Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln 9
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1834.
Andra Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1334-
Thorsdagen den ao Februarii 1834*
Plenum kl. io f. m.
Justerades Pleni-protocollet för den io dennes.
Justerades ett Prot.-Utdrag för d. i'j 'dennes.
Å nyo föredrogs Frih. Kantzous, Joli. Alb., d. 17 den¬
nes på bordet lagde anförande, i anledning af K. M:s Nåd.
Skrifvelse, ang:de Bankens öppnande till utvexling af silfver.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh. uppläste föl¬
jande:
Då jag åter uppträder för att fortsätta den förra debat¬
ten, och måhända för att, skyldig eller oskyldig, falla ett
nödvändigt offer, hvarmed i83o års Bank-reglering anses bö¬
ra befästas, sker det med en känsla, lika ren för fosterlan¬
det, lika varm för rätt och ära, och, jag borde säga, lika
lugn, — men det vore att förneka det intryck af smärta och
den skakade känsla, hvarmed jag funnit, att det aktnings¬
värda Ståndet missförstått mitt förra anförande, och huru
man gått så långt uti förvillelse, att man ansett mig såsom
motståndare af realisationen till sin princip och af den lag¬
bundna ordningen, då det endast varit emot sättet för
verkställigheten och angående garantierna förden
lagbundna ordningens bestånd, som jag ägt och ännu äger
motsatt åsigt. Jag har uppstått emot i83o års lagar, eme¬
dan jag ej ansett dessa lagar tillfredsställande; men emot
ernåendet af ett bestämdt myntvärde och det-
sammas befästande har jag alldeles icke yttrat mig.
Jag har sagt: "Jag delar deras åsigt, som inse nödvändighe-
"ten af ett mynt, såsom enda skyddet för äganderätten och
"emedan ingen verklig handel, ingen verklig industri kan
"utvecklas, då vinsten af hvarje klok handtering sköflas ge-
”pora coursens kastningar. Härom äro tankarna ej mycket
"delade; men fråga är: om säkerhet på vexlingens be¬
stånd kan vinnas, då Sverige icke äger något
"ordnad t B an k-sy s t e m;” och vidare har jag sagt: "Jag
"döljer ej, det jag hört personer önska silfver-vexling på nu
"bestämda grunder, emedan de anse detta såsom enda
"medlet att störta Statsbanken och komma till mera
"rationella former, och jäg erkänner, att det var en tid, då
"äfven jag förvillades, af en dylik tanke; men min känsla
"har lugnat sig, och jag anser det vara en helig pligt hos,
4
Den 20 Februari i f. m.
"folk-representanten att betrygga vexlingens bestånd och be¬
neda en öfvergång till nya former, utan risk af någon våld-
”sam brytning;’' och vidare: "Att sedan vexling år beslu¬
tad efter ena eller andra coursen, man niåste uppoffra allt
"för att betrygga dén;" och slutligen har jag yttrat: "att
"mina tvifvelsmål ej skola äga något inflytande på min pligt
"att med min rost understödja hvarje förslag till betryggan¬
de at en lag, emot hvars följder och hvars orättvisa jag på
"förhand reserverat mig.”
Dessa hafva varit mina ord; jag fingar Eder, mine Her¬
rar! om de uttrycka annat än den rena viljan att grund¬
lägga en realisation , sorn öfverensstärömer med mitt begrepp
om tro och ära, — orubblig till sina grunder?
Jag har ansett och jag anser i83o års Lagar, nemligen
den då gjorde regleringen af Bankens rörelse, icke fullt
betryggande för denna ära; och då K. M:s Nåd. Skrifvelse,
icke åtföljd af något förslag till förbättrad reglering af
Bankens röielke, endast af en uppmaning att skyndsamt före¬
taga till afgörande 72 afReg-F., hvarigenom således des¬
sa 1 igår ännu mera skulle befästas, blef remitterad, utan
att någon enda röst höjde sig deremot, betviflade jag vårt
ffär iskridande sedan i83o. Och då slutligen den ena Upp¬
giften om silfverbehofvet ej öfverensstämde med den andra,
då borde känslan af misstroende och oro icke qväfvas.
Jag återkallar i Herrarnes minne dessa yttranden, som
jäg till slutet fä’~!e, nemi.: "En hvar lärer lätt inse, att de
"tvifvelsmål och de betänkligheter, jag i det föregående har
"ärifört, icke blifvit till fullo hafna genom den förändring
"i Vexltrtgsgrunden, sorn jag der föreslagit, och jag erkän¬
ner, att detta ät en halfmesure, föreslagen för att vinna
"rättvisa vid myntbestämningen och lugna opinionen om
"Bankens ställning och för att åtminstone försöka att så
"länge fördröja den catastroph, som måste blifva en följd af
"de felaktiga Bank-organisationer, sorn vi ännu icke synas
"Vilja förbättra, till dess att enskilda föreningar kunna hin-
"na bilda sig och erbjuda landet räddning — —, eller till
"dess att mera rationella ide'er hunnit blifva gällande.”
Häruti, mine Herrar! ligger min tro, som jag närmare
Vill förklara: Jag önskar ärligt en stadga uti myntet; men
jag vill, att man skall låta den enskilda crediten fritt utveck¬
la sig och tillfredsställa näringarnas behof af ökadt rörelse-
capital; men jag önskar ej, att man, för att stödja en iso¬
lerad Statsbank, icke allenast skall låta den förtära sin egen
vinst, utan jemväl indraga Nationen i ett skuldsätt-
ningssystem. Jag vill, att man från början af de nya
Organisationerna skall erkänna ett af de tvenne systeroer,
sorn man har att välja på; ty jag kan icke gilla Hr Ro¬
senblads yttrande, att man först skall sätta sig uti ett rätts¬
tillstånd, hvarmed han måste mena, att man först skall
oriigärda dea gamla Bänken med sina prerogativer och sin
D c ii 20 Fcbruärii f. m.
5
statsskuld, för att kunna börja vexlingen, innan man får
påtänka något bättre. Är först det ena gjordt, lärer det
sednare ej' sä lätt tillvägabringas. Detta uttryck, ätt vi be¬
finna oss uti ett så laglöst tillstånd, att vi icke kunna verk¬
ställa den nya organisationen af landets crédit-väsende, lå¬
ter i sanning mera rysvärd, än den är. Jag finnér icke
Staten vara i ett sådant tillstånd af upplösning; i landet
skipas lag och rätt, och sjelfva StatsUtskottet sysselsätter
sig med beräkningar i landets mynt. Skulle vi, för att kom¬
ma in i rättstillståndet, afskrämde från ali pröfning, antaga
det första system man framlagt, och detta endast för att få
rättighet att välja oss ett annat?
De ifrågavarande systemerna äro:
Det ena, att man skall låta StatsBanken med säkra
garantier qvarstå (emedan liden för dess upplösning ej än¬
nu anses vara inne), såsom en grundpelare för Sveriges cre-
dit-väsende, egentligen såsom Deposit- och Vexelbank och
äfven såsom Lånebank, så vidt crediten eller silfverfonden
medgifva det, men med rättighet att efter rena grundsatser
förvaltas och efter behofvet indraga sin lånerörelse.
Härtill erfordras £ att enskilda föreningar så väl uti form
af Hypotheks-inrättningar sorn Privata Banker, med säkra
garantier och på rationella grunder, bildas, och att de¬
ras utveckling, långt ifrån att hämmas, genast ifrån början
understödjés, så att icke hela landets näringsKf må sättas i
beroende ensamt af Statsbankens interesse.
Enligt denna plan, mine Herrar! hade jag trott, att
intet skuldsystem, hvarken inländskt elier utländskt, i
ena eller andra Verkets namn, hade erfordrats, och att Ban¬
ken från sin sida, i stället för att söka understöd i .Stats¬
obligationer, bade så småningom, i förhållande till silfréts
utgång i rörelsen och enskilda föreningars uppkomst, kunnat
låta dessa sednare öfvertaga lånerörelsen och börja den in¬
dragning, som Hr v Troil har vidrört. Detta system öfver-
ensstämmer så mycket mera med mina åsigter, som jag af
samma orsak, som Frih. Rantzou anfört, icke är en vän
af Statsskuld, och således icke heller af en utvidgning af
RiksgäldsContorets obligationssystem, hvaraf roan icke kan
beräkna förlusterna och farorna.
Det andra systemet, hvarvid man hittills ensamt
synes häfva fästat sig, är att, utan enskilda föreningars
framkallande, bibehålla Stätsbanken i sin nuvarande form
och således göra våra näringar beroende af dess bestånd,
dess credit och dess begränsning af röreise-capitälet. Sådan
tyckes i83o års organisations-plan hafva varit, och det är
icke emot realisationen till sin princip, sorn jag har upp-
trädt, utan endast emot i83o års reglering; och det är emot
denna, som jag har sagt, att den ej gifver mig garantier för
vexlingens bestånd, och att den måste gifva valet
6
Den 20 Februarii f. m.
emellan strypsystem, som skulle storta landet,
eller Statsskuld.
Jag ville undvika Statsskuldssystemet; men efter den
riktning, som i83o års Ständer togo, anser jag det hafva
varit ett stort fel, att icke hafva uppställt det såsom ett nöd¬
vändigt stöd åt vexlingens bestånd eller landets lånerörelse.
Men i83o års Ständer icke allenast valde det, i min tanka,
felaktiga systemet, utan, sedan de valt det, begingo de ett
nytt fel vid dess tillämpning. De stadgade: att Bankens
lånerörelse skulle bibehållas oförändrad, men medgåfvo
icke Banken rättighet till egen fri upplåning; de ålade så¬
ledes Banken att honorera sina förbindelser, på
samma gång som de nekade den medel att kunna
fullgöra dem. På sådana grunder må man ej undra,
om jag misstrott den, att jag misstrott opinionens ställning,
och att jag ännu hyser de farhågor för vexlingens bestånd,
som jag förut har sökt att motivera. I denna ställning an¬
grep jag i83o års reglering; men, utan hopp att kunna rub¬
ba dess grundvalar, då 72 §. Reg.F. syntes nära att anta¬
gas, ansåg jag ställningen vådlig, realisationen osäker, opi¬
nionen behöfva lugnas.
Proportionen utaf 5 till 8 var ej ännu vunnen. Jag an¬
såg vådligt att inför Nationen försvaga den endå ringa ga¬
ranti för vexlingens bestånd, som fordna Ständer ansett nö¬
dig, emedan det helas fall skulle omstörta alla landets cre-
ditförlmHanden; då åter genom en rubbning af vexlingsgrun-
den, ehuru alltid uppväckande stridiga interessen, ingen verk¬
lig brytning, ingen prisförändring uppstod. Denna förän¬
dring kunde, såsom jag yttrade, skänka Banken 2 millioner
till lånerörelsens betryggande och, genom proportionens brin¬
gande till 5 till 8, lugna opinionen, till dess att mera ra¬
tionella former hunnit blifva gällande; och detta är, hvad
man har klandrat.
Detta i83o års system synes ännu vara det af våra or¬
ganisatörer antagna; men nu är man färdig att vilja upp¬
lappa det genom tillägg af det, vid dess sida, visserli¬
gen nödvändiga Statsskulds-systemet, och ingen tvifvel
är, att såväl vexlingen som lånerörelsen kunna drifvas, och
till och med att myntförbättring kan äga rum, genom en,
obegränsad skuldsättning, med folkets skatter i reserv..
Hr von Troil har i ett anförande, hvars sanna värde
jag under dess uppläsande ej rätt uppfattade, enligt min tan¬
ka, i de flesta punkter utgått ifrån rena grundsatser och an¬
gripit i83o års Bankreglering till sitt innersta väsende, då
han förklarat sig emot den för dagen rådande opinion om
silfverköp, så snart uttagning skett till större mängd, och
då han i stället yrkat indragning af Bankens lånerörelse.
Detta anser man i England såsom den rena principen för
Bankförvaltning, såvida handelsconjuncturen verkligen rub¬
bat coursen och fordrar dess återställande. Måhända torde
Den 20 Februarii f. m.
7
man böra medgifva Banken rättighet att röra sig med något
större sedelmassa än dubbla silfvervärdet, såsom Hr v. Troil
bar föreslagit, och mahanda borde Direetionens rätt att pröf¬
va icke vara allt för hårdt begränsad.
De alternativer, som han framställt för silfverproportio-
nens återställande, synas mig äfven vara goda, och jag in¬
vänder blott, att det blir svårt att linna Directörer, som
rätt bedömma och rätt behandla dessa coursoperationer, hvil¬
ka blifva det vigligaste utaf hela organisationen.
Med min ide' går Hr von Troils anförande i nära öf¬
verensstämmelse vid fråga om bedömandet af i83o års Bank¬
reglering, och jag beder att få fästa Hr v Troils uppmärk¬
samhet derpå, att hufvudtendensen af mitt förra anförande
är emot i83o års lagstiftning, af det skäl, att den måste
medföra:
Strypsystem, om man vill tillerkänna Banken dess
rationelt grundade rätt att begagna egna tillgångar och, då
behofvet fordrar, indraga sin utlåning; Skatteökning, om
man, i stället att bereda Staten någon inkomst af Bank¬
industrien, ehuru detta synes lätt, vill låta den sjelf förtära
denna del af landets arbetskraft; Skuldsättning, genom
lånerörelsens bestridande på RiksgäldsContorets obligationer;
inländsk om våra egna capitalister äga nog medel och hysa
nog stort förtroende, annars utländsk.
Det är ock i öfverensstämmelse med Hr v. Troils åsigt,
som jag yttrat, att om enskilda föreningar hade hunnit ord¬
nas, hade jag yrkat Bankens rätt att, så snart coursen bör¬
jade höja sig, indraga sin lånerörelse, afslå Diseont-lån,
upphöra med fastighetsbelåningen; men då jag besinnade,
att Banken, med ett capital af 18 millioner, är våra närin¬
gars förläggare, har jag tillagt, att jag nödgas hellre önska
skatternas förökning genom Bancoräntans dragande från Stats¬
verket, helst jag inser, att de prerogativer, som man alltid
mäste tillerkänna denna Bank, skola en lang följd af år för¬
hindra hvarje enskild föréning af dylikt slag: en förmodan,
som jag redan tidigare, än jag anat, tinner besannad genom
det förslag till privatbanks-lag, hvilket redan blifvit på R.
o. Ad:s bord nedlagdt och, ehuru tillkommet för att lifva lan¬
dets rörelse, dock råkat uti strid med sin ide' genom stad¬
gandet, att mindre sedlar än på 5 R:dr Banco icke kunna
gifvas ut.
I anledning af Frih. Kantzous yttrande måste jag, af hu¬
ru litet värde det än må vara, åt honom hembära min gärd
af aktning för den rena, nära svärmiska, fosterländska an¬
da, den tillgifvenhet för helgden af fordna löften och det
öppna erkännande af sin öfvertygelses förändring, hvaruti
jag längtar att en dag få mäta mig med honom. I princi¬
pen har jag alltid med honom varit ense; men jag är led¬
sen, att mina scrupler för tillämpningen ej ännu blifvit liäf-
8
Den 20 Februarii f. m.
na, oell att jag icke kunnat oriktigt fatta grunderna för lians
beräkningar.
Den ädle Frihrs fordna fruktan för silfrets vandring öf¬
ver gränsen liar försvunnit genom den erfarenheten, att vå¬
ra importörer icke äga utländsk skuld att afse, och han slu¬
tar deraf, att handelsvågen icke väger under. Jag kunde
här lika med Hr v. Troil fråga, hvart det fordna silfvermyn-
tet tagit vägen? Jag tror, att det drifvits ut genom våra se¬
delemissioner; men måhända är nu handeln uti bättre jemn¬
vigt. Hr Frih. Kantzous slutsats är likväl ej en säker led¬
ning för bedömandet af framtida förhållandet.
Sannt är, att då ett land ej äger ett metalliskt mynt,
kan ej riktig handel länge drifvas eller utvidgas utöfver det
jenina utbytet af egna produeter emot de nödvändigaste ut¬
ländska, och köpmansröreisen blir den att vara blott com¬
missionär, att sälja och återtaga uti varor jemnt hvad som sva¬
rar mot exporten; på båda omsättningarna tager han sin
provision; nationen isolerar sig i sparsamhet och fattigdom;
näringsidkaren tvingas att afstå ifrån utländsk njutning; han¬
delns vågskål stadnar af sig sjelf. Ai’betsamhet, klok an¬
strängning och beräkning äro grundvalarna för nationens
välstånd; men om dessa dygder saknas, är det fara värdt,
att tillgång på en bytesvara, som utländningen antager så¬
som god liqvid, kan verka slöseri och en förut okänd un¬
dervigt i handel, emedan priset på den utländska varan ej
stiger i förhållande till förbrukningen, så länge som metal¬
lisk tillgång finnes. Är nationen åter uäringsfull och hus-
hållssam, ökar denna tillgång all dess handel, industri och
välstånd.
Om våra handlande upplagt ett halft års provision af
coipmalvaror, förmodar jag, att detta alltid måste ske om
hösten, i anseende till Sveriges långa vintrar. Att den är
betald, är alltid gynnande och förmodligen en följd af ut¬
ländska credilbruk, men minskar således icke vexelbehofvet
nästa sommar.
Hr Frilierren anför, att uppbördsbeloppet, i4 eller i5
millioner, dock alltid mäste hålla sig i rörelsen; jag kan ej
tro, att detta är af så betydlig verkan. Statens uppbörd sker
på aila tider af året, så att samma sedel kan göra flera li¬
qvidera och dessutom förmodar jag, att både silfver och sed¬
lar komma att dervid lemnäs.
Hr Friherren anser förderfligt att förena realisation med
ett utländskt skuldsystem, men längre fram i samma anfö¬
rande synes likväl Hr Friherren hafva ändrat denna öfver¬
tygelse.
Hr Rosenblad har upplyst, att åtskilliga lagförslag och
stadganden voro färdiga, andra tillämnade att upphjelpa
iS3o års reglering, och sålunda frigjort sig från några af de
anmärkningar, som jag framställt, och jag har aldrig betvif¬
la t
Den ao Februarii f. ra.
9
lat Hr Rosenblads insigter i dessa ämnen; men dä dessa stad-
ganden ej blifvit promulgerade, hemtar jag af Hr Rosenblads
eget yttrande anledning till misstroende mot realisationen,
grundadt på ofullkomliga lagar, och jag fortfar att hysa
det, till dess jag finner, alt dessa brister blifvit afhjelpta,
så vidt ej sjelfva systemet kau blifva underkastadt rubbning.
Hr Rosenblad yttrar vidare sin förundran deröfver, att
jag kunnat begå ett sådant misstag att påstå, det mynlbe-
stämningslagen talade om proportion af 5 till 8. Jag kände
väl förhållandet och kunde ej förstå, när jag skulle hafva
begått ett sådant misstag; men jag finner, att jag emot slu¬
tet på ett enda ställe, genom ett obetänksamt begagnande af
ordet: deruti, har gjort mig skyldig. Förhållandet är, att
denna proportion af 5 till 8 finnes föreskrifven uti Regle¬
mentet, men att sjelfva myntbestämningslagen, som blott ut¬
gör ett blad i bokens böljan, endast innehåller det uttryck,
att vexlingen skall vidtaga, sedan de af R. St. för Vexlingen
beslutade åtgärder hunnit verkställas, och således hänvisas
till Bancoreglementets stadgande om denna proportion af 5
till 8.
Bankens förmåga att realisera sina förbindelser å 128 sk.
har jag icke satt i fråga, om man låter den indrifva alla
sina fordringar, ehuru vid en sådan utredning de alltid om¬
talade 5 millionerna, som ännu ligga uti folkets fickor, tor¬
de åtgå att betäcka förlusterna på lånerörelsen, m. m , och
på de 12 eller 13 millioner Statsobligationer, som väl icke
låta sälja sig al pari.
Hr Rosenblad har, genom uppställande af ett visst pro¬
centförhållande, sökt visa, att proportionen af 5 tili 8 är
helt nära vunnen, och, ehuru han icke direct har veder¬
lagt mina beräkningar, skulle deraf vilja synas, sorn om jag
ej räknat rätt. Men huru kommer Hr Rosenblad till detta
resultat? Jo derigenom, att han från sedelstocken afräknar
ett belopp i sedlar, som RibsgäldsContoret satt i rörelse, att
icke nämna de obetydliga metalliska depositionerna. Jag
vet, att han kan svara, att 18Jo års Ständer hade bort räk¬
na på samma sätt; derom äro tankarne dock delade, och
jag vet ej, huru man kan äga rättighet att pröfva, då man
endast äger skyldighet att lyda deras föreskrifter, gifna i de
mest bestämda ordalag. Jag upprepar således, att, enligt
sträng och riktig tillämpning af 18Jo års stadgänden, skulle
1,442,2.45 ll:dr 41 sk. 6 r:st. uti silfver ännu fordras för att
bringa proportionen upp till 5 mot 8. Jag skulle särskildt
önska upplysning om orsaken till den skillnad, sorn finnes
emellan uppgiften i K. M:s Nåd. Skrifvelse och den af Banco-
Fullmägtige tryckta tableau?
Hr Rosenblad har äfven sökt att raisonnera bort depo¬
sitionernas beräkning till endast 2,400,000 R:dr, af den or¬
sak, att detta blifvit uttryckt i en sednare §.; men stadgan-
2 H. 2
io
Den ao Februarii f. m.
derna uti Banco-Regiementets 5 och 6 §§. äro icke tve-
tydiga. .... .
Men alla dessa beräkningar äro fullkomligen likgiltiga;
ty Banken kan visserligen börja vexlingen med vida mindre
silfverfond, ja! nästan utan, då obegränsad Statscredit stäl¬
les vid dess sida och Styrelsen, enligt Hr Rosenblads yttran¬
de, äger mod att fullgöra sina åligganden.
Hr Rosenblad bär ingen fruktan för Finska sedlarnas
tillströmmande, så vida icke detta lands Regering vidtager
åtgärder emot deras gångbarhet. Detta återkallar i mitt
minne, huru en enda person, Hertigen af Choiseul, förmåd¬
de att nära störta hela Englands Bank, om icke hela Lon¬
dons handelscorps förenat sig att stödja den. Sverige kari
ock äga fiender.
Angående fällda yttranden emot mina beräkningar om
silfrets utgång i allmänna rörelsen och vårt lands behof der¬
af blifver jag i tillfälle att framdeles yttra mig.
Man har emot mig begått en orättvisa, då man sagt,
att det vore mitt förslag att stadga coursens rubbning un¬
der vexlingen. Jag har sagt, att jag gjorde det afseende på
coursens antagande såsom den alltid rätta vexlingsgrunden,
att jag önskade, om rubbning kunde ske, äfven sedan vex¬
ling börjat, inom vissa gränsör; men jag har ej positivt yr¬
kat ett stadgande, som skulle möta så mycken svårighet vid
tillämpningen; jag bar endast i deduction af rättsbegreppet
vidrört det, och jag kan ej förstå, huru man kunnat an¬
norlunda uppfatta det. Jag förklarar öppet, att jag för be¬
stämmandet af coursell endast afsett. den vid första vexlings-
dagen gällande; men då detta kunnat så missförstås, önskar
jag, att det ur protocollet måtte utgå, hellre än att qvar¬
stå såsom frö tiil ytterligare förvillelse.
Jag slutar, mina Herrar! med den förklaring, att, så
länge i83o års reglering qvarstår, misstror jag realisationen
och fruktar att försvaga dess garantier. Min tro kan fela,
men ännu är den icke rubbad, och måhända kan den dag
inträffa, då jag från samma rum skall återkalla i edert min¬
ne mina aningar om rubbning uti myntets värde, vare sig
till fall eller en genom Statsskuld och höjda skatter möjlig
myntförbättring.
Hr Nordenanckar anförande hade blifvit afbrutet ge¬
nom ankomsten af K. M:s HofCanceller, hvilka aflemnade nio
K.^Mts Nåd. Propositioner och Skrifvelser till Rikets Ständer.
Hr Hegardt, Christian Bernh.: I anledning af K.
M:s Skrifvelse till R. St. angående tiden för utvexlingens
början utber jag mig att till det myckna, som blifvit ordadt
i ämnet, få framställa min åsigt derom
Hvarefter Hr Hegardt uppläste följande:
Då vid sisth Riksdag R. St., uppå Konungens anmaning,
togo i öfvervägande den vigtiga frågan om myntbestämning
Den ao Februarii f. m.
ii
och realisation, voro alla — eller sade sig vara— ense der¬
om, att laglig ordning och stadga uti Rikets Penninge- och
Banco-Verk borde återställas. Meningarnas strid angick och
kunde endast angå grunderna för myntbestämningen, sättet
och medlen samt tiden för realisationens verkställighet. Här¬
om kunde striden föras — och jag vill gerna tro, att den
fördes — med lika rent uppsåt å ömse sidor. Ämnet var
vidt omfattande och inveckladt, upplysning och ledning för
omdömet behöfdes.
Efter långvariga öfverläggningar afgaf sammansatta Stats-
och Banco-Utsk. Utlåtandet JV:o i, i anledning af K. M:s
Nåd. Skrifvelse till B. St. af d. 26 Nov. 1828, angtde mynt¬
värdets upprätthållande, ett Utlåtande, utmärkt af sakkän¬
nedom, grundlighet och klarhet i framställningssättet.
Om grunden för myntbestämningen hade man inom Ut¬
skottet varit och blef inom RiksSt. tern ligen allmänt och
lätt öfverens; men då nu fråga uppstod om sjelfva realisa¬
tionen, sättet och tiden att verkställa den, visade sig snart
en skiljaktighet i tänkesätt, som gaf anledning att förmoda,
att nitet för myntbestämningen hos många varit ensidigt och
härledde sig från afsigten att sätta en gräns blott för sedel¬
värdets möjliga stigande och icke tillika för dess ytterligare
försämring. De som skärskådade saken från båda sidor, som
trodde, att myntbestämningen borde i möjligaste måtto afse
och göra lika rätt åt de hvarandra motsatta interessen och
anspråk, emellan hvilka den skulle medla och blifva ett för¬
eningsband, yrkade på realisationens skyndsamma verkstäl¬
lighet, visade vådan af en längre tidsutdrägt dermed och
isynnerhet angelägenheten att ovillkorligen bestämma tiden
för silfverutvexlingens början. Men förgäfves. Betänklighe¬
ter och farhågor anfördes häremot. Man föregaf nödvän¬
digheten af en större proportion emellan Bankens redbara
fond och sedelstocken; och hvad tiden för utvexlingens bör¬
jan beträffar, tyckte man tillstyrkandet i Stats- och Banco-
Utsk:s första Utlåtande icke vara nog obestämdt; man gjor¬
de det uti svax-et på återremissen ännu obestämdare, och
det oaktadt med uttryckt önskan och förhoppning, och nä¬
stan befallning, att den fastställda proportionen skulle vara
uppnådd och alla åtgärder till realisationens företagande
fullbordade inom 1831 års slut. Följderna häraf förutsågos
af flera. För min del underlät jag icke att derpå fästa upp¬
märksamheten, och reserverade mig mot beslutet att, efter
fastställd myntbestämning, till en oviss eller aflägsen fram¬
tid uppskjuta utvexlingen. Jag yttrade den mening, att ut-
vexlingen, utan någon vidare förstärkning af Bankens silf—
verfond, kunde och borde företagas; att Bankens förmåga att
oafbrutet fortsätta inlösningen af sina sedlar, eller realisa¬
tionens bestånd, vida mindre berodde af den redbara fon¬
dens förhållande till sedelstocken, än deraf, att Bankens rö¬
relse och functioner samt förhållanden till Staten och All¬
I li
Den ao Februarii t m.
mänheten bestämdes och ordnades enligt sådana grunder,
som för dylika inrättningar måste följas, så vida de skola
kunna äga bestånd. Men det förblef dervid. Man fastställ¬
de en proportion af 5 till 8 emellan redbara fonden och
sedelstocken, innan utvexling fick börjas. Hvarföre? har jag
aldrig kunnat utröna; om icke, emedan den då var såsom
4 till 8. Hade den varit såsom 5, troligen hade man då
fordrat, att den skulle blifva såsom 6 till 8, o. s. v.
Under dessa förhållanden tillkommo lagarna angrde
myntbestämningen och för R. St:s Bank. Snart fyra år haf¬
va sedermera förflutit. Det dermed åsyftade ändamål är be¬
klagligen ännu icke vunnet; men lagarna bestå, och på det
deras ändamål måtte vinnas, äro R. St. nu församlade. La¬
gar kunna, säger man, ändras, upphäfvas af samma magt
sorn stiftat dem. Visserligen. Men lagen, angrde myntbe¬
stämningen, innehåller ett af R. St., Svenska folkets Repre¬
sentanter, gifvit högtidligt löfte och försäkran till alla dem,
inom eller utom Sveriges landamären, hvilkas rätt det an¬
går, vare sig såsom innehafvare af Bankens sedlar, eller så¬
som fordringsägare eller gäldenärer efter förskrifningar och
contracter i nämnde mynt. Detta löfte, väl icke mindre
bindande derföre, att det ikiädt sig formen af lag och på
löftesgifvarens egen anhållan vunnit helgden af Konungens
bekräftelse; ett sådant löfte kan icke ändras eller brytas,
utan alt, efter mitt begrepp, bryta Svenskmannatro. I det¬
ta hänseende, eller från denna synpunkt betraktad, bör så¬
ledes lagen angående myntbestämningen icke kunna förän¬
dras eller ens fråga derom väckas, äfven om dess verkstäl¬
lighet skulle medföra verkliga, högst betungande uppoffrin¬
gar och olägenheter, sådana som andra länder, t. ex. Dan¬
mark och Norrige, måst vidkännas för återupprättandet af
deras djupt förfallna Penninge- och Banco-verk. Detta är
ingalunda här förhållandet.
Här erfordras inga andra uppoffringar, än att öfvergif¬
va villfarelser och fördomar samt kanske några egennyttiga
speculationer på myntvärdets omvexlingar. Lyckligtvis har
äfven uppskofvet med realisationens verkställande, ehuru
skadligt i och för sig sjelft, emedan Sverige derigenom nå¬
gra år längre saknat fördelarna af ett rättsén ligt och stad¬
gadt penningeväsende, dock på intet sätt rubbat de förhål¬
landen, på hvilka myntbestämningen grundades. En värd
Talare har förut bevisat, huru föga eller alldeles intet vexel-
coursens, i det hela, obetydliga ornvexlingar på dessa förhål¬
landen inverkat. Ilan har ock till deras rätta halt och vär¬
de uppskattat de invändningar och farhågor, hvarmed man
så länge motarbetat och ännu torde söka att motarbeta rea¬
lisationens verkställighet eller åtminstone utverka, att den
uppskjutes till en tid, då man uti verkligen och betydligt
förändrade förhållanden kunde finna en kanske välkommen,
Den 20 Februarii f. m.
i3
tvingande anledning att upphäfva sjelfva myntbestämnings-
grunden.
Det är på dessa bemödanden och de oundvikligt för-
derfliga följdeina, om de lyckades, som jag önskade och
hoppas, att BancoUtsk. fäster uppmärksamhet, då det går
att yttra sig öfver ifrågavarande ämne och att föreslå da¬
gen, då silfver-utvexlingen bör ovilkorligen taga sin början.
Det är äfven af högsta vigt, att Utskottet ofördröjligen in¬
kommer med detta förslag, emedan det vore en fruktlös
möda och tidspillan att öfverlägga om lagar och stadgar
för Bankens rörelse och functioner, innan man med visshet
vet, om och nar den skall börja att uppfylla sina förbin¬
delser: första vilkoret för dess verksamhet och allmänna
gagnelighet. Jag hoppas Utsk. icke skall uppehålla sig vid
den lappris omständighet, att, efter det hittills följda beräk-
ningssätt, en summa af 35o,ooo R:dr silfver ännu fattas i
den af sist församlade Ständer för nödig ansedda proportio¬
nen af 5 till 8. Ehuru olika meningarna och afsigterna i
öfrigt må vara, finnes väl ingen nog enfaldig att föreställa
sig, att realisationens framgång i minsta mån beror af denna
ringa tillökning i Bankens silfverförråd; ingen, som icke inser,
att den lättare oeh med mindre kostnad kan anskalfas efter
utvexlingens början, om den då skulle pröfvas erforderlig,
och om Bancostyrelsen erhåller så beskaffade autorisationer,
som den i alla fall måste erhålla, så framt den skall kunna
ansvara för utvexlingens oafbrutna fortgång, den må börja
med hvilken proportion som helst emellan den redbara fon¬
den och sedelstocken.
Emedlertid vill man ändtligen — jag må nästan säga
för ro skull — vinna den omförmälta proportionen; ingen¬
ting är lättare. Man behöfver blott, i likstämmighet med
hvad vid sisth Riksdag förordnades, öka behållningen af dea
s. k. Ånticipations-fonden med ett erforderligt, icke betyd¬
ligt, anslag af Bankens påräknade räntevinst för åren i835
och i816, hvaremot det s. k. Spannmåls-Creditivet och öf¬
riga influtna, till silfverköp anslagna behållningar af omkring
1,774,000 R:dr B:co, hvarför afdrag å Sedelstocken ej är
tillåtet, då icke behöfvas för detta ändamål.
Hvad angår de många af Hr Nordenanckar mot myntbestäin-
ningsgrunden och realisationens verkställighet anförda invänd¬
ningar och betänkligheter, vill jag ej upptaga tiden med
deras vederläggande. Dertill skulle fordras att genomgå en
ordentlig lärocurs om Banker, penningeverk och statshus¬
hållning, hvilket dessutom .vöre antingen öfverflödigt eller
fruktlöst och i alla fall för vidlyftigt.
Mycket, som jag för öfrigt hade att tillägga, uppskju¬
ter jag till dess BaneoUtskts Utlåtande inkommit. Att det
i hufvudsaken skall motsvara hvad realisationens sanna vän¬
ner och befrämjare vänta och hoppas, derom tviflar jag ic¬
ke: Konungen har så bestämdt antydt den rätta vägen att
Den ao Fcbrnarii f. ra.
uppnå det efterlängtade målet, att det numera vore fÖf
samtid och efterverld oförsvarligt, om den förfelades.
Frih. Boye, Ludv.: Det motstånd, jag vid 2tne Riks¬
dagar gjort emot realisationen, slutade jag vidden sista med
det förklarande, att, sedan realisationsförsiaget var anta¬
get, ingen skulle mera sorgfälligt än jag uppfylla efterlef-
nadens pligt; ty då beslutet var fattadt, borde motståndet
och klandret upphöra. Jag ämnar således visserligen icke i
dag fortsätta detta klander; men, utan att berömma mig af
en omotiverad öfvergång från en ytterlighet till en annan,
ger jag gerna min hyllning åt rätt och sanning, och jag
förklarar alltså, att ett motstånd från mig numera ej skul¬
le öfverenstämma med min egen öfvertygelse.
Realisationen, sådan den antogs och sådan den nu vi¬
sar sig i förhoppningarna, företer helt och hållet olika för¬
hållanden. Realisationen, då den antogs, stod isolerad, lem-
nad åt egna krafter, blottad på allt stöd af näringarna och
industrien; den var då blottställd för samma faror, som
förstört fordna realisationers beslut, hvilka fallit för första
krig, för första missväxt. Förändrade äro utsigterna nu.
För våra näringar, för lifvet i vår inre rörelse, för vår in¬
dustriella verksamhet har uppgått en morgonrodnad af för¬
hoppningar. Privatbanker hafva blifvit upprättade och re¬
dan börjat visa sig nyttiga; hypotlieksföreningar hafva blif¬
vit ingångna, och dessa inrättningar, som i andra länder
visat en så fördelaktig verkan, lofva jemväl hos oss åt nä¬
ringarna en emancipation undan tyngden af penninge-intres-
set och åt provinserna en emancipation undan hufvudstadens
mägtiga penninge-aristokrati. När sålunda näringarna vinna
styrka, skall den förökade productionen uppbära realisatio¬
nen. Jag tillåter mig icke något tvifvel derom, att Rikets
nu församlade Ständer lemna det biträde, som dessa nya
institutioner torde begära, emedan jag föreställer mig, att
deras behof, för att komma i verksamhet, kunna blifva
måttliga i jemförelse till deras stora ändamål; och långt
ifrån att tro, det Regeringen vägrar att lemna sanction åt
dylika föreningar, antager jag som visshet, att hon med
beredvillighet skall understödja dem. Under sådana omstän¬
digheter blir realisationen för Nationen välgörande, i det
hon bereder möjlighet att hit inkalla främmande capitaler,
uti saknad hvaraf näringarna hittills så synbart lidit. Un¬
der förutsättande , att dessa af mig hu framställda förhopp¬
ningar uppfyllas, under detta vilkor emottager jag realisa¬
tionens verkställighet såsom ett det vigtigastc mål för mina
önskningar.
Hvad nu beträffar utvexlingen efter 128 sk., så un¬
derstödjer jag bibehållandet af stadgandet derom; men jag
åberopar härvid icke några rättsgrunder, utan blott den
lag, som vi alla måste underkasta oss, nemi. nödvändighe»
Den ao Februarii f. in.
tens. Om realisationen är dyrbar för inkallandet af ut¬
ländska capitaler, bör man väl ej lägga hinder i vägen för
sådana dess lyckliga verkningar derigenom, att man förstör
crediten medelst upphäfvandet af stadgade lagar och gifna
försäkringar. Jag vet, att här finnes medborgare, som tro
sig komma att lida till följd af realisationen, men de miss¬
taga sig om egen fördel; ty jag vill fråga: då efter reali¬
sationen finnas samma tillgångar som förut, att med samma
sedlar betala lika skulder, månne icke lidandet dä är ima¬
ginärt? Just efter 128 sk:rs vexlingsgrund blir det möjligt
att inkalla capitaler; och se der det stora räddningsmedlet!
bör man då motverka det?
Jag har yttrat mig i hufvudprincipen, och deruti varit
ense med Friherre Rantzou; och jag öfvergår nu till några
punkter i Hr Frih:s yttrade åsigter i afseende på sättet,
hvilka fästat min uppmärksamhet och som jag önskar alt
Utskottet måtte närmare undersöka.
Hr Frih. upptager först frågan om 72 §. Reg.-F. och
den föreslagna förändrade redactionen deraf. Af aktning
för R. o. Ad:s tid, och då denna §. snart förekommer till
öfverläggning här, förbigår jag nu att yttra mig derom, och
beger mig till andra punkten, deri Hr Frih. föreslår, att
enskilda actieägare må tillåtas inträda i Banken, samt jemväl
utlofvar en särskild motion i detta ämne. Jag borde dröja,
att yttra mig i frågan, till dess denna motion förekommer,
men satsen förtjenar ett svar nu. — Jag tviflar ingalunda,
att Hr Frih. är förd af samma välmening som jag; men
jag tycker mig erfara olikhet i gränsen för hvarderas vår
förmåga att fatta följderna af Hr Frilus förslag. Den åsyf¬
tade följden skulle, efter Hr Frih:s mening, bestå i större
säkerhet för Banken. Jag begriper det icke. De ifrågaställ-
da actierna skulle naturligtvis, för att göras löpande, vara
ställda till innehafvaren. Nå väl! Huru förbise följderna?
Hvar gång en actie-ägare ville uttaga någon vinst, eller be¬
vaka någon fördel, dä skulle han nog framträda; men om
något skulle fullgöras, örn någon ersättning ifrågakomme,
hvar skulle man söka aclie-ägaren? Hvem innehade den?
Jag förstår icke, huru ett så hufvudsakljgt hinder kunnat
undfalla motionären.
För det tredje har Frih. Rantzou yrkat, att Banken
borde behålla sin vinst, för att dermed consolidera sig; men
deremot skulle ränteberäkning å Statens skuld till Banken
icke komma i fråga. Jag bekänner, att jag icke kan finna
annat, än alt i denna punkt finnes både en motsägelse och
en overkställbarhet. I den tableau, motionären framställt,
har han beredt sig en grundad rätt att anse Banken utan
vidare tillskott förmå fullgöra sina åligganden. Hvarför
då fråntaga Nationen och Staten de 600,000 R:dr årlig rän-
tevinst? Jag fritager motionären att hafva påmint sig, att
på samma gång han föreslår privilegium för actie-ägare
Deu 20 Febr aari i f. m.
att inträda i Banken och att denna må sjelf behålla sin vinst,
samt sålunda önskar bereda en vinst för dessa actie-ägare,
han likväl förorsakar Staten en förlust, som måste ersättas
med bevillning. Ej heller är vilkoret, att nemi. Staten ej
skulle betala ränta å grundfonden, verkställbar!; ty denna
grundfond medför ränta och är lemnad Banken för att hy-
pothiseräs: och huru skulle väl räntan derå då kunna bort¬
tagas ?
För det fjerde föreslår motionären förändrade stadgan-
den i afseende å Bankens lånerörelse; och jag fäster mig i
detta afseende hufvudsakligast dervid, att inga discont-om-
sättningar skulle äga rum, utan lånen vid förfallotiden till
fullo inbetalas. Jag vill skonsamt bedomina denna fråga;
men jag hemställer: hvarthän skulle väl detta stadgande le¬
da? Afsigten mätte väl ej vara att utesluta landsorten och
jordbrukaren från de allmänna Stats-institutionerne, på det
Stockholmsboerna i stället skulle öfvertaga de förras förde¬
lar. Säkert är, att det för jordbrukaren blefve högst be¬
tungande att på en gång återbetala de lån han behöfde
upptaga, och han skulle sålunda antingen tvingas att afhål¬
la sig från begagnandet af denna låneanstalt, eller ock kom¬
ma att bero af Stockholms bankierers förskott, och com-
missionären, som då ena dagen skulle insätta och andra da¬
gen uttaga penningarna, men säkerligen icke skulle åtnöja
sig utan arfvode. Någon nytta för Staten af denna onödi¬
ga formalitet kan jag ej inse, men väl för commissionärerna.
För det femte har motionären tillstyrkt upphörandet
af enskildas assigneringsrätt på Banken. Jag kanner, att
denna rätt kan missbrukas; men då ingen är tvungen att
emottaga dessa assignationer, vet jag ej, hvarföre de icke
skulle få finnas. Deras indragning skulle endast minska rö-
relse-capitalet, utan att åstadkomma någon nytta för det
allmänna.
Hvad motionären slutligen yttrat, att då realisationen
vunnit förtroende och stadga, det vore tid för Bankens
upplösning, har jag i sanning icke utan förundran läst. Jag
tycker tvertom, nemi. att sedan både Banken och realisa¬
tionen uppnått deras mål, och hunnit till full visshet om
dess bestånd; sedan den visat sin nytta och undanröjt älla
faror; då just vore angelägnast att bibehålla Statsbankco;
eller hvarföre skulle man val då kasta sig in uti faran af
att öfverlemna henne till enskilda bolag.
Jag vill ej vidlyftigare uppehålla mig härvid, ty jag
är förvissad, att den saken aldrig blir utaf: Konung och
Ständer äro dertill alltför kloka.
Sist yttrar motionären, att om ej de af honom före¬
slagna garantier antagas, utan Banken får fortfara att vara
en Assistance-inrättning för Staten och enskilda, då betviflar
motionären, att det efterlängtade målet vinnes. Så vidt
Ban-
Den 20 Februarii f. m.
•7
Bankens assistance för enskilda jemväl lärer böra anses be¬
stå i lån för den större rörelsen, har motionären i en fö¬
regående del af sitt anförande tillstyrkt sådant; men i slu¬
tet anser han det ej böra äga rum. Premissen lärer såle¬
des häruti af motionären sjelf vara motsagd.
Må det nu omsider tillåtas mig att, med ali aktning
för motionärens nit och välvilja, likväl fästa Ståndets sär¬
skilda uppmärksamhet å det upphöjande till skyarna, sorn
den crassa okunnigheten i dagens tryck lemnat åt hans
förslag.
Hr von Heijne, Georg: En långvarig sjuklighet,
som ännu icke är fullkomligt öfvervunnen, har hindrat mig
att, så utförligt jag önskat, yttra mig i en fråga af sådan
vigt för landet, som den om realisationen; och jag får jem¬
väl nu endast i korthet framställa de åsigter, hvilka alltid,
då jag haft tillfälle deltaga i våra financiella rådplägningai-,
utgjort grunden för min öfvertygelse i ämnet. Jag har icke
haft samma lycka som Frih. Rantzou att ännu kunna för¬
ändra denna öfvertygelse; men jag önskar likväl Hr Frih.
den ytterligare lycka att, efter en lika tid som den, hvil¬
ken förflutit sedan Hr Frih. delade öfvertygelse med mig,
han då ännu må kunna bibehålla den åsigt, han nu äger.
Det är ett år sedan han, såsom Revisor, afgaf ett med min
öfvertygelse likstämmigt anförande; och då jag icke tror
mig innehafva större förmåga än Hr Frih. att klart och väl
yttra mig, samt hans omförmälda anförande redan är lem-
nadt till offentligheten, vill jag nu, såsom mina tankar, upp¬
taga och låna Hr Frih:s. Han yttrade: ”De vigtigaste eller,
”rättare sagdt, de enda skäl, man kan anföra emot en för¬
undrad vexlingsgrund, äro dels orättvisan deraf för pen-
”ningeägaren, dels att R. St. derigenom skulle bryta ett
”högtidligen gifvet löfte, samt sålunda ännu mer försvaga
”sitt anseende och det förtroende, Nationen bör äga till sina
”representanter. Hvad orättvisan beträffar, så svarar jag,
”att samma inkast med lika skäl kunnat användas emot
”stadgandet af 128 sk. i stället för 48 sk. Billigheten afen
”myntbestämning efter det värde, hvartill ett oinlöst cre-
”ditmynt en gång nedfallit, var likväl en allmän, på gilti-
”ga och statskloka skäl grundad opinion, när de 128 sk.
”bestämdes såsom vexlingsgrund. Då emedlertid creditmyn-
”tet under tiden betydligt ändrat sitt värde, finner jag sam-
”ma princip eller opinion, consequent tillämpad, fordra eri
”vexlingsgrund, rättad efter dessa förändrade förhållanden,
”eller dem, som befinnas, när verkställighet kommer att
”äga rum. Det ena synes mig icke mera afvikande från
”rättslära!), än det andra. Så snart fördenskull sträng rätt-
”visa i intet fall kan, vid evalvation af våra papperssedlar
”till redbart mynt, iakttagas, gifves, i min tanka, ingenan-
2 II. 3
i8
Den ao Februarii f. m.
”nan utväg, än att följa billighetens lagar, hvilka inom
”samhällstillståndet alltid föreskrifva, att deallmäiina, d. v. s.
”mängdens, intressen böra vid lagstiftningen afses framför de
”enskilda, helst då de sednare, eller penninge-ägarnes, vid
”en finanee-omhvälfning alltid riskera minst för sitt bestånd
”och lida, i hvilken händelse som helst, minst af förändrin¬
gen, enär de hafva mångfaldigt flera medel än de fattiga,
”att genom kloka arrangementer och i skygd af sina pen¬
ningar bereda sig fördelar. Man talar mycket om R. St:s
”lofven och försäkran, om helgden af en sanctionerad och
”redan kungjord lag. Visserligen har man deruti rätt, att
”Representationens och Konungens högtidliga löfte bör upp¬
fyllas. Men jag frågar: var detta löfte ovilkorligt? eller
”finnes någon i Svea land — jag undantager icke ens mina
”vårda antagonister sjelfva — som uppriktigt trott, att det
”var ovilkorligt, d. v. s. att dess uppfyllelse ej berodde af
”möjligheten och conjuncturen. Och om det varit ovil-
”korligt, hade det ju bort blifva verkstäldt, innan i83i
”års slut. När det då ej kunnat verkställas, kan det de facto
”redan anses brutet och helgden deraf försvunnen.”
”Det fattade realisationsbeslutet har visserligen, i följd
”af silfverköpen och financefunderingarna hos vår Banco-
”Styrelse, utöfvat ett menligt inflytande på vexel-coursen
”och vårt creditväsende i allmänhet, särdeles inom hitfvud-
”staden; men några transactioner, baserade på förutsättnin-
”gen eller öfvertygelsen om realisationens verkställighet å
”128 sk., hafva, enligt min i denna del icke så särdeles
”inskränkta erfarenhet, alldeles icke ägt rum, och ibland
”förnuftigt folk ej kunnat äga rum, så att de enskilda lidarr-
”dena, från denna sida, enligt min öfvertygelse, kunna skat-
”tas lika med noll. Det är således endast de passiva capi-
”talisterna , om jag så får uttrycka mig, som lida, och äf-
”ven dessa hafva ej haft särdeles skäl att beklaga sig, enär
”prisen på egendomar och varor ingalunda i förhållande till
”den högre vexelcoursen fördyrat sig.”
Jag är, såsom jag redan förklarat, icke så lycklig som
Frih. Rantzou att ännu förmå öfvertyga mig, att vi befin¬
na oss i en annan ställning än 18J0, då myntbestämnings-
och realisationsbeslutet fattades. Den reservation, jag då,
som ledamot uti Stats-Utsk., emot detta beslut afgaf, innefat¬
tar min orubbliga öfvertygelse, att all myntbestämning,
Utan utvexling i omedelbart sammanhang dermed, är olämp¬
lig. Jag betviflar, att jag någonsin kan bevisas, att denna
tanka är oriktig. Nationen följer nu med stegrad uppmärk¬
samhet sina s. k. Representanter. Jag representerar här en¬
dast några få af min slägt, men jag skall dock bjuda till
att representera Nationens intressen. Jag tackar Gud, att
jag äger en temligen betydlig landtegendom utan skuld, och
några tusende R:dr deröfver. Jag är således hvarken stor
Den ao Februarii f. m.
»9
capitalist eller skuldsatt jordbrukare, och bör alltså anses
kunna yttra mig i detta ämne utan eget intresse. Jag näm¬
ner ogerna ordet ”strypsystem;” det har nog ofta genljudat
inom detta hus, och vi känna, att dess betydelse är ingen
annan än den, att genom rörelse-capitalets förminskning
tvinga hvarje skuldsatt jordbrukare till den radicala euren
att afstå sin egendom. Och en sådan förminskning måste
blifva en nödvändig följd af realisationen, till lägre än de
näst föregående årens gångbara cours. Vänner af stadga i
myntväsendet anser jag alltså dem vara, som nu yrka be¬
stämning och vexling under Ständernas egna ögon, och icke
dem, sorn fästa sig vid det gamla beslutet. Jag är, såsom
jag förut framställt, lifligt intresserad för reda och ordning
i myntväsendet och anser det således vara bättre att stadga
nya grunder och verkställa genast, än besluta uppskof, som
jag fruktar blifva en följd af den motsatta principens ihär¬
diga försvar, och hvarigenom realisationen än längre finge
stå på tillväxt af en ytterligare myntförsämring. Försy¬
nen vet, hvar det då kan stadna. Men skulle man Ryc¬
kas verkställa realisationen efter redan uppgjorda grun¬
de r, så fruktar jag, att den oreda, hvaröfver man kla¬
gat i hufvudstaden, men hvilken jag alldeles icke erfartt i
landsorterna, då i stället skulle vända sig dit, och att, un¬
der det hufvudstaden vore lugnad, oro komme att råda i
landet. Jag skulle tvekat att framställa denna min öfverty¬
gelse, då Konungen yttrat sin om nödvändigheten att sätta
lagen i verkställighet; nien jag tror ej, att meningen kunnat
vara att anse lagen af i83o ovilkorligt bindande i afseende
å sättet. Denna lag är redan de facto upphäfven; sådant
kan icke undgå någon, som gör sig reda för dess innehåll.
Den förutsätter nemi. tvenne väsendtliga vilkor. Det ena är
tiden; den är länge sedan expirerad: Det andra är föreskriften
om Bankens förstärkning; sådant kan ej ske utan nya mesurer,
och då åter är ju förändring nödig. — Lagens i §. lyder
nemi.: ”R. St. utlofva och försäkra, att hvar och en, som
någon Bancosedel eller förbindelse innehafver, skall derför
njuta full betalning, enligt den i i §. stadgade grund, och
all utvexling af Svenskt silfvermynt emot sedlar efter den¬
na grund skall, sedan Bancofullmägtige hos K. M. i underd.
anmält, att de af R. St. för vexlingen beslutade åtgärder
hunnit verkställas, vidtaga å den tid, K. M. genom utfär¬
dad allmän Kungörelse dertill bestämmer.” Nu hafva Full—
mägtige ej kommit i tillfälle att göra den omförmälda an¬
mälan , utan tvärtom veta vi alla, att den ej kunnat ske.
Vilkoren äro ju alltså icke uppfyllda; och jag är öfvertyg
gad, att både Konung och Representation, om de med
kallsinnighet undersöka det fattade beslutet, skola finna,
att detsammas förändrande ej innebär återtagande af någon
gifven lofven, utan blott förklarande, att lagen till vissa
delar redan- upphört och alltså icke kan anses gällande.
ao
Den 20 Februarii f. m,
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag i sista plenum hade
den ärån yttra mig i detta ämne, upptog jag frågan så full¬
ständigt, som mitt förtroende till H. R. o. Ad:s tålamod
möjligen kunde tillåta. Jag skall också i dag icke missbru¬
ka detta tålamod med att omsäga, hvad jag redan anfört.
Jag skall, i afseende på Hr Nordenanckar, inskränka mig
till att hänvisa honom, rörande grunden för Bancofullmäg-
tiges afdrag från den beräknade sedelstocken af förskottet
till Riksg.-Gont. — det mest temporära af alla Bankens
lån — till i83o års Revisorers godkännande; och dem lärer
man ej kunna skylla för för stor benägenhet att underlätta
realisationen. Beträffande min alternativa beräkning, utan
afdrag af hvad assigneringsräkningarna öfverstiga 2,400,000
R:dr, hänvisar jag till sidan 183 i sista Stats- och Banco-
CJtsk:s Betänk. N:o 14, och upprepar den önskan, att när
man vill bedöma och klandra sednaste Sländers realisations-
beslut, man mätte sträcka sina forskningar litet längre än
till Banco-reglementet och vissa ensidiga tidnings-artiklar,
åtminstone till den tidens officiella handlingar. Likaledes
får jag be den värde talaren icke förblanda Bankcredit med
Statscredit, eller en klok bankrörelse med cours-operationer.
Klokt användande af sin credit, klokt ordnande af sin rö¬
relse kan ingen Bank, vare sig allmän eller enskild, under¬
låta; deremot, hvad cours-operationer beträffar, tror jag mig
redan hafva för mycket både i tal och skrift visat deras
paliiativmässiga otillräcklighet, för att underkastas beskyll¬
ningen af deras försvar. Vidare i afseende på påståendet,
att i England anser man vara det rätta att indraga Ban¬
kens lånerörelse, så snart uttagning af silfver skett till större
mängd, får jag anföra, att särdeles sedan man äfven tagit
erfarenheten till råds för att lära, huru en Bank bör för¬
valtas, rättar man både utsläppning och indragning af sed¬
lar endast efter rörelsens behof å ena sidan och creditens
medgifvande å den andra, för hvilka inga andra proportio¬
ner låta stadga sig, än dem en klok Styrelse sjelf för till¬
fället bestämmer. Sålunda t. ex., vid den stora handels-
crisis och Provincialbankernas fall i December 1825, ökade
Engelska Banken på 3 veckor sina sedlar från knappt
millioner Pund St. till öfver 25,700,000 P, St., eller med
nära 70 procent, utan våda för dessas credit eller obehin-
drade inlösen, men till 1'äddning för mångfaldiga näringsid¬
kare. Slutligen kan jag icke underlåta uttrycka min förun¬
dran öfver bristen på sammanhang emellan de allmänna
grundsatser, Hr Nordenanckar synes erkänna, och de för¬
slag han dock tillstyrker. Han tyckes nemligen medgif¬
va , att ett stadgadt myntvärde är nödvändigt för de
förbättrade creditförhållanden, de privata låneanstalter,
som han förebrår sista realisationsbeslut att hafva lem-
nat ur sigte; men, emedan dessa förbättringar, som
under närvarande förhållanden icke kunnat uppkomma,
Dea 20 Februarii f. m.
21
nu icke finnas, tillstyrker han förblifvandet vid hvad
som är.
Hvad en annan värd talare beträffar, så hade jag helst
önskat att ej behöfva upptaga hans yttrande, då jag ej äl¬
skar upplifvandet af ganda tvister, och för egen del icke
fruktår undersökningen, huruvida alla bemödanden inom
mili förmåga blifvit använda att motsvara det förtroende,
11. St. (i inledningen till Banco-reglementef) satt till, ”rå¬
digheten, omtankan och nitet” hos mig såsom Banco-full-
mägtig, att derpå grunda ”tillförsigten, att de Välgörande
”påföljder, sorn med realisationsbeslutet varit åsvftade, skul-
”le i verkligheten ernås, samt af möjligen mötande svårig-
”heter och tillfälliga oföresedda hinder ej hämmas eller om¬
intetgöras.” Men då nu samme värde talare, hvilken så¬
som Revisor, med skyldighet att tillse efterlefnaden af
R. St:s beslut och deribland af ”lagarna angående myntbe¬
stämningen och för R. St:s Bank” föreskrifvit FuIImäg-
tige att anse såsom vilkorligt budet skall i frågan om
fullbordandet af alla förberedande åtgärder till silfvervexlin-
gen, men deremot till ovilkorligt lagbud upphöjt egna,
ensidiga, i reglementet onämnda vilkor för sättet af dennä
fullbordan; då denne talare nu för andra gången yrkat den
sats, att, emedan man ej var färdig vid 1831 års slut till
siIfverutvex 1 ingens början, lagbudet derom upphört. Utan
att ingå i omdöme öfver det bidrag till kännedomen af den
värde talarens sätt att förstå ett Revisors-uppdrag, sorn den¬
na bekännelse lemnar, vill jag endast erinra, att hvarken
myntbestämningslagen eller något Ständernas beslut be¬
stämmer dagen, då silfvervexlingen skulle börja. Endast för
anmälan om dess utsättande var en tidpunkt utsatt; men äf¬
ven om denna i råttan tid skett, berodde det ensamt af
Konungens godtfinnande att bestämma sjelfva utvexlingen
till och med senare, än H. M. nu föreslagit. I alla fall får
jag lemna till hvar och ens omdöme, som icke af fördomar
blifvit allt för mycket förblindad, om det är tänkbart att
i83o års Ständer, eller rättare den majoritet, som bestämde
deras beslut och ensamt torde vara domare öfver dess anda,
kunde på en gång förklara silfvervexling för ett sine qua
non för ordning i myntväsendet och förkofran i näringar,
och likväl besluta, att om den af oss så högt värderade vex-
lingen ej inom en viss tid kan inträda, vi hellre vilja behål¬
la den gamla surdegen.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: Utur den förvir¬
ring, hvaruti våra financer befinna sig, är det ej godt att
uppgöra sig något redigt begrepp. Genom sifferberäkningar
har det en lång tid lyckats att uppehålla den stora bank¬
rutten. Jag hoppas, att vi ännu längre skola kunna för¬
dröja denna katastroph. Vid förra Riksdagen yttrade jag
mig emot realisationen, och jag har ännu ej lyckats blifva
32
Deli ao Februari i f. ra.
proselyt. Jag vill blott till BancoUtsk:s begrundande fram¬
ställa några frågor. Enligt Hr af Forsells Statistik utgöra
de i landtegendom intecknade enskilda capitalerna 38,5oo,ooo
R:dr; i stadsegendom äro 16 millioner intecknade; de pu¬
blika cassorua hafva 17,975,300 R:dr utestående intecknin¬
gar, summa 73,000,000 Rrdr. Om det ock är att förmoda,
att cassorna tvingas bibehålla förtroendet för Banken, torde
likväl icke de enskilda äga en lika tro eller öfvertro, utan
torde de uppsäga sina fordringar. Jag frågar då, om af de
55.000.000 R:dr enskilda inteckningar, 40,000,000 R:dr upp¬
sades, i hvad tillstånd försattes då de skuldsatta? Om sedan
efter exsecutions-auctiOnerna capitalerne presenterades till in-
vexling i Banken, i hvad skick blefve då den? Om de i
Finland befintliga 4,000,000 R:dr bancosedlar företeddes till
inlösen, och om af Sveriges 3,000,000 menniskor åtminstone
2.000.000 önskade äga en silfverpenning, på hvad fot blef¬
ve vål Banken? Eller tror man väl, att dess Fond räckte
till för alla dessa behof? Jag tror mig hafva rätt att af
BancoUtsk. begära svar å dessa frågor och frångår icke min
öfvertygelse, att Banken ännu icke är i den ställning, att
utvexlingen utan fara kan beslutas.
Hr Silfverberg, Magn. Di dr., anförde skriftligen:
Vid Hr Nordenanckar på bordet hvilande anförande i
realisationsfrågan anhåller jag att få göra några anmärknin¬
gar. Hr Nordenanckar har från riktiga premisser banat sig
väg till ett emot ali rättsgrund stridande resultat. Han har
nemligen af såväl den omständigheten, att den stadgade pro¬
portionen af 5 till 8 emellan silfver och utelöpande sedel¬
stocken ej ännu befanns i Bankens hvalf, som ock att Ban¬
ken ej d. 3i Dec. i83i var färdig till utvexling, dragit den
besynnerliga slutsats, alt R. St. voro af förra Riksdagens be¬
slut oförhindrade att vid denna bestämma realisationen ef¬
ter riya förändrade grunder. Men, mina Herrar! det är just
detta förhållande, härledande sig från en mindre gynnande
bandelsconjimctur, som föranledt detta Urtima Riksmöte,
hvars ändamål K. M. förklarat vara, att öfverlägga om sät¬
tet att bringa den af R. St. uppgjorda och af Konungen
sanctionerade myntbestämningslagen till verkställighet. I mot¬
satt fall synes det intet tvifvel underkastadt, att, med Sty¬
relsens nu uttalade åsigter, silfverutvéxlingen för sig gått,
utan Ständernas sammankallande. Förenämnde lag innehål¬
ler den högtidliga, bestämda försäkran, att Svenska Folket
hädanefter skall äga ett mynt, samt bestämmer utvexlings-
grunden till 128 sk. Brytes denna lag eller fördröjes dess
verkställighet, så alt mellankommande, missgynnande om¬
ständigheter göra denna overkställbar, hvad förtroende skall
Nationen framdeles kunna äga till R. St. beslut? Man in¬
vänder emot den fastställda myntbestämningsgrunden, att
den numera skall vara olämplig och orättvis, emedan vexel-
Den ao Fcbruarii f. m.
33
coursell sedan sista Riksdag varierat emellan i49 sk. och
i36 sk., sorn den nu är. Härvid får jag först anmärka, att
dessa coursfluctuationer hafva existerat så kort tid, att de
ej ännu haft något inflytande hvarken på fastighets- eller
varupris. Dernäst förekommer till besvarande den frågan,
hvarifrån denna coursstegring härleder sig. Svaret blir otvif¬
velaktig!: att den uppkommit just genom de åtgärder, R.
St. vid förra Riksdagen vidtogo, att genom silfverköp con-
solidera Banken. Såsom en följd häraf skulle del ock vis¬
serligen vara oförenligt med R. Sfs värdighet såsom Stats-
magt, att vägra uppfyllandet eller uppskjuta verkställighe¬
ten af ett högtidligen gifvet löfte och derigenom förlänga
den myntoreda, som i 25 år varit förstörande för den all¬
männa välmågan och våldsamt ingripande i den enskilda
äganderätten. Huru anses i privata creditförhållanden den
gäldenär, som med sina creditorer uppgjort ett accord, ej
uppfyller detsamma, men vid förfallotiden söker bereda sig
nya fördelar på sina fordringsägares bekostnad? Alldeles
enahanda förhållande äger rum emellan Banken och inue-
liafvarna af dess sedlar; accordet dem emellan är af R. St.
uppgjordt samt kan och bör, enligt allmänna rättsprinciper,
ej rubbas. Hr Frih. Rantzou och Hr Rosenblad hafva uti
sina sakrika anföranden till en så fullkomlig evidens bevisat
möjligheten af silfverutvexling med Bankens förhand varan¬
de redbara fond, att äfven den klentrognaste synes mig bö¬
ra i detta afseende finna sig öfvertygad, hvarföre jag ej hel¬
ler, med iakttagande af nödiga garantier och antagande af
en Banklag, som betryggar realisationens bestånd, finner rin¬
gaste våda vid dess verkställande den 1 nästk. Juli, i enlig¬
het med hvad K. M:s Nåd. Skrifvelse innehåller. Jag an-'
häller, att dessa mina anmärkningar må åtfölja remissen af
Hr Nordenanckars anförande till BancbUtskottet.
Hr Skogman, Carl David: Det hade varit önskligt,
att fråga ej uppstått om förändring af myntbestämningsgrun-
den, hvarom lagen af d. 1 Mars i83o innehåller i i:sta § :
”Såsom orubblig grund såväl för invexlingen af Ban¬
dens sedlar, som för inlösen af dess öfriga förbindelser, hvil—
”ka nu med Bancosedlar fullgöras, fastställes, att 128 sk. el-
”Jer 2 och § Riksdaler specie i sådana sedlar eller förbin¬
delser skola gälla lika med 1 Riksdaler i silfver;”
och uti 2:dra § :
”R. St. utlofva och försäkra, att hvar och en, som nå-
”gon Bancosedel eller förbindelse innehafver, skall derför
”njuta full betalning, enligt den i 1 J, stadgade grund.”
Frih. Rantzou och andra värde talare hafva fullstän¬
digt ådagalagt såväl orättsenligheten af en sådan förändring,
som huru litet den är af någon financiel eller oeconomisk
omständighet påkallad.
Den ao Februarii f. m.
Beräkningen af det vid sista Riksdag godtyckligt antag¬
na förhållande emellan sedelstocken och metalliska fonden
beror egentligen på uppställningen af beräkningarna öfver
sedelstocken, men detta arithmetiska förhållande är i alla
fall, vare sig vid utvexlingens början eller efteråt, af vida
mindre vigt än det sätt, hvarpå grunderna för Bankens rö¬
relse och förvaltning bestämmas och handhafvas. — Må det
tillåtas mig vid detta tillfälle upprepa, hvad jag under dis—
cussionen i ämnet vid sista Riksdag åberopade: att en man,
som länge var en verksam ledamot i Bancostyrelsen, sorn
vid flera Riksdagar förde ordet i sitt Stånd, som slutligen,
ehuru, tyvärr! blott en kort tid, deltog i Konungens råd¬
slag, frami. StatsRådet Schwan år 1823, uti ett skriftligt
yttrande, hvilket jag såsom ett dyrbart minnesmärke förva¬
rar, ansåg Banken då kunna utan ringaste våda öppnas till
utvexling efter 120 skillingar i Bancosedlar för 1 Riksdaler
i silfver, med en utelöpande sedelstock af ungef'årligen lika
storlek som nu, men med 2 millioner R.dr silfver mindre i
metallisk valuta.
Jag anhåller äfven att vid detta tillfälle få säga några
ord om den yttrade farhågan, att uppfyllandet af Bankens
utvexlings-förbindelse skulle nödvändigt medföra en inskränk¬
ning i dess lönebidrag åt inhemska näringarna. Om det silf¬
ver, som ur Banken uttages, stadnar inom landet, ersätter
det ju de invexlade sedlarnas rum: om det föres till utrikes
ort, för att jemna en tillfällig undervigt i handelns betal¬
ningar, sedan alla andra mindre kostsamma utvägar förut
blifvit använde, utgör sjelfva denna utförsel ett medel till
jemnyigtens snara återställande, och Bancostyrelsen kan all¬
tid utan svårighet, måhända någon gång med uppoffring
af en del utaf Bankens vinst, anskaffa erforderlig förstärk¬
ning för sin cassa, utan att behöfva hastigt eller till be¬
tydligt belopp förminska sin lånerörelse. En väl ordnad
Bank måste naturligtvis äga rätt att vägra lån och att för¬
minska län, men detta är den sista utväg, som en klok
Bancostyrelse vidtager; och jag är öfvertvgad, att Banken,
under fortfarande utvexling af silfver, skall, med upplyst
tillämpning af sunda förvaltningsgrunder, kunna lemna in¬
hemska näringarna verksammare och större bidrag, än den
hittills i sitt slutna tillstånd kunnat åstadkomma, då, under
fortsättningen af ett i sin grund oriktigt system, som med
skäl må kallas strypning, man, utan afseende på produc-
tionens växande behof, velat bibehålla sedelmyntets värde
endast genom sedelstockens qvantitativa bestämmande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Ehuru flera an¬
märkningar redan blifvit gjorda vid Hr Nordenanckars an¬
förande i förra Plenum, vill likväl jag tillägga ännu några;
ty utan tvifvel linnas många, som dela Hr Nordenanckars
me-
Den 20 Februarii f. m.
20
mening. Ett bevis derpå synes vara, att vi i dag lill oell
med hört en värd ledamot ibland oss få uppbära förebrå¬
elser, för det han på uppgifna skal lindra t öfvertygelse och
öfvergått till motsidan. Jag är viss, att Ilr Nordenanckar
är, ledd af de bästa afsigter; och dä han yttrat sig önska
att följa Frih. Kantzous exempel, i fall han kunde öfver-
tygas, att de meningar Frih. nu hyser, vore de rätta, vill
jag försöka att, genom upplysning om Ilr Nordenanckars miss¬
tag och undanrödjande af hans farhågor, så vidt möjligt för¬
anleda en ändrad öfvertygelse. Jag skall punktvis upplaga
de af Hr Nordenanckars satser, hvilka jag anser särdeles be¬
höfva vederläggning; och då jag följer samma ordning som
han, hoppas jag ursägt, om den ej anses för den rätta.
Hr Nordenanckar har sagt 1:0 "att i83o års myntbe-
"stämnings-lag ej mera är bindande; men att, om någon¬
ting deri bör hållas i helgd, så är det proportionen af 5
till 8; att i83o års Banklag kan likaväl förändras som
"nämnde proportion; att de som vilja behålla den förra,
"men ändra den sednare, kasta bort hvad som besvärar da¬
lens opinioner.”
Manne icke beskyllningen i omvändt förhållande kun¬
de tillämpas på Hr Nordenanckar sjelf? Han önskar bibe¬
hålla proportionen af 5 till 8, men vill, att stadgandet om
silfverutvexling å 128 sk. skall förfalla. Han fäster sig så¬
ledes vid bisaken, men förkastar hufvudsaken. Och hvad
vinnes med denna bisak? Jo, coursens stegring, och hufVud-
sakens aflägsnande. Jag önskar hufvudsaken, ej blott för
lagens helgd; ty vi veta att hvarje lag, som ej är grundlag,
kan, vid en Riksdag beslutad, upphäfvas vid en påföljan¬
de; utan väsendtligen för helgden af den moraliska lagen
att hålla ord. Den få vi icke bryta; ty hvad förtroende
skulle väl Ständerna bibehålla, om de, i denna vigtiga fråga,
der förtroendet betyder så mycket, återtoge hvad de högtid¬
ligen lofvat; om de nu, såsom under partitiderna, utan behof
upphäfde på en efterföljande Riksdag hvad de under en näst¬
föregående beslutat? Hr Nordenanckar säger, att de gjorda
beräkningarna öfver det bristande silfverbeloppet äro felak¬
tiga, och att han meddelat sina betänkligheter i detta hän¬
seende åt BancoUtskts FinanceAfdelning. Hvarföre har han
icke af bidat dess svar? Jag är öfvertygad, att han får nöj¬
aktig rättelse, och jag vill dessutom minnas, att Hr Rosen¬
blad redan under värt förra plenum vederlagt honom i
denna omständighet. Emedlertid må det förlåtas mig, om
jag mera tror på beräkningen i Konungens Nåd Skrifvelse,
rörande detta ämne, och på de officiella handlingar, hvilka
tjenat till ledning för den af Konungens Rådgifvare, som
densamma författat, än på den värde ledamotens enskilda,
obestyrkta uppgifter. Det är ock besynnerligt, att de leda¬
möter, som aldrig få nog säkra garantier för realisationens
2 H. 4
Den 20 Februarii f. ra.
bestånd, just uro rikast på förslag att göra henne obestän¬
dig. Hvad proportionen af 5 till 8 beträffar, så är stadgan¬
det derom, på sätt Hr Hegardt redan anmärkt, alldeles till¬
fälligt. Jag minnes icke hvem som hittade på detta heliga
tal; men icke kom det från dem, som, i min tanka, voro
de rättrogna. Dessa ansågo, lika med mig, realisationen
hafva kunnat ske genast, då beslutet fattades; men vi gåf-
vo efier för att lugna de bekymrade och tviflarne. Då jag
nu yrkar, att intet afseende skall fästas på de 160,000 R:dr,
som fattas i denna proportion, så innebär det följaktligen
icke någon afvikelse ifrån hvad jag tillförne yttrat, eller nå¬
got bemödande att undanrödja hvad som faller sig besvär¬
ligt. Jag önskar blott, att man icke måtte göra sig onödigt
besvär och onyttig kostnad med ytterligare silfverköp före
utvexlingens början. Det kan icke med skäl påstås, att Ban¬
ken har otillräckliga redbarheter för att nu, efter 128 sk.,
verkställa utvexlingen. Enligt uppgift från Banken den 20
Januari i834 funnos då till den bristande proportionens an¬
skaffande 2,i59,58o R:dr, hvilka nu i det närmaste motsva¬
ra inköpskostnaden efter dagens cours, och hvilka blifva mer
än tillräckliga efter utvexlingens början, om nian då vill
anskaffa hela det silfverbelopp, samma uppgift såsom erfor¬
derligt upptager.
För det 2:dra yttrar Hr Nordenanckar ”att vexling ef-
"ter dagens cours är den enda rätta, emedan hvarje rubb¬
ning uti dagens pris och skuldernas nuvarande belopp är
"obillig, och emedan Hr Nordenanckar ej kan linna, hvar¬
före uppoffringen för realisationen skall ske endast af de
"skattdragande, som äfven måste bära all dess risk, samt
"slutligen emedan vid en sådan höjd beräkningsgrund 044
”sk.) ar Bankens silfverbehof nu redan fyldt, öfver 2 mil-
"lioner gifna Banken till betryggande af lånerörelsen och
”opinionen, och en årlig förlust af 5oo,ooo R:dr B:co be-
"sparad Bruksbandteringen.” Flera ledamöter, som i dessa
ämnen äga större sakkännedom än jag, hafva upplyst den
väsendtliga skillnaden emellan varuvärden och cours. Hr v.
Heijne sjelf har medgifvit, att landtmannavaror och egendo¬
mar ej förändrat pris sedan sista Riksdag. Hr Silfverberg
har lemnat oss en lika beskaffad upplysning i afseende å pri¬
sen på colonial-varor och de väsendtligaste införselartiklar.
Sådant torde bevisa, att coursstegringen varit oberoende af
inhemska pris och skuldbelopp, och att den ofta är utan
någon omedelbar verkan å prisen på utländska varor. Der¬
af följer ock, att antingen coursens sednaste stigande härrört
af vexeloperationer eller andra orsaker, så har den hvarken
verkat på inhemska pris eller skulder. Under utvecklingen
af nyss anförda sats har Hr Nordenanckar sagt: ”Capitali¬
sten bör åtnöjas med 4 procents ränta och 2 procents afbe¬
talning. Om han, under 28 år, har genom myntförsämring
af sin en-Riksdaler blott 18 sk. i behåll, så är sådant för-
Den ao Februari i f. ra.
37
hållande alldeles riktigt, efter en beräkning sorn Hr Nor¬
denanckar uppgjort. Naturen jeranar onaturliga förhållan¬
den.’' Jag vet ej på hvad grund Hr Nordenanckar anlager
4 procents ränta såsom ett naturligt förhållande. Vore hon
det, så skulle hon vara lika öfver hela jordklotet, det vi
alla veta, att hon icke är; och hon kan icke heller vara det,
ty räntefotens höjd beror i hvarje land på den större eller
mindre tillgången å capital, låntagares noggrannhet att vår¬
da clerus credit o. s. v. Således dä räntan i Sverige vanli¬
gen är 6 procent, är lion i Holland ofta 3; att taga 4 proc.
vore der att vara ockrare, här välgörare. Så länge vi ej
äga något bestämdt mynt, befinna sig våra capitalister i sam¬
ma osäkerhet som ockraren. Han är oviss om capitalets åter¬
fående, emedan inga andra än osäkra låntagare pläga tillita
honom, och emedan han genom öfverdrifven ränta af alla
behöfver försäkra sig mot både capital och ränteförluster
hos åtskilliga. Långifvare mot laglig ränta äro, så länge re¬
alisationen icke ägt rum, aldrig tryggade mot förluster af
en del af capitalet genom myntförsämring. De måste såle¬
des i den höga räntan beräkna sig en försäkrings-afgift mot
capilal-förlusten, utom den, som vår oordentlighet i betal¬
ning, förluster på concurser m. m. åstadkomma. Det är en
besynnerlig, men gammal orättvisa, att anse penningeränta
mindre oantastlig än annan inkomst; det har till och med
funnits lagstiftningar, som förbjudit att taga sådan ränta.
Hos oss, der mängden är skuldsatt, är man färdig alt anse
capitalisten för rik, utan alt man undersöker, i hvad förhål¬
lande hans inkomst står till hans behof. När man till fördomen
mot räntan lägger likgiltigheten för de förluster, som de rike
kunna görir, kommer man så småningom till den slutsatsen,
att det just icke är någon synd, att vidtaga åtgärder, hvar¬
igenom den rike, eller capitalisten, mister någon del af sin
förmögenhet. I Papismens tid gick man ännu längre och
räknade till förtjensterna hos ett af dess helgon att hafva
tagit läder från de rika för att göra skor åt de fattiga. Man
jer, eller man ömkar sig åt en sådan dårskap, då det är
fråga om läder; men talar man om silfver, torde mången
taga på sig bn allvarsam uppsyn och säga med lagläsaren:
”det var en annan sak.”! Men det är icke någon annan sak,
utan densamma; och hvad som värre är, under tanken att
komma åt den rike, är det den fattige, som man träffar och
som man beröfvar en del af sin egendom. Den enskilde och
myndige capitalisten kan rädda den genom fastighetsköp och
andra utvägar; men enkors och faderlösa barns medel, hvil¬
ka äro för ringa att således användas; cassör, inrättade för
alt skydda mot skador af eld och vatten, mot sjukdom, brist
på arbetsförmåga, deraf följande armod och elände, eller
med ett ord försäkrings- och välgörenhets-anstaller i all¬
mänhet, dem trä Ilar man, och deras förmåga all uppfylla
sin bestämmelse, den försvagar man.
aS
Dea 20 Fcbruarii f. m.
”Huru många af nuvarande capitalister, säger Hr Nor¬
denanckar, äro berättigade att föra penninge-interessets talan
för en så lång följd af år? De hafva under tiden omvexlat,
varit jordägare, gäldenärer &c. Jag vill blott åberopa en
sådan fordringsägare, som de flesta bland oss bäst känna;
det är Armeens PensionsCassa. Med henne har inträffat föl¬
jande förhållande, som en af våra ledamöter utredde förli-
det år, då Cassans angelägenheter ordnades, och från hvil¬
ket man jemförelsevis kan sluta till, huru capitalisterne i all¬
mänhet blifvit här i Riket behandlade: ”År 1804, då me-
delcoursen på Hamburg utgjorde å Stockholms Börs 51 i sk ,
var Cassans capital-förmögenliet vid årets slut värd 642,847
R:dr Hamb. B:co; år i83?., då medelcoursen på Hamburg
utgjorde 146 sk., var Cassans capital-förmögenhet vid årets
slut värd 5g6,o55 R:dr Ilamb. B:co. Vid 1802 års slut var
* Cassan således 45)79-5 R:dr Hamb. B:co fattigare, än vid 1804
års utgång, ehuru hon under loppet af 28 år gjort betyd¬
liga årliga besparingar, uppkomna dels derigenom, att Cas¬
sans pensionärer under tiden fått åtnöjas med högst inskränk¬
ta pensioner, dels genom de Statsmedel, sorn tillflutit dassan,
dels ock genom de i tjenst varande delägarnes årliga bidrag.
Om Cassari, i stället att emot 6 procent årlig ränta ut¬
låna de medel, hon årligen under 28 års tid upplagt, ha¬
de, efter hvarje års medelcours, realiserat dessa upplag i
silfver, och nedlagt dem i sitt hvalf; så hade Cassan vid
i832 års slut ägt silfver till ett belopp af 532,698 R:dr 43
sk. 10 r:st. Hamb. B:co. När härtill lägges värdet af Cas¬
sans vid 1804 års utgång ägande, för det mesta utlånta ca¬
pital-förmögenhet (686,272 R:dr 46 sk. 10 r:st. B:co), som,
efter i832 års medelcours 146 sk., gör 225,656 R:dr 42 sk.
i r:st. Hamb B:co, så uppkommer ett sammanlagdt belopp
af 758,855 R:dr 37 sk. n r:st. Hamb. B:co, hvilket i sådant
fall skulle hafva utgjort Cassans capital-förmögenhet vid i83a
års utgång. Men hon utgjorde blott 596,o55 R:dr samma
mynt. Skillnaden mellan dessa sistnämnde summor, 162,300
R:dr 37 sk. 11 läst. Hamb. B:co, visar således den förlust,
Cassan gjort derigenom, att hon utlånat sina årliga bespa¬
ringar mot 6 proc. i stället för att nedlägga dem realiserade
utan ränta i sitt cassahvalf.
Men, säger man, hvad gör det att Cassan icke lyckats
att samla, allenast värdet af de utbetalningar, hon förmår
göra till sina afskedade delägare, varit i ett afpassadt förhål¬
lande till varuprisen? Låtomossse, huru härmed förhåller sig.
Armeens PensionsCassa utbetalade år 1804 i pensioner
och begrafningshjelp en summa, svarande emot 6o,58o R:dr
42 sk. 4 r:st. Hamb. B:co, beräknade efter samma års me-
delcours, men år 1831 blott 4°)795 R:dr 27 sk. 7 r:st. sam¬
ina mynt; hvilket visar, att' Cassans förmåga att fullgöra si¬
na skyldigheter mot delägarne under tiden sjunkit i förhål¬
lande som 100 till 67. År 180.4 gällde 1 tunna Råg, enligt
Den 20 Fcbruarii f. ra.
29
Stockholms Läns markegång, 4 R:ch' i4 Hamb. B:co; år
183 f gällde hon 3 R:dr 26 sk samma. mynt. Beloppet af
Cassans utbetalningar år 1804 svarar således emot 14,116
tunnor Råg, men år 1831 blott emot xi,5i8 tunnor; såle¬
des ett försämradt förhållande som ioo till 81^.
Så har den Cassa, mine Herrar! som närmast rörer
Eder, blifvit behandlad. Så har man äfven förfarit med
andra fromma Stiftelser, som ej kunnat skydda sig sjelfva;
och likväl säger Hr Nordenanckar: ”alla interessen stå nu i
”ett jemnt förhållande; ingen är den andre något skyldig. Man
ӊr qvitt med 128 , qvitt med i38, emedan vexling efter dagens
”cours är den enda rätta. Sedan vexlingen börjat, kunde
”vexlingsgrunden olika bestämmas hvar 3:dje månad och en-
”dast hållas inom 128 eller i44 sk.” Huru kan man fram¬
ställa en sådan motsägelse, som att vilja stadga myntets vär¬
de genom sjelfva ostadigheten? Om vi blott hade ett klin¬
gande mynt, så att mätaren af varors värde kunde fattas
med ögat och gripas med händerna, såsom mått och mål,
såsom alnen och skäppan; så vore det omöjligt att försöka
en vexling efter dagens cours. Om man säde åt arbetaren:
se här är en mätare af ditt dagsverkes värde, hvilken heter
aln; hon är rätteligen 4 qvarter lång, men du kan endast
med någon säkerhet räkna på 3 qvarter; Köpmännen på
Börsen bestämma hvarje Tisdag och Fredag, örn hon emel¬
lan dessa dagar skall hålla 3 qvarter och 3 tum, eller 5 el¬
ler 4 turn, och så fram och tillbaka: om, säger jag, man
så gjorde, så är det ej troligt, att ens den enfaldigaste läte
sig dermed nöja. Yi känna alla, att det var omöjligt för
Görtz att få de små mynttecknena att gälla lika med en
Daler S:mt, emedan hvarje bonde, som fick det lilla myn¬
tet i sin hand, genast kände och såg skillnaden mot den
stora kopparplåten. I Turkiet, der man ej förstår begagna
sedelmynt, plägar hvarje försämring af piastern medföra ett
upplopp i Constantinopel. Hos oss deremot, hvarest siffran
på sedeln står oförändrad, antingen hon betyder mer eller
mindre, der går det an att bedraga både den enfaldige och
andra på det underhaltiga värdet. Den fördelen kunde vex¬
ling efter dagens cours åtminstone medföra, att hon för
allmänheten yppade bedrägeriet. Men då skulle tx-oligen
den dag komma, då mängden icke nöjde sig med en sådan
behandling, utan begagnade sin råa kraft för att hämnas
orättvisan, och hela samhället finge umgälla följderna der¬
af. Förslaget är dessutom overkställbar! i tillämpningen.
Huru skulle en sådan vexling kunna äga rum, då den sked¬
de efter olika grunder för hvarje Börsdag? Myntet kunde ej
präglas om; uträkningarna skulle således förändras vid vex¬
lingen. Yi se, då fråga endast är om räntebetalning å
Discont-lån, som tagas på jemna R:dr och 1 o-tal, huru
tjenstemännen, för att kunna med säkerhet och skyndsam¬
het verkställa uträkningen, måste, ehuru enkel hon är, be¬
3o
Den 20 Fefar 11 aril f. ra.
gagna förut gjorda uträkningar eller så kallad knekt. Huru
skulle då vexlingen af ojemna summor låta sig göra efter
ständigt föränderligt agio mellan Svenska sedlar och Hamb.
B:eo, samt reduetionen mellan det sednare silfvermyntet och
det Svenska? Vexlingen skulle hämmas af besväret med
uträkningen. Alt utvexla, efter qvartaliter bestämd cours,
blefve väl mindre svårt; men samma olägenheter skulle,
fastän i ringare mån, förvållas.
Hr von Heijne har sagt, att vexlingen borde ske efter
den cours, sorn varat en längre tid. Ja väl, det är äfven
min mening. Men man bör då icke inskränka sig inom de
4 år, som förflutit sedan sista Riksdag, och under hvilken
tid prisen icke förändrat sig, utan snarare taga till 6 gån¬
ger så lång tid, eller de a/j. år som förflutit, sedan mynt¬
försämringen gjordas, och hvarefter prisen satte sig. Vi lin¬
na då, enligt en anställd och i tidningarna offentliggjord
beräkning, att medeltalet af medelcoursen under denna tid
på Stockholms Börs varit 127 sk. Nu vilja vi utvexla efter
128 sk.; kan något vara billigare mot den skuldsatte?
Hr Nordenanckar säger vidare ”att hvarje fixation af
myntets värde bör åtföljas af räntans hastiga fällning.” Mea
sådant åstadkommes ej genom befallningar; ty med våld lå¬
ter lantan icke nedtvinga sig. Den som nödvändigt behöf-
ver lån, måste betala den ränta, som långifvaren be¬
gär, äfven om lion vore högre, än den lagen utsätter.
Till bevis på, huru litet föreskrifter derutinnnan förmå,
vill jag blott erinra derom, att stadgandet angående be-
villnings-procentens afdrag, sällan enskilda emellan iaktta-
ges, emedan den'skuldsatte fruktar, att, om han begagnar
sig af sin rätt i detta fall, fordringsägaren uppsäger capita-
let. Äfven här är det blott de fattiga, eller de för nödställ¬
des bästa inrättade cassorna, hvilkas åtgärder kunna offent¬
ligen granskas, som få vidkännas minskningen i deras in¬
komster. Det rätta sättet till räntans nedsättning är det,
som blir en nödvändig följd af realisationen, det nemi. att
enskilda icke längre rädas för att hafva capital i stället för
fastighet, och att utländningar, som hemma ej kunna få
mera än 3 eller 4 proc., förränta sina penningar här för 5.
Nu kunna vi ej vänta, att någon utländning skall våga här
nedsätta sina capital, ty det vore detsamma som att gjuta
vin i en taskspelares flaska, för att få vatten tillbaka. Hr
Nordenanckar påstår, att ulvexlingen efter 144 sk- skulle
bespara brukshandteringen en förlust af 5oo,ooo R:dr. Inom
detta rum sitta de utmärktaste bland våra Bruksägare, och
ännu hafva vi ej hört någon af dem tala emot den bestäm¬
da realisationsgrunden. Troligen härleder sådant sig deri¬
från, att denna aktningsvärda corps ej vill förtjena på an¬
dra medborgares bekostnad och på Rikets förlust i det he¬
la. Det kan dessutom icke undfalla dessa upplysta män, att
det är genom förbättrad tillverkning, som täflan med ut-
Den ao Februarii f. m.
3i
landningen ikall underhållås, och att en vinst, som grun¬
dar sig på myntförsämring, icke kan i längden bestå; ty
daglönaren skulle slutligen komma under fund med konst¬
greppet och fordra högre betalning för sitt arbete; kolbön-
derne skulle märka sin förlust och vilja taga sin skada igen.
Således, då våra Bruksägare icke sjelfva framträdt, synes
det sannolikt, att Hr Nordenanckar opåkallad åtagit sig måls¬
manskap för dem, och att den å deras vägnar framställda
klagan kan lemnäs derhän.
För det 4;de säger den värde ledamoten: ”att Bankens
fall måhända vore det säkraste sältet att hinna till ett nytt,
på rationella grunder bygdt Bank-system; att Hr Norden¬
anckar dervid icke skulle äga betänkligheter, om man på an¬
nat vis hade sörjt för uppfyllandet af Bankens lånefunctio-
ner; men att en stark silfver-utvexling, efter i83o års lag,
troligtvis skulle tvinga till valet emellan ett för landet olyck¬
ligt strypsystem, eller en skatteökning af omkring 600,000 R:dr
årligen.” Jag kan knappt tro, att dessa yttranden kunna
vara talarens allvar; åtminstone icke, att de äro val be¬
tänkta. Skulle man väl böra nedrifva den gamla byggna¬
den, innan man ännu äger något annat tak öfver hufvudet?
Man hänvisar dels på Privat-Bankerna, dels på enskilda ac-
tieiigares inträde i Stats-Banken. Men hvad aga vi väl för
erfarenhet att trygga oss till i afseende å Privat-Bankerne?
Om den Skånska, som troligen är den säkraste och mest
indrägtiga, emedan den bedrifves af några få rika män,
är mig berättadt, att desse på sin rörelse hafva så ringa
vinst, att de äro sinnade upplösa Banken vid octroyens slut.
Privat-Banken i Wermland säges under första året icke haf¬
va gifvit någon vinst, och den, som kan vara att påräkna
under det andra, torde möjligen medtagas genom förluster¬
na på Larssons concurs. Sålunda kan den ena efter den andra
af dessa inrättningar uppstå utan någon säkerhet örn deras
varaktighet. Skulle man då utsätta sig för äfventyret att
alldeles vara utan någon Bank? Jag befarar dessutom, att
man ännu i vårt land har alltför liten aktning för fordrings¬
ägares rätt, och alltför liten noggrannhet att iakttaga före-
skrifna controller, för att man skulle våga åt enskilda aclie-
ägare allena anförtro vårt Bankväsende Då underslef a:ne
gånger ägt rum vid Bankens LåneContor i Malmö, och då
de till och med förefallit i Banco-Disconten, under ögonen
på Ständernas egna Fulhnägtige, samt der fortfarit under
några år, intilldess de genom Hr Rosenblads förtjenstfulla
forskning upptäcktes; sä bör man väl ännu mindre vän¬
ta sig, att icke dylikt kunde inträffa vid PrivatBankerne
och, om icke upplösa deni, dock tillintetgöra deras credit.
Huru ringa enskilda actie-ägares inträde i StatsBanken skul¬
le verka till dess förstärkning, har Frih. Boye redan sökt
ådagalägga.
Hr Nordenanckar tror, att en stark utvexling af silfver
3-2
Den 20 Februarii f. m.
måste tvinga Banken att draga in sin rörelse oell infora ett
stryp-system, sorn skulle störta mången i fattigdom.” Jag
inser icke hvarföre låne-rörelsen skulle genom realisationen
inskränkas. Man liar aldrig påräknat att indraga ett öre af
Bankens utlåningsfonder, utan blott att Banken skulle fä
behålla och till vexlingen använda räntorna på sin utlåning,
m. fl. vinster, utgörande mellan 6 och 700,000 R:dr årligen,
och hvilka, sedan Bankens förvaltningskostnader blifvit af-
dragna, böra fullkomligen räcka till utvexlingskostnaderna
och dessutom lemna öfverskott. Hvarken såsom Ledamot af
detta Stånd, eller af BancoUtsk. vid förra Riksdag, eller så¬
som BancoFullmägtig sedermera, har jag förnummit någon
indragning af lånerörelsen vara på färde.
”Hvem,” säger Hr Nordenanckar, ”ersätter åt de allt—
”mer ökade Statsbehofven Banco-räntorna, emellan 6 ä
”700,000 R:dr årligen? Intet annat val än stryp-systemet,
”eller en ökad beskattning af 600,000 R:dr ärligen; och
”det smärtar den värde ledamoten att tro, det den nödvän¬
diga silfverutvexlingen dock mäste falla tungt på Svenska
”Folket.” Hvar och en af R. o Ad., som deltog i sisth Riks¬
dags förhandlingar och beslut, erinrar sig säkert, att Ban¬
kens vinst hittills ej blifvit påräknad till Statsbehofven. Yäl
hafva 200,000 R:dr derutaf varit årligen anslagna till Götha
Canal; men han är nu fullbordad, och fortfarandet af den¬
na utgift kommer således icke fråga. I den K. Propositio¬
nen för nästa Stats-reglering är ej det ringaste af Bankens
vinst påräknad t bland StatsVerkets inkomster. I de beräk¬
ningar, som legat till grund för Propositionen, angående
Riksg.-Cont:s operationer, upptagas visserligen 3oo,ooo R:dr,
som från Banken skulle utgå; men deremot äro bland Riksg.-
Contts utgifter beräknade 264,000 R:dr, att återgå till Ban¬
ken såsom ränta och capital-afbetalning å dess fordran,
4.400.000 R:dr. Skillnaden utgör således 36,000 R:dr, hvil¬
ka skulle af Banken tillskjutas, men hvilka mer än väl kun¬
na af lliksg.-Cont. umbäras, i anseende till de betydliga öf-
verskotten på bevilIningen. Denna är af Regeringen icke
påräknad till högre belopp än 2,272,000 R:dr, ehuru den
år 1831 utgjorde 2,385,660 R:dr Ett öfverskott af 110,000
R:dr är således tillgängligt för att betacka ett behof af
36.000 R:dr. En hvar lärer således finna, att Bankens vinst
ej behöfver anlitas till andra än Bankens egna behof, och
då ingen ens påstått, att vexlingskostnaden skidle öfverskri¬
da en half million, som dertill är att använda, så kan man
vara förvissad, att den förhöjning af skatterna, som Hr Nor¬
denanckar förespeglat oss, icke kan för denna orsak komma
i fråga
Den värde ledamoten anser ”säkert vara, att många as¬
sociationer och enskildas cassör skola söka silfver för sin
”säkerhet, och några hafva redan börjat bereda sina capi¬
tal
D c n 20 Fcbruarii f. w.
”tal för detta ändamål.” Det vill således synas, som åtskil¬
liga ändock trodde på realisationens verkställighet, ehuru
sådant står i strid med Hr Nordenanckars yttrande i en fö¬
regående rad, att man nemi. ej begagnat silfverlånen af
tvifvel om utvexlingen. Huru skall denna motsägelse lösas?
Möjligen kunna de sednares tvifvelsmål qvittas mot de för¬
ras, tro. Vi komma dock nu till en af de värsta omstän¬
digheter, hvarmed man velat uppskrämma allmänheten,
nemi. den, alt capitalisterna skulle uppsäga sina långifna
fordringar. De största capitalisterna eller de allmänna Cas-
sorna kunna det ej. Icke blott gällande föreskrifter och
reglementen hindra det, utan äfven sjelfva sakens natur.
Om Cassorna ej förräntade sina medel, så skulle hvarken
pensionärer och stipendiater eller Cassornas Directioner och
Betjening utbekomma deras underhåll, arfvoden och löner.
Deras klagan skulle vara oemotståndlig både inför domstol
och inför allmänna omdömet Det vore således blott en¬
skilda fordringsägare, som skulle kunna göra uppsägningar.
Många skulle visserligen icke vara så fåkunniga, att de hell¬
re lade silfret ofruktbärande på kistbotten, än att de låna-
da ut det mot ränta. Men om äfven sådana capitalister
gåfvos, skulle skadan icke blifva stor för låntagare, sorn
hafva säkerhet att erbjuda, ty Cassorna stå dem öppna De
flesta äga, såsom vi veta, betydliga summor, till hvilka de
sakna låntagare. Endast Riddarhusets, cassör, som äro bland
de minsta, äga för närvarande 73,600 R:dr utlånta på namn,
för brist på lånesökande mot inteckning, och hafva i Ban¬
ken insatte i6,5go R:dr emot 3 proc., emedan de icke kun¬
nat på säkra namn utlånas till högre ränta. Således kan
de uppsagda capitalens omsättning i cassorna ske genast och
de enskilda blifva mera belåtna än förut, emedan de der¬
efter icke behöfva frukta för uppsägning. Huru stor denna
uppsägning kan blifva, är ej möjligt att beräkna; men ef¬
ter ali sannolikhet blifver den vida mindre, än hvad cas¬
sorna kunna ersätta. Om det enligt Hr Rosenqvists beräk¬
ning hände, att millioner uppsades, för att läggas på kist¬
botten, så skulle ej hela rörelse-capitalet dertill förslå, eme¬
dan det blott utgör 3o millioner. Häraf torde man bäst
inse, att det är skillnad emellan rörelse-capital och fordrin¬
gar ; att det förra icke kan vara lika stort som de sednare,
och att de beräkningar, som fruktan uppgör, äro öfverdrifna.
Hr Nordenanckar befarar realisationens bestånd, som
botås genom de Svenska sedlar, hvilka skulle inströmma
från andra länder för att utbytas mot silfver. Förr hörde
man detta spöke omtalas endast från Finland; nu skulle
det äfven komma ifrån Norra Tyskland. Andra talare haf¬
va redan sökt ådagalägga, huru litet det bör förfära oss;
och det är likgiltigt, hvarifrån sedlarne komma, så snart de
ej äro utom den sedelstock, som skall af silfver motsvaras.
2 H. 5
34
Den 20 Fcbrunriif. m.
Hr Nordenanckar säger, ”att ett lands behof af silfvermynt
”ej kan jemnföras med den utelöpande sedelmassan, utan med
”dess köpslut eller varuomsättningar. Dessa kunna ej beräknas.”
Hvarföre då omtala dem, sig sjelf och andra till förskräckelse.
”Der rörelse-capitalet är litet i förhållande till varu¬
bytet, der,” yttrar Hr Nordenanckar, ”måste behofvet af de
”små vexlingsvalörerna vara större. Rörelsen medtager en
”större andel af metallisk valuta och ökar vådorna för Sven-
”ska Banken. Om silfret uttages för vissa uppgifna behof,
”kunde det hända, att förhållandet emellan Bankens fonder
”och sedelmassan blefve såsom 3-J till 8, eller, efter en annan
”beräkning öfver sedelmyntets försvinnande ur rörelsen, sä¬
born till 8; strypsystem eller statslån måste börjas.” I
alla länder är det förnämligast i stället för småsedlar, sora
silfvermyntet är användbart. I stället för sedlar af me¬
delstorleken begagnar man guld, och för större summor an¬
visningar eller vexlar. Hos oss skulle man, oaktadt realisa^
tionen, ej kunna umbära skillingssedlarna, hvarken för små-
liq vider, som måste göras i bref, eller för resor, då man re¬
dan har nog besvär med en slantpåse, och skulle få än värre,
om småsedlarna i resecassan i stallet utgjordes af sillverpå-
sar. Det är dessutom äfventyrligt att föra dem med sigj
ty det klingande myntet lockar fram tjufven, och den re¬
sande kan hvarken bära silfverpåsarna med sig hvart harr
går, eller dölja deni, såsom sedlarna, i sin bröstficka. Det
är således icke troligt, att, till en början, ens hälften af
skilliugssedlarne kunde i rörelsen umbäras. Hela deras be¬
lopp utgör 2,800,000, och om dertill läggas skillingssedlarne
af Riksgäldsmynt, omkring 3oo,ooo R:dr, så är det hälften
af 2,600,000 R:dr, eller i,3oo,ooo , som måhända i silfver
utginge. Riksdaiers-sedlarne kunna ännu mindre umbäras i
rörelsen hos oss, emedan vi ej hafva guldmynt att dermed
ersätta dem. Äfven detta är besvärligt att föra i jemn-
förelse med sedlar. Jag har sjelf, under en resa i Preussen,
för guld tillvexla! mig s. k. Tresor-Scheine — gällande
hvardera 1 Thaler och små som visit-kort, samt derföre
beqväma att medföra — och har fått betala vexlarelön till
för att erhålla dem. Alla sedlar på 2 och 3 R:dr B:co utgö¬
ra 11J millioner, hvartill komma Riksg.-Cont:s Ettor och
Tvåor, 2,000,000, eller tillsammans i3£ millioner R:dr. Jag
vill ej ingå i närmare beräkningar; ty hvar och en kan
sjelf dpmma om svårigheten att blott begagna silfvermynt.
Hela den öfriga sedelstocken utgöres af större Riksgälds- el¬
ler Banco-Transportsedlar, hvilka ingen kan för den dag¬
liga rörelsen umbära.
Ännu en tröstegrund gifves mot silfrets uttagande, den
nemligen, att skatterna och andra allmänna medel upptaga
en så betydlig andel af vårt rörelse-capital. 182g års in¬
tägter, deponerade, besparade och reserverade medel utgjor¬
de 17,485,000 R:dr; 182g års utbetalade, besparade, reser¬
Den ao Ftbrusrii f. ra.
ii
verade och från deposition återlyftade medel stego till
15,i63,ooo R:dr; i83o års intägter m. m. likaledes 18,742,000
R:dr, och i83o års utbetalningar m. m. 18,379,000 R:dr.
Således funnos detta sista år blott 12 millioner, som icke
ingingo i allmänna uppbörden. 1 denna och i utbetalning
till löntagare eller allmänna Verk vore silfver ännu obeqvä-
tnare än i enskilda liqvider. Hvarken säckar, schatull, lå¬
dor eller cassalustor skulle räcka till. Kronofogden skulle
icke blott hafva svårt att räkna silfret, utan ännu större
besvär och äfventyr, än en resande, att förvara och föra det
med sig. Hvilken skjuts skulle ej fordras för att draga skatterna
fram och åter i landet? Posten kunde ej längre dertill för-
•slå. Jag vet väl, att liela denna summa ej är på en gång
i uppbörden, och rörelsen skulle då finna sig alltför besvä¬
rad; men på det hela hörer hon dock dit.
Långt ifrån att frukta något af allt det Hr Norden¬
anckar förespår, i fall proportionen af 5 till 8 skulle rub¬
bas, finner jag deri ingen olycka. Banken bör visserligen
söka bibehålla en viss proportion emellan silfver och sed¬
lar; men dervid är, sedan realisationen börjat, ingen svå¬
righet. Vill ingen sätta in silfver emot nya sedlar, kan
Banken sjelf köpa verksilfver för nya sedlar. ‘Detta köp kan
ej blifva betungande; ty så länge Banken gifver fulla silf-
verbeloppet för sina sedlar, måste de hafva silfvervärde.
Brister verksilfver och är det för dyrt, köper Banken vex-
lar; äro dessa för kostsamma, drager Banken in silfver ge¬
nom credit på Hamburg in blanco, hvilken ej torde behöf¬
va betalas särdeles dyrt, då Banken kan lemna hypothek
af Riksg.Cont:s förskrifningar å 4>4°°i000 Rtdr. I de tvenne
första händelserna ökas rörelse-capitalet genom nya sedlar.
