Den 7.5 Jan aari i f. m.
hända i första påseendet kunde förefalla
mindre betydande, men hvilkas resultater,
sedde i deras naturliga sammanhang, lik¬
väl mången gång visat sig lika vådliga för
Samhällenas lugn och trefnad, som krän¬
kande för den enskildta medborgarens dyr¬
baraste rättigheter.
Såsom ett helt, bestående af inbördes
oskiljaktiga delar, har ConstitutionsUtskot-
tet först föreslagit åtskilliga förändringar
och tillägg uti TryckfrihetsFörordningen,
hufvudsakligen, ehuru med vissa modifica-
tioner, hemtade från Hans Excellence Herr
Friherre Lagerbjelkes till Utskottet ingifna,
lika sakrika, som väl utarbetade, motion. För¬
slaget, i denna del, angår mindre sjelfva de
lagbod, som äro uppställde mot tryckfrihe¬
tens missbruk, än formerne och garantier-
ne för dessa lagbuds verkliggörande och til¬
lämpning på förekommande fall. Mitt för¬
sta åliggande torde således böra blifva att
undersöka, om de nu bestående formerne
äro ändamålsenliga eller icke; och skulle
här omdömet utfalla nekande, må sådant
ingalunda tydas såsom något tadel, rigtadt
emot deras åsigter, som införde dessa dä
ännu i Sverige okända och oförsökta former,
utan endast anses såsom en lätteligen upp-
hemtad erfarenhets-lärdom efter försöket.
Men innan jag ingår i denna undersökning,
torde det vara mig tillåtit, att som ett för¬
ord uttrycka den allmänna öfvertygelse, att
3o2 Den a5 Januarii f. m.
så väl i denna, som i andra delar, af Cri-
minalLagsliftningen, endast de Lagar och
Rättegångsformer kunna gifva ett varaktigt
skydd åt aila sidors lagenliga intressen, och
i längden erbjuda en tillräckligen, och dock
med måtta, återhållande kraft, hvilka, stå¬
ende i otvunget sammanhang med princi-
perne för hvarje lands lagstiftning i det
liela, och utgörande likartade länkar af en
enda sammanhängande kedja, sålunda små¬
ningom blifvit införlifvade med Folkets va¬
nor, lynne och allmänna rättsbegrepp.
Sveriges nu gällande TryckfrihetsLag
innefattar deremot tvänne vigtiga undan-
tags-bestämmelser, som stå alldeles ensam¬
me för sig, utan något sammanhang med
den allmännaRättegångsOrdningen. Den för¬
sta ibland dessa är den Jury eller Nämnd,
som i 5 §:s i, 2, 3, 4> 5 och n:de Momen¬
ter omnämnes, och hvilken det nu tillkom¬
mer att pröfva lagligheten af åtalade tryck¬
ta Skrifters innehåll.
Biträdande Motionairens första alterna-
tif, har ConslitutionsTJlskottet, på skäl som
synas mig ganska giltiga, föreslagit Nämn¬
dens afskaffande; —• pröfvom dock än yt¬
terligare sjelfva halten af denna inrättning,
så väl under den allmännare synpunkten af
dess relativa rättsenlighet och gagn,—jem¬
förelsevis med de vanliga Domstolarne,—
som äfven med mera specielt afseende å Ju¬
ryns sammansättning, dess pröfnings- och
Den a5 Januarii f. m.
3o3
afgörande-rätt, sådane de i den Svenska nu
gällande TryckfrihetsLagen finnas bestämde.
De inkast, som kunna göras emot Jury¬
inrättningen i allmänhet, synas mig vara huf¬
vudsakligen följande:
1:0 En bland de första garanlierne för
Lagens rättvisa tillämpning torde onekligen
ligga i möjligheten, att i en högre instans
vinna rättelse uti en dom, som kan vara
felaktig, derföre att den fälles af menni-
skor, och icke af den eviga rättvisan. He¬
la vår Rättegångsordning visar den vigt,
som Lagstiftaren fästat vid detta beneficium
juris; och antingen rättegången föres emel¬
lan tvänne enskildte, eller emellan allmän
åklagare och enskildt svarande, lärer det va¬
ra ovedersägligt, att en fortsatt pröfning i
liera instanser måste bidraga till befräm¬
jande af rättvisa domslut. Denna dyrbara
rättighet, att söka ändring, äger ej, och kan
ej äga rum, då domen är fäld af en Jury,
ty samvetets dolda pröfning kan ej under-
hastas en Öfverdomares ytterligare skärskå¬
dande; men svårligen kan jag inse nyttan
eller billigheten deraf, att i tryckfrihets¬
mål, mera än i alla andra, det skall vara
den anklagade betagit, alt söka vinna än¬
dring i en dom, som synes honom olag¬
lig, eller hvarföre, å andra sidan, den all¬
männa åklagaren, handlande i den allmän¬
na ordningens namn, icke äfvenledes skul¬
le äga att söka ändring, om han trodde sig
3c>4
D ii 2 j J a n u a r i i f. m.
finna domen vara tillkommen genom en obe¬
hörig efterlåtenhet, eller ett misstagit be¬
grepp om lagens råtta förstånd.
2:0 Att, till följe af Inrättningens na¬
tur, opinion bär inträder i stället för laga
bevisning, såsom grund för domslutet, —
och således, sägom det oförtäckt, godtyc¬
ket i stället för den af Lagen bestämda
evidencen.
3:o Att jag bos Juryn alldeles saknar
den ytterligare borgen för Domaremagtens
rättsenliga utöfning, som man vanligen an¬
ser sig kunna hemta från Domarens egen
ansvarighet inför Lagen. Tryckfrihetsmå¬
len afgoras nu i första och sista instansen
af en Nämnd, i hvars band det blifvit lagdt,
att ansvarslöst och godtyckligt, och derjem¬
te utan minsta möjlighet till rättelse, afgö¬
ra frågor, som dock ibland kunna röra icke
mindre än det Allmännas lugn, samt med¬
borgares lif, ära och egendom. Bättre skul¬
le dessa dyrbara samhälls-intressen synas
mig blifva bevakade, om deras vård öfver-
lemnades i ansvarige händer.
4:o Att Juryn antingen är vald för till¬
fället, eller åtminstone alltid består af en
mer eller mindre ombytlig personal, och
således icke erbjuder samma säkerhet, soni
de permanenta domstola ine, om en likfor¬
mig behandling af likartade mål. Exempel
sak-
Den 7.5 J a n u a r i i f. m.
3o 5
salsnäs också ej, alt en Jury friat, och en
annan Jury fällt för alldeles enahanda åkla¬
gade handling. Ville man häremot invän¬
da, att detsamma kunde äfven inträffa, och
har inträffat, vid domstolarne; så svarar jag
på förhand, att correctivet mot detta miss¬
förhållande ligger i rättigheten, att genom
besvär fullfölja målen ända till Högsta In¬
stansen, der enhet i lagtillämpningen både
kan och bör och måste finnas.
Det vill dessutom synas, som skulle den
för tillfället bildade Juryn nog mycket arta
sig till likhet med de så mycket och så rätt¬
vist öfverklagade Commissions-domstolarne,
der omgifvelsernes inverkan, dagens rådan¬
de opinion, och enskilt fördom ej sällan
dicterade domen. Jag upprepar här Cancel-
lerens de VHopital, af Motionairen äfven åbe¬
ropade, i högsta måtto minnesvärda, ord:
"namnen Domare" säger han, "för en viss
"sakj och varén försäkrade, att desse, in-
”nan de satt sig vid domare-bordet, haf-
"va redan i målet hemligen dömt."
I möjligheten af rättelses vinnande, —
i förut bestämda reglor för bevisningen , —
i domarens ansvarighet, — i domstolarnes
permanence, — samt den deraf följande stör¬
re enheten och opartiskheten i målens be¬
handling, anser jag således, att de vanliga
Domstolarne äga gifna företräden framför
Jury-inrättningen i allmänhet,
58 K 20
3o6
Den 25 Januarii f. m.
Jag öfvergår nu till den speciellare
pröfningen af den Svenska Tryckfrihets-
Juryn.
Mot denna synes mig mera särskildt
vara att invända:
j:o Alt den utgör ett undantag från
Svenska RättegångsOrdningen i allmänhet,
och derigenom gör fin mera påtagliga de
Jury-inrättningen i allmänhet vidlådande
brister.
2:0 Att den icke allenast väljes för
tillfället, utan äfven till två tredjedelar
väljes af parterne sjelfva, hvarigenom den
nog mycket löper fara, att synas repre¬
sentera på förhand motsatta meningar, de
der åtminstone skulle kunna tänkas vara
ett blott genljud af parti-åsigter, helst i
stormigare tider.
3:o Att, den svurna eden likmätigt,
allt hvad som under öfverläggningarne fö¬
refaller, skall hemligt hållas. — I ett Land
och i ett tidehvarf, der man synes tro sig
aldrig nog kunna hopa controller på con-
troller, der man utom en ansvarighet in¬
för Lagen, så mångsidigt utbildad som möj¬
ligt, dock anser sig böra yrka, att hvarje
offentlig förhandling, som helst, må under¬
kastas den ytterligare controllen af den all¬
männa pröfningen; i samma Land och sam¬
ma tidehvarf medger man dock, i sanning
nog contradictoriskt, alt just den domstol,
Den 25 Januarii f. m.
sora är intet ansvar underkastad, och den¬
na ensam, må af tysthetsedens helgd från
den så allmänt och så högljudt äskade forsk¬
ningen få undantagas, under ett för mig åt¬
minstone alldeles oförklarligt sammanstäl¬
lande af hemlighet vid sidan af ansvars-
lösheten.
4:o Alt, till följe af det i 5 §. 4 Morn.
föreskrifna röstberäkningssättet, minst två¬
tredjedelar af löslerne erfordras, till den
anklagades fällande. Då man i samman¬
hang härmed tager i betraktande, att af
de Nio rösterne, den återstående tredjede¬
len, eller trenne, äro af svaranden sjelf ut¬
valde, synes omlankan, alt uppställa skyd¬
dande former för- den anklagade, här haf¬
va utsträckt sig nog långt, pä bekostnad af
Lagens verksamma handhafvande. Vid Ri¬
kets alla öfriga Domstolar afgöras deremot
de vigtigaste mål genom enkel pluralitet,
och jag kan icke inse någon giltig rätts¬
grund, hvarföre den upprättelse, som Sta¬
ten eller den enskildte medborgaren äro be¬
rättigade att utkräfva af en brottslig förfat¬
tare, skulle Vara större svårigheter och om¬
vägar underkastad, än det straff, sorn bör
följa på hvarje annan förbrytelse,
5:o Att erfarenheten äfven synes be¬
vittna, det Juryn, såsom Sambälls-inrätt-
ning betraktad, torde hafva varit nog litet
verksam till missbrukens hämmande. Vare
58 H. 20*
3oS
Den 9.5 J a n u a r i i f. m.
detta sagdt, ulan all slags syftning till klan¬
der emot Nämnders fordna eller möjligen
blifvande medlemmar. Jag har blott velat
tala om sak, och jag bär så stor aktning,
som någon, för hvarje på inre öfvertygelse
grundadt domslut, fastän det skulle stå i
strid med mina åsigter om rättvisans for¬
dringar,
Grannlagenheten ålägger kanhända mig,
mera än någon annan, att bär undvika allt
vidrörande af speciella fall; jag ställer blott
till hvarje opartisk den allmänna frågan:
månne de få exempel, som sedan i8i5 kun¬
na åberopas för möjligheten deraf, att en
Jury någonsin kan fälla, — månne, säger
jag, dessa lätt räknade exempel få antagas
såsom bevis på en motsvarande hofsamhet
hos våra skriftställare i allmänhet? •— En
allvarlig blick på tryckprässens alster, —
och svaret torde vara gifvit. — Hvar lig¬
ger då felet? — Månne i våra Lagars för
stora mildhet?-— Nej, ingalunda.— Månne
då i vanmagten af deras tillämpning?— Ja,
— och derjemte i det naturliga förhållan¬
det, att, så länge menniskolynnet är, hvad
det alltid varit och troligen alltid blifver,
skall påräknelig strafflöshet alstra förbry¬
telser, hvilka åter skola locka till nya, i
ett alltjemt stigande förhållande, intilldess
den dag en gång inträder, — vare den från
Fäderneslandet så aflägsen som möjligt, —
då missbruken, komne till sin höjd, fram¬
Den 0.5 Jan 11 ar i i f. ra.
tvinga botemedel af den art, att friheten
går under, för den kränkta säkerhetens, d<i
i sin ordning, kanhända äfvenledes högljud¬
da och bjudande kraf.
På dessa sammanlagda skäl tvekar jag
ej, att, för min enskildta del, yttra deri
öfvertygelse, att Juryn i Tryckfrihetsmål
bär afskaffas. Då jag nu framställer den¬
na mening, åtlyder jag en redan vunnen
erfarenhetsröst; men skulle jag för densam¬
ma behöfva ett ytterligare stöd, funne jag
det snart uti det visa uch nästan propheti-
ska förutseende, som legat till grund för
Rikets Ständers redan år i8i5 fattade Be¬
slut, att till kommande Ständer hänskjuta
ett Förslag, att derest den då stadgade Ju¬
ryn i Tryckfrihetsmål ej skulle finnas sva-
rande mot ändamålet, eller lämplig efter
Nationens lynne, det förut gällande Rätte-
gångssättet då måtte kunna återställas. I så
måtto önskar jag dock en modification i
denna Aterföring, att jag, instämmande med
Utskottet, anser att Tryckfrihetsmålen lamp-
ligast af Öfverdomstolarne kunna behandlas,
dock, på sätt äfven blifvit tillstyrkt, med
bibehållen möjlighet af local-undersöknin-
gars anställande genom Underdomstol, i de
troligen sällsynta fall, då sådane kunde kom-
ma i fråga. Jag finner äfvenledes de skäl,
som Utskottet anfört emot den af Motio-
nairen alternatift föreslagna förändrade Ju¬
ry-inrättningen, vara så talande, att jag ej
3io
Den i5 Januari i f. m.
vill trötta Ridderskapets och Adelns tåla¬
mod med att något ytterligare dervid til—
lägga,
I ordningen förekommer nu, att be¬
trakta det andra exceptionella stadgandet i
TryckfrihetsFörordningen; jag menar deri,
genom 4 §• 8 Morn,, åt HofCancellersEm-
betet uppdragna åtgärd, att tills vidare, och
intilldess alt Kongl. Maj:t i StatsRådet fat¬
tat sitt definitiva Beslut, låta inställa utgif-
vandet af sådane Dagblad eller Periodiska
Skrifter, som skulle finnas vara vådlige för
allmän säkerhet, eller utan skäl och bevis
förnärmande personlig rätt, eller af en fort¬
farande smädlig egenskap.
Om uppkomsten och verkningarne af
denna så kallade Indragningsmagt, — till
men för den periodiska litteraturens utbild¬
ning, eller till hejdande af dess missbruk;
— lill godtycklig behandling af äganderätt,
eller till skydd för andra lika dyrbara all¬
männa och enskildta rättigheter;— till obe¬
hörigt återhållande af nyttiga, om än miss¬
hagliga, sanningar, eller till nödvärn emot
den djerfva smädelsen och det ensidiga par¬
tisinnet och den oblyga lögnen;—om allt
detta har redan vid så måuga tillfällen och
så tillräckligen, under motsatta åsigter, blif¬
vit ordadt och skrifvit, att jag tror mig här
kunna följa min derjemte lätt förklarliga bö¬
jelse, och endast fästa mig vid en del af
frågan, den nemligen, huruvida stadgandet
Den a5 Januari i f. m.
om indragning i vissa fall af Periodiska
Skrifter, i sitt närvarande skick, motsvarar
det dermed åsyftade ändamål. Erfarenhe¬
ten visar genast, att mångfaldiga utvägar
linnas, hvilka svårligen kunna stängas, och
som med stigande fintlighet begagnade, gjort
detta stadgande vid hvarje deraf gjord til¬
lämpning i större eller mindre mån overk¬
samt. Det är af detta skäl, som jag tror
mig kunna, dock alltid såsom enskilt Riks¬
dagsman, biträda Motionairens och Utskot¬
tets mening, att \ §. 8 Mom. kunde ur
Tryckfrihets-Förordningen utgå, samtidigt
med de båda Stats-Magterues beslut om
Tryckfrihetsmålens återflyttande från Nämn¬
den till de vanliga Domstolarne, Jag säger
samtidigtx ty ehuru svagt det nödvärn än
må befinnas, som Indragningsmagten ännu
kan erbjuda emot missbruken, skulle jag
dock kanske tveka att alldeles borttaga det,
innan Lagen återinträdt i en mera säker,
samt af slump och omständigheter mindre
beroende verksamhet, genom undanrödjan-
de af de, efter min tanka, origtiga former,
som från och med år i8i5 förlamat dess
ursprungliga kraft.
Den tredje delen af Utskottets, på Hans
Excellence Herr Friherre Lagerbjelkes mo¬
tion grundade, framställning, är förslaget om
borgens ställande för periodiska skrifter.—
De frågor, som här hufvudsakligen förete sig
till besvarande, torde vara följande. För det
3i2
Den 25 Januarii f. m,
första; Är detta ökade åliggande för utgif-
varne af periodiska skrifter rättsenligt? Oell
för det andra: Är det behöfligt och nödigt?
Man har påstått, att borgen skulle in-
nebära ett sådant af offentliga magten i för¬
väg lagdt hinder emot hvarje Svensk mans
rättighet alt utgifva skrifter, som i 86 §.
RegeringsFormen omtalas. Jag delar ej den¬
na åsigt, och tror, att Lagstiftaren genom
njrssberörde stadgande, endast och allenast
haft för afsigt att förebygga Censurens åter¬
införande. Jag gör dessutom en väsendtlig
skilnad emellan den hvarje Svensk man,
utan undantag, enligt 86 §. tillkommande
rättighet att utgifva skrifter i något visst
ämne, hvilket som heldst, och rättigheten
att utgifva periodiska skrifter, det vill säga,
att på vissa förut bestämda tider, och öf¬
ver alla möjliga ämnen, få tala lill Allmän¬
hetens omdöme, — och tilläggom, — till
Allmänhetens passioner; — en rättighet,
hvilken icke utan undantag genom närva¬
rande lagstiftning finnes vara medgifven. —
Den, som blifvit dömd för nesligt brott,
eller som blifvit förklarad ovärdig att föra
andras talan, kan nemligen icke förmenas,
att, med den allmänna rätt, 86 §. Regerings¬
Formen åt hvarje Svensk man förbehållit,
få utgifva skrifter, men i §. 4 Mom. Tryck-
frihetsFörordningen förbjuder honom dock,
att någonsin utgifva periodiska skrifter. Den
princip, att andra och högre prestanda före
Den 25 Januarii f. m.
