Den 28 O c to b er e. m.
3oi
att få till protocollet anmäla, det jag ic!<e
tan räkna mig till elem, som få dela äran
af ett sådant beslut.
Fortsattes pröfningen af BevillningsUt-
skoltets ej mindre den i5 sistlidne Maji
under N:o 27 afgifne, och den 9 derpå1-
följde Junii e. m. på bordet lagde, Betän¬
kande, angående Stora SjötullsBevilIningen,
än ock den 28 sistlidne Augusti under N:o 44
nieddeldte, och den 17 derpåföljde Septem¬
ber på bordet lagde, Utlåtande, öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Elfte B ev i Ilning sG runden.
vitt dä Rikets Högloft. Ständer uti den
TullTaxa , som nu kommer att utfärdas ,
ieke kunna bestämma annan tull å varor,
än den, som efter närvarande omständig¬
heter bäst försäkrar Statens inkomst och
med Statens interesse öfver ens stämmer ; men
det på Kongl. Maj:t endast ankommer att,
i afseende på utländska Magter, bereda en
för Svenska handeln förmånlig reciproci¬
tet, Rikets Högloft. Ständer behagade i un¬
derdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t i nå¬
der må vidtaga alla de mått och steg, som,
i afseende härpå, med landets bästa äro
förenliga, samt, för befrämjande häraf,
öfverlåta till Kongl. Maj:t rättigheten att
minska eller nedsätta den i Tullbevillnings-
Taxan utsatta tull.
302
Den 28 Octo ber e. m.
Friherre Cederströmj Jacob: Enligt 60
§. RegeringsFormen äger Kongl. Maj:t re¬
dan förut den rättighet man föreslagit, alt
ät honom öfverlåta, nemligen att nedsätta
Tullbevillningen. Jag anser således högst
olämpligt, att gå in med en skrifvelse, för
att öfverlemna en rättighet, hvilken redan
Sr Konungen i Grundlagen förvarad. Men
jag hade trolt, att om BevillningsUtskottet
rätt insett föremålet för sitt arbete, det
skulle, långt ifrån att ingå i specialiteter,
helt enkelt hafva ntgått från bibehållandet
af Taxan, sådan den nu är, samt föresla¬
git en viss procent, inom hvilken Konun¬
gen, vid förefallande omständigheter, kun¬
de höja tullen. Detta hade varit i öfver¬
ensstämmelse med Grundlagen. Att här in¬
gå i specialiteter af Taxan, medför mera
oreda, än nytta, och med allt förtroende
för BevillningsUiskotlets Ledamöter, tviflar
jag likväl, att de äga erforderlig sakkänne¬
dom, för att icke göra något misstag bland
den mängd ämnen, som Tulltaxan innehål¬
ler. Jag anhåller, att man, i afseende på
förhöjningen, måtte instämma med Preste-
Ståndet, hvilket bestämt 33 J procent så¬
som ett maximum derför; men att, i afse¬
ende på tullens sänkning, 60 §. Regerings¬
Formen må anses tillräcklig.
Herr Skogman, Carl David: Lika med
den siste värde Talaren, anser jag 60 §.
göra det till en gifven följd, att Kongl.
Den 28 Octo ber e. m.
3o?>
Majrt äger nedsätta afgifterne pä inkomman¬
de och utgående varor. Det är naturligt,
att under de fem år, som förflyta emellan
Riksdagarna, sådana förändringar i varors
värden, och sådana förhållanden till främ¬
mande Magter, kunna uppstå, att den fast¬
ställda Tulltaxan icke motsvarar ändamålet.
Rikets Ständer insågo detta vid 1809 och
1810 årens Riksdagar, och öfverlemnade då
till Kongl. Maj:t, att förhöja Tulltaxan med
högst 5o procent. År 1815 öfverlemnade
Rikets Ständer helt och hållit åt Kongl.
Maj:t, att utfärda en Tulltaxa, hvilken äf¬
ven utkom år 1816, och fortfor ända till
i8a3. Af detta öfverlåtande kunna inga
olägenheter uppslå, emedan det blott in¬
nefattar ett correctif på de olägenheter,
som möjligen yppa sig emellan Riksdagar-
ne. Jag anhåller således om proposition
derpå, att Ridderskapet och Adeln må med¬
gifva Kongl. Maj:t, alt med högst 33^ pro¬
cent förhöja afgifterne å alla inkomman¬
de varor.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Det
gifves för moraliska personer, likasom för
individen, vissa rättigheter, som dc icke
kunna afhända sig. Till dessa räknar jag
Svenska Folkets urgamla rätt, att genom
Rikets Ständer allena beskatta sig sjelf vid
allmän Riksdag. Denna rättighet kan icke
åt Kongl. Majit uppdragas. Jag tror icke
ens, med den siste Talaren, det vara så
3t>4
Den 28 Oetober e. ra.
alldeles gifvit enligt Grundlagen, att Kongl.
Majit äger rätt sänka dessa afgifter, enär de
slå i sammanhang med Rikets Ständers öfri¬
ga rättigheter, att beskatta Svenska Folket.
Herr Rosenblad Bernhard: Jag in¬
stämmer med den siste Talaren, att det
icke är så alldeles klart, huruvida Konun¬
gen äger rätt sänka tullafgifterne. I afse¬
ende på rättigheten att höja tullen, kan jag
icke instämma deruti, alt en öfverlåtelse
af denna rättighet skulle innefatta ett afsä-
gande af något, som Rikets Ständer icke
äga rätt att afsäga sig; hälst en sådan om¬
ständighet redan finnes i Grundlagen upp¬
tagen, angående tullen på spannemål. En
annan sak är, huruvida i sjelfva verket en
sådan rättighet bör lemnäs, och dervid fin¬
ner jag många betänkligheter. Jag skulle
tro, alt man snarare borde sätta Tulltaxan
högre, och lemna Konungen oinskränkt rät¬
tighet att sänka den. Vill man nödvän¬
digt äfven öfverlemna rättigheten till för¬
höjning, synes den mig böra inskränkas
till 161 procent.
Herr Lefre'n_, Johan Pehr: Jag tror
mig nitälska lika mycket som någon annan
derför, att Rikets Ständer icke må efter¬
skänka rättigheter, dem de ej kunna bort¬
gifva. Men 60 §. bjuder bestämdt, att en
sådan öfverlåtelse må kunna äga rum. Der
slår
Den 28 October e. in.
3o5
står nemligen: ”ej må några allmänna af-
”gifter kunna utan Rikets Ständers sam-
” tycke förhöjas &c.” Deraf synes likväl,
enligt den bestämdaste logik följa, att de
kunna böjas med Rikets Ständers samtycke;
och jag förstår icke, huru man ett ögon¬
blick kan misstaga sig om denna §:s orda¬
lydelse. Hvad åter angår rättigheten för
Konungen, att minska afgifterna, så synes
af samma §., att det endast är förbudet att
böja dem utan Ständers samtycke. Men der¬
af följer ock lika klart, att de kunna ned¬
sättas. Således tillstyrker jag bifall å Fri¬
herre Cederströms proposition, och väljer
särskildt att förena mig med Friherre Ce¬
derström, hvilken är af en alldeles motsatt
åsigt med mig, i fråga om den fria inför¬
seln. Man bör följaktligen icke kunna miss¬
tänka mig för att nu agera i en prohibitif
anda, när Friherre Cederström sjelf före¬
kommit mig i denna proposition.
Herr Tham, Wollrath: Jag anhåller
först få anföra några ord om det begrepp
jag gör mig om 60 §. ItegeringsFormen.
Herr Lefren har riktigt anmärkt, att Rikets
Ständer enligt denna §. kunna medgifva Ko¬
nungen alt höja tullafgifterna, och att så¬
dant icke kan ske, utan Rikets Ständers bi¬
fall. Jag medger deremot icke, att denna
§. innehåller någon tydlig rätt för Konun¬
gen, att minska afgifterna och nedsätta tul-
47 H. 20
3oG
Den 28 Octo lier e rn.
len; ly det står allenast, alt den icke må
utan Rikets Ständers samtycke förhöjas. Det
är väl sannt, att det icke står uttryckligen
förbudet att minska den; men man har mån¬
ga gångor lifligen disputerat öfver en fråga,
som ännu icke är afgjord, den nemligen,
huruvida allt, hvad som icke är i Grund¬
lagen förbudet, må anses tillåtet. Jag tror,
att Utskottet icke utan anledning utsagt, att
Sländerne må medgifva Konungen denna
rättighet. Innan jag vidare utlåter mig, an¬
håller jag, alt PresteStåndets beslut angåen¬
de ifrågavarande ii:te BevillningsGrund må
blifva uppläst.
I anledning häraf upplästes Högvördi-
ge PresteStåndets ProtocollsUtdrag af den
7 dennes, hvaraf inhämtades, alt Preste-
Ståndet beslutat, det 1 i:te BevillningsGrun-
den borde lyda sålunda: ”att då Rikets Stän-
”der uti den Tulltaxa, som nu kommer att
”utfärdas, icke kunna bestämma annan tull
”å varor, än den, som, efter närvarande
”omständigheter, bäst försäkrar Statens in¬
komst, och med Statens interesse öfver-
”ensstämmer; men det endast på Kongl.
”Majit ankommer att, i afseende på utländ¬
ska Magter, bereda en för Svenska han-
”deln förmånlig reciprocitet, Rikets Ständer
”må i underdånighet anhålla, det Kongl.
”Majit i Nåder må vidtaga alla de mått och
”steg, som, i afseende härpå, med landets
”bästa äro förenliga, samt, för befrämjan-
Den 28 O c t o ber e. m. 307
”det häraf, öfverlåta till Kongl. Maj:t rät-
”tigheten så väl att nedsätta, som att in-
”lill nästa Riksdag, inom 33 och en tredje-
”dels procent af den bestämda tullafgiften,
”förhöja den i TullbevillningsTaxan utsatta
”tull å inkommande eller utgående varor.”
Herr Tham: Jag ber först få göra den
anmärkning, att PresteStåndets beslut icke
är fullkomligen tydligt; då der förekomma
orden: ”inom 33f procent af den bestämda
”tullafgiften,” så vet jag icke, om meningen
skall vara atl lägga till dessa 33j procent
utöfver den utsatta tullen, eller att i all¬
mänhet böja den till 33f procent af varans
värde. Hvad sjelfva saken beträffar, anhål¬
ler jag få anmärka, att det var Utskottets
skyldighet att utlåta sig i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, deri Ko¬
nungen begärde, att Ständerna måtte till
honom öfverlåta rättigheten alt inom ett
visst maximum förböja tullen. Utskottet
har derföre gått den rättaste vägen, dådet
föreslagit den högsta tullbeslämmelse, som
med någon nytta och framgång kunde iakt¬
tagas, och att man borde öfverlemna till
Konungen alt nedsätta den, så mycket me¬
ra, som, i afseende på förhållandet med
utländska Magter, Utskottet bestämdt ut¬
stakat de gränsor, inom hvilka denna Ko¬
nungens rättighet borde vara inskränkt, el¬
ler att det må på Konungen ankomma, alt
47 H. 20+
3o8 Den 28 October e. m.
till beredande af en för Svenska handeln
förmånlig reciprocitet göra de förändringar,
som kunna finnas af omständigheterna på¬
kallade. Jag åtminstone har härmed för¬
enat det begrepp, att om Konungen, i af¬
seende på reciprocitet eller handelstracta-
ter, skulle finna nödigt förhöja tullen, så¬
dant måtte låta sig göra. Att åter obetin-
gadt öfverlemna åt Regeringen, att utan så¬
dana förekommande omständigheter förhöja
afgifterna, dertill kan jag icke samtycka,
och det har icke eller Utskottet tilltrott
sig» Då jag till detta omdöme bar ännu
ett skäl, ber jag i förväg, att mitt yttran¬
de icke måtte misstydas, såsom afseende
■vöre å någon 1111 lefvande person; men jag
försätter mig i framtiden, likasom jag förut
gjort i erfarenheten af det förbigångna, och
jag linner då, att de enskilda intressena öf¬
verallt kunna skaffa sig spelrum. Jag ber
om förlåtelse, alt jag talar rent språk. Om
t. ex. en Köpman införskrifver en mängd
varor emot den fastställda tullen, kunde en
förhöjning genast derefter i Tulltaxan för
honom blifva en vigtig sak att uppgöra med
en Föredragande, hvilken då möjligen kun¬
de kringgå Konungen med oriktiga framställ¬
ningar, och förmå honom höja tullen på
vissa varor, för aLt åt personer bereda en
oskälig vinst på andras bekostnad. Detta ar¬
den grund, på hvilken jag bestrider, att
Konungen i allmänhet må kunna öka tullen
emellan Riksdagarne. Jag tror således, att
B e ii 28 Octo b c r e. 1».
3og
det erforderliga ändamålet är vunnit, blott
ruan ändrar den andra meningen i Grun¬
den, till undvikande af all misstydning af
sammanhanget med den föregående. Onr
man derföre tager bort orden: ”samt för
”befrämjande häraf,” och sätter i stället or¬
den: hvarjemte Rikets Ständer anse sig
böra åt Kongl. Maj:t öfverlemna &c., så
tror jag, alt en tillräcklig m3gt är gifven,
för att försvara vår bandel i anseende till
reciprociteten med utländska Magter..
Friherre Cederström: I händelse den
Tulltaxa, som från Utskottet blifvit öfver-
lemnad, innehöll ett maximibelopp af hvad
som kunde och borde bestämmas i tull,
skulle jag gerna förena mig om, alt icke
någon förhöjningsrätt derutöfver borde åt
Styrelsen öfverlåtas; ty jag har i detta af¬
seende aldrig påstått, alt en obegränsad rät¬
tighet borde öfverlemnas, utan tvärtom be-
stridt en sådan, såsom constitutionsvidrig.
Men annat är att bestämma en viss prin¬
cip, såsom ett maximum, inom hvilket Ko¬
nungen borde äga nedsätta eller uppflytta
den tull, som är; ty då blir frågan en¬
dast: är den Tullbevillning, som nu finnes,
det maximum, sora bör komma i fråga. An¬
nat åter är frågan, huruvida man bör be¬
stämma denna summa till 33f procent.
Jag skulle tro, enligt den öfvertygelse jag
äger, att ju lägre afgifler, desto större in¬
komster af tullen; och att man derföre bör
3io
Den 28 Octo ber e. ra.
fästa sig vid det minsta belopp, sorn kan
anses tillräckligt. Det har blifvit yttradt
af Herr Tham, att PresteStåndets beslut
icke skulle vara tydligt, emedan deraf icke
kunde slutas, huruvida de omnämnda 33 f
procent skulle beräknas utöfver den närva¬
rande tullen, eller vara ett maximum, räk¬
nadt efter värdet af varan. Jag finnér af
ProtocollsUtdraget, att denna procent är på
de nu i Tulltaxan bestämda värden, och
jag anser alltså denna förhöjning icke far¬
lig. Jag skulle således tro, att, i fall Rid-
derskapet och Adeln icke instämmer med
Herr Rosenblad, hvilket jag helst skulle
tillstyrka, man borde förena sig i Preste¬
Ståndets beslut.
Herr Crusenstolpe: Om Herr Lefréns
salts i afseende på 60 §. antogs såsom rik¬
tig, skulle deraf följa, att med samma rätt
Rikets Ständer kunna åt Konungen öfver¬
lemna, alt höja tullafgifterne, med samma
rätt kunde de äfven åt honom uppdraga,
att höja all annan Bevillning. Då blefve
förhållandet, att Rikets Ständer ej längre
beskattade Svenska Folket. Om än de skatt¬
dragande ej skulle finna sig illa häri, tror
jag dock, att Ständerna ej äga magt från¬
säga sig denna rättighet. Deremot finner jag
ändamålsenligt, att uppdraga åt Konungen,
att kunna nedsätta tullen vid inträffande
fall; tåen skulle önska afl man tilläde or¬
den: intill nästa Riksdagså att icke det
D c n 28 O c t o b c r e. m.
målte Ilända, som skett med besparingen
på Tillarne, der en rättighet blifvit Pikets
Ständer afbänd, icke i kraft af Grundlagen,
ulan under åberopande af förra Riksdags-
beslut,
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
I 60 §. RegeringsFérmen omtalas ej Konun¬
gens rätt att lioja eller sänka tullen; der
står blott, att ”Kongl. Majit ej må några
”allmänna afgifler af hvad namn och be¬
skaffenhet sorn helst utan Piikets Ständers
”samtycke kunna förhöja, Stora Sjötullen å
”inkommande och utgående spannemål al le¬
dia undantagen.” Af denna §. måste såle¬
des den slutsalts kunna dragas, att Kongl.
Majit äger rättighet att sänka tullafgifterne;
så har den åtminstone hittills oanmärkt blif¬
vit tillämpad. Jag hemställer derföre, om
ett nytt stadgande med denna rättighets öf¬
verlemnande till Kongl. Majit är nödigt.
Kongl. Majits rätt, att höja tullafgifterna,
blir enligt denna §. lika laglig, 0111 Rikets
Ständer samtycka dertill, och Svenska Fol¬
kets rättighet, att sig sjelf beskatta, är då icke
för nära trädd. För min del tror jag att,
om ett maximum ulsättes, hvaröfver för¬
höjningen ej får gå, denna rättighet skulle
leda till lika nytta, som den att sänka, all¬
tid under förutsättning, alt begge delarne
endast sattes i verket, då oförulsedde om¬
ständigheter och den allmännare nyttan så¬
dant krälde. Man har sagt, ali fara af miss¬
Den 28 October g. m.
bruk kunde uppkomma, i fall Kongl. Maj:t
tillerkändes friheten alt höja tullafgifter. Om
man tänker sig möjligheten, alt enskiltes
eller corporationers interessen skulle verka
derhän, att vissa tullafgifter förhöjdes, så
kan man ju lika rimligen tänka sig samma
orsaker til 1 deras nedsättning. I detta fall
vore den senare rättigheten lika skadlig som
den förra, äfvensom den, att med förbud
belägga införseln af vissa varor, icke un¬
der sådane suppositioner synes mindre god¬
tycklig. Hittills har man emellertid af den
xnedgifna rättigheten icke erfarit annat än
goda resultater och ingen mannamån. Up¬
på dessa skäl finnér jag således ej någon
våda uppkomma, om ett maximum utsat¬
tes, hvartill tullen må kunna förhöjas, och
jag tror äfven, alt fall förekomma, i syn¬
nerhet relatift till utrikeshandeln, der den¬
na rättighet med fördel för den Svenska
kan användas. Jag instämmer derföre der¬
uti, alt tullbeloppen må af Kongl. Majit
kunna ökas till 33 f procent utöfver den
tull, sora af Rikets Ständer utsältes. Jag
hade väl ansett 5o procent vara ett lämp¬
ligare maximum, och detta belopp är äf¬
ven det, som GeneralTullSlyrelsen i allmän¬
het såsom högsta skyddstull föreslagit; men
då PresteSlåndets beslut, som lärer utsätta
33f procent, här lämmeligen allmänt sy¬
nes gillas, instämmer äfven jag deruti;
dock synes det mig härvid böra uttryc¬
kas, att delta maximum i lullafgiflerne be¬
Den 28 October e. m.
313
räknas utöfver den tull, som i Taxan är
utsatt.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Det var egentligen för att
förklara mitt begrepp om förståndet af Pre-
steStåndets ProtocollsUtdrag, som jag be¬
gärt ordet. Enligt hvad jag kunnat fatta,
tycktes detta ProtocollsUtdrag alldeles icke
vara tvetydigt. Då Ståndet sagt, att Kongl.
Maj:t må höja tullen inom 33f procent, vill
det säga alt Kongl. Majit ej må höja tullen
utöfver 331- procent, och sådan är den
mening jag fattat af PresteStåndets beslut.
Då jag nu hört åtskilliga Talare hafva oli¬
ka begrepp om Rikets Ständers rätt att
Grundlagsenligt besluta, det Kongl. Majit
må böja tullen; så erindrar jag mig, att
kort efter RegeringsFormens antagande, el¬
ler vid slutet af år 1809, en stor Rikshus¬
hållare och Financier, framlidne Hans Ex¬
cellence Grefve Lilljencrantz, föreslog, att
Rikets Ständer skulle åt Kongl. Majit öfver¬
låta rättigheten att både höja och sänka tul¬
len, hvarförutan Kongl. Majit ej kunde vid¬
taga nödiga författningar hvarken i afseen¬
de på Rikets inre eller yttre handelsställ-
ning. Detta blef då af Rikets Ständer gil-
ladt, och fortfor ända till 1818 års Riks¬
dag. Det är således icke något ovanligt,
att Rikets Ständer till Kongl. Majit öfver¬
lemna denna rättighet att höja tullen, och
jag tror icke eller, att densamma blifvit
3i4
Den 28 Octo b er c. in.
missbrukad. Man liar sagt., att den kan
blifva det; men jag hemställer, om ej Före¬
draganden bar starka conti oller på sig, ge¬
nom nödvändigheten att höra Comnierce-
Collegiurn och TullDirectionen, samt alt
inför Kongl. Maj:t och StalsRådet redogöra
för förmånerna af en tullförhöjning. Jag
tror således icke, att ett beslut i denna del
kan vara farligt, utan tvertom nyttigt, eme¬
dan en förhöjning ofta kan vara lika nyt¬
tig som en sänkning af tullen. Jag vill
derpå anföra ett exempel. Under mellan¬
tiden efter sista Riksdagen, fann man, att
tullen på gröfre ull var för lag och der¬
emot den på fin ull för hög, samt alt det¬
ta föranledde en öfverdrift uti införsel al
grof ull, hvilken bidrog att hämma de in-
hämske Schäferiernas tillväxt och att min¬
ska värdet på inhämska ullen. Ett förslag
väcktes då att afhjelpa det onda genom att
nedsätta tullafgifterne för den fina ullen,
inen höja dem något på den gröfre, samt
således införa en och samma afgift på ali
slags ull. Men då detta i det hela hade
verkat sorn en förhöjning af den utaf Stän-
derne åsätta tullen, ansåg man sig icke kun¬
na göra det. Jag tror dock, alt Riket skul¬
le hafva funnit det välgörande, om vid del¬
ta tillfälle tullafgifterne kunnat ökas.
Herr Skogman: Hvad beträffar ned-
sättningen af lullafgifter, tror jag erfaren¬
heten hafva bevisat, alt en minskning i de-
Den 28 Octo ber c. 111.
3i5
rus arilhmetiska belopp kan föranleda till
en förökad tullinkomst, och att den säle»
des i särskildta fall är nyttig. Hvad åter
angår skälen för nyttan af en förhöjning i
den fastställde tollen, så är jag förekom¬
men af den sista Talaren. En Talare har
yttrat den åsigt, att PresteStåndets beslut
éj skulle vara tydligt, då Ståndet beslutat
att tullen må få böjas inom 33y procent.
För min del tycker jag det vara klart, att
PresteStåndet beslutat, att Kongl. Majit äger
böja den bestämda tullen till högst 33y pro¬
cent. Jag tror det vara lämpligast, att Ri¬
kets Ständer besluta grunderna för sjelfva
Tulltaxan, utan att vilja bestämma detail-
lerna, hvilka efter omständigheterna kunna
och böra ändras.
Herr Cederschjöld, Pehr Guslaf: Jag
måste för min del tillstyrka, att Ridderska-
pet och Adeln icke åt Kongl. Majit öfver-
lemnar rättigheten att efter godtfinnande
höja tullen; ty 57 §. RegeringsFormen in¬
nehåller, att Svenska Folkets urgamla rätt,
att sig beskatta, skall utöfvas af Rikets
Ständer allena vid allmän Riksdag. Vi haf¬
va alla besvurit Grundlagen. Rikets Stän¬
der äga således icke rättighet, att åt Rege¬
ringen öfverlemna Svenska Folkets beskatt¬
ningsrätt i något afseende. 3:ne Stånd haf¬
va i sina fullmagter uttryckligen föreskri f-
vit, att ställa sig Grundlagen till efterrät¬
telse; och då denna Grundlag icke med-
316
Den a8 O c to b er e. m.
gifver, alt i nAgot afseende bortskänka be¬
skattningsrätten, kan sådant icke eller ske
utan brott emot Grundlagens helgd. Dess¬
utom har jag icke bort någon beklaga sig
deröfver, alt tullen är för lågt satt. Alla,
som hafva yttrat sig härom, hafva påstått
den vara för hög. När man dessutom än¬
nu icke afgjort tullen för någon enda arti¬
kel, så kunna vi ju vid Taxans speciella
uppgörande utsätta det maximum, hvartill
vi vilja öfverlemna Kongl. Maj:t rättighet
att uppsätta tullen. Jag tillstyrker derföre
bifall å Utskottets förslag, i följd hvaraf
åt Kongl. Maj:t skulle öfvcrlåtas rättigheten
att sänka tullen, men icke att höja den¬
samma.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhardt
Yi äro nu på vägen att göra en concession
af Folkets rättigheter till Regeringen, och
när Ridderskapet och Adeln är på vägen
att göra någonting sådant, är det alltid
detsamma, som om det redan vore gjordt.
Det är blott litet i formen som fattas, d.
v. s. en liten votering, och så är saken af¬
gjord; jag vill således ej söka motarbeta
detsamma, utan efter Herr Tham tillkän-
nagifvit sig denna gången tala rent språk,
vill jag också denna gång förena mig med
honom om olämpligheten att låta Kongl.
Maj:t höja tullen. Herr Tham har målat
en tafla om en Föredragande som skulle
kunna låta besticka sig; jag hoppas, att så¬
Den 28 October e. m. 317
dant icke skall kunna inträffa här. Taflan
rnåtte säkert hafva varit lånad ifrån sam¬
ma land, som Herr Thams imagination för
någon tid sedan framställde, der Embets-
männerna icke fmgo någonting annat, än
mutor, ty Folket förtärde alla Statsinkom¬
sterna sjelf. I ett sådant land var Herr
Thams målning träffande, men alldeles icke
i Sverige. Jag vill åtminstone icke yttra,
att jag hyser en sådan tanka om våra Em¬
betsman.
Herr af Ekenstam, Israel: Jag har
egentligen begärt ordet för att visa, att den
liknelse man gjort emellan förhöjningen och
nedsättningen af tullen samt förhöjningen
och nesdättningen af Folkets öfrige skatter,
icke är lämplig. Sänkning på införseltullen
är nödvändig, emedan vi behöfva vissa ru-
dimaterier från utlänningen. Genom höj¬
ning af tullen kan åter uppkomma minsk¬
ning i tullmedlen, likasom genom sänkning
af tullen större inkomster kunna uppkom¬
ma. Vi äga deremot rudimaterier, som vi
sjelfve behöfva inom Riket, och genom en
förhöjd utförseltull på dessa blifver utför¬
seln deraf mindre. Således är liknelsen
alldeles otjenlig. Landets bästa är före¬
mål för den Kongl. Propositionen, och
jag kan ej annat än tillstyrka densamma.
I afseende på PresteStåndets ProtocoIlsUt-
rlrag, finner jag det vara ganska tydligt;
och i afseende på den framställning Herr
31B
Den ?.B O c tobe r e. m.
Tham gjort om en icke redlig Föredra¬
gande, Iioppas jag, att en sådan Föredra¬
gande mera sällan förekommer, än behof-
vet att förhöja tullen å en t. ex. för vårt
eget behof nödvändig rudimaterie, som an¬
nars från oss utföres. I afseende å procen¬
ten af förhöjningen, hafva många yrkat 33f
procent. Friherre Åkerhjelm har deremot
en gång önskat 5o procent. Jag frångår
derföre den med mindre erfarenhet yrkade
lägre procenten, och antager Friherre Åker-
hjelms förslag, för hvilket jag naturligtvis
mäste äga mera förtroende. Jag högaktar
Friherre Åkerhjelms modesti, som frångått
sitt eget förslag, men jag måste dock mera
lita på hans erfarenhet, än på dem, som
blott efter theorier afhandla ämnet. Jag
yrkar derföre, att tullen mätte kunna för¬
höjas till 5o procent; och endast i händelse
denna latitud ej skulle kunna erhållas, för¬
enar jag mig med dem, som yrkat 33j-
procent.
Herr Tham: Här har blifvit åberopadt
exempel från fordna tider, och yttrande af
Grefve Liljencrantz. Jag ber att få förbigå
detta exempel, ty den tidens hela tull-orga¬
nisation var icke förmånlig. Ständerna ön¬
skade sig en annan organisation, och jag
tror, att då man hade skada af den förra,
man haft nytta af den senare. Jag vill så¬
ledes ej återgå till exempel, som för lan¬
det medförde skada. Hvad åter angår tyd-
Den 28 October e. ni.
3*9
lisbeten eller otydligheten af PresteSlåndets
heslut; så har jag fått bevis, alt det icke
lärer vara rätt tydligt, då Hans Excellence
Herr Grefve Mörner ansett Ståndets me¬
ning vara, att tullen ej kunde höjas utöf¬
ver 33* procent af varans värde. Friherre
Åkerhjelm åter hår trott, alt PresteStåndet
menade 33^ procent af den i Taxan ut¬
satta tullen. Det är då förlåtligt, att jag
funnit ProtocollsUtdraget otydligt. I de
flesta fall förenar jag mig i de af General-
TullStyrelsen uppgifna förslag, men jag kan
icke förena mig i så höga tullafgifter, som
Tullstyrelsen föreslagit. För många varor
har Tullstyrelsen yrkat 5o procents tull,
men vi hafva inom Utskottet ansett den så¬
som mycket för hög, eller detsamma som
förbud, om icke värre; lika litet som Ut¬
skottet velat förbjuda några artiklar, lika
litet har Utskottet trott sig böra fastställa så
höga tullafgifter. Utskottet har derföre min¬
skat dessa till 33f- procent, och ansett den¬
na tull höra vara den högsta. Då jag såle¬
des utgått från denna synpunkt, kan jag ej
ingå på Friherre Åkerhjelms förslag, att
Kongl. Maj:t må äga rättighet öka 33 j- pro¬
cent af den fastställde tullen. Tullen skul¬
le derigenom blifva så hög, att tullförsnill¬
ning icke skulle kunna förekommas. Jag
yrkar heldre bibehållandet af förbuds-sy-
stemet, ty det kan lättare utrotas, än höga
tullar kunna nedsättas. Då det tillkommer
3?.o Den 28 Octo ber e. m.
9,
Ridderskapet och Adela att höja tullen för
hvar och en särskild artikel, och således
att bestämma det maximum, hvaröfver man
icke vill, att tullen skall stiga, om icke för
reciprocitets-system med utländska Magter;
så tycker jag, att man har vunnit allt, som
kan vinnas, hvarföre jag tillstyrker bifall
till Utskottets förslag. Någon har anmärkt,
att förslaget skall vara otydligt, och vill
jag visserligen medgifva alla de redactions-
förändringar, sorn kunna anses nyttiga, blott
sjelfva tankan får qvarstå. Man kunde så¬
ledes uti 11 :te Grunden istället för orden:
"bereda en för Svenska handeln förmånlig
”reciprocitet,” sätta vidtaga en förSvenska
handeln nödvändig reciprocitet; äfvensom
man skulle kunna borttaga orden: samt för
befrämjande häraf &c. Med dessa förän¬
dringar tror jag, att Grunden skall blifva
tydlig. Friherre Cederström har sagt, att
det icke vore hans mening, att Kongl. Maj:t
skulle erhålla en obegränsad rätt att höja
tullen; StatsUtskottet har redan gjort sina
beräkningar på den inflytande tullens be¬
lopp. BevillningsUtskottet har varit skyl¬
digt att rätta sig derefter, och så handla,
att den påräknade summan ingår. Jag tror,
att Utskottet bordt kunna träffa det rätta
med den ledning Utskottet haft af i8a5,
1826 och 1827 årens Tulltaxor, samt af
General-TullStyrelsens meddelade förslag.
Jag tillstyrker bifall å u:te Grunden med
de
Den 28 October e. m.
321
de redactionsförändringar, som kunna an¬
ses nödige.
Grefve Björnstjernaj Magnus: Mina
åsigter äro lika med de värde Ledamöters,
sorn yrkat, att Kongl. Maj:t i reciprocitets-
väg må äga rättighet att höja tullen 33f
procent. Jag stadgar detta mitt omdöme
på det handelsförhållande Sverige ager med
England, der trädvaror äro belagda med
så hög tull, att den endast för 100 plan¬
kor utgör 19 pund Sterling; det vore äfven
möjligt, att Sverige blottställdes för ändå
sämre vilkor, om tullen för trädvaror från
Canada i England nedsattes. Det skulle då
mycket facilitera möjligheten, att erhålla
bättre vilkor för Svenska trädhandeln, om
Kongl. Maj:t vid underhandlingen med En¬
gelska Cabinetlet skulle kunna ifrågasätta
alt höja tullen på de från England till Sve¬
rige ankommande varor. Detta har jag blott
nämnt såsom exempel, icke som skulle det
derföre hända. Jag är öfvertygad, att Kongl.
Majrt bör äga rätt att höja tullen, och då
jag ej finnér detta uttryckt i Utskottets för¬
slag, kan jag således ej tillstyrka bifall å det¬
samma. Jag förenar mig med Herr Tham,
att bereda bör ändras till vidtaga; men som
förslaget ändå icke blir tydligt, föreslår jag,
att tillägga orden: samt att i reciprocitets-
väg med 33 \ procent &c. Om vi besluta
detta, tror jag icke, alt vi handla i strid
47 H. 21
322
Den 28 O c t o b e r e. m.
mot Svenska Folkets urgamla rätt att sig
sjelf beskatta, desto heldre, som det öf-
verensstiimmer med det beslut Rikets Stän¬
der år 1 815 fattade. Jag vågar sålunda be¬
gära proposition å det af mig nu föreslag-
ne tillägg.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Då jag 1818 var Ledamot i Constitutions-
Utskottet, anmärkte jag, i milt särskilta vo¬
tum rörande Representationsförändringen,
såsom den nästan hufvudsakligaste brist i
vår RegeringsForm, att Lagstiftande Mag-
ten i anseende till de långa intervaller mel¬
lan Riksdagarne var nrståndsalt, att, såsom
sig borde, utöfva sin magt, och jag anför¬
de som exempel just tullbestämningen. Det¬
ta oaktadt, anser jag oss böra följa Grund-
lagarne, såsom de nu befinnas. Af denna
tanka var jag äfven vid sista Riksdag, då
jag bär ensam talade emot den nu åter fram¬
ställda propositionen om rättighet för Kongl.
Maj:t att höja tullen, och jag besvarade den
nästan ensam med nej, samt efter iterera-
de förebråelser af så kallade oppositionsmän
för det jag begärde votering, vann densam¬
ma med 6 rösters pluralitet. Jag missräk¬
nade mig då icke på pluraliletens nit för
Grundlagens helgd. Jag förenar mig der¬
före med dem, som anse frågan nu vara
om ingenting mindre, än om Svenska Fol¬
kets urgamla rätt, alt sig sjelf beskatta, skall
utöfvas af Rikets Ständer, eller af Kongl.
Den 28 October e. m.
323
Ma j:t. Vid sista Riksdag öfverlemna des till
Kongl. Maj:t utöfvandet af Ständernes rät¬
tighet, att efter godtfinnande nedsätta tul¬
len, icke att jemka den, ty då skulle Kongl.
Maj:t äfven få lioja den. Denna rättighet,
att nedsätta den, må åt Kongl. Maj:t äfven
nu öfverlemnas, men endast såsom en fri¬
villig öfverlåtelse från Rikets Ständers sida.
TullbeVillningen är en högst betydlig och
vigtig beskattning. I Förenta Staterne ut¬
gör den Rikets betydligaste inkomst. För
öfrigt om vi blott betrakta den nu före-
slagne tillåtelsen för Styrelsen, att förhöja
tullen, från dess skadliga eller nyttiga in¬
flytelse på handeln i allmänhet, så skall
man finna, att det är af stor vigt, att hand¬
lande och fabrikanter äga någon säkerhet i
sina beräkningar och speculationer, hvilket
aldrig kan vinnas, om tullens höjande be¬
ror på Regeringens godtycke. Jag erkän¬
ner visserligen, alt fall kunna inträffa, då
en höjning eller jemkning af tullen kunde
vara nyttig. Men då i allt fall tullen af
Rikets Ständer fastställes för hög, hvari nä¬
stan alla anmärkningar instämma, så skall
det förhållande sällan inträffa, då höjning
är af behofvet påkallad, om ej i reciproci-
tetsfall såsom Grefve Björnstjerna framställt.
Men huru än beslutet må fattas, yrkar jag,
att redactionen af litte Grunden målte blif¬
va sådan, att den till Kongl. Maj:t Öfver-
låtna magt, som der kommer att bestäm-
47 H. ai*
3a4 Den 28 October e. m.
mas, endast får af Kongl. Maj:t utöfvas, se¬
dan Vederbörande blifvit hörde. I beslu¬
tet vid sista Riksdag iakttogs äfven detta.
Ridderskapet oell Adeln beslöt då, alt till
Kongl. Majit öfverlåta, alt efter Vederbö-
randes hörande vidtaga nedsättning. Jag
anhåller således om proposition till bifall
å inte Grunden med iakttagande deraf, att
mot slutet måtte insättas det vilkor, att Ve¬
derbörande först blifva hörda.
Herr Skogman: Det har blifvit yttradt,
att Rikets Ständer ej skulle äga rättighet till
Kongl. Majit öfverlemna, att efter godtfin¬
nande höja den af Rikets Ständer fastställ¬
de lull med 33f procent. Jag vill i an¬
ledning deraf blott svara, att det vore be¬
synnerligt, om Rikets Ständer åren 1809
och 1810, samt vid påföljande Riksdagar,
ända till och med 1818, icke skulle hafva
haft riktigt begrepp om Svenska Folkets rätt
att sig sjelf beskatta. Herr Tham har fram¬
ställt behofvet af några redactionsförändriu-
gar; för min del anser jag dem icke behöf-
liga. Jag anhåller å nyo om proposition
derpå, att till Kongl. Majit mätte öfverlem-
nas, att inom bestämdt maximum af 33|-
procent förhöja tullen på alla inkommande
varor.
Herr Crusenstolpe: En värd Talare tyc¬
kes tro, att jag velat förekomma Statsintra-
dernas förhöjning. Långt derifrån. Jag
Den 28 October e. m.