I alla tre förbättras proportionen mellan 5 till 8 i det hela,
emedan förhållandet mellan det silfver, Banken uppköper,
och de sedlar, lian i stället utgifver i Jandet, eller den skuld,
som han får i Hamburg, är såsom 5 till 5; ty mäklare-
arfvode, transport m. fl. omkostnader skulle utgå af Ban¬
kens räntebehållning, de ofta omtalade 5oo,ooo R:dr. Vex-
lingen kunde således gå sin jemna gång, och Banken un¬
derhålla sin silfverfond, utan indragning af enskildas lån,
eller upptagande af Statslån efter några andra befarade oell
konstlade företag.
Är det månne tillfälligt eller beräknadt, att Hr Norden¬
anckar slutar sin framställning med den förhatliga utsigten,
alt vi skulle nödgas göra lån, och det värsta af alla: tvångs¬
lån? Många torde dock väl icke låta sig förvillas eller för¬
skräckas af detta skrämskott, då framställningen stödjer sig
på så många misstag! — Jag anhåller, att delta mitt anfö¬
rande måtte åtfölja till Banco-Utsk., der jag hoppas, att llr
Nordenanckar får fullständigare svar.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, tillkännagaf, att Plenum
komme att i eftermiddag kl. 6 fortsättas.
36
Den 30 Februarii f. m.
Hr von Heijne: Då jag anmälde mig, skedde det i
den förmodan, att Hr Rosenblad, dä han nämnde i83o års
Revisorer, skulle framkomma med sådana anmärkningar,
som man förut funnit både BancoFullmägtige och vissa pu¬
blicister velat tillägga dessa Revisorer till förhindrande af
realisationen; men då Hr Rosenblad endast i förbigående gjort
en reflexion angrde tiden för BancoFullmägtiges anmälan, vill
jag ej ingå i någon tvist härom. Då jag emedlertid har or¬
det, vill jag blott, till hvad jag sist yttrade, tillägga, att
äfven jag åberopar den Veteran i realisationsfrågan, hvilken
man förut här har omtalat, om jag icke såväl vid 1823
års Riksdag sorn vid den sednaste, långt ifrån att motar¬
beta realisationen, i stället lifligt önskade och understödde
densamma, då jag alltid trodde, att R. St. varit allt för
njugga i sina anslag till Bankens förstärkning; men jag har
jemväl alltid trott, att verkställighet och beslut borde i den¬
na fråga äga rum i en och samma stund; och man må ej
föreställa sig, att jag önskar uppskof med realisationen, fast
jag fruktar, att ett sådant uppskof blir följden, om man
ihärdigt påfordrar en vexlingsgrund till 128 sk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den siste värde
talaren har i dag tvenne gånger förklarat sig anse det vara
nödvändigt att förändra realisationsgrunden i förhållande
till sedelmyntets värde enligt cours.
Jag täger mig derföre friheten att fästa uppmärksam¬
heten deruppå, att coursen för det närvarande är 136 sk.
på Hamburg, och att den otvifvelaktigt efter Banco-luckans
öppnande kan hålla sig på 133 sk., emedan kostnaden för
silfrets utförsel till Hamburg kan beräknas till 5 sk. på
R:drn. Dilferencen är således icke mer 3 sk.; och man be¬
gär nu, att vi för dessa 3 sk. skull skola bryta sönder ett
af Konung och Ständer högtidligen fattadt beslut och till
Bankens fordringsägare gifvet löfte. Men då det för öfrigt
nu egentligen är Frih. Kantzous anförande, som blifvit fö¬
redraget, hvilket de flesta talarne tyckas hafva förgätit, vill
jag nu icke vidare deltaga i denna discussion, utan blott
söka utplåna intrycket af det klander, sorn här blifvit ytt-
radt deröfver, att Hr Frih ändrat sin öfvertygelse i afseen¬
de på realisationen. Hvarföre tala vi, om ej för att söka
bringa andra ifrån deras förra öfvertygelse? Är det då rätt
att klandra den, som låter öfvertyga sig af våra bättre
skäl? För min del värderar jag åtminstone mera dem, som af
egna forskningar och andras skäl kunna framskrida på upp¬
lysningens bana, än dem, som sätta ett slags äi-a i att Riks¬
dag efter Riksdag qvarstå på samma punkt, lika förstockade
för sanningens röst.
Hr Nordenanckar: Det är måhända djerft af mig
att uppstiga emot så skickliga motståndare som de, jag nu
har att strida emot; och må det derföre förlåtas den ovane
talaren, om han nu ej vågar ingå i någon ytterligare ut¬
Den 20 Februarii f. m.
37
veckling i afseende ä principer, utan blott uppehåller sig
■vid några speciella omständigheter, som han tror sig böra
anmärka. Jag ger gerna vika för sanningens magt, men icke
för dialectikens, och jag vill förklara Hr Rosenblad, att jag
ganska val vet, att hans afdrag af Riksg.Cont:s förskott vid
beräkningen af sedelstocken grundar sig på Bancofullmäg-
tiges skrifvelse d. i i Dec. i83o; men jag trodde, att det är
R. St., som i sådana ämnen äga beslutanderätt och icke
ensamt Bancofullmägtige.
Frih. Boye: Af en värd talare, Hr v. Hartmansdorff,
bar jag hört en tanke yttras, som, så vidt min uppfattning
icke felat mig, jag ej kan dela, och som jag anser betänk¬
ligt att lemna ovederlagd. Han har nemi. sagt, att föran¬
staltandet af sådana allmänna författningar, som skulle haf¬
va räntans nedsättning till påföljd, vore stridande emot rätts¬
begrepp; och för att gifva intryck åt sin sats, har han på¬
mint, att omyndige och Arme'ens PensionsCassa skulle blifva
lidande på en sådan nedsättning. Jag begär att få erinra,
att räntan ej är orsak, utan en verkan af en annan orsak;
att räntan är hvarken moralisk eller omoralisk; att den ej
kan hänföras till annat rättsbegrepp än det enskilda, som kan
äga rum emellan låntagare och långifvare, och att detta su-
bordinerar under ett högre begrepp, det nemligen, att all¬
mänt väl är högsta lag. Samma frihet, som våra fäder ägt
i den ceconomiska lagstiftningen, och hvarigenom de kun¬
nat bestämma räntan till 6 proc., samma rätt äga ock vi
att, örn vi så för godt finna, bestämma räntan lägre. Om
Hr v. Hartmansdorffs sats vore riktig, kunde vi åtminstone
skatta vårt land lyckligt, att det ej här förhåller sig med
räntan såsom i Ostindien, der den är 25 proc. Det skulle
då strida mot rättsbegreppet att få den nedsatt till 18. Jag
tror icke, att man bör åberopa rättsbegrepp, der sådant,
långt ifrån att vara nödigt, tvärtom är skadligt.
Frih. Rantzou, uppläste följande:
Vi hafva all anledning att förvänta — jag vågar tilläg¬
ga: vi hafva rätt att fordra —, att ett upplyst BancoUtsk.
skall upptaga hvarje åsigt, hvarje anmärkning till myntvä¬
sendets ordnande med den noggrannhet, som ämnets vigt så
högt påkallar. Det kan ej annat än för mig vara en till¬
fredsställelse, att mina åsigter väckt någon uppmärksamhet,
och det skulle vara en ännu större, om de invändningar,
hvartill de föranledt, komme att framkalla ändamålsenligare
åtgärder till ernående af det mål, jag söker.
Ordning och stadga i myntväsendet är detta
mål. Blott map vill uppfatta andan af denna min iidiga
önskan, räcker jag vänligt handen åt hvarje medborgare,
som med mig önskar vandra den väg, som bär dit. Jag
fruktar, att jag kommer att sakna flera värda talares sälskap
38
Den 20 Fcbruarii f. ra.
på denna mödosamma stråt; men intet hinder skall afskräc¬
ka mig att följa den, och jag understödjes af hoppet att slut¬
ligen lyckas göra den tillgänglig äfven för den stapplande
vandringsmannen.
Då jag nu har ordet, vill jag emedlertid något utförli¬
gare yttra mig öfver vissa förekomna anmärkningar.
I anledning af Hr von Heynes något skärande utfall
emot mig för min förändrade öfvertygelse i afseende på mynt-
bestäraningsgrunden, får jag blolt yttra, att jag är glad att
finna denna förändrade öfvertygelse grunda sig på en af mitt
kall, såsom representant, anställd vidsträcktare forskning i
dessa vigtiga ämnen; och då jag finner dels sedelmyntets
värde betydligt förhöjdt, så vidt det har sammanhang med
coursen, sedan sista Revisionen, dels äfven att, utan anta¬
gande af 128 sk. vexlingsgrund, realisationen ej af Regerin¬
gen verkställes, utan att vi otvifvelaktig! få qvarstå i den
deg af oordning i vårt myntväsende, hvari vi befinna oss,
så anser jag en halsstarrig conseqvens, efter vunnen bättre
erfarenhet, någon gång vara mindre berömvärd. Coursen
var dessutom vid sednaste StatsRevision i4g sk. Den är nu¬
mera i36 sk.; och hade den åsigt gjort sig gällande, sona
föranledt det anförande af mig, hvilket Hr v. Heyne åbe¬
ropat, nemligen att ytterligare belasta handelsvågen med ett
betydligt silfverköp till dryg och ändamålslös kostnad, så
hade vi endast än mera förhöjt coursen, utan att närma oss
målet, — fast heller aflägsnat oss derifrån. För att i öf¬
rigt besvara mina motståndare för tillvitelsen af inconse-
qvens, anser jag endast behöfligt att hänvisa till mitt i R. o.
Ad:s sista plenum, äfvensom till mina vid flera tillfällen
förut, då jag yttrat mig om principen för mynthestämman-
det, afgifna anföranden.
Hvad särskildt beträffar Frih. Boyes anmärkningar, får
jag blott förklara, att, ehuru vältalig Frih:s framställning
än må vara, den dock vanligen i bevisning är den minst far¬
liga för hans motståndare, hvilka derföre gerna, utan äf¬
ventyr, kunna låta honom få äga sista ordet. Man kan ej
vänta af mig en förmåga, den jag erkänt mig sakna, att
med den ledighet i muntligt föredrag, som utmärker Frih.,
de vive voix kunna besvara alla dess anmärkningar. Jag
önskade emedlertid kunna göra det. I frågan om de enskil¬
da actieägarnes inträde i Banken reserverar jag mig att fram¬
deles derom närmare utveckla mina tankar.
Jag tackar Hr Nordenanckar för dess emot mig yttrade
välmening, och är öfvertygad, alt han, lika med mig, har
de renaste afsigter med framställandet af sina betänkligheter.
Vid hvad han i ett föregående plenum yttrat (hvilket han
likväl i dag synes hafva frångått) angående folkets fordran
att erhålla utvexlingen verkställd efter sedelmyntets
gångbara värde, hvilket den värde talaren föreställde
sig icke äga någon annan mätare än dagens cours på de
D e ii 20 Fe h r u a r i i f. m.
39
vexelhandlande Börserna i Sverige, ber jag att något få up¬
pehålla mig, då denna mening torde behöfva en allmännare
utveckling. Jag vill då något närmare utlåta mig öfver
hvad cours är och huruledes, i ett land utan mynt,
denna kan på mångahanda sätt uppdrifvas och hållas qvar
på en viss hög ståndpunkt genom konstlade medel, och
utan att hafva något egentligt sammanhang med värdet å
varorna inom eller utom landet, på hvilket värde naturligt¬
vis värdet af varan silfver ytterst beror. Är t. ex. priset å
de artiklar, vi behöfva importera, lågt på den utländska
marknaden, men deremot priset å våra exportartiklar högt,
så att vi för en mindre qvantitet af de sednare kunna till¬
byta oss en större qvantitet af de förra, så minskas vexel-
behofvet och coursen faller, utan afseende å förhållandet
emellan våra sedlar och silfret. Så länge vi ej äga fri vex¬
ling, är detta värde, lågt eller högt, fullkomligen fictivt
och alldeles icke, i den allraobetydligaste mån, beroende
af Bankens ägande silfverförråd; ty om Banken ägde 5o mil¬
lioner silfver inlästa i sina hvalf, utan att utgifva deraf, så
gällde våra Bancosedlar på Börsen precist lika mycket eller
lika litet som nu. Ett sedelmynts värde beror nemligen en¬
dast och allenast af rörelsens ökade eller minskade behof af
bytesmedel. Om således Börsen har större behof af utländ¬
ska fordringar eller bytesmedel med knapp tillgång, stiger
coursen; har den åter god tillgång, utan efterfrågan eiler
behof, faller den, nemi. så vidt de, som äga de utländska
fonderna, behöfva förvandla dessa i Svenska sedlar. Men
om, såsom händelsen någon gång visat sig, väl full tillgång
å utländska fordringar eller vexlar finnes, ehuiu de, sorn
äga dem, ej vilja desamma öfverlåta, i hopp att genom en
förment brist stegra coursen, — då uppkommer för den i
utländskt mynt skyldige, som måste betäcka sin skuld och
ej kan erhålla den allmänna verldsvaran silfver, nödvändig¬
heten att, ä tout prix, köpa en representant deraf, d. v. s.
en vexel; — och på detta sätt bedrifves, hvad man kallar
agiotage, på detta sätt kan det ligga i några få mägtiga
börsmäns godtycke, att, då ett mynt saknas och ehuru nå¬
gon handelsbalance ej finnes till, stegra coursen och derige¬
nom inbilla dem, som ej på närmare håll betrakta dessa
operationer, att fara är å farde.
Mahanda misstager jag mig ej, då jag tror, att Hr Nor-
denanckars med fleres farhågor för den höga coursen, till
stor del, hafva sin grund i misstag uti begrepp om, kanske
till och med obekantskap med, dessa förhållanden.
Dagens pris hafva ej heller, enligt hvad Hr Norden¬
anckar förment, något ovilkorligt beroende af dagens cours.
För ett skeppund jern, som 1826, efter 122 sk. cours, sål¬
des till 18 ä 19 R:dr B:co, erhölls i fjol, med 1,49 sk cours,
endast 16 R:dr B:co; och, ehuru coursen mot slutet af som¬
maren föll 12 k x3 sk. per R:dr, nedsattes dock cj i all¬
4»
Den 20 Februarii f. m.
mänhet jernprisen under den återstående skeppningstiden.
Så äfven med, snart sagdt, alla andra både import-och ex¬
port-artiklar. All varas såväl som myntets värde beror
nemligen, såsom jag ofvan sagt, af den ökade eller
minskade tillgången deraf å de marknader, der
de försäljas, och det ökade eller minskade behof-
vet å de ställen, dit de försäljas.
Hvad dagens cours angår, så var den sista börsdag 136
sk. på Hamburg. Detta är icke mer än ungefär 2 sk. ut¬
öfver ulvexlingsgrunden af 128 sk., då exportkostnaden af-
räknas; ja, vid nuvarande årstid torde omkostningarna till
och med uppgå till 6 sk. på Riksdalern. I samma ögon¬
blick vexling beslutas, är coursen i3o sk., ja derunder, —
och i samma stund Hr Nordenanckars åsigter skulle göra sig
gällande, är den i5o ä 160 sk , om icke högre. Så förhål¬
ler det sig med coursen på våla Börser.
Billigheten af 128 sk. vexlingsgrund, just efter coursens
förhållande, har dessutom nyligen blifvit uti en af våra tid¬
ningar ådagalagd medelst en calcul, hvars riktighet jag pröf-
vat, och som visar, att 127 sk. utgör medeltalet af medel-
courserna å Stockholms Börs, på nära ett fjerdedels sekel be¬
räknade. Om man derföre endast gör sig ett redigt begrepp
om skillnaden emellan cours och agio, så torde många spö¬
ken för silfrets utvandring, i följd af en förment underba-
lance i vår handel, försvinna. Jag vill ej uppehålla tiden
med att upprepa de skäl, jag i detta hänseende förut an¬
fört till lugnande af förskräckelsen; men jag vågar hänvisa
till ett uppmärksamt begrundande af dem från alla sidor,
då jag bör hoppas, att mången säkert skall finna det helt
enkelt och naturligt (om de af mig framställda garantier
vidtagas), att tillräckligt silfver, äfven efter vexlingens in¬
träde, får qvarstadna i Banken, och att det ingalunda bör
anses såsom ett mirakel, att Banken icke plundras, såsom
en annan länge undangömd skatt, i samma stund den öppnas.
Man har äfven talat om den ökade beskattning till be¬
lopp af 600,000 R:dr, som skulle drabba folket, så framt
Staten ej skulle få någon del i Bankens vinst. Summan är
för det lörsta mer än tredubbel af hvad sorn, med afdrag;
af räntan å Bankens grundfond, utgjort Statens intrad af
Banken, och bevillningarna aro dessutom, enligt hvad vi
sett, så rundeligen beräknade, att vi, utan att höja beskatt¬
ningen (för att begagna ett, när fråga är om anslag, häfd-
vunnet uttryck), kunna å öfverskotten anvisa en motsvaran¬
de summa. Det är sannt, vi nödgas då afslå åtskilliga af
Styrelsen begärda anslag; men, för min del, skall jag i
valet deremellan ej tveka ett ögonblick; ty jag anser oför-
gripligen fördelarna af ett stadgadt mynt och ett ordnadt
creditväsende samt af den både industriella och moraliska
kraft, sorn deraf alstras, vara långt vigtigare än många af
Den ao Februarii f. m.
4»
de utgifter, Regeringen föreslagit för landets fortkomst och
belåtenhet, ja för sjelfva möjligheten oell förmågan af dess
försvar, hvartill säkerligen behöfves mod, fosterlandskärlek
oell armar, mera än uniformspersedlar och fästningar
Farhågor hafva äfven blifvit spridda för ett våldsamt
strypsystem, såsom följd af en förändrad lånerörelse. Der¬
med skrämas de lånbehöfvande; men äfven dessa farhågor
äro lill största delen ogrundade. Att öfvergången från ore¬
da till ordning icke sker, utan ett eller annat kraftigt steg,
mer eller mindre behagligt för dem, sorn haft gagn af ore¬
dan, kan icke motsägas; men den egentliga skillnaden bill¬
dén , att hädanefter endast de ordentliga få låna, och följ¬
den deraf åter, att de, som behöfva lån, måste vänja sig till
att vara ordentliga. Hvad ondt en motsatt vana gjort, veta
vi alla, och säkert är och blir det, att flera blifva ruine¬
rade genom lättheten att göra skuld än genom svårig¬
heten dertill. En ändamålsenligt organiserad Rank kan
icke lemna lån på längre tid med omsättningsrätt; men
Styrelsen kan, om den så för godt finner, medgifva omsätt¬
ning. En Lånebank, i den scala som R. St:s Bank, bör icke
vara någon Lombard-inrättning på papper. Den är till för
att bispringa industrien, den större rörelsen, den betydliga
fastighets- eller bruks-ägaren och den i öfrigt tillfälligt pen-
niogebehöfvande, men ej för att på många hundra tusentals
händer, på flera års tid, utpostera 2 å 3oo R:dr, hvarmed
dessutom högst få, i min tanke, äro betjente.
Men om lättheten att ända till 3^ år utdraga inbetal¬
ningen af ett lån i Disconten på några hundra R:dr min¬
skas, så ökas i motsvarande mån den verkliga näringsidka¬
rens lätthet att erhålla förlag för sin rörelse mot lägre rän¬
ta, hvarigenom en större arbetsförtjenst för en mängd arbe¬
tare samt i öfrigt mera lif och rörelse uppkomma. Derige¬
nom bildar sig credit, hvilken i sin ordning bildar capita-
ler och således lätthet att få låna af enskilda. Sådant
kommer ej, blott man stampar i jorden — det vet jag —;
men ett ordnadt mynt är ett frö, hvilket tvifvelsutan al¬
strar dessa frukter i vårt Sverige, såsom i alla andra fria,
civiliserade länder.
Hr v. Troils tanka, att alltid hålla sedelstocken uti ett
gifvet förhållande till silfverfonden, kan jag ej gilla. Sty¬
relsen af en Bank kan och bör ej, om Banken skall skötas
rätt, i detta hänseende vara bunden af andra tvångslagar än
styrelsens egen rättskänsla, omdöme och kännedom af affä¬
rerna. Äfven ur denna synpunkt önskade jag, att icke blott
Statens utan ock enskilda actieägares ombud linge deltaga i
förvaltningen. För att ej omnämna omöjligheten, att alltid
hafva ett orubbligt förhållande emellan sedlar och silfver
gifvet, skulle Bancostyrelsen genom förpligtelsen härtill äga
oupphörliga amalgamationer med Börsen, medelst jemna för-
2 H. Ö
42
Den 20 F e b r u a r i i f. m.
säljningar och återköp af ”sina” -papper, genom silfverköp
&c. Detta skulle uppröra Börsen och lemna spelrum för
högst skadliga speculationer på cours &c. samt sålunda, i
min tanka, motarbeta, i stället att befordra, sitt ändamål;
ty Bankens interesse är alltid, att Börsen måtte vara så lugn
som möjligt, icke blott i sina förhållanden till silfverfonden,
utan oek i sina egna operationer. Jag tror således äfven,
lika med Hr Cederschjöld, att den garanti, Hr v. Troil for¬
drat, snarare blefve anledning till oreda än bestånd. I en
annan riktning har jag förgäfves gissat, hvad Hr Cederschjöld
kunnat åsyfta, då han sade sig innehafva en hemlighet, hvars
upptäckt skulle störta realisationen. Ehuru detta troligen
låter farligare, än det är, så är vår tid så full af upptäck¬
ter, att det väl kunde hända, att någon annan hittade på
samma hemlighet och begagnade den emot den goda sa¬
ken; och dessutom väcker heralighetsväsendet alltid misstro¬
ende. Jag anhåller derföre, att Hr Cederschjöld täcktes an¬
förtro allmänheten denna hemlighet, på det den må kunna
bedömma, om farhågan derför är sann eller ogrundad.
Slutligen måste jag, i anledning af ett Hr Rosenblads
yttrande, att man icke vågat förlidet år i Götheborg hand¬
la med Amerikanarna om Svenskt jern i utländskt mynt,
utan att alla köpslut skett i Svenska sedlar, reservera min
egen deremot fullkomligt stridande erfarenhet, åtminstone
hvad Stockholm beträffar.
Hr von Heyne: Det har väl ej sällan handt mig, att
jag tillhört minoriteten inom detta Stånd; det torde, att
domina efter de yttranden, man ännu hört, äfven blifva
fallet i denna fråga. Detta har likväl icke bekymrat mig,
då jag ägt medvetandet, att redlig vilja och afsigt led t hvar¬
je ord, sorn hörts från mig såväl i andra sorn i realisa-
tionsfrågan; men det skulle smärta mig, om R. o. Ad. kunde
tro min karakter tillåta mig något förnärmande mot perso¬
ner, och det skulle sålunda äfven smärta mig, om Friherre
Rantzou så fattat, hvad jag i afseende å honom yttrat. Jag
sade blott, att jag så delade den öfvertygelse, han i det af
mig upplästa anförande uttryckt, att, då jag icke tilltrodde
mig större författare-förmåga än han äger, och då anföran¬
det förut var lemnadt till allmänhetens kännedom, jag ville
såsom mina egna tankar begagna Frih. Kantzous ord. Jag
tror, att sådant bör anses långt ifrån klander. Jag har sagt,
att jag önskat, att Hr Frih. ett år härefter må hysa samma
öfvertygelse sorn nu; och så gammal jag är, är jag dock icke
för gammal, för att emottaga och låta Öfvertyga mig af er¬
farenheten, om den framdeles skulle visa ett bättre resultat,
än det jag ännu funnit anledning hoppas. Något personligt
förnärmande emot Hr Frih. Rantzou kunde från mig aldrig
äga rum, då jag för Hr Frih. hyser personlig aktning.
Den no Februarii f. m.
43
Hr Nordenanckar: I anledning af Hr Rosenblads
tvifvelsmål i afseende å tillförlitligheten af mina uppgifter
om operationerna i Engelska Ranken, får jag blott med nå¬
gra få ord förklara, att jag icke hemtat dessa uppgifter utur
Svenska tidningar, utan att jag deröfver läst classiska verk.
Tvisten var nemligen, huruvida lånerörelsen skulle minskas
genom att afslå lån eller att höja räntan. .Då lagen för¬
bjöd det sednare, så måste den förra utvägen begagnas. I
anledning af hvad Frih. Rantzou yttrat angående coursens
förhållande efter vexlingen, och de sex sk. han beräknat såi
sorn transport-kostnad för silfrets export, får jag blott hem-?
ställa, huruvida icke denna förhöjning betäckes genom be¬
sparingen af disconten å vexlarqa, hvilka nu ställas på 70 å
90 dagar, men som, derest silfver directe exporteras, skulle
nästan hedt och hållet upphöra. Hvad angar Hr v. Hart-
Uiansdovffs yttrande, angående vexlingsgrundens bestämman¬
de efter dagens cours, och de missförhållanden, som derige¬
nom skulle uppstå; så bar jag redan erinrat, att jag ej yt¬
trat denna tanka i afsigt att få den tillämpad såsom grund¬
sats, utan att jag framställt den endast såsom rättsbegrepp.
Jag anser det således vara mindre ädelt att upptaga tiden
pied en motbevisning, som varit fullkomligt öfverflödig och,
yid granskning af hvad jag sednast yttrat, icke påkallad.
Hr von Troil, Emil: Jag erkänner, att jag hade
trott, att ändamålet med föredragning efter en upprättad
föredragningslista var det, att hvarje discussion skulle kom¬
mu att hålla sig inom ett visst ämne, och att det funnes en
auetoritet inom Ståndet, som kunde återföra lill detta äm-
pe, då afvikelse»- derifrån äga rum; men jag finner, att jag
misstagit niig, då jag nu hört, att, oaktadt Frih. Rantzous
anförande, enligt föredragningen, utgöV öfyerläggnings-äm-
net, Hr Nordenanckar och mitt likväl till stor del blifvit
tagna under discussion. För min del vill jag icke följa ett
sådant exempel, och anmärker blott, hvad Frih. Rantzou
beträffar, att jag högligen värderar consequenseu deri, att
yttra hvad man efter mogna forskningar anser vara rätt,
utan att af en falsk blygsel låta hindra sig att antaga och
uttrycka en bättre öfvertygelse, derföre att man förr byst
pri annan. Jag har ined största tillfredsställelse läst Hr Frih:s
anförande , och är med honom fullkomligt ense i principen
samt i afseende a Bankens förmåga att nu realisera, fastän
jag i vissa delar tänker olika, hvad garantierna beträffar;
men då min egen motion snart lärer förekomma, dröjer jag
tili dess att vidare yttra mig,
Hr Cederschjöld: Sedan jag af en värd Ledamot
blifvit uppmanad att uppgifva den möjlighet till realisatio¬
nens förstörande, som jag i sjsta plenum sade mig ännu icke
vilja yppa, anser jag mig 1111 skyldig att frånträda min fö¬
resats, på det hemligheten icke nui väcka någon slags får-
44
Den ao Februarii f. m.
håga, eller någon inbilla sig, att saken vore vigtigare, än
den verkligen är. Jag föreställer mig nemligen, att om mån¬
ga Privatbanker och Hypotheks-im ättningar stiftades samt
lingö sig den rätt upplåten, att deras sedlar blefve gångba¬
ra i Kronans uppbörd; så skulle de i allmänna rörelsen er¬
sätta Bankens sedlar, och dessa kunna till ett motsvarande
större belopp inkastas i Banken, samt dess silfverfond der¬
igenom tilläfventyrs kunna tömmas. Jag nämner detta så
mycket hellre, som fråga härom redan lär vara väckt, och
som jag hyser den säkra tillförsigt till Ständernas sans och
klokhet, att de icke låta förleda sig till ett så olyckligt beslut.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Efter en så
lång öfverläggning hade jag ej ämnat att med mitt uppträ¬
dande upptaga tiden, om jag icke, till förekommande af
missförstånd, ansett ett uttryck af Hr von Heyne påkalla
svar. Om jag rätt fattat hans yttrande, har han sagt, att
lian hyste förmodan, det K- M., i Dess Nåd. Skrifvelse an¬
gående utvexlingens början, icke så bestämdt uttalat sin me¬
ning i afseende å grunden för samma utvexling. Jag hänvi¬
sar till sjelfva Skrifvelsen, Der står, att vexlingen skall ske
i öfverensstämmelse med lagen den l Mars i83o; och der
åter finnes 128 sk. bestämdt utmärkta. K. M. har således
högtidligt förklarat, att ingen annan grund är afsedd. Men
Hr von Heyne har vidare sagt, att det syntes honom, som
vore Lagen af i83o upphäfd, emedan föreskrifterna uti 2 §.
icke blifvit iakttagna. Det förhåller sig verkligen så, att
någon anmälan af Bancofullmägtige icke lios K. M. blifvit
gjord; men Lagen är ej derföre upphäfd, och lyckligtvis
kan den ej heller genom någon tolkning från ena sidan upp-
häfvas. Den är lagligen stiftad, och måste således vara bin¬
dande. K. M, tvekade länge, innan Idan lemnade Sin san-
ction. Han förklarade öppet dessa tvifvelsmål för den Depu¬
tation, sorn vid sista Riksdag öfverlemnade Honom Lagen.
Men K. M. har ansett, att i en fråga, så stor och vigtig
för landet, borde Jt. Sfs åsigt vinna öfvervigt; och då K.
M. gaf Sin santion, yar beslutet orubbligt, icke beroende af
dagens opinioner eller dagens cours. K. M- tilläde, att om
hinder komme att mota för realisationens verkställande, så
skulle K. M. sammankalla R. St. och gifva prof af samma
förtroende tillbaka- Detta löfte är nu uppfyldt; och K. M.
liar, med fullgörandet af denna Konungsliga pligt, fästat R.
St:s uppmärksamhet på nödvändigheten att hinna målet. K.
M. förser sig med tillförsigt, att vi med kraft i vilja och
enighet i öfvertygelse skola ådagalägga helgdep af våra löf*
ten, orubbligheten af våra beslut.
Uppå derom framställd proposition blef Frih. Kantzous
nu föredragna anförande, tillika nied de i anledning delaf
afgifna yttranden, till BaneoUtsk. remitteradt.
Den 20 Fe br u ar i i f. m.
45
Föredrogs ånyo Hr Nordenanckars, Fredr. Wilh., d. 17
dennes på bordet lagde anförande, i anledning af K. M:s Nåd.
Skrifv. angående Bankens öppnande till utvexling af silfver.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., uppläste följande:
Då jag vid sisth Piiksdag för /jlde gången, under en tid af 15
år, deltog i 11. St:s bemödande att för sig reda de allmännaste
begreppen om myntväsendet, hoppades jag , att, sedan beslut,
oaktadt icke alldeles efter min önskan, då blifvit fattadt om
realisation medelst fri silfvervexling å 128 sk., den svåra
kampen skolat vara utkämpad, och man nu kunnat fä bör¬
ja i lugn njuta frukterna af sanningens och rättvisans seger.
Och om jag än skulle finna mig sviken i detta hopp, samt
få se striden förnyas nästan på samma punkt, der den for¬
dom börjades; så vill jag likväl icke vid hvarje sådant till¬
fälle genast trötta It. o. Ad. med upprepandet af de gamla
argumenten, utan hysa den tillit till Banco-Utsk., att det
icke låter förvilla sig af de genom bevisningens oemotståndli¬
ga kraft redan längesedan krossade villomeningarnas spökan¬
de irrbloss.
Men som en värd ledamot af sjelfva Banco-Utsk. i sista
plenum utvecklade åsigter af myntväsendet, om hvilkas rik¬
tighet jag tror mig hafva skäl att i vissa delar hysa tvif¬
velsmål; så torde det tillåtas mig att i största korthet un¬
derkasta dessa åsigter en flyktig granskning.’
Den värde ledamoten säger: ”att i83o års myntbestäm-
ningslag ej mer är bindande." Det vore besynnerligt, om
lagen skulle hafva 'förlorat sin bindande kraft blott derföre,
att det i lagen bestämda vilkoret för dess inträdande i verk¬
samhet ej kunnat uppfyllas inom den tid, som blifvit utom
lagen bestämdt. Eller skulle t. ex. den nva Civil- och Cri-
minal-Lagen, sedan den hunnit antagas, för att efter en viss
lid börja tjena till efterrättelse, förlora all bindande kraft
och alldeles förfalla blott derföre, att den, för mellankom-
ne hinder, icke kunnat försättas i verksamhet på den utsat¬
ta tiden. ”Men” tillägger den värde ledamoten, ”om någon¬
ting deri (nemi. i denna lag)-bör hållas uti helgd, så är
”det proportionen af 5 till 8.” Det vöre icke mindre be¬
synnerligt, om det heligaste uti denne lag, just skulle vara
det, som deruti alldeles icke finnes. Ty äfven proportionen
af 5 till 8 söker man deruti förgäfves. För öfrigt torde få
påminnas, att denna proportion var redan till sitt ursprung
blott ett slags hugskott. Det är med detta hugskott un¬
gefär Ijka som det säges om vädret: ”man hör dess susan-
”de; men ingen vet hvarifrån det kommer, eller hvarthän
”det går.”
Saulina värde ledamot säger vidare: ”alt vexling efter
”dagens cours är den enda rätta; och lian önskade, att äf-
”ven sedan vexlingen börjat, vexelgrunden kunde olika be¬
stämmas hvar 3:dje månad.” Jag tilltror 111ig icke att kun¬
46
Dcu ao Fe bni ar ii f. m.
na fatta, hvad den värde ledamoten menar med en sålunda
föränderlig vexlingsgrund; ty begreppet om silfvermynt tyckes
vara svårt att förena med begreppet om vexlingsgrundens
föränderlighet. Om den värde ledamotens mening är, att
man, i händelse coursen stege t. ex. 4 eller 5 sk., skulle i
Banken gifva eller erhålla så mycket mer i sedlar för en
R:dr i silfver, så vore Bankens sedlar icke mer reverser,
utgifna på bestämda belopp i silfver; de gällde icke mer
för mynt: jag vet icke hvad de skulle kunna anses vara.
Den värde ledamoten förmenar, ”att Bankens fall må-»
”hända vore det säkraste sättet att komma till ett nytt, på
”rationella grunder bygdt hank-system.” Om det system,
hvartill man kunde komma genom Bankens fall, skulle blif»
va af det slags rationalitet, som nästföregående punkt anty¬
der; så anser jag för en särskild lycka, att Bankens fall val
icke lär vara att befara.
Och slutligen säger den värde ledamoten, ”att, sedan
”vexling är beslutad, måste man uppoffra allt, för att be¬
trygga den och bevara äganderättens helgd, äfven oin
”ett tvångslån uti silfver från landet hlefve nödigt.” Genom
dylika förespeglingar af tvångslån och stora uppoffringar till
vexlingens bibehållande lär yä| ingen låta skräma sig:
likaså litet, som någon lär kunna föreställa sig, huru ägan¬
derättens helgd skall kunna bevaras genom tvångslån, hvil¬
ka i sig sjelfva äro föga annat än just densammas uppenba¬
ra kränkning.
Hr von Troil, Emil: Till hvad jag rédan förut an-,
fört skulle jag nu icke tillägga något, om jag ej hört Hr
Nordenanckar yttra, att öfverensstämmelse ville finnas emel¬
lan hans och mina åsigter i denna fråga. Jag kan icke in¬
se någon sådan i mer än en enda punkt, och det är den, att
vi troligen båda önska realisationens bestånd, sedan den blif¬
vit verkställd. Hr Nordenackar har sagt, att vexlingsgrun-
den lika väl nu kan förändras ifrån 128 sk., som den vid
sista Riksdag förändrades från 4$ sk* Jag skulle tro, att
det är en himmelsvid skillnad emellan dessa jemnförda för¬
hållanden. År 1828 kunde Banken icke göra rätt. Det
hade till och med varit omöjligt att uträkna, hvad de sär¬
skilda försträckningsgifvarna, i förhållande till de olika för-
sträckningstiderna, rätteligen bort hafva, För dem, sorn
lånt ut sina penningar, t- ex. år 1808, och oafbrutet se¬
dan haft dem utlånade, är förlusten visserligen högst betyd¬
lig; men desse äro få: och då man ej kan göra al(a fått,
har man icke annat val, än att söka göra hvar och en så
litet orätt som möjligt. Enligt sådana åsigter fattades rea-
lisationsbeslutet; och under de fyra år, som förflutit, se¬
dan ett lagligt tillstånd bestämdes, hafva förhållandena in¬
galunda förändrat sig.
Skulle man då nu, utan ringaste anledning, rubba det¬
ta lagliga tillstånd? Jag befarar, att följderna deraf klefve
Den ao Februarii f. m.
4?
högst betänkliga. De intecknade fordringarna i landet upp¬
gå till öfver 70 millioner; de icke intecknade säkerligen till
dubbelt, så att man kan antaga sammanräknade beloppet
till öfver 200 millioner. Bestämde man nu utvexlingsgrun-
den till 144 sk., så beröfvade man ju fordringsägärne vid
pass af deras egendom, för att lättsinnigt bortskänka till
de skuldsatta 11 å 12 procent af deras gäld. Vi besinna
oss, oell med skäl, då fråga är om en ökad beskattning af
några 1000 R:dr. Denna fördelas dock på hela Nationen.
Nu vill man taga från en enda medborgare-class icke min¬
dre än 25 millioner, för att gifva åt en annan. Svårligen
skulle en eröfrare tillåta sig ett sådant förfarande i någon
provins, den han besatt med sina trupper. Och hvarföre
besluta en sådan orättvisa, då vi känna, att realisationen
kan verkställas enligt den grund, som finnes stadgad; då
Bankens fonder äro mer än tillräckliga för att afvända alla
farhågor för realisationens bestånd?
Det är sannt, att coursen en tid varit ganska hög; men
den är nu betydligt lägre, och dessutom har Frih. Kantzou
nöjaktigt upplyst, huru det verkligen förhåller sig med cour¬
sen, att den hufvudsakligen beror på tillgången af vexlar.
En annan orsak, än den af brist på vexlar, har jemväl för-
anledt till den höga coursen; det var nemligen den, att så
länge Banken borde göra silfverköp, hvar och en naturligt¬
vis gömde på sina vexlar, för att få dela vinsten af silfver-
köpen.
Det skulle måhända synas öfverflödigt af mig att nu
upptaga till besvarande hvad Hr Nordenanckar anfört; enär
jag, såsom tillika med honom Ledamot i Banco-Utsk., der
blir i tillfälle att bemöta hans framställda åsigter. Men då
ett hufvudsakligt ändamål med våra discussioner, innan må¬
len från Utskotten återkomma, är att verka på opinionen,
så vill jag nu på förhand varna Ståndet och den allmänna
opinionen, att ej, utan föregående pröfning, anse Hr Nor¬
denanckar beräkningar vara grundade på så säkra calculer,
som man utaf de många silfertalen måhända kunde förle¬
das att tro; och jag vill i sådant afseende nu i korthet an¬
märka 3:ne omständigheter, uti hvilka han bestämdt miss¬
tagit sig.
Det första är, att han påstått, det bibehållandet af
proportionen utaf 5 till 8 är ett i myntbestämuingslagen
stadgadt vilkor för realisationens verkställighet. En annan
talare har likväl upplyst, att något sådant vilkor i lagen
icke finnes.
För det andra har Hr Nordenanckar uppgifvit beloppet
af sedcdstocken i skillingssedlar till 3,236,000 R:dr, ehuru
de enligt Banco-Fullmägtiges officiella tableau icke utgöra
mer än 2,200,000 R:dr. För det tredje har samma leda¬
mot uppgifvit, att fastighetslån emot lägre ränta, men med
betalningsskyldighet i silfver, icke haft afgång, hvilket skulle
48
Den ao Fcbruarii f. m.
bevisa, att man icke trott på utvexlingen. Härmed hänger
så tillsammans, att, enligt R. St:s beslut, dessa lån icke fin-
go beviljas, så vida inteckning ej var sökt och vunnen före
d. 3o Junii i83o. Det har således sedan varit omöjligt att
erhålla silfverlån, och man har följaktligen icke varit i till¬
fälle att bedomina, huru begärliga de kunnat vara.
Då misstag i dessa delar ägt ruin, torde hända, att det
samma inträffat med flera af de mångfaldiga uppgifna för¬
hållanden å särskilda orter ända till andra sidan af jord¬
klotet.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag är i flera fall före¬
kommen i hvad jag i anledning af Hr Nordenanckar yt¬
trande ämnat anmärka; men en omständighet återstår ännu,
vid hvilken jag ber att något få uppehålla mig. I afseende
på hvad Frih. Rantzou anfört, att nemi. all farlig silfver-
uttagning från Banken skulle, bland annat, hämmas derige¬
nom, att en så betydlig penningesumma hålles i beständig
vandring i och för skatteuppbörden, har Hr Nordenanckar
påstått, att den sålunda uppgifna summan icke kunde så
högt beräknas, emedan åtskilliga liqvider till Uppbördsver¬
ket verkställdes med samma sedlar, som förut under året
dertill varit använda, men åter utgått i rörelsen. Jag får
härvid påminna, att det är så stäldt med skatteuppbörden,
att, om den just icke sker på samma dag, den likväl sker
så, att samma sedlar icke kunna, under samma år, dertill
mer än en gång användas. De tvenne uppbördsstämmorna
följa nära efter hvarandra; d. i Maj skola Fogdarne redo¬
visa , och medlen skola då på en gång ingå i Ränteriet samt
derifrån till StatsContoret. Det visar sig således klart, att
samma sedlar icke kunna, under samma år, flera gånger
användas i uppbördsliqviderna.
I afseende på den ifrågaställa proportionen af 5 till 8,
hvilken man påstått böra iakttagas, emedan den skall in-
gredierat i myntbestämningsbeslutet, skulle jag tro, att, då
realisationens motståndare uti denna omständighet äga sitt en¬
da egentliga skäl, och endast 35o,ooo R:dr Specie fordras för
att uppnå det påyrkade förhållandet, man gerna kunde fylla
den öfverklagade bristen. Jag har alltid varit bland dem,
som trott, att bestämmandet af proportionen 5 till 8 icke
behöfdes, utan att realisationen derförutan kunnat och bort
verkställas, och jag vet, att påfundet härom utgick från
dem, som motverkade realisationen; men emedlertid utgör
det nu för dessa ett skäl, hvilket man så lätt kan undan¬
rödja. Jag anser det, som sagdt är, icke af någon vigt för
sjelfva saken; men då Banken har en tillgång af 2,159,000
R:dr till silfverköp, önskar jag, att Banco-Utsk. ville utaf des¬
sa tillgångar använda hvad som erfordras till anskaffande af
den felande silfverqvantiteten, för att derigenom fråntaga
realisationens flender deras enda vapen. _
Dea 20 Februarii f. ra.
49
Särskildt ber jag att la hänvisa våra motståndare till hvad
vi hört yttras i dag. Vi hafva nemligen hört någon saga,
att han rent af funnit skäl att förandra öfvertygelse i den¬
na fråga. En annan (Frih. L. Boye) har sagt, att förhål¬
landena nu äro annorlunda, och att han derföre öfvergått
till van af realisationen. Äro förhållandena icke värre,
bättre äro de åtminstone icke; oell jag tror mig, i det jag
framställer till återskådning den tafla, en värd ledamot för
oss uppdragit, skola ådagalägga, alt taflans färg ofta beror
på den mer eller mindre ljusa blick, hvarmed man ser den.
Det har blifvit sagdt, att realisationen, då den beslöts, stod
blottställd för faran af första krig, första missväxt, &c. Jag
hemställer, örn garantierna emot den ena eller andra af så¬
dana händelser äro större nu, än de voro då? Jag skulle
snarare vara färdig att tro motsatsen, i afseende på möjlig¬
het af krig. Vidare har man sagt, att en morgonrodnad
uppgått för vår industri genom PrjvatBanks-inrättningar
m. m. Lagar för dem voro stiftade långt förut, och säker¬
ligen hade, vid sista Riksdagen, intet mera kunnat betryg¬
ga deras tillvaro, än just realisationen. Man har sagt, att
utsigterna äro lofvande för inkallande af främmande capi-
taler genom vexling till 128 sk. Hvarföre månne nu, mera
än då?
Jag torde måhända härmed hafva visat, att från sam¬
ma förhållanden, från hvilka man vid sista Riksdag liemta-
de skäl emot, har man, utan att de förra förändrat sig vid
denna, hemtat skäl för realisationen. Må realisationens
motståndare häruti skåda, hvad som behöfves för att få
dem att öfvergå till den motsatta sidan: endast litet mera
välvilja för saken, d. v. s. en ljusare blick.
Hr Nordenanckar, Fredi’. Wilh.: Med erkännan¬
de af den obehagliga ställning, uti hvilken jag synes befinna
mig till opinionen inom detta Stånd, skulle jag nu ej åter
uppträda, om jag ej ansåg min Riddersmanna-pligt fordra
det. Jag vill således gå Hr von Troil till mötes med deri
upplysning, att jag aldrig sagt, det han med mig tänkte li¬
ka i mer än en enda sak, och denna vöre i klandret mot i83o
års Banco-lagstiftning och i det hinder, som derigenom blif¬
vit lagdt för Banken att fritt begagna sina tillgångar ; och,
om jag ej allt för mycket misstager mig, är detta samma
åsigt, som Hr von Troils. Hr von Troil har vidare tillvitat
mig ett misstag uti beräkningen af skillingssedlarnas belopp,
hvilket jag uppgifvit till något öfver 3,000,000 R:dr. Jag tror
likväl, att denna räkning blir riktig, om man till de ute¬
löpande skillingssedlarna äfven lägger dalerssedlarna. I an¬
ledning af Gr. Cronhjelms yttrande, i afseende å de sedel-
belopp, sorn skulle absorberas af skatte-uppbörden, så skul¬
le denna beräkning vara riktig, om hela skattebeloppet gin-
2 H. 7
So
Den 20 Februarii f. m.
ge genom Kronobetjeningen; men, som man vet, är förhål¬
landet icke sådant.
Ilr von Troil: Det är visserligen grannlaga ätt vara
af en annan tanka än Hr Nordenanckar, som så lätt finner
sin Riddersmanna-pligt förnärmad; men då jag icke vill trä¬
da någon, äfven den ringastes person eller dess ära för nä¬
ra, anser jag dock ruin pligt vara, att söka vederlägga all¬
männa förvillelser, eller upplysa och rätta begångna miss¬
tag. Detta har varit orsaken, hvarföre jag uppträdt emot
Hr Nordenanckar.
Hr Nordenanckar har trott, att ett af de anmärkta
misstagen kunnat härleda sig derifrån, att jag icke i min
beräkning upptagit sedlar, utfärdade i dalerssedlar; men jag
får upplysa, att dessa, äfven med inberäkning af sådana,
som lyda å 5o daler, och alltså icke kunna anses tillhöra
skillingssedlarna, likväl tillsammans icke utgöra mer än
y3,7o5 R:dr och sålunda icke kunna betäcka skillnaden,
af omkring en million, emellan Hr Nordenanckar? uppgift
och den officiella tableauen.
Jag begagnar ordet för att besvara en ledamots yttran¬
de, att löftet om proportionen af 5 till 8 borde hållas. Ett
sådant löfte har aldrig blifvit gifvet. Contractet lyder, att
hvar och en skall kunna erhålla utvexling efter 128 sk.
Ranken är således alltid skyldig att uppfylla detta löfte; men
hvilka medel den dertill använder, angår ej fordrings¬
ägaren. Jag anser, lika med Gr. Cronhjelm, att det ic¬
ke är af vigt, om den ifrågavarande proportionen anskaf¬
fas; men jag tror dock icke med Grefven, att ett sådant
anskaffande vore lätt, eller att det, utan skadligt inflytande
för Banken, kunde åstadkommas. Det är af högsta vigt för
realisationen, att opinionen är trygg; och denna trygghet
fruktar jag skulle störas, om man började med att vidtaga
åtgärder, hvilka orsakade corn sens höjning. Skulle vexel-
köp beslutas för 800,000 R:dr, så är jag rädd, att sådant i
betydlig mån komrae att nedtynga handelsvågen. Jag tror
alltså, att sådana operationer, utan skada för Ranken, kun¬
na och böra uteblifva.
Gr. Cronhjelm: Jag vill blott upplysa, att jag icke
sagt, att silfverköp äro nyttiga; men det finnes andra utvä¬
gar att anskaffa silfver, än genom directa silfverköp, t. ex.
mot depositioner af Bankens obligationer, ställda att beta¬
las å viss tid efter utvexlingens början, och utan rätt att
sätta panten i omlopp. Jag anser det visserligen icke vara
af någon egentlig vigt för sjelfva saken, utan blot t såsom
ett medel att fråntaga realisationens motståndare det enda
skäl, de för sina påståenden äga att framdraga.
Hr von Troil: Jag känner visserligen, att Banken
kan köpa antingen för cotatant eller på credit; men kö¬
pet skall dock alltid medföra betalning, och på hvad tid
Den ao Februarii f. ra.
5i
eiler sätt sådant sker, nedtynger det dock handelsvågen,
måhända mindre, då credit användes. Men då liela mesu-
ren är onödig och alltid medför någon olägenhet, vet jag
icke, hvarföre man utan skäl skall underkasta sig en sådan.
Hr Nprdenanckars nu föredragna anförande, jemte de i
anledning deraf afgifna yttranden, remitterades till Banco-
Ulskottet.
Hr Cederschjöld: Jag får blott hemställa, om R.
o. Ad. icke skulle täckas anmoda Banoo-TJtsk. att ofördröjli¬
gen inkomma med ett cathegpriskt svar i ämnet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. A.
behagade instämma uti det af Hr Cederschjöld gjorde för¬
slag, att BancoUtsk. måtte anmodas ofördröjligen till R. St.
inkomma med ett cathegoriskt svar i frågan om silfverut-
vexlingen.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogs Hr von Troils, Emil, d. 17 dennes på
hordet lagde anförande, angående medel till betryggande af
möjlighet för Banken, att fortfarande bestrida silfverutvex-
ljngen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust,, anförde skriftligen:
Det nu föredragna anförande innehåller en mängd the-
oretiska satser för myntväsendet, hvilka jag anser till större
delen vara ganska riktiga. Men i tillämpningen fruktar jag,
att den värde författaren icke är alldeles fi’i från ett eller
annat misstag. Han erkänner väl, att mynt vandrar ut och
in; men säger sig dock nödgas ”medgifva, att det silfver,
”mångå ännu lefvande landsmän begagnat i handel och van-
’’del, gått bort, utan att af sig sjelf återkomma.” Att det¬
ta silfver icke pregladt återkommit, är ganska sannt, och
bör icke synas underligt; ty hvartill hade det skolat begag¬
nas, då det icke mer kunde användas i handel och vandel
såsom mynt. Men att det likväl återkommit och i vida stör¬
re myckenhet, lär ingen kunna bestrida, som blott kastar
en flyktig blick på lyxens tillväxt i silfverkärl, på de stora
qvantiteter silfver, sorn årligen controlleras, och på de ofant¬
liga massor, som blifvit inlagda i Banken.
Med mycket skäl klandrar den värde författaren före¬
skriften i 4 Art. 1 Afd. §. 11. af nuvarande Banco-regle-
tnente, hvarest Fullmägtige ålägges. att, då mera silfver ut-
vexlas än invexlas, bibehålla reella fonden vid nödig styr-r
ka, ej allenast genom återutgifvqndet af de sedlar, som blifr
vit invexlade, utan äfven genom Ökandet af sedelstocken.
Denna föreskrift anser äfven jag för ganska oriktig och äf¬
ventyrlig, hufvudsakligen för dess obestämdhet och derige¬
nom lemnade möjlighet till farliga misstag. Hurudant skall
reella fondens förhållande vara, för att kunna anses äga
5 a
Den ao Februarii f. m.
nödig styrka? På hvad sätt skulle de invexiade sedlarnas
utsläppning och nyås tillverkning kunna befästa vexlingens
jemna gång? Allt detta är liksom på ett hemlighetsfullt sätt
endast antydt och öfverlemnadt åt Fullmägtige att handla
efter deras bästa förstånd. Det kunde sålunda bero på dem
att göra sig hvad begrepp de behagade om beskaffenheten
af reella fondens nödiga styrka. För kloka och lugna
Fullmägtige kunde föreskriften sålanda hafva varit temligen
likgiltig; men för annorlunda beskaffade hade den kunnat
blifva ytterst vådlig, nemi. om de tiade tillämpat den såsom
den värde författaren vill hafva föreskrifvet såsom en lag,
nemi. att reella fonden alltid skulle bibehållas i förhållan¬
de till utelöpande sedelstocken såsom i till i\ och om de
hade velat, såsom han föreslår under N:o 6, bibehålla den¬
na proportion äfven med köp af silfver. Mig synes den
värde motionären här hafva till en del sjelf begått just det
fel, han förut förebrått Banco-reglemenlet. Åtminstone an¬
ser jag Banco-reglementets fel förnämlignst ligga i befallnin¬
gen att bibehålla den reella fonden vid nödig styrka,
naturligtvis genom uppköp af silfver; och just samma fel
begår den värde motionären i vida högre grad, då han lill
och med bestämmer denna styrka att skola svara emot se¬
delstocken såsom i mot 2. Hvad skulle väl följden blifva
af en sådan föreskrift? Det är högst troligt, eller nästan
säkert, att så mycket silfver genast de första dagarne utta¬
ges, att silfverfondcn nedsjunker under det bestämda för¬
hållandet. Skulle Banken då genast börja försälja sina stats¬
obligationer och inställa utlåningarna? Hvilka oredor skulle
icke derigenom uppkomma, och vådor för allmänna rörel¬
sen. Och om Banken då genast skulle börja köpa silfver,
huru länge skulle han väl då kunna äga bestånd? Sedan
denna tidpunkt vore upphunnen — och det måste, såsom nyss
förut blifvit anmärkt, genast inträffa —, skulle ett ganska
litet capital i sedlar erfordras, för att ganska snart utpum¬
pa hela den reella fonden. Man uttoge t. ex. några tusen
It:dr silfver, naturligtvis å (9.8 sk., och saide det till Ban¬
ken tillbaka t. ex, för lii sk. Denna operation kunde för¬
nyas liera gånger oin dagen, hvarje gång med ökadt capi¬
tal, och Banken sålunda ganska hastigt tömmas, blott till
följd af en sådan föreskrift om reella fondens bibehållande
vid en bestämd proportion till sedelstocken, I min tanka
bör derföre ringaste försök till silfverköp icke få göras, se¬
dan vexlingen blifvit börjad, utan Fullmägtige hellre förses
med ett creditiv på Hamburg, att användas till vexlar,
icke derföre, att jag ens inser någon möjlighet, att det nå¬
gonsin skulle kunna behöfvas, utan blott för att lugna äf¬
ven de mest uppskrämda sinnen,
Hr von Troil, Emil: Jag hade visserligen väntat
mig åtskilliga sådana anmärkningar emot mitt förslag, att
det nemi. skulle blifva svårt att bringa till verkställighetj
Den 20 Februarii f. m.
53
men icke hade jag kunnat föreställa mig, att man skulle på¬
stå, att det komme att leda till osäkerhet för realisationens
bestånd. Jag hade trott det böra vara för hvar och en fatt-
Jigt, att, derigenom alt man visste, det sista silfverriksda-
iern ej kunde utgå, förr än sista sedeln inginge, och så¬
lunda aldrig behöfde frukta att komma för sent, man bast
skulle afhålla allmänheten från Bancoluckan. Hr Ceder¬
schjöld har sagt, att silfret, som bortgått, af sig sjelf äter-
komine, om icke såsom mynt, åtminstone såsom controlleradt
husgeråd. Sådant är visserligen möjligt, men bebofvet af
verksilfver är oberoende af bebofvet utaf mynt; nog är det
sanni, att silfret återkommit i Bankens hvalf; men banken
har dervid fåll vidkännas betydliga uppoffringar. Och jag
hemställer, 0111 det är statsceconomiskt, klokt att först låta
silfret utgå, för att sedan återköpa det med förlust. Jag
trodde mig hafva förebyggt alla sådana misstag om mitt för¬
slag , som skulle det tillstyrka silfverköp jemväl vid sådana
tillfällen, då coursens stegring deraf kunde följa, enär jag
föreslagit denna åtgärd för reella fondens förstärkning, att
vidtagas endast under en fördelaktig handelsconjunctur och
cours, då, oberoende af handelsvågen, af någon tillfällig an¬
ledning större sedelsummor inströmmade i Banken, på sam¬
ma gång som, af andra orsaker, silfret visade benägenhet
att inkomma i landet. Om t. ex., genom någon Finska Be¬
geringens åtgärd, de der i landet befintliga Bancosedlar i
större myckenhet presenterades till inlösen, då borde man
ej indraga sedelstocken, utan söka anskaffa silfver, så att,
om coursen t. ex. vore 126 eller 124 sk., man då dertill
lade hvad som felade uti den erforderliga transportkostna¬
den och sålunda införskaffade silfver. Om myntet utgår ur
landet, så finnes det icke någon annan utväg att återställa
jemnvigten, än en ökad industri eller ock att minska rörel-
secapitalet. Man har här yttrat, alt principen af sedelindrag¬
ning icke följes utrikes. Jag betviflar, att så förhåller sig;
och dessutom är skillnaden väsendtlig i länder, der Banken
icke utgifver sedlar på mindre valör än 100 R:dr, och der
alltså allt det gångbara skiljemyntet är båldt, samt Banken
sålunda har lättare att i sista stund anskaffa möjligen upp¬
kommande behof.
Hvad angar det af Hr Rosenblad omtalade förhållandet
med Engelska Banken år 1825, så tror jag icke, att den då¬
varande crisen härrörde från underbalance i handeln, utan
från ett verkligt slags raseri att ingå i speoulationer i Arne-
1'icanska fonder och andra handelsföretag på andra sidan
verldshafvet. Den kloke bankiei-n förutsåg då, att det ut¬
strömmande guldet snart skillIp återkomma; så skedde äf¬
ven. Jag har aldrig förutsatt rörelsecapitalets minskning,
utan såsom den sista utvägen för myntvärdets upprätthål¬
lande. Jag liar jemväl sagt, att denna minskning icke är
54
Den ao Februarii f. m.
behöflig, om Banken hade uteslutande monopolium på ut-
gifvandet af sedlar; men ett sådant monopolium skulle för-,
störa alla enskilda associationer, då jag deremot anser, att
dessa böra så mycket som möjligt uppmuntras. Jag önskar
sålunda icke, att den enskilda assignationsrätten indrages.
Den är af allt för stor fördel för bruksrörelsen, för att man
genom dess borttagande skulle lägga en ytterligare förlust till
de oundvikliga, sam i alla fall måste drabba denna närings-,
gren. Hvad Privatbankerne beträffar, så har Hr Hartmans¬
dorff yttrat, att de äro obetydliga och utan väsendtligt in¬
flytande. Man vet dock ej, hurudana de kunna blifva, se¬
dan vi erhållit ett bestämdt mynt. Lagen angående Privat¬
banker hade redan flere år existerat, innan någon tillämp¬
ning deraf ifrågakom; och man trodde, att denna lagstift¬
ning icke skulle komma att medföra någon verkan, Emed»
lertid finnas nu a:ne sådana Banker. Det torde således vara
ovisst, om icke deras rörelse kommer att ökas framdeles,
och möjligtvis till den grad, att ett fall i myntvärdet åstad-!
kommes, sorn ej kan afhjelpas annorlunda, än genom minsk¬
ning af Baneosedelstocken.
Hr vou Hartmansdorff, Äng.: Jag erkänner vigten
af Hr von Troila önskan, att ett bestämdt förhållande emel¬
lan silfver och sedlar må äga rum; men jag befarar, att
stadgandet af' en sadan bestämd proportion komme att för¬
orsaka flera olägenheter å den ena sidan, än de fördelar-
man å den andra åsyftar. Jag vill minnas, att en likartad
rpotion sista Riksdag väcktes, men att de betänkligheter,
BancoUtsk. dervid framställde, inom Stånden gjorde sig gäl¬
lande deremot. Jag tror ock, att man iqke bör gå längre,
än att uttrycka den önskan, att Fuflmägtige mätte, så myc¬
ket som möjligt, söka bibehålla en viss proportion.
Hr von Troils förevarande motion, jemte de j anled¬
ning deraf afgifna yttranden, remitterades till BancpUtskottet,
Remitterades till Bevilln.TJtsk. Frih. von Strokirchs,
Joh. Herrman, d. 17 dennes på bordet lagde motioner:
1:0 med förslag till Lag för husbehofs-brännvinsbrännin-
gen, jemte strafflag för öfverträdelser deraf, m. m.
2:0 om fastställande af en personel bevillning för för¬
täring af starka drycker, samt förbrukning af utländska ty¬
ger och andra öfverflödsartiklar.
Föredrogs ånyo Hr Ramsays, Otto Joh, Henr., d. 17
dennes på hordet (agde motion, om ändring i nu gällande
Skiftes-stadga.
Hr von Hartmansdorff, Aug., samt Hr Hallen¬
borg, Garl Joh., hegärde, att denna motion malte ytter¬
ligare få hvila på bordet
Deu 20 Februarii f. m.
55
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Riksd.Ordn. fö-
reskrifver, att en motion bör remitteras vid nästa föredrag¬
ning efter första bordläggningen, måste jag bestrida all yt¬
terligare bordläggning af ifrågavarande motion.
Gr. Posse, Arvid: Jag ber att få uppläsa i mom. 49
§. Riksd.Ordn.; der står: ”Hvar och en allmän fråga, som
”första gången i något Stånd förekommer, skall, så vida ej
”Ståndet enhälligt genast densamma till vederbörligt Utskott
”förviser, ligga på bordet till nästa plenum, då remiss bör
”ske.” Jag tror således icke, att frågans ytterligare hvilan-
de kan rnedgifvas.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag har vid ett annat
tillfälle i detta ämne yttrat mig i samma anda sorn Grefve
Posse, och vill 11U ytterligare erinra, att om en motion, då
den, efter att emellan 2:ne plena hafva hvilat på bordet,
föredrages, kunde ytterligare göras hvilande; så skulle aine
discussioner deröfver kunna uppstå, och detta åter skulle
förorsaka tidsutdrägt.
Uppå derom framställd proposition blef Hr Ramsay»
motion remitterad till Lagutskottet.
Vid förnyad föredragning af Hr von Hohenhausens, Mi¬
chael Silvius, d. 14 dennes på bordet lagde motion om an¬
slag till löneförbättring för Kronofogdar och Häradsskrif¬
vare på Gottland, blef densamma till StatsUtsk. remitterad.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende å den besluta¬
de remissen af Hr Ramsays motion till LagUtsk., ber jag
att till protocollet få anmärka, det jag tror, att remiss i
stället bort ske till OeconomiUtsk., samt att jag alltså reser¬
verar mig emot beslutet.
Frih. Beckfriis, Corfitz, hade inlemnat följande:
Då jag genom min faders frånfälle är nödsakad genast
företaga en resa till Skåne, får jag härmed, af denna sorg¬
liga anledning, afsäga mig det förtroende, hvarmed II. R. o.
Ad. behagat hedra mig, nemi. att vara ledamot uti Allm.
Besv. och Oecon.Utskottet.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, anmodade Hrr Electo-
rer, att skyndsammeligen sammanträda, för att utse Leda¬
möter uti Constit.Utsk. efter Hr von Döbeln, uti LagUtsk.
efter Hr Silfverstråle och uti OeconomiUtsk. efter Frih.
Beckfriis.
Upplästes och lades på bordet K. M:s denna dag an¬
komna Nåd. Skrifvelse!' till R. St. af d. 18 sisth Januari:
1:0 ang:de af R. St. i underd. tillstyrkt inställelse af all
ny indelning till ordinarie knektehåll af oroteräd jord;
56
Den ao Fcbruarii f. m.
arn ang. Roterings-jemnkningen vid Westerbottens Ilegrte;
3:o i anledning af PresteStåndets vid sista Riksdag gjor¬
da und. anhållan om rnteringsbefrielse, utan undantag, för
alla med ordinarie rotering besvärade Capeilansboställen, utan
afvaktan af föregående Nådig fastställelse af roteringsverken,
eller hinder af, rörande roteringsflyttningar, uppkomne tvi¬
ster, och
4:o angrde Indelnings-jemnkningen i Blekinge;
äfvensom K. W:s jemväl i dag ankomna Nåd. Proposi¬
tioner till R. St. af d 18 sisth Januari samt d. 8 och i
denna månad:
1:0 ang:de rotefrihet för Capeilansboställen samt ersätt¬
ning eller vederlag ät de Capelianer, hvilkas boställen än
vidare komma att i roteringen qvarstå; äfvensom rörande
befrielse från öfverrotering för åtskilliga hemman i Jönkö¬
pings och Kronobergs Län, och i sammanhang härmed oin
vacance-afgift för ordinarie rotering underkastad jord, som
icke presterat rotering in natura;
2:0 ang:de utmyntningsgrunderna för tillverkning af kop¬
parskiljemynt och Ducater;
3:o ang:de förlängning i ytterligare 10 år af de för en
pantlåne-inrättning i Hufvudstaden beviljade förmåner;
4:o ang:de controllerne för belåningen i Banken af tack¬
jern på Stockholms våg, och
5:o ang:de fortfarande anslag till UIl-Discont-fondens
förstärkning, samt ullculturens och ullproductionens befräm¬
jande i Riket.
Ilöglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half till 4 e>
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 20 Februarii i834.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett Prot.Utdr. för denna dag f. m.
Ur Löwenström, Joli. Jac., hade inlemnat följande:
Med anledning af den Proposition, som K. M. behagat
förelägga R. St. om Statsverkets behof, anser jag otvifvel-
aktigt, det StatsUtsk. skall mötas af svårare hinder vid be¬
stämmandet af en tilläfventyrs möjlig utväg för fyllandet af
samma behof, utan att skuldsätta Riket, hvilket jag tror
bör fördröjas lill den olyckliga tidpunkt, då ingen annan
hjelp återstår, då alla andra tillgångar blifvit begagnade; och
tager jag mig alltså friheten föreslå, såsom något bidragan¬
Den ao Februarii c. in.
57
de till fyllande af nämnde Statsverkets behof, ett medel,
sorn med fördel brukas uti andra länder och ej heller här
torde fela profvet af sin goda egenskap, nemligen att förö¬
ka Statstillgångarna utan den skattdragandes betun¬
gande, på så satt, att alla löpande, såväl anvisningar å
Banken sorn Privat- och Hypotheks-bankers sedlar, af hvad
namn och karakter de vara må, skulle beläggas med en
stämpelafgift till Slaten eller ChartaSigillata, i proportion till
anvisningens eller sedelns valör 1 likhet med vexiar, och hvar¬
förutan de ej borde utgifvas, vid förlust af ratligheten till
utgifvande af dylika löpande sedlar. Vördsamt anhåller jag,
att denna min mening må, medelst Prot.Utdr., de öfrige re-
speetive MedStånden meddelas och jemväl till vederbörligt
Utskott remitteras.
Lades på bordet.
Hr Adlerberg, Bror Reinh., hade inlemnat ett så
lydande anförande:
I dessa tider, då landtmannen är öfverhopad af onera
och utskylder till Staten, torde det ej vara sä orätt, att Stän-
derne för något af dessa besvär, åtminstone för framtiden,
tryggade honom. I en del andra länder underhåller Kro¬
nan och Staten de allmanna landsvägarna; här åter måste
jordbrukaren ensamt vidkännas detta onus, och oftast vid ett
tillfälle, dä hans omtanka, hans tid, hans folk, hans dra¬
gare äro vigtigast för hans jordbruk. Jag troi' mig vara för¬
vissad, att den del af R. St., som idkar jordbruk, ar af
lika tänka med mig; och får jag derföre i all ödmjukhet fö¬
reslå, det hvarje resande, som begagnar allmän landsväg,
måtte åläggas en lämplig afgift för hvarje mil Controllen
härå torde bäst kunna ske, om denna afgift erlades vid an¬
teckning i dagbok för hästs erhållande, och borde de på
detta sätt erhållna penningar hvarje månad till Landshöfdin¬
gen i orten afleinnas för att förräntas, samt K. M. och Kro¬
nan vid erforderligt capital öfvertaga allmänna landsvägar¬
nas underhåll, och landtmannen sålunda i en framtid befri¬
as från detta onus.
Jag anhåller vördsamt, att denna min- motion måtte
blifva de andra MedStånden communicerad och till veder¬
börligt Utskott remitterad.
Lades på bordet.
Hr Bruncrona, Gust. Adolph, hade inlemnat föl¬
jande:
Då jag i anledning af Frih. Sprengtportens motion i
förbigående satte i frågajjft allt brännvin,, sorn till Stad
föres, skulle beläggas med samma accis-afgift, som Frih
föreslagit för brännvin, infördt till Stockholm, afsåg jag den
grundsats, att samma lag borde gälla för alla och att den
2 II. S
Den ao Februarii e. m.
ena medborgaren icke borde påliiggas för samma sak ett
större onus, än en annan. Man har in vändt, såsom ett hin¬
der derför, att tillämpningen af denna allmänna princip
skulle föranleda till de upphäfna landttullarnas upplifvande.
Sådan var likväl ej min mening. Jag trodde, att, ehuru
landttull upphört, bevakning mot inpractisering af olofligt
gods likväl fortfor, ett misstag, hvilket torde öfverses, eme¬
dan jag allt sedan min återkomst till fäderneslandet icke pas¬
serat mindre städer. Efter den upplysning jag erhållit, och
då dels till småstäderna mindre qvantiteter brännvin införas
och dels derstädes torde mindre betalas, vill jag i så måtto
rätta min framställning, att endast i större städer, der tull¬
bevakning tilläfventyrs ännu fortfar eller framdeles kommer
att existera, ifrågavarande accis må utgå. Jag yttrade, att,
utom Stockholm, densamma borde ingå i den allmänna tull¬
uppbörden ; men som äfven i dessa större städer byggnader
och anläggningar kunna behöfva utföras, hvilka hafva en
slags publik egenskap, såsom kyrkor, hospitaler, hamnbygg¬
nader m. m., för hvilka tillgångarna äro otillräckliga och
kostnaderna alltför dryga, att af stadsboerna ensamme be¬
stridas, så medgifver jag gerna, att, lika med tolag, brän-
vinsaccisen må vederbörande städer i anfördt afseende för¬
unnas, helst det hufvudsakliga ändamål i allt fall derigenom
vinnes, att bränvinet fördyras.
R. o. Ad. beslöt, att Hr Bruncronas nu uppläste anfö¬
rande skulle remitteras till Bevilln.Utsk., i sammanhang med
Frih. Sprengtportens, Jac. Wilh , till samma Utsk. remitte¬
rade motion om fastställande af en accis på brännvin, som
till Stockholm införes, till fond för byggnadsarbeten inom
hufvudstaden.
Upplästes och lades på bordet BancoUtsk:s d. 18 den¬
nes afgifne Memorial N:o 2, med öfverlemnande af Banco-
Fullmägtiges Berättelse till Utskottet år 1834.
Upplästes ett Memorial af H. Ex. Hr Gr. Skjölde¬
brand, And. Fredr,, hvilket H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
förklarade icke kunna, till följd af 81 och 83 §§. Reg.F. hos
R. o. Ad. upptagas, såsom innehållande en fråga om förkla¬
ring af rätta förståndet utaf §. Reg.Formen.
Föredrogs ånyo Gr. von Fersens, Hans, d. 17 dennes
på bordet lagde motion, om befrielse för rotehållare vid
indelta Armeen från skyldigheten att bekläda soldaten samt
att bekosta hans underhåll under vapenöfningarna.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., uppläste följande:
I anledning af, hos R. o. Ad., af Gr. von Fersen, Hans,
väckt fråga om rättelse och jemnkningar af de förändringar,
som insmugit sig uti de af Konung Carl XI confirmerade
Den ao Februarii e. m.
och med allmogen upprättade s. k. knekte-contracten, får
jag, utan att upptaga R. o. Ad:s tid med att genomgå de
härvid förekommande detailler, endast den äran derå fästa
dess uppmärksamhet, att de gamla contracten visserligen
småningom undergått förändringar, hvilka tidsförhållandena
påkallat; men att, ehuru enskilda öfverenskommelse!- emel¬
lan Rote och Soldat, hvaraf ömsesidiga fördelar mäste upp¬
slå, kunna äga rum, och sådant ej uti ett samhälle med
fria institutioner kan eller bör för någon del hindras, eme¬
dan deraf följer missbelåtenhet å bådas sida; så hafva lik¬
väl icke i öfrigt några väsendtliga ändringar uti roterings-
besväret uppstått, som ej i laglig ordning uppkommit och
till hufvudsaklig del åsyftat lindring för ro tehållarne
uti detsamma.
Såsom stöd för sin begäran och bevis på öfverträdelser
till men för rotehållarne af de under Konung Carl XI:s tid
upprättade knektecontracten anför Grefven flera under be-
mälde Konungs regeringstid utkomna förordningar, sorn be¬
stämma hvad rotehållare borde gifva den, som blifvit an¬
tagen till soldat för dess nummer, och att derutinnan hvar¬
jehanda förändringar tid efter annan blifvit tillvägabragta.
Jag skall här nedanföre söka bevisa såväl ändamålsenlighe¬
ten som den lagliga tillkomsten af dessa förändringar, men
får, såsom ett motstycke till de af den värde motionären
åberopade K. Resolutioner, endast i förbigående citera ett
af K. Carl XI:s bref, som är af senare datum än de ofvan-
nämnde förordningarna, eller det af d. 26 Maj 1691, hvar¬
uti stadgas, ”att i fall något dröjsmål med completterandet
”af vacanta nummer förnimmandes varder, eftersom vi i nå-
”der så ofta befallt, att der som de någon motvillighet hos
”de vacanta rotar förmärke dem att complettera, de då
”den bästa bonden i roten så länge till kneckt ta-
”ga, lill dess roten den med en annan karl ut¬
byter.”
Hvad beträffar den i förordningarna om det vissa knek-
tecontractets inrättande förbjudna legan, har motionären
sjelf anfört, huruledes 1684 förklarades, att ”då bönderna
intet ge knekten mer än 5o, 60, 70 eller högst 100 daler i
hufvudlega, sådant fick passera liksom intet vistes deraf.”
På dylikt sätt var det lätt att bestämma vilkoren för soldats
antagande. Gr. v. Fersen har härigenom fullkomligen upp¬
lyst, huru de redan vid uppgörandet följdes eller förklara¬
des. Om legan på så sätt än vidare småningom kunnat steg¬
ras, torde det icke vara obilligare än det förhållande, som
äfven inträffat och möjligen ännu kan inträffa, att nemligen
betalning gifvits för att få blifva soldat; och, än mer, ex¬
empel finnas, att man betalt för att få blifva vargerings-
karl och derigenom äga företrädesrätt till blifvande lediga
nummer.
6o
Den 20 F e b r u a r i i e. m.
För att komma i tillfälle att göra jemnförelse, anför
motionären de vilkor, på hvilka allmogen, enligt 1682 ars
contract, åtog sig knektehållet. Bland dessa vilkor till för¬
mån för rotehållare förekommer, sorn mig synes, hufvud¬
sakligen, hvad 3:dje punkten innehåller, eller ”att, i fall
”svårighet skulle förete sig vid knekts anskaffande utan städ-
”sei eller lega, K. M. lemnat tillstånd, alt allmogen genom
”Fjerdingsmännen och Fogdarne kunna, om så tillgång lin¬
des, till knekt inställa löst folk, lättingar och driftekarlar,
”hvilka för den årliga lön, föda och kläder, skulle tillhållas
”troligen oc.li väl genast att tjena.”
Och då detta contracts vilkor numera blifvit på så sätt
upphäfvet, att ingen kan dömas till krigstjenst, anser jag
mig här böra denna åtgärd omnämna, såsom en vigtig för¬
ändring af de anförda aldre stadgarna och contractsvilkoren.
Om den år i8?4' på grundade skäl, vidtagna författ¬
ningen, att försvarslöst och mindre välfrejdadt manfolk icke
mer få dömas till krigstjenst och för nummer insättas, af
någon kan anses hafva försvårat möjligheten att anskaffa sol¬
dat, så torde man påminna sig, att, då lyckligtvis heders¬
känslan icke kan frånkännas mängden af nationen, utur
hvilken soldaten utgår, denna känsla numera icke såras af
vanfrejdades antagande, bland hvilka välfrejdade ynglingar,
åtminstone icke utan öfvervägande fördelar, vilja ingå. Dess¬
utom bör svårigheten att erhålla soldat, om den verkligen
finnes, till en stor del uppvägas derigenom, att endast så-
dane antagas dertill, som icke, likt de förstnämnde, snart
måste för oordentlighet, oduglighet och laster casseras, hvar¬
igenom rotehållarnes skyldighet att anskaffa annat manskap
för sina nummer föranleder till ökade utgifter för dem, och
de för vapenöfningarna afsedda medel onödigtvis förspilla»
medelst underhålls och öfriga kostnaders bestridande för re-
eruter. som icke kunna påräknas för någon lungre tjenste¬
tid. Besinnar man äfven, att den mildare behandling och
större omvårdnad, soldaten nu, emot fordna tider, åtnjuter,
nödvändigt mäste, om den ock icke kan leda derhän, att
rotehådaren sjelf går ut för sina nummer, likväl i betydlig
mån bidraga till en längre tjenstetid för soldaten, och att
antagandet af mindre väl frejdadt manskap bland den stam,
omkring hvilken landets ungdom skall till vapenöfningar
samlas, icke öfverensstämmer med det allmännas sanna för¬
del; så torde man få lof att medgifva nyttan för rotchål-
larne och riktigheten af nu gällande bestämmelser för sol¬
daters antagande. i8a| års förordning har således, långt
ifrån att öka svårigheten för rotehållaren, enligt min öfver¬
tygelse, minskat densamma, emedan, om äfven mycket för¬
svarslöst manfolk beklagligen skulle finnas, deras antal lik¬
väl icke kan vara så stort, att en hel Arme' dermed kan
completteras.
Den 2e Februarii e. m.
61
Hvad i öfrigt beträffar den omnämnda obillighet att,
i anledning af tidsförhållandena, hvälfva största tungan på
den ena contrahenten, hvilket, enligt det till H. R. o. Ad.
afgifna yttrandet, visserligen är vigaste sättet, fast derföre
icke det rättvisaste; så torde med skal fråga kunna uppstå,
om rotehållare!! alltid kan anses hafva varit den lidande
parten, enär lättnad uti roteringsbesväret ständigt i sednare
tider varit föremål för Konungens och R. St:s omtanka, och
ufven, i följd deraf, blifvit rotehållare i många afseenden
förunnad. Såsom bevis härpå får jag för 11. R. o. Ad. en¬
dast anföra:
Rotehållarnes befrielse, år 1812, från reoruteringsskyl-
digheten under krig, hvilken skyldighet för dem medfört
många kostnader och olägenheter.
Minskning uti beklädnads-omkostnaden för rotehållare,
genom Statens deltagande år 1812 uti densamma, och upp¬
rättandet afen passevolance för utgörandet af beklädnaden,
hvilken intill 1818 års utgång af rotehållare dels i pennin¬
gar och dels i persedlar utgjordes. Att desammas belopp i
penningevärde uträkna eller sammanställa till jemnförelse
mot den genom årlig Riksmarkegångssättning bestämda pen-
ninge-afgift, hvilken under de sednast förflutna åren af
rotehållarne erlagts, lärer knappt vara möjligt, och här icke
ens nödvändigt, enär rotehållarnes allmänt kända beredvil¬
lighet att ingå på det nya beklädnadssättet, genom hvilket
hvarje af dem nu endast årligen erlägger £:del af munde¬
ringens värde, utgörande för sisth år 3 Rrdr 26 sk. B:co per
nummer, nogsamt bevisar, att detsamma för rotehållarne
medfört en betydlig minskning i de förbindelser, som dem
tillförne varit ålagda.
Införandet år 1812 af en lindrig möteskoslnads-afgift,
som under sed naste Riksdag minskades till ett belopp af 7
R:dr per nummer; hvilken afgift, om den ock borde utgå
från soldaten, som, enligt de af motionären anförde resolu¬
tioner, kan anses vara förpligtad att vid möten underhålla
sig sjelf, nödvändigt slutligen ändå drabbar rotehållaren,
som måste medgifva soldaten sådana vilkor, att han med
dem kan vara belåten. Att rotehållaren sedan äldre tider
fått vidkännas underhållet vid möten, torde icke kunna be¬
stridas, och svnes äfven af deras nästan enhälliga begifvan¬
de, då mötes-passevolancen inrättades, alt icke göra något
påstående om afdrag, enligt de citerade contracten, för ifrå¬
gavarande underhåll.
Då man påminner sig de många olägenheter, som det
före mötes-passevolancens inrättande brukliga underhållssätt
för rotehållarne medförde; den större sjuklighet, som genom
en oordentlig och icke passande spisordning uppstod, och
de stora medicaments- m. fl. kostnader, ofta högt öfversti-
gande den nuvarande passevolance-afgiften, sorn rotehållare
i och för mötena fordom fått vidkännas; så torde man icke
6a
Den ao Februarii e. m.
kunna undgå att medgifva, det en betydlig nedsättning i af¬
gift blifvit dem i detta afseende beredd. Men uti ifrågava¬
rande anine är redan så mycket, både skriftligt och muntligt,
afhandladt, att det vore att upptaga H. R o. Ad:s dyrbara
tid, om deruti vidare ordades; så mycket mindre lämpligt,
som frågan om mötespassevolance-afgifteti redan är af Ko¬
nung och Ständer afgjord och således icke nu kan blifva
föremål för vidare discussion.
Fullkomligt öfvertygad om motionärens Iifliga önskan
att för det allmännas båtnad föreslå nyttiga reformer, tor¬
de jag likväl få yttra den förmodan, att denna berömvärda
åhåga denna gång måhända kommit io år för tidigt, enär
den öfverenskomna, afslutade och gällande passevolancen
först med 1844 upphör.
De fortgående rotéjemnkningarna hafva äfven i sin mån
på flera stallen betydligen bidragit till skattebördans min¬
skande och jemnare fördelning.
Redan de anförda lindringarna uti roteringsbesväret
torde fullkomligen visa det ständiga sträfvandet att minska
detsamma, men tillika påminna om, att äfven för sådant be¬
mödande måste finnas en gräns.
Besinnar man i öfrigt, att roteringsskyldigheten ensamt
åligger rotehållarne i följd af dem förlänad kronojord, så
torde förslaget: ”att från rotens enskilda åliggande till ett
allmänt” förändra roteringsbesväret visserligen äfven inne¬
fatta ett sätt att befria rotehållaren från fullgörandet af sina
skyldigheter, men derföre icke vid verkställigheten medföra
mindre orättvisa emot landets öfriga innebyggare, på hvil¬
ka denna skyldighet skulle öfverflyttas; äfvensom den der¬
efter begärda befrielsen för rotehållaren från skyldigheten
att, på sätt hittills, enl. af Konung och Ständer fastställda
grunder, tillgått, förse soldaten med kläder och bekosta dess
vapenöfningar; hvarföre ock ifrågavarande förslag eller sist¬
nämnda anhållanden icke heller nu, mera än under förra
Riksmötet, torde vinna afseende, så mycket mindre som de¬
samma, långt ifrån att leda till den af Grefven begärda rät¬
telse och jemnkning af hvad under K. Carl XI:s tid uti ro-
teringsväsendet brukligt varit, tvärtom skulle medföra huf-
vudsakliga afvikelser derifrån, och för hvilka åtgärders än¬
damålsenliga tillvägabringande (om rättvisa derigenom
skulle åstadkommas) en generel förändring eller jemnk¬
ning af hela beskattningssystemet torde blifva af nöden.
Att fullkomligen återgå till hvad roteringsväsendet un¬
der högstbemälde Konungs tid var, torde med skäl kunna
anses omöjligt och icke heller för rotehållare önskansvärdt.
Hos H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, anhåller jag vördsamt,
att detta mitt anförande må få åtfölja Gr. von Fersens
motion.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Vid föredragningen af Gr. v.
Fersens motion undföll mig den skiljaktiga syftning, som deruti
Den 20 Februarii c. m.
G3
■visar sig vid jemnförelsen med den motion, hvilken af Hr
Grefven i samma ämne vid sisth Riksdag väektes. Jag var
då en bland dem, som förklarade sig emot förslagets anta¬
gande, på grund deraf, alt motionären då yrkade nya knek-
tecontract efter de grunder, som i K. Garl XI:s contract
äro följda. Men då motionären nu inskränkt sig till en
högst hillig jeinnkning emellan Staten samt rust- och rote-
hållarne, hvilka synas under tidens längd hafva blifvit mång¬
dubbelt besvärade i jemnförelse med den primitiva under¬
hållsskyldigheten, så kan jag icke annat än understödja Hr
Grefvens motion. Det är otvifvelaktig!, att contract 0111 vis¬
sa knektehåll grunda sig på enskilda öfverenskommelse!- emel¬
lan rotehållsskyIdige och Staten; hvadan K. Carl XI med
Ständernas autorisation afslutade knekte-contracten. Den för
IndelningsCommissionen af Konungen utfärdade Instruetion
vittnar om den omvårdnad för rotehållares rätt, som, jernn-
förd med senare tiders ökade fordringar på rotehållets be¬
svär, skulle måhända väcka saknad af den stränge och vis¬
serligen något våldsamme Carl XI:s förordningar i detta af¬
seende.
Det har af motionären blifvit ådagalagdt, huru tider¬
nas förändring påkallat förändrade förhållanden emellan rote¬
hållare och soldat, och att de enskilda contracten varit en
följd af svårigheten vid värfningen. Bland de fördelar, som
ursprungligen lemnades rotehållarne, var den en, att ingen
arbetsför karl skulle få låta värfva sig utom provinsen, hvil¬
ket tydligen tillkännagifver syftningen att underlätta rote-
hållarnes tunga. Detta förbud åtföljdes af 4° dalers vite
för den, som erlade högre lega än 100 daler kopparmynt.
Af soldatens ringa lön, 35 daler k:mt, men som i Nerike en¬
dast utgjorde 25 daler, afdrogos vissa procent till soldatens
beklädnad. Enligt knekte-contractet åligger rotarna ingen
skyldighet att bekosta soldatens vapenöfningar, hvadan den
af den siste värde talaren omnämnde lättnad för rotehållar¬
ne alldeles icke står i ett behörigt förhållande till ett lag¬
ligt bestående contract. Yi hafva ett helt RiksStånds och
äfven enskildas protest emot hvad som i detta afseende olag¬
ligen vidtagits. Jag hade önskat undvika att vid detta till¬
fälle omnämna detta förhållande, emedan jag hoppas, att
den i motionen afsedda förändringen skall tillvägabringas;
men då Hr Gr. Brahe omnämnt mötespassevolance-afgiften
såsom grundad på contract, nödgas jag bestrida riktigbeten
af denna definition på en vissa medborgare ålagd skatt, hvar¬
om de ingalunda contraherat.
Frih. Sparre, Sixten: Hr Gr. Horn har upplyst mig
om en sak, som hittills varit mig obekant, nemi. om K.
Carl Xl:s ömhet mot rotehållet. K. Carl XI afslutade ge¬
nom Standerna intet contract med rotehållarne, utan de åla¬
des deras skyldigheter genom påbud. Det var skillnad på
indelningsverket rörande rote- och rusthållare. K. Carl XI:s
64
Den ao Februarii e. ra.
contract anser jag icke hafva varit heligare, än senare Ko¬
nungars contract med Ständerna. Contractet rörande be¬
klädnaden måste vara lika kraftigt, som om det varit afslu-
tadt med rusthållarne.
Hvarefter Frih. Sparre uppläste följande:
Gr. Hans von Fersen har uti sista plenum inför R. o.
Ad. repeterat en motion, som han vid sista Piiksdag fram¬
ställt, rörande indelta Armeens orättvisa tunga för rotehål¬
lare, för hvilken motion hos R. o. Ad. då vägrades remiss
till Utskott, och hvilket jag förmodar hafva skett på go¬
da skäl.
Gr. von Fersen har fullkomligen rätt deruti, att K.
Carl XI:s Knekte-contract är föråldradt, dock utan att
hafva fallit i glömska eller vara obekant; men deremot gan¬
ska riktigt tillika anmärkt: ”nu olämpligt.” Hvad den öf-
verklagade nuvarande höga soldatlegan beträffar, och K.
Carl Xl:s förbud mot öfverdrifven hög lega; så åberopas på
samma gång 1684 års K. Bref, som tillåter liufvudlegan än¬
da till 100 daler s:mt. Hvad värde hade val denna summa
då, i förhållande till sjelfva jorden, till sädén och till alla
andra producter? Och, annu mera, hvad värde hafva dessa
100 daler silfver till våra 25 R:dr pappersmynt?
De citerade tvenne poteliaIlare-contracten ifrån Uplands
Reg:te, Litt. A och B, äro afåren 1812 och 1817; och bor¬
de det icke vara någon af dessa rotehållare obekant, att
just vid detta Reg:te betala rotehållarne numera inga In¬
gor, utan bestridas dessa af en sedan längre tid tillbaka in¬
rättad särskild cassa. Men nog härom. Hvad sorn utaf In¬
delningsverkets primitiva grund, sedan 1682, ännu är orub-
badt och, jag hoppas, långe skall blifva beståndande, är:
den indelta krigsstyrka!! , sorn hvarje provins skall under¬
hålla; roen livad som af detta contract sedermera, i förhål¬
lande till tidernas kraf, undergått förändringar, är följande:
först ”alt. liufvudlegan skulle upphöra,” (detta har Stiftaren
sjelf, redan 1684, upphäft); sedan: ”alt, i Jall svårighet
skulle Jörete sig till knekts anskaffande, &c. &e. skulle löst
folk, lättingar och drif tekarlar genom Kronobetjenings för¬
sorg insättas” (Detta stadgandes upphafvande och skälen
dertill, förmodar jag, att till och med den värde Grefven,
som så ihärdigt i fr ar för de gamla privilegierna, inser och
billigai:); vidare: '”alt allmogen inom de roterade provin->
serna befriades från inqvartering“ (Detta är genom Ko¬
nungs och Ständers beslut upphäfvet); ytterligare: ”att vissa
klädespersedlar bestätts soldaten, efter den tidens bruk” (är
utaf Konung och Ständer äfvenledes förändradt); ”att rö¬
rande tågpenningar, kost och föda, m. m.JJ (likaledes utaf
Konung och Ständer förändradt); slutligen' "rörande vacance-
tid af 3:ne månader &c. &c., så har detta genom åtskilliga
K. Bref och Förordnanden blifvit förändradt, allt till rote-
hål-
Den ao Februarii e. m.
65
hållar nes bästa och förmån. Dessa med flera punkter af
den gamla stiftelsen, som slutar med, "att Contracltt skulle
i allo hällas f halva blifvit förändrade och förbättrade, till
såväl rotehållarnes egen som soldaternes förmån, i förening
med nyare stridssätt och armeers hållning; alltid med öm¬
sesidig öfverenskommelse mellan Konung och Folk, men al¬
drig med våld, magtspråk eller hemliga insinuationer, sedan
den enväldige Stiftarens och hans mägtige Sons tid.
Hvad vill då motionären? Vill han Svenska krigsmag-
tens tillbakagående lill det skick, den varvid Åhus Prest¬
gård? Vill han denna beklädnad och denna personal af
pressade lättingar och brottslingar? Han vill påstå, att ”an¬
skaffandet af knekt och knektehållet, i betydlig mån, nu
"är förknippadt med större svårigheter, än utgifterna der¬
för calculerades uppgå eller enligt contractet voro, då öfver-
”enskommelsen afslutades.”
Jag bestrider alldeles detta: 1:0 med erfarenheten se¬
dan Conscriptionens införande 1812, då hvar man vet, hu¬
ru lätt det sedan den tiden är att få indelt soldat inom
dessa classer; och 2:0 med K. Carl XT:s eget förfarande,
som, sedan han först måst tillgripa löst folk, lättingar och
driftekarlar, sedermera, när detta ändå icke förslog, nödga¬
des, genom en hemlig instruetion till sina Landshöfdingar,
medgifva lega till 5o, 60, 70 och ända till 100 daler sant
med det märkliga språk: ”sä kunnen j val låta det fä passe¬
ra, likasom visste j intet stort deraf!!!” Sådant var detta
ideal, den beprisade tiden, rotebållarens förmån och solda¬
tens värde! Att förordningar icke åtlydas, det har Grefven
visat; men i den tiden. Men, Hr Grefve, applicera icke så¬
dana tider på vår tid!
Om någon enda mindre upplyst eller förvillad medbor¬
gare skulle drömma sig åter dessa rotehållares tillstånd, des¬
sa soldaters beklädnad och hållning, till och med en reduc-
tion, med ett ord, denna tid (och förslagsvis arbeta derhän),
så skulle hvarje god Svensk lika litet ingå på Svenska solda¬
tens förringade värde och Arin ceris försämring som på ett
förnyadt envälde.
Den motionerande rotebållarens förslag, att af statsmed¬
len bestrida en del af rotehållarnes ålagda skyldigheter, be¬
strider jag, och vädjar till hvarje representant att sjelf inse
och finna det obilliga uti ett förslag, der den ene skatlskyl-
dige skall drabba den andras ålagda tunga och besvär.
Jag anhåller om proposition, att med Gr. von Fersens
itererade motion måtte nu så förfaras som vid sista Riks¬
dag (det var då, om jag icke missminner mig, Hr Frih.
af Nordin, som afstyrkte remissen på goda skäl); men skul¬
le detta vägras, anhåller jag örn remiss af detta mitt anfö¬
rande, jemte Gr. von Fersens, till vederbörligt Utskott.
2 H. 9
66
D«» ao Februarii c. m.
Hr Riben, Carl Wilh.: Mängden af de bördoi
hvarunder jordbruket är tryckt, har föranledt en allmän
önskan om deras förminskning. Jag delar denna önskan, så
vidt den står tillsammans med rättvisa och billighet, och
derföre beklagar jag, om förslag i sådant hänseende fram¬
komma, som icke kunna leda till det åsyftade ändamålet.
Bland dem räknar jag det af Hr Gr. von Fersen nu fram¬
ställda: det är vidlyftigt på ord, men föga fullständigt i
sak. Sjelfva motionen förekommer först på sista sidan af
det flera ark långa anförandet, samt innefattas i 3:ne punk¬
ter. Motionären yrkar först, att roten hädanefter måtte be¬
frias från skyldigheten att soldaten med kläder förse.
Enligt lagarna för knektehållet åligger det rotehållaren
att förse soldaten med mundering. Detta förhållande har
undergått förändring; men om man förvandlar till silfver-
mynt det bidrag, som rotehållarne nu contant lemna, upp¬
går det ej i värde uti silfver till kostnaden för de munde¬
ringar, som skulle lemnäs af rotehållarne. Det kan visser¬
ligen invändas, att enl. K. Carl XI:s indelningsverk skulle
soldatens släpmundering i vadmal utgöras, hvilket icke var
konstigt att bereda, utan af rotehållarens egen hustru och
tjenstefolk tillverkades. Detta är det starkaste argument,
som till styrka för motionen kan anföras. Af alla Sveriges
framfarna Regeringar var Carl Xl:s den, hvilken säkrast
och bäst genomskådat de egenheter, som vidlåda landet;
det undföll icke honom, att i ett land, så glest bebodt som
detta, der capitalerna äro få och penninge-eirculationen trög,
folket förmår utgöra mycket i natura-prestationer, men der¬
emot ganska ringa i den allmänna varumätaren penningar.
Denna vigtiga omständighet har ofta blifvit förbisedd, och
deraf hafva misstag uppkommit, som Svenska Folket och
dess Regering just kunna qvitta med hvarandra. Ganska
riktig finnér jag den anmärkning, som redan blifvit fram¬
ställd af Frih. Sparre, att om beklädnadsskyldigheten öfver-
flyttades på Statsverket, det skulle vara detsamma, som att
ålägga en del af Svenska undersåtarne att göra en present
åt de öfrige; ty hvar och en, som äger ett rotehåll, må¬
ste hafva förvärfvat det på något af de vilkor, som allmän¬
na lagen erkänner för laga fång, och kan ej frånsäga sig de
åligganden, som med rotehållet voro förenade, innan han
deraf blef ägare; de äro med sjelfva jorden oskiljaktigt för¬
knippade, hafva tagits i beräkning vid köp, vid arf eller
vid skifte, och böra således ej, på andra skattskyldigas be¬
kostnad, derifrån skiljas. Jag bestrider derföre, att skyldig¬
heten att förse soldaten med beklädnad från rotehållaren
öfverflyttas på Statsverket, såsom, i min tanka, obilligt och
orättvist.
Vidare föreslår motionären för det 2:dra, att rotehål¬
larne må befrias från skyldigheten att bekosta soldatens
vapenöfningar, utan borde kostnaden derför framdeles af
Den ao Februarii e. »;
statsmedlen utgå; hvilket, i öfversättning, vill säga detsam¬
ma, som att mötespassevolance-afgiften icke mera skulle er¬
läggas af rotehållare, utan öfverflyttas på Statsverket. Hr
Gr. von Fersen är för upplyst och har för mycket följt sin
tids förhållanden, för att kunna misstänkas att hafva glömt
hvad som i denna fråga vid sista Riksdag passerade; oell Hr
Grefven kan ej vara okunnig 0111 hvad som da i ämnet be¬
slöts. Directe till Hr Gr. ställer jag den frågan, om Hr
Gr. anser tänkbart, att, hvad som då afgjordes, nu skulle
göras ogjordt; och under förutsättning, att denna fråga blir
besvarad med nej, frågar jag vidare: hvarföre har motionen
blifvit väckt?
För det 3:dje yrkar Hr Gr. ordagrannt: ”att rotehållar-
nes förbindelse i anseende till knektehålls-skyldigheten måt¬
te inskränkas till, på sätt indelningsverket bestämmer, an¬
skaffandet af det öfriga årliga aflönandet af soldaten, utan
ringaste förminskning af rotens åliggande i anseende till bo¬
ställe och hemkall, som ofvanberörde contract af d. 5 Dec.
1682 bestämmer och stadgar.” Delta contract, af 1682, fin¬
nes tryckt i första delen af Gahms Militieverk, så att en
hvar kan lätt controllera sannfärdigheten af hvad jag nu
går att uppgifva. Det är slutadt, icke med hela Svenska
allmogen, utan blott med deputerade för vissa provinser,
nemi. Upland, Södermanland, Westmanland, Nerike och
Östergöthland; det har således aldrig varit bindande för an¬
dre provinser; men, icke nog dermed, det upphörde snart
genom de sedermera tillkomna knekte-contracten att vara
gällande äfven för de få landskaper, för hvilka det ingicks.
För att öfverlygas derom, behöfver man blott läsa ingressen
till 1725 års knekte-contract för Uplands Reg:te, der det
heter: att 1682 års contract icke varit för landsorterna nog
lämpligt, hvarföre de sedermera fått särskilda contract; 1 och
2 §§. utvisa vidare, hvad som för Upland är bibehållet utaf
det, som 1682 contraherades. Motionären har, förmodligen
för att bevisa afvikelserna från 1682 års contract, bifogat
12 st. soldat-contract. Af dessa contract äro 10 hemtade från
ett enda Compagni af Uplands Reg:te. De öfriga upplysa
icke, hvarifrån de erhållits; men jag supponerar, att de haf¬
va sitt ursprung från Södermanlands Reg:te. Att roterin-
gen kännes tyngre nu än på 1680-talet, bestrider jag ej;
men då jag nu bevisat, att contractet af 1682 aldrig afsluta-
des med flera än 5 provinser, och att det sedermera dels
af K. Carl XI sjelf, dels efter hans död upphäfdes genom
de för hvarje provins stadfästade knekte-contracten, så hem¬
ställer jag , hvad det vill säga att återföra knektehållsskyl-
digheteu till öfverensstämmelse med 1682 års contract.
Det är mycket möjligt, att det är brist på omdöme hos
mig, som gör, att jag icke kan inse, hvad Hr Gr. härmed
åsyftat; men till lättnad för det Utskott, som kommer att
68
Den 30 Februari! e. m.
behandla frågan, hemställer jag, om icke Hr Gr. skulle täc¬
kas något förtydliga hvad han åsyftat.
Hvad sluteligen Frih. Sparres anmärkning beträffar, så
är det ganska sannt, alt remiss af Gr. v. Forsens motion i sam¬
ma ämne förlidne Riksdag icke bifölls; men orsaken var
den, att motionen inkom efter motionstidens slut, då genom
votering afgjordes, att motionCn icke, på sätt som yrkades,
kunde anses såsom en omedelbar följd af mötespassevolance-
frågan, hvarföre remiss deraf ej heller kunde aga rum.
Någon sådan eller annan grund, att vägra remiss, gif-
ves icke nu, hvarföre jag tillstyrker, att motionen må var¬
da till vederbörligt Utskotts behandling öfverlemnad, under
anhållan, att dessa mina anmärkningar må få åtfölja re¬
missen.
Frih. Cederström, Jacob: Till hvad som blifvit ytt-
radt mot bifall af motionen anhåller jag få tillägga, att det
förhållande emellan varuvärden och mynt, som gällde då
FL. Carl XI upprättade knekte-contractet, ganska säkert vi¬
sar, att rotehållarne icke äro mera betungade nu, än de då
voro. I)et särskilda statsskick, vi nu äga, hvarigenom be¬
väringen blifvit ett nationelt åliggande, har infört sådana
förhållanden, som göra det nödvändigt att ej tillåta anvärf-
ning af mindre välfrejdade personer; och jag skulle tro, att
såväl rotehållarne sjelfve som nationen böra vara mera be¬
låtne med att få välfrejdade soldater, än några Riksdalers
högre eller lägre afgift till dessas underhåll. Jag afstyrker
så mycket hellre all förändring häruti, som jag anser någon.
jemnkning uti de ojemnt fördelade skatterna endast böra ske
i sammanhang med en allmän reglering af alla skattebördor¬
na, emedan missförhållandet i annat fall kunde blifva stör¬
re, än det för närvarande är. Jag anhåller, att dessa an¬
märkningar måtte få åtfölja remissen till Utskottet.
Gr. von Fersen, Hansi Mot den motion, som jag i
sistl. plenum tagit mig friheten framställa, hafva nu åtskil¬
liga anmärkningar blifvit gjorda. Jag hoppas, att det Ut¬
skott, till hvars behandling målet blir remitteradt, skall in¬
se billigheten af mitt förslag. Jag kunde således visserligen
afhålla mig från att här möta de inkast, som mot förslaget
blifvit gjorda; men jag hoppas likväl, att jag må ursägtas,
om jag till besvarande upptager åtskilliga af dessa anmärk¬
ningar. Förslaget är ganska enkelt. Det afser endast och
allenast lättnad för den mest betryckta delen af nationen, en
billig och rättvis öfverflyttning af några rotehållarne mindre
billigt tillkommande onera från ett enskildt till ett allmänt
åliggande; första steget vore äfven härmed gjordt på vägen
till ett bättre beskattningssystem inom landet. Jag tror, att
mitt förslag i detta afseende skulle vara så mycket lämpli¬
gare, som det kunde verkställas utan ringaste svårighet el¬
ler rubbning af bestående förhållanden. De enskilda con-
Den 20 F e b r u a r i i e. ro,
tracten emellan rotehållaren och soldaten behöfva ingalun¬
da förändras, utan kunna orubbade bibehållas, om än för-.-
slaget bifalles.
Detta i allmänhet i afseende på motionen. Jag öf-
vergår nu till de deremot framställda anmärkningar. .
Jag bestrider icke hvad H. Ex. Hr Gr. Brahe yttrat,
att alla förändringarna i knektecontracten i laglig ordning
tillkommit; detta är mig icke obekant, och jag tror mig
icke heller hafva förnekat sådant. Men jag tror mig i min
mån hafva utvecklat skälen för mitt klander af nuvarande
åligganden, hvilka jag funnit, med hänseende till de åtagna
grundvilkoren, om icke olagliga, åtminstone obilliga. Sådant
har mitt yttrande härom varit.
Här har blifvit citerad en författning af 1691, som jag
icke förr än nu hört ifrågasättas. Jag medgifver visserligen,
att troligt är, att en sådan författning utkommit under en
enväldig Konungs regering; men jag tror, att detta förhål¬
lande lika litet bör förbises som det, att, då enväldet för¬
svunnit och laglig ordning i samhällsskicket återkommit, an¬
dra punkter i contractet funnos, som ägde att påräkna lika
helgd som anskaffningsåliggandet. Att soldat skulle kunna
anskaffas för de vilkor, som bestämdes, torde icke vara för
mycket att presupponera meningen hafva varit, då contrac¬
tet upprättades; ty hvartill hade eljest alla de bestämmel¬
ser, som i detta afseende gjordes, tjenat?
