Pro t o coll,
hållna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapct och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 oell 182g.
Nionde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i83o.
'
. -
t .
I
v,;
. i(S- ,>;! '.5 i- -1 - ■'
' \
;i;i ux;
, > -
V- •
■■•V. y ®
■v-
,— -
Måndagen den 5 Januarii 1829.
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Cj refve Lefvenhaupt, Gustaf, tog såsom al¬
ste närvarande Grefven klubban.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskot-
tets den i3 sistlidne December under N:o
i afgifne, och den 17 i samma månad e.
m. på bordet lagde, Memorial, innefattande
Utlåtande om Grundlags-stridigheten, eller
enligheten af en fråga, hvarå Ridderskapets
och Adelns Ordförande vägrat proposition,
Herr Grefven och Ordföranden yttra¬
de, att sedan ConstilutionsUtskottet god¬
känt dess förfarande i denna fråga, hvilken,
då den sista gången hos Ridderskapet och
Adeln förevar, endast omfattade formen för
ämnets handläggning, finge Herr Grefven
nu, hvad sjelfva liufvudsaken angår, den
äran återupprepa hvad han förut tillkänna¬
gifva, nemligen att han ansåg liufvudsaken,
eller frågan om Generalintendenten d’Or-
chimonts behörighet, att för Adeliga Ätten
4
Den 5 Januari i.
N:o 2227 intaga säte å Riddarhuset, böra
alldeles efter Grundlagens ordalydelse be¬
dömas och afgöras. Enär derföre 37 §. Re-
geringsFormen uttryckligen stadgade, att
Adelskap ej må, efter den som sjelf blifvit
adlad, tillfalla någon annan, än hans äld¬
sta manliga bröstarfvinge i rätt nedstigan¬
de led efter led, samt efter denna Grens
utgång, stamfadrens närmaste manliga af¬
komling o. s. v., ansåg Herr Grefven, för
dess del, Generalintendenten dorchimont,
på grund af nyssberörde Grundlags-stad-
gande, icke vara för närvarande berättigad
att inträda i sin Faders, aflidne Majoren
d’Orchimonts Nummer, samt att, i följd
deraf, den Generalintendenten dorchimont
tilldeldte InträdesPollett borde af honom
återbegäras. Sådan vore Herr Grefvens öf¬
vertygelse, stödd på Grundlagens ordalydel¬
se, hvarifrån han, enligt 83 §. i Regerings-
Formen, icke finge i någor måtto afvika.
Grefve Frölich, David: Jag vill blott
med några ord yttra den enskilta önskan
jag hyst, att det varit tillfälle återremitte¬
ra förevarande Memorial till närmare på¬
seende af ConstitutionsUtskottet. Men som
jag hört den opinion så enhälligt yttrad,
att en sådan återremiss ej är möjlig, har
jag afstått derifrån. Då jag likväl, af hvad
Herr Grefven och Ordföranden nu anfört,
funnit, att Herr Grefven ansett sig ensam
kunna afdömma hvad jag trott tillhöra Stån¬
Den 5 Januarii.
5
det, om nemligen InträdesPolletten skall
affordras Herr Generalintendenten dorchi¬
mont, så anser jag nödigt alt protestera emot
en sådan rättighet hos Herr Grefven och
Ordföranden,
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: I öfverensstämmelse med
hvad jag förut yttrat vara min öfvertygel¬
se om denna sak i afseende på sjelfva prin¬
cipen, kan jag ej instämma i hvad Consti-
tutionsUtskottet anfört. Jag tror, att det
var ConstitutionsUtskottets pligt att besva¬
ra den fråga, som från Ridderskapet och
Adeln blef till detsamma öfverlenmad, nem¬
ligen om Utskottet gillade Ordförandens vä¬
gran af proposition, men tror ej, att Ut¬
skottet, vid den remiss som då skedde,
hordt yttra sig öfver hufvudsaken. Jag hem¬
ställer derföre till Ridderskapet och Adeln,
om icke frågan i den sednare delen bör till
ConstitutionsUtskottet återgå. Jag förutser
visserligen hvad svaret skall blifva, ty jag
liar funnit Utskottet dela samma opinion,
som bos Ståndet synes rådande i denna sak;
men jag tror mig ej kunna gå ifrån min
öfvertygelse, då mitt samvete säger mig, att
jag har rätt. Ridderskapet och Adeln tor¬
de förlåta mig, om jag upptager tiden med
att anföra, att, i en sak af samma syfte
som denna, har Ridderskapet och Adeln
förut yttrat olika tänkesätt med det nu rå¬
dande. Generalen Friherre af Klercker ha¬
6
Ben 5 Januari i.
de blifvit upphöjd i Friherrlig* stånd ef¬
ter Regementsförändringen 1809. Efter hans
död var äldste sonen bosatt i Finnland,
och kunde således ej intaga säte och stäm¬
ma på Riddarhuset för den Friherrliga Ät¬
ten. Ridderskapet och Adeln tillät då lik¬
väl andra sonen, som ej var mera berätti¬
gad än Generalintendenten dorchimont,
kanhända mindre, eftersom han var blott
Adelsman, och den Ätt, lian gick att re¬
presentera, var genom fadren upphöjd i
Friherrligt stånd, att få intaga säte och
stämma på Riddarhuset såsom Friherre, bå¬
de vid Riksdagen 1817 och Riksdagen 1823.
Såsom sådan har han sutit här ibland oss ,
varit Ledamot i Utskott, och äfven tillfäl¬
ligt der fört ordet. Då ett sådant preju-
dicat företer sig, öfverlemna!' jag till Rid-
derskapets och Adelns rättskänsla, om det
är billigt att återfordra Polletten af Gene¬
ralintendenten d’Orchimont. Jag tror ej,
att detta sednare steg kan gå i verkställig¬
het förr, än ConstitutionsUtskottet yttrat
sig, och jag instämmer i det fallet med
Grefve Frölich.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag anhål¬
ler få börja mitt yttrande med upptagan¬
de och besvarande af det anförande, som
blifvit afgifvet af RiddarhusDirectionens Ord¬
förande, hvilken tillika är en bland de Le¬
damöter, som suto vid anteckningsbordet,
då Polletten lemnades åt Gcnerallntenden-
Den 5 Januarii.
7
ten dorchimont. Herr Grefven har täckts
yttra, det han af den opinion, som han
tyckt vara den allmänna, slutade, att hans
mening ej skall blifva den godkända. Li¬
kasom för att beveka Ridderskapet och
Adeln att icke förfara så strängt vid detta
tillfälle, har Herr Grefven i sammanhang
härmed erindrat, att InträdesPollett såsom
Friherre blifvit tillförne beviljad åt Gene¬
ralen Friherre af Klerckers andra son. Jag
får härvid anmärka, att Ridderskapet och
Adeln icke äger rätt, att upphöja hvarken
i Friherrligt eller Adeligt Stånd. Den till¬
kommer Konungathronen; den är en af dess
praerogativer. Hvad angår frågan om an¬
teckningen för Friherre af Klercker, så äger
jag derom en noga kännedom. Det var vid
1817 och 18r8 årens Riksdag, som den frå¬
gan förevar hos Ridderskapet och Adeln.
Jag var då såsom RiddarhusCantzlist tjenst¬
görande i RiddarhusUtskottet, der Friher¬
re af Klercker sjelf satt, men i hvilket han
dock aldrig förde ordet. Herr af Klerc¬
ker blef visserligen äfven i Utskottet an¬
sedd som Friherre, men jag tror det var
orätt, enär intet annat skäl dertill fanns,
äu att den äldste sonen var skattskrifven
undersåte i ett annat land. Men jag frå¬
gar, hvad som hindrar honom, hans barn,
barnbarn, barnbarns barn eller sednare ef¬
terkommande, att återkomma till Sverige
och inträda uti sin stamfaders rättigheter.
Frågan kan nu anses såsom död, ty den
8
Den 5 Januarii.
person af Iilerckerska ätten, hvilken sutit
här såsom Friherre, är afliden och har ej
lemnat några barn. Således är den saken
alldeles förbi. Jag kan dock ej finna nå¬
got skäl att, för det ett misstag blifvit be¬
gånget, man skall göra ett tilt. Det är en
åsigt, som jag åtminstone ej kan dela. Jag
tror ej, att man bör förnya detta misstag.
Efter den förklaring, som af Herr Grefven
och Ordföranden blifvit afgifven, förväntar
jag, att saken måste i ögonblicket vara slut
och discussionen upphöra. Herr Grefven
har nu å nyo upprepat den öfvertygelse
han förra gången yttrat. Han har bestämt
förklarat, att han icke anser Generalinten¬
denten dorchimont vara Adelsman. Jag
tror ej, att han derefter finnér sig sinnad
att framställa någon proposition till bifall
eller afslag. Skulle nemligen resultatet blif¬
va ett afslag, hvarigenom Generalintenden¬
ten d’Orchimont blcf erkänd såsom Adels¬
man, vore den redan gifne förklaringen
utan allt ändamål. Derföre anhåller jag,
att Herr Grefven och Ordföranden täcktes
gifva Ridderskapet och Adeln tillkänna, hu¬
ruvida Herr Grefven finner sig kunna med¬
dela proposition å ConstitutionsUtskottets
Memorial, en sådan proposition nemligen,
att derå kan komma i fråga bifall eller af¬
slag, Sedan jag fått cn sådan förklaring
och sålunda kommit i kännedom af det be¬
handlingssätt af frågan Herr Grefven och
Den 5 Januarii.
9
Ordföranden ämnar följa, utbeder jag mig
att vidare få yttra mig.
Herr af Uhr, Carl David: DA såväl
remissen från Riddcrskapet och Adeln, som
55 §. Riksdagsordningen ålade Constitu-
lionsUtskottet, att afgifva ett motiveradt ut¬
låtande, i frågan om Herr Grefvens och Ord¬
förandens vägran å den ifrågaslälde pro¬
position om Herr d’Orchimonls rättighet
att inträda på Riddarhuset, ansåg Utskottet
sig icke kunna åstadkomma ett så beskaf-
fadt motiveradt utlåtande, utan föregående
pröfning af de skäl, som lago till grund
för denna vägran; och då härvid förekom,
ptt Herr Generalintendenten dorchimont,
enligt den nu gällande 37 §. Regerings¬
formen, icke är Adelsman, och derföre ej
kan erhålla säte på Riddarhuset på sin fars
nummer, så länge dess äldre broder eller
någon af dess gren på manliga sidan ännu
lefver, hvaraf följer, att proposition till bi¬
fall eller afslag å RiddarhusUtskottets Ut¬
låtande, när frågan här förra gången före¬
var, möjligen kunnat föranleda till ett emot
Grundlagen stridande resultat; så fann Ut¬
skottet, med stöd af 55 §. Riksdagsordnin¬
gen, Herr Grefven och Ordföranden hafva
varit både pligtig och berättigad alt vägra
den ifrägastälde proposition, hvilken åt¬
gärd således blifvit gillad.
Jag får härvid tillika förklara, alt Ut¬
skottet, genom dess afgifne Memorial, icke
10
Den 5 Januari i.
ingått i någon pröfning, af hufvudsaken,
utan blott besvarat, frågan, huruvida Herr
Grefven och Ordföranden haft rättighet el¬
ler icke, att vägra den af Ridderskapet och
Adeln begärda proposition.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Det är med en dubbel rätt, sora.
jag upprepar, hvad jag nyss begärt, sedan
den aktningsvärde Ledamot af Constitu-
tionsUtskottet, som nyss talat, yttrat att
Utskottet ej afgjort hufvudfrågan, utan blott
den preliminaira. Det är i anledning här¬
af jag begär återremiss af Utskottets Me¬
morial i den senare delen, eller att Ut¬
skottet skall pröfva, huruvida Generalin¬
tendenten d’Orchimont äger rätt att här
vinna inträde, eller icke. I följd af hvad
Herr Riben yttrat, torde mig tillåtas att
upplysa tvänne saker. Först och främst
har jag ej velat tillegna mig den höga tan¬
kan, att kunna beveka Ridderskapet och
Adeln till ett steg, som vore mot dess öf¬
vertygelse. Jag har endast yttrat min öf¬
vertygelse. Den har varit, att General-In¬
tendenten dorchimont här borde äga in¬
träde. Om jag felat, då jag ej delat Herr
Ribens mening, behöfver jag ej derföre gö¬
ra ursägt. Hvad åter angår, att Friherre
af Klercker kan till Sverige återkomma, så
är äfven min tanka den, att han kan göra
det, och, efter erhållit tillstånd af Konun¬
gen, att, om han svärjer trohetsed åt Sveri¬
Den 5 Januari i.
ge, Iian får inträde här på Riddarhuset;
men denna rätt kan efter närvarande Rid¬
darhusordning ej sträcka sig längre än till
hans son, ej till tredje och fjerde led.
Grefve Posse, Arvid: För min del
tror jag ej att detta Memorial kan återre¬
mitteras, tj det angår ej sjelfva hufvudsa-
ken, utan endast frågan, om Ordföranden
handlat rätt, då han vägrat proposition. I
denna fråga har Riddcrskapet och Adeln
ingen pröfningsrätt. Ridderskapet och Adeln
är på sätt och vis der en part samt Ord¬
föranden den andra, och oformligt vore,
om den ena parten kunde säga: döm om
igen, jag är ej nöjd med den dom jag er¬
hållit. Helt annat är, om hufvudsaken kan
komma till ConslitutionsUtskottet; det kan
likväl ej ske genom återremiss. Jag vet ej
annan utväg dertill, än att Herr Grefven
och Ordföranden frågar Ridderskapet och
Adeln, om Ståndet instämmer i hans åsig-
ter. Svaras dertill Ja, så är saken slut.
Svaras åter Nej, så borde utrönas, huru¬
vida Ståndet yrkar proposition å en mot¬
satt mening, och, i fall förhållandet skulle
vara sådant, kan frågan sedan komma till
Constitutions-Utskottets afgörande genom
vägran af Herr Grefven och Ordföranden
att framställa den yrkade propositionen.
Grefve Frölich: Jag skiljer mig så vi¬
da från den siste värde talaren, som jag
Den 5 Janu ari i.
ej kanner någon annan form, enligt hvil¬
ken Ordföranden kunde göra en enskilt
motion, kommen direele från honom. Jag
kan ej betrakta den frågan att återtaga Pol¬
letten annorlunda, än såsom en enskilt mo¬
tion; och en sådan kan ej väckas af Ord¬
föranden, så länge han är Ordförande. Det
hör vara föremål för en särskilt motion af
någon, som ej förer ordet. Det var der¬
före jag protesterade deremot, att Ordfö¬
randen ensam kunde afgöra en dylik frå¬
ga, som ej ännu blifvit väckt i riktig form.
Herr Printzensköld, Axel: Grefve Pos¬
se har yttrat, att Ordföranden borde hem¬
ställa till Ridderskapet och Adeln, om Stån¬
det yrkar proposition på något annat, än
det Ordföranden förklarat vara sin tanka.
Jag frågar, om vi icke stå på samma punkt,
som förra gången, då Ordföranden vägrade
proposition, i fall vi nu yrka någon ny,
och han vägrar att göra den. Saken kom-
me väl derigenom ånyo till Constitutions-
TJtskottet; men der har den redan varit,
och derifrån är den nu återkommen. Det
Sr just Utskottets utlåtande öfver laglighe¬
ten af den förra gången vägrade proposi¬
tionen, som är under öfverläggning; och i
hvad ändamål det skulle gå tillbaka till Ut¬
skottet, kan jag ej förstå, då resultatet af
en sådan remiss otvifvclaktigt blefve sam¬
ma svar, som det förevarande. Efter min
öfvertygelse gifves det ett annat sätt, hvar¬
Den 5 Januarii.
i3
på saken kail återkomma till Constitutions-
Utskottet. 55 §. Riksdagsordningen säger:
LandtMarskalk eller Talman &c. . . . . .
Hvad Utskottet förklarar icke vara dere¬
mot stridigt, derå må proposition sedan icke
vägras. Utskottet har nu sagt, alt Ord¬
föranden ägt rätt att Vägra proposition; så¬
ledes är den mot Grundlagen stridande.
Vidare heter det: Prof vas det vara af
motsatt beskaffenhet3 må den sorn motionen
gjort, vända sig, der honom så godt sy¬
nes, till Constitutions-Utskottet, på sätt
som Regeringsformens 84 U- föreskrifver.
Som nu denna fråga är uppkommen genom
en enskilt motion af Herr Riben, ser jag
ej annat sätt, att å nyo få den under Con-
stitutionsUtskottets pröfning, än att Herr
Riben vänder sig dermed till Utskottet.
Grefve Posse: I anledning af Grefve
Frölichs yttrande har jag begärt ordet. Jag
instämmer fullkomligen med Herr Grefven
deruti, att Ordförandenej kan väcka någon
ny motion; men då de åsigter han fram-
stält äro öfverensstämmande med den mo¬
tion, som af Herr Riben blifvit väckt, så
behöfves väl ej, att någon mer derom gör
framställning. Beträffande åter hvad Herr
Printzensköld yttrat; har jag ej fattat Con-
stitutionsUtskottets Memorial så, som ha¬
de Utskottet yttrat sig i hufvudsaken. Det
har blott anfört skäl för resultatet, eller
gillandet af Ordförandens vägran att göra
Den 5 J a n u a r i i.
proposition på RiddarhusUlskottets Utlå¬
tande. Det var ej i sjelfva saken, som
ConstitutionsUtskottet kunde yttra sig, ty
när vi först derom öfverlade, så börjades
öfverläggningen om liufvudfrågan, men den
vred sig sedan så, att det blott blef fråga,
om proposition till bifall eller afslag å Rid-
darhusUtskottets Utlåtande kunde grund-
lagsenligt framställas. Det var denna sed¬
nare fråga, sorn geck till ConstitutionsUt¬
skottet, och det är blott den, som nu är
afgjord.
Grefve Frölich: Med fruktan att tröt¬
ta Ridderskapet och Adeln med mina fler-
faldiga yttranden, nödgas jag dock, ehuru
jag instämmer med Grefve Posse i önskan
att komma till något slut på saken, fram¬
ställa några erinringar, ty jag är alltid i
högsta grad angelägen att rädda formen. I
delta fall vore det för saken detsamma, om
man nästan på hvad sätt som helst kom
till slut dermed; men det vore ett vådligt
prejudicat, i synnerhet i en lid, då man
så ofta åberopar prejudicater, om man til¬
lät Ordföranden göra motion. Man kom
derigenom reda via att afgöra saker ge¬
nom acclamation. Det är oss ej tillåtit att
så behandla mål. För öfrigt får jag be¬
svara en framställning, som blifvit gjord,
att nemligen ConstitutionsUtskottet skulle
hafva yttrat sig i hufvudsaken eller frågan,
om General-Intendenten dorchimont är
Den 5 Januari i.
Adelsman eller cj. Det anser jag ej Ut¬
skottet hafva gjort annorlunda, än att det
nyttjat sitt omdöme derom såsom skäl,
hvarföre det gillat Ordförandens vägran af
proposition. Men jag finner Utskottet haf¬
va misstagit sig deruti, att det ansett huf-
vudsaken vara den, om Generalintendenten
dorchimont skall vara Adelsman, eller icke;
den var likväl blott, om han skulle få, el¬
ler ej få, Pollett. Sådant kan ingalunda
etablera hans Adelsmanna-rätt; ty, såsom
Herr Riben ganska riktigt anmärkt, är det
blott Konungen, och ej Ridderskapet och
Adeln, som kan göra någon till Adelsman.
Deremot ser jag ej, huru den saken kan
förekommas, att Ridderskapet och Adeln
någon gång till orätt person utgifver pol¬
lett. Det är visserligen illa, men det kan
hända. Det leder likväl ej till stor våda.
Vid en påföljande Riksdag blir densamma
ej tilldelad pollett. I intet fall blefve han
derföre Adelsman, eller icke Adelsman. Li¬
ka litet anser jag det vara i Ridderskapets
och Adelns förmåga, eller i Ordförandens,
att fråntaga någon en Pollett, som han fått,
sedan frågan genom Herr Ordförandens för¬
sta vägran till proposition, och Constitu-
tionsUtskottets godkännande af denna åt¬
gärd, blifvit själd. derhän, att det är oaf-
gjordt, om polletten skall behållas, eller
icke. Det var denna utgång af saken jag
befarade, då jag reserverade mig sista gån¬
gen. Det är illa, att nu så skett; men jag
i6 DenåJanuarii.
förklarar, att jag alldeles opponerar mig
emot, alt nu afhjelpa felet med ett nytt
fel mot formerne. En sådan praxis duger
icke» Det är bättre att låta saken förblif¬
va in statu quo, och att möjligen den Le¬
damot, som fått polletten, kommer in hit,
än att Ridderskapet och Adeln ytterligare
begår ett nytt fel genom ett sådant afsteg
från formen.
Hans Exeellence Herr Grefve De la
Gardie: Hvad jag sednast yttrade, var en
följd af hvad jag förut sagt. Då jag begär¬
de återremiss, hade jag redan förut nämnt,
att det ej var frågan, huruvida vägrandet
till proposition var riktigt, som jag ville
hafva ytterligare behandlad; ty det kunde
jag icke begära; men det var den sednare
delen af utlåtandet, hvaröfver jag begärde,
att ConstitulionsUtskottet skulle bestämdt
yttra sig. Jag har kanske deruti felat, att
jag nyttjat ordet återremiss; jag borde blott
hafva begärt, att Utskottet måtte yttra sig,
huruvida Generalintendenten dorchimont
borde få inträde på Riddarhuset, eller icke.
Jag har ansett mig desto heldre böra yr¬
ka denna remiss, då en af Utskottets Le¬
damöter upplyst, alt Utskottet ansåg sig ej
hafva afgjort hufvudsaken, utan blott haf¬
va yttrat sig derom, såsom motiv att gilla
vägran af propositionen. Jag ber Ridder¬
skapet och Adeln finna, alt den begäran
jag
Den 5 Januari i.
»7
jag gjorde, att Utskottet mätte yttra sig öf¬
ver hufvudsaken, icke är så oriktig.
Herr Printzensköld: Så väl Herr Gref¬
ve De la Gardie som Grefve Posse tyc¬
kas åsyfta, att ConstitutionsUtskottet måtte
yttra sig i hufvudsaken, och att åter remiss
i sådant afseende borde ske. Jag får i be¬
stridandet af en sådan åtgärd förena mig
med Grefve Frölich. Ridderskapet och A-
deln äger ej rätt att i plenum väcka frågor
om förklaringar af Grundlagen, och såle¬
des ej eller att infordra ConstitutionsUt-
skottets yttrande i en fråga, som rörer rät¬
ta förståndet af nämnde Lag. Det taltes
äfven förra gången om direct remiss till
Utskottet. En Ledamot, Herr Hjerta, Gu¬
staf, yrkade det. Jag bestred det då, så¬
som stridande emot Formen. Förklaringar
af Grundlagen måste tillvägabringas, på sätt
densamma föreskrifver, genom anmälan di-
recte till ConstitutionsUtskottet. Ett an¬
nat handlingssätt skulle leda derhän, att
man begärde en förklaring af Constitutio-
nen, remitterade den till ConstitutionsUt¬
skottet, och sålunda gjorde förändring vid
samma Riksdag, då fråga derom blifvit
väckt. Jag kan ej annat än förnya hvad
jag förut sagt, att det enda sättet att be¬
handla detta ämne är att låta bero vid
hvad ConstitutionsUtskottet yttrat, och att
Motionairen, om han åstundar tydligare ut-
9 H.
iB
Den 5 Januarii.
Utande i hufvudsaken, än som nu blifvit
meddeladt, vändei- sig personligen lill Con-
stitulionsUtskottet, på sätt 84 §• Regerings-
Fornien föreskrifver.
Herr Hjertdj Gustaf: Jag skulle vörd¬
samt underställa Herr Grefven och Ordfö¬
randen, om icke, då Herr Grefven redan
en gång, när RiddarhusUtskottets Utlåtande
förevar, vägrat meddela proposition, på
den grund, att Nej till herörde Utlåtande
skulle innefatta en olaglighet, samt Herr
Grefven nu framställt ett förslag, att pol¬
letten skulle en dermed försedd person
fråntagas, om icke, säger jag, samma hän¬
delse förestår, som första gången. I fall
vi komma att votera, om han skall åter¬
lemna sin pollett, och contrapropositionen
hlifver, att han skall behålla den, så är ju
Nej lagstridigt. Jag kan ej finna annat, än
att precist samma fall då inträffar, som sista
gången, och att Herr Grefven alltså är skyl¬
dig sig sjelf, att handla consequent. För min
del anser jag, att sedan saken redan blifvit
så olagligt behandlad, att våra egna former
numera hindra oss att komma till ett bät¬
tre slut, blott ett enda sätt återstår att kom¬
ma från densamma; det nemligen, att Herr
Grefven och Ordföranden ville hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle
anse ConstitutionsUtskoltets Memorial böra
läggas till handlingarne?
Den 5 Januari i.
*9
Herr Cederschöld, Pehr Gustaf: Här
liar blifvit ordadt om nödvändigheten att
dela målet i tvenne frågor, och att åter¬
förvisa hufvudsakeii till ConstitutionsUt-
skottet, under förmodan, att den ej blif¬
vit af Utskottet behandlad, nemligen frå¬
gan, om Generalintendenten dorchimont
äger rätt till Pollett eller icke* Jag utbe¬
der mig att, till upplysning, få uppläsa
slutmeningen i ConstitutionsUtskottets Me¬
morial. Till äfveiityrs har Ridderskapet
och Adeln ej rätt fattat orden deruti. Den
lyder sålunda i
”Nil emedan i 87 §. af 1809 års Re¬
geringsform föreskrifves, att Adelskap, för-
”länadt efter samma tid, ej må tillfalla Re¬
ta än den, hvilken adlad blifvit, och ef¬
ter honom bans äldsta manliga bröstarf¬
vinge i rätt nedstigande, led efter led, samt
'‘först, efter denna grens utgång, Stamfa-
”drens närmaste manliga afkomling, men
”Generalintendenten d’Orchimont icke är
”den aflidne Hufvudmannens äldste manli-
”ga bröstarfvinge, så länge Generalintenden¬
tens äldre broder ännu lefver, och den
”omständighet, att denne sednare under fa-
“drens lifstid uyphöjts i eget adelskap,
“ej förringar verkan af 87 §:s ovilkorliga
“och undantagsfria stadgande, anser Con-
”^titntionsUtskottet frågan om Generalin¬
tendenten dOrchimonts behörighet, hvarå
2 *
20
Den 5 Januarii.
”Herr Ordföranden vägrat proposition, va-
”ra stridande emot Grundlagen i så måtto,
”sorn en omröstning öfver samma fråga skulle
”öppnat tillfälle för afslag å RiddarhusUt-
"skottets Utlåtande, och dymedelst lemnat
”rutn åt det med Grundlagens lydelse ej
"förenliga beslut, att Generalintendenten
"dorchimont förklarats berättigad till adel¬
skap i succession efter Hufvudman, hvars
"äldsta slägtgren ej utgått.”
Här har ju Utskottets pluralitet i kla¬
ra ord yttrat sin öfvertygelse vara, att
Generalintendenten dorchimont ej är be¬
rättigad till Polletts erhållande, och att
han ej är Adelsman. Jag förmodar såle¬
des, att man ej kan neka, det ju Utskottet
yttrat sig i hufvudsaken. Jag lemnar der¬
hän, huruvida Utskottet deruti gjort rätt;
men jag tror, att det haft svårt att motive¬
ra sitt beslut, utan en sådan framställning.
Det tyckes mig äfven, att Utskottet gjort
väl, att i förväg besvara en fråga, som nu
annars skulle blifvit framstäld. Jag anhål¬
ler derföre att de, som yrkat återremiss,
ville göra sig reda, för hvilken fråga de
vilja hafva besvarad, innan de ytterligare
förnya denna begäran.
Grefve Posse: De Herrar, som trott
sig finna, att jag yrkat återremiss eller re¬
miss till ConstitutionsUtskottet, för att få
sjelfva hufvudsaken afgjord, hafva misstagit
Den 5 Januarii.
21
sig. Jag har tvärtom bestridt all remiss
till ConstitutionsUtskottet, emedan jag an¬
sett den ej laglig; men jag har trott, att
de, hvilka önska ytterligare pröfning af
målet, ej kunna vinna den på annat sätt,
än att, då Ordföranden gifvit sina tankar
tillkänna, de yrka motsatsen. Proposition
derå vägrar han tvifvelsutan, och i följd
af en sådan vägran går saken till Consti¬
tutionsUtskottet. För min del får jag dock
förklara, att om Herr Grefven och Ordfö¬
randen framställer proposition, huruvida
Ridderskapet och Adeln instämmer i hans
åsigter, ämnar jag dertill svara: Ja.
Herr von Hartmansdorff^ Angust: Man
har klandrat ConstitutionsUtskottets åtgärd,
emedan det svarat på mera än det bordt,
emedan det ingått i hufvudsaken, då det
blott bort behandla den föregående form¬
frågan. Men 55 §. Riksdagsordningen sä¬
ger, att målet förvises till Constitutions¬
Utskottet j hvilket åligger j att j inom korrt
förelagd tidj inkomma med motiveradt och
bestämdt utlåtande öfver frågans stridig¬
het eller enlighet med Grundlagen. Con¬
stitutionsUtskottet har icke heller gjort an¬
nat, än uppgifvit skälen, hvarföre Utskot¬
tet ansett Ordföranden hafva haft rätt emot
Ridderskapets orh Adelns pluralitet. När
ett Utskott har en så stor och vigtig magt,
som ConstitutionsUtskottet, horde man va¬
ra belåten med att det ej, med förbigåen¬
22
Den 5 Januarii.
de af sina skäl, dictatoriskt säger: Sä är
det, utan tvärtom lagligen uppgifver sina
grunder. Derigenom att Utskottet uppfyllt
denna sin pligt, har det ej kunnat undgå,
alt redan yttra sig i hufvudsaken. Hvar¬
till skulle det då tjena, alt på en förnyad
remiss, åter igen få enahanda svar, som man
redan erhållit? Jag kan ej heller inse, huru
frågan, under form af återremiss, skulle kun¬
na af Utskottet upptagas. Jagar aflika tanka
med Grefve Posse, att ConstitutionsUtskot-
tet icke, såsom de öfrige Utskotten , under¬
ställer Stånden sin mening i dessa fall, utan
gifver den tillkänna med afgörande-rätt,
så att Ståndet och dess Ordförande måste
ställa sig den till efterrättelse. Således
tror jag något annat icke vara för Rid-
derskapet och Adeln att göra, än att anse
Generalintendenten dorchimont icke vara
Adelsman, hvaraf följden hlifver, att Pol¬
letten återfordras. Vill man likväl få sa¬
ken ånyo behandlad i ConstitutionsUtskot-
tet, inser jag ingen annan utväg der¬
till än att de af Ridderskapet och Adeln,
som icke skulle vara nöjde med Utskottets
Utlåtande, försöka få målet tillbaka genom
motsatt mening med Ordförandens, Redan
bar Ridderskapet och Adeln emot Ja-pro¬
positionen yttrat en stridande tanka; nu
återstår således ej annat än att gifva en
lika stridig tanka tillkänna emot Nej-propo¬
sitionen, ehuru svaret redan är gifvet; ty
saken är ej, såsom Herr Hjerta förmenat,
Den 5 Januarii.
25
i samma skick nu som förra gången. Då
hade ej ConslitutionsUtskottet yttrat sitt
godkännande af Herr Grefvens och Ordfö¬
randens mening; nu deremot har Utskottet
gjort det så tydligt, att ingen kan tveka
derom. Mig synes det följugtligen origtigt,
att betaga oss tiden till vigtigare föremål
derigenom, att vi uppehålla oss med detta
ämne. Att låta saken förfalla, och lemna
den person, som erhållit Pollett, qvar på
Riddarhuset, sedan ConstitutionsUtskottet
förklarat honom ej dertill berättigad, det vo¬
re alt ej visa agtning för våra lagar, att ej
göra afseende på ett svar, som vi sjelfve
hegärt och erhållit från den förnämsta af
Riksens Ständers Afdelningar. Yore det väl
rätt, att på sådant sätt bemöta ett Utskott,
som har en så vigtig magt?
Herr af Uhr: Med anledning af hvad
här blifvit yttradt om återremiss af Con-
stitutionsUtskottets Memorial, samt att Con¬
stitutionsUtskottet utlåtit sig i mera än
hvad remissen föranledde, får jag den äran
upprepa, hvad jag förut yttrat, att Utskot¬
tet ingalunda ingått i pröfning af hufvud-
saken, ehuru Utskottet, för att afgifva ett
motiveradt utlåtande, var tvunget att un¬
dersöka och anföra de skäl, hvarpå Herr
Grefven och Ordföranden grundade sin vä¬
gran att bifalla den begärda propositionen;
och då Utskottet härutinnan fullgjort sitt
åliggande, samt definitift afgjort frågan emel-
Den 5 J a n u a r i i.
Ian Herr Grefven och Ordföranden å den
ena, samt Ridderskapet och Adeln å an¬
dra sidan, hvarutinnan någon förändring
icke vidare kan äga rum; anser jag den nu
ifrågaställde återremissen vara utan allt än¬
damål.
Gretve Frölich: Den värde Talare, sorn.
sist yttrat sig, och som sjelf är Ledamot
af ConstitutionsUtskottet, har besvarat hvad
Herr von Hartmansdorff nyss anfört, då
han syntes förmoda, det ConstitutionsUt¬
skottet verkligen yttrat sig, och haft för af¬
sigt att definitift yttra sig i hufvudfrågan.
Det kan väl vara sannt, att det synes,
som Utskottet gjort det; men om än så vo¬
re, hade Utskottet då öfverskrida gränsen
för hvad det bordt göra. Det hade då af-
gifvit ett svar på en fråga, som vi icke
underställt dess ompröfning, och hvilket
svar, långt ifrån att kunna tjena till grund
för något vårt beslut, vi tvärtom borde
lemna utan afseende. Utskottet har anfört
hufvudsaken såsom ett motif, men kan all¬
deles icke hafva yttrat sig deri med afsigt
att afdöma den. Således finner jag ingen
styrka af Herr von Hartmansdorff^ argu¬
ment. Med eller utan afseende på tidsut¬
drägt, måste vi söka att handla rätt. Jag
förklarar åtminstone min fasta föresatts va¬
ra, att, innan vi votera om något annat,
begära votering om en sådan proposition;
och jag hemställer, om saken då kommer
Den 5 Januarii,
2 5
att gå fortare. Jag har en gång förklarat,
hvarföre jag anser ett sådant förfarande
olagligt, nemligen emedan det är emot for-
merne. Jag kan således ej annat än före¬
na mig med Herr Hjerta i begäran om Herr
Grefvens och Ordförandens hemställan till
Ridderskapet och Adeln, att Constitutions-
Utskottets Memorial måtte läggas till hand-
lingarne, och anhåller att Herr Grefven
måtte, ju förr dess häldre, yttra sig, om
Herr Grefven behagar göra en sådan pro¬
position.
Herr Grefven och Ordföranden förkla¬
rade, det han, i anledning af hvad Hans
Excellence Herr Grefve De la Gardie yttrat,
ansåg sig böra erinra, att Grundlagsfrågor
endast på 3:ne sätt kunde komma till Con-
stitutionsUtskottets åtgärd och handlägg¬
ning, nemligen: dels genom enskild mo¬
tion, ingifven directe till Utskottet j dels
genom Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
hvilken borde, utan att öfverläggning i äm¬
net finge äga rum, genast från Stånden till
Utskottet öfverlemnas; dels ock derigenom,
att Talmannen vägrade en, i hans omdö¬
me, mot Grundlagen stridande, men af
Ståndet yrkad proposition. Att, såsom nu
blifvit begärdt, helt enkelt remittera en frå¬
ga om Grundlagens rätta förstånd och til¬
lämpning till ConstitutionsUtskottet, funnes
icke på något ställe i Grundlagarne tillå¬
tit, och vore ej heller tillförene någonsin
26
Den 5 Januari i.
brukadt. Herr Grefven och Ordföranden
ansåg derföre, alt någon vanlig remiss af
hufvudfrågan till ConstitutionsUtskoltet icke
lämpligen kunde äga rum, utan att den
form, som 55 §. Riksdagsordningen utsta¬
kar, eller genom vägrad proposition, bor¬
de iakttagas. Derigenom vunnes äfven sam¬
ma ändamål, tj hufvudfrågan blefve då öf-
verlemnad till GonstitutionsUtskottets af¬
görande.
Herr Tham, Wollrath: Jag hade ej
ämnat upptaga tiden i detta ämne, men
jag kan ej underlåta att framställa min åsigt
af saken. Då Herr Grefven och Ordföran¬
den förra gången förklarade, att han icke
kunde lemna proposition på något annat
än bifall af RiddarliusUtskoltets Utlåtande;
när detta Utlåtande innehöll vägran för
Generalintendenten dorchimont, att be¬
gagna sin pollett till inträde på Riddarhu¬
set; när på Ridderskapets och Adelns be¬
gäran Ordföranden vägrade, att jframställa
proposition till votering med Ja och Nej
rörande detta Utlåtande; och när Consti-
tutionsUtskottet bifallit eller förklarat rik¬
tig och grundlagsenlig Ordförandens väg¬
ran af propositionen; så hade jag trott, att
saken vore definilift afgjord, och ej vidare
kunde återskickas till ConstitutionsUtskot-
let. Utskottets nu förevarande Memorial
är ju, enligt Grundlagen, en definitif dom
i saken. Jag hemställer, om något annat
Den 5 Ja nu ar i i.
27
Ian dervid göras, än att lägga del till hand-
lingarne, och om någon öfverläggning leder
oss längre, än vi nu äro. Vore det ock
möjligt, att ännu en gång få saken till Con-
stitutionsUtskoltet, hvad skulle det väl sva¬
ra? Jag vill ej inlåta mig i frågan, huru¬
vida Utskottet verkligen besvarat hufvud-
frågan eller ej. Det har dock gillat Ord¬
förandens vägran, att framställa någon an¬
nan proposition, än till Ja på Riddarhus-
Utskotlets Utlåtande, som nekar General¬
intendenten dorchimont inträde på Rid¬
darhuset, sedan det förklarat detta yttran¬
de vara lagligt. Det vore då högst ovän-
tadt, om Utskottet genom återremiss kun¬
de förmås att gifva annat svar, än det nu
gifvit. Jag anhåller om proposition, att
ConstitutionsUtskotlets Memorial måtte läg¬
gas till handlingarne.
Grefve Posse: Jag får endast göra det
tillägg till hvad Herr Tham nyss anfört,
att, om Herr Grefven och Ordföranden
framställer proposition derå, att Constilu-
tionsUtskottets Memorial skall läggas till
handlingarne, det jemväl måtte tilläggas,
att i följd deraf polletten bör Generalin¬
tendenten d’Orchimont affordras.
Grefve Frölich: I sådant fall yrkar jag
votering om denna proposition. Jag anser
det alldeles oriktigt, att på denna väg frånla-
ga^Generallnlendenlen dorchimont denpol-
Den 5 Januarii.
lett han erhållit. Om han fått den med
rätta, tillhör icke mig eller Ridderska-
pet och Adeln nu, att bedömma. Frågan
må blifva in statu quo. Jag får förklara,
att om den enkla propositionen, att blott
lägga Memorialet till handlingarne, ej blif-
ver framställd, måste jag derom yrka vo¬
tering.
Herr Riben: Jag skulle ej upptaga Rid-
derskapels och Adelns dyrbara tid med nå¬
got ytterligare anförande i ämnet, om icke
ett ord angående en förestående votering
hade gifvit tillkänna, att en ännu längre
tid möjligen kunde komma att förspillas.
Hela behandlingen af denna sak bevisar,
mera än man ifrån början kunde förutse,
i hvilken labyrint man kommer, när man
går ifrån formerne. Det förslag Herr Hjer¬
ta gjort, att lägga Memorialet till handlin¬
garne, anser jag vara det rättaste. Min en-
skilta aktning för Herr af Uhr sätter mig
i förlägenhet och tvekan, huru jag skall
bedömma och förstå detta Memorial. Jag
kan ej, jag säger det rent ut, begripa an¬
nat, än att Utskottet yttrat sig i liufvud-
saken. Han deremot säger, att Utskottet ej
gjort det. Att nu återremittera det, anser
jag ändamålslöst. Det tillägg som Grefve
Posse yrkat och Grefve Frölich bestridt,
är alldeles likgiltigt. När Memorialet är
lagdt till handlingarne, är det gifvit, att
Generalintendenten dorchimont ej är er-
D e n 5 3 a n u a r i i.
29
länd Adelsman. Att han har polletten qvar,
betyder ingenting; han har säkert den grann¬
lagenhet, att icke begagna den, och jag
hoppas, att de båda Grefvarne förlika sina
meningar så, att Memorialet får läggas till
liandlingarne, och saken på det sättet en
gång slutas.
Herr Tham: Det är ej min mening
att ingå i undersökning om den väg, som
man gått förut, är den rätta, eller ej. Re¬
sultatet är, att RiddarhusUtskottet förkla¬
rat, att Generalintendenten dorchimont ej
är berättigad till inträde å Riddarhuset.
Ridderskapets och Adelns Ordförande har
förklarat sig ej göra annan proposition, än
till Ja derå. På Ridderskapets och Adelns
yrkande af en annan proposition och Ord¬
förandens vägran att framställa den, har
saken blifvit remitterad till Constitulions-
Utskottet. Detta Utskott är en laglig do¬
mare i saken, och har afgjort den genom
gillande af Ordförandens förfarande. En
rak följd deraf är, att Generalintendenten
d’Orchimont ej äger rätt till inträde här.
Om Ridderskapet och Adeln vill lägga Con-
stitutionsUtskottets Memorial till liandlin-
garne, utan eller med tillägg, är mig lik¬
giltigt; men att Ridderskapet och Adela
äger rätt att göra tillägget, är min öfver¬
tygelse. Det är ej fråga om, att vi skola
tillsätta en Adelsman, eller icke; blott om
Generalintendenten dorchimont får begag¬
3o
Den 5 J a n u a r i i.
na den honom lemnade pollellen. När sa¬
ken är afgjord, mäste den väl äfven kunna
sättas i verkställighet. För öfrigt anser jag
det föreslagna tillägget vara alldeles lik¬
giltigt.
Herr Hjerta: För min del tror jag ej,
att det tillägg Grefve Posse yrkat, skulle
behöfvas. Tvärtom finner jag det vara så¬
rande att tillägga, att en pollett skulle
fråntagas en person, som erhållit den. Jag
är öfvertygad, att sedan Ridderskapets oell
Adelns beslut gifver tillkänna, att Ridder-
skapet och Adeln ej anser General-Inten¬
denten dorchimont såsom Adelsman, be¬
gagnar han sig ej deraf. Jag tror det äf¬
ven vara oformligt, att i beslutet nämna,
att polletten skulle från honom tagas. Jag
vet ej, på hvad sätt det skulle ske, och
hvilken executif åtgärd dervid skulle kunna
vidtagas. Vi äga tillräckliga garantier, då
Memorialet lägges till bandlingarne, och
således genom ett tyst medgifvande gillas.
Jag anhåller derföre, att propositionen måtte
blifva följande: Ridderskapet och Adeln
torde finna, att ingen annan åtgärd ifråga-
kommer, än Memorialets läggande till hand-
lingarne,
Herr von Hartmansdorff': Då det Vaf
af den anledning, att General-Intendenten
d’Orchimont fått pollett, som fråga väck¬
tes om olagligheten deraf, synes det nu¬
Den 5 Januarii.*
3i
mera, sedan denna mening genom Consti-
tutionsUtskoltets Memorial blifvit bekräf¬
tad, vara en följd, alt polletten skall ho¬
nom affordras. Sättet dertill är väl rätte¬
ligen, att sådant sker genom Riddarhus-
Fiscalen, hvilken äger vaka öfver ordnin¬
gen på Riddarhuset. Det är ej Ridderska-
pet och Adeln, som fattat ett beslut i detta
ämne; det är endast Ridderskapet och A-
deln, som ställer, sig till efterrättelse, hvad
GonstitutionsUtskottet förklarat vara Grund¬
lagens mening. För min del tror jag så¬
ledes, att det skulle synas vara att drifva
en lek med hela frågan, om ej någon verk¬
ställighet följde på motion och beslut. Med
samma rätt, som några yrkat proposition
på Memorialets läggande till handlingarne
utan tillägg, med samma rätt yrkar jag-
proposition, att det må läggas till hand¬
lingarne med det tillägg, alt polletten i
följd deraf skall från Herr dorchimont
återfordras.
Herr 1Riben: Numera tyckes det, som
den punkt, hvaromkring discussionen vän¬
der sig, är obetydlig, ty ingen talar mera
om ämnet; frågan är blott, om i proposi¬
tionen tillägg rörande pollettens återfor¬
drande skall äga rum, eller ej. Jag är öf-
vertygad, att det är alldeles likgiltigt. Sä¬
kert har den i fråga varande personen den
grannlagenhet, att lian icke begagnar Pol¬
letten. Men för att gå en medelväg, hem¬
3a
Den 5 Januarii.
ställer jag, om ej Herr Grefven och Ord¬
föranden skulle behaga göra proposition på
Memorialets läggande till handlingarne, med
det tillägg, att RiddarhusFiscalen anbefal-
les gifva General-Intendenten dorchimont
tillkänna Ridderskapets och Adelns beslut.
Det förekommer mig troligt, att Riddar¬
husFiscalen då blefve i tillfälle, att i nästa
plenum underrätta Ridderskapet och Adeln',
att polletten blifvit till honom återställd.
På sådant sätt kunde vi kanske undvika
en tidsödande votering.
Friherre RidderstolpeFredrik: I huf-
vudsaken är jag förekommen af Hr Riben,
emedan jag hade ämnat föreslå ett Proto-
collsUtdrag, i stället för tillägget om Pol¬
lettens afFordrar.de. Jag tror ej något an¬
nat behöfvas för att få General-Intenden¬
ten dorchimont att återlemna den. Torde
hända äro vi äfven skyldige honom denna
grannlagenhet, enär hela frågan uppkom¬
mit genom ett misstag.
Grefve Frölich: Jag skall ej vara der¬
emot att, sedan Utskottets Memorial först
blifvit lagdt till handlingarne, en Ledamot,
i form af enskild motion, väcker den frå¬
gan, att polletten skall återfordras. Men
jag måste lägga mig emot, så vidt min
stämma förmår göra sig hörd, att frågan
om polletten blir förenad med den, som
en-
Den 5 Januari i.
33
endast Lör vara, att emottaga det definitiva
Leslut ConstitutionsUtskoltet lemnat, och
hvilket ej angick pollettens återtagande, eller
General-Intendenten d’Orchimonts Adel¬
skap, utan blott frågan, huruvida vägran¬
det af proposition var riktigt; ty detta
var den enda fråga, hvaröfver Constilu-
tionsUtskottet ägde rätt att yttra sig. I
samma mån Memorialet vore svar på nå¬
got annat, vore det olagligt. Således kan
det ej föranleda till annan åtgärd, än att
det lägges till handlingarne. Det måste blif¬
va en sak för sig, att återfordra polletten.
Jag får förnya min anhållan, att proposi¬
tionen måtte blifva helt enkel på Memoria¬
lets läggande till handlingarne. Sedan skall
jag, om ingen annan gör det, såsom en¬
skild motion proponera, att polletten måtte
återställas.
Herr Rosenbladj Bernhard: Sedan Con-
stitutionsUtskottet, med den rätt Grundla¬
gen lemnar detsamma, förklarat vägran
att framställa annan proposition, än den,
sorn icke medgifver General-Intendenten
dorchimont inträde på Riddarhuset, vara
lagenlig; lärer det vara en pligt mot Grund¬
lagen, att delta beslut sättes i verkställig¬
het, äfvensom att det meddelas den det rö¬
rer. Men jag medgifver tillika riktigheten
af den känsla, sora vill vid detta meddelan¬
de bevara den grannlagenhet man är skyl-
9 H. 3
34
Den 5 J a n u a r i i.
dig, då frågan är att ett helt Stånd fram¬
träder med ett beslut, som rörer en en¬
skilt mans rätt. Jag hemställer således,
om ej tankarne kunde förenas, i händelse
Herr Grefven och Ordföranden behagade
framställa den proposition, att Memorialet
må läggas till handlingarne, samt i följd
deraf RiddarhusSecreteraren genom Proto-
coilsUtdrag underrätta Herr General-Inten¬
denten dorchimont om sakens utgång.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag måste säga, att för mig synes
det likgiltigt, i fall Ridderskapet och Adeln
fattar beslut, att lägga Memorialet till hand¬
lingarne, antingen polletten affordras ge¬
nom Riddarhus-Fiscalen eller Riddarhus-
Secreteraren, Men det är i afseende på
hufvudsaken jag får hemställa, om ej, se¬
dan en Ledamot af ConstitutionsUtskottct
yttrat, alt Utskottets tanka ej varit annan,
än att gifva tillkänna, att Utskottet god¬
känt Ordförandens vägran af proposition,
men ej att yttra sig i hufvudsaken, vår
skyldighet är, alt begära ConstitutionsUt-
skotlets yttrande deröfver. Jag förutser vis¬
serligen, att delta yttrande skall blifva i
enlighet med det redan afgifne Memorialet,
ehuru jag ej delar Herr Cederschölds tanka,
att det var nödvändigt för Utskottet att
anföra de motiver det uppgifvit; men jag
tror, att vår aktning för en person, som
vi utesluta på ett, efter min öfvertygelse,
Den 5 Ja n u n r ii.
ensidigt sätt, fordrar, att vi mätte få eli
yttrande af ConstitutionsUtskottet i huf-
vudsaken, sorn berättigar till handlingen,
och att det således blott är Ridderskäpet
och Adela, som verkställer, hvad Utskottet
yrkat.
Grefve Posse: Så vidt jag kunnat fat¬
ta, är enda orsaken, hvarföre Grefve Frö¬
lich och jag äro af olika tankar i denna
fråga, att Grefve Frölich ej vill, att Ord¬
föranden skall äga motionsrätt. I denna
satts instämmer äfven jag; men jag grun¬
dar mitt yrkande derpå, att Herr Riben
förut väckt frågan. Således kan den nu
pröfvas. Jag vill likväl ej vara envis, och
instämmer gerna i Memorialets läggande
till handlingarne, med det tillägg i Beslu¬
tet, hvilket jag förut tagit mig friheten
föreslå.
Herr Cederschöld: För att så mycket
möjligt är, förlika meningarne, får jag hem¬
ställa, om ej den ena meningens förtäckta,re
skulle vara nöjde, att Memorialet lägges
till handlingarne, och att General-Intenden¬
ten dorchimont derom underrättas genom
ProtocollsUtdrag; samt den andras försva¬
rare vara försäkrade, att Fiscalen ej un¬
derlåter sin skyldighet, i fall polletten här
skulle uppvisas.
Grefve Frölich: Som det endast var
min mening, att få båda frågorne åtskilde,
3*
36
Den 5 Januarii.
och jag gerna antager hvarje utväg att på
det mest delicata sätt öfverlemna notis oui
sakens utgång till den ifrågavarande perso¬
nen; så är jag Herr Rosenblad förbunden
för dess förslag till proposition. Om vi
nemligen lägga Memorialet till handlingar-
ne, och derjemte underrätta General-Inten¬
denten dorchimont om den utgång denna
sak tagit, så anser jag oss hafva vunnit det
ändamål vi åsyftat, utan alt hafva fattat ett
olagligt och oformligt beslut. Jag tror sä¬
kert, att polletten då ingår tillhaka till
Riddarhuset. På detta sätt vill jag justera
min anhållan, och begära propositionen
sådan, som Herr Rosenblad den föreslagit.
Friherre ÅkerhjelmGustaf Fredrik:
Sedan ConstitutionsUtskottet, med den rätt
Grundlagen lemnar, förklarat, att General¬
intendenten d’Orchimonts inträde på Rid¬
darhuset är stridande mot Grundlagen,
hemställer jag, om vi hafva annat att gö¬
ra, än lägga Utskottets Memorial till hand-
lingarne, och genom ProtocollsUtdrag med¬
dela General-Intendenten dorchimont un¬
derrättelse om hvad Grundlagens tolkare
yttrat. När han erhåller delta yttrande,
lärer han ej tveka, att återlemna polletten,
som då i hans hand är en olaglighet.
Herr Grefven och Ordföranden hem¬
ställde, om Ridderskapet och Adeln in¬
Den 5 J a n u a r i i.
37
stämde uti den af honom vid målets före¬
dragning gjorde framställning.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Ordfö¬
randen frågade, om Ridderskapet och Adeln
yrkade proposition i ett motsatt förhållande.
Ropades äfven Nej.
Herr Riben: Efter den riktning dis-
cussionen nu fått, tror jag, att proposition
kan göras på Memorialets läggande till
liandlingarne, med det tillägg, att General¬
intendenten dorchimont om innehållet af
Memorialet må underrättas.
Herr Grefven och Ordföranden hem¬
ställde, om Ridderskapet och Adeln beha¬
gade lägga ConstitutionsUtskottets Memo¬
rial till liandlingarne, med det tillägg, att
Polletten borde, genom RiddarhusFiscalen,
af General-Intendenten d’Orchimont åter-
hegäras.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Ordföranden föreslog, att ConstitutionsUt-
skottets Memorial måtte läggas till hand-
lingarne, samt att RiddarhusSecreteraren
borde om Ridderskapets och Adelns beslut
underrätta Generalintendenten dorchimont.
Ropades starka Ja.
38
Den 5 J a n u a r i i.
flans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag anhåller, att till Protocollet
få anmäla min reservation emot Ridderska-
pets och Adelns nu fattade beslut, och gol¬
det desto heldre, som jag anser Ridderska-
pet och Adeln lika litet kunna fråntaga,
som tillägga, någon Adelskap.
Herr Hjerta: Fastän jag föreslog be¬
slutet i denna sak, får jag dock reservera
mitt tänkesätt till. Protocollet, att nemli¬
gen hela denna frågas afgörande berott på
ett fullkomligt missförstånd om rätta me¬
ningen af ordet utgång i 07 §. Regerings-
Forinen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken ankom härefter och emot-
tog klubban af Grefve Lewenhaupt.
Upplästes Allmänna Besvärs- och Oe-
conomieUtskottets den 16 sistlidne Decem¬
ber under N:o 3 aflåtne Memorial, deruti
Utskottet till den åtgärd Rikets Ständer
kunde anse lämpelig, gjort anmälan derom,
att Hedervärda BondeStåndet utsett Supp¬
leanter för de Utskotts Ledamöter af Stån¬
det, som af anmält förfall voro hindrade att
sig i OeconomieUtskottet infinna.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo Friherre,Cederströms,
Anders, den i5 sistledne December e. m.
Den 5 J a n u a r i i.
39
på bordet lagde Motion om understöd för
Gustafsbergs PorcellainesBruk å Wermdön.
Friherre Cederström, Anders, hade
inlemnat följande, sorn upplästes:
Min Motion om understöd för Gustafs¬
bergs PorcellainsBruk å Wermdön har jag
gjort af de skäl Motionen innehåller; men
då en af Ledamöterne i BruksBolaget se¬
dermera i ämnet lemna t upplysningar, som
förut voro mig okände, får jag berörde min
Motion härigenom återkalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
La.ndtMa.rska.lken hemställde, att Friherre
Cederströms motion, i följd häraf, måtte
förfalla; hvilket bifölls.
Vid förnyad föredragning af Riddar-
husUtskottets, den 16 sisth December af-
gifne, och den 2g i samma månad e. m.
på bordet lagde, Memorial, innefattande
utlåtande öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets, under den 24 November sist¬
lidet år, förut aflåtne Memorial, med yt¬
trande öfver BevillningsUtskottets anhållan,
att till Sessions- och Arbetsrum få, un¬
der innevarande Riksdag, begagna den så
kallade SecretaUtskottsSalen å Riddarhuset;
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att,
nied bifall till hvad Riddai husUtskottet uti
förstnämnde Memorial hemställt, tillåta, att
BevillningsUlskottet må under innevarande
4°
Den 5 Januari?.
Riksdag begagna den så kallade Secreta-
Utskotls-Salen och rummet der utanfore
jemte de derstädes nu befintlige möbler,
samt erhålla nödig ved lill eldning, emot
en hyressumma af 66 R:dr 32 sk. Banco i
månaden, dock med vilkor, att, i anseende
till angelägenheten af eldens behöriga vår¬
dande, eldningen varder besörjd af någon
vid Riddarhuset anställd och i sådant än¬
damål af BevillningsUtskottet antagen Vakt¬
mästare.