325
skulle gerna se, att man kunde uppfinna
någon lätt och angenäm method att öka
Stalsintraderne, utan att öka missnöjet; men
jag vill förekomma, att skattebördorna ökas
synnerligen på ett sätt, som GrundlagsStif-
tarne ansett olagligt. Jag skulle äfven med¬
gifva, att det ej kunde vara utan nytta, att
Kongl. Maj:t ägde rättighet att höja tullen,
så framt ej Tulltaxan redan blifvit så högt
tilltagen, att ett maximum der är fastställd t,
hvilket tål afprutning. Herr Rosenschöld
har redan anmärkt, att Ridderskapet och
Adeln vid sista Riksdag beslöt, det Kongl.
Maj:t icke borde äga rättighet att höja tul¬
len; det skulle således vara inconseqvent,
om Ridderskapet och Adeln nu fattade ett
alldeles motsatt beslut. Jag förenar mig
med Herr Rosenschöld i anhållan om pro¬
position till bifall å Utskottets förslag.
Friherre Åkerhjelm: Herr Tham har
föreslagit deri ändring i redactionen, att i
stället för ordet bereda en för Svenska han¬
deln &c. borde införas ordet: vidtagaj och
att i stället för förmånlig reciprocitet måt¬
te sättas: nödvändig. Jag åter anser ordet
förskaffa vara egentligare än ordet vidta¬
ga, och att det för öfrigt kan vara lika godt,
om man nyttjar ordet nödvändig eller för¬
månlig, emedan dessa ord äro vid detta
tillfälle af enahanda betydelse. Herr Tham
har sagt, att Utskottet föreslagit en skydds¬
tull af 33 3- procent, då deremot General-
3a6 Den 28 October e. m.
Tullstyrelsen föreslagit 5o procent. Så är
äfven förhållandet, men GeneralTullStyiel¬
sen hade beräknat sina lull värden lägre,
och Utskottet har deremot beräknat sina
högre, hvarigenom 33f procent af Utskot¬
tets tullvärden bereda nära motsvarande af¬
gift, som de af GeneralTullStyrelsen före-
slagne 5o procent. Skillnaden är således
högst obetydlig, och jag instämmer i ned¬
sättandet af skyddstullen till 33y procent.
Herr Hjerta, Gustaf: Efter mitt be¬
grepp tror jag, alt discussionen angår en
punkt, vid hvilken vi fästa större vigt än
som behöfves. Ty om det beslut nu fat¬
tas, att Kongl. Majrt äger böja tullen 33f-
procent, beror dock detta på, hurudan Tull¬
taxan sedermera bestämmes; emedan, om
vi nedsätta alla värden uti densamma, göra
vi beslutet om den Kongl. Maj:t lemnade
rättighet alt förhöja, kraftlöst, och det lä¬
rer väl icke vara meningen. Hvad åter an¬
går det här omtuldta reciprocitetsförhållau-
de, tror jag det strider mot eget interesse,
att bry sig om detta förhållande. Ty om
ett land onödigtvis höjer alla tullafgifter,
vore det att straffa egna undersåtare för ett
annat lands oklokhet, om man genast i re-
ciprocitelsväg höjde tullen. Jag tror der¬
före, att hela ii:te Grunden kunde vara
alldeles borta; men då jag inser, att man
nu lika sorn 1823 vill afgöra densamma,
har jag ingenting emot, att man bifaller
Den 28 O c t o b e r e. m.
denna oskyldiga punkt. Lika med Fiiherre
Åkerhjelm anser jag de af Herr Tham fö-
reslagne redactionsförändi ingar ej vara lämp¬
liga. Jag förenar mig äfven med Herr Ro¬
senschöld, att man slutligen hör tillägga
vilkoret om Vederbörandes hörande. Se¬
dan jag sålunda redovisat för mina allmän¬
na åsigter, torde jag i öfrigt få yttra, att
hela denna discussion om rättighet för Kongl.
Maj:t att höja tullen 33 f procent kommer
af misstag om hvad en Tulltaxa borde vara.
Utskottet säger: ”att då Rikets Höglofl. Stän-
”dev uti den Tulltaxa, som nu kommer att
”utfärdas, icke kunna bestämma annan tull
”å varor, än den, sorn efter närvarande om-
”ständigheter bäst försäkrar Statens in¬
komst &c.” Tulltaxan borde icke vara
sådan, utan blott en tariff på maximum af
alla tull värden, med rättighet för Kongl.
Maj:t att genom nedsättningar bestämma de
rälta värdena. Taxan skulle då icke, så¬
som Utskottet i sina grunder föreslagit,
blifva densamma, utan Styrelsen skulle ut¬
sätta värdena i Taxan efter tidsförhållan-
derne. Då kunde reciprocitetsförhållander-
ne iakttagas, och föranleda till större skilj-
akligheter än 33f procent. Jag vågar äfven
fästa uppmärksamheten derpå, alt de i bör¬
jan af 11 :te Grunden förekommande orden:
som rm kommer att utfärdasj böra förän¬
dras, och hemställer, att Grundens början
må erhålla följande lydelse: att då Rikets
Ständer uti den Tulltaxa, som nu af dem
328 Den 28 Octo ber e. m.
aflemnas, icke ansett sig kunna annorlun¬
da bestämma tullen å varor, än såsom ett
maximum af hvad de efter närvarande för¬
hållanden, i egenskap af tullbevillning, åta¬
ga sig, &e.
Herr Tham: Jag öfverlemna!’ till Rid-,
derskapet och Adeln, att redigera 1 i:te Grun¬
den, såsom det behagas; blott den mening
bibehålles, alt detta är den högsta tull,
som Rikets Ständer antaga, och att annan
förändring dervid ej må göras, än att Ko¬
nungen kan nedsätta denna tull, men ej
lioja densamma, utom i reciprocitets-förhal-
landen. I öfrigt förenar jag mig i det af
Herr Hjerta framställde redactionsförslag.
Jag tror, att meningarne bäst jemkas, om
inan borttager orden: samt för befrämjan¬
de häraf öfverlåta, och tillsätter rättighe¬
ten , att, i afseende på reciprocitetsförhål¬
landen med Utländska Magtar, höja tullen*.
Grefve Björnstjerna: Jag är förekom¬
men af den siste värde Talaren. Hvad jag
ville föreslå, som äfven skulle leda till
minsta möjliga rubbning i nuvarande redac-
tion, vore följande tillägg: samt att, i re-
ciprocitetsfall, äfven förhöja densamma.
Herr Cederschjöld: Jag är hufvudsak¬
ligen förekommen af Herr Hjerta, och får
blott, med afseende på den siste värde Ta¬
larens yttrande, erinra, att reciprociteten
stundom kan lända till skada för ett land;
Do ii 28 Octo ber c. 111.
ty om man i reciprocitet.?väg skulle lioja
tullen allt för högt, skulle tullinkomsterne
minskas, och reciprociteten hlolt blifva för¬
delaktig för tullförsnillaren. För öfrigt då
meningen väl är, att Ständerne i föreva¬
rande Taxa skola utsätta den högsta tull,
de anse lämplig och vilja åtaga sig, synes
mig allt öfverlemnande åt Konungen, att
ytterligare höja densamma, vara rakt stri¬
dande mot ändamålet.
Herr Rosenblad: Jag har den sällsyn¬
ta lyckan att kunna förena mig med Herr
Hjerta; ty äfven jag anser likgiltigt, om
man lemnar Konungen rättighet, alt höja
tullen 33f procent öfver Taxan, eller om
man nu genast höjer sjelfva Taxan för hvar¬
je artikel i samma mån. Lika med Herr
Hjerta finner jag det derföre böra uttryc¬
kas, att Taxan utgör maximum af den tull-
bevillning Ständerne vilja sig åtaga; i hvil¬
ket afseende jag tror den lämpligaste redac-
tionen kunna blifva följande: Då Rikets
Ständer uti den Tulltaxa, som nu i un¬
derdånighet öjverlemnas, icke kunna be¬
stämma tullen annorlunda, än såsom ett
maximum af den tull bevillning Ständerne
intill nästa Riksdag sig åtaga; men det på
Kongl. Maj:t endast ankommer &c., på sätt
Utskottets förslag vidare innehåller. Här¬
igenom har man uttryckt, att Taxan en¬
dast är ett maximum af Tullbevillningen,
och att del står Konungen fritt, ali efter
33o Don 28 Octo b cr t', m,
omständigheterna deruti göra nedsättning.
Jag tror ock det vara nödvändigt att bibe¬
hålla mellanmeningen örn reciprocitetsför-
hållanderne, och jag instämmer med Fri¬
herre Åkerhjelm deruti, att ordet förmån¬
lig här är det tjenligaste. Jag får likväl
förklara, alt jag icke vid reci|>rocileten fä¬
ster den vigt, att jag med Grefve Björn¬
stjerna tror, att man derigenom skulle kun¬
na tvinga andra länder till förändrade han¬
delssystemer i afseende på oss. Jag har
blott uti den härom influtna meningen sett
en önskan antydd, att Regeringen måtte
fortgå på den redan beträdda banan, hvar¬
igenom den förvärfvat sig det största an¬
språk på Nationens tacksamhet för de hit¬
tills afslutade handelstractater, hvilka beredt
en reciprocitet, som varit af vigt derföre,
att den salt Svenska handelsflaggan i skydd
af tractaters helgd, byggda på den sanna
men ofta misskända grundsatisen af ömse¬
sidigt intresse, hvilket jag för min del an¬
ser vara handelsförvaltningens största för¬
tjenst, sedan sista Riksdag. Men jag tror
icke, att någon förhöjning i tullen för delta
ändamål är nödvändig, ehuru jag icke eller
med Herr Hjerta anser, att stränghet i reci-
procitetsväg, utöfvad mot någon enda Magt,
skulle drabba eget land med förlust, då den
blott vore öfvergåcnde — en erinran lill den¬
na Magt, att ej, jemte vårt, skada sitteget
intresse. Yi hafva å ena sidan sett, att
Konungen hittills, utan rättighet att för-
Den 28 Octo b er e. m.
33 r
lioja tullen, kunnat tillvägabringa ganska
välgörande resultater af reciprocitetssyste-
met, och man känner äfven följderna af
det länge fortsatta fiendtliga systemet emel¬
lan England och Frankrike, nemligen alt
de Franska vinerna consumeras i England
vida mindre än de Portugisiska. Jag skul¬
le verkligen önska, i afseende på Frankrike,
ty hvad England beträffar, kunna icke till
följd af redan ingångna tractater dess va¬
ror påläggas högre tull än andra länders;
men i afseende på Frankrike skulle jag verk¬
ligen önska, att vi vid Tulltaxans bestäm¬
mande hade de Franska vinerna i åtanka
lill någon likhet med den tull, hvarmed
Frankrike belägger vårt jern.— Jag slutar
med att upprepa, det jag förenar mig med
Herr Hjerta, men anhåller om proposition
å den redaction jag föreslagit, såsom mera
bestämd.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Jemte
det jag får gifva tillkänna, att jag inom Ut¬
skottet röstat för bifall till Konungens Nå¬
diga Proposition, ehuru jag icke genom nå¬
gon reservation sökt göra min mening gäl¬
lande, har jag nu egentligen begärt ordet,
för att upplysa ett missförstånd, som upp¬
kommit under discussionen, och föranledt
yttranden, så väl af Herr Munck af Rosen¬
schöld som Herr Hjerta. Dessa Herrar haf¬
va nemligen trott, alt Tulltaxan vore ut¬
satt i vissa procent af varans värde, och
33a
Den 28 O c l o b e r e, tn.
alt tullen således skulle ändra sig efter vär¬
det. År i8a3 sattes Taxan i procent af vär¬
det, och då funnos artiklar, som buro en
maximi-lull af ända till 200 procent. Un¬
der sådane förhållanden var del obehöfligt,
att lemna Konungen rättighet till förhöj¬
ning; ty vid ett dylikt orimligt maximum
kunde blott nedsättning komma i fråga. Men
erfarenheten visade, att man icke med sä¬
kerhet kunde beräkna tullen efter procent,
emedan många missbruk deraf uppkommo,
och delta föranledde Konungen att år 1826
låta omarbeta Tulltaxan, samt sätta fix tult
å hvarje artikel efter mått, mål och vigt.
Denna grundsatts har Utskottet nu äfven
följt, och i dess närvarande förslag finnes
således icke, såsom förut, något correctif
mot tullens olämplighet vid varors stigan¬
de och fallande i pris. Konungen nödga¬
des efter sista Riksdagen nedsätta tullen på
3S artiklar, till följd af deras betydligt fall¬
na pris, och följden blef större förtullning
och ökade inkomster. Men detsamma kan
Ilända i motsatt förhållande, eller alt varor
stiga till ett vida högre pris än Taxan ut¬
sätter, hvarigenom ett missförhållande upp¬
står mellan varans värde och tullen, hvil¬
ket af Ständerne aldrig varit afsedt. Herr
Hjerta har sagt, alt Tulltaxan endast åsyf¬
tade alt bestämma ett maximum för Tull-
bevillningen; men jag får fästa uppmärk¬
samheten derpå, alt ett af Tulltaxans huf-
vudföremål jemväl ur, att lemna behörigt
Den 28 October c. m.
skydd åt inhemska näringarne. Delta skydd
har man i allmänhet ansett böra vara 33-f-
procent af varans värde efter nuvarande för¬
hållanden; men supponeradt, att varan sti¬
ger 100 procent i pris, så blifver tullen
endast 16‘f procent; och om man derjem¬
te besinnar, att en främmande Magt för
samma vara möjligen kan anslå i6f pro¬
cent i export-premier, för att hos oss un¬
dergräfva en näring, så frågar jag, om det
är billigt att neka Konungen rättigheten,
att under sådane förhållanden höja tullen
för denna vara. Då erfarenheten således
visat, att jemkningar i Tulltaxan emellan
Riksdagarne erfordras, och Konungen hit¬
tills använt den rättighet han i detta afse¬
ende haft, till en bestämd nytta för landet,
tvekar jag icke, att tillstyrka bifall till Ko¬
nungens Nådiga Proposition. Om detta icke
sker, tror jag, att stora vådor äro att be¬
fara, särdeles i afseende på det system man
här på förmiddagen antagit; ty sedan alla va¬
ror blifvit tillåtna till införsel, ligger enda
correctivet i tullens höjande efter omstän-
digheterne.
Friherre Åkerhjelm: Jag tror icke, att det
endast är i reciprocitetsfall, som förhöjning
af tull kan komma i fråga, och jag vill der¬
på anföra ett exempel. Ehuru tackjern blif¬
vit belagdt med en betydlig utförseltull,
skulle det likväl kunna hända, att vårt Sven¬
ska tackjern med vinst kunde utföras, äfven
Den 28 October e. m.
till de länder, med hvilka vi icke slå i re-
ciprocitetsför hål lande, såsom Frankrike med
flere; men i sådane fall blir det angeläget,
alt Regeringen, om den förmärker, att det¬
ta vigtiga råämne saknas för våra egna nä¬
ringar, kan hindra utförseln deraf genom
ökad tull, såvida förbudsprincipen bortgår.
Jag har anfört delta blott exempelvis; fle¬
ra dylika fall kunna uppstå. Ilvad redac-
tionen beträffar, skulle jag tro, att Grun¬
den borde erhålla en sådan lydelse, att
man i början sätter: Uti den Tulltaxa, som
nu föreslås, i stället för del af Utskottet
nyttjade uttrycket: som nu kommer att ut¬
färdas; att i mellanmeningen ordet bereda
utbytes emot förskaffa, emedan det förra
endast utmärker en preparatorisk åtgärd,
dä deremot det senare jemväl utmärker en
till resultat fullbragt handling; samt ändte¬
ligen att i slutet af Grunden ett tillägg in¬
föres, hvarigenom Konungen berättigas, att
jemväl förhöja tullen till den procent, som
Rikets Ständer kunna finna lämpligt att ut¬
sätta. Jag anhåller derföre om proposition
å den redaction af n:te Grunden jag nu
framställt.
Herr Tham: Jag kan icke underlåta,
att, i anledning af Herr af 13i 11 berghs an¬
förande, yttra några ord till rättfärdigande
af 1823 års Bevillningsutskott, och den då
upprättade Tulltaxan. Herr af Billbergh
har sagt, att denna Taxa stadgade en oriin-
Den 2S O c to ber e. ni.
335
lig tull af ioo till 200 procent af varans
värde; men jag her den värde Ledamoten
omläsa i8a3 års Tulltaxa, oell jag tror, att
lian skall finna, det alla artiklar, hvilka der
voro åsatte en tull af ioo procent, voro så-
dane, som ännu äro till införsel förbjudna,
det vill säga tackjern, spannemål, kläde,
med mera, och denna höga tull sattes just
derföre att man icke ansåg nyttigt, det des¬
sa artiklar infördes, ehuru man icke ville
förbjuda dem; men de äro ännu förbjudne.
Bland de artiklar, hvarå Konungen mellan
Riksdagen nedsatt tullen, finnes ingen, sorn
bade ioo procents tull sig åsatt; de äro
sådane colonialvaror, som alltid varit till
införsel tillåtna, såsom caffe, bomullsgarn
och dylikt, och sådane exempel bevisa icke
Herr af Billberghs satts- Jag får föröfrigt
anmärka, att en sådan förhöjning i tullen,
som man här vill öfverlemna åt Konungen,
skulle alltför mycket hindra köpmännen i
sina speculationer; ty huru är det tänkbart,
att de skola våga contractera med utlän¬
ningen om varor, och utskicka sina fartyg
för att afhämta dem, då de alltid skulle
vara osäkra, huruvida icke tullen, innan
de åter kommit hem, blifvit så förhöjd, att
de skulle vara ruinerade på speculalioiien.
Jag kan således ej finna annat, än att en
sådan tillåtelse till förhöjning i tullen skul¬
le vara ganska skadlig; och jag ber om för¬
låtelse alt jag är nog envis, att icke utan
votering medgifva bortskänkandet af Stan-
336 Den 28 Oc tober e. m.
Jernes beskattningsrätt och Köpmännens be-
stäad. Jag yrkar bifall till Utskottets för¬
slag, men medgifver gerna hvilken redac-
tionsförändring som helst, blott meningen
icke borttages; det vill säga, att rättighe¬
ten till jemkningar i Tulltaxan inskränkes
endast med afseende på reciprocitetsförhål-
landen med utländska Magter.
Herr Munck af Rosenschöld: I anled¬
ning utaf Herr af Billberghs yttrande, att
jag af misstag skulle hafva ansett Tulltaxan
vara uppgjord med beräkning på vissa pro¬
cent af varans värde, får jag förklara, att
jag icke nämnt ett ord derom; men det fåg¬
ner mig för öfrigt, att Regeringen år 1826
antagit den grund för tullens beräkning,
som jag redan vid sista Riksdag 1823 före¬
slog. Friherre Åkerhjelm har åberopat tack-
jernsutförsel till stöd för öfverlåtandet åt
Konungen att höja tullen; men jag tror
icke, att tackjern hos oss skall saknas, äf¬
ven om Bruksägarne skulle få betala det
så, att tackjernsblåsarne dermed kunde va¬
ra belåtne; och jag finner icke det vara
obilligt, om man ställde så till, att dessa
lingö någon del af Bruksägarnes närvarande
stora vinst på jernhandteringen. I öfrigt
känner jag visserligen, alt, enligt Regerings-
Formen, vederbörande skola böras vidalia
beslut, som af Konungen fattas; men sorn
erfarenheten visat, att sådant stundom blifvit
ur-
Den 28 October e. m. 337
uraktlåtet, så att sjelfva 1815 års Consti-
tutionsUtskott tillstyrkte en underdånig an¬
hållan, att vederbörande publike Verk mer,
än dittills, måtte blifva liörde, kan jag icke
underlåta, att yrka, det bifallet till Utskot¬
tets förslag i n:te Grunden må blifva be-
ledsagadt med det tillägg, att vid öfverlå-
telsen till Konungen att minska tullen, fä¬
stes det vilkor, att det sker efter vederbö-
randes hörande.
Hans Exccllence Herr Grefven och
LandtMar skalk en gjorde proposition till bi¬
fall af den utaf BevillningsUtskottet i dess
senare Utlåtande föreslagne elfte Bevillnings-
Grunden.
Hopades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMar skalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att elfte BevillningsGrunden finge erhålla
följande lydelse:
Att då Rikets Ständer, uti den Tull¬
taxa, som nu af dem aflemnas, icke ansett sig
kunna annorlunda bestämma tullen å varor,
än såsom ett maximum af hvad de, efter
närvarande förhållanden, i egenskap af Tull-
bevillning, åtaga sig; men det på Kongl.
Maj:t endast ankommer, att, i afseende på
Utländska Magter, förskaffa en för Svenska
47 H. 23
338 Den 28 October e. m.
handeln förmånlig reciprocitet, Rikets Stän¬
der måtte i underdånighet anhålla , det
Kongl. Maj:t i Nåder täcktes vidtaga alla
de mått och steg, som, i afseende härpå,
med landets bästa, äro förenlige, samt der¬
jemte öfverlåta till Kongl. Maj:t rättighet,
att, efter vederbörandes hörande, minska el¬
ler nedsätta den i TullbevillningsTaxan ut¬
satta tull.
Herr Lefren: Som jag fattat discussio-
nen, har den icke egentligen gått ut på än¬
dring af premisserna i Utskottets förslag,
utan hufvudsakligen fästat sig dervid, att
somlige yrkat uteslutande af tillåtelsen för
Konungen, att sänka tullen, emedan denna
tillsatts vore öfverflödig, då 60 §. Regerings-
Formen förut medgifver Konungen en så¬
dan rättighet, och att andra deremot yrkat
ett tillägg om rättighet för Konungen, att
höja tullen till 33f procent. Jag anhåller
om proposition å dessa hufvudskiljaktighe-
ter i opinionerna, och anser det öfriga
tämligen likgiltigt; ty om hufvudsaken icke
blifver uttryckt, har man ingenting vunnit.
Friherre Åkerhjelm: Jag anser Konun¬
gens rättighet att förhöja tullen till en tre¬
djedel böra utsträckas till alla fall, som kun¬
na påkalla en slik åtgärd, och jag kan så¬
ledes icke medgifva de i det sista försla¬
get intagne premisser, enär man derigenom
skulle utestänga all möjlighet, att i slutet
Den a8 October e. m.
33g
af Grunden göra deras mening gällande,
som tänka lika med mig. Hvad åter be¬
träffar den i förslaget förekommande slut¬
mening om Konungens rättighet, att ned¬
sätta tullen; så anser jag det visserligen
likgiltigt, om den utföres, eller ej, enär
rättigheten redan enligt Grundlagen synes
vara gifven. Ulan skada kan emellertid
meningen qvarstå, och man undviker san¬
nolikt derigenom, alt ytterligare dela opi-
nionerne, och öka svårigheten att komma
till ett bestämdt beslut i saken.
Herr Hjerta: Frågan delar sig i tven¬
ne delar, nemligen först bifall till Utskot¬
tets förslag, hvarvid likväl flere redactions-
förändringar förekomma, som böra afgöras,
och sedan tillägget i afseende å Konungens
rätt att höja tullen. Jagser icke, hvarföre
man skall sammanblanda dessa frågor. Det
står Herr Lefren och Friherre Åkerhjelm
öppet, att sedermera gora sina meningar
gällande; ty, ehuru det kart synas besyn¬
nerligt, att i början af Grunden säga, det.
Ständerne anse Tulltaxan såsom ett maxi¬
mum af den Tullbevillning de vilja sig åta¬
ga; och sedermera öfverlemna åt Konungen
rättighet, att förhöja detta maximum; an¬
ser jag likväl detta icke innebära någon
oformlighet, enär första beslutet naturligt¬
vis i sådant fall blott kommer alt gälla till
nästa proposition, och nödvändigt måste rät-
^7 II. 22 *
34o D en 28 O c to ber e. m.
tas efter det beslut, sora sedermera tages;
jag kan derföre icke finna, att en sådan
procedur skulle innebära upprifvande af ett
föregående beslut, enär alltsammans ändock
angår blott ett enda ämne. Herr Lefren
bar omtalat, att man icke borde nämna nå¬
got 0111 Konungens rättighet alt nedsätta tul¬
len, emedan den redan förut vöre gifven;
men då denna rättighet, på sätt äfven jag
medgifver, redan förut är bestämd, synes
dess omnämnande vara så oskyldigt, att det
åtminstone icke bör föranleda någon votering.
Herr Rosenblad: Mitt redactionsförslag
åsyftade, att man borde bestämdt uttrycka,
att ingen förhöjning fick äga rum, och jag
medgifver, alt om man är sinnad bevilja
Konungen någon rätt till förhöjning, kan
milt förslag icke rimligen dermed stå till¬
sammans. För min del tror jag, att redac-
tionsfrågorna sedermera kunna afgöras, och
alt hufvudfrågan nu borde framställas; och
som den införda meningen om nedsättning
synes mig vara så oskyldig, att den icke
lärer kunna föranleda tili votering, äfven
om Konungens rätt alt nedsätta tullen re¬
dan förut skulle vara stadgad, lärer det
vara öfver förhöjningen, som vi komma att
votera; och anhåller jag, att mitt förslag
dervid må uppsättas i motsatts deremot.
Herr Tham: Om jag förstått Herrar
Hjerta och Rosenblad riktigt, är deras me¬
Den 28 O c t o b e r e. m.
ning att motsätta sig all förhöjning af tul¬
len, och jag hemställer således, 0111 icke
först genom votering kunde afgöras frågan,
huruvida Konungen skall berättigas att för¬
höja tullen, äfven utan afseende på förhål¬
landet med utländska Magter, hvarefter de
Öfriga frågorna sedermera lätt torde kunna
afgöras; ty frågan, huruvida meningen, rö¬
rande nedsättningen, skall qvarstå eller ic¬
ke, är så obetydlig, att den väl icke kan
förorsaka votering. Jag anhåller derföre,
att den stora hufvudskiljaktigbeten emellan
Friherre Åkerhjelm, Herr Lefren och Herr
af Billbergh med flera, å ena sidan, samt
Herr Hjerta, Herr Rosenblad och mig, åden
andra, först måtte afgöras.
Herr Lefren: Jag instämmer till alla
delar uti Herr Tliams senaste yttrande. Herr
Rosenblad har sjelf medgifvit, att hans för¬
slag icke kan stå tillsammans med deras
mening, som önska, alt till Konungen öf¬
verlemna förhöjningsrätten.
Herr von Hartmansdorff\ August: Det
vore visserligen för handelns och näringar-
nes säkerhet det fördelaktigaste, om stadig¬
varande lullafgifler alltid mellan Riksdagar1-
ne ägde rum, utan både höjning och sänk¬
ning; men då man allmänt medgifver Ko¬
nungen rättighet, att minska lullafgifterne,
hvilket otvifvelaktigt har ett menligt infly¬
tande på våra för utländsk medtäflan blott¬
34» Den 28 October e. m.
ställda inhemska näringsidkare; så bekänner
jag, att under det osäkra tillstånd, hvari
våra näringar sig befinna, jag gerna öfver-
låter åt Regeringen, att äfven höja tullen,
emedan jag i detta afseende har större för¬
troende till Regeringens bedömande af ögon¬
blickets omständigheter, än till Rikets Stän¬
ders bedömande på förhand af förhållan¬
den, sorn icke kunna så noga förutses. Jag
instämmer derföre med dem, som önska till
Kongl. Maj;t öfverlåta rättigheten att höja
tullen till högst 33\ procent, dock endast
i det fall, då fråga är om motsvarighets-
förhållanden med utländska Magter; såsom
jag förstått förslaget, har icke eller fråga
någonsin varit att i andra fall medgifva för-
höjningsrätt, hvadan ock Herr Tharas på¬
stående , alt hans motståndare velat ut¬
sträcka förhöjningen till alla händelser, för¬
faller. Hvad propositionen betäffar, synas
alla komma öfverens, att bibehålla Utskot¬
tets redaction ända tills mot slutet, der me¬
ningen: samt för befrämjande häraf öfver¬
låta till Kongl. Maj:t rättigheten att min¬
ska eller nedsätta den i Tullbevillnings-
Taxan utsatta tull, borde förändras sålun¬
da: samt fär befrämjande häraf öfverlåta
till Kongl. Maj:t rättigheten att med högst
33 f procent förhöja den i Tullbevillnings-
Taxan utsatta tull. Friherre Åkerhjelm
tycktes till och med vara böjd att bibe¬
hålla hela Grunden oförändrad, blott med
tillägg af den ifrågavarande förhöjningsrät-
Den 28 Celeber e. in. 343
ien. Å vår sida äro vi således lä It för¬
enade om en redaction; i fall våra mot¬
ståndare äfven behaga uppgifva sin, så kun¬
na vi ju förr desto heldre få skrida till vo¬
teringen.
Herr Hjerta: Jag kan icke dela Herr
von HartmansdoriFs tanka, alt man ens i
reciprocitetsväg nödvändigt bör medgifva
Konungen rättighet till tullens förhöjning;
men jag underställer för öfrigt de Ledamö¬
ter, som anse saken vara af så stor vigt,
huruvida man icke till en betydlig tidsbe¬
sparing för Ståndet borde uppskjuta med
voteringen öfver denna fråga, intilldess sjelf¬
va Tulltaxan blifvit afgjord; ty i annat fall
skulle det kunna hända, att, i händelse för-
höjningsrätten medgifves, minoriteten sökte
omintetgöra beslutet genom fem eller sex
hundra voteringar öfver sjelfva Tulltaxan,
för att få den nedsatt i samma mån, som
Konungen fått rättighet att höja den. Jag
hemställer, om icke, då formerne så be¬
tydligt försvåra öfverläggningarne, det vore
bäst att nu genast fredligt fortgå till sjelf¬
va Taxan, och först sedermera afgöra frå¬
gan om förhöjningsrätten; annars skola vi
möjligtvis få sitta här till Jul, innan Tull¬
taxan ensamt blir afgjord.
Herr af Ekenstam: Jag tror icke, att
Herr Tham påbördat sina motståndare nå¬
got oriktigt, då han sagt, att de önskat
344
Den 28 O c t o b e r e. m.
förhöjningsrättens öfverlemnande till Konun¬
gen i alla afseenden; ty jag är af denna
tanka, äfvensom jag hört Friherre Åker¬
hjelm hysa samma åsigt. Yi äro således
minst två, och jag tror äfven flere, af den¬
na mening; de flesta af Herr Thams mot¬
ståndare yrka förhöjningsrätten i allmän¬
het, utan inskränkning till blott reciproct-
tetsförhållanden.
Herr Cederschjöld: I händelse den me¬
ning vinner, som den siste värde Talaren
yrkat, vore i sanning BevillningsUtskottets
och Ständernes arbete öfverflödigt; ty om
Konungen skall äga, att nedsätta Taxan ef¬
ter behag, och höja den till 33f procent;
så hemställer jag hvartill det skall tjena,
att Ständerne upprätta ett förslag till Tull¬
taxa. En förhöjningsrätt till 33f procent
innebär en så ofantlig latitud, att den skul¬
le göra Rikets Ständers beslut i ämnet utan
värde. Men Ständerne böra icke sjelfmant
lemna ifrån sig en beslutanderätt, sorn de
enligt Grundlagen äga, och jag förnyar der¬
före mitt tillstyrkande, att Konungen blott
må medgifvas rättighet att nedsätta tullen,
men icke att förhöja den.
Hans Excel lence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att det visserli¬
gen ankom på Ridderskapet och Adeln, att
särskilt pröfva frågan om öfverlemnande till
Kongl. Majit af rättigheten att förhöja tullen.
Den 28 October e. m.
345
Skulle Ridderskapet och Adeln likväl til¬
låta, att berörde fråga äfven finge inbegri¬
pas i Elfte BevillningsGrunden, kunde till¬
äfventyrs blott en votering behöfvas.
Grefve Björnstjerna: Då Konungens
rättighet att nedsätta tullen icke lärer be¬
stridas af någon, synes mig frågan dela sig
i tvenne delar, nemligen, huruvida förhöj—
jungslätt bör öfverlemnas åt Konungen för
alla fall, eller blott för reciprocitetsfall. Jag
skulle föreslå, att proposition först framställ¬
des på u:te Grunden, sådan Utskottet fö¬
reslagit den; och då denna proposition, så¬
som jag förmodar, utan votering varder med
jiej besvarad, torde de tvenne alternativen,
rörande förhöjningsrätten, kunna framstäl¬
las emot hvarandra.
Friherre Åkerhjelm: För min del tyc¬
ker jag, alt den proposition Herr Grefven
och LandtMarskalken sist föreslagit, i det
liufvudsakliga upptager hvad här blifvit yr-
kadt; och jag anhåller derföre, att denna
proposition måtte ånyo framställas, endast
med tillägg af den ifrågaställde fö.rhöjnings-
rättén, hvilken ej eller bör inskränkas blott
till reciprocitetsfall, ty jag tror, att det,
så väl för verkställbarheten, sorn för den
nytta man åsyftar dermed, blifver nödvän¬
digt, att, såsom jag förut nämnt, densamma
utsträckes lill alla fall.
Herr Rosenblad: För att icke gifva sam¬
3/*6 Den 28 October e. in.
ma redaction åt Ja- och Nej-propositioner-
ne, skulle jag tro, att Ja-propositionen kun¬
de innefatta bifall till Utskottets förslag
med den redactionsförändring i början, som
jag föreslagit, och Nej-propositionen, med
uteslutande af min redactionsförändring, bi¬
fall till Utskottets förslag med tillägg af den
ifrågasatte förhöjningsrätten till 33 f pro¬
cent, antingen för alla fall, eller för blott
reciprocitetsfall, hvilket, så vida de värde
Ledamöterne sig icke derom kunna förena,
lärer blifva föremål för ,en föregående vo¬
tering.
Herr von Hartmansdorff: Om endast
tvenne propositioner blifva framställde, nem¬
ligen en, sorn afslår, och en, sorn medgif-
ver förhöjningsrätt, i hvad fall som helst,
skulle den 3:dje mening, för hvilken jag
yttrat mig, den nemligen att bevilja för-
liöjningsrätt endast i motsvarighetsförbållan-
den, blifva alldeles utesluten; och dermed
kan jag icke finna mig belåten.
Herr Skogman: Jag anhåller blott, att
ordalagen i den Kongl. Propositionen må
införas i Contra-propositionen, nemligen:
att Rikets Ständer till Kongl. Maj:t öfver¬
lemna, att inom bestämdt maximum af 33 f
procent förhöja tullen å inkommande varor
med afseende å de förändringar, som emel¬
lan Riksdagarne kunna inträffa. Detta ut¬
trycker bestämdt, hvad Kongl. Maj:t äskat.
Den 9.H O c to 1>er c, ni. 347
Herr Hjerta; Jag får fästa Herr von
HartmansdorfFs uppmärksamhet derpå, att
lians mening redan innefattas i Ja-propo¬
sitionen, då Utskottets förslag innehåller
ett erkännande, att det ankommer på Kongl.
Maj:t ensamt, att, i afseende på utländska
Magter, bereda en för Svenska handeln för¬
månlig reciprocitet, och att i afseende här¬
på vidtaga de mått och steg, sorn med lan¬
dets hästa äro förenliga; så att någon sär¬
skild proposition för Herr von Hartmans-
dorffs mening icke erfordras. Men för alt
göra detta ännu tydligare, skulle jag före¬
slå, att ordet bereda kunde utbytas mot or¬
det: tillvägabringa en förmånlig reciprocitet,
Friherre Cederström: I händelse Rid-
derskapet och Adeln skulle antaga Herr Ro¬
senblads förslag till Ja-proposition och Fri¬
herre Åkerhjelms till Contra-proposition,
kunde man i denna senare reservera sig
rättighet att sedermera särskildt få afgöra,
huruvida förhöjningsrätten skall äga rum
vid alla tillfällen, eller blott vid recipro-
citetsförhållanden. Fördelen häraf vore, alt
möjligtvis komma ifrån saken med en vo¬
tering; ty sedan den första frågan om för¬
höjningsrätten blifvit afgjord, förmodar jag,
att den senare skall kunna slitas utan vo¬
tering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till an¬
348
Den 28 O c t o b c r e. ni.
tagande af Friherre Cederströms berörde för¬
slag till voterings-proposition.
Friherre Åkerhjelm: Jag hade visser¬
ligen trott, att man skulle kunna komma
ifrån denna sak med blott en votering; en
då ingen af de tre opinionerne vill gifva
vika, inser jag, att enda sältet att komma
till något slut, är det Herr Grefven och
LandtMarskalken nu senast föreslagit, ehu¬
ru det föranleder till obehaget af tvenne
voteringar. Jag instämmer således fullkom¬
ligt i berörde förslag till voterings-propo¬
sition.
Grefve Björnstjerna: Det senaste för¬
slaget till voterings-proposition förutsätter
tvenne voteringar; men jag hemställer, oin
de icke skulle kunna undvikas derigenom,
att man uteslutar bifall till n:te Grunden
sådan den af Utskottet blifvit föreslagen,
och endast voterar om den frågan, som i
synnerhet synes dela meningarne, huruvi¬
da förhöjningsrätten skall äga rum i alla
händelser, eller blott i reciprocitetsfall.
Hans Excellence Herr Grefve Löwen¬
hjelmj Carl Axel: Ehuru jag hittills und¬
vikit, att deltaga i debatten, torde det til¬
låtas mig, att nu yttra några ard. Hvad
angår Utskottets tillägg om Konungens rätt
att nedsätta tullen, finnér jag öfverflödigt
och mindre lämpligt att intaga, såsom en
öfverlåtelse, en rättighet, den Konungen
Hen 28 O c t o b e r e. 111.
.349
redan har sig i Grundlagen förvarad. Hvad
åter beträffar sättet alt kunna ifrån den¬
na fråga, så tror jag, då majoriteten synes
hafva bestämt sig för förhöjningsrätten, men
delar sig mellan de tvenne meningarne,
huruvida denna rätt skall äga rum vid alla
tillfällen, eller blott i reciproeitetsfall, alt
om minoriteten ville i den allmänna frå¬
gan, om förhöjningsrätt bör medgifvas, el¬
ler icke, erkänna sig såsom minoritet, och
afstå från en votering, som den icke kan
vinna, skulle vi komma från saken med
en votering, nemligen om förhöjningsrätten
skall vara generel, eller partiel för reci-
procitetsfall.
