Den 3o December f. rn<
3o3
Ridderskapets och Adelns kanske redanför
länge pröfvade tålamod i det ämne jag,
fast ofullkomligt, afhandlat, och har der¬
före i synnerhet hållit mig till facta, sorn.
förelupit under mina ögon, begagnande,
efter min åsigt, den hänvisning min akt¬
ningsvärde motståndare mig gifvit uti sin
motion, enär han säger sig gerna emottaga
upplj sningar j, då de grunda sig på sanna
Stats-Ekonomiska och af erfarenheten be-
pröfvade grunderj uti hopp att om de vä¬
gar, som vi, uti detta ämne, gå uti våra
ideer till ernående af vårt gemensamma
syftemål, äro olike hvarandra, skola vi i en
framtid, genom erfarenheten af resultater-
ne af endera systemets lyckliga följder,
gerna medgifva, att en af oss haft orätt,
och det lika säkert, som att vi båda tills
dess skola fortfara att ömsesidigt meddela
de upplysningar, om än så stridiga till
livarandras bedömmande, som vi tro bi¬
dragande till våra samfäldta önskningar:
Fäderneslandets sanna väl.
Ätskillige yttrade härtill deras bifall.
Härefter tilläde Grefve von Rosen
mundteligen:
Jag har yttrat, att vår vise Regent har
med varsamhet låtit införa det började li¬
beralare handelssystemet, och får, såsom
bevis härå, äran för Ridderskapet och Adeln
uppläsa någre uppgifter, huru Tull-inkom-
sterne småningom tilltagit uti Götheborg.
3o4 Den 3o December f. m.
Åren 1817 till 1830 utgjorde Götheborgs
Tull-uppbörd, de influtne Vexlarne val-
verade å 138 sk:s Cours, per medium för
hvarje år , , R:dr B:co 537,608: 5. 8.
1831 till 1834 d:o d:o „ 6or),o33:43. 4’
1835 — d:o d:o „ 610,242: 3. 8.
1826 — d:o d:o „ 637,799: 6. —
1827 —i d:o d:o „ 745,320:47. 5.
Det hastiga stigandet för sistnämnde
år får tillskrifvas Tullen å den myckna
Spannemål, som införskrefs i anseende lill
1826 års missväxt. Tullsystemet kan man
emedlertid ej anse utveckladt förr, än in¬
nevarande år. Man kom nämligen under¬
fund med den sanning, att många artiklar
behöfde nedsättning af tull, för att ej för
starkt fresta Tullförsnillaren och Lurendrä-
jaren till lagbrott; och beviset alt det be¬
slut, som i följd häraf togs, ej förfelat sitt
ändamål, ådagalägger följande uppgifter å
någre artiklars olika import de första 6
månaderne 1827 och 1828.
Förtullning ifrån d. 1 Jan. till d. 1 Julii.
1327. l32g.
Mandlar . . . , fg 10,662. — 15,477-
Anis „ 3,877. — 10,387.
Arack, . . . K:r 202. — 4>3g8.
Caffe' 332,638. —*409,444*
Ilvitt Bomullsgarn . „ 5i,648. ■— 97,703.
Rödt d:o . . „ 788. —- 23,48g.
Ingefära , „ 29. — 3,966.
Peppar . . . . „ 7,676. — 29,591.
0. s. v.
Den 3o December f. m.
3o5
Oaktadt denna berättelse just ej egente-
ligen quadrérar med ämnet, emedan de af
tnig nämde artiklar ej äro manufactur-va-
ror, med undantag af Bomullsgarnet, har
jag gjort densamma för alt visa, huru stort
partie af de nämnde varorne måste hafva
blifvit lurendräjadt de föregående åren, el¬
ler så mycket som 1828 års införsel öfver-
skjuter 182^ års; ty uti Götheborg förtul¬
las ej varor, som skola åter exporteras;
man begagnar i sådant fall den vidsträck¬
ta nederlags-rättigheten; det är således en¬
dast för Consumtion, som förtullning sker,
och man förtär lika mycket det ena året,
som det andra. Af föregående synes, att
endast billiga afgifter förekomma tullför¬
snillning, och lurendräjeri, och sattsen kan
lämpas lika väl på Fabriksvaror, som de
af mig nu nämnde.
Herr Thantj Wolrath: Frågan om fri¬
het i handel och näringar å ena sidan,
samt ett Prohibitiv-sysétme deremot å den
andra, är af den stora vigt för Fädernes¬
landets välstånd nu och i framtiden, att
jag gör mig försäkrad, att Ridderskapet
och Adeln med tålamod skall afhöra mig,
då jag, med känsla för Fosterlandets väl,
går att redovisa mina åsigter i detta äm¬
ne, ehuru vigten deraf torde göra min fram¬
ställning vidlyftig.
Bland de motioner, som till Ridder¬
skapet och Adeln, i frågan härom, blifvit
3o6
Den 3o December f. ra;
ingifna, förbigår jag Herr Rosenqvists, hälst
dess förslag om förbud emot bruk och
nyttjande af Utländska fabrikater och till¬
verkningar innebär sin egen vederläggning
uti omöjligheten af verkställandet.
Hvad Herr Marcks von Wurtenberg
anfört till stöd för ProhibitifSystémet, un¬
der åberopande af de från GeneralTullStyrel-
sen erhållna uppgifter, hvilka skulle styrka
att Svenska importen öfverstiger exporten,
är af Herr Friherre Åkerhjelm tillräckeli-
gen både upplyst och vederlagdt. Det är
endast i afseende på det alltsedan 1727 så
ofta åberopade bjernspöket IlamlelsBalan-
cerij, som jag utbeder mig få tillägga, att
då Svenska Köpmannen för sig finnér för-
menligt, alt införa silfver, och dertill kan
använda sina vexlar, så måste det bevisa,
att han är utan skuld hos Utländska Köp¬
mannen, hvaraf åter följer, att Handelsvå¬
gen är till Landets förmon. Att sådan
Silfverinförskrifning verkställdes i stort år
i8a5, är allmänt bekant, och att silfver äf¬
ven nu med förmon införes, torde icke
heller kunna bestridas. Detta måste bevi¬
sa någon öfvervigt i handeln, hvilket är
så mycket märkvärdigare, som den Spann-
nemåls-införsel, hvilken förorsakades af 1826
års svåra missväxt, borde verka menligt
på Sveriges Handelsförhållande.
Jag
Den 3o December f. ra. 307
Jag mäste förnya min förut mer än
en gång gjorda bekännelse om brist på ge¬
nom böcker inhämtade Tlieorier i föreva¬
rande ämne, och förbigår derföre med stil¬
latigande all den granna lärdom, som pry¬
der Herr Lefrens Memorial. Denna min
erkända brist hindrar mig äfven att begri¬
pa de af honom uppdragne fina nuancer
emellan inre och yttre handelsfrihet, hvil¬
ken frihet jag tror stå uti det närmaste
samband, så vida alla medborgare uti ett
samhälle skola njuta lika rättigheter, alt
för bästa möjeliga pris skaffa sig de bästa
möjcliga varor; och att äfven, för hvad de
tillverka och hafva alt försälja, erhålla den
högsta möjeliga betalning.
Ledd af de begrepp, som en flerårig
erfarenhet mig förskaffat, skall jag söka ut¬
reda de hufvudsakligaste delar af Motio-
nairens Memorial.
Motionniren har anfört, alt till befor¬
drande af den konstfärdighet, som skall upp¬
hjelpa Svenska näringarne, fordras Theo-
retico Practiska nndervisnings-anstalter. Jag
tror åter, att konstfärdigheten framkallas i
den mohn, som folkökningen och pennin-
gestockens förökning gå i bredd. En till¬
tagande folkmängd ökar behofven; en i pro¬
portion dermed tilltagande penningestock
gifver förlaget. Medgifves då all den nä-
8 H. 20
3o8 Den 3o December f. m.
ringsfrihet, som icke förnärmar en laglig
äganderätt, så uppkommer täflan. Behof,
förlag, frihet, och täflan framkalla då vet¬
tenskapens biträde, att fullkomna sitt verk ;
men skickas vettenskapen förut, innan des¬
sa driffjädrar göra densamma användbar,
skall han gagna lika litet, som det ljuset,
hvilket man sätter under en skeppa.
Såsom bevis för hvad jag sagt, vågar
jag åberopa deras vittnesbörd, som med
uppmärksamhet besökt det i konstfärdighet
och fabrication så mägtiga England. Jag
förmodar mig erhålla det intyg, att stora
behof, stora egna, men icke lånta, Capita-
ler och täflan, alstrad af näringsfrihet, bragt
Englands Fabriker och konstproducter till
betydelig höjd, och alstrat det forsknings-
begär, som i sednare tider gifvit dem vet¬
tenskapen till stöd.
Norra America har gått samma väg;
skiljdt från Europeiska Fabriksfördomar,
började dess folk att arbeta i de yrken,
som lönade sig bäst; näringsfriheten väck¬
te täflan; en liflig Handel skaffade capita-
ler; nu framkommo Fabriker och Städer i
den naturliga ordning, som en tilltagande
folkmängd kräfver; och häri tror jag grun¬
den ligga till den stora framgång Fabriker¬
na nu visa i Norra Amerika, och icke uti
de förbud, som National-afundsjuka emel¬
lan denna Nation och England framkallat,
troligen till båda folkens skada.
Den 3o December f. m.
Motionairen liar ingått i afhandling om
SkråSystémet, i anledning hvaraf jag, med
tillämpning på Sverige, beder få yttra föl¬
jande.
När den odödlige Gustaf Wasa gifvit
sitt Fädernesland sjelfständighet mot yttre
våld, och ville gifva det lika sjelfständig¬
het i afseende på inre behof; så nödgade
honom bristen på skickelige personer i allt
hvad konst kallas, att införskrifva sådane
från främmande länder; och för att erhålla
dem, måste Konungen gifva dem lika för-
moner, som de uti deras hemland åtnjöto.
På detta sätt uppkom Svenska SkråSysté¬
met, hvilket i afseende på Handtverkerier
och Fabriker medförde nytta, till dess
konstfärdigheten härstädes blef hemma¬
stadd; men hågen, att i Sverige uppbygga
och befolka Städer, medförde det olyckeli-
ga misstag, att gifva Städernas Borgerskap
monopolium på upphandling och försälj¬
ning af alla jordbrukarens producter. Följ¬
den blef Svenska jordbrukets förstöring,
hvilka gjorde Svenska Nationen under sek¬
ler skattskyldig till Utlänningen för lifvets
första och nödvändigaste behof. Det var
först under Gustaf III;s tid, som med-
gifven frihet i Spannemåls-, Boskaps- och
Yictualiehandel borttog de fjettrar, som
hindrade jordbrukaren, att förkofra sig,
utan att medföra det sökta ändamålet: Stä-
ao*
3io Den 3o December f. m.
demas uppkomst; hvilket ändamål, enligt
mili öfvertygelse, endast kan vinnas i den
mohn folkmängden ökas, välmågan tillta¬
ger, behof, förlag, frihet och täflan upp¬
komma.
Nu frågas: om icke tiden är inne, att
äfven krossa de fjettrar, hvarmed SkråSy-
stemet ännu hos oss belägger näringarne.
Jag, för min del, tror detta vara ett oef-
tergifligt vilkor för dem, som önskar de¬
ras framgående till fullkomlighet; och det
är med särdeles fägnad jag tyckt mig fin¬
na, att jag i detta afseende delar lika tän¬
kesätt med Motionairen. Jag önskar dock,
att då frågan förekommer till afgörande,
Motionairen, i afseende på medlen för än¬
damålets vinnande, vill gå mera rakt fram
till målet, än jag vid förra Riksdagen tyck¬
te mig finna öfverensstämma med dess då
yttrade åsigter; skulle jag misstagit mig i
afseende på hvad jag nu om Herr Lefren
anfört, så skall jag med tillfredsställelse
erkänna det, i fall jag derom upplyses.
Herr Lefrén har påstått, att bristande
SkråSystéme varit orsaken dertill, att Pol¬
ska Nationen icke hunnit den välmåga som
andra Nationer. Jag delar ej denna tan¬
ka; ty huru kan en Nation framskrida i
välmåga, hvars ena del består af herrskande
despoter, och den andra af lifegna slafvar.
— Ett sådant samhällsskick medgifver in¬
gen välmåga, ty naturen är der våldförd.
Den 3o December f. m.
Motionairen ifrar för Probibitif-Syslé-
mel i afseende på Utrikes handeln, såsom
det enda vilkoret för Fabrikernas upphjel¬
pa n de. Det är vanligt, att till styrka för
eli sådant påstående åberopa Englands exem¬
pel. Jag torde dervid först få fråga, örn
icke Englands fordna Prohibitif-Systéme
hufvudsakligen bade till föremål sådana fa¬
brikater och tillverkningar, hvartill detta
Land ägde eller kunde skaffa sig egna ru-
dimaterier, och dernäst få anmärka, att
Prohibitif-Systemet visserligen icke ensamt
grundlagt Englands välmåga; ty hvad för¬
mån skulle väl England af detta systeme
skördat, om det icke sedan Elisabeths lid
varit Håfvens beherrskare, om icke största
delen af andra Europeiska Nationer, in¬
vecklade i ständiga förstörande krig, i sek¬
ler försummat konster och Fabriker, och
ändteligen, om icke England genom sina
i alla verldens delar egande Colonier och
besittningar , kunnat vinna en säker afsätt¬
ning för öfverflödet af deras fabrikationer.
En värd Talare bar äfven påmint örn.
den framgång Franska jernhandteringen ta¬
git genom den höga tull, som i sednare
åren derstädes blifvit lagd å främmande
jernsorter. I afseende härpå får jag en¬
dast åberopa min egen, rörande på Tull-
Författningarne ingifna motion. Den bevi¬
sar, att jag, i likhet med BevillningsUt-
skottet år 1823, yrkat nödvändigheten der-
3l2
Den 3o December f. m.
af, att med lämpelig lull skydda sädana
inhemska tillverkningar, hvartill vi äga
tillräckeligt egna rudimaterier, och hvilka
sålunda stå i ett ganska olika förhållande
med dem, hvartill råämnet skall sökas i
främmande länder.
Angående fordna Prohibitif-Systémer i
Frankrike och Preussen hafva flera andra
värda Talare, och deribland Herr Rosen¬
blad i afseende på Preussen, så tillräcke-
ligen utvecklat ämnet, att jag dervid icke
vill mera tillägga, än min förundran der¬
öfver, att man omtalar, det Colberts Mini-
stére grundlagt ett i Frankrike fortfarande
välstånd. Jag frågar, om den i Frankrike
uppstådda Revolution, hvilken förde dess
Konung under Guillottinen, kunnat inträffa,
i händelse allmänt välstånd derinom fun¬
nits? Jag frågar, om icke den fattigdom
och den uselhet, som tvång och slöseri på¬
fört den stora massan af Nationen, icke
framkallade denna Revolution? Och om icke
den äganderätts säkerhet och frihet i nä¬
ringar, hvilken, såsom en Phenix uppstod
ur askan af ett med blod söladtland, lagt
grunden till den rikedom, som Franska
Nationen nu äger, i trotts af de olyckor,
som orsakades af främmande Härars infall,
och det beroende af Utländska magter,
hvilket för några år deraf blef en följd.
Jag öfvergår nu till Prohibitif-Systémet
i vårt eget fädernesland. Frågan om detta
Den 3o December f. m. 313
Systémes införande lärer datera sig från 1727.
Ett utdrag af Kongl. CommerceCollegii Re¬
gistratur för 1730 upplyser, att Städernas
Borgerskap år 1727 hos Regeringen i un¬
derdånighet anfört, att deras Handtverkare
och Fabrikörer hunnit så långt i konstfär¬
dighet, att nästan alla fabrikater och liandt-
verksvaror, som i Sverige behöfdes, kun¬
de, så väl af utländska som inhämska ru-
dimaterier tillverkas, i tillräcklig mängd
och till den godhet, att de kunde täfla
med de utländska. För alt bevisa denna,
besynnerligt nog, under full handelsfrihet
uppväxta fabrications fullkomlighet, bifo¬
gades ett Register på inrikes tillverkade va¬
ror, hvaribland äfven finnes upptagen ali
den grannlåt, som, enligt hvad våra häfder
vittna, den tiden varit i mode. Till för¬
svar för beståndet af denna under han¬
delsfrihet uppkomna fabrication, samt un¬
der framkastande af den då redan ifråga¬
satta handelsbalancen, anhöllo Städerne i
underdånighet, att Konungen icke allenast
ville införa ett strängt Prohibitif-Systéme,
utan äfven taga nödig författning emot steg¬
ring af inhemska fabrikater. Fyra af Ri¬
kets Collegier blefvo hörda. Canzli- och
BergsCollegierna ansågo förslaget odugligt,
förmodeligen äfven af det skäl, att genom
dess införande skulle alla Svenska Fabri¬
kater, som icke mera befarade någon täf¬
lan, på en gång stegras i pris och aftaga i
godhet; men Kammar- och CommerceGol-
314
Den 3o December f. m.
legierna tillstyrkte bifall å Städernas an¬
sökning. Frågan lärer livi lat oafgjord till
1739, då Rikets Ständer införde det Prohi-
hitif-Systeme, sorn oafbrutet, mer och min¬
dre, gjort Landets plåga till 1823 års Riksdag.
Om Svenska Fabrikernas tillstånd un¬
der den närmaste tiden efter 1739, bar jag
icke kunnat erhålla tilllorlitelig underrät¬
telse, utom hvad YlleFabrikerne beträffar,
vid hvilka, år 1742, 638 väfstolar syssel¬
satte 8,660 arbetare. Om denna fabrica-
tion, hvilken, i afseende på klädestillverk¬
ning, ännu till närvarande tid njuter or¬
det förbud till godo, derigenom af- eller
tilltagit, skall jag snart ytterligare utveckla
Prohibitif-Systémets förnämsta följder haf¬
va varit minskade Tullinkomster, hvilka
stannat i lurendrejarens Cassa, sedan den¬
ne genom en med förbuden bifogad odu-
gelig tullbevakning, kommit i tillfälle, att
utveckla ett fullkomligt Lurendrejeri-Sy-
stémc, livars^omoralitet så hänfört lill brott,
att banditer kunnat samlas, på en del af
Rikets kuster, hvilka med väpnad hand
dristat sig möta den efter år 1823 införda
verksammare tullbevakningen. Jag frågar:
bör ett Systéme fortsättas, hvarigenom äran
skall förvisas från Svenska Nationen, och
hvarigenom Svenska Fabrikerna icke kun¬
na uppehållas, så framt ej Fabrikören ge¬
nom orimliga priser skall beskatta medbor¬
garen, och genom deltagande i lurcndreje-
Den 3o December f. m.
315
rict söka ersättning för den förlast, sorn för¬
orsakas genom den deraf hindrade fabrica-
tionens fortgång.
Man klagar öfver Ständernas beslut
1823. Jag vädjar till det af BevillningsUt-
skottet till Ständerna inlemnade Betänkande.
Deraf skall finnas: att man genom ett ordnadt
TullSysteme ville med högre tull mot ut¬
ländskt intrång försvara allt, som var Svensk
NaturProduction, eller af Svenska rudima-
terier tillverkadt: alt denna Tull, för att
tillfredsställa opinionen, föreslogs högre än
behofvet kräfde: — och att sådan skydds¬
tull tillämpades å alla på utländska rudi-
materier grundade fabricater, hvarmed Fa¬
brikören borde vara belåten, så vida han,
genom förvärfvade kunskaper och täflan
med utlänningen i sitt yrke, ville göra sig
värdig detta skydd, och icke på orimligt
uppstegrade priser grunda en yppighet i
lefnadssätt, som icke öfverensstämmer med
det exempel lian bör hämta af andra län¬
ders fabriksidkare.
BevillningsUtskoltets förslag förkasta¬
des af BorgareStåndel genom origtigt be¬
grepp om deras eget interesse; det antogs
deremot af de öfrige 3 Stånden, och bi¬
fölls till en ded af Regeringen.
Det är icke min afsigt alt klandra,
att Regeringen till en början så mycket
inskränkte den handelsfrihet Ständerna lö-
3i6 Den 3o December f. m.
reslagit. Måhända var denna försigtighet
nödvändig; men särdeles tillfredsställande
måste det vara för hvar och en, som, med
öfvertygelse att befrämja sitt fosterlands
väl, sökt medverka till att lossa de fjet-
trar, som hindrade Svenska handelns nyt¬
tiga utveckling, att finna det Regeringen,
med vunnen öfvertygelse om nyttan af ett
friare HandelsSystéme, genom nya Tullför¬
fattningen af 1826 undanröjt flere af de
deremot lagda gamla hindren, samt i afse¬
ende på verkställigheten vidtagit nödiga
förändringar med Tullstyrelsen och bevak¬
ningen, hvarigenom det blifvit bevist hvad
BcvillningsUtskottet i8a3 förutsatte, att
hvarken vilja eller kraft felades till bere¬
dande af det goda ändamålet, som söktes.
Undersökom nu, hvad verkan den nya
sakernas ordning medfört, och huruvida de
högljudda klagomål, som deremot höjas,
äga någon grund. I samma mån, som han¬
delsfriheten blifvit medgifven, och bevak¬
nings-anstalterna ändamålsenligt fortgått,
har äfven Tullinkomsten blifvit ökad, så
att, efter afdrag af hvad genom införsel af
Utländsk Spannemål för åren 1826 och
1827 influtit, de sednare årens Tullinkomst
öfverskjutit hvad derå beräknadt Varit med
större Summa, än allt hvad Svenska Fa¬
briker, Fabrikörer och deras arbetare i Be¬
villning erlägga.
Den 3o December f. m.
För Staten måtte det vara nyttigt, att
Lurendrejarens olofliga förtjenst kunde öf-
verflyttas till Statens Cassa. — Att så skedt,
att inkomsten icke härrört från ökad in¬
försel af utländska, förut förbudne Fabri¬
kater; derom måste hvar och en vara öf-
vertygad, som med öppna ögon betragtar
Svenska Städernas handelsbodar och Stock¬
holms Skräddares verkstäder åren 1823 och
1824.
Att moralitet och redlighet skall åter¬
ställas i den mån, som Lagbrott förekom-
mas eller utrotas, lärer väl icke kunna ne¬
kas; och denna Nationella vinst måste väl
vara af ett högre värde, än som med pen¬
ningar kan betecknas.
Man klagar öfver minskade Fabriks¬
tillverkningar, och har sökt bevisa detta
genom officiella uppgifter från vederböran¬
de Embetsverk. Det har äfven lyckats mig
alt erhålla sådana, hvaraf jag går att upp¬
gifva resultaterna, sedan jag förut torde få
upplysa, att Finlands skiljande ifrån Sveri¬
ge, och öppnandet af direct handel emel¬
lan Finland och främmande länder, skulle
förorsaka en minskad afsättning från Stock¬
holms Fabriker, hvarigenom tillverkningen
dock icke synes minskad utom på Sidenvaror.
Utdrag af GeneralSammandragen öfver
Bevillningen för åren i8?.3 och 1826 upp¬
lyser: att Fabrikernas antal under dessa
3i8
Den 3o December f. in.
år blifvit ökade med 47> hvaraf 8 istock¬
holm, men att Bevillningen, förmodeligen
genom behjertande af Fabrikörernas kla¬
gan, blifvit nedsatt med 55o R:dr B:co:
att Handlandes och Skeppsegares Bevill¬
ning uppstigit ifrån 113,700 till 121,600: att
tillökningen istockholm deraf utgjort 1600,
i Götheborg och Götheborgs Län 4^oo:
att Fabrikörernas Bevillning ökat sig från
21,200 till 23,3oo R:dr, hvaraf tillökningen
i Stockholm varit betydligast: att Bevill¬
ningen för Handtverkare och Borgare i all¬
mänhet uppgått ifrån 90,600 till 95,900
R:dr: att af denna tillökning Stockholm
tillhört 1000, men Götheborg 2000: att
Bevillning för Bruks- och Fabriksarbetare
samt Gårdshandtverkare på Landet min¬
skat sig från i5,5oo till i4»9oo R:dr, men
att Bevillningen för Gårdfarihandlare och
sådane Handtverkare på Landet, som äro
sina egna, uppgått ifrån 57,500 till 62,200
R:dr, hvaraf äfven synes, att sistnämnde
personer så väl år 1823, som år 1826' er¬
lagt i Bevillning öfver 2\ gång så myc¬
ket som alla Rikets Fabrikörer. Af ofvan¬
nämnda utdrag inhämtas ytterligare, att,
emellan ofvanbesagde år, antalet af Hand¬
lande, Handtverkare och Borgare i allmän¬
het blifvit ökadt från i3,339 till r 3,440,
samt från Fabrikörer från 741 till 814, och
att dessa tillökningcr inom Stockholm och
Götheborg förhållit sig nära lika.
Den 3o December f. m.
319
Genom Utdrag af de från HallRätter-
ne till Kongl. CommerceCollegium ingifna
Fabriksberättelser för åren 1823, 24, 25,
26 och 27 upplyses: att KlädesFabrikernas
antal blifvit minskadt från 114 till io3,
men att tillverkningen uppstigit från icke
fullt 400,000 alnar till 436,000: att ylle-
stoftsFabrikerna blifvit minskade från i5
till 9, men bibehållit en tillökning af cir¬
ka 5o,ooo alnar: att Mechaniska Spinneri¬
erna blifvit ökade från 3o till 33, med en
tillverknings-tillökning af Bomullsgarn från
340.000 sträng till 5i4,ooo, och af Ullgarn
från 447,000 till 527,000: att Bomulls-och
LinneFabrikerne blifvit ökade från 38 till
4o: att Fabrikationen, som 1823 utgjorde
530.000 alnar, utgjorde år 1827 590,000,
och åren 1825 och 26 varit uppe till öf¬
ver 700,000 alnar: att stycketalet af Bom-
ullsdukar uppgått ifrån 27,800 i jemt sti¬
gande till 61,900: att Segelduks- och Bul-
dansFabriker blifvit ökade från 8 till 9,
och tillverkningen från 218,000 alnar till
231,000: att tillverkningen vid 3o Siden-
Fabriker blifvit minskad från i65,ooo till
116.000 alnar; hvaremot stycketalet af Sil¬
kesdukar blifvit ökadt från 97,000 till
113,ooo: att antalet af StrumpFabriker ned¬
gått från 52 till 45, samt tillverkningen
från 4>700 till 2,3oo dussin: att BandFa-
briker, Pappersbruk och Glasbruk icke vi¬
sa någre särdeles betydlige förändringar:
alt Sockerbrukens antal blifvit minskade
t
320 Den 3o December f. m.
från 25 till 24; men att soekertillverknin¬
gen uppgått från 2,800,000 © till 3,900,000
©; att vid TobaksFabrikerna, hvilkas an¬
tal blifvit ökadt från 87 till <30, Tobaks-
tillverkningen blifvit minskad från i,g3o,ooo
© till 1,800,000: att Snustillverkningen der¬
emot blifvit förökad från 1,000,000 © till
1,280,000: och sluteligen, att Engelska Lä-
derFabrikerne blifvit ökade från 60 st. till
81, samt beredningen af hudar från 17,800
till 22,5oo, och af skinn från i4.5oo till
23,200. Af dessa Utdrag kan inhämtas:
att tillverkningen icke alltid får bedömmas,
på sätt Herr von Hartmansdorff gjort, efter
Fabrikernes och arbetarnes antal, emedan
tillverkningsqvantiteten hufvudsakligen be¬
ror af machiuerier och förbättrade inrätt¬
ningar, hvilken omständighet icke bör glöm¬
mas af dem, som åberopa Engelska Fabriks¬
väsendet: att KlädesFabrikerna, med lillgo-
donjutande af ett oupphörligt Prohibitif-Sy-
stéme, ännu stå qvar på samma punkt som för
nära 5o år sedan, och, genom deras rin¬
ga tillverkning af circa 4°°>ooo alnar årli¬
gen, lemna en rik skörd åt lurendrejaren,
genom fyllandet af årliga klädesbehofvet,
hvilket troligen uppgår till 1,000,000 alnar
om året. Att skillnaden emellan behofvet
och hvad som tillverkas, utan svårighet fyl-
les genom lurendrejeri, derom kan hvarje
tviflare skaffa sig säker underrättelse hos
många af Svenska Städernas Handlande i
allmänhet, samt Stockholms Skräddare i syn-
Den 3o December f. m. 321
nerhet. Ytterligare är genom nämnde Ta¬
beller upplyst, att tillåten införsel af fint
bomullsgarn och diverse bomulls väfnader
ingalunda minskat tillverkningen vid Svenska
Bomullsspinnerier och Fabriker; tvärtom
hafva desse så väl, som Sockerbruken och
LäderFabrikerna varit i jämnt tilltagande.
Egenteligen har ingen annan Fabrication
varit i aftagande, än Sidentillverkningen,
hvartill förnämsta orsaken torde få sökas
deruti, att Svenska SidenFabrikörerne, i
förlitande på de monopoliska förbuden, li¬
ka litet bekymra sig om modens ombytlig-
liet, som derom, att förskaffa sig de i sed¬
nare tider i Frankrike införda förbättrade
väfstolar och machinerier, oaktadt den om¬
sorg Regeringen visat, att dertill flere gån¬
ger införskrifva modeller. Ändteligen bör
icke obemärkt lemnäs, att ehuru Tobak al¬
drig varit till införsel förbjuden, denna ut¬
ländska växt dock i Sverige blifvit så na-
turaliserad, att tusendetals L© nu deraf
årligen i Landet produceras.
I afseende på det af andra Motionai-
rer gjorde yrkande, dels att Tullen på in¬
förandet af Utländsk Ull skulle förhöjas,
dels ock att sådan införsel alldeles borde
förbjudas, torde äfven nu vara lämpeligt,
att omtala rätta förhållandet i detta afse¬
ende, för att visa, huru litet de, som upp¬
göra dylika förslager, understundom betän¬
ka, hvad verkeliga behofvet kräfver.
i
Den 3o December f. m.
Enligt HallRätternes förslager var un¬
der io är, eller ifrån oell med 17£>4 t. °. m.
iSo3, lefvererad Svensk Ull 1,212,000 ©,
och införd Utländsk 7,419,000 för an¬
dra Tio år från och nied 1804 t. o. m.
1813 Svensk Ull, 1,986,000 © och Utländsk
8,449>000 för åter andra 10 år eliev
fr. o. m. 18>4 t. o. m. 1823, Svensk Ull
2.579.000 ©, Utländsk 7,014,000; och änd¬
teligen för de sista 4 åren 1824, a5, 26
och 27, Svensk Ull 1,115,000, och Utländsk
4.348.000 ©.
Granskningen häraf bevisar: att Sven¬
ska Schäfcricrna varit uti ett beständigt, ehu¬
ru icke högt stigande: alt, då circa i,3oo,ooo
© Ull de sednare åren erfordrats att fylla
behofven, och knappast hälften deraf kun¬
nat behöfvas för YlleFabrikerna, den andra
hälften deraf måste hafva utgått till liusväf-
nader: och att, då så val Svenska Fabri¬
kerna, som Svenska husväfnaden till deras
fortgång årligen behöfva 1,000,000 © Ut¬
ländsk Ull, det skulle vara i högsta grad
oförståndigt, så väl alt förbjuda denna va¬
ras införsel, som äfven att belägga den med
liög tull. Att Herr Lefre'ns yttrade farhå¬
ga, det Svenska husväfnadsfliten blifvit för¬
störd och begrafven genom sednare tiders
friare HandelsSystéme, är ogrundad, bevi¬
sas icke allenast af hvad här ofvan angå¬
ende ullbehofvet är anfördt, utan äfven af
de
Den 3o December f. m.
3a3
de årliga berättelser, som i detta ämne från
Hrr Landshöfdingar till Kongl. Commerce-
Collegium årligen inkomma. Ehuru man sä¬
kert kan antaga, att dessa innehålla föga
mer än hälften af det verkeliga husväfnads-
beloppet, så varierar dock detta belopp
emellan 12 och i4 millioner alnar årligen,
då hela tillverkningen vid Fabrikerna säl¬
lan går öfver i5 å 1,600,000 alnar. Ibland
de tillfällen, då Svenska granskaren med
glädje kan inhämta bevisen för Svenska hus-
väfnadsflitens fortgång, må jag nämna Mark-
naderne i Mariestad och Rödesund vid Wa¬
nås Fästning, vid Medevi, Motala och Wad¬
stena, Hindersinässo marknad i Örebro, Sa¬
la marknad och Distingen i Upsala, utom
mångfaldiga andra, der liusväfnader af alla
slag till myckenhet utbjudas till försälj¬
ning och finna afnämare. Den Stockholms¬
bo, som velat härom på närmare håll gö¬
ra sig öfvertygad, hade kunnat vinna be¬
visen genom besök på den icke längesedan
slutade MichaelsmässoMarknaden vidSkepps-
bron, der Gårdfarihandlandernes liusväf-
nadslager orsakat den afund, att uttrycket
deraf låtit höra sig i ett af Stockholms
Tidningsblad. Dessutom tror jag icke, att
den beskyllning för fåfänga i kläder, som
nog ofta påbördas det vackra könet, bör
utan undantag tillämpas. Erfarenheten har
åtminstone lärt mig, att införandet af Ut¬
ländska modeväfnader bos många fruntim-
8 II. 21
3a4 Den 3o December f. m.
mer väckt den lofliga hågen, att täfla med
utlänningen i vackra Tygers förfärdigande
och att denna täflan i många Landsorter,
är så allmän, att den i betydlig mohn ute¬
stänger nyttjandet af de utländska varorne.
Den i Sveriges Ekonomiska Lagstift¬
ning så förderfliga ombytlighets - andan
tyckes å nyo vakna, då man utan verkelig
anledning till klagan vill rifva ned det Sy-
steme, som upprättades för 5 år sedan.
Om man följde detta ombytlighets-begär,
så skulle ingen säkerhet gifvas, hvarken
för Köppmanna- eller F a b riks-b e rä k n i n ga r.
Svenska Historien upplyser tillräckligt, att
näringars uppdrifvande och Fabrikslnrätt-
ningar icke egenteligen tillhöra Svenska
lynnet, och att vi dertill hvarken egt eller
ega tillräckeliga Capitaler. Skola vi hop¬
pas betydeliga och varagtiga Fabrikslnrätt-
ningar, måste vi med oss införlifva Ut¬
ländska anläggare och deras penningetill-
gångar; men fåfängt skall det blifva att
vänta detta biträde, om vi oupphörligt om¬
byta ekonomiska författningar. Om vi un¬
dersöka , huru och genom hvilka den nä¬
ringsgren egenteligen erhållit förkofran,
som utgör vårt lands förnämsta export,
så igenfinnes för oss oförgäteliga utländska
namn, hvaraf jag endast här vill nämna
De Geer och Kock. Granska vi åter våra
nu egande ypperstaBomullsFabriker istock¬
holm och Götheborg, så finnér man snart
Den 3o December f. m.
3a5
namnen Lamb samt von Reis och Magnus¬
son, och det nyligen af Herr Grefve von
Rosen upplästa anförande bevisar verkelig-
heten af den förmodan jag anfört genom
berättelsen om den i Götheborg af en Ut¬
länning anlagde utmärkta SegelduksFabri-
ken, samt det äfven af Utländsk man nu
inrättade stora Spinneriet.