Upplästes StatsUtskottets den 23 sist-
lidne December aflåtne 2:ne Memorial, in¬
nefattande 2:ne anledningar till anmärknin¬
gar, den ena mot Föredraganden af Krigs-
Ärender, samt den andra mot Föredragan¬
den af Handels- och FinanceÄrender, hvar¬
om remiss blifvit begärd till Constilutions-
Utskottet, inför hvilket anledningarne upp¬
gifvas skulle; och blefvo berörde tvenne
anledningar till anmärkningar, jemlikt 29
§. i Riksdagsordningen, till Constitutions-
Utskottet remitterade.
Föredrogs till remitterande Friherre
Wredes, Carl Henrik, den i5 sistlidne De¬
cember e. m. på bordet lagde Motion, att
KrigsCollegii befattning med Indelta Ar¬
meens Boställen, måtte upphöra.
Herr af Sillen ^ Lars Gabriel , hade
inlemnat ett anförande, som upplästes, så
lydande:
Den 5 3 a n u a r i i.
Friherre Wrede liar sökt fästa Rid-
derskapets och Adelns uppmärksamhet på
olämpligheten af Kongl. KrigsCollegii be¬
fattning med Indelta Armeens Boställen,
och derföre föreslagit, att den skulle med
i83o års början upphöra, samt Landshöf-
dingarne och RegementsCheferne anbefal¬
las, att om dem ensamme taga vård, der¬
till de till Kongl. Maj:t i underdånighet
skulle ingifva projecter, grundade på olika
förhållanden i hvarje Provins.
Hvad Friherren egentligen menar med
olämpligheten af Kongl. KrigsCollegii be¬
fattning med Indelta Armeens Boställen,
kan jag ej rigtigt inse. Afser sådant de
åligganden Kongl. Collegium har, jemte
Kongl. KammarCollegium, att på 3o år
förarrendera vissa Boställen för Indelnings-
hafvares räkning, äro skälen för och emot
denna åtgärd så mångfaldiga, att jag icke
tilltror mig förmågan att dem alla upptaga
och besvara. Syftar åter Herr Friherren
på det öfverinseende om MilitiaeBoställens
skötsel och vård, som blifvit Kongl. Krigs-
Collegium ålagdt uti Husesyns- och Bo-
ställs-Ordningen den i5 September 1^52
samt Kongl. Förklaringen deröfver af den
23 Januarii 1770, så vågar jag tro, att Herr
Friherrens yttrade tanka icke delas af alla.
Det var en tid, då man ännu ej hun¬
nit vinna erfarenhet, huru angeläget detta
42
Den 5 Januari i.
inseende var, och man lemnade icke liärät
all den uppmärksamhet, som ärendets be¬
skaffenhet kräfde; men följden visade sig
också icke uteblifva. En stor del Boställen
vansköttes och byggnaderna förföl lo; Hus-
röteBalancer uppstodo, och måste efter fö¬
regångne långa undersökningar afskrifvas,
stundom till belopp, som öfverstego Bostäl¬
lets halfva värde. Tilllrädare af sådane
Boställen voro de, som häraf egentligen
blefvo lidande; ty då de emottogo en van¬
skött jord och nedrötta byggnader, blef af-
kastningen ringa och ofta ej tillräcklig till
Boställets iståndsättande.
Kongl. KrigsCollegium insåg, att detta
onda ej kunde afhjelpas utan allvarsam¬
mare föreskrifter om författningarnes efter¬
lefnad vid tillsynen öfver Regementernes
Boställen, och Kongl. Collegium meddela¬
de dem, der sådant fanns nödigt, samt
följde med oafbruten uppmärksamhet de
åtgärder, som i anledning deraf togos.
Yerkningarne deraf hafva visat sig välgö¬
rande, ehuru icke alltid för den Indelnings¬
hafvare, hvilken måst besörja Boställets
upphjelpande, men likväl för Armeen och
landet i allmänhet, som alltid lider af
Boställens vanskötsel. Jag tror således, att
Kongl. KrigsCollegii befattning med Ar¬
meens Boställen icke är så olämplig, och jag
förmodar, att den äfven skall af Boställsin¬
nehafvare, som nitälska för det allmännas
Den 5 Januari i.
43
förkofran och icke misstaga sig om med¬
len dertill, betraktas med mindre obehag,
då en gång de brister varda afhjelpte, som
finnas i nu gällande författningar, och dem
Kongl. KrigsCollegium sökt undanrödja uti
det förslag lill ny Boställsordning, Kongl.
Collegium, efter Ilerrar Landshöfdingars
och RegementsChefers hörande, på Nådig
befallning till Kongl. Maj:t i underdånig¬
het afgifvit, men hvilket ännu icke lärer
hafva undergått Kongl. Maj:ts Nådiga pröf¬
ning.
Friherre Wrede har derjemte föreslagit
fördelning af MilitiasBoställsCassans Capi¬
tal på Regementerne, hvilka med räntan
på hvarje Regementes andel skulle upp¬
bygga Caractershus å de ännu obyggde
Chefs-, Majors-och Capitaines-Boställen, och
dessa Boställen förmenar Friherren då kun¬
na vara med sådane Hus försedde inom 10
å 12 år, till fördel för Boställs-innehafvare
och Boställen.
För alt utröna, hvad mer eller min¬
di e grundad rättighet Friherren kunnat äga
lill den yrkade fördelningen af Cassabe-
ballningen, låtom oss undersöka, huru Cas-
san tillkommit, och huru den användes.
Ifrån Indelningsverkets början bestodo
dessa medel endast af de räntor, som utgå
vid Regementerne under namn af Reserve-
Ilemuiunsränlor, utgörande efter Krono var-
44
Den 5 J a n u a r i i.
di 1397 R:dr 33 sk. 6 r:st. samt Säleri-
frihelsmedel 29 R:dr 3 sk. 6 r:st. årligen;
men enär detta var otillräckligt för Boställs-
Yerkets utgifter, och tillskott dertill ofta
inåste göras af Extra Statsmedel; så be-
slöto Rikets Ständer vid 1769 års Riks¬
dag, att StatsYerket en gång för alla skulle
biträda BoställsVerket med 4 Tunnor Guld
inom 3 års tid, genom hvilken ytterligare
anvisning, jemte den förut vidtagne anstalt,
alt göra MilititeBoställs-fonden medelst ut¬
låning fruktbar, Rikets Ständer ansågo, alt
fonden, utan Statens vidare gravation, bor¬
de i alla tider kunna bära sina kostnader.
I början skulle inga nybyggnader företagas
förr, än fonden vunnit tillväxt, utan i det
stället utgifvas Inqvarteringspenningar till
så väl de Officerare, som å deras Bostäl¬
len saknade Caractershus, som till dem,
hvilka vid IndelningsVerkets inrättning icke
erhöllo Boställen; men sedan fonden, ge¬
nom de ytterligare anslagne medlen samt
deras utlåning emot ränta, blifvit ökad,
började nybyggande af Caractershus, hvil¬
ket fortsättes med ett visst årligt anslag af
Cassans inkomster, som derjemte använ¬
das till underhållande af redan uppförde
Caractershus och källare, till Inqvarterings¬
penningar för de Officerare, som icke haf¬
va Caractershus å deras Boställen, till dem
vid Westmanlands, Dahl, Helsinge och We¬
sterbottens Regementen, som ej erhållit Bo¬
ställen, till penningelöntagande Cornelter
Den 5 Januari!.
45
och Underofficerare vid Kongl. LifRege-
ments Husarer, samt till Fältväblarne vid
Norra och Södra Skånska InfanterieRege-
menterne. Dertill kommer aflöningén för
Tjenstemännen i det Contoir, som besör¬
jer BoställsÄrenderne, samt derutöfver af¬
löning till åtskillige af Kongl. KrigsColIe-
gii öfrige Embets- och Tjenstemän, enligt
Statsregleringen vid 1809 och 181 o årens
Riksdag.
Fondationen af Militiae-Boställs-Cassan
jemte de årliga räntor, som dertill ingå, har
bestämt denna Cassas egenskap, och så väl
Kongl. Maj:t som Rikets Ständer hafva i
följd deraf förklarat densamma bestå af
Statsmedel, samt derföre böra af Rikets
Ständer eller deras Revisorer granskas. Den¬
na Cassa har ju tillkommit genom den om¬
tanka Rikets Ständer i fordna tider ådaga¬
lagt om BoställsVerkets upprätthållande, och
en sparsam administration har uppbragt
Cassan till den höjd, på hvilken den nu
står. Dess tillgångar, använda oförryckt till
de ändamål, hvarföre de äro bestämda uti
1770 års Kongl. Förklaring, kunna ock,
sammanhållne, någorlunda blifva derföre
tillräcklige, så att alla Cbefs-, Majors- och
Capilaines- samt RyttmästareBoställen inom
en icke mycket aflägsen tid måga kunna
med Caractershus förses och Inqvarterings-
penningarne ökas i alla öfriga grader, utom
för GeneralsPersoner och RegementsChefer,
46
Den 5 J a n u a r i i.
hvilka nyligen deruti erhållit en betydlig
förhöjning.
Men antager man Friherre Wredes för¬
slag, huru kommer det då att gå med Ca-
ractershusens uppbyggande och Inqvarle-
ringspenningarnes tillökning? Om Cassans
Capital, som vid sista Bokslut utgjorde
362,714 R:dr i3 sk. 3 r:st. Banco, förde¬
las lika emellan alla indelta Regementen,
erhåller hvart Regemente r 5,770 R:dr 9 sk.
Beräknas derå endast vanlig ränta efter 6
procent, utgör denna efter Bevillnings af¬
drag 914 R:dr 32 sk. 3 r:st.
Att detta vid alla Regementen blefve
tillräckligt att, jemte de vid Regementet
afsatte Reserve-räntorne, besörja Inqvarte-
ringen, underhålla redan befintlige bygg¬
nader, och derjemte inom 10 å 12 år upp¬
föra Caractershus på alla Chefs-, Majors-
och Capitaines- eller Ryttmästare-Boställen,
der sådane Hus nu ej finnas, det synes
mig desto mindre troligt, som, enligt in¬
kommit kostnadsförslag, af Synerätt för-
fattadt, för uppförande af ett enda Carac¬
tershus fordras icke mindre än 22,963 R:dr
4 sk. Banco. Kunde man vinna ett sådant
resultat af bifall till Friherre Wredes mo¬
tion, skulle jag vara den första att den¬
samma understödja; men då jag fruktar mot¬
satsen, på den grund, att fonden, samman¬
hållen, kan gifva en revenue, som, anvärnl
Den 5 Ja n ti a r i i.
47
med omsorg och på de ställen der behof-
vet är störst, åstadkommer verklig nytta,
livaremot densamma, splittrad, blifver al¬
lestädes otillräcklig, kan jag ej undgå vörd¬
samt afstyrka motionen, hvilken för Bo-
ställsVerket ej kan bereda någon fördel,
men väl för en framtid hafva menliga följ¬
der för StatsVerket, som vanligen måste
fylla bristen, der sådane uppkomma, samt
derjemte rubba enskilde personer iden trygg¬
het, hvarmed de af Cassan nu innehafva
Lån, men hvilka då till stor del komrao
att indrifvas, antingen för Regementets
behof att använda sjelfva Capitalet, eller i
anseende till Lån-innehafvarens aflägsenhet,
serdeles ifrån de Norra Regementerne, inom
hvilkas område Cassan icke har några for¬
dringar, och som skulle finna för sig allt
för besvärligt att i aflägsna orter indrifva
räntemedlen. Den kännedom jag i före¬
nämnde ämne bör äga, har föranledt mig
att afgifva detta yttrande, som möjligen kan
innefatta någon nyttig upplysning för det
Utskott, der motionen kommer att hand¬
läggas, och dit jag vördsamt anhåller att
detta mätte få åtfölja.
Friherre Wredej Carl Henrik„ upp¬
läste följande:
Herr af Sillen har yttrat, det han ej
rigtigt förstått min mening uti min mo¬
tion. Jag hade trott, att orden varit tydli¬
ga, då jag sagt, att KrigsCollegii befattning
48
Den 5 Januari i.
med Indelta Arniéens Boställen borde upp-»
höra med i83o års början. Min mening
dermed har varit, at såväl den befattning
Kongl. Krigs- och KammarCollegierne haft
med de nu varande 3o års arrendena, sorn
det öfverinseende KrigsCollegium baft, en¬
ligt Författningen af år 1^52 och förklarin¬
gen deröfver af år 1770, sig anbefaldt, bor¬
de förflyttas på Landshöfdingen i den pro¬
vins, der Bostället är beläget, samt Chefen
för Regementet, och de personer Kongl.
Maj:t fann nödigt att af Mititaire eller Ci¬
vile personer sätta uti denna Comité.
Orsaken till den af mig sökta förän¬
dring af öfverinseendet å Boställen, här-
rörer af den erfarenhet jag baft, att Bo¬
ställen ofta lidit skada genom det, att en
naturlig tidsutdrägt uppkommit genom cor-
respondence med Collegium om saker, sorn
genast tarfvade skyndsam åtgärd, och hvar¬
igenom en småsak ofta kunnat genom dröjs¬
målet vara Bostället för framtiden till stort
mehn. Synnerligast har detta inträffat med
3o års arrenden, der, genom denna lagli¬
ga långsamhet uti verkställandet af ensak,
som fordrade skyndsamhet, Boställen till
och med blifvit i ödesmål. Förhållandet
har verkeligen så inträffat vid Kongl. Kro¬
nobergs Regemente, att genom det Cautio-
nister ocd Arrendatorer blifvit urståndsät¬
ta att betala det ingångna Arrendet, och i
Octo-
Den 5 Januarii.
49
October, November eller December måna¬
der anmält till Landshöfding och Rege¬
mentschef, att de önskade blifva fria från
sina ingångna förbindelser, emedan de ej
egde någon tillgång till arrendets betalan¬
de, har följden blifvit en ansökan hos
Krigs- och KammarCollegierna om ny Auc¬
tion. Detta med skyndsamhet af Collegier-
na expedieradt till Landshöfdingen, Auc-
tionens utsättande af honom, och densam¬
mas förrättande, har dock så länge dragit
på liden, att den, som speculerat på Bo¬
ställets arrenderande, ej vågat bjuda der¬
på, emedan det varit så nära lill den 14
Mars, då han skulle mottaga detsamma. Stun¬
dom har kanske denna Auctionsdag blifvit
utsatt i slutet af Mars; hvarigenom det blif¬
vit en omöjlighet för någon Bonde att kun¬
na vänta på denna Auction, som öfverskri¬
da den tid, då, såväl enligt allmänna lagen
som allmänna bruket, nya hemman motta¬
gas. Ödesmål är då lotten för detta Bo¬
ställe, och sedan det en gång haft det obli¬
da ödet att ligga i ödesmål, har det fått
ropet emot sig, så att sällan någon or¬
dentlig brukare vill det emottaga, utan
mindre ordentliga personer blifva de en¬
da, som vid den derefter hållna Auction
göra anbud. Följden blifver nya fallisse-
menter; och flera repeterade sessioner med¬
föra Boställets försämrande.
9 H. 4
Den 5 Januari i.
Om Regementschef och Landshöfding
ägt ensamt öfverinseende, hade de ge¬
nast låtit utlysa Auction och lemnat Bo¬
stället till den förste speculanten, hvarige¬
nom allt detta onda hade varit hulpet.
Äfven tror jag, alt de personer, som böra
hafva öfverinseendet å Boställens skötsel
och vård m. m. böra äga fullkomlig kän¬
nedom om den Pro vincens sätt att bruka
jorden, samt de förhållanden, som kunna
hafva gemenskap med bättre vårdande af
Boställen. Dessa äro snart sagt olika i hvar¬
je Province. De personer, som bo i or¬
ten, böra ega mera kännedom derom, än
Kongl. KrigsCollegii Ledamöter; och af
den orsaken anser jag det vara mera gag-
neligt för Boställens vårdande, att Lands¬
höfding och Regementschef hafva ensam¬
me inseendet öfver dem.
Herr af Sille'n yttrar vidare, att Kongl.
KrigsCollegium fann nödigt, att genom alf-
varsamma föreskrifter anbefalla sträng till¬
syn öfver Boställens vårdande, och att verk-
ningarne deraf hafva visat sig välgörande.
Jag har aldrig nekat och kan ej neka det
nit, hvarmed Kongl. KrigsCollegium haft
omvårdnad för Boställens skötsel m. m.;
men jag kan ändå ej förena mig med Herr
af Sillen om, hvad Lieutenants- och Fän-
driksBoställena angå, att följderna visat sig
välgörande, ty, efter min tanka, äro dessa
mindre Boställen i sednare tider mycket
Den 5 J a n ti a r i i.
5i
försämrade. Orsaken dertill ligger hvar¬
ken uti försumlighet af RegementsChefs el¬
ler hos Kongl. KrigsCollegium, utan det
härrörer ifrån andra källor. Kastora en
hlick på, huru med dessa mindre Bostads¬
delar har varit förhållandet uti äldre ti¬
der. Det brukades ofta af Indelningshafva-
ren sjelf, hvilket sätt visserligen för Bostäl¬
lens vårdande är det lyckligaste; men se¬
dan åkerbruket feck det olika förhållandet
emellan höga tjenstefolks loner och värdet
af landtmanna-producter; har det blifvit
för Indelningshafvare med dessa små Bo¬
ställen en saker väg till olycka, alt bruka
dem sjelf, emedan intresset af den summa
han nedlagt lill inventarier af kreatur, åker
och körredskap, äfvensom de dryga tjen-
slefolks-lönerne alldeles medtagit den reve-
nue han af Bostället haft. Och då man
tillägger byggnadsskyldigheter med alla till
ett Boställe hörande onera, blef det en
omöjlighet, med kanske ganska få undan¬
tag, för Lieutenanter och Fändrikar, att
sjelfve bruka sina Boställen. Man tog då
det partiet, att öfverlemna dessa Boställen
på tjenstetid till en Arrendator; desse om¬
byttes ofta med hvarje Indelningshafvare,
kände sin korta tid att vara Arrendatorer
af Boställena, hade kanske ingått ett drygt
arrende, och enda sättet att kunna betala
det var, att utsuga jorden, försämra än¬
garna medelst hård betning, emedan derfö-
4*
5a
Den 5 Janu ari i.
re kunde erhållas en contant inkomst, utan
att bry sig om att Bostället derigenom i en
framtid skulle försämras, väl vetande, att
Contractet ej räckte längre än för den In¬
delningshafvare!» tid. På sädant sätt bör¬
jades försämringen af dessa mindre Boställs-
delar. Man fann då i sednare tider olämp¬
ligbeten häraf, och tänkte, att det onda
skulle hjelpas med bortarrendering på 3o
år. Detta sätt att bortarrendera Boställen
på längre tid, är visserligen det enda för
dessa små Boställsdelars bestånd i fram¬
tiden, om man blott gör afseende på Bo¬
ställets vårdande, och sätter ett sådant pris
på dess utarrenderande, att arrendatorn
kan slå sig ut. Denna princip nyttjar hvarje
klok egendomsherre vid bortarrenderandet
af sina hemman till Bönder; detta bade äf¬
ven bordt ske vid bortarrenderandet af Kro¬
nans jord. Men i stället tillät man, alt
arrendet på Auction högt uppdrifvits; och
då med desse 3o års arrenden börjades, var
Landtmannen så förvillad, att lian trodde,
det de priser, som då voro gällande, skulle
blifva i en framtid äfven beståndande. Följ-
derne af dessa för högt uppdrifne arren¬
den har jag förut haft äran beskrifva.
Hade det nu af mig föreslagna project,
nemligen att Regementschef och Landshöf¬
ding haft inseendet öfver Boställena, varit
gällande, då 3o års arrenden börjades; ha¬
de kanske dermed något af det onda varit
Den 5 Januari i.
53
hulpet, emedan RegementsChefen ej tillå¬
tit så högt uppdrifvande af de contanta ar-
rende-afgifterne.
Vidare yttrar Herr af Sillen, sig om
det af mig föreslagna sätt till den nu va¬
rande Capitalfonds delande emellan Rege¬
menterna, att han anser det för omöjligt
för Regementerna att med denna lilla fond
hunna få Boställen uppbyggda, och fram¬
kastar såsom skäl dertill, att kostnadsför¬
slag för ett enda Caractershus har uppgått
till 22,963 R:dr 4 Banco. Just detta
kostnadsförslag styrker mig i min satts om
nödvändigheten af Cassans delning; ty blef-
ve den delad på Regementerna, så kunde
sådane oerhörde förslager ej uppkomma,
emedan hela Capitalet ej räckte till f för
bebyggandet af ett enda Caractershus. Går
ett sådant kostnadsförslag i verkställighet på
det sätt organisationen nu är, så är hela
revenuen för ett år medtagen, hvarigenom
icke allenast mindre Boställsdelar blifva
obebyggda, utan äfven nödiga reparatio¬
ner å Caractershus alldeles uraktlåtne, och
således tarfva dessa hus för ett annat år
en högre reparationssumma; och skulle
det året äfven ett sådant drygt kostnads¬
förslag gå i verkställighet, så uteblef na¬
turligtvis äfven detta år medel för repara¬
tioner; då skulle desse Hus blifva ohjelp-
liga att reparera, och följden blifva den,
att Caractershusen måste försäljas, samt
54
Den 5 Januari i.
Boställena förblifva utan Caractersbus. Jag
banner verkeligen. sådana förhållanden, att
Caractershus blifvit omöjliga att reparera,
och måst för en ganska liten summa för¬
säljas, endast och allenast af den orsak,
att Kongl. KrigsCollegium ej haft på flera
år tillgång på medel till dessa i början gan¬
ska obetydliga reparationers verkställande.
Jag vet ganska väl, att nuvarande organi¬
sation är satt på tvenne Titlar nemi. ny¬
byggnad och reparationer; men jag tror
mig äfven veta, att det handt ibland, att
då den summa för året, som varit anslagen
till nybyggnader, varit slut, har man ta¬
git fyllnaden af den revenue, som varit
anslagen till Boställens reparerande; och
derigenom har naturligtvis yppat sig brist
för Boställens reparationer, och sluteligen
gjort ett behof af nya Caractershus upp¬
byggande. När man då tillägger det olyck¬
liga sätt, som i Collegium blifvit stadfä-
stadt för medels anslående till uppbyggan¬
det af Caractershus, att lottning skulle ske
för erhållandet deraf, kan man lätt förkla¬
ra sig den olikheten i antalet af bebyggda
Boställen vid serskilde Regementer, sorn
går till den grad, att vid Kongl. Krono¬
bergs Regemente endast finnes ett Rege-
mentsOflicersBoställe samt 3:ne Capitains-
Boställen bebyggda. Ägde Regementer na
denna Cassa delad sig emellan, så utgjor¬
de andelen på hvarje Regemente nära 16,000
R:dr B:co; intresset för detta Capital skul-
Den 5 J a n u a r i i.
55
lc ovilkorligen i Ränteriet deponeras, lills
andra årets revenue inkom, då bebyggan¬
det af ett CapitainsBoställe ovilkorligen
skulle ske; ägde det Bostället skog på sina
ägor, tjenligt till virke, så skulle med en
noga eftersyn Caractershus, enligt den nu
fastställde ritning, för desse 2:ne års in¬
tresse af Regementets Boslällsfond kunna
bebyggas, och om man dermed fortfor allt¬
jemt till alla CapitainsBoställen först voro
bebyggda med Caractershus, och turen se¬
dan kom till Majors- och sist till Regemenls-
ChefsBoställena; så finnér man lätt, attalia
Boställen i en framtid skulle blifva be¬
byggda med blotta intresset af det Capi¬
tal, som Regementet blifvit tilldeldt. De
vid hvarje Regemente tilldelte Reserve-
liemman och Reserve-spannemålen skulle
blifva anslagne till reparationer för Carac-
tershusen, och till inqvarteringspenningar
för dem, som ännu ej erhållit Caractershus
å sina Boställen. De Regementer, som vid
denna delning af Cassan hade mäst bebygg¬
da Boställen, skulle naturligtvis hafva en
stor förmån deraf, och kunde säkerligen
inom io å 12 år ega alla sina Boställen
bebyggda; men jag medgifver, alt tiden
blifver längre för dem, som ej ega den
lyckan att hafva så många Boställen be-
byggda; dock skulle äfven de hafva säker¬
het att i en framtid vinna det ändamål,
hvilket jag igenom det nu varande sätt med
fondens samlande på ett ställe aldrig tror
56
Den 5 Januari t.
kunna inträffa, af ofvan anförde skäl. Att
det är af oberäkneligt värde för tjensten,
att hafva Boställen bebyggda, synnerligast
CapitainsBoställen, kan säkerligen ej bestri¬
das; och om desse tillförene varit bebygg¬
de med Caractershus, hade kanske Capi-
tainerne sjelfve bebott och brukat dem.
Hade då det lyckliga förhållande egt rum,
som Kongl. Majrts nu afgifne Nådiga Pro¬
position till Ständerna afser, att nemligen
alla löner inom hvarje grad varit lika, så
hade dessa Boställen haft den lyckan, att
ej så ofta ombyta Indelningshafvare, utan
den yngste Capitainen hade då bibehållit
det Boställe han då feck, så länge han var
uti den graden; och säkerligen skulle dessa
Boställen då hafva blifvit förbättrade. Äf¬
ven skulle det förhållande varit högst lyck¬
ligt för SoubalternOfficerare vid Compag-
niet, emedan troligen mången af desse un¬
ga Officerare då kunnat få bo hos sin Ca¬
pitaine under de tider han haft tjenstgö¬
ring vid Compagniet, i stället för att han
nu är tvungen att oftast inaccordera sig på
en Gästgifvaregård.
SluteJigen säger Herr af Sillen att häri
genom denna delning fruktar rubbning af
Fonden , som nu är utsatt mot säkerhet i
fast Egendom, och att derigenom skulle
uppkomma många svårigheter. Jag får härå
blott svara, att det aldrig varit min me¬
ning, att den summa, som ett Regemente
Den 5 Januarii.
$7
erhåller i delningen, skulle hos låntagarne
uppsägas. Placerad efter säkra grunder och
på säker hand, skulle den orubbad få qvar¬
stå. Hela olägenheten bestod kanske uti
omskrifning af Skuldsedlarne, och kanske af
något drygare postporto för skuldenären vid
betalandet af intresset.
Jag anhåller, att detta mitt svar på
Herr af Sille'ns gjorde anmärkningar mot
min motion må få medfölja till Utskottet.
Friherre Löfivenskjöldj Salomon: Jag
delar Friherre Wredes tanka i den del,
att MilitiasBoställens bortarrenderande öf-
verlemnas ensamt åt Landshöfdingen och
RegementsChefen gemensamt med Indel-
ningshafvaren. Jag medger, att, i nuvaran¬
de förhållanden, det ofta inträffat, och
måste inträffa, att sådane mål inom Colle-
gierne icke hinna afgörasförr, än tiden till
arrendets emottagande är för handen, och
att Boställen således måste skötas genom
vidtaide entrepreneurer. Sådant är en följd
af den vidlyftiga correspondence, som desse
mål ofta medföra, och den arbetsordning,
som i Collegier alltid måste äga rum. Min
öfvertygelse är således, att hushållningen
med boställena så mycket heldre ensamt
borde tillhöra Chefen och Landshöfdingen
gemensamt med Boställs-innehafvaren, och
icke Collegierne, som Collegierne icke kun¬
na handla annorlunda, än i öfverensstäm¬
melse med de upplysningar, som af Ko¬
58
Den 5 J a n u a r i i.
nungens Befallningshafvande dem medde¬
las, och att Collegiernes mellankomst vid
desse ärenders behandling föranleder till
en skadelig tids utdrägt, utan den ringaste
fördel.
Herr Tham., Wolrath: Om mitt min¬
ne ej bedrager mig, innehåller Konungens
Författning om förändringen med Ekonomi¬
ska frågors afdömande och skiljande ifrån
Collegierne, äfven den förändring, att alla
rättegångar, som uppkomma om Boställen och
deras bortarrenderande, och hvilka hittills
tillhört Collegierne, numera icke få gå denna
väg, utan skola afgöras af de Juridiska Dom-
stolarne, nemligen Härads-, Lagmans- och
Hof-Rätter. Denna omständighet gör ännu
mera angeläget, att behjerta Friherre Wre-
des motion. Jag har någon anledning tro,
att, i följd af denna sammanblandning af
UnderDomstolarnes och Collegiernas rätt
och skyldighet, en strid redan har upp¬
kommit och utvecklat sig. Fråga om ett
MiliticeBoställes bortarrenderande lärer va¬
ra väckt af den anledning, alt en Arrenda¬
tor försummat att, efter de 5 första årens
förlopp, ställa borgen för arrendesumman.
Denna fråga har gått till Collegierne. Krigs-
Collegium har funnit sig kunna upptaga saken
till afgörande, men KammarCollegium har
sagt, att det med målet ej kunde sig befatta.
Detta tror jag vara föranledt af författningen
af år 1828. Om så är, alt Collegierne ej
Den 5 Januari i.
hafva rätt att bedömma frågor i afseende på
arrenden och borgensskrifter derföre, så är
det angeläget, att de ej eller hafva befatt¬
ning med Boställenas häfd. Det skall väl
genom denna Rättegångssättels förändring
kunna hända, att tvister om arrenden och
borgen kunna så utdragas, att Boställsinne-
liafvaren, om han icke för länge qvarstad-
nar vid en Suballerngrad, för hela den tid
han innehar Bostället blifver utan arrende.
Herr RosenbladBernhard: Det är en¬
dast angående fonden, som jag anhåller få
ytrra mig. Jag skulle tro, alt man till den
skulle kunna utsträcka den grundsats, alt
afskaffa särskille Cassör, som sedan år 1809
blifvit följd. I den händelse kunde Cas-
san allemnas till RiksgäldsContoiret, som t.
ex. kunde använda dess fordringar i afbe¬
talning å sin Bancoskuld, och behofven 1
stället årligen på RiksStaten anvisas, lika
med andra Statsutgifter. Utom vinsten af
ordning, vann man efterhand besparing af
hela Militias-Boställs-Contorets underhåll. I
afseende på vigten af denna besparing, tor¬
de jag få erinra, att, enligt sista Revisorers
berättelse för år 1824, endast aflöningen
för detta Contoir utgjorde 7,i35 R:dr 3 sk.,
under det att bela årsanslaget för nyb3rgg-
nader var 7,909 R:dr /\6 sk. och för repa¬
rationer 439: i5. 8.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord pro¬
Den 5 J a n u a r i i.’
position, fann Ridderskapet och Adeln för
godt remittera så väl Friherre Wredes mo¬
tion, som de i anledning deraf afgifne yt¬
tranden, till Stats- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotten.
Föredrogs å nyo Högvördige Preste-
Ståndets den 8 sistlidne December aflåtne,
samt den 12 i samma månad e. m. på bor¬
det lagde, ProtocollsUtdrag, innehållande
PresteStåndets, i stöd af /p §. Riksdags¬
ordningen, fattade beslut, att, såsom me¬
del till befordrande af en önskad skynd¬
samhet vid målens bearbetande i Utskot¬
ten, med undantag af de mål, hvilkas hand¬
läggning af flere Utskott från början, ge¬
nom målens beskaffenhet, vore nödvändig,
remittera hvarje mål endast till ett enda
Utskott, hvilket det skulle åligga att, ef¬
ter ämnets ompröfvande och utveckling,
med annat eller andre Utskott sammanträ¬
da, för att ett gemensamt yttrande deröf¬
ver afgifva; uti hvilket beslut de öfrige
RiksStånden blifvit inbjudne, att sig med
PresteStåndet förena.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde proposition
till instämmande i PresteStåndets nyssnämn¬
de beslut.
Bifölls.
Den 5 Januari i.
6i
Föredrogs till remitterande Herr von
Qvantens, Carl, den 15 sistlidne December
e. m. på bordet lagde Motion, om uppliäfvan-
de af Invalidlnrättningen på Ulriksdahl.
Herr Kafle j Lars Davida anförde skrift¬
ligen:
Då jag icke kan dela de åsigter, som
föranledt Herr von Qvantens Motion, om
upphäfvande af Invalid-Inrättningen, an¬
håller jag, att deremot få framställa några
anmärkningar, inskränkande mig dervid,
för alt ej uppehålla tiden, endast lill de
omständigheter, som främst synas fordra
vederläggning. Den värde Motionairen yt¬
trar således till en början: alt han anser
Invalid-Inrättningen numera öfverflödig;
men sådant vederlägges af det betydliga
antal sökande gamle Krigsmän, hvilka anse
för den största välgerning, att på sin ål¬
derdom njuta en fristad, der de äro för-
sedde med snart sagdt alla lifvets behof,
såsom föda, kläder, boningsrum samt Lä¬
karevård och nödig skötsel m. m. Välger-
ningar, hvartill de synas äga något an¬
språk, sedan de i Kronans tjenst och till
sitt fäderneslands försvar förlorat sin helsa,
samt ofta, med stympade lemmar, äro
oförmögne att sig sjelfve försörja, och der¬
före äga behof af det lugn på sina återstå¬
ende gamla dagar, som lemnäs dem i den¬
na Inrättning, der, sedan den 28 Januarii
1822, 35 Officerare, 16 Underofficerare
Den 5 Januarii.
och i2i tnan, tillsammans 172 personer
varit fredade från fattigdomens och behof-
vets plågor. Hvad åter angår Herr von
Q vantens yttrande, alt största delen Inva¬
lider skulle vara belåtne med åtnjutande
af f:del af kostnaden för deras underhåll;
så anser jag ej heller detta grundadt. En
Invalids underhåll uppgår utom beklädna¬
den, hvars kostnadsbelopp ännu icke kan
elefin i ti ft bestämmas, årligen till omkring
124 R:dr; då hela Inrättningens kostnad,
Befälets och öfrige Tjenstemannapersona-
lea derunder inbegripne fördelas på hvarje
Invalid. |>:del deraf gör 4' R;dr 16 sk.,
för hvilka det torde blifva svårt att för en
Invalid, med fullkomlig säkerhet för pre¬
sterandet, betinga alla de förmåner, sorn
nu vid Invalid-Inrättningen åtnjutas. Vöre
större delen af Invaliderna från Indelta
Armeen, så skulle kanske äfven jag instäm¬
ma i den yttrade meningen, emedan den
afskedade Indelta Soldalen, af lätt fundne
skäl, snarare, med en sådan summa, kan
bidraga lill sin och de sinas bergning.
Som likväl, allt sedan Inrättningens bör¬
jan, endast 6 man, från Indelta Armeen
varit intagne å Invalidhuset, och fråh de
Värfvade Regementerne ii5 man; så skulle
högst det lilla antalet af de förra vara be¬
låtne med åtnjutande af den utaf Motionai-
ren föreslagne summa, då deremot de an¬
dra, så till sägande, saknande fordna hem
i landsorterne, skulle dermed föga vara
Den 5 Januari i.
63
hulpne; synnerligast då erfarenheten visat
att ofta de afskedade Krigsmän, som åtnju¬
ta pensioner till större eller mindre belopp,
använda de penningar de erhålla, på ett
för dem mindre förmånligt sätt, så att de¬
ras pensionsbelopp några dagar efter utdel¬
ningen redan äro förstörda, och de sedan
hela tiden till dess ny utdelning sker, äro
i den uslaste belägenhet, i saknad af både
nödtorftig bergning och kläder.
För öfrigt torde det af alla böra er¬
kännas, att Den Höge Stiftaren af denna
menniskokärlekens och ädelmodets Inrätt¬
ning, har, inför Svenska Folket och alla
Folk, häruti upprest åt sig en lika dyrbar
ärestod som på Segrens fält, till Fädernes¬
landets sjelfständighet och ära, i det Han
tryggat mot nödens och fattigdomens alla
eländen på åldriga dagar, de med sår
betäckta och med stympade lemmar till lif¬
vets bergning oförmögne, dem döden än¬
nu sparat. Och skola derföre icke endast
desse, som, efter lifvets högsta uppoffring,
nu der få hvila, utan äfven alla, som i
Svenska Arméen härefter önska sig för en
kommande oförmögenhet och ålderdom den¬
na fristad, välsigna den Konung, hvilken
icke endast förstod alt lifva modet och
viana kärleken af dem Han förde i stri¬
den, utan ock att med en så varagtig be¬
löning göra sig evigt oförgätlig. Och hvem
skulle väl icke, som förflyttar sig i den
64
Den 5 Januari i.
afskedade Krigsmannens belägenhet, utan
tak eller bröd, då lian på en gång ser sig
räddad från delta elände för alla återstå¬
ende dagar, af rördt bjerta tacka Gud och
välsignande prisa Stiftarens Namn?
Grefve Frölichj David: Jag får be¬
känna, att jag ej tagit noga kännedom af
Herr von Qvantens Memorial; men den
uppfattning tj^ckte jag mig deraf göra, att
det mindre bade afseende på att klandra
en Invalid-inrättnings tillvaro, än localen.
Nu, då den värde Ledamot, som nyss
talat, sökt visa, att en Invalid-inrättning
skulle vara nyttig, vill jag be att få bifo¬
ga några reflexioner. Jag instämmer deri,
att man bör understödja och med hjelp
underlätta alla sådane krigares omständig¬
heter, som derigenom blifvit urståndsatte
att bärga sig sjelfve, att de tjenat och för¬
svarat si t fädernesland; men huruvida rät¬
ta ändamålet här i landet vinnes, med att
sätta dem tillsammans i en Invalid-inrätt¬
ning, vågar jag nästan betvifla. Det är
likväl icke derom jag nu så flygtigt vill
yttra mig, utan om localen, hvilken i min
tanka ej är den rätta på Ulricsdahl. Det
ligger för nära Hufvudstaden, och de pen¬
sionerade, för att nyttja den siste tala¬
rens idee, torde vara i tillfälle att mindre
väl använda sina erhållne gåfvor. Detta
vackra Slott kunde möjligen bättre begag¬
nas, än till en Invalid-inrättning, och många
har
Den 5 Januari i.
65
har jag med mig hört dela den opinion,
att det är synd, att Slottet på Ulricsdahl
skall användas till sådant ändamål.
Herr von Qvanten> Carly hade inlem-
nat följande, sorn upplästes:
I anledning af den motion jag afgif-
vit rörande Invalid-inrättningens upphäf-
vande vid Ulricsdahl, får jag äran vörd¬
samt tillägga.
Det synes väl, som en i Garnizons-
tjenst grånad man skulle finna sig väl be¬
låten med det underhåll han åtnjuter vid
inrättningen, uppgående till circa 120 R:dr
årligen; men är han gift, eller på annat
sätt har skyldigheter att uppfylla, såsom
make och far; så skulle både han och hans
anhörige vara mera belåtne med att utfå
t. ex. hälften af denna summa i contant;
med rättighet att uppehålla sig, hvarest han
bäst för godt finner. Och då jag är öf-
vertygad, att de flesta af Invaliderna haf¬
va sådana skyldigheter att uppfylla, tror
jag, alt både de och Staten skulle draga
fördel af inrättningens upplösning, hvari¬
genom Kungsgården kunde återgå till sin
primitiva bestämmelse. Jag kan ej ,mötas
af den anmärkningen, att Kongl. Famillen
ej är i behof af detta Lustslott, hälst Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen med sin Höga
Famille ej äger någon Kungsgård, öfver
hvilken han fritt kan disponera.
9 H. 5
Den 5 Januari!.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att så väl Herr
von Q vantens motion, som de i anledning
deraf afgifne yttranden, måtte till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet remitteras.
Bifölls.
Herr Printzensköld, Carl, uppläste föl¬
jande :
Då jag nu för första gången under den¬
na Riksdag uppträder såsom talare på detta
rum, nödgas jag börja med anmälan af en
sak, som, efter min öfvertygelse, förtjenar
Höglollige Ridderskapets och Adelns upp¬
märksamhet.
Ridderskapet och Adeln torde benä¬
get erinra sig, hvad RiddarhusSecreteraren
äfven lärer kunna vitsorda, att Herr Gref¬
ve Cronhjelm, Otto August, redan den
10 sistlidne December reserverade sin rätt
att göra motion, om åtskilliga ändringar i
nu gällande Bevillningsförordning, och hu¬
ruledes Herr Grefven den i5 påföljande
förnyade denna sin reservation, och då äf¬
ven utsträckte den till rättigheten, att få
väcka fråga om afskrifning och eftergift af
åtskillige i anmärkningsväg till betalning
ålagde Kronoutskylder; — och det torde
icke heller hafva fallit utur Herrarnes min¬
ne, att dessa motioner uti Plenum den 17
Den 5 Januari i. 67
December f. m. af Herr Grefve Cronhjelm
upplästes och då lades på bordet.
Innehållet af dessa motioner, såsom
till en del riktade mot ett af Rikets Em¬
betsverk, hvarest jag, sedan 10 år till¬
baka, är Tjensteman, kunde icke annat än
väcka min synnerliga uppmärksamhet; —
och jag önskade derföre, att få närmare be¬
grunda desamma, för alt tillse, om de icke
förtjenade en vederläggning. — Öfvertygad
som jag var, att motionerne, efter slutadt
Plenum, skulle till bordläggning aflemnas,
satte jag knappast i fråga, att ett motsatt
förhållande kunde inträffa. Jag blef likväl
i denna min förmodan bedragen, då den
ädle Grefven, uppå tillfrågan, behagade
förklara sig vara nödsakad att forst låta ren¬
skrifva dem, innan de kunde aflemnas. — Jag
nöjde mig då med detta svar. Jag förnyade
sedermera flera gånger hos RiddarhusSecre-
teraren mine frågor efter motionerne, och
fick alltjemnt det svar, att de af Herr Gref¬
ven icke blifvit aflemnade, tills ändteligen
Måndagen den 29 nasti. December, under
påstående Plenum, — den tidepunkt inträf¬
fade, då dessa motioner i fullständigt skick
sågo dagsljuset. Jag tviflade ej, att ju tvän-
ne Memorial, sorn de facto aldrig varit
bordlagde och således icke eller annorlun¬
da än ofullkomligt kände, samt det endast
af de få Herrar Ledamöter bland Ridder-
5*
68
Den 5 J a n 11 a r i i.
skåpet och Adelil,.som vid motionstillfället
voro tillstädes, skulle, åtminstone en eller
annan dag, innan de remitterades, vara
för genomläsning tillgänglige. Må det för¬
låtas mig, om jag trodde, att det sistlidne
Måndag började och hela Tisdagen fortsat¬
te Plenum, under hvilka dagar ingen på
hordlistan upptagen handling i det vanliga
läsrummet kunde eller borde finnas att
tillgå, ej skulle vara bestämdt äfven till
dessa ärenders föredragning; — och må
det då äfven ursäktas mig, att jag, i följd
af just denna öfvertygelse, sista dagens Ple¬
num var frånvarande, för att, genom läs¬
ning af de ifrågasatte molionerne, dem jag
med RiddarhusSecreterarens tillstånd örn
Måndagen vid middagstiden fick låna, för¬
skaffa mig den noggrannare kännedom om
deras innehåll och beskaffenhet, som er¬
fordrades för alt å dem kunna afgifva nå¬
got svar.
En hvar af Eder, mine Herrar, må
döma, om min förundran varit rättmätig
eller icke, då jag i Onsdags af Riddarlms-
Secreteraren emottog den underrättelse, att
motionerne i Plenum dagen förut, omkring
klockan ii på aftonen, blifvit remitterade.
— Nu gällande Riddarhusordning stadgar
uti 33 §. uttryckligen, att om någon mundt-
ligen väcker en fråga, som på bordet läg-
ges, eller remitteras, eller med de öfrige
RiksStånden communiceras, bör frågan in¬
Den 5 J a n u a r i i.
%
nan nästa Plenum skriftligen till Prolocol-
let aflemnas, samt att alla skrifteliga anfö¬
randen genast skola, efter deras uppläsan¬
de, afgifvas till Protocollet. Då den ädle
Grefven, på sätt förut är nämndt, redan
den io och i5 December mundteligen an¬
mält de motioner, som nu äro i fråga, och
då han derefter först den 17 December
uppläste dem, synes man med fog kunna
påstå, att den ädle Grefven haft tillräck¬
ligt rådrum att redigera dem så, att de
genast efter uppläsandet varit färdige att
tillgå, eller åtminstone att desamma bordt
vid nästpåföljande Plenum, som jag tror
var den ig December, till Protocollet af¬
lemnas. Genom underlåtenhet häraf har
den ädle Grefven beröfvat Ridderskapet
och Adeln en i Grundlagen dem tillerkänd
rättighet, att medelst läsning af sjelfva hand¬
lingen taga kännedom af en fråga, innan
den till Utskott remitteras; — och Ridder¬
skapet och Adeln täcktes sålunda häruti
finna orsaken, hvarföre jag nu nödgas emot
ifrågavarande motioner göra de anmärknin¬
gar, som egentligen vid remisstillfället bordt
afgifvas.
Uti den första af dessa motioner, el¬
ler den, som angår ändringar uti Bevill-
ningsFörordningen, har Herr Grefve Cron¬
hielm anmärkt, huruledes nämnde författ¬
ning skulle sakna stadganden, hvilkas ur¬
aktlåtande den ädle Grefven afmålat såsom
7o
Den 5 J a n u a r i i.
ingripande i medborgares moraliska och
juridiska rättigheter, såsom försvårande möj¬
ligheten, att få medborgare att påtaga sig
taxeringsmannavärfvet, och såsom beröfvan¬
de den skattdragande ali säkerhet, att få
behålla de skärfvor lian förvärfvat; och
Motionären har äfven uppgifvit 2:11c lag¬
förslag till dessa förmenta olägenheters af-
hjelpande.
Utaf den mörka tafla öfver vårt när¬
varande samhällsskick, som Herr Grefven
sålunda framställt, skulle den mindre tän¬
kande i sanning kunna förledas att tro,
det vi icke mera lefva i ett lagbundet sam¬
fund, under en lagbunden Regering, ulan
att vårt kära Fädernesland i en hast blif¬
vit förvandladt till en Turkisk Province.
Denna tro blir icke eller försvagad, då
man vidare erfar, huruledes det första af
den ädle Grefvens lagförslag skulle hafva
till ändamål att, såsom orden lyda, ”sätta
”en gräns för KammarRättens godtyckliga
”behandling af Rikets Ständers Deputerade,
”nemligen Taxerings- och PröfningsCommit-
”teerna.” Uti ett land der allt varit i ett
Chaos och der utvecklingen af rättsbegrepp
och rättsförhållanden först är börjad, skul¬
le jag tro, att ett sådant yttrande som
detta varit på sitt rätta ställe; men uti ett
land, der, sedan secler tillbaka, godtyc¬
ket, åtminstone hos Domstolarne, varit af
Lagarne bannlyst, der samhälls-inrättnin-
Den 5 Januari i.
71
garne vunnit stadga oell varaktighet, och
der hvarje Embetsman, hvarje myndighet,
är inför Lagen ansvarig för sina gernin-
gar; der synes det mig vara nog djerft,
att vilja påstå såsom ett verkligt factum,
att godtyckliga beslut meddelas af en Dom¬
stol, och, hvad som värre är, att den för
sina godtyckliga handlingar icke äger nå¬
gra gränsor. —■ Må den ädle Grefven ef¬
tersinna hvad han sagt, och jag tvekar ej,
att han ju sjelf skall finna uttrycket vara
förhastadt. Fåfängt har han bemödat sig
alt genom exempel bevisa sin sats. — Det
exempel han framdragit bevisar, om det i
förevarande fall kan bevisa något, just mot¬
satsen af hvad han dermed velat ådaga¬
lägga. Ty det lärer väl icke, med ens nå¬
got sken af rimlighet, kunna kallas god¬
tycke, att KammarRättten, uppå anförde
besvär, vågat till en PröfningsComilé åter¬
förvisa ett mål, och dervid i allmänna, in¬
galunda bindande, ordalag antyda de grun¬
der, som vid den förnyade handläggningen
af målet borde följas.
Om den ädle Grefven behagar göra
sig litet mera bekant med lagstiftningen i
allmänhet, än han nu synes vara, så skall
lian tvifvelsutan finna, att man icke kan
tänka sig en Rättegångsordning, som ej
afser och måste afse fall, då ÖfverDoma-
ren dels är ovilkorligen förpliglad, dels
berättigad, att till den honom underord¬
Den 5 J a n u a r i i.
nade myndighet återförvisa ärenden, sora
af denne blifvit ha lidia gele. — Tänkom oss
t. ex. den händelsen, att en Pröfnings-
eller TaxeringsComité med vårdslöshet
eller ofullständigt verkställt sine åliggan¬
den (och erfarenheten har visat, att bå¬
da delarne inträffat) — tänkom oss till
och med det fallet, att Taxeringsmännen
rent af uteslutet och förbigått afgifter, som
i författningarne äro uttryckligen påbudne,
men till beloppet bero på Taxeringsmän-
nens pröfning, ty äfven detta fall är af er¬
farenheten constateradt; då frågar jag den
ädle Motionären, om det kan stämplas så¬
som godtycke, att de Auctoriteter, som,
vare sig af misstag eller af annan orsak,
icke uppfyllt deras pligt, tillrättavisas ge¬
nom en föreskrift till dem, att omgöra hvad
de ofullkomligt eller oriktigt verkställt?
För min del skulle jag tro en sådan pro-
cedure ej blott vara rättvis, utan en ound¬
viklig följd af den form, som i allmänhet
bör ligga till grund för ärenders behand¬
ling. Ty hvad är val rättvisare, hvad är
väl naturligare än det, att sjelf rätta hvad
man felat, att sjelf förbättra hvad man kan
förbättra? Så länge vi äro menniskor, men
icke öfvernaturliga väsenden, måste vi un¬
derkasta oss denna sakernas ordning, och
jag förstår i sanning icke, huru man vill
eller ens vågar tänka sig ett annat förhål¬
lande.
4
Den 5 Januari!.
Den höga plats på Auetoriteternas Rang¬
ordning, som den ädle Motionären synes
vilja till ägga Rikets Ständers Deputerade,
är jag, så vidt det angår deras personer,
långt ifrån att vilja dem betaga. Tvärt¬
om är jag beredd, atti detta afseende upp¬
flytta dem ej blott öfver KammarRätten,
utan till och med i parité med sjelfva Ma¬
jestätet, då de, lika med Detta, äro i och
för deras åtgärder, (såsom Taxeringsman
nemligen) från ett åtal befriade. Men den
ädle Grefven torde ursägta mig, om jag
icke, lika med honom, så identifierar sak
med person, att jag vill skilja Deputera¬
des gerningar från den underordnade stånd¬
punkt, hvarpå de sig befinna.
Jag har här ofvan, för att nyttja den
ädle Grefvens egna ord, problematiskt om¬
talat händelser, som vid taxerings-förrätt-
ningarne verkligen inträffat; jag har på
detta rum hört yttras, huru man i ett visst
Län befallt Häradsskrifvarne att vid Taxe-
ringsComiteerne låta beskatta Landtman-
nen såsom Handlande, för det han vågat
på det för sig förmonligaste sätt afyttra
några tunnor säd; och jag har sett, att den¬
na beskattning blifvit af både Taxerings-
och PröfningsComitcerne verkställd; jag
har vidare sett, huru Taxeringsman, som
af KammarRätten fått sig ålagdt, att uttaxe¬
ra en i Författningarne uttryckligen stad¬
gad, men af dem förbigången utskyld, in¬
74
Den 5 Januari i.
för KonungaTronen yttrat, att det vöre
dem likgiltigt, om denna utskyld påfördes
eller icke, hvaremot bibehållandet af Taxe¬
rings- och Pröfnings-Comiteernes helgd
och oförkränkbarhet vore för dem mera
magtpåliggande; och jag vädjar då till hvar
en af Eder, mine Herrar, att döma, huru
belåten Staten, hura belåten den skatt¬
skyldige skulle vara, om man, på sätt den
ädle Grefven föreslagit, borttoge de con-
troller äfver Taxerings-förrättningarne, sorn
för närvarande finnas, och om man för¬
klarade, att en TaxeringsComité aldrig
skulle kunna åläggas att omgöra hvad den
en gång verkställt, samt att en blifvande
TaxeringsComite, icke eller skulle kunna
förpligtas att föregående Taxeringsmäns åt¬
gärder förändra.
Det begrepp, som den ädle Motionä¬
ren yttrat om Taxeripgsmannens ed och
samvete, är så eget i sitt slag, alt jag
omöjligen kan underlåta att dervid några
ögonblick uppehålla mig. Den ädle Gref¬
ven har nemligen sagt, att Taxeringsmän-
nen skulle blifva ”ingenting mer och in¬
genting mindre än Menedareom de åt¬
lydde ett beslut, som ålade dem, att ånyo
ingå i granskning af ett mål, som de re¬
dan en gång afgjort, och alt dervid följa
de grunder, som ÖfverDomaren vid åter¬
förvisningen utstakat. Huru är det väl
möjligt, att någon kan framkomma med
Den 5 Januari i.
75
en sådan sofism? Ilar då den ädle Motio¬
nären icke gjort sig den mödan, att när¬
mare urskilja betydelsen af ordet mened.
När t. ex. vittnet svär, att upptäcka hvad
det vet handt och sant vara, men sådant
uppsåteligen fördöljer, då har, efter min
logik, detta vittne gjort sig skyldigt till
menederi. När Domaren, som svurit att
i alla Domar rätt göra, likväl uppsåtligen,
emot bättre vett och vilja, handlar annor¬
lunda, då har äfven han blifvit menedare.
Men ett sådant afskyvärdt brott lärer väl
ingen vilja påbörda den Domare, som, då
lian efter bästa förstånd och samvete af~
dömt ett mål och sålunda uppfyllt sin ed,
sedermera inlåter sig i ytterligare pröfning
af samma mål, på grund af ÖfverDomarens
återförvisningsbeslut, och dervid följer de
grunder, ÖfverDomaren funnit nödigt att
för ärendets förnyade handläggning anty¬
da. Huru många af Eder, mine Herrar,
skulle icke då redan vara oell än vidare
blifva menedare? Jag kan icke tro, att J
viljen stämplas med detta namn, och än¬
nu aldrig har jag hört, att någon fallit på
en sådan tanka.
Mig synes, att Taxeringsmannens ed
icke är heligare, än Domarens; ty de in¬
nehålla båda en förpligtelse att göra rätt;
och så länge ännu ingen ed funnits med
den undergörande kraft, att förvandla hvar
och en, som den aflägger, till en öfverila-
76
Den 5-Januarii.
turlig varelse, fri från alla misstag; så lä¬
rer det få höra till de öfverspända ideernas
antal, att vilja anse Taxeringsmannen genom
sin ed vara frikallad från förnyad pröfning
af hvarje utaf honom en gång afgjordt mål,
ehuru ofullständigt, ehuru felaktigt det än
af honom tilläfventyrs blifvit behandladt,
och sålunda gifva Taxeringsmannens ed och
hans åtgärder en helgd, som i ingen lag¬
stiftning mig vetterligen någonsin varit mer
än högsta magten och dess beslut tilldelad.
Det andra stadgandet, som den ädle
Motionären föreslagit, har till ändamål,
såsom han sjelf yttrat, ”att viss tid fast¬
ställes eller, om den är fastställd i Bevill-
ningsFörordningen, utsättes, efter hvilken,
om ocksåsäger Grefven, Kammar Rättens
RevisionsContoirs arnnärknings-arfvode vo¬
re mer än s5 procentinga anmärkningar
mot de skattskyldige eller Uppbördsmän-
nen få göras, och dito en viss tid för de
begge Domstolarne, som öfver anmärknin-
garne skola döma.” I förbigående får jag
fråga den ädle Grefven, hvilka ”bägge Dom¬
stolar” han menar? Jag känner väl a:ne In-
stantier i anmärkningsmål, de enda som
finnas, och desse äro KammarRälten och
Kongl. Maj:t. Men jag vet just icke, alt
man kan föreskrifva den sednare Instantieri
någon viss tid för ärenders afgörande.
Ingen gkulle med mera ifver än jag
förena sig med den ädle Grefven uti be-
t
De n 5 Jann ari i.
77
mödandet, att fA dc i förenämde hänseen¬
den anmärkte brister afhjelpte, så vida
nemligen desse brister verkligen funnos.
