Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
ilidderskapet och Adelö,
vid
Urtima Riksdagen i Stochholm,
År 1834.
Sextonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg} 1835.
Måndagen den 3 November 1834-
Plenum kl. to f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för f. m. och 3 prot.utdr. för e. m.
d. 3o sisth Oct.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda frän
Exped.TJtsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelse!-
till K. M., nemi.:
N:o 184. ang:de regleringen af utgifterna under rikssta-
tens 3:dje hufvudtitel;
N:o 185. ang:de den innevar. riksdag verkställda revi¬
sion af de under CommerceColhm ställda fonder och medel;
JV:o 186. i anleda, af sökt everldlig skattemannarätt å
rict under Ulriksdals Rungsgård förr lydande Kefvinge hem¬
man med dertill hörande utjord;
TST:o 187. i anledn. af K. M:s näd. propos., angtde fort¬
farande anslag till Ulldiscontfondens förstärkning samt ull-
culturens och ullproductionens befrämjande i Riket.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr af
Petersens, Gust. Herrman , afsagt sig sin plats i Bevilln.Utsk.,
men anhållit att vid sin riksdagsmannarätt blifva bibehållen.
Bifölls.
Hr Leyonflyclit, Carl Albi-., hade inlemnat föl¬
jande:
Sedan min tjenstebefattning ferdial- min afresa till re-
g:tet, får jag i ödmjukhet afsäga mig det förtroende, hvar¬
med H. R. o. Ad. behagat hedra mig, att vara ledamot af
StatsUtsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse nya ledamöter uti Stats- samt BeviJln.Utsk:n efter
Hrr Lejonflycht och af Petersens.
Företogs till pröfning Stats- och Oeeon.Utsk:ns d. 20
dennes e. ni. på bordet lagda betänk. N:o 29 i fråga örn lin¬
dring uti den hemmansägarne i Jemtland åliggande roterings-
och rustningsskyldighet.
Uppå begäran af Hr von Törne, Mich., upplästes
hans betänk, vidfogade reservation.
Hr von Törne: Redan år 1806 beslöts, alt Jemtlands
rotering borde minskas till likhet med hvad i öfriga pro¬
4
De» 3 No v ernber f. m.
vinser äger rum. 28 år hafva sedan förflutit, och då frå¬
gan om verkställighet nu förekommer, föreslå de samman¬
satta Utsk:n en åtgärd, sorn är fullkomligt overkställbar,
emedan K. M. iiti sin nåd. ‘prppog. bestämdt afsjagit den¬
samma, På delta sätt vinnes ingen lindring för ett folk,
som genom en hård rotering och flera på hvarandra följan¬
de missväxter bljfvit försatt 11 ti yttersta behof af hjelp. Af
dgssa skäl, och på grund af hvad min upplästa reservation
i öfrigt innehåller, yrkar jag återremiss af betänk.
Fxdh, Boye, Ludv,; För hvar pch en, spm med upp¬
märksamhet läst betänk, och något öfvertänkt ämnet, blir
det, som mig synes, svårt att icke känna ett varmt delta¬
gande för det öde, som träffat en hel provins, att riksdag
från riksdag nödgas fortsätta en klagan och anropa om en
rättvisa, sorn likväl icke kan förvägras, så vida frågan får
behandlas enligt dess natur. Detta deltagande okas, då man
erfar, att Utsk., sorn såväl i premisserna som conclusio-
nerna ådagalagt en berömvärd håg att göra rättvisa, likväl
visat sig sakna frimodighet att tillstyrka Ständerna att rent
uttala den enda begäran, utan bifall hvartill någon rättvisa
icke står att vinna. Denna begäran består deruti, att frå¬
gan må behandlas efter sin natur af contractsfråga och icke
förvexlas med en militär administratipnsfråga. För att göra
skillnaden häremellan uppfattiig, och oaktadt äfventyret att
infalla i upprepande af hvad Utsk- redan upplyst, går jag
att framlägga frågan från dess böljan.
Genast efter det Jemtland eröfrades och tillföll Sverige,
uppgjordas åren 1686, 1688 ogh 1695, emellan Svenska Kro¬
nan å ena sidan och provinsens jordägare å den andra, ett
contract,^hvarigenom jordägarne förbundo sig att ständigt
hålla en bevarad trupp af 1000 man infanteri och ioo man
cavallen; hvaremot Kronan, å sin sida, förband sig att år¬
ligen gifva en ersättning af 20 d:r sunt för hvarje infante¬
rist pcb 4° d:r fö*' hvarje häst pch karl, samt vidare att
denna trupp aldrig skulle commenderas utom provinsens
gränsor. Ersättningen anslogs visserligen till största delen i
räntor; men af handlingarna vill det synas, att också någon
del utgick i penningeanslag, och af vilkoret, att truppen ej
kunde commenderas utom provinsens gräns, följde också, att
jordägarne, sorn i alla fall skolat freda sin gräns emot Nor¬
rige, kunde gå sjelfva i ledet och behöfde icke hvarken le¬
ga eller underhålla ordinarie soldat. Under tidernas längd
hade likväl detta contraet undergått väsendtlig» förändrin¬
gar, till provinsens lidande. En rotering verkställdes, men
med den olikhet i jeronförelse till alla andra provinser, att
då i de sednare endast hvar ig:de mantalsskrifven mans¬
person är soldat, så är i Jemtland hvar g:de man soldat;
samt att då i de andra provinserna jordvärdet, sorn under¬
håller cn soldat, uppgår till 8,200 r:dr, ar detta onus i Jemt-
iand fästadt vid ett jordvärde af blott 1,200 rtdr. Jemufö-
relsen med andra provjnsers rotering utfaller förvånande, då
roan erfår, att i Jemtland räknas på hvarje helt hemman ej
mera än 6 tunnland åker, roen att likväl t, ex. Hallens
by, om 9 tunnland och 12 kappland åker, har 6 soldater att
underhålla, och att Bångsta hy, om tunnland åker, samt
(Österskrika by, oro 3a tunnland åker, hafva hvardera 3 sol¬
dater att underhålla. Genom myntvärdets försämring hade
den contanta ersättning, som årligen tillföll provinsen, ned*
fallit fill den grad, aft då 20 d;r s:mt i början svarade emot
10 t:r korn, svarar det nu blott emot erj enda sådan tunna;
men det hårdaste har dock legat i den hufvudsakliga för¬
ändring, att alltsedan 1788 års krig med Ryssland har regttet
måst, lika nied den öfriga armeen, deltaga i alla våra krig,
och följden deraf' åter har varit, att jordägaren icke mera
kan gå sjelf i ledet, utan mäste vidkännas ali den tyngd af
roteringen som de andra provinserna. Med rättvist afseende
å det svåra lidande, hvari provinsen altså befann sig, ut¬
färdades d. 2 Oct. 1806 ett K. bref, deri förordnades, att
en ny allmän rotering skulle i Jemtland anställas, dervid
lika grunder skulle följas, som för roteringen i Rikets öfri¬
ga provinser blifvit lagda, på det att, om också den beväp¬
nade truppen bjefvp mindre, bördan för provinsen också
blefve mindre och dräglig. Verkställigheten deraf uteblef, och
j anledning af provinsens klagan deröfver vid 1818 års riks¬
dag afgåfyo Ständei-pa då deras underd. förord till Konun¬
gen derom, att en undersökning mätte anställas till föreslå¬
ende af jemnkning i Jemtlands roteringsskyldighet.
Jag behöfver måhända här ett förord, innan jag fort¬
sätter. Jag har nemi. utgått från den öfvertygelse, att Re¬
geringen aldrig velat göra orätt; och jag tror mig derföre
göra en lika tjenst åt Regeringen som åt provinsen, då jag
går att ådagalägga ett, såsom mig synes, begånget misstag,
i den förmodan, att denna frimodighet icke misskännes af
en Styrelse, som blott behöfver upplysas för att rätta, hvad
möjligen kan vara feladt.
Jag återgår nu till ämnet, Efter föredragning af 1818
prs Ständers förutnämnda underd. förord behagade K. M,
under d. i5 Dec. 1820 anbefalla landshöfdingen i länet att
uppgöra underd. förslag till en rotenngsjemnkning i Jemt¬
land, hvarvid likväl borde iakttagas, att "reg:tet icke fick
nedsättas under 800 man”; och vidare har, under d. 21 Nov,
1827, ett annat K-M:s nåd. beslut emanerat, af innehåll, att
.emot det regrtet npdsattes till Booman, vore det vilkor upp-
häfvet, sorn försäkrade provinsen, att truppen ej skulle be¬
ordras utom dess egna gränsor.
Det olyckliga, det klandervärda af dessa båda sednare
Regeringens beslut undanfaller likväl betydligen vid efter¬
sinnande af den omständighet, som detta betänk, icke upply¬
ser, men som jag dock tror mig tillförlitligen känna och hvilken
6
Deri 3 November f. ra.
jag derföre anser mig icke heller böra förtiga, nemi. att
då landshöfdingen, i anledn. af 1827 års beslut, hört pro¬
vinsens jordägare, hafva de frivilligt ingått deruppå, att
det på sådant sätt tillkomna förhållande skulle blifva gäl¬
lande i 8 år, hvarinom man hoppades, att afvittringsverket
i Jemtland kunde vara fullhordadt, deraf sig skulle visa,
om och hvad lindring derigenom kunde uppkomma.
När man nu, mina Ilrr! besinnar allt detta, har man
sannerligen svårt att neka, att provinsen hotas af en förfär¬
lig orättvisa. Med nästa år är det af provinsen medgifna
interimstillstånd till ända; men skulle då kraften af Rege¬
ringens båda sednare beslut qvarstå, är också derigenom ali
den rättvisa afskuren, som dock ursprungligen bort vara
provinsen betryggad, icke allenast af contractet, utan äfven
genom 1806 års Konungaiöfte, den rättvisa nemi., att i ro-
teringslostnad komma till paritet med Rikets öfriga provin¬
ser; ty hvartill tjenar väl detta löfte, eller hvartill tjenar
val den af 2:ne riksdagars Ständer sammanstämmigt gjorda
underd. anhållan om behörig undersökning, med ändamål af
en paritet med de andra provinserna, hvartill tjenar allt
detta, om, oberoende deraf, provinsen dock skall vidkän¬
nas att underhålla 800 man och förlora conträdets öfriga
förbehåll.
Det är klart, att efter föreningen med Norrige skulle
Jemtlands beväpnade styrka tjena det öfriga Sverige til! in¬
tet, derest den icke kunde fritt disponeras såsom den öfri¬
ga armeen, och lika klart är det, alt om K. M. finner, att
den bestämda styrkan af 800 man bör finnas i Jemtland,
d. v. s. om Sveriges militärhehof fordrar det, böra R. St,
besörja derom, såsom en, hela Rikets allmänna angelägen¬
het; men frågan derom är lielt annan, än frågan örn pro¬
vinsens gifna rätt alt nedflyttas till paritet i roteringslyngd
med Rikets öfriga provinser, — en rättighet som dock går
alldeles förlorad, om Regeringens nyssnämnda båda beslut
skola lägga hinder i vägen för ändamålet både af den be-
garda undersökningen och den Iofvade jemnlikheten med an¬
dra provinser. Då det nu, i följd af hvad jag haft äran
anföra, är uppenbart, alt frågans nuvar, olyckliga skick
härleder sig derifrån, att den blifvit behandlad, icke i en¬
lighet med sin ursprungliga natur af eontractsfråga och alt¬
så rättsfråga, utan blifvit, til! sin egenskap, förvexlad till
militärisk administrationsfråga, son) den aldrig bör vara,
kan jag icke annat finna, än att detta misstag i behand¬
lingssätt, sorn jag egentligen til (skrifver Statssecreteraren,
som äiendet föredragit, både kan och bör genom Ständer¬
nas bemedling rättas; och jag begär altså återremiss af be¬
tänk. oell önskar, att Utsk. ville, i sin nya behandling af
ämnet, gå till roten af provinsens klagan, samt derefter ta¬
la rent sj åk och föreslå Ständerna att hos K. M. i underd,
be gära, det, utan hinder af de mellaukomnu besluten, frågan
Deli 3 November f. m.
7
må återfå sin ursprungliga natur af contractsfråga och såsom
sådan varda behandlad. Bekomma vi ett sådant utlåt., och
Representationen i anledn. deraf gör sin skyldighet, är jag
också innerligen öfvertygad, att Regeringen gör sin.
Frih. Rantzou, Joli. Alb., uppläste följande:
Det är uti det ifrågavar. betänk, till öfverflöd ådaga-
lagdt, att Jemtland är på det hårdaste; sätt roteradt och
att all rättvisa fordrar en jemnkntng af denna provins, rote-
rings-onera. Såsom exempel härå må anföras (hvilket Frih.
Roye äfven upplyst), att när i Rikets- öfriga län per me¬
dium hvar ig:de man är mantalsskrifven soldat, ar livar
g:de mantalsskrifven karl soldat i Jemtland, och när i det
öfriga Sverige ett taxeringsvärde af 8,239 r:dr utgör en sol¬
dat, presteras en sådan i Jemtland för ett taxeringsvärde af
1,278 r:d
r.
Detta orättvisa missförhållande insågs redan under f. d.
Konung Göstaf Adolph, söm uti ett K. bref af d. 2 Oct.
1806 förklarade, att Jemtland borde roteras ånyo efter de
grunder, som för den öfriga Svenska roteringen vo¬
ro lagda. Någon verkställighet följde likväl icke härå i
anseende till fredsbrott och revolution, hvarföre R. St. år
1818 anhöllo om en dylik rotejemukning. Regeringen för¬
ordnade denna 1820, likväl med föreskrift, att regttets styr¬
ka icke finge nedsättas under 800 man, och att de der¬
igenom uppkomna vacanta rotar, jemte förut oroterade hem¬
man, anslogos till de qvarblifnas understöd med ett bidrag
af 48 r:dr per mantal (som består af 6 tunnland).
Denna reglering blef så uppgjord, att hemman finnas i
Jemtland af 3£ tunnland med 2 ä 3 soldater eller jägare,
4j tunnland méd 3 a 4, 9 tunnland med 6 soldater o. s. v.
Regeringen fastställde likväl en dylik reglering år 182.7 och
förklarade tillika Jemtlands reg:te, utöfver sitt contract,
skyldigt till tjenstgöring utom provinsen. R. St. vid sista
riksdagen insågo dock obilligheten af en dylik reglering och
anhöllo, att Jemtlands rotering måtte jernnäs till likhet
med roteringen i det öfriga Sverige. I anledn. häraf
har K. M:s Bef:h:de afgifvit förslag till en dylik rotejemnk-
ning, deri provinsen föreslås till en rotering af 600 man sol¬
dater. )K. M. har likväl, efter Krigs- och KammarCollmas
hörande, ansett sig icke äga anledning att bevilja någon
nedsättning af manskapets numerär, men alt hos R. St. be¬
gära statsanslag för att ersätta de rust- och roteriögsskyI-
dige. Utsk. åter har ansett det både billigt och rättvist,
att roteringen och rustningen i Jemtland jernnäs till likhet
med densamma i det öfriga Sverige, och sålunda tillstyrkt
R. St. att förnya sin vid sista riksdag i detta afseende gjor¬
da hemställan; men Utsk. har tillika, för den händelse, att
K. M. skulle täckas bifalla sistberörde förslag 0111 ny rote¬
ling, tillstyrkt, att, intilldess densamma hinner verk¬
8
D en 3 No v c rn be r f. m.
ställas, cft årligt anslag af 4000 r:dr må tinder 3ine år från
i836 utgå till lindring för rust- och rotehållare.
För min del gillar jag endast den första delen af
Utsk:s förslag. Att bevilja statsanslag, för att förmå Rege¬
ringen att lyssna åt R. St:s förnyade önskningar eller att
medgifva en af den högsta rättvisa påkallad, till statsinkom¬
sternas nedsättning i ingen mån bidragände lindring af tunga
skattebördor, synes mig icke vara värdigt hvarken Regerin¬
gen eller Representationen. Prejitdicätet är dessutom ganska
vådligt, enär på detta sätt R. St. skulle nödgas att genom
statsbidrag afhjelpa alla de öjemnheter och bristfälligheter i
organisationer, hvilka Regeringen Vägrar att Under andra
Vilkor afhjelpa. Något, som icke rimmar sig, minst i ett
land, der Regeringen har enväldet i den eeconomiska lag¬
stiftningen.
På dessa grunder, och då dessutom ett statsanslag, in-*
tilldess en reglering hinner verkställas, troligen blott för¬
dröjer denna (hvarå exempel ej saknas), yrkar jag äterremiss
och att något statsanslag för ifrågavar. ändamål ej må be¬
viljas; hvaremot R. St. bora hos K. M. förnya sin anhållan,
att rättvisa må vederfaras Jemtlands skattdragande inbyggare
så väl som öfriga Sveriges Rikes.
Hr Stuart, Carl Gust.: Att Jemtland är öfver Rof¬
van tyngdt utaf roterirrgsskyldigheten är en sanning, som
auetoriteterna vitsordat och Iråda Statsmagterna vid flera
tillfällen erkänt. Att åstadkomma lindring i denna börda
är således ett föremål, som i hög grad förtjenar Represen¬
tationens verksamma uppmärksamhet. Äfven jag ber derfö¬
re att få tillkännagifva min åsigt i detta ämne, ehuru den¬
samma till stor del redan blifvit uttryckt af de talare, sönt
före mig yttrat sig. Yid början af Jemtlands roterings till¬
komst, utgjorde denna provins en gränsort och dess rote¬
ring var endast beräknad på försvar af gränsen, i händelse*
af fiendtliga anfall. Det för sådana tillfällen nödiga man¬
skapet var äfven då af denna orsak befriadt från åliggandet
att någonsin lemna provinsens område. Nämnde förhållan¬
den äro numera förändrade; och om Jemtlands soldater
skola vara till någon nytta för fäderneslandet, måste de in¬
träda i gemensamma skyldigheter med den öfriga arméen.
Sådan är ock afsigten med K. M:s propos.; men då man
erkänner riktigheten häraf, måste man jemväl medgifva, att,
enär kostnaden för en rotering med den utsträckning i skyl¬
digheter, som förändrade omständigheter nu påkalla, måste
i liög grad ökas i jemnförelse med kostnaderna för rote-
ringsskyldighetens fullgörande, då inskränktare åliggandem
tillhörde manskapet, Jemtlands regites styrka följaktligen ic-~
ke heller kan bibehållas sådan den för närvar, är eller 800
man, sä vidt den lindring i omförmälda onus skall åstad¬
kom-
D c ri 3 November f. m.
0
lommas, sorn är af beliofvet påkallad. En rotejemnlniiig,
utan afseende å den deraf möjligen uppkommande minsk¬
ningen i ro tärnäs antal, yrkades också af Standerna vid si¬
sta riksdag, och nödvändigheten deraf har icke blifvit ve¬
derlagd af Krigs- och RammarColkna, uti deras derefter
afgifna utlätrn i ämnet. K. M.'s framställda förslag i afseen¬
de på Iindiingen uti ifragavar. roteringsbörda kan jag för
ruin del icke gilla, ty jag instämmer med Hiskin i den sats,
att roteringen bör grundas på jordens förmåga att densam¬
ma bära, och något statsanslag, för att bidraga till under¬
hållande af en större indelt styrka än en eller annan pro¬
vins sjelf förmår utgöra, anser jag icke vara lämpligt att
bevilja. Enligt min åsigt böra Ständerna förnya deras vid
sista riksdag gjorda hemställan, alt roteringen i Jemtland
må jeinnkas till likhet med hvad i andra provinser äger
rum , med iakttagande likväl af behörigt afseende ej mindre
å provinsernas alla öfriga skyldigheter och onera, relativt lill
hemmanens förmåga alt dem utgöra, än ock å roterings-
kostnadernas olika belopp; börande enahanda grunder vid
den skeende regleringen af Jemtlands rustningsskyldighet jem¬
väl iakttagas. Jag har redan afstyrkt beviljandet af allt
statsanslag i ofvannämnda ändamål; men skulle sådant lik¬
väl beslutas, är det nödvändigt, att Utskln bestämma, om
detta anslag skall utgå från Riksg.cont. eller uppföras på
3:dje hufviidtiteln. På grund af dessa mina anmärkningax
anhåller jag om återremiss.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är hufvudsakligen
förekommen af de tvenne sista talarne, och vill endast upp¬
taga den anmärkning af Hr v. Törne, att Utskms tillstyrkan¬
de vore overkställbar, enär K. M. afslagit den lika beskaf¬
fade hemställan , landshöfdingen i länet gjort. Jag kan lik¬
väl i denna omständighet icke finna något giltigt hinder.
Jag föreställer mig nemi., att flera exempel mätte finnas derå,
att K. M., oaktadt han icke bifallit de utaf sina Bef:h:de
gjorda framställningar, likväl, då dessa framställningar af
Ständerna ansetts riktiga och blifvit såsom deras upptagna,
ändrat sin åsigt i saken och öfvergå It till Ständernas önskan.
Jag tror ock, att det skulle vara ganska olyckligt, örn de
svar, K: M. i en eller annan angelägenhet kunde behaga
lemna sina Bef:h:de, borde anses för så kategoriska, att
Ständerna derutaf skulle finna sig förhindrade att, med hopp
om framgång, inför K. M. uttrycka' deras dermed öfver¬
ensstämmande opinion i saken.
Hr von Törne: Jag börjar med att förklara min hög¬
aktning för det varma nit, hvarmed talare bär understödt
Jemtlands behof af lindring i dess roteringsbörda; men att
här ingå i alia de omständigheter, som blifvit ifrågaställda,
anser jag olämpligt, enär sådant endast skulle kunna föian-
16 H. 2
10
Den 3 November f. m.
leda till tvistig och öfverflödig discussion, då, efter hvad jag
förmodar, återremiss beviljas och jag sålunda blir i tillfälle
att i de sammansatta Utskrn närmare utreda förhållandena
i det ena eller andra afseendet. En sak vill jag dock nu
upplysa. Frill. Boye har nemi. sagt, att 800 mans rotering
vore för strängt för Jemtland, och har dervid synts fästa
den föreställning, sorn skulle någon Regeringens åtgärd va¬
ra skulden till denna stränghet. Härvid får jag anmärka,
att R. St:s önskan om lindring i nämnde rotering hade af¬
seende på så beskaffade fullständiga åtgärder, som icke kun¬
de verkställas, förrän afvittringsverket kommit till fullbor¬
dan. Nu var K. M:s nåd. vilja, att den önskade lindringen
icke måtte fördröjas till den tid, då afvittringarna kunde
bringas till slut; hvadan K. M. vidtog den provisoriska åt¬
gärden att med 200 man nedsätta roteringsstyrkan i Jemt¬
land, hvilken åtgärd ock af sista riksdags Ständer godkän¬
des samt aldrig kan komma att betraktas såsom något annat
än en välgörenhet emot provinsen, och sålunda, långt ifrån
att förtjena klander, bör med tacksamhet omfattas. Hr Dal¬
mans anmärkning, som skulle jag i mitt sednaste yttrande
afsett den framställning i ämnet, som af K. M:s Ref:h:de
blifvit gjord, är oriktig; ty jag nämnde tydligen R. St:s så
beskaffade framställning och icke K. M:s Bef:h:de.
Frih. Cederström, Jac.: Hr v. Törne har nu till
största delen förekommit mig. Jag vill dock tillägga några an¬
märkningar i anledn. af hvad Frituna Boye och Rantzou yttrat.
Den förra har ansett frågan böra behandlas såsom rättsfrå¬
ga och således i domstolsväg afgöras. Denna åsigt är full¬
komligt oriktig. Roterings- och skaltläggningsfrågor hafva
alltid hittills handlagts i administrativ väg och måste fort¬
farande så behandlas, så länge våra grundlagar icke ändras.
Nu har den interimsförändring i afseende å roteringsverket
i Jemtland ägt rum, att under vilkor, det bemälda rote¬
ling må kunna cornmenderas hvart som helst, i stället för
blott emot Norrige, jemnkning i annan väg blifvit provin¬
sen tillerkänd. Att en sådan ändring i noteringens i Jemt¬
land skyldigheter bör äga rum inses klart, och efter grund¬
lagarna äga Konung och Ständer att besluta, hvad de nö¬
digt finna. Nu hafva Ständer och Konung sagt, att rote-
ringsjemnkningen i Jemtland skall ske i mån som afvittrings¬
verket framgår. Men som sexton år, från det beslutet fat¬
tades, förlupit, utan att afvittringsverket då ännu hunnit
slutas, samt nödigt var, att någon lättnad emedlertid be¬
reddes, så och då för fortfarande af en sådan lättnad an¬
slag af det allmänna äro nödiga, hemställer jag, om, i fall
man verkligen vill åstadkomma lindringen, det icke är bil¬
ligt och lämpligt, att ett obetydligt anslag lemnäs, till dess
det nödiga afvittringsarbetet hinner afslutas, och hvilket an¬
slags utgörande torde anse* så mycket förr upphöra, sona
Den 3 November f. m.
It
det måste antagas för Regeringens interesse att ju förr desto
hellre kunna göra omförmälda anslag tillgängligt för andra
behof inom 3:dje hufvudtiteln. Frih. Rantzou har talat om
mantals-beskaffenheten i Jemtland, med hänsigt till tunn-
landstalet; men om den värde ledamoten behagat taga nå¬
gon undervisning i afseende å grunderna för skattläggningen
vi ti berörde provins, skulle han finna, att tunnlandstalet
ingalunda derför utgör ett rättesnöre, och om han vill gö¬
ra sig möda att i vederbörliga handlingar efterse vidden af
hemmanens i Jemtland ägorymd, skall han finna hemman
med hela 100,000 tunnlands brukbar mark. Man lärer föga
hafva inträngt i roterings- och skattläggningsväsendet i vårt
land, då man utgår från sådana jemnförelsegrunder med si¬
na omdömen och påståenden. Jag förenar mig uti hvad Hr
v. Törne anfört.
Hr Grip, Carl Gabi-., förenade sig med Frih. Ce¬
derström.
Frih. Boye: Jag trodde mig utttrycka mig så tydligt,
att jag skulle undvika behofvet af att närmare förklara mig;
men jag ber alt få erinra Hr v. Törne derom, att jag all¬
deles icke ingått i yttrande öfver, huruvida antalet af 800
eller 600 mans rotering för Jemtland är det rätta. Jag har
blott fastat mig vid frågans behandlingssätt, och det förun¬
drar mig, då jag ser, att, fastän landshöfdingen i länet of¬
fentligen till Konungen framställt, att proviusen icke kan
hära mera än 600 man, han likväl klandrat mig för det
jag skall hafva sagt, att antalet af 800 vore för stort,
ehuru jag dock aldrig sagt detta. Jag tackar Gud, att Frih.
Cederström icke är ledamot i Statsrådet. Hans åsigter kun¬
de då blifva skadliga; nu gälla de för intet. Jag behöfver
endast göra den fråga: hvartill skola väl contract tjena, om
de icke för båda contrahenterna äro bindande? Jag har ic¬
ke sagt, att saken borde komma till domstol, ty den är så
lätt afgjord uti den uppgift, att Ständerna anhålla, delfrå¬
gan må behandlas såsom contractsfräga och att 1806 års
bref och försäkran må tjena till efterrättelse och gå i verk¬
ställighet. Jag är öfvertygad, att Regeringen häruti välvil¬
ligt skulle gå Representationen till mötes, och jag tror, att,
om en högre rotering är i provinsen erforderlig, än den¬
samma sjelf bör åläggas, och hvilket beror på behörig un¬
dersökning, det öfverskjutande behofvet då icke hör drab¬
ba provinsen, utan genom allmänna statsanslag densamma
godtgöras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
på eftermiddagen komme att fortsättas.
Hr Dalman: Jag har icke af betänk, kunnat fatta an¬
nat, än att det är K. M:s Bef:h:de, som uppgjort det regle-
mentariska af det jemnkningsförslag, som blifvit af K. M.
Den 3 November {. m,
afslaget. Det är sannt, att detta förslag är föranled t af
Ständernas anhållan vid sista riksdag; men 'sjelfva planen,
som blifvit af Konungen ogillad, är af landshöfdingen upp¬
gjord. Att lindring för rotehållarne bör äga ruin, ar en af
både 11. St. och K M. erkänd nödvändighet; frågan är blott,
om denna lindring bör till vägabringas genom statsanslag ei¬
ler genom minskning i antalet af roteringsmanskapet. För
min del kan jag icke anse den förra utvägen hvarken nödig
eller nyttig; den bildar blott ett ganska betänkligt prejudi-
cat. Deremot är den sednare utvägen både billig och enkel
att verkställa. Hvad beträffar Frih. Cederströms meddelade
undervisning om mantalens olika beskaffenhet i Jemtland,
jeinnförelsevis till andra provinser, torde den uti förevar,
afseende icke kunna anses af särdeles vigt. Frågan är nemi.
bär endast om hvad värde hemmanen äga, och då visar
det sig, att då i andra provinser, öfverhufvud taget, ett taxe¬
ringsvärde af Booo r:dr belöper sig på en soldat, utgöres i
Jemtland en soldat på taxeringsvärdet af 1,200 r:dr; och då
i andra provinser, per medium taget, hvar igtde mantals¬
skrifven person af mankön är soldat, så är hvar Qtde sådan
person soldat i Jemtland. Hvad anslaget från staten beträf¬
far, kan jag under intet vilkor medgifva detsamma. Skulle
K. M. icke medgifva den äskade jemnkningen, återgår Jemt¬
land vid nästa års slut till samma förhållande i afseende å
roteringen, hvari provinsen enligt 1669 års contract bör be¬
finna sig, d. v. s. till en armering blott för händelsen af
krig. Det öfriga landet är dermed visserligen icke belåtet;
men det är då Regeringen, som dertill har skulden.
Hr von Törne: I anleda, af hvad Frih. Boye sist yt¬
trade, får jag förklara, att jag af honom blifvit missförstådd.
Jag har endast sagt , att de åtgärder voro riktiga och väl¬
görande, hvilka han trott strida emot 1669 års contract.
Hvad angår Hr Dalmans ytterligare anmärkning, angrdedeu
redan skedda framställningen i ämnet till K. M., får jag
endast upplysa, att Ständernas beslut i frågan existerade,
förrän K. M:s Bef:h:de afgaf sitt underd. förslag till K. M.
Hr Gu n t h e r, C ar 1 Gu s t.: Jag hegärde ordet för att yttra
något emot Frih. Kantzous och Hr Dalmans bestridande af
statsanslag till ifråga var. ändamål. Mig synes oundgängligt,
att ett sådant beviljas, till dess jemnkningen i sin helhet
kan verkställas. Detta är så mycket billigare, som den utaf
Jemtland tillförne åtnjutna ersättning, hvilken genom mynt¬
försämring blifvit minskad ända till samma tal af daler i
silfver, som förut af r:dr, sålunda utgjort vida större be¬
lopp; och då man derjemte icke lärer kunna önska, att
Jemtlands roteringsskyldighét skulle återgå till egenskapen af
landtstorm, är det nödvändigt att lemna provinsen något un¬
derstöd, till dess den större jemnkningen kan verkställas.
Jag anser således billigt, att det föreslagna beloppet af 4000
D c n 3 N o v c ra b e r f. m.
r:dr årligen bifa lies, icke Wolt för 3 år, utan ända tili dess
roteringsjemnkningen hunnit fullbordas, hvilket troligen icke
lärer kunna påräknas inora en sådan tid.
Stats- och Oecon.Utskjns betänk. N:o 29 återremitte¬
rades.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 20 sisth Ociob. e. m. på
hordet lagda utlåt. N:o 135 i anledn. af anmärkningar inot
Utsk:s betänk. i\:o 4° öfver Hr Prosten L. G. Mittags mo¬
tion om meddelande af föreskrift, att äktenskapet bör inom
viss tid, efter skedd lysning tredje gången, genom vigsel full¬
bordas eller ock fästningen varda upplöst.
Hr Stuart, Carl Gust.: Få lagförändringar hafva
denna riksdag lyckats genomgå LagTJtsk. och .11. St:s god¬
kännande till bifall. En sådan är likväl nu på vägen att
antagas; men denna anser jag vara en bestämd lagförsäm¬
ring. Utsk. har nemi. tillstyrkt, att äktenskap böra med
vigsel fullbordas inom viss tid, sedan lysning för sig gatt.
Detta anser jag för samhället vara högst skadligt, och jag
betvifla!' nyttan deraf för några andra än dem, som hafva
att påräkna vigselafgifterna. Att tvinga personer till äkten¬
skap, förrän de sjelfva vilja, kan, eldigt mitt begrepp, icke
stå tillsammans med en klok lagstiftning. Jag åberopar, så¬
som ytterligare grund för mitt yrkande om afslag å betänk.,
Hr Hessles vid Utsk:s första utlåt i ämnet afgifna reserva¬
tion, hvilken jag i sådant afseende anhåller att fä uppläsa.
Frih. Boye, Ludv.: Om det tillkommer personer fri¬
het att bestämma, när de vilja förlofva sig, måste det äfven
på dem bero att bestämma tiden, då de vilja uppfylla afta-
let. Jag förenar mig altså med den siste talaren i yrkande
om afslag å betänk,
LagUtsk:s utlåt. N:o i35 blef af R. o. Ad. afslaget.
I ett sammanhang föredrogos ej mindre SlatsUtsk:s ut¬
låt. N:o 2o3 i anledn. af K. M:s nåd. propos. cm statsver¬
kets tillstånd och behof, i hvad densamma afser ett extra
statsanslag af 3 millioner r:dr till försvarsverkets iståndsät-
tande, allmänna arbeten m. m., än ock samina Utsk:s i an¬
ledn. af anmärkningar vid nyssnämnda utlåt, afgifna och d.
27 sisth Oct. på bordet lagda.utlåt. IST:o 291.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis före¬
dragas.
Ang:de sättet för utgående af hvad R. St. under
benämning af extra statsanslag bevilja.
Hr Klingstedt, Gust. Fredr., bade inlemnat föl¬
jande:
Vid den nu förevar, vigtiga frågan om krigsmateriellen
4
Den 3 November f m.
sorn enligt Konungens nåd. propos. genom statslån Loi de an¬
skaffas, anser jag mig så mycket mindre böra vara stillati¬
gande, som jag alltifrån början till slutet af 1808 års krig
varit vittne till de olyckliga följder, som Finlands försvars¬
löshet förorsakade, dä, livarhelst armeen framgick, allmo¬
gen inställde sig och blott fordrade vapen, för att till bi¬
behållande af den yoolåriga föreningen med Sverige gå sista
nian ur huset; men saknaden af vapenförråd vållade ett af-
slag, hvars skadlighet och bidragande till Finlands öfver¬
gång de militära ansträngningarna af allmogen på Åland
och i Österbotten nogsamt bevisade, då de på begge ställe¬
na afbröto de fiendtliga operationerna. Se här följderna af
den säkerhet, som II. StatsUtsk. låter framskina, då det yr¬
kar, att krigsmateriellen borde anskaffas genom besparingar,
eller ock anskaffas i ögonblicket af behofvet, utan att upp¬
gifva förslag, hvarest den då skall erhållas. Att sådana be¬
räkningar borde grundas på sednare tiders politiska förhål¬
landen är hvad man borde vänta af så upplysta män som
de, hvaraf detta TJtsk. är sammansatt; men de hafva dock
förgätit, att de krig och fiendtligheter, som sednare tider
framvisa, ej uppkommit genom forntidens långa krigsrust¬
ningar och föregående krigsförklaringar, utan genom nästan
oförutsedda anfall; och i hvilken belägenhet skulle väl Sve¬
rige då komma, sä aflägse beläget från de länder, der en
krigsmateriel kan erhållas.
I korthet har jag nu bevisligen framlagt vigten för ett
land att vara i stridbart stånd, och då kostnaden derför,
enligt den nåd. propos., genom statslån äfven komme att
fördelas och bäras af efterkommande, anser jag mig hafva
största skäl att tillstyrka bifall till den K. propostn, i hvad
den rörer anslag till krigsmateriellen.
Frih. Boye, Ludv.: I fortsättning af den anmärkning,
jag gjorde, då betänk, förra gången förevar, förklarar jag
nu, att jag omöjligen kunnat öfvertyga mig derom, att
TJtsk. haft rätt, då det först afgjort frågan, hvarifrån med¬
len böra tagas, innan det pröfvat, till hvad belopp det verk¬
liga behofvet uppgår. Först måste man afgöra qitoestio an
och sedan qiuestio quo modo. TJtsk. har dock tillvägagått
tvärtom; och då jag i öfrigt linner, att TJtsk., efter nämnde
förfarande, såsom skäl för dess afstyrkande åberopat bevilt-
ningens otillräcklighet, har TJtsk. grfvit styrka åt den an¬
märkning, att den omvända ordningen blifvit iakttagen för
att såmedelst bilda en pretext att vägra anslag för nödiga
behof.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Olika med den siste
talaren anser jag det vara en gifven sak, att man först bör
beräkna möjligheten af att bestrida utgifter, innan man be¬
viljar sådana; hvadan jag icke kan annat än gilla, att TJtsk.
först afhandlot frågan, hvar medlen borde tagas , och deref-
ter hura högt de borde henik nas. Men då jag uttrycker
delta, får jag jemväl fästa uppmärksamheten derå, alt i
den K. propostn har Konungen icke otydligt förklarat sin
afsigt vara, att den allm bevillcingen icke må höjas; och
jag hade trott, att Disk., likasom Ständerna, i nämnde af¬
seende icke skulle vilja beträda någon annan bana, än den
K. M. sjelf öppnat. Under åberopande af hvad jag uti detta
afseende uti min reservation anfört, anser jag altså det af
K. M. åsyftade ändamålet komma att vinnas, om, pä sätt
afdelningen i Utsk. föreslagit, medlen anvisas att utgå af
Tiiksg.cont., hvilket deremot komme att uppbära bevillnin-
gen, den jag tror komme att svara emot hvad Utsk. till¬
styrkt. Det säkraste vore dock att, hellre än att anvisa an¬
slaget att på en gång utgå, man i stället borde auctorisera
B-iksg.cont. att i behofvets stund upptaga ett lån, hvartill
ränta och amortissement anvisades. JMågon brist skulle då
aldrig uppstå.
Frih. Boye: Jag vill icke bestrida den siste talarens
sats, att man bör veta, hvad man har, innan man ger; men
detta giiller endast om ordinarie utgifter. Då en extraordi¬
narie utgift är af behofvet oundvikligen påkallad och den af-
ser jemväl framtidens gagn och säkerhet, måste den utgå
utan afseende å för handen varande tillgångar, och fond¬
systemet är just då användbart. Jag vill visst icke nu drif¬
va min åsigt till något yrkande i denna väg, emedan jag
icke tror mig derigenom något för närvar, vinna; men jag
ville, att man erkände principen.
Hi* Dalman, Wilh. Fredr.: Jag instämmer med ITr
af Billbergh i hvad han yttrat emot Frih. Boye. Hr Frih.
har sagt, att den ordning, Utsk. vid frågans behandling
följt, blifvit iakttagen för att såmedelst bereda en pretext
för att afslå äskade anslag. I sådan händelse har Utsk. icke
varit särdeles consequent, enär det tillstyrkt omkring 12 hun¬
dra tusen r:dr. Frih. har medgifvit, att omförmälda ordning
är riktig i afseende å ordinarie anslag. Jag skulle tro, att
den är lika riktig i afseende å både ordinarie och extraordi¬
narie; ty innan man bestämmer sina utgifter, mäste man väl
beräkna sina tillgångar. Hvad Hr af Billbergh sagt om Ko¬
nungens nåd. afsigt, att bevillningen icke må ökas, borman
visst derför vara tack skyldig; men då det beror af Stän¬
derna att sig sjelfva beskatta, mäste de ej heller kunna af K.
M:s nåd. afsigt vara hindrade att bestämma, hvilket sätt de
pröfva bäst för statsutgifternas bestridande; och när K. M.
föreslog dessa utgifter så dryga, att antingen bevilln. måste
höjas eller ock låneutvägar anlitas, torde den påsyftade
tacksamhetsanledningen icke vara särdeles stor. Den fråga,
som nu bör afgöras, är, om bristen skall fyllas genom be*-
villning eller lån; och jag tillstyrker det förra sättet.
iG
Den 3 November f. m.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Oansedt alin olika
omdömen, som framstått och troligen alltid skola framstå
vid beskattningsfrågors afgörande, allt efter den mer eller
mindre grundlighet, som räder i de principer, frän hvilka
dessa omdömen utgå; hafva dock inom afdelningen, sorn nf-
gifvit det förslag, hvarå jag nu vill hafva äran fusta upp¬
märksamhet, alla stridiga opinioner gifvit vika för den prin¬
cip, att det beskattningssätt är det bästa, som för folket
blifver minst tryckande; och det var denna grundsats, som
föranledde mig att inom Utgiftsafdeln. med min röst biträ¬
da ett förslag, som syftade derhän att på i5 år , fördela
det genom extra statsregleringen möjligen förökade statsbi¬
drag. StatsUtsk:s pleni—pluralitet har förkastat afdelnts för¬
slag på grunder, från hvilka jag hemtar en ytterligare an¬
ledning att tillstyrka detsamma. Utsk. utlåter sig nemi.:
”att hvad, som nu erfordras, bör sammanhringas af dem,
”sorn närmast njuta frukterna af de extra anslagen etc.” I
aniedn. häraf tror jag, att fördelningen på i5 år äf det ifrå¬
ga var. anslaget just blir med ali rättsgrund mest förenlig;
ty man torde med säkerhet kunna antaga, att frukterna
utaf det af Utsk. tillstyrkta anslag icke komma att skördas
förrän efter 7 ä 10 års förlopp, och att dessa frukter kom¬
ma att åtnjutas under den fortfarande tid, sorn från nämn¬
de års förlopp återstå till och förbi det i5:de året, under
hvilket sista andelen af skattebidraget skulle godtgöras; och
slutligen, om man granskar de föreslagna utgifterna, torde
man linna, att ganska få aro af den natur, att man under
de första fem åren genom dem kommer i åtnjutande af några
betydliga frukter. Till följd häraf får jag yrka %fslag å
Utskrs förslag i denna punkt samt hos Hr Gr. o. Landtm,
begära propos. till bifall å det af Hr af Billbergh uti dess
reservation afgifna förslag, hvilket är med afdeiniugens öf¬
verensstämmande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
biföll, på sätt StatsUtsk. i utlåt. N:o 20! föreslagit, att för
hvad, som under benämning af extra statsanslag af R. St.
beviljas, full tillgång med -J-tdel årligen må anvisas, att af
bevilintsmedel utgå.
Ropades ja och nej.
Hr Oxehufvud begärde votering.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, sorn, på sätt StatsUtsk. i utlåt. N:o 2o3 föreslagit,
bifaller, att för hvad, som under benämning af extra stats¬
anslag af R. St. beviljas, full tillgång med en femtedel år¬
ligen må anvisas, att af bevillntsmedlen utgå, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
Den 3 November f. m.
>7
Vinner nej,- bifaller R. o. Ad. a) att livad Rikets nu
församlade Ständer bevilja såsom extra statsanslag må med
en femtedel årligen af Riksglscont., utbetalas; A) alt Kiksgrs-
cont., derest tillgång härtill ej af disponibla medel finnes,
må i detta afseende upptaga lån till erforderligt belopp,
samt c) att de sålunda upptagna lånen böra senast inom i5
år vara till fullo återbetalade.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vet icke säkert,
om Ilr Oxehufvud begärde, att sista punkten i Hr af Bi II-
berghs reservation må uti propostn intagas, men jag tyckte
så. Deremot yttrade sig Hr af Billbergh sjelf endast om de
2 första punkterna. För min del skulle jag tro, att man
nu icke borde ingå i något beslut om sista punkten, såsom
utgörande en detailfråga, hvilken, i händelse principen god-
kännes, icke lärer böra omedelbarligen af R. o. Ad. afgöra*
utan föregående behandling af StatsUtsk. Jag yrkar således,
att 3:dje punkten i reservationen måtte uteslutas ur den pro-
pos., hvarom nu skall voteras.
Hr Oxehufvud: Jag inneslöt jemväl sista punkten af
Hr af Billberghs reservation uti mitt förslag till prepos. en¬
dast såsom motsats till principen att icke fördela den ifrå¬
ga var. afgiften på framtiden, men har för min dei ingenting
emot, att det ifrågaställda mom. må utur propos:n utgå.
IJ. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
biföll, att det under lit. c) upptagna sista mörn. skulle utur-
conlrapropos:n utgå.
Bifölls.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Uti en fråga som
denna, om man skall ingå i ett lånsystcm eller icke, borde
det väl anses vigtigt, att någon tid bestämmes, dä man tror
sig kunna vara ifrån skulden. Men jag har likväl ingen¬
ting emot, att frågan härom uteslutes utur propos:n, eme¬
dan jag då gör mig så mycket säkrare hopp, att R. o. Ad.
afslår liela förslaget.
Hr Dalman: Jag vill för min del icke bestrida den
ifrågaställda inskränkningen af propostn, enär jag dermedelst
förhjelpes utur den verkliga tvekan, jag erfarit, huruvida jag
borde rösta för eller emot förslaget. Nu är jag fullkomligt
öfvertygad, att jag bör rösta emot.
Uppå derefter framställd propos:n godkände R. o. Ad.
den nyss upplästa voter:spropos:n endast med uteslutande
utur contraproposm af det under lit. c) upptagna sista mom.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 39.
Nej — 90.
16 H. 3
Den 3 November f. m.
Frih. Rantzou, Joh. Al b.: Jag får till pro t. anmäla
min reservBtion emot R. o. Ad:s genom votering nu fattade
beslut.
Hr Dalman: Äfven jag har voterat ja. Jag har i Bon-
deSt. afhört discussionen i detta ämne. Ej mer än en af
dess ledamöter har ansett dessa utgifter ej böra utgå genom
bevillning. Det är likväl BondeSt., sorn närmast drager
bördorna. Jag hade trott det vara önskligt, att R. o. Ad.
äfven fattat enahanda beslut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till f 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 3 November i834.
Plenum kl. 5 e. m.
Justerades 2ine prot.utdr. för denna dag f. m.
Hr Stuart, Carl Gust.: Mot R. o. Ad:s genom för¬
middagens votering fattade beslut får jag anmäla min reser¬
vation, emedan jag anser detsamma i linancielt afseende va¬
ra det skadligaste, som Ståndet fattat. Vid sisth riksdag
lemnades Fullmägtige i Riksg.cont. den föreskrift, att i hän¬
delse tillgångarna icke skulle blifva tillräckliga, Riksg.cont.
ägde att fylla bristen genom lån. Denna föreskrift har för¬
orsakat, att Ständerna vid deras ankomst till denna riksdag
erhållit den underrättelse, att statsverket var skuldsatt till
2 millioner r:dr. Jag har under riksdagens lopp sökt fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet på nödvändigheten att vårda Ri¬
kets credit. Det beslut, som blifvit fattadt, befarar jag kom¬
mer att menligt inverka på såväl denna credit som enskilda
penningerörelsen inom landet. Jag begagnar derföre tillfäl¬
let att i proh nedlägga min protest emot detsamma.
Hr Stuart, Fredr. Christopher, instämde i den af
dess broder afgifna protest.
Fortsattes pröfningen af ej mindre StatsTJtsk:s utlåt. N:o
2o3 i anledn. af K. M:s nåd. propos. om statsverkets till¬
stånd och behof i hvad densamma afser ett extra statsanslag af
tre millioner r:dr tilf försvarsverkets iståndsättande, allm.
arbeten ra. m., än ock samma Utsk:s i anledn. af anmärk¬
ningar vid nyssnämnda utlåt, afgifna sednare utlåt. N:o 2gl.
Den 3 No t ernber e. m.
Försvarsverket till Lands.
lista punkten.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Utsk. liemtar skäl för
sitt afstyrkande af det utaf K. M. äskade anslag till 7 re¬
serv batterier, dels derifrån alt Utsk., för sin del, icke anser
någon våda för Rikets försvar under närvar, förhållanden
kunna uppstå derigenom, att anskaffandet af reservbatterier
uppskjutes, dels derifrån att Utsk. anser State-,s knappa till¬
gångar icke medgifva detta anslag, och slutligen derifrån, att
ännu en återstod af det vid förra riksdagen beviljade anslag
skulle vara att tillgå. Hvad första skälet angår, tillåter jag
mig icke att detsamma bedöma. Skulle vi fortfarande få åt¬
njuta en fred på samma sätt, som vi i ao år densamma åt¬
njutit, är det afgjordt, att någon våda för Rikets sjelfstän¬
dighet icke skulle uppkomma. Men lika litet kan jag som
Utsk. eller R. St. förutse, om detta lyckliga förhållande än¬
nu länge skall komma att fortfara. Det andra skälet om
de knappa tillgångarna vill jag förbigå. Det beror på hvars
och ens individuella åsigt att påstå, hvad hvars och ens till¬
gångar kunna vara. Min opinion är den, att när behofvet
är gifvet, inåsle det fyllas, men afslås, om det är mindre
angeläget och tillgångar saknas. Hvad sista skälet beträffar,
att ännu en del af anslaget vid förra riksdagen är att till¬
gå, förhåller det sig dermed på det sätt, att tillverkningen,
hvartill anslaget beviljades, slutar först j836. R. o. Ad. lä¬
rer draga sig till minnes, att R. St. vid sista riksdagen, i
enlighet med JK. M:s nåd. propos., beviljade ett anslag till
anskaffande af 16 batterier för fältattiraillen. K. M. för¬
modade då, att den gamla materiellen skulle kunna blifva
någorlunda hjelplig såsom reserv. 5 år äro emedlertid för¬
flutna, hvarunder den blifvit sliten, och befinnes den nu
obrukbar, och derigenom har behofvet af reservbatterier
uppkommit; ty såsom bekant är, är artilleriets organisation
grundadt på 16 batterier, och när dessa utgå, återstå intet
reservbatteri. Jag tager således för alldeles afgjordt, att
förr eller senare ett sådant anslag måste beviljas; och då
återstår blott den frågan, huruvida det är förenligt med
verklig hushållning att nu bevilja anslaget eller att uppskju- ^
ta dermed till kommande tider. 1836 slutar närvär. till¬
verkning. Yi äga då öfvade handtverkare. Att afskeda
deni, för att återtaga dem om några år vore alt begå en
verklig misshushållning. Dessa äro mina skäl, hvarföre jag
tillstyrker R. o. Ad. att bevilja de af K. M. äskade ii5,ooo
r:dr till 7 reservbatterier.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Jag har i sjelfva saken
ingenting att tillägga hvad jag yttrade vid återremissen, utan
förenar mig till alla delar uti Frih. Silfverskjölds yttrande,
under anhållan att, med afslag å Utsk:s tillstyrkan, K. M:s
nåd. propos. i förevar, afseende må varda bifallen.
Den 3 Novemi) e r e. m.
H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade bifalla den nu föredragna i:sta punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. gjorde derefter propos. till afslag å irsta punk¬
ten samt bifall å K. M:s nåd. propos. i denna del.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Sedan II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att ban
vid .svaren å den sist framställda proposm funnit ja hafva
öfverröstat nej, begärde Hr Crusenstolpe, Magn. Jac.,
votering.
II. Ex. Hr Gr. Brahe: Sedan votering är begärd, an-
häller jag, att contraproposm må blifva bifall till K. M:s
nåd. propos.
Upplästes till justering och godkändes följande vo-
terrsproposm:
Den, som bifaller första punkten i StatsUtskts utlåt. N:o
291 , voterar
i»;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. afslä ofvannämnda första punkt
samt bifalla det af K. M. äskade extra anslag af n5,ooo
r:dr b:co för förfärdigande af sju reservbatterier.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 11.
Nej — 66.
Hr Dalman, Wilh. Fred r.: Jag anhåller att få an¬
mäla min reservation mot R. o. Ad:s nu fattade beslut, och
får tillika förklara, att jag anser det vara ganska smickrande
för StatsUtsk. att vid detta tillfälle hafva stadnat i mino¬
riteten.
2:dra punkten.
Frih. Silfverskjöld: Då denna fråga af R. o. Ad.
återremitterades, blef den af flera talare beledsagad med så¬
dana anmärkningar, hvilka Utsk. icke ens försökt, mindre
kunnat vederlägga. Svenska artilleriet hade önskat att kun¬
na tillegna sig detta i sednare tider uppfunna vapen. Be¬
klagligen är vårt fästningsartilleri icke i det tillstånd, som
önskligt vore. När härtill kommer, att ändamålet med detta
vapens införande afsåg våra kusters försvar, synes mig till¬
räckligt skal vara för handen att bifalla det af K. M. äska¬
de anslaget, hvilket jag tillstyrker.
Hr Dalman: Då R o. Ad. nu synes vara på god väg
att nästan hufvudstupa, emot Utsk:s tillstyrkande, bifalla K,
M:s propos., torde tiden vara inne att fästa en närmare
Den 3 November e. m.
21
uppmärksamhet på dessa ämnen. Det torde vara af nöd¬
vändigheten, t. o. m. af grannlagenheten påkalladt alt taga
någon närmare kännedom om K. åhs nåd. propos i dess
helhet, innan man går att bifalla densamma, snart sagdt,
utan discussion. Jag anhåller derföre att få yttra min åsigt,
rörande dessa extra anslag. Frågan delar sig för mig i fren¬
ne delar: den politiska, den financiella och den militära. Hvad
den politiska delen angår, anser jag den i afseende på före¬
var. anslag af största vigt. Då riksdagen öppnades och
K. M. aflät sin propos. till Ständerna, var Europas politiska
ställning icke densamma som nu. Också lät throntalet icke
otydligt förstå, att allmänna freden icke var tryggad. Dessa
förhållanden äro förändrade. Vi veta, att den spänning,
som då ägde rum emellan England och Ryssland, är bilagd.
Vi veta, att sakernas ordning ar afgjord i Spanien och Por¬
tugal. Quadruplealliancen har förenat magterna. Vi veta
tillika, att det missförstånd, sorn fanns emellan Frankrike
och Sverige upphört. Det är ej tänkbart, att vi från Euro¬
pas södra delar kunna hafva att frukta ett krig. Det är
deras största interesse att hafva Sverige lill bundsförvandt,
och icke ett tänkbart interesse å deras sida att hafva Sve¬
rige till fiende, emedan Sverige är en vigtig förmur mot
den koloss, som hela den civiliserade verlden fruktar. Se¬
dan således det både till anledning och följder obetydliga miss¬
förståndet emellan Frankrike och Sverige upphört, synes in¬
gen skymt till anledning att frukta fiendtligheter från det hållet;
och jag vet således icke, hvarföre vi skola inleda oss i nå¬
gra utomordentliga utgifter för krigsrustningar. Hvad Ryss¬
land beträffar, lärer en hvar medgifva, att det är den enda
magt, vi behöfva frukta; men jag återkallar i Edert minne,
raina Hrr! och jag är öfvertygad, att pluraliteten med glädje
påminner sig, hvilka intima vänskapsförbindelser vi de sed¬
nare åren rönt från Ryssland. Vår Thronföljare har sjelf
gjort en resa till Rvsslands hufvudstad, hvarest Han blifvit
på det mest lysande sätt emottagen. Ryska Kejsaren har
varit fadder åt en Svensk Arffurste och har sjelf yttrat den
önskan, att Arffursten skulle bära ett Ryskt skyddshelgons
namn. Vi hafva nyligen sett inom vårt land en Nederländsk
Furste och ännu sednare en Rysk. Vi hafva sjelfve till
Alexanderfesten skickat en inom detta Stånd med skäl ak¬
tad man. Allt detta måste bevisa det mest intima förhål¬
lande, hvari Sverige kan befinna sig till Ryssland. Jag hem¬
ställer då, om någon farhåga för krig bör existera, eller
manne det är tänkbart, att vår Regering skall tro sig vara
dupe för den Ryska, eller sjelf vill göra den Ryska Rege¬
ringen till sin dupe? Då således rustningarna icke kunna
afse något krig mot Ryssland och dermed ännu mindre
karj åsyftas något fredsbrott i förening med Ryssland, hvil¬
ket icke är tänkbart och nästan gränsar till det onaturliga
(ty hvilken Svensk skulle väl dertill vilja biträda med ett öre,
11
Den 3 November e, m.
utan snarare uppoffra allt för att motarbeta en sådan plan),
ser jag icke, hvartill några rustningar behöfvas. Min öfver¬
tygelse är således, att bela den politiska ställningen i Euro¬
pa, som för närvar, är belt annorlunda, än då K. M:s nåd.
propos. afgafs, icke föranleder till sådana anslag, som kunna
sättas under rubrik af krigsrustningar, och under en sådan
rubrik mäste väl en del af de anslag hänföras, som i den
nåd. propos:n äro begärda.
Jag öfvergå!" nu till den financiella synpunkten, och
jag vill äfven i detta hänseende visa Eder, mina Hrr! huru
olika ställningen är nu och då K. M. aflät sin nåd. propos.
Det är visserligen sannt, att äfven då borde Konungens
rådgifvare och de, som följa statens financer, hafva insett,
att dessa financer stodo på en dålig fot; men jag vill förut¬
sätta, att de, efter öfvertygelse, på god tro framstallt statens
och financernas ställning så fördelaktig, som de i början af
riksdagen gjorde det. Under loppet af riksdagen har det
emedlertid af StatsUtsk. blifvit utredt, att den framställda
sifferuppställningen var felaktig; att i stället för öfverskott
visat sig brist; att Riksg"cont. behöfver 722,000 r:dr om året
för att betäcka redan åtagna förbindelser. Under loppet af
riksdagen hafva åtskilliga ganska bedröfliga calarniteter hem¬
sökt fäderneslandet. Vi hafva haft missväxt, choleran, och
en af våra mest blomstrande städer har blifvit ett rof för
lågorna. Alla dessa olyckor hafva föranledt Konungen att
göra framställningar till Ständerna om ett creditiv : för miss¬
växter af icke mindre än 4°o,ooo r:dr, för choleran af 5oo,ooo
r:dr. Hvad K. M. ämnar begära för Wenersborg vet jag
icke. Det är bekant, att i Conseillen är beslutad en pro¬
pos. om 2,000,000 r:drs creditiv för hypotheksföreningarna.
Stora och lilla creditivet skola ställas på Riksg.cont. Allt
detta förändrar betydligen förhållandet. Riksg.cont. kom¬
mer derigenom i den position att utan ökade skatter och
mycket ökade ansträngningar omöjligen kunna uppfylla des¬
sa behof. Således är äfven i detta afseende skäl för han¬
den att afslå de extra anslag, som blifvit begärda.
Hvad den militäriska delen af frågan angår, är jag icke
competent att bedöma densamma och vill derföre inskränka
mig till en enda anmärkning, och den är i korthet, att det
synes mig vittna om föga militärisk plan, att man gjort en
fästningsanläggning midt i landet, på hvilken, om jag icke
minnes orätt, man redan arbetat 12 år och för hvars full¬
ändande enligt K. M."s nåd. propos , ofh anslaget skall bevil¬
jas, ännu fordras eu arbetstid af 45. år. Jag hemställer,
om det bevisar plan att företaga en fästningsanläggning, som
går ut på en arbetstid af 60 år, då man vet, huru sakerna
under tiden kunna förändra sig. Hvad förevar, anslag till
kustpiecer Beträffar, fär jag på de af Utsk. anförda skäl till¬
styrka afslag å detsamma.
/
Den 3 November e. m. ,
a3
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland: Jag vill icke
trötta R. o. Ad. med alt upprepa, hvad som förra gängen
i detta ämne sades, utan får jag blott tillkännagifva, att jag
på det sakrika yttrandet af Hr Breitholtz, hvars competence
att tala i detta ämne af R. o. Ad. säkerligen är lika erkänd,
som han sjelf otvifvelaktigt af oss alla är högligen saknad,
stödjer den öfvertygelse, att denna punkt alser det vigtiga-
ste af alla anslag för artilleriet, emedan fråga är om ett
nytt, för artilleriet högst tjenligt vapen. Jag hoppas derfö¬
re, att R. o. Ad. lemnar detta ämne allt det afseende , det
förtjenar, och anhåller om propos. på afslag å Utsk:s till¬
styrkande och bifall till K. M:s nåd. proposm.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Den talare, som näst före
den siste yttrade sig öfver det ämne, som nu utgör föremå¬
let för öfverläggningen, nemi. extra anslagen, delade sin
framställning uti den politiska, den linanciella och den mi¬
litära sidan. Jag vill försöka att gå samma väg med ett
kort besvarande af hans yttrande. Hvad törst den politiska
sidan vidkommer, förundrar det mig rätt mycket, att en ta¬
lare, sådan som Hr Dalman, kunnat förbise den stora skill¬
naden, som finnes emellan krigsrustningar och en allmän
förberedelse till möjligen inträffande krig. Här är icke frå¬
ga om krigsrustningar, utan om anslag, som komma att ut¬
gå under flera consecutiva år, för att sätta sig i det skick,
att man icke finner sig obeväpnad i den möjliga händelsen,
att man behöfver försvara sig. Det lärer val icke finnas nå¬
got land, der icke massan af folkel, hellre än att emottaga
ett nesligt fredstillstånd, emottager ett krig för att försvara
sin sjelfständighet. Säkert öfverensstämmer det med Hr
Dalmans varma frihetskänsla att icke vilja se fäderneslandet
i den ställning att, i stället för att med bibehållen aktning
kunna emottaga en uppmaning till krig, nödgas begära fien¬
dens händer till handkyssning. Jag skulle göra den värde
ledamoten orättvisa, om jag trodde, att han icke önskade se
sitt fädernesland i försvarstillstånd; men dertill fordras, att
vi under fredstid bevilja sådana anslag, hvarigenom vi kom¬
ma att befinna oss uti ett tillstånd, olikt det, hvari vi för
närvar., efter förloppet af i5 ä 20 års fred, befinna oss, att
nemi. våra fästningar endast till fjerdedelen eller åttondedelen
uro färdiga och, i saknad af kanoner, icke kunna försvara
sig. Jag slutar denna del med detta förklarande, emedan
jag ej tror, att det tjenar till stort att slå omkring med po¬
litiska farhågor, sådana som de synas för dagen uti avisorna,
hvilka skildra tillståndet i dag så och i morgon så. Skall
ett Stånd bry sig om hvad som inom några månader passe¬
rar inom den politiska verlden i afseende på sådana åtgärder
för betryggande af fäderneslandets sjelfständighet, hvilka,
efter en förändring i den politiska verlden, inom få måna¬
der möjligen kunna finnas oundgängliga? Talaren har sjelf,
Den 3 November c. m.
till stöd för sin åsigt om obehöfligheten af anslag för för¬
svarsverkets upphjelpande, åberopat de förändringar, han
blott sedan riksdagens början varseblifvit på den politiska
bimmelen. Huru lätt kan dä ej utseendet inom lika fä må¬
nader förändra sig? Är det sättet att sölja för fäderneslan¬
dets väl att utan plan kasta sig från den ena åsigten till
den andra och ordna Rikets försvar efter som det ser ut på
den politiska himmelen den ena dagen eller den andra? Detta
hörer icke till saken, utan till saken hörer, att man skall
känna sig djupt intagen af den känsla, att fäderneslandet
skall finnas i försvarsskick för möjligen inträffande krig.
Hvad främmande magters vänskap beträffar, måste den, som
vill emottaga densamma, vara beredd på att kunna emotta¬
ga den med väpnad arm; eljest får man ingen vänskap, som
är värd att emottaga. Endast den väpnade handen km ta¬
ga emot vänskap och vårda den, om den är värd att vårdas.
Hvad den financiella delen af frågan vidkommer, kan
jag så mycket lättare vederlägga talaren, som lian endast
framställt suppositioner öfver verkliga tillståndet. Jag skall
utbedja mig alt få draga upp en kort tafla öfver den finan¬
ciella ställningen inom Riket. Vid ett tillfälle som detta
är det obehagligt att höra många siffror. Jag skall derföre
inskränka mig till så få som möjligt. Om R. o. Ad. skulle
tänka sig, alt de förslag, som sednast blifvit gjorda till för¬
ändring af brännvinsbrännings- och tullbevillningen, af R.
St. blifva antagna (jag förutsätter det, emedan LTtsk. re¬
dan gifvit förslag dertill), blir förhållandet sådant, att Riksg.-
eont. under de kommande åren kommer att äga en tillgång
af 710,000 r:dr årligen att användas till betäckande af
Riksg.contrs nuvar. 2 millioner r:drs skuld, icke skulden
till Ranken eller Rlksg-cont:s öfriga skulder. Om vi nu kom¬
ma i håg, att StatsUtsk:s betänk. N:o 204 upptager Riksg.-
cont:s skuld till 2,000,000 r:dr om vi ytterligare considere-
ra, att K. M:s nåd. propos. om extra anslagen går till icke
fullt 3,ooo,ooo r:dr; om jag vidare till betäckande af om¬
kostnaderna för choleran och till creditivet för Weners¬
borg tager 3,000,000 r:dr (jag tager rutideligen till), upp¬
kommer en skuld af 8,000,000 r:dr för Riksg.cont. att bära
under loppet af 5 år, och dertill har Riksg.cont. 710,000
r:dr om året. Räknar man nu å de 8,000,000 r:dr 6 proc.
årligen, hvaraf 5 proc:s ranta och 1 procts amortissement,
så utgör det på 1,000,000 r:dr 60,000 r:dr, och således för
8.000.000, årligen 480,000 r:dr för att med en proc. årli¬
gen amortera hela skulden. Drar man då 480,000 från
710.000, får man 200,000 r:dr öfver årligen. Anslår man
1111 dessa 200,000 r:dr till missräkningspenningar, d. v. s. till
fyllnad i den brist, som möjligen kan uppstå i den påräk¬
nade brännvinsbrännings- eller tullbevillningen, finner man,
att Riksg.cont. kan sköta 8,000,000 r:drs skuld, nemi. 2,000,000
Den 3 November c. m.
r:dr gammal och 6,000,000 r:dr ny skuld, med de inkom¬
ster, Cont. har, och ändock möjligen hafva ' öfver 23o,ooo
r:dr årligen, hvilket icke låter sig motsäga, emedan det kan
bevisas med siffror och från Stats- och Bevilln.Utsktn in¬
komna betänkm. För den, som särskildt önskar controllera
mina uppgifter, är jag färdig att när som helst enskildt be¬
visa riktigheten af mina calculer.
Hvad den tredje sidan beträffar, eller den militära de¬
len af frågan, har talaren inskränkt sig till en anmärkning
mot en fastningsanläggning i centern af Riket, hvilken an¬
läggning fordrar en arbetstid af 60 år för att hinna blifva
färdig, efter de anslag, som hittills blifvit Jemnade dertill.
Talaren har rätt deruti, att det är skadligt att vara så njugg
på anslag, att en fästning, som borde vara färdig på 5 å
6 år, för att vara nyttig för landet i händelse äf krig, icke
tan medhinnas på ringare än 60 år; men han har tillfälle
att rätta detta, så vidt det beror på honom, genom att med
sin röst understödja sådana anslag, att den kan blifva fär¬
dig på 3o år. Som talaren icke gått längre på denna sida,
vill jag icke heller längre uppehålla R. o. Ad:s tid, öfver-
tygad, att om Hr Dalman framkommer med någon ytterli¬
gare anmärkning i afseende på den roilitariska sidan, den
icke blir af annan balt, än den jag nu besvarat. Jag till¬
styrker bifall till K. M:s nåd. propos. om anslag till kust-
piecer, emedan jag tror det icke vara lagom tid att börja
gjuta kanoner, sedan kriget redan börjat.
Frih. Cederström, Jac.: Såsom representant för ett
fritt folk har jag trott det vara hvar och ens skyldighet att i
första rummet afse försvarets försättande i det skick, att ^vi
hvilket ögonblick som helst kunna vara beredda alt strida
emot den, som vill anfalla oss, eller mot en annan för att
freda oss för framtiden. Detta har jag ansett såsom första
omsorgen hos ett fritt folk, synnerligast då detta fida folk
är nära beläget ett despotiskt styrdt land, och har på en
annan sida ett annat, ehuru mindre mägtigt, despotiskt rike.
Hvarje försök ett undandraga anslag för hvad, som fordras
till fäderneslandets försvar, är rent af omedborgerligt, och
det finnes ingen politisk åsigt, som kan rättfärdiga ett så¬
dant förfarande. Jag tillstyrker afslag å Utsk:s betänk, i
förevar, punkt och bifall till K. M:s propos., och förmodar,
att den besynnerliga framställningen öfver skillnaden emel¬
lan de financiella förhållandena nu och vid riksdagen början
icke skall förvilla någon inom detta hus.
Hr Oxehufvud, Adolph Göran: Då jag inom Stats-
TJtsk. förenat mig med dem, som reserverat sig mot Utsk:s
beslut i denna [del, får jag förklara, att jag fortfarande hy¬
ser samma åsigter, emedan jag af Hr Dalmans meddelade
sakrika upplysningar icke funnit anledning att förändra dem,
*6 H. 4
20
Den 3 N e v e m b c r c. m.
då det icke är mig gifvet att med Hr Dalmans skarpa blick,
kunna genomtränga den politiska slöjan. Jag anser mig ic¬
ke böra bygga på sådana framtida förhoppningar, hvilka,
efter min tanka, äro byggda på lös grund, och kan icke
frångå den allmänt antagna grundsatsen, att den, som vill
hafva fred, måste rusta till krig. Jag yrkar således afslag
å Utsk:s tillstyrkande och bifall till K. M:s nåd. propostn.
Hr Dalman: Lika litet som jag haft lyqkan att öfver¬
tyga mina motståndare, lika litet har det lyckats dem att öfver¬
tyga mig. Tvärtom har jag i deras deduetioner funnit åtskilli¬
ga skäl till stöd för mina åsigter. Om vår Styrelse haft den
grundsats, sorn Hr Lefre'n påstår, att blott med väpnad hand
emottaga vänskapsbetygelse!- och att under fredens lugn be¬
reda sig på krig, förundrar det mig, att Styrelsen, då den
förra riksdagen begärde anslag till försvarsverkets iståndsät-
tande och förklarade, att de då begärda anslagen skulle va¬
ra tillräckliga, icke kunde se längre för sig än 4 ä 5 år.
Sedan sista riksdag har icke något krig utbrustit, hvari Sve¬
rige varit inblandadt. Det synes således som förhållandena
icke förändrat sig, och vår Styrelse, om den gjort sin skyl¬
dighet, skulle således på en gång framställt allt, hvad som
behöfves till försvarsverkets iståndsättande; men då Styrel¬
sen icke gjort det, har jag min egen tanka om Styrelsens af-
sigter i detta fall. Man har likväl icke rättighet att gå till
afsigterna, utan blott till det yttre utseendet, och då kan
jag icke neka, att det förefaller mig förundransvärdt, att
man såsom oundgängligen nödvändiga framställer så stora
fordringar som vid denna riksdag, utan all garanti, att des¬
sa anslag skola vara tillräckliga. I flera afseenden, t. ex.
anslagen för fästningar, kan man tydligen skönja, att de icke
skola blifva de sista. Ett anslag anser jag vara af största
vigt, i fall man kan befara något anfall från Östern, det
nemi., som afser befästandet af Stockholms avenuer; men
öfver kostnaden härtill hafva vi icke erhållit någon uppgift
eller någon plan för befästningssättet. Deremot hafva vi
fått propos. om anslag för föremål, som man, snart sagdt,
aldrig hört talas om. Jag tror således icke, att det, på sätt
Hr Lefre'n förmenat, är en grundsats hos Styrelsen att under
fredens lugn bereda sig på krig, emedan det skulle vara en
oförlåtlig förseelse af .Regeringen att under 20 års fredstid
icke hafva tänkt på försvaret, utan lemnat det å sido, intill¬
dess Europas ställning blifvit så brydsam, att ett fredsbrott
kunde befaras. För min del anser jag likväl icke ställnin¬
gen nu mera brydsam, än den var för 20 år sedan. Jag
vågar tro, att Sverige väger ganska tungt i den politiska
vågskålen. Jag vågar tro, att Sverige blott med sitt ord,
utan att dertill behöfva lägga sin väpnade arme', kan gifva
ett ganska betydande utslag i den oförmodade händelsen af
ett inträffande krig, en händelse, som innan nästa riksdag
Den 3 November e. w.
s7
icke är att befara, emedan uti Europas närvar, politiska
förhållanden ligger ett bestämdt interesse för alla magttr
att bibehålla fred. Då man ser med hvilken ömtålighet
man undvikit hvarje anledning till krig; då man icke vå¬
gat en intervention i Schweitz; då man icke vågat göra ett
kraftigt steg till en intervention i Spanien och Frankrike,
är det icke tänkbart, att man skulle våga något så Euro¬
peiskt afgörande som att anfalla Sverige. Jag är visserligen
af den tanke, att man bör iordningställa försvarsverket, och
att det är en af de största förebråelser, man kan gora Re¬
geringen och som jag mången gång gjort, att försvarsverket,
efter 20 års fred och med ständigt ökade anslag, finnes i
dess närvar, delabrerade tillstånd. Detta kan Regeringen
aldrig ursägtas för, väl inför Ständerna, men aldrig inför
historien. Det är och förblifver omöjligt; ty då man be¬
gärt ökade anslag på 3:dje hufvudtiteln till fullkomligt öf-
verflödiga utgifter, till löneförhöjningar, till lustläger, till
uniformsförändringar m. m., men förbisett de angelägna fö¬
remålen, såsom beväringens exercering, inköp af gevär och
kustpiecer, hvilkas uppgifna nytta i militäriskt hänseende
jag likväl icke kan bedö.ma, finner jag icke, att Represen¬
tationen kan med godt samvete godkänna Regeringens hus-
hållssystem, emedan Regeringens underlåtenhet att hushålla
bevisar, att Regeringen icke frågar efter hvad folket beta¬
lar, att hon med likgiltighet ser, att skattebördorna ökasår
från år, blott för att erhålla större summor att röra sig med.
För öfrigt hemställer jag, om ick\; statsräkenskaperna visa,
att riksdag från riksdag anslag blifvit öfverflyttade från extra
till ordinarie stat, så att man inom den sednare fått större
summor att röra sig med; och jag hemställer till en hvar,
huru det är förklarligt, att, oaktadt man under 20 års fred
ökad budgetten vid hvarje riksdag, man nu kan komma och
säga, att försvarsverket är i fullkomligen försvarslöst till¬
stånd, alt vi knappt kunna emottaga en vänskapsbetygelse
af en väpnad magt, emedan vi icke kunna erbjuda en väp¬
nad liand. Hvartill har man då användt alla dessa summor?
Här kan man icke undersöka det i detail. Folket frågar
icke efter detaillerna. Det ser blott, att anslagen ökats riks¬
dag från riksdag; men det är naturligt, att det frågar sig:
hvad gör man af dessa penningar? Det är äfven orsaken,
hvarföre man inom de ofrälse Stånden afslagit, icke K. M:s
propos., utan äfven en del af hvad StatsUtsk. tillstyrkt. In¬
om BondeSt. har man afslagit alla extra anslag, med un¬
dantag af 2:ne. Detta måste bevisa något. Det är Bon¬
deSt., som får betala den drygaste andelen i skatterna, och
dess röst betyder något, om icke inom R. o. Ad., åtmin¬
stone inför Svenska folket. Jag ber, att uppmärksamheten
måtte fästas dervid, att det hvarken är partisinne eller be¬
gär att motsäga, som styrer mina åsigter och föranleder mi¬
na tankeyttringar, utan behofvet för Regeringen alt Jvssna
Den 3 November e. m.
till hvad folket vill och de, som representera massan af na¬
tionen, tro vara rätt. Jag tror, att R. o. Ad. icke inlägger
någon ära att, tvärtemot de öfriga Ståndens och StatsUtskts
a:ne gånger yttrade åsigt, blindt bifalla alla anslag. Jag af-
styriker bifall till den af Hr Lefren begärda proposln.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: En värd talare har
uppgjort en calcul för att bevisa lättheten för Regeringen
att bestrida de utgifter, som nu äro i fråga. Han calcule-
rade på ett lån af 8,000,000 r:dr, hvilket kunde amorteras
nied 1 proc. om året och således på 3y år skulle vara be¬
talt med de tillgångar, Riksg.cont. äger. Detta låter mycket
väl; men jag får blott fästa den värde talarens och Ståndets
uppmärksamhet derpå, att åtminstone 7 riksdagar skulle
passera, innan lånet vore amorteradt. Framginge man då i
samma progression de följande riksdagarna, skulle man haf¬
va att vänta kanhända 6,000,000 r:drs skuld vid hvarje riks¬
dag, och följaktligen 35,000,000 r:drs ny skuld, när de
8,000,0000 r:dr hunnit amorteras; och sedan dörren vore
viii öppen för 3:dje hufvudtiteln, följde snart de andra tit¬
larna efter. Samma värde talare har med mycken pathos
fästat uppmärksamheten på nödvändigheten att vara rustad
och kunna bjuda sin vän en väpnad hand. Jag hyser sam¬
ma tanke och tror det vara högst oförsigtigt att förblifva
uti ett försvarslöst tillstånd; men jag tror äfven, att det va¬
rit möjligt att med de medel, som funnits, försätta oss i så¬
dant tillstånd, om dessa medel blifvit rätt använda. Det är
för mångå år sedan visadt, att om den plan blifvit följd,
sorn uppgjordes 1809, då beväringen infördes, man, genom
indragning af den stående arméen, hade fått mer än till¬
räckliga utvägar att skaffa all den materiel, som kunde be-
höfvas, Jag har bjudit till att studera StatsUtskcs betänk,
och kan för min del deruti icke annat än se helt andra me¬
ningar, än som äro med bokstäfverna uttryckta. Jag tycker
mig nemi. deruti se på Svenska uttryckt, hvad man på an¬
dra språk kallar vägran af budgetten. Det är icke sagdt,
att roan funnit behofven onödiga; man har blott velat gifva
sitt missnöje tillkänna med det system, som blifvit följdt.
Så har åtminstone jag förstått StatsUtskcs betänk. Jag skul¬
le också icke tilltro mig att punkt för punkt kuuna veder¬
lägga nödvändigheten af dessa anslag, oaktadt jag måhända
i ett eller annat afseende skulle lyckas deruti, åtminstone
för att sluta från deh erfarenhet, jag vunnit från äldre ti¬
der, Hvad fästningsbyggnader beträffar, har jag öfverlefvat
en fästnings anläggning i Skåne, hvilken, knappast halffär¬
dig, lemnades åt sitt öde och står nu såsom en ruin. Jag
vill minnas, att jag hört sägas, att för de sednast började
fastningsanläggningarna vid hufvudstaden förändringar re¬
dan blifvit gjorda i planen, och det torde således icke vara
ur vägen att uppskjuta arbetets fullföljd, till dess man stad¬
Den 3 November e. m.
gat en bestämd plan derför. Jag skulle hoppas, att samma
öde, som öfvergått fästningen i Skåne, äfven måtte öfvergå
fästningen vid Wettern, emedan jag hoppas, att erfarenhe¬
ten skall visa, att ingen Rikets fiende kan nalkas densam¬
ma, emedan Sverige förmodligen upphört att vara en sjelf¬
ständig stat, innan någon fiende kommer dit. Jag har fö¬
reställt mig, att det finnes andra försvarsmedel än de, som
kunna erhållas för penningar och som kunna genom ökad
bevillning eller lån anskaffas, nemi. moraliska krafter. Jag
anser dem vara af vida större vigt än de physiska krafter¬
na; men jag tror, att de fordra en särskild omvårdnad, om
de skola trifvas och utbilda sig, för hvilket ändamål jag ic¬
ke känner något säkrare medel, än att öfvertyga oss, att vi
aro i stånd att försvara oss, och att våra möjliga flender ic¬
ke äro så allsmägtiga, som mången kanhända föreställer sig.
Så länge jag derföre ser, att publicitetens sträfvande att ut¬
bilda dessa krafter motverkas och qväfves, tillstår jag, att
jag icke kan biträda några ökade anslag för de militära be-
hofven. Dessutom tror jag, att den Regering, som Önskar
ökade anslag, bör ådagalägga den största sparsamhet med
de anslag, hon har. Jag har förut visat, huru källor finnas,
derur man kunde hemta icke obetydliga tillgångar, såsom
t. ex. genom armeens beklädande med oöfverskuret kläde.
Från de små phenomenerna slutar man till de större. Så
länge jag t. ex. ser gråstensfoten under stallbyggnaderna ol-
jefärgmålas, anser jag tiden icke vara inne att bevilja några
anslag. Jag får ännu en gång för R. o. Ad. förklara, att jag
icke kan tillstyrka något extra anslag, ehuru jag icke kan
neka behofvet af dem i mångfaldiga afseenden; roen jag an¬
ser det såsom en opinionsyttring af nationen, och jag vill
åtminstone icke taga på mitt samvete att hafva undertryckt
• min tanke i détta fall.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag skall icke upptaga R. o.
Adis tid med några betraktelser hvarken öfver den politiska
ellér financiella sidan af förevar, ämne, emedan jag anser det
olämpligt att göra den förra till föremål för någon fram¬
ställning på detta rum, och emedan jag', hvad den sednare
beträffar, är fullkomligen lugnad genom det beslut, R. o.
Ad. på förmiddagen fattade. Jag skall således endast bål¬
la mig till den militära delen, i hvilket afseende jag lik¬
väl har föga att tillägga hvad som yttrades vid återremissen
och ytterligare i dag af flera talare. Jag får blott fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet uppå, huru, jag vågar säga, olämp¬
ligt det torde vara, om vår arme' kanske vore den enda,
som saknade ett sådant vapen som det ifrågavarande, un¬
der det att vår vida underlägsna armeer uti länder, sorn
med oss icke kunna jemnföras i afseende på sitt geographisfca
läge, tillegnat sig detta vapen, såsom det kraftigaste till sjelf—
ständighetens försvar. Med denna öfvertygelse vågar jag
3o
Den 3 November e. m.
hoppas, att R. o. Ad. äfven skall inse behofvet och vigten af
detta vapen och således bevilja det anslag, som i K.. M:s
nåd. propos. till dess anskaffande finnes utfördt.
Man har sagt, att det under närvar, fredliga förhållan¬
den i Europa vore öfverflödigt att göra några uppoffringar
för försvarsverkets iståndsättande. Jag tror, att man just
nu under den lugna tiden bör tänka härpå, och förenar
mig i öfrigt med de talare, som anse sådant vara för sent,
sedan förhållandena förändrat sig. Man har äfven förebrått
Styrelsen att icke hafva tänkt på försvarets ordnande. Jag
vågar tro, att om tanke derpå och framställningar derom
vore tillräckliga, intet lands försvar skulle vara bättre ord-
nadt, än vårt; ty vid hvarje riksdag har behofvet i detta
fall blifvit till R. St:s bepröfvande framlagdt, men, med
undantag af den sistlidna, har sedan 1812 ingen riksdag
beviljat något extra anslag för försvarsverkets iståndsättan¬
de. Genom att på ena sidan framställa behofven samt från
den andra klandra och afslådem, fyllas desamma icke; och
då behofvet sålunda kommer att qvarstå, skall den förebrå¬
else, som i dag blifvit gjord Regeringen, icke heller vid
nästa riksdag uteblifva, om anslag icke nu beviljas, hvar¬
före jag ytterligare anhåller, att R. o. Ad måtte inse vigten
af ifrågavar. anslag samt, med afslag å Utsk:s tillstyrkande,
bifalla, hvad K. M. uti dess nåd. propos. ansett erforderligt
till förevar, behof.
Hr Rosenblad, Bernh.: Sedan en värd ledamot ap¬
pellerat till hvar och ens af Ståndet ära att förena sig med
det Stånd , som skall hafva vägrat anslagen, får jag förkla¬
ra, ehuru jag en gång förut gifvit min tanka tillkänna, att
jag anser förenligt med min ära och pligt att bifalla dessa
anslag. Då jag minnes det tidehvarfs historia, i hvilket vi
lefva; då jag minnes de skiften och förändringar, som ska¬
kat de länder, hvilka blifvit nämnda af den talare, som i
ärans namn uppmanat till afslag; då i 3o år vår historia vi¬
sat och slutligen de åberopade länderna visat hos oss be¬
hofvet af sådana anslag, som begäras; då vi med stora för¬
luster fått köpa erfarenheten af de beviljade anslagens otill¬
räcklighet; då man sett, huru ett af Europas fredligaste
länder, der den moraliska kraften oförsvagad lefver i folkets
hjeltan, då man sett detta land, som man trott vara så
främmande för de politiska stormarna, blifva ett offer för
en främmande republiks inkräktningslystnad; då erkänner
jag, att jag finner min pligt och min ära fordra att icke
undandraga ett bifall under fredens lugn till fyllande af de
behof, sorn sedermera under kriget med mångdubbelt be¬
kymmer knappast kunde afhjelpas; hvadan jag också till¬
styrker bifall till hvad K. M. uti dess nåd. propos. begärt.
Gr. Frölich, Da v.: Bland de få röster, som på detta
rum lära höja sig mot anslag för militära behof, ber jag,
Den 3 November e. m.
3i
att äfven min må räknas. För resten skall jag icke vara
vidlyftig. Ju längre jag lefvat, ju mindre har jag tyckt om
vidlyftiga declamationer. Jag vill blott i korthet angifva,
att jag anser tiden vara inne att icke bevilja anslag för
oproductiva saker. Då Regeringen begär anslag för produc-
tiva företag, skall jag lenina min röst dertill; men omöjli¬
gen kan jag med min röst understödja anslag för militära
behof, som jag icke sett leda till någon nytta.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å den nu föredragna 2:dra punkten af Utskrs utlåt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade af-
slå 2:dra punkten samt bifalla det af K. M. äskade extra
anslag af 5o,ooo r:dr b:co för anskaffandet af 24 kustpiecer.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Dalman begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrs-
proposm:
Den, som bifaller 2:dra punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:o
291, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda 2:dra punkt samt
bifaller det af K. M. äskade anslag af 5o,ooo r:dr b:co för
anskaffandet af 24 kustpiecer.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 3g.
Nej — go.
Frih. Rantzou, Joh. Al b.: Att bevilja anslag utöf¬
ver hvad StatsUtsk. tillstyrkt är, efter min öfvertygelse,
högst oriktigt; hvadan jag reserverar mig emot såväl detta
som föregående heslut.
3:dje punkten.
Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, började framställa
propos. till antagande af Utskrs förslag uti 3:dje punkten af
utlåt. N:o 291, anmälde sig
Hr Dalman och yttrade: <
Ehuru det visserligen borde väcka min tillfredsställelse,
att ingen röst höjt sig för ett ökad t anslag utöfver hvad
StatsUtsk. tillstyrkt, kan jag likväl icke underlåta att yttra
den öfvertygelse, att icke något anslag bör beviljas. Jag
upprepar det, att jag är fullkomligen öfvertygad, att det
kommer att ligga Styrelsen till last, att Styrelsen användt
3a
Den 3 November e. m.
medlen å de ordinarie anslagen till gevärsförrådens com-
plettering. Jag tror dessutom, att de 70,000 r:dr, sorn R.
St. vid denna riksdag på ordinarie stat beviljat för arméens
materiel utöfver hvad förut dertill varit anslaget, kunna
lenina tillgång för ifrågaställa behof. Jag bar sjelf derom
väekt motion, hvilken dock ännu icke är af StatsUtsk. be¬
svarad och troligen icke varit under öfverläggning, innan
förevar, punkt i Utsk. afgjordes. Jag tror, att det är Sty¬
relsens pligt att hushålla med de medel, den har, innan man
beviljar nya medel att misshushålla med. Jag begagnar till¬
fället för att yttra min högsta förundran deröfver, att
Gen.adjutanten för Armeen blottat den stora okunnighet
om Ständernas förhandlingar, att Gen.adjutanten sagt, att
Ständerna under föregående riksdagar icke beviljat något för
försvarsverket, hvilket är en så mycket besynnerligare fram¬
ställning, som Hr Gen.adjutanten vid förra riksdagen just
var den, som för nämnda ändamål yrkade 2,800,000 r:dr,
hvilka äfven beviljades och hvaraf ännu öfver 400,000 r:dr
ligga oanvända, som visserligen äro anvisade till utrednings-
förråden, men kunna af K. M. anvisas till sådana beliof,
som äro angelägnare, än dessa, sedan K. M. derom gjort
framställning till Ständerna. Ehuru visserligen gevärs an¬
skaffande är ett vigtigt föremål, kan jag likväl, enär medel
dertill finnas, hvarmed det beror på Styrelsen att ^rishål¬
la , icke annat än afstyrka allt anslag på extra stat till det¬
ta behof.
Hr af Dalström, Gust. Jac,: Uti ett ämne, sorn
omfattar liufvudvilkoret för fäderneslandets försvar, hade
jag icke väntat, att en tvekan på detta rum skulle uppstå
att bifalla K. M:s nåd. propos.; mycket mindre hade jag
väntat, att man icke skulle vilja bifalla det anslag, som
StatsUtsk. tillstyrkt. Det är förvånande att finna en viss
kallsinnighet eller likgiltighet uti ämnen, som röra fä¬
derneslandets försvar. Sådant tror jag likväl mindre här¬
leda sig från bristande vilja att uppfylla vilkoren dei;fpr,
än fast mer från bristande kännedom om sjelfva förhål¬
landet dermed. Jag anhåller derföre hos R. o. Ad. att
i korthet få upplysa, huru det förhåller sig med detta an¬
gelägna ämne, nemi. arme'ens gevär. Indelta regtterna äro
i allmänhet försedda med Engelska gevär, hvilka 1808 in-
iommo under namn af subsidie-gevär och ingalunda voro
utmärkt dugliga, men sammanrafsade af olika modeller,
hemtade från åtskilliga nationer. Efter den tiden hafva
dessa gevär beständigt begagnats i arméen under 1813 och
1814 års krig. 1816 ställdes de på passevolance hos indelta
arméen, och man ansåg dem redan då så bristfälliga, att
■staten erbjöd 12 r:dr för geväret. Sedermera hafva dessa
gevär fortfarit att vara i dagligt bruk, och redan för 4 år
se-
Den 3 November e m.
3'3
sedan har passevolancetiden upphört; men reg: t er na hafva å
nyo ingått passevolance med Kronan i afseende på gevären.
Snart är likväl den tiden tilländalupen, och då mäste arme¬
ens behof fyllas med de brukbara gevär, som finnas i re¬
servförråden. De Engelska gevär, som nu finnas i armeen,
äro af den beskalfenhet, alt de möjligen kunna hålla till
den vanliga handgreppsexercisen, men omöjligen länge kun¬
na tjena till det angelägnaste, som är målskjutning, hvar¬
till de dessutom äro sä mycket mera otjenliga, som de icke
äro försedda med sigten. Hvad åter beväringens gevär be¬
träffar, finnes här endast tillräckligt antal deraf för en en¬
da dass, bestående af sådana, som äro casserade inom ar¬
meen såsom odugliga och således icke kunna begagnas till
annat än den vanliga handgreppsexercisen. Jag vet väl,
att en reservant i StatsUtsk., en ledamot, som under den¬
na riksdag trott sig kunna organisera landets försvar, har
yttrat, att under de fredliga öfningarna icke behöfdes några
krigsgevär, utan att mindre dugliga gevär vore tjenliga för
öfningarna. Härvid får jag likväl erinra, att alla fredliga
öf ningar för armeen hafva kriget till föremål, och då måste
soldaten framförallt lära att skjuta; men ännu har vår be¬
väring icke kunnat lossa ett skott af brist på dugliga ge¬
vär, och jag hemställer, om delta förhållande längre bör
äga rum, dä dessa beväringens gevär äro så bristfälliga,
att de knappt hänga tillsammans och således icke cn gång
duga för de vanliga handgreppsöfningarna StatsUtsk. har
nu tillstyrkt en summa, motsvarande anskaffningen af blott
3ooo gevär årligen; men om gamla stammens gevär, hvilka
varit i tjenst sedan 1808, snart skola utbytas mot gevär från
förrådet, hvartill (jag misstager mig icke) åtgå i5 ä 16,000,
och en dass af beväringen måste förses med nya gevär, så¬
vida beväringen såväl som stammen skall öfvas i den ange¬
lägnaste af alla dess öfningar, nemi. målskjutningen, och
dertill erfordras i5,ooo gevär, så hemställer jag, sedan man
hemtat dessa 3o,ooo gevär från förråden, om icke ett gan¬
ska betydligt rum finnes, som måste fyllas. Men det fylles
icke med 3ooo gevär årligen, som StatsUtsk. tillstyrkt; och det
är således icke möjligt för mig att kunna lemna min röst
till bifall å hvad StatsUtsk. i denna del föreslagit, utan an¬
håller jag, att K. M:s nåd. propos. i detta afseende måtte
i sin helhet bifallas, eller att till anskaffande af gevär för
armeen 3oo,ooo r:dr måtte beviljas.
Hr Lefre'n: Jag begärde ordet nära på samma gång
som den siste värde talaren, och då han utredt förhållan¬
det, beliöfver jag ej mer än instämma med honom i huf-
vudsaken. Det är beklagligt, att enskilda riksdagsmän upp¬
fordras från andra sidan att, såsom nu skett, inför publi-
cum göra en så sorglig målning öfver förhållandet. R. o. Ad.
16 H.
5
ån- 1
Den 3 November e. m.
täcktes deraf finnas så mycket mera angeläget att bifalla det
anslag, K- M. begärt. Det är ingen persedel för krigets
behof, som är svårare att i hast anskaffa än gevär, hvilka
dessutom alltid blifva af dålig beskaffenhet, då de skola i
hast tillverkas. Bland anmärkningar vid denna punkt har
jag sett från något Stånd anföras, att man till Rikets för¬
svar hvarken behöfde kanoner eller gevär, emedan allmänna
belåtenheten vore det bästa försvaret. Jag är af den tan¬
ken, att belåtenheten alltid bör utgöra ett önskvärdt före¬
mål för en hvar, men jag tror icke, att belåtenheten ensam
försvarar mot Rikets fiender; ty icke lärer man kunna sä¬
ga åt en inbrytande fiende: ”Var så god och gör höger om
vänder eder och gå hem igen, ty vi äro rätt belåtna;” utan
det vanliga sättet att tilltala sådana gäster är väl detta:
”Marschera fram, vi skola skynda er till mötes; få se hvem
som har de längsta bajonetterna, skjuter säkrast och går
säkrast fram,” Detta är det, som utgör belåtenheten för fo¬
sterlandet och förorsakar obelåtenhet hos dess fiender. Jag
tillstyrker bifall till K. M:s propos. i sin helhet, oaktadt en
talare beklagat sig öfver, att någon kunde begära bifall till
mera, än StatsUtsk. föreslagit. Jag gör det med godt sam¬
vete, emedan jag genom dessa ökade anslag gifver lugn åt
fäderneslandet i yttre afseende på samma gång, som jag der¬
igenom gifver ökadt lif och rörelse åt industrien och närin¬
garna inom landet. Hvad medlen beträffar, gå de hufvud¬
sakligen ut på så sätt, att några skillingar läggas på hvar¬
je skålp. caffe och socker, och det är således de förmögna¬
res öfverflöd, som småningom förvandlas till bajonetter mot
Rikets möjliga fiender.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Om Hr Dalman är förun¬
drad öfver min okunnighet, är jag det icke öfver hans oför¬
synthet att framställa saker, stridande mot sanning och verk¬
liga förhållandet; ty jag har blifvit temligen vand dervid
såväl under öfverläggningarna inom detta hus, som ock
utom detsamma. Det tyckes höra till sättet att behandla
sakerna, att ej blott icke tillerkänna de personer, som hy¬
sa motsatta åsigter, de ord, hvilka de yttrat, utan äfven
påbörda dem yttranden, som de aldrig fällt eller kunnat
fälla. Ehuru jag icke torde behöfva upprepa, hvad jag sagt,
emedan jag hoppas, att R. o. Ad. icke missförstått det, hvil¬
ket bör vara nog för mig, vill jag likväl förklara, att jag
bestämdt yttrade, att, med undantag af sista Ständer, R.
St. icke sedan 1812 beviljat något extra anslag till försvars¬
verkets iståndsättande. Det har jag yttrat, det må vara i
följd af okunnighet eller min öfvertygelse. Jag förändrar
hvarken orden eller öfvertygelsen. Hvad förevar, fråga be¬
träffar, förenar jag mig uti hvad Hrr af Dalström och Lef-
re'n yttrat, hvarvid jag endast vill tillägga, att jag hoppas,
det denna punkt skall med mera välvilja omfattas, hvilket
- - - mt AmUiiir 1
Dpii 3 November e. m.
IS
jag domer af hvad man sagt om nödvändigheten att organi¬
sera försvaret nationelt och allmänt, ty i detta fall måste
man gifva Nationen vapen att försvara sig med; men vi
hafva ty värr (det är beklagligt att nödgas säga det) icke
tillräckligt antal gevär för armeen, anim mindre för de be-
väringsmassor, som man här alltid hör påraknas för vårt
försvar i nödens stund. Jag hoppas derföre, att R. o. Ad.,
med afslag å Utskis tillstyrkande, bifaller, hvad K. M. i den¬
na punkt föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I fall man kunde skju¬
ta omkull Rikets fiender med stora och otidiga ord, och i fall
de medborgare, som utmärka sig för sådana, ville, då Riket
anfalles, bruka deras munnar mot Rikets fiender, tror jag,
att deras skotlkolfvar kunde motsvara i5,ooo gevär; men
då verba 1-tapperhet icke hjelper i krig och Riket dermed
icke kan vara belåtet, får jag tillstyrka R. o. Ad. att bifal¬
la de af K. M. äskade 3oo,ooo r:dr tili anskaffande af
l5,ooo gevär.
Hr Dalman: Om H. Ex. Hr Gr. Brahe icke förundrar
sig öfver något vis å vis mig, så försäkrar jag tillbaka, att
jag icke förundrar mig öfver något vis a vis II. Ex. Jag
suspenderar alla vidare omdömen; men att jag icke kan åter¬
taga eller anse såsom misstag, hvad jag yttrat, får jag för¬
klara. Äfven om jag misstog mig deruti, att H. Ex. undan¬
tog sista riksdagen, hvilket jag icke tror, bekänner jag, att det
i allt fall förråder en obekantskap med våra förhandlingar
att säga, att Ständerna sedan 1812 icke beviljat något för
försvarsverket, enär Ständerna hvarje riksdag ökat budget-
ten. Det är Regeringen, som sedan 1812, med undantag af
sista riksdagens anslag, ej gjort något med de ökade ansla¬
gen till försvarsverket, utan bortslösat dem på mindre vig¬
tiga personella föremål. Om anslagen kallas extra eller or¬
dinarie är likgiltigt. De lemnäs till Regeringen under 3:dje
hufvudtiteln, och det beror på Regeringen att anordna deni
till föremål, som Regeringen finner nödiga vara. Om då
Regeringen finnér dem nödvändigare till lustläger, till löne¬
förhöjningar för gardesreg:terna och till uniformsförändrin¬
gar m. m., än till afskaffande af gevär och beväringens exer¬
cerande, så måste misshushållningen skrifvas på Regeringens
räkning och icke på Representationens. Det är detta jag
fortfar att klandra. Att detta klander icke är en skottkolf
blott från min mun, bevisar det afslag, som blifvit lemnadt
af de 2!ne Stånd, hvilkas interesse är härmed närmast för¬
enadt, emedan de representera den största delen af den skatt¬
dragande jorden.
Hvad munnarna beträffar, som skulle riktas mot fienden,
är jag öfvertygad, att min mun skulle kunna göra lika myc¬
ket gagn för fosterlandet som ett gevär, riktadt af den vär¬
de talaren, som gjorde framställningen härom. Jag är öf-
Den 3 November e. m.
vertygad, att nied den varma känsla, jag äger för fosterlan¬
det och dess väl, beredde jag folket väsendtligare fördelar;
tv det ur af mera vigt för fosterlandet att äga dem, som
försvara folket mot ökade skatter, bekymmer och omsorg
för sin utkomst, än dem, som vilja fylla förråden med gevär
utan afseende på, om de göra folket belåtet med sin Sty¬
relse och Representation. Jag kan icke dölja för oss sjelfva,
att det endast är den moraliska kraften, som verkar, men
att, der den saknas, ingenting skal1 kunna uträttas, man må
äga förråden fyllda med huru mångå gevär som helst, elfer
kläda soldaterna i de vackraste uniformer, ja, göra dem till
Ryssar från topp till tå.
llr af Dalström har förebrått mig, att jag icke nitäl¬
skar för landets försvar, att jag nemi. icke nitälskar för, att
beväringen och armeen förses med gevär. Jag har sjelf
yäckt den motion, att de medel, som finnas på ordinarie
stat, framför allt måtte användas för gevären. Jag frågar
då, om förebråelsen är rättvis. Då man besinnar, att ge¬
nom indragning af hälften af Gardet till häst en tillgång
beredes af 200,000 r:dr årligen, frågar jag, om det är rätt¬
vist att beskylla dem att icke nitälska för landets försvar,
hvilka klandra Regeringens hushålluingssätt med de tillgån¬
gar, hon äger. Men det är den tactik, som här brukas
och som Gen.adjutanten för Armeen äfven ganska skickligt
använder, att man icke svarar på talet och icke bevisar,
hvad man icke kan bevisa, nemi. att Regeringen hushållar,
utan blott söker att slå omkring sig med vackra phraser öfver
den rubrik, hvarom fråga är, utan alt svara på argumenter-
na i sjelfva saken. Jag fortfar att tillstyrka afslag till ifrå-
gavar. anslag.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac.: Jag har redanför ett
par dagar sedan yttrat mig öfver frågan i sin helhet och skall
derföre icke förlänga discussionen. Jag vill blott fästa Hr
Lefre'ns uppmärksemhet derpå, att dessa sk:r på socker och
caffe icke endast drabba de förmögnare classerna, utan äfven
de fattigare, synnerligast efter införandet af nykterhetsföre¬
ningarna, då man uppmuntrar till caffedrickning i stället
för brännvinssupande.
Hr Dalman har redan besvarat Hr v. Hartmansdorffs
apostroph om de stora orden; men jag tager mig likväl fri¬
heten uppmana Hr v. Hartmansdorff, som kanske mest på
detta rum begagnat sin talorgan, att hellre göra sig för¬
stådd genom denna organ, än att, såsom i ett föregående ple¬
num hände, då jag blef afbruten i mitt tal, söka nedtysta
någon med sina galoscher.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få göra
ett par anmärkningar. Man liar liiiagt mig en här vanlig
tactik att icke hafva bevisat, att det hushållas väl med sta¬
tens medel. Mig synes, att första bevisningen åligger dem,
Den 3 November e. ra.
37
som pasta, att med statens medel illa hushållas. Denna be¬
visning har likväl aldrig åstadkommits, utan man talar blott
i allmänhet oförsynt och säger, att man misshushållar; men
hvaruti denna misshushållning består, det kan icke så noga
specificeras. En talare har sagt, att han derom icke ville
ingå i detailler. Det är också rätta sättet att undgå all be¬
visning. Hvad angår det, som bär blifvit taladt om den
moraliska kraften och de herrliga tänkesätt, som yttrat sig
hos de ofrälse Stånden, kunde man dervid göra den an¬
märkning, att den tactik, som i afseende på dem brukas,
kunde anses bestå deruti, att först uppskrämma tidningsskrif-
varne dem, som icke sjelfva undersöka förhållandena, och
förklara, att allt är illa gjordt, och sedan det lyckats dem att
inbilla en och annan, att så är, säga de, att Bonde- och Borgare-
Stånden yttrat sig så och så, och att det är allmänna rösten
hos nationen och bevis uppå, att allt står illa till. Jag kan
icke underlåta att vid detta tillfälle erinra om händelsen
med bonden från Norrige, som begaf sig till Köpenhamn för
att underätta sig om fortgången af sin rättegång och, på
erhållen underrättelse om det sätt, hvarpå saken blifvit fram¬
ställd af advocaten och dennes gjorda påståenden, utbrast i
det förklarande, att han aldrig kunnat föreställa sig, att
han lidit så mycket, som advocaten sagt.
Hr Dalman: Hr v. Hartmansdorff, som ogillat, att
man ingått i detaillerad bevisning, synes likväl vilja upp¬
mana dertill, då han påstår, att de, som klandrat Regerin¬
gen för misshushållning, icke ingå i bevisning. Jag har
gjort det vid flera tillfällen och vill blott citera min motion,
rör:de gevären äfvensom om användandet af den i förråden
varande beklädnaden för beväringen. Jag har visat, att be¬
väringen går klädd i trasor, oaktadt man har öfverflöd på
persedlar i förråden. Jag hemställer, om icke det är miss¬
hushållning. Jag har visat, att genom indragning af hälften
utaf Gardet till häst kunde besparas 200,000 r:dr årligen.
Är icke det misshushållning? Detta bevisar, att jag icke ta¬
lar utan att bevisa, hvad jag påstår. För öfrigt tror jag,
att Hr v. Hartmansdorff (och jag beklagar det så mycket
mer, som han tillhör Konungens Råd) misstagit sig uti
den opinion, han hyser om de ofrälse Stånden. Jag har
icke den lyckan att känna mer än högst få af dessa Stånd;
men jag har ingen anledning till den förmodan, att de låta
leda sig af andra än sig sjelfva och sina committenter. Der¬
emot känner jag, att opinionen i landsorterna är mycket
exaspererad öfver utgången af anslagsfrågorna. Det finnes
ingen landsortstidning, som icke yttrar sin glädje öfver hvar¬
je afslag, och ingen postdag förbigår, som icke lemnar bref
från landsorterna af enahanda innehåll. Sådan är allmänna
opinionen; och jag beklagar på det högsta, om Konungen
skall vara omgifven af sådana rådgifvare, sorn Hr v. Hart-
I
38
Den 3 Nortmber c. m.
mansdorfF, hvilka således, med eller utan afsigt, fördölja
sanningen för Honom. Men denna sanning kommer att på
ett bedröfligt sätt visa sig, och jag önskar, att den ej måtte
komma att visa sig på ett sådant sätt, som äfven skulle väc¬
ka Hr v. Hartmansdorff.
Hr Rosenblad: Med all aktning för hvar och ens
enskilda opinion, öfvertygad, såsom jag önskar vara, att
hvar och en grundar den på egen öfvertygelse, och utan
att låta skråma mig af de farhågor, den siste talaren fö¬
respegla!, kan jag icke annat än instämma med de talare,
som yrka bifall till K. M:s nåd. propos. oförändrad. Jag
tror, att hvar och en, som gör sig mödan att följa saker¬
nas gång från 1809 till närvar, tid, icke skall hafva svårt
att finna, hvarifrån de brister härleda sig, som nu öfver-
klagas. En till StatsUtsk. vid sisth riksdag afgifven utred¬
ning visade, att summan af hvad som afprutats på begärda
anslag för krigsmateriellens behof sedan 1809 uppgick till
18,000,000 r:dr. Betraktar man derjemte, att denna summa
icke är detsamma nu som då, att 1 r:dr specie icke är det¬
samma som 1 r:dr banco, så synes mig, att statens bidrag
till krigsbehofvet är icke större, utan snarare mindre; ty
landets skatter äro vida mindre nu än då, helst ingen enda
afgift blifvit förhöjd, under det mången blifvit upphäfd eller
nedsatt. Af dessa anledningar finner jag mig föranlåten att
bifalla K. M:s propos:n.
Hr Hjerta, Lars Joli.: Jag bekänner, att jag var bland
dem, som förundrade mig öfver H. Ex. Gen.adjutantens yt¬
trande, att Ständerna, utom vid sista riksdag, ej gifvit nå¬
got till försvarsverket sedan 1812. Detta föranledde mig
att under voteringen i Ridd.cancelliet uppsöka riksdagsbe¬
sluten för de förra riksdagarna, hvaraf jag funnit, att Stän¬
derna år 1812 gifvit en tillökning på 3:dje hufvudtiteln af
647,875 r:dr och år i8i5 af 241,oo5 r:dr. Flera riksdags¬
beslut hafva icke varit till hands; men jag vill minnas, att
tillökningen vid de följande riksdagarna varit långt större
än de nu af mig uppgifna summorna, hvari likväl icke är
inräknadt det, som blifvit gifvet till sjöförsvaret. I anledn.
af den talarens yttrande, som ansett gevärs anskaffande så¬
som det angelägnaste af allt och omnämnt svårigheten att i
behofvets stund anskaffa denna artikel, hemställer jag till
talaren sjelf, om det icke vore skäl att härtill taga de 600,00a
r:dr, sorn ännu finnas outtagna af det vid sista riksdagen
beviljade anslag, enär de öfriga persedlarna, såsom bekläd¬
nad m. m., ärp lättare att hastigt anskaffa, när så påfor¬
dras. En talare, Hr v. Hartmansdorff, har användl en anec-
dot för att ingifva R. o. Ad. den tanken, att de ofräls»
Ståndens vägran af anslag hufvudsakligen härrörde från en
genom tidningsskrifvarne vilseförd opinion. Jag anser der¬
före af högsta vigt alt en gång få utredt, huru det verkli¬
Den 3 November e. ra.
3g
gen förhåller sig med detta inkast, som man här hort upp¬
repas så ofta, att det, snart sagdt, tyckes utgöra Styrelsens
hufvudargument emot alla anmärkningar, emedan derpå be¬
ror, huruvida det är Styrelsens pligt eller icke att rätta sig
efter Representationens opinionsyttringar. Jag ber i anled¬
ning häraf att få återföra i Huset^ minne, huru H. Ex.
Statsministern för utrikes ärenderna vid förra riksdagen, i
anledn. af ett yttrande utaf Frih. C. H. Anckarsvärd om
nödvändigheten att iakttaga ett annat hushåliningssätt, lik¬
nade Frihls ord vid ett dån, som förlorade sig i den tomma
rymden, och yttrade, att den stora massan af Svenska fol¬
ket, tillgifven sin Konung och sin Styrelse, hyste helt an¬
dra tänkésätt. H. Ex. har, efter min öfvertygelse, härvid
yttrat ett sannt ord, ang:de kärleken till Konungen; men
jag hemställer, om icke just denna omständighet är ett be¬
vis, att missbelåtenheten måste ligga djupare, då, oaktadt
denna kärlek till Konungen, som måste vara starkare, än
att kunna rubbas af ett tomt skrik, de ofrälse Ståndens re¬
presentanter likväl funnit sig nödsakade att afslå, hvad som
blifvit proponeradt af denne Konungs Regering. Detta skall
också visa sig vara förhållandet, om man vill kasta en blick
på hela Styrelsens förflutna handlingssätt med afseende på
anslagen. Jag hemställer, om icke detta handlingssätt har
visat en nästan oupphörlig missaktning för Ständernas rät¬
tighet att besluta om beviljandet af folkets bidrag. Jag frå¬
gar, om icke denna erfarenhet visar, att just de största och
mest kostsamma organisationer blifvit gjorda, antingen utan
eller emot Ständernas bifall? Är det icke ännu i minnet,
huru Regeringen inrättade den Skånska Hofrätten, utan att
derom fråga Ständerna? Har icke den nya organisationen
af Tullverket, som kostat omkring 200,000 r:dr, blifvit vid¬
tagen, utan att höra Ständerna öfver anslaget dertill? Har
icke nyss före riksdagen den öfverflödiga Douaniercorpsen,
som kostar omkring 60,000 r:dr, på samma sätt blifvit or¬
ganiserad? Har Regeringen icke på samma sätt inrättat en
Raketcorps, innan något anslag var gifvet? Hafva icke de
70,000 r:dr extra ordinarie anslag, som vid sista riksdagen
gåfvos, blifvit disponerade på sådant sätt, att de nu, såsom
en ständig tillökning, måst på ordinarie stat uppföras? Har
icke Regeringen kort efter sista riksdagen förordnat om en
utgift till Gardesregtterna, som R. St. då afslogo?
Går man härifrån till granskningen öfver medlens an¬
vändande, hvad anda har väl uppenbarat sig hos Styrel¬
sen i jdenna punkt? Har icke vid passevolancefondens gransk¬
ning ett förvaltande verk låtit utklippa de delar af räken¬
skaperna, som tillhörde den gamla fonden, blott för det re¬
visorerna icke skulle få se dem? Är det icke genomföregå¬
ende riksdagars förhandlingar ådagalagt, att Styrelsen endast
steg för steg, med en synbar motvilja, eftergifvit åt R. St.
deras naturliga och i grundlagen förvarade rätt att granska
4o
Den 3 November e. m.
alla statsverkets räkenkaper, och har icke Regeringen ge¬
nomdrifva en ny instruetion för R. St:s Revisorer, som tyd¬
ligt visar ett misstroende och gör granskningen af Styrel¬
sens hushållning blott partiel och till vissa delar omöjlig,
då den endast får sträckas till 2 års gamla räkenskaper?
Hvilket förhållande har Styrelsen visat i afseende på offent¬
ligheten? Jo, i det ena verket mötes den enskilde, om lian
önskar utbekomma handlingar, för att offentliggöra hvad
som angår förvaltningen af statsmedel, af ett för 14 år se¬
dan utfärdat, mot vår tryckfrihetslag stridande Kungabref,
som förbjuder deras utlemnande under förevändning af våda
för Rikets säkerhet. Kommer man lill ett annat verk, Stats-
cont., för att erhålla underrättelse om Regeringens anslags-
dispositioner, nekas det under andra förebäranden. När
man härtill lagger den ton, sool, enligt hvad ingen bättre
än embetsmännen inom detta hus kunna kanna, är rådande
inom de högre embetsinahnakretsarna om R. St., nemi. att
man der öppet skrattar (jag tror mig icke nyttja ett för
liårdt uttryck) åt Ständerna för den vanmagt och obetydlig¬
het, de under den förflutna tiden sjelfva gifvit sig genom
sin släpphändthet, så hemställer jag, om icke det måste inträf¬
fa, som nu inträffat och mångå förutsagt, att de en gång
mäste begagna sin rättighet att afstå de ständigt förnyade
fordringarna, till dess de finna ett annat system vidtagas
och sina föreställningar om nödvändigheten af besparing på
något håll vinna mera afseende, samt om de icke en gång
måste finna det nödigt, att icke i detta fall längre låta be¬
handla sig, såsom Hamlet yttrar, i den bekanta tragedien af
samma namn, till hofmannen, såsom en svamp, den man ef¬
ter behag utkramar, när han är väl fylld, blott för att
derefter kasta bort honom. Häri och icke uti något obe¬
hörigt tidningsskrik ser jag orsaken till de ofrälse Ståndens
handlingssätt, och detta utgör äfven skälet, hvarföre jag,
för min del, röstar för afslag.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag vill blott, i anledn. af de
upplysningar, Hr Hjerta lemnat R. o. Ad., hemtade från fö¬
regående riksdagars förhandlingar, fästa uppmärksamheten
derpå, att jag alldeles icke talade om de anslag, som bevil¬
jades 1812. Jag påminner mig ganska väl, att krigsrustnin¬
gar då gjordes, och att det således icke kunde komma i frå¬
ga, att ju icke anslag dertill skulle beviljas. Jag sade icke
från och med, utan sedan 1812 års riksdag, och jag undan¬
tog således äfven denna från dem, vid hvilka anslag för
ifrågavar. behof blifvit vägrade. Ej heller har jag sagt,
att icke 3:dje hufvudtiteln vid riksdagarna blifvit ökad; ty
jag talade om extra anslag för materiellen, och nästan af
sig sjelf faller det, att ordinarie anslagen vid hvarje riksdag
undergå förändring.
Frih.
Den 3 November c. m.
Frih. Gederström: Jag hade icke ämnat yttra mig i
denna fråga, efter jag nyligen Ur uppkommen och icke öf-
vervarat discussionen från början; men då jag höide tala¬
ren näst före den siste, såsom skäl för afslag å hvad sorn
fordras till Rikets försvar, yttra sitt enskilda missnöje, sora
han vill påbörda hela Svenska folket, deröfver, att han ic¬
ke utfått böcker och handlingar till allmängörande, ansåg
jag mig böra hänvisa honom till tryckfrihetslagen, som be¬
stämmer, huru långt offentligheten i ämnen, som röra Ri¬
kets försvar, får sträcka sig. Dessutom är det icke välbe¬
tänkt att låta t. ex. ett Ryskt ombud offentliggöra våra för¬
råds tillstånd. I öfrigt bör man icke i fråga om vapen in¬
blanda missnöje med personer, som tillhöra Konungens Råd.
Är Svenska folket inissnöjdt med Svenska rådgifvarepersona-
len, kan det i laglig ordning göra sitt missnöje gällande;
men anslag till försvarsverket böra icke vara beroende af
den större eller mindre belåtenheten med en eller annan af
rådgifvarne.
Frih. Boye: Med en känsla af verklig ledsnad har jag
hört en ledamot göra oss en berättelse om gevärens tillstånd.
Det smärtade mig, att tillståndet skall vara sådant; men
det smärtade mig än mer, att någon medlem af detta Stånd
kunnat framtvinga en underrättelse, som, meddelat! här i
dag, inom 8 dagar är meddelad hela Europa. Jag lemnar
åt den, som framtvingade denna underrättelse, tillfredsstäl¬
lelsen, jag känner smärta af, att hafva gifvit åt våra möjli¬
ga fiender en sådan underrättelse. Jag tror på sanningen af
dessa uppgifter och behöfver icke iner än veta, att Sverige
saknar försvarsvapen, för att anse med likgiltighet, att icke
säga indignation, allt hvad här blifvit sagdt emot Iv. M:s
propus , hvartill jag tillstyrker bifall.
Hr Crusenstolpe: Frih. Cederströms anmärkning,
att missbelåtenheten med Konungens rådgifvare ägde vända
sig till C°ustit.Utsk., vore visserligen ganska riktig, såvida
Svenska folket sjelf valde detta Constit Utsk.; men vi hafva
riksdag från riksdag sett detta Utsk. så sammansatt, att råd¬
gifvarne sjelfva uppmana Representationen att göra sig det¬
samma till fiende. Jag önskar, att det prof, hvarpå jag äm¬
nar sätta Utsk., måtte lemna ett annat resultat.
Hr Dalman: Frih. Boyes förebråelse mot mig, såsom
den der framkallat upplysningarna om gevärens tillstånd,
får jag tillbakakasta på StatsUtsk., emedan Utsk. i sitt för¬
sta utlåt, afstyrkte alla anslag till gevär, dels emedan det
ansåg de gevär, som finnas, vara tillräckliga och dels der¬
före, att Utsk. fann ordinarie anslaget tillräckligt för förrå¬
dens complettering. Jag är således i samma kategori som
StatsUtsk. För öfrigt får jag förklara, att jag icke såsom
16 H. 6
4a
Be» 3 N»y ernber c. m.
tillförlitliga antager enskilda ledamöters uppgifter, innan
jag sjelf pröfvat dem.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad.
behagade bifalla 3:dje punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:o 291.
Ropades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. framställde derefter propos. till afslag å den
ifrågavar. 3:dje punkten samt antagande af K. M:s förslag,
att ett extra anslag af 3oo,ooo r:dr b:co måtte beviljas i och
för anskaffandet af i5,ooo gevär.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Votering begärdes af Hrr Crusenstolpe och Hjerta.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, som, på sätt K. M. föreslagit, bifaller ett extra
anslag af 3oo,ooo r:dr b:co -i och för anskaffandet af i5,ooo
gevär, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
neji
Vinner nej, afslår R. o. Ad. allt extra anslag i och för an¬
skaffandet af gevär.
Gr. von Fersen, Hans: Mig synes, att volerrspro-
pos:na icke kunna blifva andra än de, huruvida R. o. Ad.
vill antaga StatsTJtsk:s ullåt. elier K. M:s propos.; ty då
Ståndet på den af Hr Gr. o. Landtm, framställda propos.
till bifall af Utsk:s tillstyrkande svarade nej, och vid den
sedermera gjorda proposm örn bifall till K. M:s förslag be¬
gärdes votering, är det emellan dessa båda meningar, som
votering skall anställas.
Hr Dalman: Då ingen ledamot yttrat sig för bifall
till StatsUtsk:s sednare utlåt. N:o 291, utan meningarna va¬
rit delade endast emellan bifall till K. M:s propos. elier till
StatsUtskls förra utlåt. N:o 2o3, hvilket afstyrker allt an¬
slag till gevär, skulle jag tro, helst den af Hr Gr. o. Landdtm.
först framställda propos. 0111 bifall till utlåt. Wto 291 blifvit
med enhälligt nej besvarad, att contraproposm till bifall å
K. M:s propos. icke kan blifva annan, än bifall till utlåt.
3N:o 2o3.
Frih. Cederström: Då Utsk:s utlåt. 1 sina mom. hela
vägen varit bifallspropos., lärer icke ett omvändt förhållan¬
de nu kunna äga ruin; hvadan propos:na torde blifva dessa:
deri, som bifaller Utsk:s tillstyrkande, voterar ja; den det
det ej vill, voterar nej; vinner nej, anses K.. M:s propos. i
denna del bifallen.
Hr Crusenstolpe: Då jag yrkat votering, och min
afsigt är, att allt anslag till ifrågavar. ändamål skall afslås,
anhåller jag, att proposma må blifva sådana, Hr Dalman
föreslagit.. I annat fgll nödgas vi votera om contraproposm.
Den 3 November e. m.