Man yrkar, alt Städer och Fabriker äro
oumbärliga för alt underhjelpa afsättnin-
gen af Landtmannens varor; men icke upp¬
komma de genom ordet varde> och lika
litet derigenom, att Landtmannen utarmas
genom förbud att, på det sätt för honom är
förmonligast, sälja sin production och köpa
sina behofver. Dylika rön äro utan fram¬
gång försökte. Af de Städer, som efter
detta Systeme äro anlagde, skulle många
redan försvunnit, om ej rika donationer
åf jord uppehållit dem genom Landtmanna-
yrket; och de Fabriker, som icke ega an¬
nat stöd än dylika författningar, skola vid
minsta motgång försvinna, likasom drif-
bänksblomman för vinterflägten. Men lem¬
näs Landtmannens jordbruk och näringar
utan tvång af misstagna författningar; då
skola genom tilltagande folkmängd och väl¬
måga Städer och Fabriker af behofvet fram¬
kallas, och i denna naturliga ordning till¬
komne, skola jordbruket, näringarne och
handeln, utan företrädesrättigheter för hvar-
2 I *
326 Den 3o December f. ro.
andra sora redeliga syskon arbeta till all¬
mänt väl.
Mig återstår, på grund af hvad jag nu
anfört, att undersöka de nio punkter, hvar¬
med Herr Lefrén slutar sin motion.
I den första yrkar han en fullkomlig
frihet i inrikes näringarne ech inrikes han¬
deln, såsom utgörande första och nödvän¬
digaste steget till näringarnes utveckling
och Capitalers dragande till productiva
yrken.
Ridderskapets och Adelns Protocoller
för år 1823 skola bevisa, att jag då nitiskt
yrkade denna lära. Jag beklagar upprig-
tigt, att Ständernas då till Konungen fram¬
burna underdåniga önskningar i afseende
på allmän näringsfrihet ännu sakna verk¬
ställande åtgärd, och jag önskar, att då
frågan härom under denna Riksdag åter fö¬
rekommer att till Timonen frambäras, Mo-
tionairen icke må föreslå någon inskränk¬
ning i den fullkomliga frihet han i denna
punkt tillstyrkt.
Uti 2:dra punkten yrkar Herr Lefrén,
att allvarlig uppmärksamhet skall fästas vid
beredandet af tillgång på Theoretico prac-
tiska Läro-anstalter för högre och lägre nä¬
ringsidkare. Jag får i afseende härpå en¬
dast åberopa hvad jag förut svarat, att om
behof, förlag, frihet och täflan i afseende
Den 3o December f. m. 327
på näringar finnas, skola de vetenskapliga
anstalterna af sig sjelfve framkallas, och att
om de förut inrättas, de på sin höjd sko¬
la blifva en prålande grannlåt utan nytta.
3:dje punkten innehåller, att den i
följd af Rikets Ständers beslut eller önsk¬
ningar år i8a3 vidtagna åtgärd, att lös-
släppa Utrikes handeln, måtte allvarligen
inskränkas i hvad som angår import af Fa¬
brikater, som inom Landet redan tillverkas,
äfvensom af sådana, som vi ulan saknad kun¬
na undvara. Hvem skall svara på den frågan,
livad man utan saknad kan undvara? Vanligen
bestämmes svaret af modet, nycken och
förbrukarens tillgångar. Och huru vill man
finna användbara controller mot de deraf
alstrade beslut? Hvad verkan förbuden med¬
föra, har jag tillräckeligen visat. Må våra
Fabrikörer en gång försöka likna de En¬
gelska, Franska och Nederländska i kun¬
skap, drift och tarfvelig lefnad; och de
skola då dela deras öde i afseende på för¬
nöjelse och välmåga.
I 4:de punkten yrkar Herr Lefre'11,
att alla sådana rudimaterier, som för inri¬
kes slöjder och manufacturer behöfvas, men
icke finnas i landet, må från utrikes orter
tullfritt införas. Med lika skäl böra alla
exporter af Svenska naturalster eller ru¬
dimaterier tullfritt få utföras, så vida icke
Fabrikören ensamt skall anses såsom Sta-
/
328 Den 3o December f. m,
tens skötebarn, och alla öfriga medborga¬
re som dess stjufbarn. På sådana af Mo-
tionairen yrkade vilkor skulle mängden af
Landets innevånare anse Fabrikörerne för
ett skadeligt ogräs, i stället för nyttiga Sta¬
tens medlemmar. Men till ersättning för
Motionairens stjufmoderliga behandling mot
Landets nyttigaste medborgare, yrkar han
i 5:te punkten, att export af Inrikes Ma-
nufactur och Slöjdeproducter må gynnas,
och att de Bolag, som sig dertill, under
nödig controll för verkställigheten, vilja
förbinda, må förunnas vissa förmåner och
uteslutande rättigheter dertill under vissa år.
Med farhåga emot de ofta af Projectmakare
yrkade monopolier, önskar jag, att inga
uteslutande rättigheter eller förmåner må
beviljas hvarken enskilde eller Bolag, som
icke dertill gjort sig berättigade genom
sådana offer åt Fäderneslandet, att det all¬
männas vinst är tillräckligen försäkrad.
I 6:te punkten yrkar Herr Lefren ett
sådant TullbevakningsSystéme, som de facto
lemnar näringarne det skydd, som de jure
är dem ämnadt, hvartill han anser höra
en utsträckt och så klart i författningar ut¬
tryckt visitationsrätt, att Lurendrejare och
Tullförsnillare må träffas af Lagen, och be¬
slagaren vara tillbörligen fredad vid sitt
kalls uppfyllande. Äfven jag bar mer än
en gång för detta yrkat ett strängt, väl
ordnajdt, TullbevakningsSystéme, med lamp¬
Den 3o December f. m. 32(3
liga stämpel- och förpassnings-stadgar, ocli.
alfvarsamma, ovilkorligen å den brottslige
tillämpade, straff. Med sådana åtgärder skall
tullförsnillningar i det mästa förekommas,
utan behof att, genom för långt utsträckt
visita ti ons-rätt, slöra de förhållanden i hus¬
liga lifvet, som för hvarje lagstiftare böra
vara heliga.
Herr Lefrén begär i 7:de punkten, alt
skillnad må göras i Stapelstadsrätt för ex¬
port och Stapelstadsrätt för import, så att
den förra rättigheten må sträckas, om man
så vill, till alla, men den sednare inskrän¬
kas till några få Städer, dels för att con-
centrera handeln och penningestyrkan, dels
för att göra TullControllen möjelig. I af-
seeende på införsel af förut förbudne va¬
ror och tillåtelsen att begagna credit-upp-
lag, föreslogo Ständerna år 1823 en åtgärd,
som med Herr Lefréns förslag ägde nå¬
gon likhet. Någon annan än den i Stän¬
dernas betänkande gjorda skillnad Stapel¬
städer emellan, anser jag vara lika obillig,
som origtig, och kan visserligen icke dela
Herr Lefréns önskan, att till några få or¬
ter i Riket concentrera penningestyrkan,
hälst jag anser penningestockens allmänna
fördelning och rörlighet vara ett nödvän¬
digt vilkor för den, som önskar allmän
välmåga.
Uti 8:de punkten föreslår Herr Lefrén,
att Tullinkomsterna egenteligen böra byg¬
33o Den 3o December f. m.
gas på de få importarticlar, som icke inom
Landet produceras} men som redan blifvit
ett national-behof, såsom Caffe, The, Soc¬
ker, Vin, Tobak &c. Man borde skäligen
förmoda, att ingen okunnighet skulle fin¬
nas derom, att hög tull icke alltid ger sto¬
ra inkomster, men deremot alstrar brott
och tullförsnillning; och de exempel Gref¬
ve Rosen nyligen anfört på det ökade be¬
lopp af caffe med flera varor, hvilka blif¬
vit förtullade efter den å Tullen sednast
gjorda nedsättning, emot hvad som till för-
tullning under lika lång tids förlopp blif¬
vit uppgifvit, under tillvaron af en högre
tullafgift, borde, som jag tycker, vara till-
räckeliga, att bevara omdömet från att så
missledas, som Herr Lefren i denna fråga
tyckes mig vara; och skulle kraftigare be¬
vis behöfvas, så kunna de hämtas från En¬
gelska Tullhistorien, som lemnar bevis derå,
att Englands mägtige flottor icke kunnat
förhindra smyghandeln, då den varit för¬
anledd af för höga tullafgifter.
Ändteligen yrkar Herr Lefren för det
egde, attfrågorne om Närings-systémet, så¬
som varande önskningsmål, icke samman-
väfvas med Bevillningsfrågorne, som der¬
vid hafva en underordnad rätt. Jag kän¬
ner icke, att, vid någon Riksdag, frågor
om näringarne varit hänviste till Bevill-
ningsUtskottets granskning; de skulle lika
säkert då blifvit afvista derifrån, som jag
Den 3o December f. m.
331
med visshet vet, att vid 1823 års Riksdag
BevillningsUtskottet, uti sina förslag till
beslut om utgörande af allmänna Bevill-
ningar, icke inväfde några närings- eller
önskningsfrågor. Så länge Ständerna till
Ledamöter i BevillningsUtskottet välja så¬
dana män, som känna och vidmagthålla
Grundlagen; och så länge Ständerna sjelf¬
va påminna sig 60 §. af RegeringsFormen,
skola de veta , att beslutande-rätten i be-
skattningsfrågor icke är underordnad önsk-
ningsrätten, och skola aldrig bortskänka
den förra, hvarken för Skrå eller Prohibi-
tif-Systémer; ty när beslutande-rätten om
Rikets beskattning glömmes af Ständerna
och deras Utskott, då blifva Riksdagar ett
öfverflöd, som bör sättas främst på Prohi-
bitif-Catalogen, och då är Svenska frihe¬
tens fackla slocknad. Må dessa murar dess¬
förinnan ramla, så att främlingen icke må
kunna läsa Slafvarnas vanära i de skölde¬
märken, hvilka här sitta såsom vittnen om
Svenska frihetens fordna försvarare.
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve Frölich3 David: Jag lärer ej
kunna påräkna synnerlig uppmärksamhet
för de få ord jag har att yttra, efter Ta¬
lare, hvilka så sakrikt, fullständigt och,
om det tillåtes mig säga, förträffligt utveck¬
lat ämnet, att mera icke synes återstå för
bedömandet deraf j men då jag infunnit mig
332 Den 3o December f. m.
vid denna Riksdag, icke utan önskan att,
efter mili förmåga, bidraga till utvidgandet
af det liberala System, som nu funnit så
värdiga försvarare, kan jag ej underlåta att
vid detta tillfälle sluta mitt namn till de¬
ras. Jag har funnit argumenterne så väl
för som emot det liberala Systemet egent¬
ligen kunna delas i 2:ne classer, nemi. de,
'hvilka hämtas från Politiska och Ekono¬
miska theorier, och de, hvilka hafva sitt
stöd i erfarenhetsläror; och i anledning
deraf nödgas jag erinra om nödvändighe¬
ten att noga jemföra erfarenhetens lärdo-'
mar med solida principer i National-eko-
nomien; eljest vinner man ej någon säker¬
het i omdömet. Jag hoppas derföre, att
Utskottet ej fäster särdeles afseende å de
sjelfgjorda dogmer, hvilka vilja hämtas af
de historiska uppgifterne från Gustaf den I:s
tidehvarf. Jag är redan förekommen i ve¬
derläggningen deraf, och hela detta mitt
yttrande utgör i öfrigt blott ett ringa supp¬
lement till de grundligare anföranden, fle¬
re värde försvarare af det liberala Syste¬
met afgifvit. Jag kan dock ej undgå fästa
uppmärksamhet på, att Herr Lefre'n sagt,
i fråga om Herr von Hartmansdorffs mo-
t on, hvad ingen till besvarande upptagit,
nemligen att -P£;delar af vår exports värde
användes till import af colonialvaror, så¬
som Caffe m. m., hvilket nämnde Talare an¬
sett såsom ett olyckligt handelsförhållande.
Denna åsigt synes mig härröra från någon
Ders 3o December t', in.
333
böjelse bos den värde Talaren för specu-
lationer på den så kallade handelsbalancen,
derifrån så många besynnerliga conclusio-
ner blifvit tillförene uppgjorde. Om äfven
något misstag i närvarande uppgift ej blif¬
vit begånget, tror jag dock, att detta för¬
hållande bevisar, att Sverige, i utbyte mot
sina produeter, behöfver numera endast
colonialvaror. Och månne ej detta förhål¬
lande utvisar en fördelagtigare ställning
och större national-välmåga, än då vi be-
höfde införskrifva Spannemål för våra ex¬
porter. Jag anser införseln af colonialva¬
ror, såsom ett bevis på tilltagande indu-
strie hos oss, och skulle tro den vara än¬
nu fördelagtigare för Landet, om våra pe-
cuniaira förhålllanden medgåfvo oss att di-
recte deltaga i Yerldsmarknaden, och vi
kunde sägas handla , i stället för att idka va¬
rubyte; ty föga annat är nu vår handel.
Tillika tror jag att, vid zilfercalculen öf¬
ver våra handelsförhållanden, våra expor¬
ters värden betydeligen kunde ökas, om
de fargo tillgodonjuta det rätta värde de
borde äga på utländsk botten, och om de ej
belastades med den kostnad, som uppstår
af det fameusa missförhållandet i vårt mynt
och öfriga saknade credit-anstalter, hvilka
hos alla andra handlande Nationer finnas.
Hvad Friherre Cederström anfört om skad¬
ligheten af prohibitiv-författningarne, och
rigtigheten af hans påstående, att, i stäl¬
let för prohibitiv-lagar häldre, 0111 behof-
334 ®en 3o December f. m.
vet så fordrar, bestämma directa skatter
till näringarnes understöd, bevisar sig bäst
af förhållandet i England, der nu mera
hvarje klok Engelsman inser, och Tidnin-
garne högt uttala, att det vöre bättre, om
i stället för den så kallade kombillen, di-
rect beskattning infördes till förmån för de
stora Egendomsegarne. Denna satts och dess
användbarhet till alla prohibitiv-förhållan¬
den blir med hvarje dag allt mer och mer
påtaglig.
Vid en af Herr Tharas anmärkningar,
i fråga om den skillnad i Stapelstads-rät-
tigheter, som Herr Lefre'n föreslagit böra
ega rum i anseende tili export och import,
torde jag få fästa Utskottets uppmärksam¬
het. Det är väl sannt, att de intill Hafvet
belägne Städer med mästa fördel kunna
idka utrikes handel, och att importhandeln
torde böra dem förbehållas; men på grund
•af de liberala åsigter Hr Tham försvarat,
ser jag icke, hvarföre han skulle vara emot
den distinction Herr Lefren velat etablera,
och hvilken jag för min del anser rigtig,
i den mohn den leder till det resultat, att
Uppstäder kunna komma att tilldelas ex¬
port-frihet, lika med Stapelstäder, i den
händelse de äro så belägne vid segelbara
vattendrag, att en omlastning af deras ef-
fecter för att exporteras, endast är nödig,
så länge förbudet existerar för desse Upp¬
städer att idka exporthandel sjelfve.
D en 3o December f. m.
335
Herr Lefrén: Jag skall försöka att blif¬
va så kort, som möjligt är, men om jag
denna gång skulle upptaga några minuter
mera än vanligt, hoppas jag det förlätes,
enär jag är Motionär, och det är nödigt,
att jag först upptager och vederlägger en
hop små skäl, hvarigenom man velat på¬
börda mig inconsequence, och förmörka
taflan med skuggor från sidorna.
Då jag nu lägger inrikes handelsfrihet
till grund för yttre handelsfrihet i en fram¬
tid, förebrår man mig, att år i8a3 hafva
varit emot inrikes näringsfrihet. Som det
är mig angeläget, att undanrödja denna
misstanka, anhåller jag, att få uppläsa nå¬
gra ord ur mitt anförande vid sista Riks¬
dag den 12 Februarii 1823, den första gån¬
gen jag talade här på Riddarhuset. Jag yt¬
trade då:
”Jag har haft tillfälle höra både här
”och utom detta Hus, huru man samman¬
fört ide^rna om den utrikes och den in-
”ländska handeln. På samma tid, som
”man med rätta ifrar derför, att den Sven¬
ika Medborgaren må äga frihet att till¬
verka hvad vara som helst inom landet,
”på samma tid vill man äfven, genom in¬
förandet af ett illimiteradt HandelsSyste'm,
'stänga all utväg för honom, att vinna af¬
sättning å hvad han producerar.”
Och något längre fram vid samma till¬
fälle:
/
336 Den 3o December f. ra.
”Min tanka är, att likaså mycket man
"Lör ifra för frihet i handel och näringar inom
”ossj1 lika mycket bör man strida emot en
"illimiterad handels- och import-rättighet."
Detta måtte, om Protocollet ej jäfvas,
visa, att mina tänkesätt i ämnet då och nu
stå i den positivaste consequense. Jag har
under discussionen märkt, att den Talare,
som söker beslå mig med motsägelser, för¬
glömt att jag, när frågan om Skråförfatt-
ningarne förevar vid sista Riksdag, nödsa¬
kades inskränka mig att tillstyrka modifica-
tioner i den, sedan jag ej mägtade genom¬
drifva deras afskaffande. Jag yrkade sålun¬
da, att man t. ex. borde borttaga Gesäll-
vandringarne, och inrätta a:ne GesällClasser,
den högre under benämning af Konstför¬
vandter o. s. v.
Grefve von Rosen har emot mig an¬
märkt, att England och Frankrike ej haft
ProhibitivLagar, då deras näringar uppsti¬
git. Det gagnar väl föga, att en Talare
säger Ja, och en annan Nej, om ett och
samma förhållande. Men jag vill likväl
fora till minnes, hurusom England och
Frankrike haft till den grad stränga Pro-
liibitiv-Författningar, att man till utförsel
förbjudit rudimaterier, som behöfdes till
inländska näringars bedrifvande.
Vidare har den ädle Grefven anfört
facta, som efter min åsigt ej bevisa hvad
Den 3o December f. m. 337
som åsyftas, enär lian calculerat ifrån år
1807 till år 1827; ty icke bevisar detta
något om tillståndet från år 1825, då de
liberala principerne började att göra sig
gällande. Men om man frågar den ädle
Grefven, huru det står till med näringar-
ne i Landet, sedan år 1825, hvad vill han
då svara? — Jag fruktar, att förhållandet
är alltför bedröfligt motsatt det, sorn exi¬
sterade de 8 föregående åren. Just i de
hegge HäraderneHerr Grefven sjelf nämnde,
existerade ifrån år 1814 tih 1823 den största
manufactur-production, som vi egt i Landet,
och det under de nu så förhatliga Prolii-
bitiv-Författningarne. Ja, Productionen var
då så högt uppdrifven i dessa Härader,
alt nian hoppades få der se en ordentlig
Fabriksort, hvarest man ej hehöfde befara
någon uselhet, enär fabricationen ej stod
isolerad, utan ingick i det husliga lifvet.
Ytterligare har Grefve von Rosen, till stöd
för det liberala utrikes Ilandels-syste^ets
förträfflighet, åberopat, att Snickarearbeten
nu utföras, i stället för att de förut inför¬
des. Att så förhåller sig, bör ej förundra,-
när man ihågkommer, att det är en bland
våra äldsta näringar, som hunnit förskaffa
sig kraft, och till hvars bedrifvande finnes
rudimaterier inom landet. Jag medgifver,
att Klädes-fabricationen under Prohibitif-
systémet ej velat lyckas, men sådant må¬
ste tillskrifvas andra orsaker än Tullförfatt-
ningarne. De facta jag nu haft äran anfö¬
338 Den 3o December f. m.
ra, göra, som jag hoppas, Grefvens bevis¬
ning tämmeligen problematisk, särdeles då
lian icke kunnat undgå medgifva den i Gö¬
theborg inträffade stagnation, som endast
är ett vackrare namn, än ordet förfall,
men i denna fråga torde betyda ett och
detsamma.
Herr Tham, som olyckligtvis är min
strängaste motståndare i denna sak, har nu,
likasom vid förra Riksdagen, sökt vinna
fördel deraf, att han tillvitat mig höra till
dera, sorn endast hylla theoretiska ideer,
och förbisett det practiska användande der¬
af. Jag lemnar derhän, hvem af oss bäst
förtjenar denna förebråelse. Herr Tham
har sjelf åberopat andra Länders exempel
i massa, och det vore ej svårt att framkom¬
ma med hela hästlass af sådana; men det
går ej an att lösrycka historien i små bi¬
tar. Hela land måste tidehvarfsvis jemnföras
med hela land, om man skall träffa ett sä¬
kert resultat. Det har af' denna värde Ta¬
lare blifvit nämndt, att vi efter det libe¬
rala systemets införande arne gånger haft
serdeles ymnig vexeltillgång eller lätthet
att åtkomma silfver. Sådant är likväl in¬
gen följd af 1823 års Tull-systém, utan en
verkan deraf, att England 1825 nedsatte tul¬
len å vårt jern, och att utlänningen nu behöf-
ver säd, deraf vi tillfälligtvis hafva något öf¬
verflöd. Den samme värde Ledamoten liar äf¬
ven
Den 3o December f. m. 3Sg
ven yttrat, att han icke förstår skillnaden
emellan inre och yttre näringsfrihet. Han
glömmer likväl då, att förhållandet nu hos
oss är, att vi hafva större yttre, än inre,
handelsfrihet. Äfvenledes glömmer den vär¬
de Ledamoten, att vi tänkte lika vid sista
Riksdagen angående Gårdfarihandelns bi¬
behållande. Jag har derföre icke glömt, *
att Herr Tham ifrat för inre handels- och
näringsfrihet; men hvad jag lägger honom
till last är, att han, som i dessa frågor
vid sista Riksdag var en bland de mäst
verkande personer, icke såsom ett nödvän¬
digt vilkor för den yttre handelsfrihetens
införande, yrkade införandet af en full¬
komlig frihet i de inre näringarne. I detta
den värde Ledamotens förfarande råder en
bestämd inconsequence; alldeles som om
man vill lägga takåsen på huset, innan det
till grundval och väggar är färdigt; samt
om af 2:ne fiendtliga Arnmer, den ena för-
bant sig att monoevrera med bakbundna
händer. Herr Tham har vidare åt min
motion velat gifva den anstrykning, som
vore jag en crass theoreticus. Lyckligtvis
bar jag äfven i min motion omnämnt prac-
tikens fördelar.
Den , som vet, hvad technologie är, och
ej vurmar med blotta theoder, den, som
vet, hvilka framsteg denna vettenskap i an-
2a
34o Den 3o December f. ra.
dra länder gjort, och känner de stora för¬
delar näringarne deraf njutit, den påstår
ej, att man kan sägas fara i luften och
drömma, då man vill tillämpa vettenskap
på konst och slöjd. Ytterligare har Herr
Tham sagt, att Frankrikes ock Englands
välmåga ensamt befordras af den yttre
handelsfriheten. Jag tyckte åtminstone, att
ordet ensamt förekom i denna mening;
men för mera säkerhet anhåller jag, att
Herr Tham sjelf ville upplysa, huru hans
ord fallit, och hvad mening han dermed
haft.
Herr Tham: Om jag ej missminner
mig, så har jag, hvilket anteckningarne,
då de hunnit redigeras, äfven torde visa,
cj tält om England och Frankrike på en
gång. Jag har ej heller sagt, att Englands
välmåga ensamt härrört af yttre handelsfri¬
het, likaså litet, som jag tror den hafva något
att tacka Prohibitif-författningarne för; utan
jag tror, att Englands välmåga äfven måste
tillskrifvas ett klokt användande af arne stora
hjelpkällor, som England har och Sverige
aldrig kan få. Jag menar ett uteslutande
herravälde öfver håfven, och rika colonier.
Och jag vill nu tillägga äfven ett tredje
skäl till Englands uppkomst, nemligen un¬
derlägsen närings-industri i andra Länder.
1 den mån andra Länder kunnat täfla med
England i vissa näringsgrenar, har Mini-
stéren der insett, att Prohibitif-författnin-
Den 3o December f. m. 3^1
garne cj borde bibehållas, utan att all täf¬
lan bör vara fri. Har det således ej i det
rika England gått an, att bibehålla Prohi-
bitif-Systémet, huru skall det då gå an
hos oss?
Herr Lefren: Jag vill gå ärligt till
väga och ej snärja min motståndare. Han
liar behagat gifva den tydning åt sina ord,
alt England ej ensamt af yttre handelsfri¬
het haft sin uppkomst, och omtalt de hjelp-
källor, som dertill bidragit. Jag tackar
för medgifvandet. Jag undanber mig, alt
blifva ansedd för den så kallade Handels-
Balancens försvarare. Man har läst derom
nog i Tidningsblad, ända till dess, att sjelf¬
va ämnet blifvit osmakligt. Jag understäl¬
ler Herr Tham sjelf, om ej hans diatrib
om i8a5 års Handels-Balance innefattar en
motsägelse mot hans gjorda motion om silf—
verköp nu år 1828. Det händer så, när
man ej gjort sig reda för saken, innan man
talar derom, samt att man, såsom jag re¬
dan en gång yttrat, vill lägga kroppåsen
på huset, innan grundvalen är färdig. Om
detta anses för en tillvitelse mot Herr
Tham, så har äfven jag af honom fått upp¬
bära något dylikt under denna discussion,
så att det i den vägen kan vara qvitt oss
emellan. Den bevisning, som vill hämtas
af HallRätternes anteckningar för åren 1823
och 1824» måste uteslutas. Herr Tham har
22*
342 Den 3® December f. m.
påstått, att näringarne ej skridit tillbaka
efter Prohibitif-Systémets uppbäfvande; och
jag påstår bestämdt att så skedt. — Svårt
lärer det blifva för hvem som helst af oss
att bevisa sin satts; men jag tror, att min
thes har mera sannolikhet för sig. Ej be¬
visar det någonting, att halfva torgen stå
fulla med vahror; frågan är, om de säljas,
och om de ej få föras från ett torg till ett
annat. För att ej alltför mycket trötta
Ridderskapet och Adeln, förbigår jag en
mängd mindre anmärkningar mot min mo¬
tion, och fäster mig vid hvad som anförts
om jernhandteringen. Hvilken näringsgren
har väl hos oss njutit större beskydd af
privilegier och Prohibitif-författningar, än
Jernbruket? Denna näring har intill den
grad uppväxt på Prohibitif-Lagarnes skar¬
pa, men säkra, grund, att man förbjudit
folk att bygga på skogarne, för att skydda
deras användande till kohlning för Bruken,
och att man från Drottning Christinas tid
har grymheter att i detta afseende berätta-.
Ännu hvilar vår bruksrörelse på Prohibi¬
tif-Systémets grundvahl, — och jag bekla¬
gar Jernbrukens egare, om införsel af ut¬
ländska jernsorter tilläts. Yäl hafva vi nå¬
gra jernsorter, som icke allenast kunna ut¬
hålla concurrence med utländningens, utan
troligen alltid ligga öfver; men en bättre
fabrication af jern på utländska orter, än
hos oss, kan lätt nedsätta värdet på våra säm¬
re jernsorter. Derföre bör man upphjelpa
Den 3o December f. m.
343
det teckniska; så att vårt jern äfven erhål¬
ler den bearbetning, att det till alla delar
kan täfla med det utländska. Herr Tham
bar genomgått alla de nio punkter, hvaraf
min motion består. Några få har han väl
haft den godheten att gilla; men de flesta
har han bestridt, och, förmodligen efter
sin tanka, vederlagt. Jag vill ej vara vid¬
lyftigare, än redan skedt, utan begär blott
slutligen af Herr Tham ett bestämdt yt¬
trande: om han anser inrikes handels- och
näringsfrihet för ett oeftergifligt vilkor för
den utländska handelsfriheten. Om Herr
Tham täcktes bestämt besvara denna frå¬
ga, kunde vi undvika många discussioner
och komma till ett resultat; gillas min satts,
så följer deraf, att vårt nuvarande närings-
systéme är origtigt; ogillas den, så nekar
man i ock med detsamma liufvudgrunden
för det fria Systemet: Fri Täflan.
Herr von Hartmansdorff,, August: Se¬
dan Herr Lefren upptagit de flesta af Herr
Thams anmärkningar emot honom, vill jag
blott fästa mig vid följande:
Herr Thara har slagit på de stora
strängar, som hos oss ljuda starkast, i frå¬
ga om näringarne, nemligen Jernhandte-
ringen och Jordbruket. Men klangen af
den förra tyckes Herr Lefren redan hafva
borttagit, då han erindrat oss om de strän¬
ga förbud,hvarigenom ifrågavarande handt-
344 ®en 3o December f. m.
tering hos oss uppkommit. Dem förötan
hade hon förmodeligen icke uti Riket in¬
dragit de berömda män Herr Tham åbe¬
ropat; och ännu i denna stund lära förbu¬
dens skydd icke kunna umbäras för denna
näring, ehuru betydlig styrka hon vunnit;
ty hvarföre skulle eljest de Herrar Bruks¬
patroner, som ifra mot förbud af stadsman-
na-varors införsel, icke vilja äfven upphäf¬
va förbuden mot införsel af jern.
Likaså förhåller det sig med Jordbru¬
ket. Skyddstull mot grannarnes medtäf¬
lan ligger på spannemål; och bränvins in¬
försel är förbjuden. Herr Tham vill ej
medgifva hus-visitationer efter utländska
till införsel förbjudna varor af stadsmanna-
tillverkning, emedan sådant skulle ingripa
alltför nära på egande-rättens område, och
störa husfreden. Men månne den värde
Ledamoten har satt sig emot dylika visita-
tioner i afseende å bränvins-,tillverkning?
Det synes ej på nu gällande bränvins-för-
ordning, hvilken för det mesto utarbeta¬
des i BevillningsUtskottet i8a3, hvarest
Herr Tham var en verksam ledamot, och
genom hvilken betydliga böter åläggcsden,
som vägrar underkasta sig sådan husvisita¬
tion, från kl. 5 om morgonen tihl g om
aftonen. Hvarföre är husvisitation i den¬
na näring mera tillåtlig, än i andra? —
Jordbrukare och Jerntillverkare borde be¬
tänka detta, och vara nog billiga för alt
Den 3o December f. m.
345
unna deras yngre och svagare hroder, nä¬
ringsidkaren i Städerna, samma skydd, hvar¬
igenom de äldre och starkare redan kom¬
mit sig före, och ännu vidmagthulla sig.
Öfver Herr Thams uppgifter på zilf-
ran vill jag ej fälla något bestämdt omdö¬
me, förr än jag fått tillfälle, att närmare
skärskåda dem; utan blott i allmänhet be¬
svara, hvad jag ögonblickligen kunnat upp¬
fatta. Det väsendteligaste synes vara, att
den värde ledamoten velat styrka varuför-
ädlingens tillväxt sedan sista Riksdag, der¬
igenom att Fabrikörernas antal ökats, ej
mindre än beloppet af deras erlagda skat¬
ter. I förra hänseendet bör likväl utre¬
das, om icke bland Fabrikörernas antal be-
finnes en mängd Snickare, Urmakare, Sa¬
delmakare m. fl. som förut räknats lill
Handtverkare; men som blifvit sina egne
såsom Fabrikörer, för att undslippa de uti
Handtverkerierna erforderliga prof m. m.
När antalet af dessa Handtverkare blifvit
afdragit från de egenteliga Fabrikörernas:
så är det tid, att säga, huruvida återstoden
är talrikare förr än nu. Äfven om så vo¬
re, bevisar det icke näringens tillväxt, om
ej arbetarnes och tillverkningens belopp
tillika vitsorda det; ty då en näring lutar
tillförfall, draga sig de stora Fabrikörerna,
som sysselsatt många arbetare, undan; och
rädda i lid sin Capital-förmögenhet. De¬
ras medhjelpare och arbetare, som icke äga
ZSfi Den 3o December f. m,
någon sådan, eller hafva någon annan ut¬
väg till bergning, än rörelsens fortsättande
i smått, nödgas då uppträda såsom Fabri¬
körer sjelfve, och arbeta för band, eller
med tillhjelp af några få personer. Fa¬
brikörernas antal kan således ökas, fastän
tillverkningen och arbetskraften förmin¬
skas. Likaså förhåller det sig troligen med.
skatten. Få stora Fabrikörer betala utan
tvifvel mindre, än flera små, om än de
förras rörelse vore betydligare, än alla de
smärres tillsammans; ty de i Revillnings-
Förordningen, (hvilken Herr Tham, som
deltagit i hennes utarbetande, bäst bör kän¬
na,) stadgade oryggeliga minirni-afgifter för
Fabrikörer, ehvad deras rörelse svarar der¬
emot eller ej, skola af många små tillsam¬
mans ofelbart utgöra ett betydligare belopp,
än bevillningen af färre stora Fabrikörer,
den vederbörande skola draga i betänkan¬
de, att efter eget omdöme stegra, enär de
skattskyldiges uppgifter någorledes synas
motsvara rätta förhållandet. — Jag har ej
varit Taxeringsman; men befarar, att de Fa¬
brikörer äro få, hvilka betala mera än mi-
nimi-afgiften.
Den värde ledamoten har äfven talat
om skadligheten, att ombyta närings-sy-
stémer, och att vid den ena Riksdagen
förkasta, hvad man under en föregående
antagit. Jag skulle önska, att han erhin-
drat sig dessa grundsatser år 18a3: så ha¬
Den 3o December f. tu.
347
de ej så mångå medborgare behöft att suc¬
ka öfver de förändringar i våra gamla nä-
rings-förhållanden, hvilka han då var så
verksam att genomdrifva.
Men det vore måhända orätt af mig,
att vilja längre uppehålla Ridderskapet och
Adeln med mina anmärkningar, då det
torde vara förgäfves, att simma mot ström¬
men. Jag vill dock hafva mitt samvete
fritt, att ej hafva försummat bestrida åt¬
gärder af så förderflig och genomgripande
art som dessa; och jag liar trott mig de-
stomera böra göra det, som jag ej är närings¬
idkare hvarken i Stad eller på Landet, och
följagteligen icke har någon enskild fördel
alt bevaka. Sker återgången så hastigt nu,
som ifrån de näringsfriheter man beviljade
1719; så torde jag sjelf upplefva den tid,
då mina motståndare få skäl att ångra sig.
I annat fall är det mig en tillfredsställel¬
se, att i Protocollen hafva mitt namn fre-
dadt för efterkommandes förebråelse. Jag
vet väl, att mångenanser dem för kortsyn¬
ta, hvilka befara en dylik återgång; men
det påminner mig berättelsen om en främ¬
ling, som, gående öfver Norrbro, undrade
öfver Stockholmarnes enfaldighet, hvilka
ej anlagt vattenverk i den strida Norrström.
Det dröjde dock icke länge, innan det hlef
oppsjö. Främlingen såg, att verldshafvets
vatten verkligen kunde inströmma i Mäla¬
ren, och han undrade icke mera. — Det
348 Den 3o December f. m.
är för oppsjö i vära näringar, härrörande
af verldshandelns ohämmade tryckning pä
vår inhemska rörelse, som jag rädes.
Herr Lagerhjelmj Pehr: Utan att ingå
i sjelfva liufvudsaken, anhåller jag blott att få
fästa mig vid några anmärkningar af Herr
Tham, dem den siste värde Talarenej be¬
svarat. Herr Tham har yttrat, att kon¬
sten uppkommer, då behofvet påkallar den.
Så tänkte ej den Store Gustaf Adolf, då
han inkallade utländska Masmästare till blås-
ningens upphjelpande. Herr Tham har äf¬
ven påstått, att England ej uppblomstrat
i följd af konst eller vettenskap; men jag
tror, att alla de, som studerat Englands
Näringshistoria, skola med mig intyga, att
der äro konster och vettenskaper så inför-
lifvade med sjelfva näringarne, att de för¬
ra kunna sägas vara lefvande i de sedna¬
re. Vidare har blifvit sagdt, att Prohibi¬
tiv -författningarne grundades 1727, men
Svenska Bergs-författningarne förete långt
äldre prohibitioner; såsom exempel hvarpå
må anföras 1604 års förbud emot utförsel
af osmundsjern. Det gifves en bok, som
kallas Samling af Bergs-författningarne,
och som förtjenar närmare bekantskap, så¬
som varande rik på uppgifter i detta hän¬
seende. Jag ville önska, att man gjorde sig
närmare bekant med den. Betraktar man
sednare tiders händelser, skall man finna
Den 3o December f. m. 349
samma proliibitiva anda, oaktadt tiden sjelf
kallar sig liberal.