Men då lagar redan existera för alla de
fall, dem Grefven uppräknat, så vet jag
ej hvartill det skall tjena, att å nyo om¬
skrifva dem. Kongl. Brefvet till Kammar-
Collegium och f. d. KammarRevisionen af
den 20 October om hvars tillvarel¬
se den ädle Motionären synes hafva haft
någon aning, innehåller, att ingen skatt¬
skyldig, eho den vara må, är underkastad
observationer och efterräkningar efter 3:ne
års förlopp från det årets slut, för hvilket
räntan eller uppbörden beräknas. Och det
följer således häraf, hvad ock genom sär¬
skild författning finnes föreskrifvit, att re-
servationskraf för anmärkte utskylder, om
det skall gälla, ovilkorligen mäste inom
nämnde tid hos den skattdragande vara
verkstäldt. KammarCollegii, StatsContoi-
rets och KammarRevisionens, på Nådig be¬
fallning, utfärdade Circulairebref af den
3 October 1782 stadgar en tid af 10 år,
hvarunder Uppbördsmannen är för sin upp-
bördsmanna-förvaltning redo- och ansvar¬
skyldig, hvilket stadgande grundar sig på
den helt naturliga omständigheten, att Kro¬
nan icke bör hafva sämre rätt att söka re¬
do och räkning af sine förvaltare, än den,
som i Lagarne är hvarje enskild medbor¬
gare för sine fordringars utsökande förun¬
nad. KammarRätlens Instruction föreskrif-
u
78 Den 5 Januari i.
ver, uti 8 alt Revisionen af hvarje räken¬
skap bör vara fulländad inom ett år från
den dag räkningen till KammarRätten in¬
kommit; samt uti i5 §., att om revisionen
utöfver denna tid fördröjes, vederbörande
RevisionsContoir då af all rätt till anmärk¬
ningsprocent gjort sig förlustigt; och sam¬
ma Instructions 10 §. ålägger KammarRät¬
ten, att inom a:ne år, sedan, i anledning
af gjorde anmärkningar, reservationskraf
blifvit hos de skattskyldige anstäldt, haf¬
va öfver dessa anmärkningar meddelat huf-
vudsakligt Utslag, emedan, såsom orden
lyda, ”der sådant ej sker _, all verkan af
reserva tion skr afvet emot de skattskyldige
kommer att förfalla”
När sådane stadganden firtnas, närman
af dem ser, huru omsorgsfullt Lagstiftaren
redan vårdat den skattskyldiges så välsom
Uppbördsmannens rätt och framtida säker¬
het; så frågar jag den ädle Grefven, hvad
som för honom i detta afseende vidare
återstår att önska.
De exempel Motionären anfört på den
längre tid, som vid ett eller annat till¬
fälle förflutit, innan KammarRättens an-
märkningsmedel blifvit indrifne, hafva, som
mig synes, utgjort motiven till hans lag¬
förslag i ofvannämnde hänseenden. Gran-
skom då dessa exempel och dömom sedan,
om de äro af så oerhörd natur i Svenska
Don 5 Januari i.
79
beskattningens annaler, som den ädle Gref¬
ven sig föreställt.
Det var en tid i början af detta år¬
hundrade, då den största oordning och
oreda herrskade inom Uppbördsverket här
i Hufvudstaden. Man trodde, att Kammar-
Piättens RevisionsContoir skulle blunda för
de oordentligheter man begått, men man
misstog sig deri. Anmärkningar utfärdades
jemväl vid TaxeringsLängderne för åren
i8o5, 6, 7, 8 och g; Reservationskraf an¬
ställdes, och målen blefvo derefter åren
1809, 10, 11, 12 och i3 af KammarRät-
ten genom Utslag afgjorde. Sålunda haf¬
va desse frågor, sedan i5 ja 1 g år tillba¬
ka, icke mera berott på den Domstol, hvars
åtgärder man nu med sådan ifver klandrat.
Men missbruken, då de inrotat sig, äro ej
så lätta att afskaffa. Man låter ej gerna
bero vid den första agan man fått, utan
söker att så länge möjligt är aflägsna dess
verkan. Också var äfven bär fallet. Ge¬
nom underdånige besvär öfver Kammar-
Rättens Beslut, som dock fastställdes; ge¬
nom sedermera af Taxeringsmännen fler-
faldiga gånger bos KarnmarRätten framställ¬
de och bos Kongl. Maj:t i underdånighet
fullföljde invändningar emot de i Nåder
gillade besluten, genom ÖfverStåthållarens
ohörsamhet, alt icke, utan de största vi¬
tén, fullgöra KammarRättens honom med¬
delade föreskrifter; lyckades det alt åstad¬
8o
Den 5 J a n u a r i i.
komma flen långsamhet, hvilken man nu
velat Domstolarne påbörda.
Utaf alldeles samma natur är det exem¬
pel, som blifvit anfördt, rörande uttaxe¬
ring af bränvins-minuterings-afgift hos Trac-
leurer och Vinskänkar här i Staden. Utan
att inlåta mig i någon tvist med den ädle
Grefven, om det mer eller mindre riktiga
i KammarRättens beslut, hvilka, såsom af
Konungen i Nåder gillade, dock torde haf¬
va mera nuctoritet för sig, än de anmärk¬
ningar hafva, som Grefven mot desamma
framställt, och utan alt fästa mig vid den
af Grefven anförde omständighet, alt den
ifrågaställde afgiften icke för åren 1816,
17 och 18 blifvit erlagd, hvilket bevisar,
hvarken mer eller mindre, än att Tjenste-
männen inom KammarRättens Revisions-
Contoir, genom förbiseende af detta för¬
hållande, äro underkastade samma ofull¬
komlighet, som vidlåder alla andra mensk-
liga varelser, tar jag mig blott friheten upp¬
lysa, att KammarRättens Utslag angående
1819 och 20 årens Bran vinsminuterings-afgift
meddeltes redan den 25 November 1823,
således för mer än 5 år. tillbaka. Men då
både de skattskyldige och Taxeringsmän-
nen här, likasom förut, ansett sig liksom
privilegierade att icke åtlyda hvarken Kam-
marRättens eller Kongl. Majrts Beslut, utan
genom idkeliga protester och invändningar
emot
Den 5 J a nu ar i i.
81
emot samina beslut fördröja deras verk¬
ställighet, det ena året efter det andra; så
är det icke underligt, att anmärkningsmed-
len aldrig annorlunda än ganska sent kun¬
nat indrifvas. Och af den mindre tänkan¬
de, som endast fäster sig vid tiderymden
emellan en anmärknings utfärdande och
verkställigheten af densamma, utan att när¬
mare undersöka förhållandet, är det då
icke ovanligt att höra, det skulden till
dröjsmålet legat hos den Auctoritet, från
hvars RevisionsContoir anmärkningen utgått.
Mine Herrar! Ingen bland Eder fin¬
nes, jag är säker derpå, som icke erkän¬
ner, att KammarRätten är ett Embetsverk
af obestridlig nytta för samhället; och hvar
och en, som vill göra sig närmare under¬
rättad om dess organisation och ändamål,
skall än tydligare inse denna sanning. Så¬
som controllerande myndighet öfver Upp¬
börds- och Beskattningsväsendet i Riket,
liar KammarRätten, sedan år 1800, uti an-
märkningsväg till StatsCassan inbringat emel¬
lan 6 och 700,000 R:dr B:co, en summa,
hvilken, förutan KammarRättens vaksamhet
öfver dem, som det ålegat att tillämpa Be¬
skattnings- och Uppbörds-Författningarne,
samt genom rättandet af de misstag, som
vid dessa författningars verkställighet blif¬
vit begångne, aldrig skulle hafva kommit
Statsverket till godo. Endast denna om-
9 H. 6
82
Den 5 Ja 11 u a r i i.
ständighet, hvars verkan dessutom kan upp¬
skattas till millioner, de der, utan de sked¬
de och sedan iakttagne rättelserne, säker¬
ligen aldrig till StatsCassan skulle hafva
ingått, bevisar vådan af att inskränka Karn-
marRättens verkningskrets inom de trånga
gränsor, som den ädle Motionären föreslagit.
Ledd af känsla för sanning och rätt,
men icke af någon slags förkärlek till ifrå¬
gavarande Embetsverk, har jag nu efter
förmåga sökt försvara detsamma. Då Em-
betsmannen uppfyller sin pligt; då han
troget följer de lagar, sorn utgöra rättesnö¬
ret för hans verksamhet; då, mine Herrar,
är det tungt, att, till och med inom dessa
murar finna män, som icke draga i Betän¬
kande, att stämpla Embetsmannens lagenli¬
ga handlingar såsom godtyckliga och oer¬
hörda, samt genom insvepta yttranden lå¬
ta förstå, att man anser den låga egen¬
nyttan eller hoppet om den lumpna vin¬
sten af några anmärkningsprocent, men icke
känslan för pligt och skyldighet, utgöra huf-
vudmotivet för hans handlingar. — Såda¬
na otillbörliga anfall förtjena att skarpt till¬
bakavisas; och om de förnyas, skall jag
icke vara den siste att emot dem höja min
röst.
Det återstår nu att besvara den ädle
Grefvens motion om afskrifning af åtskilli-
ge utaf KammarRätten till betalning fast¬
ställde anmärkningsmedel.
Den 3 Ja n u a r i i.
83
Jag har om densamma icke mjmket
alt säga, emedan qo §. RegeringsFormen
dicterar mitt yttrande. Der heter det:
”Under Riksens Ständers eller deras Ut-
”skolts öfverläggningar och pröfning må
”icke uti något fall eller på något annat
”sätt, än denna Grundlag bokstafligen fö-
”reskrifver, komma frågor om Em bets-och
”Tjenstemäns lill- ocb afsättande; Regerin-
”gens och Domaremagternes beslut, Reso¬
lutioner och Utslag; enskilda Medborgares
”och Corporationcrs förhållanden eller verk¬
ställigheten af någon Lag, Författning el-
”ler Inrättning.” Jag kan icke begripa an¬
nat än, att här är fråga om enskildte med¬
borgaresförhållanden, samt om verkställig¬
het af ett på en författning grundadl be¬
slut. Orri de personer, hvilka anmärk-
ningsmedlen blifvit ålagde, äro, på sätt
Motionären uppgifvit, så fattige, att de till
deras gäldande sakna förmåga, hvarpå det
dock torde tillf.*as mig att tvifla, då Trac-
törs- och Vinskänks-rörelse, efter hvad er¬
farenheten dagligen vitsordar, är en af de
mäst lucrativa och lönande, som man nå¬
gonsin kan drifva, ty mångå af dessa nä¬
ringsidkare voro annars, ifrån att hafva
börjat med intet, icke så förmögne som
de verkligen äro; så finnes uti Uppbörds-
Förfaltningarne på det tydligaste sätt ut-
stakadt, huru och i hvad ordning de kun¬
na söka och erhålla afkortning, utan alt
6*
84
Oen 5 Januari i.
Riksens Ständer hvarken böra eller ens äga
rätt att derom ingå i någon slags under¬
sökning och pröfning; hvarigenom de skul¬
le upphäfva sig till Domare uti en sak,
som endast tillhörer den Verkställande Mag-
ten. — Dessutom tror jag icke eller, att
Rikets Ständer äga rättighet att efterskän¬
ka skatter, som på grund af författningar»
ne, desse må hafva varit tydlige eller icke,
blifvit ålagde, och sålunda till några en¬
skilde personers förmån minska StatsVer-
kets redan påräknade inkomster, för att
sedan på andra medborgares bekostnad fyl¬
la denna brist. Riksens Ständer äro icke
samlade i ändamål att göra gracer, hvar¬
ken åt den ena eller den andra. Och jag
är icke, lika med den ädle Grefven, nog
hjertnupen för att med min röst under¬
stödja sådane olagligheter, hvilka, om de
vunno framgång, snart skulle leda till den
följd, att man, vid hvarje Riksmöte, skulle
från alla landsändar, med förbigående af
de i lagarne stadgade former, directe vända
sig till Ständerne med petitioner om skatters
afskrifning; och jag lemnar derhän, huru
belåtne Rikets Ständer dermed skulle blif¬
va. Om den ädle Grefven icke genom sitt
dröjsmål ställt så till, att Ridderskapet och
Adeln beröfvats tillfälle att läsa motionen,
innan den remitterades, så hade detta sed¬
nare troligen icke inträffat. Jag hade åt¬
minstone då kunnat reservera mig emot ett
sådant beslut; och det återstår nu för mig
Den 5 Januarii.
85
ej annat, sedan remiss redan skett, än att
protestera emot denna åtgärd, såsom efter
min öfvertygelse grundlagsstridig.
Den adle Grefvens framställning angå¬
ende eftergift af de KammarRättens Revi-
sionsContoir tillkommande s5 procent af
anmärkniugsmedlen, är så uppenbart stri¬
dande emot ofvan citerade Grundlags §.,
att jag, till ådagaläggande af denna fram¬
ställnings obehörighet, icke anser nödigt
att yttra ett ord.
Då Grefve Cronhjelms ifrågavarande
Motioner ännu icke lära blifvit till veder¬
börande Utskott afsände, anhåller jag att
dessa mina anmärkningar få med desamma
dit åtfölja.
Friherre Ridderstolpe^ Fredrik: Här
har blifvit yttradt, att det funnes Län i
Sverige, der Häradsskrifvarne blifvit be-
fallte att taxera innevånare för sädeshan-
del. Jag tror ej att sådane Län finnas;
hvad jag vet är, att Westmanland ej är
deribland. Det är omöjligt för en Lands¬
höfding att befalla Häradsskrifvare alt be¬
skatta innevånare. En sådan anmärkning
visar en hög grad af okunnighet. Den be¬
fallning jag gifvit mine Häradsskrifvare var,
att de borde göra TaxeringsComite^rne upp¬
märksamme på de §§. af BevillningsFör-
ordningen, som röra handel och rörelse,
samt den procent af behållen vinst, som
86
Den 5 Ja nuar i i.
Staten enligt Bevil lnings-förordningen till¬
kommer.
Herr von Hartmansdorff, August: I)ä
det vidlyftiga anförande, som Herr Print¬
zensköld nyss uppläst, innehåller åtskilliga
tänkvärde ämnen, öfver hvilka man kan
behöfva betänketid, innan discussionen fort¬
går, hemställer jag till Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Ridderskapet och
Adeln, om icke detta anförande, i stället
för att nu upptagas till öfverläggning och
remiss, kunde få hvila på bordet; och hop¬
pas jag, att Herr Printzensköld sjelf med-
gifver oss denna betänketid.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Den
värde Talaren har börjat med en anmärkning
deremot, att mine motioner ej aflemnades
till bordet inom den tid talaren nämnt. Jag
kan ej så noga påminna mig, hvad dalum
jag aflemnade dem; men jag minnes, att
det var en Måndag, och ett af de sista
plena, då motionerne här remitterades.
När jag uppläste motionerne, gjorde jag det
dels till följd af skriftliga anteckningar,
dels munteligen utur BevillningsFörordnin-
gen. Det var ej möjligt alt utur minnet
skrifva ut hvad jag sagt; jag måste colla-
tionera det med Prolocollct, och detta äf¬
vensom sedan renskriften har något för¬
dröjt tiden. Jag har gjort till en lag för
mig, att icke med några öfveiilödiga yl-
Den 5 J a n u a r i i.
87
Iranden upptaga liden; jag väntade således
i det längsta med de anmärkningar jag ha¬
de att framställa mot BevillningsFörord-
ningen, i tanka att de af någon annan
skulle göras, men då jag såg att detta
icke skedde, trodde jag motionstiden icke
höra förbigå utan framställning af de mo¬
tioner, som jag ansåg för mine medborga¬
re nyttige, och de anmärkningar jag för¬
modade angelägne vid BevillningsFörord-
ningen. Den dubbla befattning jag äger,
såsom Riksdagsman, och såsom Notarie vid
Ridderskapets och Adelns Canzli, har huf¬
vudsakligen bidragit till dröjsmålet, då tä¬
ta plena, äfvensom Notariers sjukdom med
flere orsaker, gjort att jag just vid slutet
af motionstiden ofta fick sitta vid proto-
collet. Detta har gifvit mig vissheten, att
man ej bör hafva en dubbel befattning, och
den mot mig gjorde anmärkningen är således
härigenom lätt förklarad. När jag hade mo¬
tionerna färdige, och uppkom till Riddarhu¬
set för att lägga dem på bordet, molte jag
den värde Talaren, som genast sjelf tog
dem med sig hem, och hade dem flera da¬
gar. Mig är det obekant, att han haft nå¬
got tillstånd dertill, äfvensom jag alldeles
bestrider att något sådant tillstånd enligt
RiddarhusOrdningen kan af någon lemnäs,
hvilket talaren säkerligen sjelf också kän¬
ner, då han sjelf så strängt åberopar for¬
mernas helgd. Vi kunna således qvitta
med hvarandra för de begångna felen, syn¬
88
Den 5 J a n u a r i i. *
nerligen sedan jag uppgifvit cn giltig or¬
sak till mitt. För att nu komma till sjelf¬
va motionerna; så har jag med dem endast
åsyftat, att förtydliga BevillningsFörord-
ningen, och att tillvägabringa stadganden,
som der saknas. Om jag inkommit på om¬
rådet af gamla vanor; och sårat vissa in¬
tressen, så är det rätt illa; men jng delar
då samma öde, som andra, hvilka vilja
rätta missbruk. Det har blifvit sagt, att
jag ej sett långt in i de juridiska former¬
ne, sådane de befinna sig. Det är ej för¬
sta gången jag för min del erfarit, att man
i disputer med män af det juridiska yrket
blir tillvitad, att man ej förstår de juridi¬
ska formerne. Detta leder mig till att
tro det vara ett bevis på formernes stora
brist; ty när menniskor, som tro sig haf¬
va ett sundt omdöme och en vanlig upp¬
lysning, ej äro i stånd att bedömma såda¬
ne förhållanden, der den i menniskans hjer¬
ta nedlagde rättskänslan borde bestämma
hvad som är rätt eller orätt, lagligt eller
olagligt; då måste ovilkorligen ett Lagverk,
som ej öfverensstämmer med denna känsla,
vara i hög grad ofullkomligt, och ej hafva
medföljt tidernas utvecklade upplysning
och rätta begrepp. Det vore beklagligt, om
de föråldrade formerne tadlades af alla an¬
dra , och endast kunde vara gagneliga för
de Verk, som handhafva dem. Jag har af
den värde Talaren ej blifvit vederlagd i
mina många anmärkningar mot de stad-
Den 5 Januarii.
39
ganden i Be villningsFörordningen, som re¬
dan finnas-, hvilka anmärkningar dock upp¬
taga största delen af min motion; men man
har gjort mig ganska stränga tillvitelser
för det jag begärt nya stadganden. Tala¬
ren har trott sig finna, att jag tadlat Kam¬
marRätten för den långa lid, som åtgår till
Bevillningsmålens afgörande. Dertill har han
ej kunnat finna skäl i mine motioner. Jag har
ej sagt det vara KammarRättens fel, att ett
mål på 23 år ej blifvit slutadt. Men om
KammarRätten ej orsakat detta dröjsmål,
bevisar det likväl icke motsatsen af hvad
jag yrkat, att det bör finnas en prescrip-
tionstid, då de skattskyldige må vara sä¬
kre, att ej mera kunna kräfvas. Det är nå¬
got hardt, att enka och barn a3 år efter det
man och far äro döde, skola få utpantadt
hvad de äga, till betalande af den bort¬
gångnes skatter. Jag har sagt, alt det är
fel i administrationen och måste ändras.
Jag har ej velat granska hittills varande
förhållanden, utan blott föreslå en lag,
som stadgar sättet att förekomma dylika
olägenheter. — Jag har nämt godtycklig
behandling af KammarRätten. Det är mig
tillvitadt, att den tafla jag uppdragit är mörk
och sådan, att det skulle synas, som om vi
ej lefde under en lagbunden regering. Taf¬
lan är verkligen mörk, men beklagligen
sann. Hvems felet är, vill jag ej undersö¬
ka, men att man måste kunna tänka sig
tjenligare former för Bevillningsmålens
9°
Den 5 J a n u a r i i.
handläggning, derom är jag öfvertygad; och
hvad. sorn handt kan ganska väl stå tillsam¬
mans med en lagbunden, med en kraftfull
Regering. Ty om, då Beskattnings- och
BevillningsFörordningen är uppgjord af Rik¬
sens Ständer, denna Förordning är felak¬
tigt uppgjord; om de Embetsverk, som tro
sig satta, om jag så får jättra mig, lill för¬
män för de beskattande Äuthoriteterne; om
säger jag, de tillämpa dessa stadgandeu an¬
norlunda, än de äga rätt lill; så är det ej
den lagbundna Regeringens fel, ej eller
kan det diktas på mig, att jag sagt det.
— Ordet godtycklig har Talaren fästat
sig vid, och det har blifvit ett thema för
honom, att mot mig utföra stränga varia¬
tioner af yttranden. Jag hemställer , om
jag ej haft rätt, när jag nyttjat orden god¬
tycklig behandling. I BevillningsFörord¬
ningen finnes intet ställe, som berättigar
KammarRätten att återförvisa mål till Taxe-
ringsComiteerne, ty dessa Comiteer äro
ej ansvarige, de äro att anse som jury¬
män, hvilka, enligt IV Art. 5 §. Bevill¬
ningsFörordningen, ”äro Riksens Ständers
”Deputerade, och hvilka äga, icke endast
”att verkställa bestämda föreskrifter, utan
”ock att med Riksens Ständers magt och
”myndighet afgöra och besluta uti frågors
”der endast den enskildta kännedomen och
” öfv ertygels en om medborgares olika stän¬
gning och förhållanden, måste ligga till
”grund för prof ningen” &c. Jag frågar
Den 5 Jan u a r i i.
nu: kan KammarRätten någonsin med nå¬
got sken af stöd från BevillningsFörord-
ningen återförvisa till nytt afgörande dessa
på den enskilde kännedomen grundade, och
med Riksens Ständers magt och myndighet
afgjorda, mål? Det är helt annat, att des¬
sa Comiléer lika med andra menniskor kun¬
na misstaga sig; deremot finnas correctivcr.
I sådant ändamål har man stadgadt Pröf-
ningsComiteen, en Comité som ej uppgör
beskattningen, utan jemnar densamma, och
blott afdömmer de klagomål, som kunna
inkomma Öfver TaxeringsComitéernes åtgär¬
der. PröfningsComiteens sammansättning
är äfven ganska ändamålsenlig, då den be¬
står af någre Ledamöter från Taxerings-
Comileerne, men pluraliteten utgöres af
andre utaf de skattdragande invalde med¬
borgare. Om således någon skattdragande
klagar och anför skäl för denna klagan, så
erhåller han i PröfningsComiteen rättelse.
Denna controll, der medborgare con-
Irollera andra medborgare, och pröfva, om
de gjort rätt, tror jag är så långt sträckt,
som den bör vara; men sjelfva Pröfnings-
Comitéen, sorn visserligen genom Bevill-
ningsFörordningen har mycket större magt,
:in KammarRätten, och som äfven är en
ÖfverDomstol, har aldrig trott sig äga rätt
att återförvisa mål till ny handläggning af
TaxeringsComitéerna; ty dessa Comiteers
befallning är sådan, alt Comilcerna cj äro
92
Den 5 Jannarii.
ansvarige för annat än sina samveten. Kam-
marRätten har i sednare tider således för
långt utsträckt sin domsrätt, då den återför¬
visat mål. — Talaren har yttrat, att det
ålegat KammarRätten tillse, det beskatt¬
ningen blifvit ordentligt uppgjord; har kal¬
lat Taxerings- och PrÖfningsComiteerna un¬
derordnade myndigheter ; har sagt, att de
böra af KammarRätten tillrättavisas; att
KammarRätten ålagt dem; med flere såda-
ne vackra yttranden, sorn de fått sig til-
lagde. Detta står likväl ej tillsammans med
BevillningsFörordningen och med dessa
Comite'ers egenskap af Riksens Ständers de¬
puterade. KammarRätten har ej annan be¬
fattning, än att granska Taxeringslängder-
ne. Är deruti något felaktigt, så kan Kam¬
marRätten vidtaga andra mesurer; den kan
hos Konungen anmäla det felaktiga, då
Kongl. Maj:t säkerligen lärer anmoda Ko¬
nungens Befallningshafvande, som fört ordet
i den felaktiga Comiteen, altför framtiden
sådant misstag förekomma; åtminstone skulle
säkerligen ej den ansvarige StatsSecretera-
ren uppsätta ett beslut, som vore rakt stri¬
dande mot BevillningsFörordningen. Jag
tror mig således hafva bevisat, att ordet
godtyckligt var riktigt användt, och det så
mycket heldre, som KammarRätten åter¬
remitterar mål, då den säger att Domaren
icke allenast skall göra om sin dom med
upphäfvande af sin förra åtgärd, utan ock
att han skall göra den på det eller det
Den 5 Januari i.
9J
sättet, i ett helt annat förhållande, och då
BevillningsFörordningen ej lemnar någon
anledning dertill, så måste väl detta vara
en godtycklig behandling. Ända till dess
Talaren kan öfvertyga mig, att Bevillnings¬
Förordningen stadgar en sådan procedure,
är jag öfvertygad att den är godtycklig;
ty godtyckligt handlingssätt måtte betyda
ett handlingssätt, hvartill man ej äger an¬
ledning af lagar eller instructioner. Då
jag nu således bevisat, alt KammarRätten
tillåtit sig en godtycklig behandling af
Riksens Ständers deputerade ; så måtte det
väl ej vara origtigt, alt jag begärt, att en
gräns för framtiden derföre skall sättas,
d. v. s., att sådant för framtiden skall fö-
rekommas. De juridiska formerne man an¬
fört emot mig bevisa här intet, ty alt man
uppställer en analogie med hvad som äger
rum vid andra Domstolar, gäller icke här,
enär Taxerings- och PröfningsComileerne
hafva sin lagbok i BevillningsFörordningen;
och då allt annat af Rättegångsordningen
som der behöfves, äfven der står infördt,
hvarföre skulle ej rättigheten att återförvi¬
sa mål från KammarRätten till Comiteer-
na, äfven der vara införd. — Talaren har
vidare sagt, att jag velat borttaga control-
ler. Jag tror, olika med flere talare på
detta rum, att det bör finnas ett Embets¬
verk, dit alla uppbördslängder ingå, ett
verk, der man kan se, huru uppbörds-för-
fattningarne tillämpas, der man kan gran¬
Den 5 J a n u a r i i.
ska, om Uppbördsmännen gjort sin pligt;
men deraf följer ej, att detta Embetsverk
äger att gifva befallningar till Taxerings-
och jPröfningsComiteerne. Örn Kammar-
Rätteil ville jemföra, huru Författningen
blifvit tillämpad öfver bela Riket, och ville
lemna Kongl. Maj:t eller StatsSecreteraren
förFinanceärenderne en promemoria derom,
skulle Riksens Ständer få anledning att der¬
efter ändra BevillningsFörordningen, och
det skulle säkert gifva bättre resultat, än
när en enskild måste framställa sine inom
en inskränkt verkningskrets gjorde anmärk¬
ningar. Om KammarRätten på det sättet
ville begagna sin granskningsrätt, så vore
den af mycket gagn; och jag tror, alt om
ock detta icke är ett lagligt åliggande, så bor¬
de det dock vara en moralisk pligt. Talaren
bar mycket formalisera! sig öfver det af
mig nyttjade ordet mened. Jag hemställer
till Talaren sjelf, om man icke är mene¬
dare, då man såsom juryman, sedan man
sökt efter sitt samvete tillämpa författnin¬
gen, och synnerligen den enskilta öfverty¬
gelse man kunnat om andras inkomster
o
bos sig stadga, ett par år derefter, på en
befallning, som egentligen saknar all egen¬
skap af befallning, skall å nyo sammanträ¬
da och upphäfva det beslut man fattat,
och gå ännu längre eller'fatta ett mot det
förra stridigt beslut. Jag bekänner, alt
när jag aflagt min ed såsom Taxerings¬
man, så anser jag ingen authoritet inom
Den 5 Ja nu ar i i.
95
Sveriges Rike finnas, som kan befalla mig
att gå ifrån min öfvertygelse. Talaren har
sagt, att nya skäl kunna genom återför vis¬
ningen tillkomma, meri det bestrider jag;
ty innan den klagande kommit till Kam-
marRätten, har han redan klagat hosPröf-
ningsComiteen och der anfört alla skäl, som
han ägde till klagan öfver TaxeringsComi-
teens åtgärd; vinner han ej då hos Pröf-
ningsComitéen, vädjar han till Kammar-
Rätten, och åberopar sina skäl d. v. s. de¬
samma, som redan hos PröfningsComiteen
blifvit anförde; och då har KammarRätten
rättighet att upphäfva Comiteens beslut el¬
ler fastställa det, men till att återremitte¬
ra saken, äger KammarRätten ingen rät¬
tighet. — Jag tror således att mitt uttryck
viened ej heller torde vara så oriktigt be-
gagnadt. Jag vill ej tala om, huruvida Do¬
mare-eden kan vara underkastad någon bort-
nötning, eller alltid förblifver i sin första
kraft. — Talaren har framställt den fråga,
hvilka de a:ne Domstolarne skulle vara,
som äro instantier öfver PröfningsComi-
téen. Om jag af grannlagenhet förut und¬
vikit att nämna dem, bör jag nu fri¬
modigt yttra, ätt de äro KammarRätten
och Kongl. Maj:ts FinanceExpedition. Jag
tror, att Riksens Ständer kunna hos Kongl.
Maj:t i önskningsväg anhålla, det Hans
Majrt täcktes ålägga sin FinanceExpedition,
att inom någon viss tid af ett par år fö¬
redraga Bevillningsmålen. Jag kan cj utreda,
Den 5 Januari!»
hvarifrån målens långvarighet af till och
med 23 år härleder sig, och jag är ej bland
dem, som tro, på den ofelbara nyttan af
att göra anmärkningar mot gamla irringar;
roen när man vet, alt sådane anmärknin¬
gar framställts, anser jag att man bör sö¬
ka förekomma dem för framtiden, och såle¬
des från det förflutna hämta lärdomar för
det tillkommande. Jag vet ej, hvem sorn
utdragit på tiden med målen; men det vet
jag, att enkor och barn fått betala n3 års
gamla skatter för man och far; och jag
tror att i ett lagbundet samhälle bor det
finnas en tid, efter hvilken man ej kan
blifva kräfd, och det så mycket heldre,
som det ej är de skattdragandes fel, om
vederbörande Embetsverk kunna, af hvad
skäl som helst, utdraga med målen på ti¬
den. Riksens Ständer böra också sätta Be-
villningsFörordningen uti det skick, att så¬
dant ej kan i framtiden hända. i^41 &rs
Förordning har Talaren omnämnt; äfven
jag har i min motion antydt den. Jag är
föröfrigt ej initierad i de juridiska for-
roernes labyrint; i lagboken, och en tjock
lunta med författningar, som jag äger, fin¬
nes den icke; och då man söker afskrifter
och upplysningar af vederbörande Embets¬
verk , som annars påstå sig vara så ofelba¬
ra, kan det hända att man ej får reda på
hvad man begär, ehuru man kan uppgifva
det till datum och årtal. Det är sannt,
att
Den 5 J a n u a r i i.
97
att 3 år äro bestämda för reservalionskraf;
men låtom oss granska dessa reservations-
kraf. Så snart RevisionsContoiren inom
3:ue år utfärdat en anmärkning, låter Kam-
roarRätten, genom den executiva magten,
göra så kallade reservationskraf; d. v. s.,
man anmäler hos den person, som anmärk¬
ningen drabbar, att Kronan äger anspråk
på så eller så mycket. För hvarje redlig
medborgare äro dessa reservationskraf det¬
samma, som seqvester på egendom till li¬
ka stort värde. Dylika reservationskraf gö¬
ras, om jag så får säga, likt eller olikt, d.
v. s. så snart anmärkningen är gjord, och
innan den äger något Utslag för sig. Se¬
dan kan målet utdraga, som man sett, i
många år; och slutligen kan bända, att
högsta instantien förklarar anmärkningen
böra förfalla; och hvad händer då? Jo elen
eller de inom KammarRätten, som an¬
märkningen utfärdat, får intet straff, plik¬
tar intet för det att, genom en olaglig
anmärkning, seqvester under en mängd år
varit lagd på medborgares egendom; och
dessa medborgare erhålla ingen ersättning.
Reservationskrafven äro således ej af så
förträfflig egenskap, som det först vill sy¬
nas, och vådan af att inskränka Kammar-
Rätlens verkningskrets är ej heller äfven i
detta afseende så utomordentligt stor, som
Talaren tyckes vilja bevisa. — Jag har ej
yrkat, alt Kronan skall hafva sämre rätt öf-
9 H. 7
98
Den 5 J a n u a r i i.
ver Uppbördsman, än hittills. Jag vet, att
det finnes en Författning om Uppbörds-
mäns ansvarighet i 10 år, och jag har ej
rört vid denna Författning. Jag har in¬
skränkt mig till BevillningsFörordningen,
och trott, alt om den uppgöres och tilläm¬
pas rigtigt, skulle man kunna få en bestämd
tid, efter hvilken man vore fri från ytter¬
ligare kraf. Hvad önskas mera, säger Ta¬
laren. Jo, hvad jag sagt i min Motion;
jag önskar bestämdare gränsor, bestämd
tid, efter hvilken kraf ej få göras. Om.
den sättes till 12 år, är bättre, än att den.
blir obestämd; ja, om den ock skulle stad¬
gas till 23 år, är bättre; annars kunde den
möjligen någon gång blifva 53 år och der¬
utöfver. Jag har sagt, att BevillningsFör¬
ordningen ej kan uppgöras så, att ej en
mängd af brister deruti insmyga sig. Le-
damöterne i BevillningsUtskottet kunna ej
känna alla möjliga omständigheter, som
vid tillämpningen uppstå. Derföre har jag
trott det vara Riksdagsmannens skyldighet,
att gifva tillkänna de anmärkningar, som
han kunnat göra mot en sådan Författning.
Jag har trott en sådan Författning god i
samma mån, som man noggrant, uppmärk¬
samt vid tillämpningen anmärkte, och vid
en blifvande Riksdag anmälde hvad som
behöfde rättas, och derigenom på erfaren-
hetsgrunder förbättrade Förordningen. Det
är vådligt att gå ifrån ett Bevillningssyslem
till ett annat, just derföre, att man ej kan
Den 5 Januari!.
99
begära att Författningen första gången skall
kunna blifva så god, som den borde vara.
Talaren har tjckt mig finna KammarRät-
ten vara öfverflödig. Jag vill visst icke
bestrida, att KammarRätten är ett nyttigt
Verk. Den kan vara nyttig både för det
enskilda och allmänna intresset. Jag vill
ej borttaga en sådan centralpunkt, der be¬
skattningens räkenskaper sammanstöta; men
att dess gränsor måtte inskränkas, det yr¬
kar jag, emedan man ser, att det behöf-
ves; och att BevillningsFörordningen der¬
efter måtte rättas, det har jag begärt.
Hvad angar att fråntaga Riksens Stän¬
der rättigheten att efterskänka skatter, som
kunna vara lagliga, ehuru obilliga, så vore
det att betaga dem en ganska skön rättig¬
het. Jag har ej begärt, att Ständerne skulle
dömma öfver saken, ty den är redan dömd
och domens rättvisa får ej sättas i fråga;
men Författningen kan vara felaktig. Der¬
före kunna skatter blifva lagliga, men obil¬
liga. Det är då ej för mycket begärdt, om
man hemställer till Representanterrie, som
uppgjort Författningen, att en obillig skatt
blifver jemkad. Jag har ej trott, att Stän¬
derna vore här för att göra gracer eller
emottaga petitioner. Dertill har Talaren
ej haft anledning af mitt anförande. Jag
erkänner, att prejudicat kunde vara far¬
ligt, om hvem som helst finge gå in till
100
Den 5 Januari i.
Riksens Ständer med petitioner om minsk¬
ning eller afskrifning af dess skatter; ty¬
man vet ej huru långt detta förhållande då
kunde sträcka sig; men min Motion grun¬
dar sig på stridigheten i tvänne Författnin¬
gar, och ett sådant förhållande hoppas jag
ej skall inträffa hvart femtionde år. Jag
tror derföre, att petitionsrätten utan fara
kan begagnas. Talaren har förmodat, att
de skattdragande, som här till skatters af¬
skrifning äro i fråga, äro rika och förmög¬
na. Jag bör då upplysa, hvad hos Öfver-
StåtliållareEmbetet dessutom kan vittsor-
das, att en stor del af dem äro dels fat¬
tige, dels utfattige, och att några få äro
förmögne. Är nu afgiften obillig för den
största eller fattigaste delen, så måste den¬
na afgift äfven vara obillig för de få för¬
mögna.
Jag bör sluta med att anhålla hos
Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Högloflige Ridderskapet och Adeln om till¬
gift för det att jag så länge upptagit tiden,
äfvensom jag bör upplysa, att mine motio¬
ner ej varit föranledde af enskilte motiver,
samt att jag ej varit commitlent för någre
medborgare. Jag har helt enkelt ansett
mig böra anmäla, då jag funnit stadgan-
den, som det är angeläget att ändra. Då
jag sett bristerne, hade det ej varit mig
tiilständigt att förtiga dem, enär möjligen
en nyttig ändring kunde till mine medbor¬
Den 5 J a n u a r i i.
toi
gares gagn genom mine motioner åstad¬
kommas.
Herr Printzensköld: I anledning af
Friherre Ridderstolpes yttrande, att jag
skulle vara okunnig om Författningarne,
då jag sagt, alt i ett visst Län Häradsskrif-
varne blifvit anbefallde att låta beskatta
landtman för handelsrörelse, enär en så¬
dan beskattning icke kunde genom desse
tjenstemän åläggas, får jag hemställa till
den ädle Friherren, om han icke vid ett
tillfälle förklarat, det han, af den orsak,
att åtskilliga landtman i Westmanlands
Län år 1826 låto försälja spannemål på 6
månaders credit och mot, i jemförelse med
de gångbara, ganska höga priser, anbefallt
Länets Häradsskrifvare att fästa Taxerings-
Comiteernes uppmärksamhet på ett sådant
förhållande, och om icke, genom den ta¬
xering, som i följd deraf verkställdes, per¬
soner blifvit beskattade för en rörelse,
hvilken de i sjelfva verket aldrig idkat.
Utaf hvad den siste värde Talaren,
Grefve Cronhjelm, anfört till sitt försvar,
synes mig nästan ingen ting af hvad som
rörer sjelfva saken, vara annat än ett åter¬
upprepande af hvad Motionerne innehålla.
Sålunda har Grefven fullföljt sitt påståen¬
de, att KammarRätten upphäft sig till Dom¬
stol längre, än som vederbordt, och att
den godtyckligt behandlat Rikets Ständers
loa
Den 5 Januari!.
Deputerade. Det enda bevis härpå, som
den adle Grefven framdragit, tror jag mig
redan hafva fullständigt vederlagt. Jag har
för öfrigt icke yttrat mig anse Kammar-
Rätten vara Domstol öfver Pröfnings- och
TaxeringsCorniteerne, och den ädle Gref¬
ven lärer icke eller kunna visa , att Kam-
marRätten någonsin en sådan domsrätt sig
tillvällat. Jag har blott sagt, att Kammar*
Rätten äger pröfningsrätt öfver dessa Co-
miteers gerningar, och jag har sökt att ut¬
veckla de åsigter, som legat till grund för
detta mitt yttrande. Jag är likväl icke
nog anspråksfull, för att begära det mina
raisonementer skola vara tillfvllestgörande
•J O
för alt ådagalägga riktigheten af den sals,
jag drifvit. Ett beslut, fattadt af Konun¬
gen, i Dess Conseil, hvarest åtminstone jag
förutsätter, alt den högsta upplysning må¬
ste vara concentrerad, eftersom någon hö¬
gre Instans för rättvisans skipande och la-
garnes tillämpning icke finnes, synes mig
dock vara en sådan Auctoritet, som med
skäl hör kunna åberopas till styrka för ens
mening. Och då, i anledning af Lindes¬
bergs Stads Taxeringsmäns underdåniga kla¬
gan deröfver, att KammarRälten förordnat,
det de borde uttaxera en af dem alldeles
utesluten bevillningsafgift, Kongl. Maj:t den
i4 Aug. 1821, förklarat Sig i Nåder hafva
funnit, att KammarRätten ägt en i sjelfva
BevillningsFörordningen stadgad pröfnings¬
rätt öfver Taxeringsmännens åtgärder, ehuru
Den 5 Januarii.
desse, (Taxeringsmännen) enligt 113 §.
Regeringsformen, icke kunna till något an¬
svar ställas; så hemställer jag, om jag sak¬
nat giltigt stöd för mitt påstående. I af¬
seende på hvad Grefven yttrat, alt det
vore Kammar-Rättens åliggande, om ej ef¬
ter lag, åtminstone efter moralisk pligt,
att aflemna en Promemoria med anmärk¬
ningar emot BevillningsFörordningen; får
jag äran upplysa, att en sådan ganska
vidlyftig Promemoria verkligen blifvit af
KammarRätten författad och till Finance-
Expeditionen ingifven, för att genom dess
försorg till BevillningsUtskottet öfverlem-
nas. Den utlåtelse Grefven fällt angående
Domare-eden, då han omtalat dess bortnöt-
ning, hade jag i sanning icke väntat, och
aldrig skulle jag kunnat tillåta mig ett så
svårt tillmäle emot DomareCorpsen. Man
bortnöter icke sin ed, Herr Grefve! Den
är lika helig, lika förbindande, om den af-
lagts i går eller för 5o år tillbaka. Det
af Grefven anförde skäl för sitt tvifvels¬
mål om tillvaron af den utaf mig åberopa¬
de 1741 års Författning, att nemligen sam¬
ma Författning icke finnes uti den Lagbok,
Grefven har hemma hos sig, är verkligen
eget i sitt slag. Jag beklagar, alt Grefvens
Lagbok icke utgör archiv för alla Författ¬
ningar. Den blefve då i sanning något för
volumineus, särdeles om den tillika skulle
innehålla hela vår oeconomiska lagstiftning.
Men denna ofullständighet uti Grefvens
Den 5 Januari i.
Lagbok lärer väl icke kunna antagas såsom
bevis hvarken mot Författningens tillvarelse
eller mot dess ännu gällande kraft. Beträf¬
fande reservationskrafvet, som den ädle Gref¬
ven jemväl omtalat, så vet jag i sanning ej,
huru dermed skall kunna tillgå på annat
sätt, än alt en viss tid bestämmes för dess
anställande, och en viss lid för besluten öf¬
ver anmärkningarne; hvarefter det på ve¬
derbörande Executor ankommer, att de fat¬
tade besluten verkställa. Grefven bar väl
nu förklarat, det han ej velat ensamt på¬
börda KammarRätten den långsamhet, hvar-
på han uti sin ena Motion anfört exempel;
och jag lemnar detta yttrande derhän; men
jag får påminna, att i motionen ej finnes
yttradt ett ord om den executiva magten,
och andra, som möjligen kunna uppehålla
saken, utan KammarRätten allena har ut¬
gjort föremålet för klander. Grefven hade
likväl bordt besinna, att sedan denna, li¬
kasom hvarje annan ÖfverDomstol, afgjort
ett mål, så är dess befattning med detta
mål också i och med detsamma slutad.
Den executiva magtens åliggande vidtager
här, genom att lemna handräckning för
verkställigheten af beslutet; och denna magts
underlåtenhet att fullgöra sin pligt lärer
väl icke hvarken med billighet eller rätt¬
visa kunna skrifvas på KamrnarRättens räk¬
ning. Uti Grefvens yttrande, att det är
Riksens Ständers ratt att jemka beskattnin¬
gen instämmer jag fullkomligen; och jag
Den 5 Janna ri i.
io5
delar äfven med honom den tanka, att
det är en bland nationens skönaste rättig¬
heter att sig sjelf beskatta. Men annat är
att beskatta, och annat, att en Domstol
vakar öfver beskattnings-lagarnes tillämp¬
ning. Beviset härpå liger just i sjelfva
den återförvisning, som man klandrat, ty
deri, som återförvisar ett bevillningsmål,
kan väl icke sägas verkställa någon beskatt¬
ning, enär han genom en sådan åtgärd -öf-
verlemnar åt Nationens Ombud att afgiften
bestämma.
Beträffande Grefvens förklarande, att
det visserligen vore ett farligt prejudicat,
om man kunde till Rikets Ständer inkom¬
ma med petitioner om skatters afskrifning,
men att den fråga han i sådant afseende
väckt, icke egentligen vore någon petition;
så hemställer jag, huruvida den Motion,
hvari Grefven uppträdt, i sjelfva verket kan
betraktas annorlunda än såsom en petition
om skatters afskrifning, då skillnaden blott
består deri, att Grefven, men icke sak-
ägarne sjelfve, i ämnet fört talan. Det
stöd Grefven för en motsatt mening velat
hämta deraf, att de Beslut, hvarigenom de
nu ifrågasatte afgifterne blifvit ålagde, till¬
kommit i följd af mot hvarandra stridan¬
de Författningar, och att det således vore
tvetydigt, huruvida nämnde afgifter borde
utgå eller icke, förfaller, då man besinnar,
att Bevillnings- och BränvinsFörordningarne
io6
Den 5 Januarii.
äro 2:ne från hvarandra bestämdt skiljde Be-
skattningsLagar, som sins emellan icke tiga
annat sammanhang, än att de båda upp¬
göras af Riksens Ständer. Denna skillnad
visar sig äfven deruti, att de afgifter, sorn
erläggas enligt sistnämnde förordning, in¬
gå directe till Statsverket, hvaremot de
medel, som utgå efter BevillniagsStadgan
och utgöra den så kallade allmänna bevill-
ningen till Statsbristens fyllande, redovi¬
sas i RiksgäldsContoiret; och jag ser såle¬
des intet hinder, att ju den ena af dessa
Författningar gerna kan upptaga en afgift,
som i den andra icke finnes omnämnd, utan
att Författningarne derföre kunna sägas stå
i strid med hvarandra.
Grefve Cronhjelm: Jag anhåller, att
blott få säga några ord i afseende på hvad
den siste värde Talaren anfört. Han bar
yttrat, att KammarRätten icke velat upp¬
häfva sig till Domstol öfver Pröfnings-och
TaxeringsComiteerne; att lian icke så an¬
sett den; utan att den blott vore en dom¬
stol öfver deras gerningar. Innan jag med-
gifver, att den kan vara en domstol öfver
deras gerningar, för hvilka det tydligen är
sagt, att de äga ingen ansvarighet, så må¬
ste ett sådant stadgande stå i Bevillnings-
Förordningen. Det skall icke vara mig
emot, om det deruti införes, men intill
dess är det icke lag. Der står, att Kam¬
marRätten skall granska Taxeringslängder-
Den 5 Januari!.
ne oell får afdömrna i andra inslantien mål
rörande beskattningen; men der står in¬
genstädes, att KammarRätten får återförvi¬
sa må 1. Det fi nnes ej någon den minsta
anledning dertill. För öfrigt får jag tacka
Talaren, som upplyst mig derom, att Kam¬
marRätten sammanfattat anmärkningar vid
BevillningsFörordningen; det är i sanning
mycket tillfredsställande för en medborga¬
re, sorn lemnat någon lid åt granskningen
af densamma, oell som sjelf sökt att fästa
uppmärksamheten vid bristerne deruti. Jag
hoppas i sanning vida större resultater af
KammarRättens anmärkningar, än af mi¬
na egna; ty KammarRätten, hos hvilken
liela Uppbördsverket sammanflyter, kan
bättre se, hvilka ändringar som behöfvas,
än den enskilte mannen. Talaren har, till
stöd för sin mening om återförvisning ci¬
terat Konungens beslut af den i4 Augusti
1821. För detsamma liar jag lika under¬
såtlig vördnad, som den värde Talaren sjelf.
Jag önskar blott, att stadgandet deruti mätte
inflyta i BevillningsFörordningen; då bla¬
det ock för mig lag, när jag tillämpar den,
men icke förr; ty Riksens Ständer hafva
ensamme Lagstiftningsrätten i beskattnings-
mål, och uppgöra sjelfva sin Bevillnings-
Förordning, samt ega följaktligen ensamme
rätt att förklara andan och meningen med
BevillningsFörordningen, aldralielst då för-
klaringarne öfvergå till alldeles nya stad-
ganden. Talaren har sagt, att lian säle-
Den 5 Ja nu ar i i.
des icke saknat authoritet. Jag viii ej be¬
strida sådant; det beror på hvars och ens
eget bedömmande, hvad sorn är authoritet
eller icke. Det kan åtminstone blifva gäl¬
lande intill nästa Riksdag, men icke längre.
Annars är det BevillningsFörordningen, som
är den egentliga authoriteten för de taxe¬
rande. Derå finnes icke ens Konungens
namn, men det nämnde stadgandet kail
deruti införas, om det vinner Ständernas
bifall, hvilket jag dock betviflar. Om ock¬
så den för Landet lyckliga och högst säll¬
samma omständighet verkligen nu skulle
äga rum, hvarom jag dock från min sida
utesluter allt bedömmande, att nemligen
den högsta upplysningen är concentrerad
inom Konungens Conseil, en sals som skulle
göra Ministrarnes ansvarighet och Stän¬
dernas öfverläggningar nästan öfverflödige,
så får dock denna högsta upplysning ej
sig något befatta med lagstiftning i Be-
skattningsväg. Det har blifvit yttradt, att
det vore illa, om min lagbok skulle blifva
normen för bedömmandet af vårt Lagverk.
Jag tror, att då vårt Lagverk är af den
beskaffenhet, att det behöfves ett halft rum
att hysa alla Författningar och Förklarin¬
gar öfver Författningar, ligger det utom
gränsen af de flesta juristers egen förmåga
att känna dem alla, och lemnar skälig an¬
ledning till klagan öfver Lagverket. —• Ta¬
laren har yttrat sig om reservationskraf-
ven, och alt det är en viss tid bestämd
\
Den 5 Januari i. 109
inora hvilken de skola vara gjorde. Jag
har ej heller bestridt, att KammarRätten
tagit sitt beslut i rätter tid, men jag har
sagt, att ändock år kunnat åtgå, innan
målet var afslutadt. Då måste formerne
vara oriktige, och i formernas labyrinth
kan och vill jag ej ingå. •— Hvad det an¬
går, att hufvudmotivet för min framställ¬
ning skulle vara att tadla KammarRätten;
så ber jag talaren ånyo läsa igenom mina
motioner och se, om något sådant finnes
deri. Jag har blott sagt, att brister finnas
och böra afhjelpas. — Talaren har yttrat,
att KammarRätten såsom Domstol ej be¬
skattar. Den bör det ej, och gör det ej eller,
efterBevillningsFörordningen; men den skall
pröfva mål, som i klagoväg komma till
densamma, och den skall afdömma dem.
Detta är redan en ganska vidsträckt rätt.
I hufvudsaken skall jag bedja blott få
tillägga, att som jag icke ansett nödigt un¬
dersöka, hos hvilken eller, hvilka authori-
teter felen ligga dertill, att de skattdragan¬
des reslprocesser understundom så många
år utdragas på tiden; så är jag så mycket
mera böjd tro den värde Talarens satts,
att icke KammarRätten dömt för sent i må¬
len. Men detta bör icke verka i hufvudsa¬
ken hos Utskottet och Ständerna, ty här
är blott frågan: är det sannt, att restpro-
cesser kunnat utdragas 10, i5 ja ända till
och med a3 år ifrån det år bevillningen
I IO
Den 5 J a n 11 a r i i.
bordt utgå, och till det år den genom exe-
euliva magten uttagits? Detta är sant oell
ej af Talaren bestridt. Nåväl! då så äij, så
måste det också, när de skattdragande sjelf¬
va aldrig dertill äro orsaken, söka före-
kommas. Ty om KammarRätten fördröjer
tiden med domarnes fällande, eller om
KammarRätten besluter lagstridiga återför¬
visningar, mot hvilka Pröfnings- och Taxe-
ringsComiteerna måste protestera, och ge¬
nom denna tvists dragande under Konun¬
gen, fördröjer hufvudsaken, som är, att
de skattdragande snart få veta, om och hvad
de skola betala; om säger jag detta hän¬
der, eller om de executiva myndigheter¬
na, oaktadt dem förelagda vitén, draga ut
långt på tiden med målen; så måste alla
dessa omständigheter vara af den natur,
att de skattdragande, som ej rå derföre,
ej heller derföre böra lida. Af dessa skäl
ar det jag anhållit och anhåller, att Rik¬
sens Ständer måste fastställa en viss tid,
hvarefter inga skatter få af de skattdragan¬
de utkräfvas. Låter det ej verkställa sig,
att hos Kongl. Maj:t begära föreläggande af
tid för Domstolarne och de executiva myn¬
digheterna till målens behandling, så må¬
ste dock Ständerne äga rätt till och finna
billigheten uti, att säga: efter så och så
lång tid från uppbördsårets slut få ej skat¬
ter utkräfvas af de skattdragande, så vida ej
dessa genom undanhållande sjelfve fördröjt
skatternas uttagande. En framställning kun¬
D e 11 5 J a n u a r i i.
111
de åtminstone i önskningsväg göras bos
Kongl. Maj:t, att Kongl Maj:t täcktes på det
strängaste anbefalla alla Authoriteter, sorn
beskattningsmål handlägga, att vid högt an-
svar dessa mål så hastigt som möjligt afgöra.
Jag bar ej bestridt, att min motion ej
vore en petition, men jag bar sagt i öfver-
läggningen deröfver, att en sådan som den¬
na ej borde inträffa hvarje halft sekel. Ta¬
laren bar trott mig vara ombud för dem,
som blifvit beskattade. Jag försäkrar, vid
min beder, att jag ej sett eller vet nam¬
net på en enda person af dem, som det
gäller; jag har blott sett, att saken är af
en ömmande beskaffenhet, och tyckt mig
finna att Riksens Ständer borde behjerta
den. Talaren har sagt, att Förfaltningarne
ej voro stridande mot hvarandra. Jag an¬
håller derföre att få uppläsa dem. Brän-
vinsFörfattningen säger i 8 momentet af 3 §.
Gästgifverier komma att för salu af brån-
vin, utom den allmänna Bevillningen, er¬
lägger Trej, Fern, Tio, Femton, Tjugo,
Tjugofem till Trettio Riksdaler samt Kro¬
gar och Näringsställen, der de tillåtas,
Tio, Femton, Tjugo, Tjugofem till och med
Trettio Riksdaler,
BevillningsFörordningen stadgar i 2
År t. 2 §. i morn.: Borgare taxeras och
utgöra Bevillning i förhållande till deras
vilkor och rörelse, med fem för hundrade
111
Den 5 Jann a r i i.
af den inkomst de under nästföregående
äret njutit. När nu Tracteurer och Vin¬
skänkar, hvilkas egentliga rörelse består i
försäljning af bränvin, äro Borgare, och så¬
lunda betala fern procent till staten för
inkomsten af sin rörelse d. v. s. bränvins-
försäljningen, så skulle ju dessa personer
skatta 2 gånger för samma rörelse, om de
skattade både efter BevillningsFörordnin-
gen 5 procent och efter BränvinsFörordnin-
gen. Jern förer man nu de begge af mig
citerade Författningarne med Bevillnings-
Förordningens II \.rt. 2 §. 7 morn. derdel
står: Krögare, Krögerskor, samt de sorn
hålla Likörkammare , jemte de Spisqvar-
tersldkare och Tracteurer, som ej äro Bor¬
gare, oberäknadt bevillning för bränvins-
minutering, &c. betala ■ så finner man
tydligt och klart, att de, som ej äro Bor¬
gare, skola betala för bränvins-minutering,
men att- Borgare ej skola derföre betala.
Nu skattar ju den af mig citerade Borgare¬
klass på detta sätt 2 gångor, (för det alt
Författningarne äro i strid med hvarannan.
Den, som ej är Borgare, betalar deremot
ej mera än minuterings-afgift. Det är det¬
ta ojemna förhållande jag velat förekom¬
ma. Detta förhållande har af alla den exe-
cutiva magtens personer, som jag talat vid,
blifvit ansedt såsom oriktigt; men då beg¬
ge de motsatta Förordningarne blifvit af
Domstolarne tillämpade, och de dubbla af-
gif-
Den 5 Januari i.
gifterna i högsta instantien fastställde; så
måste maa kalla dessa dubbla afgifter lag¬
liga, ehuru i högsta grad obilliga; synner¬
ligen då de för flera år på en gång uttagas
hos enkor och barn, för hvilka ett års af¬
gift redan utgör öfver hvad deras förmå¬
ga kan med beqvämlighet tillåta.
Friherre Ridderstolpe: Herr Printzen¬
sköld har sagt, i en om mig gjord cita¬
tion, att jag skulle hafva yttrat, det jag
befallt, att Häradsskrifvarne skulle beskat¬
ta landtman för spannmålshandel. Jag tror
mig hafva hört, det han sagt skulle beskat¬
ta. Om han ej medgifver det, så anhåller
jag, att den delen af hans anförande måtte
uppläsas. Hvad hufvudsaken angår, att jag
skulle anmodat Häradsskrifvarne att låta Ta-
xeringsComiteerne debitera personer för för¬
såld säd af egen äring, så är utlåtandet
falskt i så måtto, som denna Spanncmål ej
var af Hemmansägarnes egen production,
utan de hade, såsom jag visat, tillhand lat
sig den, och försålde den sedan till all¬
mogen.
Herr Riben> Carl Wilhelm: Det är
icke för att yttra mig öfver ämnet, som
jag begärt ordet, utan blott för att erinra,
att en annan Ledamot begärt saken på bor¬
det. Då det torde behöfvas 2 personer,
som göra det, får jag deruti förena mig.