43
Hr Lefren: Frih. Cederström har, efter mitt förme¬
nande, rätteligen sagt, att Utsk:s utlåt, bör tjena till led¬
ning för proposma; men Frih. har glömt, att vi hafva 2:ne
utlåtm. Då likväl ingen talat för det sednare utlåt., utan
man yttrat sig antingen för det förra eller för K. M:s nåd.
propos., kan jag icke finna annat, än att Hr Dalman har
rätt deruti, att afslag å utlåt. N:o 2o3 bör blifva conlra-
propos. till bifall af K. M:s propos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att vid uppgöran¬
det af den nyss upplästa voter:spropos:n H. Ex. haft för afsigt
atta ena sidan lemna tillfälle för dem, hvilka det önskade, att
bifalla K. M:s nåd. propos. i denna del och att, å den andra,
bereda dem tillfälle, hvilka ej ville för det afsedda ändamå¬
let bevilja något anslag, alt få uttrycka sjn mening. Dä ingen
yrkat bifall å Utsk:s förslag i utlåt. Wto 291, trodde H. Ex.,
att denna voter:spropos. måtte vara den rätta.
Gr. von Fersen: Då jag finner denna sak vara för
vigtig för att underkastas det höga spelet att antingen helt
och hållet bifallas eller helt och hållet afslås, nödgas jag
begära votering om contrapropostn.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke kunnat fatta
Hr Dalmans yrkande vara något annat, än att 3:dje punk¬
ten af Utsk:s utlåt. N:o 2o3, hvaruti Utsk. afstyrker allt
anslag för gevärsfabrication, måtte blifva den ena proposm
och bifall till K. M:s nåd. propos. den andra. Hvilkendera,
meningen, som sättes i ja eller nej, torde vara hvarje annan
lika likgiltigt som mig; och då ingen talat för bifall lill ut-
låt. N:q 291, ser jag icke heller anledningen till Gr. v.
Fersens begäran örn votering om contraproposm, och an¬
håller derföre, att vi icke onödigtsvis må blifva belastade
med en votering, som tjenar till intet.
Gr. von Fersen: I anledn. af den siste välde talarens
yttrande får jag blott förklara, att jag redan tillkännagifva
min åsigt i ämnet, att jag anser saken för vigtig för att ge¬
nast votera emellan bifall till K. M:s propos. och afslag derå
helt och hållet, och att jag derföre anser nödigt att först
votera 0111 contraproposm, emedan, om Stats Utsk:s sednare
tillstyrkande blir contraprnpos. i bufvudvoteringen, man åt¬
minstone erhåller något till nu ifrågavar. behof.
I anledn. häraf uppsattes och upplästes till justering föl¬
jande voter:spropos:n:
Den, som yrkar till contrapropostn bifall å K. jVI s nåd.
förslag om ett extra anslag af 3oo,ooo r:dr b:co, i och för
anskaffandet af i5,ooo gevär, voterar
ja:
den det cj vill, voterar
nej;
44 Den 5 November e. m.
Vinner nej, kommer bifall till 3:dje punkten af SlatsUtsk;s
utlåt. N:o 2o3 att utgöra contraproposm.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser visserligen orik-’
tigt att votera om en contrapropos., som icke förqpledes af
discussionen i hufvudsqken; men sedan Hr Gr. o. Landtm,
tillåtit, att så får ske, anhåller jag blott att vid den upp¬
lästa nej-propos:n måtte göras detta tillägg: ”hvarigenom
allt extra anslag till gevärs anskaffande afslås.
Uppå derefter framställd propos. godkändes den sed¬
nast upplästa voter:spropos:n med tillägg af orden: hvari¬
genom allt extra anslag till gevär afslås, efter or¬
den: utlåt. N:o 2o3.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 65.
Nej — 32,
Till följd häraf upplästes till justering och godkändes
följande voter:spropos:n;
Den, som bifaller 3:dje punkten af StatsUtsk:s utlåt,
N:o 291, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad., på sätt K. M. föreslagit, ett
extra anslag af 3oo,ooo r:dr b:ca i och för anskaffandet af
15,ooo gevär.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer;
Ja — 18.
Nej — 64.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ij på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe«
Thorsdagen den 6 November 1834*
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exned.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrif-
velser till K. M. nemi.: , „
N:o 188. ang:de förändrade grunder för fördelningen at
Båtsmanshållet Rikets städer emellan;
Den 6 November f m.
N:o 189. i fråga om priset å det krut, som från Kro¬
nans förråd utlemna*;
N:o 190. i anleda, af verkställd granskning af de vid
sista riksdag beviljade extra statsanslag för försvarsverket
till lands saint till fullföljande af garnisonssjukhus och 2:dra
Lifgardets easerns ombyggande;
N:o 191. i anledn. af vackt fråga om rättighet för stä¬
dernas embets- och tjenstemän att deltaga i Civilstatens pen-
sionsinrätluing, m. rn.
Fortsattes pröfningen af ej mindre SlatsUtsk:s utlåt. N:o 200
i anledn. af K. M:s propos, örn statsverkets tillstånd och be¬
hof, i hvad densamma afser ett extra statsanslag af 3 millio¬
ner r:dr till försvarsverkets iståndsättande, allmänna arbeten
m. m., än ock samma Utskrs, i anledning af återremjss af
detta betänk., afgifna utlåt. ff;o 291.
4:de punkten.
Hr Möllerhjelm, Axel, uppläste följande:
StatsUtsk. har, vid besvarandet af återremissen å be¬
tänk. N:o 2o3 i fråga om extra anslag till försvarsverkets
iståndsättande m. m., bland annat vid 4;de punkten förnyat
sitt afstyrkande å det af K. M. begärda ytterligare bidrag
för beväringsmanskapets beklädande, samt cle öfriga utgifter,
hvilka genom KrigsCoIlegii Utredn:safdelning böra bestridas,
och sådant utan lemnadt afseende åt de fullständiga och be¬
visande upplysningar för behofvens oundviklighet, som af H.
Ex. Hr Gr. Brahe och Hr Frih. Franc Sparre blifvit på
detta rum meddelade. Utsk. har deremot förklarat sig an¬
se ifrågavar. behof af sådan beskaffenhet, att desamma "m ed
”ordinarie anslagen och genom deras kloka och hus-
”hållsaktiga användande småningom kunna fyllas och af-
hjelpas.”
I händelse detta förklarande icke vore en tom phras,
ditsatt i ändamål att, vid saknad af verkliga skäl och bevis,
begagnas såsom en förevändning för det begärda anslagets
afstyrkande, skulle detsamma innebära en förolämpning för
administrationen, hvartill Utsk. saknat skäl. Om Utsk. äger
sig bekant, att oklokhet och misshushållning ägt runi
vid användandet af de medel, hvilka hittintills blifvit för ut¬
rednings- och bekiädnadsbehofven anvisade, hade det varit
Utsk:s pligt att sådant utmärka. Dessa medels användande
har inför Utsk. blifvit specifikt redovisadt; och då anmärk¬
ning deremot icke, mig veterligen, blifvit gjord eller (jag
vågar påstå det) med något skäl kunnat göras, hade Utsk.
ej bort låta sin fortsatta vägran af ytterligare anslag åtföl¬
jas af reflexioner, som uppå administrationen kasta en oför¬
tjent skugga. Härvid anser jag mig äfven upplysningsvis bö¬
ra erinra, att af R. H. St:s Revisorers är i832 afgifna be¬
rättelse, ang:de samma år verkställd granskning af statsver-
Den 6 November f. m.
Itets samt andra af allm. medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning, inhemtas, att icke den ringaste an¬
märkning dervid blifvit gjord mot de föregående årens rä¬
kenskaper för Utredmsafdelningen, hvaraf jag drager den be¬
stämda slutsats, att Hrr Revisorer dervid icke funnit något
att anmärka. Hvarföre, vid sådant förevetande, StatsUtsk., i
stället att anvisa medel för bestämda nya behof, endast rädt
till klokt och hushållsaktigt användande af de ordinarie an¬
slagen, då ingen misshushållning blifvit anmärkt, kan icke
på annat, än det här ofvan angifna, sätt förklaras.
Det måste ännu en gång upprepas, att de af K.M. för
utredningsbehofven äskade 139,000 r:dr icke afse bildandet af
några persedelupplag, utan äro beräknade för bestämda och
oundvikliga utgifter, så framt ärenden och bevärtsuianskapet
skola i stridbart skick kunna vidmagthällas.
De summor, hvilka grund af fastställda passevojance-
contract och beklädnadsstater skola till de värfvade reg:ter-
oa årligen utbetalas af de ordinarie anslagen, till hvilka Utsk.
hänvisar, tåla ingen afprutning, och alt af Regeringen for¬
dra kraftfulla anstalter till betryggande af fosterlandets sjelf¬
ständighet, men förvägra de bebölliga anslagen till arme'en9
och bevärrsmanskapets beklädande och utredning, innebär
en så uppenbar motsägelse, att densamma icke af någon
verklig eller pretenderad penningeförlägenhet kan ursägtas.
Jag kan icke föreställa mig, att H. R. o. Ad,, efter ett
uppmärksamt öfvervägande af detta grannlaga förhållande,
skall, med godkännande af StatsUtskts förslag, förvägra
hvad sorn icke kan umbäras. Jag anhåller således ödmju¬
kast om Hr Gr. o. Landtnäs propos. på afslag å denna 4;dc
punkt i TJIskts nu förevar, betänk., samt om bifall till det
extra anslag af 139,000 r:dr, som K. M. nd dess nåd. pro¬
pos. äskat för Utredmsafdelningen.
Skulle H. R. o. Ad. antingen med eller utan votering
afslå beviljandet af detta extra anslag, nödsakas jag, med
den nära kännedom om behofvens angelägenhet, jag äger,
min pligt och min öfvertygelse likmätigt, högtidligen ned¬
lägga min reservation mot ett beslut, sora, sedan äfven
de 54,ooo r:dr b:co årligt anslag, afsedt för bevärtsmanska-
pets beklädnadsbehof och af 2:ne Stånd beviljadt, genom en
besynnerlig och på frågans utgång menligt inverkande till¬
dragelse vid voteringen derom i förstärkta StatsUtsk. gått
förloradt, ovilkorligen måste dertill föranleda, att bevärts-
manskapet efter någon tids förlopp, i brist af beklädnad
och utredning, icke kan till vapenöfning sammandragas.
Ilr Möllerhjelm tilläde derefter muntligen:
Man möter mig troligen med det inkast, att de medel
kunna begagnas, hvilka innestå utaf de anslag, som vid si¬
sta riksdag beviljades och hvilka man beräknar utgöra om¬
kring (300,000 r:dr. Men förh Ilandet är sådant, att de in-*
D e n 6 November f. m.
47
bestående medlen utgöra 416,8g3 r:dr, och äro alla afsedda
för bestämda och gifna ändamål. Contract äro nemi. afslu-
tade på längre tider, och skulle man nu använda de derför
beräknade medlen, funnes intet till de afslutade Öfverens-
kömmelsernas godtgörande. Man har icke vågat påskyn¬
da anskaffningarna, på det man icke skulle åstadkomma för¬
höjningar i prisen, hvilket vi veta inträffa här i landet, i
läll större leveranser på en gång skola afslutas och hastigt
fullgöras, såsom det händer t. ex. med klädesprisen, hvilka
vid ett tillfälle af större behof för armeen stego 5o 4>roc.
Det lärer troligen komma att anmärkas jemväl vid denna
punct, alt de öfriga Stånden afslagit K. M:s propos. Så¬
dant är visserligen ganska illa och ledsamt; men jag anhål¬
ler dock, att R. o. Ad. för sin del må besinna, att det ifrå-
gavar. behofvet är stort och fullkomligt motsvarar den af
K. M. äskade summan. Jag vill ännu tillägga några ord.
Uti sednaste plenum framställdes, bland andra anmärknin¬
gar, en dunkel phras af Hr Hjerta, hvilken i tryck lyder:
”Gick man härifrån till granskningen öfver medlens använ¬
dande, hvad anda hade väl uppenbarat sig hos Styrelsen i
”denna punkt? Ilade icke, vid Fassevolancefondens gyansk-
;’ning, ett förvaltande verk låtit utklippa de delar af raken-
”skaperna, som tillhörde den gamla fonden, blott för det
”revisorerna ej skulle få se dem.” Jag ber att få lemna nå¬
got ljus åt det mörker, som råder i denna plirås. Det
måste vara KrigsCol l:m, som påsyftas. Det förhåller sig
nemi. så med saken, att gamla Passevolancefonden var un¬
dantagen från revision, roen K. M. tillät, att 182g års upp¬
börd fick komma under granskning. Detta nåd. tillstånd
lemnades dock först genom K. brefvet d,- 27 Aug. 1831,
hvarintill KrigsColhm fortsatt begagnat samma diarier och
räkenskaper, som för den från revision undantagna tiden
blifvit nyttjade; men då blef det nödigt att afskilja ailt,
sorn hörde till 182g års uppbörd, hvilket ock skedde och
hvarefter samma års räkenskaper, nied hvad dertill hörde,
öfverlemnades till revisorerna. Klippningen blef genast an¬
märkt i en tidning; och Colhrn blef apostropheradt nog af,
då, om jag minnes rätt, det yttrades, att der måste vara
stora klippare. Delta torde vara nog till upplysning om den
saken. I afseende å den nu förevar, punkten fortfar jag att
yrka bifall till K. M:s nåd. propos:n.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru med föga hopp
om framgång, vill jag ej med tystnad förbigå detta nya för¬
sök att, emot 3:ne Stånds bifall till StatsUtsk:s afstyrkande
utlåt., söka förmå R. o. Ad. att anslå medel till det ifråga-
var. ändamålet: Af alla föremål synes det för Utredn:sde-
partementet minst brådskande att fylla.1 Hvad af dessa me¬
del ar för beväringen påräknadt, är visserligen angeläget;
men jag får fästa uppmärksamheten derpå, att, oaktadt detta
Den G November f. m.
trängande behof och fastän Styrelsen sedan i83o disponerat
goo,ooo r:dr af extra anslagen till beklädnad, är ännu in¬
gen enda mundering färdig. Jag hemställer, om det är
hushållning att hafva förråden fyllda med inaterialier, un¬
derkastade förtäring af mott och mal, under det man jem-
rar sig, att landets nationalgarde icke kan beklädas, utan
går klädt i trasor m. m. I öfrigt ber jag att få besvara
en anmärkning emot en nu ej närvar, talare, ang:de bort-
klippningen af åtskilliga Passevolancefondens räkenskapshand¬
lingar. Denna apostroph tror jag visst icke vara ämnad det
förvaltande verket, sorn låtit verkställa klippningen, utan
riktad emot Styrelsen, som vägrat granskningen af föregåen¬
de årets räkenskaper, och derföre gjort den besynnerliga
manövern nödig.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Ordet tactik har så ofta blif¬
vit nämndt i våra discussioner, att det icke torde anses un¬
derligt, om ja6 här, der det är fråga om militäriska före¬
mål, jemväl nyttjar detta ord. Bland andra practiska utvä¬
gar, man här begagnar sig af, belinnes äfven den tactik att
låtsa vara okunnig om, att de medel, hvarpå man nu vill
anvisa, redan förut äro anslagna till bestämda ändamål och
således icke kunna till andra disponeras. Denna låtsade
okunnighet uti förevar, fall besticker sig deruti, att de
4oo,ooo r:dr, hvilka man uppgifvit såsom befintliga, icke få
användas till couranta ändamål, emedan Konungen då skul¬
le bryta emot det vilkor, hvarunder desamma af sednare
Ständer beviljades. Om altså något eller allt utaf dessa me¬
del användas för fyllnad af de årliga behofven, skulle samma
talare, som nu yrkat en sådan disposition, i fall han vöre
consequent i de grundsatser, han vid denna riksdag pro¬
noncerat, vid den nästk. framträda med en anledn. till an¬
märkning mot den föredragande, som contrasignerat ett be¬
slut, hvarigenom medel, anslagna för behof i händelse af
krig, blifvit anvisade till fyllande af årliga utgifter , och jag
försäkrar, att, vid ett sådant förhållande, äfven jag skulle
vara färdig att afgifva min anmärkn:sru!la. Jag frågar: är
det väl rimligt, att samma personer påyrka åtgärder, hvil¬
ka de sedermera sjelfva blifva de första att klandra? Det är
angeläget att utmärka denna tvefaldighet i åsigter, detta
sätt att under en verklig eller låtsad okunnighet framträda
såsom allmänhetens upplysare, på det denna allmänhet icke
må missledas af dem, som utsprida mörker, der ljus borde
råda; ty det är tryckfrihetens sak att sprida ljus, icke att
utkasta irrbloss till allmänhetens förvillande. Det är verk¬
ligen ett särskildt sätt, hittills endast bekant genom Munch-
hausen, att nemi., då repet icke räcker till, skära af det
uti den ena ändan för att skarfva vid det i den andra.
StatsUtsk. har adopterat denna method; men jag anhåller,
Den 6 November f. m.
att R. o. Ad. må ogilla densamma och bifalla K. M:s pre¬
position.
Hr Möllerhjelm: Jag är förekommen af Hr Lefren i
afseende på de innestående medlen. Hvad åter beträffar den
anmärkta malätningen, kan Hr Dalman i det afseendet vara
fullkomligt trygg, emedan förråden äro med ali omsorg
upplagda på Skeppsholmen, der de, för.ytterligare visso,
kunna af Hr Dalman tagas under skärskådan. Man kan
icke förfärdiga munderingarna, innan allt blifver anskaffadt,
hvad dertill hörer; men sedan behöfver man icke frukta,
att mått och mai komma att uppäta deni, ty oaktadt de
ifrågavar. förråden åsyfta att utgöra beklädnad i händelse
af ett krig, komma de likväl icke att ända till en sådan tid
blifva qvarliggande orörda, utan de Omsättas i mån af det
årliga behofvet. För att emedlertid kunna göra dessa omsätt¬
ningar, mäste medel inflyta, och anslag äro derföre nödvän¬
diga. Nu nödgas vår beväring slita, hvad den ordinarie ar¬
meen redan förut utnött, likasom stjufbam, hvilka få nöja
sig med hvad de andra barnen aflagt. Hvad för öfrigt be¬
träffar anmärkningen emot den befallning, man förmenar
Styrelsen hafva gil vit KrigsColkin att vägra den omförmälda
granskningen, får jag upplysa, att långt ifrån en så beskaf¬
fad befallning var det ett medgifvande af granskning, sorn
Regeringen anbefallde och hvilket föranledde maniernentet
med räkenskapsböckerna.
Frih. Boye, Ludv.: Jag skall icke tillåta mig annat
omdöme i militärisk a frågor än det, som tillhör sunda för¬
nuftet; men der detta är tillräckligt, skall jag också icke lå¬
ta afskräcka mig från att yrka, hvad det anvisar mig vara
rätt. Uti frågor, der den medborgerliga känslan finner sig
anslagen, der är det hvarje representants pligt att yttra sig.
För min del behöfver jag i denna sak endast svar på en
fråga, för att derefter bestämma min röst. Vi känna, att
förstärkta StatsUtsk. afslagit begärda anslag till beväringen*
beklädnad. En aktad militär, som nu är i landsorten, Inn¬
har gjort framställning, hurusom han förmärkt, att bevärts-
ynglingnrna gå med håg till utöfningen af sitt kall, dåde se
sig snyggt och i likhet med armeen beklädda, men att hå¬
gen faller, då de vid sitt första inträde i det militäriska yr¬
ket finna sig beklädda med trasor. Detta är också ganska
naturligt. Vidare hafva vi under hela riksdagen hört ut¬
talas den sats som äfven jag gillar, att nemi. vårt försvar
bör grundas på nationalbevaringen; men kan man väl häri¬
från skilja den önskan, alt beväringen icke genast må finna
sig nedslagen till hågen af den usla drägt, hvari man kläder
dein. Jag har alltid trott, att det är statens ovilkorliga
skyldighet att antingen bekläda beväringen, eller ock dertill
gifva den ^penningar. Men det är dock ett slikt behof,
^ 16 H. 7
r 5o
Den 6 November f. m.
hvartill medel nu vägras. Här behöfves icke mer än blot¬
ta förnuftet och känslan af Svensk medborgare för att be¬
klaga, att förstärkta Utsk. gifvit oss ett så innationelt beslut.
Men jag önskar, att misstaget må rättas. Jag önskar, att
i834 års Ständer icke må glömma den angelagna urskill-
ningen, att det icke är nog att hafva folk till att försvara
oss med, utan dessa måste äfven kunna armeras och beklä¬
das. Må de, som förbise denna sanning, smickra sig sjelfva
och utbasuna sitt nit; men den sansade allmänheten och
efterverlden skola skarpt ogilla ett sådant förfarande. Den
upplysning, jag önskar och hvarom jag vänder mig till Hr
Möllerhjelm eller den ledamot, som äger tillförlitlig känne¬
dom i ämnet, består deri, huruvida de anslag, som här äro
i fråga, kunna lemna utvägar till beväringens beklädnad?
Är förhållandet sådant, kan jag och, som jag hoppas, de fle¬
sta med mig icke vägra bifall dertill. Säkerligen finnas
flera andra skäl; men de ligga utom mitt omdöme, och jag
vill derföre icke vidröra dem.
Hr Dalman: Jag tror mig kunna tillfredsställande be¬
svara, hvad som blifvit emot mig anfördt. Hr Lefre'11 har
talat om en tactik att låtsa okunnighet derom, att medlen
voro anvisade till bestämda ändamål, och har såsom exem¬
pel citerat, att de vid sista riksdagen anvisade extra anslag
voro uttryckligen bestamda för ki igsbehof. Jag ber om
förlåtelse, om det i detta fall är Hr Lefren och icke jag,
som misstagit sig. Så vidt jag kan förstå R. St:s skrifvelse
vid sista riksdagen, ang:de extra statsregleringen, innehåller
den ingen annan bestämd föreskrift, än att medlen skola
användas till försvarsverkets i st å n ds ä 11 a n d e. Såle¬
des hade Regeringen varit oförhindrad och haft för pligt
att först iståndsätta, hvad som vore angelägnast, såsom be¬
väringens vapen och beklädnad. Om en anmärkningsrulle
här skulle komma i fråga, vore den för det sådant blifvit
uraktlåtet, visserligen icke för motsatsen. Hr Lefren har
vidare sagt, att det ifrågavar. anslaget åsyftade att fylla är¬
liga behof, då det andra afsåge reservupplag. Det har således
helt naivt undfallit Hr Lefre'n, att oaktadt anslagen, dåde be¬
gärdes, kallades extra och blott fordrades för en gång, var
meningen likväl att låta oss få behålla dem såsom ständiga
och ärliga, alldeles som det gått med de 70,000 r:dr för
arm ehns materiel. För min del tror jag det vara angelägnare
att fylla hehof, som äro för handen, än sådana, som kom¬
ma i en oviss framtid, och det faller Regeringen till last,
att den sparat sin framställning örn det oundgängliga, till dess
folket vore urståndsatt att gifva något dertill, i anseende till
det myckna, det förut gifvit till, om ej alldeles öfverflödiga,
åtminstone mindre angelägna ändamål. Hr Lefren har ta¬
lat om de irrbloss, publiciteten skulle kringsprida, och de
upplysningar, den undandolde. Jag förmodar, att Hr Lef-
Den 6 No veml) er f. m.
5i
rens upplysningar visserligen icke blifva gömda för allmän¬
heten, men förmodar då ock, att min upplysning derom, att
Hr Lefren misstagit sig, jemväl kommer att stå bredvid.
Jag begriper ej, huru man kan fordra en enklare bevisning
öfver Styrelsens sätt alt hushålla än den, som blifvit ådaga¬
lagd på detta rum, i StatsUtsk. och af vissa talare i de an¬
dra Stånden. Det är väl sannt, att manga specialiteter här
ej blifvit framdragna; men folket frågar ej derefter. När det
ser den ena millionen efter den “ändra öka krigsbudgetten,
och försvarsverket likväl riksdag från riksdag framstå lies i
ett allt mer och mer uselt skick, kan ingen öfvertygas
att en riktig plan och hushållning äger rum. Eller var det
Väl möjligt för sista Ständer att tänka sig, att, då de gåfvo
70,000 r:dr årligen till ordinarie och nära 3 millioner till
extra ordinarie militärbehof, vi fyra år derefter skulle få
böra dessa bedröfliga målningar öfver beskaffenheten af vå¬
ra vapenförråd och vår bevärings beklädnad, hvilkas fram¬
tvingande Frih. Boye i sista plenum så hardt klandrat, då
han föga bättre än såsom Rikets fiender och förrädare be¬
dömt dem, som han förmenat hafva föranledt framställnin¬
gen af denna mörka tafla. För min del finner jag likväl
denna framställning ingalunda af honom eller någon annan
påkallad, ty ingen hade hvarken då eller nu bestridt be-
hofvet af vapen och beklädnad, utan endast behofvet af
extra anslag dertill. I öfrigt ogillar jag, att Utsk. icke
Uppfyllt BondeStcs fordran att erhålla upplysning om våra
förråds tillstånd. Jag är öfvertygad, att detta i alla fall är
kändt af utländningen, och jag vet således ej, hvarföre fol¬
kets representanter skulle sväfva i okunnighet derom. När
man på utländska diplomaters skrifbord sett chartor öfver
vår skärgård; när man sett utskickade från grannriket få
undersöka våra varf, och chronometer-expeditioner pejla vå¬
ra kusters farvatten, så hemställer jag, om icke detta bevi¬
sar, att man börjar inse, huru litet hemlighetssystemet löna¬
de mödan i detta som i allt annat. — Hr Möllerhjelm hav
misstagit sig, om han tror min anmärkning riktad mot
hans förvaltning eller vården om förråden. Min öfver¬
tygelse är tvärtom, att de af Hr Möllerhjelm vårdas ganska
väl; så har jag åtminstone hört personer, med kännedom
härom, säga. Jag vet ganska väl, att Hr Möllerhjelm icke
är den, som disponerar medlen, och det är blott emot des¬
sa dispositioner jag riktat mitt klander; påstående deremot,
att de i förråden befintliga roaterialier måtte användas till
beväringens beklädnad. Derom har jag sjelf redan för
några månader sedan gjort motion, och jag har tyckt mig
finna, att Hr Lefreäi för några plenidagar sedan varit af
enahanda åsigt. Hvad angar Frih. Boyes med så mycken
emphas utförda decimation emot förstärkta StatsUtsk., tor¬
de hvar och en, sorn haft öron att höra, icke kunnat und¬
gå att bemärka, det klandret mot Styrelsen förnämligast gått
32
Dc» 6 Norcmbei' f. m.
derpå ut, att Styrelsen haft besparad en tillgång t. ex. af
inalles 8o,ooo r:dr för gardesreg:terna; att lion haft tillgån¬
gar för löneförhöjningar, för reservupplag‘, men saknat till¬
gångar till beväringens beklädnad och beväpning m. m. d.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Man har sagt, att mör¬
ka taflor här blifvit uppdragna om tillståndet med bevärin¬
gens beklädnad. Jag vet väl, att dessa taflor icke äro gla¬
da; men skuggsidorna falla icke på Regeringen, utan på
Ständerna, som vägrat Regeringen erforderliga anslag. Jag
nödgas, emedlertid än en gång framställa en tafla, som jem¬
väl icke heller torde blifva särdeles ljus. Vid de få till¬
fällen, då jag här vågat höja min röst, har det varit i så¬
dana frågor, sorn angå fäderneslandets stora interesse, Sveri¬
ges försvar. Från det ögonblick, då jag erhöll rättighet att
deltaga i Representationen, uppgjorde jag mig den föreställ¬
ning om förhållandet här och i de öfriga ståndssalarna, att
öfverläggningarna fördes med lugn och sans, erfarenhet och
humanitet; att ändamålen voro industriens förkofran, sam¬
hällets oeconomiska väl, och att man således stödde sig på
kunskaper och erfarenhet. Visserligen hade jag ock väntat
att se ett visst motstånd, men endast riktadt mot missbru¬
ken och utgånget från sanningsenliga grunder. Jag trodde,
med ett ord, att Representationen aldrig borde hafva orätt,
om den ock någon gång kunde få orätt, öfvermannad af de
enskilda interessena. Men dä jag likväl inom Representatio¬
nen hört samma tomma ord utkastas utan motsvarande grund
i verklighet eller skäl, som jag förut sett i trycksvärta, har
jag omsider ansett mig pligtig att bryta tystnaden och fram¬
ställa, huru förhållandet verkligen är med vårt försvar. Jag
har dervid nödgats framlägga taflor, hvilka visserligen icke
äro de ljusaste, och då jag äfven nu måste upprepa nöd¬
vändigheten af tillräckliga anslag för Utredningsdepartemen-
tet, på det beväringen må tryggas vid 1812 års löfte, går
jag nu att omnämna beskaffenheten af vår bevärings be¬
klädnad. Den är ganska dålig och sliten. Man har, i brist
af medel, aldrig kunnat uppsätta ny beklädnad för ens en
enda dass, utan nödgats lappa den gamla, så att bevärings-
ynglingarna åtminstone varit skylda. Kapotterna äro så ut¬
slitna, att de nästan väcka löje, då man sätter dem emot
dagen, och dessutom har brist på medel tvungit till den
hushållning med dessa plagg, att de endast fått brukas vid
vakter, oaktadt de ganska väl kunnat behöfvas äfven vid
andra tillfällen. Hvad åter beträffar den öfriga delen af
beklädnaden, är den icke blott högst dålig, utan derpå är
tillika fullkomlig brist. Beväringsmanskapet är försakradt
att åtnjuta lika beklädnad och utrustning som den öfriga
armeen; likväl saknas för detsamma klädesbyxor, tschacots
tn. m. Sådant är beväringens närvar, tillstånd; och det lä¬
rer icke kunna bestridas, att det är hardt för beväringen
Deli G No väml) er f. m.
53
att se sig så vårdad. Det är sannt, att den blott historiskt
känner landtviirnets öde; men den har sig likväl nogsamt
bekant, huru förhållandet då var, och jag hemställer med
hvad hansia dessa ynglingar skola börja sina vapenöfningar,
dä de se sig så ringa aktade, att man icke ens vill bestå
dem hela kläder att skyla sig-med. Med djup vördnad be¬
traktar jag en Regering, som med små tillgångar förmått
hålla våi' bevaring i det stånd, den för närvar, är, och jag
hembär min varma tacksägelse till de kamrater i armeen,
som gjort allt för att vårda beväringen och ingjuta och up¬
pehålla modet hos dem. Men härmed kan likväl icke vara
nog. Vi, sorn öfverlefva^ 1808, känna dén missvårdnad, vårt
fäderneslands unga söner då vederfors. Jag har följt dem i
krig, sett dem med gevären på deras bara armar, hungran¬
de och genomkylda, likväl uppmuntra hvarandra under vän¬
tan på commando: framåt! Sådana äro våra ynglingar, och
det är dock för dessa, som man i lugn likgiltighet vägrar
de mest oundgängliga behof; men jag hoppas, att R. o. Ad,
som säkerligen icke kan undgå att inse dessa, bifaller K.
M:s propos., hvarigenom var unga bevärings beklädnad må
kunna någorlunda iståndsättas. Det förefaller mig temligen
besynnerligt, och jag kan icke underlåta att derom yppa
min tanka,, att Ständerna visa tvekan och likgiltighet, då
det är fråga örn anslag för beväringen och armeen. Jag
skulle tro, att Ständerna hafva egna söner med bland den¬
na beväring, särdeles BondeSt.; men jag finner en förkla¬
rings grund för likgiltigheten deruti, att man äger rätt att
lega, hvarigenom skyldigheten (att försvara sitt fädernesland
är aflägsnad från de förmögnare classerna, enär man endast
behöfver kunna anskaffa en 5o-r:drssedel för att köpa sig
från denna dyrbara pligt, och så länge man har en sådan
utväg, lärer man väl icke bry sig om, hvarken huru bevä¬
ringen ar kladd eller i öfrigt vårdas. Jag hoppas dock, att
denna lggningsrättighet snart må upphöra. Jag anhåller att
få förena mig med Hr Möllerhjelm i tillst vikande af bifall
till K. M:s propos., och ber 0111 ursägt för det jag varit nå¬
got vidlyftig; men då hjertat slår varmt, blifva kanske or¬
den för många.
Hr Möllerhjelm: Frih. Boye har, för att bestämma
sig i denna fråga, begärt en upplysning, hvilken jag skall
hafva äran meddela. Förhållandet är i korthet, att K. M.
begärde för armdens beklädnad i allmänhet go,ooo r:dr år¬
ligen, hvarmed hufvudsakligen afsågs beklädnad för bevä¬
ringen; men detta har icke blifvit beviljadt. Såsom extra
anslag, att utgå för alla 5 åren, voro i3g;ooo r:dr begärda,
hvarmed afsågs, dels behofvet för det be.vär:smanskap, sorn,
till följd af populationens stigande, ökar det förra antalet,
dels ock till lappning af det gamla. Afslås nu detta, så
vet jag i sanning icke, hvar KrigsColhm skall få medel hvar-
54
Den 6 November f. m.
ken till det ena eller andra ändamålet. Jag är skyldig Hr
Dalman tacksamhet för den compliment, han behagat gifva
mig. Min förtjenst är visserligen ringa, och en god vilja
är måhända dess enda värde. Hvad det förslagsvis upplag¬
da förrådet beträffar, kan dels deraf icke blifva fullständiga
munderingar, förrän allt tillbehör hunnit anskaffas, och der¬
till måste de innestående medlen användas, dels kunna des¬
sa förråd icke disponeras till årliga behof; men medgifves
detta, kan visserligen biträde derifrån snart erhållas.
Frih. Boye: Den upplysning, jag önskade, har jag er¬
hållit ej mindre af Hr Möllerhjelm, än af Hr af Dalström.
Min öfvertygelse är nu gifven, och jag röstar för K. M.'s
propos., i hvad den rörer behof af medel till anskaffande af
gevär samt beklädnad åt be värts manskapet. Då jag häref¬
ter går att lemna några upplysningar i anledn. af Hr Dal¬
mans yttrande, förutskickar jag en förklaring, som jag tror
icke vara stridande emot grannlagenheten eller lämplighe¬
ten. Jag har i 2:ne dagblad läst den förebråelse mot mig,
att jag i sista plenum skall yttrat mig hård t mot mina
motståndare. Sjelf tror jag icke, att så skett. Det beror
dock på hvar och ens opinion att åt milt yttrande tiller¬
känna en sådan egenskap. Men då Hr Dalman nu tillåtit
sig säga, att jag kallat mina motståndare förrädare, må¬
ste jag till prot. förklara, att han yttrat något, som med
förhållandet ej är öfverensstämmande. Jag vet icke, hvar¬
före Hr Dalman nu flög på mig, om icke derföre, att jag
ej vägrar stt gifva, hvad patriotismen ålägger mig, eller för
det jag vågade åkalla sunda förnuftet och den Svenska kän¬
slan. J;:g rår i sanning icke för, om Hr Dalman derige¬
nom anser sig sårad.
Hr Lefre'n: Hr Dalman är verkligen icke så lätt att slå
ur fältet, oell jag undrar icke derpå, då han har en så stor
talent att neka facta. Hr Dalman har nemi. sagt, att de
ifrågavar. anslagen vid sista riksdagen varit gifna till icke
annorlunda bestämda ändamål, än att de kunnat användas
till årliga behof, och jag har påstått motsatsen. Hr Dal¬
man har hotat med publiciteten. Deremot har jag ingen¬
ting, såvida nemi. publiciteten lemnar sina upplysningar på
grund af sanna facta; men såsom exempel, huru härmed
tillgår, vill jag erinra, hurusom publiciteten regalera de med
den underrättelse, att Hr af Dalström härstädes gjort en
sorglig beskrifning på våra gevärsförråd, ehuru han icke
nämnt ett ord derom, utan endast talat om de gevär, sorn
utlemnas till dagligt bruk och hvilka äro så dåliga, att de
behöfva ersättas ur förråden, hvarigenom åter luckor deri
uppstå, som icke kunna fyllas genom den vanliga fabrica-
tionen. Hr af Dalström har således aldrig talat om förrå¬
dens beskaffenhet; men publiciteten har dock uppgifvit, att
denna beskaffenhet af Hr af Dalström blifvit afmålad såsom
Den G November f. m.
55
sorglig. Dylika anmärkningar torde få anses lämpliga för
dem, som utlofva att gifva allmänheten upplysningar, och
jag remitterar dem derföre till publiciteten. Hr Dalman har
trott, att K. M. vore oförhindrad att använda anvisningar¬
na för förråden till årliga behof; men jag, som kände det
verkliga förhållandet, vackte motion, att II. St. måtte hos
K. M. begära, det K. M. täcktes, sedan förstärkta Stats-
Utsk. afslagit det för ändamålet äskade anslag, låta utur be¬
fintliga förråd anordna, hvad för beväringens beklädnad
kunde tarfvas; och att StatsUtsk. betraktat saken lika med
mig bevisar sig deraf, att en person, hvilken i Utsk. dref
samma sats som Hr Dalman och, besynnerligt nog, lade sig
emot bifall till motionen, förlorade voteringen derom. Hr
Dalman har talat om Svenska chartor på en utländsk
diplomats bord. Hörde dessa chartor till Rikets hemliga
archiv, så innebure händelsen visserligen en gruflig miss¬
gerning; och jag är då den förste, som uppmanar Hr Dalman
att bevisa förhållandet, på det detsamma må leda till ett
välförtjent straff. Men mer än troligt nr, att det varit så
dana chartor, som finnas i bokhandeln. Åtminstone har Hr
Dalman ännu icke ådagalagt skäl att framkasta en sådan
accusation emot dem, som hafva våra hemliga chartor om
händer.
II. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Hvad sjelfva ämnet vi¬
dare beträffar, skall jag icke dermed upptaga tiden, emedan
allt, hvad dertill hörer, redan blifvit så sakrikt och fullstän¬
digt utveckladt af Hrr Möllerhjelm, Lefre'n och af Dalström,
att jag endast i allt förenar mig med dem och anhåller om
afslag å Utsk:s betänk, samt bifall till K. M:s propos. Men
jag ber att, i anledn. af Hr Dalmans yttrande om den lätt¬
het, som Styrelsen skall hafva beredt utlandningen att af¬
mäta och pejla våra kuster, få upplysa, att någon pejling å
dessa kuster icke blifvit gjord, hvarken af den Ryska chro-
nometer-expeditionen eller af någon annan utländsk magts i
sådant afseende utskickade. Icke heller behöfva några ex¬
peditioner i dylikt andamål utrustas, då från hvarje han¬
delsfartyg eller hvilken båt som helst pejling kan göras, och
då för öfrigt Amiral Klints förträffliga sjökort, som äro för
alla tillgängliga och hvilka förmodligen varit de chartor och
planer, som synts på diplomaternas bord, lemna fullgoda upp¬
lysningar i detta fall. Svenska officerare hafva dessutom
åtföljt den så mycket omtalade chronometer-expeditionen, åt
hvilka Regeringen anvisat de hamnar, hvaruti expeditionen
fick inlöpa, samt de punkter, der observationerna skulle
ske. Att med denna expedition för öfrigt icke åsyftades nå¬
got för Sverige vådligt ändamål, eller som synnerligen hade
afseende på detta land och dess kuster, visas bast deraf,
att expeditionen, hvarom i diplomatisk väg emellan begge
Hofven med full reciprocitet öfverenskommelse ägde rum,
Dea 6 November f. m.
lika viii besökte Preussiska och Danska hamnar som Sven¬
ska, och att nyligen hit anliindt fullständiga upplysningar,
innefattande resultnterna af expeditionen a Kyska sidan, jem¬
te en mängd dertill hörande planche!' och ritningar. Hvad
angar den åt utländska oflicrare lernnade tillgång till våra
varf och arsenaler rn. m., halva vi deruti ej gått längre än
andra nationer; ty alla Svenska militärer, som besökt främ¬
mande landel', omtala med beröm den förekommande artig¬
het,'hvarmed de öfverallt blifvit emnttagun, äfvensom den
beredvillighet, ined hvilken de uti alla detailler erhållit upp¬
lysningar. Frän Österrike tiar Regeringen nyligen emottagit
reglementen, rör:de ali-tjenstgöring inom krigsmagten, och
bland dessa flera handskrift);! instruetioner, bestående hvar¬
dera af omkring 5oo sidor, och med en mängd både ritade
och lithographierade plancher. Men der klandras Styrelsen
ej för det hon sökt bibehålla vänskap med andra nationer,
synnerligast icke, då hon, seni vår, sätter bibehållandet af
nationens sjelfständighet och anseende i flanista rummet.
HrHjerta, Lars Joli.: jag har icke varit närvar, i hu¬
set vid debattens början, iner. har blifvit underrättad om ett
yttrande af en värd talare, som förmenat, att den af mig i
förra plenum gjorda anmärkning mot ett förvaltande verk
för den bekanta utklippa.ingen i passevolanceräkenskaperna
varit obefogad. Jag utbeder mig att i anledn. häraf få er¬
inra, att nyssnämnde anmärkning af mig icke blifvit fram¬
ställd med någon speciel hänsyftning till klander å det för¬
valtande verket, utan endast såsom ett bland de många be¬
visen på det misstroende, som i allmänhet räder till K. St,,
och på ogenheten emot deras granskningsrätt, hvarå jag då
citerade några exempel, och hvarpå det torde vara svårt att
neka, det äfven detta factum utgjorde ett talande bevis, då
Styrelsen icke blott afslagit revisorernas rätt att granska
gamla passevolaneefondeus räkenskaper, utan man t. o. m.
varit så ytterst angelägen, att de icke skulle få se en skymt
af dem, hvari dock någon våda omöjligen kunde ligga. En
talare har sedermera yttrat sig om de irrbloss, som tändas
af publiciteten. Jag nekar icke, att sådant någon gång kan
hafva handt; men jag frågar, hvarföre söker man då, ge¬
nom vidhållande af grundlagsvidriga förbud emot offentliga
upplysningars meddelande, stänga vägen för publiciteten att
fä veta sanningen och sprida «e»s dager? I3r Leffens an¬
märkning om en oriktig framställning i en tidning af Hr af
Dalströms yttrande om gevär, får jäg bemöta med den er¬
inran, att. om äfven uttrycket '!gé vårs förråd” blifvit oriktigt
begagnadt, var likväl icke blott' meningen af Hr af Dal¬
ströms yttrande återgifven, ulan äfven det hufvudsakliga af
sjelfva yttrandet, som bestod deri, att icke ett enda skarpt
skott kunde lossas med beväringens gevär. Jag ber att så¬
som
Den C-November f. m.
57
söm bevis, det den beskrifning, Hr af Dalström gjort på
gevären, icke blifvit återgifven sorgligare, än den varit, få
återföra i minnet, hurusom denna beskrifning uppkallat Frih.
Boye till de mest bevekande utgjutelse!' af medborgerlighet.
Jag kan icke undgå att yttra ännu några ord, i anleda, af
den uppmaning, en talare nyss gjort, att man måtte behandla
dessa vigtiga angelägenheter med lugn och sans, med ådaga¬
läggande af factiska förhållanden, samt ang:de det skian, sorn
den värde talaren skall förnummit från motsatta sidan. Jag
skall bjuda till att följa hans råd att iakttaga lugn och sans,
men tillåter mig tillbaka göra den frågan: på hvilkendera
sidan är det, sorn siffrorna och de factiska förhållandena,
öcli på hvilkendera, som de stora ordena och phraserna lå¬
tit höra sig? Är det då icke ett factiskt förhållande, att
Styrelsen sedan sista riksdagen haft ätt använda 900,000 r:dr,
som blifvit disponerade till reservförråden för framtida bruk;
alt omkring hälften af dessa medel äro outtagna; att utom
denna betydliga summa 400>000 r:dr anslogos till Carlsborgs
fästning; att 70,000 r:dr blifvit gifnä äfven såsom extra an¬
slag till materiellen? Är det icke ett factum, att garnisons¬
sjukhuset sedan sista riksdagen erhållit 87,000 r:dr och till¬
sammans kostat öfver 000,000 r:dr? Ar det icke ett factum,
att de större öfningslägren, som utan våda för en eller an¬
nan gång kunnat inställas, om det varit nödigt för mera
oundgängliga behof, kostat lika mycket? Är det icke ett
factum, att Styrelsens embetsmål!, det oaktadt, här anfört,
att en stor del af försvaret, som de sjelfva kalla den ange¬
lägnaste, befinner sig i den mest beklagansvärda belägenhet;
och jag frågar Eder då, mina Hrr, om det är ett tömt skrik,
som yrkar på en annan hushållning, eller om det icke är
Styrelsen, som anklagat sig sjelf genom dessa fa c fa', och om
icke anklagelsen är svårare i samma mån, som skildringen af
det närvar, tillståndet är bedröflig. Man invänder, att B.
St. anvisat en del af de här omnämnda extra anslag till an¬
dra bestämda ändamål för försvarsverket; men jag hemstäl¬
ler, oaktadt det är min tanka, att tillräckligt! medel ändock
funnits att fylla det angelägnaste, om också Styrelsen hade
användt en del af dessa extra anslag på annat sätt, än som
varit föreskrifva!, men kunnat öppna denna riksdag med
den helsning till Ständerna: ”Vi halva för de angelägnare
behofven nödgats gå från en bokstaf, men vi hafva satt Ri¬
kets försvarare i stridbart skick; vi kunna nu räcka våra
grannar, äfven till vänskap, en väpnad hand, och behöfva
icke emottaga deras till handkyssning;” — om då någon för¬
sökt en anmärkning emot dessa åtgärder. Jag hemställer,
om en enda röst då här skulle blifvit höjd’ till understöd
för en sådan anmärkning, eiler om icke R. St. långt sna¬
rare skulle ingått med en tacksägelseadress till Regeringen,
med fullt ut lika mycket skäl och lifvade af en lika sann
16 fl. 8
58
Den 6 November f, m.
medborgerlig känsla, som uti tacksägelse-adressen för cho-
Jerans utestängande?
Jag bör vid detta tillfälle öppet yttra, alt jag icke med
mina vänner på andra sidan af salen delar den öfvertygel-
sen, att man från en för ögonblicket rådande politisk vän¬
skap i allmänhet kan hemta skäl för obehöfligheten af för¬
svarsverkets iståndsättande, och jag bekänner lika öppet,
att jag skulle förakta mig sjelf, om jag icke intogs af en
smältande känsla vid de sönderslitande målningar, bär blif¬
vit gjorda, och röstade bifall, så vida icke vigtigare skäl
till vägran förefunnes. Må det härvid tillåtas mig ännu en
gång åberopa Borgare- och BondeSt:s handlingssätt. Dessa
Stånd, inom hvilka man finnér den stora mängden af Rikets
befolkning, är det väl tänkbart, mina Hrr, att.de skulle
hysa mindre känsla för sina egna barn, för ”blomman af
nationens ungdom,” än de militärschefer, som här så rö¬
rande talat till deras bästa? Är det väl tänkbart, att de ic¬
ke skulle taga äfven det yttersta, för att icke i ett kritiskt
ögonblick lemna ungdomen värnlös till pris endast ”åt en
ärofull död,” så framt de icke af andra orsaker funne sig
nödgade till afslag? Dessa orsaker, mina Hrr, hafva till¬
räckligt blifvit antydda; de ligga uti Styrelsens ^gna hand¬
lingar, som tala till R. St. från de styrande och säga: Vi
hafva vid sista riksdagen begärt millioner till försvarsver¬
ket; det har berott af oss att angifva, hvartill dessa millio¬
ner borde användas. Vi hafva fått dessa millioner; men vi
hafva icke anvdndt dem till det, sorn vi nu sjelfva yttra
vara det angelägnaste och som är det, utan vi hafva upp¬
byggt palatser, gjort dispositioner för personalen och till
andra ändamål för framtiden, som lattare kunnat uppskju¬
tas, och derföre möta vi R. St. nu med den underrättelsen,
att blomman af nationens ungdom mäste kindås i trasor och
icke kan afskjuta ett enda skarpt skott mot Rikets fiender,
så framt icke R St. å nyo bevilja allt, som begäres. O ti
dessa fada — ty det är silfvan, som har bestämmer om¬
dömet —, i förening med den omständigheten, att ingen
skymt från Styrelsens sida visar sig, att den hädanefter äm¬
nar handla annorlunda än hittills, att ingen förhoppning
om besparing på något håll blifvit lemnad, ligger i min
tanka orsaken till de andra Ståndens handlingssätt, liärledt
af nödvändigheten att framtvinga ett annat system än det
nuvarande, då sådant icke på annat sätt lät sig göra. Man
har för ändrings vinnande i detta fall hänvisat till Con-
stit.Utsk. Jag erinrar mig, med anledn. haraf, hvad Sty¬
relsens högsta och skickligaste functionärer yttrat i en af
trycket utgifven skrift, att en förvaltning kan vara fri från
den minsta fläck af förbrytelse mot grundlagens bokstaf,
och likväl hushålla förderfligt för landet. Jag får äfven er¬
inra om en annan hög funclionärs yttrande, alt det fanns
någonting ruttet i samhället. Det ar uti detta hushållssystem,
Den 6 November f. m.
5g
som jag för min del anser ruttenheten ligga, och der, sorn
den behöfver bortrensas; och detta utgör skälet, hvarföre
jag röstar för afslag.
Hr Dalman: 1 anledning af hvad Frih. Boye ensis, ild t
emot mig anmärkt, får jag erinra, att det väl torde vara
möjligt, att jag misstagit mig om ordalydelsen i Frih:s
anförande; men för min uppfattning var Frih. Boyes yttran¬
de så båldt, som hade han ansett mig och dem, hvilka,
jemte mig, bestridt anslag för försvarsverk et, föga bättre än
förrädare, och det är om syftningen af yttrandet som
jag talat. I hufvudsnken är jag förekommen af Hr Hjerta.
Jag kan dock ej återhålla uttrycket af min förundran öfver
motsidans envishet att genom sorgliga målningar öfver be-
väringens usla beklädnad söka bevisa, hvad som aldrig blif¬
vit bestridt, då man ej fordrat bättre, än att se denna brist
afhulpen, n.b. med de medel, man har. Jag får härvid
framställa en liknelse. Man bar en egendom, som är i då¬
ligt stånd. Man börjar då med att inreda rummen, köpa
en lysande mobilier etc.; men man har inga kreatur att bru¬
ka jorden med, inga penningar till tjenstefolkets aflöning.
Eller man köpte sig juveler och berlocker, men gick i sön-
driga kläder m. m. Hvem skulle då ej säga: sälj mobiliern
och juvelerna och köp dig dragare och kläder. Hr Lefre'n
får jag svara, att jag verkligen ej är så lätt att slå ur fäl¬
tet, när jag har sanningen till sköld. Jag får blott hänvisa
Hr Lefre'n till B.. St:s skrifvelse vid sista riksdagen N:o i5i
— om jag rätt minnes —, hvaraf jag skall tillställa Hr Lefre'n
en vidimerad afskrift för säkerhetens skull. Der finnes in¬
gen föreskrift om medlens användande till reservupplag, utan
de äro endast anslagna till försvarsverkets iståndsät-
tande; ja, åt K. M. uppdrogs t. o. m. att sjelf fördela
dem, hvilket ock skett genom ett särskildt K. bref, der det
•föreskrifves, att medlen skulle särskildt redovisas och de der¬
för inköpta persedlar uppläggas. Så åtminstone har jag fat¬
tat saken. Till svar å Gr. Brahes yttrande får jag nämna,
att jag icke åsyftat någon förebråelse emot Styrelsen för
chronometer-expeditionen m. m. Tvärtom har jag anfört
detta såsom bevis, huru litet hemligbetsväsendet gagnade,
och endast klandrat, att man trott sig böra iakttaga det
emot R. St., som nu vore mindre bekanta med dessa saker,
än utländningén.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade bifalla den nu föredragna 4;de punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då H. Ex. förklarade, det han funnit nej hafva öfver-
J’östät ja, begärde Hr Dalman votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterts-
propos:n:
6o
Den 6 November f. m.
Den, sora bifaller 4;de punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:o
agi, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nei; _
Vinner nej, bifaller R. o. Ad., på sätt K. M. föreslagit, ett
extra anslag af i3g,ooo r:dr b:co för utredningsförrådens
behof.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja —■ 28.
Nej — 88.
Frih. Rantzou, Joh. A Ib.: Uppå de grunder, som
föranledde mig att afgifva min reservation mot R. o. Ad:s
beslut uti i:sta och 2:dra pnnkterna af förevar, betänk., får
jag jemväl reservera mig emot besluten uti 3:dje och 4tde
punkterna. Jag är af samma åsigt, som StatsUtsk. yttrat,
och förenar mig i öfrigt med hvad Hr Hjerta sednast anfört.
5:te punkten.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland: Utsk. har i
dess sednare betänk, icke heller velat tillägga de 5o,ooo r:dr,
som utgjorde skillnaden emellan K. M:s propos. och hvad
Utsk. i förra betänk, tillstyrkt. Skälen äro hufvudsakligen,
att Utsk. anser Pionniercorpsen kunna occuperas med 5o,ooo
r:dr om året. Här är behöflig t att upplysa ett misstag af
Utsk. Nog var summan tillräcklig, så länge corpsen utgjor¬
de 220 k 2I0 man, hvilket förhållandet var, då den recrute-
rades endast från de värfvade reg: terna; men numera insättas
vid corpsen jemväl försvarslösa personer från provinserna,
och antalet uppgår nu till 320 å 33o man. Under sådana
förhållanden är Utsk:s skäl icke tillämpligt, och jag yrkar
altså, att 10,000 r:dr årligen må anslås utöfver hvad Utsk.
föreslagit. Man säger, att det är en orimlig plan för en
fästning, då det fordras 5o å 60 år för arbetets fulländ¬
ning. Detta arbete börjades 1820 och har således fortgått i
1.4 år. Men fästningen är redan i det skick, att om de
begärda anslagen lemnäs, förmodar jag, att fästningen skall
vara sluten Horn nästa riksdag. Detta är ingalunda lång¬
samt i Sverige, der man mäste förutsätta uthålliga planer,
såvida man skall kunna genomdrifva något; och i afseende
å fästningar är förhållandet enahanda i andra länder. Man
har anmärkt, att Ständerna alltsedan 1812 gifvit dpls öka¬
de ordinarie anslag och dels vid sista riksdagen extra. Men
jag får påminna, att det också icke är obetydligt, sorn
man fått för dessa anslag. Jag har redan uppgifvit dels
Carlsborg, dels uppbyggande af Kungsholms fästning, som,
efter hvad jag hoppas, till nästa riksdag skall vara i samma
skick som Carlsborg. Stockholms avenuer på sjösidan kun¬
na ock med de nu ifrågavar. 5o,ooo r:dr vinna sin fullboj'-
Den G November f. m. 61
dan. Artilleriförråden äro okade: gevärsförråden likaså, och
till en betydlig grad; kruttillverkningen är förbättrad; re¬
servförråden för 15,ooo man äro i det stånd, att dertill ic¬
ke begäres mera; en mängd mindre reparationer att förti¬
ga. Två linieskepp äro anskaffade och 2 under byggnad;
2 fregatter färdiga och 2 under byggnad; 2 skonerter, 11 1
skärgårdsfartyg m. m., så att jag tycker, att om man fått
något, har man äfven gjort något; och samma effecter har
man hädanefter att påräkna. Man har vid denna riksdag
sagt, att Regeringen saknar plan. Jag får verkligen bekän¬
na, att Utsk. icke ådagalagt någon särdeles förmåga i att
uppfatta, hvad en plan vill säga. Yäl har Utsk. uppgjort
sig en sådan uti ett ihärdigt vägrande af begärda anslag;
men denna politik är i sanning hvarken militäriskt eller ad¬
ministrativt planmessig. Icke militäriskt derföre, att man
bör sluta, hvad man börjar, och att det just är under fre¬
den, som man bör bereda sitt försvar. Administrativt rikti¬
ga kunna icke heller de planer vara, som man ställer emot
oss, då man för det första säger, att en viss arbetspersonal
skall sysselsättas och icke ens gifver medel, så att de, der¬
till uteslutande använda, förslå, men ännu ytterligare anvi¬
sar, äfven utaf de förut otillräckliga medlen, till andra än¬
damål, såsom Utsk. i en annan punkt förfarit, då det utaf
anslagen för Carlsborg anvisat till Carlstens och Elfsborgs
fästningar. I anledn. af hvad jag nu anfört, anhåller jag
om propos. till bifall å hvad K. M. föreslagit.
Hr Hjerta: Jag skall icke onödigt upptaga R. o. Ad:s
tid med att inlåta mig i upptagande af de allmänna reflexio¬
ner. som den siste talaren anfört, utan hemställer blott, hu¬
ruvida icke de af Frih. Franc Sparre meddelade upplysnin¬
gar varit för StatsUtsk. tillgängliga, i hvilket fall jag för¬
modar, att Utsk. redan pröfvat dem, och tror, att man i
afseende på resultatet skulle kunna följa Utsk:s exempel.
Hr Dal man: Jemte det jag förenar mig med den siste
talaren, får jag fästa uppmärksamheten å ett förhållande,
som finnes af Utsk. uppgifvet, det nemi., att för Carlsborgs
fästning än ytterligare erfordras 2,470,000 r:dr, hvilket,
efter 60,000 r:dr för året, utvisar en tid af några och 4° år,
hvarförinnan arbetet icke blir färdigt. Jag hemställer, om man
till sådana ändamål bör bevilja anslag, eller om det förråder
någon ändamålsenlig disposition af medel, att använda dem
för ett arbete, beräknadt på en arbetstid af 60 år, då man
har så många andra nödvändiga arbeten, hvilka bort och
kunnat företrädesvis verkställas. Det är visserligen förgäf¬
ves att här bestrida några anslag; och det förundrar mig,
att de, som drifva igenom dem hos R. o. Ad., i trotts af
allm. opinionen, icke föreslå ännu mer än K. M. begärt, ty
jag är öfvertygad, att de här skulle vinna bifall. Men dådet
är fråga om anslag, hvilka redan äro af3:ne Stånd afslagna,
62
Den 6 November f. m.
är det mer än förundransvärd!, att It. o. Ad. i alla fall le¬
ie hejdar sig. För mindel, och då Carlsborgs fästningsarbete
numera skridit så långt, saYnt enär den vid fästningen för-
lagde Pionniercorps måste sysselsättas, tillstyrker jag, i likhet
med hvad StatsUtsk. föreslagit, 5o,ooo r:dr årligen för Carls¬
borgs fästningsbyggnad och tror, att man mera bör förli¬
ta sig till StalsUtskrs upplysningar, än dera Frih. Franc
Sparre enskildt meddelat.
Frih. Franc Sparre: I anledn. af Hr Hjertås förfrå¬
gan, huruvida Utsk. ägt upplysning om Pionniercorpsens nu-
var. antal, får jag förklara, att jag icke känner sådant; men
det vet jag, att om upplysningarna blifvit sökta, hade de
ock erhållits. Vid denna riksdag har det dock gemenligen
så tillgått, att den lagliga vägen för upplysningars vinnan¬
de, nemi. genom HofCancelleren, icke blifvit begagnad, så¬
som det fordom skett och då Utsk. t. o. m. begärt samman¬
träde med de embetsverk, sorn varit i närmaste tillfälle att
känna förhållandena. Utaf detta vill jag draga den slutsats,
att man vid denna riksdag icke varit särdeles mån om upp¬
lysningar. Den siste talaren har jag, som icke hör val, ej
kunnat uppfatta och kan således icke svara på hvad han
anfört.
Hr Rosenblad, Bernh.: Hr Dalman har sagt, att då
öfver 2 millioner ännu återstode för Carlsborgs fastnings-
byggnads behof, ansåg han skäl vara alt för närvar, afslå
allt anslag till nämnde ändamål. För min del skulle jag
snarare anse skäligt att bifalla ju mer ju bättre, på det ar¬
betet må så snart som möjligt blifva färdigt, Jag är sjelf
uppfödd till militär och har varit det, fastän i alltför få
grader, för att i sådant afseende kunna yttra något omdö¬
me med samma säkerhet sorn de ledamöter, hvilka aldrig
varit det; men min enskilda tanka, såsom Svensk medbor¬
gare, är den, att någonstädes mäste vära förråd kunna göm¬
mas och att en öppen gränsort icke är stället derför, och
jag beklagar såsom ett fel, att icke så stort anslag blifvit
nu begärdt, att fästningen så snart som möjligt kunnat blif¬
va färdig. Likväl erkänner jag klokhetens förutseende, enär
jag ser, huru Utsk. handlöst afslagit begärda anslag Och vid
denna punkt tillstyrkt en del af hvad som blifvit äskadt,
endast med afseende på Pionniercorpsens sysselsättning, samt
huru man antagit Utsk:s raisonnementer såsom auetoritet
mot den största sakkännedom. För min del förklarar jag
det vara rättast, att R. o. Ad. nu beviljar hvad som erfor¬
dras för Carlsborgs fästnings fullbordande på 5 år. Jag yr¬
kar dock härå icke propos., utan vill blott i prot. hafva
nedlagt min tanka; och jag hoppas, att R. o. Ad. icke må
låta skräma sig af hvad man förespeglat om andras tan¬
kar. Prot. går till efterverJden, och den skall döma emel¬
lan dem, som velat lemna fäderneslandet försvarslöst, och
Dcxi 6 November f. m.
G3
dem, som velat sätta det i försvarstillstånd. Jag tror, att
R. o. Ad. icke skall få svårt att försvara sina beslut i detta
afseende.
Hr Hjerta: Jag ber om ursägt för det jag än en gång
upptager tiden; men jag glömde fasta uppmärksamheten der¬
på, att enär icke någon af de militära ledamöterna inom
Utsk., hvilka åtminstone icke torde böra anses hafva varit i
okunnighet om förhållandet, reserverat sig emot Utskrs t i 11—
styrkande, synes man böra förutsätta, att Utsk. haft reda
på saken. Hvad åter angår den anmärkning, att Utsk. icke
skall hafva begärt nödiga upplysningar, får jag erinra, att
jag en gång yttrade mig i samina riktning till c.i ledamot
af BorgareSt., hvilken tillhör oppositionen, och han sade
sig hafva gjort motion om upplysningars infordrande, men
att andra sidans ledamöter motsatt sig en sådan åtgärd. Vid¬
kommande Hr Rosenblads yttrande, alt R. o. Ad. icke hör¬
de låta skräma sig af opinionen och den säkerhet, med
hvilken ledamöter å vår sida skola hafva yttrat sina åsigter,
får jag erinra, att jag icke yttrat någon egen åsigt i denna
fråga eller ingått i den militäriska delen deraf. Dessutom
har jag icke velat skråma någon; men snarare kan sådant
anses hafva vari; meningen från andra sidan genom' de
apostropheringar för omedborgerlighet och osvenskhet, som
blifvit gjorda mot dem, som yrkat på sparsamhet, hvilket
redan i och för sig sjelf medför nog obehag, utan att dex--
till behöfva läggas dylika förebråelser.
« Hr Dalman: Hr Rosenblad har misstagit sig, då hansagt,
att jag icke skall vilja bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
Jag har förklarat, att jag vill lemna ett sådant bifall, en¬
dast emedan anslaget är nödvändigt för Pionnierernas syssel¬
sättning, helst detta anslag i annat fall komme att drabba
8:de hufvudtiteln. I anledn. af Hr Rosenbladh yttrande i
öfrigt får jag anmärka oriktigheten deraf, att Regeringen
icke från början framlagt en fullständig plan öfver arbetet,
så att man kunnat få se, hvad det kommit att kosta, och
icke behöft ställa det på en så lång tid, att en annan be¬
fästningskonst möjligen kan hinna uppkomma, innan arbetet
blir färdigt. Depoter för våra förråder kunna säkerligen fås
för bättre pris, än flera millioner. Slutligen förenar jag
mig med Hr Hjerta i reservation emot det påstående, att
jag yttrat mig med någon säkerhet i militäriskt hänseende.
Hvad jag anfört ang:de Carslborgs fästning ligger inom hvar¬
je menniskas synkrets.
Frih. Franc Sparre: Hr Rosenblads svar till Hr Dal¬
man förutsätter, att fråga varit om tiden, då fästningen kan
blifva färdig. I anledn. häraf får jag erinra, huru det till¬
går med sådana arbeten som en fästning, och hvarutaf det
torde visa sig, att frågan Dm tiden icke är så vigtig, som
man måhända vill föreställa sig. En väl anlagd fästnings-
64
Dea G November f. m
plan förutsätter nemi., att den inre delen först färdiggöres,
så att den kommer i provisoriskt försvarstillstånd. Derefter
börjas arbetet med utanverken, såsom, för att nyttja ett
trivialt exempel, man gör sig en rock i år och en kapp¬
rock nästa år; rocken kan nyttjas, fastän kapprocken ännu
ej är färdig. Så är ock förhållandet här. Jag hoppas nemi.,
alt man ännu i denna generations lifstid skall komma till
ett ganska tillfredsställande resultat med arbetet, utan att
man derföre är hindrad att framdeles göra fästningen star¬
kare. Men det är af vigt att icke afskräma med alltför sto¬
ra planer, då meningen aldrig är, att de skola utföras på
en gång. För mycket eller för litet är här lika skadligt
för en god hushållning. Man kan icke få rum för arbetare
och materialier, om man på en gång företager arbetet iför
stor scala; utan hinder och uppehåll åstadkommas.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag förenar mig med Frih.
Sparre om den propos., han begärt. Jag tror icke, att R.
o. Ad. bör låta afskräcka sig af fruktan för den långa ti¬
den, inom hvilken fästningen kan antagas blifva färdig; ty
jemte det R. ö. Ad. lärer egna behörigt afseende åt de upp¬
lysningar , Frih. Franc Sparre meddelat, torde det dessutom
inses, att det nu äskade årliga anslaget icke utgör någon
grund för beräkning af tiden, då arbetet kan vara fullbor-
dadt, enär Regeringen vid en kommande riksdag, i händel¬
se den anser det nödigt och medel då förefinnas, kan göra
propos. om ett större anslag för ändamålet, hvarigenom
arbetet kan påskyndas i samma förhållande, som anslaget t
ökas. Att nu vägra det begärda anslaget, vore att alldeles
afskära all möjlighet att fortsätta arbetet, hvilket, enligt de
upplysningar Frih. Franc Sparre lemnat, endast är beräk-
nadt efter sysselsättningen för en personal, sorn i alla fall
skall underhållas, samt med hänsigt till möjligheten att full¬
borda de verk, sorn oundgängligen skola omsluta stället, på
det att en befästad depot-ort må finnas i hjertat af landet.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Då en ledamot förundrat
sig deröfver, att betänk, hitkommit så naket och saknande
utmärkelsen af nödiga upplysningar, samt jemväl icke åtföljdt
af några reservationer, får jag förklara, att upplysningar
icke felats. Utsk. har emottagit en mängd handlingar i äm¬
net, och hade ytterligare upplysningar önskats, hade sådant
icke förvägrats; men Utsk. har icke varit månt att taga
kännedom om de upplysningar, som varit till hands, utan
discussionerna hafva i stället vändt sig kring politiska för¬
hållanden , hvarigenom man kunnat bortblanda sjelfva sa¬
ken och lyckats att förvilla genom inblandning af ämnen ,
som dertill icke hört. Jag beklagar en sådan tactik, hvar¬
igenom man lyckats att afleda det erkännande af behof vet,
som eljest icke kunnat bestridas. Att jag icke reserverat mig
kom->
Den 6 November f. m.
65
kommer sig deraf, att jag ogerna gör det, utom vid de till—
fiillen, då jag har något, i min tanka, särdeles upplvsande
att anföra. Jag förenar mig nu med Frih. Franc Sparre
ocii de öfriga som yrkat bifall till K. M:s propostn.
Frih. Kantzou: Jag delar jemväl i denna punkt Utsk:s
åsigt. Jag inser visserligen icke någon egentlig fördel med
arbetet, men jag anser det likväl icke böra förfalla och der¬
före vill jag bevilja de af Utsk. föreslagna 5o,ooo r:dr år¬
ligen, men icke något derutöfver; ty man måste erinra sig,
att för ett lands försvar är det icke rfog med fästningar,
utan dertill fordras en god cassakista, välstånd hos Nationen
oell deraf följande belåtenhet med sitt tillstånd och vilja att
försvara det. Det går icke an att för hårdt anlita den för¬
ra, ty dermed sårar man ock det sednare. Jag yrkar der¬
före propös. på Utsk:s förslag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla den nu föredragna 5:te punkten.
Piopades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. förklarade, det han funnit nej hafva öfverrö-
slat ja.
I anledn. häraf begärde Ilr Dalman votering.
Upplästes till justering följande votertspropostn:
Den, som bifaller 5:te punkten i StatsUtskls utlåt. N:o
291, voterar
ja»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad., på sätt K. M. föreslagit, ett
extra anslag af 3oo,ooo r:dr b:co för Carlsborgs fästning.
Hr Dalman begärde, att i ja-propos:n måtte efter or¬
den utlåt. N:o 291 tilläggas följande: hvarigenom ett
extra anslag af 25o,ooo r:dr b:co årligen beviljas
för Carlsborgs fästning.
Voter:spropos:n godkändes med detta af Hr Dalman
begärda tillägg.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 17.
Nej — 53.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
66
Den 6 November e. m.
Thorsdagen den 6 November i834.
Plenum kl. 5 e. m.
Fortsattes pröfningen af ej mindre StatsUtskts utlåt.
N:o 2o3 i anledn. af K. M:s nåd. propos. om statsverkets
tillstånd och behof, i hvad densamma afser ett extra stats¬
anslag af 3 millioner r:dr till försvarsverkets iständsättande,
allm. arbeten, m. m., än ock samma Utsk:s, i anledn. af
återremiss af detta betänk., afgifna utlåt. JNT:o 291.
6:te punkten.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland: Utsk. har vid-
blifvit sin tanke att minska det af K. M. äskade anslaget
lill det belopp, förra utlåt, tillstyrker, sedan Utsk. till be¬
svarande upptagit det inom detta Stånd vid återremissen an¬
förda skälet, att då Carlskronas befästning icke är fulländad
ensamt genom Kungsholmen, man icke borde göra afdrag å
ett anslag, afsedt och beräknadt för arbetet på det hela,
och förklarat, att Utsk. ansett för en pligt att skilja emel¬
lan oundgängliga utgifter och dem, som kunna tåla uppskof,
till hvilka sednare Utsk. trott sig kunna räkna dem, hvilka
erfordras för befästningsarbeten vid Carlskrona åt landsidan.
Af skäl, jag anfört i afseende på anslaget för Carlsborgs fäst¬
ningsbyggnad, att fästningar icke kunna byggas på en gång
och att anslaget dertill således småningom bör utgå, men
att å andra sidan detta anslag icke bör så knappt tilltagas,
att arbetet derigenom hindras i sin behöriga gång, kan jag
icke annat än anhålla, att R. o. Ad. ville bifalla K. M:s nåd.
propos. i denna punkt.
R. o. Ad. afslog Utskrs framställning i denna punkt
samt biföll, hvad K. M. i denna del föreslagit.
7:de punkten.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Oansedt de upplysningar,
hvarmed återremissen beledsagades, har Utsk. icke funnit
skäl att frångå sin förut gjorda hemställan i denna punkt.
Jag vågar derföre fästa H. Ståndets uppmärksamhet derpå,
att annat är förhållandet med en landtfästning och annat
med en sjöfästning, sådan som Kungsholms fästning, hvars
ändamål icke är att kunna uthärda en långvarig belägring,
utan att förhindra en fiendtlig flotta att inlöpa, hvartill for¬
dras ett på en gång användbart tillräckligt artilleri; af
hvilket skäl, och då Utsk. i militäriskt hänseende icke kun¬
nat bestrida riktigheten deraf, att det vore mindre plan¬
messig! att göra nytt lavetage till gamla kanoner, af mång¬
faldiga olika modeller, enär lavetaget är det kostsammaste
af artilleriets materiel, samt bombkanoner till betydlig del
böra ingå i Kungsholms bestyckning, jag anhåller, att 11. o.
Den 6 November e. m.
67
Ad., med afskig å Utsk:s tillstyrkande, ville bifalla K. M:s
propos:n.
Ulskrs framställning i denna del afslogs af R. o. Ad.,
sorn biföll, hvad K. M. föreslagit.
8: d e punkten.
Frih. Franc Sparre: Jag tror mig på f. m., under
den allmänna discussionen, hafva rörande denna punkt fällt
ett uttryck, hvari låg ett misstag, som jag nu anhåller att
få lätta. Om jag icke missminner mig, kom jag att yttra,
att de 5o,ooo r:dr, StatsUtsk. tillstyrkt, vore tillräckliga för
befästningen på sjösidan. Jag ville säga, att de kunde vara
ungefärligen tillräckliga till försänkningsarbetets fullbordan¬
de i Oxdjupet, hvartill dessa medel äfven torde vara af
StatsUtsk. beräknade. Men till försvaret på sjösidan erfor¬
dras vida mer, än dessa försänkningar; dertill fordras afven
fästningsverk.
Hvad landsidan beträffar, har Utsk. gjort H. Ex. Hr
Gr. Brahe och mig den förebråelsen, att vi väl medgifva,
att befästningen icke kan utföras med de uppgifna 3oo,ooo
r:dr, utan alt vi likväl hafva uppgifvit någon ledning för
bedömandet af hvad på det hela kan komma i fråga för
detta ändamål. Det är icke utan, att jag och de, som
arbeta med mig, hafva uppgjort ett ungefärligt förslag öfver
hela kostnaden för befästningen på landsidan. Men jag vill
icke gerna nämna någon summa på ett arbete, sorn är af
beskaffenhet att vara mycket vidsträckt och erfordra myc¬
ken tid. Generella planen är visserligen uppgjord öfver
befåstnings-ideen, äfvensom exacta beräkningar öfver det,
som ligger så nära tiden, att beräkningar deröfver kunna
uppgöras; men om man ville på förhand träda in i allmän¬
na förslag och uppgöra beräkningar öfver sådant, som man
kan förutse på en längre tid icke kunna medhinnas, hade
man uti en sådan med mycket arbete uppgjord calcul blott
gjort en roman, emedan man för en så lång tid, som erfor¬
dras till fullbordande af ett arbete, sådant som det ifråga¬
varande, icke kan förutse och beräkna de omständigheter,
som verka på arbetskostnaden och priset å materialier. För
att således icke hugga i vädret eller lemna upplysningar,
för hvilka man icke kan stå till svars, är det rådligast att
icke försöka att bestämma något visst belopp för hela arbe¬
tet, utan blott förklara, att det kostar mycket. StatsUtsk.
har slädnät vid denna anmärkning och icke ingått i discus¬
sionen örn det militära. Jag tror mig derföre icke höra in¬
gå i en sådan discussion, utan får jag blott, hvad befäst¬
ningen på sjösidan beträffar, säga, att dtn allmänt är er¬
känd såsom ett stort behof. Hvad befästningen på landsidan
angår, ingå deri så djupa politiska och militäriska considera-
tioner, att jag icke vågar inlåta mig på pröfningen deraf.
Jag låter derföre min öfvertygelse i detta afseende hvila vid
SS
Den 6 November c. lii.
den tanke derom, som varit hyllad af Sveriges 2tne stora
Konungar, som tillika haft det största härförarerykte, Carl
Gustaf och Carl Johan. Med anledning af hvad jag yttrat,
anhåller jag, att K. M:s nåd. propos. må sättas emot Stats-
Utsk:s tillstyrkande. Jag vet visserligen, att man kan säga
mig, att jag yrkar saker, som ej blifva af, sedan de öfriga
Ståndens bifall saknas. Detta oansedt skall jag icke under¬
låta att vid hvarje punkt yrka bifall till K. M:s propos.,
dels emedan jag icke vill lemna rum för den anmärkningen,
att den embetsman, hvars tjenstebefattning frågan rörde,
underlåtit att tillkännagifva sin åsigt, huruvida ändamålet,
befordradt genom det föreslagna medlet, kunde vara för det
hela nyttigt eller skadligt, och dels derföre, att jag vet, att
det icke är fruktlöst att tala om detsamma och detsam¬
ma, emedan det är ett sätt att få litet i sender, så att, hvad
som icke beviljas vid ena riksdagen, erhålles väl vid en
annan.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Jag instämmer full¬
komligen uti Frih. Franc Sparres conclusion såväl som uti
grunderna för densamma.
Med afslag å TJtsk:s framställning i 8:de punkten biföll
K. o. Ad., hvad K. M. enligt densamma föreslagit.
g:de punkten.
Uppå begäran af F rih. Palmstjerna,Carl Otto, upp¬
lästes Hr Oxehufvuds reservation i anledn. af denna punkt.
Hr Oxehufvud, Adolph Göran: Då jag ofta inom
detta hus hört förebråelser riktas mot Regeringen endast der¬
före, att man så länge uppskjutit med försvarsverkets iståndsät-
tande, anhåller jag att få meddela några upplysningar, som
jag i ämnet förskaffat mig, helst jag anser den nu nnder öf¬
verläggning varande frågan för Sveriges oberoende och sjelf¬
ständighet vara af den vigt, att den påkallar hvarje repre¬
sentants noggrannaste undersökning. Carlstens fästning har
redan i flera år utgjort ett riktigt föremål för Regeringens
omtanka. Jag henvtar anledning för denna åsigt dels frän
de summor, jag funnit företrädesvis vara för denna fästning
använda, dels från de arbeten, jag under sednare åren fun¬
nit utförda å densamma; och tror jag mig af denna anled¬
ning kunna sluta, att om arbetet fortsattes efter samma plan,
som hittills legat till grund för detsamma, fästningen efter
några och 10 års förlopp kan blifva i behörigt stånd. Men
jag hemställer till R. o. Ad., om ändamålet blefve vunnet
genom en sådan tidsutdrägt, eller om icke det med K. M:s
nåd. propos. åsyftade ändamålet förfelades. Inom detta upp¬
lysta Stånd kan jag icke behöfva utförligare utveckla ett
ämne, hvars vigt troligen hvarje ledamot af Ståndet insett.
Men då man ofta sagt, att tillgångar saknas, att man un¬
der freden bör söka att bereda tillgångar eller fylla cas-
Den 6 November e. m.
60
sakistan för att under ett inträffande krig äga penningar att
disponera, får jag fästa uppmärksamheten derpå, att den
ringa summa af 70,000 r:dr, som K. M. för denna fästning
hegart, icke kommer att lemna stort rum tomt i fädernes¬
landets cassakista, i fall en sådan kommer i fråga. Jag
tror således, att den financiella delen af frågan icke kan in¬
verka mot bifall till K. M:s propos, såvida man icke vill se
fäderneslandet i botten på cassakistan.
Hvad åter angår den politiska delen af frågan, vågar
jag knappt vidröra densamma i närvaro af så många diplo¬
matiska snillen, som här finnas. Likväl kan jag icke un¬
dertrycka den farhåga, jag äger för att beträda en väg, hvari¬
genom vi kunna få upplefva en dag, då en alltid vaksam
granne vöre i besittning af ett litet Gibraltar på Sveriges
vestra kust. Jag stadnar här så mycket hellre, som jag ej
fruktar utgången, då jag vädjar till Ståndets fäderpeslands-
känsla, öfvertygad, att R. o. Ad:s fäderneslandskänsla aldrig
förgäfves varit påkallad, äfven om någon gång en röst, lika
svag som min, vågat anslå denna känsla. Jag kanner icke,
om något eller några af de öfriga Stånden afslagit detta anslag;
men om så är, må då detta afslag, likasom StatsUtskts af-'
styrkande, qvarstå till efterverldens dom, hvilken alltid drab¬
bar hårdare i samma mån, som felet blir mera svårt att
godtgöra. För min del får jag anhålla om afslag å Utsk:s
tillstyrkande och bifall till de af K. M. begärda 70,000 r:dr
i ett för allt till Carlstens iståndsättande och bestyckning.
Frih. Franc Sparre: Utsk. har uti sitt sednare utlåt,
medgifvit nyttan och nödvändigheten af Carlstens vidmagt-
hållande, men i slutsatsen kommit till det resultat att ingen¬
ting anslå, utan endast hemställt till Stånden att till K. M.
öfverlemna rättigheten att af anslaget för Carlsborgs eller
Kungsholms fästningsbyggnad använda, hvad K. M. kunde
anse Carlstens försättande i fullständigt skick erfordra, i hän¬
delse K. M. funne Carlstens fästning vigtigare, än de andra.
Jag kan icke underlåta att anmärka de motsägelser, som
ligga uti ett sådant förslag. Utsk. vet, alt såväl på Carls¬
borgs som Carlstens fästning finnes en bestämd arbetsperso¬
nal, bestående på förra stället af Pionniercorpsen och på
det sednare af ett tillräckligt antal dömda fångar. Om nu
anslaget drages från ena stället till det andra, blir arbets¬
personalen på förra stället utan sysselsättning, hvilket likväl
strider emot Utsk:s uttalade princip, att arbetspersonalen,
der den finnes, bör sysselsättas. Utsk:s förslag saknar såle¬
des plan och samband. Utsk. har vidare velat anvisa ut¬
gifterna för Carlsten på ordinarie anslagen. Utsk. har lik¬
väl icke ignorerat, att af detta för KrigsCoilegii behof an¬
visade anslag, uppgående till omkring 600,000 r:dr, de sed¬
nare åren icke kunnat lemnäs Fortifications-departementet
högre summa än 00,000 r:dr, af hvilken summa dels 10,000,
7*
Den 6 November e. ru.
dels 12,000 r:dr åtgått till dopographiska corpsens chartae-
arbeten, så att endast 38,ooo r:dr återstå till Fortifications-
departernentets disposition, icke mindre till underhåll af de
gamla fåstningsbyggnaderna, än äfven till nybyggnad och
underhåll af alla till landtförsvaret hörande lius och bygg¬
nader m. m. Men hvar och en inser lätt, huru långt man
kommer med en sådan summa, och att några nybyggnader,
sorn det är värdt att räkna, derför icke kunna åstadkommas.
Genom iakttagandet af noggrann hushållning har det likväl
lyckats att försätta husbyggnaderna i godt skick, oansedt
ett belopp af 8 ä 10,000 r:dr användts för fästningsverken.
Men hvad är detta för en obetydlig summa för ett sådant
föremål, när man besinnar, hvad utländska fästningar kosta.
5o ä 70,000,000 francs är ingenting ovanligt för en fästning.
Jag vågar påstå, att vi bygga fästningar för bättre köp, än
andra länder, hvartill orsaken till en betydlig del torde fin¬
nas i de besparade dagsverkslönerna genom fångpersonafens
användande och begagnandet af soldater, hvilka sednare väl
erhålla lika dagspenning med andra arbetare, men deremot
producera mera arbete derigenom, att de stå under en be¬
stämd disciplin. Jäg har sett, huru det går till vid de ut¬
ländska stora arbetena, der ingeniören får gå med bössan
på nacken och dolken i bältet för att tillse arbetarne. Man
kan lätt föreställa sig, huru arbetet der skötes. Dessa skäl
tala så mycket mera för att icke lemna den arbetspersonal,
som finnes, utan sysselsättning, som redan detta vore miss¬
hushållning, då arbetet kan erhållas för så godt köp som
hos oss. Man har klandrat, att man icke uppgifvit sum¬
man, som liela arbetet skulle kosta. Hvad Carlsten och
Elfsborg beträffar, är arbetet icke större, än att dessa fäst-
ningsarbeten kunna fullbordas med måttliga anslag inom en
icke för lång tid. Kostnaden för Carlsten uppgår, efter ex-
acta calculer, till 249,000 r:dr eller J- million i rundt tal.
Nu har K. M. likväl icke begärt mer, än 4°>000 r‘dr för 5
år, det vill säga jemnt så mycket, sorn erfordras för att sys¬
selsätta fångarna, men som icke utgör en en alltför stor det
af totalsumman. Härmed tror jag, att de framställda an¬
märkningarna äro besvarade. Men jag får fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på ett uttryck, som kommit i bruk sedan
förra riksdagen och gifvit anledning till mycket missför¬
stånd. Jag tror, att det kom först från Regeringen, men
att det aldrig blifvit rätt expliceradt. Det var nemi. ut¬
trycket: anslag i ett för allt, hvilket man velat tyda så,
att de anslag vid förra riksdagen, som beviljades i ett för
allt, icke vidare skulle förekomma. Sådan var icke menin¬
gen med alla anslagen, ehuru visserligen anslag beviljades
vid förra riksdagen, som voro af denna natur. När t. ex.
anslag begäres till kläder åt i5,ooo man och prisen icke
förändra sig, innan inköpet skett, är den begärda och be¬
viljade summan ett anslag j ett för allt. Enahanda är för¬
Den 6 November e. m.
hållandet med anslag för t. ex. iG batterier, för ett bestämdt
antal gevär m. m. Men så förhåller det sig icke med an¬
slag till fästningsbyggnader, hvilka utgöra en continuitet,
som löper genom flera generationer. Detta har jag ansett
mig böra explicera till undanrödjande af ett missförstånd.
Jag anhåller om propos. pä bifall af K. M:s propos. äfven
i denna punkt.
Utskrs framställning i g:de punkten afslogs af R. o. Ad.,
som biföll, hvad K. M. i ämnet föreslagit.
io:de, litte, i2tte, i3;de, i/j.:de och i5:de
punkterna.
Frih. Franc Sparre: Jag har begärt ordet endast
för att lemna en sifferupplysning, lörtde Elfsborgs fästning,
hvilken är en så liten skans, alldeles ur tidens bruk och så
trång, att den är att anse utan värde, om den icke blir om¬
byggd, hvartill kostnaden är beräknad till 200,000 rtdr. I
öfrigt anhåller jäg, att K. Mts propos. må sättas emot de
nu föredragna punkterna.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag får förena mig med Frih.
Sparre och äfvenledes anhålla om bifall till K. M:s proposm.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag skulle vördsamt
anhålla, om någon ville lemna upplysning om hvad det är
för uthus, som fattas vid garnisonssjukhuset, emedan jag,
såsom revisor, funnit allt i god ordning.
Hr Grip, Carl Gabr.: I anledning af den siste leda¬
motens förfrågan får jag meddela den upplysning, att det
just är sådana hus, som man ej offentligen vill tala om.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag får äran upplysa, att bland
ifrågavar. uthus inbegripeS vakt- och spruthus, samt att
anslaget jemväl är beräknadt för uppförandet af nödig stäng¬
sel, äfvensom för reparation och iordningställande af de
gamla byggnaderna, som finnas qvar vid garnisonssjukhuset
och hvilkas underhållande man icke torde böra försumma,
då nyttan och nödvändigheten af dessa hus blifvit temligen
ådagalagd under den tid farsoten nyligen härjat i liufvud-
staden, då man nemi. inom desamma inrymt i5o sjuksän¬
gar, hvilka, med hvad till dem hörer, blifvit från garnisons¬
sjukhuset öfverlemnade till allmänhetens begagnande. Detta
tyckes tala för bibehållandet af nämnde hus, äfvensom för
det så mycket klandrade garnisonssjukhuset i allmänhet.
Hr Cederschjöld: Det fägnar mig högligen att haf¬
va vunnit den upplysning, jag erhållit. Jag Beklagar blott,
att sådana hus, sorn icke kunna omtalas, skola vara så
dyra. Hvad de öfriga husen beträffar, skulle jag tro, att
då de hittills och nyligen kunnat vara så nyttiga, de intill
nästa riksdag kunde lemna samma nytta utan någon före¬
Den 6 November e. m.
gående derå använd så dryg kostnad, som det begärda an¬
slaget alser.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Deraf, att husen hittills varit
brukbara,,'föijer visserligen icke, att de skola vara det un¬
der 5 kommande år, isynnerhet sorn de för närvar, äro
ganska bristfälliga. Icke heller följer af den omständighet,
att husen kunna vara nyttiga om sommaren, att de, om
sjukdomen utbryter vintertiden, utan föregående reparation
kunna begagnas, isynnerhet som man ej utan största våda
skulle kunna begagna de eldstäder, sorn der finnas, och dess¬
utom flera af de nu såsom sjukrum använda äro utan så¬
dana. Af dessa och öfriga anförda skäl anhåller jag om bi¬
fall till K. M:s nåd. propos. i förevar, afseende.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Utom det jag får i
allo förena mig uti hvad H. Ex. Hr Gr. Brahe anfört, hem-
tar jag af sjelfva utlåt:s redaction ett ytterligare skäl att
afstå detsamma och anhålla örn bifall till K. M:s nåd. pro¬
pos. Utsk. har nemi. tillkännagifva, att medel saknas för
fyllande af beliofvet för garnisonssjukhuset, men tillika trott,
att tillgångar derför kunde finnas å ordinarie anslagen; men
då de ordinarie anslagen, hvilka äro tilldelade Rikets förval¬
tande militärverk, äro afsatta för sina bestämda ändamål,
skulle det en gång afsedda ändamålet icke vinna fullbordan,
om någon del af anslaget anvisades för andra behof, och
följaktligen ett redan fattadt beslut upphäfvas. Af detta
ytterligare skäl förenar jag mig uti anhållan om bifall till
K. M:s nåd. propos:n.
Utsk:s yttrande, rör:de io:de, n:te, i2:te, i3:de, izjtde
och i5:de punkterna, afslogs; hvaremot K. M:s i nämnde
punkter omförmälda förslag af R. o. Ad. biföllos.
Försvaret till sjös.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Då flera
af de uti de särskilda punkterna förekommande ämnen äro
af natur, att t. o. no. StalsUtsk. erkänt nyttan deraf, och då
en och annan punkt, t. ex. frågan om jern-cisterner, är af
beskaffenhet, ätt jag, med ali aktning för StatsUtsk:s plu¬
ralitet, likväl icke tilltror dessa Ilrr ett riktigt bedömande
deraf, torde häruti linnas tillräckligt skäl för att, utöfver
hvad StatsUtsk. tillstyrkt, äfven anslå skillnaden deremellan
och hvad K. M. begärt.
Jt. o. Ad. afslog Utsk:s samt antog K. M:s förslag i
denna del.
Fyrar och Bakar.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Det måste icke va¬
ra en obetydlig fråga att försätta fyr- och båkinrättningen
i sådant skick, att denna inrättning hos oss kunde lemna
sjö¬
Den 6 November e. m.
7*
sjöfarande samma gagn, som slika inrättningar åstadkomma
i andra civiliserade länder. StatsUtsk. har äfven, erkän¬
nande viglen deraf, försökt att genom förslag i låneväg
tillvägabringa det erforderliga anslaget; men då hos R.
o. Ad. den frågan redan är afgjord, att, derest under
hand varande medel skulle finnas otillräckliga, extra an¬
slag böra utgå i låneväg, derom Riksg.cont. äger att be¬
sörja, skulle jag tro det icke vara skäl att söka någon an¬
nan låneutväg äfven för erhållandet af detta behof af 170,000
r:dr, utan nedsättning till någon mindre summa. På grund
häraf anhåller jag, att StatsUtsk:s utlåt, uti förevar, afseen¬
de måtte afslås, och att K. M:s nåd. propos. härom måtte
till bifall framställas.
Frih. Palmstjerna: Jag skulle för min del instämma
med Frih. Åkerhjelm i afseende på beslutet i denna punkt,
såvida icke detsamma äfven berodde på de öfriga Stånden, af
hvilka åtminstone tvenne fattat olika beslut med R. o. Ad.
i afseende på medlens anskaffande, så att frågan härom lä¬
rer blifva föremål för ytterligare Öfverläggning eller åtmin¬
stone votering i förstärkta StatsUtsk., hvars resultat kan an¬
ses problematiskt, såvida nemi. Frih. Åkerhjeltns forsing bi-
falles; då deremot ändamålet, fyrars och båkars iståndsät-
tande, med mera visshet skulle vinnas, om R. o. Ad., med
bifall lill Utsk:s förslag, förenade sig uti det af tvenne Stånd
redan fattade beslut, och denna vigtiga fråga således icke
blifva underkastad något så problematiskt sorn en votering
i förstärkta StatsUtsk. Af de StatsUtsk. öfver detta ämne
meddelade handlingar har Utsk. inhemtat, att till fullstän¬
diga iståndsättandet af fyr- och båk-inrättningen skulle åt¬
gå en summa af 324,000 eller åtminstone Öfver 3oo,000 rtdr,
men att det angelägnaste deraf skulle erfordra en summa af
170.000 r:dr. Om nu, enligt Utsk:s förslag, de 9,333 r:dr
16 sk., sorn under 4-de hufvudtiteln blifvit uppförda såsom
ökad tillgång för lots- och båkväsendet, användes till ränta
och amortissement för ett lån, beräknadt att till fullo vara
godtgjordt på 20 år, skulle 120,000 r:dr sålunda kunna upp¬
bringas. Bristen i det fordrade beloppet utgjorde således
50.000 r:dr, och jag skulle derföre tillstyrka, att, utom de
medel StatsUtsk. tillstyrkt, äfven 5o,ooo r:di- må på en gång
anslås, att af de medel, som anskaffas, användas till fyrars
och båkars iståndsättande; och anhåller jag om Hr Gr. o.
Landtm:s propos. härå.
Gr. Posse, Arvid: Lika med Frih. Åkerhjelm anser
jag ändamålet, fyrars och båkars försättande i vederbörligt
skick, vara af högsta vigt; men då K. M. för detta ända¬
mål endast begärt 170,000 r:dr, och genom StatsUtsk:s för¬
slag kan beredas en tillgång af 120,000 r:dr, tror jag, att
man är målet så nära, att man bör förena sig uti de 2:ne
16 H. 10
Den 6 November e. m.
Ståndens beslut, så att 3:ne Stånd må hafva förenat sig uti
samma beslut.
Frih. Åkerhjelm: Sedan jag nu af 2:ne ledamöter
blifvit upplyst derom, att a:ne Ständ bifallit Utsk:s förslag
att bereda tillgång för 120,000 r:dr till förevar, ändamål,
vill jag, för att icke uppehålla frågan, afstå från min fram¬
ställning och fören a mig uti hvad Gr. Posse och Frih. Palm¬
stjerna anfört.
StatsUtsk:s framställning, rör:de detta ämne uti utlåt.
N:o 2gi, blef af It. o. Ad. bifallen.
Allmänna Undervisningen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Uti K. M:s nåd.
propos. begärdes för allm. undervisningen i5,5oo r:dr, hvar¬
af 14,000 r:dr vöro beräknade åt Upsala universitet för etl
gång till anskaffande af materiella förnödenheter. För detta
behof har SlatsUtsk. i stället tillstyrkt och R. St. beviljat 400O
r:dr årligen åt hvardera universitetet, hvarigenom frågan om
de i4,ooo r:dr förfaller. Hvad de i,5oo r:dr beträffar, har
Utsk. uti sednare utlåt, misstagit sig och ansett dessa medel
vara ämnade till understöd för sådana personer, hvilka sko¬
la bildas till vexel under visningslärare. Det synes deremot
tydligen af det tryckta prol.Utdr. från Ecclesiaslikexpeditio-
nen, hvilket åtföljde K. M:s nåd. propos. angrde statsverkets
tillstånd och behof, att dessa i,5oo r:dr, som begärdes för en
gång, voro ämnade till premier för läseböckers anskaffande
åt allmogen. Deremot voro icke i K. M:s nåd. propos.,
men väl i min underd. framställning upptagna de 2000 r:dr
till bildande af vexelundervisningslärare, om hvilka 2,000
r:dr Frih. Hermelin gjorde motion, och hvilka af R. o. Ad.
beviljades, men af de öfriga Stånden vägrades. StatsUtsk.
har nu svarat på frågan om de 2,000 r:dr, då det likväl ar
i,5oo r:dr, som bort vara ämne för beslutet. Nu äro des¬
sa r,5oo r:dr destomera behöfliga, som bristen på under¬
visning vid folkskolorna måste blifva större, i samma mån
som medel saknas till lärares bildande. Hvad som brister
bos dem , måste man söka att ersätta genom tjenliga läse¬
böcker. Jag anhåller således, att R. o. Ad., som genom sitt
förra beslut, att bevilja 2,000 r:dr, redan visat sin välvilja
för vexelundervisningen, måtte genom bifall till K. M:s nåd.
propos. i denna del fortfarande uttrycka sin bevågenhet för
den allmänna folkundervisningen.
R. o. Ad. afslog Utsk:s framställning i denna punkt samt
biföll ett extra anslag af i,5oo r:dr b:co för allm. undervis¬
ningen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jemte det jag får för¬
klara min tillfredsställelse deröfver, att R. o. Ad. hunnit så
snart afgöra alla nu afgjorda punkterna i StatsUtskts utlåt.,
Den 6 November e m.
ang:de extra statsregleringen, täger jag mig friheten alt der¬
emot anföra min reservation. Jug har icke ansett det löna
mödan att uppehålla R. o. Adis tid med votering, då jag
gatt igenom alla chancerna af voteringar, men tappat deni
alla. Jag anser det likväl vara min skyldighet, på det jag
icke må hafva någon delaktighet uti det testamente till ef¬
ter verlden, som R. o. Ad, gjort genom sina voteringar, att
förklara, det jag vägrat anslaget.
Va 11 e n c o m m unicat ion e r, m. m.
Gr. von Platen: Då nyttan af vattencomunicationer
med hvarje dag alltmera inses till den grad, att få lära fin¬
nas, som numera bestrida dem; då det torde vara få ända¬
mål, hvarpå enskilda personer användt så stora summor i
hopp om biträde af det allmänna; då en del af de arbeten,
som äro åsyftade med dessa anslag, såsom t. ex. Helsing¬
borgs hamn, ett arbete, som med så stor kostnad redan
blifvit utfördt, tyckes lofva allt, hvad man deraf kan vän¬
ta sig, och då dessa arbeten icke äro inskränkta inom enviss
del af Sverige, utan fördelade öfver hela Riket, samt de
medel, som Ständerna skulle vilja anslå till detta ändamål,
liafva den fördelen med sig att hastigt sprida sig i de or¬
ter, der arbetet ntföres, kan jag icke draga i betänkande
att anhålla om Hr Gr. o. Landtmls propos. på afslag å
XJtskis utlåt., med anhållan om bifall till hvad K. M. uti
sin nåd. propos. begärt. Jag tror, att mängden af de ar¬
beten, som äro åberopade i den berättelse, hvilken Stor-
amiralsembetets 3:dje Afdelning ingifvit, tillräckligen kan rätt¬
färdiga denna JL M:s begäran om 100,000 rldr.
Frih. Åkerhjelm: Jemte det jag förenar mig uti hvad
Gr. v. Platen nyss anfort, får jag anmärka, att denna för
inre statshushållningen och industrien högst vjgtiga fråga urn-
dergått åtskilliga missöden. Ända till 1828 års riksdag, frän
den riksdag då anslag för ifrågavar. ändamål af Ständerna
först beviljades, utgick detsamma med 100,000 r:dr om året.
Vid sista riksdagen nedsattes det till 5o,qoo v:dr; och man
kan icke säga, att många anslag vid den riksdagen bevilja¬
des, som vore af högre allmän nytta än detta. Jag yrkade
då af full öfvertygelse, att nedsättningen icke måtte äga
rum, men lyckades icke att motverka densamma. Nu här
K. M. uti sin nåd. propos. framställt, jemte mängden äf de
angelägna och vigtiga arbeten, som uti Utsklé utlåt. N:o
291 äro uppräknade, den begäran, att man måtte återgå
till första summan eller 100,000 r:dr. Fullkomligen öfver-
tygad, att af alla de arbeten, som utgöra föremål för ifrå¬
gavar. anslag, intet enda icke är af verklig nytta, såväl
för orten, der arbetet verkställes, som för det allmänna,
enär industrjidkaren genom förmånen af en lättare transport
lemnäs tillfälle att draga förökad fördel af sin incbistnpro-
duet, synes häruti största skäl tala lör bibehållandet ai det
76
Den 6 No yern ber c. m.
frän början bestämda anslaget, synnerligast som industrien
sedermera betydligen utvecklats och populationen tilltagit.
Al dessa skäl, såväl som deni Gr. v. Platen anfört, an¬
håller jag om propos. till afslag å Utsk:s utlåt, i afseende på
summan samt bifall till K. M:s nåd. propos, i detta hän¬
seende.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes till R. o. Ad. framställa propos. först på.
den summa, som skall beviljas till ifråga var. ändamål, och
sedermera i afseende på de vilkor, sorn Utsk. ansett böra
fästas vid anslagets beviljande. Dessa vilkor äro 2:ne: det
irsta, att, i likhet med hvad vid sista riksdag bestämdes,
innan arbete i en ort företages, invånarne böra förbinda sig
att med minst hälften af kostnaden bidraga till dess utfö¬
rande. Uti detta vilkor har jag i Ulsk. instämt. Det an¬
dra vilkoret var, att, då nya företag ifrågakomma, för hvil¬
ka större bidrag erfordras, än som linnes odisponeradt å det
till nästa riksdag gällande anslaget, början med dem icke;
må göras, förrän anslagsfrågan af Rikets näst sammankom¬
mande Ständer är afgjord- Detta vilkor anser jag för min
del ganska olämpligt att fästa vid detta anslag, emedan det
kan paralyseras och fördröja arbetets, fortgång, Det inne¬
fattar nemi., att intet arbete med nu beviljade medel skall
företagas, som icke kan vara färdigt innan nästa riksdag;
men hvar och en, som med lugn eftertanke besinnar sakens
natur, skall finna, att strömrensningar äro af den beskaffen¬
het, i händelse de äro af någon större omfattning, att de
svårligen kunna fullbordas till nästa riksdag, så att de vig-
tigaste, angelägnaste, mest ingripande och ändamålsenligaste
företagen skulle komma att stå efter, om detta vilkor fästes,
vid anslaget, och blott de mindre vigtiga, som kunna bära
mindre frukter och hafva mindre inflytande på landets sti¬
gande förkofran genom inre rörelsens befrämjande, komma
att befordras. Jag anser således detta vilkor helt och hål-
fet motverka ändamålet med anslaget , och anhåller derföre
om propos. först på summan och sedan på vilkoren för dess,
beviljande.
" H. Ex. Hr Gr. o. Landtm- hemställde, om R. o. Ad,
behagade bifalla, att extra anslaget för vattencommunicatio-
ner m. m. måtte bestämmas till 35o,qoo r:dr b:eo.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde , om Ståndet biföll, Ott nämnde anslag
skulle bestämmas till 5oo,ooo r:dr b;cq.
Ropades ja.
H. Ex. hemställde derefter, om Ståndet, utom hvad
summan anginge, hvilken redan blifvit bestämd, behagade
bifalla LTtskts tillstyrkande i denna punkt, dock med ute¬
Deli 6 November e. m.
77
slutande af det andra af de vid diSpOSitionen af dessa medel
utaf TJtsk. föreslagna förbehåll.
Ropades ja.
Utsk:s förslag i utlåt. N:o 2o3 om en underd.
anhållan till K. M. , rör:de redogörelsen för de
estra anslag, sorn beviljas.
Bifölls.
Utsk:s tillstyrkande i utlåt. N:o 291, rörtde ti
den, från hvilken extra anslagssumman skall böl¬
ja att utgå.
Hr Rosenblad, Bernh t Denria punkt rörer icke al¬
lenast de 5oo,ooo r:dr, utan de af IJtsk. föreslagna extra
anslagen sammanräknade; men jag tror, att liela punkten
kan förfalla, då, med undantag af en summa till gevär,
sorn skall utgå på 3 år, samt anslaget till vatteneommuni-
cationerna, de öfriga är ställda att utgå på 5 år.
Frih. Palmstjerna: För min del liar jag den öfver¬
tygelse, att det är nödvändigt, att R. o. Ad, beslutar på
hvad sätt eller från hvad nassa dessa medel skola Utgå. R.
o. Ad. har fattat beslut, att medlen skola genom län upp¬
tagas; men jag tror icke, att R. o. Ad. fattat något be¬
slut i afseende på den cassa, hvarifrån medlen skola ta¬
gas. Om Riksg,cont skall utbetala medlen, är det äfven
nödvändigt, att R. St. fatta beslut derom, och det är der¬
före StatsUtsk. föreslagit, att en sådan mening som den ifra-
gavar. här skall införas. Sjelfva summan, sorn af Riksg.-
cont. skall tillhandahållas K. M., har naturligtvis undergått
förändring, sedan R. o. Ad. fattat beslut olika med dem,
StatsUtsk. föreslagit. Jag tror, att 5:le delen af den summ»,
R. o. Ad. beslutat såsom extra anslag bevilja, utgör om¬
kring 56o,ooo r:dr. Jag tror, att det hör till en val ord¬
nad statsreglering att bestämma sina utgifter för året, öf¬
verlemnande åt Riksg.cont:s fria disposition att reserve¬
ra från det ena året till det andra, hvad som icke kan
åtgå det ena året, för att användas till större arbeten det
andra; men att stipulera något visst för hvarje år, som
Riksg.cout. skall tillhandahålla K. M., i fall så påfordras,
lärer vara så mycket nödvändigare, som Riksg cont. icke
har tillräckliga medel att för detta ändamål disponera an¬
norlunda än genom lån eller inflytande bevillningen. Sedan
genom det beslut, sorn R. o. Ad. icke fattat, men 2:ne
Stånd redan tagit, och hvilket följaktligen måhända blir R,
St:s, bestämmes, att dessa medel icke genom lån, utan ge¬
nom bevillning skola utgå, är det gifvet, att summan må¬
ste vara bestämd för hvarje år till en viss del, d. ä. en 5:te-
del, efter anslaget är beraknadt att utgå inom loppet af 5
år. Skulle åter medlen auskaffas genom lån, torde R. o.
Ad. likväl finna, att det är angeläget för Fullmägtige i
Riksg.cont. alt på förhand veta, hvilka utgifter hvarje ät'
,8
Den 6 November e. m.
kunna komma i fråga, på det FuUmägtige i rättan tid må
kunna uppgöra sina beräkningar och i rättan tid vidtaga de
mått och steg, som kunna finnas af behofvet påkallade; ty
erfarenheten har ådagalagt, att Riksg.cont. icke i hvad ögon¬
blick som helst kan framlemna hvad summa som helst, som
möjligtvis kunde af K. M. påfordras. På dessa grunder,
och då K. M. dessutom icke fordrat anslaget på annat sätt,
än med f:del årligen, ser jag icke skäl, hvarföre icke R.
St. skola besluta, att anslaget ari. med -J:del skall hållas K,
3VI. tillhanda. Jag tillstyrker derföre bifall till Utsk:s för¬
slag, med förändring af summan till -gidel af de summor,
som intill nästa riksdag beviljas,
H. Ex. Hr Gr. o, Land tm. yttrade, att redan första
dagen , då detta mål förevar, hade R. o Ad. beslutat, att
livad Rikets nu församlade Ständer bevilja såsom extra stats¬
anslag må med en femtedel årligen af Riksg.cont. utbetalas,
samt att Riksg.cont., derest tillgång dertill ej af disponibla
medel finnes, må i detta afseende upptaga lån till erforder¬
ligt belopp: hvarigenom H. Ex. trodde det redan vara stad¬
gadt, som Frih. Palmstjerna önskade få föreskrifvet.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Till en del är jag
förekommen af Hr Gr. o. Landtm. Jag har nemi. ämnat
lemna Frih. Palmstjerna den upplysning, som Hr Gr. o.
Landtm, meddelat. 1 öfrigt instämmer jag med Frih. Palm¬
stjerna deruti, att det är nödvändigt att bibehålla stadgan¬
det med den förändring, att det kommer att heta -J:de 1 af
den beviljade summan. Hr Rosenblad har ansett detta stad¬
gande öfverflödigt, men jag anser det, såsom jag nämnde,
nödvändigt, dels af skäl, som Frih. Palmstjerna anfort, och
dels derföre, att detta stadgande innehåller, från hvilken tid
beräkningen skall ske, nemi. från år i835 eller det år, dep
nya statsregleringan tager sin början; men derjemte anhål¬
ler jag att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på en reser¬
vation, som en ledamot i StatsUtsk., Hr Santesson, bifogat
Utsk:s utlåt., deruti reservanten anför, att då man stadgar,
alt anslaget skall utgå med Jalel årligen, följden blefve,
förutsatt, att Ständerna icke samrnankomtoe förrän i84o och
att den nya statsregleringen icke vid toge förrän iS/p-, alt
alla de arbeten, som äro ställda på årliga anslag, skulle sak¬
na tillgångar för 6:te året. Hvar och en torde inse, att
denna anmärkning icke är utan betydenhet; och jag hem¬
ställer derföre, om icke det tillägg bör göras, att anslaget
skall beräknas fr. o. m, år 1835 eller det år, den nya stats¬
regleringen börjar, intilldess derpå följande statsreglering
vidtager.
Hr Rosenblad: Efter den upplysning, Hr Gr. o.
Eändtrn. behagat lemna, finner jag, att min anmärkning
förfaller, emedan R. o. Ad. redan vid början afl, detta ut¬
låt beslutat, att summan frän Riksg.cont. skall utgå med
D cn 6 November c. m.
59
-Jrdel om året; men derigenom torde också vara afskuret att
bevilja, hvad Hr af Billbergh önskat, nemi. att tillägga ett
f i: t c åi-, för hvilket anslag äfven skulle utgå till' sådana ar¬
beten, som äro ställda pä årliga anslag.
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade stadga, att den beviljade anslagssumman skall bör¬
ja att utgå, på sätt R. St. beslutat, samma år som den nya
statsregleringen vidtager.
Hr von Hartmansdorff: dag anhåller att ytterliga¬
re få fästa uppmärksamheten på Hr af Billberghs framställ¬
ning, att sådana anslag, som äro bestämda för år, måtte
få fortfara icke blott under de 5 kommande åren intill nästa
riksdags början, utan äfven under loppet af samma riksdag,
d. v. s. intilldess en ny statsreglering är uppgjord. Det är
af största vigt, att allm. arbeten, t. ex. sådana, som röra
vattencommunicationer och fastningsbyggnader, icke afbry-
tas, ty derigenom uppkomma större kostnader, än om arbe¬
tet får oafbrutet fortgå.
Frih. Palmstjerna: Vid sista riksdagen beslöto R.
St., att anslagen för vattencommunicationer samt fästnings-
byggnaderna vid Carlsborg och Carlskrona skulle få fortfara
att utgå äfven det 6:te året, om icke dessförinnan urtima
riksdag inträffade och Ständerna fattade något beslut i af¬
seende på dessa anslag. Jag för min del tror, att R. Ad.
vid närvar, tillfälle bör fatta enahanda beslut och bestäm¬
ma hvilka arbeten äro af sådan natur, alt anslaget fortfa¬
rande bör utgå, intilldess en ny statsreglering vidtager; och
jag skulle tro, alt strömrensningar, vattencommunicationer
äfvensom fästningsbyggnaden vid Carlsborg äro af denna na¬
tur, emedan ändamålet med det ena, lika litet som med det
andra, så hastigt kan vinnas, att ju icke efter 5 års förlopp
mycket ännu återstår ofullbordadt. Hvad de öfriga punk¬
terna angår, är förhållandet med dem något olika; men
hvad som synes angeläget och ändamålsenligt är, såsom jag
nämnde, att anslagen för vattencommunicationer och fast-
ningsbyggnaden vid Carlsborg fortfarande utgår äfven det
G:te året, hvilket jag derföre tillstyrker såsom äfven öf¬
verensstämmande med hvad R. St. vid förra riksdagen be¬
slutade.
Hr Cederschjöld: Jag föreställer mig, att statsregle¬
ring består af utgifter och inkomster; att statsinkomsterna
äro uträknade att betacka statsutgifterna; alt således utgif¬
terna icke böra sträckas längre, än inkomsterna tillåta, och
att följaktligen R. o. Ad. icke behöfver fatta något be¬
slut i detta ämne, åtminstone icke bör tillåta sig något,
som vore stridande mot 6t § Reg.F., der det heter: alla
afgifter, som R. St. under de i föregående § nämnda titlar
beviljat, skola utgöras intill slutet uf det ar, under hvars
So
Den 6 November e. m.
lopp den nya bevillningen af R. St. fastställd blifver. Det
synes således vara nödvändigt att icke calculera utgifterna
för längre tid, än inkomsterna.
Hr af Billbergh: Jag befarar, att den siste värde ta¬
laren har i detta fall misstagit sig, emedan den §, han ci¬
terat, har afseende på ordinarie och icke på extra anslag.
Principen är i alla fall riktig, att man skall Veta, att det
finnes tillgångar, innan man bestämmer utgifterna; roen i
alla fall får jag fästa uppmärksamheten derpå, att samma
tillgångar, som finnas under de 5 åren, äfven existera det
6:te året, i fall icke riksdag mellankommer, emedan till¬
gångarna äro beräknade i ökade bevillningsmedel, hvilka in¬
flyta intill den nya statsregleringen. Sedan jag hört åtskil¬
liga talare inse vigten och nödvändigheten af mitt förslag,
får jag ytterligare hemställa, om icke, med erkännande af
hvad Frih. Palmstjerna ganska riktigt anmärkt, att icke al¬
la anslag äro af natur, att de icke kunna afbrytas; men då
jag icke kan finna, att Carlsborgs fästning har mera behof
af oafbrutet anslag än Carlskrona och Carlstens fästnings-
byggnader, hvarvid hufvudsakliga arbetet bedrifves med ar¬
betsmanskap eller arrestant»*, man helt simpelt borde för¬
klara, att de anslag, sorn äro beviljade för vattencommuni-
cationer och fästningsarbeten, komma att fortfara intill nä¬
sta statsreglering. Skulle det stadgande i vår grundlag, som
Hr Cederschjöld uppläste, kunna gifva anledning till hans
tydning deraf, kan det icke skada till undanrödjande af all
tvetydighet, att har bestämdt uttryckes, hvad jag föreslagit.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren har trott,
att 61 § Reg.F. endast syftade på ordinarie anslagen; men
den uti denna § citerade 60 § af samma grundlag talar just
om tull- och accisafgifterna, postmedlen, chartesigillatoe-
afgiften, husbehofsbrännerimedlen samt hvad R. St. dessutom
särskildt hvarje riksdag såsom bevillning sig åtaga. Hvad
talarens sista erinran angår, att han nemi. anser sitt före¬
slagna stadgande så mycket nödvändigare, som grundlagen
kanhända kunde gifva anledning till en, detta bestämmande
motsatt tolkning, skulle jag önska, att R. o. Ad. icke ville
fatta något beslut, huru grundlagen skall förstås, utan att
den här måtte blifva efter bokstafven tillämpad. För öf¬
rigt tror jag, att ändamålet, hvartill talaren syftar, vinnes
genom stadgandet i 61 § Reg.F., som bestämmer, att afgif-
terna, sorn R. St. under de i föregående § nämnda titlar be¬
viljat, skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp
den nya bevillningen fastställes. Jag bestrider således ett
beslut, som åsyftar förklaring af grundlagen eller dess kull¬
kastande i denna fråga.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag hemställer'till Hr Gr. o.
Landtm., äfvensom till de Hrr, hvilka nu önska, att de be¬
vil-
Den 6 November c. m.
81
vil jade anslagen måtte med ^ förökas, om icke detta står i
strid med R. o. Ad:s förut fattade beslut, att hvad Stän¬
derna nu bevilja såsom extra statsanslag må med årl. af
Riksg.cont. utbetalas. Likaledes täger jag mig friheten fä¬
sta deras uppmärksamhet derpå, att det är extra stats-
regleringen och icke den ordinarie, som är i fråga. Det är
en gifven sak, att den af Ständerna vid ena riksdagen fast¬
ställda ordinarie statsregleringen oförändrad skall fortfara,
intilldess, enl. R. St:s vid en kommande riksdag fattade be¬
slut, den nya ordinarie statsregleringen tager sin början. K.
M. har i sin nåd. propos. äskat de af R. o. Ad. beviljade
anslagen. Skulle nu R. o. Ad. bevilja en tillökning deruti
genom bestämmandet, att vissa anslag fortfarande skulle ut¬
gå under 6:te året, så skulle R. o. Ad. derigenom med \
öfverstiga de af K. M. uppgifna bchofven. Jag anhåller så¬
ledes om propos. på afslag å den framställning, att anslaget
skulle utgå äfven under 6:te året eller det år, då riksdagen
inträffar; men i händelse ett sådant afslag icke skulle med¬
delas, hemställer jag, om icke prolongationen af anslagen
bör inskränkas till anslagen för lättade vattencommunicationer.
Hr af Billbergh: Det skulle för mig vara obehagligt,
om flera af R. o. Ad. kunnat så missförstå mitt yttrande
som Hr Cederchjöld. Långt ifrån att vilja tillstyrka R. o.
Ad. att fatta något beslut, stridande mot grundlagen, sade
jag tydligen, att min öfvertygelse vore (deruti jag efter §:s
uppläsande ytterligare blifvit styrkt), att den af Hr Ceder¬
schjöld citerade § icke hade afseende pa så beskaffade extra
statsanslag, som här äro i fråga, meri att, för den händel¬
se J skulle kunna anses hafva afseende derpå, min önskan
vore, att R. o. Ad. för mera säkerhet skull ville fatta det
af mig projecterade beslutet; d. v. s. med andra ord, att jag
erkände Hr Cederschjölds mening, men ville blott, att den¬
samma genom ett uttryckligt beslut ytterligare skulle be¬
kräftas, icke i strid, utan i öfverensstämmelse med grund¬
lagen.
I afseende på hvad Hr Stuart anfört, finner jag icke ,
att, om R. o. Ad. vill göra afseende på hvad en reservant
önskat i denna fråga och sakens natur synes fordra, samt
stadna uti det beslut, jag föreslagit, detsamma kan anses stå
i strid med beslutet om anslagets utgående till -jl om året,
emedan det förra endast i det fallet kommer att utsträc¬
kas öfver 5:te året, om R. St. dessförinnan fatta sitt beslut
om anslagets fortgående; och är det således att anse såsom
ett nytt anslag, hvilket icke ovillkorligen skall fortgå, eme¬
dan Ständerna inom loppet af de 5 åren kunna hinna att
fatta sitt beslut.
Frih. Franc Sparre: Då det äfven med hänseende till
kostnadsbesparing är af största vigt, att sådana allmänna
sfi 11. II
Den 6 November e. m.
arbeten som strömrensningar, vattencommunicationev och
fästningsbyggnader oafbrutet fortgå, och R. St. just af så¬
dan anledning vid förra riksdagen beslöto, i afseende på
Carlsborg, Carlkrona fästning, Stockholms avenuer samt
strömrensningar och vatlencommunicationer, pä tsätt nu är yr-
kadt, anhåller jag, att R. o. Ad. täcktes besluta nu såsom
vid förra riksdagen, att anslagen till dessa arbeten må fort¬
gå med de summor, som äro eller blifva bestämda, årligen
till nästa statsreglering.
Frih. Cederström: Jag tror, att, efter Hr Rosenblads
sista yttrande, denna sednare discussion kunnat uteblifva.
Sedan R. o. Ad beslutat bestämda summor, som under lop¬
pet af 5 år skola utgå, lärer det vara likgiltigt, om man
säger, att summan skall fördelas på 5 eller 6 år, ty om jag
delar ioo med 5 eller 6, blir summan ändock densamma;
men då R. o. Ad. redan beslutat, att hvad som blifvit an-
visadt skall utgå med ^ årligen, inser jag icke, huru R. o.
Ad. han begära, att Hr Gr. o. Landtm, skall framställa en
annan propos:n.
Hr Stuart: Hr af Billbergh har sagt, att anslagets ut¬
sträckande till 6:te året vore att anse såsom nytt anslag;
men i detta fall skulle jag tro, att vi inginge på gebitet af
nastk. Ständers beskattningsrätt. Hr af Billbergh har vida¬
re sagt, att Riksg.cont. erhåller inkomsterna för 6 år. Men
jag får upplysa, att Riksg.cont. för dessa ändamål, som äro
i fråga, icke erhåller några inkomster sig anvisade, utan att
desamma komma att utgöras af öfverskotten på statsverkets
ordinarie och extraordinarie inkomster. Den nya statsregle-
ringen kommer förmodligen att börja med nästa år. I så¬
dant fall komma de ökade utskylderna att med samma år
utgöras; men innan dessa inkomster komma Riksg.cont. till
godo, förflyter ett, om icke två år. Hvad Riksg.cont. sålunda
under de år, då nästa riksdag är tillsammans, kommer att
uppbära, erfordras således troligen för att ersätta de för¬
skott, som Riksg.cont. måste utgifva, innan intraderna till
Riksg.cont. influtit. I öfrigt förenar jag mig uti Frih. Ce-
derströms yttrande.
Hr af Billbergh: Innan jag till vederläggning uppta¬
ger, hvad de sista talarne anfört, anhåller jag att få veta,
om det lyckats reservanten att göra sin tanke gällande inom
BorgareSt. Skulle 3:ne Stånd icke hafva fästat afseende
derpå, är R. o. Ad:s beslut utan nytta; men om BorgareSt.
delat reservantens åsigt, anhåller jag att få fortfara.
Underteckn. Ridd.Secret.: Från BorgareSt. är någon
underrättelse ännu icke ankommen om dess beslut i afseende
på StatsUtsk:s förevar. utlåt:n N:ris 2o3 och 291.