3i3
utgifvandet kunna rättsenligt åläggas sådane
skrifters utgifvai’e, som äro af periodisk egen¬
skap, framför utgifvare af vanliga skrifter,
ar således redan erkänd i vår närvarande
TryckfrihetsFörordning, och om vilkoren
sedermera skulle behöfva skärpas, verkar
sådant icke på principen; nog af att olika
prestanda redan finnas föreskrifna, samt så¬
ledes rättsenligt och i öfverensstämmelse
med Lagens anda kunna äga rum.
Då jag nyss talat emot exceptionella
stadganden, utber jag mig vidare, för att
icke synas inconseqvent, att få fästa upp¬
märksamheten derpå, att här ingalunda är
fråga om olika rättegångsordning eller olika
straffbestämmelser för Tidnings-skrifvare,
emot dem som gälla för alla andra förfat¬
tare, och att här ännu mindre är fråga om
någon utgifningen föregående pröfning af
periodiska skrifters innehåll; —- här åsyftas
endast en utsträckning af den redan i nå¬
gon nion medgifna grundsatts, att högre ga¬
rantier kunna affordras periodiska förfaltare.
Frågan om behofvet deraf är åter af
Motionären redan så mästerligt behandlad,
•— och jag förmodar, det de fleste, om icke
alla, här närvarande tagit kännedom af den
upplysande skriften, att jag icke vill upp¬
taga tiden med onödiga upprepanden. Eli
hvar torde vid första påseendet utan svå¬
righet inse, att Tidningslitleraluren verkar
lättare, hastigare, måugfaldigare och derjemte
3i4
Den i5 J a n u a r i i f. m.
mera fortfarande på den allmänna opinio¬
nen, än den vanliga Bok-litteraturen; och
stegrad inflytelse måste väl i detta, som i
alla andra samhällsförhållanden, kräfva öka¬
de garantier emot de möjliga missbruken.
Frågan är således, om Staten af periodiska
författare behöfver fördra några andra egen¬
skaper, än de blott negativa, att icke vara
dömd för nesligt brott, eller hafva förver¬
kat rättigheten att föra andras talan. Jag
tror det för min del; —< jag tror, att den
periodiska skriftställaren, om han skall vär¬
digt uppfylla sitt kall, måste äga åtminstone
någon grad af bildning och verldskänne¬
dom; jag tror, att lian måste äga några
egna intressen, ibland de mänga, hvaröfver
lian finner sig äga kallelse att tala; jag tror
att han måste hafva tillvunnit sig något för¬
troende ibland den Allmänhet, till hvilken
han ämnar ställa sitt tal. Den, sorn har
denna bildning, dessa egna intressen, detta
förtroende, finnér utan minsta svårighet den
föreslagna borgen, om lian icke äger medel
att anskaffa den motsvarande depositions-
summan; och den, som saknar dessa egen¬
skaper, bör, i min tanka, icke få beträda
den publicistiska banan förr* än han hun¬
nit dem förvärfva.
På dessa ytterligare skäl, instämmer
jag fullkomligen med hvad Utskottet äfven
i denna del föreslagit, som jag tror, Lill
verkligt gagn för tryckfriheten i ordets äd¬
lare bemärkelse.
Ben 25 Januarii f. ra.
3.5
Jag tillstyrker således vördsamt anta¬
gandet af de uti ConstitutionsUtskottets Me¬
morial, som ett oskiljaktigt helt, fram¬
ställda 3:ne hufvudgrunder, hvilka stödja
sig på Hans Excellence Herr Friherre La-
gerbjelkes förslag, och anhåller i sådant af¬
seende om Herr Grefvens och LandtMarskal-
kens proposition; förbehållande mig dock,
att när de speciella redactionsförslagen kom¬
ma under pröfning, få framställa de anmärk¬
ningar deremot, hvartill jag då kan finna mig
äga anledning.
Friherre Boye* Ludvig* hade till un¬
dertecknad Riddarhus-Secreterare aflemnat
ett skri fiel ig t anförande, hvilket, i anled¬
ning af Ridderskapets och Adelns den i5
sistlidne December f. m. lemnade tillstånd,
nu upplästes, så lydande:
Erkännande tryckfrihetens stora värde,
såsom garanti åt Folket, är jag så öfver-
tygad om dess nödvändighet, alt om fråga
nu vore alt förminska den, skulle jag täfla
med hvarje representant i försvaret för den¬
samma; men lika öfvertygad är jag äfven
om angelägenheten af, alt garantier också
gifvas emot tryckfrihetens missbruk.
Om vi medgifva, att det är egentligen
genom tryckta skrifter, som vi uppnått den
grad af upplysning vi nu äga; så kunna vi
ej eller förneka, att det också är genom tryck¬
ta skrifter, som denna upplysning kan för-
derfvas; och om vi medgifva att tidningspräs-
Den 23 Januarii f. m.
sen är ett verkningsmedel på vårt förstånd»
huru kunna vi neka, att den jemväl är ett
ganska starkt, på våra passioner, samt också
lika användbart till ondt, som till godt.
Att, å ena sidan, freda tryckfriheten
fran allt intrång; men att också, å den an¬
dra, freda samhället från farorna af tryck¬
frihetens missbruk, är den dubbla pligt,
som bör uppfyllas; men som svårligen kan
det, så länge den nu rådande opinionsför-
villelsen fortfar, att sammanblanda båda fö¬
remålen, på sådant sätt, att hvarje redbart
och allvarligt återhåll på missbruket, ned-
skrikes, såsom hinder i det fria bruket; och
det i beräknadt ändamål, att hindra de rät¬
telser i Tryckfrihetslagen, af hvilka en lång
erfarenhet redan ådagalagt behofvet.
Att bryta denna opinion, och häfva dess
kraft, tilltror jag mig icke; men så skall
icke eller farhågan för de anathemer, som
opinionsarbetarne hafva att afkunna, tillba¬
ka h å 11 a något af mitt varma nit, att, om
möjligt vore, bidraga till återförvärfvande
af allmän säkerhet, i den enda punct, der
den icke mera finnes; säkerheten för de dyr¬
bara begrepp, på hvilka vår religion, vår
moral, vår statsförfattning oeh våra seder,
hvila och äga bestånd.
Yår Tryckfrihetslag brister icke, hvar¬
ken i förbrytelsernes antydande, eller i straff¬
bestämmelser; men den brister i förmåga,
att utkräfva sin verkställighet; och då denna
Den 5.5 Ja nu ari i f. m.
hrist borttager farhågan att begå missbru¬
ken, upphör också säkerheten deremot. Osä¬
kerheten inträdde med den dag, då tryck¬
frihetsmålen undantogos ifrån Domaremag-
tens afgörande, och lemnades åt vår nya
Jurylnrätlning. Det dröjde icke länge att
visa sig, alt man hade derigenom' utbytt
säkerheten emot skyndsamheten; och man
insåg snart, att felet låg i sjelfva det nya
rättegångssättet. I stället för Domare, an¬
svarige inför Lagen, inför ÖfverDomaren och
Konungen, hade man gifvit afgörande mag-
ten åt Jurymännen, som väl veta, att de —
okända förut, och glömda efteråt — äga
ingen ansvarighet att befara, men väl ett
beröm att förvärfva, om de troget uppfylla
kallet af OpinionsDomare, d. v. s. troget
följa den opinion, rigtig eller falsk, för hvil¬
ken Tidningsredactionerne förklarat sig; och
hvars försakande jemväl har sin betänk¬
lighet, i påföljden af redactionens gransk-
ningsrätt, samt deri förväntande stränghet.
Icke nog härmed; man hade, af en anta¬
gen större benägenhet för förbrytaren, än
för samhället, hvars talan Actor förer, stad¬
gat, att, i afgörandet, borde Lagen, redan
på förhand, stå till två tredjedelar på för¬
brytarens sida, så att blott lian kunde, till
sine egne Jurymän, erhålla en enda bland
de öfrige två tredjedelarne af röster, så var
lian frikänd; en uppmuntran, som ej är obe¬
tydlig, synnerligen då den jemföres med
vår allmänna Lag, enligt hvars föreskrift,
3i8
Den 25 Januari i f. ra.
hvarje tilltalad mäste åtnöja sig med blott
vanlig pluralitets beräkning. Till bristerne
af denna Inrättning hörer också dess sam¬
mansättning, som, i andra länder, förut gif¬
ven, bär är dagens verk; samt alt Jurybe¬
slutet bär fastades vid KämnersRätten, så¬
som för afgörandet, på en gång, första och
sista Domstolen. Om, med allt detta, me¬
ningen var, att democralisera rättvisan, så
vanns också ändamålet Fullkomligen, till sär¬
skild fördel för Tidnings-redactionerne, hvil¬
ka, sjelfve bjudande den opinion, efter hvil¬
ken de vilja bedömas, icke behöfva oftare
befara afvikelser derifrån, an då de brustit
i förmåga att tillräckligen ingifva opinioner;
ett fall, som icke bör vara särdeles att för¬
moda, och hvari åter den missgynnande
utgången blott vore att anse, såsom en följd
af egen otillräcklig skicklighet.
Att, med en sådan rättegångsordning,
begära ovilkorlig verkställighet af Lagens
straffbestämmelse; eller att, i saknad af den,
begära helgd åt några begrepp, af hvilket
värde som heldst; det är mera än enfaldigt.
Erfarenheten har besannat det; och såsom
bevis derpå, må mig tillåtas, alt, medskyl¬
dig glömska åt författarne, åberopa utgån¬
gen af någre sådane actioner. I en af våra
Provincestäder hade en tryckt skrift utkom¬
mit, som icke blott anföll, utan hånade
sjelfva den heliga Försoningsläran; men åta¬
let blef ogilladt, och författaren frikänd från
Den 25 Januarii f. m.
allt ansvar. En annan, i hufvudstaden ut¬
kommen, skrift åtalades, såsom till den grad
predikande Fatalismen, att, enligt den, mör¬
daren och rånaren hade ingenting att före¬
brå sig, emedan de blott uppfyllt den be¬
stämmelse ödet förut gifvit åt deras lefnads-
lopp; en lära, hvarigenom begreppet om
skilnad emellan dygd och brott, ja,begrep-
get om en belöning eller ett straff efter dö¬
den, voro tillintetgjorda; men af Jurymän¬
nen ogillades åtalet, och författaren frikän¬
des från ansvar. — Med visshet kan man
antaga, att om någon af våra HofRätter va¬
rit Domare i dessa mål, hade en så oför¬
synt strafflöshet icke varit att påräkna. Alt
man, efter ett så fåfängt bemödande att gifva
beskydd åt våra religiösa och moraliska be¬
grepp, lemnat våra politiska åt förgängel¬
sen, kan ej skäligen klandras; och om det
sträfvande, som, i allmänt tryck, mera än
ofta framställes, att bortjaga våra monarki¬
ska begrepp, för att, i deras ställe, inflytta
rent republikanska; om det ej innebär nå¬
gon fara för vår tid, så ligger förtjensten
deraf åtminstone sannerligen icke i vår tryck¬
frihetslag, eller i någon dess förmåga till
återhåll deri. — Såsom ett icke indifferent
bevis på Juryinrättningens böjlighet under
dagens och ställets opinion, må jag äfven
erinra om ett förefallit tryckfrihetsmål, äf¬
ven i en Provincestad. En medborgare
var der tilltalad, för det han utgifvit en skrift
af smädeligt innehåll, mot någre der bo¬
Den 25 J a n u a r i i f. m.
ende personer; men lian invände, alt skrif¬
ten var Rättegångshandling, och alltså ej
föremål för tryck fri hets-åtal. Delta bestreds,
på grund af skriftens presentatum, hvarpå
den åtalade bevisade, med betyg af Bok¬
tryckaren, att, i detta presentatum hade,
på en del exemplar, det tryckfel förelupit,
att siffran 9 fallit i omvänd ordning, oell
blifvit en 6:a, eller tvertom; men oaktadt,
att, nied företeende af de andra exempla¬
ren, som buro rigtigt presentatum, tryck¬
felet var fulltygadt, blef den tilltalade dock
af Juryn dömd ärelös. Något annat skäl för
ett så laglöst, så förnuftsvidrigt, förfarande,
kunde icke utfinnas, än det, att dagens och
ställets opinion ville så hafva det.
På grund af hvad jag nu haft äran an¬
föra, och i den orubbliga öfvertygelse, att
Juryinrättningen är oförenlig med all red¬
bar och allvarlig garanti, anser jag Consti-
tntionsUtskottets förslag, att densamma upp¬
häfva, samt att återlemna tryckfrihetsmålen
åt den ansvarige Domaremagten, utgöra ett
nödvändigt steg, till återvinnande afen lag¬
bunden tryckfrihet, samt till säkerhet emot
dess missbruk; och jag tillstyrker alltså, att
Memorialet må, till grundlagsenlig behand¬
ling antagas; med ändring blott i den del,
som angår förslaget, att TryckfrihetsCom-
mitléen skulle, i hvarje mål, afgifva ytt¬
rande till HofRätten; en omständighet,hvaraf
jag
Den i5 Januarii f. in.
jag icke inser nyttan, då HofRätten ändå
skulle, oberoende och ensamt, målet afgö¬
ra, samt visserligen ägde samma rätt lill
förtroende, för erforderlig upplysning, sotn
Committeen. —■ För denna min mening trä¬
der jag frivilligt i ansvar, inför hvarje upp¬
lyst och rättsinnig man; och tror icke, att
han skall anse mig brista i liberalitet, der¬
före, att jag ville säga till samtelige våra
Tidningsredactioner, äfvensom till alla våra
Författare: Skrifven och trycken allt hvad
J viljen; men gälden ärligt lagens och sam¬
hällets fordran på bestraffning, hvarje gång
J missbruken tryckfriheten; och, såsom ett
vilkor, hvarförutan ärligheten deri är ingen,
samtycken också, att Edra tryckfrihetsbrott
må afdömmas af Sveriges ansvariga doma¬
remakt; och på samma sätt, som den af-
dömmer alla andra förbrytelser; emedan, af
*/ ' ~
alla undantag i lagar, gifves dock icke något
sämre än undantag från redbar ärlighet i
garantier till Nationen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då
tiden nu är så långt framskriden, hem¬
ställer jag, om icke Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes inhemta Ståndets
mening, huruvida icke öfverläggningen kun¬
de få uppskjutas till eftermiddagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken fiågade, om Ridderskapet
och Adeln med bifall till Herr Cederschjölds
58 H. ar
322 Den 25 Januarii f. ra.
framställning, behagade tillåta, alt discus-
sionens fortsättning finge till eftermidda¬
gens plenum uppskjutas.
Bifölls.
Upplästes till justering oell godkändes
följande från ExpeditionsUtkottet mkomne
Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Majit:
Nio 32C). Angående Presterskapets af¬
löning.
N:o33o. I anledning af Kongl. Majits Nå¬
diga Proposition om låneunderstöd till åter¬
uppbyggande af Staden Borås, samt Kongl.
Majlis Nådiga Skrifvelse angående lånebi-
träde åt Staden Norrköping.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan tre qvart till 3 eftermid¬
dagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 2 5 Januarii 1 8 3o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddagens Plenum
började pröfning af ConstitutiorisUtskottets
Den 25 Januari i e. m.
3a3
den 3o sistlidne September under N:o 5i
afgifne, samt den 5 derpåföljde October e.
in. på bordet lagde, Memorial, med förslag
till ändringar i Tryckfrihets-Förordningen
och till ny redaction af samma Grundlag.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Se¬
dan jag i ConstitutionsUtskottet, dels uti
min reservation, och dels under discussio-
nerne, yttrat allt hvad jag i delta för fä¬
derneslandets närvarande och kommande väl
vigtiga ämne, för min del haft att säga, hade
jag vid detta tillfälle ernat iakttaga tystnad;
men sedan jag på förmiddagen af den värde
Motionären blifvit hugnad med en mängd
anmärkningar, har jag ansett mig böra från¬
gå min föresatts, och får nu begära Rid-
derskapets och Adelns öfverseende, då jag
för en stund vågar upptaga liden med be¬
svarandet af dessa anmärkningar, så vidt
jag vid afhörandet kunnat uppfatta och i
minnet bevara dem. Särskilt får jag hos
den värde motionairen sjelf anhålla om ur-
sägt, i fall jag icke ordagrant kan återgif¬
va de framställda anmärkningarne; det bör
likväl vara så mycket ursägtligare, som han
nekat mig tillfälle att från LandtMarskalks-
bordet få tillgång till hans skriftliga anfö¬
rande på förmiddagen. Men då jag nu upp¬
träder i förenämnde afseende, sker det icke
utan en billig tvehogsenhet; ty å ena si¬
dan måste det vara påkostande att nödgas
5S II. 21*
3j4
Den 25 Januari! e. m.
omsäga hvad man redan sagt; och å andra
sidan är det nedslående, att hafva en så
öfverlägsen motståndare, hvars hela håll¬
ning i tal och skrift utvisar, att han kän¬
ner sin styrka, och vet, att han endast be-
liöfver komma och se för att segra.
Till en början har den värde motio-
nairen anmärkt, att jag i min reservation,
om icke sårat honom, åtminstone trädt hans
personliga ömtålighet nog nära. Att detta
icke varit min afsigt, kan jag försäkra; och
jag hoppas, att ingen, som är opartisk och
utrustad med någorlunda vanlig känslighet,
skall i min reservation kunna finna någon¬
ting personligt sårande. Men jag får såsom
Läkare erinra, alt det gifves menniskor, som
äro så ömtåliga, och hafva så retligä ner¬
ver, alt de kunna få spasmer af en flugas
surrande; och det är allmänt bekant, att
en, som blifvit förfrusen, kan af vanlig kam-
marvärma retas till inflammation. Emed¬
lertid bemstäiler jag till hvars och ens
lugna bedömande, om uti min reservation
på något ställe ens finnes mer än vanlig
värma, eller större, än sakens vigt fordrat.
Den värde Motionären har äfven an¬
märkt, alt jag skulle hafva satt i fråga, hu¬
ruvida han vore upphof till förslaget. Jag
har endast sagt, att det inom Constitu-
tionsUtskottet var bekant, att Konungens
Rådgifvare ernat tillstyrka Konungen att till
Sländerne afgifva en dylik proposition; men
Den a5 Januarii c. m.
3aS
livi lken som vore förslagets upphofsman, har
jag lemnat derhän; och kan försäkra, att det
åtminstone icke varit missunsamliet öfver
författare-äran, som föranledt min fram¬
ställning.