Här har blifvit anfördt, att jag i mitt memorial yrkat,
att vanfrejdadt folk kunde insättas i nummer. I detta afse¬
ende får jag upplysa, att jag bland de öfriga punkterua uti
grundcontractet af 1682 äfven anfört 3:dje punkten sådan
den lyder. Hvarföre jag skolat utesluta denna, inser jag ej.
Jag lini- dermed endast velat antyda, alt soldatens anskaf¬
fande sökte underlättas vid contractets uppgörande. Jag har
sjelf varit militär, och tror detta vara tillräckligt för att un¬
danrödja misstankan att vilja öfverlemna fäderneslandets för¬
svar till vanfrejdade personer. Om jag ej misstager mig,
har Gr. Horn anmärkt, att jag förbisett första punkten i
grundcontractet Örn Hr Gr. dermed åsyftar beväringsskyl-
dighetens förbigående, får jag förklara, att, enligt mitt be¬
grepp, beväringsskyldighet™ ingalunda står i strid med det,
som utlofvas i första punkten; ty emellan den bevärings-
skyldige och den utskrifne soldaten är stor skillnad. Den
sednare kan commenderas till hvad tjenstgöring sorn helst;
men icke så den beväringsskyldige, hvars tjenstgöring mera
kan anses såsom en medborgerlig bildning och undervisning,
för att göra ynglingen skicklig att i behofvets stund kunna
försvara sitt fädernesland. Att min motion är olika med
den, jag väckte sistl. Priksdag, medgifver jäg;- men jag får
upplysa, att de afse samma resultat, nemligen att afhjelpa
de förökade åligganden, som nu vidlåda kuektehållet, emot
hvad med K. Carl XI contraherades.
7°
Den so Februarii e. m.
Frih. Sparre har benäget gått mig tillhanda med en
föreläsning i ämnet, hvarför jag hembär honom min tack¬
samhet. Jag torde likväl dervid få anmärka’ att, så vidt
jag kunnat inhemta utur de källor, som till, upplysning i
ämnet äro att tillgå, hvilket äfven motionen innehåller, tor¬
de med skäl kunna antagas, att, på grund af 4 Cap. K. B.
L.L., ansåg den enväldige Konung Carl XI rädligt att åt de
roteringsskyldiges eget godtfinnande öfverlemna, huruvida
de hellre ville åtaga sig knektehåll i stället för utskrifningen.
Det var således icke något bestämdt åläggande af K. Carl
XI, som hade contractets upprättande till följd, utan en vid
Riksdag gjord villkorlig framställning.
Samme talare har äfven sagt, att han icke anser grund-
contractet vara mera heligt än sednare beslut, som upphäft
åtskilliga punkter deruti. Jag vill icke bestrida den helgd
Frih. lemnar de sednare besluten; men jag vill blott an¬
märka, att på det sättet kan man lätteligen komma derhän ,
att blott pligterna återstå, men rättigheterna försvinna.
Vidare har blifvit mig förebrådt, att jag sagt, att con-
tracten fallit i glömska och äro obekanta. Detta mitt ytt¬
rande frångår jag ej. Visserligen har jag ägt hoppet och öf-
vertygelsen, att desamma voro bekanta för dem, som skola
vaka öfver deras efterlefnad; men månne den stora massan
af dem, som de angå, känna dem? Detta vågar jag så myc¬
ket mera betvifla, sorn, om de än vilja underrätta sig i
hvad som utgör deras skyldigheter, kunna de det ej. Jag
t. ex. har såväl vid sista Riksdag som vid den närvarande
gjort mig besvär att erhålla contractet för Uplands Reg:te
af år 1725, utan att sådant likväl lyckats mig. Jag frågar,
huru alla rotehällarne skola kunna känna sina åligganden,
när icke ens en person kan komma i tillfälle att erhålla det
document, som lemnar underrättelse defom. För att för mig
enskildt lämpligast och bäst fylla denna brist, har jag trott
mig finna de säkraste upplysningarna å den primitiva skyl¬
digheten i Landshöfding Wredes på K. M:s befallning afgif-
ne förklaring, i följd af allmogens besvär med afseende å
knektehållct, helst Landsli. Wrede just var Landsli. i Up¬
land, och jag till granskning företog contracten från detta
Län. Beträffande de motionen bifogade, — om jag så får
uttrycka mig — recenserade contracten, så äro de utan
val tagna bland dem, som jag varit i tillfälle lättast förskaf¬
fa mig. Tio af dem äro hemtäde från Uplands och 6 från
Södermanlands Reg:te.
Frih. Sparre har ytterligare frågat, hvad vill då mo¬
tionären? Frih. befarar, om jag rätt uppfattade fyans ytt¬
rande, alt jag åsyftar Svenska Armeens återgång från den
utmärkta ståndpunkt, hvarpå den nu befinner sig. Jag tror
icke, alt en sådan slutsats logiskt bör kunna dragas från
min motion, 0111 man fördomsfritt densamma undersöker.
Den 20 Februarii c. m.
Hr Riben har anmärkt, ”att min motion är mycket
■vidlyftig i ord, men föga innehållsrik i sak,” och att den
äfven i uppställningen är felaktig. Det må förlåtas mig,
såsom ung Riksdagsman, om jag icke framställt min motion
i det skick och ordning, som Hr Riben skulle önskat. Jag
har gifvit motionen den form, som min öfvertygelse sagt
mig vara lämpligast. Med tiden kan jag lära mig, huru
motioner lämpligare böra uppställas; för ögonblicket kan
den ifrågavarande icke ändras, utan får jag i detta afseende
underkasta mig Hr Pubens missbelåtenhet.
Hvad mötespassevolancefrågan vid sista Riksdag beträf¬
far, får jag förklara, att jag så mycket mindre kunnat glöm¬
ma den, som jag reserverade mig mot det beslut, som der¬
uti då fattades; men jag har med afsigt undvikit att nämna
blotta ordet, af fruktan att återuppväcka en discussion i
detta ämne. Att jag ingalunda ansett den med motionen
åsyftade förändring uti rotehålIsskvldigheten omöjlig, torde
i sjelfva motionen vara tillräckligt ådagalagdt; och jag våL
gar tro, att sedan omdömet i saken mognat, fulla skäl sko¬
la visa sig för den billiga fordran, att den ifrågavarande
kostnaden icke må drabba rotehållarne.
Hr Riben har framställt till mig den frågan, hvad jag
egentligen menar med sista punkten i motionen. I anled¬
ning deraf får jag förklara, att, ehuru lång motionen be¬
funnits, har jag dock sökt att vara så concis som möjligt,
hvaraf måhända inträffat, att meningen icke i första ögon¬
blicket tillräckligt utvecklar och tydligt uppger, hvad jag
med densamma velat antyda. Jag vill således här, till un-
danrödjande af detta missförstånd, förklara, att jag med den
af Hr Riben citerade meningen velat uttrycka, att rotens
åliggande skulle inskränkas till soldatens anskaffande och un¬
derhållande på förr brukligt sätt, med undantag af det, sorn
rörde beklädnaden och kostnaderna för marcher och vapen-
öfningar. Hvad underhållet beträffade, ansåg jag mig böra
åberopa 1682 års contract, för att icke blottställa mig för
förebråelsen att hafva förbisett ett af stadganderna i grund-
eontractet och vika från den princip, som i nämnde grund-
contraet tydligen antydes, den nemi. att soldaten bör vara
försedd med hus och åker, och sålunda i visst fall vara bo¬
fast man inom landet.
Hr Riben har afven sagt, att det contract, jag åbero¬
pat, vore afslutadt endast med några få uppgifna provinser,
och han har rätt i detta påstående. Men om man fortgår
i granskning af de särskilda Läns-öfverenskommelSerna, lin¬
ner man, att de öfriga contracten stödt sig på detta, hvil¬
ket således kan anses för det egentliga grundcontractet.
I afseende på hvad Frih. Cederström anmärkt rörande
mynt och varuvärdens olika förhållande, då contracten afslu-
tadesochnu, tror jag, att, om något härvid skulle yttras, vi
måhända inkommo i en alltför vidlyftig discussion, och öf-
72
Den 20 Februarii e. m.
verlemnar jag till Utskottets eget begrundande, hvad inver¬
kan detta kan äga å det, som uti motionen blifvit framstäldt.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja re¬
missen lill Utskottet.
Gr. Horn: Det har förundrat mig, att man vidhållit
ett så stort misstag, som att sätta contract i parite' med be¬
skattningen. Det har af flera talare blifvit sagdt, att det
skulle vara en orättvisa mot de medborgare, som contrac-
ten icke röra, att vilja återgifva dessa contract deras helgd.
Detta skulle visserligen vara en orättvisa mot alla, om
samhälls-contracten tillkommit på samma sätt som mötes-
passevolance-afgiften stadgades För att reda begreppet om
frågan eller vilkoret för det vissa knektehållets åtagande,
torde jag få uppläsa det med rotehållarne i Nerike upprät¬
tade knekte-contract af år 1686. Det lyder sålunda:
1:0 ”Emedan allmogen i Nerike, sorn på dess underdå-
nigste anhållande hos K. M. är vorden till ett visst knek¬
tehåll indelt vid IndelningsCommissionen af d. 9 Sept. i685,
utlofvat sig vilja corporalskapsvis således förena, att. alle ro¬
tehållare och rotar i corporalskapet skola hvarannan med
knektelegan hjelpa, så ofta någon knekt anten genom döden,
avancerande, afsked, rymmande eller hvarjehanda tillfälle
kommer att afgå, hvilken lega alle rotehållarne i corporal¬
skapet proportionaliter, efter hemmanens mantal, skola sam¬
manskjuta och vara omtänkte att förskaffa sig Iegekarl; för¬
denskull blifver allmogen dervid: Skolandes de af allmogen,
som en annan knekt böra utsätta, innan tre månader, se¬
dan afgången skett, en annan knekt för roten förskaffa.”
2:0 ”Sammaledes förpligtade sig allmogen i detta hära¬
det, som andre provincer, att icke högre lego gifva eller
ffillsäija sin knekt än 100 daler k:mt efter sin lofven vid be¬
rörde IndelningsCommission, och den, som mera tager el¬
ler gifven, bör böta 40 mark sant; viljandes allmogen beta¬
la knekten, när han kännes god af Öfversten, halfva legan
5o daler och vid årets ända den andra halfva delen.”
3:o ”Ehuruväl allmogen underdånigst hos K. M. anhål¬
lit, att intet något ungt manskap uti Neriket måtte tillåtas
att låta lega sig utur häradet till knekt, sa är likväl all¬
mogens underdånigste begäran, att detta förbådet intet hä-
radsvis sker, utan att ingen ung karl, som lust häfver att
tjena K. M. för soldat, må låta lega sig utom Neriket och
de härader, som det visse knektehållet sig påtagit, på det
hela provincen sig således inbördes hjelpa kan, och på det
rotehållarne i corporalskapet må så mycket mindre i corpo¬
ralskapet hafva orsak att undandraga sig hjelpen af legan,
under sken, som legdes en del landsstrykare och ovisse per¬
soner; ty håller allmogen vara bäst, att en sådan karl, som
upptinges eller städjes till att blifva lcgder, blifver rotehål¬
larne
Den 20 Februarii e. ra.
larne i corporalskapet föreställt, att de angifva kunna, der
de något på honom kunna hafva att tala, hvilken sedan
skall Landshöfdingen och Öfversten presenteras och honom
till K. M:s tjenst för god erkänna.
4:o Allmogen förente sig ock, det knekten skall undfå
sin årslön och underhåll af samtelige rotehållarne uti det
corporalskap, hvilket, som antingen ett eller flere hemman,
eller ock tilläfventyrs hela roten genom hvarjehanda olyc¬
ka, såsom brand, boskapsdöd eller smittosarnma sjukdomar,
kommer att blifva öde, att knekten sin riktiga lön och un¬
derhåll njuter, emedlertid och intilldess samma hemman sig
före. och till bruks kommer.
5:o Emedan allmogen inför IndelningsCommissionen mån¬
de begära, att dem kunde blifva tillåtet i stället för släpe-
klädningen årligen att gifva 4 daler s:mt, och att ofheerar-
ne måtte låta samma penningar emottaga; ty är allmogens
underdånigste begäran, det H. K. M. i Nåder täcktes allmo¬
gen dervid förblifva låta.
6:0 Vid Contractet på Riksdagen med allmogen, såsom
ock vid IndelningsCommissionen, sorn allmogen häfver till¬
sagt att årligen gifva knekten till lön 35 daler k:mt, och
icke dess mindre häfver K. M. i Nåder för godt funnit, all¬
mogen till lindring, att sättja lönen till 25 daler kant, den
allmogen på 2 terminer tillsagt sig vilja betala, nemligen
den ena hälften Johannis och den andra Thomasmässotid,
så enär han är hemma i landet, som frånvarande, alltså
skattar allmogen underdånigst det för en synnerlig K. M:s
Nåd: hafvandes H. K. M. i lika Nåder lofvat allmogen i Ne¬
rike, att vilja gifva dess soldat liveriekläder och finner all¬
mogen sig skyldig dertill af ofvannämde 10 dalers besparing
årligen utbetala 5 daler knnt, som sedan kan användas till
foder, knappar, stoffering och arbetslön och annat, när
knekten iar liveriekläder; förmodar allmogen härhos under¬
dånigst, att samma penningar af Kronones Befallningsman
kunna uppbäras. Förutan detta utlofvar ock allmogen, hvar
gång knekten med nya liveriekläder försedd blifver, att
gifva honom ett par skinnbyxor och ett par goda skor af
hvar rote.
7:0 Men när knekten på tåg commenderas, antingen till
fästningar, garnisoner eller utomlands på marcher, förpligtar
allmogen sig honom att gifva dess halfva årslön, när han
bortcommenderas, och den andra hälften vid årets slut.
8:0 Der ock någon rote finnes, som ingen lägenhet häf¬
ver sin knekt med hustru och barn hos sig att i gården
hysa och honom så länge spisa, till dess torpet kan blifva
uppbygdt och med dess tillhörigheter försedt, utlofvar all¬
mogen knekten årligen 2 tunnor spannemål, 2 lass höö och
ett tjog halm, men intet längre det att utgifva, än till dess
2 H. 10
7 i
Den ao F e b r u a r i i c. m.
t
knektetorpet är kommit till sitt fullkomliga bruk till hus,
åker och äng, att knekten det åbo kan.
9:0 Desslikes är allmogen dermed tillfreds, när knek¬
ten arbetar hos bonden, att gifva honom icke allenast fri
mat, eller husmanskost och de 12 daler kant i stället för
släpeklädningen; hvarom i den 5:te punkten förmäles, utan
ock om dagen 16 öre kant; bönfallandes allmogen underdå¬
nigst, det H. K. M. täcktes allernådigst pålägga knekten,
att han dermed sig nöja låter, som ock, att han hos sine
rotebonde!' skall vara förpligtad alla tider att arbeta, när
bonden det begär, men särdeles uti andetiden.
Och såsom vi af detta Häradets allmoge hafva uppå
Högvälborne Hr Landshöfdingens förehållande enhälligt för¬
klarat oss till K. M:s underdånigste tjenst och knektehållets
conservation och bibehållande, som ofvanskrifne punkter ut¬
visa, så bedje vi underdånigst, att H. K. M. täcktes aller¬
nådigst detta confirmera och oss härvid beskydda, att hvar¬
ken ofiicerarne ej heller gemene måge hafva magt något här
öfver oss att tvinga, utlofvandes hvad vi uti detta instru¬
ment utfäst hafva godvilleligen utgöra; att af allmogen och
oss således slutit, förent och förafskedadt vara, betyga vi
undertecknade med våra namns underskrifvande jemte Hä¬
rads Secret. Datum Örebro Slott den 11 Maj Anno 1686.
Didrich Wrangel (L. S.) Lars Svensson i Hellinge, Domare
i Örebro Härad, Lars Pehrsson i Kiörningstorp, Jöns Al¬
brechtsson i Ekeby, Sven Ersson i Giersta, Olof i Billinge,
Kils i Kiåttzlevad, Lars Andersson i Dyringe, Albrecht i
Kårtorpet, Olof Larsson i Hästa.
Således af nämnden och allmogen beviljat vara som
denna skrift punctevis utvisar, attestera!-, Erich L. Lager¬
qvist (L. S.)
Underdånigst bedjandes att vi sådant icke allenast i
nåder stadfästa täcktes, utan ock deröfver allvarsam hand
hålla låta, att allt hvad som deruti så för den ena sorn fol¬
den andra är vordet samtyckt, må blifva iakttagit och ef-
terlefvat, så emedan vi befinne, att hvad som med ofvan-
nämnde vare trogne undersåtare således afhandlat och slutit
är, länder till vår tjenst och deras egit bästa; ty hafvom vi
härmed, och i kraft af detta vårt öppna bref, allt hvad,
sorn uti ofvan införde Instrument är ihogkommit och för¬
mält, icke allenast gillat och bekräftat, utan ock försäkre
der bredvid alle våle trogne undersåtare, som derunder för¬
stås och begripas, på det kraftigaste, att de vid denna af¬
handling 1111 och i tillkommande tider skola i allo måtto sä¬
kert och ofelbart handhafde och beskyddade blifva, och in¬
gen, som deruti intresseras, lida dermed något mehn eller
förfång; varandes härlios Landshöfdingen anbefalt denne så¬
ledes sammandragne och punctevis författade förordningen
på sedvanligt sätt öfver hela Häradet kungöra låta, och der¬
öfver allvarsam hand hålla, att hon uti ingen måtto öfver-
Den ad Februarii e. m,
75
trädd varder. Till yttermera visso hafva vi detta med egen
hand underskrifvit och med vårt K. Secret bekräfta låtit,
af .Kongzöhr den 5 Augusti 1686. Carolus (L. S.)
Föregående aftryck vara enligit med thet vid Lands-
Cancelliet i Örebro befintelige Original-Contract intygar P.
Hjort, LändsSecreterare.
Af detta contraet synes tydligen, att en del rotehållare
icke funnit sig belåtne med att lemna soldaten släpkläder,
utan begärt tillstånd att med penningar få lösa sig från den¬
na tunga; och man finner, att afgiften varit några daler k:mt,
men att i tidernas längd ett ökadt besvär tillkommit tvert-
einot Ing neli billighet, och jag anser derföre, att lättelse
häri af billigheten påkallas.
Det har blifvit yttradt såsom ett skäl, hvarföre ifråga¬
varande motion icke bort blifva väckt, att remiss å den af
Hr Gr. V. Fersen vid sista Riksdag i samma ämne och af¬
seende framställda motion då blifvit vägrad. Orsaken der¬
till var den, som nu af Frih. Cederström och Hr Riben
ganska riktigt blifvit anförd, hvarföre dessa talare lika med
mig styrkt, att Gr. v. Fersens vid förra Riksdagen väckta
motion om upprättande af nya contraet icke varit af behof-
vet påkallad, enär beslutet om mötespassevolancen ingalunda
kunde upphäfva det lagliga knektecontraetet.
Frih. Sparre: Med anledning af hvad Hr Riben upp¬
lyst, rörande orsaken hvarföre Gr. v. Fersens motion sista
Riksdag icke remitterades, får jag tillkännagifva, att jag af-
står från mitt yrkande, att den ifrågavarande motionen
skulle dela samma öde; men då jag förmodar, att Gr. v.
Fersens afsigt icke kan vara att vid denna Riksdag vinna
ändamålet af en förändring uti gamla knektecontracten på
sätt han föreslagit, så ser jag icke till hvad ändamål remis¬
sen skall ske, hvilken jag likväl, såsom jag nämnt, emot
Hr Grefvens önskan icke vill bestrida.
Motionären har yttrat sin förundran deröfver, att jag
sagt mig icke begripa, hvad han vill eller åsyftar med mo¬
tionen. Här finnas likväl andra talare, som icke begripit
honom mera än jag.
I afseende på Grefvarnc v. Fersens och Horns förme¬
nande, att rust- och rotehållarne skulle vara förnärmade
genom de, jemförelsevis med knektecontractens föreskrifter,
drygare afgifter, hvartill dc nu äro förbundne, får jag för¬
klara, att jag icke kunnat öfvertyga mig derom. Det gif-
ves visserligen ställen, der soldaten åtnjuter mera än för i5o
dalers värde; men då sjelfva rotehållen under tiden förbät¬
trat sig, så lärer, äfven med inberäkning af de måhända öka¬
de besvären , fördelen vara öfvervägande på rotehållarnes si¬
da: och jag tror derföre, att förhållandet icke är så alldeles
obilligt, som Gr. v. Fersen framställt det.
Den 20 Februarii e. ni.
Jag anser discussionen icke vidare böra förlängas, af-
styrker motionen, men sätter mig icke vidare emot remissen.
Hr Riben: Gr. v. Fersen har i sitt yttrande tillkän-
nagifvit, att han icke läst knektecontracten. Dermed är
hans motion lätt förklarad; och jag förbigår derföre att yt¬
terligare vidröra den. Men skulle Hr Gr. önska att läsa
contracten, så finnas de hos mig, och jag skall mer än ger¬
na hålla dem Hr Gr. till handa. Om jag, i likhet med en
värd ledamot, hade kunnat föreställa mig, att det skulle roat
R. o. Ad. att låta sig föreläsas gamla knektecontract in
extenso, så skulle jag medtagit en, alns tjock bok, sorn in¬
nefattar dem alla och hvarutur mycket hade varit att läsa.
Hr Gr. Horn har uppläst en del af contractet för Ne¬
rikes Reg:te, hvilket vid ansvar förbjuder roten att gifva
och soldaten att taga mera, än så och så mycket; men han
har icke fästat Ståndets uppmärksamhet hvarken på de för¬
hållanden eller på de författningar, som föregingo och efter¬
följde detta contracts antagande. Sålunda utkommo på 1600-
talet en mängd bref till" Landshöfdingarna, som, bedömda
efter nuvarande tids bildning, stundom förefalla nog puts¬
lustiga. Legan bestämdes till skydd för rotehållarna, som
den tiden stundom angrepos med hugg och slag, om de icke
fogade sig efter recrutens pretentioner. Man ägde icke då
några correctionshus; men passagerare, liknande dem, som
nu utgöra societeten på Långholmen, ströfvade omkring,
begagnande rotehållares förlägenhet på en tid, då en större
myckenhet soldater på en gång skulle uppsättas. För Ska¬
raborgs Län gäller samma stadgande om recrutering och
kostnaden derför som för Nerike. i685 års stadfästelse bju¬
der uttryckligen, att knekten skall lönas utan K. M:s någon
den ringaste afsaknad uti dess inkomster; och K. Förord¬
ningen d. 1 Febr. i6g5 är i samma anda. Man misstager sig
högeligen, om man tror, att K. Carl XI utsatt Statsverket
för skyldigheten att ersätta hvad en rote tilläfventyrs con-
traherade med sin soldat utöfver hvad knektecontractet be¬
stämmer. Kan eller vill ej roten anskaffa soldat för hvad
knektecontractet utsätter i lön och lega, så är rotehållaren
skyldig att blifva soldat sjelf. Detta får icke förglömmas af
dem, som nu vilja återinföra de förhållanden, som under
K. Carl XI:s tid voro rådande.
Gr. von Fersen: Det är i anledning af hvad de tven¬
ne sista talarne anfört, sorn jag nu begär att i korthet få
yttra mig.
Hvad Frih. Sparres anmärkning beträffar, som skulle
min motion denna Riksdag icke kunna leda till det åsyf¬
tade resultatet, och att den således vöre öfverflödig, så hem¬
ställer jag till Hr Frih:s eget begrundande, huruvida i834
års Ständer kunna anses förhindrade ait i denna fråga fatta
ett beslut och till K. M:t ingå med begäran om fastställel-
Den 10 Februarii c. m.
77
se derå. Med afseende å hvad Frih. i öfrigt anfört, får jag
upplysa, att frågan, som nu är för handen, endast behand¬
lar rotehållet, och rusthållet ingår deruti för ingen del.
Hvad legorna vidkommer, får jag upplysa, att om Frih.
behagar läsa till slutet af K. Brefvet till Landsh. Ribbing,
torde Frih. bäst finna, hvarföre det är anfördt, nemi. der¬
före, att der står: ”aldenstund allmogen i gemen har vid
sisthållne Riksdag erhållit resolution, att all hufvudlega skall
vara upphäfven och förbuden.”
Hr Riben har sagt, att jag yttrat, det jag icke läst
knektecontracten. I fall mina ord så influtit i protocollet,
hvilket jag icke tror, får jag förklara, att jag velat yttra,
att jag icke kunnat erhålla 1725 års knektecontract för K.
Uplands Reg:te. Detta har jag nämnt, och jag tillägger blott,
att jag senast för några dagar sedan gjorde ett förnyadt,
missiyckadt försök att i Tryckeriboden erhålla detsamma.
Att de handlingar, som jag varit i tillfälle att förskaffa mig,
skola för mig vara tillfyllestgörande, ager jag allt skäl för¬
moda, utan att vara i behof af den alns tjocka boken,
hvarmed Hr Riben erbjudit sig att gå mig till handa.
Gr. Cronhjelm: Det ämne, som Gr. von Fersen
vidrört, framställer sig för mig såsom ett af de vigtigaste,
som vid denna Riksdag kunna blifva föremål för Ständer¬
nas öfvervägande; men jag har tyckt mig finna, att discus-
sionen deröfver blifvit förd på ett sätt, som länder till rin¬
ga eller ingen nytta, utan endast afvänder från ämnet det
interesse, det förtjenar; ty att åberopa och uppläsa en mängd
K. Författningar och contract länder icke här till nå¬
got resultat, synnerligast som jag föreställer mig saken va¬
ra af den beskaffenhet, att Stats-Utsk. icke en gång kan
verkställa den vidlyftiga undersökning, som ändamålet med
motionen gör nödvändig.
I sjelfva §aken är jag af skiljaktig tanke med dem, som
anse jordbrukets onera nu vara ringare, än då indelnings¬
verket inrättades. Jag är af motsatt öfvertygelse och anser
jordbruket vara öfver höfvan med skatter belastadt och
således en del deraf böra på Statsverket öfverflyttas; men
jag anser 'att en undersökning om förhållandet bör föregå
allt yttrande om det större eller mindre bidrag, Statsverket
bör lemna. Jag tror mig derföre böra understödja Gr.
v. Forsens motion, så vidt den inskränker sig dertill, att
R. St. ingå till K. M. med anhållan, att undersökning må
företagas, huruvida och i hvad mån de nu gällande knekte¬
contracten medföra större skyldigheter än primitiva contrac-
ten, samt i hvad man roteringsskyldigheten, knek tehållet,
beklädnads- och mötespassevolancen hårdare trycka jord¬
bruket nu, emot de skyldigheter, som ålågo enligt de pri¬
mitiva knektecontracten. Jag yrkar vidare, att en sådan
utredning må blifva nästkommande Ständer förelagd. Först
sedan Ständerna emottagit en sådan utredning, som bör
7S
Den 20 Februarii e. m.
verkställas i alla Län, först då kan fråga uppstå om den
lindring, som jordbruket bör tillgodonjuta. Utan en sådan
undersökning skulle jag anse mig förhindrad att besluta öf¬
ver motionen, äfven om den från Utskottet ålerkomme så
fullständigt utredd, sorn förutan en sådan undersökning är
möjligt; oell jag tror derföre, att, hvad jag nu föreslagit, är
den enda åtgärd, sorn för närvarande i frågan kan vidtagas.
Jag anhåller, att StatsUtsk. måtte öfver detta mitt förslag
afgifva ett bestämdt utlåtande.
Gr. florn: Jag kan icke instämma i Gr. Cronhjelms
åsigt af ämnet Den förutsätter, att det skulle vara obe¬
kant, huruvida jordbruket nu är belastadt med några tyng¬
re bördor, än då knektecontraelen upprättades. Jag har,
i den förmodan, att mången icke skulle känna förhållandet
med knektecontracten, tagit mig friheten uppläsa ett för
Nerikes Reg:te, emedan jag ansett det vara bäst att här på
förhand lenina de upplysningar, som Utskottet icke bör
sakna för ett rätt bedömande af frågan. Af samma skäl får
jag tillkännagifva, att jag bestrider Hr Ribens uppgift, att
ett senare Konungabref af K. Carl XI skulle upphäft det
förut afslutade contractet. De handla endast om någon del
af soldatens lön, om skjuts för lifmunderingen, m. m. af lo-
calt interesse, men innebär ingalunda någon rubbning af
sjelfva grund-contractet. Eli sådan tolkning deraf bestrider
jag på det högsta.
Till ett ytterligare bevis på den stora tunga, som nu¬
mera drabbar rotebållarne utöfver den åtagna skyldigheten,
får jag nämna, att, då i knektecontractet stadgades såsom
ett bestämdt vilkor, att hemmansägare, dess barn och tjen¬
stefolk skulle vara fritagna från all slags utskrifning till
krigstjenst, med undantag af rotens recruterande, den
i senare tider tillkomna beyäringspligten fördubblar skyl¬
digheten att bidraga tili landets försvar. Lagenligt skul¬
le således fråga kunna uppstå örn befrielse för de rotera¬
de hemmanens åboer, dessas barn och tjenstefolk att var¬
da från beväringsskyldigheten befriade; ett förhållande, som
jag ingalunda tror vara att önska, men hvarå jag blott ve¬
lat fasta det Utskotts uppmärksamhet, som handlägger när¬
varande fiåga, såsom ökad anledning att tillstyrka den lin¬
dring i roteringsbesväret, som motionären åsyftar.
Gr. Cronhjelm: Just denna discussion, ju mer den
utsträckes, tyckes bevisa min sats, att man icke är ense, om
och i hvad grad jordbruket är obilligt tryckt. Min öfver¬
tygelse är visserligen den, att jordbruket är mera betungadt
än det borde vara; men derpå äga vi ingen factisk bevis¬
ning. Jag anser det för Stats-Utsk. vara omöjligt att verk¬
ställa en sådan noggrann granskning, att man kan få veta,
i hvad mån jordbruket nu är mera tryckt än förr; men jag
anser en sådan undersökning böra föregå ett beslut i frå¬
Den 20 Februarii e. m.
79
gan, på det man icke vid den ena Riksdagen må nödgas,
efter en närmare kännedom örn ämnet, kullslå hvad vid en
föregående Riksdag blifvit beslutadt. Här är fråga om rote-
och rusthållares besvär i allmänhet, och för att derföre få
veta, i hvad mån ersättningen bör utgå, hvilken kan blif¬
va olika vid olika Reg:ter, ja emellan olika rotar, tror jag,
att undersökningen härom bör uppdragas en dertill nedsatt
Committé'. Af Konungens Rådgifvare i commandomål har
jag bort, att en Committé' är förordnad, för att granska och
till K. M. inkomma med uppgift på aliade onera, som vid¬
låda roteringsbesväret; jag vet likväl icke, i hvad mån den¬
na Committé' arbetat och arbetat åt det mål, jag önskade.
I sådant fall skulle det af mig uppgifna förslag kunna
så mycket lättare bifallas, nemi. att Ständerna vid en kom¬
mande Riksdag må sättas i tillfälle besluta i frågan. Vid denna
Riksdag anser jag det omöjligt att bestämma ersättningsbe¬
loppet, utan att bevilja en måhända allt för stor summa.
Men Ständerna vilja väl sjelfva pröfva hvad belopp, som
bestämdt erfordras.
Jag har velat nämna detta, emedan Gr. Horn tyckes
icke vara öfvertygad derom, att jag anser jord bruk arne va¬
ra öfver höfvan tryckte. Jag upprepar ännu en gång, att
jag tror förhållandet vara det föregifna, men att jag saknar
all factisk bevisning derom, hvarförutan jag anser någon
förändring icke böra äga rum, förr än efter en förutgån¬
gen, noggrann undersökning.
Hr Riben: Emot Gr. Horns sista yttrande och bans
förmenande om intrång i rötehållarnes rättigheter, dels ge¬
nom de nu gällande Conscriptionslagarna och dels genom
förhöjning i legobeloppet, finnes blott en omständighet att
anmärka, att nemi., enligt Indelningsverket och knektecon-
traeten, det var ett åliggande för roten att skalla soldat.
jNIii förutsätter jag, att det varit omöjligt för någon rote att
skaffa soldat förden bestämda summan. Hvad bade då händt?
Ingenting annat, än att K. M:s Bef:h:de tagit den vackraste
och langsta karlen på roten till soldat och, utan att blifva
frågad 0111 lian ville eller ej, bade denne, nolens volens, in-
tradt i krigstjenst.
Uppå derom gjord framställning blef Gr. von Fersens
motion, jemte de i anledning deraf afgifna yttranden, till
.Stats-Utsk. remitterad.
Remitterades till Ridd.-Utsk. Hr Aminoffs, Joh. Fredr.,
d. 17 dennes på bordet lagde motion, om ändring i 11 §.
Ridd.-Ordn., beträffande tiden för andra anteckningen, samt
om förändrade stadganden i afseende på Bänkmans- och
Electors-valen.
Ånyo föredrogs Ilr Skogmans, Carl David, d. 17 den-
8o
Den ao Februari i c. ra.
nes på bordet lagde motion, med förslag till Lag för en¬
skilda banker. ,
Hr Hammarhjelm, Carl Fredr., uppläste följande:
Utan tvifvel skulle det vara gagneligt för Rikets mynt¬
reglering i det hela, för allmänna ordningen i penningevä-
sendet och för circulationen i orterna, om privata Bank-asso-
ciatiouer kunde uppstå, de der småningom på sig skulle
kunna transportera det bekymmer, som Riksbanken nu ålig¬
ger, att förlägga näringarna och i åtskilliga vägar tillhanda¬
gå allmänheten med lån på kortare tid.
Med tacksamhet har man således emottagit det förslag
till en lag för privata Banker, som Hr Skogman behagat
framställa, sedan den förra K. Förordningen af d. i4 Jan.
1824 synes innehålla flera brister; åsyftande Hr Skogmans
lagproject att förekomma missbruk, att betrygga garantier¬
na för innehafvare af Privatbankernas utgifna skuldförbin¬
delser, samt att lenina säkerhet för delägarne i sådana in¬
rättningar, att deras egendom och rätt äfvenväl måtte be¬
tryggas.
Till alla delar förenar jag mig med de af Hr Skogman
föreslagna försigtighetsmått, att nemi. i Lånebankerna del¬
ägarne böra ansvara en för alla och alla för en, samt i Se¬
delbankerna, att de ansvara med insatsen för alla utgifna
förbindelser; att capitalteckningens belopp bör vara 3oo,000
R:dr, samt att £:del deraf bör vara deponerad under allmän
vård uti godkända, räntebärande papper, innan octroy kan
beviljas; att Sedelbankerna ej tillätes i sina valutor utlem¬
na högre belopp, än hvartill deras fond, med afdrag af fö¬
renämnde 4:del, jemte deras säkra fordringar uppgår; att de¬
ras stater hvarje månad böra uppgifvas till StatsSecreteraren
för Handels- och FinanceÄrenderna, samt att K. M. förbe¬
håller sig vid octroyens meddelande att, när K. M. i nåder
så linner nödigt, låta öfverse och granska Privatbankernas
böcker och räkenskaper.
Genom dessa föreslagna mesurer anser jag allmänhetens
rätt och säkerhet böra vara till fullo tryggad.
Nu återstår att undersöka, om Statsbanken genom de
efter lagförslaget blifvande Privatbanker skulle kunna möj¬
ligen hemta skada eller men. Hr Skogman har, förmodli¬
gen såsom correctiv mot Privatbankernas inverkan eller ri-
valisation med Statsbanken, i 7 §. föreslagit, att de af först¬
nämnde enskilda associationer utgifna reverser med ränta ej
skulle få utgifvas till summa under i5o R:dr, samt uti de-
posit- eller småsedlar ej under 5 R:dr.
Då jag förenar mig i allo i den åsigten, att Privatban¬
kernas reverser med ränta ej må kunna ställas på mindre
summor än i5o R:dr, tror jag dock, att stadgandet, det de¬
ras depositsedlar ej få understiga 5 R:dr, blir alltför men¬
ligt och helt och hållet hindrar sådana Bankers uppväxande.
Man
Den 20 Februarii e. ra. Si
Man erinre sig nemi., huru mycken risk sådana inrätt¬
ningar äro underkastade, och huru ringa utdelning de re¬
dan hitintills varande Privatbank-försök försina ägare med¬
fört. Erfarenheten har besannat, att det blott är de smär¬
re sedlarna under eller till 5 R:dr, som kunna hålla sig
i omlopp och vinna mesta begärlighet i orterna, af den or¬
sak naturligtvis, att för större delen af allmänheten är
redan en sedel af 5 R:dr allt för hög att kunna gömmas
eller i den dagliga rörelsen begagnas. Om man således vill
befrämja privata Sedelbankernas uppkomst, måste man cj
stadga föreskrifter, som göra dem omöjliga, eller helt och
hållet lönlösa. I sin rättsprincip finner jag inga skäl, hvar¬
före man mera skulle fästa sig vid siffran 5 R:dr, än vid
den högre silfran io R:dr, eller vid den lägre 2 R:dr. Sta¬
tens åliggande och omsorg måste endast vara att tillse, det
de privata Bankerna ej kunna bedraga allmänheten. Då det¬
ta är betryggadt genom de förut uppräknade flera correc-
tiver, tyckes det, att de må fä rättighet att sköta sig sjelf¬
va med lifgifvande af hvad slags sedelvalörer de åstunda
och kunna gifva credit. På sin höjd må man föreskrifva
dem att inskränka sig inom samma valörer som Riksbanken.
Då man allmänt synes ense om den önskan, att Riksban¬
ken, efter en gång blifvande silfverutvexling, likväl måtte
få behålla sitt silfver i hvalfvén så mycket som möjligt.; så
tyckes med denna önskan vara oförenligt, att Privatbanker
i orterna ej få utgifva smärre sedelvalörer. Delägarne i så¬
dana Privatbanker lära ej underlåta att, hvar i sin ort,
gifva sina smärre noter credit och circulation, så mycket de
förmå, och sålunda ålitas mindre Bankens silfverfÖrråd. Ej
må man befara, i denna försigtighetens och misstroendets
tid, att de privata Bankerna, under decennier, kunna på
något sätt rivalisera med vår rika Bank. Om man i en af¬
lägsen framtid skulle förmärka sådana symptomer, så blir
det då tids nog, att deremot sätta en gräns. Men icke sy¬
nes behofligt att nu söka förekomma de möjliga inverknin¬
garna af dem på vår Riksbank, innan de ännu någon gång
uppstått.
Frih. Cederström, Jacob: För min del mäste jag
bestrida, att Privatbankerna må blifva berättigade att utgif¬
va mindre sedlar. Det faller af sig sjelft, alt dessa i sådant
fall skulle uttränga Statsbankens sedlar i de provinser, der
Privatbanker blifva etablerade. Allmogen, som följaktligen
vid försäljningen af sina producter skulle nödgas emottaga
dessa sedlar i stället för Statens, skulle icke i behörig tid
vid Kronans uppbörd kunna afbörda sig sina utlagor, och ,
i stället för att man hoppats att härigenom befrämja rörel¬
sen, skulle sådant leda till allmän Förstörelse inom samhäl¬
let. Jag vill icke nu på förhand, eller innan Ilr Skogmans
2 H. II
82
I
Den 20 Februari! c. m.
motion från Utskottet återkommer, yttra mig om densam¬
ma, utan har blott velat, i anledning af Hr Haminarhjelms
tillagg dertill, flista Utskottets uppmärksamhet på vådan af
en tillåtelse för Privatbankerna att utgifva sedlar af mindre
valörer. Jag anhåller, att dessa anmärkningar måtte, jemte
motionen, remitteras till BancoUtskottet.
Hr Skogmans motion samt de, i anledning deraf, af-
gifna yttranden remitterades till BancoUtskottet.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskts d. 17 dennes
på bordet lagde memorial N:o 1 , äng. revision öfver Låne-
Contorens i Götheborg och Malmö förvaltning och räken¬
skaper år 1S33, blef samma memorial af R. o. Ad. bifallet.
I afseende på verkställigheten af R. o. Ad:s sålunda
fattade beslut, och då tiden för de ifrågavarande revisio¬
nernas början, nemi. d. 1 instund. Mars, var så nära för
handen, att val in pleno af Revisorer och Suppleanter vid
LåneContoren i Götheborg och Malmö svårligen kunde med¬
in nnas, hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., 0111 icke R.
o. Ad. nu, såsom 2:ne gånger förut vid sistförflutne Riks¬
dag skett, behagade åt Ridd.-Direct. uppdraga, att förrätta
val och alt directe underrätta såväl Hrr BancoFullmägtige,
som de valda personerna om de uppdrag, som dessa sist¬
nämnde anförtros, i hvilket fäll med morgondagens post
bref om valen kunde till Götheborg och Malmö expedieras.
Bifölls.
Å nyo föredrogs Hederv. BondeStts d. 17 dennes på bor¬
det lagde Prot.-Utdr., ang:de föreläggande af tid för Stats-
och Bevilln.-Utskotten, inom hvilken det förra skulle inkom¬
ma med de s. k. Inkomst- och Ulgifts-Betänlianderna, och
det sednare med förslag till gruudef för bevillningen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I anledning af det
upplästa Prot.-Utdr. från Hederv. BondeSt., tager jag mig
friheten erinra, att motionstiden icke lärer tiliändalopa förr¬
än d. 1 Mars och således 2 dagar senare än den, hvarinom
motionären föreslagit, att StatsUtsk. måtte åläggas inkomma
med sitt betänkande om Stats-inkomsterna. Detta förhållan¬
de måtte hafva undfallit motionären, ty annorlunda kan
man icke förklara, att han velat, att en sådan dag måtte
föreläggas till Inkomst-betänkandets afgifvande, emedan det
icke lärer vara möjligt för StatsUtsk att inkomma med
detta betänkande, förrän de motioner inkommit och blifvit
till Utskottet remitterade, som kunna angå såväl beräknin¬
gen af Statens inkomster, som måhända äfven vissa inkomst¬
titlars afskaflände.
Hvad återigen den föreslagna tiden för Utgiftsbetänkan-
Den ao Februari c. m.
83
dets afgifvande beträffar, så lärer R. o. Ad. finna, att den¬
na tid äfvenledes är alltför kort, så vida Stats-Utsk. bör
erhålla tillfälle att behörigen granska de motioner, som i
afseende på Statsutgifterna kunna väckas. Dessa motioner
måste väl göras inom d. i Mars; men då de icke, jemte
dervid afgifna yttranden, kunna till StatsUtsk. remitteras, förr¬
än protocollet blifvit justeradt, torde det kunna dröja till
medlet af Mars, innan dessa motioner och yttranden till
Utskottet inkomma. Att således på 10 å 12 dagar kunna
fullständigt granska dessa motioner såväl till innehåll som
de derigenom åsyftade åtgärdernas följder, samt uppgöra
förslag till Stats-regleringen, torde R. o. Ad. finna gränsa
till det omöjliga. Jag får derföre föreslå, att det+a Prol.-
Utdr. må blifva lagdt till handlingarna.
R. o. Ad. beslöt, att BondeSt:s ifrågavarande Prot.-Ut-
drag skulle läggas till handlingarna.
Företogs till pröfning StatsUtskts d. 17 dennes på bor¬
det lagde Betänkande N:o a, i anledning af väckt fråga om
förminskning i Riksdagskostnaderna, medelst upphörande af
Talmännens representationsskyldighet, inskränkning i Stån¬
dens och Utskottens Cancelli-personal och dess aflöning, m. m.
Frih.feoye, Ludv.: Jag begär återremiss till Stats-Utsk.
af dess nu upplästa betänkande, och det af 2:ne skäl; först
derföre, att jag icke kan anse Cancellibetjeningen vara be¬
handlad hvarken med rättvisa eller billighet, utan deremot
anser StatsUtsk. hafva gått för långt i småsinne och bespa-
lingsbegär, då det gjort afseende på några Riksdaler af arf-
vodet för de unga män, sorn i Cancellierna uppoffra sin
tid för Statens nytta. Jag finner det jemväl vara något för
despotiskt att lemna betjeningen i ovisshet om den veder¬
gällning de skola få. I vårt tidehvarf är det icke brukligt
att först bestrida ett arbete och sedermera icke, förrän det
blifvit fullbordadt, få veta hvad man derför vill gifva Så¬
dant uppgöres allmänneligen genast emellan dem, som begä¬
ra och lemna biträde.
Det andra skälet är det, att StatsUtsk., så småaktigt
nogräknadt mot Betjeningen, varit öfyerflödigt i att skaffa
avisor. Jag vet icke, hvarföre man velat påtruga oss dessa
avisor. Då Landtmai skalks-soireerna inträffa, har man i edau
läst avisorna; men, i de fall de skola anskaffas, begär jag,
på det Ståndet icke må kunna beskyllas för partisinne, att
alla de 67 tidningsblad, som i Riket utgifvas, må tagas.
Vi böra hafva dem alla , eller också inga. På dessa skäl
yrkar jag betänkandets återremitterande.
Hr Montgomerie, Gust.: Då det här varit fråga om
att i alla möjliga fall göra besparingar, och StatsUtsk. i ett
afseende ganska conseqvent gått denna R. St:s allmänna Ön¬
S4
Dea 20 Februarii e. m..
skan till mötes, så skulle jag tro, att samma conseqvens
fordrat, att Utsk. gjort det ock i annat hänseende, i det
nemi. att, da Stånden afsagt s;g alla måltider hos deras Tal¬
män, desse sistnämnde icke heller kunna göra anspråk på
någon ersättning för utgifter, som de icke vidare behöfva
hafva, så mycket mera, som Talmannen för BorgareSt. re¬
dan på förhand afsagt sig denna obehöfliga ersättning. Jag
får således vördsamt yrka, att hvad StatsUtsk. i denna del
föreslagit icke må erhålla bifall.
Frih. Cederström, Jacob: ]Mot StatsUtskrs ifrågava¬
rande betänkande får jag anmärka, att, vid frågor om hus¬
hållning i allmänhet, det är vigt.igt att betänka, huruvida
den hushållning, man föreslår, medför verklig hushållning
eller kan förorsaka stor förlust. Det är ju otvifvelaktigt,
mine Herrar! att i fall Stånden och Utskotten blifva försed¬
da med en mindre skicklig tjenstemanna-personal, handläg¬
gas ärenderna långsammare och illa, samt förlängas Riks¬
dagarna , hvarigenom kostnaderna betydligen ökas. Sådant
kan endast derigenom undvikas, att denna betjening blir så
väl aflönad, att skickliga personer kunna erhållas till expe¬
ditionernas uppsättande samt de flera andra vigtiga befatt¬
ningar, som tillhöra Cancellierna. Jag fordrar derföre, då
jag finnér Utskottet lagligen, enl. 2/j. §• Riksd.Ordn., hafva
uppskjutit att föreslå det definitiva bestämmandet af ifråga¬
varande aflöning, att alla de nu föreslagna förskotts-ansla-
gen med 5o proc. förhöjas. Deremot kan, hvad Utskottet
föreslagit till aflöning för vaktbetjeningen, hvilken icke be¬
står af annat än drängar, lämpligen nedsättas från 2 till 1
R:dr om dagen, utan att vaktbetjening ändå kommer att
saknas. En annan besparing kan göras i renskrifningskost-
naderna genom indragning af arfvoden för Cancellister, hvil¬
ka öro öfverflödiga i Utskotten. Der beliöfvas endast Secre¬
terare och Notarier, sorn i Afdelningarna göra Secreterare-
tjenst och således böra vara väl lönte; men renskrifningen
kan bestridas för contant betalning för hvarje ark, och det
saknas icke personer, som för ett vida mindre pris, ånman
hittills genom arfvoden utbetalt, vilja åtaga sig den, och li¬
ka fört skola verkställa den. Derigenom skulle tilläfventyrs
fullkomlig ersättning vinnas för hvad StatsUtsk. nu sökt be¬
spara i de öfriges arfvoden.
Hvad Hr MontgomeWe yttrat mot anslag till Talmännen
bestrider jag på det högsta. För min del anser jag icke pas¬
sande, att Representationen icke aflöner Talmännen; de ära
Ståndens förste Embetsman och pligtige att inför Konungen
bevaka deras interessen , samt således berättigade till aflöning
af Nationen; hvaremot det icke kan vara Nationens interes¬
se, att de blifva aflönade af den Regerande. Jag afstyrker
betänkandet och yrkar återremiss på de grunder, jag nu haft
äran anföra.
Den 20 Februarii e. m.
85
Gr. von Fersen, Hans: Det är på den af Friher-
rarne Boye och Cederström redan vidrörda punkten, angå¬
ende Cancelli-betjeningen, som äfven jag önskar fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet. Nämnde talare hafva till en del före¬
kommit mig, och jag skall således icke länge upptaga R. o.
Ad:s tid. Premisserna till Utsk:s betänkande innehålla, att
hufvudsakliga besparingen bör åstadkommas genom inskränk¬
ning i Cancelli-betjeningens personal. För min del skulle
jag tro, att, åtminstone hvad Bevilln.Utsk. beträffar, inskränk¬
ning, emot hvad vid förra Riksdagar öfligt varit, ej kan
tiga rum. Vid sisth Riksdag bestod Bevi!ln.Utsk:s Cancelli
af i Secreterare, 3 Notarier och 3 Cancellister, och jag
tror, att samma personal äfven nu är behöflig. StatsUtsk.
nämner äfven, att vid slutet och i början af Riksdagarna
någon del af betjeningen kan vara öfverflödig. I detta af¬
seende täger jag mig friheten fästa uppmärksamheten derpå,
att t. ex. i Bevilln.Utsk., som arbetar på 3:ne Afdelningar,
uti hvarje Afdelning en mängd handlingar behöfva afskrif-
vas, innan Utsk. kommer i full verksamhet; och då Utsk.
trädt i full verksamhet, lära ej Cancelli-göromålen kunna be¬
stridas med mindre än af en Notarie och en Cancellist för
hvarje Afdelning. Vid slutet af Riksdagen, om den skulle
räcka lika länge som den sistlidne, torde förminskning kun¬
na ske; men ej förr. Frih. Cederström har sagt, att inga
Cancellister för renskrifningen borde antagas; jag tror dock,
att den af Frih. föreslagna förändringen, utom en dryg kost¬
nad, äfven skulle medföra den olägenhet, att, i fall Notarien
sjuknade, man nödgades dertill antaga en person, som, ehvad
skicklighet han än kunde äga, likväl skulle behöfva tid för
att studera sig in i de ämnen, som i Utsk. förekommit. Jag
tror således, att den personal, som förut funnits, äfven vid
denna Riksdag blifver nödig, helst ärendernas handläggning
och betänkandenas afgifvande fördröjas, om Cancellierna icke
äro väl och tillräckligt betjente.
Uti Friherrarne Boyes och Cederströms yttrande, an¬
gående StatsUtsk:s förslag till förskott på Betjeningens arfvo¬
de, instämmer jag. Det är olämpligt, att dessa arfvodens
belopp icke vid antagandet något bestämmas, utan vid slu¬
tet of Riksdagen desamma måhända komma att bero på nå¬
gra voteringssedlar. Sannt är, att Riksd.Ordn. föreskrifver,
att en efter göromålens mängd och vigt lämpad vedergäll¬
ning vid Riksdagens slut skall Bestämmas; men mig synes
likväl detta stadgande ingalunda vara i strid med bestäm¬
mandet af något visst minimi-belopp, hvilket jag anser
vara högst nödvändigt att Högh StatsUtsk. bestämmer, och
torde detta minimi - belopp icke utsättas till mindre än vid
sisth Riksdag, om skicklig Cancelli-personal skall påräknas.
1 följd af dessa anmärkningar anhåller jag om återremiss.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonli.: Då man blir an¬
modad göra någonting, uppstår alltid först den fråga: hvad
86
Pen ao Februarii c. m.
får jag för det. De som engagera sig vid Utskotten, upp¬
offra derigenom sin tid och få, om de förut hafva annan
tjenst, betala vicarier för skötande deraf; de böra således
något så när veta, hvad de få att betala med. Detta tyc¬
kes Utsk. hafva förbisett, då Utsk. sagt, att arfvodena skul¬
le bestämmas, sedan arbetstiden är förbi. Rättvisan fordrar
tvärtom. Flera andra skäl emot betänkandet i denna del
hafva redan blifvit framställda; jag vill derföre icke uppe¬
hålla med flera, utan endast på grund af de redan anförda
begära återremiss.
Hvad åter taffeln beträffar, så, då Stånden afsagt sig att
mottaga middagar hos Talmänncn, tyckas de med detsam¬
ma hafva tyst medgifvit, att alla kostnader derför borde
upphöra. Jag tror derföre, att de af StatsUtsk. föreslagna
summor till kostnadsersättning för Hrr Talmän kunde be¬
tydligen nedsättas och besparas till andra nödvändigare ut¬
gifter, som längre fram på Riksdagen lära komma i fråga.
Jemväl i detta afseende anhåller jag om återremiss.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag instämmer med de
talare, hvilka yrkat, att något bestämdt af StatsUtsk. måtte
föreslås för Caneellierna, och då åtskilliga yttrat sig om Ut¬
skottens betjening, vill jag göra mina anmärkningar med
specielt afseende på R. o. Ad:s Cancelli. Jag torde få upp¬
lysa, att vid förra Riksdagen hade R. o. Ad. ett till perso¬
nalen vida större Cancelli än nu. Jag vill jemväl nämna,
att den obillighet förefinnes, att de öfriga Stånden tillföre¬
ne, åtminstone i vissa fall, beräknat en lika stor Cancelli-
utgift som R. o. Ad., hvaraf följden varit, att R. o. Ad.
nödgats vid föregående Riksdagar fördela de bestämda arf¬
vodena på flera personer. Ridd.Direct. har likväl icke nu
antagit flera, än för hvilka arfvoden förra Riksdagen fun¬
nits; således blir arbetet nu drygare. Not;arierne, som vid
förra Riksdagen voro 6, äro nu endast 4- De komma der¬
före att arbeta så mycket mera, och ändå vill man förmin¬
ska deras arfvoden. Jag vågar yttra den öfvertygelse, grun¬
dad på min erfarenhet, då jag sjelf en föregående Riksdag
haft äran göra Notarie-tjenst härstädes, att de arfvoden,
som förut varit lemnade, icke äro för höga, peli yrkar be¬
stämdt, att detta Stånds Cancelli mätte bibehållas vid det
antal arfvoden och det belopp deraf, som vid förra Riks¬
dagen blef beviljadt. Jag refererar mig till Frih. Boyes ytt¬
rande om obilligheten af att låta Betjeningen arbeta till
Riksdagens slut och först sedan bestämma vedergällningen.
1 afseepde på tidningarna anser jag betänkandet inne¬
hålla något förtjenstfijllt, då ett tillfälle att erfara hvad i
de öfriga Stånden tilldragit sig beredes genom anskaffande
af de tidningar, sorn referera Riksdags-underrättelser. Jag
föreställer mig alldeles icke, att det kan vara fråga om att
prenumerera på alla de 67 eller 68 tidningsblad, som Hof-
Den ao Februarii e, m. 87
CanccIIeren lemnat tillstånd att utgifvas. Om någon tvist om
valet skulle uppstå, kan den afgöras af Landtm.; men anda¬
målet lår väl vara att hålla sådana tidningar, som referera
Riksdagsförhandlingar. En värd talare har sagt, att de,
som komma på klubben, redan hafva läst tidningarna; men
sådant är icke fallet med dem, som icke bo i Stockholm
och icke prenumererat på många tidningsblad, och det är
egentligast för dem, som bladen böra tagas.
Beträffande anslaget till Hr Landtm, och Talmännen
förenar jag mig i den reservation Herrarne Petre' och Waern
afgifvit. Skulle jag, likasom Frih. Cederström, tro, att här
vore fråga om att bestämma en aflöning för Ståndens för¬
nämsta Embetsman, så skulle jag anse de nu föreslagna an¬
slagen vara alltför låga och vilja bestämma dem högre; men
då fråga nu icke är om aflöning, utan, såsom i ett föregå¬
ende Prot.Utdr. blifvit sagdt, om ersättning för hafda kost¬
nader, och sådana icke lara finnas, finner jag någon ersätt¬
ning för icke hafda kostnader ej vara nödig. På dessa skäl
anhåller jag öm återremiss.
Frih. Cederströmi Att nu i förväg bestämma hela
det arfvode* som skall anslås, strider mot 24 §• Riksd.Ordn. r
som lyder så: ”Såväl Ståndens som Utskottens Secreterare,
”jemte den under Riksdagar biträdande nödiga Betjeningen i
”Ståndens Cancelliet’ samt R. St:s Utskott, njute samina sä¬
kerhet med Riksdagsmän och erhålle vid Riksdagens slut
”en efter göromålens vigt och mängd lämpad vedergällning
”af Statsmedlen, hvilken af StatsUtsk., efter öfverläggning
”med Landtm, och Talmännen, föreslås och i sammanhang
”med den öfriga Statsregleringen af R. St. bestämmes.” Ut¬
skottet har således deri fullkomligen laglikmätigt förfarit.
I anledning af den vid mitt förra yttrande gjorda an¬
märkning, att Cancellisterna vore nödiga för att suppleera
Notarierna* får jag nämna, att det skulle fägna mig, om
Utskotten vöre försedde med Cancellister, som kunde be¬
strida Notariernas tjenst* men att, då jag varit UtskottsLe-
damot, förhållandet icke varit sådant, Utan har man nöd¬
gats skaffa sig en annan Notarie utom Utskottet, då någon
sådan sjuknat. Jag vill derjemte erinra, att göromålen för
Cancellisterna i Stånden och Utskotten äro mycket olika,
emedan de sednare endast sysselsättas med rehskrifning och
de förra dessutom hafva att föra diarier med flera arbeten,
som fordra en säker personal, samt att mitt yttrande der¬
före Endast afser Cancellisterna i Utskott, hvilkas göromål
jag tror med besparing i kostnaden och fortare kunna be¬
stridas af renskrifvare. Jag förnyar min anhållan om åter¬
remiss.
Frih Boye: Det skäl, som en värd Ledamot Gr. Cron¬
hjelm anfört, som skulle föranleda till behof af tidningar,
just samina skäl anhåller jag få åberopa såsom ett skäl att
88
Den 20 Februarii e. m.
slippa dem. Grefven anser interessant att veta, hvad som
föregår vid Riksdagen. Hvad som föregår på Riddarhuset
veta vi bäst sjelfve, och hvad som föregår hos de andra
Stånden, derom erhålla vi säkrare underrättelser än i avi¬
sorna. Jag kunde åberopa en enskild omständighet, som
bevisar, huru litet tillförlitliga de äro; skall man hafva avi¬
sor, så begär jag dem alla. Jag söker icke den popularitet,
som hufvudstadens tidningar gifva eller fråntaga, och vet
icke, hvarföre man skulle särskildt favorisera deras redac-
törer, framför tidningarnas i landsorterna.
Frih. Palmstjerna: Då åtskilliga ledamöter begärt
återremiss af betänkandet, är det icke min mening att be¬
strida den. Jag vill blott uppgifva åtskilliga förhållanden,
hvilka jag tror undfallit flera af de talare, som yttrat sig,
äfvensom några misstag. Hvad den af StatsUtsk. föreslagna
ersättning för Hr Landtmts och Talmännens Riksdagskostna-
der beträffar, så är den föranledd af de remisser, TJtsk.
från de ofrälse Stånden erhållit, att Stånden ansågo en fullt
anständig ersättning för Talmännens Riksdagskostnader böra
äga rum. Utsk. har således ansett sig icke böra frångå den¬
na af Stånden tillkännagifna önskan, och har i anledning
deraf förslagsvis uppgifvit, hvad Utsk. ansåg vara motsva¬
rande de Riksdagskostnader, som drabba Talmännen. Hvad
Utsk. föreslagit är icke några stora anslag, och då Utsk.
ansett kostnaden för Landtm, öfverstiga de öfriga Talman¬
nens, har Utsk. föreslagit ersättningen något större för ho¬
nom. Jag tror, att detta förklarar, hvarföre Utsk. icke, så¬
som Hrr Rosenqvist och Montgomerie, ansett, att ingen er¬
sättning borde föreslås för Talmännens kostnader. Att des¬
sa icke hafva några Riksdagskostnader torde blifva svårt att
bevisa. Jag supponerar Talmännen icke kunna vara utan
rum, som måste möbleras och, ehuru vintern icke är sträng,
jemväl eldas; att de behöfva betjening, torde icke heller
kunna nekas. Således lärer det vara obestridligt, att de haf¬
va några Riksdagskostnader. Jag vill icke ingå i en un¬
dersökning, huruvida dessa möjligen kunna inskränkas så
mycket, att de blifva ersatta med mindre, än hvad Utskot¬
tet föreslagit; men jag tror likväl, att förslaget icke är öf¬
verflödigt, och att besparingen deri icke skulle förslå långt
till fyllande af de öfriga behof, öfver hvilka man, efter
hvad som kan föreses, kommer att yttra sig längre fram
på Riksdagen. Vid klubbkostnaderna äro endast i afseen¬
de på tidningarna anmärkningar gjorda; men jag får hän¬
visa till Utsk:s betänkande, deri det icke föreslås, att någon
skall mot sin vilja läsa tidningarna, utan endast att tidnings-
kostnaden skall betalas, d. v. s. den kostnad, som uppkom¬
mer, om prenumeration sker å tidningarna. Blifver ingen
prenumeration af, så faller det af sig sjelft, att ingen kost¬
nad äger rum. -
Den 20 F e b r u a r i i c. m.
39
I afseende på förslaget om Ståndens och Utskottens
Cancellibctjening tager jag mig friheten åberopa ordalagen i
betänkandet, som icke innehåller något bestämmande af per¬
son,alen af något Stånds eller Utskotts Betjening, utan en¬
dast förslag om dess aflöning. Jag vill derföre blott i fö-
bigående vid Gr. Cronhjelms yttrande göra den anmärkning,
att vid sédnaste Riksdag alla de öfriga Stånden icke rättat
sin Cancellibetjening efter R. o. Ad:s. Då hade, enligt Stals-
Utskrs betänkande N:o 48, R. o. Ad. 6 Notarier och 6 Can-
cellister, men såväl Preste- som BorgareStånden endast 1
Notarie och 6 CaneelIister, hvilket tyckes vara något olika.
Hvad för öfrigt behofvet af Gancellister angår, hvilket Frih.
Cederström icke godkänt, får jag tillkännagifva, att Stats-
Utsk. omöjligen kan undvara Cancellistei nas biträde; ty
Utsk. har ännu icke antagit någon Notarie, så att, utom Se-
creteraren och Kamereraren, hela Betjeningen består af Can-
cellister. Jag tror dessutom, att Cancellisternas tjenstgöring
icke kan bestridas af renskrifvare, legda för dagen; det tor¬
de inses af hvar och en, som arbetat i Utskott, att en så¬
dan renskrifning skulle blifva såväl tidsödande som osäker,
och allt det biträde, Cancellisterna måste gifva, då Nota¬
riernas antal icke är tillräckligt, förutsätter, att de måste
bibehållas, på det icke ärenderna må afstadna. Beträffande
StatsUtsk. skyldighet att hålla sig till Riksd. Ordn:s föreskrift,
har Frih. Cederström förekommit mig, och jag har i detta
afseende intet att tillägga. Att Utskottet, som således icke
kunnat afgifva något förslag till bestämda arfvoden för Can-
celli-betjeningen, kunnat föreslå förskotten till högre belopp,
det inser jag fullkomligt; men Utskottet ansåg det vara
lämpligare, att de summor, som vid Riksdagens slut borde
anslås till hvarje tjenst i Ståndens och Utskottens Cancellier,
då skulle blifva bestämda till något högre belopp, än det
som kunde anslås, om förskotten vore så höga, att föga
derutöfver kunde anvisas.
Gr. Cronhjelm: I afseende på hvad Frih. Palmstjer¬
na nämnt om antalet af Betjeningen i StåndsCancellk rna
får jag erinra, att Notarierna väl icke varit eller kunnat
behöfvas vara så många i de andra Stånden; men att anta¬
let af Cancellisterna, eller rätteligen deras arfvoden, varit li¬
ka stort hos de öfriga Stånden som hos R. o. Ad., nemli¬
gen 6. Den olikhet har dock inträffat, att ett af öfriga
Stånden vid föregående Riksdag icke behöft så stor Betje¬
ning, men ändock uttagit fulla antalet af dessa arfvoden och
utdelat dem till färre, då deremot Ridd.Direct. nödgats ut¬
dela detta Stånds Cancellist-arfvoden på ett dubbelt så stort
antal personer, hvarigenom dessa fått ett långt mindre arf¬
vode.
Frih. Boye har med någon värma uppträdt emot mig
derföre, att jag vågat tillstyrka anskaffandet af tidningar på
2 H. 12
9°
Den 20 Febr u ar ii e. ra.
klubben. Han har jemväl försäkrat, att han icke söker nå¬
gon popularitet genom tidningar. Derom torde dock R. o.
Ad. redan förut varit förvissade; ty efter Friherrens under
förmiddagens plenum fällda yttrande om tidningsredactioner-
nas crassa okunnighet vet man nogsamt, att någon popu¬
laritet icke sökes på den vägen. Men lika litet, som jag vill
förneka Friherren och många med honom att på klubben
sysselsatta sig med t. ex kort, torde det böra förnekas oss
andra att sysselsätta oss med läsningen af de crassa tidnin¬
garna. Jag bör dock icke säga oss, såsom Frih. gjort, då
han endast uttryckt sin enskilda tanke; ty jag tror, att R.
o. Åd. ännu icke yttrat sig, huruvida det Högl. Ståndet vill
hafva tidningar eller icke: och jag anhåller, att hvad som i
betänkandet i detta afseende blifvit föreslaget icke af Stats-
Ulsk. må uteslutas uppå Frihrs förklaring om hvad vi icke
vilja hafva.
Hr af Grubbens, Ails Wilh.: Då remiss af detta
StatsUtsk:s betänkande blifvit begärd, har jag endast den
anmärkning att tillägga, att bland klubbkostnaderna äfven
Landtm:s-soireerna blifvit upptagna; men dessa soire'er öro
icke en klubb. Ändamålet med dem är endast, att man der
må träffa Landtm, och några andra till Ståndet hörande per¬
soner. De äro Landtm:s klubb och icke R. o. Ad:s, som
vid förra Riksdagen afsade sig sin klubb, och vi böra haf¬
va en annan i stället. Jag tror dessutom, att motion i
grundlagsenlig väg icke blifvit väckt om den saken, utan att
den blifvit af Gr. Cronhjelm inblandad uti frågan om taffel-
penningarna. Jag anhåller, att denna anmärkning må få
åtfölja återremissen.
Ilr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag an¬
ser StatsUtsk:s betänkande böra gillas. Hvad först beträffar
Cancellibetjeningen, i afseende hvarpå de flesta anmärknin¬
garna blifvit gjorda, så delas väl de nu framställda åsigter
af många, som känna deras arbete; men då endast förskott
nu äro föreslagna, och arfvodena icke kunna grundlagsen-
ligt bestämmas, förrän vid slutet af Riksdagen, till sitt fulla
belopp, så anser jag Betjeningen kunna vara försäkrad, att
den, då det af R. St. bestämmes, skall blifva väl belönad;
och åtminstone några kunna vara bättre betjente med att
uppbära en större summa på en gång. Hvad åter angår de
anslag, som här äro föreslagna för Talmännen, så är det
utan ali fråga, att Talmännen icke kunna vara belåtna med
sådan betjening och sådana rum, som enskilda Riksdagsmän,
och det beror väl på Talmännens fria vilja att afsäga sig
ifrågavarande anslag; men jag anser det vara Representatio¬
nen värdigt att erbjuda dem. I Frankrike, hvilket lands
exempel man här oftast framställer, och hvarest representa-
tions-kostnaderna icke utgå af Statens medel, utan Repre-
sentanterne sjelfve bestrida dem, har Presidenten i Depute¬
D c u 20 F e b r u a r i i
rade Kammaren, utom ett hotel, 100,000 francs i månaden.
I Norrige består Staten aflöning såväl för Ordföranden som
alla öfriga Riksdagsmän. Således finner jag äfven i det fal¬
let, helst någon förhöjning icke blifvit ifrågasatt, intet skäl
för återremiss. Beträdande slutligen Landtmrs-soireerna, så
är det gifvet, att Staten dertill består koslnaden, samt att
frågan således icke kan afgöras af ett RiksStånd; och då R.
o. Ad. icke lärer vilja hafva denna fråga till öfverläggnings-
ämne uti de öfriga Stånden, som redan afsagt sig förtäring
på sina klubbar, torde det vara skäl att gilla betänkandet
äfven i denna del. Jag anhåller om proposition till bifall å
StatsTJtskts betänkande.
Gr. Cronhjelm: I anledning af Hr af Grubbens ytt¬
rande, att motion om Landtmrs-soireerna icke skulle vara i
formlig väg väckt, får jag erinra, att jag först i anledning
af PresteSt:s Prot.Utdrag föreslog indragning af soupe'erna
derstädes och sedermera väckt särskild motion derom. Då
jag således 2:ne gånger gjort motion i ämnet, måtte väl frå¬
gan kunna upptagas?
Den sista värde talarens begäran om bifall till betän¬
kandet vågar jag bestrida. Om jag dömde efter den friko¬
stighet, som R. St. visade under förra Riksdagen, skulle jag
visserligen förlita mig på en frikostig vedergällnings bestäm¬
mande för Cancellibetjeningen vid Riksdagens slut; men då
jag tyckt mig finna, att en större sparsamhet vid denna
Riksdag redan gjort sig gällande, och hoppas fortfarandet
deraf, vill jag förekomma, att besparingsbegäret skall ut¬
sträckas till pei^soners med rätta väntade arbetsförtjenst, helst
jag tror Betjeningen, för att icke förlora lusten att arbeta,
böra fa veta hvad den minst skall erhålla till vedex-gäll-
ning derför. Jag förenar mig derföre i Frih. Cederströms
yrkande, att TJtsk. måtte förhöja förskotten, och begär, att
såsom minimum föreslås, hvad vid förra Riksdagen bestäm¬
des. Med Frih. kan jag deremot icke instämma i fråga om
vaktbetjeningens aflöning. Jag tror icke, att våra vaktmä¬
stare kunna vara belåtna med 1 i stället för 2 Riksdaler om
dagen, och minst efter publicitetens införande; ty vi behöf¬
va ganska pålitliga och snygga karlar , för att släppa in åhö¬
rarna, för att granska deras billetter och tillse, huruvida de
tillhöra bättre folk eller ej. Att fråntaga vår hufvud vakt¬
mästare på sina gamla dagar hvad han förut haft, anser jag
äfven olämpligt.
Hr Printzenskjöld, Carl: I afseende på den af
StatsUtsk. föreslagna ersättning för Hrr Talmän, har, såsom
jag tror, Frih. Cederström på ganska giltiga skäl visat olämp¬
ligheten deraf, att anslagen för dem borde helt och hållet
indragas. Skulle man vilja en sådan indragning, så bör den,
efter min öfvertygelse, likväl icke äga rum annorlunda, än
med afseende å de särskilda förhållanden, som för hvar och
9»
Den 20 'Februarii c. m.
en af Hrr Talmän kunna förefinnas. Då ville jag säga, att
PresteSt:s Talman, sorn har ett .embete, hvilket lemnar ho¬
nom io k 12 tusen R:dr B:co i årlig inkomst, ar mindre
eller alldeles icke i behof af en sådan ersättning, helst grund¬
lagen bestämdt förklarat, att han skall föra ordet i sitt
Stånd och sålunda gjort denna befattning till en af de em-
betspligter, sorn honom åligga att i och för sina löneinkom¬
ster utöfva. Vidare ville jag säga, att BorgareSt:s nuvaran¬
de Talman är embetsman i Stockholm och derför uppbär
emolumenter, hvilka, derigenom att han ar från tjensteutöf-
niugen befriad, kunna i stället anses såsom ersättning för
den function han nu innehar Jag skulle i afseende på Bon-
deSt:s Talman säga, att han är ersatt för sina Riksdags-
kostnåder genom det arfvode, han af sina Committenter er¬
håller. Men hvad åter vår vördade Talman H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, beträffar, anser jag hans löneinkomster af Sta¬
ten vara så högst obetydliga, att de här icke kunna eller
böra tagas i beräkning. Från ingen synpunkt lärer det så¬
ledes kunna antagas såsom billigt eller rättvist, att frånkän¬
na Ilr Gr. o. Landtm, all ersättning för sina Riksdagskost-
nader; och jag skulle tro, att denna ersättning, sådan den
af StatsUtsk. blifvit föreslagen, äfven är i högsta måtto
sparsam, då man besinnar vigten af det kali, Hr Gr. o.
Landtm, utöfvar, samt att han å detsamma måste odeladt
uppoffra hela sin tid.
I afseende på Utsk:s förslag till Cancelliernas aflöning,
är om olämplighetén deraf redan så mycket anfördt, alt
jag icke anser nödigt att något dervid ytterligare tillägga.
Hr Gyllenhaal, Lars Herrman: Jag hvarken vill
eller kan bestrida återremissen af StatsUtsk:s betänkande,
såvida R. o. Ad. bifaller en sådan; men jag kan likväl icke
undgå att förklara, att med en sådan .återremiss troligen in¬
genting kommer att vinnas. De hufvucfsakliga anmärknin¬
garna, som mot betänkandet blifvit gjorda, äro tvenne, den
ena angående ersättningen till Hr Landtm, och Talmännen,
den andra om arfvode för Cancellibetjeningen. livad den
första frågan angår, så har jag hort så få röster yttra sig
emot ett sådant anslag, att säkerligen StatsUtsk., hvarest en¬
dast 2.'ne ledamöter reserverat sig mot beslutet, skall qvar¬
blifva vid sin redan yttrade öfvertygelse och åter tillstyrka
anslaget. Hvad åter angar aflöningen till Cancellibetjenin¬
gen, så har en af de värde talare, som här yttrat sig mot
betänkandet, Erih. Cederström, sjelf medgifvit, att Utsk.
handlat i öfverensstämmelse med Riksd.Ordn. 2.4 §., som sä¬
ger, att arfvoden i mån af göromålens mängd och vigt sko¬
la vid Riksdagens slut af StatsUtsk., efter öfverläggning med
Landtm, och Talmännen, föreslås och i sammanhang med
den öfriga Statsregleringen af R. St. bestämmas. Det har
vid sådant förhållande ieke stått i Utsk:s magt att föreslå
Den 20 Februarii e. m.
93
dessa arfvodens belopp, utan Utskottet har blott föreslagit
de summor, som Betjeningen kunde vara i behof af att för¬
skottsvis utbekomma. För min del har jag jemväl fästat
mig vid den erfarenhet, jag under förflutna Riksdagar vun¬
nit i de Utskott, der jag varit ledamot, hvarest det ofta
handt, att några af Betjeningen, för det arfvode, sorn varit
anslaget, icke lemnat det biträde, man skäligen bort kun¬
na påräkna. Det är således med skäl Lagstiftaren stadgat,
att ett betingadt arbete först, när det är fullgjordt, skall be¬
talas; och jag hemställer derföre, om män kan förvänta
annat, än att betankandet återkommer i samma skick, som
nu, äfven i denna del, derom ingen skiljaktighet i Utskottet
uppstått.
Slutligen får jag göra en anmärkning i anledning af
Hr Montgomeries yttrande, att BorgareStts Talman skulle
hafva afsagt sig ersättning för Riksdagskostnaderna. Proto-
collet, som hölls i Utskottet, är icke bifogadt; men en le¬
damot, Hr Santesson, lemnade der den upplysning, att Hr
Petre' irrat sig något uti sin framställning derom. Jag på¬
minner mig icke ordagranna innehållet af Hr Santessons
uppgift, men har dock velat nämna detta i anseende till
det ouppsåtliga misstag, Hr Montgomerie, med föranledan¬
de af det bifogade transsumt utaf protocollet, kommit att
begå. På dessa grunder anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes i första rummet göra proposition till bifall å betän¬
kandet; blifver den med nej besvarad, så följer deraf, att
återremiss skall ske.
Frih. Rantzou, Joli. A Ib., hade inlemnat följande,
som upplästes:
StatsUtsk. har i sitt nu upplästa betänkande, i afseen¬
de å aflöoingen till Ståndens och Utskottens Cancellibetje-
ning, frångått den grundsats, som blifvit vid de sednare
Riksdagarna följd, att nemi. till en bestämd summa, dag-el¬
ler månads-tractamente, fastställa samma aflöning. Utskot¬
tet har i stället föreslagit ett förskott, och sedermera ansett
det böra bero på Utskottet att, efter vedérbörandes höran¬
de , lämpa den ytterligare belöningen efter beskaffenheten
och mängden af de anställda tjenstemännens göromål.
Denna grundsats kan jag icke godkänna. Jag röstar
för ett så inskränkt antal tjenstemän som möjligt; men då
jag af dessa tjenstemän fordrar både duglighet, träget arbe¬
te och sjelfständighet, så betviflar jag, att dessa egenskaper
stå att finna hos personer, hvilkas aflöning ställes på dis¬
cretion och hvilkas tilläfventyrs onödiga uppmärksamhet
för en eller annan af dem, som öfver deras arbete skulle
lemna det slutliga vitsordet, någon gång torde kunna kom¬
ma att betyda iner än verklig flit och skicklighet. Deremot
böra tjenstemännen hafva bestämda åliggändeu sig uppdrag¬
na och noga tillsyn hållas deröfver, alt dessa fullgöras med
ordning och drift.
94
Dcii 20 Februarii e. ni.
Hvad beloppet af betalningen angar, så bör den, enligt
Riksd.-Ordn., matas efter göromålens vigt och mängd.
Dervid bör äfven besinnas, att Betjeningen hos HiksSt., un¬
der sin tjenstgöring derstädes, är afstängd från ali annan
tjenstgöring och andra tillfallen till förtjenst. Sådant är åt¬
minstone förhållandet med 11. o. Ad:s Cancelli. Flera af vå¬
ra Notarier och Cancellister hafva måst under Riksdagen af¬
säga sig sina ordinarie tjenstebefattningar, och med våra
omständliga discussioner kan en hvar göra sig begrepp om,
hvilken dryg möda är pålagd våra Notarier och isynnerhet
Ridd.-Secreteraren. Jag anser det vara orätt, att osäkerhe¬
ten om hvad förtjenst arbetet kan lemna, ökar tyngden här^
af. Då Hufvudstadens Embetsverk beklagligen ej erbjuda
något särdeles öfverflöd på skickliga ämnen, utan ganska väl
nodtorftligen behöfva behålla dem de ega, så linnes ofta in¬
gen annan utväg, så vida afseende främst skall fästas vid
duglighet, än att till och med öfvertala personer att från
landsorten begifva sig hit, för att använda sig såsom tjen¬
stemän vid RiksSt:s Cancellier och Utskott. Af dessa per¬
soner, af hvilka vi fördelaktigt känna flera inom Riddarlius-
Canceliiet engagerade, kan man ej billigtvis fordra, att de
emot blott ersättning för en under Riksdagarna och för re¬
sande alltid förhöjd lefnadskostnad, utan att äga någon be¬
hållning, skola fullgöra en tjenstebefattning, hvilken de icke
kunna åberopa såsom någon merit, vid frågan om framti¬
da befordran i Statens tjenst.
Uppå dessa skäl och då Ridd.-Secreteraren vid ett fö¬
regående tillfälle upplyst, att uti Ridd-Cancelliet ej finnas
anställda flera tjenstemän, än som för ärendernas behöriga
gång ovilkorligen erfordras, har jag cj ansett R. St, för en
besparing af en jemförelsevis obetydlig Statsutgift, böra be¬
gå en obillighet mot sina Secreterare och tjenstemän, och
måhända derigenom aflägsna de skickliga ämnen, som bland
dessa finnas, — ett förhållande, som säkert skälle både blif¬
va långt menligare för ärendernas skyndsamma och ordent¬
liga gång, genom Riksdagens förlängning, samt ådraga Sta¬
ten vida större kostnad, än som genom en obetydlig ned¬
sättning i Riksdagsarfvodenas belopp torde kunna väntas.
Jag anhåller om återremiss af StatsUtskts betänkande,
och att StatsUtsk. må taga dessa anmärkningar i öfvervä¬
gande.
Frih. Cederström: En ledamot af StatsUtsk. har yt¬
trat, att med en återremiss ingenting kunde vinnas, och i
anledning af detta yttrande har jag tagit mig friheten be¬
gära ordet. Denne värde ledamot synes hafva förgätit, att
Ståndet nu icke är i tillfälle att med förändringar antaga
betänkandet. Derföre är återremissen nödvändig, om ock
pluraliteten i Utsk. icke vill göra afseende på de gjorda an¬
märkningarna, emedan, fia betänkandet återkommer, Stån¬
det efter majoritetens öfvertygelse lärer bestämma beslutet,
Den 20 Februarii e. m.
gä
utan afseende på StatsUtsk:s förslag. Jag yrkar derföre åter-
reiniss.
Hr Mon t gomer i e: Som jag af den siste värde tala¬
ren blifvit förekommen, vill jag icke göra någon anmärk¬
ning vid Iir Gyllenhaals yttrande; roen i afseende på ett
annat anförande vill jag nämna, att, i fall Talmannen borde
aflönas såsom Ståndens förste Embetsman , det de likväl icke
äro, så vore det nu ifrågavarande anslaget hvarken Stån¬
den eller dem värdigt.
Ii. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad.
ansåg de vid StatsUtskts ifrågavarande betänkande gjorda
anmärkningar hindra dess antagande och således föranleda
till återremiss.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Hr Gyllenhaal: Om Frih. Cederström hade rätt upp¬
fattat mitt yttrande, hade han visserligen icke deråt gifvit
den tydning, som han nu framställt. Jag förklarade min
enskilda öfvertygelse om resultatet af en återremiss; men jag
började med att yttra, det jag hvarken kunde eller ville
bestrida den. • Nu får jag förnya min redan gjorda begäran,
att första propositionen bör blifva till bifall.
Gr. Cronhjelm: Under sednaste Riksdagen iakttogs
alltid den praxis, att, då anmärkningar blifvit gjorda emot
ett betänkande, Landtm, först framställde proposition till
återremiss och den till bifall i andra rummet. Jag tror så¬
ledes, att Hr Gr. o. Landtm, gjort fullkomligen rätt uti att
börja med proposition till återremiss, och anhåller om för¬
nyad sådan proposition, i fall Hr Landtm, icke kunnat full¬
komligen inhemta Ståndets tanke.
II. Ex. Iir Gr. o. Landtm, erinrade, att 56 §. Reg.F.
ännehölle, att om i Ståndens plena sådana anmärkningar
göras, som hindra antagandet af ett Utskotts förslag, Ut¬
skottet skall erhålla del af dessa anmärkningar, för att der¬
efter förslagen ytterligare granska och jemnka. H. Ex. hade
således ansett den första proposition, som göres i anledning
af ett Utskotts betänkande, i fall anmärkningar dervid blif¬
vit gjorda, böra vara, huruvida Ståndet anser anmärknin¬
garna hindra betänkandets antagande, en praxis, hvilken
äfven under flera sistförflutna Riksdagar blifvit följd. Ehu¬
ru H. Ex lyckt sig tydligen finna, att, vid svaren på dess
sednast framställda proposition, Ja öfverrösta! Nej, ville H.
Ex., för att derom erhålla ytterligare visshet, förnya sin nyss
framställda proposition.
I anledning häraf framställde JI. Ex. å nyo proposition
till återremiss af StatsUtsk:s förevarande betänkande N:o 2.
Ropades ganska starka Ja, blandade med Nej.
I följd hvaraf II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
96
Den 20 Februarii e. m.
att StatsUtsk:s Betänkande N:o 2. blifvit till StatsUtsk. åter-
remitteradt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Vid förra Riksdagen under¬
stödde jag den motion, min värde vän, Hr v. Hartmans¬
dorff, väckte, rörande en ökad import-tull å landtmanna-
produeter, med exempel, hemtade från de mest industriösa,
fria- och mägtiga folk. Jag åberopar ännu dessa länders
tullsystem för de grenar af produetionen, hvartill dessa län¬
ders beskaffenhet väl inneburit en naturlig grund, men sorn
legat obegagnad, ehuru tiden varit inne för dess utveckling,
linder Engelska jernhandteringens öfvergångsperiod belädes
1 ton stångjern med P:d St. pr ton i tull, och först år
1825 nedsattes den i-J P:d St., som den nu är. Under pe¬
rioden af Franska jernverkens anläggning på Engelska sat¬
tet, utfärdades en tull-lag, som bade till påföljd, att 1 Skål
St:st. vigt stångjern gällde i Frankrike 80 ä 90 francs, un¬
der det man köpte det i Tyskland och Nederländerna för
5o, i Sverige och Ryssland för /jo och i England för 35. Uti
NordAmerikanska fristaterna bar tullen på valsadt stångjern
väl nyligen blifvit nedsatt till 00, men var länge dol¬
lars p:r ton, under det att varan, förtullad, gällde 80 ä 85.
Otvifvelaktigt bidraga ökade pris till ökad produetion, hvil¬
ken åter, en gång införd och blifven föremål för industri
och handel, kan bära lägre pris; men som hastiga förän¬
dringar böra undvikas, föreslår jag en liten, men årlig ök¬
ning i import-tullen å nedanstående artiklar, derefter vid¬
hållandet af den högre tullen under 10 år och slutligen dess
årliga nedsättning, nemi. på fläsk, hampa, hudar (oberedda),
humla, kött, lin, talgljus, ost, smör, talg, ull, väfnader af
ylle och halfylle, blaggarn och bolstervar. Enligt General¬
sammandragen öfver Rikets import, har den, på sätt bi¬
fogade tabell utvisar, af of vannämnde artiklar utgjort
3,014,220 R:dr B:co i medeltal under de 5 sista åren, hvar¬
om förhållandet är officielt kändt. Maximum af tullen tor¬
de böra antagas från 33-i till 66f proc. af varans värde,
och ett närmare bestämmande bero på följande omstän¬
digheter:
1:0 huru hög tullen nu är (t. ex. talgljus äro nu värda 6
R:dr B:co, tullen är 2^, dess maximum torde böra sät¬
tas till 4 R:dr B:co);
2:0 om Rikets behof kan fyllas inom landet (t. ex. hampa,
hvarå värdet torde kunna antagas till 60 R:dr B:co p:r
Skåf; tullen är 4 R:dr, importen 6,328 Skåf; maximum
torde böra sättas till 20 R:dr B:co);
3:o om varan utgör råämne för någon förädling inom Ri¬
ket (t. ex. ull, hvarå värdet torde vara 32 sk. p:r åf; tul¬
len är 1 sk.; importen, öfver i million, har aftagit; ma¬
ximum föreslås till 12 sk).
Så-
Den ao Februari i e. m.
97
Såsom exempel på tullens stigande, bibehållande och
återgång, vill jag antaga värdet på smör till 5 R:dr 13:co;
tullen är i: 24.
Den bör blifva 1835 ... 2. — bibehållas vid 3: 16. i
— — 1836 ... 2: 24 f 10 år, och under på-
— — 1837 ... 3. — J följande 5 år nedgå till
— — i838 ... 3: 16.’ 1: 24.
Fördelarna af en högre tull på dessa landtmannapro-
dueter anser jäg blifva:
1:0 Minskning i spannmålsproductionen under jordens fördel¬
aktigare användande; hvaraf skall ovilkorligen följa någon
förhöjning i spannmålsprisen, hvilket väl behöfves både för
landtniannen och löntagaren.
2:0 Ökning af kreaturens antal, hvaraf åkerjorden måste till¬
taga i bördighet.
3:o Spridning af penningar till de orter, sorn sakna fördelen
af närbelägenhet tdl stora städer, och hvarest ladu^årds-
skötseln lättast kan utvidgas; flera bland dessa orter sak¬
na bergsbruk och hemta förnämsta delen af sin bergning
från jorden. I Sverige är landtbruket i behof af binärin¬
gars stöd.
4:o Möjlighet att lägga högre skatt på husbehofs-brännvins-
bränningen eller att alldeles borttaga den, i det man öpp¬
nar nya utvägar för jordbrukaren att vända jordens al¬
ster i penningar.
5:o Att Krono-utlagorna bättre utgå från vissa orter, samt
6:0 En fördelaktigare handelsställning med främmande
folkslag.
Deremot synas 2:ne olägenheter förtjena afseende, nemi.
en möjligen ökad tullförsnillning och minskad tullinkomst.
Till förekommande af den förra bör möjligheten af tullbe¬
vakning tagas i betraktande vid tullens bestämmande, ehu¬
ru dessa varor äro mindre beqväm liga vid tullförsnillning.
Vid tullinkomsten åter förtjenar bemärkas, att inrikes pro-
duetionen visst icke genast motsvarar förbrukningen, hvadan
denna omsorg väl kan uppskjutas till nästa Riksmöte, bvar-
förinnan erfarenhet häruti bör vinnas. Under tiden minskas
väl qvantiteten af förtulladt gods; men tullen stiger i proc.,
och det må lemnäs till erfarenhetens afgörande, om tullin¬
komsten ökas eller minskas under de första 5 åren
Jag föreslår vördsamt, att denna motion varder till
Bevilln.-Utsk. remitterad.
2 H.
Den ae Fcb rua ri i
Utdra" af G enerat Sammandragen öfver Rikets Import af vissa artiklar j sorn landtbrukaren producerar.
|
|
|
År
|
|
|
Summa
|
Medeltal.
|
O
tfa
|
Värde i
|
CJQ H
C
|
|
1827.
|
1828.
|
1829.
|
1830.
|
1831.
|
5 år.
|
c/3 C7"
* 03
p4"
|
B:co R.*dr
1
|
^ B
|?'ft
|
Fläsk L ®
|
18,217
|
20,600
|
21,270
|
19.760
|
i i,5io
|
91,360
|
18,272
|
R;dr
3
|
54,5oo
|
nu
33
|
Hampa Sk®
|
7,980
487,155
|
6,480
|
6,780
|
7,570
|
2,830
|
3 1,64°
|
6,328
|
60
|
379,680
|
8
|
Hudar, oberedda . ... U
|
647,210
|
1,25 1,6 iO
6,79°
|
1,5; 8,6 jo
|
43 i,5oo
|
4,336,.35
|
867,227
|
1
3
|
289,076
|
4
|
Humla L®
|
11,980
|
1 1,9 i o
|
6,200
|
3,5a.6
|
40,4.0
|
8,082
|
6
|
48,492
|
16
|
Kött T:r
|
7,106
|
6,470
|
5,970
|
0,970
|
3,43o
|
28,95o
|
5,79°
|
25
|
1 i4,75o
|
25
|
Lin, ohäckladt . . . . L®
Ljus, Talg- L®
|
29, 'i io
|
21,890
|
1,802
|
13,870
|
5,980
|
72,170
|
i4,435
|
4
|
57,71°
|
28
|
9,620
|
11,840
|
19,9 io
|
14,780
|
16,(iio
|
72,780
|
14,558
|
6
|
87,148
|
40
|
Ost L®
|
3a,58o
|
3g,o io
|
2L),o3o
|
26 65o
|
17,690
|
144,980
|
28,996
|
3
|
86.986
|
33
|
Smör L®
|
i4i,38o
|
135,125
|
8 >,520
|
74,37°
|
80,280
60,240
|
520,670
|
104,134
|
5
|
520,670
|
3o
|
Talg L®
|
79,160
|
93, ioo
|
84, 1 lo
|
86,35o
|
4o3,.8o
|
80,616
|
5
|
4o i, ifio
|
10
|
Ull, okammad, gröfre U
Väfnader, ylle, half¬
ylle, blaggarn, bol¬
stervar aln.
|
1,259,610
|
1,17 1,660
|
1,29 ,200
|
1,060,320
|
684,910
|
5,47 H 720
|
i,09i,344
|
2
?
|
729*396
|
j
|
36i,ooo
|
386,ooo
|
414,000
|
55o,ooo
|
4i 1,000
|
2,122,000
|
424,400
|
I
|
2 I 2,900
|
36*
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S: a
|
| jjOl4j22C>
|
i
|
Lades på bordet.
De» ao Februarii e. m.
99
Hr Lagerhjelm uppläste ytterligare följande:
Sedan en lag blifvit af Konung och Ständer stiftad för
utvexling af silfver, anser jag öfverläggningarna, angående
vinnandet af stadga i myntets värde, endast röra verkställig¬
heten, hvars tidpunkt hör snart inträffa. Men denna verk¬
ställighet måste äga bestånd; och i detta afseende göra sig
samma olikhet i åsigter gällande, som delade tänkesätten in¬
om Stuts- och BancoUtskotten under sisth Riksdag. Enligt
den ena asigten innefattar realisationen en arithmetisk opera¬
tion, som, alldeles oberoende af Rikets ställning i öfrigt,
fortgår intilldess sista sedeln blifvit inlöst, om alla sed¬
lar kunde förevisas; ty Banken har ej svårt att bereda sig
tillgång af silfver. De som äro af den andra åsigten, utgå¬
ende mera från hvad Sveriges Bank varit och ännu är, än
från hvad en Bank kunde och måhända borde vara, se ej
med likgiltighet rörelsemedlet under fortgången af silfver-
vexlingen dragas ur Sveriges inre rörelse, innan den enskil¬
da crediten hunnit ersätta Bankens sedlar med tillräckligt
solida papper. Denna sednare åsigt sökte jag göra gällande
under sista Riksmötet och emottog af realisationens befor¬
drare den mest bestämda försäkran, att landets produetion
vore kommen till sådan höjd, att aldrig coursen kunde sli¬
ga öfver 134 sh. Utslaget har fallit. Måtte det nu väcka
äfven deras uppmärksamhet, som kanske mindre känna det
egna uti Sveriges inre rörelse, Un den större rörelsen utom
detta Rike.
Yid realisationens annalkande måste coursen falla, eme¬
dan exportvärdet ökas med en artikel, sorn förut icke erbju¬
dit $äg åt handeln. Har coursens fleråriga höjd till större
eller mindre del sin grund uti det låga jernpriset och en,
till följd af tullsystemets ändring vid 182 i års Riksdag, ökad
import af lyx—ar ti k lar, och vill man förekomma det hårda
myntets utvandring, så gifvas inga andra medel än export¬
värdets ökning och importvärdets minskning. Om det fö r-
ra ej skall göra sig sjelft i silfver, hvilket onekligen min¬
skar rörelsecapitalet och derjemte framlockar enskilda sedel-
fabricationer i större mängd, än som kan grundas på reel
och rörlig valuta, torde jernet förtjena största uppmärksam¬
heten och åtgärderna reducera sig till medgifvandet af en
friare verkningskrets åt industrien. Det sednare kan ic¬
ke tillförlitligt påraknas, än mindre vinnas hastigt genom
uppmaningar och exempel af sparsamhet vid lyx-artiklars
förbrukning. Det bör ej heller tillvaaabringas på bekostnad
af den stadga i tullsystemet, som hufvudsakligen grundläg¬
ger ali beräkning i handeln. Men deremot är vid importen
att märka, att den till stor del utgöres af landtmannavaror,
för hvilkas produetion Sveriges cliinat ingalunda är ogynn¬
samt och hvartill innevånarna hvarken sakna erfarenhet el¬
ler andra erforderligheter. Denna del af importen öfversti-
ger likväl tre millioner.
\
too
Den 20 Februari i e. ra.
Jag anser de beslut, hvilka medföra dessa verkningar,
innebära de enda verkliga, rättvisa och verkställbara garan¬
tier för Bänco-sedelstockens oförminskade belopp efter silf-
verutvexlingens begynnelse, sotn, mig veterligen, kunna
åstadkommas De åtgärder, jag vördsamt nu ämnar föreslå,
kunde således vara föremål för ett Finance-Utskotts hand¬
läggning; men då realisationen är på lag grundad, och rö¬
relsen kräfver dess snara verkställighet, samt båda dessa mo¬
tioner, enligt min öfvertygelse, kunna med lika styrka mo¬
tiveras ur statsoeconomiska grunder, skall jag särskildt för
hvardera af dem vördsamt förestå behandlingssättet.
Man. har länge velat förbättra Svenska sta ngjernstil I -
verkningen och manufacturen, samt försökt många utvägar
att komma dertill. Genom ett till en overkställbar ytter¬
lighet drifvet prohibitivsystem har man nedtvingat råämne¬
nas pris och velat upprätthålla varans pris i verldshandel!!
genom tillverkningsmängdens begränsning. Man har upp¬
rättat egna, techniska Embetscorpser; inga medel hafva
blifvit sparda, då vetenskapliga försök varit i fråga. Styrel¬
sen har räckt näringsidkaren en hjelpsam hand, och genom
exportförbud äro råämnena försäkrade åt föradlaren. En¬
dast ett medel har man icke vågat vidröra, det enklaste,
det mäktigaste; jag menar friheten, denna omätliga kraft,
som genomtränger alla menskliga förhållanden, sprider lif
och rörelse äfven till industriens minsta utgreningar (Se Eng¬
land! För ioo år sedan tillverkades der ej \ jern mot i Sve¬
rige; nu 7 gånger så mycket. Likväl har England intet
BergsColbm, intet JernCont., ingen technisk Embetscorps.
För 3o år sedan började det puddlade Engelska jernet att
användas till allmänna behof; för 20 år sedan gjorde man
ankarkedjor deraf; för 10 år sedan ingick det i gevärstill-
verkningen, och nu har en Svensk Bergsman sett puddladt
jern af större täthet och jemnhet än det Svenska, samt äf¬
ven användbart till stål, ehuru ej så tjenligt dertill som
Öregrundsjernet). Man fruktar friheten i Sveriges jernhand-
tering, och likväl är Sverige ett fritt land. Må man blott
icke vidtaga andra åtgärder än sådana, hvilkas verkningar
kunna beräknas; men förgäfves väntar man sig att i mak¬
lighet och utan beslutsamma och afgörande steg införa nå¬
gon väsendtlig förbättring, ett mål, som af andra folkslags
rastlösa bemödanden ryckes allt mer och mer undan oss, ju
längre vi dröja. Vore den ställning, hvaruti vi befinna oss,
lika fast som den är gammal, skulle måhända öfvergången
blifva betänklig, fastän nödvändig. Men tiden och den
egenmägtiga speculationen hafva lyckligtvis redan upplöst
detta prohibltiv-systems inre fasthet; de stadganden , jag vörd¬
samt hemställer lill upphäfvande, hafva aldrig kunnat rätt
handhafvas, och deruti företer sig ej allenast en säker¬
het emot all våda vid deras upphäfvande, utan den helgd,
författningar böra åtnjuta, ger äfven ett ytterligare skäl
D e n 20 F c b r u a r i i c. m.
101
till sådanas upphäfvande, hvilka icke kunna rätt liand-
hafvas.
Jag föreslår vördsamt:
1:0 Att bruksägare, privilegierad på egen tack jer nsblås-
ning, må från detta åliggande befrias, och honom upplåtas
rättighet att fritt köpa sitt behof. Vid höga tackjernspris
blåser bruksägaren sjelf; tillgången ökas, priset faller. Vid
låga tackjernspris upphör bruksägaren att blåsa; priset sti¬
ger. JNärmäste följden blir således jemnare pris och tillverk¬
ningens bedrifvande på de stallen, hvarest tillverkningspriset
är lågt. Många bruksägare fortfara dock med sina blåsnin-
gar, för att fä ett tjenligt tackjern.
2:0 Att vid stångjernshärd, hvarest smidesrätten antin¬
gen nu uppgår till 45o ä 55o SkS , olika efter orterna och
belägenheten, eller genom bruksägarens frivilliga åtagande
af ökad skatt uppbringas till nämnde belopp, må smidas så
mycket, som medhinnas kan; hvarjemte recognitionssmide
vid sådan härd utbytes mot dubbel hammarskatt. Exempel¬
vis och för sådant stångjernsverk, som anses tillverka 1000
Sk®, men hvarest nu privilegierade smidet blott utgör 800
Skffi för enkel eller dubbel hammarskatt, bör bruksägaren, få
smida fritt emot erläggande af 4 Skåks ökning i hammarskatt.
Den bruksägare deremot, som vill fortfara med sin begrän¬
sade sinidesrätt, skattar derefter; men öfversmide anses så¬
som undansnillning af Kronans rätt. Båda dessa åtgärder
åstadkomma val någon tillökning i tackjernsbehofvet (den
förra genom minskad blåsning, den sednare genom Ökadt
smide); men att den icke blir betydlig, kan lätt bedömas
deraf, att förhållandet i sjelfva verket varit länge till stör¬
sta delen enligt med hvad nu skulle förordnas. Den tillök¬
ning åter, som verkligen kommer att äga rum, ginge den
äfven upp till tl af nuvarande tillverkning, innebär i min
tanka ett af flera omständigheter högt påkalladt steg till in¬
förande af mera industri i denna näring. Den bör tålas af
bruksägaren, emedan jernhandteringen icke består ensamt
af stångjernssmide, utan äfven af malmbrytning, kolning
och tackjernsbläsning, och emedan högre grad af industri
fordras i tack jer nstill verkningen, innan han kan påräkna ett
för särskilda behof beredt och rent tackjern, hvilket äfven
kan ingå i hans smide med högrepris, utan förlust. Tack-
jernsblåsaren åter har rätt att begära ett högre pris; ty
han får ej exportera sin vara. R. St. hafva 1809 och vid
flera Riksdagar begärt en friare tackjernshandel, och sednast
rätt att exportera detta råämne. Svenska bruksägaren, för¬
litande sig pä malmens och bränslets renhet, och bunden af
ett föråldrad t författningssystem, sorn medfört en inveckling
af interessen, hvarifrån andra länder äro befriade, har, i
allmänhet att tala, antingen saknat tillräcklig kännedom om
inflytandet af förbättrade methoder i hans eget yrke, eller
nog frihet att begagna industriens vink, med en säker be¬
102
Den 20 F e h r u ar i i c. m.
räkning på framtiden, och kan i närvarande stund icke ut¬
härda täflan af fri tackjernsexport, hvilken jag ej heller nu
tillstyrker-. Men jag tvekar ej vid det tillägg, att jernhand-
teringens bestånd och förkofran i stort fordra en stark in¬
dustriös väckelse, i förening med ökad frihet och ökad
insigt. Och kan denna väckelse ej annorledes åstadkom¬
mas, än genom tackjernsexport, då må hellre denna enda
utväg till jerntillverkningens totala framskridning, om än
åtföljd af slångjernshandleringens partiella förstöring eller
skada, vidtagas för att alstra industri och insigt, än att ett
permanent stillastående, hvilket innebär ett verkligt aftagan-
de för täflan underkastade näringar, skall störta thela nä¬
ringen, till fäderneslandets obotliga skada. Och denna syn¬
punkt, mina Herrar, högre än både tackjernsblåsarens och
bruksägarens, emedan den rör fosterlandets väl, ärden3:dje,
hvarifrån detta ämne bör skärskådas. Ett högre tackjerns-
pris ej allenast inleder bergsmannakunskap, tillsyn och vård
i alla riktningar af den mångfaldigt sammansatta tackjerns-
blåsningen, utan medför äfven ett högre kolpris; och sko¬
gens vård och omsorg vid kolningen blifva deraf en följd.
Så verkar friheten; den sprider tanka och lif till industri¬
ens minsta utgreningar.
Jag föreslår vördsamt, att denna motion remitteras till
Oecon. Utskottet.
Lades på bordet.
Gr. Strömfelt, HansVredr., anförde skriftligen:
Hos Ridd.Utsk. har Capitainen vid K. DahIReg:tet, Carl
Fredr. Kuylenstjerna, med företeende af en utaf Skogshus-
hållaren O. B. Starck d. 18 sisth Dec. för Capitainen utgif-
ven fullmagt att vid innev. Riksdag intaga säte och stämma
å Riddarhuset för adliga ätten N:o 222 Starck, anhållit att
i sådant afseende bekomma inträdespollett; varande tillika
af sökanden anfördt, att de till hufvudmannaskapet för ät¬
ten framför ofvanbemälde Otto Bernh. Starck berättigade
personer, hans faderbroder Johan Fredr, och Ernst Vilh.
