och tycker mig finna
grundsatsen så riktig, att den ej bör bestridas. Hvad åter
angår principfrågan, eller huruvida ena Statsmagten kan en¬
sam på sådant sätt bortrycka en statens ordinarie inkomst,
är min opinion grundad på det begrepp om grundlagens
stadganden härom, hvartill jag utan någon tvingad tolkning
kommit. Jag har härvid fästat mig vid 5g och 60 §§., som
för staten anvisa tvenne särskilda inkomstkällor: den ena,
faststående, utgöres af de ordinarie skatterna; den andra,
föränderlig, består af alla bevillningarna. Af 5g §. inhem-
tas också, att vid den framställning af statsverkets tillstånd
och behof, som Konungen skall låta till StatsUtsk:s gransk¬
ning öfverlemna, måste Konungen antaga de ordinarie in¬
komsterna såsom oföränderliga, emedan de eljest borde ingå
i beräkningen af statsverkets behof; och enligt nämnde §.
skall Konungen endast till Utsk. uppgifva, hvad slaten kan
tarfva utöfver de ordinarie inkomster, hvaraf är gif¬
vet, att dessa här äro betraktade icke blott såsom preexi-
sterande, utan äfven såsom fortfarande, och att de således
icke kunna borttagas utan Konungens medverkan. Vore det
ej så, ägde ju Konungen endast att låta till StatsUtsk. upp¬
gifva utgiftsbehofven med deras belopp och låta R. St. be¬
räkna och ombesörja inkomsterna af hvilken natur som helst.
Jag erkänner visserligen icke destomindre R. St:s rätt enligt
5y §, att sig allena beskatta; men vid jemnförelse emellan
denna §• och hvad 5g §., efter hvad jag nyss anfört, inne¬
håller, tror jag, att den uteslutande beskattningsrätten en¬
dast kan hänföras till de föränderliga statsinkomsterna. Min
mening är icke heller, att grundskatterna skulle vara så
orubbliga, att ingen förminskning eller annan förändring der-
Den 28 A p r i 1 f. m.
vid skulle kunna ske, utan blott att dessa åtgärder mäste
med begge statsmagternas begifvande utföras. På grund här¬
af och i öfverensstämmelse med de skäl, som Frih. v. Schul¬
zenheim och Gr. af Ugglas anfört, samt hvad sig ytterliga¬
re visar vid jemnförelsen med 64 och I09 SS-» anser jag TJt-
sk:s yttrande till alla delar vara fotadt pA en så riktig
grund, att återremiss synes mig icke vara behöflig; och jag
anhåller derföre om propos. till bifall å betänkandet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
återremiss af StatsUlsk:s utlåt. Lit. E.
Ropades ja och nej.
II. Ex. framställde derefter proposition till bifall å sam¬
ma utlåtande.
Ropades ja, nej och votering.
Upplästes lill justering följande voteringsproposition:
Den, som bifaller StatsUtskrs utlåt. Lit. E, ang:de i5-
åriga personers befriande från mantalspenningar^ erläggan¬
de, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. återremittera StatsUtskrs
ofvannämnde utlåt. Lit. E, tillika med de dervid gjorda an¬
märkningar.
Gr. Spens: I den upplästa voteringspropostn slår en¬
dast omnämndt femtonåriga personer; men Utsk:s betänk,
angår äfven sextonåriga, och jag hemställer således, örn icke
voteringsproposrn bör i denna del rättas.
Underteckn. Ridd.Secret.: I den upplästa voterings-
propos. har rubriken till Utskrs ifrågavar. betänk. Lit. E
ordagrannt blifvit följd såsom vanligt, och det torde i de flesta
fall blifva svårt att rubricera ämnena på annat sätt, än
Utsktn i sina betänkrn gjort.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag hemställer, om
icke i stället för rubriken, i anseende till dennas ofullstän¬
dighet, sjelfva förslaget eller slutmeningen i Utsk:s betänk,
bör intagas i voteringspropositionen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då man hit¬
tills tagit till grundsats, att till bestämmande af del ämne,
hvarom fråga är, uti voteringsproposma införa de af Utskrn
uppgjorda rubriker, ansåg H. Ex. denna grund, såsom i all¬
mänhet den säkraste, äfven vid närvarande tillfälle böra
följas.
II. Ex. Hr Gr. af We Herstedt: T anseende dertill, att
sjelfva den principfråga, som varit föremål för öfverläggnin-
gen, icke finnes omnämnd i Utsk:s afgifna förslag, utan blott
}
3So Den 2S April f. m.
tili det efteråt förekommande tillagget i betänk., hemställer
jag, huruvida meningen är, att hela betänk., eller allt hvad
detsamma innehåller, anses bifallet genom den nu föreslag¬
na ja-propositionen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att enär, enligt
56 J. Reg.F., ett utlåt., hvilket första gången från Etsk.
inkommit, måste i sin helhet antagas, återremitteras eller
afslås, vore deraf en gifven följd, att det beslut, R. o. Ad.
koirime att fatta, rör:de StatsUtskrs utlåt. Lit. E, blefve
gällande för samma utlåt, i dess helhet.
Uppå derefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord fram¬
ställning blef den nyss upplästa voteringsproposm af R. o.
Ad. godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 87.
Nej — 31.
Under voteringen hade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
bortgått samt öfverlemnat klubban åt H. Ex. Hr Gr. Brahe,
Magnus.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Icke närvarande under dis—
cussionen, har jag ej varit i tillfälle att yttra mig i den
fråga, hvarom nu varit voteradt. Jag har röstat ja, emedan
jag ansett en stor grundsats derigenom erkänd; men jag kan
ej underlåta begära att till prot. få anteckna min enskilda
tanka, att, dä ett betänk, första gången är före, inga par¬
tiella beslut i anledning deraf få fattas.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 5 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 28 Äjiril 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes föredragningen af StatsUtskrs d. 21 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 54, angrde beräkningen af statsver¬
kets inkomster.
Vid följande punkter uppstod discussion.
läro Lagmans- och hä r a dshof d in g e-r än t a n.
Gr. Spens, Carl Gust.r Som jag förmodar, att orsa¬
ken, hvarföre sista mom. af nästföregående punkt med der¬
till hörande utlåt. Lit. F. icke nu föredrogs, är den, att Lit.
r
Den 28 April c. m. 381
F. till en del röYer äfven den ränta, sorn upptages i i3:de
punkten, så anhåller jag att, sedan utlåt. Lit. F. blifvit upp¬
läst, få yttra mig öfver begge delarna af den motion, sam¬
ma utlåtande angår.
Föredrogs StatsUtsk:s såsom bilaga till utlåt. N:o 54 af-
gifna särskilda utlåt. Lit. F., i anledn. af väckt fråga om
upphörandet af mantalspenningarna samt lagmans- och hä-
radshöfdinge-räntan.
Gr. Spens: Det skäl, som af StatsUtsk. här blifvit
anfördt, att statsverkets inskränkta tillgångar icke medgifva
borttagandet af så betydliga inkomster som mantalspennin¬
garna samt lagmans- och häradshöfdinge-räntan, beräknade,
de förra till 3o5,ooo och den sednare till 83,000 r:dr; det¬
ta skäl är visserligen så stort, att jag ej för närvar, äger nå¬
got hopp att se den mening gällande, som kunde yttras för
borttagande af dessa skatter. Men då StatsUtsk. har fått
till sig remitterad en motion af Frih. Palmstjerna, som upp¬
gifver ett förslag att framdeles kunna lindra en del af de
onera, som under namn af ordinarie inkomster trycka Sve¬
riges medborgare, och StatsUtsk. deröfver i sitt förevar, be¬
tänk. yttrar sig på följande sätt: ”Utsk. förbehåller sig att,
”utan hinder af beräkningarna öfver statsverkets inkomster,
”framdeles inkomma med särskildt utlåt., sedan It. St. fast—
”ställt grunderna för brännvinsbevillnings- och tullafgifterna;”
så måste jag, i anseende till dessa nyss upplästa uttryck,
anhålla örn återremiss på detta utlåt. Lit. F., af den orsak
att det är dunkelt, huruvida StatsUtsk. här menar alla stats¬
verkets inkomster eller endast dem, öfver hvilka blott be¬
räkningar finnas, men icke sådana bilagor, hvaröfver R. St.
särskildt besluta. Det kunde hända, att detta åberopades som
skäl, hvarföre man icke kunde borttaga mantalspenningarna
samt lagmans-och häradshöfdinge-räntan, enär deröfver icke
blott beräkningar, utan jemväl särskilda utlåtm blifvit afgifna.
Det kunde äfven hända, att man sade, de äro ej grundskat¬
ter, utan af en annan beskaffenhet. Jag anhåller derföre
nu örn återremiss, med begäran, att StatsUtsk. måtte fram¬
ställa saken i sådant skick, att, fastän denna And. Danielssons
motion för närvar, afslås, det bör vara StatsUtsk. och R.
St. öppet att åter upptaga den i sammanhang med Frih.
Palmstjernas motion.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Jag medger med Gr.
Spens, att uti förevar, fråga synes vara någon otydlighet, om
icke verklig stridighet uti Utsk:s betänk. Orsaken är den,
att när inkomstafdelningen inlemnade sitt förslag, innehöll det
ett afstyrkande å Frih. Palmstjernas motion; men detta gil¬
lades ej af Utsk., utan Utsk. trodde sig i en slutmening bö¬
ra reservera sig rättighet att återkomma till samma förslag,
såvida brännvinsbevillningen skulle blifva så betydlig, att
den medgåfve någon nedsättning i ordinarie skatterna. För
38a
Den 28 April e. m.
min del är jag af den tanke, att brännvinsafgifterna beklag¬
ligen icke komma att medföra så stor tillökning i statsver¬
kets inkomster, att vi kunna lyckas att i någon betydligare
mån nedsätta grundskatterna, och tror derföre, att Frih.