Den värde motionären, säger vidare,
att jag framställt honom såsom hafvande
endast låtsat hylla folkets intresse, men i
sjelfva verket gynnat Regeringens, Jag för
min del har icke tillåtit mig att säga, det
motionären låtsat det ena eller andra; ej
eller att tro, det han låtit leda sig af an¬
nat, än sin öfvertygelse. Jag tror likväl, att
samtid och efterverld skola finna, att den
princip, Motionären hyllar, icke slår till¬
sammans med folkets intresse; men jag har
här, liksom alltid, sökt respectera den mot¬
satta meningen, och gör fullkomlig rättvisa
åt dess försvarares rena afsigter, samt här¬
leder olikheten i våra åsigter blott ifrån den
omständigheten, att vi sett saken från sär¬
skilta sidor.
Den värde Motionären anmärker, att
folkets och Regeringens intressen i sjelfva
verket äro desamma. Äfven jag vet och er¬
känner delta, då nemligen intressena äro
rigtigt förstådda; men så länge detta icke
inträffar på någondera sidan, tror jag det
tillkomma folksrepresentanten, att alltid vara
på sin vakt, och snarare hysa för mycket
misstroende, än vara alltför lättrogen. Man
bör, om jag så får säg-a, frukta äfven för
326
Den a5 Januarii e. m.
skuggor; ty då kroppen till skuggan visar
sig, torde det vara för sent att taga sig till
vara. Jag har i ungdomen lärt af en bland
fornverldens största Politici, att det tillhör
en klok man att så handla, att han aldrig
behöfver säga: ”detta hade jag icke trott.”
Derföre har jag ansett mig böra Se in i fram¬
tiden och fråga mig, hvilka följder denna
sak framdeles skulle kunna medföra. Jag
hemställer till dem, som ännu finnas här
från 1812, till dem, som då medgåfvo en
olaglig inskränkning i vår tryckfrihet, —
jag hemställer, säger jag, huru många bland
dem trodde väl då, att man nu skulle vä¬
gra att lemna tillhaka en magt, som endast
medgafs i anledning af en tillfällig och län¬
gesedan öfverstånden erise? Det är mot dy¬
lika händelser, som representationen har af
nöden att taga sina försigtighetsmått. Jag
påminner mig från en föregående Riksdag,
huru en Ledamot, som erinrade om det
1812 gifna löftet, endast fick af Ministéren
till svar, att detta löfte tillhörde frihetens
menlösa tider. Man ansågs således för barn,
då man endast mot ett löfte lät aflocka sig:
u
denna inskränkning i vår tryckfrihet; och
jag tror, att vi nu böra visa, det vi vuxit
till män, och åtminstone icke vilja förtjena
förebråelsen att ännu vara lika menlösa.
Motionären frågar, hvem skall man tro?
Jag svarar, att jag i främsta rummet sätter
förtroende till mitt eget förnuft; samt der-
Den 2 5 Januari i e. ra.
näst lill dem, som städse ådagalagt ett satint
nit för frihet, och i detta fall för tryckfri¬
het. Men jag bekänner upprigtigt, att jag
icke kan sätta förtroende till dem, som haf¬
va intresse af att förvilla mig; och icke el¬
ler till dem, som söka endast framställa för
mig fördelarne af en sak eller dess vackra
sida, utan att tillika öppet framlägga olä-
genheterne; ty jag fruktar då alltid alt det
icke är annat än förespeglingar och smick¬
rande förvillelser.
Motionären förebrår mig vidare, att jag
icke bevisat mina påståenden. Men i så be¬
skaffade ämnen som detta, är ingen ma-
thematisk bevisning möjlig, och jag kan
blott vädja till den opartiske läsaren, på
hvilkendera sidan den klaraste bevisnin¬
gen ligger. Jag kan åtminstone för min del
icke upptänka någon starkare bevisning,
än den jag redan tillvägabragt. Det är
dessutom på opinionen, som jag velat ver¬
ka, icke blott genom det kalla förnuftets
egoistiska beräkningar, utan äfven genom
intryck på känslan för frihet och fosterland.
Den värde Motionären har ytterligare
anmärkt, att jag i afseende på Franska Karn»
rame misstagit mig, och förblandat tiden
för tryckfrihetsmålens öfverlemnande till
Domstolarne med Tidnings-censurens infö¬
rande och Helgerånslagen. Jag tackar i detta
hänseende för erinringen, och vill gerna med¬
gifva, att jag häruti kanhända haft orätt, och
3a8 Den a5 Janua r i i c. m.
tilläfventyrs begått någon anachronism; men
den synes mig i sjelfva saken vara af föga
betydenhet, då den ena af dessa Ministerer
i Frankrike icke varit stort bättre än den
andra.
Slutligen anmärker den värde Motio¬
nären, att jag icke gjort nog afseende på
enskildes behof af skydd mot smädelsen. Det¬
ta personlighetens sk}'dd utgör den punkt,
omkring hvilken så väl Motionärens hela för¬
slag, som dess försvar i dag egentligen sy¬
nes vända sig. Och just i olikheten af våra
åsigter härutinnan, torde grunden ligga der¬
till, alt vi kommit till alldeles rakt mot¬
satta resultat. Motionären håller sig nem¬
ligen endast vid det enskildta intresset, och
tyckes göra föga afseende på det allmänna;
då jag deremot trott mig snarare böra för¬
saka mig sjelf och det enskildta för foster¬
landet. Jag bekänner ock, alt jag gerna skulle
vilja blifva en martyr för tryckfriheten,
hellre än att medgifva dess inskränkande
till mehn för mitt fädernesland. Jag tror
mig jemväl något berättigad att tala i detta
ämne; ty jag har så mycket, som någon,
sjelf varit föremål för smädelse i Tidnin¬
gar. Men det oaktadt bar det aldrig fallit
mig in att vilja lägga munkafle på Tidnings-
utgifvarne; och dessutom har jag i min re¬
servation tillräckligen bevist, att Juryn lem-
nar den enskilte.vida större skydd mot smä¬
delsen, än Domstolar någonsin skulle kun¬
na göra.
Don 2j .Ian u a lii c. rn. 3ag
En annan värd talare hav försäkrat,
att behofvet af förändring i tryckfrihetsla¬
gen vore af allmänheten erkändt. Jag med-
gifver, att talaren har vida större tillfälle
än jag att vara i beröring med en mängd
menniskor, och att han till följd häraf bör
bättre än jag kunna bedöma allmänna tän¬
kesättet. Men åtminstone bar bland de per¬
soner, med hvilka jag umgås, ingen så all¬
män önskan om ifrågavarande förändring
blifvit uttalad.
Samme värde talare bar äfven klagat
öfver de ansvarige Tidningsutgifvarnes då¬
lighet. Jag medgifver det vara obehagligt
att se personer, med hvilka man icke kan
visa sig i sällskap, uppträda såsom ansva¬
rige Tidningsutgifvare. Men hvad är or¬
saken dertill, om icke just Indragningsmag-
teu, som tvingat de verkliga Redacteurerna
att låna andras namn? Borttåg blott Indrag-
ningsmaglen, och vi skola icke allenast ge¬
nast få se de lånta namnen utplånas; utan
jag är öfvertygad, att vi äfven skola få se
vida värdigare personer intaga Tidnings-
tribunen.
Samme talare har önskat, att något be¬
vis för duglighet kunde affordras dem, som
vilja erhålla rättighet att utgifva en Tid¬
ning. Jag skulle för min del icke hafva
något deremot, om Tidningsutgifvarne kun¬
de underkastas någon examen; men jag vil¬
le då tillika önska, att della åliggande kun¬
33o Den i5 Januarii e. m.
de utsträckas äfven till våra höga Embets¬
man, hvilka ofta komma till sysslor, som
icke hafva ringaste gemenskap med deras
föregående befattningar. Efter att sålunda
hafva i korrthet genomgått de väsendtliga-
ste anmärkningar, som röra saken i all¬
mänhet, vill jag nu som hastigast uppla¬
ga några af dem, hvilka blifvit rigtade
mot särskildta delar deraf. Hvad sålunda
den föreslagne borgen beträffar, har man
ansett densamma i synnerhet nödvändig,
såsom en garanti för Tidningsutgifvarnes
qualificering. Jag hoppas likväl, att redan
i min reservation hafva tillräckligt ådaga¬
lagt, att borgen endast blifver ett i för¬
väg lagdt hinder för den torftiga skicklig¬
heten, utan att innebära någon garanti mot
missbruken; ty ingen ting hindrar ju att
en Tidning med borgen kunde blifva säm¬
re eller af smädligare beskaffenhet än nå¬
gon hittills varit. Alt för öfrigt utsätta dy¬
lika vilkor för rättigheten att utgifva skrif¬
ter, kan jag ej betrakta annorlunda, än så¬
som ett ingrepp i RegeringsFormens 86 §,
Hvad Jury-inrättningens afskaffmde och
tryckfrihetsmålens bänskjutande till Dom-
stolarne angår, så bar den värde motionai-
ren klandrat mitt intryck, alt en skrift blir
brottslig endast genom det uttryck den gör
på allmänna opinionen, samt vidlyftigt ut-
bredt sig deröfver. Till besvarande deraf
vill jag blott påminna, alt månget uttryck
Den 25 Januarii e. m.
kan vara brottsligt, endast derföre att det
utgör en allusion; och jag hemställer, om
på en annan tid, då allusionen icke haft
något föremål, uttrycket kunnat vara brotts¬
ligt. Nu blir således detta uttryck ett brott,
endast genom den tillfälliga omständighe¬
ten, att det innefattar en allusion; och det
är följaktligen icke sjelfva orden, utan det
menliga intrycket på opinionen, som gör
uttrycket brottsligt; och det är detta jag
åsyftat. Jag utbeder mig för öfrigt få er¬
inra, att i vanliga brottmål är brottet gif¬
vet, och frågan endast att genom vittnen
Öfverbevisa brottslingen; men i tryckfri¬
hetsmål är förhållandet omvändt. Der är
den handlande personen gifven, och frågan
blott att genom vittnen bevisa, alt hand¬
lingen är brottslig. Och dessa vittnen äro
Jurymännen, på hvilkas vittnesbörd domen
skall grundas.
Den värde Motionären har ytterligare
sagt, att inför Domstol hafva kärande och
svarande lika lång tid att plåga hvarandra.
Jag hemställer likväl till den värde Motio¬
nären sjelf, om han gerna skulle vilja ägna
sin tid åt svaromål inför Domstolarne på
krångliga Advokaters insidiösa och smädliga
libeller? Jag tror, alt hvar och en bör vara
belåten att så snart som möjligt få saken
afgjord, för att slippa gå alla instantier-
na igenom med folk, som ej hafva annat
att göra, än att skrifva ovett.
332
Den 20 Januarii e. m.
En annan talare har klandrat Jury-
inrättningen derföre, att der fordras två
tredjedelars pluralitet för att fälla. Men
jag har redan i min reservation erinrat,
och får nu påminna, att i mål af denna
beskaffenhet, der det egentligen beror af
känslan att afgöra, om skriften är brottslig
eller icke, der fordrar försigtigheten mera
än enkel pluralitet till fällande. Denna
princip igenfinnes ock i 78 §. Riksdags¬
ordningen, der det fordras icke mindre än
-Jtdelars pluralitet, innan en Ståndsledamot
kail dragas inför Domstol för sina yttran¬
den i Ståndet.
Samme värde talare har påstått, att
Domslolarne före 1815 mer skyddade mot
sjelfsvåldet, än Jury-inrättningen sederme¬
ra. Mitt minne sviker mig alltför myc¬
ket, om icke förhållandet är just tvärt¬
om. Jag minnes med rysning de skrifter,
som före Juryns införande ofta vexlades
och sednast emellan Friherre Boije och
Grevesmuhlen, hvilka nära ett helt år in¬
för de vanliga Domstolarne angrepo hvar¬
andra i skrifter, af hvilka den ena var
värre än den andra, intilldess Juryn om¬
sider gjorde ett lyckligt slut derpå,
Samme talare har äfven påstått, att in¬
ga Författare af Jury blifvit fällde. Jag
kan likväl för tillfället erinra mig flere
som haft detta missöde, såsom Greves-
miihlj linneliusj Fryxell samt till och
Den a5 Januarii e. m.
333
med en Ledamot af detta Stånd, hvaraf
man således kan se, att Juryn icke år så
efterlåten, som man velat påstå.
Samme talare liar sagt, att det upp¬
växande slägtet borde uppfostras under en
förändrad tryckfrihet. Nog vet jag, att en
Philosophisk Sect fordom fanns, som be-
gynte sin uppfostran med tystnad; men
jag kan icke tro, alt det nu mera är lid
att sätta visdomen endast i konsten att ti¬
ga. Nu är det i synnerhet genom den
möjligen lifligaste utvexling af ideer, som
den högre uppfostran bäst kan verkställas;
och dertill fordras tryckfrihet. Det är nem¬
ligen Författarne, som skola uppfostra både
de öfriga och hvarandra. Låtorn oss der¬
före bibehålla den dertill nödvändiga tryck¬
friheten oförminskad, och lemna den åt vå¬
ra efterkommande åtminstone icke sämre jin
vi mottagit den af våra företrädare.
Friherre Boije har uti sitt afgifne ytt¬
rande ansett Domstolarne innebära den en¬
da säkerheten för enskildas fredande, samt
uppgjort en historik utaf Juryns domare¬
åtgärder. Jag beklagar, att den värde Le¬
damoten icke är här tillstädes; jag skulle
då fora honom till minnes hans eget exem¬
pel, och hemställa lill honom, hvad hans
egen erfarenhet i detta hänseende kunde
intyga.
Jag slutar nu försvaret för den åsigt
jag yttrat, och öfverlemna!’ till Ståndet,
334
Den 25 Januari i e. m.
såsom Domare i första instantien, samt vi¬
dare till Svenska Folket, och sist till den
lugna efterverlden, att bedöma mitt för¬
hållande. Åtminstone kan jag försäkra, att
jag med lugnt samvete begagnar samma ut¬
tryck som den värde Motionairen på för¬
middagen, nemligen att jag heldre velat
gagna än behaga.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard,
anförde skriftligen:
Det ligger i det ännu rådande menni-
skolynnet, att heldre höra och läsa klan¬
der, än beröm af medmenniskors handlin¬
gar, och således äfven af Styrelsens och
Embetsmäns åtgärder. Också af denna orsak
har merendels, och i alla constilutionella
länder, ett Oppositionsblad flere läsare, än
ett Ministeriellt. Det får Styrelsen och dess
Organer hålla till godo; och Samhällets väl
kräfver snarare granskning af deras mått
och steg, än loftal öfver dem. Äro åtgär-
derne nyttige, föra de sjelfve sitt beröm
med sig; äro de skadlige, bör en Regering,
som älskar landets väl och upplysning, ger¬
na se, att de i en anständig lon granskas
och bedömas. Vanställas af en kittslig el¬
ler okunig skribent dessa åtgärder, så måt¬
te de väl tagas i försvar af en annan, äf¬
ven icke för en blind anhängare af Mini¬
steren känd, oväldug skribent; annars vore
det en tort för en Nation, som älskar
frihet och rättvisa.
Den 25 Januari i e. m.
335
Då Rikets Ständer i8oq införde tryck¬
friheten, försummade de vidtaga skydds¬
medel mot dess missbruk, icke i afseende
på allmänna angelägenheter, Regeringens
och Embetsmäns åtgärder, utan i afseende
på medborgares enskilta förhållanden. Hvad
som i England och andra med tryckfrihet
begåfvade länder skulle blifvit straffadtmed
fängelse och dryga böter, fick här passera
opåtaldt. Det sätt, på hvilket denna fri¬
het blef använd till personlig hämnd, el¬
ler till den mindre bildade allmänhetens
roande med enskilta tviser om husliga för¬
hållanden, hade redan 1812 hunnit att göra
den i många rättsinniges opinion förhatlig,
ja i fleres, som ändå skenbarligen hyllade
tryckfriheten, och i synnerhet i deras, sorn
ej gjorde sig reda för skillnaden emellan
friheten, att för allmänheten framställa all¬
männa åtgärder, medborgares publika förhål¬
landen, och friheten att angripa deras en¬
skilta. Hade detta opinionens förvillande
icke föregått, så hade det vid 1812 års
Riksdag väl ej lyckats, att införa tryck¬
tvånget, och sätta godtycket i lagens stäl¬
le. Må det tillåtas mig här anföra, att jag,
af brist på boningsrum, blott få dagar be¬
vistade nämnde Riksdag, och icke under
den tid, då tryckfrihetsmålet förevar. Jag
införde dock i Örebro Tidning en artikel,
som i det väsendlliga innehöll en del af
hvad jag nu har äran andraga. Styrelsen,
i stället för att fordra återhållande lagar
336 Den i5 Januarii e. m.
mot sjelfsvåldet och den personliga smä-
delsen, begärte och erhöll då en godtyck¬
lig indragningsmagt. Sedan hafva vi hvar¬
ken haft rättighetj att i tryck öppet utta¬
la våra opinioner om allmänna ärenden,
ej eller den, alt utan omklädnad framstäl¬
la verkliga facta. Dessas så viii som tan¬
kens fria kungörande besvärar hvarje Mi-
nistere, beklädd med en arbitraire myn¬
dighet. Men om denna ock med återhåll¬
samhet och blott i få fall användes, är
dock godtycket lika stridande mot en sann
medborgerlig frihet. Negerslafven är ändå
slaf, om ock husbonden tillåter honom al¬
drig så mycken frihet, ja sjelfsvåld. Af¬
ven sedan 1812 har friheten, eller rättare
sagdt tillåtelsen, alt i tryck med smädelser
eller allusioner angripa medborgares en-
skilla förhållanden och husfriden, varit
nära så stor, som förut, och större, än i
något annat land. Dock har, märkom det,
detta missbruk varit ännu större, innan
Jury inrättades. I andra constitulionella
länder hjelper det ej libellisten, att han
nied allusioner, och utan att nämna per¬
sonen, angriper dess enskilta förhållanden;
ja t. ex. i England icke en gång, att lian,
sedan lian låtit trycka den äreröriga be¬
skyllningen, först då leder den i bevis.
Opinionen dömer den strängare, som på
ett lömskt och allusoriskt sätt angriper
en medborgares goda namn och rykte, än
den,
Den 25 J a n u a r i i e. ni.
den, som directe utpekar en sådan. Och
Juryn har den rätt och förmåga ^ som en
Domare icke i så vidsträckt mån kan till¬
erkännas, att afgöra, det en icke nämnd
person är den, som af Libellisten menas,
och att mera afse syftningen och andemenin¬
gen, än den bokstafliga lydelsen. Vi haf¬
va haft en Tidning i Skåne, som nästan
hufvudsakligen egnade sig åt enskilta smä-
delser och personlig hämnd. Så länge den
ej klandrade publikens åtgärder, fick den
oantastad fortfara; men en gång vågade den
göra en, likväl indirect, anmärkning mot
en högre Ernbetsmans i Länet åtgärd, och
straxt blef den indragen.