För några år sedan väcktes fråga inom
BruksSocieteten om en friare smidesrätt
vid previlegierade härdar, och motionen in¬
nefattade blott, att Bruksägare skulle hö¬
ras öfver förslaget. Sjelfva hörandet af-
slogs medelst votering och stor pluralitet.
Jag frågar, om detta var liberalt, eller om
det icke tillkännagifver prohibitiva åsigter?
— Vår jernhandtering liar utan prohibiti¬
va författningar och consequence i deras
utförande samt liandhafvande icke varit på
sin närvarande ståndpunkt. Men denna an¬
märkning hindrar mig icke från att finna
dem vara i flere afseenden felagtige.
Grefve von Rosen: Jag skulle ej yt¬
terligare upptaga Ridderskapets och Adelns
tid, om icke Herr Lefren ställt på mig den
frågan, huru det står till med husfliten
omkring Götheborg. Det är min pligt att
känna detta förhållande, och således kan
jag med sakkännedom besvara, hvad frågadt
Blifvit, men bör då tillika hafva äran upp¬
lysa, huru husfliten uti bomullsväfnader
uppkommit i trakten af Götheborg. Ända
tills circa 10 eller 12 år sedan Hrr Reis
och Magnusson anlade deras stora Bomulls¬
fabrik, väfde allmogen endast gröfre lärf-
ter samt bomulls- och ylletyger; men när
nämnde Herra.r inköpte den så kallade
3 5o
Den 3o December f. m.
stora Cattunsfabriken, hvilken, genom ac-
tier grundad, kostat stora summor, bå¬
de till anläggning och drift, men alltid
lemnat (oaktadt det existerande Prohibi-
tiv-systémet,) förlust i stället för vinst åt
egarne, hade Reis & Magnusson väl rum
och attirail att trycka Bomullsväfnader,
men ej för väfstolarne, sorn skulle tillver¬
ka Bomullslärftet. De sysselsatte då om¬
kring 800 väfverskor utom hus, hvilka lär¬
de att, efter förbättrad methode, väfva ty¬
ger af åtskillig beskaffenhet. När bygg-
naderne för väfstolarne blifvit färdige, och
ännu vidare förbättringar, till skyndsam-
liets vinnande i väfnaden, antagne, behöf-
de Fabrikanterne ej så många väfverskor.
De, som då afskedades, till belopp af cir¬
ca 3 å 4°o> började arbeta för sig sjelf—
ve, och gåfvo anledning till en förbättrad
liusflit, som alltsedan tilltagit utan af brott,
utom år 1826, då faillissementer hos för-
läggarne för bomullsgarnet gjorde någon
stagnation, hvilken likväl ej var långvarig,
enär ackord med Creditorerne snart satte
vederbörande i stånd att fortfara med si¬
ne förlag. Sedan idkas väfnader, såsom
förut; och jag vädjar till enhvar, som sett
Götheborgs torg Onsdagar och Lördagar,
huruvida fabrioationen aftagit; den enda
skillnaden är, att prisen äro lägre, än förr,
och varan bättre; alltid en följd af Con»
currencen.
Den 3o December f. ra.
Herr Tham: Jag hade ej ämnat att
längre upptaga tiden i detta ämne; men
uppkallad af Herr Lefren att förklara, om
jag anser inrikes handels- och näringsfri¬
het för ett oeftergifligt vilkor vid införan¬
det af utländsk handelsfrihet; her jag att
först få veta, hvilka hand, som äro lagda
på vår inre handel. Jag känner dem ej,
om icke de möjligen finnas uti förpass-
ningsstadgan, hvilken lärer vara under om¬
arbetning. När Protocollet för i dag blir
justeradt, skola H:rne Lefre'n och Lager¬
hjelm säkert finna, att de missförstått mig.
Jag anser den inre näringsfriheten för nöd¬
vändig. Jag yrkade den sista Riksdag, och
beklagar, att Regeringen ännu icke hufvud-
sakeligen pröfvat, hvad Ständerne då der¬
om framställde; men jag skall derföre ej
ett ögonblick upphöra, att yrka all med or¬
dentlig tull förenad handelsfrihet, såsom
säkraste medlet till näringarnes uppkomst.
Man har sagt, att Svenska jerntillverknin-
gen tillgodonjutit Prohibitiv-författningar.
Det må vara; — men aldrig hafva de blif¬
vit använda emot utlänningen.
Utförsel af Tackjern förböds, då det
behöfdes inom Landet; men införsel deraf
har aldrig varit förbuden. Äfvenledes har
det blifvit påstådt, att medborgare suckat
öfver 1833 års Ständers åtgärder att upp¬
häfva Prohibitiv-författningarne. Om så
förhåller sig, hafva ett större antal med¬
352 Den 3o December f. m.
borgare, nemligen alla jordbrukare, förut
suckat öfver dessa författningars tillvaro; och
dessas lättnad och deraf orsakade välsig¬
nelser måtte uppväga de förras föregifna
suckar. Jag lyckönskar Herr von Hart¬
mansdorff att hafva lättat sitt samvete, och
finnér honom hafva återkommit till spådo¬
mar. Han spådde äfven 1823 stora olyc¬
kor derföre, alt Ridderskapet och Adeln af-
slog FinanceComitens förslag till Realisa¬
tion, och det deruti grundade penninge-
prohibitivet; erfarenheten har dock icke
bekräftat dessa spådomar; Ständernas be¬
slut hafva tvertom medfört välgörande följ¬
der; och så hoppas jag utgången äfven skall
blifva med de nu gjorde spådomarne.
Herr Lefren: Herr Tham har gjort skill¬
nad emellan frihet för inrikes handel och
frihet för inrikes näringar, men ej täckts be¬
stämt besvara min fråga. Jag tillåter mig
likväl, att af hvad som sagts draga den slut¬
sats: att Herr Tham icke gnser frihet i in¬
re näringarne och inre handeln vara nära
nödvändiga vilkor för fri utrikes handel.
Om jag sålunda får förstå Herr Thams me¬
ning, hafva vi en utgångspunkt för våra
tvister, och kunna möjligen nalkas något
resultat.
Herr Lagerhjelm: Prohibitiv-Systémet
har af Herr Tham blifvit förklaradt vara
blott ett TullSysténte, eller bestå i Tull¬
Den 3o December f. m. 353
författningar. Om så vöre, torde man dock
erindra sig, att, då fråga var om inrättan¬
det af ett Östersjö-Compagnie, samt, i sam¬
manhang dermed, om upplag af omkring
5o,ooo Sk© Östersjö-Stångjern i Götheborg,
en allmän förskräckelse uppkom. Jag kän¬
ner icke, om Herr Tham delade denna all¬
männa förskräckelse, mendet är också lik¬
giltigt. Nog af: denna händelse tillkänna-
gifver icke samma liberala principer för
Tull-systemet angående jernet, som nu vil¬
ja göra sig gällande angående alla andra
varor.
Herr von Hartmansdorff: Jag kan ej
påminna mig, alt jag vid sista Riksdag tog
någon närmare del i finance-frågorna. Men
om Herr Tham kan bestämt uppgifva något
sådant yttrande af mig, så skall jag besva¬
ra hvad han deremot kan vilja anmärka.
I alla fall tyckes det icke höra hit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Herr Lef-
rens ifrågavarande motion måtte, tillika
med de af åtskillige Ledamöter, rörande
samma ämnen, nu afgifne yttranden, till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken lillkännagaf, att plenum
komme kl. i till 6 i eftermiddag att fort¬
sättas.
Föredrogs ånyo Friherre Cederströms,
Anders, den i5 sisth December e. m. på
hordet lagde Motion, angående understöd
för Gustafsbergs Porcellaines-Fabrique å
.Wermdön.
Herr af Ekenstam, Israels hade in-
lemnat följande, som upplästes:
Friherre Anders Cederström har uti
sin motion om understöd för Gustafsbergs
Postlinsbruk begärt, att det Utskott, som
med motionen tager befattning, skulle in¬
fordra närmare uppgift från Gustafsbergs
delägare, om storleken af det behof, som
borde fyllas. Såsom Ledamot i Directio-
nen öfver Gustafsbergs Fabriker, får jag
äran upplysa, att anläggningen ännu är så
ny, att den icke hunnit öppna sin försälj¬
ningsbod i Stockholm; men att Bolaget,
genom kraftiga bidrag, fogat anstalt om
Fabrikernes hastiga framdrifvande till de¬
ras mål, utan att ens någonsin hafva satt i
fråga några andra biträden, än af sina eg¬
na Interessenter, i förening med sådane
förmoner som Svenska Fabrikerne i all¬
mänhet äro tillerkände. Det har derföre
på det högsta förundrat Bolaget, att för¬
nimma den obetänkta välmening, hvarige¬
nom
Dea 3o December f. m.
355
norn Friherre Cederström, oombeddj begärt
en allmosa för eu Association, som intill
denna stund med kraftfullhet upprätthål¬
lit sin Credit, på egen hand. Utan öfver¬
mod får jag derföre äran försäkra, att hit¬
intills har icke ens hos Bolaget uppstått
den tanka, att besvära Staten med något
anslag, och att ingen anledning är förhan¬
den, att någonsin ett dylikt behof skall
uppkomma. Angående den procedure att
oombedd söka understöd för annan man;
borde den väl ej kunna störa någons Cre¬
dit, enär ingen derföre kan freda sig; men
emellertid innebär en motion, sådan sorn.
denna, ansenliga elementer till obehag, och
torde derjemte böra anses, såsom ett på¬
tagligt missbruk af motions-rätten; hvarfö¬
re jag hos Herr Grefven och LandtMar-
skalken samt Ridderskapet och Adeln vörd¬
samt anhåller, att denna Friherre Anders
Cederströms motion icke må vinna remiss
till något Utskott, utan förfalla, eller af
Motionairen återtagas.
Herr Lefréns Johan Pehr; Detta är
verkligen en serskild casus. Jag tror här
vore skäl, att neka Remiss af motionen. I
någon §. af Riksdagsordningen, jag min¬
nes ej hvilken, heter det: ”uppstår fråga
om och hvart remitteras skall, &c,” Här¬
af följer, att man har rättighet att discu-
tera, huruvida remiss får äga rum, eller
8 H. 23
356 Den 3o December f. m.
ej. I förevarande fråga förefaller det mig
orimligt, att en annan, än Fabriksägaren
sjelf, skall få bestämma, om han önskar
understöd eller ej.
Herr Pr in tzenschj öld, Axel: Om jag ej
minnes orätt, uppstod äfven vid sista Riks¬
dag en fråga af likartad beskaffenhet, nem¬
ligen: att en motion väcktes om under¬
stöd åt enskild mans Enka, som seder¬
mera lät förklara, att hon ej deraf var i
behof; och hvilket, som jag tror, föranled¬
de dertill, att Remiss nekades. Jag skulle
tycka, att så äfven borde förfaras i närva¬
rande fall.
Grefve Hornj Clas Fredrik: Då Herr
Lefren omnämnt en principfråga, men för¬
klarat sig ej ihågkomma den dertill lämp¬
liga Grundlags §, får jag äran upplysa, att
i 49 §• af Riksdagsordningen lyda orden
som följer: ”Uppstår fråga om eller hvart
”remitteras bör, kan denna fråga blott för
”den plenidagen läggas på bordet; men i
”nästa plenum skall beslut ovägerligen
”fattas.”
Herr Lefren: Jag tackar Grefve Horn
för den meddelade upplysningen och, fä¬
stande mig i synnerhet vid slutorden af
den upplästa §:n, att i nästa plenum be¬
slut ovägerligen skall fattas, om Remiss hör
ske eller ej, begär jag vördsammast, att
Den 3o December f. ni.
denna fråga må få hvila på bordet, intill
nästa Plenidag.
Friherre Cederström, Jacob: Utan att
ingå i hufvudsaken, emedan jag om motio¬
nens föremål icke äger den kunskap, att
jag kan afgifva till- eller afstyrkande der¬
af, vill jag blott fästa uppmärksamhet på
56 §. af Riksdagsordningen, som stadgar, att
intet ärende må nedläggas utan Ståndets
uttryckeliga beslut. Sedan en af Directeu-
rerne för den till understöd föreslagne Fa-
briks-inrättning afsagt Bolaget all rättighet
till, eller behof af, understöd, fömodarjag,
att motionairen sjelf afstår från sin fram¬
ställning; men jag tror, att den eljest, så¬
som innefattande understöd till en Fabriks-
inrättning, ej kan förvägras remiss till ve¬
derbörligt Utskott.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken förklarade, att då fråga
uppstått om Friherre Cederströrns, Anders,
motion borde remitteras, eller icke, och
samma fråga blifvit begärd på bordet, kom-
me berörde fråga, att, jemlikt 49 §• Riks¬
dagsordningen, till nästa plenum hvila på
bordet.
i _
Å nyo föredrogs Herr Von Hedenbergs,
Carl August, den i5 dennes e. m. på bor¬
det lagde Motion, angående utarbetandet
23*
358
Den 3o December f. m.
af en ny Boställs-Ordning, samt Militaire
Boställens befriande från allt deltagande i
nya Kyrkors byggande och nya vägars an¬
läggande.
Herr von Hedenberg hade inlemnat
följande, som upplästes:
Efter inhämtade upplysningar, att en
ny Boställsordning redan är utarbetad, af-
står jag från yrkande af ett serskildt Ut¬
skott till detta ändamåls befrämjande, men
anhåller, att hvad den öfriga delen af min
motion rörer, nemligen Boställens befrian¬
de från nya kyrkors byggande vid Socken-
klyfningar och nya vägars anläggande, måt¬
te till Stats- och Ekonomi-Utskotten re¬
mitteras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att, sedan Herr
von Hedenberg nu mera återkallat den del
af dess motion, som angick utarbetandet af
en ny Boställs-Ordning, ansåg Hans Excel¬
lence sig böra hemställa, att endast den
återstående delen af motionen, eller frå¬
gan om Militaire Boställens befriande från
allt deltagande i nya Kyrkors byggande
och nya vägars anläggande, måtte, jemte
Herr von Hedenbergs nu afgifne yttrande,
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskotten remitteras.
Bifölls,
Den 3o December f. m.
359
Föredrogos ånyo och remitterades lill
Stats-Utskottet :
1:0 Friherre Wrangels, Henning, den
i5 dennes e. m. på hordet lagde Motion,
rörande en fordran, som Ministern Lager-
swärd förmenar sig ega hos Svenska Rege¬
ringen.
2:0 Friherre Wrangels, Henning, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
om nödvändigheten af vissa controller vid
leverancer till Kongl. Maj:t och Kronan.
3:o Herr Silfwerhjelms, Carl Adam,
den i5 dennes e. m. på hordet lagde Mo¬
tion, angående ersättning åt ÖfversteLieu-
tenanten Carl de Mottoni för dess indrag-
ne Majors-lön.
4:o Herr Bruncronas, Nils Abraham,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Mo¬
tion om anslag till Orthopediska Institutet,
samt Gratification åt Professor Åkerman.
5:o Herr af Sille'ns, Lars Gabriel, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående de till Skånska Dragon-Regemen¬
tets Befäls aflöning anslagne Fördels- och
Hästhemmans-räntor.
6:0 Herr af Stenbofs, Christian, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
om afskaffande af NummerLotteriet och As-
sistance-Contoiret.
36o Den 3o December f. m.
7:0 Herr von Heynnes, Geor", den
dennes e, in. på bordet lagde Memorial i
anledning af Kongl, Majrts den 23 sisllidne
November e. m. till StatsUtskoltet remittera¬
de Nådiga Proposition, angående hästars
presterande, i stället för manskap af extra
Roteringsskyldige,
8:0 Herr Liljenstolpes, Carl, den i5
dennes e, m, på bordet lagde Motion, an¬
gående anslående af flere löner för Befälet
vid Smålands GrenadierBalaillon m. m.
cpo Grefve Brahes, Magnus, den i5
dennes e, m. på bordet lagde Motion, att
Expectance-Fonden för lönlöse Officerare
mätte erhålla en årlig tillökning af 5ooo
R:dr,
10:0 Grefve Frölichs, David, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion om för¬
höjning i Svenska StatsRådens löner till
8000 R:dr B:co för hvardera, så länge de
äro i activ tjenst,
11:0 Herr Bråkenhjelms, Pehr Rein¬
hold, den t5 dennes e, m. på bordet lag¬
de Motion om försäljning för Statens räk¬
ning af de till Ädelfors nedlagde Guldverk
hörande hemman och lägenheter.
Stats- och Banco-Utskotten:
i:o Herr Rosenblads, Bernhard, den
i5 dennes e, m. på bordet lagde Motion
angående en Lag för Rikets Skuldväsende.
\
Den 3o December f. m. 361
2:0 Herr Rosenblads, Bernhard, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående en Lag för Rikets Myntväsende.
3:o Herr Crusenstolpes, Magnus Jacob,
den i5 dennes e. m. på bordel lagde Motion,
att det nuvarande årliga arfvodet för Ri¬
kets Ständers Fullmägtige i Banken och
RiksgäldsContoiret mätte fördubblas.
Stats- samt Allmänna Besvärs- ocJi
EkonomiUtskotten :
1:0 Herr von Q vantens, Carl, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion, an¬
gående indragning af de nuvarande Com-
missariaterne.
2:0 Friherre Cederströms, Anders, den
j5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
att det så kallade Baggens Stäk måtte på
allmän bekostnad göras segelbart för far¬
tyg från 5 till 12 fot djupgående.
3:o Herr Freydenfeldts, Carl Gustaf,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Mo¬
tion, angående ändring i 20 §. af 1770 års
förklaring å 1^2 års Boställs-Ordning.
BevillningsUtskottet:
1:0 Herr Bruncronas, Nils Abraham,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Mo¬
tion om KronoLotsars befrielse från be¬
villning m. ra.
36a Den 3o December f. m.
3:0 Grefve Spens’s, Carl Guslaf, den
l5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående atskillige föreskrifter, i afseende
å Debetsedlar,
3:o Grefve Spens’s, Carl Gustaf, den
j5 dennes e. m. på bordet lagde Memo¬
rial, angående Atskillige ändringar uti Re-
dactionen af BevillningsFörordningen.
4:o Grefve Spens‘s, Carl Gustaf, den
15 dennes e. m. på bordet lagde Memorial,
angående infordrande af uppgift på Kongl.
KammarRättens anmärkningar emot de sed¬
nare årens BevillningsCommitteers åtgärder.
5:o Friherre Cederslröms, Anders, den
dennes e. m. på bordet lagde Memo¬
rial, angående förslag lill Allmänna Be^
villningen.
BancoUtskottet .*
1:0 Herr Rosenblads, Bernhard, den
|5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
ansäende en Lag för Rikets Ständers Bank.
2:0 Herr af Stenliofs, Christian, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående inrättande af Privata Banker m. m.
3:o Herr Roos’s, Carl Ulric, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion, an¬
gående inrättande af Socken-Bibliotheker.
Den 3o December f. m. 363
Lagutskottet:
1:0 Herr Grönhagens, Gustaf, elen i5
dennes e. ra. på bordet lagde Motion, an¬
gående en ändring uti Instructionen för
Rikets Ständers JustitiasOmbudsuian.
2:0 Herr af Stenbofs, Christian, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
att LagmansTing må bållås 2:ne gånger
hvarje år.
3:o Herr von Qvantens, Carl, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion orri
obehindrad fart i sjöar och floder.
4:o Herr von Heynnes, Georg, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion, angåen¬
de Vittnes-underskrifter under ansökningar
om Förmynderskap, med flera vigliga hand¬
lingar, som kunna röra tredje mans rätt.
5:o Friherre Duwalls, Axel, den i5
dennes e. m. på hordet lagde Motion, an¬
gående vissa ändringar i Författningarne
om utmätning.
6:0 Herr Ribens, Carl Wilhelm, den.
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående förtydligande af 3 §. i 3 Gap.
ConcoursLagen af den i 3 Julii 1818.
i-:o Herr von WalirendorfFs, Martin,
den 15 dennes e. m. på bordet lagde Mo¬
tion, att olofligt tillgrepp af växande skog
mätte anses och bestraffas såsom tjufnad.
364
Den 3o December f. m.
8:0 Herr af Grubbens, Nils "Wilhelm,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Mo¬
tion angående utgifvande på Statens be¬
kostnad af en fortsättning af de så kallade
LagSamlingar.
9:0 Herr Ugglas, Carl Wilhelm, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
om inrättandet af en Jury för bedömman-
det af Bysättningsfrågor.
10:0 Herr von Schinkels, Johan Fre¬
drik, den i5 dennes e. m. på bordet lag¬
de Memorial, angående egande-rätten till
de så kallade Danviks Hospitalshemman.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonorniUtskotten:
Herr von Wahrendorff^, Martin, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
angående granskning af Författningarne, rö¬
rande Laxfisket i Riket.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
1:0 Herr Akrells, Carl, den i5 den¬
nes e. m. på bordet lagde Motion, att Ri¬
kets Ständers vid r8ro års Riksdag fatta¬
de, af Konungen gillade, beslut angående
Tofta Hemman inåtte sättas i verkställighet.
2:0 Grefve Hamiltons, Jacob, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion, an¬
gående förändrad arbetstid för Rikets Hof-
Rätter, Collegier och alla andra EmbetsVerk.
Den 3o December f. rn.
365
3:o Herr Grönhagens, Guslaf, den i5
dennes e. m. på hordet lagde Motion, att
ingen Embels- eller Tjensteman, som på
Kronans Stat åtnjuter årlig lön eller arfvo¬
de till 1200 R:drs belopp, må tillåtas be¬
kläda mer än en enda tjenst.
4:o Herr af Sillebas, Lars Gabriel, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
angående uppbyggande af Torkhus och Soc-
kenMagaziner,
5:o Herr Peressvetoffs Moraths, Carl
Axel, den i5 dennes e. m. på bordet lag¬
de Motion, angående anslag till upphand¬
ling af Spannemål i goda år.
6;o Friherre Cederströms, Anders, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
om en allmän rättighet till fiske uti de
större fjerdarne och yttre skären på Kro¬
nans vatten.
7:0 Friherre Cederströms, Anders, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
att de i Skärgården boende Hemmansega¬
re, som icke hafva lands vägs-communica-
tion med fasta landet, måtle befrias från
Kronoskjuts, och i stället åläggas något an¬
nat motsvarande onus till Kronan.
8:0 Friherre Cederströms, Anders, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
om anläggande af Gästgifvaregårdar å
Wermdön.
366
Den 3o December f. m.
9:0 Friherre Cederströms, Anders, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
om ett nogare bestämmande för Presträt-
tigheternas utgörande af Hemman i Skär¬
gården.
10:0 Herr Flacbs, Carl, den i5 den¬
nes e. m. på bordet lagde Motion, att tå¬
gande trupper måtte, genom vederbörande
Commissariaters försorg, äfven under mar¬
chen lill och ifrån öfningsplatserne förplägas.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan | Lill 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 5o December.
Plenum kl. i till 6 Eftermiddagen.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Jag bade trott, att Herr Lefrens motion
om inre näringsfrihet, inskränkningar i Ut¬
rikes handeln, samt förbättrade Tullbevak-
nings-änstallter, ej skulle förekomma i för¬
middag, och var derföre icke närvarande,
då berörde motion remitterades; men sorn
den kännedom i ämnet jag hunnit förskaf¬
Den 3o December e. m.
367
fa mig i egenskap af Chef för Rikets Tull¬
styrelse torde berättiga mig, och äfven åläg¬
ga mig såsom pligt, att i saken yttra mig,
anhåller jag att få aflemna de skriftliga
anmärkningar jag, efter genomläsandet af
Herr Lefréns motion, uppsatt.
Hvarefter Friherre Åkerhjelm uppläste
följande:
Då den värde Motionärens förslag till
betydlig del omfattar de ämnen, som ut¬
göra föremålet för TullVerkets tillvarelse;
har jag ansett mig deraf vara föranledd,
att i korthet utveckla mina åsigter öfver
förslagets hufvudsakliga innehåll, hvars pa¬
triotiska syftning jag mycket värderar, ehu¬
ru jag i flera delar deraf icke tänker lika
med Motionären, ty alla gå ej samma väg
till samma mål, och alla hinna det ej, om
än, som nu är fallet, allmänt väl varit
deras syftemål.
Uti inledningen till motionen framläg¬
ger författaren en teckning öfver ursprun¬
get till och beståndsdelarne af Cultur, hvil¬
ka sednare han anser vara vettenskap och
konst. Jag tror dock, att menskliga för-
stånds-bildningen har ett tredje stadium
mellan vettenskapsmannens och konstidka-
rens, och detta är den humanistiska, i fle¬
re ämnen allmänligare bildning eller sin-
nescultur, som värderar vettenskap och
konst, såsom civilisationens dyrbarare till¬
363
Den 3o December e. m.
hörigheter, utan att i dem äga någon spe¬
ciel kännedom, men som likväl från an¬
dra ämnen, än dessa, hämtar en högre
grad af hyfsning.
Med förkastande af det inre Prohibi¬
tiv- eller hos oss så kallade Skrå-Systémet,
yttrar den värde Motionären, att de fleste
Europeiske Nationer hafva förr eller sed¬
nare antagit och hyllat detta förbuds Sy¬
stem, så i afseende på inrikes varu-tillverk-
ningen, som i afseende på utrikes handeln,
och han tillägger derjemte, att de Stater,
som iakttagit denna lära, vunnit en utbild¬
ning, som Stater, hvilka saknat slÖjdeid-
kande folkklasser, icke erhållit. Han säger
vidare, att Europas folk stå på öfvergån-
gen från Corporations-Systémet till den
allmänna frihetens, och att Skrå-Systémet,
sedan det uppfyllt sin bestämmelse, att
stödjande fostra och gagna konsten i sin
barndom, bör afskaffas, och ynglingen lem¬
näs frihet att, i öppen täflan med sina in-
ländske fosterbröder, växa till mannakraft,
och först, sedan den är vunnen, utträda på
Verldsbanan till öppen och obegränsad strid.
Under frivilligt medgifvande af det
sinnrika och riktiga i denna uppställning
af händelser och slutsatser, så vidt dessa
sednare hämta sin grund från det histori¬
ska af saken, fruktar jag dock, att om kon¬
sternas yngling ej får täfla med någon an¬
Den 3o December e. m.
36g
nan, än sina egna fosterbröder, stannar
lian i vexten, och upphinner aldrig, eller
åtminstone högst sällan, mannaåldrens kraft.
Menniskotanken, vår verkställande för¬
mågas ledare, har ännu icke, utan biträde
af jemförelser i natur och konst, kunnat upp¬
springa i ett språng till idealens fullkom¬
lighet. Mer eller mindre märkbart, ut¬
veckla sig derföre genom ett slags täflan,
alla menniskoförståndets producter, och ju
friare, ju större denna täflingsbana är, ju
tidigare den heträdes, desto säkrare och
skyndsammare framkommer den specula-
tiva tänkande praktiken till den högre
förädlingen inom hvarje ämne. Och då
vinsten häraf består uti menniskoförstån¬
dets fria och sanna utveckling, är ju den¬
na vinst också den reelaste, som kan er¬
hållas; ty den är icke beroende af financi-
ela Systémers magtägande nycker och om-
hytlighet.
Vi hafva redan, ehuru endast i några
få fabrikater och handtverks-arbeten, i
verklig förtjenst upphunnit de bästa utländ¬
ska af dessa slag, och vi äga åtskillige nä-
ringsalster, som ådagalägga, att deras pro¬
ducenter äfven sträfva till samma mål; men
huru skulle dessa för våra ögon liggande
resultater kunnat uppkomma , om våra in¬
hemska Näringsidkare icke materielt erfa¬
rit den högre skicklighet, till hvilken deras
370 Den 3o December e. m.
utländska fosterbröder långt förut hunnit;
och huru skulle denna erfarenhet kunnat
vinna den allmänna inflytelsen på opinio¬
nen hos afnämare och tillverkare, som
fordrats, för att väcka de förres hilliga
anspråk på något bättre, än det inhemska,
och de sednares ärelystnad och interesse
att fylla dessa anspråk, om icke ett libera¬
lare införsel-system heredt utvägen förden
utländska skicklighetens alster i konster och
slöjder, att äfven i Sverige blifva synlige.
En successif gång från ett qväfvande
Prohibitivsystem lill ett ordningsfullt libe¬
ralt, så i handel som i näringsgrenar, sy¬
nes mig derföre vara det rätta retmedlet,
till väckande af täflan om vinst, genom
täflan i skicklighet; och när man, sorn den
värde Motionären ganska träffande säger,
börjat sin civiliserade samhällsålder med
det förstnämda Systemet, är, efter min tan¬
ka, denna moderata väg till målet, hälso¬
sammare, än en hastig, revolution-lik, öf¬
vergång från ett förhållande till ett annat.
Öfvertygelse!! hinner då åtfölja handlingen,
håde som motif och som gillande, och man
befarar icke då, att, i likhet med hvad
som vanligen efter brådstörtande hvälfnin-
gar inträffar, finna luckor i Systemet att
fylla, och reactiva begär att tillfredsställa.
Uti Motionärens önskan, att alfvarlig
uppmärksamhet må fästas på nödvändighe¬
ten
Den 3o December e. m.
371
ten att bereda tillgång på Theoretico-prak-*
tiska läroanstalter för högre och lägre Nä¬
ringsidkare, instämmer jag helt och hål¬
lit, såsom utgörande ett ytterligare medel
till förädling i konster och slöjder.
Uti tredje puncten föreslår Motionä¬
ren, att utrikes handeln, i hvad som rö¬
rer import af fabrikater, soni inom landet
redan tillverkas, äfvensom af sådana, sorn
vi utan saknad kunna undvara, måtte alf*
Varligen inskränkas.
Första frågan, i anledning af dessä Sat-
ser, synes mig blifva den: Är vår inhem-
ska fabrikatstillverkning i qvantitet svarande
mot inhemska behofvet? Är den i qvalitet
svarande mot våra billiga anspråk? Jag sva¬
rar i förra fallet nej, och i det sednare,
med vissa undanlag — ja»
Utaf de uppgifter, som vi äga att till¬
gå öfver årliga beloppen af våra hufvud-
sakliga fabrikstillverkningar, finner man,
att under det Fabriks-idkarnes bevillning,
så vidt jag tror mig veta, i allmänhet ta¬
gen till Staten ökas, det vill säga, att äf¬
ven deras inkomster undergå samma för¬
månliga förändring, (ty som vi veta, har
ingen ny Bevillningsförordning nied högre
taxationer ägt rum på ett större antal år),
stå dock tillverkningsqvanliteterna vida un¬
der, hvad man med hänsigt till folkmäng-
8 B, H
375 Den 3o December e. m.
den skäligen bör kunna anse svarande mot
årliga beliofvet. Arbeten inom bus och på
landet af enahanda eller motsvarande fa¬
brikater, fylla väl en ej obetydlig del af
bristen, som för inhemska consumtionen
uppkommer; men ganska säkert återstår nå¬
got, som dels genom loflig, dels genom
oloflig, import fylles. Att bereda lättnad
åt den förra , hinder för, och om det vo¬
re tänkbart, totalt upphörande al den sed¬
nare, är Tullförfattningarnes och deras verk¬
ställares pligt och ändamål; och är det för
dessa ändamåls närmaste ernående, som för¬
ändringar och, jag vågartro, med detsam¬
ma förbättringar i Organisationen af grun-
derne för Tullverkets Styrelsepersonal och
författningar, sedan flere år tillbaka, blif¬
vit dels verkställde, dels föreslagne till
pröfning och verkställande. Den andra frå¬
gan, föranledd af Motionärens sednare satts,
att inga fabrikater böra i landet importe¬
ras, hvilka vi utan afsaknad kunna undva¬
ra, synes mig helt naturligen framställa sig
sjelf i de orden: Hvem kan eller äger rätt
att dömma öfver hvad en annan kan und¬
vara? Hämtar man ledning för detta be-
dömmande af det synbara behofvet, torde
man visserligen någon gång, sanningsfullt
nog, kunna bestämma, hvad en annan icke
behöfver och hvad han således kan und¬
vara; betänker man åter, att önskningar
och begär skapa behof, som den fria, äf¬
ven upplysta, viljan tror sig hafva rätt att
Den 3o December e. m.
fylla, när detta behofs fyllande icke in¬
kräktar på andras billiga rätt; så finnes,
efter min tanka, ingen annan grund för
bestämmandet af hvad vi kunna undvara,
än den sjelftagna rättens. Uti förbudet mot
införsel af några få, på afsättningen af vå¬
ra inhemska större och väl tillverkade fa-
brikater möjligtvis ännu menligt verkande,
utländska manufactur-varor, eller, såsom
nya förslaget till Tulltaxan innehåller, uti
en lämplig skyddstull å dessa varor, finnes
väl allt det billiga skydd mot otillbörliga
förluster, som med någon liberalitetsprin-
cip står att förena, och detta skydd blir i
sednare fallet, eller genom skyddstullen,
så mycket kraftigare i sin verkställighet,
som lagarnes utöfning dymedelst förenklas,
och opinionens deltagande då rangerar sig
på lagarnes sida, och icke på lagbrytarens,
emedan dessa lagar till sin grund medgif¬
va en frihet och förbjuda den icke. Er¬
farenheten har också visat, att en upptäckt
Lurendrägare mången gång funnit misskund,
ja till och med ifriga försvarare, hvaremot
det svårligen låter tänka sig, att Tullför-
snillaren blir ansedd såsom annat, än en
oärlig medborgare, den der undansljäl Sta¬
ten dess lagliga tillhörighet.
Att således inskränka den nuvarande
importen af utländska varor, och att, så¬
som Motionären i 4:‘le puncten yrkar, be¬
374 Den 3o December e. m.
fria från all tullafgift de råämnen, som för
inhetnske slöjderne och manufacturerne er¬
fordras, och sorn nu, mot lindriga afgifter
införas, vore, det förra en onödig illibe¬
ralitet mot hvarje inhemsk afnämare af så¬
dana varor, och begge en ej ringa förminsk¬
ning uti de från Tullbevillningen inflytan¬
de Statsinkomster, så nödige i en tid, då
ulgifternes belopp af behofven ökas, och
då både Regering och Representanter sorg¬
fälligt och pligtenlig! undvika all fråga om
de allmänna directa skatternas höjande.
Uti alla civiliserade länder, utgör Tull-
bevillning eller afgifter genom förtullning
en af de större och mäst påräknade Stats-
inkomsterne. Man har funnit, att det gif-
ves intet beskatlningssätt, som, enär det
livilar på riktiga och billiga grunder, lämp¬
ligare och allmännare, fastän indirecte för¬
delar sig på de flesta folkclasserne i Sam¬
hället, än det, som uppbäres genom tull-
afgifter, emedan den Skattgifvande då äger
den utvägen, att, vid föryttringen af den
vara, för hvilken han tullat, bestämma sitt
pris så, att köparen betäcker den erlagde
beskattningen.
I Brödra-Riket utgör Tulluppbörden
den egentligaste bevillningen, enligt 1828
års Tabeller öfver Norrska Tullverket, så
fördelad, att afgifterne på exporten då ut¬
gjorde 2Vdedelar af totalsumman. År 1826
uppgeck denna totalsumma i Norrige till
.2,911,000 R:dr Svenska BaneoSedlar.
Den 3o December c. m.
375
I Sverige har Tiilluppbörden smånin¬
gom ökats, i synnerhet från och med 1824.