Palmstjernas motion icke under denna riksdag kan vinna bi¬
fall. Jag hyser äfven den tanke, att den icke för närvar,
bör bifallas; ty en så betydlig nedsättning, som deri blifvit
afsedd, anser jag ej böra äga rum utan i sammanhang med
en allmän skattejemnkning. Jag skall dock icke motsätta
mig återremiss af denna bilaga, så mycket mindre som hela
betänk, kommer att återremitteras; men jag tror, att detta
särskilda utlåt, äfven i sitt närvar, skick kan bifallas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag för min del
tror, att detta .StatsUtsk:s utlåt., som är bilagdt under Lit.
F., kunde lämpligare afslås; då vinner man samma ändamål,
som blifvit åsyftadt af Frih. Silfverskjöld med bifall och af
Gr- Spens med återremiss. I sådant fall står nemi. frågan
öppen, om omständigheterna medgifva någon möjlighet att
åter bringa den å bane, och har beräkningen af mantals-
penningarna blifvit bibehållen i samma skick, hvari förmid¬
dagens votering lenmat den. Jag tillstyrker således afslag
å delta utlåtande.
Utlåt. Lit. F. blef af R.. o. Ad. afslaget.
i5:o Sterbhusafgiften:
1 sammanhang härmed föredrogs StatsUtskrs, såsom bila¬
ga lill utlåt. ]\T:o 54, afgifna särskilda utlåt. Lit. G., i frå¬
gan om städerna Stockholms och Götheborgs befrielse från
erläggande af sterbhusafgift.
Frih. Åkerhjelm, Gust, Fredr.: Jag instämmer full¬
komligt med Utsk. i afseende på förslaget, att sterbhusafgift
efler samma grund, som den utgöres af landet och öfriga
städer, må åläggas Stockholms och Götheborgs städer mot
borttagande af matlagsafgiften; men lika med hvad Hr Ecker¬
man yttrat i 5:te punkten af dess reservation tror jag äfven,
att denna fråga, såsom innehållande en tillökning i ordina¬
rie eller grundskatten, bör underställas Konungens sanction.
Jag har yttrat denna opinion på förmiddagen, i fråga om
borttagande af grundskatter, och tror conseqvensen samt bil¬
ligheten fordra den andra Statsmagtens medgifvande äfven
vid fråga om grundskatternas förökande. Då jag således
finner detta förslag böra underställas Konungens sanction,
hemställer jag, huruvida sådant icke är ett skäl för återre¬
miss af förevar, utlåtande.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Sterbhusafgiften är en
redan sedan längre tid ålagd ordinarie skatt. Rikets sednast
församlade Ständer kornrno under fund med, att tvenne städer
derifrån voro undantagna; och som skatten var allmänneli¬
gen ålagd och intet skäl var kändt, hvarföre dessa städer
Ben 28 April c. ni.
383
skulle vara derifrån befriade, begärde 11. St. medelst und.
skrifvelse upplysning om orsaken dertill. K. M. har i an¬
ledning häraf anbefallt undersökning, hvarefter handlingarna
blifvit till StatsUtsk. öfverlemnade, och Utsk. har funnit, att
icke något gällande skäl finues för Götheborgs och Stockholms
befrielse från denna afgift. Då således betänk, endast innefat¬
tar tillstyrkande om tillämpning af ett gammalt beslut och
dessutom, med betraktande af nuvar. Ständers beskattnings¬
rätt, jag icke finnér behöfligt att hos K. M. göra någon hem¬
ställan i ämnet, tror jag, att StatsUtsk. grundligt förfarit,
då det icke tillstyrkt, hvad Frih. Åkerhjelm nu yrkat, och
jag anhåller, att, i fall återremiss beyiljas, detta yttrande må
få densamma åtfölja.
Gr. Spens: Det är en annan del af Hr Eckermans re¬
servation, än den Frih. Åkerhjelm åberopat, som föranleder
mig att begära återremiss. Hr Eckerman nämner, att ehuru
B.. St. i sin und. skrifvelse vid förra riksdagen anhållit, att
undersökning måtte verkställas, hvarföre Stockholm och
Götheborg blifvit från sterbhusafgiften befriade, samt, efter
det dessa städer blifvit hörda, de lenmade upplysningarna
måtte B.. St. meddelas, så har dock Stockholms borgerskap
åtminstone häröfver icke blifvit hördt. Om detta är för¬
hållandet, att nemi. Stockholms borgerskap icke blifvit hördt,
är ej den af R. St. vid sista riksdagen begärda undersökning
verkställd på det sätt, de önskat. Jag anhåller på den¬
na grund om återremiss, på det förhållandet må upplysas.
Jag har visserligen icke den ringaste kännedom derom; men
jag har svårt att misstro hvad som nu säges af en bland
borgerskapets egna fullmägtige.
H. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran: Jag är icke
i stånd att för närvar, upplysa, huru det förhåller sig med
de upplysningar, som blifvit af Stockholms borgerskap in¬
fordrade, eller huruvida detta borgerskap blifvit hördt; men
jag tror, lika med Gr. Spens, att om det icke redan blifvit
hördt, det förtjenar att i detta afseende höras, och anser så¬
ledes återremiss äfven under denna synpunkt vara nödig.
Jag ser dessutom i sjelfva principen en stor grund för åter¬
remiss, emedan jag anser såsom ett vådligt prejudicat att så¬
lunda begynna öka de ständiga skatterna. Deras fördelak¬
tigaste egenskap består i att att vara oföränderliga, så att
hvar och en vet, huru de utgå och hvad han bör betala.
Jag tror således, att de böra hvarken ökas eller minskas,
utan att hvad statsverket derutöfver kan behöfva bör fyllas
genom bevillning, och hemställer derföre, att återremiss å
detta utlåt, må beviljas.
Frih. Silfverskjöld: På sätt, sorn redan under
discussionen blifvit upplyst, har den ifrågayar. undersöknin¬
gen blifvit föranledd af ett af R. St. vid sista riksdag fat-
tadt beslut. När nu K. M. öfverlemna t resultatet af denna
334
Den 28 April e. m.
undersökning till StatsUtsk. oell icke dervid fästat något
vilkor, har det synts mig, som saken kunde utan någon be¬
tänklighet företagas till pröfning. Att Stockholms stads bor¬
gerskap ej blifvit bordt känner jag blott af Hr Eckermans
reservation; men då saken blifvit communicerad med Öfver-
ståthållaren, synes det förhållande, huruvida han förbisett
att infordra borgerskapets yttrande, vara en administrativ
fråga, som R. St. icke behöfva för närvar, taga i betraktan¬
de. Hvad åter beträffar den frågan, huruvida K. M:s nåd.
sanction bör begäras, har jag föreställt mig K. M:s sanction
vara gifven, då K. M. öfverlemnat handlingarna till Stats¬
Utsk. utan något dervid fästadt vilkor. Jag anhåller derföre
om bifall å detta utlåtande.
Gr. Cronhjelm: Då betänk, upplyser, att Öfvevståt-
liållaren, eller Chefen för Stockholms stad, blifvit hörd och
gifvit ett grundligt svar, hvaraf man finner, att undersökning
skett äfven i Secreta Deputationens protocoll på iy5o-taIet,
så att i undersökningsväg intet står att vinna genom borger¬
skapets hörande, så vet jag icke, att dess yttrande kan vara
af nöden, då undersökningen endast haft till föremål att ut¬
reda, hvarifrån lindringen härleder sig; och finner jag intet
hinder för bifall å betänk., hvilket jag tillstyrker.
H. Ex. Hr Gr. Mörner: Jag tror mig endast böra
upplysa, att då K. M. efter den verkställda undersökningen
öfverlemnade handlingarna till StatsUtsk., utan att dervid
foga någon propos. eller något yttrande, var detta ett upp¬
fyllande af R. St:s önskan vid föregående riksdag, men icke
något bevis, att K. M. önskade, det afgiften måtte förhöjas
eller ändras. Jag tror, att K. M. icke yttrat sig i denna
fråga, och således tror jag äfven, att om en sådan sak skulle
beslutas, borde den underställas K. M:s nåd. sanction. För
principens skull tror jag, att intet ändamål vinnes genom
afgiftens ökande, då ändamålet af en ökad inkomst lika väl
kan vinnas på annat sätt; men det vore ett vådligt prejudi-
cat för än den ena, än den andra ständiga afgiftens ökande,
då deras egenskap är att vara oföränderliga efter längesedan
beslutade grunder.
Frih. Palmstjerna: Såsom jag fattar denna sak, är
här icke fråga om förhöjning af afgifter eller grundskatter
hvarken på det ena eller andra stället. Här är endast frå¬
ga om att låta statsverket erhålla sin andel af en redan för
längesedan påbjuden och utgående grundskatt, hvilken grund¬
skatt nu tillkommer andra inrättningar i Stockholm och
Götheborg. Denna grundskatt utgör proc. af behållna
summan i sterbhuset, men utgår i Stockholm och Göthe¬
borg med £ proc., således med en proc. mera än på an¬
dra ställen. Deremot begagnas, hvad som i dessa städer er¬
lägges, dels till aflöning för åtskilliga embetsman, dels äfven
Den 28 April c. m.
385
till vissa inrättningar. Här är således i min tanke (och jag
tror, att StatsUtsk. på samma sätt sett saken) endast fråga
om att öfverflytta ett anslag, som af en utgående grundskatt
blifvit gjordt, från de verk eller ändamål, hvartill denna af¬
gift under en längre tidsrymd utgått, till statsverkets ordi¬
narie inkomster, för att sammanflyta med statsverkets öfriga
tillgångar; och i och med detsamma faller det af sig sjelft,
att den afgift, som utgått under namn af matlagsskatt, skall
försvinna, emedan den utgör ett vederlag för den grundskatt,
ifrågavar. städer fått begagna till lönandet af sina embets¬
man. Det torde vara bekant, att sterbhusafgiften egentligen
uppkommit för att bereda ökade inkomster ut förmyndare¬
kamrar eller öfverförmyndare, såsom Hofrätterna. I Stock¬
holm är en egen förmyndarekammare, och detta ger mig
anledning att förmoda , att afgiften ej behöft utgå i Stock¬
holm, derföre att denna stad har en egen inrättning, som
utöfvar samma öfverförmynderskap, hvilket tillkommer Hof¬
rätterna. Fastän denna fråga ej blifvit fullkomligen utredd
af handlingarna, torde detta dock vara orsaken, hvarföre
Stockholm fått rättighet att innehålla ifrågavar. proc. och
deremot lemnat ett mindre surrogat. Jag tror således, att
StatsUtsk. behandlat saken conseqvent, då det ansett, alt It.