9 H. 8
Den 5 Januari!.
Således om de 2:ne Ledamöter, hvilka nä¬
stan uteslutande deltagit i denna debatt,
skulle vilja uppskjuta allt discuterande, tills
frågan åter förekommer, kunde man få öf¬
vergå till andra ämnen.
Herr Printzensköld: Jag vill visserli¬
gen ej förlänga discussionen, men anser
mig likväl pligtig nämna några ord. Gref¬
ve Cronhjelm liar sagt, att det Kongl.
Maj:ls Beslut, som af mig blifvit citeradt,
skulle vara en lag uti beskattningsväg. Med
ordet lag kan jag ej förstå annat än en a
priori meddelad allmän föreskrift, som vid
förekommande fall bör tjena till efterrät¬
telse. Men då det nu ifrågavarande beslu¬
tet icke innefattar annat än blott tillämp¬
ning af förut gällande författningar, så in¬
ser jag ej, huru det skall kunna tilläggas en
sådan egenskap, som den Grefven deråt ve¬
lat gifva.
Tillika liar Grefven yttrat den förmo¬
dan, att formerne måtte vara oriktiga, ef¬
ter de medföra så lång tidsutdrägt. Jag
hemställer i anledning häraf till Grefven
sjelf att bedöma, om man väl kan tillskrif¬
va formerne såsom ett fel, att Embetsman
icke fullgöra deras skyldighet. Jag tror
det åtminstone icke; och det torde tillåtas
mig fråga, hurudana former man väl möj¬
ligen skulle kunna uppställa, som voro ti 11-
räcklige att förekomma dröjsmål hos den
Den 5 Januari i.
Embetsman, hvars egen pligtkänsla ej ut¬
gör förnämsta driffjädern för hans verk¬
samhet. — Jag anhåller äfven, att nu få
yttra några ord angående den af Grefven
omnämnde qvittning, hvilket jag glömde
förra gången.—Att med behörigt tillstånd,
grundädt på gammal praxis, få öfver en
enda dag hemlåna en på bordet liggande
handling, tror jag icke vara någon Öfverträ¬
delse af gällande former, hälst en så beskaf¬
fad utlåning alldeles icke finnes i Riddarhus¬
ordningen förbuden, ännu mindre tror jag
den kunna jemföras med Grefvens dröjsmål
att icke på i4 dagar aflemna sina motioner,
hvilket dröjsmål åter rakt strider emot den
af mig citerade §. i RiddarhusOrdningen.
Dessutom får jag förklara, det jag aldrig
skolat sätta i fråga att låna motionerne,
om jag ej roed visshet känt, att plenum
skulle fortfara Måndagseftermiddagen och
hela Tisdagen; hvaraf jag styrktes i den
öfvertygelsen, att desse motioner, såsom
först om Måndagsförmiddagen aflemnade,
icke skulle så hastigt, som skedt, komma
att remitteras. — Huruvida Grefvens och
mitt förfarande då är qvittningsgildt, lem-
nar jag derhän.
I afseende på hvad Friherre Ridder¬
stolpe yttrat, får jag upplysa, det jag i
mitt Memorial sagt ”alt Häradsskrifvarne
”skulle låta hos TaxeringsComiteerne be-
8»
Den 5 Januari i.
”skatta landtman” &c. Min mening har
ej varit, alt Häradsskrifvarne skulle be¬
skatta, ty det kan ej komma i fråga.
Lades på bordet.
Herr Lagerhjelm_, Pehr: I plenum den
3o sisth Dec. e. m. remitterades till Eko¬
nomiutskottet en motion af Herr af Gei¬
jerstam, Gustaf Emanuel, att StångJern-
verksägare, hvilkas tillverkning är grun¬
dad på eget Tackjern, må befrias från den
tvungna tillverkningsskyldigheten deraf. Jag
anhåller, att i anledning deraf få nämna
några enkla facta. —- Yid sista Riksdagen
väcktes en dylik motion; liandlingarne in-
lemnades till Kongl. Maj:t tillika med Rik¬
sens Ständers utlåtande i ämnet. Commit-
terade, som deröfver sedermera blifvit hör¬
de, afgåfvo sitt underdåniga utlåtande i
Februari 1824. Detta utlåtande tillstyrker,
på anförde skäl, hufvudsakligen den friare
tackjernsliandel, som Motionären föreslagit.
1824 den 11 Maji fattade Konungen det
beslut att frågan skulle hvila, tills Com-
mitterades förslag i öfrigt komme under
Konungens pröfning. Jag anhåller blott,
att dessa upplysningar måtte till Ekonomi¬
utskottet få åtfölja Herr af Geijerstams
motion.
Och fann Ridderskapet och Adeln för
godt tillåta, att detta Herr Lagerhjelms
Den 5 J a n u a r i i.
anförande finge till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet åtfölja remissen af Herr
af Geijerstams motion.
Herr von Hartmansdorffj August: Hr
Crusenstolpe har gjort en motion om till¬
ökning i arfvodet för Fullmägtige i Riks¬
gäldskontoret. Jag var ej tillstädes hvar¬
ken då den upplästes, eller när den remit¬
terades. Då jag genom Ridderskapets och
Adelns förtroende är en af dem, anser jag
mig skyldig yttra, att jag anser det arf¬
vode, som lemnäs dem, vara fullt ut
svarande emot den möda, som de kunna
hafva. Huruvida under denna Riksdag så
vidlyftiga förrättningar komma att Full¬
mägtige i RiksgäldsContoret åläggas, alt arf¬
vodet hädanefter varder mindre tillfyllest¬
görande, är oss ännu obekant, och så länge
anser jag motionen vara för tidig. Imed¬
lertid skulle jag önska, att Riksens Ständer
ej hade angelägnare utgifter att bestrida,
ån förhöjningen i dessa arfvoden. Med
motionen torde denna min anmärkning blif¬
va till StatsUtskottet remitterad.
Remitterades till Stats- och Banco-
Utskotten, till hvilka Herr Crusenstolpes
ofvannämnde Motion redan blifvit öfver-
lemnud.
Justerades tvenne Protocolls-Utdrag,
innehållande Ridderskapets och Adelns i
113
Den 5 Ja nu a lii.
Plenum den 3o sisth December f. m. fat¬
tade beslut.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Höglofh Ridderskapet och Adeln,
vid Lagtima Riksdagen i Stock¬
holm e. m. den 3o Dec. 1828.
S. D. Remitterades till
RiddarhusUtskottet:
1:0 Grefve Bjelkes, Axel, den i5 den¬
nes e. m. anmäldte, och den 17 derpå följ¬
de f. m. på bordet lagde, Motion, att Rid-
darhusSalen måtte få begagnas till Concer-
ters uppförande; jemte de af åtskillige Le¬
damöter rörande samma ämne denne dag
afgifne yttranden.
2:0 Hans Excellence Herr Grefve iDe
la Gardies, Jacob, denne dag väckte Mo¬
tion, att den under Ridderskapets och
Adelns Plena utanför RiddarhusSalen be¬
fintlige Vakt, bestående af 1 Underoffice¬
rare och 8 man, måtte af RiddarhusCassan
för hvarje Plenum erhålla någon lämplig
vedergällning; jemte de af Grefve Horn,
Claes Fredrik, Friherre Klingspor, Fre¬
drik och Herr Tham, Wollrath, i anled¬
ning deraf nu afgifne yttranden.
3:o Herr von IlartmansdorfTs, August,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Mo¬
Den 5 Januari i.
* ‘0
tion, att Ridderskapets oell Adelns vid si¬
sta Riksdag fattade beslut om tvänne så
kallade NäringsStipendiers anslående åt Ade-
lige ynglingar måtte upphäfvas; jemte Herr
Bråkenhjelms, Pehr Reinhold, i anledning
deraf denne dag afgifne yttrande. Ut supra.
Justerades Sju ProtocollsUtdrag, inne¬
hållande Ridderskapets och Adelns i Ple¬
num den 3o sisth December e. m. i öfrigt
fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 3 dennes:
N:o 3. Med uppgift å de från sista Riks¬
dag hvilande Grundlags-ändrings-förslag.
Från Stats-Utskottet :
Af den 3i sistlidne December:
N:o 12. I anledning af erhållen re¬
miss i fråga om sättet för utfärdandet af
ändringar eller tillägg i gällande Författ¬
ningar.
Från LagUt skottet:
Af den 2 dennes:
N:o 7. Om arfvode för en Cancellist.
120
Den 5 Januari i.
N:o 8. I anledning af väckte Motio¬
ner, dels om öfverseende af den för Ri¬
kets Ständers JustitiasOmbudsman utfärdade
Instruction, och dels om tillägg deruti.
N:o 9. I anledning af väckt Motion,
dels om ändring af Kongl. CommerceCol-
legii Kungörelse den 29 Julii i8o3, angå¬
ende Läst-afgift för fartyg, som med Tur¬
kiska Pass förses, och dels om förslag lili
allmänt stadgande om vitens bestämmande.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet:
Af den 2 dennes:
N:o 4. Rörande yrkad inskränkning
af dagar för Marknaders hållande, och att
Auctioner ej må förrättas å dagar, som
omedelbart föregå eller efterfölja en Pre-
di kodag.
N:o 5. Rörande väckt fråga om för-
ändradt sätt att insamla Stamboks- och
Collectmedel.
N:o 8. I fråga om Åsele Lappmarks
Församlingars skyldighet att deltaga uti
Allmänna Beväringen.
N:o 9. Angående yrkad rättighet för
BarnmorskeLärlingar på Gottland, att un¬
dervisas och examineras af någon Läkare
derstädes.
Den 5 Jan uarii.
121
Från ExpeditionsXJtskottet:
Af elen 3 dennes:
N:o g. Angående ökadt Canzliebilräde
för Correcturläsning.
Af den 5 dennes:
N:o io. Angående de öfrige Utskot¬
tens förständigande om iakttagelser, i af¬
seende på tryckningen af Bihanget till
RiksSlåndens Protocoll ra. ra.
Lades på bordet.
Upplästes ett från RiddarliusUIskottet
inkommit så lydande
Hörsa raste Memorial!
Sedan i anledning af Grefve Horns,
Claes Fredrik, den 28 sistl. November f.
m. afgifne Memorial, Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, medelst ProtocollsUtdrag af
den 4 i denna månad e. m. behagat an¬
moda RiddarhusUtskottet, att från Riddar-
liusDirectionen infordra, samt till Höglofl.
Ridderskapet och Adeln afgifva upplysning
om och hvilka åtgärder RiddarhusDirectio-
nen vidtagit, i afseende å den nuvarande
RiddarhusOrdningens promulgerande; så har
RiddarhusUtskottet meddelat RiddarhusDi-
rectioiien Höglofl. Ridderskapets och Adelns
förrberörde beslut, samt, till följd deraf,
fått från Directionen emottaga den upplys-
122
Den 5 J a n u a r i i.
lysning i ofvannämnda afseende, som in¬
nefattas i det Utdrag af Directionens Pro-
tocoll för den 20 dennes, hvilket Utskottet
härmed till Ridderskapet och Adeln vörd¬
samt öfverlemnar. Stockholm den 23 De¬
cember 1828.
På RiddarhusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
TV. F. Dalman.
Utdrag af Protocollet hållit hos Hög¬
loft. RiddarhusDirectionen i Stock¬
holm den 20 December 1828.
S. D. Föredrogs ett från Högloft. Rid-
darhusUtskottet den 17 dennes ankommit
ProtocollsUtdrag af den i3 i samma må¬
nad, deruti RiddarhusUtskottet anmodat
RiddarhusDirectionen, att meddela upp¬
lysning, om, och hvilka åtgärder Riddar¬
husDirectionen vidtagit, i afseende å den
nuvarande RiddarhusOrdningens promulge-
rande; och beslöt RiddarhusDirectionen,
det skulle, i anledning deraf, den upplys¬
ning meddelas, att enär hvarken Rikets
Grundlagar, eller den förra RiddarhusOrd-
ningen, eller den af Högloft. Ridderskapet
och Adeln för RiddarhusDirectionen utfär¬
dade Instruction, i denna omständighet in¬
nefatta någon föreskrift, som kunnat be¬
Den 5 Januarii. 123
rättiga RiddarhusDirectionen till någon slags
åtgärd, RiddarhusDirectionen alltså, vid
detta tillfälle, lika litet sora vid de före¬
gående, då RiddarhusOrdningar blifvit af
Kongl. Majit i Nåder utfärdade, kunnat, i
afseende å promulgationen af ifrågavarande
Riddarhusordning, vidtaga någon åtgärd;
hvarvid Friherre Boije, Fredrik, särskildt
tilläde, det han, sorn instämt i Directio-
nens ofvanberörde beslut, ansåg sig deri¬
genom jemväl hafva fullgjort dess till Hög¬
loft. Ridderskapets och Adelns Protocoll
för den 4 dennes eftermiddagen framställde
förbindelse, att uti förevarande ämne yt¬
trande afgifva; om hvilket allt utdrag af
Protocollet skulle expedieras. Ut Supra
Ex Protocollo,
A. Réenstierna.
Lades på hordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan half till ellofva på aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
124
Den 9 J a n u a r i i.
Fredagen den 9 Januarii 1839.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Ilög-
loflige Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Slockholm
den 5 Januarii 182g.
S. D. Vid förnyad föredragning afRid-
darhusUtskottcts den 16 sistlidne Decem¬
ber afgifne, och den 29 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Memorial, innefat¬
tande Utlåtande öfver gjorde anmärknin¬
gar vid Utskottets under den 24 Novem¬
ber sistlidet år förut aflåtne Memorial, med
yttrande öfver BevillningsUtskottets anhål¬
lan, att till Sessions- och Arbetsrum få,
under innevarande Riksdag, begagna den
så kallade SecretaUtskottsSalen å Riddar¬
huset; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, med bifall till hvad Riddarhus-
Utskottet uti förstnämde Memorial hem¬
ställt, tillåta, att BevillningsUtskottet må
linder innevarande Riksdag begagna den så
kallade SecretaUtskottsSalen och rummet
derutanföre, jemte de derstädes nu befinteli-
ge meubler, samt erhålla nödig ved till eld-
niug, emot en hyressumma af Sextiosex R:dr
o2 sk. B:co i månaden; dock med vilkor,
Den 9 Januari i.
att, i anseende till angelägenheten af el¬
dens behöriga vårdande, eldningen varder
besörjd af någon vid Riddarhuset anställd,
och i sådant ändamål af BevillningsUtskot-
tet antagen, Vaktmästare. Ut Supra.
Justerades 4 ProtocollsUtdrag, inne¬
hållande Ridderskapets och Adelns i Ple¬
num den 5 dennes i öfrigt fattade beslut.
Anmäldtes och emottogs Herr HofCan-
celleren m. m. D. von Schulzenheim, hvil¬
ken å Kongl. Maj:ts Höga vägnar aflemnade
Kongl Maj:ts den i3 och 3i sisth Decem¬
ber till Rikets Ständer allåtne tvenne Nå¬
diga Propositioner, den förra angående StrafF-
Lag emot Negerhandel och delaktighet der¬
uti; samt den sednare, angående en ny
StängselFörordning.
Hans Eeccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCan-
celleren, att till Kongl. Maj:t framföra Rid¬
derskapets och Adelns underdåniga vörd •
nåd, jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts
nyssnämnde tvenne Propositioner skulle med
första varda inför Ridderskapet oall Adeln
föredragne.
Sedan Herr HofCancelleren blifvit på
vanligt vis utbeledsagad, upplästes och lä¬
des pä bordet Kongl. Majrts högstberörde
tvenne Nådiga Propositioner.
Den 9 Januarii.
Herr Tham, Wolrath: Herr Lefren*
motion i det ämne, hvarom Friherre Åker¬
hjelm yttrat sig, lärer vara remitterad en¬
dast till Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet. Deremot skulle jag ej hafva nå¬
got att anmärka, om den blott innefatta¬
de yrkande af förbud mot varors införsel.
Men då Motionären deri föreslår Tullfrihet
för åtskillige rudimateriers införande, låg
Tull för vissa, och hög Tull åter för an¬
dra, om hvilka beskattningsgrunder Bevill-
ningsUtskottet hör utlåta sig; så hemstäl¬
ler jag, om icke Herr Lefrens berörde mo¬
tion jemte Friherre Åkerhjelms yttrande
må remitteras äfven till sistnämnde Utskott.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan Rid-
derskapet och Adeln till Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet remitterat dels den
3o December f. m. Herr Lefrens, Johan
Pehr, den 15 sisth December e. m. anmäld¬
te och den 17 derpåföljde e. m. på bor¬
det lagde Motion, om inre Näringsfrihet,
inskränkningar i Utrikes handeln, samtför-
bättrade Tullbevaknings-anstalter, jemte de
af åtskillige Ledamöter rörande samma äm¬
nen förstnämnde dag afgifne yttranden;
dels ock, den 3o sisth December e. m. Fri¬
herre Åkerhjelms, Gustaf Fredrik, anföran¬
de i anledning af Herr Lefrens berörde Mo¬
tion; ansåg Hans Excellence, i anledning
af Herr Thams nu gjorde hemställan, sig
Den 9 Januari i.
ia7
tora föreslå, alt Herr Lefrens nyssnämnde
motion, tillika med allt hvad i anledning
deraf blifvit anfördt, måtte äfven till Be-
villningsUtskottet remitteras.
Bifölls.
Herr Crusenstolpe Magnus Jacobs an¬
förde skriftligen:
Då jag redan lemnat Plenum, när min
ädle vän Herr Lars Johan Hjerta utveck¬
lade sin Motion om ändring i Förordnin¬
gen mot dryckenskap, och när remiss derå
beviljades, anhåller jag, som sedan längre
tid tillbaka i detta afseende hyst lika öf¬
vertygelse med Motionären, att vid detta
tillfälle få förklara, det jag instämmer med
honom. 1813 års Författning har tillkom¬
mit i ekonomisk väg. Riksens Ständer haf¬
va dertill sjelfve föranled t. Derom är så¬
ledes nu mera icke annat att säga, än
yttrandet af den förhoppning, att sådant
hädanefter ej måtte ske, och att genom Lag-
Utskottets omsorg vid denna Riksdag, till
hvilket detta anförande torde få åtfölja Herr
Hjertås, Nationen må erhålla en ny För¬
fattning i detta ämne, syftesenligt uppsatt
och constitutionsenligt promulgerad. — Jag
tager mig jemväl friheten härhos öfver¬
lemna ett utlåtande, som står i nära sam¬
manhang med motionen, afgifvit under den
tid, jag hade den äran förrätta LandsSe-
128
Den 9 J a n u a r i i.
creterare-embetet i Skaraborgs Län. Utskot¬
tet skulle möjligen deraf finua en ökad an¬
ledning att behjerta vittnens belägenhet,
och Motionärens yrkande om upphörande
af Konungens Befallningshafvandes doms¬
rätt i dessa mål.
Hvarjemte Herr Crusenstolpe till Proto-
eollet aflemnade en tryckt skrift under Titel:
LandshöfdingeEmbetets i Skaraborgs Län
beslut; Åklagarens deröfver anförde Besvär ;
LandshödingeEmbetets infordrade Utlåtan¬
de, samt Kongl. Majrts och Rikets Götha Hof-
Rätts Utslag, i frågan, huruvida Åklagare äro
pligtige att förskjuta ersättning lill de af
dem inkallade vittnen uti mål, som angå
dryckenskap och oloflig Bränvinsminutering.
Remitterades till Lagutskottet.
Föredrogos å nyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den 2 dennes afgifne, och den 5 derpåfölj-
de på hordet lagde, Betänkanden:
N:o 4- Rörande yrkad inskränkning
af dagar för Marknaders hållande, och att
Auctioner ej må förrättas å dagar, som ome¬
delbart föregå eller efterfölja en predikodag.
N:o 5. Rörande väckt fråga om förän-
dradt sätt att insamla Stamboks- och Col-
lect-medel.
Före'
Den 9 Januari i.
129
Företogs till pröfning Allmänna Be¬
svärs- och EkonorniUlskottets den 2 den¬
nes under N:o 8 afgifne, och den 5 der-
påföljde på hordet lagde, Betänkande i
fråga om Åsele Lappmarks Församlingars
skyldighet, att deltaga uti Allmänna Bevä¬
ringen.
Herr Hjerta, Gustaf: Redan då denna
fråga vid sistlidne Riksdag härstädes före¬
var, afstyrkte jag den af Utskottet föreslag¬
na undersökning; och jag förnyar nu detta
afstyrkande, emedan jag anser otjenligt,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t en så¬
dan undersökning begära. Förordningen
om Beväringsskyidigheten är tydlig der¬
uti, att Kongl. Maj:t kan, när det befin-
nes nådigt, sammandraga till vapenöfning
äfven Beväringsskyldige i Lappmarkerne.
Men jag tror, lika med Herr af Schmidt,
att sådant skulle för närvarande blifva allt¬
för betungande för den på en så stor yta
spridda Allmogen, som derigenom blef lån¬
ga tider hindrad från sitt åkerbruk, hvil¬
ket följakteligen skulle förfalla. Det ifrå¬
gavarande förslaget anser jag derföre vara
foster af afundsjuka emellan orter, och icke
välgörande för det allmänna bästa. Jag
anhåller således om proposition till afslag
å Utskottets Betänkande.
Friherre Cederström, Jacob: Författ¬
ningen om Beväringsskyidigheten är allmän
9 H- 9
i3o
Den 9 Januari i.
för liela Riket, och med förutsättning eler*
af, är det ett bestämdt missbruk, om Lapp¬
lands Innevånare derifrån fritagas. Då upp¬
gifvit är, att Ynglingar i Beväringsåldern
från andra orter inflytta till Lappmarken,
för att undgå Beväringsskyldigheten, och af
flere Representanters vittnesbörd är styrkt,
att sådant missbruk verkligen äger runi,
så synes det ej vara ur vägen att begära
den af Utskottet föreslagna undersökning.
Herr af Schmidts yttrade farhåga, att, genom
Beväringsskyldighetens fullgörande, odlin¬
garna i Lappland skulle afstanna, anser jag
sakna anledning. Dessutom är det ej genom
olagliga förhållanden någonting i ett sam¬
hälle bör befordras. Helt annat blifver för¬
hållandet, om Kongl. Majit, efter föregången
undersökning, finner skäligt på längre el¬
ter kortare tid befria Lappska Allmogen
från Beväringsskyldigheten. Men att nu
genast utan undersökning afstyrka all til¬
lämpning af Författningarne till förekom¬
mande af öfverklagade missbruk; är ej lämp¬
ligt. Jag tillstyrker derföre bifall å ifrå¬
gavarande Betänkande.
Herr Hjerta: Det är ganska klart, att,
om den händelse inträffar, som Friherre
Cederström förutsätter, att nemligen Bevä-
ringsskyldige från andra orter skola till
myckenhet inflytta i Lappland, för att und¬
gå Beväringsskyldigheten, det då skall lö¬
na sig mera att sammandraga Bevärings-
Den 9 Januarii. i3r
Manskapet i Lappmarkerne, och hålla Be¬
fäl till dess exercerande, an nu, då befolk¬
ningen derstädes är så ringa; och då ager
ju Kongl. Maj:t, enligt Förordningen, att
anbefalla Beväringsskyldighetens fullgöi an¬
de. *— Hvad åter angår Friherre Ceder-
slröms påstående, att jordbruket ej skulle
lida genom Beväringsskyldighetens uppfyl¬
lande af Lappska Allmogen; så får jag fä¬
sta uppmärksamheten derpå, att åkerbru¬
ket i denna ort skall hufvudsakligen öfvas
just den tid, som skulle användas till Be-
väringens mönstring och excercice, så framt
Friherren ej vill att Beväringen derstädes
skall göra vintermöten. — Beträffande den
föreslagne undersökningens vigt, tror jag
densamma vara öfverflödig och ej böra be¬
gäras, förr fin Statistiska uppgifter visa,
det Lappland blifvit så befolkadt, att det är
värdt samla de Beväringsskyldige till exer-
cice och åt dem anskaffa Befäl. Intilldess
och så länge härvid ej befinnes någon un¬
derlåtenhet af verkställande magten, böra
Rikets Ständer icke inblanda sig i denna
sak. — Härjemte anser jag mig böra an¬
märka den vårdslöshet i Utskottets Betän¬
kande, att slutet deraf innehåller så obe¬
stämda ordalag, att roan skulle kunna tro
Utskottet hafva tillstyrkt undersökning, hu¬
ruvida Åsele Lappmark drager lika onera
med sina grannar.
6*
i3a
Den 9 Jan u ari i.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag är i
så många delar förekommen af den sista
värde Talaren, att jag förbigår mycket af
livad jag ärnade yttra. Jag vill blott til¬
lägga några ord. Konungen är högste Le¬
dare af försvarsverket och krigsmagten i
Riket. Genom ett af Konung och Rikets
Ständer fattadt beslut, blef Beväringsskyl-
digheten år 1812 införd i Sverige. Bevä-
ringsLagen innefattar ej något undantag
hvarken för Åsele eller någon annan Lapp¬
marks innevånare. Kongl. Maj:t äger så¬
ledes rätt att, när han så nyttigt finner,
derstädes tillämpa Lagen, hvilket hittills
ej skett. Med den kännedom jag äger om
desse orters beskaffenhet, anser jag det va¬
ra en följd af Regeringens vishet, att För¬
fattningen om Beväringsskyldigheten ännu
ej der blifvit gjord gällande; och det är ej
utan förundran jag hört Friherre Gederström
förklara detta vara ett missbruk. Antalet
af de personer, som inom Åsele Lappmark
skulle kunna underkastas Beväringsskyldig¬
heten, är icke stort; ty Lapparne äro icke
målfyllige och de dit inflyttade Svenskar-
ne äro ej synnerligt talrika. Likväl skulle
jordbruket i högsta grad lida, om desse
Beväringsskyldige skulle sammandragas till
vapenöfningar under 21 dagar, midt i som¬
maren, på 27 å 3o mils afstånd från de¬
ras hemorter. Jag hemställer nu till Rid-
derskapet och Adeln, om det vore förstån¬
digt att, för att med några man öka Be-
\
Ben 9 Jann ari i.
133
väringsstyrkan i KonungaRiket Sverige, dra¬
ga Åsele Lappmarks Beväringsskyldige, un¬
der den för Landtmannen angelägnaste ti¬
den, från deras hemort, som för Riket är
och ännu mera kan blifva af vigt, men
ännu behöfver vara fredad från flere onera.
Jag hemställer följakteligen, att Utskottets
förslag må förfalla, samt Ridderskapet och
Adeln i denna fråga stanna i samma be¬
slut, som vid 1823 års Riksdag.
Friherre Cederström: Man skulle af
hvad som nyss yttrades, kunna föranledas
tro, att Allmogen i Åsele Lappmark blott
utgöres af några få personer; men så för¬
håller det sig ej. Dessutom är här min¬
dre fråga derom, än om det oskick, alt
Åsele Lappmark skall befordras till väl¬
stånd på bekostnad af nästgränsande P10-
vincerne. Genom det en mängd arbetsföre
Drängar, när deras Beväringsskyldighet bör¬
jar, till undvikande deraf, inflytta i Lapp¬
marken, uppstår brist på arbetare i de kring¬
liggande orterne, till förfång för jordbruket
derstädes, som likväl med mera fördel och
nytta kan idkas, än det i Lappland. Det
är hvarken rättvist eller billigt alt, genom
underlåten tillämpning af Författningarne,
tillåta ett sådant förhållande. Alla dylike
olikheter emellan medborgare äro skadliga
och böra förekommas. Jag är öfvertygad,
att om Styrelsen, genom en sådan under¬
sökning, som den föreslagna, får lära kan¬
134
Den 9 Januari!.
na, huru sälten sig förhåller, skola tjenli-
ge åtgärder till rättelse vidtagas. För öf¬
rigt inser jag ej, hvarföre man hyser far¬
håga för denna undersökning, om man ej
vill undandraga möjliga upplysningar. Då
fråga är väckt om att rätta ett missbruk,
vet jag ej något skäl, hvarföre man ej skul¬
le undersöka det öfverklagade förhållandet.
Landshöfdingen i orten kan ju derjemte
söka göra sin enskilda öfvertygelse gällan¬
de, om deri är den rätta, eller ock må i
annat fall den klagande Allmogen vinna
rättelse,
Herr Tham, Wolrath: Det är för Ri¬
kets Representanter en dyrbar rättighet,
att få till Konungen frambära sine önsk¬
ningar om rättelser, när sådane äro af nö¬
den; men jag tror denna rättighet ej böra
oftare begagnas, än då verkliga missbruk
eller oredor inträffat. Nu är ej förhållan¬
det sådant. Konungen äger ovilkorlig rätt,
att till exercice sammandraga Lappmarkens
Beväringsskyldige, när det finnes lämpligt,
och lärer ej underlåta att i detta afseende
infordra nödige underrättelser af Dess Be¬
fallningshafvande i Länet, hvilkens skyl¬
dighet det dessutom är, att sjelfmant med¬
dela sådana upplysningar. Jag vågar med
Herr Hjerta tro, att ifrågavarande motion
tillkommit i följd af afundsjuka af en och
annan Dräng, som ej kunnat inflytta i Lapp¬
marken för att undvika Beväringsskyldig-
Den 9 Januari i.
»35
lieten. Man hör således ej besvära Kongl.
Majit med önskningar om verkställande af
den föreslagne undersökningen, som visser¬
ligen i allt fall ej uteblifver, om Regerin¬
gen finner den vara af behofvet påkallad.
Herr Riben: Friherre Cederström har
dragit den mening af mitt yttrande, som
skulle jag hafva sagt, att i Åsele Lappmark
finnas högst få personer. Något sådant har
jag dock ej yttrat, utan blott att der fin¬
nas få, som äro underkastade Bevärings¬
skyldighet. Jag ser nu Herr Landshöfdin¬
gen af Schmidt vara uppkommen på sin
plats härstädes, och hoppas att han läcktes
uppgifva ungefärliga antalet å Lappmar¬
kens Beväringsskyldige. Derefter torde det
blifva upplyst, om jag alltför mycket miss¬
tagit mig.
Herr af Schmidtj Georg Lars: Utom
hvad jag i Utskottet redan anfört i denna
fråga, får jag, i anledning af Friherre Ce~
derströms yttrande, att åkerbruket i Lapp¬
marken befordras på bekostnad af det ne¬
dre landet, förklara, att jag tror detta ej
hända, äfven om Lappmarkens Innevånare
fortfarande njuta befrielse från Bevärings-
skyldigheten. Lappmarken lockar ej till
sig arbetare från andra trakter, men behöf-
ver dem, som redan der finnas. Om de
Beväringsskyldige deribland skulle bevista
exercicemöten, så skulle 3 å 4 veckor af
Den 9 Jantiarii,
den för jordbruket i denna nejd angeläg-
naste tid förspillas dels på mötesplatsen,
dels för marchen dit och tillbaka, i en
local utan vägar och uppfyld med myror,
mossor och kärr, som måste undvikas el¬
ler öfvervandras. Den ifrågasatta friheten
från Beväringssky Idig heten är blott en rätt-
visa åt det Land, som, i fall det får för¬
blifva fredadt och bibehållit vid sina ur-
gamla Lappmarks-rättigheter och privile¬
gier, hvilka endast förbinda dem till grund¬
ränta för sine Hemman, och Sockentungas
erläggande, skall rikligt ersätta den omsorg
och frid, som deråt blifvit gifven; men i
annan händelse torde åter förfalla till sirt
första onytta och ödslighet.
Grefve Frölich, David: Jag bar be¬
gärt ordet endast för att besvara ett uttryck
af Friherre Cederström. Han har, om jag
ej origtigt uppfattat hans mening, sagt det
vara ett missbruk eller oskick, alt ynglin¬
gar, som nalkas Beväringsåldern, inflytta
i Lappmarken från andra orter. Jag kan
ej finna, att sådant bör få namn af oskick
eller missbruk. Det måtte vara en ovil¬
korlig medborgerlig rättighet för en hvar,
och i hvilken ålder han är, att få flytta
från ett ställe till ett annat inom Riket.
Om till exempel någon, missnöjd med att
längre vistas på Gottland, öfverflyttade till
fasta landet, kunde väl det kallas miss¬
bruk eller oskick? Eller egde man då alt
Deii c) Januarii.
till Ön återförvisa den, som ville häldre för¬
blifva på fasta landet.
Grefve Possej Arvid: Då jag i Eko¬
nomiutskottet biträdde den tanka,( som
Betänkandet innehåller, var det i den öf¬
vertygelse, att den föreslagna undersök¬
ningen sj skulle vara alldeles utan nytta,
emedan derigenom skulle kunna upplysas,
att det ej är möjligt till vapenöfning upp¬
båda de Bevälingsskyldige i Lappmarken,
genom hvilken åtgärd man omsider vid
bommande Riksdagar kunde slippa ytterli¬
gare motioner i detta ämne. Detta är mo¬
tivet för min tillstyrkan af undersöknigen,
men om Ridderskapet och Adeln anser den
öfverflödig, har jag visserligen ej något
emot, att Betänkandet afslås.
Friherre Cederström: Jag har begärt
ordet endast för att till Protocolllet yttra,
det jag lemnar Grefve Frölich fritt att tro
sig hafva rigtigt uppfattat hvad jag i detta
ämne sagt, äfvensom fritt att göra sådane
jemförelser, som dem han framställt, och
hvilka ej förtjena vidare svar af mig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderska¬
pet och Adeln ansåg EkonomiUtskoltels
Betänkande böra, i anledning af de der¬
vid gjorde anmärkningar, till Utskottet åter¬
remitteras.
Ropades Nej.
>33
Den 9 Januari!, s
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
Proposition till bifall å EkonomiUtskottels
Betänkande,
Ropades äfven Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
örn Ridderskapet och Adeln behagade af-
sJå berörde Betänkande,
Ropades starka Ja.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
får vördsamt anhålla, att ingen proposition
till afslag å Betänkandet nu må framställas,
ulan antingen lill bifall eller till återremiss,
enligt 56 §. RegeringsFormen. Jag vet att,
enligt sistlidne Riksdagens praxis kunde ett
Utskotts första Betänkande genast afslås;
men ända dittills hade dylika Betänkan-
den, som icke funnits antagliga, så vidt
jag erindrar mig, alltid blifvit återremitte¬
rade; och vid 1817 års Riksdag fann Rid¬
derskapet och Adeln, efter en utförlig dis-
cussion öfver denna principfråga, Grundla¬
gen böra så tillämpas, som jag nu yrkar.
Orden i 56 §. lyda sålunda; "Utskottens
”Förslag skola först i Ståndens Plena
' framställas till antagande eller förkastan-
"de utan förändringar eller tillsatser. Gö-
”ras dervid i Ståndens Plena sådane an-
”märkningar, som hindra antagandet, er~
”hålle Utskottet del af desse anrnäkningar,
’för att derefter förslagen ytterligare gran»
Den g Januarii.
”ska och jemka. När ett sålunda heredt
”Förslag till Stånden återkommer, då åge
”de magt, att detsamma oförändradt eller
”med förändringar antaga eller ock allde-
”les förkasta.” Här är sålunda bestämdt
stadgadt, att Betänkandet måste första gån¬
gen antingen oförändradt antagas, eller icke
antagas. Men blir det icke antaget, så må¬
ste det återremitteras. Och först då, när
det för andra gången ifrån Utskottet in¬
kommer, kan Ståndet förändra eller allde¬
les förkasta det, om så behagas. Jag får
derföre till Herr Grefven och LandtMar-
skalken vördsamt hemställa, om det går
an, att nu cathegoriskt afslå ifrågavarande
Betänkande? Och jag gör denna hemställan
med så mycket större tillförsigt, som det
vid denna Riksdag visat sig en större öm¬
tålighet för Grundlagarnes helgd än nå¬
gonsin förut.
Grefve Posse: Den siste värde Ta¬
laren har sjelf uppläst den del af 56 §.
RegeringsFormen, som innehåller, att Ut¬
skottens Förslag skola i Slåndens Plena
först framställas till antagande eller förka¬
stande utan förändringar eller tillsatser.
Nu har ingen föreslagit ändringar i, eller
begärt återremiss af EkonomiUtskottets fö¬
revarande Betänkande; och fråga är såle¬
des blott om att utan tillsats eller förän¬
dring förkasta detsamma. Härå har också
Herr Grefven och LandtMarskalken fram¬
i4o
Den 9 Ja nu ari i.
ställt proposition, hvilken, som jag tyckte,
hesvarades med Ja.
Herr Hjerta: Jag är till alla delar fö¬
rekommen af Grefve Posse. Da någon för¬
ändring i Betänkandet härstädes icke blif¬
vit föreslagen, kan visserligen proposition
till dess förkastande utan återremiss fram¬
ställas. För öfrigt kan jag dock ej neka,
det jag instämmer i Herr Cederskjölds go¬
da afsigt att förekomma förhastade beslut
och bereda tid till communication med öf¬
rige Stånd, för att vinna enhet i besluten.
Men då ej någon begärt ändring i ordala¬
gen uti Betänkandet, så anser jag hvad här
blifvit yttradt i sjelfva saken ej hindra, att
Utskottets Förslag genast må förkastas.
Friherre Cederström: Discussionen om¬
fattar nu endast en fråga angående rigtig
tillämpning af Grundlagarne. Herr Ceder¬
skjöld har trott, att Utskottens Förslag ej
kunna i Ståndens Plena första gången allde¬
les förkastas, utan alltid böra återremitte¬
ras, innan de få afslås. Hade han dock
fästat litet mera uppmärksamhet vid de af
honom sjelf, ur 56 RegeringsFormen,
uppläste orden: ”Göras dervid (Utskottens
”Förslag) i Ståndens Plena sådane anmärk¬
ningar, som hindra antagandet, erliållc
”Utskottet del af desse anmärkningar, för
”att derefter Förslagen ytterligare granska
”och jemka;” så skulle han hafva funnit,
Den 9 Januarii.
att detta ej har afseende på annat, än då
Stånden önska antaga Utskottens Förslag
med förändringar. Då fråga väckes orri
rättelse eller ändring i ett Utskotts Betän¬
kande, skall återremiss ske; men i annat
fall äga Stånden ovilkorligen rätt att första
gången antaga eller förkasta det i sin helhet.
Herr Cederskjöld: En värd Talare har
menat, att Utskottens Förslag kunna första
gången, utan återremiss, af Stånden afslås,
enligt 56 §. RegeringsFormen, emedan der
står, att återremiss bör ske blott då an¬
märkningar göras, som hindra antagandet.
Men när nu ett sådant Förslag, vid gjord
proposition, ej antages, så måste det väl
vara något, som hindrar antagandet, och
detta är just de gjoi’de anmärkningarne,
hvilka också derigenom föranleda till åter¬
remiss. För öfrigt'anhåller jag att få fästa
uppmärksamheten på en omständighet, som
ingriper så kraftigt och ofördelaktigt i våra
Grundlagar, nemligen sträfvandet efter om¬
byte af uttryck för samma begrepp. Hvad
som på ena stället i 56 §. kallas ”förkasta”
benämnes i följande punkt "ej bifalla'' Och
det är endast detta olyckliga ombyte af
uttryck, som gjort, att denna discussion
kunnat uppkomma. Detta hade omöjligen
kunnat ske, derest meningen blifvit ut¬
tryckt på samma sätt, som i 76 §. af Nor¬
ges Grundlag. Der nyttjas nemligen föl¬
jande ordställning: ”Hvar och en lag skall
i42
Den 9 J a n u a r i i.
"föreslås i Odelstinget. — — Blifver för-
"slaget antagetsändes det till Lagtinget >
”som antingen bifaller eller förkastar
”detsammaj och i sednare fallet] åter-
"remitterar det med bifogade anmärkningar."
Dessutom utbeder jag mig att, i anledning
af den siste värde Talarens yttrande i
denna fråga, få uppläsa några anföranden
ur Ridderskapets och Adelns Protocoll öf¬
ver en discussion, som i ett likartadt äm¬
ne härstädes föreföll den 4 April 1818.
Hvarefter Herr Cederskjöld uppläste
följande:
”Herr Grefven och LandtMarskalken
"gjorde Proposition till bifall af BankoUt-
”skottets Betänkande, i fråga om specifice¬
rade Förteckningars insändande öfver As-
"signationer, som på Banken utfärdas.”
"Ropades Nej.”
"Hvarefter Herr Grefven och Landt-
"Marskalken hemställde om Ridderskapet
"och Adeln behagade afslå Betänkandet.”
"Ropades Ja, jemte några Nej."
"Herr Cederskjöld: Om Betänkandet
"första gången nu är hos Ridderskapet och
"Adeln under pröfning, tror jag icke att
"detsamma, enär anmärkningar dervid blif—
"vit framställda, hvilka hindra dess anta¬
gande, kan afslås, utan lärer detsamma,
Den 9 Januaria
‘'enligt 56 §. i Regeringsformen, böra åter-
”remilteras.”
"Herr Grefven och LandtMarskalken :
‘'Betänkandet är visserligen nu för första
"gången under Ridderskapets ock Adelns
"pröfning, men som Grefve von Schwerin
"och flere andra Ledamöter, hvilka dervid
"framställt anmärkningar,ansett desamma, i
"händelse af återremiss, likväl icke kunna
"föranleda någon ändring uti Betänkandet,
"så har jag, enär Ridderskapet och Adeln
"dessutom ej behagat gilla Betänkandet,
"trott mig böra framställa Proposition till
"afslag derå.”
"Herr Cederskjöld: Jag får ödmjukast
"förnya min anhållan om återremiss, hvil-
"ken, till följd af 56 §. i Regeringsformen,
"ej lärer hunna förvägras.”
"Friherre Cederström; Så snart Herr
"Cederskjöld begär återremiss af Betänkan¬
det, kan den, enligt min tanka, honom
”icke förnekas.”
”Herr Grefven och LandtMar skalken
"hemställde, om Ridderskapet och Adeln
"ansåg Betänkandet böra, i anledning af
"de dervid gjorde anmärkningar, till Ut¬
skottet återförvisas.”
"Ropades Ja och Nej.”
"Friherre Cederström: Sedan Ridder-
/ skåpet och Adeln funnit de gjorde anmärk-
I
*44
Den 9 Januari i.
i
”ningarne hindra antagandet af Utskottets
”Betänkande, och en Ledamot hegart åter-
”remiss, kan detsamma, enligt formerne,
"icke förnekas, utan bör Betänkandet i så-
"dant fall till Utskottet återremitteras.”
”Friherre Anckar swärd, Carl Henric,
"förenade sig med Friherre Cederström.”
”Friherre Wrangel, Henning, erinrade,
”att en af honom, för någon tid sedan,
”på grund af gjord anmärkning, yrkad
”återremiss af ett Betänkande icke blef af
"Ridderskapet och Adeln beviljad.”
"Uppå derefter af Herr Grefven och
”LändtMarskalken förnyad proposition, blef
”BancoUtskottets ifrågavarande Betänkan¬
de, i anledning af de dervid gjorde ain
”märkningar, till Utskottet återremitteradt.”
Hvarefter Herr Cederskjöld mundtli-
gen tilladet
På detta sätt slutades då denna prin¬
cipfråga. Och jag vågar derföre anhålla,
att äfven nu återremiss af Ekonomiutskot¬
tets förevarande Betänkande må äga rum,
derest de gjorde anmärkningarne skulle hin¬
dra dess antagande.
Herr Lefren, Johan Pehr: Jag är ej
bland dem, som vilja befordra eller hin¬
dra återremisser af Utskottens Betänkan-
den; man bör iakttaga måtta deri, såsom
i
Den 9 J a n u n r i i.
i45
i allt annat. Herr Grefven och Landt-
Marskalken har till cn början framställt den
proposition, om Ridderskapet och Adeln
ansåg den förefallna discussionen om Eko-
nomiUtskottets ifrågavarande Betänkande
föranleda till dess återremiss; hvilket be¬
svarades med Nej. Ingen har ifrågasatt
Herr LandtMarskalkens rätt att göra en så¬
dan proposition; och om den blifvit besva¬
rad med Ja och Nej, samt votering begärd,
hade den kunnat utfalla så, att plurali-
teten fann anmärkningarne ej föranleda
till återremiss. Då mäste proposition till
bifall å Betänkandet framställas; och när
äfven den möttes med svar af Nej, åter¬
stod blott proposition till afslag, som bi¬
fölls. Antingen skall det ej vara Herr
LandtMarskalken tillåtit att fråga Ridder¬
skapet och Adeln, om gjorde anmärknin¬
gar rörande UtskottsBetänkanden hindra de¬
ras antagande och således föranleda återre-
miss, eller ock måste derigenom ovilkorli¬
gen uppkomma möjlighet af afslag å Be¬
tänkandet, utan återremiss, enär Ståndet ej
bifaller detsamma.
Grefve af Ugglasj Gustaf : Om 56 §.
RegeringsFormen innehållit denna ordaly¬
delse: ”Göras dervid (nemligen Utskottens
”Förslag} i Ståndens Plena anmärkningar,
”sorn hindra antagandet;” så skulle jag
hafva instämt i Herr Cederskjölds åsigt.
9 H. 10
i46
Den 9 Januari i.
Men då der nu står: ”Göras dervid i Stån-
”dens Plena såclane anmärkningar, som
”hindra antagandet,” och några sådane an¬
märkningar i afseende på ifrågavarande
Betänkande ej blifvit gjorde, finnér jag ej
hinder för att utan återremiss förkasta det¬
samma in totum et tantum.
Friherre Cederström: Herr Cederskjöld
har, i den discussion han nyss uppläst
från 1818 års Riksdag, trott sig visa en
motsägelse i hvad jag då och nu yttrat om
ifrågavarande tillämpning af Grundlagarne.
Men om han närmare tänkt på saken, bor¬
de han hafva funnit, att jag tvärtom vid
hegge desse tillfällen följt samma grund¬
satser. Om anmärkningar mot det ifråga-
komna Betänkandet vid 1818 års Riksdag
ej blifvit gjorde, skulle ej återremiss, utan
afslag derå hafva ägt rum. Men då väck¬
tes fråga om ändringar och rättelser i Be¬
tänkandet, som påkallade ytterligare ut¬
redning och granskning af Utskottet. Här
åter är ej fråga om någon rättelse i Be¬
tänkandets detailler, utan endast om dess
antagande eller förkastande i sin helhet.
Sådant var äfven förhållandet med samma
ärende vid 1823 års Riksdag, då Betän¬
kandet utan återremiss afslogs.
Herr Tham: Herr Lefren har så
fullständigt utredt denna sak, att jag i
afseende derpå endast vill tillägga den
Den g J a n u a r i i.
»47
erinran, att man bör tolka Grundlagen
enligt dess ordalydelse, och icke deri sö¬
ka andra meningar, än uttrycken innehål¬
la. Förra hälften af 56 §. RegeringsFor-
men föreskrifver i 3:ne särskilda meningar,
med punkt mellan hvarje, huru Utskottens
Betänkanden skola i Ståndens Plena be¬
handlas. Den första meningen gifver Stån¬
den fullkomlig rätt att, när Utskottens För¬
slag första gången i Ståndens Plena före¬
komma, bifalla eller afslå desamma, utan
någon ändring eller tillsats. Här står punkt.
I nästa mening omtalas, huru det bör till¬
gå, när emot Betänkanden göras anmärk¬
ningar, som hindra antagandet deraf och
således föranleda Betänkandens återremitte¬
rande till Utskotten, för att få saken vi¬
dare utredd och anmärkningarne pröfvade.
Härefter finnes åter punkt. Tredje menin¬
gen sluteligen lemnar Stånden full rättig¬
het att, när återremisserne blifvit af Ut¬
skotten besvarade, afslå Betänkanderne el¬
ler antaga dem, med eller utan ändringar
och tillsatser. Det är således den skilnad
mellan i:sta och 3:dje meningen, att man
första gången måste bifalla eller förkasta
Utskottens Förslag i deras helhet, utan nå¬
gon ändring; men sednare gången kan an¬
tingen alldeles afslå dem, eller ock antaga
desamma med de förändringar och tillsat¬
ser man behagar göra. Aterremiss af ifrå¬
gavarande Betänkande tror jag för öfrigt
i o *
i4ö
Den 9 Ja nu ar ii.
ej kan af Herr Grefven och LandtMarskal-
ken vidare proponeras, enär den nyss fram¬
ställde propositionen till afslag blifvit med
Ja besvarad, hvarigenon saken är så afgjord,
att den ej vidare kan upprifvas.
Herr Cederskjöld: En värd Talare bar
uppläst följande strof ur 56 §. Regerings-
Formen: ”Göras dervid (Utskottens För¬
slag) sådane anmärkningar, som hindra
"antagandet, erhålle Utskotten del af desse
"anmärkningar, för att detlef ter Förslagen
"ytterligare granska och jemka;’’ och han
har sagt, att om ordet ”sådane" der icke
funnits, skulle han hafva instämt i min
mening. Deremot är min öfvertygelse, att
meningen af denna strof blifver alldeles
densamma, ehvad detta ord der står eller
ej. Jag hemställer till hvars och ens känsla,
om någon olikhet i meningen befinnes mel¬
lan uttrycken: "Göras sådane anmärkning
”gar, som hindra;” och ”Göras anmärknin-
"gar, som hindra.” För min känsla åt¬
minstone är förhållandet alldeles detsamma.
Att anmärkningar mot Utskottens Betän-
kanden kunna göras, utan att föranleda till
återremiss, är klart; ty Betänkanderna kunna
icke dess mindre af pluraliteten bifallas.
Men finner pluraliteten anmärkningarne hin¬
dra antagandet, då får ej ett absolut afslag,
utan återremiss, äga rum. Beträffande åter
hvad en annan värd Talare, med hvilken
den siste sig förenat, anfört derom, att,
Den 9 Januari i.
'49
om man biträdde min tanka i detta ämne,
Herr Grefven och LandtMarskalken ej
skulle kunna framställa proposition till åter-
remiss, emedan den kunde med Nej besva¬
ras; så instämmer detta fullkomligt med
min mening, att proposition till återremiss
icke bör ske; ty när Betänkandet första
gången ej bifalles, bör återramiss ovilkor¬
ligen följa, hvilket Herr LandtMarskalken
endast äger att gifva Ståndet tillkänna. För
öfrigt vill jag erindra, att propositioner
stundom göras endast af artighet, ehuru
Ståndet ej kan afslå dem. Sådan är till
exempel den vanliga Propositionen: om Rid-
derskapet och Adeln bifaller en sökt in-
troduction? Åtminstone har, vid sistlidne
Riksdag, Ministe'ren yrkat och Ståndens
pluralitet tyckts medgifva, att Ståndet ej
äger rätt att vägra den. Jag får derföre
ytterligare vördsamt hemställa, huruvida
Herr Grefven och LandtMarskalken anser
proposition om återremiss kunna och höra
framställas.
Grefve Frölich: De flere försök, som
blifvit [gjorda, att tolka ifrågavarande §.
i GrundLagen, synas mig icke hafva ut-
redt frågan. Jag är af den mening, att
Stånden äga förkasta Utskottens Förslag,
när de första gången i plena förekomma.
Såvida är jag med Herr Cederskjöld ense,
att ordet sådane kunde vara borta ur den
citerade strofen i 56 §. RegeringsFormen,
Den g 3 a n u a r i i.
och meningen ändå förblifva densamma,
som när detta ord står qvar. Men jag tror
Herr Cederskjöld hafva misstagit sig, i af¬
seende på rätta förståndet af denna §:s in¬
nehåll, om hvad som föranleder återremiss
af Utskottens Förslag. Endast då något
hinder möter för antagandet deraf, det vill
säga: när Stånden väl äro villiga antaga
det hufvudsakliga af ett Förslag, men der¬
vid finnes någon hake, då måste återremiss
till Utskotten äga rum; då hindrar denna
hake antagandet. Men annat är förhållan¬
det, när Förslaget till sinnatur är sådant,
att Stånden ej vilja antaga det, ehvad för¬
ändring eller modification det än kan få.
Då är det likgiltigt, om i detaillerna eller
uttrycken finnas några hakar; det är hela
saken man vill förkasta; och det kan man
utan återremiss. Den i första punkten af
§:n Stånden lemnade rättighet att förkasta
Förslagen, är ej inskränkt genom den sed¬
nare om återremiss, då hinder möter för
antagandet. När man, vid första föredrag¬
ningen af ett Utskotts Förslag, äger att
antaga det utan ändring eller tillsats, må¬
ste man väl äfven äga att förkasta det i
sin helhet. Det förra är lika vigtigt, som
det sednare. Jag förenar mig följakteligen
med de Ledamöter, som yrkat, att Herr
Grefven och LandtMarskalken må framstäl¬
la proposition till förkastande af Utskot¬
tets Förslag; hvartill vi äga full rättighet.
Den 9 Januari i.
Herr Cederskjöld: I anledning af hvad
den siste Talaren anfört, vill jag blott ut¬
bedja mig, att än en gång få fästa uppmärk¬
samheten vid det ombyte af uttryck för sam¬
ma begrepp, som uti ifrågavarande §. nytt¬
jas, då på ena stället slår förkasta j och på
det andra ej antaga. För öfrigt synes ut¬
trycket, att Stånden, när Utskottens För¬
slag, efter återremiss, å nyo i Ståndens
plena förekomma, äga rättighet att alldeles
förkasta dem, antyda ett helt annat slags
förkastande, än det, som första punkten
af §:n omförmäler. Uttrycket "alldeles" gif¬
vet' nemligen tillkänna, att Stånden då kun¬
na definitift förkasta Förslagen, då der¬
emot det första förkastandet var preliminärt
och hade afseende blott på det skick, hvari
33etänkandet då var författadt. Dessutom bör
man taga i betraktande, att Lagstiftaren
med desse stadganden förmodligen haft af¬
seende äfven på den aktning, som hvarje
särskilt Stånd bör visa de öfriga, att ej
peremtoriskt förkasta, hvad alla 4 Ståndens
Deputerade i Utskottet föreslagit, utan att
först lemna bemälte Deputerade tillfälle alt
förklara sig öfver de gjorda anmäkningarne.
För öfrigt skulle ett sådant peremtoriskt
förkastande kunna gifva anledning till minsk¬
ning i den enskilde Riksdagsmannens möj¬
lighet att kunna bevaka de ärendens be¬
handling, för hvilka hän intresserar sig.
Om han nemligen är hindrad, alt hvarje
ögonblick vara tillstädes in pleno, så bor¬
Den 9 Januari i.
de han tryggt kunna våga aflägsna sig, då
sådana Betänkanden forsta gången före¬
komma, hvilka han sjelf gillade: ty han
borde kunna få vara säker, att dessa Be-
tänkanden skulle antingen bifallas eller åter¬
remitteras. Men om ett Betänkande skall
första gången kunna definitift förkastas; så
skulle en LandtMarskalk, oaktadt visserli-
ligen icke den nuvarande, kunna med flit
företaga vigtiga mål, då han märkte de per¬
soner vara frånvarande, som han förmoda¬
de mest interessera sig för desamma. Jag
anser sålunda ifrågavarande ämne vara af
mycken vigt i våra constitutionella former,
och tror det dessutom vara icke allenast
en höflighetsgärd mot Medstånden, att icke,
utan föregången återremiss, förkasta Utskot¬
tens Förslag, utan äfven en garanti förmå¬
lens grundligare behandling, och mot möj¬
liga missbruk.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, sedan de af
Hans Excellencej dels till återremiss, dels
till bifall af EkonomiUtskottets förevaran¬
de Betänkande, hvar efter annan, gjorde
propositioner, blifvit af Ridderskapet och
Adeln afslagne, hade Hans Excellence de¬
sto heldre trott sig böra framställa Propo¬
sition till afslag å Betänkandet, som orda¬
lydelsen uti 56 §. RegeringsFormen efter
Hans Excellences öfyertygelse, ingalunda
förmenade RiksStånden, att, vid de tillfäl¬
Den 9 Januari i.
i53
len Utskottens Betänkamlen första gången i
Ståndens Plena till pröfning förekomma,
desamma utan förändringar eller tillsattser
äfven, om så nödigt skulle pröfvas, förka¬
sta; och enär sistnämnde af Hans Excellence
till afslag framställde Proposition, efter
hvad Hans Excellence fattat, redan blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallen, ansåg
Hans Excellence för dess del Ekonomiut¬
skottets Betänkande således vara af Ridder¬
skapet och Adeln afslagit; hvaruti Ridder¬
skapet och Adeln äfven hördes instämma.
