Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Fyrationde/]erde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i833.
Thorsdagen den i Oct. 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
JL ortsattes pröfningen af StatsUtskoltets
ej mindre den 16 sistlidne April under N:o
i32 åfgifne, och den 7 derpåföljde Maji e. m.
på bordet lagde, Betänkande, angående reg¬
leringen af utgiflerne under RiksStatens Tre¬
dje Hufvudtitel, än ock under N:o 23q
tneddeldte, och den 29 sistlidne Augusti f.
rn. på bordet lagde, Utlåtande öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
l'
3:dje Punkten. GeneralAdjutants-Ejcpe-
ditionen.
Herr Toll, Florus, uppläste följande:
Till en väl organiserad Aimee hörer
ovilkorligen, alt äga en Generalstab, hvars
Chef, i Hans Majrts höga namn, förer be¬
fälet öfver Armeen, och således måste i
fullt mått äga alla de egenskaper, som nå¬
gon annan Generalsperson. Ombyte med
dessa högre Militairpersoner sker nu mera
icke så ofta, som förr, hvilket också^med-
förer den stora fördel, att af en vid den-
44 H. !*
4
Den r October.
na tjenstebefattnings mångfaldigliet van per¬
son alla åtgärder, som ifrån denna aucto-
ritet utgå, skola lättare och tydligare kun¬
na meddelas till alla Armeens delar; de
stora fördelar, som härflyta derutaf, att en
enda person längre tid innehafver detta
magtpåliggande Embete, medföra också na¬
turligtvis, att GeneralAdjutanten för Armé¬
en är tvungen att personligen communice-
ra sig med många, äfven utiändningar;
lians represehtations skyldighet fordrar så¬
ledes, att hall för Arméens, och äfven för
Nationens, heder och nytta är tvungen att
oftare föra ett kostsammare lefnadssätt; i
anledning hvaraf jag för min del finnér
allt skäl, att tillstyrka bifall å Kongl. Majits
Nådiga proposition i denna del.
Herr Nordenfalkj, Johan: Då jag till¬
styrker bifall till Utskottets förslag, i hvad
det rörer de 4000 R:dr, hvilka äro före»
slagne till arfvoden för Adjutanter, samt
till ved och ljus m. m. vid GeneralAdju-
tants-Expeditionen, kan jag deremot ej till¬
styrka bifall dertill, i hvad det angår arf»
vodet för GeneralAdjutanten. Konungen
har ansett sig böra föreslå för honom ett
arfvode af 4°o R:dr Banco i månaden, obe-
räknadt den lön han skulle behålla ifrån
den ordinarie plats han innehar. Utskot¬
tet har funnit sig höra nedsätta arfvodet
till 3oo R:dr i månaden. Jag utbeder mig
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
Den i Octo b er.
5
samhet derpå, att, om delta förslag anta-
ges, General-Adjutanten i alla händelser
skulle komma att innehafva mindre inkomst,
än han hittills haft. Jag skall genomgå de
jemförelser, hvilka tjena till bevis för den¬
na satts. Om Konungen till GeneralAdju-
tant förordnade en Regementschef, så skul¬
le han behålla den vanliga lönen för en
Regementschef, oberäknad t taffelpenningar-
ne. Den gör 2Öoo R:dr; till dessa skulle
läggas arfvodet, då summan gör 6100 R:dr.
I detta fall kommer lian, att hafva 700
R:dr mindre än hittills. Om åter till Ge-
neralAdjutant förordnades en Fördelnings-
General, som har i lön 3ooo R:dr, så gör
detta med arfvodet 6600 R:dr. Äfven i
detta fall, som är det högsta möjliga, skul¬
le han få 200 R:dr mindre, än nu. Ko¬
nungen kunde dessutom till GeneralAdju-
taiit vilja förordna en person, som ej hade
någon lön. För öfrigt när man billigt be¬
traktar den platsens vigt, då han är Ko¬
nungens Rådgifvare, äfvensom nödvändig¬
heten af representation, och den vidsträck¬
ta personal, med hvilken han har att gö¬
ra, samt kostnaderne af lefnadssättet 1 huf-
vudstaden , tror jag ej, att det förslag Kongl.
Majit afgifvit, är för högt tilltagit. Jag
tillstyrker således afslag å Utskottets till¬
styrkande i denna del, samt bifall å Kongl.
Majrts Nådiga förslag. Här är ej fråga om
något nytt anslag. I vissa fall blefve ut¬
giften icke högre än hittills. Antages Ut¬
6
Den i O c t o b e r.
skottets framställning, blifver GeneralAdju-
tanten sämre lottad än förr.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:,
Om Representanten, vid nya anslags be¬
viljande, finge göra afseende på person,
skulle jag täfla med StatsUtskottet i gene¬
rositet vid ett sådant tillfälle som nu, då
GeneralAdjutantsplalsen bestrides af den
ädle Grefve Brahe, hvilken så odeladt äger
Nationens och Armeens förtroende, men
med hänsigt till de skattdragandes små till¬
gångar, och de enorma bidrag, som från
alla båll påkallas, samt med blicken fästad
på fordna tider, och huru innehafvare af
detta Embete då voro aflönade, nödgas jag
mera följa pligt, än böjelse. Jag bestri¬
der således det af Utskottet föreslagne arf¬
vode!; och anhåller om proposition till af-
slag å Utlåtandet i denna del, med förkla¬
rande, att jag i vidrigt fall begär votering,
samt att Nej-propositionen må innefatta en¬
dast afslag, utan något appendix.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Om jag
skulle yttra mig fullkomligen enligt min
öfvertygelse, skulle jag yrka afslag å arf-
vodet, men jag anser det lika så öfverflö¬
digt som onyttigt, då man sett, attRidder-
skapet och Adeln med så stor pluralitet
opinerat för ett Generalitet och dess pen¬
sionering, Likväl får jag för min del be¬
strida allt sådant anslag. Men då nu Rid-
Den i Öctober.
7
dcrskapet och Adeln anslagit särskilte lö¬
ner för Generalitetet, förmodar jag, alt Ko¬
nungen till Generaler utnämner de skick¬
ligaste Militairpersoner, och att bland des¬
sa GeneralAdjutanten väljes. Då blir det
en person, sorn redan har Generals-lön,
och jag tror ej, att han behöfver någon
särskild. Jag ämnar ej begära votering i
denna sak, men har blott velat anföra det¬
ta till min tillfredsställelse, såsom en re¬
servation emot allt anslag i denna fråga,
äfvensom emot de redan beviljade, hvil¬
kas beslutande jag ej var i tillfälle alt öf¬
vervara.
Friherre af Tibell, Gustaf Wilhelm:
Instämmande i de grunder, sorn Herr Nor¬
denfalk yttrat, får jag, lika med honom,
anhålla om proposition till bifall å hvad
Kongl. Maj:t föreslagit.
Friherre Cederström, Jacob: Det kan
visserligen ingen hindra Herr Rosenqvist
att få votering, och att dervid få i contra¬
propositionen afslag å Utskottets Utlåtan¬
de. På andra sidan är hegardt bifall till
Konungens proposition; men i händelse
Herr Rosenqvist skulle vinna, och af¬
slag följa, blefve följden ingen minskning
i arfvodet för GeneralAdjutanten, utan en¬
dast alt Chefsbostället vid f. d. Adelsfane-
Regementet ej kunde användas vid löne¬
regleringen, och det blott för så till sagan-
8
Den i October,
des en nycks skull. Den besparing Stats-
TJtskottet tillstyrkt utgör sammanräknadt
1200 R;dr. Jag skulle tro, alt, då Ko¬
nungen föreslagit hvad han för General-
Adjutanten funnit nödigt, det ej är skäl
till någon nedsättning, utan tillstyrker li¬
ka med dem, som yrkat Konungens pro¬
positions antagande i delta fall, att den
må blifva det ena alternativet, och Herr
Rosenqvists mening det andra.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf; Det
är ingalunda i militairisk åsigt jag ämnar
yttra mig, utan i constitutionel. Vi skola
komma i håg, att Konungens Rådgifvare i
Commandomål och StatsSeereteraren för
KrigsÄrenderne äro på visst sätt antagoni¬
ster emot hvarandra; och jag anser för de
constitutionella förhållanderne vådligt, att
StatsSeereteraren för KrigsÄrenderne klef¬
ve sin antagonist altför mycket underläg¬
sen. Menniskors inflytande mäste gemen¬
ligen till en betydlig del bero på värdig¬
heten, och på det anseende, som åtföljer
lönevilkoren. När man nu har en Stats-
Secreterare, som ej kan hafva mera än Ge-
neralMajors värdighet, men Rådgifvaren i
Commandomål kan hafva Generals eller
FältMarskalks; så är det ej rätt, att göra
altför stor skilnad i lönevilkoren, och gif¬
va GeneralAdjutanten mera, hvarigenom
han i dubbelt afseende skall få altför stort
öfvertag öfver StatsSeereteraren. Då man
Den i October.
0
liar starkare controll på StatsSecreteraren,
än på Rådgifvareo i Commandomål, är det
folkets intresse att gifva StatsSecreteraren
så mycken magt som möjligt, och att ej
öka den andras, i synnerhet så länge den
i våra Grundlagar utstakade gränsen emel¬
lan dessa båda Embetsmäns befattningar ej
förmår hindra, att mål dragas från Krigs-
Expeditionen till Föredraganden i Com-
mandoväg. Jag kan derföre ej annat än
yrka, att man åtminstone ej bör gå längre,
än StatsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefve löwen-
hjelmj Carl Axel: Den siste talaren har
utgått från en princip, som, om den vore
sann, vore beklaglig, nemligen att det fin¬
nes en positif motsägelse inom samma de¬
partement, emellan StatsSecreteraren för
KrigsÄrenderne och Konungens Rådgifvare
i Commandomål, En sådan kan ej finnas,
förr än den ene förbisett det rätta och san¬
na. Jag kan således ej antaga det syste¬
met, såsom grund för lönen. När jag i
underdånighet tillstyrkt Kongl. Maj:t att
föreslå det i Konungens proposition upp¬
tagne arfvode för GeneralAdjutanten, lärer
Ridderskapet och Adeln finna naturligt, att
jag yttrar detsamma här. Jag förenar mig
i hvad Herr Nordenfalk anfört, men an¬
håller, att såsom ytterligare skäl få fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att likasom det är supponeradt, att
IO
Den i O e lo b er.
en FältMarskalk kan vara GeneralAdjutant
för Armeen, kan det äfven hända, att en
Öfverste och GeneralAdjutant är det. Det
är ej endast inom Generalitetsgraden, sorn
den platsen kan fyllas, den är temporair,
och kan ombytas, så ofta Konungen det
befaller. Många omständigheter kunna gö¬
ra det nödvändigt. Men hvar och en så¬
dan kallelse förutsätter, att den kallade
skall sätta ett nytt ho, det må vara en Öf¬
verste eller General, då han kommer till
Hufvudstaden, och det på obestämd tid.
Om Ridderskapet och Adeln besinnar den¬
na omständighet, så bör den äfven ingå
uti beräkning. Jag förenar mig i allo med
Herr Nordenfalk.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogis¬
laus’. Då Konungen i sin Nådiga proposi¬
tion anmälte behofvet af ett stort extra an¬
slag till FörsvarsVerket, gaf Konungen til¬
lika tillkänna, att Ilan ogerna skulle se,
att Bevillningen behöfde okas; Konungen
trodde, i händelse andra tillgångar ej skul¬
le finnas, att man häldre borde vidtaga åt¬
gärden af StatsOhligationer. Detta Konun¬
gens förklarande, att nemligen Bevillnin¬
gen ej må ökas, har StatsUtskottet lagt till
rättesnöre för sina förslag. De äro så no¬
ga beräknade, alt betydliga förändringar
deruti ovilkorligen skulle hafva till följd
Bevillningens förökande; jag kan derföre,
med förklarande: att Utskottet gjort sig det
Den i O c t o b e r.
till pligt att, om Bevillningen ej kunde
minskas, den åtminstone ej skulle ökas,
icke tillstyrka förökning i den punkt, som
nu är i fråga.
Friherre Cederström: För en par ple-
nidagar sedan har en annan StatsUtskot-
lets Ledamot upplyst, att vid StatsVerket
tillgångar finnas fullkomligt, i händelse
man ej af tillgångarne täger till Canaler
och Strömrensningar. Hvad StatsUtskottet
haft för afsigt, alt ej tillstyrka löner, i hän¬
delse Bevillningen derigenom skulle ökas,
vill jag lemna å sido; ty jag är öfverty-
gad, att efter Grundlagen skola, då det be-
höfves, medel utfinnas. Den värde Leda¬
moten har äfven upplyst sättet att fylla
bristen, om det skulle behöfvas, hvilket
dock ej är bevist. Sedan nu en Ledamot
äfven begärt bifall å Utskottets förslag, äro
här 3 alternativer, nemligen ett till bifall
å Utskottets förslag, ett till afslag derå,
samt ett till bifall å Konungens förslag.
Det blir då angeläget att afgöra, hvad sorn
skall blifva Contra-proposition, Herr Ro¬
senqvists mening, eller Konungens propo¬
sition.
Grefve von Rosen, Axel: Jag är fö¬
rekommen af Friherre Cederström, och
får endast fästa uppmärksamheten på det
uttryck, som vid ett föregående tillfälle
fälldes af Herr von Hartmansdorff, att än¬
lif
I>en i Octo her*.
nu en summa af 4o>ooo R:dr vore att till¬
gå till de anslag, som Ridderskapet och
Adeln kunde vilja bevilja. Jag finnér Herr
Nordenfalks öfvertygelse instämmande med
min, och förenar mig i hans mening.
Grefve von Schwerin: Jag vill blott
nämna, att med den Ledamot af StatsUt-
skottet, som blifvit åberopad, och hvilken
skulle hafva yttrat, att stora tillgångar fun-
nos, menas Herr von Hartmansdorff; men
dessa tillgångar äro inga andra, än Bankens
ännu odisponerade vinster, och jag skulle
tro, att de icke borde komma i fråga att
användas till lönejemkningar. Jag har sagt,
att StatsUtskottet ansett såsom en pligt att
stanna inom nuvarande Bevillning; det var
en pligt för StatsUtskottet; det är det vis¬
serligen icke för Rikets Ständer. De Her¬
rar, som påstå, att Utskottet gått för långt,
torde finna, att det gifves: andra, som gå
ännu längre.
Herr Cederschjöld: Som Herr von Hart¬
mansdorff af opasslighet är hindrad, att va¬
ra tillstädes, anser jag mig skyldig att på¬
minna Ridderskapet och Adeln, det hans
yttrande var, att tillgångar funnos, sä vi¬
da man ej ville använda dem till Canaler
och Strömrensningar; och som jag förmo¬
dar att samma pluralitet, som vill öka det¬
ta anslag, ej eller vill lemna Canalerne
hjelplösa, så skulle alla utgifterne icke kunna
Den i Octoher.
i3
bestridas utan medelst lån; och jag hem¬
ställer ill hvar och en, om det är lämp¬
ligt att med lån bestrida Statens dagliga
utgifter*
/
Friherre Anckarsvärd j, Carl Henrik:
Jag hade vid återremissen af detta ämne»
den äran yttra mina tankar i frågan; men
då StatsUlskottet ej dervid fästat särde¬
les uppmärksamhet, hyser jag ej eller
hopp, att Ridderskapet och Adeln lärer
göra det. Jag vill således ej upptaga ti¬
den med att återupprepa hvad jag för¬
ut anfört. Hvad angår en Ledamots ytt¬
rande emot dem, hvilka ofta trott sig
finna, att StatsUlskottet gått längre, än de
skattdragande tåla, så är det föga tröste¬
rikt, att Riderskapet och Adeln går ännu
lärigre; men jag tror försigtigheten fordra
ali man lyssnar till detta ord från en Le¬
damot af StatsUlskottet, för att något hej¬
da sig, emedan i annat fall antingen till¬
ökad bevillning, eller låne-syslem, blir
följden vid verkställigheten. Jag kan ej
påminna mig, huru orden föllo af den Le¬
damot af Stats-Utskottet, hvilken omtalade
de ännu befmtelige tillgångarne, men jag
tror, att han ansåg dem vara beräknade
för materiellen, hvilken ännu återstår, och
hvilken är så mycket brydsammare att fin¬
na medel till , som Ridderskapet och Adeln
redan visat större frikostighet, än inkom-
sterne medgifva. Jag finner väl, att jag
i4
Den i Octo ber.
förgäfves skulle yrka afslag å Utskottets
förslag i denna punkt, men hoppas att Rid-
derskapet och Adeln åtminstone måtte för¬
blifva vid hvad Utskottet tillstyrkt.
Grefve von Rosen: Okunnig om verk¬
liga förhållandet eller storleken af hvad
StatsUtskottet kan hafva qvar att disponera,
utan att Bevillningen ökas, får jag endast
yttra, att om jag ej missminner mig i af¬
seende å hvad Herr von Hartmansdorff
sagt, föllo hans ord så, att dét funnes 2 a
000,000 R:dr, om de ej skola användas till
Canaler och Strömrensning-. , och att 4o,000
R:dr kunna vara att tillgå, när Canaler och
Strömrensningar fått sitt behof. För öfrigt
är jag visserligen icke af den tanka, att Ca-
naler och Strömrensningar böra blifva på
det torra. De äro företag, hvilkas nytta
erkännes, om ej af nutiden, åtminstone af
framtiden; men jag tror, för att åsidosätta
den saken, att till de 1,200 R:dr, hvilka
nu äro i fråga, nog kan finnas tillgång.
GeneralAdjutantsEmbetets lönande bör ej
kunna vara tryckande för nationen, och
jag tillstyrker ännu en gång hvad Herr
Nordenfalk yrkat.
Friherre Cederström: Alldeles i öfver¬
ensstämmelse med Herr CederschjÖlds ytt¬
rande, anser jag olämpligt, att genom lån
reglera StatsVerkets ordinarie utgifter; ock¬
så är ingen fråga derom; men jag anser
Den i O c t o b e r.
lika olämpligt, om icke olämpligare, att
undanhålla inkomster för extra-ordinarie be¬
hof, innan man reglerat ordinarie Staten.
Jag skulle tro, att sådana extra-ordinarie
arbeten, af hvilka framtiden skall draga
fördel, böra fördelas så väl på framtiden
som på samtiden, och kostnaderne dertill
fyllas genom lån. Det har blifvit yttradt
af en annan Ledamot, att de anslag Rid-
derskapet och Ådeln så frikostigt beviljar,
skola medföra en ökad bevillning eller ett
låne-system. En ökad Bevillning komma
de ej att medföra. Hvad ett låne-system
angår, så är det ej inrättadt derigenom,
att en bestämd summa genom lån uppta¬
ges, emot vissa procent, ty den värde Le¬
damoten borde ej glömma, att vid sista
Riksdag 3 Millioners lån beslöts och upp¬
togs, hvaraf ej mera än i3,ooo R:dr åter¬
stå, och kanske äro äfven de iiu betaldte.
Det kan ej kallas ett lånesystem. På grund af
allt detta, och hvad förut blifvit anfördt,
anhåller jag om bifall till Konungens för¬
slag, samt att vi först få votera om contra¬
proposition, då Herr Rosenqvists mening
blir det ena, och Konungens proposition
det andra alternativet.
Herr Hjerta _, Guslaf: Jag skulle anse
mig handla orätt emot Ridderskapet och
Adeln, om jag trodde, att man här kun¬
de vilseföras af uttrycket, att StatsUtskot-
tet äger tillgångar, som kunna disponeras.
Den i Octo b er.
De finnas ej på annat sätt, än genom Fol¬
kets skattebördor; och omöjligen annor¬
lunda, än att skatterne skola utgå på ena¬
handa tunga och svåra sätt, som de sista
5 åren. Jag ber att få fästa uppmärksam¬
heten derpå, att då Konungen i sin propo¬
sition förutsatte, att vid denna Riksdag in¬
gen ökad Bevillning skulle förekomma, måt¬
te dess afsigt ej hafva varit endast den all¬
männa Bevillningen, utan äfven alla de in-
directa Bevillningarne. Det måtte hafva
varit derföre, att han förutsåg, det Rikets
Ständer med de grundskatter, sorn finnas,
och Bevillningen, skulle kunna afhjelpa Sta¬
tens behof. Det syntes väl också troligt
1828, då efter 1823 års Statsreglering
2,700,000 R:dr funnos utöfver behofven.
Nu frågar jag, om, sedan ett Folk, hvars
representanter uppgöra en femårig budget,
under 5 år skattat 2 och en half millio¬
ner mera, än för StatsVerkets dagliga be¬
hof erfordras, det kan kallas en tillgång
för all framtid, och om det icke är Re¬
presentantens pligt, att lätta eller minska
dessa skatter; och huru någon kan till den
grad glömma sig, att han skulle anse det,
som ingått, vara till spillo gifvet. Jag kan
aldrig fästa detta begrepp vid Representan¬
tens kall, utan tror, att öfverskotten måste
heligt vårdas, samt ej åter utkastas; och att
det ej må sägas, att Folket kan vidare
pressas, för det att det visat sig, att sum¬
man
Den i Oktober.
*7
man genom utmätningar kan utgå. Detta
liar jag först velat nämna. Hvad det nu
förevarande speciella fallet angår, så är
det likt de öfriga; det är fråga om några
iooo R:dr i sender, och man tycker det
ej vara för mycket, men det hela utgör
670,000 R:dr ökad beskattning; och den,
som kan bestrida denna ökning, kan ej
räkna, ty det är en sanning att, ehuru de
nu utgått, skola de hädanefter också ökade
utgå, utöfver i8a3 års StatsReglei ing. Om
man vill taga summan af den fattiga clas¬
sen genom tull på salt och torr fisk, eiler
genom direct. Bevillning, är det detsamma;
det är. i alla fall ur dess fickor det kom¬
mer. Det är i sanning hög tid, att gora
inskränkningar, der ej missförhållande™®
blifva för stora. Jag vågar derföre hem¬
ställa, om icke 3,600 R:dr utöfver den or¬
dinarie lönen är tillräckligt. Hvad vill man
då göra med extra medlen; äro de ej afsedde
för sådane behof? När Konungen vill till
GeneralAdjutant hafva en person, som ej
har någon annan lön, då kunna de använ¬
das. Han kan med dem fylla en uppkom¬
mande brist. Hvarföre då på Stat uppfö¬
ra så runda summor för tillfälliga behof?
Jag förenar mig 1 den åsigt, att StalsUt-
skottets förslag är allt hvad Ridderskapet
och Adeln kan bifalla.
Herr Rosenblad, Bernhard: Angående
summan af GeneralAdjutantens arfvode vill
44 II. 2
iS
Den i October.
jag ej yttra mig. Jag förstår ej, i hvilken
graci af Embelsmanna-hierarki man bör
ställa denna Embetsman; jag tiger således
i den frågan. Men det är några sattser af
Herr Hjerta, som jag måste yttra mig öf¬
ver, ehuru jag får bedja Ridderskapet och
Adeln om förlåtelse, att det visst är ioo:de
gången, som jag nn upprepar samma sak.
Jag skall bemöda mig att icke glömma
räknekonsten, till och med qvatuor species.
Jag skall dock glömma Herr Hjertås calcul
i våras, då han äfven räknade såsom till¬
gång RiksgäldsContoirets fordringar hos sig
sjelf, och aflefvereringar, hvilka redan vo¬
ro verkställda. Detta har jag i parenthese
bordt nämna, men de hafva ej ingått i
den beräkning, som blifvit uppgjord af
StatsUtskottet, och till BancoUtskottet öf-
verlemnad i afseende på realisationsfrågan.
Jag vill då, i afseende på Herr Hjertås
yttrande, att det varit en ökad skattebör¬
da, hvad vissa inkomster gifvit, hemställa,
om det är siffran, som utgör bördan, eller
om det är den relativa beskattningsprocen-
ten. Om procenten är io på anis och 5
på peppar, men den gifvit mera än man
calculerat, så frågar jag, om den, som ut¬
gått, har varit starkare, än Rikets Ständer
den beviljat. Då ingen enda anmärkning
blifvit gjord, att någon afgift blifvit pålagd
utöfver hvad Rikets Ständer åtagit sig, men
summan det oaktadt gått till högre belopp
än Rikets Ständer påräknat, och det, ehu-
Den i October.