Hr af Billbergh: Då det således ännu är obestämdt,
om icke BorgareSt. instämmer i reservantens åsigt, vill
Den 6 November e. m.
lill vederläggning upptaga, livad Frih. Cederström och Hr
Stuart anfört. Här är icke, såsom Frih. Cederström trott,
fråga om att förvandla 5:tedelen till 6:tedel, utan frågan är
att för ett fortgående arbete, som icke bör uppehållas, er¬
hålla anslag, intilldess Ständerna sammankommit och hunnit
fatta ett nytt beslut derom. Hvad Hr Stuart anfört måtte
vara emot hans bättre vetande, ty lian känner ganska väl,
att bevillningen såväl som de ordinarie statsanslagen fortgå
intill nya statsregleringen. Om öfverskotten komma Riksg.-
cont. senare tillhanda nu än förut, komma de likväl att fort¬
fara lika länge. Under förutsättning således, att Riksg.cont.
skulle betala det 6:te årets anslag, hvilket icke är sannolikt,
är ju 6:te årets öfverskott alt vänta, och Riksg.cont. står
således på samma punkt och måste följaktligen hafva så
mycket öfverskott för 6:te året, som motsvarar anslaget till
vattencommunicationer och fästningsbyggnader. Jag anhål¬
ler således om Hr Gr. o. Landtnäs propos. derå, att, derest
icke nya statsregleringen inom de 5 åren är uppgjord, an¬
slaget för vattencommunicationer och fästningar emedlertid
fortfarande må af Riksg.cont. utgå, intilldes statsregleringen
är uppgjord.
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad. bestämt de sum¬
mor, som genom extra statsregleringen skola utgå, är det
otillbörligt att genom ett tillägg vid slutet af öfverläggnin¬
gen försöka att öka dessa summor med för den händelse,
att extra statsregleringen skulle komma att fördröjas intill
6:te årets slut. Uti hvad vi en gång beslutat äga vi ingen
rättighet att göra någon ändring genom ett sådant tillägg.
Jag anhåller derföre, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes afbryta
denna discussion genom förnyandet af sin för en stund se¬
dan framställda propostn.
Frih. Kantz ou instämde med Frih. Cederström.
Hr von Hartmansdorff: Man tyckes liksom glöm¬
ma, att Ständerna vid en föregående riksdag fattat ett så¬
dant beslut som det nu ifrågavarande, och att lagligheten af
detta beslut då ingalunda' bestriddes. Icke heller kan jag
finna något hinder deremot uti 61 § Reg,Ff, der det heter:
”alla afgifter, som R. St. under de i föregående § nämnda
titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under
hvars lopp den nya bevillningen af R. St. faststäld blifver,”
d. v. s. att inkomsterna beräknas, intilldess den nya stats¬
regleringen vidtager. Det beslut, som jag nu tillstyrker,
skulle icke innehålla något annat, än att utgifterna, eller
den del deraf, som hörer till den extra statsregleringen, äf¬
ven skulle fortfara, intilldess en ny vidtoge. Endast skada
kan följa af ett sådant besluts underlåtande. Vill man, att
Riksg.cont. skall förlora på Ständernas åtgärder, så skall
man göra på sätt Frih. Cederström sagt, låta fästningsarbe-
let ligga neder, låta arbetet vid vattencommunieatiönerna
84
Den 6 November e. m.
afstadna, under det R. St. öfverlägga; men vill man, att
arbetet skall fortgå med största nytta och minsta kostuad,
bör man nu fatta enahanda beslut som vid förra riksdagen.
Det vore icke något upphäfvande af det redan fattade be¬
slutet, utan ett tillägg, så mycket lämpligare, som man
eljest under det 6:te, eller riksdagsåret, blefve utan anslag.
Att vilja utminutera det för 5 år bestämda anslaget på 6
år skulle i sin män hafva samma följd som att inställa ar¬
betet, nerol, att göra det långsammare och kostsammare.
Brist på penningar kan icke komma i fråga, sedan R. o. Ad.
beslutat, att, i händelse statsinkomsterna skulle vara otill¬
räckliga, bristen må fyllas genom lån. Jag anhåller således,
att R. o. Ad. ville besluta, det extra statsregleringen för de
fästuingsbyggnader, Frih. Franc Sparre nämnde, såväl sora
för vattencommuuicationer må fortfara, intilldess nästa stats¬
reglering vidtager.
Frih. Cederström: Det är en besynnerlig förbland¬
ning af Hrr af Billbergh och v. Hartmansdorff af grundla¬
gens föreskrift, rörande afgifternas utgående med hänseende
till nya statsregleringen, samt grundlagens föreskrift, ang:de
lielgden af ett Stånds beslut. Jag hade icke väntat, att
Statssecret. v. Hartmansdorff skulle framställa den önskan,
då det redan är beslutadt, att anslagen skola utgå på 5 år,
att de måtte utgå på 6. Jag anhåller derföre, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes låta oss komma till slut i öfverlägg-
ningen.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa
Ståndets uppmärsamhet derpå, att för fästningsbyggnader, t.
ex. Carlsborg, är bestämdt så och så mycket om året. Om
nu delta fortfar i 5 år eller 6 år, eller hvilket antal år som
helst intill nästa statsreglering, så innefattar det icke något
upphäfvande af Ståndets beslut, utan blott ett fortfarande
af detta beslut, intilldess vid en kommande riksdag något
annat beslut kunnat fattas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då. det af Hr
af Billbergh yrkade beslut skulle upphäfva de af H. Ex. gjor¬
da och af Ståndet bifallna propos:r i förevar, ämne derige¬
nom, att det ökade med en sjettedel de summor, R. o. Ad.
redan beviljat, trodde H. Ex. sig icke tillständigt att derå
göra propos., utan förnyade sin nyss gjorda hemställan, örn
R. o. Ad. behagade stadga, att deri beviljade anslagssum¬
man skall börja att utgå, på sätt R. St. beslutat, samma år,
som den nya statsregleringen vidtager.
Bifölls.
•Hr von Hartmansdorff: Något beslut, rör:de tiden
för början af den nya extra statsregleringen anser jag
alldeles öfverflödigt, emedan den bör vidtaga på samma
gång som den ordinarie. Deremot tror jag det vara Slån-
Den 6 November e. m.
85
dens både rättighet och åliggande att bestämma, huru län¬
ge extra statsregleringen skall vara. Skulle derföre Hr Gr.
o. Landtm, finna sig förhindrad, att i detta fall framställa
propos., får jag mot en sådan vägran till prot. anmäla min
protest.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.Utsk.s d. ao sisth Octob.
på bordet Ingda utlåt. N:o 35, i anledn. af gjorda anmärk¬
ningar vid Utsk:s betänk. N:o i3 om stämplade pappersaf-
giften, uppstod discussion vid följande punkter:
B o r g a r e b r e f.
Hr Stuart, Carl Gust., anhöll att få veta, hvad
beslut BorgareSt, fattat rör:de denna punkt.
Underteckn. B.idd.Secret.: BorgareSt:s beslut lyder
sålunda: ”Vid rubriken Borgarebref fann Ståndet reda-
etionen: Coopvaerdieskeppare, skråhandtverkare
och manufacturister, andra borgare, som ej höra
under skrå, böra på alla ställen, der denna redaction fö¬
rekommer, förändras till följande: Coopvaerdieskep¬
pare, handtverkare och m a n u f act ur is ter; andra
borgare etc.”
Hr Stuart anhöll om propos. till instämmande i Bor-
gareSt:s beslut.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det är med särdeles fägnad
jag hör, att BorgareSt. beslutat att låta ordet skrå utgå,
och jag kan derföre icke annat än med största tillfredsstäl¬
lelse instämma med BorgareSt., under anhållan, att R. o.
Ad. ville vidtaga enahanda beslut.
Uppå derefter framställd propos. instämde R. o. Ad uti
BorgarSt:s beslut i denna del.
Folkpass.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Då detta utlåt, första
gången förevar, gjorde jag a:ne anmärkningar vid ordet folk¬
pass, den ena, att så enstaka, som det stod, kunde det för¬
blandas med respass, och den andra, att för dem, som skulle
tyda detsamma, tvetydighet kunde uppstå, huruvida det
skulle tillämpas både för inrikes och utrikes skeppsfart. Ku
har Utsk. så fördelat det, att del sagt, att folkpass till utri¬
kes ort skola charteras med 24 sk:rs charta, men folkpass för
inrikes sjöfart med 12 sk:rs charta. Samma anmärkning
gjorde jag vid nästföljande punkt, ang:de tullkammarepass.
Der har Utsk. sagt, att det endast afser utrikes sjöfarten,
emedan Utsk. ej vill lägga några afgifter på den inhemska
seglationen; men tväftemot denna mening har Utsk. lagt en
ny afgift på den inrikes seglationen, då Utsk. säger, att
hvar och en inrikes seglande skall chartera folkpass. En
86
Den 6 November e. m.
sådan chartering liar aldrig ägt runa och ager icke rum i
denna stund. Det vore icke blott betungande, utan äfven
besvärande för inrikes transporterande, om de skulle chartera
sina folkpass. Utsk:s skäl härför är, alt dåresande, sorn fara
inrikes orter emellan, skola chartera sina pass, böra icke
skeppare vara fritagna derifrån; men jemnförelsen är icke
riktig. Inrikes seglande fartyg skola icke jemnlöras med re¬
sande, utan med forbönder till lands, som icke behöfva
vara försedda med pass, och för hvilka således ingen cliar-
tering kommer i fråga. Det är ett misstag af Bevilln.Utsk.;
och då jag förmodar, att R. o. Ad. icke vill betunga den
inrikes seglalionen med några afgifter, anhåller jag hos Hr
Gr. o. Landtm, om propos. till afslag å sednare delen af
morn., nemi. att för inrikes skeppsfart folkpass skulle cliar-
teras.
Hr Stuart instämde med Hr af Billbergh.
R. o. Ad. biföll Utskts förslag om chartering af folk¬
pass för resor till utrikes ort, men afslog förslaget om char¬
tering af dylika pass vid inrikes sjöfart.
4 § 3 mom. Privilegier och tillståndsbref.
Hr Stuart: Jag hemställer vördsamt, om icke, på sätt
Prosten Mittag föreslagit, ordet handel bör intagas i re-
dactionen af 4 § 3 mom. Jag anser detta lämpligare, än
att förklara, att det förstås inunder, och anhåller derföre
om propos. på detta mitt förslag.
R. o. Ad. beslöt, att privilegier eller tillståndsbref för
handels idkande äfven skulle till chartering upptagas, i följd
hvaraf redactionen skulle blifva följande: Privilegier el¬
ler tillståndsbref till handels och handaslöjders
idkande etc.
Fullmagter.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Mig förefaller det
nästan löjligt, att här införas orden verklig lön, ty för
ingen annan än den, som är verklig, kan man komma att
betala. Enahanda är förhållandet med de längre ned före¬
kommande orden, då de verkligen hafva löneförmåner.
Jag tillstyrker derföre, att ordet verklig på ena och verk¬
ligen på andra stället må uteslutas.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Jag anser mig
böra nämna, att jag i Utsk. gjort samina anmärkning, som
Hr v. Hartmansdorff nu framställt, uti hvars yttrande jag
således icke kan annat än instämma.
Frih, Boye, Fredr.: Jag måste väl säga, att jag vid
uppläsningen också fästade mig vid ordet verklig och, likasom
Hr v. Hartmansdorff, fann det verkligen löjligt; men jag får
likväl göra honom uppmärksam derpå, att del fallit mig in,
Deli 6 Norera ber e. m.
8,
att det icke tillkommit utan skäl, emedan uti Tyskland
finnas Geheimeräthe och wirkliche Geheimeräthe, så att nå¬
gonting måste ligga förborgadt derunder.
R. o. Ad. bifdll Ulsk:s förslag med den förändring, att
orden verklig och verkligen skulle uteslutas.
y § i moni. Arrende och andra contract etc.;
Utskts tillstyrkande i anledn. af Hr Hessles
anmärkning.
Hr af billbergh: Jag är fullkomligen öfvertvgad, att
Bevilln.Utsk. här åsyftat samma tydlighet till undvikande
af tvist sorn i föregående punkt; men hvar och en torde
lika med mig finna, att Utsk. icke lyckats deruti. Denna
punkt har, efter min tanke, icke blott det felet att vara tve¬
tydig, utan äfven oförståndlig, sådan som den är uttryckt.
Här står nemi., att ett stadgande må i chartae-sigillataeför-
ordningen inflyta, som bestämmer afgiftens beräknande för
dylika contract efter 5 proc. af den öfverenskomna städjan
eller, då utöfver städjan praestationer följa rned, städjerän-
tans tilläggande till praestationernas värde, d. ä. 5 proc. af
och 5 proc. till praestationernas välde. Så vidt jag förstår
meningen här, måste den vara, att 5 proc. skola beräknas
af städjan, samt att, då praestationer äga rum utöfver städ¬
jan, afgift äfven skall erläggas för praestationernas värde;
och får jag derföre anhålla, att ordet eller måtte förbytas
till och.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Jag måste bekän¬
na, att jag i Utsk. icke observerade den af Hr af Billbergh an¬
märkta omeningen, och kan jag således icke annat än instäm¬
ma uti hans yttrande, under anhållan om Hr Gr. o. Landtm:s
propos. å den af Hr af Billbergh föreslagna förändring.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer visserligen
uti den af Hr af Billbergh föreslagna redactionsförändring,
dock med den skiljaktighet, att i stället för orden följa
med måtte sattas ordet åtfölja, så att ordalydelsen blifver:
och, då utöfver städjan praestationer åtfölja etc.
R. o. Ad. beslöt, att i chartse-sigillataeförfattningen ett
stadgande må inflyta, sorn bestämmer afgiftens beräknande
för ifrågavar. contract efter 5 proc. af den öfverenskomna
städjan, och, då utöfver stadjan praestationer åtfölja, af prae¬
stationernas värde.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller, att Hr Ridd.-
secret. ville upplysa, huruvida BondeSt. bifallit det nu före¬
dragna 1 mom. i ig §.
Hr af Billbergh: Till bemötande af Frih. Elvren-
borghs och min anmärkning, rör:de domares skyldighet att
16 § samt 19 § n mom.
ÉÉ
88
Den 6 November e. m.
lemna borgen för det stämplade papper, de emottaga, har
Utsk, åberopat K. Statscontts på K. M:s befallning utfär¬
dade kungör, af i4 Mars i832. Det vill således synas, sorn
skulle en förändring af K. M:s sida här hafva skett tvärt¬
emot bevilln.förordna stadgande i denna del. Jag anser mig
böra upplysa, att icke jag och troligen icke heller Frih.
Ehrenborgh förbisett, att en sådan författning varit utfär¬
dad; men den har icke tillkommit i följd af något Knungens
beslut. Förhållandet dermed är sådant, hvilket jag så mycket
lättare kan upplysa, som jag förra riksdagen var ledamot af
Bevilln.Ut.sk., att man med tydliga stadgandet, att domare
skola hålla rättsökande chartor tillhanda, ansett oförenligt
att stadga, det de för chartaiuppbörden skola ställa borgen.
Dä man icke ville, att de skulle såsom undanflykt anföra,
att de icke kunna ställa borgen, har man äfven trott, att
det icke vore lämpligt att föreskrifva ett sådant vilkor.
Detta förslag gillades af alla 4 Stånden och ingick till K.
M. i Dec. månad 1829, i öfverensstämmelse hvarmed K. M:s
författning utkom i83o. Under loppet af Febr. månad
samma förekom till Ständernas granskning, hurusom reviso¬
rerna upplyst, det balancer visat sig hos domare, som haft
uppbörd af chartse-sigillalosmedel , i följd hvaraf, sedan
Ständerna uti en ny und. skrifvelse till K. M. derom an¬
hållit, K. M. uti en ny författning af d. 1 Mars samma år
stadgade, att domare skola ställa borgen för chartoeuppbör-
den. Tvärtemot tydliga stadgandet uti 53 5 Riksd.Ordn.
fattade Ständerna således i detta ämne 2:ne olika beslut vid
samma riksdag. Vår anmärkning vid Utskts förra utlåt,
åsyftade således att återbringa saken i samma skick den var,
när förra chartseförordningen skrefs, och då jag förmodar, att
R. o. Ad. lärer inse, att det icke står att förena med en ovil¬
korlig pligt att hafva chartor till försäljning, att ställa borgen
för chartaeuppbörden, anhåller jag, att R. o. Ad. ville för¬
klara, att det skall få blifva vid hvad chartas-sigillatseförord-
ningen stadgar.
Underteckn. R i d d. S e c re t.: BondeSt:s protocollsutdrag
lyder sålunda: "Vid förnyad föredragning af Bevilln Utsk:s
"utlåt. N:o 35 i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s
"betänk. N:o i3 om stämplade pappersafgiften biföll Bonde-
"St. betänk. N:o i3 med de i utlåt. N:o 35 tillstyrkta för¬
vänd ringar och tillägg, utom i afseende på lysningssedel-
"för drängar, allmogens söner och alla personer, hvilka icke
"betala bevillning för förmögenhet, äfvensom rör:de folkpass
"för inrikes sjöresor med öppna båtar, hvilka alla handlin¬
gar Ståndet ansåg icke böra beläggas med stämpladt papper."
Hr Stuart, Carl Gust.: Då en värd ledamot gjort
framställning om ändring i 16 §, anhåller jag vördsamt, att
R. o. Ad. först måtte afgöra den, och att Hr Gr. o. Landtm.
der-
Den 6 No t ernber c. ra.
89
derefter vill framställa propos. rörtde 19 § 2 mom. Jag be¬
gagnar tillfället för att, i anledn. af Hr af Billberghs an¬
märk n. vid stadgandet örn skyldighet för domare att ställa
borgen för chartaeuppbörden, göra den erinran, att, då det¬
ta stadgande tillkommit på grund af Pi. St:s derom gjorda
anhållan^ och då fullkomlig anledning för en sådan anhål¬
lan förefiinnits, samt dä jag slutligen icke inser något skäl,
hvarför domare mera än ändra embetsman, sorn mäste häl¬
la allmänheten chartor tillhanda, skola vara befriade från
skyldigheten att ställa borgen för uppbörden, jag af dessa
skäl anhåller örn propos. å bifall till det af TJtsk. i detta af¬
seende föreslagna stadgande i chartse-sigillatoeförordningen.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Min bror har re¬
dan förekommit mig i hvad jag ämnade anföra. Lika med
lionoln får jag yrka bifall till det af Hevilla.Utsk. afgifna
förslag, för hvars motiver det ock torde tillåtas mig att i
korthet få redogöra. Det har ofta händt, att domare icke
redovisat det stämplade papper, de requirerat, äfvensom det
handt, att extra domare, som under förordnanden på kor¬
tare tid uttagit stämpladt papper, utan redovisning derför
äfrest till annan ort Och derigenom gifvit anledning till vid¬
lyftiga och långsamma skriftvexlingar. I Kammarrättens
advoCatfiscalscontor finnas ännu en mängd mål oafgjorda
rörrde uraktlåten redovisning för chartoeuppbörd. Af dessa
Skäl, och då Utsk. icke ansett det vara svårare för domare,
än för andra embetsman, att skaffa borgen, har Utsk. ansett
det föreslagna stadgandet nödvändigt och möjligt att efter¬
komma. Skulle domaren finna sig generad af ett åliggan¬
de, som tillhör alla andra uppbördsmän , så återstår ju all¬
tid den utvägen för honom ätt afträda från sin domarebe¬
fattning.
Hr von Hartmansdorff: I hufvudsaken instämmer
jag med hvad Hrr Stuart anfört. Yid samma riksdag, söni
beslutet fattades, funno R. St. anledning att ångra sin efter-
gifvenhet och anhålla örn strängare åtgärder. Sådana vidto-
gos, och jäg tror det vara nödvändigt att såväl hos doma¬
re som andra personer söka säkerhet för de medel, som de
få om händer, hvadan jag tillstyrker bifall å Utsk:s förslag.
Uppå derom framställd propos. biföll R. o. Ad., hvad
Utsk. yttrat i anledn. af anmärkningarna vid 16 §:n.
Hr Stuart, Carl Gust.: Lika med hvadBondeSt.be-
slutat, skulle jag anhålla, att R. o. Ad. ville förklara, att
de drängar och allmogens söner, äfvensom alla personer,
som icke betala bevillning för förmögenhet, må vara befri¬
ade från stämpladt papper å lysningssediar, såsom skäl hvar¬
för jag får åberopa Frih. Kantzous reservation vid Utsk:s utlåt.
N:o 13, innehållande: ”Då ali beskattning bör så litet tungt som
16 H. 1%
0°
.Den G November c. m.
möjligt drabba den arbetande classen, och då både statshus-*
hållningens interesse och sedlighetens fordra, det äkten¬
skapliga förbindelser af lagstiftningen uppmuntras i stället
för att försvåras; så och enär jag finner dessa grundsat¬
ser öfverträdda genom stadgandet af stämpladt papper å lys¬
ningssedel- för allmogens söner eller drängar samt alla så¬
dana, hvilka icke betala bevillning för förmögenhet, har jag
ansett mig böra anmäla min reservation emot Utsk:s för¬
slag i denna del och tillstyrker, att lysningssedel- till äk¬
tenskap för sådana personer, hvilka icke erlägga bevillning
för lön eller förmögenhet, framdeles ej må med stämpladt
papper beläggas;” och får jag såsom ytterligare skäl för
min åsigt erinra om besväret med den vidlyftiga redovis¬
ningen för denna obetydliga afgift.
Ilr von Hartmansdorff: Denna afgift på lysningssed-
iar är ganska gammal, och jag inser icke något skäl, hvarföre
den nu mera än förut skall borttagas. Är någon, då han
vill träda i äktenskap, så fattig, att denna afgift verkligen
är känbar, så lärer utsigten för contrahenterna att finna
deras utkomst vara alltför ringa. Hvad besväret med re¬
dovisningen beträffar, har ingen af PresteSt. reserverat sig
i denna sak, och då dess medlemmar således vilja åtaga sig
besväret dermed, förfaller äfven detta skäl för afgiftens upp-
liäfvande.
R. o. Ad. biföll Utskrs yttrande i anledn. af anmärk¬
ningen vid 19 § 2 mom.
■Hr Stuart, Carl Gust.: Sedan nu det sednare utlåt, i
ämnet blifvit genomgånget, anhåller jag att få fästa upp¬
märksamheten på en redactionsförändring, som jag anser af
hehofvel påkallad uti 3 afd. af 4 § i utlåt. N:o i3, hvarest
förekommer orden: ”Directionen vid Riddarhuset
och öfriga R. St:s cancellier.” Enligt ordalydelsen kun¬
de det förstås så, som om Riddarhuset vöre ett R. St:s can¬
celli; och till undanrödjande af denna tvetydighet hemstäl¬
ler jag, om icke ordalagen kunde blifva följande: Direc-
tionen vid Riddarhuset och öfriga R. St:s can-
cellidirectioner.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes, som innefattade
den af Hr Stuart föreslagna redaction, följande ordalag:
Directionen vid R. St:s öfriga c an cell i-di re c tio¬
ner. Det går icke an.
Hr Stuart: Jag föreslog: Directionen vid Riddar¬
huset samt öfriga R.St:s ca nc e 1 li direc tion e r; men
för att till alla delar undanrödja Hr v. Hartmansdorffs be¬
tänkligheter kunde man säga: R idd.d irect:n och R.
Sl:s öfriga can celli-dire c tioner.
R. o. Ad. beslöt, att i 4 S 3 afd. skulle orden: ”Direc-
Den G November e. m.
”tionen vid Riddarhuset och öfriga R. St:s cancelliet” för¬
ändras till: ”Directionen vid Riddarhuset och R, Sfs öfriga
5’cancellidirectioner.”
I allt öfrigt biföll R. o. Ad. Bevil!n:sUtsk:s betänk. N:o
i3, med de uti utlåt. N:o 35 föreslagna förändringar.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda memor.
oell utlät:n från:
StatsUtskottet:
N:o 2g5. ang:de förhöjd beräkning af ehart® sigillatae-
inedlen ;
N:o 2g6. i fråga om Jemtlands läns invanares befriande
från erläggande af öfverskotts-, röke- och provincialläkare-
lönetillskottsmedel;
N:o 297. i anledn. af såväl K. M:s nåd. propos., angrde
f. d. ailm. mägasinsfouden samt betalniogsviikoren för er¬
hållna spanumålsunderstöd, som åtskilliga dervid afgifna yt¬
tranden samt i sistnämnde ämne väckta motioner;
JN:o 298. i anledn. af väckta motioner, rörde förändring
uti de vid sisth riksdag stadgade grunder för granskningen
och approbationen af förslitna smärre riksg sedlar;
N:o 299. i anledn. af Hr Rosenblads, Reinh., afgifna
motion, ang:de utdelning af R. o. Ad:s prot. för föregående
och innevar. riksdagar;
N:o 3oo. i anledn. af erhållen återremiss å memor. N:o
282 i frågan om slutligt bestämmande af aflöningen till Riks-
Stnis och Ulskms cancelliet*;
Stats- samt Allm. Bes v.- och Oecon.Utskm:
N:o 34. i anledn. af väckta frågor om folkskolors in¬
rättande ;
N:o 35. i fråga örn passevolanceafgiften;
Lagutskottet:
N:o j46. i anledn, af anmärkningar vid betänk. N:o 58
öfver Riksd fullm. And. Anderssons motion om ändring af 3o
§ i concurslagen;
N:o 147. i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o
61 öfver väckta motioner derom, att inteckningshafvare och
andra veterliga borgenärer ej mätte behöfva att i anledn. af
årsstämning deras fordringar angifva;
N:o 148. öfver anmärkn. vid Utsk:s betänk. N:o 81 i
anledn. af K. M:s nåd. propos., med öfverlemnande af Lag-
committe"ens förslag till allm. civillag, äfvensom öfver väck¬
ta motioner, hvilka dermed stå i sammanhang;
N:o 14g- » anledn. af anmärkn;r vid Utsk:s betänk. N:o
92. öfver motion af Hr G. G. Uggla, om förtydligande af
föreskrifterna, lörrde beli ofve l af fullmagt vid besvär^skrif¬
ters och ansökningars ingifvande till R. M. samt Hol- och
9a
Deli 6 November c. m.
Öfverrätter och om upprättande af formulär till besvärs-
hänvisningar;
N:o i5o. i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o
g3 öfver väckt motion, om återställande af rättigheten att
i ringare mål begagna muntlig stämning;
N:o i5i. i anledn. af anmärknrr vid TJlskis betänk. N:o
102 öfver väckt motion om föllängd tid för invånarne i
Lappmarken, Norrbotten och Westerbotten att fullfölja rät-
tegångsärender från Hofrätt till K. M.;
N:o iÖ2. öfver Hr Emil v. Troils motion om ansvars¬
bestämmelser för den, sorn med uppsåt oriktigt upprättar
räkenskaper och handlingar, sorn till allmän nytta och rät¬
telse äro;
N:o 153. öfver väckt motion, att den, maka eller far,
som saknar andra medel till hustrus, och barns försörjande,
än sin arbetsförmåga, och icke densamma dertill använder,
måtte kunna till arbete hos enskild person dömas;
N:o löp. öfver Hr B. H. Santessons motion om stiftan¬
de af en lag till betryggande deraf, alt de af staten till
Götha Canalbolag donerade skogar, jordegendomar och sten¬
brott skola fortfarande förblifva en canalverkets,tillhörighet;
Allm. Besvärs- o. Oeco n. Utsko 11 e t:
N:o i32. i anledn. af väckt motion om åtskilliga för¬
ändringar i Arm (fens organisation och Rikets försvarsverk;
N:o i33. i fråga örn åtskilliga föreslagna åtgärder till
lindring i rustnings- och roteringsbesväret.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 til 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 7 November i834>
Plenum kl. 10 f, m.
Justerades 1 prot.utdr. för d, 6 dennes e. m.
Upplästes ett prot.utdr. från Hederv. BondeSt. af d.
3o sistI. Oct., af innehåll, att Ståndet, i anledn,-af Preste-
St:s inbjudning om några åtgärders vidtagande å R. St:s si¬
da för riksdagens skyndsamma afslutande, beslutat, det R.
St. böra hos K. M. i underd. anhålla, det K. M. täcktes
utsätta riksdagens afslutande till någon dag emellan den i5
nästinstund. Dec. och Jul, samt att Utskui förelägges att
med sina betänkm i alla, nu oafgjorda ämnen inkomma till
D cn 7 November.
93
R. St. innan d. t Dec.; i hvilket beslut BondeSt. inbjudit
sina MedStänder att instämma.
Begärdes på bordet af Frih. Cederström, Jac., och
Hr y. Hartmansdorff, Aug.
Ånyo föredrogs Bevilln:sUtsk:s d. 27 sistl. Oct. e, m.
på bordet lagda betänk. N:o 36 ang:de verkställigheten af
B. St:s beslut, att sportlerna inom K. M:s Cancelli hädanef¬
ter skola utgå till Kronan såsom chartae-sigillatse-afgift.
Hr af Sillén, Lars G a b r., hade inlemnat ett så ly¬
dande anförande:
Uti Bevilln:sUtsk:s betänk. N:o 3,6, angrde verkställig¬
heten af R. St:s vid denna riksdag tagna beslut, att sport¬
lerna inom K. M:s Cancelli hädanefter skola utgå, till Kro¬
nan såsom chartse-sigillatoe-afgift, har Utsk.-, sorn föreslagit
en särskild § i den blifvande förordn,, om stämplade pap-
pyrsafgiften, hvaruti de bestämmelser sammanfattas, som
Utsk. tillstyrkt R. St. att för den beslutade intradens utgå¬
ende antaga, derjemte fästat R. St:s uppmärksamhet på de
controller derför, sorn kunna linnas nödiga, äfvensom å nyt¬
tan för kommande R, St. att erhålla en säker ledning för
bedömandet i hvad mån denna afgift för framtiden kommer
att uppgå till, understiga eller öfverstiga det på grund af
förra förhållanden beräknade årliga beloppet, i hvilket af¬
seende Utsk, föreslagit R. St. att hos K. M. i underd, hem¬
ställa, att inom såväl K. Just.revjsions-expeditionen och Stats-
expeditionerna, som ock öfriga till K. Cancelliet hörande
afdelningar må förås noggranna anteckningslistor, som jemte
upptagande af rubriker och dato på alla utgående expedi¬
tioner, hvilka med denna emot cancelligebuhren svarande
afgift böra beläggas, innefatta uppgift å de lönebelopp, i för¬
hållande hvartill afgiften blifvit beräknad , samt tillika full¬
ständig redovisning för beloppet deraf, hvilka antecknings-
listor, af vederbörande underskrifna, böra genom expedi¬
tionschefernas försorg årligen morn Jan. månads slut för fö¬
regående året insändas till K. Statscont., för att i, h ufv ut K
boken öfver chartae-sigillatae-uppbörden under särskild rubrik
ingå, samt slutligen tillika med denna hufvudbok till K.
Kammarrätten öfverlemnas, för att behörig granskning un-
dergå, m. m.
Lika med Utsk. anser jag det nödigt för controllen öf¬
ver den chartse-rsigillatae-afgift sorn i den s. k. cancelligebuh-.
rens ställe skall erläggas, att listor upprättas inom samtliga
afdelningarna af K. M:s Cancelli, som utvisa de lönebelopp,
i förhållande hvartill afgiften blifvit beräknad; dock varder
denna controll ej fullständig, om icke dessa listor derjemte
utmärka, hvad uti öfriga utgående expeditioner bestämmer,
beloppet af den charta sigillala, sorn kommer att utgå i
stället för lösen, hvadan detta synes böra tilläggas i föve-a
94
Den 7 November,
skriften, såvida R. St. skola uti detaillerna af detreglemen-
tariska ingå. Men jag vågar jemväl och hufvudsakligast fä¬
sta R. o. Ad:s uppmärksamhet på den af Bevilln.Utsk. före¬
slagna mindre lämpliga föreskrift, att dessa listor skulle ge¬
nom expeditionschefernas försorg insändas till K. Statscont.,
för att i hufvudboken öfver chartse-sigillatae-uppbördep un¬
der särskild rubrik ingå. Derigenom skulle samtliga expe¬
ditionschefer inom K. M:s Cancelli blifva redovisande inför
K. Statscont., och för hvar och en af dem upprättas ett
särskildt conto i charte-sigillatse-hufvudboken, hvilken såme¬
delst tomine alt blifva onödigt vidlyftig, utan alt vinna,
men väl att förlora i tydlighet och föröka arbetet inom
Cont. samt försvåra räkenskapernas granskning. Det står
icke heller väl tillsammans med livad R. St. angide utgif¬
ternas reglering under riksstatens 2.'dra hufvudtitel, hvad be¬
träffar K. M:s Cancelli, beslutat, att den eller de tjenstemän,
hvilka få sig anförtrodt att chartse-sigillatae-medlen uppbära,
borde ställas under uppbördsmanna-ansvar; ty icke lärer ett
sådant besvär och ansvar kunna åläggas cheferna för de sär¬
skilda cancelliafdelningarna.
Jag vågar derföre vördsamt föreslå den förändring uti
det af Bevilln.Utsk. uppgifna sätt för stämplade pappers-
uppbörden och dess redovisande inom samtliga afdelningar-
na af K. M:s Cancelli, att K. Statscont., sorn, enligt 16 § i
det redan godkända förslaget till chartse-sigillatoe-förordn.,
hädanefter likasom hittills skall äga att antaga en eller fle¬
ra chartoe-sigillatoe-försäljningsmän i Stockholm, förordna
den person, som emot borgen och under uppbördsmanna-
ansvar må på credit utbekomma erforderligt stämpladt pap¬
per för K. Mls Cancelli och derför till K. Statscont. afgif¬
va redovisning inom samma tid, som redogörelsen för stämp¬
lade pappersafgiften i länen böra vara ingifna, och vid lika
äfventyr, samt att denna uppbördsmans redogörelse så upp¬
rättas, att den utvisar uti särskild column den vanliga stämp¬
lade pappersafgiften och uti en annan column deri afgift,
som utgör ersättning för cancelligebiihren, enligt det formu¬
lär, K. Statscont. äger alt dertill meddela, samt verificerad
med de af Bevilln.Utsk. föreslagna anteckningslistor från så¬
väl K. M:s Just.revis.-expedition och Statsexpedltionerna som
öfriga till K. Cancelliet hörande afdelningar, hvari jemväl
bör synas, hvad uti öfriga utom fullmagter och constituto-
rialer utgående expeditioner bestämmer beloppet af stämp¬
lade pappersafgiften.
Såsom ersättning för det besvär och det ansvar, sorn
med denna uppbörd och redovisning blifver förenad, synes
en provision af 2, högst 3 proc. å försäljningsbeloppet böra
hestås och redogöraren äga att i den afgilvande räkningen
afföra. Grnom denna nedsättning i provisionen emot hvad
andra försäljningsman åtnjuta, som antagas med skyldighet
alt hälla stämpladt papper allmänheten tillhanda, vinner
D e n 7 November.
Kronan en besparing; men redogöraren erhåller likväl en
skälig vedergällning för ett besvär och ett ansvar, som ho¬
nom derförutan ej lärer kunna åläggas.
På grund af dessa anmärkningar anhåller jag, att Be-
vilIn.Utsk:s förevar, betänk, må varda till Utsk. återremit¬
terad t; hvarvid jag hemställer, att, i händelse betänk, re¬
dan blifvit af de 3:ne andra RiksSt:n bifallet och mitt för¬
slag icke skulle finnas kunna komma under pröfning såsom
ett tillägg, men icke innefattande någon egentlig förändring
uti hvad redan kan vara beslutadt, det då må få anses och
behandlas såsom en af Utskts betänk, föranledd ny motion.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som Hr af Sillens
förslag synes bereda ordning och besparing, tillstyrker äfven
jag återremiss af betänk.
Bevilln:sUtsk:s betänk. N:o 36 återremitterades.
Ankom K. M:s HofCanceller, hvilken å K. M:s höga
vägnar aflemnade Dess nåd. skrifvelse af d. 4 sisth Oct., an-
gtde upptagande af ett lån till befrämjande af hypotheks-
föreningar.
Sedan HofCancelleren afträdt, upplästes den nåd. skrif-
velsen och remitterades till StatsUtsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad. d.
2 sisth Juni beslutat, att StatsUtsk:s utlåt. N:o n5 skulle
hvila, till dess samma Utsk. besvarat en till detsamma re¬
mitterad motion, ang:de räntepersedlarnasförvandling i pen¬
ningar efter medeltalet af vissa förflutna års markegång.
Sedan denna motion nu blifvit besvarad genom StatsUtsk:s
utlåt. N:o 273, hvilket d. 3o sisth Oct. af R. o. Ad. åter¬
remitterades, föredrog H. Ex. nu ofvannämnda utlåt. N:o
n5, ang:de förändring i sättet för beräkningen af den s. k.
gevinsten å Kronans behållna räntor.
Nämnde utlåt. N:o u5 blef af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs Stats- o. Oecon.Utsktns d. 3o sisth
Oct. e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 32, i anledn. af väckt
motion örn förändrad uppsägningstid för leverering af rän-
tehÖ in natura, inom Södermanlands län.
Hr Stuart, Carl Gust.: Utsk. synes mig hafva be¬
handlat detta ärende efter så ensidiga och skefva grunder,
att jag för min del icke kan bifalla betänk. Förmodligen
äger, i afseende på uppsägningstiden och levereringen af
ifrågavar. räntepersedel, samma förhållande rum i flera an¬
dra provinser som i Södermanland, och jag vet då icke,
hvarföre särskilda contract härom, derest sådana äro nöd¬
vändiga, skola upprättas endast, för detta län. Dessutom
bör förevar, fråga behandlas i sammanhang med det på
96
Den 7 November.
StatsUtsk:s handläggning beroende vigtiga mål, ang:de be¬
stämmandet af förändrade grander för utgörandet af ränte-
spannmålen. Jag tillstyrker derföre i sådant afseende åter-
remiss af de sammansatta Ulskms betänk.
Gr. Von Platen, Baltzar Julius Ernst: Jag vill
visst icke bestrida återremiss, men får upplysa, att åt¬
gärden ingalunda är af den nytta, att man bör vidare ut¬
sträcka den; hvarföre, och då inom Utskift BondeSt:s leda¬
möter ej visade sig dermed särdeles belåtna, utan t. o. m.
en ledamot från Upsala län särskildt, förbehöll sig, att in¬
gen rubbning i contracten för det länet måtte äga rum, jag
tror, alt man icke bör drifva saken vidare.
Hr Stuart: Med antagande af de uppgifter, Gr. v.
Platen meddelat såsom riktiga, synes den ifrågaställda för¬
ändringen icke komma att blifva af någon synnerligt fördel-*
aktig beskaffenhet för allmogen och öfriga räntegifvare. Vid
sådant förhållande tillstyrker jag afslag å betänk.
Gr. von Platen: För min del skall jagingalunda-mot-
sätta mig, att betänk, afslås.
Stats*- och Oecon.Utsk:ns utlåt. N:o 32 afslogs.
Då nu ånyo föredrogs Stats- o. Oecon.Utsk:ns d. 3ö
sisth Oct. e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 33 i anledn. af
väckt motion om rättighet för vissa hemmansägare i Jemt¬
land att få till skatte inlösa kronojord, som med s. k. fyll—
nadsjord blifvit inblandad, m. m., blef samma utlåt, af R<
o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. 3o sisth Oct. e. m. på
bordet lagda betänk. N:o 58 i anledn. af väckt motion om
preglande af en skådepenning till minne af den nu verk¬
ställda realisationen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: För min del kart
jag icke gilla de skäl, hvarpå Utsk. grundat sitt afstyrkan-
de till motionen, då de synas förutsätta tvekan, huruvida
realisationen kommer att äga bestånd. Men jag har ett an¬
nat skäl för samma resultat, hvari Utsk. stadnat, det nemi.,
att hvarje myntpjes, som utgifves, är en medalj, som säkrast
och bäst förevigar minnet af realisationen.
BancoUlsk:s betänk. N:o 58 bifölls.
Likaledes biföllos BancoUtsk:s d. 3o sisth Oct. på bordet
lagda betänk, och mcrnor.:
N:o 59. i anledn. af åtskilliga från RiksStln till Banco-
Utsk. remitterade motioner, rör:de åtgärders vidtagande
till befordrande af hypotheksföreningar;
N:o
Den j November.
N:o 60. med hemställan om förhöjda arfvoden för Ban¬
kens brandmästare och conductor.
Ånyo föredrogos och biföllos LagUtsk:s d. 3o sisth Oct.
e. m. på bordet lagda utlåt:n och memor.:
N:o 140. i anledn. af anmärkningar vid Utsk:s betänk.
N:o 8 öfver Peter Pehrssons från Calmar län motion om
rättighet för parter att deras till domstol ingifna handlin¬
gar återbekomma;
N:o 14*• i anledn. af återremisser å Utsk:s betänk. N:o
44 öfver Riksd.fullm. Peter Pehrssons från Calmar län och
Nils Strindlunds från WesterNorrlands län motioner om ut¬
arbetande af en executionsstadga;
N:o 142. i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o
6a öfver Hr Frih. Joh. Alb. Kantzous motion, att bysatt
gäldenär, som all sin egendom till borgenärerna afstår, ge¬
nast derefter må från bysättningshäkte lösgifvas;
N:o i43. i anledn. af anmärkningar vid Utsk:s betänk.
N:o 65 öfver motioner om ändringar och tillägg i nu gällan¬
de stadganden, ang:de bysättning;
N:o 144- i anledn. af erhållet uppdrag från Hederv.
BondeSt. att föreslå de lagförändringar, hvartill Ståndets
beslut i frågan om införande af ett nytt myntsystem kunde
föranleda.
Till pröfning föredrogs LagUtsk:s d. 3o sisth Oct. e. m.
på hordet lagda utlåt. N:o 142 i anledn. af återremisser utaf
åtskilliga från Utsk. afgifna betänka), rörrde utsöknings-
ärender.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då detta betänk, innefattar
svar på de anmärkningar, som blifvit inom RiksSt:n gjorda
vid flera till Utsk. återremitterade utlåt:n, uti hvilka Utsk.
dock ej nu tillstyrkt någon förändring, hemställer jag, om
icke Utsk:s först afgifna betänkrn nu böra hvart för sig sär¬
skildt föredragas och pröfvas samt det sednare endast läggas
till handlingarna.
R. o. Ad. lade utlåt. N:o 142 till handlingarna samt be¬
slöt, att betänk:na N:is /j.5, 46, 47» 4^» 49» 5°, 5i, 52,
53 och 55 nu skulle hvart för sig särskildt föredragas och.
pröfvas.
I anledn. häraf föredrogos LagUtskts betänkrn:
N:o 4-5. öfver Riksd.fullm. från Örebro län Peter Pehr-
sons motion, att för de orter, der verkställigheten af ut¬
mätningar nu vore delad emellan kronofogde och bergsfog¬
de, ändring häruti måtte förordnas, så att omförmälda be¬
fattning blott endera tillkommer;
N:o 46. öfver väckta motioner, ang:de rättighet för Iäns-
»6 II. )3
g8 Den 5 November.
män, nämndemän och fjerdingsman, eller den person, for¬
dringsägaren eljest har förtroende till, att verkställa ut¬
mätningar ;
N:o 47- öfver Puksd.fullm. Olof Olofssons från Öster¬
göthland motion, ang:de vilkorliga utmätningsresolutioner;
N:o 4^- öfver Hr G. A. Bruncronas motion om vissa
lagbestämmelser, för att förekomma utmätningsmans tillgrepp
och förskingring af utmätta medel;
N:o 49- öfver Riksd.fullm. från Elfsborgs län, Anders
Danielssons motion om annan fördelning än den, som nu
äger rum, af försäljningsprovision för utmätt fastighet;
N:o 5o. öfver Riksd.fullm. J. J. Rutbergs från Norr¬
bottens län motion, att för kronoutskylder af fastighet, den
ägaren till utskyldernas godtgörande afstår, vidare betal¬
ningsansvar icke må honom åligga;
N:o 5i. öfver Riksd.fullm. från Calmar län, Nils Mag¬
nussons motion om bestämmande af viss tid för fullföljd af
hos K. M:s Bef:h:de skedd lagsökning emot löftesman som
borgat såsom för egen skuld;
N:o 5i. öfver Riksd.fullm. från Skaraborgs län, Lars
Larssons förslag till stadganden, rör:de tiden, inom hvilken
utmätning bör verkställas, m. fl. hithörande frågor;
N:o 55. öfver motioner om stadgande af skyldighet för
gäldenär att, i brist af annan tillgång, med arbete aftjena
sin skuld;
Dessa g betänktn blefvo af R. o. Ad. bifallna.
Vidare föredrogs äfven LagUtskts betänk. N:o 53 Öfver
väckta motioner, angtde stadganden till förekommande der¬
af, att gäldenär, medelst diktade köpeafhandlingar, undan¬
håller sina tillgångar från utmätning.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anser Utskrs förslag in¬
nefatta sådana föreskrifter, som vid verkställigheten skulle
blifva af ett högst menligt inflytande på enskilda transactio-
ner. Föreskriften, att de ifrågavar. köpeafhandlingarna, för
att vara gällande, icke blott skola skriftligen affattas, utan
äfven inom viss tid inför kronofogden och derefter inför
domstolen uppvisas, synes mig alltför sträng, utan att i nå¬
gon väsendtlig mån leda till det åsyftade ändamålet. De
klagomål, som länge blifvit förda öfver begångna svek me¬
delst diktade köpeafhandlingar, böra visserligen föranleda
till vidtagandet af någon åtgärd för afbjelpande af de för¬
luster och lidanden, som på sådant sätt icke sällan skola
åstadkommas. Jag tror dock icke, att detta ändamål kan
vinnas genom den af Utsk. föreslagna författning. Afhand-
lingen behöfver t. ex. endast uppgöras eller, om den förut
är uppgjord, dateras 2:ne dagar före utmätningen, hvilken
då, i anseende dertill, att den föreskrifna tiden för uppvi¬
sandet icke förflutit, ej får verkställas. Högst besvärligt och
stundom äfven alldeles omöjligt synes det ock blifva att på
Den 7 November.
99
landet, der kronofogden ofta kan vistas på många mils af¬
stånd från det ställe, hvarest afhandlingen uppgöres, inom den
föreslagna korta tiden skaffa det erforderliga uppvisningsin-
tyget; oell att, sedan man en gång uppvisat köpeafhandlin-
gen för en auetoritet, derefter förnya uppvisandet för en
annan, synes vara en fullkomligt onödig omgång, endast le¬
dande till besvär för vederbörande contrahenter. Jag an¬
håller altså om afslag å betänk, samt propos. å bifall till
hvad Lagcomrnitteen i detta hänseende föreslagit uti 6 och
7 55 4 caP- Utsökn.brn; varande de deruti intagna föreskrif¬
ter åberopade af Hr Hessle uti dess reservation, den jag alt¬
så nu utber mig att få uppläsa.
Reservationen upplästes af Hr Stuart, som derefter för¬
nyade sin anhållan om den begärda proposm.
Gr. Frölich, Da v., förenade sig med Hr Stuart och
begärde afslag å LagUtskts betänk. N:o 53.
Uppå derefter framsta lid propos. afslog R. o. Ad. be¬
tänk, N:o 53, men beslöt, i stället för Utsk:s förslag, ett så
lydande stadgande: ”Söker någor tillegna sig gods, som i
”gäldenärs ho finnes, och bjuder bestyrkelse härför samt
"ställer borgen för den kostnad och skada, som af hans an-
"språk komma kan, varde godset satt i qvarstad, intilldess
"tvisten om äganderätten af domstol pröfvad blifvit; stämmo
"dock sökanden i tliy fall borgenären, i staden inom en,
"och på landet inom trenne månader, sedan godset i qvar¬
stad satt är, eller håfve sin talan mot borgenären förlorat.
"Anmäler gäldenären vid qvarstads- eller utmätningstillfäUet,
"att godset hörer annan till, varde ock det med qvarstad
"belagdt: gäldenären underrätte härom den uppgifne ägaren,
"och stämme han inom den tid, som sagdt är, så vida lätt
"till godset framför borgenär vill förvaras. Vill i dessa fall
"borgenär sjelf stämma, stånde det honom fritt. Samma Jag
"vare, der borgenärer söka företräde hvar för annan.”
Föredrogs ett från R.idd.TJtsk. inkommet så lydande
memor.:
Ridd.directtn lier till Utsk. öfverlemna! en af K. Hof-
capellmästaren Joli. Berwald hos Directm framställd ansök¬
ning, att, då Hofcapellmästaren och hans hustru ämnade
gifva en concert, hvars oafkortade inkomst skulle användas
till de brandskadades i Wenersborg hjelp och bästa, men
ingen local i hufvudstaden vore för en concert mera pas¬
sande än Riddarhussalen, sökanden måtte tillåtas att få å
Söndagen d. 22. i denna månad nämnde sal för ofvanberörde
ändamål begagna; och har Ridd.directm denna ansökning
med sitt tillstyrkande beledsagat jemte hemställan tillika, om
icke Ridd.salen vid detta tillfälle kunde åt de concertgif-
vande utan afgift upplåtas.
100
Den 7 November.
Af sådan anledn., oell enär litsle, föreställer sig, att det
afsedda välgörande ändamålet påkallar II. R. o. Ad:s upp¬
riktiga deltagande, samt, i händelse plena, uti veckan före
och efter den för concerten uppgifna dag, inträffa å van¬
liga dagar, nemi. Thorsdagar och Måndagar, tillräcklig tid
linnes både att vidtaga de för concerten nödiga anordningar
och att nedtaga orchesterställningen, har Utsk. lika med
R.idd.direct:n trott sig böra hos II. R. o. Ad. vördsamt
föreslå:
att K. Hofcapellmästaren Berwald må erhålla tillåtelse
alt, emot besörjande på egen kostnad af orchester-
ställningens uppförande och nedtagning, eclairering
samt betjening, å Söndagen d. 22 i denna månad
begagna Ridd.salen, för att derstädes gifva en con¬
cert till förmån för Wenersborgs olyckliga brand-
skadade invånare; hvilket dock till II. R. o. Ad:s egen
ompröfning öfverlemnas. Stockholm d. i Nov. 1834*
På RiddarhusUtskottets vägnar
G. G. D’Albedyhll.
W. F. Dalman.
Gr. Frölich, Dav.: Jag förmodar, att R. o. Ad. lem-
nar sitt bifall till det föredragna memor., och hemställer,
om icke, enär säkerligen hvar och en önskar, att recetten
må så oafkortadt som möjligt komma det afsedda ändamålet
till godo, alt den vanliga eclaireringen jemväl må utan af¬
gift bestås.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I den händelse R.
o. Ad. skulle vilja utaf Ridd.cassan lemna bidrag till det
ifråga var. ändamålet, torde det vara bäst, att detta utgår
directe i penningar, emedan den lyshållning, som äger rum
under våra aftonplena, ombesörjes enligt derom afslutadt
contract och är helt olika med den, som vid concerterna
användes. Jag hemställer altså, om det icke vore lämpli¬
gast, att Gr. Frölichs framställning derom förfölle.
Gr. Frölich: Jag har endast afsett, att den eclairering,
som här är vanlig under våra plena, jemväl måtte bestås
vid concerten. Skulle någon derutöfver erfordras, lärer det
få ombesörjas på concertinkomstens räkning.
Underteckn. Ridd.Secret.: För att vinna ändamålet
att bespara concertmedlen, utan att derföre inveckla liqvi-
den, anhåller jag vördsamt att få hemställa, om icke det bä¬
sta vore, att R. o. Ad. anvisade på Ridd.cassan att utbeta¬
la kostnaden för eclaireringen, hvilken gemenligen vid till¬
fällen som det ifrågavarande uppgår till 7.5 r:dr b:co.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer så mycket
hellre i Ridd.seeret:s förslag, som den vanliga lyshållningen
här under plena ersättes af de allm. riksdagskostnadsmed-
Den 7 November.
101
leri, hvilka icke lära kunna af R. o. Ad. särskildt till väl¬
görenhet användas.
Med bifall till Hofcapellmästaren Eenvalds begäran, att
den 22 dennes få begagna Riddarhussalen till uppförande af
en concert till förmån för de brandskadade i Wenersborg,
beslöt . R. o. Ad., för att gå det vackra ändamålet till mötes,
att ingen afgift för salens begagnande skulle erläggas, och
alt eclaireringen vid tillfället skulle på Ridd.cassans bekost¬
nad bestridas.
Ilr Gunther, Carl Gust., uppläste följande:
Enligt min förut gjorda anhållan, då R. o. Ad. återre¬
mitterade StatsUtsk:s ullåt. N:o 273, torde jag nu få afgifva
de anmärkningar, hvartill jag funnit mig föranlåten efter er¬
hållen kännedom af alla de handlingar, som finnas åbero¬
pade, dels i K. M:s nåd. propos. till R. St. af d. 7 sisth
Maj, dels i StatsUtsk:s nämnde ullåt., ang:de grunderna för
markegångsprisens bestämmande, räntepersedlarnas omsätt¬
ning och förenkling, indelta räntors och tiondeanslags åter-
ingående till Kronan samt andra med grundskatternas utgö¬
rande gemenskap ägande ämnen. Härvid anser jag lämpli¬
gast att, vid pröfningen af ämnets flera delar, följa den ord¬
ning , Utsk. iakttagit.
Då förekommer 1:0 förslaget, att R. St. skulle
upprätta markegångstaxa för kommande 5 år,
hvilket förslag Utsk. helt och hållet afstyrkt, såsom mindre
tjenligt, dels, då en markegårigsättning för kommande 5 år
grundades på de pris, som varit gällande under 5 förflutna
år, alltför betydliga skillnader emellan de för året gångba¬
ra och markegångsprisen kunde uppkomma, hvadan en så¬
dan förändring, ehuru ledande tili en säker oell bättre ord¬
nad beräkning af statens inkomst i grundskatt, dock för myc¬
ket äfventyrade att föröka i stället för att lätta de skatt¬
skyldigas bördor, och dels emedan representanten icke alltid
kan äga den närmare kännedom om localförhållandena, som
är nödig för en dylik prisbestämning, med flera andra af
Utsk. anförda skäl, hvilka jag för min del i allo gillar.
Jag skulle kunna anföra än flera skäl för afstyrkande af
ofvannämnde förslag, af hvilka jag blott vill nämna, att
ehuru en del af hindren för tillämpningen af förslaget örn
R. St:s befattning med markegångssättningen synes undan¬
röjd genom K. KammarCöllegii afgifna und. utlåt, med för¬
slag till förändring i nu gällande method för marke¬
gångssättningen, återstår dock ett o.öfvervinnerligt hin¬
der deruti, att enligt nu gällande grundlagar, äfvensom en¬
ligt de vid denna riksdag föreslagna grundlagsförändringar,
R. St. ej alltid komma tillsammans hvart 5:te år, och såle¬
des ej heller kunna bestämma markegångssättningen på de
i förslaget bestämda tider.
102
Den 7 November.
Dernäst förekommer 2:0 frågan, huruvida årets mar¬
kegång eiler ett medeltal af sist förflutna 10 el¬
ler 5 års mark egån gar bör tagas till grund för
utgörandet af såväl kronotionde och af rads¬
spannmål, som äfven alla andra hemman och lä¬
genheter åsätta räntor. Utsk. håller före, att, i lik¬
het med hvad li. St. uti deras und. skrifvelse af d. 7.5 Jan.
i83o (N:o 327) yttrat, det vore lämpligt, om marke-
gångsprisen grundades på förhållanden, so m för
sed naste 5 åren varit gällande, och tillstyrker förden¬
skull att antaga medium af sednaste 5 årens markegångs-
pris, sålunda uträknadt, att sedan årets markegångspris blif¬
vit faststäldt, hopsummeras detsamma med de näst föregå¬
ende 4 årens markegångspris i samma län, och att början
dermed sker år i835. Ehuru jag medgifver, att stora ömsesi¬
diga fördelar, såväl för staten som den skattskyldige eller
räntegifvaren, kunna beredas genom bestämmandet af en
medelmarkegång, hvilken då hellre bör beräknas efter me¬
dium af 10 än af 5 år, på skäl som finnas, fullständigt ut¬
vecklade i de reservationer, som äro bifogade Utskis ut¬
låt., medgifver jag likväl ej, att något sådant förslag kan
tillämpas, förrän, genom förutgående åtgärder, de olägen¬
heter undanrödjas, hvilka i annat fall flerfaldigt öfverväga
fördelarna; ty då ändamålet, sorn sökes, ej endast är en
säkrare och jemnare beräkning af statens inkomst, utan äf¬
ven i främsta rummet åsyftas en lättnad eller lindring i de
skattskyldigas bördor, så, fastän Utskis förslag innebär en
ofelbar fördel i afseende på statens inkomst, får man ej för¬
bise, att räntegifvare härvid kunna mer förlora än vinna,
äfvensom att räntetagare blifva mycket lidande vid de till¬
fällen, då räntegifvare vinna, enär fleras vinst då sker på
en endas bekostnad. Dessa olägenheter för räntegifvare äf¬
vensom för räntetagare äro alltför betydliga och blifva än
större genom den i nästa punkt af Utsk. föreslagna method
för årliga markegångssättningen, och måste altså först af-
hjelpas, innan förslaget om bestämmande af en medelmarke¬
gång kan tillämpas, så framt ej ändamålet, sorn i främsta
rummet åsyftas, skall förfelas och motsatsen, nemi. ökade
bördor för räntegifvare jemte obelåtenhet för räntetagare,
åstadkommas; hvadan årliga markegångar måste bibehållas,
intilldess åtgärder hunnit verkställas, hvarigenom all upp-
sägningsrätt kan upphöra och grundskatterna alltid liqvide-
ras med penningar, utom den del deraf, som årligen till
statens behof bör in natura levereras, samt alla löntagare
erhålla sina löner af statsverket. Då först äro alla hinder
undanröjda för antagandet af medelmarkegång.
Hvad nu beträffar 3:dje punkten, om en förändrad
method för markegångssättningen, anser jag Utskis.
förslag i denna del vara sämre än det, som K. Kammar-
Collini i dess anderd, utlåt, af d. 17 Juni i83o föreslagit.
Den 7 No ve mber.
io3
Likväl kan hvarken Utskrs eller KammarCollegii förslag till
markegångssättning användas, så länge årliga markegångar
måste bibehållas. Dessa förslag kunna först då användas,
när medelmarkegång af föregående år kan tillämpas, emedan så
länge rättighet att uppsäga och leverera räntor in natura
mäste bibehållas, bör årliga markegången vara bestämd och
kungjord före Thomae dag; således kan ej följande vårpris
deruti inflyta. Att ändra methoden för markegångssättnin-
gen på sätt Utsk. eller på sätt KammarColhm föreslagit,
innan åtgärder till ett förbättradt sätt för grundskatternas
utgörande blifvit vidtagna, skulle, såsom det synes mig, en¬
dast leda till att få högre markegångspris än hittills, och
således till att föröka bördorna för räntegifvare. K. Kam¬
marColhm har till Utsk. öfverlemnat fullständiga handlin¬
gar, rör:de prisförhållandena under åren 1831, i832 och i 833,
jemte sammandrag, utvisande resultatet af uppgifterna för
hvarje af dessa år. Om Utsk. ville jemnföra resultaten af
de sålunda uppgjorda årsprisen för nämnde trenne år med
de markegångspris, hvilka under samma år och för samma
orter varit gällande, samt om Utsk. derefter ville meddela
Ii. St., huru jemnförelsen slår ut, tror jag man skall få se,
huruvida methoden leder till förhöjning. Man säger, att för¬
slaget till förändrad method för mai kegångssättningen åsyf¬
tar att befordra någorlunda jemna och stadgade pris å spann¬
målen, hvilket ändamål är ganska godt och nyttigt, men kan
ej vinnas förutan användande af andra medel. Då i sed¬
nare tider ofta handt, att spannmålsprisen i November va¬
rit mycket olika med spannmålsprisen i följande Februari,
har denna stora olikhet i pris egentligen haft sin grund i
den tröghet, som existerar i all vår inre rörelse, isynnerhet
i spannmålshandeln; ty hvarje landtman kan i Nov. bedöma
sin inbergade gröda, hvarefter hans försäljningspris bör rät¬
tas, men ej, såsom i sednare tider oftast sker, efter den nöd
och förlägenhet, som råder hos större delen jordbrukare,
härrörande af felande rörelsemedel och af för inskränkt rö-
relsecapital, och deruti ligga rätta orsakerna till den stora
olikheten emellan Nov.- och Februari-prisen. Om riktigt
verksamma medel användas till rörelsens upplifvande, då
först kunna och skola spannmålsprisen blifva någorlunda
jemna och stadgade, och då först kan skyldigheten att alltid
lösa räntorna med penningar af räntetagare åtagas samt all
uppsägningsrättighet upphöra, och förr kan ej en medelmar¬
kegång samt nu föreslagna method för markegångssättning
tillämpas. Måtte de män, hvilka af R. St. erhållit det ut¬
märkta förtroendet att såsom ledamöter i StatsUtsk. pröfva
samt till- eller afstyrka och i mångå fall med R. St:s rätt
afgöra hvilka medel Svenska Nationen kan och bör använ¬
da till befrämjande af Rikets välstånd och förkofran, —
måtte dessa män, vid en förnyad pröfning af det återremit¬
terade vigtiga förslaget om förändring i grundskatternas ut¬
De ii 7 November.
görande och dermed gemenskap ägande ämnen, väl behjerta
den skattdragande jordbrukarens belägenhet. De skola då
säkerligen inse, att till lättnad för de skattdragandes och i
synnerhet räntegifvares bördor samt till befrämjande af all¬
män belåtenhet erfordras andra medel än markegångsprisens
förhöjande i bredd med ökad bevillning, under det man
tillika förminskar rörelsecapitalet, dels för att förstärka Ban¬
kens grundfond och förmåga att upprätthålla myntvärdet,
dels för att indraga eller förminska statens låneanstalter till
understöd för näringarna, hvilken sednare åtgärd synes vara
beslutad af begär att försöka,om näringarna, när de öfver-
lemnas åt sig sjelfva och sina egna krafter, då skola bättre
kunna täfla med utländningen, än när de bispringas af sta¬
ten. Ehuru förträffliga de theorier än äro, hvilka legat till
grund för majoritetens inom StatsUtsk. fattade beslut, är
likväl under närvar, förhållanden hos oss ganska vådligt att
försöka tillämpa dessa theorier, emedan det ej kan ske med
mindre uppoffring, än af Nationens trefnad och bestånd.
Må derföre dessa män i StatsUtsk., isynnerhet de, som till¬
höra de näringsidkande Stånden, under deras ifver att för¬
söka nya theorier i statsceconomien, ej glömma eller förbise,
att i ett så penningfattigt land, som Sverige, är det ett stort
och i sina följder högst skadligt fel, derest man under när¬
varande allm. verldsförhållanden försummar använda statens
credit till att utvidga rörelsemedleö och rörelsecapitalet, allt
efter sorn näringarna och industrien det behöfva, emedan på
denna åtgärd förnämligast beror alla näringars af- eller till¬
tagande. Innerligen öfvertygad om dessa sanningar har jag
flera gånger tagit mig frihet derom erinra inom det Stånd,
der jag nu har äran yttra mig, och jag anser för en pligt
att vid detta tillfälle vördsamt uppmana H. StatsUtsk. att
afböja de lidanden och olyckor, hvilka hota större delen af
Nationen, derest ej StatsUtsk. genom användande af statens
credit upplifvar inre rörelsen i alla dess grenar.
I afseende på frågan i 4-'de punkten, om indragning
till Kronan af de till Militär- och Civilstaterna
jemte Skolstaten och andra allm. ändamål in¬
delta räntor och k ro n o tio n d e - a n sl a g, emot anvis¬
ning af motsvarande summor på stat, finner jag väl,
att en sådan förändring skall ofelbart medföra både för sta¬
ten samt löntagaren och jordbruket ganska mycken nytta,
hvarföre jag lifligt önskar, att den snart måtte verkställas;
men i afseende på verkställigheten hyser jag motsatt öfver¬
tygelse med den, som är uttryckt i Utsk:s utlåt., emedan jag
anser, att såväl denna förändring som räntepersedlarnas för¬
enkling måste först verkställas, innan de ofvan föreslagna
åtgärderna med markegångssättningen kunna antagas. Der¬
jemte instämmer jag så till vida i hvad K. KrigsColkm an-
dragit, att alla räntor böra uppbäras af Kronans vanliga
upp-
Den 7 November.
io5
uppbördsman och ingå till Statscont., samt derifrån ut-
anordnas till löntagarne, dock med vilkor, att ett stän¬
digt anslag för hvar och en göres i tunnor spannmål, deraf
löntagaren må disponera in natura från Kronans magasin
i- af lönens belopp, och erhålla de andra -| i contant efter
markegångspris, motsvarande de summor, hvartill de till
staten indragna räntor efter deras förenkling årligen upp¬
gå Härigenom skulle löntagare säkrare bibehållas vid de
billiga förmåner, som de nu innehafva, än om lönerna
utginge genom en viss contant summas anslående för all¬
tid, och dessutom upphörde all beröring emellan löntagare
och räntegifvare, hvilket skulle blifva en väsendtlig för¬
del häraf.
Vidkommande 5:te punkten om vilkor en, hvarun¬
der den föreslagna mar kegångsbe räkning en i all¬
mänhet bör tjena till grund för bestämmandet af
lösnings- och leverer ingsför hållanden emellan
räntegifvare och räntetagare, ser jag ej, huru detta
förslag skall kunna antagas, emedan räntegifvare genom de
här försvårade vilkoren för räntornas leverering in natura
tvingas att lösa räntorna med penningar, hvilket tvång är obil¬
ligt och oantagligt, förrän all uppsägningssätt kan upphö¬
ra och räntegifvare rent af åtaga sig att alltid lösa räntor¬
na med penningar; men om detta förslag i öfrigt skulle an¬
tagas, mäste åtminstone den i mom. d räntegifvare ålag¬
da betalningsskyldighet alldeles borttagas på de skäl, sorn
äro anförda af flera BondeSt:s ledamöter inom Utsk., i de¬
ras vid Utskrs utlåt, vidfogade reservationer. Intilldess de
bär omnämnda förändringar i grundskatternas utgörande
hinna fullbordas, skulle man kunna afhjelpa de öfverklaga-
de olägenheterna å ömse sidor, såväl för räntegifvare sorn
för räntetagare, om det stadgades:
1:0 Att alla räntegifvare äga vid räntornas leverering
eller liqvidering iakttaga enahanda vilkor, som Kronan stad¬
gar för dess behållna räntor, hvilket måste vara både
billigt och rättsén ligt, emedan alla räntegifvare hafva ena¬
handa rätt, och räntetagare ej kunna äga större rätt, än
att få lika med hvad Kronan af räntegifvare fordrar, enär
det iir Kronans rätt, som disponeras af räntetagnren;
2:0 Att all uppsägningsrätt förundras sålunda, att rän¬
tegifvare och räntetagare endast må äga ömsesidig rättighet
att uppsäga halfva räntans utgörande i natura, dock så att,
om den enaparten uppsagt, det likväl står den andra parten
öppet att uppsäga, i hvilket fall hela räntan Utgår in na¬
tura; hvilket stadgande skulle betydligt modifiera de öfver-
klagade olägenheterna och vara en tjenlig inteiimsåtgard,
tills de hufvudsak liga förändringarna blifvit fullbordade, eme¬
dan sådant medförde fullkomlig rättvisa å ömse sidor jem¬
te lika stor motvigt för de ömsesidiga missbruken; och vågar
16 II. 14
joG Den 7 November.
jag derföre detsamma föreslå, med anhållan, att StatsUtsk.
ville taga det i öfvervägande.
Beträffande slutligen 6:te punkten om förändring
och red nelion af hem mans räntor na, anser jag äfven
detta för ett högst nyttigt förslag, sorn bör bringas till
verkställighet, och tackar Utsk. för dess tillstyrkande i den¬
na del; men jag ber att få göra några anmärkningar vid
det af K. KammarCoIhm uppgjorda oell vid sist förflutna
riksdag godkända förslag. Jag anser nemi. en jemnkning
höra ske i en af hufvudgrunderna för att förekomma en
större fluctualion i räntebeloppen , det vill med andra ord
säga, på det ändamålet ej matte förfelas, hvartill fordrasalt
såsom grundsats antaga, att en viss del af räntan, t. ex.
eller bestämmes i penningar enligt KammarCollegii ut¬
räkning. För närvarande är i detta afseende förhållandet
högst olika i särskilda provinser, så att dä i Halland räntan
utgår till hälften i bestämdt penningebelopp, utgår den i
Stockholms län med endast några skillingar i penningar.
Häruti bör nu göras rättelse, då man beslutar om räntornas
förenkling, ty utom det, att ett jemnare förhållande bör
äga rum emellan räntegifvare, pä det deras skattebördor ej
må för ojemnt trycka, finnes ingen annan utväg för att fö¬
rekomma en större fluetuation, d. v. s. förekomma att ge¬
nom tidernas förändring bördorna för en del räntegifvare
uppstegras till en nu okänd böjd, hvilket likväl kan inträffa,
derest man bestämmer större delen af räntan i sådana per¬
sedlar, som äro underkastade de största förändringar. Dess¬
utom finnes intet gällande binder emot antagandet af det
stadgande, som jag bär påyrkar, i afseende på penningerän-
tan, sedan vi nu återfått ett stadgadt mynt, som, vill Gud,
skall bibehållas. Sedan sålunda räntorna blifvit till en viss
del bestämda i penningar, anser jag en uträkning böra gö¬
ras på all den spannmål, som för staten erfordras, inberäk¬
nad den ^ af lönen, som alla löntagare böra erhålla in na¬
tura. Detta behof fördelas lika på alla räntegifvare och
antages af mig suppositionsvis till ^ af liela räntan, hvilken
ovilkorligen bör årligen i Kronans magasin levereras, så
framt ej räntegifvaren på blifvande kronoauetioner inropar
motsvarande belopp och dermed qvittar. Resten af räntan
skall alltid liqvideras efter markegång. Detta förslag tror
jag lemnar staten medel till alt aflöna sina tjenstemän med
enahanda förmåner som hitintills och bereder derjemte en
stor lättnad för räntegifvare genom bördornas lika för¬
delning.
Vid 7tde punkten af Utskts förslag har jag ej något
att anmärka.
Jag önskar och hoppas, att Utsk. vill pröfva och åt¬
minstone till någon del besvara dessa anmärkningar; hva¬
dan jag vördsamt anhåller, att de få åtfölja återremissen
af StatsUtsk:s utlåt. N:o
Den 7 N • y e m I> e r.
107
Hr Hjärne, Harald: Jag fruktar väl icke, att Stats-
Utsk. skall låta afleda sig från öfvertygelsen 0111 hvad sorn
är rätt och nyttigt utaf de nu gjorda anmärkningarna: men
då Hr Gunther ingått i en vidlyftig deduction i afsigt att
gifva stöd åt de skäl, Utsk. anfört för sitt afstyrkande af
en vigtig del af K. M:s propos i ämnet, anser jag mig
böra beledsaga Hr Gunthers yttrande med några ord. Hr
Gunther har nemi. velat ytterligare utveckla bevisen för på¬
ståendet, att markegångarna icke böra sättas på en gång för
hela tiden emellan riksdagarna. Detta är, efter min öfver¬
tygelse , den vigligaste delen af den K. propos:n; ty om
Utsk. deruti icke fogar sitt förslag efter K. M:s propus., är
det omöjligt att komma lill någon säkerhet i afseende å
räntornas beräkning, och således till det stora mål, sorn
åsyftas. Hr Gunthers första skäl syntes mig vara, att den
ifrågaställa förändringen komme att verka en alltför stor
olikhet emellan markegångsprisen och de verkligen gångba¬
ra. Jag tror, alt detta skäl förfaller, då ett medium af 5
eller 10 år tages, hvilket säkerligen, öfver hufvud beräk-
nadt, ganska obetydligt kommer att skilja sig från det i all¬
mänhet gångbara priset. Den andra anmärkningen var,
att representanterna icke borde anses i tillfälle att känna
det ratta medelpriset. Jag skulle tro, att den jemnförelse
emellan föregående års pris, som R. St. ägde tillfälle an¬
ställa, på sätt StatsUtsk. föreslagit i afseende på de årli¬
ga rnarkegångsprisens bestämmande, komme att utgöra en
tillräcklig ledning i denna del. Vidare har Hr Gunther
sagt, att Utsk. hade åtskilliga andra skäl, dem han för sin
del åberopade, men ansåg öfverflödigt att upprepa. Sä vidt
jag påminner mig, voro dessa skäl 2:ue. Det ena har und¬
fallit mitt minne; men hvad jag minnes är, att det var af
föga halt och lätt vederlagdt. Det väsendtliga skälet dere¬
mot var, att 7.0 § R.eg F. skulle komma att behöfva ändras.
Det är sannt, att sådant icke kan ske denna riksdag; men
det hindrar oss icke att godkänna grundsatsen, hvarefter vi
troligen kunna förvänta förslag till ändring i nämnde §, så
att vi redan vid nästa riksdag kunna undanrödja det hinder,
som i berörde afseende visar sig. För öfrigt vill jag icke
ingå i något utförligare besvarande af de vidlyftiga anmärk¬
ningarna, hvilka, efter ett flyktigt afhörande, föreföllo mig
såsom till det mesta innefattande en hop allmänna satser och
declamationer, ang:de de skattdragandes bördor etc., och
hvarom discussionen nu icke lämpligen torde böra komma i
fråga. Erinra måste jag likväl härvid, att det just är från
IiondeSt., som de flesta motioner i ämnet utgått och hvilka
haft enahanda syftemål, som K. M:s propos., i hvad den
rörer sjelfva hufvudsaken, nemi. räntornas återingående till
Kronan. Sjelf är jag ock motionär i frågan, och jag tror
mig derföre icke böra lemna något tillfälle att understödja,
io8 Den j November.
hvad jag deri anser vara rätt och i hvarje afseende för lan¬
det nyttigt.
Remitterades till StatsUtsk. i sammanhang med återre-
missen af XJtsk:s utlåt. N:o 273.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 1 på dagen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Måndagen den 10 November 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades t prot.utdr, för d. 6 dennes e. in. och 10
prot.utdr. för d 7 dennes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrif¬
velse!' till K. M.:
N:o 192. om åbo- och besittningsrätten af kyrkohemma-
nen i Halland;
N:o 193. i anledn. af K. M:s nåd. propos., angtde role-
frihet för capellansboställen, m. m.;
N:o 194. om ett creditiv för bestridandet af de kostnader,
som genom cliolcrafarsoten föranledas.
Likaledes upplästes till justering Exped.Utskrs förslag
N:o 195 till underd. skrifvelse till K. M. om åtskilliga än¬
dringar i Iv. förordn. d. 24 Augusti ?8i3 om fylleri och
dryckenskap.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller att få framstäl¬
la några anmärkningar mot formen af den nu till justering
upplästa skrifvelsen. R. St. beslöto vid sisth riksdag att till
K. M. ingå med förslag till ändringar i i8i3 års förord¬
ning om fylleri och dryckenskap. K. M. svarade derpå, att
då R. St. så sent inkommit med nämnde förslag, att det ej
kunde hinna undergå granskning i Högsta Domstolen, kunde
det ej antagas, utan komme att förfalla. Vid innevar. riks¬
dag har åter ny motion blifvit väckt i samma ämne. Lag-
Utsk., som ytterligare tillstyrkt de förut beslutade förän¬
dringarna i samma förordning, har dertill fogat några til¬
lägg, Jag hade trott, alt då Ständerna ingått med en skrif¬
velse, som Konungen ansett höra förfalla, Sländerna ej kun¬
na åberopa denna skrifvelse, utan ordagrannt böra i den för¬
nyade expeditionen intaga alla de beslutade förändringarna.
Hindrad af sammanträde i BaneoUtsk. att vara närvar, i
Den io November.
Exped.Utsk., när detta mål der förevar, kunde jag ej der
göra min åsigt gällande. Jag anhåller om återremiss af
detta förslag, på det att detsamma på ett mera formenligt
sätt må varda uppstäldt.
Exped.Utsk:s förslag N:o 195 återremitterades.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af Utsk:sledaraö-
ter uti afgångnas ställen; och befunnos hafva blifvit ut¬
sedde i
StatsUtskottet:
efter Hr Leyonflyckt, Carl Albr.,
JV:o 23o3 Hr Peyron, Gust. Abrah.
BevillningsUtskottet:
efter Hr af Petersens, Carl Herrman,
N:o 2o85 Hr von Köhler, Christer Wilh.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att nästk.
Lördag d. i5 dennes val komme att förrättas af R. o. Ad:s
6 revisorer vid 1835 års revision af Stats-Banco-och Riksg.-
verken.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtskrs d. 6 dennes e.
m. på bordet lagda memor. och utlåt:n:
N:o 2g5. ang:de förhöjd beräkning af ehart* sigillatae—
medlen;
N:o 296. i fråga om Jemtlands läns invånares befriande
från erläggande af öfverskotts-, röke- och provincialläkare-
lönetillskotts-medel;
N:o 297. i anledn. af såväl K. M:s nåd. propos., angrde
f. d. allm. magasinsfonden samt betalningsvilkoren för er¬
hållna spannmålsunderstöd, som åtskilliga dervid afgifna yt¬
tranden samt i sistnämnde ämne väckta motioner;
N:o 298. i anledn. af väckta motioner, rör:de förän¬
dring uti de vid sisth riksdag stadgade grunder för gransk¬
ningen och approbntionen af förslitna smärre riksg.sedlar;
N:o 2.99. i anledn. af Hr Rosenblads, B., afgifna mo¬
tion, rör:de utdelning af R. o. Ad:s prot. för föregående
och innevar. riksdagar.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Innan Hr Gr. o. Landtm,
föredrar det betank., hvartill rubriken börjat uppläsas, an¬
håller jag få yttra några ord i afseende å K. M:s nåd. pro¬
pos. om ett utländskt låns upptagande till hypotheksförenin-
gar. Denna propos. blef emot vanligheten remitterad utan
förutgången bordläggning, och du jag ej vid tillfället var
närvar. , utber jag mig att nu i korthet få dervid framställa
några anmärkningar. Först måste jag uttrycka min förun¬
dran deröfver, att Regeringen låtsat sig ignorera, att Stats*
Ilo
Den io November.
ig Utsk. tillförne under denna riksdag nfstyrkt och att R. St,
H afslagit 2:ne motioner om statslån för enahanda ändamål
H som den K. proposrn, nemi. af Frihtna Ehrenborgh och Boye,
B äfvensom, om jag ej minnes orätt, af en BorgareSt:s leda-
mot. Enär nu § Riksd.Ordn. stadgar: — — — — ”Skul¬
le 2 Stånd stadna emot 2, förfalle frågan och förblifve vid
S det, som tillförne stadgadt varit, utan att samma fråga må
kunna vid den riksdagen ånyo väckas eller upptagas;”
E så synes det mig, som berörde grundlags-§ bort lägga
B hinder i vägen för Konungens rådgifvare att tillstyrka den
K. propostn. Men då Hr Gr. o. Landtm, icke funnit sig der¬
af föranledd att vägra remiss, och anmärkningen således
torde komma för sent, inskränker jag mig att blott begära
den till prof., såsom min mening. Besynnerligt förefaller
det, att sedan R. St. förklarat frågan om utländskt statslån
böra förfalla, den K. propostn innehåller, att Regeringen ej
kunde erkänna giltigheten af R. Sits skäl, utan att något
annat motiv för ogillandet anföres, än att dessa skäl ej öf-
verensstämde med sista riksdagens åsigter. Jag vet ej någon
auetoritet, som kan afgöra, att sista riksdagens åsigter voro
ofelbara eller att de skola utgöra en typ för alla blifvande
Ständers. För min del skulle jag i slikt fall mycket bekla¬
ga det fattiga landet, och torde mången med mig anse den¬
na riksdags åsigter långt riktigare och mera båtande för fol¬
ket. Regeringen yttrar vidare, att hon förväntar, det Stän¬
derna, oansedt de för några veckor sedan beslutat, att frå¬
gan skulle förfalla, måtte frångå detta beslut. Jag skulle
tro, att det beslut, Ständerna lättat, är val betänkt och
derföre ej af dem bör frånträdas, och jag finner inga nya
skäl anförda, som dertill borde föranleda. Man säger: än
hypotheksföreningarna då? I sådant fall förundrar det mig,
att Regeringen, om hon haft för afsigt att lemna understöd
åt de hypotheksföreningar, som kunna bilda sig, dröjt så
länge med framställande af propos. derom, då deremot, om
den i början af riksdagen blifvit framställd, den kunnat
komma under pröfning i sammanhang med de motioner,
som i samma ämne blifvit väckta. Men jag lemnar detta å
sido och vill betrakta den K. propos., sådan den är, och
glömma de besynnerliga anomalier, som dervid förete sig;
och sådan propos. är, utan afseende på andra förhållanden,
är den, efter mitt begrepp, föga verkställbar och antaglig.
Regeringen utgår nemi. från den princip, att en alltid hög
i ränta trycker jordbruket, att denna borde nedsättas till 4
proc. och den årliga capitalafbetalningen blifva 2 proc.,
hvadan, med en utgift af af 6 proc. årligen, skulden komme
att försvinna på omkring 3o år. Om denna förutsättning
vore riktig, och ändamålet på detta sätt kunde vinnas, så
hade propos. visserligen något för sig; men jag betviflar åt¬
minstone dessa vackra resultatcr. Det är nemi. knappt tänk¬
bart, under Sveriges nuvar. förhållanden ^ att erhålla lån al
Den 10 Norember.
m
pari af utländningen mot 4 proc., och om det ej erhålles
al pari, uppkommer ju cn rabatt, som måste drabba lånta-
garne eller hypotheksföreningarna till flera proe. Det synes
eljest vara veikligen ett karakteristiskt bidrag till regerings-
sytemet, att en propos. om utländska lån lill hypotheksför-
eningar blifvit framställd, innan sådana föreningar blifvit
grundade och reglementen för desamma fastställda och in¬
nan några kraftiga bemödanden varit synbara för att ända¬
målsenligt ordna våra creditlagar. Man vet nu ej ens, om
några hypotheksföreningar uppkomma, än mindre, om de¬
ras organisation blir sådan, att de kunna prestera säkerhet
för statens försträckningar. Om nu detta icke inträffar,
kunde det ju bända, att sedan man ändtligen lyckats få lå¬
net, visste man måhända ej, hvar man skulle göra af pen¬
ningarna. Man säger: de skulle insättas i Banken. Hvar
oell en vet, att Banken på sin rörelse har knappt 3 proc.,
och till följd deraf skulle antingen Banken förlora 3 proc.
årligen eller slaten vidkännas förlusten. Dessutom, äfven om
hypotheksföreningar uppstå, såsom man förmodar skola snar¬
ligen ske i Skåne och Elfsborgs Ian, är det föga troligt, att
dessa genast skola vara tillreds att upplåna 8 millioner r:dr.
För deras ordnande, för de gamla inteckningarnas uppsäg¬
ning och lossande skulle troligen flera år åtgå. Hvem
skulle emedlertid betala räntan? Hypotheksföreningarna, sä¬
ger Konungens propos. Men hvilken obillighet, att en lån¬
tagare skulle betala ränta för ett lån, hvilket han ej be¬
kommit. Detta skulle dessutom göra lånen så dryga, att de
kostade kanske 8 proc. i stället för 6. Förespeglingen om
den nedsatta räntan ar således endast ett irrbloss. Troligen
blefve det dock Riksg.cont., som skulle bålla cassa och be¬
tala kostnaderna derför, i fall man ej ville vidtaga det ma-
niementet, att annoncera om lån hos utländningen för hvarje
gång hypotheksföreningarna behöfde penningeunderstöd. Jag
finner sålunda propos., från alla sidor betraktad, oantaglig
och förklarar ytterligare min förundran, att sedan Regerin¬
gen sett Ständernas ringa benägenhet alt ingå på skuldsält-
ningsbanan, hon icke baft nog grannlagenhet att supprime¬
ra propos:n i detta ämne, der hon teinligen säkert kunde
förutse ett afslag. Jag anhåller, alt dessa anmärkningar få
åtfölja den K. propos:n.
Hr Gunther, Carl Gust.: Det är ej ovanligt att
från den siste talaren höra motstånd emot alla Regeringens
förslag, äfven dem, som åsyfta att afhjelpa folkets betryck¬
ta ställning. I likhet med hvad StatsUtsk. gjorde , har
BancoXJtsk. skjutsat "ifrån sig de till nämnde Utsk. vid in¬
nevarande riksdag remitterade motioner om liypotheksinrätt-
ningar, utan att ens tänka derpå; ty om BancoUtk. hade
ingått i ringaste pröfning af ämnet, hade Utsk. ofelbart sko¬
lat inse, att sakens beskaffenhet erfordrade att handläggas
lis
Den io November.
af Stats- och BancoUtskm gemensamt. Men då nu både
Stats- och BancoUtskm sålunda ådagalagt, att de ej äga
hvarken vilja eller förmåga att handlägga, uppfatta och ut¬
reda detta ämne, har jag varit betänkt på att göra en ny
motion, för att på en annan väg ernå målet. Jag ämnade
derföre ej i dag yttra mig om denna sak ; men jag kan ej
med tystnad afhöra alla de orimligheter, den siste talaren
framkastat ronde ett ämne, uti hvilket jag tager en liilig
del, till följd af min på erfarenhet grundade öfvertygelse
om dess stora vigt för hela Nationen. Till inkast emot K.
M:s nåd. propos. af d. 4 dennes har man sagt, att y5 §
RiksdOrdn. skulle lägga hinder i vägen för dess grundlags-
enliga upptagande till pröfning, likasom nämnde § skulle
ålägga K. M. att återtaga sin meddelade sanction å ett af
Ständer fattadt beslut. Ehuru stort envälde R. St. utöfva
öfver Rikets penningeverk, må de likväl icke så kunna le¬
ka med beslut, hvarå de begärt och erhållit K. M:s sanc¬
tion; dock vill jag ej längre uppehålla mig vid detta inkast.
Sedan har man sagt, alt R. St. ej skulle kunna ändra ett
vid denna riksdag redan fattadt beslut. Man förbiser då dea
väsendtliga skillnaden emellan att verkställa förra Sländers
beslut om ett silfverlåns upptagande, på sätt de föreskrif-
vit, och att antaga K. M:s nu afgifna nåd. propostn. Jag hop¬
pas, att man ej underlåter pröfva densamma; och man
skall då finna, att K. M:s nåd. afsigt är att, utan äfventy-
rande af någon förslust för staten, understödja inrättandet
af hypotheksföreningar till afhjelpande af den allmänt öf-
verklagade förlägenheten i penninge- och credilrörelsen och
deraf förorsakade nöd. Man säger äfven, att förslaget är
overkställbar!; men jag beklagar, att då man ej uppfattar
och begriper saken, man det oaktadt söker missleda opinio¬
nen endast för att tillfredsställa silt begär att motverka Re¬
geringen. Om man genomgår riksdagsförhandlingarna allt
ifrån och med år 1818, finner man, att folkets represen¬
tanter klagat öfver bristande rörelsemedel och deraf föror-
sakadt betryck i folkets belägenhet, äfvensom man finner
Regeringens uppmaningar till R. .St. att vidtaga åtgärder till
det ondas botande, men att det lyckats dem, som i detta
afseende hafva ett motsatt interesse, att hittills vinna upp¬
skof och emedlertid lagga Piegeringen till last de olyckliga
följderna deraf, i hvilka beskyllningar isynnerhet vissa pu¬
blicister ärö rent af förhärdade. Man har äfven sagt, att
om 8 millioner på en gång upplånns, kunna de ej genast
utlånas, oel. då uppstår förlust för staten Detta inkast för¬
faller, enär K. M. såsom vilkor för lånets upptagande ut¬
tryckligen föreslagit, att någon förlust för staten ej får äf-
ventyras, hvaraf man tydligen finner, att meningen ej kan
vara att upptaga lån, förrän hypotheksföreningar bilda sig,
och ej heller till större helopp, än i mån af deras behof.
Hu-
Den io No rem her.
n3
Hura stor summa dertill behöfves, kan ej nu bestämmas;
men man bör sätta Regeringen i tillfälle att kunna under¬
stödja hypotheksföreningarna och derföre tilltaga summan
så, att Regeringen ej saknar medel dertill. Något hinder
för ett så nyttigt och behöfligt biträde af staten bör ej
kunna uppstå, dä man tillser, att staten derpå ej något äf¬
ventyra!'. Jag anhåller, att detta anförande får. åtfölja Hr
Dalmans.
Hr Dalman: Jag vill ej vidlyftigt upptaga till besva¬
rande Hr Grinthers yttrande om verkställbarheten af den
K. propos:n. Jag vill endast här vädja till erfarenheten se¬
dan sista riksdagen. Detta torde visa, att oaktadt flera an-
noncer om lån till större och mindre belopp varit på alla
Europas förnämsta börsplatser utfärdade, det likväl ej varit
möjligt att af utländningen erhålla lån på de vilkor, som
sista Ständer stadgade och sorn nu af Regeringen föreslås.
Jag tviflan uppå, att denna möjlighet blir större hädan¬
efter, än hitintills.
I öfrigt vill jag erinra, att den K. propos:n föreslår
obetingadt upptagande af 2 millioner r:drs lån, utan afbi¬
dan af någonting annat, än R. St:s beslut. Om således pro-
pos:n antages, skulle vi kunna låna upp bela summan, utan
att vi ägde en enda hypotheksförening organiserad.
Frih. Rantzou, Joh. A 1 b.: Jag hade val icke tänkt
att yttra mig vid remissen af den ifrågavar. K. proposm;
men då discussion derom uppstått, torde jag icke böra döl¬
ja äfven min tanka.
Att jag icke särdeles tror på de hjelpkällor för jord¬
bruket, sorn man förmenar sig framkalla genom lån, torde
vara bekant af de anföranden, jag i detta afseende afgifvit
vid sista riksdagen. Min öfvertygelse qvarstår i detta fäll
orubbad. Men äfven om jag, i motsats härtill, trodde på
den miraculösa förmågan af statslån, så betviflar jag ändock,
att Regeringens propos. är antaglig.
En värd talare, Hr Dalman, har i detta hänseende,
som mig tyckes, sett saken vida riktigare, än Hr Gunther.
Tror man väl, att något utländskt lån kan erhållas på de
vilkor, sista Ständer stadgade? Jag betviflar det; och om
det erhålles, hvar vill man i ett ögonblick skalla utlånings-
säkerhet — och hypotheksföreningar? Hvem skall vidkännas
räntan, innan de sednare komma till stånd, eller, om de ej
komma till stånd (hvilket sednare är det sannolikaste med
våra usla creditlagar), hvem skall betala räntan förde me¬
del, som ej blifva utlånade? Då länet ej kan erhållas från
utländningen utan mot rabatt af fullt 8 proc. på capitalet,
skola hypotheksföreningarna nödgas älnöjas med en lika ra¬
batt vid länesummornas emottagande; och tror man väl,
att dessa lån icke på sådant sätt skulle kosta jordbruket 8
16 II. i5
Den 10 November.
proc. i still let för 6, och således förstöra det i stället för
att hjelpa? Mera penningar komma in i landet, det är sannt;
men då det sker genom lån, är det icke på en naturlig väg.
Den ökade produetionen, ordnade creditlagar äro det, sorn
skola bilda capitalerna, och i sådant fall är jag viss, att ut-
Jändningen, utan behof af R. St:s och Regeringens mellan¬
komst, skall här placera sina penningar.
Den K. propos. strider dessutom (hvilket Hr Dalman
äfven anmärkt) emot R. St:s vid denna riksdag flera gånger
uttryckta åsigt, och det förefaller mig besynnerligt, att Re¬
geringen ej tröttnar vid att få sina propos:r afslagna,— nå¬
gonting som jag hoppas, åtminstone hvadden förevar, angår.
Hr Gunther: Jag vill ej ingå i undersökning af nyt¬
tan eller skadligheten af hypotheksinrättningar; hvar och en
kan erhålla upplysning om deras nytta såväl af historien om
förhållandet i Sverige under åren ifrån 1734 1756, då
Banker? dref en sådan rörelse i stor scala, som ock af erfa¬
renheten i åtskilliga andra länder, der sådana inrättningar
nu fortgå, och jag anser derföre onödigt att derom strida
med Frih. Rantzou. 1 afseende på reglerandet af hypotheks-
inrattningarnas rörelse hyser jag det förtroende till den
Statsmagt, åt hvilken jag önskar att regleringen må öfver-
lemnas, att ändamålet skall vinnas, så att, om t. ex. lånta-
garne erlägga 6 proc., deraf beräknas 4 som ränta och 2
proc. till betäckande af omkostnader och till amortissement,
och ehvad belopp omkostnaderna utgöra, hvarom här så
mycket ordas, de skola kunna betäckas af dertill anslagna
proc., och låntagarne ej betala ränta på annan summa, än
de i nominalbelopp erhålla. Större kunna ej omkostnaderna
blifva, än att i alla fall proc. kan användas till amor¬
tissement. Om Svenska nationen vore van att i rörelsen an¬
vända räntebärande creditpapper eller obligationer, skulle
ej mycket contanta penningar behöfvas för hypotheksföre-
ningarnas rörelse; men såsom förhållandet nu är, kunde de
ej bildas och fortgå, utan att få Regeringens eller statens
bistånd till anskaffande af contanta penningar, hvilka dock
efter hand blifva umbärliga. Jag anhåller, att äfven detta
må åtfölja.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller att äfven få
yttra några ord, hvarvid jag återkallar i minnet, hvad jag
i början af riksdagen yttrade, att jag nemi. anser hypotheks-
föreningar nyttiga för befrämjande af gynnande resultater,
som den enskilde ej kan åstadkomma. Jag anser sådana in¬
rättningar, väl grundade, såsom förträffliga medel att fram¬
locka capitaler och välgörande genom den successiva amor¬
teringen, som ger tillfälle till besparingar. Men då jag af
främmande länders erfarenhet sett nyttan af dessa inrättnin¬
gar, har jag ej heller förbisett de vådor, som deraf kunna
uppkomma. Om de missbrukas och användas i förtid, blifva
1
Den 10 November.
de deremot de mest förderfliga medel, och derföre önskar
jag, att vi ej måtte åsidosätta de medel, som i den K. pro-
pos. innehållas för framkallandet af desamma. Vi äro här
för mycket obekanta med dessa inrättningar, och utländnin-
gen är för litet kunnig om våra institutioner för att låna
oss sin credit, hvarföre jag finner det klart, att dessa in¬
rättningar ej utan statens bistånd kunna uppstå. Men då
jag önskar att se sådana inrättningar uppstå, vill jag der¬
vid fästa det vilkor, att de blifva så solida inrättade, att ej
någon risk uppstår för återbetalningen af de upplånade med¬
len eller för missbruk. Jag önskar derföre, att Ulsk. måtte
få sig ålagdt utarbeta sådana reglementen för inrättningar¬
na, som blifva vilkorliga. Jag bekänner, att af de i:n&
reglementen, jag sett, bar jag funnit det ena, nemi. det
för Westgötbska hypoteksföreningen, alldeles odugligt. Ef¬
ter den princip, der finnes uttalad, skulle jag till den ej
vilja låna en skilling. Den Skånska är bättre; men obe¬
kantskapen med ämnet visar, att äfven den tarfvar betyd¬
liga förbättringar i plan och redaction. I detta afseende
vill jag blott nämna den gemensamma ansvarigheten, som är
ganska obestämd, och, hvad som äfven ar farligt för dylika
inrättningar, att lånen upptagas på kortare tid. Detta sed¬
nare är just rätta sättet att vid minsta krisis hafva bank-
rutten färdig. Om deremot säkra inrättningar kunna upp¬
stå, kan jag ej annat än med min röst bidraga till låns upp¬
tagande för detta ändamål, och i sådant afseende är jag af
olika tanka med den siste talaren, att man dervid ej bör
fästa några onödiga vilkor. Man bör nemi. ej stadga såda¬
na onödiga hand, att man hindrade Riksg.cont. att upptaga
lån på fördelaktiga vilkor. Ehuru jag tror, att man nu
kunde få lån till fulla nominalbeloppet för 4 proc., men
detta likväl ej är säkert, och det alltid blir förmånligt för
jordbrukaren att få lån för 5 proc., kan jag ej godkänna,
att man afsäger sig denna förmån derföre, att man ej kan
vinna en ännu större fördel. Jag önskar derföre, att man
för upplåningen fäster som det första vilkoret, att ingen
förlust deraf uppkommer, och för det andra, att, om ett
anbud göres till 96 proc., man då må äga rättighet afsluta
detsamma, om man finner sin fördel dervid. Jag vill anfö¬
ra, hvad som inträffade efter sista riksdagen. Då jag väck¬
te motion, att Banken måtte upptaga ett lån på 2 millioner
1 silfver för att utlåna åt fastighetsägare, hade jag, som vi¬
stats utrikes, uppgjort förslag derom utan annat band, än
att det skulle ske utan förlust, och hade bestämd visshet af
2 bankiershus i Norra Tyskland, att de ville afsluta ett så¬
dant lån. Detta vann ej bifall. Frågan uppskjöts och man
lemnade åt Riksg.cont. att verkställa upplåningen. Det drog
ut på tiden till Febr. månad, och man fixerade 92 såsom
minimum för 4 proc., och sedan alla onödiga band blifvit
färdiga, hann man så långt, att conjuncturerna försämrades
116
Deri io November.
neli nian fick anbud på 91 proc. Men detta kunde åter
icke antagas, och allt gick 0111 intet.
Jag anhåller, att detta yttrande äfven må få till Utsk.
medfölja,
Hr Dalman: Jag anhåller att få instämma med Hr Ro¬
senblad i så måtto, att om Utsk., i strid mot dess förut ut¬
talade åsigt, skulle finna för godt tillstyrka det ifrågavar.
Janet, Utsk. jemväl matté utarbeta och R. St. fastställa för¬
slag till reglemente för de hypotheksföreningar, som skulle
få begagna statens credit; hvartill jag fogar det tillägg, att
pågot lån ej må upptagas, förrän sådana hypotheksföre¬
ningar blifvit grundade, och ej till högre belopp, än hvar¬
till de anmäla sig behöfva af låncreditiv sig begagna.
Hr Gunther vill jag lemna det svar, att den K. pro-
posjn förutsätter en årlig capitalafbetalning af 2 proc. Om
nu, såsom Hr Gunther förmenar, alla omkostnader skulle
drabba dessa 2 proc., torde ingenting återstå till amor-
tissement; och hvad hade man då vunnit? Jo, statslån,
och detta var förmodligen, hvad man egentligen ville vinna.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Äfven jag är försatt
i nödvändighet att motsätta mig den K. propos:n, emedan
jag anser den overkställbar. Man lärer svårligen få lån till
4 proo. Hvarje handelshus, som har credit utomlands, ko¬
sta capitalen 5, 6 till 8 proc., och det lärer då ej vara
tänkbart att få ouppsägbara lån för 4 proc. Det torde så¬
ledes först vara nödigt höra sig om, huruvida sådana lån
kunna erhållas. För öfrigt tror jag, att statslån äro helt
och hållet emot Nationens opinion. Jag var sjelf närvaran¬
de vid sammankomsten i Wenersborg under öfverläggningar-
na, rörtde hypoteksföreningen i Elfsborgs och Skaraborgs
län, dessa mest skuldsatta provinser, och der var opinionen
mot statslån så bestämd, att en stor del af der församlade
personer förklarade, att om ej ändamålet kunde vinnas utan
statslån, voro de färdiga undanbedja sig allt understöd, på
det man ej skulle öppna vägen för principen af statslån och
gifva Ständerna tillfälle att begagna detta medel för admi¬
nistrationen, oell ej deraf nya beskattningar måtte uppkomma.
Hr Gunther: Jag anhåller blott få tillägga i anleda,
af Hr Rosenblads yttrande, deruti Hr Dalman har instämt,
att ehuru jag lika med dem önskar, att sådana grunder fast¬
ställas för lånets upptagande, att staten derpå ej skall kunna
förlora ett öre, kan jag likväl ej instämma i Hr Rosenblads
förslag, att Utsk. må uppgöra reglemente för liypotheks-
föreningarna, ty det anser jag vara rätta sättet att förfela
hela ändamålet, då vi hafva tillräcklig erfarenhet om såväl
Utskms som R. St:s oförmåga i denna del, isynnerhet sedan
riksdagen så långt framskridit. Dessutom får jag derom vi¬
dare yttra mig i den motion , jag tillkännagifva mig ämna
framställa. Äfven detta anhåller jag må få medfölja.
Den 10 November.
117
Remitterades till StatsUtsk. i sammanhang med den i
sista plenum beslutade remissen af K. M:s nåd. skrifvelse
ang:de upptagande af ett lån till befrämjande af hypotfaeks-
föreningar.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. 6 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 3oo, i anledn. af erhållen
återremiss å memor. N:o 282 i frågan om slutligt bestäm¬
mande af aflöningeti till RiksStms och Utskms cancellier,
blef memor. N:o 282 bifallet med de förändringar och til¬
lägg, hvilka i utlåt. N:o 3oo blifvit föreslagna.
Företogs till pröfning Stats- och Oecon.Utsk:ns d. 6 den¬
nes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 34 i anledn. af väck¬
ta frågor om folkskolors inrättande.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Det är med ledsnad,
som jag finnér, att Utsk:n med så myckén karghet utminu¬
terat upplysningen för menige man genom de folkskolor,
de tillstyrkt. Utsk:n säga: ”1 ett land, sådant som Sverige,
”hvarest jordbrukaren, bergsmannen och handtverkaren hof¬
sva en närmare andel i statens offentliga värf, der få de
”till allm. folkundervisningen utöfver religionen hörande
”ämnen en större vigt genom sjelfva samhällsförfattningen,
”hvadan det ock för den, som skall deltaga i lagstiftning,
”lagskipning och beskattning, är ovedersägligen behöfligt att
”kunna räkna och skrifva, samt att någorlunda vara
”bekant med Fäderneslandets och Brödrafolkets
”läge och alster, historia och samhällsförfatt¬
ning.” Jag anser det ej blott derföre, att allmogen del¬
tager i Representationen, såsom ganska nyttigt, att
den äger dessa insigter, utan just i egenskap af jordbru¬
kare, bergsman och handtverkare är den deraf i
behof. Men den kunskap, Utsk:n velat medgifva, är alltför
inskränkt. Att kunna skrifva och räkna är så nödvän¬
digt, att man knappt kan förstå, huru det någonsin kunnat
umbäras. Ordet läge är ganska obestämdt. Jag förmo¬
dar, att dermed måtte menas geographi, ty jag hoppas, att
man väl vill tillåta allmogen i detta afseende veta någon¬
ting mer om Fosterlandet och Brödrariket, än blott att t.
ex. Sverige ligger vid Östersjön och Kattegatt, samt Norrige
vid Nordsjön. Samma förhållande är med ordet alster.
Kunskapen derom kan vara inskränkt och vidsträckt, som
man behagar. Historien i sammandrag är äfvenledes
ganska angelägen. Allt, hvad Utsk:n föreslagit, är sålunda
högst angeläget. Men Utsk:n hafva förbisett åtskilliga ganska
vigtiga kunskapsdelar. Deribland vill jag i främsta rummet
upptaga den att rätt skrifva sitt modersmål. Jag tror, alt
det just är särdeles nödvändigt j Sverige, der menige man
deltar i Representationen, att kunna med säkerhet och er¬
nS
Den 10 November.
forderlig tydlighet lägga sina tankar på papper. Med ett
ord: i folkskolorna bör undervisning gifvas i grunderna för
grammatiken. Dessutom tror jag, att det äfven i religiöst
afseende vore nyttigt, att der någon kunskap bibringades
om himlakropparna, för att gifva ett slags ide' om Skapa¬
rens gränslösa storhet och i allmänhet genom själens od¬
ling förskaffa tillgång på öfversinliga njutningar oell derige¬
nom afvända hågen från de djuriska. Men ännu en an¬
nan kunskapsgren är för folkskolan högst angelägen, nemi.
mechaniken. Det vore önskligt, att gossen tidigt finge
lära känna, huru t. ex. viggen och häfstången verka, äfven¬
som de mer sammansatta redskap, med hvilka han skall
förvärfva sitt uppehälle. Jag har med grämelse sett äfven
i hufvudstaden, huruledes man alls icke förstår begagna
mechaniken , t. ex. i körslor och transport eller vid i- och.
urlastning af varor i packhuset, utan allt måste ske med
handkraft. Derföre är det af yttersta vigt, att i folkskolor¬
na spridas begrepp om en lära, som otvifvelaktig! är af den
allmännaste och nyttigaste användbarhet i alla lifvets för¬
hållanden. För öfrigt lägga Utsk:n för mycken vigt vid
religionsundervisningens bibringande i folkskolorna. Jag vär¬
derar religionen så mycket som någon annan, och anser den
för det högsta, men just derföre icke för det första, sorn bör
läras. Om man börjar att i barnets minne vilja inplugga
dogmatik, skall detta ej blifva annat än papegoj-pladder; men
ju mera kunskap man kunnat bibringa lärjungen om Ska¬
pelsens herrlighet, desto högre begrepp får han äfven om
det Högsta Väsendet. Emedan folkskolans begagnande icke
lärer kunna påräknas längre än till gossens i2:te år, yrkar
jag altså, att religionsundervisningen derstädes må inskrän¬
kas kanhända endast till bibliska historien. Derefter synes
den egentliga religionsundervisningen böra börjas, och kun¬
na 0111 besörjas såsom hittills. Jag tillstyrker derföre, att i irsta
punkten måtte tilläggas en uppgift på de kunskapsgfenar,
som böra blifva föremål för folkskolan. Men i 3:dje punk¬
ten lier jag få anmärka ett språkfel, som kan tjena till be¬
vis på nödvändigheten att lära rätt skrifva modersmålet.
Der står: "att besörjandet af sådana undervisningsanstalter
”ovilkorligen bör tillkomma communerna, såsom ett både
■”christiigt och medborgerligt åliggande, hvarifrån ingen
"må undandraga sig att bidraga’’ Att bidraga ifrån
något kan jag ej sammanbinda till en tanka. Det borde
förmodligen heta: hvartill ingen må undandraga sig att
bidraga.
Hr Stuart, Carl Gust.: Inom BondeSt. har vid den¬
na riksdag röjt sig en värma för det nu förevar, ämnet,
hvilken jag anser såsom ett bland de få vackra pbenomener,
som denna riksdags historia har att uppvisa. Jag hade hop¬
pats och förmodat, att den inom bemälda RiksSt. allmänt
Den io November.
"9
yttrade önslcan om vidtagandet af nödiga åtgärder för dea
allm. undervisningens förbättrande skulle ledt till mera verk¬
samma resultater, än dem Utskrns härom afgifna betänk, ger
anledning att förvänta. Jag gillar den afUtskm pag. 7 yt¬
trade sats, ”att det är statens pligt att såsom en vigtig na-
”tionalangelägenhet yrka och bevaka det uppväxande släg-
”tets sak och med vaksam omsorg tillse, det ändamålsenliga
”undervisningsanstalter för inhemtande af en sådan kunskap
”inrättas på alla de ställen, der detta behöfves och ännu ej
”skett;” men jag tror ej, att det åsyftade målet vinnes, eller
att man ens i någon synnerlig mån nalkas detsamma genom
bifall till Utsktns förslag. Jag tror tvärtom, att man skall
komma detta mål närmare, örn man helt enkelt öfverlem-
nar tili K. M. att vidtaga erforderliga åtgärder uti ifråga-
var. hänseende. Jag är öfvertygad, att Regeringen med det
nit, som Styrelsen vid åtskilliga tillfällen ådagalagt för den
allm. undervisningen, ej skall underlåta att i detta fall mot¬
svara Representationens önskningar, så framt de varda öppet
framställda. Jag skulle derföre vilja föreslå, att R. St.,
jemte anmälan af sina åsigter rörtde detta vigtiga ämne,
måtte tillika hos K. M. anhålla, att K. M. på allt sätt täck¬
tes söka befrämja folkskolornas uppkomst och ändamålsenli¬
ga utveckling, samt dervid jemväl bestämdt yttra sig i af¬
seende å den nu vackta frågan om användande af kyrkor¬
nas härtill disponibla egendom och huruvida det vore lämp¬
ligt eller icke att till detta behof anslå inkomsterna för le¬
diga kyrkoherde- och comministersbestallningar. Likaledes
skulle jag anse Ständerna böra i und. anhålla, att en ända¬
målsenlig plan för allm. folkskolors inrättande måtte var¬
da utarbetad och offentliggjord, på det att dessa skolor
i allmänhet måtte åstadkomma den fördelaktiga verkan på
de fattigare folkclassernas sedlighet och bildning, sorn med
dem åsyftas. Erfarenheten har nemi. ådagalagt, att på nå¬
gra ställen sådana läroanstalter på försök blifvit inrättade,
hvilka ingalunda ledt till det syftemål, som legat till grund
för desammas anläggande. Utsktn upplysa, att i Skaraborgs
län ett ej obetydligt antal folkskolor redan blifvit inrättade,
hvilka uppstått oberoende af allmänna anslag, dels genom
H. M. Konungens och enskilda personers dertill lemnade
bidrag, dels af kyrkors behållna tionde och genom beviljan¬
det af tjensteårsberakning för lärarne. Hvad de tvenne si¬
sta medlen till sådana skolors uppkomst beträffar, önskade
jag, att R. St. framställde sina åsigter om lämpligheten der¬
af. För öfrigt vill jag särskildt begagna detta tillfälle att
reservera mig mot det af R. o. Ad. i min frånvaro fattade
beslut, till följd hvaraf frågan om domprosts- och biskops-
embetenas indragning förfallit. I händelse R. o. Ad. hade
funnit godt bifalla Oecon.Utskts tillstyrkande i detta afse¬
ende, hade på detta sätt icke obetydliga tillgångar för ifra—
gavar. föremål kunnat beredas. Jag hade dessutom hop¬
120
Den 10 November.
pats, att genom den vid denna riksdag ökade beskattningen
å brännvinsbränningen erforderliga medel sk' lie erhållits för
folkskolors inrättande; men denna upphöjning är numera
tillintetgjord, sedan äfven sistberörde tillgång blifvit påräk¬
nad och anvisad för andra ändamål. Jag inser således vis¬
serligen, att staten för närvar, ej äger några användbara till¬
gångar för att, enligt min innerliga önskan, kunna bestrida
de utgifter, som för tiilvägabringandet af allin, undernings-
anstalter på landsbygden erfordras; men jag hoppas, att äf¬
ven under närvar, förhållanden vi måtte kunna taga några
steg, som leda derhän, att vi i en lyckligare framtid må
kunna beträda den bana, hvarpå vi komma i tillfälle att
bereda våra mindre väl lottade landsmän fördelen af en all¬
männare bildning. På grund af hvad jag nu haft äran an¬
föra anhåller jag om propos. på återremiss af Stats- och
Oecon.Utsktns betänk., rörtde detta ämne.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill ej motsätta mig
återremiss af detta betänk., emedan* jag lifligt önskar, att
Utskm måtte komma i tillfälle att afgifva något positivare
förslag till bildande af folkskolor; men jag måste uppriktigt
tillstå, att jag ej äger hopp om ett lyckligt resultat i detta
fall. Det Stånd, på hvilket hufvudfrågan egentligen hvilar,
har äfven varit förnämsta driffjädern till bctänk:s uppsätt¬
ning i den form, det nu har, och jag tror ej, att man från
detta håll kan hoppas några uppoffringar till ernående af
det åsyftade ändamålet. För min enskilda del skulle jag an¬
se mindre lämpligt att bifalla innehållandet af några vissa års
inkomster af prestlägenheter till befrämjande af folkskolors
inrättande. Så länge PresteSf. mera utgör en politisk än
religiös institution, och på presterskapet beror besörjandet
af hela socknens ceconomiska ställning, finner jag det be¬
tänkligt att beröfva socknen sin ordinarie pastor. Jag skulle
då tro det vara bättre att taga vissa procent af alla prest¬
lägenheter, och att denna utväg till medels ernående för ett
ändamål, ingalunda främmande för Kyrkan, således af henne
kunde välvilligt omfattas; men jag vill ej heller tillstyrka,
att man vidtager ett förslag till minskning i PresteStls pri¬
vilegier, emedan jag tror, att alla förslag i afseende på vid¬
tagande af någon inskränkning i detta Stånds rättigheter,
och om man retar det till motstånd, skola motverka upp¬
nåendet af det mål, dit man vill sträfva. Jag skulle ej an¬
se olämpligt att från PresteSt. borttaga omsorgen om folk¬
skolors organisation eller att uteslutande leda folkbildningen,
emedan jag skulle tro, att Kyrkan, sannt religiöst betraktad,
bör vara skild från allt administrationsbestyr. Men detta
på protestantismens utveckling beroende tillstånd har ej
ännu någon tillämplighet hos oss; ännu har Kyrkan ett så¬
dant öfvervälde, och då får man ej motverka Kyrkans för¬
Den io November.
121
delar. Kunde man t. ex. genom ett väl ordnadt'fondsystem
skapa tillgångar för dessa skolors inrättande, vore jag inga¬
lunda deremot; men här uppstår äfven en annan brist, den
nemi. af skickliga lärare. Jag tror, att man går för fort,
om man ej först tillser, att lararne sjelfva få en meia vår¬
dad bildning, och derföre önskade jag allraförst, att de
allm. läroverk, som finnas, blefve bättre organiserade.
Efter min öfvertygelse har jag ej hopp att konima
längre till målet, än Utskm, ehuru i högst vaga uttryck,
såsom en from önskan framställt.
Hr Cederschjöld: Den mening, som jag hört yttras,
att medel borde tagas från presterskapet till bildande af
folkskolor, kan jag ej biträda. Det vore ©rättvist att taga
de erforderliga medlen från en särskild dass medborgare;
alla böra dertill bidraga. Ehuru jag alltid varit emot upp¬
tagande af statslån, bekänner jag mig för detta ändamål va¬
ra dertill beredvillig; och jag tror i sanning cj, att något
statslån burit ymnigare (fukter, än detta skulle göra. Hvad
svårigheten att få skickliga lärare beträffar, troi- jag, att den
till väsendtlig del skulle höfvas, om det förslag antoges, sora
jag förut uppgifvit, att nemi. i folkskolorna lärjungarna sys¬
selsattes med egentligen vetenskapliga ämnen endast under
nio månader, och sedermera under de tre återstående af
året, eller Oct., Nov. och Dee., med slöjder och handarbe¬
ten, så att fattiga studenter kunde finna sin fördel vid att
undervisa i dessa skolor, för att samla medel att sedan un¬
der de tre nämnde månaderna fortsätta sina egna studier
vid academien och der taga sina examina. Häraf skulle
icke blott skolorna och universiteten hafva ömsesidig fördel,
utan hela nationen röna de mest välgörande verkningar af
sjelfva detta samband. Jag fruktar visserligen, att vid den¬
na riksdag ej mytket är att hoppas härutinnan; men jag
önskar åtminstone, att den skrifvelse i ämnet, hvarmed Stän¬
derna skola ingå till K. M., ej måtte innehålla några skad¬
liga inskränkningar, utan att K. M. i detta afseende måtte
äga fria händer.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är af den tanke,
som Gr. Horn yttrat, att vi svårligen lära komma närma¬
re det mål, som sökes, ari på sätt Utskm föreslagit, och
alt en återrémiss endast skall lända lili en onödig tidsut¬
drägt; men om R. o. Ad. likväl skulle bevilja.en äterremiss
af detta belånk., anhåller jag få göra några anmärkningar.
Med Gr. Horn instämmer jag deri, alt den första åtgärden
bör vara bildandet af skickliga lärare; men R. St. hafva
afslagit den billiga begäran, som till detta ändamål gjordes
af Frih. Hermelin, om beviljandet af 2000 r:dr till normal¬
skolan. I det prot., som åtföljde K. M:s nåd. propos. om
statsverkets tillstånd och behof, har jag sökt utreda, att 01a
iG H. iG
Den i» N o y a m b e r.
2000 vidrs understöd beviljades denna läroanstalt, skulle der¬
med 16 lärare om året kunnat bildas, dels af prester, dels
af andra personer, som der emottagas och nu få fria rum,
men då jemväl kunnat få fritt underhåll. Nu hafva tre
Stånd afslagit denna ringa summa, och det är förbi med
detta understöd. Det återstår blott att minska skadan der¬
af genom lemnadt tillfälle till läseböckers utgifvande. Dertill
har K. M. begärt i5oo r:dr. Borgare- och BondeSt. hafva
afslagit samt R. o. Ad. och PresteSt. bifallit detta belopp.
Man får nu se, om förstärkta StatsUtsk. i detta fall blifver
lika njuggt som vanligt. Yid normalskolan är äfven tillfäl¬
le att inhemta undervisning i slöjder genom hennes samband
med Prins Carls inrättning, hvarigenom dessa förenade an¬
stalter äro desto mera tjenliga för deras ändamål; men, som
sagdt är, man vet ej, om några medel kunna fås. Jag tror
derföre diet vara bäst, att R. o. Ad. bifölle betänk. Skolor
måste nu tillsvidare upprättas med lärare på försök, oaktadt
jag befarar, att hågen för dylika företag ofta förkolnar ge¬
nom deras misslyckande. Skulle återremiss beviljas, ber jag
att få fästa uppmärksamheten på den felaktiga redactionen
i itsta punkten. Jag hemställer, om ej den bör utgå eller
omskrifvas. Nu heter det: ”att R. St. böra uttrycka deras
”öfvertygelse om behofvet af folkskolor, der de behöfvas.”
Jag tror, att det är öfverflödigt och olämpligt att yttra sin
öfvertygelse om axiomer.
Hr Hjärne, Harald: Jag har öfvervarit få öfverlägg-
ningar inom Utsk:n med den tillfredsställelse som vid den
om detta betänk., och jag erkänner öppet, att jag med
min röst bidragit till det beslut, som inom de förenade
Utsk:n blifvit fattad t. Här hafva några anmärkningar blif¬
vit gjorda mot betänk., som jag ej finner leda till ändringar
af detsamma; men i alla fall vill jag ej bestrida återremiss,
öfverlygad, att allt, hvad i ett så vigtigt ämne yttras, skall
leda till upplysningar derutinnan. Oväntadt var det dock
för mig, som trott, att Utsk:n med största noggrannhet be¬
handlat detta ämne, att höra Hr Cederschjöld yttra, det
TJtsk:n med ”karghet utminuterat upplysningen åt natio¬
nen.” Sådan har åtminstone ej min afsigt varit. Gillar
man Utsk:ns premisser, kan man ej consequent komma till
någon annan conclusion. Hr Cederschjöld har anmärkt mot
den punkt, som omtalar, huru folkskolorna böra vara in¬
rättade, att Utsk:n bort angifva alla ämnen, som der borde
läras. Om detta kan blifva föremål för ett beslut, har Hr
Cederschjöld rätt; men jag tror, att man mera bör se till
andan af premisserna, och då skall man finna, att Utsk:n
ej velat göra undervisningen så inskränkt, som Hr Ceder¬
schjöld trott. Utsk:n säga: ”Härtill kommer ett annat skäl,
som talar för skolornas nödvändighet, det nemi., att deri¬
genom kunna inhemtas de allm. medborgerliga kunskaper,
Den 10 November.
som, näst religionen, för allmogen äro behöfliga.” Delta
är just, hvad Hr Cederschjöld omtalat. Såsom ytterligare
skäl för nödvändigheten af upplysnings spridande fortfara
Utskm: "I ett land, sådant som Sverige, hvarest jordbruka¬
ren, bergsmannen och handtverkaren hafva en närmare an¬
del i statens offentliga värf, der få de till alim. folkunder¬
visningen utöfver religionen hörande ämnen en större vigt
genom sjelfva samhällsförfattningen, hvadan” etc. Det sy¬
nes tydligen, alt TJtskrn anfört allt detta såsom ett ytter¬
ligare skäl; men jag kan ej för min del finna, att CJtsk:ns
mening kan uttydas så, att de ämnen, som nämnas litet längre
ned i samma stycke, ensamt skulle vara de, som skulle
bibringas i folkskolorna, utan att man trott, att i början af
deras inrättande ej alla läroämnen behöfde bestämmas, och
då lära Utsk:n uppräknat åtminstone de väsendtligaste. Se¬
dan dessa skolor hunnit blifva mera utbildade, tror jag, att un¬
dervisningen kan utsträckas till de ämnen, Hr Cederschjöld
omtalat, och någon annan har äfven Utsktns mening icke
kunnat vara. I öfrigt hafva Utsk:n gillat den åsigt, att sta¬
ten vore pligtig att anvisa, men communerna att bekosta
barnaundervisningen. Denna åsigt har af R. St. blifvit
uttryckt vid flera riksdagar, och jag påminner mig ej, att
någon synnerlig tvist inom Utsk:n härom uppstått. Bäst
torde emedlertid vara att öfverlemna ärendet åt Konungen;
ty vi veta alla, att från den sidan göres allt till upplysnin¬
gens spridande, och jag tror, att R. St. hafva gjort ganska
mycket af hvad på dem kan ankomma, då de, i deras fram¬
ställning till K. M., gifvit ämnet den vigt och lemnat deråt
den synnerliga uppmärksamhet, som o '*a betänk, utvisar.