En Juryinrättning är tryckfrihetens
nödvändigaste skyddsvärn. Derföre vid sin
återkomst från Elba, för att tillfredsställa
allmänna opinionen, som lian då såg sig
vara i behof af alt vinna, gaf Napoleon
åt tryckfriheten denna dess oumbärligaste
sauvegarde, äfven för de fall, då straffet
kunde blifva blott correctionellt. Så var
det sedan ej i Frankrike, der, af brist på
denna garanti, skriftställare ofta funno sig
föranlåtne, att begära, och ibland fåfängt,
att bli ställda inför Cours d’assises, och
anse som en välgerning, alt blifva dömde
af en Domstol, som har befattning med
gröfre brott, men en Jury bredvid sig, i
stället för af Tribunal de la Police eor-
58 H.
22
338
Den 2,3 Januari i e. m.
rectionelle, således heldre såsom för gröfre
brott, men med Jory, än för ett mindre
utan den.
Friherre Åkerhjelm påstår, att i Eng¬
land tillsätter Sheriffen Juryn. Men för¬
hållandet är ej så. Han föreslår, enligt fast¬
ställda grunder, en lista på Jurymän, af
hvilka den anklagade får, utan anförande
af skäl, förkasta en del, och i fall Sherif¬
fen sjelf är recusable, hela listan.
Resultatet af Grefve Lagerbjelkes för¬
slagsynes mig vara, att då, som han så öp¬
penhjertigt säger p. 3o: ”Indragningsmak-
”ten icke uppfyllt Regeringens ändamål,
”genom öfverflödigt bevisad lätthet, att un¬
dandraga sig dess påföljd;” bör Regerin¬
gen göra concession af denna makt i utbyte
mot concession af Jury, d. ä. bortkasta ett
maktlöst angreppsvapen mot det naturen
efterger sitt kraftigaste skyddsvärn.
Vid tryckfrihestbrott bör anonymite¬
ten anses för en aggraverande omständig¬
het, och medföra större ansvar, af samma
rättvisa grund, som många andra lagar straf¬
fa vissa brott med mera stränghet, ju lät¬
tare de äro att begå, och ju mindre den
brottslige risquerar, under det han be¬
går dem. Anonymiteten utomdess ej blott
döljer den verklige författaren, utan kastar
ofta misstanka på den oskyldige.
I vårt land med flere års intervaller
mellan den lagstiftande och contiollerande
Den 25 Ja nu ar i i e. m.
339
maktens sammanträden, är den granskande
tryckfriheten ännu angelägnare, än i andra
constitulionella länder. Jag önskar derföre
fullkomlig obehindrad frihet, alt i tryck
granska allmänna åtgärder, Styrelsens så
väl som Embetsmäns, men skydd mot löm¬
ska angrepp på enskiltes goda namn och
rykte, och husliga förhållanden; och jag
önskar derföre 1:0 bibehållande af Jury i
det närmaste med nuvarande organisation,
men med en större personal; 2:0 ökadt an¬
svar för tryckfrihetsbrott, då de begås un¬
der anonymitetens slöja. På de af mig och
af flere Ledamöter anförde grunder yrkar
jag derföre återremiss.
Herr Hjelsta Gustaf: Då jag går att
yttra mig i detta vigtiga ämne, anser jag
för min skyldighet att söka utreda, huru
närvarande Tryekfrihets-förordning tillkom¬
mit; emedan andan af densamma derige¬
nom säkrast kan bedömas. Detta är så myc¬
ket nödvändigare, som vi här emottagit
ett besynnerligt förslag, hvilket går ut på
hvarken mer eller mindre än att förändra
denna anda i den måhända vigtigaste af
våra Grundlagar. Det må förlåtas mig, om
jag med en viss helgd betraktar hvad de
Ständer och den Konung, som gemensamt
befästade vår constitulionella frihet, genom
de år 1809 tillkomne Grundlagar, vidgjor-
de till försäkrande af yttrande rätten för
58 H. 22*
3fo
Den 25 Ja tinar ii e. m.
Svenska folket. Den, som kan liisa 85 och
86 §§. af vår Regerings-Form, kan ej miss¬
förstå de grundsatser, hvarifrån de begge
lagstiftande makterne då utgingo; grund¬
satser, hvilka hafva en ännu större rätt till
vår trogna efterföljd, om man erinrar sig
den belägenhet, hvari nationen då befann
sig; det inbördes behof af enighet, och
ömsesidiga uppoffringar, som alla folk¬
klasser då kände, och de Svenska tänkesätt,
som lifvade den Furste, hvilken antog och
besvor denna Grundlag. Det är under ,så-
dane förhållanden man ser de Svenska lag-
stiftarne, till vårdande af den enskildes
frihet och säkerhet, då införa i den Akt,
sorn skulle blifva grundvalen för Konungs
och folks ömsesidiga rättigheter, den vig¬
tiga bestämmelse: att en Tryck frihets-för-
ordning, med Grundlags kraft, skall vid
samma Riksdag utfärdas. Det är då man
ser dem skynda, att i 86 §. uppgifva de
grundsnttser, hvarpå skall byggas det fasta
värn för nationella rättigheter, hvars behof
tillfälliga olyckor och Regentens godtycke
ådagalagt. Då jag läser dessa ord: ”Med
”tryckfrihet förstås hvarje Svensk mans rät¬
tighet, att, utan några af den offentliga
”magten i förväg lagda hinder, utgifva skrif-
”ter; att sedermera endast inför laglig Dom¬
stol kunna tilltalas för deras innehåll, och
”att icke i annat fall kunna derföre straffas,
”än om detta innehåll strider emot tydlig lag,
”gifven att bevara allmänt lugn, ulan att åter-
Den 25 Januari! e. m.
”hålla allmän upplysning; alla handlingar
”och protocoll, i hvad mål som helst, de pro-
”tocoll undantagne, sorn uti Stats-Rådet
”och hos Konungen uti Ministerielle ären¬
den och Commando-mål, föras, må ovilkor¬
ligen genom trycket kunna utgifvas;” och
jag dervid besinnar tidpunkten den 6 Juni
1809, samt mitt fäderneslands dåvarande
ställning, väckas på en gång hos mig de lifli-
gaste önskningar, att man ej, genom förha¬
stade beslut, må öfverändakasta dessa lag¬
bud, eller, genom obestämda och motsägande
detalj-föreskrifter, förvränga den Tryok-
frihets-lag, hvars blott tjugo-åriga bestånd
ännu icke kunnat visa oss de goda följder,
den kan medföra. Tjugo år äro en ringa
tid, då det är fråga om nationers öden;
och då lagarne hafva uppfattat den friare
anda och de vigtigaste rättigheter, för hvil¬
kas framgång folken uppoffrat, och ännu
måste uppoffra så mycket, bör man icke
med otålighet, och må hända utan annan
erfarenhet, än ögonblickets outvecklade re¬
sultater, lägga en osäker och darrande hand
på desamma. Vi böra derjemte erinra oss
sedernas inflytande på dessa lagar, sora i
alla tider skola blifva ofullkomliga för na¬
tionens framtid, och den sköna pligt Re¬
geringen eger, att, genom dessa seders ut¬
bildande, genom upplysningens befrämjan¬
de, och genom ordningens och förtro *n-
dets bibehållande, fullkomna de brister, sorn
uti lagens, på papperet uppfattade, före¬
342
Den 25 Ja n 11 ar i i e. ra.
skrifter aldrig kunna förekommas. Men
framför allt böra vi icke låta förleda oss
af framställningar, åsyftande att genom an¬
dra nationers institutioner bevisa behofvet
af förändringar i våra, ty om det onekli¬
gen är sannt, att menniskan i vissa afse-
enden öfverallt är lika, bör man dock be¬
sinna, att bennes ställning i samhället icke
derföre är det; att magtens mer eller min¬
dre öppna, mer eller mindre af vanorne
och bruken stadgade, verksamhet gifver en
tusenfaldig skiftning åt samhällsförhållan-
derna, och att på lagstiftningens väg blott
det steg tages säkert, sorn göres på en gång
af bela nationen.
Dessa och andra betragtelser hafva hos
mig stadgat den öfvertygelse, att hvarken
förändring i vår närvarande tryckfrihet än¬
nu bör önskas, eller alt några väseudtliga
bestämmelser deri saknas. Jag har derfö¬
re bemödat mig, att kunna förklara anled¬
ningen till den motion, som fört våra öf-
verläggningar ända derhän, att en splitter
ny Tryckfrihets-förordning kunnat ifråga¬
komma. Jag finner då, att denna är belt
och hållet rigtad emot den periodiska pres¬
san. Den vanliga bokpressen, (som jag
skulle vilja kalla den), är derigenom föga
eller intet träffad. Men då jag betraktar
dessa pressars olika kraft och nödvändig¬
het för vårt land, vår bildning och våra
ekonomiska tillgångar, finner jag, att tno-
Den 25 Januari i e. m.
343
tionen ovilkorligen bor anses stridande mot
tidens kraf och folkets sanna fördelar; och
jag frågar mig, hvad som verkligen kan
vara anledning till alla dessa öfverdrifna
klagomål och denna väl öfverlagda plan
emot den periodiska pressen? Jag måste
då, sedan jag icke kan förneka dess större
kraft, anse bemödandet vara en fortsätt¬
ning af den rädsla, magten alltid visat för
hvad som kan befordra upplysningens spri¬
dande ibland mängden, och jag måste så¬
lunda ytterst anse den såsom ett verkligt
brott emot mängdens eller folkets känsla.
Det är derföre jag äfven anser, alt den
nya förordningens rubrik hellre bordt blif¬
va: Trycktvångs-förordning, än Tryckfri¬
hetsförordning.
Jag bär sagt, att förslaget åsyftar en
inskränkning i periodiska pressens frihet;
ätt denna är vigtig för folket bar af ingen
blifvit motsagdt. Att denna press likväl
icke är mera farlig för Styrelsen, än de
öfriga sätt till motstånd, som i alla tider
begagnats, torde äfven lätt inses af den,
hvilken fördomsfritt betragtar händelsernas
utveckling i alla nationers historia. Huru
många medel eger ej Regeringen, att till¬
rättavisa opinionerna, om den sjelf hand¬
lar ädelt och öppet? Huru fruktlösa äro ej
alla de försök, som i sådant fall skulle
göras emot densamma? Vi höra ej dölja
för oss, mine Herrar, att sjelfva rnennisko-
344
Den 23 Ja n ua r i i e. m.
naturen, genom benägenheten till njutning
och hvila, redan i årtusenden gifvit och
ännu skall gifva allt för mycket spelrum åt
magtens rastlösa inkräcktnings-begär, och
alt den verklige fosterlandsvännen bör mot¬
stå all ökad eftergift af de rättigheter, fol¬
ket lyckats att i lagarna sig förbehålla.
Jag måste motsätta mig Utskottets för¬
slag. Jag kan ej dela dess grundsaltser,
hvilande på en panisk fruktan för den ut¬
vidgning tryckpressen gifver åt menniskans
naturligaste och heligaste kraft: yttrande¬
rätten. För mig står den enda rätta Tryck-
frihets-förordning, som bör finnas, klart
och tydligt innefattad i denna enda regel;
Bestraffa osanningen; men gif frihet åt tan¬
ken, åt opinionen, åt den enskildes kla¬
gan, ja till och med åt folkets missnöje. Ty
ingenting är i denna väg till samhällets,
ej ens till Regeringens, skada, utan tvert-
om till deras inbördes fördel. Ett folk,
som fritt får yttra sig, behöfver ej låta
tvinga sig till hämnd. En Regering, som
ej förtrycker yttrande-rätten, behöfver ej
frukta, att hopen skall handla, innan den
klagat. Man säger sig vilja återkalla vår
tidnings-litteratur till lugn och vanlig ord¬
ning. Det förundrar mig, att böra dessa
upprepade klagomål öfver dagblads-litte-
raturen. Jag medger gerna dess ofullkom¬
ligheter, dess brister. Men, mine Herrar,
kunna väl dessa med skäl framställas så-
Den 25 Januarii e. m.
345
sorn bevis, att vår Tryckfrihets-förordning
icke är ändamålsenlig. Är det tänkbart,
att nya lagar, nya institutioner, genast
kunna verka allt det goda, de i längden
skulle kunna medföra. Bevisa några onö¬
diga, några måhända opassande skrifter,
rigtade mot Regeringen, några smädelser
mot enskilda, att nationen icke förtjenar
att ega den tryckfrihet den nu eger? Om,
åsin sida, nationen ännu icke hunnit inse
allt, hvad som är hennes rättighet eller
skyldighet, enligt vår tjugo-åriga Consti-
lulion; och bevisa väl några individers för¬
brytelser någonting deremot; frågar jag,
om Regeringen å sin sida visat sig i alla
delar inse, hvad som är bennes pligter?
Och hvad är väl detta rop på erfarenhe¬
ten af några 3o å 4° tryckfrihets-rättegån-
gar under denna tid, för att ådagalägga
behofvet af en ny Tryckfrihets-förordning,
som, på sätt jag redan sagt, tydeligen vi¬
sar sitt käraste mål vara, alt undertvinga
periodiska pressen, att borttaga Juryinrätt¬
ningen, och öfverlemna afdömandet af
tryckfrihetsmålen till de vanliga domsto-
larne. Hafva dessa lyckats att förekomma
de andra slag af brott, som nu höra till
deras afgörande? Och är det ej deremot
lätt att inse, huru de flesta tryckfrihets¬
mål äro af natur att mera tillhöra opinio¬
nernas dom, än lagbokstafvens. Om ock
Juryn ofta nog frikänt, der ett brott mot
våra lagar måhända varit begånget, böra
346
Den 25 Jan naii i e. in.
vi ej, det oaktadt, nöja oss med, att i den
ega en domstol, som åtminstone icke skall
frikänna, derest brott mot våra seder, vår
nationalkänsla, vår frihetskänsla, skulle
blifva vådliga för det älskade fosterlandet!
Jag ber Ridderskapet och Adeln, att ej gö¬
ra afseende på de klyftiga framställningar,
som åsyfta att väcka rädsla för periodiska
pressens inflytande. Det vore en verklig
spökrädsla, om man deruti såg ett medel
för partiyran, eller den så mycket hatade
folk-vännen, att störta Regeringarne. De
hafva, utan att all fråga, de största med¬
len, att begagna sig af densamma till de¬
ras egen fördel; och ega de ej dem, då
hafva de genom sina handlingar redan satt
sig i den ställning till samhället, att deras
fall är en verklig välgerning.
Då vi läsa den nu gällande Tryckfri¬
hetslagen, skola vi lätt tinna, att den in¬
nehåller ganska tillräckliga stadganden för
de fall, hvaruti vi så lätt kunde falla idet
misstag, att tro ändringar nödiga; jag me¬
nar de personliga förhållanderna. 3 §. r r
mom. lyder: ”Angripelser emot enskild man,
”hvilka å ära gå eller för dess borgerliga
”namn och rykte förklenliga äro; brottet
”straffas efter 6o Cap. Missgernings-Balken,
”och varde dessutom skriften confiskerad.”
Skulle detta ej vara nog af lagen? Blifver
detta bud ej tillräckligt, i samma molm
våra seder göra smädelsen föracktlig och
\
Den 25 Januari i e. m.
347
obevisliga beskyllningar förhatliga? Och,
då jag betraktar hela samhällets väl, huru
skulle jag för hvarje enskilds dåsiga lugn
kunna uppoffra fördelarne af en lag, som
lemnar tillräcklig säkerhet för den, hvil¬
ken, såsom en god Christen, heldre för¬
låter än hämnas. Och, mine Herrar, akten
oss att fästa för stor vigt på dessa utrop,
att de mest verksamme medborgarne —
så, tyckte jag, de förvaltande embetsmän-
nen kallades — äro mest utsatta för smä-
delser. Yi och de sjelfva böra ihogkom-
ma, att missbruken af magten och missta¬
gen om den ringa inagtutöfning, som det
allmänna för sin sanna fördel af dem en¬
dast behöfde fordra, hafva redan vållat,
att de kunna förtrampa; de böra väl då
någon gång kunna hejdas af klagoropen!
Men om i 1 mom. är nog för säkerhe¬
ten i de enskildta förhållanderna, låtom
oss tillse, om ej 12 mom. är nog för de
allmänna. Dervid behöfves allenast betrak¬
tas den del af yttranderättens utöfning,
som afser berättelser och opinionens ytt¬
ringar; ty att den tillräckligt är skyddad
i fråga om politisk handling, det utvisas
tillräckligt af de 10 första momenterne i
3 § ; der all hädelse mot Gud, allt för¬
närmande af Konungens Majestät, all upp¬
maning lill uppror m. m. finnas med strän¬
ga straffbestämmelser belagda. Det 12 mom.
lyder sålunda: ”Lögnaktiga uppgifter och
348
Den 20 Ja n na ri i e. m.
"vrängda framställningar til! allmänhetens
”förvillande och förledande; brotten um¬
gällas med böter &c. och skriften confi-
”skeras.” Månne ej häruti är en tillräcklig
garanti för enskildta interessenai allmänhet.
Uppgifter, som skulle missleda vår handel,
våra näringar, sorn skulle bedraga den en¬
skildta och missleda mängden; kan en verk¬
sam och uppmärksam Styrelse begära me¬
ra, än att i lagen hafva rättighet, att ge¬
nom allmänna åklagare-magten kunna vaka
öfver denna del af tryckpressens produkt;
och kan den enskilde begära mera för sitt
betrygggnde i detta afseende? Och om vi
lu gnt vilja ingå i granskning af Indragnings-
magteus inrättning och instiftelse; månne
den — utan att vi derföre gilla en in¬
flytelse, som olagligt tillkommit, och, i
trotts af Ministrarnes löften, folkets bild¬
ning och lagbudets löjlighet, ännu qvarstår;
månne den, säger jag, icke kunnat och än¬
nu kunde, bordt och ännu borde, begag¬
nas företrädesvis i den anda, sora ii och
12 morn. uttrycka, mot personliga smädel-
sen och lögnen.
Och om den så behandlas, skulle jag
gerna förena mig med Grefve Frölich i
dess åsigt, att man nu, i synnerhet med
anledning af tilldragelserna vid denna Riks¬
dag inom det Hedervärda Ståndet, icke
borde ifrån Rikets Ständers sida något
besluta angående Indragnings-magten. Om
sålunda i dessa fall våra nuvarande la¬
Den si j a n n a r i i e. m.
349
gar äro nog; hvarföre skulle man behöf¬
va förändra rättegångssättet, och fästa än¬
nu flera band och controller på dagbladen ?