Herr von Hartmansdorff: Som det är
troligt alt de, hvilka yrka fullkomligt afslag
å förhöjningsrätten, skulle, om de tappade
i första voteringen, förena sig i den andra
med dem, som vilja medgifva förhöjnings-
rälten blott i vissa fall, och att dessa bäg¬
ge meningar sammanlaggde komma att i an¬
dra voteringen utgöra pluralitet emot dem,
som yrka allmän förhöjningsrätt, kan jag
icke afstå ifrån yrkandet, att min mening
i sin rätta ordning framställes till Ridder-
skapets och Adelns omröstning.
Friherre Åkerhielm: Jag fäster visser¬
ligen icke så mycken vigt vid frågan om
förhöjningsrätten, enär Konungen i allt fall
äger rättighet att utfärda förbud, att jag ju
35o
Den 28 October e. m.
icke, för att bespara oss tvenne voteringar,
för min del skulle vara färdig att ingå på
Utskottets förslag eller den tredje här fram¬
ställda meningen, om icke den innehöll,
att Konungen endast för befrämjande af re-
ciprociteten, skulle äga att göra några för¬
ändringar uti Tulltaxam Jag förstår icke
hvad detta vill saga, eller huru det skall
kunna med nytta och ändamål verkställas.
Bland tjugo eller trettio Magter, med hvil¬
ka vi äro eller kunna komma i handelsför¬
hållanden,- hafva vi reciprocitefs-fraCtater
ined några få, och antingen skulle förhöj¬
ningen påbjudas partielt såsom å vissa va¬
ror, hvilka hufvudsakligen till oss expor¬
terades från ReciprocitetsStater, en åtgärd,
som ehuru ett slags vedergällning,- likväl
kunde blifva för oss skadlig, eller ock må¬
ste den blifva generel för varor, sorn till
mer eller mindre qvantiteter utfördes från
flere Stater, än de, med hvilka vi stå i
reciprocitetsförhållanden, då verkan bäraf
icke allenast kunde blifva skadlig för vårt
land, utan äfven för de länder, mot hvil¬
ka vi icke hade skäl att utöfva någon mer-
cantil hämd. Jag får dessutom fästa upp¬
märksamheten på ett annat förhållande, att
nemligen, i händelse Regeringen skulle fin¬
na, att våra råämnen utfördes till förderf
för inhemska näringarne, men den utländ¬
ska Magt, som vore deras afnämare, icke
uppsatte utförselstullen på sina för oss be-
höfliga varor, kunde Styrelsen icke heller
Den 28 Octobcr e. m. 35 r
billigtvis förhöja tullen på våra, om endast
reciproka åtgärder dertill berättigade henne.
Ett stadgande om förhöjningsrältens in¬
skränkning till blott dylika fall utgör såle¬
des efter min tanka ett skadligt band på
Regeringens urskiljning och bedömande af
den inhemska nyttan, och jag kan derföre
icke afstå ifrån votering om den mening
jag förut yrkat.
Herr Tham: Jag förenar mig uti den
åsigt om propositionens inrättande, som
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken sist behagat framställa. Fastän
jag icke är så klarsynt, att jag kan förutse
utgången af den förestående voteringen, hop¬
pas jag dock, att Svenska Riddarhuset ej
bortskänker Svenska Folkets rätt, att sig
sjelf beskatta, och gör BevillningsUtskot-
tets arbete alldeles öfverflödigt.
Herr Lefrén: Herr Tham har trott,
att BevillningsUtskottets arbete blefve öf¬
verflödigt, om man bifaller den mening,
som af hans motståndare yrkas. Jag hem¬
ställer likväl, huruvida icke, då Kongl.
Maj:ts Proposition ligger tili grund för det¬
ta förslag, och ordalydelsen deri är: vill
Kongl. Maj:t, vid detta tillfälle, ånyo fä¬
sta Rikets Ständers uppmärksamhet pä nyt¬
tan deraf, att Rikets Ständer till Kongl.
Maj:t öfverlemna, att inom bestämdt maxi¬
mum förhöja tullen u inkommande varor;
35a
Den 28 October e. m.
om icke, säger jag, deri ligger ett erkän¬
nande, att man ej äger denna rättighet,
utan att den önskas för tillfället? Jag tror,
att vi höra omfatta denna läglighet, att
visa, det vi riktigt fattat Grundlagens me¬
ning. Kongl. Maj:t skulle eljest kunna ut¬
sträcka förbudssystemet längre, än som ön¬
skas, och ehuru jag bekänner mig till pro-
liibitifsystemet, samt derföre borde rösta
för Ja-propositionen, nödgas jag dock, se¬
dan jag redan förklarat, att jag icke vill
vara envis med att söka göra gällande mi¬
na prohibitiva åsigter, dock just för den
ytterlighet, hvartill Konungens prohibitiva
magt i Ja-propositionen blifvit utdragen,
vid den förestående voteringen lösta Nej.
Herr Rosenblad: Jag hoppas, att Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskal-
ken täckes inhämta, om Ridderskapet och
Adeln anser öfverläggningen slutad, hvilket
jag för min del trott den redan vara, så
alt vi dess förr ju heldre kunde få komma
till votering.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag är
förekommen af den siste värde Talaren Herr
Rosenblad och förenar mig med honom;
men får blott tillägga, att om Kongl. Maj:ts
Proposition bifalles, får Kongl. Majit rät¬
tighet förhöja tullen, äfven då det icke på¬
kallas af reciprocitetsförhållanden, hvilket
är
Deri 28 October c. ra.
är tvertemot Rikets Ständers år 1S23 fat¬
tade ganska kloka beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade ånyo om Ridder-
skapet och Adeln behagade bifalla, att elfte
BevillningsGrunden finge erhålla följande
lydelse:
Att då Rikets Ständer uti den Tull¬
taxa, som nu af dem aflemna.?, icke ansett
sig kunna annorlunda bestämma tullen å
varor, än såsom ett maximum af hvad de,
efter närvarande förhållanden, i egenskap af
Tullbevillning, åtaga sig; men det på Kongl.
Majit endast ankommer, att, i afseende på
utländska Magter, förskaffa en för Svenska
handeln förmånlig reciprocitet, Rikets Stän¬
der måtte i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit i Nåder täcktes vidtaga alla de mått
och steg, som, i afeeende härpå, med lan¬
dets bästa äro förenlige, samt derjemte öf¬
verlåta till Kongl. Majit rättigheten, att, efter
Vederbörandes hörande, minska eller ned¬
sätta den i TullbevillningsTaxan utsatta tull.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken hemställde, 0111
Ridderskapet och Ädeln behagade tillåta,
att elfte BevillningsGrunden linge erhålla
nyssberörde lydelse, likväl med det tillägg,
47 II. a3
354
Den 28 October e. m.
att till Kongl. Maj:t äfven må öfverlåtas
rättighet, att höja den i Taxan utsatta tull
intill 33|- procent utöfver tullvärdet; samt
under förbehåll, att, i händelse denna me¬
ning skulle vinna bifall, sedermera få be¬
stämma, antingen denna rättighet att höja
tullen må af Kongl. Maj:t begagnas vidalia
tillfällen, enär så nödigt pröfvas, eller en¬
dast i reciprocitetsväg med utländska Magter.
Ropades äfven Ja och Nej; hvarjemte
votering begärdes.
Herr Lefren’. Om det icke är möjligt,
att från både Ja- och Nej-propositionerne
erhålla uteslutande af en rättighet, den
Kongl. Maj:t redan äger, anhåller jag att få
reservera mig emot begge propositionerne.
Hans Eaccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken föreslog derefter följan¬
de Yoterings-proposition:
Den, som bifaller, att rute Grunden
i BevillningsUtskottets senare Utlåtande må
erhålla följande lydelse:
Att då Rikets Ständer uti den Taxa,
som nu af dem aflemnas, icke ansett sig
kunna annorlunda bestämma tullen å varor,
än såsom ett maximum af hvad de efter
närvarande förhållanden, i egenskap af Tull-
bevillning åtaga sig; men det på Kongl.
Maj:t endast ankommer, att, i afseende på
utländska Magter, förskaffa en för Svenska
Den 28 October e. ni.
355
handeln förmånlig reciprocitet, Rikets Stän¬
der mattei underdånighet anhålla, detKongl.
Maj:t i nåder täcktes vidtaga alla de mått
och steg, som, i afseende härpå, med lan¬
dets hästa äro fören lige, samt derjemte öf¬
verlåta till Kongl. Maj:t rättigheten, att,
efter Vederbörandcs hörande, minska eller
nedsätta den i TullbevillningsTaxan utsatta
tull; voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses urte Grunden höra
erhålla ofvanberörde lydelse, likväl med
det tillägg, att till Kongl. Maj:t äfven må
öfverlåtas rättighet att höja den i Taxan
utsatta lull, intill 33f procent utöfver tull¬
värdet, samt under förbehåll, alt, i hän¬
delse denna mening skulle vinna bifall, se¬
dermera få bestämma, antingen denna rät¬
tighet att höja tullen må af Kongl. Maj:t
begagnas vid alla tillfällen, enär så nödigt
pröfvas, eller endast i reciprocitetsväg med
utländska Magter.
Herr von Hartmansdorff’. Vid del nu
framställde förslag till voterings-proposilion
torde det tillåtas mig erinra, att der bor¬
de stå 331 procent utöfver den bestämda
tullen, och ej utöfver tullvärdet.
Herr Rosenqvist: Jag saknar i Nej-pro-
47 It. 23*
356
Den 28 O cl ober e. m.
positionen de vigtiga orden: intill nästa
Riksdag. Dessa ords tilläggande anser jag
så mycket nödvändigare, sorn det eljest tor¬
de gå med tullen sorn med passe volance-
afgiften, att den bestämmes för längre tid,
än man äger rättighet att determinera.
Hans Exccllence Herr Grefven och
LandtMär skalken framställde derefter föl¬
jande Voterings-proposition:
Den, sorn bifaller, att elfte Grunden i
BevillningsUtskottets senare Utlåtande må
erhålla följande lydelse:
Att då Rikets Ständer uti den Tulltaxa,
som nu af dem aflemnas, icke ansett sig
kunna annorlunda bestämma tullen å varor,
än såsom ett maximum af hvad de efter när¬
varande förhållanden, i egenskap af Tull-
bevillning, åtaga sig; men det på Kongl.
Maj:t endast ankommer, att, i afseende på
utländska Magter, förskaffa en för Svenska
handeln förmånlig reciprocitet, Rikets Stän-
dermåtte i underdånighet anhålla, detKongl.
Maj:t i nåder täcktes vidtaga alla de mått
och steg, som, i afseende härpå, med lan¬
dets bästa äro förenliga, samt derjemte öf¬
verlåta till Kongl. Maj:t rättigheten, att, ef¬
ter Yederbörandes hörande, minska eller
nedsätta den i TullbevillningsTaxan utsatta
tull, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den 28 October e. tn.
Vinner Nej, anses elfte Grunden böra
erhålla ofvanberörde lydelse, likväl med det
tillägg, att till Kongl. Maj:t äfven må öfver-
låtas rättighet, att intill nästa Riksdag höja
den i Taxan utsatta tull intill 33} pro¬
cent utöfver den bestämda tullen, samt un¬
der förbehåll, att i händelse denna mening
skulle vinna bifall, sedermera få bestämma,
antingen denna rättighet att höja tullen må
af Kongl. Maj:t begagnas vid alla tillfällen,
enär så nödigt pröfvas, eller endast i reci-
procitetsväg med utländska Magter.
Hvilken Voterings-proposition afRidder-
skapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
10 e. m., och befunnos vid voteringens slut
klockan half till 11 e. m., sedan en vote¬
ringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 61.
Nej — a3.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderska-
pet och Adeln således beslutat, att elfte
Grunden i BevillningsUtskottets senare Ut¬
låtande skulle erhålla den i Ja-propositio¬
nen upptagne lydelse.
358
Den a8 Octo ber e. m.
Justerades i3 ProtocollsUtdrag, inne¬
hållande Ridderskapets och Adelns i Plena
den 26 dennes f. rri. och e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från Stats- samt All¬
männa Besvärs- och EkonomiUtskotten in-
komne Betänkanden, af den 17 dennes:
N:o 80. I anledning af väckt motion
om rättelse eller jemkning i afseende på
roteringens utgörande i Upland.
N:o 8r. I anledning af väckt motion om
anslag till flygsandens hämmande i Halland.
N:o 82. I anledning af väckte motio¬
ner om lindring i roteringen inom Lima
socken af Stora Kopparbergs Län.
N:o 83. I anledning af erhållne åter-
remisser å Utskottens Betänkande N:o 35,
angående vacance-afgifts erläggande till krigs-
fonden af de Rust- och Rotehållare vid Båts-
manshållet, hvilkas Båtsmän under krig afgå.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan tre avart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 3o O c t o ber f. m. 35g
Fredagen d. 3o October 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af Bevillnings¬
utskottets ej mindre den i5 sistlidne Maji
under N:o 27 afgifne, och den 9 derpåfölj-
de Junii e. m. på bordet lagde Betänkan¬
de, angående Stora SjötullsBevillningen; än
ock den 28 sistlidne Augusti under N:o 44
meddeldte, och den 17 derpåföljde Septem¬
ber på bordet lagde, Utlåtande öfver devid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, alt Ridderska-
pet och Adeln beslutat, att näst efter pröf¬
ningen af Elfte BevillningsGrunden, hvil¬
ken i sista Plenum afgjordes, till pröfning
företaga den i Utskottets senare Utlåtande
pag. 10 upptagne hemställan, i anledning
af gjord anmärkning om underlåtenhet att
besvara hvad sorn under Riksdagen blifvit
till Utskottet remitteradt; och ansåg Hans
Excellence alltså berörde hemställan nu
böra till pröfning förekomma.
Herr Tham, TVollrath: Då Ridderska-
pet och Adeln redan bifallit urte Bevill¬
ningsGrunden , deri en underdånig Skrif¬
velse blifvit föreslagen, hemställer jag vörd¬
sammast, om icke den enda åtgärd, som
3tio
Den 3o October f. m.
nu är alt, i afseende å förevarande fråga,
vidtaga, består deruti, att lägga denna del
af Utlåtandet till handliagarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Utskottets ifrågavarande
hemställan böra läggas lill handlingarne.
Ropades Ja,
a: dr a B evillningsG runden.
Att införselstull för alla sådana va¬
ror j som liro värt lands egna och inhem¬
ska producter, och hvilka icke behöfva ut¬
ifrån införasj utan kunna i tillräcklig mängd
och godhet här i landet alstras och f ram¬
bringas j så väl som sådana producterj ma-
nufacturvaror och tillverkningar j hvilka
väl inom landet finnasj tillverkasj och kun¬
na till erforderlig godhetj men ännu icke
till erforderlig mängd, lemnäs , beläggas
med sådan tull, som försvarar och upp¬
muntrar den inhemska Producenten och
Tillverkaren till täflan med den utländska,
och derjemtes å ena si dan j skyddar honom
för ett sådant varornes fallj sorn skulle
sätta honom utur stånd att med skälig för¬
mån drifva sitt yrke, merij å den andra,
ej eller alldeles utestänger utländska med¬
täflare, såsom nyttiga att förmå härva¬
rande Producenter och Manufacturister till
ansträngning samt till förvärfvande af kun¬
Den 3o October f. m.
skaper och de för deras yrken nödvändiga
machinerier.
Friherre Åkerhjelmj Gustaf Fredrik:
Då den andra af de utaf Utskottet föreslag-
ne BevillningsGrunder nu till pröfning fö¬
rekommer, får jag fästa Ridderskapets och
Adel ns uppmärksamhet derpå, att den ef¬
terföljande 'jide Grunden är i ett så in¬
timt sammanhang med ifrågavarande 2:dra
Grund, att den förra synes böra näst ef¬
ter den senare afgöras. I den andra före¬
slås skyddstull å alla varor, som i landet
tillverkas, och i y:de Grunden föreslås, att
skyddstull må bestämmas å alla de varor,
som förr varit till utförsel förbjudna. An-
tages den ena Grunden, synes äfven den
andra böra godkännas. Likartadt blir för¬
hållandet i händelse af afslag. Jag hem¬
ställer derföre, att ^ide BevillningsGrun-
den måtte näst efter den andra pröfvas
och afgöras.
Uppå derefter gjord framställning, blef
2:dra Bevil]ningsGrunden af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Hvarefter Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMar skalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln fann för godt att,
på sätt Friherre Åkerhjelm föreslagit, nu
till pröfning företaga 7:de Bevillnings-
Grunden.
Bifölls.
302
Den 3o October f. m.
y: de B ev il In ing s Gr unden.
Att skyddstullen bestämmes å sådana
varor, sorn förr varit till utförsel förbjud¬
na, till betryggande mot de olägenheter,
som man förut, genom förbuden, sökt fö¬
rekomma,
Uppå gjord proposition blef denna Be-
villningsGrund frt Ridderskapet oell Adeln
godkänd/
3:dje BevillningsGcrunden.
Att de artiklar, sorn i Sverige kunna
produceras och tillverkas, men hvarken i
erforderlig mängd eller till den godhet, sorn
andra länders industri dem framkallat, be¬
läggas med en mindre full, men dock icke
så låg, att den förhindrar möjligheten af
inländsk täflan med utlänningen.
4-'de Be villningsGrunden.
Att alla utländska produeter, colonial-
varor och fabricat, som inom landet hvar¬
ken produceras eller tillverkas, beläggas
med en så af passad tullafgift, att den kan
förenas med Statens fördel å ena sidan och
med den skattdragande medborgarens bästa,
å andra sidan, samt med behörigt afseende
å nödvändigheten att icke föranleda till tull¬
försnillning och underslef.
Dessa båda BevillningsGrunder blefvo,
hvar för sig, af Ridderskapet oell Adelil
godkände.
Den 3o October f. m. 363
5;te BevillningsGrunden.
Att råämnen för inhemska fabricat och
tillverkningar beläggas med den möjligaste
minsta tull.
Ileir Cederschjöld^ Pehr Gustaf'. Prin¬
cipen är visserligen riktig; men det borde
tilläggas att råämnen, som ej inom landet
kunna produceras för inhemska fabricat och
tillverkningar, beläggas med den möjligen
minsta tull. Eljest torde collision kunna
uppslå med sådana råämnen, som inom lan¬
det produceras, t. ex. ull- och fårafveln
derigenom betydligen hindras,
Herr Tham: Då det i den förevaran¬
de Grunden heter: ”att råämnen för in¬
hemska fabricat och tillverkningar beläg-
”gas med den möjligaste minsta tull,” tror
jag, att råämnen, som äfven produceras in¬
om landet, blifvit bevarade från allt för
låg tull, hvarpå Utskottets tillämpning af
tullen å ull är tillräckligt bevis. Jag yr¬
kar alltså bifall till 5:te Grunden, så redi¬
gerad som den är.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard:
För min del förenar jag mig med Herr Ce¬
derschjöld, men önskar, att, om Grunden
skall förblifva, sådan den är, ordet möjli¬
gaste måtte utbytas emot ordet lämpliga-
ste} såsom vida bestämdare.
Friherre Åkerhjelm: Jag har endast
begärt ordet, för att förena mig med Herr
364
Den 3o October f. m.
Munck af Rosenschöld, och tror, att or¬
det lämpligaste bättre uttrycker det Stats-
ekonorniskt nyttiga, än ordet möjligaste,
som Utskottet använt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å 5:te BeviliningsGrunden.
Ropades Nej,
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, 0111 Ridderskapet och Adeln be¬
hagade antaga berörde BevillningsGrund,
med den förändring, att ordet möjligaste
utbyttes mot ordet lämpligaste.
Bifölls.
6:te BeviliningsGrunden.
Att tullen å alla, enligt förra författ¬
ningar , till utförsel tillåtna varor, i all¬
mänhet bibehålles, men i annat jall jemkas
och ändras, med hänsigt till den mer eller
mindre nytta eller skada varans utförande
möjligen kan tillskynda landet.
Denna BevillningsGrund blef af Rid¬
derskapet och Adeln godkänd.
8:de BeviliningsGrunden.
Att all tull för utgående och inkom¬
mande varor, äfvensom skeppsumgäldema,
bör i Svenska Bancosedlar utsättas och er¬
läggas.
Den 3 o Octo ber f. rn. 365
Herr Cederschjöld: Då Sfänderne be¬
slutat realisation, och att silfver skall gäl¬
la för mynt, hemställer jag, om det icke
vore obilligt, att ej få erlägga tull i silf¬
ver, och om icke orden i Svenska Banco-
sedlar borde ändras till: Svenskt mynt.
Herr Munck af Rosenschöld: Om nå¬
got särskildt stadgande icke finnes, i hvad
för slags mynt tullen bör erläggas, är det
klart, alt den skall betalas i Svenskt gång¬
bart mynt. Jag hemställer derföre vörd¬
samt, om icke hela ifrågavarande Grund
kan utgå.
Herr Cederschjöld: Enär det förut va-»
rit bestämdt, att tullen skulle erläggas i
HamburgerBancOj blir det nödigt, att nu,
då man vill förändra detta, man också be¬
stämdt uttrycker det i den blifvande för¬
fattningen.
Herr Tham: Jemte det jag förenar mig
med Herr Cederschjöld, bör jag upplysa,
att Ständerne först vid i8a3 års Riksdag
beslöto, att tullen, i stället för att erläggas
i HamburgerBanco, borde utgöras i Svenskt
Banco; men att skeppsumgälderne ännu cla-
reras efter silfverberäkning. Jag tror der¬
före, att den föreslagne redactionen gerna
kan bibehållas, men har icke något emot
den ändring deri, som Herr Cederschjöld
önskat.
366 Den 3o October f. m.
Friherre Åkerhjelm: Det har oändligen
lättat och förenklat tulluppbörden, att den
fick ske i Svenskt Banco; och då nu, ef¬
ter beslutad realisation, det torde vara nö¬
digt, att modifiera Utskottets förslag i den¬
na Grund, hemställer jag, att redactionen
kunde blifva följande: bör i Svenska Banco-
sedlar utsättas, och i Svenskt mjnt erläg¬
gas. Deraf blefve en följd, att tullen fick
erläggas antingen i silfver eller Svenska
Bancosedlar.
Herr Cederschjöld'. Det af den siste vär¬
de Talaren framställde förslag fruktar jag
skulle innebära den oformlighet, att Sven¬
ska Bancosedeln vöre att anse, som huf-
vudmyntet, och silfver blott såsom repre¬
sentant deraf. Jag tror derföre,'att det vore
bäst helt enkelt nyttja ordet Svenskt-mynt.
Friherre Åkerhjelm: Om' man skulle
få rättighet, att vid tull-liqvid välja det
mynt, som blir faststäldt efter realisatio¬
nens framgång, skulle man nödgas att för
hvarje vara göra en särskild rnyntvalva-
tion; och detta blefve efter min tanka ett
onödigt besvär, då Bancosedlar icke äro
förbjudna, utan få äfven efter realisationen
finnas. Jag fortfar alltså i mitt yrkande,
att tulluppbörden må få ske i Svenska Ban¬
cosedlar eller annat Svenskt mynt.
Friherre Rantzou, Johan Albert, för¬
enade sig med Friherre Åkerhjelm.
Den 3o Octo b er f. m.
367
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marshalk en gjorde proposition till bi¬
fall af 8:de BevillningsGrunden.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln be¬
hagade antaga berörde BevillningsGrund,
med den förändring, att, på sätt Friherre
Åkerhjelm föreslagit, slutet deraf skulle er¬
hålla följande lydelse: hör i Svenska Banco-
sedlar utsättas och i Svenskt mynt erläggas.
Bifölls.
g:de BevillningsGrunden.
sitt vid alla tillfällen 3 dä en bättre
vara af samma slag kan förblandas med
en sämre j eller dä icke erforderlig con-
troll står att vinnaj det förtullningen sva¬
rar emot varans verkliga egenskap af fi¬
nare eller gröfre_, en medeltull bestämmes,
som skyddar emot införsel af den gröfre
varanj och är lämplig för det slag3 som
behöfves att införskrifvas.
Herr LefrénJohan Pehr: Som åt¬
skilige anmärkningar blifvit vid återremis-
sen gjorde angående medeltull å vissa va¬
ror, men Utskottet likväl förblifvit vid sin
i g:de Grunden uttryckte mening, får jag
hemställa, om vi icke kunde uppskjuta dis-
cussionen af denna principfråga, tills vi
komma till de i Tulltaxan med medeltull
Dcfi 3o O c tobe? f. m.
belagde artiklar, på del vi icke nu må in¬
ledas i en öfverläggning, som icke leder
till något egentligt slut.
Friherre Åkerhjelm: För min del kan
jag icke instämma uti Herr Lefrens åsigt an¬
gående uppskof med denna principfrågas af¬
görande, till dess vi komma till Tulltaxan,
och de artiklar deri, som äro helagde med
medeltull, ty med samma skäl hade vi äf¬
ven bordt uppskjuta afgörandet af i:staGrun¬
den. Med den varsamhet Utskottet gått till
väga, inser jag icke något, som hindrar an¬
tagandet af dess förslag. De, som icke ön¬
ska någon medeltull, kunna gerna, utan att
binda händerna på sig, vid pröfningen af
hvarje särskild artikel fatta sitt beslut, och
de, som lika med mig i allmänhet önska
medeltid!, äro, fastän Grunden antages, obe»
hindrade att afslå dess tillämpning på de
varor den icke passar. Då jag nu har or¬
det, torde det äfven tillåtas mig nämna
något om den nytta, som en medeltull, ef¬
ter min erfarenhet, medförer, då den roed
varsamhet begagnas. Det finues nemligen
varor, hvarå det är ganska svårt att be¬
stämma värdet, eller utröna rätta qvalite-
ten. Man skulle t. ex. tro, att socker vore
en vara, som, i anseende till den längre
tid vi öfvat sockerkokning, borde kunna till¬
förlitligen bedömas, men det visar sig lik¬
väl i verkställigheten vara nära omöjligt,
och
Den 3t> October f. in.
och de mest erfarna Sockerbruksidkare huf¬
va försäkrat mig, alt de icke på ed och
samvete kunna afgifva betyg 0111 rätta be¬
skaffenheten af nämnde vara, för att derpå
med rättvisa kunna grunda beskattningen.
Så förhåller det sig äfven med flera andra
varor; och följden af att bestämma en fix tull
derå blef, att sockermaterien vann en lät¬
tare afsättlighet, och slapp alt ligga qvar
i packhusen och betunga oss med skuld till
utlänningen. Jag anhåller derföre, att om
Grunden för medeltuil nu får anses vara öf-
verläggningsämnet, den äfven mätte bifallas.
Herr Cederschjöld: Innan jag yttrar
mig i saken, anhåller jag få veta, om ifrå¬
gavarande gide Grund skall nu afgöras ei¬
ler uppskjutas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln ansåg pröfningen af gide
BevilfningsGrunden böra, på sätt Herr Lef¬
rén föreslagit, uppskjutas, till dess de ar¬
tiklar i Tulltaxan förekomma, hvarå Ut¬
skottet föreslagit medeltull.
Ropades Nej.
Herr Cederschjöld: Jag för min del an¬
ser de skäl Friherre Åkerhjelm anfört gan¬
ska kraftiga till lättnad för Tulltjenstemän-
nens bemödande att förekomma underslef.
47 H.
Den 3o O e t o b e r f. 111.
Men jag begagnar tillfället att förklara, det
jag i sjelfva verket anser tullen för nästan
den olämpligaste af alla våra inkomstkällor.
Uppbörden är ofantligt kostsam; och hela
inrättningen verkar mägligt till Nationens
demoralisering, genom retelsen till bedrä¬
geri och spridandet af förakt för Lagarne.
Jag är derföre öfvertygad, att den tid om¬
sider skall komma, då all tull slutligen skall
afskaffas. Och när våra fabriker och öfri¬
ga näringar icke mer behöfva något tullbe¬
skydd, så måste man finna, att tullen allt
för väl kan afskaffas, och att Folket blir
mindre betungadt af en direct skatt, än af
Tullbevillningen, i samma mån afbrännin-
gen för den förras uppbörd är mindre. Ty
det är ju i alla fall Producenten, som får
vidkännas den utgående, och consumenten
den ingående tullen. Men denna fromma
önskan torde ännu på några århundraden
icke blifva uppfylld. — Beträffande frågan
om medeltullenj så har dess införande så
många olägenheter med sig, att jag ej kan
tillstyrka den. Då frågan första gången fö¬
revar, visade jag att medeltull å ull skulle
blifva menlig för den ullarbetande landt-
mannen och producenterne af grof ull, samt
föreslog alt till utrönande af rätta värdet,
bär likasom i Dannemark, skulle anställas
auctioner å packhusen, hvarvid en fri täf¬
lan uppstod. Man kan visserligen invända ,
det i småstäderne ingen särdeles täflan
kunde äga rum; men der borde Tu US ty-
b e n 3o O c t o b e r f. m. 3y i
reisen hafva beordrat Tulltjenstemannen på
stället, att genom anbud stegra varan till
någorlunda billigt pris; elier ock kunde man
inskränka införandet af dessa slags varor
till de större städerne, såsom t. ex. Göthe¬
borg, Malmö, Norrköping, Stockholm och
Gefle. Dessutom får jag hemställa, om icke
g:de Grunden och den följande io:de bordel
ett sammanhang afgöras, emedan de stå i rak
strid emot hvarandra. I den p:de föreslås
nemligen medeltull för varor af olika vär¬
de, och i den io:de, att tullen för varor,
som äga hufvudsaklig skiljaktighet i qvali-
teten, må bestämmas till viss procent af
varans värde.
Herr Tham: Under afbidan af den
gyldene ålder, sorn den siste Talaren lof¬
vet oss om några sekler, blir det nödvän¬
digt att fatta beslut angående de jordiska
frågor vi nu hafva för handen. Det är
omöjligt, att lägga något lill hvad Friherre
Åkerhjelm yttrat i afseende på rpde Grun¬
den. Han har visat, att den ej binder hän-
derne på oss, i afseende å någon artikel.
Jag yrkar således proposition derjiå, allden
ina blifva bifallen. I afseende på hvad Herr
Cederschjöld i öfrigt anfört, anhåller jag
att få nämna några ord. Han har sagt,
att vissa varor blott borde få införas i vis¬
sa större städer, och ej i de andra. Jag
får fästa uppmärksamheten derpå, att sådant
4 7 H. 24 *
Den 3o O c t o b c r f. m.
blef föreslagit af Rikets Ständer i anled¬
ning af BevillningsUtskottets Betänkande vid.
i8a3 års Riksdag, men det blef ej bifallit
af Konungen, och lär ej eller kunna bifal¬
las, emedan det är en inskränkning i stä-
dernes privilegier. Hade det kunnat ske,
tror jag säkerligen, att det af Utskottet blif¬
vit föreslagit. Jag åtminstone skulle hafva
ansett det nyttigt; men att föreslå en åt¬
gärd, som ej kan vinna Regeringens bifall,
är ej värdt mera än en gång. Beträffande
hvad Herr Cederschjöld anfört om auctio-
ner, så torde han påminna sig, att uti 1823
års framställning äfven funnos flere sådana
förslag om sättet att skaffa rätta tull värdet
och procenten. Det skedde då i den öfver¬
tygelse, att man var mogen för municipal-
inrättningar. Men erfarenheten har visat,
att stadgandet icke ens i Stockholm, min¬
dre i de öfrige städerna, uppfyllde ända¬
målet, utan medförde en mängd af obehag¬
ligheter, hvarföre det måste upphäfvas. Så¬
ledes lönar det ej mödan, att på auctioner
bygga författningen. Herr Cederschjöld har
påstått, alt emellan g:de och io:de Grun-
derne skulle vara stridighet. Jag kan ej
förena mig med honom deruti; jag anser
det, sorn en oriktig tolkning. Den cj:de
Grunden innehåller förslag, att alla sådana
varor, der bättre vara kan förblandas med
sämre, och man ej har något säkert sätt
att finna, hvilken vara är bättre, måtte be¬
läggas med medeltull. Det torde ej vara
Den 3o October f. in.
svårt, ty den skall erläggas uti viss sum¬
ma, och ej efter värde. Medeltull kan ej
komma i fråga för sådana varor, som skola
undergå besigtning, ty besigtning förutsät¬
ter, alt man skall kunna säga, om en vara
är bättre eller sämre. Detta visas i io:de
Grunden, der det står, att tullprocenten ut¬
sattes till bestämdt belopp i penningar för
alla sådana varor, hvilka icke äga hufvud¬
saklig skiljaktighet i qvalitelen. Det är just
sådana varor, som ej hafva en hufvudsak¬
lig skillnad, men dock någon, såsom ull,
socker och några andra, för hvilka man
bestämmer medeltull. Det beror på Rid—
derskapet och Adeln, när man kommer till
sådana artiklar, att pröfva, huruvida de äro
af den beskaffenhet, att man kan säga, om
de äro af finare eller gröfre art. När en
vara skall förtullas efter sitt värde, begri-
pes af en hvar, att ingen medeltull kan
komma i fråga. Jag anhåller, altp:deoch
io:de Grunderne må föredragas efter hvar¬
andra, men icke tillsammans, och att den
nu ifrågavarande c):de måtte bifallas.
Friherre Åkerhjelm: Herr Cederschjöld
har bestridt nyttan af medeltull, och an¬
sett elt motsatt förhållande mera nyttigt.
Jag har försvarat den i de fall, der den
såsom en nyttig princip kan användas. Han
har grundat sig på sin tro. Jag grundar
mig på erfarenheten, och är således skyl¬
dig att anföra exempel. Vi hafva haft me¬
374
Den 3o October f. m.
del tull några år på vin och tobak, bägge
varuslag af differerande qvalitet, och jag
har aldrig sedan dess förnummit, att någon
klagan från varuägare öfver skedd orättvisa,
eller uppehåll, ägt rum. Denna princip för
tullberäkningen har tillfredsställt alla, ty
Staten har derigenom fått sin rätt, och den
enskilte sin. Hvad svårigheterne i motsatt
fall beträffar, eller då olika tullberäkning
måste ske å samma vara, för dess olika qva¬
litet, så äro de många och af betänklig art.
Vi hafva exempel uppå, att vid utrönandet
af sockrets olika qvalitet,— en varuartikel,
hvarest medeltull ej existerar,— tillkallade
besigtningsman afgifvit olika betyg öfver
samma sockej-prof. Äfven samma vara har
af lika besigtningsman blifvit olika bedömd
i afseende på dess högre eller lägre qvalitet.
Herr Cederschjöld tror, att all tull en gång
bör upphöra, anser det nyttigt, och att det
vittnar om ett lyckligt samhällstillstånd. Jag
kan ej dela denna mening. Jag vill tro,
att vi i vårt land skulle blifva rätt bekym¬
rade, om 3 millioner R:dr försvunno ur vår
inkomsträkning, hvilka för närvarande ge¬
nom lullafgifter inbringas, och äro för Sta¬
ten behöflige. De skulle då läggas dessa 3
millioner på allmänna Bevillningen, och jag
hemställer, om en sådan skattetillökuing vo¬
re nyttig och faderlig. För öfrigt medför
tullen den nytta, att vara en indirect Be¬
villning, som ej är tryckande, ty den ver¬
kar på consumtionen, och fördelar sig i
Don 3o Octo ber f. in. 875
mindre qVantiteter bland de sålunda skatl-
gifvande. Ulan tullbevakning kan dessutom
handelsförhållanden ejbeiäknas, och vinsten
eller förlusten på våra handelsrelationer med
utlänningen icke en gång gissas. Vi skulle,
utan lullafgifter, öfversvämmas af varor; im-
porteuren skulle upphöra alt vara en nyt¬
tig medlem i samhället. Jag kan ej tro, att
det för något land vore förmånligt, alt tull-
afgifter upphörde. Tvertom, borde kanske
all Bevillning bestå i sådane. Herr Ceder¬
schjöld tror, att, genom auctioner, en lät¬
tare tullberäkning skulle uppkomma, men
han medgifver, att utvägen likväl medför
svårigheter i de mindre städerne. Jag in¬
stämmer med honom i afseende på svårig¬
heterna, ehuru jag vet, att denna mel bod
i Köpenhamn varit verkställd. Olämpligt
vore det emellertid, att sysselsätta Tujlbe-
tjeningen med auctioner, och att göra dem
till medtäflare af varu-uppköp. Delta skul¬
le lätt leda till missbruk af mångå slag,
och dessutom vara en sysselsättning, hvar¬
till deras öfriga göromål under seglations-
tiden ej lemnade tid. Rörande det omtaldte
sammanhanget emellan egde och io:deGrun-
derne, kan jag ej finna, att något sådant verk¬
ligen äger rum. De äro anthitheser emot
hvarandra. Den g:de hafva vi hört. Den
io:de bestämmer motsattsen, eller att man
skall betala efter värdet, då varor äro af
betydlig olikhet. Dessa Grunder hafva der¬
före en hufvudsaklig olikhet sinsemellan;
376 Den 3o Octobcr f. m.
lika med Herr Tham tror jag således, att
g:de Grunden kan afgöras särskilt, obero¬
ende af den tionde.
Herr Skogmarij Carl David: Enär g:de
Grunden innehåller, att medeltull skall be¬
stämmas vid alla de tillfällen, då en bättre
vara af samina slag kan förblandas med en
sämre, och man således ej kan erhålla nå¬
got säkert värde, tror äfven jag för min
del, att antagandet af p:de Grunden ej hin¬
drar, att för artikeln ull, eller hvilken an¬
nan vara som helst, fastställa en särskild
tull, om det kan visas, att den är nödvän¬
dig. Jag får derföre förena mig med de
Ledamöter, hvilka yrkat bifall till g:de
Grunden,
Herr Cederschjöld: Man har, för att
bestrida min hemställan om tull-auctioner
på vissa varor, åberopat förhållandet från
sista Riksdagen, och att Rikets Ständer då
utsatte tullen i vissa procent af värdet, men
att oredor deraf uppkommo. Jag får fästa
uppmärksamheten på de väsendtliga skill¬
naderna emellan hvad jag nu yrkat, och
det som Rikets Ständer då besiöto. Då
skulle det gälla om alla varor; nu är blott
fråga om de varor, som äro af olika god¬
het. Då skulle värderingar förrättas på des¬
sa varor; nu skulle ingen annan värdering
ske, än genom bjudande Öfver hvarandra
på auction. Men jag hemställer, om icke
Den 3o October f. m. 377
saken skulle kunna hjelpas på ett ännu enk¬
lare sätt, nemligen att för sådana varor,
å hvilka eljest en medeltull skulle bestäm¬
mas, tullen kunde erläggas in natura till
vissa procent af varan. När 100® inför¬
des, erlades i tull 5 ®, och så vidare, in
natura. Sedan skulle tullintägten säljas på
auction, antingen på stället eller annorstä¬
des. Då skulle allt besvär för Tullbetje-
ningen undvikas, största säkerhet vinnas att
Kronan finge sin rätt, och anledning till
underslef förekommas. Hvad för öfrigt den
andra frågan angår, att ingen motsägelse
skulle finnas emellan de båda Grunderne,
så öfverlemnar jag åt hvar och en opartisk
att döma derom, när det står i den ena,
att varor af olika beskaffenhet skola åläg¬
gas medeltull, och i den andra vissa pro¬
cent af varans värde.