Herr Cederskjöld: Jag nödsakas vörd¬
samt anmäla min reservation mot förfaran¬
det i detta mål.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs-
ocli EkonomiUtskottets den 3 dennes un¬
der N:o 9 afgifne, samt den 5 derpåföljde
på bordet lagde, Betänkande, angående yr¬
kad rättighet för BarnmorskeLärlingar på
Gottland, att undervisas och examineras
af någon Läkare derstädes.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vågar vörd¬
samt tillstyrka återremiss af ifrågavarande
Betänkande. Man bör behjerta de skäl,
som föranledt motionen, och hvilka äro,
att Barnmorskor, som anställas på Gott¬
land, men ej äro der födde, snart ledsna
yid orten och derifrån bortflytta, att de
i54
Den 9 J a n n a r i i.
hafva obilliga löningsanspråk, och alt få
Gottländskor vilja hitkomma för att lära
Barnmorske-yrket, då deras hit- och åter¬
resa öfver hafvet samt vistandet härstädes
är förenadt med stora svårigheter, kostna¬
der och tidspillan, isynnerhet som den
stadgade lärotiden härstädes af Nio måna¬
der tyckes vara nog lång. Jag anhåller
derföre om proposition på återremiss af
detta Betänkande till Allmänna Besvärs- och •
Ekonomiutskottet, sorn dervid bör göra
sig underrättadt, om icke berörde lärotid
är ett misstag; eller huruvida andra åtgär¬
der, med afseende å det serskilta förhål¬
landet på Gottland, kunde vidtagas, till det
i motionen åsyftade ändamålets vinnande;
helst jag tror, att Barnmorske-yrket förr
lärdes i hvarje Landsort.
Herr Cederskjöldj Pehr Gustaf: I af¬
seende på hvad den siste värde Talaren
anfört, får jag förklara, att det står Gottland
lika som alla andra Provincer öppet, att
skicka BarnmorskeLärlingar lill härvarande
undervisningsanstalt, och att hitresan för
dem sjöledes är mindre kostsam, än från
Rikets flesta andra provincer. Dessutom
finnas vid Läroverket i2friplatscr för Lär¬
lingar, hvilka utan betalning här erhålla
husrum, eldning och kost; och det är Gott-
ländskornes egen skuld, om de ej söka des¬
se platser. Derest de hitkomma om Hö¬
sten, till den i October, kunde de hafva
/
Den g Januarii. i55
ullärt till Midsommarn året derpå. Båda
resorna hit och tillbaka kunde då ske di-
recte sjövägen, med högst obetydlig kost¬
nad. Hvad åter det angår, att deras lä-
rotid af g månader skall vara för lång; så
lemnar jag åt den värde Talarens kanske
djupare kunskaper häri, att uppgifva en kor¬
tare undervisningsmethod. Jag skulle åt¬
minstone för min del ej tilltro mig, att
på kortare tid tilldana skicklige Barnmor¬
skor, utan nödgas lill och med förklara',
att Lärlingen måste hafva god fattningsgåf-
va, så framt hon skall på bemälte lid kun¬
na lära yrket så, att män i hennes händer
må kunna anförtro menniskors lif. De,
som hafva trögare fattningsförmåga, måste
ofta vid Läroverket qvarstannna ännu en
termin. Jag tillstyrker derföre bifall å Be¬
tänkandet.
Friherre Cederström, Jacob: Herr Ce¬
derskjöld har hufvudsakligen förekommit
mig. Jag får blott tillägga, alt det skulle
varit besynnerligt om, såsom Herr Hjerta
synes tro, Utskottet saknat nödige upp¬
lysningar uti ifrågavarande ämne, helst jag
är Ledamot af Utskottet och såsom Lands¬
höfding på Gottland noga känner förhållan¬
det. Då Herr Hjerta nu dessutom blifvit
upplyst om, att den bestämda tiden för
Barnmorske-yrkcls lärande vid härvarande
Undervisnings-anstalt ej är för lång, förmo¬
i56
Den 9 Januari i.
dar jag att Herr Hjerta afstår från sin be¬
gäran om återrerniss af Betänkandet.
Herr Hjerta: Jag skulle visserligen va¬
ra böjd att afstå ifrån den anhållan jag
gjort om återrerniss, sedan Herr Cederskjöld
upplyst, att så lång tid fordras att rigtigt
lära Barnmorske-yrket. Men för min del
anser jag, att man bör hafva serskildt af¬
seende på de svårigheter och kostnader,
som hindra Gottländskornes ankomst till
och undervisning vid härvarande Anstalt för
nämnde yrkes lärande, och på den förda
klagan öfver Barnmorskornes på Gottland
öfverdrifua löningsanspråk. Jag tror der¬
före, att Utskottet hör närmare påse saken,
samt för detta serskildta fall föreslå någon
åtgärd till begränsande af dessa anspråk
och till lättnad för Gotlländskorne, att lära
sig Barnmorske-yrket.
Herr Cederskjöld: I anledning af hvad
den siste värde Talaren ytterligare anfört,
får jag ånyo erindra, att kostnaderne för
Gottländskornas resa hit och hem äro så obe¬
tydliga, att de ej gerna öfverstiga ä 5
R:dr. Vid Läroanstalten åter äro deras
omkostnader numera så godt', som inga. Jag
talar ogerna om mig sjelf; men vid detta
tillfälle anser jag mig böra göra det, för
att söka motverka den värde Talarens be¬
mödanden. Ända ifrån undervisningsver¬
kets början har det varit öflig t att Barn-
Den 9 J a n u a r i i.
,57
morskeLärlingarne betalt till Läraren i R:dr
B:co vid deras inskrifning i matrikeln, 2
R:dr vid utskrifningen, omkring 4 R^dr för
BarnmorskeBrefvet, och 10 R:dr för privat
undervisning, emedan de offentliga föreläs-
ningarne endast höllos 2:ne timmar i vec¬
kan. Jag ansåg desse afgifter alltför be¬
tungande och motverkande ändamålet, att
få Landet försedt med skickliga Barnmor¬
skor. Jag efterskänkte derföre alltsammans,
för att derigenom uppmuntra till ett all¬
männare studerande af yrket, och för att
kunna af Lärlingarne fordra mera flit och
bemödande. Nu utgöra således en boks
och några instrumenters inköp hela deras
utgift vid Läroverket. Jag hemställer om
man, vid sådant förhållande, har skäl att
motverka det af Konungen med utfärdade
Författningar åsyftade ädla ändamål, att
förse Landet med skickliga Barnmorskor?
Förr undervisade ProvincialLäkare qvinnor
i Barnmorske-yrket och examinerade dem
till Barnmorskor; men denna undervis¬
ning befans vara otillräcklig, och har der¬
före blifvit afskaffad. Den var otillräcklig,
icke derföre, att jag här kan meddela stör¬
re Theoretiska kunskaper, utan af det skäl,
att de saknade tillfälle till praktisk öfning,
som blott kan vinnas vid ett större Barn¬
bördshus, och hvarförutan ingen Qvinna
kan danas till skicklig Barnmorska. Det
är således illa gjordt, att vilja bereda till¬
fälle för dåliga Barnmorskors tillkomst; ty
i58
Den 9 Januari i.
det är bättre att hafva inga Barnmorskor,
än dåliga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken frågade, om Ridderska-
pet och Adeln ansåg EkonomiUtskottets Be¬
tänkande böra, i anledning af de dervid
framställde anmärkningar, till Utskottet åter¬
remitteras.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde
Proposition till bifall af EkonomiUtskottets
Betänkande, hvilken Proposition med Ja
besvarades.
Föredrogs å nyo och bifölls Expedi-
lionsEtskoltets den 3 dennes under N:o 9
aflåtne, och den 5 derpåföljde på bordet
lagde, Memorial, angående ökadt Canzli-
biträde för Correclurläsningen.
Vid förnyad föredragning af Expedi-
tionsUtskottets den 5 dennes under N:o 10
aflåtne, och samma dag på bordet lagde,
Memorial, angående de öfriga Utskottens
förständigande om iagttagelser i afseende
på tryckningen af Bihanget till RiksStån-
öensProtocoll; fann Ridderskapet och Adeln ,
uppå derom af Hans Excellence Herr Gref-
Den g Januari i.
ven och LandtMarskalken gjord Proposi¬
tion, för godt, att, med bifall lill hvad Ex¬
peditions!! lsk ottel derom hemställt, meddela
samtelige de öfrige Utskotten till behörig
kännedom och efterrättelse, att utaf deras
Betänkanden, ProtocollsUtdrag eller Förkla¬
ringar, tvenne exemplar, efter skedd ju¬
stering, genast böra ulskrifvas, och, jemte
tillhörande Bilagor, lill ExpcdilionsUtskot-
tet, uti hvarje sådan Act åsatt Nummer¬
följd, aflemnas; det ena utan afvagtan af
underskrifter, för att med möjligaste skynd¬
samhet vid tryckningen användas, och det
andra med underskrifter försedt, för att
såsom original begagnas, vid det tryckta
rättelsearkets genomläsning, och derefter
bland ExpeditionsUtskottets handlingar för¬
varas; hvarförutan och enärRidderskapet och
Adeln beslutat: att de efter utdelning bland
RiksSlåndens Ledamöter, utaf det till tryck¬
ning fastställde antalet, öfverblifvandeExem¬
plar genast skola ohäftade till Riksgälds-
Contoiret öfverlemnas, för att derifrån i
mohn af behof utdelas: att vidare Prenu¬
meration till samma pris, som hittills, eller
i sk, B:co per ark, fårtecknas i Riksgälds-
Contoiret, på hela Bihanget, men ej en¬
dast på särskilta samlingar deraf; äfvensom
alt hvad af Bihanget vid Riksdagens slut
kan finnas otryckt, eller icke till RiksStån-
dens Ledamöter utdeladt, må från Riks-
gäldsContoiret, genom vederbörande Kong!
Majus Befallningshafvande, och emot er¬
i6o
D # n g J a n u a r i i.
hållande qvitto, RiksStåndens i Landsor-
terne bosatte, och dit åter afreste, Leda¬
möter, i ett Exemplar för hvardera, efter
från hvarje Stånd till RiksgäldsContoiret
afgifvande Förteckning, tillställas; Ridder-
skapet och xideln nu jemväl ansåg nödigt,
att desse förordnanden borde genom Stats-
Utskottet varda RiksgäldsContoiret till kän¬
nedom och iakttagande meddelade.
Herr Hjerta, Gustafa uppläste följande:
Sedan numera alla motioner äro till
Utskott remitterade; sedan Utskotten der¬
igenom äro iståndsatte, att classificera dem
och dymedelst skyndsamt behandla de vigti-
gaste ämnena, samt företrädesvis de Kongl.
Propositionerne; sedan en hvar Riksdagsman
nu är i stånd att bedömma den krets, inom
hvilken vi vid denna Riksdag hafva att
handla; synes det vara af stor vigt att sö¬
ka utreda och bestämma den ordning, hvari
Rikets Ständer böra afgöra och besluta ären-
derne. Grundlagens föreskrift i 109 §. Rege-
ringsFörmen gifver åt denna lätt fattliga sats
en ökad vigt. Det torde icke behöfva erinras
Rikets Ständer, att, oaktadt vid sistlidne
Riksdag förhöjde beräkningar af Inkomst-
Titlarne, gifver den år 1828 af Riksens
Ständer fastställde Bevillning numera ett
årligt öfverskott af omkring 1,000,000 R:dr,
samt att dessa öfverskott onekligen åter-
fal-
Den 9 J a n u a r i i.
falla lnngt pä ilen skattdragande, oell lem¬
na icke otydliga anledningar till mindre
omtanka med Statsmedlen och lättgjorda
beräkningar på ökade anslag. Och det vo¬
re likväl denna Bevillning, som skulle, en¬
ligt nämnde §., fortfara, om Rikets Stän¬
der icke innan den i4 Mars reglerat Sta¬
ten och ny Bevillning till bestämdt belopp
sig åtagit, i händelse Konungen då skulle
Rikets Ständer åtskilja.
Det torde sålunda, i följd af denna §.,
vara en Rikets Ständers pligt emot Svenska
folket, att icke utsätta det för den ore¬
da och de lidanden, hvilka af ett sådant
förhållande kunna uppstå, och att vid alla
Riksdagar, nu och framdeles, innan utgån¬
gen af den 3:dje Riksdagsmånaden, eller
innan den 14 Februarii, hafva infordrat
StatsUtskottets vigliga Betänkanden öfver
Inkomst-beräkningen och de på RiksStaten
grundade Utgifterne.
Motionstiden har visat de vanliga re¬
sultaten, att allmänna och enskilta Orts-
eller Glass-angeliigenheter gemensamt äro
föremål för Riksdagsmannens behandling}
men ingen redlig medborgare lärer tveka,
att underordna dessa enskilte förhållanden
under de Allmänna, samt räkna dessa sed¬
nare till egentliga föremålen för^Rikets Stän¬
ders Beslut och underdåniga önskningar.
9 H. ii
Den 9 Januari i.
Det torde således få antagas såsom sä¬
kert, att ibland Rikets Ständer allmänt
inses, luiru vigtigt det är, att icke mäng¬
den af enskilte motioner måtte föranleda
lill öfverdrifna utgifter för folket och hin¬
dra Rikets Ständer, att uppfylla sin första
och heligaste pligt, såsom Representanter,
hvilka utöfva Svenska Folkets urgamla rätt
att sig beskatta.
Måtte också den dag aldrig komma , då
Rikets Ständer, enskilt eller allmänt, skul¬
le förgäta, att det är en vis utöfning af
denna rätt, som tryggar våra efterkomman¬
de för svekfulla magtinnehafvares inkräkt-
ningsbegär på folkets friheter: dessa stora
politiska friheter, förutan hvilka alla en-
skilta rättigheter allenast äro bländverk.
Det torde äfven vara gifvet, att sam-
telige RiksStånden erkänna nödvändighe¬
ten att hålla i helgd Representationens
värdighet. Huru delade tänkesätten än må
vara om vårt Representationssätts ofullkom¬
ligheter, äger den redlige Riksdagsmannen
en helig pligt att fullgöra sitt kall, så godt
han kan, efter sitt samvetes röst. Han har,
i min tanka, blott rätt att fordra aktning
för sig sjelf, i den mohn han håller de
föreskrifne former helige, och efter all för¬
måga verkar i desamma: huru svårt det än
kan synas. Måtte ock den dag aldrig kom¬
ma, då Svenska Folket skulle se de Repre¬
Den 9 J a n u a r i i.
»63
sentanter, hvilka det, enligt urgamla la¬
gar, lemnat vården af sina angelägenheter,
misströstande öfverlemna åt en upplösande
politik, alt förslöa Nationens frihetskänsla,
att förslösa dess mödosamt hopsparde skat¬
tebidrag, och att förstöra det enda bål¬
verk mot förtrycket, som detta folk hun¬
nit uppresa, innan det uppnått den stånd¬
punkt, der bättre ordnade samhällskrafter
kunna utvecklas lill upprättande af ett säk¬
rare värn för friheten.
Men, mine Herrar, om vi sjelfve vil¬
ja äga den kraft, våra Grundlagar oss till-
ämnat; en kraft, som fäderneslandets sä¬
kerhet kräfver, och hvilken hvar och en
Stor Svensk Konung alltid har ansett lika
helig, lika vigtig, lika välgörande, som Ko-
nungamagtens; om vi åt våra beslut vilja
återgifva det värde, som ett illa förstädt,
ett Grundlagsvidrigt, Embetsmannanit en
längre tid sökt alt förringa, och någre,
af nationella rättigheternes morgonrådnnd
besvärade, i privilegiernes mörker hand¬
lande, enskilta interesse!» söka att tillin¬
tetgöra; om vi, med ett ord, vilja rätt
vårda det kall, som ett redligt Folk lugnt
väntar, att vi på dess vägnar skola fullgö¬
ra; då, mine Herrar, hafva vien stor mo¬
ralisk pligt, att göra oss reda för de vig¬
tiga angelägenheter, som vid sista Riksdag,
till följd af olika meningar emellan Ko¬
i64
Den 9 Januari!.
nungens Rådgifvare och Folkets Represen¬
tanter, vållade en oväntad och för framti¬
den vådlig spänning emellan de verkställan¬
de och Lagstiftande Magterne. Och då Ri¬
kets Ständers lagstiftningsrätt, i allt hvad
beskaltningsväsendet angår, är obestridligt i
Grundlagen dem tillerkänd; då en på Sven¬
ska språket skrifven Svensk Grundlag städ¬
se skall af Svenska Representanter rätteli¬
gen efter Svenska ordalydelsen tillämpas;
då ingen godtycklig tolkning kan någon¬
sin tillåtas, utan fara för folkets frihet; då
alltså alla stridigheter om Rikets Ständers
rättigheter att i beskattningsfrågor ensamt
afgöra och besluta, icke kunna eller bö¬
ra lemnäs till glömskan, utan att med¬
gifva, att Riksens Ständer icke med omsorg
utöfva Folkets beskattningsrätt, men sorg¬
löst öfverlemna skattebidragen tillden Verk¬
ställande Magten, hvilken icke alltid i fram¬
tiden torde veta värdera ett sådant förtro¬
ende; då vågar jag erinra Rikets Ständer om
nödvändigheten, att försätta sig i den ställ¬
ning, att sådane missförstånd emellan Sam-
hällsmagterne icke måtte föranleda, på sätt
år 1823 skedt, till ökade skattebördor för
folket, eller till mindre fullständighet i
Controll på Rikets Embets- och Tjenstemän.
Det är af dessa skäl nödigt, att så tidigt
bestämma BevillningsSumman och så spar¬
samt utfästa sig lill Statsbidrag, att Rikets
Ständer sedermera, i mohn af den ömhet
Den 9 Januari i.
i65
och omvårdnad för ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter, sorn Styrelsen ådagaläg¬
ger, kunna åt dess vårdande händer anför¬
tro de ytterligare bidrag, hvilka aldrig kun¬
na gagna Samhället, om de icke på ett
ädelt och oegennyttigt sätt förvaltas. Om
icke Rikets Ständer med sådant förtroende
kunna aflemna de biträden, hvilka afFolkets
näringsflit utkräfvas till befordrande af Sam-
hällsinrättningarnes fullkomnande och för¬
bättrande, är det ej blott en rättighet, utan
en sann pligt, att endast afgifva hvad till de
nuvarande Statsinrättningarnes tarfliga un¬
derhåll nödvändigast erfordras. All annan
åtgärd vore en glömska af hvad man är
skyldig föregående Ständer och sig sjelf.
Äfven i detta afseende vore det således
vigtigt, att hafva beslutat det högst nöd¬
vändiga Bevillningsbeloppet, innan den i4
Mars innevarande år.
Sedan detta belopp är bestämdt, kun¬
na Rikets Ständer lugnt och sjelfständigt
handla och besluta, i alla de mer eller
mindre vigtiga ämnen, som till följd af
Ivongl. Propositioner eller Enskiltes Motio¬
ner ifrågakomma. Nationens uppmärksam¬
het är visserligen fästad på några stora och
vigtiga frågor, hvilka man med skäl vänta¬
de sig, att vid denna Riksdag få se afgjor-
de: t. ex. tryckfrihetens återförande till
sitt grundlagsenlig» skick} myntväsendets
»66
Den 9 Jann ari i.
reglerande; enskilta Creditrörelsens åter-
upplifvande; Embets verkens Reglering och
en enkel, tydlig Lag m. ra. — Men, jag
vågar öppet erkänna, att jag anser vidmagt-
liållaridet af folkets politiska rättigheter
och synnerligast Beskattningsrätten, vara
i vigt öfver allt annat, såsom det, hvilket
verksammast bidrager till frihetens utbil¬
dande och styrelsesättets förbättring. Och
det är utur dessa synpunkter jag ansett
mig böra föreslå Ridderskapet och Adeln,
att, med anledning af 44 §• Riksdagsord¬
ningen, förelägga StatsUtskottet en bestämd
tid, då StatsRegleringen bör till RiksSlån-
den vara afgifven. Denna tid anser jag
böra tagas så kort, som, med afseende på
de nödige arbeten för dessa Betänkandens
uppställning och expedierande är möjligt;
och hoppas jag, att de nitiske och verk¬
samme Ledamöterne af Högloflige StatsUt¬
skottet, hvarken skola misskänna min af¬
sigt eller med giltiga skäl kunna bestrida
möjligheten af mitt förslags verkställande.
Jag misstror alldeles icke deras arbetsför¬
måga; ej heller deras goda vilja att påskyn¬
da ärenderne. Men jag befarar, att deras
uppmärksamhet icke Blifvit fästad vid nöd¬
vändigheten, att alltid inom den i Grund¬
lagen för Riksdag föreskrifna tidens slut,
aflemna ett Betänkande, som upptager den
StatsbristSumma, hvarför Rikets Ständer tills
vidare vilja allmän Bevillning sig åtaga.
Den 9 Ja n u a r i i.
Oell jag Iror för min del, alt detta är det
vigligasle af hvarje Riksdagsgöromål.
Hvad beträffar Utgifternas föreslående,
synes mig det vara tydligt, att allt hvad
som erfordras för Samhällets fortfarande i
sitt en gång antagna skick, måste anses
såsom allenast utgörande, hvad som o vil¬
korligt bör påräknas; och att detta äfven
är allt, hvad Rikets Ständer till en början
borde bevilja.
Sedan en derefter lämpad Bevillning
vöre beslutad, att tills vidare utgå, synes
mig att andra frågan bör blifva: hvad öka¬
de anslag till förbättringar böra af Rikets
Ständer anslås? Dervid företer sig en
oafbruten vexelverkan emellan Folkets och
Regeringens bemödanden till ändamålets
ernående. Obetydliga förändringar i Sam¬
hällsskicket kunna stundom medföra stora
ökade krafter hos folket, till skatternas af-
bördande. Ganska enkla förbättringar i
Lagar och Författningar kunna vålla hos
den skattdragande Allmänheten en benä¬
genhet att draga bördorna, hvilken lättar
mödan. Ett ögonblicks uppmärksamhet till
folkets önskningar har ofta räddat en på
godtycklighetens bana besinningslöst fram¬
rusande Styrelse; och rättelsen af några
Magtens missbruk kan ofta återgifva en
vacklande Thron det osvikliga stödet af ett
förnöjdt folk.
168
Den 9 Ja nu a l ii.
Derefter komma i ordningen dessa
Statsutgifter, som rätteligen tillhöra hvad.
nian kan kalla Statsluxe. Lyckligt det
folk, sorn ser sig försatt i den ställning,
att dess Representanter kunna dertill an¬
slå andelar af folkets årliga besparingar.
Der måste säkert en upplyst Styrelse med
rastlöst nit följa alla folkets angelägenhe¬
ter, och med sjelfförsakelse samt ädel men-
skokärlek vårda sig om medborgares frihet
och trefnad. Men olyckligt det folk, hvars
Representanter oeftertänksamt offra dess si¬
sta skärf till alla de obetänksamma företag,
som af en magtlysten och allt sannt men-
niskovärde föragtande Regering skulle lätt¬
sinnigt affordra dem.
Mätte aldrig en sådan Styrelsepersonal
leda Fäderneslandets angelägenheter! Och
om det en gång, såsom eli himlens straff,
skulle blifva Svenska Folkets öde: delta
folk, som är vandt, att icke sakna stora
män och dygdige Regenter: mätte det då i
gjne Representanter finna Medborgare, som
icke sky faran, icke fördölja sanningen och
icke tjena, utan veta att motstå förtrycket.
Af alla dessa skäl, anser jag, att det ej
skall blifva svårt för StatsUtskottet, att ha¬
stigt utarbeta de begärdte Betänkanderne.
Dess första UtgiftsBelänkande kan och bör ej
grunda sig på annat, än de alldeles onm-
gänglige behof. Sedan en derefter lämpad
Den g Januari i.
Bevillning’ är fastställd; och sedan Rikets
Ständer till Konungen ailemnat de under¬
dåniga Skrifvelser, som angå alla sådane
rättelser och åtgärder, hvilka de anse nö¬
dige att först få afgjorde, innan ytterligare
anslag göras, kan under tiden Utskottet
handlägga utredningen af de öfrige. Sedan
slutligen Konungen sanctionerat eller be¬
svarat Rikets Ständers afgifne Skrifvelser;
då kunna alla öfriga anslag granskas och
beslutas.
Det är derföre jag nu vågat begära
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Ämnet är af stort iaflylande för våra natio¬
nella rättigheters bevarande. Min afsigt
bör af ingen misskännas. Jag vill begagna
detta samma tillfälle, att försäkra, det milt
förslag icke härflyter af misstänksamhet,
och att jag hyser det innerligaste förtroen¬
de till Konungens vishet och Dess Rådgif-
vares goda afsigter. Men, Nationerne haf¬
va alltför ofta sett, huru ett ögonblick för¬
ändrar deras hopp och deras lugn, för att
jag skulle tveka att framställa åsigter, som
trygga vår egen framtid. Jag är öfverty¬
ga d , alt den af mig föreslagna åtgärd skall
gagna både Regeringen och Folket. De haf¬
va sin kraft i inbördes förtroende.
Jag har yrkat uti serskildt Motion,
”att InkomstBetän kan ilct multe sednast den
” i5 Januarii inkomma j och att Utgifts Be-
170 Den 9 Januari i.
”tänkandet skyndsamt mätte derefter af-
” lemnäs , specifikt utvisande , hvad som
”hittils utgått, hvad Kongl. Maj:t begärt
”och hvad Utskottet tillstjrker.
Jag förnyar denna begäran på så sätt,
att jag anhåller om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition till Ridder-
skapet och Adeln: ”huruvida Ståndet skulle
"behaga instämma i denna begäran, samt
”bestämma tiden för UtgiftsBetänkandets
"afgifvande j till den 1 Februarii.
Jag anhåller äfven, att StatsUtskotlet
måtte behandla frågan sålunda: "att 1828
”års Stats Re gier ing må antagas till grund,
”med tillökning af det i Kongl. Proposi-
”tionen begärdte anslag för fångars skjuts
”och underhåll; att Ordinarie InkomstTit-
”larne böra beräknas till det belopp Kongl.
”StatsContoiret i sin underdåniga Skrif-
”velse om Statsverkets tillstånd och för-
"vältning uppgifvit, såsom medelberäkning;
”att Inkomsten af Stora SjöTullen måtte
”beräknas till hvad den per medium af
”åren 181/;, 1825 och 1826 visat sig gifva,”
på det att ökningen i 27 års uppbörd, ge¬
nom missväxt-året 1826, icke mätte deri
inverka; samt slutligen, ”att den Statsbrist-
”Summa, hvilken genom Allmän Bevillning
”skall fyllas, bestämmes precist till det be-
”lopp, hvartill 182,8 års StatsReglerings-
”Summa för utgifterne uppgått, utöfver
Den g Januari!.
"de sålunda nu beräknade Inkomster Ii vil¬
ken summa bör bestämmas såsom ”den Be~
"vill/iing Rikets Ständer sig tills vidare
"åta^a”
Skulle Ridderskapet och Adela bifal¬
la hvad jag nu föreslagit, att tiden för
SlatsRegleringens afgifvande till Rikets Stän¬
der utsattes till den i nästkommande Fe¬
bruarii; anbåller jag, att ett FrotocollsUt-
drag, medelst Deputation, mätte till de öf¬
rige MedStånden afsändas och desamma
inbjudas, att sig med Ridderskapet och
Adeln förena.
Begärdes på bordet.
Företogs till pröfning Constitutions-
Utskottets den 18 sisth December under
N:o 2 aflåtne, och den a3 i samma månad
på bordet lagde, Memorial, innefattande Ut¬
låtande öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Förslag
till ändrad redaclion af en period i 24 §.
Riksdagsordningen.
Herr Crusenstolpe,Magnus Jacob: Mån¬
gen har tyckt sig finna, att Constitutions-
Utskottet icke med tillräcklig skarpsinnig¬
het och consequence behandlat ifrågavaran¬
de ämne. Utskottet har, i afseende på det
af Kongl. Majit föreslagna tillägg i 24 §.
Riksdagsordningen rörande tillsättningen af
Ståudens och Utskottens Betjening, yttratt
172
Den 9 Januari!.
att Utskottet, under erkännande af den vi¬
sa omsorg, hvarmed Kongl. Mnj:t åt Dess
samtycke till Rikets Ständers framställning
i ämnet vid sista Riksdag gifvit en sträng
constilutionel form, trott sig böra enkelt
tillstyrka förslagets antagande i Grundlags¬
enlig form vid nästa Riksdag. Det torde
vara nödigt tillse, huru nämnde §. i Riks¬
dagsordningen nu lyder. Den börjar så
här: ”Uti hvart Ständ skall vara en Secre¬
terare, som der före Protocollen och an-
”svare för vården af ingifne handlingar;
”hos Ridderskapet och Adeln Riddarhus-
”Sekreteraren; hos Preste-och BorgareStån-
”den de personer, hvarom de sjelfve öf¬
verenskomma; samt hos BondeStåndet en
”skicklig, lagfaren och i Landthushållnin-
”gen kunnig Man af Ofrälse Stånd, den
”Konungen dertill förordne." Längre ned
i §. heter det vidare: ”Till nämnde Betje¬
ning räknas: hos Ridderskapet och Adeln
”fyra Canzlister; i PresteStåndet en Nota-
”rie och två Canzlister; i BorgareStåndet
”sammaledes; och i BondeStåndet två No¬
tarier och fyra Canzlister. I hvardera af
”Utskotten, för hvarje Division, en Canz-
”list, hvilken jemte Sekreterarne förordnes
”af Ulskotten sjelfve, med det undantag,
”sorn i 35 §. finnes stadgadt. Skulle i nå-
”got Utskott en talrikare Betjening ound¬
gängligen tarfvas, anmäle Utskottet sådant
”1 Ståndens plena, hvilka derom förordne.”
Jag hemställer till en hvar, om väl häruti
Den g Januari i.
!73
finnes någon otydlighet, som erfordrar den
föreslagna redactionsförändringen? Deremot
skulle just en sådan förändring i §:n för¬
anleda till tvetydighet och missbruk i ett
annat afseende. Om man nemligen anser,
alt §:ns innehall är otydligt i fråga om
BondeStåndets rättighet alt tillsätta sine
INotarier, så medgifver man derigenom äf¬
ven, att dylik otydlighet äger rum i bör¬
jan af §:n, rörande RiddarhusSekreteraren,
emedan hvarken der eller annorstädes i
Grundlagarne står bestämdt stadgadt, af
hvem han skall tillsättas. Väl är i 49 §•
RiddarhusOrdningen sagdt, alt Ridderska-
pet och Adeln äger utnämna sin Sekretera¬
re; men då 12 §. Riksdagsordningen inne¬
håller, att StåndsOrdningarne skola vara
öfverensstämmande med Grundlagarne, kan
RiddarhusOrdningens berörde stadgande ej
anses medföra bindande kraft. Antager man
således, att 24 §• Riksdagsordningen är
uti ifrågavarande fall tvetydig, så lägger
RiddarhusOrdningens åberopade föreskrift
ej något hinder i vägen för möjliga försök
att äfven beröfva Ridderskapet och Adeln
sin urgamla rätt att tillsätta sin Sekrete¬
rare. Jag tror väl icke, att någonsin så
skall ske, men det kunde ske; och möjlig¬
heten af en sådan händelse är det just man
bör förekomma. Det förefaller dessutom
besynnerligt, att ConstilutionsUtskottet,
som förut oftast afspisat enskilde Motionai-
rers förslag med åberopande af 81 §:s i
Den g J a n 11 a r i i.
RegeringsFormen föreskrift, att endast högst
nödige förändringar i Grundiagarne böra
vidtagas, denna gång så beredvilligt tillstyrkt
Regeringens förslag, som dock svårligen
kan anses vara högst nödigt. Om man
häraf kunde hämta något hopp, att enskil¬
des hos ConstitutionsUtskottet gjorda mo¬
tioner om Grundlags-förändringar skola vid
denna Riksdag hafva mera framgång än
tillförene, så vore det visserligen tillfreds¬
ställande. Vi hafva likväl icke ännu erfa¬
renhet af ett så hugnande resultat. I följd
af hvad jag nu haft äran yttra, nödsakas
jag, ehuru jag känner de svårigheter, sorn
med återremiss af en så beskaffad fråga,
som denna, äro förenade, yrka, att ifråga¬
varande Utlåtande mätte till Constitutions-
Utskottet återremitteras, med anmodan så¬
som Ridderskapets och Adelns gemensam¬
ma tanka, att det föreslagna tillägget i 2/\.
§. Riksdagsordningen afstyrka.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik,
anförde skriftligen:
Det vigtiga uppdrag, Statsförfattnin¬
gen åt ConstitutionsUtskottet öfverlåtit, att
slita alla tvister, i anseende till Grundla¬
garnas ordförstånd och andemening, synes
mig icke uti ConstitutionsUtskottets nu af-
gifne Utlåtande i anseende till BondeStån-
dets rättighet, att efter eget val tillsätta
dess tvänne Notarier, vara uppfattadt ifrån
den synpunct jag hade önskat.
Den 9 J a n u a r i i.
Likaså angeläget det är, alt få Grund¬
lagen förtydligad, der den lemnar rum för
någon billig anledning till tvetydig tolk¬
ning, lika så angeläget är det äfven, att
icke medgifva otydligheter, der inga såda-
ne finnas. — Om man antoge såsom grund-
satts, att lagar alltid behöfde förtydligas,
derföre alt någon part behagade ensidigt
tolka dem; så skulle Lag-förklaringar al¬
drig finna någon gräns inom det vidsträck¬
ta området af mennisko-passionernas om-
bytlighet. — RiksdagsOrdningens 24 §• sä¬
ger: ”Uti hvart Stånd skall vara en Secre¬
terare, sgm der före Protocollen och an-
”svare för vården af ingifne handlingar;
”hos Ridderskapet och Adeln, Riddarhus-
”Secreteraren, hos Preste- och BorgareSlån-
”den de personer, hvarom de sjelfva öf¬
verenskomma; samt hos BondeStåndet en
”skickelig, Lagfaren och i Landlhushållnin-
”gen kunnig man af ofrälse stånd, den Ko-
”nungen dertill förordne.” Jag hemställer nu
till hvarje Svensk, om något annat ordbe¬
grepp, om någon annan andemening ifrån det¬
ta laghud kan hämtas, än att BondeStåndets
Secreterare är den ende af dessa Ståndens
Tjenstemän, hvilken Grundlagen förbehållit
Konungen att tillsätta. — Rörande Riks-
Ståndens betjening finnes uti den åberopa¬
de paragraphen icke något annat stadgan¬
de, än att de njuta samma säkerhet som
Riksdagsmän, samt att de vid Riksdagens
slut erhålla en efter göromålens vigt och
Den 9 J a n u a r i i.
mängd lämpad vedergällning, hvilken af
StatsUtskottet, efter öfverläggning med
LaudlMarskalken och Talmännen, föresläs
och af Riksens Ständer bestämmes. —- Uti
samma §. nämnes vidare, att till denna be¬
tjening räknas hos Ridderskapet och Adeln
fyra Canzlister; i PresteStändet i Notarie
och två Canzlister; i BorgareStåndet sam¬
maledes ; och i BondeStåndet 2 Notarier
och fyra Canzlister. — Ifrån delta förhål¬
lande är icke jag i stånd att hämta ringa¬
ste anledning för Konungen, att företrä¬
desvis tillsätta BondeStåndets 2:ne Nota¬
rier, framför alla de andra Ståndens No¬
tarier och Canzlister, hvilka alla här i den¬
na §. äro nämnde tillsammans, och under
ett så lika förhållande, alt det måtte blif¬
va ConslitutionsUtskottels ovilkorliga ålig¬
gande att antyda den tvetydighet i denna
§., som någon gång kunnat lemna något
med Svenska språkbrukets ordförstånd för¬
enligt tillfälle att så tyda den, som skulle
Konungen kunnat, utan ett uppenbarligt för¬
tydande af denna §., tillvälla sig rättighe¬
ten att tillsätta dessa två ifrågavarande No¬
tarier, framför alla de öfriga, som efter
mitt förstånd, icke, i anseende till deras
ställning inom Lagens stadgande, förete
den ringaste skillnad med alla de öfriga.
—. Att Grundlagarne, enligt 83 §. Rege-
ringsFormen, skola efter deras ordalydelse
i hvarje serskildt fall tillämpas, synes af
Con-
Den 9 Januarii.
177
ConstitntionsUtskottet vid behandlingen af
denna fråga vara förbisedt; ty om den rin¬
gaste uppmärksamhet härvid varit fästad,
skulle man nödvändigt funnit, att 24 §:s
ordalydelse bestämdt uttrycker, att Konun¬
gen äger att tillsätta BondeStåndets Secre¬
terare, men ingen af Ståndens Betjening;
och lill ytterligare styrkande af detta för¬
hållande, utbeder jag mig att få hänvisa
ConstitntionsUtskottet tillRegeringsFormen,
sorn i alla hänseenden innefattar bestäm-
mclserne för Konungamaktens verknings¬
krets. Der lyder 5a §.: ”LandtMarskalk
”och Talmän för Borgare- och BondeStån-
”den samt Secreterare för BondeStåndet
”utnämna Konungen.” — Häraf synes det
klart., att Grundlagen uti tydliga och be¬
stämda ordalag stadgat, hvilken personal
af Konungen tillsättes.
Jag Vet ieke, om jag begär för myc¬
ket, då jag fordrar, att ConslitutionsUtskot-
tet åtminstone borde upptagit Riksens Stän¬
ders vid sista Riksdag enhälligt uttryckta
mening om detta ämne; det synes mig väl
hafva varit i sin ordning, om Utskottet
vid delta tillfälle icke så helt och hållet
åsidosatt Rikets Ständers griindlagsenliga
mening, för Ministrars gmndlagstydande
mening.—För ConstilutioiisUtskollet> sorn
eger tillgång å SlalsRådets Protocoller, bor¬
de det varit lätt, att härvid Vägleda om-
g IL 12
178
Den 9 Januari i.
dömet genom de meningar Konungens Råd¬
gifvare utan tvifvel företedt, vid det till¬
fälle, då de inför Konungen förklarade
Grundlagen på ett annat sätt, än den sä¬
kerligen utaf hela det öfriga Svenska fol¬
ket hegripes och förstås, på ett annat sätt
än den af Rikets år 1823 församlade Stän¬
der enhälligt förstods. — Jag kan icke un¬
dertrycka min förundran, att nu äfven fin¬
na Rikets Ständers ConstitutionsUtskolt li¬
ka enkelt, såsom de sjelfva uttrycka sig,
hafva länat sitt biträde till en Grundlags
tydning, som på en gång förstör alla be¬
grepp om tydlighet i fråga om Lag-re-
daction.
Då a4 §• Riksdagsordningen bestämdt
uttrycker, att BondeStåndets Secreterare af
Konungen förordnas; så faller det för mitt
begrepp både tydligt och klart, att all den
öfrige Betjeningen utan undantag tillsättes
utaf sine respektive Stånd.
Det blifver en för Grundlagarnes helgd
högst vådlig grundsats, om Lag-öfverträdel-
ser ifrån någondera sidan skola öfversky-
las medelst Lagförklaiungar, der inga så-
dane behöfvas.
Det är ConstilutionsUtskottets bestäm¬
melse, att vidmagthålla Lagen i sin kraft,
och att lika så litet medgifva misstydnings-
rättigheten från den ena sidan, som för
den andra; och jag anser icke Constitu-
Den 9 Januari i.
*79
tionsUtskottet vid detta tillfälle hafva med
noggrannhet uppfyllt denna dess pligt.
Jag fordrar af ConstitutionsUtskottet,
alt det måtte uppgifva, hvaruti lagens tve¬
tydighet för närvarande består, och alt,
om sådan icke linnes, bestämdt förklara,
att intet behof af lagförklaring vid detta
tillfälle är förhanden.
I förbigående kan jag icke heller un¬
derlåta att yttra mig icke förstå, hvad Ut¬
skottet menar med den visa omsorg, hvar¬
med Kongl. Majit åt Dess samtycke till Ri¬
kets Ständers framställning gifvit en strängt
constitutionell form. — Jag måste helt upp-
rigtigt bekänna, att jag uti denna stränga
form icke finnér något annat än de magt-
egandes eller Ministrarnes ej ovanliga för¬
sök, att, genom hvilka utvägar som hälst,
söka bevisa, att magtens innehafvare ej bö¬
ra godvilligt medgifva sina misstag; men
mera oförklarligt skall det alltid synas mig,
att ett efter Svenska Statsförfattningens
anda bildadt ConstitutionsUtskott så enkelt
biträdt Styrelsen vid utvecklingen af den¬
na grundsatts.
Jag anhåller om återremiss utaf Ut¬
skottets ifrågavarande Utlåtande.
Grefve Frölich, David, uppläste föl-
i8o
Den 9 Ja nuarii.
Det Sr förnämligast under 2:ne syn-
puncter jag anser ConstitutionsUtskottets
förevarande Förslag till Grundlags-förän-
dring böra betragtas, nemligen1: förstj om
någon Grundlags-förändring är nödig eller
behöflig; och för det andr aj hvad följder
i tillämpningen kunna uppstå af den före-
slagne nya Redactionen.
1:0 Nödvändigheten af förändring i
24 §• af Riksdagsordningen synes Utskot¬
tet hafva tagit för afgjord, då det icke yt¬
trat någon annan dess egen opinion om
motiverne, än ett enkelt tillstyrkande till
antagande af hvad som blifvit anfördt i
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse den i3
sisth Novemder. — Då likväl den Nådiga
Sluifvelsen står i ganska mycken stridig¬
het med den underdåniga skrifvelse, som
Rikets Ständer den 12 Maji 1823 i detta
ämne afläto; så hade jag trott, att Utskot¬
tet icke bordt alldeles förbigå en sådan
omständighet, hvilken nu föranleder mig
att anställa en granskning af håda.
Rikets Ständers nyssnämnde underdå¬
niga skrifvelse innehåller helt enkelt: ”att
de funnit BondeStåndets rättighetj attj
med undantag af Secreteraren3 hvilken af
Konungen utnämnes j efter eget val till¬
sätta Ståndets Canzlibetjening vid Riksda-
garne, vara uti 24 $• Riksdagsordningen
uttryckligen medgifven."
V
Den 9 Januarii.
181
Om na resultatet af denna Rikets Stän-
dersg åsigt, nemligen: "■ atty md framdeles
blifvande Riksdagarj meranämnde Riks-
Stånd mätte af denna rättighet komma i
obehindrad utöfning och således äga att hä¬
danefter utse sine Notarier ” blifvit af
Rikets Ständer framställd under nyttjande
af de orden: "i underdånighet anhålla;"
så må man deraf ingalunda draga den
slutsats, att Rikets Stunder ansett detta va¬
ra ett önskningsmälj — icke eller en tolk¬
ning eller förklaring af den omnämnde §:n;
hvilka meningar den Nådiga Skrifvelsen
likväl vill hafva deraf uppfattat. Rikets
Ständer hade omsider gemensamt insett den
origtiga tillämpning §. fått vid förflutne Riks¬
dagar; de ville nu endast tillkännagifva sitt
omdöme om dess rätta mening; troende
säkerligen, att sådant vore tillräckligt till
ändamålets vinnande för framtiden, och
alltså undvikande att i anmärkningsväg vid¬
röra ett ämne, som vördnaden för de re¬
dan flere gånger i verket satte Högsta Mag-
tens tydningar och måhända någon känsla
af consideralion för sin egen efterlåtenhet
torde ha förmått dem att framställa under
ordalagen: i underdånighet anhålla.
I sjelfva naturen af saken och dess
behandling af ConstitutionsUtskottet vid
1818 års Riksdag, ligga dock bevisen, att
den icke var ett föremål för någon sådan
underdånig anhållan eller önskning, hvars
182
Den 9 J a nu a r i i.
uppfyllande berodde på Kongl, Maj:ts Nå¬
diga bifall eller afslag. Den var till sin
natur en underdånig hemställan om Lag-§:s
rigtiga tillämpniug framdeles; och fastän
Rikets Ständer, i skyldigt bemödande att
göra sin framställning till Majestätet full¬
komligt vördsam, misstagit sig, efter min
tanka, i att icke nyttja det rätta uttryc¬
ket: i underdånighet hemställa, sorm ef¬
ter hvad jag tror, är lika vördsamt, men
mera bestämmande egenskapen af fram¬
ställningen, så torde väl icke nämnde, hit¬
tills kanske icke nog observerade, skil jag-
tighet i ordalag kunna förändra naturen
af saken och BondeStåndets derunder be¬
roende rätt.
En förklaring kan jag ej heller med¬
gifva innefattas uti Rikets Ständers under¬
dåniga skrifvelse, om den än må anses för
en tolkning. I Kongl. Majrts Nådiga Skrif¬
velse brukas orden tolkning och förklaring
såsom synonyma. I våra Grundlagar fin¬
nes icke någon sådan paritet i uttryck upp¬
ställd. Ordet förklaring, på sätt det blif¬
vit nyttjadt i 82 och 84 §§• RegeringsFor-
men och 29 §. Riksdagsordningen, förut¬
sätter alltid, alt ordalydelsen är ansedd
otydlig. Nu är likväl påtagligt, att Rikets
Ständer icke funnit någon otydlighet äga
rum, och således ej ansett sig göra någon
förklaring, då de sagt: att de funnit Bon¬
deStåndets omförmälde rättighet vara i 24
Den 9 Januarii.
i83
§. Riksdagsordningen uttryckligen med-
gifven.
Jag har icke kunnat underlåta begag¬
na detta tillfälle för att söka stämpla det
eljest oskyldiga ordet tolkning, såsom odug¬
ligt till synomym med förklaring eller
tillämpning. Denna distinction är verkli¬
gen af vigt ej allenast under discussioner
på detta rum, hvaraf vi haft åtskilliga upp¬
lagar, utan i synnerhet, då officiella docu-
menter och förhandlingar upprättas. Min
egen erfarenhet har tillräckligen visat mig,
att tolkning nyttjats här likasom i den Nå¬
diga Skrifvelsen, såsom en mellanterm,
genom hvars brukande man lätteligen för¬
villar begreppet och förväxlar det än med
Lag-förklaring och än med Lag-tillämpning,
hvilka båda sednare termer våra Grundla¬
gar så bestämdt åtskiljt. Då man skall
tillämpa en Lag, måste ett begrepp der¬
om af den tillämpande fattas, och denna
handling får rätteligen namn af tolkning,
eller tydning; men ett är att fatta eller
tillkännagifva sin mening om Lagen; och
något helt annat är att vidtaga sådane beslut,
som enligt språkbruket och våra Grundlagar
fått de bestämde fastän sins emellan skil jag¬
tiga uttrycken tillämpning och förklaring ;
hvilket jag önskade aldrig måtte förbises.
När roan nu iakttager denna skillnad
så finnér man ock, att ingen förklaring ägt
i84
Den g Januari!.
ruin i Rikets Ständers underdåniga skrif¬
velse af år i8a3. Det torde således få aiu
ses vara bevisadt att Rikets Ständer, un¬
der den åsigt, alt a4 §• Riksdagsordnin¬
gen var tydlig och klar, blott velat göra
en underdånig hemställan om dess iagtta-
gande för framtiden.
I Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse åter
är, efter åberopad noggrannaste pröfning
af ordalydelsen, yttrad en alldeles motsatt
mening. Och så vidt jag kan fatta, äro
inga andra skäl för en sådan mening an¬
förda, än "att samma väl å ena sidan
bestämde, huru sä väl RiksStändens Se¬
creterare, som Utskottens både Secreterare
och Betjening, skulle tillsättas; men att ä
andra sidan skulle saknas allt tydligen ut¬
tryckt stadgande, om, huru förfaras bör,
med tillsättandet af samtlige RiksStändens
Betjening i allmänhet, hvilken i denna
endast skulle vara till antal och benäm¬
ningar uppgifven." Så upptager Clonstitu-
tionsUtskottet de af Kongl. Maj:t i Nåder
anförde skäl.
För min del kan jag dock icke, lika
med Utskottet, låta bero vid denna be¬
visning. I afseende på tillsättningen af Se¬
creterare inom Stånden finnes, om man så
behagar, positiva bestämmelser endast rö¬
rande Preste- och BorgareStåndens i de
orden: ”hvarom de sjelfve öfvcrenskom-
Den 9 Jan naii i.
185
ma;' samt rörande BondeStåndets i de or¬
den: ”den Konungen dertill förordnar."
Det sednare stadgandet är dock påtagligen
ett undantag från en allmän princip, som
Lagstiftaren icke ansett behöfligt, närmare
än som skedt, uttrycka; den princip nem¬
ligen, som ligger i sakens natur, att hvarje
Lagstiftande församling i allmänhet tillsät¬
ter sin Betjening, hvartill Secreteraren, en¬
ligt beskaffenheten af sin tjenst, också lä¬
rer böra räknas. Denna princip framlyser
i §:s allmänna anda och synbarast i de or¬
den: hvarom de sjelfva öfverenskomma.
Ville man åter betragta äfven desse ord
såsom uttryckande ett undantag, blott der¬
före, att de positivt tillhöra endast den
perioden, deri Preste- och BondeStåndets
Secreterare omnämnas; så uppstår likväl,
af ett sådant sätt att uppfatta §:s mening,
det resultat, att ingenting vore stadgadt om
RiddarhusSecreterarens tillsättande, hvil¬
ket dock i den Nådiga Skrifvelsen påstås;
sedan §. börjat med de orden: "Uti hvart
"Stånd skall vara en Secreterare, som der
"före Protocollen och ansvare för vården
"af ingifne handlingar," slutas denna period
blott med de orden: ”Hos Ridderskapet
”och Adeln RiddarhusSecreteraren.” Deraf
kan jag ej finna, att något åberopadt bestäm¬
mande finnes mer för RiddarhusSecretera-
ren, än för Ståndens Canzlister och Notarier.
Nu lärer likväl icke ifrågasättas, att Ridder¬
skapet och Adelil egt och eger rätt att till¬
i8G
Den 9 Januari i.
sätta sin Secreterare; och jag liar likväl
ådagalagt, att sådant icke är en följd af
speciel tillåtelse i §. Detta behöfdes
ej heller, då, såsom jag nyss sagt, det ligger
i sakens natur och den allmänna andan
af hela §:n, ifrån hvilken stadgandet om
BondeStåndets Secreterare blott är ett un¬
dantag. Och när något ytterligare undan¬
tag ej finnes gjordt i afseende på Notarier-
ne och Canzlisterne, så måste frågan om
deras tillsättande betraktas efter samma
slutkonst.
Jag kan således icke eller instämma
i den sednare delen af Argumentet, som
skulle ett tydligen uttryckt stadgande sak¬
nas, huru förfaras skall vid tillsättande af
RiksStåndens Betjening. Ty hvad som, i
alla sina delar och under-afdelningar, fin¬
nes vara en allmänt rådande och användbar
princip, derifrån undantag befanns af nö¬
den, för att Konungen skulle få tillförord¬
na BondeStåndets Secreterare, — det måt¬
te icke behöfva mera tydlighet — och så¬
ledes icke heller sakna sådant stadgande,
som är nödvändigt.
Om nu också hela §• vore borta;
månne då, under åberopande af saknad be¬
stämmelse, Konungen hade rätt att tillsätta
någon Secreterare eller någon Betjening?
Jag tror det icke. De rättigheter Fol¬
ket icke lemnat ifrån sig, dc äga de qvar.
Lika litet, som Konungen tillsätter Em-
Den g Januari i.
187
bets- och Tjenstemän inom Riksens Stän¬
ders Bank, derom ej heller finnes något
Grundlagsstadgande, lika litet skulle Ilan
då kunna tillförordna BondeStåndets Secre¬
terare. Dertill fordrades alltså ett specielt
undantag, och undantag få aldrig extenderas.
Denna deduetion visar emedlertid, alt
vi här åter stött på den i flere andra hän¬
seenden af Ministeren använde och under
denna Riksdag offentligen förfägtade prin¬
cipen: att allt hvad som icke är förbudet i
Grundlagarne, skulle vara tillåtet för Ko¬
nungen. Det är denna mot sakens natur
och sundt förnuft stridande princip, som
jag oupphörligen, så långt jag förmår,
skall söka bestrida och uttränga.
Mycket är nu redan taladt, men icke
dessmindre är frågan betragtad endast från
synpunkten: var en förändring eller för¬
klaring af 24 §• nödvändig? Jag tror det
icke och jag tror mig hafva visat, alt 1823
års Ständer hade rätt att anse den tydlig.
— Nu återstår att i korthet visa:
2:0 Hvilka följder vid tillämpningen
skulle uppstå om orden: "hvilken af Stånden
"sjelfve tillsättas " skulla inflickas efter or-
”den: till nämnde Betjening ’’ på sätt Kongl.
Maj:t i Nåder föreslagit, och Constilutions-
Utskottet ansett innefatta en strängt con-
slitulioncll form.
183
Den 9 Januari i.
Der tillägget nu är föreslaget alt in¬
föras, skulle clet verkligen leda till otyd¬
lighet, eller rättare till tydligt ingrepp i
den rättighet alla Stånden, enligt §:s nu¬
varande lydelse, äga att utöfva. Tillägget
skulle, efter det rum det fått i perioden,
endast kunna refereras till det antal Be¬
tjening, som är uppräknadt, nemligen 4
Canzlister hos Adeln, en Notarie och 3
Canzlister hos PresteStåndet och Borgare-
Ståndet, samt 2 Notarier och 4 Canzlister
hos BondeStåndet. När nu §:s sista punkt
medgifver en ytterligare Betjening, och er¬
farenheten visat, att behofvet fordrat större
antal, så skulle, med mera skäl än förut,
(och såvida samma extensionsprincip fort-
fore hos Ministe'ren, som den, hvilken le¬
gat till grund för den Nådiga skrifvelsens
tillstyrkande) kunna sättas i fråga, om Stån¬
den ägde sjelfve tillsätta mera Betjening,
än de i §. omnämnde och här ofvan upp¬
räknade. Så väl BondeStåndet, som alla
de Öfrige, skulle således tappa på denna af
ConstitutionsUtskottet beprisade gåfva af
Grundlagsförändring, och sådant borde väl
icke kunna förmodas vara meningen der¬
med. Icke heller borde det hafva undgått
Utskottets uppmärksamhet.
Resultatet af den undersökning jag här
vågat framställa, blir: att allt tillägg till
24 §• ar onödigt, men tillika, att det, ge¬
nom Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse före-
}
Den 9 J a n u a r i i.
189
slagne tillägg är vådligt antaga, om icke
bestämdt skadligt. Och då hvarje förslag
till förändring eller tillägg innebär ett
quasi [erkännande af §:s mindre tydlighet
i dess närvarande skick, och deraf, äfven i
händelse en fullkomligare redaction af §.
kunde utfinnas, likväl emellertid alltid skul¬
le uppstå en anledning för Högsta Magten,
att, innan en sådan bättre Grundlags-re-
daction fått sanction, (som dessutom kun¬
de vara problematisk) vid nästpåföljande
Riksdag vilja taga befattning med tillsätt¬
ning af Ståndens Betjening; så anser jag
vida bättre och rådligare att instämma i
alldeles samma åtgärd, som den i8a3 års
Ständer vidtogo, med undantag af den min¬
dre bestämda redactionen, på sätt jag of-
vanföre antydt.
Väl inser jag, att den omtvistade frå¬
gan härigenom komme att stadna in Stahl
ejno; men sådan har blifvit förr, och torde
äfven hädanefter blifva händelsen, då en
af Statsmagterne säger, att Grundlagen är
tydlig, och den andra förmenar, att den är
otydlig. För sådane händelser erbjuder
icke Grundlagen något correctiv; ej heller
kan, efter mitt begrepp, något annat upp-
tänkas, än att man söker öfvertyga hvar¬
annan med de bästa skälen och med en
derefter lämpad ihärdighet. Emellan Ko¬
nung och Ständer finnes ingen annan Do-
maremagt än förnuftet.
igo
Den 9 Jann ar ii.
I förevarande fråga anser jag dessutom
en decision genom Grundlagsändring icke
påkallas af någon nödvändighet, att skilja
håda Statsinagterna åt. Kongl. Maj:t har
redan eftergifvit den förut begagnade för¬
menta rättigheten. BondeStåndet har nu
håde den Nådiga Skrifvelsen, Riksens Stän¬
ders Beslut, och hvad mer är — §:s mening
på sin sida. De kunna således tillsätta sin
Betjening så, som de öfrige Stånden till¬
sätta sin, och det värsta, som möjligtvis,
dock icke troligen, skulle kunna hända,
vore det, att äfven Kongl. Maj:t tillsatte
Betjening. Kommandes det alltså ytterst
an på, hvilkendera sidans tillsatte Betje¬
ning, som af Ständerne fingo anslag lill
Rikdags-arfvoden.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Så¬
som Ledamot af ConstilutionsUtskottet, an¬
ser jag det vara min pligt, alt göra reda
för sakens handläggning derstädes och den
del jag deri tagit. Första gången denna
fråga der förekom till behandling, fästade
jag Utskottets uppmärksamhet på betänk¬
ligheten för Ständerna, att genast vara fär¬
diga med en Grundlagsförklaring, när den
andra Statsmagten förebure någon otydlig¬
het i Grundlagen; och jag ansåg ordaly¬
delsen i a4 §• Riksdagsordningen, i afseen¬
de på tillsättandet af BondeStåndets Nota¬
rier, vara så tydlig, att den ej tarfvade
något tillägg. Men när jag fann, att denna
Den g J a n u a r i i.