Från och med 1814> till och med 1823, ut¬
gjorde minsta Tulluppbörden under alla ser¬
skilda benämningar brutto räknad, 1,701,884
K:dr Banco, och den högsta 2,327,253 R:dr
samma mynt, hvaremot den lägsta under
det sednaste qvinqvenniumutgjordt 1,984,870
R:dr B:co, och den högsta 3,011,228. Me¬
delsumman af Tulluppbörden för de tren-
ne sednaste qvinqvennierne, eller från och
med 1814 till och med innevarande år, vi¬
sar sig så, att under det första, uppgeck
denna rnedelsumma till 1,983,212, under
dtet andra, till 1,909,535, och under det
tredje eller det nu snart tilländalupne,
2,570,615 R:dr B:co. Orsaken till denna
sednare tillökningen ligger i flere omstän¬
digheter. Indragningen af större delen af
LandtTullarne, hvarigenom Uppbörden con-
centrerades på vissa orter, och dymedelst
blef lättare att controllera: Förändringen i
organisationen af Tullverkets Styrelseper¬
sonal från mångtalig till enhet, hvarigenom
göromålen vunnit en större skyndsamhet
och öfverinseendet äfven öfver den lägre
betjeningen, verkat directe och hastigare,
från den administrerande ÖfverStyrelsen på
hvarje underordnad: Tullbetjeningens för¬
bättrade lönevillkor, och slutligen förmån¬
ligare handelstractater, hvaribland den med
NordAmerikanska FriStaterne och den med
Ryssland om Finska importhandeln på Sve¬
376 Den 3o December e. m.
rige och Svenska importhandeln på Finland,
böra i första rummet nämnas såsom allmän¬
na synbara orsaker till den ökade tull-
inlägten, hvartill dessutom flere andra spe-
ciela omständigheter medverkat.
Att gynna exporten af inrikes Manu-
factur- och Slöjd produeter, såsom den vär¬
de Motionären yrkar, är visserligen en gan¬
ska riklig satts; men dervid får jag likväl
äran upplysa, att export-tullen å slike pro¬
dueter är så låg, att utförsel af sådane va¬
ror skulle, efter min tanka, i detta afse¬
ende med fördel kunna göras. Jag fruktar
dock, att inhemska beliofvet, ännu öfver-
sliger hvad vi med egne tillverkningar
inom större delen af dessa slags arbeten
kunna fylla, och att den mängd dylika al¬
ster, som i andra länder med stor skick¬
lighet förfärdigas och till lindriga priser
försäljas, ännu lägga hinder i vägen för nå¬
gon activare utförsel af våra Manufactur-
varor, äfven om den med serskilda förde¬
lar kunde uppmuntras. Hinna vi så långt,
att vi få öfverskott af inhemska Slöjd- och
Manufaclur-tillverkningar, sedan inhemska
behofvet deraf blifvit fyllt, att de i allo
kunna mäta sig i värde och duglighet med
de bästa utländska, och att de kunna af-
yttras till samma eller lindrigare priser än
dessa; så erfordras inga konstlade eller ser¬
skilda biträden för våra manufacturproduc-
lers exporterande, ty då uppkommer detta
Den 3o December e. m.
förhållande af sig sjelf: bästa anledningen
till de flesta nyttiga företag i merkantil
väg. Att sträcka Stapelstads-rältighet, om
äfven endast för exporten, till alla våra
Städer, såsom den värde Motionären före¬
slår, tror jag icke i något hänseende upp¬
fyller det dermed åsyftade ändamålet.
Villkoren för en Stapelstads möjliga
florerande äro, som mig synes, i första
rummet, att dess läge är beqvämt och lämp¬
ligt för bytes- och transitohandel med ut¬
länningen, och sedan, att dess innevånare
äro industriösa, speculativa och i tillfälle
att disponera större capitaler. Med denna
åsigt af saken, låter det icke tänka sig, att
man af våra obetydliga, inuti Landet lig¬
gande folk- och penninge-falliga, små-Städer,
skulle kunna göra ändamålsenliga Stapel-
Städer. Jönköping har en längre tid ägt
StapelStads rätt; och ehuru denna Stad i
flere hänseenden icke är obetydlig, vågar
jag dock tryggt säga, att Staden af denna
titel icke dragit den minsta fördel. Söder¬
telje och Carlstad, af hvilka den förra fått,
och den sednare begärt, enahanda rättighet,
komma sannolikt, måhända med mera skäl,
än den förra, att framte enahanda förhål¬
lande. Skulle emellertid motsatsen inträf¬
fa, fruktar jag med skäl, att detta skedde,
på Stockholms och Götheborgs bekostnad,
och i slikt fall kan jag väl inse skadan,
men ej nyttan af resultatet. Uti Sverige,
378 Den 3o December e. ni.
sådant det nu är, med litet antal innevå¬
nare och ingen allmännare rikedom, är det
bättre och för landsbyggden gagneligare,
att hafva ett mindre antal Städer med myc¬
ken rörelse och förmögenhet, än att äga
en mängd, der Innevånarpe hufvudsakligen
existera genom landtbruk, och icke genom
handel och Industrie. Utaf de millio¬
ner och deröfver till Staten ingående årli¬
ga Tullmedel, fournera Slockholm och Gö¬
theborg vanligen omkring 2 millioner; och
Gefle Stad har de sednare åren lemnat i
årlig tull-inkomst närmare fyra gånger me¬
ra, än hela Norra TullDistrictet, cl. v. s,
fyra gånger mera, än 7 vid hafskusten lig¬
gande, så kallade Stapelstäder. Så länge
Sveriges folkmängd, med en eller annan
million menniskor, icke är tillökt, så länge
förblifva gränsorna för dess handelsrörelse
inskränkta, emedan varu-afsättningen vida
»nera måste grunda sig på inre behofvet,
än på transito-handel, för hvilken landets
läge i allmänhet är föga gynnande. Och
om äfven våra mindre Städer erbÖllo Sta-
pelstads-rätt för export, med hvad skulle
de uppköpa landets producter för att ut¬
skeppa dem, när de icke ägde varor till
utbyte eller capilaler? Jag tror derföre,
att vi böra draga åt oss den materiela ri¬
kedomen, i successif ordning, genom con-
juncturers, naturligen gynnsamma, biträ¬
den, d. v. s. starkare, i samma mohn vi få
en större dragningskraft, och emellertid
Den 3o December e. m.
^79
kraftigt arbeta på att förskaffa oss en all¬
männare moralisk och andlig förmögenhet,
som kan emottaga vården om den först-
nämde, när den en gång hunnit bosätta sig
i vårt icke rikt lottade, men derföre icke
mindre älskade, fosterland.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet,
Föredrogs ånyo Grefve Bjelkes, Axel,
d. i5 dennes e, m. anmäldte, och den 17
derpåföljde f. m. på bordet lagde, Motion,
att RiddarhusSalen raåLte få begagnas till
Concerters uppförande.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob; Redan i början af denna
Riksdag hade jag ämnat framkomma med
samma hemställan, som innefattas uti Grefve
Bjelkes Motion; men då jag sett Ridderska-
pets och Adelns tid vara upptagen af vig-
tigare angelägenheter, har jag hittills ej ve¬
lat borttaga någon del deraf, helst ingen
prescription är satt 1 motionstiden för de
mål, som enskilt röra Riddarhuset och dess
angelägenheter. Jag instämmer så myc¬
ket häldre i den väckte Motionen, som
RiddarhusDirectionens Ledamöter redan in¬
sett billigheten deraf, och utröndt är, att
RiddarhusSalen ej skadas af ätt Concerter
der hållas,, tyled all erkänsla för den god-
38o
Den 3o December e. m.
liet, som visats ett Barmhertighetsverk, i
hvars styrelse jag har äran deltaga, då från
det allmänna förbudet mot Concerters gif¬
vande här, Ridderskapet och Adeln un¬
dantagit den vanliga LångfredagsConeerten,
hvars behållning är anslagen till en Välgö¬
renhetsinrättning, har RiddarhusDirectionen
dock icke vågat bifalla de flere ansöknin¬
gar om Salens begagnande i nämnde ända¬
mål, som under tiden ofta blifvit gjorda,
utan afvagtar derom Ridderskapets och
Adelns eget förordnande. Då, efter Musik¬
älskares omdöme, detta rum är det bästa,
kanske det enda för musik tjenliga, som
finnes i Hufvudsladen, och det ej skadas
af att dertill begagnas, hoppas jag, att Rid¬
derskapet och Adeln, som alltid föregått
de öfrige Stånden i stora och ädla hand¬
lingar, äfven nu visar en dem värdig ef-
tergifvenhet för de vackra konsterne. Om
en afgift af 5o å 60 R:dr faststäldes för
hvarje gång Salen begagnades till Concer¬
ters hållande, skulle det troligen vara ett
tillräckligt correctiv emot, att den ej för
ofta anlitades, en billig ersättning för Lo-
calens öfverlåtande till ett vackert ändamål,
och äfven en ny opåräknad inkomst för
Riddarhusets Cassa.
Friherre Klingspor Fredrik Philip „
anförde skriftligen:
Under tacksammaste minne af det för
mig smickrande och dyrbara sätt, hvarpå
Den 3o December e. m.
381
Ridderskapet och Adeln täcktes vid 1818
års Riksdag yttra sitt välbehag öfver mina
åtgärder vid Riddarhusets år 1816 verkstäl-
da stora reparation, har jag till följe af så
väl böjelse som pligt under den sedermera
förflutna tiden, i hvad på mig ankommit,
sorgfälligt sökt befrämja allt livad till Rid¬
darhusets vård och framtida bevarande kun¬
nat erfordras.
Ur denna synpunkt tillstyrkte jag vid
nyssnämnde Riksdag, alt RiddarhusSalen
icke måtte begagnas till annat, än Ridder-
skapets och Adelns sammanträden, och så¬
ledes icke vidare till Concerters uppföran¬
de derstädes. Ridderskapet och Adeln be¬
hagade vid samma Riksdag bifalla detta
förslag, likväl med det undantag, att Fri-
murareBarnhusDirectionen erhöll tillåtelse
att å Långfredagen hvarje år låta uppföra
en Concert i RiddarhusSalen; så mycket
billigare, som firandet af en så helig åmin¬
nelsefest, med dervid afpassad Musik, ej tor¬
de kunna vägras ett samfund med religieusa
tänkesätt. I anledning deraf hafva äfven
sedermera de vanliga Långfredags-Concer-
terna, allLid af stort Musikaliskt värde, här¬
städes ägt rum; och som en ställning för
Orchestern nödvändigt hvarje år i och för
denna Concert uppföres, så kunde visser¬
ligen denna ställning, en gång uppförd,
sedermera under loppet af hvarje vinter
qvarstå, samt begagnas vid andra Concer-
382
Den 3o December e. m.
ler, i händelse sådane blefvo af Ridderska-
pet och Adeln tillåtne.
Då nu fråga om tillstånd blifvit väckt,
får jag för min del förklara, det jag under
erkännande af Localens synnerliga lämplig¬
het för Musiks uppförande framför all an¬
nan local inom Hufvudstaden, öfverlemnar
frågan till Ridderskapets och Adelns eget
upplysta godtfinnande; men jag bör dock *
för min del tillägga, att i händelse Rid-
derskapet och Adeln skulle finna för godt
att bifalla Herr Grefve Bjelkes Motion i
delta ämne, samt Hans Excellence Herr
Grefve De la Gardies nyss gjorda framställ¬
ning, anser jag mig dervid böra göra det
vördsamma förbehåll, att icke Sallongen
må upplåtas till andre, än större Concerter
med fullstämmig Orchestre, samt för erkän¬
da talanger, och ej till kringvandrande char¬
lataner och äfventyrare med foglaläten eller
dylikt slammer; då förmodeligen bedöman¬
det af sökandes behörighet till bifall, för
hvarje tillfälle, torde få tillkomma Riddar-
husDirectionen, under ansvar.
Hvad afgiften angår; så enär hyran för
stora BeursSalen för hvarje gång erlägges
med 5o å 100 R:dr B:co, tyckes mig, att 4o
å 5o R:dr samma mynt, för denna Sal, är
billigt alt fastställa. Jag anhåller ödmju¬
keligen, att detta anförande må få åtfölja
Remissen till Utskottet.
Den 3o December e. in.
383
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Då jag tog mig friheten understödja
Motionen, och föreslå 5o a 60 R:drs afgift
för Salens begagnande, kände jag ej, hvad
Friherre Klingspor nu anfört, att 100 R:dr
betalas för BörsSalens upplåtande till Con-
certer; och jag har visserligen, om så är,
ej något emot, att äfven denna summa sti¬
puleras för vår Sals upplåtande lill ifråga¬
varande ändamål.
Herr von HartmansdorffAugust: I
händelse RiddarhusSalen är det tjenligaste
Musikrummet i HufvudStaden, och för Börs-
Salens begagnande betalas 100 R:dr, ser jag
ej något skäl, hvarföre mindre skulle beta¬
las för RiddarhusSalen, alldenstund alla
Bänkarne här äro öfverdragne med kläde,
hvilket ej är händelsen på BörsSalen, och
emedan detta kläde nötes och skadas sär¬
deles på de bänkar, som omgifva skranket
kring LandtMarskalksbordet, hvaröfver Or-
chesterställningen uppföres.
Friherre Åkerhjelm_, Gustaf Fredrik:
Jag instämmer fullkomligt mea Herr von
Hartmansdorff, hälst BörsSalen hvarken läm¬
nar så stort utrymme, eller är så godt mu¬
sikrum, som RiddarhusSalen; och jag tror
derföre, att minst lika stor hyra bör beta¬
las fördel; sednare, som för del förstnämn¬
de rummet.
384 Ben 3o December e. m.
Friherre Boije, Fredrik: Jag vill blott
hafva äran upplysa, att för BörsSalen en¬
dast betalts 25 R:dr; och att priset nu ny¬
ligen Ökats till 33 R:dr 16 sk. B:co, men
att kostnaden för Concertgifvaren ändå för-
liöjes derigenom, att han sjelf måste betala
för Orchesterns uppsättande, slolarnes och
bänkarnes flyttande, samt en hop andra
utgifter, som äro ganska betydlige,
Herr von Hartmansdorff: Ehuru den
befattning jag, i egenskap af Riddarhus-
Kamererare, haft med RiddarhusSalen , blott
är fåårig, har jag dock erfarit, att färgen på
åtskilliga vapenplåtar skadas af den starka
värman, som vid Concerter äger rum, så
att de hvittna, och behöfva ommålas efter
de flesta sådane tillfällen. Denna kostnad
torde ock böra åläggas Concertgifvaren att
serskildt ersätta, då Salen begagnas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken föreslog, att såväl Grefve
Bjelkes ifrågavarande Motion, som de af åt¬
skilige Ledamöter, rörande samma ämne,
nu afgifne yttranden, måtte till Riddarhus-
Utskottet remitteras.
Bifölls,
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Då man genom föregående
Motion sökt bereda en inkomst för Riddar-
liusCassan, vågar jag hoppas Ridderskapet
Den 3o December e. m.
385
och Adelö ursägtar, det jag föreslår en ut¬
gift af samma Gassa. Jag har med leds¬
nad sett, att den utanföre vår Sal stående
Hedersvakt sliter mycket ond t under våra
långvariga Plena. Den medför en ökad
tjenstgöring för Garnizonen och en ökad
kostnad för CompagnieCheferne. Jag före¬
slår derföre, att för hvarje Plenum må er¬
läggas en gratification af 3a sk. till Under-
Officeraren och 8 sk. allt Banco, till hvar¬
je af Manskapet. Jag finner så mycket me¬
ra skäl härtill, sorn den så kallade Opera¬
vakten alltid har serskilt betalning af Kgl.
Majit för vaktgörning vid Operahuset, då
likvisst den med mera skäl kunde fordras
utan serskild ersättning.
Grefve Horn _, Claes Fredrik: Jag
instämmer fullkomligt med Hans Excel-
lence Herr Grefve De la Gardie, att den
utanföre RiddarhusSalen under Plena po¬
sterade Yakt sliter mycket ondt; men till
detta ondas afhjelpande anser jag vida tjen-
ligare, än någon betalning, alt Vakten belt
och hållet afskaffas; ty hvarken såsom He¬
dersvakt, och ännu mindre såsom Ordnings¬
vakt, måtte den vara för oss behöflig;
hälst jag alltid ansett det opassande, alt
Ridderskapet och Adeln behöfde legitime¬
ra sig för en Underofficerare. Det är för
att fästa RiddarhusUtskottets uppmärksam¬
het på hvad jag nu anfört, som detta mitt
yttrande torde få åtfölja Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardies Motion.
386
Den 3o December e. ro.
Herr Tham, Wollrath: Huruvida He¬
ders-eller Ordningsvakt behöfves vid Rid-
derskapets och Adelns sammankomster, der¬
om vill jag ej nu yttra mig; men under
förutsättande, att den bibehålies, tillstyr¬
ker jag bifall å motionen.
Friherre Klingspor s Fredrik Philipi
Den utanför KiddarhusSalen befintlige Vakt
innefattar en från uråldriga tider vanlig och
högtidlig Utmärkelse, hvilken icke synés
böra afskaffas. I annat fall, och om den¬
na Vakt borttages, kan fråga derefter äf¬
ven uppstå, om indragning af de båda Po-
sterne utanför sjelfva Riddarhuset. För
min del anser jag så väl Vakten utanför
RiddarhusSalen som Posterne utanför Rid¬
darhuset böra bibehållas.
Hans Excellence Herr Grefve De IcL
Gardie: Det har så mycket mindre kunnat
falla mig in, att RiddarhusVakten är öf¬
verflödig, som den i alla tider varit, och
i RiddarbusÖrdniugen är föreskrifvit, att
hvarje Ledamot skall uppvisa sin Pollet för
Vakthafvande UnderOfliceraren. Enär så¬
ledes Vakten skall finnas, önskar jag, att
den äfven måtte få någon gratification för
sitt besvär, och finner det vara under vår
värdighet, att begagna den för intet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Hans Ex¬
cel-
Ben 3o December e. m.
387
cellence Herr Grefve De la Gardies väckte
Motion, att den under Ridderskapets och
Adelns Plena utanför RiddarhusSalen befint¬
lige Vakt måtte af RiddarhusCassan för
hvarje Plenum erhålla någon lämplig ve¬
dergällning, kunde, jemte de af Grefve Horn,
Friherre Klingspor och Herr Tham, i an¬
ledning deraf afgifne yttranden, till Rid-
darhusUtskottet remitteras.
Bifölls.
Föredrogs till remitterande Herr von
Hartmansdorffs, August, den i5 dennes e.
m. på bordet lagde Motion, att Ridderska¬
pets och Adelns vid sista Riksdag fattade
beslut, om tvänne så kallade NäringsStipen-
diers anslående åt Adelige ynglingar, måtte
upphäfvas.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Bernholdt
Den ringa del jag tog uti Riksdagsärender-
ne 1823 lemnade mig uti fullkomlig okun¬
nighet om tillvaron af det beslut, hvars
upphäfvande utgör föremålet för Herr von
Hartmansdorff^ motion; nemligen att 3:ne
RiddarhusStipendier skulle anslås, att till¬
delas sådana Adeliga ynglingar, som åstun¬
da förvärfva sig vetenskaplig underbygg¬
nad till näringnrnes fullkomligare bedrif¬
vande. Jag känner således alldeles icke,
hvilken genom motion ett sådant beslut för-
anledt; men med all aktning för andras
8 H, 35
\
388 Den 3o December e. ra.
öfvertygelse måste jag högtidligen förklara,
att jag anser upphäfvande af detta Ridder-
skapets och Adelns beslut såsom en väl¬
gerning emot Ståndets egna medlemmar,
som veta hvad det vill säga, att underhål¬
la söner vid Universiteterna: som en väl¬
gerning mot dessa Ståndets söner, hvilka
nästan ensamme, under tryckande behof
och yttre omständigheters tvång, kämpa
för Ridderskapets och Adelns rättighet, att
här heta och vara Rikets första Stånd, en
rättighet, som nu mera ej blott beror på
svärdet, utan hufvudsakligen pä en verklig
öfverlägsenhet uti vetenskaplig kultur och
intellectuel förmåga.
Presten, Borgaren och Bonden för¬
värfva sig redan under sina yrken en er¬
farenhet, som kommer dem väl till hands
vid Riksdagarne; ehuru man ofta klagar
öfver det ensidiga uti åsigter och behand¬
ling, som uppkommer genom sådana parti-
culariserade intressens inblandande uti Lag-
stiftningsmål. Meningen med Svenska Rid¬
darhuset måtte vara, att inbringa uti Lag¬
stiftningens organer äfven å folkets sida
ett sammanhållande och det hela omfattan¬
de element, som toge friheten och foster¬
landet i skydd mot dessa allt för mycket
particulariserade intressen. Der lärer såle¬
des en ägta humanistisk, vetenskaplig kul¬
tur vara på sitt rätta ställe för att uträtta
det högsta den någonsin kan till mensk-
Den 3o Decemlier e. m. 38cj
lighetens bästa. Jern förer man nu ett så¬
dant ändamål förRiddarhusStipendierna med
det, att på en onaturlig väg tillskapa nå¬
gra näringsidkare af frälsestånd; så lärer
man ej undgå, att finna Herr von Hartmans-
dorffs motion böra vinna Ridderskapets och
Adelns bifall; hvarvid jag för min del
skulle vilja såsom tillägg föreslå, det Stån¬
det genom ett formligt beslut offentligen
decreterade, att Adeliga CadettScholaefon-
dens medel hvarken lru eller framdeles bö¬
ra användas till Stipendier, som afse något
annat bi-ändamål, än Adeliga Ynglingars
förkofran i allmänhet uti vetenskaplig bild-
niug.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord propo¬
sition, fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att remittera Herr von Hartmansdorffs
ifrågavarande Motion, jemte Herr Bråken-
hjelms i anledning deraf afgifne yttrande
till RiddarhusUtskottet.
Föredrogs ånyo Herr von Yegesachs,
Ernst, den i5 dennes e. m. på bordet häg¬
de Motion, att PostÅngfartygen emellan
Sverige och Pommern måtte hädanefter gå
emellan Ystad oell Stralsund; jemte Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt*,
Gustafj i anledning deraf, sistnämde dag
afgifne yttrande.
a5*
3go Den 3o December e. ro.
Herr af Lundblad, Johan Fredrih t
Då fråga här blifvit väckt om Ångbåtarnes
åter förläggande från Greifswald till Stral¬
sund, så anser jag för min pligt att upp¬
gifva de grunder, hvilka föranledt flyttnin¬
gen till den förstnämde Staden. De skola
upplysa, att förläggningen skett med fog,
och att allt klander deremot hvarken är
grundadt på de under tidernas lopp förän¬
drade localförhållanden, icke heller på den
af en postinrättnings natur. Ar 1821 afslu-
tades en Convention emellan Preussen och
Sverige, till följe hvaraf communicationer»
emellan begge Rikena skulle befordras med
Ångbåtar. Ändamålet dermed var i synner¬
het att leda brefvexlingen öfver Ystad från
andra vägar, hvarpå dess befordring var
kännbart kostsam för Staten. Under fren¬
ne år hade Ångbåtarne varit förlagde i Stral¬
sund. Brefvexlingen, som i början var be¬
tydlig, aftog småningom, så att mot slutet
af år 1826 förminskningen var märkligen
synbar. Orsaken dertill var, att det.trån¬
ga farvatten, som skiljer Rugen från Pom¬
merska vallen, under tidernes längd förän¬
drat sig, så att, vid infallande lägre valten,
Ångbåtarne, än längre, än kortare tid, der
uppehöllos i sin gång. Posterne uteblefvo
såsom följd häraf, och KÖpmanscorpsen,
hvilken bär hela bördan af utrikes brefvex¬
lingen, ville ej mera hafva sine bref öfver
denna osäkra väg. Preussen föreslog nu en
förändring af Ångbåtarnes station, och som
Den 3o December e. m.
Sverige genom formlig Convention antog,
sedan en skicklig Sjöofficer, som i flere år
befarit dessa farvatten, på det högsta till¬
styrkt den. Resultatet har äfven visat, att
hvad tillgjordt blifvit, ej skett af förhastan¬
de. Brefvexlingen framkommer sk yndsam-
roare och säkrare, än någonsin tillförene.
Köpmännerne föredraga denna väg fram¬
för alla andra, och en öfver alla förhopp¬
ningar ökad correspondence betäcker de
utgifter, som göras för denna inrättning,
och skola snart gifva öfverskott åt Post-
Cassan. Denna befordringsväg är den bä¬
sta för Sverige genom Preussiska Postver¬
kets fullkomliga Organisation, då brefven ge¬
nom detta Rike gå fortare än på all annan väg.
Vi äga den på n dygnet ifrån Paris, 5:te
ifrån Berlin, 6:te från Hamburg, egde från
Wien. Förlusten för Stralsund är känbar,
det är onekligt; men hvad angår det Sve¬
rige? Det har blott att se på sine Statsin¬
rättningars fortkomst, och då erfarenheten
visat, att en bestämd postgång ej från den¬
na stad kunde vinnas, var intet naturligare,
än att man var betänkt på en förläggning
deraf. Förhastad är Herr von Vegesachs
yttrade öfvertygelse, att Preussiska Rege¬
ringen, i händelse den Svenska ville före¬
slå en återflyttning, deri ingick. Då Mo¬
tionären sjelf under sistliden sommar varit
i Greifswald, borde han väl vid de- och
embarquering sett den byggnad och de
verkstäder, som GeneralPostveikel der an¬
\
3gi
Den 3o December e. nj.
lagt för Ångbätarnes behof. Allt visav full¬
komligt, att flyttningen skett på fullt alf¬
var. I öfrigt hade Preussiska Ångbåten i
November månad, ägande en af de utrnärk-
taste Preussiske PostEmbelsmännenHerrGe-
lieimeRådet Schmucbert om bord, gjort en
segling i Bahrböfts trånga valten, der Ång¬
båten stött på grund och 36 timmar blif¬
vit i sin segling uppehållen. Detta är ett
bevis, huru otjenligt det farvatnet är för en
regelmässig Postgång.
Herr von Vegesach ^ Ernst: Om jag
förut fått utveckla skälen för min motion,
hade de flesta af Herr af Lundblads an¬
märkningar varit på förhand vederlagda.
Jag anhåller derföre att nu skriftligen få
göra det,
Hvarefter Herr von Vegesach uppläste
Då jag vid min Motion om Ångpost-
Fartygens emellan Ystad och Pommern för¬
ändrade gång, förbehöll mig, att vid Re¬
missen vidare utveckla skälen för mitt för¬
slag, går jag nu att, så kort som möjligt,
framlägga dem. Till denna Molion har jag
blifvit föranlåten i följd af en resa, hvil¬
ken jag gjorde förliden sommar till Pom¬
mern på ett af de ifrågavarande Post-Ång-
fartygen, och som ingifvit mig den öfver-
tygelsen, att inkomsten för denna Postinrätt¬
ning i Passagerare-afgiften betydligen för-*
Oen 3o December e. m.
minskats och ännu ytterligare skall förmin¬
skas genom dessa Ångfartygs förändrade
gång och deraf följande stora obeqvämlig¬
het för Passagerarne, hvarigenom deras an¬
tal snart sagdt årligen aftager, då nästan
alla, som resa ifrån och till Sverige, hel¬
dre taga vägen öfver Köpenhamn och Lu¬
beck på Danska Ångfartyget, ehuru denna
sjöfart är ojemförligt dyrare, men vida be-
qvämare.
Oaktadt det bättre priset i Passagera-
re-afgiften emellan Sverige och Pommern,
tror jag likväl den personliga afgiften på
förutnämde Post-Ång-Fartyg borde kunna
nedsättas t. ex. ifrån 8 R:dr Pom. Cour.,
som den nu är, till kanske 6 R:dr samma
mynt, som är något mera, än då PostJag-
terne begagnades. I fall denna nedsättning
skedde, och Postgången förändrades på Stral¬
sund, vore det säkerligen att vänta, det de
fleste resande, som erna sig till och ifrån
Sverige, togo vägen öfver Ystad, såsom då
mera både beqvämare och mindre depensif,
än resan öfver Köpenhamn och Lubeck; hvar¬
af följden således blefve en större inkomst
för PostCassan, som jag nu tror icke utan
förlust bedrifver Postgången på Greifswald
eller rättare sagdt på Byn Wyk, belägen
ungefär £ Svensk mil ifrån Staden, och
hvarest är landningsstället för Ångfartygen.
Anländ dit såsom Passagerare och, efter
alt ifrån Fartygets Slup hafva uppklättrat
394
Den 3o December e. m.
på ett gement Pålverk, ty Brygga kan det
icke kallas, befinner man sig under bar
himmel, i saknad af något ställe för en af
sjösjuka besvärad Passagerare, att ingå och
taga någon hvila eller njuta någon förfrisk¬
ning, under det man länge nog väntar den
ifrån Staden ned-reqvirerade Postvagnen,
som emot en ganska dryg afgift upphäm¬
tar Passagerarne till Greifswald på en så
högst dålig väg, att man icke vet, om man
såsom evacuationsmedel bör gifva företrä¬
de åt slingringen af Fartyget eller Holl-
steinarn. Samma förhållande i omvänd ord¬
ning och nästan svårare äger rum vid af-
resan ifrån Greifswald till Sverige. Vida
angenämare för en Passagerare blifver der¬
emot både embarqueringen och debarque-
ringen vid Strålsunds Brygga, till hvilken
Fartygen helt tätt anlöpa, och hvarifrån
man endast har några steg till Staden och
sitt Qvarter, utan något besvär eller ytter-*
ligare kostnad. Det torde dessutom vara
gifvet, att en communication med en stör¬
re Stad skall medföra större concurrence,
än med en mindre,
Man har föregifvit, att ofta inträffan¬
de lågt vatten vid inloppet till Stralsund
vore den orsak, hvarföre Postfarten borde
förändras. Många med mig dela icke den
öfvertygelsen. Denna vattuminskning in¬
träffar så, sällan, att säkerligen lika ofta,
om icke oftare, Ångfartygen nu för storm
Den 3o December e. m.
395
blifva nödsakade taga vägen förbi Stral¬
sund till Greifswald, än de för lSgt vatten
blefvo tvungne taga vägen kring Rugen.
Jag torde böra nämna, att, vid min öfver¬
resa till Pommern, voro vi för elakt väder
4o timmar på vägen emellan Ystad och
Greifswald, i stället att vi efter 24 tim¬
mars segling hade kunnat vara i Stralsund,
om vi der fått inlöpa. Säd ane läll hafva
flere gångor inträffat. Under den tid af
2:ne månader jag vistades i Pommern, må¬
ste Ångfartygen två eller tre gångor pas¬
sera lätt förbi Stralsund till Greifswald.
Den mera skyndsamhet med Posten, sorn.
genom denna förändrade postgång skulle
hafva vunnits, kan jag icke heller inse; ty
det måtte väl medgifvas, att man ifrån
Stralsund lärer kunna expediera Posten for¬
tare, än ifrån Greifswald, hälst det bör åt¬
gå mindre tid att upphämta brefväskan
ifrån Strålsunds brygga till Posthuset, än
ifrån Wyks by till Greifswalds Stad. Den
längre landväg af 4 Tyska mil, som är
emellan båda dessa Städer torde lätt kun¬
na tillrygga läggas på den längre tid, som
åtgår för så väl sjöresan till sistnämde stäl¬
le, som för Postens expedierande derifrån.
Slutligen torde böra nämnas, det Greifs¬
walds innevånare lära vara ganska nöjde
att slippa denna nya Postcominunication,
emedan, om den skall fortfara, Staden blef-
ve nödsakad till en dyr brobyggnad vid
3g6 Den 3o December e. m.
Wyk, i kostnad vida öfverstigande den
obetydliga vinst de fått erfara genom den¬
na nya Postfart.
Härefter tilläde Herr von Vegesach
mundtligen:
Till svar på hvad Herr af Lundblad
nu yttrat, anhåller jag att ytterligare få til¬
lägga några ord. Herr af Lundblad har
sagt, att Preussiska Regeringen först fram¬
ställde den önskan, att Postfarten skulle
flyttas från Stralsund till Greifswald; men
jag tror, att en sådan framställning, om ock
indirect, först gjordes af Svenska Regerin¬
gen. Att Preussiska Regeringen icke skul¬
le vilja, att Poststationen återflyttades till
Stralsund, betviflar jag så mycket mera,
som den anslagit en betydlig summa åt
uppmuddringen af Strålsunds farvatten. Och
Preussiska Regeringen plägar icke anslå sto¬
ra summor, utan motsvarande fördelar. An¬
gående byggnaderne och verkstäderne till
Ångfartygets reparation, kunna de gärna
qvarstå i Greifswald, och Fartyget likväl
anlöpa Stralsund. Orsaken till att Post-
Ångfartygen ej nu få anlöpa Stralsund,
ligger icke i något hinder af grundt vatten;
ty jag påminner mig ganska väl, att jag
öfvergått på seglande Postjakt till Stralsund,
då kölen gick i mudder, utan att det be¬
tydde något. Den största vattenminskning
inträffade för 3 år sedan under den ovan¬
ligt stränga torkan; men sådant händer gan¬
Den 3o December e. ni. 397
ska sällan. Då Ångfartygen icke äro mera
djupgående, än de seglande Postfartygen,
inträffar så mycket mindre svårighet för de
förra att anlöpa Stralsund,
Herr von Schulzenheim, David: Fö¬
rekommen af Herr af Lundblad, som så
fullständigt utvecklat ämnet, får jag endast
äran tillägga, att, då den emellan Sverige
och Preussen under den 11 Sept. 1826 af-
liandlade öfverenskommelse hade till mo¬
tiv farvattnets uppgrundning vid Stralsund,
och detta motiv ännu fortfar, det torde va¬
ra alldeles öfverflödigt, att här discutera,
huruvida Preussiska Regeringen skulle vilja
eller icke vilja ingå på något förslag om
poststationens flyttning. Med den känne¬
dom af ämnet, jag tror mig hafva varit i
tillfälle att förvärfva, vågar jag dock yttra
den öfvertygelse, att Preussiska Regeringen
ej skulle derpå ingå. Om de nuvarande
hindren, genom en tilltänkt uppmuddring,
häfvas, tror jag deremot, att, genom en
ny öfverenskommelse, Ångbåtsfarten kunde
återföras till Stralsund, utan att i detta
afseende någon serskild väckelse behöfver
gifvas. Jag afstyrker motionen till alla de¬
lar, såsom obehöflig för det allmänna än¬
damål den åsyftar, och alldeles overkställ¬
bar under närvarande förhållanden.
Herr af Lundblad: Till besvarande af
Herr von Vegesachs yttrande, att de re¬
3g8
Den 3o December e. m.
sande, intill vagnarnes ankomst, måste qvar¬
dröja under bar himmel, får jag äran an¬
föra , att då Ångbåtarne lägga an vid bål¬
verket, ingen ting hindrar de resande att
qvardröja på den väl inrättade Ångbåten till
vagnarnes ankomst. Då Ångbåtarne signale¬
ras, afskickas strax hästar, som afhämta po¬
sten, och det dröjsmål, som äger rum , innan
forverken hinna ankomma, är högst i å
timme. Vägen, som öfverklagas, är ej vär¬
re än den bästa svenska väg, och den, hvar¬
på de resande ofta, under det ångbåtarne
voro i Stralsund, nödsakades att färdas vid
resan till och från Bahr höft. Om i gamla
tider det fördröjande, som med Postjagter-
nas vanliga gång ägde rum, ej betydde nå¬
got, så var nu förhållandet annorlunda.
Nu afsåg man mindre de resandes antal,
Jin brefvexlingens fortkomst. Då voro post-
jagterne ett osäkert communications-medel
emellan Sverige och Pommern: nu voro
ångbåtarne i verksamhet för bela Rikets
brefvexling. Då var intet stort Stats-ända-
mål: nu hade man ett sådant för ögonen.