Uppå derefter gjord framställning, blef
g:de BevillningsGrunden af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Herr Cederschjöld reserverade sig emot
Riddei skåpets och Adelns beslut.
io:de BevillningsGr unden.
Att den fastställda tullprocenten ut-
sältes till bestämdt belopp uti Riksdaler,
skillingar och runstycken, efter mått, mål
och vigt, pä alla sådana varor, hvilka icke
äga hufvudsaklig skiljaktighet i qvaliteten;
378
Den 3o October f. m.
i hvilken senare händelse de måste förtullas
efter värde, och tullen bestämmas till viss
procent af detta värde.
Herr Lefrén: Jag tror, att i denna Grund
fattas något, samt att näst efter orden: ef¬
ter mätt, mål och vigt, borde stå: eller
stycketal. Sådana varor finnas, hvilka ej
kunna beräknas hvarken efter mått, mål el¬
ler vigt.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag får
förklara min tillfredsställelse deröfver, att
denna Riksdags Bevillningsutskott behagat
fastställa tullprocenten efter mått, mål och
vigt, hvilket jag vid sista Riksdag föreslog,
ehuru det icke blef af dåvarande Bevill¬
ningsutskott eller Ständerne antagit. Men
jag föreslog då äfven, såsom jag tror på go¬
da skäl, att lull procenten för vissa varor
borde fastställas efter trådarnes antal. Jag
tillstår, att jag ej äger mera kunskap här¬
om, än hvad jag erhållit genom erfaren¬
heten i England och Frankrike; men när
jag ser, att mitt förslag vid förra Riksda¬
gen, som då ej blef antagit, nu vunnit bi¬
fall, i afseende på mått, mål och vigt, kun¬
de det hända, att förslaget i afseende på
trådarnes antal äfven förtjenar att såsom
grund för tullen å vissa varor antagas.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Herr
Lefren bar yrkat, att näst efter orden: mått,
mål och vigt, borde tilläggas: eller stycke¬
Den 3o O c tobe r f. m.
379
tal; Herr Munck af Rosenschöld åter, ejler
trådarnes antal. Vi skulle få en oändlig¬
het af sådana benämningar, om vi började
gå från den allmänna grundsattsen att, i
motsatts mot värde, antaga mått, mål och
vigt. Jag tror, att det gör tillfyllest, eme¬
dan man derigenom kan få alla möjliga va¬
ror bestämde. Jag anhåller således om bi¬
fall till Utskottets redaction.
Herr Munck aj Rosenschöld: Jag för
min del skall afstå från att insistera på an¬
tagandet af trådarnes antal, såsom grund
för tullen, i den förmodan, alt vid nästa
Riksdag äfven detta mitt förslag skall blif¬
va antagit, likasom det om antagandet af
mått, mål och vigt, såsom grund för tul¬
len å andra varor, blef vid sistlidne Riks¬
dag förkastadt och nu vid denna godkändt.
Friherre Åkerhjelm: Jag tror, att or¬
det stycketal bör tilläggas i io:de Grunden,
emedan åtskillige varor finnas, som ej med
mått, mål och vigt kunna mätas, och hvil¬
ka således endast genom detta ord kunna
uttryckas. Uti Herr Lefrens yttrande här¬
om instämmer jag derföre.
Herr Lefrén: En värd Ledamot har
påstått, att iakttagandet af min anmärkning
ej skulle vara angeläget derföre, att hvad
jag åsyftar, är bestämdt genom mått, inål
eller vigt. Således skulle till exempel mu¬
sikaliska instrumenter mätas med kanna,
38o
Den 3o October f. m.
pundsvigt, eller aln. Man skulle då säga
en aln fortepiano, ett pund clarinetter, en
kanna violiner. Jag skall likväl icke envi¬
sas med min anmärkning, ifall man ej an¬
ser sig vederlagd af detta exempel.
Herr Cederschjöld: Det är blott i af¬
seende på redactionen af den idé, hviken
ilen siste Talaren framställt, sorn jag skulle
hemställa, om man ej kunde säga talj mått,
mål eller vigt.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bi¬
fall å io:de BevillningsGrunden, med den
förändring, att näst efter orden: mättjmål
och vigt, borde tilläggas: eller stycketal.
Ropades Ja.
Om Tullbestämmelsen.
Angående föreslagen förminskning i tull.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln gillade Utskottets Utlå¬
tande i denna del.
Ropades Ja.
Angående den föreslagna Skyddstullens
belopp af 33- procent.
Friherre Åkerhjelm: Den af Utskottet
föreslagna skyddstull är egentligen ett ut¬
byte emot förbuden. Man återgår således
Den 3o October f. m.
till hvad jag i förra Plenum nämnde, alt
det system Utskottet nu framställt, ej är
annat än en fortsättning af det, som sedan
1824 varit antagit, eller ett framgående till
det liberala systemet. Men detta vill til¬
lika säga, att Utskottet önskar bereda sam¬
ma skydd, som förbudet förut lemnat åt
näringarne. Jag tror, att på stämpelbara
varor, är detta skydd, med 33-f- procent,
i allmänhet tillräckligt; likväl ber jag, att
dervid få fästa det förbehåll, att jag, vid
de särskilta artiklar, der jag anser denna
skyddstull böra vara högre, får derom göra
anmälan. I afseende på stämpelbara varor,
eller de, hvilkas olofliga införande är för
våra fabriker skadligt, så kunna de, äfven¬
som de å dem åsatte stämplars ägthet, lika¬
väl controlleras, som om de voro förbudne.
Med förändrade författningar i afseende på
beslagsförrättningar och deras påföljd, och
sådane kunna vi förvänta, då sannolikt bå¬
de Rikets Ständer och landets Styrelse för¬
ena sig om denna åsigt, anser jag således
skyddstulls-systemet skola i allmänhet och
de facto medföra samma säkerhet som för¬
buden göra de jure, emedan desse, oaktadt
en ingalunda förminskad uppmärksamhet,
ändock öfverträdas, fastän måhända mindre
än förr. Jag anhåller derföre om proposi¬
tion till bifall å denna punkt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LanätMar skalk en erinrade, alt då Utskottet,
38a Den 3o O et ober f. m.
under åberopande af dess först meddeldte
Betänkande, i dess senare Utlåtande till¬
styrkt antagande af en generel skyddstull
lill ett belopp af33f procent, kunde, de¬
rest Ridderskapet och Adeln nu fattade ett
bestämdt beslut derom, binder möjligen
uppkomma, att, i händelse Ridderskapet och
Adeln, vid pröfning af de särskildta artik¬
larna i Tulltaxan, skulle så anse lämpligt,
för en eller annan artikel höja tullen.
Herr Tham: Jag erkänner riktigheten af
den framställning Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjort, och får der före föreslå, att
Ridderskapet och Adeln må antaga hvad
Utskottet tillstyrkt, under förbehåll, att vid
hvarje artikel, der Ridderskapet och Adeln
finnér det nyttigt, derom särskildt besluta.
Herr Munch af Rosenschöld: I händelse
bifall till denna punkt skulle innefatta, att
man ej ägde rätt få tullen nedsatt på sär¬
skilta artiklar under 33\ procent, lår jag
bestrida framställningen; ty efter mintan¬
ka är här ej blott fråga om, huru stort
skydd genom vissa procent våra näringar
inom landet behöfva, utan äfven nödvän¬
digt, att taga i öfvervägande varornes vo-
lum. Då man tager denna i beräkning,
uppstår ofta det förhållande, att man är
nödsakad sätta mycket Jåg lull på en vara,
emedan, om man sätter den högre, den lu-
rendräjas in, när det förmedelst dess ringa
Den 3o October f. m.
383
volum lätt kan ske. Mycket ctyrbara va¬
ror finnas, som man lätt till betydligt vär¬
de kan införa i fickan. Om sådana be¬
läggas med högre än 5 å io procents tull,
förorsakar det, att ingen tull erlägges. Så¬
ledes är det förmånligare, alt bestämma den
låg för sådane varor. Jag bestrider derföre
belt och hållit, att skyddstullens belopp ej
skall k unna betydligen nedsättas under 33 y
procent vid granskningen af de föreslagna
särskilta tullbestämmelserne.
Herr af Billbergh: Af discussionen i
detta ämne befarar jag något missförstånd
om Utskottets mening i uttrycket. Här haf¬
va förut vid i8a3 års Riksdag varit be¬
stämde 5o å ioo procent såsom skyddstull.
Tullstyrelsen har nu föreslagit 5o procent;
Utskottet åter 33f- procent, men ej såsom
ovilkorlig. Det står i slutet af punkten:
”Utskottet k an således icke frångå sin me-
”ning, att den föreslagna skyddstullen till
”en tredjedel af värdet öfver hufvud är
”den mest passande;” det vill säga i allmän¬
het. Således förekommer här samma för¬
hållande, som i p:de Grunden, alt detta
förslag ej hindrar Ridderskapet och Adeln
att kunna både höja och minska tullen; men
en utgångspunkt måste man hafva, för att
säga hvad som är högre eller lägre, och
denna utgångspunkt är 33-f procent. Jag
finner derföre, att med detta uttryck öfver
hufvud eller i allmänhet bar Ridderskapet
384
Den 3o October f. m.
och Adeln full frihet att öka eller minska
tullen. Jag tillstyrker alltså bifall å fram¬
ställningen.
Herr Cederschjöld: Jag får för min del
hemställa, om denna punkt alls behöfver
afgöras, och om den icke blott kan läggas
till handlingarne. Den innehåller endast
en redogörelse af Utskottet, hvarom något
beslut icke behöfver fattas. När man kom¬
mer ihåg, att i första BevillningsGrunden
är beslutadt, att alla varor få in- och ut¬
föras emot tull, med rättighet blott för Ko¬
nungen att förbjuda, så skulle jern också
få föras in och ut; och jag hemställer då,
om 33f procent är tillräcklig tull för ex¬
porten af tackjern. Jag ser, att det är för¬
bud it i Utskottets förslag, men, om man
vill vara principen trogen, bör, istället för
förbudet, hög lull derå läggas. Jag hem¬
ställer derföre, att denna punkt må läggas
till handlingarne.
Friherre Åkerhjelm: Jag instämmer i
hvad den siste Talaren yttrat. Om Ridder-
skapet och Adeln nu beslutar, att skydds¬
tull skall existera, med vilkor att pröfva,
när den skall användas, äfvensom dess be¬
lopp, tror jag, att Ridderskapat och Adeln
sedermera kan, vid genomgåendet af artik-
larne, der Utskottet föreslagit skyddstull
tillika med dess belopp, pröfva, om Stån¬
det
I
D c ti 3o O c t o b e r f. ra.
385
det vill hafva denna tull stadgad, och idet
fallet, äfven dess belopp. Då 33^ procents
lullafgift utgör skyddstullens belopp, och
således bestämmer dess natur, synes den
mening Herr Munck af Rosenschöld yttrat,
fullkomligen iakttagen, enär här blott är
fråga om skyddstull; och då för öfrigt hela
denna punkt endast innehåller ettraisonne-
ment af Utskottet emot och öfver anmärk-
ningarne, för att rättvisa sig, kan den ger¬
na läggas till handlingarne, enär något be¬
slut derom ej är af nöden.
Herr Tham: Äfven jag förenar mig i
den framställning, att denna punkt kan an¬
ses såsom blott svar på gjorde anmärknin¬
gar, och derföre gerna läggas lill hand¬
lingarne. Det beror på Ridderskapet och
Adeln, att sedermera tillämpa den, öfver¬
stiga eller understiga den. Att Utskottet
icke ovilkorlig! fästat sig vid denna hufvud»
grund, får jag upplysa just af det exempel,
som Herr Cederschjöld anfört. På tackjern
är föreslagen en tull af 5o procent.
Herr Lefrén: Jag tror för min del,
att den här gjorde framställning är ämnad
att läggas till handlingarne. Jag hade ön¬
skat, att den aldrig kommit i några hand¬
lingar, af följande skäl. Der slår: ”att hög
”tull skulle, efter Utskottets tanka, i så
”måtto medföra samma skadliga verkan, som
47 H. 25
386
Den 3o October f m.
”förbud, alt den tvingade lill en oloflig
”import.” Jag bade önskat, att i ett Rikets
Ständers eller Utskotts yttrande aldrig kun¬
nat inflyta, att en författning tvingade till
brott. Det är något strängt för Lagstift¬
ningen att medgifva. För det andra får
jag tacka Utskottet för ett medgifvande,
hvarmed det nu ändteligen fått lof att fram¬
komma. Det står: ”den lägre tullen af io,
”i5 å 20 procent, tror Utskottet ingalunda
”vara lämplig, enär den, å ena sidan, de-
”sto mindre företrädesvis skulle förekomma
”tullförsnillning, som ingen tull (och än
”mindre den omnämnda) är så ringa, att
”den lågt vinningslystne icke söker und-
”vika den, och, å den andra, en sådan tull
3’ingalunda innebär det skydd, som våra
”näringar behöfva.’’ BeviliningsUtskottet
har vid förra och denna Riksdagen stödt
sig på den grundsatis: att näringarne skulle
kunna vinna tillräckligt skydd genom tull,
i stället för förbud. När man nu kommer
till verkställigheten, blir resultatet annat,
och visar, att BeviliningsUtskottet inom sig
har öfvertygelse, att den icke gifver skydd.
Herr Tham: Det är endast i anledning
af de tänkesätt, och de syftningar, hvilka
Utskottet tilläggas af Herr Lefre,n, som jag
skall yttra några ord. Jag tror, att tvinga
är det riktiga ordet. Jag anser, att lag¬
stiftningen ofta tvingar till brott, tydå man
vill förbjuda det, hvartill menniskan har
Den 3o Oetober f. m.
387
full rätt, tvingar man till brott. Hvad Ut¬
skottets tänkesätt angår, äro de sig alltid
lika. Utskottet har blott sagt, att svek al¬
drig kan förekommas, men att tullförsnill¬
ning lättare kan hindras, än lurendräjeri.
Sjelfva den mäglige Napoleon kunde ej hin¬
dia det senare.
Friherre Åkerhjelm: Jag ber om ur¬
säkt, att jag uppehåller Ridderskapet och
Adeln med några ord, hvartill jag hämtar
anledning af de siste Talarnes yttranden.
I ett land som Sverige, der hela ve¬
stra gränsen utgöres af en Stat, hvarest in¬
ga införselförbud finnas, utan på bränvin,
spelkort och brändt caffe, och hvarifrån
man landvågen utan svårighet och tidsut¬
drägt, kan hitföra varor, hemställer jag hu¬
ru det är möjligt, att alldeles hindra varu-
försnillning och lurendräjeris utöfvande från
denna gräns? Men då man betraktar Nor-
riges ännu icke vidsträckta handel, och en
lång landväga transport från dess kuster
till Sverige och vidare inuti detta land, är
åtminstone icke sannolikt, att stora qvanli-
teter sådane varor derifrån till oss inkom¬
ma. Om man emellertid äfven hade ar¬
meer till bevakning att disponera, så skul¬
le först hvarje individ deraf vara fullkom¬
ligen pålitlig, derest ändamålet skulle vin¬
nas; och sedan, hvar finna medel lill en
sådan bevaknings tillbörliga aflönande? Be-
47 H. a5*
388 Den 3o O c to b er f. ui.
träffande åter de södra provincerne, så äro
depoterne för lurendrejeriet på Sverige i de
Danska Stalerne, såsom Jutland, Seland och
Bornholm, hvarifrån blott erfordras några
timmar för att öfverkomma till Sverige, och
stundom endast mörker och lycka, för att
vinna ändamålet. I afseende på östra ku-
sterne, är det Tyska seglationen, som egent¬
ligen medför varor till Stockholm, ofta på ett
sätt, soni utgjort TullStyrelsens förundran,
när det genom mer än vanlig uppmärksamhet
blifvit upptäckt. Går man längre uppåt kusten,
så har man Finland midt emot, som Iättli-
gen äfven communicerar sig med Svenska
kusten. Att således hindra all tullförsnill¬
ning i Sverige mera än annorstädes, är omöj¬
ligt. Att uppsätta en talrikare corps af Tull-
betjenter, för att vinna detta ändamål, vo¬
re i allmänhet en kostnad, som ej skulle
återgäldas med vinsten. Man har derföre
uppställt systemet för tullbevakningen vid
kusterne och i landet, med afseende på den
motsvarande nytta, som kunde uppkomma
genom en talrikare bevakning. Man har uti
det förnyade bevaknings-systemet sökt rätta
de bevakandes ställning och verksamhet,
efter handelsrörelsens och skeppsfartens be¬
tydlighet på hvarje local; och de statio-
naira tullbevakningarne inuti landet hafva
till följd häraf blifvit indragne, såsom mera
vexerande än gagnande bevokningsanstalter,
hvaremot kustbevakningen blifvit förstärkt.
Efter tullintradens mer eller mindre betyd¬
Den 3o October f. m.
389
lighet, är således bevakningens mer eller
mindre talrikhet i allmänhet lämpad; en
princip, hvilken uti elt land sorn Sverige,
med vidsträckta och aflägsna kuster och
gränsor, hvilka öfverallt äro lämpliga för
varuinförsel, är så mycket nödigare, som
en motsatt skulle utan ändamål öka admi¬
nistrationskostnaden. Om emellertid sam¬
ma uppmärksamhet iakttages hädanefter på
kusterna i afseende på bevakningen mot olof¬
lig varuinförsel, som hittills, och om Tull-
författningarne blifva sådane, att de skydda
och gifva kraft åt dem, sorn beifra deras
öfverträdande, vågar jag tro, att man af
skyddstullen åtminstone skall vinna lika
skydd, som man hittills vunnit af de ofta
nog öfverträdde förbuden.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken föreslog, att Utskottets
hemställan angående den så kallade Skydds¬
tullens belopp af 33f procent malte läggas
lill handlingarne.
Bifölls.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag in¬
stämmer i hvad Friherre Åkerhjelm sist ytt¬
rat, och får tillägga, att om än det stränga
prohibitiva systemet i sin princip vore än
riktigare, än Herr Lefren tror, blir det icke
gagneligl för Sverige, i anseende till våra
localförhållanden, emedan det omöjligen kan
verkställas. Således måste vi, med afseen-
3qo Den 3o Octo ber f. m.
de på våra vidsträckta kuster och vår be¬
lägenhet så nära betydligt trafiquerande län¬
der, Dannemark, Tyskland , Ryssland , Fin¬
land oell Norrige, då vi ej hafva moijener
till en tillräcklig bevakning, antaga ett så¬
dant system som låter sig verkställa; det
vill säga, det fria handelssystemet, endast
med så mycket restrictioner till fordel för
vår inre produetion, som möjligen kunna
liandhafvas; men icke större, ty om man
gör dem strängare, ger det blott anledning
till lurendrejeri och tullförsnillning. För
stränga prohibiliva författningar öka ej in-
komsterne för Staten, öka ej skyddet för
inhemska produetionen, utan blott lagbrot¬
ten, och bidraga att demoralisera Nationen»
ingående den speciella tullbestämmelsen
i Taxan.
Herr Tham: Jag anhåller få föreslå,
att tullen å alla de artiklar, vid hvilka in¬
gen anmärkning göres, må anses såsom bi¬
fallen utan särskild proposition. Det sked¬
de vid Riksdagen iSaS, och skulle bereda
skyndsamhet vid ärendets afgörande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln behagade tillåta, att, på
sätt Herr Tham föreslagit, proposition ej
framställdes å hvarje artikel i Tulltaxan,
utan endast å de artiklar, vid hvilka an¬
märkning gjordes, och att, i afseende på
de öfrige artiklarne, Utskottets förslag lill
lull må anses såsom af Ridderskapet och
Adeli» godkändt.
Bifölls.
Hvarefter endast vid nedannämnde ar¬
tiklar discussion ägde rum.
Ben, oarbetade.
Friherre Åkerhjelm: Till de af Utskot¬
tet här framställde skäl för den föreslague
högre utförseltullen å ben, får jag äfven til¬
lägga, att de utgöra ett födoämne, använd¬
bart för de fattigare classerne, i synnerhet
på sådana ställen, der man har dem för¬
enade, såsom på Hospitaler och Corrections-
inrättiiingar, Af dessa skäl skulle jag anse
detta ämne, såsom i flera fall behöfligt in¬
om Jandet, icke för mycket böra underlät¬
tas i exportväg, utan böra beläggas med en
högre utförseltull. Jag skulle derföre tro,
att 33 i procents tull borde åsättas denna
vara. Nu är värdet upptagit till 8 sk., fast¬
än ben äro mera värde; tullen deremot till
2 sk. 6 r:st. Detta gör en lägre procent
än 33f. Med en tredjedels tull af värdet,
skulle den starkare utförseln kunna före-
kommas, och då vore ändamålet vunnit.
Herr af Ekenstam, Israel: För mig,
som har den fasta öfvertygelse, att Rikets
Ständer, hvarken enskildt, eller i sin sam¬
mansättning, förmå att bedöma fluctuatio-
3g2 {Den 3o October f. m.
nen af den tull, som bör läggas på alla sär¬
skilta varor under kommande 5 år, före¬
faller det synnerligen orimligt, att i sam¬
ma afseende bedöma tullen för sådane va¬
ror, hvilka hemta sitt högre eller lägre vär¬
de från de i görningen varande technolo-
giska upptäckter. Ben är just en sådan vara.
Genom de motsattser, som visa sig i Ut¬
skottets Utlåtande, nemligen i icte Grun¬
den, hvarest står: efter närvarande omstän¬
digheter ; i den 6:te: att tullen bör bibe¬
hållas; och i den irsta: att det är maxi¬
mum,, sorn bestämmes; skulle det synas, att
all tull i denna Taxa är ett maximum, och
alt således dessa varor icke skulle kunna
förändra sin natur under de påföljande 5
åren. BorgareStåndet har fästat mycken
uppmärksamhet vid artikeln om oarbetade
ben, och jag anhåller, alt dess beslut måt¬
te uppläsas.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
BorgareStåndet bar, enligt ProtocollsUtdrag
af den 8 dennes, ansett artikeln oarbetade
ben böra förbjudas till införsel.
Herr af Ekenstam: Jag får fråga, om
icke i berörde ProtocollsUtdrag efteråt fö¬
rekommer något alternatif, i händelse ar¬
tikeln ej skulle förbjudas, nemligen 8 sk.
utförselstull å samma vara. Man har upp¬
gifvit så för mig, men jag är ej säker
derpå.
D e n 3o O c t o b e r f. ra.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Jag är ej i tillfälle, att i ProtocollsUtdraget
kunna upptäcka ett så beskaffadt alternatif.
Herr af Ekenstam: Oarbetade ben be¬
gagnas, såsom man vet, allmänneligen till
gödningsämne vid åkerbruket, och dessutom
till direct beredning af ett ganska födande
näringsämne för menniskor. Bruket af ben¬
svärta för socker-reningen har gjort stör¬
sta förändringen i benpriset oell bentillgån¬
gen. Här i landet börjar man ännu helt
småningom att tillegna sig denna upptäckt,
och likväl yppar sig redan benbi ist för till-
verkarne af bensvärta, sedan man fått vana
alt årligen utföra ur landet stora massor af
oarbetade ben, under det vi sjelfve, med
större tillgång på brännmaterialier, seder¬
mera återköpa landets benproduetion af ut¬
länningen, i form af bensvärta. Jag får
derföre föreslå, alt Ridderskapet och Adeln
måtte instämma i BorgareStåndets beslut,
eller såsom alternatif bestämma utförseltul¬
len å hvarje Lispund till 8 sk.
Herr Cederschjöld: Jag hade verkligen
trott den tid vara förbi, då man genom
tullförfattningar ville gynna den ena närin¬
gen på den andras bekostnad, eller göra
somliga medlemmar-skattskyldige till andra.
Jag kan icke se, hvarföre de, sorn vilja
sanda kreatursben, skola nödgas afstå deni
till underpris åt Sockerfabrikanter. Jag till-
394
Den 3o O el o ber f. m.
slyrkcr derföre så mycket heldre bifall till
Utskottets förslag, som det redan innefat¬
tar 3i procents tull på varan, och den,
som behöfver dessa ben för sitt sockerbruk,
må i min tanka gerna concurrera med ut¬
länningen,.
Herr Tham: Det finnes förmodligen
flere slags ben, som icke kunna användas
till föda, såsom af hästar, vilda djur m. m.
Och jag tror att Utskottet någorlunda gått
en medelväg. Jag vill dock icke bestrida
den förhöjning Friherre Åkerhjelm föresla¬
git; men jag väntade icke, att nu få höra
framställningar om förbud, sedan Ridder-
skapet och Adeln i förra Plenum afslagit
denna princip. Att sätta 8 sk. export-tull
på ben, vore alldeles principvidrigt och en¬
dast, att göra den fatlige skattskyldig till
några få fabrikanter, samt betaga honom
den lilla förtjenst, denna industri i senare
tider kunnat gifva. Då det är möjligt för
utlänningen, att genom våra Köpmän, och
för dessa att genom sina Commissionärer
långt in i landet hopsamla denna vara, då
nära 33 f procent export-tull derå måste
erläggas, och bensvärta!! drager en införsel¬
tull af 25 procent, så frågar jag, om icke
Rensvärte-fabrikören erhållit allt det billi¬
ga skydd han kan begära.
Herr Munck af Rosenschöld: Om också
Ridderskapet och Adeln icke redan beslutat,
Den 3o Octo ben1 f, m.
395
alt ingen exportvara hädanefter borde för¬
bjudas till utförsel, skulle jag likväl nu mot¬
sätta mig ett sådant förbud, emedan roan
icke bör helt och hållit öfverlemna de fat¬
tiges intresse åt våra Fabrikanters godtycke.
Likväl skulle jag tro, alt en högre tull, än
den Utskottet föreslagit, bör äga rum. Den¬
na vara förstå vi nemligen icke ännu att
begagna; men snart bör värdet deraf, så
väl till gödningsämne, som andra ändamål,
blifva kändt. När vi nu skola stadga ett maxi*
mura för de påföljande 5 eller kanske 6 åren,
böra vi ock göra afseende på, hurudan! för-*
hållandet kan vara 3 å 4 år härefter, då vi
torde hafva funnit denna artikel vara nyt¬
tig, icke blott för tillverkning af bensvärta,
utan ock för jordbruket; och man måste
medge, att den fattiges intresse äfven be¬
ror derpå, att productionen ökas och nä-
ringsidkarnes välstånd befrämjas, samt så¬
ledes äfven dess förmåga, att sysslosätta el¬
ler understödja de fattige. Men ifrågava¬
rande tull bör dock ej sättas för hög, ty
då antingen lurendrejas varan ut, eller ock
missbjudas de fattige, som samla benen.
Grefve von Rosenx Axel: Instämman¬
de med Herr Cederschjöld, får jag upplys¬
ningsvis nämna, att BorgareStåndets Repre¬
sentanter i allmänhet uti denna fråga tyc¬
kas äga ett olika omdöme emot exporteu-
rerne. Jag äger i detta ämne någon erfa¬
renhet ifrån ett betydande Handelshus, sorn
396
De ii 3o öetober f. m.
exporterar ben, och detta sker icke för Soc¬
kerbrukens räkning, eller för att tillverka
bensvärta, utan till jordens gödning. Jag
gör mig det begrepp om saken, att icke en
hundradedel af de ben, som utföras, behöf-
vas lill alla Sockerbruk i Sverige, och så
länge vi icke sjelfve nyttja dem till göd¬
ning, skulle förhöjningen endast beskatta
den arbetande klassen. Jag anhåller såle¬
des om bifall lill Utskottets förslag, och
får erinra, att till de fattiges kokinrättning
gar icke samlas ben från andra ställen, än
der man bestämdt vet, af hvad slags be¬
skaffenhet benen äro.
Friherre Åkerhjelm: Om vi skulle con-
sultera BorgareStåndels beslut, rörandeTull-
taxan, skulle vi träffa på många förbuds-
artiklar. Jag håller mig inom den redan
fixerade principen, att inga förbud böra fö¬
reslås, utan att det må vara Kongl. Maj:ts
höga lätt, att när landets ekonomiska be¬
stånd det fordrar, härutinnan vidtaga nö¬
diga försigtighetsmått. I anledning af det
nu framställda skäl om nödvändigheten af
varsamhet vid exporten af ben, får jag näm¬
na, att jag icke kan anse ben annorlunda
än såsom ett råämne, hvars utförsel icke
lärer blifva särdeles hindrad af de 2 run¬
styckens förhöjning jag föreslagit i Taxan.
Herr Lefrén: Jag anhåller, att til! Herr
Tham få framställa en liten principfråga.
Den 3o October f. m.
-*97
Han har sagt, att det vore princip vidrigt
att försvåra exporten på ben, emedan de
fattigare folkklasserna derigenom skulle lem¬
näs till pris åt andra folkklassers intresse.
Detta är fullkomligt öfverensstämmande med
det system Herr Tham i allmänhet yrkat;
men jag får påminna, att hart afvek deri¬
från i fråga om tackjernsutförsel, för alt
icke gynna exportörer af rudimaterien, och
förstöra jernförädlingen i landet. Jag skul¬
le tro, att Herr Tham antingen den gån¬
gen talat emot sin grundsatts, eller ock¬
så nu afviker derifrån. Att göra skillnad
emellan en liten och en stor näring, då en
grundsatts är i fråga, kan jag icke gilla.
Man måste, när grundsattsen är antagen,
lämpa den på alla förekommande händel¬
ser. Någre Talare hafva framställt den ar¬
betande klassens ömmande omständigheter.
Denna philantropi är oväntad från dem,
som icke finna sig hindrade, att öppna vä¬
gen för en störtflod öfver landet af främ¬
mande varor, hvarigenom iooo:detals fat¬
tige inhemske arbetare slutligen gå miste
om dagligt bröd. Jag tror icke, att den
fattige skulle lida genom en förhöjning af
utförseltullen å ben, och anser en sådan
destomera böra äga rum, då intet förbud
kan begäras, utan att bryta emot de redan
af Ståndet antagne grundsattser.
Herr af Ekenstam: Jag erkänner äf¬
ven, att förbud icke kan äga rum, utan att
Den 3o October f. m.
fela emot det redan fattade beslutet, och
får derföre allenast föreslå ett alternatif af
8 sk. utförseltull. Herr Hjerta har i ett fö¬
regående Plenum visat orimligheten deraf,
att stadga en princip, som vid hvarje arti¬
kel kan eluderas, derigenom att man för
hvarje gång skulle komma i strid om det
maximum, utöfver hvilket Konungen icke
skulle äga höja tullen. Om 33f procent
skulle bestämmas såsom detta maximum, är
det klart, att man först måste bestämma
hvad som utgör hufvudgrunden för Värdet.
Då nu i senare tider benen synas hafva ta¬
git stor faveur, och ett annat ännu högre
pris derpå sannolikt snart nog uppkommer,
så skulle man i alla fall, med 33 f procents
skyddstull, och 8 sk. värde, ändå ej kunna
komma till högre tullafgift än 2 sk, 8 rist.»
oaktadt pundet af oarbetade ben skulle gäl¬
la i handel iG sk., och derutöfver. Jag
måste anhålla om tillökning i tullen just
derföre, att, såsom Herr af Billbergh visat»
varors värden icke nu, såsom i förra Riks¬
dagens Tulltaxa, kunna höja sig med gång¬
bara priset, och sålunda af sig sjelf reglera
tullen, utan deremot nu äro fixa, och tul¬
len af det gångbara priset oberoende. Herr
af Billbergh är ett af hjulen i det system»
som annars utgör polaritet till mitt tänke¬
sätt i afseende på handelsfrihet; men han
voterade dock i förra Plenum lika med mig,
emedan han ansåg det så kallade liberala
systemet slå på en alltför svag grund, om
Den 3o October f. m.
399
ic1<e Rikets Ständer tilläto Kongl. Maj:t, ,'itt
vid behof erforderligen förhöja tullen. Jag
anhåller derföre oinRidderskapetsoch Adelns
uppmärksamhet på detta förhållande, och
skall icke vid hvarje punkt besvära Ridder-
skapet och Adeln med en särskild strid,
för alt eludera det fattade beslutet, ehuru
sådant ganska väl låt sig göra; men vill huf¬
vudsakligen anmärka, att Konungen mån¬
gen gång skulle kunna vida mera gagna ge¬
nom en tull förhöjning, än genom ett för¬
bud. Uti ifrågavarande fall måste jag vid¬
blifva mitt förra yrkande, emedan jag an¬
ser denna till utseendet obetydliga omstän¬
dighet vara af mycken vigt.
Herr Cederschjöld: Den siste värde Ta¬
laren har förespått, att priset på ben skall
uppstiga till 16 sk. Men jag får hemställa,
om icke i6f procent i alla fall är en ganska
ansenlig utförseltull, och om icke de, som
begagna varan, väl må betala hvad den kan
vara värd. En annan Ledamot har anmärkt,
alt man icke vid frågan om tackjern följt
samma grundsalts. Men det är en väsendt¬
lig skillnad emellan en näring, som en gång
är grundad på prohibitiva inrättningar, och
en helt ny näring, som håller på att stiga
upp. Den bör icke grundas på en lika orik¬
tig princip, oaktadt man beklagligen nöd¬
gas vidhålla en sådan för den andra. Hvad
iför öfrigt det lilla tillägget i tullen beträf¬
far, som Friherre Åkerhjelm gjort, så är
4oo
Den 3o Oc.tober f. m.
just dess obetydlighet ett af skälen, hvar¬
före jag bestridt det, emedan jag tror, att
det skulle kasta en ridikyl på Rikets Stän¬
der, att besvära Förstärkta StatsUtskottet
nied en votering örn 2 r:st.
Herr Tham'. Första gången frågan om
proliibitifsystemet förevar, förklarade jag,
att jag icke kari mäta mig med Herr Lef¬
ren i principer och theorier. Jag erkänner
inga andra än de mathematiska och aritli-
metiska. Alla andra grundsattser mäste gif¬
va vika för erfarenhetens läror, och jag skall
derföre aldrig antaga någon annan princip,
än den jag anser vara allmänt nyttig. I det
ämne, som nu är i fråga, står en stor all¬
mänhet på ena sidan, och några få perso¬
ner å den andra; och jag vet icke, om man
bör uppoffra den stora allmänheten för nå¬
gra få Fabrikörer. Den Fabrikör, hvilken
betalar lika mycket för varan, som Köp¬
mannen, har likväl derjemte en besparing
på utförseltullen och alla • omkostnaderna.
Vill han då icke tillverka bensvärta, tili
samma pris, som utlänningen på dessa go¬
da vilkor, hvilka utgöra tillsamman 5o å 60
procent, måste antingen inrättningen vara
onaturlig, eller ock han begära en onatur¬
lig vinst.
Grefve von Rosen: I mitt tycke är den¬
na discussion benigare än alla öfriga. Till
föda
Den 3o Oe t o ber f. m.
föda samlas beri, icke annorstädes, än der
man vet, af hvad egenskap de äro. Hvad
de gamla benen beträffar, måtte tendensen
med deni vara att antingen användas till
gödning på utländsk ort, eller ock till Soc¬
kerbruk. Jag får ännu en gång upprepa,
att till det sistnämnda beloppet åtgår gan¬
ska obetydligt, i synnerhet som bensvärtan
kan uppglödgas, och på det sättet många
gånger brukas. Jag kan icke finna annan
tendens till högre tull, än att öka Rikets
inkomster, och det bör väl icke ske på ex-
portartiklarnes bekostnad, minst de, sorn
nära den fattige.
Herr af Billbergh: Då här blifvit väckt
fråga, dels om exportförbud på kreatursben,
dels om en så hög tull, att den skulle mot¬
svara förbud, ber jag få fästa uppmärksam¬
heten på vigten af detta ämne. År 1827
exporterades öfver 98,000 Lisp. ben, hvil¬
ket uppgick i värde till en summa af 16,476
R:dr. Det ringa priset på denna vara, som
ännu existerar härstädes, visar, att vi ännu
icke lärt använda artikeln inom landet. Att
nu stadga ett exportförbud, vore icke blott
att hindra en betydlig inkomst på handels¬
vågen, utan ock, att försätta varan i sådant
vanvärde, att ingen menniska derefter vår¬
dade sig om att draga nytta af kreatursben.
Jag medger Herr af Ekenstams satts, att örn
Kongl. Maj:t fått rätt, att i mån af förän-
47 H. 26
4<)2
Den 3o October f. m.
drade conjuncturer kunna förhöja tullafgif-
ten, hade vi kunnat undvika att för hvarje
särskild vara få en sådan här öfverläggning.
Emellertid tror jag med Herr Cederschjöld,
att om också tullen icke skulle gå till mer
än iGf procent, detta bör innefatta ett till¬
räckligt skydd åt näringsidkaren inom landet.
Herr Manck af Rosenschöld'. Jag tror
också, att man icke bör för de fattiges först
i ögonen fallande intresse uppoffra den in-
ländske näringsidkarens, hvarigenom man.
indirect ökar de fattiges antal, och äfven
minskar välståndet hos dem, som skola skaffa
de fattige sysselsättning och underhåll. Om
t. ex. en mindre förmögen person, genom
det lägre priset, antingen blir i stånd, att
inrätta en fabrik af bensvärta, eller tillvä¬
gabringa en betydligare production af jor¬
den, medelst benens kloka användande till
gödning, och sedermera genom ett af den
myckna utförseln uppstegradt pris derpå,
icke kan underhålla sin fabrik, eller icke
erhålla nog lönande afkastning af sin jord
förmedelst brist på tillräcklig gödning, så
kan han med hustru och barn komma att¬
lida derpå mera, än de fattige på export¬
tullens förhöjning. Men af denna tulls ring¬
het vinner utlänningen i allt afseende. Den
bör derföre vara högre åtminstone ända tills
vi hunnit lära, att sjelfve behörigen använ¬
da denna rudimaterie. En värd Ledamot
har yrkat 8 sk:s exporttull; men jag får
Den 3o O c t o b e r f. ra.