Hr Dal man; Ståndet har visserligen genom afslag å
motionen om biskopsembetenas indragning stängt vägen för
sig att göra något af större vigt för folkskolorna; men jag
tror, att Ständerna ej böra alldeles förbise att göra åtmin¬
stone något positivt i detta afsende, som bevisar, att Stän¬
derna med allvar betrakta denna magtpåliggande angelä¬
genhet. Jag hade derföre önskat, att man inom Utsk:n fä¬
stat mera afseende å Anders Danielssons förslag att utfinna
medel till detta ändamål, och jag kan ej godkänna de skäl
häremot, som Utskrn anfört. Af de betänk, åtföljande re¬
servationerna upplyses, alt det blott varit på en röst, som
And. Danielsons förslag om användande af nådårsbesparin-
gar till folkskolor blifvit afstyrkt, och att detta skeft efter
en lång och släpande discussion om presterskapets privile¬
gier; men meningen är ej att indraga något af presterskapets
nådår till förfång för dess enkor och barn, utan blott alt
dessa tjenster skulle stå någon längre tid vaeanta. Utsk:ns
förklarande, att en sådan åtgärd mera skulle motverka än
befrämja ändamålet, kan jag ej godkänna. Jag tror tvärt¬
om, att man skulle kunna anföra lika många bevis för som
124
Den io November.
emot tillförordnade pastorers nitiska fullgörande af sina era-
betsskyldigheter. Om likväl Utsk:ns skäl tages för giltigt, skul¬
le, i consequens härmed, alldeles inga nådår finnas, ty om
de aro skadliga för religionsundervisningens befrämjande,
böra de alldeles afskalfas; men då tvenne nådår gifvas åt
presterskapet, kan man äfven gifva ett tredje åt folkunder¬
visningen. Vidare hafva Utsk:n afstyrkt And. Danielssons
förslag om öppnandet af subscription. De skäl, Utskln här¬
för anfört, kunna visserligen vid första påseendet synas gil¬
tiga; men jag tror likväl ej, att det kan vara skadligt, om
Ständerna uttrycka dylika önskningar och fordra Regerin¬
gens uppmaning till sina embetsman att befordra ett godt
ändamål. Jag anhåller, att detta yttrande må få åtfölja
den återremiss af detta betänk., som jag hoppas R. o. Ad.
beviljar.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag instämmer med Hr v.
Hartmansdorff deruti, att sedan alla utvägar blifvit afskurna
til' anskaffande af medel för lärares bildande för folksko¬
lornas behof, föga vinnes genom en återremiss af detta be¬
tänk.; men skulle R. o. Ad. en sådan besluta, hvilket jag
icke yrjear, anhåller jag att till Utsk:n fa medsända några
anmärkningar i anledn. af hvad här blifvit taladt.
Man hör ofta sägas, att Svenska menigheten har före¬
träde framför andra landers i fråga om den s. k. allm. folk¬
bildningen. Jag tror så ock, men derjemte, att hufvudsak-
liga orsaken härtill är den, att nian hos oss längre och all¬
varligare hitintills fasthållit vid den gamla satsen, att för¬
sta reiigionsbildningen bör meddelas inora familjen, synner¬
ligen genom den directa moderliga omsorgen. Detta är
upphofvet lii 1 de helsosamma och välberäknade stadgariden:
ait presterskapet ej må utlemna lysningssedel till qvinna,
som saknar den kunskap, hvilken fordras att undervisa
barn i läsa och christendom; att den ej är vittnesgild,
som i brist af christendomskunskap ej kunnat framsläppas
till den heliga nattvardens begående; att allm. husförhör,
fordom läsernöten kallade, årligen böra hållas, vid hvilka
presterskapet bör förvissa sig om barnens årliga framsteg,
och att det aldre folket bibehållit redan vunnen kunskap i
christendoinen, samt att öfver allt detta anteckningar föra
och dem i hvars och ens läsebetyg infora. Genom sådana för¬
fattningar har, så länge de allvarligen efterlefvats, den följd
Uppkommit, att vår Svenska menighet allmänligen kunnat
läsa i bok och förstå hvad den last, redan på de tider, då
menigheten i de flesta andra länder icke ägt ens den rin¬
gaste förmåga att läsa innantill.
Man tiar afven varit betänkt uppå att bereda tillfälle
till vinnande af mera utvidgade kunskaper inom de mfed-
borgareclasser, hvilka enligt tidernas gällande åsigtcr deraf
ansetts vara i behof. Detta är upphofvet till de nu s. k.
Den 10 November.
io5
apologistskolorna samt tillämpningsskolor förvissa
näringsyrken, äfvensom till de s. k. lärdomsskolorna,
gymnasierna oell slutligen till universiteten, de 3:ne
sistnämnda hufvudsakligen afsedda till ämnens utbildande
för lärarekallet och statstjenstens särskilda grenar.
Nu har så inliäffat, att den första bildningen hemma i
husen småningom vårdslösats. Den fordna varma omsorgen
i delta fall har på de sednaste 3o å 4° åren betydligen för¬
fallit, isynnerhet inom städerna och vissa landsorter, för¬
äldrarna öfverlemna nu, mera än förr, barnens första bild¬
ning i lejda händer, antingen till ambulatoriska lärare, som
gå ur hus och i hus i städerna eller uppehålla sig någr
veckor än i en by än i en annan, dit barnen samlas, elle
ock sända de dem till de s. k. pädagogierna i städerna, el¬
ler lill sockenskolorna på landet, der sådana finnas, för aAt
der inhemta den första undervisningen, som egentligen bfcr-
de meddelas dem af mor eller äldre syskon, på s - t*,, /som
ännu tillgår i flera landsorter, der gamla goda jbi/iik bibe¬
hållit sig i deras gamla kraft, der gallande gamli&rfattnin-
gar ännu af presterskapet upprätthållas och der älkbildnin-
gen vanligen är jemnare och pålitliga än i decter, der
många skolor finnas.
Tidigare och allmänligare inträffade detta , fsteg från
den bättre gamla ordningen inom städerna, vier de -s. k.
pädagogierna först bildades. Städernas efterdöme inverkade
småningom på landsbygden, och nu kallas dersa undervis¬
ningsanstalter folkskolor. Jemte det nya namnet, genom
hvilket man äfven velat uttrycka en ny tanka, haren tvist
uppkommit, bestående deri, att somliga vilja, alt folkskolan
icke skall upptaga andra undervisningsämnen än dem, som
efter gamla seden tillhöra föraldraomsorgen hemma i husen;
andra, att folkskolan, utom denna del af undervisningen, äf¬
ven skall omfatta större eller mindre del af de ämnen, som
nu förekomma i de s. k. apologistskolorna och särskilda nä-
ringsskolorna; andra åter, att blott dessa sistnämnda delar
böra i folkskolorna upptagas, men den första undervisnin¬
gen i läsa tillika med religionsundervisningen, såsom hit¬
tills, förblifva föremål för hemundervisning och de vanliga
husförhören.
Det torde icke vara så lätt, som mången tror, att ut¬
finna en form för folkskolan, öfverallt lämplig i ett land,
sådant som vårt, med så olika ortförhållanden och icke all¬
tid förkastliga gamla bruk och vanor. 11 ät tas t torde derfö¬
re vara att alldeles afstå från ett sådant bemödande och i
stället tillse, om det icke kunde låta sig göra att utfinna
några ledande allmänna grundsatser för folkskolans fria or¬
ganiska utveckling efter hand, utan våldsamt störande af de
olika förhållandenas fordringar på undseende. Jag förestäl¬
ler mig följande såsom dertill ledande:
r:o Alla omkostnader för folkskolorna böra bestridas af
126
Den io No yern b er.
irivånarne i de orter, för hvilkas gagn de äro inrättade;
men tillfällen till lärares bildande för folkskolorna bör af
staten och på statens bekostnad beredas.
2:0 Den gamla goda grundsatsen, att barnen böra hem¬
ma lära sig läsa i bok samt erhålla första undervisningen i
salighetsläran, bör icke afskalfas, utan fastmera upplifvas
samt utgöra ett vigtig»t föremål för presterskapets omsorg
och uppmuntrande åtgärder.
3:o Husförhören böra bibehållas och allvarligen hand-
hafvas efter gammal ordning, såväl der folkskolor finnas,
sorn der de icke finnas. De äro ämnade till controll deröf-
, att hvad lärdt är äfven bibehålles.
4:o Folkskolor böra inrättas i alla städer utan undan-
», samt i alla socknar på landet i mån af behof och till¬
går, samt folket dertill uppmuntras och manas af presler-
pet och allm. myndigheterna.
":o Folkskolorna böra icke vara lika till omfattning.
De må kun na bestå af 1, 2 eller flera classer, och dessas
antal fritjl
gar. I fu 'ta classen böra de ämnen läras, hvilka enligt
a:dra pui ten egentligen ansetts tillhöra hemundervisnin¬
gen, emes n församlingarna dels äro pligtiga att sörja för
fader- ocl moderlösa barns första bildning, dels att bereda
tillfälle till sådana barns undervisning i dessa stycken, hvil¬
kas föräldrar icke kunna densamma bestrida. Derjemte bör
folkskolans usta dass omfatta de ämnen, som utöfver dessa
nyssnämnda stycken lämpligen kunna anses öfverensstäm¬
mande med hvarje tids förhållanden och fordringar. I när¬
varande tid synas de böra vara: a) skrifva stil och svenska
efter dictering; b) räkna quatuor species och enkel regula
de tri; c) fäderneslandets historia och geographi efter en än¬
damålsenligt författad läsebok. Läroämnena i folkskolans
andra dass böra motsvara dem, som i hvarje tid öro be¬
stämda att tillhöra apologistskolans första dass o. s. v., i
fall folkskolan har flera än 2:ne classer.
6:0 A de orter, der 2:ne eller flera mindre skolor re¬
dan finnas, böra dessa sammanföras till en fullständigare
med 2tne eller 3:ne classer. Fördelarna häraf äro: att efter¬
syn blifver lättare; att mera alltid uträttas med förenad, än
med delad kraft; att mer och mindre för sig komna barn lä¬
sa tillsammans, hvarigenom tillgång på bättre monitorer och
lifligare täflan väckes; att de förmögnares barn åtminstone
någon tid erhålla gemensam uppfostran med de fattigas,
hvilket icke allenast förmånligt inverkar på barnen inbör¬
des, utan äfven på skolans tillgångar och eftersyn; att de
förmögnares barn, hvilka genomgå alla classerna, vanligen
blifva ledare för de öfriga i egenskap af monitorer, såvida
de med bättre kunskaper förena sedlighet, hvarigenom den
känsla hos barnen tidigt väckes och underhålles, att den
förmögnare bör hjelpa den fattigare, att den, som mera
Den io November.
I27
vet, bör meddela sin bättre kunskap till den, som vet min¬
dre, och att vett och sedlighet i förening naturligen
leda till företräden och förmanskap i lifvet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid Stats- och Oecon.Utsk:ns betänk. N:o 34 gjor¬
da anmärkningar hindra dess antagande samt betänk, således
böra återremitteras.
Ropades ja och nej.
H. Ex. framställde propos. till bifall å betänk. N:o 34-
Ropades äfven ja och nej.
Frih. Cederström, Jac.: Jag förmodar, att Hr Ce-
derschjölds anmärka, mot redactionen af betänk, är tillräck¬
lig anledning att bevilja återremiss af detsamma. Jag skul¬
le förmoda, att R. o. Ad. vill, att den skrifvelse, hvarmed
Ständerna till K. M. ingå, innehåller Svensk mening. I så¬
dant fall mäste betänk, återremitteras, ty Exped.Utsk., som
skall uppsätta skrifvelsen efter betänk., om det bifalles, så¬
dant det nu är, äger ej rätt att i beslutet göra någon än¬
dring.
Hr Hjärne: Jag tror ej, att det omtalade redactions-
felet ensamt bör föranleda till återremiss af betänk.; men
jag frånträder min begäran om bifall å detsamma och in¬
stämmer i anhållan om återremiss, på det Hr Lefrens sak¬
rika yttrande må komma till Utsk:ns kunskap.
Hr Dalman: Jag ber att , få fästa uppmärksamheten
derpå, att alla ledamöterna af BondeSt. reserverat sig emot
Utsk:ns afgifna betänk.; och då detta mål allmännast rörer
BondeSt:s ratt, vore det högst obilligt att vägra återremiss.
Stats- o. Oecou.Utskms betänk. N:o 34 återremitterades.
Frih. Klingspor, Maur.: Då jag ej var närvar, vid
remissen af K. M:s propos., rör:de upptagande af ett lån
till understöd åt sig bildande hypotheksföreningar, anhåller
jag nu få uppläsa några anmärkningar i afseende på den¬
samma.
Frih. Klingspor uppläste derefter följande:
R. St. hafva i underd. skrifvelse af d. 18 Aug. gifvit
tillkänna, att de funnit sitt vid sisth riksdag fattade beslut
om ett Iåns upptagande af 2,000,000 r:dr specie böra förfalla.
K. M. gillar ej de skäl, med stöd hvaraf R. St. frångått sitt
förra beslut, och finnér dessutom en ny orsak att föreslå
ett dylikt Iåns upptagande uti de vid innevar. riksdag
föreslagna hypotheksföreningar samt åtskilliga jordägares i
Skåne och Elfsborgs län underd. anhållan om medverkan
och understöd å statens sida för dessa inrättningar. Ingen
kan visserligen undgå att i denna nåd. propos. igenkänna K.
Den io November.
M:s välvilja för de skuldsatta; men frågan är, om deras in-
teressen eller hvpotheksföreningars i allmänhet äro nog dyr¬
bara för att förmå Nalionen att beträda den vådliga stats-
skuldsbanan. Denna fråga fordrar en mogen öfverläggning,
och jag anser mig, såsom representant, skyldig att öppet
gifva mina tvifvelsmål tillkänna om nyttan af det nu före¬
slagna lånet.
Länge var den satsen allmänt antagen, att ett land var
rikt derföre, att det hade mycket penningar; man ville ic¬
ke föi’stä, att ett land, som är rikt, alltid har mycket så¬
dana. Man trodde således, att första frågan var att skaffa
sig mycket penningar, då deremot första frågan är att blif¬
va rik. England och Frankrike äro icke rika derföre, alt
de hafva mycket penningar, utan derföre, att de produce¬
ra mycket. Spaniens aftagande välmåga- daterar sig frän
den tidpunkt, då Nya Veridens rikedomar strömmade dit. I
sednare tider har detta land ständigt'gjort nya lån, och man
känner icke, att productionen stigit härigenom; hvad man
vet är, att Spanien, dignande under bördan af sin stats¬
skuld, förr eller senare svårligen kan undgå en bankrutt,
hvartill redan en högst betydlig partiel början är gjord.
England och Frankrike hafva blifvit rika genom sin indu¬
stri, icke genom sin statsskuld; ty dessa länder producera¬
de mycket, redan innan de beträdde denna bana. Tvånget
att betala ständigt stegrade skatter, hvilka erfordrats för
att betäcka räntorna å den progressivt växande statsskulden,
hafva ytterligare utvecklat och framtvingat industrien, som
dessutom stigit af många andra orsaker,, fullkomligt obero¬
ende af statskulden.
England är rikt derföre, att nationen är arbetsam, ac¬
tiv och hushållsaktig. Engelsmännen förena klokhet med
djerfhet; de hafva förstått att minska productionskostnader-
na af deras fabrikater till det minsta möjliga. Den inre
styrelsen är god; den beskyddar, men lägger sig icke uti de
enskildas angelägenheter. Med ett ord, England florerar der¬
före, att orsakerna till dess välmåga äro större, än orsa¬
kerna till dess obestånd. Att statsskulden inverkar tungt och
förderfligt på massan af nationen, under det den föranledt
uppkomsten af en mängd scandalösa fortuner, är obestrid¬
ligt. Uti Edinburg lieview har jag sett en calcul upp¬
gjord (som jag tror af statsoeconomen Mac’ Culloch) öfver
den förlust, nationen gjort derigenom, att den bestridt si¬
sta continentalkrigets omkostnader genom lån, i stället att
bestrida dem genom förökade skatter. ”1793 uppgingo Eng¬
lands budgetutgifter till 28,000,000 pund sterb; de särskilda
”utgifterna i och för kriget upptagas endast till en samman-
”lagd summa för alla åren af 114 millioner. Hade man så¬
ledes för hvarje år med skatter bestridt krigskostnaderna,
”hade nationen årligen endast behöft utbetala 33 millioner,
obe-
Den ie November
] 2«;
"obéräknadt den förökning i utgifter, som äfven ett freds-
"tillstånd kan föranleda. Efter krigets slut uppstod der-
"emot följande förhållande: 1816 voro utgifterna 100 mil¬
lioner; 1827 ännu 54 millioner pund sterb, och landet
hade under tiden åsamkat sig en ofantlig statsskuld.
Låtom oss nu undersöka, huru det förhåller sig med
Englands s. k. rikedom, huruvida den inverkat välgörande
på massan; jag befarar, att resultatet blir, att bankiererna
äro de enda, som vunnit på statslånen. Capitaleina hafva
blifvit så stora, att productionen icke tilltager i samma pro¬
portion. Capilalisterna äro mycket belåtna, om de kunna
få 3 proc. för sina penningar; de måste ofta nöja sig med
mindre. En penninge-aristocrati har i följd häraf Uppstått,
som endast kan bestå på den öfriga nationens bekostnad. De
stora capitalisterna, som endast med svårighet kunna pla¬
cera sina penningar, skola ovilkorlig! ensamma blifva för-
lagsmän för all industri. De större egendomarna utvidga
sig allt mer och mer på de mindres bekostnad; de stora fa-
briksägarne hafva å sinsida gjort sig till herrar på industriens
område, och delta går alltjemt i tilltagande, ty ju mera
rikedomen tilltager å den ena sidan, desto mer tilltager
obesutenheten å den andra. Ungefär 2 millioner menniskor
äro sjelfagande i England; resten är dels arrendatorer, dels
beroende af tillfällig arbetsförtjenst. Jag frågar billigt, 0111
det är till denna Englands afundsvärda lott vi böra sträfva.
I Frankrike har, likasom i England, statsskulden medfört
de betänkligaste följder. Alla möjliga beskaltnihgSsätt hal¬
va mäst upptänkas för att bestrida de dryga räntornas af-
bördande; tunga taxor och accisafgifter halva der, likasom
i England, blifvit lagda på de fattigaste classernas ound¬
gängliga lifsförnödenheter. I de flesta provinser i Frankri¬
ke hafva invånarne icke råd att dricka viii, i anseende till
de dryga accisafgifter, som äro lagda på denna vara. Frank¬
rike är dock vinets hemland. Andra länder hafva först
under krigets lopp, eller i och för följderna af krig, be-
trädt statsskuldsbanan; i Sverige vill man elter ao års fred
äfventyra detta steg, blott för att befordra hypotheksföre-
ningar. Man har sagt mig, att hypotheksfÖreniUgar inver¬
kat välgörande på jordbruket i andra länder. Jag vill äf¬
ven gå in derpå; men de halva uppstått under olika för¬
hållanden och med olika vilkor. Alt Preussen och Frank¬
rike, under continentalkriget utplundrade af både vän och
fiende, behöft tillita hypotheksföreningär lör att afbörda
jordbiukets i för kriget åsamkade skulder, är ganska natur¬
ligt. Man skall dessutom betänka, att i dessa länder finnas
icke sådana cassör som de, hvilka, centraliserade i Stock¬
holm, låna ut sina penningar mot inteckning i fast egen¬
dom. För att till större summor kunna belåna sin egendom,
blefvo godsägarne i Preussen och Frankrike tvungna att (or-
16 H. >7
1
Den 30 November.
mera hypotheksföreningar, dock, som jag liar hört, ulan
att tillgodonjuta något penningeföriag genom statens försorg.
Utan att ingå i undersökning om hypotheksföreningar i
Sverige någonsin kunna blifva hvarken nödvändiga eller för¬
månliga, är det min öfvertygelse, att en mängd andra saker
böra förutgå, innan de kunna formeras, såsom tysta för¬
månsrätternas upphörande och utsökningslagarnas förändran¬
de. Om endast lån erfordrades till åkerbrukets förkofran,
skulle Svenska jordbruket vara det mest florerande i Euro¬
pa. Erfarenheten utvisar ett annat förhållande, och orsa¬
kerna till jordbrukarnes förlägenhet mäste således sökas på
annat håll. BondeStts obestånd til Iskri fvei* jag dels de, i
följd af olyckliga ceconomiska författningar, för långt ut¬
sträckta hemniansklyfningarna, dels de tunga och illa för¬
delade skatterna och den försvårade afsättningen för landt-
mannaprodueter. Allmogen har således i allmänhet utan
eget förvållande kommit i förlägenhet; men så är icke för¬
hållandet med possessionaterna, hvilka visserligen med Bon-
deSt. delat olägenheten af tunga skatter och bristande af¬
sättning, men dock till största delen kommit på obestånd
genom dåliga calculer och dålig hushållning. En af orsa¬
kerna till misshushållningen söker jag uti exemplet af en i
Sverige förut okänd lux, som, först spridd bland de högre
dussenia, redan hotar att smitta äfven de öfriga. Adeln
har härigenom förlorat icke blott sin välmåga, utan äf¬
ven sin sjelfständighet. Man hade under de sednare åren
i landsorterna börjat med att rätta mun efter matsäcken;
loekmalen af nya lån fruktar jag skall föranleda en menlig
reaclion på denna bättre anda. Man tror, att det är pen¬
ningar, som fattas-. Så är icke förhållandet; det är crediten ,
som fattas, och denna skipas för stater, likasom för indivi¬
der, endast derigenom, att man lefver efter sina tillgångar,
Om penningar från alla håll strömmade hit till Stockholm,
finge ej jordbruket en styfver mera för det. Deu sjelfägan-
de jordbrukaren får visserligen äfven vidkännas olägenheter¬
na af våra olämpliga utsökningslagar; men han får dock
penningar. Alla större cassör här i Stockholm klaga deröf¬
ver, att de icke få låna ut sina penningar, icke derföre, att
det fattas lunsökande, utan derföre, att dessa icke kunna
praestera tillbörlig säkerhet. Statslån är nu föreslaget för att
hjelpa de skuldsatta possessionaterna. Deras belägenhet är
visserligen ömmande; men staten kan endast anse sig skyl¬
dig att hasta till deras hjelp, såvida detta kan ske utan
uppoffring och risk af den öfriga delen af nationen, Om
jag t. o. m. förutsätter, att omkostnaderna för lånet kunna
bestridas af hypotheksföfeningärna, betviflar jag, att någon
synnerlig statsceconomisk fördel häraf skulle uppkomma.
Ätt egendomarna härigenom för ögonblicket uppstegrades
medgifves, och de, som nu äro bankrutt, torde på det vi¬
set få någon tid att vinka på. Det är én present, man gör
Den io N o v c 111 ber.
jordbruket, dock blott för ögonblicket, såvida icke produc-
tionen och a/sättningen tilltaga i samma proportion som
capitalerna. Någon stntsoeconömisk vinst kan således icke
tillflyta nationen, såvida ej dessa capitaler användas till jord¬
brukets förbättrande. Jag fruktar för, att delta i allmän¬
het ej blir förhållandet. De efterskänkta 2 proc. torde blott
skapa ny credit till nya lån oell nya depenser, då dessa lån
lemnäs till personer, sorn icke vant sig vid beräkning uti
sin hushållning. Nationen finge det nöjet att betala räntorna
på statslånet, utan att några nya ressourcer derigenom till¬
skapats. Men, torde man invända, jordbruket lemnar genom
omsättningen af sina skulder capitaler, som kunde använ¬
das i näringarna. Dessa capitaler blifva likväl oanvända af
skäl, sorn jag redan framlagt, nemi. att här i Stockholm
finnes tillräckligt penningar; det är blott crediten, sorn
fattas.
Man vill genom detta lån nedsätta räntan. Jag tror ej,
att detta går lör sig genom några konstlade utvägar. Den
höga räntan är naturlig i ett land, der i industriel väg
mycket är att göra; manger 6 proc. för sina penningar, då
man dermed kan förtjena 9 å 12. Örn possessionaterna kö¬
pa egendomar för lånade penningar mot 6 proe., då jord¬
bruket blott lemnar 4, må detta stå för deras räkning; så
illa calculera icke näringsidkaren och köpmannen. Den lå¬
ga räntan är icke alltid bevis på en förmånlig handelscon-
junctur; man ger litet för en sak, hvaraf man kari dra¬
ga föga profit. Den låga räntan uppkommer af bristande
efterfrågan af capitaler och är en följd af en slags öfver-
produetion, hvarför Sverige på länge icke behöfver hysa nå¬
gon farhåga
Enda naturliga sättet att skaffa capitaler är att befor¬
dra produetionens tilltagande. Hvad jordbruket särskildt
beträffar, tror jag det vöre statens fördel, att egendomarna
småningom ginge ur de skuldsattas händer i deras, som äga
förlag; och jag anser för ett statsoeconomiskt misstag att ut¬
sätta premium för skuldsättningen. Oaktadt de ruånga hin¬
der, den har att bekämpa, strafvar Svenska nationen fram¬
åt, såväl i afseende på jordbruket som näringarna. Jord¬
bruket behöfver mindre penningar, au säker afsättning på
sina produeter. Genom en förståndig och fix spannmålstull
kan spannmålshandel uppstå, och således ett af de största
hindren för jordbrukets förkofran undanrödjas.
Genom frihet i handel och näringar befordras städers
uppkomst, och med städers tilltagande befolkning ökas be-
liofvet af jordbrukets produeter. Allt detta kan ske, man
måste medgifva det, utan att man behöfver gifva sig ut på
statsskuldsbanans slippriga stig. Man torde pä detta vis
komma långsammare; men man hinner dock säkrare till ett
godt mål. Jag komitier nu till mitt hufvudsakligaste skäl
mot det föreslagna statslånet, det nemi., att det icke kan
i3a
Den i« No rera ber.
erhållas utan betydlig uppoffring å statens sida. Den all¬
männa likasom den enskilda crediten består uti allmänhe¬
tens fullkomliga öfvertygelse j att staten ärligt uppfyller sina
förbindelser. Sverige har i detta afseende allt emot sig.
Det sätt, hvarpå våra utländska skulder iSi2 blifvit liqvi-
d era de, liar icke stärkt crediten, så mycket mindre, som
jag hort, att statens creditorer blott med svårighet och möj¬
ligen genom afprutning utfått den enda tredjedel, sem skul¬
le betalas.
Då ett lån genom amortissement afbördas, anses det
mindre känbart drabba en nation. Detta torde äfven for¬
dra en undersökning. Amortiseringen blir endast en ny skatt¬
läggning för nationen derigenom, att den får 6 proc. att
betala i stället för 4- Den är en lockmat, hvarmed mini¬
strarna förmått nationerna att ständigt göra nya lån, under
förutsättning, att de gamla småningom skulle utplånas. Man
lånar mera, an man inbetalar; resultatet blir en ständigt
stigande skuld. Amortissementscassorna hafva dessutom al¬
drig blifvit använda till sitt ändamål; de hafva alltid i nö¬
dens stund blifvit anlitade, Två särskilda gånger hafva
Franska amortissementscassorna blifvit plundrade, första gån¬
gen i B13, andra gången i825. Numera är det utaf Engelska
statsoeeonomer, bland andra af Ricardo, arithmetiskt bevi-
sadt, att ingen verklig afbetalning kan äga rum på annat
sätt, än genom öfverstigande inkomster. England har nu
funnit, att det enklaste sättet är det bästa, och man begag¬
nar der endast det öfverskott, som statsintraderna lemna,
till afbetalning på statsskulden. En nation kan således, li¬
kasom den enskilde, endast afbörda sin skuld derigenom,
att inkomsterna öfverstiga utgifterna. AU annan amortise-
ring är endast ett charlataneri, hvaraf ingen verklig fördel
uppstår för staten.
Slutligen kan jag icke undgå att göra den anmärknin¬
gen, att tidpunkten för detta Iåns föreslående ej är väl be¬
räknad, Samtliga RiksSttn hafva, vid afgörande af Frih.
Royes och Hr Hadings motioner uti StatsUtsk:s betänktn Ntris
90 och 91, bestämdt gifvit tillkänna, att de äro emot ett
dylikt län. Riksdagarnas längd är redan en förebråelse,
sorn, med eller utan skäl, dock ständigt får uppbäras af Re¬
presentationen, och deras mål skulle aldrig kunna bestäm¬
mas, om upprjfvande af ett af samtliga RiksStm fattadt
beslut kunde få äga rum- Massan af nationen är i högsta
grad stämd emot statslån; så mycket mera impopulärt skul¬
le detta lån blifva, sorn synes gynna en Corporation på de
andras bekostnad, Näringsidkaren torde ej finna något skäl,
hvarför hans rörelse skall bära 6, men jordbruket deremot
4 proc. Jag anhåller bos Hr Gr. o. Landtm,, att dessa mi¬
na anmärkningar mätte få medfölja till StatsUtsk.
Remitterade* till StatsUtsk, i sammanhang med den i
Deli io Nu.rcmbcr.
sista plenum beslutade remiss af K. M:s nåd. skrifvelse,
angrdc upptagande af ett lån till befrämjande af hypotheks-
fören ingar.
Vid förnyad föredragning af Stats- oell Oecon.Utskrns
d. G dennes e. in. på bordet lagda utlåt! Nro 35 i fråga örn
passevolaneeafgiften biel detsamma ånyo lagdt pä bordet af
Hr Riben, Carl Wilh., saint Frih. D’Albedyhl,
Carl Gust.
Då nu ånyo föredrogs LagUtskrs d. 6 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. Nro 1.46 i anledn. af anmärkningar
vid Utsk:s betänk. Nro 58 öfver Riksd.fullm. And. Anders¬
sons motion örn ändring af 3o § i concurslagen, blef sam¬
ma utlåt, lagdt till handlingarna af R. o. Ad., som förut
bifallit betänk. ]N:o 58.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s d. 6 dennes e.
ro. pä bordet lagda roemor. Nro 147, i anledn. af återreraiss
utaf Utsk:s betänk. Nro 61 öfver väckta motioner derom,
att inteckningshafvare och andra veterliga borgenärer ej
matte behöfva att, i anledn. af årsstämning, deras fordrin¬
gar angifva, fann R. o. Ad. för godt att låta bero vid hvad
Utsk. uti inemor. i\:o 147 yttrat.
Uppå begäran af Hrr Dalman, Wilh. Fredr., och
Stuart, Carl Gust., blefvo ånyo lagda på bordet Lag-
Utsk:s utlåtrn r
N:o 148. öfver anmärkningar vid Utskrs betänk. N:o 8r
i anledn. af R. åhs nåd. skrifvelse med öfverlemnande af
Lageommitte'ens förslag till allm. civillag, äfvensom öfver
väckta motioner, hvilka dermed stå i sammanhang;
Nro 149- i anledn. af anmärkningar vid Utskrs betänk.,
Nro 92 öfver motion af Hr G. G. Uggla, örn förtydligande
af föreskrifterna, rörrde behofvet af fullmagt vid besvärs-
skrifters och ansökningars ingifvande till K. M. samt Hof-
och Öfverrätter, och örn upprättande af formulär till be-
svärshänvisningar.
Vid förnyad föredragning godkände R. o Ad. LagUtskrs
d. 6 dennes e. m. pä bordet lagda roemor. Nro i5o i anledn.
af återreraiss af Utskrs betänk, N;0 g3 öfver väckt motion
om återställande af rättigheten att i ringare mål begagna
muntlig stämning.
Föredrogos ånyo och biföllos LagUtskrs d. 6 dennes e.
m. på bordet lagda utlåtrn r
Nro i5i. i anledn. af anmärkningar vid Utskrs betänk.
Nro 103 öfver väckt motion om förlängd tid för invånarne i
Dea 10 November.
Lappmarken, Norrbotten och Westerbotten att fullfölja rät-
tegängsärender från Hofrätt till K. M.;
N:o i)j. öfver väckt motion, alt den make eller far,
sorn saknar andra medel till hustrus och barns försörjande,
än sin arbetsförmåga, och icke densamma härtill använder,
matte kunna till arbete bos enskild person dömas;
N:o r54. öfver Ur B. II. Santessons motion om stiftan¬
de af en lag till betryggande deraf, att de af staten till
Götha canalbolag donerade skogar, jordegendomar och sten¬
brott skola fortfarande förblifva en canalverkets tillhörighet.
Då nu ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 6 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o iÖ2 öfver Hr E. v. Troils motion
om ansvarsbestämmelser för den, sorn, med uppsåt, oriktigt
upprättar räkenskaper och handlingar, som lill allmän nyt¬
ta och rättelse äro, blef samma utlåt, ånyo lagdt på bordet
af Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., samt Hr v. Troil,
Sam. Gust.
Ånyo föredrogs Oecon.Utskts d. 6 dennes e. m. på bor¬
det lagda utlåt. N:o i32 i anledn. af väckt motion om åt¬
skilliga förändringar i Arme'ens organisation och Rikets
försvarsverk.
Hr Hjärne, Harald: R. o. Ad. torde finna, alt ifrå-
gavar. motion varit af en vidt omfattande beskaffenhet; men
för att bedöma sådana frågor erfordras äfven en vidsträckt
kännedom i detaillerna. Utsk. har sagt: "Efter öfvervä¬
gande af hvad sålunda föreslaget och anfördt blifvit, får
”Utsk. i afseende på hufvudföremålet för motionen, eller en
”reform i hela försvarsverkets organisation, vörd-
”samt förklara, att då Utsk. ej är i tillfälle att i detta vig-
”tiga ämne för R. H. St. framlägga något detailleradt för-
”slag, tilltror sig Utsk. icke heller att understödja en fram¬
ställning af så vidsträckt och obestämd omfattning som
”den ifrågavar.; hvarjemte Utsk. hyser den öfvertygelsen,
”att förslag till reformer inom armeen och försvarsverket
”böra utgå från en krigsadministration, som innebär och ut¬
trycker den enhet i vilja och verkning, hvarmed K. M.
”luter handhafva denna magtpåliggande gren af Riksstyrel¬
sen.” I detta skäl har jag instämt, men bar ej ansett det
vara consequent att ingå i pröfning af motionens särskilda
ämnen. Jag har varit en of de militärer, som inom Utsk.
handlagt detta mål, och jag har nu begärt ordet endast för
att i prot. få intaget, att jag ej tilltror mig kunna fälla så¬
dana omdömen om krigsadministratiouen i dess detailler, som
dem Utsk., i vissa delar, framställt.
Oecon.Utsk:s utlåt. N:o i32 bifölls.
Till pröfning företogs Oecon.Utskts d. 6 dennes e. m.
De ii 10 November.
i3.r>
pä bordet lagda ytterligare utlät. N:o i3i i fråga oin åt¬
skilliga föreslagna åtgärder till lindring i rustnings- och 10-
terings besväret.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Fö'r min del kan jag
ej finna, att Utsk. ägt tillräckliga skäl att föreslå Ständerna
att ingå med en lind. skrifvelse, att viss tid bör utsättas,
inom hvilken syper å rotetorpen ej böra äga rum. Utsk.
bar tagit till grund för sitt förslag, att sådana svner i vis¬
sa orter ske oftare, än nödigt är. Detta är viii uppgifvet,
men ej bestyrkt genom något factum, som blifvit i betänk,
intaget. Jag tror, att sådana syner ej hällas oftare, än de
anses nödiga; tiden derför bestämmes bäst af befälet, och
det har ej inträffat, att de blifvit verkställda oftare, än nö¬
digt varit. Med dessa syner äro verklig tidsförlust och kost¬
nader i och för resor för befälet förenade, och de äro ej
heller i öfrigt så angenäma, att man behöfver befara, att
de af befälet skola hållas för ofta. Deremot äro rotehållar-
ne sjelfva ofta angelägna att få syner, och att bestämma
livart 6:te år såsom tiden dertill, anser jag ingalunda lämp¬
ligt, då jag ej finner någon grund dertill .vara uppgifven.
Det instämmer nemi. hvarken med föreskrifterna om syner
å Kronans hus eller för besigtningar å boställen. Jag tror
det nuvarande förhållandet i denna del vara mera lämpligt.
Det correctiv mot onödiga eller för ofta inträffande syner,
som Utsk. i sitt förslag framställt, att nemi. syner icke
utan rotehållarnes eller in nehafvarnes egen l3e~
gäran skulle hållas oftare, än förslaget innehåller, anser jag
likaledes olämpligt. Det bör, efter min tanka, mera bero af
befälet än af soldaten, när en syn skall ske, om man ej vill
utså frö till misssämja mellan soldaten och roten. På dessa
grunder, och då det icke kan vara befälets interesse att be¬
svära, med täta syner och de kostnader, sorn drabba rotar-
na, ehuru ej i lag föreskrifna, 0111 hvilka Utsk. talar, alltid
kunna undvikas, ser jag ej skäl att bifalla betänkandet i sin
helhet, utan anhåller om propos. till afslag å denna del
deraf.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Frih. Palmstjerna har haft
full anledn. till de anmärkningar, han framställt. Jag be¬
känner, att jag inom Utsk. ej funnit annan grund för det
tillstyrkande, Utsk. framställt, än farhågan hos de ledamö¬
ter af Utsk., sorn äro rust- och rotehållare, att missbruken
med rotehållares betungande vid synerna skulle fortfara.
Om jag rätt minnes, funnos bland Utsk:s ledamöter 7 tjenst¬
görande militärer, som upplyste, att reg:ter finnas, der ej
syner ske, utan att sådant reqvireras, och att sämjan deri¬
genom mellan roten och soldaten icke är sämre än annor¬
städes. Jag delar ej denna tanka. Jag tror det tillhöra be¬
fälet att taga sjelfmant befattning med dessa syner, ej blott
för bibehållandet af den militäriska disciplinen, utan äfven
i3(i
Den 10 Norember.
för det moraliska samband, som bör äga rum emellan rote¬
hållare» och soldaten. Men det ar ock en sanning, att vid
dessa syner ske missbruk; det är nemi. en praxis, att lands-
liöfdingarna, i kungörelsen 0111 syn; rs hällande, ålägga 10-
tarna att skjutsa synförrättningens ledamöter Detta tilhör
dock ej Representationen att afhjelpa; utan hvar. och en,
som öfver något sådant vill klaga, äger att i laglig väg sö¬
ka rättelse vid domstol; men jag tror dock, att det vore af
vigt, att Regeringens uppmärksamhet fastades på dessa miss¬
bruk. Sv ners hållande anser jag vara af vigt för alt tillse,
det äfven soldaten fullgör sina skyldigheter. Emedlertid
finner jag skäl att afslå betänk, i denna punkt.
Hr Gunther, Garl Gust.: För mig skall det vara
likgiltigt, om R. o. Ad. bifaller eller afslår detta betänk.
Då det förra gången förevar, yrkade jag återremiss för att
få de ändringar deri, som man nu tillvägabragt. Det kan
vara likgiltigt, säger jag, om R. o. Ad. afslår betänk, eme¬
dan jag är öfvertygad, att det bifalles af de 3:ne öfriga
Stånden; men det förundrar mig att här på detta rum, der
den mesta kunskap i detta ämne borde finnas, få höra, att
man vill bibehålla nu gällande författning, som stadgar, att
syner böra hållas hvart 3:dje år, och att man klandrar som
en afvikelse från författningen, der det ej sker. Man har
sett, att vid bålsmanshållet ett annat förhållande äger rum,
nemi. att torpsyner der endast hållas, då de anses behöfliga.
Det är mitt syftemål, att så äfven må tillgå inom den in¬
delta armeen, och då kan svn ske på ett ställe, utan att
behöfva öfvergå hela eoropaguiet eller sqvadronen. Dess¬
utom innehåller Utskrs betänk, en begäran, att soldaternas
skyldigheter i afseende på deras torp må varda genom en
författning bestämda; och jag yrkar således äfven derföre
bifall å detsamma, emedan förhållandet nu är, att rotehål-
laren ofta får fullgöra äfven soldatens skyldigheter.
Hr Hjärne, Harald: Jag har inom Utsk. hyst samma
åsigter sorn Frih. Palmstjerna; men jag hade att strida emot
en så öfverlägsen styrka, att jag cj kunde vinna framgång
för de upplysningar, jag, i egenskap af militär, var i tillfälle
att kunna lemna. Jag skiljer mig dock i e 11 punkt från
Frih., som trott det vara orätt att stadga enstaka torpsyner,
men att man kunde utsträcka den tid, som nu föreskrifver
sv ner generelt för hela armeen. För att få en sådan än¬
dring är det nödigt, alt Ständerna ingå till K. M. med en
uud. skrifvelse; ty nu står det i tjen.stgöringsreglementet,att
syner skola hållas hvart 3:dje år. Det har blifvit upplyst,,
att exempel finnas, att dessa torpsyner icke hållas. Jag
bar ej trott, att enstaka exempel böra leda öfvertygelse!!
hos representanten; men de bevisa säkerligen ända något.
Det finnes reg:ter, hvilkas soldattorp aro i godt skick, utan
att
Deli io November.
att syner hållas; och jag äger särskild erfarenhet från det
reg:te, der jag varit med vid syner, att der funnits högst
få bristfälligheter. Jag tror, att om stadgandet bibehålies, att
enstaka syner få ske, när de anses behöfliga, Utsk:s förslag,
att de anbefalda generella synerna blott ma hållas hvart
6:te år, kan bifallas. För min del tror jag, att de alldeles
kunna uteblifva. Jag anhåller om propos, till afslagå Utskrs
förslag, med undantag af tillstyrkandet i afseende på de 6
åren, hvartill jag yrkar bifall.
Då Jt. o. Ad. redan bifallit Utskrs första betänk. Nro
ng, beslöt R. o. Ad. att endast lägga detta utlåt. Nro 133
till handlingarna.
Ånyo föredrogs BondeStrs d. 7 dennes på bordet lagda
prot.utdr. af d. 3o sisth Oct., innefattande inbjudning till Med-
Strn alt instämma i BondeStrs beslut, angrde vidtagande åt¬
gärder till riksdagens alslutar.de någon dug emellan den 1 5
Dec. och Jul detta år.
Ur Stuart, Cai l Gust.: Jag finner för min del den
åtgärd, BondeSt. föreslagit, icke grundlagsenlig. Beg.föj mens
10g § omtalar väl, att Stunderna kunna anhålla om pro¬
longation af riksdag; men jag finner ingenstädes i våra
grundlagar, att Ständerna kunna begära, det Konungen pa
förhand skall bestämma en viss tid för riksdagens afslutan-
de. Jag är öfvertygad, att K. M. ej skall uppskjuta Stän¬
dernas åtskiljande utöfver den lid, då riksdagsarenderna det
medgifva. Hvad den uppgifna tiden betralfar, inom hvilken
riksdagen, enligt det Hederv. Ståndets åsigt, bör vara afslu-
tad, får jag, såsom ledamot af Banco- celi Exped.Utskrn,
förklara, alt, enligt den kännedom om de.återstående riks-
dagsgöromålen jag i sådan, egenskap kunnat löivärfva, jag
högligen betviflar, att de arender, som ovilkorligen mäste af
B.. St. afgöras och expedieras, möjligtvis kunna inom beröi-
de tid medhinnas. Jag anhåller, alt det föredragua prot.¬
utdr. endast må varda lagdt lili handlingarna.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer med
Hr Stuart deri, att BondeStrs prot.utdr. bör läggas till
handlrna. Hvad tiden beträffar, inom hvilken BondeSt. an¬
sett möjligt för Utskrn att inkomma med sina betänkrn, an¬
ser jag det deremot omöjligt att dermed hinna till d. 1 Dt-
cemb.; ty de 3 veckor, sorn återstå, äro ej tillräckliga, helst
åtskilliga mål i SlatsUtsk. ej kunnat afgöras utan föregåen¬
de åtgärder af Ständerna.
R. o. Ad. lade BondeStrs nu föredragna prot.utdr. till
handlrna.
Justerades pleniprotrn för d. 11 Sept. e. m. samt d. i3
och i5 i samma månad.
16 H.
138
Den 10 November.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda utlåtln från
StatsUtskottet:
N:o 3oi. i anledn. af erhållen återremiss af StatsUtskls
utlåt. N:o 251 ;
N:o 3o2. ang:de Hr Dalmans motion, att af det vid sista
riksdagen beviljade extra anslag bex-eda tillgång för bevä-
ringens beklädnad;
N:o 3o3. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
200, rörrde Gr. von Fersens motion om de förändringar,
sorn insmugit sig uti de af K. Carl XI confirmerade, med
allmogen upprättade knekte-contracten;
N:o 3o4- i anledn. af väckt fråga om rättighet för K.
M. att, i saknad af tillräckligt årligt anslag för beväringens
beklädnad, för detta ändamål använda reservförråden;
N:o 3o5. i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtsk:s
betänk. N:o 238, ronde den riksd.fullm. And. Danielsson väckta
motion om rättighet för indelta armeens civilstat att, lika
med den militära, njuta ersättning för utgifna accord;
N:o 3o6. i anledn. af väckt fråga om rättighet för de
landshöfdingar, hvilka sedan början af år i83o tagit afsked,
att komma i åtnjutande af pension, till beloppet motsvaran¬
de den, som hädanefter afskedstagande, pensionsberättigade
landshöfdingar äga uppbära;
N:o 307. i anledn af erhållen återremiss å betänk. N:o
272, ang:de väckt motion om understöd af allm. medel åt
de nödlidande invånarne i Bohuslänska skärgården;
N:o 3o8. i anledn. af RiksSt:ns olika beslut i fråga om
handtlangningsunderstöd för nybyggare uti de norra orterna;
N:o 3og. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
utlåt. N:o 275;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
N:o 134. i anledn. af väckta motioner, ang:de gästgif¬
veri- och postskjutsväsendet samt forvagnsinrättningar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -| till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den i5 November 1834-
Plenum kl. 5 e. m.
Från H. Ex. H r Gr. o. Landtm, hade ankommit och
upplästes följande skrifvelse till underteckn. R.idd.Secret.i
Don i5 Hovember. j3g
Hindrad att uppkomma i början af plenum denna efter¬
middag får jag anmoda Hr Ridd.Secret. att derom under¬
lätta den äldste närvar. Grefven, på det lian måtte öppna
plenum och låta företaga de förrättningar, hvilka på ansla¬
get äro angifna. Stockholm d. i5 Wov. 1834.
Jacob De la Gardie.
I anledn. häraf hade Gr. Posse, Arvid, öppnat ple¬
num såsom Ordförande.
"Upplästes och lades på bordet nedannämnda memor. från
Co n sti tu tio ns Utskottet:
N:o 56. ang:de en från It. o. Ad. remitterad, men af
motionären icke uppgifven anmärk:sanledning;
StatsUtskottet:
W:o 35o. i anledn. af RiksSt:ns olika beslut i frågan om
formen för R. St:s skrifvelse, ang:de sterbhusafgiftens utgå¬
ende i Stockholm och Götheborg;
Bevilln.- samt Allm. Bes v.- o. Oe con.Utskrn:
Wto 7. med förslag till sammanjemnkning af RiksSttns
beslut, ang:de grunderna för brännvinsbränningsrättiglieten
samt till voteringspropos:r i fråga om brännvinsbränningens
beskattning;
BancoUtskottet:
W:o 61. i anledn. af Riksd.fullm. Wils Strindlunds mo¬
tion, ang:de upplåtande af rum i Riksg contrs förra hus till
begagnande af R. St:s Fullmägtige i Banken och Riksg.cont.
Företogs val af sex Revisorer för att å R. o. Ad:s väg¬
nar år 1835 öfverse och granska Statsverkets, Bankens och
Riksg.conlts tillstånd, styrelse och förvaltning; och befunnos
vid valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedde:
F- d. Just.rådet, Landshöfd. och Coinm. af K. Wordstjerne-
Orden, Hr Gr. Gust. Wathier Hamilton med 69 röster.
Öfversten och Ridd. af K. SvärdsOrd. Hr Frih.
Gust. Lilljehorn ... 66 ,,
Hofmarsk. och R. af K. WordstjerneOrden Hr
Lars Herrman Gyllenhaal 67 ,,
Kammarherren och Ridd. af K. WordstjerneOrd.
Hr Olof Wordenfelt 73 „
Kammarherren Hr Erik von Stockenström . . 90 ,,
Grosshandlaren Hr Jac. Wilh. Hagströmer . . 67 „
Upplästes och lades på bordet nedannämnda under va¬
let inkomna betänk:n och memor. från
StatsUtskottet:
N:o 310. angtde utsättande af prescriptiomtid, inom
Den iS November.
hvilken de från Riksg.cont. utgifna creditsedlar böra till in¬
lösen företes;
> ■ N:o 3ii. i anleda, af en till Fullmägtige i Riksg.cont.
ingifven och af dem till Utsk. öfverlemnad ansökning af åt¬
skilliga tjenstemän vid nämnde Cont:s creditsedelverk att, vid
deras nu innehafvande tjensters indragning, varda bebehåll¬
na vid de för samma tjenster på stat uppförda löner; äfven¬
som angide pensionsrätt;
Nio 3'i2. i anledn. af Domprosten Lidmans motion, att
Riksg.cont. måtte befullmägtigas att på vissa vilkor sätta
till Götha canalbolags disposition de 93,926 r:dr b:co , som
der äro deponerade till säkerhet för canalens framtida
Underhåll;
N:o 313. i anledn. af K. M:s till Utsk. aflåtna nåd.
skrifvelse i fråga om lån af allm. medel till segelfartens
skyndsamma förbättrande å Götha eif och en hamnläggning
vid Götheborg;
N;o 314- i anledn. af väckt fråga om pensionsunderstöd
åt enkor och barn efter läkare, hvilka aflidit i cholera-
farsoten;
Nio 3i5. i anledn. af vackt fråga om understöd af allm.
medel till framlidne Just.ombudsm. Poignants 2:ne omyn¬
diga söner;
Nio 316. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, angide
presträttigheternas utgörande på Gottland och dermed sam¬
manhang ägande frågor om en förändrad indelning af der-
var. pastorat, m. m ;
Nio 3iy. i anledn. af erhållen återremiss å Utskis för¬
slag Nio igd, till liqviderande af Riksg.contls skuld vid
j834 års slut för upptagna lån af allmänheten;
Nio 318. i anledn. af RiksStlns olika beslut i frågan om
beviljandet af extra anslag till försvarsverkets iståridsättande,
allm. arbeten, m. m.;
Nio 31 g. ronde tiden, från hvilken den nu verkställda
statsregleringen skall taga sin början;
Nio 320. i anledn. af erhållen återremiss å memor. Nio
s83, angide gratilication åt Statscoinmissarien Tauvon;
Nio 321. angide den innevar. riksdag verkställda gransk¬
ning af statsverkets samt andra af allm. medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning;
Lagutskottet:
Nio i55. öfver Hr Gr. G. Löwenhjclms motion örn re¬
vision af 5 cap. 3 och 8 §§ Straffbin;
Nio i56. öfver väckt motion om förbud emot eller be¬
skattning af offentlig försäljning utaf utländska lotterisedlar;
Nio i5y. öfver llr Frih. Jac Cederströms motion, alt, i
händelse efter realisationens verkställighet mynt någon tid
skulle komma att i allm. rörelsen saknas, det måtte genom
lag tillåtas a ti in natura afbörda såväl allm. utlagor soia
ock enskild skuld;
Den i5 November.
N:o 158. i anledn, af Hr B. Rosenblads motion om en
Jag för Rikets skuld väsende;
N:o i5g. i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o
107 öfver väckta motioner, angrde förändring af Högsta Dom¬
stolens organisation samt arbetsordningar för Högsta Dom¬
stolen, Ilofrätterna och Just.revisionen, m. m.;
JN:o 160. med förslag till sammanjemnkning af de inom
RiksStm fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s
utlåt. N:o 108 i anledn.. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s
betänk. N:o 72 öfver väckta motioner, angtde inrättande af
förmyndarekamrar;
N:o 161. öfver gjorda anmärkningar vid Utskts betänk.
N:o tig i anledn. af Riksd.fullm. Nils Strindlunds motion,
att stadgas måtte, det afhandlingar, hvarigenom någon för-
värfvar sig nyttjanderätt till jord eller betingar sig s. k. un¬
dantag eller afkomst af annans fasta egendom, böra inteck-
nas för att vara gällande;
Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.Utsk:n:
N:o 21. i anledn. af gjorda anmärkningar vid K. M:s
nåd. stadga om skiftesverket i Riket d. 4 Maj 1827 samt K.
kungör, d. 9 Juni i832;
N:o 22. öfver väckt motion om ändring i K. förordn.
om skogarna i Riket d. 1 Aug. i8o5;
N:o 23. i anledn. af väckt motion om förklaring, ang:de
beståndet af de å sockenallmänningarna befintliga intägter;
N:o 24. i anledn. af väckta motioner om lindring för
allmogen i den s. k. byggningshjelpens utgörande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 17 November 1834*
Plenum kl. io f. m.
Justerades 12 prot.utdr. för d. 10 dennes.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Uggla,
Göran Gust., i anseende till fortfarande sjuklighet afsagt sig
sin plats såsom ledamot af Bevilln.Utsk., men anhållit att
det oaktadt blifva vid sin riksdagsmannarätt bibehållen; hvil¬
ken begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse en ny ledamot i Bevilln.Utsk. efter Hr Uggla.
Den 17 November f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hofca-
pellmästaren Benvald, jemte uttryckande af sin erkänsla för
R. o. Ad:s välvilja att tillåta honom och hans hustru, till
förmån förde brandskadade i Wenersborg, få i Riddarhus¬
salen uppföra en concert, tillika anmält, att concerten, i
anseende till hans hustrus sjukdom, icke kunde äga rum å
den förut utsatta dagen d. 22 dennes, och anhållit att i
stället för ändamålet få begagna salen d. 2g i denna må¬
nad; hemställande H. Ex., om R. o. Ad. skulle behaga till
denna anhållan lemna sitt bifall.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrif-
velser till K. M., nemi.:
N:o 196. ang-.de utsättande af viss dag till riksdagens
afslutande;
N:o 197. ang:de rättighet för parter att återbekomma
deras till domstol ingifna handlingar;
N:o ig8. i fråga om tiden för uppsägning af räntehö
inom Södermanlands län, att in natura lefvereras;
N:o 19g. angrde förbud emot utmätnings verkställande
af annan länsman än den, som är anställd i det district,
hvarest utmätning sker;
N:o 200. ang:de ovilkorliga utmätningsresolutioner;
N:o 201. ang:de fördelning af försäljningsprovision för
utmätt fastighet;
N:o 202. ang:de bestämmande af viss tid för fullföljd af
hos K. M:s Bef:h:de skedd lagsökning emot löftesman, som
borgat såsom för egen skuld;
N:o 2o3. anglde stadgande till förekommande deraf, att
gäldenär medelst diktade köpeafhandlingar undanhåller sina
tillgångar från utmätning;
N:o 204. om ändring af 3o § i concurslagen;
N:o 2o5. ang:de bysatt gäldenärs lösgifvande, sedan han
sin egendom till borgenärerna afstått;
N:o 206. ang:de förhöjning i underhållet för bysatt gäl¬
denär ;
N:o 207. om kungörande af 8 5 i det för Götha canal-
bolag d. 16 Mars 1833 utfärdade nåd. reglemente;
N:o 208. örn upphäfvande af K. förordn. d. 5 Mars
1746, hvarigenom dödsstraff är utsatt för stöld ur bref;
N:o 209. ang:de åtskilliga föreslagna förändrade stad-
ganden, rör:de utmätning.
Företogs till pröfning Stats- och Oecon.Utskms d. 6
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 35 i fråga om passevo-
lanceafgiften.
Uppå begäran af Gr. Horn, Claes Fredr., blefvo de
utlåt, åtföljande reservationer upplästa.
Den 17 November f, m.
i43
Gr. Horn: Uti det obehagliga ämne, som nu är före¬
mål för pröfning, vore det önskligt, om man kunde komma
till ett resultat, någorlunda närmande sig rättvisans och bil¬
lighetens fordringar. Det har då förefallit så mycket mera
oväntadt att erfara, hurusom samma tactik, som vid sista
riksdagen till så allmänt missnöje begagnades, jemväl nu sy¬
nes vilja göra sig fortsatt gällande. StatsUtsk. har vid be¬
svarandet af min motion, jemte en i samma syftning inom
BondeSt. vackt, och hvilka blifvit till Stats- och Oecon.-
Utsk:n remitterade, med uraktlåtande af communication med
detta sistnämnda Utsk., ingått i pröfning af ämnet. Hade
Utsk. sökt en sådan communication, så hade säkerligen icke
så mycket trassel uppkommit. Nu deremot hafva de sam¬
mansatta Utsk:n ansett StatsUtsk:s särskildt under N:o 199
afgifna betänk, i frågan utgöra hinder mot Utsktns fria
pröfning deraf. Jag nekar icke, att äfven jag såg ett så¬
dant hinder till följd af 3:ne RiksSt:s bifall å det förra be¬
tänk.; och jag föreslog derföre, på sätt inin reservation ut¬
visar, cn utväg att åtminstone stalla frågan pä rättsfot, på
det man icke måtte lemna fortsatt näring åt den allmänna
harmen deröfver, att en gärd skall uttagas, hvilken icke
blifvit i laglig ordning pålagd. Jag ville derföre, att de
sammansatta Utsk:n skulle communicera sig med Bevilln.-
Utsk., för att, då, till följd af 3:ne RiksSt:s vid denna riks¬
dag fattade beslut, mötespassevolancen icke kunde anvisas
att utgå genom allm. bevilln., den måtte särskildt åläggas
rust- och rotehållen , att utgöras intill nästa riksdag, på sätt
den för närvar, af hvarje uumraer utgår. Det ådagalades
inom CJtsktn af en Adelns ledamot, som nu här saknas, att
det är att befara, det hvarje rust- eller rotehållare skall,
då han kräfves för denna olagliga gärd, undandraga sig allt
vidare utgörande deraf, så länge man bibehåller frågan i
dess rättsvidriga skick. Jag tror, att denna ledamot hade
rätt; och för att undvika sådana förhållanden, obehagliga
både för de skattdragande, anneen och auetoriteterna, är
det, som jag påyrkat och fortfarande hemställer till anta¬
gande den utväg, jag uppgifvit. Man kan väl häremot er¬
inra, att den sålunda uppkommande bevilln. ensamt drabba¬
de en särskild samhällselass ; men det händer ganska ofta,
att den ena näringen beskattas olika emot den andra, och
jag kan, för min del, icke finna något olagligt deri, ehuru
jag visst medger, att det i närvar fall är obilligt. Men
Ständerna blifva då vid en kommande riksdag i tillfälle att
göra rättvisa. Reservationer, bifogade betänk., af ledamö¬
ter från ett annat Stånd, utvisa de åsigter af frågan, som
der äro rådande; och jag vågar bestämdt yttra, att dessa
innefatta det allm. tänkesättet i landet. Afgiften är dess¬
utom icke blott olaglig och obillig, utan den är jemväl,
hvad icke vore svårt att bevisa, alltför hög. Det är nemi.
ganska lätt att ådagalägga, det kostnaderna för hvarje num¬
Den 17 November f. m.
mer i och för reg:tsmötena eller vapenöfningar inom pro¬
vinsen icke, uti livad på rotehållarnes deltagande i denna
kostnad contractsenligt beror, uppgår till 7 r:dr. I Småland
t. ex. uppgick en sådan kostnad för 20 dagars möte, och
då markegången var ganska hög, likväl endast till 3 r:dr
20 sk. b:co. För hemman i Nerike har jag sjelf enligt
räkning, hvaruti extra förplägning jemväl var upptagen,
betalt 4 r:dr 38 sk. Fem r:dr tyckes således vara det ling¬
sta. Men jag vill emedlertid icke fästa mig vid beloppet.
Jag ar icke så nogräknad med 2 r:dr b:co mer eller min¬
dre, såvida de kunna bidraga till armeens öfning; men jag
kan icke medgifva, att någons rätt krankes. För min del
förklarar jag, att jag gerna skall gifva mer än 7 r:dr, blott
jag icke behöfver veta, att det är på ett olagligt sätt, man
velat tillförbinda mig en sådan afgift. Uppå dessa grunder
hemställer jag om återremiss.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Då jag är
öfvertygad, att R. o. Ad. lika lifligt som de öfriga Stånden
önskar riksdagens slut, fastän man här måhända icke så
mycket derom ordat; så och då jag tror mig äga känne¬
dom derom, att 2:ne Stånd bifallit betänk., och en återre¬
miss deraf numera altså endast åstadkomme tidsutdrägt, an¬
håller jag, att upplysning af Hr Ridd.secret. må Ståndet
meddelas, huru de öfriga Stånden afgjort detta betänk.
TJnderteckn. Ridd.Secret.: Det förevar, betänk, är
bifallet af Preste- och BorgareStrn, men återremitteradt af
BondeSt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag är för min del
visserligen icke nöjd med Utsk:ns skäl, det nemi., att kost¬
naden icke skulle kunna bestridas utan ökad bevillning,
hvilket åter Utsk:n icke ansett böra äga rum. Om jag an¬
såg rust- och rotehållare äga rätt till befrielse från ifråga-
var. onus, skulle jag icke undandraga mig att för sådant
ändamål deltaga i en ökad bevillning. Men jag hade der¬
emot önskat, att Utsk:n åberopat knektecontracten, enligt
hvilka det lärer tillhöra soldaten alt underhålla sig sjelf
och till roten återgälda det förskott, lian till sitt underhåll
kunnat erhålla; ty deri ligger rättsgrunden för frågan och
beviset för rotens skyldighet att underhålla soldaten, helst
hvarje utgift, som lägges på soldaten, naturligtvis måste in-
directe drabba roten. Man har sagt, att beslutet deri orätt¬
vist tillkommit vid sista riksdagen, samt vrkat, att saken
måtte genom behandling såsom bevillningsmål erhålla en
riktigare form. Om jag än ansåge beslutet hafva tillkom¬
mit på ett mindre formeniigt sätt, skulle jag likväl anse det
ännu värre att nu ändra detsamma, helst detta icke kunde
ske utan genom en ny oformlighet. Beslutet är fattadt att
gälla för i5 år, och någon ändring deri kan icke äga rum,
utan
D en 17 November f. m.
titan största våda för heJgden af Konungs och Ständers sam¬
manstämmande beslut. Det är af sådan anledn., som jag
yrkar bifall lill betänk.
Gr. Horn': En ledamot bar utgått från den grundsats,
att roten skall lemna förskott åt soldaten, hvilken det i öf¬
rigt åligger att underhålla sig sjelf, och hvarigenom passe-
volanceafgiften endast skulle utgöra en förändring i förskotts-
liqviden. Det är visst sannt/att soldaten i hela Sverige är
skyldig att underhålla sig sjelf, men genom matsäck; och
det är en sådan, som roten är skyldig förskjuta. Men nu
hafva Statsinagterna — och med rätta — funnit, att ett så¬
dant provianteringssätt är otjenligt. Soldaten får således
icke numera underhålla sig sjelf, och likaså kan roten icke
heller lemna ett sådant förskott, som den eljest var skyldig
att gifva. Uti åtskilliga K. Carl XI:s contract förbjudas dylika
förskott. Så samvetsgrann var denne Konung, som insåg de
roterades i alla fall nog dryga kostnader. Nu hafva Stats-
magterna icke varit nöjda med hvad rust- och rotehållare
förut ålåg, utan velat vidare utsträcka deras skyldigheter.
Detta hafva de gjort utan de sednares begifvande; och att
sådant är olagligt kan icke bestridas och icke bortraisonne-
ras. Vidare har man omtalat passevolancecontract för i5
år. Hvar finnes väl något sådant? Hade dylika blifvit upp¬
rättade, skulle jag aldrig höjt min röst för upphäfvande
deraf. Men nu finnes intet contract, utan Konung och Stan¬
der hafva ålagt en gärd eller bevillning på i5 år, hvilken
nuvar. Ständer icke vilja godkänna till vidare fortfarande,
enär icke någon pålaga kan beslutas för längre tid, än in¬
till påföljande riksdag. Jag ber den värde ledamoten, som
Sist yttrade sig, se saken, sådan den är. Då visar sig otvif¬
velaktig!, att här är fråga om en gärd, pålagd vid förra
riksdagen, och hvilken då, äfven med förutsättning, att
den lagligen tillkommit — hvilket nu icke är fallet, ty be¬
slutet hade ett Stånds protest emot sig —, icke kunnat,
utan nytt beslut, räcka längre än intill denna riksdag. För
mig synes vådan vid att rätta ett misstag vara mindre, än
att qvarstå vid ett våld. Huru litet ovanligt är det icke
dessutom, att hvad vid en riksdag beslutes, upphäfves vid
en följande; och jag vet icke, hvarföre man här skall hålla
sig så strängt till consequensen, helst då man vet, att fel
ägt rum.
Frih. Boye, Ludv.: Uti detta ämne är formen ett
och saken ett annat. Utaf de grundade skäl, Hr Ceder¬
schjöld uppgifvit, finnes, att passevolancefrågan icke tillhör
föremålen för Ständernas pröfning, utan ensamt angår Kro¬
nan och rotehållarne. Det var således icke rätt, att Ständer¬
na inblandats i denna fråga; och på samma sätt, som Kro¬
nan förut uppgjort contract derom med den enskilde, boede
l6 IL IQ
Den 17 November f. m.
ock nu hafva tillgått. Men nu har det emedlertid skett på
annat sätt; och utan tvifvel vore det ett nytt ordningsfel
att ålägga rotehållare en pal tiel bevillning. Jag öfverlem-
nar till den värde ledamoten sjelf att bedöma, om det icke
ligger någon contradiction i hans anmärkta yrkande. På
samma gång nemi. som man påstår, alt Ständerna aldrig
hort befatta sig med denna fråga, på samma gång uppger
man ett nytt sätt för en lika beskaffad oriktighet. Jag har
nu yttrat mig om formen och tror icke, att ändring deri
kan tillvägabringas utan ändring i sak; och då finner jag,
att för det jordbruket på 1600-talet var det enda, som kun¬
de beskattas, är det orättvist, att jordbruket fortfarande
skall ensamt draga en börda, som gäller allas nytta. Ovil-
korligt är det hela samhällets pligt att underhålla soldaten
och försvarsverket, och jag inser derföre icke, hvarföre den
ifrågavar. afgiften ej skulle kunna läggas på den allm. be-
villningen; men att, på sätt Gr. Horn föreslagit, ålägga en
hevilln. särskildt på rust- och rotehållare kan jag icke med¬
gifva. Man vet dä icke, hvar man till slut kunde stadna.
Emedlertid, och då 3:ne Stånd förkastat den förra utvägen,
bestrider jag nu återemiss och yrkar frågans definitiva af¬
görande.
Hr Hjärne, Harald: Jag var icke representant vid si¬
sta riksdagen och deltog således icke då uti beslutet om det
nya passsevolancecontractet. Då frågan nu åter är under
öfverläggning, och jag utaf 11. o. Ad:s förtroende blifvit
tvingad att skaffa mig närmare underrättelser och stadga
min öfvertygelse i delta ämne, anser jag det emedlertid va¬
ra min pligt att i Ståndets protocoll nedlägga den åsigt, jag
i ämnet hyser och hvilken jag jemväl inom Utsk:n framställt.
A ena sidan tror jag, att afgiften af 7 r:dr icke är för hög
eller mera tryckande för rotehållaren, än skyldigheten att
med matsäck underhålla soldaten under mötena, och jag
anser således rotehållarne böra vara belåtna med förändrin¬
gen; men å andra sidan tror jag, att Ständernas beslut i
frågan tillkommit på ett olagligt sätt. Jag grundar en så¬
dan öfvertygelse derpå, att jag efter noga öfvervägande fun¬
nit frågan vara af beskattnings-natur, enär det icke lärer
kunna nekas, att ett onus, tillhörande indelningsverket, är
en skatt, pålagd rotehållarne. Att formen för denna skatts
utgörande blifvit ändrad från att utgå i matvaror till att
prtesteras i penningar, kan icke ändra sjelfva sakens natur.
Flera, som hyst en sådan öfvertygelse, hafva ändrat den;
men jag har derföre icke funnit skäl dertill. Är det då en
beskattningsfråga, så är det ock klart, att alla Stånden bort
i beslutet derom deltaga; men så har nu icke skett. Iren¬
ne Stånd beslöto, och det ingaf till K. M. sin protest
emot de 3.'nes beslut. Jag behöfver icke nu vidlyftigare ut¬
reda detta, emedan saken ännu lefver i friskt minne. Mina
Den 17 Noveni lier f. ra.
skäl äro desamma, som jag inom Utskm uppgifvit. Jag vill
endast upprepa, att jag är af den tanka, att beslutet var
olagligt. Hvad åter beträffar Gr. Horns förslag till rättelse,
vinnes dermed åtminstone så mycket, att saken kommer i
laglig form. Jag har derföre inom Utskm biträdt detta för¬
slag, och trott mig deri linna mindre ondt, än att qvarblif¬
va vid det olagliga förhållande, som nu äger rum; men jag
går dock ogerna, och endast såsom sista utvägen, in derpå,
ty jag fruktar et! farligt prejudieat uti att ålägga en bevill¬
ning särskildt för en viss samhallsclass, hvilket synes mig
kunna leda till stora orättvisor i en framtid. Men, såsom
jag redan nämnt, det är den sista utväg, jag anser oss äga
att godtgöra förra Ständers olagliga handlingssätt. Jag ön¬
skar aItsa åferremiss och anser del vigtigt, att Utskm än en
gång må öfverväga ämnet och åtminstone begifva sig till
ändring af de premisser, hvarpå Utskm stödt sitt tillstyrkande.
Gr. Frölich, Dav.: Jag kan icke instämma med Gr.
Horn i afseende å de resultaler, hvartill han fört sina på¬
ståenden; men sådant härleder sig från helt andra skäl än
dem, hvarpå öfriga talare hafva grundat sitt bestridande.
Till en början får jag då förklara, att jag visserligen ansåg
högst hårdt och tryckande, att sednaste Ständer uppliäfde
de contract emellan Kronan samt rust-och rotehållare, hvil¬
ka så länge varit gällande; men jag vill derföre icke påstå,
att ett sådant förfarande varit olagligt, så framt den pålag¬
da gärden inskränkt sig till tiden intill denna riksdag. J)å
pålagan emedlertid utsträcktes till i5 år, innefattade beslu¬
tet ett uppenbart afsteg från Ständernas grundlagsenliga rätt.
Återstår nu att tillse, huru felsteget skall kunna . hjelpas. Jag
bekänner då, att jag icke kan anse Gr. Horns förslag såsom
det rätta sättet. Så länge Ständerna i beskattningsfrågor
äga en magt öfver ali annan, hade icke något annat satt
till rättelse i den skedda olagligheten bort ifrågakomma,
än att Ständerna sjelfva upphaft det grundlagsvidriga beslu¬
tet. Jag hade ock väntat ett sådant beslut vid denna riks¬
dag, och det ej blott af skäl, att det är olagligt att ålägga
en beskattning för i5 år, utan äfven derföre, att afgiflen
är för hög; men då em d!ertid 3me Stånd redan förklarat,
att de icke vilja upplaga fr.igan i vanlig bevillningsväg, är
man skyldig respectera deras beslut och icke söka att, på
hvad väg som helst, rubba det. Sådan blefve dock följ¬
den, om man beslöte, att gärden borde utgå genom enskild
bevillning, oaktadt 3 Stånd beslutat, att den icke skall ut¬
göras i bevillnrsväg. Dessutom talar grundlagen endast om
allmän bevillning. Åläggandet af en enskild bevillning an¬
ser jag altså olämpligt och tror, att prejudicatet vöre våd¬
ligt. Sedan jag altså förklarat, att jag utgår fion samma
synpunkt som Gr. Horn och fullkomligt ogillar Ständernas
beslut i frågan vid sista riksdag, samt bade önskat, att rät¬
i4S
Den ij November f. m.
telse deri ägt rum, mäste jag likväl, på grund af livad jag
ofvan anfört, för närvar, inskränka mig till en förnyad pro-
test emot beslutet vid sista riksdag, och i öfrigt bifalla,
livad uti det förevar betänk, tiilstyrkes, under hopp att kom¬
mande Ständer må inse orättvisan af det föregångna beslut
tet och, med rättelse derutinnan, kläda den ålagda beskatt¬
ningen i en lagenlig form.
Gr. Horn: Det är verkligen rätt ledsamt för mig att
mota motstånd från en person, med hvilken jagså ofta tän-«
ber lika; men hvad har jag väl begärt annat än upphäf¬
va n de af beslutet i frågan yid sista riksdag. Den värde le¬
damoten liar erkänt, qtt Ständerna kunna ålägga skatt att
gälla intill nästa riksdag. Det är just detta jag yrkar. En
ledamot har funnit motsägelse deruti, alt Ständerna icke
skulle hafva något att befatta sig med rotehållare, men likväl
kunna ålägga en sådan afgift som den ifrågavarande. 80 §■
Beg.F. förbehåller Konung och Ständer att gemensamt vid¬
taga ändringar i knektecontracten; men den andra frågan
är, huruvida sådant kati ske utan den andra contrahenten,
rotehållarnes, hörande. Jag tror, att ett sådant hörande icke
erfordras, så vidt icke någon ökning är i fråga; men oni
den ringaste ökning skall vidtagas, kan jag icke, lika med
Gr. Frölich, medgifva, att Statsmagterna ensamt äga rätt
derom besluta, ty contrqcten äro ingångna med provinsens
invånare, under utfästelse att gälla till säkerhet och efter¬
rättelse å ömse sidor. tylen såsom jag förut sagt, anser jag
Ständerna äga rätt att pålägga rotehållarne en viss skatt att
utgå intill följande riksdagen; och då man anser det billigt,
att rotehållare ensamt skola bara den ifrågayar., hvarföre
icke då besluta så, blott det skey i laga väg. Jag erkän-.
ner med Hr Hjärne, att äfven jag valt det förslag, jag upp¬
gifvit såsom sista utvägen och sedan jag funnit, att Stän¬
derna icke velat fullkomligt återställa frågan till rätt och
billigt, d. v- s låta afgiften utgå från allm. bevilln.; men
något hinder från Ständernas vägran i detta afseende kan
icke uppstå deremot att bestämma gärdens utgående genom
enskildt bevillning. Att bestämma en sådan för rust- och
rotehållare är den enda utväg som återstår; och jag tror
icke, ätt Gr. Frölich har rätt deri, att Ständerna icke skulle
äga pålägga bevillning för enskilda corporationer, emedan
vår bevillning just är så beskaffad, att den drabbar olika
corporationer ganska olika.
Hr Cederschjöld: Sedan 2 Stånd bifallit betänk.,
kan icke någon skrifvelse i ämnet till K. M. komma att
afgå, ehuru än saken må, afgöras i de öfriga begge Stånden,
Jag yttrar mig således icke nu med afseende pä sakens utgång,
utan blott för att söka minska tyngden af förebråelserna
emot sista riksdags Ständer, och för att visa huru lättsin¬
nigt man användt detta äfflne till medel att uppröra sin-
Uc» 15 November f. m.
»49
ijena. Då soldatens underhåll in natura ålegat roten åt¬
minstone indirecte, nemi. genom soldaten, så bjuder det öf-
verklagade beslutet ju endast' en förvandling till penningar
af hvad förut utgjorts in natura; och lika som Ständerna ge¬
mensamt med Konungen, eller ensamma, kunna stadga, att
jordeboksräntorna skola för alltid eller på viss tid utgå med
penningar efter faststäldt pris, samt 3 Stånds beslut härom
gör tillfyllest, ser jag icke något hinder, att ju 3 Stånd, på
satt som nu skett, kunnat för i5 år förvandla den nu ifrå-
gavar. afgiften från naturaprestation till utgörande med
penningar.
Gr. Posse, Arv.: Då 2:ne Stånd redan bifallit betänk.,
och frågan altså kommer att förfalla, hade jag icke ämnat
att yttra mig deri, så vida jag icke funnit af discussionen,
att frågan af samtliga talare, som deri yttrat sig, blifvit
ensidigt betraktad. Man vill anse frågan såsom en beskatt-
ningsfråga och påstå dess afgörande i bevillningsväg. Detta
yore fullkomligt orätt, ty man förbisåge då 80 § Reg.F.,
som säger, att knektecontracten icke kunna ändras, utan
enligt beslut af Konung och Ständer gemensamt; och utan
ändring i contracten kan det icke bestämmas, att afgiften
skall utgå i penningar i stället för in natura. Jag anser
altså, att frågan icke kan anses såsom bevillningsmål. Hvad
åter angår beslutet vid sista riksdag, vill jag deröfver all¬
deles icke fälla något hardt omdöme; ty frågan är verkli¬
gen ganska tvistig. Tillämpar man 80 §, så tror jag, att
man bör komma lill det resultat sorn sista Ständer, att
nemi. Konung och Ständer äga rätt att ändra knektecon¬
tracten; och då ser jag icke heller någonting, som hindrar
att bestämma en tid af i5 år, under hvilken ändringen skall
vara gällande. Jag tillstyrker altså bifall till betänk, och
tror, att ett upphäfvande af beslutet vid sista riksdagen vo¬
re ojemnförligt mera olagligt, än hvad man kan linna i sam¬
ma Iresluts fattande.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Jag skall blott med nå¬
gra ord förlänga discussionen. Jag delar fullkomligt Gr,
Horns åsigt. Hr Gr. har så fullständigt utvecklat orättvi¬
sorna af sista beslutet och nödvändigheten att i laglig väg
åstadkomma ändring deri, och ämnet är derjemte utredt i
reservationerna. Jag tror oss vara oförhindrade att vidtaga
den åtgärd, Gr. Horn föreslagit, och tillstyrker den,
Frih. Cederström, Jac.: Endast 2:11c Stånd hafva
fattat beslut i frågan, och det är altså utan tvifvel, att i
händelse Utsk:n i anledning af återremiss frångå sitt förra
beslut, samtliga Stånden vid frågans förnyade föredragning
jemväl kunna derpå ingå, Men i afseende å sjelfva saken
förekommer, alt Gr. Horns förslag innefattar en helt och
hållet ny fråga, som ej i laga väg blifvit af Utsktn pröfvad.
Don ij November f. ra.
Jag liar eljest sjelf hufvudsakligen utgått från den synpunkt,
att beslutet, såsom omfattande en bestämd tid af i5 år, vo¬
re olagligt, så vidt meningen dermed varit att under en så¬
dan tid utestänga Ständerna från pröfning deraf; och hvad
Gr. Posse upplyst, att, då det nemi. icke är fråga om annat
än ändring i knektecontracten, Konungen och Standm-na
äga rätt att derom besluta, hindrar dock icke nuvar. Stän¬
der att besluta en ny förändring af samma contraet, ehuru
detta sednare beslut icke får någon påföljd, utan att Konun¬
gen derå lemnär sanction. Man har yttrat, att 4 Stånd bort
deltaga i beslutet. Sådant härleder sig från ett missförstånd
af grundlagarna, ty 3 Stånd utgöra R St. i alla frågor,
för hvilka undanlag icke bestämdt äro utmärkta. Den af
Gr. Horn gjorda anmärkningen innefattar icke skäl till åter-
remiss, emedan den utgör en ny fråga, som icke i laglig
ordning blifvit väckt, och jag tillstyrker derföre bifall å
betänkandet.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid Stats- o. Oecon.Utsk:ns utlåt. N:o 35 gjorda
anmärkningar hindra dess antagande samt utlåt, således böra
återremitteras.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Ii. Ex. framställde derefter propos. till bifall å sam¬
ma utlåt.
Piopades starka ja, blandade med nej.
Gr. Horn: Jag skulle önska, att R. o. Ad. icke så lätt
må godkänna Hr Gr. o. Landtnäs förklaring i afseende å
dess uppfattning af de lemnade svaren. Jag tyckte mig åt¬
minstone höra lika många nej som ja vid propostn till bifall;
och jag skulle helst önska, att de förra gjorde sig gällande.
Emedlertid, och då något tillkännagivande om uppfattnin¬
gen af svaret å propos:n till återremiss icke ännu blifvit
méddeladt, anhåller jag nu om Hr Gr. och Landtm:s förkla¬
ring i denna del.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm yttrade, det han, vid sva¬
ren å den först framställda propos:n, funnit nej vara öfver¬
vägande, i följd hvaraf Ii. Ex. framställt den sednare pro-
pos:n, vid hvars besvarande han funnit ja öfvervägande.
Gr. Horn begärde votering.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om återremiss kom¬
mer i ja-propos;n, torde bifall till betänk, böra utgöra con-
trapropos:n,
Gr. Posse: Dä Gr. Horn begärt votering för återremiss,
blir naturligtvis hans yrkande contrapropos:n emot bifall
till Utskms betänk, i ja-propos:n.
IJjipiäsies till justering och godkändes följande voter:s
proposh! 1
Den 17 November f. m.
i5i
Den, som bifaller Stats- samt Allm. Besv.- och Oreon.-
Utsk:ns utlåt. Nio 35 i fråga örn passevolaneeafgiften, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. återremittera öfvannämnde ut
låt. Nio 35.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 55.
Nej — 3i.
Frih. Silfverskjöld, Garl: Hindrad af tjenstgöYomål
att vidare fortfara med utöfningen af mitt ledamotskap i
StatsUtsk., får jag härmedelst äran afsäga mig detsamma,
under anhållan att likväl få bibehålla min riksdagsman¬
narätt.
Frih. Silfverskjölds begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
Hr Stuart, Carl Gust., uppläste följande:
Då det, enligt min åsigt, är en oeftergiflig pligt för
hvar och en, som begagnar sin rättighet att vara represen¬
tant, att icke, utan de mest giltiga skäl, i något hänseende
undandraga sig representanlkallets mödor och besvär, ansåg
jag mig böra emottaga den ledamolsplats uti Exped.Utsk.,
hvartill jag, genom H. R. o. Adis förtroende, vid riksdagens
början kallades. Jag har äfven, så vidt min förmåga med-
gifvit, sökt att uppfylla mina åligganden såsom ledamot uti
detta Utsk., ehuruväl mina bemödanden i detta afseende,
inom Utsk. motarbetade, i allmänhet icke rönt en framgång
eller lyckats vinna ett afseende, motsvarande det nit, hvar¬
af desamma varit framkallade. För någon tid sedan jem¬
väl vald till ledamot af BancoUtsk. och anställd på den mot
riksdagens slut mest sysselsatta afdelning af detta Utsk., ha¬
de jag, sådant oaktadt, också trott mig derjemte, såsom nå¬
gorlunda bekant med ej mindre de redan verkställda än de
ännu återstående göromålen inom Exped.Utsk., böra bibe¬
hålla min plats derstädes; men de i nyssnämnda Utsk. un¬
der sist förflutna vecka, derunder jag varit nästan oupphör¬
ligt sysselsatt inom BancoUtsk., timade obehagliga tilldragel¬
ser, i följd hvaraf Utskls secret. funnit sig föranlåten från¬
träda sin befattning, hafva öfvertygat mig om nödvändig¬
heten deraf, att en annan ledamot, med mera tid och stör¬
re förmåga att göra sina åsigter gällande, än erfarenheten
visat att jag äger, varder i mitt ställe af H. R. o. Ad. ut¬
sedd. Af denna anledning anser jag mig således nödsakad
att nu hos H. R. o. Ad. vördsammast anhålla om tillåtelse
att lemna min plats uti Exped.Utsk.
R. o. Ad. biföll likaledes Hr Stuarts begäran.
102
Dexi 17 November f. m.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Vid tillfälle af anmodan
till Electorerna att återbesätta vacanta platser i Utsk:n, får
jag fästa uppmärksamheten derå, att en ledamot, Hr Adler¬
creutz, anses vara qvar såsom ledamot i Oecon.Utsk, ehuru
han för länge sedan lemnat riksdagen. Jag anhåller altså,
att nytt val efter honom jemväl må varda företaget, på det
han icke fortfarande må städse behöfva uppropas och finnas
frånvarande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att skyndsamligen utse nya ledamöter i Stats-, Oecon.- o.
Exped.Utskm efter Frih. Silfverskjöld samt Hrr Adlercreutz
och Stuart.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 6 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 148 öfver anmärkningar vid Utsk:s betänk.
N:o 81, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse med öfverlem¬
nande af Lagcommitte'ens förslag till allm. civillag, äfvensom
öfver väckta motioner, hvilka dermed stå i sammanhang.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade punktvis företaga detta mål och dervid taga Lag-
Utsk:s utlät. N:o 81 till grund för föredragningen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Efter de underrät¬
telser, jag varit i tillfälle inhemta, hafva 3:ne Stånd redan
bifallit betänk. N:o 81 med de förändringar deruti, som uti
betänk. N:o 1,4.8 innefattas. Det är således utan ändamål
att nu debattera frågan, och jag hemställer altså, om R. o.
Ad. icke skulle finna för godt att instämma i samma beslut,
som de öfriga Stånden i denna fråga fattat.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller, att betänk,
må punktvis föredragas.
R. o. Ad. biföll derefter Hr Landtmrs gjorda framställning.
Vid den till följd häraf verkställda föredragningen punkt¬
vis uppstod discussion i anledn. af följande punkter.
Ulskts yttrande, rör:de granskniag vid denna
riksdag af förslaget till en ny allm. civillag.
Frih. Boye, Ludv.: Sedan tre Stånd redan lemnat bi¬
fall till betänk., skulle de anmärkningar, jag deremot har att
göra, numera tjena till intet. Jag får derföre endast fästa
mitt hopp dervid, att bristerna må afhjelpas genom den in-
struction, Regeringen kan komma att uppgöra för de leda¬
möter, ät hvilka det må varda uppdraget att författa en
tableau öfver skiljaktigheterna emellan den gamla lagen och
det nya förslaget. Då frågan förra gången förevar, förklara¬
de jag mig ämna i Constit. CJtsk. föreslå en sådan ändring i
grundlagarna, att en granskning i detail från* Ständernas si¬
da kunde äga rum. jag har behörigen väckt en sådan mo¬
tion ,
Den 17 November f. m.
i53
tion, men har haft missödet att i Constit.Utsk. mötas med
afslag. Jag har trott mig vara skyldig nu upplysa delta.
För öfrigt och då Utsk. förklarat, alt någon hufvudsaklig
granskning af lagförslaget icke kan äga rum förrän vid nä¬
sta riksdag, hade jag önskat, att Utsk. iakttagit den conse-
quens att icke i särskilda betänk:n framkasta principfrågor,
som tillhörde det hela. Utsk. har dock, i anledn. af en¬
skilda motioner uti sådana ämnen, företagit pröfning deraf
och jemväl begifvit sig till föreslående af dylika ändringar.
Jag hoppas dock, att Konungen skall erinra sig, att det he¬
la ännu hvilar oafgjordt, och att det är olämpligt att, utan
sammanhang dermed, pröfva lösryckta delar, hvilka deri
vigtigt ingripa.
Utsk:s yttrande i denna del blef af R. o. Ad. bifallet.
2 mom. af Utsk:s tillstyrkande.
Hr Dalman: Då jag icke har hopp om att vinna nå¬
got resultat af min framställning, skall jag vara så kort sorn
möjligt; öfverlåtande sedan åt R. o. Ad., huruvida Ståndet
för sin del skulle vilja antaga min åsigt. Jag föreslog, då
frågan förra gången discuterades, att Ständerna måtte af K.
M. till nästa riksdag begära en fullständig propos. i afse¬
ende å såväl civil- som criminallagen, jemte motiverna der¬
till. Utsk. har derå icke fästat afseende, och skälen före¬
falla mig nog svaga. Utsk. har nemi. sagt, att förslaget
icke vore lämpligt, då ”K. M:s höga uppmärksamhet i allt
fall är tillräckligen fästad på detta ärende, och det till en
stor del beror af åtskilliga förberedande åtgärder, om och i
hvad mån en sådan önskan ina kunna uppfyllas. Ännu
mindre — tillägger Utsk. — lära R. St. kunna eller böra
anhålla om något förklarande på förhand, att K. M. i af¬
seende på civillagstiftningen vill antaga, hvad Representatio¬
nen må komma att derutinnan besluta.” En sådan invänd¬
ning, att nemi. Regeringens uppmärksamhet förut varit fä¬
stad på saken, kunde gälla i afseende på de flesta anhållan¬
den, Representationen gör hos Regeringen. Att Regeringens
uppmärksamhet varit fästad på detta vigtiga arbete, det ve¬
ta vi; men redan har förhållandet varit sådant i öfver 20
år, och vi stå ändå på samma punkt. Civillagförslaget var
redan vid sista riksdagen färdigt. Att en jemnförelsetableau
skulle uppgöras beslöts då; men Ständernas begäran härom
är ännu ieke ens föredragen för K. M., än mindre har ar¬
betet kommit till verkställighet. Uppmärksamheten synes
sålunda icke vara så stor, att den ju icke kunde tåla vid en
liten väckelse. Det är för öfrigt i sanning Svårt, om icke
omöjligt, för Representationen att pröfva ett lagförslag med
dess många detailler, då hon får det öfverlemnadt från Re¬
geringen så godt soia handlöst. Uti ett arbete af den stora
16 H. ao
i54
D c ii 17 November f, m.
vidlyftighet och vigt, som det ifrågavar., är det naturligt,
att Representationen är i behof af någon ledning från Re¬
geringens sida. Ett af de skäl, man häremot hittills före-
burit, är det, att criminailagförslaget icke ännu är färdigt.
Sådant vill jag hoppas kommer alt i utfälla till nästa riks¬
dag, och vi hafva således ett ytterligare skal att begära,
det Regeringen då må framkomma med fullständig propos.
i ämnet. Jag underställer vördsamligen denna tanke till
R. o. Ad:s antagande.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Då 3:ne Stånd
bifallit betänk., kunde all strid härom nu vara öfverflödig;
likväl ber jag att få göra några anmärkningar i anledn. af
Hr Dalmans yttrande. Han har indirecte klandrat Regerin¬
gen derför, att den begärda tableauen uteblifvit. Hr Dal¬
man torde dock erinra sig, att denna önskan framställdes
så. att tableauen måtte upprättas, sedan criminallagen blifvit
färdig och vore i det skick, att den kunde företagas. Då
sådant ännu icke medhunnits, har det varit en naturlig
följd, att tableauen icke kunnat upprättas. Jag tror dess¬
utom, att Utsk:s skäl för olämpligheten af Hr Dalmans be¬
gäran äro fullt tillräckliga; ty att Konungen på förhand
skulle yttra sig fullständigt i denna fråga, lärer icke kunna
vara lämpligt. Det faller af sig sjelf, att dä Konungen lem-
nar en verklig propos. i ämnet, har han redan tillräckligt
tillkännagifvit sin tanka. Jag förmodar altså, att något af¬
seende å Hr Dalmans anmärkning icke lärer fästas.
Hr Dalman: Jag skall icke länge uppehålla discussio-
nen eller vara envis för det resultat, jag påyrkat; men jag
måste påminna om, hurusom nu förevar, civillagförslag
blifvit öfverlemnadt, utan att Ständerna fått del af prot:n
öfver granskningen ens i Högsta Domstolen, än mindre i
Statsrådet, hvarest en sådan granskning icke en gång ännu
torde ägt rum. Det är detta, jag klandrar, emedan — jag
Upprepar denna öfvertygelse — det är omöjligt för Ständerna
att på egen hand fullgöra en sådan omfattande granskning.
Att dessutom Regeringen i andra frågor hyst den tänka,
jag motiverat, utvisa proposma om tysta förmånsrätternas
afskaffande, om ny concurslag och inteckningslag m. fl. frågor.
Hr vön Hartmansdorff: Hr Dalman har först utlå¬
tit sig ang:de något, som skulle göras vid en kommande riks¬
dag; hans sista yttrande deremot afsåg den nuvar. Jag an¬
ser det förra yttrandet icke höra hit; ty endast hvad nu
göras skall, äi‘ vid detta tillfälle föremål för pröfning. I
sådant afseende inhehåller Hr Dalmans förslag, att R. o. Ad.
skulle begära en fullständig propos. i ämnet af K. M. till
nästa riksdag. Om R. o. Ad. fattade detta beslut, skulle
det innebära en anhållan, att Konungen, innan han yttrat
sig, huruvida ett nytt förslag är behöfligt, måtte framlägga
ett sådant förslag. En hvar inser, att detta är olämpligt,
Deri 17 November f. 01.
i55
oell jag hemställer desto hellre, att betänk, måtte bifallas,
sorn ett annat beslut icke kunde leda till annan påföljd än
förundran, huru det i ett upplyst RiksSt. kunnat fattas.
Hr Dalman: Jag kan icke lemna Hr y. Hartmansdorff®
yttrande obesvaradt. Det förundrar mig nemi., att Hr v.
Hartmansdorff, med den logiska förmåga han vid flera till-
fällen ådagalagt sig aga, likväl nu kunnat linna osamman¬
hang emellan mitt förra och mitt sednare yttrande i denna
fråga. Då Hr Strussenfelt mötte mig med den invändning,
att Konungens tanka i ämnet vore tillräckligt känd, enär
lian deri, tillika med lagförslagets öfverlemnande, afgjfyit
propus., svarade jag, att jag icke trodde, det någon gransk¬
ning af samma förslag ens ägt rum i Statsrådet, mycket
mindre blifvit Ständerna meddelad. Då Konungen gick i
författning örn uppgörande af förslag till ny lag, tog han
på hand i frågan, om ett sådant var behöfligt eller icke;
och det är blott för att slippa onödigt arbete i de delar af
förslaget, hvari Konungen icke anser ändring af den gamla
lagen nyttig och behöflig, sorn jag Jiyserj den önskan, att
Konungen måtte härutinnan närmare yttra sig. Att någon
skulle anse sådant såsom bevis på bristande upplysning be-
tviflar jag; men deremot tror jag, att sådant utmärkande
kan anses innefattas deruti, att man sätter sig emot hvarje
förändring, 0111 den ock är af högsta behof påkallad. Om
de öfriga Stånden fästat sig vid den åsigt, jag nu haft äran
försvara, är jag öfvertygad, att den icke blifvit lemnad utan
afseende. Jag kan emedlertid icke nu vara envis, utan
förbehåller mig blott på förhand att få afgifva min reser¬
vation.
Ilr Strussenfelt: Jag begärde ordet för att förklara,
att antingen har Hr Dalman ej hort, hvad jag sagt, eller
ock har han förtydt min mening. Jag har icke sagt, att
Konungen redan yttrat sig öfver sjelfva förslaget; men jag
har sagt, att då detsamma en gång öfverlemnas jemte en K.
propos. om dess antagande eller granskning, måste, till full¬
görande af grundlagens föreskrifter, pröfning af förslaget
först äga rum i Statsrådet. Att anhålla örn en K. propos.,
eller bestämma ett visst sätt i afseende å innehållet och om¬
fattningen deraf, måste alltid blifva olämpligt. Det var den¬
na rättelse, jag ville uppgifva.
Frih. Boye: Jag ber att, i anledn, af Hr Dalmans yt¬
trande, få erinra om den ursprungliga tillkomsten af det
nya lagförslaget. 1810 gjordes af Ständerna begäran, attén
committé' mätte sammansättas för att i system sammanfatta
våra befintliga lagar. Denna begäran verkställdes; och det
är då ingenting naturligare, än att Regeringen, sedan com-
mitte'en utfört sitt arbete, helt enkelt säde till Ständerna:
här har ni det arbete, som blifvit hegardt. För min del
linner jag det vara grannlaga af Regeringen, att hon, utan
»56
Den ij Norember f. m.
inverkan, medelst yttrande af eget omdöme, uppfyller Stän¬
dernas begäran; men sedan förslaget sålunda blifvit frain-
iagdt, tror jag, att om Ständerna antoge och Konungen bi-
fölle Hr Dalmans förslag, skulle verkställigheten af den si¬
sta granskningen derförinnan erfordras, ty icke kan man
begära, att Konungen skall nöjas med arbetet, sådant det är,
utan granskning. Vill man således det ena, måste man ock
tillstädja det andra. Men nu förekommer, att Ständerna
redan i flera lösryckta delar lemnat bifall och undan-
bedt sig någon ny granskning. Jag tror således, att det är
tjenligast att bifalla betänk.
Hr Dalman: Jag vill endast svara Hr Strussenfelt, att
hans sista yttrande ådagalägger, det jag fullkomligt riktigt
uppfattat bans första.
Hr von Hartmansdorff: Jag får ytterligare fästa
Ståndets uppmärksamhet på olämpligheten deraf att i lag¬
stiftningsfrågor gå önskningsvjs till väga. Om R. o. Ad. be¬
gär att få veta K. lVJts tankar i ämnet, innan det af K. M.
är pröfvadt, tror jag, att en sådan anhållan vöre något för¬
vänd. Att de öfriga Stånden skolat sakna den upplysning,
sorn af Hr Dalmans yttranden kan vara att inhemta, måste
jag betvifla, enär man så ofta hör yttranden från de andra
Stånden, hvilka synas utgöra afskriften af hans.
Det nu föredragna 2 mom. blef af R. o. Ad, bifallet,
Hr Dalman: Jag hörde blott ett ja, som var Hr v.
Hartmansdorff;, och ett nej, som var mitt. Dessa tycker
jag hade kunnat qvitta mot hvarandra; men då Hr Gr. o,
Landtm:s förklaring gifvit det förra öfvervigt, vill jag emed¬
lertid icke uppehålla med votering, utan åtnöjer mig med
alt i prot. nedlägga min reservation emot det fattade be¬
slutet,
Hr Stuart, Carl Gust., reserverade sig äfven emot
det nu fattade beslutet.
Utsk:s förslag i utlåt. N:o »48, angsde förnyad
tryckning af förslagen till civil- och crimi-
na lia g en.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot
sjelfva saken, men önskade blott, att dä Ständerna besluta
så vidlyftiga tryckningsarbeten, de jemväl måtte anslå me¬
del till bestridande deraf. Sådana torde eljest blifva svåra
att finna, sedan besparingarna numera troligen blifva så in¬
skränkta,
Utsk:s förslag bifölls,
R. o. Ad. biföll äfven i allt öfrigt utlåt. N:o 8t med
don förändring, sorn i utlåt. Pite <48 blifvit tillstyrkt.
Den 17 November f. m.
l5;
Till pröfning företogs LagTJtsk:s d. 6 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o i4g i anledn. af anmärkningar vid
Utsk:s betänk. N:o 92 öfver motion af Hr G. G. Uggla om
förtydligande af föreskrifterna, rör:de beliofvet af fullmagt
vid besvärsskrifters och ansökningars ingifvande till K. M.
samt Hof- och Öfverrätter, och om upprättande af formu¬
lär till besvärshänvisningar.
Hr Stuart, Carl Gust.; Jag vill gerna medgifva be-
bofvet af en förklaring öfver 1812 års förordning i fråga
om skyldigheten för den, som inlernnar annans besvärshand¬
ling;}!', att vara försedd med fullmagt; men jag bestrider en
sådan förklaring i den riktning, Utsk. nu föreslagit. Jag kan
altså icke hylla den utsträckning af skyldigheten att preste¬
ra fullmagt, som Utsk. tillstyrkt; ty i enlighet med detta
förslag skulle fullmagt ovilkorligen hos hvarje embetsmyn¬
dighet företes, Ufven då en ansökning ef ler annau handling,
som icke rörde tredje mans rätt, vore skrifven och under-
.skrifven af sökanden sjelf, men af honom icke inlemnades.
Jag befarar altför stora olägenheter häraf för den enskilde,
och yrkar således afslag a betänk, samt anhåller om pro-
pos. derå.
Hr Dalman, Wilh, Fredr.: Jag förenar mig med
Hr Stuart. Då en handling är egenhändigt af parten un¬
dertecknad, anser jag den grundsats vara fullkomligt riktig,
att någon fullmagt för samma handlings lagliga produceran¬
de icke erfordras. Hade altså någon förklaring af det ifrå-
gavar. lagstadgandet ansetts böra äga rum, så tror jag, att
den bort verkställas i en motsatt syftning, än hvad nu skett;
men för mig är det fullkomligt klart, att, enligt nuvar. ly¬
delsen af 1812 års förordn., fullmagt icke behöfver före¬
tes, då handlingen är skrifven af contrahenten sjelf. Jag är
öfvertvgad, att den föreslagna förändringen komme att le¬
da till stora olägenheter, förlust af fatalier etc.; och då
Utsk. icke velat ingå på den motsatta sidan af förklaringen,
hade Utsk. åtminstone bort låta förblifva vid hvad nu är
stadgadt.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr,: Uti det första
betänk, i frågan N:o 92 förekomma 2:ne särskilda punkter,
hvaraf jag anser den lörsta lätteligen böra afslås, men der¬
emot den andra bifallas. Särskilda propostr derå torde så¬
ledes vara nödiga.
Då i anledn. häraf betänk. N:o 92 punktvis föredrogs,
afslog R. o. Ad. i:sta punkten, men bjföjl den andra.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s d- 6 dennes e,
m. på bordet lagda betänk. N:o i5i öfver Hr Emil V, ^
Trojls motion om ansvarsbestämmelser för den, som, med T
uppsåt, oriktigt upprättar räkenskaper och handlingar, som
i58
Don 17 November f. m.
til! ;illmiin nytta och rättelse äro, Lief samma betänk. afR.
o. Ad- bifallet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad.
d. 2 sist!. Juni beslutat, att StatsUtskts utlät. N:o io4,iun-
ledn. af väckt motion om anslag af 2000 tunnor säd ät de
nödlidande i Norra länen skulle hvila, tills Utskis utlåt,
angdie redovisningen af gamla inagasiusfonden inkommit. Då
Ståndet i sista plenum bifallit Utsk:s utlåt. N:o 237 i anledn.
af såväl K. M:s nåd. propos , angdie f. d. allm. magasins-
fonden samt betalningsvilkoren för erhållna spannmälsunder-
stöd m. 111 , hemställde H. Ev. altså, om R. o. Ad. beha¬
gade tillåta, att utlåt. N:o io4 nu finge föredragas.
I anledn. häraf föredrogs nu StatsUtskls nämnde utlåt.
N:o 104.
Hr von Hartmansdorff, Aug., anhöll att få veta,
huru detta utlåt, af de öfriga RiksStdi blifvit afgjordt.
Underteckn. Ridd.Secret. upplyste, att de 3die öf¬
riga RiksStdi bifallit StatsUtskrs utlåt. N:o io4-
Lfppå derefter framställd propos. blef samma utlåt, äf¬
ven af R. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts d. 10 dennes på bor¬
det lagda memor. N:o 3oi, i anledn. af erhållen återremiss
å Utsk:s utlåt. N:o 25i, fann R. o x\d. för godt att vid
Utsk:s yttrande i memor. N:o 3ot låta bero.
Uppå begäran af Frih. Boye, Ludv., samt Ilr af
Wetterstedt, Niclas, lades ånyo på bordet StatsUtsk:s
d. 10 dennes bordlagda utlåtdi:
N: 3o2. angdie Hr Dalmans motion , att af det vid sista
riksdag beviljade extra anslag bereda tillgång för bevärin-
geps beklädnad;
N:o 3o3. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
aoo, rörtde Gr. v. Fersens motion om de förändringar, som
insmugit sig uti de af K. Carl XI confirmerade, med all¬
mogen upprättade knektecontracten;
N:o 3o4- i anledn. af väckt fråga om rättighet för K.
M. att, i saknad af tillräckligt årligt anslag för beväringens
beklädnad, för detta ändamål använda reservförråden.
Vid förnyad föredragning lade R. o. Ad. till handlin¬
garna StatsUtsk:s d. 10 denqes på bordet lagda utlåtm:
N:o 3o5. j anledn. af erhållen återremiss å Utslits be¬
tänk. N:o nåd, rör:de den utaf Riksd.fullm. Anders Daniels¬
son irån Elfsborgs län väckta motion om rättighet för in¬
delta Armeens civilstat alt, lika med den militära, njuta er¬
sättning för Utgifna u c eord;
Den 17 November f. ra.
N:o 307. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
272, ang:de väckt motion om understöd af allm. medel åt
de nödlidande invånarne i Bohuslänska skärgården;
N:o 309. i anledn. af erhållen återremiss pä Utsk:s ut¬
låt. N:o 275.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d, 10 dennes på bordet lag¬
da utlåt. N:o 3o6, i anledn. af väckt fråga om rättighet för
de landshöfding.vr, hvilka sedan början af år i83o tagit
afsked, att komma i åtnjutande af pension, till beloppet
motsvarande den, som hädaneftar afskedstagande, pensions-
berättigade landshÖfdingar äga uppbära.
Hr Hjärne, Harald: Då, enligt hvad Utsk. upplyst,
denna fråga är väckt och afgjord i sammanhang med stats-
regleringen, anser jag densamma nu icke kunna utgöra fö¬
remål för pröfning Den utsträckning, Frih. Boye begärt,
kan icke förändra sjelfva saken. Någon annan åtgärd, än
att lägga betänk, till handlingarna, lärer altså icke vara att
vidtaga.
StntsUtsk:S utlåt. N:o 3o6 blef af R. ö. Åd. bifallet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. 10 dennes
på bordet lagda memor. N:o 3o8, i anledn. af RiksStms oli¬
ka beslut i fråga om handllangningsunderstöd för nybyg¬
gare uti de norra orterna, blef den af Utsk. föreslagna vo-
ter:spropos. af R. o. Ad. godkänd.
Upplästes och lades på bordet Banco- och LagUtsk:nS
betänkm:
N:o 1. öfver Riksd.fullm. Peter PehrSsönS från Calmar
län motion om åläggande för R. St:s Bank att till veder¬
börande domare årligen aflemna förteckning på intecknade
fordringar;
N:o 2. med förslag till lag för offentliga bolagsbanker.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. Jj. till 3 e. m.
lii fidem protocolll,
F. O. Silfverstolpe,
Måndagen dien 17 November 1834*
Plenum kl. -J till 6 e. m.
Justerades 9 prot.utdn för denne dag f. m.
Företogs till pröfning Oecöii.Utsk:s d. 10 dennes på bor¬
i6o Den 17 November c. m.
det lagda ytterligare betänk. N:o 134 i anledn. af väckta
motioner, ang:de gästgifveri- och postskjutsväsendet samt
forvagnsinrättningar.
R. o. Ad. beslöt, att detta betänk, skulle punktvis
Utsk:s förslag i afseende på beredandet och
verkställigheten af skjuts-entreprenader.
1: s t a m o rn.
Frih. Boye, Ludv.; Jag ltan icke betrakta detta för¬
slag annorlunda, än såsom ett indirect tvång för Svenska
folket att hädanefter åka i diligencer eller fara på ångbå¬
tax-. Detta tvång vore ändå drägligt, om man hade dili¬
gencer på alla vägar, och om hela landet vore genomskuret
af canaler. Jag frågar: hafva de varor, som ulgöra regu¬
latorerna för vårt mynt eller med hvilka myntet jemnfö-
res, hafva spannmål, jern stigit till högre värde nu än förr?
Nej! Hvad är då orsaken, hvarföre vi nu skola betala högre
skjutslega än hittills. Jag kan ej finna annat, än att detta
skulle vara ett orättvist tvång, och anhåller, att vi genom
votering må få omkull detta betänk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Äfven jag tycker,
att det ar en nog hög tillökning i skjutslegan, som här blif¬
vit föreslagen; men det ar ej dervid jag vill fästa mig, utan
blott vid ett besynnerligt förhållande emellan x:sta och 7.-de
mom:n. Uti 1 mom. står, att entreprenörerna skulle berätti¬
gas att af resande uppbära 24 s^- h:co per mil; och 7 mom.
innehåller: ”Skulle skjutsstation gifvas, der pålitlig entre¬
prenör erbjuder sig att för mindre lega än 24 sk. per mil,
och utan tillskott af de skjutsskyldiga, skjutningsbestyret öf¬
vertaga, bör ett sådant anbud få ovilkorligen antagas.” Så¬
lunda är föreskrifvet, att om lian erbjuder sig att skjutsa
för mindi-e än 24 sk., skall hans anbud ovilkorligen anta¬
gas; och likväl står det stadgande i 1 mom. fast, att lian
berättigas uppbära 24 sk. lega för hvarje mil. Jag kan så¬
ledes ej finna annat, än att det är en mptsägelse emellan dessa
båda mom. eller åtminstone en underlåtenhet att i 1 mom.
göra undantag för det i 7 mom. upptagna fall. Dessutom
bär jag en anmäx-kning att framställa emot ett annat mom.",
men jag skall vänta dermed, till dess det förekommer.
Hr Stuart, Carl Gust.: Tvärtemot den förste värde
talai-en gillar jag hufvudsakligen, för min del, det förslag
till förändringar i skjutsningsväsendet, som från Oecon.-
Utsk. inkommit, emedan jag anser det sätt, hvai-på skjuts-
ningen nu bestrides, menligt inverka på landets välstånd
och vara hinderligt för dess förkofi-an såväl i moi-aliskt
som ceconomiskt afseende. Men jag kan icke helt och hål¬
let instämma i allt, hvad Utsk. i x mom. föreslagit. TJtsk^
er-
Den ij November c. m.
erkänner nemi., att det är ett åliggande för de skjutsskyl¬
diga att sammanskjuta det ytterligare tillskott i penningar
eller varor, som kan erfordras utöfver den bestämda skjuts-
ersättningen af 24 sk. per mil; men Utsk. har det oaktadt
i slutet af samma mom. tillagt, "att på de få orter, der lo-
cala svårigheter sådant ovilkorligen påkalla, någon förhöjning
i legan utöfver 24 sk. milen för en häst må af K. M:s
Bef:h:de kunna föreslås till fastställande af K. M. Detta
sednare tillägg kan jag icke gilla. För att kunna bibehålla den
likhet i skjutslega, som torde vara oundgängligen nödig till
förekommande af en stor villervalla och oreda uti commu-
nicationerna emellan särskilda orter inom Riket, hemställer
jag, att den sista delen af detta mom. måtte utgå, nemi.
fr. o. m. orden: ”dock att på de få orter” etc.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Till en början ber jag att
fä tillkännagifva, att jag ej varit med i Utsk., då della be¬
tänk. uppsattes, och att om något redactionsfel skulle före¬
komnaa i förslaget, är det någonting, hvarför jag undandra¬
ger mig all ansvarighet. I sjelfva saken får jag, emot hvad
Frih. Roye yttrat, förklara, att det ej kunnat vara Utsk:s
mening att genom skjntslegans förhöjning till 24 sk. milen
tvinga Svenska folket att färdas på diligencer eller på ång¬
båtar, emedan , om detta varit föremålet för Utsk:s sträf¬
vande, skjutslegan ytterligare hade blifvit förhöjd 100 proc.
Jag kan, med den kännedom jag äger om diligence-inrätt-
ningarna i landet, gifva .tillkänna, att en till 24 sk. b:co
förhöjd skjutslega kommer att motverka dessa inrättningar.
Först då legan höjes till 32 sk. å 1 r:dr b:co per mil, blir
det för individen en fördel att bilda sådana inrättningar i
stort. 24 sk:rs skjutslega har ej annat inflytande på diligence-
inrättningarna, än att för dem fördyra skjutningsentreprena-
derna, hvaremot deras pris ej kunna stegras i samma för¬
hållande. Men Utsk. har afsett en vigtigare sak, än att un¬
derhjelpa diligence-inrättningarna, nemi. att ordna hela skjuts¬
väsendet i Riket. I följd af de motioner, som vid denna
riksdag inkommit från nästan alla ledamöter i BondeSt., oell
som blott äro en fortsatt klagan från föregående riksdagar,
har Utsk., för att på något sätt kunna afskalfa skjulsnings-
skyIdigheten, sökt framkalla skjutsentreprenader öfver hela
Riket; och för att lätta dessa entreprenaders ingående har
Utsk. gått den medelväg att föreslå 24 sk:rs lega, som icke
motsvarar det onus, som åligger den skjutsningsskyldige. Det
blir likväl icke möjligt att tillvägabringa entreprenader för
detta pris på de ställen, der menigheterna veta alt rätt an¬
vända sin arbetskraft, och derföre är det nödigt, att skjuts-
districterna sjelfva göra något sammanskott åt den, som vdl
mottaga denna entreprenad. Jag tror således, att man gjort,
hvad man kunnat, då man tillstyrkt denna modikt förhöjda
16 H. 21
De» 17 November e. m.
skjutslega. Den kan icke vara någon följd af stegrade pris
på landtman na varor, hvilka icke stå i något sådant förhål¬
lande till skjutslegan, sorn Frih. Boye förutsatt, utan för¬
slaget åsyftar endast ett litet framskridande på den ba¬
na, man bort beträda redan för 2:ne sekler sedan; ty
man påminner sig,", att redan K. Carl X offentligen för¬
klarat, att om icke skjutsen komme att upphöra, skulle lan¬
dets ödeläggelse deraf blifva en följd, emedan den var svå¬
rare, än någon annan landsplåga. Man har således haft tid
på sig att göra en annan reglering i detta afseende, och.
man har ej behöft söka någon anledning dertill i stegrade
■varupris. Jag tillstyrker bifall till förevar, punkt.
Hr Hjärne, Harald: Den talare, som först yttrade sig
i delta ämne, önskade, att vi skulle "votera omkull" det¬
ta betänk.; men jag tror, att om vi gjorde det, skulle, utom
det ändamål denne värde talare tyckes afse, nemi. att vi må
köra omkull alla diligence-inrättningar, vi äf¬
ven vinna ett annat ändamål, hvartill jag, för mindel, icke
vill medverka, nemi. att för denna riksdag betaga oss ali
möjlighet att ordna skjutsbestyret till jordbrukets befriande
från det betryck, som håll- och reservskjutsen nu förorsakar
detsamma; och jag hade icke väntat mig ett yrkande i så¬
dan syftning från Frih. Boye, som här ganska ofta i frat för
lättnad i den nödställde jordbrukarens tryckande belägenhet.
Gr. Horn har nyss framställt den åsigt, som ledt Utsk. vid
bedömandet af denna sak, och jag har äfven inom Utsk.
haft den tanken, att det väl kan synas orättvist att höja
skjutslegan, enär detta ensamt komme att drabba dem, sorn
resa, hvarförutan man äfven kan säga, att det icke öfverallt
är billigt, att legan höjes till 24 sk. milen; men de upplys¬
ningar, som inom Utsk. blifvit lemnade af BondeSt:s ledamö¬
ter från många provinser, hafva öfvertygat Utsk., att icke
några entreprenader kunna åstadkommas, om man icke
förhöjer skjutslegan. Detta har varit anledn., hvarföre Utsk.
tillstyrkt legans förhöjning till 24 sh. Men derjemte har
blifvit upplyst, att på många orter entreprenader icke kun¬
na åstadkommas, utan att legan höjes ännu mer, och der¬
före har Utsk. i detta mom. gjort det tillägg, som Hr Stu¬
art vill hafva bort. Jag önskar för min del, att det måtte
få qvarstå; ty jag anser vigtigare, att entreprenader öfver¬
allt må kunna tillvägabringas, än att afseende göres på
den högre lega, som på en och annan ort komme att er¬
läggas. Jag tillstyrker således detta moms bibehållande
utan förändring; men om man anser någon förklaring nö¬
dig för att förtydliga Utsk:s mening, att skjutslegan kan
blifva lägre an 24 sk., skall jag ej vara emot en förandrad
redactions antagande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Man säger, att detta
betänk, är uppsatt och föreslaget med hufvudsakligt afseen-
Den 17 NoTemter e. ra.
16S
de på jordbrukets fördel, och man åberopar såsom skäl för
Utsk:s tillstyrkande dels K. Carl X:s yttrande om skjutsen
för mer än 100 år sedan och dels BondeSt:s yttrande der¬
om för ögonblicket. Hvad beträffar det Carl X tillagda
yttrande, att detta Rike skulle gå under, derest skjutsen
bortföre, så se vi, att Riket ännu består, ehuru skjutsen fort¬
far. Erfarenheten har således visat, att hans förutsägelse
icke gått i fullbordan. Hvad åter BondeStts yttrande be¬
träffar, är det klart, att BondeSt. tror sig vinna på en för¬
höjd skjutslega och följaktligen säger det, hvarigenom det
hoppas bereda sin fördel. Sådant är ej nytt eller ovanligt;
ty om kommer ihåg gamla riksdagsvisor, ser man deri,
att skjutlegans förhöjning af ålder varit framställd såsom
det högsta goda för BondeSt. Men jag befarar, att den
vinst, BondeSt. förväntat, ej skulle tillfalla allmogen, utan
stadna i fickorna på entreprenörerna. Mina skäl dertill tor¬
de jag få framställa. Då man undersöker förhållandet, lin¬
ner man, att bonden på de flesta ställen ej är obelåten med
att skjutsa, utan att han tvärtom gör det gerna för den
eontanta penning, han derför erhåller. I fall entreprenader
i stället skulle uppgöras, blefve förhållandet troligen det,'att
bonden komme att skjutsa för ungefär samma betalning som
nu eller något ringare, och att entreprenörerna toge skill¬
naden emellan gamla och nya legan såsom sin vinst. Bon¬
den vunne intet, jordbruket vunne intet; och att man till¬
skapat en ny näringsgren, nemi. den att vara skjutsnings-en-
treprenör, tror jag icke båtade Rikets näringar på minsta
sätt. Till bevis på, att det troligen ginge så med skjutsnin-
gen, får jag åberopa förhållandet här i Stockholm, der man
ser, att det vanligen icke är åkare, som skjutsa, utan bönder,
som resa in från landet för att få denna förtjenst, och såle¬
des göra sig derför mera besvär, än om de bodde nära en gäst¬
gifvaregård på landet och der finge skjuts. Jag skulle också
tro, att en sådan förhöjning i skjutslegan, som den nu före¬
slagna, skulle föranlåta mången, hvilken nu reser med skjuts,
att begagna egna hästar. I sådant fall skulle icke entre¬
prenörerna vinna så mycket, som de beräknat, och följden kun¬
de således blifva bedragna förhoppningar äfven för dem. Åter¬
står dock att fråga, huruvida den resande skulle, oberäknadt
den högre legan, vinna genom förändringen. Jag för min
del befarar, att det icke skedde. Om man ser till, huru de
stationer i Sverige äro beskaffade, vid hvilka skjutsen besör-
jes genom entreprenader, finner man der vanligen uslare
hästar än annorstädes. Jag vill såsom exempel derpå näm¬
na Norrköping, såsom utmärkt för sina dåliga hästar i sjelf¬
va Östergöthland. Skillnaden för den resande, i fall skjuts-
ningsentreprenader ägde rum, skulle blifva den, att då den,
som icke har förbud, nu uppehälles på gästgifvaregardarna
under väntan på dugliga hästar, skulle han då uppehållas
på vägen under körningen med dåliga hästar. Jag anser då
Den 17 November «. m.
\ida bättre att under tak vänta vid gästgifvaregården na, än
att göra det under bar himmel i backarna. Jag vill äfven
anföra förhållandet i Norrige med de s. k. fasta stationerna,
sorn motsvara de ifrågavar. entreprenad-inrättningarna der¬
utinnan, att hästar genast böra lemnäs mot förhöjd lega.
Det har handt der, hvad sorn troligen skulle inlrälfa här,
utt man icke kunnat på alla ställen åstadkomma entreprena¬
der , och att mellan de fasta stationerna befinnas vanliga
gästgifvaregårdar. För att beställa hästar på dem, nödgas en
resande, sorn hur brådtom, i alla fall skicka förbud, och får
således, utan någon nytta för sig, på de fasta stationerna be¬
tala bögre lega, än eljest behöfdes; och den, som ej begag¬
nar förbud, får på somliga stationer betala mer och vänta
på andra, så att hvarken den ena eller den andra har nå¬
gon egentlig fördel af denna inrättning. Hvad statsverket
beträffar, finner man, att en förhöjd sk jutslega skulle föranleda
till förhöjda resepenningar för de embets- och tjenstemän,
sorn dermed skola förses. En förlust för statsverket skulle
således uppkomma, och någon ersättning eller något anslag
till betäckande af denna förlust har ej blifvit ifrågasatt; men
vill man göra förändringen, bör man ock vara betänkt på
medel att bestrida dermed förenade kostnader. När nu
således hvarken jordbruket, bonden, de resande eller stats¬
verket skulle vinna, utan snarare förlora på förändringen,
och då, såsom Gr. Horn förklarat, ej heller diligencerna skul¬
le vinna derpå, skulle vinsten endast tillfalla entreprenörer¬
na; och då de ännu icke finnas, ser jag icke, att man behöf-
ver, af medömkan med dem, göra skada åt någon annan.
Jag tillstyrker derföre, att R. o. Ad. måtte i likhet med
PresteSt. afslä detta betänk, med det tillägg samma Stånd
beslutat, och anhåller, att Ridd.secret. måtte uppläsa Preste-
St:s prot.utdr., rör:de detta betänk.