Om äfven nu ångbåtarne någon gång pas¬
serade Stralsund, så bevisade detta ej, att
Stralsund var rätta stället för Communica-
tionen med fäderneslandet. Då nordliga
vindarne blåsa, är det eljest låga vattnet
högt i Bahrhöfts farvatten, och då hafva
Ångbåtarnes Chefer order att taga denna
väg. Om Herr von Vegesach haft olyckan
att, under en svår storm vara 3o å 4o
Den 3o December e. m.
399
timmar på vägen, så är det att beklaga:
bade han deremot vid lågt vatten gått från
Stralsund, så hade han kunnat vara det
5o ä 60 timmar. Hvad slutligen Herr von
Vegesach sagt om Greifswalds invånares miss¬
nöje att der se ångbåtsfarten etablerad; så
tror jag motsatsen, helst mig är uppdra¬
gen beställningen af en Ångmachine till
farvattnets uppmuddrande ända till Greifs¬
wald, hvarigenom Ångbåtarne efter 1 å 2
år kunna uppgå till Staden.
Herr Anckar swärd, August: Sedan
Herr af Lundblad numera upplyst, att ån,
som leder till Greifswald, uppmuddras, tror
jag alt, då sådant hunnit verkställas, men
ej förr, Postjagterne böra gå på Greifsvald.
Intilldess önskade jag antagande af Herr
von Vegesachs motion, den jag alltså un¬
derstöder. Äfven jag har erfarit olägenhe¬
ter af att Postjagten går på Greifswald, der
man befinner sig utan skjul, blottställd för
en obehaglig väderleks verkningar, om man
ej vill stanna qvar på fartyget, och der
TullBetjeningens visitation af de medför¬
de effecterne sker på bara backen. Men
månne det är rätt, att Postjakten går till
någotdera stället, hvarken Greifswald eller
Stralsund? Jag tror det ej. Våra Commer-
ciella förhållanden äro hufvudsakligen rig¬
lade på Hamburg, men den communica-
tion, som befordras genom Ångfartygen,
är endast ställd på Berlin, och der kan
4oo Den 3o December e. ra.
»nan ej, oaktadt relation med de största
Handelshus, få en växel inlöst, utan att dra
på Hamburg. Jag skulle derföre tro, att
cotnmunication borde öppnas med Lubeck,
såsom närmare Hamburg, hvarigenom en
stor, måhända oberäknelig, fördel skulle vin¬
nas. För att nu komma dit, måsteman be¬
gagna Danska Ångbåtar. Med Svenska Ång-
båtarne gå vanligen endast 3 å 4 passage¬
rare hvarje gång, då deremot till Lubeck
passagerarnes antal oftast är emellan 5o
å 60,
Herr von Vegesach: Jag får börja med
att i så måtto förena mig med Herr Ane-
karswärd, som jag äfven tror, att en Post-
communication med Lubeck vore vida för¬
delaktigare, än med Pommern, ifall denna
postgång kunde förändras. Herr von Schul¬
zenheim har fästat sig vid dell Ministeriela
behandlingen af frågan, och deruti hvar¬
ken kan eller vill jag ingå, utan får en¬
dast för att besvara Herr af Lundblads yt¬
terligare anmärkningar förklara, att jag al¬
drig erfarit eller hört andra resande om¬
tala den af Herr af Lundblad omnämnde
Vattenminskning ända till 3 å 4 f°ts vatten¬
höjd. Vid den af mig åberopade öfverfart
förleden sommar, voro vi, efter 20 tim¬
mars segling, nära Bahrhöft, och hade tro¬
ligen icke behöft mera än 4 timmar för
tillryggaläggande af den öfriga vägen till
Stralsund. Hvad uppmuddringen af Ån vid
Den 3o December e. m.
Greifswald angår, så tror jag ej, att den
sker derföre, att Greifswalds Innevånare
önska bibehålla Poststationen der, utan sna¬
rare för det de tro sig icke kunna blifva
af nied densamma.
Herr af Lundblad: Herr Anckarswärd
bar beklagat sig deröfver, att visitationer
af dess effecter skedt på bara marken; men
bade den egt rum i Stralsund, hade den
skett på bara bryggan, Den förläggning af
Ångbåtsfarten, som den värde Talaren fö¬
reslår, eller till Lubeck, anser jagså myc¬
ket mindre lämplig, sorn, då vi här kun¬
na med Åligbålarne underhålla Commtinica-
tionen 7 å 8 månader, detsamma svårli¬
gen låter sig göra på Liibeck i anseende
till det svårare och farligare farvattnet;
hvarföre de på denna Stad gående Ångbå¬
tar vanligtvis efter 4 månaders fart upp¬
höra. För öfrigt är denna communicalio-
nen grundad på tractater med främmande
makt, genom hvars väl inrättade poster
brefvexlingen skyndsammast fortgår: med
en makt, som står på höjdén af bildning,
med hvilken stat förbindelsen är förmån¬
lig, och vinsten gifven; då deremot för¬
månerna af en ny förbindelse kunde blif¬
va högst problematiske.
Så väl Herr von Vegesachs ifrågava¬
rande motion, som de af åtskillige Leda¬
möter i anledning deraf afgifne yttranden,
4oa Den >o December e. m.
remitterades till Allmänna Besvärs- och'
Ekonomiutskottet.
Ånyo föredrogs Herr Peressvetoff Mo»
raths, Carl Axel, den i5 dennes e. m. an¬
mäldte, och den 17 derpåföljde f. m. på
bordet lagde Memorial, angående Judarne.
Herr Tham} Wollrath: Jag anhåller
få bifoga några anmärkningar vid föreva¬
rande motion, som åsyftar att utrota Ju¬
darne derföre, att de skola vara Procenta¬
re. Visserligen förhåller det sig så med
flera af dem, men de äro så ökända, att de
äro mindre farliga, än de Evangeliska Lu¬
therska Judarna, som dölja sig bakom cou-
lisserne. Vi hafva deremot flera aktnings¬
värda Judar, som drifva Köpmansskap, och
äfven sådane, som äga våra största Fabri¬
ker. Jag tror derföre, att det vore bättre,
genomgoda reglementen, söka förvandla de
Judar vi äga här i Landet, till goda med¬
borgare, än att genom deras fördrifvande
lemna öppet spelrum åt våra Christna Pro¬
centare.
Herr Hjertaj LarSj förenade sig med
Herr Tham.
Hvarefter Herr Peressvetoff Moralhs
ofvannämnde Memorial, jemte Herrarne
Thams och Hjertås i anledning deraf nu
af-
Den 3o December e. m. 4°3
\
afgifne yttranden, till Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet remitterades.
Föredrogs ånyo och Bifölls BancoUl-
skottets den 18 dennes under N:o 5 afgif¬
ne, och den 32 derpåföljde e. m. på Bor¬
det lagde, Memorial, innefattande tillstyr¬
kan, att 600 Exemplar af Grefve von ScBwe-
rins, Fredrik Bogislans, arBete: Författa
ningar rörande BancoVerket &c. må, efter
det af Författaren erBjudne nedsatte pris,
inlösas, till utdelning Bland BiksStåndens
Ledamöter.
Föredrogos ånyo och gillades följande
StatsUtskottets den 16 och 18 dennes af¬
gifne, samt den ij derpåföljde e. m. och
den 23 dennes på bordet lagde, Utlåtanden:
N.o 5. I anledning af väckt motion ,
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes sed¬
nast afgifne så kallade Femårs-Berättelser
måtte skyndsammeligen på Statens bekost¬
nad varda till trycket Befordrade.
N:o 6. Rörande tryckningen af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes så kallade Fem¬
års-Berättelser, hvilka efter innevarande
Riksdag varda afgifne, samt deras utdelning.
N:o 9. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om fortfarande af det
8 II. 26
4°4
Den 3o December e. m.
vid scdnaste Riksdag beviljade anslag, till
anläggande af en vattenledning till Carls¬
krona.
Företogs till profning StatsUtskottets
den 16 dennes under N:o 7 aflåtne, och
(len 17 derpåföljde e. m. på bordet lag-
de, Memorial, angående nödvändigheten att
till tjenstebiträde antaga ytterligare fyra
personer.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag får blott frå¬
ga StatsUtskottets här närvarande Herrar
Ledamöter, hvartill de ytterligare till bi¬
träde i Utskottets Canzli begärde 4 Skrif¬
vare skola användas. Om de skola blifva
Sekreterare, Notarier eller Canzlister, och
om ej sådant bör till Ständerne uppgifvas?
Grefve von Schwerin_, Fredrik Bogis¬
laus: I anledning af Herr Hjertås förfrå¬
gan, får jag äran svara, att StatsUtskottet
begagnar sina Tjenstemäns biträde, utan af¬
seende på tittlar, efter sig företeende be¬
hof och omständigheter.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord Pro¬
position, blef StatsUtskottets ifrågavarande
Memorial af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 18 dennes under N:o 8 afgifne, och
Den 3o December e. m. 4°5
den 23 derpåföljde på bordet lagde, Ut¬
låtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Skrifvelse angående inköp för Statens
räkning af Landsorts och Korsö Fyrbåkar.
Grefve af Ugglas_, Gustaf: StatsUt-
skottet har afstyrkt Kongl. Majrts Nådiga
Proposition om inlösen af ifrågavarande
2:ne Fyrbåkar af det skäl, att den äskade
nedsättningen i priset ej kunnat vinnas;
men Utskottet har icke vederlagt, hvad äf¬
ven Rikets Ständer vid sista Riksdag med-
gåfvo, att nemligen det vore mera ända¬
målsenligt, och nyttigt, att Staten agde alla
Fyrbåkar, än att någre sådane voro i en¬
skildtes händer. Om denna sats står fast,
måste några Tusende R:dr till vinnande af
ändamålet, ej vara af särdeles vigt; och då
ägarne så envist vidhålla sitt pris, är tro¬
ligt, att af kastningen i det närmaste skulle
bålla Staten skadeslös. Härtill kommer,
att i händelse Rikets Ständer bifalla, hvad
StatsUtskottet föreslagit i afseende på Lots-
och Båk-medlens användande till nästa
Riksdag, Fyrbåkarne i allmänhet skulle kom¬
ma i det förbättrade skick, som af nödvän¬
digheten är påkallad t; och då synes mig
så mycket angelägnare, att äfven dessa
bägge Fyrbåkar komma att tillhöra Staten.
Min mening är icke, att StatsUtskottet nu
skulle hafva tillstyrkt bifall härtill; men
då Statens tillgångar ännu ej kunna vara
4o6
Den 3o December e. m.
kända, synes mig, att StatsUtskottet kun¬
nat uppskjuta denna fråga, till dess det
visat sig, huruvida tillgångarne, utan för¬
närmande af angelägnare föremål, kunde
medgifva nu ifrågavarande utgift. I följd
häraf föreslår jag vördsamt återremiss af
Betänkandet, hvarigenom saken tills vida¬
re kunde hållas öppen till framdeles be¬
grundande.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Uti StatsUt¬
skottet förevar öfverläggning ej allenast om
beloppet af löseskillingen, utan äfven om
det vore bättre, att Staten häldre än en¬
skilde, besörjde om Fyrbåks-inrättningen.
Dervid ansågs nödigt att infordra upplå-
telse-Contracten på desse Fyrar. Blott ett
Contract kunde företes , det andra fick man
ej reda på; och jag minnes, att svårt an¬
svar efter MissgerningsBalken i det förra ut¬
sattes för öfverträdelse mot stadgade skyl¬
digheter i afseende på Inrättningens un¬
derhållande, fastän jag ej nu kan åberopa
§:n. Jag fann ej skäl, att i StatsUtskottet
tillstyrka bifall å Kongl. Maj:ts ifrågavaran¬
de Nådiga Skrifvelse, hälst betydliga in¬
komster af Fyrbåkarne dragas nu, då de
äro i enskiltes händer, men osäkert vore,
om de, af Staten öfvertagna, icke skulle
blifva ganska kostsamma.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, 0111 Ridderska-
Den 3o December e. in. ^07
pet och Adeln ansåg StalsUtskottets Utlå¬
tande böra, i anledning af den dervid gjor¬
de anmärkning, lill Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöldj Pehr Custaf: Jag
föreställer mig, att sjöskador säkrast skola
genom goda Fyrbåkar kunna förekommas.
Då nu Dykeri-Inrättningen är i enskildtas
händer, anser jag för min del Staten höra
vara innehafvare af Fyrbåkarne, och får
på denna grund tillstyrka återremiss af Be¬
tänkandet.
Herr Lagerhjelm: Sist jag yttrade mig
i ämnet, glömde jag anföra ett skäl, sorn
jag nu anhåller få tillägga, det nemligen,
att, då Fyrbåks-inrättningen är förenad
med en sträng ansvars- och ersättnings¬
skyldighet, del är troligt, att uppmärksam¬
heten å dess handhafvande är skarpare, då
den uppdrages åt enskilde, än om den skall
hesörjas af Staten, som äfven genom för¬
summelse af dess dervid anställde Tjen¬
stemän skulle kunna komma att lida stora
förluster genom utgifvande af ersättningar
för lidne sjöskador, hvarföre regress hos
Tjenslemannen troligen sällan skulle finnas.
Herr Hjerta, Gustaf : Om jag ej miss-
minner mig, är historien 0111 ifrågavarande
Fyrbåkar den, att en af dem är i ganska
bristfälligt skick. Då nu de öfrige Fyrbå-
4o8 Den 3o December e. m.
karne äro under Statens vård, vill jag fä¬
sta uppmärksamheten på, om ej alla borde
vara det; och om ej det är bättre, att be¬
tala äfven den bristfällige, till vinnande
af framtida säkerhet för en bättre ordning
med alla Fyrarne.
Visserligen låter det tänka sig, att
Fyrars vanvård skulle kunna gagna Dyke-
riet; men möjligheten af en sådan miss¬
tankas grund för det närvarande befarar jag
ej. I hufyudsaken anser jag, att så betydlige
medel genom Lots- och Båk-afgifterne till¬
fallit Staten, alltifrån år 1812, då man
drog dessa medel från deras bestämmelse,
som var att, medelst öfverskotten, bilda en
fond, hvaraf handeln och sjöfarten, genom
bättre Båk- och Lots-inrättningar, skulle
få gagn; att jag tror Staten bör vårda sig
om Båkarnes behöriga iordningställande,
hvilket jag befarar torde fordra att noga-
re betragta ämnet. Jag förenar mig der¬
före i anhållan om återremiss, med begä¬
ran om, nödige medels anslående till beg¬
ge Fyrarnes inköp.
Grefve von Schwerin ^ Fredrik Bo¬
gislaus: Sedan StatsUtskottet afgifvit ifrå¬
gavarande Utlåtande, hafva flera motioner
i samma ämne blifvit dit remitterade. Jag
tror derföre, att det skulle ske både Ut¬
skottet och saken en tjenst, om Utlåtandet
återremitterades.
Den 3o December e. m.
4o9
Uppå derefter af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskaIken förnyad
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande, på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremittera.
Föredrogs ånyo Friherre Klingspors,
Fredrik, den i5 dennes e. m. på bordet
lagde Motion, om anslag lill inköp af 3:ne
Taflor för ett blifvande National-Musei
räknipg.
Herr A nekar sivär cl „ Allgust: Jag an¬
ser Friherre Klingspors Motion framkallad
af en sann känsla för konsten, och kan,
ehuru höjd alt spara med Statens medel,
enär det föreslagne anslaget är så måttligt
tilltaget, ej annat än tillstyrka, att Motio¬
nen måtte bifallas. Det är ej alltid fäder¬
neslandet kan yfvas afsa utmärkta Artister,
som en Fahlcrantz, Westin och Sandberg;
man bör derföre begagna tillfället. Jag ön¬
skade blott det tillägg, att, om Motionen
bifalles, utförandet af hvad deri föreslås
måtte uppdragas åt Motionären sjelf, denne
aktade Veteran i Musernes tjenst.
Så väl Friherre Klingspors ifrågavaran¬
de Motion, som Herr Anckarswärds i an¬
ledning derafafgifne yttrande, remitterades
till StatsUtskottet.
Den 3o December e. m.
Föredrogs till remitterande Friherre
Anckarswärds, Carl Henrik, den i5 dennes
f. ra, på hordet lagde Motion, angående Tull¬
verkets organisation.
Friherre Anckcirswärd hade inlemnat
följande, som upplästes:
Tullverkets organisation har, vid flere
Riksdagar, och särdeles vid den sista, ut¬
gjort ett ämne för Rikets Ständers omsorger.
Grefve Carl Hindrik Posse utvecklade
vid i8a3 års Riksdag med mycken fullstän¬
dighet detta ämne, hvadan jag tager mig
friheten hänvisa till dess Memorial uti Rid-
derskapets och Adelns Protocoller för näm¬
de Riksdag, i anseende till åtskillige märk¬
värdiga uppgifter rörande organisationen af
andra Länders Tullstyrelser. Man finner
derutaf, huru Länder, som hafva mera än
hundrade betydlige Tullkammare, icke haf¬
va någon särskild GeneralTulIstyrelse för
dem. Man finner äfven utaf Herrar Com-
miterades för Tullstyrelsens organisation
afgifne underdånige utlåtande, att kostna-
derne för Tulladministrationen hos oss af
Tulluppbörden medtager ett vida större
procentbelopp, än å andra ställen; och
ehuruväl detta förhållande förklaras ge¬
nom den inskränktare handelns behof af
en likaså kostsam bevakningspersonal, som
den lifligare handeln, så tror jag likväl,
att den böjelse för en må hända utöfver
Den 3o December e. m.
hehofvet sträcktEmbetsmanna-personal, som
lios oss visar sig snart sagdt vid all orga¬
nisation, äfven i sin mån, torde, åtmin¬
stone till någon del, inverka på ett sådant
förhållande.
Då Rikets Ständers vid sista Riksdag
ådagalagde åsigter i afseende å Tullstyrel¬
sens organisation i många delar icke till¬
vunnit sig något afseende, har jag trott mig
höra återupplifva denna fråga, medelst af-
gifvande af några tankar i ämnet.
Ibland hufvudsakliga anmärkningar e-
jnot nuvarande förhållanden i anseende till
Tullverket, anser jag mig i första rummet
höra göra den, att Tullverkets stat icke
är uppförd i RiksStaten.
Jag har ännu icke blifvit öfvertygad
om riktigheten af, att denna vigtiga förvalt¬
ningsgren är satt utom de förhållanden,
uti hvilka öfrige förvaltande Verk sig i
sådant afseende befinna.
Jag kan ej inse, hvarföre Tullbevill-
ningen skall dragas under ett mera direct
förhållande till Regeringen, än Lagstifta¬
rens mening i anseende till bevillningsmed-
]en synes hafva varit.
Den åsigt Rikets Ständer under sist
förfiutne Riksdag, rörande Tullverkets or¬
ganisation, ådagalagt, synes uti verkställig¬
4i2 Den 3o December e. m.
heten icke hafva åstadkommit någon önskad
besparing utaf administrationskostnad.
Jag tycker mig nu finna, att Rikets
Ständer misstagit sig uti sjelfva ide'en af
en GeneralTullstyrelse, såsom i min tanka
icke af behofvet påkallad, då jag föreställer
mig, att ÖfverTullstyrelsen hos oss, lika¬
som i andra Teander, lätteligen kunnat för¬
enas under FinanceDepartementet, eller åt¬
minstone under Kongl. CommerceColiegiurn,
som derföre troligen icke behöft någon för¬
stärkning af Embetsmanna-personal.
Hvad som legat till grund för den höga
lönebestämningen i och för GeneralTull-
Directeurs-platsen, äfvensom för de vid Ge-
neralTullstyrelsen anställde Departements¬
chefer, har jag mycket svårt att förslå,
då GeneralTullDirecteurens lön är nära
dubbelt så hög, som StatsRådernes, Presi-
denternes, JustitieRådernes, och StalsSe-
creterarnes, och då förhållandet med De-
partementsChefernes lönevilkor icke kunna
jämföras med deras vederlikar inom Hof-
Rätter och andra Collegier.
Då Tullinkomsterne utgöra ett betyd¬
ligt belopp af de påräknade utvägarne till
Statsbehofvens fyllande, så är det ingalun¬
da likgiltigt, om dessa medel godtyckligt dis¬
poneras till öfverdrifna lönebelopp, hvar¬
igenom den behållna inkomsten af tullen
alltid minskas, och i följe hvaraf den all¬
Den 3o December e. m. 4*3
manna bevillningen i samma moa mäste
ökas.
Jag utbeder mig i anledning härutaf
att ytterligare få fästa Rikets Ständers upp¬
märksamhet å nödvändigheten, alt Tullver¬
ket uppföres på RiksStaten, och att Rikets
Ständer sjelfve bestämma lönebeloppen för
Tulltjenstemännen i allmänhet.
Vid jämförelse med andra större Sta¬
ter emot vår, finnér man alt göromålen
måtte, uti dessa Stater, som gemenligen
äfven besväras af Accisinrättningar, för en
GeneralTullstyrelse vara ojämförligt större,
än hos oss; hvadan man också, uti andra
Länder, nödgas utesluta allt det onödiga,
småaktiga, och blott för trafiquen hinder¬
liga skrifveri, hvilket man, vid en noga
undersökning, hos oss torde komma att fin¬
na hufvudsakligast grunda sig uppå nöd¬
vändigheten, att åtminstone kunna förebära
en betydlig nummerföljd af årliga expedi¬
tioner, såsom bevis för behofvet af en in¬
vecklad och kostsam administration.
Mig synes, att de i3 HufvudDistrict-
Tullkamrarne i Stockholm, Götheborg, Gef¬
le, Norrköping, Carlshamn, Carlskrona,
Calmar, Wisby, Malmö, Ystad. Helsingborg,
Landskrona och Uddewalla, borde, i egen¬
skap af HufvudTulldistrictsorler, ställas di-
recte under Kongl. CommerceCollegii Öf¬
verstyrelse; ochdc öfrige 16 Tullkamrarne
4i4 Den 3o December e. in.
borde kunna ställas under någon af de of-
vannämde HufvudTullkammare i molm af
deras närbelägenhet till någon utaf dem.
De nuvarande så kallade TullDistrict-
Cheferne med deras Secreterare synes mig
helt och hållit obehöflige, hvadan jag anser
dessa platser böra indragas, då deras inne¬
hafvare, såsom aldrig uppförde å någon af
Rikets Ständer godkänd Stat, säkerligen icke
kunna äga några grundade anspråk alt bi¬
behållas vid sådane tjenster, hvilka synas
blott varit införde som försök.
Att controllen öfver de särskilde Tull-
kammar-förvaltningarne ojämförligt bättre
skulle åstadkommas, genomför tillfället för¬
ordnade skicklige personers inspectionsre-
sor och oförväntade ankomst, än genom
sådane, inom hvarje ort bosatte, högre
Tullcontrolleurer, är hvad jag vågar före¬
ställa mig.
Om med främmande Magter den öm¬
sesidigt förmonliga afhandling kunde träf¬
fas, att de respective Magternes Consuler
finge rättighet att inhämta kännedom af
Tulljöurnalerne öfver så väl inkommande
som utgående Fartyg och laddningar, hvar
och en å sin station, och våra Consuler
och ViceConsuler å främmande handels¬
platser ålades, att postdagligen, och, i hän¬
delse af något mera maglpåliggande fall,
medelst exprcs ej mindre till Kongl. Corn-
Den 3o December e. ro. /[i5
merceCollegium än till den Tullkammare
i Sverige, till hvars District någon fran ut¬
rikes ort afgående last vore destinerad, el¬
ler hvarifrån någon farkost kommit, insän¬
da afskriften af Tullbevakningshandlingar-
ne vid de Utländske Tullkamrarne, och
Tullbevakningsplatserne; så föreställer jag
mig, att Tullbevakningen, genom en sådan
anstalt, skulle i så betydlig mohn kunna
uppfylla sitt ändamål, att medel derigenom
icke skulle saknas lill Consulernes aflöning,
på ett sätt, som hos dem kunde väcka och
underhålla nitet att fullgöra ett sådant de¬
ras åliggande, som blefve förvandladt till
en öppen pligt, i stället för en, för hvar¬
je redlig Man förhatlig, Spionåtgärd. Tro¬
ligen skulle blotta vetandet, aLt en sådan
controll vöre möjlig, mycket afskräcka ifrån
försöket att tullförsnilla.
Lots- och Båkverket synes mig ända¬
målsenligast böra i Sverige, så, som för¬
hållandet är till exempel i Norra America,
närmast lyda under LocalTullstyrelserna.
Hos oss synes mig, att Lotsarne bor¬
de å närmare håll, än nu äger runi, haf¬
va ett Öfverbefäl, som torde kunna bestri¬
das af TulljagtLieutenanter, Kustbevaknings-
Controlleurer eller Öfveruppsyningsman vid
UnderTullkamrarne i inloppen, och vid ut-
hamnarne uti skärgårdarne; alltid under
förutsättning, att, dessa tjenster borde be¬
stridas af bildade och skicklign personer.
4i6
Den 3o December e. m.
DykeriVerket torde äfven ändamålsenli¬
gast kunna ställas under IIufvudTullkamrar-
nes bestyr, såsom det nu i Finland lärer va¬
ra organiseradt; dock synes manafDykeri-
inrättningen hädanefter icke böra vänta nå¬
gon slags påräknad vinst för StatsVerket,
då den alltid ifrån en sådan källa uppkom¬
mer endast genom olyckliges förluster.
En väl och christligt förordnad Police-
författning, om hvad i anseende till hjelp
för sjöskadade iakttagas hör, synes mig va¬
ra det värdiga stadgande, som i denna del
ifrån en fri Stats lagstiftning borde utgå.
Genom Dykeriets ställande under Local-
Tullstyrelserne, tror jag, vid sjöskador,
uppkommande tillfällen till tullförsnillning
säkrast kunna förekommas.
Quarantainsinrättningen torde hos oss,
likasom i Danmark och Norrige tillgår, kun¬
na ställas under HufvudTullkamrarnes del¬
aktighet i Chefskap och förvaltning.
I fall Städerna höra äga, under namn
af Tolag, någon andel uti Statens Tullin¬
komster, så synes mig, att det vore lämp¬
ligare, om de vid Tullkamrarne, medelst
viss stadgad procent af Tulluppbörden, fin-
go qvartaliter uppbära den, hvarigenom
alla Tolagskamrerare och Städernes Pack¬
husagenter blefvo öfverflödige, under det
handeln i och med detsamma befriades ifrån
alla af Tolagsinrättningen uppkommande
hinder och olägenheter.
Den 3o Decerabel’ e. m.
4>7
Alla så kallade Tullförvaltare vid de
l3 HufvudTullkamrarne borde kallas Di-
strictChefer, och hafva till egentligt föremål
för deras verksamhet, att inspectera och
styra alla bevakningsärender inom Distric-
tet, såsom uti andra väl organiserade Sta¬
ter tillgår, och ej, såsom jag befarar hos
oss är fallet, förnämligast sysselsättas med
ett, kanhända till större delen onödigt,
skrifveri, och troligen alltför vidlöftiga än-
damålslösa räkenskaper, under det att den
liufvudsakligaste bevakningsomsorgen i ham-
narne och vid andra bevakningsplatser för¬
bises och förfelas.
Att dessa inom Tullverket så högst
magtpåliggande tjenster icke borde besät¬
tas af andra, än ytterst skicklige, nitiske
och verksamme Män, faller helt naturligt
af sig sjelf. Att en lämplig embetsgrad
tilldelades hvarje Tullagent, skulle jag an¬
se tjenligt, i anseende till subordinations-
förhållanden, de olika tjenstebefattningar-
ne emellan.
Ingen under de i3 HufvudTullkamrar-
ne lydande Tullofficiant borde fästas vid
någon viss inspection, Tullkammare, Con-
tor, Våg eller annan bevakningsplats inom
Districtet.
DistriclChefen borde kunna beordra
BevakningsControlleur, Öfveruppsynings¬
man, JaglLieutenant, eller UnderConlrol-
4i8 Den 3o December e. m.
leur, att, efter omständigheterne, förvalta
de vigtigaste förrättningar, till hvilka de,
för tillfället funnos skickligast och mast
pålitlige.
Derigenom skulle dessa Officianter äf¬
venledes blifva mer jemnt sysselsatte, så
att en mängd af dem kunde indragas.
IIufvud-Tull-District-Kamrarne borde
till antalet likväl alltid kunna ökas, i den
mohn uppbörden, under vissa år, öfver¬
steg en viss summa, såsom den bästa an¬
ledning till uppmuntran för Under-Tull-
Kamrarnes Styresmän, att, genom nk och
verksamhet, komma till en förmånligare
befattning. UnderTullkamm ar-föreståndare
torde böra kallas Bevaknings-och Uppbörds-
Controlleurer, och såsom sådana aflönas.
Alla DistrictChefer, Öfveruppbördsmän,
hvilka vid HufvudTullkamrarne borde kom¬
ma uti TullkammarControlleurernes ställe,
BevakningsControlleurer eller Öfveruppsy¬
ningsman, Lots- och TulljagtsBefälhafvare,
samt UnderBevakningsControlIeurer borde,
såsom i flera andra länder tillgår, af Kongl.
Maj:t tillsättas, efter ifrån Kongl. Commerce-
Collegium afgifvit förslag på tre personer.
Alla Tullvaktmästare, undantagande de,
vid de i3 HufvudTullka mrarne egentligen
uppassande, borde kallas UnderUppsyiiings-
män och af Kongl. CommerceCoIlegium ut¬
nämnas. Alla
Den 3o December e. ra.
4i9
Alla andra, än ofvannämde benämnin¬
gar af Öfver- och UnderOfficianter, borde
undvikas, och Subalterne-tjenstemännen an¬
vändas vid räkenskaper och skrifning, då
det behöfdes; alltid ifrån den synpunkt,
att bevakningen är hufvudsaken, och skrif-
veriet blott en underordnad detail.
Alla BevakningsOfficianter borde stäl¬
las på militairisk fot, såsom i Frankrike,
och lyda under Krigslagarue, efter sam¬
ma grund, som med Lotsverket nu äger
rum.
Ingen borde kunna komma på förslag
till ÖfverTullOfliciantsbeställning, allraminst
till DistrictChefsEmbete, utan att hafva un¬
dergått offentlig examen ide vetenskaper, sorn
erfordras, för att kunna på grundsatser stöd¬
ja anbefallde årsberättelser om handelns,
sjöfartens och näringarnes tillstånd inom
TullkammareDistrictet, samt orsakerne till
dessas till- eller aftagande, eller skälen för
deras ändrade riktning, skälen till uppbör¬
dernas minskning eller ökning, medlen att
säkrare främja Tullverkets ändamål på det
hela, eller partielt, med flere erforderlige
Embets-utlå tanden.
Språkkunskap synes äfven vara en al¬
deles oundgängelig fordran hos desse Tull-
DistrictChefer isynnerhet, äfvensom för Öf-
verOflicianterne i allmänhet.
8 H. 27
Den 3o December e. m.
Ett fullständigt reglemente eller in-
struction för alla TullOfficianter torde va¬
ra ett oundgängeligt vilkor för en syste¬
matisk tjensteutöfning inom ett Verk af så
vidsträckt omfattning, som en RiksTullbe-
vakning, enär 1724 års Reglemente icke lä¬
rer kunna anses äga den fullständighet, som
närvarande tider och begrepp påkalla.
Jag har, sedan jag väckte min motion
i detta ämne, hört GenerälTullDirecteuren
sjelf tillkännagifva, att något sådant vore
under utarbetning, och finner mig således
icke hafva saknat anledning att angifva be-
hofvet uti denna del.
Ålskillige Inspectioner, Tullkamrar och
Contor i Stockholm och Götheborg torde
kunna sammanslås, och flere Tulltjenster
i följe häraf torde kunna indragas, till be¬
sparing af en mängd synliga och osynliga
utgifter; och troligen skulle sjelfva han¬
delsrörelsen derigenom kunna betydligt lät¬
tas ifrån mångå onödiga omgångar, tids¬
spillan och kostnader, hvaraf den nu be¬
sväras.
Jemte' anständiga löner, borde vissa
procent af Tullbörden till Tjenstemännen
inom Districtet, i förhållande till tjenstegra-
derne, bestås, för att göra det egna intres¬
set, äfven i anseende till det allmännas bä¬
sta, så mycket som möjligt gällande.
Det blifver för lagstiftaren, i denna
väg, alltid ett magtpåliggande ögonmärke,
Den 3o December e. m.
att så ställa till, att handeln ej aflägsnas
ifrån det TullDistrict, sora af redlige och
nitiske tjenstemän be vakas, för att draga
sig till något annat, der man mera hade
öfverseende med lagbrotten.
De egenmäktiga taxationerne, såsom de
af nuvarande GeneralTullstyrelse blifvit
kallade, böra mera kraftfullt hämmas, än
som hitintills skett; och alla sportlar, om
de skola fortfara, böra fastställas medelst
ordentlig författning och utförlig tryckt taxa,
som vid tjenstens förlust hör linnas upp¬
slagen i hvarje TullEmbetsrum; och bor¬
de i denna taxa strängt progressivt an¬
svar stadgas för den TullEmbetsman, som
understöd sig att Öfverskrida den. Dessa
sportlar torde kanske ändamålsenligast bö¬
ra ingå till en allmän Cassa, för att der¬
ifrån uti ett bestämdt förhållande delas
emellan alla TullOfficianter.
De i3 IIufvudDistrictChefernes redan
nämnde årsberättelser borde vid hvarje års
början tryckas och allmänheten tillhanda¬
hållas.
Dessa berättelser skulle, utom egen¬
skapen att medföra en indirect controll på
Förvaltares nit, insigter och drift, äfven
medföra intressanta anledningar till bedörn-
mande af handelns och sjöfartens riktning,
ifrån en tid till en annan; och Rikets Stän-
27 *
411
Den 3o December e. ni.
der skulle må hända, ifrån sådane uppgif¬
ter, kunna hämta vigtiga bidrag för sina
omdömen i anseende till de, å en till- el¬
ler aftagande rörelse, och å Statens inkom¬
ster genom Tullförvaltningen närmast ver¬
kande orsaker.
Den inrikes Landt-Tulls-bevakningen,
hvaraf Örebro Stad, till exempel, ännu
upptager en personal af i5 eller iG per¬
soner, borde, såsom alldeles ändamålslös,
indragas, med undantag af den emot Norr¬
ska gränsen nödige bevakning, hvilken, på
de uti Herrar Committerades utlåtande väl
grundade skäl, icke torde kunna kbmma
att upphöra.
Inrikes SjöTullsbevakningen borde belt
och hållit förenas med den för Utrikes sjö¬
farten, och bringas i full öfverensstämmel¬
se med den, samt sättas i tillstånd att kun¬
na verka med lika kraft, som denna.
Jag har ej af Herrar TullCommittera-
des vid sista Riksdag till Kongl. Maj:t i
underdånighet afgifne utlåtande, kunnat öf¬
vertyga mig om riktigheten af Stapelstads-
rättighetens inskränkning till blott vissa plat¬
ser; men tror fast mera, att en allmän fri¬
het skulle tillföra det allmänna en vida
större moralisk, national-ekonomisk och fi¬
nanciel, vinst, och att äfven den vigtiga
landtmanna och inrikes handeln skulle af
en sådan utvidgad Stapelstads-rätt i ganska
betydlig mohn befordras.
Den 3o December e. m.
Alla Sjö- och GränseTulldomstolar samt
Tullfiscaler och Ombudsmän böra, såsom
i min tanka umbärlige, afskaffas.
Skulle, mot all förmodan, Inspections-
och DistrictTullkammareChefer, TullKamre-
rare, Controlleurer, Öfveruppsyningsman,
och Underlnspectorer vid Riksgränsorne
fortfara att vara Tulldomare, borde de
nödvändigt hafva undergått offentlig exa¬
men i Lagfarenheten; och torde angelägenhe¬
ten häraf bäst kunna vitsordas ifrån Öfver-
domstolarna, som dageligen erfara följderne
af de stora bristerne i denna del.