19
ru procenten å en mängd artiklar blifvit
nedsatt, så hemställer jag, om man kan
säga, att de ökade inkomsterna varit en
ökad skattebörda. Man kan säga, att be¬
räkningen förra Riksdagen var oriktig der¬
före, att man ej vågade, vid antagande af
ett nytt systeme, göra beräkningen stör¬
re* Således i händelse vi skulle göra en
nedsättning i denna bevillning, vore det
en nedsättning i skatt, icke något bibe¬
hållande af hvad som är, likasom det
icke är någon ökning att bibehålla hvad.
som nu utgöres, ehuru beräkningen med
säkerhet kan antagas större, än vid för¬
ra Riksdagen. Det är derföre icke sagdt,
att de inkomster, som nu antagas, skola
för eviga tider vara en normal-beskattning.
Kunde de umbäras, vore det väl. Men
jag fruktar, att med de anspråk, som man
kan göra på vårt samhälles förvaltning i
närvarande skick, det icke kan ske. An¬
ser man Staten som ett oumbärligt vilkor
för produktionen, ett produktionsmedel,
en näringsanstalt, och det är i visst afse¬
ende rätt, ty om ej den funnes, och det
skydd den lemnar, så kunde få närings-
företag äga runi. Kostnader fordras, som
ej kunna umbäras, och som med civilisatio¬
nen stiga. Då vi hittills varit så lyckli¬
ga, att blott erlägga obetydligt, till skulds
betalande, fruktar jag att en nedsättning i
summan ej är att vänta; men deremot har
44 H. a*
20
Den i October.
en nedsättning ovilkorligen skett genom det
försämrade Myntet. I förra plenum har
jag uppgifvit den, utan att någon kunnat
bestrida den, nemligen en vilkorlig nedsätt¬
ning af en Million Riksdaler. Detta har
sin grund deruti, att vår utrikes skuld för¬
svunnit, som eljest fordrat denna summa.
Jag kan således ej instämma i de raisonne-
rnenter Herr Hjerta framställt. Hvad sjelf¬
va saken beträffar, tillåter jag mig icke att
ingå uti pröfning, om summan erfordras,
eller icke.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
vill endast inskränka mig till upptagande
af hvad Herr Hjerta yttrat om de 670,000
R:dr, som skulle öka skatterne utöfver hvad
de voro upptagne till efter 1823 års Stats¬
reglering. Först ingå i denna summa om¬
kring 110,000 R:dr, frundt tal, högre för-
valtningssummor vid Tullen och Postver¬
ket, än som på Stat uppfördes vid 1820 års
Riksdag. Likväl hafva sedan 1823 dessa
summor, för utgifter vid Postverket och
Tullverket, utgått med 110,000 R:dr öfver
hvad som då påräknades. Således lär det¬
ta ej vara någon ökad skattetunga, ty allt
sedan 1823 hafva de utgått till detta be¬
lopp. I denna summa äro äfven upptagne
16,666 R:dr 3a sk. i Svenskt Banco för
MinisterStaten. 1823 bestämdes hela sum¬
man för MinisterStaten till 100,000 R:dr
Hamburger Banco, och dertill calculerades
Den i October.
en summa i Svenskt Banco efter iao sk.
cours. Sedermera har coursell stigit och
summan utgått med förhöjning af 16,666
B:dr 3a sk. Nu äro dessa 16,666 R:dr 32
sk. uppförde på Stat. Denna summa är
dock ej något ökadt skatteanslag, enär man
nu bibehållit enahanda belopp uti Hambur¬
ger Banco, i hvilken myntsort det förut
varit bestämdt. Vidare förekommer, hvil¬
ket StatsUtskottet i sitt första Betänkande
N:o 133 pag. 244 24^ tydligen upply¬
ser, en summa af 74»135 R:dr 10 sk. 4r.,
som i långliga tider, kanske i5o år, utgått
i indelta räntor till Läroverken och Kyrkors
underhåll, och som förut ej varit å Stat
uppförde. De äro således ej heller någon
nu ökad skatt. Det torde vara nog med
dessa anmärkningar, lör att visa, det den
af Herr Hjerta uppgifne summa ej är till¬
förlitlig.
Grefve von Rosen: Jag ärnade uppta¬
ga Herr Hjertås anmärkningar, men har nu
ej annat att yttra, än att i de flesta delar
instämma med de 2 sista Ledamöter, sorn
talat. Då han ej kunnat framställa någon
annan ny beskattning, än på salt och torr
fisk, af hvilka den ena artikeln är beräk¬
nad till s6,ooo, och .den andra till 20,000
R:drs högre tull, hvilket gör 4 & 5 run¬
stycken person på saltet, och 5å6 runstycken
på fisken, tror jag ej, att denna pålaga är
så oerhörd, att representanterne för den
17
Den r October.
hafva någon förebråelse att uppbära af hem¬
mavarande.
Friherre Anckarsvärd: Det inträffar
ej sällan, att man aflägsnar sig från huf-
vudfrågan, så att man ej vet, huru man
skall fullfölja den. Det är under medve¬
tande af, att min vilja nu är att följa sam¬
ma stråt, som jag begär Ridderskapets och
Adelns undseende. Jag kan ej neka Herr
Rosenblad den tillfredsställelsen att äfven
för hundradeförsta gången lemna bevisnin¬
gen, att det ej är fråga om ökade anslag.
Jag bar trott mig böra fästa uppmärksam¬
heten å hvad Ordföranden i StatsUtskottet
nyss tillkännagaf angående tillgångarne. Jag
fruktar, att vi redan ifrån början vida öf-
verskridit det ringa öfverskott, som kunde
finnas, och får dessutom fästa Herr Rosen¬
blads samt Ridderskapets och Adelns upp¬
märksamhet derpå, huruvida de tillgångar,
hvilka man omtalar såsom disponible, än¬
nu äro medgifne såsom sådane. Dessa till¬
gångars natur är af den betänkliga egen¬
skap, att stor fråga är, om man kan låta
dem såsom tillgångar vara tillgänglige. De
bestå till största beloppet af Bankens for¬
dringar bos StatsVerket, det är, af sådane
medel, som blifvit uttagne ur Banken i
Bancosedlar, och således, till följd af före¬
gående Ständers beslut, bordt återgå till
Banken. Skulle man nu besluta att Ban¬
ken skall få igen sitt, så upphör den till¬
Den i October.
iZ
gång man beräknar, och Rikets Ständer må¬
ste antingen genom Bevillning, eller upp¬
tagande lån, fylla den brist, -sorn skall upp¬
slå. Sker åter icke detta, återstår deremot,
att man ej kan åstadkomma myntreglerin¬
gen utan skuld och garantie för de obliga¬
tioner, som då beböfvas för myntbestäm¬
ningen. Om än Herr Rosenblad tror sig
för ioo:de gången hafva bevisat sina satt-
ser, så lyckas det likväl icke honom att
bevisa mig, att den skattdragande njutit nå¬
gon fördel af myntförsämringen. Det vore
i sådant fall obegripligt, att vi båda ön¬
skade en myntreglering. De, som ej äga
någon förhoppning, att erhålla tillökning i
sina inkomster, måste alltid förlora, då ut-
gifterne förböjas.
Herr Hjerta: I anledning af Friherre
Palmstjernas yttrande, får jag förklara, att
jag räknat riktigt, men påminna derom att
StatsUtskollet icke upptagit 200,000 R:dr,
sorn skola utgå till Kongl. Maj;t, enligt Stän¬
dernas år 1815 fattade beslut. Jag förblif-
ver således vid mitt en gång afgifne yttran¬
de, att 654,ooo R:dr utgöra den ökade sum¬
ma, hvilken skall uppföras på Svea Rikets
Ständers Stat, för att kunna dermed bestri¬
da de ökade utgifter, som nu äro föreslag-
lie. Om Statens inkomster uppgått till hög¬
re belopp än man år i8a3 beräknade, så
bevisar delta blott en stor brist i uppgö¬
randet af vår 5-åriga Budget; men derföre
24
Den i Octo b en
är icke skäl, att folket skall vidare utmjöl-
las. Hvad åter beträffar den vigtiga fråga
hvarmed Herr Rosenblad åter sökt förvilla
oss, att nemligen myntförsämringen skulle
verka till en effectif nedsättning af skatter-
ne, så är detta en bland de olyckligaste
theser, som någonsin funnits, och som kom¬
mer att kanske göra en beklaglig verkan.
Det är ett bland de grufligaste misstag, ty
myntförsämringen drabbar just den jordbru¬
kande klassen, och bidrager till ständigt
ökade skatter, så att jordbrukaren i dubbelt
afseende får bära tyngden deraf. Det är
visserligen föga vigtigt, då här nu blott är
fråga om 1200 R:dr, men det är vigtigt,
att i tid besinna hvad vi göra, ty Ridder-
skapet och Adeln har vid 2:dra Hufvudti-
teln redan beviljat så stora anslag.
Herr Rosenblad: Jag är förlägen, om
jag för 1 onsta gången skall åter upptaga
Ridderskapets och Adelns tid med samma
sak. Jag hemställer, om jag icke alltid på¬
stått, att dåligt mynt ofördelaktigt verkar
på jordbruket, och tynger det mer än dubb¬
la skatter; men jag frågar, om ej, så län¬
ge 48 icke är lika med 128, lindring vid
skatternas utgörande äger rum för dem, hvil¬
ka få betala Statens Ordinarie utlagor med
48 i stället för 128. Ett dåligt mynlför-
hållande verkar skadligt för den enskilta och
skadligt för Statsmagten, och så länge Ut¬
skottet icke kunnat antaga, alt 3 är lika
Den i October.
a5
med 8, så länge Iean det ej påstå, att 12 sk.
j silfver är lika med 12 sk. i Banco-sedlar.
En million är säkert nu svårare att uttaga
bland folket, än 4 millioner, om vi agde
ordnadt mynt. Hvad summan beträffar,
så har Utskottet afsedt, att lemna Banken
en grundfond. Jag tror, att Landet skulle
mera lida af, att låta Statsmachinen stadna
genom Bankens försättande i konkurstill¬
stånd, än att betala åtminstone en del af
dess verkliga fordran hos Statsverket.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att de Herrar,
hvilka ämnade yttra sig, behagade hålla sig
vid det ämne, som blifvit för Ridderskapet
och Adeln föredragit, nemligen anslaget för
GeneralAdjutants-Expeditionen.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Då
Herr Grefven och LandtMärskalken återkal¬
lat Herr Rosenblad till ordningen för da¬
gen, och jag endast ämnade göra detsam¬
ma, får jag afstå från att yttra mig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade att, enär ifråga¬
varande punkt innefattade tvenne delar, elen
ena angående General-Adjutantens arfvode,
och den andra angående arfvoden för Ädju-
tanterne, ved och ljus samt skrifmaterialier
för Expeditionen, det torde vara bäst att
särskilt afgöra dessa båda frågor. Hans Ex¬
cellence hemställde alltså, om Ridderskapet
Den i October.
och Adeln behagade bifalla hvad StatsUt-
skottet i afseende på General-Adjutantens
arfvode föreslagit.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde pro¬
position till afslag å Utskottets Utlåtande i
denna del.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence framställde derpå pro¬
position till bifall å hvad Kongl. Majit i
Dess Nådiga proposition rörande detta äm¬
ne föreslagit; men denna proposition blef
likaledes af Ridderskapet och Adeln med
Ja och Nej besvarad.
Som votering redan förut blifvit be¬
gärd, och trenne meningar sökt göra sig
gällande, hemställde Hans Excellence_, om
icke Ridderskapet och Adeln behagade först
bestämma contraproposilionens innehåll, hu¬
ruvida den borde innefatta afslag, eller
hvad Kongl. Majit i dess Nådiga proposi¬
tion föreslagit.
Herr Cederschjöld; Jag vågar vörd¬
sammast hemställa, om icke Ja-propositio¬
nen kunde blifva bifall å Utskottets Utlå¬
tande, och Contra-propositionen innehålla, att
om Nej vinner, genom serskild votering skul¬
le utrönas, antingen Ridderskapet och Adeln
ville bifalla Kongl. Majits Nådiga proposi¬
Den i October.
27
tion eller ock alldeles afslå Utskottets Ut¬
låtande.
Flans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att, då flere me¬
ningar uppstått, det alltid varit vanligt, att
först bestämma Contra-propositionen.
Herr Hjerta: Ridderskapet och Adeln
liar alltid tillförene först voterat om contra¬
propositionen, och det lärer ej gå an att
förändra detta förhållande. Men jag vågar
underställa den Ledamot, som icke vill gif¬
va något till General Adjutanten, om han
icke derifrån skulle behaga afstå, ty om
denna mening vinner, förhlifver General-
Adjutanten vid den lön han nu har, eller
Adelsfane-Bostället, och då borttages detta
från den nya organisation man ämnar vid
Armeen anställa. Jag skulle således före¬
slå, att bifall till Utskottets Utlåtande må
blifva Ja-proposition, och Kongl. Maj:ts pro¬
position Nej-proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att det ankomme
på den Ledamot, som begärt afslag, att be¬
svara Herr Hjertås nu gjorde framställning,
huruvida hemälte Ledamot ville afstå från
sin begäran, i hvilket fall voteringspropo-
sitionen kunde blifva ganska enkel.
Herr Cederschjöld: Jag skulle lill ti¬
dens vinnande önska, att den Ledamot,
28
Den i October.
som begärt afslag å Utlåtandet, rille der¬
ifrån afstå; och jag begagnar detta tillfälle,
att fästa den värde Ledamotens oell Hög¬
loft. Ståndets uppmärksamhet på vigten af
det sätt man här antagit, att först bestäm¬
ma Contra-proposition. Detta är nemligen
genaste vägen, att få anslagen så boga som
möjligt; ty det är naturligt, att opinionerna
äro nyancerade ända ned ifrån afslag upp
till den högsta Summan; oell många af des¬
sa, kanske de flesta, ligga troligen nära om¬
kring Utskottets Utlåtande. Det är klart,
att dessa, så väl som de, hvilka önska för¬
höjningar, frukta för afslag, och votera der¬
emot, hvarigenom de, hvilka önska högsta
anslaget, alltför lätt erhålla säkerhet, att
åtminstone ieke få mindre, än Utskottet fö¬
reslagit, och sålunda trygt kunna uppbjuda
alla sina krafter att söka vinna det högsta.
Om åter den method jag föreslagit, antogs,
så skulle väl mängden, af fruktan för ett
följande afslag, nöja sig med bifall å Ut¬
låtandet.
Herr Ribbing, Arvid'. De åsigter, hvari
jag under en föregående votering instämde
med Grefve Cronhjelm, i afseende på sät¬
tet att votera, äro alldeles de samma, som
Herr Cederschjöld nu yttrat, hvarföre jag
anhåller, att få förena mig med honom.
Herr Tham, Wollrath'. Om frågan vo¬
re om en större eller mindre tillökning i
Den i October.
a9
anslag, skulle jag förena mig med Herr Ce¬
derschjöld; men då nu en Ledamot begärt
alslag å Utlåtandet, och deröfver äskat vo¬
tering, torde denna fråga först höra afgö-
ras. Om den Ledamot, som begärt afslag,
skulle vilja derifrån afstå, så blir förhål¬
landet förändradt; i annat fall torde vi först
få votera om Contra-proposition.
Herr Ribbing: Då egenskapen af alla
former, som skola hafva något värde, är,
att ej förändra sig efter omständigheterna,
skall jag anhålla om en så beskaffad vote¬
ring, som Herr Cederschjöld föreslagit.
Herr Printzensköld, Carl: Under håg-
kornsten af den contra-proposition och den
votering, som i afseende å Landsstaterne
ägde rum, förenar jag mig äfven med Herr
Cederschjöld, och anhåller orri den voterings¬
proposition han föreslagit.
Herr Lefrén, Johan Pehr: För mig är
det likgiltigt, hvilken utväg sorn tages, men
jag vill blott anmärka, att man vanligen
först plägar votera om contra-propositionen,
för att ej falla i Utskottens händer. Man
fruktar för Utskolls-despotismen, och der¬
för voterar man först om contra-propositio¬
nen. Jag anser deri utväg vara bäst, hvar¬
igenom Ständerna bibehållas vid siri pröf-
ningsrätt.
Herr Ribbing: Jag vill blott anmärka,
i anledning af hvad Herr Lefren yttrat, att
3o
Den i October.
bland despoter väljer man alltid hälst den
lindrigaste.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog följande Voterings¬
proposition:
Den, som anser Contra-propositionen
böra innefatta det förslag, att, på sätt Kongl.
Maj:fs Nådiga Proposition innehåller, för
GeneralAdjutanten må å Stat uppföras ett
arfvode af FyraHundrade Riksdaler Banco
i månaden, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer i Contra-propo¬
sitionen att upptagas afslag å StatsUtskot-
tets tillstyrkande i afseende å TreHundrade
Riksdalers arfvode i månaden för General-
Adjutanten.
Herr Cederschjöld: Emot en sådan Vo-
terings-proposition nödgas jag reservera mig,
på de grunder jag redan anfört.
Herrarne Printzensköld och Ribbing
förenade sig med Herr Cederschjöld.
Uppå derefter förnyad framställning,
hl ef den af Hans Excellence nyss föreslag-
ne Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkänd.
Den i O c tobe r.
3i
Sedan Voterings-propositionen blifvit
anslagen, börjades voteringen klockan half
till 8, och slöls klockan tre qvart till g e.
in., hvarvid, efter det en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfriga voteringssedlarne öppnade, rösterne
hefunnos hafva utfallit, sora följer:
Ja —• 137.
Nej — 65.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskilt förde protocoll blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken förklarade, att Ridderska-
pet och Adeln till contra-proposition anta¬
git det förslag, som i Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition innefattas.
Derefter framställde Hans Excellence>
i afseende å hufvudsaken, följande voterings¬
proposition:
Den, som bifaller, att, på sätt Stats-
Utskottet tillstyrkt, ett arfvode af TreHun-
drade Riksdaler Banco i månaden må för
GeneralAdjutanten å Stat uppföras, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer, på sätt Kongl.
Majrts Nådiga Proposition innehåller, att
för GeneralAdjutanten å Stat uppföras ett
3a
Den i October.
arfvode af FyraHundrade Riksdaler Banco
i månaden.
Hvilken voterings-proposition af Rid-
derskapet och Adeln godkändes, samt an¬
slogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till g; och befunnos vid voteringens slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssed-
larne öppnade, rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 94.
Nej — 104.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoil blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskvlhen förklarade, att Rid-
derskapet och Adeln således bestämt arf-
vodet för GeneralAdjutanten till FyraHun¬
drade Riksdaler Banco i månaden.
Justerades trenne ProtocollsUtdrag, in¬
nehållande Ridderskapets och Adelns i ple¬
num den 3o sistledne September fattade
beslut.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den i O c t ob e r f. m.
33
Fredagen den 2 October 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskoltets
cj mindre den 16 sistlidne April under
N:o i32 afgifne, och den 7 derpåföljde
Maji e. m. på bordet Jagde, Betänkan¬
de, angående regleringen af utgifterne un¬
der RiksStatens Tredje Hufvudtitel, än
ock under N:o 23g meddeldte, och den 29
sistlidne Augusti f. m. på bordet lagde,
Utlåtande, öfver de vid berörde Betänkan¬
de gjorde anmärkningar.
3 Punkten. GeneralAdjutants-Expe-
di t ion en.
2 Momentet. Anslaget till Adjutanters
arfvoden> Ved och Ljus > samt Skrifma¬
terialier m. m.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef detta Moment af Ridder-
skapet och Adeln bifallit.
4 Punkten. IngenieurCorpsen.
Grefve Horns Claes Fredrik: Frågan
om GeneralQvurtermästarelönens afförande
från IngenieurCorpsens Stat, är redan af¬
gjord. Hvad åter angår de i öfrigt före-
44 H. 3
34 Den u Octo ber f. m.
slagne löneförböjningarne för Ingenieur-
Corpsenj så, eauru någon tillökning i Un-
derConducteuT Ji nes löner möjligen af bil¬
ligheten påfordras, tror jag dock, att man
mera bör afse nödvändigheten att ej be¬
vilja ytterligare anslag; och jag afstyrker
derföre all löneförhöjning äfven i denna
del. Visserligen böra de vetenskapliga Mi-
litärCorpserne bättre lönas; men det kan
ej ske förr, än den stående indeldta Ar¬
meen blifvit förminskad, hvilket är högst
angeläget. Det är nemligen orimligt, att
på fredsfot hafva en så talrik Aimée, då
den blott bör vara en stam för conscrip-
tionsmanskapet. Till dess en sådan åtgärd
blifvit vidtagen, bestrider jag all löneti 11-
ökning, helst folket ej kan bära ökade
skatter.
Herr Franc Sparre Bengt Erland'.
Jag Önskade visserligen en högre löneti 11-
ökning för Ingenieui Corpsen, än Utskottet
föreslagit; men då den är enlig med Kongl.
Ma j:ts Proposition, anser jag det icke vara
mig tillständigt att begära mera, lielst till¬
gå n g a i- n e äro knappa. Deremot kan jag
alldeles icke medgifva någon nedsättning i
de löner för denna Corps, som Utskottets
förslag innefattar, och hvilka ej äro högre
än motsvarande graders inom Artilleriet.
Ej eller kan någon minskning i Ingenieur-
Corpsens personal äga rum; den är inga¬
lunda större, än den behöfves. Jag an-
Den i Octo ber f. m.
35
håller derföre om Herr Grefvens och Landt-
Marskalkens Proposition till bifall å Ut¬
skottets förslag i denna punkt.
Hans Excellencc Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till
bifall af 4-'de punkten.
Ropades Ja.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik,
anmälte till Protocollet siri Reservation
emot Ridderskapets och Adelns beslut.
5 Punkten. ÖfverCommendantsExpe-
ditionen i Stockholm.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard'.
Jag har för mine anmärkningar mot Ut¬
skottets förra Betänkande i detta ämne an¬
fört skäl, som Utskottet i det sednare Ut¬
låtandet icke ens sökt vederlägga; och då
den, som tiger, måste anses samtycka, så
stå mine anmärkningar fast; i följd hvaraf
jag yrkar afslag å denna punkt.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Då
Utskottet endast tillstyrkt det anslag för
ÖfverCommendants-Expeditionen i Stock¬
holm, som Kongl. Maj:t föreslagit i enlig¬
het med hvad för detta ändamål de sed¬
nare åren åtgått; så önskar jag bifall lill
Utskottets hemställan i denna del. Men
Utskottet har i dess sednare Utlåtande
3*
36
Den a O c lo ber f. m.
härom vidrört en omständighet, hvarpå jag
anser mig böra frista uppmärksamheten.
Utskottet har nemligen, i afseende på an¬
vändandet af besparingarne af 3:dje Huf-
vudtiteln, åberopat dess hemställan i Be¬
länkandet N:o 151 rörande io:de Hufvud-
tite 1 n, alt desse besparingar skulle i första
rummet användas till fyllande af brisler i
anslaget för Armeens materiel. Detta rö¬
rer Konungens dispositionsrätt öfver be¬
sparingarne; och jag anhåller, alt den de¬
len af ifrågavarande 5:te punkt måtte få
hvila, till dess den kan företagas i sam¬
manhang med Betänkandet N:o 151, der
frågan i sin helhet förekommer.
Friherre Anckar swärd'. De anmärk¬
ningar.jag framställt emot Kongl. Mapts
Proposition om anslag på Stat för Öfver-
CommendanlsExpeditionen i Stockholm,
finner jag icke vara af Utskottet på ett nöj¬
aktigt sätt vederlagde. Det enda skälet,
som Utskottet anfört emot mitt yrkande
om onödigheten af en sådan serskild Stat,
är, att redan före år 1809 fanns' i Hufvud-
staden en ÖfverAdjutant af dagen. Men
de fleste af Er, mine Flerrar, torde känna,
hvarföre denne tillsattes, och att det icke
var af behofvet påkalladt. Om man be¬
räknar Garnisonens ringa styrka, och jem-
för den med de högst talrika Staberne,
nemligen RegementsSlaberne, Commendants-
Staben och GeneralAdjutantsStaben; så må-
Den 2 O o t o b e r f. rn.