Starck, den förre för omkring 5o år sedan begifvit sig till
sjös, dervid han ingått i tjenst uti Engelska flottan samt se¬
dermera icke låtit höra af sig, samt den sednare för om¬
kring 20 år sedan .aflidit såsom urmakare i Askersund, hvil¬
ket allt sökanden velat styrka med härhos bifogade, af sist¬
nämnde personers syster, enkan Ulrika Eleonora Fröman,
född Starck, d. 2 dennes utgifne betyg.
Men ehuru fullmagtens utgifvare, O. B. Starck, finnes
rätteligen anteknad å stamtaflan öfver adliga ätten Starck,
likväl och då genom enkan Frömans betyg icke blifvit lag¬
ligen styrkt, att de framför honom till fullmagts utgifvande
berättigade Joh. Fredr, och Ernst Vilh. Starck antingen ge¬
nom döden afgått eller i öfrigt sin representationsrätt förlo¬
rat, har Ridd.Utsk., emot stadgandet i 12 §. Ridd.Ordn., an¬
Den 20 Februarii e. ra.
io3
sett sig icke kunna den företedda fullmagten godkänna, hvil¬
ket dock, uppå Capitainep Kuylenstjernas begäran, jemlikt
i5 5. Ridd.Ordn. jag, i egenskap af Utskrs Ordförande, bort
hos R. o. Ad. vördsamt anmäla, på det förevarande fråga
oin inträdespolletts beviljande må kunna af R. o. Ad. slut¬
ligen afgöras.
Bil. N:o 1.
Till den Urtima Riksdag, som i Stockholm skall hållas
och tager sin början d. i5 Jan. nästa år 18>4, befullmägti-
gas härmed Capilainen vid R. DahlRegttet, Carl Fredr. Kuy¬
lenstjerna , att för ådeliga ätten N:o 222 Starck, intaga säte
och stämma på Riddarhuset; hvarvid han ovilkorligen för-
pligtas att ställa sig till efterrättelse Rikets gällande Grund¬
lagar. Borgholm & Wedbv d. 18 Dec. iS33.
O. B. Starck,
Skogshushållare.
(L. S.)
Bil. N:o 2.
Att Joli. Fredr. Starck, född 1758 d. 22 Nov., som för
omkring 5o år sedan från Finland ur dess fädernehus begaf
sig till sjös samt sedan ingått i Engelsk tjenst vid flottan,
har sedermera icke låtit höra af sig, samt att dess broder
Ernst Vilh. Starck, lödd 1765 d. 18 Martii, som varit ur¬
makare, flyktade från Finland under kriget till Sverige och
till Askersund, der lian afled barnlös för omkring 20 år se¬
dan, får undertecknad deras syster härmed på begäran in¬
tyga. Stockholm d. 2 Febr. i834-
Ulrika Eleonora Froman,
född Starck.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag påminner mig, att
då Capitaine Kuylenstjerna vid uppropet begärde pollet, för
att intaga säte och stämma för ätten Starck, förevisade han
en fnllmagt af samma man, som utgifvit en full magt, på
grund hvaraf han förra Riksdagen sutit på Riddarhuset. Hr
Gr. o. Landtm, samt Ridd.Direct. ansågo sig likväl icke kun¬
na tilldela honom pollet, emedan, enligt hvad jag vill min¬
nas, fullmagten var utgifven af 3:dje eller 4;de ättemannen
i ordningen. Hr Kuylenstjerna uppgaf då, att denne var bo¬
ende på Öland, och att det skulle blifva svårt att derifrån
få de betyg, som ansågos nödiga. I fall Gr. Strömfelt nu
väckt en enskild motion, lärer den få hvila på bordet, och
jemväl om han sorn Ordförande i Ridd.Utsk. anmält saken,
torde sådant vara nödigt, emedan jag tror förhållandet böra
närmare inför Ståndet utredas.
Hr Bruncrona, Gust. Adolph, uppläste följande:
Man klagar öfver bristande bytesmedel och lånetillgån-
gar; man anser sig ej hafva nog af de Disconter och andra
låneinrättningar, som finnas. Lånesystemet utvecklas och ut-
Den 20 Februarii e. na.
■vidgas mer oell mer. Privatbanker och Hypotheksinrättnin-
gar hafva redan blifvit stiftade; flera sättas i fråga. Assig-
nations-väsendet är elt af crediten tillskapadt rörelsemedel,
och en consoliderad statsskuld förespeglas, hvars räntebäran¬
de papper äfven skulle sättas i omlopp. Huruvida genom
den organisering och utsträckning, de förra inrättningarna
erhållit och dylika tillämnade än ytterligare torde erhålla,
och med de anspråk, som för dem sättas i fråga, det egent¬
liga myntet må utestängas från allmänna rörelsen med möj¬
lig menlig inflytelse på realisationen, äfvensom om den all¬
manna nyttan, i det hela öfversedd, verkligen blefve til 1—
vägabragt genom de ifrågasatta statspapperen, tillkomna för
inproduetivt behof och öppnande banan för det lockande,
men tärande statsskulds-systemet, en tillflykt, som måhända
endast i nödens stund, såsom ett lyckligt räddningsmedel,
Loide tillitas, lemnar jag derhän. Man måste emedlertid
bekänna, att dessa anstalter till en del hvila på nog slipp¬
rig grund, d. v. s. på fictiva capitaler, på en vacklande opi¬
nion, på en credit, hvarpå åtskilliga omständigheter kunna
inverka. Det är dock ej min mening att nu söka utveckla
dessa förhållanden. De blifva frågor för sig, att närmare
utredas af dem, sorn dertill äro mera mägtiga än jag. Jag
vill deremot göra R. o. Ad. uppmärksam på capitaler, hvil¬
ka vi i verkligheten äga, hvilka, öfverflyttade i mångå hän¬
der, redan mångdubbladt äro verksamma, och hvilka än yt¬
terligare kunna göras rörliga. Jag menar de i fastigheter
intecknade summor, hvilka, enligt officiel uppgift, endast i
jordegendom uppgå till öfver 70,000,000 R:dr E:co, eller mer
an dubbelt mot massan af det cireulerande sedelmyntet Grun¬
dade på verklig valuta och förenade med säkerhet, möjlig
att af livar innehafvare pröfvas, äro intecknade skuldsedlar
det bästa penninge-surrogat. Om dessas rörlighet mera be¬
fordrades genom ändamålsenliga författningar till tryggande
af innehafvarnes betalningsrätt, skulle större transactioner
genom dem, med beqvämlighet och mera än som sker, kun¬
na verkställas och vid liqvider motsvara de summor, hvar¬
på de befinnas ställda. Men antingen besväras de af för¬
fattningar, som hafva till påföljd, att deras rörlighet in-
skränkes, eller är deras realisering förenad med osäkerhet
och onödig omgång. Behörigen intecknade skuldsedlar bor¬
de i min tanka befrias från alla andra bevakningsåligganden
än renovation af den beviljade inteckningen, den tysta för¬
månsrätten framför dem försvinna och, jemte inteckningsvä-
sendets bättre redande och ordnande än nu är förhållandet,
all möjlig omtanka, kraft och skyndsamhet vid deras utsök¬
ning utvecklas. De skullfe då, genom transport löpande, i
hvar mans hand, utan inskränkning till någon viss ort, så¬
som goda papper surrogera contanta medel och, ställda på
större summor, aldrig täfla med Bankens sedlar i den dag-
liga
Den 20 F e b r u a r i i e. m.
103
liga rörelsen, eller, utträngande det myntade silfret och dess
representanter ur omloppet, förvandla dessa till vara.
På dessa allmänna premisser grundar jag följande 2:ne
motioner, fästande mig för närvarande endast vid derus fö¬
remål, ehuru ämnet i sin utsträckning, såsom äfven dessa
premisser antyda, visserligen från mångå andra synpunkter
ytterligare skulle kunna uppfattas:
r.o Sedan långifvare i behörig ordning vunnit intecknings-
rätt, eller han genom förnyelse af inteckning bevarat dess
fortfarande gällande kraft, borde han frikännas från vidare
bevakn i ngsbeky miner. I sanning inser jag icke något giltigt
skäl, hvarföre en inteckningshafvare, känd som han är, vid
yppandet af en concurs skall behöfva styrka sin fordran an¬
norledes, än örn den utom concurs göres tvistig. Men jag
vill icke gå så långt, att jag skulle yrka rubbning i hvad
derom sedan längre tider varit förordnadt. Jag vill inskrän¬
ka mig till anmärkning öfver hvad lagen i afseende å in¬
tecknade skuldsedlars anmälan, på grund af så kallad års-
stämning, föreskrifter. Väl medgifver jag, att sistnämnde
anstalt, i allmänhet betraktad, är af obestridlig nytta; men
lagstiftaren har, såsom ofta händt, dervid tillskapat onödi¬
ga, till och med skadliga åligganden, genom en alltför långt
sträckt allmännelighet och genom former, hvarmed de lag¬
kloke, utan egentlig nödvändighet, af förkärlek för sådana
eller med blicken nog ensidigt riktad på det föremål de sökt,
understundom insvepa rättegångsväsendet. Jag skall i det
anförda hänseendet bevisa min sats.
Concurslagen stadgar i dess 133 och 135 55-, i hvilka
fall årsstämning får äga rum. Ändamålet är, att i dessa fall
vederbörande må blifva säkra, alt icke okända fordringar
sig yppa efter utredning af bo. Deremot är intet att an¬
märka. Men i 134- S- säges, att fordringsägare utan undan¬
tag, samt inteckningshafvare och veterlige borgenärer specielt
nämnde, skola inom viss dag sina fordringar anmäla och det,
enligt 136 §., vid äfventyr att eljest gå dem förlustiga. Jag
hemställer, huruvida någon logik i detta mot premissen stri¬
diga resultat kan upptäckas. Det heter, att föremålet för
årsstämning är att vara säker för okända fordringar; men
inteckningshafvaren, som bör förmodas vara känd och äfven
i sjelfva författningen i den mån antydes vara sådan, att
han ovilkorligen bör särskildt kallas, måste likväl, vid för¬
lust af hela sin betalningsrätt, iakttaga den i öfrigt likgil¬
tiga och onödiga formen att genom sin anmälan underrätta
årsstämningssökanden om hvad denne redan känner, nemli¬
gen att innehafvaren af det in tecknade documentet är bor¬
genär, eller, om gravationsbeviset vore enda ledningen, att
dess fastighet med inteckning är besvärad. Efter omgången
att på sökandens egen anvisning kalla en känd borgenär,
blir således resultatet af den bevakning, hvartill denne tvin-
2 H. 14
Den ao Februarii c. m.
gas, att sökanden får veta hvad han visste förut, men hvil¬
ket ej var årsstämningens uppgifna ändamål, sorn endast af-
såg kännedom om okända borgenärer. Nu händer, att ett
lån, utan att vara omsatt, befinnes förflyttadt i en annans
ägo än dens, till hvilken reversen primitivt var utgifven.
Det skulle ock vid transactioner enskilda emellan vara ett
nytt band på intecknade skuldsedlars rörlighet, om omsätt¬
ning ovilkorligt vore påbjuden. Emedlertid, i händelse sö¬
kandens lista ej upptager den sista innehafvarens namn, el¬
ler detta namn ej linnes i gravationsbeviset, kan domstolen
kalla, i stället för den verkliga innehafvaren af skuldsedeln,
den som förut varit det, och ehuru sedelinnehafvarens rätt
i allt fall synes förvarad i >36 §. och, i grund af analogi, i
y4 och dB jj§. af Concurslagen, kan uteblifvandet, som der¬
af blefve en följd, dock föranleda till krångel och rättegång.
Om åter den rätta innehafvaren blifvit behörigen kallad,
men.han af en eller annan orsak, hvilken lagen ej godkän¬
ner, skulle försumma att anmäla sin af både sökanden och
domstolen kända fordran, så kan en minuts försummelse för¬
orsaka förspillandet af hela hans timliga välfärd och den
olycklige straffas hårdare, än om han begått ett groft brott.
Detta kan latt inträffa, om fordringsägaren, såsom fallet
ibland är med allmoge och fruntimmer, icke rätt fattar fö-
reskrifna former eller inser deras vigt och följden af deras
uraktlåtande; äfvensom denna förlust af en borgenärs tilläf¬
ventyrs bela förmögenhet, och sorn äfven kan öfverstiga
densamma, i fall han sjelf är skuldsatt, åstadkommes, om
afstånd och andra hinder ej tillåta personlig bevakning, utan
ombud begagnas och detta ombud, som ej alltid förmår
ersätta skadan, skulle försumma bevakningen. Det är vis¬
serligen förmånligt och af vigt för arfvingar, eller frånskild
maka eller bolagsmän, att knapphändigt kunna blifva qvitt
en ostridig och känd skuld; men detta ändamål lärer ej lag¬
stiftaren åsyftat. Ändamålet har utan tvifvel varit, atti ett
under utredning varande bo erhålla en allmän öfversigt af
dess tillstånd. Men, såsom anfördt är, upplyses detta hvar¬
ken mer eiler mindre genom den vid talans förlust påbjud¬
na anmälan örn intecknad fordran, hvilken lösliga anmälan,
utan att åtföljas af något lagligt bevis, icke ensam förtjenar
särdeles trovärdighet. Föremålet är i allt fall ej nog vig-
tigt att förmå nöjaktigt motivera det stora äfventyr, som
blifvit förelagdt innehafvaren af en in tecknad skuldsedel, ver¬
kande äfven på detta pappers credit; helst samma föremål,
hvad intecknad skuld angår, genom sakägarens egen försorg
lätteligen står att vinna. Må hända invändes, att afbetal¬
ning, till och med inlösen, kunnat ske, utan att sådant af
gravationsbevis upplyses. Det torde dock kunna tagas för
afgjordt, att innehafvaren af en gällande intecknad revers,
då räntan till betalning är förfallen, icke lärer underlåta
att, med originala sedeln i sin hand, inställa sig hos veder¬
Den ao Februarii e. m.
börande till dess utbekommande, hvarigenom reversens exi¬
stens, den obetalda summans verkliga belopp och innehaf¬
vare!] nogsamt blifva kända. .Dessutom, såsom anmärkt blif¬
vit, drabbar äfventyret egentligen den kända intecknings-
hafvaren, sedan han blifvit kallad. Jag föreslår derföre, att
anmälan om intecknad skuld i anledning af årsstämning icke
må behöfva äga rum, utan sådan stämning afse blott annan
gäld, eller, om detta ej skulle bifallas, åtminstone det til¬
lägg i författningen göras, att om bevisas kunde genom rän¬
tebetalning eller annorledes, att den skuld, som blifvit inteck¬
nad, men hvarom anmälatl å årsproclama-dag oaktadt kallelse
icke skett, vore behörigen känd af gäldenär, betalningsrätten
icke destomindre må för inteckningshafvaren anses bevarad.
2:0 Både af enskilda exempel och såsom granskare tid efter
annan af åtskilliga allmänna inrättningars räkenskaper har
jag inhemtat, att många förluster uppkommit för fordrings¬
ägare genom under-executorers förvållande, hvarvid isyn¬
nerhet såsom anmärkningsvärd förekommer förskingring af
utmätta medel. Detta gäller visserligen de åt bemälde tjen¬
stemän till utmätning anförtrodda fordringar i allmänhet;
men mig torde tillåtas företrädesvis fästa R. o. Ad:s upp¬
märksamhet på de intecknade, hvilka, oaktadt den säker¬
het, som hos låntagaren varit vunnen, genom anställd ut¬
mätning kunna för fordringsägaren gå förlorade. Enligt K.
Förordn. d. ir Dee. 1766 får under-executor ej innehålla med
utmätning å laga kraftvunna domar och utslag längre än
3:ne månader från. den dag, han emottagit dessa handlin¬
gar, hvilket i allmänhet lärer blifvit så förstådt, att om
än denna tjensteman förut verkställt utmätningen, han med
redogörelsen för de uppburna medlen kan dröja, endast den¬
samma inom förenämnde 3:ne månader äger rum. Om så¬
ledes inom första månaden ntmätning blifvit verkställd, kan
han utan åtal behålla hos sig medlen under återstående 2:ne
månader. Från den dag, då utmätningen blifvit verkställd,
och intill den, då de utmätta medlen blifvit af utmätnings¬
mannen aflemnade, beror således fordringsägarens säkerhet
endast på denna persons moralitet och ofta obetydliga en¬
skilda förmögenhet, och en inteckningshafvare, hvilken nöd¬
gats hos en tredskande gäldenär utsöka sin eljest säkra for¬
dran, kan derigenom äfventyra, i samma ögonblick den af
tredje man blifvit uttagen, vida mera, än innan uttagningen
skedde; ty derintill låg säkerheten i panten Val har lag¬
stiftaren sökt förekomma förluster, äfven för den enskilda
fordringsägaren, genom åtskilliga försigtighetsmått och vissa
straffbestämmelser för en brottslig under-executor. Så före-
lägges genom K. Förordn:g:na d. 28 Juni 1798 och d. 12 Dee.
i8a3 en sådan tjensteman, att hvar tredje månad, inom
tolfte dagen derefter, inkomma till Konungens Bef:h:de med
diarier öfver åtgärder i utsökningsmål; att aflemna bevis
Den ao Februarii e. ra.
öfver hvarje utslag han till verkställighet emottagit; att me¬
del , hvilka till följd af remiss från Konungens Bef:h:de ut¬
mätas, nedsätta i Landtränteriet; så föreskrifves det, att de
således nedsatta medlen med omgående post vederbörande
skola tillsändas; att Konungens Bef:h:de skall hålla allvar¬
sam hand öfver befordran till slut af alla utmätningsmål,
den lidande förhjelpa till sin rätt och befordra den felakti-
ge till laga näpst, samt att, näst efter Statens förskingrade
medel, den enskiltes skola hos uppbördsman äga förmåns¬
rätt. Så bestämmer K. Förordn. d. 29 Nov. 1823, jemnförd
med 2 §. 45 Gap. M.B. samma straff för tillgrepp och för¬
skingring af Kronans och enskildes medel, dem någon i kraft
af sin tjenst emottagit. Allt detta låter väl; men erfaren¬
heten har visat, att dessa stadganden icke alltid uppfyllt
ändamålet. Konungens Bef:h:des tid är alltför mycket upp¬
tagen, att medgifva den noggranna controll och den jem¬
na bevakning af den enskildes rätt, som författningarna åsyf¬
ta; qvartalsrapporten kan inkomma först sedan medlen re¬
dan ett par månader varit utmätta, utan att då ännu, en¬
ligt den tydning man gifvit åt författningen och derpå grun¬
dad praxis, dessa behöft redovisas, och i händelse fordrings¬
ägaren vändt sig, till följd af 8 §. i K. Förordn. d. 28 Juni
1798, directe till under-executor, kommer ej nedsättning i
Landtränteriet i fråga. Också har en och annan under-exe-
cutor betjenat sig af respittiden att antingen till eget behof
förskottsvis använda de utmätta medlen eller dermed för¬
sträcka andra, merendels under hopp att, innan prescrip-
tionstidens utgång, kunna göra skäl för sig, derest af-
sigten ej varit rent af brottslig; men äfven i förra fallet
hafva ej sällan beräkningarna slagit felt och i redogörarnes
gäldbundna bo har sedan föga eller ingen ersättning stått
att vinna. Man har sagt, att utmätningssökanden bör hos
denne tjensteman sjelf göra sig underrättad om fortgången
af utmätningsåtgärderna och påpassa, när en sådan blifvit
verkställd, för att derefter genast anmäla sig till emottagan¬
de af de utmätta medlen. Men en hvar måste inse, huru
olämpligt, svårt och nästan omöjligt det är, särdeles för af¬
lägset boende fordringsägare, att oaflåtligt och spejande föl¬
ja utmätningsmannen under dess spridda förrättningar. Han
skulle då nödgas att följa denne på spåren under loppet af
3:ne månader, efter hvilkas utgång han först äger -rätt att
anföra klagomål hos Konungens Bef:h.‘de, örn utmätning ej
blifvit verkställd. Det är således af vigt, icke allenast för den
enskilde fordringsägarens betryggande, utan ock för den cre¬
dit lånepapper, särdeles intecknade skuldsedlar, böra äga,
för att såsom bytesmedel kunna ingå i allmänna rörelsen,
att vid utmätningar och redovisning derför skyndsamt till¬
går, och att dervid alla möjliga säkerhetsmått iakttagas. Hvad
angar ofvannämnda obehöriga tilltag, så anser jag dem in¬
nefatta det största missbruk af allmänna förtroendet, och
Den 20 Februarii e. m.
109
tillgrepp, der förskingring varit afsedd, hafva hos en exe¬
cutor nästan en brottsligare stämpel än stöld. Jag kan un¬
der läs förvara inin egendom; jag kan försträcka mina pen¬
ningar åt den, som äger mitt förtroende, eller deponera dem
hos honom; men här är jag tvungen att öfverlemna min egen¬
dom åt en statens tjenare, utan afseende 0111 jag sjelf anser
honom solid, eller om jag tror hans karakter vara mig en
horgen för hans förhållande. Om äfven medlen oförsking¬
rade en längre tid qvarligga hos uppbördsman, kunna de
dock under hans resor och förrättningar genom tjufvahand
förkomma eller af eld förstöras. Äfven ur detta skäl böra
de ju förr desto hellre befordras till deras bestämmelse.
På grund af hvad jag således anfört, hemställer jag,
om icke genom lag borde stadgas, att, om än den nog långt
utsträckta tiden af 3:ne månader må medgifvas under-execu-
tor att verkställa utmätning, efter det han behörigt docu-
ment emottagit, han, vid äfventyr af tjenstens förlust eller
suspension på viss tid efter sig företeende omständigheter,
änskönt ingen skada timar, om sådant uraktlåtes, må till¬
hållas att utmätta medel sednast fjorton dagar efter utmät¬
ningen, derest remiss skett från Kon. Bef:h:de, i Ränteriet
nedsätta, eller om borgenär directe vändt sig till under-
executor, inom samma tid antingen nedsätta medlen å be¬
rörde förvnringsställe eller dem fordringsägaren sjelfmant till¬
ställa, eller, om executor från båda dessa utvägar vore hin¬
drad, åtminstone bevisligen underrätta fordringsägaren, att
medlen å viss dag äro att lyfta; allt sådant på fordringsäga¬
rens eller kanske rättare gäldenärens bekostnad, derest till¬
gång finnes, äfvensom contanta medel, hvilka genom under-
executors åtgärd inflyta, vid enahanda äfventyr genast efter
omottagandet böra omslutas i convolut, med påskrift, hvil¬
ken de tillhöra, och försegladt med executors eget och en
ellef tvenne gode mäns sigiller, hvarigenom de inneslutna
medlen ikläda sig egenskapen af depositum, eller hvad la¬
gen kallar inlagsfä, och, utan brytning af annans sigill samt
den påföljd 2 §. 12 Cap. H. B. stadgar, icke kunna till främ¬
mande ändamål användas. För öfrigt synes mig en tjenste¬
man, sorn med fullt uppsåt förskingrar medel, dem han i och
för sin tjenst emottagit, i den mån hafva förbrutit sig, att
han gerna må ställns i cathegori med bedräglig gäldenär, och,
utom redan stadgad bestraffning, underkastas den vanärande,
som 43 §■ af Coneurslagen föresklifver. Den redlige och
ordentlige uppbördsmannen blottställes ej härigenom för min¬
sta våda; men allmänna crediten och enskild rätt fordra,
att den lättsinnige eiler för oredlighet böjde genom stränga
straffbestämmelser afskräckes från olofliga tillgrepp.
Jag har sjelf, inom loppet af mindre än 3:ne år, på
främmande botten för åtskilliga publika Verk och enskilda
uppburit öfver en million R:dr, utan ställd säkerhet och
långt ifrån controllerande myndighet. Jag hade haft lillfäl-
Ilo
Den 20 Febr ii ar ii c. ni.
]e att på förmånligt och, efter all anledning, säkert sätt rö¬
ra mig med de efter hand ingångna medlen, för hvilka in¬
gen viss redovisningstid var föreskrifven eller kunde före-
skrifvas. Men jag ansåg dessa medel såsom ett heligt depo¬
situm, icke tillhörigt mig, och hvilka således, under den tid
de voro i min vård, icke för min enskilda vinning borde an¬
vändas, om än mina principaler icke skulle dervid lidit.
Mången torde taxerat mig för besynnerlighet eller enfald.
Det var dock icke så. Mitt handlingssätt stödde sig på
grundsats. Jag vet, alt de hafva funnits, som, mindre sam¬
vetsgranna, på ofvan omnämdt sätt riktat sig och blifvit
skonsamt bedömde, emedan förlust derigenom icke blifvit
någon tillskyndad. Jag tror likväl, att utgången icke stämp¬
lar halten af en handling, och att, om, efter begagnande
utan tillstånd af anförtrodda medel till enskild fördel, man
blir i stånd att redovisa elier icke — båda ofta lika myc¬
ket följder af slumpen —, så blir handlingen till sin mora¬
liska grund alltid lika klandervärd. Jag aflemnade hvart
runstycke sådant jag emottagit det, och jag har aldrig ån¬
grat mitt förfarande. Det vore önskligt, att hvarje redogö¬
rare iakttog samma stränga grannlagenhet.
Då jag med en sträng och misstänksam uppmärksamhet
sökt följa utmätningsåtgärderna, önskar jag deremot, att deras
verkställare måtte sältas i en författning, som skyddar dem
från all anledning till frestelse att afvika från deras pligt.
En redlig arbetare är sin lön värd, och jag instämmer ger¬
na i den motion, Hr Landsh. von Hohenhausen i föregåen¬
de plenum gjort om förbättring i Kronofogdarnas knappa
lönevilkor, dock icke allenast på Gottland, utan ehvar dessa
tjenstemän, efter vederbörlig pröfning, befinnas icke hafva
löneinkomster, svarande mot deras ansvarsfulla kall.
Dessa 2tne motioner af Hr Bruncrona lades på bordet.
Hr Gripenstedt, Jacob, hade inlemnat följande,
som upplästes:
Då husbehofsbränvinsbränningen numera, enligt min
tanka, gerna kan anses som ett nödvändigt ondt, påkalladt
af både folkets vana och behof, så tyckes det mig knappt
löna mödan att vidare tala om ett allmänt förbud derå, utan
anser jag oss hellre böra rikta det mot ett öfverflödigt för¬
brukande deraf. Då bränvinsskatten är ett vigtigt skäl för
bränningen, vill jag föreslå den till 2 sk. B:co för hvarje
kanna, som tillverkas, och pannorna efter följande norm:
att ingen panna bonde få vara större än af 60 kannors rymd,
samt att en egendom, hvars taxeringsvärde uppgick till 60,000
R:dr B:co och derutöfver, skulle få begagna atne sådana til¬
lika med en klarpanna om 3o k:r; en egendom, taxerad till
4o,ooo R:dr, endast 2tne 60 kannors, och blott en sådan få
finnas vid en egendom af 20,000 R:drs taxeringsvärde; påen
egendom af i5,ooo R:drs taxeringsvärde en 4^ k:rs panna,
Den 20 Februarii e. m.
m
på en egendom af 10,000 R:dr en 3o kannors, och pä en
egendom af 5,000 R:dr en 20 k:rs panna; sedermera vanli¬
ga Jyftpannor för mindre hemmansdelar.
Då det antages, att 2 sk. B:co borde betalas sorn brän-
vinskalt, och ingen annan skatt för hvarje kanna tillverkadt
bränvin, så följer, att skatten vid konstgjorda pannor icke
proportionerades efter kannerymden, utan efter tillverknings¬
förmågan, hvilket bör af TaxeringsCoinmitteerna granskas,
samt af hvar och en med bok eller ed styrkas, huru myc¬
ket bränvin han på bränningstiden hunnit tillverka. Denna
tid tyckes mig böra bestämmas till 6 månader, oafkortad!
räknadt från d. 1 Nov. till d. 1 Maj, hvilket, i anseende till
stallning, ladugårdsskötseln, svinkreaturs gödning och vin-
terfödning, vore fördelaktigast för landtmannen.
Anhålles ödmjukligen om remiss af detta anförande till
de öfriga Riksstånden.
Lades på bordet.
Hr von Vicken, Joli. Henr,, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Få ämnen hafva varit underkastade så stridiga omdö¬
men som realisationen, och med lika ifver har man påstått
nödvändigheten deraf som motsatsen. Jag tror den nödvän¬
dig och lätt verkställbar, då den icke försvåras genom in¬
blandning af Rikets financiella eller oeconomiska affärer.
Ändamålet med en realisation måste ju vara att skaffa
Jandet ett mynt, som icke är underkastadt en betydlig fluc-
tuation genom coursförändringar. Om den kunde så verk¬
ställas, att derefter icke fanns annat sedelmynt än sådant,
hvarför silfver erhölles enligt dess förbindelser, vore detta visst
lyckligt; men som jag tror, att bankens silfvertiilgångar,
jemn förda med sedelmassan, icke äro tillräckliga, vore det
likväl bättre att få ett fixt mynt jemte creditmyntet än,
som nu, endast af det sednare, hvilket genom förändrade
omständigheter och genom penningevinglerier beständigt må¬
ste förändra varde, till en oersättlig förlust för Riket och
dess innevånare. Visserligen kun agiotering ega rum emel¬
lan det fixa oell creditmyntet, intilldess det sednare erhållit
förtroende. Men denna vinst eller förlust blifver inom lan¬
det; hvaremot, då intet annat än creditmynt finnes, cours
är oundviklig, till betydlig förlust för landet, men lill vinst
för några få penningevinglare.
Efter i8a3 års Riksdag sade man, att i Banken funnos
5 millioner Silfver-R:dr, som, efter 128 sk:s cours, gör i sed¬
lar R:dr B:co i3,333,333-|.
Sedan skall silfver vara
upphandladt för ett
belopp af 5,ooo,ooo. n333t
Transport i8,333,333J.
Den ao Februarii e. ra.
Transport i8,333,333|-.
Bankens fordnngar emot hypothe-
ker, i fastigheter, metaller och
på namn skall vara circa .... 18,000,000. 363333351
Efter samma Riksdag sades den i omlopp va¬
rande Banco- och Riksg. sedelmassan utgöra
R:dr B:co 3o,000,000.
Sedermera skall tillkommit för silf'
verk öp R:dr B:co J^ooorooo. 34>000)000<
hvaraf synes, att Banken kunde realisera hela sedelmassan,
om dess fordringar kunde indrifvas; men då detta icke kan
ske, utan att ruinera en stor del af landets innevånare, och
troligen äfven med stor förlust för Banken, så föreslås till¬
verkning af 2:ne slags sedlar, nemligen baneosedlar, som in- '
lösas med silfver efter 128 sk. cours, när helst de presente¬
ras,., och hypothekssedlar, som gå med 2 proc., men inlösas
icke med silfver förrän framdeles, efter blifvande tillgångar.
Formuläret för baneosedlar skulle kunna blifva: ”Uti
R. St:s VexelBank äro af sedelhafvaren insatta tio R:dr B:co,
hvilka emot denna sedel utbetalas. Stockholm den
Säger 10 R:dr B:co
eller 3 R:dr 36 sk. Specie.”
Och för hypothekssedlar: ”Uti R. St:s Hypotheksfond
äro af sedelhafvaren insatta tio R:dr B:co, att återfås inom
tio år och med ränta af 2 proc., som årligen utfaller. Stock¬
holm den
Säger 10 R:dr B:co.’’
Sedan de föreslagna sedlarna blifvit färdiggjorda, verk¬
ställes realisationen sålunda, att för hvarje t. ex. 10 R:dr
B:co elier i5 R:dr Riksg. erhållas 5 R:dr i nya baneosedlar
och 5 R:dr hypothekssedlar, då, efter en sådan utvexling af
de gamla sedlarna, Banken ändå har ett öfverskott af i-J-
million R:dr B:co i silfver, hvarför inga sedlar äro utgifna,
och derjemte endast utgifvit 17 millioner hypothekssedlar.
En följd af realisationen blifver: alt ali skuld och alla
räntor, likasom Kronans uppbörder och utgifter, af hvad
namn de vara må, som nu utgå i baneosedlar, komma der¬
efter att utgå uti nya baneosedlar minst till hälften, och
den andra hälften med hypothekssedlar; att nya skuldsedlar,
som utfärdas uti R:dr B:co, förutsätta, att länet erhållits till
hälften uti baneosedlar och till hälften uti hypothekssedlar,
och skola sålunda gäldas; att lån, som endast erhållits uti
nya baneosedlar, skall uppgöras uti motsvarande R:dr i
silfver, och skulden i sådant mynt styliseras, som en följd
deraf, att för de erhållna bancosedlarna silfver kunnat erhållas.
Bankens fordringseapital, 18 millioner, måste efter re¬
alisationen vara detsamma som q millioner i baneosedlar och
9 dito i hypothekssedlar, för hvilka såväl räntor som möjli¬
ga afbetalningar ingå efter samma förhållanden.
An-
Den 20 Febrnaril e. m.
Antagom för calculernas uppgörande: 1:0 alt detta ca¬
pital ger 5 proc., så erhållas årligen 900,000 R:dr B:co, hvar¬
af minst hälften i bancosedlar och den andra hälften i hy-
potheksedlar; 2:0 att all räntevinst användes till silfverköp
eller minskning af hypoteksedlarna; 3:o att sedelmassan bör
och kan minskas med de 4 millioner, som tillkommit efter
1823 för silfverköp; 4:° aR Banken kan utgifva sedlar till
-J:del utöfver hvad den har i metalliska fonder; och 5:o alt
invexlingen af de nuvarande banco- och riksgälds-sedlarna
kan vara verkställd till 1835 års slut; så Ur jag öfvertygad,
hvilket synes af den tabell jag härjemte får äran bifoga, att
efter 10 år, eller i845, ingen enda hypothekssedel skall
finnas, men ändå hypotheksfordringarna qvarstå och landets
såväl allmänna som enskilda liqvider derefter kunna uppgö¬
ras endast uti bancosedlar.
Som vid den första realisationsoperationen nödvändighe¬
ten fordrar utgifvandet af hypothekssedlar på mindre sum-
jnor än 10 R:dr, för att kunna inlösa motsvarande summor
af gamla sedlar, så böra, vid den årliga inlösen af hypo¬
thekssedlar emot bancosedlar, sådana småsedlar, som äro under
tio R:dr, och på hvilka ingen ränta bör gifvas, först inlösas.
Det synes, som all sedeltillverkning hädanefter endast
bör bestridas afBanken, och Riksg.Cont., om det skall bibe¬
hållas, endast blifva en lånebank, som förvaltar hypotheks-
fonden eller Bankens fordringar, 18 millioner, och i sådant
afseende är ett Banken underordnadt Verk. Denna hypolheks-
fond bör icke ökas, men kan genom eapital-inbétalningar min¬
skas, hvilka inbetalningar genast böra användas till silfverköp.
Anmärkningsvärd! synes mig alt, då R:dr B:co är så
väl den allmänna som enskilda myntberäkningsgrunden, och
dä R. St. beslutat en realisation ä 128 sk., likväl slå silf-
vermynt efter specie-beräkning. Månne det ej varit rättare
alt slå ett mynt af 18 sk. specie värde, med pregel af 1 R:dr
B:co, såsom svarande emot hvartannat, och att detta blefve
den rätta enheten i silfver; ty att hafva ett silfvermynt med
ett högre värde än det gångbara, skall småningom höja va¬
ruvärden till speciemyntets nominala värden, alldeles som er¬
farenheten redan visat inträffa ifrån riksgtsedlar till banco-
scdlar. Om det är riktigt, att ett sådant silfvermynt blif-
ver enheten, lärer också tillfallet vara inne för decimalför-
delning af myntet, således att R:drn blifver = 5o sk., att 10
skillingsstycken af silfver myntas, att skillingen får me¬
talliskt värde af den nuvarande och är lika med 10 r:st.,
hvaraf hvardera får större metallvärde Un nuvarande runst.-
Slutligen får jag äran anföra, att om R. St. kunna be¬
vara Banken från magtspråk eller befallning om skuldsedlars
utgifvande, utan att göra skuld, så är jag öfvertygad, alt
Banken inom sig sjelf äger full garanti.
Jag anhåller vördsamt, att dessa mina tankar må blif¬
va remitterade till BancoUtsk:s skärskådande.
2 H. 15
|
Bankens tillstånd vid
|
årets slut
|
Tillk:t under lop¬
pet afåret lid. B:co.
|
|
|
|
|
|
|
B:dr B:co.
|
|
Arets tillgång anvund med K: dr J3:co till
|
År.
|
Silfverfon-
den i Banco
|
Utelöpan-
|
Utelöpan¬
de liypo-
|
Nya till¬
verkade
|
Influtna
räntor för
|
Bestri¬
dande af
|
Kantor för
utelöpan¬
|
Årligt
silfver-
köp.
|
Inlösta
bypo-
|
Minskning
af de nya
|
|
efter 128 sk.
|
sediar.
|
thekssed-
|
Banco-
|
liypotlns-
|
Banco lö¬
|
de hypo-
|
thekssed-
|
Bancosed-
|
|
cours.
|
lar.
|
sedlar.
|
Jånen.
|
re Isen.
|
thekssedlrr
|
lar.
|
larna.
|
1834
|
1 8,333,333a
|
|
|
|
900,000
|
220,000
|
|
680,000
|
|
|
i835
|
,8>937>777t
|
17,000,000
|
17,000,000
|
. . A .
|
900,000
|
220,000
|
|
680,000
|
|
|
i836
|
19,542,221!
|
19,000,000
|
15,ooo,ooo
|
2,000,000
|
900,000
|
110,000
|
340,000
|
45o,ooo
|
2,000,000
|
|
1837
|
19,942,221!
|
21,000,000
|
13,ooo,ooo
|
2,000,000
|
900,000
|
110,000
|
3oo,ooo
|
490,000
|
2,000,000
|
|
i838
|
20,432,221!
|
23,000,000
|
11,000,000
|
2,000,000
|
900,000
|
110,000
|
260,000
|
53o,ooo
|
2,000,000
|
|
i839
|
20,962,221!
|
25,000,000
|
9,000,000
|
2,000,000
|
900,000
|
110,000
|
220,000
|
570,000
|
2,000,000
|
|
1840
|
2 I,532,22l|
|
27,000,000
|
7,000,000
|
2,000,000
|
900,000
|
110,000
|
180,000
|
610,000
|
2,000,000
|
|
1841
|
22,l42,22l!
|
29,000,000
|
6,000,000
|
2,000,000
|
900,000
|
110,000
|
160,000
|
i,63o,ooo
|
1,000,000
|
|
184 ■>
|
23,772,221!
|
31,000,000
|
5,ooo,ooo
|
2,000,000
|
900,000
|
110,000
|
140,000
|
i,65o,ooo
|
1,000,000
|
|
i843
|
25,4-22,22 1!
|
33,ooo,ooo
|
3,ooo,ooo
|
2,000,000
|
900,000
|
110,000
|
100,000
|
690,000
|
2,000,000
|
|
1844
|
26,1 I2,22l!
|
35,ooo,ooo
|
1,000,000
|
2,000,000
|
900,000
|
110,000
|
60,000
|
730,000
|
2,000,000
|
|
i845
|
26,842,221!
|
36,ooo,ooo
|
|
1,000,000
|
900,000
|
110,000
|
20,000
|
770,000
|
1,000,000
|
t « . • « • .
|
1848
|
27,6l2,22l!
|
35,5oo,ooo
|
|
|
900,000
|
110,000
|
|
290,000
|
|
5oo,ooo
|
1847
|
27,902,22 l|
|
35,ooo,ooo
34,5oo,ooo
|
|
|
900,000
|
110,000
|
|
290,000
|
|
5oo,ooo
|
1848
|
28,192,221!
|
|
|
900,000
|
110,000
|
|
290,000
|
|
5oo,ooo
|
184.9
|
28,482,221!
|
$4,000,000
|
|
|
900,000
|
110,000
|
|
290,000
|
|
5eo,ooo
|
i85o
|
28,772,221!
|
33,5oo,ooo
|
|
|
900,000
|
110,000
|
|
290,000
|
|
5oo,ooo
|
i85i
|
2'9,o62,22 1-^
|
33?ooo,ooo
|
|
|
900,000
|
110,000
|
|
290,000
|
|
5«o,ooo
|
Den ao Februari i.
Upplysning8r vid Tableauen.
1:0 Till bestridande af Bancorörelsen är af räntevinsten be¬
rak nadt för åren 1834 oc^ >835 dubbelt emot de påföl¬
jande åren, i anseende till de då för banden varande stör¬
re behofven.
2:0 Till silfverköpen är beräknad >44 s^:s cours för de 3:ne
första åren, men sedan endast 128 sk.
3:o Af de 2 millioner bancosedlar, som supponeras tillver¬
kade årligen till utbyte af ett lika antal hypothekssedlar,
är för åren 1841 och 1842 endast hälften begagnad till
detta behof och den andra till silfverköp, för att jemnka
metalliska fondens förhållande till sedelmassan, i enlighet
med 4-'de punkten af premisserna.
4:o i845 linnes ingen hypothekssedel, men sedelmassan har
blifvit ökad (med 2 millioner eller) till 36 millioner genom
silfverköpet 1841 och 1842, hvilken åter 1849 är minskad
till 34 millioner. Räntevinsten bör derefter användas an¬
tingen till silfverköp eller till minskning af sedelmassan
och icke till statsbidrag , förrän Banken är soliderad icke
allenast för alla sina utelöpande sedlar, utan ock för det
rörelsecapital, som är nödigt, eller 3o millioner R:dr B:co.
Lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde inkomna
betänkanden och utlåtanden
från Stats-Utskottet,
af den >4 dennes:
N:o 3. angtde utgifternas för innevarande Riksdag ome¬
delbara bestridande genom R:gds-Contoret;
]V:o 4- * anledning af K. M:s Nåd. remiss å handlin¬
garna i frågan om Bankens rättighet att erhålla liqvid för
i 2:ne på densamma öfverlåtna äldre Kronofordringar;
af den >5 dannes:
N:o 5. i anledning af arrendatorernes af Klabböle Krono-
laxfiske i Umeå Elf underd. ansökning om eftergift i >83o
års till Kronan utgående taxa för berörde fiske;
N:o 6. i anledning af K. M:s Nåd. Remiss å f. d. Ka-
mereraren vid Strömsholms Stuteri-inrättning, Assessoren
Landströms underd. ansökning 0111 afskrifning af dess skuld
till Stuteri-cassan;
från Expeditions-Utskottet,
af den 18 dennes:
N:o 3. i anledning af dels väckt motion, rörande verk¬
ställigheten af den Exped.-Utsk. åliggande försorg om tryck¬
ning af Bihanget till RiksSt:s Protocoll, och dels ett inkom¬
met anbud att samma tryckning a entreprenad öfvertaga.
n6 Den 34 februari i.
Justerades ett prot.-utdrag af denne dag e. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half till 12 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den a4 Februarii 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af Utskolts-leda-
möter i deras ställe, hvilka afsagt sig sina platser; och be-
funnos dertill hafva blifvit utsedde i
Constitutions-Utskottet:
efter N:o i5ig. Hr von Döbeln, Joli. Wilh.,
N:o 2002. Hr Hisinger, Wilhelm;
Lag-Utskot tet:
efter N:o i3y2. Hr Silfverstråle, Gustaf,
JN:o 102. Hr Oxehufvud, Olof Philip;
Allm. Besvärs- och Oeconomi-Utskottet:
efter N:o 278. Frih. Beckfriis, Corfitz,
N:o iii3. Hr Treffenberg, Fullm. Gr. v. Rosen, Axel.
Gr. von Rosen, Axel, afsade sig den af Hrr Electo-
rer honom lemnade plats uti Oecon.-Utskottet.
Justerades 6 prot.utdr., innefattande R. o. Ad:s d. 20
dennes e. m. fattade beslut.
Justerades pleni-protocollen för d. 12 och 17 dennes.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Vid tillfället af den discus-
sion öfver Friherre Sprengtporten motion, som nu förekom¬
mit till justering, föreslog jag, att de i motionen afsedda
allmänna byggnader här i Stockholm skulle verkställas, icke
genom årliga capital-anslag till mindre belopp, utan genom
anslag till ränta och amortissement för ett större, pä en
gång genom lån upptaget capital, emedan det förra sättet
att bygga är både det långsammaste och dyraste, man kan
välja. Man invände då, att Ständerna ej kunde bevilja nå¬
got anslag för längre tid, än till nästa Riksdag; och jag er¬
känner ovedersägligheten af den princip, att hvarje Repre¬
sentation skall, utan band af en föregående, äga full frihet
att afslå eller bevilja anslagen. Detta är så nödvändigt i
alla representativa statsformer, alt det ingalunda var min
mening att rubba, hvad som utgör ett så väsendtligt vilkor
för dessa former. Men jag ber att, på andra sidan, få fä¬
sta uppmärksamheten på facta vid principens tillämpning.
Alla stora arbeten, som skett på andra ställen, hafva blil-
Den 24 Februarii.
117
vit verkställda genom på en gång upptagna capitaler, under
full förtröstan på fortfarandet af de anslag, som erfordrats
till ränta och amortissement; och detta förtroende är väl
grundadt, ty Statsmagten mäste nödvändigt styras af rättvisa
och förnuft. Den vill således icke allt, hvad den kan, och
begagnar ej sin i öfrigt obestridliga rätt att vägra ett an¬
slag, hvaraf behofvet blifvit insedt. Detta är också grun¬
den, hvarföre capitalisterna aldrig tveka att lemna sina ca¬
pitaler till förelag af ifrågavarande beskaffenhet. Här t. ex.
Frankrike byggt canaler för 4oo millioner, hafva icke an¬
slagen dertill genast blifvit upplagda på bordet, utan man
bar endast anvisat medel för ränta och amortissement inom
en viss tid, hvarefter arbetena blifvit verkställda med upp¬
tagna lån. Så tillgår äfven alltid uti England, och så har
äfven skett hos oss någon gång, såsom med Götha Canal.
Riktigheten af denna princip bevisas äfven deraf, att den
innefattar grunden för alla statslån, örn hvilka det nu lik¬
väl icke är någon fråga; jag har blott omnämnt dem, för
att erinra 0111 den princip, som ligger till grund för sjelfva
deras möjlighet. Hvad jag nu haft äran anföra, har varit
föranledt deraf, att jag ansett detta tillfälle vara det sisla,
då jag kunde begära att få denna utveckling af min förut
yttrade åsigt befordrad till Utskottet, jemte den remitterade
motionen. Den innefattar, utan rubbning i den princip för
alla anslag, som tillhör den nödvändiga afvägningen Stats-
magterna emellan, cn utväg att förena former med facta.
Jag hemställer derföre, 0111 icke detta mitt yttrande äfven
kan få åtfölja motionen till Utskottet.
Uppå derom framställd proposition, blef detta Gr. Lö-
wenhjelms anförande remitteradt till Bevilln.Utskottet i sam¬
manhang med Frih. Sprengtporten till samma Utskott re¬
mitterade motion om fastställande af en accis å brännvin,
som till Stockholm införes, till fond för byggnadsarbeten
inom hufvudstaden.
Gr. Lewenhaupt, Maur., uppläste följande:
Om det är en skyldighet för representanten att sparsamt
väcka fråga om nya och ökade anslag, blir det deremot en
pligt för den , som ödet satt till målsman för vanlottade li¬
kar, att åtminstone försöka, i hvad på honom ankommer,
bereda dessas välfärd och utkomst. Den omvårdnad och
välvilja R. Sttr i alla tider egnat fosterlandets försvarare,
hvaruppå sist förlidne Riksmöte lemnat ett ytterligare bevis
genom de anslag, som då beviljades till reglerandet af in¬
delta Armeens befaIslöner, närer hos mig den förhoppning
att ej förgäfves behöfva reclamera ett uttryck af samma in¬
teresse för den Officerscorps inom Armeen, jag har äran
commendera, och hvars ömmande belägenhet i löningsväg jag
vördsamt anhåller att få, i all den korthet ämnets vigt för
densamma möjligen medgifva-, inför R. o. Ad. andraga.
Den a4 Fe bmarii.
Då LifBevärings-Regltet år 1821 organiserades, täcktes
H. M. Konungen till befäl vid Reg:tet förordna sin LifDra-
bantsCorps, dock på så sätt, att blott de yngre och tjenst-
bare af dessa Officerare blefvo vid Reg:tet anställde, hvar¬
emot de äldre, med frikallelse från ytterligare tjenstgöring,
bibehöllos vid deras innehafvande löneförmåner. Dessa sed¬
nare formera en indragningsstat till LifBevär:sReg:tets framti¬
da fördel, alldenstund, i mån af deras successiva afgång, de
efter dem vacanta löneförmåner skola, till följd af K. M:ts
Nåd. Skrifvelse af d. 8 Maj 1821, ofelbart uppföras på Lif-
Bevär:sReg:tets stat.
Sedan ofvannämnde interimsstat fastställdes, äro nu
snart i3 år förflutna, under hvilken tid flera af f. d. Dra-
bantCorpsen afgått; dock återstå ännu af denna indrag¬
ningsstat 14 å i5 personer, som å LifBevär:sReg:tets stat år¬
ligen uppbära en summa stor 4>56i R:dr 18 sk. B:co, med
derunder inbegripna 34o t:r spannmål. De löner, sorn
för LifBeväringens Officerare i den utfärdade interimsstaten
bestämdes voro säkerligen redan då bland de lägsta i Arme'en,
åtminstone i Capitainesgraden; ett sedan den tiden så betyd¬
ligen försämradt mynt och en derutaf föranledd stegring i
priset å nödvändighetsartiklar hafva sedermera, år efter år,
ytterligare nedsatt dem till den otillräcklighet, som nu ut¬
märker förhållandet. Det mest ojäfaktiga bevis på hvad jag
haft äran anföra är, att redan 1827, eller endast 6 år efter
Reg:tets organisation, hade 22 Officerare, bland en perso¬
nal af inalles 3o, måst lemna tjensten, dertill föranlåtne af
en alltmer ådagalagd omöjlighet att, utan egna tillgångar
samt med då och ännu gällande interimsstat, kunna sig lif¬
nära. Om förhållandet de sednaste åren ej varit precist ena¬
handa, ehuruväl det ej alldeles uteblifvit, har sådant härledt
sig derutaf, att den nu tjenande Officerspersonalen sjelf, från
begynnelsen af sin tjenstetid, ägt några af tjensten oberoen¬
de egna tillgångar. I förtröstan på en förmodad löneför¬
bättring, som de sett andra kamrater inom Arme'en tiller¬
kännas, hafva de tillitat och numera uttömt alla egna res-
sourcer, hafva de intecknat sina accord till hela beloppet
och motse nu den mest mörka framtid, derest äfven detta
Riksmöte skulle tilländalöpa, i likhet med 2:ne förutgångna,
utan någon förbättring i deras verkligen bekymmerfulla, fi-
nanciella ställning.
Den nu gällande interimsstaten upptager för Compagni-
befälet följande lönebelopp:
3 Capitainer med hvardera R:dr B:co 4431 22.
1 Regem:s-Qvartermästare 400- —
5 Capitainer med hvardera 3g3: 22.
g Lieutenanter med d:o . 2g3: 22,
g Fänrikar med d:o 268: 22,
Hvarvid likafullt bör observeras, att 43 R:dr 22 sk. å hvar¬
dera af ofvan specificerade löner utgå Tinder benämning af
Den 24 Februari i.
beklädnadspenningar, mot skyldighet hos Conipagni-
befälet att anskaffa och underhålla den gula parade-costvm,
sora bäres af dem vid högtidliga tillfållen, dåde, i egenskap
af Lifvakt, tjenstgöra hos H. M. Konungen. Dessa medel
äro dock inbegripna i calculen öfver den behållna revenuen,
som strax skall utföras och som utgör, sedan alla afdrag af
bevillning, accordsränta, afgifterna till PensionsCassan, cen¬
tonal, m. in. blifvit beräknade:
För en Capitain med högre lön . . . R:dr B:co 284: 1. 3.
D:o d:o med lägre d:o 260: 25. 3.
För en Lieutenant. . 212: 1. 3.
och för en Fänrik 208: 37. 2.
allt efter hvad bilagde specificerade uträkning intygar; och
lika fullt äro de personella afgifterna ej å denna behållning
afdragna. Det är med denna svaga inkomst, den enda de, i
saknad af egna tillgångar, hafva att påräkna, som dessa
tjenstemän skola anskaffa och underhålla 2:ne olika unifor¬
mer samt bekosta dagliga underhållet i en garnisonsort, så
dyr som hufvudstaden; och det är ej svårt att förutse, till
hvad resultat ett sådant förhållande i längden skall föra. Om
Reg:tsOfficerarnes löner ej alldeles stå i samma missförhål¬
lande till gradkamraters inom Armeen, som Compagnibefä-
lets, visa de dock, vid en skeende jemnförelse, det lemligen
betydliga minimum af nära en tredjedel.
R. St. beviljade år 1816 en aflöningsstat för Skånska
InfanteriRegtterna, som redan då ansågs vara af behofvet
påkallad för dessa Regtters Officerare, hvilka dock äro sta¬
tionerade i en af de provinser inom fäderneslandet, der man
kan lefva för bästa priset. Denna stat upptager dock t. ex.
för en Capitain mer än 3oo R:dr B:co högre Jöningsvilkor,
än som bestås samma grad inom Liflievär:sReg:tet, oberäk-
nadt ett dubbelt större belopp t:r spannmål under lönen.
Månne jag derföre bör anses begära för mycket, om jag för
LifBevär:sReg:tet skulle våga föreslå en stat, lämpad efter
ofvannämnde begge Regtters? Isynnerhet om i betraktande
tages, att vid dessa Regtter inga accordsräntor å lönerna ut¬
gå, hvilket åter är händelsen vid LifBeväi-:sReg:tet, der 3 Ca-
pitainer betala 124 R:dr, 5 D:o 100, en Lieutenant 60 och
en Fänrik 45 R:dr B:co i årliga sådana räntor. Det visar
sig således tydligen, att om än LifBevär:sReg:tets löner blif¬
va beviljade till lika belopp med Skånska Reg:ternas, de
, icke desto mindre alltid genom accordsräntan skola blif¬
va, i förhållande till dem, betydligen nedsatta; och lika fullt
hafva LifBevär:sOfficerarne, såsom garnisonerande i hufvud¬
staden, och af hvilka 3:ne året om dagligen äro commen-
derade, säkerligen 5o ä 100 proc. högre utgifter att bestri¬
da. Mätte dessa considerationer af Rikets nu församlade
Ständer behjertas.
Redan i början af förlidet år, eller strax efter det Re¬
gementet af mig emottogs, ingick jag till II. M. Konungen
120
Den a4 Februarii.
med en underd. anmälan i detta ämne, innefattande ett lö-
nereglerings-project, bygdt på här anförda grunder, äfven¬
som ett lika underd. project till fulländad organisation af
11 eg: te t, medelst detsammas förseende med ett eget stabell
underbefäl och trumslagare. Denna anmälan, som varit ut¬
ställd till åtskilliga Embetsverks utlåtande, lärer först i des¬
sa dagar vara till StatsSecret. för KrigsÄrenderna återinkom-
rnen, och har således ej kunnat H. M. föredragas och Nå¬
digst pröfvas, innan afgifvandet af Dess Nåd. Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof. H. M. har dock täckts,
med förut ägande kännedom af OificersCorpsens bekymmer¬
samma ställning, som redan innan sista Riksdag af Reg:tets
dåvarande Chef i underd. framställdes, föreslå nu församla¬
de Ständer, att på allmänna indragningsstaten öfverflytta
den återstående personalen af f. d. DrabantCorpsen, för att
genom de medel', som medelst denna öfverflyttning blifva å
LifBevär:sReg:tets stat disponibla, förbättra lönerna derstä¬
des. I det hopp, att R. St., med fästadt afseende å den
Nåd. Propositionen och å den framställning af sanna för¬
hållandet, som här är gjord, behagade bifalla ofvan anför¬
da öfverflyttning, får jag likväl äran anmärka, att dessa me¬
del ej blifva tillräckliga för reglerandet af dessa löner i lik¬
het med Skånska Reg:ternas, hvartill ytterligare skulle erfor¬
dras ett tillskott, stort 1721 R:dr 28 sk. B:co med derunder
inbegripna 34 t:r spannmål. Jag får derföre, med begag¬
nande af min Riksdagsmannarätt, föreslå, att, oberäknad den
öfverflyttning å allmänna indragningsstaten, som blifvit af
H. ål. Konungen Nådigst proponerad, nytt anslag lill ofvan-
anförda belopp, stort 172 1 R:dr 28 sk. li:co med derunder
inbegripna 34 t:r spannmål, måtte blifva beviljadt och i den
nya Statsregleringen uppfördt.
Ingen känner mera än jag obehaget af att begära nya
anslag, isynnerhet för en enskild Corporation, till hvilken
jag sjelf hörer. Min öfvertygelse, att det varit min pligt
att saken, jemte motiverna dertill, inför R. St. vördsamt
framställa, har ensamt dertill kunnat uppmana mig. Piöf-
ningen, huruvida denna min motion är byggd på rättvisa
och billighet, tillkommer ej mig; jag öfverlemnar den med
full tillförsigt och förtroende lill Rikets nu församlade Slän¬
der, och får, ehvad utgången af densamma än må blifva,
trösta mig i medvetandet, att jag åtminstone handlat efter
samvete och öfvertygelse.
Om remiss af denna min motion till Stals-Utsk. anhål¬
ler jag vördsamt, äfvensom att densamma, måtte blifva de
andra RiksSt. communicerad. Likaledes anhåller jag, att
Stats-Utsk. behagade taga kännedom af ofvannämnda löne¬
reglerings- och organisationsplan , sorn af mig blifvit i underd.
till K. ål. genom StatsSecret. för Krigsär:na inlemnad, helst
detta project in extenso upptager, hvad här i sammandrag
endast kunnat och bort utföras.
Ut-
I
Den 24 Februari i.
121
Uträkning ofver behållningen af Compagni-befälets löner vid
K. Lif-Bevar.-s-Reg:tet j sedan nödiga afdrag blifvit gjor¬
da . år [833.
En större Capitaine s-
1Ö n
Bibehållen beklädnad, som
icke såsom lön bör be¬
räknas
Afgår:
Ränta å accordet ....
Centonal
Till Armeens PensionsCassa
Bevillning af lönen .
E 11 m i n d r c Capitaine s>
lön
Bibehållen beklädnad, som
icke såsom lön bör be¬
räknas
Afgår:
Ränta å accordet ....
Centonal
Till Armeens PensionsCassa
Bevillning af lönen . . .
En Lieutenants-lön
Bibehållen beklädnad , sorn
icke såsom lön bör be¬
räknas
Afgår:
Ränta å accordet ....
Centonal
Till Arméens PensionsCassa
Bevillning af lönen . . .
En Fänriks-lön .
Bibehållen beklädnad, som
icke såsom lön bör be¬
räknas
Afgår:
Ränta å accordet ....
Centonal
Till Arméens PensionsCassa
Bevillning af lönen . . .
Lades på bordet.
2 H.
4oo: —- -
43: 22.
443: 22. -
124:— -
4: 2.0. q.
26: — -
5:— -
i
35o: — -
59:20. 9
*1: 22- -3o3: 22. -
IOO: -
3:44. 9.
26: — -
3:
i5o: — -
32:44.9,
zH: 22. - 9
-_i 295: 22. -
60: — -
2:44.9.
16:24. -
2: — -
225: —
>1: 20. q
43: 22.
45:
2:32. 10.
10: — -
”268: 22. -
’ 5g: 3a. 10.
Bibehållen
lön
Banco.
284
260
212
208
25
122
Den 24 Februarii.
Hr Rothlieb, Axel Fredrik, anförde skriftligen:
Den före 1823 års Riksdag i bevillning utgående s. k.
öfverflöds-afgift upphörde då med anledning af Ständernas
beslut, såsom icke på billighet grundad, emedan consumen-
ten derigenom ålades en ny skatt till staten, sedan han uti
tullen, som vid köpet inbegripits i varans värde, på för¬
hand derför erlagt bevillning. Dessutom, derest en sådan
bevillning som den, Frih v. Strokirch föreslagit uti sin rö¬
rande ämnet väckta och till Bevilln .-Utsk. remitterade mo¬
tion, skulle ånyo antagas, är det visserligen obestridligt,
att en ökad inkomst deraf skulle för staten uppkomma;
men lika säkert är, att den skulle hårdast drabba allmän¬
heten och de mindre bemedlade, som ofta i sina hus näp¬
peligen äga en mindre sidenkladespersedel och så sällan äga
begrepp 0111 öfverflöd. Jag tror derföre bäst vara, att man,
intill dess bättre, rättvisare och säkrare bevillningsgrunder
kunna påfinnas och tillämpningen deraf kan gifva fördel åt
den skattdragande samt visshet för staten, bibehåller de
principer, som vid de sista 2:ne Riksdagarna i Bevilln.-Utsk.
blifvit gallande och af Ständerna antagna, så mycket mera
som nationen är bekant både med de i följd häraf tillkom¬
na debetsedlar och med de titlar, under hvilka bevillningen
utgår, samt dessutom bevillningen, oansedt den hvarken
personelt eller å jordbruk eller näringar blifvit vid sista
Riksdag ökad, likväl allt sedan i8a3 ej allenast tili de af
Ständerna åtagna belopp fullt utgått, utan äfven, i anseen¬
de till folkökningen och derigenom uppkomna särskilda nä¬
ringar och förhållanden, årligen ökats och gifvit icke obe¬
tydliga öfverskott.
Då remissen af Frih. v. Strokirchs motion i detta ämne
undföll min uppmärksamhet, anhåller jag ödmjukast, att
detta mitt anförande afven må afgå till Bevilln.-Utsk., för
att vid plöjningen af Frih. v. Strokirchs motion jemväl kom¬
ma under öfverläggning.
Begärdes på bordet.
Gr. von Rosen, Axel, uppläste följande:
Det är nu 3:dje Riksmötet, som jag går att fästa H.
R. o. Ad:s uppmärksamhet pä vidtagandet af en åtgärd, hvil¬
ken jag anser af sådan vigt för Stockholms och Götheborgs
handel samt, jag vågar äfven tillägga, jernhandteringen , att,
utan densammas vidtagande, hvarken någon transitohandel
i stort hos oss kati drifvas, eller den afsättning af jern på
Amerika ernås, hvartill locala omständigheter för öfrigt så
naturligt inbjuda. Till ernående af förenämnde för Riket
så vigtiga förmåner fordrades visserligen en vida större pen-
ningetillgång på stället för alla speculanter, än hvad som
nu föfelinnes, men hvilken svårighet latt kan häfvas på ett
sätt, och kanske på delta enda, nemligen genom belånings-
rättighet på varor af den beskaffenhet, som utgöra lasterna
Den 24 Februari i.
från andra hemisphären. Jag torde likväl, innan utvecklan¬
det af detaillerna, huru en sådan belåning bör verkställas,
hafva äran anföra de skäl, sorn påkalla densammas tillvaro.
Då det torde kunna anses för obestridligt, att ej någon slags
bandel för elt land Ur så nyttig och välgörande sorn tran¬
sitohandel, hvilken beredt Hollands, Hamburgs m. fl. lo-
calers uppkomst och rikedom, lärer det vara lika gifvet,
att den aldrig kan existera å ett ställe, der naturen ställt
binder, såsom t. ex. svårighet att anlöpa hamn, brist på
exportvaror, ställets aflägsenhet från de platser, dit de tra¬
fikerande varorna skola skeppas, med flera omständigheter,
hvaribland prohibitiva författningar och dryga skeppsom-
kostnader torde kunna jemnföras med locala naturförhål¬
landen.
Inom Sverige finnas för närvarande icke mera än i:ne
punkter, som, befriade från de omförmälda olägenheterna,
gynnande för nämnde handel sig framställa; den ena är
Stockholm, den andra Götheborg Hufvudstadens belägenhet
är, till förmåner och svårigheter i handels-afseende, af alla
för väl känd, att jag vid dylika omständigheter behöfver
uppehålla mig. Götheborg, ej för mängden så noga be¬
kant, torde deremot behöfva en kort skildring till styrka för
den sats, jag vågar försvara. Denna stad, som, vid Götha
elfs utlopp, har sitt läge vid Nordsjön, med ypperlig, haf¬
vet närbelägen hamn, är de'bouche'n för betydliga export¬
artiklar, såsom jern, spannmål, linfrö, trävaror, färgämnen,
fiskvaror m. m., som dit tillstöta från flera provinser, dels
medelst kusthandel, dels genom Götha eif, som, efter Götha
Cnnals fullbordan, är navigabel till Östersjön; ^ h (3 veckor
äro tillräckliga för communicationen med Vestindien och
Norra Amerika, få dagar för den med England och Öster-
sjÖharnnarna. Hvad bendigt tillfälle för att kunna emottaga
de förra ländernas råämnen och de sednares industri-pro¬
dukter, ej allenast till egen consumtion, utan äfven till af¬
sättning åt andra nationer. Hitintills har likväl, med få
undantag (och i synnerhet den af continental-systemets pe¬
riod), Götheborgs handel inskränkt sig till passiv egenskap
eller sådan trafik, sorn motsvarar landets consumtions-be-
hof. Orsaken härtill är, enligt min åsigt, den , att penningar
tillgång å stället fattas, att kunna emottaga lasterna från
andra hemisphären och förskjuta ägaren den differens i vär¬
de, som oftast uppstår emellan en colonial-varulast och den
af jern. Vore ej förhållandet sådant, skulle icke allenast
de NordAmerikanska fartyg, som nu anlända med barlast,
efter att uli Hamburg, Bremen med flera orter hafva lossat,
lastade anlöpa Götheborg, utan äfven långt flera dit an¬
komma samt blifva afnämare till vårt jern och andra pro-
ducter af vår stigande industri. Jag har, med afseende å före¬
nämnde omständigheter, vid de 2:ne sistförflutna Riksdagar¬
na, såsom enda lijelpmedlet, påyrkat, att Disconten uti Gö-
Den 34 Februarii.
Uleborg måtte tillåtas belåning af vissa varor, och mahan¬
da detta mitt ifriga påyrkande till någon del varit taget i
betraktande, då vid sednaste Riksdag en Handels-Discont
bifölls. Denna Discont har likväl, enligt min öfvertygelse,
icke på långt när svarat emot ändamålet, såsom nästan en¬
dast afvikande derigenom från den vanliga Disconten, hvad
utlåning beträffar, att, i stället för maximisumman 6000
R:dr B:c.o för en person, nu mot säkerhet af namn kunna
erhållas 20,000 R:dr. Att lånebeloppet sålunda blifvit ökadt
till en så stor summa, att en mindre handelsaffär deraf kan
underlättas, vöre visserligen af stor vigt, såvida icke reg-
lorna för säkerhetens presterande motarbetade effecten. E11
omtänksam och ordentlig handlande bär naturligtvis farhå¬
ga för att begära ect namn, enär det sätter honom i för¬
bindelse att göra samma återtjenst, då den fordras, och
det till äfventyrs uti en tidpunkt, när den, som anhåller
om caution, äger försämrade affärer; och härifrån torde
äfven den lisk för förluster härleda sig, som troligen en
gång yppas med afseende å personaliteten af flere lånta¬
gare. Men vare härmed huru som helst, så enär min tan¬
ke aldrig kan blifva att genom för hastiga åtgärder bryta
sönder förhållanden och ruinera personer, hvilka speculerat
efter en af Ständer vidtagen princip, vill jag sålunda endast
erinra om den orubbliga sanning, att pant alltid är säkrare
hypothek, än hvad namnteckning som helst. Med anled¬
ning häraf, jemte hvad,jag för öfrigt här ofvan anfört, yt¬
trar jag den önskan, att R. St. täcktes besluta, det Discon-
terna i Stockholm och Götheborg berättigas lemna lån på
följande nederlagsvaror, nemligen: bomull, caffe, socker,
tobak, tobaksstjelk och färg träd.
Jag är skyldig 111ig sjelf såväl som Ståndet den afbed¬
jande förklaring, att vid de 2:ne näst föregående Riksda¬
garna hafva yrkat belåningsrättighet äfven för hudar och
indigo; men jag har sedan blifvit upplyst, att 0111 ej maga¬
sinet är alldeles fritt för fuktighet, hudarna kunna hastigt
skämmas och förlora mera än hälften af sitt värde, samt
att indigo är så svårt att till rätta värdet bedöma, att
lätt misstag dervid kunde äga rum, samt dymedelst Discon¬
ten på dessa varors belånande löpa fara af förluster. Hvad
detaillérna af nämnde nederlagsvarors belånande beträffar,
får jag föreslå, att de böra vara förvarade i goda magasi¬
ner, under kronans vård och läs, samt för brand försäkra¬
de uti ett godkändt Engelskt AssuranceCompagni. Tiden
för återbetalningen bör vara 6 månader, samt ingen om¬
sättning äga rum. Beloppet, som på varan kan erhållas,
blir dess halfva värde efter dagens börspris.
Jag har nu uti denna korta framställning åsyftat ett
stort mål; detta har också förmått mig att endast omnämna
till belåning sådana varor, sorn på en gång utgöra- vexel¬
verkan emellan 2:ne verldsdelars storhandel. Mätte, om R.
Den 24 Februarii.
123
St. (och jag hoppas det) finna min önskan gagnande, ett
skyndsamt bifall å densamma äfven inom detta år bereda
fäderneslandet den dubbla vinslen af ökad jernexport samt
liflig transitohandel i våra 2:ne förnämsta handelsstäder.
Begärdes på bordet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, anförde till protoc.
följande:
Allt lif och all rörelse fordrar jemnvigt emellan de
verkande krafterna; så äfven Statens lif och dess fortgående på
århundradets bana för civilisation och eli förbättradt sam¬
hällsskick.
Framstegen på denna bana, samhällets utveckling till
ett bättre, fördröjes eller fortskyndas allt efter som kraf¬
terna med ömsesidig vexelverkan understödja hvarannan,
befordra hvarandras tillväxt och betrygga hvarandras be¬
stånd. Ingen sann odling är ensidig; och om de' moraliska
krafterna äro blomman af Nationens lif, så äro de materiella
dess rot; aftynar roten, vissnar blomman snart.
Våra materiella krafter sakna nu den jemnvigt, som
utgör vilkoret för deras tillväxt och deras bestånd. Tidens
skiften hafva småningom verkat, och oförmärkt hinna vi
den punkt, der rättelsen blir en nödvändighet.
jordbrukets betryck är ett rop sedan många förflutna
år; men i detta rop ligger en beklagansvärd sanning. Ste¬
grad productionskoslnad, försvårad afsättning och oförmin¬
skade skatter hota att med hvarje år göra behållningen knappare
och knappare för jordbrukaren i de orter af Riket, der fordom
största välmågan eeh rikedomen fanns. Ilan blir nu mindre
och mindre i tillfälle att förbruka de varor, som erbjudas
genom fabrikerna och handeln; han bidrager föga eller in¬
tet till deras afsättning. Trög afsättning för handeln och
fabrikerna minskar dessa näringars liflighet och minskar
derifrån skeende efterfrågan utaf jordbrukets produeter. När
en klass af hufvudnäringarna försättes uti ett lidande till¬
stånd, öfvergår derifrån äfven till de öfriga en benägen¬
het att aftyna. Det tillhör Lagstiftarne för beskattningen
att uti rättan tid afhjelpa sådana brister uti skatteväsendet,
som upphäfva jemnvigten emellan våra hufvudnäringars be¬
lägenhet; och en sådan brist är otvifvelaktigt det jordbru¬
ket i vissa orter vidhängande öfvermått af grundskatter.
Rättvisan eller orättvisan af nuvarande beskattning tages
härvid af mig icke uti betraktande, emedan seklers bestån¬
dande ordning, örn äfven uppkommen på ett aftvunget sätt,
likväl under flera generationers lif redan legat till'grund
för alla äganderättens bestämmelser man och man emellan,
uti köp, arf, skatter m. 111., och derigenom i sjelfva ver¬
ket numera icke förorättar hvarken någon dass af med¬
borgare eller någon enskild. Men i samma mån öfriga nä¬
ringar lemnäs tillfälle att utveckla sig, i samma mån an¬
Den 24 Februari i.
ser jag jordbrukets krafter böra stärkas; ty pä jordbrukets
bestånd hvilar bela byggnaden af vår uppskjutande industri.
Jag anser, att jordbrukets mest betungande och mest
ojemnt fördelade skatter, till belopp af i-J million R:dr B:co,
böra utbytas mot skatter på sådana consumtiöns-artiklar,
som ej höra till dem af nödvändighet för uppfyllandet af
lifvets första behof I detta afseende föreslås:
1:0 att Stats-Utsk., vid afgifvande förslag till beräk¬
ning af Statsverkets inkomster, må förbehålla sig att, der¬
est .11. St. åtaga sig en förhöjd be v il 1 ning i tu Id¬
el ler brännvin safgift, Utsk. då får afgifva för¬
slag till grundskatternas lindring i samma mån;
2:0 att den lindring, som på detta sätt kan komma
att äga ruin, må verkställas så, att den ej blir ett hinder
för framtida förbättringar af vårt skatteväsende, och ej
heller förnärmar någons rätt för det närvarande; att derfö¬
re alla de grundskatter, hvilka hittills varit an¬
visade något Verk eller Inrättning, eller lönta¬
gare, eller till annat ändamål, äfven hädanefter
fortfarande må dertill utgå; men lindringen uti
skatt ske genom den skattskyldiges derför er¬
hållande ersättning efter markegångspris.
Lades på bordet.
Hr Ehrencrona, Erik Philip Gammal, uppläste
följande:
I anledning af Hr Ramsays d. 17 gjorda och d. 20
dennes till Lag-Utsk. remitterade motion om ändring Uti
nu gällande författningar om Skiftesverket, anhåller jag att
få göra följande anmärkningar och tillägg, hvilka äfven
torde blifva till samma Utsk. remitterade.
Hvar och en, sorn äger kännedom om K. M:s Nåd.
Skiflesstadga af d. 4 Maj '827, hyser ej något tvifvel om
de stora fördelar, dess rätta tillämpning förskaffar jordbru¬
ket. Men lika viss som jag är härom, lika klart synes det
mig, att, för att komma till åtnjutande af dessa fördelar,
jordbrukaren måste först äga förmåga att förskaffa sig dem,
och sedermera äga kännedom örn deras rätta användande.
Med förmåga menar jag här antingen förmögenhet eller en
tillräcklig arbetskraft att bära de bördor, som från ett laga
skifte äro oskiljaktiga; och äger ej jordbrukaren denna för-
måga, vinner han icke genom skiftesdelningen.
Ehuru Hr Ramsay och jag äro af samma tanka öfver
hvad jag nu yttrat, är icke förhållandet sådant i afseende
på det sednare vilkoret för jordbrukarens tillgodonjutande
af de fördelar, som ett laga skifte bör och kan åstadkom-
. •• -1
ma, nemligen jordbrukarens kännedom om rätta användan¬
det af dessa fördelar. Hr Ramsay yttrar, att ett tjenligare
användande, än det närvarande, af de medel, Staten lem-
nar till skiftenas fortgång, vore, om någon del deraf an¬
Den 24 F e b r u a r i i.
127
slogs lill landtbruksskole!1 eller instituter. Utan att förne¬
ka nyttan af dylika inrättningar, tror jag det vara i sin
ordning, att först bereda sig tillfälle att använda de kun¬
skaper man äger, innan man liker efter nya, belst när frå¬
gan är .att förskaffa sig dagligt bröd; hvilken sakernas
gång man så mycket mera bör eftersträfva, då den icke
lägger några directa hinder för användandet af de större
insigter, som vi böra hoppas, att en kommande tid, under
lyckligare förhållanden, förer med sig. För jordbrukaren
består tillfället alt kunna använda de kunskaper, han äger,
uti möjligheten att hägna och bruka sin jord; och der den¬
na möjlighet ej finnes, kan det göra enahanda, antingen
han lärt sitt landtbruk af sina fäder eller uti ett institut.
Ingen betviflar, alt laga skiften bereda denna möjlighet;
och det är derföre, som jag anser, att de böra föregå de
visserligen nyttiga landtbruksskolorna, 0111 bägge sakerna
ej på en gång låta verkställa sig. Att, såsom Hr Ramsay
yttrar, minska de medel Staten lemnar till laga skiftens
fortgång, för att derigenom åstadkomma eller befordra dessa
skolor, anser jag följaktligen för otjenlig!, alldenstund de
af Staten lemnade bidrag ej äro tillräckliga till undanröd-
jande af de alltför tryckande kostnader, jordägaren genom
laga skifte får vidkännas, och hvarå jag, utom min och
andras erfarenhet, såsom bevis får anföra Hr Ramsays egen
klagan. De kunskaper, som erfordras för att begagna flera
af de fördelar, som tillskyndas jordbrukaren genom laga
skifte, äro af så enkel beskaffenhet, att hvarje bonde, som
vill begripa sitt åkerbruk, kan äga dem. Att hägna sina
ägor, att dika, gödsla och köra sin åker, att förrätta utsä¬
det å den tid man anser tjänligast, att berga grödan, obe¬
roende af grannarna, och att efter behof begagna åkern lill
foderväxter, m. fl. dylika förrättningar, aro allt sådana gö¬
romål, som dels alldeles icke och dels med största svårig¬
het låta verkställa sig, dä egendomen är uti det splittrade
skick, som föranledt ett laga skifte, samt tillika af så en¬
kel ari, att de, med stor fördel för jordbrukaren och till
egendomens förbättring, kunna användas afven af den, sorn
ej haft tillfälle att öka sina insigter vid några landtbruks-
skoior eller instituter.
Den af Hr Ramsay föreslagna åtgärd att, genom gode
mäns undersökning å stället och till Landshöfd -Embetet
afgifvet utlåtande öfver förhållandet, vilja bevara majori¬
tetens af jordägare fördel, då, emot dess önskan, en besu¬
ten jordägare, på grund af nu gällande författningar, be¬
gär Igga skifte, synes mig alldeles otjenlig t. Yal måste un¬
dersökning å stället förrättas och andras utlåtande än gode
mannens erfordras för sakens afgörande uti första instansen;
men utlåtande af sådana personer, som de gode män, hvil¬
ka blifvit valde uti de orter, hvarest jag vistats, är en allt¬
för osäker grund, att derpå stödja ett beslut, som bör livi-
128
Den 34 Februari i.
Ja på ett moget och sann t bedömande af alla de mångfal¬
diga förhållanden, livilka vid ett laga skifte komma i frå¬
ga. Om jag förutsatte, att gode man vöre i stånd att alle¬
na, utan ledning af någon mera kunnig person, bedöma
gradering, husflyttning, väganläggning, skiftesläggning, eller
hufvudsakligen det, hvartill insigt och urskilning egentli¬
gen fordras vid ett laga skifte, och hvilket uti det föreslag¬
na betänkandet till Landshöfd-Embetet bör afses, skulle
jag i sanning tillstyrka, att go^e männen allena finge för¬
rätta loga skiften; men då de icke äga dessa insigter, anser
jag dem lika otjenliga att allena förrätta så det ena sorn
det andra. Att Landshöfd.-Embetet skulle pröfva denna
sak, synes vara destomera oriktigt, som dess åtgärd icke
med någon säkerhet kan, enligt hvad redan är anförd t,
grundas på sakens utredning af gode män, och som Lands¬
höfdingen, äfven i händelse denna utredning vore fullkom¬
ligare än de omförmälde gode männens, icke, såsom Ägo-
delningsrätten, på stället utröner rätta förhållandet. Slut¬
ligen synes det högst otjenligt, att den med Landshöfd.-
Emhrs beslut missnöjde skulle deröfver anföra besvär hos
Ägodel n i ngsräl ten.
På nu anförda skäl kan jag ej förena mig med Hr
Ramsay om sättet för ernåendet af den åsyftade säkerheten
för jordägare uti samma byalag, att ej störas genom för
dein otjenligt laga skifte. Men då jag, enligt hvad jag i
början af mitt anförande hade äran yttra, inser behofvet
af en sådan säkerhet, vågar jag, till vinnande häraf, vörd¬
samt aflemna nedanstående förslag.
Sorn jag med Hr Ramsay anser, att icke någon ändring
bör äga rum irti nu gällande författningar i afseende å frå¬
gan, om skifte bör företagas eller icke, oftare än då endast
minoriteten af jordägare inom samma byalag äskar laga skif¬
te, så torde jag först få tillkännagifva, att jag med mi¬
noritet här ej menar det mindre antalet af jordägare
uti gården, räknade per capita, utan dermed förstår de
jordägare, hvilkas egendomar, sammanräknade efter delnings-
grund, ej äro så stora, som de öfriga jordägarnes samman¬
räknade egendomar, utan afseende derå, om de ägas af
flera eller färre personer. Mitt förslag är, att sedan laga
skiftet börjat enligt nu gällande författningar, samt landt¬
mätaren och gode männen kommit till förrättnings-stallet
på derom förut lagligen kungjord dag, uti hvilket kungö¬
rande hör utsättas, att jordägurne skola vid första samman¬
komsten tillkännagifva, om de häfva något att erinra emot
förrättningens företagande; så tillfrågas alla närvarande jord¬
ägare, om de önska förrättningens fortgång. De frånva¬
rande jordägarne anses äga denna önskan, sä framt de icke
skriftligen eller genom befullmägtigade ombud gifva sitt
nekande tillkänna, eller hafva laga förfall för sitt uteblif-
van-
Den 24 Februari i.
129
vande. Om salunda blifvit utrönt, att majoriteten önskar
byalagets skiftande, företages ärendet uti laga ordning, utan
afseende å de andras vilja härutinnan; men skulle majorite¬
ten önska skiftets inställelse, inhemte förrättningsmännen
orsakerna dertill och underrätte sig noga om så väl locala
som andra förhållanden, hvilka med skiftet äga gemenskap.
Uti protocollet upptagas begge parternas påstående jemte
skälen derför, och slutligen införes äfven förrättningsroän-
nens åsigt af saken, tillika med grunderna, hvarå den hvi¬
lar, samt en allmän plan för skiftesläggningen och utflytt¬
ningen. Då förrättningsmännen anse skiftet böra fortgå,
men majoriteten vidhåller sin önskan om dess inställelse,
äfvensom då förrättningsmännen afstyrka ärendets fortgång,
företages ej förrättningen, utan gifves åt minoriteten, jemte
ett exemplar af protocollet, anvisning att inom 60 dagar
sina påståenden hos Ägodelningsrätten ingifva, hvilken äger
att saken pröfva samt deruti dom fälla, och hvarifrån vi¬
dare vädjas på sätt, som för andra skiftesmål är föreskrifvet.
Slutligen får jag, i sammanhang med ofvannämnde an¬
gelägenhet, föreslå förändring af 4 ^ap. 2 § af K. M:s Nåd.
Kung. af d. 9 Juni i832, angående vissa ändringar och
tillägg uti K. M:s Nåd. Stadga om Skiftesverket uti Riket.
Uti den åberopade § stadgas, att handtlangning för landt¬
mätare vid ägors mätning och andra göromål ute på mar¬
ken ej må kunna utfordras under slåtter- och skördetiden,
der ej delägarne derom äro ense. Då en förrättning är
lagligen 1 eslutad och det är gifvet, att den icke af landt¬
mätaren kan verkställas utan handtlangning, synes det mig
oriktigt, att, på den korta tid, under hvilken i vårt land
arbete ute å marken kan verkställas, arbetstiden för så
magtpåliggande göromål, som landtmäteri-förrättningar, skall
ytterligare inskränkas genom ofvannämnde stadgande. Af-
sigtcn att derigenom för jordägare lindra tungan af landt¬
mäteri-förrättningar är visserligen god; men den förorsakar
ett öfvervägande ondt ej endast för landtmätaren, utan ock
directe för jordägarne, hvilka se sin ägodelning fördröjd
måuader och år. Ofvannämnde stadgande har äfven den
olägenhet, att leda till särdeles stora missbruk; ty om en
jordägare börjar att slå vid midsommarstiden samt låter
några kappar potates qvarblifva i jorden till Oct. eller Nov.
månader, torde mången på denna grund vilja neka arbets¬
biträde under fyra de vackraste månaderna af vår korta
sommar. Med afseende härå föreslås vördsamt, att ofvan¬
nämnde stadgande uti den åberopade §. måtte alldeles för¬
svinna, och jordägarne blott tillförbindas att lemna nödigt
arbetsbiträde, hvilket af dem efter delningsgrund skall ut¬
göras, och till fullgörandet hvaraf ordningsmannen i byn,
eller byfogden, skall lemna sitt biträde.
1 IJ. 17
i3o
Den 24 Februari i.
Att lemna jordägarne öppet att vägra sådant arbetsbi¬
träde, dertill vore äfven mindre skäl, om Hr Ramsays mo¬
tion föranledde till ett noggrannare iakttagande af deras för¬
del, innan laga skifte beslutas.
Remitterades till LagUtsk. i sammanhang med Hr Ram-
Säys d. ao dennes till samma Utsk. remitterade motion om
ändring i nu gällande Skiftesstadga.
Frih. Hjerta, Gust. Adolph, anförde skriftligen:
Föranledd af den befattning, H. M. Konungen Nådigst
behagat anförtro mig med styrelsen öfver Stuterierna i Ri¬
ket samt öfriga för Svenska hästafvelns förkofran af Staten
vidtagna anstalter, anhåller jag ödmjukast att inför H. R.
0. Ad. få görä hågra framställningar, rörande detta ämne.'
Sverige ägde redan i äldre tider tillräckligt antal hästar
för remontering af ett ansenligt Cavallen, hvars goda be¬
skaffenhet vittnade om den inhemska hästens medfödda styr¬
ka samt den omsorg, man i allmänhet egnade åt dess upp¬
födande. Ehuru tid efter annan utgifna Nåd. Författningar
visa, att hästväsendets bibehållande uti detta fördelaktiga
skick varit af Regeringarna ansett såsom af största vigt för
landet, inträffade åtskilliga omständigheter, hvilka på den
Svenska hästafveln utöfvade en ofördelaktig verkan. Bland
dessa vill jag anföra, såsom väsendtligast, den förändring
landtbruket under sednare tider undergått derigenom, attén
betydlig del af jordegendomen kommit i den mindre för¬
mögna landtmannens händer, hvilken vanligen icke äger smak
för ett praktfullt stall, samt för öfrigt saknar förmåga att
underhålla ett sådant. Detta medförde, isynnerhet i Skå¬
ne, den följd, att då Stuterier fordom funnos derstädes på
de flesta herregods, tillvann sig numera ladugården, såsom
gifvande en hastigare vinst, den allmänna uppmärksamhe¬
ten, hvaremot hästuppfödning blef en bisak. På detta sätt
minskades antalet af ädlare hingstar och större paradhästar,
hvilka förut bidragit att uppehålla en större och ädlare liäst-
race. Aftagandet, som i böl jan var mindre märkbart, visa¬
de sig sedan i en hastig progression. Redan 1777 börja¬
de man inse de skadliga följderna för landet af en försum¬
mad hästcultur, hvarom de då utgifna K. Förordningar bä¬
ra vittne; likväl medförde de anstalter, hvilka vidtogos för
dess återlifvande, ej så hastig och kraftig verkan, som man
förmodade. Cavalleriet, särdeles det Skånska, måste till stör¬
re delen remonteras med Danska hästar, hvilkas dåliga be¬
skaffenhet gjorde den inhemska hästracens förfall så mycket
kär.barare. För att åstadkomma en förändring i detta för¬
hållande, anbefalldes år 1B18 åtskilliga förändringar med
Sqvädronshingsthållningen för vacanta nummer vid indelta
Cavalleriet, äfvensom år 1824 s. k. Stohållningar inrättade i
Skårie. Såsom hufvudvilkor vid denna inrättning, som till
Den a4 Februari i.
en början bestämdes för en tid af io år, fastställdes: att 10
stohållare skulle antagas, med skyldighet för hvardera att
underhålla 6 ston, mot en ersättning af Staten af R-'dr
B:co årligen för hvarje sto, så att kostnaden för denna inrätt¬
ning uppgick till 2,400 R:dr. Stoén, hvilkas höjd var be¬
stämd till g qvarter och 5 tum, borde betäckas af Flyinge
eller andra inmönstrade hingstar samt årligen undergå mön¬
string; och ägde stohållaren rättighet att till eget behof be¬
gagna dessa ston samt efter behag försälja fölen. Om efter
6 ston på 10 år icke 3o föl fallit, skulle stohållaren återbä¬
ra stohållningsskostnaden för bristande fölantal. Stohållnin¬
garna skulle efter deras läge indelas i vissa district, samt
någon för saken nitfull ståndsperson utses, att såsom district-
chef hafva inseende öfver de i districtet befintliga stohåll¬
ningar. Denna inrättnings fördelaktiga verkan på Skånes
hästafvel är obestridlig. Enligt beräkning skulle dessa stu¬
terier på 10 år gifva minst 3oo föl. Nu äro efter g föl—
ningsår redan 3o5 föl derstädes fallna. Häruti består likväl
icke den egentliga fördelen af denna inrättning; den bör sö¬
kas i de betydliga privata stuterier, hvilka småningom bil¬
dat sig af stohällningar, samt uti den större kännedom i
hästuppfödning jemte ett vaknande interesse för denna indu¬
strigren, som härigenom spridt sig i Skåne. Under de sed¬
nare åren hafva i denna provins dels nya privata stuterier
blifvit anlagda, dels äldre utgångna åter uppsatta. Vid¬
sköfle, Snogeholms och Gedholms stuterier räknade år i832
hvardera omkring 100 hästar. Stuteriet vid Bollerup, hvil¬
ket, i likhet med det vid Snogeholm, står i förening med
en stohållning, utgöres äf mer än 70 st. Grundprincipen
för stohållningarna, likasom för stamstuterierna, består i
större säkerhet, att afvel derstädes tages efter på fäderne
och möderne dugliga ämnen; hvaremot, vid betäckningarna
af publika hingstar, controll och urval af moderston är svå¬
rare att iakttaga. Besinnar man då, att dessa stohållnin-
gar, med 60 inmönstrade ston, befunnits kosta staten endast
2,400 R:dr årligen, samt att desamma genom de ädlare hä¬
star, som derifrån utgått i landet, böra i detta afseende
hafva medfört nästan samma nytta sorn ett stuteri med lika
många ston, så visar sig tydligen det förmånliga af denna
inrättning, hvaruti för öfrigt ligger den vigtiga fördel, att
stuteribestyret öfverlåtes till den enskildes speculation. Må
man likväl ej af hvad ofvan är sagdt draga den slutsats,
att stamstuterierna på sådant sätt kunna umbäras. De blif¬
va i allt fall nödvändiga till bibehållande af en ädel beskä-
larerace för landets behof, ett syftemål, som oundgängligen
medför alltför stora kostnader för att inbringa vinst, hvar¬
före äfven dessa stuterier måste påräkna Statens understöd
för sitt bestånd
Enligt K. M:s Nåd. föreskrift vid stohållningarnas in¬
rättande skulle StuteriÖfverstyrelsen, efter g:de fölningsåret,
i3i
Den i!\ Februari i.
inkomma med und. yttrande om den verkan , desamma med¬
fört, hvarefter deras fortfarande eller upphörande skulle i
Nåder bestämmas; och har, till underd. åtlydnad häraf, Öf-
verStyrelsen, med anledning af ofvanuppgifna skäl, icke al¬
lenast tillstyrkt stohållningens fortfarande i Skåne, utan äf¬
ven dess utsträckande till andra provinser, med några före¬
slagna förändringar i vilkoren. Enligt ÖfverStyrelsens und.
förslag skulle stohållningarnas antal från io bestämmas till
20, samt äfven förläggas i andra provinser utom Skåne, hvil¬
ka äro mest passande för hästuppfödning. Hvarje stohållare
skulle förbinda sig att inmönstra i beskälare och minst 5
ston, honom likväl obetaget att efter eget godtfinnande öka
detta antal. Stoägare skulle erhålla 5o R:dr B:co för föl¬
fallet efter inmönstrad hingst och sto, men likväl endast
åtnjuta denna förman för 5 sådana föl, så att stohållnings-
kostnaden för hvarje stuteri icke skulle komma att öfversti¬
ga 2Öo R:dr. Contracten skulle uppgöras på minst 5 och ej
öfver io års tid, men kunde likväl inom denna tid af sto-
hållaren uppsägas. Den, som förbunde sig att vid stohåll¬
ningen hålla inmönstrad fullblodshingst, skulle äga rättighet
att framför andra ingå stohållningscontract; och skulle efter
denna plan kostnaden för stohällningen uppgå till 5ooo R:dr
13:co om året.
Härå har K. M. täckts i Nåder afgifva det svar, att
K. M. väl ansåge stohållningen af nytta för hästafvelns för¬
kofran; men att, då några medel för denna inrättning icke
voro anslagna, utan kostnaden derför hittills måst bestri¬
das hufvudsakligast af g:de Hufvudtiteln, som, i anseende
till dess ringa tillgångar, dermed icke kunde vidare bela¬
stas, och då K. M. icke heller funne för godt att af
R. St. begära något särskildt anslag fördetta ändamål, kun¬
de K. M. icke fästa Nåd. afseende å hvad Stuteriöfversty-
relsen rörande stohållningarnas fortfarande eller utvidgning
hemställt.
Af sådan anledning och i den förmodan, att R. St. lä¬
ra inse den stora fördel, som hästafvelns befrämjande i lan¬
det medför såväl i militäriskt afseende som för näringarna,
samt det väsendtliga inflytande, som stohållningarna härå
haft och i deras föreslagna utvidgade skick än ytterligare
skulle hafva, vågar jag föreslå, att R. St. ville anslå medel
till dessa inrättningars fortfarande på sätt StuteriÖfverstyrel-
sen und:st föreslagit, och att, till följd deraf, de hittills
för stohålImngen i Skåne utgående 2,4oo R:dr måtte å or¬
dinarie stat anslås, samt dessutom 2,600 R:dr ytterligare be¬
viljas, så att hela anslaget för stohållningarna i landet kom¬
na e att uppnå till en summa af 5ooo R:dr B:co.
Sedan R. St., uppå min derom gjorda framställning vid
slstförflutne Riksdag, bifallit, att Ottenby Kungsgård skulle
till stuteri anslås och användas, samt K. M. Nådigst stad¬
fästat detta R. St:s beslut, öfverlemnades Kungsgården till
Den a4 Februari i.
133
Stuteriöfverstyrelsefls disposition uti October månad i83o.
Enligt uppriittadt contract med afträdaren, Hr Landshöfd.
Adlersparre, inköptes då bans vid Kungsgården ägande in¬
ventarier, hvaribland i3 hästar, 160 boskapskreatur och iq8
får, hvilket antal sisth höst, då Kungsgården i 3:ne år varit
genom StuteriÖfverstyrelsens försorg förvaltad, hade uppgått
till 85 hästar, 170 boskapskreatur och 672 får. Något an¬
slag hade dock ej blifvit af R. St. beviljadt, hvarken till
uppsättande af nödigt antal moderston vid stuteriet, eller
till inköp af erforderliga inventarier för Kungsgårdens högst
betydliga åkerbruk, utan hafva dessa kostnader blifvit be¬
stridda dels genom en af K. M. Nådigst dertill anslagen, på
4 år utgående summa, stor 8000 R:dr, och dels genom be¬
sparingar å stuteriets årliga tillgångar, dels ock af första årets
besparing af det anslag 7000 R:dr, som af R. St till häst-
afvelns upplijelpande var beviljadt. Säkerligen finnes icke
något stuteri med så ringa årlig statskostnad som detta. Den¬
na kostnad består af det arrende, som Kungsgården tillför¬
ne inbringade, utgörande nära 3,000 R:dr, samt af 5,000
R:dr utaf sistberörde anslag till hästafvelns upplijelpande, så
att statens hela bidrag till Ottenby stuteri icke uppgår lill
mer än 8000 R:dr. Men då härifrån årligen afgå 2,327 K;dr,
hvilken summa i 12 år, ifrån den tid Kungsgården af Hr
Landshöfd. Adlersparre afträddes, till honom utbetalas, dels
såsom ersättning för arrendets afträdande, dels i afbetalning
för af honom inköpta inventarier och öfverbyggnad, återstå
för stuteriet endast 5,672 R:dr, hvarmed alla aflöningar och
utgifter skola bestridas. Genom ett särdeles lyckligt val af
förvaltare, Hr Stallmästaren Reijer och dennes utmärkt än¬
damålsenliga administration, hafva dock stuteriets knappa
tillgångar blifvit så förökade, att de icke allenast varit till¬
räckliga, utan äfven lemnat ett öfverskott, genom hvilket
en ganska betydlig del af förenämnde förökade antal hästar
och öfriga inventarier blifvit inköpta, 2:ne nya stenhus, det
ena 60, det andra 90 alnar långt, uppbyggda, ett nytt trösk¬
verk uppsatt, samt åtskilliga betydliga reparationer verk¬
ställda.
Att således vida mer, än som kunnat väntas, här blif¬
vit verkstäldt, lärer hvarje sakkunnig medgifva; och jag väd¬
jar med full tillförsigt till hvar och en, som besökt denna
nydanade inrättning, öfvertygad att de med mig skola inty¬
ga , huru i alla afseenden hoppgifvande den visar sig.
Emedlertid och då det förökade antalet hästar, (efter
all anledning snart uppgående till öfver 100 st.) fordra bygg¬
nader i större scala, samt Kungsgårdens bestämmelse såsom
stuteri bjuder, att dessa byggnader uppföras på ett sätt,
som äfven för framtiden kan motsvara behofvet, har Stuteri-
ÖfverStyrelsen hos K. M. i und. anhållit om ett anslag af
i5,6g4 R:dr 7 sk., för att dermed bestrida uppbyggande af
stall, fölhus, ridhus, boningsrum för stallbetjeningen, m. m.
134
Den 34 Fcbruarii.
K. M. liar i Nåder bifallit denna und. anhållan samt
förordnat, att nämnde simuna skulle af allmänna byggnads-
anslaget för de publika busen i landsorterna utgå, nästk. år
med 3,ooo R:dr, i836 med 5,000 R:dr, 1837 med 5,000 R:dr
och återstoden i838 med 2,694 R.‘dr 7 sk.; men då stute¬
riet saknar utrymme för der redan befintliga hästar, och det
således är af högsta angelägenhet, att byggnaderna med in-
nev. år kunna begynnas, får jag hos 11. St. ödmjukligen an¬
hålla, att för detta ändamål från Riksg.Cont. bekomma ett
räntefritt lån af 6,000 R:dr, att utgå efter behofvet innev.
och nästa år, emot förbindelse att detsamma af de sista årens
byggnadsanslag, eller åren 1837 och 18 iB, återgälda. Uppå
min derom gjorda begäran biföllo R. St. sisth Riksdag, att
StuteriÖfverStyrelsen skulle utur Riksg.Cont erhålla ett lån,
stort 35,ooo R:dr. Denna tillåtelse begagnades dock endast
medelst uttagande år 183x af 6,000 R:dr, hvilken summa,
enligt R. St:s föreskrift, redan är återbetald.
Slutligen anser jag mig icke böra underlåta att vid det¬
ta tillfälle framställa den lyckliga förkofran, hästafveln, en¬
ligt de underrättelser StuteriÖfverStyrelsen årligen erhåller,
under sednaste decennium vunnit, för att derigenom visa, att
de statsbidrag, som för denna angelägna näringsgren anord¬
nats, icke blifvit fruktlöst bortkastade. Såsom bevis härpå
vill jag blott anföra resultatet. Cavalleriets och Artilleriets
reinontering, hvartill för 10 år sedan användes Danska hä¬
star, i Skåne till T% och i öfriga provinser till minst hälf¬
ten, har under de sista åren kunnat verkställas i öfra delen
af landet uteslutande med inhemska hästar samt i Skåne
med tillhjelp af högst TL Danska; hvarjemte ett lika ove¬
dersägligt bevis på liästafvelns förkofran är det förändrade
förhållandet med importen och exporten af hästar på Dan¬
mark, hvarifrån, med få undantag, den egentliga införseln
till Sverige verkställes. Denna import uppgick 1822 till 5g6
st., 1832 endast till 71 st.; hvaremot exporten år 1822 var
endast g, men år i832 56 hästar.
Jag är således fast öfvertygad, att om den uppmun¬
tran, hästafveln hittills åtnjutit, än ytterligare fortfar och
utsträckes, den tid snart skall inträlfa, då antalet exporte¬
rade hästar icke allenast skall uppgå till utan äfven öfver¬
stiga antalet af dem, som till landet införas.
Lades på bordet.
Hr Nordenanckar, Gust., uppläste följande:
Före i83o var stadgadt, att skattskyldige, som ej in-
funno sig vid hvarken första eller andra uppbördsmölet,
skulle derföre böta 12 sk. Vid nämnde års Riksdag upp-
häfdes detta stadgande — som orden lydde — på försök.
Följden deraf har blifvit, att numera ganska få infinna sig
vid uppbördsstämmorna. Orsaken lill deras uteblifvande ar
sällan brist på penningar, utan i de flesta fall, att de anse
Den a4 Februari i.
135
sig ej behöfva besvära sig med att resa lill mötet. Kronn-
betjeningen måste således sedermera resa omkring i hvarje
district nästan till en hvar, för att uppbära dess Krono¬
utskylder. Jag känner hela härader, der knappt någon in¬
finner sig vid uppbördsmötena; men då Kronobetjenten
sedan kommer hem till deni, hafva de penningarna, jeinnt
afräknade, liggande i beredskap att betala med. Jag tror
således, att detta försök misslyckats, oell förmodar, att Hrr
Landshöfdingar förena sig i denna min åsigt; hvadan jag
hemställer, att något vite eller ersättning för Kronobetje-
ningens resor i nämnde ändamål måtte åter upplifvas och
stadgas. Jag anhåller, att denna motion må till Bevilln.Utsk.
blifva remitterad.
Gr. von Rosen, Axel: Jag instämmer till alla delar
i hvad Hr Nordenanckar anfört rörande misslyckandet af det
ändamål, man sista Riksdag åsyftat medelst borttagande af
de förut stadgade 12 sk. böter för uteblifvande från upp-
bördsstämmorna. Jag har också uti min 5-års-berätteIse åda¬
galagt, att följderna häraf inom Götheborgs och Bohus Län
varit desamma, som Hr Nordenanckar omnämnt. Jag an¬
håller, att hvad jag nu haft äran upplysa får, vid remiss af
motionen, medfölja till Utskottet.
Ilr Nordenanckar motion lades på bordet.
Gr. von Fersen, Hans, uppläste följande:
Mycket har så inom som utom detta rum, synnerligast
sedan Riksdagens början, blifvit ordadt, för att fasta repre¬
sentantens uppmärksamhet å det tilltagande begäret till fyl¬
leri hos nationen, och botemedel mot detta onda hafva på
flerfaldigt sätt redan blifvit föreslagna. En utväg, ledande
till detta ändamål, har dock ännu lemnats ovidrörd.
Utan att i någon mån vilja förringa värdet och ända¬
målsenligheten såväl af skärpta straff och lagbestämmelser,
som ock af öfriga prohibitiva åtgärder i detta afseende, tor¬
de mig likväl tillåtas att yttra den öfvertygelse, att allt
dock dermed ej är gjordt och att slika åtgärder ej uteslu¬
tande böra antagas såsom de grunder, hvarpå hoppet oin
folkförbättringen bör byggas. Det finnes något, som icke
med ett penndrag aflyses och der den bästa förordning må¬
hända mötes med ovilja och förlorar sin kraft, — och det¬
ta visar sig, när vanor och bruk skola afskaffas. Den ena
generationen efter den andra hafva uti vissa classen af sam¬
hället uppväxt med förespegling af brännvinet, såsom, om ej
Uteslutande det enda, åtminstone ett oumbärligt requisitum
till förströelse och nöje, och, må vi ej dölja det, begäret till
brännvin har blifvit nationelt, ett bruk, en vana, som, om
än straffbestämmelserna blifva skärpta och de lagförda för¬
brytarnas antal ökadt, likväl qvarstår, till dess förbättrad
uppfostran hunnit sprida mera bildning och . mera sann kän-
136
Den 24 Februari i.
sia för menniskans värde och bestämmelse. På bildningens
väg ligger måhända det enda beståndande correctivet emot
den med skäl så mycket öfverklagade lasten; och då troli¬
gen icke med fog något häremot torde invändas, synes den
enkla slutsats häraf kunna dragas, att allt, som i någon mån
kan bidraga till bildningens spridande, ingalunda bör åsido¬
sättas, utan tvärtom förtjena!- all uppmärksamhet.
Många vägar finnas, som kunna leda till detta ändamål.