Böter borde få, i administratif väg,
infordras af HufvudTullkamrarne, utan rät¬
tegång, på sätt redan, i några fall, länge
förfarits. Äfven andra smärre Tullmål tor¬
de på samma sätt kunna afgöras; de tra-
fiquerande obetaget att låta målen hällre
behandlas inför Domstol, om de sådant
åstundade.
I sammanhang med de vid sista Riks¬
dag stadgade grundsatser för en friare
handel, borde alla in-och utförsels-förbud
samt så höga Tullafgifter, som svara emot
sådane, ovilkorligen upphäfvas.
Man är tämmeligen öfverens, att dessa
förbud i Sverige aldrig varit verkställde el¬
ler ens kunnat verkställas; hvadan deras
nytta för sjelfva monopolisterne synes högst
problematisk. Men hvad som deremot är
säkrare, är den ytterst menliga verkan de
4a4 Den 3o December e. in.
å moraliteten medfört, samt det förtryck
och den förlust de åstadkommit uti den
redlige Handlandens rörelse och för sådane
Näringsidkare, hvilkas konstflit är naturlig
för vårt Land.
Att Rikets Ständer vid denna, likasom
vid föregående Riksdagar, utfärda en af
dem gillad och stadfästad Tulltaxa, lärer
falla af sig sjelf; dock torde härvid böra
iakttagas, att lika som i andra Länder till¬
går, före beslutets fattande, kunnige och
i dessa delar erfarne män, utom represen¬
tationen, af de med målet befattning egande
Utskotten tillkallades för att sine yttranden
deröfver afgifva, till undvikande af någon
giltig anledning till sådan ändring i en af
Rikets Ständer utfärdad Tulltaxa, som vid
den sednast utfärdade, i administratif väg,
sedermera ägt rum.
Nödvändigheten, att den inrikes För-
passningsStadgan rörande landttransporten,
hvilken blott leder till hinder och onödigt
besvär för de trafiquerande, der den ej va¬
rit omöjlig i verkställigheten, aldeles upp-
häfves, synes mig af erfarenheten bevisad.
En omarbetning af TullLagarne synes af
den högsta nödvändighet påkallas, så snart
något principenligt systeme hunnit stadgas.
Den massa af osammanhängande Tull-
Lagar, som för närvarande är till, sätter de
Sjöfarande och Handlande utom möjligheten
att känna sina skyldigheter och rättigheter.
Den 3o December e. m. 42^
Hvad jag här haft äran anföra, är huf-
vudsakligast Iflott ett återupprepande utaf
min aflidne vän, Grefve Carl Hinrik Posses
yttrande vid förra Riksdagen. General-
Tullstyrelsens personal utgjorde då 5 i per¬
soner, och nedsattes genom den nya orga¬
nisationen till 33 personer.
Jag skulle anse mig nöjd, om jag,
jemte en gärd af aktning åt minnet af Gref¬
ve Posses fäderneslandsälskande tänkesätt,
kunde få till någon verksammare påföljd
framkalla uppmärksamheten å dess yttrade
tankar rörande möjligheten att åstadkomma
en förbättrad organisation och förvaltning
af ett Verk utaf den vigt, som Tullintra-
dernes inbringande hos oss framställer.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Friherre Anckarswärds Motion innehåller
flere förslag till förändringar i TullVerkets
organisation och i dess Författningar, hvar¬
af en del redan äro verkställde, en del på¬
tänkte, och åter en annan del, efter min
åsigt, ej lämplige. I afseende på Förfalt-
ningarne bör jag upplysa, att en ny Be-
vakningsStadga blifvit föreslagen, och af
Kongl. Maj:t i Nåder gillad; äfvensom en
ny FörpassningsStadga blifvit utarbetad,
hvarigenom jag hoppas, att mera enkelhet
skall vinnas i controller och förtullnings-
expeditioner, och alla vexationer dervid
förekommas. Förslag till ett Tjenstgörings-
4a6 Den 3o December e. m.
Reglemente för Tullpersonalen, är Tull¬
styrelsen äfven beredd på att uppgöra,
och har derföre redan börjat samla mate-
rialier. För utarbetandet häraf bör likväl
den tidpunkt afvaktas, då det nya Syste¬
met är stadgadt, och alla dermed gemen¬
skap ägande Tullförfattningar stadfästade
och utgifne. Genom ett sådant Reglemen¬
te eller Codex för Tullstaten, kunna alla
äldre och nyare Författningar, som för tjen-
stens rätta utöfning äro nödige, förenas i
ett band, och man undviker då som nu,
att söka de föreskrifterne, som skola til¬
lämpas, i spridde handlingar från ett för¬
flutet sekel.
Efter dessa upplysningar vill jag upp¬
taga och besvara hvarje punkt af det öf¬
riga uti Friherre Anckarswärds motion.
Herr Friherren har föreslagit, att Tull¬
styrelsen borde här, som i andra Länder,
förenas med något annat Embetsverk; för¬
hållandet är väl så i några, men ej i alla
Stater. I Frankrike finnes en serskild Tull-
Chef, och jag tror äfvenledes i Preussen.
I Dannemark är Tullstyrelsen förenad med
CommerceCoIlegium. I Norrige med Fi-
nanceDepartementet. Uti sjelfva principen
öfverensstämmer jag med Friherren, och tror
att CommerceCollegii och Tullstyrelsens
göromål hafva så mycken gemenskap, att
desse Verk visserligen skulle kunna förval¬
Den 3o December e. tn.
427
tas af en Styrelsepersonal, eller åtminsto¬
ne äga en Chef. Men den Collegiala for¬
men vore ingalunda passande för Tullsty¬
relsen, som i alla delar fordrar en fritt
verkande concentrerad och med individuel
rätt och pligt handlande Öfverstyrelse, om
Verket icke skall urarta och Staten icke
förlora, eller rättare icke draga mindre för¬
del deraf, än som vederbör. Commerce-
Collegium och Tullstyrelsen äro i så måt¬
to likartade, att de omfatta och behandla
begge handelns och näringarnes interessen;
men det förra har den scientifika, den
techniska delen deraf, då deremot den sed¬
nare endast är ett administrativt expedie¬
rande controll- och uppbördsverk öfver
handel och näringar. Det förra är förden¬
skull till sin natur mera passift, det sed¬
nare i hög grad deremot actift. Skulle Sty¬
relsen af dessa tvenne Verk förenäs i en
personals händer, så blefve således ett De¬
partement eller Afdelning för hvarje förval¬
tande under denna Styrelse nödigt. Emed¬
lertid synes denna fråga, äfvensom den om
Tullstyrelsens ställande under FinanceExpe-
ditionen, tillhöra regleringen om Styrelse-
Verken och StatsExpeditionerna, som nu, i
egenskap af hvilande Grundlagsfråga, snart
nog torde komma att afgöras.
Beträffande Motionärens påstående, att
Tullpersonalen är för stor och administra-
lionskostnaderne för dryga, får jag äran
4a8
Den 3o December e. m.
upplysa, att Ordinarie Tjenstemannaperso-
nalen vid Tullverket utgör, enligt 1828 års
Stat, 1080 personer, och. deras aflöning
3o5,io3 R:dr B:co. Dertill kommer äfven
närmare 4°° personer, som i egenskap af
ExtraOrdinarier, hvilka för serskilt tjenst¬
göring i Ordinariers ställe, eller när deras
antal för göromålens nödvändiga bestridan¬
de ej varit tillräckligt, blifvit använde.
Dessa hafva också åtnjutit lämpliga arfvo-
den, hvilka, tillsammanslagde med ofvan¬
stående lönestat, utgjort omkring f:delar
af bela administrationskostnaden.
Denna Tjenstemannapersonal är visser¬
ligen stor, och i jemförelse med brödra¬
riket, hvarest endast omkring 460 perso¬
ner äro vid Tullverket anställde, ganska
betydlig; men då man besinnar en kust
sådan som vår att bevaka, hvars geogra¬
fiska längd räknas mellan Strömstad och
Torneå och hvars läge, relatift till mot¬
svarande främmande kuster och länder, nä¬
stan öfver allt fordrar bevakning, då der¬
emot örn Norriges läge och kuster visserli¬
gen i allmänhet icke kan sägas detsamma; så
torde man snarare finna denna Tjensteman¬
napersonal vid Svenska Tullverket för liten
än för stor, i synnerhet såsom en del af
densamma hittills varit placerad, jag me¬
nar stationaire inom landet, under det ku-
sterne, der den olofliga varuinförseln i lan¬
det föröfvats, på många ställen varit af
Den 3o December e. in.
429
Tullbetjening 110g glest besatte; ett förhål¬
lande, som genom nja bevakningssystemet
kommer att afhjelpas. Aflöningens belopp
till Svenska Tullverkets Tjenstemän står
emedlertid relatift till aflöningssummorne
för Tullstaterne i Danmark och Norrige,
tvenne Länder, med hvilka vi i statistiskt
och ekonomiskt hänseende kunna jemföras,
för oss fördelaktigt; ty då 1080 TullTjenste-
rnän i Sverige år 1828 aflönas med3o5,io3
R:dr Svenskt Banco, aflönades år i823 4^9
dylike Tjenstemän i Norrige med 289,750
R:dr samma mynt räknadt; och i Dannemark
uppgeck aflöningssumman 1826 till derva¬
rande Tullstat till omkring 733,000 R:dr
äfven i Svenskt Banco räknadt.
Påståendet att Ständernas vid sednaste
Riksdag afgifne förslag om Tullstyrelsens
organisation ej blifvit i alla delar följt, tror
jag egentligen böra inskränkas till valet af
personerne, och icke till deras verknings¬
krets eller till Styrelsens form. Ständerna
föreslogo, att nämnde Styrelse borde bestå
af 1 Chef och 2 DepartementsChefer; så¬
dan är den äfven. Hela skillnaden är, att
i stället för det Ständerne föreslogo, att
Secreteraren och Kamereraren skulle vara
Chefer för livar sitt Departement, förord¬
nades serskilta DepartemensChefer med ser-
skilta arfvoden. Det är således blott i per-
sonaliteten och ej i grunden, som skillna¬
den emellan Ständernes önskan och Styrel¬
43o Den 3o December e. ra.
sens beslut förefinnes, och jag torde i föl¬
jande mening närmare få visa, att så de
facto sig förhåller. För min del måste jag
förklara, att jag anser någon förändring
häri ej möjlig, ty om Secreteraren och Ka-
mereraren blifva DepartementsChefer, må¬
ste andre personer antagas till bestridande
af deras tjenster. Kamereraren, såsom til¬
lika Chef för BokslutsContoiret, skulle så¬
som Chef för KameralDepartementet kom¬
ma att controllera sig sjelf, emedan detta
Contoirs ärender föredragas GeneralTull-
styrelsen af Chefen för KameralDeparte¬
mentet; han vore således i denna sednare
befattning fullkomligt jäfvig, om den för¬
enades med den förra. I anseende till gö-
romålens mängd och beskaffenhet låter lik¬
väl denna förening sig göra. Med Secre¬
teraren deremot inträffar det förhållandet,
att han har för många och brådstörtande
göromål, för att tillika kunna vara Depar¬
tementschef, minst vid CanzlieDepartemen-
tet, som näst Secreterarebefattningen är en
af de mäst sysselsättande tjenster vid Tull¬
verket. Af något jäfsförhållande är han
ej hindrad. Den ene af dessa Tjenstemän
kan således ej vara Departementschef för
laga jäfs skull, och den andra ej för göro-
målens mängd och den skyndsamhet de
kräfva; andre lönade Tjenstemän skulle då
ställas vid Secreterarebefattningen och Bok-
slutsContoirsChefskapet, och förhållandet
blefve då hvad det nu är.
Den 3o December e. m.
Ått Tullstaten borde uppföras på Ri¬
kets Stat later visst säga sig, men är ej så
lätt verkställbar! och för controllerne ej
nödigt. Tullpersonalen är underkastad be¬
ständig ombytlighet, så i afseende på stor¬
lek, som i afseende på verkningskrets; an¬
talet deraf måste jemkas, ökas eller min¬
skas efter trafikationens ökande eller min¬
skande på olika orter; ty personalen, som
bestrider expeditioner och bevakning, må¬
ste naturligtvis rättas efter behofvet, och
det är trafikationen, som bestämmer detta.
För hvarje år uppgöres en ny Stats¬
reglering för Tullverket, den pröfvas af
Kongl. Maj:t i Dess StatsRåd, och sådan
som han af Konungen i Nåder fastställes,
blir han till efterlefnad gällande. Dervid
har, så länge jag haft befattning med des¬
sa ärender, den ytterst möjliga sparsamhet
blifvit iakttagen. Räkenskaperne öfver med¬
lens användande revideras först i Tullver¬
ket, sedan i Kongl. KammarRätten, och slu-
teligen af Rikets Ständers Revisorer. Sam¬
ma öppna controll och säkerhet vinnes så¬
ledes, som vore Tullstaten på Rikets all¬
männa Stat uppförd, och månne då något
i detta afseende mera kan önskas?
Tullbevillningen eller inkomsten af Tul¬
len, både den påräknade och den icke på¬
räknade, ingår, sedan omkoslnaderne för
Tullverkets Löner, Pensioner m. m. afdra-
432
Den 3o December e. ni.
gils, till Statsverket, och upptages der i
RiksHufvudboken. x
Motionären har vidare sagt, att Stän¬
dernas önskan, att ökade besparingar måt¬
te iakttagas i och för Tullverket, ej vun¬
nits; jag begär att få visa med en korrt
uppgift, att förminskningar i administra¬
tionskostnaden, deruti innebegripande Lö¬
ner, Pensioner, Expectans-arfvoden, alle¬
handa slags serskilte utgifter, samt afkorrt-
ningar och restitutioner, sedan flere år till¬
baka verkligen inträffat, nar desse utgifter
betraktas i förhållande till inkomsterne. Ifrån
och med år r 814 till och med år 1818 ,
var årliga Tnlluppbörden, i medeltal räk¬
nad, 1,983,312 R:dr 22 sk. 4f rst- B:co;
förenämnde administrations-kostnader upp-
gingo då årligen till ett medium af 484,601
R:dr 43 sk. 4 rst. B:co, eller nära fjerde-
delen af bela UppbÖrdssumman. Ifrån och
med år 1819 till och med i8a3, var årli¬
ga Tulluppbörden per medium 1,939,535
R:dr 33 sk. 10 rst. B:co, och årliga admi-
nistrationskostnaderne uppgingo till 489,471
R:dr 3 sk. r]\ rst. B:co, eiler mera än fjer-
dedelen af UppbÖrdssumman. Ifrån och
med år 1824 till och med 1828 utgör medel¬
beloppet af årliga Tulluppbörden 2,5^70,615
R:dr 26 sk. ii|- rst. B:co; och årliga ad-
ministrationskostnaderne utgöra 571,381 R:d.
12 sk. 2 rst. B:co, eller något öfver femte¬
delen af UppbÖrdssumman; således mindre
Den 3o December e. m.
433
andel af uppbörden än under de 2:11c först-
nämde perioderne. Utom indragning af en
kostsam SjöExpedition, som redan före det
sislnämde qvinqvennium ägde rum, och
hvilken indragning åstadkom en ganska be¬
tydlig förminskning i utgifterne, och en
mindre SjöExpeditions upphörande från och
med 1827, som årligen ökade administra¬
tionskostnaden med omkring 3,5oo R:drB:co,
hafva, på nuvarande GeneralTullstyrelsens
underdåniga förslag, följande Utgiftssummor
blifvit till indragning i Nåder beviljade,
nemligen;
Till Lotsverket årligen R:dr io,5oi:32.
B:co, och för en Militair-commendering vid
Råå Fiskeläge i Skåne R:dr 5,374 E:co.
Lotsverket hade erhållit ett årligt anslag å
Tullmedlen af förenämde Summa, för alt
till Löneförbättring utdelas af Lotsverkets
Chef till vederbörande inom Corpsen, och
såsom ett försök att dymedelst åstadkom¬
ma ett samband emellan Tullbetjeningen
och Lotsarne, på det att de sednare måt¬
te biträda de förre i upptäckandet af för¬
brytelser emot Tullförfattningarne. Då detta
ändamål, efter 2:ne års förlopp, emedlertid
icke vanns, föreslog GeneralTullstyrelsen
anslagets upphörande, och projecterade i dess
ställe, att 4,boo R:dr B:co skulle afsättas
årligen, för att deraf gratificationer och be¬
löningar måtte utdelas till den eller de af
Lotsverket, vare sig befäl eller manskap,
4 >4
Den 3o December e. m.
som lemnat Tull betjeningen det förut sä
kostsamt sökte biträdet, eller som för egen
del genom beslag, eller upptäckter af olof¬
lig varu-införsel, sig utmärkt. Härigenom
öppnades ett tillfälle äfven för sjelfva Lot-
sarne, att komma i åtnjutande af någon för¬
bättring i deras nästan öfverallt alldeles
otillräckliga ordinarie inkomster, ett förhål¬
lande, som under den tid anslaget från
Tullverket till Lotsverket i en Summa och
såsom Lönetillökning utgeck, icke ägde rum,
tv de gemene Lotsarne erhöllo deraf intet.
Dessutom vanns genom denna reglering det
ändamålet, att Tullverket icke vidkändes nå¬
gon utgift i detta afseende, utan att en mot¬
svarande nytta var detsamma förut veder¬
faren. Under detta årets lopp äro af ansla¬
get till gratificationer endast omkring 3oo
R:dr utgifne, eller, tillsammans med det år¬
liga arfvodet som Lotsverkets Chef uppbär,
800 R:dr B:co. MilitaireCommenderingen
i Råå kunde utan minskning i uppmärk¬
samheten på kusten indragas, sedan kust¬
bevakningen derstädes erhållit förstäkning,
hvarefter denna Commenderings tillvaro på
sin störsa höjd åstadkom en negatif nytta.
Detta årets erfarenhet har dessutom bevi¬
sat dess obehöflighet.
En directe betydlig förminskning i ad-
ministrationskostnaderne vid Tullverket är
således genom dessa anstalter, sedan flere
år
Den 3o December e. m.
435
år tillbaka vunnen, och behållningen af
Tullinkomsterna är ökad sedan år 18145
denna förminskning har från och med detta
år uppgått till icke mindre än 18,5^5 R:dr
Banco*
Den värde Motionairen yttrar, att han
ej vet, huru GeneralTullDirecteurens lön
kunnat blifva så betydlig, och han anmär¬
ker deremot, att denna lön är nära dub¬
belt så stor, som StatsRådens och Presiden-
tcrnes. Då jag icke deltagit i uppgörandet
och bestämmandet af denna anmärkte lön,
är jag fullkomligen ojäfvig i bedömmandet
öfver densamma. GeneralTullDirecteurens
lön är 6000 R:dr B:co jemte Boställsrum;
denna lön är således visserligen en bland de
större på Stat uppförde GivilEmbetsmän-
nens i Riket, och som Motionairen anmärkt
icke långt ifrån dubbelt så stor, som ett
StatsRåds. Men om man anser detta bevi¬
sa, att GeneralTuIlDireteurens lön är för
stor, så måste man äfven anse det bevisa,
att StatsRådens löner äro för små. Uti
någre bandlingar eller Protocoll linnas icke
motiverne för det lönebelopp, som vid
General Tull Directeurs-befallningens inrät¬
tande, för denna Embetsman, bestämdes;
men jag förmodar dessa motiver likväl
måtte hafva varit: afseendet å det vigtiga
och utan all tvifvel mödosamma kall han
bekläder: det ansvar och de göromål, som
8 II. 28
436 Den 3o December e. m.
ifrån mångå styrande, hvaraf TullDirectio-
nen förut bestod, nu öfvergingo påen per¬
son i första rummet och dess aine biträden,
sedan den öfver hela Riket utsträckta verk¬
ningskrets, der han directe och personligen
med Embetspligters uppfyllande skall hand¬
la, och slutligen den grundsatsen att alla
Embets- och Tjenstemän, samt må hända
isynnerhet de, som förvalta Statens betyd¬
ligaste uppbörds verk, böra så lönas, alt
omsorgen för egen bergning icke distrahe¬
rar dem från Embetspligternes noggranna
och nitiska uppfyllande. Skulle det likväl
ingå i besparingsprincipen, att minska den¬
na lön, så har jag för min enskilta del ej
något deremot, men reserverar min efter¬
trädares rätt, under den allmänna anmärk¬
ning, hvilande på den grunsatts jag nyss
nämt, att alla Embetsman böra vara så lö¬
nade, att man af dem med fullt skäl kan
fordra oafbrulne bemödanden för Statens
och det Allmännas nytta.
Beträffande åter DepartementsChefslö-
nerne, så äro de snarare för små än för¬
stora, i synnerhet om dessa Embetsrnän
icke derjemte äga arfvoden eller löner för
andre befattningar. Ifrån nya Organisa¬
tionens början bestämdes dessa löner till
2,500 R:dr B leo för den ene, och 2000
Riclr B:co för den andre, en olikhet, som
jag högeligen önskade måtte upphöra, i
synnerhet som den af desse Embetsrnän,
Den 3o December e. m.
sorn förestår det mäst sysslogifvande Depar¬
tementet, har minsta lönen. Ifrån och med
1825 hafva för öfrigt lönerne för alla gra¬
der af Tjenstemän och Betjente blifvit så
reglerade, att de stå i någorlunda förhål¬
lande till hvars och ens hilliga behof. Följ¬
den häraf har också blifvit den, att ett
bättre urval af denna personal kunnat gö¬
tas, än fordom var möjligt,
Motionären Synes påstå, att Tulltjenste-
männen sysselsättas vid Tullkamrarne med
onödigt skrifvande. I anledning deraf får
jag upplysa, att sannolikt ar det mindre
skrifveri vid Svenska Tullverket, än vid
andra Staters, i synnerhet numera, sedan
GeneralTullstyrelsen i år borttagit det åter¬
stående öfverflödiga deraf, genom afskaffan-
det af douppletter på åtskillige handlingar,
hufvudsakligen vid förpassningsverket: yt¬
terligare minskning i skrifveri-göromålen
uppkommer äfven, sedan nya förslaget till
förpassningSstadgan gillats, och satts i gång,
och jag tror svårligen, alt något då återstår
i detta fall, som tål förminskning.
t
Motionärens ide att ställa den ena Tull¬
kammaren under den andra, tror jag ej
vara lämplig. Den ena Tullkammaren an¬
ser sig lika god som den andra, och en
gradation ibland förmän och underlydande
mäste äga rum. Dessutom tror jag, att ju
438
Den 3o December e. m.
mera alla Tullkamrar stå directe under Cen-
tralStyrelsens uppsigt, eller den som iLands-
orterne representerar denna Centralstyrel¬
se, jag menar DistrictsChefen, desto bättre
bålles controll öfver deras tjensteutofning,
År 1824 inrättades TullDistrictChefer i 6
serskilta Districter, hvarigenom deras antal
uppgeck till 8; af dessa 8 har General-
Tullstyrelsen i dess underdåniga förslag
till förändrad organisation af Tullbevak¬
ningen till indragning föreslagit 5, hvil¬
ka tjänster med innehafvarnes afgång såle¬
des komma att upphöra, och en betydlig
besparing i administrationskostnaden upp¬
kommer derigenom. De 3 qvarblifvande
nemligen i vestra Districtet, der Götheborg,
Rikets andra Stad i alla afseenden, är be¬
lägen; i Skåne och Blekinge, folkrika pro-
vincer med många Städer, vidsträckta ku¬
ster och närhet med utländska Stater, samt
således lämplige för oloflig varuinförsel och
trafication, äro i alla hänseenden nödvän¬
diga att bibehålla, så vidt man afser något
nyttigt ändamål kunna vinnas derigenom,
att en upplyst och bildad Embetsman står
i spetsen för Controll verket å alla dessa för
Tullintresset verkande Tjenstemän, för långt
afskiljde från CentralStyrelsen, för att af
den med nödig promtitude kunna efterses
och controll eras. DistrictChefernes skyl¬
dighet, alt inspectera de dem underlydande
Tullstationer, och denna inspection utförd
på obestämda och således för de inspecte-
Den 3o December e. m.
43g
rade oväntade tider, liar redan flere gånger i
dessa 3:ne Districter befrämjat upptäckten
af åtskillige missbruk, och förekommit verk¬
liga förluster för Slaten. Om detta å ena
sidan vittnar om de ifrågavarande District-
Chefernes nit oell utmärkta duglighet, be¬
visar det väl äfven åden andra, att desse
befattningars tillvaro är en ändamålsenlig
inrättning. För öfrigt är jag ej af den lan¬
kan, som Motionairen, alt vissa Tullkam-
mareFöreståndare skulle kunna förrätta des¬
sa Inspectioner; TullkammarFöreståndaren
kan och bör ej aflägsna sig från sitt Tull-
kammareDistrict, emedan hans personliga
närvaro är der alltid nödig. Han äger til¬
lika med Controlleuren nyckeln till, vår¬
den om och ansvaret för, Cassakistan, lian
förer alla Räkenskaper och Journaler; han
skall reda alla stridiga frågor emellan tra¬
fikanter och Tullbetjeningen, och han är be¬
ständig Ordförande i SjöTullsRätten.
Vid Motionärens förslag, att Svenska
Consuler å utrikes orter borde lemna vissa
upplysningar till GeneralTullstyreisen, och
derföre serskilt aflönas af Tullmedlen, samt
berättigas att tillgodnjuta beslagare-andelen,
då upptäckter, föranledande till confiscatio-
ner, af dem gjordes, får jag göra den er¬
inran , att aflöningar eller arfvoden till utom
Riket existerande Embetsman för de tjen-
ster man supponerar de komma i tillfälle
att göra åt Tullverket, hafva det emot sig,
44o
Den 3o December e. ni.
att man svårligen kan controllera, huruvida
de deraf gjort sig förtjente, och då i alla
fall lönen till dem skulle utgå, kunde det
lätt hända, att denna utgift blefve bortka¬
stade penningar; för öfrigt stadga Förfalt-
ningarne, att Consuler äro berättigade till
den bestämda beslogare-andelen, enär de
varit angifvare, eller utfört en Laggill con-
fiscation. Dessutom bör ihågkommas, att
då desse Tjenstemän hafva andra göromål
till deras hufvudsak, de dem tillika upp»
dragne Tullsysslor alltid skulle och torde
behandlas såsom bisak,
Molionairens förslag, att Lots-och Fyr-
båksinrättningarne, samt äfven Dykeriet, om
det skall bibehållas, borde förenas med
Tullverket under gemensam Styrelse, in¬
stämmer jag i så målto uti, att denna före-
ningskulleåstadkomma enighet emellan tren»
lie administrerande Inrättningar, som, genom
naturen af sine göromål, visserligen äga sam¬
band med hvarandra, och måhända skulle
Lotsverket, stäldt under en gemensam Sty¬
relse, kunna göra Tullverket mera nytta,
än hvad erfarenheten hittills visat Lotsarne
förmått öller velat åstadkomma,
Att föreslå de vid Tullbevakningen
tjenstgörande Betjenters ställande på mili-
tairisk fot, och således med uniformer be¬
klädde, samt med vapen försedde, är en
tanka, som jag mångå gånger haft, och som
Den 3o December c. m.
äfven inom Tullstyrelsen varit ventilerad.
Men kostnaden, som dess verkställande skul¬
le medföra, har hittills afskräckt Tullstyrel¬
sen från ett dylikt förslags framgifvande.
Att de fordna Strandridarne, eller numera
Kust-uppsyningsmän, som alla äro öfverbe-
tjcnte, försvarligen lönade, och till hvilka
tjensters tillsättande, så mycket möjligt är,
urval sker bland folkklasser af någon bild¬
ning, att desse beklädas med anständig
uniform, och förses med vapen, anser jag
ganska ändamålsenligt, och ämnar också der¬
på vara betänkt. Den tankan, att Tullsta¬
tens Tjenstemän böra hafva undergått exa¬
men, är, i afseende på vissa Tjenstemän
inom detta Verk, visserligen i sin princip
ganska rigtig. Den har också följts vid till¬
sättningar inom Canzlier, och de Revideran¬
de samt RäkenskapsContoiren. Men vid Be-
vakningsverket vore det en icke allenast för
långt sträckt fordran, att endast anställa
speciminerade personer, utan äfven en skad¬
lig regel, i thy, att derigenom mången ung,
hurtig och med goda förståndsgåfvor ut¬
rustad, yngling vägrades inträde i en be¬
fattning, der just dessa egenskaper äro huf-
vudsakligt behöflige, derföre alt han ej af¬
lagt någon academisk examen.
Den så kallade hemliga Cassan, som
jag för min del gerna skulle se hon icke vore
hemlig, omtalar äfven Motionairen. Denna
Cassa består af årliga 8000 R:dr B:co och
44a Den 3o December e, m,
förvaltas under min Embetstid vid Tull¬
styrelsen på så sätt, att alla utgifter deraf
blifva af GeneralTullDirecteuren efter dess
pröfning disponerade, men blifva också af
honom motiverade i räkningen, och behö¬
rigen verificerade. Secreteraren vid Styrel¬
sen vårdar och utbetalar de anordnade med¬
len, samt förer deröfver räkning, och sam¬
ma benägenhet visa begge Departements-
Cheferne» derigenom att de revidera Cassa-
räkenskaperne. Fyra Tjenstemän hafva så¬
ledes befattning med denna Cassa, och den
disponerande, nemligen GeneralTullDirek-
tören hvarken vårdar eller förvaltar med¬
len. Så mycken öppenhet, som är möjlig
i en hemlig sak, är således härigenom vun¬
nen, och den högsta controll, i afseende
på dispositionernes riktighet, saknas heller
icke. Beträffande åter, huruvida dessa me¬
del på ett för Tullverket ändamålsenligt sätt
användas, bör jag nämna, hvad räkningar
och verificationer vitsorda, att alla de ut¬
gifter hemliga Cassan bestrider, bestå uti
belöningar för Tullverket gjorde tjenster,
bidrag till extra aflöningar, till besparing
för extra medlen, gratificationer för ut¬
märkt skicklighet i tjensleutöfning, och slu-
teligen understöd åt i Tullverkets tjenst ut¬
slitne svagt eller intet pensionerade f. d.
Tulltjensteman, eller åt deras lika nödstäl-
de Enkor eller Barn. I denna uppgift lig¬
ga äfven skälen, hvarföre jag anser Tull¬
verkets verkliga nytta kunna befrämjas ge-
Den 3o December e. m. 44-3
norn dessa medels användande, och lilI-
styrker derföre, att Cassan bibehålies.
Det löningssätt, som Motionären anty¬
der såsom det rälta, nemligen att allona
Tallpersonalen med vissa procent af Tull-
inkomsterne, är antagit i Dannemark och
Norrige, samt har äfven hos oss till en
del och tidtals varit användt, dock härstä¬
des, utan att något förtroende till dess
rigtighet derigenom vunnits. Jag medgif-
ver, att detta löningssätt har något för sig,
och synes i principen vara det rättaste,
enär man derigenom tror sig sätta det en-
skilta interesset så till sägandes i conni-
vence med det allmänna; men i vårt land,
der tullinkomsterne äro så olika på hvarje
serskild local, och der uti 2:ne Städer,
Stockholm och Götheborg, nästan hela Tull¬
beloppet, eller rättare sagt f af Rikets he¬
la Tulluppbörd inflyter, skulle ett sådant
aflöningssätt som det ifrågavarande åstad¬
komma en mindre billig olikhet i hvarje
individs löneinkomst. Den procent på Tull¬
intraden, som i Stockholm och Götheborg
gåfve Tulltjenstemännen, ehuru fördelad på
elt stort antal personer, en riklig kanske
nog hög lön, skulle, genom samma inträds
obetydlighet på en annan ort, icke förslå
till betäckande af de nödvändigaste lifsbe-
hofven. Då man besinnar, att det gifves
ett språng uti Tulluppbörden, som genom
Tjenstemfön uppbäras i våra Städer, der för¬
Den 3o December e. m.
tull ning sker, från i,3oo,ooo R:dr, hvar¬
till ungefärligen tullen uppgår i Stockholm,
ända ner till 67 R:dr, hvartill den uppgeck
år 1827 i Stapelstaden Jönköping, der en
ej så obetydlig Tulltjenstemannapersonal är,
och måste vara anställd; så synes den af
mig befarade skadliga olikhet i aflöningen
efter procent-beräkning, på tullintraden be¬
räknad, temmeligen vitsordad. Jag har der¬
före ansett, att Tulltjenstemännens ordinarie
löner böra vara bestämde och till sådane
belopp, alt möjlig bergning derför kan er¬
hållas, och alt deras öfrige lönefördelar
må bero på sportler, som lagligen, och 1
mån af trafikationens betydlighet på hvar¬
je ort, må tillfalla dem. Till vinnande af
enhet i sportelafgifterne, och reda i det nog
intrasslade förhållande, som i denna väg
uppkommit, genom saknad af allmänna fö¬
reskrifter, och derigenom att sportlarne ge¬
menligen beräknats, dels efter häfdvunnen
praxis, dels ock efter för serskilta orter
och tillfällen uppgjorde stadganden, beslöt
Genera ITulls ty reisen år 1825, alt uppgöra
förslag till en ny allmän TullsportelTaxa,
eller Expeditionslösen, och anbefallde der¬
före alla Tullkamrarne, att inkomma med
uppgifter på de vid hvarje Tullstation van¬
lige medgifne sportlar. Ett medelbelopp
uträknades af desse olika uppgifter, och en
Sporteltarilf uppgjordes och ingafs till Kgl.
Majit, sorn i Nåder behagade deröfver hö¬
ra Stockholms Handelssocietet, samt Dess
Den 3o December e. m.
445
och Rikets CommerceCollegium. Hufvud¬
sakligen instämde desse C01 poralioner i fö-
renämde förslag. Emedlertid fortforo de,
dels på Författningar, dels på flerårig häfd,
existerande sportlarne till Tullbetjeningen
i Stockholm frivilligt utan klagomål, och i
Götheborg, på grund af serskild stadgad
öfverenskommelse emellan IlandelsCorpseu
och Tullstaten derstädes. Denna sednare
utvägen, såsom den för ändamålet mest
passande, försökte man, att genom Tullsty¬
relsens bemödande i de öfrige Rikets Kust¬
städer äfven få vidtagen; men då detta ej
lyckades, utan klagomål och stridiga på¬
ståenden tilltogo, anhöll jag i underdånig¬
het bos Kongl. Maj:t, att den föreslagne
SportelTaxan måtte på försök stadfästas
och införas, med tillåtelse för vederböran¬
de trafikerande, att under tiden inkomma
med de erinringar, hvartill de trodde sig
finna anledning. Detta bar Kongl. Maj:t
Nådigst bifallit. Stränga straffbestämmelser
för förbrytelser mot denna författning äro
äfven föreslagne, att af GeneralTullstyrel-
sen omedelbarligen utföras, och Styrelsen
kommer således i ett hittills saknadt tillfäl¬
le, att ega ett bestämt lagstadgande för des¬
sa grannlaga frågors behandling, och en lag¬
lig kraft för missbruks beifrande i detta
ämne. Motionairens yttrade önskan i detta
afseende synes härigenom uppfyld. Motio¬
närens förslag, att förena Inrikes och Utri¬
kes Tullbevakningen,later icke verkställa sig,
446
Den 3o December e. m.
ehuru i sin princip ej origtigt, och detta
af serskilta orsaker. I Stockholm, derföre
att göromålens mängd vid inrikesbevaknin-
gen och i synnerhet i och för Finska tra-
ficationen fordrar en serskilt Bevaknings-
Corps, och en serskild Chef för den. Att
sammanslå inrikes- och utrikes-bevakningen
och ställa dem under en Chef, har jag
emedlertid varit betänkt uppå, för att vin¬
na mera enhet i bevakningsanstalterne; men
svårigheten, för att icke säga omöjligheten,
att finna en man, som kunde stå i spetsen
för begge, och uppfylla sitt kall i allo, har
afhållit mig. I Götheborg är det nära i§
fjerdingsväg emellan utrikes-och inrikes-be-
vakningsGorpsernes ståndort och verknings¬
krets, hvarföre ock de icke der kunna vara
sammanslagne. I Norrköping åter låter den¬
na förening sig göra, och torde derföre
komma å bane, när den, genom åtskillige
svårigheters undanrödjande, hunnit beredas.