37
stc man medgifva, att ingen Garnison i
Europa är så öfver behofvet försedd med
Staber, som den i Stockholm. Jag vill
derföre icke ingå i någon vidare bevisning
om obehöflighelen af ÖfverCommendants-
Expeditionens uppförande på Stat. Men i
anledning af Friherre af Nordins hemstäl¬
lan, att frågan om Konungens dispositions¬
rätt öfver besparingarne matte hvila, till
dess Betänkandet N:o 151 om io:de Huf-
vudTiteln förekommer, anser jag mig bö¬
ra tillägga, det ett sådant uppskof synes
mig icke behöfvas, helst ingen lärer kun¬
na bestrida Konungen en sådan disposi¬
tionsrätt enligt Grundlagen. Tvertom må
den medgifvas, och vi just i följd deraf
afslå Utskottets tillstyrkande om anslag på
Stat för ÖfverCommendantsExpeditionen,
emedan medlen dertill kunna, såsom hit¬
tills, af Kongl. Majit anordnas af besparin¬
garne.
Friherre Wrangel_, Henning'. Då jag
en och annan gång uppträdt såsom Talare
härstädes, men bibehållit tystnad i flere
magtpåliggande frågor, torde kanske någon
anse mig vara en bland dem, som vilja lå¬
ta yxan gå, utan att hålla i skaftet. Till
något så lågt skall jag likväl aldrig göra
mig skyldig. Om jag hittills vanligen del¬
tagit i besluten om vigliga saker endast
med min tysta voteringssedel; så har det
varit af tvänne orsaker, Den ena, att de
33
Den 2 October f. m.
Ledamöter af Ståndet, hvilkas meningar
jag gillat, förut så fullkomligt utvecklat de
rätta åsigterne, att jag dervid ej kunnat
något tillägga; den andra, att jag trott, det
föga afseende skulle göras på hvad jag
kunde hafva att anföra. Emedlertid hafva
betydliga anslag blifvit beviljade till löne¬
förhöjningar för Statens Embetsmän; och
tiden skall visa, huru Nationen upptager
denna åtgärd af dess Representanter. Min
mening är ingalunda att undersöka, orade
nuvarande Embetsmännen förtjena högre
löner; jag skiljer Embetena från deras in¬
nehafvare. Skulle jag uppgjort en aflönings-
Stat för desse Embeten, hade de troligen
blifvit högre, än livad nu är föreslaget.
Men jag hemställer, om tillfallet nu är
lämpligt till sådane anslag, då så mycket
begäres till andra angelägnare ändamål, och
vi ej veta, hvarifrån tillgångarne skola
hemtas. Allt kan ej göras på en gång, i
brist af medel, och då borde väl det nöd¬
vändigaste först verkställas. Jag beklagar
verkligen, att äfven majoriteten inom Rid-
derskapet och Adeln så hufvudsakligt bi¬
dragit till det sorgliga slut närvarande
Riksmöte får. Då fråga var om Genera-
lernes löner, blef Herr August Anckarsvärds
sakrika och rigtiga anförande utan all ver¬
kan. Jag kan således ej hoppas någon stör¬
re framgång, då jag nu bestrider behofvet
af att på Stat uppföra ÖfverCommendants-
Embetet i Stockholm. Det torde derföre
Den 2 Oetober f. m.
39
anses öfverflödigt, att jag yttrar mig nå¬
got vidare derom. Emedlertid vill jag
dock till stöd för min åsigt anföra några
skäl. Mig synes det vara desto mera obe-
höfligt, att betunga Staten med särskildt
anslag för ett sådant ÖfverCommendants-
Embete, som GeneralAdjutanten för Armeen
alltför väl kan tillika vara Chef för Huf¬
vudstadens Garnison, och Majorer vid Gar-
desRegementerne kunna göra Commendants-
tjensten. Mången, och äfven den, som nu
begärde ordet, Friherre Cederström, torde
påminna sig, att sådant förut ägt rum gan¬
ska länge utan någon olägenhet. Ilan bör
minnas, hvarföre Majorerne vid Garderne
skiljdes från PlaceMajors-befattningen. Det
var endast en nyck af en despot. Äfven
detta tyckes vara ett skäl för återgång till
det gamla, enär vi lefva i en tid af libe-
ralite, som hos oss åtminstone vid denna
Riksdag visat sig uti frikostighet på anslag.
GardesRegementerne måtte icke nu vara
mindre förtjente af ett sådant förtroende,
än förut, helst de icke förverkat det; och
att GardesMajorerne kunna medhinna Com-
mendantsgöromålen äfven nu, lärer ej kun¬
na bestridas, enär det kunde ske under
Gustaf Adolph, som gjorde allt för att gö¬
ra tjensten så litet behaglig som möjligt.
Dessutom finnas så många andra skäl re¬
dan anförde för ÖfverCommendantsExpedi-
tionens upphörande, att jag icke vidare vill
upptaga liden med detta ämne, helst, så¬
4o
Den i Octobcr f. m.
som jag redan sagt, jag befarar det vara
utan ändamål. Likväl måste jag sluteligen
säga, det jag är högst ledsen öfver de ofant¬
liga anslag, som nu dagligen beviljas, och
hvartill jag ej känner några tillgångar; ty
folket uthärdar ej ökade skatter. De, som
ej gått längre ur Staden, än till Djurgår¬
den, känna ej förhållandet; men jag vet
bättre, hvilken fattigdom råder i provin-
cerne. I en enda hafva nyligen öfver 80
lagsökningar skett för Krono-ulskylder.
Landtmannen är alltid vanlottad, men i
synnerhet i Sverige, der klimatat är så
hård t. Dess undergång blifver följden af
dessa ökade pålagor. Jag vill derföre fre¬
da mitt samvete, och anhåller om propo¬
sition, att ifrågavarande anslag må afslås.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: För att
j min nion bidraga till förkortande af dis-
eussionen, vill jag inskränka mig till att
instämma i hvad Friherre af Nordin nyss
yttrat; och blott tillägga den upplysning,
att föga tillgång af besparingar å 3:dje Huf-
vudliteln hädanefter kan påräknas, eme¬
dan hvar och en till denna Hufvudtitel
hörande särskilt mindre titel eller utgifts»
rubrik är nedsatt till det belopp, som de
sednare åren verkligen åtgått; och hvari¬
genom det måste blifva en följd, alt be-
sparingarne derå framdeles blifva högst obe¬
tydliga. Derföre har Utskottet ansett sig
böra uppföra på Stat de nödige utgifter,
Den 2 October f. m.
4'
sorn förut blifvit bestridde af då tillgäng¬
lige besparingar; och sådant är äfven för¬
hållandet med ifrågavarande r)oo R:dr för
ÖfverCommendants-Expeditionen; hvilket
anslag jag således anser böra beviljas.
Friherre af Nordin: Då jag anhöll att
frågan om Konungens dispositionsrätt öf¬
ver besparingarne af Titlarne skulle upp¬
skjutas, till dess io:de Hufvudtiteln före¬
kommer till afgörande, var det derföre,
att jag trodde, det stridiga meningar om
Konungens rätt i detta fall möjligen kun¬
de uppstå. Men då jag nu med tillfreds¬
ställelse funnit, att äfven Friherre Anckar-
swärd med mig delar samma åsigter röran¬
de Grundlagens stadganden härom, så är
jag ej emot, att frågan nu afgores, och att
Utskottets hemställan om besparingarnes
anvisning till bestämda ändamål företages
till afgörande.
Friherre Cederström, Jacob'. I afseen¬
de på frågan, huruvida Ridderskapet och
Adeln nu bör besluta, om Konungen äger
dispositionsrätt öfver Titlarnes besparingar,
torde jag få påminna, att hvad Utskottet i
förevarande punkt af detta Utlåtande der¬
om yttrat, endast är anfördt såsom motif
för dess tillstyrkande af anslag på stat för
ÖfverCommendants-Expeditionen, men all¬
deles icke innefattar någon hemställan till
beslut af RiksSlånden; och således behof-
4>
Den i October f. m.
ves hvarken bifall eller afslag å hvad Ut¬
låtandet i denna del innehåller.
Beträdande åter det ifrågavarande Com-
mendants-Expeditionens uppförande på stat;
så bestrider jag visserligen ej, alt Öfver-
Commendant i Stockholm förut icke exi¬
sterat, och att en: Major af Svea LifGarde
tillförene gjort Commendantstjensten såsom
PlaceMajor. Men en annan fråga är, om
Rikets Ständer kunna besluta ändring i den
organisation af Armeen, som Kongl. Majit
fastställt. Jag tror det icke. Väl kunna
Ständerne neka anslag på Stat för Öfver-
Commendants-Expeditionen; men följden
blifver då den, att koslnaderne för denna
Expedition bestridas af öfverskotten. En
Talare har sagt, att de nu tillstyrkte löne¬
förhöjningar ej äro för stora, utan snarare
för små, men att han dock ej kan tillstyr¬
ka deras beviljande, emedan tillgångar der¬
till saknas. Det är likväl förut fullkomligt
visadt, att tillgångar finnas, och de böra
väl användas, då behofvet är erkändt. Att
<So lagsökningar inom korrt tid ägt rum i
ett Län, bevisar ej något om allmogens
fattigdom; helst desse angå blott enskilte
fordringar, ej Kronoutskylder, hvilka ut¬
tagas utan lagsökning. Sådane kraf äro of¬
tast följden af stridigheter om fordringar-
nes riglighet, men icke af oförmåga att
dem betala. I alia fall kan dylikt ej ut¬
märka någon brist på tillgångar för ifråga¬
varande ändamål, eller blifva någon grund
Den 2 O c tobe r f. ra.
43
för Statsregleringen. Jag tillstyrker bifall
å Utskottets förslag.
Friherre Anckarsvärd: Jag hade så
gerna velat förena mig med Friherre Ce¬
derström i förra delen af hans senaste ytt¬
rande; men jag kan det icke, sedan jag
hört honom utsträcka det för långt. I stäl¬
let hemställer jag till Friherre Wrangel,
om ej de tvänne opinionerne kunde före¬
nas. Jag tror med Friherre Cederström,
att det icke är för Rikets Ständer lämp¬
ligt, att vilja föreslå ändringar i Kongl.
Maj:ts beslut om Armeens organisation. Der¬
emot synes mig vara rigligt, att afslå Ut¬
skottets tillstyrkande, alt på Stat uppföra
anslag för ÖfverCommendants-Expeditionen.
Då blifver propositionen endast till bifall
eller afslag å hvad Utskottet i denna del
föreslagit. Men om Friherre Wrangel vill
göra sin opinion gällande, att Ridderskap
pet och Adeln borde besluta ÖfverCom-
mendants-Expeditionens upphörande, skul¬
le vi härom få två om icke tre voteringar,
som jag tycker kunna undvikas genom mitt
project. Beviljas ej serskildt anslag på stat
för ÖfverCommendants-Expeditionen, så
måste omkostnaderne för densamma, ifall
Kongl. Maj:t vill den bibehålla, förmodli¬
gen såsom hittills utgå af besparingarne,
men icke, såsom Friherre Cederström , tro¬
ligen af misstag, sagt, af öfverskotten å
Statsinkornsterne.
44
Den 2 October f. m.
Friherre Wrangel: Min tanka har al¬
drig varit att bestrida Kongl. Majrts rättig¬
het, att efter behag förordna om sin Ar*
mees organisation. Jag har blott velat sä¬
ga, alt anslaget på stat för en serskild Öf-
verCommendants-Expedition ej behöfves,
då någon sådan förut ej fanns, och de dit¬
hörande ärender dock förvaltades lika väl.
Friherre Cederström har sagt mig icke kän¬
na, att tillgångar verkligen finnas till lö¬
neförhöjningar ne, och har ansett detta va¬
ra skälet, hvarföre jag bestrider ifrågava¬
rande anslag. Desse tillgångar tror jag lik¬
väl vara för Friherren lika obekanta, som
för mig. Jag tycker, att man här ofta vi¬
sat, att de ej existera; och sjelfva Ordfö¬
randen i StatsUtskottet har yttrat samma
mening, oaktadt hans vanliga benägenhet
att gå Kongl. Maj:ts önskningar till mötes.
Hvad åter angår min uppgift, att 80 Lag¬
sökningar för Kronoutskylder nyligen ägt
rum i ett Län; så är det möjligt, att jag
origtigt uttryckt min mening med ordet
lagsökning. Men säkert är, att panter blif¬
vit uttagne och saide för 80 personers Kro¬
noutskylder. Nu frågar jag, om icke detta
bevisar oförmåga att bära de nuvarande
skattebördorne, dem man likväl vill öka?
För öfrigt får jag förklara, det jag antager
och förenar mig i Friherre Anekarswärds
hemställan om proposition till bifall eller
afslag å Utskottets ifrågavarande förslag.
Ben i Octo b er f. m.
45
Jag åtminstone skall ej onödigtvis bidraga
till Riksdagens förlängande.
Herr Anckarswärd, August'. Jag bar
förut yttrat min mening rörande ifrågava¬
rande ämne, och är af Friherrarne Wran¬
gel och Anckarswärd förekommen i hvad
jag kunde hafva att tillägga. Följakteligen
har jag nu ej vidare att anföra, än blott
att förena mig med dem, och till Proto-
cullet anmäla min reservation mot det san¬
nolikt blifvande beslutet, att Utskottets för¬
slag bifalles,
Grefve Posse, Arvid'. Jag Önskar blott
fästa Friherre Anckarswärds uppmärksam¬
het på ett misstag af honom. Friherren
har yrkat afslag å allt anslag för Öfver-
Commendants-Expeditionen. Men något fin¬
nes likväl redan förut anordnadt på stat
för detta ändamål. Således måtte Friher¬
ren ej vilja bestrida detta, utan endast den
föreslagna tillökningen, hvarom här är fråga.
Friherre Anckarswärd: Grefve Posse
har rätteligen uttryckt min mening. Det är
endast på tillökningen i anslaget, sorn jag
yrkar afslag.
Friherre Wrangel'. I sådan händelse kan
jag ej förena mig med Friherre Anckar¬
swärd, utan yrkar afslag å hela det till¬
styrkta anslaget.
i
46 Den 2 October f. in.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adelil önskade nu till afgöran¬
de företaga Utskottets i dess senare Utlå¬
tande meddeldte yttrande, att Tredje Huf-
vudtitelns besparingar borde, enligt Utskot¬
tets hemställan i dess Betänkande N:o i5x,
i första rummet användas till fyllande af
brister i anslaget för Armeens materiel,
och således ej kunna för några andra be¬
tydligare behof inom Titeln påräknas; eller
om Ridderskapet och Adeln ansåg denna
fråga böra hvila, för alt i sammanhang
med Tionde Hufvudtiteln till pröfning fö¬
rekomma.
Herr Thanij Wollrath'. Hvad Utskottet
i denna punkt af Utlåtandet yttrat om an¬
vändandet af 3:dje Hufvudtitelns besparin¬
gar, synes mig snarare vara ett raisonne-
ment, än någon hemställan till RiksStån-
den, hvaröfver de böra besluta; och jag
anser derföre frågan om Konungens dispo¬
sitionsrätt öfver besparingarne böra upp¬
skjutas, till dess den Hufvudtitel förekom¬
mer till pröfning, der besparingarnes an¬
vändande hufvudsakligen ifrågasältes.
Herr CrusenstolpeMagnus Jacob: Jag
instämmer fullkomligen uti hvad Herr Tham
nyss anfört.
Friherre af Nordin: Det var visserli¬
gen jag, sorn först väckte fråga om upp-
Den i Octo ber f. m.
47
skof med afgörandet af Utskottets hemstäl¬
lan rörande dispositionen af besparingar-
ne; men då Friherre Anckarswärds an¬
märkning häremot synes mig ganska grun¬
dad, och principen, huruvida dispositions¬
rätten, såsom jag tror, tillkommer Konun¬
gen enligt Grundlagen, synes böra afgöras,
innan vi ingå i detaillerne och tillämpnin¬
gen; så anser jag oss nu böra besluta här¬
om, helst Herr Grefven och LandtMarskal-
ken öfverlemnat det till Ridderskapets och
Adelns eget godtfinnande; och jag anhåller
derföre om proposition till afslag å Utskot¬
tets hemställan rörande besparingarnes an¬
vändande, såsom, enligt min åsigt, en Grund¬
lagsstridig inskränkning i Konungens dis¬
positionsrätt.
Herr Ribbing Arvid: Då den siste
värde Talaren upplyst, att denna princip¬
frågas afgörande kan verka på besluten om
detaillerne af Utlåtandet, och således möj¬
ligen föranleda afslag å det ifrågavarande
anslagets uppförande på stat; hemställer
jag, om icke Utskottets tillstyrkande röran¬
de dispositionen af besparingarne nu må
uppläsas ur Betänkandet N:o i5r, och vi
derefter tillse, om principfrågan är bestämdt
afgjord i Grundlagen, eller ej. Vi skulle
eljest göra oss skyldige till förebråelsen,
att icke pröfva anledningar, som yppas till
anslagens minskning, under det vi nästan
uteslutande sysslosälta oss med förslag till
43
Den a Octo b er f. m.
deras förökande, och Statsanslags-summans
ansenliga stegring.
Friherre Cederström'. Om Herr Gref¬
ven och LandtMarskaJken behagar fram¬
ställa proposition till bifall eller afslag å
Utskottets första Betänkande rörande ansla¬
get till ÖfverCommendants-Expeditionen,
så uppkommer ej alls någon fråga om dis¬
positionsrätten öfver besparingarne; ty der¬
om talar Utskottet blott i sednare Utlåtan¬
det. För öfrigt är jag ej emot, att denna
principfråga äfven nu må afgöras; men i
sådant fall anhåller jag, att, jemte Utskot¬
tets Betänkande N:o 15 i, äfven måtte upp¬
läsas io §. i 1809 och 1810 årens Riks¬
dagsbeslut.
Herr Crusenstolpe'. Om meningen är,
att någonsin få slut på Statsreglerings-frå-
gorne, så böra de afgöras i den ordning
de förekomma i Utskottets Utlåtande, och
fortgången icke afskäras genom framkastan¬
de af principfrågor, de der icke böra ryc¬
kas ur sitt sammanhang, utan pröfvas, då
de Betänkanden, hvilka de hufvudsakligen
tillhöra, företagas. Mig tyckes det vara
bäst att låta Utskottets åberopande af dess
hemställan i ett annat Betänkande rörande
dispositionen af besparingarne här qvarstå,
och nu blott afgöra frågan om anslaget till
ÖfverCommendants-Expeditionen, hvarå jag,
i
Den i October f. ni.
4g
1 likhet med Herr Tham, yrkar proposi¬
tion till bifall eller afslag.
Herr Ribbing: Den siste värde Talaren
torde tillåta mig upplysa, att icke någon
principfråga ryckes ur sitt sammanhang vid
detta Utlåtandes afgörande, om den ifrå¬
gavarande nu företages till pröfning; ty
frågan om besparingarnes användande och
dispositionsrätten deröfver förekommer vid
så väl 3:dje som io:de Ilufvudtiteln.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att om Ridder-
skapet och Adeln skulle finna lämpligt pröf¬
va den förevarande 5:te punkten, sådan den
i Utskottets första Betänkande förekom¬
mer, kunde man undvika att nu yttra sig
i frågan om besparingarne, och således haf¬
va frågan derom öppen till framtida afgö¬
rande.
Herr Crusenstolpe: Icke StatsUlskoltets
första Betänkande, utan dess senare Utlå¬
tande utgör nu det egentliga föredragnings-
ämnet. Jag anser derföre Ridderskapet
och Adeln icke kunna med fullkomlig tyst¬
nad förbigå hvad Utskottet i sistnämnde
Utlåtande uti den nu ifrågavarande omstän¬
digheten anfört.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
44 4
5o
Den 2 O c to b er f. in.
skåpet och Adeln behagade nu endast pröf¬
va det af StalsUtskotlet i denna punkt för
ÖfverCommendants-Expedilionen tillstyrkte
anslag, samt låta frågan om besparingarne
hvila, för alt i sammanhang med Tionde
Hufvudtiteln till pröfning förekomma.
Friherre Anckarswiird: Jag finner det
vara öfverflödigt att fatta beslut om ett af
Utskottet nyttjadt talesätt, och jag tror,
att våra öfverläggningar skulle i sanning
blifva allt för vidlyftiga, om hvarje me¬
ning i ett Utskotts Betänkande skulle för¬
anleda till beslut. Här är frågan endast,
om Ridderskapet och Adeln vill bifalla,
att den för ÖfverCommendants-Expeditio¬
nen i Stockholm föreslagna summa må upp¬
föras på Stat, eller icke; och jag kan ej
inse, hvad den så kallade principfrågan in¬
verkar derpå. Dessutom lärer väl sällan
någon sats hafva varit mindre tvist under¬
kastad, än den ifrågavarande, då man från
båda sidor förenat sig om Konungens dis¬
positionsrätt af besparingarne. Jag ser så¬
ledes intet hinder, att uppskjuta med öf¬
verläggning och beslut i den frågan, till
dess vi komma till en positif hemställan
af Utskottet i ämnet, och jag skulle till¬
styrka, att vi här belt enkelt förbigå Ut¬
skottets yttrande, hvilket jag anser hafva
erhållit en oförtjent tillökning på carac-
teren, du det blifvit benämdt princip¬
fråga.
Den a October f. m.
5i
Friherre af Nordin: Det kan visserli¬
gen vara likgiltigt, om denna af mig kal¬
lade principfråga, rörande dispositionen af
besparingarna, afgöres nu, eller framdeles;
men jag får erindra, att några punkter läng¬
re fram har Utskottet ånyo framställt ett
visst sätt för besparingarnas användande,
nemligen i ao:de punkten om anslaget till
fourageringen för Yärfvade Cavalleriets och
Artilleriets hästar, der Utskottet säger att
vid Kronprinsens HussarRegeinente bör er¬
sättning för hvad priset å Hafre något år
öfverstiger 3 R:dr 16 sk. godtgöras Passe-
volantörerna af Tredje Ilufvudtitelns be¬
sparingar, men att deremot vid Lifgardet
till F^ist och Artilleriet intet hädanefter bör
för fourageringen anvisas å besparingarne;
och uti berörde punkt lärer det således
blifva ovilkorligen nödvändigt, att fatta ett
beslut, om det än skulle medgifvas, att
frågan för närvarande kan uppskjutas.
Hana Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af Hans
Excellence sist framställde proposition, hvil¬
ken af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Hvarefter Hans Excellence Herr Gref¬
ven och Landt Marskalken gjorde proposi¬
tion till bifall A den af StalsUtskottet till¬
styrkte Lönetillökning för ÖfverCommen-
dants-Exped i lionen.
Ropades Ja och Nej. ,
44 ii. 4*
Den 2 October f. in.
Hans Excellence hemställde, om Rid-
derskapet och Adeln fann för godt afslå
den ifrågavarande Lönetillökningen.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalk en förnyade derefter den af
honom till bifall å den föreslagna lönelill-
ökningen förut gjorde proposition.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, enligt hvad Hans Ex¬
cellence tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln bifallit den före-
slagne lönetillökningen.
Herr Rosenc/vist begärde votering.
Herr Crusenstolpe: Jag får afgifva min
reservation emot Herr Grefvens och Landt-
Marskalkens åtgärd, att icke såsom vanligt
hafva framställt proposition på Utskottets
senare Utlåtande, utan på dess första Be*
tänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken erinrade, det Hans Excel¬
lence, vid de af honom nyss framstälde
propositioner, icke åberopat hvarken Ut¬
skottets första Betänkande eller dess sed¬
nare Utlåtande, utan blott den af Utskot¬
tet för Qfver-Commendants-Expeditionen
tillstyrkte lönetillökning, hvilken Utskottet
Den 2 Oclober f. in.
53
i första Betänkandet och senare Utlåtan¬
det föreslagit till alldeles samma Belopp.
Hans Excellence Herr Gref ven och
Landt Marskalken framslälde derefter föl¬
jande voteringsproposition;
Den, som bifaller den af StatsUtskot-
tet i Femte punkten tillstyrkte Löne til rök¬
ning för ÖfverCommendants-Expeditionen,
utgörande tillsammans 978 R:dr 36 sk. Ban¬
co, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses den af StatsUtskot-
tet tillstyrkte berörde Lönetillökning haf¬
va blifvit af Ridderskapet och Adeln af-
slagen.
Hvilken voteringsproposition afRidder-
skapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 11 f. m. och slutades klockan tre qvart
till 12 f. m., hvarvid, sedan en voterings-*
sedel blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rö-
sterne befunnos hafva utfallit, som följer:
Ja — g8.
Nej — 8o.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
54
Den i O c to ber f. m.
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
oell LandtMarskalken förklarade, att den
af StatsUlskottet för ÖfverCommendants-
Expeditionen tillstyrkte ofvauberörde löne-
tillökning således blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half lillö i eftermiddag att
fortsättas.