Bibringandet af en nyttig riktning för menniskonaturens ined¬
födda begär och sträfvanden, äfvensom ökad contact med
mera bildade, äro, bland dessa, icke obetydliga medel till
ändamålets ernående. Må en hvar gå till sig sjelf, granska
sina egna böjelser och svara, om ej hos hvarje menniska fin¬
nes ett inneboende, ett af naturen nedlagdt begär till för¬
ströelse; — och om, vid sådant förhållande, till den natur¬
liga böjelsens tillfredsställande ej någon annan utväg än krog¬
bordet visar sig, hvi bör det då förundra, att detsamma så
begärligt blifver anlitadt? Samfund med prohibitiv tendens
äro väl bildade och bildas för att hämma de skadliga verk¬
ningar, som häraf härflyta. Man söker förmå den uppväx¬
ande generationen af den lägre classen på landsbyggden, iso¬
lerad och obekant med ädiare och nyttigt bildande recrea-
tioner, att afstå från, snart sagdt, den enda förströelse, som
den är förunnad; men man har ännu ej, liktidigt med des¬
sa åtgärder och bemödanden, varit betänkt att på något an¬
nat sätt ersätta den njutning, som man söker afskaffa, att
bereda tankens vändning till andra och bättre föremål, för
att factiskt för den mindre bildade kunna ådagalägga , att
brännvinet ej utgör hufvudelementet för all nöjsam syssel¬
sättning. Försakelsen utgör icke ett grunddrag i mennisko-
naturen. Pluralitetens ögnamärke är fastmera att bereda sig
njutning, och vill man borttaga en, måste något annat sät¬
tas i dess ställe; ty för den enfaldige och mindre bildade
blifver det städse en svårlöst fråga, hvarföre honom betages
möjligheten att bereda sig den enda recreation, som han
känner och som är honom förunnad.
Det är för att till någon del fylla denna brist uti våra
nationella institutioner, som jag tager mig friheten fästa upp¬
märksamheten på folkfester, förenade med täflingsöfningar, t.
ex. målskjutningar, gymnastiska öfningar, kapplöpningar o.
d. m. Må man emot dessa fester invända hvad svårigheter
och olägenheter sorn helst, — allt nog, en måhända icke
aflägsen framtid skall kunna vittna om det välgörande in¬
flytande, som en sådan inrättning kan utveckla i afseende
på nationens så physiska som moraliska bildning. Visserli¬
gen är detta medel långsamt verkande till det goda ända¬
målet och framställer måhända i början mera löjlighet än
nytta; men likfullt är det ett medel alt, under friare um¬
gänge, sammanföra olika classer af medborgare inom en in¬
skränk-
De» 24 Febr u a lii.
skränktare rymd, och dymedelst till den mindre bildade
sprida den bildning och skickligt uppförande, som contact
med mera bildade kan åstadkomma och åstadkommer. Kan¬
hända inträffar äfven vid folkfesten, ehuru obetydlig den
än må vara, att bland dem, som åskådat de täflingsöfnin-
gar, hvilka utgjort föremålet för den allmänna uppmärk¬
samheten och det allmänna nöjet, mången återvänder der¬
ifrån till sitt hem med håg att åt dessa öfningar egna sin
omtanka och sina bemödanden, samt att bereda sig den
skicklighet, som erfordras för att framdeles icke blott åskå¬
da, utan äfven sjelf deltaga uti ett offentligt nöje, hvarvid,
utan afseende på stånd och villkor i samhället, alla äga li¬
ka rätt till täflan om den belöning, som endast genom åda¬
galagd förtjenst och skicklighet kan vinnas, och der endast
den rusiga och den, som i öfrigt oskickligt uppför sig, äro
från den fria täflan uteslutna. Tankan ledes derigenom
tvångfritt till något bättre. Krogen blifver ej då längre en¬
da vädjofältet för utmärkelsen, och det enda, dit tankan vän¬
der sig, då menskliga behofvet af förströelse utkräfver sin rätt.
I följd af denna i korthet yttrade åsigt och med öfver¬
tygelse om den nytta, som väl ordnade folkfesters införande
kan och skall i en framtid medföra, vågar jag föreslå: att
till detta ändamål för hvarje Län måtte anslås 3,oo R:dr fi:co,
som, ställda till Länsstyrelsens disposition, borde användas
såsom pris vid täflingsöfningar, hvilka K. M. nådigst må
fastställa att årligen hällas vid de tider, som K. M., efter
Länsstyrelsens hörande och med fästadt afseende å förut fast¬
ställda, mera besökta marknader inom Länen, pröfvar lämp¬
ligast vara.
Lades på bordet.
Frih. von Knorring, Wolrath, anförde skriftligen:
Enligt K. M:s Nåd. Förordning af d. 24 Maj 182.5, rö¬
rande handeln med Norrige, är det uti 1 Art. 4 §■ tillåtet
att till och från Norrige in- och utföra brännvin, dock icke
öfver i5 kannor.
Det är om ändring härutinnan jag ödmjukast anhåller,
så att all brän vins in försel från Norrige framdeles må blifva
förbjuden, synnerligast som Svenskarna emottaga Norrskt
brännvin, hvaraf landet öfversvämmats under de missväxtår,
då brännvinsbränningen icke varit uti Sverige tillåten eller,
rättare sagdt, då brännvin hos oss varit uti ett högt pris,
hvaremot Norrmännen aldrig emottaga Svenskt brännvin,
oaktadt 4 §• sådant medgifver, hvilken sanning jag skall med
bevis styrka.
Flera possessionater uti Elfsborgs Län, bland hvilkas an¬
tal äfven jag mig befann, anhöllo år i832 i tind. hos K. M.
om ändrings vinnande härutinnan, men (ingo afslag, på
grund af närvarande conventioner med Norrige. Efter min
2 H. 18
i38
Den a4 F c b r u a r i i.
tanka är dock upphäfvandet af denna författning högst nöd¬
vändigt, synnerligast då allmänna opinionen nu synes stämd
för brännvinets fördyrande och fyllerilastens hämmande; och
jag frågar då, om icke denna convention bör upphäfvas el¬
ler ändras, så att den står uti ett conseqvent förhållande
till de förbättringar, vi gå att utarbeta, helst all brännvins¬
bränning måste upphöra på vestra gränsen, och med den
äfven bevillningen, hvarefter Norrmännen ensamme komma
att förse alla våra gränsprovinser med denna vara, i likhet
med hvad som skedde 1827 och 1831 till ganska känbar för¬
lust för alla dem, som idka brännvinsbränning i vestra de¬
len af Riket. En dylik handelsrörelse kan af Norrmännen
med mycken lätthet drifvas, enär de äga rättighet att brän¬
na med tusen k:rs pannor och våra Svenska bönder under
förenämnde år visade mycken ifver vid Norrskt brännvins
införande, ända derhän, att samma bonde från Norrska brän-
nerierna och upplagen flera gånger dagligen afhemtade i5
k:r, till dess han hunnit hopsamla tillräckligt qvantum för
en större foras afsändande inåt landet; och hvad jag kan
försäkra och med bevis styrka, är, att rörelsen drefs ganska
lifligt och oafbrutet hela somrarna.
Jag anhåller ödmjukast, att denna min motion måtte
blifva remitterad till Oecon.- och Eevilln.-Utskotten.
Lades på bordet.
Hr Estenberg, Pehr, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Myntbestämningslagen af d. 1 Mars i83o, som faststäl¬
ler silfverutvexling efter 128 sk. i bancosedlar, synes mig nu
böra sättas i verkställighet, helst Banken, enligt hvad inom
detta RiksSt. blifvit upplyst, skall för det närvarande kunna
betala efter en bättre cours än 128 sk., i händelse Banken,
efter denna lag, skulle realisera alla sina tillgångar. Den
af allmänheten efterlängtade myntbestämningen, som redan
vid föregående Riksmöte blifvit af Statsmagterna beslutad,
skall återföra trygghet och säkerhet bland Svenska folket,
bidraga till näringarnas förkofran och skatternas oförändrade
värden till deras påräknade ändamål.
Men på det Sverige i en framtid beständigt må behålla
inom sina gränsor det för dess näringar så magtpåliggande
af ett oförminskadt antal silfver och bancosedelmynt till
rörelsecapital, får jag vördsammast föreslå, att alla utländ¬
ska varor, som kunna fabriceras inom vårt eget land, måtte
förbjudas till införsel; äfvensom att alla onyttiga utländska
varor, som här icke kunna fabriceras, äfven må till inför¬
sel förbjudas, t. ex barnleksaker och andra sirater, såsom
en myckenhet fruntimmers prydnader och lyxartiklar, hvar¬
af våra krambodar öfverflöda, och åt hvilka tillverkningar
ej kan gifvas annan benämning, än leksaker för äldre per¬
soner, emedan de merendels sakna allt verkligt värde. Mån¬
Den 24 Februari i.
gen förledes genom dessa öfverflödsartiklar till en yppig¬
het, som ej öfverensstämmer med Svenska folkets hvarken
värdighet eller tillgångar. Skulle silfverutvexlingen verk¬
ställas och ej vid samma tillfälle inskränkning ske af vissa
umbärliga utländska varors införande i vårt land, klefve
följden säkert den, att våra exportvaror ej kunde betacka
importens fordringar, hvadan vårt silfvermynt äfven måste
utskeppas, landets rörelsecapital derigenom förminskas, och
vi slutligen komma att upplefva den olyckliga tidpunkt, då
vårt rörelsecapital vore förminskadt till hvarför Banken
ej hade något silfver till inlösen, utan att anskalfa utländskt
silfver för sina sista återstående tillgångar af inteckningar,
m. m., hvilket silfver, på sådant sätt anskaffad t, skulle inom
viss tid äfven blifva utfördt till liqviderande af en fortsatt
oinskränkt införsel af alla upptänkliga utländska varor. Att
Svenska folket fordrar ett skyndsamt förbud emot införan¬
de i vårt land af hvad vi sjelfva kunna fabricera, bevisar
den tilltagande brist på sysselsättning inom vissa fabriksrö-
relser, samt det stora antal af fattiga fabrikanter, som söka
sysselsättning i andra yrken, hvilka de af ovana ej särdeles
kunna gagna.
Dessa syssellösa arbetare, som gå miste om sin arbets¬
förtjenst, äro bragte uti den obehagliga ställning, att, i
stället att lemna skattebidrag till Staten, belasta det allmän¬
na med underhåll på fattighus samt i corrections-inrättnin-
gar och fängelser, hvilkas personal betydligen ökats, sedan
den vidsträckta införseln af utländska producter blef tillåten.
Under förflutna Riksmöten har jag, inom detta hus,
varit vittne till det yttrande: att det skulle vara förenligt
med mera uträkning att af utländningen köpa sådana till¬
verkningar, som han i Sverige kunde afyttra för lindrigare
pris, än hvad inhemsk industri kunde åstadkomma, och i
stället pensionera våra egna fabrikanter. Häremot får jag
anmärka, att utländningen, som fabricerar under mildare
luftstreck och uti mera fruktbara länder, samt dessutom
uppmuntras med exportpremier, visserligen alltid bör kun¬
na förse oss med varor till lindrigare pris, än för hvad det
här i Norden drygt beskattade Svenska folket möjligen kan
dem åstadkomma, då till och med sjelfva Svenska jordbru¬
ket, med sina ej sällan inträffade svårare bergningstider och
mödosamt arbetade jordmån, i vårt hårda klimat ej kan
frambringa sina producter till det lindriga pris, som utländ¬
ningen. Men då man tillika å den andra sidan besinnar
Svenska näringarnas betydliga bidrag till Staten, måsteman
finna stor uträkning vid att ej genom obegränsad import un¬
dergräfva Svenska idogheten.
Det blir äfven nödigt, för att alltid i Sverige bibehålla
det gångbara myntet inom dess nu varande numerär, att så
bestämma förhållandet mellan import och export, att den
sednare årligen blir så mycket öfverstigande, att, då ett
Den 24 Februari i.
missväxtår möjligen inträffar, landets öfverskott af export
någorlunda betäcker det genom införd utländsk undsättnings-
spannmål ökade beloppet af importen. Dylika förhållanden
och försigtighetsmått kan vederbörligt Utskott med lätthet
uppgifva, sedan det från Tullverket infordrat uppgift på
värdet af hvarje importerad artikel för det sist afslulade rä¬
kenskapsåret.
Jag anhåller vördsammast, att detta mitt anförande, i
fall, hvad jag hoppas, det i någon mån skulle förtjena Pi. o.
Ad:s uppmärksamhet, måtte till vederbörligt Utskott blif¬
va remitteradt.
Lades på bordet.
Ånyo föredrogos och remitterades till StatsUtsk. ne-
dannämnde d. 20 dennes på bordet lagda II. M:s Nåd. skrif-
velser:
1:0 ang:de af Ständerna i underd. tillstyrkt inställelse
af all ny indelning till ordinarie knektehåll af oroterad jord;
2:0 angrde B-o terings jern nk ningen vid Westerbottens Rcg:te;
3:o angtde Indelningsjemnkningen i Blekinge, samt
4to K. M:s Nåd. Proposition, angtde rotefrihet för Ca-
pellansboställen samt ersättning eller vederlag åt de Capel-
laner, hvilkas boställen än vidare komma att i roteringen
qvarstå; äfvensom rörande befrielse från öfverrotering för
åtskilliga hemman i Jönköpings och Kronobergs Län, och i
sammanhang härmed, om vacance-afgift för ordinarie rote¬
ring underkastad jord, som icke presterar rotering in natura.
Vid förnyad föredragning af K. Mts d. 20 dennes på
bordet lagda Nåd. Skrifvelse, i anledning af PresteStts vid
sista Riksdag gjorda und. anhållan, om roterings-befrielse,
utan undantag, för alla med ordinarie rotering besvärade
Capeliansboställen, utan afvaktan af föregående nåd. fast¬
ställelse af roteringsverken eller hinder af, rörande rote-
ringsflyttningar, uppkomna tvister; fann R. o. Ad. densam¬
ma, såsom icke fordrande någon åtgärd, endast böra läggas
till handlingarna.
Ånyo föredrogs K. M:s d. 20 dennes f. m. på bordet
lagde Nåd. Propos., angående utmyntningsgrunderna för tilh
verkning af kopparskiljemynt och ducater.
Hr Rosenblad, Bernh.: Hufvudsakligen instämman¬
de i den K. Propos., ber jag dock att dervid få göra nå¬
gra anmärkningar. Jag instämmer väl deruti, att koppar¬
myntet bör utpreglas på sådant sätt, att det, jemte betäc¬
kandet af myntningskostnaden, derutöfver må gifva någon
vinst; men då jag ej kan godkänna den i främmande länder
nog långt drifna myntningsvinsten, afstyrker jag, att 2 sk.
styckena må utmyntas efter 3oo R:dr per Sk®, och tror,
att det högsta, som bör bestämmas, är 266 R:dr 32 sk. B:co,
Den 24 Februari i.
Jag tillstyrker i öfrigt, att afseende isynnerhet må föstas
derpå, att intet kopparmynt blir till storleken lika med
silfvermyntet, emedan det annars lätteligen, genom livitkok-
ning eller andra sådana medel, kan föranleda till förfalsk¬
ningar. Inom Banken hyser man i detta afseende mycken
farhåga för de redan myntade ^-sk:s-styckena, hvilka också haf¬
va det stora felet att icke allenast i vigt och storlek, utan
äfven till pregeln på ena sidan, vara lika med i2-sk:s-silf-
vermyntet; och har, efter meddelande af dessa farhågor, K.
Styrelsen öfver Myntet inställt deras vidare utmyntning.
Men då man icke kan vara nog mån om alla försigtighets¬
mått, för att hindra, det allmänheten ej må blifva narrad
på myntförfalskning, hvilket, efter hvad man känner, så
lätt händer, anser jag det icke vara nog, att kopparmyn¬
tet blir till vigt och storlek ojika med silfvermyntet, utan
äfven, att annan pregel begagnas. Detta föranleder visser¬
ligen till en förlust i afseende på det nu föreslagna koppar¬
myntet, emedan pregeln är ganska vacker, så att man svår¬
ligen kan få en bröstbild af Hans Majit för bättre pris; —
men då vådan af de bedrägerier, hvartill denna pregel skul¬
le kunna föranleda, är stor, kan jag ej annat än tillstyrka,
det Banco-Utsk., vid besvarandet af den K. Propos., måtte
föreslå 11. St. att uttrycka den önskan, det kopparskilje¬
myntet till alla sina afdelningar mätte blifva, i afseende pä
både pregel, vigt och storlek, olika med silfvermyntet.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr. Den förändring
i myntfoten för kopparskiljemyntet, hvarom framställning
blifvit gjord i den K. Propos., anser jag visserligen böra
införas, då derigenom, jemte en verklig fördel för allmän¬
heten, kan beredas en vinst för Staten, eller åtminstone
den förlust förekommas, som hitlills på kopparmyntningen
ägt rum. Jag skulle likväl tro, att den minskning i halten,
som blifvit föreslagen för 2 skisstycken, äfven skulle kunna
utsträckas till de öfriga afdelningarna, eller åtminstone till
hela och halfva sk:s-st:n. K. M. har ansett de mindre af¬
delningarna, eller ^ och £ sk., böra utmyntas efter 200 R:dr
pr Skåf, att hela och halfva sk:s-st:n böra utmyntas efter
25o R:dr pr Skåf och slutligen 2 sk:s-st:n efter 3oo R:dr
pr Skåf; hvarjemte K. M. äfven framställt skälet till den
antagna högre utmyntningsgrunden för de lägre afdelnin¬
garna, nemligen, att myntet eljest skulle blifva för litet.
Jag tror likväl icke, alt skillnaden i storleken på £:dels sk:s-
st:na skulle blifva särdeles betydlig, om än utmyntningen
deraf skedde efter 3oo R:dr pr Skåf. Dessutom finnas i
många länder silfvermynt af ännu mindre sorter. Äfven
kunde fråga uppstå, huruvida det är nödvändigt att haf¬
va så små afdelningar som ^ sk ; ty sällan lärer det komma
i fråga, att någon är så nogriiknad vid liqvider. Men i af¬
seende på dessa mindre afdelningar öfverlemna!' jag till Ut-
Den n\ Februari i.
skoltet att bedöma, huruvida någon ytterligare nedsättning
i den föreslagna utmvntningsgrunden kan anses lämplig.
Deremot är jag fullt öfvertygad, att sådant både kan och
bör ske i afseende på hela och halfva sk:s-st:n, hvilka, en¬
ligt min tanka, böra utmyntas efter samma grund, som för
2-sk:s-st:n blifvit föreslagen. Ett Sk®, utmyntadt till 3oo
R:dr, gifver i4,4°° hela sk:s-st:n, och för närvarande gå
8.000 sådana på Sk®, hvaraf följer, att hela sk:s-st:n skulle
blifva ungefär lika stora med våra nu varande 3 styfversst:n,
och att halfva sk:r skulle blifva lika, eller något större, än
våra nuvarande bancovittnar; vid hvilket förhållande man
väl icke kan invända, att dessa inyntafdelningar skulle blif¬
va för små. Mig synes således, att man gerna kan förändra
utmyntningsgrunden för hela och halfva sk:s-st:n tilt hvad
jag nu föreslagit; hvilket är särdeles angeläget, om häraf
skall uppkomma någon vinst, som, på sätt den K. Propos.
innehåller, skulle öfverlemnas åt Myntverket, tillbetäckan¬
de af mvntningskostnaden för silfvermyntet. Att icke heller
någon efterapning häraf skulle vara att befara, bevisas dels
af de exempel, som i den K. Propos. finnas upptagna om
den låga utmyntningsgrund för kopparskiljemyntet, som i
andia länder äger rum, och dels deraf, att Riksg.Contrs
polletter, enligt K. M:s Egen utsago, varit, efter nuvarande
coursförhållanden, utmvntade ända till 444 R:dr B:co pr
Sk®, utan att blifva efterapade. Jag anhåller, att dessa an¬
märkningar få åtfölja remissen af K. M:s Propos. till Ut¬
skottet.
Uppå derom gjord framställning blef K. M:s nu före¬
dragna Nåd. Propos., tillika med de i anledning deraf nu
afgifna yttranden , till Baneo-Utsk. remitterad.
Föredrogos ånyo och remitterades till Stats-TJtsk. K.
M:s d. 20 dennes f. m. på bordet lagda Nåd. Propositioner:
i:o ang:de förlängning, i ytterligare i o år, af de för en pant-
låne-inrättning i hufvudstaden beviljade förmåner;
2:0 ang:de fortfarande anslag till Ull-Discontfondens för¬
stärkning samt Ullculturens och Ullproductionens be¬
främjande i Riket.
Remitterades till Banco-Utsk. K. M:s d. 20 dennes f.
m. på bordet lagda Nåd. Propos., angående controllerna för
belåningen i Banken af tackjern på Stockholms våg.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utsk:s d. 20 dennes
e. m. på bordet lagda betänkande N:o 3, angående utgif¬
ternas för innevar. Riksdag omedelbara bestridande genom
Riksg. Contoret.
\
Den 24 Februari i. i43
Vid förnyad föredragning remitterades till
Bevillning s - Utskottet:
Ito Hr Löwenströms, Joln Jacob, d. 20 dennes e. m. på
bordet lagda motion, att anvisningar på B. Sits Bank
samt Privat- och Hypotheks-bankers sedlar må beläggas
med stämpelafgift;
2.0 Hr Lagerhjelms, Pehr, d. 20 dennes e. m. på bordet
lagda motion om ökning i importtullen å vissa från ut¬
rikes orter inkommande varor;
Allm. Besv. och Oecon.-Utskottet:
1:0 Hr Adlerbergs, Bror Reinh., d. 20 dennes e. m. på bor¬
det lagda motion, att, till allmänna landsvägarnas under¬
hållande, en lämplig afgift måtte af resande erläggas;
2:0 Hr Lagerhjelms, Pehr, d. 20 dennes e. m. på hordet
lagda motion om förändrade stadganden i vissa delar för
jerntillverkningen i Biket, åsyftande en utvidgad frihet
vid nämnde handterings bedrifvande.
Ånyo föredrogs Gr. Strömfeits, Hans Fredr., d. 20 den¬
nes e. m., i egenskap af ordförande i Bidd.-UtsL, gjorda
anmälan, rörande af Utsk. vägrad pol let till inträde å Bid-
darhuset åt Capitainen vid K. Dahl-Beg:tet Carl Fredr.
Kuylenstjerna för adliga ätten Wto 222 Starck.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: I anledning af det nu
föredragna memorialet af Ridd.-Utsk. ordförande, utber jag
mig att få göra en exposee af förhållandet. Hr Kuylen¬
stjerna anmälde sig vid andra anteckningen att utfå pol let för
ätten Starck; men vid granskningen af fullmagten inhem-
tades af Riddarhusets, genealogier, att fadren till fullmagts-
utgifvaren haft 2.:ne äldre bröder och att de alla tillhörde
en sidogren, på hvilken likväl hufvudmanna-rätten numera
öfvergått, sedan hufvudgrenen blifvit introducerad på Fin¬
ska Biddarhuset. Hr Kuylenstjerna anmälde derjemte, att
fadren till hans nuvarande principal till sista Bisdagen ut¬
färdat fulimagt, på hvilken Hr Kuylenstjerna då lärer, ge¬
nom något misstag eller mindre noggrann granskning, haf¬
va utfått pollet; och på detta förhållande grundade Hr
Kuylenstjerna isynnerhet sitt anspråk att nu med samma
rätt, som vid sisth Riksdag, erhålla den begärda polletten. Som
detta likväl rakt stridde mot Ridd.-Ordn:s föreskrift, ansåg
såväl Hr Gr. 0. Landtm, som Ridd.-Direct., att pollet, i
sakens dåvarande skick, icke kunde utlemnas. Hr Kuy¬
lenstjerna har derefter vändt sig till Ridd.-Utsk., som gif-
vit honom samma svar, hvarefter saken un blifvit dragen
inför Ståndet. Hr Kuylenstjerna har likväl icke styrkt, att
hans principals 2:ne farbröder aflidit barnlösa, utan endast
företedt betyg från en enka här i staden, af innehåll, att den
ena farbrodren dött i Askersund, men utan att det omnäm-
nes, huruvida han efterlemnat barn eller icke, och att den
*44
[Den 24 Februarii.
andra farbrodren på en längre tid icke låtit höra af sig.
För min del tror jag således saken ännu vara i det skick,
att It. o. Ad. icke kan bifalla Hr Kuylenstjernas anhållan,
och anser Hr Gr. o. Landtm, icke ens kunna göra propo¬
sition i ämnet, enär den möjligen skulle kunna besvaras på
ett sätt, som ledde till meddelande af en Riksdagsmanna¬
rätt, hvilken stod i uppenbar strid med Ridd.-Ordn:s fö¬
reskrift.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att detta måls
bedömande hufvudsakligen hvilade på den frågan, huruvida
man kunde anse tillfyllestgörande bevist, att de tvenne per¬
soner, hvilka, enligt stamtaflan öfver adliga ätten Starck,
framför fullmagts-utgifvaren äro berättigade till lmfvud-
mannaskapet för samma ätt, antingen äro döda eller, ge¬
nom längre vistande utrikes, oberättigade att nu för ätten
utgifva fullmagt. Då sättet, huru en sådan bevisning skall
tillvägabringas, på intet ställe linnes bestämdt föreskrifvet,
ansåg H. Ex., att, vid uppstående tvist, pröfningen af be¬
visningens giltighet tillkom R. o. Ad., hvarefter tillämpnin¬
gen af Ridd.-Ordn:s föreskrifter sedan blefve en, utan nå¬
got vidare beslut, ovilkorligen uppkommande följd. I an¬
ledning häraf hemställde H. Ex., om R. o. Ad. ansåg det
af Ulrika Eleonora Fröman, född Starck, nu företedda be¬
tyg tillfyllestgörande bevisa, att hennes ena broder Joh.
Fredr. Starck antingen icke lefver, eller är utrikes bosatt,
och att den andra brödren Ernst Vilh. Starck är död.
Ropades Nej, men
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., anmälde sig och
yttrade:
Efter min tanka tillhörer det ej Ståndet att afgöra,
om de företedda bevisen äro lagliga, eller icke. Vi känna
något hvar, hvad lagliga bevis betyda; men icke lärer det
få ankomma på Ståndet att förklara, hvad med lagliga be¬
vis skall förstås. Jag tror således icke, alt den proposition,
som blifvit framställd, står i öfverensstämmelse med formen,
att bedömandet af lagligheten ej får bero på Ståndet, utan
på Hr Gr. o. Landtm, sjelf, efter hvars enskilda öfverty¬
gelse propositionen måste rättas; ty örn Hr Gr. o. Landtm,
för sin del anser de i denna frjjga företedda bevisen lagli¬
ga, men icke destomindre genom den framställda proposi¬
tionen medgifvit Ståndet rätt att afslå Hr Kuylenstjernas
anhållan om pollet, har Hr Gr. o. Landtm, meddelat en
proposition tvärtemot sin öfvertygelse och af sådan beskaf¬
fenhet, att den åt Ståndet inrymt en rättighet till omedel¬
bar tillämpning af grundlagen, som Ståndet icke äger.
Är åter Hr Gr. o. Landtm, öfvertygad, att de ifrågavaran¬
de bevisen icke äro lagliga, får Ståndet icke göra dem till
lagliga, emedan, då olika tankar om lagligheten af en sak
uppstå emellan Ståndet och Landtm., det tillkommer
Con-
Den 24 Februarii.
Constit.-Ut.sk. att skilja tvisten. Jas? får på dessa skäl re¬
servera mig emot den nyss framställda propositionen.
Frill. Boye, Ludv., anhöll att 15 §. Ridd.-Oi'dn. måt¬
te uppläsas, hvilket skedde; hvarefter
Frih. Boye fortfor!
Enligt detta i i5 §. af Ridd.-Ordn. föreskrifna sätt för
frågans behandling, är det ett åliggande för Ordföranden i
Ridd.-Utsk. att anmäla saken, och en rättighet för Ståndet
att afgöra den. Vill man ej antaga denna syftning med stad¬
gandet, vet jag icke, hvartill hela § skulle tjena. Men om
nu Ståndet har rättighet att afgöra frågan, måste äfven
proposition derå kunna göras. Jag tror således, att den
proposition, Hr Gr. o. Landtm, framställt, är ganska rik¬
tig och grundlagsenlig; dock skulle jag önska, att ordet
”lagliga” uti densamma utbyttes emot tillräckliga. Här
förekommer nemligen såsom scrupel, att 2!ne bröder med
bättre hufvudmannarätt möjligen ännu kunna finnas, och
frågan är, om R. o. Ad. anser motsatsen vara tillräckligen
bevisad. På detta sätt synes man mig äfven komma ifrån
den betänklighet, Hr Bråkenhjelm framställt; hvarföre jag
anhåller, att propositionen ånyo måtte framställas, sådan
jag nu begärt, då jag tror, att vi med mycken grund af
rätt både kunna och böra besvara den med nej.
Hr Bråkenhjelm: I anledning af hvad Frih. Boye
anfört, får jag erinra, att jag redan förut hade mig i5 §:s
innehåll väl bekant; men det afgörande, som nämnde §
tillägger Ståndet, måste väl böra företagas i en laglig form,
och denna bjuder, att Hr Gr. o. Landtm, endast kan fram¬
ställa proposition på hvad han sjelf anser enligt med grund¬
lagen. Om således Hr Gr. o. Landtm, för sin del är öf-
vertygad, att den nu förevarande frågan är stridande emot
grundlagen, gifves ingen annan Utväg, än den jag förut
omnämnt; ty att svårigheten skulle vara håfven genom ut¬
byte af ordet ”lagliga” emot tillräckliga, kan jag icke
finna, enär det svårligen lärer gå an att genom en sådan
dialectisk klyftighet resonnera sig ifrån grundlagens bud.
Gr. Cronhjelm: För min del tror jag ej, att en pro-
Sjosition i ämnet, äfven med sådan förändring, som sednast
jli f vi t föreslagen, här kan framställas; ty man får icke an¬
taga, att denna proposition besvaras med blott nej, utan
antingen med ja eller nej. R. o. Ad. skulle således, genom
framställande af propositionen, komma i full beslutanderätt
att utdela den begärda polletten; och, i händelse R. o. Ad.
skulle förklara de företedda bevisen tillräckliga, blefve följ¬
den den, att Hr Kuylenstjerna fick inträda på en oriktig
fullmagt. Genealogierna ådagalägga, att fadren till fn 11—
magtens utgifvare haft tvenne äldre bröder, om hvilka in-
a H. 19
J
x'lG
Dtn 24 F e b r 11 a r i i,
gen annan upplysning vunnits, än att enkan Fröman i sitt
betyg sagt, att den ena blifvit död i Askersund, men icke,
om han efterlemnat barn; och det synes mig således på¬
tagligt, att det skulle kunna hända, att under Riksdagens
lopp en äldre ättemän eller rätta hufvudmannen kom, men
funne sig obehörigen utestängd. Min tanka är derföre, att,
då saken ännu är i samma outredda skick, som vid andra
anteckningen föranledde till afslag å Hr Kuylcnstjernas be¬
gäran, Hr Gr. o. Landtm, endast behöfver förklara, att,
som det ej blifvit styrkt, att fulhnagten är af behörig man
utfärdad, anser Hr Gr. o. Landtm, frågan böra förfalla.
Någon proposition till bifall eller afslag tror jag deremot
icke kunna ske; ty, i händelse af bifall, skulle Ridd.-Ordn.
uppenbarligen vara öfverträdd.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Som mig synes,
liar R. o. Ad. redan fattat beslut i frågan, och det enda,
hvarom nu tvistas, är, huruvida den framställda propositio¬
nen allmänt gillas, eller af några ledamöter anses hafva
varit af sådan beskaffenhet, alt den bort vara annorlunda.
För min del tror jag, att propositionen varit enlig med
grundlagen; ty enligt 23 §. Riksd.-Ordn. åligger det Landtm,
att ställa sig grundlagarna till efterrättelse, men i i5 §.
Ridd.-Ordn. har det blifvit öfverlemnadt ät Ståndet att af¬
göra frågor af ifrågavarande beskaffenhet, och den denna
§ har således gjort ett undantag från den allmänna regeln,
att det skall på Landtm, bero att bestämma, örn en propo¬
sition är laglig eller icke. Mig synes det således vara klart,
att både Hr Gr. o. Landtm, bort framställa proposition i
det nu föredragna ämnet, och att R. o. Ad. ägt full frihet
att besvara propositionen med ja eller nej. Jag har emed¬
lertid ej kunnat finna annat, än att R. o. Ad. denna gån¬
gen besvarat framställningen med ett enhälligt nej; och jag
tror, att man dervid kunde låta bero, ehuru jag för min
del, lika med Frih. Boye, skulle önskat, att ordet ”lag¬
liga”, i afseende på bevisen, blifvit förändrade till till¬
räckliga.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Alla andra mål af-
göras i Stånden först efter frågornas hänskjutande till Ut¬
skott och sedan dessa utredt dem, samt derom framställt en
egen mening till Ståndens antagande; men så har det icke
tillgått här, utan Ridd.-Utsk. har blott genom dess ordfö¬
rande gjort en anmälan om förhållandet, utan att uppstäl¬
la något förslag till beslut. Olämpligheten af det stadgan¬
de i Ridd.-Ordn., hvilket föranledt ett sådant förfarande,
bevisas bäst af den onyttiga discussion, som nu är för han¬
den och som synes än längre vilja fortfara. Jag skulle för
min del anse lämpligast, att Ståndet aldrig sysselsatte sig
med pröfningen af dylika bevis, som nu äro i fråga. Så¬
dant tillhör i början af Riksdagen Ridd.-Direct. och under
k
Den 24 Februarii.
>47
Riksdagen Ridd.-Utsk. När begge dessa myndigheter nu
yttrat sig öfver samma fråga på samma sätt, synes mig,
att R. o. Ad. kunde låta dervid bero. Men då Ridd.-Ordn.
tillåter, att frågor om pollettutdelningen få dragas inför Stån¬
det, som äger att dem afgöra, är det icke Landtm, utan
Ståndet, som derom skall säga sin mening, och för att ut¬
röna den, inser jag ingen annan utväg, än att Hr Gr. o.
Landtm, derom frågar Ståndet; hvilket också har skett.
Målets behandling tyckes mig således vara alldeles riktig.
Jag skulle derföre önska, att, antingen man vill begagna
ordet lagligen eller tillräckligen, man måste anse det
vara tillräckligen ordadt i detta obetydliga ämne, och tillåta
Ståndet att öfvergå till vigtigare föremål, sorn påkalla dess
uppmärksamhet.
Hr Bråkenhjelm: Jag uppstår blott för att besvara
Hr v. Hartmansdorffs anförande, att frågan icke skulle vara
af Ridd.-Utsk. utredd och att Utsk. icke skulle deröfver
hafva yttrat någon egen tanka. Om den värde talaren
med uppmärksamhet läser i5 §, finner han, att anmälan i
Ståndet endast äger rum, när pollet blifvit vägrad. Det
är således här klart, att när frågan, till följd af gjord an¬
mälan, blifvit hänskjuten till Ståndet, har Utsk. vägrat
pollettens utdelande och således yttrat sig. Frågan är för
öfrigt såsom prejudicat vigtig; ty i detta särskilda fall, der
inga bevis äro företedda, lärer det ej vara något tvifvel
underkastadt, hvad som är att göra.
Frih. Cederström, Jacob: Rätta grunden för vä¬
gran af den begärda pollettens utdelande synes mig icke bö¬
ra fästas vid de företedda betygens otillräcklighet, utan
helt enkelt stödjas på 7 §. i Ridd.-Ordn., hvilken omnäm¬
ner de personer, som från rättighet till säte och stämma å
Riddarhuset äro uteslutne, och deribland i 7:de classen
upptager Adelsman, hvars ättledning från stam-
fadren ej af Riddarhusets genealogiska tabeller
tydligen utvisas, eller, der dessa befinnas brist¬
fälliga, sådan ättledning ej styrka gitter. När 1111
de geneologiska tabellerna icke styrka, huruvida Hr Kuy-
lenstjernas fullmagt är af rätter man utfärdad, torde allt
afseende på de företedda betygen vara främmande för frå¬
gans bedömande, samt R. o. Ad. ensamt, på grund af 7 §,
böra fatta sitt beslut till afslag å Hr Kuylenstjernas anhål¬
lan örn pollet.
Gr. Strömfelt, Hans Fredr.: Jag vill blott, i an¬
ledning af Hr v. Hartmansdorffs anmärkning, att Ridd.-Utsk.
jcke inkommit med något betänkande i ämnet, erinra, att
i5 § Ridd.-Ordn. uttryckligen föreskrifver, att förhållandet
endast bör genom Utsk:s Ordförande anmälas.
Gr. Cronhjelm: Redan före den af Hr Bråkenhjelm
i48
Den 24 Februarii.
började discussionen yttrade jag samma åsigt, som han
framställt och hvilken jag ännu vidhåller; men då Hr
Gr. o. Landtm, ansåg sig oförhindrad att framställa propo¬
sition, hade jag icke ämnat dervid göra någon anmärkning,
om jag icke ansett frågan, såsom prejudicat, af vigt. i5 §.
har, efter min tanka, icke afseende på andra fall, än så¬
dana, der föreskrifterna i öfrigt kunna anses icke vara fullt
tydliga, såsom t. ex. händelsen var med frågan om dorchi¬
mont vid sista Riksdag. Men här är icke fråga om något så¬
dant, utan frågan är: skall R. o. Ad. ett enda ögonblick
hafva magt att utdela pollet på en fullrnagt, utgifven af
en ättemän i 3:dje led? Jag hemställer, hvartill sådant skul¬
le leda. Om R. o. Ad. nu besvarar Hr Gr. o. Landtnäs
proposition med ja, skulle det ju kunna hända, att far-
brodren kom i morgon och säde: huru håfven j kunnat
utdela pollet åt en annan? Jag tror således icke, att såda¬
na frågor, som ej äro någon tvetydighet underkastade, kun¬
na, enligt 15 §, underställas Ståndets pröfning. Jag skall
likväl nu icke vidare deltaga i denna discussion.
Frih. Boye: Den siste talaren har glömt, ptt vi just
i besvarandet af propositionen äro i tillfälle att mota den
scrupel, han framställt. Det är visserligen lätt att först gifva
lagstadgandet en tydning, som det icke innehåller, och se¬
dan döma till fördel för sina egna åsigter; men då i5 §.
ger R. o. Ad. ovilkorlig rätt att afgöra frågan, måste väl
äfven rättighet vara gifven att afgöra den med såväl ja
som nej. Deri ligger likväl ingen våda, att ju icke den
frånvarandes rätt skulle blifva iakttagen; ty när R. o. Ad.,
såsom jag förmodar, besvarat propositionen med nej, är
denna rätt bevarad, och något annat beslut kan ju icke, ef¬
ter den värda talarens egen tanka, här förutsättas.
Gr. Posse, Arvid: Med den vändning discussionen ta¬
git, synes här mindre vara fråga om sjelfva ämnets utred¬
ning, än att finna en laglig väg för att komma till det
slut, hvarom alla tyckas vara ense, nemligen, att den be¬
gärda polletten icke bör utdelas. Jag förbigår således att
nu yttra mig om sjelfva hufvudsaken, eller huruvida pollet
bör lemnäs, helst tillfälle dertill blir mig gifvet i besva¬
randet af Hr Gr. o. Landtnäs proposition. Jag vill nu blott,
för att bidraga att leda frågan till ett slut, fästa uppmärk¬
samheten derpå, att, då Hr Gr. o. Landtm, funnit sig oför¬
hindrad att framställa proposition i ämnet, och grundlagen
ingenstädes gifver R. o. Ad. någon rätt att tvinga Hr Gr.
o. Landtm, till att vägra den, synes saken vara enkel och
det åsyftade slutet bäst viunas derigenom, att Hr Gr. o.
Landtm, täckes ånyo framställa den proposition, som redan
blifvit gjord.
Frih. Palmstjerna: Jag vill blott tillägga några ord
i anledning af hvad här blifvit yttradt om faran af det pre-
Den 24 Fcfiruarii.
judicat, att R. o. Ad. skulle äga att fatta beslut i frågor,
som endast bero på enkel tillämpning af redan gifna, klara
föreskrifter. i5 §. af Ridd.-Ordn. innehåller, att hvar och
en, hvars anhållan om inträdespollet icke blifvit beviljad,
är berättigad att fä förhållandet anmäldt i först inträf¬
fande plenum inför Ståndet, på hvars slutliga afgörande
frågan kommer att hero; och då här icke göres något un¬
dantag för de frågor, som kunna anses så tydliga, att de
endast hero på enkel tillämpning af Ridd.-Ordn., måste me¬
ningen vara, att stadgandet bör gälla för alla händelser, så
att, antingen Ridd.-Ordn. finnes tydligen bindande eller sa¬
ken kan anses tvistig, sökanden ovillkorligen är berättigad
att få förhållandet anmäldt, och Ståndet att slutligen af¬
göra frågan.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. yttrade, att H. Ex., i an¬
ledning af det tvifvelsmål, som af några ledamöter blifvit
framkastadt, huruvida H. Ex. ägt rättighet att framställa
den af H. Ex. nyss gjorda proposition, ansåg sig böra fästa
uppmärksamheten å innehållet af i5§. Ridd.-Ordn., hvilken
till R. o. Ad:s eget slutliga afgörande öfverlemnar frågor
om rättighet att erhålla pollet till inträde å Riddarhuset.
I följd af denna § ansåg H. Ex., i sådana frågor som den¬
na, allt, som icke directe berodde på tillämpning af grund¬
lagarnas och Ridd.-Ordn:s föreskrifter, höra af R. o. Ad.
pröfvas, och finge alltså, i afseende på giltigheten af det
bevis, som af fullmagts-utgifvaren blifvit företedt till be¬
styrkande af dess rätt att utöfva hufvudmannaskapet för
adliga ätten Starck, förnya sin förut gjorda proposition, om
R. o. Ad. ansåg det af Ulrika Eleonora Fröman, född
Starck, nu företedda betyg tillfyllestgörande bevisa, att
bennes ena broder, Joli. Fredr. Starck, antingen icke lefver
eller är utrikes bosatt, och att den andra brödren, Ernst
Wilh. Starck, är död.
Ropades Nej.
I anledning häraf förklarade IJ. Ex.Hr Gr. o. Landtm.,
att den af skogshushållaren O. R. Starck utgifna fullmagt,
till följd af 8 §. Ridd.-Ordn., ej kunde godkännas.
Gr. Cronhjelm: Sedan beslutet nu är fattadt, måste
jag reservera mig mot sättet för frågans behandling, hvar¬
af följden skall blifva, att de genealogiska tabellerna icke
vidare komma att tjena till ledning vid polletutdelningen,
utan att densamma skall bero af hvarjehanda bevis, hvilka
R. o. Ad. när som helst kan förklara för tillfyllestgörande.
För min del tror jag ej, att det är Ståndet medgifvet att
derhän utsträcka representationsrätten.
Hr Bråkenhjelm: Det var blott för att reservera
mig mot den framställda propositionen, som jag första gån¬
gen uppträdde; och då häraf uppkommit en vidlyftig dis-
Den 24 F e br u ar i i.
cussion, anser jag mig böra förklara, att jag icke åsyftat
annat, än en reservation, hvilken jag nu ber att få förnya.
Föredrogos ånyo och remitterades till Lag-Utsk. 2.'ne
d. 20 dennes e. m. på bordet lagda motioner af Hr Brun¬
crona, Gust. Adolph, den ena angående ändring af Concurs-
1 agens stadgande, rörande anmälan om intecknad skuld i an¬
ledning af årsstämning, och den andra, med förslag till fö¬
reskrifter för under-executorer i afseende på vården af ut¬
mätta medel.
Ånyo föredrogs Hr Gripenstedts, Jacob, d. 20 dennes
e. m. på bordet lagda motion, med förslag till grunder för
brännvinsbränningens utöfning och beskattning.
Frih. Boye, Ludv.: I den motion, som nu blifvit
föredragen till remiss, har motionären föreslagit tvenne
sins emellan alldeles stridiga utvägar att komma till målet,
nemligen, att kannerymden för en del pannor borde ned¬
sättas till 60, men för andra åter höjas ända till i5o k:r.
På Utsk. må det ankomma att pröfva företrädet emellan
denna och min i samma ämne förut afgifna motion; men
utan att således nu vidröra nyssnämnde omständighet, hvil¬
ken jag, intilldess tidpunkten är inne för B., o. Ad. att sjelf
yttra sig i frågan, öfverlemnar till Utsk., ber jag att få
fästa uppmärksamheten på en annan del af motionen, der¬
uti föreslås, att tillverkarne skulle få med ed fästa sina
uppgifter. Allmänna lagen bjuder likväl, att ingen må
svärja sig penningar till; och som man aldrig nog kan hus¬
hålla med edgångar, kan jag ej annat än på det högsta al¬
styrka detta förslag, samt väntar af Lag-Utsk., dit jag för¬
modar, att denna del af motionen bör remitteras, att
Utsk. aldrig tillstyrker sådan åtgärd. Jag anhåller, att det¬
ta mitt yttrande får åtfölja motionen till Lag-Utskottet.
Hr Gripenstedts motion, tillika med Frih. Boyes nu
afgifna yttrande, remitterades till Bevilln.-Utskottet.
Vid förnyad föredragning af Hr von Vickens, Joli.
Henr., d. 20 dennes e. m. pä bordet lagda motion, att It.
St:s Bank må, efter börjad silfverutvexling, utgifva 2:ne
slags sedlar m. m., blef densamma till Baneo-Utsk. remit¬
terad.
Hr Rosenblad, Bernil., uppläste följande:
Jag skulle visserligen, lika med Hr Montgomerie, helst
önska, att all lotteri-inkomst för Staten icke behöfde påräk¬
nas, äfvensom att derigenom all lotteri-spelsjuka kunde hos
allmänheten förekommas; men då jag, under varande för¬
hållanden, betviflar begge delarna, inskränker jag mina till¬
styrkanden till de begge föremålen, att retelsen lill lotteri¬
spel genom Statslotteri inskränkes till de classer, hos hvilka
Den 24 Februari i.
utvägarna att tillfredsställa detta begär ändå alltid finnas
öppna, och att fördelen af detta begär, så vidt möjligt, blif-
ver endast för vårt egna Statsverk eller till lindring i de
utskylder, Svenska folket eljest mäste underkasta sig.
Jag föreslår således:
1:0 att, från och med i835, vårt närvarande Nummer¬
lotteri förvandlas till ett elasslotteri, hvars hela plan
öfverlemnas åt K. M. att låta utarbeta och bestämma,
endast med vilkor, att lägsta insatsen blifver 2 R:dr B:co
och att afkastningen kan beräknas ungefär lika med be¬
hållningen af närvarande Nummerlotteri (exempelvis bi¬
fogas en plan för Preussiska Glasslotteriet*);
2:0 att R. St. hos K. M. i und. anhålla om upplifvande af
förbuden mot allt offentligt utbjudande och kun¬
görande af lottsedlar å utländska lotterier, varulotte-
rier, eller hvilka lotterier sorn helst, hvilka ej erhållit
K. M:s särskilda Nåd. tillstånd.
Då jag icke tillstyrkt — hvad i de flesta länder äger
rum — ett absolut förbud vid höga vitén mot allt köp el¬
ler försäljning af utländska eller icke privilegierade inländ¬
ska lotteriers sedlar, jag anser, att en inqvisitorisk under¬
sökning, om någon i enskild väg lagt sig till en utländsk
lottsedel, hvarken är instämmande med vårt statsskick eller
behöflig, endast man aflägsnar de offentliga retelserna; och
då jag likaledes anser de små lotterier, sorn, inskränkande sig
till enskilda förtroliga kretsar, afhålla sig från offentlighe¬
ten, vara för oskyldiga att behöfva förbjudas, så torde
man finna, att jag snarare tillstyrkt inskränkning än utvidg¬
ning i 1772 års, mig veterligen, aldrig upphäfda, ehuru
i förgätenhet komna förbud mot alla lotterier, utom ad pios
eller publicos usus, och hvaraf jag bifogar afskrift. Lika¬
ledes torde jag knappt behöfva erinra, med hvilken oför¬
skämd tilltagsenhet utländska, inom egen ort ilia creditera-
de lotterier, eller andra speculanter pä vår allmänhets spel¬
sjuka, hos oss upprättat offentliga contor till försäljning af
deras lottsedlar. Såsom en liten teckning torde jag efter
ett flerårigt vistande i Tyskland, hvarifrån speculationerna
på vår enfald i den vägen utgått, få omnämna, att derstä¬
des äga få andra lotterier än dét K. Preussiska fullt förtro¬
ende i afseende på sättet att bestämma lyckans utslag; att
i detta hänseende särdeles de uti de fria Riksstäderna upp¬
rättade och till enskild person förpaktade lotterier äro un¬
derkastade misstroende, isynnerhet de Frankfurtska, dock
äfven de Hamburgska; att de Österrikiska egendomslotterier-
na, ehuru ingen misstanka kan falla på utgångens redlig¬
het, då de stå under Kejserlig tillsyn, äga tvenne mer än
*) Berörde, pä Tyska språket tryckta, plan för K. Preussiska Class-
lottcriet åtföljde Hr Rosenblads motion vid dess remitterande
till Stats-Utskottet.
Den ^4 Februari i.
vanliga olägenheter för spelarna, först att mot få betydliga
vinster innehålla en förfärlig mängd niter, och sedan, att
den, som vinner hufvudvinsten — egendomen, — för att
bunna begagna denna, mäste erhålla jus indigenatus, o. s. v.,
hvilket ej är lätt, samt således vanligen nöja sig med en rin¬
ga utlösen.
Jag har varit vidlyftig, men jag hoppas, att det må
ursägtas, då ändamålet varit att fästa vår lagstiftnings upp¬
märksamhet på behofvet att skydda vår godtrogna allmän¬
het mot vinningslystna utländningar. Att saken icke ar utan
vigt; att måhända under sednare tiderna till dem och, fast¬
än i mindre scala, till några snikna landsmän utgått i lot¬
teriskatt mer än till vårt eget Statsverk, torde äfven bevi¬
sas af de aftagande afkastningarna af vårt Nummerlotteri,
ehuru visst icke spelsjukan altagit, eller delta lotteris plan
blifvit mera gynnsam för de spelande.
Det torde vara mig tillåtet att omnämna en anekdot
om stora Hamburgska lotteriet. Detta är förpaktadt åt
Judar, som förbehållit sig, att alla vinster å lotter, som
icke presenterats inom viss tid efter dragningen, blifva för
deras räkning. Nu bruka de — som troligen mångå med mig
inom detta Stånd erfarit — att med ledning af Idof- och
Statscalendrar skicka omkring sina lotter i bref till perso¬
ner, bosatta i både Sverige och andra länder. En del skic¬
ka betalning för lotterna; några återsända dem; de flesta
fästa intet afseende på anbuden, utan att dock göra sig kost¬
naden att återsända lotterna. Nu har man velat anmärka,
att vanligen de största vinsterna fallit på dessa lotter (sorn
spelat för collectörernes räkning:), ehuru de alltid äro för¬
sedda med sina präktiga deviser och uppgift, hvart de sko¬
lat gå. Bär om året hände, att högsta vinsten (jag tror ■{■
million mark) föll på en sådan lott, som blifvit skickad till
Sachsen. Innehafvaren fick se det i en tidning, skyndade
sig att i antidateradt bref skicka coilectören liqvid för
lottsedeln och presenterade denna till lyftande af vinsten.
Man bestred detta pä grund af icke ingången betalning;
men som lottsedeln var riktig och lydde på innehafvaren,
måste coilectören, med stor uppoffring, förlika sig med den¬
ne. Derefter skicka de också ej mera lotter utan promesser,
för hvilka, jemte penningar, man får lotter.
Jag vill endast tillägga, alt numera hafva Hamburgska
och Danska lotterierna offentliga försäljningscontor i Stock¬
holm, och att försöken att genom lotteri här försälja Ham¬
burgska diversehaudlares öfverblifna förråd af diverse luxus-
varor tyckes hafva haft en framgång, som skulle i en fram¬
tid kunna tillintetgöra all loflig och beskattad inhemsk
näring i samma väg, och dessutom gifva denna slags import
en fart, som visserligen öfverstiger den största anhängares af
ett liberalt handelssystem både väntan och önskan.
Den 24 Februarii.
i53
Bilaga.
K. M:s Nåd. förbud emot meuble- och varu-lotteriers
inrättande här i Riket af d. 18 Junii 1772.
Hos Oss hafva R. St. i und. förmält, det de icke utan särdeles
missnöje måst erfara, hurusom, oaktadt genom K. Brefvet
af d. 3o Junii 1739 hälsosamligen, det ingen hädanefter må
inrätta lotteri till enskild förmon, utan att lotterier endast
till pios usus och publici nytta skulle tillåtas, äfvensom ock
genom K. Rescriptet af d. 7 Nov. 1750 ytterligare vid 200
d:r s:mt blifvit förbudit, att utom dem, som då redan pri¬
vilegierade voro, inrätta och verkställa lotterier, af hvad
namn de vara måge, hvarunder äfven begripes jouvel-, silf¬
ver-, meuble-, varors och flera lotterier af dylik beskaffen¬
het, hvilket allt Vårt SlottsCancelli här i staden genom pu-
blication af d. 1 Jan. 175r till und. efterlefnad allmänligen
kungjordt; så har icke dess mindre verkställigheten och hand-
hafvandet af denna så nyttiga som nödiga författning tid
efter annan i flera delar kommit att hvila och åsidosättas,
och emedan varulotterier isynnerhet medföra skadliga och
förderfliga verkningar, dels i anseende till en alldeles oskä¬
lig vinning för deras inrättare, dels en obetänksam ungdoms
förledande till otidiga penningeutgifter, i hopp om be¬
tydlig vinst, samt tidens förspillande, dels ock saknad för
Borgerskapet och handtverkerierna i städerna på jemn och
nödig afsättning af deras arbeten och tillverkningar, m. m.;
ty finne Vi Oss, i anledning så väl häraf som R. St:s und.
tillstyrkande, föranlåtne att härmed alldeles vidare förbjuda
dessa förut afskaffade såväl sorn dylika meuble- och varu¬
lotterier, utan undantag af ort och ställe, ehvarhälst de
kunna inrättas och hållas, och det vid ett mot förra för¬
fattningarna fördubbladt vite af 400 d:r s:mt, jemte stad¬
gande, att den eller de, som antingen hos oss eller R. St:r
våga derom någon ansökning göra, böra derföre böta 2000
d:r sant, på det allt vidare oskick i denna del hädanefter
må förekommas och städernes borgerskap vid de dem i la-
gärna utstakade rättigheter och förmåner oförkränkt varda
bibehållna.
Hr Montgomerie, Gust.: Ehuru jag visserligen ej
liar något emot Hr Rosenblads förslag att nuvarande Lotte¬
riet förvandlas till Classlotteri, tror jag likväl, att intet
lotteri bör drifvas för Statens räkning. Jag hoppas också,
att de inkomster, som af en sådan inrättning äro att på¬
räkna, kunna på ett Staten och Nationen värdigare sätt an¬
skaffas.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Såvida icke
alla slag af lotteri-inrättningar kunna hos oss upphäfvas,
hvilket, ehuru jag för min del skulle önska det, likväl icke
är troligt, delar jag de åsigter, Hr Rosenblad framställt.
2 IL 20
154
Den 24 Februarii.
Jag får derjemte, såsom ytterligare bevis på den tilltagsen¬
het, hvarmed de utländska lotterierna söka påtruga oss sina
lottsedlar, omnämna, att både jag och Biskopen i Wisby
förlidet år blefvo, uti bref från Hamburgska Classlotteriet,
undfägnade med sådana lottsedlar.
Stränga åtgärder synas derföre böra vidtagas, för att
hindra våra penningars bortslösande på ett sådant sätt, och
för att göra ett slut på denna skadliga export till de ut¬
ländska lotterierna. Jag anhåller, att dessa mina anmärk¬
ningar få åtfölja Ilr Rosenblads motion till vederbörligt
Utskott.
Hr Rosenblads anförande, tillika med de i anledning
deraf afgifna yttranden, lades på bordet.
Lades till handlingarna BancoUtsk:s d. 20 dennes e. m.
på bordet lagda memorial, med öfverlemnande af Bancofull-
mägtiges berättelse till Utsk. år 1834--
Gr. Löwenhjelm, Gust., uppläste följande:
Jag uppstiger i egenskap af förespråkare åt de ädla lern-
ningarna af vår f. d. Finska Arme'. De klaga icke; de nju¬
ta tacksamt hvad dem anslaget blifvit; de kiagade icke, när
detta anslogs. De sågo vårt Statsvei-ks tillstånd och upp¬
skattade billigt de hinder, våra Ständers goda vilja mötte i
dåvarande conjuncturens trångmål. Möjligheten att på den¬
na sidan Östersjön lifnära sig, var dem nog. Mina ord till
deras fördel i dag skulle icke af dem godkännas, om jag
klandrade, hvad efter kriget i anseende till dem beslöts. Vå¬
ra Ständer, som väl icke ville med snödhet afvisa deras rö¬
rande sträfvan att få förblifva Svenskar, borde icke heller
och kunde icke, under våra egna dåvarande financiella be¬
kymmer, än ytterligare och genom materiella fördelar loc¬
ka dem att afslå de mångdubbla, lefnadslånga fördelar,
dem på andra sidan hafvet tiilhandahöllos. Finska Office¬
rarna insågo detta då; de inse det än och — jag upprepar
det — de klaga icke, men — de lida.
Expectance-löner anslogos; men de beräknades till un¬
gefärliga hälften af vår, notoriskt så knappa, värfvade lö-
ningsstat, och än knappare hafva dessa expectancelöner ge¬
nom myntförsämringen blifvit. Derjemte öppnades dem vis¬
serligen våra leder, i mån af de vacancer, som utom Rege-
menterna kunde tillsättas; men, mina Herrar, eder är nog¬
samt bekant, huru svårt, i oeconomiskt afseende, inträdet i
vår indelta Arme' är för en Officerare, som icke från första
graden tjenar sig upp, då han icke är bemedlad, och då
han, såsom främling, icke kan äga credit och saknar biträde
af slägt eller vänner. De nu, så lyckligen för framtiden,
undanröjda accordsinrättningar utgöra blott ett af de mångå
Den q4 Fcbruarii.
i55
förhållanden, som för en Officerare i denna belägenhet bil¬
da behof af capitaler.
Sålunda har handt, att en del Finska Officerare ej mäg-
tade inträda på ordinarie stat, och att andra, oförmögna att
med den alldeles otillräckliga lönen uppfylla en kostsam
tjenstgörings fordringar, samt än oförmögnare att accordera
sig fram, och sålunda beröfvade all annan utsigt än skuld¬
sättning och på denna följande catastroph, träda utur tjenst.
Dessa, som nu af vår Stat äga intet — jag säger allde¬
les ingenting —, utgöra enda föremålen för min närva¬
rande motion. Deras antal är ringa. Enligt de till mig
gjorda uppgifter, dem jag bemödar mig att complettera och
med hvilka jag skall, så fort ske kan, inkomma, äro de
16 Officerare och 20 Underofficerare.
Förslagsvis anser jag, att medelst 6 å 7000 R:dr B:co
årligt anslag vore deras ålderdom skyddad emot brist och
lidande. Deras belägenhet är bedröflig. De äro alla åldri¬
ga, och med bräckligheten ökas behofven. Länge skulle
dessutom denna indragningsstat ej belasta vårt Statsverk.
Jag slutar här. Ståndet har icke väntat, att jag liar
upplifvade minnet af denna, aldrig nog berömda, Armés
lijeltelika tapperhet; af dess på så oerhörda prof satta tro¬
het; af dess till det otroliga gränsande ståndaktighet och
härdighet vid mödor, som knappast kunna af blotta före¬
ställningen fullt uppskattas. Väl har jag bevittnat allt det¬
ta; men hvad höfves mitt vitsord att styrka förtjenster, så
ärorikt ökända, så djupt ristade i Sveriges annaler och i
hvarje äkta Svenskt sinne?
Mitt oblida öde har för öfrigt missunnat mig deltagan¬
det i Finska Arine'ens strider under det krigets mest lysan¬
de epok. Men i min olycka hafva mina Finska kamrater
varit mig trogna. Trohet mot dem i deras olycka är min
kära och ärofulla pligt. Af den har jag oemotståndligen
dragits till denna motion. Måtte den af Ståndet gynnsamt
upptagas, och dess framgång hos våra MedStänder såme¬
delst befordras.
Lades på bordet.
Föredrogos ånyo och biföl los StatsUtsk:s d. 20 dennes
e. m. på bordet lagda utlåtanden:
N:o 4, i anledn. af K. M:s Nåd. remiss å handlingarna
i frågan om Bankens rättighet att erhålla liqvid för tvenne
på densamma öfverlåtna äldre ltronofordringar;
N:o 5, i anledning af Arrendatorernas af Klabböle Kro-
nolaxfiske i Umeå-elf und. ansökning om eftergift i i83o års
till Kronan utgående taxa för berörde fiske;
N:o 6, i anledning af K. M:s Nåd. remiss å f. d. Ka-
mereraren vid Strömsholms Stuteri-inrättning, Assessoren
Landströms und. ansökning om afskrifning af dess skuld till
stuteri-cassan.
i56
Den 24 F c'b r u a r i i.
Till pröfning företogs Exped.-Utsk:s d. 20 dennes e. m.
på bordet lagda betänkande N:o 3, i anledning af dels väckt
motion, rörande verkställigheten af den Exped.-Utsk. ålig¬
gande försorg om tryckning af hillänget till RiksSt:s proto-
coll, och dels ett inkommet anbud att samma tryckning å
entreprenad öfvertaga.
Frih. Cederström, Jacob: Den ifrågavarande kost¬
naden för tryckningen af hillänget till RiksSt:s protocoll är
ganska betydlig och erfordrar noggrann beräkning vid be¬
slutets fattande, hvadan Exped.-Utsk:s afgifna förslag ej sy¬
nes mig, på nu uppställda grunder, vara antagligt. Jag kän¬
ner ganska väl Hr Vougts skicklighet att ombesörja arbetet,
och kan vitsorda, att Etsk. svårligen skulle finna någon tjen-
ligare person att contrahera med; men jag kan icke god¬
känna hvarken det föreslagna priset eller prof-arket; hvad
priset beträffar, emedan jag, efter Utsk:s beräkningsgrunder,
ej kan bedöma, om det är för högt, och således nu en¬
dast vill reservera min tanka derom, intilldess Utsk. inkom¬
mit med ett nytt på andra grunder uppgjordt förslag; och hvad
profarket angår, emedan jag anser, att såväl titulaturen vid
tryckningen af StatsRådsprotocollen bör betydligen förkortas
och sammanträngas, som äfven, att alla rubriker kunna
tryckas mindre spatiöst. Jag anser icke heller blanka sidor
böra inräknas, utan afdrag för alla tomrum ske, emedan
eljest skulle kunna hända, att man blott får halfva ark,
ehuru man betalt för hela. För bestämmande af priset bör
derefter calculen så uppställas, att, sedan man först beräk¬
nat kostnaden för sjelfva tryckningen, med de ändringar
jag här ofvan omnämnt, t. ex. till högst 14 R:dr för arket,
tillägges vidare kostnaden för renskrifning, hvilken jag för¬
modar icke kan öfverstiga 1 R:dr för hvarje tryckt ark.
Detta gör tillsammans i5 R:dr, hvartill ytterligare kommer
kostnaden dels för correctursläsning, hvilken entreprenören
sjelf bör uppgifva, och dels för inbindning och häftning med
flera omständigheter, hvilka alla böra specificeras och sär¬
skildt beräknas. På detta sätt är jag öfvertygad, att kost¬
naden icke skall uppgå till det af Utsk. föreslagna beloppet,
3a R:dr 24 sk. p:r ark, som grundar sig ensamt på en jemnförel-
se med tryckningskostnaden vid sista Riksdag, hvarvid Utsk.
icke allenast, på sätt reservanterne anmärkt, följt en oriktig
beräkningsgrund efter Riksdagens längd och deraf beroende
arfvoden, utan afven förbisett, att till äfventyrs de med
boktryckarna då uppgjorda contract från början varit nog
höga. Det är i följd häraf icke min mening att bestrida
sjelfva den föreslagna entreprenaden eller dess öfvertagande
af den person, sorn är i fråga; ty jag är öfvertygad, att ar¬
betet genom honom skall både med omsorg och skyndsam¬
het fullgöras, utan det är de af Utsk. uppställda beräk¬
ningsgrunder, som jag icke anser antagliga och i hvilkas
ställe jag hellre skulle föreslå, att man, efter speciel beräk-
Deu 24 Februari i.
ring af kostnaden för tryckning, papper, inbindning och
renskrifning m. m., slutligen bestämmer en rund summa så¬
som ersättning för Hr Vougts besvär. Jag anhåller på des¬
sa skäl om återremiss af Utsk:s förslag.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Till större delen före¬
kommen af den siste värde talaren, vill jag blott anföra,
att jag, med afseende å profarkets format och spatiösa tryck,
finner det af Utsk. föreslagna priset icke öfverensstämmande
med min öfvertygelse örn hvad som kan vara lämpligt, och
att jag tror, det man med större papper och mera samman¬
trängda stilar skulle kunna få tryckningen verkställd för i5
proc. lägre pris. Jag instämmer derföre i önskan om åter¬
remiss af betänkandet och begär, att Utsk. dervid måtte
fästa uppmärksamhet på nödvändigheten att, i stället för en
beräkning efter vissa cancellistarfvoden, uppgöra calculen
efter särskild beräkning af kostnaden till hvarje sak för sig,
såsom tryckpapper, renskrifning och entreprenörens besvär
m. m., på det RiksSt. må komma i tillfälle att riktigt be¬
döma, huruvida förslaget innefattar någon besparing. Ridd.-
Direct., sorn, till följd af siri befattning med tryckningen af
R. o Ad:s protocoll, haft tillfälle att inhemta någon erfa¬
renhet örn tryckningskostnader, har fått dessa protocoll tryck¬
ta för 20 R:dr per ark. Jag reservei’ade mig då emot detta
pris, såsom efter min tanka varande för högt, och som det
nu föreslagna är ännu högre, har jag ej kunnat underlåta
att yttra den öfvertygelse, att någon nedsättning deri bör
kunna äga rum.
Gr. Snoilsky, Nils: Såsom Ordförande i Exped.-Utsk.
anser jag mig skyldig, att, ehuru ofullständigt jag kunnat
uppfatta de gjorda anmärkningarna, likväl till besvarande
deraf nämna några ord. Utsk. har uppgjort sitt förslag ef¬
ter noggrannaste beräkning och sedan flera boktryckare
blifvit hörda, af hvilka ingen velat med den skyndsamhet,
som erfordrades, åtaga sig tryckningen under 12 R:dr för
arket, oberäknadt värdet af sjelfva papperet; och Utsk. har
derföre trott förslaget leda till en bestämd besparing, helst
om man tager i betraktande, att i den föreslagna summan
blifvit inberäknad icke allenast kostnaden för sjelfva tryck¬
ningen, papperet, correctursläsningen, häftningen och utdel¬
ningen, utan äfven för det nya åliggande, som vid denna
Riksdag blifvit Exped-Utsk. pålagdt, att ensamt besörja ut¬
skrifningen af alla de öfriga Utsk:s betänkanden, för hvilket
bestyr 6 a 8 cancellist-arfvoden blifvit bexäknade. När nu
härtill läggas de alne särskilda cancellist-arfvoden, som
R. St. vid sista Riksdag beviljade ensamt för correcturs-
läsning, hvilka likaledes genom förslaget kunna inbesparas,
så är jag för min del öfvertygad, att förslaget redan inne¬
fattar all möjlig besparing och att någon ytterligare icke kan
ernås. Det beror visserligen i allt fall på R. o. Ad. att
/
l58 Deu a4 F c örnar ii.
ogilla Utsk:s förslag, hvilket jag tror icke skulle blifva sär¬
deles oangenämt för Hr Vougt, som säkerligen derigenom
skulle kunna hafva att påräkna en mot hans då blifvande
besvär vida betydligare vinst.
Frih. Cederström: Jag vill nu icke ingå i någon dis—
cussion, huruvida besparing verkligen kan vinnas genom
återremiss af Utsk:s betänkande; ty sådant kan först fram¬
deles visa sig, sedan Utsk. uppgjort sådana beräkningsgrun¬
der, som kunna tjena tili någon säker ledning för frågans
bedömande. Jag skulle likväl tro, att om tryckningen af
R. o. Ad:s protocoli endast kostar 20 R:dr per ark, börden
utskrifning af sjelfva manuscripten, som här tillkommer,
icke fordra en tillökning i kostnaden af 12 R:dr, särdeles
som R. o. Ad:s protocoli innehålla en mera sammanträngd
tryckning, än den af Exped.-Utsk. antagna, och verkan så¬
ledes borde vara motsatt, eller priset här lägre. Jag upp¬
repar för öfrigt min öfvertygelse, att Utsk. svårligen kan er¬
hålla en bättre och pålitligare person att contrahera med,
än Hr Vougt, hvilken jag önskar äfven måtte blifva entre¬
prenör, men på vilkor, som blifva uppgjorda efter andra
beräkningsgrunder än dem, Utsk. nu hemtat från de vid
sista Riksdag anslagna arfvoden för renskrifningen, isynner¬
het som Utsk. alltid vid slutet af Riksdagen, då skrifningen
blifver ytterst trägen, äger rätt att reqvirera hjelp från de
öfriga Utskottens Cancellier, och således hvarken behöfver
eller bör om all renskrifningen contrahera med en enda per¬
son, för hvilken det blifver omöjligt att medhinna den.
Det lämpligaste är derföre, såsom jag förut nämrft, att Hr
Vougt, hvilken jag hoppas blifver entreprenör, får, jemte
en med noggrann beräkning uppgjord ersättning för sjelfva
tryckningskostnaden, en rundelig belöning för sitt besvär,
utom det arfvode, han åtnjuter såsom Exped.-Utskts tjen¬
steman, men med inberäkning af kostnaden för all correc-
tursläsning. Det kan icke heller slå felt, att någon nedsätt¬
ning i priset på detta sätt bör vinnas, när R. o. Ad:s pro-
tocoll, såsom förut är nämnt, endast kostar 20 R:dr per
ark; ty hvad papperet beträffar, kan det gerna blifva lika
med papperet i R. o. Ad:s protocoli; och ehuru ett olika for¬
mat redan är beslutadt för alt bringa bihanget till likhet
med det format, uti hvilket såväl Revisorernas berättelser som
alla författningar och andra publika handlingar utgifvas, för¬
modar jag, att, äfven med de ändringar i afseende på ru¬
briker och titulaturer, som jag förut yrkat, tryckets mängd
skall blifva någorlunda lika.
Gr. Cronhjelm: Ulsk:s Ordförande har sjelf uppgif-,
vit kostnaden för tryckningsarbetet till 12 R:dr; och jag
hemställer till hvar och en, om icke, vid sådant förhållande,
totalbeloppet 32 R:dr 24 sk. är alltför högt. I Ridd.-Direct:s
contract om 20 R:dr var papperet äfven inberäknadt, och
Den 24 Februari i.
jag vågar påstå, att trycket är nära dubbelt så tält. Jag
vidhåller således min öfvertygelse, alt någon förändring i
det upprättade förslaget både kan oell bör äga rum. Jag
vet icke heller något skäl, hvarföre Utsk. i sina beräknin¬
gar utgått från sista Riksdagens cancellist-arfvoden. Mig sy¬
nes vida lämpligare att beräkna en rund summa såsom er¬
sättning lill Hr Vougt för dess magtpåliggande befattning,
men icke ställa sjelfva tryckningen, på entreprenad, utan
snarare för skyndsamhetens skull betala 12 R:dr för sjelfva
tryckningen, hvilken likväl då ej bör vara så gles som prof-
arket utvisar, och sedermera uppgöra särskildt accord för
papperet och häftningen m. m., då jag är öfvertygad, att
totalsumman för arket icke skulle mycket öfverstiga 20 R:dr.
Det vore i sanning besynnerligt, 0111 alla boktryckare bär
i staden skulle hafva så sammansätt sig, att ingen ville öf¬
vertaga den ifrågavarande tryckningen för ett pris, som nå¬
gorlunda motsvarar livad man för annat tryck gifver. Ge¬
nom ett sådant accord hade man också en correctursläsning
ombesörjd, emedan den alltid tillhör boktryckaren, och en¬
dast tvenne correctursläsningar återstode, för besväret hvar¬
med Hr Vougt borde njuta ersättning. Jag anser det, till
följd af hvad jag nu haft äran anföra, alldeles nödvändigt,
att CJtsk. uppställer sitt betänkande efter andra grunder, på
det Stånden må blifva i tillfälle att göra sig noggrann reda
för förslaget, och jag förnyar derföre min begäran om åter-
remiss.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: Till hvad här re¬
dan blifvit yttradt såsom skäl för återremiss af Utskts be¬
tänkande anser jag mig böra tillägga, att Utsk. ej iakttagit
den hufvudsakliga omständighet, som alltid vid entreprena¬
der erfordras, att nemligen låta derom allmänt kungöra. På
denna grupd förenar jag mig i begäran om återremiss, och
får derjemte erinra, alt, då man sagt, det Utsk. redan gjort
det, som kunnat göras, borde Utsk. till bevis härom hafva
framlagt några facta, i stället att Utsk. nu endast inkommit
med ett förslag, som icke är beledsagadt af något bevis till
stöd för dess pålitlighet. Jag anhåller derföre, att, sedan
betänkandet blifvit återremitteradt, Utsk. måtte i behörig
ordning utfärda annonce om den ifrågavarande entreprena¬
den och först, sedan särskilda anbud inkommit, fatta sitt
beslut i ämnet samt förelägga RiksSt. grunderna för beslu¬
tet, åtföljda af de gjorda anbuden.
Gr. Snoilsky: Såsom tillägg till hvad jag förut haft
äran yttra, utbeder jag mig få äran nämna, att i den kost¬
nad, sorn uti Utsk:s förslag blifvit inberäknad, jemväl in¬
gått den för författandet och tryckningen af registret öfver
hillänget till RiksSt:s protocoll, hvars tryckning ensamt vid
sista Riksdagen kostade 33 R:dr 16 sk. för arket, utom en
gratification af 3oo R:dr till den person, som hade besväret
Den 24 Februari i.
med registrets författande, hvilket allt entreprenören nu äf¬
ven åtagit sig. I afseende åter på anmärkningen, att tryc¬
ket skall vara för spatiöst, får jag svara, att Exped.Utsk. ej
ansett sig tillständigt att i någon mån vidtaga förändring med
de handlingar, som endast i och för tryckningen blifva Utsk.
tillställda, och att detta varit orsaken, hvarföre ingen in¬
skränkning ansetts kunna ske vid tryckningen af de Stats-
Råds-protocoll, som åtfölja de K. Propositionerna. Det har
äfven blifvit anmärkt, att man ej kunnat förstå Utsk:s be¬
räkning efter 8 cancellist-arfvoden. Men då man har fram¬
för sig och skall beräkna kostnaden för ett arbete, som än¬
nu icke blifvit verkstäldt, måste ledningen hemtas från fö¬
regående förhållanden, och Utsk. har således icke kunnat
antaga annan beräkningsgrund, än en jemnförelse med de
förhållanden, som vid sista Riksdagen ägde rum. Dervid
förekom, att ett emot 6 ä 8 cancellist-arfvoden svarande
belopp redan vid sista Riksdag ansågs åtgå för den Exped.-
XTtsk. numera åliggande skyldighet att föranstalta om ut¬
skrifning af alla betänkanden från de öfriga Utskotten; och
då entreprenören åtagit sig jemväl denna renskrifning, har
Utsk. ansett såsom en följd häraf, att de omnämnda arfvo-
dena jemväl borde tagas i beräkning vid bedömandet af an¬
tagligheten utaf entreprenörens anbud, rörande kostnaden i
det hela. Med afseende härpå och då man mycket missta¬
ger sig, om man tror, att uti den föreslagna summan en¬
dast ingår tryckningen af sjelfva betänkandena, (ty deruti är
äfven inberäknadt icke allenast registret, utan äfven alla ta¬
beller, hvilka, isynnerhet från Stats- och Bevilln.-Utsk.,
ofta afgifvas till sådan storlek, att tryckningen deraf kostar
i5 ä 3o R:dr B:eo stycket), tror jag, att den i ett för allt
föreslagna summan, 32 R:dr 24 sk. per ark, bör i det hela
finnas för Statsverket fördelaktig och ledande till verklig
besparing. Tvenne särskilda anbud, rörande ti-yckningen af
bihanget, hafva af boktryckare blifvit till Exped.Utsk. in-
gifna och der undergått pröfning, äfvensom flera andra bok¬
tryckare (om jag rätt minnes 6 till antalet) blifvit särskildt
tillfrågade, för hvad pris de ville åtaga sig omförmälda tryck-
ningsarbete, och hafva de svar, de på denna tillfrågan af-
gifvit, blifvit af Utsk. tagna i noga betraktande, då Utsk.
afgaf sitt nu förevarande betänkande. Utsk tror sig således
icke hafva åsidosatt någon omtanka för att vinna upplysning
om gällande pris och att tillvägabringa all möjlig besparing
i tryckningskostnaden för det allmänna, så att, om än åter-
remiss af betänkandet nu beslutas, torde Utskrs redan afgif-
na förslag, vid en framdeles skeende förnyad pröfning, lik¬
väl befinnas innefatta de lindrigaste vilkoren. Åtminstone
skall icke någon kunna betaga Utsk. det tillfredsställande
medvetande, att med förslaget hafva afsett den största möjli¬
ga besparing.
Frih.
Den 24 Februari i.
Frill. Cederström: Det har visserligen ej undfallit
mig, att entreprenören äfven åtagit sig författandet och
tryckningen af registret, men som den nu ifrågavarande en¬
treprenören tillika njuter arfvode såsom Utsk:s tjensteman
och i denna egenskap är skyldig att föra alla nödiga diarier,
trodde jag det följa af sig sjelft, att han i och för denna
befattning hade åliggande att i registret anföra hvarje be¬
tänkande, allt efter som de till Utsk, inkomma, så att re¬
gistret vore med Riksdagens slut färdigt, då tryckningen
deraf kunde ske ganska lätt. Orsaken, hvarföre icke så till¬
gick vid sista Riksdagen, var den, att något beslut om re¬
gisters upprättande då ännu icke fanns förr än under Riks¬
dagens lopp, hvarigenom det blef nödvändigt att bekosta
särskildt arfvode åt den, som linde besvär att ånyo genom¬
gå och registrera alla handlingarna för den tid, som förflu¬
tit, innan beslutet fattades. Hvad åter beträffar den erin¬
ran, som här blifvit gjord, att det icke skulle vara Exped.-
Utsk. tillständigt att i någon mån ändra formen af de hand¬
lingar, sorn lemnäs Utsk. till tryckning, och att titulaturen
på StätsRådets Ledamöter af sådan anledning måste orda¬
grannt aftryckas, så skulle man med samma skäl kunna sä¬
ga, att då StatsRåds-protocollen endast skrifvas på halfva
sidan, borde tryckningen äfven ske på samma sätt. Jag tror
emedlertid icke, att någon skulle finnå sig förnärmad, om
roan, i stället för det utskrifna ordet Excellence, framför
namnet på hvarje StatsRådsLedamot nyttjade abreviering
med bokstäfverna Ex., eller om flera namn sammanfördes
på samma rad, o. s. v. Jag förnyar min begäran örn åter-
remiss.
Gr. Cronhjelm: I consequens med hvad jag förut yt¬
trat, att hvarje delaf tryckningskostnaden bör särskildt upp¬
tagas och beräknas, vill jag nu blott, i anledning af Gr.
Snoilskys sednaste anförande, tillägga, att jag anser kostna¬
den för tabelllryckning jemväl böra särskildt beräknas, då
jag är öfvertygad, att äfven denna tryckning skall erhållas
för bättre pris, än om den sammanslås med allt det öfriga;
ty ju flera saker sammanföras under ett accord, ju svårare
blir det att utfinna ett skäligen jemnt accordspris Jag er¬
känner visserligen, att i Ridd.Direct:s uppgjorda contract
endast ingått en upplaga af 000 exemplar, då deremot här
frågan är 0111 1200; men om man från de förut omnämnda
20 R:dr afdrager kostnaden för papperet, och sedan till den
återstående enkla tryckningskostnaden lägger dubbelt belopp
för papperet till den nu ifrågavarande större upplagan, skall
man i allt fall komma till ett något bättre pris än Utsk. fö¬
reslagit. Ilufvudsaken är emedlertid, att hvarje sak räk¬
nas för sig, utan sammanblandning med hvarandra; ty då
blir det alltid bättre att betala tryckningen efter räkning och
särskildt ersätta Hr Vougt för dess besvär,
a H . ?. t
Den 24 Februarii.
Uppå derom framställd proposition blef Exped.Ulslcs
betänkande N:o 3 till Utsk. återremitteradt.
Upplästes och lades på bordet Oecon.Utskrs memorial
N:o 1 af d. 8 dennes, om antagande af en Cancellist utöf¬
ver hvad Riksd.Ordn:s 24 §• medgifver.
Upplästes och lades på bordet Constit.Utsk:s d. i4 den¬
nes afgifna memorial:
N:o 1. med uppgift å de till afgörande beredda grund-
lagsändrings-förslag.
N:o 2, ang:de infordrad skyndsam uppgift å grundlags-
ändrings-förslagen vid 63 och 72 §§. Rcg.Formen.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: Motionstiden stun¬
dar till slut. Jag påminner mig, att vid sista Riksdag så
många motioner inkommo, att man sista aftonen slutligen
ej hann mera än att uppläsa rubrikerna. De af Constit.-
Utsk. inlemnade uppgifter på de sedan sista Riksdag hvilan-
de grundlagsändrings-förslag kunna ej blifva förlegade, om
de någon tid få ligga på bordet; hvarföre jag föreslår, det
R. o. Ad. måtte besluta, att de ej företagas förr än efter
motionstidens slut.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh., förenade sig
med Hr Rosenqvist.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag tvekar ej att äfven
för min del instämma i den gjorda framställningen Jag ber
likväl att få reservera mig öppen talan, för att icke anses
inconsequent eller bunden genom det beslut, som nu kan fat¬
tas, då jag framdeles kommer att yrka ytterligare uppskof
med afgörandet af några särskilda frågor bland dem, som
nu från Constit.Utsk. inkommit, såsom t. ex. frågan om 72 §.
Reg.F., hvilken jag anser böra hvila, intilldess myntbestäm-
ningsfrågan hunnit blifva slutligen afgjord.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr., anhöll, att Hr
Rosenqvists förslag måtte få hvila på bordet.
Gr. Cronhjelm: Jag sktdle så mycket hellre vilja för¬
ena mig med den värde ledamoten, hvilken begärt Hr Ro¬
senqvists framställning, såsom en ny motion, på bordet, som
jag derigenom, efter den åsigt, hvilken vid ett annat till¬
fälle emot mig gjort sig gällande angående motioners bord¬
läggning, skulle kunna hoppas att i nästa plenum få frågan
ytterligare bordlagd, hvarigenom ändamålet också vore vun¬
net, att nemligen motionstiden tilländagått, innan saken blef
föredragen. Jag befarar likväl, att någon bordläggning icke
kan äga rum, innan framställningen blifvit skriftligen till
bordet aflenmad.
Hr Rosenqvist: Jag förmodar, att min framställning
I
Den a4 Febvuarii. l6j
redan blifvit till protocollet uppfattad, och den var äfven
i sjelfva verket så kort, att jag icke tror någon skriftlig
uppställning deraf vara af nöden. Jag skall åtminstone för
min del vara fullkomligen nöjd med det sätt, hvarpå min
framställning, sådan den gjordes, kan hafva blifvit till pro¬
tocollet antecknad.
Upplästes och lades på bordet StatsUtsk:s d. i5 dennes
afgifna utlåtanden:
N:o 7, i anledn. af K. M:s Nåd. remiss å Kamereraren
H. II. Krutmejers und. ansökning om befrielse från arren¬
det af Kronohemmanet Rinkeby i Stockholms Län;
N:o 8, i anledn. af K. M:s Nåd. remiss å Enkan Anna
Gustava Sahlmans und. ansökning om befrielse från skyl¬
digheten att ansvara för arrendet af lotten N:o5i af Upsala
hofstall-äng.
Upplästes StatsUtsk:s memorial N:o 9, angrde återlem-
nande till BorgareSt. af K. Mts .från samma RiksSt. tillUtsk.
remitterade Nåd. Propos., rörrde Curhus-afgiftens fortfarande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Riksd.Ordnts 44
§. föreskrifver, att mål af den beskalfenhet, hvarom Stats-
Utsk:s nu upplästa betänkande handlar, böra af RiksSt.
skyndsamt afgöras, hemställer jag, om icke detta betänkan¬
de kunde, utan bordläggning, nu genast få till afgörande
förekomma.
Gr. Posse, Arvid: För min del tror jag, att Stats-
Utsk:s ifrågavarande memorial så mycket mindre erfordrar
handläggning för ögonblicket, utan föregående bordläggning,
på sätt om andra Utskottsbetänkanden är föreskrifvet, som
memorialet endast innehåller ett enkelt tillkännagifvande,
hvarmed någon annan åtgärd icke lärer komma att tagas,
än att det lägges till handlingarna.
Frih. Palmstjerna: 44 §• Riksd.Ordn. stadgar i 3
morn.: Vill Utskott återlemna något från ett eller
flera RiksSt. remitteradt mål, såsom till dess be¬
fattning ej hörande, åligger Utsk. att, sist inom
8 dagar, afgifva sitt utlåtande, med deruti anför¬
da skäl, till samtliga RiksSt., hvilka derefter böra
skyndsamt yttra sig, under hvilket Utsk. de anse
målet höra. Detta har gifvit anledning till min hemstäl¬
lan, ehuru jag icke vill bestrida målets hvilande på bordet
till nästa plenum, i fall sådant af någon skulle begäras.
StatsUtskls memorial N:o 9 lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet StatsUtsk:s d. 22 dennes
afgifna memorial:
N:o 10. med återlemnande till BondeSt. af fyra derifrån
»04
Den i!\ Februarii.
till StatsUtsk. remitterade motioner om jemnare fördelning
af roteringsbesväret och dervid ifrågakommande ersättningar;
N:o ii. med återlemnande till 3:ne RiksSt. af K. M:s
från dem till Utsk. remitterade Nåd. Propos., rör:de beskatt¬
ning af tullqvarnar samt valk- och stampverk för andras
betjenande å städers områden, samt frihet till tullqvarnars
anläggning derstädes, utan hinder af åberopad minskning i
vedan varande qvarnars inkomst.
Justerades ett prot.-utdr. för denna dag.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh , uppläste följande:
Sverige har sedan 24 år varit befriadt från ett rege¬
ringssystem, hvilket var odrägligt och olyckligt derföre, att
godtycket hade i många fall satt sig i lagens ställe. Den
personliga och egendomssäkerheten förnärmades efter den
Styrandes och hans favoriters misstankar eller godtfinnande,
och tankans frihet hölls fjettrad under skuggrädslans och
inysteriens tvång. Missnöjet härmed hos ett om sin frihet
ömtåligt folk kunde icke vara obekant för Regeringen, och
fruktan för ett utbrott samt nödvändigheten att förekomma
detsamma frambragte alltså, fastän af andra föregifna orsa¬
ker, vissa mer eller mindre våldsamma och orättvisa ordon-
nancer, såsom t. ex. 4>^e punkten af K. Brefvet d. 22 Mars
l8o3, ronde för groft brott anklagade inenniskors insättan¬
de på fästning eller i annat fängelse på behaglig tid, för att
förmå eller tvinga dem till bekännelse. Omformälde punkt
har följande redaetion:
”4:o Att då skäl förekommer alt straffet utöfver lagen
"skärpa, eller att en för groft brott anklagad, som, ehuru
"i det närmaste öfvertygad, likväl nekar till brottet, och
"derföre ej kan anses fulleligen förvunnen, men hvars ond-
"ska och vanart göra hans vistande på fri fot för allmänna
"säkerheten vådligt, borde på längre eller kortare tid till
"bekännelse hållas i fängelse eller till allmänt arbete på fäst¬
ning, tukthus eller spinnhus; jemväl ock, när på gernin-
"gen ej någon beskrifven lag finnes, må Öfverdomaren i sli¬
na mål Oss i und. referera, och Vårt Nåd. yttrande afvakta."
Det tillhör icke ett upplyst tidehvarf, en constitutionel
Regering eller ett i lagbunden frihet lefvande folk att tillåta
dylika våldets och godtyckets redskap längre fortfara; och
jag föreslår derföre vördsamt, att denna punkt i K. Brefvet
af d. 22 Mars i8o3 må till all kraft och verkan upphöra.
Jag anhåller vördsamt, att denna min motion må varda
till LagUtsk. remitterad.
Lades på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. tre qvart till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F% O, Silfverstolpe,
Den 27 Februari i.
i65
Thorsdagen den 27 Februarii 1834-
Plenum kl. io f. m.
Justerades 7 prot.-utdr. af d. 24 dennes.
Börjades justeringen af pleni-prot. för d. 20 dennes f. m.
Då deruti förekom Frih. Boyes, Ludv., yttrande, ronde
Frih. Kantzous d. 17 dennes upplästa anförande i anledning
af K. M:s Nåd. Skrifvelse, ang:de Bankens öppnande till ut¬
vexling af silfver, anmälde sig Frih. Boye och yttrade:
Med anledning af det beslut, R. o. Ad. tagit ang:de
sättet för prot.-justeringen, utber jag mig Hr Gr. o. Landtnäs
samt R. o. Ad:s tillstånd, att detta mitt yttrande må orda¬
grannt uppläsas och att Ilr Landtm, derefter täcktes gifva
111ig ordet.
I anledning häraf upplästes Frih. Boyes yttrande till
och med följande ord: "Af aktning för R. o. Ad.‘s tid, och.
"då denna §. snart förekommer till öfverläggning här, för-
"bigår jag nu att yttra mig derom och beger mig till andra
"punkten."
Frih. Boye: Till representantens säkerhet, i och för
hvad han inom Ståndet yttrar, hörer otvifvelaktig! den rätt,
att de journalister, som åtagit sig att inför allmänheten re¬
dovisa för hvad inom Stånden sig tilldragit, hålla sig till
sanningen och icke meddela allmänheten deremot stridande
uppgifter. Ett förnärmande af denna rätt har tilldragit sig
i afseende på mig. Protocollet är nu justeradt och i allo
riktigt; men en redaction har i Aftontidningen för d. 21
Febr. framställt alldeles osannfärdiga uppgifter på min räk¬
ning. Protocollet vitsordar, att jag icke annorlunda än un¬
der förutsättning af uppfyllandet utaf de förhoppningar, jag
yttrat och hvilka tidningen uppger, ansett realisationen så¬
som en välgerning; hvaremot redactionen icke upptagit vil¬
koret, utan framställt mitt yttrande såsom ovillkorligt. Den
säger: "Frih. ansåg realisationen nu vara en välgerning för
"hela Nationen." Vidare och då jag vidrörde Frih. Kant¬
zous yttrande om förändrad redaction af 72 §. Reg.F., för¬
klarade jag, att jag af aktning för R. o. Ad:s tid afhöll mig
från att yttra mig derom. I stället har redactionen gif-
vit mig följande osannfärdiga yttrande: "Frih. vill således
ändring i 72 §., så att Regeringen finge ett ord med äfven
i denna samhällsangelägenhet." Mot dessa afvikelser äger
visserligen Tryckfr.förordn. ett correctiv uti det höga an¬
svar, den stadgar; men att påkalla detta correctiv, blefve
för mig mera obehagligt än sjelfva förnärmandet. Jag har
trott mig böra gifva denna äfvensom öfriga tidnings-redac-
tioner en varning derigenom, att jag anmälde förhållandet
till R. o. Ad:s protocoil, och önskar nu ingen annap på¬
i66
Den 37 Februari i.
följd, än att denna anmälan intages i dagens protocoll, hvar¬
af jag förväntar den påföljd, att tidningsredactionerna taga
sig till vara, emedan allmänhetens missnöje eljest skall träf¬
fa dem uti den ömmaste punkten, prenumerations-interesset.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag får tillden vär¬
de talaren hemställa, om icke stället för detta hans yttran¬
de lämpligare vore någon tidning, än R. o. Ad:s protocoll,
och om han icke kunde blifva anmodad att remittera det¬
samma till vederbörande tidningsredaction.
Frih. Boye: Om den utväg, den siste talaren uppgif¬
vit, vore tillförlitlig, skulle jag gerna antaga hans förslag;
men jag har erfarit, huru litet pålitlig den är, huru tid¬
ningsredactionerna genom magtspråk vägra att intaga, hvad
icke behagar dem. Då jag gjorde min motion om brännvins¬
bränningen, utvecklade jag motiverna derför, hvilka visade
såväl orsakerna som ändamålet med mitt förslag. En red¬
lig uppgift inför allmänheten hade således fordrat att icke
framställa endast det nakna förslaget, men Riksdagstidnin-
gen tillät sig likväl att utesluta hela motiveringen. Jag tog
då den utväg, den värde ledamoten nu föreslår. Jag skref
till redactionen och beklagade mig öfver uteslutandet, samt
begärde, att motiverna måtte upptagas; men jag återfick
mitt bref med skriftligt svar, att min begäran icke kunde
bifallas. Jag vände mig derefter till Aftontidningens redac-
tion, hvilken jag tilltrodde större rättvisa, och beklagade
mig öfver denna vägran af Riksdagstidningens redaetion samt
begärde rättelse i Aftontidningen, emedan jag icke ville be¬
gagna den appel, hvartill Tryckfr.-lagen lemnar rättighet;
men äfven på denna begäran fick jag det skriftliga svar, att
den icke kunde bifallas. Hvad skulle jag då vidtaga för åt¬
gärd? Det återstår mig ingen annan, än den att till en var¬
ning göra denna anmälan till II. Ståndets protocoll; och
)4 hemställer till R. o. Ad., om en af dess ledamöter kan
förnärmas i sin yttranderätt, utan att det träffar hela Stån¬
det. En sådan anmälan är icke ovanlig i England och
Frankrike; och journalisternas välde blefve alltför stort, om
representanten icke ägde rättighet att till protocollet anmär¬
ka, när han af dem förnärmas.
Fortsattes till slut justeringen af plcni-prot. för d. 20
Febr. f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 20 dennes e. m.
Justeringen hade blifvit afbruten genom ankomsten af
K. M:s HofCanceller, hvilken, å K. M:s höga vägnar, af-
lemnade en Nåd. Skrifvelse till R. St. af d. 22 dennes, om
valet af ett hemligt Utskott; och blef denna Nåd. Skrifvel¬
se genast efter justeringens slut uppläst.
Dey 27 Febr 11 ar ii.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att skyndsamligen sammanträda, för att, å R o. Ad:s väg¬
nar, utse ledamöter uti det af K. M. äskade hemliga Ut¬
skott, samt en ledamot uti Oecon.Ulsk. efter Gr- von Ro¬
sen, Axel.
Hr Gyllenhaal, Carl, uppläste följande:
Redan vid sistförflutna Riksdag erkände R. St. behofvet
och nyttan af ett Landtbruksinstitut, och det var endast
bristande tillgångar, som föranledde, att den då väckta mo¬
tionen 0111 bestämdt anslag till detta ändamål icke blef bifal¬
len. Jag förbiser visserligen icke, att samma hinder vid in-
nevar. Riksdag skola möta; men jag tror, att frågan nu be¬
finner sig i ett mera utveckladt skick och att ögonblicket är
inne, då Statens biträde icke, utan det allmännas verkliga
skada, kan vägras.
Af enskild man är under sisth år, inom det mig nå¬
digst anförtrodda Skaraborgs Län, ett dylikt Landtbruksin¬
stitut anlagdt. Het förtroende, denna inrättning redan vun¬
nit såväl inom som utom provinsen, vittnar otvetydigt om
de fördelar, man har att vänta af dess framtida fortgång.
Stiftaren Hr Rönnen på Degeberg har uti en detaillerad upp¬
sats, härjemte bifogad och med hvars föredragning här jag
icke hör upptaga R. o. Ad:s tid, framlagt planen; och jag
känner mig uppmanad, både af pligt och enskild öfverty¬
gelse om inrättningens obestridliga nytta för hela vårt land,
att understödja Hr Rönnens berömvärda afsigter. De fram¬
ställa sig för mig under den vackra formen af en bemedlad
utländnings önskan att med nyttig verksamhet gagna det
land, inom hvilket han bosatt sig.
Hr Rönnens kostnadsberäkningar vitsorda detta förhål¬
lande och afse ingen enskild vinst; dess uppoffring af tid
och möda är redan allt hvad man af den privata mannen
kan vänta, och då det i min tanka vore en stor förlust, om
Hr Rönnen, seende sitt företag lemnäs utan stöd från det
allmännas sida, tröttnade vid dess fullbordan, får jag vörd¬
samt föreslå, att en summa af 5,o33-J R:dr B:co må blifva
anslagen till Landtbruksinstitutet på Degeberg inom Skara¬
borgs Län, att, efter fastställda grunder och vilkor, årligen
intill nästa Riksdag af statsmedlen utgå.
Jag anhåller vördsammast, att denna min motion må
blifva till StatsUtsk. remitterad, dit äfven Hr Rönnens för¬
slag torde få åtfölja.
Bilaga.
Vördsam framställning örn stiftandet af ett Landt¬
bruksinstitut på Säteriet Degeberg.
Uti ett sådant land som Sverige, der jordbruket utgör
hufvudnäringen för en öfvervägande mängd af dess befolk¬
ning, der förökning af dess rena afkastning nu blifvit vil¬
koret för landtmannens bestånd, och derigenom äfven för
iG8
'flen 27 Februari i.
alla andra samhällsclassers välfärd; der blifver ock allt, som
directe befrämjar dess framskridande, bland de mest värdi¬
ga föremålen för Styrelsens uppmärksamhet. Undervisnings¬
verk äro inrättade i alla andra grenar af vårt vetande; men
hos oss har landthushållningen hittills måst sakna något så¬
dant, ehuru det icke kan bestridas, att den ovilkorligen
fordrar grundlig, vetenskaplig och praktisk bildning, för att
med verklig framgång kunna bedrifvas och emotstå missgyn¬
nande conjuncturer. Uppotfringar hafva visserligen å Rege¬
ringens sida blifvit gjorda, som i sin mån bidragit till åker¬
brukets uppmuntran och tillväxt; men de åsyftade fördelar¬
na hafva icke så fullkomligen vunnits, derföre att landt-
männen i allmänhet sakna en noggrann kännedom om sitt
yrke, hvilande på bestämdare grunder.
Då nu vid Riksdagen allmänna undervisningen torde
blifva föremål för öfverläggning, synes det vara tidpunkten
att äfven fästa uppmärsksainheten på behofvet af ett läroverk
för denna modernäring, helst ett sådant utan särdeles stor upp¬
offring utaf Statens medel kunde framkallas. Att detta be¬
hof är verkligt och saken af dem, hvilka lifligen behjertas,
det bevises deraf, att, i anledning af den i tidningarna an-
noncernde emottagning af elever till praktisk undervisning på
Degeberg, hafva redan åtskilliga, hvaribland söner af lan¬
dets större possessionater, på närmare håll och från aflägsna-
rc provinser, tillkännagifvit sin önskan att deraf få begagna
sig, och nästan lika så talrika hafva anmälanden om rät-
tare-Iärlingars ditsändande redan varit.
Likväl har sakens vigt icke ännu af alla blifvit tillfyl¬
lest insedd, och andra åter tro, att undervisningen för all¬
mogen till rättarelärlingav vore det mest magtpåliggande.
Ehuru väsendtlig den än må vara, blifver dock personers af
den mera bildade classen emottagande vid ett sådant insti¬
tut af oberäkneligt större nytta för landtmanna-culturen,
de dertill hörande näringar och för sjelfva vetenskapen. Illa
vöre väl Statens medel använda — i fall de anslås till detta
ändamål —, och lärarnes verksamhet äfven, om liufvudaf-
sigten blefve endast bildandet af rättare. Låt vara, att der¬
med kan förenas tillfälle för hemmansbrukarens söner att
instrueras i det förbättrade landtbruk, som bör införas på
den jord, de komma att bruka med egen hand, så är dock
problemet, hvilken brukning som blifver den mest passan¬
de för sådana mindre jordlotter under olika förhållanden,
ingalunda lätt att lösa; och huru snart skall väl allmogen
kunna förmås att begagna sig af denna undervisning, med
de många fördomar, hvilka ännu äro hos den inrotade, fast
det måste medgifvas, att den icke saknar ett ljusare förstånd,
som efter hand i hög grad kan utbildas, blott man rätt be¬
fattar sig med dess handledning. Att cn sådan måste gifvas
gratis, med vanliga lönevilkor åt dc sjelf arbetande lärlin-
gar-
De n 27 Februarii.
garne, om en bondeson från aflägsen ort skall dervid inställa
sig, förstås af sig sjelft. Men olägenheten dervid är, att så¬
dana ynglingar, som vanligen icke förut varit i tjenst, svår¬
ligen kunna vänjas vid den i ett dylikt institut införda ord¬
ning; och vid rättare-Iärlingens bildande, att jemte de stora
svårigheter, hvilka möta, så snart man med allmogen skall
öfvergå från det rent handtverksmässiga till något slags ut¬
bildande af förståndet och tankeförmågan, äfven subjecter-
11a, som passa för att blifva dugliga lättare, äro så högst
sällsynta, så svåra att i början bedöma, och ändtligen, att
de få dugliga, som linnas, så lätt i en framtid visa sig varn-
artade. Då således alltid någon större del af deni icke tor¬
de motsvara förhoppningarna, bör denna slags undervisning
aldrig betraktas såsom institutets hufvudföremål, för att und¬
vika faran af missnöje nied detsamma, som eljest allt för
lätt i framtiden kan uppstå, ofta kanske till stor del vållad
af husbönder eller förmän sjelfva, af hvilka alltid en rätta¬
re är beroende, och som tilläfventyrs kunde hafva allt för
stora fordringar af en från institutet utgången larling.
Meri af huru långt större vigt för landet, dels genom
den säkrare framgång, som deraf med bestämdhet är att
förvänta, dels genom den vidsträcktare genomgripande verk¬
ningskrets, som derigenom står öppen, är det icke, att vid
institutet uppfostra bildade inspectorer och förvaltare för
större egendomar, dem man hittills i Sverige saknat, och
att der lenina tillfälle för söner af större possessionater, el¬
ler den bildade classen i allmänhet, att förvärfva såväl en
praktisk sorn vetenskaplig kännedom om landtbruksyrket,—
den allravigtigaste, friaste och skönaste bland alla näringar,
hvilken hittills bos oss blifvit allt för mycket förbisedd af
mängden bland dem, hvilka försynen gifvit vid handen, den
stund de föddes till arftagare af större egendomar, de skö¬
naste tillfällen att föröka egen förmögenhet, medan de bi¬
draga till talrika niedmenniskors lycka och välfärd, till he¬
la deras fäderneslands framsteg och trefnad, en lycka, hvil¬
ken de sällan veta att värdera, ofta aldrig tänka på, förrän
deras verksammaste lefnadsperiod redan är tilländalupen. —
Visserligen har Sveriges landtcultur under sednare åren sti¬
git och fortfar att stiga; men huru hastigt gå icke för när¬
varande Englands, Skottlands, norra Tysklands och Frank¬
rikes framsteg, ja, så hastigt, att man synes med möda
kunna följa dem, hvilket hvar och en måste erkänna, som
hvart 5:te år varit i tillfälle att med uppmärksamhet bere¬
sa någon del af dessa länder. Hvilka institutioner hafva icke
der bildats till befrämjande af landtbruket och deraf bero¬
ende näringar? Man behöfver blott påminna om det Hög-
ländska Sälskapet i Skottland, som sparar ingen kostnad till
införandet af alla möjliga förbättringar i landtbruket och år¬
ligen utsätter betydande premier, hvilka med största sakkän-
2 H. 22
J70 >
Den 27 Februari i.
nedom oell grannlagenhet utdelas, och utgifver den hästa
journal, vi troligen för närvarande äga. Det stora verksam¬
ma Sälskapet the Board af Agriculture, till hvilket Rege¬
ringen lemnat så betydande fonder, hvarigenom det utöf-
vade ett så väsendtligt inflytande öfver hela Britannien, nu
mera upplöst efter Arthur ffoungs död, men ersatt af så tal¬
rika verksamma privat-institutioner, dem de förmögnes pa¬
triotism framkallat. En enskilds utmärkta egendom Holk-
ham i Norfolk, tillhörande den med så mycken rättvisa
berömda Hr Coke, är nu samlingsplatsen- för allt hvad Eng¬
land i praktiska landtbruket har mest utmärkt, och det spri¬
der sig derifrån åter öfver hela landet. Landtbvuksinstitu-
ten i Tyskland aro alla stiftelser af Regeringarna, eller upp¬
komna under deras speciella beskydd J'). Ingenting uraktlå-
tes i dessa, de mest blomstrande länder, för att rikta upp¬
märksamheten åt denna, den allravigtigaste näring. Se vi
icke norra Tysklands stora och förmögna egendomsägare,
der för få år sedan allt var i lägervall, capitalerna med¬
tagna och spannmålsprisen låga, nu tälla med hvarandra, så
att icke någon granne må i driftighet öfverträffa dem; och
huru förkofran sig icke hela deras omgifning år ifrån år!