4o3
hemställa, om icke den värde Ledamoten
läcktes gifva med sig hälften, och Ridder-
skapet och Adeln bifalla en tull af \ sk.
Herr Lefrén: Jag har ofta den olyc¬
kan, att Herr Tham, till svar på mina fram¬
ställningar, afspisar mig med tillvitelsen om
theorier; men jag vill icke uppehålla mig
vid dessa undanflygter, särdeles sedan Herr
Tham förklarat, att han icke erkänner an¬
dra grundsattser, än de mathematiska och
arithmetiska.
Friherre Åkerhjelm: I anledning af Herr
Cederschjölds utlåtande, att det vore en ri¬
dikyl öfverlemna en votering om 2 r:st. till
Förstärkta StatsUtskottet, får jag nämna, att
då man gifvit sig in i Tulltaxan, kan man
träffa på flere sådana ridikyler, i fall man
kommer in på så låga värden, att de må¬
ste bestämmas genom runstycken. I afse¬
ende på Herr af Ekenstams anmärkning får
jag, för att tillfredsställa hans afsigt, äran
nämna, att den nu föreslagna tullen redan
utgör 27 r:st. mer, än deri närvarande, som
är blott 5 r:st. på Lispundet. Jag tror så¬
ledes, att man kail vara fullkomligt tryggad
för ali skadlig verkan af varans exporteran¬
de. När dessutom Konungen kan förbjuda
denna utförsel, om han finnér den skadlig,
hemställer jag, om den värde Talaren icke
skulle behaga afstå från sitt yrkande, och
47 H. 26*
4o4 Den 3o October f. m.
anhåller vördsamt om proposition å 2 run¬
styckens tillägg lill Utskottets förslag, så alt
tullen kommer att blifva jemt 33f procent.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Mar skalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr af Ekenstam: I anledning af åt¬
skilige Talares hemställan, vill jag icke vara
envis, utan nedstämma min pretention till
4 sk. Jag har haft tillfälle under några år
följa denna omständighet troligen mera än
de flesta af Ridderskapets och Adelns Her¬
rar Ledamöter, och är af den öfvertygelse,
alt benpriserne uppstigit sedan sista Riks¬
dag öfver 200 procent, och att de för när¬
varande äro i långt större stigande än nå¬
gonsin. Då flere ansett för eu ridikyl, att
fästa så mycket afseende på denna sak, tar
jag mig friheten nämna, att sjelfva Landt-
bruksAkademien funnit den så anmärknings¬
värd, att Akademien för några år sedan ut¬
verkade utförselförbud på ben. Icke långt
derefter lick dock en enskild person Kongl.
Maj:ts licence till betydlig export deraf, på
samma Akademies tillstyrkan. Detta är en
del af benens senaste historia, hvilken så¬
lunda synes redan förut framställa en nå¬
got vacklande grundsatts i denna fråga. Möj¬
ligen kan jag af skenbara facta uppställa en
oriktig slutsålts, men hoppas då rättelse,
D e n 3o O c t o b e r f. m.
4o5
eller i annat fall biträde af Directeuren för
Kongl. LandlbruksAkademien, som jag med
synnerlig tillfredsställelse nu finnér närva¬
rande. Emellertid måste jag vidhålla yr¬
kandet om åtminstone 4 sk.‘s utförsellull å
oarbetade ben.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
bidolf Göran: Det är i anledning af hvad
den siste Talaren behagat anföra, sorn jag
ber få nämna, att LandtbruksAkademien
funnit ben såsom gödningsämne vara af stor
nytta, och äfven gjort försök dermed på
sitt experimentalfält. Akademien föreslog
ock en gång förbud emot utförsel deraf;
men då man icke fann detta verka, att be¬
nen mer användes bär i landet, utan att
de lågo obegagnade, tillstyrkte Akademien,
att de heldre måtto få utföras. Landshöf¬
dingen i Halmstad inkom med en upplys¬
ning, att en stor mängd ben der i Länet
funnos, hvilka lågo onyttjade, men en Köp¬
man önskade få utföra, och detta gaf an¬
ledning till den omtalade licencen. Då en
så betydligt ökad lull nu blifvit föreslagen,
synes i alla fall all försigtighet iakttagen,
för att vänja allmogen begagna de öfverflö-
diga benen så, att de blifva nyttiga till göd¬
ningsämnen.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vill
blott ytterligare anmärka, att detta är en
vara, som troligen inom ett pär år stiger
4o6 Den 3o October f. m.
öfver 200 procent i värde. Om således den
föreslagna exporttullen nu utgör en tredje¬
del af värdet, kan den om 2 år kanske blott
utgöra en tiondedel.
Friherr q Åkerhjelm: Den tillökning jag
föreslagit utgör 27 r:st. mer än den nuva¬
rande tullen, och då Konungen dessutom
äger rätt att förbjuda utförseln, hemställer
jag till den värde Talaren, som yrkat den
höga tullen, örn icke all varsamhet blifvit
iakttagen.
Herr Tham: Ett säkert medel att fö¬
rekomma en varas stigande, är att belägga
den med så hög utförseltull, att den icke
kan exporteras. Olyckligtvis är denna vara
af beskaffenhet att icke olofligen kunna ut¬
föras. Om så vore, skulle tullen vara mig
likgiltig; ty då blefve varan ändock expor¬
terad. Men nu kan jag icke förena mig med
Herr af Ekenstam, utan får i stället tillstyr¬
ka bifall å Friherre Åkerhjelms förslag.
Herr Cederschjöld: Jag får blott hem¬
ställa, om en näring, som uppkommit med
en skyddstull af 5 r:st., icke äfven bör äga
bestånd med en tull af 3o rrst., eller 600
procents tillökning.
Herr af Ekenstam: Efter min tanka är
det icke fråga om, att oarbetade ben verk¬
ligen skola få en så hög tuli, utan blott alt
den skall utgöra ett maximum, som Kouun-
Den 3o Octo ber f. in. 4°7
gen äger att nedsätta ända till i r:st., om
han så behagar. Då jag har den öfverty¬
gelse, alt benen snart nog stola uppgå lill
ett värde af 16 sk., kan jag icke fatta an¬
nat än, att den föreslagna tullen icke utgör
mer än närmast 25 procent.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bi¬
fall å Utskottets förslag.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde
om Ridderskapet och Adeln biföll, att Ex¬
port-tullen å oarbetade ben må bestämmas
till 2 sk. 8 r:st. Banco för hvarje Lispund.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Ex¬
cellence tyckt sig finna, Ja öfverröstal Nej,
Ridderskapet och Adeln bifallit den senast
framställde propositionen.
Herr af Ekenstam: Häraf finnér Rid¬
derskapet och Adeln orimligheten, alt Kongl.
Maj:t icke äger rätt att höja tullen på ben.
Jag anser ämnet vara af den vigt, att det
väl kunde förtjena en votering; men då jag
likväl gifver efter för pluralitetens önskan,
gör jag det icke för ilen enskildta ovilja,
som jag i annat fall kunde åsamka mig, utan
blott för det Konungen äger att förbjuda
utförseln, och derföre att jag hoppas detta
4°8
J3en 3o O c to ber f. ra.
correctif skal! vidtagas, när icke något an¬
nat får göra sig gällande.
Bränvin.
Friherre Åkerhielm: Utskottet föreslår
16 sk. tull på allt bränvin, som ej öfver-
går 12 grader. Detta anser jag ej vara till¬
räckligt skyddande för en vara af denna
beskaffenhet. Det åsätta priset är visst ett
medeltal, men man skulle kunna förskrifva
bränvin, som vore 12-gradigt, och sedan
genom ökandet af volumen, sälja det med
enskildt fördel, till skada för våra inhemska
bränvins-fabtikationer. Jag anhåller der¬
före, att värdet å bran vinet må höjas till
1 R:dr, och tullen till 5o procent eller
24 sk.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag instämmer
med Friherre Åkerhjelm deruti, alt tullen
på sädes- och potates-bränvin bör höjas till
24 sk., men man bör äfven höja tullen på
alla andra slag af bränvin, som äro tillver¬
kade af ris, socker och frugter, såsom Cog¬
nac, Arrac och Rumm, till 36 sk. å 1 R:dr.
Detta är det enda sättet, att genom con-
sumtions-afgifter kunna träffa välståndet och
njutningen. Jag förenar mig således deri,
att värdet på sädes- och potatisbränvin må
förhöjas till 1 R:dr kannan, och tullen derå
till 24 sk., samt att man dessutom måtte
stadga tullen till 1 R:dr för öfriga slag af
bränvin såsom Arrac, Cognac och Rumm.
Den 3o Octo ber f. rn.
Herr Tham: Hvad tallen å bränvin af
säd och potates beträffar, vill jag ej mot¬
sätta mig Friherre Åkerhjelms förslag ; meri
jag skulle helst vilja antaga, hvad Bonde-
Ståndet beslutat, nemligen 34 s^:s tu^- &
allt sädes- och potatesbränvin utan afse-
ende på gradtalet, emedan det är ganska
svårt att bestämma gradtalet, så att icke
några misstag i verkställigheten äga rum.
Hvad tullen å andra slag af bränvin, som
tillverkas af ris, socker och frugter, beträf¬
far, kan jag ej förena mig med Herr Hjer¬
ta derom, att förhöja tullen derå, emedan
dessa varor lika mycket inkomma ändock,
endast med den skillnad, att i sådant fall
Statens inkomster minskas, och tullförsnil-
laren sökas. Man införskrifver nu dessa va¬
ror för 1 R:dr kannan, och det vore då
orimligt, att sätta en så hög tull derå; 34
sk:s tull å annat bränvin torde kunna an¬
ses såsom ett förbud, och att i samma pro¬
portion höja tullen å Arrac, Cognac och
Rumm skulle blott föranleda till förlust för
Staten, hvilken förlust jag icke vill med
min röst understödja. Jag öfverlemnar för
Öfrigt detta till Friherre Åkerhjelms när¬
mare bedömande.
Friherre Åkerhjelm: Då jag nyss hade
ordet, yttrade jag den önskan, att tullen
på sädes- och potatesbränvin måtte höjas
från 16 till 34 sk., eller 5o procent, då
bränvinet icke öfversteg is grader, emedan
Den 3o O c t o b e r f. m.
raan bör söka förekomma bränvins införan¬
de. Såsom en fortsättning deraf, får jag
nu yrka, att allt potates-och sädesbränvin,
som håller öfver 12 grader, må i Tull¬
taxan anses till ett värde af 1 R:dr 16 sk.,
och tullen derå i samma proportion blifva
3a sk. Hvad de öfriga sorterna bränvin
beträffar, hvilka tillverkas af ris, socker
och frugter, såsom Arrac, Rumm, Genevre
och Cognac; så kan jag ej anse deras in¬
förande skadligt, utan skulle snarare tro
dem vara behöfliga importartiklar, å hvil¬
ka likväl 2 R:drs värde och 1 R:drs tull,
såsom Utskottet föreslagit, torde böra läg¬
gas, till förekommande af deras för ymniga
införande, Jag får förnya min anhållan om
proposition å den framställning till förän¬
drande af Utskottets förslag, hvilken jag
nyss hade äran göra.
Herr Hjerta: Hvad angar den skillnad
af 12-gradigt bränvin, och derutöfver, som
Friherre Åkerhjelm föreslagit, medger jag
visserligen, att, genom införande af stark
sprit, författningen lätt skulle kunna elu-
deras; men då jag besinnar svårigheten, att
eontrollera detta, och att man nödgas öf¬
verlemna saken helt och hållit till Tullbe-
tjeningens bedömande, vidhåller jag min
tanka, att olika tull ej bör finnas för olika
gradtal, utan blott en enda tull, hvarföre
jag tillstyrker 1 R:drs värde och 24 sk:s
lull å sädes- och potatesbränvin. Herr
Den 3o O c t o b e r f. m.
Thara och Friherre Åkerhjelm hafva ansett
ett annat förhållande vara för handen med
utländska bränviner, samt att rudimaterien
ej kan införas, då den förädlade varan ej
kan med fördel i Riket tillverkas; men då
jag besinnar, att det endast är en maximi-
tull vi här bestämma, och alt det i alla fall
blir Kongl. Majit, som, på GeneralTullSty-
relsens rapporter, skall bedöma, om faran af
tullförsnillning är för handen, och om tullen
således å dessa varor bör nedsättas, samt jag
ihågkommer, att det just är dessa varor,
som lemna tillfälle till repressalier mot de
Magter, hvilka skulle vilja med hög tull
belägga vårt jern, anser jag mig, med till¬
räckligt afseende å det allmännas nytta, icke
böra frångå yrkandet af 5o procents förhöj¬
ning så väl å värdet, som tullen, på desse
varor utöfver hvad Utskottet föreslagit.
Herr Munck af Rosenschöld: På hvad
de aine sista Talarne yttrat, kan jag ej gö¬
ra något afseende, emedan jag icke hört
dem. Jag vill blott fästa uppmärksamhe¬
ten derpå, att det icke är något system i
våra bränvinsförfattningar, äfvensom på olä¬
genheterna häraf. Rikets Ständer inskränka
rättigheten att bränna bränvin till så små
pannor, att productionskostnaden blir hö¬
gre än i andra länder. Följden deraf blir,
att om bränvin tillätes till införsel, komma
Danska tillverkare med stora pannor att
concurrera med våra, som endast få an¬
4l2
Den 3o October f. m.
vända små pannor; utlänningen har då vid¬
sträcktare rättighet lill concurrence, än våra
egna medborgare. Det är alltså klart, att
Kongl- Maj:t skall förbjuda införsel af brän¬
vin, intilldess vi få producera det på det
minst kostsamma sätt. Häraf följer, att det
öfverklagade lurendrejeriet med utländskt
bränvins införsel, kan hvar och en af våra
hränvinsproducenter, sorn ifrat emot stora
pannor, skylla sig sjelf för. Så länge pro-
ductionskostnaden är så dyr, kan man icke
rimligtvis uthålla någon concurrence med
utlänningen. Jag vill åtminstone i Proto-
collet hafva förvarad min tanka i denna
vigtiga fråga.
Herr Tham: Alla de i Utskottets för¬
slag antagne värden äro blott fidi va, ty
man kan icke säga, att en R:dr utgör det
verkliga värdet å en kanna bränvin, eller
2 å 3 R:dr å en kanna Arrac, som införes
för vida mindre; men Utskottet har anta¬
git dessa högre värden, för att det icke
skulle se så orimligt ut med den annars
uppkommande höga tullen. De värden Fri¬
herre Åkerhjelm uppgifvit, skilja sig ännu
mera från de rätta. Jag har ej emot, att
tullen å bränvinet uppsattes till 24 å 02 sk.,
emedan jag önskar, alt bränvin ej måtte in¬
föras. Att, såsom Herr Hjerta föreslagit,
sätta så hög tull på åtskilliga artiklar, att
Kongl. Maj:t nödgas nedsätta dem, deruti
kan jag ej instämma; det skulle blott ge
Den 3o O c t o b e r f, m.
4*3
anledningar till en mängd ansökningar lins
Regeringen, och alt kasta allt på densam¬
ma, för att sedermera klandra dess åtgär¬
der. Jag kan således ej annat än till jät¬
tersta grad bestrida Herr Hjertås yrkande,
och anser det så mycket olämpligare, som
det endast ger anledning till tullförsnill¬
ning. De af Friherre Åkerhjelm föreslagne
förändringar medger jag deremot gerna.
Friherre Åkerhjelm: Lika med Herr
Hjerta, anser jag bränvin af frugter och ris
vara af de få artiklar, som lämpa sig till
ett repressalie-system. Men då meningen
med en förhöjd tull måtte vara, att för¬
svåra införseln af varan, tror jag ett för¬
bud verka detsamma. Ingen lärer i alla fall
komma i tillfälle att rättligen använda re-
pressalie-sj^stemet, mer än Regeringen. Jag
tror derföre, att värdet och tullen enligt
Utskottets förslag kan qvarstå. Herr Munck
af Rosenschöld har åter tält om den olof-
liga införseln af bränvin i Skåne, hvilken
under flera månader utgjort ett särskilt sam¬
talsämne i hufvudstaden. Jag har gjort mig
det yttersta besvär för att få reda härpå,
och har nu vunnit en på authentika bevis
styrkt öfvertygelse, att ej ett ord deraf var
sanning. Det härflöt detta rygte från eti
i Stockholm bofast bränvins-speculant, som
i ett ögonblick, då bränvinet var i fallan¬
de, fruktade för minskning eiler uteblif-
vande af en påräknad vinst. Yi hafva emel¬
4*4
Den 3o October f. in.
lertid under samma tid, då dessa missbruk
skolat föröfvas, utfört Svenskt bränvin lill
Dannemark, och detta tyckes bevisa omöj¬
ligheten af, alt på samma gång finna räk¬
ning vid införandet af Danskt bränvin till
Sverige. Hvar man vet dessutom, att brän¬
vin är en vara, som är ganska svår att
lurendreja, och jag skulle önska, att in¬
ga andra varor voro lättare att försnilla,
än denna.
Tians Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då ingen Le¬
damot yrkat bifall till Utskottets förslag i
sin helhet, ansåg Hans Excellence sig en¬
dast böra framställa proposition å de sär¬
skildta förslag, som under discussionen blif¬
vit gjorde; och hemställde Hans Excellence
alltså först, om Ridderskapet och Adeln bi¬
föll, att, på sätt Friherre Åkerhjelm före¬
slagit, tullvärdet å bränvin af säd och po¬
tates till och med 12 graders styrka, må
fastställas till 1 R:dr kannan, och införsel¬
tullen derå till 24 sk. för hvarje kanna.
Bifölls.
Hans Excellence hemställde vidare, om
Ridderskapet och Adeln biföll, att tullvär¬
det å bränvin af säd och potates, öfver 12
graders styrka, må bestämmas till 1 R:dr
16 sk. kannan, och införseltullen derå till
32 sk. för hvarje kanna.
Bifölls.
Den 3o October f. m.
415
Slutligen gjorde Hans Excellence pro¬
position på godkännande af Utskottets för¬
slag till införseltull å bränvin och sprit af
ris, socker, frugt, Arrac, Rumm, Cognac
och Genevre; hvilken proposition likale¬
des bifölls.
Herr Hjerta anmälte emot detta sista
beslut sin reservation.
Böcker j, utrikes tryckta på Svenska.
Herr Cederschjöld: Jag hemställer, att
man måtte fästa uppmärksamhet på den om¬
ständighet, att utlänningen svårligen kan
täfla med våra inländska Boktryckare, eme¬
dan man aldrig är säker, att utomlands få
tryckningen correct. Det är således öfver¬
flödigt, att sätta så hög tull på Svenska
böcker. Det är dessutom olämpligt, att ge¬
nom högre tull försvåra afsättningen för så¬
dana utländska författare, hvilkas moders¬
mål är Svenskan. Hvarföre skall ej åt Fin¬
nen, som författar på Svenska, samma tull¬
frihet förunnas, som åt Tysken, Fransman¬
nen och andra utlänningar? Hvarföre skola
Finska författares Svenska skrifter vara be-
lagde med hög tull, under det alla andras
äro tullfria; och då alla andra Finska pro-
dueter njuta 5o procents lindring i tullen?
Dessutom är det osäkert, huruvida de böc¬
ker, som hitskickas, finna afsättning. De
kunna möjligen få tagas tillbaka. Skulle
den erlagda tullen då återfås? Jag hem-
416
Den 3o Octo ber f. m.
släller derföre, att åtminstone undantag måt¬
te göras för de böcker, som äro af utländsk
författare.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Jag anser Herr Ugglas vid Utskottets Ut¬
låtande bifogade reservation så tydligt haf¬
va utvecklat skälen, hvarföre ingen lull på
böcker bör finnas, att för mig nästan en¬
dast återstår, att förena mig deruti. Jag
vill blott upptaga Utskottets skäl, att Bok¬
tryckare, såsom näringsidkare, äga rättig¬
het till lika skydd med andra sådana; och
jag hemställer då, hvarföre Koppartryckare
icke böra hafva samma skydd som Boktryc¬
kare; men när man belägger kopparstick
och stentryck med blott 5 procents tull,
har man belagt böcker med 25 procents
tull. Jag tror, att Boktryckare icke äga rät¬
tighet till större skydd än Koppar- och
Stentryckare. På dessa och de i reserva¬
tionen anförde skäl anhåller jag, att alla
böcker måtte tullfritt få införas, eller åt¬
minstone icke beläggas med högre tull än
kopparstick, d. v. s. 5 procent.
Herr Tham: Man har ifrat för förbud
ej allenast mot alla manufacturvaror, utan
äfven mot matvaror, som äro oundvikligen
nödvändiga. Utskottet deremot har trott
sig böra gå en medelväg, och skydda våra
egna näringar genom hög tull. Då man skyd¬
Den 3o O c lober f. m.
4 '7
dat Landtmannen, Fabrikanten och Handt¬
verkaren mot för mycken täflan, har Ut¬
skottet äfven trott, att Boktryckarne voro
Svenske undersåtare, som icke endast bor¬
de uteslutas från skydd för sin näring. Man
har ej belagt utländska böcker på utländskt
språk med tull. Jag tror* att man icke gjor¬
de väl och rättvist, om man skyddade alla
andra Fabrikanter och Handtverkare, men
icke Boktryckare. Jag kan ej ingå på att
göra ett undantag för Finland. Finland ät*
icke mera en Svensk provins, och vinner
nog ändå på sin handel med Sverige. Den,
som trycker på Svenska i Finland, bör be¬
tala lika dyrt, som om han tryckte i Dan¬
nemark. Jag anser derföre, att tull bör
äga runi; men om den, som nu är föresla¬
gen, är för hög, är det en annan sak, som
genom nedsättning kan hjelpas. Enär Ut¬
skottet föreslagit 33| procent för att skyd¬
da alla andra näringar, har det ansett obil¬
ligt, att här föreslå mindre än 25 procent.
Jag hemställer, om icke tull är nödvändig,
och öfverlemnar åt Ridderskapet och Adeln
alt bestämma densamma.
Friherre Cederström_, Jacob: Här sy¬
nes såsom skyddstullen skulle blifva en hin¬
derlig anstalt för upplj'sningens spridande.
Då man får utifrån införa böcker på främ¬
mande språk utan all tull, hemställer jag,
om det är något skäl, att hindra böcker på
47 H. 27
418 Den 3o October f. m.
Svenska språket att inkomma, hvilka dess¬
utom äro tillgängligare för allmänheten.
Månne det ej vore lika lämpligt, att Bok¬
tryckare yrkade tull å alla utländska böc¬
ker, på det de ensamt måtte få trycka äf¬
ven dem. Jag afstyrker all slags tull å
böcker, emedan den hindrar upplysningens
spridande.
Herr Lefrén: Vid sista Riksdag då frå¬
ga var om tull på konstproducter, stadgades
den grund satts, att ingen tull borde hin¬
dra culturens välgörande verkningar. Jag
kan ej sälta denna fråga under samma cathe-
gori med varuproducter i allmänhet. Sven¬
ska Folket har alltid varit angeläget att ut¬
bilda sig, och löija sin tid. Att gifva ett
exempel af molsaltsen, sådant sorn detta,
afstyrker jag på det högsta. Men om man
ock skulle betrakta denna fråga ur den blott
ekonomiska synpunkten, tror jag Boktryc¬
kare skulle förlora genom ett reciprocitets-
system i denna del, då man vet, att en
tredjedel af de bättre verk, som här ut¬
komma, gå till Finland. Jag afstyrker så¬
ledes all tull. Om en Svensk Boktryckare
skulle nedsätta sig i Christiania, och vil¬
ja skicka lill sitt fädernesland hvad han
tryckt på fädernespråket; månne man skul¬
le vilja förbjuda honom det. Slutligen an¬
ser jag mig böra förklara, att detta för¬
slag var ett oväntadt missgynnande för vårt
språk.
Den 3o October f. m. 4*9
Friherre Åkerhjelm: O ra man betrak¬
tar saken ur enskilt» åsigter, skulle man
kunna äga mångfalldiga skäl alt göra un¬
dantag från tull för inkommande böcker;
betraktar man densamma åter såsom skydds-
anstalt för egna Boktryckerier, så tror jag
denna handtering likaså väl förtjena billig
uppmuntran och skydd som alla andra. Man
bar sagt, att Svenska böcker borde få in¬
föras utan lull. Genom den förminskning
i kostnad, sorn deraf uppkomme, skulle det
lättligen kunna blifva en speculation, att
låta trycka böcker på Svenska utomlands,
i synnerhet sorn både vackrare tryck och
bättre papper vanligast derigenom erhålles,
och måhända äfven bättre pris, helst då
ingen tull erlades. Af denna utflyttning af
konslfliten inom de inhemska bokprässarne,
tror jag den inhemska culturen ej skulle
vinna. Våra egna Tryckerier skulle då möj¬
ligen reduceras till tryckande af Kungörel¬
ser och Avisor, ett slag af litteratur, sorn
troligen minst af alla verkar till utvecklin¬
gen af den större och renare bildningen.
Hvad Finland beträffar, så är tullen på böc¬
ker derifrån redan så nedsatt, att det icke
synes vara skäl, att vidare jemka den. Jag
har hört Grefve Gyldenstolpe anmärka mot
Utskottet, att det uppfört Svenska böcker
till 25 procents tull, då deremot koppar¬
stick endast blifvit uppförde lill 5 procent.
Utan att känna Utskottets skäl härtill, vill
47 H. 37*
4"20
Den 3o O c tober f. ra.
jag dock förmoda, att den högre Lullen på
böcker kommer sig deraf, att Boktrycke¬
rierna sysselsätta en mängd personer och
utgöra en så stor näring, att den påkallar
Statens uppmärksamhet och omvårdnad, då
deretnoL Kopparstickslrydket endast syssel¬
sätter några lä egentliga konstidkare, och
synes således tillhöra den enskildta verk¬
samheten, samt vara mera ett fält för Ar¬
tisten än för handtverkaren. Att borttaga
tullen på ifrågavarande böcker, tror jag så¬
ledes icke vara skäl, men att nedsätta den
lill iGf procent, då Finska lulleu blir 8|,
synes mig lämpligt, helst våra egna Bok¬
tryckerier derigenom kunna erhålla något
skydd. Jag tillstyrker proposition härup¬
på, såsom varande en billig medelväg in¬
om gränserna af för hög och ingen tullafgift.
Ilerr Hjerta: Jag förenar mig med de
Herrar, hvilka ej önska bibehållandet af den
höga tullen för Svenska böcker, desto hel¬
dre som denna tull skulle strida emot det
beslut, som vid i8a3 års Riksdag fattades.
Men jag förenar mig äfven med Friherre
Åkerhjelm deruti, att man ej på en gång
bör för mycket nedsätta tullen å böcker.
Då under de senaste 5 åren 33J procent
varit bestämde såsom tull, och vi deraf ej
funnit något menligt inflytande på littera¬
turen, torde 10 procent nu vara lämpliga
att såsom tull fastställas, till skydd för vå¬
ra inhemska Tryckerier, och såsom en icke
Den 3o O c t o b e r f. m
för mycket öfverdrifven afgift. Jag före¬
slår heldre detta, än jag antager Friherre
Akerbjelms högre förslag.
Friherre Cederström: Jag kan ej in¬
stämma i Friherre Åkerhjelms förslag om
skyddstull för Boktryckerierna. Det har
funnits en icke aflägsen tid, då utländska
böcker voro förbjudna till införsel, och hvar
och en minnes säkerligen det allmänna miss¬
nöje, som deraf var en följd. Nu vilja vi
försvåra en författares försök alt utrikes un¬
der sina egna ögon få trycka sitt arbete,
då han deremot, om han nödgas trycka det
härstädes, får det oriktigt gjordt, och kan
dessutom ej sjelf tillse arbetet. Jag tror
det vara mot Nationens interesse, att hin¬
dra någon trycka sitt arbete hvar som helst,
ty om vi inom oss äga dugliga Boktrycka¬
re, få de nog förtjenst framför de utländ¬
ska i tryckandet af Syenska höcker; det är
dessutom ej mindre vigtigt. för Nationen att
utifrån erhålla Svenska höcker, än att er¬
hålla böcker på främmande språk. Sven¬
ska böcker äro af en mera allmän nytta.
Efter milt sätt att se saken, ligger en stor
motsägelse i denna höga tull på Svenska
böcker, ty antingen skall denna tull ut¬
sträckas till alla böcker, så vä 1 på Sven¬
ska, som på främmande språk, eller ock
skola alla slag af böcker vara fria lill in¬
försel. Det är besynnerligt, att Svenska
språket skall vara så litet aktadt, att man,
422
Den 3o Octo ber f. *1.
som Svensk, ej heldre vill hafva böcker på
Svenska språket än på andra språk.
Herr Cederschjöld: För att ytterli¬
gare visa olämpligheten af den höga tul¬
len på Svenska böcker, vill jag framställa
den frågan, om det är efter productions-
kostnaden, eller försäljningspriset, tullafgif-
ten skall beräknas. I förra fallet blir upp¬
giften i högsta måtto svår att controllera,
och i det senare åter blir kostnaden så
enormt dyr, att det är omöjligt hitskicka
några böcker; ty om till 12 procents tull
lägges 15 procents arfvode för Bokhandla¬
ren, samt dessutom osäkerheten om afsätt¬
ning, så skall hvar och en finna, att det
är omöjligt, att från Finland hilföra några
böcker, så vida de ej skola gå tullen förbi.
Jag hemställer, om en sådan smugling kan
liindras; och om det icke är olämpligt, att
vidtaga åtgärder, som tjena till intet. Den
fruktan, att Svenska förf attare skulle skic¬
ka ut sina nianuscripter för att låta tryc¬
ka dem utrikes, tror jag är alldeles ogrun¬
dad. Jag går endast till mig sjelf i detta
afseendet. Jag skulle för intet pris vilja
låta trycka någonting utrikes, eller ens på
annan ort inrikes, der jag ej hade tillfälle
att sjelf se correcturen. Jag tror det såle¬
des ligga i sakens natur, att man i det¬
ta afseende har ingen ting att befara; och
jag tillstyrker derföre vördsamt afslag å Ut-»
skottets förslag i denna punkt,
D e n 3o 0 c t o b e r f. m.
4a3
Herr Tham: Man har mycket omtalat
beslutet i detta afseende vid sista Riksda¬
gen. Jag anser mig derföre böra upplysa,
att 33f procent då fastställdes. Bevillnings¬
utskottet har sålunda, långt ifrån att för¬
sämra förhållandet, förbättrat detsamma.
Jag förenar mig med Friherre Åkerhjelm af
två skäl. Först emedan värdet på böcker¬
na sättes efter ägarens egen uppgift, och
blir sålunda ganska obetydligt; detta gäl¬
ler äfven om utländska böcker; och för det
andra, emedan om Friherre Akerhjelms för¬
slag antages, det möjligen kan bli föremål
för afgörande i Förstärkta StatsUtskottet,
ty Borgare- och BondeStåuden, som, enligt
hvad jag tyckt mig finna, äro tern ligen håll¬
fasta i sina beslut, hafva bifallit Utskottets
förslag eller 25 procents tull. Skulle åter¬
igen Ridderskapet och Adeln icke fastställa
någon tull, kommer troligen 2,5 procent att
inom Förstärkta StatsUtskottet blifva gäl¬
lande.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vill
blott hemställa, huru förhållandet skall blif¬
va, om Svenska böcker i Finland eftertryc¬
kas och hit införas. Ett sådant våldföran¬
de af äganderätten har sysselsatt flere län¬
ders uppmärksamhet. Jag känner t. ex. med
säkerhet, att då interessanta och mycket
säljbara verk i Paris utkomma, eftertryckas
de på ganska kort tid i Brussel, sändas der¬
på lill Paris, och säljas der för lindrigare
4^4 Den 3o October f. m.
pris, än sjelfva original-upplagan. Jag tror,
9tt Svenska böcker sorn äro eftertryckta,
icke böra få införas i Sverige, om icke föi>
lägga ren sjelf ger tillstånd dertill.
Friherre Åkerhjelm: Jag har redan ut¬
tryckt min princip om fastställandet af en
lägre tull, än den Utskottet föreslagit; men
deremot kan jag icke medgifva nyttan att
alldeles borttaga tullafgiften. Emellertid då
Herr Hjerta äfven varit af den tanka, att
tullen icke helt och hållit borde borttagas,
men deremot föreslagit dess nedsättande till
io procent, vill jag förena mig med ho¬
nom, helst skillnaden emellan ro och i6f
procent är så obetydlig. Jag hoppas, att
Herr Tham äfven begifver sig härtill, i hvil¬
ket fall vi så mycket snarare komma tili
afgörande utaf saken.
Herr Cederschjöld: Jag vill blott erin-
dra, att fruktan för eftertryckte Svenska böc¬
kers införande till fäderneslandet är undan¬
röjd genom TryckfrihetsLagen, som förbju¬
der, att en sådan upplaga får lill salu hållas.
Herr Tham: Jag vill endast hafva äran
tillkännagifva, att jag förenar mig i den yt¬
terligare nedsättning af tullen på Svenska
böcker, hvartill Friherre Åkerhjelm i sitt
senare yttrande begifvit sig.
Herr Munck af Rosenschöld: Det för¬
undrar mig, att Herr Cederschjöld sjelf tror,
Den 3o October f. n*. 425
eller vill förmå oss att tro, alt Tryckfri¬
hetsförordningen, som förbjuder eftertryck af
Svenska skrifter, skall kunna tillämpas på
Finland eller på Ryska undersåtare. Jag
ber, att Herr Cederschjöld må upplysa, hu¬
ru detta förbud, sorn i Tryckfrihetsförord¬
ningen är stadgadt, skall kunna tillämpas
på Ryska undersåtare, annorlunda än ge¬
nom förbud mot införsel af sådana efter-
tryckta skrifter, eller ock så hög tull, att
dep kan verka såsom ett förbud.
Herr Cederschjöld; I anledning af den
siste Talarens yttrande, får jag upplysa, att
mili mening icke varit, att författaren kun¬
de göra några anspråk på näpst gällande
mot den utländska Boktryckaren; utan han
får hålla sig till den Svenska Bokhandlare,
som utbjuder boken; och så snart dr t är
bevisadt vara eftertryck, äro exemplaren
förfallne till confiscation,
Grefve Gyldenstolpe: Då jag förra gån¬
gen yttrade mig, hade jag, såsom skäl för
en lägre tull på böcker, anfört, att koppar¬
stick endast voro belagde med 5 procents
lull. Friherre Åkerhjelm har gissat, att Ut-
skottets skäl till en sådan olikhet vid tull-
bestämningen varit, att Boktryckerierna vo¬
ro en stadgad och större näring, som sys¬
selsatte en mängd personer, och att dep
derföre förljenade mera afseende, än Kop-
partryckerierua, hvilka blott sysselsätta uå-*
4?.6 Ben 3o Octo ber f. in.
gra få personer. Det är förlåtligt, om jag
ej kunnat gissa mig till samma skäl, då jag
trott föi hållandet böra vara tvertom, eller
alt en näring, sorn redan kommit i flor,
just är i behof af mindre skydd, än den
näring, som ännu ligger i sin linda. Om
endast 5 procents tull skall erläggas för
kopparstick, anhåller jag, att äfven Sven¬
ska böcker endast måtte blifva belagde med
5 procents tull.
Herr af Billbergh: Då så många Ta¬
lare ifrågasatt Utskottets skäl dertill, att
böcker blifvit projecterade att beläggas med
2Ö procents tull, och kopparstick endast
med 5 procents, får jag äran upplysa, att
Utskottet ansåg kopparstick vara en konst-
product, som således borde beläggas med
ganska låg tull; hvaremot Boktryckerierna
ansågos innefatta ett handtverk, som borde
hafva högre tull, enär alla näringar hafva
lika anspråk på samma skydd. I anledning
af hvad Herr Munck af Rosenschöld yttrat
om eftertryck af Svenska böcker, vill jag
endast anmärka, att detta ämne icke hör
till Tulltaxan, men att den eftertryckta upp¬
lagan, hit införd, alltid blir confiscerad,
ehuru man ej kommer åt plikten af den,
sorn verkställt eftertrycket,
Herr Munck af Rosenschöld: Jag skulle
tro, alt confiscation af en införd vara är
detsamma som förbud mot införseln af den¬
Den 3o October f. in.
427
samma, och då utomlands eftertryckta Sven¬
ska böcker äro, enligt Herr af Billberghs
egen uppgift, underkastade confiscation , bö¬
ra de väl äfven vara till införsel förbudne;
men härom nämnes icke i Tulltaxan, som
derföre i detta afseende är ofullständig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å Utskottets förslag till införseltull å
utrikes på Svenska tryckta böcker.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
oni Ridderskapet och Adeln biföll, att in¬
förseltullen å utrikes på Svenska tryckta
böcker må bestämmas till 10 procent.
Ropades Ja och Nej,
Hans Excellence föreslog slutligen, att
utrikes på Svenska tryckta böcker må vara
fria från all införseltull,
Ropdaes starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence för¬
klarade, att som, efter hvad Hans Excel¬
lence tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit den
sist framställde propositionen.
Herr af Billbergh: Jag anhåller, att
få reservera mig emot det af Ridderskapet
och Adeln nu fattade beslut, alt böcker,
Utrikes tryckta på Svenska, få tullfritt in-s
4=sS
Det) 3q O c t ob e r f. m.
föras. Jag anser detta beslut vara stridan¬
de emot de grundsattser, som vid Tull¬
taxans uppgörande inom Utskottet varit gäl¬
lande, alt nemligen den ena näringen äger
lika mycket rätt till skydd, som den andra.
Herr Tham och Friherre Åkerhjelm för¬
enade sig med Herr af Billbergh.