6. Punkten. ArtilleriStaben.
*
Herr Rosenqvist'. Utskottet liar, oak¬
tadt jag i mina anmärkningar mot första
Betänkandet uppgifvit, hvaruti jag fann det
mindre tillfredsställande, förblifvit vid sitt
första förslag, utan att hafva anfört vidare
skäl; och jag tror mig derföre äfven helt
enkelt kunna förblifva vid mitt påstående,
att det tillstyrkta anslaget bör afslås. Så¬
som enda skälet för sitt tillstyrkande har
Utskottet i första Betänkandet anfört, att,
som Utskottet anser de fiskade medlen be¬
höflig, tillstjrkes deras beviljande. För min
del finner jag detta skäl alltför magert, då
Utskottet ej uppgifvit, hvartill medlen vo¬
ro behöflige, och jag tror det varit bättre,
om Utskottet alldeles icke begagnat något
skäl. ■ Jag yrkar således afslag å den före¬
varande punkten, under åberopande af hvad
jag förut flere gånger anfört, och erfaren-
heteji snart skall vitsorda, nemligen att der
*
Den 2 O c t o b e r f. m.
55
intet finnes alt taga, eler mäste anspråken
en gång upphöra. I händele afslag icke
medgifves, får jag på förhand begära vo¬
tering.
Grefve Horn'. På samma grund, som.
jag i en föregående punkt fann mig föranlå¬
ten yrka afslag å löneförhöjningen för de
lärda Corpserna, bestrider jag äfven nu
det förhöjda anslaget för ArtilleriStaben.
Jag finnér ej, att Utskottet nöjaktigt för¬
klarat de anmärkningar jag förut gjort,
enär jag icke af Friherre Silfverskjölds då
lemnade svar blifvit öfvertygad, att Che¬
fen för Artilleriet skulle blifva tvungen
alt sjelf sysselsätta sig med renskrifning
och Chartors ritning, i fall anslaget icke
förhöjdes med 1000 R:dr; ty officerare från
Corpserna kunna nu som förr kommende¬
ras till sådan tjenstgöring. Jag anser så¬
ledes det gamla anslaget af 1800 R:dr va¬
ra ganska tillräckligt, särdeles som tillgån-
garne ej medgifva så många förhöjningar,
och förenar mig med Heri\ Rosenqvist i
begäran om afslag; men jag skall visserli¬
gen icke för min del forcera saken till vo¬
tering, utan hemställer till och med till
den värda Ledamoten, om icke han äfven
vill derifrån afstå, enär säkerligen ingen¬
ting derigenom vinnes.
Friherre Silf ver skjöld, Carl'. Grefve
Horn och Herr Rosenqvist hafva åter upp¬
56
Den 2 Octo ber f. ra.
tagit de förra anmärkuingarne, 1 afseende
på anslaget föi; ArtilleriStaben; men de haf¬
va denna gång mindre bestridt nyttan och
nödvändigheten af en Artilleri-Stab, än yr¬
kat det förhöjda anslagets öfverflödighet..
Jag får i anledning deraf upplysa» dels att
Stabens personal nu icke är större, än för
20 år sedan; ty år idog under General-
FältTygmästaren Hellvigs tid utgjordes den
af g personer; år 1816 under General Car-
dells af 8* och uu åter af g; och dels att.
fråga bär icke är om något nytt anslag»
utan blott om uppförande å Stat af ett an¬
slag» som redan förut utgått. Redan år
1821 förökades det gamla anslaget med 533
R:dr 16 sk. och 1826 ytterligare med 40<>
R:dr, till följd af ett Kongl. Bref, som
stadgade, att ArtilleriStabens personal skul¬
le ökas med 2 personer, i ändamål att,
som Kongl. Brefvet lyder, "bereda en ökad
”omsorg och uppmärksamhet vid materie¬
ren, och begagnas vid vigtigare arbetens
”förfärdigande, och för möjligheten att af
”ArtilleriStaben bilda en orden tei ig och
”scientiåque Corps med större och vig ti ga—
”re verkningskrets.” Då således, enligt det
Kongl. Brefvet, ändamålet med Artilleri-
Stabens förökande varit, att vinna en stör¬
re uppsigt öfver Försvarsverkets materiel,
än som kan vinnas genom tidtals kommen¬
derade Officerare från Regementerna, skul¬
le jag icke tro det vara ändamålsenligt, att
motverka detta syftemål af den största möj¬
Den a Qctober f. tn.
57
liga tillsyn i en tidpunkt, då fråga upp¬
stått örn malerielens ioi dningssättande.
Grefve Posse: I liket med Friherre
Silfverskjöld tillstyrker jag bifall å Utskot¬
tets Utlåtande så vida, att jag anser det
ifrågavarande anslaget af 1000 R:dr böra
på Stat uppföras. Men då i denna punkt
förekommer samma omständighet, sorn vi
1 den nästföregående förbigått, nemligen
ett yttrande af Utskottet, rörande disposi¬
tionen af besparingarne, så hemställer jag,
om icke proposition äfven här må fram¬
ställas endast på den föreslagna summan.
Herr Rosenqvist: Jag kan icke antaga
det skäl en värd Talare här anfört, att
nemligen anslaget borde på Stat uppföras,
derföre att det förut utgått. Ty om en till¬
gång å r0,000 R:dr funnits å besparingar¬
ne, och af Regeringen blifvit anslagen till
skrifmaterialier åt ArtilleriChefen, borde
denna summa af samma skäl å stat uppfö¬
ras. Jag kan således icke godkänna det
anförda skälet, och fortfar alt yrka afslag.
Friherre Silfverskjöld: Jag får blott i
anledning af den siste Talarens yttrande
ärindra, att jag icke såsom skäl till bifall
af Utskottets Utlåtande åberopat, att ansla¬
get förut utgått, utan dess behöflighet, i
anseende till den anbefallda större tillsyn
öfver Försvarsverkets Materiel, och den
tillökning i personalen, som deraf Variten
följd.
58
Den a October f. m.
Haris Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till
bifall af Sjette punkten.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Rosenqvist begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde följande Vo-
terings-proposition:
Den, som bifaller den af StatsUtskot-
tet i Sjette punkten- tillstyrkte tillökning
af tooo R:dr Banco i anslaget för ArtilT
leriStaben, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde af Stats-
Ulskottet tillstyrkte tillökning hafva blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hvilken Voterings-proposition af Rid¬
derskapet och Adeln godkändes, samt an¬
slogs.
Voteringen börjades klockan 12 mid¬
dagstiden, och befunnos vid voteringens
slut, sedan en Voteringssedel blifvit un¬
dantagen och förseglad, samt de öfrige Vo-
teringssedlarne öppnade, fcösterne hafva
utfallit, som följer:
Ja — 122.
Nej — 4o.
Den 2 O c t o be r f. m.
59
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att den
af StalsUtskottet tillstyrkte ofvanberörde
tillökning i anslaget för ArtillériStaben så¬
ledes blifvit af Ridderskapet och Adeln bi¬
fallen.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan ett qvart till 2 Eftermid¬
dagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 2 October 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskot-
tet.s ej mindre den 16 sistlidne April un¬
der N:o i32 afgifne, och den 7 derpåfölj-
de Maji e. m. på bordet lagde Betänkande
angående regleringen af utgifterne under
RiktStatens Tredje Hufvudtitel, än ock un¬
der N:o 23c) meddeldte, och den 2q sist¬
lidne Augusti f. m. på bordet lagde, Utlå¬
tande öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
2 Punkten. Commendants-Staten.
6o
Don i October e. m.
Grefve von RosenAxel: Då Tredje
Ilufvudtiteln första gången förevar och åter¬
remitterades, var jag frånvarande, och ha¬
de således ej tillfälle att anmärka en om¬
ständighet, hvarpå jag anhåller, att nu i
korthet få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet, nemligen att Utskottet af
för mig okände orsaker nedsatt lönen för
Commendanten i Marstrand från 700 lill
600 R:dr, under det förhöjning blifvit be¬
viljad flere andre Commendanter. Oberäk-
nadt att Carlstens fästning är den enda.
Sverige äger i någorlunda stånd, och att
Commendantsbefälet der således kan anses
såsom det vigtigaste af alla, framställer sig.
äfven den omständighet, att fästningen är
belägen på en ö, en mil från fasta landet,
och oru vintern skild från alla comiuunica-.
tioner, så att jag anser Commendanten der¬
städes, i jemförelse med sina vederlikar,
verkeligen vara förtjent af något högre lö-
neförmoner. Jag anhåller derföre om pro¬
position derå, att Commendanten i Mar¬
strand får bibehålla sina 700 R:dr, och öf~
verlemnar afgörandet åt Ridderskapets och
Adelns rättvisa, utan att för min del be¬
gära votering.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard:
Då Utskottet ej anfort något skäl för de
löneförhöjningar, som blifvit åt Commen-
danterna föreslagne, har man ej eller nå¬
got att vederlägga. Utskottet säger väl, att
Den 2 October e. m.
fit
dessa anslag förut blifvit tagne af bespa-
ringarne; men om detta skäl antages, skul¬
le följden blifva, att alla anslag, som emel¬
lan Riksdagarne anvisades på besparingar-
ne, skulle vid nästpåföljande Riksdag å
Stat uppföras, och det skulle således blif¬
va ett straff för de skattdragande, att be¬
sparingar någonsin funnos. Jag yrkar af-
slag å Utskottets Utlåtande i förevarande
punkt.
Herr Franc Sparre _, Bengt Erland:
Mig synes som ett tillräckligt skäl till de
af Utskottet föreslagne förhöjningar ligger
uti blotta uppräknandet af Commendanter-
nes hittills varande löner, enär deraf vi¬
sar sig, att de fleste icke baft mer än 3 å
4oo R:dr, och hvar och en lärer inse, hu¬
ru långt en sådan summa kan förslå, när
ingen annan lön derjemte fått uppbäras,
Utan tjensteme blifvit ansedde såsom pen¬
sioner. Jag tilstyrkér derföre bifall till
Utlåtandet, men förenar mig med Grefve
von Rosen i afseende på Commendanten i
Marstrand, för hvilken jag skulle anse det
vara hårdt, om någon nedsättning kom att
äga rum.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln behagade bifalla 7 Punk¬
ten af StalsUtskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
62
Devi 2 O c to b er e. m.
Herr Rosenqvist begärde votering.
Friherre Cederström, Jacob: Då Herr
Rosenqvist begärt votering, anhåller jag
att Ja-propositionen må, jemte bifall till
Utskottets Utlåtande, innehålla det tillägg,
att Commendanten i Marstrand bibehålies
vid det arfvode af 700 R:dr, som han för¬
ut baft.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
»skapet och Adeln behagade tillåta, att det
af Friherre Cederström föreslagne tillägg
finge i Ja-propositionen intagas.
Ropades Ja.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto'. Jag
vill endast upplysa, att Commendanten i
Marstrand icke tillförene baft 700 R:dr i
löne-inkpmst, utan att det i Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition blifvit föreslagit, att
hädanefter tilldela honom denna summa,
hvaremot Utskottet ansett 600 R:dr vara
nog. Om man således vill medgifva den
större summan, bör propositionen icke stäl¬
las på hvad hail förut haft, utan i enlig¬
het med Kongl. Maj:ts Proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken framställde derefter föl¬
jande voterings-proposition:
Den, som bifaller StatsUtskoltets i 7
Punkten framställde förslag lill ökade arf-
Den 2 O c t o b e r e. in.
63
voilen för CommendantsStaten, med tillägg
att Corn menda n ten . i Marstrand må, utöf¬
ver hvad StatsUtskottet föreslagit, erhålla
en tillökning i dess arfvode af Ett Hundra¬
de Riksdaler Banco, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses StatsUtskottets Be¬
rörde förslag hafva Blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagit.
Hvilken voterings-proposition af Rid¬
derskapet och Adeln godkändes, samt an¬
slogs.
Voteringen börjades klockan half till
7 e. m.; och befunnos efter voteringens
slut klockan half till 8 e. m., sedan en vo¬
teringssedel Blifvit undantagen och förseg¬
lad, samt de öfrige yoteringssedlarne öpp¬
nade, rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 128.
Nej — 34.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskilt förde Protocoll Blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken förklarade, att Ridderska¬
pet och Adeln således Bifallit StatsUtskot-
tets förslag till ökade arfvoden för Com-
mendantsStaten, med tillägg, att Commen-
danten i Marstrand derutöfver må erhålla
64
Den a October e. m.
en tillökning i dess arfvode af Ett Hundra**
de Riksdaler Banco.
8. Punkten. Krigsakademien.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Remhold: Re¬
dan uti sistlidne Mars månad ingaf jag, x
anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga propo¬
sition om StatsVerkets tillstånd och behof,
en motion om förhöjda löner för Lärarne
vid KrigsÅkademien å Callberg. Denna
motion blef äfven till StatsUtskottet remit¬
terad, men har icke annorlunda blifvit be¬
svarad, än helt evasift vid det på 4;de Huf-
vudtiteln åt UndervisningsVerken i allmän¬
het tillstyrkte anslag af 60,000 R:dr, hvar¬
af KrigsÅkademien äfven ansetts kunna er¬
hålla hvad sorn erfordrades. Utskottet har
icke fästat uppmärksamhet dervid, att Krigs-
Åcademiens Stat hörer till denna nu ifrå¬
gavarande, eller 3:dje Hufvudliteln, och
icke till 4;de Titeln. Jag befarar, att Lä¬
rarne vid KrigsAcademien komma att sakna
all löneförhöjning af det åt Undervisnings¬
Verken i allmänhet beviljade anslag. Jag
täger mig derföre friheten att nu förbehål¬
la mig öppen rätt lill öfverflyttning från
4:de till 3:dje Hufvudtiteln af så stor del
utaf de ofvannämnde 60,000 R:dr, som be-
höfves för den af mig yrkade löneförhöj¬
ning åt Lärarne vid KrigsÅkademien.1
Herr Lefren, Johan Pehr: Herr Brå-
kenhjelms anmärkning angående löneförhöj¬
ning
Den 2 Octo b er e. m.
65
ning åt Lärarne vid KrigsAkademien är ef¬
ter min tanka för tidigt väckt. Dä 4^1°
Hufvudtiteln förekommer, blir det bättre
tillfälle för Ridderskapet oell Adeln att,
med kännedom af hvad Kongl. Maj:t och
StatsUtskottet i ämnet yttrat, sig utlåta.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vill icke nu
yttra mig i hyfvudsaken, ulan blott angå¬
ende den anmärkning Friherre af Nordin
vid första Betänkandets återremitterande
gjorde i afseende å denna punkt; och det
yttrande Utskottet i anledning deraf uti
dess sednare Utlåtande afgifvit. Utskottet
säger nemligen: ”då Utskottet ej kan be¬
strida, att, enligt hvad Herr Friherre af
”Nordin anfört, redovisningen för Statsmed-
”len skulle invecklas, om emellan Riksda-
”garne besparingar på en Hufvudtilel skul-
”le användas till föremål under en annan,
”instämmer Utskottet i så måtto i Herr Fri-
”herrens yttrade mening, alt först vid en
”skeende Statsreglering den ifrågasatte öf-
”verflyttningen må verkställas, och att hvad
”dä af anslaget för KrigsAcademien må bc-
”finnas öfverflödigt, må komma Undervis-
”ningsVerken i allmänhet, och ej 3:dje Huf-
”vudtiteln, till godo.” Här förekommer
en - alldeles ny grundsatts. Utskottet er¬
känner rigtigheten af Friherre af Nordins
anmärkning, att besparingar å en titel icke
böra öfvevflyttas å en annan, men föreslår
44 H. 5
66
Den i October e. m.
derjemte, att hvad genom framdeles ske*
ende indragningar å KrigsAcademiens Stat
kan besparas, må blifva en tillökning för
UndervisningsVerken i allmänhet, och icke
komma 3:dje Hufvudtileln till godo. Det
är väl en bland de större contradictioner
nian kan Föreställa sig? Jag hemställer der*
före, att denna af Utskottet uttryckta me¬
ning måtte ogillas, emedan den synes så
mycket olämpligare, som den, i fall den
godkändes, skulle bereda inskränkning i
kommande Ständers beslut.
Friherre aj Nordin, Carl Johan: Stats*
Utskottet har verkeligen godkänt min an¬
märkning emot den föreslagne Öfver fly 11-
ningen af en titels besparing å en annan.
Herr Hjerta har äfven instämt deri, och
jag hoppas alltså, att resultatet må blifva
lättadt derefter.
Herr Tham, Wollrath: Jag vågar hem*
ställa, om vi icke nu kunna följa samma
Utväg vid beslutets fattande, som i förmid¬
dags, och om icke Herr Grefven och Landt-
Marskalken följaglligen täcktes gifva oss pro¬
position endast på bifall eller förkastande
af det begärda anslaget. Vinner det sed¬
nare, förfaller af sig sjelf all fråga om öf¬
verskott.
Friherre Anckarswcird , Carl Henrik:
Då här åter är fråga om att öka en an¬
slagssumma med 6,319 R:dr 41 sk. 9 r:st,
Den 2 Oetober e. ta.
67
och Utskottet likväl haft den godheten in¬
stämma i min förmodan, att sådane in¬
dragningar vid KrigsAkademien kunde äga
luna, att anslagen blefvo tillräckliga, fin¬
ner jag icke nägot skäl att bifalla det öka¬
de beloppet, utan kommer att sätta mig
deremot, ehuru fruktlöst jag Ser det vara,
att i detta mera än andra fall, då det vo¬
re möjligt att lindra skattebördorna, vinna
någon pluralitet.
Grefve Horrij Claes Fredrik: Då Slats-
Utskottet funnit KrigsAkademien behöfva
ökade inkomster, intill dess besparing i
utgifterne genom en ny organisation kun¬
de vinnas, hade Utskottet äfven baft till¬
fälle att ernå detta mål, utan att bevilja
nya Statsanslag, genom att antingen före¬
slå förhöjandet af afgifterne för de betalan¬
de Cadetterne, eller ock minska antalet af
friCadetter. Jag bestrider den begärdta till¬
ökningen, som Utskottet understödt med
sitt förord.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
I händelse någon besparing på Statsansla¬
get åt KrigsAkademien kan vinnas, önska¬
de jag, att det måtte användas till bere¬
dande af en sundare local vid Carlberg,
än der nu finnes, så att Cadetterne måtte
undgå alt vara underkastade den stora sjuk¬
lighet, som på stället äger rum, och livar-
44 H. f>*
68
Den 2 October e. m.
igenom större delen af dem nödgas under¬
gå, mer och mindre envisa och elakartade
frossor och remittenta febrar, hvilka för
det mästa kunde förekommas, om någon
kostnad användes till undanrödjande af de
anledningar, som dertill gifvas af platsens
osundhet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt då 8:de Punk¬
ten innefattade tvenne serskille ämnen, det
eria angående tillökning i anslaget för Krigs-
Akademien, och det andra rörande ifrå-
gaställd öfverflyttning af besparingarne å
KrigsAkademiens Stat från tredje lill fjer¬
de Hufvudtiteln, hvilka ämnen syntes bö¬
ra hvar för sig särskilt afgöras, ansåg Hans
Excellence sig först böra hemställa, om
Ridderskapet och Adeln behagade bifalla den
af StatsUtskottet tillstyrkte tillökning i an¬
slaget för KrigsAkademien.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Friherre Anckarsvärd begärde vote¬
ring.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken fram¬
ställde följande voterings-proposition:
Den, som bifaller, att den af Stats¬
Utskottet tillstyrkte tillökning af sex tu¬
sende tre hundrade nitton R:dr l\i sk. 9
Dest i Qctober c. m.
69
r.*st. i anslaget för KrigsAkademin må å
Akademins Stat varda uppfördt, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde af Stats-
Ulskoltet tillstyrkte tillökning hafva blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hvilken voterings-proposition af Rid-
derskapet och Adeln godkändes, samt an¬
slogs.
Voteringen börjades klockan 8 e. m.,
och befunnos efter voteringens slut klockan
f) e. m., sedan en voteringssedel blifvit un¬
dantagen och förseglad, samt de öfrige vo-,
teringssedlarne öppnade, rösterna hafva ut¬
fallit, som följer:
Ja —. np.
Nej — 54.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans E.xcellence Herr Grefven
oell Lan dt Marsh al ken förklarade, att Rid-
derskapet ocb Adeln således bifallit, att
den af SlatsTJtskottet tillstyrkte tillökning
af SexTusende Trehundrade Nitton R:dr4t
sk. 9 r:st. i anslaget för KrigsAkademien
må å Akademiens Stat varda uppfördt.
Herr Munck af Rosensköld: Sedan ett
ökadt anslag till KrigsAkademien nu mc-
7o
Peo 3 October c. m,
ra blifvit beviljadt, får jag i egenskap
af ny motion förnya mitt under discus-
sionen framställda förslag, att nödiga me¬
del af tillökningen i anslaget måtte an¬
vändas till beredande af sundare local vid
Carlberg; i hvilket afseende jag föreslår,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrif¬
velse hos Kongl, Majit derom göra under¬
dånig anhållan, Jag vill icke nu ingå i
detaljer om, hvari det osunda af Carlbergs
local består, och medlen att förbättra den,
Kog af alt det är allmänt kändt, att nästan
alla der studerande Cadetter mäste under¬
gå äfven sjukdomsprof nemi. af en ofta re-
cidiverande frossa eller remittent feber,
och att i följd deraf en stor del af Rikets
dyrbaraste ungdom blir försvagad till sina
fysiska krafter, ofta för hela lifsftiden. De-
taljerne anser jag icke nödigt att nu ingå
uti, utan för ändamålet, som jag åsyftar,
tillräckligt, att Ständerne i underdånighet
fästa Kongl, Majlts nådiga uppmärksamhet
på vigten, att af det nu beviljade ökade
anslag nödiga medel användas till beredan¬
de af en sundare local vid Carlberg så
att Gadetternes hälsa icke må äfventyras.
Herr Lefrén: Den erfarenhet jag, dels
som Cadett vid KrigsAkademien, dels som
dess Styresman, inhämtat, säger mig, att
Carlberg icke är osundare, än öfriga Stock¬
holms omgifningar. Det var en tid, som
både Carlbergs och Stockholms trakter voro
Den 2 O c t o L e i- c. in.
7'
befriade från frossor; men de hafva nu bör¬
jat att mer och mer besvära dessa ställens
innebyggare. Jag betviflar, att uti mångå
Socknar dödsnummern är så ringa, som uti
Solna Socken, hvarunder Carlberg lyder.
Hvad Cadetternes kroppsliga styrka beträf¬
far, så bär den syn för sagen. Jag tror
ej, att någon ungdom i Riket kan upp¬
visas, som ser mera sund och frisk ut.
Åtminstone har ännu ingen utlänning, som
besökt Carlberg, underlåtit att till min
stora fägnad och tillfredsställelse försäkra
mig, att han aldrig sett någon mera all¬
mänt utbildad ungdom, än Cadetterne på
Carlberg. Med hvad jag nu haft äran an¬
föra, har jag likväl icke något emot motionens
syftning, utan anser den blott öfverflödig,
särdeles som jag kan upplysa, att man re¬
dan är betänkt, att göra localen sundare
genom nödiga arbeten, lill erhållande af
friskare valten i Carlbergsviken m. m.
Herr Munck af Rosensköld’■ Det fac¬
tum, alt en allmän sjuklighet råder bland
Cadetterne på Carlberg, kan icke förnekas.
Hvart och ett factum har sin orsak; och
orsaken till delta sökes troligast i en osund
local, med närbelägna träsk, som ej hafva
utlopp, en sedan urminnes tider oupp-
muddrad canal, o. s. v. Om de Cadetter,
som icke äro sjuka, se friska och starka
ut, är det en följd af omsorgsfull fysisk
vård, som jag icke bestrider vid della lä-
72 Den a October e, m.
rovert äga rum, och den jag derjemte vill
underlätta genom undanrödjande af locala
hinder, hvilka Styrelsen på stället icke utan
anslag af allmänna medel kan besegra. Att
dödligheten är ringa bland Cadetterne är
en naturlig följd af deras ålder och af de
mest där gångbara febersjukdomars natur,
som icke är mycket dödande, men dess
mer för en längre tid försvagande. Jag för¬
modar, att den siste värde Talaren icke
bestrider, att, genom uppränsande af osun¬
da träskagtiga vattendrag, luften kan be¬
tydligen förbättras, särdeles som i och om¬
kring Stockholm är så mycket att göra i
detta afseende. Då Ständerne bevilja öka¬
de anslag till KrigsAcademien, synes det
mig både nyttigt och nödvändigt, att en
del deraf användes lill localens förbättran¬
de och försättande i helsosammare skick;
hvarigenom stor besparing af medicamenter
och sjukvård, samt af tid för Cadetternes
studier vinnes. Detta är orsaken, hvarföre
jag ej kunnat underlåta väcka den af mig
nu gjorda motion.