Underteckn. Ridd.Secret.: PresteStrs prot.utdr., rör:de
förevar, betänk., innehåller: ”Ståndet afslog detta betänk,
och beslöt, att R. St. skulle, till befrämjande af diligence-
och forvagnsinrättningar, hos K. M. i und. anhålla, att äga¬
re af sådana inrättningar mätte förunnas rättighet att, lika
med ägaren af dihgencen emellan Stockholm och Upsala,
ingå frivilliga öfverenskommelse!' med de skjutsningsskyIdiga
efter samma grunder, som för den sistnämnda äro bestämda,’*
Hr v q n Hartmansdorff; Sedan R, o. Ad. nu hört
PresteStrs beslut, anhåller jag att få tillägga, det jag li¬
ka med Frih. Boye yrkar, att R. o. Ad. matte fatta beslut
öfver betänk, i dess helhet, på sätt PresteSt. gjort; ty om
vi skulle fortfara med att gå igenom hvarje punkt särskildt,
lärer icke för Frih. Boye och dem, som dela hans mening,
återstå annat, än att begära votering öfver hvarje punkt, i
Stället för att frågan kunde afgöras genom en enda votering,
cm Hr Gr, 0, Landtm, täcktes göra propos, på hela betänk,
Den 17 November c. m.
iG5
Frih. Boye: En värd ledamot har tillkännagifva, att
hans moraliska och ceconomiska systemer tillfredsställdes me¬
ra, än vid nuvar. förhållanden, genom den föreslagna förhöj¬
ningen af 8 sk. i skjntslegan. Tvenne talare hafva seder¬
mera fortsatt Utsk:s jemmerliga beskrifning på det förtryck,
skjnlsningen skall lägga på jordbruket. Delta hafva de sagt
oss, likasom vi ej vore Svenskar och icke kände förhållan¬
det. Jag är dock äldre och har rest mera än de; jag har
jemväl längre tid varit jordbrukare än de, och kau derföre
icke af dem förmås att ti'o, det skjutsniugen är besvärligare,
än den verkligen är. Den förste talaren får jag förklara,
att örn hans moraliska och oeconomiska systemer bättre till¬
fredsställas genom 8 sk:s förhöjning i skjntslegan, har jag
mina systemer uppställda på ett annat sätt. Min på erfa¬
renheten grundade öfvertygelse är, att provinser linnas, deri
skjutsen, alldeles sådan den nu utgöres, är ganska välgöran¬
de, och jag kan såsom vittnen till delta förhållande upp¬
kalla en mängd personer i Småland, der jag har landtegen¬
dom. Bönderna anse för en lycka att genom skjutsning få
en penning, som de eljest svårligen kunde förskaffa sig.
Skulle nu detta nya förslag antagas, blefve följden den, att
de liesta, som nu resa med skjuts, skulle antingen begagna
egna hästar, eller blifva hemma, hvarigenom de skjutsandes
förtjenst blefve minskad. Jag kan således, i fortsättning af
det varma nit jag visat mig äga för jordbruket, icke annat
än bestrida Gr. Horns och Hr Hjärnes yrkanden, samt de
såsom grund derför framställda förskräckliga målningar öf¬
ver det förtryck, jordbruket skall lida genom skjutsningen.
De, som lika med mig äro från landsorten, inse, huru öf-
verdrifna dessa målningar äro. Jag förenar mig med Hr v.
Hartmansdorff i den anhållan, att Hr Gr. o. Landtm, täck¬
tes slå ihop hela förslaget i en propos., hvarefter vi sko¬
la votera omkull det, så att icke något tecken deraf skall
återstå-
Frih. Cederström, Jac.: Den nu förevar, frågan har
nästan vid hvarje riksdag sysselsatt R. St., och man har van¬
ligen utgått från samma synpunkt, nemi. från önskan om
skjutslegans förhöjning. En sådan förhöjning har äfven nu
blifvit åsyftad, och man har derjemte ansett, att de herrliga
diligence-inrättningarna redan för mer än 100 år sedan bort
vara lillvägabragta, utan att man gjort afseende på hindren
derför, då man likväl endast behqft kasta ögat på Sveriges
hästar och geographi för att finna omöjligheten af sådana
inrättningars uppkomst. Man hade bort begripa, att Sven¬
ska skjutsordningen är en följd af landels spridda boplatser;
och ännu i denna stund hafva vi provinser med så spridda
bostäder, att det ej äv tänkbart, att der frambringa dil i—
gence- eller forvagnsinrättningar, som bära sig. Emedlertid
bär detta i alla tider varit erkandt af kloka Regenter, och
i66
Den tj November e. m.
deribland Ian K. Carl X med skäl räknas, hvarföre jag ta¬
ger mig friheten betvifla, att han kunnat säga, det Sverige
borde hafva forvagnar såsom en allmän inrättning. Han
kände Sverige för väl, för att vilja införa forvagnsinrätt-
ningar mer än möjligtvis emellan de större städerna och på
de närmast dertill belägna stationerna. Jag vill icke bestri¬
da, att skjutslegan, relativt till myntvärdet och legan i an¬
dra länder, är ganska låg, och att det således kan vara skäl
att öka legan; men icke bör den ökas för att derigenom
bereda en inrättning, som ännu i sekler omöjligen kan in¬
föras i -j% af Sverige. Först då populationen blir så talrik,
och näringarna så utvecklade, att communerna behöfva en
hastig comrnunication på alla timmar och dagar, skola for-
vagnsinrättningar uppkomma af sig sjelfva och utan den rin¬
gaste uppoffring. Jag tror, att detta betänk, i största väl¬
mening blifvit afgifvet; men Utsk. har trott sig böra be¬
fordra en inrättning, som Utsk. ej granskat till sina följder
och sitt omfång.
Hvad sjelfva förhöjningen af skjutslegan beträffar, hade
jag önskat, att frågan derom blifvit skiljd från hvad Utsk.
för öfrigt föreslagit; ty jag hade velat lemna min röst till
denna förhöjning, sorn icke skulle medföra så betydligt för¬
ökande af statsutgifterna, som man befarat, enär resepen-
ningarna för embets- och tjenstemännen skulle uppgå till
endast några tusen r:dr, hvilken utgift ej kan jemnföras med
fördelen af en billig ersättning till de skjutsskyldiga för de¬
ras bidrag till cominunicationernas underhållande. I fråga
om den farhåga, man från en annan sida yttrat, att man
skall åka med egna hästar, tror jag visserligen, att sådant
skall ske de första månaderna efter skjutslegans förhöjning,
likasom då legan höjdes från 8 till 12 och från 12. till 16
sk.; men derefter skall man åter begagna skjutshästar för
att icke behöfva medföra eller under vägen köpa foder,
hvilket för den resande är både kostsamt och besvärligt.
Då nu detta betänk, är för andra gången före och således
kan med förändringar antagas, skulle jag tillstyrka dess af¬
görande punktvis, emedan jag ej är af den öfvertygelse, alt
det vore nyttigt att afslå det i sin helhet, utan anser nödigt
lika mycket för jordbruket som för communicationerna i
landet, att skjutslegan förhöjes från 16 till 24 sk. milen.
Hr Stuart: Det har icke förundrat mig, att detta för¬
slag mött motstånd af åtskilliga ledamöter inom detta Hus,
hvilka alltid utmärkt sig genom en bestämd antipathi emot
alla förbättringar, vare sig i våra civila lagar och oeconomi-
ska författningar eller i Rikets grundlagar; men oaktadt detta
förutsedda motstånd kan jag icke underlåta alt yrka, det R. o.
Ad., genom bifall till hvad Utsk. föreslagit, måtte åtminstone uti
nu ifrågavar. afseende taga ett steg på reformernas och förbätt¬
ringarnas bana. Man har sagt, att bönderna i allmänhet ära
Den ij November e. m.
benägna att skjutsa ocb icke låta förspörja något missnöje
öfver detta onus. Alt sådant är förhållandet i vissa orter,
kan icke bestridas; men till huru stor fördel för landet den¬
na benägenhet att skjutsa och den ständiga sysselsättningen
dermed länder, derom vittnar allm. erfarenheten af dea fat¬
tigdom och brist, som vanligen på de mest skjutsande or¬
terna är lådande. Man har vidare sagt, att genom den fö¬
reslagna förhöjningen i skjutslegan en vinst endast skulle be¬
redas för entreprenörerna, och äfven jag tror, att en vinst
för deni skulle uppstå, hvilket jag dock anser såsom ett nöd¬
vändigt vilkor för entreprenaders ingående, dem ingen lärer
vilja åtaga sig utan förhoppning om vinst; men att enda
resultatet af förändringen skall, på sätt en talare yttrat,
blifva, att förhöjningen i skjutslegan kommer entreprenörer¬
na till godo, och skjutsningsbestyret sådant oaktadt på sam¬
ma sätt som hittills kommer att fortfarande bestridas af nu-
var. skjutsskyldiga, kan jag ingalunda förmoda, emedan ett
correctiv deremot linnes föreslaget i 6 mom. af betänk., som
innehåller, att hästarna ej må vara aflägsnade frän skjuts¬
stationen längre än -Jtdels mil. Den af skjutslegans förhöj¬
ning befarade följden, att många skulle resa med egna hä¬
star, tror jag icke hlefve menlig hvarken för de skjutsskyl¬
diga eller för landet i allmänhet. Kostnaderna för embets-
mäns resor komrne visserligen att ökas, om R. St. och K.
M. skulle besluta en förhöjning i skjutslegan; men en mot¬
svarande minskning i dessa kostnader kunde lätteligen bere¬
das derigenom , alt det nuvar. öfverflödiga antalet af hästar
för högre embetsmän i någon mån nedsattes. I öfrigt är
det jemväl på grund af den erfarenhet, jag sjelf äger om
förhållandet på den ort, der jag tillbragt min ungdom, som
jag vågar påstå, att skjutsningsbesvaret är en af de största
och skadligaste bördor, hvarmed Svenska jordbruket ar tryckt.
Man behöfver blott erinra sig den omständigheten, att un¬
der den brådaste andetiden landtmannen blir beröfvad sina
hästar och ofta får större delen af sin gröda förstörd blott
derföre, att han nödgas fortskaffa en resande, hvars fördel
af resan mången gång är högst obetydlig emot den skada
och förlust, han derigenom kan komma alt förorsaka en
mängd skjulsningssky ldiga bland den del af folket, som van¬
ligtvis nödgas i alla hänseenden betala resekostnaderna. Hvad
den af mig gjorda anmärkningen emot Utskrs förslag be¬
träffar, kan jag icke inse, att borttagandet af stadgandet,
alt skjutslegan kunde höjas öfver 24 sk., skulle vara ett så
stort hinder för entreprenaders tillvägabringande, som Hr
Hjärne påstått. Kunde jag dela hans öfvertygelse, skulle jag
afstå från min anmärkning: men jag tror, att nästan öfver¬
allt på landsbygden skola entreprenader kunna uppkomma
medelst legans förhöjning till 2,4 sk., äfven utan att något
tillskott af de skjutsskyldiga erlägges. Hvad särskildt angår
legans bestämmande till 24 sk. b:co, får jag fästa uppmärk¬
i68
Den 17 November e. m.
samheten derpå, att detta belopp ej är högre än de 12 sk.
b:co, hvartill legan vid 180g års riksdag fastställdes. Den
försämring, myntvärdet sedan den tiden undergått, tror jag
bil ligt vis påkalla en förhöjning i skjutslegan; men jag skul¬
le anse högst skadligt att bevilja en sådan förhöjning, utan
att dervid fästa det vilkor, att den endast skall komma en¬
treprenörer till godo; ty i sådant fäll skulle ännu Hera rö¬
ster bland dem, för hvilka delta onus ar mest förstörande,
af missförstånd om sitt verkliga interesse komma att höja
sig emot hvarje förändring uti det besvärliga och skadliga
skjutsningssystem, som tili så många medborgares oeconomi-
ska och moraliska förderf hittills fortfarit. Jag anhåller örn
den propos,, jag förut haft äran föreslå.
Gr. Horn: Van att respectera andras öfvertygelse, skul¬
le jag äfven i detta fall önska att kunna hysa en ful kotnlig
aktning för den öfvertygelse, man bär yttrat om bönder¬
nas lycka att få skjutsa och om den fördel, som derigenom
skulle tillskyndas denna talrika medborgareclass i iiiket;
men jag kan icke höra en sådan tanke, isynnerhet då den
yttras af en ledamot af administrationen, utan att söka ve¬
derlägga den. Det är väl möjligt, att i åtskilliga orter per¬
soner af allmogen finnas, som anse de penningar, de kunna
förvärfva genom skjutsning, såsom en fördelaktig inkomst,
och att förhållandet är sådant bevisar, att man kommit nä¬
ra den ställning, K. Carl X förespådde, då han yttrade,
att sk jutsningsbesvärets fortfarande skulle medföra landets
ödeläggelse. Denna Konung föreslog visserligen icke dili—
gencers och forvagnars inrättning, och jag har ej sagdt det.
Sådana inrättningar voro då ännu icke kända i Europa och
kunde icke af honom förutses; men han ausåg nödigt att
förändra vårt skjutsväsende, såsom vi finna af riksdagsbeslu¬
ten under bans regering. Det är naturligt, att då skjuts-
ningsskyldigheten åligger allmogen, och då allmogen således
alltid måste vara beredd derpå, önskar allmogen att få ut¬
öfva detta bestyr så ofta som möjligt, för att oftare kunna
förvärfva någon nådpenning för detta ständiga onus. Tag
bort reservskjutsningsskvldigheten, och vi få se, om allmo¬
gen kommer att söka denna förtjenst. Emedlertid är det
ett factum, att allmogen önskar skjutsningsskyldighetens upp¬
hörande, emedan nästan hvarje ledamot af BondeSt. i der¬
om väckta motioner åberopat sina committenters motionä¬
rerna gifna uppdrag att söka afskaffa denna börda. Jag
skulle äfven vilja vädja till presidenten i KammarColkm för
att få upplyst, huruvida icke i detta verk ligga klagomål
Öfver skjutsningsbesväret afven från Westergöthland, der
män sagt, att allmogen gerna skjutsar. Att allmogen i Små¬
land gerna skjutsar, må i visst fall vara sannt; men detta
är endast ett bedröfligt bevis på jordbrukets låga ståndpunkt.
Den 17 November e. m.
1O9
I de orter, der jag har egendom, anses skjutsningen såsom
ett stol t onus, och man betalar stora summor för att befria
sig derifrån, och delta icke allenast för håll-, utan äfven
för reservskjutsen, hvilket visar, att man der hunnit något
längre i eultur, än der man gerna skjutsar för 16 sk. milen
och springer bredvid vagnen för några styfver. Det är be¬
dröfligt, att man skall anse folkets lycka bestå deruti, och
ett bevis på dess resignation, att skjutsbönderna Iida den
behandling, de ofta få underkasta sig. Jag skulle tro, all¬
de ledamöter, sorn försvarat nuvar. skjuts väsende, tillräck¬
ligt rest i landet för att se, huru. illa den skjutsande be¬
handlas icke blott af resande, utan äfven af hållkarlar och
gästgifvare, hvilka ofta bedrifva en oloflig handel medelst
entreprenader om skjutsning, uppgjorda med de närmast
boende af allmogen. Man har sagt, att folket här omkring
Stockholm gerna skjutsar, och att detta vore ett bevis der¬
på, att skjutsen är förmånlig för landtmannen; men detta
bevis förfaller, då inan erinrar sig, att skjutslegan frän Stock¬
holm en längre tid icke varit lägre an 32 sk. b:co milen.
Att entreprenad-inrättningen i Norrköping misslyckats, bevi¬
sar endast, att der ej finnes någon polis, som håller tillsyn
öfver inrättningen. Om länsstyrelsen ville tillse ordningen,
skulle sådant icke inträffa, hvilket man ser deraf, att i Gö¬
theborg finnes en sådan inrättning, som är förträfflig. För
öfrigt synes mig, att de, som ifra för, att jordbrukaren må
få förtjena ifrågavar. skjutspenningar, borde göra afseende
på allmogens tillräckligt uttalade önskan, att skjutsningskyl-
digheten må upphöra. Må man observera de tecken, sorn
de ständigt itererade motionerna i detta ämne innebära.
Man skall vid alla riksdagar finna samma klagan öfver sk juts-
ningsbesväret, och jag vågar påstå, att om de värda leda¬
möter, som talat emot Utsk:s förslag, ville något närmare
tillse, huru det står till med, dem af deras egna landtbön-
der, som befatta sig med skjutsning, skola de blifva öfver-
tygade, att just dessa skjutsande äro i den uslaste belägen¬
het och måste vara det, då de på landsvägen skola söka att
förtjena sin bergning och mot några sk:r äfventyra att för¬
störa sina hästar , hvilken förlust icke genom flera års skjuts¬
penningar kan ersättas. Jag slutar med att ytterligare be¬
gära bifall till förevar, del af Utsk:s betänk.
Hr Gunther, Carl Gust.: Då Oecon.Utskts betänk.
N:o 98 af R. o. Ad. återremitterades, bifogade jag några an¬
märkningar, hvari jag uttryckte, i hvilka delar jag ej kun¬
de instämma i Utsk:s förslag. Utsk. här nu så litet förän¬
drat sitt förra betänk., att jag ej kan linna skäligt att bi¬
falla dess nu framställda förslag. Jag hade önskat, att vi
fått discutexu lieia betänk, på en gäng; men då det nu är
föredraget punktvis^ nödgas man endast hålla sig vid 1 morn.,
16 H. 32
Den 17 November c. m.
som rörer skjutslegans förhöjning. I detta fall delar jag Frih.
Cederströms mening och önskar legans förhöjning, emedan
den icke svarar emot den tid och möda, sorn den skjutsan¬
de derför mäste uppoffra; men att, såsom Utsk. föreslagit,
förhöja den endast för vissa skjutsande och icke för aila,
kan jag icke gilla. Då en värd talare åberopat de klago¬
mål öfver skjutsen, som till KammarColkm inkommit från
vissa provinser, hade jag önskat, att han tagit närmare
kännedom derom, hvarigenom han skulle funnit, att deisa
klagomål härrört från det sätt, hvarpå man velat afhjelpa
skjutsningsbesväret. Samma obelåtenhet skulle uppkomma,
om Utskts förslag antoges, emedan Utsk. bort tillstyrka, att
förhållandet emellan alla skjutsskyldiga må jernnäs, innan
någon befrielse från denna skyldighet kommit i fråga.
Frih. Cederström: Jag har af Gr. Horn blifvit upp¬
manad att vitsorda, huruvida frågor om klagan öfver skjuts¬
ningsbesväret i KammarColkm äro anhängiga, och jag får
derföre vitsorda, att såväl nu sorn alltid hafva klagomål öf¬
ver skjutsnihgsbesvärets fördelning samt i anledn. af förän¬
drade skjutsregleringar till KammarColkm inkommit; men
jag liar icke hört omtalas, att frågor om skjutsningsbesvä¬
ret i allmänhet varit föremål för KammarCollegii handlägg¬
ning. I afseende på hvad här blifvit yttradt 0111 olofliga
entreprenader på landsbyggden, hvilka man jemnfört med
handelsspeculationer, kan jag icke betvifla, det ju gästgif¬
vare finnas, som entreprenera med den kringboende allmo¬
gen om skjuts emot vissa proc. för sig sjelfva, och således,
i stället för att uppbåda reservskjutsskyldiga, kalla andra
bönder, som önska att skjutsa emot förhöjd lega; men så¬
dant bevisar intet i den sak, som nd är under pröfning. I
mitt sista yttrande tog jag mig friheten fästa R. o. Ad:s upp¬
märksamhet på behofvet af skjutslegans förhöjning till i\
sk. b:co milen, alldeles icke i den mening, hvarför denna
förhöjning af Utsk. blifvit föreslagen, eller för att befordra
entreprenader och forvagnsinrättningar, ty sådana anstalter
kunna, enligt min tanke, ännu på många år icke införas; men
derföre, att den skjutsande är i behof af denna förhöjning,
han må vara entreprenör eller icke. Må entreprenader va¬
ra tillåtna på de ställen, flera eller färre, der de kunna med
fördel inrättas; men ingen enda skilling bör i sådant ända¬
mål tillskjutas hvarken af staten eller den enskilde medbor¬
garen. Ett annat skäl, hvarför skjutslegan bör förhöjas, är
det beslut, R. St. fattat om myntbestämningen. Herrarna tor¬
de påminna sig, att myntvärdet blifvit nedsatt och alt så¬
ledes den skjutsande bör få sitt besvär ersatt med det värde,
16 sk. b:eo ägde, då legan bestämdes till detta belopp. Jag
anhåller derföre, att, med afslag å 1 morn., R. o. Ad. helt
enkelt behagade besluta, att skjutslegan fr. o. m. nästa år
förhöjes från 16 till 24 sk. b:co per mil.
Den 17 November c. m.
Hr von Hartmansdorff: En värd ledamot liar sagt,
att den genom skjutslegans förhöjning ökade utgiften för stats¬
verket blott kunde belöpa sig till några tusen r:dr, och att
man för dem väl kunde få råd. Om också denna förhöj¬
ning ej slege till mera än några tusen r:dr, vore det likväl
för Styrelsen af värde att få veta, hvar de äro till finnan¬
des, efter den noggranna beräkning af tillgångarna, hvilken
hädanefter kommer att äga rum; men dessa några tusen r:dr
lära icke blifva så få. Om man påminner sig, att alla s, k.
snällposter begagna gästgifvarskjuts och betala icke allenast
den nuvar. skjutslegan, utan äfven 4 sk- mera, och således
komrae att betala 4 sk. äfven utöfver den nu föreslagna öka¬
de Iegan , så finner man, att Postverket skulle göra ganska
betydliga förluster. Ytterligare anmärkes, att den postgång,
som i sednare tider på en mängd ställen tillkommit, äfven
Lestrides med gästgifvarskjuts, hvarföre jemväl den högre
utgiften för dessa nya postinrättningar skulle betydligt för¬
minska den inkomst, man beräknat af posten. Man har här
yttrat, att våra bönders önskan att förtjena penningar genom
skjutsning bevisar jordbrukets dåliga tillstånd, hvilket såle¬
des behöfde förbättras. Det må vara; men på åtskilliga
ställen är det icke så lätt att enligt önskan förbättra jord¬
bruket. Der jorden, såsom på många orter i Småland, be¬
står af sandmo, ljunghedar och mossar, torde det vara för¬
delaktigare för bonden att förtjena penningar genom hästens
användande i skjuts, än att med den arbeta på en jord,
som icke kan gifva någon gröda. Det tror jag också Små-
ländningen förstår och har förstått i många år, bättre än
de, som vilja undervisa honom om hans fördel. Man har
sagt, att bönderna behandlas illa af de resande. Det torde
bero af enskild erfarenhet. Min har icke varit sådan. Tvärt¬
om har jag i sednare tider funpit, att bönderna göra gan¬
ska stora anspråk, och jag har hört, att under den s. k.
choleratiden en bonde vägrat att åka på förbudskärran der¬
före, att han sutit i sundhetsnämnden. Om anspråken så¬
lunda stiga, är det icke de skjutsande, som blifva lidande.
Man säger, att entreprenadinrältningen i Götheborg bär sig
väl; meri man ihågkomme, att skjutslegan der är högre än
den vanliga. Jag vill minnas, att den der utgör 24 sk.
b:co, utom det att staden till inrättningen bidrager med fle¬
ra tusen r:dr årligen. Enahanda lärer förhållandet vara
i Malmö och Lund. Detta visar, huru litet sådana inrätt¬
ningar kunna bära sig sjelfva. Man omförrnäler här, burn
BondeSlts medlemmar önska ändring i nuvar- skjutsförfatt¬
ningar; men deremot bör man komma ihåg den vedervilja,
bönderna hysa mot ångbåtarna derföre, att dessa betaga
dem tillfället att få skjutsa. Erfarenheten har vid mångå
riksdagar visat, att just de, som kunna förtjena på skjutsen,
beklaga sig öfver dess besvärlighet, för att ännu mer vinna
på skjutslegans förhöjning. Myntvärdets förändring genom
Den i5 NorcmLer e. m.
realisationen, som en värd ledamot åberopat, är åtminstone
ingen försämring; ty rättigheten att få silfver för sedlar,
stadgar blott värdet, då det gångbara blifvit anlaget till
vexhngsgrund. Snarare kunde man säga, att, enär realisa¬
tionen till 128 sk. beslöts under det coursell var 14.0 sk.,
skjutslega!! borde nedsättas, emedan sedlarna erhållit något
högre värde. Jag anhåller fortfarande om afslag å detta
betänk, i dess helhet och, örn detta icke medgifves, att R.
o. Ad, till en början måtte afslå det 1 mom.
Hr von Troil, Emil; Hvad först angår bestämmandet
af den förhöjda skjutslega, Etsk. föreslagit, lärer den väl
icke, åtminstone då den jemnföres med den lega, som i för¬
lä tider varit stadgad, kunna anses synnerligen öfverdrifven.
Skjutslega!! bestämdes vid 1800 års riksdag till 8 sk. silfver,
således till 3a sk. riksgts efter nuvar. myntvärde; och frågan
är här följaktligen, endast 0111 en förhöjning af 4 sk- riksgrs
utöfver den lega, som år 1800 stadgades. Hvad åter angår
den andra vida vigtigare opinionsfrågan, huruvida nuvar.
skjutsinrättning, såsom en och annan talare påstått, är en
lycka för landet eller, såsom andra förmenat, utgör en dryg
borda'för jordbruket, hade man visserligen kunnat vänta,
att föga tvist derom skulle kunna uppstå, sed tfn saken vid
flera riksdagar blifvit temligen vidlyftigt och fullständigt be¬
handlad och utredd. Man finner likväl i detta, såsom i an¬
dra ämnen, alt svårligen en inrättning kan vara så odug¬
lig, att den ej finner varma försvarare. Förden, som opar¬
tiskt betraktar saken, borde det dock vara lätt att inse,
hvilket betryck för jordbrukaren uppkommer genom skyl¬
digheten att resa till en aflägsen gästgifvaregård, der vänta
flera dygn, utan ätt få skjutsa samt slutligen mången gång
få återvända hem, sedan flera dagsverken blifvit förspilda,
utan en enda skillings förtjenst. Om han äfven bor nära gäst¬
gifvaregården och icke behöfver der förgäfves vänta på
skjuts, måste skjutsningen för, honom vara en förlust, då vä¬
garna äro mindre farbara, eller då han behöfver begagna
såväl sin egen som sina dragares arbetskraft för jordbru¬
ket. Det är på andra sidan sannt, att tillfällen gifvas, då
det för jordbrukaren kan vara fördelaktigt att skjutsa, nemi.
då vägarna äro goda, då han är ledig från arbeten för åker¬
bruket, och då han bor nära gästgifvaregården; men dessa
händelser inträffa ganska sällan, och skjutsningen blir följ¬
aktligen i det hela taget ett betydligt onus. Man har sagt,
att förhållandet i Sverige och andra länder vöre olika, och
att derföre hvarken forvagnsinrättningar eller entreprenader
hos oss vore lampliga, till stöd hvarför man pmtalat, att
Sverige ar glest bebodt. Hvad forvagnsinrättningar angår,
är det visserligen sannt, att de ej kunna bära sig annorstä¬
des, än i mera befolkade provinser, och att de således en¬
dast i vissa delar af Sverige kunnaj komma i fråga; men
Den ij Novemi r e. m.
1^3
hvad entreprenader angår, §r förhållandet alldeles motsatt,
ty just i samma man landet är mera glest befolkadt och
de skjutsningsskyldiga således bo längre från skjutsstationen,
blifva entreprenader fördelaktigare. Man har vädjat till
deni, sorn bo i landsorterna, om de icke äro nöjda med oli¬
var. skjutsinrättning. Jag är äfven från landsorten och från
en af de provinser, som äro mest glest bebodda, och kan
intyga, att man der finner sig högeligen besvärad af skjuts-
ningen; att många bönder, som bo aflägset, nödgas på gan¬
ska drvga vilkor med dem, som bo närmare gästgifvaregår¬
den, accordera om att slippa delta besvär, och att i en soc¬
ken, sorn är ungefär lika stor sorn hela Upsala Ian, hafva
sådana entreprenader, som nu emot förhöjd skjutslega äro
föreslagna, blifvit införda. Detta är Skellefteå socken. Der
finnas 7 gäslgifvaregårdar på vägen från söder tili norr och
dessutom några på den, som går från öster till vester, och på
alla dessa stationer bestrides skjutsen af en entreprenör på hvarje
ställe. Jag har rest der, sedan denna inrättning för 3 år
tillbaka blef vidtagen, och jag kan intyga, att man der kom¬
iner lika beqvämt fram som på andra orter. Man kan hvar¬
ken klaga öfver sämre hästar eller sämre uppassning än an¬
norstädes; och då jag gaf mig i samtal med ortens invånare,
fann jag en allmän belåtenhet med denna inrättning, sorn
genom en förtjenstfull landshöfding blifvit tillvägabragt. Jag
tillstyrker bifall till Utskts förslag.
Hr Hjärne: Sedan jag med uppmärksamhet nfhört de
värda talare,-som hysa en annan åsigt än jag i denna fråga,
har jag funnit, att de skäl, man åberopar emöt entreprenad-
inrättningar, hufvudsakligen äro 2:ne. Man säger, att det
skulle blifva endast entreprenörerna, som komme att vinna
på dessa inrättningar; och för att deducera denna åsigt har
man sagt, att om också entreprenader uppgjordes, skulle
likväl de skjutsskyldiga komma att liksom hittills bestrida
skjutsningen. Man säger, att entreprenören öfverenskommer
med dem, som bo närmast, och att han, då någon resande
ankommer, uppbådar dera, med hvilka han uppgjort ac-
cord. Detta är det ena skälet. Det andra är, att statsver¬
ket skulle komma att förlora genom större kostnadsersätt¬
ningar för embetsresor, och således blifva i behof af en in¬
komst, som icke i staten blifvit afsedd. Hvad det första
skälet beträffar, hafva verkligen dessa talare haft någon an¬
ledning att tro, det Utsk. haft för afsigt att ordna entre¬
prenaderna på sådant sätt, emedan Utsk. i en punkt, som
förekommer längre fram i detta betänk., föreslagit, altman
skulle stadga, det ett visst antal hästar vid början af hvar¬
je dygn skola vid stationen tillhandahållas, och att de öfri¬
ga hästarna ej må vara derifrån längre aflägsnade än ^ mil,
samt att den resande kunde få vänta -J timme. Jag har för
min del icke trott, att entreprenader borde inrättas på detta
Den 17 November c. m.
sätt; ty då är det klart, att det Liefve möjligt för entre¬
prenören att uppgöra sådana accord, att han ej sjelf behöfde
hålla några hästar, utan kunde grunda hela sin entreprenad
på de hästar, sorn, kunde tillhandahållas af de närmast boende
bönderna. Jag har deremot trott, alt entreprenaderna bor¬
de så ställas, att entreprenören komme att ställa borgen för,
att han skall underhålla ett visst antal hästar, hvilket an¬
tal landshöfdingen borde bestämma, innan entreprenad-auc-
tion ägde rum. Om ett sådant stadgande införes i 6 mom.
1 stället för hvad det nu innehåller, tror jag ej, alt man kan
säga, det entreprenaderna Liefve så inrättade, att allmogen
lika mycket som hittills komme att bestrida skjutsningen.
livad det andra skälet beträffar, har Oecon.Utsk. icke för¬
bisett den ökade utgiften för statsverket, som Hr v. Hart¬
mansdorff omnämnt; men detta Utsk. har naturligtvis ej
kunnat föreslå It. St. ätt dertill anslå några medel. Om jag
minnes rätt, uppgår den kostnad för resor, som från stats¬
verket utgår, vanligen till några och 20,000 r:dr om året;
och man finner således, att någon betydlig ökning af stats¬
utgifterna icke genom skjutslegans förhöjning skulle kunna
uppkomma. Emedlertid skulle genom denna förhöjning en
Jucka i statsverkets inkomster uppstå, som måste fyllas, oell
Oecon.Utk. liar ansett den kunna fyllas derigenom, att rese-
reglemenlet i vissa delar förändrades, så att ett mindre an¬
tal hästar bestämdes för åtskilliga embets- och tjenstemän,
och har för detta ändamål föreslagit, att It. St. måtte hos
K. M. anhålla 0111 en sådan öfversigt af resereglementet. Jag
liar för min del biträdt denna åsigt, och det lärer vara för
pss alla bekant, att de högre embetsmännen hafva rättighet
att beräkna skjuts för flera hästar, än erfarenheten visar, alt
de vanligtvis begagna. Jag vill blott citera förhållandet med
flen dass af höga embetsmän, hvilkas resor oftast kosta
statsverket mest, nemi. generalspersonerna. Jag tror ej, att
de resa med flera än 3 å 4 hästar, och likväl tillägger rese¬
reglementet dem rättighet att beräkna skjuts för 6 hästar.
Då dessa generaler och alla embetsman hafva lön för deras
tjenst, tror jag icke, att bestämmelserna i resereglementet
kunna vara beräknade på att lemna dem en särskild inkomst
genom resor, utan meningen måste vara att lemna dem så
mångå hästar de kunna behöfva, med afseende på deras
värdighet och den beqvämlighet, de kunna hafva skäl att
fordra. Om man nu för denna dass af embetsmän afdroge
2 å 3 hästar, så finnér hvar och en, att besparingen ej Lief¬
ve obetydlig. När en general gör sin inspectionsresa, be-
gägnar han vanligen endast 3 ä 4 hastar i stället för 6;
hans adjutant har rättighet att begagna 3 hästar, summa g
hästar. Örn nu adjutanten reser tillsammans med generalen,
så begagna de ej mer an 4 hästar tillhopa, och om man vill
spara, kunde man således bespara 5 hästar vid dessa inspec-
tioosresor. Detta har Utsk. ansett möjligt, hvarföre man
Den 17 November e. m.
tillstyrkt den underd. skrifvelse rörjde resereglementet, sorn
i förra betänk, föreslogs. Jag tror således, att de i:ne car-
dinalskäl, som emot Utsk:s förslag blifvit framställda, bor¬
de förfalla och yrkar bifall till i:sta punkten af betänk.
Gr. Frölich, Da v.: Angående frågan om reseregle-
mentets uppgörande efter det beslut, sorn R. St. och K. Af¬
fatta, skall jag ej yttra mig vidlyftigt, utan endast gifva
tillkänna min tanke, att den saken lätt måtte kunna i öf¬
verensstämmelse med beslutet om skjutsningsskyldigheten reg¬
leras. Hvad åter beträffar de frågor, som det nu förevar,
mom. omfattar, anhåller jag att få tillkännagifva, det jag
anser den vara vigtigast, som etablerar den grundsats, att
skjutslegan och skjutningsersattningen i allmänhet icke be¬
höfva vara lika på alla ställen i Riket. Det torde vara en
af de stora ox-sakerna, hvarföre icke en lämplig reglering i
detta afseende tidigare kunnat gå för sig, att man velat
hafva en generel författning i denna fi’åga, som till sin na¬
tur är local. Det har blifvit omtaladt, huru i vissa orter
allmogen finner sig belåten med att skjutsa. Jag är född i
Westergöthland och har ofta varit i Småland; men det må¬
ste jag bekänna, att jag ej kan vara hvarken nog Westgöthe
eller nog Småländning för att påstå, att det i allmänhet
kan vara Westgöthens eller Småländningens fordel att släp¬
pa till sin häst i skjuts. Skjutsningsbestyret, fästadt vid
jorden, måste förr eller senare upphöra, och för alt komma
till detta mål, tror jag det vara nyttigt att till en början
höja skjutslegan, der skjutsningen ej kan borttagas. Att
denna förhöjning likväl må få bero af localauctoriteternas
förslag, såsom Utsk. hemställt, anser jag vara ett stort steg
till reform i detta fall. Jag kan således icke annat än till¬
styrka, att den början, som Utsk. i detta afseende uti för¬
sta punkten föreslagit, måtte antagas. Att, såsom Frih. Ce¬
derström yrkat, endast öka skjutslegan, kan jag icke gå in
på, ty det voi-e snarare att förvärra det onda, än att taga
något steg till dess totala förbättrande. Jag får således för
min del anhålla om propos. på bifall till 1 mom. af Utsk:s
förslag.
Hr Dalman, Wilh. Fredi-.: Jag tillstyl'ker bifall till
UtsktS förslag. Jag har icke af de anmärkningar, som emot
detta förslag blifvit framställda, funnit något af hvad Utsk.
anfört vara vederlagdt; och om händelsen verkligen skulle
Vaxa sådan, att i1 en eller annan landsort, t. ex. i Småland,
som är Hr v. Hartmansdorffs hembvggd, man ville bibehålla
skjutsningen, så foijer deraf, att ifrågäVar. föi’slag i denna
px-ovins icke kominer till någon verkställighet, enär det be¬
ror på majoriteten af skjutsniogsskvldigä att öfverlåta skjuts¬
ningen på entreprenad. Jag tror således icke, att man för
Smålands eller Westergöthlands skull bör förkasta förslaget.
Dea 17 November e. m.
För öfrigt instämmer jag med Gr. Frölich i fråga om skjuts-
Jegans bestämmande.
Frih. Boye: För alla de ledamöter af detta hus, sorn
äro bosatta på landet eller hafva en noggrann kännedom
om verkliga förhållandet med den tunga, skjutsningen anses
lägga på jordbruket, befarar jag icke mycket af det intryck,
som Gr. Horns och Hr v. Troils målningar kunna hafva
'gjort; de äro underrättade om förhållandet och göra ej af¬
seende på annat, än hvad sorn instämmer med verkligheten.
Men af alla de varda ledamöter, som äro mera fästade vid
Stockholm och litet eller intet känna förhållandet på lan¬
det, begär jag ett eftersinnande af förhållandet emellan det
onda, hvilket man här beskrifvit så förfärligt, och de före¬
slagna hjeipmedlen. Kan jag med 8 sk. hjelpa de olyckor
för jordbruket, hvilka afmålas såsom följder af skjutsningen,
så synes mig, att antingen olyckorna ej kunna vara särdeles
stora eller också hjelpe» är alldeles för liten. Jag anhåller,
att mån måtte eftersinna, hvilka följderna af ifjågavar. för¬
slag kunna blifva. Kommer väl ett mindre antal hästar att
gå ut? Neji Hvem skall pnestera dessa hästar? Jo, jordbru¬
karen! Man må variera detta thema så mycket man beha¬
gar, lika många hästar skola dock komma att gå ut, och
de förmenta olyckorna' blifva således desamma. En annan
följd blefve den, att, om detta betänk, antoges, vore håll—
och reservskjutsen afskaffad, och étt onus, sorn blifvit bort¬
taget, har man svårt att åter pålägga. Entreprenörerna
kunde efter i å 2tne år uppsäga sina contraet, och hvar
stöde vi då? Jo, i nödvändighet att öka och beständigt öka
skjutslegan, emedan håll- och reservskjutsningsskyldigheten
vore borta; och då hade man, i min tanka, ingalunda vunnit.
Jag anhåller äfven om ett litet eftersinnande för den dass
medborgare, som man här vill skattlägga så knapphändigt,
utah att betänka deras belägenhet. Huru många embets-
män i de lägre graderna, sorn nästan alla äro illa lönade,
äro icke tvungna att ex ofiicio göra resor? Det betyder in¬
genting, blott man här får hålla tal om jordbrukets för¬
skräckliga bördor, hvilka man anser sig kunna afhjelpa roed
8 sk:s förhöjning i skjutslegan. Nej, mina Hrr! jag slutar
med hvad jag först nämnde. Jag tror mig ana, hvad än¬
damålet är. Man har icke vågat att på en gång föreslå
ioo pvoc:s förhöjning i skjutslegan, och vid alla förslag till
förändringar lager man vanligtvis ej mer för sig, än man
hoppas kunna vinna. Man har nu endast föreslagit 8 sk:s
förhöjning; men när man hunnit väl bortsopa håll-och re-
servskjutsen och tvungit oss att endast färdas i diligencer
och på ångbåtar, har man oss ovilkorligen i sina händer,
och då gifves för oss ingen annan utväg, än att underka¬
sta oss hvilken förhöjning i resekostnader, som man beha¬
gat'
Den 17 November e. m.
>77
gar pålägga. Det är derföre nödvändigt, att vi, nolentes
volentes, inpackas i diligencer och på ångbåtar. Jag hop-
pas likväl att nu kunna innesluta K. Garl X:s yttrande,
generalernas resor och diligence-interesset i min voterings¬
lapp, den jag anhåller få använda så snart som möjligt.
Hr Cederschjöld: Jag vill börja med^att.erkänna, att
jag är fullt öfvertygad derom, att allmogen, isynnerhet den
skjutsande, icke kan 'sjelf beräkna och bedöma skadan eller
nyttan af sin skjutsning, och att det omdöme, al!mogren
derom fäller, således icke är bindande för lagstiftaren. Men
efter fråga derom uppstått, får jag nämna, att under de
många resor, jag gjort i landet, har jag sällan och blott
under vissa årstider funnit något missnöje med skjutsriingen,
men deremot i allmänhet stor belåtenhet dermed, och det
icke blott i Småland, utan nästan allestädes, t. ex. närmast
omkring Nyköping, der en frälsebonde försäkrade mig, att
han omöjligen skulle kunna utgöra sina skatter till jordäga¬
ren, om han icke hade understöd af skjutsningen, hvarpå han
förtjenade 200 r:dr om året. Dylika uppgifter har jag på
flera orter erhållit, och jag har i intet landskap, om icke
under brådaste skördetiden eller då väglaget varit mycket
elakt, försport något missnöje med skjutsningen. Delta är
allt, hvad jag ansett mig böra vid den nu förevar, punkten
erinra.
Hr Dal man: På det att It. o. Åd. icke måtte alltför
hastigt bestämma sin mening i anledn. af Frih. Boyes si¬
sta declamation, får jag fästa uppmärksamheten dervid, att
Om denna declamation upplöses, den går upp i idel dun-
ster. Hr Frih. har sagt, att öm skjutsentreprenörerna upp¬
sade sina contract, skulle man stadna i förlägenhet om hvem
som hade skjutsningsåliggandet, och att entreprenörerna på
detta sätt kunde gång efter annan utverka skjutslegnns för¬
höjning. Jag kan icke föreställa mig, att Utsk:s mening va¬
rit annan än den, att när entreprenaden, som icke får af Ju¬
tås för kortare tid än 10 år, är till ända, skall ny entre¬
prenad uppgöras, och att de skjutsskyldiga, om de då ej
vilja ingå på de förändrade vilkoren, få skjutsa sjelfva. De
hafva då samma skyldighet som nu och samma rätt att pröf¬
va entreprenadanbuden. När man således icke nu kan tvinga
dem att öfverlemna skjutsningen åt en entreprenör, ser jag
icke, att deras rätt då kan vara förminskad; och om hän¬
delsen vore sådan, som Hr Cederschjöld påstått, eller att man
är nöjd med skjutsningen, kan man ju afslå entreprenaden
och bibehålla sin skyldighet att skjutsa. För öfrigt tror jag
ej, att man såsom skal för en lagstiftning bör framställa den
mer eller mindre belåtenhet, som kan finnas bos den min¬
dre upplysta classen af folket. Lagstiftaren bör rationelt
pröfva förhållandet, och om folket finner sig belåtet med
%Q H.
178
T)en 17 November e. m.
hvad sora är skadligt, bör Representationen söka att upply¬
sa folket om dess verkliga fördel. Frågan är således icke,
ora man är mer eller mindre belåten med skjutsningsbesty-
ret, utan frågan är, huruvida detta bestyr är ett verkligt
ondt för Svenska folket, och det tror jag ej kunna bestri¬
das. Jag anser tvärtom sådant hafva blifvit af Utsk. ådaga-
lagdt och förut, särdeles vid sista riksdagen, så tydligen vi-
sadt, att icke något tvifvel derom kan uppstå hos den, som
vill underrätta sig om verkliga förhållandet. Äfven jag vet, alt
inom PresteSt. en stark opinion finues för bibehållande af
den gamla skjutsinrättningen; men då denna opinion är fel¬
aktig, tillhör det R. o. Ad. att fatta sin mening efter den
upplysare opinion, R. o. Ad. förvärfvat. För öfrigt är det
icke ovanligt att från ett visst håll höra antydas, att em-
betsmanna-inleresset skulle lida genom reformerna; mendet
förundrar mig, att man så naivt, som Frih. Boye, kunnat
taga detta interesse i anspråk för sin mening i en kammare,
som består af nästan endast embetsmän. Man har äfven ta¬
lat om diligence- och ångbåtsinteresset, hvarpå man anhållit,
att R. o. Ad. ej måtte göra afseende; men embetsmanna-
interesset, som väl också är ett enskildt, det yrkar man bö¬
ra gynnas. Hvad diligencerua och ångbåtarna angar, är jag
af den öfvertygelse, att det vöre nyttigt, om vi kunde er¬
hålla så många diligencer och ångbåtar, att de blefve till¬
räckliga för communicationerna. Det skulle utgöra en vinst
för landet och ett framskridande på den bana, man beträdt
i andra civiliserade länder, der communicationerna äro lilli-
gare, än hos oss, och således skjutsning oftare erfordras. Jag
förnyar min anhållan om bifall till Utskts förslag.
Frih. Rantzou, Joli. Alb., förklarade, att han i allo
instämde med Hr Dalman.
Ilr von Troil: Frih. Boye har yttrat den förmodan,
att hvar och en, som hade verklig sakkännedom, skulle in¬
stämma med honom. Jag vågar deremot tro, att icke blott
hvar och en af dessa ledamöter skall inse hela tomheten
af de motiver, han yttrat, utan äfven att detta skall vara
fallet med dem, som allenast så mycket inträngt i ämnet,
att de genomläst Utskrs betänk. Hr Frih. frågar, huru
skjutsningen kan vara ett så tryckande onus, då det kan va¬
ra afhjelpt med 8 sk:s förhöjning i skjutslegan, likasom me¬
ningen vore att lemna dessa 8 sk. åt dem, hvilka skjulsnings-
bestyret nu åligger, då likväl hvar och en, som genomläst
betänk., finner något helt annat vara åsyftadt, nemi. att me¬
delst denna förhöjning befria dem från sk jutsning genom en¬
treprenaders afslutande. Gm dessutom dessa 8 sk. äro så
löjligt lumpna, sorn man bär tyckes ville låta dem gälla, så
måste de latt kunna utgöras af dem, hvilka från samma si¬
da framställts såsom lidande medelst legans förhöjning. Yt¬
terligare har samma talare sagt, att om allmogen slapp skjuts¬
Den 17 November e. m.
'79
ringen genom entreprenaders ingående, skulle, sedan entre-
prenadcontracten Jupit till ända, allmogen ej vilja skjutsa.
De, som genomläst betänk. lärer finna, att sjelfva skjutsnings-
skyldigheten skulle qvarstå hos skjutslegan, då ingen entre¬
prenad ar uppgjord, och att således, när en entreprenad är
slut och högre vilkor erfordras för att kunna tillvägabringa
en ny, det beror af skjutslagen att antingen sjelfva skjutsa
eller också tillskjuta de förhöjda afgifter, som blifva nödiga
för en ny entreprenads ingående. Någon förhöjd utgift för
de resande skulle således i intetdera fallet komma i fråga.
Hvad man här talat om den belåtenhet, som flera skjutsbön¬
der yttra om sitt yrke, gäller för vissa localer, som för be¬
drifvande! af detta näringsfång äro synnerligen lämpliga,
och det blefve just innehafvare af sådana localer, sorn kom¬
ina att spendera på entreprenaderna. Troligen blefve det
icke en, utan flera nära gästgifvaregården boende bönder,
sorn komme att öfvertaga skjutsningen på entreprenad, och
jag tror ej, att de genom denna förändring komme att för¬
lora något, utan tvärtom skulle erhålla en säker vinst. Jag
anhåller om propos. till bifall å förevar, punkt.
Gr. Horn: Jag är till en del förekommen af den siste
värde talaren och vill blott, i anledu. af hvad Hr Ceder¬
schjöld arifört, tillägga, att då han tendt sig finna så myc¬
ken belåtenhet med skjutsningen, skulle jag tro, att det liändt
honom som de flesta resande, alt sällan träffa hemmans-
ägurne, men deremot deras söner och drängar. Att dessa
personer kunnat finna nöje och vinning vid att ligga på
gästgifvaregården och kanske göra falska skjutser, är natur¬
ligt, och om man rådfrågar deras opinion, kan man ofta få
höra skjutsningen anses som det högsta goda. Jag nekar
likväl icke, att husbönder finnas, som äro belåtna med skjuts-
r.ingen, ty såsom Hr v. Troil framställt, finnas flera dertill
lämpliga localer; men skjutsningen bör der bedrifyas såsom
en särskild näring, och detta är, hvad Utsk. afse». Det är,
jag tillstår det, mindre tillfredsställande för mig åtminstone
att, då jag här ser flera af de förnämsta possessionaterna i
landet, icke höra någon opinion i denna fråga yttras af dem.
Oin dessa personer ville uttala sin opinion, så tror jag de
skulle instämma deruti, att de icke för sina gods finna nå¬
gon fördel af den nuvar. skjutsinrättningen; och jag tviflan,
att de flesta bland dem så stollt sina arrenden med de¬
ras landtbönder, att dessa genom sin förtjenst på skjutsnin¬
gen skola utgöra sina arrenden. Den, som derpå grundat
sina inkomster, måste snart finna, att han gjort ett stort
misstag. Jag har hört sägas, att här vore fråga 0111 ett in¬
teresse, som man kallat diligence-interesset. Jag har förut
yttrat, att om något interesse för diligenqerna komme i frå¬
ga, skulle det icke ligga i skjutslegans förhöjning, emedan
sk:s lega är för låg för att det skall löna sig för diligencC-
Den ij November e. m.
ägare att hålla egna hästar, och det deremot är en gifven
sak, att de entreprenörer, diligenceägare måste anlita, skola
begagna sig af skjutslegans förhöjning för att höja sina pris,
i följd hvaraf legans förhöjning mäste verka till nackdel för
diligencernä. Jag talar således icke nu för diligence-interes-
set, utan för landets allmänna interesse att befrias från skjuts¬
ningen och inkomma på entreprenadsysteraet.
Gr. Frölich: Den anspegling, Frih. Boye gjort på Hu-
sets närvar, ledamöter af embetsmannaclassen, har blifvit
tillräckligen besvarad af en annan värd ledamot, och jag
hoppas, att hiirvar. embetsman icke vilja på grund af den¬
na Hr Frih:s framställning förena sig med honom. Då Frih.
Boye gifvit tillkänna, att meningen vore att genom denna
punkt alldeles afskaffa håll- och reservskjutsen, och att den
ovilkorligen, på sätt detta mom. är redigeradt, skulle för¬
svinna i följd af mom:s antagande, får jag, lika med hvad
andra talare redan framställt, gifva tillkanna, att jag icke i
denna redaetion kan finna en sådan mening, utan deremot,
att skjutsningssky Idigheten skall qvarstå, derest entreprenader
ej kunna tili vägabringas. Han har derjemte påstått, att nian
må ställa den saken luiru man vill, så skall ett lifa stort
antal hästar för skjutsningen erfordras. Jag anhåller att få
ingå i en liten bevisning deraf, att ett sådant förhållande
icke äger rum, Orsaken, hvarföre hästantalet nu mäste
vara större, än det kän behöfva blifva, och hvilket jag an¬
ser vara en betydlig förlust för Riket, enär man vet, huru
dyrfödda hästar äro, består deruti, alt skjutsning nu äger
rum icke allenast från den ena gästgifvaregården till den an¬
dra, utan afven till och ifrån gästgifvaregårdarna. Hela den
sednare skjutsningen är bortkastad och komme icke att äga
rum efter entreprenaders ingående, och följaktligen kunde
hästarnas antal minskas genom entreprenader. Likaså kun¬
de hästantalet förminskas äf en annan anledning; ty man
finner, att hästar, underhållna endast för skjutsning, äro på
annat sätt underhållna, än de hästar, hvilka stundom skola
draga tunga lass och stundom gå i carriere för skjutskärran,
Såsoro motstycke till den upplysning, Hr Cederschjöld afgif-
vit, får jag upplysa, det jag kan trotsa den värde ledamoten
alt i den landsort, jag bebor, finna någon sjelfägande bon¬
de, som önskar alt bibehålla skjutsningen. Orsaken är lo-
cal, nemi. den, att der har man kreatur, sorn förtjena att
kallas hästar och kunna draga lass; hvaremot roan på an¬
dra ^tällén vid de stora landsvägarna, der skjuts ofta utgår,
har sådana stackars djur, sam man kan läsa bref igenom,
och hvilka icke duga till annat än att skjutsa med. Alf
man af dem vill draga så mycken fördel sorn möjligt, är
naturligt, men länder ti11 föga heder för deras djur, sorn
sådant önska. För resten får jag blott upprepa min anhål¬
lan om propos. tid bifall å förevar, punkt.
Den 17 November e. m.
181
Hr Cederschjöld: Jag vill blott i anledn. af Gr. Horns
framställning taga mig friheten nämna, att de uppgifter,
jag åberopat, blifvit mig lemnade af husbönder och icke af
deras drängar; och liera hafva sagt mig, att de skjutsade
sjelfva för att kunna taga vara på penningarna och vårda
sina hästar. Jag vill för öfrigt icke bestrida nyttan af skjuts-
entreprenader. Jag skulle blott önska, att i hvarje län klef¬
ve enhet, så att icke entreprenader linnas på ena stationen,
men icke på den andra, i hvilket fall sådana olägenheter i
Sverige skulle uppstå, som Hr v. Hartmansdorff uppgifvit
äga rum i Norrige.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: En värd talare
har förklarat sin ovilja emot skjutsentreprenader i allmänhet;
men jag får erinra, att bönderna älven för närvar, äro på
sitt sätt entreprenörer af skjutsning, ehuru mindre frivilligt.
Jag tror, att man bör föredraga den frivilliga framför den
tvungna entreprenaden. Just i följd af denna egenskap af en¬
treprenör af skjutsning tror jag, att bonden någon gång
skjutsar gerna. Han är i alla fall tvungen att hålla skjuts¬
hästar, och för att ej förlora på sin entreprenad, vill han
begagna dem, Skulle han i stället för de hästar, som för
jordbruket äro öfverflödiga, kunna hålla boskap, tror jag han
gerna skulle försaka den fördel, som skjutspenningen kan
medföra. Jag högaktar Utsk. för dess bemödande att i (len¬
na del af den ceconomiska lagstiftningen bereda en förbätt¬
ring och tillstyrker bifall till Utsk:s förslag, änskönt åtskil¬
liga mom. deraf kunna anses mindre väl redigerade.
Frih. Boye: Att förtyda en motståndares ord, för att
tillägga honom en afsigt, som han icke har, anser jag icke
vara ett vackert sätt att strida. Man har likväl nu, såsom
några gånger förut, användt det emot mig. Detta är van¬
ligtvis ett tecken till ett visst medgifvande, att man behöf-
ver sådana utvägar för att förfakta sin mening. Jag har
icke talat om embetsmanna-interesset; men när jag framställ¬
de aila andra skäl, trodde jag mig berättigad och skyldig
att äfven framställa deras belägenhet, som komma att sitta
emellan på Utsk:s förslag, nemi. de, som måste resa ex olli—
cio, och jag kan således icke vidkännas den insidiösa afsigt,
man tillagt mig. Jag får derjemte förklara, att oaktadt Gr.
Frölichs argumentation är det icke för mig begripligt, att,
under förutsättning att lika många skola resa hädanefter
som hittills, ett mindre antal hästar i följd af entreprena¬
derna skola utgå i skjuts. Man må förändra sättet alf
färdas på vagn, huru man behagar, så blir det alltid hä¬
starna, som skola draga vagnen, och förhållandet emellan de
resandes antal och hästarnas antal blir dock alltid enahan¬
da. Jag begär afslag på betänk,
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troil har under¬
rättat II. o. Ad. derom, huruledes det går au att med de»
182
Den 17 November e. m.
skjutslega, som nu finnes, åstadkomma entreprenader i en
provins, der icke mycken skjutsning åger rum. Deraf sy¬
nes man kunna sluta, att på orter, der flera tillfällen att
förtjena på skjutsningen finnas än i Westerbotten, entrepre¬
nader lättare böra kunna tillvägabringas äned bibehållande
af nuvar. lega, och att man således icke fördenskull behöf-
ver besluta den ifrågavar. förhöjningen. Men jag anhåller
att äfven få fasta Ståndets uppmärksamhet på några andra
omständigheter. Gr. Frölich har fnnnit det vara olämpligt
att hafva samma skjutsförfattning för hela Riket. Om nå¬
gon olikhet i detta fall bör äga rum, så vore det väl att få
veta, huru denna olikhet skulle fördelas på landet. Jag be¬
farar, att man derigenom skulle komma till så stora svårig¬
heter, att man nödgades återgå till en allmän författning.
Jag har sett det förhållande i Norrige, att man fått beta¬
la för ii mil, då man rest uppföre, och för en mil, då man
rest utför en landthöjd; senare har man likväl funnit dessa
olikheter olämpliga och sökt införa likhet i begge fällen, så
att den ena backen får liqvidera för den andra. Hr Hjärne
har framställt ett s k. cardinalskäl, hvilket, på sätt han be¬
handlat frågan, snarare borde kallas generälskäl; men om
detta närmare skärskådas, bör man i fråga om embetsmäns
resor icke blott ihågkomma, huru många hästar de få be¬
gagna, utan äfven tractamentet för dem sjelfva och deras
medfölje. Då finner man, att detta tractamente ej är så
rundeligen tilltaget, att det ju icke behöfver ökas genom nå¬
gon besparing på hästantalet. Sedan jag tilIträdt mitt nu
innejiafvande embete, har jag aldrig rest för Kronans rak¬
ning, i följd hvaraf egen vinning här icke för mig kan
komma i fråga. Ett yttrande af en motståndare är märk¬
värdigt och förtjenar särskild uppmärksamhet. En värd le¬
damot, som i allmänhet ifrar för framsteg på reformernas
hana, har nemi. sagt, att man icke bör göra afseende på
BondeSt:s belåtenhet med skjutsningen, utan, antingen Bon-
deSt. vill eller ej, bör man vidtaga denna förändring. Jag
kan icke underlåta att i anledning deraf påminna om ett
stycke af Holberg, deri en gammal man, som är belåten med
sin rock, nödgas låta förändra sin drägt och ingå på refor¬
mernas bana, så att skjörtpn komma alt sitta framföre, och
då han det ej vill, svaras honom, att han måste beqväma
sig dertill, emedan det sker för hans eget bästas skull. På
samma sätt vill man nu tvinga BondeSt, Jag afstyrker så¬
dana tvångsmpsurer och begär afslag å förslaget.
Gr. Frölich: Jag anser mig skyldig att på grund af
Hr v. Hartmansdorffs uppmaning förklara, hvad lian ansett
Otydligt i ett af mina förra yttranden, eller hvari den olik¬
het borde bestå, som jag trott i afseende på skjutsning bö¬
ra äga ruin i olika orter. Jag kan ej annat finna, än att
deUtt hPtaiik;* antagande skulle leda dertill, att entreprena¬
Den ij November e. m.
i83
der skulle uppstå i sådana landsorter, der skjutsningsskyl-
digheten Ur obehaglig för de skjutsande, och de således ger¬
na gä in på att öfverlåta skjutsningen åt en entreprenör.
I dessa landsorter skulle således skjutslegan blifva högre,
och det är, hvad jag anser rätt; ty om män reser på en så
banad väg som emellan Stockholm och Örebro, bör inan
icke vara skyldig att betala lika hög lega som i bergstrak¬
terna, der sandiga och backiga vägar finnas och föga skjuts¬
ning kommer i fråga, samt skjustningen just derföre, att den
sällan påkommer, är så mycket mera obeqväm. Jag tror
således, att mitt yttrande stur i full öfverensstämmelse med
Ulsk:s förslag, och jag kan ej finna annat, än att såväl ge¬
neraler som cardinalé!', de må åka med huru många hästar
som helst, böra betala högre lega på de mindre besökta,
än på de allmännare vägarna.
Hr Dalman: Hr v. Hartmansdorff har upptagit ett yt¬
trande af mig och funnit det besynnerligt. Jag finner ej
besynnerligt, att Hr v. Hartmansdorff funnit det besynnerligt;
men jag hoppas, alt It. o. Ad. ej finner det lika beskaffadt,
då jag utreder min mening. Hvarken min eller Utsk:s me¬
ning har varit, att någon skulle tvingas att öfverlemna skjuts¬
ningen lill entreprenörer. BondeSt. är onekligen det Stånd,
sorn skjutsar mest, och finge således på hvarje ort afgörande-
röst i fråga om entreprenaders ingående. Men jäg har sagt,
att lagstiftningen bör stå i spetsen för reformerna och såle¬
des bör utgå från en af upplysningen godkänd åsigt, hvil¬
ken sedermera får utbilda sig och göra sig gällande i den
mån folket lär att inse dess riktighet. Hade frågan varit
om att ovilkorligen föreskrifva, det entreprenörer skola
öfvertaga skjutsningen, så hade jag ej tillstyrkt förslaget;
men då meningen är att till hvarje skjutslag öfverlemna va¬
let emellan skjutsningens bibehållande eller öfverlåtande ät
en entreprenör, kan jag ej finna, att något tvång här är i
fråga. Dessutom tror jag, att man bör rådfråga de upp¬
lysta och ej de oupplysta, och jag hade aldrig trott, att
bondeSt. i denna fråga kunde hafva mesta upplysningen.
Hr Möllerhjelm, Axel: Jag skall ej uppehålla dis—
cussiohen, utan ber blott att med elt pär ord få gora en
rättelse i Hr Hjärnes uppgift eller besparidgsforslag i afseen¬
de på generalernas inspectionsresor. Förhållandet är icke,
att de hafva 6 hästar, utan de äro icke berättigade att be¬
räkna skjuts för iner än 4 hästar, och denna rättighet upp¬
hör i och med detsamma löneregleringen kommer i stånd.
Då komma de att resa utan ersättning, och en förhöjd skjuts¬
lega skulle således komma att inverka på deras inkomster.
Hr IFjarne: Jag vill blott med få ord i anledn. al den
siste värde talarens yttrande erinra, att jag talat om hvad
r esereg 1 em e n t et föreskrifter i afseende på genéralsperso-
ner. Om jag.genom misstag kom att nämna inspections-
184
Den ij November e. m.
resor, återtager jag gerna min framställning i denna del,
emedan det lärer finnas en general-ordre af detta år, soni
endast tillägger inspectionsgeneraler 4 hästar. Denna ordre
kände jag icke, och före dess utfärdande har förhållandet
varit sådant, som det af mig framställdes. Mitt yttrande
afsåg dessutom egentligen, hvad som finnes stadgadt i rese¬
reglemente!, och derom tror jag ej, att jag misstagit mig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å det nu föredragna i:sta mom. af Utsk:s förslag.
Hopades starka ja och nej.
Frih. Boye: Jag begär votering och anhåller, att con-
trapropostn må innehålla afslag.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:s-
proposm:
Den, som bifaller irsta mom. uti det af Oecon.Utsk.
framställda förslag i samma Utskrs betänk. N:o 134 i anledn.
af väckta motioner, angrde gästgifveri- och postskjutsväsen-
det samt forvagnsinrättningar, voterar
den det ej vill, voterar
nei;
Villner nej, anses R. o. Ad. afslå ofvannämnda irsta mom.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 27.
Nej — 52.
Frih. Rantzou och Hr Stuart reserverade sig emot
det nu fattade beslutet.
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad. nu bifallit första
delen af hvad jag yrkat, anhåller jag om Hr Gr. o. Landtrars
propos. på sednare delen deraf, nemi. att skjutslegan fr. o.
m. nästa år må förhöjas till 24. sk. hrco milen.
Frih. Boye: Så länge jag ej är öfvertygad om, att den
nyss förbigångna voteringen hetyder ingenting, bestrider jag
den propos., Frih. Cederström begärt. Jag anhåller, att det
morn., hvarom vi nu voterat, må blifva uppläst, då hvar
och en skall finna, att det förslag, vi afslagit, innehåller
tillstyrkande af skjutslegans förhöjning till 2/j, sk. Att nu,
under en annan form, åter framkomma med samma pro¬
pos., kan således ej vara rätt.
Upplästes i:sta mom. af Utsk:s förslag.
Frih. Cederström: Af det nu ånyo upplästa mom. lä¬
rer R. o. Ad. hafva funnit det vilkor, Utsk. fästat vid le¬
gans förhöjning till 24 sk b:eo, ett vilkor, soln jag bestrid t,
under det jag erkänt billigheteHj ajf legans förhöjning till
nämn-
Den 17 Korcmber e. m.
185
nämnde belopp, i anseende till myntets nuvar. låga värde
emot hvad det gällde, när legan bestämdes till 16 sk. b:co.
Det är endast en rättvisa, jag begär. Frih. Boye har
trott, att denna särskilda fråga varit inbegripen under det
vilkor, hvarom vi voterat; men jag skulle tro, att sedan
delta vilkor blifvit afslaget, qvarstår alltid förbindelsen att
göra, hvad rättvisan fordrar i anseende till myntvärdets
nedsättning.
Frih. Boye: Om jag ej hört alltför orätt, innehålla de
sista raderna af det nu afslagna morn., att landshöfdingarna
skola äga rättighet att hos K. M. i underd. föreslå legans
förhöjning till 24 s^-1 äfven om accorder ej kunna afslutas.
Afslag derå innefattar således äfven afslag å Frih. Cedera
ströms förslag. Det må vara, och vi må få en vote¬
ring till, efter Frih. Cederström så vill; men hans s. k. rätt¬
visa kan jag ej gå in på. Beräkningen af myntvärdets för¬
ändring sedan den tid, då nuvar. skjutslega stadgades, Jem-
nar ingen rättvis grund för legans bestämmande. Jag har
åkt för 4 sk. b:co milen; och i följd af en sådan beräkning
kunde man derföre nu säga, att legan borde blifva 10 r:dr
b:co, hvilket dock ingen torde anse rättvist. Det är värdet
af landtmannaprodueterna, som böra jemnföras med skjnts-
legan, och de hafva ej stigit i värde; tvärtom gällde spann¬
mål förr mera i silfver än nu, och att då betala en högre
skjutslega vore ej rättvist. Jag tror, att man ej bör så ifra
för de skjutsandes rätt, att man förglömmer alla deras, som
måste resa; och det är ej endast embetsman, utan många
andra menniskor, som äro tvungna att begagna skjuts. Jag
anser orättvist, att beskatta dem för hästar; men, efter man
så vill, kunna vi votera derom en gång till.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jemte det jag får
anmäla min reservation emot R. o. Ad:s nyss fattade beslut,
anhåller jag att få instämma i den propos., Frih. Ceder¬
ström gjort, hvarigenom man åtminstone till någon del kun¬
de vinna, bvad Utsk. åsvftat.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle önska, att Hr
Gr. o. Landtm, täcktes för Ståndet förklara, huruvida Hr
Gr. o. Landtm, finner, att, sedan r morn. af detta betänk,
redan blifvit afslaget, vi kunna komma att ånyo votera öf¬
ver frågan om skjulslegans förhöjning. I händelse någon
omröstning skulle ske, får jag yttra, det jag anser Frih.
Cederströms förslag till propos., föranledt, såsom han säger,
af realisationen, vara en ny motion, hvilken jag begär på
bordet, på det den må blifva i sin ordning behandlad af ve¬
derbörligt Utsk,, innan vi derom besluta.
Hr Hjärne: Jag hade ej tänkt att yttra mig öfver Frih.
Cederströms nu väckta motion, emedan jag hade den öfver-
16 II. 24
i86
Dcu ij Kovember e. m,
tygelse, att begge de meningar, som uttalat sig vid den för¬
ra voteringen, skulle förena sig om att votera omkull Frih.
Cederströros förslag; men då jag hört en af de ledamöter,
som önskat, att ja vid förra voteringen hade blifvit segran¬
de, instämma med Frih. Cederström, har jag trott mig bö¬
ra framställa mitt skäl att icke instämma med Hr Frihtn.
Jag tror nemi., att en förhöjd skjutslega skulle lägga ett
öka dt hinder för införandet af ett förbättradt skjutsnings-
system. Man skulle derigenom öka allmogens lust att skjut¬
sa, i fall den förut har någon sådan, och det är troligt,
att, om legan blefve förhöjd, det skulle blifva omöjligt att
öfverbevisa allmogen derom , att skjutsningen för jordbruket
utgör ett verkligt onus. Jag afstyrker således Frih. Ceder-
ströms förslag.
Hr Dalman förenade sig med Hr Hjärne.
Frih. Boye: Jag instämmer med Hr v. Hartmansdorff
deruti, att Frih. Cederströms förslag åren ny motion, hvil¬
ken i behörig ordning måste behandlas, och derföre begär
jag den på bordet, hvilket icke hindrar oss att nu afgöra
detta betänk.
Frih. Sprengtporten: Till Frih. Cederström får jag
hemställa, huruvida vi enligt 54 § Piiksd.Ordn. kunna vote¬
ra öfverden framställning, han gjort. Denna § innehåller, att
då anmärkningar i saken under discurserna äro gjorda, bör
propos:n inrättas i enlighet med dem; och skulle målet un¬
der discurserna skiljas uti flera delar, hvaröfver särskilda
anmärkningar göras, då skall, enär sådant äskas, propos.
öfver hvardera delen särskildt anställas. Jag hörde icke, att
Hr Frih. begärde, det någon särskild propos. skulle fram¬
ställas på hans anmärkningar. Antingen passade icke an¬
märkningen till denna discussion, eller också skulle den kom¬
mit under öfverläggning. .Att numera begära öfverläggning
derom, tror jag icke vara öfverensstämmande med förenämn¬
de 54 §, dock underställer jag min anmärkning Hr Frih:s
eget bedömande.
Frih. Cederström: R. o. Ad:s ledamöter torde kunna
erinra sig, att, innan någon propos. af Hr Gr. o. Landtm,
framställdes, jag hade tillfälle att yttra mig och gjorde det
yrkande om propos., som jag nu fullföljt. Det var icke mitt
fel, att icke, innan propos. framställdes på grund af Frih.
Boyes begäran om votering, R. o. Ad. gjordes uppmärksam¬
ma derpå, att andra meningar voro framställda, som hade
olika syftning emot de båda alternativerna af rent afsiag
och bifall och ville afslå vilkoren i Utsk:s betänk., men
bifalla sjelfva saken. Sådant var mitt yrkande, och om er¬
inran derom blifvit gjord före voter:spropos:ns framställan¬
de, hade naturligtvis nej-propos:n kommit att innehålla, det
särskild öfverläggning derom skulle komma att äga rum}
Den 17 November e. m.
187
men dä jag icke finner, att det rena afslaget 3 Ufskts för¬
slag i ( mom. hindrar bifall till den sednare delen af min
begäran, emedan det endast är skjutslegans förhöjning un¬
der de vilkor, Utsk. framställt, som blifvit afslagna, kan
jag icke inse något hinder förden propos:s framställande, jag
begärt. Finner Hr Gr. o. Landtm, sig icke kunna meddela
denna propos., får jag endast till prot. reservera mig der¬
emot.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Med Frih. Sprengt¬
porten delar jag den öfvertygelse, att den af Frih. Ceder¬
ström begärda propos. numera icke kan framställas, utan
om han fortfar i sitt yrkande, torde den blifva en ny mo¬
tion och såsom sådan böra behandlas. I och med detsam¬
ma Frih. Cederström vid öfverläggningen om 1 mom. af fö¬
revar. betänk, framställde sin åsigt, att legan borde förhöjas
till 24 sk. b:co, men att de af Utsk. tillstyrkta vilkor der¬
för borde afslås, hörde den propos., Hr Frih. begärt, lill 1
morn. af detta betänk. När votering öfver detta mom. be¬
gärdes, hade det ålegat honom att, i fall han ville bevara
sin rätt att göra sin mening gällande i sammanhang med
detta betänk., yrka, det hans mening måtte intagas i con-
traproposm, eller också att till R. o. Ad. måtte framställas,
huruvida Ståndet fästade det afseende på denna mening, att
den ansågs böra intagas i contrapropos:n. När detta icke
skett, kan jag icke finna, att Hr Frih:s under öfverläggnin¬
gen om 1 mom. yttrade mening kan framställas till R. o.
Ad:s afgörande i sammanhang med detta betänk. Jag an¬
håller, att Hr Gr. o. Landtm, till discussionens förkortande
behagade tillkännagifva, huruvida Hr Gr. o. Landtm, anser
sig böra upptaga den af Frih. Cederström väckta fråga på
det sätt, att Hr Gr. o. Landtm, derom till Ii. o. Ad. fram¬
ställer propos:n.
Gr. Horn: Jag kan ej instämma med de värda leda¬
möter, som anse Hr Gr. o. Laudtm. genom den nu skedda
voteringen vara urståndsatt att gifva propos. på Frih. Ce-
derströms förslag. Jag anser detsamma vara af beskaffen¬
het att kunna framställas till li. o. Ad:s pröfning, emedan
det är något helt annat, än hvad vi voterat öfver. Visser¬
ligen hade Hr Frihrn kunnat fä sin mening intagen i con-
traproposm; men han har dock icke förlorat rättigheten att
nu få sitt förslag pröfvadt. Jag tror, att, när Utsk:s förslag
blifvit afslaget, Frih. Cederström har rätt till propos. å sitt
förslag; men jag bestrider likväl detta förslag, emedan det
bestämdt skulle motverka skjutsningens förvandling från en
allmän skyldighet till ett concentreradt bestyr. Jag önskar
på intet vilkor, att någon förhöjning i skjutslegan må äga
rum på andra ställen, än der frivilliga entreprenader åstad¬
kommas. Må man der höja legan; men må man icke lägga
hyende under allmogens olyckliga vana vid skjutsning! Jag
188
Deli 17 November e m.
afstyrker således Frih. Cederströms förslag, men tror icke,
att man kan neka att upptaga detsamma.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Frih. Palm-
stjernas yttrande, som jag begärt ordet. Frih. Sprengtpor¬
ten har ganska riktigt erinrat om innehållet af 54 § Piiksd.-
Ordn. Den innehåller: ”Och skulle målet uti discurserna
skiljas uti flera delar, hvaröfver särskilda anmärkningar gö¬
ras, då skall, när sådant äskas, propos. öfver hvardera de¬
len särkildt anställas/’ Nu har jag gjort ett sådant yrkan¬
de. Den första delen af målet var naturligtvis Utsk:s förslag
oförändradt, och derom begärdes votering, hvilken utfallit med
afslag; och just detta alslag leranar öppet att begära pro¬
pos. på det andra förslaget, hvilket af mig blifvit fram-
stäldt. Att förklara frågan om skjutslegans förhöjning för
en ny motion, då den nyss varit under votering, lärer vara
ett misstag af Frih. Palmstjerna, som han svårligen kan
sammanpara med grundlagens stadganden. Vore det en ny
motion, skulle den innefatta ett försök att upprifva förra
beslutet, hvaremot meningen endast är att skilja saken från
vilkoret!. Det förundrar mig visserligen icke, att de, sorn
vilja hafva entreprenader på hvad sätt och under hvad form
som helst införda, i följd af den fixa ide', att de skola blif¬
va nyttiga, bestrida skjutslegans förhöjning utan ett sådant
vilkor, emedan de äro öfvertygade, atl> den allm, sk juts—
ningsskyldigheten måste förorsaka obestånd, och att allmo¬
gen ej bör hjelpas derifrån för att så mycket snarare gå in
på deras ide'; men om deras ideer skulle innefatta ett miss¬
tag om Sveriges allm, förhållanden och blefve overkställbar,
så hafva de endast motverkat, att den skjutningsskyldige
jordbrukaren må få en billig ersättning af den resande, der¬
igenom att de motsätta sig skjutslegans förhöjning utan vil¬
kor öm entreprenaders ingående. Med dessa Hrr instäm¬
mer jag deri, att denna förhöjning visserligen icke komme
att gifva de skjutsningsskyldiga håg att befordra entrepre¬
nörernas speculationer; men dessa speculationer äro lika
mycket främmande för jordbrukets som för landets interesse
i allmänhet, och jag tror icke, att lagstiftaren bör förbise
det allmännas fördel för att gynna några enskildas specula¬
tioner. Jag förnyar min anhållan om propos. på det för¬
slag, att skjutslegan från nästa års början må utgöras med
24 sk. b:o per mil.
Frih. Palmstjerna: Frih. Cederströms anföranden och
meningar pläga äga en viss consequens; men jag får öppet
förklara, att jag deri vid detta tillfälle saknar en sådan. Hr
Frih. har sjelf sagt, att vi nyss voterat örn, huruvida skjuts¬
legan borde höjas till 24 sk, b:co eller icke, och nu vill
han åter upptaga den frågan, utan att upprifva det fattade
beslutet. Huru det kan stå tillsammans, vet jag icke. Han
har äfven yttrat, att eftersom voteringen utfallit med afslag
Den 17 November e. m.
å Utsk:s betänk., skulle det vara R. o. Ad. öppet att i
Utsk:s förslag göra alla de modificationer, amendementer
och förändringar, som af R. o. Ad. kunna finnas nyttiga.
Jag åter skulle tro, alt sedan pluralileten afslagit lista punkten
af Utsk:s förslag, aro i och med detsamma alla de frågor,
som denna punkt innefattar, för denna gång förfallna. Jag
har, sedan jag sist yttrade mig, fått den upplysning ur
Oecon.Utsk:s betänk. N:o g8, som jag förut förbisett, att
frågan om skjutslegans förhöjning i allmänhet till 24 sk.
b:co redan af Oecon.Utsk. blifvit pröfvad, och har ej kun¬
nat finna, att Utsk. derom afgifvit något förslag på annat
ställe än i första punkten af förevar, betänk. I följd deraf,
och då R. o. Ad. icke gillat, utan afslagit denna punkt,
hvari skjutslegans belopp är omnämndt, kan jag verkligen
ej se saken annorlunda, än att all fråga om förhöjning i
skjutslegan för närvar, af R. o. Ad. är afgjord. På dessa
ytterligare skäl vidblifver jag således min tanke, att Frih.
Cederströms ifrågavar. förslag icke numera kan vid detta
tillfälle komma under R. o. Ad;s öfverläggning.
Frih. Sprengtporten: Ehuru jag fullkomligen in¬
stämmer med den siste värde talaren, vill jag icke längre
bestrida Frih. Cederström rättigheten att få votering om
skjutslegans förhöjning till 24 s^- b:co, hvilken fråga utgör
ena hälften af det afslagna morn.; men jag gör detta med¬
gifvande under förhoppning, att Hr Gr. o. Landtm, sedan
tillåter mig att få votering om den andra hälften dei'af, som
angår entreprenaderna.
Hr Hjärne: Jag är öfvertygad, att R. o. Ad., likasom
jag, tager för ett narri, hvad elen siste värde talaren yt¬
trat; ty det kan ej komma i fråga, att man vill qvitta olag¬
ligheter mot hvarandra. Jag instämmer med Frih. Palm¬
stjerna deruti, att Frih. Cederströms yrkande är olagligt,
men tror dock, att det endast är hälften så olagligt som
Frih. Palmstjerna påstått, emedan det är blott hälften af
det fattade beslutet, som Frih. Cederström sökt upphäfva.
Men då en half olaglighet är detsamma som en hel, i syn¬
nerhet i formfrågor, mäste jag bestrida Hr Frih:s yrkande.
Frih. von Stedingk: Som jag ej anser det första af de.
yrkanden, här blifvit gjorda, såsom en olaglighet, kan jag
ej heller så anse det andra, och jag biträder med ännu
större nöje den framställning, Frih. Sprengtporten gjort.
Frih. Roye, Fredr.: Då det lärer vara allmänt af¬
gjordt, att Frih. Cederström känner grundlagen ex professo,
kan jag ej annat än taga för gifvet, att han har rätt. Jag
tror således, att Hr Gr. o. Landtm, kommer att framställa
den propos., Hr Frih. äskat, hvarföre jag nu på förhand
derom begär votering; och som det lärer vara min rätt att
dictera contiapropos:n, får jag, för att utgå från äfvenså
igo
Den 17 November e. m.
djerfva oell ingripande åsigter sorn de, hvilka Hr Frih. sö¬
ker göra gällande, yrka, att, om nej vinner, skjutslegan
skall blifva 4 sk- milen.
Frih. Boye, Ludv.: Man liar anmärkt, att vid denna
riksdag den strängaste grundlagsenlighet icke alltid varit
följd. Man har, måhända, någon gång haft rätt i denna
anmärkning; men ännu har jag icke hört, att något så be¬
synnerligt exempel derpå förekommit, som att man samma
afton voterat a:ne gånger om samma sak. Skulle Hr Gr.
o. Landtm, denna gången tillåta det, så reserverar jag mia
rätt att få en 3:dje votering derom, för att se, om jag ic¬
ke derigenom kan cassera det genom andra voteringen upp¬
kommande beslut, som möjligen kunde blifva afvikande från
det redan fattade beslutet. Skall den första voteringen be¬
tyda ingenting, så anhåller jag, att ej heller den andra må
komma att betyda något.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då han nu
ansåg sig påkallad att tillkännagifva sin mening i denna
formfråga, måste H. Ex. medgifva, att Frih. Cederström vid
början af öfverläggningen om 1 mom. yttrat något, som
hade likhet med hvad han nu sedan sagt ; men då seder¬
mera hela discusssionen vändt sig kring 1 mom. och hu¬
ruvida det skulle antagas eller afslås, och då H. Ex. till
R. o. Ad. hemställt, om Ståndet ansåg öfverläggningen full¬
ändad samt framställt proposrr till bifall eller afslag å be¬
tänk., måste H. Ex. bekänna, det. lian ej kunde finna an¬
nat, än att allt, hvad i 1 mom. innefattas, måste vara in¬
begripet i det redan fattade beslutet, så att de, som lagt ja,
bifallit, och de, som lagt nej, afslagit allt, hvad deruti in¬
nefattas. . H. Ex. ansåg således 1 mom. vara afgjordt, och
att någon ny propos. i den punkten ej vore laglig.
Frih. Cederström: Jag anhåller att, i anledn. af hvad
Hr Gr. o. Landtm, nu yttrat, få till prot. anmäla min pro¬
test deremot, att Hr Gr. o. Landtm, icke, i enlighet med
54 § Riksd.Qrdn., för R. o. Ad. utredt de anmärkningar,
som under discussionen förekommit, innan propos. af Hr Gr.
o. Landtm- framställdes, i följd hvaraf den af mig begärda
propos. blifvit emot föreskriften i nämnde § undertryckt.
B. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att det varit
Frih:s rättighet och pligt att, då voter:spropos:n framställ¬
des, söka göra sin mening gällande.
Gr. Horn: Då jag bär aktning för hvar mans rätt att
inom detta hus yttra sin öfvertygelse, då det icke af grund¬
lagen är förbjudet, kan jag icke annat än instämma med
Frih. Cederström i det förklarande, att hans rätt blifvit
honom förnekad. Jag medger visserligen, att någon anledn.
för Hr Gr. o. Landtnäs mening finnes i den mindre tydliga
redactionen af i morn., ty jag förmodar, att Ilr Gr. o.
Den 17 November e. m.
*9*
Landtm, genom de mindre vårdade ordalagen kommit till den
slutsats, att voteringen angått, huruvida en allmän förhöjning
i skjutslegan borde äga ruin; men jag, som kanner andeme¬
ningen af detta morn., vet bestämdt, att det ej varit Utsk:s
afsigt att föreslå en ovilkorlig förhöjning, utan att försla¬
get derom varit så vilkorligt som möjligt, och att man velat
förbinda denna förhöjning endast med entreprenader. Det
beslut, R. o. Ad. fattat, har således endast innefattat, att in¬
gen förhöjning i skjutslegan skall i sammanhang med entre¬
prenader äga rum, hvaremot Frih. Cederströms anhållan haft
en helt annan syftning än Utskts förslag.
Hr Dalman: På de skäl, Gr. Horn framställt, får jag
jemväl reservera mig emot Hr Gr. o. Landtmts vägran att
meddela propos. på Frih. Cederströms förslag. Då Hr Frih.
väckt denna fråga, innan discussionen var slutad, och R. o.
Ad. ej voterat om något annat, än huruvida entreprenörer
borde få uppbära högre skjutslega än andra skjutsande, är
det klart, att Hr Frih. haft rätt att få sitt förslag pröfvadt.
Ehuru jag icke gillar detta förslag, anser jag mig doct
skyldig förklara, att jag anser Hr Frih:s rätt hafva blifvit
honom vägrad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att som han af
Hr Dalmans sista anförande förmodade, att den propos.,
hvaröfver sednast varit voteradt, fallit i glömska, ville han
åter låta uppläsa densamma.
Sedan detta skett, yttrade H. Ex., att häraf tydligen
syntes, att det varit fråga om 1 mom. i sin helhet och så¬
ledes äfven om den föreslagna förhöjningen i skjutslegan.
Hr Dalman: Då Hr Gr. o. Landtm, hedrat min fram¬
ställning med ett svar, torde jag få göra den erinran, att
det just är på ordalydelsen af 1 morn., som jag grundat
min reservation. Detta mom. jnnefattar endast den bestäm¬
melse, att, i fall entreprenader tillvägabringas, entreprenö¬
rerna skola berättigas att i skjutslega uppbära 24 sk- k:co per
mil; och R. o. Ad. har således ej afgjort något annat, än
att entreprenörer ej skola få högre skjutslega än de, som
fullgöra sin egen skjutsningsskyldighet.
Frih. Boye, Ludv.: Från det ögonblick, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade, att han ej kunde framställa den äskade
proposin, var intet annat för Ståndets ledamöter öppet, än
att reservera sig. All discussion derefter är stridande emot
grundlagen, och jag anhåller derföre, att Hr Gr. o. Landtm,
måtte tillåta oss alt nu öfvergå till pröfningen af 2:dra
punkten.
2:dra mom.
Hr Hjärne: Sedan 1 morn. blifvit afslaget, troddejagy
Deli 17 November e. m.
att deraf sluille blifva en gifven följd, att alla de öfriga
monirn skulle af sig sjelfva förfalla. Sedan man afslagit
sjelfva grunden, hvarpå förslaget blifvit bygdt, kan jag ej tro,
att man bör ingå i någon discussion för att utreda, huru
man skulle burit sig åt, i fall första mom. vunnit bifall.
Jag anhåller således, att man måtte förklara alla dessa mom.
vara förfallna genom den försiggångna voteringen, och att
vi må öfvergå till den nästföljande punkten i betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Instämmande i allo med Hr Hjär¬
ne, anhåller jag om Hr Gr. o. Landtnäs propos., huruvida
B., o. Ad. anser alla de punkter, som stå i sammanhang med
det nyss fattade beslutet, vara förfallna och således kunna
förbigås.
Hr von Hartmansdorff: Jag förenar mig med Frih.
Boye i hufvudsaken, men underställer R. o. Ad., om icke
Ståndet skulle finna för godt att instämma i PresteStts re¬
dan upplasta beslut. Det innehåller afslag å betänk., med
tillstyrkan, det samma rättighet att afsluta contract med
skjutsningsskyldiga, hvilken nu är tillagd diiigence-inrättnin-
gen emellan Stockholm och Upsala, hädanefter må tillkom¬
ma alla diligence-inrättningar.
Hr Hjärne: Jag tager mig friheten fästa den siste vär¬
de talarens uppmärksamhet derpå, att hvad PresteSt. beslu¬
tat icke kan, om vi skola följa ordningen i betänk., komma
under pröfning, förrän vi hinna till den frågan, huruvida
något understöd skall lemnäs diligencerna. Näst efter det
reglementariska förslag, som angår skjutsentreprenader, fö¬
rekommer i betänk, det tillstyrkande, att R. St. måtte hos
K. M. frambära den und. önskan, att, utan afseende på ti¬
den, när en omarbetad gästgifveriordning kan varda utfär¬
dad, den nuvar. måtte erhålla åtskilliga tillägg och förän¬
dringar, hvilka upptagas i 3:ne punkter. Först efter dessa
punkter förekommer den fråga, hvarå Hr v. Hartmansdorff
begärt propos., och för min del skulle jag anse oformligt
att afgöra denna punkt i betänk., innan de föregående blif¬
vit afgjorda.
Frih. Boye, Ludv.: Jag kan hvarken nu eller fram¬
deles instämma i det beslut, som PresteSt. fattat. Den til¬
låtelse, Regeringen hittills lemnat till öfverenskommelse!' emel¬
lan sk jutsningsskyldiga och diligence-inrättningar, har jag in¬
genting emot såsom undantag; men om alla diligence- och
forvagnsinrättningar erhÖlle samma rätt, skulle deraf slutli¬
gen följa, att hela skjutsinrättningen i Sverige vore ensamt för
deras räkning; och jag troi', att äfven de resande, som ej vilja
åka i forvagnar, böra åtnjuta någon rätt. Jag kan således
icke ingå på PresteStts beslut; men lika med Hr Hjärne an¬
ser jag denna fråga ännu vara för tidigt framställd.
Dan ty November e. itu
Hr Hjärne: Jag begärde ordet, då jag hörde Frih.
Boye ingå i diseussion om deu fråga, sorn Hr v. Hartmans¬
dorff väckt. R. o. Ad. fattade vid böljan af detta betänk:s
föredragning, uppå Hr Gr. o. Landtnäs propos., det beslut,
att betänk, skulle punktvis företagas; och jag får derföre
hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, måtte
gifva kraft åt detta beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade deruti instämma, att, sedan i mom. blifvit afsla-
get, de öfriga mom:u fr. o. m. 2 t. o. m. 8 äfven skulle
anses afslagna.
Bifölls.
Likaledes ansåg R. o. Ad., på samma grund, den af
TJtsk. gjorda hemställan om en und. anhållan till K. M.,
att en författning måtte utfärdas rörtde det af Utsk. fram¬
ställda förslag, i fall det af R. St. antoges, böra anses så¬
som afslagen.
Utsk:s förslag till tillägg och förändringar i
nu gällande gästgifveri-ordning.
Frih. Palmstjerna: I afseende på de nu föredragna
tnonun anser jag, att det första eller stadgandet, att ingen
Öfvermage eller qvinsperson får såsom skjutsande begagnas
utan den resandes begifvande, skulle, utöfver hvad hittills
ngt rum, ålägga de skjutsningsskyddiga en tunga, som jag
för min del icke anser rättvis. Det bör bero af den skjuts-
ningsskyldige att af den, som han för tillfället anser sig lämp¬
ligast kunna vara af med, begagna sig til! hästarnas hemtan-
de efter verkställd skjutsning. Skulle ett sådant stadgande,
som Utsk. föreslagit, äga rum, så borde det vara för¬
enadt med en bestämd och ovilkorlig rättighet för den
skjutsande att sjelf köra sina hästar. I sådant fall skulle
hans rättigheter och skyldigheter motväga hvarandra, och
då skulle jag ej motsätta mig detta morrus antagande, ty
det vöre i sådan händelse nödvändigt, emedan den resande
väl ofta kan bero af den, som kör på backiga vägar; men
då en sådan rättighet för den skjutsande ej finnes och ej
heller blifvit föreslagen, ser jag icke heller, att någon skyl¬
dighet, som skulle motsvara denna rättighet, bör åläggas den
skjutsningsskyldige, och tillstyrker jag derföre afslag å detta
morn. Det andra morn., innehållande, att alla med veder¬
börliga resepass försedda personer, och följaktligen äfven
gesäller, må få begagna gästgifvarskjuts, synes mig vara till¬
kommet endast för gesällernas räkning; ty jag vet icke, hul¬
la andra med resepass försedda personer aro ulesluti a L
rättigheten att begagna gästgifvarskjuts. Om så s ali va¬
ra, inser jag ingen nödvändighet att stadga denna större skyl¬
dighet för de skjutsningsskyldiga, enär gesäller hittills lätt
16 H. »5
igi
Den 17 November e. m.
kunnat framkomma genom beting eller med begagnande af
apostlahästarna. Jag tror sådant utan men kunna ske hä¬
danefter som hittills och att man icke bör ändra så beskaf¬
fade författningar som skjutsordningen, utan att göra en
fullständig och systematisk ändring i alla de delar, som er¬
fordra förändring; och då vi icke kommit någon hvart på
denna del af reformernas bana, finner jag intet skäl att en¬
dast för gesällernas skall göra detta lilla fjät framåt. Jag
vågar således tillstyrka afslag å 2 mom. Hvad det 3 mom.
angår, har jag för min del ingenting deremot.
Gr. Horn: Jag delar icke Frih. Pal mst jernäs åsigter
öfver detta förslag, och tror i motsats till hvad han yttrat,
att just derföre, att man ej lyckats tillvägabringa något sy¬
stem i skjutsväsendet, bör man vara så mycket mera upp¬
märksam på hvad här föreslås. Jag tror, att förslaget i t
mom. varit öfverflödigt, om entreprenaderna vunnit undei’-
stöd, emedan jag ej kan föreställa mig, att någon klok en¬
treprenör skulle tillåtit sig att vid skjutsning begagna öfver¬
mage eller qvinsperson; men för att förebygga det oskick,
den allm. skjutsningsskykligheten medfört, anser jag det va¬
ra lagstiftarens åliggande att förbjuda, det sådana personer
må såsom skjutsande begagnas. Jag tror, att man härvid
bör fästa sig vid den moraliska synpunkten, och jag torde
ej behöfva för R. o. Ad. framställa hvilket stort oskick in¬
ritar sig derigenom, att barn af båda könen vistas tillsam¬
mans i hållstugan. Det måtte vara den resandes rättighet
att med säkerhet blifva fortskaffad, och han kan ej vara
belåten med att lemna sin person och sina saker i en poj¬
kes eller flickas vård. Jag anser det vara lagstiftarens skyl¬
dighet att träda emellan, då allmogen ej sjelf inser det bå¬
de moraliska och oeconomiska onda, som härrör deraf, att
barn af båda könen användas såsom skjutsande. Jag tror
således, att man nu, då de föreslagna entreprenaderna ej vun¬
nit bifall, bör skärpa det föreslagna stadgandet och tillstyr¬
ker derföre mom:s antagande med den förändring, att de
sista orden, utan den resandes begifvande, uteslutas,
så att stadgandet blifver ovilkorligt. Att gesäller lika med
andra menniskor må få begagna gästgifvarskjuts, anser jag
rättvist: och jag inser ej, hvarföre man kunde vilja bibe¬
hålla det gamla stadgandet, om icke för att gifva ett slags
helgd åt skråväsendet. Dessutom har i BondeSt. motion
blifvit väckt derom, att allmogen må slippa den tunga, som
gesällernas vandringar förorsaka. Hvad 3 mom. angår, har
jag ingenting att derom anföra, enär ingen anmärkning der¬
emot blifvit gjord.
Frih. Cederström: Med Frih. Palmstjerna instämmer
jag j anhållan om afslag å de 2:ne första mom:n; men i
afseende på 3:dje mom. är jag med honom af motsatt
tanke. Att inskränka rättigheten att med skjuts afsända
Den 17 November e. m.
hummer, ostron och fogel är ett, i min tanka, illa beräknadt
förslag. Denna rättighet är nyttig icke allenast för den stad,
till hvilken denna forsling sker, utan äfven för den lands¬
ort, hvarifrån fogel, hummer och ostron afsändas och afsätt¬
ning derå eljest skulle saknas. I all lagstiftning får ma n dess¬
utom vara uppmärksam på det helas sammanhang, och i
denna fråga bör man således icke endast fästa sig vid för¬
delen för städerna att, i följd af forslingen med gästgifvare-
skjuts, erhålla ostron, hummer och fogel af bättre beskaf¬
fenhet och för bättre pris, utan man bör egentligen afse,
att det ej bör finnas någon större rättighet att från den ena
orten till den andra med ett förbud skicka en koffert, inne¬
hållande klädespersedlar, än att med gästgifvarskjuts emot
vanlig lega afsända en koffert med hummer eller ostron.
Att denna rättighet först i sednare tider tillkommit, är icke
något skäl för dess afskadande, och jag tillstyrker således af-
slag jemväl å 3:dje mom. af förevar, förslag.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anser för ganska förtjenstfullt
af Utsk., att Utsk. tillstyrkt den förändring, sorn angår öf-
vermages och qvinfolks obehörighet att skjutsa. Jag anser
nemi., att så hårdt det å ena sidan vore att betaga bonden
möjligheten att skicka en 12 å i4 års gosse med sina hästar,
då det kan ske med den resandes bifall, och derigenom
tvinga honom att sjelf skjutsa, äfvenså hårdt vore det, på
andra sidan, för t. e,t. ett resande fruntimmer, att nödgas
låta ett i2 års gammalt barn skjutsa sig å backig väg. Utsk,
har föreslagit en medelväg, som jag anser oändligen lycklig
äfven derföre, att den lemnar frågan till öfverenskommelse
emellan den skjutsande och den resande; och jag vet icke,
hvarföre lagstiftningen borde förhindra den resande att mot¬
taga en mindre gosse, då han har betjent, som kör för ho¬
nom., eller förneka den skjutsningsskyIdige alt i sådant fall
sjelf blifva hemma och låta hästarna hemföras af en gosse,
som hemma gör föga nytta. Jag tillstyrker således bifall
till denna del af Utsk:s förslag. Hvad den andra punkten
angår, medger jag, att jag dermed är föga belåten; men då
jag tror, att den skall göra ringa ändring i nuvar. förhål¬
lande, vill jag ej motsätta mig densamma, isynnerhet sorn
jag tror, att ganska få gesäller kunna betala skjutslegan.
Deremot instämmer jag med Frih. Cederström i fråga örn
3:dje punkten deruti, att det vore hårdt för de provinser,
hvilka rättigheten att till hufvudstaden afsända hummer,
ostron och fogel lemnar en näringsgren, att ej få åtnjuta
samma rätt, som hvarje enskild man har att med skjuts
afsända sin koffert. Jag begär således bifall å de 2:ne fol¬
sta punkterna, men afslag å den tredje.
Ilr Hjärne: Då jag inom Utsk. handlagt denna fråga,
tror jag mig böra framställa de skäl, som der togos t: 1
grund för tillstyrkandet. Hvad de 2:ue första punkterna
Den ij November e. m.
angår, bar redan Gr. Horn, ehuru han ej inom Utsk. elei-
tagit i ämnets behandling, och jemväl Frih. Boye utvecklat
den åsigt, hvarifrån Utsk. utgått, och jag får således i fråga
om dessa punkter endast förena mig med nämnda värda le-,
damöter; men beträffande 3:dje punkten nödgas jag förena
mig med Frih. Cederström. Utsk. liar icke, såsom Frih. Ce¬
derström trott, gjort afseende endast på dem, som äta, utan
jemväl på dem, sorn fiska ostron och hummer samt skjuta
fogel, och trodde sig derföre finna, att det skulle föranleda
till större kostnader för säljarne af dessa varor, att de ej
framdeles skulle få fortskaffa? med gästgifvarskjuts; men å
andra sidan fann Utsk., att fortfarandet af en sådan rättig¬
het ej consequent kunde tillstyrkas, då Utsk. föreslagit skjuts¬
entreprenader, emedan forslingen af dessa varor kunde bort¬
taga större delen af det hästantal, som för resandes fortskaf¬
fa nde beräknades. När nu förslaget om entreprenader blif¬
vit ogillådt, tror jag, att äfven denna punkt af R. o. Ad.,
bör ogillas; ty då den gamla skjutsordningen bibehålies, in¬
ser jag ej, att någon olägenhet för de resande kan uppkom¬
ma derigenom, att fogel, ostron och hummer fortskaffas med
gästgifvarskjuts,
Hr Stuart: Äfven jag tillstyrker bifall å. första punk*
ten af detta förslag; ty det förhållande, sorn hittills ägt rum,
att man såsom skjutsande begagnat barn och qvinspersoner,,
anser jag vara ett stort oskick. Jag tror det vara såväl
för dc resande som de skjutsningsskyldiga nyttigt, att endast
sådana personer skjutsa, som kunna ej allenast vårda hästar¬
na, utan äfven förekomma de icke ovanliga olyckshändelser,,
för hvilka den med skjuts åkande är blottställd. Hvad aldra,
punkten vidkommer, tillstyrker jag äfven bifall derå. Jag
vet icke, hvarföre någon undantagslag skall finnas, sorn för¬
nekar gesäller rättigheten att, lika med andra menniskor,
begagna gästgifvarskjuts, då de kunna betala den; och jag
tror, att deras kringstrykande i landet, som ofta är förenadt
med bettlande, skall lill en betydlig del upphöra, om ifra*
gavar. rättighet blir dem förunnad. Jag kan ej gilla un-,
dantagslagar, då de ej af högsta behof äro påkallade, och
tillstyrker derföre äfvenledes bifall till 3:dje punkten. Ena-,
handa rättighet, som man velat lemna ostron- och hum¬
merfiskare samt fogelskyttar eller forslarne af dessa varor,
borde med samma skäl lemnäs forslarne af andra matvaror.
Här är icke fråga om att skicka en koffert, den må inne¬
hålla ostron eller hvilka varor sorn helst från den ena orten
till den andia, utan örn rättigheten att med skjuts afsända
lass, hvilket i allmänhet är förbjudet. Den rättighet, sorn i
detta fall blifvit leornad ensamt åt forslare af fogel, ostron
och hummer, anser jag böra afskaffa?, äfven om köken häf-
i Stockholm derigenom skulle mera än hitintills komma att
saima jemn tillgång å dessa begärliga varor. Jag anhåller
Den 17 November e. m.
»97
således om bifall till hela det förslag, som nu är under
pröfning.
Gr. Horn: Då jag föreslog en förändring af x morn.,
åsyftade jag att komma till något verkligt resultat af det
föreslagna stadgandet, hvilket jag ef tror eljest kunna vinnas;
ty lemnar man det beroende af en parlamentering emellan
den resande och hållkarlen, huruvida den person, man vill
begagna såsom skjutsande, är antaglig, så fruktar jag, att
detta moni. skall förfela sitt ändamål, emedan det är huf¬
vudsakligen moraliskt, och derföre önskar jag ett ovilkorlig!
förbud emot missbruket att skicka någon öfvermage eller
qvinsperson i skjuts. Det 3 mom. har nu blifvit vidrördt,
och jag bekänner, att då man icke gjort skillnad emellan
skjutsning och forsling, kan det vara likgiltigt, om ostron,
hummer och fogel skola få fortskalfas med gästgifvarskjuts
eller icke. Jag hade vejat, att man vid regleringen af skjut¬
sen betagit hvarje resande, antingen han varit förbud eller
ej, rättighet att medhafva lass, ehvad det bestått af koffer¬
tar eller ostron. Det borde ej vara tillåtet för den, sora
begagnar en skjutshäst, att medföra saker, som väga mer än
2 eller högst 3 L$, och inga köpmanslass borde således få
nyttja gästgifvarskjuts, Jag kan icke inse, att ostron-, hum¬
mer- och fogeltransporter ej kunde ske lika hastigt genom
beting. Jag tror, att de flesta forslave af dessa varor nu
köra med egna hästar, och jag vet, att de ostron- och fo-
gelförsäljare, som resa genom den ort, der jag bor, hafva
uppgjort beting om forslingen. Då så många resande med
skjuts forsla lass af andra efFecter, anser jag visserligen lik¬
giltigt, om äfven de lass, som här äro i fråga, få på samma
sätt transporteras; men jag vilie hafva den grundsatsen ut¬
tryckt, att inga lass må fortskalfas eller ingen forsling finge
ske med gästgifvarskjuts.
Frih. Cederström: Frih. Boye har försvarat den för¬
sta punkten af detta förslag på den grund, att han ansåg
billigt, att öfverenskommelse!' kunde träffas emellan den re¬
sande och den skjutsskyldige, och att det borde få bero af
den resande att såsom skjutsande mottaga den person, med
hvilken han kunde vara belåten. Skada blott, att icke Hr
Frih. derjemte uppgifvit medlen för den skjutsskyldige att i
sin hemort få veta den resandes önskan; ty sedan gossen
eller flickan blifvit affardad lill gästgifvaregården, lärer det
blifva svårt att göra ombyte på annat sätt, än att hästen
först fores hem för att återhemtas af en annan person. Man
bör väl vid lagstiftningen? ställa så till, att man icke gör la¬
gens efterlefnad omöjlig. Det är naturligt, att isynnerhet
vid reservskjutsens uppbådande ofta händer, att icke någon
fullväxt mansperson är hemma, utan der endast finnes en
gosse eller flicka, som således måste föra hästarna till gäst¬
gifvaregården, der den resande må skaffa sig körsven, om
Den 17 November e: m.
lian ej lan lora sjelf, emedan det ej är den sljuisandes rättig¬
het, och således ej heller hans skyldighet, att köra sina hä¬
star. På andra sidan faller det af sig sjelf, att icke lagstif¬
taren hör afgöra, utan den sljntsskyIdige sjelf bör få bedö¬
ma, 0111 det för honom är fördelaktigare att lemna hästarna
i ett harns eller en flickas vård, än att sjelf resa i skjuts.
Det har så länge varit tillåtet att i skjuts skicka den, man
lättast kunnat undvara, att jag ej förmodar, att någon än¬
dring deri kan vara behöflig. Hvad 2 mom. eller gesällers
rättighet att begagna skjuts angår, skulle jag, då man här
framställt, att enhet i förordningarna borde äga rum, önskat,
att man citerat den författning, som skall förmena gesäller,
hvilka äro i en husbondes tjenst, att lika med andra tjen¬
stehjon färdas på landsvägarna. Ronde 3 mom. har jag re¬
dan yttrat mig.
Frih. Palmstjerna: I afseende på 1 mom. är jag huf¬
vudsakligen förekommen af Frih. Cederström. Det torde
vara angeläget att, innan man fattar ett sådant beslut, som
Utsk. tillstyrkt, göra sig reda för, att för närvar, det icke
är den resandes rätt att blifva forslad af den skjutsskyldige.
Det är hans rätt att begagna den skjutsskyldiges hästar för
sin fortkomst; men körsven bör han skaffa sig sjelf, och den
skjutsskyldige är således icke förbunden att alltid låta en
fullväxt karl medfölja den resande. Skulle fruntimmer ta¬
ga skjuts och icke sjelfva kunna köra de hästar, hvilka de
begagna, så synes det vara en billig pretention, att de fort¬
skaffa sig genom beting och icke genom anspråk på körsven
öka de åligganden, som förut tillhöra de skjutsskyldiga.
Hvad det moraliska ändamålet beträffar, kan jag icke se, att
det åligger Representationen att bevara moraliteten hos så¬
dana personer af andra könet, som för närvar, vistas i håll¬
stugorna , hvarföre jag ej heller på sådan grund kan finna
skäl för bifall till 1 mom. I fråga om 3:dje punkten in¬
stämmer jag helt och hållet med Utsk. Den enda olägen¬
het, som genom bifall dertill kunde uppstå, vore, att ostron,
hummer och fogel biefve något dyrare i hufvudstaden än
hittills, och jag kan ej finna, att man bör ålägga de skjuts-
skyidiga större pligter endast för att förskaffa hufvudstadens
invånare några njutningar för bättre pris än eljest. Jag tror
ej, att någon tunga skulle uppkomma för dem, som drifva
handel med dessa varor; ty eonsumtion af ostron, hummer
och fogel är i hufvudstaden inskränkt till sådana personer,
sorn ej göra särdeles afseende på en något större eller min¬
dre utgift för att tillfredsställa sina begär i detta afseende.
Utskrs förslag i denna del synes mig således ej kunna för¬
anleda någon hufvudsaklig olägenhet, utan tvärtom vara
ganska rättvist,
Hr vpn Hartmansdorff: Jag är, hvad första punkten
fctfåUiM', tl isian he t och ballet förekommen af de värda
Den 17 November e. m.
>09
ledamöter, som framställt olämpligheten af Utskrs förslag.
Jag vill blott dertill foga den anmärkning, att det är tänk-
värdt att se, huruledes man går från den ena ytterligheten
till den andra i samma betänk. Man har icke ansett sig
kunna göra nog för att lätta skjutsningsbesvär medelst
högre lega och diligence-inrättningar, och på samina gång
vill nian på ett aunat sätt göra skjutsningsbesvär så tungt
som möjligt. Man kunde deraf föranledas alt tro, det man
endast velat afskräcka allmogen från att skjutsa och upp¬
muntra diligence-inrättningarna. Nu, då entreprenadförslaget
förfallit och det således är utan ändamål att försvåra skjut¬
sen för bonden, tror jag detta mom. kunna afslås, emedan
dess inflytande endast kan blifva skadligt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan R. o. Ad. ge¬
nom sista voteringen afklippt all möjlighet att bereda lindring i
det tunga skjutsningsbesvär, kan jag ej med min röst biträda
dess ytterligare försvårande, hvilket nödvändigt skulle blifva
en följd af 1 momfs antagande. Man vet, att de skjuts¬
skyldiga oftast vid skjutsningen betjena sig af pojkar och
halfvuxna karlar, hvilka de lättast kunna vara af med vid
jordbruket. Skulle detta förbjudas, och de nödgades antin¬
gen sjelfva skjutsa eller dertill använda fullvuxna drängar,
så skulle skjutsningsbesvär betydligt ökas. Det skulle dess¬
utom blifva svårt att på gästgifvaregården utreda, hvem
som är öfvermage, såvida han ej medhade prestbetyg. Jag
begär således afslag å irsta punkten. 2:dra och 3:dje punk¬
terna åsyfta upphäfvande af undantagslagar, af hvilka jag
icke är vän; och jag kan ej finna, hvarföre gesäller, då de
äro stadda i rätta ärender, skola mer än andra vara för¬
bjudna att, om sådant dem lyster, begagna gästgifvarskjuts,
äfvensom jag ej finnér, hvarföre ostron-, hummer- och
fogellass mer än andra lass skola vara berättigade till sådan
skjuts. Man har sagt, att då man äger rätt att med skjuts
afsända en koffert, borde man äfven fa med skjuts skicka
ostron. Jag tror, att om man i kofferten packar in ostron,
kan den lika lätt blifva afsänd med gästgifvarskjuts, som
om den innehåller andra saker; men här är fråga om hela
lass och icke om de kolferter, en resande kan behöfva med¬
föra. Jag tillstyrker således bifall å de 2:ne sista punkterna
af detta förslag.
Hr von Troil: Jag är förekommen af åtskilliga talare
och inskränker mig till att anhålla, det Hr Gr. o. Landtm,
täcktes punktvis göra propos. å den nu föredragna delen af
Utsk:s betänk.
Gr. Horn: Jag skulle vilja i R. o. Adis minne återfö¬
ra de motiver, som lades till grund för sista Ständers be¬
slut i fråga om skjutsen. Samma motiver hafva gjort sig
gällande inom Oecon.TJtsk. i följd af de talrika motioner,
som der i samma anda blifvit väckta. Man har nemi. fun¬
300
Den 17 Norember e. m.
nit, att det moraliska förderfvet utgör den största olägenhet
ten af skjutsen. Det har här många gånger blifvit fram-
stäldt, att det moraliska onda, vår nuvar. skjutsinrättning
åstadkommer, är mångdubbelt större än det ceconomiska,
och man har visat, att hållstugorna äro en verklig uppfo¬
stringsanstalt för allmogens harn. Jag hade trott, att Hr v.
Hartmansdorff ej kunde förneka sanningen af dessa åsigter
och ej skulle förbise, att just de ligga till grund för t mom.
af detta förslag. För min del fäster jag den största vigt
vid undanrödjandet af dessa de mest förderfliga af alla fre¬
stelser för allmogen att beträda en väg, hvarpå man ej vill
se den vandra. Derföre synes mig, att isynnerhet ungdo¬
men borde afhållas från hållstugorna; ty att denna vistelse¬
ort är farlig och lockande för ungdomen, bevisas af de tro¬
ligen till större delen från denna ungdom, som linner skjuts-
ningen så nöjsam, erhållna uppgifter om belåtenheten med
skjutsningen, hvilka här blifvit åberopade. För öfrigt tror
jag, att då man frångår alla möjliga principer för skjutsnin-
gens ändamålsenliga ordnande, kan man äfven frångå det
nu ifrågavar. förslaget.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. derå,
att ingen öfvermage eller qvinsperson får såsom skjutsande
begagnas, utan den resandes begifvande.
Afslogs.
H. Ex. hemställde derefter, om Ståndet ansåg, att alla
med vederbörliga resepass försedda personer, och följaktli¬
gen äfven gesäller, må få begagna gästgifvarskjuts.
Bifölls.
Den derefter af H. Ex. framställda propos., att inga
ostron-, hummer- eller fogel-lass hädanefter må fortskaffas
med gästgifvarskjuts, blef af R. o. Ad. afslagen.
Utsk:s förslag om en underd. anhållan till K.
M., rör:de förunnande af förmåner åt d i li¬
gen c e- och forvagns-inrättningarna.
Ilr Hjärne: Jag vill icke besvära R. o. Ad. med att
uppläsa deh reservation, jag bifogat denna del af betänk.,
ty jag är öfvertygad, att hvar och en, som interesserar sig
för saken, genomläst både betänk, och reservationen. Jag
vill blott i korthet resumera, hvad jag i reservationen ut¬
förligare framställt. Först lärer vara fråga om att afgöra,
huruvida man vill, att de diligencer, som linnas, skola bibe¬
hållas, och huruvida man önskar en större utsträckning af
dessa diligence-inrättningar. Jag har trott, och Utsk. har
afven instämt deri, att det vore önskligt, att dessa inrätt¬
ningar erhölle understöd, för att ej allenast kunna äga be¬
stånd, utan jemväl ytterligare utbildas. I sitt förra betänk,
har Utsk. upplyst, att den hufvudsakliga diligence-inrättning,
sorn
Den 17 Norember e. m.
aoi
som hittills funnits, gatt med en årlig förlust af 3 å 4o°o
r:dr. Det har således synts nödvändigt att lemna något un¬
derstöd från det allmänna, för att kunna hoppas, att en¬
skilda bolag skulle fortfara med dylika inrättningar. Detta
har äfven Utsk. i sitt sednare betänk, velat lägga till grund;
men jag hemställer till livad resultat Utsk. kommit. Man
säger, att tillräckligt anslag af allm. medel ej kan lemnäs,
emedan dessa medel iiro anvisade till andra ändamål, och
äfven jag medger, att det ej klefve möjligt för K. M. att
härtill lemna tillräckliga bidrag, hvarken från g:de huf¬
vud titeln eller postmedlen, om också underd. anhållan skul¬
le derom göras. Utsk. har vidare funnit, att vid sådant för¬
hållande den enda lämpliga utvägen att understödja diii-
gence- och forvagnsinrättningar vore att hos K. M. anhålla,
det dem må lemnäs rättighet att medelst enskilda öfverens¬
kommelse!' med skjutsskyldiga skaffa sig ett visst antal hä¬
star emot motsvarande skjutsningsskyIdighet. Dessa atlie ut¬
vägar, nemi. contanta statsbidrag och rättighet till accord
med skjutsskyldiga, hafva varit de enda, som inom Utsk.
kunnat komma i fråga såsom understöd för dessa inrättnin¬
gar; men intet af dessa medel har Utsk. tillstyrkt. Det
har väl lösligen vidrört, att ett statsanslag borde lemnäs,
men på ett sätt, som troligen ej kan leda till något resul¬
tat; och den andra utvägen har Utsk. afstyrkt. Slutligen
har Utsk., för att visa sin goda vilja, tillstyrkt ”R. St. att i
underd. anhålla, det K. M. täcktes i nåder förunna dili-
gence- och forvagnsinrättningarna sådana förmåner, hvilka
utan andras förnärmande kunna dem tilldelas, samt för öf¬
rigt till deras befrämjande vidtaga de utvägar och åtgärder,
som K. M. kan finna för ändamålet lämpliga.” I denna ön¬
skan har jag ej kunnat instämma, ty den är en af de un¬
derd. önskningar, som innebära ingenting, och sådana önsk¬
ningar tror jag ej bora frambäras till timonen. På afdel¬
ningen lyckades det mig att genomdrifva ett mera verksamt
förslag. Afdelningen fann nemi., att man hos K. M. borde
anhålla om ett sådant understöd, som nu är lemnadt dili-
genceinrältningen emellan Stockholm och Upsala; men detta
förslag föll i Utsk:s plenum. Af denna framställning synes
det, som jag ville begära instämmande i PresteStrs beslut,
och det gör jag i sjelfva saken; men jag önskar, att den re-
daction, PresteSt. antagit, måtte förändras. Jag tror icke,
att man bör säga, att diligence-ägarne måtte förunnas ett
sådant understöd , som är tillagdt ägaren af diligencen emel¬
lan Stockholm och Upsala, utan att redactionen behöfver
någon modification, och att R. St:s önskan bör framställas i
sådana ordalag, att K. M. kan, med bifall till R. St:s ön¬
skan, bevilja diligencerna understöd, om detsamma också ic¬
ke kan blifva sådant, som af ägaren till diligencen emellan
Stockholm och Upsala åtnjutes. Jag får således, med an-
16 H. 36
202
De» 17 November e. m.
hållan om afslag till Ulsk:s förslag, begära propos. å det
förslag, som jag nu utber mig att få uppläsa.
Hr Hjärne uppläste derefter följande förslag:
"tillstyrka, att R. St. bos K. M. i underd. anhålla, det Hil¬
var. eller framdeles blifvande diligence- och forvagnsinrätt-
ningar måtte i nåder varda tillåtet att med vederbörande
skjutsskyldiga å stationerna vid de vägar, der forvagnar på
bestämda dagar framgå, öfverenskomma örn ansvarigheten
för skjutsning med ett visst antal hästar, i förhållande till
mängden af resande, som med diligencerna kunda fortskaf-
fas, samt att för öfrigt, till lättnad för dylika företag, dem
mätte i nåder förunnas alla de förmåner, hvilka, utan an¬
dras förnärmande, kunna dem tilldelas."
Hr Gunther: Ehuru jag såsomen trosartikel antager,
att diligeneeinrättningar äro nyttiga och böra understödjas,
tror jag mig dock vara skyldig att pröfva, i hvad mån de
böra understödjas. Derföre tog jag mig friheten att, då be¬
tänk. N:o 98 förevar, fästa uppmärksamhet derpå, att be¬
räkningen af den nytta, diligencerna åstadkomma, ej kunde
bestämmas efter antalet af de mil, de tillryggalagt, utan
efter antalet af de personer, som af dem blifvit fortskaffa-
de. Då nu af den siste värde talaren ett förslag blifvit
framstäldt, som åsyftar, hvad jag önskat, att understöd för
diligencer och forvagnar må beredas inom sjelfva sk ju ts vä¬
sendet medelst accord med skjutsskyldiga, får jag endast
hemställa , att i den af Hr Hjärne föreslagna skrifvelsen måt¬
te, i stället för orden: i förhållande till mängden af
de resande, som med diligencerna kunna fort-
ska f fas, införas: i mån af det antal resande, som
med diligencerna for t skaffas. Derigenom blefve un¬
derstödet lämpadt efter den fördel, inrättningarna bereda.
För öfrigt finner jag sa mycket större skäl, att icke några
större anslag af statsmedlen må beviljas dessa inrättningar,
som det understöd, de af Postverket redan åtnjuta, icke är
obetydligt. Efter hvad jag hört, skal! det uppgå till 6000
r:dr b:co om året, och om sä är, synes mig understödet till¬
räckligt för underhållande af de hästar, som för diligencen
emellan Stockholm och Götheborg kunna beliöfvas.
Hr Stuart: Jag instämmer i allo uti det förslag, Ilr
Hjärne framställt. Ilvad det af Hr Gunther föreslagna amen-
dementet beträffar, synes det vara temligen svårt att vid
tillämpningen rätta understödet efter det antal resande,
som kan komma att betjena sig af diligencerna; ty på för¬
hand lärer man omöjligen kunna beräkna, huru många re¬
sande skola begagna dem.
Gr. Horn: Utan att vilja deltaga i R. o. Ad:s beslut i
denna fråga, emedan jag personligen är interesserad af dess
utgång, tror jag mig ej sakna anledn. alt upplysa, huru
Den 17 November e. ra.
med denna fråga sig förhåller. Den diligence, «om går emel¬
lan Stockholm och Götheborg, är verkligen tillkommen på
grund af ett slags privilegium. Man hade nemi. vid denna
diligences inrättande afseende på sista Ständers beslut, som
åsyftade forvagnsiorättningar. Man hade äfven sett, att en
diligence-inrättning var organiserad emellan Stockholm och
Upsala på grund af sådana accord med skjutsskyldiga, som
här blifvit omtalade, och gjorde derföre en underd. hem¬
ställan hos K. M. om enahanda fördel för den tillämnade
diligencen. Alla landshöfdingar i södra Sverige blefvo der¬
öfver hörda oell tillstyrkte bifall å ansökningen. Kammar-
Coll:m tillstyrkte äfven bifall, och K. M. gaf dertill sitt
nåd. samtycke till en början på ett års tid, med det utlåt.,
att det vore nyttigt att på sådant sätt befordra diligence-
och forvagns-inrättningarna. Emedlertid inträffade, under
loppet af detta år, händelser, som rubbade diligencens rese¬
tur, och detta var förmodligen orsaken, hvarföre berörde
privilegium återtogs, oaktadt hela inrättningen var grundad
på den uppmärksamhet, som först R. St. och sedan jemväl
K. M, fästat vid nyttan af dylika inrättningars uppkomst.
Jag tror, att den ömsesidiga hjelp, man kunde gifva hvar¬
andra, oin det tilläts entreprenörer att öfvertaga den skjuts¬
ning, som åligger dem, hvilka önska blifva befriade derifrån,
hvarigenom ett förändradt skjutsningssystem småningom kun¬
de uppkomma, ej skulle förfördela någon, och att således
alla blefve belåtna, om sådana öfverenskommelse!' finge äga
rum, som, enligt hvad jag i afton hört, blifvit tillstyrkta af
PresteSt. Jag har dock intet vidare att yttra, utan har en¬
dast velat framställa anledningen till diligencens uppkomst.