Men hvarföre? Derföre att landtbruksvetenskapen har stigit
till en större höjd, blifvit mera allmänt omfattad af alla
possessionaten och större jordbrukare, hvarföre också de
mest bildade och tänkande bland dem finna sannare till¬
fredsställelse uti dess studium, och med lifligare interesse
egna sig åt alla yrkets detailler. Så snart en särskild gren
blifver, genom den allmännare concurrensen eller handels¬
förhållanden mindre lönande, veta de att vända deras upp¬
märksamhet åt andra föremål; de skapa sig sjelfva en allde¬
les ny bana genom nya produeters frambringande och för¬
ädling. . Nöden kan afven för dem uppkomma och har ofta
varit ganska känbar, men den öfvervinnes lättare genom
deras omfattande kunskaper **). Hvarföre skola vi då icke
*) Hobcnheim och Schleisheim äro utstyrda med rika fonder, oell
det förra stället doneradt till Landtbruksinstitutct. — Thaers
institut på hans privat-egendom, sora är endast inrättadt för
bildade personers mera vetenskapliga undervisning, har årligt
anslag; och erhöll han en skänk af 2000 R:dr Preus. Cour. till
byggnadshjelp. — Äfven i Irland äro de sednare åren Landt¬
bruksinstitut inrättade, och 1S28 drog man icke i betänkande
att till bildande af ett sådant, med flera Professorer och prak¬
tiska lärare, använda af de medel, dem Engelska välgörenheten
sammanskjutit för att undsätta de nödlidande i detta land.
**) Koppe, på Domainen Wollup, bland Tysklands mest erfarna
landtman, yttrar sig sålunda: ”Den som ej har den intimaste
”kännedom om allt hvad landtmannanäringen rörer, icke grund¬
eligen förstår att använda arbetet på det mest gagnande sätt,
”att välja de växter, hvilka passa för hvarje jordmån, läge och
”conjunctur, icke bemödar sig intränga i yrkets hela väsende,
”för att gifva ät sin verksamhet en annan riktning, då tidsför¬
hållandena ändras, kan vid företag i åkerbruk icke bestå.” —
Den 27 Februarii.
'7*
följa deras exempel? och hvad är hufvud vilkoret för att
kunna följa det? Jo! jordbruksinsigternas allmännare utspri¬
dande och uppmärksamhetens riktande från de inbillade,
brillantare banorna till den sjelfständigaste af alla, landt-
brukarens. Det första steget härtill och till landtbrukets
återlifvande vanns i Tyskland genom ullcultureus införande.
Större fodertillgångar voro dertill nödvändiga, och för att
erhålla dem var man tvungen att efter rationellare grunder
helt och hållet omskapa åkerbrukssystemet. Detta steg är
nu äfven med gvnnande utsigten för framgången taget i
Sverige. Men pfl allt möjligt sätt måste kunskapen i allt
hvad gemenskap eger med fårskötsel och ullcultur skynd¬
samt och kraftigt befrämjas, eljest skola många finna sig gå
miste om sina förhoppningar. Sedermera hafva pä conti-
nenten hvarjehanda landtmannanäringar, dem idogheten
kunnat upptänka, blifvit med jordbruket förenade. Dessa
inskränka sig, ty värr! i detta land hufvudsakligen till brän-
nerierna. Framför allt hafva de vid samma tid inrättade
landtbruksskolor, genom den täflan de väckte och emedan
de blefvo stora föreningspunkter för rön och framsteg i ve¬
tenskapen , haft den mest välgörande verkan; men de voro
der, med vissa få undantag, icke inrättade för den handt-
verksmessiga undervisningen af de mindre bildade classerna ,
utan för unga possessionatens och egendomsförvaltares ve¬
tenskapliga bildning. Dessa utgingo sedan hvartill sin stör¬
re verkningskrets, och äldre jordägare underläto icke heller
att vid institutet tillbringa den tid, de kunde hafva ledig.
Skulle då icke ett institut efter samma omfattande plan,
sorn borde blifva, i förhållande dertill, lika så välgörande,
kunna inrättas hos oss? Skulle bland landets större posses¬
sionaten icke finnas de, som vore benägna, att skicka deras
söner dit, och dessa ej med nytta och nöje kunna vistas der?
Med tillfredsställelse kan nu af erfarenhet svaras, att det
kunde så blifva; ty flera sådana anmälanden hafva, på sätt
redan blifvit namndt, skett vid den annoncerade landtbruks¬
skolan. Men hvad är vilkoret, att sådana ansökningar skola
fortfara och inrättningen uppfylla dess vidtomfattande, med
tiden på hela landets eultur verkande inflytelse? Att åt den¬
samma af Regeringen lemnäs sådana fonder, att verkligen
skickliga, så vetenskapliga som praktiska lärare dervid kun¬
na anställas, och derjemte alla nödiga redskap, modeller och
bocker m. m., årligen anskaffas, och äfven kostnaderna för
mindre försök betackas; samt slutligen att institutet sedan
lemnäs, utan för mycket bindande reglementariska former,
åt sin egen utveckling, med tillåtelse för lärarne att efter
Ser man brukare, som icke förstå att gagna jorden till det
högsta och beräkna den national-inkomst, som derigenom i
en enda provins går förlorad, så mäste man lifligen önska, att
landets Styrelse egnadc deråt den största uppmärksamhet, me¬
delst öppnadt tillfälle för cn bättre undervisning.
Den 27 F e b r u a r i i.
liand gora dc förändringar, som olika förhållanden framde¬
les skola fordra. Det helas ledning, lärarnes engagement
ra. m., anförtros åt föreståndaren, hvilken äger att vid de
förändringar, han finner nödvändiga, och vid hvarje väsendt¬
ligt steg, han tager till institutets förbättring, rådgöra med
vissa utsedda bland de mest upplysta personer å orten, för
hvilkas sanna nit för saken och samvetsgranna interesse att
medlen riktigt användas Regeringen kan hafva förtroende.
Så ofta Regeringen behagar, sänder den ett dertill utsedt
ombud, som likaledes ständigt får del af den plan, förestån¬
daren följer, för att granska hans förfarande. I öfrigt bör
det vara föreståndaren obetaget att göra de förändringar,
han kan finna nödvändiga elier nyttiga, äfven i afseende på
det blifvande anslagets användande mera till den bildade
classens undervisning, an åt den arhetandes, eller tvertom,
allt som behofvet synes vid olika tillfällen fordra, för att
med största framgång vinna hufvudföremålet: att sprida en
högre och allmännare kännedom om yrket bland landtbru¬
kare af alla stånd, men isynnerhet bland dem, för hvilka
deras ställning har anvist den mest omfattande verknings¬
krets och hvilka således mest böra och kunna bidraga till
fäderneslandets framsteg. I sanning saknas i Sverige hvar¬
ken böjelse eller förmåga till det goda och nyttiga; det fat¬
tas dock att anvisa åt det yngre slägtets utveckling en me¬
ra lycklig riktning, från fåfängan åt ett högre till förkofran
och sjelfständighet ledande mål.
För att ett Landtbruksinstitut skall kunna i möjligaste
måtto uppfylla dess bestämmelse, är det vigtigaste af allt
Lärarepersonalen. Uti hvilka grenar dessa än skola un¬
dervisa, är det dock nödvändigt, alt de äro personer, som
genom sin uppfostran erhållit en högre bildning. De kun¬
na endast derigenom förvärfva elevernas förtroende. För¬
hållandet emellan lärarne och dem blifver här icke såsom
vid Universiteten, der de lefva från hvarandra skiljda och en¬
dast under föreläsningarna trätfas; här förenas de af ett när¬
mare band, det husliga umgängets. Personer från så aflägsna
trakter sammanträffa här *), så olika till ålder och kunska¬
per, af hvilka hvar och en medbringar sin orts fördomar och
ett särdeles förtroende för dess egenheters uteslutande för¬
träfflighet. Derföre måste läraren vara fullkomligen grund¬
lig i sina kunskaper och derjemte alltid på sin vakt, för att
icke eompromettera sig, då han möter deras inkast och fat¬
tade meningar, samt äga kännedom såväl om de olika för¬
hållandena inom Sveriges provinser som uti andra länder,
för att likasom göra sig hemmastadd i deras olika .åsigter.
De praktiska lärarne måste äfven hafva nått verklig full¬
komlighet i deras yrke och betrakta det från en fördomsfri
®) Bland andra hafva redan en Dansk oell en född Lifliindare an¬
mält sig tilLemottagande vid Degeberg.
Den 27 Februarii.
sida, om de här skola vara på sin plats; de måste liksom
lefva blott för detta yrke, hafva vant sig vid en orubbad
ordning i de dagliga göromålen, och äga en stadga, som
är mer än vanlig bland menniskor af den classen, för att
umgås med och undervisa unga personer af olika stånd,
JiviIkas fordringar kanhända äro understundom svåra, om
icke omöjliga att uppfylla.
Hvad kostnaden för ett sådant institut, berak nåd t på
grundlig undervisning, beträffar, är det gifvet, att den
icke kan blifva obetydande. Thaer, som haft den största
framgång, den längsta erfarenhet, och hvars berömda namn
tillät honom taga en ganska hög betalning af sina elever *),
yttrar sig derom i följande ord: ”Sådana anstalter kunna för
”det första icke inrättas på ändamålsenligt sätt, utan ett
”stort förlagscapitals användande, och lika så litet utan ett
”ärligt betydande tillskott fortsättas. Bensöm i lucratift hän¬
sende försöker ett sådant företag, skall snart finna sig på ett
”smärtsamt sätt bedragen i sina förhoppningar.” I anseen¬
de till det förra eller förlagscapitalet till inrättningens grund¬
läggning, är redan en väsendtlig del på Degeberg undan¬
gjord genom anskaffande af de förbättrade redskap, hvilka
till gårdsbruket begagnas, och äfven medelst ett mindre
bibliothek af de bästa landtbruksskrifter, samt apparat och
samlingar. Mycket återstår dock annu att göra, isynnerhet
hvad byggnaderna beträffar, hvilka fordra att utvidgas och
ånyo inredas. Kostnaderna härför kunna dock småningom
betäckas genom de besparingar, hvartill ett årligt anslag
möjligen kan gifva tillfälle, för att icke på en gång för myc¬
ket anlita Staten; och på det Regeringen såmedelst må kun¬
na genast bedöma, att dess anslag verkligen uppfyller der¬
med åsyftade ändamål; hvilket den äfven kan hafva så myc¬
ket större anledning att räkna på, emedan institutet redan
kommit i gång, fast i mindre scala
Planen för läroverket i allmänhet är redan meddelad
genom anmälan i tidningarna. Jag öfvergår således här till
närmare betraktande af det nödvändiga för dess utvidgning,
med hufvudsakligt afseende på kostnadernas bestämmande
lill det minst möjliga.
Undertecknad, såsom föreståndare för institutet, läser
dagligen med eleverna af irsta classen en praktisk cours i
alla delar af det egentliga landtbruket, kreaturs- och får¬
skötsel samt ullkännedom m. m. Härvid lägges Thaers fö¬
*) För 10 månaders undervisning betalades vid Möglin 4°° Ridr
Preus. cour. Eleverna crhöllo blott middag och aftonmåltid,
samt ett möbleradt rum ulan säng. Allt öfrigt , utan undan¬
tag, hade de att köpa på stället. Efter Thaers död fortsattes insti¬
tutet af hans son, och honorariet, som då ldef nedsatt, är nu
åter höjdt. till Syo R:dr Preus. cour. Bränneri, bryggeri och
ättikefabrik bedrifvas i större scala, för elevernas undervisning^
skull, och under tillsyn af en lärare i techniska chcmien.
Den 27 Februarii.
reläsningar på Möglin till grand, bearbetade efter detta lands
förhållanden, med specielt afseende på de upplysningar,
man finner uti de bästa Engelska praktiska skrifter, och de
sednare förändringar, dem vårt yrke undergått. Denna cours
afbrytes endast under de tider af året, då landtbrukets mest
brådskande göromål kalla uppmärksamheten uteslutande till
fältet, och under ferierna, hvilka äga rum om jultiden, äf¬
vensom under en kort tid af sommaren, den eleverna kan¬
na behöfva, för att se och lära känna de landtbruk, som
på närmare och aflägsnare håll utmärka sig. Om vinteraft¬
narna läsas de bästa utkommande skrifter i landthushållnin-
gen och dermed gemenskap hafvande ämnen. Mera är icke
möjligt för en person att medhinna, som äfven måste hafva
en oafbruten tillsyn öfver det hela, såväl vid undervisnin¬
gen som vid landtbruksskötseln.
För att meddela kännedom af landtbrukets hjelpveten-
skaper fordras således åtminstone en lärare, om icke, med
institutets framdeles större utvidgning, väl 2:ne, såsom vid
Möglin alltid varit, der nu äfven en 3:dje för tech niska che-
mien är anställd. Tvenne lärare blifva desto mer nödvän¬
diga, så vida någon cours i veterinären, med hufvudsakligt
afseende på får- och boskapssjukdomar, till hvilkas studium
Veterinärskolorna vanligen lemna mindre tillfälle, skall före¬
dragas, helst de, som vilja uppehålla sig minst 2:ne år vid
institutet, sällan hafva tid att särskildt besöka Veterinär¬
läroverken, utan förvänta att äfven i denna för en landt¬
man högst vigtiga kunskap erhålla undervisning. Också är
det magtpåliggande, att de här församlade unga personer
under vintermånaderna hafva full och ständig sysselsättning,
hvarföre det är oundvikligt att efter hand bereda dem till¬
fälle till att studera alla ined landtbruket i direct förening
stående vetenskaper *).
Af den första läraren i landtbrukets hjelpvetenskaper
blifva fordringarna stora; hans plats är vigtig och svår att
fylla. Det är af det föregående klart, att till denna befatt¬
ning icke passar någon person, som antager den blott på
kort tid, för att sedan på annat sätt söka sin utkomst. Så¬
ledes måste han vara på ett sådant sätt belönad, att han
egnar sin omtanka uteslutande till institutet och helt och
hållet instuderar sig i de ämnen, hvaruti lian skall undervi¬
sa, och gifver sin vetenskap en riktning,, hvarigenom den
endast kan lifligen interessera de åhörare, hvilka söka att
*) Uti Hr K. Secret. Nathhorst.s betönta prisskrift finnas alla de
kunskaper uppräknade, hvilka vid ett landtbruksinstitut bor¬
de föredragas, till hvilken läsaren hänvises. Dertill fordras
naturligtvis flera lärare, än bär finnas upptagna. Men utan att
till en början försöka en sä vidlyftig utsträckning, bör man dock
efter hand bereda tillfälle för större fullständighet, i mån som
fordringarna stiga och behofvet af en vetenskaplig undervisning
gör sig mera gällande.
Den 27 Februarii.
fullkouna sig i det praktiska yrket. Ilan måste äfven fö¬
redraga den uti ett ljust, väl beräknadt samband med huf-
vndföremålet, den egentliga landtbrukslärare hvartill fordras
öfning och en längre vana. Äfven är det nödvändigt, att
han har karaktérsstyrka och lugn för att bilägga tvister
bland lärjungarna, hvilka oftast torde föreläggas hans be¬
medling, emedan han isynnerhet biträder föreståndaren vid
den allmänna tillsynen. En sådan person, som på detta sätt
egnar sig helt och hållet åt ett så vigtigt kall, kan och bör
med skäl förvänta sig en ersättning, som gifver honom en
någorlunda sorgfri utkomma. Hans lön och underhåll må¬
ste derföre upptagas till minst 1200 R:dr B:co. Det vore af
mycken vigt, om till denna plats en man kunde engageras,
hvilken genom sin närvaro skulle gifva ett ökadt anseende
åt institutet *).
Den praktiske läraren , som nu är på stället och som
genom en mångårig inom landet förvärfvad erfarenhet äger
en utmärkt skicklighet, kostar för närvarande i lön och un¬
derhäll 5oo It:dr Banco. Skulle man genom någon händel¬
se förlora honom, kunde ingalunda en så passande person
från Skottland eller annan ort erhållas för dessa vilkor. Till
denna post är en praktiskt öfvad förvaltare från den bäst
eultiverade delen af Skottland mest passande. Ingenstädes
bestrides åkerbruket allmänt med mera drift, ingenstädes
har det handtverksmessiga af yrket stigit till en sådan full¬
komlighet. Äfven en Engländare vore, genom de mera olik¬
artade klimatiska förhållandena i hans ort, långt mindre
tjenlig. Denna persons skicklighet är af den största vigt,
emedan den förnämsta uppmärksamhet vid institutet alltid
måste fastas vid den praktiska undervisningen, på det ele-
verne i en framtid skola veta, hvad de med rätt kunna for¬
dra af andra och äfven vara i tillfälle att sjelfva tillrättavi¬
sa och inöfva dei'as arbetare. I anseende till elevernas an¬
tal af båda classserna, alla på fältet fordrande hans person¬
liga tillsyn, måste denna lärare ovilkorligen hafva flera per¬
soner till biträde.
För att inplanta hos rättarelärlingarna den stadga, som
för dem är framför allt väsendtlig, blifver en särskild hand¬
ledare nödig för den stadiga tillsynen öfver dem, för den
muntliga undervisningen, passad efter deras verkningskrets
och fattningsförmåga, för repetitioner, för öfning i räkne¬
konsten och enkla räkenskapers förande. Han blifver såle¬
des den vigtigaste medhjelpare för den praktiska läraren,
*) Flera af deni, hvilka redan anmält sig att lära landthushåll-
ningen vid Degeberg, hafva studerat och med heder tagit sina
examina vid Dniversiteten. Dessa silka naturligtvis en grundlig
undervisning, och en sådan skall säkert förmå många possessio-
liatcr att skicka deras söner dit, äfvensom ingifva många unga
män håg för landtmannanäringen , hvilka eljest kanske valt en
för det allmänna mindre gagnande bana.
Den 27 Februari i.
hvars tid omöjligen Ian tillåta honom att deråt egna sig.
Lönen för denna person upptages till 166 R:dr 31 sk. B:co.
Till en Veterinärlärare, på sätt ofvan är nämndt, vore,
roed hänseende dertill, att han, medelst praktik i orten vid
lediga tillfallen skulle kunna vinna förtjenst, dess årliga lön
och vilkor sammanräknade minst 333 lt:dr 16 sk. B:co.
Till vidare befrämjande af för landtman väsendtliga kun¬
skaper är det nödvändigt att engagera:
1:0 En i orten varande instruerad person, för att vissa ti¬
der meddela kännedom i skogshushållningen, helst dertill
icke saknas tillfälle på de egendomen tillhörande och i
granskapet befintliga skogstrakter.
2:0 Hr A. Jonsson minst en månad årligen, då han redan
lofvat sysselsätta sig med undervisningen. Hans metier —
afdikning och ängsvattning —förtjenar en särskild behand¬
ling. Han äger dessutom det lyckligaste sätt att väcka
täflan och håg hos de personer af alla classer, med hvil¬
kas handledning han befattar sig.
3:o En trädgårdsmästare med den skicklighet, att han kan
meddela åt eleverna af båda classerna det nödiga af träd¬
gårdsskötseln, men isynnerhet den mera sällsynta kunska¬
pen om fruktträds och trädskolors rätta uppdragning och
skötsel.
En passande ersättning för dessa personers möda är nöd¬
vändig och måste äfven tagas i beräkning till ytterst
3oo R:dr B:co.
En verkstad är redan anlagd för åkerbruksredskaps för¬
färdigande, och kan, efter någon större utvidgning, lemna
tillfälle åt lärlingarna till öfning i slöjd och smide. De här¬
varande handtverkares tid kommer derigenom att mycket
upptagas, isynnerhet då första classens elever vilja begagna
tillfället att deruti taga undervisning; hvilket således mäste
medföra en icke obetydlig, förökad kostnad i och för sjelfva
inrättningen, helst vid den borde anställas särdeles skickliga
mästare för elevernas skull.
Till den noggranna bokföring, som vid en sådan inrätt¬
ning är nödvändig, för att gifva eleverna en klar insigt i
ställets oeconomi och dess resultater, behöfves äfven en sär¬
skild person, hvilken dock icke heller tages i någon beräk¬
ning, såsom för föreståndaren tillika enskildt nyttig.
Sålunda fordras, såsom ett årligt bidrag till larares af¬
löning, 25oo B:dr B:co; hvarförutan till aldre och nyare
utländska och inländska journaler och böcker, modeller och
redskaps förfärdigande, samt apparat för undervisningen,
allraminst åtgå 333 R:dr 16 sk R:co.
Något anslag till rön och försök, i anledning af sedna¬
re upptäckter, hvilka vid en sådan inrättning icke få helt
och hållet åsidosättas, är hittills icke upptaget.
Hvad åter elevernas antal beträffar, besvaras bäst de
stri-
Den 37 Februarii.
»77
stridiga åsigter, hvilka derom yttrat sig, i den framställda
frågan: "Är det att föredraga, att en mängd utgår från in¬
stitutet, bland hvilka en stor del icke kunna hafva hvarken
de anlag eller de kunskaper de borde äga? eller att ett min¬
dre antal så fullkomligen bildas, att de tillfredsställa anhö¬
rigas och förmäns billiga fordringar och rätt gagna det all¬
männa? Flera än 3o elever, hälften af den bildade och hälf¬
ten af den arbetande classen, är det föga tänkbart att på
ett ställe kunna undervisa uti ett så vidsträckt yrke som
landthushållningen, deruti alla skola praktiskt handledas, un¬
der särskild tillsyn till hvar och en; hvarjemte vetenskapli¬
ga kunskaper måste bibringas de bildade. Ganska betänk¬
ligt är det derföre att utfästa sig till emottagande äfven
af detta antal. Åtminstone under de första 2:ne åren kan
det blott småningom förökas till denna numerär, då tillräck¬
liga byggnader på stället ännu saknas *). Må man betänka
det hushåll i alla dess grenar och detailler samt den derjem¬
te nödiga tjenstehjonspersonalen, som för dessa elever och
deras lärare måste hållas **), ett etablissement, som ingen
ännu på landet kanske försökt och hvars kostnad utan erfa¬
renhet icke slår att beräkna; pcb äfven den nödiga möble¬
ringen, som om några år blifver af föga eller intet värde.
Hvilken skillnad uppkommer icke, om eleverna, likasom vid
de utländska instituten, kunde mot särskild betalning från
en] värdshushållning erhålla en större del af sina behof,
mot här inträffade fall att emottaga dem som helpensiouister,
hvilket sednare dock nödvändigt bidrager att göra inrätt¬
ningen mera allmänt gagnande, enär eleverna kunna vara
under en för dem och det hela mera nyttig tillsyn, och
vänja sig vid den ordning, som sedermera så mycket bidin¬
ger att göra dem till nyttiga medborgare.
Arfvodet för en elev, i egenskap af vanlig helpensio-
nist ***;, ansågs till en början ej kunna blifva mindre än
333 R:dr 16 sk. B:co, men har, för att göra vilkoren så
föga afskräckande som möjligt, blifvit nedsatt till 3oo R:dr
B:co; hvarvid man torde finna, att icke någon den ringaste
behållning kan återstå, sedan besvär och kostnader blifvit
betäckta; ty vid en inrättning, en gång bragt i gång, hvar¬
ken vill eller kan man spara på hvad som fordras för dess
större fullkomlighet.
I hopp om bifall till ett så stort årligt anslag af Rege¬
ringen, som här nedanföre blifver bestämdt, föreslås — på
skäl jag fortgår att framlägga —, det minst 4 elever af
*) Antalet clever vid Möglin var vanligen 12, högst 20.
**) Kanske icke obetydligen tillökt af inånga opåräknade per¬
soners besök, ju mera inrättningen lyckas att vinna allmänna
interessetU
***) D. v. s. som njuter allting fritt på stället, utom kläder, tvätt
och skrifmaterialier.
2 H. 23
Den 27 Februar-ii.
denna dass komma såsom frielever af Regeringen att till¬
sättas. Undertecknads enskilda tanke är nemligen, att dessa
elever, utvalda bland de mindre bemedlade ynglingar, hvilka
med vackra betyg från lärdomsverken om kunskaper och
bildning förena böjelse för landthushållningen, borde qvar¬
blifva vid institutet oafbrutet i 3:neår, då man först derefter
kan vanta, att dessa, som säkerligen med den största flit och
ansträngning förvärfva sig vetenskaplig kännedom och fär¬
dighet i yrket, kunna emottaga hedrande platser i samhäl¬
let. Egen erfarenhet, vunnen vid utländska institut, har
öfvertygat mig, att det, som menligast kan inverka på en
sådan inrättning, är, att understundom flera förmögnare och
oberoende ynglingar sammanträffa, af hvilka en och annan
leder de öfriga och förer dem mera till att söka nöjen och
utsväfningar, än nyttiga lärdomar. Frieleverna, hvilka
dock alltid måste stå directe under föreståndarens inflytande,
så att han genom dessa kan inverka på de öfriga, gifva dem
en bestämd tendens åt studierna och väcka den välgörande
täflan, som annars kunde komma att försvinna, skola såle¬
des genom sina efterdömen motverka denna fara, och säkrast
genom den förvärfvade skickligheten vitsorda institutets verk¬
liga gagn; och derföre blifver deras inrättande det säkraste
medel till betryggande af den åsyftade framgången med in¬
stitutet i dess helhet. Kostnaden för nämnde frielever blif¬
ver, enligt förut beräknadt arfvode, 3oo R:dr B.'co för per¬
sonen, tillsammans 1200 R:dr B:co *).
Till förekommande af det besvär, som skulle förorsa¬
kas Regeringen genom ett troligen större antal ansökningar
för erhållandet af dessa frielevsplatser och dervid åtföljande
olägenheter, torde det såväl i detta som flera andra fall
blifva nödvändigt, att en ständig Committé' bildades, bestå¬
ende af Landshöfd. i Länet såsom ordförande och 3 å 4
possessionater, af hvilka icke saknas personer i närheten af
institutet, ägande dertill utmärkta egenskaper och lifligt in¬
teresse för inrättningens framgång, som icke skola undfly
någon möda, då de dermed veta sig kunna gagna i ett så vig-
tigt fall som detta. Denna Committé' skulle sammanträda 4
gånger 0111 året, och dess function egentligen blifva att, ef¬
ter granskning af de till Committeen inlemnade ansöknin¬
gar om frielevsplatserna, uppställa ett förslag till dessa plat¬
sers besättande och detsamma Regeringens sanction under¬
ställa samt i öfrigt rådgöra med föreståndaren om allt hvad
institutet rörer, tillse, att allt framskrider med den ordning
och skyndsmbet, som sig bör, och derjemte noga granska,
att de anslagna allmänna medlen ändamålsenligt användas.
Uti min i tidningarna införda anmälan om Landtbruks¬
skolan upptogs den årliga afgiften för rättarelärlingar till
endast 66 R:dr 32 sk. B:co, då naturligtvis den, som hit—
*} Dessa frielcver sörja naturligtvis sjelfva för sin beklädnad.
Den 27 Februarii.
*79
skickar lärlingen, äfven sörjer för hans beklädnad, — be¬
räknad i penningar till. 33 R:dr 16 sk. B:co; och var tillika
den försigtighet nödvändig, att icke utfästa mera än att blott
bilda "skickliga och fördomsfria arbetare." Men
då afsigten, hvarför lärlingarna sändas till institutet, alltid
torde vara den, att de antingen genast, eller något år efter
det de utgått derifrån, skola kunna användas egentligen så¬
som rättare, och fordringarna i öfrigt tilläfventyrs blifva nog
högt stegrade, mot hvilka vilkor desamma än emottagas,
så måste man alltid söka att uppfylla mera, än det hvartill
man förbundit sig. Med afseende härpå synes det billigt,
att icke gerna sådana lärlingar, hvilka redan efter 2tne år
skola utgå härifrån, kunna emottagas för mindre än 100
R:dr B:co årligen. Det var dessutom så mycket mera nöd¬
vändigt att bestämma den i tidningarna utsatta afgift lågt,
som man på goda skäl förmodade, att icke någon privat
skulle göra en större uppoffring på en dräng, hvilken han
aldrig är rätt säker att sedan få behålla, med mindre han
ingår med honom ett bindande contract på vissa år. Flera
sådana contract för lärlingar vid herdeskolan på Näs äro
uppgjorda; men behofvet af en herde är ännu ej så allmänt som
af ett skickligt rättareämne. Det torde derföre blifva svåra¬
re att qvarhålla, än herdeskolans elever.
Till följd häraf blifver vid denna slags undervisning af
största vigt, att Staten mellankommer med understöd, eme¬
dan lärlingarnas antal, dessförutan, omöjligen kan utvidgas
öfver ett högst inskränkt belopp.
För att icke öka det nödvändiga anslaget öfver 5o33
R:dr 16 sk. B:co, återstå nu endast deraf 1000 R:dr B:co,
hvarför 10 frielever alltså skulle tillsättas.
I anseende till svårigheten att fylla detta anta med
dugliga sujetter föreslås, att, efter från föreståndaren på in¬
stitutet meddelad underrättelse om de lediga platserna, till¬
sättandet deraf må öfverlåtas åt privata, sorn då endast
komma att vidkännas den förut omnämnda beklädnadskost-
naden. Af denna förmån borde, så vidt ske kan, den större
och mindre jordbrukaren till lika det fa begagna sig, då huf-
vudsakligt afseende vid antagningen alttid bör göras på be¬
tygen om frejd och användbarhet, som skola vara ansöknin¬
gen följaktiga, derest de bo på så aflägsen ort, att icke pröf¬
ning på stället thy förutan kan äga rum. Några lärlingar
dessutom torde alltid hållas af possessionater eller af hus-
liållssälskapen, så att man med säkerhet bör kunna beräk¬
na deras antal till minst i5 st.
Statens årliga anslag skulle då, till följd af hvad ofvan
anfördt är, blifva:
För såväl de vetenskapliga som praktiska lä¬
rarna R:dr B:co a,5oo. —
Transport 2,5oo. —
Den aj Februari i.
Transport 2,5oo. —
för hook ers, journalers, modellers och apparats
in. m. anskaffande 333: 16.
för 4 frielever af irsta classen 1,200. —
och för 10 lärlingar (frilärlingar) ...... 1,000. —
Summa JEt:dr B:co 5,o33: 16.
Emot detta anslag vore undertecknad sålunda förbun¬
den att, på sätt omförmäldt är, sjelf undervisa och hålla de
nödiga lärarna samt platser öppna för i5 elever af den bil¬
dade och ett lika antal för lärlingar af ax-betsclassen, af hvil¬
ka 4 i den förra och 10 i den sednare blifva frielever.
Otvifvelaktigt skulle härigenom en af de nyttigaste och
skönaste inrättningar bildas och dess välgörande framgång
betryggas, utan någon förlagskostnad af Staten.
Man behöfver endast något närmare tänka sig in i frå¬
gan och betrakta alla de hellof, som för en sådan inrätt¬
ning skola blifva nödvändiga, så skall man lätt finna, att
detta anslag är ringa i förhållande till det gagn, som deraf
för hela landet skall uppkomma, och att den inkomst, som
föreståndaren deraf kommer att uppbäi-a, skall gifva ganska
liten behållning, belöpande sig det mesta endast till den för¬
bättring, hans egendom genom en förökad arbetskraft synes
böra vinna; men äfven vinsten häraf skall lida betydlig af¬
bränning; ty föreståndaren måste af egna medel använda
minst 6 å 7000 R:dr B:co till att bygga, inreda och möble¬
ra, då en särskild bostad för eleverna blifver vid lärover¬
kets utvidgande nödvändigt Större byggnader, än som el¬
jest erfordrades vid en sådan egendom, måste äfven under¬
hållas i och för institutets räkning, och dessa blifva af föga
värde, om institutet i en framtid upphör. Dessutom måste
vid jordbrukningen mycket göras och bekostas endast för
elevernas undervisning; och af så många nybegynnare blif¬
ver ett arbete ofta uträttadt, som mindre gagnar, utan sna¬
rare förorsakar kostnad. Äfvenledes fordras ständiga utgif¬
ter till iståndhållande af de inventarier, hvilka endast i och
för undervisningens skull behöfvas. Det förhåller sig väl
med detta förslag, sorn med de flesta andra. Vid första på¬
seendet synes det kanske stort och tillräckligt tilltaget; men
den största omsorg skall i sanning fordras, för att dermed
på ett tillfredsställande sätt uppfylla ändamålet.
Slutligen bör anmärkas, att då fordringarna af menni-
skans vetande stiga med hvarje dag, det nu icke är så lätt
att på ett behörigt sätt bilda och förestå ett landtbruksin¬
stitut, sorn det var för 3o år sedan, då dessa inrättningar
först stiftades. Framstegen i näringarna fortgå med en för¬
vånande hastighet genprrj stora uppfinningar; de tilltaga uti
en stigande progression genom den ökade industri, sorn väc-
kes och lifvas af en allmännare concurrens och genom en
närmare förening mellan aflägsna orter och olika länder. Det
Den 27 Februarii.
181
blifver derföre för föreståndaren nödvändigt att hvart 5:te
eller 6:te år besöka andra länder, särdeles Skottland, Eng¬
land, och norra Tyskland, för att göra sig mera hemma¬
stadd med de derstädes vidtagna sednaste förbättringar i
landtculturen, hvilket är alldeles omöjligt utan tillfälle till
undersökningar på stället. Den besparing', som genom ett
klokt förfarande möjligen kan blifva öfver på anslaget, må¬
ste således användas till detta ändamål, och Thaers grund¬
sats skall visserligen finnas besannad: ”att den, som i ända¬
mål att rikta sig ingår i ett sådant företag skall snart fin¬
na sig på det smärtsammaste bedragen.”
Uti förestående framställning har man, så vidt för det
närvarande möjligt varit, sökt gifva ett utkast till det tjenliga-
ste sätt, hvarpå ett anslag till ifrågavarande institut bör an¬
vändas, för att gagna Staten i befrämjande af allmän och enskild
idoghet, såsom den enda och sanna grunden för dess kraft och
tillgångar, och som tillika i moraliskt hänseende, under en
riktig ledning och plan för företaget, bör utöfva ett välgö¬
rande inflytande på dess medlemmar och derigenom bidra¬
ga till medborgarnas allmännare lycka.
Med dessa på öfvertygelse grundade tänkesätt och de
åsigter i sjelfva saken, som jag här haft äran framställa, vå¬
gar jag öfverlemna denna afhandling till det afseende, den
torde förtjena. Degeberg i Februari 1834-
Eduard Nonnen.
Gr. Posse, Arvid: Jag instämmer i den af Hr Gyl¬
lenhaal nu väckta motion och begär att i korthet få redo¬
göra för mina skäl dertill. Under den tid jag var Landshöfd.
i Skaraborgs Län inträffade fem svåra missväxter, och af 7 års
skördar var endast en god. Jag lärde då känna landets
åkerbruk och oeconomiska ställning, och de åtgärder, som
till följd af dessa missväxter blefvo nödiga, lemnade mig
full visshet, att landet i dessa afseenden befann sig på en
ganska låg ståndpunkt; men till min tröst fann jag, att or¬
sakerna dertill icke borde sökas i landets beskaffenhet, utan
att förhållandet berodde på omständigheter, som kunde un-
danrödjas. Att nu omnämna dem alla, blefve alltför vid¬
lyftigt; men jag torde få fästa uppmärksamheten på de
hufvudsakligaste.
Conjuncturen för egendomshandel, som under loppet
af några år ansågs så fördelaktig, att man tilltrodde sig att
utan förmögenhet med lånade penningar förvärfva fastighe¬
ter, har inverkat på den mindre lyckliga ställning, hvari
landet befinner sig; ty derigenom har en icke ringa del af
egendomarna fallit i sådana personers händer, som för sitt
bestånd i den närvarande tiden voro nödsakade att blunda
för den kommande, och att genom bränning afpressa jorden
den största möjliga afkastning, utan afseende derpå, att den
sålunda utmattades. Detta efterdöme af de större fastighets¬
Den 37 Fcbruarii.
ägarna liar icke blifvit utan efterföljd af allmogen, som
icke skådar nog långt in i framtiden, för att inse de skadli¬
ga följderna af ett sådant jordbruk.
Bland orsakerna till landets förlägenhet räknar jag äf¬
ven Styrelsens misstag att i detta Län, som har knapp till¬
gång på skog, men god åkerjord, med ifver befordra bo¬
sättningar på skogarna. Följderna deraf kunde icke blifva
annat, än hvad de blifvit, nemligen skogarnas sköfling, tjen-
stehjonsclassens förminskning, församlingarnas uppfyllande
med fattighjon, som måste födas på allmän bekostnad, och
slutligen nybyggarnes förvildande. Jag har med egna ögon
sett personer, som skytt att träffa menniskor och hvilkas
bostad varit uppförd af gärdsel. Men ehuru jag tror, att
dessa omständigheter hufvudsakligen bidragit till landets
försämring, finnér jag dock den egentligaste orsaken till dess
närvarande tillstånd böra sökas i de fördomar, som gått i
arf från förfädren och rotfästat sig uti allmogens sinnen.
Dessa måste undanrödjas och kunna det, om man bibringar
allmänheten upplysning om dess verkliga fördelar. Genom
hvad Hr Gyllenhaal föreslagit kommer man ett godt stycke
på vägen; och jag tillstyrker så mycket hellre antagandet
af detta förslag, som jag inser möjligheten att derigenom
om några år erhålla ett väl organiseradt Jordbruksinstitut,
och sjelf i sådant ändamål öfvertalat Hr Nonnen att bosät¬
ta sig i Länet samt lemnat sysselsättning åt eleven Jonsson,
hvilkens beröring med allmogen varit högst fördelaktig der¬
före, att han är en bondeson från Länet, sorn i Skottland
erhållit undervisning i landtbruket. Hr Nonnens system,
som i början var föremål för klander och anmärkningar,
för att icke nämna skadefröjd, har sedermera blifvit anta-
taget af flera, isynnerhet yngre jordbrukare i hans ort.
De åtgärder K. M. vidtagit att dels på Kronans parker låta
införa en ordentlig hushållning och dels låta tilldela dub¬
bel utflyttningshjelp åt dem, som på enskiftad mark vilja
införa en sådan hushållning, dessa åtgärder hafva visat all¬
mänheten, att en förbättring är af behofvet påkallad och
kan åstadkommas; och jag troi-, att den sinnesstämning, som
derigenom uppkommit, icke bör lemnäs obegagnad, helst
hvar och en torde inse, huru ringa ifrågavarande anslag är
i jemnförelse med det dermed åsyftade ändamålet, att brin¬
ga till full fruktbarhet en af Rikets betydligare provinser, som
äger en förträfflig jordmån och har sjöcommunication med
hela verlden. Lifligt deltagande i allt, som kan befordra
landets förkofran, får jag tillstyrka anslaget och hyser det
hopp, att jemväl Utsk. skall finna skäl dertill. Jag tror dock,
att Utsk. icke bor ingå i några detailler om medlens an-,
vändande, utan att sådant bör bero på de upplysningar,
K. M. torde infordra från vederbörande embetsverk, hvar¬
efter de nödiga åtgärderna af K. M. kunna bestämmas, på
samma sätt som iakttogs vid organisation af Bergsskolan i
Den 27 Februari i.
i83
Fahlun. Oaktadt denna min åsigt anser jag likväl nyttigt,
att Ståndets ledamöter erhålla fullkomlig kännedom af Hr
Nonnens förslag, på det hvar och en må blifva öfvertygad
om ändamålets nytta; och jag anhåller derföre, att H. R.
o. Ad. måtte jemte mig begära, det Hr Gyllenhaal ville be¬
fordra förslaget till trycket, för att sedermera utdelas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag förenar mig
med Gr. Posse i anhållan, att det uti Hr Gyllenhaal mo¬
tion framställda förslag till institutets organisation må ge¬
nom trycket göras allmänt bekant. Gr. Posse har så tyd¬
ligt ådagalagt fördelarna af ifrågavarande inrättning, att
ganska litet vid hans framställning synes vara att tillägga;
men jag önskar dock få nämna, att det icke allenast är
fördomarna i orten, som vållat den låga ståndpunkt, på
hvilken jordbruket i Westergöthland qvarstår, utan att det¬
ta jemväl härrör af förändrade förhållanden i de angrän¬
sande provinserna, uti hvilka Westergöthland fordom fann
afsättning för sin spannmål, och det till temligen högt pris.
Detta förhållande har under de sista 20 åren så förändrat
sig, att Westergöthland hvarken i Wermlands, Götheborgs
och Bohus eller Elfsborgs Län kan afsätta den spannmål,
som förr med mycken fördel producerades; och det är följ¬
aktligen angeläget, att jordbrukssystemet undergår förändring.
Denna angelägenhet har väl de sednare åren af några få
blifvit insedd; men på den stora massan verka endast exem¬
pel, och om dessa exempel utgå från försök, erfordras en
lång tidsföljd, innan de kunna bereda den nytta i stor sen¬
ia, som vore önskansvärd för provinsens stigande i välmå¬
ga. Endast ett institut, som hvilar på sådana rationella
grundsatser, hvilka under praktiken funnits passande föror¬
ten och cliinatet, kan uppfylla ändamålet; och de anslag,
som tillgångarna medgifva att bestämma, vore inom ganska
kort tid fruktbärande.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.: Det är med sär¬
deles tillfredsställelse jag hört en röst höja sig inom detta
lius till förmån för landtbruket, och jag gör mig det hopp,
att innan Riksdagens slut få höra flera nitälska för samma
ändamål. Jag kan icke annat än egna den största gärd af
tacksamhet åt de talare, sorn yttrat sig för allmänt under¬
stöd åt Hr Nonnens förtjenstfulla företag; men jag betrak¬
tar detta företag icke så partielt som de, — icke såsom
åsyftande fördelar endast för Skaraborgs Län, utan såsom
verkande på hela Sveriges Rike och dess jordbruk.
Jag anser nemligen åkerbruket i Sverige, med få un¬
dantag, stå på en så låg ståndpunkt i jemnförelse med det
öfriga Europas och framför allt Englands och Skottlands,
att vi ännu länge hafva mycket att i afseende derpå från
dessa länder lära.
För ett sådant ändamål anser jag sålunda ingenting
*84
Den 1-] Februarii.
lämpligare, än att en landthushållare, som i dessa länder
hemtat sin praktiska bildning, blifver vår vägledare; men
lika med de talare, som före mig yttrat sig, anser jag nö¬
digt, att han erhåller understöd af allmänna medel, så vi¬
da hans företag skall få framgång i stort. Jag önskade dock
få fasta det Utskrs uppmärksamhet, dit motionen blir
remitterad, derpå, att det skulle kunna blifva en möjlighct
att, utan särskildt Statsbidrag, vinna ett sådant understöd
från LandtbruksAcademiens icke obetydliga fonder.
Om jag å ena sidan icke kan neka, att denna institu¬
tion i sin mån bidragit till jordbrukets nytta, kan jag dock
å den andra icke undex-trycka min öfvertygelse, att den
kunnat och bort med dessa tillgångar göra mera, än den
hittills gjort; och jag vill derföre nu fästa Utsk:s uppmärksam¬
het på möjligheten att, genom en öppnad communication
med Academiens styrelse, uppmana henne att factiskt be¬
visa sin håg och förmåga att komma landtbruksyi’ket till
ledning genom understöd till ett större praktiskt Landt¬
bruksinstitut, än som hittills varit föremål för Academiens
omvårdnad.
Jag bygger denna min framställning på den öfverty¬
gelse jag äger, att de små försök, som ske på Academiens in¬
skränkta local på Djurgården, icke lemna säkra resultater
för deras tillämpning i större scala, utan att det just skulle
vara uti en landsort, der ägo vidd, jordmån och climat gyn¬
nade företaget, som det borde sättas i verket.
Jag anhåller, att dessa mina uppgifter må få åtfölja
motionen till vederbörligt Utskott.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Äfven jag vågar till¬
styrka Hr Gyllenhaal motion. Jag hade icke tänkt yttra
mig i detta ämne, men har blifvit dertill föranledd af den si¬
sta värda talarens framställning. Jag erkänner visserligen
den nytta, som skulle uppkomma genom användandet af
LandtbruksAcademiens döda fonder till ifrågavarande än¬
damål; men jag fruktar, att det vackra ändamål, man här
vill vinna, skulle motarbetas genom antagandet af Frih.
Ehrenborghs förslag. Antingen skulle en hos K. M. gjord
ansökan i ämnet afslås eller bifallas. Afslås den, då Stäxi-
derna äro åtskiljda, blifver Hr Nonnen utan understöd och
landet utan jordbruksinstitut; bifalles den åter, skall Landt-
bruksAcademien icke tillskjuta några medel med annat vil¬
kor, än att Academien får tillse deras användande, hvarige¬
nom institutet skulle komma att stå under Academiens öf¬
verinseende; och då vi genom erfarenheten känna, att säl¬
lan några institutioner äga framgång, då de administreras
af Academier, inser man lätt, att följden af ett sådant öf¬
verinseende blefve olika med den man kan förvänta, om
institutet ställes under en enskild mans uppsigt och möjli¬
gen
Den 2j Febr uar i i.
gen under ledning af en mindre complicerad Öfverauctori-
tet. Jag erkänner det fosterländska i Frih. Ehrenborghs för¬
slag, så mycket hellre som det åsyftar en besparing, men
tror det endast vilkorligt böra tillstyrkas af TJtsk., nemli¬
gen så, att, i fall K. M. bifaller användandet af Landtbruks-
Academiens medel till detta ändamål, institutet' icke må
komma under Academiens ledning, och att om K. M. icke
kan lemna dessa medel, R. St. må besluta tillskott af stats¬
medlen.
Hr Ramsay, Otto Joli. Henr.: Jag känner det för¬
slag Hr Nonnen afgifvit och vill derföre upplysa, att det
icke partielt afser nytta för Skaraborgs Län, utan är af
riksgagnelig syftning. Han vill antaga i5 bildade elever
och i5 sådana af den arbetande classen; och jag tror, att
fastän institutet blefve litet i början, det likväl skall kom¬
ma att motsvara hvad man önskar för hela Riket. 1 an¬
dra länder finnas institut, som hafva färre elever, men hvil¬
ka dock haft ganska fördelaktig verkan. Jag tillstyrker bi¬
fall till Gr. Posses framställning om förslagets tryckning,
på det en allmännare kännedom af förslagets syftning må
vinnas, hvilken bäst erhålles af Hr Nonnens eget anförande.
Enskildt känner jag personen och vill åtaga mig garan¬
tien för, att han till företaget är passande, hvilket dess¬
utom fullkomligt ådagalägges af de framsteg, hans jord¬
bruk gjort.
Frih. Ehrenborgh: Jag har begärt ordet endast för
att besvara några anmärkningar af Gr. Cronhjelm. Jag har
icke yttrat eller velat antyda den mening, att det nya in¬
stitutet borde stå under LandtbruksAcademiens inseende. Jag
vill icke här inlåta mig i en undersökning, om det skulle
vara nyttigt eller icke; endast det ville jag här antyda, att
Stiftaren af denna Academi säkert med glädje skulle se,
att de betydliga summor, som han förärat den, blefve an¬
vända till ett så stort ändamål, som det jag åsyftat. Dä jag
af allmänna tidningar sett, att Academien har så betydlig
fond, att den kunnat utlåna 80,000 R:dr till en fabrik,
hvars föremål är alldeles främmande för Academiens, hade
jag trott, att hon ändamålsenligare kunde använda dem til!
det jag föreslagit; och jag är öfvertygad, att om Represen¬
tationen framställer en sådan önskan till Konungen, skall
H. M. med nöje gå dem till mötes, för att bringa Sverige
till samma punkt i landthushållning som den, hvarpå en
stor del af Europa sig befinner. Vi hafva sett, huru väl¬
görande sådana institut varit i Preussen, och jag har sjelf
erfarit, i den provins jag bebor, de landthusliållares företrä¬
de framför oss, som derifrån kommit och till oss medfört
sina kunskaper uti yrket. Det är på denna grund jag an¬
håller, alt Utsk., dä det kanske kommer i förlägenhet om
2 H. 24
i8t>
Den 27 Februarii.
medel till detta ändamål, icke må förbise, att sådana fin¬
nas på den väg jag antyd t. Jag anhåller, att äfven dessa
anmärkningar må få åtfölja remissen.
Hr Gyllenhaal motion lades på bordet, hvarjemte R.
o. Ad. beslöt anmoda Hr Gyllenhaal att låta till trycket
befordra det samma motion åtföljande förslag till inrättan¬
de af ett Åkerbruksinstitut.
Hr von Kraemer, Rob., uppläste följande:
Jag har mycket tvekat att ännu ytterligare öka mäng¬
den af redan väckta motioner; men ämnets vigt har segrat
öfver mina betänkligheter.
Mycket har blifvit ordadt så i tryck som tal, i sednare
tider och isynnerhet vid denna Riksdag, om behofvet af
en jemnare beskattning af jorden, om lindring i skattebör¬
dox-, och framför allt om brännvinets skadlighet samt med¬
len att minska och fördyra productionen af denna yara.
För min del anser jag, att en välordnad spannmålshan¬
del säkrast kan uppfylla dessa ändamål. Ägde spannmålen
ett någorlunda jemnt värde och lätt afsättning, följde tim¬
ligen dei-af, att de flesta jordbrukare helh-e afyttrade den¬
na vara, än att deraf, oell stundom med förlust, tillverka
brännvin. Min öfvertygelse är, att intet ki-aftigare medel
finnes att förekomma nuvarande missförhållande i spannmåls¬
prisen och de förluster dei-af uppstå, hvilka med skäl öf-
veiklagas, än att befordi-a riors anläggande och begagnan¬
de. Ett exempel i stort må anföras, nemligen i83i års
skörd. Före och rinder skördetiden var solvärmen nämnde
år så stark och jemnt ihållande, att den inbei'gade säden fick
nära egenskap och godhet med i-itoi-kad. Den blef derigenom
tjenlig att magasinera, och följaktligen begärlig i handeln,
hvaraf åter följde höga spannmålspris, oaktadt brännvins -
bi-änningen en del af året var inställd. Med sistlidet åi-s
skörd är förhållandet alldeles motsatt. En fortfarande reg¬
nig och missgynnande väderlek under skördetiden gaf den
inbergade grödan en sämre beskaffenhet, hvaraf följden ock¬
så blifvit, att sädesprisen nu äro minst en -j^del lägre än
år i83i, ehuru afkastningen ungefärligen uppgick till lika
belopp, och oaktadt en redan i 5 månader stai-kt drifven
brännvinsbränning fortgått.
I Finland, der all säd xätoi-kas såväl i skogsti'akt som
å slättlandet, vid minsta torpslägenhet som vid stöi-sta egen¬
dom, är brännvinsbränningen endast tillåten 3 månader om
åi-et; men det oaktadt bibehålla sig spannmålsprisen dervid
en här alldeles okänd jemnhet. Den invändning, man van¬
ligen gör mot riox-s anläggande, att nemligen i de sädesri-
kaste orter ofta tillgång på ved saknas, försvårar visserli¬
gen deras allmännare begagnande; men då till ritorkning af
100 tunnor råg endast åtgå 3 famnar gran- eller tall ved,
Den 27 Februari i.
kunde lätteligen detta vedbehof fyllas genom någon tids in¬
ställd eller minskad brännvinsbränning.
Regeringen har nyligen bestämt betydliga belöningar
för uppfinning af de tjenligaste och minst vedödande rior.
Härigenom torde visserligen förbättringar vara att påräkna
i deras byggnad; men då i Finland flera seklers erfarenhet
i detta afseende kan rådfrågas, helst riorna i sednare tider
derstädes undergått många förbättringar och och de isvn-
nerhet utmärka sig genom enkelhet och föga kostnad i upp¬
förandet, anser jag uppmärksamheten icke så mycket be¬
höfva fästas på, huru en lia skall vara beskaffad, som icke
mera på huru deras allmännare begagnande, isynnerhet bland
mindre jordbrukare, i vårt land skall uppmuntras och ti11—
vägabringas. Till vinnande af detta vigtiga ändamål finnas,
efter min åsigt, tvenne utvägar, hvilka jag endast i kort¬
het vill antyda, nemligen:
Att R. St. bevilja en bestämd summa, t. ex. 100,000
R:dr B:co, till byggnadshjelp för riors uppförande, helst
efter den enkla Nyländska methoden (hvarå, om så skulle
fordras, jag på stället förskaffat mig fullständig beskrifning).
Vid hvarje års slut skulle det åligga Landthushållnings-Säl-
skapen i Länen att uppgifva och med besigtningsinstrument
styrka, huru många lior blifvit uppförda, samt från Stats-
Contoret af ifrågavarande anslag reqvirera och sedermera
till ri-ägarna utdela den byggnadshjelp, dem tillkommer;
börande högsta beloppet för 2,:ne rior med loge blifva 100
R:dr B:co, samt för en ria med loge 5o R:dr B:co.
Om R. St. icke finna sig vara i tillfälle att bevilja ett
statsanslag för denna nyttiga inrättning, föreslås, såsom al¬
ternativ, följande lindring i bevillningen efter 2 Art., nemli¬
gen: att under de 10 första åren, då ri-byggnaden bevis¬
ligen till sitt ändamål begagnas, jordägaren, i stället för 2
R:dr för hvarje tusende af dess egendoms uppskattade
värde, endast komine att erlägga 1 R:dr, likvist med vil¬
kor, att högst 10,000 R:dr B:co egendomsvärde af samma
ägare finge denna lindring tillgodonjuta, hvarigenom äfven
i detta fall byggnadshjelpen kommer att högst blifva 100
R:dr B:co. Förena sig flera jordägare eller en hel by 0111
uppbyggandet af en gemensam ria, skulle äfven de tillgo¬
donjuta deras egendoms sammanräknade uppskattade värde,
dock ej öfver ofvannämnde maximi-summa.
Detta ämne är vigtigt och djupt ingripande i många
nu öfverklagade förhållanden. Måtte det således behjertas af
hvar och en, som älskar jordbrukets sanna interesse. Ty
stadgar sig en gång öfvertygelsen mera allmänt om nyttan
och behofvet al' att ritorka spannmålen, utan alltför kost¬
samma åtgärder, skola snart belöningar blifva öfverflödiga.
Rior skola, likasom i Finland, blifva oskiljaktiga från en
klok landthushållning, lätta spanmnålshandeln, stadga pri¬
sen å denna landets hufvudproduct, troligen minska bränn¬
i8S Den 27 Februarii.
vinsbränningen samt göra en möjlighet att bespara en del
af öfverproduetionen från de goda åren till de felslående,
så att icke mer på oss må kunna lämpas en med skäl för¬
ut yttrad sats: alt det ena året bringar till undergång ge¬
nom missvaxter och det andra bringar till undergång genom
himmelens välsignelse.
Hr Hohenhausen, Mich. Silvius: Ehuru jag icke
hyser det hopp, att anläggningen af lior kan verka till häm¬
mande af brännvinsbränningen, emedan dertill i vårt land
hufvudsakligast användes potates, medger jag likväl, att
mången landtman nu genom en regnig skördetid tvingas till
brännvinsbränning och kunde befrias derifrån genom en lia,
dit sädén från åkern kan inköras mindre torr, än då den
skall införas i ladan. Jag tillstvrker högeligen den siste
värde talarens förslag, men hufvudsakligast på de öfriga
skäl, motionen innefattar, och anhåller att få fästa upp¬
märksamheten derpå, att den föreslagna åtgärden icke alle¬
nast verkar på den inhemska spannmålshandeln, utan ock
är ganska fördelaktig för den utländska handeln med spann¬
mål, hvarunder långväga transporter under varm årstid fö¬
refalla. Den som i Medelhafshamnarna sett den stora qvan¬
titet spannmål, som importeras från Svarta hafvet, kan icke
undgå att känna värdet af ritorkad säd. Den transporte¬
ras under den varma årstiden; men man hör dock nästan
aldrig, att den blifvit förskämd.
Ett annat lika vigtigt ändamål, som vinnes genom ri-
torkning, är den minskade kostnaden vid sädens magasine¬
ring. Ett magasin för ritorr säd behöfver icke vara hälf¬
ten så stort som det, hvari säden måste skyfflas. Äfven vid
soekenmagasinerna, derifrån säden uttages hvarje vår, må¬
ste särskilda personer antagas för att skyffla säden; hvare¬
mot dea ritorkade kan lemnäs flera år utan någon skötsel.
Morna medföra äfven den fördel, att säden med slaga kan
hastigare uttröskas; hvarföre det också i Finland anses så¬
som en skam, om sädén icke blifvit uttröskad före tjenste-
folkets flyttningstid, sorn der inträffar den 1 Oet. Man kan
verkligen förundra sig öfver, att ett så länge i Sverige all¬
mänt kändt, nyttigt bruk icke härstädes blifvit antaget, och
mången torde på sådan grund föreställa sig, att orsaken der¬
till varit något annat än en tom fördom. Må det derföre
tillåtas mig att anföra ett exempel, som bevisar, huru man
kan misstaga sig. År i832 var det på Gottland ännu icke
kändt, att bergtorsk genom mete kunde fångas på vestra
kusten, fastän sådant mete i mannaminne öfvats på östra
kusten af ön. En artillerist gjorde då om sommaren för¬
sök dermed, och sedan den tiden är fisket allmänt och af
stor fördel. Det händer således ofta, att nyttiga saker icke
företagas blott derföre, att försök dermed icke blifvit gjorda.
I afseende på hvad Hr v. Kraemer föreslagit till uppman-
Den 27 Februarii.
tran för dem, som anlägga idor, synes mig, att denna be¬
löning lämpligare kan utgå genom nedsättning af be vill—
ningsafgiften fin från ett statsanslag, icke derföre att ett
anslag till sådant ändamål icke vore väl an vändt, utan der¬
före att jag tror, att denna uppmuntran för de mindre jord¬
brukarna blefve mera väckande och mycket kraftigare, om
den lemnades dem under en längre tid. Till stöd för den¬
na mening lår jag anföra ett annat exempel från Gottland.
Under General v. Segebadens tid utverkades en liten ned¬
sättning i bevillningen för dem, som uppförde stenliusbygg-
nader, och följden af denna beviljade lindring blef, att bruket
af stenhusbyggnader på Gottland blifvit så allmänt, att nu¬
mera knappast en femtedel af byggnaderna äro uppförda
af träd. Skulle man i stallet bevilja byggnadsersättning för
uppförandet af lior, (innes ingen garanti emot, att dessa
byggnader icke blifva använda lill andra ändamål, då der¬
emot behörigheten af en lindring uti bevillningen alltid
blifver skarpt pröfvad vid Berednings- och Taxerings-Com-
mitte'erna. Man kunde i afseende på den föreslagna upp¬
muntran framkasta, huruvida det icke vore skäl att göra
afseende på skogstillgången; och visserligen synes uppmun¬
tran böl a göras större för de orter, der flera svårigheter möta.
Jag skulle derföre tro, att om hälften af fastighetsbevill-
ningen i allmänhet anslås, bör en större proportion stad¬
gas för skoglösa orter. Maximum af 10,000 R:dr fastighets¬
värde synes mig kunna nedsättas till 6,000, emedan en upp¬
muntran egentligen endast borde hehöfvas hos Allmogen.
Jag anser denna sak vara af så stort inflytande
på landets framtida inre spannmålshandel och den
jemnt stigande productionens deraf ingående uti den utrikes
handeln, att jag på det högsta tillstyrker bifall å motionen;
hvarjemte jag anhåller, att dessa mina anmärkningar må få
åtfölja remissen till Stats- och Bevilln.-Utskotten.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har begärt or¬
det för att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på ett formelt
förhållande i afseende på sättet för Riksdagsärendernas be¬
handling. Det brukas vanligen icke att göra anmärknin¬
gar vid motioner, förrän de företagas till remiss, hvarige¬
nom tid vinnes till deras nogare begrundande. Vid detta
tillfälle är det isynnerhet angeläget att följa denna praxis;
ty af motionstiden återstår endast ett plenum, och mångens
motionsrätt kunde gå förlorad, om man nu ville genast di-
scutera hvarje motion. Jag får derföre hemställa till Hr
Gr. o. Landtm, samt Högh Ståndet, om det icke vorg bäst,
att alla anmärkningar nu sparades, till dess motionerna sko¬
la remitteras.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Delande de åsigter om
rims nödvändighet, sorn blifvit framställda uti Hr v. Krae-
mers motion och uti de upplysningar, hvilka dervid af Hr
igo
D c n 27 F e b r u a r i 1.
v. Hohenhausen blifvit lemnade, vill jag blott anföra tvenne
omständigheter, sorn bevisa, huru nödigt det är att fästa
uppmärksamhet vid detta ämne. Det är en betydlig vinst,
som uppkommer genom rior, att de stridaste kornen icke,
såsom hos oss, förspillas på åkern, utan qvarstadna uti
axen; och detta förklarar, hvarföre Finnarna kunna sälja sin
ritorra spannmål för samma pris som det, hvarmed vår
spannmål betalas. Dessa korn betala fullt ut kostnaden för
rians eldning. Den andra omständigheten är den, att hvad
här år 1812 inträffade och jemväl sistlidet år var att befa¬
ra, nemligen, att man icke kunde få in säden, förrän den
grott, aldrig kan hända i Finland. Man lägger der säden i
stora stackar af 2 tunnors uttröskning, hvilka ligga orörda
hela månader och icke skadas af ett aldrig så starkt regn,
eller hvilken väderlek som helst. Dessa 2!ne omständighe¬
ter äro så vigtiga, att Sveriges åkerbruk till följd deraf må¬
ste stå 100 år tillbaka uti den utveckling, det eljest kunnat
vinna.
Hr von Krsemers motion lades på bordet, och H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att H. Ex. icke ansåg sig kun¬
na göra proposition å Hr Cederschjölds sednaste framställ¬
ning, men trodde sig likväl, då så liten del af motionstiden
nu återstode , böra yttra den önskan, att Ståndets ledamöter,
så mycket möjligt vore, undveke att yttra sig öfver de mo¬
tioner, som framställas, tills de å nyo föredragas, för att
till Utskott remitteras.
Hr af Sillen, Georg Axel, uppläste följande:
”Det är en ädel strid att täfla om det allmänna bästas
befrämjande,” yttrade en gång en Colbjörnsson i Danska Hus-
hållningsSälskapet, Öfvertygad om sanningen häraf, är det
jag uppträder, för att utbedja mig It. o. Ad:s uppmärksam¬
het på ett ämne, som jag anser vara af vigt för Riket.
Såsom conseqvens deraf, att Säteriernas friheter sedan
1809 upphört att vara ett ståndsprivilegium, väcktes af mig
sisth Riksdag fråga om upphörande af de särskilda friheter,
hvilka åtfölja säteri- och frälsejorden, emedan de medföra
ett orättvist betungande för den skattlagda jorden. Denna
motion förvisades, tillika med Frih. Jac. Cederströms om ett
annat system för jordens beskattning, af de manga samman¬
satta Utskotten till en evig förgätenhet. Det är icke jag,
som skall väcka den skendöda ur sin slummer; det må vara
någon annan förbehållet, om den förtjenar att lifvas. Men
då jag, såsom medel att icke orättvist och samvetslöst in¬
gripa uti äganderätten, jemväl föreslog, att, med undantag
af vissa de Kongl, och Furstl. Personerna förbehållna Kungs¬
gårdar, alla öfriga och kronolägenheter i allmänhet borde
till skattbärande hemman försäljas samt försäljningsmedlen
användas till inlösen af säteriernas och frälsejordens frihe¬
Den 27 F e b r u a 1- i i.
'9i
ter, och jag inser, att om man någonsin vill ändamålet, ali
jords lika beskattning, man dertill icke saknar utvägar; så
har jag ansett lämpligt att, med frånträdande af förslaget
till försäljningsmedlens användande, upplifva förslaget om
Kungsgårdarnas försäljning.
Ifikets Kungsgårdar och Kronolägenheter, som icke äro
anslagna till boställen, förvaltas nu genom KammarColb,
såsom Öfverstyrelse, på det sätt, som allmänt lärer vara
kändt, att de utarrenderas på längre tid och arrendebelop¬
pen dels i spanmål, dels i penningar ingå bland statsintra-
derna.
Det är en gifven sanning, att, med få undantag, ingen
sköter så väl annans som egen jord. Med all den omsorg,
en Öfverstyrelse ock må använda för att sköta Kronans
jord, måste den likväl i anseende till de många underord¬
nade, hvarigenom tillsynen skall verkställas, blifva otillräck¬
lig Arrendena uppdrifvas också ofta af speculanter, som
äro förlägna om bostad och som kanske aldrig sett en plog,
till öfverdrifven höjd. Dc hafva anhöriga, de hafva vän¬
ner, som vilja understödja dem. De förete af domaren el¬
ler af Konungens Bef:h:de i Länet godkänd borgen för ar¬
rén decontractets uppfyllande. Formen- är uppfylld. De an¬
tagas till arrendatorer, men förstå icke, eller hafva icke me¬
del eller nödig omtanka att sköta jorden. All publik tillsyn
hjelper icke. Egendomen vanskötes, förfaller.
Fördenskull hafva också åtskilliga andra stater öfverlå-
tit Statens äganderätt till jordegendom åt enskilda. Redan
för omkring 60 år sedan försåldes i Danmark Statens jord
till enskilda, och i stället för de stora, sammanhopade egen¬
domarna framträdde bostäder för smärre familjer; och Sta¬
ten har vunnit i ökad inkomst, ökad välmåga, i tillväxt
folkmängd, i trefnad, sjelfständighetens följeslagare.
Jag föreslår på dessa grunder, att, såsom ofvan är
nämndt, med undantag af vissa det K. Huset förbehållna
Kungsgårdar, alla öfriga och Kronolägenheter indelas i hem¬
man, skattläggas efter hvarje orts method och försäljas till
den mestbjudande genom offentlig auction. Vid de Kungs¬
gårdar, der större byggnader af sten finnas, kunde likväl
någon större del sammanhållas till ernående af större för¬
säljningssumma och för att lemna större capitalister tillfälle
att ur sina gömmor framdraga sina penningar.
Jag inser, att detta förslag skall mötas med det inkast,
att Staten af händer sig en egendom, som nu lemnar större
inkomst, än af den såsom skattlagd skall erhållas. Det skall
således uppstå brist uti statsinkomsterna. Ganska riktigt.
Otvifvelaktigt skall detta i början inträffa, så vida icke äf¬
ven försäljningsmedlen få ingå bland statsinkomsterna till år¬
ligt användande. Jag föreslår derföre, till vinnande deraf,
att till statsutgifterna, i stället för Kungsgårds- och Krono-
hemmans-arrendena, en bestämd summa årligen må vara att
D e 11 27 F e b r u a r i i.
tillgå, det Riksg.Cont. må uppdragas att årligen till Stats-
Cont. lefverera så mycket, som dessa inkomster beräknades
till vid sista Riksdag, eller 80,000 R:dr om året; att Riksg.¬
Cont. deremot undfår inkomsterna af Kungsgårdarna och
Kronolägenheterna, hvilka fortfarande förvaltas af Kam ma r-
Coll., så länge nuvarande arrendecontract förblifva gällande
och intilldess egendomen hunnit försäljas; att Riksg.Cont.
emottager försäljningsmedlen för omförmälda egendomar, och
särskildt redovisar dem; att försäljningen sker med vilkor af
innestående emot inteckningssäkerhet uti fastigheten tili två
tredjedelar af inköpssumman emot 4 proc. årlig ränta och 2
proc. capitalafbetalning; att allt hvad genom sådan försälj¬
ning inflyter utöfver de 80,000 R:dr, som till StatsCont. bö¬
ra aflemnas, går till afbetalning på Riksgälden, samt ändt-
ligen att, så snart någon egendom blifvit försåld och skat¬
ten ingår till Statsverket, så mycket, sorn motsvarar egen¬
domens onera, afräknas på den summa, Riksg.Cont. dit bör
aflemna. Då 77 §. Reg.F. stadgar, att Kungsgårdar, Kungs¬
ladugårdar, Krono- och Stallängar, Laxfisken och andra
Kronans fisken samt Kronans öfriga lägenheter skola förval¬
tas efter de grunder, R. St. derom föreskrifva,' inser jag in¬
tet hinder för R. St. att vid denna Riksdag besluta sådan
disposition af all denna Kronans egendom, sorn här föresla¬
gen blifvit; lärande R. St., om de gilla detta förslag till dess
lmfvudgrunder, efter utarbetning genom behörigt Utskott af
de särskilda detailler, som kunna finnas lämpliga, hos K M.
i lind. anhålla om sådana åtgärders vidtagande, hvarigenom
verkställigheten åstadkommes, äfvensom Fullmägtige i Riksg.
Cont. då böra erhålla behöriga föreskrifter i ämnet.
Jag anhåller, att detta anförande må till StatsUtsk. re¬
mitteras samt de öfrige RiksSt. communiceras.
Lades på bordet.
Hr von Scheele, Knut Georg: Säkerligen skulle in¬
gen mera än jag behöfva begära öfverseende för bristerna i
sitt anförande; men då jag nu går att yttra mig inför per¬
soner, som vunnit ett så välförtjent mästerskap i färdighe¬
ten att vältaligt framföra sina tankar, förlitar jag mig en¬
dast på min goda sak, hvilken icke behöfver framställas med
prydda ord, för att vinna uppmärksamhet.
Hr von Scheele, anförde derefter skriftligen:
Det är på det störande missförhållandet emellan Sön¬
dagens Gudstjenster och indelningen af det borgerliga dyg¬
net, jag utbeder mig H. R. o. Ad:s uppmärksamhet. Tids¬
bestämningen för de förra härleder sig från tider, då verk¬
samheten var nära liktidig med naturens dag. Förhållan¬
det är förändradt. Solens uppgång bestämmer näppeligen
under vintersolståndet början af dagens arbete; men då mid¬
natten är aftontimma, kan det icke vara annorlunda. Emed-
Den 37 Februarii.
lertid kalla lempelklockorna till Gudstjenst, innan åhöraren
uppfyllt dagens första bestyr, om de äro företagna så tidigt.
Säkert är, att mången icke alltid vet, om och när ottesång
hålles. De flesta af dem, som vilja tira söndagen i templet
bereda sig derföre till högmessan; men de slamrande kyrko-
och bänkdörrar, hvilket störande buller illa passar till de
heliga förrättningarna, gifva högljudt tillkänna, att ganska
många ägt för kort tid till beredelsen för sin Gudstjenst.
Hos den sjelfberoende är det alltid ett fel att med sin sena
ankomst öka denna oreda; men den tjenande torde hafva
ett icke alldeles ogiltigt förhinder deruti, att han icke hin¬
ner fullgöra sina pligter, hvarföre han ofta nödgas uteblif¬
va, men vanligast komma sent och aflägsna sig tidigt. Pre¬
dikans amen är en nästan allmän uppbrottssignal. Så pre-<
dikas för brådskande åhörare, och boner Jäsas och psalmer
sjungas under det utströmmande folkets larmande buller:
slutvälsignelsen bortljuder uti de tomma hvalfvén, sedan kyr-
kotjenarna ensamma gifvit Gudi ärona i sitt ”tackom och låf-
vom Herran.” Aftonsångerna lida mest af all Gudstjenst genom
bibehållandet af den gamla ordningen. Kl. 2 är middagstim¬
man. Kyrkornas bänkar äro derföre tomma, medan borden
äro fullsatta. Likväl är jag fullkomligt öfvertygad, att mån¬
gen husfader skulle med maka och barn, äfven om han be¬
vistat högmessan, gerna deltaga uti denna vackra och korta
andaktsstund.
Ändamålet med flera Gudstjenster på samma dag har af
ålder varit, att de alla skulle beqvämligen kunna begagnas
af den, som det önskade. Men detta var i mera än ett af¬
seende andra tider och andra seder. Att häruti återgå till
de goda, framfarna dagarnas fromma bruk, tror jag vara
mångas innerliga önskan. Säkerligen skulle då många de
obotfärdigas förhinder undanrödjas och mången polisförfatt¬
ning icke Jjeliöfva tillämpas.
Enligt nu gällande Kyrkoordning är endast högmessan
tillgänglig för hvar och en, som icke vill för söndagen än¬
dra sitt husliga lif. Alen hvarken är det möjligt, att en
huslig förenings alla medlemmar kunna på samma Lid af¬
lägsna sig, ej heller skulle de folkrikare församlingarna på en
gång rymmas i sin kyrka. Yi behöfva derföre flera Guds¬
tjenster, och jag hyser den glada förhoppning, att, om
KyrkoOrdningen lämpades i afseende på Gudstjensttiden när¬
mare intill det nu antagna lefnadssättet, skulle aldrig någon
Gudstjenst fåtaligt besökas, hvilket nu inträffar, ej sällan till
den obetydlighet, att en kyrka för några tusende hyser 3 a
4 personer, samt åhörarna tålsammare deltaga uti dessa an-
daktsöfningar. I allt fall tyckes gagneligheten att hålla
Gudstjenst på tider, då åhörare äro att vänta, i stället för
att låta presterna i de tomma templen hålla högtider, då
andra menniskor sofva eller äta, ligga i så öppen dag, att
1 H. 25
194
Den 27 Februarii.
endast falska åsigter och oädla motiver kunna för densam¬
ma tillsluta sina ögon. Jag har ansett mig böra använda
min rätt att här tala för detta ändamål, särdeles då den
motiverade förändringen är både oskyldig och lätt samt af
behofvet länge påkallad. Jag yrkar ingen reformation, inga
statsanslag; men jag anser mig hafva talat i en god stund,
om jag kunnat i ringa mån medverka lill våra Gudstjen-
sters mera andäktigt, mangrannare och flitigare bevistande.
På dessa grunder anser jag mig böra föreslå Gudstjen-
sternäs framflyttning på följande sätt: att Ottesången börjas
kl. £ till 9, Högmessan kl. 11 f. m. och Aftonsången kl. 4
e. m. Dessa tider anser jag böra fastställas för Rikets alla
städer och uti de landtförsamlingar, der vederbörande Con¬
sistorium pröfvar dem förenliga med locala förhållanden.
Lefnadsordningen är i städerna öfverallt i strid med när¬
varande bruk. Synnerligast i hufvudstaden motverkar detta
Gudstjenstens bevistande. Under den mörka årstiden skall
visserligen behofvet af ljus för aftonsångerna uppstå; men
de besparades dock i ottesångerna. Skulle någon vilja räk¬
na ännu nogare på denna obetydlighet, så uppgår dock al¬
drig denna möjligen ökade kostnad till den ökade collect,
som då til Iföl le kyrkorna af de större folksamlingarna, för
att icke nämna fromhetens frikostighet att på många sätt
fylla detta behof. Dessutom, hvarföre våra ottesånger nu
fordra endast 10 h 12 ljus, är just derföre, att de af så få
besökas. Då de antogos och utsattes på morgonen, beräkna¬
de man visst icke ljuskostnaden. I de Evangeliska kyrkor¬
na i Tyskland föreskrifver Preussiska Agendan af år 1817
och 1828, hvilket jag sjelf har sett, att ljus brinna å hög¬
altaret under sjelfva högmessan hela året igenom. Att hus¬
hålla härutinnan på Gudstjenstens bekostnad, ser jag intet
skäl. Emot framflyttning af ottesång och högmessa torde
inga, ens skenbara hinder kunna anföras. Deremot skulle
kanske någon vilja uppleta sådana uti cathechetskolorna;
men på de högst få ställen, der de ännu qvarhållas uti det
för dem så otjenliga rum, sorn kyrkans sacristia, vore verk¬
ligen en länge kräfd förbättring af dessa skolor vunnen der¬
igenom, att de blefve derifrån flyttade. Numera hafva för¬
samlingarna egna fattigskolor, hvilkas salar stå obegagnade
alla helgdagar och då gerna kunde inrymmas åt dessa, de¬
ras fränden Presterliga förrättningar, af hvilka söndagsef¬
termiddagen, särdeles i folkrika och fattiga församlingar mest
upptages, skola tilläfventyrs anföras såsom hinder för denna
motion; dock då endast en af presterskapet är vid afton¬
sången sysselsatt, äro således de öfriga oförhindrade att äf¬
ven före densamma gå församlingen tillhanda, samt alla dertill
lediga omkring kl. 6 e. m., då aftonsången ar slutad äf¬
ven de största helgdagar, då ritualen är vidlyftigare. Att
föreskrifva kl. 11 till allmän sammanringning å landet, tor¬
de möta lika många svårigheter, som nu kl. 10 omöjligen
Den 37 Februari i.
öfverallt kan dertill användas. Jag vill således för dem icke
yrka någon ändring i nu gällande föreskrifter, ehuru upp¬
lyftande det är att veta, det hela Svenska folket endrägtigt
på samma timma i templet lofsäger sin Gud. Men att i
städerna ensamt aftonsångerna framflyttas, ehuru af behof-
vet mest påkalladt, kan med skäl anses för en ofullständig
åtgärd.
Denna min motion anhåller jag vördsammast måtte blif¬
va till Allm. Besv.- och Oecon.Utskottet remitterad.
Lades på bordet.
Frih. af Nordin, Carl Joli.: K. M:s Nåd. Propos. om
in- oell utvexling i R. St:s Bank har af åtskilliga Stånd blif¬
vit remitterad till BancoUtsk.; men för Utsk. möter svårig¬
het att handlägga denna Nåd. Propos., innan alla de enskilda
motioner, som stå i beröring med Banken, till Utsk. inkom¬
mit. Jag får derföre till Hr Gr. o. Landtm, samt H. R. o.
Ad. vördsamt framställa den hegäran, att R. o. Ad. täcktes
besluta, att, när motionstiden tilländalupit, R. o. Ad. i för¬
sta rummet kommer att företaga till remiss alla de motio¬
ner, som kunna stå i beröring med Banken. Då K. M:s
Nåd. Propos. innehåller, att Banken bör öppnas till in- och
utvexling d. 1 nästk. Juli, är det omöjligt för BancoUtsk.
att handlägga ärendet med erforderlig skyndsamhet, derest
Utsk. icke, så snart som möjligt, erhåller del af hvad i äm¬
net kan blifva anfördt inom RiksSt. Detta är grunden föf
den begäran, jag tagit mig friheten framställa.
Hr Hjärne, Harald, uppläste följande:
Vid sisth Riksdag beviljades, på K. M:s Nåd. Propos.,
ett statsanslag till beredande af förbättrade lönevilkor för
befälet vid indelta Arme'en. En ny reglering af lönerna,
till sin grund mera öfverensstämmande med tidens fordrin¬
gar, än vårt åldriga Indelningsverk medgaf, har deraf blif¬
vit en följd. Olämpligheten, att aflöna det yngre befälet
medelst boställen och spannmål, var allmänt erkänd. Alla
de oformligheter i förhållandet mellan lönerna, hvilka, isyn¬
nerhet efter 1813 års organisation, ägt runi; alla de förlu¬
ster för enskilda löntagare, som uppkommit genom bostäl¬
lens utarrendering, och det lägervall, hvari många bostäl¬
len derigenom råkat &c. &c., voro tillräckligt upplysande
facta, för att påkalla en ny princip för militär-befälets af¬
löning.
Den nva regleringen bär stämpel af Styrelsens önskan
att bygga löningssättet på en grund af ordning, billighet
och tidsanda, ehuru de författningar, hvilka, i följd deraf
emanerat, vittna om svårigheten att bringa den nya princi¬
pens tillämpning i öfverensstämmelse med det gamla indel¬
ningsverkets qvarstående former.
Dcu aj Febriuarii.
Den nya principen åsyftade hufvudsakligen följande än¬
damål :
1:0 Likhet i lönevilkor inom samma grad;
2:0 ett billigt förhållande emellan olika graders löner, och
3:o att lönerna skulle utgå contant och, så vidt möj¬
ligt var, på bestämda tider.
För att ernå dessa hufvudändamål, hafva följande åt¬
gärder vidtagits:
1) Största delen af det yngre befälets boställen indra¬
ges, i mån af innehafvarens afgång eller befordran.
2) Sådana indragna boställen administreras sedan af en
s. k. Boställs-Direction inom hvart Reg:te.
3) Regrtsskrifvarna uppbära alla arrendeinkomster af
indragna boställen, jemte öfriga till löningsfonden anslagna
medel, och redovisa dem till en s. k. Lönings-Direction.
4) En Lönings-Direction är tillsatt vid hvarje Regrte,
hvilken åligger att fördela alla lill befälets aflöning anslag¬
na medel, på grund af den utaf K. M. fastställda nya aflö-
ningsstaten.
Sådan är hufvudgrunden till den nya löneregleringen.
Första årens erfarenhet visar redan, att det åsyftade än¬
damålet — en bestämd lön på bestämda tider — svår¬
ligen kan vinnas genom det vidtagna administrationssättet af
de indragna boställenas afkastning. Boställs-Direct:na skola
ombesörja boställenas bortarrendering. Om af denna åtgärd,
ehuru analog med de så mycket öfverklagade 3o-års-arren-
dena, likväl icke samma olägenheter böra kunna befaras,
om det reglemente, K. M. låtit utfärda för nämnde Directtr,
strängt tillämpas, och således arrendeafkastningen alltid,
vid påräknad tid, kommer Lönings-Direct:na tillhanda; så
uppstår likväl ett förhållande, hvarpå man icke synes haf¬
va tänkt, enär det helt och hållet strider emot den nya lö¬
neregleringens anda.
Försäljning af spannmål är nemligen ej lika lätt verk¬
ställd på alla orter, och det finnes provinser, der den, vis¬
sa år, är nära omöjlig. När det nu inträffar, att Lönings-
Direct:n ej kan i penningar realisera den af indragna bostäl¬
len och kronotionde erhållna spannmålen', upphör dess för¬
måga att kunna utdela lönerna, och löntagaren har då, li¬
kasom förr, väl spannmål, men inga penningar, endast
med den skillnad, att han nu ej får, som förr, sjelf dis¬
ponera öfver sitt lilla spannmålsmagasin. Detta exempel är
icke en blott fiction; ty förhållandet har redan inträffat vid
mer än ett Reg:te. Val hafva Lönings-Directrna erhållit
tillstånd att upplägga den osålda spannmålen i Kronans 111a-
gasiner emot vanlig afskrifningsprocent; men årets lön är
derigenom åter- ställd på framtiden, hvilket man genom de
anbefallda åtgärderna trott sig förekomma. Att, i brist af
tillfälle till spannmålens föi'säljning, till löntagarna utanord¬
na spannmål i stället för penningar, såsom vid något Rcg;te
Den aj Februarii.
»97
skett, anser jag stridande emot den nya regleringens anda
och mening, ehuru välvillig grunden för en sådan åtgärd än
kunnat vara.
Den nu gällande aflöningsstaten är, efter nu fastställda
grunder för löningssättet, ingenting annat än en calcul, i
hvilken hvarje summa bort åtföljas af ordet: ungefär. Des¬
sa summor äro endast välvilliga önskningar, så länge de der¬
till påräknade medel, till största delen, skola bero af spann-
målsförsäljning. Så länge de indragna lönerna skola fortfa¬
ra att vara en Reg:tets och icke Statens tillhörighet, blir
det naturligtvis en omöjlighet att på siffran kunna tillämpa
ofvannämnde stat, enär alltid, utan en särdeles besynnerlig
slump, antingen brist eller öfverskott måste uppstå.
Om den hufvudprincip, hvarpå den nya lönereglerin¬
gen grundar sig, skall kunna conseqvent tillämpas, blir det
således nödvändigt att ställa befälets aflöning på en mera sä¬
ker och bestämd fot. Dertill fordras ingen i den nuvaran¬
de regleringen ingripande förändring, endast ett beslut af
Statsmagterna, lika enkelt i verkställigheten, som nyttigt,
rättsenligt och ordningsbringnnde till sin orsak.
Jag föreslår i detta hänseende: Att Lönings-Direc-
t:na skola helt och hållet försvinna; att Boställs-
Direct:na, på sätt nu är förordnadt, skola besör¬
ja de indragna boställenas utarrendering; att
Reg: tsskr ifvar na skola uppbära arrendemedlen,
jemte alla öfriga till den samfällda löningsfon-
den indragna medel, såsom kronotionde, hem¬
mans räntor, m. m., men redovisa alltsammans di-
recte till Statsverket. De contanta medlen insät¬
tas, för Statsverkets räkning, i Länets ränteri,
och den spannmål, som ej genast kan förvandlas
i penningar, lefvereras i Kronans närmaste ma¬
gasin.
Emedlertid skulle alla löner utgå directe från Stats-
Cont. på bestämda tider, antingen på en gång för året i Dec.
månad, eller qvartaliter, och K. M:s Bef:h:de öfvertaga om¬
sorgen att, för Statsverkets räkning, i penningar realisera
den i Länets magasiner lefvererade spannmålen, och medlen
till StatsCont. remittera.
Detta vore, efter hvad jag förmått inse, det enklaste,
säkraste och kanske enda sättet att, så länge en del af de
gamla indelningsformerna, i afseende på befälet, ännu må¬
ste bibehållas, tillvägabringa ordning och system i lönings-
sättct.
Jag har härvid hufvudsakligen afsett den erkända bi 1—
lighetsgrunden, att löntagare skola hafva bestämda löner
och vela när de skola utfå dem, så vidt dessa den enskil¬
des billiga anspråk kunna stå tillsammans med det allmän¬
nas förmåga att, utan nya uppoffringar, tillfredsställa dem.
Någon ny utgift för Staten kan ej här komma i fråga. Tvärt*
Den 27 Februa rii.
om är det troligt, ja säkert, att ju mera den nya regle¬
ringen kommer att tillämpas, d. v. s. ju flera af de dertill
bestämda löner till Staten indragas, desto säkrare skall man
kunna påräkna en ren behållning för Statscassan, uppkom¬
mande derigenom, att de flesta boställen äro, i den tariff,
som ligger till grund för det af R. St. beviljade lönefyll-
nadsanslag, uppskattade till ett värde under deras verkliga
afkastning; och hvarigenom troligen nämnde statsanslag
framdeles skall blifva öfverflödigt till betäckande af den brist,
som uppkommit endast genom boställenas, i allmänhet,
alltför låga uppskattning, Föreskriften uti K. M:s Nåd. Bref
af d. 2 Fehr. i833 (sid. 13, 4:de punkten): att ett möj¬
ligen blifvande öfverskott skall fördelas på lön¬
tagarna vid Regitet, synes mig innebära en afvikelse
från den princip, man antydt i afseende på likheten i löne-
vilkor; emedan det skulle kunna hända — och troligen äf¬
ven inträffar —, att lönerna vid de Regrter, der boställena
blifvit mycket lågt uppskattade, komma, vid tillämpningen
af det citerade stadgandet, att öfverskjuta den fastställda af-
löningsstaten, under det de vid andra Regtter, der större sam¬
vetsgrannhet mot Staten ägt rum, inom samina grader un¬
derstiga aflöningsstaten.
Genom den ändring jag föreslagit jernnäs alla dessa för¬
hållanden, sedan befälets aflöning ej mera grundar sig på 28
särskilda löningsfonder, utan på en enda gemensam, — Sta¬
tens. De öfverskott, hvilka då framdeles ©tvifvelaktigt
uppkomma, tillfalla då alla lika, d. v. s. Statscassan;
och om Statsmagterna en gång, när detta förhållande in-
trädt — hvilket ej kan blott anas, utan med visshet för¬
utses —, skulle finna skäl att använda öfvex-skottet till en
förhöjning af lönerna, i fall en sådan vore behöflig, skulle
denna tillökning blifva gemensam för hela Arme'en och ej
orättvist stx’äcka sig till vissa Reg:ter, hvilket blefve fallet,
om närvarande löningssätt skulle fortfara.
Häraf synes, att mitt föx-slag strider emot vissa Reg:tei's
fördel; men jag är, för nxin del, öfvertygad, att det står i
fullkomlig harmoni med Statens och Armeens gemensamma
interesse©, och att det grundar sig på ordning och x-ättvisa.
Att Statsverket ofta måste förskottera en del af lö¬
nerna, är en olägenhet, som det bör ikläda sig och som ej
kan få namn af uppoffring —- knappast af förskott —, enär
Utbetalningen endast gäller den förflutna tiden.
Erfarenhetens lärdomar, ehuru af högt värde, kunna
likväl ej sträcka sig ända till ett bestämdt förutseende. För¬
fattningarna i afseende på den nya löneregleringen hafva ut¬
tryckt den allmänt gillade princip, man velat följa, deras
tillämpning visar behofvet af en förändring i formerna,
hvars orsak man troligen ej förutsåg,
Lades på bordel.
Den 27 Februari i.
»99
Gr. Horn, Glaes Fredr., anförde skriftligen:
73 §. Reg.F. stadgar, att "inga nya pålagor, utskrifnin-
”gar af manskap, eller af penningar och varor, må hädan¬
efter, utan K. St:s fria vilja och samtycke, i den ordning
"förut nämndt är, påbjudas, uppbäras eller fordras.” Ordnin¬
gen, hvaruti dessa frågor kunna förekomma, bestämmes uti
61, 62, 63, 6g, 70 och 71 §§. af samma Reg.F. samt uti
3o och 3i §§. Riksd.Ordn.; och då 83 §. Reg F. bjuder, att
grundlagarna skola efter deras ordalydelse i hvarje särskildt
fall tillampas, följer deraf ovedersägligen, att R. St. icke äga
magt att på annat sätt, än grundlagarna i förstnämnde §tj.
stadga, bevilja något statsanslag, eller ålägga Svenska med¬
borgare något skattebidrag, vare sig i penningar eller varor.
Skulle likväl sådant hafva inträffat; skulle föregående Stän¬
der, genom förhastande eller missförstånd, hafva handlat
emot grundlagarnas tydliga föreskrift i nämnde fall, så äga
ofelbart Rikets nu församlade St. icke allenast rättighet, utan
äfven ett åliggande, att rätta det begångna misstaget, såvi¬
da ej R. St. vilja göra sig saker till en uppsåtlig öfverträ¬
delse af grundlagen.
Sednaste R St:s beslut om mötespassevolance-afgiften
innebär detta olyckliga missförstånd om frågans natur och
R. St:s beslutanderätt deri. Den föreslogs af K. M. i Dess
Nåd. Propos. till R. St. att utgå i följd af contract, men
beviljades af Ständerna med uttryckligt förbehåll, att der¬
om icke skulle contraheras, enär rust- och rotehållare för¬
menades att sin lagliga talan utföra eller att om afgiftens
erläggande sig yttra. Det var således i form af bevillning
denna pålaga utskrefs. Men dervid företer sig den oform¬
lighet, att densamma, uteslutande ålagd en särskild sam-
hällsclass, icke af Bevilln.Utsk. föreslogs, än mindre att, på
sätt 71 §. Reg.F. föreskrifver, det4;de Ståndets, från de öf-
rigas skiljaktiga, beslut derom gjordes gällande. Den bevil¬
jades på de förenade Stats- och Oecon.-Utskottens tillstyr¬
kande — alltså utan laglig pröfning —, och beviljades för
i5 års tid.
Man skulle förgäfves efterforska någon rättsgrund för
detta beslut, hvartill Ständerna förmodligen föranleddes af
de förenade Utskottens felaktiga utredning af ämnet och
oriktiga uppgift om förhållandet med den år 1812 beviljade
mötespassevolancen, hvars villkorlighet nogsamt bestyrkes
genom rust- och rotehållares hörande öfver frågan samt af
det factum, att åtskilliga bland dem undandrogo sig afgif¬
tens erläggande.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit och med åbe¬
ropande af mitt uti ett föregående plenum gjorda yrkande
på det billiga afseende, sorn måste fästas vid jordbrukets allt¬
jemt stigande bördor af Indelningsverket — en sanning, vitsor¬
dad af Konungens samtliga Rådgifvare uti deras, vid K. M:s
sednast afgifna Nåd. Propos. om ett förnyadt mötespassevo-
aoo
D»n 37 Februari i.
lance-contract bifogade, alternativa förslag —, föreslår jag,
att It. St., med upphäfvande af Ständernas vid sista Riksdag
fattade beslut om mötespassevolance-afgiften, bevilja ett år¬
ligt anslag af 200,000 R:dr till indelta Armeens vapenöfnin-
gar, att från och med år 1835 företrädesvis utgå genom en
blifvande högre bevillning för brännvinsbrännings-rättighe-
ten; emedan rättvisan bjuder, att, om än passevolance-af-
giften kunde anses svarande mot ett häfdvunnet besvär, utom
lag åliggande rotehållarna i Riket, en högre beskattning på
brännvinsbränningen, såsom jordbruksnäring, bör i första
rummet till behofvets fyllande anvisas.
Lades på bordet.
Hr af Dalström, Gust. Jac., uppläste ett anförande,
så lydandet
Att jordbruket och boskapsskötseln, Sveriges hufvudnä-
ringar, ej äro i det blomstrande skick, de fordom varit och
ännu kunna vara, saint att, i följd deraf, produetionen af
säd, victualier och andra födoämnen på långt när ej är så
stor som fordom, är en historisk sanning. Hansestäderna,
Holland, England och Danmark liemtade fordom säd och
victualier från Sverige; Malmö utskeppade på fjortonhun-
dra-talet årligen flera 100,000 t:r säd till Tyskland och an¬
dra länder; sjelfva Jemtland har producerat spannmål till af¬
salu; en handelstractat med Venedig lemnade denna Repu¬
blik rättighet att från Sverige utföra säd, fisk och victua¬
lier efter behof. Engelbrecht, med en här af 100,000 man,
och Carl Knutson, med 60,000 man, tågade med skyndsam¬
het af och an genom Riket. Magasinssystemet var likväl då
icke kändt; tid gafs ej till upphandlingar; armöerna föddes
och bekläddes genom utskrifningar i landet; man klagade ej
öfver någon deraf uppkommen hungersnöd i de landskaper,
de genomtågat, eller öfver någon brist i Stockholm, dit de
hastigt ankommo. Nu deremot, om årsväxten något år va¬
rit mindre gynnande, måste vanliga vapenöfningar inställas,
och om några hundra man beväring uppbryta för att öfvas
några mil längre från hemmet, än vanligt är, tar man en
mörk min och förespår deraf uppkommande svåra följder
för landet.
Det är verkligen en nedslående tanke, att detta förhål¬
lande inträdt vid Sveriges jordbruk. Likväl är vanmagten
synbarast vid de mindre hemmansdelarna, emedan större
egendomsägare merendels hafva något capital att använda
till förlagskostnad, hvarigenom de bättre och ändamålsenli-
gare kunna sköta sin jord, ehuru äfven der hushållningen
ofta fått en förvänd riktning.
Orsakerna till det vid jordbruket öfverklagade onda lig¬
ga förnämligast i förra tiders felaktiga ceconomiska författ¬
ningar, i begäret efter en hastig och tillfällig hushållsvinst,
hvar-
Den aj Februarii.
hvarigenom den välberäknade och säkra, ehuru mera aflägs¬
na, uteblifver; i en bland allmogen rådande lyx eller obe-
iåtenhet med egna tillverkningar, och, framför allt, i den
öfver all höfva utsträckta brännvinsbränningen, hvarigenom
ej allenast jordbruket och boskapsskötseln i vårt land fått en
alldeles falsk riktning, då vinsten deraf skall sökas i bränn¬
vinspannan, utan hvari man äfven igenfinner orsaken till
slägtets moraliska och physiska försämring genom sedeslös¬
het, lättja, fylleri och liknöjdhet för eget och efterkomman¬
des väl.
Man anför ännu en annan förment orsak till jordbru¬
kets förfall, nemi. att jordbruket är betungadt af stora skat¬
tebördor, som vålla dess aftvinande skick. Jag är långtifrån
att dela denna mening; ty deras tyngd är en följd af jord¬
brukets belägenhet och ej en orsak dertill. Räntor oell
skatter, hvilka leda sitt ursprung från en aflägsen forntid,
eller i sednare århundraden tillkommit och qvarstå såsom
ständiga, hafva icke blifvit ökade, utan snarare minskade;
men jag känner ganska väl, huru den på mindre jordlott
sittande bondeu i de flesta landsorter måste — likasom vo¬
re han en med hårda vilkor anställd arrendator af sin jord
— sträfva i egna dagliga behof, för att kunna lifnära sitt
hushåll och förskaffa sig så mycket penningar, sorn fordras
för att gulda bevillningen och andra i penningar utgående
skatter.
Det är derföre jag anser, att skatterna ej kunna ökas
för den del af den jordbrukande allmogen, som besitter små
hemmansdelar, men att äfven den ringaste minskning deri
innebär en välgerning, så mycket mera påkallad, som de
mindre hemmausdelarna i landet egentligen äro de, hvilkas
jordbruk är i svagaste skick och hvarå ingen förbättring
torde stå alt vänta, så vida ej någon lindring i penninge-
skatterna gifves, brännvinsbränningen inskränkes och bränn¬
vinet fördyras.
Sverige består af 65,665 mantal, med 153,y 11 lägenhe¬
ter, hvilka äro uppskattade till ett värde af 282,255,968 R:dr
och för hvilka betalas i bevillning, i och för jordbruk, ef¬
ter 2 Art. 21 och 22 §§. af Bevilln.-förordn., 2 R:dr för
hvarje tusende af det uppskattade hemmansvärdet, en sum¬
ma af omkring 600,000 R:dr. Jag har yttrat, att jag anser
den mindre jordägaren behöfva någon lindring i sina pen-
ningeskatter, emedan det just är penningen, som han har
svårast att förskaffa sig, och får derföre vördsamt föreslå,
att allt jordbruk, hvars uppskattningsvärde icke öfverstiger
2000 R:dr, upphör att erlägga bevillning efter nämnde §§ i
Bevilln.-förordn., eller efter 2 R:dr per mille af hemmanets
uppskattning. Jag förutsätter, att dessa mindre hemmans¬
delar utgöra omkring •§ af Sveriges jord, och om de befrias
från denna bevillning, uppstår visserligen derigenom en brist
2 H. 26
202
Den 27 Februarii.
af omkring 200,000 R:dr i nuvarande belopp; men jag an¬
ser den lätt kunna fyllas genom ökad brännvinsskatt, och
tror, att denna lindring i jordbrukets skattebördor är be¬
höflig och den enda rätta, som kan och bör nu komma i
frä8a-
Om remiss till Bevilln.Utsk. af detta anförande får jag
vördsammast anhålla. ■
Lades på bordet.
Gr. Posse, Arvid, anförde skriftligen:
Den vid Motala anlagda mechaniska verkstad, som till¬
kommit dels genom Statens bidrag, dels genom betydliga
uppoffringar af Götha Canalbolag, har visserligen för bola¬
get varit af stor nytta i och för canalbyggnadsarbetet; men
numera, sedan eanalen blifvit färdig, är verkstaden för bo¬
laget icke behöflig, och det är för bolaget, enligt min öf¬
vertygelse, alldeles omöjligt att uppehålla detta verk ensamt
med egna tillgångar. Bolaget har också derföre beslutat att
söka få bortarrendera eller försälja verkstaden till enskild
man; men om sådant misslyckas, hvilket jag nästan befarar,
så vida bolaget icke sättes i tillfälle att åt en arrendator el¬
ler köpare medgifva de mest billiga vilkor, så blir följden
deraf, att verkstadsrörelsen måste nedläggas och att bolaget
kominer i största förlägenhet för de skulder, det sig åsam¬
kat, hvilket sednare naturligtvis har ett ganska menligt infly¬
tande på canalens framtida bestånd och underhåll, som åter,
att döma efter den erfarenhet man redan vunnit, äro utom
allt tvifvel, örn canalinkomsterna lemnäs orubbade till deras
bestämda ändamål. Till förekommande af ofvan antydda
menliga förhållanden, hvilkas olyckliga följder lätt inses af
dem, som fästa uppmärksamhet vid Rikets behof af ång-
machiner till Sjöförsvaret, vid den arbetsskicklighet, som ut¬
vecklas och sprides genom verkstadens tillvaro, och vid de
oberäkneliga kostnader och förluster det skulle medföra, om
bolaget bragtes till den oeconomiska ställning, att det sak¬
nade medel till canalens underhåll, anser jag mig, såsom Ord¬
förande i Götha CanalDirection, icke böra låta motionstiden
tilländalöpa, utan att väcka den motion:
Att R. H. St., för att bereda möjlighet för Götha Ca¬
nalbolag att försälja eller bortarrendera Motala mechaniska
verkstad, må bevilja bolaget ett lån af 200,000 R:dr B:co,
räntefritt under de första 5 åren, mot 4? högst 5 proc:ts
ränta under de derefter kommande 5 åren och mot lika rän¬
ta och 10 proc:s capitalafbetalning rinder de derpå följande
10 åi', eller intilldess hela den beviljade lånesuinman vore
godtgjord; samt att R. H. St., för den händelse att verk¬
stadens försäljning eller bortarrendering till enskild man, så¬
dant oaktadt, icke kunde till vägabringas, må, i stället för
uämnde lånebiträde, öka anslaget till K. M:s Flotta med
12,000 R:dr årligen, i det bestämda ändamål, att K. M.
Den 27 Februari i.
derigenom må sättas i tillfälle att, under den tid anslaget
utgår, öfvertaga Motala mechaniska verkstad för K. Flot¬
tans räkning, samt der låta tillverka de ångmacliiner med
mera dylikt, som för Sjöförsvaret erfordras.
Jag anhåller, att denna min motion må remitteras till
StatsUtskottet.
Lades på bordet.
H. Ex. Hr Frih. Löfvenskjöld, Salomon, uppläste
följande:
Jag tager mig friheten fästa H. R. o. Ad:s uppmärk¬
samhet på ett stort patriotiskt företag. Stenkolsverkets vid
Höganäs bearbetande lärer förtjena ett så vackert namn; och
detta är den egentliga behållningen, som det förra bolaget
upphemtat af der nedlagda kostnader.
Under lyckligare utsigter och större förhoppningar om
framgång bildades ett nytt bolag. Grufvefältet blef under¬
sökt af kunniga från England införskrifna grufve-ingeniörer;
tillgången på stenkol var på vetenskapliga grunder beräk¬
nad. Arbetets bedrifvande ansågs, i förening med den der
befintliga eldfasta lerans tillgodogörande, blifva af väsendt¬
lig förmån för det allmänna och lönande för bolaget; men
framgången berodde likväl derpå, huruvida ett befarad t stör¬
re vattentillopp i grufvorna kunde besegras, och utgången
af striden med detta element ansågs oviss. Den blef likväl,
enligt föreskrift af R. St., företagen, såsom ett vilkor för ef¬
tergiften af förra bolagets skuld till Statsverket. Huru den
aflupit, skall jag längre fram nämna. Genom denna skulds
eftergift, har det allmänna blifvit, så till sägandes, en osyn¬
lig delägare i Höganäs, och från denna högre synpunkt har
bolaget alllid betraktat verket.
Vid bildandet af det nya bolaget visade sig utsigterna
till afkastning aflägsna, och de hafva blifvit det ännu mer,
sedan verket blifvit belastadt med 120,000 R:drs skuld, som
skall betalas, innan någon vinst kan tillfalla delägarna. Men
under ett sådant förhållande upphemtar likväl del allmänna
alla de förmåner af verket, som dess nuvarande utveckling
kan erbjuda. Med stenkol, eldfast sten och lera samt fle¬
ra förr inom landet icke tillverkade fabrikater kan all¬
mänheten betjenas. Det lärer således icke kunna bestridas,
att ju verket ännu och under längre tid kan anses drifvas
•endast till förmån för det allmänna.