Upplöstes ett frän Högvördige Preste-
Slåndet ankommit ProtocollsUtdrag af den
7 dennes, innefattande Ståndets beslut, att,
med särskilt fästadt afseende på Biblar från
utländska BibelSällskaper, böcker, utrikes
tryckta på Svenska, i likhet med böcker,
tryckta på utländska språk, skulle från ali
tull fritagas; uti hvilket beslut de öfrige
RiksStånden blifvit inbjudne, att «ig med
PresteStåndet förena.
Hani Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att Ridderskapel;
och Adeln, i följd af dess, rörande alla å
utrikes ort på Svenska tryckta böcker, nyss
fattade beslut, torde instämma i PresteStån*
dets berörde inbjudning.
Ropades Ja.
Chrjstalli Tartari och Cremor
Tartari.
Herr Cederschjöld: Jag liar begärt or¬
det för att yrka en rättelse i Tulltaxan,
hvarigenom den öfriga delen af den hand¬
Den 3o October f. ra.
4^9
lande Verlden måtte se, att vi i Sverige
veta, det Clirystalli Tartari och Cremor
Tartari är alldeles detsamma. I Svenska
Pharmacopeen stå dessa benämningar så¬
som samma sak. I Medicinaltaxan äfvenså.
Pulveriseringen gör ingen skillnad i benäm¬
ningen. Jag föreslår således, att uppföra
dessa begge saker under samma rubrik; äf¬
vensom att utplåna den orimligheten, att
det ena skall vara belagdt med 2 sk., och
det andra med 8 sk:s tull. Jag föreslår,
att värdet må blifva 3o sk., och tullen 3 sk.
Herr Tham: Jag vill ej ingå i under¬
sökning om de författningar och böcker Herr
Cederschjöld omtalat. Så väl Utskottet, som
jag, har trott att man borde hålla sig vid
GeneralTullStyrelsens och CommerceCoIle*
gii längder; och der hafva vi funnit, att
Chryslalli Tartari varit särskildt upptagit,
och Cremor Tartari äfven särskildt uppfördt.
På denna grtlnd liar Utskottet ansedt sig bö¬
ra bibehålla det gamla stadgandet, så myc¬
ket heldre som ingen olägenhet deraf hit¬
tills uppkommit. och man har sett, att Tull»
betjeningen ganska väl förstad t sig på skill¬
naden emellan dessa begge saker.
Herr af Billbergh: Jag har ej fattat
Herr Cederschjölds anmärkning annorlunda,
än att han instämde med Utskottet. Hail
har sagt, att Ch rysta lii Tartari och Cremor
Tartari voro detsamma, endast med den
43o Den 3o October f. m.
skillnad, att det senare är en förädling af
det förra. Står detta fast, så medgifver
säkert Herr Cederschjöld , att Utskottet haft
rätt, ty annars skulle icke af samma orsak
malen China vara belagd med högre tull,
än hård China. Enär Utskottet sålunda rik¬
tigt förfarit, anhåller jag om bifall å Ut¬
skottets förslag i denna del.
Herr Munck af Rosenschöld: Äfveu jag
tror, att förtjensten af pulveriseringen bör
tillkomma den inhemska näringsidkaren, och
att således högre tull bör läggas på Cremor
eller pulveriserade Vinstens-krystaller, än
på de opulveriserade. Dessutom är riktig¬
heten af det opulveriserade lättare alt con-
trollera, hvilket år så mycket vigtigare, som
man haft exempel på skadliga tillsattser uti
Cremor Tartari, som utifrån inkommit; t.
ex. gips, och ännu skadligare ämnen. Man
har till och med anledning misstänka en
sådan förfalskning deraf, att Utskottet ut¬
satt ett lägre tullvärde på de pulveriserade
Chrystalli eller Cremor Tartari, än på de
opulveriserade. Jag anhåller således om bi¬
fall till Utskottets förslag; likväl skall det
icke vara mig emot, om införseltullen på
Cremor Tartari nedsättes från 8 till 6 sk.
Herr Cederschjöld: Pulveriseringen af
Chrystalli Tartari kan jag ej anse som en
förädling af varan. Dessutom då Medici-
naltaxan endast upptager 9 sk. skillnad, är
Den 3o October f. m.
det orimligt, att Tulltaxan skall upptaga den
till 12 sk. Jag utber mig äfven få erinra,
det Måsens och Desma stått under sär¬
skildta artiklar i Svenska Tulltaxan ända
till sista Riksdagen, då det lyckades mig
att öfvertyga Ridderskapet och Adeln der¬
om, att dessa 2:ne artiklar voro en och
samma sak. Det är samma försök jag nu
velat göra i afseende på Chrystalli Tartari
och Cremor Tartari.
Herr Skogman: Jag äger ej insigt att
ingå i den Medicinska frågan om skillna¬
den emellan Chrystalli Tartari och Cremor
Tartari; men jag anhåller få upplysa, det
tullbeloppet år 1828 utgjort, för förstnämn¬
de artikel 316 R:dr 10 sk. och på den se¬
nare 10 R:dr 4° sk.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å Utskottets förslag i afseende å tullen
på Chrystalli Tartari och Cremor Tartari.
Ropades Ja.
D rakblod.
Herr Cederschjöld: Tullen härå bör
desto heldre nedsättas, som Drakblod är
ett råämne. Jag anhåller derföre om ned¬
sättning i tullen.
Uppå gjord framställning, blef Utskot¬
tets förslag, i afseende å tullen på denna
artikel, af Ridderskapet och Adeln godkändt.
4'3a
Den 3o Oetofoer f. m.
Fi s k , salt, torf.
Herr Rosenqvist, Fredrik' Leonhard,
hade inlemnat följande, sorn upplästes:
Jag vidhåller min gjorda anmärkning
inol den af Utskottet benämnde ringa för¬
höjning i tullen på salt och torr fisk, så¬
som tryckande för den behöfvande och fat¬
tiga folkklassen.
Utskottets förhoppning, att, såsom or¬
den i Utskottets Utlåtande märkvärdigt ly¬
da: Sillen inom nästa Riksdag kan ankom¬
ma till Svenska kusten, är verkligen så egen
och sällsam, alt Utskottet gjort sig oöfver-
träffligt i frambringande af skäl; ty då Ut¬
skottet sålunda öfverlemna! åt sillens dis¬
cretion, att innan nästa Riksdag besöka vå¬
ra kuster, vore det rätt val* om sillen, ef¬
ter några decenniers bortovaro från Svenska
knsterne, ville rätta sig efter våra Riksda¬
gars terminer, och realisera Utskottets go¬
da tankar om sillens beredvillighet att in¬
ställa sig.
Jag nödgas äfven motsäga Utskottet
deruti, att salt sill och torra fiskvaror me¬
ra consumeras af de förmögnare, än af de
fattigare, ty förhållandet är tvertom; men
troligen har Utskottet menat färsk fisk, hvil¬
ken, jag vill medge, finner mera afsättning
hos de rika än hos de fattige. Jag tillstyr¬
ker alltså afslag å den ifrågavarande för¬
höjningen.
Herr
*•
Den 3o O c t o b e r f. rn. 433
Herr Lefren: Då i8a3 grundsallserne
för ett liberalare handelssystem gjorde sig
gällande, framställdes handelsbalancen så¬
som ett hjernspöke; nu har samma hjern¬
spöke smugit sig in uti Utskottets Utlåtan¬
de, men under ett annat namn, nemligen
handelsväg. Jag har visserligen icke nå¬
got emot sjelfva punkten vidare, än att jag
anser tullen på fisk vara en consumtions-
afgift, lagd på en utaf lifvets nödvändiga¬
ste förnödenheter. Min anmärkning åsyftar
egentligen, att få glädja mig öfver det man
nu nödgas i beräkning upptaga en sak, som
man förut ansett såsom ett hjernspöke, samt
öfver den lyckade öfversättningen af half-
svenska ordet handelsbalance till det hel¬
svenska ordet handelsvåg.
i
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å Utskottets förslag, i afseende å inför¬
seltullen å förevarande artikel.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Ex¬
cellence tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit Ut¬
skottets berörde förslag.
Galgant. Galläpplen.
Herr Cederschjöld: Galgant är belagd
med 25 procents tull, och Galläpplen blott
47 H. 28
434 Den 3o October f. ro.
med 12 procent. Enligt 5:te Bevillnings-
Grunden bör Galgant ej beläggas med så
liög tull, emedan det är ett råämne, som
i medicinen nyttjas. Tullen å Galläpplen
är af samma anledning äfven för liög. Jag
yrkar, att de båda måtte uppföras blott till
,10 procent. Jag kan ej finna annat, än att
Utskottet brutit emot sin egen princip. Det
skäl, att så stor qvantitet deraf årligen åt-
gårj bevisar blott, att dessa artiklar äro till
liög grad behöflige för fabrikerna.
Herr Tham: Utskottet har alldeles icke
frångått sine yttrade grundsattser. Utskot¬
tet har i en annan BevillningsGrund föresla¬
git, att bibehålla sådane tullprocent, som
"voro nödige till uppdrifvande af tullinkom¬
sterna. Då Galgant och Galläpplen verk¬
ligen stå till höga priser på tullimport-li-
stan, så hafva de blifvit bibehållna vid de¬
ras gamla tull, emedan det just är på dy¬
lika artiklar tullinkomsterne bero. Enär des¬
sa artiklar många år äro införda till stort
belopp, och utan skada af den höga tullen,
kan jag ej tillstyrka en minskning i tullen,
som endast skulle leda till minskning i tull¬
inkomsterna.
Herr af Billbergh: Jag är hufvudsak¬
ligen förekommen af Herr Tham, men vill
endast upplysa, att importen af Galangarot
förlidet år gick till 7000 Skålpund, hvaraf
man således kan se, att importen ej var
Den 3o Oetober f. m.
435
generad af den höga tullen; det är således
icke skäl att nedsätta densamma. Skulle
tullen på denna artikel vara ojemförlig med
tullen på andra artiklar, går det an att
uppsätta dessa lill högre tull, hvarigenom
man kommer dit; men att nedsätta denna,
bestrider jag, och yrkar sålunda bifall till
Utskottets förslag.
Herr Cederschjöld: Det kan vara mig
likgiltigt, huru tullen på Galangarot och
Galläpplen blifver fastställd; men jag vill
blott tillse, att de grunder man förut an¬
tagit, blifva följde. Det skäl, att tullen på
dessa båda varor renderar så mycket, skulle
med vida större fördel af Utskottet kunnat
användas på artikeln Indigo, som skulle
hafva renderat vida mera, men som blott
är belagd med 2 procents tull, då deremot
förevarande artiklar äro belagde med 12
eller 25 procent. Detta är för stort afsteg
från de en gång antagne principer.
Herr Tham: Jag anser mig böra upp¬
lysa Herr Cederschjöld om sitt misstag.
4:de BevillningsGrunden innehåller: att al-
la utländska produeter, colonialvaror och
fabricat, som inom landet hvarken produ¬
ceras eller tillverkas, beläggas med en så an¬
passad tullajgift j att den kan förenas med
Statens fördel å ena sidan, och med den
skattdragande medborgarens bästa å andra
47 H. 28*
£36 Den 3o Octo ber f. m.
sidan, samt med behörigt afseende å nöd¬
vändigheten att icke föranleda till tull¬
försnillning och underslef Denna Grund
har Utskottet ställt sig till efterrättelse.
Uppå derefter gjord framställning, blef
Utskottets förslag till tull å ifrågavarande
artiklar af Ridderskapet och Adeln godkändt.
Gummigutta.
Herr Cederschjöld: Om Gummigutta
gäller detsamma, jag förut anmärkt, att som
det icke inom landet produceras, men är
ett råämne, hvilket till förädling behöfves,
och är dessutom ett oumbärligt medicament,
det icke bordt erhålla 14 sk. tull på 2 R:dr.
Jag anser 10 procent vara den lämpligaste
tullen eller 10 sk. för Skålpundet.
Herr af Billbergh: Jag vili endast upp¬
lysa, att tullen på Gummigutta är densam¬
ma, som år 1823 bestämdes, emedan sam¬
ma skäl, som då förevar, äfven nu qvarstår.
Uppå gjord proposition, blef Utskottets
förslag till tull å Gummigutta af Ridderska¬
pet och Adeln bifallit.
Handtv erker ivar or.
Herr Rosenqvist hade inlemnat följan¬
de, som upplästes:
Jag har alltid ansett införande af handt-
verkerivaror ej böra tillåtas, emedan sådant
Den 3o October f. m.
437
ofelbart skall förstöra våra inhemska handt¬
verkare; och då de äro medlemmar, som
ganska betydligt bidraga till Bevillningens
utgående, är det icke rätt att undertrycka
dem; då genom Ridderskapets och Adelns
pluralitet i:sta BevillningsGrunden hlef bi¬
fallen, och således fri införsel beslutad, är
äfven bandtverkerivarors införande af sam¬
ma majoritet medgifven. Jag, såsom till¬
hörande minoriteten, anhåller derföre, alt
få till protocollct antecknad min reserva¬
tion mot utländska handtverkerivarors in¬
förande.
Herr' Lefrén: I anledning af föreva¬
rande artikel får äfven jag reservera mig
mot import af handtverkerivaror. Da inga
åtgärder blifvit vidtagne, för att göra den
inhemska productionen fri, och låta hvar och
en på densamma försöka sina krafter, an¬
ser jag det vara högst orimligt, att släppa
på denna inhemska production allt möjligt
utländskt kram. Vill man införa täflan med.
utlänningen, bör man åtminstone ej binda
den inhemskes händel’.
Humla.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag an¬
ser det vara så mycket nödvändigare, att
bibehålla tullen på denna vara, som pro¬
ductionen deraf inom landet vårdslösas. Det
är kändt, alt vår humla i sig sjelf är lika
god, som utlänningens, men att vår förlo¬
438
Den 3o O c tobe r f. m.
rar en stor del af sina aromatiska bestånds¬
delar, för det producenten ej förstår alt
rätt packa sin humla, så att den kan con-
servera sig. Jag har hört af Sveriges stör¬
sta Porterbryggare Ilerr Lorent, att enda
orsaken, hvarföre han ej kan begagna vår
humla, är, att den icke är så riktigt pac¬
kad, att den bibehåller dess så nödvändi¬
ga aromatiska delar. Jag hoppas, att con-
eurrencen, tillika med en tilltagande upp¬
lysning, skall förmå den inhemske produ¬
centen, att conservera sin vara mot för¬
sämring.
Uppå gjord proposition, blef Utskottets
förelag, i afseende å tullen på Humla, af
Fiidderskapet och Adeln godkändt.
Jernj Stång-.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vå¬
gar å nyo föreslå högre exporttull å Dan-
nemora-jernet. Man säger, att högre ex¬
porttull minskar exporten, och att detta är
skadligt. Så är det visserligen i allmänhet.
Men i detta fall inträffar hvarken det ena
eller andra. Dannemora-jernet är ett un¬
dantag, nästan utan like i hela verlden; ty
det kan ej undvaras af utlänningen, om tul¬
len än ökes; det kommer således, att blif¬
va exporterad t något när lika mycket ändock ;
och, om det ej skulle bli det, desto bättre,
ty då hade vi säkerhet för tillgång härpå i
5o å ioo år ännu. Jag har hört, att bered-
Den 3o October f. m. 43g
mngssättet af detta jern skall göra mycket
till saken, men jag är öfvertygad, att jer-
nets natur i betydligaste mån bidrager till
dess företräde framför andra jernsorter. Då
dertill kommer, att jag bort det icke kun¬
na fås till salu i vårt eget land för livad
pris som helst, kan jag ej anse obilligt att
böja utförseltullen på denna äfven för oss
nödvändiga vara. Utskottet har väl mot
mitt förslag anfört, att det vid verkställig¬
heten skulle möta svårigheter, emedan man
icke skulle kunna skilja detta jern från an¬
dra jernsorter; men jag förstår icke nämn¬
de skäl, ty detta jern bar, så väl som alla
andra jernsorter, sina särskilta stämplar.
Jag begagnar samma skäl, som Utskottet
använt till förekommande af utförandet af
trädvaror af ädlare slag, nemligen alt till¬
gången dagligen minskas, och att debehöf-
vas inom landet, hvilket äfven är förhål¬
landet med Dannemora-jernet. Exporten af
säd förbjudes eller belägges med liög tull,
och det med rätta, när utsigt är till brist
inom landet. Men exporten af vårt bästa
jern, hvarpå brist är för inrikes köpare,
och som kan snart få slut, är belagd med
icke högre tull, än de sämre och ymnigare
jernsorter. De af GrosshandlareSocieteten
anförde skäl mot förhöjd tull å jern i all¬
mänhet, gälla ej i afseende på ifrågavaran¬
de jernsort. Jag förnyar således, om också
utan hopp om framgång, min anhållan om
fördubblad exporttull på Damiemora-jernet.
44°
Den 3o October f. m.
Herr af Billbergh: Jag vill blott fästa
den sista Talarens uppmärksamhet derpå,
att Ridderskapet och Adeln redan antagit
egde BevillningsGruuden, hvilken innehål¬
ler, att samma slags varor skola hafva lika
tull. Det skulle således vara stridande mot
ett redan fattadt beslut, om man fastställ¬
de olika tull för samma slags vara. Om
man skulle åsyfta högre skatt på denna va¬
ra, emedan den är dyrare än andra sorter
jern; så får jag upplysa, att detta högre
pris är afsedt vid Bevillningens utgörande
för de Patroner, som äga Dannemora-jernet.
Hvad åter beträffar jemförelsen med träd¬
varor, så kan sådant inträffa först, då brist
uppstår på Dannemora-jernet, men ännu har
det icke inträffat, och jag tror icke eller,
att vi befara, det någon brist skall uppstå.
Herr Tham: Jag förenar mig så myc¬
ket heldre med Herr af Billbergh, som brist
inom landet icke finnes på Dannemora-jern,
och som jag känner, att helt nyligen vid
ett Bruk inrättningar blifvit gjorde, der man
kan tillverka lika godt jern som vid Dan¬
nemora, af nyligen påfunnen malm, hvil¬
ken så liknar Dannemora-malmen, att jag
fruktar, det man genom hög tull endast
skulle motverka de nya försöken till för¬
ädling af denna vara, hvilket vore mycket
oklokt. För öfrigt har Herr af Billbergh
tillräckligt visat, att det högre priset på
Dannemora-jern blir afsedt vid Brukets taxe¬
Den 3o October f. m.
ring, och jag tror icke, att man för en och
samma tillverkning bör skatta a:ne gånger.
Herr Munck af Rosenschöld: I afse¬
ende på Herr af Billberghs anmärkning,
att jemförelsen mellan Dannemora-jernet och
träd varor af ädlare slag icke skulle vara an¬
vändbar, får jag endast svara, att träd af
ädlare slag kunna reproduceras, och såle¬
des deras förlust ersättas; men deremot har
jag aldrig hört omtalas, att jernet växer
till igen, utan lära vi få åtnöja oss med
den tillgång sorn redan finnes. Utomdess
om jernet qvarstadnar inom Riket, så är
det åtminstone ej underkastadt förskämning,
men väl trädvaror, jordbrukets m. fl. an¬
dra producter. Herr Thams försäkringar,
att i en nyligen påfunnen grufva malmen
är lika god som vid Dannemora, skulle fäg¬
na mig ganska mycket, om jag vore säker,
att Herr Tham icke misstager sig; ty vi
hafva visserligen jern, som i vissa afseen-
den är bättre, än Dannemora-jernet, men
som också i andra afseenden är sämre, och
icke kan ersätta detta. Utlänningen lärer
i alla fall aldrig kunna umbära Dannemora-
jernet för vissa manufacturarbeten, emedan
något sådant ej från andra länder kan er¬
hållas. Om Ridderskapet och Adeln ej skul¬
le medgifva förhöjningen af utförseltull på
denna vara, vill jag ej vidare sätta mig
deremot; men jag kan alldeles icke god¬
känna de skäl man mot mitt förslag anfört.
44a Den 3o October f. m.
Ilar är fråga om att med en obetydligt hö¬
gre tull belägga exporten af en vara, som
icke finnes till salu inom vårt eget land,
som inom en möjligen icke så aflägsen fram¬
tid kan taga slut, och som vi inom landet
för flere vigtiga ändamål behöfva, och äf¬
ven inom landet borde förädla, om också
det till en början skulle ske genom utländ¬
ske manufacturisters inflyttning.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag har
med mycken ledsnad hört Herr Tham be¬
rätta, att man nyligen uppfunnit ett sätt,
att tillverka jern, som är lika godt med
Dannemora-jernet. Jag har hört det med
ledsnad, säger jag, icke derföre att upp¬
täckten skett inom Sverige, utan derföre,
att, om förhållandet verkligen vore, såsom
Herr Tham uppgifvit, utlänningen snart
skulle lära sig samma förädlings-process,
och sedermera icke behöfva vårt jern. Men
jag tviflar på, att denna uppfinning är möj¬
lig, då jag känner, att man utomlands ge¬
nom chemiska analyser och de mest kost¬
samma försök har velat eftergöra det Sven¬
ska jernet, men alldeles misslyckats; eme¬
dan det lärer vara omöjligt, alt åstadkom¬
ma eller efterhärma naturens stora smäll-
liings-proccss,
Hans Excellence Jlerr Gref ven och
Landt Marskalken yttrade, det han ansåg
sig böra framställa särskild proposition å
Den 3o October f. m.
443
hvardera af de tvenne Momenter, som in-
nafattades i Utskottets förevarande förslag;
och hemställde Hans Excellence först, om
Ridderskapet och Adeln biföll i.'sta Momen¬
tet, angående införseltullen å stångjern.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence gjorde pro¬
position till bifall å senare Momentet, an¬
gående utförseltullen å stångjern.
Ropades äfven Ja.
Jernj Tack-.
Grefve von Fersen, Hans: Då jag ej
kan instämma uti Utskottets förslag angå¬
ende den på tackjern föreslagne tullafgift,
och icke kan finna, att den billiga jemvigt
är bibehållen, hvarom Utskottet i dess Ut¬
låtande talar, måste jag yrka förhöjning af
utförseltullen å denna artikel. Svenska tack-
jernet är begärligt för utlänningen, och be¬
tydlig export bör i följd deraf komma att
äga rum; men den brist på inhemskt tack¬
jern, som i följd af utförseln skulle komma
att uppstå för de på köpe-tackjern funde¬
rade Bruk , kan, med fästat afseende på bi¬
behållandet af Svenska slångjernets credit,
och på utrikes orter kända stämplar, icke
blifva ersatt genom det tackjern, som uti¬
från införes. I följd hvaraf, då recipro-
citetsförhållande i detta afseende ej äger
rum, jag, åberopande Herr af Geijerstams
■vid Utskottets första Betänkandet bifogade
444 ®en October f. m.
reservation, anhåller, att utförseltullen å
tackjern må blifva förhöjd till 75 procent
af varans värde, hvarå jag vördsammast får
utbedja mig Herr Grefvens och LandtMar-
skalkens proposition.
Herr Rosenblad: Just den enskilta kän¬
nedomen jag utrikes inhämtat om det stora
värde man sätter på Svenska jernet, äfven¬
som om den dåliga beskaffenhet af det ut¬
ländska tackjernet, gör, att jag tillstyrker
förbud mot in- och utförsel af tackjern;
det förra, på det våra stämplar ej må för¬
sämras, och det senare, emedan våra mal¬
mer framför andia länders äga företräden,
som ingen chemisk process kan ersätta.
Med största kostnad har Preussiska Rege¬
ringen låtit under ledning af sina utmärk-
taste vetenskapsmän verkställa de dyrbara¬
ste försök till eftergörande af Svenska jer¬
net, men fullkomligen misslyckats. Jag kän¬
ner t. ex. att för gammalt skrotjern d. v. s.
gamla Svenska kanoner, som sedan Fältmar¬
skalken Grefve Dalbergs tid legat på Stet-
tins fästning, betaltes alldeles glupskt, oak¬
tadt den stora svårigheten att söndersåga
dessa pjecer. Då man känner det höga pri¬
set i Norra Tyskland på Svenskt tackjern,
bör man noga akta sig, att tillvägabringa
några speculationer på detsammas utföran¬
de. Jag instämmer med BorgareStåndct,
att minst 8 R:drs tull per Skeppund bör
läggas på tackjernet.
Don 3o O c tobcr f. »i.
Herr af Ekenstam,: Då vi nu stå pre¬
cist på samma punkt som sist, när fråga
var om oarbetade ben, linner jag för min
del bäst att förena mig med BorgareSlåu-
det, som bestämt 8 R:drs tull å tackjern.
Herr Lefre'n: Jag hoppas, att Rege¬
ringen låter förbudet fortfara, och tror, att
bland dem, som nu bestrida det, många
finnas, hvilka med hjertlig tillfredsställelse
skola erkänna nyttan deraf, att Konungen
äger denna magt.
Herr Tham: Jag skulle gerna hoja tul¬
len å tackjern, om det vore behöfligt — men
då det vanligen gäller 8 R:dr, och endast
kan utskeppas från Stockholms och kanske
något från Gefle våg, torde 4 Rtdrs tull
vara tillräcklig. Man har sagt, att tackjern
kunde utföras såsom barlast, men då man
besinnar Sundska tullen, och att det ännu
icke blifvit uppfunnit att af tackjern directe
tillverka stål, utan, att man först måste
skaffa sig stångjern, och det ordinaira stång-
jernet i England nu icke gäller mera än
9 R:dr, tror jag, att vinsten af tackjerns-
utförseln ej blir betydlig.
Herr Munck af Rosenschöld: Då Herr
Tham, såsom sjelf Bruksägare och köpare
af tackjern, finner 4 R:drs tull tillräcklig,
hoppas jag ingen tviflar på, att så verkli¬
gen förhåller sig; men fastän jag ej har nå¬
got emot denna höga tull derå, emedan
446 Den 3o October f. nu
jag önskar, att en inhemsk rudimateria måt¬
te förädlas inom landet, vill jag dock icke,
att tackjernstillverkare genom för hög ut¬
förseltull eller genom förbud mot utförsel
skola göras till slafvar eller på discretion
öfverlemnas åt Bruksägare.
Friherre Åkerhjelm: Äfven jag är af den
tanka, att, om förbud skola existera, tack-
jernet är bland de få artiklar, på hvilka
det bör tillämpas i afseende på dess utfö¬
rande, eller åtminstone en så hög skydds¬
tull derå sättas, att den hindrar detta han¬
delsföretag. Att tackjernstillverkarne ej för¬
lora derpå, bevisar det höga pris, hvari
tackjernet hållit sig desse senare åren. Om
förbudet ändras till skyddstull, tror jag,
att 8 R:dr eller den summa BorgareStåndet
föreslagit, vore nog.högt, emedan det in¬
nefattar varans hela värde; utan anser sna¬
rare 75 procent, såsom Grefve von Fersen
hemställt, vara lämpligast.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bi¬
fall å Utskottets förslag till utförseltull å
tackjern.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln biföll, att ut-
förseltulten på tackjern må bestämmas till
”5 procent af tullvärdet.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Den 3o October e. m.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förila rade, att som, efter hvad Hans Ex-
cellence tyckt sig linna, Ja öfverrösta! Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit den
sist framställde propositionen.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen d. 3o October 1839.
Plenum klockan half Lill 6 Eftermiddagen,
Fortsattes pröfningen afBevillningsUt-
skoltels ej mindre den i5 sistlidne Maji un¬
der N:o 27 afgifne, och den 9 derpåföljde
Junii e. m. på hordet lagde Betänkande,
angående Stora SjölullsBevillningen; än ock
den 28 sistlidne Augusti under IST:o 44 med-
deldte, och den 17 derpåföljde September
på bordet lagde, Utlåtande, öfver de vid.
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Angående den speciella Tullhestämmel-
sen i Taxan.
Vid nedannämnde artiklar ägde discus-
sion rum.
448 Den 3o October e. m.
Kläde.
Friherre ÅkerhjelmGustaf Fredrik:
För min del finnér jag den föreslagna skydds¬
tullen å kläde nog låg såsom medeltull; och
skulle önska, att den bestämdes till 5o pro¬
cent. Jag grundar detta mitt yrkande på
kännedomen derom, att kläden i England,
Frankrike och Tyskland fås för så godt
pris, att vår klädestillverkning inom lan¬
det svårligen kan anses skyddad med min¬
dre tull. Angående tullens bestämmande
efter vigt, har jag, första gången frågan fö¬
revar, haft äran yttra min öfvertygelse, att
alla väfnader, som utgöra så kalladt aln¬
gods, borde till tullvärde uppskattas efter
vigten. Den obestridliga fördelen deraf är
först, att man erhåller säkerhet, det tull¬
procenten utan missräkning utgår, och för
det andra, att ferm expedition derigenom
vinnes, ty då uppskattningen sker efter upp¬
mätning med aln, skulle antingen ett be¬
tydligt uppehåll för andra varuägare upp¬
komma, enär en stor del af tiden måste eg¬
nas till väfnaders uppmätande, eller ock
kommer uppmätningen att inskränkas till
några få väfnadsstycken, och uppgiften i
facturerna antagas till grund för bestäm¬
mandet af qvantiteten, hvilket icke innebär
fullständig säkerhet och controll. Till be¬
redande af förslaget, att efter vigt bestäm¬
ma väfnaders värde och tullbelopp, har jag
under sistlidne sommar låtit anställa prof-
väg-
Den 3o Octo ber e. m.
44g
vägningar, äfven med confiscerade kläden.
Ett schema eller norm för denna procedur
kan således genom Tullverket uppgöras. Jag
hemställer, om icke Ridderskapet och Adeln
skulle täckas fatta det beslut, att, jemte tul¬
lens förhöjande å kläde till 5o procent af
dess värde, detta värde måtte framdeles
komma att utrönas efter vigt.
Herr Rothlieb, Axel: Jag kan icke för¬
ena mig med Friherre Åkerhjelm deruti,
att bestämma tullen å kläde till 5o pro¬
cent af värdet, utan vidhåller Utskottets
förslag, att utsätta 33f procent, emedan en
högre tull blott skulle läcka till lurendreje-
ri, och i sjelfva det ringa priset å vår in¬
hemska ull ligger dessutom en slags skydds¬
tull; men angående det föreslagna sättet,
att genom vigt utröna värdet af alnvaror,
förenar jag gerna min röst med Friherre
Åkerh jelms.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag yrkar
bifall till Utskottets förslag, med glädje öf¬
ver alt Utskottet åtminstone någon gång er-
bänt sin kunskap i ämnet för otillräcklig.
Beträffande det föreslagna sättet, att efter
vigten bestämma värdet af mätbara varor,
så uppkommer derigenom mindre skydd för
dem, som tillverka fina varor, än fördem,
som tillverka gröfre; och jag förnyar allt¬
så mitt yrkande, att Utskottets yttrande,
47 H. 29
45o Den 3o October e. m.
hvarigenom nämnde sätt blifvit för närva¬
rande afstyrkt, må af Ridderskapet och
Adeln bifallas.
Herr Tharrij Wollrath: Uti TullStyrel-
sens förslag förekommer äfven en tariff af
3 R:dr i6sk:s tull å kläden, den Utskottet
likväl icke ansett lämplig. Jag tror visst,
att den kunde tillämpas på finare kläden,
men då sådana icke till någon mängd här
i landet tillverkas, tror jag, att det icke
vore rätt bestämma en afgift, som, i fall
den skulle användas på mellanfina och gröf¬
re kläden, blefve detsamma som ett för¬
bud, och en uppmuntran till lurendrejeri,
hvilket jag alltid sökt och skall söka att
undvika, så vidt möjligt är, i synnerhet då,
såsom här är fallet, varan icke kan umbä¬
ras. Helt annat blir förhållandet, om den
tullbara artikeln kan undvaras, men då det
är upplyst, att af alla slags kläden bär i lan¬
det icke tillverkas mera än omkring 400,000
alnar, och utländskt kläde följaktligen må¬
ste införas, om vi skola hafva något att
kläda oss med, anser jag det vida bättre,
att hafva en måttlig tull å införsel af ut*
ländska kläden, än att med Friherre Åker¬
hjelm stadga en så hög tull, hvilken vore
detsamma som förbud. Det grofva utländ¬
ska klädet kostar vida mindre än den af
Friherren föreslagna tullen, och det mel-
lanfina kostar icke mera än 3 R:dr 16 sk. B:co
alnen. Jag vidhåller alltså Utskottets för-
Den 3o October e. m. 4^r
sing, och yrkar bifall dertill, fast af helt
andra grunder än Herr Lefren. Beträffan¬
de förslaget att genom vigt utröna tullvär¬
det af alnvaror, vill jag gerna ingå på Fri¬
herre Åkerhjelms förslag, men tror icke,
alt vi nu höra besluta något derom i afse¬
ende på kläden och öfriga yllevaror, eme¬
dan skillnaden dem emellan först bör noga
utredas. Mig synes, att vi gjorde häst att
öfverlemna till Kongl. Maj:t, att, sedan frå¬
gan blifvit af sakkunnige män behörigen ut¬
vecklad, derom utfärda nödig författning.
Det biefve då ungefär detsamma, som Ut¬
skottet föreslagit angående sidentyg.
Herr Lefrén: Så länge fabriksidkarne
qvarhållas i dödsångest och hotas med un¬
dergång af skadliga författningar, är det
icke rimligt att begära, det våra fabriker
skola resa sig utur sin närvarande vanmagt,
eller att någon skall i dem våga nedlägga
betydliga capitaler. Uti allt hvad man se¬
dan år i8a3 vidgjort, i afseende på vårt
näringssystem, ligger skälet, hvarföre fabri-
kerne hos oss icke äro hvad de borde och
kunnat vara. Angående frågan att göra skill¬
nad emellan gröfre och finare yllefabri-
kater, så vet jag icke, hvarföre vi ej i för¬
middags följde samma grundsatts i hän¬
seende lill Dannemora-jernet; och finner
det högst besynnerligt, att man vid den
vanlottade klädesfabrikationen vill tillämpa
47 H. 39*
452 Den 3o Octoher e. rn.
strängare mått och steg, än vid den i öf¬
rigt dessutom så gynnade jerntillverkningen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Just det, att införsel af gröfre kläden för¬
svåras mer än införsel af finare derigenom,
att begge slagen få lika hög tull, anser jag
vara rätt och enligt ined den grundsatts,
att så länge stränga tullförfattningar skola
äga rum, de mest böra tillämpas på såda-
ne varor, som kunna tillverkas af den in¬
hemska husfliten, hvilken först och fram¬
för fabriker bör uppmuntras. Jag ber äf¬
ven, att få erinra, om den allmänna prin¬
cip i Statshushållnings-läran: att då man
genom premier eller hög införseltull eller
ock ett rakt förbud mot införsel vill for¬
cera fram en näring, drar man på samma
gång arbetsstyrka och rörelsecapital ifrån
en annan näring, som kan bära sig sjelf
utan dessa uppmuntringar. Denna princip
anser jag i allmänhet riktig, men icke i af¬
seende på de näringar, hvilka bedrifvas af
den busliga industrien. Dessa böra fram¬
för andra understödjas, särdeles i vårt land,
der landtmnnnen har så många från jordbru¬
ket lediga stunder. Lika med Herr Lefren
tror jag, att vacklande tullförfattningar vålla
osäkerhet i speculationer och företag, samt
bidraga dertill, att capitalisterne icke vilja
nedlägga sina capitaler i fabriksanläggnin¬
gar; men jag tror dock att en större orsak
härtill, än vacklandet emellan liberala och
i
Den 3o O c to b er e. m.
453
prohibitiva tullsystemer, finnes just uti sak¬
naden af capitaler, tillgänglige emot låg rän¬
ta; ty då utlänningen åtnöjer sig med 3 å
4 högst 5 procent, vilja våra penningemän
hafva i5 å 20 procent i vinst för capitaler,
som placeras i fabriker. Det torde således
till fabrikernes florerande i vårt land ännu
icke göra mycket, om tullen är hög eller
låg å deras alster, nemligen i synnerhet så
länge penningebrist fortfar. Då nu fråga
lik väl egentligen är, om tullen å kläde skall
blif va 331 eller 5o procent af värdet, och
Herr Tham yrkat, att den senare vore det¬
samma som ett förbud, ber jag att få fästa
uppmärksamheten derpå, att för hög tull
skulle vålla tullförsnillning, som jag anser
vara mera demoraliserande än lurendreje-
riet, hvilket mest förorsakas af införselför¬
bud. Jag, som icke ser någon utväg, att nu
la fattadt ett klokt beslut, hvilket kan gälla
för fem år, nödgas alltså med motvilja in¬
stämma uti Utskottets förslag, att till Kongl.
Maj:t öfverlemna reglerandet af denna del
af lullbevillningen; äfvensom jag med Herr
Lefren delar förundran deröfver, att man
nu på eftermiddagen finner det lättare, att
skilja emellan fina och grofva kläden, än i
förmiddags emellan finare och gröfre jernsor-
ler, nemligen emellan Dannemora-jernet,
och de andre, mindre goda, jernsorterne.
Herr Tham: Jag har så ofta hört ta¬
las oin conseqvence och inconceqvence, att
454
Den 3o October e. m.
jag icke kan neka, det den största af senare
slaget synes mig vara att förblanda inför¬
seltull med utförseltull, såsom man nu gjort
angående Dannemora-jernet, hvarpå den¬
na erinran torde innefatta tillräckligt svar.