»9*
min mening ej delades af någon, begär de
jag frågan hvilande på bordet. Emeller¬
tid öfvertänkte jag saken närmare, oell er¬
inrade mig, alt den under EnvåldsRege-
lingen införda praxis, att Konungen ut¬
nämnt BondeStåndets Notarier, förblifvi t
oförändrad vid 1809 års Riksdag, och fått
opåtalt fortfara vid 3 derpå följande Riks¬
dagar. Jag fann detta vara en följd af
1809 års Ständers försummelse, att i sjelf¬
va verket utrota ett missbruk från föregå¬
ende Regeringssättet, och trodde det vara
skäl att nu begagna det yppade tillfället
till en sådan rättelse. När derföre frågan
andra gången i Utskottet företogs till hand¬
läggning, medgaf jag, att Kongl. Majrts För¬
slag måtte af Utskottet tillstyrkas; men
med det särskilda förklarande, att Utskot¬
tet egentligen ej ansåg 24 §. Riksdagsord¬
ningen otydlig, eller i sig sjelf tarfva nå¬
gon förändring. Och med en annan Leda¬
mot af Utskottet förenade jag mig i det
project till utlåtande i saken, att Utskot¬
tet skulle förklara sig desto heldre tillstyr¬
ka bifall till det af Kongl. Maj:t föreslagna
tillägg i nämnde §., som Utskottet ansåg
detsamma fullkomligt öfverensstämma med
§:s redan tydligt uttryckta mening. Här¬
öfver skedde votering, som utföll sålunda,
att vår mening tappade på en röst, med
hvars pluralitet Utskottets nu afgifna Ut¬
låtande tillkom. För öfrigt får jag förkla¬
ra, det jag gillar de betänkligheter den
Den 9 J a n 11 ar i i.
siste värde Talaren framställt, och vill
dervid, blott tillägga ännu en annan. Oin
man nu helt enkelt bifaller Constitulions-
Utskottcts förslag till Grundlagsenlig be¬
handling vid nästa Riksdag, och derigenom,
erkänner, att Grundlagens stadgande i i\.
§. RegeringsFormen är otydligt och tarfvar
förändring; men detta förslag sedan till
äfventyrs förkastas i något Stånd; så har
man förvärrat saken och erkänt Konungen
äga rätt att nämna BondeStåndets Notarier.
Jag anhåller således om Utlåtandets åter-
remiss till Utskottet, för att ändras, icke
egentligen i afseende på sjelfva tillstyrkan¬
det, utan blott i afseende på framställnin¬
gen deraf, i öfverensstämmelse med den
mening minoriteten i Utskottet redan yttrat.
Herr Tham, Wolrath: Jag tror, att
denna fråga första gången förekom vid 181S
års Riksdag. BondeStåndet, hvars Nota¬
rier Konungen då tillsatte, ingick till öf¬
rige Stånden med begäran, att de måtte
understödja BondeStåndet i hemställan hos
Kongl. Maj:t om rättighet för Ståndet att
tillsätta sine Notarier. Ridderskapet och
Adeln samt ett af de andre Stånden sva¬
rade derpå, att någon sådan hemställan ej
behöfdes, emedan Grundlagen tydligen med-
gaf Ståndet den ifrågasatta rättigheten, och
Ståndet kunde begagna densamma. Bonde¬
Ståndet underlät likväl detta; och dess
No-
Den 9 Januarii.
Notarier utnämndes åter af Konungen vid
1823 urs Riksdag. Då förnyade Bonde-
Ståiulet hos MedStånden ofvannämnde be¬
gäran om hemställan hos Kongl. Majit;
hvilket af Ridderskapet och Adeln äfven¬
som öfrige Stånden hifölls; i anledning
hvaraf skrifvelse härom till Kongl. Maj:t
afgick. — Min öfvertygelse i denna fråga
är, att Grundlagen häri är fullkomligt tyd¬
lig; och i den delen förenar jag mig med
Grefve Frölich. Då i Grundlagen undan¬
tag är gjordt endast för tillsättandet af
BondeStåndets Secreterare af Konungen,
så är följaktligen medgifvet, att all den
öfriga Betjeningen må af Stånden sjelfva
tillsättas. Samma tanka hyste jag år 1823,
då jag tillstyrkte bifall på BondeStåndets
begäran att öfrige Stånden måtte dermed
förena sig om en hemställan i ämnet lill
Kongl. Majit. Kongl. Majit liar deremot
nu förklarat, att han ej anser ifrågavarande
§. i Riksdagsordningen tydlig, men vill
förtydliga densamma och medgifva Bonde-
Ståndet rätt att tillsätta sine Notarier, hvil¬
ket de ock redan denna Riksdag fått göra.
Hvilken skall val nu afgöra denna fråga
emellan Konung och Ständer, om icke
Ständerne bifalla det föreslagna tillägget i
<§:n? Man har väl yttrat, att förhållandet
är detsamma, som enskilde parter emellan;
men jag tror ej att denna liknelse håller
streck. Parter hafva Domare att tillgå för
9 II. j3
Den 9 Januari i.
att få sine tvister slitne; men öfver Stats-
magterne finnes ej någon Domare; hvilket
en annan Ledamot härstädes också med-
gifvit. Skall då meningen vara att bestän¬
digt fortsätta en strid, som kan slutas utan
förlust på någondera sidan? Jag tror, att
då Konungen sagt, det han väl ej delar
Riksens Ständers öfvertygelse att ifrågava¬
rande §. är tydlig, mea medgifvit princi¬
pens rigtighet och genast tillämpat den;
så är genom detta förklarande saken hjelpt,
ulan fara för framtiden, och utan förlust
för Statsmagterne. Här är visserligen ytt¬
rad t, att som i 24 §. Riksdagsordningen
ej är omtaldt så stort antal af StåndsBetje-
ning, som erfarenheten i sednare tider vi¬
sat vara behöflig; så skulle det kunna bän¬
da, att, sedan Stånden tillkallat det ringa
antal nämnde §. bestämmer, Kongl. Majrt
ville tillvälla sig magt att tillsätta den öf¬
riga erforderliga Betjeningen i Stånden.
Jag tillåter mig dock ej tro en sådan in-
consequence af Regeringen vara möjlig. Då
Konungen erkänt den princip, att, med un¬
dantag af BondeStåndets Secreterare, Stån¬
den äga sjelfva tillsätta sin Betjening, så
står äfven qvar Ståndens rätt att efter be¬
hof öka densamma, utöfver det föreskrifna
antalet. Möjligheten af försök till inskränk¬
ning af denna rättighet kan man ej tänka
sig, utan rent oförnuft hos Styrande Mag-
ten, Således är i detta afseendet intet att
befara af den föreslagna redactionsförän-
Den g Jann nr ii.
ellingen i 24 §. Riksdagsordningen. Det
är ufven af Grefve Frölich anfördt, att i
Grundlagen ej finnes någonting stadgadt der¬
om, alt Sländerne äga tillsätta Styrelsen i
Banken; men jag påminner mig bestämdt,
alt sättet för valet af denna Styrelses per¬
sonal finnes i Grundlagen föreskrifvit. Jag
tror således, att denna anmärkning och
det deraf liemtade exempel förlorar all
kraft. Hn annan Talare har yttrat den
tanka, att om ConslitutionsUtskottets ifrå¬
gavarande förslag antages såsom livilande
intill nästa Riksdag, kunde det inträffa,
att något Stånd då förkastade detsamma,
hvarigenom Konungen verkligen skulle till¬
erkännas magt att tillsätta BondeStåndets
Notarier. Detta är stridande mot min me¬
ning härom. Ty hvad händer väl, om för¬
slaget sålunda förkastas? Jo: Grundlagens
gamla ordalydelse står qvar; saken kom¬
mer blott in statu quo; och vi hafva deri¬
genom ingenting förlorat, enär den öfver-
lygelsen är odelad, att äfven §:ns närva¬
rande lydelse medgifver Stånden rättighet
att tillsätta sin Betjening, och således äf¬
ven BondeSlåndet att utse sine Notarier.
Då nu således vägen är öppen för att, utan
förlust för oss, få berörde rättighet med-
gifven af Regeringen och fullkomligen tyd¬
ligt uttryckt i Gruudlagen, tillstyrker jag
antagandet af ConstitutionsUtskottets för¬
slag till Grundlagsenlig behandling vid
i3*
Den 9 J a n u a r i i.
nästa Riksdag, sä mycket heldre, som jag
är djupt genomträngd af känslan af det
obehagliga i sådane strider mellan Stats-
Magterne, hvilka härröra af partisinne och
bitterhet samt åsyfta inkräktningar på hvar¬
andras magt. Min önskan är, att Rikets
Representanter måtte gå hand i hand med
StyrandeMagten till det gemensamma må¬
let: Fäderneslandets väl.
Grefve af Ugglas„ Gustaf: Jag börjar
med att yttra min enskilta öfvertygelse, att
då en slutföljd skall dragas af föreskrifter-
ne i 24 §. Riksdagsordningen rörande
Ståndens CanzliBetjening, synes meningen
vara, att det tillhör Stånden sjelfva att
tillsätta den. Men jag kan ej medgifva,
att detta är fullkomligt tydligt uttryckt; ty
någon bestämd föreskrift derom finnes ej,
hvaremot det är noga stadgadt, huru Ut¬
skottens Betjening skall tillsättas. Jag styr¬
kes häri äfven deraf, att BondeStåndet vid
3:ne Riksdagar icke gjort någon framställ¬
ning om att få utöfva rättigheten att till¬
sätta sine Notarier, hvilken deremot Kongl.
Maj:t, i följd af gammal praxis, begagnat.
Kongl. Maj:ts mening med det föreslagna
tillägget i nämnde §. är ej annan, än att
genom ett tydligt stadgande förebygga allt
missförstånd i denna del för framtiden.
Och jag för min del skall alltid bemöda
mig att få föreskrifterne rörande Stats-
Magternes ömsesidiga rättigheter och skyl¬
Den 9 J a n u a r i i.
‘97
digheter så bestämda, att de ej må inne¬
bära olika meningar och föranleda till den
obehagliga händelse, att en och samma
Grundlags §. af hvardera Statsmagten för¬
stås på olika sätt. — Det är af en Leda¬
mot härstädes yttradt, att det föreslagna
tillägget skulle göra §:n otydlig i så måtto,
att Ståndens rättighet att tillsätta sin Canzli-
Betjening skulle blifva inskränkt till den
otillräckliga personal, som i §:n uppgifves.
Jag skulle likväl tro, att, då i den nya
redactionen af §:n komme att slå: ”Till
”nämnde Betjening, (Stånds- och Utskotts-
”Betjening) hvilken af Ständerne sjelfva
”tillsättas, räknas” &c.; så refererar sig,
enligt språkbruket, ordet hvilken till ordet
Betjening, men ej till antalet deraf. Man
måste väl ock onekligen medgifva, att ifrå¬
gavarande §. blifver tydligare genom det
föreslagna tillägget, än förut; och jag hem¬
ställer derföre, om icke Ridderskapet och
Adeln vill antaga ConstitutionsUtskoltels
förslag till Grundlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag.
Herr von Schulzenheim, David: Jag
är af Grefve af Ugglas förekommen och för¬
enar mig med honom, för att ej upptaga
tiden och förlänga discussionen.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
AdolpJi Göran: Om här blott vore fråga
om alt försvara min åtgärd vid ett tillfälle,
IgB
Den g Ja nu ari i.
som i det liela är för Regeringen mycket
likgiltigt, så skulle jag visserligen ej öppna
min mun för att förlänga öfverläggningen
i förevarande ämne, som redan är hufvud¬
sakligen ulredt. Men jag tror här vara
fråga om en af de vigtigaste principer i det
constitutionella lifyet; och det är derpå
jag anser mig böra fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet. Om det vore til¬
låtet någondera af Samhällsmagterne, den
lagstiftande eller den verkställande, att sä¬
ga: ”det och det i Grundlagen är tydligt,”
då likväl intet sådant finnes i ordalydelsen
bestämdt, och att på detta sätt göra en
Grundlagsförklaring gällande i framtiden;
då kunde en Regeringsform undergå förän¬
dringar, som man ej vore i stånd förutse
eller gissa till; då upphörde den jemnvigt
mellan Statsmagterne, som är grunden för
constitutionella Styrelseformen. Jag kan ej
annat än erinra Ridderskapet och Adeln,
att i a4 §:n Riksdagsordningen finnes ej
ett ord nämndt om tillsättningen af Bonde-
Ståndets 2:ne Notarier. Det är blott sagdt,
att Secreteraren utnämnes af Kongl. Maj:t.
Men i följd deraf och på grund af gammal
praxis från äldre tider, har Konungen äf¬
ven tillsatt Notarierne i BondeStåndet. Detta
ansågs nödigt derföre, att Secreteraren bor¬
de hafva vid sin sida sådane Notarier, åt
hvilka han utan äfventyr kunde anförtro
protocollet, och på hvilka han kunde lita
vid de tillfällen, då Secreteraren, i följe af
Den 9 J a n u a r i i.
»99
sitt åliggande att lemna Ståndet de öfver
förekommande ämnen nödige upplysningar,
icke kan på samma gång föra Protocollet.
Af sådan orsak bibehölls denna praxis vid
Biksdagarne från och med 1809 till och
med 1815, utan att någon anmärkning mot
detta förhållande gjordes, hvarken i Con-
stitutionsUtskottet eller hos BiksStånden.
Och när ej någon lag förbjuder en sak,
men praxis deraf länge varit opåtaldt öf¬
vad; då är anledning alt presumera, det
Lagstiftarens mening varit att denna praxis
borde fortfara. Nu väcktes vid 1818 års
Biksdag hos BondeStåndet fråga, huruvi¬
da, enligt Grundlagen, Ståndets 2:nc No¬
tarier borde af Kongl. Maj:t eller af Stån¬
det tillsättas; men frågan förföll derige¬
nom, att Stånden stannade i stridiga be¬
slut, två mot två, så att saken förblef in
statu quo. Vid 1823 års Biksdag upplif-
vades å nyo hos Stånden samma fråga.
Konungen fann den vara anledning till en
onyttig och oangenäm strid, och har der¬
före gått Biksens Ständers önskningar till
mötes derigenom, att Kongl. Maj:t medgif-
vit BondeStåndet rätt alt tillsätta sine No¬
tarier. Men Konungen har tillika sagt,
att den grundsatsen, att Grundlagen ej kan
i någon obestämd del af den ena Stats-
Magten förklaras tydlig, utan den andras
medverkan, alltid måste iakttagas, såsom
lika vigtig för Konungen och Bikets Stän¬
der, sorn för hvarje enskild medborgare;
200
Den 9 Januari!*
och det är för att bevara densamma, som
Kongl. Majit hemställt den förklaring af
24 §• Riksdagsordningen, som nu är af
ConstitutionsUtskottets pluralitet föreslagen,
och mot hvars antagande jag ej finner de
härstädes anförde betänkligheterne lägga
något hinder; hvarföre jag ock tillstyrker
godkännande af Utskottets förslag.
Hans Excellence Herr Grefve Löwen-
hjelmj Carl Ascel: Det är med en saknad,
hvilken Ridderskapet och Adeln säkert de¬
lat, som jag ej ser på sin Bänk den af
StatsRådets Ledamöter, som här oftast med
framgång utvecklat så väl sine egne, som
Regeringens åsigter; jag behöfver ej näm¬
na att jag menar Hans Excellence Herr
Grefve af Wetterstedt. Men då äfven jag
är Ledamot af StatsRådet, och såsom så¬
dan tillstyrkt den Kongl. Maj:ts Proposi¬
tion, som ConstitutionsUtskottet antagit och
hvilken nu härstädes är under pröfning,
anser jag det vara min pligt att yttra mi¬
ne tankar om saken. Sedan 2:ne af Stats¬
Rådets Medlemmar, Herr Grefve af Ugglas
och Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
redan framställt sine åsigter i ämnet, har
jag dock föga att dervid tillägga. Jag vill
likväl fästa uppmärksamheten på det prin¬
cipenliga i denna fråga. Här är af en Ta¬
lare yttradt, att 24 §■ Riksdagsordningen
är i afseende på Ståndens rättighet att sjelf¬
va tillsätta sin CanzliBetjening så tydlig,
Den 9 Januari i.
201
att all förklaring deröfver är öfverflödig.
Samme Talare har äfven sagt, att då ett
eller flere Stånd anse ett Grundlagsstad-
gandc tydligt, hör det så af den andra
Statsmagten anses. En sådan tydning får
män ej gifva Grundlagenj det skulle vara
farligt för Folkets frihet. På samma sätt
skulle då Konungen kunna säga att Grund¬
lagen i en eller annan obestämd omstän¬
dighet vore tydlig, och icke erfordrade nå¬
gon förklaring. Deremot är i Grundlagen
stadgadt, att när fråga om rätta förståndet
af någonting i Grundlagen uppstår, böl¬
den hänvisas till ConstitutionsUtskottets
bedömande; och detta har i denna sak
skett. ■— Man har invändt, att det före¬
slagna tillägget i 24 §. Riksdagsordningen
skulle snarare inskränka, än stärka Stån¬
dens rättighet att sjelfva nämna sin Canzli-
Betjening, emedan Konungen då skulle kun¬
na tillvälla sig magt att tillsätta det er¬
forderliga antalet Betjening utöfver det i
§. uppgifna. Jag åter tror, att ingen, som
bedömmer det ädla sätt, hvarpå Konungen
behandlat förevarande fråga och deri gått
Rikets Ständers önskningar lill möte, kan
misstänka Konungen för att vilja på ett
så advokatoriskt sätt inkräkta en magt, som
han igenom den föreslagne förändrade Re-
dactionen af 24 §• sjelf afsagt sig. Åtmin¬
stone kan jag för min del ansvara för, att
något sådant aldrig skall hända. För öf¬
rigt instämmer jag i hvad Grefve af Ugglas
202
Den 9 Januarii.
och Hans Excellence Herr Grefve Mörner
samt Herr Tham yttrat.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Vid 1823
års Riksdag röstade jag lika med den sto¬
ra pluralitet, som då ansåg §. Riksdags¬
ordningen, i afseende på Ståndens rättig¬
het att tillsätta sin CanzliBetjening, vara
tydlig och ej behöfva förklaring; och jag
är skyldig bekänna, att jag ännu har sam¬
ma Öfvertygelse. Likväl skulle jag af de
orsaker Herr Tham så skickligt utvecklat,
gerna tillstyrka antagandet ef Constitutions-
Utskottets ifrågavarande förslag, om det
ej hade den olycka med sig, att, om det
än gifver en fullkomligt klar tydning af
§. rörande tillsättningen af BondeStåndets
Notarier, detsamma derjemte sprider' ett
bestämdt mörker öfver andra punkter i
Grundlagen, hvilkas tydlighet eller otyd¬
lighet ej varit satt i fråga. Det RiksStånd,
som först skulle få erfara detta mörker, är
Ridderskapet och Adeln. Första raderne
af 24 §. Riksdagsordningen lyda sålunda:
”Uti hvart Stånd skall vara en Secreterare,
”sorn der före Protocollen och ansvare för
”vården af ingifne Handlingar; hos Rid-
”derskapet och Adeln RiddarhusSecretera-
"ren;” men sedan nämnes icke, huru den¬
na person skall tillsättas; och derom fin¬
nes ej heller något stadgadt, utom hvad
som står i RiddarhusOrdningen. Om man
nu, såsom ConstitutionsUtskottet föreslagit,
Deri g Januarii.
längre fram i-nämnde efter orden: ”Till
”nämnde Betjening,” tillägger detta uttryck:
”hvilken af Stånden sjelfva tillsättes,” så
hemställer jag till enhvar, om icke deri¬
genom i sjelfva verket RiddarhusSecrete-
raren blifvit utesluten från antalet af de
Tjenstemän, som Ridderskapet och Adeln
äger rättighet att tillsätta. RiddarhusOrd-
ningens föreskrift i detta afseende lemnar
ingen garåntie, då den ej har sin egen ga-
rantie i Grundlags-§:n. Det är hufvudsak¬
ligen af detta skäl jag yrkar återremiss af
förslaget till ConstitutionsUtskottet.
Grefve Frölich: Den värde Ledamo¬
ten Herr Tham har helt och hållet erkänt
rigtigheten af de i mitt skriftliga anförande
framställa premisser. Jag behöfver således
ej åberopa dem. Men huru han likväl kom¬
mit till ett helt annat resultat, är en sak
som jag ej förstår. Han har frågat, om
man väl skall oupphörligen fortsätta en
strid, som kan slutas utan förlust? Derpå
får jag svara, att min mening alldeles ej
är, att Riksens Ständer skola fortsätta nå¬
gon onödig strid med Regeringen om tyd¬
ligheten af ifrågavarande §. Men om nu
Riksens Ständer å sin sida hafva rätt, så
vet jag ej något skäl, hvarföre de skulle
frångå sin öfvertygelse, och hvarföre icke
den andra Samhällsmagten, i den mohn
den finnes hafva orätt, bör gifva efter. Jag
har förut sagt, att jag ej känner någon
Den 9 Januarii.
Domare emellan Konungen oell Ständerne,
och att jag ej ens kan tänka mig en så¬
dan Domaremagt. Således finnes å någon¬
dera sidan ej annan utväg, än att yttra
sin mening, understödja den med skäl
förenliga med Grundlagen, och förblifva
dervid. Den som det kan, må vidhålla
sin tanka. Jag ser ej hvarföre man skall
kalla sådant en strid; men om det äf¬
ven vore så, vet jag icke, huru den skall
kunna på annat sätt slutas, än att den om¬
sider gifver med sig, som har orätt. —
Herr Tham har så faltatfett af mig anfördi
exempel, som skulle jag hafva sagt, att i
Grundlagen ej finnes någonting stadgadt om
BancoStyrelsens tillsättning. Jag får der¬
före, till hans rättelse, hänvisa honom lill
mitt skriftliga anförande, der jag blott ta¬
lat om Bankens Betjening, och exempelvis
sagt, att om dess tillsättning ingenting är
i Grundlagen föreskrifvit. Jag vet ganska
väl, att, enligt Grundlagens innehåll, Rik¬
sens Ständer sjelfva tillsätta BancoStyrel¬
sens Ledamöter; men deremot är icke i
Grundlagen bestämdt, hvilken som äger
att utnämna den underordnade Betjeningen
i Banken. Icke dessmindre är detta Rik¬
sens Ständers rätt, som äfven utöfvas af
deras Fullmägtige i Banken; och enhvar,
som ej har samma tro, äger tillfälle att
öfvertyga sig derom. — Herr Grefve af
Ugglas har sagt, alt BondeStåndet icke vid
de första Riksdugarne efter Revolutionen
Den 9 Januari i.
205
eller förr än vid 1818 års Riksdag åbero¬
pat sin rätt att tillsätta sine Notarier; hvil¬
ket Herr Grefven ansett bevisa, att Ståndet
var liknöjdt om denna rättighet. Jag kan
väl ej säga, att jag derom bar någon be¬
stämd historisk kännedom; inen jag skulle
tro, att orsaken, hvarföre BondeStåndet ej
förr än år 1818 påstått sin rätt i delta fall,
var den, att Ståndet hade ett mindre ut¬
red t begrepp om en sådan dess rätt. Då
Herr Grefven tillika sagt det vara en gam¬
mal praxis att Konungen utnämnt desse
Notarier; så torde man äfven deri finna
en anledning, hvarföre BondeStåndet, in¬
nan Ståndet gjort sig närmare bekant med
Grundlagen och sine rättigheter, underlå¬
tit att göra denna rätt gällande. Jag tror
likväl, att BondeStåndet sedermera icke vi¬
sat sig likgiltigt för denna sak, då Stån¬
det ända sedan 1818 års Riksdag idkeligen
fortsatt sitt sträfvande att komma i åtnju¬
tande af berörde rättighet. —• Herr Grefve
Mörner har, efter hvad jag tyckte mig fat¬
ta, yttrat det vara likgiltigt för Regerin¬
gen, om BondeStåndet tillsätter sine No¬
tarier, eller Kongl. Maj:t gör det. Då kan
jag ej förstå, hvarföre icke den värde Le¬
damoten redan år 1818 tillstyrkte Konun¬
gen att eftergifva BondeStåndet denna då
af detsamma reclamerade rättighet. — Äf¬
ven har Herr Grefven anfört, att en af
de vigtigaste och farligaste principer vore,
om det ansågs tillåtet för deri ena Stats-
ao6
Den g Januari i.
magten att säga, att den eller den §. i
Grundlagen vore tydlig; emedan sådant
skulle föranleda oförutsedda ändringar i
Grundlagen, och rubba sjelfva grunden för
constitutionella Styrelseformen. Jag kan
ej finna annat, än att det är hvars och ens
rätt att säga, om han finner ett Grund-
lagsstadgande tydligt eller ej. Skulle hin¬
der kunna möta för att påstå, det en Lag
är tydlig, så borde man än mindre få sä¬
ga, att den är otydlig. Är det vådligt, alt
Riksens Ständer yttra sin mening, det Grund¬
lagen är i den eller den omständigheten
tydlig; så hemställer jag, om, det icke al¬
lika vådligt, att verkställande magten säger
den vara otydlig, och handlar i enlighet
dermed. Om det icke af enhvar inses, att
det är lika lätt som farligt att på delta
sätt komma till Grundlagsförändringar; då
nödsakas jag påstå, att det är deras, eller
mitt eget förstånd, som står blankt stilla.
—- Samma värde Ledamot har äfven åbe¬
ropat gammal praxis såsom stöd för Ko¬
nungens utöfning af rättigheten alt nämna
BondeStåndets Notarier. Jag har förut yt¬
trat, hvad värde jag sätter på praxis. Der
lag finnes bör praxis ej åberopas; der åter
lag ej är stadgad, der bör praxis få behö¬
rigen ingrediera såsom motif för en lag.
Om det var praxis före år 1809, att Bon¬
deStåndets Notarier tillsattes af Konungen,
så lärer det blifvit ansett nyttigt, att då
göra ändring deruti. Ett bland skälen der-
Den 9 J a n u a r i i.
207
lill skall jag bjuda lill utveckla. Vårt
BondeStånds Ledamöter, ehuru ganska akt¬
ningsvärda medborgare, tror jag dock icke
kunna i allmänhet tillerkännas skicklighet
att sjelfve uppsätta skriftligen sina tankar,
och behöfva således dertill begagna sine
Notarier på annat sätt, än de öfrige Stånden
begagna sine. I den molin härigenom beliof-
vet af Notarier är för dem vigtigarc, än för
andra Stånds Medlemmar, i samma mohn
är det ock för dem vigtigt, att sjelfve få
välja desse personer. Ty när Högsta Mag-
ten tillsatt dem, så, ehuru jag nu ej vill
åberopa några intressanta anecdotcr, tror
jag dock det någon gång hafva handt, att
BondeStåndet varit mindre nöjdt med No¬
tarier, som uppsatt Ledamöternes anföran¬
den skriftligen på annat sätt, än Ledamö-
terne sjelfve velat och ment. Detta anser
jag hafva varit ett starkt motif att inskrän¬
ka Konungens rätt att tillsätta BondeStån-
dets Betjening, endast lill utnämning af
Secreteraren, som redan kanske är myc¬
ket nog.
Herr Grefve Löwenhjelm har mycket
misstagit sig om meningen af hvad jag i
mitt skriftliga anförande yttrat, då han
trott, att jag, i fråga om den ena Stals-
magtens rättighet att få tolka Grundlagen
efter sundt förnuft, anse densamma tydlig,
och dervid förblifva, så länge öfvertygel-
scn ej vore rubbad, skulle hafva påstått,
2o8
Den 9 Januari i.
att en sådan tolkning innefattar en tvingnn
de skyldighet för andra eller alla, att af¬
ven antaga en sådan tydlighet. Jag får i
anledning häraf förklara, att jag aldrig sagt
något sådant. Jag har ej påstått det vara
Konungens eller Ministrarnes skyldighet att
anse ett Grundlagsstadgande tydligt, för
det att Riksens Ständer så ansett det; sä¬
ger dem ej deras eget förnuft, att det är
tydligt, så må de tro motsatsen och vid¬
hålla, att det är otydligt. Tvärtom har
jag sagt, att den, som anser en Grundlags
föreskrift tydlig, vare sig Konungen eller
Riksens Ständer, gör orätt, om han mot
sin öfvertygelse biträder den andra Stats-
magtens mening. •—. Samma värde Talare
har jemväl hänvisat oss till Constitutions-
Utskoltet, för att i dylika fall få rättelse,
om Statsmagterne skulle vara af olika åsig-
ter. Äfven tillförene under denna Riksdag
har jag hört försök göras att etablera sam¬
ma princip; men jag känner ej någon fö¬
reskrift i Grundlagen, som uppsätter Con-
stitutionsUtskottet till Domare emellan Ko¬
nungen och Ständerne. Då någon otydlig-
ligliet i Grundlagen förefinnes , äger väl
nämnde Utskott att uppsätta förslag till för¬
bättrad redaction, men alldeles icke att
definitift dömma. Det heror sedan pä Ko¬
nungens och Rikets Ständers gemensamma
Beslut, om Utskottets förslag gillas eller
ej.—• D.cn, som fäst någon uppmärksamhet
vid
Den 9 Ja nu ar ii.
209
viel elen distinction jag nyss gjort mellaif
tolkning, förklaring och tillämpning af en
lag, den kan ej hafva misstagit sig om min
yttrade mening i denna sak. — Hvad för
resten angår Herr Grefve Löwenhjelms för¬
säkran, att Kongl. Maj:t aldrig skall vilja
advocatoriskt tyda 24 §. Riksdagsordnin¬
gen; så får jag förklara, att för mig är en
sådan försäkran icke behöflig; men skulle
den behöfvas, så innefattade icke Herr
Grefve Löwenhjelms försäkran en tillräck¬
lig garanlie.
Friherre Anckarswärd: Ingen skulle
häldre än jag vilja biträda de värde Tala¬
res yttrade mening, hvilka önskat anta¬
gande af Utskottets förslag på de skäl, sorn
Utskottet anför; men jag känner mig för-
pligtad till ett motsatt förhållande af än¬
nu starkare band; nemligen af en orubb¬
lig öfvertygelse om angelägenheten deraf,
att framför allt annat försvara grund¬
satsernas helgd, i synnerhet i deras til¬
lämpning till Lagstiftningen i allmänhet.
Frågan är här helt enkelt, om ifrån Grund¬
lagens ordalydelse kan hämtas en billig an¬
ledning för Högsta Magten, att tillsätta
BondeStåndels Notarier, eller icke. Jag
ingår helt och hållet på en, eller, som jag
tror, flere Ledamöters yttrande, att Sty¬
relsen, utan någon påminnelse af Ständer¬
na, intill i8i5 tillsatt BondeStåndets No¬
ll H. 14
210
Den 9 Ja nuari i.
tarier. Jag nekar icke, det en analogie
finns deruti, att då Grundlagen bestämdt
medgifver Konungen att tillsätta Secrete-
raren, derifrån kunde hemtas en anledning
dertill, att förhållandet borde vara ena¬
handa med Notariernes tillsättande, som fö¬
reträda Secreterarens plats, då han kan
hafva sjukdomsförfall; men jag tror denna
analogie icke höra till den närvarande frå¬
gan. Jag har aldrig tillvitat Styrelsen, så¬
som en inkräktning af magten, att de till¬
satt BondeStåndets Notarier, intilldess an¬
märkning öfver föl hållandet gjordes hos Stän¬
derna; men då anmärkning blifvit gjord,
och rättigheten af BondeStåndet reclame-
rades, hade jag önskat, att begifvandet skett
mera öppet, och att man icke i sista stun¬
den velat argumentera sig till en rätt, sora
Statsförfattningen icke kan medgifva, eller
i Grundlagens ordalydelse innefattas. Man
hade, tyckes mig, bordt mera taga i be-
tragtande Ständernas enhälligt antagna opi¬
nion i detta ämne; och må det förlåtas
mig, om jag säger, att mera afseende bordt
fästas på denna enhälliga opinion, än på
4 eller 5 Rådgifvares Grundlagstolkning.
Hvad som vid denna frågas behandling mest
förundrar mig är, att jag icke hört upp¬
märksamheten fästas vid 52 §. Regerings-
Formen, hvilken är den, som mest be¬
stämdt uttrycker förhållandet. Vi måste
öfverenskomma, att RegeringsFormen är den
lag, som hufvudsakligast bestämmer verk¬
Den 9 Januari i.
ai i
ningskretsen för Konungens magt. Det är
i denna lag, som alla förhållanden för Verk¬
ställande Magten uttryckas. Det är deri¬
från, som dessa förhållanden sedermera blif¬
vit utförda till de, om jag så får säga, un¬
derordnade Grundlagarne, bland hvilka
Riksdagsordningen befinner sig. Då 5a §.
RegeringsFormen säger: Landtmarskalk och
Talmän för Borgare- och BondeStånden,
samt Secreteraren för BoncleSlåndet _, ut-
nämne Konungen; så hemställer jag till
Eder slutförmåga, mine Herrar, om nå¬
gonsin meningen härmed varit, eller nå¬
gon tydning kan hämtas derhän, att Lag¬
stiftaren åsyftat en mera utvidgad rätt för
Konungen, än i denna §. finnes uttryckli¬
gen stadgad. Man har på den motsatta sidan
åberopat den §. i RegeringsFormen, som sä¬
ger, att Grundlagaine skola tillämpas efter
deras ordalydelse, och således icke efter
analogie och andemening. Det är just det,
som ConstitulionsUtskottet borde med mera
tydlighet ådagalaggt. Utskottet får nu till¬
räkna sig förebråelsen, om, genom dess
behandling af frågan, ett förhållande upp¬
kommit, som ingen häldre än jag skulle
önska att se undvikit. Jag kan aldrig från¬
gå, att Grundsatsen vid detta tillfälle är
af vigt; och jag åtminstone uppoffrar allt
förr, än helgden af en grundsats. Det är
icke första gången, som det inträffat under
vårt korta Constitutionela samhällsskisk , att
i4*
212
Ben 9 Januarii.
ConstitutionsUtskottens förbiseenden af miss¬
bruk sedermera blifvit ansedde såsom pre-
judicater för deras fortfarande. Sådane haf¬
va till och med blifvit åberopade af Rikets
Ständers JustitiaeOmbudsman såsom skäl för
åsidosättande af 83 §:s ordalydelse.
Af en värd Talare har blifvit yttradt,
att hvad som icke i Grundlagen är Ko¬
nungen förbudet, måste vara honom tillå¬
tet. Jag hemställer till Eder, mine Her¬
rar, hvartill antagandet och hyllandet af
en sådan lära skulle föra oss. Jag tror
man skulle kunna upptaga flere timmar med
händelser, som derifrån kunde uppkom¬
ma; men jag vill icke borttaga tiden. Jag
vill blott hemställa, om grundsatsen blif¬
vit fullkomligt conseqvent behandlad inom
sjelfva Styrelsens område. Det finnes ingen¬
städes i Grundlagen förbjudet, alt Riks-
Ståndens öfverläggningar må vara offentli¬
ga. Jag hemställer likväl, om man icke
sagt ifrån Styrelsens sida, att för det tillå¬
telsen icke finnes i Grundlagen bestämdt
uttryckt, så är det förbjudet. En annan
värd Talare har yttrat, att det icke finnes
emellan de begge Statsmagterne någon an¬
nan magt att tyda Grundlagsfrågor. Om
så är, ser jag icke, hvarpå säkerheten för
vår Grundlags tillvaro skall hvila. Jag
föreställer mig, att ConstitutionsUtskottet är
den magt, som bör slita tvisten, och jag
föreställer mig, att om ConstitutionsUlskot-
Den g Januari!.
tet nu iakttagit denna pligt, hade vi und¬
vikit denna discussion. Det är på sådan
grund jag icke kan afstå från min begäran
om återremiss, för att icke grundlägga och
bestämma såsom ett prejudicat ett anta¬
gande af verkställande Magtens försök, att
se otydligheter i Grundlagen, hvar hälst
den finner sådant af nöden.
Herr af Uhr, Carl David: Utan att
ingå i pröfning af följderna'deraf för fram¬
tiden, antingen Utskottets förslag antages
eller förkastas, anser jag mig, såsom Le¬
damot af ConstitutionsUtskottet endast plig¬
tig att redovisa för mina åsigter af ämnet
vid målets behandling derstädes, och får
derföre upplysa, att flere inom Utskottet,
då målet der förevar, ansågo 34 §• Riks¬
dagsordningen så tydlig, att något tillägg
eller förklaring deraf alldeles icke vore af
behofvet påkallad, så mycket mer, som
alla tre de öfrige Stånden, just af denna
anledning, vid i8a3 års Riksdag understöd¬
de BondeStåndets begäran, att sjelfve få
tillsätta sine Notarier, men då Kongl. Maj:ls
Nådiga Proposition ankommit, skulle den
besvaras, och alla voro således ense der¬
om, att densamma skulle tillstyrkas. Frå¬
ga uppstod derefter om redactionen af Ut¬
skottets Utlåtande; och härom vore me-
ningarne äfven delade. Minoriteten, hvari¬
bland jag hörde, tillstyrkte, att Kongl. Maj:ls
Den 9 Ja nu ari i.
Nådiga Proposition så mycket heldre måt¬
te tillstyrkas, som Utskottet funnit den¬
samma vara i full öfverensstämmelse med
Riksdagsordningen; men pluraliteten ansåg
denna mening innebära ett klander, som
ogillades; och genom votering erhöll Ut¬
låtandet dess nuvarande lydelse.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Flere Ta¬
lare hafva redan så fullkomligt ådagalaggt
tydligheten af 24 §• Riksdagsordningen,
att jag ej har något att dervid tillägga.
Dock vill jag fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på den betydelsefulla hän¬
delse, att ingen annan än de, som sjelfve
äro Ledamöter i StatsRådet, härstädes fun¬
nit §. vara otydlig. Äfven Herr Tham,
som annars biträdt StatsRådets Ledamöter,
har medgifvit, att denna §. är tydlig, men
han har trott, att Riksens Ständer, för att
sluta en obehaglig strid, som han ansåg
hafva uppstått mellan Statsmagterne, borde
å sin sida gifva efter för Regeringen, och
antaga det föreslagne öfverflödiga tillägget
i nämnde §. Jag är i sanning förundrad
alt höra den värde Talare, som nyss för¬
ut erindrat, att Grundlagen bör efter dess
ordalydelse tillämpas och noggrant iaktta¬
gas, nu yrka att man skulle åsidosätta 81
§. RegeringsFormen, för att undvika den
kamp, hvartill Regeringen gifvit anledning.
Jag för min del får förklara, att jag aldrig
skall blifva den, som sträcker sin hand till
Den 9 Ja n u a r i i.
2l5>
kamp för att inkräkta på Verkställande
Magtens rättigheter, men att jag ock skall
göra allt för att afvärja alla försök till
magt-inkräktning af Regeringen på Rikets
Ständers bekostnad. Sådant kan ej kallas
en obehaglig strid; om det ej för vissa är
obehagligt derföre, att det framkallar var¬
ma yttranden för helgden af vår Grundlag
och vår frihet. Det torde kanske ej vara
ur vägen att här äfven erinra om det yt¬
trande af Herr Grefve Mörner för några
dagar sedan, att man har mera skäl att
befara inkräktningar af Rikets Ständer på
Konungens magt, än af Konungen på Stän¬
der nes. En Talare hoppades då, att Herr
Grefve Mörner med desse åsigter skulle
stanna i minoriteten bland Konungens Råd¬
gifvare. Erfarenbeten har likväl nu visat
motsatsen. — Jag instämmer i anhållan om
återremiss af ConslitutionsUtskottets förslag.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
Det var först i anledning af en värd Leda¬
mots erinran, att, genom antagande af det
utaf ConstitutionsUtskottet föreslagna tillägg
i a4 §:n Riksdagsordningen, skulle upp¬
komma den följd, att Ridderskapet och
Adeln kunde beröfvas rättigheten att till¬
sätta sin Secreterare, som jag trodde mig
böra påminna, huru litet man i detta af¬
seende har att befara. Då RiddarhusSecre-
teraren, enligt RiddarhusOrdningen, till¬
sättes endast af Ridderskapet och Adeln,
2i6
Den 9 Januarii.
och då sjelfva bans benämning utmärker,
att han hörer till Riddarhuset och är Pro-
tocollsförande derstädes; så kan väl ej, ge¬
nom det af ConstitutionsUtskottet gjorde
redactionsförslag, någon tvekan uppstå om
Ridderskapets och Adelns fortfarande rätt
att tillsätta RiddarhusSecreleraren. — Se¬
dermera har jag hört sägas af en annan
Talare, att det är för Grundsatsers helgd
isynnerhet, som man vid detta tillfälle vill
strida. Äfven jag har samma ändamål;
men icke blott för att såsom Konungens
Rådgifvare försvara den klandrade åtgär¬
den; ty äfven såsom endast Ledamot af
Ridderskapet och Adeln skulle jag här yt¬
tra samma tänkesätt som nu. — Jag har
vidare hört yttras, att det är skillnad mel¬
lan lagtolkning och lagförklaring; men hvad
betyda väl desse uttryck annat än ett och
detsamma? Den, som vill, kan visserligen
för sitt enskilda omdöme vid desse ord
fästa olika begrepp; men obestridligt är,
att de, enligt språkbruk, innefatta samma
betydelse. Det är i vår Grundlag stadgadt,
alt förändring deri ej får ske på mer än
ett sätt; och man må nu kalla det tydning,
tolkning eller förklaring, så blir det dock
en förändring af Grundlagen, hvarom nu
är fråga. Då en af Statsmagterne förkla¬
rar, att det eller det i Grundlagen är tyd¬
ligt, men i Grundlagen ej finnes något ord
derom, Utan detta förklarande grundas blott
på en presumtion; och då en deremot siri¬
Den 9 J a n u a r i i.
dande praxis länge existerat utan åtal; är
det ej då en tydning af Grundlagen att
säga, att den häri är tydlig i en annan me¬
ning? Är detta ej en tolkning eller en
förklaring, att Grundlagens mening är den
och den? Och innefattar ej detta en Grund¬
lagsförändring? Om man läser Grefve Frö-
lichs anförande, skall man finna, alt han
deri, från början till slutet, bemödat sig
förklara 24 §• Riksdagsordningen på deL sätt,
att den skulle förstås så och så, och till
skäl derföre anfört det och det. Men jag
trotsar Grefven, att kunna i Grundlagen
uppvisa något uttryck, som bestämdt be¬
rättigar Ständerne att nämna sin CanzliBe-
tjening. Och då måste väl medgifvas, att
Grefvens anförande åsyftar ett förtydligan¬
de af §:n, hvilket är detsamma som tolk¬
ning eller förklaring. —- Jag har också hört
en värd Ledamot förundra sig deröfver,
att man i denna sak icke åberopat 5a §.
RegeringsFormen, hvilken skulle mest be¬
stämdt uttrycka förhållandet, och att man
i stöllet hållit sig vid Riksdagsordningen,
som likväl vore blott en RegeringsFormen
underordnad Grundlag. Jag bade ej till¬
trott mig att bestämma några grader mel¬
lan Grundlagarne, då så väl Riksdagsord¬
ningen som öfrige Grundlagarne skola så¬
som sådane lika behandlas och åtlydas.
När nu 24 §. Riksdagsordningen innefattar
en utveckling eller närmare bestämmande
af de förhållanden, sorn vid en Riksdag
Den 9 Januaria
skola iakttagas; så måste denna §. lika
mycket tjena till efterrättelse, som 5a §.
RegeringsFormen. Följaktligen kan jag ej
finna annat, än att då i 24 §• Riksdags¬
ordningen ej står, att BondeStåndet äger
tillsätta sine Notarier, så behöfves deri ett
tillägg, som bestämmer detta vara Ståndets
obestridliga och gällande rätt. Ett sådant
tillägg har nu ConstitutionsUtskottet före¬
slagit, och jag anser, att, genom antagandet
af detta förslag, blifver det afgjordt till
allas nöje, som hittills varit ett tvisteämne,
utan att af ett sådant slut på saken någon
olägenhet kan uppstå för Ridderskapet och
Adeln. — Äfven har jag bort en annan
Talare anmärka såsom betydelsefullt, att
ingen annan än StatsRådets Ledamöter här
yttrat sig anse 24 §. Riksdagsordningen
vara otydlig; men jag får i anledning der¬
af erinra, att vid 1818 års Riksdag 2:ne
Stånd ansågo den sådan. Densamme Le¬
damoten har sedan försäkrat, att han ej
vill med sin hand ingripa i någondera af
Statsmagterne. Detta är en så ädelmodig
förklaring, att jag ej behöfver svara derpå.
Då man hör så mycket åberopadt, att fråga
är om en vigtig princip, bör man äfven
ihågkomma, alt hvarje steg emot densam¬
ma af Lagstiftande Magten att genom sjelf-
myndiga förklaringar bereda tolkning af
Grundlagen, är en constitutionsförändring,
lika skadlig för den Lagstiftande Magten
sjelf, som någonsin för den Verkställande.
Den g J a n u a r i i.
219
Jag tillstyrker således ytterligare antagan¬
de af ConstitulionsUtskottets förslag.
Herr Stråle, Nils Willielm: Jag skulle
visserligen ej upplaga tiden nied mitt yt¬
trande i detta ämne, om jag ej trodde, att
man betraktar frågan annorlunda, än den
verkligen är. När inan vill bedöma, huru¬
vida 180g års Lagstiftare vid föreskrifter-
ne i RegeringsFormen och Riksdagsordnin¬
gen rörande Ståndens CanzliBetjening haft
för afsigt, att BondeStåndet skulle sjelft till¬
sätta sine Notarier, eller ej, tror jag att
man först bör påminna sig, i hvad skick
saken då var. Förhållandet var sådant,
att Konungen dittills af gammal praxis ut¬
nämnt så väl BondeStåndets Secreterare
som Notarier. Detta var ej stadgadt uti
någon lag, ty då hade säkert dess upphäf-
vande eller bibehållande kommit i fråga,
utan hade uppkommit af gammal sedvänja.
Nog synes det äfven mig sannolikt, att när
föreskrift lemnades om Konungens rätt
att nämna Secreteraren, utan att något
stadgades om Notarierne, åsyftades, att
Konungens utnämningsrätt icke skulle ut¬
sträckas lill desse; men jag anser det vara
en allmän regel, att då en sedvänja länge
ägt rum, bör, då man sedermera vill frångå
densamma, förändringen göras genom tyd¬
lig lag; ty annars uppstår missförstånd,
huru dermed rätteligen bör förhållas, och
våra närvarande discussioner äro det största
320
Den g Januari!.
beviset derpå. — Att uttrycka förändrin¬
gen blott derigenom, att ingenting utsattes
i Lagen, och att man således måste upp¬
söka principen deruti, för att veta, hvad
Lagstiftaren menat, det tror jag icke vara
rätta sättet, att göra Lagen tydlig. Nu
äro alla ense, att nämnde praxis hör upp¬
höra, och att BondeStåndet sjelf må till¬
sätta sine Notarier; men man strider om,
huruvida det är nödigt att göra denna än¬
dring genom en bestämd föreskrift i Grund¬
lagen; och härvid fäster man sig egentli¬
gen vid den föreställningen, att genom be¬
gifvande till en sådan Grundlagsändring,
man skulle hafva medgifvit, att Konungen
hitintills hade verkligen ägt rättighet att
tillsätta Notarierne. För min del tror jag,
alt nödvändigheten att genom tydlig Lag än¬
dra en sedvänja, som hittills ägt rum, är
ett tillräckligt skäl att samtycka till den fö¬
reslagna Grundlagsförändringen, och bifalla
ConstitutionsUtskottets förslag lill grund¬
lagsenlig behandling, utan att ingå i frå¬
gan derom, huruvida det, som i Grund¬
lagen ej är Konungen förbudit, är Ko¬
nungen tillåtit, till antagande af hvilken
grundsats jag ej eller skulle vilja samtycka.
På sådant sätt torde vi lättast komma ifrån
de närvarande stridigheterne.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
hörer äfven till deras antal, som anse 24
§. Riksdagsordningen tydlig, till fördel för
Den 9 J a n u a r i i.
22t
BondeStåndet att sjelft få utnämna sine No¬
tarier; roen jag deltager ej i det klander,
som blifvit yttradt öfver Styrelsen och Con-
stitutionsUtskottet derföre, att de satt en
annan mening i fråga. Styrelsen har, då
den fortfarit alt tillsätta desse Notarier, följt
den lag, som lefde i verkställigheten nemli¬
gen det gamla bruket, i stället för den,
som blott fanns på papperet, och kanske
der icke var nog tydligt uttryckt. Ilade
väl Styrelsen skäl till ett annat förfarande,
så länge hos BondeStåndet ej gjordes nå¬
gon anmärkning deremot, eller hade Con-
stitutionsUtskottet skäl dertill, så länge det
icke ifrån någon Riksdagsman fick sig en
förseglad rulle i detta hänseende remitte¬
rad? Jag tror det ej. Tvärtom bevisades
vid 1818 års Riksdag, huru mycket me-
ningarne voro delade, enär RiksStånden då
i denna fråga stannade två mot två. För¬
sta gången åter, som Riksens Ständer sig
emellan blefvo ense derom, och hos Kongl.
Majit framställde deras åsigt, att 24 §. Riks¬
dagsordningen vore, i afseende på tillsät¬
tandet af BondeStåndets Notarier, tydlig i
en annan mening, än den praxis man dittills
godkänt, har Konungen efterkommit Riksens
Ständers åstundan, ej blott i verkställigheten
vid denna Riksdag, utan ock genom öfver-
lemnandet af ett f örslag till bestämdt Grund-
lagsstadgande för framtiden, hvarigenom
Konungen skulle betaga sig och sina efter¬
trädare möjligheten att kunna vidare näm¬
22 2
Den 9 Januari].
na desse Tjenstemän. Mig synes således,
att Styrelsen här gått till väga på ett så*
dant sätt, att man borde emottaga dess för¬
slag med tacksamhet, och ej med farhågor.
Till ConstitutionsUtskottets urskuldande för
underlåten anmärkning vid det förra bru¬
ket, gäller detsamma som för Styrelsen,
nemligen det oklandrade bruket, och oviss¬
heten mellan Ständerna sjelfva. Constitu-
tionsUtskottet är ej annat än en del af Ri¬
kets Ständer; och man kan ej begära, att
så oöfvervinnerliga egenskaper skola hafva
fallit på dess lott, att det i alla afseenden
borde föregå hvarje Riksdagsman med ofel¬
bara omdömen. Om jag hyste en sådan hög
tanka om ConstitutionsUtskottet, så skulle
jag anse mig dömd till en evig tystnad öf¬
ver dess åtgärder; och då skulle icke hel¬
ler någon annan af oss, hvilken ej kan gö¬
ra anspråk på ofelbarhet, få granska Ut¬
skottets åtgärd vid detta tillfälle. Men då
sådant icke kan medgifvas; så frågas: hvad
man klandrar i ConstitutionsUtskottets för¬
farande i denna sak. Jo: att Utskottet i
sitt Utlåtande ej nytljat de uttryck, som
Herr Cederschjöld och Herr af Uhr före¬
slagit, nemligen, att Utskottet desto häl¬
dre instämde i Konungens framställning,
som Utskottet ansäge 0.4 $• Riksdagsord¬
ningen redan vara uti förevarande fall
tydlig. Om jag varit medlem af Utskot¬
tet, så skulle jag förmodeligen hafva yrkat
detsamma, som Herr Cederschjöld och Herr
Den 9 J a n u a r i i.
223
af Uhr. Men om detta motif står i Utlå-
tandet, eller ej, synes mig vara likgiltigt,
emedan motiverne i alla fall icke inkom¬
ma i redactionen af §. Den yttrade far¬
hågan att, genom det föreslagna tillägget
i 24 §. Riksdagsordningen, Ridderskapets
och Adelns rätt att tillsätta RiddarhusSe-
creteraren, skulle blifva inskränkt, kan jag
ej dela. I 49 §• RiddarhusOrdningen är
serskildt stadgadt, huru RiddarhusSecrete-
raren skall tillsättas; och enhvar känner,
att RiddarhusOrdningen ej kan ändras utan
Ridderskapets och Adelns bifall. Förmod¬
ligen skall också Ridderskapet och Adeln,
varnadt af nyligen erfarna missöden med
denna författning, hädanefter med större
uppmärksamhet, än hittills, bevaka alla
steg till ändring deri. Då Konungen dess¬
utom förklarat, att BondeStåndet må fort¬
farande utnämna sine Notarier, intilldess
bärom blifvit i behörig ordning grundlag-
ligen stadgadt, tyckes ej vara någon fara,
att ju icke de öfrige Stånden hvar för sig
skulle få orubbadt tillgodonjuta deras re¬
dan lagstadgade rättigheter. Så nogräk¬
nad jag är om helgden af våra rättigheter,
så olyckligt anser jag det vara, om vi skul¬
le drifva våra farhågor så långt, att vi
klandrade Styrelsen ej mindre då den bi-
fölle, än då hon afsloge våra önskningar.
Jag hemställer derföre, om icke Ridder¬
skapet och Adeln, utan att fästa sig vid
de af en Talare gjorda fina distinctioner
Den 9 J a n u a r i i.
af ord, hvilka bättre kunde passa i en Aka¬
demisk föreläsning, än härstädes, ville anta¬
ga ConstitutionsUtskottets förslag till grund¬
lagsenlig behandling.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Ehuru jag ej
anser ConstitutionsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande, i afseende på innehållet, vara
af vigt; kan jag dock ej lemna oanmärkt
det sätt, hvarpå ConstitutionsUtskotlet mo¬
tiverat sitt förslag. Vid första ögonkasten
derpå trodde jag det kunna antagas, så¬
dant det är; men vid närmare påseende
fann jag, att det varit bättre, om Utskot¬
tet motiverat Utlåtandet så, som minorite¬
ten föreslagit. Jag vill ej vidare förlänga
discussionen, utan förenar mig med Herr
Cederschjöld i den anhållan, att Utlåtandet
måtte återremitteras till ConstitutionsUt-
skottet, för att på annat sätt motiveras.
Dock får jag förklara, att jag härvid ej ut¬
går från någon farhåga för närvarande, utan
endast önskar, att motiverne måtte blifva
sådane, att detta tillägg i Grundlagen al¬
drig må kunna åberopas såsom praejudicat
emot de rättigheter, hvaraf Rikets Ständer
nu äro i besittning.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag får un¬
derställa, om vi ej nu kunna begära pro¬
position å ConstitutionsUtskottets förslag,
emedan saken tyckes vara tillräckligt ut¬
redd.
Den 9 'Januari!.
225
redd. Då en Ledamot härstädes trott, alt
vi höra alldeles förkasta förslaget, och för¬
blifva vid det beslut, som Rikets Ständer
vid 1823 års Riksdag fattade; anser jag
mig i anledning deraf äfven böra erindra,
att 81 §. RegeringsFormen innehåller: "Ti 11-
”styrker (Constitutions)Utskottet hvad Ko¬
lningen föreslagit, hvile frågan till nästa
”Riksdag, då Rikets Ständer skola sitt be¬
slut derom fatta. Afstyrker Utskottet Ko¬
nungens Proposition, då må Rikets Stän¬
der genast kunna antingen denna Propo¬
sition afslå, eller ock afgöra, att de vilja
"öfver densamma å nästföljande Riksdag be-
"sluta.” Nu kan man således ej afslå Kongl.
Maj:ts Proposition, då ConstitutionsUtskot-
tet densamma tillstyrkt.
Herr Hjerta, Gustaf: Ridderskapet och
Adeln torde finna, att hvarje strid inom
oss om försvarandet af våra Grundlagars
meningar, vid tillämpandet af deras vil¬
kor för vårt Statsskick, icke bör anses för
någon följd af partisinne, tvedrägt eller
inkräktningsbegär på Verkställande Maktens
område, utan fast häldre för hvad det är:
ett det säkraste bevis af vår gemensamma
kärlek lill den Regering och de Lagar vi
åtlyda, som hemtas ur de ädlaste motiver:
frihetssinne och laglydnad.
Ridderskapet och Adeln kan alltså ej
anse den tid illa använd, som åtgår till
9 H. i5
A
226
Den g Januari!.
utredandet af det för Samhället nyttigaste
tillämpningssätt, hvilket af dessa Grund¬
lagar medgifves, helst när frågan rörer till¬
rättavisandet af sådane misstag, som varit
en gemensam följd af gammal häfds bibe¬
hållande under nya antagna former, en
omständighet, som i början af sådane for¬
mers tillvaro lätt undfaller och äfven nu
undfallit håde Regering och Ständer.