St. borde i afseende på mantalspenningnrnas förändrande
begära K. I\I:s nåd. sanction, men icke i detta fall erinrat
derom, emedan nu endast är fråga om förflyttning af en
förut bestämd grundskatt.
H. Ex. Hr Gr. Mörner: Jag hemställer till den siste
värde talaren, om icke den afgift, som man nu vill förflytta,
skulle för Stockholm ersättas genom något annat, om den
borttoges. Då de behof, hvartill den nu utgår, icke skulle
upphöra, måste de väl på annat sätt fyllas. Jag erkänner,
att jag icke vet, hvartill afgiften nu användes; men jag är
säker, att den utgår till nödvändiga behof, hvilka således
måste på något sätt fyllas. Jag tror således, att ingenting
genom förflyttningen kan vinnas; och då densamma dess¬
utom strider mot den princip, jag antydt, finner jag intet
skäl för bifall , utan tillstyrker, att betänk, antingen må
återremitteras till StatsUtsk., elter också afslås.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Vid detta tillfälle
förekommer visserligen, att man vill, det en redan bestämd
ordinarie afgift må förhöjas till lika belopp i Stockholm och
Götheborg som annorstädes. Men tvenne aktningsvärda re¬
servanter, hvaraf den ena är borgare och den andra rådman i
Stockholm, hafva anmärkt, att staden har andra utgifter, som
utgå af sterbhus i stället för den ifrågavar. afgiften,och att
således hufvudstadens sterbhusafgifter likväl äro lika med
andra städers. Om afgifterna ändå ökas i ena fallet, borde
man följaktligen minska dem i ett annat. Detta har äfven
5 H. 49
3SG
Den s8 April. e. m.
af StatsUtsk. till en del blifvit föreslaget, men icke så, att
förenämnde riksdagsmän funnit sig dermed belåtna, och de
hafva dessutom anmärkt, att Stockholms borgerskap ej blifvit
bordt. Om man ville ålägga andra, som äro privilegierade, en
högre afgift, än de förut erlagt, t. ex. säteriägaren samma skatt
som ägaren af kronojord, så skulle med skäl kunna klagas deröf¬
ver. Samma förhållande synes inträffa här. Huru stor förlusten
blefve för ifrågavar. borgerskap är icke utredt, och till och
med de värda ledamöter af StatsUtsk., som talat för bifall
å betänk., hafva erkänt, att detta belopp är obekant. Jag
anser således utlåt, böra återremitteras. R. St. böra vara
lika måna som Regeringen derom, att den billighet, som
iakttages mot landtman, äfvenledes må iakttagas mot stads¬
boer; ty medborgarens hemvist bör icke i sådant fall verka
någon olika behandling. Jag hemställer således till R. o.
Ad., om icke försigtigheten fordrar betänkts återremitteran¬
de, för den närmare utredning målet kan tarfva.
Gr. Cronhjelm: Hvad först angår beloppet af sterb-
liusafgiften, synes det, att då detsamma nu för hela Riket
endast utgör 10,000 rtdr, kan man ungefärligen sluta, hvad
det skulle blifva lör Stockholm, nemi. ganska obetydligt.
Hvad återremissen beträffar, så vill jag väl ej sätta mig der¬
emot, emedan jag anser, att en sådan vanligtvis ej bör ne¬
kas; men jag tror, att icke någonting dermed kan vinnas.
Jag bekänner öppet, att jag finner det vara besynnerligt, att
då R. St. vid förra riksdagen vändt sig till K. M., med be¬
gäran att, genom Högstdensammes befallning, få del af en
undersökning, och då K. M. bifallit denna begäran samt
undersökningen blifvit verkställd och handlingarna öfver-
lemnade till StatsUtsk., samt då slutligen StatsUtsk. dragit
önsklig fördel af denna undersökning, så uppstå 2tne af
Konungens rådgifvare och säga , att undersökningen icke
varit riktig. Om undersökningen icke är riktig, är det verk¬
ställande magtens fel, att den blifvit till R. St. öfverlemnad;
och i alla fall lärer ej någon ny undersökning lämpligen
kunna begäras, sedan en sådan en gång skett. När således
StatsUtsk. ej kan förelå någon ny undersökning och intet
vinnes genom återremiss, så mycket mindre som det icke
kan pä skillingen beräknas, hvartill afgiften skall uppgå i
Slockholm, helst den ej förut blifvit upptagen, så vet jag
icke, hvartill en återremiss skulle tjena; men jag ser deremot,
att sedan undersökningen skett, är betänk, väl grundadt,
emedan det föranleder till jemn beskattning öfver hela Ri¬
ket, och jag tillstyrker således bifall å betänkandet.
Frih. Åkerhjelm: Då jag sednast yttrade mig, instäm¬
de jag med Utsk. i den mening, att denna afgift, som träf¬
far alla andra städer, äfven borde träffa Stockholm och
Götheborg; och jag har under discussionen ej funnit anled¬
ning att ändra denna min öfvertygelse. Jag trodde äfven,
Den 28 April e. ra.
38;
att denna afgift utgjorde en ny skatt i så målto, att den var
större än den, som enligt StatsUtsk:s förslag skulle indragas.
Af Utsk:s betänk, hemtas icke derom någon upplysning. Af
denna anledning ansåg jag äfven, att då frågan var om att
bestämma en ny eller ökad grundskatt, borde K. M:s nåd.
sanction begäras på samma skäl, som i fråga om borttagan¬
de af en sådan skatt. Detta var anledningen, hvarföre jag
yrkat återremiss, och jag har ej funnit frågan i denna del ut¬
redd af de ledamöter i StatsUtsk., som här yttrat sig. Jag
känner, att K. M., på R. St:s begäran, infordrat de upplys¬
ningar, R. St. velat erhålla, och att dessa blifvit lemnade till
StatsUtsk.; men jag kunner icke, huruvida den ifrågavar.
proc. är jemnförlig med den afgift, man vill borttaga, eller
huruvida Utskrs förslag skulle verka grundskatternas ökande.
Af denna anledning skulle jag ytterligare tro det ej vara
olämpligt att återremittera betänk, för att erhålla de upp¬
lysningar, som af handlingarna i Utsk. kunna inhemtas.
Gr. Spens: Här har blifvit yttradt, att en ny under¬
sökning ej skulle tjena till något och att R. St. ej skulle
kunna begära den, då en undersökning redan blifvit hållen.
Jag hemställer, hvad som skulle kunna hindra R. St. att till
K. M. ingå med en und. anmälan, att de efter granskning
af de meddelade upplysningarna, funnit sig förhindrade att
fatta ett fullständigt beslut i ämnet derföre, att handlin¬
garna icke utvisa, huruvida andra än Öfverståthållare-embetet
i Stockholm och Landshöfdinge-embetet i Götheborgs län af-
gifvit utlåt, i målet, eller ock bestämdt, huruvida städernas
borgerskap blifvit hörda. R. St. utgöra här icke en skatt¬
läggande magt, utan snarare en domaremagt, som bör afgö¬
ra, huruvida det närvar, förhållandet tillkommit genom lag
eller genom missbruk. Det har icke af någon bland de ta¬
lare, som här yttrat sig, blifvit ifrågasatt, det ju Stockholm
och Götheborg, i fall de på lagligt vis blifvit befriade från
denna sterbhusafgift, äfven nu böra få njuta denna förmån
tillgodo, och det är äfven utom all fråga, att, om missbruk
dertill varit orsaken, sådant bör rättas. Här är således en¬
dast fråga om att bedöma, huruvida det närvar, förhållan¬
det är lagligt eller olagligt. Vid utöfningen af denna do-
tnaremagt ansågo R. St. vid förra riksdagen sig ej böra under¬
låta att höra alla parterna, och samma skyldighet äga vi
ännu. Men parterna, måste jag i en fråga, som angår mu-
nicipaliteter, anse vara municipaliteterna sjelfva och icke sta¬
tens embetsmän på stället.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag skulle icke
begärt ordet, om jag ej tyckt mig finna, att någon irring
föranlödt discussionen att taga den riktning, den nu fått.
Jag har nemi. hört sägas, att betänk, skulle afse nya skat¬
ter. Jag kan icke så anse saken. Jag kan icke förstå sa¬
ken annorlunda, än att K. M., på R. Sl:s vid sista riksdag
388 Dcnj 28 April e. ra.
•
gjorda begäran, låtit anställa en undersökning och att K. M.
ansett den fullständig; ty jag förmodar, att den i annat fall
icke blifvit lemnad till StatsUtsk. Jag skulle tro, att, då
11. St. medelst und. skrifvelse begärt, att en fråga må ut¬
redas, det i främsta rummet tillhör styrelsen att tillse, det
frågan , innan den till Representationen återlemnas , blif¬
vit vederbörligen utredd. Jag kan således icke tro, att en
remiss nu skulle skett till StatsUtsk., innan undersökningen
ansetts så fullständig, som den borde vara; ty i annat fall
bade en skrifvelse afgått till Ständerna med tillkännagifvan-
de, att de begärda upplysningarna annu icke kunnat vinnas,
och att målet således måste hvila. När nu remiss skett, har
följaktligen, enligt min tanke, Utsk. icke haft anuat att gö¬
ra, än att bedöma frågan i det skick den är; och när så¬
dan skett, ser jag icke, hvartill återremiss skall tjena. Jag
har icke hört något egentligt skäl för att bibehålla Stock¬
holm och Götheborg vid den förmån, de hittills åtnjutit,
men deremot hört sägas, att man ej funnit någon anledning
till en sådan exception för dessa städer. På denna grund
förenar jag mig med de ledamöter, som yrkat bifall å be¬
tänkandet.