Hvad Herr Lefren insinuerat om Bevillnings¬
utskottets och Ständernes förmenta hat emot
fabrikernas interessen, så tror jag sannerligen
att detta icke förtjena»* svar, då man erin¬
rar sig att ända från 1771 till 1823 jemna
förbud existerade; och hvem som vill efter
ziffran calculera landets vinst, tolde lätt
Blifva öfvertygad, alt den icke är öfvervä¬
gande för den förstnämnda epoken. Att fa¬
briksanläggningar icke florera så, som sig
borde, lägges således falskeligen författnin-
garne till last, men hör rätteligen tillskrif-
vas fabrikörernes ensidiga och skefva åsig-
ter af deras egen fördel. — Då man, så¬
som Herr Munck af Rosenschöld, åsyftar
husflitens upphjelpande, är det ej klädes-
production , utan vallmars-tillverkningen ,
som bör upplijelpas, emedan vallmar och
icke kläde tillverkas af allmogen, och den¬
na näringsgrens flor bevisas häst deraf, att
omkring 1 million skålpund grof ull årli¬
gen införskrifves. Med 2 R:drs tull är så¬
ledes ingen fara för den gröfre klädestill¬
verkningen; och jag hemställer till Leda-
möterne inom detta Hus, som allmännast
torde bruka finare kläden, örn det äro vi,
som böra förhindra deras införande genom
lofliga medel och befordra lurendrejeri och
Den 3o October e. m. 455
lagbrott. — Jag yrkar alltså bifall till Ut¬
skottets förslag, och att det måtte öfver¬
lämnäs åt Kongl. Maj:t att förordna, om tull¬
värdet skall hädanefter utrönas efter vigten.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Det
är oväntadt, att, sedan grundsattsen för
systemet blifvit afgjord, och discussion der¬
öfver föregått, samma ämne skall återkom¬
ma för hvarje artikel, som står i samman¬
hang med fabriker och näringar; men det
är obehagligt, att inom representationen få
lika oblida omdömen, som utom represen¬
tationen, för det bemödande man haft. Att
blifva tillvitad att bära hat till fabrikerna,
är för mig mycket sårande. Jag erkänner
mig hafva biträdt BevillningsUtskottets för¬
slag. Der är med tydliga ordalag ådaga-
lagdt, att det är på grund af Utskottets öf¬
vertygelse, att en lämplig tull innefattar
starkare skydd än förbud, som Utskottet
föreslagit en sådan. Det är sagdt, att man
yrkat strängare controller och strafflagar,
hvilket måste utmärka, att afsigten varit,
icke att gräfva graf åt och hata näringarne.
Det må vara hvar och en fritt att anse
grundsattsen riktig eller oriktig, men upp¬
såt måste åtminstone icke böra blandas med
öfvertygelse i det fallet. Hvad angår den
befarade osäkerheten för fabrikerna, så skul¬
le jag tro, och det är äfven uttryckt i Ut¬
skottets Betänkande, att ett beskydd af för¬
bud lemnar osäkerhet, ty man vet icke,
456 Den 5o October e. m.
hvilket erfarenheten äfven visat, huru länge
det varar. Förbudet varar en tid; frihet upp¬
kommer en annan; och det i följd af opinio¬
nens fordran, sorn också är något betydande
för Styrelsen, och hvilken den ej alltid kan
motsätta sig. Men en skyddstull är ett
skydd, som kan vid alla tillfällen bibehål¬
las, och ej af opinionen motsättas. Då opi¬
nionen yttrat sig, alt den ej vill hafva för¬
bud, återstår ej annat än skydd med tull;
och jag tror att det skall besannas, att den
är mera väsendtlig än ordet förbud. Jag
förmodar, att det är till mig den tillämp¬
ning velat göras, att då kläden, som infö¬
ras, skiljas i olika sorter, det är inconse-
qvent, att Utskottet ej velat göra skillnad
emellan olika sorter jern. Jag ber om för¬
låtelse, att jag framställer till Herr Lefren
särskilt, att Utskottet aldrig gjort någon så¬
dan skillnad. Utskottet har på kläden satt
en medeltull, och det lär stå i fullkomlig
conseqvens med tullen å jern. Hvad åter
angår sjelfva skyddstulls-beloppet, tager jag
mig friheten fästa uppmärksamheten på, hu¬
rusom de, hvilka anses föra fabrikernas ta¬
lan i allmänna skrifter, just lagt Utskottet
till last, att Utskottet föreslagit 33f pro¬
cents tull. Jag antager ej deras grundsatts,
men de hafva antagit den, att en lägretull
af i5 procent skulle skydda mera, emedan
ingen försnillning då ägde rum. Jag hem¬
ställer, om det är lämpligt att öfverstiga
33} procent, i synnerhet som, om det
Den 3o October e. m;
skulle åläggas att uppsätta Taxan efter vigt
på klädet, controllen blefve starkare, att
de 331 procenten rättvisare tillämpades.
Jag tillstyrker således bifall å Utskottets
förslag.
Herr Lefren: Då jag och flere med
mig år i8a3 vidtogo den utväg, att fram¬
ställa tableauer med ziffror, grundade på
tillverkares uppgifter och CommerceCollegii
beräkningar, svarade man oss, att sådana
bevisa intet; och som voteringar sedan be¬
viste mera, blef följden den, att sådana upp¬
gifter blefvo ansedde såsom cassable. Jag
hemställer då, huruvida en Talares fram¬
ställning till mig, att man skulle läsa upp¬
gifter på ziffror, icke äfven nu kan besva¬
ras dermed, att de intet bevisa. Gällde
det skälet då, så gäller det nu. Hvad åter
vidkommer fabrikernes tillstånd från 1770-
talet, skall man finna, om man vill se ef¬
ter, att de verkligen stego. Husliden till¬
verkade resten af behofvet. Fabrikerne och
busfliten gingo hand i hand med hvaran¬
dra, med stora eller små steg, alltsom de
märkte, att stadga eller ombytlighet ägde
rum i författningarne. Förhållandet från
1807 till 1814» då fabrikanterne funno att
de ej hade det skydd som förut, verkade,
att fabrikerne ej gingo fram. Men när 1815
års Riksdag var förbi, och 1818 års Riks¬
dag vidhöll samma grundsattser för närin-
garnes skydd, sorn vid 1S15 års Riksdag
458 Den 3o October e. m.
gjordes gällande, började man hoppas, att
den tid inträffat, då stadga kunde påräk¬
nas, och fabrikanter började å nyo att sätta
sig i alfvarligare verksamhet, men de blef-
vo bedragne i sitt hopp. i8a3 års theo-
retiska Riksdag kom, och de fingo då er¬
fara, att stadga i näringssystemet icke hör¬
de till dagens text. Det är denna obestän¬
diga lära, detta vacklande i systemer, som
gör att näringarne ej gå framåt. Nu är än-
teligen ett system antaget, som ger dem
en bestämd riktning, och denna riktning
leder till döden, om ock de någon tid skul¬
le kunna släpa sig fram, innan de hinna
till sitt hvilorum. Fä se, om då blir bättre,
när vi fullständigt komma i utlänningens
band, så att vi från honom äfven få skaffa
oss skor och strumpor.
Friherre Åkerhjelm: Då BevillningsUl-
skoltet föreslagit 33y procents tull, trodde
jag afsigten dermed vara, att skydda de
näringar, som deraf bero. Med ett medel¬
värde af 6 R:dr, som här är föreslagit, och
en lull derå af 33\ procent, anser jag ett
hinder för införseln vara beredt, och må¬
ste således äfven anse denna tullprocent i
sjelfva verket vara en skyddstull, hvaraf
följer, alt inhemska behofvet af varan i lof¬
lig väg ej lärer kunna fyllas. Med afståen-
de från mitt förslag alt öka denna tullbe¬
räkning till en ännu högre procent än den
af Utskottet föresiagne, och för att bereda
Den 3o Octo ber e. m.
4%
ett säkrare, lättare och skyndsammare sätt
för denna beräkning, föreslår jag, alt klä¬
dets värde utrönes efter vigt, såsom det
tillvägagår i Norrige, Dannemark och Frank¬
rike, och att det classificeras uti 3 särskilta
slag, nemligen fints medelfint och groft.
A det första torde värdet böra bestämmas
till 9 R:dr, å det andra till 6 R:dr och å
det tredje till 3 R:dr Banco, hvilket, med
33y procents tull på hvarje slag, åstad¬
kommer den af Utskottet åsyftade allmänna
skyddstullen. Genom denna procedur blir
klädet både värderadt och classificeradt ef¬
ter sin ägande qvalitet, och anser jag in¬
gen svårighet uppslå vid bestämmandet af
värdet och tullen genom vigt, sedan klädes¬
slagen äro bestämde. Utan att ingå i nå¬
gon förnyad discussion om principer, nu
mera efter min tanka endast föranledande
onödig tidspillan, får jag således föreslå,
att kläden må fördelas i förenämnde 3:ne
klasser, med 9, 6 och 3 R:drs värden, och
dessa beläggas med 33f procent införsel¬
tull; äfvensom, att Rikets Ständer, i hän¬
delse de gilla förslaget om vägning, må hos
Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, att
detta sätt alt utröna värden och tullbestäm¬
melser, måtte, såsom varande det lämpli¬
gaste, användas på allt alngods.
Herr Tham: Lika med Friherre Åker¬
hjelm skall jag afstå från att upptaga liden
med något utlåtande om capitaler, arbets¬
4Go Den 3o October e. m.
tid, ziffror och systemer. Derom är mera
taladt, än som behöfves. Men i afseende
på det förslag Friherre Åkerhjelm gjort,
vill jag framställa en anmärkning. Om fi¬
na kläden, sådana som kunna förskrifvas
lill g R:dr, kunde väfvas här, skulle jag
mod honom instämma; men då Fabrikörer-
lie och CommerceCollegium öfverensstämt
deruti, att de ej här kunna väfvas, så är
det för mycket. Skyddstull hör då åläggas
de grofva och de medelfina kläden, men ej
de fina. Således om en sådan classification
skall bestämmas, hvilket jag ej vill bestri¬
da, bör tullen blifva i R:dr, i i R:dr och
2 R:dr. Jag anser likväl Utskottets förslag
bättre. Det ger skydd åt den grofva till¬
verkningen, hvilken sker i myckenhet, ej
af Fabrikörerne, men af landtmanuen. Der¬
före är det största skäl att behålla tullen
på den varan. På det medelfina gör tul¬
len 331 procent och något öfver. Det fina
uter må kunna införskrifvas. Det är bättre,
än att få det in utan tull. Jag tycker, att
man i alla fall kunde lemna åt Konungen
att införa tullen efter vigt, och må det då
på Konungen ankomma alt fördela denna
tull, om han så behagar.
llerr Munck af Rosenschöld: Då jag
förklarade mig för nyttan af att försvåra
införseln af sådana kläden, som allmogen
kan tillvägabringa, yttrade Herr Tham, att
allmogen ej tillverkar kläden, utan valmar.
Den 3o October e. rn
Nu hör jag honom säga, att flen tillverkar
grofva kläden, och han tror nu, att en
skyddstull vore nödvändig, för att före¬
komma, att icke grofva kläden införas. Jag
får erinra, att det finnes en annan jordbi u-
kande klass, nemligen af Ståndspersoner el¬
jer Possessionater, hvilka låta tillverka me¬
delfina kläden, och den delen af vår all¬
moge, som jag ofta hört Herr Tham för¬
svara , nemligen Gårdfarihandlande, sälja
också mindre grofva kläden, ehuru jag ej
vill påstå, att de alltid äro tillverkade här
i landet. I alla fall må vi icke frukta en
för låg införseltull på fina kläden, ty vi
hafva correctif i Konungens rätt, alt för¬
bjuda införseln, hvilken jag likväl hoppas,
att Konungen ej skall gripa till, förrän de
fabriker, hvilka derigeuom här kunna bära
sig, råkat i själtåget. Jag är öfvertygad,
att om ingen skyddstull sättes på de finaste
kläden, komma de in här och säljas för
samma pris, för hvilka våra fabrikanter säl¬
ja de medelfina klädena; men jag skulle
just icke anse för en olycka, utan snarare
som en nationnl-fördel, att man kunde få
begagna det goda priset på de fina, solida
och varaktiga utländska kläden. Jag skulle
lill och med anse för en statsekonomisk,
ehuru icke för en moralisk, fördel, om Fa-
brikanterne sjelfve Jurendrejade in sådane
kläden. Jag tillstyrker bifall å Utskottets
förslag.
Friherre Åkerhjelm: Om jag skulle ta¬
462 Den 3o October e. m.
ga i beräkning beskaffenheten af det kläde,
som af Svenska fabriker tillverkas, och det
behof vi hafva, och som deraf icke kan
fyllas, skulle jag hemta ett ytterligare stöd
för classificationen. Jag tror, att det huf-
vudqvantum, som här tillverkas, är medel-
fint kläde, och att hvad vi egentligen be¬
höfva, är de gröfre kläden till Armeen och
Flottan. Om man förutsätter, att de fina¬
ste kläden, som jag föreslagit till 9 R:drs
värde, ej komma att bäras af andra ände,
som hafva råd att lägga sig till sådana, må¬
ste det ej utgöra en till beloppet obetyd¬
lig artikel. Med tullen skulle de uppgå des¬
sa finare kläden till 20 R:dr Riksg., ett pris,
som för en slik vara icke torde vara af-
skräckande. Medelfina kläden kunna vi få
här väl gjorde. Beträffande det grofva klä¬
det åter, så är behofvet deraf troligen störst.
Delta slags kläde har jag föreslagit till 3
R:drs värde och 33f- procents tull, hvil¬
ket blir 4 R:dr Banco. Oaktadt detta be¬
lopp kan anses vara en skyddstull, bör det
likväl bli ganska möjligt att införa och för¬
tulla sådant kläde, äfven med någon vinst,
åtminstone så länge den inhemska tillverk¬
ningen deraf så litet svarar mot behofvet,
som den nu gör. Af fullkomlig öfvertygelse,
att det är ändamålsenligt och lämpligt, får
jag derföre föreslå, att kläde af olika slag
fördelas i 3 klasser af olika värde, med 33|
procents tull å hvarje, och att förtulluin-
gen beräknas efter vigt.
Den 3o O c t o b e r e. m.
Herr Marcks von Wurtenberg, Gothard
Wilhelm, bade inlemnat ett anförande, som
upplästes, sä lydande:
I afseende på den föreslagne tullnfgif-
ten 2 R:dr per aln för kläde, utan skillnad
på gröfre eller finare, som utifrån införes,
åberopar jag hvad jag förut haft äran an¬
föra om nödvändigheten af det hittills gäl¬
lande förbudets bibehållande, hvilket jag
nu ej mindre än förr måste yrka.
Med förhoppning, att detta förbud ock¬
så bibehålles, och att således allt stadgan¬
de om en införselsafgift å kläde, likasom
utaf samma skäl å en mängd andra väfnads-
manufactur-artiklar, blir öfverflödigt, har jag
likväl upplysningsvis trott mig böra tillägga
en och annan anmärkning vid denna punkt.
Kläden tillverkas utrikes ända till ett
pris af i5 till 20 R:dr per aln; en tullafgift
af 2 R:dr på en sådan vara gör således ej
mera än 10 till i3 procent, då deremot
samma afgift å commiss- och gröfre kläden
gör ifrån >j5 till 100 procent. Hvar och
en finner, att en så olika behandling af till¬
verkaren af det grofva och tillverkaren af
finare kläden, är i högsta måtto håde prin-
cipstridig och orättvis.
En införselafgift, stadgad till hvilken
procent som helst, hör, för alt vara rätt¬
vis, utgå i proportion af värdet, och lika
drabba den grofva tillverkningen, sorn den
^64 Den 3o October e. m.
fina, den mindre kostbara varan och den
dyrare. Men huru utröna detta värde? Jag
medger, att häruti ligger en stor svårighet,
i synnerhet i afseende på alla slags väfnads-
och manufactur-artiklar. Det rättvisaste sät¬
tet, och tillika det, som säkrast förekom¬
mer alla underslef och missbruk vid för-
tullningen, tror jag likväl, med hänsigt till
alla dylika varor, vara det, som är infördt
i Dannemark och der redan i flera år med
fördel varit practiseradt, nemligen att låta
varan försäljas på tull-auction, och den stad¬
gade tullprocenten sedermera utgå efter auc-
tionspriset; i synnerhet om, såsom ytterli¬
gare försigtighetsmått, uppbudet eller för¬
säljningen sker i afslag, eller på sätt, sorn
vanligen tillgår vid afslags-auctioner. Jag
hoppas väl, såsom jag nyss sagt, att för¬
budet blir bibehållit, men upplysningsvis
har jag velat nämna, att nyssnämnde för-
tullningssätt är det enda, som är fullt rätt¬
vist, och med säkerhet hetryggar både Stats-
cassans och den inhemske producentens rätt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att som Utskot¬
tets förevarande förslag innefattade tvenne
särskilte frågor, nemligen angående dels sjelf¬
va tullen å kläde, dels sättet att bestäm¬
ma tullen efter vigt, ansåg Hans Excellence
sig höra å hvarje fråga göra särskild pro¬
position; och hemställde Hans Excellence
allt-
Den 3o Octo ber e. m.
465
alltså nu Först, om Ridderskapet och Adeln
biföll Utskottets förslag i afseende på den
af Utskottet tillstyrkte skyddstull å kläde.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln biföll, att på
sätt Friherre Åkerhjelm föreslagit, kläden
må anses böra fördelas i trenne klasser,
nemligen grofva till ett värde af 3 R:dr
alnen; medelfina_, till ett värde af 6 R:dr
alnen; och fina, till ett värde af q R:dr al¬
nen; samt att införseltullen må bestämmas
till 33y procent af berörde tullvärden.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence förnyade den först
framställde propositionen tili bifall å Ut¬
skottets förslag.
Ropades åter Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence för¬
nyade den senare propositionen om anta¬
gande af Friherre Åkerhjelms ofvanberörde
förslag.
Ropdaes starka Ja, jemte några Nej.
Och förklarade Hans Excellences i följd
häraf, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstatNej, Ridder¬
skapet och Adeln således antagit Friherre
Åkerhjelms förslag.
47 H. 3o
466
Den 3o October e. m.
Hans Excellence hemställde vidare, om
Ridderskapet och Adeln godkände Utskot¬
tets senare Utlåtande, i afseende på den
väckte frågan om tullens bestämmande å
kläde och andra yllevaror efter vigt, deri
Utskottet tillstyrkt: att Rikets Ständer mät¬
te till Kongl. Maj:t öfverlemna denna frå¬
ga , för att genom vederbörandes försorg
pröfvas och utredas.
Bifölls.
Kopparstick , Estamper och Litho-
graphiska arbeten.
Grefve Gyldenstolpe , Anton Gabriel:
Efter den alphabetiska ordningen skulle nu
följa Kopparstick, Estamper och Lithogra-
phiska arbeten, dervid jag utber mig f'å
hemställa, om icke, då chartor, böcker och
taflor blifvit fritagne från tull, kopparsick,
estamper och lithographiska arbeten äfven
höra blifva det. Tullen har väl icke blif¬
vit bestämd högre än 5 procent, och kan
således icke kallas skyddstull. Åberopande
den Ledamots reservation inom Utskottet,
sora ansett artistiska arbeten böra lättas så
mycket som möjligt från alla betungande
afgifler, yrkar jag, alt kopparstick måtte
blifva alldeles tullfria, så till in- som ut¬
försel, helst det senare torde blifva af allt
för ringa belopp att förtjena någon upp¬
märksamhet; och jag anhåller följaktligen
om proposition till afslag å Utskottets till¬
styrkande i denna del.
Den 3o October e. m. 4^7
Hans Excellence Herr Grejven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bi¬
fall å Utskottets ifrågavarande förslag
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
att, med afslag å berörde förslag, Koppar¬
stick, Estamper och Lithographiska arbe¬
ten niå, ehvad de äro af Svenska eller an¬
dra Konstnärer, befrias från både införsel*
och utförseltull.
Bifölls.
Mastixj Muscus.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf: Jag
vill blott tillkännagifva orsaken, hvarföre
jag låter bero vid hvad Utskottet föreslagit.
Det är nemligeu derföre, att det tull värde
Utskottet utsatt, är så mycket mindre, än
varans värde. Utskottet har bestämt 133
R:dr 16 sk:s värde, och den kostar i Apo-
theksTaxan öfver iooo R:dr. Således är
den egentliga tullen ej mera än i f pro¬
cent, och det kan vara lagom.
Målningar _, Handteckningar och
Ritningar.
Grefve Gyldenstolpe: I sammanhang
med de beslut, som Ridderskapet och Adeln
fattat på förmiddagen om böcker, och på
eftermiddagen om kopparstick, hemställer
47 H. 3o*
468 Den 3o O c tobe r e. m.
jag-, att den införsel- och utförsel tall, som
Utskottet föreslagit på målningar, handteck¬
ningar och ritningar af utländska konstnä¬
rer, måtte afslås. Jag anhåller, att dessa
artiklar måtte blifva fria från tull både till
införsel och utförsel.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bi¬
fall å Utskottets förslag, rörande tull å mål¬
ningar, handteckningar och ritningar.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln fann
för godt att, med afslag å berörde förslag,
besluta, att målningar, handteckningar och
ritningar, ehvad de äro af Svenska eller
andra Konstnärer, böra befrias från både
införsel- och utförseltull.
Bifölls.
Saltj Kok-,
Herr Cederschjöld: Jag kan ej annat
än bestrida ett af de skäl Utskottet uppgif¬
vit, nemligen att den förmögnare förbru¬
kar mera saltj än den fattigare j och alt-
förhöjningen derföre vore billig. Jag tror
tvertom. Då den förmögnare äter nästan
endast färsk mat, lefver deremot den fatti¬
ge af föga annat än salt föda. Det är egent¬
ligen icke annat .än en indirect capitations¬
afgift; och då jag ogillar alla sådana, an-
Den 3o October e. m.
46g
huller jag, att förhöjningen måtte afslås, och
att det mätte förblifva vid hvad det nu är.
Att saltet fallit i pris, kan ej hafva infly¬
tande på tullen, hvilken är utsatt till viss
summa.
Herr Tham: Det har handt Herr Ce¬
derschjöld nu likasom ofta förut, att han
glömmer, det han bor i Stockholm, och ej
på landet. Det bevisar han nu. Om han
behagar se på landet, eller underrätta sig
om förhållandet i landsorterne, skall han
finna, att man der äter salt mat, och det
ej blott vid eget bord, utan dertill ock vid
tjenstefolkets. Man har ej der slagtarhuset
och fiskargången att gå till; utan måste haf¬
va saltade förlager. Således har Utskottet,
enligt sanning, anfört, att den förmögnare
begagnar mera salt, än den fattigare. Det
känner jag ganska noga, såsom sjelf varan¬
de landtman. Allmogen begagnar i sitt hus¬
håll en halfspann, eller, om det är mycket
stort, en half tunna salt på sin höjd, då
de förmögnare, eller Possessionater, vanli¬
gen begagna 5 å 6 tunnor.
Herr Cederschjöld: Vid beskattningar,
och detta är också en beskattning, borman
hafva afseende på allmänna opinionen, och
hvad intryck den skall hafva på allmänhe¬
ten. Jag hemställer till detta Stånd, hvad
allmogen skall tycka och säga, om tullen
förhöjes på de varor, som den måste con-
470 Den 3o Octo ber e m.
sumera, nemligen salt ochJisk_, då man der¬
emot stadgar medelvärde å sådana varor,
som de förmögnare klasserne consumera,
och hvarigenom de få lindring, såsom vin*
kläde, m. m. Jag tror, alt man bör taga
det i billigt öfvervägande, och åtminstone
icke gifva dem anledning att klaga öfver
ett sådant förhållande. Jag yrkar således
afslag å Utskottets förslag.
Friherre Åkerhjelm: Jag anhåller, att
Riddarhus - Secreteraren behagade upplysa
oss, om hvad beslut de öfriga RiksSlånden
i denna del fattats
Under tecknad Riddarhus-Secreterarc :
PresteStåndet har bifallit den af Utskottet
föreslagne tull å koksalt. BorgareStåndet
har nedsatt införseltullen till 32 sk. per
tunna. BondeStåndet har beslutat, att tul¬
len å koksalt bör förblifva vid hvad den
för närvarande är.
Friherre Åkerhjelm: Jag föreställer mig,
att den obetydliga tillökningen i tullen å
lok salt egentligen kommer att verka på den
förmögnare klassen, som consumerar det
mesta saltet. I de fattigare hushållen åtgå
visserligen blott små qvantiteter. I detta
fall, hvilket troligen är det verkliga, blir
det endast fråga om några få ski 11 ingar för
den mindre bemedlade consumenten, men
deremot utgör det i det hela en betydlig
tillökning i tullintraden, hvilken numera
Den 3o O c t o b e r e. in.
är i Stalsregleringen påräknad. Jag anhål¬
ler således om proposition till bifall å Ut¬
skottets förslag i denna del.
Herr af Billbergh: Jag är hufvudsak¬
ligen förekommen af Friherre Åkerhjelm,
och skall blott tillägga några ord i afseen¬
de på hvad Herr Cederschjöld yttrat. Med
antagande af den öfvertygelse, att ett för¬
möget hus consumerar mera sofvelvaror,
än de fattigare, bar han talat om opinio¬
nen, och att det skulle göra ett obehagligt
intryck, om man ökade tullen på salt och
fisk. Jag hemställer till den värde Tala¬
ren, på hvad sätt allmänheten skall få be¬
grepp om, att vi öka 4 skillingar på salt.
Priset omvexlar från en half till en R:dr
mera eller mindre från det ena året till
det andra. Huru skall allmänheten då kun¬
na tro, att en så ringa förhöjning kan ver¬
ka på priset? Men äfven antagit, att en del
af allmänheten skulle fästa sig dervid; hvil¬
ket skulle göra obehagligare intryck, alt
lägga tillökningen i skatt på den directa
beskattningen, det vill säga uppföra den på
debetsedeln, eller att lägga den på denin-
directa beskattningen?
Herr Skogmatij Carl David: De äldre
•Tulltaxorne på 1770 och 1780-talet, då Sve¬
rige bade silfvermynt, bestämde tullen å
salt lill 20 sk. i silfver. Sedan var den,
intill 1825, 16 sk. HamburgerBanco. Der-
47 2
Den 3o October e. m.
efter har den varit 12 sk. Den nu före-
slagne är icke annat än ett medium deraf.
Dessutom har priset på salt så betydligen
fallit, att då man förr måste gifva 2 tun¬
nor spanneraål för en tunna salt, kunna nu
2 tunnor salt fås för en tunna råg. B01-
gareStåndet har bestridt förhöjningen der¬
före, att den skulle drabba importeuren;
BondeStåndet för det att den skulle falla
på consumenten. Den gör likväl en icke
obetydlig inkomst utan någon känning.
Herr Cederschjöld; Den siste Talaren
har upplyst oss, dels att tullen varit högre
förr, deis att priset varit fyradubbelt hö¬
gre. Det synes mig således, när man jem-
för tullen emot varans värde, att tullen är
drygare nu, än på de tider han citerat.
Dessutom beklagar jag verkligen, alt Ut¬
skottet calculerat sina tillgångar på sådana
utvägar, som att lägga consumtions-afgifter
pä menige manj och jag tror att, ehuru
med saltökningen kan bestridas tre Gene¬
rals-löner, motivet ej är tillräckligt; utan
bör man söka tillgången på sådana varor,
som kunna af de förmögnare consumeras.
Vi hafva ännu qvar vin_, the' och socker.
Man kan lägga summan på dessa varor.
Herr Tham: Det förslag, att genom -
tull på andra varor anskaffa summan, hade
Utskottet begagnat, om det trott sig der¬
igenom vinna någon lull. Men om man
Den 3o October e. m.
473
sätter högre tull, än som passar, får man
mindre inkomst, ty dä insmuglas varan.
Om man lägger hög tull på caffe' och the,
förtullas ej dessa varor. När tullen på caffe
var 5 skilling, var inkomsten ej så stor,
som nu, då den är 3 skilling. Jag till¬
styrker bifall å Utskottets hemställan.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag skall
ej motsätta mig den förhöjda afgiften på
saltet, ty den öfverensstämmer med den
riktiga princip, att göra afseende på varans
volum; och denna obetydliga tillökning kan
visserligen ej blifva tryckande. Men jag
får protestera emot det skäl, som af Bevill-
ningsUtskottet blifvit anfördt, alt denna va¬
ra consumeras mera af de förmögne, än af
de fattige, äfvensom mot principen, altman
bör fylla behofven genom Bevillning, som
mest drabbar massan af Nationen, ty de böra
heldre fyllas genom den på behållen förmö¬
genhet eller inkomst och på öfverflödsvaror.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Jag bestrider den föreslagna förhöjnin¬
gen i tullen på denna nödvändighetsvara;
helst den lill betydligaste mån drabbar den
fattigare folkklassen, hvilken nog är tryckt
förut, och emedan förhöjningen synnerli¬
gast tyckes hafva till föremål, att bereda
Regeringen stora och opåräknade öfverskott
på tullmedlen.
474
Deu 3o October e. ni.
Hans, E.xccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å Utskottets förslag, rörande tullen å
koksalt.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
afslå berörde förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
I anledning häraf förnyade Hans Ex-
cellence den först gjorda framställningen lill
bifall å Utskottets förslag.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Och förklarade Hans Excellence i följd
bärof, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Ridder¬
skapet och Adeln således bifallit Utskot¬
tets förslag.
Herr Cederschjöld: Jag anhåller, att min
reservation måtte blifva i protocoliet an¬
tecknad, och att jag underlåter att begära
votering endast derföre, alt jag vet, att
saken i alla fall af Förstärkt Statsutskott
skall afgöras.
Herr Dalman_, TVilhelm Fredrik: Jag
förenar mig i Herr Cederschjölds reserva¬
tion, emot den förhöjda tullen å salt; och
jag begagnar delta tillfälle, att äfven re¬
servera mig emot det beslut, som på för¬
D e n 3o O c t o b e r e. m.
middagen togs rörande ökad tull å fiskva¬
ror. Ty att lindra de förmögnares skatter
på det lägre folkets bekostnad, är stridan¬
de mot de principer jag anser Lagstiftaren
i ett fritt samhälle böra följa.
Herr Uggla j Göran Gustaf: Under åbe¬
ropande af min reservation i Utskottet, får
jag instämma i Herrarne Cederscbjölds och
Dalmans yttranden.
Socker.
Friherre Åkerhjelm,: Jag instämmer med
Utskottet i afseende på användande af mc-
deltull å socker, och tror knappast, att det
finnes någon varuartikel, der det är mera
angelägit att få medeltull; men jag måste
dock för sockerbruksidkares sanna väl fö¬
reslå en ändring. I förslaget står, att tul¬
len på allt socker skulle blifva skilling.
Men vi hafva i Taxan äfven en sort socker,
som kallas Havana Terres, och som sällan
kan skiljas från krossadt lumpsocker, hvilket
nu har en särskild tull af 5 skillingar. Härige¬
nom hafva många oredor uppkommit, ehu¬
ru Havana Terres lill obetydliga qvanlite-
ler inkommer. Jag bar derföre ansett, alt
Havana Terres borde hänföras till samma
cathegori som krossadt lumpsocker, och jag
bar hämtat styrka för denna mening af soc-
kerbruksidkarne sjelfve. Jag föreslår såle¬
des, att medeltullen endast antages för rätt
socker, Mascovade eller brunt, Cassonad
47 6
Den 3o October e. m.
eller Terres och Tetis samt hvitt Puder¬
socker; och att den tull, sorn nu är utsatt
på krossadt Lump, äfven må bestämmas på
Havana Terres; å hvilket förslag jag anhål¬
ler om Herr Grefvens och LandtMarskal-
kens proposition.
Herr <Skogman: Jag instämmer i den
hemställan Friherre Åkerhjelm gjort, att
nemligen särskild tull må fastställas på kros¬
sadt Lump- och Havana Terres-socker.
Herr Tham: Jag instämmer äfven till
alla delar i hvad hvad Friherre Åkerhjelm
yrkat. Utskottet hade i första Betänkan¬
det föreslagit olika tull. Det har sedan
blifvit ändradt, på de skäl Utskottet an¬
fört, men jag fruktar att Utskottet blifvit
missledt. Äfven jag har sökt upplysningar
i detta ämne, hvilka öfverensstämma med
dem Friherre Åkerhjelm lemnat. Jag vill
blott nämna, att Utskottet i första Betän¬
kandet föreslagit 4 skillingars tull på lump¬
socker; och jag hemställer derföre, om icke
Havana Terres och krossadt Lump bör be¬
stämmas till 4 skillingars tull.
Friherre Åkerhjelm: Äfven jag tror den¬
na tull kunna bestämmas till 4 skillingar,
ty qvantiteterne, som inkomma häraf, äro så
obetydliga, att det ej bar inflytande på höj¬
ning eller minskning i tullintraderne. Jag
instämmer således i Herr Thams fram¬
ställning.
Den 3o O c t o b e r e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till Li¬
la 11 å Utskottets förslag rörande tullen å
socker.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapel och Adeln fann för godt
godkänna Utskottets förslag med den för¬
ändring, att införseltullen å Ilavana och
krossadt Lumpsocker må bestämmas till 4
sk. för hvarje Skålpund.
Bifölls.
Ull.
Herr Marcks von Wurtenberg hade in-
lemnat ett anförande, som upplästes, så ly¬
dande:
I afseende på den föreslagne medeltul¬
len å ull får jag anmärka, att om förbudet
emot utländske klädens införsel upphäfves,
måste fabrikanten upphöra med sin rörelse,
och han kan åtminstone ej då erlägga nå¬
gon tullafgift på ull, vare sig hög eller låg.
Tillätes till och med införsel af ull allde¬
les afgiftsfritt, skulle en sådan fördel lik¬
väl ej sätta honom i stånd att under när¬
varande förhållanden täfla med utlänningen.
Bibehålles åter förbudet emot klädens in¬
försel, då blir förhållandet annorlunda; och
under sådan förutsättning, föreslår jag en
tullafgift af i sk. på den grofva eller corn-
478 Den 3o October e. m.
missullen och 4 s^- P°> den fina och finare.
Att göra någon skillnad emellan rnedelfin
och den aldrafinaste ullen, skulle under när¬
varande förhållanden endast leda till en onö¬
dig omgång; och kanske ej inbringa till Sta¬
ten mer än någre få Riksdaler om året.
Uppå derefter gjord framställning, blef
Utskottets förslag till lull å ull af Ridder-
skapet och Adeln bifallit.
Herr Cederschjöld: Jag reserverar mig
emot beslutet, på de grunder jag tillförene
anfört.
Angående speciella Tullbestämmelser i
Taxan för särskilta slag af Trädvaror,
nemligen:
för Bjelkar, platta , af 11 tums
bredd, 5 tums tjocklekj 5 h 8 al¬
nars längd, per stycke 2: 6.
(,utgörande hälften af tullen för
bjelkar om 8 tums fyrkant, till
och med i5 alnars läng £)
— B j elkar, platta, af g tums bredd
och 5 tums tjocklek, per stycke 1: 6.
(fika tull, som för spar rar, län¬
gre eller kortare af y tums fyr¬
kantig
— Bjelkar, platta, af i3 tums
bredd, g tums tjocklek, 5 ci 8 al¬
nars längd, per stycke 3: 6.
('lika med hälften af Taxans stad-
Den 3o October e. m. 479
gande för bjelka/' om 11 tums fyr¬
kant till och med i5 alnars längd.)
för B räder, af högst tums
tjocklek och y alnars längd, per
tolft 2: 6.
( endast half tull mot hvad Taxan
för enkla bräder af samma längd
utsätter
— Bräder, af 1 tums tjocklek och
y alnars längd, med högst y tums
bredd, per tolft 2: 6.
(hälften af den tull, som för brä¬
der af samma längd erlägges f
Friherre Åkerhjelm: Jag anhåller, att
få göra en anmärkning vid de 5 trädvaru-
dimensionerne. Anledningen, som Utskot¬
tet uppgifver, är visserligen en ansökning
af ett Handelshus här i Stockholm, att få
bestämmelser utsatte på dem, med anmä¬
lan, att om tullen skulle sökas i likstäm¬
mighet med förra artiklar i Taxan, de skulle
blifva belastade med så dryg lull, att Hu¬
set ej kunde emottaga reqvisitionen. Tull¬
styrelsen uppgjorde och ingaf då ett un¬
derdånigt förslag, innefattande egentligen
allmänna grunder för andra dimensioner än
sådana, som uti Taxan äro intagne, och af
den beskaffenhet, att de kunde assimileras
med dem, som i Taxan finnas bestämde, och
den yttrade afsigten ernås. Följden biet'
äfven, att Konungen gillade grunderna, och
Huset erhöll tillfälle att begagna reqvisitio-
48o Den 3o October e. m.
nen. Men på det tillfälle må öppnas åt en
hvar, sora erhåller reqvisitioner på sådant
trädvaruslag, hvilka ej finnas i Taxan, tror
jag, att det vore lämpligare att antaga så¬
som förslag i Tulltaxan dessa allmänna grun¬
der, som Styrelsen framställt, i stället för
de speciella, som för ett visst Handelshus
beviljades; då kan Tullstyrelsen sedan til¬
lämpa förenämnde grunder på hvarje ex¬
portörs af sådane slags trädvaror angifning.
TullStyrelsens underdåniga förslag lyd¬
de sålunda:
1:0 Att bjelkar eller balkarsamt spor¬
rar af furu och gran, må kunna utföras bå¬
de liksidiga och platta;
2:0 Att bestämmelsen i Tulltaxan af
berörde trädvarors fyrkant eller dimension
tvertöfver betecknar fjerdedelen af deras
totalomfång midtpå, (hvarigenom, t. ex. en
bjelke, som på arne motsatta sidor inne¬
håller ia tums tjocklek, och på de a öfri¬
ga endast 8, komrae att vid tullklarering
behandlas lika med en bjelke, hvars alla 4
sidor tvertöfver innehålla hvardera 10 tum);
3:o Att, i analogi med hvad Taxan re¬
dan medgifver för halfbräder eller afsågade
bräder af 4 alnars längd och derunder, vid
förtullning af bjelkar om blott 8 alnars längd
eller derunder, arne sådane anses motsvara
en af lika omfång om x5 alnars längd; samt
4:o
/
Den 3o October e. in. 481
4-*o Att till half bräder räknas bräder,
hvilkas tjocklek ej öfversliger en half turn,
eller som, med 1 tums tjocklek och högst
7 alnars längd, icke innehålla större bredd
än 7 tuni.
Jag skulle således hemställa, att, i stäl¬
let för de 5 speciella trädvaru-bestämmel-
serne, nyssberörde allmänna grunder med
deras dimensioner kunde framdeles få tjena
till grund för alla sådana förlullningar.
Herr af Billbergh: Jag för min del
har visserligen ingenting emot hvad Fri¬
herre Åkerhjelm yrkat; men då jag har an¬
ledning förmoda, att 3 Stånd bifallit Ut¬
skottets framställning, i hvilket fall det är
sannolikt, att den blir den gällande, så an¬
håller jag få upplysa om ett skriffel, som
här förekommer. På sidan 63 slår; ”brä¬
ger af högst i| tums tjocklek.” Det bör
vara: en half tums tjocklek. Det torde va¬
ra nödvändigt, att få detändradt, emedan
det gör en betydlig skillnad. Derjemte får
jag tillkännagifva, att i den dernäst följan¬
de parenlhesen, der det står: endast half
tull emot hvad Taxan för enkla bräder af
samma längd utsätter, bar BorgareStåndet
gjort det tillägg, att det skulle heta af sam¬
ma längd och bredd. Äfven detta tillägg
anser jag nödigt.