Har nationen visat, att de nu införde gjort
den mera böjd för enskild smädelse, osan¬
na rykten och obesinnade handlingar, än
förut? Manne ej tvärtom nationen visar sig
förtjent af den frihet hon eger ? Föreställom
oss ej, mine Herrar, att det är nationen,
som underhåller, som uppmuntrar dessa
eländiga tidningar, hvilka utspy sitt etter
emot den enskilda medborgaren, och göra
sig lill utbud af osanna rykten och obevi¬
sta anklagelser. Alt tro det, är ett brott
mot Svenska nationens heders-känsla. Des¬
sa tidnings-missfosler hafva ej sin näring
af folket — prenumeranternas antal utvi¬
sar det — utan af pensioner och nådegåf-
vor. Om dessa belöningar indragas, skola
de skynda undan till tj^stnaden och glöm¬
skan; och derefter skulle man måhända äf¬
ven af vårt tidnings-väsende kunna göra
sig en sann föreställning om folkets bild¬
ningsgrad och Styrelsens moralitet. Nu må
man af tidningarne icke dömma till något-
dera. Och huru besynnerligt förefaller det
ej, att se Rikets Ständer hälsas med en så
ovanlig kraftyttring, som ett helt förslag
till grundlagsförändring, i Capitel och §§.,
för att åstadkomma en så kallad förbätt¬
ring i den minst öfverklagade bland våra
tre Grundlagar; som upptager hela folkets,
högas och lågas rätt, att sig fritt yttra öf-
35o
Den 25 J a n u a r i i e. m.
ver alla föremål för mensklig kunskap.
Länge har man beklagat sig öfver vårt re¬
presentationssätt; öfver Riksdagarnes stad¬
gade förmer, deras arbetssätt och vacklan¬
de beslut. Det synes till och med som Re¬
geringen sjelf understundom vill antyda
och nära brister i den delen. Men hvar¬
före har man ej då heldre roat sig med
ett fullständigt förslag till ny Riksdags¬
ordning? Månne ej ett sådant varit mera
af behofvet på kalladt? Och månne man, i
det nu framställda, kan se ett allvarligt
bemödande till Svenska folkets fördel, när
man icke ser något göras, om ej upplös-
ningsvis, till afhjelpande af de vida större
oell mera allmänt öfverklagade bristerne i
vår samhällsförfattning? Jag tillstår, att
mig synes försöket till och med vara olag¬
ligt; ty jag kan lika litet tro, att Rikets
Ständer kunna ega rätt, att ändra hela
Tryckfrihets-förordningen, som hela Rege-
rings-formen; och jag väntar mig af samma
skäl, att få se vid nästa Riksdag ett förslag
till ny Regerings-form, utan Rådgifvares
ansvarighet och Riksdagar hvart femte år.
Sådane äro mina tänkesätt i hufvud-
frågan. Innan jag går att närmare utreda
dem, i hvad angår de detalj-föreskrifter
Utskottet föreslagit, anser jag att Ridder-
skapet och Adeln bör betragta, huru for¬
men för en dylik frågas afgörande, enligt
våra Grundlagar, kan och bör vara. En¬
Den a5 Januarii e. m.
35i
ligt 81 §. R. F. jemförd med 56 §. i sam¬
ma Grundlag, kunna Rikets Ständer vid sam¬
ma Riksdag helt och hållit förkasta ett
Constitutions-Utskottets förslag till ändring
i Grundlagarne; emedan dessa Grundlags-
stadganden endast söka förhindra, att en
sådan ändring må kunna, genom en enda
Riksdags beslut, tillvägabringas.
Ridderskapet och Adeln eger alltså,
enligt Grundlagen, att återsända ifrågava¬
rande förslag till Constitutions-Utskottet,
med förklarande af Ståndets gemensamma
tanka, att någon ändring i nuvarande Tryck-
frihets-lag icke för närvarande af behofvet
påkallas; och Constitutions-Utskottet måste,
i händelse tre Stånd skulle så besluta, låta
hela förslaget förfalla; eller i annat fall
låta frågan i förstärkt Constitutions-Utskott
genom volering afgöras.
Jag anhåller nu, att då jag eger or¬
det, få yttra mig öfver detalj-föreskrifterna,
i händelse min åsigt af hufvudsaken icke
af Ridderskapet och Adeln samt Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken delas.
Den första af de nya grundsatser, Ut¬
skottet föreslagit, är, att borgen skall stäl¬
las för de böter, som kunna periodiska
skrifters Utgifvare åläggas. Med andra ord
är detta, att säga: betala förut, skall du
få synda sedan. En sådan nymodig aflats-
inrättning synes mig föga förenlig med vå¬
352
De ii a5 Jan u aril .c m.
ra öfriga lagars anda, och jag förenar mig
i den betänklighet en högaktad Ledamot
här framställt, att en sådan lag vore stri¬
dande mot 86 §. R. F. Jag medgifver lik¬
väl, att jag anser denna del af förslaget
vara den minst vigtiga; och att jag icke
skulle mycket ifra mot densamma, om jag
icke måste betrakta den, såsom ett steg
till godtycklighet, föregående tryckningen,
som icke i våra lagar bör tillåtas.
Jag har åtminstone ej, för min del,
kunnat af Herr Hof-Canzleren öfverlygas ,
att i8og års Grundlag tänkt sig någon skil¬
nad emellan periodiska pressen och vanli¬
ga bok-pressen. Sjelfva Tryckfrihets-förord-
ningen synes ej en gång uppdraga en sådan,
utom i de fall, hvilka angå ordningens vin¬
nande med Hof-Canzlerens bevakningsskyl-
dighet öfver tryckta skrifter. Så föreskrif-
ver i §. 4 morn., angående tillståndsbevi¬
sets uttagande; 7 mom. angående författare¬
ansvaret; 8 mom. angående uppgiften af
utgifvarens namn, derest rättegång mot dag¬
blad ifrågakommer m. fl. Men någon skill¬
nad, som bevisar, att Lagstiftaren ansett
tryckfrihetsbrott i tidning eller bok vara
till deras natur olika svåra, känner jag icke;
och en sådan ordnings-anstalt, som borgen,
synes mig derföre onödig. Skadas ej sam¬
hället mera af den brottsliga skriften, än
af författarens oförmögenhet, att de ådöm-
de
Den 25 J a n u a r i i e. m.
de böterne erlägga, synes vådan af bor¬
gens uteslutande föga betydlig.
Dernäst förekommer Indragningsmag-
tens upphäfvande. Jag har redan derom
yttrat så mycket, att jag ej behöfver mera
än förena mig uti Grefve Frölichs åsigt öf¬
ver denna del af förslaget; jag anser, att
Proposition om denna lagföreskrifts indrag¬
ning bör väntas af Konunga-rnagten. Den
mätte nu hafva insett alla de oformlighe¬
ter indragnings-rättigheten innebär, och
det ringa inflytande den kan medföra. Den
måtte hafva hunnit skåda, hvad ondt den¬
na rättighet har vållat; och huru omöjligt
det är, att den kan uträtta något godt. Om
den åter blott bl ef använd på ett sådant sätt,
att den förhindrade smädelse och osanning,
skulle den gerna för mig få qvarstå. Vill
Ridderskapet och Adeln likväl, på grund af
dess olagliga tillkomst och utlofvade afskaff-
ning, nu å nyo besluta dess upphäfvande,
skall jag icke bestrida det. Men, mine
Herrar, låtom oss för all del ej utbj^ta
denna oeftertänkta, och således lätt elude-
rade, lag mot det nya rättegångssätt, Ut¬
skottet oss föreslagit. Jag skyndar nu att
komma till detta, onekligen det vigtigaste
föremålet för vår öfverläggning i dag.
Jury-inrättningen skall afskaffas, och
de vanliga domstolarne mottaga Tryckfri-
58 H. 20
D cn 25 J a n u a r i i e. m.
hetsmålen lill afdömmande. Sådant är Ut¬
skottets förslag; ett förslag, som i grundvalen
rubbar det nationella af vår Tryckfrihetslag.
Ibland ett folk, som af ålder varit vant, att
ali dom fälles af likar, framstå de ständiga
domstolarne, för alltid, såsom en utväxt
på dess offentliga samhällsskick. Nämnd,
har kunnat urarta; våra privilegierade dom¬
stolar kunna afskaffas; men oaktad allt står
det dock fast, att Svenska lynnet, Svenska
misstroendet, Svenska erfarenheten, förr
eller sednare återfordrar en rättegångsord¬
ning, grundad på likars dom, med ett ord:
en Jury; och i Tryckfrihetssaker kan väl en
tjenligare inrättning finnas? Bör der ej va¬
ra mer fråga om att försona, än att be¬
straffa? Hvad är trycket för en slags kraft?
Äro dess brottsliga företaganden vådliga för
lif, för egendom? Äro enskildta anseendet,
hedern, äran, af natur alt ej tåla ett an¬
fall af ord, då det så lätt tillin te tgöres,
icke blott af domen, utan af opinionen.
Och skulle jag väl misstaga mig i den tro,
att den, som kan lägga handen på sitt bröst
och säga: ”Jag vet med mig sjelf, att jag
”rätt handlat,” utan att ådraga samhället
förargelse och sig sjelf misstanka, icke en¬
dast kan, utan bör, låta obevista beskyll¬
ningar och smädelser opåtalt passera? Är
slutligen magtens välde så uteslutande hvi-
lande på menskliga fördomar, alt det ej
tål ett enda anfall af fraser, som skulle
vara alltför osanna, eller måhända ännu of¬
Den 25 Januarii e. m.
355
tare alli för sanna? Nej mina Herrar! låtom
oss icke onödigtvis frångå den.en gång in¬
förda ordningen. Lålorn oss ej, på alitför
ofta vanligt sätt i lagstiftande församlin¬
gar, kasta oss från en ytterlighet till en
annan, i följd af några ögonblickliga olä¬
genheter eller svårigheter, vållade af lagar,
sorn måhända äro de mest ändamålsenliga,
ehuru ännu' icke nog införlifvade med se¬
der och bruk.
Svenska Tryckfrihets-Juryn är att anse
som en compromiss emellan tvenne parter,
dem lagen heldre vill försona än bestraffa.
De tvenne af Domstolen valde Jury-män
äro de verklige dotnarne. De af parterna
valda äro representanter för tvenne mot¬
satta opinioner, sorn kunna, endera begge,
eller ingendera vara brottsliga, oförsonli¬
ga, skadliga eller vilsefÖrda. Allt efter
dessa förhållanden uppstå de mångfalldiga
olikartade Jurydomar, man öfverklagar.
Men medgifvom, att 3:ne af en ojäfvig dom¬
stol valde ombud böra utgöra en stor ga¬
ranti för rättvisan, förnuftet, billigheten
och tidens fordringar. Att de åter äro da
verkligen beslutande, lärer- väl af ingen
nekas.
Man har sökt ett stod för nödvän¬
digheten att upphäfva Jury-inrättningen
deri, att personerna beständigt ombytas,
och parlerne sjelfva få välja; att röstberäk-
58 H, a3*
356
De» 25 Januari! e. m.
ningen Ur så illa fördeld, att minoriteten
kan afgöra beslutet, och att hemligheten
vid domstolens öfverläggning vore skadlig;
man har slutligen sagt, att erfarenheten vi¬
sat Juryns föga verksamhet till brottens
förekommande. Då man deraf dragit den
slutsatts, att Juryn borde upphöra, synes
mig, att man alltför häftigt går ifrån ena
ytterligheten till den andra. Motionären,
jag medger det, har åtminstone föreslagit
en Jury, sådan som i Frankrike, och hvil¬
ket kunde anses såsom en förbättring, i
stället för att Utskottet föreslagit en total
omstöpning. En annan fråga blir väl, om
en sådan Jury, sorn den Franska, skulle
vara passande för vårt glest bebodda land
och vår bildningsgrad. Jag tror det ej. Det
blefve då möjligen ett föremål för specn-
lationen alt beräkna, hvarest man skulle
låta trycka ett arbete, för att hafva största
sannolikheten att blifva bedömd af en mild
Jury; och om partiförhållanden någonsin
blefvo verksamma, skulle det blifva lätt att
bedömma, i hvilka orter man i politiska
frågor hade opinionen för eller mot sig.
Man har gått så långt, att till och med
säga, att Juryn skulle vara farlig, emedan
den blott utgör en instans; och tillagt, att
der nu menniskor skola dömma, bör ock
appell finnas. Jag har, för min del, trott,
att sådant ingenting bevisar, och förmodar,
att samma förhållande måste äfven räcka
Den 25 Ja nu ari i e. m.
tili Högsta Domstolen, hvars Ledamöter
äfven äro menniskor. Hvad hemligheten i
öfverläggningen beträffar, så kan jag inga¬
lunda finna den jemförlig med den hemlig¬
het, som man afskaffat i andra hänseenden;
emedan helgden af Juryns befattning till
en stor del ligger deruti, att man obehin¬
dradt öfverlägger, utan att vara exponerad
för den enskilda hämnden eller missnöjet.
Jag vet väl, att denna tyslliets-ed ej all¬
tid blifvit iakttagen, och att det handt,
att Jury-mannen, vid utgången från Råd¬
huset, fått höra omtalas på Riddarhustor¬
get, hvad han nyss yttrat i Juryn; men
detta är ett missbruk, som icke kan hin¬
dra mig, att anse sjelfva föreskriften för
rigtig och ändamålsenlig.
Då jag nu yttrat mig öfver de tre
punkter, som stå i sammanhang med hvar¬
andra, tror jag mig hafva fullgjort min Re-
presentantpligt; och slutar med att förklara,
att jag anser Tryckfrihetslagen alldeles icke
för närvarande böra förändras, åtminstone
icke hvad Jury-inrättningen beträffar. Bor¬
gen betraktar jag såsom föga vigtig. Be¬
träffande Indragningsmagten åter, är det
utan all fråga nu tillfälle, att återbegära
dess upphäfvande; men, det oaktadt, får
jag förklara, att jag hellre skulle se den
qvar, än bortsälja den för Juryns afskaf-
fande. — Jag förenar mig, på dessa grun¬
der, uti Grefve Frölichs framställning, att
358
Den 25 J a n u a r i i e. ra.
Ridderskapet och Adeln måtte meddela
Constitulions-Utskottet den gemensamma
tanka, att Ståndet för närvarande icke an¬
ser någon ändring i Tryckfrihetslagen nöd¬
vändig, och jag begär proposition derå.
Hans Excellence Herr Grefve Lager¬
bjelke, Gustaf: Föranlåten af det närmare
deltagande i delta ämne jag sjelfvilligt
ålagt mig, ber jag att, så långt milt minne
räcker till, få besvara åtskilliga besinnings-
värda anmärkningar; men hos dem, hvil¬
kas anföranden jag kommer att vidröra,
anhåller jag såsom ett vänskapsprof, att, i
händelse mitt minne skulle slå mig felt,
de täcktes sjelfve erinra mig derom, hvil¬
ket jag tued tacksamhet skall erkänna,
och icke anse såsom ett afbrytande. Den
förste, sorn framträdt med motsatta åsigter
emot mine, nemligen Grefve Frölich, har
i en sakrik inledning sökt ådagalägga Tryck¬
frihetens allmänna nytta såsom en controll
på alla offentliga tilldragelser. Jag har in¬
tet ord deremot att anmärka. Jag hyser
samma öfvertygelse om Tryckfrihetens nyt¬
ta, behöflighet, nödvändighet, Men då Herr
Grefven dertill lägger, om jag ej missmin-
ner mig, att "förslagets ändamål tyckes va-
”ra en systematisk plan, att genom Tryck-
ofrihetens inskränkning nedsätta oss till ci¬
vilisationens lägsta ståndpunkt,” torde det
icke förtänkas mig, som gifvit anledning
till detta förslag, om jag ej kan erkänna
Den a5 Ja nu ar i i e. in.
3%
en sådan syftning. I den motion, som
gifvit anledning till denna öfverläggning,
har jag ej trott mig vidröra någon enda
af Tryckfrihetens verkliga principer. Det
torde härvid vara nödvändigt, att först öf¬
verenskomma, hvad man med principer
menar, ty ord få en trängre eller bredare
betydelse, allt som föremålen äro. Uti en
mera inskränkt bemärkelse är allt. hvad
här nu afhandlas, verkliga princip-frågor;
ty sådana äro frågorna, örn Indragnings-
magten skall bestå eller försvinna; om det
skall blifva Domstol eller Jury; om bor¬
gen skall ega rum eller ej; men den huf-
vudprincip, som ligger till grund för Tt^yck-
friheten, den, som finnes i RegeringsFor-
men anförd, består i hvarje Svensk mans
rätt att fritt yttra sina tankar öfver alla
det mänskliga vetandets föremål, ulan att
kunna till ansvar ställas, annorlunda än
(efter de former lagarna föreskrifva. Den¬
na princip vågar jag tro icke i min motion,
icke i förslaget, vara vidrörd; och jag tror
ej, att den inför denna församling ens kun¬
de vidröras. Skulle af det förslag, som nu
är Ridderskapet och Adeln understäldt, en
sådan slutföljd kunna dragas, så vore det
ej genom egenskapen af sjelfva förslaget,
utan på grund af i en aflägsen framtid
möjligtvis uppkommande missbruk. — För¬
slaget innehåller hufvudsakligen tillstyrkan¬
de af rättegångars i tryckfrihetsmål förflytt¬
ning från Nämnd till Domstol. Frågan är
36o
Dets a5 Januarii e. in.
således ingalunda om en ytterligare inskränk-
ning i tänka, tala, skrifva, trycka; den grun¬
dar sig endast på Utskottets, liksom på Mo¬
tionärens öfvertygelse — om hvad som befor¬
drar den säkraste och tillika rättvisaste an-
svarspåföljd; och man kan ej sägas handla
emot lagens anda, då man söker att göra
lagbudets kraft gällande. En lag, som ej
efterlefdes, vore näst under ingen lag.
Den måste således genom de uti densam¬
ma lagde former sjelf kunna göra sig gäl¬
lande. Sättet är en opinionsfråga; den ena
tror, att Jury är förmånligare, en annan
anser vanliga Domstolar vara bättre; men
af ingendera mening synes deri slutföljd
kunna dragas, att grundsattsen för hvarje
Svensk mans rätt, att skrifva och trycka,
derigenom vore förnärmad. Men delta äm¬
ne, Tryckfriheten nemligen, har här och
öfverallt, nu och i alla lider, haft ett eget
förhållande. Den synnerliga vigten af det¬
samma har alstrat en äfven så ovanlig öm¬
tålighet. Deraf har följt, att den ringaste
betänklighet, om ock blott uti form eller
sätt, genast blifver mera eller mindre om¬
stridd såsom vore den ett försök att in¬
skränka sjelfva Tryckfriheten. Jag känner
intet ärende, der opinionen så på förhand
aflagt en trohetsed, in verba magistri.