Grefve Cronhjelm, Otto Angust'. Det
är blott för att med mitt exempel bestyr¬
ka Herr Rosenskölds uppgift, som jag be¬
gärt ordet. Under de fyra år jag såsom
Cadett vistades vid KrigsAkademien, hade
jag, jemte flere andra kamrater, nästan be¬
ständigt frossan. Jag vill dock icke der¬
före påstå, att lokalen vid Carlberg är osun¬
dare, än Stockholms öfriga omgifningar.
Hvad beträffar de oupprensade ställen Herr
Rosensköld omnämnt, så förmodar jag, ta¬
laren menat Drottning Christinas kanal,
hvilken på många år icke blifvit upprensad.
Herr Munck af Rosenskölds motion
lades på bordet.
Upplästes följande från nedannämde
Utskott inkomne Betänkanden:
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten'.
Af den 18 sistlidne September:
N:o 72. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition om den så kallade Mö-
tesPassevolancen för de indeldte .Rcgemen-
terne, samt flere i delta ämne väckta en¬
skilda Motioner.
'ån Lagutskottet:
Af den sistlidne September:
N:o tor. Öfver väckt motion om ändring
eller förtydligande af 6 Cap. 2 och följan¬
de §§. i ConcursLagen.
N:o 102. Öfver väckt motion om än¬
dring eller förtydligande af 17 och 20 §§.
i 5 Cap.' af ConcursLagen.
N:o io3. I anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottets Betänkande N:o
58, om ändring eller förklaring af 18 och
74
Den 2 October e. m.
19 §§. 1 Kongl. Förordningen den i3 Ju¬
lii 1818, angående inteckning i fast egen¬
dom.
N:o 104. I anledning af gjorde an¬
märkningar vid åtskillige till Utskottet åter¬
remitterade Betänkanden,
N:o io5. I anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottets Betänkande N:o
5, öfver väckt förslag till ändring af 1 §.
i 26 Cap. ByggningaBalken.
N;o 106. Öfver väckt motion, om be¬
stämmande af viss tid, inom hvilken dom
i utförd sak skall fällas och utgifvas.
Lades på bordet.
Högloftige Bidderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 5 Oct. 1829»
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Herr von Hartmansdorff} August: Hin¬
drad af sjuklighet, att sedan sista Tisdag
vara här tillstädes, begagnar jag detta lill-
Den 5 Qctober f, m.
75
fälle, att både i hänseende till innehållet
och sättet reservera mig emot det beslut
Ridderskapet och Adeln då fattade örn.
LandsStaterne. I afseende på innehållet,
så är ändamålet, som var att få in Läns-
JYotarierne på Stat, redan förfeladt, eme¬
dan saken är afslagen af de öfriga 3 Stån¬
den, X afseende på formen får jag erkän¬
na mitt fel, att ej hafva ogillat Ilerr Hjer¬
tås contra-proposition, emedan den var li¬
ba oriktig, som Friherre Cederströms, Den
ena innehöll, att man utan skäl skulle ne¬
ka allt, den andra, att man utan skäl skul¬
le bifalla allt. Pluralitetens mening må
Uttrycka sig huru som helst; men att hindra
någon att särskilt yttra sina skäl för hvar¬
je särskild punkt, som afgöres, är ett sätt,
som i alla grundlagliga samhällen ej alle¬
nast hör bestridas, utan afskys; ty en vil¬
ja, som uttrycker sig utan skäl, är ej bätt¬
re å Rikets Ständers sida, än å en enväl¬
dig Monarks. Jag yttrar detta, på det man
måtte taga sig till vara för sådana propo¬
sitioner, hvilkas möjlighet man skulle be¬
tvifla, om man ej sett dem i verkligheten
äga rum.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskot-
tets ej mindre den 16 sistlidne April un¬
der N:o i32 afgifne, och den 7 derpåfolj-
de Maji e. ra. på bordet lagde, Betänkan¬
de, angående regleringen af utgifterne un¬
der RiksStatens Tredje Hufvudtitel, än ock
76
Den 5 October f. n>.
under N:o 28g, meddeldte, och deri 2g
sistlidne Augusti f. m. på bordet lagde, Ut¬
låtande, öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
8 Punkten. Krigs Akademien.
z:dra Momentet. Angående Statsut¬
skott ets hemställan , att hvad genom fram¬
deles skeende indragningar å KrigsAcade-
miens Stat kan besparas, må blifva en till¬
ökning i anslagen för Under visningsVerken
i allmänhet, men att först vid en blifvan¬
de Statsreglering öfverflrttning från Tre¬
dje till Fjerde TIufvudtiteln må verkstäl¬
las, och att hvad då af anslaget för Krigs-
Akademien befinnes öfverflödigt, må kom¬
ma Undervisningsverken i allmänhet, och ej
Tredje Hufvudtiteln , till godo.
Herr Tham , Wolrath'. I förra plenum ,
då denna fråga förevar, gjordes en ganska
riktig anmärkning empt detta moment. Det
skall innehålla en föreskrift, hvad komman¬
de Ständer skola göra. Då en sådan ej
ian förbinda dem, anhåller jag om propo¬
sition till afslag derå.
Herr Hjerta, Gustaf: Det var jag, som
i sista plenum yttrade, att detta Moment
ej behöfde bifallas; men jag underställer,
om icke propositionen kunde blifva, att nå¬
gon åtgärd i anledning af detta moment
icke torde erfordras.
Den 5 October f. m.
77
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, ;itt Ridder-
skapet och Adelil måtte anse detta moment
icke erfordra någon åtgärd; hvilken propo¬
sition med Ja besvarades.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erindrade, att vid slutet
af förra Plenum en motion blifvit af Herr
Munck af Rosensköld väckt, innefattande
förslag, att Rikets Ständer borde hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att nödige
medel af tillökningen i anslaget förKrigs-
Akademien måtte användas till beredande
af sundare lokal vid Carlberg; denna mo¬
tion, som då blifvit lagd på bordet, hade
Hans Excellence ämnat nu föredraga, i sam¬
manhang med det nyss afgjorda a:dra Mo¬
mentet af 8 punkten, men motionen hade
ännu icke blifvit till RiddarhusCancelliet
aflemnad, och kunde derföre nu icke eller
för Ridderskapet och Adeln föredragas.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard’.
Jag skall hafva äran i eftermiddag till Rid¬
darhusCancelliet skrifteligen aflemna den
ifrågavarande Motionen.
Friherre Cederström, Jacob: Då andra
Momentet i 8 punkten innehåller ett rai-
sonnement öfver användandet af de å Krigs-
Akademiens Stat framdeles blifvande bespa¬
ringar, och Herr Munck af Rosenschöld
föreslagit ett annat dispositionssätt, skulle
Den 5 October f. ni.
jag anse, att man ej Ian kalla det en ny
motion, utan ett förslag till ändring 1 Stats-
Utskottets Utlåtande, och att det således
nu kan antagas eller förkastas. Jag finnér
ej, att Herr Munck af Rosenskölds kerörde
förslag, för att kunna nu afgöras, behöfver
vara skrifteligen till RiddarhusCanceliiet in»
lemnadt, eller särskilt remitteras.
Herr Munck af Rosensköld: Jag är
för min del fullkomligen tillfredsstäld med
hvad Friherre Cederström yttrat, och skall
gerna medgifva, att mitt förslag nu blir af¬
gjordt. Må det blott tillåtas mig, såsom
skäl för detsamma, anföra, att, då det är
allmänt kändt, att Cadettcorpsen i afseende
på hälsovården och moralisk bildning vår¬
das i större mån, än vid de fleste andre
undervisningsverk i Sverige; då man såle¬
des i hvad som angår physisk uppfostran
och lefnadsordning iakttager allt till hälsans
vårdande, men det doök är ett factum att
de fleste, ja nästan alla, cadetter äro un¬
derkastade åtminstone en gå 11 g, och mångå,
flere gånger, ja till och med halfva år, så¬
dana sjukdomar, som i synnerhet uppkom¬
ma genom osunda ångor, eller så kallade
Miasmer, utur träskaktiga vatten och polar
samt ouppmuddrade kanaler, man icke kan
använda öfverskottet eller besparingarne af
detta anslag till något nyttigare ändamål,
än för vidtagande af sådana åtgärder, hvar¬
igenom de localförhållanden, som verka så
Den 5 October f. ni.
79
skadligt på Cadetternas hälsa, må blifva för¬
bättrade. Detta har varit anledningen till
mitt förslag, och jag bar åtminstone sökt
till att genom detsamma väcka uppmärk¬
samheten på detta förhållande, och anhåller
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till bifall derå.
Friherre Anckar swärdh Carl Henrik:
Jag vill endast fästa Herr Munck af Ro¬
senskölds uppmärksamhet derå, i händelse
han ämnar fortfara med sin motion, huru¬
vida den icke borde förändras till ett be¬
stämdt anslag för det af honom afseclde fö¬
remål, ty jag fruktar, att Ridderskapet och
Adeln näppeligen skulle kunna ingå på en
så stor oformlighet, som att bifoga eli före¬
skrift i afseende på besparingarne. Detta
angår en del af Tredje Hufvudtiteln. Om
besparing derå uppkommer, är det Konun¬
gens rätt att disponera den. I händelse
något beslut i saken fattas, bör det ej ske
genom anvisning å Rikets Ständers sida på
besparingarna, utan det bör vara ett nytt
anslag dertill. Hvad i Öfrigt beträffar be¬
sparingar på KrigsAkademiens stat, tror jag
ej att de kunna uppkomma på annat vis,
an att, om någon besparing ett år uppstår,
den bör vara att tillgå nästa år, i fall ge¬
nom stegrade varupriser någon brist då skul¬
le uppkomma. Men att här föreskrifva, hu¬
ru besparingarne böra användas till ett nytt
och främmande ändamål, tror jag ej går
8o
Den 5 O c t o b e r f. m.
an, och fruktar, att Ridderskapet och Adeln
ej kan det bifalla.
Herr Munck af Rosensköld: Jag till¬
står, att det är mig nu mera icke oväntadt
att höra af den föregående talaren, att en
underdånig anhållan är detsamma, som en
föreskrift. Deremot håde jag ej förmodat,
att han skulle yttrat sig emot, att bespa¬
ringar borde användas till hälsotillståndets
Och localförhållandens förbättrande, helst ett
sådant användande skulle i framtiden, ge¬
nom minskning af de sjukas antal, åstad¬
komma minskning i utgifter för sjukvården
i alla sina delar och besparing i tid för
Cadetternes studier.
Herr Hjerta: För min del finnér jag
det ganska lämpligt, att, vid ett anslag, sorn
Piikets Ständer grunda på de premisserr hvil¬
ka af Utskottet blifvit framstälde, att nem¬
ligen utgifterne för Carlbergs slott äro af
den natur, att de ej kunna på förhand be¬
stämmas, fästa ett sådant vilkor, som Herr
Munck af Rosensköld föreslagit, att Ko¬
nungen af dessa medel mätte använda nå-
O
got till förbättring af den osunda lokalen.
Jag skulle tro, att de stora kostnader, Stats-
Utskottet, omtalar, till en betydlig del be¬
stå i ändringar af flyglarne vid Carlberg.
Jag tror ej, att dessa kostnader böra för
all tid kunna fortfara. Stället bör en gång
kom-
Hen 5 O c to lier f. ra.
8*
lomma i den ordning, att Styrelsen är
nöjd, oell att tillräckliga lieaväm ligh eter
finnas för Cadetterna. Då torde medel
blifva öfver. Jag får derföre anhålla, att
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
föreslå, ätt, såsom ett vilkor till det sista
beslutet öm Carlberg, det måtte bestämmas,
att Konungen af dessa medel mätte använ¬
da hvad som beliöfves till lokalens förbätt¬
rande.
Friherre Anckar swärd: Jag kan omöj¬
ligen förena med mitt begrepp om Styrel¬
sen, att Rikets Ständer skulle behöfva ingå
i rletaljerne, och föreskrifva Konungen, hvil¬
ka kärr och polar behöfva utdikas. Jag-
kan ej begripa annat, an att en Styrelse
för Carlbergs KrigsAkademie skulle kunna
göra det gällande hos Regeringen, som har
medel dertill, utan att Rikets Ständer, på
en särskild hemställan om behofvet äf den¬
na sak, skulle ingå med anhållan derom
lill Kongl. Maj:t. Jäg skall likväl ej mot¬
sätta mig saken på minsta vis; för min del
må den gerna gå; men den kommer att öka
den mängd af löjligheter, hvaraf represen¬
tationen i alla fall är besvärad.
Friherre Sprengtporten Jacob TVib
helm: Lika med Friherre Anckarsvärd tror
jag det vara orätt, att lemna någon före¬
skrift i detta afseende; men innan jag skul-
44 H. ' 6
82
Den 5 October f. m.
le vilja bidraga till ett sådant anslag, ön¬
skar jag i alla fall äga visshet, att något
ändamål dermed vinnes, och att derföre en
undersökning hade utredt, örn klimatet vid
Carlberg verkeligen förbättrades genom ut-
tappningen af dessa dammar, ty, om ej
något vinnes, ser jag ej, hvarföre Rikets
Ständer skulle anslå medel, för att få den¬
na vackra anläggning mindre behaglig. Skul¬
le åter förslaget åsyfta att bilda en fond
till fullbordande af den canal, som Öfver-
steLieutenant Ljungberg föreslagit, och hvar¬
till kostnadsförsläget upppgår till 3oo,ooo
R:dr, nemligen genom Rörstrands viken, och
strändernes förseende med mur, då är än¬
damålet af större vigt, och då har jag ej
något deremot; men så länge Clara sjö och
denna vik finnas i deras nuvarande skick,
tror jag ej, att ändamålet vinnes genom
Herr Munck af Rosenskölds förslag.
Friherre Cederström’. Då jag för några
ögonblick sedan framställde min öfvertygel¬
se, att denna fråga borde genast upptagas,
såsom innehållande en förändring i Stats-
Utskottets Utlåtande, förutsatte jag, att Rid-
derskapet och Adeln ej hade förgätit inne¬
hållet af Utlåtandet, och att således frågan
endast borde vara om bifall eller afslag å
den begärda förändringen. Utskottet bar
föreslagit, att hvad som kan besparas, skall
blifva en tillökning för Undervisningsverken
i allmänhet. Det skulle medföra den oform-
Den 5 O c tobe r f. tn.
83
ligliet, att en besparing på 3 Hufvudtitteln
skulle användas lill den /f.de. Detta är all¬
deles i strid mot Grundlagen. Jag anser
således, att den delen bör afslås. Sedan
blir det frågan, huruvida Ridderskapet och
Adeln vill instämma i hvad Herr Munck
af Rosenschöld yrkat, eller helt enkelt, så¬
som Friherre Anckarswärd påstått, öfver¬
lemna besparingarne till Kongl. Majrts dis¬
position, hvilket jag tror vara det rättaste.
På Ridderskapet och Adeln ankommer vis¬
serligen, att vid beviljandet af anslaget till
KrigsAkademien fästa det vilkor, att bespa¬
ringarne skola användas till förbättring af
Sundhetstillståndet derstädes, och i den sa¬
ken öfverlcmnar jag lill Ridderskapet och
Adeln alt pröfva, hvad som är bäst; men
att Utskottets yttrande ej är af den natur,
alt det kan antagas, tror jag vara klart, ty
besparingar på en Titel kunna ej användas
på en annan.
Herr von Hartmansdorff\ August'. Den
väsendtligaste anmärkning, som blifvit gjord
emot Utskottets Utlåtande, innehåller, att
en oformlighet innefattades i tillstyrkandet,
att möjligen uppkommande besparingar å
anslaget till KrigsAkademiens Stat, höran¬
de under 3:dje Hufvudtiteln, skulle blifva
en tillökning i anslagen åt Undervisnings¬
verken i allmänhet, hörande under en an¬
nan titel, nemligen den 4-'de. Likväl erin¬
44 H. 6*
84
D e n 5 O c l o b o r f. m.
rar jag mig att, ela fråga var om anslag åt
Läroverken i allmänhet, yrkades af flere Le¬
damöter att man borde bestämdt utsätta,
att en del deraf skulle komma KrigsAkade-
mien till godo, följakteligen att medel skul¬
le gå från 4;de till 3:dje Hufvudtiteln. Kun¬
na således medel, utan oformlighet, utgå från
4:de lill 3:dje Hufvudtiteln, så böra de lika
väl kunna gå från den 3:dje till den 4-'de. Att
det förra förslaget icke antogs af Ridderska-
pet och Adeln, härrörde ej från någon form-
fråga, utan deraf, att Ståndet ansåg olämp¬
ligt, att fördelningen af en summa, som
blifvit nedprutad till en tredjedel af behof-
vet, skulle göras af någon annan än Konun¬
gen. LäroverksComiteen, som uppgaf den
större summan, tog dervid ej allenast de
allmänna Läroverken, utan äfven Tillämp-
ningsskolorna, hvaribland de militaira, i
beräkning, hvilket StatsUtskottet rätteligen
ihågkommit. Då KrigsAkademien består af
två afdelningar, bland hvilka den lägre en¬
dast är en Elementarskola, så borde lion
kunna indragas, om hon genom de allmän¬
na Läroverkens rigtigare inrättning blefve
öfverflödig. Den besparing, som derigenom
uppkom för KrigsAkademien, härrörde följ-
agteligen från de allmänna skolornas för¬
bättring. Ingen ting synes då vara lämp¬
ligare, än att fördelen deraf också komme
de allmänna läroverken till godo. Jag tror
således, att Ridd erska pet och Adeln borde
rättvisligen bifalla Utskottets Utlåtande. En
Den 5 Oc lober f. rn.
85
hvar, som nitälskar för KrigsAkademien,
trotsar jag att göra det mera, än hennes
nuvarande Guvernör, och då han, som är
ledamot af StatsUtskottet, ej funnit skäl
att reservera sig mot Utskottets förslag i
detta hänseende; så tror jag, att vi öfriga
kunna med trygghet deruti instämma.
Herr Rosenblad, Bernhard: Sedan icke
allenast Utskottet sjelf, efter hvad jag tyckt
mig fatta, frångått sitt förslag, att under
en titel använda besparingar, uppkomne un¬
der en annan, hvilket jag lika med Friher¬
re Anckarswärd anser ej vara riktigt, utan
äfven den af lians Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken, i afseende å denna
omständighet, för en stund sedan framställ--
de proposition blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallen, och Herr Munck af Rosen-
schölds motion ej eller står i sammanhang
dermed, hemställer jag, om vi ej kunde
komma från denna reminiscence af redan
afgjorda saker.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att Ridderska¬
pet och Adeln redan beslutit, att ingen åt¬
gärd i anledning af 2:dra momentet i 8:de
punkten erfordrades. Derom kunde således
nu mera ingen fråga uppstå. Det vore en¬
dast Herr Munck af Rosenschölds i sista Ple¬
num gjorde förslag, hvilket nu kunde kom¬
ina under öfverläggning, i händelse Ridder¬
skapet och Adeln så åstundade.
86
Den 5 O c t o b e r f. m.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
hemställer, om det är något ändamål uti
att yttra sig öfver Herr Munck af Rosen-
schölds motion, förr än Ridderskapet och
Adeln bestämt, att frågan nu skall afgöras,
Friherre Cederström: Det är i anled¬
ning af Herr von Hartmansdorffs yttrande
jag begärt ordet. Det anslag, som Ri¬
kets Ständer beviljat för Undervisningsver¬
ken, eller löneförbättringen för Lärarne, är
ej något anslag för 4;de Hufvudtiteln, utan
ett särskildt beviljadt anslag för samtliga,
och således äfven tillämpings, Skolorne. Det
kan derföre ej fattas så, som tillhörde det
4:de Hufvudtiteln. Hvad sjelfva frågans af¬
görande nu, eller uppskjutande, angår, skul¬
le jag tro, att man nu genast kan fatta be->
slut, i anledning af Herr Munck af Rosen-
schölds framställning. Derigenom hindras
ej Utskottet att, allt efter som Titlarne hin¬
na afgöras, sysselsätta sig med jemknings-
förslagen, Tid vinnes härigenom, utan att
något bättre resultat skulle vinnas genom
uppskof. Jag anhåller således om proposi¬
tion, huruvida Ridderskapet och Acleln in¬
stämmer i det tillägg han begärt.
Herr Munck af Rosensköld: För att
ej förlänga denna discussion, samt borttaga
vår tid, och då jag tror mig hafva vunnit
ändamålet med mitt förslag, just genom den
uppmärksamhet sorn dervid blifvit fästad,
Den 5 Octo ber f. m.
87
och särskilt genom denna discussion, afstår
jag från något vidare yrkande om proposi¬
tion derå, öfvertygad att nuvarande Styrel¬
se i alla fall derå fäster afseende. Att jag
icke, såsom Friherre Anckarswärd ansett bö¬
ra ske, trott det vara nödigt, att föreslå
någon bestämd summa, har härledt sig
deraf, att KrigsAkademiens Styrelse, bätt¬
re än Rikets Ständer, i denna fråga lär
veta, hvad som behöfves. Friherre Anc¬
karsvärd har icke kunnat frångå sin tan¬
ka , att en underdånig anhållan af Ri¬
kets Ständer bör anses som en föreskrift
för Konungen, och jag vill ej nu derom
disputera, men jag kan ej medgifva, att
mitt förslag skulle kunna räknas till löjlig¬
heter. Bland löjligheter anser jag inconse-
quenser vara af de största, och ingen poli¬
tisk löjlighet större, än att tro liberalitet
blott bestå uti opposition emot allt hvad
Regeringen föreslår, och ej i liberala grund¬
satser.
Friherre af Nordin'. Jag har med sär¬
deles tillfredsställelse hört, att Herr Munck
af Rosensköld afstått från yrkande af pro¬
position på sitt förslag, och att vi såle¬
des få återkomma till profningen af Ut¬
skottets Utlåtande. Jag anhåller dock få
upplysa, att af Konungen undersökning är
anbefalld om så väl Canalen, hvilken går
förbi Carlberg, som Rörstrandsviken vid
Mälaren. Denna undersökning har fordrat
88
Ben 5 October f. m.
mycken tid, och liusägarne hafva Blifvit
hörde, huruvida de vilja påkosta pålning
eller ej. De fleste hafva svarat, att de vil¬
ja bekosta densamma „ och skall nästa Ons¬
dag afgöras, med huru mycket sjelfva Sta¬
den vill dertill bidraga. Derefter kommer
saken först till pröfning hos Konungen, och
således lär den önskan Herr Munck af Ro¬
senschöld yttrat, visserligen vinna påföljd,
utan att något derom nu bchofver ordas
eller beslutas.
Hans ExceTlence Herr Grefven och
landtMar skal ken hemställde, att, då Herr
Munck af Rosenschöld afstått från sin mo¬
tion, densamma alltså måtte få förfalla.
Ropades Ja.
9 Punkten. Allmänna Garnisons Sjuk--
Huset.
Herr Munck af Rosenschöld uppläste
följande:
Jag har tvekat, i anseende till ännu
rådände fördomar, om jag vid detta tillfäl¬
le skulle uttala mili öfvertygelse,. Men fast
detkej åligger min Embetsmannabefattning,
tillhör det dock min pligt, sorn FolkRepre-.
sentant, att sätta alla andra considerationer
å sido, än den för det allmännas väl, för
att kunna bidraga till afhjelpande af ett
©ndt, sorn årligen bortrycker hundradetals
af fäderneslandets kraftfullaste söner, inom,
Den 5 Oe löher f. in.
en Corps af blott Tre Tusen man, oell som
för många synes vara både elt oundvikligt
ondt, och bota, att blifva ett permanent.