Ilr von Hartmansdorff: Det är alldeles icke sagdt,
att en fråga hinner fullständigt utredas från den ena riks¬
dagen till den andra derföre, att R. St. derom anhålla; ej
heller derföre, att K. M. anbefaller en sådan utredning. Ofta
händer, att vederbörande embetsverk icke medhinna under¬
sökningens fullbordan, men att Konungen likväl meddelar
R. St. alla de upplysningar, som emedlertid hunnit inkom¬
ma. Jag vill såsom exempel anföra ett mål, angrde städernas
inqvarteringsskyldighet, hvilket jag tror hafva vid alla riks¬
dagar sedan 1818 blifvit R. St. meddeladt, fastän icke så
fullständigt utredt, som man ansett nödigt. Bland de ären¬
den, hvilkas föredragning är mig anförtrodd , får jag nämna
en undersökning, som R. St. begärt och hvarmed man hål¬
lit på i 4^0 år, utan att den blifvit så fullständig, som R.
St. önskat, emedan undersökningskostnaderna skulle ölver-
stiga sakens värde. Undersökningshandlingarna hafva der¬
före blifvit till R. St:s StatsUtsk. öfverlemnade, på det att
de upplysningar, som kunnat vinnas, åtminstone måtte kom¬
ma R. St. tillhanda. I alla fall skulle det vara obilligt, om
R. St., inseende, att en undersökning vore ofullständig,
ändå skulle endast på den grund, att närmare upplysningar
icke från Regeringen inkommit, vilja besluta derpå löst, att
en till beloppet obekant afgift skall betalas. Jag skulle ön¬
ska, att R. St. icke genom sina beslut mätte gifva exempel
på ett sådant förbiseende af rättvisa , och anhåller derföre
örn propås, till återremiss af detta betänkande.
Frih, Ehrenborgh: Jag bekänner, att jag icke kan
dela de åsigter, Hr v. Hartmansdorff velat göra gällande.
Don a8 April c. m.
38g
Jag har alltid varit af den tanke, att R. St. böra så spar¬
samt som möjligt frambära önskningar oell aflåta skrifvel-
ser till K. M.; men jag bekänner, att då förhållandet
är sådant, att dylika skrifvelser böra afgifvas, är min öf¬
vertygelse, att R. St. hafva rätt att fordra, att de blifva
handlagda så, att R. St., när målen återkomma, må kunna
på denna handläggning grunda sitt beslut. Jag tror, att ett
af de betydligaste skälen för våra riksdagars längd är, att
målen icke inkomma utredda till R. St., utan Ständerna
nödgas sjelfva utarbeta dem. Jag vet, såsom f. d. Statsse-
creterare, att händelser kunna förekomma, i följd hvaraf
målen icke alltid kunna utarbetas under den tid, som för¬
flyter emellan tvenne riksdagar, men skulle tro det vara
rättast, att vid sådana tillfällen en skrifvelse blefve aflåten
till R. St., som gaf tillkänna, att utredningen ännu icke
kunnat till vägabringas, jemte skälen hvarföre sådant icke
kunnat ske, och att deremot icke någon undersökning bör
aflemnas i ofullständigt skick. Jag tror, att Styrelsen ännu
icke afgifvit någon sådan undersökning, som af Styrelsen an¬
setts ofullständig, samt att det i förevar, fall icke stått i
Styrelsens förmåga att få ytterligare upplysningar, än dem
K. M:s Befdide i Götheborgs och Bohus län samt Öfver-
Ståthållaren i Stockholm lemnat, och jag hemställer derfö¬
re till 11. o. Ad., huruvida, då ärendet blifvit i detta skick
öfverlemnadt till StatsUtsk., detta TJtsk. haft anledning att
återgå till K. M. och begära en ny undersökning, sedan K.
AI. genom remissen gifvit tillkänna, att den begärda under¬
sökningen redan blifvit verkställd. Då jag således icke ser
något skäl för återremiss, får jag anhålla om bifall å Stats-
XJtskts betänkande.
Gr. Cronhjelm: Det är skada, att Statssecreteraren
för finance-ärenderna, som behandlat remissen af ifrågavar.
undersökning, icke är närvarande för att fullkomligen ve¬
derlägga Statssecreteraren för ecclesiastik-ärenderna. Jag ber
att få fästa uppmärksamhet på det curiosa förhållande, att
sedan R. St. begärt en fullständig undersökning, K. M. til¬
låtit dess anställande och låtit aflemna den, samt Utsk. och
R. St. vilja antaga de af Styrelsen meddelade upplysningar¬
na såsom goda, uppstå två bland Konungens egna rådgifva¬
re och säga, att undersökningen icke är fullständig. I fall
denna tanke är grundad, borde de väl hafva sökt göra sina
skäl gällande i StatsRådet och innan undersökningen remit¬
terades till R. St. Jag har icke den öfvertygelse, att un¬
dersökningen är ofullständig; ty såvida jag kunnat intränga
i målet, finner jag, att vederbörande auetoriteter i Stock¬
holm och Götheborg äro hörda, samt att målet är så full¬
ständigt handlagdt, som det varit möjligt. IJå dessa grunder
anhåller jag om bifall till betänkandet.
Hr Gyllenhaal, Lars Hermani Vid behandlingen
Den 28 April c. m.
af denna fråga inom StatsUtsk. liar jag varit af särskild me¬
ning, och skälen för denna mening finnas intagna i den re¬
servation, som jag bifogat Utsk:s betänk. Jag åberopar den
till alla delar; men jag begär, att nu i afseende på sjelfva
saken få nämna, att om It. o. Ad. vill godkänna den åsigt,
som bos Utsk:s pluralitet gjort sig gällande, tror jag en åter-
remiss vara oundvikligen nödvändig, emedan Utsk. väl sagt,
alt matlagsafgiften bör försvinna oell att Stockholm och
Götheborg i stället böra utgöra den vanliga sterbhusafgiften
med ^ proc., men Utsk. icke tillika sagt, huru förhål¬
las bör med den särskilda afgift, som, åtminstone i Stock¬
holm, utgått till allmänna barnhuset och hvilken jag i min
reservation omnämnt. Om således detta betänk, i sitt närva¬
rande skick bifalles, har R. o. Ad. i och med detsamma för¬
ordnat, att sterbhus i Stockholm skola, utöfver i proc:s af¬
gift till Justitiestaten, fortfara att erlägga afgiften till bam¬
buset. Jag skulle föreställa mig, att då man önskar den
likhet i beskattning, som Gr. Cronhjelm här åberopat, bör
man icke vilja ålägga några städer högre afgifter än andra.
Det är på sådan grund jag anser mig böra hemställa, hu¬
ruvida icke R. o. Ad. anser nödigt att till Utsk. återremit¬
tera målet. Hvad undersökningen angår, beror det på hvar
och ens individuella omdöme att finna den fullständig eller
ofullständig. Man kan hafva olika begrepp om hvilka de
vederbörande äro, som här böra höras, hvarföre också
somliga ansett tillräckligt, att städernas magistrater blifvit
hörda; hvaremot andra yrkat, att jemväl städernas borger¬
skap och äldsta må höras, på det undersökningen må blif¬
va fullständig. För min del är jag öfvertygad, att om äf¬
ven dessa blifvit hörda, hade icke andra upplysningar kun¬
nat vinnas än de, som innehållas i Öfverståthållarens med
synnerlig fullständighet affattade utlåt., för afgifvandet
hvaraf Öfverståthållaren låtit genomleta alla handlingar från
den tid, då sterbhusafgiften påbjöds. Jag förnyar min hem¬
ställan om återremiss, såvida R. o. Ad. vill ålägga Stockholm
och Götheborg samma sterbhusafgift, eller ^rdels proc., som
i andra städer erlägges; eljest blir förhållandet, att åtmin¬
stone stcrbhusen i Stockholm komma att vidkännas högre
afgifter, än sterbhus i andra städer.
Gr. Cronhjelm: Om R. o. Ad. bifaller Utsk:s betänk,
blir en fullkomlig likhet i sterbhusafgiften öfver hela riket,
städerna Stockholm och Götheborg inberäknade; ty jag kan
icke taga i betraktande hvad som i Stockholms stad erläg¬
ges till stadens barnhus. Vi alla Stockholmsboer måste hvar
och en i sin mån bidraga till underhållandet af de oäkta
barn, som fäderna ej vilja vidkännas eller kunna försörja,
och jag hoppas, att den siste talaren, sjelf Stockholmsbo,
icke vill orättvist skylla hela landet för dessa barns tillvaro.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad,
Den a8 April e. m.
3gi
ansåg de vid utlåt. Lit. G gjorda anmärkningar hindra dess
antagande och utlåt, således böra återremitteras.
.Ropades ja och nej.
H. Ex. framställde propos. till bifall å samma utlåtande.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta1,
hvad beslut Hr Gr. o. Landtm, anser vara fattadt i denna
fråga, samt anhåller om votering, i fall betänk, anses vara
bifallet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit
ja vara öfvervägande vid svaret å den sednast framställda
propositionen.
Frih. Ehrenborgh: För min del skall jag ej yrka på
votering öfver denna fråga, ty jag anser fullkomligt likgil¬
tigt , om frågan remitteras eller bifalles, och finner derföre
icke skäl att genom vägran till återremiss borttaga tiden me¬
delst en votering.
Frih. Silfverskjöld: Jag har äfven varit bland dem,
som yrkat bifall; men för att undvika votering skall jag ger¬
na medgifva återremiss, som säkerligen skall borttaga min¬
dre tid för Utsk. än den, som genom voteringen här skulle
gå förlorad.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller alt få till protocollct
reservera mig emot detta sätt att förfara, att den, som ej
får sin sats rådande, hotar med votering, om man ej öfver-
går till hans mening, sedan Hr Landtm, förklarat svaren haf¬
va utfallit på ett motsatt sätt, och att man derigenom skall
anse sig nödsakad att öfvei'gå på den andra sidan.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, förklarade, att då åtskil¬
liga af de ledamöter, hvilka hufvudsakligen yrkat bifall å
det nu föredragna utlåt., till undvikande af votering med-
gifvit återremiss af detsamma, ansåg II. Ex. sig oförhindrad
att i detta afseende göra propos., i anledning hvaraf H. Ex.
hemställde, om R. o. Ad. ansåg utlåt. Lit. G böra återre¬
mitteras.