De stora orden Frihet, Upplysning, Men-
niskorättj Naturrätt, Yttranderätt, kunna
ej annat än mägtigt verka på sinnena, och
vid minsta fråga om ett ämne, som der-
Den 25 Januarii c. tu.
med bär gemenskap, tror man, alt sjelfva
dessa högre föremSl bestridas eller förne¬
kas. Att så måste ske i de omdömen, som
en tidningsutgifvare meddelar, är natur¬
ligt, och derföre ej klandervärdt; jag har
nästan aldrig sett, alt en tidningsutgifvare
förklarar sig nöjd med den Tryckfrihet,
som finnes; ty om han visade sig alltför
belåten, fruktar han, att den kunde in¬
skränkas. Men i en lagstiftande församling
måste förhållandet vara annorlunda. Lag¬
stiftaren bör ej förirra sig i generalisationens
omätliga rymder; han jemförer principer
med verkningar; han söker och måste sö¬
ka det positiva. Det är till denna forsk¬
ning jag vädjar; och jag skulle tro, att den,
som oväldigt anställer den, skall till en
vida mindre vigt nedstämma de förslag om
förändringar och jemkningar, som nu blif¬
vit gjorde. Herr Grefve Frölich anser lik¬
väl dessa förändringar, dessa jemkningar,
så ingripande i det hela af vårt Statsskick,
att, om jag icke minnes galit, han jemfört
dem roed frågan om en representations¬
förändring. Jag vill ej fortsätta denna jem¬
förelse; jag vill icke jemföra hvad som om-
lvoälfver med hvad som står. — Herr Gref¬
ven finner tiden illa vald att föreslå dessa
förändringar. Jag har sjelf haft mycken
tvekan i denna del, och fastän på andra
grunder, skulle äfven jag tro mig icke väl
hafva valt min tid. Men den har valt sig
sjelf. Den, som tror, att missbruken öf-
362 Den a5 Janu ari i e. m.
verväga fördelarne, har ej valet af sin tid;
Iian söker första tillfälle, som erbjuder sig,
att afgifva sin trosbekännelse i ämnet, och
den för öfrigt väl beräknade långsambe¬
ten i våra former gör att, om än motio¬
nären skulle förhasta sig, Rikets Ständer
dock ej göra det, och äro satte i omöjlig¬
het att så göra. Motiverna til! de föreslag-
ne förändringarne genomgås af Herr Grefve
Frölich, och han fäster uppmärksamheten
hufvudsakligen blott vid ett enda, det nem¬
ligen otn frambringande af enhet i vår lag¬
skipning. Detta motiv, jag erkänner det,
bär äfven ingått i min beräkning; men Herr
Grefven förkastar deremot ett annat af mig
mera bestämdt uppgifvit och utförligen af-
handladt motiv, nemligen medborgarens
personliga rätt till moralisk okränkbarhet.
Herr Grefven finner deliat af så liten be¬
tydenhet, att har» nästan, ehuru i former,
af hvilka jag ingalunda finner mig sårad,
tyckes tveka om upprigtigheten af ett dy¬
likt motivs framställande. Både vördnads-
pligt för det Stånd, inför hvil ket jag talar,
och personlig aktning för Herr Grefven
ålägga mig den förklaring, att detta motiv
icke allenast hos mig är upprigtigt, utan
djupt inrotadt, och att det vunnit allt
mera' kraft genom det mått af erfarenhet
jag kunnat förvärfva både här och i främ¬
mande länder. Menniskan, om i något, är
i personliga förhållanden sig lik öfverallt;
och jag har i länder, der Stals-ärender af-
Den 25 Januarii e, m. 363
handlas, lyckligtvis för oss, häftigare än
inom våra landamären, haft tillfälle att
göra betraktcdser ej utan all nvtta. Anled¬
ningen till den stora vigt jag satt på per¬
sonlighetens fredande, har jag i skriften
afhandlat; men ödet har velat alt, under
den mängd af vigtiga föremål, som föreva¬
rit, en tid af 8 å p månader förelupit emel¬
lan utgifvandet af denna skrift, och tillfäl¬
let alt här göra den gällande. Det är så¬
ledes omöjligt, att jag af den kan vänta
samma verkan, som om ämnet genast ef¬
ter utgifvandet kunnat företagas, och på
andra sidan är jag dock icke indiscret nog,
att trötta Ridderskapets och Adelns tålamod
med återupprepande deraf. Jag får endast
öfverhufvud nämna, att jag uppfattat det
personliga fredandet under en annan syn¬
punkt än den hittills gällande. Jag har
aldrig kunnat rätt förstå den skilnad, som
i allmänhet uppdrages, emellan enskilta
och allmänna tryckfrihels-öfverträdelser,
emedan, om den sattsen står fast, att per¬
sonlighetens fredande för hvarje medbor¬
gare är orsaken, hvarföre han i Staten in¬
låtit sig, underkastat sig dess lagar, och
deltager i dess bördor, så hör äfven
den djupt kränkta personligheten enligt sa¬
kens natur vara en Statens angelägenhet
så länge, lills upprättelse blifvit vunnen.
Dessutom, huru svårt är det icke, att hin¬
dra inblandning af det personliga med sak?
Hela min skrift, hela min motion, går ut
364
Den 25 Januarii e. ro.
på försöket, att uppresa en skiljemur dere¬
mellan. Jag vet, och om vårt land före¬
tett färre exempel än andra, så är dock
verldserfarenheten oss öppen, jag vet, att
så snart personlighetens lagliga omskans-
ning blifvit nedbruten, instörta skaror på
den lättbefarna banan. Sak blifver då en¬
dast ett öfvergångsmedel till person; och
embetsmannen, så rättvisligen i allt, hvad
han som offentlig person handlar, under¬
kastad kritik och äfven klander, vidrö-
res blott i flygten såsom sådan, för att så
m\'cket ömtåligare träffas såsom medbor¬
gare. Men om på den ena sidan detta är
svårt att undvika, är det på den andra så
mycket nödvändigare, att vidtaga det en¬
da medel, som dertill finnes, hvilket är,
att genom saken komma till personen, men
icke genom personen framleta sig tili saken.
I det förra fallet tarfvas bevis; i det sed¬
nare kan man vara dem förutan, och då
blir följden ett sammanvefvande af allt
det allmänna med det enskilta, ärender
med individer. Derföre tror jag, att Tryck¬
frihetens verkliga lifs-element eller döds-
priucip ligger i den frågan: kan personlig¬
heten fredas eller icke? — Herr Grefve
Frölich har anmärkt, och historiskt riktigt,
att vid tillfälle af stora missbruk, som för
snart ett och ett halft decennium sedan
inträffade, Jury tillkom just i förhoppning,
alt dessa missbruk dymedelst skulle kraf¬
tigare hämmas än genom Domstolarna, Mert
Den a5 Ja nu ar ii e. m.
365
min öfvertygelse är, att detta experiment
icke lyckats, och följden har nu blifvit
hvad den naturligtvis skulle blifva, ett
vädjande från i5 års erfarenhet lill sekler¬
nas, en föreslagen återgång från en mera
theoretiskt beundrad, än praktiskt rätt be¬
gagnad method, till den sorn i århundra¬
den varit öflig, och hvaröfver, likasom öf¬
ver våra lagar, man i allmänhet ej egt
skäl att beklaga sig. Hvad den slags Jury
beträffar, som här finnes, har Herr Gref¬
ven ansett den ega Nationens förtroende.
Nationen är ett stort ting; den beslår af
många personer och många opinioner, och
jag har lyckt mig finna, att tankarne åt¬
minstone äro ganska delade. Herr Gref¬
ven synes frukta, att, i händelse af nuva¬
rande Jurys upphäfvande, detta skulle för¬
svaga förtroendet. Ja, visserligen hos dem,
som egt förtroende till Juryn, men icke
hos dem, sorn ej trott den fylla sitt ända¬
mål. Jag bör dervid erinra, att i den tid,
då Juryn inrättades i8i5, Rikets Ständer
sjelfve syntes så tvebågse om sitt nya ex¬
periment, att de uttryckligen i Riksdags-
Beslutet anförtrodde åt kommande Stän¬
der, att deruti göra ändring, i händelse
inrättningen, som orden lyda, "antingen
”skulle befinnas mindre lämplig till Natio-
"nens lynne, eller icke motsvarande sitt
”ändamål.” Jag vill icke ingå i pröfning
af den första af dessa förutsättningar; der¬
till är tiden för kort, och Juryinrättnin¬
366 Den 25 Januarii e. m.
gen hos oss för ofullkomlig. Men livad
angår den senare af Rikets Ständers förut¬
sättningar, att Juryn ej fyllt sitt ändamål,
så är detta äfven min tanka, och jag har
sökt bevisa den. Herr Grefve Frölich omta¬
lar Indragningsmagten, och anser densam¬
ma i sakernas nuvarande skick af ingen be¬
tydenhet. På visst sätt delar jag denna
åsigt; jag tror äfven, och har sökt, i det
arbete jag deröfver utgifvit, ådagalägga,
icke allenast att den efter min öfvertygel¬
se varit i de fleste fall olämplig, utan äf¬
ven vid några (och dermed har jag me¬
nat fallen, då personligt skydd erfordrats)
otillräcklig. Hvad som är olämpligt och
otillräckligt, är visserligen icke af bety¬
denhet. Men från den tidpunkt det blif¬
vit föreslagit att insätta lagliga former, i
stället lör godtyckliga, har Indragnings¬
magten förlorat mycket af den förmenta
kraft till allt ondt, som förut så idkeligen
påbördades densamma. Naturligt var att,
som Indragningsmagten endast varit rigtad
mot tidningar, tidningarne äfven skulle
bekämpa densamma; men mera anmärk-
ningsvårdt är, att just då fråga uppstått
om dess försvinnande, elen så märkbart
mildare bedöinmes. Om denna magt hit¬
tills blifvit beståndande, oaktadt de för¬
hoppningar man haft anledning göra sig
om dess upphörande såsom temporär och un¬
dantagslag, månne det är möjligt att der¬
till söka andra orsaker, än bristande surro¬
Den 25 J a n ua r i i c. m.
gater? Man kan ej tro, alten Regering bi¬
behåller ett vapen, som hotar, meri icke
verkar; men hon har nödgats finna, att
äfven det obetydligaste skyddsmedel är
bättre än intet; utan att derföre hvarken
Regeringen eller Conslitutions-Ulskottet
uti dess bibehållande behöft söka medel
till ett politiskt utbyte. Af flere Ledamö¬
ter är erinradt, att ett af Indragningsrnag-
tens föremål vore att åtkomma sådana för¬
brytelser mot lagens anda, som enligt dess
bokstaf ej kunde bestraffas. Om sådan var
meningen med Indi agningsmagten, så åter¬
står ju samma motiv, ty i alla dessa fall
har lagen blifvit oförändrad.
Herr Cederschjöld har uppträdt lill
besvarande af de anmärkningar, sjelfve i
form af svar å dess reservation, som jag i
förmiddags uppläste. Det obetydliga jag
dervid har att erinra, skulle äfven af mig
blifvit undertryckt, om jag icke önskat
finna ett tillfälle att, i afseende på hvad
Herr Cederschjöld anfört, förklara å min
sida mig anse allt det obetydliga personli¬
ga, som synts vara oss emellan, såsom all¬
deles förbi. Herr Cederschjöld har nämnt,
att han nödgats besvara mitt yttrande,
utan att deraf kunna taga kännedom, Det
hade varit af mig illiberalt, att icke lemna
det till LandlMarskalksbordet, om jag det
kunnat; men jag hade sammanfattat det på
en större skala, så väl öfver GonstitutionS-
368
Den a5 Januarii e. m.
Utskoltets egna förslager, sora några min¬
dre jemkningar i redactionen, och jag be¬
fann mig, genom det beslut Ridderskapet
och Adeln vid öfverläggningens början vid¬
tog, nödsakad, att undanrödja detta, för
att följa den ordning af deliberationen, sora
Ridderskapet och Adeln fastställt. Jag kun¬
de således icke i det hela aflemna mitt an¬
förande, emedan jag framdeles behöfde det.
Herr Cederschjöld förklarar, och jag var
tillförene derom öfvertjgad, attingen per¬
sonlig afsigt fanns i det sätt, hvarpå lian
uppfattat och recenserat mitt yttrande.
Han tyckes tillskrifva det sätt, hvarpå jag
uppfattat hans reservation, såsom härrö¬
rande af någon ömtålighet, den jag tror
han liknade vid en flugas. Jag är dock
ingen fluga, men vore jag det, så måste
Herr Cederschjöld icke förtänka mig, att
jag, fruktande öfvermagten, vore rädd för
spindlar. Herr Cederschjöld anmärker, att
jag ansett honom icke hafva ledt i bevis
sina i den nämnda reversationen yttrade
saltser. Jag har endast anfört delta vid
ett tillfälle, eller med anledning af hvad
lian anmärkt emot de af mig föreslagna
borgensförbindelser. Herr Cederschjöld har
till exempel anmärkt, att sådant vore stri¬
dande emot 86 §. Regerings-Formen, hvar¬
uti står, att hvar och en Svensk man har
rätt att yttra sina tankar, utan något af
den offentliga magten i förväg lagdt hinder.
Jag
Den Jan tiar ii e. m.
Jag vågar tro, alt denna satts, ensamt ufc-
sagd, icke utgör något bevis, emedan be¬
viset skulle ligga i §:ns ådagalagda oföi en-
barhet med förslaget. I sådan mening vo¬
re hvarje lag ett i förväg lagdt hinder,
och bela Tryckfrihetslagen intet annat än
ett dylikt. Då lagen erkänner en rättighet
lios medborgaren, tillerkänner den sig lik¬
väl, att reglera utöfningen af denna rätt.
Eljest kunde ju hvarje §., som ordnar for¬
men af denna utöfning, anses såsom ett i
förväg lagdt hinder; men om man jemför
detta med ordalydelsen i Tryckfrihetsla¬
gen, skall man finna, att inga andra hin¬
der förbjudas, än de, som lagen sjelf icke
utsätter. Ett vilkor för utöfningen af en
rätt kan ej vara hinder. Hvar och en Svensk
man har rättighet, enligt Slats-författnin-
gen, att till alla embeten och tjenster be¬
fordras utan afseende på börd. Detta hin¬
drar icke den speciella reglering, att vil¬
kor bestämmas i afseende på hvad som er¬
fordras för att vara lagmässig sökande. La¬
gen utsätter borgen för uppbördsman; hvar
och en kan blifva det, men han måste
uppfylla vilkoret; och att det vilkor jag
föreslagit ännu ej står i lagen, bevisar ej,
att förslaget är oförenbart dermed, eme¬
dan lagstiftaren, som sjelf är den befogade
myndigheten, när han stiftar, upphäfver
eller förändrar lag, kan gifva lagbjudande
egenskap åt hvad ännu blott är ett förslag.
58 H. A
3 7*
Den 25 Januarii e. m.
Herr Cederschjöld anför, i afseende å de
anmärkningar jag gjort om tillvaron af per-
sonalitets-andan, att han, den värde Tala¬
ren, sjelf icke kan vara okunnig derom,
emedan han sjelf varit föremål derföre,
men att lian ansett det allmänna bästa kräf¬
va en uppoffring af hans känsla i delta hän¬
seende. Detta är ädelt tänkt. Skilnaden i
våra åsigter ligger blott deruti, att jag icke
tror denna uppoffring så alldeles öfverens¬
stämmande med det allmänna intresset;
den ligger ytterligare deruti, att jag tror,
att om hvar och en med denna personli¬
gen berömliga försakelse uthärdade smä¬
delse, så torde, långt ifrån att förolämp¬
ningarna skulle upphöra, just i denna straff¬
löshet, i denna bristande ömtålighet lig¬
ga en uppmuntran för libellisterne, att i
deras ofog än vidare framhärda. Herr Ce¬
derschjöld har, i afseende på de garantier,
som skulle synas erforderlige för Tidnings¬
utgifvare, äfven omnämnt den af en an¬
nan Talare ifrågasatte speciminering, eller
bevis om kunskaper, sorn berättigade en
skribent, att i den vidsträckta bemärkelse,
som allmänna tidningar nu innefatta, vara
en målsman för Statens intressen och för
Nationens opinioner. Jag skulle gerna före¬
na mig i denna åsigt, om jag insåg någon
möjlighet att verkställa förslaget. Herr Ce¬
derschjöld synes på ett annat sätt deruti
vilja instämma. Han vill utsträcka dessa
examina tili alla, äfven lill de högre Em-
Den a5 Januari i e. m.
hetsbefattningarne. Jag bör erinra, alt allt
inträde i Statens tjenst kräfver en speci-
minering; men sedan den är aflagd, torde
den svårligen böra återkomma i alla gra¬
der; och den, som en gång aflagt den, sy¬
nes böra vara lika berättigad, alt icke vi¬
dare examineras, som de vid våra Univer-
siteter, efter fullgjorda prestanda, promo¬
verade Medicinae Doctorer. Herr Ceder¬
schjöld framställer en anmärkning vid den
erinran jag gjort i anledning af hans ytt¬
rande, att en skrift endast vore brottslig
genom det intryck den gör på allmänna
opinionen. Han förklarar det så, att vis¬
serligen sådana fall kunna inträffa, då en
allusion blefve brottslig, om den vore för¬
stådd, men ej vore det, om den ej försto-
des. Detta är visserligen sannt, roen mån¬
ne ej såsom undantag? Och mårine icke
den allmänna regeln står fast, att ett brott
icke efter sina följder, utan efter lagstri¬
digheten och uppsåtet, kan såsom moralisk
förbrytelse bedömmas, hvadan en ankla¬
gad blott på dessa sistnämnda grunder kan
frias eller fällas? Herr Cederschjöld anser
Jurymän såsom vittnen i Tryckfrihetsmål,
emedan gerningen ej genom andra vittnen
kan bevisas. Vittnet är skriften; och till
Jurymäns i öfrigt ansvariga kall ville jag
ej tillägga det af vittne, hvilket är föga
passande att förena med det af Domare,
helst af en sådan, hvars dom ej kan återkal-
58 H. a4*
372
Den i!> Januarii e. m.
las. Herr Cederschjöld försvarar den i la¬
gen nu stadgade verkliga minoritet, men
lagliga pluralitet, som uppkommer derige¬
nom, att 4 af 9 kunna frikänna. Utan att
uppehålla mig vid hvad Herr Cederschjöld
anför om Tryckfrihetsmålens egna beskaf¬
fenhet, som synes kräfva denna fördel, och
som jag tror vara i mitt skriftliga anföran¬
de besvaradt, bör jag blott erinra något
vid det exempel han anfört, om behofvet
af £ pluralitet i vissa frågor, som nära röra
detta Stånd. Dessa äro absoluta opinions-
frågor. I de fall åter, der | erfordras,
förutsattes en större eller mindre förseelse,
icke ett brott vara begånget.