Mine Herrar! Frågan rörer den stora sjuk¬
ligheten och dödligheten bland Stockholms
Garnison. Förödelsen kan sättas i bredd
med den på Batavia, Surinam, och sådane
orter, dit man nödsakas skicka trupper, med
visshet, att inom fa år de fleste äro genom
sjukdom bortryckte. Hvad Naturen genom
climat och jordmon gör der_, det gör här
mest menniskoåtgärd, isynnerhet genom för¬
vandling af sjöar och vikar till träsk, och
bildning derigenom af osunda ångor eller
miasmer, som vid kasernerne, särdeles vid
Fredricshof och der bredevid, åstadkomma
isynnerhet intermittenta och remittenla fe¬
brar, hvilka i sjukrum, med sammanpack¬
ning utan motsvarande luftomväxling, lätt
förvandlas till så kallade nerv- och rötfeb¬
rar, (som för sitt botande framför allt be¬
höfva ren och äfven kylig luft samt renlig¬
het i all sin vidd,) eller ock öfvergå i lång¬
variga, men ofta dödliga chroniska sjukdo¬
mar, såsom vattusot m. m. Att äfven an¬
dra sjukdomsorsaker hos en del individer
verka, såsom ett omättligt njutande af brän¬
vin, isynnerhet i ett allt för stort missför¬
hållande till den portion af föda, som nju^
tes, ett och annat rums flygtighet, äfven för¬
kylning, kanske nu mera äfven så väl ibland
af för varm beklädnad, som af för tunn,
m* m.j nekar jag icke. Men jag tror icke,
90 Den 5 O c t ober f. m.
att dessa omständigheter åstadkomma en så
allmän sjuklighet, isynnerhet af nämnda
miasmatiska febrar, hvilkas natur ge anvis¬
ning på den allmännast verkande orsaken
till dem; och när man considererar den
omvårdnad, som soldalen nu mera här nju¬
ter framför i de fleste andre länder, måste
mer allmänt verkande orsaker sökas. Men
dessa finnér jag, åtminstone till betydliga¬
ste delen, i dessa träskagtiga vikar och plat¬
ser framför nämnda kaserner, denna bergs¬
höjd bakom en del af dem, hvilken, jeni te
byggnadernes egen höjd och hopträngdhet,
hindra de uppstigna ångor att fördela sig,
hvilka derföre vid lugnt väder eller vissa
vindar slå sig ned och qvarstadna öfver des-
sa byggnader. Sjukligheten var derföre vi¬
da mindre, ehuru vården om soldatens häl¬
sa var i öfrigt mindre, den tiden, då Gar¬
nisonen låg mera spridd, dels inqvarterad,
dels uti från hvarannan aflägse kaserner.
Yisserligen verka på Garnisonsmanska¬
pet äfven de allmänna sjukdomsorsaker, som
sprida sjuklighet och dödlighet i så rysvärd
mon öfver hela Stockholm, mera än i nå¬
gon annan stad i Sverige eller hufvudstad
i Europa, oaktadt dess, åtminstone i vissa
afseenden, sunda läge. Men sjukdom och
död härja i en betydligt större proportion
bland Garnisonsmanskapet, än bland Stock¬
holms öfrige Invånare, isynnerhet i förhål¬
lande till manskapets ålder, inom hvilken
annars den minsta dödlighet af sjukdom
D c ii 5 O c t o b e r f. ta.
dre, både för att bibehålla krafter, och
isynnerhet, för att efter sjukdomar återhäm¬
ta dem.
Då jag i Maji 1827 fick anledning un¬
dersöka dessa förhållanden i Stockholm, upp¬
dagade jag, att från början af detta för
sjukdomar och död här utmärkta året varit
af ett lika antal personer icke så många in-*
värtes sjuke bland de inspärrade på Södra
Correctionshuset, som döde af Garnisonen.
När jag besökte det, voro af 47.S endast 2
invärtes sjuke, och nära samma förhållande;
hade varit från början af året. Detta var
väl det mest afgörande bevis, att den stora
sjukligheten bland Stockholms öfrige invå¬
nare ej var en nödvändig följd af en ound¬
viklig epidemisk beskaffenhet i luften eller
af någon allmän epidemisk orsak, hvarpå
man ofta skyller, för att ursäkta uraktlå¬
tenheten af nödiga åtgärder till sjukdomars
förekommande. Nej, Mine Herrar! Den sto¬
ra sjukligheten och dödligheten hafva sin
grund hufyudsakligast i omständigheter, hvil¬
kas undanrödjande knapt behöft konstens,
utan blott sunda förnuftets biträde. De i syn-,
nerhet bidragande omständigheter till nämn¬
de Correctionisters allmänt goda hälsotillstånd
voro rummens nyss verkställda ombyggnad
och nya inredning, hvilka derföre, jemte
Sängkläderne, voro väl genomvädrade, och
än ej kunnat hinna att blifva impregnera¬
de af instängd luft (samma orsak som tor-*
de vålla, att dödligheten nu en tid varit
Den 5 October f. rn.
91
plägar inträffa, så att en dödlighet inom
flen åldern af hvar 2o:de man om året är
rysvärdare, än en af hvar io:de, ja hvar
8:de, af alla åldrar tillsammanstagne. När
derföre i hufvudstäder minst hälften af barn
dött inom 7;de året, har af ifrågavarande
manskap mest emellan 20 och 45 år dött
likså mångå inom lika många eller 7 år.
Hade samma corps lika länge vistats i krig,
med ständig rörelse i fria luften, och den
Vård i öfrigt, som blifvit väre soldater till¬
deld sedan vår Allernådjgste Konungs an¬
komst till Sverige, så hade troligen dödlig¬
heten inom en tidrymd af 7 år icke varit
större, eller åtminstone sjukdom föga fått
hafva någon del i den.
För öfrigt kan jag icke godkänna så¬
som hufvudsakligast, en ibland åberopad
orsak, nemligen en stor del af manskapets
klena och af liderlighet försvagade kropps¬
byggnad, ty den eger ej rum hos mängden,
och utomdess är det ty värr! just de star¬
kaste, vanligen med de största lungor be-
gåfvade menniskqr, som minst uthärda då¬
lig luft, så väl uti, som utom Sjukhus,
hvarföre de starkare soldater ej lära vara
mer förskonade för febersjukdomarna och
döden deraf, än de svagare, om de ock min¬
dre ligga under för de chroniska. Deremot
skulle jag snarare antaga den mening, att
storväxta menniskor, hvaraf Garnisonen till
en så betydlig del hester, i allmänhet be¬
höfva en större portion föda, än de min-
Den 5 Octo ber f. m.
03
något mindre bland Garnisonens sjuke), men
visserligen till någon del äfven ett sundare
läge, än åtminstone ofvannämnde kaserners,
äfvensom en ordentligare matordning och
lefnadssätt. Att dock förstnämnde orsak va¬
rit den hufvudsakligaste, visar sig deraf, att
sjukligheten och dödligheten nu mera är
större, med lika läge och lefnadsordning.
Men Correctionisterne voro utan tvifvel i
allmänhet mycket svagare både till ursprung¬
lig- constitution och till dess utbildning, än
Garnisonsma nskapet.
Må denna digression ursäktas mig. Fö¬
remålet för vår öfverläggning är nu, om
den af Konungen föreslagna, men af Stats-
Utskottet afstyrkta tillökning uti anslaget
till Garnisonsmanskapets sjukvård, må be¬
viljas. Jag tillstyrker, att den må beviljas,
men endast mot vilkor, att besparingarne
af hela anslaget användes till anstalter för
förekommande af den stora sjukligheten, t.
ex. till en kanals gräfning emellan Brunns¬
viken, vid hvilka ofvannämnde kaserner lig¬
ga, och hafvet, samt andra åtgärders förbe¬
redande af de kärrlika vattnens och plat¬
sars framför kasernerne oskadlighet, bergs¬
höjders bakom kasernerne sprängning till en
del, kruts afbränning, när de osunda ångor
uppstiga' och stadna öfver kasernerne m. m.,
som jag redan 1827 föreslagit. Ju mer af
anslaget härtill användes, dess mindre be-
höfs deraf för de sjuke, emedan deras antal
derigenom minskas.
94 Den 5 Octo ber f. m.
Grefve Brahe har vid ett föregående!
tillfälle med ovedersägeliga Calculer åda¬
galagt, att om det hittills de sista år visa¬
de behof tages till grund, är den i nåder
föreslagna tillökningen erforderlig. Men jag
hyser på goda skäl det hopp, att behofvet
af denna tillökning snart skall upphöra. Ty
1:0 det nya Garnisonssjukhuset (som i ytt¬
re prakt öfverträffa!' de rikaste länders, till
och med i rummens höjd, och äfven der¬
före för väre tillgångar blifvit så kostbart,
då man ej besinnat, att höga rum utan till¬
räcklig luftomväxling kunna vara mindre
tjerilige, än mindre höga med en sådan) är
under byggnadstiden så genomvädradt, att
sjukdomarne der skola till en början bli
mindre elakartade, och det lemnäs tillfälle
till särskilta Convalescentrum, samt derige¬
nom till förkortande af Convalescenttiden;
2:0 tilltagande upplysning bland Läkare skall
för framtiden förmå dem, att, isynnerhet i
typhösa febrar, använda mer frisk luft,
som blott kostar mer ventiler, (ej blott of¬
vantill, utan isynnerhet närmare golfvet,
der den osundare luften mest håller sig, och
med motsatta drag) samt besväret att öpp¬
na fenster, äfven mer kallt vatten, och
mindre medicamenter, samt alls icke gran¬
ris, hvarå man ännu 1827 lät hålla entre-
prenadauetion för lefverering till Garnisons¬
sjukhuset, hvars då varande låga rum än
mindre borde medgifva denna tillökning i
osunda dunster, döljande blott för näsan de
Den 5 O C t o b e r f. m.
95
'obehagliga, och chemien vedan för öfver /\o
år sedan lärt oss, samt jag sjelf i en för 26
år sedan tryckt skrift om förvaringsmedel mot
gångbara smittsamma febrar tillkännagaf, att
sådane medel blott döljde men ej förbättra¬
de den elaka luften, och äfven döljde oren-
ligheten på golfvet. Man kan väl invända,
att det nya sjukhuset är förlagdt på en
mindre sund lokal, vid Mälaren, än närma¬
re saltsjön, för långt från kasernerne, samt
hade bort delas i minst 3:nc afskiljda bygg¬
nader, på det Cönvalescenterne mätte vara
väl afsöndrade från de sjuke, och smittsam¬
me sjuke från andre, äfvensom luftomvex-
lingen derigenom kunnat bli fullkomligare
(då derjemte den fördel vunnits, att åtmin¬
stone en byggnad redan för flere år sen
kunnat vara fullfärdig). Men det lofvar det
oaktadt blifva så mycket förmonligare än det
gamla, nemligen för de sjukes vård och ho¬
tande, att man med säkerhet kan påräkna
mindre kostnad för detta hufvudändamål,
än hittills. Det klandrade långa afståndet
från kasernerne har hittils i visst afseende
ofta varit en förmon, men blir det mindre
härefter, ehuru vi lära ej så snart böra an¬
se för en olycka, att vägen till mycket sto¬
ra sjukhus i allmänhet är något försvårad
för febersjuke. 3:o Sedan ofvannämnda, m.
fl., mer och mindre allmänt och kraftigt
verkande åtgärder till sjukdomarnes förekom¬
mande blifvit vidtagna, skall naturligtvis
dess mindre kostnader behöfva användas på
9fi
Den 5 O c to b er f. rw.
de sjukes vård och hotande, emedan deras
antal derigenom betydligen skall minskas,
och jag vågar förutsäga det, till den grad,
att ej halfva delen af nya sjukhuset och af
hela ifrågavarande anslag skall erfordras;
4:o En förbättrad medicinsk police i all¬
mänhet i afseende på sjöar och vikar, födo-
och dryckesvaror, förströelser m. m. skall
ej mycket länge kunna uteblifva, och äfven
fördelagtigt verka på Garnisonsmanskapets
hälsotillstånd.
På dessa m. fl. skäl tillstyrker jag ifrå¬
gavarande tillökning blott med förbehåll,
att öfverskottet af hela anslaget till Garni¬
sonsmanskapets sjukvård användes till kraf¬
tiga åtgärders vidtagande för dess hälsovård.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskacken gjorde proposition till bi¬
fall å cpde Punkten.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Munck af Rosensköld: Sorn jag
bort åtminstone ett och annat Nej, skall jag
anhålla om proposition å min tillstyrkan,
att den ifrågavarande tillökningen må be¬
viljas, med vilkor, att besparingarne blifva
använde för Garnisonens hälsovård.
Friherre Anckarswärd: För att kunua
votera om ett tillökadt anslag, fordras, att
en summa skall vara uppgifven, såsom fö¬
re-
Den 5 October f. ra.
97
remål för denna tillökning. Som jag fattat
Herr Munk af Rosenschölds förslag, var det
endast hans mening, att hans tillägg skulle
antagas, i händelse någon förökning bevil¬
jades. Då nu likväl ingen ökning blifvit
begärd, då ingen opinion yttrat sig för be-
hofvet af en ökad summa, så tror jag, att
det fordras en vidsträcktare öfverläggning,
huruvida ett tillskott må fordras, i den me¬
ning Herr Munck af Rosenschöld yrkat, och
om Utskottets förslag om sjukvården skall
förkastas, för att ensamt, på Herr Munck
af Rosenschölds yrkande, få summan förhöjd.
Grefve Brahe, Magnus: Vid återremis-
sen af Utskottets första Betänkande yrkade
jag, att ett ökadt anslag på Stat måtte be¬
stämmas för sjukvården vid Garnisonssjuk¬
huset. Utskottet har sedermera medgifvit,
alt en sjuksäng på Garnisonssjukhuset må¬
ste stiga till högre belopp, än på Serafimer-
Lazarettet, men likväl icke tillstyrkt det
begärda anslaget, i den förhoppning, att
sjukdomarne torde minskas. Jag delar vis¬
serligen en sådan önskan äfvensom ett så¬
dant hopp, men då dess uppfyllande heror
af försynen allena, kan jag icke antaga det
såsom stöd för ett anslags beräkning. Jag
vill emedlertid nu icke vidare yrka en ökad
anslagssummas uppförande på Stat, emedan
jag anser gifvet, att den i alla fall får lof
alt utgå hädanefter som hittils, i fall sjuk¬
44 H. 7
98
Den o October f. m.
doms-tillfällena icke minska sig. Jag för¬
enar mig derföre, för det närvarande och
endast i stöd af den öfvertygelse jag här
ofvan anfört, med dem, hvilka yrkat bifall
å Utskottets Utlåtande.
Herr Munck af Rosensköld: Om jag
icke bedragit mig rörande förhållandet i det¬
ta ämne, så understödde Grefve Brahe den
af Kongl. Maj:t föreslagne tillökningen, för¬
sta gången Utskottets Betänkande förevar.
Jag motsatte mig då denna tillökning på
hvarje annat vilkor, än att de af mig för¬
utsatta besparingar skulle blifva använde på
Garnisonens hälsovård. Då Grefve Brahe
nu sjelf afstår från yrkande af den i Ko¬
nungens Proposition föreslagna tillökning,
kan jag, å min sida, icke eller vidare yrka
afslag å den samma.
Grefve von Schwerin , Fredrik Bogis¬
laus: Redan i sitt första Betänkande afstyrk-
te Utskottet all tillökning i det år i8a3 be¬
viljade anslag för detta ändamål, och bland
andra skäl anförde Utskottet jemväl den för¬
modan, uppkommen genom en noggrann un¬
dersökning af förhållanderna, att en spar¬
sammare hushållning vid Garnisonssjukhuset
skulle kunna införas. I sitt senare Utlåtan¬
de har Utskottet qvarblifvit vid denna åsigt,
och anmält att BondeStåndet bifallit det för¬
sta Betänkandet. Någon förändring i hvad
vid sista Riksdag tillgjordes, har ej ägt ruin,
Den 5 O c t o b e r f. m,
99
och förenar jag mig alltså med elem, hvil¬
lia yrka bifall å Utlåtandet.
Grefve Cronhjelm, Otto August: I an¬
ledning af Herr Munck af Rosenschölds ytt¬
rande om Cassernernes dåliga läge, och der¬
af följande större sjuklighet inom Garnizo-
nen, än hland Stockholms öfriga inbyggare,
anhåller jag få lemna en upplysning i af¬
seende på förhållandet emellan mortaliteten
vid Garnisonssjukhuset, SeraphimerLazaret-
tet och Flottans Sjukhus. Detta förhållan¬
de är sådant, att mortaliteten vid Garnisons¬
sjukhuset är i medeltal, årligen räknadt, 2
procent mindre än vid SeraphimerLazaret-
tet, och vid Lazarettet 3 procent mindre
än vid Flottans Sjukhus, oaktadt Flottans
Cassern ligger vid saltsjön, på ett, efter
Herr Munck af Rosenschölds utsago, vida
sundare ställe.
Herr Munck af Rose?ischöhl: Jag ber
om ursägt att jag återigen tagit till ordet,
för att yttra mig i ett egentligen medicinskt
ämne. Grefve Cronhjelms uppgift, att mor¬
taliteten är något större på SerafimerLazaret-
tet, än på Garnisonssjukhuset, bevisar in¬
genting, derföre att på förra stället emot-
tagas patienter af alla åldrar, de fleste fat¬
tige, födde och uppfödde i hufvudstadön,
samt således försvagade ifrån barndomen.
Deremot utgöras patienterne på Garnisons¬
44 7*
100
Den 5 O c to ber f. m.
sjukhuset för det mesta af personer med en
stark kroppsconstitution, och i den ålder,
då sjukligheten och dödligheten pläga vara
minst. Jag har sjelf 1812 besökt militaira
sjukhuset i Berlin, då knappt hvar 5o:de. af
de sjuke genom döden afgick. Något när
detsamma har jag för 20 år sedan sett på
militaira sjukhusen i England, och i det
största af dem, oaktadt fullt af från den
osunda öen Walcheren återkomne sjuke, dog
icke hvar 2o:de. Helt annat var likvällbr-
hållandet äfven der på de sjukhus, der per¬
soner af alla åldrar och af båda könen emot-
togos. Hvad åter beträffar jemförelsen med
dödligheten på sjukhuset å Castellholmen,
så vill jag icke nu ingå i någon framställ¬
ning angående orsaken dertill, ehuruväl jag
tror mig känna den.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken erindrade, att discussio-
nen syntes hafva öfvergått till ett annat
ämne, än det, som blifvit för Ridderskapet
och Adeln föredragit. I öfrigt hade Ridder-
skapet och Adeln, efter hvad Hans Excellence
fattat Ridderskapets och Adelns svar å den af
Hans Excellence nyss gjorde proposition,
redan bifallit den ifrågavarande 9 punkten.
Ridderskapet och Adeln hördes häruti
instämma.
Herr Cederschjöld„ Pehr Gustaf: I an¬
ledning af de erindringar en värd Talare
gjort angående sjukligheten i Stockholm, och
Den 5 Octo ber f. in.
iot
siitten att minsta den, får jag upplysnings¬
vis nämna, att jag i delta ämne afgifvit ett
Memorial, hvilket genom Kongl. Sundhets-
Colleginm blifvit inlemnadt till Kongl. Maj:t,
som remitterat det till en Corn mittes hand¬
läggning. Detta var för omkring i\ år se¬
dan, och jag vet icke, om Committeen än¬
nu lagt någon hand dervid; men om så
sker, torde Stockholms invånare omsider kun¬
na komma i åtnjutande af de sundhetsför-
måner, naturen dem så rikeligen beskärt,
och Stockholm då icke på mortalitetlistan
längre nödgas intaga första rummet bland
alla hufvudstäder i Europa. Hvad sjuklig¬
heten i Garnisonen betäffar, så hoppas jag,
att den i alla fall skall blifva mindre, se¬
dan man börjat mera än hittills cassera sva¬
ga hectiska och med gamla bensår behäfta¬
de Soldater, hvilka egentligen äro sjukhus¬
inventarier; och när man får en bättre och
rymligare local, skall naturligtvis också con-
valescensen blifva kortare, i stället för att
den nu synes merendels liafva utgjort två
tredjedelar af den tid patienten varit på
sjukhuset.
Friherre af Nordin: Då det ämne, som
Herr Cederschjöld afhandlat, synes mindre
tillhöra del, hvilket nu varit under venti¬
lation, får jag blott i allmänhet nämna, att
hvad jag nyss anförde om upprensning af
Clara sjö, står i sammanhang med den om¬
nämnda Gommitteens öfriga arbeten; och
IOl
Den 5 October f. m.
att ett så vidlyftigt arbete, hvilket fordrar
betydliga undersökningar och kostnader, icke
kan gå så fort, som man synes önska, tor¬
de vara klart för hvar man.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
10 Punkten. Indeldta Arme’ens Befäl.
Herr Nordenfalk, Johan, anförde skrif-
teligen:
Det ämne, hvarom vi nu gå att öf¬
verlägga, eller Löneregleringen för Indelta
Armeen, utgör ett bland de vigtigaste in¬
om Statsregleringen, vigtigt, emedan det
innefattar en personal af öfver 4000 Tjen¬
stemän, hvilkas ställning högt påkallar hjelp
och förbättrade vilkor, vigtigt emedan det
står i sammanhang med det till sina huf-
vudgrunder fridlysta Indelningsverket; och
vigtigt, emedan det just derigenom företer
så många betänkliga svårigheter vid verk¬
ställigheten.
Kongl. Majtts Proposition angående
StatsVerkets tillstånd och behof, i hvad
den rörde Löneregleringen, utgeck fränden
grund, att de indeldte lönerne., inom aldra
och 3:dje Hufvudtiteln, skulle försvinna och
alla löntagare i stället uppbära penningar.
Den 5 Octo ber f. in.
StatsUtskottet har stadnat i den öfver¬
tygelse, som jemväl lärer delas af majori-
lelen bland Rikets Ständer, att rätta tid¬
punkten ännu icke är inne för antagandet
af denna grund, jemte de flere bestämmel¬
ser, som dermed stodo i sammanhang. Jag
lemnar detta derhän.
Imedlertid och då nu alla beräknin¬
gar och löneregleringar äro uppställde på
grund af den gamla ordningen, anser jag
mig icke numera, under närvarande om¬
ständigheter, kunna påyrka införandet af
ett system, om hvars nytta så väl för skatt¬
dragande, som löntagande jag eljest är li¬
ka öfvertygad, som att densamma snart
nog skall å håda dessa sidor inses och er¬
kännas.
Då jag sålunda går alt bedöma före¬
varande Lönereglerings fråga efter de grun¬
der, som blifvit följde, torde jag få för
Ridderskapet och Adeln närmare utveckla
Utskottets icke så alldeles tydliga Betän¬
kande, och de resultat, hvartill det för¬
anleder.
Jag erkänner visserligen med tacksam¬
het det arbete Utskottet nedlagt, och be¬
segrandet af de svårigheter det haft att öf¬
vervinna derigenom, att Kongl. Majrts Pro¬
position, som utgick från en helt annan
grund, icke eller kunde följas, när denna
grund sattes å sido; men jag tror att Ut¬
skottets båda Utlåtanden blifvit mindre falt-
Den 5 Octo ber f. m.
liga derigenom, alt olika uppställning i cal¬
cul blifvit följd i de serskildta Utlåtander-
ne, oell att man icke i dem båda bar
motsvarande punkter till jemnförelse sins¬
emellan.
Enligt de Stater, Kongl. Maj:t låtit
uppgöra och till StatsUtskottet öfverlemna
för Indeldta Arméens Lönereglering, upp-
gingo
Indeldta Cavalleriets löner till 25o,346: 3a.
Infanteriets 825,266: 32.
S:a i,075,6i3: 16.
De redan tillgänglige tillgångarne härtill
bestodo uti indeldta löner i hemmans-
räntor och krono-tionde 382,109: 47* 7*
De uppskattade Boställe¬
nas afkastning ..... 4^0,310: 20. 1.
samt det å i8a3 års Stat
redan varande pennin-
geanslag 14^,459: 4^- 10.
Den sammanräknade till¬
gången 985,880: i5. 6.
StatsUtskottet anviste
i sitt första Betänkande
följande ökade tillgångar
nemligen:
1:0 I indeldta Corporalslö-
ner, hvilka i stället skulle
ersättas genom Rotelö-
ner .... 26,470: 22. —
Transport 26,470:
Den 5 October f. m. io5
Transport 26,470: 22.—
2/0 Nyttpen-
ninge-anslag 24,i65: 42.6. 50}fåQ: jg. g.
Sålunda de gamla och nya
tillgångarna tillsammans i,o36,5i6: 32. —
hvilken sammanlagde till¬
gång motsvarade summan
af de Stater, dem Utskot-
tel ansåg böra äga rum.