Hr Gunther: Den värde talare, som yttrade sig näst
före den siste, tyckes ej göra någon skillnad emellan, hu¬
ruvida diligencerna verkligen framskaffa resande eller endast
kunna framskaffa dem. Jag tror dock, att en sådan åtskill¬
nad bör göras, emedan, i det fall att diligencerna ej fort-
skalfade det antal resande, som man skulle beräkna att de
kunde fortskaffa, en större tunga skulle åligga de skjuts¬
skyldiga, som icke med dem uppgjort öfverenskommelse!',
enär de i sådan händelse skulle nödgas skjutsa oftare. När
ett diligencebolag fortfarit några år, trodde jag, att det ej
borde blifva svårare att beräkna antalet af de resande, som
begagnat dem, än att uppgifva, huru många mil under
årets lopp blifvit tillryggalagda; och som denna min öfver¬
tygelse ej blifvit ändrad , fortfar jag att anhålla om den än¬
dring i Hr Hjärnes förslag, som jag nyss uppgaf.
Hr Hjärne: Jag vågar hoppas, att R. o. Ad. icke gör
något afseende på den siste värde talarens begäran 0111 än¬
dring af mitt förslag. Jag tror, att Hr Gunther icke till¬
räckligt tänkt i detta ämne, då han framställt sin begäran.
Det kan väl icke läggas den nuvar. diligence-inrättningen
Den 17 NoToraLir e. ra.
till Jast, alt den ej fortskafFat ett stort antal resande. Det
allmänna liar ej gjort något för den, och man liar så-*
ledes ej rättighet att af densamma fordra något. Den har
dock gjort ganska mycket för det allmänna, och har derföre
skäl att vänta, det staten skall göra något för den tillbaka.
Men att grunda beloppet af understödet på hvad som kan
hända, eller på antalet af de resande, som diligencerna sko-.
Ja fortskaffa, sedan de erhållit understöd af det allmänna,
vore att antaga en grund, som ej vid understödets medde¬
lande kunde följas, emedan beräkningen då ännu ej kunde
ske. Hvad det understöd af 6000 r:dr, som Hr Gunther
omnämnt, beträffar, får jag öppet bekänna, att jag ej hört
talas derom, och att de handlingar och räkningar, som i
Utsk. varit att tillgå, icke upplysa, det något sådant unders
stöd ägt rum.
Gr. Horn: Jag är skyldig att lemna den upplysning,
att diligeneebolaget med staten accorderat om en paketpost
emellan Stockholm till Götheborg och för densamma till
detta åi's slut erhållit 6000 r.’dr b:co,
H. Ex. Hr Gr. o. J^andtm. framställde propos. till
bifall å Utsk:s i denna del framställda förslag,
hopades nej.
II. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade an¬
taga det af Hr Hjärne nyss. upplästa förslag.
Bifölls.
Utsk:s förslag om en underd. framställning till
K. M. i afseende på öfverlåtande framdeles åt
diligence- och fbrvagns-inrättningar na att
fortskaffa brefposten.
Frih. Palmstjerna: Jag tror mig finna, att TJtsk:snu
föredragna förslag icke till sin redaction är fullkomligt sam¬
manhängande och alt derföre någon rättelse åtminstone vid
slutet är nödig. Förslaget innehåller: ”alt K. M. täcktes,
efter Dess nåd. bepröfvande, när diligence- och forvagns-
inrättningar hunnit så utbilda sig, att allm. postföringen kan
af dem till större eller mindre del öfvertagas, så in¬
rätta brefposlen, att densammas förskaffande kunde åt dem
öfverlåtas. Conclusionen, att brefposten, d. v. s. postfö¬
ringen utan inskränkning, borde till dem öfverlemnas, stål’
icke i öfverensstämmelse med premisserna, som förutsätta,
att postföringen endast till någon del skall kunna af dein
öfvertagas. Jag tillstyrker derföre, att eftersatsen, för att
motsvara försatsen, må få den lydelse, att brefposten mätte
så inrättas, ”att densammas fortskaifande kunde i samma
mån åt dem öfverlåtas.”
Frih. Gederström: För min del anhåller jag om af-
slag å detta förslag. Postföringen, med undantag af suäll-
Den xj November e. m.
poster, hvilka forslas med gästgifvarskjuts och möjligen kun¬
de öfvertagas af diligence-inrättningar, kan icke öfverlåtas åt
dessa inrättningar, emedan den är uppdragen åt dertill sär¬
skildt anslagna hemman, som för detta besvär åtnjuta fri¬
het från andra onera, i följd hvaraf kostnaden för denna
postföring icke direote drabbar postcassan. Om således post-
förjngen skulle öfverlåtas till diligence-inrättningar, faller det
af sig sjelf, att den utgift, statsverket derför skulle nödgas
till dem erlägga, tomine att vida öfverstiga den ersättning,
som af posthemmanen kunde erhållas för deras befriande från
postföringen. Jag tror således, att den ordning bör orub-
badt bibehållas, som nu är gällande för den ordinarie po¬
sten, hvilken icke beliöfver forslas hastigare, än sådant af
de indelta hemmanen kan ske; och jag begär på denna
grund afslag å Utskts förslag.
Gr. Horn: Ehuru jag icke inom Utsk. deltagit i pröf-
ningen af denna fråga, inser jag dock meningen med detta
förslag. Man har nemi. tänkt sig, att om diligence-inrätt-
ningarna så kunde utbildas, att diligencer på de större vä¬
garna kunde alla dagar gå fram och åter, <let vore af vigt,
att diligence-stationerna blefve postcontor, hvarifrån poster
alla dagar kunde afgå- För min del tror jag, att en stor
vinst för det allmänna skulle uppkomma, i fall diligerice-
inrättningarna vunne en sådan utbildning.
Hr von Hartmansdorff: Om diligencerna i vårt
land borde alla dagar gå fram och åter, lära de dock för¬
modligen ej böra gå om nätterna, såvida resande skola kom¬
ma att sig deraf begagna; då blifva de ej lämpliga för post¬
föring. Jag instämmer derföre i Frih. Cederströms begä¬
ran, att detta förslag måtte ogillas. Vill man dock i detta
ämne besluta en underd. skrifvelse, så får jag tillstyrka den
redactionsförändring i förslaget, att man i stället för begä¬
ran, det K. M- måtte ”så inrätta brefposten, att densammas
förskaffande kan till dem öfverlåtas,” anhåller, att K. M,
måtte ”göra brefpostens gång så långsam, att densammas
förskaffande kan till dem öfverlåtas;” ty med annat vilkor
ser jag ej, att det kan ske, och man har åtminstone sagt
rent ut, hvad man menar, ehuru brefskrifvare ej torde blif¬
va dermed belåtna.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Lika med Gr.
Horn anser jag, att, om diligence-inrättningarna här i Sve¬
rige vunne samma utsträckning som i andra länder, det vo¬
re fördelaktigt att ut dem öfverlåta brefpostens bortskaffan¬
de. Jag ser intet hinder, hvarför icke diligencerna här, li¬
kasom annorstädes, kunde gå både natt och dag, och jag
tillstyrker derföre bifall å förevar, förslag.
Utskrs förslag i denna del blef af It. o. Ad. afslaget.
Uppå derom framställd propos. blef hvad Utsk. i of-
ao6
Den 17 November e. m.
rigt uti sitt första betänk. N:o 98 tillstyrkt af R. o. Ad, bi*
fallet med de uti betänk. N:o i34 gjorda förändringar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O, Silfverstolpe,
Onsdagen den 19 November i834.
Plenum kl. 10 f, m.
Justerades 1 prot.utdr. för d. 17 dennes f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk, inkomna förslug till Ii. Stms underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o a 10. ang:de förmedling af sådana inom Jemtlands
län befintliga hemman, hvilka vid afvittring befunnits brista
i ägor;
N:o 21 r, i anledn. af åtskilliga föreslagna åtgärder till
lindring i rustnings- och roteringsbesväret.
Vid förnyad föredragning af Bevilln - och Oecon.Utskms
d. i5 dennes på bordet lagda memor. N:o 7 med förslag till
samuianjemnkning af RiksSt:ps beslut, ang:de grunderna för
brännvinsbränningsrättigheten, samt till voteringsproposrr i
fråga om brännvinsbränningens beskattning, blef samma me¬
mor. ånyo lagdt på bordet af Hrr Gunther, Garl Gust.,
samt von .Hartmansdorff, Au g.
Företogs lill pröfning StatsUtskrs d. i5 dennes på bor¬
det lagda memor. N:o 310, angrde utsättande af en pre-
scriptionstid, inom hvilken de från Rilssg.cont, utgifna cre-
ditsedlar böra till inlösen företes.
Frih, Boye, Ludv.: Att en viss prescriptionstid utfå*
stas för riksg.sedlarnas gångbarhet i allm. rörelsen, deremot
Rar jag intet att invända; men att dessa sedlar skola förlo¬
ra sin rätt till inlösning af staten, kan jag icke godkänna.
Statens vinst kan icke byggas på enskildas lidanden, allra-
minst då dessa enskilda möjligen utan eget förvållande kun¬
na iråka ett sådant lidande, Jag vill anföra ett exempel.
En man dog för några år sedan och Jemnade uti sin bureau
efter sig 3o,ooo r:dr uti nya bancosedlar, insätta i bans
panm, men icke transporterade. Henna gången var det ett
likt sterbhus; men var det väl rätt, att det förlorade sum-
liim). Hvarföre skall icke staten, såväl sorn den enskilde,
Den ig November.
Letäla sin skuld? Jag begär bifall till betänk, med den än¬
dring, att förslaget om viss tid, efter hvilken riksg.sedlarna
skulle anses hafva förlorat all rätt till inlösen, må utgå.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då det är första
gången frågan är före, lärer någon ändring i betänk, nu ic¬
ke kunna äga rum, utan är för sådant ändamål en ålerre“
miss nödig. Jag instämmer i anhållan derom och tror, att
tiden af 5 år, inom hvilken riksg.sedlarna borde utur rörel¬
sen försvinna, är alltför kort. Då koppardalerssedlarna af-
lystes, hade redan 70 år förflutit, sedan de upphörde att
utgifvas. Om staten skulle upphöra att inlösa riksg.sedlar¬
na efter 5 år från det sådana icke vidare Utgifvas, korame
säkerligen flera förluster alt deraf uppstå. För min del in¬
ser jag dessutom intet skäl att drifva riksg.sedlarna ur rö¬
relsen, helst då Ständerna beslutat, att myntenheten skall
rättas efter riksg.beräkning. Jag påminner mig, att vid fö¬
regående riksdag gjordes motion om ersättning till en enka,
som gjort förlust på discontsedlar, oaktadt dessa voro aflysta
flera år förut. Någon besparing för staten uppkommer icke
genom förslaget; ty uti ett sednare betänk, har Utsk. före¬
slagit, att tjenstepersonalen må fortfarande åtnjuta deras
arfvoden, och då kunna de äfven fortfara med besväret att
inlösa sedlarna. Vi hafva ju dessutom endast 5 år lill nä¬
sta riksdag, och det ar tids nog att då fatta beslut i den¬
na fråga. Jag anhåller, alt dessa anmärkningar må få åt¬
följa återreniissen.
Frih. Boye: Min begäran om förändring i Utskts be¬
tänk. härledde sig från den irring, att jag trodde, att det¬
samma nu föredrogs efter föregången åtefremiss. Jag rättar
nu mitt misstag och begär återremiss, under hopp, att Utsk.
frångår sitt förslag, hvars beskaffenhet af oroande ökas ge¬
nom den korta tid, sorn Utsk. funnit för godt bestämma för
riksg.sedlarnas gångbarhet; och i alla fall väntar jag af
Utskrs moral, att det icke anser dermed kunna sammanslå
ett förslag, som skulle skaffa staten en oskälig vinst på en¬
skildas bekostnad, och att således, om en prescriptionstid
för gångbarheten Utsättes, staten likväl alltid blir skyldig
att inlösa sedlarna, då de på vederbörlig ort, i sådant af¬
seende, presenteras.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Instämmande med Hr v. Hart¬
mansdorff, anhåller jag om återremiss. Det är alldeles öf¬
verflödigt att nu vidtaga något beslut i detta ämne.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Såväl den siste ta¬
laren som Hr v. Hartmansdorff hafva yrkat, att det är för
tidigt att vid denna riksdag fatta beslut uti det ifrågavar.
ämnet. Om så är, synes det knapphändigaste sättet att gö¬
ra en sådan åsigt gällande vara att afslå betänk.; och jag
skulle altså yrka ett sådant beslut, om jag trodde, att det
aoS
Den ig November.
vore grundlagsenlig!; men dä R. o. Ad. ofta iakttagit en så¬
dan method, synes intet hinder förefinnas emot densammas
tillämpning nu.
StatsUtsk:s mentor. N:o 3io återremitterades.
Ånyo föredrogos och biföllos StafsUtsk:s d. i5 dennes på
bordet lagda ut!åt:n:
N:o 311. i anledn. af en till Fullmägtige i Riksg.cont.
ingifven och af dem till Utsk. öfverlemnad ansökn. af åt¬
skilliga tjenstemän vid nämnde Contors creditsedel verk att,
vid deras nu innehafvande tjensters indragning, varda bibe¬
hållna vid de för samma tjenster på stat uppförda löner;
äfvensom ang:de deras pensionsrätt;
N:o 312. i anledn. af Domprosten Lidmans motion, att
Riksg.cont. måtte befullmägtigas att på vissa vilkor sätta till
Götha canalbolags disposition de 93,926 r:dr b:co, som der
äro deponerade till säkerhet för canalens framtida underhåll.
Föredrogs ånyo StatsUtskts d. i5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 313 i anledn. af K. M:s till Utsk. aflåtna
nåd. skrifvelse af d. 6 sisth September, i fråga om lån af
allm. medel till segelfartens skyndsamma förbättrande å
Götha Elf och en hamnanläggning vid Götheborg.
Frih. Boye, Ludv.: Under misströstan, att kunna
åstadkomma den ändring, jag i detta betänk, önskade, må¬
ste jag respectera en sådan olycka; men jag ogillar enskildt
hela betänk, och motiverna derför, emedan det visar, huru
liten håg StatsUtsk. äger för befordrandet af våra näringars
förkofran.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 3i3 bifölls.
Till pröfning företogs StatsUtskrs d. i5 dennes på bor¬
det lagda utlåt. N:o 314> i anledn. af väckt fråga om pen-
sionsunderstöd åt enkor och barn efter läkare, hvilka allidit
i cholerafarsoten.
Hrvon Ha r t m a ns d o rff, Aug.: Jag anhåller alt få fä¬
sta uppmärksamheten på Domprosten Hem lins reservation , ali
hvilken Prosten Stenhammar jemväl instämt, samt begär,
på de grunder densamma uppgifver, att R. o. Ad må sluta
sig till en sådan åsigt af ämnet; för hvilket ändamål, samt
enär frågan icke förut varit under pröfning, återremiss af
betänk, torde böra äga rum.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jag var bland
dem, som på afdelningen bidrogo dertill, att det förslag,
som innefattas i den åheropade reservationen, blef afdelnin¬
gen beslut. Det förkastades i Utsk:s plenum, och jag till¬
styr-
Den 19 November.
styrker nu återremiss, på det alt saken må erhålla en an¬
nan utgång.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag instämmer med de sista
talarne, och skälet, hvarför jag önskar ett sådant resultat,
är icke så mycket den omständighet, att läkarne äro expo¬
nerade för smitta i och för deras användande under cho-
lerafarsoten, men derföre, att en läkare, som verkligen nit¬
älskar för sitt kall och äger förmågan att hjelpa lidande li¬
kar, under en sådan tid verkligen går längre i ansträng¬
ning, än han måhända borde, och längre, än man af någon
menniska har rätt fordra, och sålunda lätt faller ett offer
för sitt ädla nit. Derföre understödjer jag den åberopade
reservationen och yrkar återremiss, på det Ulsk. må taga
densamma till grund för dess förnyade utlåt.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 314 återremitterades.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. i5 dennes på bordet lag¬
da utlåt. N:o 315, i anledn. af väckt fråga om understöd af
allm. medel till frami. Just.ombudsm. Poignants 2:ne omyn¬
diga söner.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: TJtsk:s afstyrkande utlåt, i
förevar, mål uppkallar mig att yttra några ord. Aflidne
Revisionssecret. Poignant var känd för utmärkt nit och ar¬
betsamhet. Det embete, han innehade, var högst mödosamt,
och den dervid anslagna lönen deremot ganska ringa. Man¬
nen bortrycktes nu i sina bästa år; och det synes icke
obilligt, att R. St. tillägga hans efterlemnade familj något
stöd, då Ständerna haft sådant förtroende för honom, att
de utsågo honom till deras Just.ombudsman. Jag skulle alt¬
så önska, att den föreslagna pensionen beviljades, och begär
i sådant ändamål återremiss af betänk.
Frih. Roye, Ludv.: För mig gäller rättvisa och prin¬
cip mera än personliga considerationer. Jag skulle önska,
att jag kunde förena mig med den siste talaren; men jag
kan icke förmå mig till en sådan inconsequens, att nemi.
först förklara, det intet kan göras för de medborgare, hvil¬
ka uppoffrat deras lif under nitet för det allmänna, men
deremot bevilja understöd för dem, som i omförmälda afse¬
ende stå långt efter de förra. Jag måste altså, fastän med
ledsnad, tillstyrka bifall till betänk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den siste värde ta¬
laren har sagt sig tillstyrka bifall å betänk, för consequen-
sens skull i afseende på beslutet om understöd till familjer¬
na efter läkare, hvilka i choleran aflidit; men jag får fästa
hans uppmärksamhet derå, att R. o. Ad. just nyss återre¬
mitterade betänk, i berörde fråga, för att åstadkomma ett
16 H. 27
aio
Den 19 November.
motsatt resultat till det, som Utsk. föreslagit. Jag kan för
öfrigt icke annat iln förena mig i begäran om återremiss af
detta betänk., såsom ett sätt att visa, hvad värde R. o. Ad.
sätter på R St:s enda embetsman. Då R. St. skänkte honom
sitt förtroende, var det icke blott under hopp om hvad
han framdeles kunde komma att göra, utan af kännedom
om hvad han redan gjort. Det är altså ett dåligt skäl, Utsk.
nyttjar, då det säger, att Revisionssecret. Poignant icke hun¬
nit uppfylla det i allmänhet gällande vilkoret för beredan¬
de af pensionsförmån åt efterlefvande; ty uti de värf, deri
han gjort sig förtjent af det förtroende, honom veder¬
fors, hade han uppfyllt allt, hvad han kunnat göra. Att
han icke hann uträtta något såsom Just.ombudsman var
icke hans fel, och hans barn böra väl icke straffas för det
choleran afbröt deras faders verksamhet. Jag har ännu ett
considerationsskäl. Poignant var den förste ofrälse man,
som blifvit vald till ordinarie Just.ombudsman, och motionen
om understödet är väckt i ett ofrälse Stånd. Jag hemställer
då, om det skulle vara delicat att här genast låta frågan
förfalla, och tillstyrker altså återremiss.
Frih. Boye: Jag är ganska viss om, att hvar och en,
som läser det sist afgjorda betänk, och det nu förevar., skall
finna ineonsequensen dem emellan; och det förundrar mig,
huru en talare, hvilken är känd för redbarhet i åsigter, kan
framkomma med så usla skäl, som dem han förebragt emot
det beslut, hvari Utsk. stadnat. Jag frågar: Bevisa väl 18
timmar pä sjuksängen någonting? Bevisar det något att
mannen var ofrälse? Vöre hans familj mindre värd omtan¬
ka, om han varit adelsman? Må det tillåtas mig att kalla
sådant servilism under en rådande mening! Jag åtminstone
kan icke tillåta mig något krypande för de ofrälse Stånden.
Jag fortfar att yrka bifall på betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid StatsUtsk:s utlåt. N:o 3i5 gjorda anmärknin¬
gar hindra dess antagande samt utlåt, således böra åter¬
remitteras.
Ropades ja och nej.
Uppå derom framställd propos. hlef StatsUtsk:s utlåt.
N:o 3i5 af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning föredrogs StatsUtsk:s d. i5 dennes p&
bordet lagda utlåt. N:o 316 i anledn. af K. M:s nåd. skrif¬
velse, ang:de presträttigheternas utgörande på Gottland och
dermed sammanhängande frågor, om en förändrad indelning
af dervar. pastorat, m. m.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller, att i händelse
underrättelse från PresteSt. om dess beslut, rör:de det nu
föredragna ämnet, ännu icke ankommit och hvarom jag ut¬
Den 19 November.
.in
beder mig upplysning, betänkandet må hvila, intilldess en
sådan underrättelse erhållits.
Underteckn. R i d d. S e c r et.: Någon underrättelse uti
det ifrågaställa afseendet har icke från något af de öfriga
Stånden hit inkommit.
Hr Hjärne, Harald, instämde i Hr Stuarts begäran,
att StatsUlsk:s utlåt. N:o 316 ytterligare måtte få hvila på
bordet.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. i5 dennes på bordet lag¬
da utlåt. N:o 3iy i anledn. af erhållen ålerremiss af Utsk:s
förslag N:o ig3 till liqviderande af Riksg.contts skuld vid
i834 års slut för upptagna lån af allmänheten.
Uppå begäran af Frih. von Schulzenheim, Dav.,
upplästes Hr v. Troils utlåt, åtföljande reservation.
Frih. von Schulzenheim: Den upplästa reservationen
synes mig innefatta så tillräckliga skäl för antagande af det
förslag, hvarvid afdelningen inom Utsk. stadnat, att jag in¬
skränker mig till åberopande af samma skäl för den anhål¬
lan, att vi må erhålla propos. till afslag å Utskrs betänk,
och bifall till det förslag, Hr von Troils reservation inne¬
fattar.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag skiljer mig från Hr v.
Troils förslag uti 2:ne omständigheter; den ena bestående
deruti, att förslaget innehåller, det lånen böra ”helst upp¬
tagas mot 4 proc:s ränta.” Jag anser det vara bättre att
i afseende härpå meddela följande föreskrift: mot ränta,
understigande 5 proc. Den andra omständigheten,hvari
jag skiljer mig från förslaget, är, att det innefattar före¬
skriften, att obligationerna skulle blifva ouppsägbara från
långifvarens sida. Jag anser nemi., att det icke borde vara
Fullmägtige i Riksg.cont. förmenadt alt upptaga lån emot
obligationer, uppsägbara äfven af långifvaren, i händelse så¬
dana kunde mot fördelaktigare vilkor för det allmänna er¬
hållas. Efter iakttagande al de rättelser, jag uppgifvit, vill
jag för min del bifalla förslaget.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Jag har icke något att til¬
lägga vid Hr v. Troils reservation, hvilken fullständigt ut¬
reder frågan. Då man erkänner Riksg.cont. behof af att
låna, måste man ock erkänna sådana vilkor för uppfyllan¬
det af detta behof, hvilka närmast öfverensstämma med de
sundast och allmännast bepröfvade financeprinciper. Om lå¬
net erhålles emot 4 elit'1' 5 proc., kommer i det hela på ett
ut, ty i förra händelsen motsvaras den ena proc. af rabat¬
ten på capitalet; och det må således bero på conlrahenter-
na att välja det ena eller andra, allt efter sorn det bäst ac-
2 12
Den ig November.
commoderar. Jag tillstyrker bifall u det af Hr v. Troil i dess
reservation uppgifna förslag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag instämmer uti Hr v.
Troils reservation i sjelfva hufvudsaken, emedan jag anser
den mera consequent, såsom utgående från synpunkten att
bereda en lägre räntefot. Detta mål vinnes dock i ännu
högre grad, om man, på sätt Hr Stuart föreslagit, uttager
orden: ”ej uppsägbara från långifvarens sida”; ty derigenom,
att en sådan uppsägningsrätt äger rum, blifva obligationer¬
na användbara i den större rörelsen. Jag är öfvertygad, att
det finnes flera, som kunna göra sig vinstpenningar mot 3
proc:s ränta; men korta uppsägningstider måste då vara ut-
fästade, t. ex. 3 månader. Jag tror visst icke, att hela det
jfrågavar. behofvet kan sålunda fyllas; men det bör till¬
komma Fullmägtige att på det sättet upptaga så mycket de
kunna, och för min del önskade jag, att ju större del, de¬
sto bättre, må ställas på 3 proc. och med kort uppsägnings¬
tid. För att gifva Riksg.cont. styrka att göra face emot
möjligen större påkänningar, bör det då äga ett creditiv på
en million eller deröfver; och jag är öfvertygad, att den
allmänna räntan såmedelst korame att nedtryckas, hvilket är
så högligen önskvärd!. Så länge Riksg.cont. betalar 5 proc.,
är det fåfängt att vänta, det den allmänna räntan skall ned¬
gå; hvaremot det dubbla ändamål vinnes, derigenom att
obligationerna ställas på lag ränta, att det både åstadkom¬
mer hushållning för Riksg.cont. och bidrager till nedtvin¬
gande af den allm. räntan. Härtill kommer ytterligare den
fördel, att rörelseea pita let ökas; ty om Riksg.cont. utgåfve
sedlar på ioo r:dr mot låg ränta och kort uppsägningstid,
skulle de säkerligen blifva mycket begagnade i den allm.
rörelsen. Åtminstone skulle ^ million snart kunna antagas
såsom fullkomligt fästad der; och huru vill man väl åstad¬
komma ökning i rörelsecapitalet på ett naturligare sätt, än
att allm. verk utgifva löpande förbindelser, hvilka kunna
antaga karakleren af penningar. Jag tillstyrker altså bifall
till Hr v. Troils förslag, med den ändring likväl, att Riksg.¬
cont, jemväl må upptaga lån pä kort uppsägningstid och
mot 3 proo:s ränta; i afseende hvarå jag föreslår, att ett
lämpligt creditiv må för cont. anskaffas, på det detsamma
må kunna göra face emot möjligen på en gång förekomman¬
de större uppsägningar.
Frih. Silfverskjöld, Garl: Jag hemställer, huruvida
icke ett vida större belopp än 200,000 r:dr årligen kornrne
att erfordras, i fall Hrr Stuarts och Lagerhjelms förslag om
obligationers uppsägning, jemväl å långifvarens sida, skulle
äga rum. Jag anser det nemi. omöjligt att beräkna, huru
mycket som komme att uppsägas; och denna invändning är
för mig nog vigtig för att bestämma mig emot det nämnda
förslaget. Hvad åter beträffar det af Utsk- uppgifna, har
Den ig November.
ai3
derå icke af någon ledamot blifvit yrkadt afseende, hvadan
jag icke anser nödigt att ingå i någon vederläggning deraf.
Min åsigt är den, att man bör ordna lliksg.conCs credit så,
att icke andra förbindelser utställas, än de, sorn kunna sä¬
kert honoreras. Jag tillstyrker derföre, lika med Frih.
Palmstjerna, obligationer mot 4 procts ränta och med 2
procts amortissement; men då opinionen icke syntes så stämd,
att detta project kunde vinna bifall, har jag instämt uti
Hr v. Troils förslug, som åtminstone ligger närmare det i
min tanka rätta, än hvad Utsk. föreslagit. Jag yrkar altså
antagande af Hr v. Troils förslag.
Hr Stuart: Jag har icke föreslagit, att hela Riksg-
cont:s behof skulle fyllas genom lån på obligationer med
ömsesidig uppsägningsratt, ulan blott att Fullmägtige måtte
äga utfärda jemväl dylika förbindelser, derest de funne så¬
dant fördelaktigt. Det är derföre jag föreslagit de ändrin¬
gar i Hr v. Troils förslag, som jag uti milt första yttrande
uppgaf; oell jag är öfvertygad, att reservantens afsigt, att
nemi. få Riksg cont:s skuld liqviderad på så fördelaktigt sätt
som möjligt, derigenom säkrast komine att ernås.
Hr von Troil, Emil: Hr Lagerhjelm har benäget
velat bibringa min reservation den consequens, sorn han an¬
såg densamma sakna. Jag erkänner hans välmening med
• tacksamhet, ehuru jag icke kan emottaga den erbjud na hjol¬
pen. Jag anser ingen princip böra fullföljas så långt, som
den kan tänkas, utan endast så långt, som den kan verk¬
ställas. Då det är fråga om län på längre tid, och om ra¬
batten på capitalet icke skall blifva alltför stor, äro 4 proc.
den minsta ränta, mot hvilken man kan påräkna penningar.
Att upptaga sådana på kort tid är väl möjligt mot låg rän¬
ta; men Riksg.cont. skulle derigenom äfventyra hela sin cre¬
dit, ty vid hvarje krisis, då en större påkänning inträffade,
skulle svårigheten för Cont. att erhålla nya län ökas, och
sådana måste likväl erhållas för att kunna betala de gamla.
Det blefve ock fullkomligt en slags bankrörelse, hvilken för
närvar, har ett motstycke i Handelsdisconten. Den upplå-
nar på korta uppsägningstider, och ofta äro uppsägningarna
ganska hopade, så att verket endast dermedelst kunnat reda
sig, att det inställt sina utlåningar. Jag är ganska öfverty¬
gad, alt Riksg.cont:s ställning kunde blifva ganska betänk¬
lig, i fall man på sådant sätt sökte rangera densamma. Här¬
med har jag velat besvara Hr Stuarts anmärkning med af¬
seende å beredande af lån mot lägre ränta, än 4 proc.
Frih. Cederström, Jac.: Jag instämmer med Hr La¬
gerhjelm. Uppå Hr. v. Troils förslag, att vinna en låg ränta ge¬
nom betydlig rabatt på capitalet, har jag deremot svårt att ingå.
Enligt Hr Lagerhjelms förslag fås fulla capitalet, och rän¬
tan nedsättes likväl. Att verkställigheten är omöjlig tror
jag icke. Man har nemi. förr sett löpande 3 procrs-papper
Don ig November.
ganska väl göra sig gang bara; oell att uppsägningarna skulle
blifva större, lin Riksg.cont. kunde emotstå, är icke tänk¬
bart, emedan det säkerligen icke funnes en enda köpman i
lmfvudstaden, som ej skulle hafva sin cassa i dylika papper,
oell dessa cassör äro säkerligen vida öfverstigande hela
Riksg:scont:s behof. Jag tillstyrker altså bifall till Hr v.
Troils reservation med den förändring, Hr Lagerhjelm fö¬
reslagit.
Hr Lagerhjelm: Jag ber att närmare fa utveckla min
åsigt, för att öfvertyga R o. Ad., alt den är verkställbar,
och jemväl söka visa, att rälla consequensen deraf verkligen
icke består uti att söka erhålla penningar utan någon rän¬
ta, samt tillika upptaga den fråga, huruvida Riksg.cont. kom-
me att äfventyra dess credit, i händelse mitt förslag antoges.
Riksg.cont. behöfver 3 millioner. Min önskan vore, att det
måtte upplåtas åt Cont:s styrelse att upptaga så mycket
penningar, den kunde erhålla emot 3 proc. Dermed har
jag icke sagt, att alla 3 millionerna skulle på sådant sätt
upptagas; blott så mycket styrelsen kan få och se sig i
stånd att efter en kortare uppsägning betala. Beloppet har
jag icke bestämt, ty det skulle rätta sig efter omständighe¬
terna, hvilka icke på förhand kunna utredas. Det är kändt, att
samma grundsats, jag påyrkar, följdes för io år sedan och
Jyckades. För längre tid tillbaka gingo många 3 proc:s
obligationer i Riket; de voro användbara och fasthöllo sig
i rörelsen till betydligt belopp. Låtom oss antaga, att blott i
million kail anskaffas på det sätt, jag önskar. De öfriga ?.
millionerna skulle då anskaffas på det andra sättet; och
man behöfde säkerligen endast jemnföra förhållandet i ena
fallet med det i det andra för att linna, att Riksg.cont. uti
det förra vunne i proc. Jag har redan sagt, att jag anser
Riksg.cont. för bedrifvande af en dylik lånerörelse böra äga
ett creditiv, fastän jag tror, alt detta mera erfordrades till
sjelfva sin existens, än för att verkligen anlitas, hvilket
sednare endast kunde inträffa genom felaktiga operationer.
Jag föreslog vidare detta creditiv till 4 million. Mot en half
proc. kunde ett sådant säkerligen lätt erhållas inom Riket. Om
man nu kari få i million mot 3 proc. i stället för 4 eller
5, så och om proc. å den \ millionen, d. v. s. 4 af deo
liela, afräknas, vinnes ju i alla fall 1 ä 14 proc. Delta lä¬
rer svårligen kunna vederläggas. Jag fortfar att yrka bifall
till Hr v. Troils förslag, med den stora förändring deri,
som Hr Stuart och jag uppgifvit.
Gr. Frölich, Dav.: Jag vill icke påstå, alt Hr v.
Troil valt det bästa sättet, då han argumenterat ex absurdo;
men jag kan icke annat fatta, än att han i saken har rätt.
Skillnaden i de båda förslagen tror jag härleda sig derifrån,
att på Hr Lagerhjelms sida har man förbisett vigten deraf,
att Riksg.cont:s affärer rangeras pä solida grunder; ty jag
Deli i g N o r c m b e r.
21J
fruktår bestämdt, att om lians förslag antages, kunde Riksg.-
cont:s credit äfventyras. Man bar väl åberopat erfarenhe¬
ten af hvad tillförne i berörde afseende ägt rum oell galt
lyckligt; meri jag tror icke, att man i detta fall får sluta
till det tillkommande frun det förflutna, ty med den opi¬
nion emot låuesystemer, som nu är rådande, fruktar jag, att
Hr Lagerhjelms förslag snart nog koinme att bringa Riksg.-
cont. i misscredit. Jag anser icke heller någon fördel vara
vunnen med att utställa obligationerna på korta tider, utan
tror, att det snarare skulle motverka än befordra ändamålet
af allm. räntans nedsattuing, hvilken är lika nödig i afse¬
ende å stående lån som de på kortare tider, och vida mer.
Jag gillar altsä Hr v. Troils förklaring; men jag vet derfö¬
re icke, af hvilka skäl Fullmägtige skola förbjudas att ut¬
ställa obligationer med ömsesidig uppsägningsrält, enär jag
anser den, utan något sådant förbud, likväl komma att så
förhålla sig. Jag tror derföre, att den af Hr Stuart an¬
märkta mellanmening gerna kan utgå, likasom jag äfven
godkänner Hr Stuarts erinran i afseende på räntan, och tror
jemväl, att det icke behöfver uttryckas, alt de föreslagna
200,000 r:dr skola användas lill 5 proc:s amortissement och
5 procis ränta, utan att det endast bör hela, att 200,000 r:dr
årligen anslås för det ifrågavar. ändamålet. Jag anhåller, att
dessa rättelser i Hr v. Troils förslag må äga rum, och till¬
styrker detsamma i öfrigt.
Frih. Boye, Ludv.: De talare, som motsatt sig Hr La¬
gerhjelms förslag, hafva icke nekat den notoriska sanning',
att lliksg.cont. på 1790-talet upptog lån emot sedlar på 100
ä i5o r:dr, uppsägningsbara på 1 månad. Dessa sedlar gin-
go som penningar, och ingen uppsade dem. Alla cassör ha¬
de sina penningar deri. Man har sagt, att våda för credi-
ten kunde uppstå, att allm. opinionen är emot förslaget
m. m. Hvad innefatta väl sådana skäl. Jag är för min del
öfvertygad, att samma kraft, som fordom kunnat åstadkom¬
ma en tillfredsställande erfarenhet i denna del, jemväl hä¬
danefter skall göra sig gällande; och opinionen kan icke
annat än låta styra sig af hvarje enskild fördel. Jag kan
altså icke godkänna de framkastade farhågorna; men afven
om man antager dem, sä frågar jag: hvad fara kan väl
uppstå derigenom, att man försöker! Jag yrkar bifall till
Hr Lagerhjelms förslag.
Hr von Troil: Att Frih. Cederström och jag komma
till olika slutsatser finner jag icke besynnerligt, då vi utgå
från olika grunder. Hvad beträffar åberopandet af förhål¬
landet pä 1790-talet, skulle jag tro, att exemplet är mindre
prisvärdt; ty man skall blott komma ihåg, att Banken i
sammanhang dermed gjorde bankrutt och lemnade endast
33.1 proc. Hvad sedan angår disconternas 3 proc.sedlar, är
det sannt, att de en tid gingo förträffligt; men vid första
Den ig November.
starkare påkänning ramlade hela verket. Hr Lagerhjelm
liar velat lemna åt FuIImägtige alt bestämma, huru vid¬
sträckt det af honom uppgifna sättet borde begagnas, allt
i män sorn penningar erbjödo sig. Jag bestrider icke, att
Jan sålunda kunde erhållas; men det är just sedan sådant
skelt, som vådan komme att inträda. Man har föreslagit
ett creditiv. Med ett tillräckligt sådant är det visst sannt,
att någon våda icke vore att befara. Men hvar skulle cre-
ditivet tagas? I Banken ej! Det skulle då sökas hos en¬
skilda bankierhus; men då blefve åter kostnaden så betyd¬
lig, att den uppslukade hela vinsten. Jag afstyrker altså
Hr Lagerhjelms amendement.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Äfven jag önskar den
förändring, Hr Stuart föreslagit, och anser stor vinst för sta¬
ten deraf böra uppstå. Det hittills begagnade obligations-
systemet har visat svårigheten att erhålla ouppsägbara lån i
Jandet. Armeiens Pensionscassas oell Iiiksg.cont:s obligationer
liafva varit nere till 80 proc. De stå nu till 90 derföre,
att de få belånas till sådant belopp, och skulle eljest säker¬
ligen fortfarande falla, särdeles Riksg.cont:s, hvilka med be¬
gärlighet utbytas för Armeens Pensionscassas. De få capita-
ler, som finnas i landet, äro redan medtagna; och man be-
liöfver blott taga erfarenheten till ledning för att inse de
stora förluster för staten, som skulle uppkomma derigenom,
att obligationerna blefve ouppsägbara, enär räntan då måste
bli fva ojemnförligt drygare, än kostnaden för anskaffandet
af det erforderliga creditivet, hvilket säkerligen mot £ proc.
kunde erhållas. Jag tillstyrker altså Hr Stuarts förslag.
Frih. Cederström: Jag vill endast emot Ilr v. Troils
åberopade exempel med Handelsdisconten erinra, att det är
helt annat att upplåna för att åter utlåna, hvarvid hvarken
låneansökningarnas myckenhet eller documenternas säkerhet
kunna tillförlitligt bedömas, än att upplåna för statens räk¬
ning mot ränta, hvartill, såväl som till ett årligt amortisse-
ment, anslag äro bestämda. Det creditiv, Hr Lagerhjelm fö¬
reslagit, anser jag icke vara beliölligt; men för säkerhetens
skull har jag icke något deremot och är då öfvertygad, att
det kan erhållas emot högst § proc. Om meningen är att
söka lån mot betydlig rabatt på capitalet, medger jag, att
det är consequent att genomdrifva Hr v. Troils förslag
oförändradt; men då det deremot kan arithmetiskt bevisas,
att det sätt, jag föredrager, är mera vinstbringande såväl i
afseende ä capital som ränta, torde det åtminstone böra lem¬
näs FuIImägtige öppet att försöka detsamma.
Hr Lefre'n: Det förundrar mig, att åtskilliga talare,
som vanligen påyrka, att näringarna böra bispringas och att
man ej bör försvåra utvägarna för den enskilde att dertill
skaffa sig medel, att dessa talare nu ifra för ett sådant sätt
att
Den xg November.
217
att upplåna för Riksg.contcs behof, hvars tendens är att un¬
danrycka näringarna alla låntillgångar. Det är evident, alt
Riksg.cont kan få lån mot 3 ä i proc., allt efter de mer
eller mindre korta uppsägningsterrninerna, och får fullt för
fullo; men en annan fråga blir.: Är det lätt att i Slock¬
holm etablera en sådan lånerörelse för statens räkning, hvar¬
igenom enskilda lånbehöfvande Oupphörligen gingos i förväg?
Är det rätt att i Stockholm etablera en stor huf, som un-
danfiskade för den enskilde de dagliga tillgångarna? En så¬
dan är redan etablerad uti Handelsdisconten; och sedan den¬
na finnes, är det en dubbel ineonsequens att inrätta en dy¬
lik jemväl för Riksg.cont. och sålunda ställa dessa i oupp¬
hörlig opposition mot Banken, likasom alne dragare, hvar¬
af man låter den ena undanrycka fodret för den an¬
dra. Det är bast, att vi följa andra länders exempel; och
jag är öfvertygad, att Riksg.cont. skulle blifva illa i sina af-
lärer, om en kris uppstod, då näringarna stridde om capi-
talerna. Det går icke an att stidla statscrediten på så lösa
grunder för att vinna några r:dr på räntan, Jag adresse¬
rar mig särskildt till Frih. Boye, som alltid visat sig ifra för
näringarna; ty i detta fall tror jag, att Ur Frih. misstager
sig, då han tillstyrker detsamma sorn reservationen.
Frih. Boye: Jag fritager Ilr v. Troil från uppsåtet att
hafva velat förvilla; men det är nödvändigt att urskilja 2:11c
saker, som han sammanblanda!, och resultatet blir då an¬
norlunda. Då vi talade om Riksg cont:s credit, talade han
om staten och riksg sedlarna. Riksg.cont. har aldrig gjort
bankrutt. Den lånerörelse, som nu är föremål f ör vår t till¬
styrkande, är hemtad från lånerörelsen på 1790-talet. Hr
v. Troil har ratt., att riksgtsscdiarna löllo; men det har intet
sammanhang med lånerörelsen, utan det hade sin grund der¬
uti, att då man 1789 tillät 6 millioner r:dr riksg:ssedlar, ut-
gåfvos likväl ai millioner, och du var det klart, att bank¬
rutt skulle uppstå. Detta hade likväl intet att göra med
lånerörelsen. Sedan jag altsä återfört frågan från den miss¬
tänka, sorn Hr v. Troils uppgift deremot kunnat vacka, ber
jag att något få uppehålla mig vid Hr Lefre'hs yttrande.
Jag ifvar för näringarna och är glad att kunna åberopa Hr
Lefre'ns bifall dertill; men just derföre vill jäg understödja
Hr Lagerlijelms förslag och kan icke finna annat, än att
den omtalade håfven aldrig komme att förorsaka någon
förlägenhet, emedan den utsläppte dagen efter, hvad den
föregående dagen uppfiskat. I alseende å jemnförelsen med
Handelsdisconten och invändningen, att förslaget skulle un¬
danrycka medel för densamma, får jag förklara, alt jag
just önskar det. Jag har nemi. icke någon ensidig kärlek
för Handelsdisconten; och pä det Hr Lefren må göra mig
rättvisa, frågar jag: är det billigt, att alla capitaler få upp-
16 H. att
Den 19 November.
tagas af ITandelsdisconten , att Konungens propos. om ökning
i LJIldiscontrörelsen måste öfvergifvas. Jag bekänner upp¬
riktigt, att jag vill bibehålla båda, men jag vill icke, att
Handelsdisconten skall absorbera allt. Jag yttrade mig för¬
ut i dag i afseende å Ulldisconten samt att jag önskar, att
Riksg.cont. må för densamma få upptaga lån. Måhända har
jag nu gjort mig förstådd af Hr Lefre'n och förtjent af att
bibehålla det loford, han gifvit 111ig för månhet om närin¬
garnas bästa.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Att ingå i yttrande
emot sjelfva betänk, lärer vara öfverflödigt, enär icke nå¬
gon enda röst härstädes understödt detsamma. Deremot tor¬
de ett annat förslag, som blifvit uppgifvet af Hr Lagerhjelm,
erfordra någon närmare undersökning, på det man må kom¬
ma i tillfälle att stadga sin öfvertygelse, huruvida det med
fördel är verkställbar! eller icke. Man har i förflutna tider
sett den föreslagna methoden användas och med mycken
framgång. Emellan 1823 och 1828 upptog Riksg.cont. be¬
tydliga lån, uppgående till mera än 11 million, emot obli¬
gationer, löpande med 3 proc:s ränta och penningarna er-
höllos al pari; men dessa obligationer voro ställda ä vista,
och det är otvifvelaktig!, att det var en sådan betalnings¬
förbindelse, som gaf dessa obligationer en så löpande credit.
Sådana betalningsvilkor åter kunde den tiden af Riksg.cont.
utfästas, emedan Cont. ägde obegränsad creditivrätt på Ban¬
ken. Vi veta, att förhållandena nu äro annorlunda. Man
har väl sagt, att det icke är tänkbart, att Riksg.contrs när¬
var. ressourcer skulle linnas otillräckliga för en slik lånerö¬
relse; men jag vågar bestrida det. Det är väl sannt, att
Riksg.cont:s fonder äro högst betydliga, enär de bestå uti
hela nationalrikedomen; men dessa fonder äro icke dispo¬
nibla. Man ser ju årligen, huru Riksg.cont., i samma mån
det i n casse rar, jemväl har utbetalningar för statens behof,
deremot svarande och vanligen öfverstigande, sä att Cont:s
creditiv i Banken snart nog måste anlitas; och detta allt för
de vanliga behofven, utan alt någon början till liqvidation
af skulder kunnat försökas. Man har påstått, att Riksg.cont.
skulle kunna erhålla ett creditiv inom landet på million,
och att icke mer erfordrades för Cont. för att kunna hålla
i oafbruten gång en så beskaffad lånerörelse som den före¬
slagna. För min del betviflar jag, att ett sådant creditiv
kan inom Riket erhållas; ty jag fruktar, att vi icke äga så¬
dana capitalister, som kunna nar som helst hålla en, här i
landet, sä betydlig penningesumma tillhanda. Crcditivet
skulle således sökas utrikes. Möjligen och troligen kunde
det der erhållas; men kostnaden blefve då ganska säkert
betydlig, och skillnaden emellan dessa omkostnader och den
besparing, man af det olika lånerörelsesättet påraknar, kom-
me aitså troligen att, jemnfördt med 4 procis lån, reducera
Den 19 No rem ber.
sig till det tämligen obetydliga beloppet af 6 å 7000 rrdr,
eller, med förutsättning af 5 procrs län oell de möjligen
bästa vilkor för creditivets erhållande, 16 k 17,000 r:dr.
Denna vinst mäste alltid befinnas ganska obetydlig, då man
jemn för den med äfven lyret för Riksg.eont. af en rörelse,
hvarigenom det möjligen kan sättas i förlägenhet, samt med
den för handen varande vigtiga angelägenheten af att nu
grunda ett system för Riksgcontrs operationer, som har en
säker och orubblig grund till sitt första ögonmärke. Denna
säkra grund måste Iliggas af dem, som äga att deröfver be¬
sluta; men jag saknar den helt och hållet i Hr Lagerhjelms
förslag, hvilket jag visserligen medger vara användbart, om,
sedan Riksgcontrs credit hunnit stadga sig, ett temporärt
behof för någon kortare tid skulle uppstå, och man då, så¬
som ett undantag, ville tillgripa denna låneutväg. Men att
börja med att vidtaga den utväg att etablera ett flottante
skuldsystem anser jag oriktigt, helst vinsten deraf icke är
jeinnförlig med äfventvret. Man har sa^t, att ingen¬
ting förloras vid att försöka. Jag skulle deremot anse myc¬
ket vara genom försöket förloradt, i fall det misslyckades; ty
någon större förlust för crediten, än den af det allmänna
förtroendet, kan icke göras, och detta förlorar man, om det
befinnes, att man föreskrifver åtgärder, hvilka äro så be¬
räknade, att de icke kunna verkställas, eller icke motsvara,
ulan tvärtom motverka deras ändamål Jag afstyrker såle¬
des för närvar. Hr Lagerhjelms förslag.
Hvad åter betraffar Hr v. Troils förslag, hade jag för
min del trott, att det förslag, jag tog mig friheten fram¬
ställa uti den reservation, jag afgaf emot det första betänk,
i ämnet (under Nro 1 g3), vore fullständigare, bestämdare och
mera användbart än Hr v. Troils; men då jag tror mig in¬
se, att mitt förslag icke lärer öfverensstämma med den opi¬
nion, som för ögonblicket torde vara mest allmänt rådande
inom Representationen, vill jag icke nu uppehålla R. o. Ad.
med yrkande om dess antagande. Jag öfvergår altså huf¬
vudsakligen till instämmande i Hr v. Troils förslag, likväl
icke under öfvertygelse, att det är så fullständigt, som det
borde vara, men emedan det är det enda goda, som för
nafvar, torde kunna bringas till ett bestämdt resultat. En
anmärkning bar jag dock att göra. irsta punkten i 1 mom.
innehåller nemi.: ”Att fr. o. m. år i8j5 beräknas och an¬
slås 5 procrs amortisseinent och 5 procrs ränta eller tillho¬
pa 200,000 rrdr årligen, med hvilket anslag, genom ränte-
besparingarnäs användande, hela skulden senast inom i5
års tid kan vara till fullo återgulden.” Jag är härvid al
samma tanka, som Gr. Frölich, att uttrycket: 5 procrs
amortissement och 5 procls ränta bör utgå, och
det sålunda endast heta: ”fr. o. m. år i835 anslås 200,000
rrdr årligen” etc., emedan den Contrs skuld, sorn sålunda
skulle betalas, icke kan antagas till jemnt 2 millioner, utan
218
Den ly November.
öfverstiger troligen detta belopp; hvadan de utfästade amor-
tissementsprocm icke komme att quadrera mot det i sådant
ändamål bestämda anslag, Uti 3:dje punkten af Hr v. Troils
förslag har Hr Stuart yrkat den vigtiga förändring, att ob¬
ligationerna måtte blifva uppsägbara jemväl å långifvarens
sida. Denna ändring ingriper uti hela den princip, som lig¬
ger till grund för förslaget, och jag kan icke derpå ingå. Det
åstadkomme nemi. ovisshet hos Fullmägtige, huru mycket
de årligen kunde komma att behöfva betala; men uti vårt
land är det nödvändigt att så lång tid förut, som möjligt,
kunna beräkna sina utgifter, på det man må kunna dertill
anskaffa medel mot så billiga vilkor som möjligt, och det
iii' tydligt, att om Fullmägtige på förhand bestämdt veta,
huru mycket de vid en viss tidpunkt skola utbetala, kunna
de bättre afpassa medlen till dessa utbetalningars fullgöran¬
de, än om de inträffa opåräknadt. Ett talande bevis ligger
i Riksg.cont:s närvar, upplåningar. Yi veta nemi., att Gont.
för 6 månader sedan lät kungöra, att det upptoge lån
emot 5 proc. till obestämdt belopp; och likväl hafva hittills
endast 586,ooo r:dr kunnat erhållas. Deraf torde man nå¬
gorlunda kunna calculera, huru lätt det här i landet är att
åstadkomma millioners upplåning. Hr Stuart har trott, att
penningarna skulle erhållas för bättre pris, i fall förbindel¬
serna ställdes på kort ömsesidig uppsägning. Jag är af an¬
nan tanka och tror, att capitalisterna icke lemna för bättre
vilkor, om penningarna af dem kunna uppsägas, än om de
stalius till återbetalning efter io å 12 till z5 år; och skulle
jag äfven misstaga mig häruti, skall besparingen likväl sä¬
kerligen aldrig komma att motsvara kostnaden för creditivs
hållande och begagnande samt risken vid att icke veta när,
och möjligen icke huru, man skulle kunna betala.
Hufvudfördelen af Hr v. Troils förslag är nemi., att
Puksg.cont. derigenom beredes säkerhet att, under hvilka
omständigheter som helst, fullgöra de förbindelser, det
ikläder sig; ty dertill blifver den anvisade fonden fullt
tillräcklig, t. o. m. åtgå endast i3 år till betalning af de
beräknade a millionerna, oaktadt i5 äro dertill antagna.
Den andra fördelen är den, att nedsättning af pen-,
i;i n geränt an i landet i allmänhet blifver en följd af för¬
slaget, hvilket icke kan åstadkommas genom Hr Lagerhjelms
förslag, sorn flera gånger varit användt, utan att visa sig haf¬
va inverkat på räntefoten , och detta just derföre, att obli¬
gationerna varit ställda på korta uppsägningstider och rän¬
tan således blifvit en vinst för ägarne af de capitaler, hvil¬
ka användts uti speculationer, men icke det ringaste inver¬
kat pä förhållandet med sådana, hvilka varit tillgängliga
för utlåningar på längre tid och som bestämma räntefoten
viti ett land Deremot tror jag, att en räntenedsättning bör
komma att blifva en nödvändig framtida följd af Hr v. Troils
fardag, Om man. vid upplåning i början icke får mer
Den 19 Hove 111 lie r.
•a 1
än 80 proc. eller något derutöfver, skola likväl, otti syste¬
met fullföljes och landets förkofran uti produetion lyckligen
fortfar, obligationerna småningom stiga i värde, och i sam¬
ma man naturligen befordra räntans fallande. DA är tiden
inne äfven för Riksg cont. att upptaga andra lån mot en än¬
nu lägre ränta. Jag tillstyrker alisa Hr v. Troils förslag,
med den lindring i i:sta punkten deraf, som jag haft äran
uppgifva.
Hr Lagerhjelm: Jag föreslår följande tillägg antin¬
gen i StatsUtskrs förslag eller i Hr v. Troils reservation:
”För att derjemte sälta Styrelsen af Riksg.cont. i tillstånd
att utställa obligationer emot kort uppsägningstid A inue-
hafvarnes sida och låg ränta, äga Fullmägtige att contra-
liera ett creditiv på 5oo,ooo r:dr b:co å 1 million.” Jag
skall nu upptaga några inkast, sorn häremot blifvit gjorda.
Man har först sagt, att rörelsen vore äfventyrlig. Då jag
icke föreslagit, alt hela skulden borde på det sättet arrange¬
ras, utan blott så mycket deraf, som Fullmägtige ansågo sig
på uppgifna vilkor kunna erhålla och emottaga, kan saken
icke misslyckas. Låt creditivet utgöra en half million och
de utställda sedlarna lika belopp. Någon förlägenhet kan
då aldrig uppstå, men vinsten blir alltid betydlig; åtmin¬
stone i£ proc. I fall creditivet skulle behöfva anlitas, och
sålunda för den delen medtoge 5 proc:s ränta, betalades ju
i alla fall icke mera, än hvad nu är i fråga för stående lån.
Hvad hinder då alt lemna Fullmägtige en sådan rättighet,
då den, jemte uppgifna fördelar, jemväl ökar rörelsecapita-
let med en half million; och jag hemställer, om icke det
ar af behofvet ytterst påkallndi. Nog ser jag, alt säkerhet
vinnes genom Hr v. Troils förslag. Verkstallbart är det
ock; men mitt har ock båda dessa egenskaper och är der¬
till vida fördelaktigare En talare har sagt, att det skulle
taga medel från näringarna. Jag påstår motsatsen och att det
ger medel åt näringarna; ty då, enligt Hr v. Troils förslag,
Riksg.contrs reverser icke komme att löpa i rörelsen, blefve,
enligt mitt, dessa reverser löpande. Ålla näringar fordra
dessutom cassa, och den kunde de till stor del ganska väl
hafva i 3 proc:s-ob!igationer. Jag kan altså icke inse, att
ju ej näringarna skulle mera vinna änföilorapå mitt förslag.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jag begärde ordet
i atiledn. af den väckta frågan om creditiv för Riksg.cont.
Frih. Palmstjerna har sedan så fullständigt utvecklat omöj¬
ligheten af att erhålla ett sådant, och jemväl i öfrigt visat
overkställbarheten af det utaf Hr Lagerhjelm uppgifna för¬
slag i denna del, att jag är säker, det R. o. Äd. blifvit
derom öfvertygad; hvadan jag endast inskränker mig till yr¬
kande af bifall å Hr v. Troils reservation, med den förän¬
dring deri, sorn af Gr. Frölich blifvit föreslagen.
Hr Stuart: Åtskilliga talare synas hafva sammanbian-
222
Den 19 November.
dat begreppet om rätt med begreppet om skyldighet. De
hufva nemi dragil den slutsats af mitt förslag, sorn skulle
det vara en skyldighet af Riksg.cont. att medgifva uppsäg-
ningsrätt åt obligationsinnehafvarne. Sådan har min mening
icke varit, utan jag har åsyftat, att det måtte varda öfver-
lemnadt åt Fullmägtiges pröfning att, så vida det af mig
föreslagna upplåningssätt funnes för det allmänna mest för¬
delaktigt, begagna detsamma. Lika med de flesta värda le¬
damöter, som i detta ämne yttrat sig, anser jag utgifningen
al s. k. obligationer å visla icke böra tillåtas, emedan följ¬
den häraf skulle blifva, att dessa obligationer då endast
lomme att utgöra en omklädnad af landets mynt, hvil¬
ken upplåningsrörelse icke heller kunde bedrifvas utan star¬
ka creditiv; men rättigheten till sådana creditivs begagnan¬
de har jag icke Jagt till grund för mitt förslag, helst jag i
sanning icke kan inse, hvarifrån de för närvar, skulle kunna
erhållas. Efter 6 månaders föregången uppsägning tror jag
liiksg.cont. dock böra kunna hafva medel till hands till er¬
forderligt belopp. Man har fruktat, att capitalerna skola
undanryckas närigarna genom det föreslagna upplåningssät-
tet. Sådan är ellecten af hvarje upplåning; men obligatio¬
ner, uppsägbara till inlösen efter viss kortare tid, kunna
dock, derest de komme att löpa i rörelsen, till någon del
ersätta bristande tillgång på verkligt mynt. Emellan åren
1820 och 1828 inträffade ganska sällan inlösen af Riksg.contls
dä utgifna 3 proc:s-obligationer, utan de voro utelöpande,
lill dess Cont. sjelf uppsade dem. Det är nödigt för hvarje
creditverk att hafva cassa, och det tillhör en klok förvalt¬
ning att ställa så till, att denna icke behofver vara alltför
stor, utan alt tillgångarna deremot blifva, så vidt som möj¬
ligt, fruktbärande. Man har förespeglat vådorna af den
uppkommande collisionen emellan Handelsdisconten och Riksg.-
cont. Jag kan icke inse några sådana vådor. Jag anser
nemi. Handelsdisconten så likgiltig, att jag i sanning uti
denna visserligen möjliga collision icke finner något hinder
emot det ifrågavar. upplåningssättet. Ändamålet med denna
discont var att sätta i rörelse capitaler, hvilka eljest voro
liggande ofruktbara; men 0111 dessa kunna sättas i rörelse
pä annat sätt, sä är dervid ingenting förloradt. Jag fortfar
att anse den af mig uppgifna redaction vara den bästa; och
äfven om mitt förslag skulle i något hänseende vara stri¬
dande mot de stora beprisade lånesystemerna, så afskräckes
jag icke deraf, utan förnyar min anhållan om propos. å
detsamma.
Frih. Cederström: Man har framkastat 2!ne farhå¬
gor: Hr Lefre'n den, att capitalerna för näringarna komme
att minskas. Två andra ledamöter hafva åter trott, att cre¬
ditiv icke kan erhållas. Det var i sanning oväntadt att hö¬
ra, det rörelsecapitalet komme att minskas derigenom, att
t) en ig No v em l>er.
3 procts-obligationer utgåfves. Hvad åter farhågan mot er¬
hållande af creditiv beträffar, är den lika litet grundad.
Det finnes knappt någon köpman i Stockholm, som icke
skulle vilja teckna sig för 100,000 rtdr mot i proc., då pen¬
ningarna icke begagnades. Jag är öfvertygad, atL Stock¬
holms börs skulle lemna full tillgång i denna del. Har
är emedlertid endast fråga om medgifvande åt Fullmägtige
af en rättighet, icke att ålägga dem att utöfva densamma.
Det är naturligt, att om ej creditiv kan fås, mäste Riksg.-
cont. åtnöja sig med Hr v. Troils sätt. Följden blir dock,
att creditpapper uppkomma, hvilka, likasom Armeens l’en-
sionscossas och Riksg.cont:s nuvar. obligationer, ständigt cour-
sera; och sådant kan icke vara förmånligt för ett verks de¬
dit. Jag fortfar altså att yrka propos. på Hr Lagerhjelms
förslag.
Gr. Frölich: Till en början får jag förklara min till¬
fredsställelse deröfver, att Hr Lagerhjelm anser ökning af
rörelsecapitalet nödvändig. Jag önskar att tillgodonjuta det¬
ta yttrande, då lagen för privatbanker förekommer, och så¬
lunda dervid få påräkna den värde ledamotens biträde. Då
det är fråga alt göra Riksg.cont. till en bank, mäste jag
deremot alltid bestrida sådant. Att ett inrikes creditverk,
som rörer sig med obligationer, skall kunna tvingas att in¬
lösa dessa ä vista eller på korta uppsägningstider, strider
emot all princip. Verket skulle dä blifva en kank, funde¬
rad på en cassa 200,000 r:dr och ett creditiv, som man ic¬
ke är säker om, hvar det skall fås. Att sålunda röra sig
med 2 millioners skuld är otänkkart; men 0111 obligationer¬
na blifva ouppsägbara, blifver Cont:s rörelse ingen bank¬
rörelse. Jag hemställer, hvilken consequens väl linnes der¬
uti, att, då Ständerna beslutat, att Ranken ej får röra sig
med sin credit, man nu skulle upprätta en annan bank med
2 millioners skuld och 200,000 r:drs fond? Hvad creditivet
beträffar, är det väl icke absolut omöjligt att erhålla ett
sådant, men det är ganska svårt; och dä Banken har svårt
att erhålla något, vet jag ej, huru det skulle blifva lättare
för Riksg.cont. Man har talat om en collision emellan
Riksg.cont. och Banken. Det ar sannt, att denna blefve obe¬
tydlig; men inconsequensen ligger deruti, att då man har ett
verk, som lånar mot kort betalningstid, man bredvid detta
vill etablera ett annat dylikt. Jag instämde visserligen nyss
med Hr Stuart derom, att man icke borde betaga Full¬
mägtige rättighet att utfärda uppsagbara obligationer; men
jag har nu nogare eftertänkt detta och återtar mitt yttrande,
under förklarande, att anledningen dertill var den, att jag
fruktade, det Riksg.cont. kunde blifva oförmöget att betala
sin skuld, och jag har nu öfvertygat mig, att Riksg.cont.
aldrig kan komma i bloccardo med den lond, sorn är an¬
visad. Sedan jag sålunda justerat mig i denna del, är jag
2^4
Den 19 No ve neber.
fullkomligt ense med Frih. Palmstjerna så vida, att då han
instämmer med mig ang:de ändringar i forsta punkten, tror
jag den redaetionsförändring höra aga linn i J:dje punkten,
att. i stället för 4 proc. sättes: så låg ranta sorn möjligt.
Jag anhåller altså om propus, lill bifall å Hr v. Troils för-
siag, med de förändringar i i:sta och J:dje punkterna, sorn
jag nu uppgifvit.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ett oundgängligt vilkor för
Riksg.cont. är, att Fulhnägtige icke blifva bundna i sina
operationer, och altså kunna söka de mes't fördelaktiga ut¬
vägar. Derföre tror jag, att någon annan föreskrift icke
behöfdes, än utfästande af en bestämd årlig tillgång och att
för öfrigt öfverlemna åt Fulhnägtige att vidtaga de åtgär¬
der, de ansåge nyttigast vara. Jag instämmer likväl i Hr
v. Troils förslag med den ändring, Frih. Palmstjerna be¬
gärt; och jag skall bedja att fä tillägga några ord i anledn,
af Hrr Stuarts och Lagerhjelms samt Frih. Cederströms för¬
slag. De hafva nemi. trott, att Riksg cont. borde göra lån
på kortare tid, i hvilket ändamål ereditivrätt skulle för
Cont. anskaffas. Att förslaget icke är overkställbar!, bevi¬
sade förhållandet emellan 1823 och 1828, under hvilken tid
Riksg.cont. bedref en dylik rörelse; men Cont. hade då obe¬
gränsad ereditivrätt på Banken. Sedan den upphört, låter
förslaget icke verkställa sig. Handt Isdisconten bedrifver vis¬
serligen för närvar, en dylik rörelse; men den ar helt och
hållet stalld på korta tider, och bör således kunna indra¬
gas i samma mån, som skulder förfalla. Likväl har denna
rörelse aldrig kunnat drifvas högre an till 1,200,000 r:dr.
För närvar, kunna dock inga penningar upplånas. Att här
i Stockholm, på sätt Frih. Cederström förmenat, erhålla
creditiv är rakt omöjligt. Banken är skyldig att skaffa sig
en sådan credit; och vi hafva gjort oss underrättade, om
den kan anskaffas. Yi hafva funnit, att det icke ar omöj¬
ligt utrikes ifrån; men kostnaden blifver dock drygare, än
Frih. Cederström beräknat. Jag anser det altså vara bäst
att betala den gamla skulden med en stående ny, än att
behöfva oupphörligt skackra sig fram, samt tillstyrker, i
händelse icke min korta redaction antages, att Hr v. Troils
förslag, med deri, enligt Frih. Palmstjernas, iakttagen än¬
dring, må vinna bifall.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Jag uppkom, se¬
dan discussionen redan var å bane, och skall derföre blott
inskränka mig till frågan i allmänhet och de ?.:ne sätt för
verkställigheten, som jag här hört omtalas. Jag utgår har¬
vid från egen erfarenhet. Jag har nemi. Jagt handen vid
Jånesystemets tillämpning; och af alla har jag funnit det
sätt vara för staten minst kostsamt, alt upptaga lån för 3
proc. och betalningsbara å vista. Det är sannt, att Riksg.¬
cont.
D e ii 19 November.
025
cont., då det begagnade detta upplåningssätt, ägde obegrän¬
sad creditivrätt på Banken; men det kommer alltid att lig¬
ga i dylika obligationers natur, att, enär de äga samina
egenskap sorn penningar och derjemte sjelfva bära ränta, de
icke uppsägas, utan löpa i den allm. rörelsen lika med mynt.
Derföre ville jag fästa mig vid Hr Lagerhjelms förslag*7 sär¬
deles då dermed är förenadt, att creditiv för Riksg.cont. *
skulle anskaffas; tv de mest förmånliga resultater skulle af
en sådan lånerörelse för Riksg cont. uppkomma; och den
allmänna rörelsen skulle alltid till sin nytta och belåtenhet
se en ökning i dess capitaler uppstå. Hvad angår uppta¬
gandet af creditiv i Sverige, torde det vara svårt att på
förhand bestämma, i hvad grad sådant blefve möjligt eller
icke. För min del skulle jag icke hålla otroligt, att flera
handelshus komme alt derom förena sig, enär de såmedelst
kunde bereda en fruktbarhet afven åt sina liggande capita¬
ler. Jag begagnar detta tillfälle för alt upprepa den grund¬
sats, att då man genom realisationen lärt hvar och en, hu¬
ru rik eller fattig han är, skall man tillika begagna sig af
denna reglering i en annan riktning, nemi. att sätta näringarna
i tillfälle alt genom tillgång på rörelsemedel höja sig utur
defbetryck, hvilket genom bristen i berörde afseende fått
tillfälle att nog allmänt sprida sig, och som, fortsatt, säker¬
ligen skulle omsider undergräfva vår myntreglerings bestånd.
En vigtig fråga är altså att utskaffa i rörelsen ett tillräck¬
ligt circulerande belopp bytesmedel, som, utan alt derföre
behöfva äga namn af mynt, likväl innehar dettas löpande
egenskaper. Antager man Hr v. Troi Is förslag, så komma
obligationerna endast att användas i den tyngre rörelsen;
och jag vet icke, hvad som hindrar att, om man ändtligen
vill det ena sättet, man icke äfven, i bredd dermed, kan
antaga det andra. För min del skulle jag önska, att hela
lånet, om möjligt, komme att utgå på det sätt lii’ Lagerhjelm
föreslagit, och hvarå jag tillstyrker bifall.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser Frih.
Palmstjernas och Gr. Frölichs förslag vara det bästa. Jag
bar äfven haft äran vara fullmägtig i Riksg.cont och kan
ej annat än ogilla sådana åtgärder, hvarigenom ett mynt
skulle tillskapas, löpande roed ränta, oberäknad omöjlighe¬
ten att verkställa ett sådant förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då bland de
flera meningar, hvilka velat göra sig gällande, ingen yrkat
bifall å Utsk:s förslag, H. Ex. ansåg sig böra göra propos.
till afslag å Utsk:s utlåt.
Vid den i anledn. deraf framställda propos. blef Stats-
Utsk:s utlåt. N:o 317 af R. o. Ad. afslaget.
H. E x. framställde derefter propos. å det uti Hr v.
16 H. 29
aiG Den 19 November.
Troi Is reservation framställda förslag utan någon förän¬
dring.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
godkänna Hr v. Troils nyssnämnda förslag med den förän¬
dring, att i början af i:sta punkten skulle erhålla följande
lydelse: ”att ifr. o. m. år iS35 anslås två hundra tusen r:dr
”årligen, med hvilket etc.”
Ropades ja och nej.
Hr von Troil: Jag kan icke godkänna en föreskrift,
att så låg ränta som möjligt bör sökas; ty då kunde man
contrahera om 1 proc., men med så mycket större capital-
afdrag, hvarigenom jag anser stor förlust kunna uppkomma.
Gr. Frölich: Jag får blott i anledn. af Hr v. Troils
anmärkning fästa uppmärksamheten derå, att det, enligt mitt
förslag, är Fullmägtige obetaget att gifva t. o. m. 5 proc:s
ränta.
Frih. Palmstjerna: För att betaga en möjlig kraft
af Hr v. Troils anmärkning, skulle jag tro, att densamma
fullkomligen vore till sin grund undanröjd, om man redi¬
gerade sålunda: Mot sådan ränta, som Fullmägtige
anse fördelaktigast vara.
Gr. Frölich: Man kan säga: 4 proc. eller lägre,
i fall Hr v. Troils farhåga derigenom hafves.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin nyss gjorda
propos., med tillägg, att uti 3:dje punkten skulle efter orden:
4 proc:s ränta tilläggas oiden: eller derunder.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Silfverhjelm begärde votering, under anhållan,
alt Hrr Lagerhjelms och Stuarts mening måtte blifva con-
traproposm.
Upplästes till justering följande voter:propos:n:
Den, som bifaller, att de lån, som upptagas till Iiqvi-
derande af Riksg.cont:s skuld vid i834 års slut, upptagas
efter följande grunder:
1:0 att fr. o. m. år i835 anslås två hundra tusen r:dr
årligen, med hvilket anslag, genom räntebesparingarnas an¬
vändande, hela skulden senast inom femton års tid kan vara
till fullo ätergulden;
2:0 att, utom dessa nu föreslagna 200,000 r:dr årligen,
jemväl alla Riksg.cont:s tillfälliga tillgångar, såsom t. ex. öf¬
verskott på statsverkets förslagsvis beräknade inkomster, i
den mån de icke till andra föremål blifva af R. St. dispo¬
nerade, användas till en hastigare amortering af skul¬
den, och
3:o att de till inlösen af äldre skuldförbindelser nödiga
Den 19 November.
227
nya lån böra helst upptagas med 4 proc:s ranta eller derunder;
men om det ej skulle låta sig göra utan betydligt afdrag af
del förskrifna eapitalet, ina Fulluiägtige i Riksg.cont., örn de
pröfva det för Gont. fördelaktigare, upptaga lån emot 5 procts
ränta, likväl i sådan händelse med vilkor, att hela det för¬
skrifna eapitalet erhålles. Obligationerna, sorn å Riksg.contrs,
men ej å långifvarens sida böra vara uppsägbara, skola dess¬
utom, utan afseende på uppsägning, ställas på viss förfallo¬
tid, hvilken Fulluiägtige, efter omständigheterna, vid lånets
upptagande må bestämma, likväl aldrig längre än i5 dr ef¬
ter obligationernas utfärdande;
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer, med bibeliållende af ofvannämnda 2tne
första punkter, den tredje att erhålla följande lydelse:
3:o att de till inlösen af äldre skuldförbindelser nödiga
nya lån böra helst upptagas mot 4 proc:s ränta; men om
det ej skulle låta sig göra utan betydligt afdrag af det för¬
skrifna eapitalet må Fulluiägtige i Riksgcont., 0111 de pröf¬
va det för Cont. fördelaktigare, upptaga lån mot 5 procts
vänta, likväl i sådan händelse med vilkor, att hela det för¬
skrifna eapitalet, erhålles. Obligationerna skola dessutom,
utan afseende på uppsägning, ställas på viss förfallotid, hvil¬
ken Ehillmägtige, efter omständigheterna, vid lånets uppta¬
gande må bestämma, likväl aldrig längre än efter i5 år
efter obligationernas utfärdande. För att derjemte sätta
styrelsen af Riksg.cont. i tillstånd att utställa obligationer,
emot kort uppsägningstid å innehafvarens sida och låg rän¬
ta, äga Fulluiägtige att contrahera ett creditiv på 5oo,ooo
å en million r:dr b:co.
Hr Stuart anhöll, att ordet högst måtte i contra-
propos:n införas nast före orden: 4 proc:s ränta.
Hr Silfverhjelm förenade sig med Hr Stuart.
Frih. Cederström: Votering är begärd på Hr Lager-
hjelms förslag, hvilket endast innefattade ett tillägg i afse¬
ende å creditivs anskaffande, men icke talade om högst
4 proc., utan om obligationer ä 3 proc., uppsägbara inom
korta tider.
Underteckn. Ridd. Secret.: Jag får äran uppgifva,
det Hr Lagerhjelm enskildt till mig förklarat, att han var
nöjd med contraproposm, sådan den var uppställd, hvarvid
likväl ordet högst framför 4 proc. icke i proposln befanns.
Hr Silfverhjelm: Jag är förekommen af Frih. Ce¬
derström.
Frill. Cederström: Då Hr Lagerhjelm nu icke är
Den i g November.
närvar., kan jag icke uppfordra honom att försvara sitt för¬
slag; men då måste jag äga min rätt öppen att få contra-
proposm i enlighet med mitt, d. v. s Hr v. Troils förslag
med tillägg i afseende å 3 proc:s-obligationer på kort upp¬
sägningstid.
I anledn. häraf upplästes följande af Frih. Cederström
dicterade contraproposrn:
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Hr v. Troils i dess re¬
servation upptagna förslag med den förändring, att Riksg.-
cont:s Fullmägtige berättigas att upptaga så stor del af det
lån, som för Cont. erfordras och kan erhållas emot 3 proc.
och obligationer, uppsägbara på kort tid, samt att för än¬
damålet bereda Cont. en credit af 5oo,ooo ä I million
r:dr b:co.
Voteringspropostn godkändes så, att den först upplästa
ja-propos:n bibehölls oförändrad såsom ja-propos:n, men till
contraproposition antogs det nu sednast upplästa, af Frih. Ce¬
derström dicterade förslag.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 9,8.
Nej — 7.
Hr Stuart: Jag anhåller att få till prot. antecknadt,
det jag, sedan Frih. Cederströms förslag till contraproposrn
blifvit gilladt, icke kunnat deltaga i voteringen.
Hr Rosenblad, Bernh., hade inlemnat följande:
Jag får vördsamt föreslå, att styrelserna öfver Nya
Passevolancecassan och Armeens Trosspassevolance, hvilka
nu icke lära äga rätt att utlåna sina medel, måtte berätti¬
gas att insätta sina obehöfliga fonder på Lånebankens upp-
låningsräkning för Handelsdisconterna, helst dessa medel i
alla fall skola blifva innestående i Lånebanken, men utan
ränta, i stället för att de nu, efter detta förslag, komnie
att blifva fruktbara.
Om remiss af denna motion till Stats- och BancoUlsktn
anhåller jag.
Remitterades till Stats- och BancoUtskm.
Upplästes och lades på bordet nedanniimnda utlåttn från
ConstitutionsUtskottet:
N:o 48. med utlåt, öfver återremisserna på förslaget i
memor. N:o 34 till en ändamålsenligare organisation af
Statsrådet;
N:o 49- med uppgift å särskilda grundlagsförändringar,
som föranledas af Ståndens gemensamma tankar, rörde flof-
caucellerens Statsdepartement;
Den 19 November. 32g
Stats Utskottet:
N:o 326. angrde verkställd granskning af K. Krigsacade-
miens räkenskaper;
N:o 327. ang:de verkställd granskning af Tullverkets
räkenskaper;
N:o 328. ang:de verkställd granskning af Postverkets för¬
valtning år i83i;
N:o 329. ang:de verställd revision af K. Nummerlotte¬
riets räkenskaper;
N:o 33o. ang:de verkställd granskning af K. Controll-
verkets räkenskaper ;
N:o 331. ang:de verkställd revision af K. Sundhets-
Collegii räkenskaper;
N:o 332. ang:de verkställd revision af K. Invalidhus-
fondens räkenskaper;
N:o 333. ang:de verkställd granskning af Civilstatens
Pensionscassas räkenskaper;
N:o 334- ang:de verkställd granskning af Armeens pen-
sionscassa;
N:o 335. ang:de verkställd revision af sullpelcrfonderr;
N:o 336. ang:de verkställd revision af anslaget för allm.
garnisonssjukhuset i Stockholm;
N:o 337. ang:de verkställd granskning af räkenskapen
öfver Garl Gustafs stads gevärsfaetori;
N:o 338. ang:de verkställd revision af K. Öfverintendents-
embetets räkenskaper;
N:o 3>9- om verkställd granskning af redogörelsen för
anslaget till Stockholms stora barnhus;
N:o 34o. ang:de verkställd revision af Stuteri-öfversty-
relsens räkenskaper för år 18 ii;
N:o 341. om verkställd granskning af redogörelsen öf¬
ver Finska ersättningsmedlen;
N:o 342. om verkställd granskning af Lappmarks-eccle-
siastikverkets fond för år 183 x ;
N:o 343. ang:de verkställd granskning af K. Styrelsens
öfver fängelserna och arbetsinrättningarna i Riket redogö¬
relse för år i83i;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Oeco n. U t s k : n:
N:o 25. öfver väckt fråga om rättighet att, utan före¬
gången syn på stället, få anlägga husbehofs-mjölqvarnnr;
N:o 26. i anledn. af väckta frågor om förändring i skyl¬
digheten att bygga och underhålla vägar och broar;
N:o 27. öfver väckta motioner om skyldighet för säte-
li-ägare och vissa boställsinnehafvare att deltaga i byggnad
af tingshus och häradsfangelse;
N:o 28. i anledn. af väckt fråga 0111 Sigtuna stads för¬
läggande under Erlinghundra häradsrätt;
N:o 29. öfver väckt motion om rättighet för invånarne
a3o Dtn 19 Norember.
i Kinds härad af Westergöthland att fa handla med glas¬
varor.
II. It. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 22 November 1834.
Plenum kl. till 6 e. m.
Företogs val af 6 revisorer till 1837 års revision af
Stats-, Banco- och Riksgälds verkens tillstånd, styrelse oell för¬
valtning; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
Öfversten m. m. Frih. C. O. Palmstjerna . med 5g röster,
Öfverstekammarjunkaren m. m. Frih. G. A. Stjerneld 58 „
Hofmarsk. 111. m. Hr C. F. Hammarhjelm ... 5g „
Öfverfältläkaren m. m. Hr J. W. von Döbeln . 58 „
Brukspatronen m. m. Hr W. Hisingen .... 56 ,,
1 F. d. Statssecreteraren J. Nordenfalek .... 58 ,,
Justerades 4 prot.utdr. för d. ig dennes.
Justerades pleniprotm för d. 17, ig, 20, 25 och 27
Sept., d. 2 Oct. f. och e. m. samt d. 6 Oct. f. m.
Upplästes prot.utdr., ankomna från de öfriga RiksSttn,
nemi. från PresteSt. af d. 20, %5 och 2g Sept., d. 2, 6, 7,
g, 11, i3, 16, 17, 18, 20, 21, 23, 27 och 3o Oct., samt d.
3, 6, 7, 10; i5, 17 och ig dennes; från BorgareSt. af d. 17,
ig, 25 och 2g Sept., d. 2, 6, 7, g, i3, 16, 20, 21, 25 och 27
Oct , samt d. 3, 6, 7, 10, 15, 17 och ig dennes, och från
BondeSt. af d. ig, 20, 25 och 2g Sept., d. 2, 6, 7, g, i3,
16, 20, 23, 27 och 3o Oct., samt d. 3, 6, 7, 10, i5, 17 och
ig dennes.
Lades till handlingarna.
H. B., o. Ad. åtskiljdes kl. 8 e. m.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 24 November 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till II. St:s underd. skrifvelse!-
till K. M., nemi.:
N:o 212. ang:de reglering af utgifterna under Rikssta-
tens 8:de hufvudtitel;
N:o 2i3. i anledn. af såväl K. M:s nåd. propos., ang:de
f. d. ailm. magasinsfonden samt betalningsvilkoren för er¬
hållna spanmnålsunderstöd, som åtskilliga i sistnämnde äm¬
ne väckta motioner-,
N:o 214* i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, med öfver¬
lemnande af Lagcommitteens förslag till allm. civillag.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter uti
Utskm i afgångnas ställe; och befunnos hafva blifvit utsedde
till ledamöter i
StatsUtskottet:
efter Frih. Silfverskjöld, Carl,
K:o 2283 Hr Akrell, Carl;
BevillningsUtskottet:
efter Hr Uggla, Göran Gust.,
K:o 203 Hr Planting Gyllenbåga, fullm. Hr Kuylenstjerna,
Erik Magn.;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
efter Hr Adlercreutz, Gust. Magn.,
N:o 2oqo Hr Adelborg, fullm. Hr af Klercker, Fredr.;
ExpeditionsUts kottet:
efter Hr Oldenskjöld, fullm. Hr Stuart, Carl Gust.,
K:o i563 Hr Cederstråle, Joh. Casimir.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv., hade inlemnat
följande:
Hindrad af åtskilliga vigtiga göromål anser jag mig nöd¬
sakad att afsäga mig den befattning, jag såsom ledamot i
H. LagUlsk. innehar; dock anhåller jag vördsamligen att
varda vid min riksdagsmannarätt i öfrigt bibehållen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Hr Strussenfelts nu framställda begäran.
Ropades ja.
II. Ex. anmodade Hrr Electorer att skyndsamligen utse
en ledamot uti LagUtsk. efter Hr Strussenfelt.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 15 dennes på bor¬
23 J
Den ar) November.
det lagda memor. N:o 318, i anledn. af RiksSt:ns olika be¬
slut i fråga om beviljandet af extra anslag till försvarsver¬
kets iståndsättande, allm. arbeten m. m., blef det ånyo lagdt
på bordet af Hrr Gunther, Carl Gust., och Roos,
Carl Ulrik.
Ånyo föredrogos och biföl los StatsUtsk:s d. 15 dennes
på bordet lagda
Memor. N:o 3ig. rörrde tiden, från hvilken den nu verk¬
ställda statsregleringen skall taga sin början;
Utlåt. N:o 320. i anledn. af erhållen återremiss å me¬
mor. N:o 2.8 5, ang:de gratification åt Statscommissarien
Tauvon, samt
Berättelse N:o 321. angtde den innevar. riksdag verk¬
ställda granskning af statsverkets samt andra af allm. me¬
del bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. i5 dennes på bordet lag¬
da memor. Nto 35o, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut i
fräsa om formen för R. St:s und. skrifvelse, äng:de sterbhus-
afgiltens utgående i Stockholm och Götheborg.
Upplästes ett prot.utdr. från PresteSt. af d. 17 Nov.,
innehållande, att Ståndet, vid föredragning af detta memor.
antagit Utsk:s inbjudning och instämt i den af Borgare- och
BondeSttn antagna mening i afseende på formen för expe¬
ditionen, samt i anledn. deraf förklarat frågan om voter:s-
proposm förfalla.
Vid detta förhållande fann R. o. Ad. StatsUtskts me¬
mor. N:o 35o ej erfordra annan åtgärd, an att läggas till
handkna.
Likaledes Indes till handhna Constit.Utskts d. i5 dennes
på bordel lagda memor. hko 56, ang:de en från R. o. Ad.
remitterad, men af motionären icke uppgifven anmärknts-
anledning.
Vid förnyad föredragning af BancoUtsk:s d. i5 dennes
på bordet lagda memor. N:o 6i , i anledn. af Riksd.fullm.
Nils Strindlunds motion, nngtde upplåtande af rum i Riksg.-
cont:s förra luis till begagnande af II. St:s Fullmägtige i
Banken och Riksg.cont., ansåg R. o. Ad. den ifrågavar. mo¬
tionen böra af StatsUtsk. ensamt behandlas, samt lade Banco-
Utsk:s memor. till handhna.
Ånyo föredrogs LagUUkrs d. i5 dennes på bordet lag¬
da betänk. N:o i55 öfver Hr Gr. Gust. Löwenhjelms motion
om revision af 5 cap. 3 och 8 §§ Stratfbtn.
Hr
Dcu 24 Norcmber.
233
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få
veta, huru de öfriga Stånden afgjort delta mål, samt att
derefter få yttra mig.
Underteckn. Ridd. Secret.: LagUtskls utlåt. K:o i55
är bifallet af de öfriga Stånden.
Hr von Hartmansdorff: Jag får då vördsamt näm¬
na, att jag instämmer uti Riksdagsmannen Andeis Svenssons
reservation, anseende Ståndet, då det begär upphäfvandet af
ett stadgande, som finnes och som icke kan umbäras, böra
i stället för den extra judiciella bestraffningen, som skulle
borttagas, föreslå ett lämpligare correctiv mot felet.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Jag får anmäla min re¬
servation i motsatt syftning, emedan jag tror, att motionen
bort af LagUtsk. till alla delar tillstyrkas och af Ständerna
bifallas.
Betänk. N:o i55 blef af R. 0. Ad. bifallet.
Föredrogos ånyo och biföllos LagUtsk:s d. 10 dennes på
bordet lagda betänk:n:
N:o i56. öfver väckt motion om förbud emot eller be¬
skattning af offentlig försäljning utaf utländska lotterisedlar;
K:o iöv. öfver Hr Frih. Jac. CederstrÖms motion, att,
i händelse efter realisationens verkställighet mynt någon tid
skulle komma att 1 allm. rörelsen saknas, det måtte genom
en lag tillåtas att in natura afbörda såväl allm. utlagor som
ock enskild skidd;
N:o i58. i anledn. af Hr B. Rosenblads motion om en
lag för Rikets skuldväsende;
K:o 161. öfver gjorda anmärkntr vid Utsk:s betänk. N:o
119 i anledn. af Riksd.fullm. Kils Strindlunds motion, att stad¬
gas mätte, det afhandlingar, hvarigenom någon förvärfva!*
sig nyttjanderätt till jord eller betingar sig s. k. Undantag
eller afkomst af annans fasta egendom, böra intecknas för
att vara gällande.
Lades till handlingarna LagUtsk:s d. i5 dennes på bor¬
det lagda memor. N:o i5y i anledn. af återremiss af Utsk:s
betänk. K:o 107 öfver väckta motioner, ang:de förändring
af Högsta Domstolens organisation samt arbetsordningar för
Högsta Domstolen, Hofrätterna och Just.revisionen, m. m.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s d. i5 dennes på hordet lagda
memor. N:o 160 med förslag till sammanjemnkning af de in¬
om RiksSt:n fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af
Utsk:s utlåt. K:o 108, i anledn. af gjorda anmärkn:r vid Utsk:s
betänk. K:o 72 Öfver väckta motioner, angide inrättande af
förmyndarekamrar.
16" H. 3o
234
Den 24 November.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då skiljaktigheten emellan
R. o. A:ds samt Preste- och BondeSt:ns beslut icke synes va¬
ra af den betydenhet, att ett förstärkt LagUtsk. behöfver af
Ständerna utses, endast för att afgöra ifrågavar. skiljaktighet,
så hemställer jag, om icke LagUtsk:s nu gjorda inbjudning
må af R. o. Ad. antagas.
R. o. Ad. antog Utsk:s inbjudn., i följd hvaraf den fö¬
reslagna voter:spropos:n skulle förfalla.
Företogs till pröfning Lag- och Oecon.Utsk:ns d. 15 den¬
nes på bordet lagda betänk. N:o 21 i anledn. af gjorda an¬
märkningar vid K. M:s nåd. stadga om skiftesverket i Riket
d. 4 Maj 1827 samt K. kung. d. 9 Juni i832.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Jag anhåller, att
Ridd.secret. måtte uppläsa de beslut, hvilka af de öfriga
Stånden blifvit fattade i detta ämne.
«
Underteckn. Ridd.Secret.: Preste- och BondeSt:n haf¬
va bifallit Utsk:ns betänk.; BorgareSt. har afslagit detsamma
samt bibehållit 1827 års skiftessladga oförändrad.
Hr Strussenfelt: Då jag deltagit i beredningen af detta
ämne, men varit skiljaktig från Utsk:ns pluralitet i så måt¬
to, att TJtsktn tillstyrkt en förändring i 12 cap. af skiftes¬
stadgan, hvarigenom det skulle tillåtas gode männen och jord-
ägarne att, utan hemställan till ägodelningsrätten, lägga ägor¬
na i flera än tre skiften, vågar jag anhålla om återremiss af
betänk., då jag förmodar, att R. o. Ad. ej kan, såsom Bor¬
gareSt. gjort, afslå betänk, och bibehålla skiftesstadgan oför¬
ändrad; ty ett afslag skulle inntefatta bifall till demotioner,
som äro afslagna. Då jag således ej tror, att ett sådant be¬
slut, som BorgareSt:s, nu kan fattas, ehuru jag skulle önska,
att så kunde ske, får jag begära återremiss, samt dervid åbe¬
ropa min reservation.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag anhåller'att få
göra en anmärkning vid 18 cap. g—13 §§ och försvara den
af Hr Gyllenhaal gjorda motion, nemi. att klagan öfver sjelf¬
va graderingen skall göras, innan skiftesläggningen sker, men
må ej äga rum, sedan hvar och en fått sin lott. Saken sy¬
nes mig så klar, att jag förundrar mig öfver, att Utsk:n
kunnat afslå den, likasom man ej kunde bedöma jordens be¬
skaffenhet, förr än man vet, om den kommer att tillhöra en
sjelf; likasom vid ett arfskifte, då man delar egendomen i
flera lotter, man ej kunde finna, om det vore rätt deladt,
förrän man fått se, hvilken lott man sjelf skulle erhålla.
Naturligtvis bör man förklara, om man är nöjd med delnin¬
gen, innan man vet, hvem som skall få lotten; ty hvad som
är rätt för andra, måste äfven vara rätt för mig sjelf. Jag
får altså anhålla om återremiss, och att Hr Gyllenhaal mo¬
tion måtte vinna behörigt afseende. Jag fruktar visserligen,
Den 24 November.
335
att ingenting kan härmed uträttas, emedan två Stånd redan
bifallit betänk.; men jag anser för principens skull R. o. Ad.
böra besluta en återremiss.
Hr Strussenfelt: I anledn. af hvad Hr Cederschjöld
nu erinrat emot förslaget, får jag deremot anmärka, att just
allm. lagen tillåter jemnkning i redan deladt arf, om någon
finner sin lott sämre vara och förthy begär rättelse. — I öfrigt
är det ett annat förhållande med gradering af jordägor. En
stor bys ägor äro ofta så vidlyftiga, att icke en hvar inom
byn kan äga så noga kännedom om hela dess område som
om en mindre del, hvilken man vid skifte får sig tillagd.
Dessutom kan det finnas omyndiga, hvilkas rätt vanvårdas
af förmyndarne. För sådant fall vore det väl nödvändigt,
att det stod öppet att ånyo pröfva ägograderingen. Dessutom
är graderingen den vigtigaste och svåraste åtgärden vid skif¬
tesläggningen. Hela förrättningens rättvisa eller orättvisa be¬
ror derpå. Derföre är det så mycket angelägnare att lem¬
na tillfälle till de rättelser, som af billighet kunna påkal¬
las. Dessa äro de skäl, hvilka föranledt Utsk:n att, på grund
af Beredn:s förslag, afslå motionen och afgifva det yttrande,
som finnes i betänk.
Hr Cederschjöld: Den siste talaren har menat, att
hvad jag föreslagit ej lät sig göra, och bar bland annat an¬
fört, att omyndigas rätt derigenom kunde blifva lidande.
Men som deras rätt bevakas af förmyndarne, bör det lika
väl kunna ske före skiftesläggningen som efteråt. Dessutom
har han sagt, att graderingen vore det svåraste af hela skif¬
tesverket. Just derföre vore det väl, om alla blefve tvungna
att egna tillbörlig uppmärksamhet åt denna del' af operatio¬
nen; och det blefve de, om ingen ändring deruti kunde ske
efter sjelfva skiftesläggningen. Jag kan derföre ej annat fin¬
na, än att billighet och rättvisa fordra, att förhållandet blir
sådant, som Hr Gyllenhaal föreslagit. Om, såsom den vär¬
de talaren yttrat, ett dylikt stadgande finnes i allm. lagen
rör:de arfskiften, så blir detta likväl intet skäl att inlöra den¬
na orimlighet äfven i skiftesstadgan. Bättre är atl derefter
framdeles rätta allm. lagen.
Frih. Cederström, Jac.: Utsk:n hafva, för att und¬
vika yttra sig om landtmäteritaxans mer eller mindre än¬
damålsenlighet, inkommit med uppgift, att en ny taxa vore
att förvänta, utarbetad af en committé'. Jag hade trott, att
det ålegat Utsk:n, på grund af de uppgifter Ulsk:n erhållit
om nuvar. taxas missförhållanden och menliga verkningar,
dels på Kronans rätt, då fråga är om boställen och sadana
lägenheter, dels på enskilda jordägares i allmänhet, att skaffa
sig underrättelser, för att i ett sammanhang kunna pröfva
frågan. Den är af för stor vigt för att ej behöfva behand¬
las derföre, att en committé' kommer att deröfver yttra sig.
Svenska jordbrukare skulle, om det förslag till taxa, som
*36
Den a\ November.
omtalas, tilläfventyrs icke är mycket bättre än det förra,
mahanda komma att äfventyra för mycket, i händelse man
skulle linna, att afgifterna äro utsatta högre, än som veder¬
bör, och att de hufvudsakligen äro beräknade med afseende
på landtmätarnes fördel, då jordbrukaren likväl är den, som
i första rummet bör afses. Väl bör landtmätaren blifva be¬
talad så, att han får, livad han kan förtjena, men ej så, att
jordbrukaren kommer på obestånd derföre, att han blifvit
inledd i ett skifte, hvartill han ej samtyckt. Så länge tvångs¬
lagar finnas, mäste lagstiftaren tillse, att ingen jordbrukare
genom deni kommer på obestånd. I händelse af återremiss
anhåller jag, att denna anmärkning äfven måtte få åtfölja
till Utsktm
Lag- och Oecon.Utsktns betänk. N:o 21 återremitterades.
H. Ex. H.r Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
tomine att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Föredrogos ånyo och biföllos Lag-och Oecon.Utsk:ns d.
i5 dennes på bordet lagda betänkm:
N:o 22. öfver väckt motion om ändring i K. förordn.
om skogarna i Riket d. 1 Aug. i8o5;
JN:o 23. i anledn. af väckt motion om förklaring, ang:de
beståndet af de å sockenallmänningarna befintliga intägter. J
Till pröfning företogs Lag- och Oecon.Utskms d. i5
dennes på bordet lagda betänk. ]V:o 24 i anledn. af väckta
motioner om lindring för allmogen i den s. k. byggnadshjel-
pens utgörande.
Hr Hjärne, Harald: Sammansatta Utsk:n hafva af-
styrkt motionen på den grund, att detta mål, efter Utskms
omdöme, innefattar en rättsfråga, som, i händelse den i be¬
hörig ordning väckes, hör bedömas efter redan i ämnet med¬
delade stadganden, och som så mycket mindre bör föranleda
till någon R. St:s åtgärd, som någon lag numera i ämnet
ej kan stiftas, utan att träda endera partens sak för nära.
Detta skäl har jag icke kunnat gilla. Jag har tvärtom trott
det vara nödvändigt för äganderättens helgd att hos K, M.
begära förklaring ofver de författningar, som röra ämnet. Jag
anhåller, alt den reservation, jag bifogat betänk., må blifva
uppläst,
Hr Hjärnes reservation upplästes,
Hr Hjärne fortfor derefter:
Få grund al de skäl, jag i reservationen upptagit, an-,
håller jag om återremiss af betänk., för hvilken begäran jag
inhemtat ytterligare skäl, sedan jag i Utsk:n deltog i ären¬
dets behandling. Jag har nemi. vid genomgåendet af gamla
handlingar öfvertyga! mig derom, att detta ämne icke blif-
Den a4 November.
vit riktigt utredt i Utskrn, att förhållanden i detta fall gif¬
vas, som icke blifvit af Utsk:n tagna i öfvervägande, hvar¬
ken på afdelningen eller i Utsk:ns plenum. Sammansatta
Utskrn hafva icke gått längre i sina undersökningar, än till
1689 års författning; men går man längre tillhaka, finner
man af i652 års riksdagsbeslut, att byggnadshjelpen skulle
utgå efter kronovärdi med 2 d:r 8 öre s:mt. Der talas icke
om, att den skulle utgå i naturaproestationer. Men seder¬
mera inrotade sig det missbruk, att den ömsom utgick in na¬
tura och ömsom efter kronovärdi. I anledn. af de klago¬
mål, som blefvo en följd af dessa missbruk, utkom 1689 års
författning, hvilken stadgar, att byggnadshjelpen skulle ut¬
gå efter kronovärdi med förhöjning af alterum tantum. Det
stadgande, som beslutades vid 1652 års riksdag, finnes yt¬
terligare upplifvadt uti K. förklaringarna af 1675 & i683.
Sedan 1689 års författning någon tid blifvit följd, började åter
de gamla missbruken att förnyas, hvarpå följde 1748 års K.
förklaring, som upplifvade författningen af 1689. Efter 1776
års realisation förklarade K. M., att byggnadshjelpen borde
beräknas efter 3 d:r på r:drn, hvarjemte bestämdt förkla¬
rades, att den icke finge utgå in natura, utan skulle er¬
läggas i penningar. Detta stadgande finnes ytterligare i Kam-
marCollegii och Statscont:s skrifvelse af d. 10 April 1779.
Det är dessa ytterligare upplysningar, jag i ämnet inhemtat,
som föranledt mig att yrka återremiss af betänk., emedan
jag tror, att om dessa skäl komma att granskas och behö¬
rigen öfvervägas af Utskrn, sådant skall föranleda Utskrn att
fästa afseende på den af mig yttrade opinion, första gången
ämnet i Utskrn förevar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid Lag- och Oecon.Utskrns betänk. N:o 24 gjorda
anmärknrr hindra dess antagande samt betänk, således böra
återremitteras.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag anhåller att få
veta, huru de öfriga Stånden afgjort betänk., emedan åter¬
remiss deraf kanhända är utan ändamål.
Underteckn. Ridd.Secret.: Lag- och Oecon.Utskrns
betänk. Nro 24 är bifallet af Preste- och BorgareStrn; hvar¬
emot någon underrättelse från BondeSt. ännu icke ankom¬
mit, huru målet der blifvit afgjordt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin nyss gjorda
propos. om återremiss.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. blef Lag- och Oecon.¬
Utskrns betänk. Nro 24 af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 10 dennes på bordel lag*
a38
Den i!\ November.
da utlåt N:o 3oa, ang:de Hr Dalmans motion att, af det
vid sista riksdag beviljade extra anslag, bereda tillgång för
beväringens beklädande.
Ilr af Dalström, Gust. Jac.: Jag anhåller att blifva
upplyst om hvilken åtgärd de öfriga Stånden vidtagit i af¬
seende på detta mål.
Underteckn. Ridd.Secret.: StatsUtskts förevar, utlåt.
N:o 3oa är bifallet af de öfriga Stånden.
Hr af Dalström: Efter den af Hr Ridd.secret. medde¬
lade upplysning har jag ingenting att tillägga, utan anhåller,
att R. o. Ad. ville bifalla utlåt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag skall visserligen icke
motsätta mig bifall till utlåt.; men jag vill blott till prot.
anmärka, att jag icke kan vidkännas, hvad StatsUtsk. skrif-
vit på min räkning, eller att min motion grundade sig på
ett misstag. Det är ett factum, att, i det ögonblick jag
väckte min motion, 3:ne Stånd, nemi.: R. o. Ad., Preste-
och BondeStm hade beviljat ett särskildt anslag för bevä¬
ringens beklädnad på det sätt, att R. o. Ad. och PresteSt.
dertill anslagit 54,ooo r:dr samt BondeSt. beslutat, att för
samma ändamål skulle användas 44>000 r:dr af de för ar-
meens materiel beviljade 70,000 rJdr.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 3o2 blef af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s d. 10 dennes på bor¬
det lagda utlåt. N:o 3o3, i anledn. af erhållen återremiss å
betänk. N:o 200, rör:de Gr. v. Fersens motion om de för¬
ändringar, som insmugit sig uti de af K. Carl XI confirme-
rade, med allmogen upprättade knektecontracten.
Gr. von Fersen, Hans: Jag anhåller om underrättel¬
se, huru denna fråga inom de öfriga Stånden är afgjord.
Underteckn. Ridd.Secret.: StatsUtskrs utlåt. N:o 3o3 är
lagdt till handkna af PresteSt. BorgareSt. har låtit vid Utsk:s
utlåt, bero, och från BondeSt. är någon underrättelse ännu
icke ankommen, om eller huru utlåt, der blifvitbehandladt.
Gr. von. Fersen: Då man således ännu icke bestämdt
länner, om frågan är definitivt afgjord, vågar jag yrka af-
slag å utlåt. Jag skulle visserligen önskat att genom bifall
till min motion hafva kunnat bereda den fördel, jag vid
riksdagens början åsyftade; men det torde svårligen låta sig
göra, sedan frågan kommit i det intrasslade skick, hvari den
nu befinner sig. Att något medel icke skulle finnas för att
bereda den ifrågavar. öfverflyttningen, såsom StatsUtsk. med-
gifver, kan jag icke inse. Jag tror nu, likasom jag förut
Uamnt, att, i händelse Ständerna velat besluta en öfverflytt-
ning i denna sak, medel dertill ganska väl kunnat beredas
genom den indirecta beskattningen, och kan blott i detta af-
Den it\ November.
a3<J i
seende godkänna utlåt., att Utsi. medgifvit, det ändamålet
vore nyttigt, i fall medel dertill funnes; men på det icke
något prejudicat må ligga i vägen vid en kommande riks¬
dag, vågar jag anhålla om afslag å utlåt.
Frih. Boye, Ludv.: I consequens med de yttranden,
jag haft äran afgifva, dä passevolaneefrägan här förevar, får
jag i allo förena mig uti Gr. v. Fersens yttrande.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Jag anhåller vördsamt
att få förena mig uti hvad Hr Gr. v. Fersen anfört, ehuru
jag icke instämmer i motionen i sin helhet, emedan jag an¬
ser någon revision af knektecontracten obehöflig, enär de
missbruk, som på ett eller annat ställe kunna äga rum, lätt
kunna rättas i administrativ väg; men som motionen äfven
afser att bereda rust- och rotehållare någon lättnad i deras
kostnader för underhållet af ryttare och soldater, deltager
jag deruti, så vidt en sådan lättnad icke utsträckes utöfver
gränsen af hvad B.. St. vid förra riksdagen i passevolance-
frågan bestämde. Som likväl den då bestämda afgiften icke
varit tillräcklig för att bestrida armeens vapenöfningar,
utan en brist deruti uppstått, anser jag, lika med Gr. v.
Fersen, att det tillhör de öfriga classerna i samhället att
fylla denna brist. Jag vet ganska väl, att man i sednare
tider, så vidt möjligt varit, velat undandraga sig fädernes¬
landets försvar och öfverflytta denna tunga på de mindre
bemedlade folkclasserna. Jag anser derföre så mycket lämp¬
ligare, att de bemedlade classerna bidraga till bildande af
fäderneslandets försvar, som de personligen icke deltaga i
försvaret.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag understödjer äfven Gr.
v. Fersens afslag å utlåt.; men jag gör det hufvudsakligen
på den grund, att jag tror, det uti StatsUtskls förklaring
ligger ett medgifvande, att Ä. St. borde utöfva rättvisa,
men att medel dertill icke varit till finnande. Jag vill hop¬
pas, att de måtte kunna uppsökas af nästa Ständer, på det
att rättvisa icke må saknas. Jag instämmer icke fullkomli¬
gen i den siste värde talarens yttrande, att passevolance-
fondens otillräcklighet skulle vara en anledning att handla
så, som jag önskat; ty passevolancefonden har icke att skaf¬
fa med arme-corpsers vapenöfningar, och bör dermed icke
förblandas, emedan passevolancefonden endast afser reg:ter-
nas vapenöfningar inom deras ståndqvarter. Jag vill nämna
detta för att antyda min åsigt, att rust- och rotehållare
medelst passevolance-afgift icke hafva någon ökud förbin¬
delse att deltaga uti bekostandet af armeens vapenöfningar.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 3o3 blef af R. o. Ad. afslaget.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 10 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 3o4, i anledn. af väckt fråga om
rättighet för K. M. att, i saknad af tillräckligt årligt anslag
Den 24 November.
för beväringens beklädnad, för detta ändamål använda re¬
serv-förråden.
Föredrogs ånyo och bifölls Banco- och LagUtskrns d.
17 dennes på bordet lagda betänk. N:o i öfver Riksd.fullm.
Peter Pehrssons motion om åläggande för R. St:s Bank att
till vederbörande domare årligen aflemna förteckning på
intecknade fordringar.
Yid förnyad föredragning af Banco- och LagUtskrns d.
17 dennes på bordet lagda betänk. Nro 2, med förslag till
lag för offentliga bolagsbanker, blef det ånyo lagdt på bor¬
det af Frihrna Boye, Ludv., D’Albedyhll, Carl Gust.,
och Gr. Frölich, Dav.
Till pröfning företogs Bevilln.- och Oecon.Utskrns me-
mor. Nro 7 med förslag till sammanjemnkning af RiksStrns
beslut, angrde grunderna för brännvinsbrännings-rättigheten,
samt till voterrs-proposrn i fråga om brännvinsbränningens
beskattning.
R. o. Ad. beslöt, att detta memor. skulle punktvis
pröfvas.
Utskrns yttranden, rörrde 1, 3 och 5 moram,
ansågos ej erfordra någon åtgärd.
Utskrns yttrande, rörrde 6 mom.
Uppå begäran af Hr Gunther, Carl Gust., upplä¬
stes de memor. vidfogade reservationer.
Hr Giintherr Understödd af den nu upplästa reserva¬
tionen får jag anhålla om återremiss af betänk, och att det.
måtte öfverlemnas åt förstärkt StatsUtsk. att afgöra, huru¬
vida en femtedel eller en fjerdedel af byggnadsvärdet skall
antagas såsom grund för rättigheten att idka brännvins¬
bränning.
Hr Stuart, Carl Gust.: Om förevar, fråga vore af
natur att kunna och böra afgöras af förstärkt StatsUtsk.,
skulle jag, lika med reservanten, anse densamma icke kun¬
na förfalla; men då frågan är helt och hållet ceconomisk,
och således icke kan blifva föremål för omröstning i för¬
stärkt StatsUtsk., finner jag Bevilln.- och Oecon.Utskm haf¬
va rätteligen ansett densamma böra förfalla, i följd af de
härom utaf RiksSttn fattade olika beslut.
Frih. Boye, Ludv.: Utan att vilja på minsta vis in¬
tränga i andras öfvertygelse eller påbörda andra mina åsig-
ter, anser jag mig skyldig den förklaring, att jag, såsom
ledamot af Bevilln.Utsk., icke deltagit i Utskrns beslut. Ehu¬
ru det synes, som frågan egentligen vore af ceconomisk na¬
tur, verkar den likväl på bevillningen, och hade derföre
bort såsom sådan behandlas och således icke förfalla.
Gr.
Den 24 November.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det torde vara påtagligt, att
alla oeconomiska lagar på ett eller annat sätt inverka på skat¬
tebeloppet; ty det är gifvet, att en näring kan högre beskat¬
tas, i samina man den bättre frodas. När det beror på K. M.
ensam att afgöra hvilka som skola få bränna brännvin elier
icke, ser jag icke, huru det är möjligt att såsom bevillntsärende
förklara hvarken egendomsvärdet lor dem, som utöfva den¬
na rättighet, eller huru detta egendomsvärde skall beräknas.
Om K. M. skulle finna för godt att förklara, att inga an¬
dra, Un större possessionater, skola vara berättigade att ut¬
öfva brännvinsbränningen, ser jag icke, att det kan tillkom¬
ma Bevilln.Utsk. att derom yttra sig. Allt hvad Bevilln-
Utsk. och, i detta fall, sammansatta Ulsktn kunnat göra, är
alt föreslå en beskattningsgrund för näringen, sådan som K.
M. tillåter, att den i landet må utöfvas. Jag har alldeles
icke kunnat tillåta mig i Utsktn att intränga på den andra
Statsmagtens område och förklara det för ett bevillnrsämne,
som är af oeconomisk natur, utan godkänner jag samman¬
satta Utsktns förslag, hvarå jag således tillstyrker bifall.
Hr Hjärne, Harald: Jag är hufvudsakligen förekom¬
men af Gr. Horn, med hvilken jag delat samma tanke in¬
om Ulsk:n, der en liflig discussion ägt rum, huruvida frågan
vore af oeconomisk eller bevil!n:snatur. Det förefaller mig
klart, att då bestämmandet af eller ^ af byggnadernas
taxeringsvärde skall utgöra grunden för rättigheten att
idka brännvinsbränning, och det uteslutande tillhör K. M.
att tilldela denna rättighet hvem han behagar, frågan mäste
vara af oeconomisk beskaffenhet. Jaa tror icke, att någon
vidlyftig discussion här kommer i fråga, och vill derföre in¬
skränka mig till detta yttrande, såsom försvar för hvad Utsktn
yttrat.
Frih. Boye: Det är icke behagligt att inom Stånden
fortsätta de strider, som inom Utsktn aro började; men jag
anser mig böra nämna några ord till bemötande af de sista
talarnes yttranden. Om den grundsats, som de antagit, af
mig kunde godkännas; om jag lika med dem kunde antaga,
att brännvinsbränningsrättigheten ankommer på K. M. att
bestämma, skulle jag gifva bifall till deras yttranden. Jag
är likväl icke den, som vill inskränka Konungamagten; tvärt¬
om skulle jag önska, att Konungen utöfvade denna magt all¬
varsammare, än han gör, emedan vi då icke skulle bereda
sådana grundlagar, som vi, uti ett annat afseende, stå på vä¬
gen att göra. Jag kan likväl icke godkänna, att inom Ko¬
nungamagten ligger någon rättighet att betaga Svenska fol¬
ket rättigheten att bränna brännvin. Konungen kan bestäm¬
ma tiden , inom hvilken brännvinsbränningen får utöfvas, der¬
före, att Svenska folket åt honom öfverlemna! en sådan rät¬
tighet; mea han kan icke fråntaga detsamma rättigheten att
16 H. 3i
Den a4 November.
bränna. Det är en gifven sak, att frågan inverkar på be-
villn., oell att ämnet således är af bevilln:snatur; men jag
skall icke vidare envisas, ty jag är icke till den grad egen¬
kär, att jag nödvändigt vill bafva min mening fram.
Utskrns yttrande, rör:de 6 morn., blef af R. a
Ad. bifallet.
Utsk:ns yttrande, rör:de 7 morn., ansågs ej erfor¬
dra någon åtgärd.
Utsktns yttranden, rörtde 8 och 9 mom. biföllos.
Utskrns yttrande, rör:de 10 mom.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få
veta, huruvida det är säkert bekant, om PresteSt. redan af-
gjort denna fråga.
Underteckn. Ri d d. Se c r e t.: PresteSt. har afgjort denna
fråga, derom prot.utdr., som jag efterskickat, skall lemna
närmare upplysning. Emedlertid möter intet hinder för R.
o. Ad. att godkänna voter:spropos:na, emedan ingen votering
blifver af, i händelse PresteSt. förenat sig om saken.
De föreslagna voter:spropos:na blefvo af R. o. Ad. god¬
kända.
Utsk:ns yttrande, rör:de 11 mom.
R. o. Ad. biföll i:sta punkten och fann de arne sednare
punkterna ej erfordra någon åtgärd.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. StatsUtskis d.
l5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 316 i anledn. af K.
M:s nåd. skrifvelse, ang:de presträttigheternas utgörande på
Gottland och dermed sammanhängande frågor örn en förän¬
drad indelning af dervar. pastorat, m. m.
Ånyo föredrogs PresteSt:s d. 19 dennes på bordet lagda
prot.utdr. af d. 17 i denna månad, rör:de minskning i Utskms
cancellibetjening.
Frih. Boye, Ludv.: Det af PresteSt. angifna ändamå¬
let skulle vara att påskynda riksdagens stat. Jag bekänner
likväl, att jag i den uppgifna utvägen ser ett sätt att för¬
länga riksdagen; ty om ärenderna den i5 Dec. icke hunnit
slutas, och man tager från Utskm deras betjening, kan jag
icke se annat, än att riksdagens slut skall blifva mera aflägse.
Jag tillstyrker derföre, att prot.utdr. må laggas till handlma.
Hr Hjärne, Harald: Äfven om man kunde hoppas
vinna det ändamål, som PresteSt. antydt, finner jag likväl,
att inbjudn är uppställd så, att man icke kan tänka på att
antaga densamma. PresteSt. har nemi. föreslagit, att man
skulle "förständiga” Utsk:n att afskeda sin betjening och
att, om något Utsk. skulle finna sig icke kunna förminska
V
Den *4 November.
*43
sin betjening, bitsk, bos Stånden skulle göra anhållan om
beljeningens bibehållande. Under en sådan form kan jag
ieke bifalla inbjudningen, emedan jag tinner en slik fram¬
ställning sårande för Utsk:ns såväl ledamöter som ordföran¬
de, hvarföre jag lika med Frih. Boye tillstyrker, att inbjud¬
ningen må lemnäs utan afseende.
Frih. Boye: I beräkning på det öfverseende, som B., o.
Ad. stundom lemnar, begagnar jag detta tillfälle för att för¬
klara, att jag icke ens förstår, huru det vore möjligt, att
Utsk:n kunde arbeta flitigare, än de göra. För- och efter¬
middagarna äro de tillsammans, och icke sällan till kl. 10 å
r 1 på aftnarna; ja, om det icke är plenum i Utskrn, arbe¬
ta afdelningarna. Att förneka Utsk:n den rättvisa, att de
icke göra allt, hvad de kunna, för att påskynda göromålens
afslutande, vore en verklig orättvisa; och jag begagnar detta
tillfälle för att vitsorda detta, då jag är ledamot af ett Ut¬
skott, som vet att hålla efter sina ledamöter så, att man
aldrig är ledig mer än rastetimmarna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan icke tro, att det
* varit PresteSt:s mening med dess beslut och inbjudning att
tillkännagifva den opinion, att Utsk:n på något sätt brustit
i deras skyldighet att arbeta så mycket de kunnat. Jag tror,
att PresteSt:s afsigt varit att bereda den opinion, att en öf¬
verflödig cancellibetjening icke borde bibehållas, sedan göro-
målen aftagit. Så hafva åtminstone ledamöter inom Preste-
St. förklarat meningen; men det hindrar icke, att jag ön¬
skar, alt beslutet blifvit annorlunda uppstäldt, än det är.
Jag får nemi. fästa B. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att
det vore orätt att bifalla PresteSt:s inbjudning att förstän¬
diga Utsktn att efter d. i5 nästk. Dec. inskränka cancelli-
personalen till en cancellist i hvarje Utsk , emedan sådana
arbeten inom flera Utsk. efter den tiden kunna uppstå, som
göra efterkommandet af inbjudningen omöjligt. Dessutom
linnes det Utsk., som hafva rättighet att väcka motioner,
och inträffande händelser kunna göra det nödvändigt att ånyo
påbörja arbeten, som nu synas i det närmaste fullbordade,
hvarföre således skulle erfordras tillsättandet af ny cancelli¬
betjening. Men i allt fall tror jag, att Utskrn vidtagit den
utvägen att afskeda så stor del af cancellibetjeningen, som
ansetts kunna undvaras, hvilket åtminstone är förhållandet
inom det Utsk., der jag har äran vara ledamot, hvarest »ned
månadens slut alne notarier komma att afgå. På dessa grun¬
der anhåller jag, att inbjudn. må lemnäs utan afseende.
Hr Stuart, Carl Gust.: Äfven jag anser PresteSt:s
förslag vara alltför kategoriskt för att kunna antagas. Jag
skulla likväl för min del önskat, att Ståndet inskränkt sig
till att anmoda Utsk:n att i möjligaste måtto miftska sin can-
cellipersonal i den mån göromåten sådant medgåfve. Jag
vill likväl tro, att en sådan uppmaning icke kan behöfvas,
=44
Den 24 Noera b er.
derest Utsk:n ställa sig till efterrättelse det af RiksStrn, ge¬
nom bifall till ett StatsUtskrs utlåt., i berörde hänseende re¬
dan fattade beslut. Hvad särskildt BancoUtsk beträffar, får
jag dock upplysa, att i fall PresteSCs inbjuda, skulle anta¬
gas, Utsk. blefve tvunget att till Stånden ingå med anhål¬
lan att åter få anställa den afskedade cancellipersonalen,
emedan detta Utskrs göromål inom denna månads slut omöj¬
ligen kunna blifva i den mån förminskade, att de derefter
kunna vederbörligen bestridas, så vida någon minskning i
Utsk:s nuvar. cancellibetjening skulle komma att vid nästa
månads början äga rum.
R. o. Ad. beslöt, att PresteSt:s prot.utdr. endast skulle
läggas lill liandlrna.
Uppå begäran af Frill. Boye, Ludv. samt Hr Gun¬
ther, Carl Gust., blefvo vid förnyad föredragning ånyo
lagda på bordet Const.Utsk:s raemor.:
N:o 48. med utlåt:de öfver återremisserna på förslaget
i memor, N:o 34 till en ändamålsenligare organisation af
Statsrådet;
N:o 49' med uppgift å särskilda grundlagsförändringar,
som föranledas af Ståndens gemensamma tankar, rör:de Hof-
cancellerens Statsdepartement.
Ånyo föredrogs StatsUtskts d. 19 dennes på bordet lag¬
da berättelse N:o 326, angtde verkställd granskning af K.
Krigsacademiens räkenskaper.
Lades till handlingarna.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Så väl den nu föredrag¬
na som alla efterföljande StatsUtsk:s berättelser, ang:de verk¬
ställda räkenskapsgranskningar, ådagalägga tydligen, till hu¬
ru föga dessa revisioner tjena. Utskts betänkm innefatta nemi.
icke annat, än några korta utdrag af räkenskaperna, hvaraf
man icke kan hemta något slags upplysning rör:de förvalt¬
ningen eller bushållsanordfiingen i detail. Jag vill visserligen
icke, då det lidit så långt på riksdagen, begära, att R. o.
Ad. skall infordra några förnyade utlåt:n från Utsk , som
upptaga de egentliga föremålen för granskningen; men jag
kan icke underlåta att till prot. reservera den tanke, att jag
finner dessa revisioner, såsom de verkställas, utan ändamål
och snarare tillhöra Kammarrätten, än Stånden.
Hr Stuart, Carl Gust : Äfven mig hafva dessa re¬
visionsberättelser på intet vis tillfredsställt. Jag hade önskat,
att StatsUtsk., i stället för att till RiksStln insända dylika,
utan all urskilning gjorda räkenskapsutdrag af föga interesse
för Ständerna, anmält, huru verkliga förhållandet varit, i
afseende på fondernas utgifter och inkomster samt deras till¬
räcklighet och äadamålsenliga användande, huruvida för¬
Den 24 No veml) er.
245
valtningskostnaderna i någon betydligare mån otät sig, och
huruvida de med anslagen åsyftade resultaterna till större
eller mindre del vunnits. Härigenom hade RiksSt:n kunnat
erhålla någon ledning för bedömandet, huru de allm. med¬
len förvaltas, hvarom icke den ringaste upplysning kunnat
af de afgifna revisionsberättelserna vinnas.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs d. ig dennes på bordet lag¬
da berättelse N:o 327, ang:de verkställd granskning af Tull¬
verkets räkenskaper.
Frih. Cederström, Jac.: Såsom anmärkn. mot denna
StatsUtsk:s berättelse förekommer, att densamma icke upp¬
lyser, hvilket års räkenskaper granskningen omfattat, eme¬
dan den blott börjar med balance från föregående året och
slutar med balance till påföljande året. Jag skulle likväl
förmoda, att det här, likasom för de öfriga verken, är 1831
års räkenskaper, som varit -föremål för granskning; men då
jag icke äger någon visshet härom, hemställer jag, om icke
berättelsen bör återremitteras till viunande af nödig rättel¬
se i -detta hänseende.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: I anledn. af den
siste talarens anmärkn. vill jag blott fästa uppmärksamheten
vid ingressen af StatsUtsk:s berättelse N:o 321 , deri upply¬
ses, att Utsk. granskat statsverkets och Öfriga allm. fonders
räkenskaper och förvaltning föV år 1831; men att Utsk. an¬
sett sig böra afgifva särskild berättelse öfver revisionen af
hvarje förvaltande verks eller cassas räkenskaper och till¬
stånd, för att lätta föredragningen i RiksSt:n samt undvika
återremiss på hela revisionsbetänk., till följd af de anmärk¬
ningar, som i en eller annan del deraf möjligen kunnat göras.