Verkets nuvarande ställning kan inhemtas af den till
K. M. deröfver afgifna und. berättelse, som i afskrift bifo¬
gas. Med dess åhörande har jag likväl trott mig ej böra be¬
svära R. o. Ad. Dess innehåll är hufvudsakligast, att nedra
kolflötsen uti Ryds gamla schakt, hvai’s åtkomlighet under
nära ett halft århundrade varit föremålet för alja ansträng¬
ningar och alla förhoppningar, anträffades i Sept. månad
förlidet år; att de kol, som derifrån och från Brors Backes
204
Den 2j Februari i.
schakt blifvit upptagna, vid här i hufvudstaden anställda
noggranna jemnförelseförsök med Engelska stenkol befunnits
bättre än stenkol från Hull och nära jemngoda med dem
från Newcastle; att, enligt uppgjord arbetsplan, kolupptag¬
ningen, under loppet af omkring 80 år, är beräknad att årli¬
gen uppgå, utöfver verkets eget förbrukningsbehof, till 85 å
95.000 t:r att afyttra; att lerfabrikaterna äro begärliga i
handel, och att verket från Aug. 1825, då det af nya bo¬
laget emottogs, till Dec. sisth år, med beräkning af nedlag¬
da kostnader i byggnader, inventarier och effecter, lemnat
en behållning af 21g,363 R:dr 25 sk. 6 r.st.
Sådant är verkets nuvarande ställning, och sådana äro
förhoppningarna; men dessa förhoppningar hvila likväl på
möjligheten att kunna drifva verket, och att det vid inträf¬
fande oförmånliga händelser icke afstadnar. En sådan vore
det, om verkets producter icke kunde afyttras och nödigt
förlag för vintermånaderna derigenom lomme att saknas.
En sådan händelse är tänkbar. Bolaget, som förutsett möj¬
ligheten deraf, har altså medgifvit upptagandet af ett för¬
lagslån på kolbehållningen af 3o,ooo R:dr.
Till vinnande af en sådan lånerättighet emot låg ränta
och på 9 månaders tid på kolbehållningen N:o 1, till frdelar
af dess värde efter gångbart pris ända till berörde belopp
30.000 R:dr B:co, vänder jag mig, å Directionens vid Höga¬
näs Stenkolsverk vägnar, till R. nu församlade St., i den sä¬
kra förhoppning, att R. St. inse vigten att upprätthålla detta
enda Stenkolsverk, beläget i Rikets bördigaste provins invid
kusten, hvarifrån verkets producter kunna sjöledes trans¬
porteras, och att R. St., medelst anvisning af en sådan låne¬
rättighet, med sorgfällighet vårda denna till förkofran öpp¬
nade nya källa, hvarifrån mångfaldiga näringsgrenar kunna
hemta sin upprinnelse. Bolaget saknar utvägar vid en sådan
inträffande händelse att förse verket med nödiga medel, och
om det i brist på förlag en gång faller, uppreses det troli¬
gen aldrig mer.
Directionen talar ej för bolagets egen förmån, utan för
det allmännas, och hon har åtminstone trott sig uppfylla en
medborgerlig pligt, då hon genom mig faster R. St:s upp¬
märksamhet på möjligheten af en sådan händelse, med det
tillförlit till deras fosterlandskänsla, att verkets fall, genom
saknadt förlag af en så obetydlig summa, må förekommas
oeh dess ruiner icke öfverlenmas till efterkommandes betrak¬
telser.
Jag anhåller vördsamt, att denna framställning ma var¬
da öfverlemnad till behörigt Utskott.
(Afskrift) Bilaga.
Direclionens vid Höganäs Stenkolsverk till K. M. un¬
der d. 11 Febr. 1B34- afgifna underd. berättelse.
E. K. M. har uti skrifvelse d. 24 Mars i832 i Nåder
befallt Direct. vid Höganäs Stenkolsverk att årligen, efter
Den aj Februari i.
2o5
den allmänna bolagsstämman, till E. K. M. afgifva und. be¬
rättelse om arbetets fortgång och Stenkolsverkets tillstånd i
alla dess delar, och Directionen går nu att uppfylla denna
pligt.
Redan under förra bolagets tid utgjorde tillgodogöran¬
det af nedra kolflötsen uti Ryds schakt ett föremål för bola¬
gets förhoppningar och ansträngningar. Flera gånger påbörja¬
des, afbröts och förnyades derstädes försänkningsarbetet med
stora uppoffringar, men alltid utan framgång genom ökadt
vattentillopp, intilldess slutligen alla försök uppskjötos.
R. St., med den ledning som blef dem gifven, fästade
vid sänkningen i Rvds schakt den vigt, att ett bland vil—
koren vid den under i8a3 års Riksdag medgifna afskrifnin¬
gen af Statens fordran hos förra bolaget var, att den nya
fond af 200,000 R:dr, som vid bildandet af ett nytt bolag
borde anskaffas, ovilkorligen borde användas för denna sänk¬
ning och för arbetets bedrifvande på nedra kolflötsen samt
för anläggning af sådana fabricationer, hvartill isynnerhet
den ymniga tillgången på eldfast lera erbjuder materialier.
Uti det betänkande angående Stenkolsverket, som En¬
gelska grufve-ingeniören Bäld år 1827 afgaf, tillstyrkte han,
att grufvearbetet vid Ryd företrädesvis borde väljas. En så¬
dan tillstyrkan grundade sig på beräkningen af den kol-
qvantitet, som derifrån skulle kunna upphemtas. Enligt
uppgjord calcul ansågs det, att kolbrytningen der skulle
lemna den största afkastning, och att den, i förening med
fabrikater af den rika tillgång på den äfven af Bäld, i jemn-
förelse med Engelsk lera, godkända eldfasta leran, skulle
lemna vinst.
Om arbetet vid Ryd på sådana anledningar företogs och
fortsattes, å den ena sidan, under de största förhoppningar
att finna, om ej en hastig, åtminstone en säker ersättning
för alla der nedlagda kostnader, så voro dessa förhoppnin¬
gar blandade med den äfven af Bäld delade farhågan, att
vattnets tillopp skulle tilltaga med sänkningen och slutligen
kunna blifva alldeles öfvermägtigt, och att således frukten
af allt der nedlagdt arbete skulle både för samtid och ef¬
terkommande försvinna.
Under arbetets fortgång inträffade sådana förhållanden,
som af Bäld hvarken kunde föreses eller beräknas, att ver¬
kets grufve-ingeniör, hvilken på bolagets bekostnad vid
Stenkolsverken i Skottland blifvit danad, föreslog och bolaget
godkände den förändring uti den af Bäld uppgjorda arbets¬
planen, att a:ne vattenuppfordi-ingsmaschiner, som, enligt
Balds föreskrift, endast vid Ryds gamla och nya schakter
borde användas, erhöllo biträde af ännu en tredje vid Brors
Backe, hvilka alla, dels tillsammans dels skiftesvis, sattes i
gång till vattenuppfordring och hinsning från hela fältet.
Detta i sådan ordning fortsatta arbete har haft den
Jyckliga framgång, att icke allenast den uedra kolflötsen uti
□o6
Den 37 Februari i.
Ryds gamla schakt anträffats redan i Sept. månad förlidne
år, och således inom den dertill beräknade tiden, utan äfven
att vid Brors Backe kolbrytning från sisth Aug. månad va¬
rit i full gång; och genom denna förändring i arbetsplanen
kan den betydliga vinst upphemtas, att kol på en gång kun¬
na uppfordras både vid Ryd och Brors Backe.
Då Direct. nu har den tillfredsställelsen att kunna fram¬
bära en sådan hugnelig underrättelse inför E. K. M., lyck¬
önskar hon E. K. M. i und., att under Dess regering se upp¬
nått ett mål, som under en lång följd af år, under oafbru¬
tet sträfvande och med de största uppoffringar, fruktlöst dit¬
tills blifvit sökt.
Genom Direct:s föranstaltande hafva stenkol ej mindre
från Ryds än Brors Backes schakter blifvit hitskickade för
att försökas. Försöken skedde uti Flottans verkstäder å K.
Skeppsholmen och bestodo deruti att sammanvälla alne jern-
stänger af 2 tum i fyrkant, då följande resultater upp-
kommo:
Med New east le-kol blef jernet vällfärdigt på 16 minu¬
ter; kolåtgången var 8 U v. v., den lemnade slaggen 5g lod;
med HulTs kol blef jernet vällfärdigt på 20 minuter, kol¬
åtgången var 7 U v. v., den lemnade slaggen i3 lod;
med Höganäs-kol blef jernet vällfärdigt på 17 minuter;
kolåtgången var 7 g, den lemnade slaggen 11 lod.
Kolen, som användes vid försöken, voro sönderstötta
till ungefär lika finhet; och förklarade de vid försöken an¬
vända smedsmästare, att de funno Höganäs-kolen vara gan¬
ska användbara till all sorts suddning och baka sig bättre
än Hulls-kolen, hvilka sednare hade den olägenheten att
fräta jernet, äfvensom att de, af detta enkla försök, icke
funno Höganäs-kolen stå långt efter de vid försöken använ¬
da Newcastle-kol.
Direct. har trott sig böra börja sin berättelse med re¬
dovisning för denna hufvudsakliga framgång uti verkets till¬
stånd, och skall nu fortsätta densamma, rörande arbetet och
hushållningen vid Höganäs i alla dess delar under loppet af
sisth år.
l:o Grufve-arbctet.
Gamla Grufvan.
För att hålla denna grufva läns, har härstädes pumpats
på ao famnars djup från början af året till slutet af Juli
månad, då pumpningen upphörde, emedan vattnet undan-
hölls på ett större djup vid Ryd och Brors Backe. Det en¬
da vid denna grufva åtkomliga fält har bearbetats från
schaktet Föreningen; men i anseende till det inskränkta ut¬
rymmet hafva endast 36 kolhuggare under 288 arbetsdagar
kunnat användas,
Den återstående brytningen i detta schakt inskränker
Sig nu endast till pelarna, ifrån hvilka under åren 1834 och
1835 kol beräknas kunna brytas
Den 27 Februari i.
207
af N:o 1 62,784 t:r
■ 2 125,568 d:o
— 3 3i,q32 d:o
219,744 t:r.
Nya Grufvan.
Scliaktet Brors Backe
är beläget emellan gamla och nya grufvan, och således för
vattenuppfordringen af betydlig vigt för dem begge.
Detta schakt var år 1806, då allt arbete der upphörde,
af 3i famnars djup, och det har alltsedan stått undervatten.
Efter förberedande arbete under Maj och Juni må¬
nader för upprymning af ras, som fyllde schaktet till 20
famnar från dagen, kunde pumpningen d. i3 Juli börjas,
och d. 3o stod pumpcolonnen på bottnen eller 3i fam¬
nar djupt. Till vinnande af större utrymme för brytnin¬
gen nedom schaktet afsänktes vattendunten 1 famn 2 fot ,
hvilket arbete d. 2.8 Aug. var fullbordadt. Schaktets djup
är nu 32 famnar 2 fot.
Från detta schakt, der kolbrytningen upphörde 1806,
voro då endast 33a t:r kol upphemtade. Sedan det blifvit
fullkomligt upprymdt, börjades kolbrytningen den 28 Sept.
med 8 arbetare, hvilka, i mån af beredt större utrymme,
ökades d. 11 Oct. till 20 och från Nov. till 26, hvilket an¬
tal fortsatte arbetet till årets slut, med afdrag af 16 dagars
uppehåll genom bristfällighet å pumparna.
De kol af N:o 1, som här blifvit uppbrutna, äro af en
vida bättre beskaffenhet än de i gamla grufvan, såsom mer
svafvelfria, hårda och bitum inösa, och deras bättre beskaf¬
fenhet har blifvit erkänd ej mindre af kringboende smeder
än i verkets smedja. Kolen N:o 2 synas vara fullgoda med
samma sort i gamla grufvan.
Ryds nya schakt.
Detta schakt är afsänkt till 36 famnar 4 f°t- Enligt
arbetsplanen borde äfven det nedsänkas till nedra kolflötsen;
men det ansågs, att kolbrytningen skulle försvåras genom
starkare vattentillopp , och att med arbetet borde uppskju¬
tas, intilldess vattenmassan genom pumpning vid Ryds gam¬
la schakt och Brors Backe aftagit. Den här anbragta ma-
chinen har likväl tid efter annan varit i gång för att un¬
derstödja rnacliinerna vid Brors Backe och Ryds gamla schakt.
Då under Nov. macbinen gick i dygn, blef schak¬
tet ej läns; men under 20 dagars pumpning i Dec. blef det
läns 4 gånger.
Vanliga vattenhöjden här, då machinerna vid Brors
Backe och Ryds gamla schakt hållas i gång, är ?5 famnar
under jordytan.
Ryds gamla schakt.
Vid årets början var schaktet afsänkt till 34j famnars
djup, och sänkningen fortsattes till d. 26 Jan., då bristfäl¬
aoS
Den 37 Februari i.
lighet å pumpsättningen afbröt arbetet. Det börjades åtcrd.
21 Febr. och fortsattes till d. 26 April, då starkare vatten¬
tillopp försvårade arbetet och det beslöts, att sänknings-
arbetet borde hvila, intilldess machincn vid BrorsBacke kun¬
de sättas i arbete. Schaktet var emedlertid afsänkt till 41
famnar 5 fot. Ehuru pump ning en fortfor här och vid Ryds
nya schakt blef det dock ej läns förr än den i3 Juli, eller
samma dag, då machinen vid schaktet Brors Backe kom i
8änS' ...
Den 2 Aug. börjades å nyo sänkningsarbetet och fort¬
for till d. 20 Sept., dä den nedra eller Fru Bagges kolflöts
träffades på 45 famnars och 1 fots djup, och schaktets af¬
sänkning var fullbordad d. 2 Oct., då pumpcolonnen stod
på bottenhällen eller på ett djup af 46 famnar 4 fot 10 tum.
Under loppet af October fortsattes pumpningen och
schaktet hölls läns; men som det ansågs förmånligt att be¬
drifva arbetet vid Brors Backe, fortgick pumpningen här
endast för att derifrån undanhålla vattnet. Då pumpningen,
vid Brors Backe och här fortgår, hålles schaktet, med bi¬
träde af machinen vid Ryds nya schakt, läns.
Kolen äro af samma goda beskaffenhet som vid Brors
Backe. För kolbrytningens fortsättning under åren från och
med år iS34 till och med 1838 hafva 2:ne arbetsplaner blif¬
vit förelagda bolaget:
Den första, att med biträde af de 3:ne machiner, som
nu finnas vid Ryd och Brors Backe för vattnets undanhål¬
lande, företaga och fullfölja kolbrytningen uti Ryds gamla
schackt jemte schackten Föreningen och Brors Backe, samt
att vid dessa sistnämnde schakt lemna och bespara ett visst
qvantum kol, tillräckligt för 65 kolhuggares sysselsättning
under ett år, för att kunna tillita i den händelse vattnet
skulle öfverväldiga machinerna vid Ryd, så att kolbrytningen
derstädes icke oafbrutet kunde fortsättas.
Den andra, att vid Borrhålet N:o 84 öppna ett nytt
schackt, samt att derstädes, utom förenämnde machiner,
uppföra en ny machin med 53 tums cylinder, hvartill
kostnaden, utom materialier på stället, är beräknnd utgöra
3o,ooo R:dr, för att ännu mer underlätta vattnets länsning
uppåt stigningen; hvarjemte kolbrytningen från detta schakt
på 43 famnars a fots djup skulle företagas och fortgå tillika
med kolbrytningen vid Ryd, sedan kolen på Brors Backe och
gamla grufvan blifvit utbrutna.
Genom den sednare planen blir man mästare af vattnet
både nu och framdeles, och man har då att påräkna en
jemn och bestämd kolbrytning, utan hinder af tillfälliga om¬
ständigheter, hvilka i annat fall möjligen kunna inträffa.
Efter den första planen skulle 70 man bryta kol under
år 1834-j och från början af år i835 ända till år 1838 skul¬
le 80 kolhuggare sysselsättas vid Ryds ocn Brors Backes
schakt,
Dea 3j Februarii.
209
schakt, och från dessa bägge schakt, så vida vattentillop¬
pet ej blefve öfvermägtigt, årligen upphemtas, utom hvad
som till verkets drift fordras, till afyttring 55 å 60,000 t:r
kol N:o i och 3o å 35,000 t:r N:o 2, eller tillsammans 85
å 95,000 t:r.
Efter den sednare planen, då en del arbetare blefve
sysselsatta vid nya schaktet N:o 84, skulle år 1834, 80 ar¬
betare användas, år i835, 65 och sedermera från och med
år z836, 80 arbetare sysselsättas, och något när samma
kolqvantitet till försäljning erhållas, men med den skillnad
i afseende på säkerheten, att, under loppet af omkring 80
år, kolbrytningen utan befarade hinder och utan tillökade
pumpningsmachiner skulle fortgå.
Bolaget, som allmänt erkänt företrädet af den sednare
planen, har likväl, i brist på nödiga medel till anskaffan¬
det af en ny uppfordringsmacliin, ansett sig vara tvunget
att antaga den förstnämnda.
Direct. tror sig slutligen, i afseende på grufve-arbetet
böra i und. anmäla, att genom kolhuggares användande
dels vid schaktsänkningar, dels vid andra betydliga arbeten,
hörande till nya grufvebyggnaden, har under sisth år, lika¬
som de sednare åren, mindre kolbrytning än under de för¬
sta åren af nya bolagets förvaltning kunnat verkställas.
2:o Flötse rnas mägtighet.
Nya Grufvan.
Schaktet Brors Backe.
Mägtigheten öfverstigi
|
:r blott
|
till ringa
|
del
|
den
|
i garn*
|
la grufvan.
|
|
|
|
|
|
|
Flötsens
|
s t r a t i
|
fication
|
:
|
|
|
|
|
|
|
Fot
|
tum
|
Fot
|
turn
|
Taket i grufvan . . .
|
|
|
• 11
|
n
|
11
|
17
|
Takflis N:o 3 . . . .
|
|
|
1 11
|
4*
|
71
|
77
|
Goda kol N:o 1 . . .
|
|
|
11
|
7
|
77
|
17
|
Underflis N:o 3 . . .
|
|
|
71
|
I4
|
|
|
Kilberg
|
|
|
11
|
77
|
I
|
2
|
Mellankol N:o 2 . . .
|
|
|
11
|
2
|
|
|
Mellanberg
|
|
|
17
|
77
|
11
|
6
|
Förskrämningskol N:o 2
|
• • •
|
• • • •
|
11
|
2
|
17
|
|
Öfre bottenberg . . .
|
|
|
11
|
17
|
11
|
44
|
Öfre bottenkol N:o 2
|
|
|
|
4
|
|
|
Under bottenberg . .
|
|
|
11
|
17
|
11
|
6
|
Under bottenkol N:o 2
|
|
|
11
|
4
|
71
|
»
|
|
|
|
2
|
I
|
2
|
64
|
Kol
|
|
|
11
|
17
|
2
|
1
|
Genomskärningens höjd
|
|
|
11
|
11
|
4
|
7e
|
2 H. 27
2j0 Den 27 Fcbruarii.
Ryds gamla schaki.
Mägtigheten uppskattas lika med den i gamla grufvan,
som synes af nedanstående
Stratification:
Fot tum Fot turn
Taket i grufvan
|
• 99
|
99
|
99
|
99
|
Takflis N:o 3 . .
|
|
2
|
99
|
99
|
Goda kol N.*o i
|
|
7
|
99
|
99
|
Underflis N:o 3
|
|
2
|
99
|
99
|
Kilberg
|
|
99
|
I
|
I
|
Mellankol N:o 2 . •
|
|
2
|
99
|
99
|
Mellanberg
|
|
9’
|
99
|
7
|
Förskrämningskol N:o 2 ..... .
|
|
2i
|
99
|
99
|
Öfre bottenberg
|
|
99
|
99
|
3
|
Öfre bottenkol N:o 2 .
|
• 99
|
3
|
99
|
99
|
"Under bottenberg ........
|
|
99
|
99
|
b
|
Under bottenkol N:o 2
|
|
H
|
99
|
99
|
Botten i grufvan
|
|
99
|
99
|
99
|
|
1
|
10
|
2
|
5
|
Kol
|
|
99
|
I
|
10
|
Genomskärningens höjd „ ,, 4 ^
3:o Kolbrytning:
TJti gamla grufvan:
T:r värde
Stenkol N:o 1 — 22,25o
N:o 2 — 41,179
N:o 3 — 1
Uti nya grufvan
vid Brors Backe:
N:o 1 — 3,017
N:o 2 — 5,oi 1
W:o 3 — 2,qo5 ,,
—— io,g33
S:ma 87,521 t:r R:dr 69,837: 16.
4;o K o 1 å t g å n g.
Till ångmachinerna för vat¬
ten och koluppfordringen i
gamla grufvan af N:o 2 . . 3,198
Till vattenuppfordringen utur
nya schaktsänkningen vid Ryd
och Brors Backe samt Fy¬
rarna vid dessa schakt
af N:o 1 — 54o
N:o 2 — 51,635
IX.o 3 ■ 3,3y5 ww
IZ-- ’ 3n58,748 t:r R:dr 39,525: 16.
Vid Tegelbruket
af N:o i — 920
N:o 2 — 7,312
N:o 3 — 1,452
Den 27 Februarii. 2»
Transp. 58,748 t:r R:dr 3g,525: 16.
9,684
Vid Lerkärlsfabriken
af N:o 1 — 21
Ji:o 2 — 5,240
N:o 3 - 464 5 5
- 15,409 t:r R:dr 10,261: 16.
Till tjenste- och arbetsperso¬
nalen smedjan och åkerbruket
af N:o 1 — 3o8
N:o 2 — i,838
N:o 3 — 8,i7r
- 10,317 t:r R;dr 4,35g: 32.
S:ma 84,474 t:r R:dr 55,146: 16.
8:0 Kolförsäljning;.
af N:o 1 — 23,399
N:o 2 —• 17,932
N:o 3 — 6,670 „ , . r ,
———47,101 t:r R:dr 44,776: 32.
i3i,575 t:r R:dr 99,923: —<
6:0 Gencral-kolredovisnlng.
Behållning d. 1 Januari i833.
N:o 1 — 16,446
N:o 2 — 43,943
W:o 3 — 15/p5 ^8[6 t;r R;clr 56)3g7. __
upptagna kol under året . . 87,521 „ „ 69,837: 16.
Suna i63,337 „ „ 126,204: 16.
använda och försålda 131,575
afskrifning å 5 proc. 2,267
behållning d. 3i Dec.
ål' 1833 ’ • • :.-29’495 i63,337 t;r R:dr 126,204: 16.
7:o Redovisning för leran.
a) Lera i klumpar
Behållning från i832 54,789
upptagen utur grufvan
bottenlera . 3,353
fälads d:o . 354 „nrr
1?°^ 58,496 t.T åi6sk. 19,498: 3a.
Utskeppadt och försåldt
bottenlera ... 90
lalads . . j3g2 t:råi‘6sk. R:dr 120: 3a.
3J3 Den 27 Februarii.
Transport 062 t:r a 16 sk. R:dr 120: 32.
Till förmälning
bottenlera 9,896.
fälads d:o 8a. g^g t;r h l6 sh 3^5. _
Behållning till i834 48,i56 „ å 16 sk. 16,062: —
S:a 58,4g6 t:r värde R:dr 19,498: 3a.
b) Malen rå lera:
Behållning från 1832 i,a36t:r
förmålen i833 7,84. „ p.n?? t;r 'a R:d. 12jI02: 3a.
för lerfabricationerna 7,237 t:r å i-| R:dr 9,649: 16.
till div. reparationer 90 „ å — 120: —
försåldt 1064 „ å — i,4i8:32.
behållning till i834 686 „ å — 914:32.
9077 t:r värde R:dr 12,102: 32.
c) Malen bränd lera:
Behållning från i832 240 t:r
förmålen ,833 . . i937 »2177 t:r ä 2$ R:dr 5,o79:3*.
för lerfahricationerna i5i5 t:r å 2-j R:dr 3,535: —
till div. reparationer 3o „ å — 70: —
försåldt 4,6 „ å — 970: 32.
behållning till 1834 2l6 „ å — 5o4: —
2177 t:r värde R:dr 5,079: 32.
8:0 Lcrfabricationen.
Tegel: Behålln. fr. i83a
div. sten 296,479 st. värde B:co R:dr 23,432: 23. 9.
under sisth år tilIv. 221,54g st. „ „ 2i,5o5: 6.10.
S:a div. sten 518,028 st. till ett värde 44,937: 3o. 7.
deraf försålda på stället och
utskeppade 23o,43o st. värde B:co R:dr 22,628: 28. -
använda till div. re-
parat. på stället 28,63ost. „ „ i,5ig: 22. 6.
behålln. till år i834 258,968 st. „ „ 20,889:22. I.
S:a sten 618,028 st. värde B:co R:dr 44,9371 3o. 7.
Lerkärl och sockerformar:
Behållning från i832 B:co R:dr 4,8o5:3i.4>
under sisth år tillverk. „ „ 16,474: 2-4-
S:a B:co R:dr 21,279:33.8.
deraf försåldt på stället och utskepp.för B:co Rd.i 1,698: 8. -
behållning till år i834 „ „ 9,681:25.8.
S:a B:co R:dr 21,279:33.8.
Jemnföres nyssnämnde tillverkning med den för året för¬
ut, då den uppgick till endast 8,i45 R:dr 11 sk. B:co, så
visar sig, att denna industrigren vunnit én icke obetydlig
förkofran, som ännu mera skall tilltaga, i den mån fabri-
katerna hinna blifva mera kända.
Den 27 Februarii. ai3
Eldfast taktegel: Denna fabrication har sedan år i83o
varit inställd. Behållningen deraf sedan år 1832 redovisas
emedlertid på följande sätt:
glaserade oglaserade värde i
pannor pannor. Banco.
Behållning från i832 . . 10,800. i38,8oo. R:dr 5,i3o: 82.
Under sistl. års förlopp försålda 28,940. R:dr 964: 32.
dito på stället använda 8,800. „ 2g3: 16.
Behållning till år i834 10,800. 101,060. „ 3,872:32.
S:a 10,800. i38,8oo. R:dr 5,i3o: 32.
9:o Sammandrag af 1 e r f a b r i c a t i o n e r 11 a s
försäljning och utskeppning.
Botten-Lera 90 t:r.
Fälads-d:o 272 362 t;r k i6 s]._ R;dr 120;32-
Rå malen d:o 1,064 » k 'iRd j» i4'8:32.
Bränd d:o 4^ „ å 2$ „ „ 970: —
Summa leror 1842 t:r, värde tillsam:s B:co R:dr 2,5og: 16.
Eldfast sten 23o/(.3o st. värde R:dr 22,528: 28.
Lerkärl och sockerformar för „ ii,5g8: 8.
Takpannor 28,940 st „ 964: 82.35 ogi;
Summa försäljning och utskeppning 37,600: 36.
Uti denna summa ingår afven försäljningen vid uppla¬
get här i Stockholm till ett belopp af i3,537 R:dr 46 sk.
2 r:st., hvilken skulle varit ännu större, om icke svårighe¬
ten att befragta fartyg vållat betydliga hinder vid fabrika-
ternas hitsändning.
10:o Landtbruket.
Productionen af spannmål, potates, hö och halm upp¬
gick till ett sammanräknadt värde af R:dr 55g8 16 sk., och
lemnade en behållning af R:dr i3oo.
ll;o Verkets financiella ställning.
De å verket nedlagda kostnader af alla slag i byggna¬
der, macliiner, &c. &c. och fabriks-anläggningar från d. 1
Aug. 1825 till d. 3i Dec. i833 uppgå till en sammanräk¬
nad summa af 443,566:22.10.
Verkets tillgångar i contant, fordringar,
materialier och effecter i kol, tegel, lerfa-
bricationer och lera utgjorde d. 31 Dec. 1833 t49,368: 4- 8.
S:a B:co R:dr 592,934: 27, 6.
Influtna medel genom actierna upp¬
gå till 257,171: 2.
Sku,d • * 116,400:- 373;57i: 2_
Skillnaden utgör den vinst verket under ti¬
den Iemnat med 219,363: 25. 6.
S:a B:co R:dr 592,934: 27. 6.
ai4
Den 27 Februari i.
Den beräknade kostnaden af 120,000 R:dr har varit till¬
räcklig till verkets försättande i det skick det nu belinnes;
men berörde summa , som bolaget uppdrog åt Direet. att ge¬
nom lån upptaga, och hvarföre E. K. M. i Nåder täcktes
anslå den derför belöpande räntan ä 5 proc. af statsmedlen,
har på denna väg icke kunnat fyllas.
De af Direet. till detta belopp utgifna obligationer haf¬
va icke kunnat belånas till ett större belopp än 64,000 R:dr,
hvilka till större delen utgjorts af några bland bolagets eg¬
na medlemmar.
Fyllnaden, 56,000 R:dr, har Direet. varit nödsakad upp¬
låna på sin enskilda credit, och hvarföre lion, till betäc¬
kande af räntan, emottagit ett motsvarande belopp af Di-
rect:s obligationer, för hvilka räntan godtgöres af Stats¬
verket,
Directionen framhärdar &c. &c.
Lades på bordet.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman, anförde skriftl.:
Vid sistförflutna Riksmöte väcktes uti samtliga RiksSt.
många motioner, rörande ändring och 1'ättelse i K. M. Nåd.
Stadga om Skiftesverket i Riket, af d. 4 Maj 1827. Dessa
motioner öfverlemnades till gemensam behandling af Lag-
samt Allm. Besv - och Oecon.-Utsk:n, hvilka d. 18 Mars
1829 deröfver afgåfvo betänkande, infördt under N:o 8 uti
bihanget till samtliga RiksStts protocoll, 7tde samlingen 2:dra
afdelningen, 2:dra häftet. Såsom ledamot uti Lag-Utslc.
deltog jag i pröfningen af ofvanberörda motioner, och min
tanka var i allo instämmande med hvad uti betänkandet
blifvit hemstäldt eller tillstyrkt. Sedan samtliga RiksSt., i
anledning af åtskilliga dervid gjorda anmärkningar, åter¬
remitterat detta betänkande till ny handläggning inom de
förenade Utsk:n, expedierades derifrån ett nytt utlåtande i
ämnet under d. 25 Juni nyssnämnde år. Under tiden hade
jag, kallad af andra tjenstepligter, begifvit mig från staden;
flera andra af de ledamöter, som deltagit i det första be¬
tänkandet, hade likaledes lemnat sina platser inom Utsk:n,
och följden häraf blef, att, vid frågans sednare pröfning,
uti flera omständigheter åsigter gjorde sig gällande, de der
voro fullkomligt motsatta dem, hvilka i det första betän¬
kandet blifvit uttryckta. Utsk:ns sednare utlåtande läses un¬
der N:o 41, i bihangeis 7:de samling, 2:dra afdelningen,
i5:de häftet.
Jag har ansett mig böra framlägga denna preliminära
redogörelse, emedan den innefattar ett af de flera skäl,
hvilka föranleda den motion, jag nu ämnar vördsammast
väcka. Ett annat, icke mindre vigtigt skäl hemtar jag från
min enskilda öfvertygelse om både nyttan och nödvändig¬
heten af samma motion, — från mitt begrepp om helg-
den af äganderätt.
Den 27 Februarii.
ai5
Jag tager mig friheten föreslå följande ändringar uti
SkiftesStadgan :
1:0 12 Cap. 8 §. "Då laga skifte på en eller flera deläga¬
res begäran verk ställes, der storskiftesdelning, som vun¬
nit laga kraft, föregått, skall sådant skifte icke öfvergå
flera delägare än den, som det begärt, eller dem, som
sig derom förena. De öfriga delägarna må vid det laga
kraftvunna storskiftet bibehållas, utan annan ändring der-
* uti, än som för skiftets verkställande för de sökande del¬
ägarna oundvikligen erfordras.”
2:0 i3 Cap. 2 §. "Nu har icke hela byalaget, utan en eller
flera af grannarna, skifte begärt, och kan det ej utan
utflyttning verkställas; då skola den eller de, sorn skifte
sökt, vara till utflyttning förbundna, så framt icke an¬
norlunda frivilligt åsämjes."
3:o Att ägograder i n ge n måtte hänföras till de ämnen,
hvilka, enligt 9 §. i 18 Cap. böra vara pröfvade och af-
gjorda, innan skiftet fullbordas, och att således ordet
"äg ograd er i n g e u” från i3 §. i samma Cap. uteslutes,
samt att enahanda tid af sextio dagar, till anförande af
besvär hos ÄgodelningsRätten, som för klagan öfver frill—
bordadl skifte blifvit bestämd, jemväl måtte äga rum i
afseende på ägograderingen, och hvarom stadgande altså
borde meddelas genom en särskild § uti 11 Cap.
De motiver, på hvilka de af mig nu föreslagna ändrin¬
gar sig grunda, äro fullständigt utvecklade i de förenade
TJtsk:ns första betänkande N:o 8 Jag åberopar dem, så¬
som vore de af mig ord för ord här anförda, och anser
hvarken behöfligt eller lämpligt att trötta H. R. o. Ad.
med upprepande deraf.
IJtan förmätenhet vågar jag tro, att mina åsigter skola
delas af många ledamöter, hvilka med uppmärksamhet följt,
samt af egen erfarenhet lärt både känna och bedöma verk¬
ningarna af SkiftesStadgans tillämpning i dess närvarande
skick; men jag döljer icke heller, det jag med visshet för¬
utser, att mitt förslag skall möta allvarligt bestridande af
af andra ledamöter, lika erfarna, lika upplysta, lika för¬
domsfria. Om öfvervigten stadnar på de förras sida, skall
jag äga en dyrbar tillfredsställelse i medvetandet att hafva
bragt denna fråga å bane. Om åter de motsatta menin¬
garna blifva segrande, skall jag dock icke förgäta den oef-
tergifliga pligten att hysa aktning för andras öfvertygelse,
fullt förvissad, att begge de stridande partierna, fastän skilj—
da i åsigter, likväl gemensamt sträfva till ett och samma
mål, fäderneslandets och medborgares sanna bästa.
Efter föregången bordläggning torde detta mitt vörd¬
samma anförande blifva till Lag- samt Allm. Bes v. och
Oecon.-TJtsk:n remitteradt.
Lades på bordet.
Den 37 Februarii.
Hr Törnebladh, Carl Peter, hade iulemnat föl¬
jande:
Efter erhållen underrättelse derom, att den af R. H.
St. d. 4 April i8to upprättade stat för Justitie-Ombuds-
mannen, dess Cancelli och Betjening innehåller, bland an¬
nat: Att, i händelse under tiden J u sti ti e-C an ce 1-
lereti skulle erhålla någon löneförbättring, bör
äfven Jus t.-O mbuflsma nite n af Riksg.-Con t:s me¬
del åtnjuta enahanda förmån och till lika belopp
nied J us t. - Can c'el 1 eren, har jag d. 24 Febr. i832 hos
R. H. St:s Hrr Fullmägtige i Riksg.-Cont. skriftligen hem¬
ställt och anhållit, att den löneförbättring, stor 1,263 R:dr
16 sk. B:co, som, enligt R. St. und. skrifvelse af d. 4 Jan-
i83o, blifvit K. M:s Just.-Canceller beviljad, matte mig till
godo komma för hvarje år från och med i83o intill den¬
na Riksdag.
I sammanhang dermed har jag, uti min skrifvelse till
Hrr Fullmägtige anfört, att den förhöjning uti primitiva
beloppet af Hr Just.-Cancellerens lön, som år i8i5 blef
gifven till 2,346 R:dr 32 sk., och hvilket belopp genom
den år 1823 förändrade beräkningen af statspriset å lönings-
spannmålen ökades till 2,^36 R:dr 02 sk., har kommit Just.
Ombudsmannen till godo, i följd, som jag förmodade, af
den genom 1810 års statsreglering gifna verkställighet åt
stadgandet i 63 §. 3 mom. af Riksd.-Ordn.: att Ju st.-Om¬
buds man nen anses under sin tjenstetid i alla a f-
seenden lika med Konungens Just.- Canceller. Att
sådant icke, hvad löneförbättringen angår, vid sista Riks¬
dag eller sedan ägt rum, lär, efter min tanka, hafva haft
sin orsak endast i Stats-Utsk:s underlåtenhet att, i likhet
med hvad som tillförne varit iakttaget, genom dess memo¬
rial af d. 24 Juli 1815 hos R. St. göra hemställan om så¬
dan tillökning i Riksg.-Cont:s stat, att Just.-Ombudsman-
nens arfvode skulle derå uppföras till lika belopp, som för
Hr Just.-Cancellerens lön blifvit faststäldt. Jag har åtmin¬
stone icke häruti kunnat finna något sammanhang med den
vid sista Riksdag framställda särskilda och materielt olika
frågan om Jönetillökning för Just.-Ombudsmannen till be¬
lopp af 5ooo R:dr Specie, hvilken fråga blifvit af R. St.
afslagen, på den i Stats-Utsk:s utlåtande N:o 168 d. 2g
Juni 1829 anförda grund, att icke lika talande skäl vore
för den sålunda föreslagna tillökningen, som för lönetill-
ökning för Justitie-Råden. Detta svar var visserligen fullt
lämpligt till frågan, så länge den berodde på jemnförelsen
med Hrr ledamöter i Konungens Högsta Domstol, och
intilldess att Hr Just.-Cancellerens lön blifvit ökad till
likhet med deras, hvarom icke något förslag, hvarken i
K. M:s Nåd. Propos., angående Statsverkets behof, ej hel¬
ler af enskild Riksdagsman då ännu var gjordt; men enär
Den aj Februarii.
aij
sådan tillökning derefter blifvit föreslagen och genom R. St:&
und. skrifvelse af d. 4 ^an- i83o N:o 292, ang:de i'egle-
ring af Riks-Slatens 2:dra Hufvudtitel, beviljad, har jag
förmodat, att det varit först då,1 men ock just derigenom,
som Just.-Ombudsmannens i grundlagen och 1810 års stats¬
reglering stadgade rättighet till (len af mig ifrågaställda lö¬
neförhöjning inträffat, samt all kraft och verkan af R.
St:s gifna samtycke tijU betänkandet N:o 168 af d. 17 Juni
1829 förfallit med de skäl och förhållanden, a hvilka det¬
samma varit grundadt. Det har nemi. förefallit mig tyd¬
ligt och klart, att derest R. St:s afsigt, emot min förmodan,
varit att genom sistnämnde åtgärd upphäfva det enda, af
R. St. enskildt beroende prerogativ, som ådagalägger, att Just.-
Ombudsmannen anses i alla afseenden lika med Just.-Can-
celleren; så hade ofelbart sådant blifvit, på ett eller annat
sätt, lika klart uttryckt, som stadgandet om sjelfva preroga-
tivet blifvit det i statsregel eringen af d. 4 April 1810.
Ehuruväl den förmån, sorn för mig enskildt skulle blif¬
va en följd af bifall till den af mig framställda begäran,
är betydlig, har jag dock bort tillägga, att sjelfva rättsfrå¬
gan egentligen bestämt mig till samma begäran. Såsom in¬
nehafvare af ett embete, hvilket ånyo besättes vid hvarje
Riksdag, har jag ansett mig skyldig detta embete, blifvan¬
de efterträdare och R. St. sjelfva, att till rättelse framstäl¬
la de inträffade följderna af uteblifven anmälan ifrån Stats-
Utsk., hvilka följder i sjelfva verket upphäfva den jemnlik¬
het i alla afseenden emellan Konungens Just.-Canceller och
R. St:s Just.-Qmbudsman, som af grundlagens stiftare blif¬
vit uttalad och som R. St., på grund deraf, äfven för
framtiden i 1810 års stat försäkrat samt vid alla tillfäl¬
len sökt upprätthålla.
Till svar derå hafva Hrr Fullmägtige i Riksg.-Cont. under
d. 12 Nov. i832 skriftligen meddelat: Att enär någon af R:ts
dä sednast församl. St. vidtagen författning, rörrde deras Just.-
Ombudsmans aflöning icke kommit Fullmägtige tillhanda,
Fullmägtige, i saknad häraf, ej kunnat bevilja någon utbetalning
af den ifrågavarande lönetillökningen, särdeles sora R St:s vid
1815 års Riksdag särskildt fattade beslut, i afseende på den
då beviljade förhöjningen i Just.-Ombudsmannens på 1810 års
stat uppförda lön, blifvit, genom deras Stats-Utskott, Full¬
mägtige till kännedom och efterrättelse meddeladt.
Af Hrr Fullmägtiges sålunda gjorda förklarande finner
jag mig föranlåten att till R. St:s eget afgörande öfver¬
lemna den framställda frågan, med vördsam anhållan att,
efter Stats-Utsk:s hörande, den sökta löneförbättringen,
1,263 R:dr 16 sk. för hvarje år från och med år i83o,
måtte af R. St. varda mig beviljad.
2 H. 28
2lS
Den »7 Fcbruarii.
(Afskrift)
Stat fcr R. St.-s Justitie-Ombudsm. j dess Cancelli och Be¬
tjening'.
Just.-Ombudsm. njuter, enligt R. St:s beslut, i
årlig lön
och, i händelse under tiden Just.-Cancelleren
skulle erhålla någon löneförbättring, bör äf¬
ven Just.-Ombudsm. af Riksg.-Cont:s medel
åtnjuta enahanda förmån och till lika belopp
med Just.-Cancelleren.
Till resepenningar för Just.-Ombudsm. bestås
på förslag och emot redogörelse ....
En Secreterare hos Just.-Ombudsm. bestås i
årligt arfvode 4oo:
För Secreteraretjenstens bestridan¬
de i Tryckfr.-Committeen . . . 200:
Tvenne Cancellister, ä 200 R.*dr hvardera . .
i Vaktmästare
Till upphandling af nödiga skrifmaterialier
samt ljus och ved för Just.-Ombudsm:s em¬
betsrum bestås på förslag och emot behörig
redogörelse .
Summa
1600
|
—
|
—
|
1000
|
—
|
—
|
600
|
|
|
4oo
60
|
—
|
|
3oo
|
|
|
3g6o
|
—
|
—
|
vagnar.
Tingstadius.
Stockholm den 4 April 1810.
På R. H. St:s Stats-Utskotts
Claes Fleming. J. A.
Abr. Engel. Joh. Ericsson.
N. Frödelius.
Lika lydande med det bland Riksg.-Cont:s handlingar
förvarade original intygar
Isae Rossander,
Afskriftens riktighet styrker
Lades på bordet.
Registrator.
ex officio
Carl Ant. Kock.
Frih. Löwen, Axel Wilh., hade inlcmnat ett så ly¬
dande anförande:
Den nu till sin högsta höjd uppdrifna brännvinsbrän¬
ningens, både i physiskt och moraliskt afseende, förderfliga
inverkan på såväl den nuvarande som uppväxande genera¬
tionen är till sina följder för allmänt känd att behöfva be-
skrifvas; det är i följd deraf endast en synpunkt, från hvil¬
ken vi böra utgå, såväl till und. åtlydnad af vår Nådiga
Konungs uppmaning som till befrämjande af samhällets ord¬
Den aj Februarii.
219
ning och bestånd, nemligen att inskränka densamma, så
vidt både allmän och enskild nytta det medgifver, emedan
detta onda numera i båda afseenden anses vara ett behof
sorn- för närvarande i sitt hela icke kan utrotas. Försla¬
gen härtill äro, likasom medlen, mångfaldiga, ehuru ofel¬
barheten deri knappast lärer kunna ernås annorlunda, än
genom sammanföring af alla på sann öfvertygelse och mo¬
ralisk forskning grundadp förslag, hvilka hvart för sig böra
innefatta någon vägledning till det goda ändamålets vinnan¬
de; hvarföre ock önskligt vore, att hvarje Stånds-represen-
tant, sora häri vunnit erfarenhet och med sund öfverlägg¬
ning kunnat följa verkningarna af de hittills i ämnet fatta¬
de beslut, utkomna författningar och följderna deraf, i
förening med hvarje landsorts locala förhållanden och be¬
hof, ville oegennyttigt gifva sina tankar och åsigter till¬
känna. De flesta beslut, .sorn af R. St. under de sedna¬
re Riksdagarna om brännvinshandteringens utöfning blifvit
stadgade, hafva, ehuru grundligt de än varit uppgjorda, lik¬
väl, såsom erfarenheten visat, likasom satt industrien i allt
högre verksamhet, till brännvinsbränningens raffinering och
största utvidgning, ehuru alltid inom författningarnas gräns;
hvarigenom det af lagstiftaren åsyftade ändamålet aldrig
vunnits, då upplinningsgåfvan alltid påfunnit sådana me¬
del dertill, som ej kunnat anses lagstridiga, derföre att de på
förhand ej kunnat imagineras, mindre förekommas och va¬
rit upphofvet till dessa missbruk, hvilka ofta utöfvats med
ett liknöjdt åskådande af den skada, sorn derigenom tillfo¬
gats både samhället och staten. Således, sedan nu visat
sig, huru alla dessa, i ett godt ändamål, af Regering och
Ständer utgifna stadganden på mångfaldiga vis blifvit upp¬
fattade som ett täflingsämne för alla slags missbruk, synes
klart, huru nödvändigt det blir för lagstiftarna att uppgöra
så enkla författningar, hvilka i möjligaste måtto förhindra
egennyttan att vidare uppfinna alla konstbrännerier till pro-
duetionens förökande eller drifvande i stort. Om man tager
i betraktande till hvilken del af samhället hrännerihand-
■ teringen egentligen hörer, eller hvilken hushållningsgren har
största behofvet deraf, så borde väl brännvinsbränningen
densamma endast och allenast förbehållas; och som denna
visserligen ej kan blifva någon annan än hemmansbrukarens
eller landtbom, han må vara possessionat eller bonde, tyc¬
kes all rimlighet påkalla, att stadsbon måste afstå från sin
hittills hafda bränningsrättighet. Ty ehuru dessa sednare
visserligen hafva ett slags jordbruk, kunna de i alla fall ej
för jordbrukare anses, emedan städerna från begynnelsen
troligen ej fått sig deras jord lilldelt i ändamål af sädes¬
odling, utan till lin och liampcultur, eller produetion af
sådana växter, hvartill landtmannens jord i allmänhet an¬
setts mindre tjenlig, utom att stadsbons jordbruk i allmän¬
het måtte anses såsom bisak, då han dessutom har mång¬
220
Den 2^ Februari i.
faldiga anledningar att rikta sin industri åt andra håll; hvar-
förutan denna jord, fördelad relativt till en stads befolk¬
ning eller tomter, alltid skulle förutsätta ett jordbruk i den
minsta scala, för hvars jordvärde knappast någon pannerymd
kunde komma i fråga såsom tillåten.
På grund af hvad nu anfördt blifvit, skulle min tan¬
ke vara den, att brännerihandteringen ej borde vara någon
med stadsjord förenad rättighet. Den tid är visserligen, ej
ännu ur mannaminne, då landthushållningen kanske bättre
realiserade sig utan brännvinsbränning; men skillnaden på
sädesproductionen då och nu är likväl högst betydlig, hvar¬
före ock denna handtering nu mera blir med hvarje dag
allt mer och mer oumbärlig för landtbon eller den egent¬
liga jordbrukaren, helst till underhåll af den största möjli¬
ga ladugård. Dessutom skulle all i sednare tider uppod¬
lad jord, genom bristande underhåll till bördighet eller
gödningsämnen, snart förfalla till ofruktbara ödemarker,
således ett vigtigt skäl, hvarföre brännerihandteringen en¬
dast och allenast bör landtmannen förbehållas. Härtill kan
läggas ännu ett, nemligen att landtmannen, synnerligen i
alla sädesbärande provinser, sjelf producerar sin säd och
inom sig äger alla rudimaterier till samma handterings drif¬
vande, samt dertill kan använda all sådan af oblida och
oöfvervinnerliga händelser skadad säd, sorn han eljest ej,
utan betydlig förlust, skulle kunna afyttra; då deremot
stadsbon har mer än tillräckliga tillgångar för uppfyllandet
af den brist, som landtmannen, oaktadt den största ansträng¬
ning, aldrig kan vinna i afseende uppå sin jords hållande
i bördigt skick, och dessutom genom köp nödgas anskaffa
alla sina behof till brännvinsbränningens bedrifvande. Bränn¬
vinsbränningen är den enda källa till binäring för landt¬
mannen, roed undantag af vissa och sällsamma locala för¬
hållanden, hvarigenom han medelst omtanka kan vinna nå¬
gon tillökning i sina små inkomster; hvarföre det kunde
•nses våldsamt att fråntaga honom denna naturliga rättig¬
het, som likvisst, efter jordvärdet, bör fördelas lika ?på al¬
la , med afseende på hvarje orts läge och förhållande.
Till vinnande af en verklig förminskning i brännvinspro-
ductionen skulle min afsigt vara, att, sedan man hädanef¬
ter, som hittills skett, rättat pannerymden efter hemmans¬
värdet, med uteslutande af städerna, skulle ingen, oaktadt
det högsta egendoms-värde och det största antal af hem¬
man under ett sambruk, få bränna med eller äga mera än
en panna på högst 65 å 70 k:rs storlek, och till densamma
icke få begagna hvarken pistoriska eller andra konstinrätt¬
ningar, af hvad namn de vara må, och kanske icke heller
mäskvärmare, emedan tillåtelsen till apparatens inventerande
i så mångfaldiga olikheter är det, som synnerligast gifvit
anledning till alla oförutsedda missbruk; utan borde hela
apparatet af panna, hatt, imkylare eller slang och mäsk-
Den 2j Februarii.
221
värmare, om den beslutes tili begagnande, till dimension,
storlek och constrnction vara pertinent bestämd till både
rum och kannetal, såväl för inmurade som s. k. lyftpannor,
hvilka sednare, till undvikande af nya kostnader för
Allmogen, borde få förblifva efter hvarje orts nu brukliga
och allmännaste modeller. Hvad mäskvärmare vidkommer,
vore måhända nyttigt att dem bibehålla, såsom ländande
de till en verklig vedbesparing, ehuru de öka productionen
till omkring 5o proc., hvarföre de finge i samma mån emot
enkla verk contribuera.
Den hitintills gällande tillåtelsen, att grannar emellan
få öfverlåta brännvinsbrännings-rättigheten, borde upphöra,
så att den, som ej sjelf kunde eller ville utöfva brännvins¬
bränningen vid sin egendom, ej måtte på någon annan få
densamma transportera; och ingen borde för i sambruk va¬
rande hemman, till huru stort antal och hvad värde som
helst, få utöfva brännvinsbränning mera än på ett ställe,
likasom i fall en possessionat skulle äga flera särskilda egen¬
domar, han ej derföre borde få hafva flera brännerier på
närmare håll, än i mil emellan herregårdarna eller stam¬
godsen räknadt, och ej advocatoriskt på något af godsets
underlydande hemman eller lägenheter.
Sex månader af året, nemligen 3 månader om våren
från d. i Mars och 3 månader om hösten från d. i Nov.,
vore tillräcklig tid för bi'ännvinsbränningen, den förra till
verklig lättnad för densamma, i anseende till den om vå¬
ren på många ställen vanligen inträffande foderbristen, och
den sednare till slagtkreaturens gödning.
Min öfvertygelse är altså den, att genom en sålunda
minskad pannerymd och inskränkning af pannornas antal,
som genom eftertänksam föreskrift ej kunde gifva anledning
till nya förändringar, brännvinsbränningens forcerande och
drifvande i största scala, productionen visst skulle i en högst
betydlig mån minskas.
Som alla idoga brännvinsfabrikanter genom en sålun¬
da inskränkt bränningsrättighet ej gjorde så betydlig vinst
som hittills, skulle äfven landtmannen i allmänhet deraf
hafva, hvar i sin mån, mindre förtjenst af handteringen;
hvilket äfven må gälla såsom ett skäl, hvarföre lian en¬
samt borde få behålla denna rättighet. Staten gjorde möj¬
ligen äfven förlust härvid emot förr; men tillförekomman¬
de häraf kunde någon förhöjning i accisafgiften för till—
verkningsbeloppet, för att till en del ersätta denna förlust,
fastställas och troligen äfven af den skattdragande tålas.
Detta mitt förslag till brännvinsbränningens förminskande
torde af många anses stridande emot närvarande tids frihets-
principer, derföre att det skulle hindra en hvar att få in¬
rätta sitt bränneri efter sin egen vilja, och såsom en mot¬
verkan af all industri i denna handteiung; men om inskränk¬
ning af denna production skall ske, och R. St. derom öf-
222
Den 27 Februarii.
verenskomma, blir det väl en absolut nödvändighet att icke
vidare låta den bero af hvars och ens fria vilja eller obe-
hindrade rätt för vinningslystnaden på det allmännas be¬
kostnad; och i en fri öfverenskommelse kan intet tvång
ligga. Med pretention på ofelbar duglighet kan jag inga¬
lunda framlägga denna min motion, och möjligtvis kan den
vara stridande emot andra provinsers nytta och fördel. Den
är endast grundad på hvad jag inom den landsort, hvars
medlem jag har den lyckan att vara, liar tyckt mig lin¬
na genom uppmärksamhet på handteringens gång, i följd
hvaraf jag ansett mig skyldig framlägga mina tankar under
It. St:s pröfning, i fall de kunna anses värdiga någon upp¬
märksamhet.
Om remiss till vederbörligt Utsk. af denna min motion
får jag vördsamt anhålla.
Lades på bordet.
Hr Stjerncreutz, Peter Niclas, hade inlemnat
följande:
Sedan, i öfverensstämmelse med den af Hrr Fullmäg-
tige i R. II. St:s Riksg.-Cont. genom bilagde prot.-utdr.
d. 28 Jan. i83,3 gifna föreskrift, att min räkning öfver kost¬
naderna för ved och kol till Landtmls-klubben under sisth
Riksdag borde af f. d. Hr Landtm, vara godkänd, jag hos
H. Ex. Hr Gr. De Geer i sådant ändamål räkningen före¬
tett, har H. Ex. behagat förklara, att H. Ex. icke betvif-
lade räkningens riktighet, men alt H. Ex., hvars egenskap
af Landtm, längesedan upphört, numera icke kunde någon
påskrift å meranämnde räkning meddela; hvaraf följden va¬
rit den, att det öfverskott, som räkningen till min favör
utvisade, blef i Riksg.-Cont. innehållet.
Af denna anledning och då meranämnde räkning, i
Riksg.-Cont. inlemnad och der granskad, är beledsagad med
sådana verificatiöner, att någon anmärkning hvarken ägt
eller kunnat äga rum, vågar jag vördsammast anhålla, att
H. R. o. Ad. samt R. St. täcktes, sedan vederbörande Utsk.
bordt blifvit, tillerkänna mig min rättmätiga och obestridd
lemnade fordran, R:dr 53g: 3g sk. g rist. R:co.
Afskrift. Bilaga.
Utdrag af Prof., hållet hos Hrr FullmägtigeiR. St:s
Riksg.-Cont. d. 28 Jan. 1833.
S. D. Efter förnyad föredragning af Hrr Commissarier-
nes d. 21 dennes på bordet lagda utlåtande, i anledning af
2:dra punkten uti de sednast församlade R. H. St:s Hrr Re¬
visorers till Ilrr Fullmägtige aflåtna skrifvelse, röride oredo¬
visade förskott till anskaffande af ved och kol till Hr Land Lin:s
s. k. soire'er,
Resolverades,
att som R. II. St:s Stats-Utskts till Hrr Fullmägtige aflåtna
Den 27 Februari i.
223
prot.-utdr. af d. 11 Febr. 182g, under rubriken Repre¬
sentationskostnader m. in., innehåller Hr Landtm:s
s. k. soire'er, kostnader härföre godtgöras enligt af Hr
Landtm, godkända räkningar; men ett sådant af Hr Landtm,
meddelaut godkännande saknas å den af Hrr Commissarier-
na insända räkning, så kunde densamma nu icke till pröf¬
ning upptagas, utan skulle altså återskickas till Hrr Com-
missarierna, som hade att för de till ved och kol för Landtnäs
s. k. soireer utgifna förskottssummor behörigen verificerad
redogörelse vederbörande affordra och till Hrr Fullmägtige
ingifva. Derom utdrag af prot. skulle till Hrr Commissa-
rierna utfärdas. Ut supra.
Ex protocollo
C. Sylvan.
Vidimeras
ex officio
Gabr. Lagergren,
Referendarie.
II. Ex. Hr Gr. De Geer, Carl: Ehuru jag visserligen
instämmer uti hvad en värd talare behagat yttra, att nem¬
ligen vid motionernas afgifvande R. o. Ad:s tid icke bör upp¬
tagas med besvarande af desamma, tror jag likväl, att R. o.
Ad. icke skall förtänka, om jag, med anledning af det nu
upplästa memorialet, lemnar några upplysningar, som kun¬
na förekomma antingen för motionären eller mig menliga
slutsatser. Jag tillstår, att jag vid sist]. Riksdag kanske icke
med fullkomlig uppmärksamhet följde den detailfrågan, som
rörde vedconsumtionen, hvaröfver jag icke erhöll någon
uppgift under det jag var Landtm , utan var det, om jag
icke missminner mig, först 2 år efter Riksdagens slut, som
motionären till mig inkom med räkenskaperna öfver ved¬
consumtionen. Den personliga aktning, jag hyser för ho¬
nom, lika med den en hvar bör hysa för den andra, gjor¬
de, att jag icke kunde eller borde betvifla räkenskapernas
riktighet; men då så lång tid efter Riksdagen var förfluten,
ansåg jag det icke vara fullkomligen riktigt att under de¬
samma teckna mitt namn, innan erforderliga upplysningar
erhållits.
Hvad sjelfva saken angår, kan jag för min del icke an¬
nat än högeligen önska, att StatsUtsk. måtte tillstyrka Stän¬
derna att bifalla motionärens begäran, emedan det skulle
hvarken med billighet eller rättvisa öfverensstämma, om han
icke finge sin fordran godtgjord.
Detta har jag ansett mig böra upplysa, äfven för att
undanrödja det skäl, som från min vägran att underteckna
räkenskaperna af StatsUtsk. möjligen kunde hemtas för ett,
emot min önskan, afstyrkt bifall å motionen.
Lades på bordet.
Den 27 Februari i.
Hr Klingstedt, Gust. Fredr., hade ingifvit ett så
lydande memorial:
Sedan erfarenheten visat, att electricitetens användande
i åtskilliga slags sjukdomar är af en obestridlig nytta, haf¬
va R. St. under sist 1. Riksdag varit betänkta att genom ett
anslag af 600 R:dr B:co, satt till K.SundhetsCollegii disposition,
belöna den, som, med kännedom af electriciteten och dess
verkningar till flera sjukdomars botande, skulle emot detta
anslag vara pligtig att med electricitet gå obemedlade sjuk¬
lingar kostnadsfritt tillhanda. Vid samma Riksdag gjordes
äfven en motion till Fabrikören, numera Oecon.Directören
Godlunds fördel, hvilken såväl genom allmänna opinionen,
som åtskilliga af patienter meddelade intyg ansågs äga de
för nämnde ändamåls vinnande fullkomligt erforderliga egen¬
skaper. Herr Godlund hade nemligen sedan år 1824 ensamt
egnat sig åt denna gren af läkarekonsten och uppgifvit sig
hafva botat en stor mängd af sjukdomar af åtskilliga slag,
hvaribland fattiga personer, till ett antal af 200, dä redan
hade hos honom, till största delen utan någon betalning,
haft fritt tillträde; han ägde äfvenledes flera af honom sjelf
förfärdigade electricitets-machiner, hvarmed han således kun¬
de betjena sådana sjuklingar hemma i sina boningsrum, som
icke till hans hemvist kunde transporteras, det syntes såle¬
des sannolikt, att denna i förenämnde afseende säl förtjenst¬
full man skulle vid anslaget komma i åtanka, hvilket dock
af StatsUtsk. under JJ:o 108 afstyrktes, hufvudsakligen på
grund af Hr N. W. af Grubbens anförande emot nämnde
motion, deruti han, såsom skäl till Hr Godlunds uteslutan¬
de från något allmänt understöd, anför, att en Staten till¬
hörig electricitets-machin i K. SundhetsCoIkm förvarades,
vida bättre än den Hr Godlund kunde åstadkomma, och att
Hr Godlund icke ägde de medicinska kunskaper, som for¬
drades för att rätt använda electricitetens verkningar, samt
att han af egen speculation användt sin konst som ett nä-
ringsyrke. Men då dessa invändningar bevisligen motsägas
af de curer, som Hr Godlund genom sina s. k. sämre ma-
chiner åstadkommit, hvilka tydligen och obestridligen visa,
att hans apparat äro tillräckliga för ändamålet, och han,
ehuru i läkarevetenskapens theori icke bevandrad eller exa¬
minerad, dock visat sig äga den kännedom af menniskokrop-
pens byggnad, som är nödig för botandet af de sjukdomar,
mot hvilka electriciteten användes, och då det ej heller lä¬
rer kunna läggas Hr Godlund till last, att han, som helt
och hållet använder sin tid för omskrifna yrke, af patien¬
ter, som dertill äga råd och lägenhet, tager betalning för
sin mödosamma omsorg, så måtte för hvarje opartiskt om¬
döme Hr Godlund icke kunna frånkännas den förtjensten att
genom eget tilltag hafva till mensklighetens hjelp och rädd¬
ning begagnat ett naturligt anlag, hvaruppå man af honom
Den aj Februari i.
ej agde anspråk. Då Hr Godlund, utan afseende på sakna¬
den af det anslag, lill understöd hvartill han vid sista Riks¬
dag föreslogs, icke destomindre lika nitiskt gått den lidande
allmänheten tillhanda tvekar jag så mycket mindre att å
nyo väcka R. St:s uppmärksamhet på denna förtjenst, då frå¬
ga förekommer om disposition af det gjorda anslaget, som
läkarekonsten tillhörer, att electrieiteten, under utöfvandet
af dess medicinska kall, använda, och såsom en följd hvaraf
åtskilliga Stockholms läkare, enligt denna motiori åtföljande
bevis*), sina patienter till electricitetens begagnande på Hr
Godlund anvisat; hvadan mindre skäl torde förefinnas att ställa
anslaget under K. SundhetsCollegii disposition, än att dermed
uppmuntra och till det allmännas fördel bibehålla Hr God¬
lunds biträde vid electrieiteten, hvarföre jag tillstyrker, att
anslaget, som torde kunna nedsättas till 333 R:dr i6sk. B:co
måtte till Hr Direct. Godlund disponeras, samt att denna
min motion måtte resp. MedSt. meddelas och till StatsUtsk.
remitteras.
Lades' på bordet.
Hr von Wahrendorff, And., hade inlemnat föl¬
jande:
Då skogshushållningen af ålder varit vanvårdad i Sveri¬
ge, och åtskilliga i sednare tider tillkomna omständigheter
ännu mera förorsakat skogarnas aftagande, tyckes nu vara
tid att sätta en gräns för deras totala förstöring, åtminstone
i vissa mest bebodda provinser i landet
De som hafva bruksegendomar eller idka näringar, för
hvilkas drifvande kol och ved nödvändigt måste begagnas,
måtte väl redan hafva funnit, huru skogarna blifvit med¬
tagna så att stångjernssmidet i följd deraf småningom måste
minskas och på vissa ställen alldeles upphöra. Den allman¬
na brännvinsbränningen, som på vissa orter drifvits både
dag och natt med större apparat, och den mängd husbe-
hofsbrännare, som taga sina skogsförnödenheter hvar de fin¬
nas, har kanhända mera, än man i allmänhet föreställt sig,
verkat på skogarnas förstörande. Den omständigheten måt¬
te väl någon gång göra sig gällande såsom en besynnerlig¬
het och orättvisa, att det icke räknas för tjufnad, utan åver¬
kan, då skogen, vare sig timmer, ved. eller gärdsel och
stör hugges på roten och bortföres af åverkaren; men att
deremot, om veden är upphuggen i famn, det då, efter nu
varande lag, räknas för stöld, ehuru ett storverksträd eller
en timmerstock är vida mera värd, än en huggen famn ved.
En förändring i denna lag tyckes vara af nöden, så vida en
skogsägare skall hafva hopp att i framtiden bevara sin skog
*) De åberopade betygen åtföljde motionen vid remissen till Stats-
Utskottct.
2 II. 29
22Ö
Den 2j F e b r u a r i i.
för tillgrepp af obehöriga personer. Det säges väl, att vites¬
förbud äro tillräcli 1 iga till skogens fredande; men erfaren¬
heten vittnar om motsatsen: Och sorn man sällan komiker
öfver skogstjufvar på sjelfva gerningen, emedan de mest be¬
gagna natten och ofia äro så talrika, att de af en ä två
skogvaktare icke äro goda att angripa, utan lifsfara, så vi¬
sar sig häraf, att tilltaget vunnit nara nog allmän häfd Får
man ändtligen någon reda på åverkaren, blifver väl stäm¬
ning och en långvarig process, men utan att man vinner
skadestånd eller plikt, kanske möjligen en obetydlig förhöj¬
ning i vitesförbudet.
Ångbåtarna hafva, under sednare åren, mycket ökat ved-
behofvet, der de passera och hålla sina stationer, och gif—
vit anledning till skogsåverkan. Det är således af högsta
vigt för skogens besparande och äganderättens bibehållande,
att skogsåverkan blifver ansedd för stöld, och att skog ej
skall anses växa för alla samt utan ansvar och sträft få till¬
gripas af hvem sorn helst.
Jng anhåller, att detta mitt anförande må remitteras till
Lag- samt Allm. Resv.- och Oecon.-Utsk:n.
Lades på bordet.
Hr Gripenstedt, Jac., hade ingifvit följande an¬
förande :
Det har flera gånger varit satt i fråga, om icke spann¬
mål borde blifva den reala måttstock eller vara, hvar¬
efter prisen å alla andra varor borde bestämmas; men be¬
tänkligheterna mot detta förslag hafva varit för många och
för stora, för att icke göra detsamma oantagligt. Jag, för
min del, skulle också icke understödja ett sådant förslag,
om det i offentlig väg gjordes till allmänt öfverläggnings-
ämne, sedan en mångårig erfarenhet visat, att spannmåls¬
prisen, de må vara aldrig så låga, icke på minsta sätt in¬
verka hvarken på andra varupris, eller på liandtverkares
arbetslöner, eller arbetsfolks dagspenningar o. m. d. Det
måste derföre medgifvas vara en verklig obillighet och orätt¬
visa, att Statens penningelöntagande embets-och tjenstemän,
ifrån och med de högsta till och med de lägsta, skola vara
nödsakade att se deras bättre eller sämre utkomst och berg¬
ning beroende af det större eller mindre värde, som genom
den årliga Riksmarkegången sättes å den del eller hälft af
embets- och tjenstemännens löner, som beräknas i spannmål.
Hvilken förknappning måste icke den löntagare vidkannas
och hvilken inskränkning måste han icke underkasta sig,
som, då han icke har annat än sin lön att lefva af och om
uti denna lön ingå t. ex. 120 t:r spannmål, det ena året
åtnjuter sin aflöning efter 9 a 10 R:dr pr tunna och det an¬
dra året efter endast 6 R:dr. Skillnaden och förlusten i
sednare händelsen är då för mycket känbar, för att icke för¬
sätta honom i största bekymmer och förlägenhet, isynner¬
Den 2; Februarii.
227
het 10111 lönerna, äfven då Riksmarkegången är liög, hvil¬
ket ganska sällan inträffar och då alltid är en följd endast
af felslagen skörd i landet, ändock äro otillräckliga, såframt
löntagarna icke skola försaka allt, sorn icke egentligen hö¬
rer till deras knappa bergning och lifsuppehälle.
Vid öfvervägande häraf, och då sanningen af hvad jag
nu anfört icke kan motsägas af någon annan än den, som
icke känner eller vill känna förhållandet, eller hvars hjerta
är öppet blott för egoismens och småaktighetens ingifvelse!-,
har jag, sorn sjelf icke är löntagare, ansett det för en skyl¬
dig gard af min erkänsla mot den aktningsvärda medborga-
reclass, som, hvar i sin mån, uppoffrar sin tid och sina bå¬
de själs- och kroppskrafter för det allmänna bästa, att vörd¬
sam t föreslå, d e t minimi priset å spannmål må i Riks¬
markegång s-taxan, från och med nästa år i835,
icke beräknas och bestämmas under 7 R:dr B:co;
helst alla andra varupris m. m. hafva i betydlig grad stigit
och ökats på de år, som förflutit, sedan berörde minimipris
fixerades, och det, ty värr, icke är att förmoda, mindre
påräkna, hvarken att dessa andra'varupris eller arbetslöner
o. m. s., sedan de år från år blifvit stegrade och uppjagade,
skola hädanefter falla eller nedsattas, allraminst om den pro¬
blematiska realisationen nu går igenom, då löntagarna gan¬
ska säkert blifva satta i ännu större förlägenhet.
Öfvertygad, att Nationens representanter, alltid nitiska
för sanning och rätt, icke nu kunna vara sig olika, dä frå¬
gan angår att visa hvad aktning de hysa för de personer, af
hvilkas kunskaper och biträde Nationen är i så stort behof,
och af hvilkas niodor den har att vänta sina redbaraste för¬
delar, anhåller jag ödmjukeligen, att denna min motion må
till StatsUtsk. varda remitterad.
Lades på bordet.
Hr Gyllenkrok, Göran, hade inlemnat ett så lydan¬
de anförande:
Om någonsin den enskilda medborgarens lidande bör
blifva föremål för R. St:s särskilda uppmärksamhet, måtte
det vara vid sådant förhållande, sorn det jag nu utbeder mig
få framställa, ett förhållande nemligen, då lagarna ej mera för¬
må skalfa ersättning åt en person, som med förluster af den
känbaraste art måst pligta för det förtroende, han hyst för
stadgade controller å uppbörden i ett af Rikets publika pen-
ningeverk. Då det mål, jag nu vidrör, är af H. R. o. Ad.
redan kändt genom Hr Justitie Ombudsm:s Embetsberättelse
för åren 1826 och 1827, hvaraf visar sig, att äfven hans
nitfulla bemödande förgäfves sökt bereda den oskyldigt li¬
dande skadeersättning, anser jag mig, med hänvisning dels
å denna Embetsberättelse, dels å handlingarna i målet, hvil¬
ka härhos bifogas*), böra i möjligaste korthet framställa be¬
*) Dessa handlingar biefvo, jemte motionen, remitterade till StatsUtsk.
Den 27 Februarii.
rättelsen om denna märkvärdiga sak, icke i ändamål af klan¬
der derå, eller för att påkalla juridiskt bedömande, enär
domstolarna redan, säkert lagenligt, afgjort densamma, utan
för så beskaffadt skärskådande, som icke inskränkes inom
gränsorna af möjligen ofullständiga lagar. Jag vädjar ej till
R.. St:s medlidsamhet, utan till deras rättskänsla i en fråga,
som rörer en lidandes oeconomiska välfärd. Måtte en stunds
uppmärksamhet icke nekas mig!
Numera aflidne Hr ÖfversteLieut. Fredr. Eneskjöld och
hans fru, Friherrinnan Gustava Wennerstedt, utbekommo år
i8i5 till fullo ett lån, stort 45,000 R:dr B:co, af den un¬
der K. KrigsCollegii förvaltning stående Wadstena Krigs¬
manshus Gassa, emot deras uthändigade förskrifning och in¬
teckning uti deras fasta egendom, Säteriet Segermon i Werm¬
land. Vid väckt fråga om sättet att verkställa de åliggan¬
de räntebetalningarna hade, enär låntagarna sjelfva voro
boende i nämnde provins, den dåvarande aktningsvärde Pre¬
sidenten i KrigsColkm gifvit, jag behöfver icke säga det, i
den renaste afsigt det råd, att räntemedlen skulle directe
tillsändas Cassören i Collegii KrigsmanshusContor, P. A.
Landin, hvars embetsqvittenser borde försäkra låntagarna,
att de inbetalda räntorna behörigen crediterades dem tillgodo.
Olyckligtvis följdes detta råd; och erhöll ÖfversteLieut.
Eneskjöld, efter hvarje verkställd pcnningeremiss, qvittens
derå, skrifvet och underskrifvet af bemalde Cassör samt, till
och med 1817 års utgång, samtliga försedda med Krigs-
manshusKamererarens annotation, hvarom äfven i sjelfva tex¬
ten af qvittenserna ditintills erinrades; men i de flesta se¬
dermera, från början af år 1818 t. o. m. d. 4 April 1822,
utgifna betalningsbevis visade sig, ehuru de till form och
innehåll för öfrigt liknade de föregående, den skillnad, att
Kamererarens annotation, jemte erinran derom, å desamma
saknades. Likväl och sorn äfven under sistnämnde tid Hr
Öfverste Lieuten. -Ene.sk jöld , till ytterligare förvillande, emel¬
lanåt emottog några få qvittenser, försedda med Krig,smans-
husKamererarens påskrift, kunde misstanka om svek med de
öfriga så mycket mindre uppstå, som de controllerande an-
notationerna å dessa få qvittenser tycktes förutsätta, att
Krigsmanshus Kamererarens uppmärksamhet måst följa äfven
de derförut förfallna ränteliqviderna. Om redan å den ti¬
den Cassörens betalningsbevis expedierats, såsom nu sker, å
"tryckta blanketter, deri föreskriften om annotation funnits
intagen, hade låntagaren ej, på sätt som nu inträffat, kun¬
nat missledas.
Emedlertid färg ingo flera år, hvarunder hvarken anma¬
ning från KrjgsCöflun förspordes ellert låntagarna ägde min¬
sta anledning förmoda möjligheten af kraf för ordentligen
insända räntemedel. Tvärtom förökades tryggheten i detta
afseende; tv sedan ÖfvcrsteLieulen. Eneskjöld i April månad
1822 aflidit, erhöll hans Enkefriherrinna, till följd af i och
Den 27 Februari i.
för tillstundande bouppteckning gjord förfrågan, en af Ad-
vocatFiscalen i KrigsColkm d. 22 Maj samma år aflåten em¬
betsskrifvelse, deri meddelas, att räntan å för berörde låne-
capital vore obetald från den 3o Juni 1821. Någon annan
slutsats kunde väl icke deraf dragas, än att samma ränta så¬
ledes vore till nämnde dag liqviderad.
Jag hemställer till hvar och en, som nödgats i låneväg
anlita Rikets publika Cassör, att bedöma hvilken säkerhet
man vågar tro sig äga uti så beskaffad t embetsbref, medde-
ladt af den person, som det såsom tjenstepligt åligger att,
vid försummad räntebetalning, emot gäldenären skyndsamt
anställa lagsökning. Efter det Enkefriherfinnan Eneskjöld
sedermera för den förflutna tiden i det närmaste inbetalt
räntan till sista halfåret af 1823, blef hon af samma Advo-
catFiscal i Juni månad sagde år lagsökt för ej mindre än
6,3i6 R:dr 32 sk. B:co, såsom obetald ränta till 1822 års slut.
Förgäfves lät Friherrinnan Eneskjöld, med protest emot
lagsökningen, förete alla både annoterade och icke annote¬
rade qvittenser; förgäfves blef desammas riktighet af då tjenst¬
görande Kamereraren, af förre Kamereraren och af Cassö-
ren Landin, i afseende å hvarderas handteckningar, inför
ErigsCollegii protocoll erkänd: högbemälde Coll:m förkla¬
rade, att blott vederbörligen annoterade qvittenser kunde
såsom gällande antagas.
Alldeles urståndsatt att anskaffa krafvets belopp, måste
Enkefriherrinnan, för att rädda sin intecknade egendom från
utmätningsauctioti, anse för en lindring, att KrigsColhm til¬
lät henne verkställa liqviden genom en i samma egendom yt¬
terligare intecknad revers ä 6,326 R:dr 1 sk. B:co, med derå
förskrifven ränta.
Genom Hr Justitie-Ombudsmts högst nitiska embets-
handläggning vid detta mål, äfvensom genom K. KrigsCol-
legii åtgärd, har laga åtal både till ansvar och ersättning
blifvit anstäldt, ej mindre emot Cassören Landin, än emot
andra controllerade tjenstemän i högbemälde Collijn. Dessa
rättegångar, som slutligen dragits under K. M:s Nåd. pröf¬
ning, hafva ej kunnat bereda Enkefriherrinnan Eneskjöld
annat skadestånd, än rättighet till ersättnings bekommande
af Cassören Landin, som erkänt sig hafva förskingrat besag¬
de bristande räntemedel. Vid hos honom tillämnad utmät¬
ning befanns hans egendom i välde utgöra 5o R:dr 16 sk.
Efter all anledning skulle han, om bristen blifvit anmärkt
några år förut, kunnat ersätta hvad han då hunnit för¬
skingra.
På sådant sätt har en låntagare vidkänts den stora för¬
lusten af 6,326 R:dr 1 sk. B:co, jernte derå under 10 år
upplupna räntor. Om Cassören Landin, i och för pennin¬
garnas emottagande, varit att betrakta såsom ÖfverstcLieuten.
Eneskjölds enskilda commissionär, har han likväl, i egen¬
23o
Den 27 Febr naii i.
skap af Cassör i KrigsmanshusCont., å Cassans vägnar derå
afgifvit qviltenser.
Nekas kan icke, att; låntagaren så till vida felat, att han
underlåtit, jemlikt föreskriften i 12 §. af K. Reglementet för
KrigsmanshusCassan d. 23 Maj i8o5, insätta räntorna i Han¬
ken och förskaffa sig behörigt annotatum å qviltenserna; men
påföljden för denna uraktlåtenhet är ju tydligen i samma
Reglementes i5 § bestämd, enär deri stadgas, att ”Om lån¬
tagare brister i fullgörande af de honom åliggande skyldig-
”heter vid utsatt tid, anses lånet för uppsagdt och hör, se¬
ddon en månad derefter under lika försummelse förflutit,
”genast till Advocatfiscalens åtgärd öfverlemnas, att om ut¬
fordrandet af räntan, samt hvad afbetalas och ersättas bort,
”draga försorg.”
Forskar man ytterligare efter de anmärkningar, som
skola grundlägga Advocatfiscalens åtgärd, så finnér man i
io3 §. af K. RrigsCollegii arbetsordning af år 1807 påbjudet:
”att Chefen för KrigsmanshusCont. är pligtig hålla hand der-
”öfver, att låneräkningen inom Jan. månad hvarje år blif-
”ver för det föregående året afslutad och med Cassacontrol-
”len jemnförd, och att låntagare i råttan tid fullgöra sina
”skyldigheter enligt Lånereglementet och afgifna förbindel¬
ser medelst inbetalningar af räntor, så att förteckning å
”dem, som deruti brustit för det föregående halfva året allt
”intill slutet af Juni och Jan. månader, varder till Depar-
”tementet aflemnad, för att genast till Advocatfiscalens åt¬
gärd komma.”
Hade påföljden af ÖfversteLieuten. Eneskjölds underlå¬
tenhet blifvit sådan, som dessa stadganden tyckas utmärka,
skulle hans räntebrist blifvit ringa och derjemte af försking-
raren kunnat ersättas. Huru olika är ej vidden af låntaga¬
rens förlust endast derföre, att hans räntebrister affordrats
honom efter en tid af 6 år, från det de först tillkommit.
Jag hoppas att få skola finnas, som, efter inhemtande
af dessa omständigheter, icke erkänna, att den Enkefriher-
rinnan Eneskjöld öfvergångna olycka varåt lika oförskyld som
omöjlig att förutse. Då Domaremagten, oaktadt all oväld,
icke mägtat hjelpa den förfördelade, vänder jag mig till den
enda magt, som numera härutinnan kan skänka ersättning,
och får hos R. o. Ad. samt Rikets Ständer föreslå, att En¬
kefru Friherrinnan Eneskjöld matte erhålla eftergift och af¬
skrifning af ej mindre förberörde reverserade ränteskuld
6,326 R:dr 1 sk. B:co, än ock derå från reversens dato upp¬
lupen ränta.
Jag får anhålla, att denna motion må varda till Stats-
Utsk. remitterad.
Lades på hordet.
Den 27 Februari i.
Hr Charpentier, Jean Toussaint, hade inleranat
följande:
Då jag uttog den pollet, som berättigar mig till inträ¬
de på Riddarhuset i egenskap af representant, var det san¬
nerligen icke i afsigt att hur söka göra några enskildas för¬
delar gällande, synnerligast sorn den allmänna rösten påkal¬
lar hushållning och lindring i skattebidragen; men då jag
som oftast, och nästan hvarje plenidag, hört dylika fram¬
ställningar, vågar äfven jag (enl. min öfvertygelse, på grun¬
dade skäl) göra en framställning af enahanda beskaffenhet.
Utan att på något sätt vilja träda de auctoriteter i för¬
väg, sorn hafva sig uppdragna styrelsen och våi-den utaf de
särskilda delarna af Armeen, tror jag dock, att hvarken
dessa eller några andra icke skola med mig inse, att de in¬
divider af .Svenska Armeen, som, i förhållande till sin grad,
tjenstepligter och lefnadsförhållanden, säkerligen i lönevag
äro mest vanlottade, äro Capitainer med lägre lön vid Ar-
tilleri-Reg:terna, och det är af denna anledning, som jag
ämnar vördsamt föreslå en af behofvet och billigheten
högt påkallad löneförbättring för dessa mina krigs- och va¬
penkamrater.
För att ej göra mig saker till egennyttiga åsigter, /eller
kunna beskyllas för partiskhet i ämnet, får jag endast i för¬
bigående den äran fasta II. R. o. Ad:s uppmärksamhet på
den olikhet i lönevilkor, som råder emellan Officerare af
lika grader vid Infanteri GardesReg:terna och K. Svea Ar-
lilleri--Reg:te, till förmån för de förstnämnda, ehuruväl
dessa OilicersCorpser, som, förlagda i samma Garnison, haf¬
va samma (Artilleriet må hända trägnare) tjenstepligter och
lika representations-skyldiglieter att uppfylla. Dessa olikhe¬
ter i lönevilkor, som jag ej vill upptaga tiden med att för
hvarje grad uppräkna, synas bäst af de för dessa Regrter i
INåder fastställda och uti K. StatsCont. tillgängliga lönings-
stater; oell förmodar jag, att om de med billighet och rätt¬
visa tagas i betraktande, de säkerligen skola blifva ej alle¬
nast insedda, utan äfven med tiden, som jag hoppas, jem-
nade.
Förenämnde Artilleri-Capitainer med lägre lön, till ett
antal af 8 vid hvardera Svea och Götha samt 5 vid Ven¬
des Artilleri-Reg:te, elier tillsammans 21 vid hela Artille¬
riet, hafva hvardera från detta års början 54o R:dr i lön
på stal; men då derifrån afgå accordsränta, afgifter till Ar¬
meens PensionsCassa, centonal, kronoutskylder och andra
inom ett Garnisons-Reg:te oundvikliga årliga bidrag, öfver-
hufvud taget tillsammans circa 116 R:dr, tjena de för den
ringa summan af ungefär 424 R;dr årligen. Dessa Capitai¬
ner åligger, utom lingen garnisons-tjenstgöring och 4 må¬
naders årlig exercis, äfven det onus att förrätta alla besigt-
ningar och inventeringar vid artilleri-, tyg- och bevärings-
förråden, hvilka förstnämnda förrättningar möjligen kunna,
a3a
Den 27 Februari i.
oaktadt all använd möda och uppmärksamhet, föranleda till
anmärkningar och deraf följande ersättningsskyldigheter,
jemte det vid de sednare, som, då större förråd aflefvereras
och emottagaS, vanligen fortgå i flera månader, men äfven
stundom hela år och derutöfver, man nödgas, på helsans
bekostnad, ofta uti kall och oblid årstid uppehålla sig län¬
gre tid i fuktiga och osunda förrådsrum; hvarförutan, örn
dessa förrättningar inträffa under den tid, inventeringsmän-
nen blifvit tillagd semester, densamma då förloras.
Då båda subalterngraderna vid hvardera Svea och Gö¬
tha Artilleri-Regtter utgöra 44 oc'a v‘d Vendes Reg:te 3o
individer, hemställer jag vördsammast til! H. R. o. Ad. samt
hvarje annan ädel och vältänkande medborgare att bedöma,
huru svår och nedslående den tanken måtte vara, att, efter
det man, om jag så får säga, tråkat igenom båda subaltern¬
graderna och vid medelåldern (ofta deröfver) inkommer i
Capitainesgraden, der man efter detta steg borde vänta sig
en något nära tryggad bergning, i stället veta sig ännu i fle¬
ra år behöfva kämpa med en högst tarflig eller, rättare
sagdt, otillräcklig utkomst, innan den högre Capitaineslönen,
1200 R:dr, möjligen kan erhållas, af hvilka högre löner vid
hvardera Svea och Götha Reg:te, med en Oliicerspersonal,
Reg:ts Officerarna oberäknade, af 64, finnas på stat endast
det ringa antalet af 12, samt vid Vendes Reg:te, der sam¬
ma personal uppgår till 43, endast 8.
Af hvad jag haft äran anföra anhåller jag vördsam¬
mast, att de vid Artilleri-Regrterna varande lägre Capitaines-
löner måtte blifva förökade till y5o R:dr, eller 210 R:dr
högre än de nh äro, och att denna förhöjning mätte få re-
troactivt beräknas från detta års början, hvarigenom den år¬
liga behållningen af hvarje sådan lön skulle komma att upp¬
gå till emellan 63o och 640 R:dr.
Om meddelande af detta mitt anförande till de öfriga
resp. MedSt. samt remiss af detsamma till vederbörligt Utsk.
anliålles vördsam ligen.
Lades på bordet.
Frih. Cederström, Jac., hade inlemnat följande 12
memorial:
1:0. Ilusesynsordn ingen för Armeen och de särskilda för¬
fattningarna, rörande civila och ecclesiastika boställen samt
Kronans öfriga bebyggda lägenheter, dels locala dels ock af
allmän beskaffenhet, äro otjenliga.
I afseende på Armeens är förslag till en förändrad Hu¬
sesyns- och Boställsordning under K. M:s pröfning; men
hvad som rörande byggnaders beskaffenhet och underhåll å
militie-boställen pröfvas ändamålsenligt, mäste jemväl vara
det för civila och ecclesiastika boställen, der byggnaderna af
innehafvare eller brukare skola underhållas; och hvad sorn
är
Den 27 Fcbruarii.
233
är nyttigt för alla dessa, måste ock vara det för Kronans
öfriga bebyggda lägenheter. Jag föreslår alltså, att en enda
allmän byggnads- och husesynsordning i stället för de par¬
tiella författningarna må utfärdas, och åberopar, i afseende
å detaillerna, KammarRådet Julins och mitt särskilda utlå¬
tande till K. M., åtföljande KammarCollegii und. yttrande
öfver förslaget till en ny MilitieBoställsordning. — Om remiss
häraf till vederbörligt Utsk. anhålles.
(Afskrift af afskrift).
Bilaga.
Utdrag af K. M:s och Rikets KammarCollegii proto-
coll, hållet i Stockholm d. 17 Juni 1833.
Närvarande:
Hr Presidenten m. m. Frih. Cederström, Hrr Kammar-
Råden m. m. Julin, Fägersten, Cassel, Liljenroth och
af Role'n, samt adjungerade ledamoten, Kamereraren
Brandel.
S. D. Hr KammarRådet och Ridd. Cassel läste till slut
handlingarna i det af K. M. d. 23 April i832 till K. Colle-
gii und. utlåtande remitterade mål, angrde upprättande af
ny MilitieBoställsordning, jemte det af Hr KammarRådet i
sådant afseende författade förslag, tillika med und. skrifvel¬
se i ämnet till K. M.; och då Kamereraren Brandel samt
Hrr KammarRåden af Roleh, Liljenroth och Fägersten in¬
stämde i Hr KammarRådet Cassels yttrade tanka, så skulle
i enlighet dermed, såsom utgörande pluralitetens beslut, den
K. Remissen besvaras såsom registraturet visar; men Hr Kam¬
marRådet och Ridd. Julin samt Hr Baron och Presidenten
aflemnade till protocollet deras särskilda tanka i målet, affat-
tad i ett skriftligt anförande af följande lydelse:
Collegii pluralitet har förenat sig i ett nytt förslag till
Boställsordning, att såsom und. utlåtande afgifvas, hvilket
ensamt i afseende på åbyggnaders storlek och beskaffenhet
synes äga något företräde för K. KrigsCollegii, men som,
lika med det KrigsColhm föreslagit, är upprättadt ensamt
för militieboställen och afhjelper lika litet genom den förän¬
drade redactionen de emot hittills gällande författningar med
skäl anförda klagomål.
Sorn grundsats borde kunna antagas, att hvad för mi-
litieboställens byggnad, häfd och underhåll befinnes ända¬
målsenligt, jemväl måste vara det för ecclesiastika och civila
boställen, och att de stadganden, som för alla dessa lägen¬
heter äro nyttiga, skola vara det för Kronans öfriga lägen¬
heter, samt följaktligen böra för dem blifva gällande, då redan
utfärdade contract till ända löpa, så framt ej innehafvare ön¬
ska att dessförinnan få tillgodonjuta författningens bestäm¬
melse. Utgående från dessa grundsatser, synes en byggnads-
och boställsordning böra innefatta stadganden i afseende på:
1:0) Åbyggnadens storlek och beskaffenhet,
2 H. 3o
334
Den 27 Fehruarii.
lämpade efter lägenheternas läge och beskaffenhet och årli¬
ga afkastningsqvantiteter, hvarom undersökningsinstrumen-
tet jemte förslag till byggnadernas storlek och beskaffenhet
af Synerätt upprättas, för att, efter deras pröfning hos K.
M:s Bef:h:de, ingå till vederbörande Collegium, som sederme¬
ra öfversänder dem till granskning af Öfverlntend.Embetet,
hvarest, på grund af föreslagen och godkänd storlek och be¬
skaffenhet, ritningar och byggnadsförslag böra upprättas, för
att jemte Collegii utlåtande till K. M. öfverlemnas.
2:0) Byggnadsskyldighetens fullgörande bestäm¬
mes af Synerätt efter byggnadens värde och varaktighet,
beräknad, med hänsigt till byggnadsmaterialiernas beskaffen¬
het, uti antal år, som, dividerade i värdessumman, gifva
årsbidragets belopp, hvilket, förvandladt i spannmål eller
annan lägenhetens persedel, utgöres efter årets markegångspris.
Dessa årliga bidrag erläggas: vid Armeens boställen, till
Regtternas boställscassor, under BoställsDirechnas förvaltning;
för ecclesiastika lägenheter till Consistoriernas förvaltning i
der bildande cassör för ecclesiastika boställen, och för de
civila, äfvensom för Kronans öfriga lägenheter, till för dem
bildande BoställsDirectioner, under K. M.‘s Befthdes speciella
tillsyn.
Anslag till nybyggnader från dessa fonder uppföras år¬
ligen på förslag för följande året, hvilka, sedan de blifvit
af Öfverlntend.Embetet granskade, insändas genom vederbö¬
rande Collegium och jemte dess utlåtande till K. M:s faststäl¬
lelse, hvarefter verkställigheten besörjes genom vederbörande
BostälIsDirectioners eller, för ecclesiastika boställen, Consi-
storii försorg.
3:o) Reparationer åligga innehafvare och brukare.
Ordningen dervid bestämmes af Synerätt; tillsynen öfver
verkställigheten tillkommer vederbörande K. M:s Bef:h:de och
RegtsChef jemte BoställsDirectma för militie, K. M:s Bef:h:de
och Consistorierna för ecclesiastika samt K. M:s Bef:h:de
och BoställsDii'ect:na för civila boställen och andra krono¬
lägenheter. Besvär i sådana mål upptagas af K. M:s Bef:h:de
och fullföljas hos vederbörande Coll:m samt K. M. i Stats-
Rådet.
4:o) Inventarier, der sådana finnas, som till¬
höra lägenheter, åligger innehafvare eller brukare att
vårda och städse vidmagthålla. De beskrifvas och uppskat¬
tas till värde af Synerätt; frågor derom upptagas och full¬
följas i samma ordning, föregående punkt bestämmer.
5:o) Häfden pröfvas och bedömes af Synerätt; frågor
derom fullföljas jemväl i samma ordning.
6:0) Odlingar och förbättringar undersökas och
beskrifvas af Synerätt. Frågor om rättighet dertill, eller
ersättning derför, pröfvas af K. M:s Bef:h:de och Consisto¬
rium gemensamt vid ecclesiastika, af K. M:s Bef:h:de och
RegtsChefer vid militie och af K. M.‘s Bef;h:de ensamt vid
Den 27 Pcbruarii.
civila boställen och Kronans öfriga lägenheter, samt under¬
ställas derefter vederbörande Collegii fastställelse; besvär i
dessa mål afgöras af K. M. i StatsRådet.
7:0) Oeconomiska besigtningar och laga syner
hållas på innehafvares eller brukares bekostnad; besigtningar
hvart 3:dje år och deremellan, så ofta det af vederbörande pröf-
vas nödigt; vid militielägenheter af Regrsskrifvare eller Au¬
ditör med a:ne tillkallade Nämndemän i Reg:tsfullm:s och
brukares närvaro; vid ecclesiastika och civila samt öfriga
kronolägenheter af Kronofogde och 2!ne Nämndemän i när¬
varo af brukare och Consistorii-ombud för ecclesiastika, samt
Krono-ombud för civila boställen och öfriga lägenheter.
Laga syner förrättas hvart io:de år af första domstolen
i orten, der lägenheten är belägen. Dervid bör dom uti
rätts- och utslag uti ceconomiska frågor särskildt meddelas,
i anseende till dessa frågors olika myndigheter tillkomman¬
de pröfning, då besvär anföras.
I anledning af vid besigtning utrönt förhållande kunna
vederbörande uppsigthafvande myndigheter förordna särskild
laga syn, innan förenämnde 10 år tilländagått. Besvär der¬
öfver fullföljas i administrativ väg. Dessutom bör laga syn
vid hvarje af- och tillträde anställas.
8:oj Besittnings- och brukningsrätt förverkas
genom uraktlåtna skyldigheter. Frågor derom tillhöra Syne¬
rätt i första och Hofrätt i andra instantien samt slutligen
K. M. i högsta domstolen.
9:0) Frågor om rätta förståndet och förändrin¬
gar af conti-act upptagas af Af- och TillträdesSynerätt
och fullföljas hos vederbörande administrativa myndigheter
samt K. M. i StatsRådet.
10:0) Utflyttning i följd af skifte och ersätt¬
ning derföre. Synerätt pröfvar och beräknar för såväl ut¬
flyttningar, som i följd deraf behöfliga odlingar, hägnader
m. m., föreslår fördelning af kostnadssumman på antal år,
i mån af tidigare eller senare beräknelig afkastning från od¬
lingsfälten. Frågor derom pröfvas och afgöras i administrativ
väg, uti den ordning 6:te punkten uppgifver.
11:0) Tid för af- och tillträde bestämmes afSyne-
rätt enligt allmänna lagens föreskrifter derom för fasta egen¬
domar. Sådana frågor fullföljas i Hofrätt och hos K. M. i
Högsta Domstolen.
Anmärkning;
I sammanhang med en Byggnads- och Boställsordning
böra förändrade brandstodsföreningar införas, dervid bygg¬
nadernas värdesumma, icke hemmantalet, bestämmer en hvars
deltagande i afgiften till ersättning för brandskador.
Alla i ämnet hittills utfärdade författningar förklaras
upphäfna, och stadganderna i Byggningabalken om laga hus
vid hemman upphäfvas i grundlagsenlig ordning.
För öfrigt tillstyrkes i und., att Armeens befäl, genom
236
Deu 27 Februarii.
vederbörande Chefsembeten, Flottans, genom Förvaltn. af
SjöÄrend., Presterskapets, genom Consistorierna, och samtlige
K. M:s Bef:h:de, för Civilstaternas boställen och andra lä¬
genheter, må blifva i ämnet hörde, innan K. M. bestämmer
de grander, på hvilka den nya författningen bör upprättas;
och skulle denna tanka i utdrag af Protoc. åtfölja den un¬
derd. skrifvelsen till K. M. Ut supra.
In fidem
A b r. Hellichius.
Rätteligen utdraget, betygav
ex oficio
S. Tranheim.
2:0. Den motion, jag vid 1823 års Riksdag gjorde om
fastställandet af grunder för det Statshushållningssystem,
som borde följas, förnyar jag nu, och åberopar dervid den
utveckling af ämnet, som jag vid sisth Riksdag uti anföran¬
de till R. o. Ad:s prot. d. 12 Dec. 1828 lemnat; börande
bland de slags författningar, som enligt 3:dje punkten af
denna utveckling föreslagits till uppbäfvande, tilläggas såda¬
na, som störande verka på enskildas äganderätt, eller äro
af menligt inflytande såväl på enskildt välstånd som all¬
män förkofran. Bland sådana må exempelvis nämnas Skif¬
tesstadgan, Landtmäteristadgan och K. Förordn. rör:de af¬
söndring af jord från hemman. Bilagdt får jag öfverlemna 4
exemplar af den ofvannämnda utvecklingen af motionen,
med tillkännagifvande, att originaltabellerna finnas i Riddar-
hus-archivet och tryckta exemplar deraf i R. o. Ad:s prot.
4:de del. pag. efter 2Öo. Om remiss häraf till vederbörligt
IJtsk. anhålles.
3:o. Allmänna lagens och särskilda författningars be¬
stämmelser för dagsverkens utgörande efter rök till kyrko¬
byggnad behöfva rättelse (B.-B. 26 Cap. 1 §. KammarCol-
legii Kungörelse d. 20 Juli i83o m. fl.). Flera hemman,
sammanlagda under ett bruk, räknas blott såsom en rök från
många, då hemmanen brukades af särskilda åboer. Deraf
uppkommer ett missförhållande i fördelningen af ett allmänt
besvär, så mycket olämpligare, som den, hvilken äger stör¬
sta förmågan, derigenom minst bidrager. Lagen stadgar, att
alla, som i socken bo, skola kyrka bygga, och således alla,
som i socken äro mantals- och skattskrifna, vid kyrkobygg¬
nad göra lika många dagsverken. Om remiss häraf till ve¬
derbörligt Utsk. anhålles.
4:o. Förändrade föreskrifter för inskrifning till Rust¬
håll, i öfverensstämmelse med hvad för åboskap redan är
stadgadt, äro af behofvet påkallade. Sådan inskrifning med¬
för besittningsrätt, som jemväl utsträckts till försäljningsrätt.
Till bevarande af enskildas rätt är derföre nödigt, att
den ordning dervid bör följas, som för åboskaps tilldelande
Dea 27 Februari i.
är fastställd, nemligen, att ledigheten kungöres med tillkän¬
nagivande om hvilken som sökt inskrifning, och med för¬
ständigande för den eller dem , som förmena sig dertill äga
bättre rätt, att sina anspråk inom natt och år vid talans
förlust bevaka.
Om remiss häraf till vederbörligt Utsk. anhålles.
5:o. De sedan år 1824 om landtmäteriet utkomna för¬
fattningar, nemi. Instructionen, Skiftesstadgan och Taxan,
äro af så menligt inflytande för jordbruket, att jordbruka¬
rens förstöring lätteligen deraf kan beredas. Derigenom att
Landtmäteriet blifvit stäldt under K. M:s omedelbara styrel¬
se, är den controil försvunnen, som öfver denna administra¬
tion fanns, då den stod under KainmarCoIbm, under hvil¬
ket Verk det förut lydt och derunder det, efter min öfver¬
tygelse, åter bör komma, på det såväl ÖfverDirectÖrsEm-
betets Gen.LandtmäteriContor som K. M:s Bef:h:des befatt¬
ningar med denna detail af administrationen, hvarpå enskil¬
das äganderätt äfvensom Kronans så hufvudsakligen bero,
icke må sakna nödig uppsigt och controil. Men då, uti en
fråga af så allmän och stor beskaffenhet som denna, en en¬
skild Riksdagsmans opinion icke bör vara tillfyllestgörande
för stadgandet af R. St:s öfvertygelse om hvad i en så vig¬
tig lagstiftning kan vara bäst och för samhällsinteresset än¬
damålsenligast, tillstyrker jag, att R. St. hos H. M. Konun¬
gen i underdånighet begära, det KammarColhm må blifva
förständigadt att inom en månad afgifva fullständigt und.
utlåtande öfver de rättelser i Skiftesstadgan, Taxan och In¬
structionen för Landtmäteriet, som Colkm kan anse nyttiga,
och att af detta utlåtande erhålla del, för att tillställas det
Utskott, som med dessa lagar får befattning.
Det är bekant, att K. M. sisth år i Febr. förordnat
en Committé att granska Landtmäteri taxan och föreslå de
rättelser deri, som kunde finnas nödiga; men huruvida den¬
na Committé' ännu fullbordat sitt arbete, är mig obekant.
Krigs- och KammarColkna hafva i anledning af K. Re¬
miss afgifvit und. utlåtande, deri de tillstyrka Taxans upp-
liäfvande och återförande till hvad den var före 1827, i
hvad den angår betalning för skifteskostnader å militiebo¬
ställen, KammarColkm särskildt i allmänhet, på sätt bilag-
de afskrift af dess utlåtande innehåller.
Jag tillstyrker altså en fullständig revision af dessa för¬
fattningar, och att, i händelse R. St. icke finna skäl att af H. M.
Konungen begära KammarCollegii und. utlåtande, eller K.
M. till en sådan anmälan, om den göres, icke vill Dess Nå¬
diga bifall lemna, Utskottet dock må till R. St. afgifva ut¬
låtande öfver de förändringar i denna lagstiftning, sorn det
anser sig, på grund af för handen varande skäl och efter
ledamöternas egen erfarenhet, böra föreslå. Om remiss här¬
af till vederbörligt Utsk. får jag anhålla.
a38
Den 27 Februarii.
(Afskrift).
i833 ilen i5 Juni.
Till K. M. undist, röride GcneralAdjutantens för
Armeen und. hemställan i fråga om arfvode till
Landtmätare för laga skifte å militieboställen.
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Genom remiss af d. i3 nasti. April har E. K. M. i Nåder
behpgat infordra Krigs- och KammarGolhnas und. utlåtan¬
de öfver Gen.Adjutantens för Armeen uti memorial af d.
10 i samma månad, på anförda skäl, und:st gjorda hemstäl¬
lan, om icke det genom 1827 års Skiftesstadga och K. Kun¬
görelsen d. 4 Maj samma år stadgade åliggande för boställs-
hafvare, att, lika med jordägare, utgifva arfvoden till landt¬
mätare vid laga skiften, allmänt, äfven för arrendatorer af
militieboställen, måtte upphäfvas, eller ock E. K. M. i Nå¬
der bifalla, att utgående arfvoden förlaga skiften å militie¬
boställen finge, i likhet med andra i Krigs- och Kammar-
Colhnas kung. d. 9 Oct. 182g omnämnde landtmäteri-förrätt-
ningar, af allmänna medel bekostas; äfvensom att de bo-
ställshafvare, som redan fått vidkännas skifteskostnader, måt¬
te i Nåder förklaras berättigade till ersättning derför af all¬
männa medel.
Collina, som redan föredetta, med anledning af speciel¬
la frågor, fästat E. K. M:s uppmärksamhet på behofvet af
rättelser i 1827 års Landtmäterilaxa, utan att hafva ingått
i någon allmän granskning af denna författning, åberopa sig
dessa utlåtanden och hafva nu, till und. följd af ofvannämn-
de Nåd. Remiss, funnit sig pligtiga att genom en allmänna¬
re granskning undersöka, hvilka följder för boställshafvare
taxans bestämmelser medföra, dervid Collina, genom jemn-
förelse med äldre stadganden, funnit afsigten (med landtmä-
tares allönande på Rikets stat; förbudet för alla, som icke
tillhöra denna embetsmannacorps, att skiften och chartor
upprätta, som laggilda anses må; bestämmelserna för char-
teverkets iordninghållande och controllen öfver landtmätares
förrättningar; landtmätares skyldighet att årligen utan be¬
talning, men med rättighet till kost, liandtlangning och skjuts
till och från förrättning, affatta Kronans lägenheter) vara
beredandet af Statens fördel i förening med landtmätarens
belåtenhet och säkerhet för jordägare att, då genom vådlig
händelse chartor för dem förkomma, dupletter alltid finnas
under allmän vård , deraf de kunna erhålla copior. De för
landtmäteriförrättningar stadgade taxor lemnade hvarje or¬
dentlig och skicklig landtmätare visshet om skälig utkomst,
redan innan han hunnit få sådan beställning på stat, och
för dem med löner (i öfrigt lika qualificerade) god utkomst,
— och Statens jordegendomar blefvo på chartor affattade
och jordmånen af sakkunniga beskrifven, utan annan kost¬
nad Un landtmätarnas å Rikets stat anslagna löner, då inne¬
hafvare eller brukare ålåg att vid landtmäteriförrättningar
Den 27 F e b r u a r i i.
lemna nödig handtlangning, kost och skjuts. Men 1827 års
taxa motverkar i betydlig mån dessa med landtmäteri-inrätt-
ningen åsyftade ändamål i och för affattning utan särskild
kostnad af Statens jordegendomar,-och medför boställsinne-
hafvares och arrendatorns obestånd. För Kronans behållna,
utarrenderade egendomar blifva följderna af denna taxa jemväl
högst betänkliga, ehuru icke i så hög grad som för boställs¬
hafvare; deribland Armeens befäl, såsom talrikast, strängast
träffas.