Bifölls.
23:o Cont roll stämpel-medel.
I sammanhang härmed föredrogs och bifölls StatsTJtsk:s,
såsom bilaga till Utsk:s utlåt. J\T:o 54, afgifna särskilda utlåt.
Lit. H öfver väckt fråga om nedsättning utaf controllstäm-
pelafgiften å guld-, silfver- och tennarbeten.
24:0 Nummerlotteri-medel.
I sammanhang med denna punkt föredrogs StatsTJtsk:s,
såsom bilaga till Utsk:s utlåt. N:o 54, afgifna särskilda ut¬
låt, Lit. I, i anledning af väckta frågor om indragning af
392
Den 28 April e. m.
K. Nummerlotteriet eller detsammas förvandlande till Class-
lotteri, jemte dermed sammanhang ägande frågor.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag känner alltför
väl, hvilka vackra moraliska och philantropiska skäl kunna an¬
föras till försvar för Utsk:s betänk, om nummerlotteriets af-
skaffande. Det år också icke mot dessa skäl jag vill rikta
mina anmärkningar; men jag tror, att den förlust, staten
skulle göra genom nummerlotteriets indragnning, är så be¬
tydlig, att frågan ej lättsinnigt bör afgöras, utan efter mo¬
get öfvervägande. Man säger, att inrättningen förleder mån¬
ga fattiga att derigenom göra sig olyckliga. Jag får då er¬
inra, att nummerlotteriet bör mindre än andra spel förleda
någon, emedan det linnes intet spel, hvari så många chan-
cer ligga emot spelaren, i anseende till de lotteriet förbe¬
hållna rättigheter att förbjuda nummer o. d., som man nä¬
stan kunde kalla spelknep. Det är dessutom ovisst, om de
penningar, som man vill bespara åt den fattige, skulle gå
till sparbanken eller bagareboden, utan kanhända snarare
till krogen. Det är nästan troligt, att större delen af deras
penningar, för hvilka lotteriet är farligt, skulle gå till sed¬
nare stallet. Af alla spel är detta i moraliskt afseende det
minst farliga derföre , att det mindre än andra kan väcka
passionen, i anseende till den längre tid, som förgår mellan
dragningarna; hvaremot, då spelarne med korten i handen
sitta ansigte mot ansigte och ödet afgöres i ögonblicket,
passionerna häftigare uppretas till obetänksammare företag.
Det är nästan samma förhållande emellan dessa olika spel¬
sätt, som emellan närvar, sätt att föra krig med skjutgevär
och det fordna stridssättet, då man på nära håll slogs med
blanka vapen. Förbittringen och förstörelsen var då större
än nu. För öfrigt finnes intet spel, som bör lemna så myc¬
ket nöje, emedan man har hopp i 3 veckor, då deremot i
andra spel saken i ögonblicket afgöres. Dessutom, vill man
utgå från den moraliskt-philantropiska principen, att man
bör borttaga alla retelser till laster, så bör man borttaga
brännvinet, eller åtminstone alla spelkort. Men då dessa
icke kunna borttagas, hvarföre då taga bort lotteriet, hvar¬
af staten drager en nytta, som korten icke lemna. Jag kan
derföre icke annat än tillstyrka återremiss af betänk., och
har ej kunnat underlåta att yttra dessa mina tankar, oak¬
tadt jag vet, hvad tillfälle mina motståndare derigenom kun¬
na erhålla att mot mig göra vackra declamationer.
Frih. Åkerhjelm: Lika med den siste värde talaren
inser jag visserligen det moraliska uti motivet hos motionä¬
ren att föreslå afskaffande af nummerlotteriet; men jag er¬
känner tillika uppriktigt, att jag instämmer uti de skäl,
samme talare anfört mot borttagandet deraf. Jag anser, alt
det möjligen skadliga för dem, som spela på lotteriet, för¬
mil-
Den a8 April «, w,
3g5
mildras derigenom, att detta spel icke leranar något tillfäl¬
le till täflan mellan de spelande och således icke utgör nå¬
got retelsemedel för passionerna, egentliga ursprunget till
spelares undergång. Det är deremot, som mig synes, ett
spel för inbillningen och förhoppningarna. Borttagas alla
sådana förströelser för de mindre bildade folkclasserna,
•vid hvilka, likasom vid detta, ingen tid för nyttiga yrken
förspilles, fraktar jag, att de söka sin ersättning i vida våd¬
ligare förströelser, hvaribland spel med hvarandra å kro¬
gar och värdshus, i förening med de i öfrigt farliga frestel¬
ser, som dessa localer medföra för både moralitet och hel¬
sa, må i första rummet nämnas. Större förluster skola
ofelbart häraf uppkomma, än några bortkastade skillingar
för en lottsedel medföra. Hvad grunderna för lotteri-inrätt¬
ningen beträffa, anser jag dem visserligen ganska felaktiga;
och önskligt vore, att de kunde ändras.
Den statsoeconomiska sidan af frågan har Frih. Palm¬
stjerna uti sin reservation emot lotteriets borttagande klar¬
ligen visat innebära talande skäl för inrättningens bibehål¬
lande. Uti dessa såväl som uti de öfriga, han för samma
ändamål anfört, instämmer jag fullkomligen. Enär således
lotteriet inbringar en årlig bruttoinkomst af omkring 110,000
r:dr; enär öfver denna indirecta skatt ingen skattgifvande
klagar; enär den inkomst, som deraf inflyter, skulle, om
den borttoges, antingen beröfva staten en tillgång för ut¬
gifter, nödiga för dess bestånd, eller möjligen kräfva en till¬
ökning i den directa beskattningen, motsvarande den bort¬
tagna nettoinkomsten af omkring 60,000 r:dr b:co, hvilken
beskattning måhända med mera skäl komme att öfverkla-
gas, måste jag på alla dessa skäl och grunder begära frå¬
gans återremitterande till StatsUtsk.
Gr. Cronhjelm: Jag anser betänk, väl grundadt och
anhåller om bifall dertill. Jag är ledsen att icke kunna de¬
la åsigter i detta ämne med näst den siste talaren, hvilken
gifvit mig ytterligare skäl för den åsigt jag hyser, då han
sagt, att lotterispelet innefattar så många omöjligheter mot
möjligheten att vinna, att hvar och en förnuftig och klok
menniska icke lärer inlåta sig uti ett sådant spel. Just der¬
före, att det begagnas mest af den oupplystare och fattigare
delen af folket, anser jag denna inrättning böra försvinna,
och tillstyrker derföre på det högsta dess afskalfande. Jag
kan icke nog förundra mig deröfver, att den siste talaren,
en Konungens rådgifvare, nu vill bibehålla lotteriet, då jag
påminner mig , att Regeringen vid sista riksdag framställde
propos. om dess afskaffande. Jag anser denna propos. lika¬
som StatsUtsk:s närvar, betänkande väl grundade, och tror
derföre, att betänk, kan bifallas. Det är möjligt, att för¬
ändrade omständigheter kunna verka förändrade tänkesätt;
5 H. 5o
D e n a8 April c. m.
men skulle den sidans åstundan att bibehålla lotteriet kom¬
ma derifrån, att man denna gång trälfat på Stander, af
hvilka man ej kan vänta bifall till alla anslag, då deremot
ett motsatt förhållande visade sigvid förra riksdagen, så be¬
klagar jag, att detta varit motivet, hvarföre man nu yrkar
lotteriets bibehållande, och att man icke kan påräkna con-
sequens af Styrelsen i ett ögonblick, mera vigtigt än man
tror, i anseende till den moraliska princip, hvarom frå¬
ga är.
Hr Montgommerie, Gust.: Jag kan icke tillräckligt
tillstyrka bifall till betänk,, efter jag var den , som väckte
motionen om lotteriets indragning, och kan ej heller undgå
att lemna mitt bifall till Utsk:s förfarande, då det vid den¬
na riksdag med så mycken betänksamhet gått tillväga hvar¬
je gång, då fråga varit att öka skatterna, eller att minska
deni och lätta folkets bördor. Jag medgifver, att inkomsten
genom lotteriet utgör en afgift, sorn utan känbarhet kan
utgå från folket; men lika med Utsk. finnér jag lotteri-inrätt¬
ningen så omoralisk, att den icke kan stå tillsammans med
statens värdighet. En värd försvarare af lotteriet har nöd¬
gats medgifva, att dess bestånd beror på spelknep; och det
är äfven bekant, huru det kunnat gå med statens hela rö-
relsecapital, 0111 man fått spela på det hekanta numret 71,
och om det icke blifvit förbjudet alt spela på detta num¬
mer, är jag säker derom, att ingen inom detta rum vidare
hade försvarat nummerlotteriets bibehållande. Dessutom är
det icke af ringa betydenhet, att lotteriet, utom brudgåfvo-
fonden samt hus och byggnader till icke ringa värde, äger
en tillgång af 217,000 r:dr; hvarföre det äfven i statsoeco-
nomiskt afseende torde vara af vigt, att lotteriet, så fort
som möjligt, upphör, för att derigenom sauvera så betydli¬
ga summor som de lotteriet för närvarande äger till belopp
af, 4 å 5 hundra tusen r:dr. Det är sannt, att inrättningen
öfver hufvud taget inbringat en årlig nettoinkomst af 60.000
r:dr; men deremot har icke saknats bevis, att inom årlop¬
pet kunnat förloras 100,000 r:dr, och en af lotteri-direc-
törerna har omnämnt för mig, att lotteriet någongång va¬
rit nära att förlora 1 millioner. Som det skall bero på en¬
skilda controllörer att förbjuda spel på vissa nunnor, på det
staten i annat fall icke måtte bringas derhän att göra stör¬
re förlust än hela dess rörelsecapital, frågar jag, om det är
skäl att längre bibehålla denna inrättning? Tv fastän vi hit¬
tills haft vinst derpå, är det ej sagdt, att vi oafbrutet sko¬
la hafva det. För Öfrigt, om moralen icke skall hafva nå¬
got värde inom statsbestyret, kunde man ju tillåta andra
mot densamma stridande inrättningar, t. ex. offentliga bor¬
deller, sorn utan allt vågspel skulle inbringa en säker vinst.