Herr Munck af Rosensköld har i sitt
yttrande till försvar af närvarande Jury-
inrättning anfört den rättighet, som en Ju¬
ry eger, men en Domstol icke skulle ega,
att dörrima, mindre att fördömma, i de
fall, der personen, som ås\'ftas, ej vore
nämnd; korrt sagdt, han vill ådagalägga
olägenheten deraf, alten Domstol icke eger
rätt att, sorn Tryckfrihetslagen dock tillå¬
ter, dömma efter syftningen. Den i san¬
ning stora fördel för den rättsökande, som
af en sådan Jurvn ensam tillkommande rät¬
tighet skulle uppstå, fruktar jag ginge of¬
ta förlorad vid en Nämnd, så sammansatt
sora vår. Herr Munk af Rosensköld näm¬
ner, att i Frankrike de correctionella Dom-
stolarne i Tryckfrihetsmål härröra af en
Den 25 Jann ar i i e. ro.
373
mindre autoritet, och att det är svårt
att blifva dömd af de så kallade Cours
d’assises. Jag tror häruti vara någon ir¬
ring. Det är alltid samma Domstolar, som
domina i Tryckfrihets-mål, nemligen les
Cours Roy ales. Dessa äro indelade på Di¬
visioner, hvaraf det är en, som, efter en
viss rotation, döm mer en po lic e correctio-
nelle; men dess utslag kan genom vädjan¬
de hänskjutas till hela Domstolen, eller,
sorn det kallas, till les chainbres assemble'es.
Det är således alltid en Öfverdomstol, som
dömmer i båda instanserna. Herr Munck
af Rosensköld betviflar, att i England Sche-
riffen utser Jurymän. Jag tror mig kunna
försäkra, att så förhåller sig. Han gör det
ej utan föreskrifter, men den hufvudsakli-
gasle, som finnes, är den, att inora hvarje
Grefskap är hvar och en notabel, det vill
säga, skicklig att vara Juryman,-sorn eger
10 punds grundränta. Deribland tager She¬
riffen Jurymän, och det stora antal af re-
cusationer, som i England eger rum, gör,
att han får upprätta en ansenlig lista, men
då man besinnar Englands folkmängd, och
antalet af dem, som kunna uppfylla det
för en Juryman nödiga pekuniära vilkoret,
finner man, att hans inflytande i alla fall
är stort.
Herr Hjerta har i begynnelsen af sitt
anförande omtalat Utskottets, såsom orden
lyda, besynnerliga förslag-, som skulle än¬
374
Den 25 Januarii e. m.
dra andan af vära Grundlagar. Besynner¬
ligheten att, sedan man åkt fram ettstycke,
vända om dit man kom ifrån, är icke stor;
och hvad andan af våra Grundlagar angår,
tror jag mig hafva besvarat denna anmärk¬
ning, då jag visat, att principerne af Sven¬
ska Tryckfriheten icke blifvit förnärmade.
Herr Hjerta önskar, att i ett så vigtigt
mål, som detta, Ståndet ej måtte taga för¬
hastade beslut. Detta är allas önskan, och
jag tror, att långsamheten af våra former
gör det omöjligt att förhasta sig. Herr
Hjerta anser motionens syftning vara att
hindra kunskapers spridande, emedan i
det tillstånd litteraturen nu är, ovedersäg¬
ligt vore, att dess alster lättare genom
den periodiska, än genom bokpressen, skulle
ega framgång. Visserligen är, — och Herr
Hjerta erinrar det sjelf, då han omnämner
de speciella fördelar, hvaraf den periodi¬
ska pressen är i besittning, — visserligen
säger jag, är den periodiska pressen i en
närmare contact med massornes bildning;
men månne icke just närheten af denna
contact autoriserar en högre uppmärksam¬
het på lagstiftningens sida, ty denna opi-
nionskraft, som på massornas bildning in¬
verkar, kan, om alldeles obevakad, leda
denna bildning på hvad sätt som för ögon¬
blickets passioner ansåges tjenligt, och
delta i en helt annan riktning än i lagar¬
nas syfte, ty lagstiftningens föremål är icke
ogönblicket.
O en 25 Januarii e. ni.
I7S
Af sådan öfvertygelse om den perio¬
diska pressens inflytande på den stora all¬
mänheten, en öfvertygelse den jag delar,
drager Herr Hjerta en slutsats, den jag
deremot omöjligen kan dela, den nemligen,
att genom de föreslagne åtgärderne, i afseen¬
de på den periodiska pressen, det är, om jag
icke origtigt uppfattat yttrandet, mäng¬
dens bästa man vill hindra. Jag vet icke,
i den conflict af olika meningar, som i
denna fråga uppstått, huruvida man, å
den sida, hvars opinioner den värde Ta¬
laren söker göra gällande, kan med så
mycken säkerhet påstå sig ensamt försvara
mängdens intresse, och att således å den
motsatta sidan, man icke skulle hafva
mängdens, utan minoritetens, intressen i
syfte. Det synes mig ingalunda omöjligt,
att äfven aritmetiskt upplösa denna fråga»
Min utgångspunkt har jag visat vara per*
sonlighetens fredande. Denna har jag trott
vara så rättvis, att den i sina fordringar
innefattade allmänneliga intressen. Vi kän¬
na alla Sveriges population. Af 1000 dess
innevånare är det troligen knappast en,
som skrifver och trycker; ty vore det flere,
så hade vi mera än 23oo författare, hvil¬
ket jag ej tror. Af 100, som skrifva och
trycka, är det knappt en Tidningsutgifva¬
re; ty vore det flere, så hade vi att fäg¬
na oss åt mera än 280 publicister, hvilket
jag icke heller förmodar. Af dessa publi¬
cister hr det visserligen icke få, utan, jag
/
376
Den 25 Januarii e. ni.
älskar tro det, största delen, söra ingalun¬
da befatta sig med personliga smädelser,
och således inträda i den skyddsfordran,
som är hela anledningen till detta förslag.
Nu vågar jag fråga: från hvilken sida för¬
svaras bär majoritetens intresse? Stödd på
öfvertygelsen, att detta sker från hans, an¬
ser likväl Herr Hjerta den nu föreslagne
Tryckjrihetslag såsom orätt benämnd; han
vill kalla den en Trycktvångslag. Som
egen opinion, allt för gerna; men lagstif¬
tare irrledas icke af antitheser. Herr Hjer¬
ta uppgifver åtskillige, och jag tror, nä¬
stan alla de fall, der i vår Tryckfrihets¬
lag smädelse förbjudes och belägges med
straff. Detta är visserligen grundadt, men
har ej varit föremålet för min motion,
icke heller, som jag tror, för Constitutions-
Utkottets förslag. Vi veta alla, att smä¬
delse är förbjuden. Fråga har blott varit
derom, att aosvars-påföljd äfven i verklig¬
het må ega rum; detta har gifvit anled¬
ning till förslaget, ty lagens döda bokstaf
gifver ej säkerhet. Nationen, säger Tala¬
ren, är ej böjd, att gilla smädelsen. Så
tror äfven jag. Men huru många läsa den
icke, helst när den finnes i de så lätt till¬
gängliga, så lutt lästa periodiska skrifterne.
Man läser, man missaktar den; men då
den ofta återkommer, slutar man med att
lyssna till det gamla, så ofta falskt tilläm¬
pade, ordspråket: ingen rök utan eld. Man
tror väl, att mycket är öfverdrifvet, men
Den 25 Ja n nai i i e. m.
J/7
man säger; något mätte det dock vara;
och på sådant sätt kommer detta något
att gälla för sanning, fastän rätta sannin¬
gen vore intet. Herr Hjerta öfvergår till
en närmare granskning af de tre punkter
ConstitutionsUtskoltels förslag innefattar.
Han anmärker först emot den föreslagne
borgensförbindelsen sjelfva dess oformlig¬
het. Han anser sådant vara, att liksom
taga på hand rättigheten att begå brott.
Men hvarföre draga denna slutsatts mera
af en dylik caution, än af cautionen för
uppbördsmannen, som då skulle hafva ta¬
git på hand, för att begå malversationer?
Jag kan ej anse della som ett motskäl.
Det allvarsammare motskäl Herr Hjerta
dragit af 86 §. RegeringsFormen har jag
förut sökt vederlägga. Den värde Talaren
bar ur Tryckfrihetslagen uppläst åtskilliga
ställen, sorn röra periodiska skriftställare,
och deraf velat draga den slutföljd, att på
en enda skyldighet när, eller anmälan hos
HofCanlzleren, desamma icke äro af Tryck¬
frihetslagen ansedde som varande under
en speciel lagstiftning. Jag bör härvid an¬
märka, alt han öfvergått en hufvudpunkt,
som tydeligen ågagalägger tillvarelsen af
en speciel lagstiftning för periodiska pres¬
sen, och det alltifrån 1810, nemligen alt
dubbla böter äro Tidningsutgifvare ålagda
i alla de fall, der böter ega rum. I hän¬
seende till Indragningsmagten har Herr
Hjerta förenat sig med Grefve Frölich,
378
Den 25 Januari i e. m.
och ansett densamma numera såsom lik¬
giltig; men den värde Talaren har för egen
räkning tillagt, att han ansåg alltför dyrt,
att blifva denna magt qvitt genom den¬
sammas försäljande emot tryckfrihetsmålens
öfvergång från Jury till Domstolar. Jag
har haft flera tillfällen, alt öfver detta of¬
ta förekommande inkast först utlåta mig;
men som jag tror det vara af natur, att
göra verkan på sjelfvilljande sinnen, så
bör icke eller jag tröttna att upprepa, hu¬
rusom, så väl i motionen, som uti försla¬
get helt andra till en del af hvarandra
oberoende motiver blifvit uppgifne; och
att således hela denna aversions-handel
icke har någon grund hvarken i förslaget
eller i motionen. Det sista af de föremål,
som den värde Talaren omnämner, är den
fråga, som han med rätta anser här vara
bufvudfrågan, nemligen om Tryckfrihets¬
målens återgång från nuvarande Jury till
Domstol. Herr Hjerta tror icke, att efter
det tjugu-åriga Statsskick, som sedan 1810
års händelser ti 11 vari t, det är rådligt att
tro på Domares inviolabilitet. Inför all¬
männa opinionen finnes icke denna och bör
icke finnas; men i hänseende till Styrel¬
sen är det nog till garantien, att den finnes
under ett annat namn, under det nemli¬
gen af oafsätt/ighet. Vid betraktande af
det sätt, på hvilket Juryn tillkommer, an¬
märker Herr Hjerta, att af de tre perso-
soner, som af Domstolen nämnas, och
Den 25 Januarii e. m.
379
hvilka visserligen äro i en närmare posi¬
tion af oväld än de öfriga sex, 2 roslev
skulle jemte åklagarens 3:ne fordras lill
fällande. Jag har ingen anmärkning att
göra emot detta Domstolen tillerkända val.
Det är visserligen denna oformliga sam¬
mansättnings bästa del, alt Domstolen eger
3 Jurymän att nämna; men då redan mi¬
noriteten blir pluralitet till frikännande,
och Domstolen ej kan, ej bör nämna an¬
dra, än de, som noloriskt äro mera böjde
att fria än fälla, är det ganska litet tro¬
ligt, att alla 3 komma öfverens att fälla,
hvadan äfven erfarenheten visat, att detta
sällan sker. Jag har aldrig varit Juryman;
och jag skulle ej vilja vara det; men jag
har stark anledning tro, att, bland andra
olägenheter af Juryns nuvarande organisa¬
tion, äfven finnes den, att då Actor en¬
sam eger att bestämma den lag-§, hvarefter
den anklagade skall dömmas, det bar kun¬
nat bända, att en Jury funnit den ankla¬
gade till en viss grad brottslig efter en
annan §., af ringare ansvars-påföljd, än
den af Actor åberopade, och som det ej
är möjligt att vara rättskaffens Domare och
dömma till högre ansvar än man finner
skäligt, har Juryn nödgats frikänna den an¬
klagade, ehuru den ansedt honom vara
skyldig. Herr Hjerta har, i afseende på
personliga smädelser, yttrat en ganska be¬
sinningsvärd opinion, då lian nämnt sig
icke obenägen, att till Domstol öfverlåta
38o
Den 25 J a n u a r i i e. in.
alla personliga smädelser i skrift liksom
de, hvilka i tal begås, af ålder dithora.
Jag bör i hänsigt dertill högtidligen förkla¬
ra, att om delta förhållande verkligen egde
rum, hade troligen min motion uleblifvit.
Herr Hjerta har väckt en fråga, hvaruti
han stödt sig på 8i och 56 §§. Regerings-
Formen, hvilkas andemening han tror va¬
ra, att Rikets Ständer, bundne att icke vid
samma Riksdag, då förslag framställas, bi¬
fallande j yttra sig, dock skulle vara be¬
fogade att dem af slä. Jag tror ej, att den¬
na discussion, så rik på ämnen den i alla
fall är, bör besväras med en så ömtålig
sak, som en tolkning af Grundlagen. Jag
tror helt enkelt, att det generiska ordet
besluta har afseende på så väl afslag som
bifall. Hvarföre dessutom detta brådskan¬
de afslag? Om mot min förmodan under
de flere år som ännu skola tillryggaläg-
gas, innan Rikets Ständer sammankomma;
om tinder denna tiderymd den periodiska
pressen skulle hafva bättre, mångsidigare,
oväldigare utbildat sig; om agtning för
hvarje inedborgares dyrbaraste egendom,
bans ära och rygte, hade inträdt i stället
för okynnet att såsom lekverk ofta nog be¬
gagna dessa vigliga föremål; ega icke Ri¬
kets Sländer en alltid förvarad rätt att af¬
stå, hvad först dä genom erfarenheten blif¬
vit bevisadt vara såsom skyddsmedel öf¬
verflödigt? — Men om åter periodiska pres¬
sens framsteg i en annan väg, icke blott
Den i5 Januari! e. m.
har utan öfverallt, hvilka bevittnas af de¬
ras märkbara utveckling äfven under den
korta tiderymd, som förflutit emellan min
motions första framställande och den dag,
då derom bos Ridderskapet och Adeln öf-
verlägges, om, säger jag, dessa framsteg
omisskänneligen skulle antyda elt ytterli¬
gare fortsträfvande på en allt mindre be¬
gränsad bana; om periodiska publicitets-
medel småningom skulle urarta till elt
slags Stat i Staten, till ett välde, som för¬
lamade den lagbestämda verkningen af an¬
dra välden, —• värdigens besinna det, mi¬
na Herrar, bör då vår i alla fall genom
formerna återhållna förmåga ännu mera
och sjelfvilligt motverkas uti en epok, der
både tankans och tingenas föränderlighet
hastigare fortlöper, på ett Decennium, än
fordom på Sekler? Skola vi nästa Riks¬
möte nödgas ytterligare invänta 5 år för
att vinna en nödig rättelse, och slutligen
möjligtvis falla in i en tidepunkt, då just
genom den ökade kraft, som det nyss om-
talta moraliska väldet hunnit förvärfva,
det ej mera vore görligt, att i lagliga for¬
mer tillvägabringa den rättelse, hvars ound¬
gänglighet alltför sent blifvi t insedd?
Herr Crusenstolpe > Magnus Jacob:
ConstitutionsUtskottets förslag har den för¬
tjenst, att hafva omklädt ganska svaga mo¬
tiver uti ganska hänförande ord . Utskot¬
tet har haft för afsigt, att unda11 rödja ett
382
Den 25 Januarii e. m.
af hindren för vår Tryckfrihet, men Ut¬
skottet har blundat för de nya fjettrar, af
vida värre natur, som inan velat pålägga
oss. Jag blef vän af publiciteten i sjelfva
födseln, och ur denna anda skall jag an¬
hålla att få yttra några ord om de tre huf-
vudprinciper, som förekomma i Utskottets
Memorial. Jag skall dock så mycket min¬
dre falla Ridderskapet och Adeln besvärlig,
som de anföranden, hvilka redan äro af-
gifne, utgöra, så att säga, ett Bibliothek
för sig sjelfva. Borgen för tidningar vo¬
re detsamma, som borgen för att bruka
sitt förnuft; den skulle innefatta en garan-
tie för missbruk, hvilka endast äro en följd
af Indragningsmagten, ty endast deraf kom¬
mer, att man måste taga personer för att
så till sägandes skjuta framför sig vid ut-
gifvandet af en tidning, enär man förut
haft den olyckan att få sin tidning indra¬
gen. Faller Indragningsmagten, faller äf¬
ven detta. Jag mäste derföre på det hög¬
sta ogilla förslaget om borgen, synnerligen
i en tidpunkt, då den financiella ställnin¬
gen för transactioner man och man emel¬
lan icke är gynnande. Den andra princi¬
pen Utskottet framställer, är att Tryck¬
frihetsmålen skola afdömas vid Domstolar-
ne. Det har, såsom fördel af denna för¬
ändring blifvit anfördt, att man då skulle
kunna fullfölja ett mål ända till högsta Do-
mare-instancen. Jag får deremot anmärka,
att det icke är afgjordt, huruvida Instance-
Den 9.5 Januari! e. m.
383
väsendet är till fromma eller nackdel för
de rättsökande. För min del tror jag det
skulle vara nyttigt, om Instanceväsendet
upphörde, ty det kan icke lända till from¬
ma för allmänheten, att se alldeles motsatta
åsigter vid olika Domstolar blifva tilläm¬
pade. Dessutom är det icke förenligt med
en Domares göromål, att bedöma opinions-
saker. Domaren mäste följa saken och la¬
gens bokstaf. Det är ej nyttigt, att vänja
Domaren vid sidoafvägar. Af vana kunde
han sedan förfara på enahanda sätt i an¬
dra saker. Den 3:dje principfrågan är, att
Indragningsmagten skulle upphöra. Det är
helt naturligt att jag röstar derföre, då jag
gått till ConstitutionsUtskottet med motion
derom. En Talare har sagt, att den ej kun¬
de lemnäs, utan att Regeringen erhölle nå¬
got surrogat derföre. Regeringens högsta
öfverhufvud emanerar ju från Gudomen;
Gud låter oss födas; han vet, att vi äro
syndare, men han fordrar ej af oss garan¬
tier förut, att vi icke skola synda. Äfven
jag har varit föremål för den allmänna kri¬
tiken, och första gången, jag erkänner det,
sved såret och sved ganska djupt. Men man
får taga sitt parti och le, om den är rolig;
tillrättavisa, om den förljenar det; och när
man icke kan begagna någon af dessa ut-
jrägar, förakta en sådan kritik, ty förr elier
senare skall dock sanningen och rättvisan
segra. I det formela af saken kan jag ej
förena mig med Grefve Frölich och Herr
3S{
Dpii ij Januari i e. m.