På alla andra ställen kan denna åtgärd icke
komma i fråga.
Motionärens yrkande, att TullDomstolar-
ne måtte afskafifas, är en fråga, som kom¬
mer att behandlas af de till Styrelseverkens
reglerande nedsatte Committeer, och som
jag är kallad till ledamot i den Committee,
som blifvit organiserad, för att granska
detta ämne, får jag, då ärendet der före¬
kommer, tillfälle att utveckla min åsigt
deraf. I afseende på frågan nu, får jag
Den 3o December e. m.
447
emedlertid äran upplysa, att TullRätterne
.beslå, ej allenast af Tulltjensteman, utan
äfven af lika många Magistratspersoner, och
ehuru de förre sällan äro så qvalificerade i
juridisk väg, att de undergått juridisk exa¬
men, liar jag dock af trovärdige Ledamö¬
ter i Öfver Rätter, som pröfva t TullRätter-
nes Utslag, erhållit den upplysning, alt de
ingalunda funnit desse UnderRätters domar
mindre lagenlige och välgrundade, än andre
UnderRätters af lagfarne Domare beslutade
och uppsatte Utslag. Det är emedlertid
angeläget, att Tulltjensteman icke skiljas
ifrån TullRätterne, ty deras sakkännedom
och bekantskap med Tullförfattningarne och
med de i beslag tagne varors beskaffenhet,
hvarom strid är, utgör alltid en nödig väg¬
ledning förmålens rätta pröfning, angeläg¬
ne i synnerhet i de orter, der scientifika
besigtningsman ej finnas, det vill säga, der
fabriker saknas. Deras bristande juridiska
uppfostran synes mig icke mera förskräc¬
kande för rättvisan, än åtskillige af våra
SlottsRätts-, KrigsRätts-, Rådhus- och Käm-
nersRätts-Ledamöters, som ändock dömma
i de grofsta brottmål; och för partiskhet
för Kronans fördel har jag lika liten an¬
ledning alt misstänka dem, som jag saknar
anledning att för motsatt partiskhet miss¬
tänka deras Colleger af Magistraten, om
ödet skulle så foga, att någon stadsbo stod
till rätta jför begånget Iurendrejeri eller
begången tullförsnillning.
443
Den 3o December e. m.
Slutligen och beträffande Motionärens
Åsigt om nödvändigheten af uppmärksam
förvaltning i Tullverkets angelägenheter; så,
i fall denna mening skulle vara föranledd
af Motionärens vetskap eller supposition om
något mindre rigtigt eller felagtigt hand-
hafvande af Tullförfattningarne, får jag för¬
klara, att om han, eller hvem som helst,
som om slikt äger kunskap, derom vill
lemna GeneralTullstyrelsen eller mig per¬
sonligen benägen underrättelse, så skall
skyndsam undersökning om sakens förhål¬
lande ej uteblifva, samt rättelse och ansvar
ej saknas, om fel från Tullverkets sida är
begånget. Att misstag inom denna högst
svåra och complicerade administration sko¬
la äga rum, så väl som i andra af mindre
omfång, ja äfven i enskilta förhållanden,
är en gifven sak; men om uppsåten alltid
äro goda och modan ospard, kan ändock
mycket godt uträttas, då sundt begrepp och
någon erfarenhet understödja företagen. På
delta sätt kan hvar och en, äfven offentli¬
gen verkande man, bereda sig en belöning
i sitt eget samvetes vittnesbörd, tillräcklig,
om han är en stadig man, med inre sjelf¬
ständighet.
Herr Tham j Wollrath: Hvarken öfver-
ensstämmer det med min förmåga, eller är
det nödigt, att, efter Friherre Åkerhjelm,
ingå i några detaljer af ämnet; och jag an¬
håller således blott, att få fästa mig vid
Den 3o December c. m.
44g
ett, som jag tror, väsendtligt misstag i mo¬
tionen, eller förmenandet, att Tullstyrelsen
kunde förenas med CommerceCollegium el¬
ler med FinanceDepartementet. Måhända
vore sådant principenligt och lämpligt i ett
nyorganiseradt Land, men här, hvarest lu-
rendrägeriet ty värr, genom felagtiga för¬
fattningar, kommit alt stiga lill en sådan
höjd, som det nu liar, tror jag, att en ser¬
skild kraftfull Tullstyrelse erfordras, om
enhet och alfvar skall råda i detta vigtiga
administrativa Verk. Chefen för Finance¬
Departementet skulle omöjligen medhinna,
alt äfven egna sig åt Tullstyrelsen; och att
åter deri inympa collegiala former tror jag
ej böra komma ifråga, då erfarenheten af
en sådan Tullstyrelses skadlighet ännu bör
vara i friskt minne.
Motionairens anmärkning, att General-
TullDirecteurens lön är för hög, kan vara
rigtig, om den jemnföres med andra Em-
betsmäns otillräckliga löner; men då jag
tror, att principen för Embetsmäns aflöning,
särdeles då det angår Chefen för ett Verk,
hvarigenom Statens största intrader gå, bör
vara att aflöna så, alt man kan hafva de
största fordringar på en i högsta målto oegen¬
nyttig och kraftfull verksamhet, oberoende
af alla ekonomiska omsorger, anser jag det
cj vara rätt, alt vid i frågavarande löns
bestämmande vara för nogräknad.
45o
Den 3o December e. m.
Herr Rosenblad} Bernhard: Jag ber
att få tillägga några upplysningar i afseen¬
de på förevarande af Friherre Åkerhjelm
i öfrigt så väl utredda ämne. I Preussen
är Tullstyrelsen under Collegialform med
i President och 8 Ledamöter, hvaraf dock
den förre ensamt äger beslutande rätt, och
Ledamöterne endast äro Rådgifvare och
deltagande i förvaltningen. Motionairens
förslag, att tilldela Tullkammarföreståndarne
någon viss procent af Tullinkomsterne,
gillar jag fullkomligt. Det är billigt, att
desse Embetsman sättas i tillfälle att, utan
för stora ekonomiska omsorger, uppfylla
deras pligt som Familliefäder. Om pro¬
cent-beräkningen skulle medföra allt för
stor olikhet, i synnerhet hvad beträffar
Stockholm och Götheborg, så är det lätt
bjelpt derigenom, att procenten göres hög
för de små summorna, och efter en viss
progression minskas för de större. Att
ställa Tullverket under CommerceCollegii
styrelse, anser jag alldeles olämpligt. Väl
bar jag hört den Collegiala långsamheten
i vissa fall berömmas, men här tror jag,
alt den obestridligt vore högst skadlig,
då Tull-administrationen onekligen fordrar
skyndsamhet och kraft, om den skall upp¬
fylla sitt ändamål. Snarare skulle jag tro,
att sedan JustitiaeDivisionen af Commerce-
Collegium blifvit indragen, hela Collegium
kunde upplösas.
Fri-
Den 3o December e. m.
Friherre Anckarswärcl: Fastän jag i
så många delar med tillfredsställelse emot-
tagit de upplysningar Friherre Åkerhjelm
afgifvit å mina anmärkningar, anhåller jag
dock, att få upprepa några punkter, hvari
jag ännu ej anser mig vederlagd. Angåen¬
de personalen har Friherren medgifvit,
att den i visst fall vore för stor och for¬
drade en reorganisation. Jag har icke klan¬
drat lönernes storhet i förhållande till per¬
sonalen, men trott, att den sednare kunde
minskas, och i föl jd deraf äfven aflöningen.
Med mycken tillfredsställelse har jag hort,
att af de 8 DistrictsCheferne 5 redan äro
föreslagne till indragning; och jag hemstäl¬
ler, om ej åt de 3:ne bibehållne kunde
tillika uppdragas befattning med uppbör¬
den å hufvudorterne. Jag inser ännu icke
hvarföre ej inspection öfver de smärre Tull-
kamrarne kunde anförtros åt Cheferne för
de större. Jag tror, att det skulle instäm¬
ma med princip, och lätta uppsigten för
ÖfverStyrelsen, att hafva direct communi-
cation med de större Tullkamrarne. Att
Tullförvaltarne böra beständigt qvarvara
vid sina stationer, och således ej kunna fö¬
retaga inspectionsresor, tror jag lätt hjel-
pes dermed, att Gontrolleurerne under ti¬
den bestrida Tullförvaltare-göromålen. Att
en del smärre Tullkamrar kunna indragas,
deri styrkes jag äfven af TullCommittera-
des berättelse, som upptager, om jag min-
8 H. 29
452 Den 3o December e. jp.
nes rätt, att, ibland 16 stycken, finnas
flere, hvilka icke lemnade 100 Rrdrs upp¬
börd.
Mitt yttrande om möjligheten att af¬
skaffa öfverflödigt skrifveri grundade sig
derpå, att jag såsom Revisor sett en mängd
af ansökningar och förfrågningar ingifna till
GeneralTulistyrelsen i mindre vigliga äm¬
nen. Detta måtte borttaga tid och inveckla
ärenderna, samt bevisa, att författningarne
ej äro tydliga och bestämda.
Lönebeloppet för GeneralTullDirecteu-
ren bestriddes af mig synnerligast för prin¬
cipens skuld i afseende på förhållandet till
StatsRådernes löner, och relativt till dess
vederlikar inom Embetsmanna-corpsen. Jag
skulle likväl tro, att oberoende äfven kan
vinnas genom ej fulltut så stort lönean¬
slag, och finner mig ej öfvertygad, att be-
liofvet af oberoende på denna plats är stör¬
re, än i andra EmbetsmannaClasser. Jag
känner ej heller, att GeneralTullDirecteu-
ren har något Uppbördsmanna-ansvar för
förraltningen af Tullmedlen.
Friherren har missförstått mig, om
lian fattat, att jag sagt, det Ständernes ön¬
skan i afseende på Tullorganisationen ej vun¬
nit Regeringens afseende. Jag har menat,
att den ej erhållit allt det afseende jag
trott den förtjena, och medger gerna, att
denna organisation i många fall vunnit för¬
bättringar.
Den 3o December e. m.
453
Angående Tullstatens af mig yrka¬
de öfverföring på Riksstaten, har visserli¬
gen Friherre Åkerhjelm anfört skäl, men
inga hinder deremot; ty då Tullstaten till
Kongl. Maj:ts Nådiga fasställelse uppgörcs,
kunde den ju efter att hafva blifvit gillad,
uppföras på Riksstaten, och de nödvändi¬
ga förändringarne ändå ditföras.
Att Tullstyrelsen kunde ställas under
CommerceCollegium eller FinanceDeparte-
mentet har, i synnerhet i förra fallet, ej blif¬
vit motsagdt af den värde Friherren, men
en annan Ledamot, Herr Rosenblad, har,
såsom ett hinder deremot, anfört den lång¬
samhet, som vidlåder Collegiala former.
Om så är, bör detta i ett administrativt
Verk kunna rättas; och då jag ej förestäl¬
ler mig, att tullförsnillning och lurendrä¬
geri förekommas genom Tullstyrelsens per¬
sonliga verksamhet, utan genom deras ad¬
ministrativa verksamhet, ser jag ej, hvar¬
för Tullverket icke kan styras med lika
kraft af CommerceCollegium, som af en
serskild GeneralTullstyrelse, särdeles som
denna sednare i det hela icke är annat än
ett litet Collegium, fast i mindre scala,
än våra RiksGollegier.
Jag medgifver milt misstag i afseende
på Consulernas befattning med Tullären¬
den, och instämmer i Friherre Åkerhjelms
åsigt deraf.
39*
454
Den 3o December e. m.
Äfvenledes förldarar jag mig af Fri¬
herre Åkerhjelms up After om Tull-inkom-
sterne och den betyi 5 skillnaden emel¬
lan i Millioner och 5oo,ooo R:dr, vara öf-
vertygad om overkställbarheten af mitt för¬
slag om procent-aflöningen.
Beträffande Tnllpersonalens flyttbarhet,
tror jag den böra inskränkas inom tjenst-
görings-districtet, efter vederbörandes om¬
pröfva nde, och ej från ena ändan af Riket
till den andra.
Examina för Tulltjensteman anser jag
nödvändige, särdeles om melhoden vid de¬
ras tillsättande blir, att dertill taga skic-
kelige personer, som egnat sig åt yrket,
och skaffat sig erfarenhet deri, utan obe¬
hörigt intrång af hvem som hälst.
Slutligen får jag förklara, att jag med
min önskan om förbättrad organisation af
Tullverket alldeles icke menat förvaltnin¬
gen, eller tviflat på nitet och skickligheten
af den nu varande, utan endast afsett princi¬
pen, och ej personer.
Friherre Åkerhjelm: Endast några ord
anhåller jag att ytterligare få tillägga. Jag
kan ej medgifva möjligheten af att indraga
de nu bibehållne 3:ne DistrictsChefs-plntser-
ne, om Tull-administrationens verksamhet ej
skall störas. Desse 3:ne Chefer förhålla
sig till GeneralTullstyrelsen, såsom Läns-
styrelserne till Regeringen. DistrictsChe-
Den 3o December e. m. 455
fen bör ej hafva med uppbörden att skaffa;
ty han är skiljoman, och en verklig jury
i tullfrågor, som uppkomma i hans District.
Då Friherre Anckarswärd redan med-
gifvit min framställning om olämpligheten
alt införa Procent-aflöning bland Tullsta¬
ten här i Landet, och således, så till sä¬
gande, besvarat Herr Rosenblads anmärkning
deremot, liar jag intet vidare dervid alt
tillägga.
Att GeneralTullstyrelsen ej kan directe
hämma lurendrägeri och tullförsnillning
medgifves; men genom resor och beröring
med Tull-personalen uträttar den likväl me¬
ra, än man skulle tro, och mycket mera,
än då ÖfverDirecteuren vid Tullverket utöf-
vade ett anonymt Chefskap. Nu äro Tull¬
styrelsens resor, verkliga mönstringar af
Tull-personalen, och medföra nytta, om de
rätt ullöras.
Flyttning af Tull-personalen sker äfven
nu vanligen inom Districten af DistrictsChe-
ferne, sorn anmäla det hos GeneralTull¬
styrelsen, hvilken då äger att pröfva, och
hittills haft skäl att gilla, den föreslagne
åtgärden.
Herr Bråkenhjelm_, Pehr Reinhold:
Ehuruväl jag är öfvertygad, att Friherre
Åkerhjelms uppgift af Tull-organisationens
kostnad ej undfaller StatsUlskottet, tager
456
Den 3o December e. m.
jag mig dock friheten, att, emir det kanske
undfallit Friherren sjelf, fästa uppmärksam¬
het på att Friherren vid sin jemnförelse
emellan Tullverkets omkostnader uti vårt
Land och andra Länder, tagit ziffran till
grund, då deremot en viss procent-beräk¬
ning af tullintraderne skulle hafva visat en
åskådligare och sannare jemnförelse; att
Friherren vid uppgifvande af, huruvida
Tullverkets Stat kostar Kronan mera nu,
än år i8a3, yttrat, det Tullverkets om¬
kostnader år i8a3 utgjorde a5 procent af
intraderne, men år 1827 endast 20, ehuru
Friherren omedelbarligen derpå sagt, att
intraderna år 1827 voro långt större, än år
i823; hvarigenom Friherren således lemnat
rum för den enkla och påtagliga anmärk¬
ning, att 20 procent af en större summa
kunna komma att utgöra mera än 25 pro¬
cent af en mindre, och att omkostnaderna
vid Tullverket till och med kunna hafva
ökats sedan år 1828.
Herr Rosenblad: Ehuru Molionairen
sjelf frångått procent-aflöningen, kan jag
ej göra det; 2 å 3 procent af lull-upp-
börden anser jag vara en ganska passande
uppmuntran för Tullkamrarne, af hvilka
troligen icke få hafva omkring 10,000 R:drs
uppbörd, då deremot f eller £ procent
kunde vara nog för Tullkamrarne här och
i Götheborg. Tillika får jag medgifva, att
Styrelsen af Tullverket visserligen kunde
Den 3o December e. m.
457
Italias CommerceCollcgium; — namnet gör
ingen ting; —men då vore det nödvändigt
alt organisera detta Collegium ungefär så¬
som GeneralTullstyrelsen nu är; och hvad
vore då vinsten?
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
vill blott hafva äran upplysa, att den så kal¬
lade procent-aflöningen redan i flera år va¬
rit begagnad vid Norrska Tullverket.
Herr Rosenblad: Såsom Herr von Hart¬
mansdorff uppgifvit förhållandet vara i
Norrige, är det äfven i flera Tyska Stater,
hvaribland i Preussen, der tullintraderne
äro ganska betydliga.
Herr von Troil, Emil: Bland de vigtiga-
sle förändringar, som Friherre Anckarswärds
motion åsyftat, synes mig vara upphöran¬
det eller reorganiserandet af de nu så vidun¬
derligt sammansatte TullRätterne, der admi¬
nistrerande, arno vible, Tjenstemän, som al¬
drig aflagt någon juridisk examen, äro brott¬
målsdomare i mål,, hvari de måhända sällan
äro helt och hållet ointeresserade. Chefen
för Tullverket har visserligen gifvit dem
godt beröm för deras praktiska juriridiska
skicklighet, och till stöd derför åberopat
Öfverdomares vitsord; men då ÖfverRät-
ten i Tullmål hittills utgjorts af Commerce-
Collegii JustitiiB-Division, som, med un¬
dantag af TullRätterne, ej haft många Un¬
derdomstolar, så kan tyckas, att dess Le¬
458 Den 3o December e. m.
damöter ej äro de mäst kompetente att
göra jemförelse» emellan våra vanliga Do¬
mare och Tulldomarne. Jag har ej varit
i tillfälle att inhämta de sistnämndes juri-
diske förmäns opinion; men då jag ej så
obetydlige tider uppehållit mig inom kust¬
orter, så har jag kunnat erfara den der¬
inom i ämnet rådande; och jag kan försä¬
kra , att jag funnit den alldeles motsatt den
af Friherre Åkerhjelm yttrade. Så harman
t. ex. för mig uppgifvit en Tullförvaltare,,
hvars mångfaldige, under loppet af flere
år, afkunnade utslag, alla blifvit öfverkla-
gade och alla ändrade, utom ett enda, då
den klagande parten hade förlorat fatalier-
ne. En anmärkning, som Herr Chefen för
Tullverket för några dagar sedan yttrade
på detta rum, har jag äfven hört inora
min tandsort» nemligen den, att ehuru
den under de sednaste åren nedsatte Tull¬
taxan hort, jemte vinsten, minska frestel¬
sen till tullförsnillning; har likväl anta¬
let af sådane mål, som blifvit anhängige-
gjorde, snarare ökats än minskats. Såsom
orsak härtill har man uppgifvit den öfver-
drifna mildhet, med hvilken, som man
tyckt sig märka, TullÖfverRätten tillämpat
TullLagen, och anledningen till denna mild-
hets-prineip har man gissat vara det ringa
förlitande en ÖfverRält kan sätta till ran-
sakningar, verkställde af så beskaffade Un-
derRäller, som de nuvarande TullRätter-
ne. Om så verkligen är förhållandet, blefve
Den 3o December e. m.
4%
deras ändamålsenligare organiserande, ej
endast ur en juridisk, utan äfven ur en
ekonomisk synpunkt, nyttigt. Då emellertid
denna motion äfven lärer blifva remitterad
till Lagutskottet, hoppas jag, att detta Ut¬
skott fäster sin uppmärksamhet uppå, hu¬
ruvida TullRätternes oförändrade bibehål¬
lande kan stå tillsammans med den all¬
männa andan af våra juridiska institutioner
och med allmänna säkerheten.
Friherre Åkerhjelm: Jag ber endast
att, till rättelse uti hvad Herr von Troil
velat antaga, få upplysa, det jag, då jag
nämnde, att jag af Ledamöter i ÖfverRätt
erhållit den upplysning, att TullRätternes
duglighet och behandling af mål ganska
väl uthärdade jemnförelseu med andra lin¬
del Domstolars, ej menade CommerceColle-
gii nu upplösta JustitiaeDi visions, såsom
Herr v. Troil yttrat, utan Kongl. Svea Hof-
Rätts Ledamöter, i hvilken sistnämnde Öf¬
verRätt Tullmai, sedan .Augusti månad,
blifvit handl agde. Med de förre har jag
aldrig tält örn TullRätternes handlingssätt,
af de sednare deremot har jag dirccte be¬
gärt och fått upplysningar derom.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken föreslog, att Friherre Anc-
karswärds ifrågavarande Motion, jemte de
af bemälte Friherre samt åtskillige andre
Ledamöter rörande samma ämne nu afgif-
Den 3o December e. m.
ne yttranden, måtte remitteras lill Stats-,
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet!.
Bifölls,
Ånyo föredrogs Herr von QvantetiSj
Carls den i5 dennes e. m. på bordet leg¬
de Motion angående ny organisation af
HushållsSällskaperne.
Herr von Qvanten hade inlemna t ett
så lydande Memorial:
I afseende på HushållsSällskapernes
nya organisation till Municipal-inrättningar,
vill jag anföra följande:
Jag bär sedan 1809 och derpå följan¬
de Riksdagar, likasom under denna, erfarit,
att vår Ekonomiska lagstiftning är ganska
bristfällig, och att ingen hjelp är alt för¬
vänta under vårt nuvarande Representations¬
sätt, med mindre sakkännedom blifver att
tillgå hos dem, hvilka enligt 89 §. Rege¬
ringsformen, skola den sammanfatta. Med
kallsinnighet upptagas dylika ämnen i våra
plena, då mindre vigtiga afhöras med upp¬
märksamhet. — Men då vårt Constitutio-
nella lif hinner blifva så utveckladt, att vi
kunna förslå och efterlefva dess lagar; hvar¬
med skola vi väl då sysselsätta oss? — Då
återstår endast det Stals-ekonomiska, och
som ingen grundlag förmår bestämma, liu-
Den 3o December e. m.
ru fort menniskans intellectuela utbildning
skall framskrida, blifver det åtminstone
kommande lliksdagars hufvudlöremål, att
med urskiljning följa denna utveckling.
Jag har i denna fråga velat framställa
mina åsigter, huru HushållsSällskaperne
skola sammansättas, och genom en Munici-
palitelsform utvecklas till FörlikningsDom-
stolar, Ekonomiska förbättringar, Jury-in¬
rättningar m, m.
Hvart iorde eller ao:de Hemman bor¬
de på Socknestämmor utse en person eller
valman, som tillika blef ledamot af Sockne-
Comittéerne, hvarmed kunde införlifvas
FörlikningsDomstolar, hvilka hvarje Pasto¬
rat eller Socken borde ega, med bestämda
årliga sammanträden. Vidare skulle hvart
ioo:de Hemmen välja en person, sorn
ovilkorligen skulle vara arbetande Leda¬
mot af HusliållsSällskapet, hvilket kunde
kallas ProvinceConseil, likasom i Frankri¬
ke finnas under namn af Conseils Gencraux.
Dessa valde sig sjelfva Ordförande och Em¬
betsman, med skyldighet att sammanträda
4 å G gånger om året, till en början för
att upptaga hvad som vore anmärknings-
värdt från Pastorats- eller SockneCommit-
téerne, — likasom dem borde åligga revi¬
sion och controll öfver alla de publique me¬
del, hvilka nu snart sagt äro undandragne
all controll och sorn likväl äro ganska be¬
462 Den 3o December e. m.
tydliga. — Några liufvudgrundreglor, lika
för alla Provincer, borde uppgöras, som i
detailfrågor efter Provincernas behof kunde
localiseras.
Jemte skyldigheten af all revision,
samt att handlägga Ekonomiska frågor, bor¬
de de äfven äga rätt att beifra oordningar
af sådan beskaffenhet, som ej bestämdt hö¬
rer till Åklagaremakten, eller hvad den
stundom underlåter att beifra; och folket
skulle derigenom erhålla ett stöd, som det
för närvarande alldeles saknar. — Project-
vis föreslår jag vidare, att hvarje eller
hvartannat Län borde dertill välja en af
sine utmärktaste ekonomer, hvilken efter
viss tid i sin ordning borde utbytas, utgö¬
rande i Stockholm ett biträde vid Ekonomi¬
ska Ärenders beredning, i stället för Rikets
Allmänna Ärenders Beredning, införlifvade
med LandtbruksAcademien, hvarigenom lo¬
kal och sakkännedom skulle erhållas af per¬
soner, som lägga hand vid yrket, och hvar¬
igenom LandtbruksAkademien skulle erhål¬
la en ändamålsenlig bestämmelse, såsom
en underordnad och upplysande del af den
Ekonomiska lagstiftningen. — Riksens Stän¬
ders JustitiaeOmbudsman kunde utgöra en
öfverordnad ledamot, och ställas i beröring
med denna Municipal-inrätning, då han nu
såsom isolerad ingen ting förmår uträtta.
Mångå fördelar torde härigenom vin¬
nas, brister och fel i vår ekonomiska och
Den 3o December e. m.
463
allmänna Lagstiftning afhjelpas, Riksda-
garne betydligen förkortas genom tillvaron
af en ej talrik, men på sätt och vis per¬
manent, representation, samt skickliga och
dugliga Embetsman bildas genom deras
beröring med Folket, hvarigenom förtroen¬
de Folk och Regering emellan skulle vinnas.
Jag anhåller om remiss häraf till Eko¬
nomiutskottet.
Herr von Qvantens ifrågavarande mo¬
tion, jemte dess rörande samma ämne nu
afgifne yttrande, remitterades till Allmän¬
na Besvärs- och Ekonomiutskottet.
Föredrogs ånyo Herr af Geijerstam? j
Gustaf Emanuel, den i5 dennes e. m. an¬
mäldte, och den 17 derpåföljde f. m. på
bordet lagde, Motion, att Stångjernverks-
egare, hvilkas tillverkning är grundad på
eget Tackjern, må befrias från den tvungna
till verk ningsskyldigheten deraf.
Herr af Uhr j Carl David: Om frå¬
gan rörde införandet af någon ny närings¬
gren, eller vidtagande förbättringar i de
redan tillåtne, så skulle jag gerna under¬
stödja Motionärens önskan om en fri och
obegränsad Tackjernshandel; men då jern-
handteringen i Sverige redan är gammal,
fördelad på nästan alla delar af Landet,
grundad på olika locala förhållanden, och
befästad genom derefter lämpade pri vile-
464 Den 3o December e. m.
gier, rättigheter och skyldigheter, och der¬
af nu uppkomne förhållanden otvifvelak-
tigt skulle komma att undergå betydliga
förändringar, om den nu väckta motion bi¬
fa i'. es; så anser jag nödigt att jättra mig
emot densamma, och anhåller få fästa Eko-
nomiUtskottets uppmärksamhet derpå, att
Jernverks-egarne i vårt Land, eller de sorn
förbruka tackjerns-tillgångarne, kunna in¬
delas uti tvenne classer, med emot hvar¬
annan stridande interessen.
Den ena är skyldig att förse sina Stång-
jernssmiden med tackjern af egen tillverk¬
ning; den andra deremot i saknad af till¬
gång af malmer och kol, och utur stånd
att åstadkomma blåsning, men har dere¬
mot rättighet att anskaffa detta behof från
de tackjernsblåsande Bergslagerne.
Den ena drifver således sin rörelse
med ett vilkor, sorn icke utan åtal och an¬
svar kan eller får åsidosättas, den andra
åter drifver sin rörelse med en gifven rät¬
tighet, som till stor del bestämmer värdet
af desse egendomar. Häraf följer, att en
fri och obegränsad Tackjernshandel rubbar
de emellan Brukens egare utstakade för¬
hållanden, föranleda tvistigheter, och bi¬
draga till någras fördelar på de öfriges be¬
kostnad, samt derigenom grundlägga miss¬
förhållanden och oreda i hushållningen på
det hela.
Den 3o December e. m. 465
Då härtill kommer, att andra författ¬
ningar lägga ännu liera hand på handte¬
ringen, och förneka Bruksegaren att fritt
och efter eget godtfinnande anskaffa sine
Behof af t. ex. kol och malm, samt att Bru¬
ken äro inskränkte inom vissa district,
hvarutom de icke få utsträcka eller afhäm¬
ta sina koltillgångar, utan bestämda ansvar
för öfverträdelser deremot, så finnes äf¬
ven, att den nu föreslagne blott skulle blif¬
va en partiel utväg, som icke ifrån grun¬
den bereder den frihet i handteringen man
vill införa; och då jag gerna, för min del,
skulle önska en annan sakernes ordning,
samt att en större frihet i Jernhandteringen
på det hela, utan hinder af de nu rådande
prohibitiva författningar, kunde införas,
men ändamålet icke kan vinnas genom den
nu föreslagne åtgärd, utan nödvändigt må¬
ste företrädas och utgå ifrån en förut med-
gifven fri rättighet att handla malm och
kol, anser jag, innan denna fråga först blif¬
vit väckt och afgjord, den nu ifrågaställde
motion om en fri Tackjernsliandel vara all¬
deles för tidig, och tror att Utskottet, på
dessa skäl, hvarken kan eller bör tillstyr¬
ka densamma. Jag röstar derföre för af-
slag å motionen, och anhåller att desse an¬
märkningar måtte få åtfölja remissen till
Ekonomiutskottet.
Herr Hammarhjelm > Carl Fredrih, an¬
förde skriftligen:
466
Den 3o December e. mi
Uti (len ifrågavarande motionen liar
Herr af Geijerstam, under påyrkande af
frihet i näringar, framstält den önskan,
att sådane Bruk, som äro grundade på eg¬
na Biåsugnar, måtte befrias från den tvung¬
na blåsningsskyldigheten. Häraf skulle val
troligen följa, ehuru det icke i motionen
är omnämndt, att desse Bruk, fastän på
egen blåsning grundade, skulle tillåtas, att
köpa tackjern för sitt smides bedrifvande,
enär de sådant för sig funno fördelagtigt.
Jag kan ej förena mig i denna framställ¬
ning, och utbeder mig vördsammast, att få
utveckla de skäl och anledningar, hvarpå
denna min öfvertygelse sig stödjer.
Af bilagde från Kongl. Bergscollegi¬
um erhållna uppgift öfver Rikets privilegie¬
rade Stångjerns- och Ämnesjerns-smide, som
är specifique för hvarje Län, befinnes, att
år 1818 utgjorde Smidet å egen blåsning
inalles 179,442 Sk® samt det privilegiera¬
de Smidet uppå köpetackjern, tillsammans
229,917 Sk®. — Om nu de Bruk, tillver¬
kande 179,442 Sk®, som hafva fått sine
privilegier att tillverka Stångjern af egen
Tackjernsblåsning, skulle, när dem behaga¬
de, tillåtas, att upphöra med blåsning och
tilldelas rättigheten att fritt och obehin¬
dradt köpa tackjern, skulle det naturligtvis,
genom en större concurrence af Tackjerns-
köp,
År 1818.
|
Smide
på egen
blåsning
grun-
dadt.
|
Smide
på köp
tackjern
grun-
dadt.
|
Summa
af till-
verkadt
Stång¬
jern
1818.
|
Summa
af till-
verkadt
Tack¬
jern
181S.
|
Örebro Län . . . ; .
|
13,546
|
45,971
|
64,o38
|
115,448
|
Westerås Län . . ; .
|
15,o66
|
29,947
|
42,6o5
|
29,83 1
|
St. Kopparbergs Län
|
38,684
|
9,202
|
41,019
|
101,668
|
Linköpings Län i . .
|
4,'79
|
15,466
|
i5,526
|
5,14°
|
Jönköpings Län . . .
|
4,355
|
2,013
|
,,329
|
5,331
|
Carlstads Län ....
|
14,88o
|
56,688
|
66,5o3
|
58,382
|
Stockholms Län . .
|
9>899
|
1,120
|
9,'s9
|
7,339
|
Upsala Län ■» . . . .
|
21,733
|
|
16,075
|
22,542
|
Nyköpings Län . . .
|
4,97'
|
io,i38
|
9,333
|
4,324
|
Skaraborgs Län. . .
|
493
|
4,8.4
|
3,522
|
4oo
|
Halmstads Län . . .
|
——
|
613
|
5
|
|
Calmare Län . . . .
|
6,o43
|
2,295
|
6,979
|
6,448
|
Kronobergs Län . .
|
2,758
|
1,927
|
i,366
|
2,754
|
Elfsborgs Län . . . .
|
|
io,3i6
|
8,640
|
|
Gefleborgs Län . . .
|
34,167
|
31,020
|
5i,42o
|
40,592
|
Jämtlands Län . . .
|
4oo
|
|
-- 1 —
|
140
|
WesternorrlandsLän
|
3,528
|
13,701
|
9,307
|
3,657
|
Westerbottens Län .
|
1,407
|
3,622
|
) , Q.5
|
1 «,6g4
|
Norrbottens Län . .
|
3,333
|
i,o65
|
A I )ö I J
|
j 44.
|
Summa
|
179,4421229,917)348,609
|
4o5,131
|
(8 H. pag. 466.)
.
V' ! ■ ■ ' A.
- r
Den 3o December e. m.
467
köp, förnärma <le Bruk af inalles 229,917
Sk© jerntillverkning, som, dels från äldre
tider tillbaka, dels i sednare tider, blifvit
privilegierade på köp-tackjern. Det är val
sannt, att tackjerns-tillverkaren, hvars in¬
teresse ej heller bör förbises, genom en sådan
ökad coneurrence i afsättning skulle i första
början vinna ett högre försäljningspris. Men
denna hans fördel blef ej varagtig; ty, så
fort tackjernspriset blef uppdrifvit till den
böjd, att Bruken med egen blåsning funno
för sig fördelaktigare att sjelfva tillverka
tackjern och således upphörde att köpa det,
skulle tackjernspriset ånyo falla ner. Ett
bifall till den ifrågavarande motionen skul¬
le, efter min tanka, värka beständig fluc-
tuation i tackjernspriserne, allt efter de
Tackjernsblåsande Brukens behag eller in¬
teresse. — Sådane fluctuationer i prisen,
antingen till ytterlig höjd eller vanvärde,
äro för denna, likasom för hvarje annan
handtering, högst förderfliga, och medföra
både Brukens och Bergsbruksidkarens ska¬
da och förlust.
Fast säkrare och mera båtande för hand¬
teringen synes det vara, att stå qvar vid
nuvarande ordningen. Af Directeuren öfver
Stångjernssmidet och Tackjernstillverknin-
gen, samt inom Kongl. Bergscollegium hålles
räkningöfverdeårligen tillverkade tackjerns-
och stångjerns qvantiteter. Ej flere nya Bruk
8 H. 3o
468 ' Den 3o December e. ni.
få anläggas, än tackjerns-tillgångarne, utöfver
de redan skedde anläggningar, det medgifva.
Härigenom iakttages en treårig proportion
emellan tackjern och stångjern, så att hvar¬
ken stångjerns-tillverkaren saknar behöflig
tillgång för sitt smide, ej heller tackjerns-
tillverkaren saknar afsättning och håda hand-
teringarne drifvas med beräkning af bi¬
stånd i längden af Skogar och Malmer.