På dessa grunder tror jag det icke vara skäl att längre bi¬
behålla lotteriet och tillstyrker derföre bifall tili Utsk:s väl¬
grundade betänkande.
Den 28 April c. tn.
Frih. Åkerhjelm: Det är endast i anledning af Gr.
Cronhjelms till mig gjorda framställning, med yttrad för¬
undran öfver de åsigter, jag nu hyser rör:de lotteriet, då
Regeringen vid förra riksdagen föreslog lotteriets indragning,
som jag begärt ordet för att nämna, det jag då icke bekläd¬
de det embete, jag nu innehafver. Jag högaktar motiverna
till såväl denna propos. sora till den motion, hvaraf närva¬
rande betänk, är en följd. Jag känner icke, om, såsom Gr.
Cronhjelm synes tro, orsaken till nämnde propos. hemtades
från den medgörlighet, man trodde sig finna hos dåvarande
Ständer. Jag tviflar, att så var; men hvad jag vet, är det,
att man ännu icke kan bedöma, om någon omedgörlighet
bos närvarande Ständer förefinnes, emedan de hittills sak¬
nat tillfälle alt visa det, då ännu icke något betänk, från
StatsUtsk. inkommit, som rörer statsverkets behof, utgifter
och frågan om deras fyllande. Vid utgiftsbetänk:s behand¬
ling kommer det att visa sig, huruvida Ständerna ådaga¬
lägga, att behofven böra fyllas eller icke. Kågot motiv af
en förväntad omedgörlighet har således icke tjenat till grund
för mitt yttrande vid detta tillfälle, och jag bör förklara,
att jag i alla de förhållanden, der det kan blifva min skyl¬
dighet alt yttra mig, ämnar uttrycka den öfvertygelse, jag
har om saken, utan afseende på hvad som föregått eller
kan efterfölja. För öfrigt får jag tillägga, att jag icke fä¬
ster särdeles vigt vid sjelfva nummerlotteriets bibehållande,
men att jag anser det obilligt, att de bildade folkclasserna
från de öfriga borttaga en förströelse, som icke leder till
något särdeles ondt, enär dess frestelser, till följd af spelets
vanskliga natur, icke äro mycket lockande. 1 nästan hvar¬
je land finnas stats- eller classlotterier, som inbringa an¬
senliga inkomster lill staten, utan alt man der fästat den
uppmärksamhet vid detta ämne, som man här gjort vid hvar¬
je riksdag. Jag förnyar min anhållan om ålerremiss af be¬
tänkandet.
Hr Rosenblad, Bernh.: I en punkt, som Utsk. om¬
nämnt, instämde jag med motionären, nemi. deruti, att jag
önskade afskaftände af nummerlotteriet, emedan jag, lika
med honom, erkände osäkerheten för staten och prejeriet
mot allmänheten, som nummerlotteriet medförde, äfvensom
alt de folkelasser hufvudsakligen begagna detta spel, hos
hvilka rctelsen dertill isynnerhet borde förekomrnas; ty jag
tror icke, att de förmögnare folkclassernas Iördel kan afscs
med lotteriets afskaffande, emedan de alltid hafva tillgång
att i enskild vägsöka sin lycka å främmande ort, utan hin¬
der af de häremot gällande förbud, som icke genom K.
M:s särskilda tillstånd blifvit kraftlösa förklarade. Jag an¬
såg derföre bättre, att nummerlotteriet förvandlades till ett
sådant dasslotteri, som tryggade staten mot förluster och
insättarne mot begär att låta utländska lotterier draga för¬
3gö
Den a8 April t. tu.
delen af deras spelsjuka, och som genom de höga insatser¬
na fran spelet utestängde den större allmänheten, påsömma
gång sorn det beredde staten en inkomst, som nu till betydr
lig elei drages utom lands, hvilket man kan se af de täta
annoncerna i dagbladen om försäljning af lottsedlar å ut¬
ländska varu- och andra lotterier, äfvensom af uppgifterna
på de mångfaldiga vinsterna å t. ex. Hamburgerlotteriet,
hvaraf man kan sluta till ett i samma proportion ansenligt
antal niter vid hvarje dragning, likasom man känner, hvil¬
ka betydliga summor Danska classlotteriet årligen drager till
sig från Skåne. StatsUtsk. har visserligen hemställt till Stän¬
derna att till vederbörligt Utsk. öfverlemna handläggningen
af den del af de afgifna motionerna, sorn angå förbud emot
eller beskattning af offentlig försäljning af alla utländska
lotterisedlar; men Utsk. har deruti just antydt, att försälj¬
ning af dylika utländska lotterisedlar, emot derå lagd be¬
skattning, skulle få äga rum; d. v. s. man vill tillåta Ham¬
burg, Frankfurt, Preussen att härstädes offentligen inrätta
sina lotterier, blott de erlägga en skatt derför, som blir
ojemn förligt mindre än den betydliga vinsten, de erhålla
deraf. Men då behöfde icke ett sådant försigtighetsmått
vidtagas, hvarpå jag sett exempel, nemi. att bref från ut¬
ländska orter hitkommit under obehörig stämpel, för att
dölja, hvarifrån det blifvit afskickadt. I afseende på class-
lolterierna har Utsk. sagt, att då dylika lotterier troligen
skulle, lika med huvar, lotteri, blifva af menligt inflytande
så i ett som annat afseende, samt det förmenta skälet för
inrättandet deraf, att nemi. genom högre insatser utestänga
den fattigare classen af nationen från deltagandet deri, icke,
efter Utsk:s tanka, syntes innefatta rättvisa mot den mindre
bemedlade, hvilken bör anses lika berättigad som den för¬
mögnare, att efter råd och lägendet få deltaga i en offent¬
lig inrättning, betraktad såsom nöje eller tidsfördrif för all¬
mänheten, så ansåg Utsk. sig icke kunna understödja försla¬
get om sådana lotteriers inrättande. Men här har Utsk.
orätt i 2 afseeuden, först emedan den högre allmänheten,
eller den, som kan göra högre insatser, kan bättre bedö¬
ma sina chancer, bättre veta, hvad den förlorar; och för
det andra är det icke sagdt, att de andra classerna äro ute¬
stängda från detta nöje, ty äfven om förbudet mot försälj¬
ning gf utländska lottsedlar upplifvades, äga de dock alltid
tillfälle att genom correspondance skaffa sjg utländska lott¬
sedlar, och förhållandet blir således alltid lika. På dessa
grunder anhåller jag om återreraiss af betänk, under förny¬
ande af min begäran, att nummerlotteriet måtte upphöra,
men ersättas af ett classlotteri, samt att förbud må stadgas
mot försäljning af utländska lottsedlar.
H. Ex. Hr Gr. Mörner’ Då jag haft den nåden att
deltaga i den framställning, som vid sista riksdag gjordes till
Dea a8 April e. a.
397
Ständerna, angtde nummerlotteriets afskaffande, får jag tilli¬
ta nu erinra, att K, M. gjorde denna framställning under
förbehåll, att Ständerna skulle föreslå en annan motsvaran¬
de lämplig ersättning till statsverket. Men då R. St. icke
funno lämpligt att bevilja någon ersättning, förföll äfven
frågan om lotteriets afskaffande, och detta förhållande ar
utan tvifvel anledningen, hvarföre K. M. icke funnit skäl
att vid denna riksdag förnya en sådan propos. Jag kanner
lika väl som de föregående talarne, huru mycket man kan
i moraliskt afseende med granna och vackra phraser strida
för lotteriets afskaffande; men jag tror, att lotteriets bibe¬
hållande är ett litet ondt, som, derest icke en motsvarande
lika lätt utgående afgift kan uppfinnas som den, hvilken af
lotteriet erhålles, icke- skadar så mycket som uppfyllandet af
det behof, hvilket genom lotteriets afskaffande skulle upp¬
komma. Det är gifvet, att lotteri-inkomsten utgör en fri¬
villig afgift; det är äfven på andra sidan gifvet, att den,
som har stor håg för att spela, den, hvars tanke vändes
på sådana lyckans skiften, otvifvelaktigt söker att på ett
eller annat sätt skydda sig för den förlust, som han ge¬
nom lotteriets afskaffande skulle göra. Och som i det afse-
endet enskilda spel erbjuda sig, hvilka kunna gifva an¬
ledning till lika stora förluster, tror jag, att lotteriets in¬
dragning skulle medföra föga vinst i moraliskt afseende, men
deremot cn verklig förlust för statsverket. Till hvad som är
sagdt om de utländska lotterierna ber jag få erinra, att det
blefve en ganska svår sak att göra en lag, hvarigenom be¬
gagnandet af sådana lotterier skulle fÖrekommas, emedan
man icke skulle tillåta sig att bryta bref, och tjenstaktiga
commissionärer skulle åtaga sig att framskaffa dera. Jag
tror derföre, att det är rådligast att låta lotteriet qvarstå
och begagna en afgift, som ingen emot sin vilja är underka¬
stad och hvilken således är föga känbar.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag kan
visserligen icke förbise beliofvct för staten af inkomster;
men detta kan likväl icke förmå mig att gilla lotteriets qvan¬
stående eller att afslå ett betänk., som från en moralisk grund
tillstyrker dess upphäfvande, ty i hvilket fritt statsförliållande
som helst ligger dock i moralen den säkraste grunden för
ett samhälles varaktighet. Allt annat sviker, och jag kan
derföre så mycket mindre afstyrka detta betänk., som
lotteriets afskaffande redan vid förra riksdagen af K. M.
blifvit föreslaget. Vilja R. St. borttaga lotteriet, så lärer
StatsUtsk., som det tillstyrkt, icke underlåta att föreslå, huru
den brist för staten, som derigenom uppkommer, skall fyllas.