Något tvifvelsmål, om hvilket års räkenskaper granskningen
omfattat, torde således icke kunna uppstå; och jag hemstäl¬
ler derföre, om någon återremiss är behöflig.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag vill erinra mig,
att räkenskaperna stundom blifva i vissa cassör färdiga ett
år förr eller senare än i andra, så att de icke alltid revide¬
ras för samma år i alla cassör. Af denna anledn. anser jag
nödvändigt, att det bestämdt utsättes hvilket års räkenska¬
per revisionen omfattat, och tillstyrker derföre återremiss af
StatsUtsk:s förevar, berättelse, till vinnande af nödig tydlig¬
het i denna del.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Jag har icke deltagit
uti revisionen af detta verks räkenskaper; men icke blott
såsom ledamot af StatsUtsk., utan äfven såsom representant,
är jag skyldig känna, att det är ett bestämdt års räkenska¬
per, som tillhör hvarje revision. För ifrågavar. revision
hafva 183 r års räkenskaper utgjort föremål. Likaledes kan
jag uppgifva, att dessa i83i års räkenskaper voro afgifna
Den 24 November.
inom Dec. månads slut i832 och äro de facto de räkenska¬
per, som äro granskade, så alt, 0111 R. o. Ad., till före¬
kommande af en återremiss, skulle behaga sätta förtroende
till min uppgift, så mycket vunnes, att man icke öfverflö¬
digt belastade prot. här, och icke heller StatsUtsk. med ett
ytterligare memor. i denna fråga. Samma anmärkning lärer
vara gjord i de öfriga Stånden, hvarest likväl behofvet af
återremiss undanröjdts genom enahanda upplysning, som här
blifvit m eddelad.
Ilr Cederschjöld: Jag för min del tycker mig hafva
funnit dessa StatsUtsk:s revisionsberättelser vara af en nästan
exempellös knapphändighet; och då de tilläfventyrs torde
komma att tjena till mönster för kommande revisorers för¬
hållanden, men denna knapphändighet åtminstone icke bor¬
de sträcka sig ända derhän att underlåta utsättandet af ti¬
den, för hvilken räkenskaperna varit afgifna, kan jag icke
afstå från mitt yrkande om återremiss i denna del.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag kan visserligen
icke neka, att Hr Cederschjölds anmärkning är ganska rik¬
tig, nemi. att årtalet, för hvilket räkenskaperna äro granska¬
de, bort vara utsatt; men det kan icke härleda sig från an¬
nat än en glömska af StatsUtsk. eller, hvad troligare är, af
Utskrs cancelli, alt sådant blifvit uraktlåtet. Såväl af den
föregående som efterföljande berättelsen synes dock tydligen,
att det icke är några andra än 1831 års räkenskaper, sorn
varit föremål för granskning. Jag hemställer derföre till Hr
Cederschjöld såväl som R. o. Ad:s öfriga ledamöter, om det
är mödan värdt att återremittera berättelsen för en sä län¬
ga och oskadlig omständighet.
Hr Cederschjöld: Just derföre, att saken är så obe¬
tydlig i sig sjelf, är den lätt hulpen af StatsUtsk.; men jag
kan för min del icke medgifva, att en så stor oordning får
gå förbi utan anmärkning. Jag hemställer, om icke R. o. Ad.
bör genom en återremiss antyda den önskan, att StatsUtsk.
hade lika så noggrannt följt statens räkenskaper, som det
Höglofl. Ståndet följer StatsUtsk:s förhandlingar i denna del.
Frih. Cederström: Jag ansåg mig böra göra anmärk¬
ningen till undanrödjande af den ofullständighet, som vid-
lådar StatsUtsk:s förevar, berättelse, hvarvid jag förklarade,
att jag vore öfvertygad derom, att berättelsen afsåge 1831
års räkenskaper, men att fullständigheten fordrade en åter¬
remiss. Då likväl af såväl verkets tjenstemän som af an¬
dra blifvit upplyst, att frågan är af mindre betydenhet, an¬
ser jag det likgiltigt, om återremiss beviljas eller ej för till¬
sättande af årtalet, hvarom någon tvetydighet egentligen icke
kan uppstå.
StatsUtsk:s berättelse N:o 327 blef af R. o. Ad. lagd till
handbna.
Den 2/J November. 247
Vid förnyad föredragning biföilos StatsUtsk:s d. 19 den¬
nes på bordet lagda berättelser:
N:o 328. ang:de verkställd granskning af Postverkets för¬
valtning år i83i;
N:o 332. ang:de verkställd revision af K. Invalidfondens
räkenskaper;
N:o 338. ang:de verkställd revision af K. Öfverinten-
dentsembetets räkenskaper;
N:o 34o. ang:de verkställd revision af Stuteriöfversty-
relscns räkenskaper för år i83i ;
N:o 34-3. ang:de verkställd granskning af K. Styrelsens
öfver fängelserna och arbetsinrättningarna i Riket redogörelse
för år 1831.
Lades till handlingarna StatsUtsk:s d. 19 dennes på bor¬
det lagda berättelser:
N:o 329. ang:de verkställd revision af K. Nummerlotte¬
riets räkenskaper;
N:o 33o. ang:de verkställd granskning af K. Controll-
verkets räkenskaper;
lV:o 331. ang:de verkställd revision af K. SundlietsCol-
legii räkenskaper;
N:o 333. ang:de verkställd revision af Civilstatens Pen-
sionscassas räkenskaper;
N:o 334- ang:de verkställd granskning af Armeens Pen-
sionscassa;
N:o 335. ang:de verkställd revision af saltpeterfonden;
N:o 336. ang:de verkställd revision af anslaget för allm.
garnisonssjukhuset i Stockholm;
N:o 337. ang:de verkställd granskning af räkenskapen
öfver Carl Gustafs stads gevärsfaktori;
N:o 33g. örn verkställd granskning af redogörelsen föran¬
slaget till Stockholms stora barnhus;
N:o 34i. om verkställd granskning af redogörelsen öfver
Finska ersättningsmedlen;
N:o 342. örn verkställd granskning af Lappmarks Eccle¬
siastik verkets fond för år 1831.
Företogs till pröfning Lag- och Oecon.Utskms d. 19
dennes på bordet lagda betänk. N:o 25 öfver väckt fråga om
rättighet att, utan föregången syn på stället, få anlägga hus-
behofs-mjöiqvarnar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller blott
att få göra en anmärkning vid redactionen och vid ett fel,
som deruti insmugit sig. Det står nemi.: . . . , ”anlägga
”mjölqvarnar; dock när de för vatten vilja inrättas &c.”
Qvarnarna hafva ingen vilja; ordet vilja kan utbytas emot
skola, eller redactionen på annat sätt jemnkas. Det är blott
detta jag önskar måtte blifva iakttaget.
a48
Den 2;J N o v e m t e r.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag är förekommen
af Hr v. Hartmansdorff och instämmer med honom till alla
delar.
Lag- och Oecon.Utskrns betänk. N:o 25 återremitterades.
Ånyo föredrogos och biföllos Lag- och Oecon.Utskrns d.
19 dennes på bordet lagda betänk:n:
N:o 26. i anledn. af väckta frågor om förändring i skyl¬
digheten att bygga och underhålla broar och vägar;
K:o 28. i anledn. af väckt fråga om Sigtuna stads för¬
läggande under Erlinghundra häradsrätt;
N:o 29. öfver väckt motion om rättighet för invånarne
i Kinds härad af Westergöthland att få handla med glas¬
varor.
Föredrogs ånyo Lag- och Oecon.Utskrns d. ig dennes på
bordet lagda betänk. N:o 27 öfver väckta motioner 0111 skyl¬
dighet för säteriägare och vissa boställsinnehafvare att del¬
taga i byggnad af tingshus och häradsfängelse.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Då de förenade
Utsk:n här framställt ett förslag, hvars verkliggörande be¬
ror derpå, huruvida PresteSt. afsäger sig ett detsamma till¬
hörande privilegium, skulle jag önska, att detta utlåt, måtte
få hvila, intilldess man fått veta, huruvida berörde Stånd
afsäger sig samma privilegium.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att Hr
Ridd.Secret. ville upplysa, huruvida någon sådan underrät¬
telse är inkommen.
Underteckn. Ridd.Secret.: Ännu är en sådan under¬
rättelse icke inkommen.
Hr von Hartmansdorff: Då instämmer jag med Hr
Gr. Gyldenstolpe.
Hr Hjärne, Harald: Jag vill icke motsätta mig Gr.
Gyldenstolpes begäran, att utlåt, måtte få hvila; men hvar¬
till det kan tjena, inser jag icke, ty om vi nu bifalla utlåt.,
måste saken icke desto mindre förfalla, i händelse PresteSt.
icke afsäger sig sitt privilegium i detta afseende.
Gr. Gyldenstolpe: Detta är ett skäl mera att låta
betänk, hvila, emedan, i händelse utlåt, nu bifölls, R. o. Ad.
skulle hafva bifallit något, som icke vore sannt. Utsk:s för¬
slag innehåller nemi, dessa ord: ”Sedan Högv. PresteSt.,
med öfriga RiksSt:ns samtycke och K. M:s bifall, afsagt sig
den i 26 cap. 6 § Byggn.b:n stadgade frihet för preste- och
klockarebol från skyldigheten att deltaga i byggnad och un¬
derhåll af tingsbyggning och fånghus, varder" &c.
Hr Hjärne: I anledn. af den siste värde talarens yt-
tran-
Dea *4 K o > e m b t r.
trande vill jag blott erinra, att på de skäl, lian anfort, bor¬
de utlåt, komma att hvila, ända tilldess K. M. gifvit sin
sanction på PresteSt:s afsägelse af sitt privilegium.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm yttrade, att sedan tvenne
ledamöter begärt, att Lag- och Oecon.Utsktns betänk. N:o
27 ytterligare skulle få hvila, kunde sådant ej förvägras.
Underteckn. R i dd.Se cr e t.: För någon tid sedan har,
i anledn. af motion af Hr Rosenblad, StatsUtsk. tillstyrkt
och samtliga Stånden bifallet, att R. o Ad:s prot. för denna
såväl som föregående riksdag gratis må utdelas till R. o. Ad:s
ledamöter till sä stort antal exemplar, som öfverblifver, se¬
dan de exemplar, som skola öfverlemoas till Riksg.eont.,
undantagits. 1 anledn. häraf får jag underställa Ståndet, huru
denna utdelning skall ske, och i sådant afseende föreslå, 0111
icke, hvad innevar riksdags-prot angår, prenumerationssedlar
på häften, icke på arktal, må till de R. o. Ad:s ledamöter, som
önska erhålla prot., utlemnas, och prot., i mån af tryckningens
fortgång, mot uppvisande af prenumerationssedeln häftvis ut¬
delas, samt hvad nästförflutna riksdags prot. beträffar, hvilka
ännu icke äro fullt hil diga och icke kunna blifva det, förrän
några månader efter riksdagens slut, om icke med utdelnii-
gen deraf må uppskjutas, till dess de blifvit färdigtryckta.
Denna hemställan blef af R. o. Ad. bifallen.
Upplästes och lades på bordet nedannäinnda utlåCn från
Constitutions Utskottet:
N:o 5o. i anledn. af 3 Stånds återremisser på memor.
N:o 35, med betänk om Nationalrepresentationen;
N:o 5i. till R. o Ad. samt Borgare- och BondeSfn, i
anledn. af återremisserna på memor. N:o 36, ang. Landtdagar;
StatsUtskottet:
N:o 34B i anledn. af RiksSttns olika beslut i frågan om
slutliga bestämmandet af RiksSt:ns och Utsk:ns cancelliers af¬
löning;
N:o 34g. i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s utlåt.
N:o 2I2;
N:o 351. ang:de det s. k. stora creditivet, som enl. 63
§ Reg.F. skall på Riksg.eont. anvisas;
N:o 352 ang:de det s. k. lilla creditivet, som enl. 63 §
Reg.F. skall på Riksg.eont. anvisas;
BancoU ts kotte t:
N:o 62. i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s betänk.
N:o 57;
N:o 63. i anledn. af Hr Rosenblads, B., motion, angtde
16 H. 3a
2 5 fl
D c n N o v <: nrt> c r.
rättighet för Baneofullmägtige att temporärt förstärka fon¬
derna för publika papper samt för handeln oell den större
rörelsen;
Lagutskottet:
N:o 162. öfver Hr N W. Stråles motion om meddelan¬
de af bestämdt stadgande, huruvida särskildt ansvar skall äga
rum för förnyande af' förbrytelse, hvarför man ännu icke
undergått bestraffning m. m.;
Alim. Besvärs- och Oecon Utskottet:
N:o i35 i ahledn. af väckta motioner 0111 förändringar
i författningarna, rör:de bergs-och jernhandteringen i Riket;
N:o 136 med förnvadt förslag till sammanjemnkning af
RiksSt:ns skiljaktiga beslut i frågan om enskilda theatrars in¬
rättande, om censur å theaterstycken, samt 0111 upphörande
af de afgifter till K Thealerns och Hofeapeilets pensionscas-
sor, som för representationer i landsorterna erläggas;
Expedition sUtskottet:
N:o 18. i anledn. af återremiss från H. R. o. Ad. af
Exped.Utsk:s förslag till ond. skrifvelse N:o ig5.
Vidare upplästes och lades pä bordet följande från Ridd.-
Utskottet inkomne
Hörsamste Memorial!
Medelst prot utdr. af d. 18 sisth Äng. har IT R. o. Ad.
till Utsk. remitterat en af Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr ,
väckt motion, att en lämplig plikt af 2 r:dr b:co måtte stad¬
gas för den ledamot, som, under påstående plenum, från
dess utsedda ställe borttager den i Ridd.salen anslagna före¬
dragningslista.
Då Utsk , lika med motionären, finner det vara mot
god ordning stridande, att ej mindre den i Ridd.salen upp¬
satta föredragningslista, än äfven andra till allmannare un¬
derrättelse anslagna handlingar varda obehörigen borttagna,
har Utsk. således ansett sig äga anledn. tillstyrka följande
tillägg till R. o. Ad:s Ordningsstadga:
”Den ledamot, som, under påstående plenum, obehÖri-
”gen borttager de i Ridd.salen anslagna handlingar, plikte 2
”r:dr b:co.” Hvilket dock till R. o. Ad:s egen pröfning vörd¬
samt öfverlemnas. Stockholm d. 1 Nov. 1834.
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. D’Albedyhi,i..
IV. F. Dalman.
Frih. Oxenstjerna, Carl: Jag får hos Hr Gr. o.
Landtm, anhålla att få anmäla min reservation mot det be¬
slut, som i dag åtta dagar sedan här fattades rör:de gäst-
D e n a6 N o v c 111 h c r.
2DI
gifvareskjutsen. Den af Utsk. uttryckta mening hade jag bi-
triidt såsom mest lämplig. Jag har varit hindrad att förut
anmäla denna reservation, och får hos Hr Gr. o. Landtm,
samt R. o Ad. anhålla om tillgift derför, med begäran, att
densamma må blifva i dagens prot, antecknad,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan några
af de till föredragning i dag anmälda mål blifvit ånyo be¬
gärda på bordet, och föredragningslistan i följd deraf redan
vore genomgången, återstode inga mål till föredragning på
eftermiddagen, i följd hvaraf H Ex. hemställde, om R. o.
Ad. behagade tillåta, att det till eftermiddagen anslagna ple¬
num finge inställas.
Bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 26 November i834.
Plenum kl. 10 f, m.
Justerades 17 prot.utdr. för den 24 dennes.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Danck¬
wardt Lilljeström, Jacob Malcolm, i anseende till
sjuklighet anmält sig vara nödsakad att afsäga sig sin plats
som ledamot i BancoUtsk., men anhållit att få behålla sin
riksdagsmannarätt.
Denna anhållan blef af R. o. Ad. bifallen; och anmo¬
dade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer att skynd¬
samligen utse en ny ledamot uti BancoUtsk,
Företogs till pröfning StatsUtskls d. i5 dennes på bor¬
det lagda mernor. N:o 3i<3 i anledn. af RiksSt:ns olika beslut
i fråga om beviljandet af extra anslag till försvarsverkets
iståndsättande, allm. arbeten, m. m.
R. o. Ad. beslöt, att detta memor. skulle punktvis fö¬
redragas.
I :sta punkten.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Som det icke lä¬
rer vara R. o. Ad:s mening att, i anledn. af StatsUtsk:s be¬
tänk. N:o 291, besluta egentliga fonderade lån, och viss tid
för återbetalningen altså lärer böra utfästas, hemställer jag, 0111
icke R. o. Ad,, till besparande af tid vid en onödig votering
I
'2rY2
Doti Nore m b c r f. m.
i förstärkt StatsUtsk., skulle behaga antaga TJtskrs inbjudn.
till förening i PresteSt:s beslut, att de upptagna lånen böra
vara till fullo återbetalade sednast inom j5 år.
R. o. Ad. antog den till Ståndet gjorda inbjudn. att
förena sig med PresteSt
Yoter:spropos:n i hufvqdsaken godkändes med antagande
af contraprostns i:sta alternativ.
atdra punkten.
Gr. Frölich, Dav.: Jag anhåller, att äfven i denna
punkt propps, må framställas lill antagande af Utsk:s in¬
bjudning.
Frih. von Schulzenheim: Om den siste talarens me¬
ning är, att R. o. Ad. må förena sig i det beslut, Preste¬
St. fattat, skulle jag tro, att hans yrkande borde bifallas;
hvaremot jag icke kan biträda hans mening, såvida han af-
ser den i början af punkten framställda supposition, att R.
o. Ad. kunde vilja instämma i Borgare- och BondeStms be¬
slut i detta ämne.
Gr. Frölich: Jag förbisåg, att inbjudn. var uppställd
alternativt. Min mening var, att R. o. Ad. måtte instämma
med Borgare- och BondeSt:n.
Hr von Hartmansdorff, Aug.r I händelse man får
följa samma ordning för inbjudningar, som Utsk. sjelft iakt¬
tagit, skulle jag tro, att, i händelse inbjudn. antoges, R. o.
Ad borde hafva instämt med det Stånd, hvars beslut mest
närmar sig till, det af R. o. Ad. redan fattade. Jag tillstyr¬
ker altså propos. derå.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: StatsUtsk. äger
icke rätt att inbjuda Stånden att frångå deras förut fattade
beslut, utan endast att jemnka desamma efter deni, som äro
närmast, och hvilket i detta fall är PresteSt:s. Jag tror så¬
ledes, att någon propos. till frångående af det förra beslu¬
tet helt och hållet icke kan framställas.
Frih. Cederström, Jac : R. o. Ad. har genom vote¬
ring beslutat ett anslag till förevar, ändamål af 5o,ooo r:dr.
Enligt Gr. Frölichs förslag skulle R o. Ad. likväl nu be¬
sluta afslag till allt anslag för samma ändamål. Ett sådant
förhållande kan icke vara lagligt. Om R. o. Ad. vill nedsät¬
ta anslaget genom instämmande i PresteStts beslut, äger jag
icke laglig anledn. att bestrida rättigheten dertill; men att
fullkomligt annihilera det förra beslutet anser jag icke vara
R. o. Ad. tillåtet.
Gr. Frölich: Om jag icke förlorat förmågan att läsa
Svenska, står uti betänk, och ifråga var. punkt: ”Så vida icke
”R. o. Ad, eller PresteSt. vilja öfvergå till den af dc andra
”båda RiksSttn yttrade åsigt” &c. Den i grundlagen Utsk.
Den 26 November f. m.
253
tillagda rättighet att sammanjemnka meningarna, likasom
RiksStrns rätt att på sådana inbjudningar frångå deras för¬
ut fattade beslut, gör, att jag icke kan finna någon olaglig¬
het i det beslut, jag tillstyrkt. Skulle R. o. Ad. icke vilja
derpå ingå, blir sådant en annan sak.
Frih. von Schulzenheim: Jag torde få fästa upp¬
märksamheten derå, att ändamålet med inbjudningar sällan
lärer kunna anses vara annat, än att tillvägabringa samman-
jemnkning uti, men icke enkelt frånträdande af förut fatta¬
de beslut. Jag vill icke ens med Frih. Cederström ingå i
någon undersökning, huruvida någonting grundlagsstridig!
må ligga i Utsk:s framställning, utan endast åberopa, hvad
som utgjorde motivet för R. o. Ad:s sednaste beslut i frå¬
gan, hvilket säkerligen var ett billigt afseende på anslagets
behöflighet i dess helhet; och fastän min enskilda öfverty¬
gelse om ett sådant behof ännu qvarstår alldeles oförändrad,
tror jag likväl, att R. o. Ad. nu gjorde bäst att närma sig
så mycket som möjligt till de andra Ståndens åsigt, hvadan
jag ock anhåller om propos. till antagande af Etskrs inbjudn.
alt förena oss uti PresteStls beslut.
Gr. Frölich: Så framt R. o. Ad. erkänner, att det är
dess rätt att förena sig med Borgare- och RondeStm, skall
det vara långt ifrån mig att bestrida Frih. v. Sehulzenheims
begäran om propos. Jag uppträdde sednare gången endast
i anledn. af påståendet, alt hvad jag begärt vöre olagligt.
Emedlertid, och då jag först begärde propos. till instäm¬
mande i Borgare- och BondeSt:ns beslut, torde denna böra
föregå den senare begärda.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg
sig skyldig att framställa frågorna i den ordning, de af
Etsk. blifvit yttrade, i anledn. hvaraf II. Ex. hemställde,
om R. o. Ad. behagade antaga den uti 2:dra punkten gjor¬
da inbjudn. lill instämmande uti PresteStls beslut.
Ropades ja.
I anledn. häraf godkändes den i hufvudsaken föreslagna
voter:s-propos:n med contra-propos:ns lista alternativ.
3:dje punkten.
Gr. Frölich: Jag anhåller först att få begagna min
reservationsrätt emot det föga sammanstämmandet emellan
den af Ilr Gr. o. Landtm, uppgifna grund för ordningen af
proposlnas framställande och tillämpningen deraf i den på¬
följda propos:n. Då nemi. Hr Gr. o. Landtm, sagt sig äm¬
na göra proposma i den ordning, de uti betänk, förekom¬
ma, hade jag väntat, att så skulle ske, och jag fann mig
öfverraskad, då motsatsen ägde ruin. Dernäst skall jag yt¬
tra mig angrde den föredragna 3:dje punkten. Jag finner
Etsk deri hafva förfarit riktigt ända till ordet hufvud-
frågan. Men derefter har Etsk. ådagalagt en särdeles skick¬
254
Den 26 November f. m.
lighet att uppgöra konstiga voter:s-propos:r. Utsk. har nemi.
först sagt, att då R. o Ad. beviljat en högre summa, kan
Utsk:s förslag anses vara af 2:ne Stånd bifallet och bör så¬
ledes efter antagen ordning utgöra ja-propos:n i den blif¬
vande voteringen uti sjelfva hufvud frågan. Detta är allde¬
les riktigt; men nu frågas, om icke PresteSt:s och 11. o. Ad:s
beslut böra i contra-propostn, hvart för sig, ställas upp emot
Borgare- och BondeSt:ns beslut. Jag tror, att all annan
uppställning är så artificiel, att jag icke kan godkänna den,
utan mäste altså yrka återremiss för erhållande af rättelse
derutinnan.
lir Dalman, Wilh. Fredr.: Jag förenar mig med
Gr. Frölich. Det är gifvet, att då 2:ne Stånd positivt af-
slagit allt anslag till ifrågavar. ändamål, bör den meningen
innefattas uti ja-propos!n; och första voteringen bör då blif¬
va derom, huruvida summan 180,000 eller 3oo,ooo skall ut¬
göra contra-propostn. Men för att slippa votering i denna
omständighet, hemställer jag, om icke R. o. Ad. skulle fin¬
na för godt att återremittera betänk., på det Utsk. må ge¬
nom inbjudn. bereda R. o. Ad. tillfälle att instämma i det
bi slut, hvari PresteSt. stadnat.
Frih. Cederström: I afseende å ordningen för voter:s-
propos:nas uppställning, måste den vara sådan, att hvarje
Stånds särskilda beslut kommer att utgöra ett särskildt al¬
ternativ. Denna ordning har Utsk iakttagit, då Utsk. sagt,
att R. o. Ad:s beslut blir alternativ för contra-propos:n emot
Borgare- och BondeSt:ns; hvadan, och då PresteSt:s beslut
kommer att utgöra ja-propos:n i voteringen öfver hufvud-
frågan, alla de särskilda besluten sålunda varit under om¬
röstning Jag finner altså, att Utsk. härutinnan rikligt för¬
farit, och bestrider derföre återremissen; öfverlemnande för
öfrigt åt R. o. Ad. att, om så tjenligt pröfvas, bifalla Hr
Dalmans förslag om instämmande i PresteStjs beslut, för att
undvika den ena voteringen.
Gr. Gyldenstolpe: Då Gr. Frölich erkänt, att Utsk.
raisonnerar riktigt t. o. m. ordet hufvudfrågan, måste Hr
Gr. ock medgifva, att ja-propos:n är riktig, sådan den blif¬
vit af Utsk. föreslagen, och då den kommer att upptaga
summan 180,000 r:dr. Några andra alternativ än det af 3oo,ooo
och det af intet återstå då icke, och ett af dessa måste alt¬
så blifva contra-propos., för bestämmande hvaraf åter vote¬
ring emellan båda måste äga rum. För min del kan jag
icke finna någon annan uppställning antaglig.
Frih. von Schulzenheim: I afseende å resultatet
synas de anmärkta olikheterna, i min tanka, fullkomligt lik¬
giltiga. 3:ne meningar finnas; alla 3 komma äfven under
votering, och ingen blir således undertryckt. Jag anser lik¬
väl det sätt, Utsk. valt för voter:s-propos:nas uppställande,
Den iQ> November f. m.
varn det rättaste. Utsk. har nemi. tagit sitt förslag, hvilket
antagits såsom bifallet af a:ne Ståud, till ja-propos:n. Delta
grundal- sig på gammalt bruk-, som jag icke vet hvarför man
skulle frånträda, enar, såsom jag redan nämnt, hvar och en
af de särskilda meningarna får tillfälle att göra sig gällande.
I afseende å Hr Dalmans förslag, att R. o. Ad. må instäm¬
ma i PiesteStrs beslut, får jag erinra, att någon inbjudning
derom icke blifvit af Utsk. gjord. Förslaget är således all¬
deles nytt, och jag Öfverlemnar till Hr Gr. o. Landtm,, hvad
afseende derå lagenligen må kunna fästas
O O
Gr. Frölich: Då jag yttrade mig i förra punkten, till¬
ika nnagaf jag tillräckligt, det jag erkänner den sats, att in¬
tet Stånd kan ändra ett redan fattadt beslut, utan på grund
af inbjudning. Således, och då någon sådan uti förevar,
punkt icke ägt ruin, anser jag Hr Dalman hafva saknat fog
för det yrkande, han framställt, att R. o. Ad. måtte förena
sig med PresteSt ; och jag tror, att Hr Dalman gjorde klo¬
kare för sjelfva saken, orri han, utan tillägg, förenade sig
med mig. Hvad beträffar Gr. Gyldenstolpes och Frih Ce-
derStromS yttranden, har jag, vid uppfattningen af deras ar¬
gumenter, funnit dessa bestå endast deri, att de värda leda¬
möterna icke kunnat inse, huru voter:s-propos:na skolat upp¬
ställas på annat sätt, än som skett. Det må de sjelfva bäst
veta; men jag för min del måste inse, att ett Stånds me¬
ning icke bör föredragas ajne Stånds, då dessa sammanstäm¬
ma. Det är obestridligt, alt alternativet af rent afslag till
allt anslag i denna del har 2:ne Ständ, nemi. Borgare- och
BondeSt:n, förslg, då deremot icke något af de öfriga håda
alternativerna har mer än ett Stånds beslut. Den förra me¬
ningen måste altså vara i sig sjelf gifven till ja-propos:n.
Vore äfven, på sätt Frih. v. Schulzenheim förmenat, förän¬
dringen likgiltig, hvilket jag medgifver, så vida alla de vo¬
terande noga inse, hvarför betänk, blifvit så uppstäldt, som
det nu belinnes, så anser jag likväl denna uppställning vara
så artificiel, att jag, utan att ingå i motiverna för densam¬
ma, yrkar återremiss, på det propos:n må enkelt och grund¬
lagsenlig! uppsättas; och anhåller jag emedlertid att af nå¬
gon StatsUtsk:s ledamot få veta, om icke disctission i ämnet
inom Utsk. förevarit. Skulle händelsen icke vara sådan, så
tillstår jag, att jag måste göra mig ett stort begrepp om re-
dactörernas af propostna skicklighet att uppgöra dylika.
Hr Dalman: Jag kan icke förstå, huru man kan för¬
moda, att här är fråga om annat än att göra anmärka,
emot Ulsk:s förslag; och jag kan då icke fatta Gr. Frölichs
logik, sora anser den anmärka, af mig obefogad, att Utsk.
här underlåtit inbjuda R. o. Ad att instämma i PresteSt:s
beslut, oaktadt enahanda inbjudningar i föregående punkter
blifvit gjorda. Sådan var den anmärkning, på grund hvar¬
af jag önskade återremiss. Hvad åter angår Gr. Frölichs
256
Den 26 November f. m.
anmärkn. emot den framställda voter:s-propos:n, finnér jag
Gr. Gyldenstolpes erinran fullkomligt riklig: ty då Gr. Frö¬
lich gillat, alt ja-propos: 11 bör innefatta summan 180,000,
måste något af de andra båda alternativerna utgöra contra-
propos:n. Jag åter har icke gillat ja-propos:n, utan anser
den böra innefatta Borgare- och BondeSt:ns sammanstäm¬
mande beslut.
Gr. Gyldenstolpe: Den utgång af en votering i för¬
stärkta Utsk., hvarigenom komme att beviljas mer än 3
Stånd beslutat, hvilken Hr Dalman ansett ej böra kunna
äga rum, måste likväl alltid kunna inträffa, enär hvarje
Stånds beslut skall sättas i tillfälle att kunna antagas till
det ena alternativet uti bufvudvoteringen. Detta skäl bör
således icke inverka på proposmas uppställning. Icke heller
torde den förutsättning böra förtjena afseende, att nemi. de
voterande icke skulle förstå propos:n; ty så konstig lär den
väl icke vara, att ej hvar och en kan inse hvilket alterna¬
tiv, som instämmer med hans öfvertygelse. Att Utsk. skolat
till ja-propos. antaga, hvad Utsk. afstyrkt, dertill kan jag
icke finna skäl, då Utsk:s tillstyrkande hade a:ne Stånd för
sig jemte bruket att i sådant läll stalla sin egen tanka i ja-
proposm. Det är väl sannt, att jemväl 2:ne Stånd afslagit
betänk.; men jag ser icke, hvarföre dessa beslut bort stå i
ja-propos:n mer än de motsatta.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes det så klart, att,
då 3 meningar finnas med siffror uttryckta, det icke må
vara tveksamt, hvad med hvardera förstås. Meningen af
180,000 är af Utsk. tillstyrkt och af 2 Stånd bifallen. Den
bör väl då blifva ja-propos:n. En annan mening vill 3oo,000;
den 3:dje vill o. Då nu Utsk. föreslagit, att 180,000 skall
utgöra ja-propos:n, och att genom votering må bestämmas,
om 3oo,ooo eller nollan skal! blifva contra-proposm, hafva
ju alla meningar varit nnder omröstning. Jag tillstyrker
derföre, att B., o. Ad. nu må bifalla förslaget, emedan tids¬
förlusten af en återremiss kostar mera än den af en vote¬
ring i förstärkta Utsk., hvilken genom den föria åtgärden
möjligen kunde undvikas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hvad först angår
ordningen för voter:s-propos:nas uppställning, har Utsk. all¬
tid följt den, att då Utsk:s förslag blifvit bifallet af något
Stånd, har det tagits till ja-propos , hvarefter votering bort
afgöra, hvilket af de Öfriga Ståndens beslut komme att ut¬
göra contra-propos. Ett sådant sätt tior jag leda till mesta
reda och minsta tvist. Hvad angår Hr Dalmans anmärkn.,
att Utsk, underlåtit inbjuda, erkänner jag, att deri ligger en
inconsequens, enär Utsk. framställt dy lika inbjudningar i full¬
komligt likartade andra casus Jag hemställer derföre, om
icke R. o. Ad. nu direete kunde instämma i PresteSt:s be¬
slut, hvarigenom den ena voteringen undvekes.
Den a6 November f. m.
Gr, Frölich: Det iir endast ett missförstånd emellan
Hr Dalman och mig, så vidt hans framställning endast af-
såg en anmärkning, ty då har jag icke något deremot; men
så folio icke hans ord. Hvad åter angår, att jag godkänt
ja-propos:n, hemställer jag, om det icke är sarint, hvad
Utsk. sagt, att det nemi. kan anses, som hade 2 Stånd bi¬
fallit Utsk:s förslag. Nu är likväl icke derom fråga, ej hel¬
ler derom, hvad sorn kan utgöra ja- eller nej-propos:n uti
hufvudfrågan — ty i det afseendet instämmer jag med Frih.
v. Schulzenheim, att sådant är likgiltigt —; men frågan är,
att, då det skall afgöras, hvilken mening som skall komma
under omröstning i hufvudsaken, man icke må ställa 2 Stånds
beslut emot ett, utan' att de enstaka besluten böra ställas
emot hvarandra. Det är detta jag afser och tror, att det¬
samma, jemte Frih. Tersniedens erkännande, utgör tilIIräck—
liga skäl för en återremiss.
Hr Dalman: För att afgöra den obetydliga tvisten
emellan Gr. Frölich och mig, får jag blott erinra, att uti
den af Gr. Frölich erkända delen af Ulsk:s raisonnement
finnes ja-propos:n bestämd att innefatta summan 180,000.
Denna kan altså icke komma med i voteringen, ang:de con¬
trapropositionen; och då återstå ju icke andra alternativer
för contrapropos:n, än ett anslag af 3oo,ooo r:dr eller mera.
Emellan dessa måste då, så vida Gr. Frölichs erkännande
antages, voteras. Jag skall emedlertid icke vara envis i mitt
påstående om återremiss, ty jag är af Hr v. Hartmansdorff
Och Gr. Gyldenstolpe öfvertygad, att det i det hela är lik¬
giltigt. Jag hemställer likväl med Frih. Tersmeden,, huru¬
vida icke R. o. Ad. kan instämma i PresteSt:s beslut, oak¬
tadt inbjudn. derom från Utsk. uteblifvit, och anhåller om
propos. derå.
Frih. Cederström: Jag får i anledn. af Frih. Tersme-
dens yrkande förklara, det jag för min del icke sagt, att R.
o. Ad. borde instämma med PresteSt., utan blott att jag
lemnade derhän, huruvida R. o. Ad. kände sådant. Men
emedlertid, och då jag icke anser de gjorda anmärkningarna
böra föranleda till återremiss, yrkar jag bifall till betänk.
II. Ex. Hr. Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna de i 3:dje punkten föreslagna voter;s-
propos:r.
Ropades ja och nej.
Hr Dalman: Jag förmodar, att då anmärkntr emot
Utsk:s förslag blifvit gjorda, propos. till återremiss först bör
framställas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade återremittera den nu föredragna 3:dje punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
16 H. 33
258
Den 26 November f. m.
I anledn. häraf förnyade H. Ex. sin förut gjorda propos.
till godkännande af de föreslagna voter:spropos:na.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Dalman: Jag får äran fråga, om icke Hr. Gr. o.
Landtm, behagade framställa propos. å Frih. Tersmedens och
mitt förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då H. Ex. fun¬
nit den sednast af H. Ex. gjorda propos:n vara besvarad med
ett öfvervägande ja, kunde H. Ex. nu ej framställa någon
annan propos:n.
Gr. Frölich reserverade sig emot det fattade beslutet.
4: d e punkten1.
Hr Dalman: Vid denna punkt äro åtskilliga anmärk¬
ningar att göra. Först är det anmärkningsvärdt, att Utsk.
inbjudit R. o. Ad. att förena sig med Preste- och Borgare-
St:n, men underlåtit att inbjuda BondeSt. till en slik före¬
ning. Jag ser dertill intet skäl, utan finnér, att Utsk. helt
och hållet förbisett BondeSt:s mening. Om BondeSt. förenar
sig med PresteSt., och R. o. Ad. jemväl på ett sådant be¬
slut ingår, är det klart, att votering icke kommer att äga
rum; men örn någon sådan skall ske, måste först bestäm¬
mas, antingen summan 3oo,ooo eller den af i5o,ooo skall
utgöra contraproposition. Såsom punkten nu är uppställd,
är BondeSt:s mening fullkomligt undertryckt.
Gr. Frölich: Jag får endast förklara, att då jag blef
sfi föga understödd i min begäran örn återremiss vid förra
punkten , anser jag det öfverflödigt att yttra mig öfver denna.
Frih. Cederström: Det kan icke nekas, att Utsk. lika¬
väl kunnat inbjuda BondeSt. som R. o. Ad. Men då Utsk.
tillkännagifvit, att 3 Stånd beviljat minst 25o,000 r:dr, ehu¬
ru ett af dessa Stånd beviljat ännu mer, faller det af sig
sjelf, att det icke kan blifva fråga om den mindre summa,
som BondeSt. antagit, enär denna redan är af 3 Stånd af-
slagen, utan endast om den högre summan. Jag tillstyrker
altså propos. på bifall.
Frih. von Schulzenheim: Jag hemställer, huruvida
icke frågan om framställd inbjudning alltid bör föregå den
om voter:spropos:n. Utsk. har inbjudit R. o. Ad. att förena
sig med Preste- och BorgareStm, och jag anhåller om pro¬
pos. derå, då, i händelse af bifall härtill, all tvist om vo-
ter:spropos. är öfverflödig. Jag är visserligen öfvertygad der¬
om, att det större anslaget är behöfligt; men för att så myc¬
ket som möjligt närma oss de öfriga Ståndens beslut, tror
jag, att det vore bäst bifalla den propos., hvarom jag an¬
hållit.
Hr Dalman: Jag anhåller att få förena mig om den
Den 26 No yc ml) er f. m.
propos., Frih. v. Schulzenheim begärt, genom bifall hvar¬
till den af mig väckta fråga kominer att förfalla.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag instämmer desto
hellre i den siste talarens begäran, som jag anser olagligt,
hvad Utsk. föreslagit, att nemi. låta R. o. Adis beslut iför-
stärkta Utsk. komma under votering, då det redan är af 3
Stånd afslaget.
R. o. Ad. antog inbjudn. till instämmande uti Preste-
ocli BorgareStins beslut, i följd hvaraf den föreslagna vo-
terlsproposin skulle förfalla.
5:te punkten.
De föreslagna voterisproposma godkändes.
Gite punkten.
Underteckn. Pudd.Secre t.: tillkännagaf, det han från
Secreteraren uti StatsUtsk. emottagit följande skrifvelse:
Vid afskrifvandet af memor. Nio 3i8, innefattande för¬
slag till voterisproposin ronde de extra anslagen, har det
misstag ägt rum, att vid Gite proposln, der fråga är att först
afgöra contraproposin, denna sednare blifvit i så måtto orik¬
ligt uttryckt, att i 8:de raden står: ”Vinner nej, afslås allt
anslag till bestyckningen å Kungsholms fästning,” i stället
för: "Kommer contraproposin att innehålla afslag å allt an¬
slag för bestyckningen å nämnde fästning.”
Detta misstag skall dock blifva rättadt uti de tryckta
uppsatserna öfver voterisproposinas innehåll, som komma att
före förstärkta StatsUtskls sammanträde utdelas.
W. Karström.
Hr Gunther, Carl Gust.: Sedan den oss genom Hr
Ridd.Secret. lemnade underrättelse sålunda nu vunnits, har
jag icke någon anmärkn. att göra; eljest hade jag ämnat yr¬
ka återremiss.
IIr Dalman: Äfven i denna punkt har Utsk. varit
inconsequent, då det icke inbjuder R. o. Ad. att förena sig
med PresteSt. Jag begär nu directe propos. till ett sådant
instämmande.
Hr von Hartmansdorff: Sedan nödig upplysning från
StatsUtsk. vunnits, lärer all anledn. till återremiss saknas.
Jag förmodar således, att R. o. Ad. här förfar på samma
sätt som uti andra punkter, der inbjudn. icke blifvit fram¬
ställd, och anhåller följaktligen om godkännande af den fö¬
reslagna voter:spropos:n.
Hr Cederschjöld: Jag kan icke begripa, huru Utsk.
kan föreslå votering öfver ett anslag, som blifvit af 3 Stånd
afslaget; och det kan ju icke bestridas, att den högsta sum¬
man, hvilken blifvit af R. o. Ad. antagen, är afslagen af de
öfriga 3 Stånden.
Den 26 November f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det H. Ex. i
anleda, af Hr Dalmans begäran ansåg sig skyldig förklara,
att, då ingen inbjudn. till R. o. Ad. blifvit gjord att frångå
sitt i ämnet förut fattade beslut, Ii. Ex. icke ansåg sig be¬
rättigad att i sådant afseende framställa propos.; utan hem¬
ställde II. Ex., om R. o. Ad behagade godkänna votens-
propostna i 6:te punkten med den redactionsrättelse, som af
Ridd.secret. blifvit anmäld.
Ropades ja.
Hr Dalman reserverade sig emot det fattade beslutet.
7tde punkten.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
8:de punkten.
Frih. von Schulzenheim; Jag anhåller, alt prot.-
utdr., innefattande R. o Ad:s beslut i afseende å g;de punk¬
ten af betänk. N:o 291, må varda uppläst.
2:dra punkten af R. o. Ad:s prot.utdr. af d. 6 dennes
e. m., rör:de Ståndets beslut i anleda, af StatsUtsk:s utlåt.
N.'ris 2o3 och 291 upplästes, så lydande;
2:0 Med afslag å hvad Utsk. yttrat, rörtde de begärda
extra anslagen för försvarsverket till lands och försvaret till
sjös, bifoIlös de af K. M. i Dess nåd. propos. för dessa än¬
damål äskade anslag.
Frih. von Schulzenheim fortfor derefter:
Jag tyckte mig så fatta det upplästa prot.utdr., som
hade det fattade beslutet endast afsett siffran, men icke det
alternativa förslaget i afseende på användandet för Carlstens
iståndsättande af anslagen till Carlsborg och Kungsholmen;
Och för rättelse härutinnan anhåller jag om återremiss af
Utskts memor. i denna punkt.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., förenade sig roed Frih.
von Schulzenheim.
Gr, Gyldenstolpe: Jag anser det icke vara tillräck¬
ligt att endast återremittera frågan, utan R. o. Ad. måste
i min tanka bestämma meningen med dess förra beslut,
emedan prot.utdr., hvilket derintill, såsom det nu lyder,
mäste af Utsk tillämpas, verkligen innehåller, att allt,
hvad uti den ifrågavar. punkten blifvit af Utsk. yltradt,
vöre nf R. o. Ad. afslaget. Jag anser det altså vara nödigt
och fullkomligt lagligt, att R. o. Ad. nu sålunda förklarar
sitt förra beslut, att det nemi. endast hade afseende på
sjelfva anslaget, men icke, huruvida, i händelse det afslo-
ges, utaf anslagen till Carlsborgs och Kungsholms fästnin¬
gar kunde användas till Carlsten, i hvilken omständig¬
het R. o. Ad- gillat Utskts förslag, Utan ett sådant beslut
kan Utsk. icke fästa det afseende å återremissen, som
Den aG November f. m.
261
önskas; oell jag anhåller altså om propos., på sätt jag före¬
slagit.
Frih. Tersmeden: Utan att liela den ifrågavar. punk¬
ten blifvit af R. o. Ad. afslagen, innefattar naturligtvis ett
sådant beslut icke blott den i samma punkt förekommande
summa, utan jemväl hvad punkten i öfrigt innehöll. IJtsk.
bar således icke kunnat annat än så tolka beslutet; hvadan
det ifrågavar. vilkoret, som jemväl blifvit af Preste- och
BondeSttn afslaget, altså vederfarits en sådan åtgärd af 3
Stånd, i följd hvaraf det icke af Ulsk. kunde göras till fö¬
remål för inbjudning; och då Ilr Gr. o. Landtm, icke synes
vilja framställa propos. lill ändring af ett redan fatladt be¬
slut, utan så vida inbjudn. derom blifvit framställd, förmo¬
dar jag, att det måste komma att bero vid hvad It. o. Ad.
i denna del redan beslutat.
Frih. von Schulzenheim: Jag har icke så kunnat
fatta R. o. Ad:s beslut, som de sista värda talarne, utan
tror det blott innefatta afslag i afseende å summan. Jag al¬
ock öfvertygad, att R. o. Ad., då Ståndet biföll K. M:s nåd.
propos. i denna del, säkerligen, i fall särskild propos. å det
omtalade vilkoret blifvit framställd, då hade detsamma bi¬
fallit.
Man har sagt, alt Ilr Gr. o. Landtm, ej bör framställa
propos. till ändring af ett redan fattadt beslut. Jag skall
visst blifva den siste, sorn yrkar en sådan; men här är icke
fråga om något frånträdande, utan blott om en rättelse, och
jag tror, att Hr Gr. o Landtm, är oförhindrad att framställa
propos derom; hvarföre, och då jag lika med Gr. Gylden¬
stolpe linner, att en enkel återremiss icke torde vara lill-
fyllestgörande, jag förenar mig i begäran 0111 den propos.,
han föreslagit.
Hr Dalman: Jag skall icke motsätta mig återremiss;
men jag hemställer blott, om, då R. o. Ad., med afslag till
Utsk:s betänk., bifallit K. M:s nåd. propos., och deruti icke
nämnes ett enda ord om det vilkor, som nu är i fråga, det
väl nu kan vara lagligt att förklara beslutet så, att man
rent af bifaller, hvad man förut afslagit.
Hr Hjärne, Harald: Jag påminner mig, att R. o. Ad.
i fråga örn en annan voter:s-propos. återremitterat försla¬
get på den grund, att Utsk. missförstått ett Stånds beslut.
I conscquens härmed yrkar jäg jemväl rättelse uti det ifrå¬
gavar. missförståndet, och kan, hvad sjelfva saken beträffar,
icke föreställa mig, att R. o. Ad. skulle vilja, att anslagna
medel icke i första rummet må få användas till dc ange¬
lägnaste behofven; hvarföre, och då iståndsättandet af Carl¬
stens fästning, enligt min öfvertygelse, är af mera vigt ände
fästningsbyggnader, hvartill anslag blifvit beviljadt, samt det
således är angeläget, att åt K. M. medgifves rättighet att, i
Den 26 November f. m.
händelse af vägradt anslag till nämnde fästning, dertill an¬
vända någon del af det för andra fustningsbyggnader be¬
viljade anslag, jag icke heller kan annat än tillstyrka den
nödiga rättelsen.
Frih. Cederström: Lika med Frih. v. Schulzenheim
och den siste talaren är jag öfvertygad, att R. o. Ad:s me¬
ning icke varit att besluta en sådan inskränkning emot hvad
Utsk. föreslagit, som likväl nu uti beslutet innefattas; och
jag tror, att det varit af förbiseende, som R. o. Ad. låtit i
prot.utdr. inflyta: med afslag å hvad Utsk .yttrat etc.
Dessa ordalag kunna icke tydas såsom endast afseende sum¬
man, utan måste anses innefatta jemväl hvad Utsk. i öfrigt
yttrat. Ehuru jag altså instämmer deri, att det varit R. o.
Ad:s tanka att besluta så som den begärda förändringen af-
ser, och denna tanka äfven varit min, mäste man likväl,
sedan beslutet, sådant det för närvar, lyder, blifvit fattadt
och justeradt, dervid låta bero.
Hr von Troil, Emil: Lika med talaren näst föreden
siste kan jag ej finna annat, än att denna fråga har största
likhet med den, som nyligen förevar, ang:de en oriktig
uppfattning till prot. af ett i BondeSt. fattadt beslut. Man
yrkade då, att hvarje Stånd har rätt förklara meningen
med dess beslut; och hvad sjelfva saken beträffar, kan jag
icke sätta ifråga, att R. o. Ad. icke skulle vilja Carlstens
iståndsättande, och sålunda önskade) att, i fall af behof,
besparingar från andra håll måtte dertill kunna användas.
På det altså samma behandling må vidtagas med denna
som med den ofvan angifna likartade frågan, anhåller jag
om propos. derå, att R. o. Ad. förklarar sin mening hafva
varit, att, om det ifrågavar. anslaget icke beviljas, då bi¬
falla Utsk:s hemställan uti ofvanberörde afseende.
Gr. Frölich: Jag instämmer i den åsigt, som den si¬
ste talaren yttrat, att R. o. Ad:s tanka varit sådan, som han
förklarat; men jag tror oss vara af grundlagen förhindrade,
att instämma med Hr v. Troil i det resultat, hvartill han
vill leda sin förutsättning. Ett nytt beslut uti den ifråga-
ställda syftningen tror jag kunna fattas, enär frågan hittills
blifvit förbigången; men någon förklaring, hvarigenom en
verklig förändring skulle uppstå, kunna vi icke grundlags-
enligt vidtaga.
Frih. von Schulzenheim: Jag tror jemväl, att R. o.
Ad. icke i förklaringsväg kan åstadkomma det beslut, som
säkerligen öfverensstämmer med R. o. Ad:s mening; men
deremot, och då den ifrågavar. omständigheten blifvit vid
betänkts behandling förbigången, kan den nu till afgörande
upptagas, hvarvid R. o. Ad. får tillfälle att uttrycka sin åsigt.
Frih. Tersmeden: Hvad R. o. Ad. tänkt eller icke
torde vara svårt att afgöra; och måste man derföre endast
Den a6 November f. m.
963
hålla sig vid prot.utdr., mot hvilket icke har blifvit och
icke kan blifva anmärkt, alt det ju cj är uppsatt i enlighet
med det fattade beslutet. Detta prot.utdr. innehåller beslu¬
tet om afslag å allt, hvad Utsk. uti den ifrågavar. punk¬
ten yttrat, och deribland finnes äfven, livad man nu vill,
att 11. o. Ad. skall förklara sig hafva bifallit. Jag måste
altså motsätta mig en så beskaffad förklaringsåtgärd, icke
derföre, att jag ej i detta fall skulle anse den nyttig, men för
prejudicatets skull.
Hr von Hartmansdorff: Det justerade prot utdr.
lemnar icke något tvifvel öfrigt om hvad sorn varit It. o.
Ad:s mening. Den var nemi. att bereda Carlstens fästning
de anslag, som K. M. dertill äskat. Skulle sådant i anledn.
af de öfriga Ståndens beslut icke kunna ske, så är det tyd¬
ligt, att 11. o. Ad önskat, att fästningen skulle få så myc¬
ket, som med dessa beslut vore förenligt, eller att, i hän¬
delse det äskade anslaget icke beviljades, man då måtte vid¬
taga, hvad Utsk. föreslagit om rättigheten för K. M. att
begagna de för Carlsborgs fästningsbyggnad anslagna medel.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade återremittera 8:de punkten tillika med de yttran¬
den, hvilka deraf blifvit föranledda.
Gr. Gyldenstolpe: På sätt jag förut yttrat, är det
för ändamålet icke tillräckligt, att R. o. Ad. återremitterar
denna punkt utan vidare omständigheter än andra punkter.
Utsk. kan då icke derå fästa det önskade afseendet; utan
måste anse yrkandet derom såsom enskildt af de ledamöter,
som framställt detsamma, hvaremot det i prot.utdr. upptag¬
na beslut alltid måste bibehålla dess gällande kraft. Beslut
måste altså nu fattas derom, att R. o. Ad. uti det öfver dea
ifrågavar. punkten beslutade afslag icke afsett, hvad Utsk.
uti nu omförmälda omständighet tillstyrkt, hvilken Ståndet
deremot velat bifalla. Om Hr Gr. o. Landtm, icke anser
sig kunna framställa propos., hvarå ett slikt beslut kan föl¬
ja, tjenar återremissen till intet. Jag anhåller altså om
propos. till åstadkommande af den nödiga förklaringen; och
lärer den föreslagna voter:s-propos:n i alla fall nu kunna
bifallas, enär den icke äger gemenskap med det omtvistade
tillägget.
Hr Hjärne: Jag biträdde yrkandet om återremiss, eme¬
dan R. o. Ad. förut, i en annan fråga, vidtagit samma åt¬
gärd, som nu är i fråga, och jag hade eljest', för prejudica¬
tets skull, icke gjort det; men då jag instämde med Frih.
v. Schulzenheim i afseende å det resultat, hvartill han
ville komma, kan jag likväl icke gilla det sednare af ho¬
nom uppgifna sättet att vinna detsamma, likasom jag icke
heller tror, att någon sådan propos. bör framställas, som Gr.
Gyldenstolpe begärt; utan anser jag propos:n endast böra
Dun 26 November f. m.
lyda derå, huruvida Ståndet instämmer i den förklaring af
dess förut fattade beslut, som Frih. v. Schulzenheim antydt.
Ilr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt få instäm¬
ma med Gr. Gyldenstolpe deruti, att särskild framställning
må göras om godkännande af voter:spropos:n, och att R. o.
Ad. derefter må särskildt yttra sig öfver den af Frih. v.
Schulzenheim väckta fråga. Jag är af den mening, att om
R. o. Ad. icke bestämt yttrat sin tanka, står Utsk. på sam¬
ma punkt, som det före återremissen befann sig; och jag fö¬
reslår altså följande proposm: ”För den händelse, att något
”anslag till Carlstens befästning icke af förstärkta SlatsUtsk.
, ”bifalles, ville R. o. Ad. godkänna StatsUtsk:s i betänk. N:o
”2gi gjorda särskilda tillstyrkande, att anslagen till Carls-
”borgs och Kungsholms fästningsbyggnader i visst fall an-
”vändas för Carlstens fästnings behof.”
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade återremittera 8:de punkten med instämmande i
Frih. v. Schulzenheims förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Dalman: Då R. o. Ad. en gång formligen afslagit
alldeles detsamma, hvarå Ilr v. Hartmansdorff nu begär pro¬
pus till bifall, hemställer jag, 0111 icke en sådan propos. vore
fullkomligt grundlagsvidrig.
Frih. von Schulzenheim: Jag får fästa uppmärk¬
samheten derpå, att 2:dra punkten af prot.utdr. lyder: ”att
”11. o. Ad., med afslag å hvad Utsk. yttrat ang:de extra
”an,slagen” &c. Här är icke fråga om något anslag, utan
blott 0111 förändradt användande af ett redan beviljadt; och
jag kan icke finna, att det åberopade afslaget ligger i vägen
för beslut derutinnan. Trodde jag annorlunda, skulle jag
visserligen icke påyrka proposm.
Frih. Cederström: Jag hade icke trott, att jag skulle
behöfva yttra mig ännu en gång. Prot.utdr. är tydligt. Det
innefattar afslag å hvad Utsk. yttrat samt bifall till K. RI:s
propos. Denna åter innefattar icke något sådant vilkor,
som det af Utsk. uppgifna och af R. o. Ad. afslagna, och
deija kan altså icke vidare komma i fråga. Jag beklagar
högligen, att prot.utdr. vid justeringen undföll min upp¬
märksamhet; men sedan det blifvit godkändt, sådant det är,
finnes numera icke någon hjelp.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller om framställ¬
ning till godkännande af den föreslagna voter:spropos:n, som
är en särskild sak. I fall Hr Gr. o. Landtm, derefter finner
för godt att meddela propos. uti den nu väckta frågan, skall
jag då begära ordet, för alt deröfver yttra mig.
Gr. Frölich: Jag instämmer med Ilr v. Hartmansdorff,
Den q6 November f. m.
i följd af den grundsats, jag antagit, att man icke för for¬
mens skull bör eftergifva meningen. Då ett misstag om 11.
o. Ad:s mening verk!, influtit i prot.utdr., måste det vara
Ståndets rätt att rätta sådant, och icke genom någon för¬
klaring, utan genom en verklig handling, d. v. s. genomett
nu fattande beslut.
H. Ex. Hr. Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna den uti 8:de punkten föreslagna vot.-
proposm.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederströms yttrande,
att R. o. Ad:s afslagtill Utsk:s hemställan skulle hindra Stån¬
det från det beslut jag yrkat, lärer väl icke kunna godkän¬
nas. R. o. Ad. beslöt att bevilja, hvad K. M. för Carlstens
fästning begärt. Enär Ståndets mening följaktligen var, att
Carlsten borde befästas, måste det ock varit med denna me¬
ning öfverensstämmande, att, äfven i händelse det för än¬
damålet erforderliga anslag icke af Ständerna beviljades, ar¬
betet dock måtte, om möjligt, fortgå medelst besparingar af
anslag till mindre angelägna behof. Jag anhåller altså om
propos. till utrönande, huruvida icke sådant instämmer med
R. o. Ad:s beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, uppläste Hr v. Hartmans-
dorffs förslag till beslut, så lydande: ”För den händelse, att
"något anslag till Carlstens befästning icke af förstärkta Stats-
"Ulsk. bifalles, ville R. o. Ad. godkänna Utsk:s i betänk. N:o
"291 gjorda särskilda tillstyrkande, att anslagen till Carls-
"borgs och Kungsholms fästningsbyggnader i visst fall an¬
ländas för Carlstens fästnings behof;” och hemställde H.
Ex., om R. o. Ad. behagade detta förslag godkänna.
Ropades ja och nej.
Hr Hjärne: Jag tror det vara vådligt att bilda detpre-
judicat, att särskildt beslut kan fattas i motsatt riktning till
ett förut justeradt prot.utdr. Det vore derföre, i min tan¬
ka, minst formvidrigt, om man afgåfve den förklaring öfver
det förra beslutet, som Hr v. Hartmansdorffs förslag inne¬
håller, utan att derföre fatta något nytt beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som förklarade, det H.
Ex., vid svaren å den sist framställda proposm, ej bestämt
kunnat utröna pluralitetens mening, förnyade nu samma
proposm.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
H. Ex. förklarade, det han funnit ja vara öfvervägande»
Hr Dalman reserverade sig emot det fattade beslutet.
16 H. 34
C
a66
Den 26 November f. m.
Hr Hjärne: Äfven jag reserverar mig mot den beslu¬
tade förändringen af ett förut fattadt beslut.
Frih. Tersmeden reserverade sig emot R. o. Ad:s nu
fattade beslut.
Frih. Cederström: Jag protesterar emot den af Hr
Gr. o. Landtm, meddelade propos:n.
Gr. von Fersen, Hans: Jag reserverar mig emot den
å Hr v. Hartmansdorffs förslag meddelade propos. och tror,
att åtskilliga andra ledamöters uppgifter om sättet att kom¬
ma till det önskade resultatet varit vida lagenligare. Preju-
dicatet att förändra, genom nytt beslut, ett redan fattadt
och justeradt anser jag vådligt.
Hr Stuart, Carl Gust., anmälde till prot. sin reser¬
vation emot det fattade beslutet.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Då Hr v. Hartmansdorff
framställt ett förslag, innefattande ett bestämdt upprifvande
af ett förut vidtaget beslut, och propos. å detta förslag lik¬
väl blifvit af Hr Gr. o. Landtm, framställd och af Ståndet
bifallen, måste jag, som anser åtgärden vara rakt stridande
mot grundlagarna, emot densamma i prot. nedlägga min re¬
servation.
9:de punkten.
Hr Dal man: Äfven i denna punkt har Utsk. varit incon-
sequent. Utsk. har nemi. fullkomligt förbisett BondeSt:s me¬
ning. Utsk. har sagt, att 3 Stånd bifallit 100,000 r:dr, och
det är sannt; men Utsk. har haft orätt uti att i conlrapro-
pos:n införa 164,000 r:dr, hvilken summa är af 3 Stånd af-
slagen. Utsk. hade altså antingen bort uppställa propos.
emellan R. o. Ad:s och BondeSt:s beslut, eller ock antaga,
att 3 Stånd redan bifallit 100,000 och afslagit 164,000. Så¬
ledes måste R. o. Ad. antingen återremittera punkten elier
ock antaga inbjudningen, uti hvilken händelse voter.*spro-
pos:n förfaller, och hvarföre jag tillstyrker detta sednare.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Ehuru jag
icke kan frånträda min öfvertygelse om behofvet af det ifrå-
gavar. anslaget till det belopp, hvartill detsamma blifvit af
K. M. äskadt och af R. o. Ad. beviljadt, får jag likväl, för
att göra voter:spropos:n umbärlig, hemställa, huruvida R. o.
Ad. icke skulle finna för godt att förena sig i de beslut,
Preste- och BorgareSt:n uti denna punkt fattat.
Frih. Cederstr öm: Äfven jag instämmer deri, att R.
o. Ad. må förena sig med Preste- och BorgareSt:n; men jag
bör i anledn. af Hr Dalmans anmärkn. förklara, att Utsk.
icke kunnat förfara annorlunda, än som skett, emedan 3
Stånd beslutat ett anslag af minst 100,000 r:dr.
Hr Dal man: Jag får äfven till prot. anföra den con¬
Den 26 November f. m.
267
tra-erinran, att det måste vara lika orätt att i contrapropos:n
uppföra ett högre anslag, än 3 Stånd beslutat, som alt der¬
städes insätta ett lägre. Således anser jag Utsk. hafva haft
orätt i alla de punkter, der det fört under votering ett hö¬
gre anslag, sedan det af 3 Stånd blifvit afslaget; men för
consequensens skull hade Utsk. åtminstone då icke bort ute¬
sluta beslutet å den lägre summan, som befanns i precist ena¬
handa förhållande.
Frih. Cederström: Ehuru öfverläggningen är öfver¬
flödig, torde det vara nyttigt att påminna derom, att grund¬
lagen stadgar, att olika beslut i frågor, hvilka ej kunna för¬
falla, kola, så vidt ske kan, sammanjemnkas. En summa,
som af 3 Stånd blifvit afslagen, emot det en annan summa
blifvit satt i stället, är altså icke derföre absolut afslagen,
utan måste få ingå i sammanjemnkningen.
Hr Dalman: Här är händelsen den, att 4 särskilda sum¬
mor finnas; och jag kan då icke se, hvarföre den ena skall
undertryckas för det den är mindre, då en annan uppta¬
ges, sorn är större, än hvad 3 Stånd beslutat. Men denna
tvist är nu likgiltig, enär jag hoppas, att R. o. Ad. instäm¬
mer med Preste- och BorgareStm.
R. o. Ad. instämde i Preste- och BorgareSt:ns beslut, i
följd hvaraf den föreslagna voter:spropos:n skulle förfalla.
io:de punkten.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jag hemställer,
om icke R. o. Ad. skulle vilja antaga Utsk:s inbjudn., och
får upplysa, att då frågan om f\:dc hufvudtiteln inom Utsk.
förevar, höjde sig icke en enda röst emot behofvet af liela
det belopp, K. M. äskat; men nian nödsakades, i anseende
till de knappa tillgångarna, inskränka sig till en mindre
summa, och önskade Utsk. att denna summa måtte företrä¬
desvis användas till fyllandet af de nödvändigaste bland de af
K. M. i nåder uppgifna behofven för 4‘de hufvudtiteln. Fö¬
reseende likväl, att sådant icke kunde af Utsk. i detail be¬
dömas, antog Utsk. en rund summa af 100,000 r:dr och fö¬
reslog en underd. skrifvelse till K. M. med afseende å ut¬
sträckning i vilkoren för användandet af dessa medel, af un¬
gefär enahanda lydelse med den det Högv. PresteSt. beslutat.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Då jag an¬
ser det tillhöra en constitutionel statsförfattning, att Sty¬
relsen är underkastad en sträng redovisning för anslagna me¬
del, finnér jag det å andra sidan otjenligt, att Representatio¬
nen ända på 100 r:dr-sedeln bestämmer, hvad sorn kan vara
iner eller mindre angeläget. Jag finner altså Preste- och
BorgareStms beslut i denna del fullkomligt riktigt och till¬
styrker, att R. o. Ad. må deri förena sig.
»68
Den 36 November f. m.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Utsk. har här
framställt en fråga, öfver hvilken Etsk. uppgifver, att R,
o. Ad. icke förut fattat beslut. Jag hade önskat, alt Utsk.
förfarit på enahanda sätt vid 8:de punkten, på det man kun¬
nat undvika den discussion, som derom nyss ägde rum; men
då iakttagandet emedlertid i denna punkt skett, förenar jag
mig med Gr. v. Platen och hemställer, att inbjudn. må an¬
tagas; i följd hvaraf voter:spropos:n kommer att förfalla.
Den gjorda inbjudn. till instämmande i Preste- och Bor-
gareStms beslut antogs, till följd hvaraf den föreslagna vo-
teiäsproposm skulle förfalla.
x x:te punkten.
Den föreslagna voter:spropos:n godkändes.
1 2,’te punkten.
Frih. von Schulzenheim: Jemte tillstyrkande, att R.
o. Ad må antaga den gjorda inbjudningen till instämmande
j PresteSfs beslut, anhåller jag, att voter:spropos:n i öfrigt
ma varda godkänd.
R. o. Ad. instämde i det af PresteSt. beslutade tillägg
samt godkände voter:spropos:n.
1 3:de punkten.
R. o. Ad. godkände de föreslagna voter:spropos:na.
Hvad Utsk. i afseende på slutmeningen yttrat ansågs ej
erfordra någon åtgärd.
H. Ex. Hr Gr. o. ^Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas kl. ^ till 6 på e, m.
Ånyo föredrogs Banco- och RagUtsk:ns d. 17 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 2, med förslag till lag för offentli¬
ga bolagsbanker.
Hr Rosenblad, Bernh.: Tnnan jag ingår i några all¬
männa reflexioner öfver Utsk:ns betänk., hvarvid jag icke
lunnar fästa mig vid hvad som endast rörer redactionen,
anhåller jag att få uttala några allm. grundsatser för ifrå-
gavar. slags inrättningar. Jag delar icke öfvertygelsen om
den magiska verkan på creditväsendets utbildning i vårt land,
Som några uti dessa inrättningar vilja finna; men jag vill
icke heller underkänna deras stora värde, då de nemi. för¬
ses med tillräckliga garantier, tv om icke säkerhet bildas
emot missbruk, kunna de största vådor, i stället för förde¬
lar, uppkomma. Vill man i detta afseende söka erfarenhet
från vårt eget land, behöfver man endast påminna sig de
fordna disconterna, sorn blott med annat namn voro ett slags
privatbanker. Garantier måste altså stadgas och utgöra vil¬
kor för dessa inrättningars tillvaro; och det är af sådan or¬
Den a6 November f. iu.
sak, som en särskild lagstiftning härför Ur nö'dig, emedan
den allmänna lagen eljest vore tillräcklig. Härvid visar sig
dä, bland andra, jemväl behofvet af ett så beskaffadt stad¬
gande, hvarigenom det må förekommas, att dessa banker
träda i en alltför nära beröring med den större allmänhe¬
ten, hvilken icke är i tillfälle att pröfva, hvad credit in¬
rättningen bör äga. Denna grundsats är yrkad i de länder,
der privatbanksväsendet hunnit sin största utveckling, nemi.
i England och Amerika, der missbruk och förluster visat
nödvändigheten deraf, att icke sådana sedlar utgifvas, hvil¬
ka komma i händerna på personer, de der ej förstå att be¬
döma, huruvida de böra emottaga dem eller ej. Jag vill ej
yrka det påstående, att 72 § Reg F. lägger hinder i vägen
för privatbankerna att utgifva creditsedlar, ehuru jag icke
kan undgå att förklara, att den mening, som i 72 §:s bud,
att R. St. allena genom deras Bank äga att utgifva sedlar,
som för mynt i Riket må erkännas, afser ett förbud mot
all slags sedelemission af andra inrättningar, äger vida mer
stöd för sig än de slutsatser, som, vid denna riksdag, man
af andra samma §:s bud sökt hemta mot rättigheten för R.
St. att i lag söka band mot egna missbruk af deras rätt att
göra reglementen för deras egen Banks förvaltning; ty jag
kan icke neka, att ehvad namn man vill gifva de ifrågavar.
privatbankernas sedlar af creditsedlar, depositbevis o. d. m.,
komma de att i rörelsen företräda, hvad man efter allmän¬
na språkbruket förstår med mynt. Men då jag erkänner,
att man kan förklara 72 §:s slutmening så, att med ordet
mynt endast förstås sådana penningar eller bytesmedel, som
inför lagen och i statens uppbörd emottagas, och jag
är öfvertygad, att, utan rätt till någon sedelemission, inga
privatbanker kunna — för det närvarande åtminstone — upp¬
komma, så vill jag medgifva den lindrigare tolkningen af
oftanämnde grundlagsbud. Dock vågar jag icke, å andra
sidan, sträcka min villfarighet så långt som Utskrn i 27 §,
deri det föreslås, att solidariska banker må äga rätt utgifva
sedlar på en r:dr. Man fästar en stor vigt vid den solida¬
riska ansvarigheten, en för alla och alla för en, och jag er¬
känner, att deri kan i vissa hänseenden ligga en större sä¬
kerhet än i aetiebanker, hvars delägare endast svara med
sitt actiecapital; men man får dock icke skat*a denna säker¬
het alltför högt, ty hvarken det ifrågavar. eller något lag¬
förslag kan tillvägabringa, att endast förmögna personer trä¬
da in i bolagen; och om, för att nyttja ett sådant ord, ioq
trashankar förena sig om att inrätta en bank, så lärer deras
solidariska ansvarighet icke innebära någon särdeles säkerhet.
Dertill kommer, att det ej Ur nog för att medgifva rättig¬
heten åt en sådan hank att utgifva sedlar, som kunna gå så¬
som mynt, att den är nog solid att, i fall af en utredning,
kunna infria alla sina sedlar. Den måste Ufven äga styr-
. ?r ' . s " >ti..
370 Den 26 November f. m.
ka att icke behöfva frukta en temporär inställelse af dess
sedelinlösen, ty för de flesta innehafvarnc särdeles ju
smärre sedlarna äro — är en sådan inställelse lika med en
bankrutt. De behöfva sina penningar för sina dagliga be¬
hof. Då de sedlar, de hafva, upphöra att vara penningar,
måste de bortbyta dem root andra, verkligen i rörelsen
gångbara, utan afseende på förlusten; och om slutligen så¬
dan banks sedlar skulle blifva lill fullo infriade, är det ej,
i de flesta fall, de ursprungliga innehafvarne, utan de spe-
culanter, som tillvexlat sig dem, hvilka draga fördel af det¬
ta den solidariska ansvarighetens möjliga slutresultat. Der¬
före är det nödvändigt, äfven för en solidarisk bank, att ej
bringa dess sedlar i för nära beröring med den större all¬
mänheten. Jag skulle för min enskilda del anse 20 r:dr
icke vara för lågt såsom minimum; men då jag vet, att
detta allt för starkt strider mot majoritetens tanka, och jag
hoppas, att man går varsamt till väga, vill jag gå längre i
medgifvande, än mitt förstånd säger mig vara det rätta, el¬
ler medgifva, att en minimivalör bestämmes af 5 r:dr, lika
för begge kategorierna af banker. Vidare anser jag för ett
vigtigt säkerhetsmått, att en ändamålsenlig tillsyn äger rum
öfver förvaltningen. Det må vara solidariska eller actie-
banker, så, förvaltas de illa, kunna de lätt gå under. Jag
vill i detta afseende icke upprepa de exempel, jag tillförne
härstädes anfört från Amerika och England, utan förklarar
endast, att jag icke anser det vara nog, att berättelser om
inrättningens tillstånd månadtligen ingifvas till Statssecrete-
raren för financerna, utan jag anser, att den inrättning, hvars
bestånd är så väsendtligt beroende deraf, att den allm. cre-
diten icke skakas, nemi. R. St:s Bank, må äga rättighet att
hafva ett vakande öga på privat- eller de här s. k. bolags-
bankerna; hvadan jag föreslår rätt för R. St:s Bank att icke
blott deltaga i de allm. revisionerna af dessa banker, utan
äfven att, när som helst, anställa improvisoriska undersök¬
ningar om deras ställning; och ville jag jemväl erinra Utsktn
om ett iakttagande, som med mycken nytta äger rum emel¬
lan directionerna öfver Ständernas disconter, nemi. den s. k.
aviseringen af alla beviljade och betalade lån. Utsträckt
till en lika förbindelse emellan dessa och enskilda discont-
verk, på sätt Bancodiscont-directionen föreslagit i afseende
på de nu bestående tvenne privatbanker, skulle den lemna
samtliga dessa låneinrättningar ett tillfälle att bedöma, huru
deras kunder sköta sin credit i allmänhet, af största vigt
för säkerheten af allas utlåningar, ty det var genom lätt¬
heten att genom lån i en discont, för att betala dem, som
förföllo i en annan, som under fordna disconttiden så mån¬
ga vinglare kunde hålla sig uppe och sträcka sin credit län¬
gre, än troligen ofta någon af directionerna hvarken anat el¬
jer velat. En annan fråga, som är af högsta vigt, afhand-
Den a6 Navember f. ffl.
271
Jas i 6 §, (Jer det stadgas: ”Att offentliga bolagshandel- ej
”må utgifva creditsedlar, invisningar och andra förbin-
”delser till större sammantaget belopp, än som motsvarar
”den af delägarne i contantcr och hypothek insalta och in-
”nestående grundfond, jemte de contanta medel, Banken der¬
utöfver innehafver, och summan af dervarande depositioner.”
Starka strider uppstodo, på sätt reservationerna utvisa, i
Utsk:n i anledning af detta förslag. För min del kan jag
icke instämma, hvarken i den ena eller andra af de fram¬
ställda åsigterna. Jag erkänner, att jag icke kan antaga
,Utsk:ns redaction, enär der beräknas förbindelser af
hvad slag som helst, och således äfven å längre tid bland
de skulder, som icke finge öfverstiga den innestående fon¬
den, och under sådana vilkor skulle i sjelfva England icke
ett bankföretag kunna blifva lönande. Men å en annan si¬
da medger jag ock, att, om det blott skulle heta ”insätta
grundfond,” vore sådant ett fullkomligt non-sens, utan att
innebära någon säkerhet och endast tillhörande de der stora
orden, hvarmed man slår dunst i ögonen på enfaldigt folk.
Jag får härvid erinra om det af mig i vintras anförda exem¬
plet af en bank i Amerika, sorn, för att fylla lagens bok¬
staf, på 24 timmar lånade sin föreskrifna fond af en annan
bank. Lika litet komme här en insatt fond att betyda, som
ej mera funnes. Jag anser, att bland de förbindelser, som
skola motsvaras af grundfonden eller för hvilka ett stadgan¬
de behöfves, ej böra inbegripas sådana, som äro utgifna för
upptagna lån på längre tid. Kunna sådana lån fås till rö¬
relsens utvidgning, är det ganska bra, och några hinder der¬
emot böra icke läggas. Jag vill äfven icke fordra, att förde
öfriga förbindelserna fulla beloppet skall vara innestående,
utan är nöjd med tre fjerdedelar eller, om man vill, t. o. m.
endast tvåtredjedelar; men nödvändigt måste denna säkerhets¬
fond vara innestående och icke blott insatt, ty då skul¬
le man kunna insätta i dag och uttaga i morgon, enligt det
nyss af mig citerade exemplet. Jag tillstyrker således, att
6 § måtte erhålla ungefärligen följande redaction: ”Ej må
”offentlig bolagsbank utgifva creditsedlar, invisningar eller
”några förbindelser, förfallna till betalning vid anfordran
”eller inom kortare tid än 6 månader efter utgifvandet
”eller uppsägelse, till ett större sammanräknadt belopp, än
”hvad som till 4 (§) motsvaras af den af delägarne i con¬
tant och hypotheker insatta och innestående grundfond,
”jemte de contanta medel, derunder inbegripna gjorda depo¬
sitioner, banken derutöfver äger.” Jag kommer nu till ett
capitel, deri jag är af alldeles motsatt tanka med Utskm;
det är nemi. i afseende på sättet att ju förr desto hellre
framkalla de ifrågavar. inrättningarna. Vår kända capital-
brist är nemi. ett af de stora hindren. Så länge den allm.
räntan är 6 proc., må man fåfängt vänta, att de stora capi-
2J2
Den 26 November f. m.
talisterna skola använda sina capitaler i verk, der de riskera
inöjliga förluster, så vida de icke kunna påräkna 10 ä 12
proc.; och för en sådan afkastning blefve åter nödvändigt
att sträcka crediten längre, än allm. säkerheten tål. Den
Skånska privatbanken, ehuru väl förvaltad af penninge- och
creditrika män har dock, oaktadt den icke afsätter någon
reservfond för slutliga förluster, hvilket jag tror böra ske,
netto 6 procrs behållning. Vill man sålunda framkalla so¬
lida enskilda bankstiftelser, bör man hvarken föreskrifva en
minimifond af 4 millioner rtdr riksgts eller minimiactier af
4ooo rtdr. Till dessa sednare finge man troligen få andra
tecknare än sådana, som räknade på de blifvande lånen
och inom få veckor i lån uttoge allt, hvad de sjelfva insatt
och kanske en del af hvad allmänhetens förtroende låtit ban¬
ken röra sig med. Det blefve sålunda endast delägarnes rever¬
ser eller namn, ej deras penningar, som komme att utgöra
bankens fond, och att denna vid en inträffande kris dermed
vore föga belåten, det visa mångfaldiga exempel från främ¬
mande länder. Det är icke de stora capitalerna, som be¬
höfva uppsöka privatbankerna, tj de kunna i vårt land gö¬
ras fruktbara med mindre risk, utan det är de små capi¬
talerna, som, då de icke kunna nedläggas i statspapper, bö¬
ra få en utväg att använda sig i privatbankerna. Det är
vaktmästaren, landtbonden etc., som der insätter sina bespa¬
rade 100 rtdr och som icke straxt uttager dem. Enligt sådana
grundsatser inrättade, vunne dessa banker den dubbla nyt¬
tan att blifva sparbanker i stort och att till fond äga verkliga
capitaler, icke blott namn. Sålunda ville jag nedsätta actier-
na till 100 rtdr och hela bankfonden till högst 1 million
såsom minimum. Jag har yttrat, att jag icke ämnar uppe¬
hålla mig vid den egentliga redactionen; men jag måste erin¬
ra, att jag saknar ett vigtigt stadgande, hvilket dock finnes
föreslaget i Hr Skogmans motion, det nemi., huruvida redan
befintliga privatbanksinrättningar skola vara inbegripna un¬
der den ifrågavar. lagen. Göres icke något undantag, så sä¬
ger mig mitt begrepp, att den allm. lagen skall gälla för
alla från dagen af dess lifgifvande. Men detta åter vore
orättvist och obehölligt; och jag föreslår altså en § i likhet
med den sista i Hr Skogmans förslag, hvaruti stadgas, att
den nya lagen icke må tillämpas på förut varande stiftel¬
ser, utom i afseende på beloppet af utgifvande sedlar, — en
inskränkning, som ingen lärer kunna anse obillig, då det är
ganska tvetydigt, huruvida de nu brukliga depositbevisen,
efter nu gällande lag och laga stadgar, äro lagliga eller icke.
På grund af dessa mina anmärkntr anhåller jag om återre-
miss af betänk., samt att detta mitt anförande må varda den¬
samma följaktigt.
Hr von Troil, E mil: Det lärer icke vara behöfligt
att nu ingå i en utredning af fördelarna utaf privatbanks-
*Y-
Den 26 November f. m.
2n3
systemet; ty meningarna derom torde fa anses mindre delade.
Frågan, som behöfver utvecklas, är endast, om någon särskild
lagstiftning för berörde inrättningar erfordras och, i sådant
fall, huru långt denna bör sträcka sig. Den första frågan
besvarar jag med ja; och den första af de' särskilda lagarna,
som erfordras, är en sådan, som tillåter privatsedelhanker
uppstå, ty någon dylik finnes icke ännu. 1824 års förord¬
ning talar nemi. icke om creditsedlar. De 2:ne privatban¬
ker, som redan uppstått, hafva dock börjat utgifva sådana,
och då det fått oanmärkt äga rum, lärer det böra anses af
Regeringen tyst medgifvet; men hvad som är nyttigt och
lämpligt bör genom lag uttryckligen tillåtas. Vidare är det
nödigt att i särskild lag bestämma förbud och ansvar mot
efterapningar och förfalskningar, samt vissa förmåner i afse¬
ende å executionssättet o. s. v. Detta allt till skydd för
bolagen. Men en annan del af förslaget är af vida större
vigt. Det är nemi. behofvet af skydd för allmänheten
emot bolagen. Man bör härvid ihågkomma, att frihet är
ett hufvudsakligt behof för hvarje närings trefnad. Det he¬
las såväl som det enskildas interessen bevakas i allmänhet
bäst, då de få utveckla sig så fritt som möjligt; och un¬
dantag, till inskränkning, böra endast äga rum i vissa sär¬
skilda fall, då enskildas och allmänhetens säkerhet sådant
fordra. Men till sådana undantag böra bankrörelserna, i vis¬
sa afseenden, hänföras. Då nemi. enskilda bolag få utgifva
myntrepresentativer, hvilka komma att löpa i händerna på
alla folkclasser, äfven qvinnor och omyndiga barn, är det
statens skyldighet att vaka öfver, att olyckor och förluster
icke må uppkomma genom sådana fel i representativet, som
dess innehafvare ej kan förstå att urskilja. — De vådor, hvil¬
ka en banklagstiftning af sådan anledning bör förhindra, äro
hufvudsakligen 3:ne, nemi.: 1:0 sedelhafvarens förlust deri¬
genom, att bankens skulder öfverstiga dess tillgångar, då
full betalning hvarken förr eller senare står att erhålla;
2:0 förlust derigenom, att denna betalning ej erhålles i råt¬
tan tid, ehuru tillgång till densammas slutliga utbekomman¬
de förefinnes; och 3:o förlust genom falska sedlar, som all¬
mänheten ej kan skilja från de riktiga. Längre bör Styrel¬
sen icke sträcka sina lagstiftande åtgärder, utan för öfrigt
lemna rörelsen så fri som hvarje annan näring.
Hvad den förste af dessa frågor beträffar, eller säkerhe¬
ten för den slutliga betalningen, anser jag den böra egent¬
ligen och uteslutande grunda sig, icke på personel, utan på
real-credit, på sätt Utsk:n i 6 § föreslagit; och säkerhets-
liandhna böra bestå af genom det utfärdade reglementet utaf
Regeringen godkända handlingar, hvartill ej få räknas sådana,
som Banken emottager af sina låntagare. Denna punkt har
väckt mycket motstånd inom Utsk:n, och man har sagt, att
den skulle göra uppkomsten af privatbanker omöjlig. Jag
16 H. 35
2j4
Den 16 NdTCmber f. m.
ber då att närmare få utreda förhållandet i denna del. Inom
en provins finnas t. ex. personer, sorn hafva penningar ut¬
lånade emot inteckning, och andra, som äga ointecknade fa¬
stigheter. Dessa sammanträda och bilda en bankrörelse på
t. ex. 3 millioner. De inlägga då i förvar 2 millioner i sä¬
kra inteckningar och tillskjuta en million contant. De, som
då äga inteckningar, flytta dem endast ur den egna bureaun
Uti banken, hvarest de ligga lika säkert, och fortfara att
sjelfva åtnjuta räntan likasom förut. De, som låtit inteckna
sin egendom, måste jemväl icke äga något att befara, då
dessa inteckningar äro nedlagda i en bank, deruti de sjelfva
uro delägare. Slutligen den contanta 3:dje delen. Dervid
bör man blott ihågkomma att, emot tillskott deraf, man äger
rätt att röra sig med 3 millioner; och om räntan antages
till 5 proc., så och då den contanta fondcassan utgör endast
en million, men den löpande rörelsen bestiger sig till 3 mil¬
lioner, erhålles i sjelfva verket i5 proc. å den tillskjutna i
million; eller om jag blott antager, att dubbla beloppet af
den contanta summan kommer att utgöra utelöpande sedel¬
stocken, uppgår räntan i alla fall till 10 proc. Jag kan
icke inse, att svårighet kunde komma att möta vid etable¬
randet af sådana inrättningar, ty de mäste otvifvelaktigt blif¬
va bland de mest lönande företag. Om bankerna på detta
sätt fonderas, behöfves icke någon annan säkerhet för den
slutliga återbetalningen, än controller deröfver, att de så be¬
skaffade stadgandena iakttagas; och dessa åter bestå i offent¬
lighet, allmänna auetoriteternas rättighet att, när som helst,
inspectera bankerna och skyldighet att ofta göra det. Man
torde invända, att inteckningshandlingar, såsom icke lätt re*
alisabla, ej äro passande för en bank. Derpå svaras, att
de äro ganska tjenliga såsom garanti för slutlig betalning;
den skyndsamma betalningen måste tryggas på annat sätt.
Att grunda bankrörelser på personal-credit eller en solida¬
risk ansvarighet, d. v. s. endast bestående i personlig bor¬
gen, vore visserligen ganska bra, såvida alla de personer,
hvilka blefve innehafvare af bankens sedlar, vore sådana, att
de kunde pröfva, hvad vederhäftighet de ansvariga perso¬
nerna aga. Men sådant vinnes icke derigenom, att minimi-
Valören å sedlarna bestämmes till 5 eller ens 20 r:dr b:co,
ja, icke en gång till den i England antagna summan af 5
pund; utan då måste man, såsom för Franska banken, ut¬
fästa motsvarigheten af 5’oo francs till minimivalör, hvarige¬
nom sedlarna nästan icke blefve gångbara annat än på bör¬
serna,
Jag öfvergår nu till frågan om säkerhet för betalningen
S den bestämda tiden, d. v. s. vid anfordran. I afseende
härå är den solidariska ansvarigheten af mycken vigt; men,
nota bene, då förhållandet dermed blifver sådant som i Eng¬
land, Skottland och Irland, och icke, såsom Utsktn föresla¬
git, eller att man endast må äga rättighet att, vid uppstå¬
Den s6 Noyernber f. m.
ende brist för slutliga betalningen, utsöka densamma hos
samtliga delägarne sålunda, att man först lagsökte directö-
rerna och sedan de öfriga delägarne, den ena efter den an¬
dra för hvarderas andel, och, om brist hos någon upp-
stöde, ytterligare anställde utsökning hos de öfriga till be¬
täckande derutaf. Detta kan endast innebära garanti för den
slutliga betalningen, men icke för liqvid a utfäst tid. I
England deremot förhåller det sig så, att man väl icke får
lagsöka någon af de öfriga delägarne, förrän man derför-
innan lagsökt directioneu; men så snart jag fått ett sådant
utslag, äger jag lemna det till executor och anvisa honom
att hos hvilken som helst af delägarne utmäta hela beloppet;
hvaremot denne får hålla sig till de öfriga bolagsmännen.
Då har man säkerhet äfven lör betalningen å bestämd tid.
Måhända skulle man dock här i landet finna betänkligt att
ingå i sådant äfventyr. Deremot synes det mig ingalunda
obilligt, att alla de valda bankdirectörerna tillkmnrne ålig¬
gandet alt stå i personligt ansvar; ty då dessa äro skyldiga
tillse, det banken skötes så, alt den icke äfventyrar något,
bör, om missbruk äga rum, hvarje sedelhafvare äga rätt att
vända sig till hvilken af directörerna som helst. Vidare an¬
ser jag bankens skyldighet att ersätta ränta, då den instäl¬
ler sina betalningar, böra bestämmas till den högsta bruk¬
liga proc ; och jag finner det inconsequent af Utsk:n, att,
då de velat tillförbinda låntagare hos banken att lill henne
i vissa fall betala 8 proc., de ej velat ålägga banken att till
sina fordringsägare i motsvarande fall betala mer än 6. För
min del tror jag 8 eller 12 proc. icke vara för drygt; hvar¬
jemte jag, lika med Utskln, anser förlust af privilegium bö¬
ra vara påföljden för instäldt uppfyllande af de åtagna för¬
bindelserna. Utskln hafva i det stora antalet delägare velat
finna en större säkerhet. Lika med Hr Rosenblad tror jag,
att förtroendet för en inrättning icke beror derpå, att ett
större antal äger deri del; ty jag föreställer mig, att några
personer, kända för förmögenhet och ordentlighet, lemna
mer trygghet och vinna mer förtroende än iooo, som sakna
sådana egenskaper. Uti Skottland funtios för få år sedan 29
banker med solidarisk ansvarighet, och af dessa ägde blott
9 så många delägare, sorn Utsk:n föreslagit såsom minimum.
Jag tror icke, att det är någon särdeles nytta rned den skar¬
pa skillnad, Utsktn uppdragit emellan actiebanker och soli¬
dariska banker, sådana som Utsktn föreslagit dessa, utan an¬
ser jag dem båda böra äga lika rätt såväl i afseende å se¬
delvalörerna som insättningsbeloppet. Ytterligare, och då
jag gjort en jemnförelse emellan actie- och solidariska ban¬
ker, måste jag yttra min förundran öfver en sats, hvarmed
Utsktn framkommit i premisserna till dess betänk., den nemi,,
att actiebolagen böra isynnerhet bestå af capitalister. För¬
hållandet är alldeles motsatt; ty vid actiebanker är det full¬
komligt likgiltigt, om delägarne äga en styfver mer än deras
Pen 26 Nevember f. m.
actie, emedan dessa banker äro byggda på real-credit, då
deremot de solidariska äro byggda på personal-eredit. För
min del tror jag det vara bäst, att egentligen endast en sorls
banker finnas. Om man vill tillåta bolagsmännen alt man-
grannt åtaga sig solidarisk ansvarighet, bar jag icke något der¬
emot, i fall det skulle anses leda lill nytta och större för¬
troende; men i alla banker böra, såsom jag redan nämnt,
directörerna stå i personligt ansvar för den skyndsamma be¬
talningen. Ett bufvudsakligt hinder emot privatbankers upp¬
komst är, då ett alltför stort capital dertill erfordras. Der¬
före anser jag icke lämpligt att bestämma en hög minimi-
summa. Meningarna härutinnan bero dock väsendtligen på
den individuella kännedomen om förhållandena; men min en¬
skilda mening är, att 4 millioner är för högt, och jag tror,
att I million är det högsta, man bör bestämma. Vidare
tror jag lika med Hr Rosenblad, att actiebeloppeu kunna
nedsättas betydligt, och att det ligger föga vigt uppå, om
de äro stora eller små. En annan omständighet af mycken
vigt är den, att hvarje bank må stå på egen botten, sålun¬
da nemi., att de alla böra inlösa sina sedlar med klingande
mynt. Jag medger, att ändamålet med banker är att mång¬
faldiga, hvad landet äger i metallisk valuta; men säkerhe-
lieten för, att sedlarna, hvarigenom ett sådant mångfaldi¬
gande sker, icke förlora deras förtroende och värde, beror
derpå, att mångfaldigandet icke för långt utsträckes. Man
har i andra länder funnit, att en bank kan utgifva 3 gånger
mer sedlar, än den reella valuta, den har inneliggande. Men
om man icke stadgade skyldighet för privatbankerna att in-
Jösa med klingande mynt, kunde mångfaldigandet utsträckas
till 9 gånger den metalliska valutan, såmedelst att den i R.
St:s Bank tredubblades och denna banks sedlar derefter finge
utgöra fond för en ytterligare tredubbling i privatbankerna.
Stå deremot dessa sednare på egen botten, skall det alltid
blifva deras interesse att bidraga till metalliska valutans qvar-
hållande i landet, samt att noga taga sig till vara för att
utgifva större sedelbelopp, än de kunna med verkligt mynt
inlösa. Men sådant blefve förhållandet icke efter Utsktns för¬
slag; ty om än Riksbankens silfverförråd tömdes, kunde dock
privatbankerna fortsätta fullgörandet afsina förbindelser med
btcosedlar, hvilka fallit under pari. Om deremot privat¬
bankerna ägde skyldighet alt inlösa sina sedlar i klingande
mynt, komme deri jemväl att innefattas ett bland de star¬
kaste band på R. St. alt fullgöra sitt åliggande i afseende å
statsbanken; ty 0111 anledningar till misstroende mot denna
uppstode, skulle alla insätta sina penningar i privatbankerna,
ocli för hvilket Ständerna säkerligen icke ville blottställa sig.
Man invänder, att det vore svårt att genast anskaffa silfver.
Jag vill icke heller påyrka, att skyldigheten att inlösa med
silfver må bestämmas att genast vidtaga, utan endast, att
det må stadgas, det rättigheten att inlösa med btcosedlar
Den 26 November f. m.
}>lolt mejgifves till någon bestämd tidpunkt, eller på sin
böjd tills vidare, då den må kunna bero på kommande Stän¬
der att deri göra ändring, hvilket eljest icke kan ske, så
länge privilegierna räcka.
Den 3:dje frågan, eller angående säkerhet emot förfalsk¬
ning, är oek vigtig; hvaremot Ulsk:ns föreslagna controllör,
i denna del, synas mig af nog ringa värde. Man har nemi.
föreslagit några underskrifter, jemte kungörelser i tidningar¬
na; men man vet, att ingenting är lättare, iin att efterhär¬
ma namnteckningar, och det är derjemte svårt att ihågkom¬
ma namnen på de underskrifvande. Derföre anser jag
det böra åligga bolagen att inför Konungen till granskning
och fastställande förete blanketterna och formulären, hvilka
böra vara så oefterhärmliga sorn möjligt. Härutinnan farman
ej ensamt lita på bolagsmännens enskilda interesse. Man ser
t. ex. Engelska banken, sorn har noter, försedda med endast
koppafgravurer, och icke ens försett sig med särskildt pap¬
per, huru den hellie tillåter några dussin förfalskare hängas
på året, än den gör kostnader för att åstadkomma förbät¬
tringar i blanketternas inrättning. Då man för ett brott be¬
stämmer ett högt straff, bör man tillika så mycket som möj¬
ligt söka försvåra sjelfva möjligheten af brottets utöfning.
Dessa äro de hufvudornständigheter, hvarvid jag tror, att
man, vid upprättandet af den ifrågavar. lagen, bör hålla sig;
och jag kan icke erkänna den sats, att derföre, att en rö¬
relse är ny, lagarna för densamma böra vara så specifika
som möjligt. Jag tror tvärtom, att just derföse, att man i
afseende å sjelfva verkställigheten saknar practisk erfarenhet,
bör man till en början endast utstaka hufvudgrunderna, för
att sedan, i mån af vunnen erfarenhet, amplifiera delail—
stadgandena. Jag kan t. ex. icke inse, hvartill det lagstad¬
gande skall tjena, att bolaget bör upplösas, om dess förlust
uppgår till -Jp af den bildade fonden. Sådant må bero på
bolaget sjelf; men det är icke föremål för en allmän lag¬
stiftning.
Ilr Stuart, Carl Gust.: Ehuru jag i åtskilliga delar,
särdeles hvad redactionen beträffar, icke godkänner nu före¬
var. förslag till lag för offentliga bolagsbanker, har jag, såsom
ledamot af de Utsk., hvilka utarbetat detsamma, dock icke
velat, genom någon särskild reservations bifogande, förorsa¬
ka ytterligare uppehåll med ett betänkts inkommande till
lliksSttn, hvars återremitterande till Utskm hvarken kunde
eller borde undvikas. Det är således egentligen för att till¬
kännagifva mina från Utsktns pluralitet, i vissa omständig¬
heter, skiljaktiga åsigter, som jag nu begärt ordet.
1 § af lagförslaget anser jag böra erhålla en förändrad,
mera enkel och bestämd redaction; och jag instämmer, för
min del, uti den redaction af deuna §, som några af reser¬
vanterna föreslagit.
Den aG November f. m.
3 § torde lämpligen böra sammanslås med den 2:dra,
enär dessa begge §§ afhandla samma föremål.
6 § bör, efter min tanka, erhålla följande lydelse:
”Sammanräknade beloppet af offentlig bolagsbanks ute¬
löpande creditsedlar, invisningar och andra förbindelser får
icke öfverstiga den af delägarue insatta grundfond jemte de
conlanta medel, som banken derutöfver innehar, och sådana
depositioner, för hvilka bevis eller förbindelser blifvit utgifna.”
Lika med den reservant, uti hvars yttrande jag hufvud¬
sakligen instämt, tror jag, att det stadgande, som innefattas
uti den af Utsk:n nu föreslagna 6 §, skulle för en längre
tid motverka uppkomsten af några bolagsbanker. Men ehuru
jag således anser det vara högst nödvändigt, att den insatta
grundfonden, äfven om den ej ar till hela sitt belopp inne-
stäer.de, får uti ifrågavar. hänseende beräknas, tror jag dock
det deremot varu oriktigt att, vid bestämmandet af banker¬
nas rättighet att utgifva sedlar, icke afdraga beloppet af så¬
dana medel, hvilka möjligen kunna vara deponerade, utan
att några depositionsbevis derför blifvit utgifna, och hvari¬
genom följaktligen bankernas skulder, men icke deras ulgif-
na förbindelser ökas.
8 § anser jag vara särdeles otydlig, och i stället för dess
nuvar. bristfälliga redaction får jag föreslå följande:
”Derest offentlig bolagsbank, vid anfordran, icke med
Rikets allm. mynt eller sådana sedlar, som för mynt skola
erkännas, inlöser af densamma utgifven creditsedel, bafve
bolaget förverkat sitt privilegium och vare skyldigt att till
cedelinnehafvaren jemte kostnadsersättning betula för ioo:de
i månaden å det oguldna beloppet. Åliggande det Konun¬
gens Bef:h:de i länet att, efter gjord anmälan och företedt
bevis örn sålunda vägrad inlösen, låta, till skuldens godtgö¬
rande, ofördröjligen verkställa utmätning hos bankdirectio-
nens ledamöter och, i händelse de ej förmå beloppet genast
gälda, hos bolaget; och skall dessutom, då sådant hos ve¬
derbörlig domstol yrkas, bolaget varda satt i concurstill-
ståod samt banken ställd under utredning.”
Det stadgande uti io §, sorn bestämmer, hvaruti bo-
lagshanks lånerörelse må bestå, torde desto hellre kunna ut¬
gå ur ifrågavar, lagförslag, sorn, enligt 2 § af detsamma, det
uppgjorda lånereglementet för sådan hank skall underställas
K. M;s granskning och pröfning, innan privilegium kan er¬
hållas, likaledes anser jag den i 11 § intagna föreskrift, ang:de
sättet för frågornas afgörande vid bolagsstämmorna, icke be¬
höfva inflyta i denna lag. På de skäl, flera af reservanterna
anfört, finner jag äfven för min del, att ett sådant stadgan¬
de, soin uti i4 § förekommer, endast i bolagsreglorna lämp¬
ligen kan intagas,
i5 §, ang:de sedelförfalskares bestraffning, synes jemväl
icke böra inflyta i denna lag, såsom varaude helt och hållet
af civillags natur. Upprepandet derstädes af den straffbe¬
Den 26 November f. m.
stämmelse, sistnämnde § innehåller, torde också vara allde¬
les öfverflödigt, enär en särskild knngör. rör:de samma äm¬
ne kommer, enligt TJtsk:ns hemställan, att af K. M. utlärdas.
I afseende på 16 §:s redaction instämmer jag uti den af
Hr Hessle afgifna reservation.
Oaktadt jag inom Ulsk:n biträdt den der af p I m ra I i le—
ten godkända mening, att minimisumman af en actiebanks
grundfond icke borde få understiga 4 millioner r:dr courant,
vill jag dock med afseende å de mångfaldiga anmarkn:r här¬
emot, som både inom och utom Representationen låtit höra
sig, afven medgifva en nedsättning af detta belopp. Men
jag kan ingalunda tillstyrka att bestämma en så låg minimi-
sumina, som en värd talare här föreslagit. Jag tror, att så¬
dant skulle komma att medföra högst skadliga följder såväl
för hela landet som äfven för sjelfva bankinrättningarna, enar
de härigenom uppkommande små bankerna otvifvelaktig!
skulle inom ganska kort tid förstöra både hvarandra och all
credit för den enskilda bankrörelsen. För min del skulle
jag vilja föreslå, att minimisumman för actiebanks grundfond
fastställdes till 3 millioner r:dr courant. Men då någon viss
minimisumma i lagen blifvit bestämd, anser jag mindre lämp¬
ligt och nödvändigt att derjemte låta densammas förhöjande
bero på K. M:s särskilda pröfning. Af enahanda skäl, som
jag anfört i afseende pä nedsättningen af minimisumman för
actiebanks grundfond, vill jag äfven för min del medgifva,
att det föreslagna minimibeloppet för teckning i sådan bank
må bestämmas till 2000 r:dr courant. Härunder tror jag
dock icke, att detsamma skäligen kan eller bör nedsättas.
Hr Rosenblads förslag, att tillåta en så ringa teckning som
100 r:dr, kan jag icke annat än anse såsom en fullkomlig
yrterlighet. Actiebankerna skulle ej vinna något synnerligt
förtroende derigenom, att de hufvudsakligen lomme att ut¬
göras af delägare, som icke kunde åstadkomma större in¬
sättningar. Svårigheten att hålla reda på alla innehafvarne
of dessa obetydliga actier och sannolikheten af deras urakt¬
låtenhet att ansvara för de tecknade summorna, i läll någon
sådan ansvarighet kom me i fråga, torde icke helt och hål¬
let böra lemnäs ur sigte. I öfverensstämmelse med de af
mig nu yttrade åsigter får jag föreslå följande redaction af
18 §.
”Actiebanks grundfond utgöres af dess teckningssumma,
hvilken icke uti något fall får understiga 3,000,000 r:dr cou¬
rant. Uti sådan bank vare icke någon berättigad att såsom
delägare teckna sig för mindre summa än 2000 r:dr, hvilket
belopp utgör en actie.”
2:dra punkten af ig § anser jag böra erhålla följande
lydelse: ”Öfver det sålunda nedsatta beloppet äger bolaget icke
någon disposition, förrän i den mån dess förbindelser efter
privilegiitidens slut varda behörigen infriade; dock är bola¬
get berättigadt att ifrågavar. säkerhetshandlingar utbyta emot
Den aG November f. m.
andra, hvilka, vid anställd enahanda pröfning, funnits vara
af lika god beskaffenhet nied dem, som uttagas.”
Definitionen uli 2a § på solidarisk ansvarighet förekom¬
mer äfven mig något mörk; jag anser derföre, att jemväl
denna § hör omredigeras och lyda sålunda:”Isolidarisk bank
svare actie- eller lottägare, en för alla och alla för en, för
bankens förbindelser af hvad namn de vara må, och vare
innehafvare af sudan förbindelse altså berättigad att, sedan
hankens direction, efter vägrad inlösen deraf, blifvit för den¬
samma lagsökt, men icke förmått den genast infria, låta hos
den eller de lottägare, honom godt synes, till beloppets gäl¬
dande verkställa utmätning.
Den utgift, lottägare på sådant sätt kommit att vidkän¬
nas, skall bland alla loltägarne, i mån af hvars och ens an¬
del i banken, lika fördelas.”
Genom antagandet af ofvanstående, med hvad Hr Hessle
i sin reservation föreslagit hufvudsakligen öfverensstämmande,
l-edaction af sistnämnde § förfölle Hr v. Troils nu fram¬
ställda anmärkn., att den i lagförslaget stadgade solidariska
ansvarigheten icke medförde erforderlig säkerhet för inne¬
hafvare af solidarisk banks sedel att få densamma utan up¬
pehåll inlöst.
Lika med flera af reservanterna har jag inom Utsk:n
yrkat, att antalet af lottägare i solidarisk bank icke borde
få understiga 100. Det af Utsk:n föreslagna belopp, hvarå
lottbref minst bör lyda, synes mig af flera skäl nog lågt och
torde böra ökas tili 1000 r:dr courant. Jag anser således 23
§ böra erhålla följande lydelse: ”Teckningssumman uti soli¬
darisk bank eller bankens grundfond skall utgöra minst
1,000,000 r:dr courant, och antalet af lottägare får icke un¬
derstiga ioo. Hvarje lottbref skall lyda å minst iooo r:dr
courant och ställas å viss man, med förbud att detsamma
annorlunda, än med bankdirectionens samtycke och efter bo¬
lagets derå meddelade stadfästelse, d annan viss person öf¬
verlåta.”
26 §, ang:de bankafdelningars anläggande, torde utan
olägenhet kunna utgå ur lagförslaget och ett motsvarande
stadgande, om det anses nödigt, lämpligare erhålla sin plats
i bancoreglementena.
Jemte dessa anmärknrr, hvilka jag anhåller måtte få be¬
ledsaga den återremiss af förevar, betänk., som äfven jag yr¬
kar, anser jag mig böra tillkännagifva, att, enligt min åsigt,
redactionerna af åtskilliga nu icke åberopade §§ i lagför¬
slaget likaledes äro mindre lyckade. Jag önskar derföre, att
Utsk:n, sedan betänk, till dem återkommit, mätte ytterligare
genomgå och granska hvarje §, på det att ifrågavar. lagför¬
slag måtte, då det ånyo underställes RiksStms bepröfvande,
erhålla en ämnets obestridliga vigt motsvarande fullständig¬
het, tydlighet och bestämdhet.
Hvar-
Den 26 November f. m.
Ilvarken den långt framskridna tiden eller min förmåga
tillåter mig att nu ingå i en fullständig vederläggning af de
flera delar utaf de begge sista talarnes yttranden, hvilka icke
öfverensstämma med mina åsigter, lörtde förevar, ämne. In¬
nan jag slutar, vill jag dock till besvarande upptaga några
af deras anmärkn:r. H11 Rosenblad liar förevitat Utskm att
icke uti lagförslaget hafva intagit något särskildt stadgande,
angtde de redan inrättade privata bankerna, hvilka icke skulle
kunna underkastas de åligganden, som nu för sådana ban¬
ker voro föreslagna. Då Utskm förmodat, att nu ifrågavar.
lag, lika litet som hvarje annan ny lag, kunde erhålla någon
retroactiv verkan, hafva Utskm trott det ligga i sakens na¬
tur, att densamma icke skulle komma att gälla i afseende på
sådana bankinrättningar, som blifvit octrojerade före denna
lags utfärdande. Utskm hafva derföre ansett mindre behöf-
ligt att härom meddela någon särskild föreskrift.
Man har jemväl förebrått Utskm att hafva gynnat soli¬
dariska banker framför actiebanker, oaktadt de sednare, så¬
som grundade på realcredit, voro fördelaktigare, än de förra.
Jag medgifver visserligen för min del i allmänhet realsäker¬
hetens företräde framför den personella; men med våra nu-
var. inteckningslagar torde realcrediten hos oss icke förtjena
något alltför stort förtroende. En omständighet anser jag äf¬
ven härvid böra tagas i betraktande, den nemi., att real¬
crediten redan är så begagnad, att den i flera orter icke utan
våda kan i allmänhet ytterligare anlitas. De bästa och sä¬
kraste inteckningarna innehafvas dels af R. St:s Bank och
dels af allm. cassör eller barmhertighets- m. fl. inrättningar.
Dessa inteckningar torde åtminstone till en början icke vara
att påräkna såsom fonder för bankinrättningar. Jag tror der¬
före, att få actiebanker kunna bildas under nuvar. förhål¬
landen, men är deremot öfvertygad, att solidariska banker,
såvida lagstiftningen derför blir ändamålsenlig, både skola
utan svårighet och tidsutdrägt kunna uppstå och, genom till¬
handahållandet af ökadt capital för rörelsen, blifva af vä¬
sendtlig nytta för landet. Men jag vill nu icke uppehålla H.
R. o. Ad. längre, helst jag såväl inom Utskm som äfven här¬
städes, då frågan förekommer till slutligt afgörande, får till¬
fälle att närmare utveckla mina åsigter. Jag anser mig så¬
ledes endast böra anhålla om tillgift för de detailler, hvar¬
uti jag redan ingått.
Då åtskilliga ännu anmält sig att tala i detta ämne, och
tiden redan var långt fortskriden, uppskjöts frågans vidare
pröfning till eftermiddagen.
H. R. o. Ad- åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
16 II.
3(5
Den s6 November e. m.
Onsdagen den 26 November 1834*
Plenum 11. 4 tili 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Akrell,
Carl, i anseende i embetsgöromål afsagt sig det honom af
Hrr Electorer lemnade förtroende att vara ledamot i Stats-
XJtsk., i följd hvaraf H. Ex. anmodade Electorerna att skynd¬
samligen ny ledamot efter honom utse.
Fortsattes den i förmiddagsplenum började pröfningen
af Banco- och Lag-Utsk:ns betänk. N:o 2, med förslag till
lag för offentliga bolagsbanker.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag skall icke
upptaga tiden med någon allmännare pröfning af detta för¬
slag till lag för offentliga banker, som utgör föremål för R.
o. Ad:s öfverläggning. Flera anmärkntr vid detta förslag haf¬
va under f. m. plenum blifvit gjorda och komma att åtfölja
återremissen till sammansatta TJtsk:n, som för besvarande af
dessa anmärkntr ånyo måste behandla ämnet, och jag torde
således, när frågan för andra gången här förekommer, blifva
i tillfälle, om min röst kommer att behöfvas, att yttra min
mening om detaillerna af förslaget; jag har likväl nu icke
ansett mig böra blott med mitt tysta begifvande beledsaga
återremissen, utan trott mig uti en fråga af den stora vigt
som den närvar, böra yttra min enskilda tanke. Jag får i
detta afseende förklara, att jag anser såväl det syftemål, de
tvenne motionärerna hafva ägt, då de framställde sina mo¬
tioner, som det förslag, grundadt på dessa motioner, hvilket
af Banco- och LagXJtsk:n blifvit framlagdt, innebära en stor
och väsendtlig förbättring uti våra närvar, penningeförhål-
landen; hvarföre jag skulle önska, att detta förslag måtte
vinna all den stadga och påföljd, som dess stora interesse
förtjenar. Jag tror, att, då vi nu upphunnit den länge ef¬
terlängtade tidpunkten att äga ett fast och bestämdt mynt,
och Bankens hittills nästan uteslutande anlitande i låneväg nöd¬
vändigt måste minskas och slutligen, efter nu följda grunder,
upphöra, man måste söka att hemta surrogat för denna min¬
skade lånetillgång å Bankens sida från de gemensamma och
solidariska åtgärder, som af enskilda utlåningen kunna påräk¬
nas. Det är detta syftemål, jag sett uttaladt i närvar, för¬
slag och som jag önskar måtte vinna framgång. Hittills har
den fördel, som genom lånebiträden å Bankens sida blifvit
beredd åt penningerörelsen, skett på bekostnad af statsmyn-
tets credit. Genom dess mångfald har det fallit i värde,
hvaraf den realisation, vi gjort, blifvit en nödvändig' följd.
När nu denna realisation är gjord, måste man söka surro¬
Den 26 November e. m.
a83
gatet för lånerörelsen uti enskilda bemödanden, och dessa
enskilda bemödanden skola gå i bredd med statsmyntet och
hemta sin styrka och sin varaktighet uti den fortfarande sä¬
kerheten af statens varumätare. Att dessa enskilda bemö¬
danden blifva omgjordade nied alla de garantier, som både
det allmännas och hvarje individs väl erfordra, hvilken dertill
lemnar sitt förtroende, anser jag innefattas icke mindre uti
det framställda förslaget, än äfven uti de dervid gjorda an-
märkntr och den lugna opartiska pröfning, hvartill jag för¬
utser, att de skola föranleda. Det är blott med dessa ord
jag anhåller att få beledsaga återremissen.
Gr. Frölich, David: Jag anhåller till en början att
få begagna en framför mig varande ledig plats närmare lju¬
set. Det torde anses åligga mig i min dubbla egenskap af
motionär och ledamot i ett af de Utsk.,som tillsammans be¬
handlat detta ärende, att nugot vidlyftigare upptaga de an-
märkn:r, som mot Utskms förslag i dag blifvit gjorda. Jag
hade också för detta ändamål sökt, så vidt möjligt var,
uppfatta de anmärkn:r, som dervid blifvit gjorda, och hade
ämnat att desamma nu till vederläggning upptaga i en mera
vidsträckt omfattning; men då jag nu finner husets ledamö¬
ter så utomordentligen få till antalet och jag kommer ihåg
den så ofta predikade satsen att söka minska riksdagarnas
längd och icke upptaga tiden med onödiga tal, då jag i alla
fall uti sammansatta Utskm blir i tillfälle att pröfva de mot
förslaget framställda anmärkntr i deras helhet, skall jag till
en början, och i händelse huset icke blir fulltaligare, in¬
skränka mig endast till att göra några anmärkrnr, för egen
räkning, emot Utsk:ns förslag. Jag ber dervid först få näm¬
na, att jag instämmer uti den af Hr Rosenblad gjorda an-
märkn., att Utskm hade bort förutskicka sitt förslag en er¬
inran derom, att den gamla författningen af d. 24 Jan. 1824,
under hvilken s. k. privatbanker och discontcr kunde upp¬
stå, borde afskaffas, i samma stund denna lag blir kraft-
ägande och gällande, med förbehåll likväl, att redan under
denna lag af 1824 stiftade banker bibehölles vid deras rättig¬
heter under löpande octrojtiden. Sedermera, och hvad be¬
träffar 1 §ts redaction, får jag förklara, det jag instämmer
Titi de anmärkningar dervid, som en af reservanterna, Hr
Hessle gjort.
Rörande 2:dra §, der det heter: ”dock må privile¬
gium ej förunnas för längre tid, än högst i5 år,” anhåller
jag få göra den anmärkn. i likhet med hvad Hr Skogmans
förslag innefattar, att tiden rätteligen borde utsträckas till
20 år. Motiverna för denna min åsigt äro följande, nemi.
att en bank, som kommit väl i ordning, är nyttig icke al¬
lenast för sina delägare, utan äfven för den landsort, hvar¬
est den finnes; men om en sådan bank skulle veta sin lifs¬
tid vara så kort, veta, att den vore tvungen att snart upp¬
höra och nödgas indraga sin rörelse, skulle sådant bafv,a en
»84
D«u 26 November e. m.
skadlig inverkan på hela inrättningen. Mitt förslag gick ut
på att få dem inrättade för en längre tid, och att octroj-
tiden för alla bankerna på samma gång måtte tilländalöpa,
på det icke olikhet emellan bankerna skulle existera, hvilken
olikhet emellan bankernas beskaffenhet jag anhåller få näm¬
na vara bland de stora vådor, för hvilka ett land är utsatt,
der banker börja bilda sig. Om hanker bilda sig af flera
slag efter icke i lag bestämda former, uppkommer nemi. en
sådan förvirring i landet, att man icke känner de grunder,
hvarpå de hvila och efter hvilka de röra sig. Händer det
då, att en bank, till följd af dålig inrättning, faller, så är
straxt förtroendet undanryckt dem alla.
Den nästa anmärkn., jag går att göra, är mot 6§,der,
på sätt en reservant, Hr Biskop Hedre'n, uti sin reservation
tillkännagifva, orden: och innestående tillkommit, sedan
§ varit af majoriteten inom Utsk:n antagen, nemi. vid juste¬
ringen af förslaget. En ledamot af detta hus har på f. m.
redan antydt hvilken oformlighet detta ords tilläggande va¬
rit Umnadt att förebygga. Instämmande med honom såvi¬
da, anhåller jag att något närmare få utveckla förhållandet.
Då nemi. ett bolag hade tecknat sig för en viss grundfond
och insatt den tili en del i contanta penningar och en del
Uti hypotheker, skulle det onekligen vara ett af de största
tricherier, som kunde tänkas, om bolaget efter tillagd rättig¬
het att utgifva creditsedlar till belopp, motsvarande grund¬
fonden, skulle åter uttaga eller sig emellan fördela någon del
deraf. Det var just den åsigt, att sådant borde vara i lag
förbjudet, som föranledde till insättande af orden: och i n-
nestående. Men för att förebygga ett sådant oskick (ett
ändamål, hvilket kan och bör vinnas på ett annat sätt) be-
finnes, att §:n fått en lydelse, hvarigenom orden: och in¬
nestående kunna innefatta den olämpliga föreskrift att för¬
binda bankbolaget hålla en viss fix contant cassa lika med
första insatsen, hvilket ingalunda och desto mindre var Utskrns
mening, då dessa ord inflickades, som ett påstående derom,
förut gjordt inom Utsk:n, var genom särskild votering afsla-
get. Det var häri, som den af mig i reservationen omnämn¬
da öfverraskning bestått, och hvilken derföre både till in¬
tention och möjlighet måste förefalla desto mer förlåtlig, som
man nu hört Hr Rosenblad hafva tagit orden i försvar, un¬
der gillande af motivet till deras inflickande, men förbise¬
ende af ordens efFect i annat afseende. Vill man åter före¬
komma, hvad som var intentionen att förekomma genom
des ords inflickande, kan sådant rovcket lätt åstadkommas
på sa> Biskop Hedre'n uti sin reservation föreslagit, der han
pag. 2 säger: "De, som djupare se in i saken, lära icke här¬
om tvifla; och skulle möjligtvis någon betänklighet härvid
återstå, kunde lätteligen ett tillägg göras vid 12 punkten,
som handlar om bolagsstämma, der det kunde stadgas, att
bolaget under intet villtor ägde att disponera öfver någon
Dexi 26 November g. ra.
285
större eller mindre del af den en gång insatta grundfonden,
utan endast öfver vinstmedlen.” Att vilja förbjuda dispo¬
sition af grundfonden kan naturligtvis icke hafva varit Bi¬
skop Hedrens mening, såsom stridande mot den åsigt, han
försvarar, utan endast ett återtagande deraf.
För resten har Hr llosenblad gjort den anmärka, mot
denna §, att förskrifningar och andra förbindelser ej skulle
inräknas uti det belopp, som skulle jemnföras med de insat¬
ta hypotheken och med grundfonden. Deruti kan jag icke
annat än instämma med Hr Rosenblad och förklara, att så¬
dant sketttalideles emot mitt förslag, men att jag ansåg det
vara en sådan omständighet, hvaruti jag cj ville vara envis,
då jag ansåg opinionen fordra alla möjliga, om än öfverflö-
diga garantier.
Dernäst får jag anmärka i afseende på första perioden
af 8 §, hvarest det beier: ”Skulle så inträffa, att offentlig
bolagsbank icke vid anfordran sina creditsedlar inlöser med
Rikets gångbara mynt.” Dessa ord: ”gångbara mynt”
tillkommo i Utsk:n till förändring mot hvad förslaget inne¬
höll, der det stod: ”med Rikets metalliska mynt eller sedlar
af den bank, under R. St:s garanti och vård, som äger ut¬
gifva sedlar, hvilka äro förklarade att för mynt i Riket gälla.”
Ilär ar man inne på den stora frågan: skola dessa offentliga
bolagsbanker röra sig med statsbankens creditsedlar eller med
metalliskt mynt. Att det var Utsk:ns mening att ej ovilkor¬
ligen föreskrifva dem att inlösa med silfver, derom kan jag
bära vittne; men att Utsk:n icke synas hafva märkt, att ut¬
trycket gångbara mynt möjligtvis skulle kunna anses en¬
dast afse silfver, det måste jag till nödig rättelse anmärka.
I afseende på frågan, huruvida enskilda banker sko¬
la röra sig med metalliskt mynt, torde det vara nödigt att
till en del upptaga, hvad i förmiddags blifvit yttradt. En
talare, Hr v. Troil, har uppgjort en tafla af hvad som möj¬
ligen kunde inträffa genom multiplication af sedelmassan på
det hela i landet, då de underordnade bankerna, på grund
af vissa portioner statsbanksedlar och tillagda hypotheker,
spridde dubbla och tredubbla belopp af sina egna. Han vi¬
sade, att bankens reella silfverfond skulle såmedelst tagas i
beräkning och såsom grund för -en vida större sedelmassa,
än statsbanken sjelf kunde våga utställa, men som likväl yt¬
terst hvilade på denna silfverfond, hvilken i följd af sådan
beräkning kunde komma att alltför starkt anlitas. Han syn¬
tes tro, att innehafvarne af bolagsbankernas sedlar skulle, i
den mån de märkte ett sådant förhållande, tillvexla sig b:co-
sedlar för att dermed skynda till silfver-utvexlingsluckari.
Han föreslog derföre, till förekommande af alla vådor, att
bolagsbankerna genom lag skulle åläggas antingen inom viss
fixerad tid börja med att tillhandahålla silfver, eller ock att
de nu skulle blott tills vidare få rättighet fondera sin rörel¬
se på Bapkens sedlar.
a86
Den 26 November e> m.