Låtom oss derföre göra oss redo för
frågans verkliga beskaffenhet. Vi hafva re¬
dan hört tillräckliga bevis uppå, att den
alltifrån år 1809 till 1815 var häfd. År
1818 fordrade ett Stånd, att denna skulle
vika för en besvuren Grundlags föreskrift.
Icke inses det rätta alltid genast. Först
1823 fordrade alla Stånden iagttagandet
af BondeStåndets rätt. Konungen beviljar
den. Och, Mine Herrar, det är den för¬
sta gången Konungen gifver oss beviset af
en concession, utan Ständernes flere gån-
gor förnyade önskningar! Hvad gör det,
om Hans Ministrar vilja ursägta ett missför¬
stånd, som vi aldrig skolat tillräkna dem,
medelst en föreslagen tydligare Redaction
af 24 §• Riksdagsordningen. Vi finna ju,
att den blott förtydligar ett fall och gör
andra otydligare. Utskottet har behandlat
ämnet för lättfärdigt. En återremiss är nö¬
dig. Låtom oss då söka alt fästa Utskot¬
tets uppmärksamhet på ett det mäst pas¬
Den 9 Janua ri i. 227
sande syll,. a« afsluta saken. Konungens
visa och nådiga handlingssätt förtjenar det,
och vi behöfva ingen Grundlagsförändring,
för att erkänna Hans ädla handling. Jag
föreslår en underdånig skrifvelse af följan¬
de innehåll:
Rikets Ständer framställa deras underdå¬
niga erkänsla för Kongl. Majrts Nådiga Beslut,
att till BondeStåndet öfverlemna rättighe¬
ten, att framgent tillsätta deras Notarier. Ri¬
kets Ständer anse härigenom en afvikelse från
Grundlagens föreskrift vara för framtiden
afhjelpt, som gammal häfd, efter förr bruk-
lige former, länge lemnat obemärkt för så¬
väl Konungens Rådgifvare sorn Rikets Stän¬
der sjelfve. Rikets Ständer skola vid hvarje
tillfälle, då Eders Maj:t sålunda nådigst afser
de önskningar Rikets Ständer våga fram¬
ställa, till utvecklandet af en lagbunden
fri Styrelseform, med djup vördnad och
tacksamhet emottaga vedermälet af Eders
Maj:ts Nådiga omvårdnad för gemensamt
besvurna lagars helgd.
Rikets Ständer böra vid samma till¬
fälle tillkännagifva, att de ansett ordalagen
i den Nådigst föreslagne redactionen af 24
§. Riksdagsordningen icke vara så full¬
ständige, att ju derigenom någre andra
stadganden i denna §. som nu ansetts tyd¬
lige, skulle förlora denna egenskap. De
anse sig icke heller böra föreslå någon an¬
nan förändring i nyssnämnde §., enär den¬
Den 9 Januari!.
samma synes obehöflig, i följd • af Eders
Maj:ts visa Beslut.
Jag vagar alltså anhålla om Proposi¬
tion pÅ återremiss, samt ber, att Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken måtte fråga Pdd-
derskapet och Adeln, huruvida Ståndet i
denna min anmärkning instämmer.
Jag hoppas, att ConstitutionsUtskottet
skall finna, att detta sätt är det lämpligaste,'
att behandla en fråga, som, om vi uppriktigt
och öppet säga, hvad den är, allenast kan
anses såsom en följd af benägenheten till
att gifva det utseende åt saken, som om
Konungens Rådgifvare under flera Rd<sda-
gar icke misstagit sig om RiksdagsOrdnin-
gens mening; ett misstag, som ju äfven
Stånden sjelfve gjort och således numera
icke behöfver försvaras.
Hans Excellence Herr Grefve Löwen¬
hjelm: Jag får tacka den siste värde Tala¬
ren för den alltför granna hjelp han vill
räcka Konungens Rådgifvare; men jag får
tillika förklara, att vi ej ämna begagna oss
deraf. —■ För öfrigt torde jag 1 anledning
af hvad som förut yttrades, få försäkra,
att det ej är blott hos Riksens Ständer, som
iakttagandet af Grundlagens ordalydelse yr-
kas; detta yrkas lika heligt i Konungens
StatsRåd. Aldrig uppstår der någon fråga
om Grundlagens rätta förstånd, utan att
dervid tillika noga iakttages dess ordaly-
Den 9 Januarii.
delse. Det är en stor olycka, om misstag
häri af Regeringen begås ; men det är mensk¬
ligt att misstaga sig. Emellertid karn jag
försäkra, att lika afseende der alltid göres
på lielgden af så väl den ena som den an¬
dra Statsmagtens rättigheter. Men då Re-
geringen finnér stridigheter eller tvety¬
dighet i Grundlagen, återstår ej någon an¬
nan utväg, än att underställa' äfven den
andra Statsmagten, huru härmed bör för¬
hållas. Här har Konungen föreslagit ett
förtydligande af Grundlagen, som Konun¬
gen ansett nödigt; och då, åtminstone ef¬
ter min öfvertygelse, det moment af 81 §.
RegeringsFormen, som Herr Lefren upp¬
läst, gifver Bestämd föreskrift, huru detta
mål skall Behandlas, förenar jag mig med
Herr Lefren och Herr von Hartmansdorff
i anhållan om proposition på antagande
af ConstitutionsUtskottets förslag.
Herr Crusenstolpe: Då jag hade äran
Börja denna deBatt, med en framställning,
hvilken, sedermera af Herr Riben förnyad,
under denna skepnad tillvunnit sig ett för¬
sök till vederläggning af Hans Excellence
Herr Grefve Mörner, torde det tillåtas mig
att med några ord få recapitulera den ve¬
derläggning, jag förskottsvis gjorde af det
inkast, som jag förutsåg skulle bringas u
Bane. Jag åberopade nemligen 12 §. Riks¬
dagsordningen, som lyder sålunda; ”Rid-
”derskapet och Adeln infinner sig till Riks-
\
230
Den 9 Januarii.
”dag och representeras, enligt Riddarhus-
”Ordningen, hvilken., likasom öfrige Stånds-
”Ordningar, bör vara i öfverensstämmelse
”med Grundlagarne författad.” Det synes
således, och den förnäme Talaren torde
medgifva mig det, att om någon strid
uppkommer mellan Riksdagsordningen och
RiddarhusOrdningen, så tjenar den sed¬
nare icke till efterrättelse, i hvad den icke
med den förra öfverensstämmer. Nu är i
Grundlagarne ej stadgadt, att Ridderska-
pet och Adeln äger tillsätta RiddarhusSe-
creteraren; och följaktligen innefattar Rid-
darhusOrdningens föreskrift derom ingen
garantie. Jag har förut yttrat och förnyar
nu den förmodan, att Konungen aldrig
skall begagna en misstydning af Grundla¬
gen, för att söka tillvälla sig magt att ut¬
nämna RiddarhusSecreteraren; men det
kunde möjligen hända i följd af det före¬
slagna tillägget i 24 §. Riksdagsordningen;
och det är just denna möjlighet man bör
förekomma. I afseende på sättet att kom¬
ma till ett slut i denna sak, får jag för¬
skottsvis anhålla orri votering, i fall, vid
proposition på antagande af Utskottets för¬
slag, Ja blil ver det rop som starkast höres.
Grefve Frölich: Då jag anmälte mig
att få ordet, var det derföre, att j3g fann
nrig vara så strängt uppmanad af Herr
Grefve Mörner att ytterligare förklara, hvad
jag menade med mina difinitioner och di-
Den 9 Januarii.
slinctioner emellan alt tolka, förklara och
tillämpa en lag, att jag omöjligen kunde an¬
se mig äga lof alt liga stilla. Men jag tror
mig likväl ej behöfva upprepa, hvad som
mitt skriftliga anförande derom innehåller.
Jag vill blott nämna, att när jag vill ut¬
reda för mitt förnuft, huru jag bör förstå
en Lag, är det mig angeläget att bestämt
definiera hvarje ord, för att ej förvex¬
la begreppen. Jag tror deremot, att man
på motsidan ej är synnnerligt nogräknad
att definiera orden i Grundlagarne. Att
Herr Grefve Mörner påkallat detta mitt
svar i form af trotts må vara i sin ord¬
ning; deremot anser jag mig böra gå sup-
plicando tillväga, för att förmå honom ta¬
ga kännedom af hvad jag skriftligen anfört
i detta ämne. — Då en annan värd Leda¬
mot, Herr von Hartmansdorff, började yt¬
tra sig, insåg jag straxt, det vi ej kunde
undgå att snart inkomma på det historiska
fältet, ehuru jag skulle tro, att det varit
intressantare och bättre, om han i stället
velat uppställa en skillnad mellan det rät¬
ta och orätta i saken. Jag har yttrat en
gång förut, att der ej lag finnes, der må
det vara nyttigt att åberopa historiska fac-
ta, men när lag är gifven, leder det of¬
ta blott till förvillelse, att för mycket
undersöka och anföra det historiska. Som
sagdt är, när detta kom ifrån Herr von
Hartmansdorff, var det mig icke oväntadt;
men med verklig förundran hörde jag Herr
232
Den 9 Januarii.
Stråle begagna samma historiska bevisnings-
sätt. Jag hade trott, att Iian, i följd af
sitt Embete, skulle göra mer afseende på
promulgerad Lag, än på sedvanor. — Den
förstnämnde värde Talaren Herr von Hart¬
mansdorff lxar oek sagt, att det vore lik¬
giltigt, att ConstitutionsUtskottet ej moti¬
verat sitt förslag. Jag hemställer deremot,
om icke ConstitutionsUtskottet är lagligen
förbundet att motivera sine Utlåtanden;
och jag tror ock, att det här gjort det så¬
vida, att Utskottet åberopat de af Kongl.
Maj:t anförde motiver, såsom sine egne,
dem jag också såsom sådane sökt vederläg¬
ga. Hade Utskottet underlåtit att motive¬
ra förslaget, så anser jag, att detsamma blott
för denna orsak bordt återremitteras. För
öfrigt kan jag ej undgå att erindra, att
den värde Ledamoten vid ett annat till¬
fälle häromdagen påstod, att de motiver
ConstitutionsUtskottet i ett memorial anfört,
kunde anses såsom voro de ett Beslut, hvil¬
ket lian tillstyrkte Ridderskapet och Adeln
att lägga till grund för sitteget. Då var det
ej för honom ovigtigt, att hafva motiver
anförda; nu säger han det vara likgiltigt,
om sådane finnas eller ej. — Den framställ¬
ning jag sökt göra om nödvändigheten alt
noga definiera ord, och de definitioner jag
derjemte gjort, må den värde Talaren ger¬
na anse såsom en föreläsning. Det är dock
icke mig sådant tillhör; men äfven om så
voro, hade jag i alla fall denna gång blott
Den 9 J a n n a r i i.
233
för afsigt att göra en framställning af rno-
tiverne för min egen öfvertygelse i före¬
varande sak. — I anledning af Herr Let¬
rons och Herr Grefve Löwenhjelms åbero¬
pande af 81 §. RegeringsFormen, såsom i
denna sak tillämplig, får jag blott förkla¬
ra: att, efter den distinction jag genom
definitioner uppgjort mellan lag-förklaring
och lag-tolkning, är all förklaring af Grund¬
lagen bär onödig; ock då anser jag nämnde
§:s åberopade föreskrift icke kunna hit til¬
lämpas. Den kan endast appliceras, då
fråga är om förklaring af någon å ömse
sidor medgifven otydlighet i Grundlagen;
men ej då den förut redan anses så tyd¬
lig, att förklaring ej erfordras. — Jag för¬
enar mig med dem, som yrkat återremiss
af ConstitutionsUtskottets Memorial. Dock
hemställer jag, om vid en sådan det är
möjligt eller lagligt att antaga Herr Hjer¬
tås förslag. Jag tror ingen annan återre¬
miss kan ske, än på grund af de öfriga
anmärkningar, som Ståndet förklarar för
sine gemensamma tankar.
Friherre Anckcirswärd: Jag uppträder
först och främst för att erkänna ett af mig
Legånget fel emot Grundlagarnes rangord¬
ning, deruti, att jag yttrat Riksdagsord¬
ningen vara underordnad RegeringsFormen.
Det är ett misstag, hvilket jag nu sålunda
rättar, att jag dermed velat uttrycka, att,
i fråga om Högsta Maktens verkningskrets,
134
Den 9 J a n u ar i i.
är Regeringsformen den Grundlag, som
närmast bestämmer densamma, och hvari¬
från Lagstiftaren liemtat och öfverflyttat
föreskrifterne till Riksdagsordningen. Hvad
åter sjelfva saken angår, sä är jag ännu
icke af någon öfvertygad, att 24 §■ Riks¬
dagsordningen innehåller den aldraringaste
otydlighet. Af Herr von Hartmansdorff
har jag hört yttras, att äfven han anser
§:n tydlig, men dock vill tillstyrka anta¬
gande af det föreslagna tillägget deri, eme¬
dan man ej hör lägga Regeringen något till
last i denna sak, då Regeringen bifallit Rik¬
sens Ständers önskningar. Jag hemställer
hvad vi väl här hafva att tacka Regeringen
för, då hon endast medgifvit ,en sak, som
är tydligen i Grundlagen uttryckt. Hvar¬
om är nu egentligen fråga? Om ingenting
annat, än huruvida vi böra åsidosätta i8a3
års Ständers enhälliga begrepp om Grund¬
lagens tydliga oi’daförstånd i detta fall, en¬
dast för att biträda 2, 3 eller 4 Konun¬
gens Rådgifvares origtiga mening, att La¬
gen innehåller tvetydighet. En värd Le¬
damot har ädelmodigt afsagt sig allt an¬
språk på öfverseende för menskliga miss¬
tag, och sagt sig ej vilja begagna den hjelp,
Herr Hjerta erbjudit Konungens Rådgifva¬
re. Om äfven på denna grund Herr Hjer¬
tås förslag ej skulle föranleda till ålerre-
miss, kan jag dock icke på denna grund
afstå från mitt yrkande att Memorialet måt¬
te till ConstitutionsIJlskoltct återremitteras.
Den g Januari!.
235
I anledning af en värd Talares yttrande,
att man ej bör klandra Styrelsen, då den
medgifvit hvad ilian önskat, får jag slute-
ligen en gång för alla förklara, det jag ej
hyllar någon annan grundsats, än att jag
aldrig tackar såsom för nåd, der mig blott
vederfares rättvisa.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bo¬
gislaus: Den fråga, som nu är under öf¬
verläggning, kommer ej förr än fem år
liärefter att afgöras. Lefver jag då, såskall
min voteringssedel lyda på Nej. Emeller¬
tid kan jag ej neka mig den tillfredsstäl¬
lelsen att nu på förhand yttra denna min
öfvertygelse i saken. Mina skäl äro enkla;
om icke tillfyllestgörande för de lagkloke,
dock tillfredsställande för mig sjelf, såsom
Juryman; ty i egenskap af Jurymän yttra
vi oss i dylika frågor. Dessa skäl äro:
Lagstiftningens gång är alfvarsam och jemn.
Jag tycker ej om, att man lyssnar till, alt
rangera en lag till allas nöje. Jag tycker
ej om, att ConstitutionsUtskottet talat om
en ömmare omsorg för Grundlagen hos den
ena Statsmakten, än hos den andra. Hade
jag haft den äran att vid detta tillfälle va¬
ra en bland Konungens Rådgifvare, så ha¬
de jag afstyrkt Konungen att medgifva nå¬
gon concession, som ej var af Lagen före-
skrifven, utan väntat, till dess Lagen för¬
ändrades. Det är ej att lemna lagen sin
helgd, att gå den i förväg med consessio-
236
Den g Januarii.
ner. Först respect för lagen, serlan råd,
derefter handling. Jag gillar ej den me¬
ning, att praxis kan åberopas gälla, der
Grundlag finnes; att då man aflägsqar sig
från den väg Lagstiftaren föreskrifvit för
det Constitutionella samhället, det kan be-
höfvas en förklaring af Lagen, för att åter¬
komma på rätta vägen. Der äro de skäl,
som föranleda mig, såsom Juryman, att
instämma med dem, som yrkat återremiss
af ConstitutionsUtskottets Memorial. Dock
får jag dervid tillägga, att min innerliga
önskan är, det ConstitutionsUtskottet måt¬
te fästa uppmärksamhet på Herr Hjertås
förslag. Skulle den af honom föreslagne
skrifvelse misshaga de Konungsliga Råd-
gifvarne, är jag dock försäkrad, att den
skall behaga det Konungsliga hjertat.
Herr Tham: Det är alltid obehagligt
att blifva motsagd, då man anser sig haf¬
va rätt; men det är ännu obehagligare, att
af andra få anförde oriktiga skäl till stöd
för hvad man sagt. Herr Grefve Mörner
har, såsom ytterligare grund för den me¬
ning jag yttrat, åberopat skäl, som jag ej
kan gilla. Han har velat antaga, att det, sorn
i Grundlagen ej är förbjudet, är tillåtet,
och har erindrat, att BondeStåndet alltse¬
dan år 1809 icke förr än vid 1818 års
Riksdag yrkat sin rätt att tillsätta sine No¬
tarier. Jag tror, alt denna underlåtenhet
härrörde ej af bristande båg hos Bonde-
Den 9 Januarii.
Ståndet, utan deraf, att Ståndet, så val
som många andra, i början ej hade full¬
ständigt begrepp om den frihet och den
constiLution det fått. Såsom, exempel på
en sådan okunnighet om Grundlagen vill
jag nämna, att Riksens Ständer år i8io au-
höllö hos Kongl. Maj:t om LandtTullarnes
afskaffande; och Konung Carl XIII svara¬
de: det är enligt 60 §. RegeringsFormen
er egen rättighet att sjelfve besluta der¬
om. Detta bevisar, att Nationen ej alltid
vetat utöfva de rättigheter, som en fri Con-
stitution tillagt den. Jag är ej öfvertygad
att hafva misstagit mig, då jag tillstyrkt
antagande af ConstitutionsTJtskottets förslag.
Dock anhåller jag, att få i korthet besvara
några uttryck af en del Talare härstädes.
■— Herr Riben har trott, att om det före¬
slagna tillägget i 24 §. Riksdagsordningen
antogs, skulle vi derigenom kunna beröf-
vas vår rättighet att utnämna Riddarhus-
Secreteraren. Men lian bör väl komma
lhog, att denna rättighet är oss i Riddar-
ImsOrdningen bestämdt medgifven; och då
lag och praxis häruti instämma, måtte till¬
räcklig säkerhet för denna rättighet fortfa¬
rande finnas. — Grefve Frölich har fästat
sig dervid, att jag nyttjat ordet strid om
förevarande sak. Jag vidhåller detsamma
nu, och tror, att om vi förkasta Constitu-
tionsUtskoltets förslag, står striden qvar;
och hvarföre önska del? Hvad åter Gref-
vens yttrande om Bankens styrelse angår,
9.38
T> e n 9 J a n u a r i i.
så uppslåi’ för dess tillsättning af Rikets
Ständer ingen fara genom bifall till Gon-
stitutionslltskottets förslag. Regeringen liar
aldrig inblandat sig i frågor om utnämning
af Bankens Tjenstemän. — Ilär äro af a:ne
Talare yttrade motstridiga meningar i så
måtto, att den ena påstått Constitutions-
Utskottet ej äga rätt att i Grundlagsfrågor
döma mellan Statsmakterne, men den an¬
dra åter yrkat, att ConstitutionsUtskottet
äger en sådan domsrätt. Det förra måtte
vara det rätta, i annat fall behöfde vi nu
ej öfverlägga, om vi skola antaga Consti-
tulionsUtskottets förslag, eller ej. — Tvän-
ne andre Ledamöter hafva, i motsatta me¬
ningar, ansett angeläget att i denna sak
försvara sine principer. I Aritmetik och
Mathematik äro principerne orubbliga; men
i försvaret af de principer, som här äro i
fråga, tyckes man gå så långt, att man
uppoffrar saken för principerne, och fäder¬
neslandets väl för tomma Theorier.—Det
är af någon sagt, att jag nu talat i motsatt
anda med hvad jag vid ett annat tillfälle
yttrat. Sådant kan jag ej medgifva; ty då
jag nu tillstyrker antagande af Constitu-
lionsUtskottets förslag, kan jag ej finna,
att någonting derigenom förloras, eller ett
enda Jota af Grundlagen efterskänkes. —
Ytterligare har Grefve Horn sagt, att jag
talat i samma anda, som Regeringens Le¬
damöter. Jag vädjar Lill Eder, mine Her¬
rar, att bedöma, huruvida denna beskyll¬
Den 9 Januari!.
23g
ning är grundad. Sjelf får jag förklara, att
jag aldrig talar för andra, utan enligt mi¬
na egne åsigter, dem jag bibehåller, tills
jag öfvertygas, att de äro oriktiga. Jag le-
des ej af några andra afsigter, än att be¬
fordra enighet mellan Konungen och Rik¬
sens Ständer. Vidare vill jag ej upplaga
tiden ehuru mycket ännu vore att tillägga.
Herr Uggla} Carl Wilhelm: Jag anser
för min del den ifrågavarande a4 §• Riks¬
dagsordningen icke vara tvetydig, emedan
der bestämmes icke ett annat förhållande, än
som alltid varit praxis vid tillsättningen af
BondeStåndets Notarier, så väl före år 1809,
som äfven vid Riksdagar derefter. Det är
således en concession af Regeringen, som
vi böra emottaga uti den föreslagna Grund-
lagsenliga formen. Man bör icke heller å
en annan sida gå för långt och påstå för
mycket. Jag tillstyrker derföre antagande
af ConstitutionsUtskottets förslag. — Af
Grefve Frölich är yttradt, att om någon
annan än BondeSlåndet fick utnämna dess
Notarier, kunde det hända, att sådane per¬
soner dertill förordnades, som missledde
Ståndets Ledamöter, och uppsatte deras an¬
föranden skriftligen, på annat sätt än Le-
damöterne sjelfve menat. Jag tror, att det¬
samma kan inträffa, äfven om de sjelfve ut¬
nämna desse Notarier, så framt icke hvar¬
je Ledamot agur skicklighet att justera hvad
Notarierne för honom uppsätta. Dessutom
1^0
Den g Januarii.
linnel' jag Konungen Iiiir hafva gått Sttin-
dernes önskningar så mycket till mötes,
att det ej bör af Ständefne emottagas meil
annat än erkänsla och välvilja. Jag an¬
håller derföre, att proposition till bifall af
förslaget matte af Herr Grefven och Landt-
Marskalken framställas, samt alt återremiss
deraf icke må komma i fråga.
Herr Virgin, Arvid: Jag begärde or¬
det för att yttra mig i afseende på den
åberopade 81 §. RegeringsFormen, och för
att jemföra den med 56 §. derstädes; men
som tiden är så långt framskriden, afstår
jag derifrån, i synnerhet som jag förmodar,
att återremiss af ConstitutionsUtskottets Me¬
morial kommer att äga rum.
Herr Stråle: För att ej missförstås i
hvad jag nyss haft äran yttra, anhåller
jag att få tillägga, det jag aldrig menat
eller sagt, att sedvänja bör gälla fram¬
för lag, utan endast framställt den all¬
männa regel, att, då gammal praxis fin¬
nes och skall afskaffas, sådant bör ske ge¬
nom en uttrycklig lag; det vill säga, att
förändringen skal! ske expresse och icke
tacite. jag tror det var ett misstag af 1809
års Ständer, att då icke i Grundlagen be¬
stämdt utsattes, det BondeStåndet hade rätt
att tillsätta sine Notarier, helst en mot¬
satt praxis så länge existerat. Derföre må
man
Den g Januari!.
man nu i Grundlagen införa ett sädant
stadgande, till förekommande af alla dyli¬
ka stridigheter i framtiden.
Frih erre Cederström_, Jacob: Jag in¬
stämmer tned pluraliteten af Ridderskapet
och Adeln deruti, att denna discussion är
öfverflödig och blifvit alltför vidsträckt.
Men då man i allmänhet yrkat återremiss
af ConstitutionsUtskottets ifrågavarande för¬
slag till en Grundlagsförändring, får jag
fästa uppmärksamheten på, att en sådan
återremiss ej ar förenlig med Grundlagen.
Endast sådane anmärkningar, sorn Ståndet
förklarar utgöra dess gemensamma tankar,
kunna blifva till Utskottet hänvisade. Me¬
morialet behöfver ej återremitteras. Så äf¬
ven nu, då flere talat så väl för som mot
förslaget, och de gjorde anmärkningarne
således ej allmänt erkännas för Ståndets
enhälliga eller gemensamma. Herr Cru¬
senstolpe har i förväg begärt votering, i
händelse Proposition på antagande af för¬
slaget skulle af pluraliteten besvaras med
Ja. Deremot tror jag, att någon sådan pro¬
position till bifall bär icke behöfves. Den
enda proposition, som kari äga rum, blif-
ver den, om Ridderskapet och Adeln in¬
stämmer i någon af de emot förslaget fram¬
ställde anmärkningar? Om denna proposi¬
tion icke besvaras med enhälligt Ja, så
kan ingen vidare åtgärd nu lagligen kom-
9 H. 16
Den 9 Januari i.
I
nia i fråga, än att lägga förslaget till hand-
lingarne, för framdeles grundlagsenlig be¬
handling vid nästa Riksdag. Hela saken
är för det närvarande ej annat, än en
formfråga; ty förslaget kommer att hvila
intill nästa Riksdag; och då må enhvar sö¬
ka göra sin öfvertygelse gällande.
Herr von Hartmansdorff': Jag hade
väntat, att en Ledamot, hvilken så väl kän¬
ner hvad hvarje ord väger och betyder,
som Grefve Frölich, äfven gifvit mera akt
på andras ord, än han nu gjort. Han skul¬
le då ej hafva missförstått mitt yttrande,
att för Grundlags-Redactioner, som i följd
af ConstitutionsUtskottets förslag uppkom¬
ma, är det likgiltigt, hvilka motiver Utskot¬
tet anfört, emedan dessa i allt fall ej in¬
flyta i Grundlagen. — Hvad åter angår
Friherre Anckarswärds yttrande, att man
ej är Regeringen någon tack skyldig för
dess förfarande i denna sak; så vill jag er-
indra, att den som länge varit i besittning
af en maktsutöfning, icke så lätt kan förmås
att derifrån afstå. Sådant sker vanligen ej
annorlunda än genom tvång, och hade så¬
dant här skolat användas, så skulle det
väl bestått i anmärkningar hos Constitu-
tionsUtskottet emot Konungens Rådgifvare.
Men huru skulle då ConstitutionsUtskottet
hafva kunnat förklara för Grundlagsstridig!,
hvad det förut, alltsedan 1809, ej funnit
. anmärkningsvärd!? Och om Constitutions-
Den 9 Januari!.
243
Utskottet också skulle hafva omsider fun¬
nit sig till anklagelse föranlåtet, huru fö¬
ga troligt är det icke, att RiksRätt skulle
fördöma en åtgärd, som så länge varit ut-
öfvad med Nationens medgifvande? Hade
man dock, på denna väg, omsider kommit
till samma resultat, som nu; så hade det
ej skett, förrän efter långa omvägar och
många strider, dem vi nu undgått. Der¬
före anser jag mig åtminstone skyldig att
med tacksamhet af Konungen emottaga ett
förslag, hvarigenom dessa olägenheter un-
danrödjas.
Hans Excellence Herr Grefve Löwen¬
hjelm: Jag beder Ridderskapet och Adeln
förlåta, att jag ännu en gång går att yttra
mig i detta ämne; jag skall ej vara lång.
—■ Till en början, får jag rätta ett miss¬
förstånd af Friherre Anckarswärd, då han
ansett mig hafva yttrat, att jag för min
del undanbad mig allt öfverseende för eg¬
na menskliga misstag. Något sådant hur
jag ej menat eller sagt; jag har blott ve¬
lat undanbedja det olämpliga öfverseende
Herr Hjerta så artigt erbjudit Konungens
Rådgifvare för deras förmenta misstag i
denna sak. — Hvad sjelfva saken beträf¬
far; så frågar jag: hvarom handlar den
egenteligen? Jo: här är ej fråga om någon¬
ting annat, än om olika begrepp hos Re¬
geringen oell Rikets Ständer rörande tyd-
16*
Den 9 Januari!.
lighelen af 24 §. Riksdagsordningen; ocli
att Regeringen ej saknat anledning att icke
anse den fullkomligt tydlig, är upplyst
af Riksdagserfarenhet, då RiksStånden vid
1818 års Riksdag i beslut härom stannade
två mot två; hvilket tillräckligt bevisar, att
man om frågan med skäl kan hafva en annan
tanka, än vissa andra här yttra. — De gjor¬
de beskyllningarne mot StatsRådets Leda¬
möter att vilja finna otydligheter i Grund-
lagarne, der sådaue ej finnas, och att haf¬
va ännu värre afsigter med ifrågavarande
åtgärd, vill StatsRådct ej emottaga: de äro
alldeles oförtjente och grundlöse. — Man
har också härstädes sagt, att StatsRådet
bordt tillstyrka Konungen att vägra med¬
gifva BondeStåndet rätt att tillsätta sine
Notarier. Jag hade ej väntat, att man till
och med skulle förebrå Regeringen, att i
delta fall hafva gått Rikets Ständers af¬
sigter till mötes; och när Riksens Ständer
vid 1823 års Riksdag ingått med hemstäl¬
lan om en sådan rättighets medgifvande åt
BondeStåndet, hade jag ej väntat förebrå¬
else åt Konungens Rådgifvare, för det de
tillstyrkt Kongl. Maj:t, ej allenast att före¬
slå ett sådant tillägg i Grundlagarne, som
för alltid undanröjde all tvetydighet i det¬
ta afseende, utan ock genast tillåta Bonde¬
Ståndet att utöfva tillsättningen af nämn¬
de Tjenstemän. Hvar och en oväldig åt¬
minstone skall frikalla oss från sådant klan¬
der af våra lagliga och välmenande åtgär¬
der. — Jag vill ej kasta mig in i Gram-
Den g Januari]'.
245
matikaliska definitioner om rätttr förståndet
af de serskilta uttrycken: tolkning, förkla¬
ring, tillämpning af en lag; eller om hvil-
ketdera här är fråga, men jag täger mig
friheten påminna, att utöfver de af Grefve
Frölich uppställde orden, finnes ännu ett
4:de ord, nemligen förbättring af Grund¬
lagen, såsom uttryckande bäst hvad sorn.
nu åsyftas i denna sak. — Hvars och ens
motsatta öfvertygelse i förevarande ämne
är mig helig; men jag fordrar samma akt¬
ning för min egen mening, som är, att
Regeringen handlat rätt. I följd af miss¬
förstånd på båda sidor hade Konungen
lång tid utnämt BondeSlåndets Notarier.
Nu begärde Rikets Ständer bos Konungen,
att BondeStåndet måtte få utöfva denna
rättighet. Konungen medgifver det; och
då Grundlagen ej innehåller något bestämdt
stadgande i detta afseende, gör Konungen
i grundlagsenlig form ett förslag till sådant
stadgande, i enlighet med Ständernes ön¬
skan. ConstilutionsUtskottet inkommer till
Stånden med Utlåtande deröfver och till¬
styrker förslagets antagande. Men äfven
allt detta är ej väl. Låtomoss, mina Her¬
rar, ej fordra för mycket; låtorn oss för¬
blifva vid billighet och rättvisa; det är det
säkraste. Jag nitälskar, såsom Konungens
Rådgifvare , likaså mycket för friheten och
Riksens Ständers rätt, som någon Riksdags¬
man; min röst derför höjes så väl vid Ko¬
nungens bord, som här. Derföre har jag,
Den g J a n u a r J i.
i egenskap af Konungens Rådgifvare, till¬
styrkt den gjorda propositionen; derföre
försvarar jag dess rigtigbet. Jag söker ej
försvara några satser, som här blifvit af
andra framställde; jag håller mig endast
liil den sak, som afhandlas. Jag aflägsnar
alla främmande farhågor; när farorne kom¬
ma, skola vi veta att mota dem. — Såle¬
des, hvad är numera här fråga om? Ko¬
nungen har proponerat ett tillägg i Grund-
lagarne; ConstitnlionsUtskottet har yttrat
sig deröfver; det återstår då att Ridder-
skapet och Adeln beslutar, om förslaget
skall antagas eller ej. Jag anhåller om pro¬
position till bifall derå.
lians Excellence Herr Grefve Mörner:
Jag har begärt ordet endast för att förkla¬
ra mig i afseende på 2:ne omständigheter,
som man här origtigt åberopat och fört
mig till last. Det ena är, att jag skall
hafva sagt, att allt hvad som icke är i
Grundlagarne förbjudit, är för Regeringen
tillåtit. Något sådant kan jag ej erkänna
mig hafva yttrat; åtminstone har det ej
varit min mening; utan blott, att i 24 §•
Riksdagsordningen ej finnes något bestämdt
stadgande om tillsättningen af BondeSlån-
dets Notarier, och att, då Konungen der¬
före och i följd af gammalt bruk utnämnt
desse, är det nödvändigt, att genom ett
tillägg förtydliga nämnde §., när man nu
vill medgifva BondeStåndet rättighet alt
Den 9 Januari!.
utse Notarierne. Det andra är, alt jag
här skall hafva trotsat dem, som utvecklat
andre åsigter i saken, än mine. Jag har
likväl ej sagt annat, än hvad jag nu upp¬
repar, att nemligen jag trotsar Grefve Frö¬
lich och hvem som helst, att kunna upp¬
visa i Grundlagarne något uttryckligt stad¬
gande, att BondeStåndets Notarier höra af
Ståndet tillsättas; och dertill tror jag mig
hafva ägt rätt. För öfrigt är jag långt ifrån
att vilja bestrida någons mening; hvar och
en må följa sin enskilta öfvertygelse; men
jag vill också äga rättighet att fritt följa
min; och det har jag gjort.
Herr Hjerta: Jag tillstår, alt jag med
mycket lugn afhör alla försök att tolka
Grundlagarne i afseende på formen för be¬
handlingen af denna sak, så länge nuva¬
rande LandtMarskalk förer ordet; och så¬
ledes får jag på förhand förklara, att jag
skall i allt nöja mig med det sätt, hvarpå
Herr Grefven och LandtMarskalken anser
den. Men jag får tillika yttra, det jag hop¬
pas, att, likasom vid förra Riksdagen, här
ej måtte komma i fråga att vägra återre-
miss af ett ConstitutionsUtskottets förslag,
som afser tillstyrkande af Konungens Pro¬
position om en Grundlagsförändring. Jag
tror att en sådan återremiss kan ske; och
då det icke allenast är fråga om att än¬
dring icke behöfves, utan ock säkerligen
flere anse en underdånig skrifvelse i ämnet
348
Den 9 Januarii.
till Kongl. Maj:t mera tjenlig; så finnér jag
mig böra göra gällande min rätt enligt
stadgandet i 56 §. RegeringsFormen: "Gö-
”ras i Ståndens plena emot Utskottets yt¬
trande anmärkningar; blifve de, hvilka
”hvarje RiksStånd serskildt förklarar utgö-
”ra dess gemensamma tankar, till Constitu-
”tionsUtskottet hänvisade.” Och jag får
således vördsamt anhålla, det Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken täcktes inhämta
Ståndets tanka, huruvida icke Ståndet an¬
ser den af mig föreslagna åtgärd och un¬
derdåniga skrifvelse innefatta en emot Con-
stitulionsUtskotlets förslag gjord anmärk¬
ning, hvari Ståndet gemensamt instämmer
och således föranledande till förslagets åter¬
remitterande jemte denna anmärkning.
Grefve Horn: Jag skulle önska, att
kunna instämma i Herr Hjertås förslag
till återremiss; men jag tror det ej vara
lämpligt. De åberopade föreskrifterne i 56
och 8i §§. RegeringsFormen angå endast
behandlingen af förslag till förändringar af
stadganden i Grundlagarne; och endast i
sådane fall fordras Ståndets gemensamma
tanka till återremiss af ConstitutionsUtskot-
tets Utlåtande. Men nu är icke fråga om
någon förändring i Grundlagarne; och så¬
ledes behöfyes ej Herr Hjertås anmärkning
mot ifrågavarande förslag förklaras för Stån¬
dets gemensamma tanka, för att kunna le¬
da till återremiss, utan kan gå till Consti-
Den 9 Januari!,
=49
tionsUtskottet endast såsom discussion, i
form af vanlig återremiss till andra Utskott,
Grefve Frölich: Jag finnér en liten
ganska förlåtlig förvillelse hafva uppkom¬
mit derigenom, att 56 och 8i §§. Rege-
ringsFormen innefatta 2:ne särskilta före¬
skrifter, huru förslag till ändringar i Grund-
lagarne böra behandlas. Jag vet, att ett
project till rättelse häri hvilar till afgö¬
rande vid denna Riksdag; emellertid haf¬
va vi ännu qvar båda §§.'nes stadganden i
detta fall oförändrade. Det torde tillåtas
mig att få erinra, (hvad jag ej heller sjelf
•* förr än just nu fästat uppmärksamhet på,
och som förledt mig till ett fel, som jag
önskar rätta) att då i 56 §. stadgas endast
om de förslag till Grundlags-förändringar,
sorn af Riksdagsmän framställas •— .
Ropades Nej, Nej.
Hvarefter Grefve Frölich fortfor: Jaså,
det är möjligt alt jag misstager mig; här
lär också vara fråga om Konungens Pro¬
positioner. Men i 8i §. står tydligt: ”Vill
”Konungen hos Rikets Ständer föreslå nå-
”gon ändring i Grundlagarne,” (och det
har Konungen nu gjort) ”höre han Stats-
”Rådet och öfverlemne sedan sin Proposi¬
tion, jemte StatsPiådets tankar deröfver,
”till Rikets Ständer, som genast, utan att
”om denna Proposition förut Öfverlägga,
”uppdrage Constitutions-Utskottet att sitt
2?0
Den g Januari i.
”utlåtande derom till Rikets Ständer afgifva,
”Tillstyrker Utskottet hvad Konungen fö¬
reslagit, hvile frågan till nästa Riksdag,
”då Rikets Ständer skola sitt beslut derom,
”fatta.” "Vid närmare begrundande af detta
stadgande, hvarpå Friherre Cederström fä¬
stat vår uppmärksamhet, kan jag ej undgå,
att finna, att, ehuru den förefallna discus-
sionen varit ganska behörig och, såsom jag
hoppas, lagt frön till goda frukter i fram¬
tiden, vi likväl nu icke, då Constitutions-
Utskottet tillstyrkt Konungens proposition,
hunna återremittera Utskottets förslag, eme¬
dan detta förfarande ej skulle vara enligt
med den åberopade föreskriften i 81 §.
RegeringsFormen. Således måste förslaget
anses hvilande i dess närvarande skick in¬
till nästa Riksdag, då vi äga antaga eller
förkasta detsamma.
Friherre Anckarswärd: Under äfven¬
tyr alt ända lill trötthet anlita Ridderska-
pets och Adelns tålamod, föranlåtes jag
än en gång yttra mig i förevarande ämne,
Sofismer äro vapen, som lätt intränga i
rådplägningar; och man bar bär i rikt
mått sökt göra dem gällande till försvar
för Regeringens åtgärder, och dervid be¬
mödat sig framställa den vackra sidan af
taflan. Jag ber, att, i likhet med en värd
Talare af denna syftning, få fråga: hvar¬
om handlar denna sak egentligen? Jo: helt
enkelt om olikhaten mellan Svenska Fol-
Den g Ja nu ar i i.
kels Representanters sätt att förstå Grund-
lagarne, och Konungens Rudgifvares att vilja
förstå elem. Jag har härstädes icke hört
någon annan än desse Rådgifvare, jo, jag
tror äfven en värd Ledamot, Herr Uggla,
icke medgifva, att Grundlagarnes innehåll,
i afseende på rättigheten att tillsätta Bon-
deStåndets Notarier, är tydligt. Ilar man
väl då på Regeringens sida handlat princip-
enligt; och har man icke för en maktutöf-
ning uppoffrat Grundlagarnes helgd? Jag
hemställer, om icke, när BondeStåndet re-
clamerade sin förbisedda rättighet att ut¬
nämna sine Notarier, och Konungens Råd¬
gifvare funno utöfningen af denna rätt ej
vara i Grundlagen Konungen bestämdt
medgifven, det då varit ett ädlare hand¬
lingssätt af Rådgifvarne, att för Konungen
tyda Grundlagarnes föreskrifter härom och
säga: vi äga ej att på grund af blott gam¬
mal praxis fortfara att tillsätta BondeStån-
dets Notarier, utan då Ståndet återfordrar
denna rätt, som ej är för oss i Grundlagen
bestämd, bör Ståndet komma i åtnjutande
deraf. I den nu gjorda Concessionen fin¬
ner jag ej innefattas annat, än Rådgifvar-
nes bemödande alt öfverskyla begångne
misstag, och att göra deras begrepp om
Grundlagarnes tydning öfverväldigt alla an¬
dras. Jag kan af 56 §. RegeringsFormen
ej hemta den slutsats, alt ConstitutionsUt-
skottets ifrågavarande förslag ej skulle kunna
återremitteras. Men dertill fordras, att nå-
25a
Den 9 Januari i.
goli anmärkning deremot af Ståndet förkla¬
ras för dess gemensamma tanka. Jag hem¬
ställer derföre till Herr Grefven och Landt-
Marskalken, om det icke är möjligt föreslå
Ridderskapet och Adeln, att för sin ge¬
mensamma mening förklara Herr Hjertås
förslag, för att omsider nu komma ifrån
den här frågan; och på detta sätt tror jag
det bäst kunna ske.
Herr Cederschjöld: I afseende på de
nu uppkomne frågorne, om och huru Con-
stitutionsUtskottets ifrågavarande förslag må
kunna till Utskottet återremitteras, får jag
påminna alt ett sådant Utlåtande ej kan
återremitteras på samma sätt, som ett van¬
ligt Betänkande från andra Utskott. Inga
andra anmärkningar kunna här remitteras,
än de, som Ståndet förklarar utgöra dess
gemensamma tankar. Jag medger visserligen
att det är svårt att förklara de af åtskilliga
värda Talare här gjorda anmärkningar för
Ståndets gemensamma tankar: men det är
alldeles omöjligt, att till en sådan gemensam
tanka antaga Herr Hjertås förslag. Ty det
åsyftar ett fullkomligt förkastande af det för¬
slag till Grundlagsändring,' som Constitu-
tionsUtskottet med tillstyrkande inlemnat;
och ett sådant förkastande får vid denna
Riksdag icke äga rum. Dessutom vill jag
blott erindra om en annan omständighet.
Jag har hort en Talare åberopa, såsom
bevis derpå, att äfven hos RiksStånden me-
Den 9 Januarii.
253
nipgarne varit delade i denna fråga, den
händelse, att, vid den första Riksdagen,
du saken kont ä bane, Stånden i beslut der¬
om, stannat z mot z. Jag erindrar mig
väl ej säkert, huru förhållandet egentligen
kan, enligt protocolleu, vara med det som
då verkligen yttrades; men det står ännu
lifligt för mitt minne, alt åtminstone Rid-
derskapet och Adeln, då de underläto att
understödja BondeStåndets begäran att få
komma i utöfning af rättigheten att tillsät¬
ta sine Notarier, gjorde detta, ej derföre,
att Ridderskapet och Adeln tvekade alt
gilla BondeStåndets anspråk i detta fall,
utan endast derföre, att de ansågo en så¬
dan hemställan öfverflödig, och trodde det
vara tillräckligt, att uppmärksamheten blif¬
vit på saken fästad.
Hans Excellence Herr Grefve Löwen¬
hjelm: Af en Talare har härstädes blifvit
framställd den tanka, att det ej är nödigt
behandla ConstitulionsUtskottets förevaran¬
de Utlåtande, såsom innefattande förslag till
Grundlagsförändring, emedan nu ej skall
vara fråga om någon sådan. Jag har der¬
emot alltid trott, att äfven den minsta för¬
ändrade redaction eller ändring i Grund-
lagarnes text är en Grundlagsförändring;
och en sådan är visserligen här i fråga. —•
En annan Talare har yttrat, till och med
a:ne gångor, om jag ej bedrager mig, att
blott 4 eller 5 Konungens Rådgifvares be¬
*54
Den 9 D anu a ri i.
mödanden att Öfverskyla deras begångna
misstag föranled t denna Kongl. Maj:ts Pro¬
position, och han har trott alla inom det¬
ta Hus vara af samma tanka med honom,
derföre att han ej hört någon utom Ko¬
nungens Rådgifvare anse den ifrågasatte §:n
i Riksdagsordningen otydlig i afseende på
rättigheten att utnämna BondeStåndets No¬
tarier. Kanske finnas dock härstädes mån¬
ga, sora, utan att yttra det, dela menin¬
gen om §:ns otydlighet, och om nödvän¬
digheten af det föreslagna tillägget. För
öfrigt tror jag ej någon rimligen kunna an¬
taga, att Konungen gjort denna Proposi¬
tion blott för att öfverskyla förmenta miss¬
tag af sine Rådgifvare. Endast de skäl,
som äro officielt anförde för detta förslags
framställande, må Ridderskapet och Adeln
bedöma; andra skäl till Konungens hand¬
lingssätt höra ej förmodas. När Proposi¬
tionen är af Konungen gjord, måste den
grundlagsenligt behandlas; och jag förnyar
derföre anhållan ora Herr Grefvens och
LandtMarskalkens Proposition till antagan¬
de af ConstitutionsUtskottets förslag.
Herr Hjerta: Jag vågar underställa Herr
Grefvens och LandtMarskalkens bedöman¬
de, om icke 56 och 8i §§. RegeringsFor-
men böra så förstås, att 56 §. afhandiar,
huru förfaras skall, när återremiss af Con¬
stitutionsUtskottets Utlåtanden öfver före-
slagne Grundlagsförändringar är i fråga,
Den 9 Januari i.
men 81 §. bestämmer sättet för desse frå¬
gors behandling, när de skola difinitift af-
göras? Jag skulle tro, att 56 §. ensam fö¬
reskrifter, burn första öfverläggningarne
hos Stånden i dylika ämnen böra tillgå;
hvarvid den äfven stadgar, att vid återre-
miss af ConstitutionsUtskottets Utlåtanden,
icke hela den hos Ståndet förefallne cLis-
cussionen må åtfölja till Utskottet, utan
Ståndet endast förena sig om en gemensam
anmärkning. Följakteligen är 56 §. Rege-
ringsFormen den enda §. i Grundlagen,
som här kan komma i fråga; hvaremot 8r
§. derstädes träder i verksamhet vid afgö-
randet, sedan återremissen blifvit af Ut¬
skottet besvarad. — Föröfrigt anhåller jag,
att discussionen nu måtte inskränkas en¬
dast till frågan om sättet för återremissen
till Utskottet, och hemställer, om icke
då första Proposition kommer att lyda till
bifall å förslaget, ContraPropositionen må
blifva: huruvida Ståndet anser återremiss
af förslaget böra äga rum, och förenar sig
i deras tankar, sorn yrka ändring deri. Se¬
dermera må afgöras, hvilka anmärkningar
skola, såsom Ståndets gemensamma tankar,
med förslaget till Utskottet afgå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, det Hans Excel-
lence väl fann, alt 56 och 8x §§. Regerings-
Formen voro i någon strid sinsemellan, i
afseende å behandlingen af ConstitutionsUt-
i5G
Den 9 Januari i.
slottets Utlåtanden öfver Kongl. Maj:ts
Propositioner, rörande Grundlagsförändrin¬
gar; och sorn det icke vore möjligt, att
på samma gång uppfylla båda §§:s mot¬
satta ordalydelser, ansåg Hans Excellence
med Dess pligt och samvetslugn öfver¬
ensstämmande, att vid detta tillfälle iagt—
taga samma form, som tillförene i dylike
fall varit nyttjad; i följd hvaraf och då
flere särskilte anmärkningar nu blifvit fram¬
ställde mot den af ConstilulionsUtskottet
föreslagne nya redaction af 24 §■ Riksdags¬
ordningen, Hans Excellence för dess del
trodde, att Ridderskapet och Adeln borde
afgöra först, hvilka af berörde anmärknin¬
gar Ridderskapet och Adeln kunde vilja
förklara utgöra dess gemensamma tankar,
och derefter, huruvida de anmärkningar,
hvilka tilläfventyrs blefvo af Ridderskapet
och Adeln antagne, borde på grund deraf
till ConstitutionsUtskottet hänvisas, samt
sluteligen, om den af ConstitutionsUtskot¬
tet föreslagne nyssnämnde nya Redaction
borde, till den behandling 50 §. Regerings-
Formen föreskrifver, godkännas; hemstäl¬
lande Hans Excellence alltså, om Ridderska¬
pet och Adeln ansåg de af Herr Crusenstol¬
pe, Friherre Anckarswärd, Herr Hjerta och
Grefve Frölich emot ConstitutionsUtskot-
tets förslag framställde anmärkningar böra
förklaras utgöra Ridderskapets och Adelns
gemensamma tankar.
Ropades Ja och Nej.
Hvar-
Den 9 Januari!.
Hvarefter Hans Excellence frågade,
om Ridderskapet och Adeln önskade, att
Hans Excellence skulle meddela serskild
proposition å hvar och en af de utaf nyssbe-
mälte Ledamöter framställde anmärkningar.
Herr Crusenstolpe: Jag tror, att de fle¬
ste skulle blifva belåtne och finna sig vid,
att instämma i Herr Hjertås förslag, oni
proposition derå ensamt göres.
Herr von Schulzenheim: I anledning
af Herr Hjertås förslag, får jag, i egen¬
skap af Contrasignent af Kongl. Majrts ifrå¬
gavarande Nådiga Skrifvelse, fasta Ridder-
skapets och Adelns uppmärksamhet på sam¬
ma Skrifvelses ordalydelse. Om jag ej för
mycket misstagit mig , innehåller Herr Hjer¬
tås förslag, att en underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t skulle afgå, för att uttrycka
Riksens Ständers underdåniga erkänsla för
Kongl. Maj:ts begifvande till Riksens Stän¬
ders önskningar, alt BondeStåndet hädan¬
efter alltid må tillsätta sine Notarier. Men
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse innefattar
ej något sådant begifvande för alltid. Kongl.
Maj:t förklarar Sig endast deri beredvillig
att gå Riksens Ständers önskningar till mö¬
tes sålunda, att, utan afseende på förut
iakttagit bruk, BondeStåndet må utnämna
sine Notarier vid denna och nästa Riksdag;
men ej vidare. Motivet till Kongl. Maj:ts
9 H- >7
258
Den 9 Januari i.
eoncession i detta fall var visserligen ön¬
skan att gå Riksens Ständer till mötes, men
likväl under den förutsättning, att det af
Kongl. Maj:t föreslagna tillägg i 24 §. Riks¬
dagsordningen i grundlagsenlig form skul¬
le behandlas och antagas. Denna conces-
sion varar således ej längre, än till dess
Riksens Ständer fattat deras beslut i afse¬
ende på nämnde förslag.
Herr Hjerta: Mitt förslag till under¬
dånig skrifvelse innehåller visserligen allt
hvad Herr von Schulzenheim trott sig der¬
uti finna. Men jag skall ej ett ögonblick
hysa minsta tvifvel om det handlingssätt
Regeringen för framtiden skall iakttaga i
afseende på tillsättandet af BondeStåndets
Notarier, sedan Ståndet a:ne Riksdagar fått
utöfva denna rättighet. Då våra Constitu-
tionella förhållanden derförinnan uppnå en
större utbildning, så måste man kunna ta¬
ga för gifvet, att Konungens Rådgifvare
icke mera skola vilja med Riksens Ständer
strida om denna rättighets utöfning. Om
10 år finnes i Sverige ingen Ministere, som
lärer bry sig med att tillsätta Ståndens Be¬
tjening. När ändamålet i allt fall vinnes,
skola de icke vigtiga vilkor, som möjligen
varit fästade vid den gjorda concessionen,
snart glömmas, då Konungen af Riksens
Ständer får emottaga en gärd af erkänsla
för det Konungen i detta fall gått Riksens
Ständers önskningar till mötes. Jag får
Den 9 Januari i.
derföre anhålla, att Herr Grefven och Landt-
Marskalken täcktes framställa proposition,
huruvida Ridderskapet och Adela skulle vil¬
ja förena sig om en sådan underdånig skrif¬
velse till Kongl. Maj:t, som jag vågat fö¬
reslå.
Herr Lagerhjelm: Då jag ej kan in¬
stämma deri, att någon annan skrifvelse i
ämnet må till Kongl. Maj:t afgå, än den
som kommer att innefatta underrättelse om
Rikets Ständers heslut i saken vid nästa
Riksdag; så får jag vördsamt hemställa,
om ej Herr Grefven och LandtMarskalken
skulle vilja göra den proposition, huruvi¬
da Ridderskapet och Adeln instämmer i
det yttrande, som Herr Cederschjöld i Con-
slitutionsUtskottet afgifvit, och hvilket en¬
dast angar förändring af de motiver Ut¬
skottet anfört till stöd för den föreslagne
Grundlagsredactionen. Om en sådan pro¬
position gjordes, föreställer jag mig, att dea
skulle af fleste rösterne bifallas.
Grefve Frölich: Jag skulle gerna in¬
stämma i Herr Hjertås förslag, om jag ej
ansåg detta vara föremål för en ny mo¬
tion; och jag vet ej, huru vi skola kom¬
ma derhän, att kunna antaga det i Grund¬
lagsenlig form. Jag tror knappt, alt de ord
Herr Hjerta nyttjat, kunna vara en nyttig
ledning för ConstilutionsUtskoltet vid upp-
i7*
a6o
Den 9 Jan viar i i.
sättningen af ett nytt Utlåtande; oell jag
kan ej finna det vara enligt med förmer-
ne, att Ridderskapet och Adeln ingår i
pröfning af detta förslag, såsom det nu här¬
städes förekommit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det han, för
dess del, icke kunde betrakta Herr Hjer¬
tås förslag annorlunda, än endast såsom in¬
nefattande en anmärkning mot den ifråga¬
varande nya redactionen, hvilken anmärk¬
ning skulle kunna, i händelse så pröfvades
nödigt, af Ridderskapet och Adeln antagas
såsom Ståndets gemensamma tanka.
Friherre Anckarswiird: För alt i nå¬
gon mohn minska deliberationsämnena, så ,
om Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Herrarne det önska, afstår jag från allt an¬
språk, att mine anmärkningar må komma
under ventilation, och är nöjd med, att pro¬
position göres endast på Herr Hjertås förslag.
Herr Lefre'n: Vi få ej förklara förvår
gemensamma tanka en anmärkning eller åt¬
gärd, som har tillföljd ett bestämdt af-
slag på Kongl. Maj:ts, af ConstitutionsUt-
skottet tillstyrkta, proposition; men detta
skulle inträffa, om vi förena oss om anta¬
gande af Herr Hjertås förslag. Han har
sjelf trott följden deraf icke blifva sådan;
men innefattar ej den af honom föreslagna
tacksägelse-adressen till Konungen ett be-
Den 9 Januari!.
stämdt afslag på det af Kongl. Maj:t be-
gärdta tillägg i r?4 §• Riksdagsordningen?
Enligt 81 §. RegeringsFormen äga vi ej,
alt sålunda, om äfven indirecte, afslå en Ko¬
nungens Proposition, sedan Clonstitutions-
Utskottet tillstyrkt. Konungens förslag. Men
nog få vi återremittera Utlåtandet, om vi
kunna hitta på några anmärkningar dere¬
mot, som vi förklara för Ståndets gemen¬
samma tankar, och hvilka ej innefatta tyd¬
ligt afslag å Kongl., Maj:ts Proposition.
Herr Hjerta: Jag utbeder mig att som
hastigast få fästa Herr Lefrens uppmärk¬
samhet derpå, att intet hinder möter för
frågans behandling enligt 81 §. Regerings-
Formen, när saken återkommer från Utskot¬
tet. Om Ridderskapet och Adeln antager
mitt förslag såsom dess gemensamma tan¬
ka, föranledande till återremiss af Utlåtan¬
det, så tvingar detta ej ConstitutionsUt-
skottet att gå in på samma mening, utan
det kan, efter behag, antingen vidhålla sitt
första Utlåtande och återkomma dermed
till RiksStånden, eller ock afgifva ett nytt.
Derföre är ej förhållandet sådant, att nå¬
gon anmärkning, som af Ståndet antages för
gemensam, innefattar påföljd af ovillkorligt
afslag å Kongl. Maj:ts Proposition. Ridder-
skapets och Adelns instämmande i mitt för¬
slag vore blott ett medel att fästa Utskot¬
tets uppmärksamhet på att saken äfven kan
?.6a
Den 9 J a n u a r i i.
på detta sätt behandlas, men icke något
hand på Utskottets fria yttrande-rätt.
Herr Lefrén: Jag ber Ridderskapet
och Adeln om förlåtelse, för det jag ännu
en gång hegart ordet. Jag är ej envis att
söka göra mina tankar gällande; men min
känsla säger mig, att Ridderskapet och
Adeln är på vägen att hegå en olaglighet.