I afseende på utländska lotterier får jag upplysa, att det i
Preussen är förbjudet att spela på främmande lotterier,
och att der iakttages den stränghet med utländska bref,
att då de innehålla främmande lottsedlar, måste dessa åter-
Den 28 April c. ra.
lemnäs till postcontoret. Jag ser icke, hvarföre classlotteri
behöfver införas i nummerlotteriets ställe, i händelse vi be¬
sluta, att detta bör försvinna. Det förra kan visserligen
hvila på säkra grunder och vara så inrättadt, att det huf¬
vudsakligen begagnas af de förmögnare; men är grunden
omoralisk i afseende på det ena lotteriet, så är den det äf¬
ven rörande det andra, och vill föga skicka sig att söka bo¬
ta spelsjukan hos de lägre folkclasserna och uppmuntra den¬
samma bland de förmögnare. Jag kan således icke heller
antaga detta förslag och instämmer derföre fullkomligen i
Utsk:s åsigt samt tillstyrker till alla delar bifall till betänk.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag röstar för nummer¬
lotteriets afskalfande och införande af classlotteri. Att säga
något nytt i detta ämne är nästan omöjligt, emedan ämnet
redan är så utförligt utveckladt; men så länge det riktiga
ännu icke skett, kan man ej för ofta omsäga, hvad som
blifvit taladt derför. Jog röstar för nummerlotteriets afskaf-
fande af tvenne orsaker; den ena är det omoraliska, hvar¬
till detta lotteri föranleder bland de fattigare classerna. Jag
tror icke, att de, som nu hufvudsakligen spela pä nummer¬
lotteriet, skulle, i brist deraf, spela andra spel; ty det enda,
som retar dem till detta spel, är det, att insatsen, i händelse
de vinna, återbekommes mångdubblad. Detta är högst re¬
tande för dem, som icke beräkna, huru många gånger insat¬
sen rätteligen borde betalas; men jag tror icke, att de, som
spela på nummerlotteriet, skulle, i saknad deraf, kasta sig på
andra omoraliska förströelser, emedan lotterispelet icke bort¬
tager någon tid och således egentligen icke kan kallas någon
förströelse. Mitt andra skäl . att rösta för nummerlotteriets
indragning är det, att det icke är staten tillständigt att
spela ett spel , sorn icke är loyalt. Jag kallar det så, enär
vilkoren icke äro lika. Det är uträknadt, att för qvarter-
nen, sorn betalas med omkring 70,000 gånger insatsen, bor¬
de erhållas 55o å 56o tusen gånger insatsen, och på samma
sätt för ternen omkring 3o,ooo gånger insatsen, i stället för
5,200 gånger densamma, såsom den nu betalas. Men vi be¬
höfva icke hålla oss vid de större vinsterna; utan låtom oss
se, huru förhållandet är med enkla utdragen. För enkelt
utdrag borde jag erhålla insatsen 18 gånger, men erhåller
densamma blott r5 gånger. Spelet är ju då icke loyalt; ty
dä der i detta fall gifves t8 omöjligheter mot en möjlighet,
borde ju äfven utdraget betalas med 18 gånger insatsen.
Vi kunna uträkna detta. Lika mycket, jag spelar ändå;
lycka träffar man. Men den fattiga classen, eller den, som
egentligen begagnar detta spel, vet ej att göra dessa beräk¬
ningar. Af 100 olyckliga lotterispelare är måhända icke en,
som hört denna beräkning, och då säger jag, att spelet icke
är loyalt och att staten derföre icke bör spela detsamma.
Jag röstar derföre för classlotteriets införande, emedan det
Den 28 April e. m.
3'J9
är löyalare. Staten upplåter då 100,000 r:dr i lotter; men
som lotteriet inrättas till statsverkets fördel, säger staten:
jag tager 10 a 12 proc. af hela summan; ungefär på samma
sätt som förhållandet är med våra löner genom bevillningen.
Ett ytterligare skäl, hvarföre jag röstar för classlotteriets
införande i stället för nummerlotteriet, är det, att classlot-
teriet har höga insatser och således utestänger dem derifrån,
för hvilka lotteriet är förderfligt. På alla dessa grunder för¬
nyar jag min begäran, att nummerlotteriet må afskaffas, men
classlotteri i stället inrättas, på det att statsverket icke må
förlora något och de, som röna behof att spela på lotteri,
må få tillfredsställa detsamma, utan att behöfva besöka ut¬
ländska lotterier, till hvilka jag hyser stort misstroende.
Hr Rosenblad: Endast i anledning af hvad H. Ex.
Hr Gr. Mörner yttrat är det, som jag utbeder mig att få
tillägga några ord. Sjelfva min motiverade motion var icke
så sträng, som lagstiftningen i Preussen och flera Tyska or¬
ter, hvarest det är förbjudet att i enskild väg skaffa sig ut¬
ländska lotter. Jag tillstyrker ej brytande af bref, äfven
om man skulle hafva någon anledning till misstanka, att de
innehölle utländska lottsedlar. Må de, sorn hafva en sådan
gruflig lust att besöka utländska lotterier, göra det; men
att låta Tyskland, att låta grannriket i Sverige inrätta of¬
fentliga lottericontor, som draga statsinkomster till främ¬
mande stater, utom den särskilda vinst, som de mer eller
mindre ärliga collectörerna veta att förskaffa sig, anser jag
stridande mot den enklaste statsccconomiska beräkning. Detta
har äfven varit förebygdt genom ett strängt stadgande, som
efter 1823 lärer förlorat sin kraft, då man ville befrämja
de s. k. fastighctslånen. Såsom vi känna, hafva de inhem¬
ska fastighetslotterierna förlorat förtroende hos oss; och min
öfvertygelse, grundad på dagbladen, är, att minst 100,000
r:dr årligen vandrar ur Riket till dessa utländska lotleri-
speculanter, hvilket är alldeles otillbörligt, enär Svenska
statsverket sjelf behöfver sina inkomster. Särskildt får jag
nämna i afseende på hvad Hr Montgommerie yttrade om
lotteriets stora fond, att den år 1823 var så stor, som Hr
Montgommerie uppgaf, men att R. St. vid sistnämnde års
riksdag beslöto, att den skulle aflemnas till Riksg.cont., och
att den numera icke är så stor.
Hr von Troil, Emil: Jag hörer till dem, som önska
afskaffandet af alla slags statslotterier. Jag anser de grund¬
satser, Statsmagterna genom sitt handlingssätt factiskt uttala,
ingalunda vara likgiltiga, emedan de, om ock långsamt, lik.—
M väl säkert inverka på nationalkarakteren. Ur denna syn¬
punkt måste jag högligen ogilla den skrymtan, Svenska
lagstiftningen visar i afseende på spel. Våra lagar förbju¬
da hazardspel; polisen förföljer enskilda spelbankörer i städer
och på marknader, och likväl håller staten sjelf öppet spel¬
4oo
P«u a8 April e. m.
hus och bedrifver rörelsen sålunda, att deää Varmaste för¬
svarare måste medgifva, att vinsten uppkommer genom knep.
Detta tyckes ungefär vara detsamma som att säga: Lef
sorn jag predikar, ej som jag sjelf lefver. Jag yr¬
kar derföre, att staten antingen måtte upphöra med all spel-
husrörelse, eller, om detta ej bifalles, att denna industri måt¬
te tillåtas äfven för enskilda.
Jag bestrider dock ej återremissen, emedan jag tror,
att Hr Rosenblads motion om förbud mot spel på utländska
lotterier ej blifvit fullständigt besvarad; dock anhåller jag,
att, i händelse till förekommande deraf ett classlotteri skulle
finnas nödigt, detta likväl ej måtte komma att bedrifvas för
statens räkning, utan emot lämplig afgift upplåtas till en¬
skild man.
Gr. Spens: Till hvad den siste värde talaren talat,
har jag föga . att tillägga. Jag vill blott nämna några ord i
anledning af hans yttrande, att Utsk. hade kunnat med mera
sorgfällighet behandla motionen om förbud mot offentlig
försäljning af utländska lottsedlar; ty jag ser ej, hvad Utsk.
i detta afseende kunnat gora mera, än det gjort, då det till¬
styrkt R. St. att till vederbörligt Utsk:s behandling öfver¬
lemna den frågan, som icke kan blifva annat än en lagfrå¬
ga, och således måste blifva föremål för LagUtsk:s liand-
I äggning. ......
Hvad den nu förevar, fragan angår, huruvida betänk,
bör bifallas, afslås eller återremitteras, är det, efter min öf¬
vertygelse, icke mera än ett skäl, som kan föranleda till
återremiss, nemi. deras önskan, hvilka anse classlotteri böra
inrättas i stället för nummerlotteriet; ty de öfriga, som yt¬
trat sig i frågan, hafva antingen delat åsigter med Utsk:s
pluralitet och ansett nummerlotteriet böra upphäfvas, eller
ock talat för dess bibehållande, hvilka tvenne tankar bäst
uttryckas genom proposition till bifall eller afslag på betänk.
Jag hemställer, om icke denna sak är vid flera riksdagar så
utagerad, att hvad som nu ytterligare derutinnan säges,
blott länder till tidsutdrägt och en ren förlust, om vi här¬
med uppehålla oss flera aftnar eller timmar. Jag anhåller
derföre om propos. och anser det vara rättast, att den fram-
ställes till bifall å betänk, samt att vi, utan vidare tidsut¬
drägt, i nödfall votera med contraproposition om afslag.
För min del tror jag, att hvar och en af R. o. Ad. redan
stadgat sitt omdöme i ämnet och funnit, att frågan är helt
enkelt den, huru man skall afgöra emellan moralitet och
finance, och jag anhåller derföre, att propos. må blifva den,
om R. o. Ad. bifaller betänkandet.