Bristen, jemförelsevis
till hvad Kongl. Maj:t för
Löneregleringen äskat, ut¬
gjorde således, enligt Ut¬
skottets förra Betänkande, 39,096: 32. —
S:a [,075,613: 16. —
eller en nedsättning, för Cavalleriet
af 12,870.
och för Infante-
liel af 26,226: 32.- 39)o96;32._
hvilka Summor igenfinnas uti de jemnfö-
relse-tabeller, som åtfölja Utskottets förra
Betänkande.
När man nu öfvergår till Utskottets
sednare Utlåtande, och betraktar de sum¬
mor, som der förekomma, så finner man
väl deraf, att Utskottet tillstyrkt
1:0 Ett ökadt penninge-anslag
af 23,834: 5. 6.
2:0 Har Utskottet upptagit
Corporalslönen, högre än
förra gången, med .... 2,263: 5. 8.
Transport 26,097:11. 2.
11 '
io6
Den 5 October f. m.
Transport 26,097:11. 2.
3:o Tillagt LifRegementets
Grenadiercorps till fyll¬
nad i dess Stat, behåll¬
ningen af vissa indragne
boställen, (hvilka jemte
de flere, som varit till
Statsverket indragne, ej
ingått i den förr påräkna¬
de tillgången) hvilken be¬
hållning upptagits till. . 3,oo6: 42. —
Dessa 3:ne tillökningar
utgöra tillhopa. ..... 29,104: 5. 2.*)
*) Dessa i sednare Utlåtandet gjorda tillöknin¬
gar 39,104: 5. 2.
igenfinnas vid Tabellernes genoingående och
jemnförande vara fördelade på följande sätt:
1) Utskottet hade förra gängen nedsatt Caval-
leriets LöningsStater
med ...... 12,870: — —
hvilka det i sed¬
nare Utlåtan¬
det återfått och
derutöfver . . 6,898: ^ a
2) Tillökning på Infanteriet,
nemligen;
Andra LifGrenadierRegemen-
tet 669: 28. 8.
BohusLäns . . . 3,255: 11. 6.
Calmare .... 3,544- ,0k
De båda Skån¬
ska Regemen-
terne 400: ^g6g; ^ __
3) I förra Betänkandet voro Bo-
ställs-afkastningar och räntor,
förmodeligen genom misstag,
upptagne högre, än vederborde 1,466: 32. —
S:a 29,104: 5. 2.
Den 5 October f. m.
När raan nu ifrån bristen eller ned-
sättningen, som enligt det förra Batänkan-
det utgjorde 3g,096: 3a. —
Afdrager de i sednare Utlå¬
tandet tillökade 29,104: 5. 2.
Utgör den återstående skill¬
naden 9>9Ö2.‘ 26. 10.
Sådan skulle nu bristen vara, jemfö¬
relsevis till Kongl. Maj:ls proposition, om
raan, likasom i Utskottets första Betänkan¬
de gjort löneregleringen generel för hela
Indelta Armeen, så väl Cavalleriet som In¬
fanteriet, men då Utskottet i dess sednare
Utlåtande frångått denna princip, så blir
ock resultatet annorlunda.
Då Utskottet i dess första Betänkande
föreslog, att löneregleringen för Indelta Ar¬
meen borde göras generel, så att de bättre
lottade Regementernes indelning minskades,
för att bereda någon tillgång till de sämre
lottades förbättring, samt att, der localen
sådant medgåfve, omflyttning af boställen
måtte ske, till viunande af öfverenssstäm-
melse emellan deras godhet och motsva¬
rande grader; så anmärktes deremot, så väl
inom Ridderskapet och Adeln som de an¬
dra Stånden, att sådant skulle leda till to¬
tal rubbning af Indelningsverket, och verk¬
ställigheten deraf blifva högst svår, om icke
omöjlig, hvarföre yrkades, att hvarje Rege¬
mente borde få behålla hvad detsamma en¬
ligt Indelningsverket tillkommer.
io8
Den 5 October f. ni.
Denna mening liar .äfven Utskottet i
dess sednare Utlåtande antagit, och följ¬
den deraf är, att calculen öfver förhållandet
emellan det begärdta och det beviljade icke
får, såsom förut skett, uppgöras generelt
för Indelta Armeen, utan måste särskildt
för Cnvalleriet och särskildt för Infanteriet
uppställas. Förhållandet blifver då med
Cavalleriet:
Kongl.Maj:t hade äskat såsom
förr är nämndt 200,346: 32. —
Utskottet har tillstyrkt:
I boställen och rän¬
tor ... . 246,604:45- 2.
och i contant,
hvilken sum-
■ ma utgår en¬
samt till de
Norra Sqva-
dronerue . . 10,640. 257,244' 4^*
samt således 6898: i3. 2. *) mera än Kongl.
. \
*) De Cavalleriet utöfver Staterne til—
> lagde 6898: 13. 2.
Igenfinnas på följande Regementen:
LifRegementets Hussarer och Dra¬
goner 3i5: 8. 5.
Skånsta CavalleriRege-
menterne 2770: 3. 2.
Smålands Hussarer . 3827: 4- ^‘691r 5 10
Afgår härå minskning för Jämt¬
lands Hästjägare . . . 34- 8.
Westerbottens dito i3: 16. - r/. 2 0
R:dr68g8:t3. 2.
Den 5 October f. in. 109
Maj:t äskat, men delta belopp har uppkom¬
mit ensamt deraf, alt de fleste Indelte Ca-
valleriRegemeuterne hafva mera i boställen
och räntor, än hvartill den föreslagne Sta¬
ten uppgår, men hvilket de böra enligt
nyssnämnde princip bibehålla.
Infanteriet:
Kongl. Maj:t hade äskat .... 825,266:32.
Utskottet har anvisat:
I boställen och rän¬
tor . . 5gi,755:32.6.
I con¬
tant 0 215,153:23. 6.8o6<qoq; 8
brister således . . . i8,357:a4.8a5ia66;32j
Då jag sålunda utredt den verkliga bri¬
sten, som företer sig för att få fond tillen
lönereglering, i enlighet med de af Kongl.
Maj:t föreslagne Stater, torde Ridderskapet
*) Den Infanteriet anviste tillgång
i contant af. . . 2i5,i53: 23. 6.
jgenfinnes i följande summor,
nemligen:
Adelsfanelndelningen 5,€00: — —
Corpornls-Iöner 28,733: 27. 8.
Det på förra Staten varande
contanta anslaget 143,4%: 43- 10.
samt återstoden af det nya an¬
slaget, 4^,000 Pi:dr, sedan
Cavalleriet fått sine 10,640. . 37,36o. — —
2i5,t53: 23. 6.
I IO
Den 5 October f. in.'
och Adeln benäget finna, att jag nödgas yr¬
ka på anvisandet af det härtill erforderliga
beloppet.
Jag känner visserligen hela obehaget
af att framställa detta behof utöfver hvad
Utskottet ansett sig böra tillstyrka, men
jag hemställer till dem af Ridderskapet och
Adeln, som tagit kännedom af de projec*
terade Staterne, om de kunna sägas vara
för drygt tilltagne; om 36oo R:dr för en
Öfverste, 1800 R:dr för en förste Major,
1600 R:dr för en andre Major, 1200 R:dr
för en tredje Major, hvilka äro de grader
som undergått den hufvudsakliga nedsätt-
ningen, om dessa belopp för grader, hvar¬
utöfver få hinna, och der innehafvare!! har
skäliga anspråk att kunna lefva med familj,
kunna sägas vara för dryga, i synnerhet
när derjemte i betraktande lages, att Bo-
ställs-uppskattningarne blifvit nog höga der¬
igenom att medelpriset å spannmål de 10
förutgångne åren, hvaribland ett missväxtår,
varit högre än vanligt. Och omdetmedgif-
ves mig, som jag hoppas, att dessa Stater
ingalunda äro mer än skäligt tilltagne, så
innefattar ock ett sådant medgifvande till¬
räckligt rättfärdigande för den framställ¬
ning, som jag, med dubbel anledning af
öfvertygelse och tjenstebefattning, ansett mig
böra först hos Kongl. Maj:t och sedan nu
hos Rikets Ständer understödja till förmån
för en Tjenstemanna-personal, på hvars dug¬
Den 5 October f. in.
111
lighet Sveriges säkerhet lill stor del heror,
och som ännu aldrig svikit fäderneslandets
fordringar derpå.
Jag anhåller alltså vördsamligen om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens propo¬
sition derå; att utom de anslag StatsUt-
skottet tillstyrkt i och för löneregleringen,
ifrågavarande i8,35y R:dr 24 sk. måtte an¬
visas , för att af Kongl. Majit till löne¬
reglering för Indelta Infanteriet användas
med de vilkor, sorn Rikets Ständer för lö¬
neregleringen i allmänhet föreskrifva.
Hvarefter Herr Nordenfalk tilläde mundt-
ligen:
Då Herr Grefven och LandtMarskalken
föredragit io:de punkten i ett sammanhang,
anhåller jag, att ännu få tillägga några ord.
Utskottet hemställer i sitt första Betänkan¬
de, ”alt Subalterner och de till vissa sta¬
tioner ej inskränkte tjenstemän målte, der
”tillgången sådant medgifver, på lön få sig
”anviste vissa andelar af boställsarrenden,
”att i lika ordning med annan löneinkomst
”tillträdas.” Härvid ber jag få fästa Rid-
derskapets och Adelns uppmärksamhet der¬
på, att detta förslag är omöjligt och overk¬
ställbar!, emedan särskilta föreskrifter gälla
för tillträdet af penningelön, och särskilta
åter för boställen, med afseende på laga
fardag o. s. v., hvarigenom tillträdet i ena
fallet får ske förr än i det andra. Jag an¬
I 12
Dcmi 5 O c to ber f. lil.
ser således nödigt., ;itt detta uttryck ute-
slutes, och alt man i stallet ditsätter, att
härmed kommer att förhållas efter hvad för¬
fattningarna om fardag i allmänhet före¬
skrifva. Vid föredragning af Utskottets för¬
sta Betänkande gjordes dervid anmärknin¬
gar, hvari jag icke kunde deltaga. De nn-
gingo hufvudsakligen, dels att Utskottet icke
nog tydligt bestämt, för hvilkens räkning
boställena skulle utarrenderas, dels att Ut¬
skottet icke anvisat någon tillgång till er¬
sättning åt dem, som, genom arrendatorns
bristande ordning eller förmåga, kunde gå
förlustig en större eller mindre del af sin
lön. Utskottet har väl nu iemnat detta
obesvaradt; men då det likväl i sednare
Utlåtandet antvdt, att Stats- och Ekonomi-
Utskotten för närvarande hafva under ut¬
arbetning frågan om utarrenderande af bo¬
ställen, så vill jag nu blott inskränka mig lill
att reservera min talan, tills samma Betän¬
kande förekommer. Jag får för öfrigt en¬
dast tillägga, att då detta är en fråga, för
hvilken Ridderskapet och Adeln utan tvif¬
vel intresserar sig, så skola mina nyss upp¬
lästa anteckningar vara tillgängliga för dem,
som åstunda deraf taga kännedom.
Grefve Brahe: Ehuru oangenämt det
är att höja sin röst för ökade anslag, må¬
ste jag dock, i betraktande af detta ämnes
vigt, och då fråga är om 4000 medborga¬
res
D u 11 5 O c t o b e r f. ra.
res välfärd, samt lifvad af så väl böjelse
som plikt, tala för ökade anslag. Jag tror
äfven, att sällan något ämne varit mera vär¬
digt Ridderskapets och Adelns behjertande
än det ifrågavarande, och jag får börja med
att förklara, det jag till alla delar instäm¬
mer uti hvad Herr Nordenfalk yttrat.
Hvarefter Grefve Brahe, uppläste föl¬
jande:
Från Ridderskapets och Adelns upp¬
lysta bedömande hämtar jag stöd för den
förhoppning, att de uti den Kongl. Propo¬
sitionen uppförde lönebelopp, vid närmare
skärskådande, ej skola anses öfverdrifna.—
De hafva ändock, enligt hvad Herr Nor¬
denfalk upplyst, blifvit uti Utskottets för¬
slag nedsatte.
Jag får begagna detta tillfälle för att
uttrycka min erkänsla (sorn säkert delas af
Armeen) till de Ledamöter af detta Riks¬
stånd, hvilka för några dagar sedan så öp¬
pet uttalade den öfvertygelse, att de af Ut¬
skottet föreslagne 3,4oo R:dr äro för ringa
vilkor för en InfanterieÖfverste. Då det ta-
ges i betraktande, att i denna summa in¬
begripas taffelpenningar och fourage- samt
resemedel, som väl ej kunna beräknas rin¬
gare än till ett sammanräknadt belopp af
iooo R:dr, så skulle den egentliga lönen
för InfanterieÖfversten ej öfverstiga 2400
44 H. 8
Den 5 October f. m.
R:dr. När derifrån ytterligare afdragas Kro-
, noUlskylder, ränta å accord och inventa¬
rier m. ra. vågar jag betvifla, att netto-be-
hållningen lernnar nödig utkomst åt den
plats i samhället, som en Regementschef
innehar, hvars ansvarsfulla åligganden lika
sakkunnigt sora utförligt nyligen inom detta
rum framställts, och således ej nu fordra
ytterligare bevisning.
Ett lika förhållande företer sig med
ÖfversteLieutenanten, som utöfvar i:staMa-
jorstjensten. Han måste stundom vicariera
i befattning med Chefen; dess tjenst for¬
drar,-alt han ofta måste se befälet hos sig,
och en hvar, som derom äger nogare kän¬
nedom, skall säkerligen med mig instämma
deri, att å denna tjenstegrad hvila så många
ansvarsfulla åligganden, att man åt den bör
söka bereda någorlunda lugn i ekonomiskt
hänseende. Utskottet har föreslagit 1,700
R:dr, fouragemedlen inbegripne; men då
dessa sednare först afräknas, och derefter,
såsom nyss är nämndt, afdrages ränta å
accord, samt utskylder in. m., synes mig
den behållna lönen föga tillräcklig för de
vanligaste behofvens uppfyllande i en så¬
dan befattning, än mindre att dermed kunna
förskaffa uppväxande barn den uppfostran,
som troligen eller vanligast blifver deras
enda arf. Jag får vidare fästa uppmärk¬
samheten å en grad, på hvilken tjenstbar-
helen i ganska hufvudsaklig måtto också be¬
Den 5 October f. m. n5
ror; jag menar CompagniCheferne, oell hvil¬
kas löneinkomster äfven äro i lika mon otill¬
räckliga; öfver |:delar af Arméens Befäl kun¬
na ej avancera längre, än till denna grad,
och när då 600 R:dr för de yngre Capitai-
nerne och 85o R:dr för de äldre utgör all
den ersättning Staten dem erbjuder vid må¬
let af deras tjenstebana, torde äfven deras
lott, i förhållande till många andra Lönta¬
gares af samma rang, icke vara så afunds¬
värd, att ej en förbättring deri är både bil¬
lig och rättvis.
De upptagne Löningsbeloppen för Su-
balternOfficerarne äro visserligen ringa, men
skulle säkert blifva alltför otillräckliga, om
ej Rikets Ständer finna för godt att försäkra
någorlunda tillräcklig bergning åt de gra¬
der, till hvilka de äga hopp och sannolik¬
het att kunna avancera.
Af UnderOfficerarne äro Fältväblarne
de, som hafva verksammaste befattningarne,
och som för Compagnie-tjenstgöringen äro
af mycken vigt. Representationen skulle sä¬
kerligen göra sig Arméen förbunden, om,
vid bestämmandet af anslaget, denna per¬
sonal, som nästan allmänt äger familj, kom-
me i åtanka.
Hvad för Infanteriet är anförd t, bör,
i fråga om sagde grader, äfven lämpas till
Cavalleriet. Mig synes således, alt Befälets
44 II. 8*
Den 5 October f. m.
förhjelpande lill förbättrade lönevilkor icke
kan, genom hvad Utskottet sednast föresla¬
git, nöjaktigt åstadkommas, hvilket jag för¬
modar Ridderskapet och Adeln ädelt inser,
dels af hvad i denna fråga redan blifvit
yllradt, dels deraf, att de uppförde Bo-
ställs-afkastningarne ingalunda lemna den
inkomst, som Tabellerne innehålla, enär
Spannemålen blifvit så högt beräknad, sora
till 7 R:dr eller derutöfver, och den på¬
räknade inkomsten af Corporalstunnorne
endast successive, måhända i en aflägsen
framtid, länder Löneregleringsfonden till
fördel.
Om jag ej missförstått de här tid efter
annan yttrade åsigter, skulle jag tro, att de
fleste af Ridderskapets och Adelns Leda¬
möter anse Indelningsverkets grunder bö¬
ra för närvarande tagas till norm för be¬
sluten i förevarande ämne. Jag får upp-
rigtigt medgifva, att jag i sakernas nuva¬
rande skick alldeles instämmer i denna öf¬
vertygelse. Jag skulle likväl förmoda, alt
hvarje opartisk och sakkunnig skall, i be¬
traktande af den höga Markegång, som vid
beräkningarne antagits, influtne skiljaktige
principer vid värderingar, samt olikheter
vid Boställenas uppskattande, med mig med¬
gifva omöjligheten, att nu under Riksmötet
till sine detailler verkställa en på rättvisa
och billighet grundad reglering. Det är af
sådan anledning, samt i hopp, att möta
Ben 5 O c t o 1-t e r f. m. i 17
den öfvertygelse, som inom dell;» RiksStånd
allmännast gjort sig gällande, och lill fö¬
rekommande af skiljaktigheler i åsigler och
framlida missförstånd Styrelsen samt Re¬
presentationen emellan, jag tager mig fri¬
heten till Ridderskapets och Adelns upply¬
sta afgörande hemställa, alt Utskottets, i
sednaste Utlåtandet gjorda tillstyrkan: ”att
”Rikets Ständer må hos Kongl. Majit 1 un¬
derdånighet anhålla, det Kongl. Majit läc-
”kes hufvudsakligen bifalla della förslag till
”Indeldta Armeens lönereglering, oell låta
”detsamma, på sätt Kongl. Majit i Nåder
”finnér lämpligast, gå uti verkställighet, i
”den rnon de påräknade tillgångarne för
”afsedde ändamål kunna disponeras,” måt¬
te, sedan anslaget blifvit afgjordt, erhålla
följande obetydligt förändrade, men till me¬
ra bestämdhet och tydlighet lethin de reda-
ction: Att, jemte underdånig framställning
deraf, hos Kongl. Majit i underdånighet an¬
hålla, det Kongl. Majit täckes med de så¬
lunda beviljade anslagen för Indeldta Ar¬
meens Befäl låta, på sätt Kongl. Majit lämp¬
ligast finnér, och i den 111011 anviste till¬
gångar dertill blifva disponible, verkställa
en lönereglering med syftning till återfö¬
rande af Befälets löner i öfverensstäm¬
melse med Indelningsverket, och medfö¬
rande den möjligaste likhet uti lönevilkor
inom hvarje grad inom Regementen och
Corp ser
n8
Den 5 October f. m.
Jag tror, att medelst bifallande af detta
förslag ändamålet skall säkrast vinnas, och
möjligen, utan att förbise ämnets utredning,
öfveriäggningarne rörande Löneregleringens
tillvägabringande betjffiligen förkortas.
Friherre af Tibellj Gustaf Wilhelm _,
anförde skrifteligen:
Nödvändigheten af ökadt Löne-anslag
för Indeldta Armeens Befäl synes bero på
frågan, huruvida Indeldta Arme'ens styrka
behöfver ökas, ty någon klagan öfver In¬
deldta lönernes otillräcklighet har aldrig
försports, förr än det ökade Befälet nöd¬
gade att dela emellan 36 Officerare hvad
Indelningsverket hade anslagit för
Med undvikande af sådana politiska
och militäriska undersökningar, som grann-
lagenheten fordrar att på detta ställe icke
behandla, skall jag endast genom samman¬
ställande af facta, hvilka redan äro af hvar
man kända, söka redovisa för den öfver¬
tygelse jag i ämnet fattat.
Då Finland aflräddes, förlorade Riket
14,6oo man af dess i fredstid stående styr¬
ka; om härifrån drages 34oo man, som se¬
dan blifvit uppsatte, genom Norra och Sö¬
dra Skånska InfanterieRegementerne samt
LifbeväringsRegementet och Hallands Ba¬
taljon, så är dock Armeen med 11,200 man
förminskad. Om man tillika öfverväger,
att utom denna directa minskning i vår
Den 5 Octobcr f. m.
Armee, GrannRiket äfven kan, genom de
tillgångar det erhållna landet lemnar, öka
sina troupper med en lika så stor styrka,
som vi der förut ägde, hvarigenom miss¬
förhållandet fördubblas; så torde det kunna
antagas såsom en oneklig nödvändighet, att,
om Armeen skall befinna sig i samma för¬
hållanden till våra grannars, som före den
nämnde Trouppförminskningen, den directa
förlusten, eller de omförmälte 11,200 man,
åtminstone måste ersättas. Konung och Stän¬
der hafva äfven insett denna nödvändighet,
då de beslutat BeväringsManskapels inrätt¬
ning, ocb att första Classen deraf årligen
borde exercera; men om man ock antager
möjligheten, att den gamla Stammens Befäl
skulle kunna besörja denna exercice, upp¬
står alltid den betänklighet, att vid ett ha¬
stigt uppbrott, och i vådans stund, man
svårligen kan finna tillgång till omkring 3oo
Officerare, som erfordras till den första Be-
väringsClassens anförande, hvilken bör kun¬
na påräknas, alt genast med den öfriga stå¬
ende styrkan vid första uppbrott utrycka.
Vid aderton af de Indeldte Regemen-
terne till fot, har således en tredje Bataljon
blifvit inrättad; härigenom har väl Armeen
blifvit ökad med 10,800 man, räknadt ef¬
ter 600 man BeväringsManskap på hvarje
Bataljon, men då den här ofvan omförmäldte
minskning utgjorde 11,200 man, har genom
dessa Bataljoners upprättande likväl ej en
120
Den 5 O c t o b e r f. rn.
gårig denna förlust blifvit fullt ersatt; jag
anser således för min del bibehållandet af
den Tredje Bataljonen vid de Regementer,
der den är upprättad, nödvändig, och om
de i Indelningsverket anslagne indelningar
för de två Bataljonerne af gamla stammen
anses tillräcklige för dessa båda Bataljoners
Befäl, enär de för dem ensamt användas,
blifver det en oundviklig nödvändighet att
för den tredje Bataljonens Befäl anslå nö¬
dige löner, hvilka jag anser böra uppföras
till det belopp Kongl. Maj:ts Nådiga Pro¬
position innehåller, men förvandlade i Tun¬
nor Spannemål, hvilka af StatsVerket till
Löntagarne utbetalas i penningar efter hvarje
års RiksMarkegång. Skulle åter Rikets Stän¬
der besluta en viss årlig Summa till detta
behof, så anser jag för min del den böra
ställas till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition,
att efter Dess ompröfning emellan Graderne
fördelas, emedan en ny fördelning ej kari
med nödigt afseende å de olika förhållan¬
den, som inom hvarje Regemente äga rum,
här medhinnas, om den skall med behörig
sakkännedom och noggranhet uppgöras.
Herr Anckar sw är dj August: Då jag
ej var lycklig nog alt vid en föregående
discussion, som så nära rörde detta ämne,
göra mina åsigter gällande, hyser jag vis¬
serligen nu icke något större hopp, utan
är det hufvudsakligen reservationsvis jag ber
att få först förklara, att man genom sär¬
Den 5 October f. m.
121
skilta Generalers uppförande på Stat åtmin¬
stone efter min åsigt stängt utvägen att till¬
vägabringa den sökta ordningen för Löne¬
regleringen inom Armeen. Jag yttrade, alt
dessa Generalslöner voro Öfverflödiga, och
jag tror nu, att de hindra framgången af
Armeens organisation, sådan den nu åses.