Derföre måste jag ytterligare erindra, att
vi väl få göra anmärkningar mot Constitu-
tionsUtskottets Utlåtande, men ej sådane,
hvilka innefatta rentafslag på Kongl. Maj:ts
Proposition; hvartill vi ej, i frågans när¬
varande skick, hafva någon rätt. Jag ber
Ridderskapet och Adeln noga betänka det¬
ta förhållande. Jag är ej emot återremiss,
hlolt den blifver föranledd af sådane ge¬
mensamma anmärkningar, som icke inne¬
bära tydligt förkastande af hvad Kongl.
Maj:t föreslagit och ConslitutionsUlskottet
tillstyrkt.
Herr Cederschjöld: Fullkomligt instäm¬
mande med den siste värde Talaren i att
afstyrka Ridderskapet och Adeln från att
antaga såsom sin gemensamma tanka hvad
Herr Hjerta föreslagit, får jag blott förkla¬
ra, att jag tror det ConstitutionsUtskot-
tet ej skulle kunna derpå fästa något af¬
seende, emedan förslaget innefattar förka¬
stande af Kongl Maj:ts Proposition, sorn
Utskottet förut tillstyrkt. Jag hemställer
Den 9 Januari).
263
derföre, om ej Herr Grefven och Landt-
Marskalken täcktes förnya Proposition, hu¬
ruvida Friherre Anckarswärds, Grefve Frö-
lichs och Herr Crusenstolpes anmärkningar
mot ConstitutionsUtskottets Utlåtande af
Ståndet förklaras för dess gemensamma tan¬
kar, och höra, med återremiss af Utlåtan¬
det, till ConstitutionsUtskoltet afgå.
Grefve Frölich: Jag förenar mig i den
af Herr Cederschjöld nyss yttrade mening.
Hans Hcccellence Herr Grefven odh
LandtMar skalken yttrade, att, ehuru det
visserligen ankomme på Ridderskapet och
Adeln att bestämma, om och hvilka an¬
märkningar borde förklaras utgöra Ridder-
skapets och Adelns gemensamma tankar,
trodde Hans Excellence likväl, för dess
del, alt det icke kunde anses vara mot for¬
men stridande, att Ridderskapet och Adeln
på en och samma gång förklarade alla de
mot ConstitutionsUtskottets förslag fram¬
ställde anmärkningar utgöra Ridderskapels
och Adelns gemensamma tankar.
Grefve Possej Arviel: För min del har
jag från början fattat Herr Grefvens och
LandtMarskalkens mening så, som den sist
blifvit förklarad; men det oaktadt kan jag
ej instämma i, att alla fyra anmärkningar-
11c förenas i en Proposition. Ty om jag
också skulle gå in på att förena mig med
Herr Crusenstolpe, Grefve Frölich och Fri¬
204
Den 9 Januari i.
herre Anckarswärd, kan jag dock alldeles
icke förena mig nied Herr Hjerta i hvad
han föreslagit. Jag skulle tro proposition
böra framställas på den ena anmärkningen
efter den andra, utan att sammanslå dem.
Detta yttrar jag i afseende på formen för
den begärda återrentissen; men jag får tilli¬
ka förklara, att jag lägger ja till bifall å
Utlåtandet, då det skrider till votering.
Grefve Horn: Det har verkligen, så¬
som jag befarat, inträffat, att inan här icke
kan förena sig om en gemensam tanka till
återremiss af Utlåtandet, emedan man an¬
sett frågan röra en förändring i Grundla¬
gen; och detta torde bevisa omöjligheten
af att behandla denna sak såsom fråga om
Grundlagsförändring. Jag får derföre hos
Herr Grefven och LandtMarskalken ödmju¬
keligen anhålla om framställning af den Pro¬
position , huruvida ej Ståndet vill för sin
gemensamma tanka förklara , att här alldeles
icke är fråga om någon Grundlagsförän¬
dring. Om denna Proposition vinner bi¬
fall, kan ifrågavarande återremiss sedan
äga rum såsom af ett vanligt Utskotts Be¬
tänkande.
Hans Exccllmce Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att, på sätt han
förut inför Ridderskapet och Adeln tillkän-
nagifvit, ordningen förbehandlingen af fö¬
revarande mål fordrade, att Ridderskapet
Den 9 Januarii.
265
och Adeln bestämde först, hvilka af de
framställde anmärkningarne Ridderskapefc
och Adelil tilläfventyrs kunde vilja för¬
klara utgöra Ståndets gemensamma tankar,
och sedermera, huruvida de anmärkningar,
sora möjligen kunde blifva af Ridderskapet
och Adeln antagne, borde, på grund der¬
af, till ConstitutionsUtskottet hänvisas,
hvarefter Ridderskapet och Adeln blef i
tillfälle att sluteligen afgöra, huruvida dea
af ConstitutionsUtskottet föreslagne nya re-
daction borde, till den behandling 56 §.
RegeringsFormen föreskrifver, godkännas.
Herr von Hartmansdorff: Jag hem¬
ställer, om ej den af Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslagne sista proposi¬
tion, nemligen den på bifall till Grund¬
lagsenlig behandling af ConstilutionsUtskot-
tets förslag, bör i ordningen blifva den
första, helst det vid alla tillfällen är van¬
ligt, att bifallspropositionen först framstäl-
les på ett Utskotts Betänkande. Om liar
ej förfares på detta sätt, få vi i denna
sak 2 eller 3 eller till och med 4 vote¬
ringar; ty om icke första propositionen om
alla fyra anmärkningarnes antagande såsom
Ståndets gemensamma tankar vinner bifall,
måste särskild proposition framställas å
hvardera anmärkningen, först å Herr Cru-
senstolpes, sedan å Friherre Anekarswärds,
derefter å Grefve Frölichs, och slutligen å
Herr Hjertås. Detta skulle förlänga närvä-
2 66
Den 9 Januari!.
rande plenum till nästa morgon. En Nej¬
proposition, som icke hindrar någons me¬
ning att komma under pröfning, och göras
gällande, bör dessutom äga rum vid alla
möjliga voteringar; och den torde nu böra
blifva: vinner Nej, kommer att närmare
utrönas, hvilka anmärkningar Ståndet an¬
ser för dess gemensamma tankar, föranle¬
dande till återremiss af ConstitutionsUtskot-
tets Utlåtande.
Grefve Puke_, Johan Carl: Jag anhål¬
ler, att få instämma i hvad Herr von Hart¬
mansdorff nyss begärt, eller proposition till
bifall å ConstitutionsUtskottets Utlåtande.
Hans Eaccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att om, på sätt
Herr von Hartmansdorff föreslagit, Ja-pro¬
positionen komme att innehålla godkännan¬
de af den föreslagne nya redactionen, kun¬
de Hans Excellence för dess del icke fatta,
hvad som rätteligen borde i Contrapropo-
silionen upptagas, emedan den ingalunda
kunde ställas på remiss af de anmärknin¬
gar, hvilka Ridderskapet och Adeln förkla¬
rat utgöra dess gemensamma tankar, enär
ännu icke ens vore utrönt, om eller hvil¬
ka af de gjorde anmärkningarne tilläfven¬
tyrs kunde blifva af Ridderskapet och Adeln
an ta ene.
O
Herr Lefrén: Jag får äran fästa Rid-
derskapets och Adelns uppmärksamhet på,
Den 9 Januari i. 267
att Herr Grefvens och LandlMarskalkens
bemödande är nu blott att få veta, hvad
som bör blifva contraproposition, när för¬
slagets antagande till Grundlagsenlig be¬
handling är Ja-proposition. Dertill fordras,
att vi först bestämma, hvilka anmärknin¬
gar äro Ståndets gemensamma tankar, utan
att vara mot Grundlagarnes föreskrifter
stridande. Sedan kan proposition göras på
förslagets antagande eller återremiss, hvil¬
ket sednare blifver Contrapropositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han, på sätt
Herr Lefren nyss anfört, ansåg Ridderska-
pet och Adeln nödvändigt först böra afgö¬
ra, hvilka af de gjorde anmärkningarne
Ridderskapet och Adeln kunde finna för
godt antaga såsom dess gemensamma tankar.
Friherre Cederström: Lika med Herr
Grefven och LaudtMarskalken, anser jag
frågan nu endast vara om att utröna, hvil¬
ka anmärkningar Ståndet vill förena sig
om, såsom dess gemensamma tankar. Detta
kan ej utrönas genom votering; ty härtill
fordras enhällighet; pluralitetens beslut är
ej tillräckligt. Grundlagens föreskrift i detta
fall afser att förekomma brådstörtade be¬
slut, och bereda långsam och mogen pröf¬
ning, spmt öfverensstämmande öfvertygelse
i frågor om Grundlagsförändringar. När
anmärkningar emot förslag härtill göras,
a63
Den g Januari!.
och desse ej enhälligt af ett Stånd antagas
såsom dess gemensamma tankar, förfalla
anmärkningarne, och frågan hvilar till nä¬
sta Riksdag. Nu bör således proposition
successive framställas på hvarje af de mot
ConstitutionsUtskottets ifrågavarande förslag
gjorde anmärkningar särskildt, då Ridder-
skapet och Adeln får tillfälle att, om så
behagas, antaga dem hvardera med enhäl¬
ligt Ja; men hesvaras Propositionerna derå
med Ja och Nej, så komma anmärkningarne
att förfalla, och förslaget hlifver qvar, ehvad,
pluraliteten kan vara för eller emot det¬
samma.
Grefve Frölich: Jag kan ej instämma
i den application den siste värde Talaren
här vill göra af ordet gemensammaj som
skulle det betj^da, att hvarenda Ledamot i
ett Stånd måste vaga ense med de öfrige
om samma anmärkning, mot Constitutions-
Utskoctets förslag i afseende å Grundlags¬
frågor, innan återremiss deraf kan äga rum.
En Lagstiftare så enfaldig, att han kunde
tro en sådan händelse vara möjlig, hade
bordt bortlägga pennan, och afstå från fö¬
retaget att författa en Grundlag. När skulle
väl på sådant sätt en återremiss någonsin
kunna äga rum, om det berodde på en
enda Ledamot att genom sin olika mening
hindra det? Det är påtagligt, att plurali-
tetens beslut bestämmer, hvad som här an¬
ses för Ståndets gemensamma tanka, och
Den g Ja n na ri i. 26g
att således votering derom kan äga rum.
Jag tror alt ordet gemensamma har afse¬
ende på, att de öfrige Stånden kunna vara
af olika tankar, men att hvarje Stånd inom
sig bör förena sig om gemensamma an¬
märkningar; och det kan ej ske annorlun¬
da, än genom utrönande af pluralitetens
mening. Jag anhåller följaktligen, att Herr
Grefven och liandtMarskalken täcktes för¬
nya den första allmänna propositionen på
alla anmärkningarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln ansåg de af Friherre
Anckarswärd och Grefve Frölich samt Her¬
rarne Hjerta och Crusenstolpe emöt den
föreslagne nya Redactionen af 24 §• Riks¬
dagsordningen framställde anmärkningar
böra förklaras utgöra Ridderskapets och
Adelns gemensamma tankar, och således
till ConstitutionsUtskottet hänvisas.
Ropades Ja och Nej.
Hvarjemte votering begärdes.
Friherre Cederström: Jag får reserve¬
ra mig emot den mening, att genom vote¬
ring och Ståndets pluralitet må kunna be¬
stämmas, hvilka anmärkningar böra anses
för Ståndets gemensamma tankar. Plurali¬
tetens beslut är dertill ej tillräckligt; det
fordras gemensamhet, det vill säga fullkom¬
lig enhällighet i Ståndets tankar. Jag be¬
270
Den 9 Jauuarii.
strider således votering, och anhåller, att
Ståndet blott tillfrågas, särskidlt för hvarje
anmärkning, om det erkänner någondera
för sin gemensamma tanka. Svarar då nå¬
gon Nej, så är det ej gemensam tanka;
utan anmärkningen förfaller.
Friherre Anckar swärd: Jag tror, så¬
som en värd Ledamot redan anmärkt, att
orden gemensamma tankar skulle vara utan
all betydelse, om ej dermed förstås plura-
litetens tankar. Jag kan ej inse någon hän¬
delse, der, i fråga om återremiss af Con-
stitutionsUtskoltets förslag till Grundlags¬
förändring, ett Stånd af 5 å 600 personer
skulle stanna i fullkomligt gemensam eller
enhällig tanka, och icke någon enda vara
af olika mening. Pluraliteten måste be¬
stämma, hvad som i dylika fallskall anses
för Ståndets allmänna tanka. Nu är redan
i denna fråga votering begärd; och jag
anhåller således, att få veta, huruvida Ilr
Grefven och JjandtMarskalken medgifver
votering, eller ej?
Herr von Hartmansdorff': Äfven jag är
af den mening, att med uttrycket gemen¬
samma tankar kan ej förstås annat, än
pluralitetens; men deremot instämmer jag
med Grefve Frölich deri, att alla anmärk-
ningarne böra förenas i en proposition;
dock endast för att derigenom undvika vo¬
tera 3 eller 4 gångor.
Den 9 J a n u a r i i.
Hans Excellence Herr Grefve Löwen¬
hjelm: Jag vill endast reservera mig emot
all tydning i Ståndet af Grundlagens orda¬
lydelse. Om man här förklarar orden ge¬
mensamma tankar betyda detsamma, som
pluralitetens tankar; så har man tillåtit
sig en förklaring af högst farliga följder.
Det ligger i naturen af hvarje votering,
att blott en enda röst ofta bestämmer plurali-
teten. Är väl äfven då dess tanka Ståndets
gemensamma? Jag för min del får tillPro-
tocollet högtidligen protestera emot en så¬
dan afvikelse från Grundlagens ordalydelse.
Herr Hjerta: Jag får hemställa till
Ridderskapet och Adeln, att, om ifrågava¬
rande anmärkningar antagas för Ståndets
gemensamma tankar, sådant likväl ej är af
den vigt att Ståndet sedermera måste der¬
vid förblifva, eller deraf har något hinder
för att framdeles öfver frågan fritt besluta.
I annat fall skulle jag visserligen ej nu
besvära med att söka göra mitt förslag
härstädes gällande. Men nu skulle jag tro
att man genom en enda votering kunde af¬
göra, om Ståndet anser alla de gjorde an-
märkningarne af den natur, att Ståndet
unnar dem blifva af ConstitutionsUtskottet
betraktade. Det är ej något afslag å Kongl.
Majrts proposition; det är endast en åtgärd
att meddela ConstitutionsUtskottet fyra be¬
stämda åsigter, som Ridderskapet och Adeln
tror förtjena Utskottets uppmärksamhet,
►
Den 9 Januari i.
och hvaröfver Ståndet vill inhemta Utskot¬
tets Utlåtande, huruvida de förtjena vidare
afseende. Skulle derföre icke voterings¬
proposition på alla fyra anmärkningarnes
antagande af Ståndet, såsom dess gemen¬
samma tankar, nu kunna af Herr Grefven
och LandtMarskalken på en gång framställas?
Herr Lefrén: Ja-propositionen torde
höra blifva bifall till förslagets antagande,
ty så bjuder Grundlagen; Nej-propositio¬
nen må innefatta förklarande af de gjorde
anmärkningarne för Ståndets gemensamma
tankar, föranledande till återremiss af be¬
rörde förslag.
Tians Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det han, för
dess del, desto heldre ansåg det i 56 §.
RegeringsFormen förekommande, af någre
Ledamöter anmärkte uttryck: gemensamma,
tankarj innefatta alldeles enahanda bety¬
delse som ordet Pluralitetens, emedan om
med gemensamma skulle förslås Ståndets
alla Ledamöters enhälliga tanka, af en slik
tolkning skulle följa, alt en enda Ledamots
särskilda tanka kunde omintetgöra alla de
öfrige Ledamöternes derifrån skiljaktige,
men sinsemellan sammanstämmande, åsigter
och beslut, hvarigenom alltför stor magt
blefve lagd i en enda persons hand.
Friherre Cederström: Ridderskapet och
Adeln torde benäget tillåta mig, att yttra
nå-
De n 9 Januari i.
några ord i anledning af Herr Grefvens
oell LandlMarskalkens sednaste förklaring,
att orden i 56 §. RegeringsFormen, ”Stån¬
dets gemensamma tankar” betyda plura/i-
tete‘ns, och icke Ståndets enhälliga tankar,
emedan i sednare fallet en enda Ledamot
af Ståndet skulle få alltför stor makt, att
ensam förekomma återremiss till Constitu-
tionsUtskottet af Utlåtanden i Grundlags¬
frågor. Jag vill dervid blott erindra, att
stadgandet afser icke fråga om att med Ja
eller Nej afgöra ett förslag till Grundlags¬
förändring, utan endast, huruvida en gjord
anmärkning vid ett sådant förslag skall gå
till Utskottet eller ej; och att kunna hindra
detta, involverar visserligen ej någon be¬
tydande makt, och verkar icke stort på öf¬
rige Representanternes rätt. Men om vi så
åsidosätta kokstafliga tydligheten i Grund-
lagarne på detta ställe, kan man göra
det öfverallt, tvärtemot bestämda föreskrif¬
ten i 83 §. RegeringsFormen, att Grund-
lagarne skola i hvarje serskildt fall efter
deras ordalydelse tillämpas. Huru man,
med iakttagande af detta tydliga stadgan¬
de, kan förklara uttrycket ”Ståndets gemen¬
samma tankar” vara detsamma som Plura-
litetens tankar, det tillstår jag mig ej kun¬
na fatta,
Grefve Frölich; Jag vill vid ett an¬
nat tillfälle till ConstilutionsUtsköttet af-
9 H. 18
274
Den 9 J a n u a r i i.
gifva min opinion om nödvändigheten att
upplysa, det åberopade föreskriften i 83 §.
RegeringsFormen om iakttagande af Grund-
lagarnes ordalydelse ej bör så förstås, att
Grundlagarnes bokslafliga lydelse skall til¬
lämpas i rak strid mot sunda förnuftet, så¬
som man i förevarande fall yrkar. — Nu
utbeder jag mig blott, att få fästa Herr
Grefvens och LandtMarskalkens uppmärk¬
samhet derpå, att fastän den redan gjor¬
de propositionen på antagande af de fyra
anmärkningarne af Herr Crusenstolpe, Fri¬
herre Anckarswärd, Herr Hjerta och mig,
blifvit besvarad med Ja och Nej, det lik¬
väl är möjligt, att Ridderskapet och Adeln,
utan att skrida till votering, ville anse dc
3:ne anmärkningar, utom Herr Hjertås, in¬
nefatta Ståndets gemensamma tankar och
föranleda återrcmiss. Det länder ej tillbe-
tydlig tidsutdrägt, om derföre den propo¬
sition framställes, huruvida Ståndet vill
förklara Friherre Anckarswärds, Herr Cru-
senstolpes och mine anmärkningar för Stån¬
dets gemensamma tankar; och till denna
hemställan har jag ännu ett annat skäl,
nemligen att jag tror Herr Hjertås anfö¬
rande innefatta någonting mer och någon¬
ting annat, än en blott anmärkning mot
ConstitutionsUtskottets Utlåtande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalk en yttrade, att då votering
redan blifvit begärd, ansåg Hans Excel-
Den 9 Januari!.
275
Icnce någon annan åtgärd nu mera icke
återstå, jin att föreslå följande voterings¬
proposition:
Den som anser de af Grefve Frölich,
David, Friherre Anckarswärd, Herr Hjer¬
ta, Gustaf, och Herr Crusenstolpe mot Con-
stitutionsUtsKottets föreslagne Redaclion af
34 §• Riksdagsordningen framställde an¬
märkningar böra förklaras utgöra Ridder-
skapets orh Adelns gemensamma tankar,
och således till ConstitutionsUtskottet hän¬
visas, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, komma alla berörde an¬
märkningar att förfalla , och Constitutions-
Utskoltets föreslagne Redaclion, att, i följd
deraf, godkännas till den behandling 56
§. RegeringsFormen föreskrifver.
Hvilken voterings-proposition af Rid-
derskapet och Adeln godkändes, samt der¬
efter anslogs.
Herr Lagerhjelm.' Som jag ej kan in¬
stämma med någon af de fyra Herrar, hvil¬
kas anmärkningar mot ConstjtutionsUtskot-
tets ifrågavarande förslag äro i Voterings-
Propositionen upptagne, men jag dock, i
likhet med Herr Cederschjöld, anser åter-
18*
276
Den 9 Ja niia ril.
remiss af ConstitutionsUtskottets Utlåtande
böra äga rum, blott för att få de deri an¬
förde motiver rättade; så får jag till Pro-
tocollet anmäla, att jag ej kan deltaga i den
förestående voteringen.
Herr von Hartmansdorff': Om den Pro¬
position blifvit antagen, hvilken jag före¬
slog, atf nemligen bifall till förslagets grund-
lagsenliga behandling skulle blifva Ja-pro¬
position, och Nej-propositionen deremot, att,
om Nej vunne, borde närmare utredas, hvil¬
ka anmärkningar Ståndet ansåge för dess ge¬
mensamma tankar, föranledande till återre-
miss af ifrågavarande förslag; så skulle icke,
såsom nu, handt, att någons mening blifvit
förqväfd, och alt Ledamöter, såsom Herr
Lagerhjelm, blifvit uteslutne från möjlighet
att deltaga i voteringen. Jag yttrar detta,
såsom min reservation mot den frams*tällde
voteringspropositionen.
Sedan 4*> 42> 4^ och 44 §§• Riddar-
husOrdningen blifvit uppläste, börjades vo¬
teringen klockan ± till 5 eftermiddagen;
och befunnos efter voteringens slut klockan
£ till 7 e. m. sedan en voteringssedel blif¬
vit undantagen och förseglad, samt de öf¬
rige voteringssedlarne öppnade, Rösterne
hafva utfallit, sorn. föijer:
Ja — io5.
Nej — 101.
Den 9 Januarii.
277
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppfäst, Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Mars kalken tillkännagaf, att Rid-
derskapet och Adeln ansett de af Grefve
Frölich och Friherre Anckarswärd samt Her¬
rarne Hjerta och Crusenstolpe mot den fö-
reslagne nya Redactionen af 2^ §. Riks¬
dagsordningen framställde anmärkningar bö¬
ra förklaras utgöra Ridderskapets och Adelns
gemensamma tankar, och således till Con-
stitutionsUtskottet hänvisas.
Upplästes följande från nedannämn-
de Utskott inkomne Memorial och Belän-
kandeu:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 3 dennes:
N:o 4* Angående återlemnandet af en
remitterad motion om tidsbestämmelse för
Riksdagsmanna valen.
Frän BevillningsUtskottet:
Af den 3i sistlidne December:
N:o 3. Om ålerlemnande af hos Rid-
derskapet och Adeln ingifne Memorial, an¬
gående anslag till årlig lön för en Provin-
cincialLäkare i Östbo och Westbo Härader.
N:o 4- Angående återlemnande af en
ay8 Den 9 Januari i.
frän BondeStåndet remitterad motion, om
jemkning i räll torne för TullVäderqvarnar.
Från Lagutskottet:
Af den 20 sistlidne December:
N:o x. Öfver vackt förslag till än¬
dring af 9 Cap. X1 §. HandelsBalken.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet:
Af den 2 dennes:
N:o 6. Rörande föreslagne åtgärder till
Skogs besparande dels genom trädens qvist¬
ning vid allmänna vägar, dels genom gre¬
nars eller qvistars begagnande vid upp-
stakning af vintervägar.
Af den 3 dennes:
N:o 10. Angående yrkad rättighet för
Kronohemmans och Nybygges Åboer i Norr¬
bottens Län, att utan utsyning m. m. få
till Tjärubränning använda stubbhår, vind¬
fällen och förtorkade träd å deras område.
N:o 1 x. Rörande föreslagen ändring i
nu gällande stadgande om vintervägars un¬
derhållande genom så kallade PlogLag.
N:o 12. Rörande väckt fråga om hem-
mansdelars sammanslående under en Rök,
utan afseende på deras olika Nummer.
N:o 14. Rörande föreslagen förändring
Den g Januari i.
279
vid uppbådandet af Skallgång, till Rofdjurs
dödande.
N:o i5. Angående väckt motion, det
Beväringsynglingarne icke malte samlas till
vapenöfning, för än de uppfordras till Ri¬
kets försvar.
N:o 16. Rörande yrkad jemkning i
Beklädnadsbidragets utgörande af Soldate-
Rotarne inom Piteå Socken.
N:o 17. Angående väckt motion, om
Marknaders aflägsnande från Kyrkors grann¬
skap.
N:o 18. I anledning af väckt fråga om
förbud mot utgräfning af Myror och Kärr¬
ängar på Gottland, då tvist derom emellan
delegare uppstår, intilldess att Egodel-
ningsRätten pröfvat och afgjort både om be-
liofvet och tjenligheten af dylika utgräfnin-
gar, och jemväl om den framtida fördel,
som deraf kan vara att påräkna.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan tre qvart till 7 eftermid¬
dagen.
In fidem Protocolli.
O. J. Lagerheim.
a8o
Den 12 Januari!.
Måndagen den 12 Januarii 1829,
Plenum klockan io förmiddagen.
Justerades 7 ProtoeollsUtdrag för den
9 dennes, innehållaude RiddeYskapets och
Adelns i Plenum samma dag fattade beslut.
Företogs till pröfning StatsUtskqltets
den 3i sistlidne December under N:o 12
afgifne, och den 5 dennes på bordet lag-
de, Utlåtande i anledning af erhållen re¬
miss, i fråga om sättet för utfärdandet af
ändringar eller tillägg i gällande författ¬
ningar.
Herr Hjerta, Gustaf: Det är nu andra
gången jag bestrider den sats StatsUtskot-
lel framställt, att det bör återlemna såda-
ne förslag, hvilka ej tillhöra detsammas
behandling. Utskottet äger rättighet att,
om det anser så nödigt, begära samman¬
träde med andra Utskott, och att, genom
sammansatte afdelningar af Utskotten, ut¬
arbeta den förevarande saken. Detta är öf¬
verensstämmande med Grundlagen. Det är
vigtigt, att Riksens Ständers tid ej upptages
med sådane återgångs-mål. För min del
anhåller jag om Proposition Lill återremiss
af detta Utlåtande, med föreläggande till
Utskottet, alt sätta sig i beröring med
Den 12 J a n u a r i i.
Lag-och EkonomiUtskotten, och att sedan
inkomma med Betänkande i hufvudsaken.
•— För min del tror jag, att denna motion
fötjenar uppmärksamhet. I Norrige går det
till på sådant sätt, att författningar helt
och hållit omtryckas, då någre förändrin¬
gar deruti blifvit gjorde. Denna kostnad
är visserligen stor; men om man besinnar
den indirecta hushållning, som derigenom
uppkommer, för hela allmänheten och en¬
hvar medborgare, att han har bestämde
författningar att följa, så tror jag, alt för-
delarne öfverstiga olägenheterne. Jag an¬
ser derföre, att motionen påkallar Utskot¬
tets handläggning och uppmärksamhet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Län dl Marskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln ansåg StalsUtskoltets Ut¬
låtande höra, i anledning af Herr Hjer¬
tås dervid gjorde anmärkning, lill Utskot¬
tet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
LagUtskottets den 2 dennes afgifne, och
den 5 derpåföljde på bordet lagde, Memo¬
rial och Utlåtande:
N:o 7. Angående antagande af ännu
en Canzlist;
N:o q. I anledning af väckt motion
dels om ändring af Kongl. CommerceCol-
282
Den 12 Januari i.
legii Kungörelse elen 29 Julii i8o3, angå¬
ende lästafgift för Fartyg, sora med Tur¬
kiska pass förses, och dels om förslag till
allmänt stadgande om vitens bestämmande.
Företogs till pröfning LagUtskottets
den 2 dennes under N:o 8 afgifne, och
den 5 derpåföljde på bordet lagde, Utlå¬
tande, i anledning af väckte motioner dels
om öfverseende af den för Rikets Ständers
Justitieombudsman utfärdade Instruction,
och dels om tillägg deruti; hvilka motio¬
ner Utskottet ansett sig icke tillhöra att
behandla.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag är skyldig
fästa Ridderskapels och Adelns uppmärk¬
samhet på den otydlighet eller brist, som
finnes i Grundlagarne, i afseende på hvil¬
ket Utskott bör behandla frågor rörande
Rikets Ständers JustitiasOmbudsmans Instru¬
ction. Det är väl bestämdt, att dess Ein-
betsBerättelse skall till Lagutskottet remit¬
teras och der granskas; men hittills har
ConstitutionsUtskottet behandlat allt, som
rörer Instructionen. Jag anser väl i allmän¬
het ej af vigt, hvilketdera af Rikets Stän¬
ders Utskott behandlar en motion, emedan
de alla utgå från ett förtroende af Rikets
Ständer, och deras arbeten sålunda synas
leda till samma resultat. Jag skall derfö¬
re ej blifva den, som hindrar, alt motio¬
Den ia Jan aari i.
a83
nen må remitteras till ConstitutionsUtskot-
tet. Men för min del skulle jag tro, att
det Utskott inom Rikets Ständer, som gran¬
skar JustiticeOtnbudsmannens EmbetsBerät-
telse, bäst är i tillstånd att sätta sig in i
dess pligter och rättigheter. Derföre tror
jag det vara rigtigast, att Lagutskottet äf¬
ven behandlar frågan om JustitiasOmbuds-
mannens Instruction, Det skulle hafva en
ökad fördel deruti, att frågan då lemna-
des till de personer, hvilka böra anses som
de mest lagkunnige bland Rikets Ständer,
och att den kom att behandlas af en in¬
skränktare personal, inom hvilken dylika
Reglementariska mål alltid lättare kunna
afgöras. Jag underställer således, om icke
Ridderskapet och Adeln skulle vilja åter¬
remittera detta Utlåtande till Lagutskottet,
och tillika communicera de öfriga Riks-
Stånden sitt beslut, att frågor om Juslilia?-
Ombudsmannens Instruction hädanefter ge¬
nom Lagutskottet böra beredas. Delta skul¬
le gifva ett bättre sammanhang åt saken.
På denna grund anhåller jag om en sådan
återremiss, äfvensom om Herr Grefvens och
LandlMarskalkens proposition, i fall Stån¬
det anser sig kunna förena sig i den me¬
ning, att Lagutskottet hädanefter bör be¬
handla frågor, som röra Rikets Ständers
JustitiseOmbudsmans Instruction.
Friherre Ehrenborgh Casper Wilhelm:
Då jag har den äran att vara medlem af
284
Den 12 Januari!.
Lagutskottet, tror jag mig böra upplysa
anledningarne, hvarföre Utskottet funnit sig
nödsakadt att på detta sätt anmäla förhål¬
landet till Rikets Ständer. Det finnes i
Grundlagarne ej något egentligt stadgande,
i hvilket Utskott JustitiasOmbudsmannens
Iustruction skall behandlas. På sätt Lag-
Utskottet upplyst, är den utarbetad i Cou-
StitutionsUlskoltet. Sedan har förhållandet
varit sådant, att ConstitutionsUtskottet alltid
upptagit frågor rörande ändringar af Instru-
ctionen. Vid sisla Riksdagen remitterades
från åtskillige Stånd, och deribland äfven
från Ridderskapet och Adeln, motioner i
samma ämne. Jag minnes en af Herr
Stråle, och, om jag icke bedrager mig, en
af Herr von Hartmansdorff. En motion ,
som i detta ämne då väcktes i ett annat
Stånd, är vid denna Riksdag åter väckt
och remitterad till Lagutskottet. Den till¬
styrktes då af ConstitutionsUtskottet, och
livilar i sammanhang med en Grundlags¬
fråga, för att antagas denna Riksdag. Lag¬
utskottet har ej kunnat underlåta, alt inom
8 dagar, såsom föreskrifves uti 44 §• 3 mom.
Riksdagsordningen, återlemna motionen,
emedan, om Utskottet låtit! den hvila, Ut¬
skottet de facto tagit sigen rätt, som Rikets
Ständer måhända ej ansett tillhöra Utskot¬
tet. Derföre har Utskottet ingått till Ri¬
kets Ständer meri anmälan om förhållan¬
det. För min del har jag intet emot, alt
detta ärende behandlas af Lagutskottet.
Den 12 Januari!.
285
Skulle således återremiss beslutas, skall den
för Utskottet ej blifva okär; men frågan,
om Utskottet skall taga befattning niea
ärendet, torde böra bestämdt afgöras, innan
Utskottet kan taga befattning dermed.
Herr von Hartmansdorff, August: Enär
Riksdagsordningen föreskrifver, att Piikets
Ständers JustitiréOmbudsmnns EmbetsBe-
rättelse skall granskas af Lagutskottet, vo¬
re det måhända mest enligt med ämnenas
sammanhang, om hans instruktion och de
förändringar, som deruti föreslås , jemväl af
samma Utskott behandlades. Men då saken
hittills blifvit annorledes ansedd, och af
ConstitutionsUtskottet behandlad, får jag
underställa Ridderskapet och Adeln, om
icke, i stället för att återremittera Utlåtan¬
det till Lagutskottet, hvarigenom intet vin¬
nes i frågan, om hvart rätteligen remitte¬
ras bör, det vore bättre, att i anledning af
44 §• Riksdagsordningen inhämta Consti-
tutionsUtskoltets yttrande öfver ämnet. Då
kunde Ridderskapet och Adeln samt de
öfrige RiksStånden få upplysning, hvarföre
desse mål hittills blifvit i ConstitutionsUt¬
skottet behandlade, och tillika erhålla led¬
ning af ConslitutionsUtskottets omdöme, hu¬
ruvida det kunde vara nödigt, att dermed
fortfara eller rättare, att hädanefter öfver¬
lemna saken till Lagutskottet. Om man
ej vidtager denna utväg, vore det möjligt,
all man beginge ett förhastande.
a86
Den 12 Januari i.
Herr Hjerta: Jag tror för min tiel,
att ConstitutionsUtskottet ej kan anse sig
fornärmadt, om Rikets Ständer på så goda
skäl ej vid denna Riksdag remittera till
detsamma denna fråga. Jag tror, att Ut¬
skottet gerna ser sig befriadt från en skyl¬
dighet, som nästan gör det till en pligt för
Utskottet, att sätta sig in i JustitiseOm-
budsmannens EmbetsBerättelse. Rikets Stän¬
ders rätt är i Grundlagen tillräckligt be¬
varad, att kunna remittera en fråga lill
hvilket Utskott dem för godt synes. Jag
anser således, att Rikets Ständer vid den¬
na Riksdag kunna remittera saken till Lag¬
utskottet, utan någon föregående hänvis¬
ning till CoustitutionsUtskottet; och jag
får derföre förnya min anhållan om pro¬
position på återremiss, ty om den blir 3
eller 4 Stånds beslut, är det en nödvän¬
dig följd, att LagUtskoltet skall behandla
saken.
Friherre Ehrenborgh: Jag underlät för¬
ra gången jag yttrade mig, att gifva Rid-
derskapet och Adeln tillkänna, att äfven en
af anledningarne, hvarföre Lagutskottet
ansett sig ej kunna taga befattning med
detta ärende, var den, att Rikets Ständer
vid 1815 års Riksdag beslöto, att Justitiae-
Ombudsmannens Diarier och Registratur
skulle till granskning af ConstitutionsUt¬
skottet öfverlcmnas. Sedan har det all¬
tid så skett, och äfven vid denna Riksdag
Den t2 Januari i.
287
hafva dc blifvit lemnade till ConstitutionsUt-
skottet. Derigenom bar uppkommit den
oformlighet, att detta Embetes Diarier och
Registratur granskas i ConstilutionsUtskot-
tet, och EmbetsBerättelsen uti Lagutskottet.
ConstitutionsUtskottet vid förra Riksdagen
fann sådant obehörigt, och har också då
hemställt till Rikets Ständer, att beslutet
1815 måtte så ändras, att äfven Registra-
turen och Diarierne skulle hädanefter öf-
verlemnas till Lagutskottet; men ännu är
delta hvilande bland de oafgjorde Grund-
lagsfrågorne, och i anledning deraf hafva,
äfven vid denna Riksdag, Registraturet och
Diarierne blifvit, på sätt jag förut upp¬
lyst, inlemnade till ConstitutionsUtskottet.
— Jag skall visserligen ej för min del haf¬
va något emot, om Ridderskapet och Adeln
behagade förena sig om det beslut, som
Herr von Hartmansdorff föreslagit, så vida
Ridderskapet och Adeln finnér det vara en
lämpligare och säkrare väg att leda sig till
ett bestämdt resultat för framtiden. Jag får
blott upplysa, att, om Lagutskottet får Ut¬
låtandet tillbaka utan meddelande af något
särskildt beslut i ämnet, blir det omöjligt
för Lagutskottet, att göra annat, än att åter¬
lemna målet i samma skick som nu; ty
det har ingen lag att följa i denna sak,
förr än det får ett beslut från Rikets Stän¬
der, hvilket likväl kan fattas genom 3 Stånds
pluralitet. I hvilketdera fallet, antingen
man beslutar, såsom Herr Hjerta, eller så-
5.88
Den ii Jan tiar ii.
sorn Ilerr von Hartmansdorff, föreslagit,
blir resultatet, sora jag tror, detsamma.
Grefve Frölich, David: Då den siste
värde Talaren ansett alternatif äga rum,
hvilka kunna af Ridderskapet och Adeln
lika väl beslutas, nemligen det ena försla¬
get af Herr Hjerta, och det andra af Herr
von Hartmansdorff, får jag tillkännagifva,
att jag helst skulle önska, att Ridderska¬
pet och Adeln ville förena sig i de an¬
märkningar, som Herr Hjerta gjort, ledan¬
de till ett direct beslut, att målet skall af
Lagutskottet behandlas. Till denna min
tanka föranledes jag deraf, att jag finner
den af Herr von Hartmansdorff åberopade
ordalydelse af 44 §• Riksdagsordningen,
alt man först skulle hänvisa saken till Con-
stitutionsUtskottet, icke lämpelig, hälst or¬
den i 44 §• sålunda: Åro de fleste
af RiksStänden härom ej ense, eller stan¬
na tvä 1Stånd emot två, afgöre Constitu-
tionsUtskottet, hvarthän frågan bör för¬
visas. Dithän är det ännu ej kommet, att
en dissensus emellan RiksStänden uppstått,
hvart frågan skall remitteras. Om Ridder¬
skapet och Adeln beslutar, att hänvisa sa¬
ken till Lagutskottet, och de andra Stån¬
den förena sig deruti, ser jag ej, att det
förhållande inträffat, i anledning hvaraf
GonstitutionsUtskotte&skulle befatta sig med
remissfrågan. Jag förenar mig således med
Herr
Den 12 Januari i.
289
Ilen- Hjerta i elen anhållan, att Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken matte framställa'
proposition, att utarbetandet af Rikets Stän¬
ders JustitiaeOmbudsmans Instruction måtte
af Lagutskottet behandlas och företagas.
Herr von Hartmansdorff: Jag vet väl,
att §:n innehåller, hvad Herr Grefve Frö¬
lich uppläst; och jag ansåg öfverflödigt,
att uppläsa den, då jag trodde den vara
nog känd; men jag har framställt mitt för¬
slag derföre, att jag finner vådligare för
hvilken myndighet som helst, alt före af-
görandet alltid hafva hört alla dem, som
möjligen kunna kallas vederbörande. Vis¬
serligen går det an att först taga sitt be¬
slut, och sedan låta rätta det, men om man
först har ConstitutionsUtskottets Utlåtan¬
de, hvars infordrande ej kan vara olagligt,
så vore det säkrare för Ridderskapet och
Adeln, att ej fatta ett förhastadt beslut.
Derföre får jag af Herr Grefven och Landt¬
Marskalken begära den proposition, att Con¬
stitutionsUtskottets Utlåtande i målet måt-
infordras. För min del anser jag ej lik¬
giltigt, hvilket Utskott behandlar ett mål;
då hade ju Grundlagarne ej eller behöft
derom stadga något. Tvärtom synes det
vara naturligt, att alla ämnen af samman¬
hängande art böra samfäldt behandlas. Skul¬
le man finna JustitiaaOmbudsmannens Inslru-
ction stå i så nära sammanhang med Grund-
9 H. 19
»9°
Den 12 Januari).
logarne, att (le ändringar, sora göras i
den förra, verka på de sednare, hvarföre
då icke genast bifalla LagUtskotlels Utlå¬
tande, och hänvisa saken till Constitutions-
Utskottet?
Herr Hjerta: Jag finner vid nogare
eftersinnande, att den siste Talarens an¬
märkningar äro af vigt. Det är troligt
att ConstitutioiisUtskottet i närvarande ögon¬
blick är bäst i tillfälle, såsom ägande till¬
gång till JustitiaeOrabudsmannens Diarier
och Registratur, att råda Rikets Ständer,
huru de böra handlägga detta mål, och
jag finner omvägen så obetydlig, att jag
gerna frångår mitt yrkande; men förbehål¬
ler mig, att framdeles få yttra mig i ämnet.
Jag förenar mig således med den siste vär¬
de Talaren, att denna angelägenhet må re¬
mitteras till ConstilutionsUtskottet, då man
undviker att fatta ett definitift beslut.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Upp¬
lysningsvis får jag nämna, att på Constitu-
lionsUtskottels bord hvilar en fråga om
förändring i Instructionen för Rikets Stän¬
ders Justitieombudsman, och hvilken från
BorgareStåndet ankom före motionstidens
slut. Utskottet har ej trott sig böra åter¬
lemna den, emedan praxis hittills varit,
att sådane mål af ConstitutioiisUtskottet
blifvit behandlade. Jag känner för min
del ej något ställe i Grundlagen, som Ilin-
Den 12 Januari i.
drar, att detta ämne på annat ställe må he-
liandlas; och jag har blott velat nämna det¬
ta, på det att, i händelse Rikets Ständer
skulle besluta, att LagUtlskottet skall be¬
handla frågan, det ej måtte räknas Consti¬
tutionsUtskottet till last att hafva underlå¬
tit återlemna berörde mål. Förslagsvis får
jag uppgifva, om icke det rättaste vore,
emedan målet rörer båda Utskotten, att
Lagutskottet först upprättade förslag till
Instructiönen, och att detta förslag sedan,
innan det communicerades med RiksStån-
den, öfverlemnades till ConstitulionsUtskot-
tct, för alt pröfva dess förhållande till
Grundlagarne.
Ilerr LefrenJohan Pehr: Jag hörer
visserligen till deras antal, som söka, alt
skalla underrättelser innan man beslutar,
men här är 44 §• Riksdagsordningen citerad.
Innan en §. kan tillämpas, måste händelsen
vara inträffad, för hvilken den är skrifven.
Henna §. syftar på att slita en tvistig sak, när
i fråga om remiss två Stånd stasmat emot två,
då först skall ConstitutionsUtskottet afföra.
O
Yi äga ej rätt, enligt denna §. att effer smak
skicka frågor till ConstitutionsUtskottet. Det
är, om man så tycker, illa, att Grundla¬
gen cj tillåter det, men i 44 §• medgifves
det icke. Yi mäste blottställa oss för att taga
ett beslut, som vi kunna komma att ändra,
emedan det blott är, då två Stånd stanna
mot två, spm §:n kan tillämpas.
Den 12 Januari i.
Friherre Ehrenborgh: Jag har blott
begärt ordet, för alt, i anledning af den
siste Talarens yttrande, förklara , att det¬
ta är en speciel händelse, som Grundlagen
ej afselt, nemligen att ett beslut är fattadt
af föregående Ständer, att en del af de
handlingar, sorn tillhöra JustitueOmbuds-
mannens Embets-redovisning, skola lemnäs
till ConstitutionsUtskottet, då deremot
Grundlagen bestämt säger, att en annan
del skall förvisas lill Lagutskottet; att jem¬
väl den händelse inträffat vid denna Riks¬
dag, att, sorn Herr Cederschjöld uppgifver,
frågor om JustitiaeOmbudsmannens Instruc-
. T
tion blifvit remitterade till ConstitutionsUt¬
skottet och ligga der på bordet, ämnade
att af Utskottet behandlas, då andra frågor
om densamma blifvit remitterad^ till Lag-
Utskottet och derifrån återlemnade, der¬
före att Lagutskottet ej anser sig kunna
taga befattning dermed, innan Rikets Stän¬
der fattat beslut, om hvilket Utskott skall
behandla dylika äreuder. Jag får derföre,
å egne och Utskottets vägnar, anhålla, att
Ståndet ville meddela Utskottet någon led¬
ning för sitt förhållande.
Friherre Boije_, Fredrik: Det tyckes
mig vara det lättaste och bästa sättet att
förena så olika tankar, om Herr Grefven
och LandtMarskalken behagade hemställa
till Ridderskapet och Adeln, att Justitiae-
Otnhudsmannens Instruction må uppsättas
Den 12 Januari?.
gemensamt af Constitutions- och La »Ut¬
skotten. Då viunio begge pavtierna sitt än¬
damål , och praxis blefve äfven bibehålien.
Herr von Heynne, Georg: Man hat-
framställt anie åsigter, den ena att remit¬
tera ifrågavarande ämne till Constitutions-
Ulskoltet, hvarigenom det skulle komma
alt ikläda sig formen och naturen af en
Grundlagsfråga, hvilken väl nu kunde bere¬
das, men icke finge förr än vid nästa Riksdag
afgöras; och den andra, att öfverlemna äm¬
net lill LagUtskottets handläggning. Jag
instämmer för min del uti denna sednare
åsigt, och tillstyrker att, i fall Ridderska-
pet och Adeln behagar gilla samma me¬
ning, de öfrige RiksStånden måtte genom
ProtocolIsUtdrag derom genast underrättas.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Jag får
äran underställa Ridderskapet och Adeln,
huruvida det vore mera lämpligt, att till
Lagutskottet remittera denna fråga, än lill
Co osli tu tio nsUtskottet, då Lagutskottet na¬
turligtvis består af ännu i tjenst varande
Lagkarlar och Domare, oell desse således
kommo alt uppgöra instruetion för den,
sora skall vaka öfver uppfyllandet af deras
embetspligter, hvaremot ConstitutionsIIt-
skottet består af män, hvilka skola vårda
den Grundlagliga principen, och således
äfven JustitiaeOmbudsmannens Embete, som
iu Grundlagens pelare.
2g4
Den 12 Januarii.
Herr von Hartmansdorff: Det skäl Fri¬
herre Ridderstolpe anfört, synes mig just
tak mot hans tillstyrkande. Om LagUt-
skottets Ledamöter äro Domare och Tjen¬
stemän, som stå under JustitiasOmbudsman-
liens uppsigt, böra de väl snarare anses
jäfvige än behörige att föreslå ändringar i
Instructionen för sättet att utföra denna
tillsyn. Jag tror mig derföre böra förnya
mitt förra yrkande, att man bör inhämta
ConstitntionsUtskottets Utlåtande. Mål, sorn
höra till JustitiasOmbudsmannens Instru-
elion, äro hittills remitterade till delta Ut¬
skott, och hafva äfven under detta Riksmöte
så blifvit, enligt hvad Herr Cederschjöld
upplyst. Ridderskapets och Adelns beslut
skulle eljest möjligen kunna föranleda der¬
till, att likartade mål behandlades i tvän-
ne Utskott på en gång, hvilket ej är för¬
enligt med våra former, utom då flera Ut¬
skott äro sammansatta.
Grefve Frölich: Det skäl den siste
Talaren anfört, att jäfvighet skulle uppstå
deraf, att LagUtskottets Ledamöter äro i
tjenst varande Lagkarlar, kan jag ej gilla.
Sammansättningen af Rikets Ständer i all¬
mänhet är sådan, att någon fråga om jäf
icke kan få tillämpning. Då skulle man
på samma räkning vara noggrann, att skil¬
ja från alla Utskott sådane personer, sorn,
i anseende till sitt yrke, kunde hafva nå¬
got enskildt intresse af de mål, som der
Den 12 Janna r i i.
förekomma. Jag tror, att det är väsendt-
ligare att, i fråga om remiss till ett eller
annat Utskott, tillse, hvilka kunskaper man
kan förmoda innehafvas hos UtskottsLeda-
möterne, än huruvida någon sådan örn för¬
mäld jäfvighet kan uppstå, -t- Följagteligcn
kan jag, fastän Herr Hjerta förändrat sin
framställning, ej annat än insistera på den
så, som den först blifvit framställd. Jag
har af en annan Ledamot Herr Lefren blif¬
vit understödd i den framställning jag gjort,
att nu ej är fråga om att slita en tvist
emellan Stånden, hvart remitteras bör. Först
i en sådan händelse kommer målet behö¬
rigen till ConstitulionsUtskottet.N Ty att,
på sätt Herr von Hartmansdorff tillkänna-
gifvit, remittera målet dit, för att få ett
råd om Utskottets opinion, anser jag vara
en åtgärd, som man, både i denna fråga
och andra, bör undvika. Jag tror, att Rid-
derskapet och Adeln samt de öfrige Riks-
Stånden kunna råda sig sjelfve, och tolka
Grundlagen , utan att behöfva söka Consti-
tulionsUtskottet om råd. En sådan mesur
är till och med Grundlagsvidrig, och vöre
ofta skadlig. Ej är det heller sagdt, att
ConstitutionsUIskottet alltid är i tillfälle,
eller har lust, att lemna nyttiga råd. Jag
anhåller om proposition på dét förslag, Herr
Hjerta först framställde, eller att frågan
skall behandlas af Lagutskottet, och att
de öfrige RiksStånden genom ProtocollsUtr
drag inbjudas att deruti deltaga.
296
Den 12 Januarii,
Friherre Ridderstolpe: Jag hör med
ledsnad, att jag af Herr von Hartmansdprff
blifvit missförstådd. Min mening, i fall
den blifvit riktigt till Protocollet fattad,
var den, att jag trodde denna fråga ej bö¬
ra remitteras till Lagutskottet, emedan
Lagutskottet bestod af män, som nästan
voro jäfvige i anseende till sine embeten,
men att ConstitutionsUtskoltet borde upp¬
taga en fråga om Grundlagens pelare, som
är JustitiaeOmbudsmannen. — I afseende
på hvad Grefve Frölich nyss anfört om jäf
inom Utskotten, och svårigheten, om man
skulle utestänga alla dem, som i målen
kunde vara intresserade, får jag anföra, att
jag ej kan hafva något misstroende till den
personella caraeteren hos någon Embets¬
man, som är ledamot af Utskott, och att
jag trott mig, såsom sjelf varande Embets¬
man, kunna tala i detta ämne, utan att
blifva missförstådd.
Friherre Ehrenborgh: Jag kan ej un¬
dertrycka den tanka, att det Grundlagsenli-
gaste är, att Ståndet, på sätt Herr Hjerta
föreslagit, nu tager sitt beslut i saken. Ty
att lemna den till GonstitutionsTJtskottet,
för att få dess råd, är endast en omväg.
Skulle Ridderskapel och Adeln likväl an¬
taga denna mening, yrkar jag visserligen
icke votering, men jag tror, att verkan af
de skäl Friherre Ridderstolpe och Herr von
Hartmansdorff framställt mot ärendets be¬
handling af Lagutskottet, torde förfalla,
Den ii Januarii.
297
rlS ninn betänker, att RegcringsFormen re¬
dan lemnat åt Lagutskottet en vida större
granskningsrätt öfver JustitiasOmbudsman-
nens Embetsförvaltning — nemligen öfver
bans hela EmbetsBerättelse.
Tinus Excellence Herr Grefven neli
Landt Marskalken förklarade, det han an¬
såg den af Herr von Hartmansdorff före-
slagne åtgärd, att remittera förevarande
ärende till ConstitutionsUtskottet, icke stå
i tydligt sammanhang med 3 mom. af 44
§. Riksdagsordningen, enär det ännu icke
vore kändt, huru de öfrige RiksStåndcn kun¬
de finna för godt, att öfver LagUtskottets
ifrågavarande Utlåtande besluta; utan trod¬
de Hans Fxcellence för dess del det vara
rättast, att Ridderskapet och Adeln, i det
skick målet nu befanns, fattade sitt beslut,
i anledning hvaraf Hans Excellence hem¬
ställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg
LagUtskottets Utlåtande böra, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, lill Ut¬
skottet återremitteras, med förklarande att
Utskottet borde de i berörde Utlåtande om -
förmäldte motioner upptaga och behörigen
handlägga.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Mar skalkan tillkännagaf, alt sorn, ef¬
ter hvad han tyckt sig finna, ja öfverröstat
298
Den 12 Januarii.
nej, propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Herr Hjerta: Jag anhåller, alt propo¬
sition äfven må meddelas på inbjudning till
de öfrige RiksStånden, alt uti Ridderska-
pets och Adelns nu fattade beslut instämma.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord pro¬
position, fann Ridderskapet och Adeln för
godt inbjuda de öfrige Respective RiksStån¬
den, att uti Ridderskapets och Adelns nyss
fattade beslut sig med Ridderskapet och
Adeln förena.
Föredrogs å nyo RiddarhusUtskottets
den a3 sistlidne December aflåtne, och den
5 dennes på bordet lagde, Memorial, an¬
gående från RiddarhusDirectionen infor¬
drad upplysning, om och hvilka åtgärder
RiddarhusDirectionen vidtagit, i afseende å
den nuvarande RiddarhusOrdningens pro-
mulgerande.
Grefve Horn, Claes Fredrik, anförde
skriftli gen:
Från RiddarhusUtskottet har Ridder¬
skapet och Adeln emottagit ett yttrande af
RiddarhusDirectionen, som till följe af min
Motion, och i ändamål att upplysa eli vig-
ligl förhållande, blifvit Utskottet medde-
ladt.
Den 12 Januarii.
Om nämde Utskott genom öfverlem-
nandet af RiddarhusDirectionens afgifne för¬
klaring trott sig tillräckligt hafva vägledt
Ridderskapet och Adeln till det beslut, som
nu återstår att taga för frågans behandling;
inser jag visserligen, att Utskottet häri hand¬
lat i enlighet med remissens innehåll. Men
jag nödgas fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att egentliga menin¬
gen med min Motion icke fullkomligt ut-
tryckes i den begäran, att få kunskap om
och hvad åtgärder RiddarhusDirectionen
haft med RiddarhusOrdningens promulge-
rande. Min framställning i Motionen hade
för afsigt att få upplysning om de åtgär¬
der Directionen vidtagit eller försummat
lill förekommande af den olagliga Riddar¬
husOrdningens promulgerande. Så var min
begäran, hvarå det vill synas mig, att man
kunnat svara något annat än, att hvarken
Gruncllagarne, förra RiddarhusOrdningcn
eller Instructionen kunnat berättiga Rid-
darhusDirectiohen till någon slags åtgärd i
detta afseende. Jag tillstår mig äga ett
högre begrepp om RiddarhusDirectionens
Constitutionela bestämmelse, än hvartill dess
afgifne utlåtande ger anledning. En Auto-
ritet, beklädd med det förtroende, och det
i vissa fall bestämda åliggandet, att beva¬
ka och verkställa de Grundlagsbud, som an¬
gå Ridderskapets och Adelns representa-
tions-rätt, torde äga en redan i Lagen med-
gifven rättighet, atti allo varda Ridderska-
3oo
Den 12 Januari!.
pets och Adelns angelägenheter som Riks¬
stånd ; och ehuru den lör Directionen ut¬
färdade Instvuction icke ålägger Drrectio-
nen, att taga befattning med Riddarhus-
Ordningens promulgerande, borde denna
för Ståndet vigtiga angelägenhet icke lem¬
näs obemärkt af dess Direction, som agde
Ridderskapets och Adelns vid senaste Riks¬
dag fattade Beslut till ledning för sin åt¬
gärd härvid. Men RiddarhusDirectionen har
verkligen i förtid vidtagit en åtgärd för pro-
mulgerandet af den nya RiddarlnisOrdnin-
gen, hvilken likväl först vid denna Riks¬
dag blifvit af Ståndet antagen; då Riddar¬
husDirectionen i allmänna Tidningar låtit
kungöra särskilte iagttagelser i öfverensstäm¬
melse med denna Lag. Det hade sålunda
kunnat förväntas, att RiddarhusDirectionen
i sitt svar till Utskottet förklarat sig öfver
denna åtgärd, samt öfver den uppgift,
hvarmed Directionens Ordförande vid ett
föregående tillfälle här i Plenum sökt till¬
fredsställa Ridderskapet och Adeln, den
nemligen, att RiddarhusDirectionen emol-
tagit den Nya RiddarhusOrdningcn i veder¬
börlig form författad och antagen; ett fac¬
tum, som ännu mäste betviflas, oagtadt Herr
Grefve De la Gardies yttrande härom, hvil¬
ket yttrande, såsom föranledt af och utgö¬
rande en anmärkning vid min Motion, må¬
ste hafva åtföljt densamma lill Utskottet.
Sorn detta förhållande icke blifvit i Rid-
darhusUtskottets Memorial vidrört, anser