Frih. Silfverskjöld: Det är blott med afseende på
hvad som blifvit yttradt om den större sorgfällighet, man
ansett, att Utsk. bort iakttaga vid målets behandling, som
jag
Dea 2S April c. m.
jag nu begärt ordet. StatsUtsk. bar ansett frågorna om
nummerlotteriets afskaffande och classlotteriets införande till¬
höra dess behandling, men deremot, att frågan om förbud
mot offentlig försäljning af utländska lottsedlar vore ett för
dess handläggning främmande ämne, som det tillhörde Lag-
Utsk. att upptaga. Det har blifvit yttradt, att StatsUtsk:s
betänk, icke omnämner någon ersättning för den inkomst, som
genom lotteriets upphäfvande frångår staten. Härvid får jag
nämna, att Utsk. ansett någon ordinarie skatt icke kunna
påläggas för denna brist, sorn endast genom bevillning kan
fyllas och hvarom det således tillhör Bevilln.Utsk. att utlå¬
ta sig. För min del är jag bland dem, som önska nummer¬
lotteriets afskalfande; ty fastän jag å ena sidan visserligen
inser de betänkligheter, som dervid möta, finner jag likväl
å andra sidan, att dessa äro vida underlägsna de moraliska,
som framställa sig mot lotteriets bibehållande.
Hr von Troil: Det är visserligen sannt, att frågan
om förbud mot spel på utländska lotterier icke egent¬
ligen tillhör StatsUtskrs handläggning; men detta ämne står
i så nära samband med de öfriga frågorna, att beslut i den
ena delen till icke ringa del beror på de andra delarna;
hvadan jag tror, att det rättaste hade varit, ora StatsUtsk.
satt sig i communication med LagUtsk., så att R. St. i sam¬
manhang med detta betänk, kunnat få emottaga förslag till
en författning, som tryggade staten mot förlust genom ut¬
ländska lotterier, i händelse nummerlotteriet afskaffades. Men
då jag likväl icke betviflar, att en sådan författning efteråt
kan åstadkommas, vill jag icke heller bestrida bifall till
betänkandet.
Hr Cederschjöld: Jag skulle, för min del, vara den
förste, som biföll betänk., om det vore möjligt att undan¬
rödja alla frestelser till spel. Men då man icke det kan; då
man icke kan hindra menniskor att ruinera sig på spel, ser
jag icke, hvarföre man skall tveka att bibehålla det mindre
skadliga, då man icke kan afskaffa de vida förderfligare.
Dessutom har man talat om det omoraliska uti lotteri-inrätt¬
ningen. Jag anser det vara föga bevis på moralitet alt af¬
hålla sig från det, hvartill tillfälle icke gifves, hvarföre ock¬
så endast den bör anses för dygdig, sorn kan se spel och
likväl afhålla sig derifrån. Jag anser derföre, att detta för
statscassan fruktbärande kunskapsträd gerna kan stå qvar
bland de vida farligare, som icke kunna undanrödjas, men
instämmer för öfrigt i den önskan, att nummerlotteriet måt¬
te utbytas mot ett classlotteri.
Gr. Cronhjelm: I afseende på det moraliska i lotteri¬
spelet är redan både af mig och andra ledamöter taladt;
jag vill derföre blott fästa mig vid en annan omständighet,
den nemi., att om man ej har utmärkt skickliga lotteridirec-
5 H. 51
Den 2?t A y r i 1 e. m.
törér, förlorar staten på spelet, emedan särskilda numrov
efter omständigheterna måste förbjudas till förekommande
äf för höga vinster och måhända lotteriets sprängning, hvil¬
ket en talare upplyst skulle hafva inträffat, örn icke nyligen
]N:o 72 blifvit förbjuden. Då det således är ganska proble¬
matiskt, huruvida staten skall hafva någon inkomst af lotte¬
riet, enär sådant hufvudsakligen beror på hvilka lotteridi-
reetörer man väljer, och härtill kommer det omoraliska i
hela inrättningen, kan jag icke annat än ytterligare tillstyr¬
ka bifall till betänkandet.
Hr von Troil: Då Hr Cederschjöld, som i allmänhet
ganska ki-aftigt och logiskt plägar bevisa sina satser, likväl
i afseende på classlotteriets införande anfört så besynnerliga
skäl för sin åsigt, kan jag icke frångå den öfvertygelsen, att
inga grundliga skäl finnas för lotteriets bibehållande. Den
värde ledamoten har sagt, att derföre, att spel, som han med-
gifver vara ett moraliskt ondt, icke kan förekommas, bör
inan tillåta lotterispelet. Jag frågar då, skall man tillåta
alla brott derföre, att de ej fullkomligt kunna förekommas?
Då bör ju hela criminallagen afskalfas. Ytterligare har sam¬
me ledamot från den satsen, att moraliteten mäste bedömas
efter frestelsen , velat hemta stöd för sin åsigt. Jag skulle
tro, alt uti alla civiliserade stater tillfällen till frestelser äro
tillräckliga, och att lagstiftaren snarare bör förekomma, än
föröka dem.
Hr Cederschjöld: Jag har icke kunnat af den siste
värde talaren inhemta, hvaruti min motsägelse skulle bestå.
Jag har utgått från den princip, att när man ej kan bort¬
taga de vida förderfligare enskilda spelen , kan man allt¬
för väl bibehålla det mindre förderfliga lotterispelet; och
häruti kan jag icke finna någon motsägelse.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
återremiss af utlåt. Lit I.
Hopades ja och nej.
Hr Montgommeri e: Öfvertygad, att R. o. Ad. vid
denna riksdag visserligen icke behandlar målet annorlunda
än vid de föregående, och då R. o. Ad. alltid tillförne, äf¬
ven då Utsk. icke tillstyrkt lotteriets afskaffande, bifallit mitt
yrkande om detsammas upphörande, och jag förmodar, att
R. o. Ad nu äro sig lika, anhåller jag om propos. till bifall
å betänk, samt votering, i händelse det ej kan utröna», om
betänk, genom acelamation bifalles.
Hr Rosenblad: Mitt minne måtte vara svagt, då jag
ej kan erinra mig det bifall, R. o. Ad. sista riksdag lemna-
de i denna fråga. Men å en annan sida, om jag anser ett
' betänk, icke vara af beskaffenhet att böra bifallas, skräm¬
mes jag ej af hot med votering.
Den 28 April c. ra.
4 o 3
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin nyss gjorda
proposition.
Ropades ja och nej.
H. Ex. framställde derefter propos. till bifall å utlåt.
Lit. I.
Ropades äfven ja och nej.
Frih. Palmstjerna begärde votering.
Upplästes till justering följande voteringsproposition:
Den, som bifaller StatsUtsk:s utlåt. Lit. I, i anledn. af
väckta frågor om indragning af K. Nummerlotteriet eller
detsammas förvandlande till Classlotteri, jemte dermed sam¬
manhang ägande frågor, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. återremittera StatsUtsk:s
ofvannämndc utlåt. Lit. I tillika med de i anledn. deraf af-
gifna anmärkningar.
Gr. Spens: Den upplästa contrapropositionen kan jag
icke gilla. 56 §. Reg.F. innehåller: ”Utskms förslag skola
först i Ståndens plena framställas till antagande eller för¬
hastande utan förändringar eller tillsatser. Göras dervid i
Ståndens plena sådana anmärkningar, som hindra antagan¬
det, erhålle Utsk. del af dessa anmärkningar.” Jag kan ej
förstå detta på annat vis, än att om fråga skulle bli om
votering, huruvida betänk, antages eller återremitteras, bor¬
de votering blifvit yrkad vid Hr Gr. o. Landtrms första pro¬
pos., huruvida R. o. Ad. ansåg de framställda anmärknin¬
garna hindra betänkts antagande. Men då framställdes in¬
gen begäran om votering, utan votering begärdesvid Hr Gr.
o. Landtrms sednare propos om bifall till betänk.; hvadan,
på sätt grundlagen bjuder, contraproposm måste blifva den,
huruvida R. o. Ad. afslår betänkandet.
Hr Rosenblad: Då det lärer vara de ledamöters rätt,
hvilka ansett de vid betänk, gjorda anmärkningarna vara af
beskaffenhet, att betänk, i anledn. deraf bör återremitteras,
att försöka göra deras åsigt gällande, och denna rättighet
icke kan vara förlorad derföre, alt Hr Gr. o. Landtm, icke
trodde sig kunna bestämma hvilkendera meningen varit den
rådande, så vill jag tro, att Gr. Spens’ förslag icke kan be¬
taga oss vår rättighet att fa propos. till återremiss framställd;
hvadan jag äfven anhåller, att voteringen må blifva företa¬
gen öfver de af Hr Gr. o. Landtm, framställda propositio¬
ner. Skulle de ej antagas, måste vi votera om contrapvopos:n.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller, att ja-propos:n måt¬
te blifva bifall till betänk, och nej-propos:n återremiss, surnt
ieke, på sätt Gr. Spens yrkat, afslag å betänk., emedan
4°4
Den 28 April e. m.
detsamma innehåller 2 delar, nemi. nummerlotteriets af-
skaffande och classlotteriets införande, så att, om contra-
proposm hlefve den, som Gr. Spens föreslagit, och denna i
voteringen segrade, den meningen, som yrkar classlotteriets
införande, ieke ägde tillfälle att göra sig gällande. Någon
votering om contrapropos:n lärer således icke komma i frå¬
ga, såvida man icke vill qväfva en opinion, helst, när be¬
tänk. återkommer, alla opinioner kunna få tillfälle att gö¬
ra sig gällande, emedan detsamma då med förändringar kan
antagas, hvilket nu icke får ske.
Gr. Posse, Arvid: Jag kan icke instämma uti Gr.
Spens’ yttrade åsigt. Enligt grundlagen bör propos. alltid
framställas i öfverensstämmelse med discussionen; och då
under denna öfverlägning icke en enda ledamot yrkat afslag
å betänk., såvida icke Gr. Spens’ yttrande skall anses inne¬
fatta ett sådant påstående, anhåller jag, att propositionerna
må blifva sådana, Hr Gr. o. Landtm, framställt dem, och
det så mycket hellre, som deras tanka, hvilka anse ciasslot-
teri böra inrättas, då kan få tillfälle att göra sig gällande.
Sedan ofvanstående voteringsproposition ånyo blifvit upp¬
läst, blef den af R. o. Ad. godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 48.
Nej — 65.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protoeolli,
F. O. Silfverstolpe.