Den för statsreglering ovanliga utväg att bereda en em¬
betsmannacorps förökade inkomster pä andra embetsmanna-
corpsers bekostnad, hvilket taxans bestämmelser medföra,
synes lill sina följder förtjena en särskild uppmärksamhet.
För Armeens befäl, som utgör största delen af med bostäl¬
len försedda embetsmän, förut knappt lönadt, kan denna
författning, 0111 den blefve beståndande, genom de täta flytt¬
ningar, som vid befordringar uppkomma, medföra det orim¬
liga förhållande, att för de bland dom, för hvilka den hän¬
delse inträffar, att dit de flytta, laga skiften äga rum, tjen-
stebefattningarnas löningsförmåner på långt när ej voro till¬
räckliga att gälda hvad landtmätarna äro berättigade att af
dem erhålla.
Genom stadganderna i taxan, som egentligen endast åsyf¬
ta nytta för landtmätare, skulle sålunda Armeens befäl sät¬
tas i nödvändighet att lemna tjensten, med känslan af ett i
alla afseenden oförtjent lidande. Det synes Collina omöjligt,
att det sålunda ådagalagda missförhållandet kan få fortfara,
och Gen.Adjutantens hemställan är altså grundad på så väl
rätt som billighet, då han begär, att derest taxan icke kan
återföras till hvad den stadgade före 1827, Statsverket bör
ersätta de kostnader, som vid laga skiften för Arméens bo¬
ställen uppkomma, dervid Collina dock böra anmärka, att
hvad för kost, handtlangning och skjuts utgifves, icke kan
komma i fråga att ersättas, såsom varande åligganden, de
der i alla tider tillhört boställshafvare att bestrida; men
KammarColltm, som härvid icke förbisett, att taxan jemväl
i afseende på civila boställshafvare och på arrendatorerna af
Statsverkets utarrenderade lägenheter medför enahanda men¬
liga inflytande, att de kostnader, Statsverket deraf beredas,
och de förluster i inkomst genom arrendens nedsättning,
som deraf blifva en omedelbar följd, måste blifva ganska^
betydliga, tillstyrker undlst, att högstberörda Nåd. taxa må,
i afseende på ifrågavarande stadgande, återföras till hvad
den var före 1827, eller i enlighet med 1783 års taxa, jemn-
förd med KammarCollegii Kungörelser d. 20 Maj 1799 och d.
3i Maj 1820, att alla de kostnader, som boställshafvare och
arrendatorer af boställen under tiden nödgats utgifva utöf¬
ver kost, handtlangning och skjuts, må af Statsverket ersät¬
tas. Öfver åtskilliga andra behöfliga rättelser i taxans be¬
stämmelser för betalning, såsom i vissa fall för höga, i an¬
Den 27 Februarii.
dra nog låga, torde KammarColhm få tillfälle yttra sig, då
den Committé', E. K. M. utnämnt att granska taxan och
deri föreslå rättelser, sitt betänkande afgifvit, så framt E.
K. M. aktar nödigt deröfver infordra Collegii und. utlåtande.
Den Nåd. Remissen, jemte 2:ne KammarCoUegii proto-
coll af d. 24 och 26 sistl. April vid frågans förevarande der¬
städes, bifogas härhos undtst och Krigs- och KammarColhna
framhärda med djupaste vördnad, nit och trohet,
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
E. K. M:s
underdånigste och tropligtigste
tjenare och Undersåter
På E. K. M:s och Rikets KammarCoUegii vägnar
J. Cederström.
P. Fägersten. L. Cassel. J. A. Brandel.
J. S u n d i n. P. A. N o r b e r g.
Afskriftcns riktighet intygar ex officio
J. J. Hartman.
6:0. Stadganderna i allmänna lagen och särskilda för¬
fattningar rör:de laga hus böra upphäfvas. (2 Cap. 1 §.
Byggn.Balken, K. HusesynsOrdn. d. 18 Juli 1681, lyöo års
Författn., rörtde Landshöfdingeresidenshus, 1752 års Militie-
boställsordn., 1770 års Förklar, och 1824. års Författn. för
prestegårdsbyggnader i Skåne, m. fl. bref och författningar.)
Det lärer ej kunna bestridas, att ett hemman med 3o
tunnland åker och 60 tunnland äng behöfver mindre bygg¬
nader än ett med 100 tunnland åker och 1000 tunnland äng,
såväl i afseende å uthus för grödans inrymmande som bo¬
ningshus för det större antal arbetsfolk, som på det ena
iner än på det andra erfordras. Härtill är i öfrigt så myc¬
ket större skäl, som K. M. upphäft sätesbyggnadsskyldighe-
ten vid säterier. Om remiss häraf till vederbörligt Utsk.
anhålles.
7:0. För att sätta R. St. vid hvarje Riksdag i tillfälle att
i ett sammanhang finna de verkningar, lagstiftningen har så
väl på rättsförhållandena som administrationens gång, nä¬
ringarnas fortkomst, beskattningsmålens behandling och re¬
dogörelseverkets ändamålsenlighet, föreslår jag, att R. St.
hos H. M. Konungen i und. anhålla, att Rikets Hofrätten,
Collegier och öfriga Förvaltningsverk må i nåder anbefallas
att till hvarje Riksdag aflemna, hvart för sig und. utlåtan¬
den öfver den gällande lagstiftningens verkningar och det
sätt, på hvilket lagar och författningar tillämpas, samt att
K. M. vid hvarje Riksdag ville lemna R. St. del af nämn¬
de utlåtanden. Deraf skulle Const.Utsk. jemväl erhålla led¬
ning för sitt omdöme, huruvida Konungens Rådgifvare i
deras rådslag iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller
Statssecreterare ådagalagt oväld, nit, skicklighet och drift i
sina
Den 117 Februarii. 241H
sina förtroende-embeten och förty äro förtjcnta att vid
samma embeten bibehållas. Anhållande jag om remiss här¬
af till vederbörligt Utskott.
8:0 Den motion rörande näringsfrihet, jag vid före¬
gående Riksdag väckte, förnyar jag nu, under åberopan¬
de af mina yttranden i ämnet vid 1815 års och påföl¬
jande Riksdagar. (Se R. o. Ad:s prot. vid i8i5 års Riksdag,
pag. 288, del. i, vid 1818 års pag. 460, Dee., vid 1823 åis
pag. 33o, Febi’, och Bil. pag. 176). Derom remiss till ve¬
derbörligt Utsk. begäres.
9:0 Stadgandena i allmänna lagen och särskilda för¬
fattningar, hvarigenom försäljning af foder från bole är för¬
bjuden, böra upphäfvas. Dessa lagstadganden efterlefvas ic¬
ke i allmänhet och kunna icke till efterlefnad med sträng¬
bet handhafvas, med mindre städernas behof af foder skall
från främmande länder införskrifva®.
Sådana förbud må hädanefter tillhöra contractsbestäm-
melser för lägenheter, der det af ägarne pröfvas nyttigt. Om
remiss häraf till vederbörligt Utsk. anhålles.
10:0 Förklaring öfver rätta förståndet af Skogsordn,
och K. Resolutionen uppå R. o. Ad:s besvär lörtde delning
af sockenallmänningar i Skaraborgs Län är nödvändig till
förekommande deraf, att vid skogars delning, vare sig inom
socknar eller härader, i författningsenlig ordning tillkomna
och skattlagda lägenheter må kunna rubbas*). Såsom exem¬
pel må anföras, att domstolarna endast ansett sådana skatt¬
lagda hemman och lägenheter vid delningarna orubbliga,
hvilka blifvit till skatte köpta. Obestridligt lärer dock va¬
ra) att skatteköpsafhandlingen ej kan lemna större rätt än
Aboskap, ty genom detta vinnes rättigheten att till skatte
lösa jorden; och då ingen kan sälja det han ej äger, utan
att köpet återgår, när den rätta ägaren gör sin rätt i laglig
ordning gällande; så och då Kronans rättighet att till skatte
försälja sådana lägenheter i alla instanserna blifvit erkänd,
måste ock af samma skäl, som dessa ansetts beståndande,
lagligen tillkomna åboskap, genom hvilka skatteköpsrätten
förvärfvats, jemväl vara det. Jag föreslår altså, att, vid
skogars delning, i författningsenlig ordning tillkomna, under
frihetsår för odling brukade eller skattlagda hemman och
lägenheter, ehvad de äro skatteköpta eller icke, skola orub¬
bade förblifva och af skogen, i mån af hemmantal eller be¬
skaffenhet, för skogsfång och bete njuta skogsafrösning: An¬
hållande jag om remiss häraf till vederbörligt Utskott. frU#f
*) K. Resol. å R. o. Adis besvär d. 12 Juli 1731 (V5 punct, i för¬
klaringen) bör i öfverensstämmelse med K. M:s Dom d. 23 Dec.
1800, angtde Bollebygds m. fl. socknemäns anspråk på de inom
deras område af allmänningen Stöpen befintliga dels skattlagda,
dels ock oskattlagda lägenheter, uppfattas.
2 IL
3i
Dea 27 Februarii.
11:0 Författningarna rör:de fattigvården och, i sam¬
manhang dermed, stadgandena för tillfällig undsättning
tarfva rättelser och ny lagstiftning. Jag åberopar i afseen¬
de å detaillerna, hvilka af mig tillstyrkas, KammarCollegii
und. utlåtande öfver ett förslag till fattigvårds-reglemente
för Jemshögs och Näshums församlingar i blekinge Län. Om
remiss till vederbörligt Utsk. får jag anhålla.
Bilaga.
Jemshögs och Näshums församlingars förslag till fattig¬
vårds-reglemente, deröfver K. M. täckts infordra Kammar¬
Collegii und. utlåtande, är i flera afseenden utmärkt af
klok omtanka för de fattigas vård och underhåll samt in¬
nefattar åtskilliga högst nyttiga stadganden. Förslaget i sin
helhet kan likväl icke anmälas till fastställelse, emedan der¬
uti influtit åtskilliga stadganden, som stå i strid med be¬
stående ordning i andra rättsförhållanden; men då det ostri¬
digt vittnar om församlingsboernas allvarliga önskan och
derpå grundade välvilliga och förtjenstfulla bemödanden att
i ett föremål af så stort interesse för det allmänna, som
fattigvården , införa bestämd ordning, och hvarje försök i
detta hänseende är förtjent af Styrelsens särskilda uppmärk¬
samhet, anser jag det vara af vigt att utreda, genom hvil¬
ka jemnkningar och modificationer förslaget bringas i den
form, att det kan vinna fastställelse och möjligen tjena till
eftersyn för dylika författningar.
Ändamålsenliga stadganden äro:
Om fattigvårdsstyrelsens organisation; om
rättigheten för denna styrelse att, då de till fat¬
tigvården anslagna medel befinnas otillräckliga,
taxera hemmanen för hvad som dertill erfor¬
dras; att genom sockne rote föreståndarne hafva
ständig tillsyn öfver de fattigas vård och de för
deras underhåll anvisade medel; classificatio-
nen af fattigförsörjningens föremål (der likväl be¬
nämningarna af 1:0 skröpliga, 2:0 nödlidande, 3:o arbets¬
föra, äro mindre väl valda, men innefatta en riktig classi-
fication, i det 1:0 fullständig vård med underhåll för dem,
som sakna ali arbetsförmåga, 2:0 vård och underhåll till
behöflig del för dem, som äga någon arbetsförmåga, och
3:o tillfällig fattigvård för fullt arbetsföra, som genom olyc¬
kor blifvit bragtä i tillfällig nöd, derigenom är bestämd);
att ingen hemmansägare, utan laga skäl, får un¬
dandraga sig att vara fattigföreståndare minst
2:ne ar, då han dertill blifvit af församlingsbo¬
erna utsedd, och att för befrielse från denna be¬
fattning fordras att erlägga till fattigcassan från
10 till 20 R.:dr B:co, då församlingens pluralitet
ej godkänt det förfall, som för sådant ändamål
blifvit anmäldt; om ordförandens rätt att kalla
Den 2y Februarii.
a43
till extra sammankomster; om fattigföreståndar-
nes åligganden; om beskaffenheten af de medel,
hvilka blifvit anslagna till de fattigas under¬
stöd; och slutligen att besvär öfver styrelsens be¬
slut anföras hos K. M:s Befrhde i tid och ordning,
som för kyrkoråds beslut i författningarna stad¬
gadt är.
Uti förslaget förbigångna stadganden äro:
Förvaltningens åligganden; redovisningens fonn; styrel¬
sens omröstningssätt; om formen för meddelandet af styrel¬
sens beslut till föreståndarne; angående protocollsföring vid
styrelsens sammankomster, och om det föreståndarne ålig¬
gande ansvaret för de medel, som blifvit ställda under de¬
ras förvaltning.
Mindre lämpliga stadganden, hvilka dels icke
kunna till fastställelse anmälas, dels med jemnk-
ningar och förändringar blifva ändamålsenliga,
äro:
Att alla fattiga skola vårdas, fördelade emel¬
lan hemmans äga me, så att fattigstugorna blifva
öfver flöd i g a. Sådana vanföra och skröpliga finnas, hvil¬
ka skulle fördrifva trefnader i de boningar, der de med
andra skulle dela boningsrum. För dem måste fattigstugor
finnas, och i allmänhet bör såsom grundsats antagas, att
det ej må vara tvång, utan alltid bör bero på frivillig öfver¬
enskommelse att till vårdnad hemma emottaga andra fat¬
tighjon än föräldrar och egna barn.
Angående angifvelse r om lägersmål, hvilka
egentligen tillhöra åklagaremagten och skulle, öfverlåtna åt
fattigvårdsstyrelsen, inleda denna uti opassande rättegångar.
Att ogifta qvinfolk, som tredje resan förbru¬
tit sig med lägersmål, böra anmälas hos K. M:s
Bef:hde för att till tukthusbestraffning befor¬
dras, är ej förenligt med allmänna författningarna i det¬
ta hänseende.
Iläggandet för socknens handtverkare att,
utan betalning, emottaga ett fattigt barn, som
fyllt 10 år, bör, enligt nu gällande författningar, vara
beroende på frivilliga öfverenskommelser.
Att antagna skolmästare skola undervisa en¬
dast 2:ne fattiga barn, synes oriktigt, helst skolmä-
starne, som af socknarna äro lönade , böra hvar för sin ro¬
te undervisa alla fattigvården tillhörande barn, utan sär¬
skild betalning.
Att hvarje gård och byalag ovilkorligen skall
ansvara för 2:dra och 3:clje classens fattiga, må¬
ste medföra en högst ojemnt fördelad börda. De nödlidan¬
des underhåll, fördeladt på hela socknen, blir deremot icke
känbart, och deras arbetsförmåga, använd der bästa till¬
fälle finnes, skall snart lemna ersättning för hvad fattig¬
=44
Dea 27 Februari i.
styrelsen måst förskjuta, då deremot det byalag, dit de hö—
j-a, möjligen kan sakna tillfälle att lemna dem så beskaffad
sysselsättning, att ersättning för deras underhåll derigenom
vinnes, och jemväl kan sakna förmåga att dem underhålla,
hvarigenom kunde hända, att de samt och synnerligen folie
fattigvården till last.
Att näpsa fattighjon, som emot reglementet
sig förgått. Beskaffenheten af sådan näpst finnes icke i
reglementet bestämd. Tillstånd för styrelsen att arbiträrt
derom besluta kan icke förenas med de stadganden, 16 §.
lleg.-F. innefattar.
Förbudet för socknarnas invånare att utdela
almosor är oförenligt med religionens bud och den väl-
görenhetsanda, i hvilken förslaget för öfrigt är uppfattadt.
Det må ej anses såsom en förbrytelse, hvilken bör med bö¬
ter beläggas, att gifva mat åt en hungrig och bistå en nöd¬
lidande; men stadgas kan, att en hvar, sorn undsatt en nöd¬
lidande, bör ledsaga honom från sig till rotens fattigföre¬
ståndare, för de åtgärder, som, författningarna likmätigt,
böra vidtagas.
Att alla i fr ån andra orter kringstrykande
tiggare skola öfverlemnas till närmaste krono¬
betjent, för att afvisas, m.m. i samma §., innefattar
stadganden, mindre verksamma till ändamålets vinnande,
än nu gällande författning, som medgifver rättighet att ge¬
nom kronobetjeningen och på bekostnad af den socken, dit
det hörer, låta föra hjonet till sitt hem.
Stadganden i 6 §, såsom icke svarande mot än¬
damålet, skulle, om de kunde fastställas, medföra osämja
och tvister, hvilka alltid menligt inverka på församlingens
välstånd och trefnad. Afsigten att förekomma fattigperso¬
nalens förökande torde lämpligen kunna vinnas genom iakt¬
tagande af 1788 års författning, som i bestämda fall tillå¬
ter socknarna att vägra inflyttning och mantalsskrifning,
samt genom tjenstehjonens och inhysesfolkets åläggande att,
under deras arbetsföra tid, lemna bidrag till fattigcassan,
hvilka i framtiden kunna användas till deras underhåll,
om de komma att falla fattigvården till last. Sålunda bor¬
de, enligt andan af det föreslagna reglementet och i öfver¬
ensstämmelse med författningarna, att alla, som icke sjelf¬
va äro föremål för fattigförsörjning, böra dertill bidraga,
hvarje tjenstehjon, torpare eller annan person, utan sjelf¬
bestånd och i behof att njuta lagligt försvar af annan, till
fattigcassan gifva, tjenstehjon och torpare minst 8 sk. B:co
1 månaden, för hvars erläggande husbonden ansvax-ar, och
de öfriga minst •§ sk. B:co för hvarje dag, de emot lega ar¬
betat, derför den skulle ansvara som i arbete användt hjo¬
net, Sådana medel, förvaltade efter de grunder, som för
sparbankarna fastställde äro, borde återställas hjonet efter
dess afflyttning från socknen, sedan styrkt är, alt det utan
Den 27 Febr aari i.
245
protest blifvit mantalsskrifva, eller när det förvärfvat sig
sjelfbestånd, men hemfalla till fattigcassan för alla dem,
sorn derförinnan med döden afgå, eller falla fattigvården
till last.
Den i 9 § föreslagna mönstringen synes mindre
lämplig, såsom overkställbar med sjuka och krymplingar,
och utan ändamål med de öfriga, hvilka alla af fattigsty¬
relsen måste vara kända.
Att hindra giftermål eller att ställa socknens
invånare under förmyndare, synes vara ett bestyr,
främmande för fattigstyrelsens functioner.
i4 S-, ' öfrigt till sin ide' riktig, torde behöfva förän¬
drad rcdaction.
Med uteslutande af hvad ofvan är anmärkt vara af
beskaffenhet att hindra förslagets fastställelse, och med till-
lägg af hvad som blifvit förbisedt, deribland må nämnas
den, till motsvarighet mot styrelsens rättighet att taxera
hemmansegarne för hvad till de fattigas försörjande erfordras,
styrelsen åliggande pligt att ansvara, det medlen icke försking¬
ras eller förslösas, utan användas till anvisadt ändamål; skulle
stadgandena i fattigvårdsreglementet blifva, som föijer:
§. Styrelsen af fattigvården inom Jemshögs församling
tillhör kyrkoherden , eller den dess embete företräder, så¬
som ordförande och församlingens kyrkoråd, med biträde
af 8 fattigföreståndare, valda vid sockenstämma, en inom
hvarje sockenrote, och i Näshums församling likaledes kyr¬
koherden, eller den hans embete företräder, och kyrkorå¬
det, med biträde af 4 fattigföreståndare, på lika sätt val¬
da, en inom hvarje fjerding, hvilka, då dem icke kan för
dessa befattningar tilläggas någon lön, äga desto större an¬
språk på allmän aktning och erkänsla för ett samvetsgrant
iakttagande af de, genom denna författning, dem ålagda
förbindelser.
§. De som till fattigföreståndare utses, böra vara hem¬
mansägare och kunna ej, utan för ålderdom eller annat
lagligt skäl, undandraga sig denna befattning, hvarmed
de minst under en tid af 2:ne år böra fortfara. Vägrar
någon, som blifvit till fattigföreståndare vald, att sig sam¬
ma befattning åtaga, och godkännas icke af sockenstämmans
pluralitet de af honom uppgifna hindren, må han kunna
befrias från detta uppdrag, mot erläggande till fattigcassan
af från 10 till 20 R:dr B:co, efter hvad å sockenstämman
för hvarje särskildt fall bestämmes, hvarefter annan man
väljes i hans ställe.
§, Fattigstyrelsen, som förvaltar socknens fattigmedel,
åligger tillse, att samtliga fattiga och nödlidande inom sock¬
nen njuta behöflig vård och underhåll, samt anvisa arbets¬
tillfällen till mer och mindre eller fullt arbetsföra, under
fattigvården lydande personer; och att, då någon fattig
D c n 27 F c b r u a r i i.
eller i tillfällig nöd kommen inom socknarna till undsätt¬
ning anmäles, pröfva dess belägenhet och förordna om den
dass, uti hvilken den fattige skall upptagas.
§. Till fattigvårdsstyrelsens disposition lemnäs:
1:0 Interessen af cassans utlånta capital;
2:0 Fattigprocenten, som hädanefter bestämmes till f proc.
af hvarje sterbhus inom socknarna, och i intet fall får
understiga 8 sk. B:co, samt enahanda proc. af testamen¬
ten och gåfvör;
3:o Aflidna fattighjons qvarlåtenskap, sedan hvad oundgäng¬
ligt är användts till deras begrafning;
4:o Frivilliga gåfvor såväl de vid bröllopp, barndop och
kyrkotagningar insamlade, som de, hvilka eljest kunna
inflyta;
5:o Saköres-medel;
6:0 Böter för uteblifvande från husförhör, kyrko- och pre-
stegårds-dagsverken, samt de, hvilka kyrkorådet ålägger;
äfvensom de, hvilka för olofliga s. k. lekstugor stadga¬
de finnas;
7:0 Församlingarnas bestämda sammanskott af säd, nemli¬
gen 2:ne skäppor, hälften råg och hälften korn, af hvar¬
je helt hemman;
8:0 Den för hvarje tillåten lekstuga bestämda afgiften af
minst 1 B.:dr B:co, som bör af husvärden insamlas och
tillställas styrelsen, samt af tjenstehjon och inhysesfolk insatta
arbelsbesparingar, då de aflida, utan att derförinnan haf¬
va förvärfvat rättighet att dem åter lyfta, eller då de
falla fattigvården till last.
För den händelse, att ofvan uppräknade tillgångar icke
finnas tillräckliga för de fattigas nödtorftiga bergning, ålig¬
ger styrelsen att, genom ordentlig taxering, fördela på sock¬
narnas hemmantal och af åboerna låta uttaga hvad som för
året brister; och är allt hvad fattigstyrelsen, på här antag-,
na grunder, ålägger någon att betala, som icke i laga ord¬
ning öfverklagas, lika utmätningsgildt som kronoutskylder.
§. Styrelsens beslut, rörande fattigas classification,
uppbörd af fattigmedel efter föregången kungjord taxering,
med hvad mera som af fattigföreståndarne skall verkställas,
eller under deras tillsyn af vederbörande inom socknen ut¬
rättas, expedieras genom prot.-utdr., som från predikstolen
kungjorda, derefter vederbörande jemväl tillställas.
§. Till fattigstyrelsens omsorg hörer att göra fattig-
cassans medel fruktbärande, emot full säkerhet och ansvar,
en för alla och alla för en, om genom bristande försigtig¬
het eller uppmärksamhet vid intecknings-eller borgens-hand-
lingars förnyande, något af cassans medel förskingras, olof-
ligen tillgripes eller till främmande ändamål användes.
§. De medel, som af hvarje tjenstehjon, torpare eller
Den 37 Februarii.
Al
annan person inom socknen, utan sjelfbestånd och i behof
att njuta lagligt försvar af annan, aflemnas till fattigstyrel¬
sens förvaltning, efter de för sparbankerna fastställda grun¬
der, äro af tjenstehjon och torpare minst 8 sk. B:co i må¬
naden, derför husbonden ansvarar, och af de öfriga minst
i sk. B:co för hvarje dag, de mot lega arbetat, hvarför den
ansvarar, som mot lega användt hjonet. Afflyttar sådan per¬
son från socknen och blifver annorstädes utan protest man¬
talsskrifven, är den berättigad att återfå de insatta medlen,
jemte derå upplupna räntor. Lag samma vare för dem,
som inom socknen förvärfva sjelfbestånd; och åligger sty¬
relsen för förvaltningen af dessa medel den ansvarighet,
som i näst föregående § säges.
§. Yppas inom fattigstyrelsen, vid der förekommande
mål, skiljaktiga meningar, anställes omröstning, dervid, i
händelse af lika röstantal för de olika meningarna, den va¬
re gällande, som af ordföranden biträdes.
§. I medlet af Mars, Juli och Dec. månader skall fat¬
tigstyrelsen sammanträda, efter derom minst i4 dagar förut
utfärdad kungörelse, samt dess emellan till extra samman¬
komster, så ofta ordföranden derom kallelse utfärdar. Vid
de ordinarie sammankomsterna åligger föreståndarne att hvar
för sin rote eller fjerding uppgifva de förändringar, som
med fattighjonen inträffat, jemte hvad som förekommit för
indragning, förökning eller minskning i någons underhåll.
Förslag uppgöres öfver det belopp i spannmål och pen¬
ningar, som till fattighjonens underhåll erfordras, räk¬
nadt till nästa ordinarie sammanträde. Redovisning, efter
af församlingsboerna faststäldt formulär, aflägges såväl för
uppbörd som utdelning, och vid hvarje års sista ordinarie
sammankomst afslutas räkenskaperna, för att i början af
nästpåföljande år å allmän sockenstämma till granskning af¬
lemnas. Vid styrelsens sammankomster föres protocoll af
ordföranden.
§. Fattigstyrelsens beslut, om det rörer samtlige hem¬
mansägarna, kungöres från predikstolen, men tillställes eljest
i laga ordning part. Den med styrelsens beslut missnöjde
äger att deröfver anföra besvär hos K. M:s Befthde i tid
och ordning, som för besvär öfver Kyrkoråds beslut i För¬
fattningarna är stadgad.
5. Fattigföreståndare åligger:
t.*o Att gå f%ttigstyrelsen tillhanda med nödiga upplysnin¬
gar och biträden;
2:0 att, hvar i sin rote, uppbära och efter föreskrift utdela
hvad till de fattigas underhåll varder anslaget;
3:o med uppmärksamhet följa de fattigas uppförande och
tillstånd, samt de förändringar, som med dem inträffa;
□48
Den 27 Februari i.
4:o i händelse af hastigt påkommande sjukdom, eller annat
för fattighjonen inträffande olycksfall, derom göra anmä¬
lan hos ordföranden och med dess bifall genast lemna
det understöd, som för tillfället är af nöden;
5:o hafva tillsyn, att allt tiggande inom dess rote förekom-
mes och att, då in- eller utsockne tiggare anträffats eller
till honom blifvit ledsagad, besörja om dess aflemnande,
i förra fallet, till underhåll å ort och ställe, som veder¬
bör, i sednare fallet åter till närmaste kronobetjente, för
att på den socknens bekostnad, dit hjonet hörer, hemföras;
6:0 att, vid fattighjonens antagande till vård och under¬
håll, anteckna all dess egendom, och vid deras frånfälle
besörja om försäljningen deraf för fattigcassan räkning;
7:0 att redovisa all såval uppbörd som utgift för fattigvår¬
den inom roten;
8:0 tillsyn att det bestämda spannmålssammanskottet, äfven¬
som hvad, till följd af taxering för de fattigas underhåll,
hemmanen skola utgöra, insamlas å behörig tid i hvarje
byalag af åldermannen, med biträde af sexmannen i ro¬
ten, och tillhandahålles föreståndaren till utdelning efter
styrelsens föreskrift; att på enahanda sätt de arbetsbe-
sparingar, som af tjenstehjon med minst 8 sk. B:co i må¬
naden och af andra med minst J sk. B:co af legodags-
penning åligger erlägga, vederbörande affordas samt fat¬
tigstyrelsen tillställas, till förvaltning efter hvad dei’om
i § finnes stadgadt.
§. De fattiga indelas efter deras mer eller mindre
tryckande belägenhet i 3:ne classer:
lia. classen: personer, som sakna all arbetsförmåga, till full¬
ständig vård med underhåll;
2:a classen: personer, som äga någon arbetsförmåga, med
vård och underhåll till behöflig del;
3:e classen: personer, som äro fullt arbetsföra, men genom
olyckor blifvit bragta i tillfällig nöd, med tillfällig und¬
sättning.
Till i:sta classen må dock ej räknas de personel-, som,
af en eller annan orsak oförmögna till arbete, till sina bärn
eller andra öfverlåta! sin egendom, och hvilka, både i följd
af sådan öfverlåtelse och slägtskapsförhållanden, äga att nju¬
ta vård af dessa sednare.
5. På sockenstämmobeslut beror att, efter fattigvårds¬
styrelsens förslag, inom socknarna uppbygga minst en el¬
ler, örn så fordras, flera fattigstugor, lill emottagande af
sådana sjuklingar eller vanföra, hvilkas vård i gemensamma
boningsrum med friska medför vantrefnad och möjligen våda.
§. Allt tiggeri förbjudes; och hvarje socknarnas invå¬
nare åligger, då tiggare sig anmäler, att densamme ledsaga
och aflemna till rotens fattigföreståndare.
§• Fat“
Den 27 Februari i.
•49
§. Fattigstyrelsen åligger tillsyn deröfver, att inga obe¬
höriga inflyttningar i socknen få äga rum. Pastor, såsom
ordförande uti styrelsen, lemnar del af de inflyttningsbevis,
hanemottagit, och öfverlägger med styrelsen, huruvida, med
stöd af 178S års författning, protest emot inflyttning och
mantalsskrifningen hör afgifvas och fullföljas. Inflyttar nå¬
gon , utan att med vederbörliga inflyttningsbevis vara för¬
sedd, underrättas derom kronobetjeningen, som inkallar så¬
väl den inflyttade som den honom hyst till K. M:s Bef:h:de,
för att efter omständigheterna till ansvar fällas.
Skulle Kongl. Majit gilla denna utredning af ämnet,
torde Jemshögs och Näshums församlingar böra höras öfver
de föreslagna förändringarna uti det af dem afgifna förslag
till fattigvårdsreglemente, dervid dessa socknars bemödande
att ordna sin fattigvård för de fattigas ändamålsenliga un¬
derhåll samt undanrödjandet af tiggeri synes förtjent af att
K. M. deröfver täcktes yttra Dess nåd. välbehag.
12:0. De i Rikets jordeböcker anmärkta felaktigheter
innefatta oriktigheter, som medföra dels förlust i Statens
ordinarie inkomster, dels ock bereda tillfälle för våldföran¬
de af enskild rätt och för uppbördsmän möjlighet att oan¬
märkt af skattdragande utfordra mera, än dessa äro pljgtiga
att erlägga och uppbördsmannen skall till Statsverket redo¬
visa. En för ringa uppbörd af Statens ordinarie inkomster,
till fördel för några individer, medför behofvet att genom
allmän bevillning ersätta den deraf uppkomna brist till alla
öfrigas orättvisa betungande. Förvaltande myndigheternas
försummelser eller malversationer, sorn till oriktigheterna
vållande varit, måste, sedan de blifvit upptäckta, till rät¬
telse och, der fog dertill är, ansvar befordras, för att för
framtiden undvikas. Statens oell hvarje enskilds rätt bör li¬
ka strängt hållas i helgd; undantag härvid eller fördröjd
rättelse innefatta en orättvisa, antingen emot samhället el¬
ler någon dess medlem, oförenlig med 18, 58 och 5q f?:s
Reg.F. bestämmelser. De hittills upptäckta skiljaktigheter¬
na i Rikets jordeböcker kunna hänföras lill följande 3a clas¬
sen, af sins emellan olika inflytande på Statens och enskildas
rätt, nemligen:
lista classen: I bruk varande hemman och lägenheter
af skatte-, krono- och frälse-natur alldeles uteslutna; t. ex.
2 mantal af frälse-säteriet Finnängen i Westlands socken af
Upsala Län, samt •§• af berustade säteriet Kungshamn eller
Flottsund om 1^ mantal, i Alsike socken, och skattehem¬
manet Weda, i Odensala socken af Stockholms Län.
Följden af dessa oriktigheter: Förlust af Kronans rän¬
tor och för enskilda förminskning, af anta/cl af deltagande i
allmänna onera.
aldra classen: Grundräntan af skattskyldig jord förmin-
2 H. 3a
Den 2j Februarii.
skad genom orätt tydning af derom gifna beslut; t. ex. lä¬
genheter med höräntor i Bälinge, 4-'de fögderiet af Upsala
Län, och skattesäteriet Gräsö i Börstels socken af Stock¬
holms Län, m. fl.
Följden: Förminskning i Statens inkomster till innehaf-
varnes fördel, pii det allmannas bekostnad.
3:dje classen: Lägenheter och äfven hemman gifna orik¬
tiga och ofullständiga namn; t. ex. iingen Luthagen, i Bond¬
kyrka socken af Upsala Län, kallad Ekhagen; frälsehemma¬
net Helmanarp, i Norrsunda socken af Stockholms Län, har
ej tillika blifvit nämndt med dess förra namn Starrmåssen ni. fl.
Följden: Möjliga förvillelser vid frågors afgörande om
rågenheternas onera, hvilka kunna medföra förluster för in-
nehafvarne.
4:de classen: Ej antecknad orsak, hvarföre skattskyldi¬
ga hemman icke blifvit påförda de räntor, som, jemlikt un¬
dervisningen, deraf böra utgå; t. ex. skattehemmanet Tär¬
by N:o 5, i Vårfrukyrka socken af Upsala Län, som af
mantalsräntan endast utgör halfva boskaps- och skjutsfärds-
penningarna.
Följden: Lika med föregående classens.
5:te classen: Oföniiedlade hemmantalet samt öreslanden
å hemman och lägenheter dels uteslutna, dels orätt upptag¬
na: förekommer vid en mängd hemman i både Upsala och
Stockholms Län.
Följden: Rubbning i alla sådana allmänna onera, sorn
utgöras efter oförmedlade hemmantalet eller efter öretal inom
by, samt vid laga skiften oriktig tilldelning af jord, hvari¬
genom enskilda äganderätten blir våldförd.
6:te classen: Räntepersedlarna upptagna än till högre
än lägre belopp, än vara bör, utan att hafva ingått i fög¬
deri-summorna eller verkat rubbning i kronovärdet: före¬
kommer vid ett stort antal hemman i båda länen.
Följden: Controllen öfver räkenskaperna tillintetgöres,
då par lie summorna icke med hufvudsumman öfverensstämma.
Förhållandet verkar i öfrigt för närvarande hvarken på Kro¬
nans eller den enskildes rätt.
y:de classen: Bunstycksbråk alldeles uteslutna och såväl
contanta penningarna som persedlarnas kronovärde, hvarige¬
nom merendels förorsakas orätt summa på hemmans och lä¬
genheters grundräntor efter kronovärde; t. ex. Håbo och
Åsunda fögderier af Upsala län.
Följden: Lika med föregående class.
8:de classen: Mått, mål och vigt utsatta på skiljaktigt
sätt; t. ex. i Bälinge fögderi föres spannmålen i tunnor och
fjerdingar, samt ömsom i kappar och fat; i Örbyhus fögderi
utsättes höräntan i fång, som räknas 32 på ett lass, i som¬
mar och vinterlass, samt moss vallshö; i Wihundra fögderi
föres höräntan dels i vållmar, som räknas 8 på lasset och
Den 37 Fcbruarii.
anses utgöra ett sommarlass, dels ock i liela och brutna vin¬
terlass.
Följden: Oordning, som, om den ej rättas, lika latt kan
medföra förluster för enskilda sorn för Kronan.
g:de classen: Boskapspenningarna af alla bcrustade sä¬
terier samt de flesta boställen, som njuta säterifrihet, allde¬
les uteslutna i Upsala län, derföre att de äro inbegripna un¬
der säterifriheten.
Följden: Kan komma att inverka på Statens rätt, i hän¬
delse lägenheten annorlunda kommer att disponeras.
io:de classen: För hemman och lägenheter, som utgöra
råg och malt såsom räntepersedlar, hafva dessa räntor blif¬
vit i fögderisumman räknade som spannmål; t. ex. i När¬
dinghundra härad af Stockholms Län.
Följden: Förlust för Kronan eller för enskilda är bero¬
ende af likhet eller olikhet i prisen å dessa persedlar.
n:te classen: Kungshästarna af frälsehemman, som ge¬
menligen beräknas i fögderisummorna efter antalet, hafva
blifvit ansedda som contanta penningar i fögderisumman;
äfvensom kronovärdet. derå blifvit ändradt mot förra åren.
Exemplen finnas i Sollentuna fögderi af Stockholms Län.
Följden: Förlust för hemmansägar ne, och controllen öf¬
ver Kronans räkenskaper derigenom försvårad.
i2:te classen: De å Kungs- och Kungsladugårdar i be¬
hörig ordning fastställda grundräntor hafva blifvit förda in¬
om columnen; hvaremot arrendet blifvit utfördt som grund¬
ränta. Exempel finnas i Lagunda och Långhundra fögderier.
Följden: Kan hvarken medföra förlust för Kronan eller
enskilda, men verkar oreda och försvårar controllen af rä¬
kenskaperna.
i3:de classen: Kronohemman, som blifvit köpta till skatte
samt skatte- och kronohemman, som blifvit förklarade för
frälse, icke förda under sina rätta titlar; t. ex. Honingby i
Wallby socken af Upsala Län, för hvilket står antecknadt,
att hälften blifvit köpt till skatte, ehuru hela hemmanet är
det; uppföres likväl helt och hållet som krono. Hälften af
hemmanet Håtunabo, i S:t Pehrs socken af Stockholms Län ,
skatteköpt iy5g, står som krono, till följd hvaraf ansökning
blifvit i behörig ordning gjord om hemmansdelens skatteköp
år i823; men köpeskillingen återstäldes sökanden år 1826; m. 11.
Följden: Möjlig förlust af jordnatur och dermed en¬
skilda äganderättens våldförande.
i4-'de classen: Frälsehemman, som med jord och räntor
blifvit skänkta till kyrkor, academier och fromma stiftel¬
ser, påföras ännu, inom Upsala Län, de 2 årliga hästar per
mantal, som år 1604 afskaffades, samt dels hel och dels
half hemmantalsränta, stundom med jordeboksränta efter
skattläggning: räntor, hvarmed Kronan icke har att skaffa,
men hvilka afföras såsom anordnade besagde inrättningar.
Den 27 Februarii.
Följden: Oordning, medförande oreda och onödig vid¬
lyftighet i räkenskaperna.
i5:de classen: Prestgårdarna utan åsatt hemmanstal i
Färentuna oell Sotholms härader af Stockholms Län.
Följden: Kari ej medföra förluster hvarken för Kronan
eller enskildas men oriktigheten innefattar ett alldeles otill¬
börligt slarf, hvarigenom ock summan af hemmanen blifver
oriktig.
i6:de classen: Kyrkoherdarnas s. k. gärd för prestgår¬
darna påförd allenast i de fögderier af Stockholms Län, der
prestgårdarna äro till hemmantal uppförda.
Följden: Möjlig förlust för Slaten och ständig oreda i
raken sk arterna.
lyble classen: Sådana lägenheter, som af särskilda or¬
saker hafva blifvit upptagna på annat ställe än det, hvar¬
est de stå uppförda med sin ränta; äfvensom lägenheter,
hvilka i jordaboken alldeles icke äro införda, dock blifvit i
fögderi-summorna inräknade; t. ex. i Håbo fögderi, Sätra,
ett torp i Tibble socken, beräknadt äfven i Bro sockens
summa, emedan torpet omnämnes i sistnämde socken, i af¬
seende på kronotionde; m. fl.
Följden: Lika med anteckningen för i6:de classen.
lB:de classen: Kronotionden befinnes vara oriktigt in¬
förd fö ' åtskilliga hemman. På sina ställen är den icke sum¬
merad, icke transporterad, Ulen summan för socknen utsatt.
För andra hemman, som äro uppförda till namn och ränta
i en socken, men höra till annat gäll, har någon tionde
icke blifvit utförd; och för hemman, som tyckas vara fria
från åtgörande af kronotionde, är grunden derför icke an¬
tecknad; t. ex. till Erentuna gäll, i Norunda härad, höra
åtskilliga hemman, som äro i jordeboken uppförda i Gamla
Upsala samt halfva Lena socknar inom Bälinge fögderi.
Följden: Att uppbördsmannen äger tillfälle att, utöfver
hvad skattläggningen bestämmer, utfordra tionde och den till
egen vinning använda, utan att ett sådant tillgrepp i räken¬
skaperna blifver synligt.
19:de classen: För hemman och lägenheter, som vid
indelnings- och roteringsverkens upprättande icke kommit i
fråga, men nu finnas deri intagna, äfvensom för sådana,
hvilka i äldre tider derifrån utgått, saknas anteckning på
hvad grund sådant skett. Nummer på rusthåll samt soldat-
oeh båtsmansrotar, jemväl Compagniet, till hvilka dessa hö¬
ra, ofia orätt uppförda och stundom utelemnade; roteande-
larna utförda endast i a:ne fögderier, dock der ej tillförlit¬
ligt, Dessa felaktigå förhållanden träffas i jordeböckerna för
både Stockholms och Upsala Län. Roteandelarna äro ut¬
förda i Asunda och Sotholms fögderier.
Följden: Möjliga förluster för såväl Kronan som en¬
skilda.
ao:de classen: När grundränta blifvit förlänad gästgifva-
Don 27 Februarii.
253
regårdar samt när dessa och posthemman blifvit anslagna,
är sällan utsatt; äfvensom uppgift å tiden när befrielse från
roteringsskyldighet vunnits, saknas i såväl Stockholms som
Upsala Läns jordeböcker.
Följden: Då på tiden, nar hemman blifvit anslaget till
gästgifvaregård, beror tillgodonj utandet af rättigheten till be¬
frielse från eller skyldighet att utgöra rotering m. m., kan
denna oriktighet i jordeboken beröfva hemmansägaren för-
värfvade rättigheter, eller ock otillbörligen från roleringsbe-
sväret befria hemmanet, till förlust för Kronan. Rättelse
häri är således både för Staten och hemmansägaren lika vigtig.
2i:sta classen: Hemman och lägenheter, hvaruppå stä¬
der blifvit anlagda, eller som blifvit till städer donerade för
utrymme, äfvensom sådana hemman, hvilka blifvit under¬
lagda prestgårdar m. m., upptagas såsom bestående hemman,
stundom inom column, men stundom alldeles icke; t. ex.
i Lagunda och Bälinge fögderier, der i det förstnämnda rän¬
torna utföras, i det sednare inom column; m. fl.
Följden: Otillbörligt slarf, utan alt förlust deraf egent¬
ligen kail uppkomma, men som medför förvillelser, hvilka
vid frågor, rörande Städernas äfvensom Presterskapets för-
läningar och stommar, orsakar lika så onyttiga som onödiga
forskningar i archiven.
22:dra classen: När och för hvilka församlingar capel-
lansboställen äro förlänade, är sällan antecknadt; och ehuru
åtskilliga af dessa boställen erhållit befrielse från rotering,
påföres dem likväl sådan; t. ex. Ärsta, i Näs socken af Åsun¬
da härad, och åtskilliga i Långhundra fögderi, som äro be¬
friade fi •ån rotering.
Följden: Möjlig förlust å såväl Kronans sorn Prester¬
skapets sida och i öfrigt lika anmärkning som vid förra
classen.
23:dje classen: När hemman, som varit i ödesmål eller
skattevrak, eller af andra orsaker undergått ny skattlägg¬
ning, äfvensom när KammarCollegii stadfästelse derå skett,
är sällan utsatt och, der det så är, ofta oriktigt. Samma
förhållande äger rum med de till skatte försålda hemman
och lägenheter. Icke sällan finnes det datum för skattekö¬
pet antecknadt, hvarmed KammarCollegii förteckning på fle¬
ra års utfärdade skattebref är försedt. Oriktigheter, som
förekomma mer och mindre i samtliga fögderierna inom bå¬
da Länen.
Följden: Möjlig förlust af skatterätten. Rättelse är så¬
lunda angelägen för helgdtn af enskildas äganderätt.
24:de classen: Anteckningar saknas merendels i samtli¬
ga fögderierna om tiden, när nyhemman och uppodlingar å
alltnänningarna blifvit upptagna och skattlagda; äfvensom
när och med hvad vilkor sådana lägenheter erhållit skatte-
rältighet.
254
Den 27 Febr tiar ii.
Följden: I afseende på enskild rätt lika med föregående
class; men här kunna oriktigheter jemväl medföra förlust
för Staten.
25:te classen: Bristande anteckning af livad orsak gamla
skattehemman, hvilka oförändrad t utgöra deras gamla skatte¬
ränta, blifvit i sednare tider köpta till skatte, är en för¬
summelse, sorn äger rum med de flesta hemman af sådan
beskaffenhet.
Följden: Möjligen förnyad förlust af skatterätten. Helg-
den af inneliafvarens rätt fordrar altså rättelse.
26:te classen: Anteckningar för sådana hemman, som i
förra tider stått upptagna för utjordar, men fått sig af hvar¬
jehanda orsaker hemmantal åsatt, saknas derom, att de för¬
ut varit utjordar. Ett förhållande, som inträffar i båda Länen.
Följden: Oreda.
2y:de classen: Anteckning saknas, om, när och af hvil¬
ken samt emot hvad frälsenaturen förvärfvats för hemman
och lägenheter, hvilka i förra tider varit skatte eller krono;
för verkligen gamla frälsehemman är ej sällan antecknadt,
att ett sådant blifvit köpt eller bytt till frälse. Oriktighe¬
ter, som i båda Länens jordeböcker förekomma.
Följden: Möjliga rättegångar mellan Staten och hem-
mansinneliafvarne. Deras ömsesidiga rätt fordrar altså rät¬
telse.
28:de classen: Hemman och lägenheter, verk och in¬
rättningar förda om hvarannan och till och med hemman
förda ur alphabelisk ordning. Exemplen finnas i Åsunda
fögderi af Upsala och Långhundra fögderi af Stockholms Län.
Följden: Oreda, som försvårar controllen af räkenska¬
perna och ej sällan orsakar onödiga undersökningar.
2g:de classen: Intägter på allmänningar, som å charta
fått flera litt. eller nummer, finnas till detta antal upptagna
i jordeboken; t. ex. en uppodling under Lejondals säteri i
Bro härad och socken af Upsala Län, belägen å samma hä¬
rads allmänning, affattad å en charta, intagen i ett skatt-
läggningsinstrument, och påförd en räntepersedel samt i jor¬
deboken antecknad å en rad, är i socken- och fögderi-
samt läns-summan upptagen såsom 33 st. lägenheter.
Följden: O reda, sorn förrycker controllen af räkenska¬
perna och som i en framtid, om rättelse ej mellankommer,
kan gifva anledning till onyttiga tvister.
3o:de classen: För åtskilliga lägenheter och jemväl hem¬
man är antecknadt, att KammarCoilegii fastställelse å skatt¬
läggningen icke ankommit, oaktadt Coll:m deröfver långt
före detta resolverat och vederbörande om beslutet del gif-
vit; t. ex. Skålsta qvarn i Lisslena socken af Upsala Län, m. fl.
Följden: Om Collegii handlingar skulle förskingras, möj¬
lig förnyad pröfning af skattläggningen, sorn, efter föregån¬
gen undersökning, kunde medföra högre räntas åsättande.
Den 27 Februari i.
255
lnnchafvarnes härunder beroende rätt fordrar altså, att rät¬
telse tillvägabringas.
3i:sta classen: Hemman och lägenheter, sorn äro beläg¬
na i ena länet, fögderiet, häradet och socknen, och i jorde-
boken upptagas till mantal och ränta, påföres kronotionde i
annat län, fögderi, härad och socken; t. ex. hemmanet Äs,
i Långtora sockel af Upsala län, påföras kronotionde i West¬
manland; hemmanet Löfstad, i Sånga socken af Färentuna
härad, påföres kronotionde i Sollentuna fögderi; ra. fl.
Följden: I högsta grad försvårad controll af räkenska¬
perna.
32:dra classen: Hemman och lägenheter, för hvilka, i
stället för räntans utförande, annat hemmans ränta åbero¬
pas såsom lika, dervid likväl sällan antecknas, hvarest detta
sednare hemman är beläget, och händer, att sålunda åbe¬
ropad anteckning vid annat hemman alldeles saknas; t. ex.
för hemmanet Halfbygda, i Morkarla socken, är antecknadt
räntan lika med Bol; för Bol ränta g sk. i penningar, men
öfriga persedlar lika med Svensarfve; för Svensarfve, sorn
kommer 3 folier efter Bol och 2 folier efter Halfbygda, är
antecknad ränta 13 sk. i penningar, men öfriga persedlar lika
med Ål. Hvar detta sistnämnda hemman är beläget, står ej
antecknadt; men det igenfinnes i Alunda socken. För hem¬
manet Smålanda i Markgalla socken: att det räntar lika
med Golfsta. I hvilken socken detta hemman är beläget,
finnes ej antecknadt; men det igenfinnes i Alunda socken
under Gärbo Ättling och räntar 1 st. kungshäst. För
hemmanet Ordsbo, i Tierps socken, finnes ej någon annota¬
tion. För hemmanet Vida i samma socken står: till alla de¬
lar lika annotation som för Ordsbo pag. 1730. För Faste¬
bo: lika annotation som för Rufvelbo hemman pag 1738.
Rufvelbo N:o 1: lika annotation som för Ordsbo; för Ull¬
fors N:o 1 : samma annotation som för Ordsbo; för ibidem
N:o 5: lika annotation med N:o 1, ibidem m. m.
Det är med anledning af Riksdagsmannen Strindlunds
motion emot rättelsernas tillvägabringande i jordeböckerna,
som jag ansett mig pligtig att utreda förhållandet, på det
icke otidiga farhågor må verka derhän, att oredorna i ali
framtid skola fortsättas och såväl enskild som allmän rätt
aldrig blifva tryggad emot vinningslystnadens försök. Jag
anhåller, att detta mitt yttrande måtte blifva remitteradt
till samma Utsk., dit Riksdagsmannen Strindlunds motion
blifvit öfverlemnad.
Desse tolf motioner lades på bordet.
Hr Nordenadler, Ludv. Gust., hade inlemnat föl¬
jande:
Redan vid sisth Piilisdag anmälde R. St. sin und. ön¬
skan, att, då enhet i grunderna för befordringar inom ett
constitutionelt samhälle, så vidt möjligt är, tillvägabringas
Den 27 Februarii,
bör, vederbörande autoriteter måtte i nåder anbefallas att
såsom incompetenta anse alla sådana sökande till lediga syss¬
lor inom och under Postverket, hvilka icke förut tjenstgjort
såsom extraordinarie!' eller vicarierande postmästare, samt
derunder ådagalagt skicklighet, nit och pålitlighet, hvilket
sednare, isynnerhet vid dessa beställningar, för allmän och
enskild säkerhet är af högsta vigt.
Denna und. anmälan har emedlertid blifvit utan all på¬
följd; och de vid Postverket anställda tjenstemän, långt ifrån
att se utsigterna för sin framtida bergning mera ljusa än
förr, hafva fått förnyade skäl till misströstan om förändring
i sitt öde, sedan cil mängd afskedade militärpersoner under
tiden ytterligare blifvit befordrade till ledigblifna beställnin¬
gar inom Postverket.
De skäl, hvilka föranledde R. St:s vid förlidne Riksdag
afgifna und. skrifvelse, stå ännu orubbade qvar; de tala i
delta ögonblick lika högt, om icke högre, än förr. Vid al¬
la Rikets öfriga embetsverk anses ingen competent till någon
beställning, så vida han icke förut undergått academisk exa¬
men, elier åtminstone i egenskap af auscultant längre tid
tjenstgjort, och derunder visat sig äga skicklighet till den
söktå platsen. De academiska examina hafva i sednare tider
undergått en skärpning, som af behofvet varit påkallad, och
sjelfva Bancostyrelsen har funnit nödigt stadga, att tle, hvil¬
ka söka blifva anställda vid Banken , böra förut undergå en
examen, som ådagalägger deras skicklighet. Befordringsla¬
garna inom alla Rikets embetsverk grunda sig på ancienni¬
tet, och hvar och en tjensteman, som uppfyller sina skyl¬
digheter, kan trygga sig vid sin rättighet att i sin ordning
vinna den befordran, honom tillkommer. Från allt detta står
Postverket såsom ett undantag, hvars förklaringsgrund jag
icke kan fatta. K. Postverket är säkert icke ett af de minst
vigtiga; dess jemna gång och ordentliga förvaltning ut¬
öfva ett ej obetydligt inflytande på enskilda angelägenheter
och det allmännas säkerhet. Då man härjemte erinrar sig,
att Staten af detta verk hemtar en ständigt tilltagande in¬
träd, som icke kan påräknas utan skickliga, ordentliga och
pålitliga tjenstemän, torde det icke böra anses vara för myc¬
ket vågad t, då jag påstår, att de vid K. Postverket anställ¬
da tjenstemän böra komma i åtnjutande af lika rättigheter
med em bets- och tjenstemän vid andra Rikets verk. För¬
hållandet är emedlertid sådant, att afskedade militärperso¬
ner, sedan nära tjugo år tillbaka, tyckas hafva erhållit en
uteslutande rättighet till befordringar inom Postverket.
Med all den aktning, jag verkligen hyser för militär-
ståndet, vågar jag likväl tro, att en afskedad roilitärperson
sällan är den mest tjenliga att befordra till postinspectors-
och postförvaltaretjensterna. Flera af de militärer, som er¬
hålla dessa tjenster, äro sådana, som under obehagliga finan¬
ciel-
Den 2j Fcl> r u a lii.
cielia förhållanden ej mera se sig i tillfälle att fortfara i
krigstjensten och således ej afvakta den tid, då de kunde
linna en skälig belöning för sina exercismödor under fredstid
uti den icke ringa pension, som redan vid 5o års ålder till¬
faller dem, då civila tjenstemän deremot först vid 65 års ålder
blifva berättigade till pension. Den vunna befordran vid
Postverket blifver en ersättning eller, snarare sagdt, en be¬
löning för deras misshushållning med egna medel, och de
få sig anförtrodd uppbörden af Statens inkomster, sedan de
visat sig ej kunna vårda sina egna angelägenheter. Vådan
häraf för det allmänna torde vara påtaglig. Lika klart måste
det äfven vara, att många af dessa militärer, i anseende till
sin ovana vid göromålen, som tillkomma en postförvaltare,
mäste anse sig tvungna att anförtro vården deraf åt enskil¬
da skrifvare, som, utan ansvar och utan interesse för ett
Verk, der de ej kunna hoppas vinna någon befordran, ej
lemna någon garanti för ordning och pålitlighet.
Jag bör här anmärka, att Staten ej lönar mer än 6
ordinarie contorsskrifvare vid hufvudstadens Postcontor, ehu¬
ru der dessutom dagligen tjenstgöra 18 a 20 lönlösa extra-
ordinarier, förutan hvilkas biträde och trägna arbete poster¬
na omöjligen skulle kunna afgå på bestämda tider. Under
närvarande befordringssystem sakna emedlertid dessa éxtra-
ordinarier all utsigt till befordran inom Verket, så vida icke
någon af de ordinarie contorsskrifvame med döden skulle
afgå, hvarpå likväl blott gifvits ett enda exempel under lop¬
pet af i r år. blott i ett enda fall kan en vid Postverket
anställd tjensteman vänta att se sig ihågkommen vid till¬
sättandet af en postförvaltaretjenst, då nemligen, när den
är så litet gifvande, att ingen militär anser det mödan värdt
att söka den.
För att för framtiden afböja de vådliga följder, som af
det nu gällande befordringssystemet oundvikligen måste upp¬
komma, ej mindre för den tjenstgörande personalen inom
K. Postverket, än för det allmännas säkerhet, får jag vörd¬
sammast härigenom föreslå, att, i likhet med innehållet af
den motion, som sisth Riksdag gifvit anledning tili R. St:s
ofvannämnda und. skrifvelse i ämnet, hvar och en, militär-
eller civilperson, som söker befordran till postinspectors- el¬
ler postnhistaretjenster, ovilkorligen måste såsom extraordi¬
narie en viss bestämd tid hafva varit inskrifven vid Post¬
verket samt minst 3:ne år oafbrutet hafva tjenstgjort vid nå¬
got af de större postcontoren i Riket; att befordringarna
må ske efter tur och anciennitet inom Verket; och slutligen
att postinspectors- och postmästaretjensterna indelas i vissa
classer, allt efter som de äro mer eller mindre lönande, så
att de, som innehafva tjenster med mindre lön, må blifva
berättigade att framför andra befordras till postsysslor med
högre inkomster,
a IL 33
a58
Den 27 Fchruarii.
Jag vågar tro, att Postverket på detta sätt, i bredd med
andra Styrelse- och Embetsverk, skulle erhålla en ändamåls¬
enlig organisation, och tjenstemännen inom detsamma ändtli-
gen se sig komma i åtnjutande af de befordringsrättigheter,
hvaraf de allena äro i saknad, och hvarpå de endast göra
anspråk, såvida deras skicklighet och pålitlighet, enligt verk¬
liga förhållandet, vitsordas af Verkets Chef. Öfvertygad att
detta förslag nu skall vinna det Högh Ståndets bifall, an¬
håller jag, att det må blifva remitteradt till behörigt Utsk.,
och de resp. MedSt. meddeladt, då jag bör hoppas, att en
förnyad und. anmälan af R. St:s önskan i detta ärende skall
hafva en lyckligare påföljd än den förra.
Lades på bordet.
Hr Adlerbrandt, Thure, hade ingifvit ett så ly¬
dande anförande:
Jag utbeder mig få fästa H. R. o. Ad.'s uppmärksamhet
på ett ämne, hvari det närvarande förhållandet påkallar
rättelse, både af rättvisa och såvida allmänt förtroende icke
skall blifva stördt, långifvare vara ett mål för bedrägerier,
de skattskyldiga utarmas och författningen om brännvinsbrän¬
ningen eluderas.
Inom Elfsborgs Län har nemligen för det mesta, och
med undantag kanske endast för några ståndspersoner, taxe¬
ringsvärdet af fast egendom blifvit bibehållet efter 1Br4 års
uppjagade pris, ehuru dessa nedfallit till hälften och derun¬
der, emot hvad jorden då gällde. Sanningen af denna upp¬
gift kan icke sättas i tvifvel och utrönes för öfrigt af taxe-
ringslängderna, jemnförda med lagfartsförteekningarna ; hvar¬
jemte såsom exempel må nämnas egendomen Stora Wiken vid
Edet, som lärer vara taxerad till 12,000 R:dr B:co, men ny¬
ligen blifvit frivilligt försåld till en embetsman i orten för
6000 R:dr samma mynt, och att R. St:s Bank, med alla
påbjudna försigtighetsmått och ehuru den belånar endast
af taxeringsvärdet, likväl äger flera panter inom Gäseneds
härad och deribland en hemmansdel i Stenunga by, som icke
kunnat vid flera auctioner till belåningssumman afyttras.
I ett höfdingedöme, som äger den vidd som Elfsborgs
Län, får detta missförhållande icke tillräknas Landshöfdin¬
gen, hvilken naturligtvis icke kan vid de aflägse taxerings-
och berednings-committe'erna vara närvarande. Jag har
tvärtom anledning att tro, att der Landshöfdingen i egen
person varit ordförande, har lagenlig rättelse vid flera till¬
fällen blifvit tillvägåbragt; men helt annorlunda har tillgått
på de ställen , hvarest Landshöfdingen varit nödsakad i sitt
ställe förordna andra personer. Antingen hafva dessa perso¬
ner icke infunnit sig, eller också har det handt, att den i
Landshöfdingens ställe tillförordnade hyst den föreställning,
att som en viss summa blifvit påräknad af R. St. att af Lä¬
net utgå, någon nedsättning icke fick äga rum, såvida ej
Den 27 Februari!•
andra lägenheter kunde uppgifvas, hvilkas taxeringsvärde
i stället kunde ökas; och när personer af allmogen fö¬
retett sina åtkomsthandlingar och påmint, att af Elfsborgs
Län utgår mera, än R. St. upptagit, så att brist icke vore
att befara, hafva de blifvit erinrade, att minsta förändring
i taxeringsvärdet också skulle verka förändring of deras bränn¬
vinspanna, hvaremot dem lofvats lindring vid en kommande
Riksdag, om de intilldess gåfve sig tålamod. Föröfrigt söka
ordförande och hvarje ledamot vid dessa lönlösa förrättnin¬
gar att få ett hastigt slut, som icke kunde till vägabringas,
om man hemman från hemman nagelfore och gjorde förän¬
dringar; och kronobetjeningen, som på många ställen utgör
de styrande, finner naturligtvis för sin del besvärligt att än¬
dra längderna.
Det är visserligen en sanning, som måste medgifvas, att
genom flera på hvarandra följande goda år, idoghet och
vunnen konstfärdighet uti väfnad, som lättats af flera an¬
lagda spinnerier, hafva många sår blifvit läkta efter miss¬
växtåren, och att välmågan hos allmogen börjar åter tillta¬
ga, ehuru den i allmänhet svaga jorden är öfver höfvan och
mera beskattad, än i de angränsande bättre lottade Länen,
och fastän i Elfsborgs Län de extraordinarie utgifterna sti¬
ga högre än grundräntan och bevillning. Men sådant ute¬
slutar ej, att rättvisa bör vederfaras jordägare i nämnde Län,
så att han fritages för högre afgift, än som öfverensstämmer
med jordens verkliga värde; och dessutom är det uppen¬
bart, att så länge nuvarande missförhållande äger rum, icke
någon person, som är rädd om sin förmögenhet eller heder,
kan ingå i den projecterade välgörande hypoteksföreningen,
i hopp om hvars framgång och med beräkning af nuvaran¬
de höga taxeringsvärde de nyligen slutade köpen för bränn¬
vin af 2:ne egendomar inom berörde Län synas blifvit ingång-
ne. Jemväl i ett annat hänseende är det alltför högt drif-
na taxeringsvärdet skadligt. Många begagna sig nemligen
deraf, för att få afverka brännvin med större redskap, än
som står i proportion till verkliga beskaffenheten af deras
jordbruk. Men Elfsborgs Län är sädesbehöfvande; befolk¬
ningen i en stor del deraf skulle ej kunna lefva utan en
långt drifven industri. För dessa orter, belägna långt ifrån
alla vattencommunicationer, är rik tillgång på brännvin och
högt pris på spannmål inom orten lika förderfliga.
Jag tror mig hafva visat, att den bestämda minimi-
tarifen öfver egendomsvärdet inom Elfsborgs Län medför i
flera hänseenden menliga verkningar, dessa må härröra an¬
tingen från felaktig calcul i sjelfva författningen eller från
misstag i grunderna för tillämpningen. Andra Län gifvas,
der minimisumman är hinderlig för en riktig beskattning,
emedan folk öfver allt söker att slippa med så liten skatt
sorn möjligt. I Län, der bördig jordmån, lätt afsättning och
en genom industri lifvad penningecirculation förenade äro
Den 27 Februarii.
för handen, skall jordens afkastning inom ett tiotal af år,
snart sagdt, hafva fördubblats; och likväl, fjettrade af den
begränsning, som ligger i minimi-tariffen, höja sig ej i sam¬
ma mån bevillningsvärdena. Öfverhufvud synes en minimi-
tarif öfverflödig, då alla med taxeringen sysselsatta medbor¬
gare dervid handla på ed och samvete.
Jag föreslår derföre vördsammast: antingen, att mi-
-nimisumman å egendomsvärden inom Elfsborgs
Län jemnkas och nedsättes, eller att 5i och 71 §§.
af nu gällande Be vi 11 n.-för or d n., i den nya be-
skattningslag, som kommer att beslutas, erhålla
en förändrad r e d a c t i o n, hvars uppställning jag
dock helt och hållet öfverlemnar till Bevilln.-
XJtsk., eller ock slutligen, att hela minimitarifen
upphör och calculationen samt godkännandet af
fastighetsvärdenas totalbelopp oinskränkt öfver¬
lemna s till pröfningscommittderna.
Då denna fråga synes isynnerhet röra Svenska bonden,
sorn innehar största delen af Sveriges jord och som i allmän¬
het icke sjelf äger förmåga, utan ofta måste anlita dyrlegda
biträden för tillvägabringande af framställningar, som kunna
leda till ernående af rättvisa, anhåller jag vördsammast, att
detta memorial måtte comnmniceras Hederv. BondeSt. och
till vederbörande Utäk. blifva remitteradt.
Lades på bordet.
Hr von Sydow, Axel B.einh., hade inlemnat föl¬
jande:
Bland de vigtigaste omsorger för Länstyrelserna är fat¬
tigvårdens ordnande och tillbörliga vidmagthållande.
Landshöfdingeinstructionen och de tid efter annan ut¬
komna författningar i detta ämne lemna rum åt den mest
olika tillämpning, isynnerhet då tvist uppstår socknar emel¬
lan, till hvilkendera ett fattighjon rätteligen hörer; och fle¬
ra exempel gifvas, att under sådana måls handläggning den
fattige antingen saknat något egentligt tillhåll samt kring-
drifvit från den ena orten till den andra, eller obehörigt
fallit den socken till last, som slutligen blifvit befriad från
skyldighet alt fattighjonet emottaga; hvaraf åter följt hvarje¬
handa ersättningspåståenden och dermed förenade stridighe¬
ter , menigheter emellan.
En stigande befolkning samt de sednast utkomna författ¬
ningarna rörande hemmansklyfning och jordafsöndring, i för¬
ening med den på flera ställen antagna brukningsmethod att,
i stället för torpare med jordbruk och vanliga tjenstehjon,
antaga stattorpare, statdrängar och inhyseshjon, har, i frå¬
ga om fattigförsörjningsskyldigheten, alstrat flerfaldiga för¬
hållanden, vid hvilkas bedömande nu gällande författnin¬
gar icke äro tillämpliga.
Behofvet af en förnyad fattigvårdsstadga erktjnnes ali-
Den 37 Februari i.
mänt; men enligt min öfvertygelse bör densamma icke in¬
gripa uti socknarnas rättighet att sjelfva, inom sig, bestäm¬
ma, huruledes fattigförsörjningen, efter olika omständighe¬
ter, må kunna, med minsta kostnad, ändamålsenligt uppfyl¬
las. Deremot synes en sådan författning bestämdt böra an¬
tyda, hvilka som till fattigvårds åtnjutande äro berättigade,
den ena eller andra menighetens eller jordägarens eller en¬
skilda personens skyldighet tili fattigförsörjning, och, i sam¬
manhang härmed, hvad som iakttagas må mot intrång af
fattiga och mindre arbetsföra personers obehöriga inflyttning
från en till annan socken . samt ansvarighet för såväl den
fattige, hvilken med olofligt betlande beträdes, som förden
socken, hvars fattighjon, tiggande, annan ort besvärar, med
de flera hufvudsakliga punkter, som vid granskning af detta
vigtiga ämne kunna komma i fråga.
Till II. R. o. Ad. hemstalles ödmjukast, om icke veder¬
börligt Utskott kunde anmodas att utarbeta förslag till en
ny fattigvårdsstadga, för att, efter undergången granskning
och godkännande , till K. M:s Nåd. pröfning och stadfästel¬
se i und. öfverlemnas.
Lades på bordet.
Hr af Ekenstam, Israel, hade inlemnat följande:
K. M:s Nåd. Förordn. af d. 28 April 1819, om pri-
vilegia exclusiva för nya, i Riket förut okän¬
da, slöjdeinrättningar, konster eller väsendtliga
i o ns t fö r b ä 11 r i n g ar ansågs af R. St. år 1823 äga några
Bristfälligheter, som blefvo föremål för deras und. skrif¬
velse derom vid samma års Riksdag af d. 16 Dec., tryckt
uti hillänget till samtliga RiksSt:s protocollvid lagtima Riks¬
dagen år 1823, io:de samlingen, ?.:dra bandets 2:dra afdeln.^
pag. i3, och vidare uppräknad bland önskningsmålen i 44
5. af Riksdagsbeslutet nämnde år under N:o go. Någon åt¬
gärd från K. M.-s sida har, mig veterligen, sedan den tiden
icke följt; och då jag nu, såsom då, äger en oförändrad öf¬
vertygelse i detta ärende, lika med Rikets år 1823 försam¬
lade Ständer, får jag härmed vördsamt föreslå, att ofvan-
nämnde skrifvelse i und. förnyas vid denna Riks¬
dag, och anhåller lika vördsamt om remiss af denna min
motion till Allm. Besv. o. Oec.Utsk:s handläggning.
Lades på bordet.
Hr Hammarhjelm, Carl Fredr., hade ingifvit ett
så lydande anförande:
Bland de föremål, som visserligen i främsta rummet
förtjena R. St:s uppmärksamhet, är landtbrukets upphjel-
pande och förkofran. Dit hörer att vinna kännedom af och
att öfverflytta hit till Riket de i andra länder med förmån
begagnade åkerbruksmelhoder och industrigrenar i landt-
Jmshållningsväg.
2Ö2
Den 27 Februari i.
Det verksammaste sätt att för lindrig kostnad sprida
kännedom af våra grannars bortom hafvet, nemligen Engels¬
männens, förbättrade oeconomiska institutioner vore, sorn
jag tror, att It. St. behagade meddela ett ärligt anslag i 10
års tid af 1,333 R:dr 16 sk., eller motsvarande ungefär 100
pund sterb, åt Skottska agronomen G. Steffens, hvarigenom
denne, både såsom författare och verkställare af stora oeco-
nomiska företag, i sin hemort välkände man kunde förmås
att här i Riket sig bosätta, för att derefter, mot lindriga
afgifter och ersättning för resekostnader, betjena hvar och en,
som det åstundade, med råd och upplysningar i alla landt-
hushållningens grenar. Då Hr Steffens flera år gått tillhanda
med sin undervisning och sina mogna råd inom provinserna
Nerike, Westergöthland och Wermland, under det han er-
liöll ett årligt bidrag af dessa Läns Hushållningssällskaper,
kan hvar och en från dessa orter intyga den väckelse i åkcr-
bruksföretag och den nytta, som denne man dei’städes be-
redt. Hr Steffens har derefter, för enskilda angelägenheter,
återflyttat till Skottland, hvarest lian samlat ny erfarenhet
och nya kunskaper i sitt yrke, men hyser den tillgifvenhet
för Svenska jorden, att han 2:ne somrar under de sednare
åren begifvit sig tillbaka hit till Riket, då han genomrest
åtskilliga provinser och allestädes meddelat undervisning i
sin metier. Hr Steffens innehar redan den nödiga känne¬
domen af Svenska språket, för att kunna tillhandagå alla
medborgareclasser, och är ännu i den ålder af några och
fyratio år, att hans verksamhet och ki'aft bör kunna påräk¬
nas minst i 10 åi's tid. Då den enskilda förmågan är otillräck¬
lig och våra Hushållningssällskapers fonder ej medgifva att
behörigen löna en så förtjent man, har jag, med full öfver¬
tygelse om nyttan, vågat anropa Statens bitxäde.
Jag anhåller, att denna motion måtte remittei-as till Stats-
Utsk., som, i fall motionen bifalles, torde uppgöra de vil¬
kor, hvarpå anslaget åt Hr Steffens kunde beviljas.
Lades på bordet.
Hr Hallenborg, Carl Joli., bade inlemnat följande:
Då den emellan Svenska och Ryska Regeringarna i Mars
månad 182.8 afslutade handels- och vänskapsconvention in¬
nevarande år tilländalöper, får jag vöVdsamligen föreslå, det
R. St. hos K. M.. i und. framställa den önskan, att, i hän¬
delse samma convention skulle blifva förnyad, det undan¬
tag deri måtte göras, dels att till befrämjande af bestämda
spannmålslagar, hvarförutan någon verklig spannmålshandel
aldrig kan uppstå, Finsk spannmål icke mera får hit till Ri¬
ket införas emot half tull, utan att den måtte blifva undex--
kastad samma importafgifter, som nu eller framdeles be¬
stämmas för från andi'a utrikes orter ankommande säd; och
dels att, till uppmuntran för ladugårdshushållningen i Ri¬
ket, den samma convention tillhöriga särskilda tarif å från
Deli 27 Februarii.
263,
Finland inkommande kreatur, salt, kött, fläsk, smör, ost
och ägg icke måtte blifva för framtiden gällande, utan att
sådana producter mätte blifva belagda med samma afgifter,
som fastställas för likartade från andra länder ankommande.
Bifalles detta, är jag öfvertygad, att Svenska landtman-
naindustrien skall få en helt annan riktning, Un den hittills
haft; och långt ifrån att ett sådant beslut skall verka till
dyrhet på lifsmedel inom hufvudstaden, skall det tvärtom be¬
fordra tillförsel dit från de flesta Svenska provinser till lika
låga, om icke lägre pris, än som nu finnas. Dessutom har
erfarenheten visat oss, att Stockholm redan kan umbära Fin¬
land såsom spiskammare; ty då communicationen emellan
detta land var afbruten i anseende till den befarade sjukdo¬
men Cholera morbus, förmärktes dock icke någon brist här¬
städes; och besynnerligt vore det verkligen, om icke Sverige
skulle kunna sjelf förse sin hufvudstad, med en folkmängd
af endast 80,000 invånare, med erforderliga lifsmedel. Jag
anhåller, att denna min motion måtte blifva remitterad till
vederbörligt Utsk. och communicerad MedStånden.
Lades på bordet.
Å nyo föredrogs Gr. Lewenhaupts, Mauritz, d. 24 den¬
nes på bordet lagda motion om anslag till löneförbättring
för befälet vid K. LifBevär:sReg:tet.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Om det å ena sidan
är hvarje representants rättighet att väcka frågor om nya
anslag, torde det å andra sidan vara hans skyldighet att ic¬
ke uppmana Representationen till beviljande af ändra ökade
utgifter än sådana, som af allmän nytta påkallas. Enskild
välvilja, eller välvilja mot enskilda, bör icke vara Riksdags¬
mannens syftemål; eljest förbrytes representantens kall, från
att vara folkets till att blifva individers och corporationers
förespråkare och målsman. Aldraminst borde tjenstgörings-
förhållanden, eller en visserligen berömlig omvårdnad om
underlydandes bästa, alstra nya skattebördor, om än de sy¬
nas ringa. Häraf följer i min tanke, att frågor om Iönetill—
ökningar åt Statens embetsman aldrig böra från lagstiftan¬
de församligars sida väckas. Äro de af behofvet påkallade,
erfordras de för statsmacliinens jenina och orubbade gång,
så blifva de nog af Styrelsen kända, erkända och begärda;
och ehvad klander man eljest kan anse sig äga fog att mot
Regeringen i Sverige framställa, torde man dock hvarken å
ena eller andra sidan med skäl kunna förebrå densamma att
vara njugg på lönetillökningars beviljande och äskande; ja!
stundom det förra, innan det. sednare, särdeles när de skola
tillgodokomma dem, hvilka i ett eller annat afseende anses
tillhöra Konungens lifvakt. Detta är min öfvertygelse om den
form, under hvilken begäran örn lillökt anslag åt LifBe-
vär:sReg:tet nu framkommit, en form, sorn, om den ock är
a64
Den 27 Februari i.
laglig och här bruklig, jag likväl för min del anser mindre
lämplig.
I afseende på sjelfva frågan om en lönetillökning för
Lifbevär:s-Reg:tet vill jag visst icke påstå, att Lifbevärts-
Regttets officerare äro för högt lön ta; men en annan fråga
blir den, om icke en organisation kan företagas, hvarige¬
nom utväg skulle kunna beredas till anskaffande af ett för¬
ökad t lönebelopp, utan behof af nytt anslag, i sammanhang
hvarmed den fråga uppstår, om Lif bevär:s-Reg:tet är af
den nödvändighet, att icke dess personal möjligen kan tåla
en inskränkning.
Detta lleg:te organiserades 1821. Dess stat uppgjordes
då att bestå af en Reg:ts-chef, 2 Balaljons-chefer, 2 Adju¬
tanter, 24 Gompagni-officerare och 24 underofficerare. Dessa
underofficerare lära annu icke vara tillsatta. Lif bevärts-
Reg:tet organiserades således med befäl för 2:ne batailloner.
Det skall då undersökas, huruvida den tjenstgöring, hvar¬
till de äro ämnade, medgifver en inskränktare personal.
Ledning för ett sådant bedömande torde kunna hem tas från
det nummeriska förhållandet emellan indelta Armeens Of-
ficers-corpsers personal och bevärings-gemenskapen , som
af dem exerceras. Härvid företer sig ett sådant förhållan¬
de, alt Lifbevär:s-Reg:tets nummerstyrka, d. v. s det man¬
skap, som årligen exerceras, utgör för Stockholms stad om¬
kring 5oo man, för Stockholms Län icke fullt 4°°- Ja»
skulle då tro, att Stockholms Läns beväring kunde fördelas
på det sätt, att beväringsmanskapet från de härader af Lä¬
net, som utgöres af en del af Södermanland, förenades med
Södermanlands, och att samma manskap från de härader, som
utgöras af en del af Upland, med Uplands Regttes bevä¬
ring. Man bör då efterse, huruvida dessa Regtters officers-
corpser, efter en sådan förening, ändock kunde bestrida va-
penöfningarna. Södermanlands beväring utgör omkring 55o
man årligen. När dertill läggas de 100, hvilka komme från
den delen af Södermanland, som tillhör Stockholms Län,
Liefve sammanlagda beloppet omkring 65o. Uplands R.eg:tes
beväring deremot utgör 45o man, som tillika med de 2Öo,
liv il ka skulle komma från den delen af provinsen, som till¬
hör Stockholms Län, tillsammans utgör 700 man, hvaraf
följer, att Södermanlands Regtte skulle bestrida vapenöfnin-
garna för 65o och Uplands Regtte för 700 man. Söderman¬
lands Regttes Oificers-corps består, förutan Reg:ts-befälet,
af 12 Capitainer och 24 Subalterner. Subalternernas antal
utgör väl för närvarande 28; men jag skulle tro, att en¬
dast 24 äro uppförda på stat. Uplands Regrls Officerscorps
består af samma styrka. Jemnför man nu de beväringsclas-
ser, som exerceras af Uplands och Södermanlands Regtter,
med dem, som Norra och Södra Skånska Infanteri-RegJter-
na, hvilka hvardera hafva 4 subalterner mindre på stat än
först-
D«u 27 Februari i.
förstnämnde Regrter, exercera, utgörande vid hvardera Reg:-
tet emellan 11 och 1200 man, så linner man, att då des¬
sa Reg:ter med en mindre officerscorps kunna medhinna att
exercera ett så stort antal beväringsmanskap, måste en stör¬
re befäls-personal medhinna exercisen af ett mindre talrikt
manskap, och jag anser således, att det är möjligt att, med
förminskning af Lifbevär:sReg:tets personal, bestrida exer¬
cisen med Stockholms Läns beväringsmanskap. Jag skulle
då tro, att Lifbevär:sReg:tet kunde förminskas till en ba¬
talion, hvarigenom såväl Reg:ts-eliefs-platsen som en Batail-
lons-cbefs kunde indragas, äfvensom compagni-statcn minskas,
hvarigenom tillgång erhölles till förbättrande af de qvarstå¬
ende ollicerarnes löner. Jag tror mig sålunda hafva visat,
att, utan någon skada för tjenstgöringeu, Lifbevär:sReg:tet
kan genom en förändrad organisation, med den tillgång re¬
dan beviljade anslag lemna, erhålla den löneförbättring, som
kan erfordras, ålen jag skulle kunna gå ännu längre och
visa, att Stockholms stads bevärings exercis kan bestridas
utan något särskildt, dertill allena afsedt befäl. De 2:ne In¬
fanteri Gardes-regtternas Ollieerscorpser äro hvardera, efter
rangrullan och, som jag tror, äfven efter stat, lika stora
som Norra eller Södra Skånska Infanteri Regtternas eller
hvilket annat indelt Regttes Officerspersonal. Åtminstone
äga Gardes-Regtterna på stat lika många subaltern-officera-
re, och dessa äro de, som egentligen erfordras för bevärings¬
exercisen. Jag hemställer då, om det icke vore möjligt, alt
Officerscorpsen vid 2:ne Regtter, som endast bestå af 800
man hvardera, skulle kunna bestrida exercisen med Stock¬
holms stads beväringsmanskap, enär såväl Skånska sorn öf¬
riga indelta Regtter, hvilkas ordinarie manskap till nume¬
rären är långt större, medhinna att exercera ett högst be¬
tydligt talrikare beväringsmanskap. Jag inser ganska väl,
alt man kan komma med den invändning, att, i händelse af
inträffande krig, erfordras en ökad beväringsstyi ka, som åter
påfordrar ett ökadt befäl; men jag tror i allmänhet, att om
man icke på något vis uppgör på förhand en. plan, huru
det erforderliga befälet i behofvets stund skall kunna erhål¬
las, brist på befäl alltid skall förefinnas, när alla 5 clas-
serna behöfva användas, såvida man icke vill på ett stän¬
digt befäl för detta ändamål, under fred, använda oerhör¬
da anslag. Men äfven med den förutsättning, att för Stock¬
holms stads beväring skulle erfordras vid krigstillfälle ett
särskildt befäl, kunna ganska väl Gardes-reg:ternas Officers-
corpser vara tillräckliga för att både commendera den egna
truppen och lemna befäl åt de classer af beväringen inom
Stockholm, som kunde behöfva användas. Hvart Gardes-
compagni, som utgöres af 100 man, har nemligen till befäl
1 Capitaine och 3 Subaltern-officerare samt åtminstone 4 un¬
derofficerare. Hvarje 12 man äga således i befäl, hvilket jag
2 H. 34
s56
Den 37 Februarii.
för infanteriet anSer öfverdrifvet. Från hvarje compagni
bör derföre kunna lemnäs minst 1 officer och 1 underoffi¬
cer, hvaraf således uppstår en disponibel befälspersonal af
16 officerare och lika många underofficerare.
En invändning, som äfven torde vilja begagnas, är, att,
enligt Beväringslagen af 1812, manskapet skall med indelta
Armeen införlifvas; men häremot torde jag få anföra, att
Stockholms Stads och Läns beväring hittills årligen exerce¬
rats med underbefäl från Gardesregrterna, och att Göthe¬
borgs beväring äfven exerceras af befäl ur Götha Artilleri-
regtte, utan att sådant anses stridande emot ofvanomförmäl-
de lag.
Jag tror mig således hafva visat, att ökade anslag för
Lifbevär:sReg:tet alldeles icke äro af behofvet påkallade.
Jag yrkar dock icke, att StatsUtsk. skall afslå den af K. M.
begärda förbättring i LifBevär:sReg:tets stat genom åtskilliga
löners öfverflyttande på indragningsstaten. Deremot afstyr-
ker jag fullkomligt det af motionären begärda ytterligare
anslag af 1,721 R:dr, och detta såväl på grund af den fram¬
ställning jag redan gjort om Reg:tets mindre behöflighet,
som derföre, att de af Konungen begärde 4>56i R:dr äro
tillräckliga för det dermed afsedda ändamål. Jemnför man
nemligen den aflöningsstat, som för närvarande är gällande
för Lifbevär:sReg:tet med den, sorn är fastställd för Norra
och Södra Skånska Infanteri-regementerna, med hvilka mo¬
tionären anser LifBevär:sReg:tet närmast böra komma i pa-
rite', så visar sig ett sådant förhållande, att då vid Skånska
Regtterna en Capitaine med högre lön åtnjuter 70oR:dr,har
deremot en Capitaine vid Lifbevär:sReg:tet, oberäknadt be-
klädnadsbidraget för den högtidliga uniformen, endast 4°o R:dr,
för hvilken sålunda erfordrades en tillökning af 3oo R:dr,
eller för 3 Gapitainer 900 R:dr. Reg:tsQvartermästarens vid
Lifbevar:sReg:tet lön utgör 4oo R:dr; vid Skånska Reg:terna
600 R:dr. Skillnaden är således 200 R:dr. Fem Capitaine!-
vid Lifbeväringen, med lägre löner, hafva hvardera 35o R:dr;
vid Skånska Reg:terna deremot 460 R:dr. Skillnaden är så¬
ledes 100 R:dr, som för 5 Capitainer utgör sammanlagda
5oo R:dr.
Efter samma proportion, som vid Skånska Reg:terna är fast¬
ställd, borde af de 9 på stat vid Lifbevär:sReg:tet uppförda
Lieutenanter 6 erhålla den högre och 3 den lägre lönen; och
följaktligen borde 6 Lieutenanter, af hvilka hvardera nu åt¬
njuter i5o R:dr, erhålla tillsammans en tillökning af 3oo
R:dr, för att äga lika lön, 3oo R:dr, som Lieutenanter vid
Skånska Reg:terna hafva. Öfriga Lieutenanter vid Lifbevärts-
Regttet äfvensom Fänrikarna hafva redan samma, de sist¬
nämnde till och med större, lön, som motsvarande grader
vid Skånska Reg:terna. Den erforderliga tillökningen för hela
Officerscorpsen blefve således 1,900 R:dr, som, afdragna från
de begärda 4j56i R:dr, lemna ett öfverskott af 2,661 R:dr,
Den aj Februari i.
hvilket öfverskott torde vara mer än tillräckligt för aflÖnan-
det af 24 underofficerare, om sådana behöfvas, särdeles när
man besinnar den ringa tjenstgöring, som för dessa kan ifrå¬
gakomma. Skulle på detta sätt tillgång saknas för under¬
hållet af trumslagare, hvilka föreslås att på stat uppföras,
så torde sådant ej behöfva tagas i betraktande, helst jag an¬
ser en sådan personal mer än öfverflödig att ständigt under¬
hållas. Jag anhåller, att detta anförande må åtfölja mo¬
tionen.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz! Jag anhåller, att de
anmärkningar, sorn nu blifvit gjorda mot min motion, må
få hvila på bordet till nästa plenum, emedan de äro af den
vidlyftiga omfattning, att deras fullständiga besvarande nu
skulle borttaga för mycket af R. o. Adis dyrbara tid.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill visserligen icke
förneka riktigheten af den värde anmärkarens sats, då han
anser för olämpligt, att chefer, antingen civila eller militä¬
ra, här uppstiga för att begära anslag åt sina corpser; men
då man besinnar oformligheten af vår Statsorganism, bör ali
förundran i denna del upphöra. Jag hemställer dock, om icke
anmärkaren, som väckt klandret mot motionen, sjelf gått
in att suppleera en krigsminister här i landet genom de de-
taillerade organisationsförändringar, han antydt.
För mig visar det sig af en särdeles vigt, att Lifbevä-
ringen qvarstår såsom en prototyp för beväringssystemet i
Sverige. En särdeles behaglig anblick, en för hvarje sann
uppskattning af militäryrket stor tillfredsställelse bar det varit
att se de bastiga framsteg uti exercis, som denna corps för¬
mått åstadkomma; och då Svenska sjelfförsvaret bör grun¬
das på ett verkligt nationelt system eller conscriptionen, an¬
ser jag olämpligt, att Lifbevärlscorpsen till någon del upp¬
löses med öfverflyttande af exercisskyldigheten på andra Re-
gementer, allraminst något af Gardesregiterna, emedan just
den täflan, som äger rum emellan Lifbeväringen och dessa
Reglter, påskyndar deras ömsesidiga hastigare framsteg. Af
dessa skäl och då, såsom jag antydt, det är att förmoda,
att allmänna beväringen skall komma att utgöra en väsendt-
Jjgare del af landtförsvaret, nödgas jag skilja mig från den
värde anmärkarens åsigt i afseende på den förmenta förde¬
len af Lifbeväringens partiella indragning: Och långt ifrån
att tro, att den mening, jag velat motsätta mig, skall delas
af StatsUtsk., är jag tvärtom fullkomligen öfvertygad, att
TJtsk. äger största anledning att tillstyrka utvidgning af be-
väringssystemet, så vida fråga uppstår att afväga nyttan och
nödvändigheten af ökade anslag för försvaret; hvadan jag
yrkar, att alla behöfliga medel för Beväiingens ändamålsen¬
liga organisation måtte hemtas från indragningar af den stå¬
ende både indelta och värfvade Arme'en.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Till en del förekom-
\
268
Den 27 Februarii.
men af Gr. Horn, som yttrat åsigter, hvaruti jag instäm¬
mer, rörande Lifbeväringens bibehållande oförminskad i dess
närvarande skick, har jag nu icke uppstigit för att yttra
mig i hufvudsaken. Jag vill blott hemställa, 001 icke, med
förutsättning, att motionären begått en oformlighet, då han
begagnat sin i grundlagen förvarade rättighet att hos Stån¬
det föreslå lönetillökning för den corps, der lian är chef,
den värde anmärkaren å andra sidan likväl icke inledt sig
och oss på en bana, som är alldeles ändamålslös, genom
den mängd detailler, hvari anmärkaren ingår och genom den
anställda jemnförelsen emellan lönebeloppen för lika grader
af olika reg:ter och beräkningen öfver det större eller min¬
dre beväringsmanskap, som ena eller andra reg:tet eller dess
befälscorps kunde eller borde till tjenstgöring inöfva. Jag
skulle tro, att alla sådana organisationsfrågor, som den vär¬
de anmärkaren vidrört, här böra lemnäs å sido, såsom till
sina detailler beroende af den styrande magt allena, sorn
inseendet deröfver tillkommer. Oss tillhör endast, då frå¬
ga uppstår om medlens beviljande, att tillse, hvad nyttan
och nödvändigheten fordrar; och då en vidsträcktare pröf¬
ning ej heller tillkommer Stats-Utsk., hemställer jag till Hr
Gr. Lewenhaupt, 0111 det icke skulle finnas öfverflödigt att
till besvarande upptaga ifrågavarande anmärkningar; ty jag
fruktar, att om vi sysselsätta oss med dylika ämnen, skall
motionstiden förflyta, innan alla motioner hunnit blifva fö¬
redragna.
Gr, Lewenhaupt: Jag tror mig icke kunna frångå
att besvara de utaf Gr. Gyldenstolpe mot min motion fram¬
ställda anmärkningar, så framt anmärkningarna skola qvarstå.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skulle anhålla, att af Hr Gr.
o. Landtm, få veta, em någon af 11. o. Ad:s ledamöter an¬
mält sig till motions afgifvande. I sådan händelse vill jag
vänta att besvara, hvad som mot mina anmärkningar före¬
kommit, men hvartill jag i motsatt fall utbeder mig att få
begagna närvarande tillfälle.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh.: Det är för ingen
del, för att inblanda mig uti discussionen, som jag begärt
ordet, utan endast för att fästa uppmärksamheten på inne¬
hållet af 4g §• Riksd.-Ordn., som stadgar, att ”hvar och en
allmän fråga, sorn första gången i något Stånd förekom¬
mer, skall, såvida ej Ståndet enhälligt genast densamma till
vederbörligt Utsk. förviser, ligga på bordet till nästa plenum,
då remiss bör ske.” Någon ytterligare bordläggning^' motionen
kan således icke äga rum, utan bör remiss deraf nu ovil-
k ligen ske; men deremot kunna Gr. Gyldenstolpes fram¬
ställda anmärkningar, iklädda egenskapen af motion, 0111 han
så förklarar dem, blifva på bordet hvilande.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har icke framställt mina an¬
Den 27 Februari i.
2G9
märkningar i form af motion, men liar derföre visst ingen¬
ting emot, att mitt anförande får hvila på bordet; jag har
framställt dem såsom anmärkningar mot den af Gr. Le¬
wenhaupt väckta motion. Det förundrar mig att af talare,
som ifra för besparingar, höra omtalas, att det vore ända-
målslöst att ens orda öfver saker, eller framställa sådana
förslag, hvilka på något sätt skola kunna leda till bespa¬
ring för Staten. Jag vet icke, att jag på något vis gjort
intrång i en krigsministers rättigheter, om vi äfven hade
någon sådan; jag har blott talat som Riksdagsman. Jag
har hvarken kunnat eller velat bestrida någon af Stån¬
dets ledamöter rättighet att väcka frågor, om de auginge
aldrig så stora anslag; men jag har ägt rätt, för min del,
att framställa min öfvertygelse om den form, hvari frågan
hort förekomma, för att kunna anses såsom uttryck af en
allmän opinion om nödvändigheten af det förslag, den om¬
fattar. Jag har åtminstone den erfarenhet om Stats-Utsk.,
att det sällan eller aldrig tillstyrkt några löneanslag, som
icke af K. M. hos Ständerna blifvit begärda; och jag tror
mig derföre icke sakna all grund för mitt påstående, att
det icke är så alldeles rätt, att enskilda Riksdagsmän upp¬
träda med förslag till förhöjda loner för personella behof,
hvilka man icke funnit af Regeringen vara ansedda för nöd¬
vändiga.
Hvad längden af mitt anförande beträffar, hvilket
Gr. Cronhjelm ansett ändamålslöst, skulle jag tro, att hans
egna anföranden stundom varit lika så länga, och att vi så¬
ledes kunna qvitta med hvarandra. Huruvida mitt fram¬
ställda förslag är ändamålslöst eller förtjena!- afseende, är
en annan fråga, som Stats-Utsk. får bedöma. Skulle jag
finnas hafva orätt i min framställning om förändring i Lif-
bevär:sReg:tets närvarande organisation, skall jag för min
del, lika med Gr. Lewenhaupt i dess motion, trösta mig
med att hafva handlat efter samvete och öfvertygelse.
Gr. Lewenhaupt: Det är blott i afseende på hvad
Frih. Ehrenborgh tillkännagifvit, som jag får förklara, att
om jag yttrat mig så, som om jag önskat, att motionen skulle få
hvila på bordet, har jag uttryckt mig emot min mening,
emedan jag blott åsyftade Gr. Gyldenstolpes anmärkningar.
Gr. Cronhjelm: Då jag tagit mig friheten fästa upp¬
märksamheten derpå, att den korta tiden icke borde onö¬
digtvis borttagas, har jag icke afsett tiden för i dag, utan
den, som skulle förspillas genom det da capo af discussio-
nen, sorn vid ämnets förnyade föredragning komme att äga rum.
Beträffande det afseende, i hvilket jag, enligt Gr. Gyl¬
denstolpes förmenande, skulle användt ordet ändamålslöst,
får jag förklara, att jag icke kan vidkännas den tillvitelsen,
som skulle jag yttrat, att jag ansåg det vara ändamålslöst
att på delta rum yrka besparingar. Jag har nämnt ordet
Den 2j Fcbruarii.
ändamålslöst vid jemnförelsen begge talarne emellan, derföre
att jag anser Gr. Lewenhaupt ined sin motion kunna vin¬
na ett ändamål, hvarom jag nu likväl icke vill närmare
utlåta mig, nemligen den föreslagna Jönetillökningen; hvar¬
emot det ändamälslösa ligger på andra sidan i den föreslag¬
na organisationen och förändringen i de minsta detailler,
hvilken discussion jag ansett ändamålslös, enär det icke till¬
kommer Ständerna att besluta öfver dessa omständigheter.
Gr. Gyldenstolpe: Jag förnyar min framställning till
Gr. Cronhjelms upplysning, att jag icke påstår, att Stats-
Utsk. skall föreslå och förelägga Ständerna någon ny orga¬
nisation af Lifbevär:s Reg:tets sammansättning; utan jag har
endast velat fästa Utsk:s uppmärksamhet derpå, att den
åsyftade löneförbättringen kan åstadkommas utan några för¬
höjda anslag. Härom har jag icke väckt någon motion,
utan framställt mina anmärkningar såsom ett bevis på den
sats jag yrkat, att något nytt anslag icke vore af nödvän¬
digheten påkalladt.
Uppå derom framställd proposition blef Gr. Lewen-
haupts d. 24 dennes afgifna, nu föredragna anförande till
Stats-Utsk. remitteradt.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: hade inlemnat föl¬
jande:
Det gifves, ty värr, ännu några lagar i Sverige, hvilka
icke hedra menskligheten och upplysningen. Bland dessa
räknar jag bysättnings-lagarna; och ehuru flera män af ära
och rättskänsla vid en och annan Riksdag gjort försök att
få dessa barbariska lagar undanröjda, hafva desamma lik¬
väl blifvit bibehållna genom egennyttans inflytelse, genom
förcburen nödvändighet för creditens bibehållande, genom
framställningar om behofvet af tvångsmedel o. m. s., hvar¬
med snålheten besegrat visheten. Det torde altså vara frukt¬
löst att begära bysättnings afskaffande, så länge penninge-
vingleriets rysliga tid räcker, då procentare och ockrare lig¬
ga gömda bakom löpande emissarier, hvilka nyttjas till red¬
skap åt ett oskäligt ockrande, på bekostnad både af enskil¬
da personers och hela familjers timliga välfärd.
Visst och obestridligt är emedlertid det, att om ingabysätt-
ningshäkten funnos, skulle crediten och säkerheten i penninge-
väg snarare vinna, än förlora derpå. Penningekarlen, handlan¬
den, fabrikanten, handtverksmannen eller jordbrukaren lånade
då icke ut sina penningar, utborgade icke sina varor och lemna-
de icke från sig sitt arbete eller sin spannmål på credit åt någon
annan än den, om hvars vilja och förmåga att betala han
vore fullkomligt noga öfvertygad, eller som presterade god
och nöjaktig säkerhet. Utlånaren eller utborgaren hade då
sina penningar eller varor i behåll, och den oredlige slö-
Den 27 Februari i.
sarén eller misshushållaren hade då icke tillfälle att åtkom¬
ma och förstöra andras penningar eller egendom.
Deremot, då procenteriet på vissa ställen är drifvet till
den otroligaste höjd; då exempel gifvas, att ända till 100,
ja, ännu högre procent tagas; då penningar på kort förfal¬
lotid utlånas åt ynglingar eller andra personer, hvilka pro¬
centaren vet icke sjelfva kunna betala, men hvilka han kän¬
ner äga förmögna föräldrar, andra anhöriga eller vänner,
dem han påräknar, när personen lagsökes och inkastas i by-
sättningsfängelset: nu äro dessa nästen ingenting annat än
ypperliga medel, å ena sidan, till välfärdens, sedlighetens,
helsans, husliga lugnets och familjefredens förstörande, och,
å andra sidan, till bedrägeriets befrämjande samt blodpen¬
ningars utpressande af vilseförda, ruinerade eller oskyldiga
menniskor.
Sådant är bysättningens rätta och hufvudsakliga pro-
duct. Låt ock vara, att bysättning någon gång är absolut
nödvändig som tvångsmedel mot en otacksam, lättsinnig
menniska, hvilken under förtroendets eller vänskapens missbruk
eller genom listens begagnande åtkommit penningar eller
varor till låns eller på credit, så är likväl den fördel, som
hysättningsrättiglieten vid dylika tillfällen medför, icke på
något sätt att jemnföra med de olyckor och det förderf,
som den tillskyndar ett vida större antal menniskor. Be¬
traktar man saken från en blott moralisk synpunkt, är väl
ingenting mera orättvist och grymt, än att lagen skall be¬
rättiga den ena menniskan att göra den andra till lifstids¬
fånge, blott för det den förre så vill, eller för att släcka
en låg hämd, eller af begär att pina och plåga, för det
att den andra omöjligt kan skaffa några lumpna penningar,
som han kanske icke ens till halfva beloppet upptagit, eller
ock alldeles icke upplånat, i händelse han endast är cautio-
nist. Skulle väl någon vilja tro, hvad likväl är sannt och
bevisligt, att en person hållits i Stockholms gäldstuga in¬
spärrad öfver 22 års tid för en skuld på endast 26 R:dr
32 sk. B:co; en annan i 25 år, och en 3:dje i 28 år, intill¬
dess döden omsider gjort slut på dessa martyrers lidande.
Kunna väl bysättningsrättighetens alla upptänkliga för¬
delar uppväga grufligheten af dylika händelser? Och månne
icke den största missdädares, mordbrännares, mördares, riks¬
förrädares öde är vida bättre, än en sådan medellös gäl—
denärs ? Den förre beror af lagen , den sednare endast af god¬
tycket; och då den förres lidande har en bestämd och snart
uppnådd gräns, kan deremot den gäldskyldiges räcka i hela
5o ä 60 åren, om han är ung, då han inspärras, och om
han hålles i bysättningsfangelset, tills han uppnått den hög¬
sta ålder. Är icke sådant fasansfullt; och finnes väl något
enda menniskohjerta, med undantag af procentarens, som
icke ryser vid åtankan på en lag, som gillar och godkän¬
ner dylika marter, isynnerhet om man tillika besinnar,
Den 27 Februarii.
att den bysatte icke har större dagliga täre- eller, måhän¬
da rättare sagdt, tåre-penning än den gröfste missdådare??
Att alla dessa förhållanden, noga skärskådade, måste
väga tungt på religionens oell samvetets vågskål, det kan
icke bestridas af någon, som har religion och samvete.
I dessa förenade heliga namn föreslår jag altså vörd¬
samt följande alternativer:
1:0 Att rättigheten att hålla person i häkte, för det den
icke mäktar betala gäld, må ovilkorligt upphöra.
2:0 Alt, om detta förslag icke bifalles, utan på öfvervä¬
gande skäl afslås, bysättning för gäld till och med 5oo
R:dr samt derunder icke må räcka längre än 6 månader;
för gäld öfver 5oo R:dr till och med 1000 R:dr icke län¬
gre än 9 månader; för gäld öfver 1000 R:dr till och med
i5oo R:dr icke längre än 12 månader; för gäld öfver i5oo
R:dr till och med 2000 R:dr icke längre än i5 månader;
för gäld öfver 2000 R:dr till och med 25oo R:dr icke
längre tid än 18 månader; för gäld öfver 25oo R:dr till
och med 3ooo R:dr icke längre tid än 24 månader, och
för gäld derutöfver samt till hvad belopp som helst icke
Öfver 36 månader, hvarje Riksdaler beräknad i den mynt¬
sort, hvarå förbindelsen lyder, och hvarje månad till 3o
dagar.
3:o Att bysättning för gäld, uppkommen endast genom bor¬
gen eller caution, må räcka blott hälften af den tid, som
för den verkliga låntagaren eller gäldenären är föreslagen.
4:o Att, ehvad den nu gällande obegränsade bysättnings-
rättigheten bibeliålles oförändrad eller ock modifieras an¬
tingen så, som jag nu föreslagit, eller på annat sätt in-
skränkes, bysatt person, under den tid han sålunda är
sin frihet betagen och i häkte hålles, må åtnjuta 6 sk:r
i silfver om dygnet i underhåll af den honom häkta
låtit; ty fastän han lider genom häkteisen, bör mensk-
ligheten likväl icke tillåta, att han tvingas jemväl lida
hungersnöd eller svälta till döds, eller gå naken, och så¬
ledes äfven i dessa afseenden behandlas värre, än verk¬
liga brottslingar, hvilka på Statens bekostnad förses med
nödiga klädespersedlar, då de deraf äro i trängande behof.
5:o Att, i händelse förändring i bysättningslagarna bifalles,
samma förändring må varda gällande äfven för alla de
personer, som nu för gäld sitta i häkte, tiden beräknad
från och med den dag, då deras häktelse begyntes.
Jag anhåller vördsamt om remiss häraf till Lag-Utsk.
Lades på bordet.
H. R. och Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.