— Äfven de på egen blåsning grundade
Bruk ärbeviljadt, att i Kongl. Bergscolle¬
gium söka tillstånd att köpa något qvan¬
tum tackjern, i stället för attsjelfve tillver¬
ka det, och sådant blir dem tillåtit, om öf¬
verskott å den varan finnes. Detta redan
af ålder lemnade tillstånd synes tillfyllest-
görande, för att åt de på egen blåsning
grundade Bruken lemna all den nälin gs fri¬
het, som utan andras förnärmande kan lå¬
ta sig göra.
Slutligen får jag den äran upplysa,
att samma fråga, som den Herr af Geijer-
stams motion nu åsyftar, förevar under
Riksdagen i8a3 i sammanhang med frågan
om en fri stångjerns-tillverknings-rättighet.
Båda delarne blefvo då af Ekonomi- och
BesvärsUlskottet, uppå anförde fullgilltige
skäl, afslagne, och detta Betänkande vann
samtlige RiksStåndens bifall. Jag tillförsel’
mig att, i likhet med förra Ständer, Ri¬
kets Ständer äfven vid denna Riksdag af-
Den 3o December e. m. 4%
slå en fråga, som för jernhandteringen i
det hela ofelbart skulle vara skadlig.
Uppå derefter af Hans Excellence
Herr Gref ven och LandtMarskalken gjord
Proposition, remitterades såväl Herr af Gei-
jerstams ofvanberörde motion, som de af
Herrarne Hammarhjelm och af Uhr nu af-
gifne yttranden, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet.
Ånyo föredrogs Herr Hjertås_, Gustaf,
den i5 dennes e. m. anmäldte, och den
1 n derpåföljde f. m. på hordet lagde, Mo¬
tion, angående tillvägabringande af ett för
Nationerne gemensamt mynt, hvaruti de
contanta liqviderne kunde förrättas, m. m.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedtj Gustafhade inlemnat följande,
som upplästes:
Jag misskänner visserligen icke det nit,
som lifvar Herr Hjerta i de förslag han
framställer, och tillämpar äfven denna all¬
männa öfvertygelse på den i plenum den
17 dennes afgifne särskilta motion, om in¬
förandet af ett gemensamt mynt, de hand¬
lande Slätemo emellan, hvartill våra diplo¬
matiska Ombud skulle få befallning att
medverka. Men jag hyser den säkra öfver¬
tygelse, att delta försök skulle möta så sto¬
Dea 3o December e. ra.
ra svårigheter, att det, för att bespara oss
mera än ett afslag, aldrig borde å bane
bringas.
Erfarenheten torde vid detta tillfälle
höra tjena oss till ledning. Efter Congres-
sen i Wien påtänktes, å Englands sida, ett
förslag i samma syftemål, som Herr Hjer¬
tås motion, men oaktadt denna makts rätt¬
mätiga inflytande, måste det likväl sättas
å sido, och liar sedermera aldrig blifvit
återförnyadt. Det är väl ej att vänta eller
att begära, att våra framställningar i sam¬
ma ämne nu skulle kunna blifva verksam¬
mare? Visserligen icke; och i sådant fall
synes mig, att de aldrig hvarken böra
äskas eller göras.
De Svenska Diplomatiska Ombuden föl¬
ja med oafbruten uppmärksamhet de fram¬
steg, som konstfliten gör i de länder, der
de äro anställde, och anse de underrät¬
telser de derom meddela, icke såsom en
vederkänsla för deras innehafvande, ej,
jemförelsevis, så betydeliga tractamenten,
men såsomen plikt, ingående i bestämmel¬
sen för deras befattningar. Cabinettets och
CommerceCollegii handlingar kunna härom
lemna ojäfaktiga bevis. I afseende på jern-
handteringen är särskild befallning gifven
de fleste af våra diplomatiska Agenter, att
med Herr Directeur C. D. af Uhr directe
brefväxla och meddela de upplysningar han
Den 3o December e. m. 47*
i detta afseende kan äska. Till beredande
af nödige materialier vid den senaste Tull¬
tariffens uppgörande, hafva så väl af våra
Missioner, som Consuler, ej allenast pris¬
noter på varor, men äfven profver blifvit
infordrade, i förening med alla dermed
varande uppgifter. Häraf synes, att ingen
särskild underdånig anhållan hos Konun¬
gen behöfves, till vinnande af det syftemål
Herr Hjerta eftersträfvar; och denna upp¬
lysning torde således kunna vägleda Ut¬
skottet i afseende på behandlingen af den
väckta frågan.
Både Herr Hjertås ofvanberörde Mo¬
tion, och Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedts i anledning deraf nu afgifne
yttrande, remitterades till Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomiutskottet.
Föredrogs ånyo Herr Hjertås, Lars,
den i5 dennes e. m. anmäld te, och den
17 derpåföljde f. m. på hordet lagdeMolion,
angående mildring uti de i nu gällande för¬
fattning emot fylleri och dryckenskap ut¬
satte straffbestämmelser.
Herr Hjerta_, LarSj anförde skriftligen:
I anledning af den utaf mig den i5
dennes reservationsvis väckta motion, tor¬
de det nu tillåtas mig vördsamt få fram¬
ställa några anmärkningar vid Kongl. För¬
ordningen den ^4 Augusti i8i3 emot Fyl¬
leri och Dryckenskap, äfvensom de förän¬
dringar jag deruti önskade få föreslå.
i §. synes redan vara bristfällig. Den
definition på fylleribrott, som der finnes,
nemligen: den som genom missbruk af starka
drycker sig öfverlastar så, att af hans åtbör¬
der eller hans orediga sinnesförfattning syn¬
barligen märkas kati, att han drucken är,
Jemnar icke en giltig grund för tillämp¬
ningen af en strafflag. Lagstiftaren har
derigenom gjort bevisningen beroende af
åsyna vittnens individuella begrepp om be¬
skaffenheten af en åtbörd, en mindre re¬
dig framställning eller en uppsyn; någon
gång en följd af en blott sinnenas retlig¬
het, utan frånvaro af själsförmögenheternas
bruk. I sistnämnde fall, icke annars, bor¬
de brottet kunna med visshet anses vara
begånget. Man har sålunda genom denna
definition, i min tanka, skridit alltför nära
gränsen eller öfvergångspunkten emellan den
oskyldiga förfriskningen och det djuriska
öfverlastandet; och det måste deraf blifva
en gifven följd, hvad äfven erfarenhetan vi¬
sat hafva inträffat, att vittnen uti dessa mål
äro mera än vanligt obestämda och tve-
bogsna i deras utsago. Någon gång kan
väl sådant möjligen föranledas af en hos
vittnet inneboende önskan att befria en be¬
kant, med hvilken vittnet kanske deltagit
i samma samqväm, hvarifrån den tilltala-
474
Den 3o December e. ra.
medelväg synes mig vårt gamla stadgande
i 1^33 års Författning, der det heter: Den
sorn i allmänna lefvernet så öfverlastar sig,
att enhvar, som honom ser, kan märka,
att han drucken är &c. Denna varsamhet
i fordringar för bevisningen, är värdig den
milda anda, förenad men den djupa lag
och menniskokännedom, som så mycket he¬
dra stiftarne af vår ännu gällande allmän¬
na Lag. Att utan afseende på hvarest för¬
seelsen passerat, få lagföra, innebär här
flera rättsvidriga omständigheter. Jag vill
deribland endast nämna, att detta stadgan¬
de måste föranleda till talrika undantag,
hvilka alltid i mängdens sinne leda till
missaktning för sjelfva Lagen. En person
af arbetselasserna och allmogen, för hvil¬
ken frestelsen att öfverlasta sig med star¬
ka drycker måste vara i samma mån stör¬
re, ju mera han saknar andra, de högre
classernas yttre förströelser, och jn mindre
han äger de njutningar, hvilka själens sys¬
selsättning erbjuda, blir stundom ifrån ett
gladt lag af Krono-åklugaren, kanske hans
granne vid bordet, stämd intill LandsCan-
celliet. Jag vill icke upptaga tiden med
exempel härutinnan. Jag hänvisar i detta
afseende till en färgrik och detaljerad skil¬
dring af c-tt bondbröilopp med dess svi¬
ter, som blifvit vid denna Riksdag fram-
ställdt af en Högvörd. PresteStåndets Le¬
damot. Men jag hemställer, huruvida erfa¬
renheten visat, att detsamma någonsin hänt
Den 3o December e. m.
473
de blifvit dragen inför rätta; men likaväl
kan det härleda sig från en samvetsgrann
betänklighet i afseende på verkliga förhål¬
landet. Exempel finnas till och med, att
när vittnet icke bestämdt velat taga på sin
ed, att den tilltalade varit drucken, så
har Domaren, för att göra slag i saken,
vändt om frågan och sport vittnet om det
kunnat taga på sin ed, att den tilltalade
var fullkomligen nyckter; om vittnet ieke
märkt någon slags olikhet i åtbörder emot
vanligheten o. s. v, Författningen skulle
således i min vördsamma tanka redan vun¬
nit derpå, om denna i §. endast hade in¬
nehållit: den som öfverlastar sig så, att
han är drucken, skall plikta för fylleri;
ty livad en fullkomligt drucken menniska
vill säga, det vet hvarje vitlnesbar person.
En annan brist synes ligga deruti, alt
Författningen ifrån straff icke undantager
denna förbrytelse, då den sker inom en¬
skild mans hus. (Jag menar härmed icke
värdshus, krogar o. d.) Fylleriet borde,
efter mitt begrepp i sträng juridisk me¬
ning taget, aldrig vara föremål för straff-
lagarne, utan då samhällets lugn derige¬
nom störes, eller medborgare till person
eller egendom förnärmas. Så betraktas det
i de flesta utländska lagstiftningar. Det
vore likväl, jag medger det, kanske min¬
dre lämpligt, alt på en gång lossa och
borttaga de tunga fjettrarne. En tjenlig
Den 3o December e. ro, 47$
med en person ur de högre classerna. Det
torde likväl icke vara för mycket sagdt,
om man påstår erfarenheten hafva ådaga¬
lagt, att äfven en och annan medlem af
dessa classer, i en förtrolig, ehuru ändå
icke alltid utomordentligt inskränkt krets,
genom missbruk af starka drycker, sig så
öfverlastat, att af hans åtbörder eller hans
orediga sinnesstämning synbarligen kunnat
märkas att han varit drucken; men jag
hemställer till Högloflige Ridderskapets och
Adelns upplysta pröfning, om det icke skul¬
le anses af hvar och en, såsom ett intrång
i husfriden, i fall en Polisbetjent eller Ac¬
tor vid sådant tillfälle, under en eller an¬
nan förevändning, infann sig i Sällskapet,
för att sedermera draga värden eller gä¬
sterna inför rätta.
Ännu en orättvisa innehåller den a §.,
i de förhöjda straff, hvarmed den beläg¬
ger förnyade dryckenskapsbrott. Då hvar¬
je dylik straff-förhöjning, till sin rättsgrund,
måste betraktas såsom ett vite, till all¬
männa säkerhetens betryggande emot en per¬
son , som en gång begått brottet, bordeden
aldrig tillämpas, utan att någon annan li¬
dit genom föregången öfverträdelse; helst
samhället, i sträng mening, icke lärer kun¬
na anses hafva under sin Domsrätt annat
än det objectiva eller allmänneliga uti för¬
brytelserna; några högst få moraliska fall
undantagna, der afsigten kan beräknas så¬
476 Den 3o December e. m.
som ingående element uli broltet. Derföre
finnes också icke något serskildt straff i 3
Cap. 4 §• MissgerningsBalken utsatt, för
förnyadt dryckenskapsbrott i kyrka.
På dessa grunder vagar jag vördsamt
föreslå:
Att i §. af Förordningen må ändras
sålunda : ”Den som i allmänna lefvernet
befinnes så öfverlastad af starka drycker,
att en hvar, som honom ser, kan märka, att
lian är drucken, böle derföre 3 R:dr 16
sk. Banco. Sker sådant inför Domstol el¬
ler Konungens Befallningshafvande, ligge
det i tväböte.”
Härigenom komme alltså bela i. mom.
af 2 §. med sina stock- och fästningsstraff
at.t utgå. — 3, 4 ocb 5 momenterne bibe¬
hållas. Likaså 3 §. och den utom hvad
der nå*innes om stockstraff, som utgår. 5,
6, 7, 8 och g §§. blifva oförändrade, io
§:s stadgande angående rättighet för hvem
som vill betala böterne för den tilltalade,
att begagna dess arbete under Ilusbonde-
rätt, vågar jag likaledes föreslå att utgå,
såsom uttryck af ett slags lifegenskaps-sy-
stern, hvilket försvunnit ur alla öfriga de¬
lar af vår lagstiftning.
Att få fyllerimålens behandling och
afdömmande, lika med deil af alla andra
brott, ifrån Konungens Befallningshafvande
öfverflyttad på de vanliga Domstolarna,
Den 3o December e. m. 477
liar, vid denna Riksdag, genom flere mo¬
tioner, särdeles inom BondeStåndet blifvit
yrkadt. Någon olägenhet af denna åter¬
gång till ett rättsenligt skick, har jag åt¬
minstone icke kunnat uppleta. Men säkert
skulle det förekomma en af de betydliga¬
ste olägenheter, hvaröfver för närvarande
spörjes en allmän klagan, nemligen, att
allmogen, genom en tvungen vandring in¬
till Residencestaden, stundom 10 till 12 mil
till ändan af Länet, förspilla tid, pennin¬
gar och arbetskraft; att detta inträffar,
icke blott för den anklagade utan ock för
oskyldige vittnen, merendels utan ersätt¬
ning, alldraminst om den anklagade fri¬
kännes; samt att en inkomstkälla härigenom
hildas för nitiske åklagare, uti de för-
Jikningsmedel, som Bonden gerna uppoff¬
rar, till lika belopp med böterna, för att
undvika den svårare förlusten af flere da¬
gars frånvaro från arbetet och uppehåll i
Staden.
Mycket kunde väl ännu vara att til¬
lägga i afseende på så väl de särskilta stad-
ganderne af ifrågavarande författning, som
de företeelser i tidslynnet, hvilka emellan
åren 1812 och 1818 skapat detta med fle¬
re undantag från den af Svenska Lagstift¬
ningen annars bekräftade erfarenhet, att
milda Lagar äro samsyskon med fria Stats¬
författningar. Men desse reflectioner ligga
för den opartiske betragtareu i så öppen
478
Den 3o December e. tn.
dag, att de utan tvifvel äfven för det Hög-
loflige Lagutskottet sjelfmant erbjuda sig,
utan något vidare ordande.
Jag vågar således endast tillägga min
enskildta öfvertygelse, att, på den lägre ar¬
betande classen, en förändring uti det po¬
litiska samhällsskicket till constitutionel sty¬
relseform, har ett jemförelsevis obetydligt
inflytande till förädling och upplysning,
så vida man icke tillika förbättrar de in¬
stitutioner, hvilka stå i närmaste samband
med vanor och lefnadssätt hos den stora
massan; att detta icke åssadkommes en¬
samt genom förbättrade undervisnings-an-
stalter, utan äfven bör sökas uti förbättra¬
de Polislagar, att endast den återskänkta
inre känslan af den personliga friheten
hos individen ingjuter kärleken för den
medborgerliga_, och att det blott är sålun¬
da man kan lyckas, att småningom sking¬
ra den råa liknöjdhet för allt annat, än
den grofvaste sinnesnjutning, som utgör
slafvens skillnad från den fria mannen.
Herr Hjertås ofvannämde motion, jem¬
te dess rörande samma ämne nu afgifne
yttrande, remitterades till Lagutskottet.
Vid förnyad föredragning af Expedi-
tionsUtskoltets den ig dennes under N:o 8
aflåtne, samt den 22 derpåföljde e. m. på
Den 3o December e. m.
479
bordet lagde, Memorial, angående tryck¬
ning och utdelning af Bihanget till Riks-
Ståndens Protocoll; fann Ridderskapet och
Adeln, uppå derom af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken gjord
proposition, för godt att gilla hvad Expedi-
tionsUtskottet derutinnan föreslagit, under
förklarande, att tryckningen och utdelnin¬
gen borde, under ExpeditionsUtskottes upp¬
sigt och genom dess försorg, ombesörjas.
Företogs till pröfning ExpeditionsUt-
skottets den 18 dennes aflåtne, och den 22
derpå följde e. m. på hordet lagde Memo¬
rial, innefattande Förslag till Rikets Stän¬
ders skrifvelse till samtlige de öfrige Ut¬
skotten, angående en summarisk samman¬
fattning af innehållet vid slutet utaf hvarje
af Utskottens Betänkanden.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Vörd¬
sammast får jag äran hemställa, om det är
enligt med praxis, att Ständerne commu-
nicera sig med sina Utskott genom skrif-
velser, undertecknade af LandtMarskalken
och Talmännen. Så vidt jag kan erindra
mig, har det allt hitintills skett genom
Protocollsutdrag; och jag tror, att det an¬
dra nu föreslagna sättet skulle föranleda till
onödig tidsutdrägt.
Friherre Ehrenborgh Casper Wilhelm:
Jag vill blott hafva den äran upplysa, alt
48o
Den 3o December e. m.
åtminstone Lagutskottet redan i detta äm¬
ne erhållit communication från Ridderska-
pet och Adeln genom ProtocollsUtdrag,
hvilket äfven blifvit Utskottet föredraget.
Herr Tham j Wolrath: Endast till upp¬
lysning får jag nämna, att äfven Bevillnings-
Utskottet från Ridderskapet och Adeln er¬
hållit communication genom ProtocollsUt¬
drag, och att efter min åsigt, någon ser¬
skild skrifvelse ej behöfves.
Herr von Hartmansdorff _, August: Jag
förenar mig i allo med Herr Cederschjöld,
och förmodar, att då nu blifvit upplyst,
huru det tillgått med beslutets meddelande
lill 2.'ne Utskott, på samma sätt måtte för¬
faras i hänseende till de öfriga Utskotten.
Undertecknad RiddarhusSecreterare:
Sedan Ridderskapet och Adeln den 8 den¬
nes e. m. bifallit ExpeditionsUtskottets den
27 sistledne November aflåtne Memorial,
angående en Summarisk sammanfattning af
innehållet vid slutet af hvarje Betänkande,
ansåg jag icke blott de öfrige RiksStånden och
ExpeditionsUlskottet, såsom vanligen bru¬
kas, utan äfven Rikets Ständers samtelige Öf-
rigeUtskott böra af Ridderskapets och Adelns
beslut, till behörig kännedom och efterrät¬
telse, erhålla del genom ProtocollsUtdrag,
som fullständigt upptog hvad i ämnet blif¬
vit af ExpeditionsUlskottet hemstählt, samt
af Ridderskapet och Adeln bifallit; och
Den 3o December e. m.
hafva således ProtocollsUtdrag redan blif¬
vit till alla Utskotten expedierade. De öfrige
RiksStånden, hvilka äfven godkänt Expedi-
tionsUtskottels ofvannämde Memorial, lära
åter endast hafva derom underrättat Expe-
ditionsUlskottet, men icke de öfrige Utskot¬
ten; och detta förfarande har, såsom det
vill synas, föranledt ExpeditionsUtskottet,
att, på sätt nu skett, inkomma med Förslag
till en Rikets Ständers Skrifvelse till sam-
telige de ofri ge Utskotten i ämnet. Då lik¬
väl, såsom jag nyss haft äran nämna, Rid-
derskapet och Adeln redan genom Proto¬
collsUtdrag lemnat samtelige Utskotten full¬
ständig del af Ridderskapets och Adelns i
ämnet fattade beslut, torde någon vidare
åtgärd, å Ridderskapets och Adelns vägnar,
icke erfordras, utan ExpeditionsUtskottels
nu förevarande Memorial, angående den fö-
reslagne Rikets Ständers Skrifvelse till Ut¬
skotten, hvilken i afseende å formen jem¬
väl synes mindre lämpelig, kunna läggas
till handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att då, enligt
hvad RiddarhusSecreteraren tillkännagifvit,
Ridderskapet och Adeln genom Protocolls¬
Utdrag af den 8 dennes e. m. af Dess i
ämnet fattade beslut redan lemnat samtelige
Utskotten, lill behörig kännedom och efter¬
rättelse, fullständig del, torde någon vida¬
re åtgärd , å Ridderskapets och Adelns väg¬
482
Den 3o December e. m.
nar således icke erfordras; i följd hvaraf
HansExcellence hemställde,att Expeditions-
Utskottets ifrågavarande Memorial måtte läg¬
gas till liandlingarne.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Herr Gripenstedts,
Jacob, den i5 derrnes e. m. på bordet lag-
de Motion, angående ersättning åt Öfverste-
Lieutenanten G. U. Adlerstam för dess,
genom en rättegång med Rikets Ständers
Bank, orsakade lidande.
Herr Gripenstedt hade inlem nät ett så
lydande Anförande:
Då jag i min Motion den i5 dennes
ansett Herr Adlerstams förluster genom
mistningen af sin lagligen förvärfvade och
till erforderligt belopp betalte Egendom
öfverstiga 27,000 R:dr B:co, anser jag mig
äfven skyldig vördsammast uppgifva de fac-
tiska omständigheter, som grundat samma
uppgift.
Ehvad Egendomen vid dess inköp ko¬
stat Herr Adlerstam mer eller mindre, an¬
ser jag den år 1822 å Egendomen sist
hällne Bancovärderingen vara den enda och
rätta måttstock, hvarmed hans förlust å
sjelfva Egendomen bör kunna mätas, i syn¬
nerhet som Egendomen, långt ifrån att un¬
der Herr Adlerstams ägotid hafva blifvit
van-
Den 3o December e. m.
483
vanvårdad och försämrad, tvärtom, i mån¬
ga afseenden, blifvit förbättrad och brin¬
gad till ett vida högre värde, om verklig¬
heten hvaraf, den öfver i8a5års gröda an¬
ställde laga värdering lemnar det ovedersäg¬
ligaste bevis.
När alltså Norr¬
kärrs och Strömsviks
hemman vid Banco-
värderingen år 1822
uppskattades till ett
värde af
B:co R:dr 13,546: 18.
men af
B:coCom-
missarria-
tet bort-
slogsd.3o
Juni 1825
till Herr
General¬
intenden¬
ten o.Rid-
dar. dor¬
chimont
för R:dr 4>3°o. —
så kan
jag för min
del ej tin¬
na annat,
än att H:r
8 H. 3i
484
Den 3o December e. m.
Adlerstam
härvid för¬
lorat 9,246:18.—
H:r General-Iu-
tendenten, efter att
lia tagit Egendomen
i besittning, gjorde
jemväl påstående
att erhålla hela års¬
växten å desse hem¬
man, hvilken äfven
Hrr Adlerstam en¬
ligt Konungens Be-
fallningshafvandes
Resolution den 12
Augusti samma år
ålades afträda, se¬
dan den förut un¬
dergått laga värde¬
ring , som enligt Or¬
dres verkställdes d.
17 derpåföljdeSep-
tember af Krono-
Länsman A. Thoms
med biträde af till¬
kallad Nämnd, då
större delen af Egen¬
domens afkastning
hlef uppskattad i
värde till 2,642: 44* ”
Härförutan blef-
vo visse artiklar af
Transport 6,242: 44-” .9>246-' 18.--
t
Den 3o December e. m.
485
Transport 2,642: 44- 9»24& • 8. —
Hrr Generalinten¬
denten afstädde till
den störtade famil-
lens begagnande och
alltså icke värdera¬
de; men då likväl,
äfven desse artiklar
af Hrr Generalin¬
tendenten sjelf dis¬
ponerades, så blif¬
va deras värden, be¬
stående i afkaslnin-
gcn efter Ilvetet,
Rågen, Egyptiska
Kornet och Linet,
jemte Trädgårdens
afkomst, utförde till 65o:
De under Egen¬
domen lydande torp
och öfrige lägenhe¬
ter, renderade enligt
med åboerne upp¬
rättade contracter
Rrdr 334: 4a. 8.,
Laxfisket enligt dro
Rrdr 5: 26. 8., och
Skogens revenui5o
R:dr 490: 21.4. 3 785: I?. 4.
6 procents ränta
härå i 3:ne år . . . 781:
Transport 13,812: 35. 4-
486 Dea 3o December e. m.
Transport 13,812: 35. 4.
1826 års förlorade
revenue var för
Herr Adlerstam
betydligt större,
emedan hela Ri¬
ket, med undan¬
tag af Bohuslän,
hemsöktes med
missväxt, hvari¬
genom de mästa
jordens alster, som
tjena till menni-
skors och kreaturs
föda, uppgingo
till fördubhladt
pris; men likväl
icke beräknas hö¬
gre än föregåen¬
de årets afkast¬
ning 3,785:17.4.
arne års förlo-
råd ränta härå. 454.-
1827 års saknade
revenue lika med
de föregående å-
rens ....... 3,785: 17. 4.
Ett års förlorad
ränta härå . . . 227: 4.0ia. I?.
1828 års äfven sak¬
nade revenue . . 3,785: 17.4.
j års ränta härå 56: 36. - 3 ^. 5 4
Transport 25,906: 27. 4.
Den 3o December e. m. 487
Transport 25,906:27. /}•
Hvartill kommer
3-J års hushyra, som
H:r Adlerstam måst
betala, sedan han
med hela sin stora
famille gjordes hus¬
vill, å 200 R:dr
om året 65o: — —
£ års Lön och
Kostpenningar, som
till dess gårdsfolk
måste betalas, då
han om hösten 1825
vräktes från Egen¬
domen
Skiljd, ej alle¬
na vid Egendomen,
utan äfven vid hela
dess afkastning, blef
H:r Adlerstam nöd¬
sakad till betydligt
underpris afyttra
hela sin väl sorte¬
rade Ladugård, der¬
vid han förlorade .
Processens för Hr
Adlerstam i 4 års
tid medtagne utgif¬
ter hafva uppgått
till 219:
142:44* —
553:16. —
Summa R:dr 27,471:3g. 4-
488 Den 3o December e. m.
Härförutan har H:r Adlerslam mäst
utbetala och förlorat: för Resor till Stock¬
holm, Götheborg och Jönköping; Flytt¬
ningskostnad; mångfaldige meublers och
effecters förskingring vid den brådstörtan¬
de, honom öfvergångne, utvräkning från
eget hus och hem; alla årens påräknade
men saknade revenue af en betydlig och
gifvande löfskord; ett vanligen utarrende¬
radt höst-och sommarbete; äfvensom ostron-
och hummerfisket på dess stränder; obe-
räknadt allt hvad IJ:r Adlerstam påkostat
i byggnader och odlingar sedan han in¬
köpte Egendomen.
Att denna uppsatts med Bilaga måtte
få åtfölja mitt i detta ämne ingifne Memo¬
rial, anhåller jag vördsammast.
Vid hvilket Anförande var hifogadt
N:o 79, af Tidningen Granskaren för den
ai October 1828.
Herr Gripenstedts ofvannämnde Mo¬
tion, jemte dess nu afgifne anförande, re¬
mitterades till BancoUtskottet.
Föredrogos å nyo och remitterades till
StatsUtskoitet :
1:0 Herr von HartmansdorfTs, August,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Mo¬
tion, att från StatsUtskoitet måtte infor¬
dras, ju förr desto heldre, förslag till en
förnyad Instruction för Rikets Ständers
Den 3o December e. m. 4%
Revisorer; jemte Hans Excellence Herr Gref¬
ve af Wetterstedts, Gustaf, i anledning
deraf, sistnämnde dag afgifne yttrande.
2:0 Herr von Hartmansdorffs, August,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Mo¬
tion, att Rikets Ständer måtte bevilja fort¬
farande ifrån den 1 nästkommande Julii
af det årliga anslag Kongl. Majit hittils af
Extra medel i Nåder beviljat den så kallade
Nya Elementar- eller ProfSkolan efter äm-
nesläsnings- oell vexelundervisnings method,
som blifvit i Ilufvudstaden upprättad.
3:o Herr Rothliebs, Carl Fredrik, den
i5 dennes e. m. anmäldte, och den 17 der-
påföljde f. m. på bordet lagde, Memorial,
innefattande hemställan, att det under Ädel-
forss Guldverk lydande Pauliströms Bruk,
med underliggande hemman, måtte använ¬
das till liquiderande af bytesfordringar hos
Kongl. Majit och Kronan.
4io Friherre Ridderstolpes, Fredrik,
den i5 dennes e. m. anmäldte, och den 17
derpåföljde f. m. på hordet lagde, Motioi».,
att en Ståthållare, en Hofintendent, en
HofArchitect, en Secreterare och en Con-
dueteur må varda uppförde å samma Stat,
som nu upptager SlottsFogden och öfrige
Slottsstaten, samt att löner må varda dem
derå anslagne, svarande mot deras grad,
och vederlikars å andra Stater.
5:o Herr Ribbings, Arvid, den i5
dennes e. m. anmäldte, och den 17 derpå-
49» Den 3o December e. m.
följdef. m. på bordet lagde, Memorial, an¬
gående ersättning åt framlidne Friherre
S. G. Hermelins arfvingar för den förlust
Friherren tillskyndats i och för honom
fråntagne Materialier till den af fienden uti
sista kriget med Ryssland uppförde Bro-
byggnad öfver Luleå Elf.
6:0 Friherre Anckarswärds, Carl Hen¬
rik, den i5 dennes e. m. anmäldte, och den
17 derpåföljde f. m. på bordet lagde, Mo¬
tion, angående inlösen af en del FilialDis-
conternes Assignationer, hvilka icke inom
prescriptionstiden 18x9 blifvit presenterade.
7:0 Grefve Barks, Nils, den i5 den¬
nes e. m. på bordet lagde Motion, om U11-
Discont-Fondens förökning för utlåning åt
Landtman, som anlägga fina ElectoralSchä-
ferier.
Stats- och BevillningsUtskotten:
Herr Reuterswärds, Pehr Adam, den
x5 dennes e. m. anmäldte, och den 17
derpåföljde f. m. på bordet lagde, Motion,
angående olämpligheten deraf, att Embets-
och Tjenstemän erlägga contributioner å de¬
ras löner.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Grefve Frölichs, David, den i5 den¬
nes e. m. på bordet lagde, Motion, att all
påbörjad eller verkställd indelning af jord
till ständig eller ordinarie Rotering, deri-
ge-
Den 3o December e. m.
genom ordinarie Knecktehållet skulle ökas
utöfver det i KneckteContractet bestämda
antal, måtte genast varda inställd.
BevillningsUtskottet:
1:0 Grefve Cronhjelms, Otto August,
den i5 dennes e. m. anmäldte, samt den
ij derpåföljde f. m. på bordet lagde, Mo¬
tion, angående åtskillige föreslagne ändrin¬
gar i nuvarande BevillningsFörordning.
2:0 Grefve Cronhjelms, Otto August,
den i5 dennes e. m. anmäldte, och den 17
derpåföljde f. m. på bordet lagde, Motion,
angående eftergift af åtskillige utaf Kam-
marRätten ådömde anmärkningsmedel.
Banco Ut skottet:
1:0 Herr Ribbings, Arvid, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion, att
BancoUtskottet måtte inkomma med för¬
slag om lämpligaste sättet och medlen, att
för alla möjliga händelser ställa Bankens
Fond i största säkerhet.
2:0 Herr Rosenswärds, Adolph Rein¬
hold, den i5 dennes e. m. anmäldte, och
den 17 derpåföljde f. m. på bordet lagde,
Motion om inköp och utdelning bland Riks-
Ståndens Ledamöter af den genom Banco-
Styrelsens föranstaltande från trycket nt-
gifne skrift, kallad: ”Handlingar och upp¬
lysningar rörande Banker i andra Länder.”
3:o Herr Rosenqvists, Fredrik Leon¬
hard, den i5 dennes e. m. anmäldte, och
8 H. 3a
492 Den 3o December e. ns.
den 17 derpåföljde f. m. på bordet lagde,
Motion, angående Assurance på lif i Rikets
Ständers Bank ra. m.
Lagutskottet:
1:0 Herr Löwenström s, Johanjacob,
den i5 dennes e. ra. anmäldte, och den
17 derpåföljde f. m. på bordet lagde, Mo¬
tion, rörande de Lagars öfverseende och
förbättring, som angå förbrytelser emot Post-
författningarne.
3:o Friherre Hermelins, Carl, den i5
dennes e. m. anmäldte, och den 17 derpå¬
följde f, ra. på bordet lagde, Memorial,
angående sättet för förmyndares redovis¬
ningsskyldighet för innehafvande barnaarf.
3:o Friherre Åkerhjelms, Gustaf Fre¬
drik, den i5 dennes 'e. ra. anmäldte, och
den 17 derpåföljde f. m. på bordet lagde,
Memorial, angående ändring i Kongl. Kun¬
görelsen den 18 December 1823, huru för¬
hållas bör, då emot redan dömde personer
yppas brott, hvarom ransakning tillförene!
icke varit anställd.
4-0 Herr af "Wingårds, Johan, den
i5 dennes e. ra. anmäldte, och den 17
derpåföljde f. ra. på bordet lagde, Memorial,
angående ett föreslaget tillägg uti Kongl.
Kungörelsen den 18 December 1823, huru
förhållas bör, då emot redan dömde perso¬
ner yppas brott, hvarom ransakning tillfö¬
rene icke varit anställd.
Den 3o December e. m.
Banco- och LagUtskotten:
Herr Gripenstedts, Jaeob, den i5 den¬
nes e, m. på bordet lagde Motion, angåen¬
de en revision af BancoFörfattningarne.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
1:0 Friherre Wrangels, Henning, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående så kallade snöplogslag.
2:0 Herr Reuterswärds, Pehr Adam,
den i5 dennes e. m. anmäldte, och den 17
derpåföljde f. m. på bordet lagde, Motion,
dels derom att Tjenstemän, som hos Kongl.
Maj:t i underdånighet besvära sig öfver för¬
ment lidande vid befordringar, alltid måtte
undfå fullständige Resolutioner; dels om
besvärsmåls i allmänhet skyndsammare af¬
görande, och dels om granskning af befor-
dringslagarne.
3:o Herr Åkerhjelms, Fabian, den i5
dennes e. m. anmäldte, och den 17 derpå¬
följde f. m. på bordet lagde, Memorial,
angående den å 'VVanäs Fästning förlagde
PionnierCorpsen, jemte de af Grefve Posse,
Arvid, Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik,
samt Herrarne Franc Sparre, Bengt Erland,
och Tham, Wollrath, i anledning deraf,'
sistnämnde dag afgifne yttranden.
4:c Herr Hjertås, Gustaf, den 15 den¬
nes e. m. anmäldte, och den 17 derpåföljde
f. m. på bordet lagde, Motion, angående
FattigKoloniers anläggande.
4g4 Den 3o December e. nu
5:o Herr Rosenqvists, Fredrik Leon¬
hard, den i5 dennes e. m. anmäldte, och
den 17 derpåföljde f. m. på bordet lagde,
Motion, angående inskränkning uti det så
kallade Jus Patronatus.
6:0 Herr Grönhagens, Gustaf, den i5
dennes e. m. anmäldte, och den 17 derpå¬
följde f. m. på bordet lagde, Motion, att
afgiften för Bränvinsdistillerings-rättigheten
inom Hufvudstaden måtte hädanefter till¬
falla StatsVerket.
7:0 Herr Grönhagens, Gustaf, den i5
dennes e. m. anmäldte, och den 17 der¬
påföljde f. m. på bordet lagde, Motion, att
Comministrarne uti en del Landtförsamlin-
gar må erhålla förhöjning på deras löne¬
inkomster.
8:0 Herr Grönhagens, Gustaf, den i5
dennes e. m. anmäldte, och den 17 derpå¬
följde f. m. på bordet lagde, Motion, att
Rikets Ständers TjensteBet,änkanden af den
20 och 21 October 1756 måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anmälas, för att blif¬
va ordagrannt gällande och efterlefvade i
alla befordringsmål.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des kl. ett qyart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.