Herr Tham: Jag förenar mig med Fri¬
herre Åkerhjelm deruti, att de allmänna
47 H. 3i
482. Den 3o Octo ber e. m.
grundcmc för Taxan böra intagas i Förord¬
ningen; men jag hemställer, om icke detta
heldre bör ske i underråttelserne, än i sjelf¬
va Taxan.
Friherre Åkerhjelm: Jag finnér intet
hinder, att införa de allmänna grunderne
i sjelfva Taxan under artikeln trädvaror,
inom columnen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition lill bi¬
fall å Utskottets förevarande förslag.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt,
alt, i stället för den af Utskottet föreslagne
tullprocent A de 5 artiklarne bjelker och
bräderj gilla det af Friherre Åkerhjelm fram¬
ställda ofvanberörde förslag.
Bifölls.
Herr af Billbergh anhöll, att det af
honom anmärkte skriffel, mätte, utan afse¬
ende på det beslut Ridderskapet och Adeln
nu fattat, rättas, enär det i annat fall skul¬
le kunna hända, att Rikets Ständers slutli¬
ga beslut i ämnet, genom de öfrige Riks-
Ståndens bifall till Utskottets felaktigt fram¬
ställde förslag, blef oriktigt, och icke öf¬
verensstämmande med hvad åsyftadt varit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalk en erinrade, att då Ridder-
Den 3o October e. m.
483
skåpet och Adelö redan för dess del afslagit
Utskottets förslag, erfordrades å Ståndets
sida ingen rättelse eller vidare åtgärd dervid.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade derefter, att då
Utskottets senare Utlåtande endast upptog
de artiklar i Tulltaxan, emot hvilka, vid fö¬
redragningen af Utskottets först meddeldte
Betänkande, anmärkningar inom RiksStån-
den blifvit gjorde, samt Ridderskapet och
Adeln hittills inskränkt sin pröfning af den
speciella tullbestämmelsen till Utskottets se¬
nare Utlåtande; finge Hans Excellence nu
hemställa, om Ridderskapet och Adeln god¬
kände Utskottets först meddeldte Betänkan¬
de, i hvad angick den speciella tullbestäm¬
melsen i Taxan, i alla de delar, hvaröf¬
ver Ridderskapet och Adeln icke redan fat¬
tat beslut.
Bifölls.
Örn underrättelserna vid Tulltaxan.
Angående Utskottets förslag^ att Fa¬
briks- och HandtverksSocieteternas Ombud
må öfvervara varustämplingenj och å pia-
catstämpeln teckna sitt namn.
Friherre Åkerhjelm: Jag kan icke från¬
gå den anmärkning jag gjort emot Utskot¬
tets förslag i donna del, och hvilken jag
linner, att Utskottet icke undanröjt. För-
47 II 3t*
484 Den 3o October e. m.
slaget kan icke verkställas, derföre att det
icke kan anbefallas fabriksidkarne och de¬
ras ombud, att infinna sig vid dessa varu-
stämplingar. Det är blott verkställbar i
Stockholm, der man äger fabriker för alla
slags tillverkningar. Äfven jag skulle ön¬
ska, att en sådan controll, som Utskottet
föreslår, kunde vinnas; men när man icke
alltid kan erhålla fabriksidkares anteckning
på afstämplingen, blir controllen blott par¬
tiel, och anstalten skadlig, och då hemstäl¬
ler jag, hvartill förslaget skall tjena. Skul¬
le meningen åter blott vara, att Tullverket
Borde visa en loj^aute, medelst tillåtelse för
hvilken fabriksägare som helst, att öfver¬
vara afstämplingen, så instämmer jag gerna
deruti, men får i det fallet föreslå den för¬
ändring i redactionen, att det må slå hvar¬
je fabriksägare eller dess ombud fritt, att
å packhuset öfvervara afstämplingen, och
tillse, alt dervid ordentligt tillgår.
Herr Tham: Utskottet har håde i all¬
männa Tidningar och en mängd anföran¬
den i BondeSlåndet funnit directa angif-
velser emot Tulltjensteman, i afseende på
stämpling af fabriksvaror. Derföre har man
önskat finna en utväg, hvarigenom dessa
Ilerrar måtte kunna öfvertyga sig om sitt
misstag; och det är af sådan anledning Ut¬
skottet föreslagit, att det må vara dem fritt
att bevista stämplingen. Utskottet har icke
fästat sig vid sjelfva angifvelserna, utan en-
Den 3o October e. m.
485
däst velat gifva tillfälle, att motarbeta de
missbruk, som de, obcvist, bekyllt Embets¬
man att utöfva.
Friherre Åkerhjelm: Jag skulle gerna
instämma med Utskottet, om jag kunde åläg»
ga dessa fabriksidkares ombud, att deltaga
i varustämplingen; men då de icke sortera
under GeneralTullStyreisen, och förslaget
dessutom endast kan verkställas i Stock¬
holm, hvilket skulle åstadkomma en mängd
af olika stämplingar, så skulle delta blott
ge anledning till oreda, i fråga om hvilka
varor voro underkastade beslag eller icke,
och man skulle för sent ångra sig, sedan
författningen hunnit medföra sin skadliga
verkan. Hvad misstanka på Tulltjeustemän-
nen åter beträffar, så kan den, äfven med
detta förslag omöjligt förekommas; ty onx
man förutsätter det troligaste som bänder,
att fabriksidkarne blott periodiskt gå till
packhuset och öfvervara afstämplingen, eme¬
dan de, af andra göromål äro derifrån hin¬
drade, så lärer ingen kunna hindra dem,
att tro och säga, att det derstädes icke gått
rätt till, när de varit frånvarande. Föröf¬
rigt är Controllverket organiseradt med så¬
dan noggranhet, att det skulle fordras en
hel utgrening af bedrägerier bos flere Tjen¬
stemän vid Tullverket, för att opåtalt kun¬
na fortsätta falska afstämplingar. Revisions-
Contoirels hufvudsakliga pligt är att gran¬
ska journalerna från alla Packhus och Tull»
486
Den 3o October e. m.
kamrar i Riket, och alt jemföra dem med
manifester, connosseraenter och förpassnin¬
gar. Denna tjensteförrättning medför äfven
för RevisionsContoirets Tjenstemän en till¬
ökning i de tjensten åtföljande inkomster,
och de hafva således dubbla motiver, att
med yttersta uppmärksamhet härvid för¬
fara. Att så verkligen äfven tillgår, vågar
jag tryggt försäkra.
Ilans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å Utskottets förslag.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg, att, på
sätt Friherre Åkerhjelm yrkat, det af Ut¬
skottet föreslagne stadgande borde i så måt¬
to förändras, att Fabriks- och Handtverks-
Societcternas medlemmar må, om de sä för
godt finna, sjelfve, eller genom ombud, Öf¬
vervara varustämplingen, och tillse, huru
dervid tillgår.
Bifölls.
Angående Utskottets förslag att, enär
uländsk vara i förädlad form exporteras,
den för rudimaterien utgifna tull må till
Fabrikanten restitueras.
Friherre Åkerhjelm: Utskottets raison-
nement, äfven en följd af min anmärkning,
innehåller en afsigt att uppmuntra exporten,
Den 3o October e. m.
487
oell tillika ett förslag för verkställigheten.
Jag anser dock detta icke kunna utföras,
åtminstone icke med någon slags säkerhet.
Alt restituera den tull på ett råämne, som
införskrifvaren t. ex. nedlagt i ett stycke
calico; huru låter det sig väl göra? Med
hvilken säkerhet kan det väl styrkas, alt
han bestämt nedlagt detta råämne i den för¬
ädlade varan, utan en inqvisitorisk under¬
sökning i hans fabrik, till hvilken man icke
en gång äger rättighet. Man nödgas då an¬
taga hans egen uppgift för giltig, och på
den grunda beloppet af reslitutions-sumraan,
som af Statens medel skall utgå. En sådan
grund för Statsutgifter måste vara ofören¬
lig med den säkerhet, som dervid bör äga
rum. För öfrigt gå öfver hälften af våra
väfnader lill Finland, utan att för dem er¬
lägges någon tull, och om exporthandeln
af inhemske fabrikater lönar sig, så upp¬
muntrar den sig sjelf. En förnuftig fabri¬
kant afsätter sin vara, blott der han finner
vinst. Att dessutom encouragera utförseln
af varor, som vi sjelfva för våra inhemska
behofver nödgas införskrifva ifrån utlännin¬
gen, leder lill föga eller intet resultat, hvil¬
ket redan premierna på ved hafva visat.
Det är i anledning deraf jag vågar anhålla,
att detta förslag måtte helt och hållit förfalla,
och proposition till afslag derå framställas.
Ilerr af Billbergh: Jag uppträder oger¬
na för att tala emot en man, hvars prin«
488
Den 3o October e. m.
ciper jag i öfrigt högaktar; men i striden
emellan grannlagenhet och grundsattser, må¬
ste den förra gifva vika för de senare. Af
nila medel till täflan ined utlänningen i
verldshandeln, der Staten icke har råd att
utgifva exportpremier, finnes intet verksam¬
mare, än restitution af tull. Yi hafva re¬
dan en export af toppsocker för 5o å 60,000
R;dr, och af tobak för 100,000 R:dr. Det¬
ta bevisar tydligt, att vi kunde komma till
en nyttig täflan med utlänningen. Genom
beviljande af drawback förlorar Staten icke
något, emedan införselbeloppet måste höja
sig i samma mån, som den förädlade va¬
ran exporteras. Om vi nu t. ex. införskrif¬
va 1 million skålpund tobaksblader; men
genom restitution af tull kunde förädla och
exportera 4 millioner skålpund, så vore det
likgiltigt, om den förädlade varan ärafin¬
ländsk eller utländsk production. Då man
antager, att den inhemska productionen af
tobak icke svarar emot behofvet, måste der¬
af följa, att i samma mån, som exporten
af förädlad tobak ökar sig, i samma mån
måste äfven importen af utländska tobaks¬
blader öka sig. — Qvantiteten af råämnen
uti den förädlade varan känner hvarje nä¬
ringsidkare, och således vore controllen här¬
utinnan icke svår. De näringsidkare, sorn
anse skyddstullen vara en graf åt näringar¬
na, böra i min tanka aldraminst motver¬
ka detta förslag. Jag hemställer således, att
Utskottets åsigt i denna del måtte bifallas.
Den 3o O c t o b e r e. m. 4^9
Friherre Åkerhjelm: Jag har icke kun¬
nat förändra min öfvertygelse, genom Herr
afBillberghs utlåtande. Orsaken härtill är,
att denna restitution omöjligen kan verk¬
ställas med den säkerhet, som för General»
Tullstyrelsen är nödvändig, för att icke
begå orättvisa, antingen mot Staten eller
mot varuägaren. Jag kan åtminstone icke
göra mig begrepp om, huru mari skall kun¬
na följa en rudimaterias öde, och bestäm¬
ma, till hvad belopp hon. ingår i den för¬
ädlade varan, när man icke sjelf är dess
tillverkare. Men då jag hör Herr af Bill¬
bergh utsträcka sättsen, icke allenast till
väfnader, utan till alla möjliga artiklar, så
skulle restitutions-summan uppgå till ett så¬
dant belopp, att den högst betydligt för¬
minskade tullintraderna, hvilket icke på¬
räknades, då man beslöt upptaga dem till
i,75o,ooo R:dr behållen inkomst. Jag kan
derföre, såsom den der sannolikt kommer
att verkställa författningen, icke annat än
reservera mig häremot, och yttra, att om
osäkerhet i tillämpningen häraf uppkommer,
är det åtminstone icke mitt fel.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag för¬
modar, att det blir dens pligt, som begär
restitution af tuli, alt styrka, det denna
tull verkligen blifvit erlagd, och råämnet
användt på den vara, som skal! exporteras.
För öfrigt om jag hört rätt, har Friherre
Åkerhjelm anfört, såsom skäl emot draw-
49°
Den 3o Octo b er e. m.
back, att om derigenom mycken export
uppstod, skulle äfven de restituerade tull-
inkoinsterne komma alt utgöra en betydlig
summa. Men det är naturligt, att om icke
genom drawback exporten Liefve gynnad,
lomme äfven importen att blifva minskad,
sä att Staten i alla fall icke kommer alt
förlora något i inkomst på denna anstallt.
I det land, der fabrikerna mest florera, är
drawback längesedan införd.
Friherre Cederströmj Jacob: Det En¬
gelska tullsystemet hoppas jag aldrig skall
blifva det Svenska, icke eller att Svenska
Folket skall låta beskatta sig till fabrikan¬
ternas fördel. Det lärer tillhöra de from¬
ma önskningarna alt tro, det restitution af
tull skall befrämja exporten. Den verkliga
följden deraf skall blifva, att alla sådana
varor, som inkomma i transitoväg, skola
skaffa sig tillfälle till restitution af tull, och
derigenom skall icke exporten ökas, men
väl Statens intrader minskas. Den enda
förnuftsenliga anstalt härutinnan anser jag
vara, att låta råämnena införas emot låg
tull, och sedermera exporteras utan någon
sådan. Detta tror jag vara alla de premier,
som kunna lemnäs och instämmer med Fri¬
herre Åkerhjelm i begäran om afslag å den¬
na punkt.
Herr af Billbergh: Jag har begärt or¬
det, för att nämna, det jag icke erkänner,
Den 3o October e. m.
4g1
alt restitution af erlagd importtull kan le¬
da till någon beskattning för Svenska Fol¬
ket. Ty då man antar den grundsatis, att
ju mera förädlade varor utföras, destomera
råämnen skola importeras, kan ingen för¬
lust uppkomma. Om man går till artikeln
tobak, visar det sig, att denna vara aftagit
i utförsel på senare tider. Orsaken är den,
att 3 sk:s tull är lagd på införseln, hvil¬
ket utgör 25 procent af varans värde. Det
ligger då i sakens natur, alt om man får
restitution af denna tull, uppstår en möj¬
lighet att täfla med utlänningen, hvilken
nu icke existerar. Detta är solklart; och
då det är lika solklart, att det är dens skyl¬
dighet, hvilken begär restitution, att styrka
råämnets användande, kan jag häruti icke
se någon våda, men väl en stor fördel, för
våra näringar.
Herr Munck af Rosenschöld: Ända¬
målet vid tullförfattningar i allmänhet hör
icke vara blott, att öka tullinkomsten, utan
äfven, att uppmuntra productionen och nä-
ringarne i landet, om ock någon minsk¬
ning i tullinkomsten skulle uppkomma. Den
minskning, som genom ifrågavarande draw-
back möjligen skulle uppkomma, ersättes äf¬
ven af den tillökning i Bevillningen, som
kommer att uppstå genom inhemske fabri¬
kanters vidgade rörelse och större förtjenst.
Friherre Åkerhjelm: I det mörker, hvar¬
uti detta förslag sväfvar, åtminstone för mitt
492
Den 3o October e. m.
förstånd, tycker jag det vore en pligt för
dem, som gjort det, att framställa, huru
det bör tillgå med controllerna. Åtminsto¬
ne skulle det för mig vara tillfredsställan¬
de, att blifva öfvertygad om möjligheten
att verkställa det. Det är betänkligt att
tillämpa ett förslag, som man icke begri¬
per, och mindre nödigt, som mig synes,
att göra detta, då tullafgifterne i allmänhet
och i synnerhet på utförseln, blifvit regle¬
rade med afseende på handelns och närin-
garnes fördel.
Herr Lefrén: Friherre Cederström har
sagt, att han icke trodde, det Svenska Fol¬
ket någonsin skulle införa ett sådant sy¬
stem, som det Engelska, eller låta beskatta
sig för att gynna fabrikerna; men han er¬
känner straxt derefter, att man till fabri¬
kernas uppkomst bör lemna så låg tull på
råämnen som möjligt. I följd häraf skulle,
om alldeles ingen tull på råämnen erlades,
detta ännu mera vara enligt med Fri her¬
rens system. Det är således i full öfver¬
ensstämmelse med delta system, sorn jag
anhåller om bifall till Utskottets förslag,
och får förklara, att det fägnar mig alt åt¬
minstone i denna punkt hos Friherren fin¬
na ett understöd för producenterna. Hvad
den af Friherre Åkerhjelm gjorda invänd¬
ning beträffar, så tror jag visserligen, att
en tariff kunde uppgöras för restitution af
tull, hvilken likväl icke behöfde vara på
Den 3o October e. in. 4<)3
runstycket noggrann, utan kunde tillämpas
på samma sätt, soin alla andra tariffer, en¬
dast Tullstyrelsen tillsåg att varan vore af
inrikes tillverkning.
Friherre Cederström: Jag beklagar att
Herr Lefren oriktigt uppfattat hvad jag ytt¬
rade, och att han deraf dragit sådana con-
clusioner. Det är naturligt, att, efter vårt
system att satta låg tull på rudimaterien,
vi uppmuntra våra näringar, och icke kun¬
na göra annorlunda. Men icke mätte den
värde Ledamoten påstå, att tullen derföre
hör restitueras på sådane varor, som kom¬
ma in hit i transiloväg.
Friherre Åkerhjelm: Herr Lefren sy¬
nes omfatta förslaget med synnerlig lätt¬
het, då för honom ingenting svårt vi¬
sar sig i konsten att uppgöra en tariff för
bestämmandet af qvantiteten råämne, sorn
är an vand t uti ett förädladt stycke vara.
Välan, antagom sättet; men nu äro väfnader
just i detta afseende högst olika derigenom,
alt de äro, än täta, än tunna, och således
än tyngre än lättare, ehuru eljest af sam¬
ma slag längd och bredd. Olika qvantitet
råämne förefinnes emellertid i dessa, för
öfrigt lika slags väfnader. Jag har ej obe¬
tydliga relationer med väfnads-fabrikanter,
och har således gjort mig ,bekant med de¬
ras ekonomiska beräkningsgrunder. Deruti
ingår mycket afseende på, om väfnaden väger
494 Den 3o Oc t ober e. m.
mer eller mindre. Mångå betänkliga svårig¬
heter förete sig således vid tillämpningen af
dessa institutioner, och man bör ej undra,
att den, hvars pligt det blir, att anbefal¬
la föreskriftens tillämpning, med samvets¬
granhet betraktar densamma, då fråga är
alt dela mellan Staten och enskilta.
Herr Lejren: Om det icke är Friherre
Cederströms mening, att jemföraBevillnings-
Utskottets förslag med Englands tullsystem,
så vet jag icke, huru det senare af Friher¬
ren kommit att nämnas. Jag inser icke,
att här är fråga om alt lägga skatt på nå¬
gon annan, för att skaffa exportören pre¬
mier, utan blott att återställa tull, som re¬
dan blifvit erlagd. Jag får anmärka, att
denna sak icke är så likgiltig, som man
håller den för. Jag ser i detta förslag dess¬
utom en annan fördel, nemligen den att
fabriksidkare kunna förmås till en fullkom¬
lig uppriktighet i afseende på beloppet af
sina tillverkningar, hvarigenom vi någon
gång kunde komma lill det resultat, att få
se, hvad de Svenska näringarne verkligen
frambringa. Jag tillstyrker bifall till Ut¬
låtandet, och anhåller om votering, i an¬
nat fall.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag hem¬
ställer, om icke Friherre Åkerhjelm beha¬
gade bifalla det gjorda förslaget, i -fall det
iuskränkes till varor, tillverkade af sådana
Den 3o Octobcr e. in. 49^
rudimaterie!’, som icke inom landet pro¬
duceras. Jag skulle tro, att controllen då
blir mycket lättare. I alla fall måsteden,
som gör anspråk på restitution, bestyrka,
att rudimaterien verkligen blifvit införd,
och till den qvantitet lian uppgifvit. Om
lian det ej kan, förfaller påståendet om re¬
stitution. Jag har hämtat anledning till
denna modification deraf, att om man till
ex. skulle bevilja restitution på tillverkning
af ull, som jemväl är en inländsk rudima¬
terie, skulle detta egentligen komma att ut¬
göra en tullfri införsel på bekostnad af de
inländske ullproducenterne. Jag tillstyrker
således, alt den af Utskottet föreslagna re¬
stitution af utgifven tull allenast må gälla
i afseende på sådane fabricerade varor, hvil¬
ka äro beredda af en rudimateria, sorn ic¬
ke inom landet produceras, t. ex. bomulls-
och silkesvaror.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Jag delar den önskan, att
näringarne mätte uppmuntras genom tull-
författningarne; men tror, att man icke bör
vidtaga sådane anstalter, som ej blott leda
till att minska Statens billiga inkomster,
utan äfven torde vara mindre lämpliga och
nyttiga. Jag bar mycket hört talas om
drawbackj och Herrarne torde påminna sig,
hvad en Engelsk författare Smith sagt en
gång derom. Han har utförligen ådagalagt,
att det vore ett misstag, och att icke detta
496 De" 3o October e. m.
system, utan Englands öfverlägsenhet på
hafvet, dess stora colonier och vidsträckta
handel grundlagt dess fabrikers uppkomst.
Närman tillskrifver små mesurer, hvad som
är en följd af stora allmänna förhållanden,
är man lätt bedragen; och när man vill
fortplanta ett sådant system här, utsätter
man sig för vådan af ett annat misstag,
utan att vinna det ändamål man åsyftar.
Derjemte torde jag få erinra, att då man
i England beviljar restitution af tull för
vissa artiklar, är det till större delen så-
dane, som komma från Englands egna co¬
lonier, hvilka således hafva ett gemensamt
interesse med moderlandet, och genom hvil¬
kas stigande välmåga detsamma återvinner
hvad det genom en mindre betydlig tull¬
ersättning uppoffrat. Sådant är icke för¬
hållandet här, och jag kan således icke an¬
nat än afstyrka en imitation, som icke här
är lämplig.
Herr af WingårdJohan: Jag förenar
mig med Herr af Billbergh, öfvertj^gad att
detta förslag innefattar enda sättet att få
fabrikater, som kunna täfla på verldsmarkna-
den. Jag vill icke med Herr Munck af Ro¬
senschöld inskränka förslaget till allenast
sådane varor, hvilka icke kunna produceras
i Sverige. På hampa t. ex. som väl kan
produceras, men likväl icke odlas uti till¬
räcklig mängd här i landet, är en hög tull;
huru
Den 3o Octo ber e. m.
huru då kunna exportera här förfärdigad
segelduk. Jag känner emellertid en fabrik
i Götheborg, der denna vara användes lill
segelduk, som helt och hållit är beräknad
på export. Så är det äfven i vissa fall med
linnevaror; och då hvar och en skulle be¬
visa sig på förhand hafva erlagt tullen, kati
jag icke se någon fara eller förlust för det
allmänna annorlunda häraf inträffa, än att
Svenska förbrukaren af segelduk till exem¬
pel får betala den så mycket dyrare, som
jemt införseltullen är högre än utförseltul-
len, ty controller kunna visserligen uttän¬
kas uti vårt, för fintlighet i denna del, väl
kända land, sorn skulle förekomma miss¬
bruken.
Friherre Åkerhjelm: I anledning af
Herr Munck af Rosenschölds inbjudning,
att jemka mig efter hans förslag, får jag
nämna, att det alldeles icke är någon obe¬
nägenhet mot sjelfva saken, än mindre
mot afsigten, som gjort, att jag framställt
mina betänkligheter vid förslaget. Men dä
det nu uppgifna medlet icke länder till
någon säkerhet för controllen, emot resti-
tutionens uppgifvande till orätt belopp, så
kan jag, med all aktning för FabriksSo-
cietetens ära och tro, icke endast rätta
mig efter deras uppriktighet, utan nöd¬
gas i slika saker, som denna., begära lag¬
liga bevis.
47 II. 3 a
498 Den 3o October e. m.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag med¬
ger, att Smilh är ansedd för den förnäm¬
ste författare i Statsekonomien; men linner
icke derföre, att vi böra blindvis tro, att
hans sattser alltid passa för vårt land, så
mycket mindre, som ingen Minister i Eng¬
land ännu ansett dem belt och hållit passa
der, och han sjelf vid sina allmänna satt-
sers användande på England gör undantag
ifrån dem, t. ex. då han tager i försvar
Navigations-acten, svarande mot vårt Pro-
duct-placat. Jag tror icke heller, att draw-
back varit hufvudsakliga orsaken till de En¬
gelska fabrikernas flor; ehuru den likväl
dertill bidragit. Herr af Wingård har icke
velat medge den af mig föreslagna inskränk¬
ning; men jag tror, att man icke blott bör
afse fabrikernas trefnad, utan äfven den in¬
rikes producentens af rudimaterierne till
dem. Om en segelduksfabrik skulle kunna
bringas i flor och till betydlig export ge¬
nom tullfri införsel af utländsk hampa, så
skulle dock productionen af hampa inora,
landet derigenom icke skyddas. Då gyn¬
nar man exporten genom för mycket be¬
främjande af importen.
Herr af Wingård: Om Herr Munck af
Rosenschölds princip antoges, kunde man
äfven säga, att emedan socker kan tillver¬
kas af hvitbetor, och hvitbetor kunna od¬
las här i landet, borde restitution af tull
icke heller utsträckas till socker. På sam-
I
Den 3o October e. m. 499
fna sätt med artikeln tobak, hvilken dock
låg till grund för Herr af Billberglis bevis¬
ning, att tillverkningen och exporten af den¬
na vara aftagit i anseende tiil tullen derpå.
Tobaken i våra täppor, äfvensom i Stock¬
holms plantager, skulle då få ett värde uti
mercantilt hänseende som den hittills icke
ägt; och om, genom intriger eller falska
bevis, tullrestitution skulle bekommas för
några pund sådan Svensk vara under namn
af utländsk bland de tusendetals införskrif-
ne Skeppunelen, vore härvid förlusten rin¬
ga, och ett premium lemnadt utlänningen
för dess beredvillighet att hålla till godo
vårt Svenska snus, under det en lika qvan¬
titet utländsk bättre tobak förbrukas till sam¬
ma behof af oss. Hvad Smiths principer be¬
träffar, så känner äfven jag dem, och torde
få erinra, att drawbaek i England utgöres
af exportpremier, och icke något annat.
Herr Tham: Äfven jag har deltagit i
Utskottets förevarande tillstyrkande, dock
mera som en tyst åhörare; och jag för¬
enar mig med Herr Munck af Rosenschöld.
Jag tror det icke vara nyttigt, om restitu¬
tion beviljades af tull på tobak, emedan det
icke allenast är några tobaksland kring Stock¬
holm, som framalstra denna vara; utan jag
känner ett helt Härad i Skaraborgs Län,
som dermed betalar sina Prester och alla
sina allmänna onera.
3a*
5oo Den 3o October e. m.
Herr Munck af Rosenschöld: I anse¬
ende till ärendets vigt, ber jag, att nu blott
få nämna några få ord i anledning af Herr
af Wingårds yttrande. Då en sockerfabri¬
kant begärt restitution af införseltullen för
rudimaterien, lärer denna rudimaterie icke
vara de hvitbetor Herr af Wingård omtalat.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å Utskottets förslag, att, enär utländsk
vara i förädlad form exporteras, den för
rudimaterien utgifna tull må till fabrikan¬
ten restitueras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
afslå Utskottets berörde förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Lefre'n hegärde votering.
Herr Munck af Rosenschöld anhöll, att
det af honom framställde förslag måtte blif¬
va Ja-proposition.
Herr Lefrén: Då så många Ledamöter
talat till bifall för Utskottets förslag, an¬
håller jag, att detsamma måtte få blifva Ja¬
proposition.
Herr Munck af Rosenschöld: Enär så
väl Herr Tham som jag yrkat proposition
derpå, att tullen för de inom landet icke
Den 3o Oclober e. m
5oi
producerade rudimaterier hör restitueras, då
de i en förädlad form utföras, begär jag,
att, om Ja-propositionen kommer att inne¬
fatta bifall å Utskottets hemställan, mitt
förslag måtte blifva Nej-proposition; eller
ock att genom särskild votering malte af-
göras, hvad som skall blifva Contra-pro¬
position.
Friherre Cederström: I händelse Her¬
rarne Lefrén och Munck af Rosenschöld
icke vilja förena sig i en mening, få vi
börja med att votera om Contra-propositio¬
nens innehåll; ty någon jemkning emellan
Herr Munck af Rosenschölds förslag samt
afslag å Utskottets ifrågavarande hemställan
lärer icke kunna låta göra sig.
Herr Lefren: För att bespara oss tven¬
ne voteringar, föreslår jag, att Ridderska-
pet och Adeln behagade tillåta, att Ja-pro¬
positionen må innefatta Ridderskapels och
Adelns bifall till grundsattsen, men detail-
lernes öfverlemnande åt Kongl. Maj:t. Då
tror jag äfven Herr Munck af Rosenschöld
skulle kunna vara nöjd med Ja-proposilio-
nen, särdeles som 3 Stånd redan bifallit
Utskottets förslag, hvarom jag dock anhål¬
ler, att Herr RiddarhusSeereteraren ville
underrätta oss.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare
meddelte den upplysning, att Högvördige
PresteStåndet den 7 dennes afslagit, och
502
Den 3o October e. ra.
Hedervärda BondeStåndet den 16 dennes
bifallit Utskottets förslag; men att de från
Yälloflige BorgareStåndet ankomne Proto-
collsUtdrag af den 8 och 12 dennes icke
syntes innehålla något i afseende på ifrå¬
gavarande drawback.
Friherre Cederström: Med Herr Lef¬
rén instämmer jag deruti, att Herr Munck
af Rosenschöld verkligen borde vara nöjd
med den Ja-proposition, hvilken af Herr
Lefrén blifvit föreslagen, och hvarigenom.
Contra-propositionen äfven kunde ställas på
rent afslag å Utskottets förslag.
Friherre Åkerhjelm: Med anledning af
Friherre Cederslröms framställning, att Herr
Munck af Rosenschöld måtte gå Herr Lef-
réns önskan till mötes, får äfven jag, såsom
en reciproque handling mot Herr Munck af
Rosenschöld anhålla, att han ville förena
sig med Herr Lefrén. I delta fall kommo
vi från saken med en votering, och frågan
vore icke mindre väl afgjord.
Herr Cederschjöld: Jag har varit en
uppmärksam åhörare, och icke förut del¬
tagit i discussionen, emedan jag var vill¬
rådig, på hvilkendera sidan det rätta lag;
men Herr Munck af Rosenschöld har öf-
vertygat mig om olämplighelen, att gifva
drawback för sådane rudimaterier, som in¬
om landet kunna produceras. Om det vore
nyttigt, att antaga den orimligaste Ja-pro¬
Den 3o O c t o b e r e. m.
5o3
position, så skulle jag yrka, att den måtte
blifva bifall å Utskottets förslag; ty då
borde man kunna vara säker, att afslag se¬
dan skulle följa. Örn åter Herr Munck af
Rosenschölds mening blef Ja-proposition, så
vore det tvifvelaktigt, om den ej vann.
Herr Munck af Rosenschöld: Enär äm¬
net är af vigt, kan jag ej göra afseende på,
att det nu är sent på aftonen, och som jag
är öfverlygad, att mitt förslag är det enda
rätta, kan jag ej afstå från det, äfven om
vi skulle få deröfver votera.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att Ja-propositio¬
nen alltid borde innehålla bifall till Ut¬
skottets förslag, då sådant blifvit yrkadt;
och som det ankom på Ridderskapet och
Adeln att till Contra-proposition, hvilken
borde först bestämmas, antaga, antingen
rent afslag å Utskollets förslag, eller den
modification deraf, som blifvit föreslagen;
alltså hemställde Hans Excellence, om Rid¬
derskapet och Adeln biföll, att Contra-pro¬
positionen finge innefatta afslag å Utskot¬
tets förslag.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Ex¬
cellence tyckt sig finna, Ja öfverrösta! Nej,
Ridderskapet och Adeln således lill Cou-
5o4 Den 3o October e. m.
tra-proposition antagit afslag å Utskottets
förslag.
Herr Munck af Rosenschöld begärde
härom votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande Vo-
terings-proposition:
Den, som anser, att Contra-propositio¬
nen bör innefatta bifall dertill, alt Fabri¬
kant, som i förädlad form exporterar vara,
tillverkad af rudimaterie, som ej i Riket
produceras, må endast i sådant fall vara
berättigad till restitution af den utgifna tul¬
len för rudimaterien, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej ;
Vinner Nej, kommer Contra-proposi¬
tionen att innefatta afslag å BevillningsUt-
skottets hemställan, att, enär utländsk vara
i förädlad form exporteras, den för rudi¬
materien utgifna tull må till Fabrikanten
restitueras.
Hvilken Volerings-proposition afRidder-
skapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Kongl.
Maj:t i Nåder behagat utsätta nästkomman¬
de Tisdag den 3 November klockan i efter¬
Den 3o Octo ber e. m. 5o5
middagen till emottagande af Rikets Stän¬
ders stora Deputation, som borde till Kongl.
Maj:t i underdånighet aflemna Rikets Stän¬
ders underdåniga Lyckönsknings-adress i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts återvundna hälsa;
och anmodade Hans Excellence de Herrar
Ledamöter af Ridderskapet och Adeln, som
önskade i Deputationen deltaga, att anteck¬
na sig hos RiddarhusFiscalen.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till io om aftonen; och befunnos vid dess
slut, klockan ett qvart till ii om aftonen,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssed-
larne öppnade, rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 14.
Nej — 16.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att Ridderska¬
pet och Adeln således till Contra-proposi¬
tion antagit afslag å BevillningsUtskottets
ifrågavarande hemställan.
Hvarefter Hans Excellence, i afseende
å hufvudsaken, föreslog följande Voterings¬
proposition :
Den, som bifaller BevillningsUtskot¬
5o6 Den 3o Octo ber e. m.
tets hemställan, att, enär utländsk vara i
förädlad form exporteras, den för rudima-
terien utgifna tuli må till Fabrikanten re-
stitueras, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses BevillningsUtskottets
terörde hemställan hafva blifvit afRidder-
skapet och Adeln afslagen.
Hvilken Voteringsproposition afRidder-
skapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
ii om aftonen, och befunnos vid dess slut
klockan ii om aftonen, sedan en voterings¬
sedel blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, röster-
ne hafva utfallit sålunda:
Ja — 23.
Nej — 21.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
JandtMarskalken förklarade, att Ridderska-
pet och Adeln således bifallit Bevillnings¬
Utskottets ofvanberörde hemställan.
Grefve Cronhjelm> Otto August.' Jag
Den 3o October e. m. $07
anhåller vördsamt, att till protocollet få
afgifva min reservation mot Ridderskapets
och Adelns nu fattade beslut om utförsel¬
premier. Jag äger den öfvertygelse, att
den goda sak, för hvilken jag vid voterin¬
gen stridde, d. v. s. afslag, skulle med stor
pluralitet hafva vunnit, om icke voterin¬
gen beklagligtvis inträffat just på samma
timma, som Ridderskapet och Adeln var
sysselsatt med en annan riksdagsförhand¬
ling, på ett annat rum eller LandtMar-
skalksklubben. Jag äger nemligen den an¬
ledning, att, om den mängd af Ledamö¬
ter, som derstädes voro sysselsatte med
supéen, hade på Riddarhuset uppkommit,
största delen voterat Nej, emedan de, då
jag ditskyndade och ville öfvertala dem ,
att uppgå till voteringen, nästan mangrant
svarade Nej,
Friherre Åkerhjelm: Jag anhåller äfven
alt mot det fattade beslutet få afgifva min
reservation. Jag har under discussionen till¬
räckligt utvecklat mina skäl; det återstår
mig således nu endast den tillfredsställelse,
att reservera mig mot ett beslut, som, om
det vore möjligt att verkställa, blefve skad¬
ligt till sina följder.
Justerades 3:ne ProtocollsUtdrag, in¬
nehållande Ridderskapets och Adelns i Ple¬
5o8 Den 3o October e. m.
num den 28 dennes förmiddagen fattade
beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frän StatsUtskottet:
Af den 17 dennes:
N:o 298. I anledning af gjorde an¬
märkningar vid Betänkandet N:o 217, ifrå¬
ga om föreslagen afskrifning af Bruksidka-
ren S. Owens skuld till ManufacturDiscont-
Fonden, samt ett ytterligare låneunderstöd
för honom å 5o,ooo R:dr B:co.
N:o 299. I anledning af väckt motion
om anskaffande af en mera tjenlig local för
RiksArchivet.
N:o 3oo. Om verkställd granskning
af Kongl. MyntVerkets räkenskaper för år
1826.
N:o 3oi. Om verkställd granskning af
1826 års upprättade redogörelse för Kongl.
Invalidinrättningen på Ulriksdal.
N:o 3o5. Rörande Kronans hus och
byggnader.
Af den 29 dennes:
N:o 3i5. I anledning af skiljaktiga be¬
slut i några delar af Statsregleringen.
Den 3o October c. rn. 5og
Från Stats- och BevillningslJtskotten:
Af den 3 dennes:
N:o 85. Angående väckt motion om
ibefrielse från Bevillning efter 2:dra arti¬
keln för dem af Skaraborgs och Elfsborgs
Läns allmoge, som icke äro kände för verk¬
lig förmögenhet.
Af den 17 dennes:
N:o 86. I anledning af väckte motio¬
ner om Uppbörds-provision till Städernes
Magistrater m. m.
N:o 87. I anledning af så väl Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Stän¬
der om Curhus-afgiftens fortfarande, som
åtskillige dervid afgifne yttranden, samt i
ämnet väckta motioner.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af den 17 dennes:
N:o 84. Öfver väckt fråga, angåen¬
de Sveriges försvarsanstalter, jemte flere
Riksdagsmäns, i anledning deraf, afgifne
yttranden.
Från EocpeditionsUtskottet ;
Af den 26 dennes:
N:o 207. Med förslag till jemk¬
ning i RiksStåndens olika beslut, röran-
5io Den 3o October e. m.
de anslag till Utskottets renskrifnings-kost-
nader.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan ett qvart till 12 om aftonen.
In (idem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
i