Hjerta, ty jag anser det ej lämpligt, att
Ridderskapet och Adeln förklarar sig ej
vilja veta af förslaget. Jag tror, att Rid¬
derskapet och Adeln ej bör lemna ur sigte,
att Ståndet kan få Indragningsmagten bort;
äfven om det ej skulle lyckas, bör man
doek försöka. För att komma till något
resultat, anser jag det vara bäst, att Rid¬
derskapet och Adelil förklarar Herr Ugg¬
las hufvudmomenter innefatta Ståndets ge¬
mensamma tanka, hvarå jag vågar anhålla
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
Herr Rosenqvist} Fredrik Leonhardj
uppläste följande:
Lika med ConstitutionsUtskottet tyc¬
ker jag, att, då Hans Excellence Herr Fri¬
herre Lagerbjelkes till Utskottet öfverlem-
nade förslag till Tryckfrihetsförordning för¬
orsakat de nu af Utskottet projecterade än¬
dringar, så förtjenar samma skrift hvarje
medborgares högsta uppmärksamhet. —Jag
går längre än Utskottet, ty jag erkänner,
att Hans Excellences förslag fordrar tack¬
samhet — och belöning, men, om den¬
na tacksamhet och belöning skall tilldelas
Hans Excellence af den ena eller andra
Statsmagten, det öfverlemnar jag att be¬
stämmas af kommande Ständer, som hafva
beslutanderätten. — Skulle denna fråga,
vid
Den 25 Ja nu ari i e. rfi. 385
vid nu varande Riksdag afgöras , erkänner
jag uppriktigt, att jag icke skulle besvärat
mig att göra, eller Högloft. Ridderskapet och
Adeln att hörå dessa anmärkningar5 men
med full förtröstan och hopp derpå* att Ri¬
kets Ständer, vid deras nästa sammanträde,
skola se saken från en annan synpunkt,
vill jag nu i förhand yttra mig öfver de
skäl, som Hans Excellence Friherre Lager¬
bjelke samt ConslitutionsUtskottet andragit.
Utskottet har funnit, att Indragnings-
magten bör upphöra, likväl med iakttagan¬
de af proponerade alternativer och med
erforderliga modificationer vid rättegångs-
sättet, borgensbeloppet och borgensvilko-
ren, samt i flera andra detailler. Om nu
dessa alla omnämnde anstalter förenade ut¬
göra en vida utsträcktare Indragningsmagt,
än den, som till upphörande är föreslagen,
tycker jag, att man kan likna allt detta vid
Cleopatras blomsterkorg, hvarest, uti den
med blommor fyllda korgen var förvarad
den giftigaste, fast minsta, bland alla ormar
— Espingen. Med denna i figurlig bemär¬
kelse gjorda liknelse tror jag mig hafva full¬
komligt yppat mina tankar om Hans Ex-
cellences af ConslitutionsUtskottet gillade
förslag till den för Svenska folket projec-
terade nya Tryckfrihetslagen, och jag begif-
ver mig alltså till mina anmärkningar emot
de partiella ändringar, som Hans Excel-
58 H. a5
386 Den 2:> Januari! e. m.
lence föreslagit, och Utskottet sA begärligt
och patriotiskt till antagande tillstyrkt: i:o
Att Indragningsmagten af Tidningar och Pe¬
riodiska skrifter må», med förutsättning af de
här nedan , under N:ris 2, 3 och 4> föreslagne
ändringars antagande, fullkomligen upphöra,
hvadan nu gällande Tryckfrihetslags 4;de
§:s 8 moment skulle helt och hållet utgå.
Ehuru jag varit en af dem, som under
denna Riksdag talat för återbekommande
af den rättighet Rikets Ständer bortlänte
vid 1812 års Riksdag, skall jag likväl al¬
drig blifva till den grad fiende mot Sven¬
ska Tryckfriheten, att jag skulle tillstyrka
återköpande af detta lån mot en lösepen¬
ning af ej mindre belopp, än bela Tryck¬
frihetens förlust. Ty af sådan natur anser
jag de särskilta lagbestämmelser för Perio¬
diska skrifter, som Utskottet ansett böra
blifva surrogat för Tryckfrihetslagens 4;de
§:s 8:de moment.
I den 3:dje af Hans Excellences pro¬
positioner, har Hans Excellence föreslagit,
”att nu varande Tryckfrihets-Nämd må af-
”skaffas, samt alternatift
”a) antingen Tryckfrihetsmålen öfverlem-
”nas till laga Domstols, nemligen HofRätts
”åtgärd, hvadan 5:te §:s 1, 2, 3, 4» 6 och
”7 momenter skulle dels utgå och ersät-
”tas, dels undergå förändring; eller ock
”b) en ny TryckfrihetsNämd, med princips-
Den i5 J a n u a r i i e. m.
387
”enligare organisation, tillskapas, hvari¬
genom ändring i 5 §:s i, 2 och 4 nio-
”xnenter skulle följa.”
Utskottet har delat Motionairens öf¬
vertygelse, att nu varande Tryckfrihets-
Nämd saknar många Liand de egenskaper,
som constituera en verkelig Jury eller ed¬
svuren JNämd, och att ali förändring härutin¬
nan, följaktligen äfven återvändandet lill
den vanliga, af ålder beståndande, af er¬
farenheten godkända, Rättegångsmethoden,
skulle mera säkert och rakt leda till ända¬
målet, eller bestämdhet i sakens qualifica-
tion, klarhet i dess utredning, noggrann¬
het i pröfningen, och rättvisa i Domslutet.
Med Utskottet kan jag ingalunda in¬
stämma deruti, att Juryn eller edsvuren
Nämd bör upphöra. Jag anser den oskilj¬
aktig från Tryckfriheten — och skall all¬
tid i samma stund den kunde uppköra, an¬
se ordet Tryckfrihet vara förvandlad t till
Tryck-tvång. — Att åt Domaremagten en¬
samt öfverlemna ansvarsbestämmelser för
Tryckfrihets-förbrytelser, är att låta Doma¬
ren dömma i sin egen sak, ty då större
delen af Tryckfrihetsmål innefatta utpekan¬
de och offentliggörande af vissa Öfver- och
Underdomares fel och olagligheter, våld
och mannamån; är det ju tydligt, att den
Domare, som ser sig inför allmänheten ut¬
pekad och utskämd, skall med straff be¬
25*
388
Den 33 Ja uu ar ii e. m.
lägga den medborgare, genom hvilken opi¬
nionens gissel agat honom; och att således
hvarje Domare ovilkorligen, om ej för an¬
nat, åtminstone för Domare och Ernbets-
mannacorpsens heders skull, mäste vara
fiende af hvarje Tidning, som uppenbarar
något af en Embetsman begånget fel.
Utskottet har fattat ett sådant tycke-
för Hans Excellences förslag att afskaffa
Juryn, att Utskottet lill och med afstyrkt
införandet af all annan, utom Domstolen
ställd, eller från densamma afsöndrad, Jury¬
inrättning. Hvilket anspråk på Svenska fol¬
kets aktning har icke Utskottet derigenom
förvärfvat sig?
Utskottet säger sig hafva med så myc¬
ket större tillfredsställelse omfattat det af
Motionairen föreslagne första alternatif, el¬
ler Tryckfrihetsfrågors behandling vid Öf¬
verdomstol, ”sorn derigenom icke allenast
”86 §:n RegeringsFormen återvunne sin ur¬
sprungliga betydelse, utan ock laga rätts-
”former förliktes med Juryns sanna lef¬
vande anda, en upplyst och samvetsöm,
”pröfning af ämnen, alltid vexlande, ofta
”immateriela som tanken, inom hvars om-
”råde de ligga, äfven sedan begrepp för-
”sinligats af ord. HofRätten kallas, i all-
”mätjna Lagen, Konungens Högsta Nämd;
”den dömmer i första instancen öfver hög-
”mål, och bland dem, öfver förgripelser
Den 23 Januarii e. m.
38g
”mot Rikets frihet. Denna ständiga, utan
”tvifvel bättre, Nämd må derföre gerna
”ersätta eller utgöra TryckfrihetsNämden —
”gerna afdöma förbrytelser mot vår icke
”minst dyrbara frihet, Tryckfriheten.”
Så talar Utskottet. — —- Jag deremot
får anmärka, att om HofRätt, eller hvilken
annan Domstol som helst, blefve den Tryck-
frihets-Nämd, sorn skulle döma i Tryck¬
frihetsmål, hade ju medborgerligheten för¬
lorat den del i Lagskipningen, som afser
det så högst grannlaga ämnet, nemligen
Tryckfriheten, hvilken ensam uti sig för¬
varar grundämnet för den borgerliga fri¬
heten.
Våra Tidningar äro ju inga Domsto¬
lar, lill hvilka skrifter af parter ingifvas
för att få deras skäl och motskäl pröfvade.
— Tidningsredacteuren lägger händelsen i
öppen dag inför hela menigheten, att af
densamma bedömas. — Det är således me¬
nigheten, som är domare, och det må¬
ste följaktligen tillhöra menigheten, alt
inom sig få utvald den Jury, som äger
domsrätten. I motsatt fall skola ju våra
Tidningar icke blifva annat än annonceblad,
då inga andra än servila personer skola vå¬
ga uppträda som TidningsRedacleurer, hvar¬
igenom endast osmakligt smicker skulle kom¬
ma till allmän kännedom, och ett uselt be¬
röm öfver ännu uslare åtgärder till läsning
3t)o
Dci: i5 Ja n u a r i i e. ni.
påtrugas allmänheten. Jag finner mig så¬
ledes förbunden, att på det högsta bestri¬
da Juryns a (skaffande.
Hvad åter beträffar 4'de punkten, eller
förslaget rörande borgens ställande för pe¬
riodiska Skrifter, tillstyrker Constitutions-
Utskottet bifall derå i hufvudsaken, förnäm¬
ligast på de grunder: ”Att genom den materi-
”ella garantien skulle i viss måtto beredas
”en större moralisk garanti, utan att likväl
”detta vilkor för uppfyllandet af lagens kraft
”innefattade ett hinder för Periodiska pres¬
sens tillbörliga, från samhällets fordringar
”oskiljaktiga, frihet, och alt i följd af för-
”slagets antagande, gemensamt med det un-
”der irsta punkten, vunnes ej allenast ett
”önskodt medel att betrygga Utgifvaren
”mot hans egendoms godtyckliga behand¬
ling, ulan ock eri säker utsigt, att de fle-
”sla anledningar, till honom ådömde bö-
”ters förvandlande i annat straff, komme
”att försvinna.”
Häruti ligger ovedersägligt det stöYsta
« band på Tryckfriheten, — grunden, hvar¬
på den hvilar, blifver undergräfven, och
liela byggnaden skall följagleligen ramla;
och hvart taga då efterföljande ord i 86:te
§:n RegeringsFormen vägen: Med Tryck¬
frihet förstås hvarje Svensk mans rättig¬
hetj att utan några af den offentliga mag-
ten i förväg lagda hinderutgifva skrifter.
Den s5 Januarii e. m.
Blefve icke, genom det nya förslaget,
hvarje Svensk man, som vill utgifva skrif¬
ter, nödsakad, att anskaffa en till penninge-
beloppet så ansenlig borgen, att den of¬
tast icke kunde 611151138? — Den vanliga
prenumerations-afgiften för elt Blad, som
2:ne gånger i veckan utgifves, är på året
6 R:dr B:co, som för i5o Exemplar gör
goo R:dr, hvilka antingen skola contant
nedsättas, eller borgensförbindelse derföre
anskaffas. —Den, som icke äger denna för¬
mögenhet, eller så stor credit, lian är så¬
ledes stängd från utgifvande af en perio¬
disk Skrift, änskönt han skulle vara begåf¬
vad med det ypperligaste snille, och med
en Tidnings utgifvande bidraga till allmän
upplysning och gagn.
Tidningsredacleurer skulle efter det
nu föreslagna projectet kunna hänföras lill
handtverkare, och de Lilteraira produeter-
ne kunde icke eller blifva annat än handt-
verksmässige, eller sådana, hvartill model¬
ler kunde tagas af de förträffelige, till styl,
smak och syftning utmärkte tvenne Sven¬
ska Tidningar, som bär i Stockholm af
snart sagt livar man äro kände.
Vi hafva ju redan förut erfarenhet af en
Penninge-aristocratie, — en Slånds-aristo-
cratie; — en Embetsmanna-aristocralie; —
en Befordrings-aristocratie; det blefve då
ingen surpris, om äfven vi finge plågas af
en Tidnings-aristocratie.
Den a5 Januarii e. m.
Mina Herrar! Vår Tryckfrihet är ifrån
sin primitiva syftning och utsträckning re¬
dan nog mycket inskränkt för att i sjelfva
verket förtjena det dyrbara namnet frihet;
och skulle den komma att ännu mera in¬
skränkas, blifver återstoden ingenting an¬
nat än ett squelette af en kropp, hvars lef¬
vande ande längesedan är utslocknad.
Jag anser TryckfrihetsFörordningen tills
vidare böra blifva oförändrad, och med af-
styrkande af bifall till det nya förslaget,
yrkar jag Memorialets återremitterande.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag skall
ej vara vidlyftig. Jag vill endast fästa upp¬
märksamheten vid en sak, nemligen att till
grund för Domsluten Juryn eller Domaren
skall taga allmänna opinionen. Denna opi¬
nion må vara hvilken som helst, vill den
dock alltid kallas allmänna opinionen. Jag
skall taga exempel af hvad här i dag före¬
fallit. Ridderskapet och Adeln torde erin-
dra sig, att mani början af Riksdagen så¬
som exempel på misstag anförde den för¬
ändring, som tillvägabringades i i8ro års
TryckfrihetsFörordning, och huru den si¬
da, hvarifrån detta yttrades, ej kunde fin¬
na nog kraftiga ord uti Svenska språket för
att uttrycka sin förtrytelse, utan lånade ord.
från de Asiatiska despoternes seraljer. Nn
då frågan egenteligen är, att återföra Tryck¬
frihetslagen till hyad den var före 1813,
Den J n nu a lii c. m.
kallas sådant'brottsligt och afskyvärdt. Elt
mindre vigligt tillägg dertill är borgen för
Tidningar; men då man känner de kostna¬
der, som fordras, för att utgifva en Tid¬
ning, är denna borgen af föga vigt, och
man kan sålunda anse den vara ganska lik¬
giltig. Jag hemställer, huru detta står till¬
sammans med att i dag kalla Indragnings-
magten så högst obetydlig, och ett åter¬
gående till 1810 för en Trycktvångslag.
Jag har just anfört detta för att bevisa, alt
den sämsta dom af alla är dea, som grun¬
das pä en sig kallande allmän opinion, den
må vara utgifven af Jury eller icke. Jag
förklarar således, att jag gerna ger min röst
för afskaffandet af Jury på samma gång
Indragningsmagten afskaffas. Jag vågar hos
Herr Grefven och LandtMarskalken anhålla
att få veta, om flere Talare anmält sig, då
möjligen discussionen kunde draga för långt
på tiden, och det sålunda torde vara bättre
att uppskjuta den till nästa plenidag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att 9 Ledamöter
anmält sig, att ännu ytterligare tala öfver
ämnet.
Herr Rosenblad: I sådan händelse vågar
jag vördsammast föreslå, att discussionen
måtte blifva uppskjuten till nästa plenidag.
Grefve Frölich s David: Om den hem¬
ställan Herr Rosenblad framställt, kan bi¬
fallas, instämmer jag deri på det bogsta,
3g4
Den a5 Ja nu ar i i e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt Ridderska-
pet och Adelil vid flere föregående tillfäl¬
len, då en vidlyftig öfverläggning uppstått,
uppskjutit fortsättningen deraf från ett ple¬
num till ett annat; i anledning hvaraf Hans
Excellence ansåg sig böra hemställa, om
Ridderskapet och Adeln behagade instäm¬
ma i Herr Rosenblads framställning.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence förnyade den af ho¬
nom nyss gjorda proposition, hvilken åter
med Ja och Nej besvarades.
Grefve Frölich: Då jag underslödt
Herr Rosenblads framställning, får jag för¬
klara, alt, i fall Ridderskapet och Adela
fortsätter discussionen, tilldess jag blifver
uppropad, kommer jag att anhålla, att få
dröja med mitt yttrande intill nästa plenum.
Herr Ugglaj Carl Wilhelm, förenade
sig med Grefve Frölich.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde å nyo, om Rid¬
derskapet och Adeln behagade instämma i
Herr Rosenblads ofvanberörde framställning.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excel-
/
Den 25 Januari i e. m.
3g5
lence tyckt sig finna, Ja öfverrösta! Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit den
sist gjorde propositionen; och komme såle¬
des fortsättningen af förevarande öfverlägg¬
ning att till nästa plenum uppskjutas.
Justerades i Protocolls-utdrag, innehål¬
lande Ridderskapets och Adelns i plenum
denne dag f. m. fattade Beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Från Stats- och Banco-Utskotten:
af den 3 sistlidne December:
N:o 34. I anledning af väckt motion
om understöd af allmänna medel Lill full¬
bordande af Ystads Hamnbyggnad.
N:o 35. I anledning af väckt fråga
om understöd af allmänna medel till Hamn¬
anläggning vid staden Cimbritshamn.
N:o 36. I anledning af väckt motion
om understöd af allmänna medel till istånd-
sättande af Landscrona Hamn.
N:o 37. I anledning af väckt motion
angående understöd af allmänna medel till
så vål Hamnbyggnad vid staden Halmstad,
som upprensning af Nissa å.
N:o 38. I anledning af väckt motion
angående understöd af allmänna medel till
3g6
Den jd Januari e. m.
befordran af en Hamnbyggnad vid Lastage¬
platsen Hästholmen i Tollstads Socken, Ly¬
sings Härad, af Östergöthlands Län.
N:o 3p. I anledning af väckt fråga
om Låneunderstöd af allmänna medel till
Hamn-anläggning vid Jönköpings Stad.
N:o 4°* I anledning af Kongl. Majrls
Nådiga Skrifvelse angående afskrifning af de
från Banken och Riksgälds-Contoiret till
Hjelmare Canal- och Slussverksbyggnad lem-
nade låneunderstöd.
N:o 4r. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse angående Landshöfdingen
J. af Wingårds anhållan om befrielse från
ersättningsansvar för de af förre Lands-Se-
creteraren Kleman tillgripne och försking¬
rade allmänna medel.
N:o 44' J anledning af väckt motion
om inlösen af några f. d. Filial-Disconter-
nes vid sistlidne Riksdag presenterade As-
signationer,
Af den a3 dennes:
N:o 45. Angående anstäld omröstning
öfver åtskillige frågor rörande Myntbestäm-
»ingen och dermed gemenskap ägande ämnen,
Från Lag-Utskottet:
af den 19 dennes:
N:o iSg. Öfver anmärkningar vid Ut¬
skottets Betänkande N:o 116 i anledning af
Den 2 5 Januari e. in. 397
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
ansvar å den, som borlförer andras min¬
deråriga barn.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet oell Adeln åt¬
skildes klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.