Härtill får jag svara, att Hr v. Troils förutsättning kan
icke nekas hafva sin arithmetiska riktighet; tvärtom är den
multiplication af sedelmassan, han omnämner, ej allenast
möjlig, utan åsyftad, emedan just deri ligger nyttan af ett
system, som har för afsigt att med minsta möjliga metalliska
fond tillvägabringa och i stadgad circulation utehålla ett
större belopp creditsedlar, än som vore möjligt med en en¬
da sedelbank; men lian misstager sig, om han förbiser de
många, till credit både för statsbanken och bolagsbankerna
medverkande omständigheter, som ligga dels i möjligheten
för den förra att minska sin sedelstock och derigenom göra
proportionen emellan silfver och sedlar fördelaktigare, deisi
den indirecta veklingen och mest i den tillkomna nya och
vidsträckta garantien för sedelmassan på det hela, som vin¬
nes genom bolagsmännens enskilda förmögenhet, isynnerhet
der solidariska banker blifva bildade. Blott man tillser, att
Banken fortfar att vexla, hvartill den bar stora ressourcer
och att bolagsbankerna göras solida och icke alltför små, så
tviflar jag på, att den del af Nationen, som för sin industri
behöfver de sednares småsedlar, sammansätter sig att göra
det experiment, Hr v. Troil anser möjligt, blott för att till¬
se, om silfret i statsbanken räcker till. Den, som vill säl¬
ja sin vara för att strax t ater köpa en annan, ratar icke
ett mynt, för hvilket han och hans säljare veta, att de när
som helst kunna tillbyta sig ett annat i närmaste stad, och
han räknar icke ut, huru mycket silfver i statsbanken lig¬
ger afsatt för hans lilla summa. Att de åter, som kunna
hopsamla stora summor, skulle vilja calculerg, bestrides ic¬
ke, och just derföre böra bolagsbankerna tillse, alt de icke
äro så små, alt de enskilda capita listerna äga, hvad man
kallar, öfversigt eller kunna spränga cassan med en eller pär
invexlingspåståenden. Äro bolagsbankerna tillräckligt stora
och solida, så låta de icke några andra capitalister gå sig i
förväg att förse sig med klingande mynt ur Bankens hvalf,
om det skulle gälla. Sjelfva kunna de omöjligen sprida ett
för stort belopp creditsedlar, när coursen stiger och vexlin-
gen anlitas; men väl kunde nya banker, när handelscon-
juncturen är fördelaktig, åstadkomma öfverflöd, och det är
derföre, som pröfningsrätten, rörtde beliofvet af nya banker,
är lenmad åt K. IvI., ehuru jag önskat, att B.. St:s Banco-
fullmägtige, genom månadtliga rapporternas insamlande från
bolagsbankerna, skulle hafva i första hand kommit i till¬
fälle bedöma creditrörelsens s. k. mouvement.
Af det ofvannämnda, som dock torde behöfva utförli¬
gare behandlas, anser jag det vara ådagalagdt, att bolags¬
bankerna kunna och böra få rättighet fondera sin credit-
rörelse på R. St:s Banks sedlar, och att, fastän sakens natur
och deras egen fördel torde föranleda dem att efter hand i
en kommande tid förse sig med metallisk fond, det likväl är
både onödigt och olämpligt genom lag ålägga bolagsbanker-
Den 30 November e. m.
na sådant, hvilken lag, när man rutt besinnar den, i sin
effect lemnade en föreskrift emot R. S:ts Bank (hvars sedel¬
mynts välde lika med silfver man väl nu icke borde ifrå¬
gasätta), och icke på något sätt emot bolagsbankerna (hvilka
det alltid står fritt att i Banken uttaga silfver); äfvensom det
vore en lag, som skulle hafva till följd att ålägga allmän¬
heten nyttja silfver, antingen den ville eller icke, derest den
ej vore nöjd med bolagsbankernas sedlar. Med få ord sagdt,
dessa banker, lika väl som R. St:sBank, måste ovilkorligen
vara uppmärksamma på coursen och på handelns förhållan¬
den; men lagbud derom äro, i min tanka, olämpliga och
skadliga. För att bibehålla myntvärdet inom landet, gifves
dessutom ingen bättre utväg, än att tillåta varumängden öka
sig; ty har man säljbara varor, nog kan man skaffa silfver
derför. Man har anfört exempel från England och Amerika,
hvilka funnit nödigt, att de enskilda bankerna inlösa sina
sedlar med guld och silfver. Härvid får jag anmärka, att
det alldeles icke varit till följd af någon lag, som enskilda
bankerna uti England och Amerika inlöst sina sedlar med
guld och silfver, utan endast derföre, att de enskilda ban¬
kerna funnit det vara bästa sättet att skaffa sig credit. Det
är likväl en af Englands största financierer erkänd sak, att
brist på ett godt banksystem, och alldeles icke pappersmyntet,
vållat de skakningar, England tidtals fått vidkännas, och att
det vore bättre såväl för enskilda och statsbanken som äf¬
ven för landet i allmänhet, om de enskilda bankerna rörde
sig, icke med metalliskt mynt, utan med sedelmynt af en
centralbank. Jag vill icke vidare ingå i denna sak, emedan
det torde vara bäst, för att kunna öfvertyga, att skriftligen
yttra sig; i hvilket afseende jag vid ett annat tillfälle skall
begagna publiciteten för att lemna de upplysningar, som
blifva möjliga med refererande af de källor, hvilka kunna
finnas att tillgå.
Uti i3 § har blifvit uteslutet, hvad jag tror der böra
inflyta. Då det nemi. heter, att det åligger bankdirectio-
nen att månadtligen till K. M:s Handels- och Finance-
expedition insända en öfversigt af bankens ställning samt
ofördröjligen meddela alla de upplysningar i ämnet, hvilka
genom samma Expedition kunna varda infordrade, så tror
jag, att der borde göras det förbehåll, att icke enskildas
räkningar borde ingrediera i dessa upplysningar. Vid sam¬
ma tillfälle får jag besvara, hvad Hr Rosenblad anmärkte,
nemi. att dessa rapporter mera lämpligt borde ingå till
statsbanken, på det den måtte vara i tillfälle att se opera¬
tionerna uti samfälda bankerna i Riket, hvarvid jag får för¬
klara, att jag uti mitt förslag ansett det böra vara på sätt
Hr Rosenblad föreslagit, hvilken åsigt likväl icke kunde gö¬
ra sig gällande inom Utsktn af det skäl, att sådant skulle
lunna medföra den opinion i landet, att statsbanken hade
någon ansvarighet för bolagsbankernas upphörande. Der-
a88
Den 26 No t ernber e. m.
före borde statsbankens styrelse icke hafva det ringaste att
skaffa med enskilda bankerna, och upplysningarna således
icke heller inga till Banken. På det viset ser man, huru
opinionen kan i en så enkel sak vara hemligen divergerande»
En högst obetydlig anmärkn. får jag göra i afseende på
ledactionen af i4 §, som börjas sålunda: ”1 den högst osan¬
nolika händelse” etc. Detta är ett uttryck, som ej passar
uti en lag. Detta fel kunde lätt hjelpas genom antagande
af den redaction, Hr Hessle föreslagit; men bäst vore att,
på sätt en värd ledamot, Hr v. Troil, här i dag föreslagit,
borttaga hela §:n, såsom för mycket reglementarisk. Jag
kan dock icke medgifva riktigheten af den grundsats, Hr v.
Troil i allmänhet yttrat, att man borde ur detta förslag
utesluta alla de stadganden, som äro till sin natur något
reglementariska. Det är sanni, att en lag bör undvika att
vara reglementarisk, der icke stora vigtiga skäl bjuda det.
Här tror jag dock, att sådana skäl finnas, det nemi., att
kunskapen, huru bankerna skola inrättas, troligen ganska
litet är i landet spridd; ty om, som jag förmodar, sedan
man sett, att en eller annan redan existerande bank gör
goda vinster och bär sig väl, flera sådana banker skulle vil¬
ja inrättas, så skulle säkert, om icke lagen vore något regle¬
mentarisk, uppstå så många besynnerliga förslag till bank¬
bolag, att Konungens rådgifvare skulle råka uti en särdeles
förlägenhet, då de, utan rätt att corrigera oklokt uppgjorda
bolagsreglor, icke kunde sanctionera dem och ej heller ville
afslå dem. Att få en mängd banker, som voro till sin or¬
ganisation mycket olika, har jag redan yttrat vara skadligt.
Då nu denna lag icke allenast skulle vara en lag, hvarun¬
der bankerna skulle lyda, utan äfven, hvarefter de skola
bilda sig, så igenfinnes häruti motivet, hvarför förslaget till
lag blifvit reglementarisk!.
Rörande 22 §, eller den 1 § i 3 cap., som omtalar och
utvecklar, hvad som förstås med den solidariska ansvarighe¬
ten, hvaruti delägarne inträda, har en värd ledamot, Hr v.
Troil, såsom jag tror, helt och hållet missförstått lagens
mening. Först och främst får jag hänvisa honom till den §
i 1 cap., som handlar om allm. bestämmelser, nemi. den
8:de, hvilken bestämdt föreskrifver, att bankbolaget kan lag¬
sökas. Denna 5 innefattar en allmän sats, som rörer båda
bankerna. Nu är särskildt föréskrifvet rör:de de solidariska
bankerna, alt lottägarne ansvara, en för alla och alla för
en, för bolagets samtliga förbindelser, af livad namn de va¬
ra må, hvilken ansvarighet dock icke sträcker sig längre, än
att, etter anstäldt kraf emot directionen och sedan bankbo¬
laget gemensamt blifvit lagsökt för hvad i bankens redbara
tillgångar brista kan, till krafvets gäldande skall, derest nå¬
gon lottägare dervid icke sjelf förmår sin andel gälda, den¬
na andel fyllas af någon eller några bland de öfriga lott—
ägar-
Den a6 November e. m.
ägarne, mot hvilken eller hvilka fordringsägaren då finner
för godt att vända sin talan." Hr v. Troil synes hafva trott,
att den, som fått vägrad inlösen vid bankluekan, skulle ge¬
nast, såsom han yttrat, att det sker i England, efter det
han fått en dom^ få vända sitt ersättningsanspråk mot hvil¬
ken af ledamöterna som helst. Han har sagt, alt detta stad¬
gande blott föTeskrifver, att man för den andel, som dea
ene lottägaren kan hafva i den uppkommande bristen, kan
söka enskild ledamot; men Hr v. Troil synes hafva förbi¬
sett, att der står föreskrifvet, att bankbolaget skall gemen¬
samt lagsökas, det Ur bolagets samtliga interessenter på en
gång. Sednare mom. behöfde derföre icke omfatta mer än
den händelse, att en eller annan bolagsman skulle möjligt¬
vis kunna sakna tillgång, motsvarande dess andel i förlu¬
sten, hvarför då någon eller några af de andra, mot hvil¬
ka talan ville vändas, kunde lagsökas. Det är således på det
hela ingen skillnad emellan hvad lagen här föreskrifver och
hvad Hr v. Troil förklarat, att den Engelska lagen i detta
fall bjuder. Skillnaden är nemi. ingen annan, än den, att
den enskilde sedelinnebafvaren, enligt Engelska lagen, endast
får vända sig mot en af bolagsmännen; men jag hemställer,
om icke det är mycket strängare, att samtliga bolagsmän¬
nen skola lagsökas på en gång, så fort man vägrat inlösen
af en sedel, så fort directiouen icke kunnat betaja och så
framt de tillgångar, som under directionens vård finnas i
Banken, äro otillräckliga. Jag tror, alt detta stadgande är
vida strängare, efter det förbinder samtliga solidariska bola¬
gets delägare till gemensam ansvarighet. Den sist följande
meningen innefattar blott ett tillkännagifvande af den om¬
ständighet, att sedan den allm. lagsökningen gått för sig,
och i fall dervid befunnits, att någon ledamot ej har att
gälda med, öfriga ledamöterna stå i samma ansvar som
den, hos hvilken brist yppats.
En anmärkn. mot samma §:s sista mom. har jag gjort
helt nyligen, som är den, att der står: ”vid slutlig ut¬
redning." Detta skulle kunna anses innebära, att den ut¬
redning, sorn äger rum , sedan bolaget upphört att fullgöra sina
förbindelser, kunde komma att länge fördröjas. För att rät¬
ta ett sådant misstag borde det således heta: ”Vid den
derefter ofördröjligen följande utredningen.”
Uti 23 § finnes vidare föreskrift, huru stor den solida¬
riska bankens teckningssumma, såsom minimum, skall vara,
äfvensom bestämmandet af lottägarnes minsta antal, nemi.
grundfondens minimisumma 1,000,000 r:dr cour. och lott¬
ägarnes antal minst 5o, Det har redan af Ilr v. Troil gan¬
ska rikligt blifvit anmärkt, att bestämmandet af vissa siffror
såsom minimum kan anses godtyckligt. Det finnes dock vissa
grunder, hvarföre man bör hålla sig inom vissa siffror; och
jag anhåller att på samma gång få uppgifva, hvarföre Utsk:n
16 H. Sy
Don 26 November c. ra.
stadnat vid de siffror, sora här blifvit för båda bankerna
utsatta, nemi. för actiebanker 4,000,000 r:dr såsom minimum
och för solidariska banker 1,000,000, samt solidariska ban¬
kernas lottägare minst 5o tili antalet, hvilket rätteligen tor¬
de böra vara 100, som jag till besvarande upptager åtskil¬
ligt af det, som under förmiddags-discussionen i detta afse¬
ende yttrades.
Man har sagt, att actiebanker svårligen skulle bilda sig,
om teckningssumman bestämmes till det höga minimibelop¬
pet af 4)Ooo,ooo rtdr cour., och man har sagt, att man sy¬
nes hafva byst en förkärlek för solidariska banker, efter man
tillåtet dem bilda sig med en vida mindre minimisumma, och
man har klandrat den grundsats, att det egentligen vore ca¬
pitalister, som borde teckna sig till delägare uti actiebanker,
och att deremot jordbrukare och näringsidkare kunde delta¬
ga i solidariska bankers stiftande. Jag tror dock, att för¬
hållandet är sådant och bör vara sådant, om man undersö¬
ker saken. Jag tror nemligen icke, att det bör vara tillåtet
att stifta actiebanker hvar som helst uti landsorterna. De¬
ras rätta platser äro de stora handelsstäderna. Då man i
sjelfva grunderna för bankerna har så' olika stadganden, att
delägaren i actiebank endast ansvarar för sin teckningssum-
xna, hvaremot delägaren uti solidarisk bank ansvarar med allt,
hvad han äger, så är det lätt att finna, att tendensen eller
benägenheten skall vara större att inträda i actiebankerna,
än i de solidariska, så att, derest teckningssumman vore li¬
ka låg för båda bankerna, actiebanker skulle, såsom fram¬
lidne Gr. v. Schwerin yttrade sig, uppväxa såsom svampar
ur jorden. De skulle uppstå på alla ställen, der man möj¬
ligen kunde uppbringa teckningen till en sådan summa, om
de tecknande också icke ägde en r,*dr derutöfver. Man skul¬
le förbise, att de egentligen äro ämnade för den större han¬
deln och för detta ändamål böra vara så beskaffade, att de
äga en större rörlig cassa och kunna tåla starka påkännin-
gar, beroende af handelns momentella behof, då deremot de
solidariska bankerna böra grunda sin rörelse icke så mycket
på discontering och utlåningar på kortare tid, som egentli¬
gen att meddela eassacreditiv och emottaga penningar på
upp- och afskrifriingsräkning för att betjena näringsidkarne.
Man säger, att 4>QOO,oao är för stor summa. Man måtte då
väl åtminstone medgifva, att förslaget i detta afseende icke
innehåller någon våda för allmänheten, och att man i detta
fall visat prof på försigtighet. Med den kännedom, jag till¬
tror mig öfver tillståndet i landet, tror jag det icke vara
omöjligt att bilda banker med 4)000)000 r;drs grundfond.
Låtom oss se, huru det kan gå till. Det är ej föreskrifvet
för actiebank, att den ovilkorligen skall inbetala hela teck¬
ningssumman, Det är blott föreskrifvet, att före Bankens
öppnande 20 pvoe. eller -^delen skall vara inbetald, icke
ovillkorligen i contanta medel, utan i hypotheker, control-
Den 26 November e. m.
391
leradt guld, eller silfver eller räntebärande och lätt reali-
sabla papper, hvarmed menas statsobligationer eller obliga¬
tioner af sådana verk, som Uro berättigade att utgifva så¬
dana papper, men alldeles icke enskildas räntebärande re¬
verser. Sedan nu delägarne insatt dessa 25 proc., ar det
vidare föreskrifvet, att de, inom ett år efter bankens öpp¬
nande, skola hafva insatt andra 25 proc. Vidare är ingen
föreskrift lemnad. Det vill säga, att, oaktadt teckningssum-
man är bestämd till 4,000,000, banken likväl, om den icke
kan sträcka sig så långt, får börja med något öfver 25 proc.,
t. ex. 10 contant, tillsammans 35 proc., och sedermera små¬
ningom ökar contanta insättningen så, att den blott inom för¬
sta årets utgång har insatt 5o proc. af teckningssuramatt.
Nu vill jag fråga, oin det icke är tänkbart, att i sådana stä¬
der, som Götheborg, Norrköping, Gefle och någon af de
Skånska städerna, skulle kunna bilda sig banker med en mil¬
lions fond i papper och inteckningar och med successivt inom
ett år i eontanter insatt en annan million. Det är klart, att
det innefattar en stor lättnad för dem, som deltaga uti en
sådan bank, att kunna taga län emellan de tider, de göra
sina insättningar. Någon våda kan icke uppstå deraf, att
banken lemnar lån åt sina delägare, emedan det är natur¬
ligt, att dessa lån icke kunna meddelas utan apart säkerhet.
Dessutom är det icke ovilkorligen föreskrifvet att, till stif¬
tande af banker, capitalisterna skola finnas uti de städer el¬
ler orter, der bankerna förläggas. Jag vet icke, hvarföre
icke Stockholms capitalister skola med begärlighet omfatta
tillfället alt uti sådana banker insätta sina capitaler, som,
på sätt Hr v. Troil upplyst, om bankerna skötas rätt, der
kunna gifva 10, 12 å i5 proc. Jag anser således icke omöj¬
ligt alt, så fort opinionen är stadgad om nyttan och nödvän¬
digheten af sådana banker, desamma kunna uppstå med en
sådan minimisumma, som här är föreslagen. Deremot an¬
ser jag det vara i högsta grad vådligt att tillåta s. k. veka
banker, isynnerhet actiebanker, för hvilka det icke gifves
annat correctiv än att insatssumman är så hög, att delägar¬
ne icke anse det belopp, hvarmed de deltaga uti dessa ban¬
ker, för ett lappri, som icke förtjenar deras uppmärksamhet.
Att derföre, på sätt Hr Rosenblad yttrat, tillåta dem med
actier, så små som på 100 r:dr, skulle jag icke vilja till¬
styrka. Jag har sett, huru delägare uti ett famöst bolag
föga brydde sig om att deltaga uti bolagets affärer, derföre,
att de visste, att devas inflytande i jemnförelse med de få
stora intressenterna icke kunde blifva något. Det är högst
nödvändigt, att bolagsmännens interesse måste bibehållas så
pass stort, att det fordrar deras uppmärksamhet å bolags-
rörelsens behöriga gång. Den, som inträder uti ett actie-
bolag med så liten summa som ioor:dr, har foga utsigt att
göra sitt interesse gällande och torde derföre knappt någon¬
sin infinna sig. När nu dessutom en af acticbaniers garaa-
ags
Den 36 November e. m.
tier ligger deruti, att delägarne skola vara tecknade för
en större summa, än de insätta, på det man må hafva
något hålltag redo på dem, efter 20 §, så tror jag det vara
högst nödigt att icke tillåta actiebanker bildas med försmå adier.
Hvad beträffar de solidariska bankerna, hvari Utsktn an¬
sett delägarnes antal minst böra utgöra 5o ledamöter, hvil¬
ket belopp jag anser böra höjas till 100, så äger dermed ett
annat förhållande rum. Det är nödvändigt, att dessa ban¬
ker bestå af så många ledamöter som möjligt. Det är ej
sagdt, att derföre, att ledamöterna blifva många, de skola
blifva, såsom Hr Rosenblad kallat dem, trashankar; och om
man jemnför siffran af 1,000,000 med den af 100, finner man,
Att om hvar och en af delägarne ägde lika andel, erfordra¬
des för en hvar 10,000 r:dr. De, som äga en sådan sum¬
ma, kunna väl icke sägas vara utfattiga; de må då vara
trashankar eller ej i andra afseenden. Directa orsaken, hvar¬
före de solidariska bankerna böra bestå af flera delägare är
■ icke, såsom Hr v. Troil trott, att allmänheten skulle vara
mera tryggad derigenom, ehuru äfven detta ändamål indi—
recte derigenom befordras, utan derföre, att bankens'eget
interesse fordrar, att delägarne skola vara så många som
möjligt inom den provins, der banken ligger, derföre attén
sådan bank är fonderad på inbördes förtroende och hjelp.
Det har visat sig i Skåne, att en bank bildat sig med blott
3.*ne delägare; men efter säkra underrättelser har det in¬
träffat, att allmänheten med afund sett, att 3:ne ledamöter,
hvar för sig rika, skulle ytterligare hafva tillfälle att rikta
sig genom de vinster, som banken gör. Det är en sådan
afundsamhet mot ett bankbolag, som det är nödigt att fö¬
rekomma, och just derföre är det, som lagen bör förbjuda,
att ett ringa antal skall få bilda en bank och en stor för¬
mögenhet bildas på få händer. Det är val sannt, att 5o
personer utgöra ett tillräckligt stort antal ledamöter för att
åstadkomma en delegation. Det kan sägas, att lagen för¬
bjuder icke flera inkomma, örn flera finnas; men jag tror,
att de 5o rikaste personer uti en provins skulle alltid vilja
stifta en bank för sig och ej intaga flera delägare, derest ej
lagen ålade dem uppsöka de mindre, ehuru de måhända
omsider skulle finna, derest afund och obenägenhet hos de
mindre förmögna utvecklade sig, att den åsyftade fördelen
af bankinrättningen vore mindre, än de väntat Jag anhål¬
ler derföre att till Utsktn få återskicka den anmärkn., att
siffran i detta fall mätte förändras från 5o till 100.
Hvad slutligen beträffar frågan om sedlarnas minimiva-
lör, som jag tror borde vara för actiebanker 10 r:dr och
för de solidariska bankerna 1 rtdr, så har jag redan utför¬
ligt yttrat mig derom, och det torde vara svårt att gifva
Bera skäl, än jag derför framställt. Vill man icke antaga
dem, sorn finnas omtalade uti både mitt trvckto förslag och
tnin reservation, så har jag icke flera att åberopa, I detta
Den 26 November e. m.
fall Ur jag dock lycklig att icke äga begge Hrr Bancofull-
mägtige Piosenblad och v.'Troil emot mig, efter den sed¬
nare synes hafva instämt uti min åsigt. — Ytterligare får
jag likväl anmärka en anomali i det afseendet, att, då Utsk:n
tillåtit actiebank att utgifva sedlar ända ned till 5 r:dr cou¬
rant, Utsk:n deremot för solidarisk bank stadgat, att lägsta
valören, hvarå den skulle fä utgifva creditsedlar, vore den
valör, hvarå det nu eller framdeles kan varda B.. St:s Bank
tillåtet att utfärda sedlar i rrdrtal. Nu hafva väl B. St. be¬
slutat, att, med undantag af skillingssedlarna, B. St.’s Bank
skall få utgifva sedlar på valör af 2 r:dr courant; men det
skulle kunna hända, att B. St:s Bank funne det för kost¬
samt att utgifva så små sedlar som på 2 rtdrs valör, och
derföre beslöte ej utgifva mindre än på 5 r:dr, hvaraf följ¬
den blefve, att solidariska banker icke heller finge utgifva
sedlar å mindre valör, och då skulle de verkligen icke vi¬
dare kunna fortfara.
Jag anhåller att få tillägga några ord i afseende på hvad
man yttrat om nödvändigheten att icke låta, såsom Ilr Bo-
senblad yttrade sig, bolagsbanker med deras credit träda
för nära den stora Banken. Han har åberopat Englands och
Amerikas exempel, och har yttrat, att ett högt minimum af
tecitningssumman skulle skydda allmänheten. Jag her att få
1att jag också sökt att studera mig in uti hvad som
theria afseende är rådande i England och Amerika, och att
jag dervid funnit förhållandet icke vara sådant, som Hr Bo-
senblad Uppgifvit. Väl är det sannt, att Engelska Begerin¬
gen tagit det beslut att inskränka alla sedhuj till minst 5
punds noter; men det skedde icke derföre, att man såg nå¬
gon våda uti bibehållandet af mindre noter, utan derföre,
att detta var enda sättet att minska myntmassan i landet.
Det är verkligen förhållandet, att det icke var noternas ring¬
het, utan deras öfverflöd, som befanns skadligt i England och
föranledde ofvannämnde beslut om de små noternas indrag¬
ning; oc!i det vågar jag försäkra, att efter den erfarenhet,
som jag genom Wermländska pro viicialbanken haft, är det
en sanning, att, om man skulle fö'Vkrifva, att sedlarna ej
finge vara mindre än 5 r:dr, deni: fPlmnk skulle nödgas in¬
ställa sin rörelse och vara till ingen båtnad. Icke heller
kan jag begripa, hvarföre, då ingen bank får utgifva större
belopp än dess grundfond, således icke kan utsträcka rörel¬
sen utan att med detsamma öka samma fond, hvartill det
skulle tjena att förbjuda dem utgifva sådana sedlar, som fol¬
ket bäst behöfver på landsbygden, der bondens cassa icke ofta
är öfver några r:dr, och han icke är belåten med att hafva
den i en enda sedel. I den mån, lånerörelsen öfvertnges af
närmaste bank, blir ingen, som från B. St:s bank nedtrans-
porterar småsedlar åt allmogen. Den skulle sålunda blifva
Utan vexel eller tvingas bruka silfver till förlust för Biket
ecb obeqvämlighet för trafiken,
Den 26 November e. m.
Frih, Stjernstedt, Jac. Theodor: Jag skall icke
upptaga R. o. Ad:s tid med att ingå uti något vidlyftigt be¬
svarande af alla de anmärknrr, som blifvit gjorda emot fö¬
revar. betänk. Såsom ledamot af BancoUtsk. får jag tilfalle
dertill, när betänk, till TJtsk:n återkommer, och jag är öfver-
tygad, att alla anmärkn. som blifvit gjorda, skola der be¬
traktas med all möjlig uppmärksamhet. Jag har för min del
icke varit nog lycklig att i alla punkter kunna instämma
med Utsktns majoritet. Jag har dock icke velat reservera
mig mot alla de punkter, der jag varit af skiljaktig mening,
för att icke öka vidlyftigheten af betänk, eller fördröja ti¬
den för dess afgång. Det är blott mot beslutet i 8 §, jag
reserverat mig i afseende på stadgandet, att bolagsbanker
skola iidösa sina creditsedlar med Rikets gångbara mynt. Jag
har trott, att der borde utsättas en bestämd förbindelse för
bolagsbanker att inlösa sina sedlar med verkligt eller metal¬
liskt mynt.
I afseende på den föreslagna grundfonden för actieban-
ker af 4,000,000 r:dr hoppas jag, att, när betänk, återkom¬
mer till Utsk:n, detta belopp blir något nedsatt. För min
del tror jag denna summa vara för högt tilltagen, och ännu
mera anser jag summan af 4,000 r:dr för hvarje actie vara
för hög. Jag kan, lika med Hr v. Troil, icke linön nödvän¬
digheten af, att delägarne uti en actiebank skola VarO^É^i-
talister eller förmögna personer; ty mig synes, att^rerak
penningar böra vara lika goda, om de äga mvcket eller li¬
tet, hvaremot jag i afseende på Solidariska banker instäm¬
mer uti den åsigt, att säkerheten ökas genom de personers
förmögenhet, som inträda uti dem. Jag anser äfven, att
solidariska bankernas lägsta sedelvalör borde något höjas,
1 r:d:rs valör anser jag nemi. vara för låg; äfvensom jag tror,
att solidariska banker icke borde äga uteslutande rättighet
att hafva bankafdelningar, hvaraf jag icke kan inse någon
nytta, men väl, att skada och olägenheter i många fall kun¬
na uppstå.
Hvad formen och utseendet af sedlarna beträffar, tror
jag icke, att sådant uij/en lag för banker bör upptagas; men
deremot, att uti en * bör stadgas, att bolagsbanker böra
söka K. M:s stadfästelse å det sedelmynt, de ämna utgifva.
Hvad 6 § och det deruti förekommande ord: innestå-
ende beträffar, så är det sannt, att detsamma tillkom vid
'justeringen; men Utskrn hade förbehållit sig att vid juste¬
ringen göra de förändringar, Utsk:n kunde finna för godt.
Jag finner visserligen, att man med 6 §:s novar. redaction
icke kan vara belåten; men jag tror, att förhållandet skulle
blifva detsamma, i fall ordet innestående borttoges. Dock
hoppas jag, att när betänk, återkommer till TJtskm, de då
skola blifva i tillfälle att, i afseende på såväl denna som de
med densamma gemenskap ägande §§, föreslå stadganden,
50m leda lill ett nöjaktigare resultat. — För öfrigt tror jag-,
De» 26 November e* m,
att, om man skulle finna, att bestämmelserna äro nog strän¬
ga i detta förslag till lag för banker, det dock har varit
bättre, att det lörsta förslaget, sorn i alla fall kommer att
ändras, innehållit för stränga stadgande», än motsatsen, eme¬
dan det åtminstone utvisar, att Utsktn varit angelägna der¬
om, att de banker, som uppstå, lemnade nöjaktig säkerhet.
Jag skall icke vara vidlyftigare. När betänk, här andra gån¬
gen förekommer, torde det vara lämpligast att söka försvara
de åsigter, hvaruti jag instämt med Utsk:ns majoritet, eller
söka göra gällande dem, som jag ej kunnat göra gällande i
Utsk:n.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh,: Om man betän¬
ker den oberäkneliga vigt, en banklagstiftning måste äga,
icke allenast på den enskilda och statserediten, utan äfven
på alla äganderättsförhållanden, landets räntor [och indu¬
striföretag, så bär man ieke undra öfver, att närvar, förslag
ingifver både fruktan och hopp. Man fäster i allmänhet
stora förhoppningar vid ett förslag, som afser privata ban¬
kers uppkomst. Jag gör det äfven, men till en stor del af
helt olika motiver med mängden. Mängden af det nya sy¬
stemets vänner glädja sig öfver ett förökadt rörelsecapital;
men jag bedömer privatbankernas värde helt och hållet ef¬
ter den organisation, man gifver deras lånerörelse. Om de
inrättas efter de gamla discontmönstren, anser jag dem blifva
svaga häfstänger för industrien, och jag anskar derföre, att
XJtsktn måtte mera utförligt behandla frågan örn lånerörel¬
sen, dervid utgående från den princip, att landets penninge-
massa bör bringas i ett hastigare omlopp genom förkortade
omsättningstider, förbättrade creditbruk och den strängaste
fordran på ordning i affärer och punctuella liquider med
Banken. Detta är nu förbisedt och bör, i min tanka, af
Utskm utförligare behandlas. En annan hufvudsaklig anmärk¬
ning, som jag mot förslaget i sin helhet vill göra, är, att
man för litet afsett nödvändigheten af en jemn och lugn
penningerörelse i landet. Jag tror ingenting vara mera skad¬
ligt för industrien, än att rörelsecapitalet hastigt fluetuerar
oeh följer dagens conjuncturer. Utan att nu närmare ingå
uti de detailler, hvarigenom jag tror, att ett correctiv i det¬
ta fall skulle kunna vinnas, emedan jag framdeles torde blifva
i tillfälle att utveckla dem, vill jag endast fästa uppmärk¬
samheten derpå, att såväl vid stiftandet af banker som un¬
der bankernas fortsatta operationer afseende måste göras å
coursens förhållanden. Det är först under de sednare åren,
som man i andra länder, såsom England, antagit denna så¬
som ett rättesnöre för bankernas rörelse. Jag erkänner svå¬
righeten att insätta delta uti ett lagförslag; men jag tror, att
man i lagen åtminstone borde bereda bankerna tillfälle att
sjelfva stadga principen för sin rörelse. Öfver denna fråga
torde jag framdeles f'å mera utförligt yttra mig.
Utan att vilja underkänna värdet af de betydliga för¬
ag6
Den 26 November c. m.
bättringar i lagstiftningsväg, sorn förslaget vid en jemnförelse
med 1824 års författning innebär, öfvergår jag nu till gransk¬
ning af förslagets särskilda punkter.
Hvad första § beträffar, instämmer jag uti de af reser¬
vanterna dervid gjorda anmärkntr. — Genom 2:dra § synes
mig, att Ulsk:n velat öfverlemna bankstiftningen för mycket
åt godtycket. Jag ogillar äfven Utsklns motiv härför, nemi.
att K. M. skalle bedöma landets behof af rörelsecapital och
afslå bankinrättningar, antingen han fann dem för små eller
förstora. Om en ort vore i behof af en bank, men ej kun¬
de åstadkomma tillräckligt stor actieteckning, vore det orätt
att afslå den derföre, att den var för liten, och således lem¬
na orten alldeles olijelpt. Inrättas åter en bank under för¬
månliga conjuncturer, så kunna tiderna lätt förändra sig un¬
der den tid af i5 eller 20 år, hvarå bolaget blifvit privile-
gieradt, och den vid stiftningen nödiga banken sedermera
blifva för rörelsen umbärlig. Correctivet innebär således in¬
gen säkerhet. Jag önskar frihet i denna industri såsom i
allt annat, men erkänner gerna högsta Magtens rättighet och
pligt att tillse, det allmänhetens säkerhet blir skyddad och
att myntet bibehålles i sitt värde, i följd hvaraf jag, såsom
en lämplig anmärka, vid 2 §, föreslår, att ur 2 morn. måtte
utgå orden: kan vara för landet fördelaktig eller
menlig, och i stället inflyta orden: ”erbjuder de ga¬
rantier, som ä r o nödvändiga för allmänhetens
säkerhet och för bibehållandet af myntets oför¬
ändrade värde; detta uttrycker i min tanka, hvad som
egentligen bör utgöra föremål för Statssecreterarens pröfning;
hvarjemte jag anhåller, att Utsk:n i början af 2 § ville an¬
taga den liberalare redaction, sorn Statssecret. Skogman
föreslagit, nemligen: Enskilda stånde det fritt att
inrätta bolag etc.
3, 4 och 5 §§ anser jag kunna qvarstå oförändrade.
Uti 6 § möter ordet innestående, hvarvid reservan¬
terna fästat så mycken vigt. Jag kan icke inse sammanhanget
af den långa reservation, som åtföljer betänk., utan anser den
för en fullkomlig missräkning. Reservanterna synas alldeles
hafva förbisett, att banken genom låninbetalningar vinner
ständigt nya tillgångar till sin rörelses bedrifvande, och jag
kan alldeles icke finna, att bibehållandet af ordet innestå¬
ende på detta ställe skulle föranleda till någon sådan in¬
skränkning af bankens rörelse. En värd ledamot, Gr. Frö¬
lich, har trott, att man med ordet: innestående endast
afsett att stänga bankdelagarne från att återtaga någon del
af den insatta grundfonden. Jag tror, att detta ord kan
hafva en ännu vidsträcktare betydelse. Jag föreställer mig
t. ex., att ett bankbolag bildar sig med 4>ooo,ooo r:drs teck-
ningssumma, hvaraf 1,000,000 blifvit insatt under allmän
vård, 1,000,000 i contanter och dc återstående 2,000,000 i
hy-
Den a6 NoTcmiitr e. m.
2 07
hypotheker, som bibehållas under bolagets disposition. Ja»
föreställer mig vidare, att bolaget kunde försälja dessa hy-
potheker och sålunda förse sig med en cassa, uppgående till
% af hela teckningssurmnan. Genom utlåning af creditsedlar
tillbelopp, motsvarande den insatta grundfonden, och genom
ytterligare utlåning.af en större del af cassan skulle bolaget
sålunda på en teckning af 4>000,0°0 kunna uppbringa sin
utlåning till ett belopp af 6£ eller 7 millioner, och cassan
tömmas, utan att säkerhet vore i allmän våld deponerad för
mer an 1,000,000. Jag anser således af vigt, att ordet in-
nestående qvarstår, så vidt det rörer actiebanker; hvar¬
emot detsamma i afseende på solidariska banker gerna kun¬
de utgå, med afseende på den stora säkerhet allmänheten
äger uti sjelfva deras sammansättning Vill man borttaga
det äfven i afseende på actiebanker, så anser jag säkerheten
fordra, att en större del af teckningssumman insättes i all¬
män vård, hvartill jag då föreslår 5o proc.
Vid 7 § anser jag första meningen kunna helt och hål¬
let utgå; ty om deri omnämnda förbindelser, med bestämd
förfallotid eller efter föregången uppsägning betalbara, aro
ställda på viss man, är det likgiltigt, om de äro små eller
stora, och då sednare vilkoret förutsattes i 2 mom af denna
§, kan första mom. gerna utgå, i hvilken händelse likväl re-
dactionen af 2 mom. derefter mäste ändras.
Vid 8 § hafva åtskilliga talare yttrat den tanke, att
bankerna borde åläggas invexla sina creditpapper med silf¬
ver. Jag tror det vara alldeles omöjligt att ålägga enskilda
banker att inlösa sina förbindelser med ett fast statsmynt,
så länge statsbankens sedlar äro ett lagligt betalningsmedel,
som således bankerna äro skyldiga att uti sina liquider emot¬
taga; men i samma stund, som sedelmyntet upphör att vara
lagligt betalningsmedel, anser jag det äfven nödigt, att före¬
skrift lemnäs dessa banker att med fast mynt inlösa sina cre¬
ditpapper, och jag skulle derföre tro, att 8 §:s andra rad,
der orden gångbara mynt förekomma, borde sålunda
förändras, att det korn att hetat ”med metalliskt mynt
eller sådana sedlar, som lika med mynt i Riket
gälla.” Detta tror jag äfven instämmer med Hr v. Troi Is
mening. Hvad redactionen af §:n beträffar, instämmer jag
uti Hr Hessles reservation. Längre ned i denna § förekom¬
mer stadgande, angtde bankdirectionens ansvarighet, hvilket
synes mig stå alldeles i strid med hvad 22 § om solidariska
banker föreskrifver. Jag anser obilligt att fordra, att en
bankdirection skall med sin enskilda förmögenhet ansvara för
inlösen af bankens förbindelser. Jag anser directtn böra an¬
svara med sin förmögenhet för hvarje förseelse och för hvarje
lagstridig åtgärd, men icke för bristande inlösen af banken;
förbindelser, då directtn omsorgsfullt uppfyllt allt, hvad pi
dem berott; men det åligger äfven, efter mitt begrepp, bank-
16 H. 33
298
Den 28 No v c riber e. ra.
direet:n att, så snart inlösen af bankens sedlar upphör, ge¬
nast försätta banken i coneurstillstånd, hvarigenom hon upp¬
fyllt allt, hvad man i detta fall af henne kan fordra. Skulle
äfven detta sednare inom föreskrifven tid uraktlåtas, då in¬
träder directtns individuella ansvarighet i all sin stränghet.
g § anser jag höra andras enligt Hr Hessles reservation.
Hvad jag i början i allmänhet yttrade anglde nödvändighe¬
ten att reglera penningerÖrelsen eller lånsystemet på ett an¬
nat sätt, om man vill hoppas att vinna några verkliga re¬
sultater, får jag vid 10 § åberopa. Jag vill nu icke ingå
uti andra anmärkntr, än att i första moni., der det står, att
Bankens egna actier eller lottbref icke få belånas, efter or¬
det lottbref hör tilläggas orden: ”eller andra bankers
actier.” Det vore annars möjligt, att bankerna bytte sina
lottbref sins emellan och på det sättet eluderade lagen.
1 mom. af samma §, som innehåller, att, med undan¬
tag af cassacreditiv, lån ej må beviljas på längre tid än 9 må¬
nader, anser jag alltför obestämdt. Tiden borde förkortas
till 6 månader och derjemte tydligen utsättas, att ingen om¬
sättning linge äga rum. Ide'en af cassacreditiv innebär, att
de medel, som derpå lyftas, skola vara på en mera rörlig
fot, an vid vanlig discontering. Cassacreditiv böra kunna af
banker upptagas endast på ganska kort tid, ty de äro inga¬
lunda ämnade till egentliga lån, utan endast till besparande
af ränteförlust på creditivtagarnes eassa.
13 §, sista mom. innehåller: ”Tliv förutan åligge det
bankdirectm att månadtligen till K. M:s Handels- och Fi-
nance-expedition insända en öfversigt af bankens ställning,
samt ofördröjligen meddela alla de upplysningar i ämnet,
hvilka genom samma directm kunna varda infordrade.” För
att satta bankerna i tillfälle att reglera sin penningerörelse
med mera jemnhet och med afseende på hela Rikets pen-
ningecireulation, är det nödigt, att de äga den kännedom,
hvarom detta mom. handlar. Jag skulle således vilja före¬
slå, att de upplysningar, som inlemnas till Finance-expedi-
tionen, äfven borde alla banker i Riket meddelas, likväl icke
i vidsträcktare mån, än hvad som rörer sjelfva penninge-
circulationen.
14 § kunde helt och hållet utgå.
16 § torde behöfva en redaction i öfverensstämmelse med
flera reservanters mening.
tJti 18 § förekomma minimisummorna för actiebankers
teckningssumma och actier. Båda dessa summor anser jag
vara för höga. Mig veterligen finnes ingen utländsk bank,
grundad på actieteckning, der actierna äro bestämda till ett
så högt minimum. I England och Skottland äro actierna
bestämda vanligen till belopp af 100 pund; i Amerika till 100
dollars; i Norrige till ioospeeier; iFrankrike till 1000 francs;
i Briissel till 5oo floriner och i Österrike till iooo gulden Wie-
nerwährung och 100 gulden conventionsmynt. Häraf ser man,
Den 26 No y em lier e. m.
299
alt på intet ställe actierna äro så höga, som här blifvit fö¬
reslaget I vårt capitalfattiga land torde det äfven blifva
svårt att sammansätta så stora banker i början. Jag inser
visserligen, alt bankerna böra vara starka och att allmän¬
heten icke bör besväras af för många på en gång. Jag skul¬
le likväl tro, att 7,000,000 r:drs grundfond kunde vara till¬
räcklig äfven för actiebanker; men att sänka actierna till
100 r:dr anser jag icke riktigt, fastän de icke torde böra
lyda på högre belopp än 5oo eller högst 1000 r:dr. Skulle
denna opinion icke göra sig gällande, tror jag, att man kun¬
de vinna det åsyftade ändamålet att vid dessa banker fästa
de större capitalisterna, utan att derföre utestänga de min¬
dre penningeagarne derigenom, att en del af actierna för¬
såldes i halfva och fjerdedels adier, medan de öfriga för¬
sålde* hela mot 4>ooo r:dr, hvarigenom båda intressena kun¬
de förenas.
Vid solidariska bankerna, sorn omtalas i 22 §, hade jag
ämnat besvara ett yttrande af Gr. Frölich, sorn jag tror
missförstått Hr v. Troils mening; men då jag hörde Hr v.
Troil sjelf anmäla sig, torde jag ej böra gå honom i förväg.
I afseende på 23 § instämmer jag uti Gr. Frölichs yt¬
trande, rör:de nyttan för banker alt äga ett stort antal del¬
ägare, emedan det måste gifva dem en betydlig moralisk
styrka att äga lika många interesserade och vaksamma vän¬
ner; meri jag anser äfven nödvändigt, att man söker uti soli¬
dariska bankerna införa en stor del förmöget folk, på det
icke, såsom en föregående talare yttrat, bankerna må bil¬
das endast af trashankar. Af ett förslag, som Manchester-
och Liverpoolsbolagen ingifvit till Engelska Regeringen, har
jag hemtat en ide', som jag tror äfven här vara användbar.
Man föreslog nemi., att solidariska bankers aclieägares antal
borde vara minst 100, men att minst 20 måste hafva inbe¬
talt minst 1000 pund Sterb hvarje. Utan alt fasta mig vid
silfran, troi' jag, alt ide'en kunde tillämpas här i landet,
och att man således kunde föreskrifva t. ex., att uti solida¬
riska banker minst 20 af delägarne borde hafva insatt minst
i5,ooo r:dr hvardera, hvarigenom man försäkrade sig, att
en förmögen och upplyst dass funnes bland bankens deläga¬
re, hvilken med tillräckligt fastadt interesse följde bankens
operationer.
Vid i5 § finner jag mig hafva skäl till en, i min tan¬
ke, vigtig anmärkn. Der förekommer i slutet af 1 moni.,
att 2Ö proc. af teekningssumman skola för bolagets räkning
nedsättas i säkert förvar till bolagets disposition. Jag skulle
tro, att för solidariska banker i detta fall bör stadgas det¬
samma som för actiebanker; ty att lill säkerhet nedsatta nå¬
got, hvaröfver dispositionen är fri, innebär, i min tanka,
alldeles ingen säkerhet. Hela detta stadgande, jemte det i
19 §, angtde actiebanker, kunde således uppflyttas till all¬
männa bestämmelserna. Här Uro äfven några andra delar,
3oo
Den aS November e. m.
sein jag tror kumle uppflyttas till de allin, bestämmelserna,
emedan jag i allmänhet anser actie- och solidariska banker¬
na i flera afseenden böra ställas i paritet. Deribland räknar
jag rättigheten att bilda filialcontqr, från hvilken rättighet
jag icke kan inse något skäl att utesluta actiebanker, helst
penningerörelsens fördelning till hvarje provins och stad är
för industrien så önskvärd och utgör en af privatbanksyste-
mets väsendtligaste fördelar. Man säger väl, att deras rörel¬
se egentligen skall rikta sig åt handeln, och att de af den
större rörelsen och disconfering af varor äga så stora förde¬
lar framför solidariska bankerna, att man derföre i något
afseende kan vara strängare mot dem. Jag får fästa upp¬
märksamheten derpå, alt om detta innebär en sanning, haf¬
va likväl sä belägna banker å andra sidan åtskilligt emot sig,
som gör, att de förtjena mera förmån. På haudeins central¬
punkter måste tilloppet af penningar vara hastigare, och
cassan måste således mycket mera iluetuera. Hos sådana
banker concentrerar sig all landets rörelse och de blifva
jemväl landtbankernas repli-punkter. Rörelsens natur for¬
drar, att de således hålla vida större contant cassa och hål¬
la sina fonder rörliga på kortare tider; också hafva i alla
länder så belägna banker bibehållit naturen af depositban-
ker, röra sig för öfrigt nästan endast med statspapper och
måste ofta afstå frän enskild discontering. Alla sådana ban¬
ker gifva också mindre utdelning än landtbanker. Vill man
lin äfven beröfva dem rättigheten att hålla agenter i landet,
så tror jag, att sådana banker svårligen kunna uppslå, syn-
nerligast om de ej få utgifva lika små sedlar som de solida¬
riska bankerna. Detta är således äfven en punkt, hvaruti
stadgandet för båda bankerna bör vara lika. Man har sagt,
att sedelvalören för solidariska banker vore för liten och att
den borde sättas till 5 ä 10 r:dr. Jag gillar ideen, som lig¬
ger till grund för detta yttrande, och jag tror, att det vore
för penninge-circulationen och crediten i landet nyttigt, om
alla de mindre sedlarna kunde afskaffas eller utbytas, mot
metalliskt mynt; men så länge statsbanken befinner sig uti
sin närvar, författning, anser jag privatbankerna böra kun¬
na få röra sig med mindre sedlar, likväl icke af lägre va¬
lör än rtdrtal. Uti Hr v. Troils yttrande om nödvändighe¬
ten, att formulär till sedlarna bör underställas Regeringens
sanction, instämmer jag. Om man begär straff mot förfalsk¬
ning af sedlarna, mäste också högsta magten bedöma den sä¬
kerhet mot förfalskning, som ligger uti sjelfva sedlarnas be¬
skaffenhet. Jag anhåller, att dessa anmärkntr måtte få åt¬
följa återremissen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det vigtiga ämne, som
nu är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, har äfven bort
påkalla min allvarliga uppmärksamhet, ehuru jag visserligen
nödgas utbedja mig R. o. Ad:s undseende för den mindre
skarpsinnighet, jag torde ådagalägga vid behandlingen af en
Den 26 November e. m. 3oi
fråga, derom tankarna äro så delade, hvilket ur så vidtom¬
fattande och hvarmed jag ännu ej haft tillfälle att sysselsät¬
ta mig tillräckligt för att i detaillerna bestämma mitt om¬
döme. Jag har likväl i Utsktns betänk, funnit åtskilliga sat¬
ser, som, i min tanke, äro så påtagligen oriktiga, att jag
tror inig kunna uppehålla mig endast vid dem, utan att in¬
gå i några detailler; och får jag i sådana afseenden till en
del åberopa, hvad Hr v. Troil på f. m. på eli ganska upp¬
lysande och bevisande sätt yttrat. Den hufvudsats, som jag
tror böra ligga till grund vid stiftandet af privatbanker, är
den, att de skola innefatta en bestämd säkerhet för sitt be¬
stånd. Denna säkerhet torde likväl svårligen vinnas, såframt
dessa banker skola baseras på ett sedelmynt, hvilket icke i
sig sjelf innebär någon garanti för ett orubbligt värde. Så¬
dant blefve likväl förhållandet enligt Banco- och LagUtskms
nu framställda förslag. Utsk:n hafva nemi. ansett privat-
bankerne böra basera sig på statsbankens papper, och det
lärer endast genom en knapp pluralitet inom Utsk:n hafva
varit möjligt att komma till den bestämmelse, att privat¬
banker skola vara skyldiga att med Rikets gångbara mynt
inlösa sina sedlar. Man lärer gått så långt, att man velat
stadga, att privatbankernas fordringsägare skulle ovilkor¬
ligen nödgas i liqvid emottaga statsbankens papper. Såsom
förhållandena nu sig befinna, är det visserligen likgiltigt,
om man erhåller silfver eller bteosedlar, emedan man blott
behöfver gå till Banken, för att få sedlarna utbytta mot
silfver; men förhållandet kan förändras, och så länge det
stadgande i 72 § Reg.F. qvarstår, att hvar och en, som
handlar i Sverige och här har penningar att betala eller
mottaga, nödgas såsom mynt erkänna Bankens sedlar, utan
afseende på örn dessa sedlar i Banken invexlas mot silfver
eller icke, innefattar det icke någon garanti, att privatban¬
kens sedlar skola inlösas med statsbankens sedlar^ ty om
dessa btcosedlar någon gång blefve non-valuter eller min¬
skades till deras värde, såsom förut händt, uppstode otvif¬
velaktig! det högst orättvisa förhållande, att alla pri¬
vatbankernas borgenärer komine i samma förhållande med
statsbankens borgenärer, och att således privatbankerna,
som erhållit verklig valuta under den lid, statsbankens sed¬
lar gällde lika med silfver, Lomme att betala sin skuld med
mindre eller non-valuter. Att detta vore orättvist kan icke
bestridas, och lika litet lärer det kunna bestridas, att hvad
som kan leda till en bestämd orättvisa icke bör antagas så¬
som princip för ett lagstadgande. Jag instämmer således full¬
komligen med de Hrr, som yrkat, att derest statsbanken
upphör alt med silfver inlösa sina sedlar, det skall vara en
ovilkorlig pligt för privatbankerna att honorera sina förbin¬
delser med fulla silfvervärde!; och då man ej i lag bör för¬
utsätta det olyckliga förhållande, att statsbanken skulle kom¬
ma att inställa sin vexling, lärer någon annan utväg att vin¬
302
Den 26 Nsvcmbcr e. m.
na det ändamål, jag åsyftat, ej finnas, än att i octrojen
stadga, att, derest någon sådant fordrar, privatbanks skyl¬
dighet är att lemna metallisk valuta för sina sedlar, hvar¬
vid det, såsom jag tyckt mig finna vara Hr v. Troils önskan,
må lemnäs privatbanken, om den ej har metallisk valuta till
hands, en eller annan veckas anstånd med betalningen, tills
den hunnit anskaffa sådan valuta från statsbanken eller i
annan väg. Sä länge statsbankens sedlar gälla lika med silf¬
ver, lärer det högst sällan komma i fråga, att någon bos
privatbanken gör anspråk på silfver i stället för dessa sed¬
lar, ocb privatbankernas silfvercassor kunde således till en
början bestämmas ganska små; men 0111 något misstroende
till statsbankens sedlar skulle sig yppa, fordrar både rätt¬
visa och billighet, att icke jemväl privatbankernas sedelin-
nehafvare invecklas i denna krisis och att endast bolagsmän¬
nen blifva rika. Dessutom torde privatbankernas sedeiemis-
sioner, grundade på statsbankens papper, kunna, på sätt Hr
v Troil utredt, blifva ganska vådliga för realisationens be¬
stånd Åtminstone bör det ej blifva privatbankernas inte¬
resse, att värdet af statsbankens papper minskas, hvilket det
lik väl blefve, såvida dessa papper ovilkorligen skulle af pri¬
vatbankens sedelinnehafvare såsom god valuta emottagas.
Den andra anmärkningen, jag bar att göra, är, att Ut-
sk:n tyckas alltför mycket hafva gynnat de solidariska ban¬
kerna på actiebankernas bekostnad. Det är dock alldeles gif¬
vet, att actiebankerna, till följd af sin organisation, innebä¬
ra större säkerhet än de solidariska bankerna och om dessa
sednare skulle så mycket protegeras, som Utskm önskat, tor¬
de vi erhålla en mängd solidariska, men kanske ingen enda
actiebank. De solidariska bankerna kunna visserligen vara
ganska nyttiga för rörelsens befordrande inom vissa landsor¬
ter; men detta berättigar oss icke att förbise, att de jemväl
kunna föranleda till vinglerier och förluster för allmogen,
samt att de icke äro utan ett menligt inflytande på statens
verkliga mynt. Jag är, såsom jag tror mig hafva ådagalagt
genom föregående yttranden, långt ifrån den mening, att
man bör gynna statsbanken, utan tror tvärtom, att alla
lagliga utvägar, som kunna vidtagas för att från statsbanken
till privatbanker öfverflytta lånefunctionerna, äro nyttiga;
men jag är derföre icke af den tanke, att man, genom att
öfversvämma landet med privatbankssedlar, bör undergräfva
statsbanken, så att den slutligen skulle ramla och en ny stats¬
bankrutt blifva följden deraf. Jag tror således, att man i
denna sak bör gå sakta tillväga och åtnöja sig med bildan¬
det af sådana privatbanker, sorn icke alltför hastigt kunna
culbutera statsbanken. Skulle deremot sådana solidariska
banker, sorn Utsk;n föreslagit, uppslå i hvarje provins, med
rättighet att utgifva sedlar på c 11 r:dr, så torde de snart
uttränga statsbankens sedlar. Dessa skulle således ingå i
statsbanken, silfret derifrån utgå och statsbanken Lomme
Peri a6 November e. ni.
3o3
sålunda snart i förlägenhet vid invexlingen af dess sedlar.
Statsbanken bör åtminstone lemnäs tid att småningom in¬
draga sin lånerörelse och realisera sina hypotheker. Sålun¬
da tror jag lika med den siste värde talåren, alt man ej bör
lemna de solidariska bankerna större fördelar, än actieban-
kerna kunna erhålla; men från honom skiljer jag mig deri,
att jag tror, det ingen privatbank bör erhålla rättighet att
utgifva sedlar på mindre summa än 2 rtdr b:co. Detta är
minsta beloppet af Wermländska och Skånska privatbanker¬
nas sedlar, och jag tror, att åtminstone intill nästa riksdag,
mindre sedlar icke böra få af privatbanker utgifvas Dess¬
utom tror jag, att om man önskar ändamålet, eller att s. k.
aetiebanker verkligen skola uppstå, bör man ej föreskrifva
en så stor teckningssUmma som 4 millioner r:dr courant.
Det har redan af flera bland reservanterna blifvit tydligen
ådagalagdt, att man derigenom skulle motarbeta sådana ban¬
kers uppkomst, och jag skulle vilja äfven för min del före¬
slå en teckningssumma af i å 2 millioner r:dr courant, —
äfvensom jag önskade, att hvarje acties belopp nedsatles till
i ä 2000 rtdr courant.
För Öfrigt hade jag vid redactionen af Utsktns förslag
ämnat göra åtskilliga anrnarkO:r, hvilka dock redan af an¬
dra ledamöter blifvit framställda, hvarföre jag icke vill upp¬
taga R. o. Ad:s tid med deras upprepande. Jag vill endast
tillkännagifva, att jag, i afseende på 6 Sj af Ulsktns förslag,
instämmer iden reservation, Hr Biskop Hedren dervid afgifvit,
eller att orden: insatta och innestående grundfond
böra ändras till: insatta grundfond. Beträffande den för
solidariska banker i 26 § stadgade rättighet att hafva filialcontor
eller å annan ort förlägga bankafdelningar under särskilda di-
rectörer, hvilka skola ombestyra utlåningar och incaSseringar
samt hålla räkningar med enskilda personer, tror jag, att
en sådan rättighet, om den i något fall bör medgifvas, icke
bör lemnäs solidariska banker, utan endast aetiebanker. För
min del tror jag det vara rättast att ej tillåta sådana filial—
contor; men skola de finnas, är det åtminstone principenli-
gare, att de finnas för de stora, än för de små bankerna.
Man har här yrkat, att i4 § skulle utgå, innehållande: ”1
den högst osannolika händelse, att bolagsbank finnes hafva
gjort förluster till 4 af dess teckningssumma, skall dess rö¬
relse genast upphöra och bolaget efter gjord utredning upp¬
lösas.” Detta stadgande tror jag deremot vara väl berak-
nadt. Det är väl sannt, att det bör bero på bolaget att
förlora så mycket det viii; men jag tror, att allmänheten
alltid kommer att lida på ett bolags alltför utsträckta, med
förlust drifna rörelse. Således bör bolaget icke få äfven¬
tyra en sådan förlust för allmänheten längre än till en viss
gräns, och den tror jag ej bör sträckas utöfver 25 proc. af
teckningssumman. Jag anhåller, att, i händelse återremiss
beviljas, äfven dessa anmärkn:r må få densamma åtfölja.
3o4
Den 26 November e. m.
Hr von Troil, Emil: Åtskilliga värda ledamöter haf¬
va i detta ämne framställt åsigter, motsatta dem, jag tagit
mig friheten anföra, och de hafva framställt sina motiver
dertill. I den fulla öfvertygelse, att de sammansatta Utsk:n
skola pröfva såväl skäl som motskäl i alla anföranden, då
ämnet till dem återkommer, vill jag ej upptaga tiden med
att upprepa, hvad jag iförmiddags yttrade, utan ber jag en¬
dast att i några hufvudpunkter få tillägga några ord. Den
första och vigtigaste frågan är, med hvad privatbankerna
skola inlösa sina sedlar. Hr Nordenanckar har sagt, att det
vore obilligt att begära, det privatbankerna, under det de
måste i liqvid mottaga statsbankens sedlar, icke med sådana
sedlar skola få infria sina förbindelser. Dervid får jag er¬
inra, att privatbankerna ej äro ovilkorligen skyldiga att mot¬
taga dessa sedlar, ty myntbestämningslagen säger endast, att
de skola mottagas, derest icke annat förbehåll gjordt är. Så¬
ledes hafva privatbanker fullkomlig rättighet att göra det
förbehåll, att deras fordringar skola betalas i silfver; men
jag tror ej, att det för dem blefve behöfligt att göra ett så¬
dant förbehåll, ty de hafva alltid tillfälle att skalfa sig silf¬
ver från andra håll och lättast från statsbanken. Det är
förhållandet med banker i alla länder, att de få större de¬
len af der skeende inbetalningar, icke i silfver, utan i b:co-
noter, vanligen deras egna brcouoter, och sådant blefve tro¬
ligen förhållandet äfven bär. Gr. Frölich, som i det hela
tyckts medgifva riktigheten af min deduclion, yttrade, att
fråga vore, om ett sådant begär, att utbekomma silfver i
stället för sedlar, kunde hos allmänheten uppkomma, derest
alla försigtighetsmått vore vidtagna. Om alla försigtighets¬
mått äro vidtagna, erkänner jag, att ett sådant allmänt be¬
gär ej bör uppkomma; men svårigheten är att kuuna vidtaga
dessa försigtighetsmått, då privatbankerna ej äro skyldiga in¬
lösa sina sedlar med silfver. I enlighet med det yttrande,
Hr Gr. nyss uppläst, består vådan ofta deruti, att för myc¬
ket pappersmynt linnes i rörelsen. Detta är således en om¬
ständighet, hvarpå privatbankerna sjelfva måste vara upp¬
märksamma, om de äro skyldiga att inlösa sina sedlar med
silfver, ty i sådant fall blottställa de sig sjelfva genom att utgifva
för mycket sedlar. Få de deremot betala med statsbankens
sedlar, så är det dem likgiltigt, om det i banken finnes silfver
eller ej, blott de hafva tillgång till statsbankens sedlar, hvar¬
med de alltid kunna fullgöra sina förbindelser. Således, så
länge det olyckliga stadgande skall få blifva gällande, att de
kunna infria sina förbindelser med statsbankens sedlar, anser
jag, i strid med Hr Nordenanckar, nödvändigt, att den i a
§ af Utskms förslag Regeringen förbehållna pröfningsrätt bi-
behålles; men om deremot privatbankerna förpligtas att in¬
lösa sina förbindelser med silfver, anser jag bättre att anta¬
ga det stadgande, som i 2 § af Hr Statssecret:s för financer-»
na förslag förekommer.
For
Den 20 November e. m.
3o5
För öfrigt liar Gr. Frölich förklarat att han hellre vill
Utkämpa denna strid på publicitetens fält, än inom Repre¬
sentationen, och jag vill derföre ej länge uppehålla mig der¬
vid; likväl får jag anföra, att jag rörande ett af Hr Gr.
uppgifvet factum hyser en olika mening. Han har sagt, att
ingen lag hvarken i England eller Nordamerika förbinder
privatbanker att inlösa sina sedlar med guld eller silf¬
ver. Hvad Amerika beträffar, bär der varit olika lagstift¬
ning i hvar och en af Staterna, så att det vore alltför vid¬
lyftigt att här uppgifva de mångfaldiga stadgandena, hvilket
jag derjemte anser så mycket mera öfverflödigt, som jag tror,
att de flesta dervar. privatbanker ingalunda förtjena att an¬
visas såsom mönster. Hvad åter England angår, är jag af
den mening, att alltsedan den ryktbare Peels bill antogs,
hafva såväl privatbanker som alla andra, hvilka haft skuld
i Storbritannien, varit skyldiga att betala med metalliskt
mynt. Detta har gällt ända till d. i Aug. innevar. år och
gäller ännu i Skottland och Irland; men då Engelska ban¬
kens privilegium förlidet år skulle förnyas, lyckades det Re¬
geringen att genomdrifva det förslag, att Londonska bankens
noter ifrån nyssnämnde dag skulle vara ett lagligt betalnings¬
medel i England.
Jag erkänner likväl, att jag ej kan förklara beslutet an¬
norlunda än genom inverkan af den magtiga börsaristokra¬
tien i London; ty om man ansett ett sådant stadgande verk¬
ligen nyttigt för Jandet, ser jag ej, hvarföre det icke äfvenså
gerna blifvit antaget för Skottland och Irland. Dessutom
styrkes jag i denna öfvertygelse af de ganska grundliga an-
märkntr, som emot detta Engelska Regeringens förslag blif¬
vit gjorda af flera aktningsvärda auctoriteter i financiella
frågor, af hvilka jag endast vill åberopa 2:rie, nemi. den
ena, den författare, hvars arbete Gr. Frölich nyss höll i
handen, Sir Henry Pamel, och den andra, den man, söm
förenat sitt namn med myntets återbringande i ordning uti
England, nemi. Sir Robert Peel. — Vådan är i alla fall i
England ojemnförligt mindre, än den skulle blifva hos oss;
ty vid första tecken till ofördelaktig vexelcours minskar En¬
gelska banken sin lånerörelse och följaktligen sin sedelstock,
då deremot i Sverige R. St. föreskrifvit sina Bancofullmäg-
tiga att allrasist tillgripa detta medel för Bankens betryggande.
Vidare har Hr Gr. ansett mig hafva missförstått Utskms
mening i afseende på de solidariska bänkerna och att lag¬
förslaget skulle i denna del vara strängare, än Engelska la¬
gens föreskrifter. Jag kan, efter förnyadt genomläsande af
LJtsktns förslag, icke medgifva detta. Jag kan ej finna an¬
nat, än att fordringsägarne derigenom endast äro tryggade
för den slutliga betalningen, hvilket jag anser öfverflödigt,
om solidariska banker likasom actiebankerna äro tryggade
genom realcredit, d. v. s. genom sina liypotheker. Hvad åter
16 H. 3g
3o6
Den j6 November e. m.
den skyndsamma betalningen beträffar, kan jag ej finna,
att creditorerne genom Utsktns förslag blifvit betryggade. 8
§ säger visserligen, att då banken icke vid anfordran inlöser
sina creditsedlar, åligger det Konungens Bef:h:de att, på
skeende anmälan, genast låta verkställa utmätning hos leda¬
möterna i bankdirectionen, samt om !de ej förmå krafvet
gälda hos bankbolaget, äfvensom, efter yrkande hos veder¬
börlig domstol, bolaget kan sättas i concurstillstånd samt
banken ställas under utredning enligt concurslagen. Men så¬
lunda skall först och främst utredas, att directionens leda¬
möter ej kunna krafvet gälda; de skola således först ställas
under concurs, och man vet, huru lång tidsutdrägt derige¬
nom åstadkommes. Sedan kommer bankbolaget under con¬
curs. Denna fordrar ny utredning. Sedermera skall, om
fråga är om en solidarisk bank, hvarje delägare vara ansva¬
rig; men han är det icke för mer än sin anpart, förrän det
blifvit utredt, att tillgång saknas hos andra lottägare. Dessa
ställa sig under concurs, och den delägare, som har tillgån¬
gar, blir icke skyldig att betala, förrän dessa concurser blif¬
vit utredda. Detta synes mig kunna leda derhän, att en in¬
nehafvare af en privatbankssedel skulle kunna få vänta 3o
å 4° år, innan han finge gagn af den solidariska ansvarig¬
heten. I England är förhållandet annorlunda; ty så snart
skulden är erkänd, så snart en dom fallit i målet, låter den,
som har sedeln i sin hand, anställa utmätning hos den af
bolagsmännen, han behagar, utan afseende på om tillgångar
i bolagets cassakista finnas eller icke. Han vänder sig till
den af bolagsmännen, som han anser säkrast, och vänder
sig sedan till en annan, i händelse af bristande tillgång hos
den förre. Sålunda synes skillnaden vara högst betydlig,
enär förhållandet i England innefattar en garanti ej allenast
för den slutliga, utan äfven för den hastiga betalningen. Men
jag befarar, att det skulle möta svårighet att här i Sverige
organisera ett sådant bolag, och tror derföre, att man nöd¬
gas inskränka sig dertill, att directms ledamöter blifva per-
sonelt ansvariga, likasom bolagsmännen i England, och en
sådan ansvarighet kan ej blifva farlig för directtn, emedan
det är dess eget fel, om bolaget kommer i den ställning, att
det ej kan fullgöra sina förbindelser.
Hr Gr. har har vidare förklarat, att orsaken, hvarföre
delägarne borde vara många, icke är allmänhetens, utan ban¬
kens egen säkerhet. Då han afgifvit detta förklarande, har
han jemväl antydt, hvarföre jag ej kan anse frågan om bo¬
lagsmännens antal vara ett lagstiftningsärende, utan tillhöra
bolagsmännen att sjelfva reglementera; ty lagstiftningen har
endast att befatta sig med allmänhetens säkerhet. Jag vill
ej bestrida, att det kan vara väl, att bolagsmännen äro mån¬
ga; men hufvudsaken är delägarnes personella vederhäftig¬
het, hvarföre äfven en solidarisk bank med 20 delägare ofta
kan erbjuda större säkerhet, än en annan med 200 delägare.
Den 26 November c. m.
Hvad återigen beloppet af sedelvalörerna beträffar, an¬
ser jag visserligen, att minimivalören ej bör vara alltför
låg, och jag har vid ett föregående tillfälle inom detta hus
yttrat den tanke, att vi efter några års förlopp ej borde i
rörelsen hafva några mindre sedelvalörer, än 5 r:dr cour,,;
men jag befarar, att, så länge R. St:s Bank fortfar att utgif¬
va sedlar på små valörer, det blir omöjligt för andra ban¬
ker att täfla med denna bank, utan att hafva en dylik rät¬
tighet.
En annan fråga rörer storleken af det actiecapital, sora
bör vara bestämdt för en solidarisk bank. Jag bestrider icke
Gr. Frölichs åsigt, att det är fördelaktigt, att bankerna äro
ju större desto bättre; men jag befarar, att en föreskrift, i
följd hvaraf de endast frage vara stora, skulle lägga hinder
i vägen för deras uppkomst, och tror derföre, att det är
bättre, att de i början få uppstå någorlunda små. Så snart
de kunna blifva större, skola de dock blifva det, ty det lig¬
ger i sakens natur, att de såsom stora bära sig bäst, enär
förvaltningskostnaden eljest blir så stor, att vinsten blir obe¬
tydlig. Man finner dessutom, att då en bank med 3 millio¬
ner utelöpande sedlar endast behöfver -jtdel deraf i cassan,
torde en annan bank med 1 million sedlar nödgas hafva ^
million innestående. Den sednare bankens vinst måste såle¬
des blifva mindre. På samma sätt nödgas en liten bank hål¬
la en i proportion större tjenstemannapersonal. Det är såle¬
des naturligt, att bankerna skola söka utvidga sin storlek.
Vådan, att en liten bank skulle ramla, skulle egentligen
uppstå derigenom, att en större bank bildade sig vid dess
sida. Då blefve det möjligt för den större banken att un¬
danrödja den mindre; men om bolagsmännen i den sednare
förstå sitt eget interesse, skola de upplösa sig och ingå iden
större banken, så att den enskilda fördelen skall leda till det
af Gr. Frölich åsyftade ändamål att få bankerna så stora som
möjligt, utan att man genom ett positivt lagbud i den delen
behöfver lägga hinder i vägen för bankers uppkomst.
I hvad Hr Nordenanckar anfört, instämmer jag för det
mesta; likväl kan jag ej gilla hans anmärkn. vid 7 §, som
bestämmer, att bankens utelöpande skuldebref, ställda på
uppsägning, ej få vara utgifna å mindre summor än a5o
r:dr courant. Jag tror detta stadgande vara nödigt för att
hindra bolagsmännen att utgifva dylika förbindelser på min¬
dre summor, hvilka alltid böra kunna betalas vid anfordran.
Här är visserligen icke fråga om depositionsbevis, utan om
egentliga skuldförbindelser för af banken gjord upplåning
emot ränta.
Hvad angår insättningen af bankens säkerhetshandlingar
för grundfonden i allmän vård, tror jag sådant öfverflödigt,
om Regeringen och dess organer hafva rättighet och pligt
att med uppmärksamhet följa bankens rörelse och att esom¬
oftast tillse, att banken i sitt förvar äger alla de säkerhets-
3oS
Den 26 November e. m.
handlingar, som den enligt reglementet ur skyldig att inne¬
hafva.
Hr Dalman har missförstått, hvad jag yttrat i afseende
på bankernas skyldighet att med silfver inlösa sina sedlar.
Jag har icke sagt, att en sådan skyldighet nu straxt borde
åläggas privatbankerna, utan att de borde hafva tid att be¬
reda sig på en sådan inlösen, tills silfvermyntet blefve mera
kringspridt i landet. Då var det min mening, alt de vid
anfordran skulle betala med silfver. Skulle, sedan detta
förhållande inträdt, bankerna erhålla rättighet att först ef¬
ter någon tid, eller sedan de hunnit från statsbanken an¬
skaffa silfver, dermed inlösa sina sedlar, tror jag, att ända¬
målet skulle i betydlig män förfelas. Bankerna skulle i så¬
dant fall ej förse sig med nödig silfverfond, förrän en sådan
krisis inträffade, att allmänheten gjorde anspråk på att utbe¬
komma silfver. Intilldess skulle de låta silfret ligga i It. St:s
Banks hvalf, och jag får fästa uppmärksamhet på den kriti¬
ska ställning hvari B,. St:s Bank komme, då alla privatban¬
kerna behöfde förse sig med silfver på samma gång, som
enskilda personer uttoge betydliga summor till export eller
skrinläggning. En sådan mängd pappersmynt skulle vid ett
sådant tillfälle strömma till R. St:s Bank, att fråga kunde
uppstå, huruvida denna bank förmådde uthärda en sådan
choc. Den vore af den vådligaste beskaffenhet, som jag för
någon bank kan föreställa mig. Dessutom skulle derigenom
förfelas ett af de hufvudsakiigaste ändamål, jag afser, då
jag önskar, att Rikets mynt ej må ligga på ett enda ställe,
utan fördelas dels i privatbankernas hvalf och dels i allm,
rörelsen. Man kan tänka sig den händelse, att ett fiendtligt
inbrott skedde på någon punkt af landet, isynnerhet om
denna punkt ej är långt ifrån gränsen. Skulle sådant hän¬
da, der Nationens hela silfverförråd vore samladt, vore der¬
jemte landets mynt reduceradt till intet värde. En sådan
händelse kan icke vara otänkbar, om man också kan hop¬
pas, att den ej skall inträffa, ty man har i vår tid sett hä¬
rar det ena året segra vid Moskwa och det andra året duka
under vid Seinen. Jag anhåller, att jemväl dessa anmärknrr
må få åtfölja återremissen af Utsktns betänk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Det är förmodligen
obestridligt, att mynts värde beror på myntmassans förhål¬
lande till landets behof af bytesmedel. Således måste en
hastig tillökning af myntmassan förorsaka en minskning i
myntets värde mot varor eller, såsom man vanligen säger:
öka varuprisen; och tvärtom, när myntets massa är min¬
dre, Un som i landets rörelse behöfves,- måste varuprisen
falla eller, rättare, myntet stiga i värde. Derföre såg man
riksg:ssedlarnas mängd minska deras värde; varuprisen stego
i förhållande dertill, och när dessa sedlar, som voro allm.
bytesmedlet, gjorde blcosedlarna umbärliga, jagade de silfret
icke blott ur Banken, utan äfven ur landet. På samma sätt
Den 26 November e. m.
3og
såg man åren 1809 och 1810 en ökad sedeltillvevkning min¬
ska b:cosed!arnas värde och höja varuprisen samt utjaga silf—
ret, ända tills Bankens hvalf måste stängas. Man såg for¬
dom, att sjelfva öfverflödet på silfver, sorn efter Amerikas
upptäckt inströmmade till Spanien och Portugal, minskade
silfrets värde och gjorde, att det spred sig till hela hand¬
lande verlden, så att varuprisen förändrade sig i förhållande
till silfver och guld. När nu man inrättar privatbanker,
som kunna ersätta Bankens mynt i allm. rörelsen, är det
klart, att också derigenom myntets värde måste minskas i
förhållande till den massa, som kan utkomma, så att, om
en betydlig mängd privatbankssedlar utkomma, måste varu¬
prisen stiga genom den lättade tillgången på mynt; och jag
föreställer mig, att productionen och exporten torde min¬
skas, emedan tillverkningskostnaderna blifva större än för¬
ut, enär jemväl arbetslönerna måste stiga. Det reella myn¬
tet mäste således gå ur landet, likasom hade Banken sjelf
utgifvit samma belopp sedlar som de privata bankerna,
hvilket också Hr v. Troil riktigt antydt, då han velat, att
privatbankerna skola betala i silfver, på det de må mode¬
rera sina sedelutgifningar och inskränka dem, när de sågo,
att silfret utfördes ur landet. Men genom detta correctiv
vore det onda icke hulpet; ty det vore lätt för de privata
bankerna att få silfver att betala med, så länge det funnes
i statsbankens hvalf. Naturligtvis skulle de der uttaga det,
och följden blefve endast den, att silfret derstädes blefve
genom dessa särskilda canaler afledt och utfördt. Jag anser
derföre nödvändigt att med mycken varsamhet beträda den
nu öppnade banan.
Efter dessa allm. betraktelser, ber jag att få göra några,
förut icke framställda anmärknrr vid de särskilda §§ af Ut-
sk:ns förslag. I 5 § står: ”Offentlig boiagsbanks creditsedlar ,
”in visningar och öfriga förbindelser äro icke till inlösen af
”densamma gällande, utan att vara försedda med egen-
"h än di g a underskrifter af minst 2:ne hankdirectionens le¬
damöter” etc. Det blefve verkligen vådligt att emottaga
sådana sedlar, ty huru många skulle kunna bedöma, om de
voro egenhändigt underskrifna; och den uppgift å de
personer, hvilka skola meddela underskrifterna, som i allm.
tidningarna skall kungöras, tror jag ej blefve af stor nytta
för allmänheten, emedan mången ej läser tidningarna och
dessutom dylika namn äro ofta så illa skrifna, att man svår¬
ligen kan se hvilka namn det skall vara, ännu mindre om
de äro egenhändigt skrifna. Jag anser derföre inga nya och
särskilda utvägar böra beredas privatbankerna att kunna
vägra inlösningen af deras sedlar; utan torde förhållandet i
detta afseende böra för dem blifva lika sorn för stats¬
bankens.
Vid 8 § har redan af en värd ledamot blifvit anmärkt,
att den deri utsätta straffränta är för låg, eller atl det
3io
Don 26 November c. m.
är för litet, att bolaget, då dess sedlar icke vid anfordran
inlösas, endast betala \ proe:s ränta i månaden. Bolaget
borde åtminstone vara underkastadt samma äfventyr som
den, hvilken ej på dagen betalar sin skuld till banken,
nemi. 8 proc:s årlig ränta eller 3 proc:s straffränta.
I 10 § stadgas i afseende på utlåningen, ”att bankens
egna actier eller lottbref ej få belånas.” Detta är
riktigt. Men jag skulle äfven önska, alt actieägarnes egna
reverser ej finge belånas, ty annars blefve förhållandet det¬
samma; och om ej detta undantag uttryekes, .fruktår jag för
stora missbruk derutinnan.
19 § innehåller: ''Actiebank tillätes ej i verk¬
samhet träda, förrän bolaget nedsatt, i control-
”leradt guld och silfver eller räntebärande och
”lätt realisabla papper eller inteckningar, ett b e-
”lopp, som motsvarar i5 proc. af hela det teck¬
nade actiecapitalet, samt att detta belopp skall
”i landtränteriet insättas och förvaras.” Om nu
t. ex. en actiebank inrättades i Norrköping, skulle således
detta belopp insättas i Linköpings landtränteri, och genast,
efter det denna insättning skett, skulle banken kunna börja
att operera och utgifva sedlar, utan att hafva någon tillgång
till deras inlösande, enär tillgångarna läge i Linköping och
sedlarna utgåfves i Norrköping. Äfven om ränteriet vore i
samma stad, blefve förhållandet enahanda, ty den insätt¬
ning, banken skall göra, kan ske i räntebärande och lätt
realisabla papper eller inteckningar. Det kunde således hän¬
da, att banken ej hade några contanta medel, utan endast
inteckningar och räntebärande papper. Det har visserligen
blifvit sagdt, att med lätt realisabla papper menas
allm. papper; men jag önskade dock, att sådant blefve be¬
stämdt uttryckt, ty annars kunde det hända, att bolaget an¬
såg sina egna papper såsom de lättast realisabla, och hela
fonden komme att bestå endast deraf.
I 20 § heter det: ”Delägare i actiebank vare ock
”skyldiga såväl att, inom ett år från bankens öpp¬
nande, contant inbetala minst 25 proc. af det
”tecknade actiecapitalet” etc. Ordet contant låter
förträffligt. Men som banken då redan utgifver egna sedlar,
kunna ju actieägarne göra sina insättningar med dessa egna
sedlar; och för att uppfylla all bokstafvens rättfärdighet,
behöfde de blott för dessa sedlar uttaga statsbankssedlar från
privatbanken, och sedan med de sednare sedlarna verkställa
insättningen, hvilken sålunda komme i sjelfva verket att ske
utan contanter.
Beträffande stadgandet i 21 §, alt sedlar å mindre
valörer än 5 rsdr courant ej må af actiebank utgifvas,
skulle jag tro, att deras valörer minst borde uppgå till 10
r:dr samma mynt. En värd talare har sjelf fästat uppmärk-
garnhet uppå, att banconoterna i England på ett pund blefvo
D cn 26 November e. m.
afskaffade just för deras myckenhet och för det de verkade
menligt på myntvärdet; och små sedelvalörer hos oss måste
väl hafva samma verkan, ty ju mindre de blifva, desto mera
skola de komma i omlopp,
Rörande 22 § har redan mycket blifvit ordadt. Jag kan
ej annat än fullkomligen instämma ined Hr v. Troil och i
den reservation, som å 18 sidan af Utsktns betänk, finnes
upptagen; ty den af Utsk:n föreslagna solidariska ansva¬
righet lemnar åtminstone ingen solid säkerhet för fordrings¬
ägaren, då han skall först söka directionen, sedan bolaget
och slutligen hvad som brister i hvarje actie-ägares andel
hos de enskilda lottägarne. Han kunde sålunda få vänta allt¬
för länge, innan de bristande andelarna blefve honom godt-
gjorda.
Samma anmärkn., som jag gjort i afseende på den insätt¬
ning af en del utaf grundfonden, som ålägges uctiebanker,
gäller äfven om solidariska banker, hvilka jemväl en¬
ligt 25 § skulle kunna genast, sedan proc. af tecknings-
summan blifvit insatta, träda i verksamhet, oaktadt dessa
a5 proc. kunna insättas i papper, som ej äro ögonblickligen
realisabla, nemi. inteckningar och dylikt.
I afseende på den 27 § kan jag ej heller medgifva, att
solidariska banker skola få utgifva sedlar å så små valörer,
sorn der antydes; utan jag tror, alt de ej böra få utgifva
sedlar på mindre summa än 5 r:dr courant.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag anhåller att få
förena mig med en af de värda reservanterna, Frih. Stjern¬
stedt, jemte dem, som ordat i samma anda, rörtde frågan om
bolagsbankers skyldighet att inlösa sina creditsedlar med me¬
talliskt mynt. Ingen lärer neka, att bankbolaget R. St. är
en besynnerlig ting, med hvilken samhället icke haft anled¬
ning att vara belåtet. Om så är, lärer det ej finnas någon,
sorn ej med nöje tänker sig möjligheten af detta bolags upp¬
lösning. Jag älskar för min del alt tro,.det inrättandet af
privata bankbolag skall blifva en öfvergångsperiod, hvars
slutliga mål kan anses vara uppnådt, då statsbankens upp¬
lösning blifver deras följd. Röra nu dessa privatbanker sig
ensamt med statsbankens creditsedlar, så måste de med den¬
samma stå och falla, och då förlorar det allmänna den vä-
sendtligaste delen af de fördelar, som privatbanker för fram¬
tiden kunna detsamma bereda.
I sammanhang härmed yrkar jag äfvenledes, att privat¬
bankernas creditsedlar må till valören förhöjas emot hvad
Utsk:ns betänkande för solidariska banker föreslår. Gr. Frö¬
lich har till besvarande af en anmärkn., framställd af Hr
Rosenblad, anfört, att det icke var Engelska banknoternas
ringa valör, som föranledde deras indragning, utan deras
alltför stora antal. Jag vågar för min del tro, att en bank,
som vill utgifva ett visst belopp af creditsedlar, icke kan
Den 26 November e. m.
undgå att deraf utfärda ett stort antal, utan att höja valö¬
ren. Är således ett stort antal en olägenhet, sorn bör före-
kommas, så böra jemväl låga valörer undvikas.
Hr Nordenanckar: En föregående talare, Hr v. Troil,
har trott, att man skulle vinna garantier mot en för stor
sedelmassa eller penningecirculation derigenom , att man ålade
privatbankerna att med metalliskt mynt inlösa sina sedlar.
Jag kan ej dela denna tanke. Förhållandet måtte vara, att
om privatbankerna endast röra sig med statsbankens sedlar,
få de en ricochetering af den för mycket ökade sedelmassan
på samma satt, som om de rörde sig med silfver. Om så¬
ledes export af silfver komme i fråga, lärer hvar och en in¬
nehafvare af privatbanks sedlar återskicka dem till provin-
cialbankscontoren, för att utvexla dem emot statsbankens
sedlar, hvaremot sedermera silfver kunde uttagas. Röra ban¬
kerna sig med silfver, så erhålles silfret directe ur provin-
cialbankscontoren, och skillnaden blir endast en omväg i
förra fallet, som i det sednare fallet undgås. Intetdera gif-
ver tillräcklig controll mot hastiga sedelemissioner och en
skadlig reaction. Man har äfven stridt om den solidariska
ansvarighetens rätta betydelse. Jag instämmer i detta fall
fullkomligen med Hr v. Troil och i den reservation, som Hrr
Strussenfelt och Hessle emot 22 § afgifvit. Hr v. Troils samt
reservanternas åsigt instämmer fullkomligen med Engelska
lagen. För actiebanks rättighet att anlägga filialcontor hem-
tar jag ett nytt skäl från Hr v. Troils sednaste framställning.
Han har visat, att det måste blifva svaga bankers interesse
att slå sig tillsammans, för att icke förqväfvas af sådana
större bolag, som kunna uppstå i deras grannskap. Men
skulle dessa vara förbjudna att hafva filialcontor, skulle de
jemväl hindras att upptaga de smärre bankerna i sitt sköte.
Hr v. Troil kunde icke instämma i min anmärkn. vid 7 §;
men jag tror, att orsaken dertill varit, att han missförstått
min mening, som var, att bankerna ej borde få utgifva lö¬
pande skuldförbindelser, förfallna på viss tid, utan att de
mäste ställas på viss man. Om detta vilkor iakttoges, ansåg
jag likgiltigt, om förbindelserna vore på större eiler mindre
summa.
Hr Cederschjöld måste hafva velat uttalat en dödsdom
öfver alla privatbanker, då han yrkat, att de ej borde få
belåna sina egna bolagsmäns reverser; ty 0111 actieägarne
blefve uteslutna från all lånerättighet, så måste hvar och en
akta sig att ingå i ett sådant bolag. Sålunda skulle en rik
man, som hade en eller ett pär actier i barken, vara för¬
bjuden att der söka ett lån, ehvad säkerhet derför han än
ville ställa. Helt annat är det af Utskrn tillstyrkta förbud
att belåna bankens egna actiebrcf. TJtsktn hafva nemi. an¬
sett, att sådana actier ej böra få begagnas såsom hypothck;
men actieägarnes enskilda credit hafva Utsktn ej velat ned¬
Den 26 Not ernber e. ra.
sätta. Ilr Cederschjöld har äfven sagt, att insättningarna till
grundfonden ej borde få ske i bankens egna creditpapper.
Jag tror dock, att det vore en stor missräkning, att vilja
på sådant sätt misscreditera bankens egna papper, och jag
inser ingen våda vid att emottaga sådana insatser. Om en
bank har i omlopp 1 million r:dr och i sin cassa 5oo,coo
r:dr, men beslutar en ytterligare insättning af en million
r:dr, så blir, om denna summa insättes i bankens egna pap¬
per, bankens ställning ingalunda försämrad; ty i och med
detsamma den mottager sina egna creditpapper, blir älven
dess förut löpande skuld tillintetgjord. Ur Cederschjöld fruk¬
tade vidare, att bankerna skulle börja sin 1 örelse utan con-
tanter, sedan den föreskrifna insättningen i landtränteriet
ägt rum. Jag tror, att en sådan början från bankens sida
skulle innebära föga våda för allmänheten, ty mänga sedlar
från en sådan bank lära icke kunna komma i omlopp, in¬
nan allmänheten funne, att banken ej kunde inlösa dem.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: För min del bar jag
funnit så många särskilda anmärknU’ all göra vid det ifrå-
gavar. betänk., att jag nästan kunde säga, att det är ingen
af reservanterna, med hvilken jag ej till någon del skulle
kunna instämma. Momenterna hafva här blifvit så fullstän¬
digt genomgångna, att jag förmodar, det knappast någon af
de anmärkn:r, som finnas uti reservationerna, icke äfven bär
ånyo förekommit. Man kan således antaga, att alla dessa
anmärkn.T skola åter förekomma hos Utskln, och dels der
föranleda rättelser, dels i annan händelse blifva föremål för
R. St:s särskilda beslut, då betänk, återkommer. Jag vill
fördenskull blott göra några allm. anmärkutr. Om förhål¬
landet vore sådant, som några värda talare förmena, åtmin¬
stone att sluta efter den ifver, hvarmed de talat för privat¬
bankers inrättande, skulle man tro, att det stod i ens för¬
måga att inrätta så många privatbanker man behagar, och
få dem att bära sig, samt att sålunda med lätthet uppbringa
nationalförmögenheten till en stor höjd. Jag tror icke, att
detta är förhållandet, ulan att i samma mån, som sedelmas¬
san i landet ökas utöfver hvad näringarnas behof egentligen
kräfva, inträffar det förhållande, som Hr Cederschjöld fram¬
ställt, att sedlarnas väl de fäller. När man icke för dem får
i varor samma värde, som man får i banken, löper man
dit och tager ut silfver, hvarigenom samma äfventyr för rea¬
lisationens bestånd och samma olyckor, genom hennes rubb¬
ning, kunna uppstå, som vi förut sett inträffa. EancoUtsk.
har ock redan förutsatt, att, i händelse sedelmassan skulle
genom privatbankerna ökas utöfver rörelsens behof, måste
R. St:s Bank inskränka sin lånerörelse och minska sin sedel¬
massa. Följden blefve således att i samina mån man ökade
sedelmassan genom privatbankerna, nödgades man indraga
16 H. 4°
Den 26 November c. m.
statsbankens sedlar, hvarigenom penningeförhållandena blefve
ungefär desamma som förut. Lika med Hr v. Troil oell
llr Cederschjöld anser jag nödvändigt, att privatbankerna
ålägges betala sina förbindelser med klingande mynt, icke
allenast af de skäl, som redan blifvit anförda, utan äfven
derföre, att om sådant dem ålägges, och de följaktligen nöd¬
gas ij statsbanken uttaga klingande mynt, så får denna sin
påkänning i samma mån, som privatbankerna utvidga derus
rörelse. Statsbankens styrelse blir derigenom tidigare erin¬
rad att i samina förhållande indraga sina lån och förekom¬
ma den bankrutt, som i annat fall kunde blifva oundviklig.
Jag beklagar slutligen, att man talar illa om vår statsbank,
innan man ännu försökt något bättre och innan man vet,
huruvida något bättre kan erhållas. Alltför ofta behandlas
•våra gamla inrättningar på sådant sätt. Man bör dock kom¬
ma ihåg, att vår statsbank ej kunnat uppfylla sina förbin¬
delser derföre, att man belastat den med statens skuld. Nu,
då man beslutat att på annat sätt skaffa sig penningar, bör
man kunna hoppas, att Banken framdeles kommer att taga
sig bättre ut. Det är dessutom ej inrättningens, utan R.
St:s fel, att statens skulder blifvit inblandade med Bankens
förbindelser. Jag anhåller, att äfven dessa anmärkn.T må få
åtfölja återremissen.
Banco- och LagUtsktns betänk. N:o 2 återremitterades.
Gr. von Fersen, Hans, uppläste följande:
Då R. H. St. medelst bifall till StatsUtsk:s memor. N:o
319 beslutat, att den nya statsregleringen skall vidtaga med
är i835, och Hederv. BondeSt:s af Högv. PresteSt. och V.
BorgareSt. bifallna inbjudning att till K. M. ingå med und.
begäran, det K. M. täcktes till riksdagens afslutande utsätta
någon dag emellan d. i5 Dec. och Jul, synes antyda nämn¬
de RiksSt:s öfvertygelse, att ej hinder å R. St:rs sida må
förefinnas till riksdagens afslutande vid förromförmälda tid,
samt i följd deraf innan slutet af detta år den nya be vill—
ningen varder fastställd, får jag, med fästadt afseende å 6t
§ Reg.F., enär möjlighet och mindre billighet skulle uppstå,
om fr. o. m. början af år i835 alla bevillmstitlarna, enligt
den nya taxationen, skola utgå, vördsammast föreslå:
att Bcvilln.Utsk. måtte till R. St. inkomma med förslag till
liimpligt bestämmande af tiden, då de i följd af R. St.-rs
beslut utgående förordningarna, äng:de allm. bevillningen,
brännvinsbränningen, stämplade papper saf giften samt post-
och tulltaxorna, skola börja att tillämpas;
hvarvid jag vördsamt hemställer, om ej lämpligt vore: att,
allm. be vi Ilningen (hvars liufvudgrunder af R. St.
äro beslutade till det mesta i enlighet med nu gällande be-
villn:sförordn., och hvars belopp icke torde framställa någon
Den 26 November c. m.
3i5
synnerlig olikhet mot föregående år) må börja att tilläm¬
pas vid mantals- och sk att skrifnen gar na år 1 B 3 5;
bran nvinsbränningsförordn. fr. o. m. Wov. må-
nad i835; hvarvid likväl uppmärksamheten torde fästas å
behofvet att uti särskild und. skrifvelse till K. M. anhålla
om brännvinsbränningens inställande lian d. 1 Juni t. o. m.
Oct. månad af nästföljande år, äfven i det fall, alt K. M.
icke något brännvinsbränningsförbud före nämnde tid utfärdar;
stämplade pappersafgiften (i betraktande af de
obetydliga skiljaktigheter, som emot nu gällande författning
af år i83o komma att äga rum, och med hänseende till 19
§ 3 mom. af nämnde förordn.) fr. o. m. d. 1 April i835;
posttaxan (hvaruti en ringa förhöjning ägt rum, och
hvilken, i enlighet med förra bestämmelser, redan torde uti
almanachorna vara införd och sålunda bland allmänheten
spridd) d. 1 Jan. i836, samt
tulltaxan d. 1 Maj i8 35.
Tiden i afseende å tulltaxans tillämpning synes måhända
för knappt tilltagen; men örn längre tidrymd utsattes, torde
icke obetydlig speculation på en och annan varuartikel, till
men för statens inkomster, kunna komma att äga rum, och,
i fall R. St. fatta deras beslut angrde tullbevillningen under
loppet af innevar. år, torde tillräcklig tid finnas för den tra¬
fikerande att, innan requisitionernas afgång, erhålla känne¬
dom om tullafgifternas belopp, samt med hänseende dertill
kunna uppgöra sina beräkningar.
Om remiss af detta memor. till H. Bevilln.Utsk. anliålles
vördsammast.
Lades på bordet.
Gr. Frölich, David: Jag är verkligen ledsen att icke
blott vid detta tillfälle nödgas upptaga ii. o. Ad:s tid med
uppläsning af 3 fullskrifna ark, utan afven få lof att sys¬
selsätta sammansatta Banco- och LagUtsk:n med en ny, en¬
ligt 56 § Riksd.Ordn., väckt motion, i händelse R. o. Ad.
derå medgifver remiss. Men då förhållandet är, att denna
motion rörer förslag till in- och utrikes vexelrörelse, lärer
deruti en ursägt ligga för motionen, då det visat sig inom
Utsk:n, att detta vigtiga ärende icke kan behandlas, innan
en ny motion derom blifvit gjord. Jag ber att få framställa
frågans nuvar. skick. Ang:de inrikes vexlar har en motion
blifvit väckt och remitterad till LagUtsk., som ansett sig
böra pröfva denna fråga i förening med BancoUtsk. Till
sistnämnde Utsk. har blifvit remitterad en motion af Hr Ro¬
senblad, röride en del af de frågor, som angå utrikes vexlar.
När nu begge Utsk:n skulle sammanträda för att behandla
dessa frågor, funno afdelnts ledamöter sig väl äga tillräckliga
skäl att upptaga frågorna och behandla dem gemensamt,
samt att icke någon orsak fanns, som borde föranleda en
dubbel lagstiftning i ämnet, nemi. en för inrikes och en för
Den 2G No vern lier e. m.
utrike* vexlar, emedan egentliga skillnaden endast består uti
priset för vexeln, som i ena fallet är samma belopp, hvarå
vexeln lyder i inrikes mynt, men rör:de utrikes bestäm¬
mes efter cours; men Utsk:n voro likväl i fullkomlig sak¬
nad af någon uppsats att gå efter, och den, som vet hvad
det vill säga att stifta en lag i en större församling, utan att
hafva någon annan uppränning att följa, än 1748 års vexel¬
stadga och några särskilda, sedermera utkolna stadganden,
känner jemväl, att ett särskildt förslag i ämnet erfordrades,
då ingen af motionärerna gjort sig mödan att utarbeta ett
sådant. Alla dessa svårigheter hafva föranledt mig att, så
upptagen min tid än varit, söka utarbeta ett sådant förslag,
såsom ett substrat för Utskrns bearbetning; och jag anhåller
ntt nu få uppläsa detsamma, efter det måste uppläsas, innan
det kan remitteras.
Gr. Frölich uppläste derefter följande
Förslag till Lag för inrikes och utrikes
v e x e 1 r ö r e I s e.
1 C a p.
Om vexelbref s beskaffenhet och egenskap.
§ <•
Vexelbref, eller vexel, kallas en i viss form utgifven,
vexelrätt medförande och mot valuta försåld skriftlig invis¬
ning å en summa penningar, att lyftas hos annan person,
inrikes eller utrikes.
Vexelrätt kallas den strängare executiva talan och på¬
följd, som, under iakttagande af de vilkor denna lag före-
skrifver, åtfölja vexlar framför andra fordringsbevis.
§ 2.
En vexel bör innehålla, jemte uttrycklig sådan benäm¬
ning;
1:0 ort och tid, hvarå den är skrifven eller dragen;
2:0 om den är ensam (sola) eller flerfaldig;
(I sednare fallet utmärkes genom dess namn första (pri¬
ma), andra (Secunda), tredje (tertia), fjerde (quarta) etc.,
hvilken i ordningen den är. Alla vare i öfrigt lika
lydande och gälle för en, så att, när ett är inlöst, de
öfriga varda kraftlösa.)
3:o myntsorten och summan, utsatt både i siffror och med
bokstäfver.
4^0 personens namn, till hvilken den först blifvit utgifven,
kallad vexeltagare (remittent);
5;o personens namn eller firma, bos hvilken vexeln skall
inlösas, kallad vex e 1 god kä n n a re (acceptant);
6:0 orten, hvarest godkännaren bor, eller hvarest å annat
ställe, än dgr vexeln skall accepteras, densamma skall
inlösas;
Den 26 November c. m.
7:0 tiden, då den skall inlösas, hvilken kan bestämmas:
a) vid uppvisandet (anfordran) (ä vista);
b) från uppvisandet efter viss betalningstid (usance å vue),
(uso efter sigt);
c) från utgifvandet (å dato), med eller utan uso;
8:0 att valuta är bekommen, antingen i räkning eller con¬
tant, med eller utan utsättande af myntsort, och
9:0 egenhändig underskrift af utgifvaren (trassenten).
§ 3.
Vexel kan vara dragen på en person och betalbar hos
en tredje på annan ort.
Den kan vara ställd till utgifvarens egna ordres.
Den kan vara utgifven för en annans räkning efter full-
magt (procura).
Den kan vax-a ställd till viss man eller ordres.
§ 4-
Är vexel ställd att betalas i Sverige efter sigt, eller a
dato, under vilkor af viss uso eller usance, antingen enkel,
dubbel eller tredubbel, och således betalningstiden icke be¬
stämd till visst antal dagar eller månader, då skall för en¬
kel uso anses 3o dagar, den dag oräknad, å hvilken ve-
xeln till accept presenterades.
Är tiden för uso utsatt: en eller flera månader a dato
eller efter sigt, då skall beräknas calender-månad från da¬
gen i den ena t. o. m. samma dag i den andra månaden.
Är förfallotid utsatt midt i månad, vare då den i5:de
dagen rätta förfallodagen. Inträffar förfallotid å sön- eller
helgedag, blifve den förflyttad till den påföljande söckne-
dagen.
§ 5.
Vexel förlorar ej sin giltighet för gjord utstrykning,
men väl för radering. Öfverskrift vare ogiltig.
2 C a p.
Om vexels köp och öfverlåtelse.
§ 6.
Hvar och en, som äger öfver sig och sitt gods sjelf rå¬
da, kan draga vexel för egen räkning och efter fullmagt.
§ 7-
Vexelgifvare vare skyldig bevisa, derest vexel icke ac¬
cepteras, att han eller den, för hvars räkning draget är,
vid samma tid ägt fordran hos godkännaren, fullt motsva¬
rande vexelns belopp, eller att han eljest ägt löfte att få
vexel draga.
3i8
Den 26 November c. m.
§ 8.
Köp om vexel kan afslutas antingen genom omedelbart
aftal emellan säljare och köpare, eller ock genom mäklare.
I båda fall böra, i händelse vexlar ej genast mot contant
utbytas, vilkoren skriftligen uppgöras genom s. k. slutsedel.
Slutsedel bör, jemte öfriga vilkor, innehålla vexelpriset eller
cours, derest utrikes vexel köpes.
I afseende på särskildt sätt och tid för vexelköp genom
mäklare i de städer, der börs finnes, gälle särskild börs¬
elid- mäklare-ordning.
§ 9-
Vexelgifvare vare skyldig, enligt slutsedel, tillhanda¬
hålla vexeltagaren vexel, en eller flera, å utsatt tid. Vägras
sådant, ersätte vexelgifvaren uppkommande skada genom
dröjsmålet. Vexeltagaren vare i sådant fall fri från han¬
deln, om han så för godt finnér.
§ 10.
Vexeltagare vare å sin sida skyldig å utsatt tid afhem¬
ta vexel hos vexelgifvaren och derföre erlägga betalning en¬
ligt slutsedel. Sker det icke, läte vexelgifvare nrotestera och
lagsöka, på sätt i 6 och 7 cap. säges.
Försummas protest och lagsökning, håfve vexelgifvaren
ingen annan talan, än för annan skuldfordran.
§ 11.
A fullgjord betalning för sola-vexel, tage vexeltagaren
särskildt qvitto; hvaremot, då två eller flera vexlar utgif-
vas, secunda-vexeln eller en af de efterföljande gälla såsom
qvitto.
§ 12.
Den, sorn af annan erhållit uppdrag att vexel köpa och
vill vara från vexelrätt ansvarsfri, läte ställa vexel på sin
hufvudman eller dess ordres och i vexeln införa, att värdet
derför är af ombudet erlagdt. Låter han deremot ställa ve¬
xeln på sig sjelf och egna ordres, blifve då, sedan han vexel
öfverlåtit, för densamma ansvarig, såsom hade han den för
egen räkning upphandlat.
§ i3.
Vexelgifvare vare skyldig med nästa post, efter vexel-
slutet, gifva den person, på hvilken han dragit, underrät¬
telse (avisbref) derom, vid ansvar för allt dröjsmål, som el¬
jest för innehafvare uppstå kan.
§ i4-
Vexelgifvaren må äfven, efter godtfinnande, innehålla
prima-vexe n för att densamma till godkännande afsända till
sin man. I sådant fall vare dock vexeltagaren berättigad er¬
Den 2l> November e. m.
3ig a
hålla påskrift å secunda-vexeln och, om flera äro utgifna,
å alla de öfriga, utvisande hos hvilken, å rätta inlösnings¬
orten boende person prima-vexeln accepterad skall finnas till
lyftning för innehafvare af secunda-vexeln eller af någon
bland de öfriga, när sådan varder anmäld.
§ i5.
Den, som vexel öfverlåter, stånde för dess behöriga be¬
talning i ansvar till alla dem, som elter honom blifva lag¬
liga innehafvare.
§ 16.
Öfverlåtelse verkställes genom påskrift å baksidan, inne¬
hållande:
1:0 dens namn, till hvars ordres öfverlåtelsen sker, och
dess rätta vistelseort;
2:0 vexel priset eller cours, om så fordras;
3:o tiden, när och orten hvarest öfverlåtelsen sker;
4:o öfverlåtarens egenhändiga underskrift af namn.
Saknas någon af nu föreskrifna vilkor i öfverlåtelsen,
då medför den hvarken full äganderätt för emottagaren, ej
heller vexelrätts ansvar vid förnyad öfverlåtelse, utan var¬
der han endast ansedd såsom förra ägarens ombud.
§ 17-
Vexel in neh af vare, hvars namn ej är infördt i öfverlå¬
telsen, och hvilken i detta fall endast utgöres af förra inne-
hafvarens namnteckning (endossement in blanco) kan blifva
lagligen ansedd skyldig bevisa, derest tvist uppstår om ägan¬
derätten, det vexeln på lofligt sätt kommit i hans händer;
och kan sådan innehafvare icke förr, än efter fullkomnad
dylik bevisning, öfverlåta vexeln på annan man med full
vexelrätt för sig och efterföljande.
§ 18.
Antidatering af öfverlåtelse varde förbjuden och straffas
såsom förfalskning.
3 C a p.
Örn vexels godkännande.
§ 19.
Den, som erhållit uppdrag att vexel till godkännande
uppvisa och icke med först afgående post vexeln återsänder,
anses lagligen hafva åtagit sig att fullgöra sin luifvudmans
uppdrag i afseende på såväl uppvisande af vexel till god¬
kännande, som ock dess tillhandahållande för rätta ägaren,
protesterande i händelse af vägrad accept, und irrättelsers
ineddelande o. s. v., allt vid ansvar för skada, som genom
försummelse kan uppkomma.
Den 26 November e. m.
§ 20.
Den, som godkänner till betalning en uppvisad vexel,
ikläder sig derigenom dess betalning efter vexelrätt och kan
ej efteråt derifrån undandraga sig, äfven om vexelgifvaren,
utan den förres vetskap, gjort cession före godkännandet.
§ 21.
Godkännandet af en vexel uttryckes medelst påskrift af
ordet godkännes eller accepteras, samt namnets un¬
dertecknande.
Accepten dateras, om vexeln är ställd på viss betalnings¬
tid efter sigt. Uteslutes datum icke dessmindre, så anses be¬
talningen böra beräknas ifrån vexelns utgifningsdag.
§ 22.
Ställes vexel på tvenne eller flera och godkännes af en¬
dera, då gälle accepten mot honom, som godkänt.
§ 23.
Är den, på hvilken vexel är dragen, ej boende å den
ort, der den inlösas skall, teckne då godkännaren å vexeln
den persons namn, hos hvilken inlösen skall ske under dess
eget ansvar.
§ 24.
Då accept vägras å förevisad vexel, måste innehafvaren
genast eller inom nästpåföljande helgfria dag uti stad, samt
å Jandet, så fort sig göra låter, taga protest mot godkän¬
naren, på sätt 6 cap. föreskrifver, och underrätte derom sin
man med näst afgående post.
§ 25.
Har vexeltagare eller någon af dem, uti hvilkas händer
vexeln genom öfverlåtelse kommit, återfått vexel med pro¬
test för vägrad betalning, då äge en hvar återfordra betal¬
ning af sin fångesman eller af vexelgifvaren, antingen i re¬
da penningar eller genom ny vexel.
Den, som sålunda blir affordrad återbetalning, njute
dock åtta dagars anstånd (respitdagar), derest han så önskar.
§ 26.
Vexel måste godkännas utan vilkor; men godkännandet
kan inskränkas till viss del af vexelbeloppet.
I sednare händelsen måste vexelinnehafvare protestera
för det icke godkända beloppet.
§ 27.
Då en vexel till godkännande förevisas, bör bestämdt
svar, jakande eller nekande, derom afgifvas inom 24 tim¬
mar, der icke söndag eller helgedag mellankommer. Begär
god-
Den 26 November c. m.
godkännaren längre tid till att betänka, om han vill vexeln
godkänna, då må innehafvaren lemna högst 3:ne dagars an¬
stånd, såvida ej post derförinnan afgår till den ort, hvarest
vexelutgifvaren bor.
O111 efter utsatt tids förlopp vexeln icke återlemnas med
påteckning, att den är godkänd eller icke godkänd, då vare
den, som vexeln qvarhållit, ansvarig för all uppkommande
skada.
§ 28.
Vill godkännare lemna accept å vexel, sedan protest är
skedd, då skall den ställas under samma dag, som vexeln
först uppvisades, och vare lian skyldig ersätta protestkost¬
naden samt all annan uppkommen skada.
§ 29.
På grund af gjord protest för vägrad accept kan tredje
man mellankomma såsom godkännare af vexel till heder för
vexelgifvaren eller någon af öfverlåtarne.
En sådan mellankomst skall antecknas å protesten och
af den mellankommande underskrifvas, och vare lika ovil¬
korlig, som annat godkännande.
§ 3o.
Den mellankommande godkännaren vare skyldig utan
uppskof derom underrätta den, för hvilken till heder han
accepterat.
§ 3i.
Anmäla sig flera till godkännande under protest och
finnes deribland någon, å hvilken anvisning är gjord uti
vexeln, att densamma i nödfall godkänna, då äge sådan
person förmånsrätt att mellankomma; men i annat fall den,
som vexelgifvaren till heder erbjuder sig godkänna. Der¬
näst, af mellankommande för någon af öfverlåtarne, den
godkännare, som för den äldre öfverlåtaren sig anmäler.
4 C a p.
Om betalning af vexel.
§ 3a.
Vid fråga om betalning med Rikets mynt af vexel,
ställd i utrikes mynt, vare den i hufvudstaden sist noterade
medelcours ländande till efterrättelse, der ej annorlunda öf-
verenskommes.
§ 33.
Den, som betalar vexelbref före dess förfallotid, är
ansvarig för betalningens giltighet.
Innehafvare af vexel kan ej åläggas derförinnan emot¬
taga betalning.
16 H. 4<
322
Den 26 November c. m.
§ 34.
Utbetalning af vexelskuld på grund af andra (secunda),
tredje (tertia) och fjerde etc. vexelbref vare giltig, då vexei-
brefvet innehåller, att betalning af ettdera gör tillfyllest
eller medför förfallande af de öfriga.
§ 35.
Den, som inlöser en vexelskuld på andra, tredje, fjer¬
de vexelbrefvet, utan att återfå det, på hvilken han tecknat
sin accept, är icke fri från betalning, derest tredje man for¬
drar betalning för det godkända vexelbrefvet.
§ 36.
Till innehafvare af vexel, sora, godkännaren veterligen,
gjort cession, må den sednare icke, utan domstols dertill
lemnade bifall, vexelskuld utbetala. Vare deremot skyldig
nedsätta beloppet i taka händer för borgenärernas räkning.
§ 37.
Har vexel förkommit, innan den blifvit godkänd, då
kan betalning utkräfvas på grund af annat vexelbref; men
är det godkända brefvet förkommet, då är godkännaren
icke skyldig erlägga betalning annorlunda, än mot nöjaktig
borgen eller på grund af laga dom.
§ 38.
Vid förnekande af betalning på grund af nästförestå-
ende § kan ä'garen till bortkommen vexel medelst protest
bibehålla sin vexelrätt till fullföljande i laga ordning vid
vederbörlig domstol.
§ 3g.
Den i § 37 omförmälda borgen, som någon kan hafva
iträdt, förlorar all kraft och verkan, derest den inom ett
år efter dess inträdande icke utsökes.
S 40.
Ägare till bortkommen vexel har rättighet fordra af
samtliga öfverlåtarne deras biträde, om så behöfves, till ut¬
bekommande af nytt vexelbref från vexelgifvaren, emot det
han sjelf dervidjvidkännes alla omkostnader.
§ 4«-
En för vägrad betalning protesterad vexel kan inlösas
af mellankommande person, antingen till heder för vexel¬
gifvaren eller för någon af öfverlåtarne, hvarom anteckning
då skall ske i protesten.
S 42.
Den, som sålunda betalar vexel, inträder i innehafva-
rens rättigheter och skyldigheter.
Den 26 November e. m.
3a3
Erlägges betalningen för vexelgifvarens räkning, då
blifva alla öfverlätarne från ansvar fria. Sker den åter för
en af öfverlätarne, då blifva endast de sednare öfverlätarne
fria. \
§ 43-
Erbjuda sig flera på en gång betala, då åge den före¬
träde, som friar de flesta; men om den, som ursprungligen
bort inlösa vexel 11, men emot hvilken blifvit protesteradt på
grund af vägradt godkännande, omsider erbjuder betalning,
då äger lian dertill förmånsrätt framför alia mellankom-
mande.
5 C a p.
Om vexelinnehafvares rättigheter och skyldigheter.
§ 44-
Till vexelinnehafvare stå vexelgifvare, vexeltagare oell
samtliga öfverlåtare i solidarisk ansvarighet för såväl capi¬
tal, hvarå vexeln lyder, som ock, i händelse af nödiga åt¬
gärder med protester och lagsökning, kostnaderna derför
samt en proCIs vexelränta i månaden från förfallotiden (ut-
gifningsdagen), tills betalning sker. Ersättning för den för¬
lust, som genom coursens förändring å vexel, dragen uti ut¬
rikes myntsort, uppkommer, skall i thy fäll äfven godtgöras
innehafvaren.
§ 45.
Vexelinneliafvaren förlorar denna vexelrätt, örn han icke
inom sex månader från vexelns datum anmäler sig till god¬
kännande eller betalning af vexel, som är utgifven inora
Sverige eller Norrige.
Denna prescriptionstid utsträckes till ett år för vexlar,
som äro dragna inom Europa och till 2:ne år för vexlar
emellan Europa samt någon af de öfriga verldsdelarna.
§ 46.
Accepterad vexel skall innehafvaren inom 24 timmar,
sedan den är förfallen till inlösen, uppvisa för godkännaren,
eller, i händelse han ej är boende, der vexeln skall inlösas,
för den, hos hvilken godkännaren tecknat å vexeln, att in¬
lösen skall göras.
Försummas sådant och blifver godkännaren sedermera
oförmögen att vexel infria, äge vexelinnehafvare ej någon
talan, hvarken emot vexelgifvare, vexeltagare eller öfverlå¬
tare, utan får vidkännas den förlust, som genom godkän¬
narens obestånd kan uppkomma.
§ 47-
Vägras betalning för godkänd vexel, uppvisad inora den
tid, nu sagd är, tage då innehafvare protest för vägrad
324
Den 26 November e. m.
betalning (non-betalning), innan andra dagen tilländagått,
eller, i händelse af mellankominande sön- eller helgedag, å
den derpå följande första söknedag.
§ 43.
Vexelinnehafvare är ej fritagen från protest för non-
betalning, hvarken genom skedd protest för non-ac-
cept, eller genom acceptantens död eller iråkade cession.
S 49-
I händelse af acceptantens iråkade cessionstillstånd före
förfallotiden kan vexeltagare, efter gjord protest, börja sin
återgångstalan (regress) (recarnbio).
§ 5o.
Återgångstalan äger rum antingen mot vexelgifvaren el¬
ler någon af öfverlåtarne särskildt eller ock samfäldt mot
allesamman.
En hvar af öfverlåtarne äger samma återgångstalan
emot alla dem, som före honom öfverlåtit eller utgifvit.
§ 5i.
För att bibehålla sådan återgångstalan måste likväl in-
nehafvaren på landet, med nästa post efter skedd protest,
om densamma underrätta den eller dem, mot hvilka han
ämnar vända sig, samt af honom eller dem yrka betalning;
Uro innehafvarne och den, som underrättas och sökas skall,
boende i samma stad, då skall anmälan ske inom 24 tim¬
mar efter protesten.
Varder ej innehafvare genast förnöjd, då åligger hpnom
uttaga stämning till vederbörlig domstol och der fullfölja
målet, på sätt i 7 cap. säges.
§ 5a.
Anstånd med stämnings uttagande, räknad från dagen
af vägrad betalning, fastställes sålunda:
I samma stad, der både innehafvare bor och den han
vill stämma, inom 8 dagar; inom samma harad: 2:ne vec¬
kor; inom samma län: tre veckor; inom riket: sex veckor.
§ 53.
Försummar innehafvare, eller den Öfverlåtare, som va¬
rit tvungen vexeln infria, att i sin ordning begagna nu före-
skrifna sätt att genom återgångstalan få sin fordran godt-
gjord, så försvinner allt vidare anspråk äfven emot vexel¬
gifvaren, derest denne bevisligen betäckt dragen vexel; och
äge innehafvaren endast talan mot godkännaren.
Den 26 November e. m.
3a5
6 C a p.
Om protester.
§ 5/p
Vid de tillfällen då, enligt hvad denna lag förestrifver,
protest skall göras, kan sådan verkställas nied biträde af
notalius publicus eller magistratssecreterare i städerna, jem¬
te ett til (kalladt vittne, samt å landet, af närmaste krono¬
betjent jemte vittne, eller ock tvenne andra trovärdiga, ojäf-
viga män, som kunna skrifva.
S 55.
Protest skall uppsättas skriftligen i form af protocoll,
hvari upptages:
1:0 afskrift af slutsedel, eller vexel med derå tecknade
öfverlåtelse;
2:0 den sökandes anhållan eller påstående;
3:o det svar, derå gifves;
4:o förbehåll deremot, som på sökandens vägnar göres af
notarius eller den protesten verkställer;
5:o ort och tid, hvarest och när protesten sker;
6:0 notariens eller protestförrättningsmännens egenhändiga
underskrifter.
Om de timmar, å hvilka i stad protester skola ske,
derom skiljs i Mäklare-ordningen.
7 C a p.
Om laga domstol i vexelmål samt huru med lagsökning
bör förhållas.
§ 56.
Domstol i vexelmål är rådstufvurätt i den stad, der
svaranden anträffas, eller, om han sig å landet uppehåller,
rådstufvurätt i närmaste stad, der rådstufvurätt finnes.
§ 57.
Stämning, som hos ordförande i nyssnämnde domstol
begäres, skall genast meddelas samt målet utsättas att före¬
tagas antingen samma dag, om rätten är tillsamman och
svaranden så till hands, att han efter erhållen kallelse, vid
hemtnings-påföljd, kan sig infinna, eller ock å näst infal¬
lande rättegångsdag, då svaranden anses kunna sig inställa.
Pröfvar domstolen ingen laglig undskyllan för krafvet haf¬
va förekommit, tillhålle då svaranden genast detsamma full¬
göra, vid påföljd att eljest genast träda i häkte, intilldess
målet är afgjordt och käranden till fullo godtgjord. Hvad
dörndt är, må genast utmätas, dock med rättighet till vad
Den aG November e. m.
under hofrätt, dervid deri vinnande äger mot borgen lyfta,
hvad honom tilldömdt blifvit.
Begärdes på bordet.
Gr. von Fersen, Hans: Som jag erhållit underrät¬
telse derom, att åtskilliga BeviIln.Utsk:s betänktn till R. o.
Ad. inkommit och deribland betänk. N:o 4-3 med jemnkn:s-
förslag och voter:spropos:r, rör:de chartse sigiliatae-afgiften, så
får jag hos Hr Gr. o. Landtm, hemställa, om icke detta be¬
tänk. kunde först upptagas på nästa föredragningslista, på
det R. o. Ad. med det snaraste måtte afgöra, huruvida de
deri föreslagna voter:s-propos:r godkännas till vederbörlig
åtgärd i förstärkta StatsUtsk., och sålunda må till omröst¬
ning kunna företagas vid nämnde Utsk:s nästa sammanträde.
Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes inhemta, huru¬
vida Ståndet bifaller min nyss gjorda begäran.
Denna hemställan af Gr. von Fersen blef af R. o. Ad.
bifallen.
Upplästes och Indes på bordet nedannämnda utlåta) från
ConstitutionsUtskottet:
N:o 02. angrde BorgareStrs återremiss på memor. N:o 3y
med förslag till ändring af 22 § Reg.F.;
N:o 53. ang:de 2:ne särskilda anmärknlr vid förslaget i
memor. N:o 37 till ändring af 22 § Reg.F.;
N:o 54- ang:de återremisserna på förslaget till ett stad¬
gande i 41 § Riksd.Ordn. om Statsrådets ledamöters tillträde
i Ståndens plena;
StatsUtskottet:
N:o 344- ang:de verkställd granskning af Förvaltningens
af Sjöärenderna, K. M:s Flottas med flera Departementers
räkenskaper för år 183r;
N:o 345. om granskning af K. Quarant:scommissionens i
Stockholm räkenskaper för år i83i;
N:o 346. om revision af lazaretts- och curhusfondernas
räkenskaper;
N:o 347. ang:de hos R. St. till afskrifning eller ersätt¬
ning anmälda utgifter å öfverskotten af statsverkets inkom¬
ster åren 1827—x 831;
BevillningsUtskottet:
N:o 37. ang:de stadgande i bevilln:sförordn. i afseende
på centonalens öfverflyttning på allm. bevillningen;
N:o 38. med förslag till förändringar i 3:dje och
artiklarna af bevillmsförordn.;
W:o 3g. ang:de städernas salu-accis;
Den 26 November e. m. 327
N:o 40. i anledn. af inom H. R. o. Ad. samt Borgare-
St. gjorda anmärkn:r vidUtsk:s betänk. N:o 23, ang:de stämp¬
ling af spelkort;
N:o 4i. i anledn. af Ilr O. Wijks motion, ang:de lin¬
dring i bevilln. för invånarne i staden Wenersberg;
N:o 42. i anledn. af väckt fråga om enahanda ansvar å
taxeringsman i städerna för uteblifvande från taxeringsför-
rättningarna, som i afseende på taxeri ,gscommitte'erna för
landet kan blifva stadgadt;
N:o 43. i anledn. af skiljaktiga bes'iit inom resp. Riks-
St:n, ang:de stämplade pappersafgiften;
N:o 44. i anledn. af anmärkn:r emot. Utsk:s betänk.
N:o 34, ang:de bestämmandet af årlig bevilli) å karakters-
fullmagter, som hädanefter meddelas.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tryckfel:
i6:de Häftet, pag. 32, aldra raden nedifrån, står: 12 r:dr, men
bör vara: 12 sk:r.