Jag har hört åberopas, och jag tar det åt
mig, att man sagt, det 3,4oo R:dr vore för
litet för en Regementschef. Jag yrkade det
då, men icke nu. Jag förutsatte då, att
Öfverstarne skulle blifva de högsta Mili-
tairChefer inom Armeen, det vill säga, att
de åter skulle beklädas med deras fordna
tjensteskyldighet, och under denna syn¬
punkt yrkade jag, att de skulle återfå sina
fordna Boställen och räntor. Då detta ej
blef bifallit, och då afslaget troligen blif¬
vit åstadkommit genom det talrika Krigs-
Befälets härvaro och Öfverstarnas egen med¬
verkan, så hafva Öfverstarne sjelfve ned¬
satt sig till underordnade platser inom Ar¬
meen. På dessa grunder måste jag svara
Herr Grefve Brahe, att om Öfverstarnes
löner icke redan äro för stora, så äro de
säkerligen icke för små, med afseende der¬
på, att Öfverste-platserna allt fortfarande
komma att vara lägre, och under ett så
kalladt Generalitet subordinerande. Hvad
löneförhöjningen angår, får jag förklara,
att jag önskade, alt Armeen vore olika på
fredsfot, och olika på krigsfot; alt jag vis¬
serligen icke finner det för hvarje grad fö-
122
Den 5 October f. ra.
reslagne lönebelopp för stort; alt det såle¬
des icke är lönerne, utan sysslorne, sorn
borde minskas. Jag tror ej, att Tredje
Bataillonens Befäl är nödvändigt. Jag är
öfverlygad, alt i farans och behofvets stund
skulle man ganska säkert erhålla Tredje Ma¬
jorer från CompagniChefs-graden, och des¬
sa kunna ersättas ur Lieutenants-graden;
och hvad den lägsta, eller Fändriks-graden
beträffar, tror jag det vore mera politiskt,
att hålla denna grad ledig och öppen, för
att då kunna besättas af de inom Bevärin¬
gen, som tillhörde de bildade klasserna.
Bevärings-skyldigheten skulle derigenom er¬
fara mindre motstånd, och få en bättre opi¬
nion för sig, om de bildade klassernas barn
fingo inträda såsom Officerare och Under¬
officerare. Skickligheten sätter jag alldeles
icke i fråga, ty jag tror en yngling, då Fä¬
derneslandet är i fara, hafva nog känsla
för detsamma; en känsla, som, förenad med
nyhetens behag af uniformen, måhända skall
göra honom skickligare, än de äldre per¬
soner, hvilka tröttnat och ledsnat vid den¬
na ensidiga och tröttsamma tjenstgöring. Jag
finner, i full motsats af mina åsigter, Ut¬
skottets förslag innehålla ökadt Befäl för
Armeen. Ty Utskottet har t. ex. föresla¬
git en jemn fördelning af circa 37,000 R;dr
för hvarje Regemente, utan afseende på
Regementernas olika storlek. Nerikes Re¬
gemente t. ex. med 600 man, skulle då
erhålla samma Stat, som de Regementet-,
Den 5 October f. m.
123
hvilka äga u å 1200 raan. Nerikes Rege¬
mente har nu blott 2 Majors-beställningar,
men skulle enligt Utskoltets förslag erhålla
3, således en Majorspost ökad, utan något
annat molif, än att uppgöra Regementernas
Stater lika, utan afseende på numerairen
af manskapet. Jag tror, att bela organisa¬
tion förfelar sitt ändamål, då den företer
så påtagliga misstag, och jag anser det orik¬
tigt, att förse vissa tjenster med förhöjda
löner, utan afseende på Landets förmåga
att bära förhöjda skatter. Jag är öfverty-
gad, att svårigheterna och missräkningarne
skola mångdubbla sig efter denna så kal¬
lade löne-reglering och nya organisation,
och att reclamalioner skola inträffa så myc¬
ket troligare, som StatsSecreteraren för krigs-
ärenderna redan här sjelf satt i fråga be¬
ståndet af denna organisation, och ön¬
skat uteslutande af Rikets Ständers yttran¬
de, att denna organisation skulle vara för
en längre tid gällande. Jag tror, det Lan¬
det befinner sig ganska illa vid dessa ex-
perimenler i organisationsväg. Det hade
utan tvifvel varit mycket bättre och enkla¬
re, att återgå till IndelningsVerkets instif¬
telser, att skaffa de gamla Öfverstelndel-
ningarne tillbaka till sitt primitiva ända¬
mål, och att organisera inom den cadre
man redan har, efter det ändå troligen blif-
ver det slutliga medlet att vidtaga, sedan
erfarenheten nogsamt visar, alt hvarje ny
organisation, då man frånträdt Indelnings¬
Den 5 OctobtM- f. ni.
verkets hufvudgrunder, genast liar en re¬
organisation i följe med sig. Vid en åter¬
gång till IndelningsYerkels första skick hade
de brister, som då }'ppat sig, varit ganska
lätt för Rikets Ständer att sedan afhjelpa;
men att nu organisera blott på papperet
med uppgifna ökade behof, fast utan be¬
visad nytta, och utan afseende på de verk¬
liga tillgångarna, endast föranledande till
hö gre anslags bestämmande, dertill kan jag
icke lemna min röst. En reflection, som
vid detta tillfälle påtrugar sig mig, och som
jag ej kan undertrycka, är, att det illa qua-
drerar med påståendet om Arméens dåliga
lönevilkor, och behof af hjelp, alt så mån¬
ga af MilitairBefälet, så väl det högre, sora
det lägre, uti en så lång tid kunna up¬
pehålla sig vid Riksdagen, då deremot den
utan tjenst och lön varande Landtmanna-
Afleln likvist befinner sig såsom skattdra¬
gande i den belägenhet, att icke kunna up¬
pehålla sig här. Ty jag skulle helt och
hållet misströsta om all hjelp för Fäder¬
neslandets väl, om denna LandtAdelns bort-
tovaro härledde sig från liknöjdhet för del¬
tagandet och afgörandet af det allmännas
stora intressen. — Det måste derföre få an¬
tagas, att LandtAdelns frånvaro från Riksda¬
gen ensamt bör tillskrifvas deras financiella
ställning, och af denna orsak nödgas jag
yrka, att afseende göres på Landels närva¬
rande belägenhet, och ej blott på Lönta-
garnes intresse. Jag har nyss hört härupp-
Den 5 O e t o 1) e r f. rn.
125
ställas en jemförelse emellan vår Arme' nu,
oell (15 vi ägde Finland, och resultatet der¬
af var, att vi behöfde öka vårt Befäl. Jag
svarar derpå, att jag tror, att Norriges Armé
hade äfven bort tagas i beräkning vid en
sådan jemförelse, hvarigenom missförhål¬
landet ej skulle varit så stort, utan tvert-
om den stående Arméen för närvarande blif¬
vit ökad. För öfrigt önskar jag, att icke
behöfva ingå i några detaille-frågor, ty jag
skulle då hafva otaliga anmärkningar att
göra. Jag anser första frågan böra blifva:
skall en ny organisation nu ske.'1 Sedan den¬
na fråga med Ja eller Nej blifvit besvarad,
troligen till bifall, då jag betraktar den sto¬
ra härvarande majoriteten af löntagande mi-
litairer, så önskar jag, att Rikets Ständer
måtte, såsom Grefve Brahe föreslagit, öf¬
verlemna till Kongl. Majit att verkställa or¬
ganisationen, på det vi icke mätte blott¬
ställa oss för de reclamationer, som troli¬
gen blifva en följd af de felaktigheter i de-
tailler, hvilka representationen säkerligen
skulle begå, om den på sina 4 kamrar nå¬
got i detta afseende beslöt. Jag anhåller
vördsamt om proposition, huruvida en ny
organisation nu skall ske, eller icke.
Friherre Cederström: Med den siste
värde Talaren instämmer jag, till förekom¬
mande af all onödig discussion, att propo¬
sition först må göras derå, huruvida Löne¬
reglering nu skall äga rum, eller icke; men
då på beslutet naturligtvis inverkar, om lill-
Den 5 O c t o b e r f. m.
gångar saknas, eller ej, anser jag mig böra
uppmana den Ledamot, Herr von Hartmans¬
dorff, som sist yttrade sig angående Stats¬
Verkets tillgångar, att upplysa, hvari de
odisponerade StatsVerkets tillgångar bestå.
Jag skulle tro, att 210,000 R:dr B:co åter¬
stå af StatsVerkets tillgångar, och alt af
Bankens vinst, sedan 266,666f R:dr afgå
för silfveruppköp, återstå 160,000 R:dr. Frå¬
gan är nu, om dessa 370,000 R:dr skola an¬
vändas till Canaler, eller andra ändamål.
För min del skulle jag tro, att dylika fö¬
retag, som egentligen åt framtiden lemna
fördel, äfven borde på framtiden beräkna
sina tillgångar, och således fortsättas me¬
delst låns upptagande. Jag anhåller, att
Herr von Hartmansdorff ville upplysa för¬
hållandet med tillgångarna; tilläfventyrs
skulle annars farhågor kunna uppstå, att
Bevillningen behöfde ökas. Då fråga här¬
om ej uppstått, utan Skatterne tvertom blif¬
vit nedsatta medelst Saltpetergärdcns upp¬
hörande, tillstyrker jag, att Öfverstarne må
uppsättas till 4000 R:drs lön, emedan det
är af behofvet påkallad t, och StatsVerket
dertill äger tillräckliga tillgångar.
Herr Rosenblad: Den förklaring Ut¬
skottet afgifvit, att den föreslagne Löne¬
regleringen kunde anses vara definitif, och
blifva utan ändring gällande för en mängd
af år, kan jag icke oinskränkt gilla. De
nya Öfverste-lönerna lära icke kunna be¬
Den 5 O c to ber f. ra.
127
nämnas såsom definitift reglerade. De gam¬
la 24 Öfverste-lönerne afkastade omkring
io3,ooo R:dr; nu föreslås för 28 Öfverste-
löner, eller 4 mera än förut, 98,000 R:dr
eller 5ooo R:dr mindre. Vissa andra löner
kunna väl anses tillräckliga, men jag frå¬
gar, om noö R:dr för en 3:dje Major, som
skall hålla häst, kan anses vara en defini-
tif löne-reglering för en längre tid af år.
Jag hemställer, om 2:dra och 3:dje Adju-
tanterne, som äfven skola hålla hästar, kun¬
na anses tillräckligt lönta med iooRrdr mer
än en Fändrik? Deremot finner jag indrag¬
ningar, som äro möjliga att verkställa, så¬
som t. ex. Mönsterskrifvarne, hvilka nu icke
mera behöfvas, då BataillonsÅdjutanter blif¬
vit inrättade, och hvar Underofficer bör kun¬
na skrifva. Vid större Regementer, som äro
1200 man, kunna äfven indragningar göras,
0111 vissa Hornblåsare och Fältmusikanter öf-
verflyttas på nummer. Det är visserligen
ganska svårt, att ingå i några speciella an¬
märkningar. Mot den difinitiva löne-reg-
leringen förekommer hufvudsakligen, att
Spannmålen är beräknad per medium för 10
år, inberäknade åren 1817, 1818 och 1819,
då prisen voro bland de högsta de någon¬
sin varit. Derföre har ock resultatet blif¬
vit, att man beräknat spannmålen till 7 a 8
R:dr tunnan. Verkan synes i synnerhet i
de Skånska Provincerna, der tilldelningar—
ne utgå i penningar efter kronovärdi, och
hvarest man bortarrenderat Boställen, och
ia8
Den 5 October f. m.
troligen icke får mera än omkring 5 R:dr
tunnan, ehuru eller förslaget man finge den
till godo beräknad efter 7 a 8 R:dr. En
Löntagare med stort boställe kunde der få
ge ifrån sig mer än allt hvad han får af
bostället. Det är derföre alldeles oundgäng¬
ligt, att gifva en rund summa, eller ytter¬
ligare de 18,000 R:dr, som Kongl. Maj:ts
Proposition innehåller utöfver Utskottets
Utlåtande, och att till Kongl. Majit öfver¬
lemna regleringen, utan att ingå i speci¬
aliteter, olämpliga för Ständer att bestäm¬
ma. Huruvida det nu bör ske, beror na¬
turligtvis på de tillgångar Staten äger. Jag
skall i detta afseende utbedja mig att få
upplysa förhållandet, äfven med fara att
blifva tillrättavist af en talare straxt bakom
mig. Stora brister hafva uppkommit i våra
tillgångar genom en 20-årig oordning i
myntväsendet. Jag hyser visserligen ingen
farhåga, om äfven för regleringen fordra¬
des tillökningar utöfver närvarande beskatt¬
ning, ty vi kunna t. ex. på Bränvinet oell
flera andra artiklar ulan känning lägga icke
obetydliga Consumtions-afgifter. Hvad som
brister för våra Canal-anläggningar, skulle
jag äga ingen betänklighet att fördela, ej
blott på 5 år, utan på 20; men Utskottet
har fattat den plan, att icke föreslå högre
skatter än nu, och att icke göra skuld. Att
nu improvisera en helt annan finance-plan,
än den, hvarefter allt är utarbetadt, kan
ias
Den 5 O c tober f. in.
129
jag ej godkänna. Utskottet har tillstyrkt*
alt en summa af 40,000 R:dr måtte afsältas
för att användas till ersättning under så*
dana år, då spannmålen uppgår till högre
belopp, än hvad här blifvit beräknadt. Det¬
ta kan ej inträffa, om icke föregående året
haft högre Markegång, och då vinner Kro¬
nan vida betydligare på sin ränte-spannmål,
än hon förlorar på löntagarnes spannmål;
hvilket bäst bevisar sig efter 1826 års miss¬
växt, då Kronans räntor uppstego till 200,000
R:dr Brcomera, än hvartill de voro beräk¬
nade. Det behöfves således intet anslag i
och foa- denna eventuella- ersättning, och
de dertill anvista 4°>ooo R:dr kunna an¬
vändas för andra ändamål. Hvad våra dis¬
ponibla tillgångar beträffar, så hafva vi un¬
der 2:dra HufvudTiteln Ökat anslagen med
pooo R:dr till StatsRåden, och 1200 R:dr
till RevisionsSecreterarne; LänsNotarierne*
såsom afslagne i 3 stånd, upptagas icke i
beräkningen; Assessors-lön i Svea HofRätt
är deremot afslagen, det återstår således
proo R:dr, som vi hafva beviljat utöfver
Utskottets förslag. På 3:dje HufvudTiteln
hafva vi beviljat pooo R:dr till Generaler¬
na och 100 R:dr till Commendanten i Mar¬
strand; sedan i3,6oö R:dr afgått från 5o,6oo,
återstår således 37,000 R:dr, som vi ytter¬
ligare kunna bevilja till årliga Anslag, utan
ali öfverträda den nu varande Bevillningen.
Men af dessa 37,000 R:dr böra i första rum*
44 II. 9
i3o
Den 5 October f. m.
mefc afsättas 5ooo R:dr till anslaget pä In-
dragningsStaten, för afskedade Officerare, ett
af de mest ömma föremål, ty huru många
af Armeens Officerare år det icke, som af
hvarjehanda orsaker kunna, innan de blif¬
va pensionsmessiga, nödgas lemna tjenslen,
och, om de då icke passa till några andra
Embeten, äro alldeles utan lön och un¬
derhåll. Efter detta afdrag återstår en Be¬
hållning af 32,ooo R:dr. Om vi då bifalla
till Indelta Armeen 18,000 R:dr utöfver Ut¬
skottets förslag, återstår ändock i/j.oooRrdr.
Jag erkänner visserligen, att de Ordinarie
anslagen för KrigsCollegii materiel äro knap¬
pa, och att brister derigenom uppkomma
som vid nästa Riksdag erfordra ökade an¬
slag; men jag är öfvertygad, alt återfö¬
randet af ordning i myntväsendet skall gif¬
va Näringar och Handel en ökad liflighet;
att de tillökningar i anslag, som då kunna
erfordras, med lätthet skola anskaffas ge¬
nom ökade Tullinkomster och andra af sam¬
ma art, och ändå tillfälle gifvas till jemk¬
ning i Jordbrukarens bördor, hvilket vis¬
serligen rättvisa och billighet fordrar. Jag
får sålunda tillstyrka, att en rund summa
af 66,000 R:dr måtte, med antagande af den
redaction, som Grefve Brahe föreslagit, blif¬
va till Kongl. Majrt öfverlemnad, med det
tillägg att Rikets Ständer nu anse organisa¬
tionen för Armeen för en längre tid reglerad.
Friherre Anckarsvärd: Af KrigsMini-
i
D e n 5 O c to be r f. m. i3i
stern liar blifvit yttradt, att en personal
af /[ooo Tjenstemän kräfde Lagstiftarens upp¬
märksamhet, i anseende till de Löneförbät¬
tringar, hvaraf de äro i behof. Det före¬
faller mig likväl, såsom nödvändigheten äf¬
ven påkallade, att någon uppträder för de
3 millioner Skattdragande, som skola ut¬
göra och tillfredsställa dessa fordringar. Här
bar ej blifvit satt i fråga, att Styrelsen in¬
gått i en noga pröfning af Landets förmå¬
ga, att utgöra dessa stegrade fordringar, och
jag får uppriktigt tillstå, att man ej på ett
tillfredsställande sätt motiverat den satts,
att Landet skulle vara i sådant stigande
välstånd, som påstås. Men saken utgöres
bär af arne hufvudfrågor; den ena, huru¬
vida folket ej utan , äfventyr kan åläggas
högre Skatter för högre Embetsmanna-lö-
ner; den andra, att Löne-regleringen är ett
hufvudvilkor, hvarvid Landets förmåga icke
kan sättas i fråga. Sedan en talare fram¬
ställt nödvändigheten att först afgöra prin¬
cip-frågan, d. v. s. om Löne-reglering skall
äga rum, eller icke, har jag ej något att
tillägga, emedan jag helt och hållit deruti
förenar mig med honom. Men då af flera
Värda Talare området blifvit beträdt an¬
gående planen för Löne-regleringen, så tror
jag mig kunna ingå i besvarandet af mina
motståndares skäl, dervid jag dock alldeles
icke skall yttra mig om summorne, eme¬
dan jag skall uppskjuta att vidröra detailler,
44 H. 9*
Den 5 O c t o b e r f. fu.
tills prel i mi naii1-frågan blifvit afgjord. Hvad
planen beträffar, anser jag någon sådan allde-»
les icke existera. Sedan Utskottet ej kunnat
på ett tillfredsställande sätt besvara Kongl.
Majrts proposition om Indeldta Räntornes in¬
gående till StatsYerket, anser jag basen för
en sådan plan vara alldeles omkullkastad»
och omöjligt för Ridderskapet och Adeln,
att pröfva det öfriga af förslaget, eller be¬
stämma, till hvad lönebelopp hvarje grad
skall höjas. Jag tror, såsom äfven af tven¬
ne talare blifvit yttradt, att den summa vi
besluta, ändamålsenligast bör till Kongl.
Maj:t blifva öfverlemnad, och att Kongl.
Maj:t sedermera vid nästa Riksdag må in¬
komma med förslag till lönebeloppens upp¬
förande på Stat, sådane Han funnit för
godt att dem fastställa. Behofvet har upp-
kommit från IndelningsVerkets rubbning,
Och hufvudsakligen från det tillsatta 3:dje
BataillonsBefälet. Jag delar i detta afseen¬
de öfvertygelse med den talare, som sagt,
ätt detta BataillonsBefäl vore umbärligt, och
jag vill ej öka de skäl han fullständigt ut¬
vecklat för möjligheten att här, såsom i
andra Länder, etablera en fredsfot, då man
ej bibehåller fulla antalet af Befäl. Hvad
Utskottet föreslagit såsom en gifven prin¬
cip» att hvar och en skall bibehålla hvad
han redan har, bör icke inflyta i vår un¬
derdåniga skrifvelse till Kongl. Majrt, eme¬
dan, om t. ex. en Trumpetare, eller Pro¬
foss, hade iooo R:dr B:co i lön, det vore
J} i ' N 5 O c t o b e r f. m.
orimligt, alt icke ändra detta förhållande.
Första frågan vid Löne-regleringen är, att
den syftar nit inom Regemente!' och gra¬
der tillvägabringa likhet i löneförmoner, i
stället för den olikhet, som genom tids¬
förhållanden och Boställenas olika odling
uppkommit; detta bör först föregå. Jag
tror äfven, att det vore högst oriktigt, att
stadna i det beslut, att Kongl. Maj:t ej
skulle få disponera helt och hållit alla till¬
gångar vid Löne-regleringen. Att Kongl.
Maj:t t. ex. icke skulle få använda, hvad
som vore öfverflödigt vid Cavalleriet, till
Infanteriet, strider mot alla sunda grund¬
satser i organisationsväg. Hvad en värd
talare yttrat om sin tillfredsställelse der¬
öfver, att jag yrkat förbättringar af Öfver-
ste-lönerne, kan jag ej mottaga såsom en
förtjenst, då jag visserligen, med erkännan¬
de af 34oo R:dr B:co såsom för ringa lön
för en sådan post, dock önskade, att för¬
bättringen i dessa Öfverstarnes inkomster
endast måtte ske genom de gamla Öfverste-
Indelningarne, hvilka lika väl nu, som förr,
kunde innefatta Generals-aflöningen i och
med densamma; men jag upprepar det ännu
en gång, att jag ej ämnar ingå i några de-
taille-frågor, ulan blott fästa mig vid den
högre eller lägre summan, som skall gif¬
vas, och att Kongl. Maj:t sjelf måtte få för¬
dela den efter behof och tillgångar. Hvad
beträffar elen bevisning, som bär blifvit
framstäld om medelmåttan af det föreslagne
134
Den 5 October f. m.
lönebeloppet, så är all ting relatift. Då
a:dra HufvudTiteln erhållit så runda sum¬
mor, kau visserligen 3:dje HufvudTitelns
anspråk synas lika grundade; men jag må¬
ste bestrida all ökning för Armeen, ehuru
detta bestridande för min känsla utgör en
verklig uppoffring, emedan det är natur¬
ligt att man har förkärlek för det yrke man
tillhört; men ju större uppoffringen är, ju
lifligare bör man finna sig uppmanad att
fylla sitt kall, såsom Representant. Jag har
redan vid flere tillfällen yttrat, huru jag
finner det betänkligt, att Embetsmanna-in-
lomsternas tillfredsställande framställas så¬
som förnämsta behofvet inom Samhället,
och jag är i den öfvertygelse att vi med
stora steg nalkas denna vådliga punkt. Jag
förenar mig med den talare, som före mig
uppkallat tankarne på det betänkliga der¬
af, att RegementsCheferne så mangrant äga
förmåga att bevista årslånga Riksdagar, då
den skattdragande LandtAdeln, troligen af
brist på tillgångar, ej kan öfvervara be¬
slutet, utan måste öfverlemna allt till Em-
betsmannaCorpsernas afgörande. Jag hop¬
pas, att princip-frågan först blir afgjord,
huruvida en reglering nu skall afgöras el¬
ler uppskjutas, och jag får, i det jag af-
gifver min röst för uppskjutandet, göra allt
hvad på mig ankommer, för att bevaka de
skattdragandes bästa. Sedan få vi tvista om,
till hvilken grad vi skola bevilja Summan,
antingen enligt Utskottets förslag, eller ut-
Den 5 O c tobe r f. in. i35
öfver Kongl. Majits proposition. Jag utber
mig dock att få yttra, att jag tror det vara
väl långt gånget, att öfverskrida hvad Kongl.
Majit begärt, och, äfven under nytt äfven¬
tyr, att blifva beskylld för Ultra-rojalist,
måste jag yttra, att jag tror Konunga-mag-
ten både kunna och böra mota Represen¬
tationens framrusande till folkets öfver ho.-
pande med skatter. Beskattnings-rätten till¬
hör visserligen Folkets Ombud, men Konun-
ga-makten tillhör det att mota, om Repre¬
sentationen pålägger högre skatter, än Kongl.
Majit begärt. I sådant afseende utber jag
mig få fråga, 0111 det är politiskt riktigt och
öfverensstämmande med Constitutionens an¬
da, att pålägga skatterna bögre, än hvad
Styrelsen fordrar. Hvad bevisningen angår
för måttligheten af Lönernas belopp, så er¬
känner jag, att ingen känsla för mig skulle
vara behagligare, än om jag med min röst
kunde biträda ännu högre löner för Armeen,
i fall jag trodde sådant vara öfverensstäm¬
mande med Folkets förmåga; men vi be¬
höfva icke mer än ett eller två missväxt¬
år, för att öfvertyga oss, huru liten eko¬
nomisk styrka Sverige äger, och huru nöd¬
vändigt det för oss är, att gå sparsamt till¬
väga. Här har blifvit yttradt, att beräk¬
ningen af Boställenas afkastning blifvit för
högt tilltagen, då jag deremot på andra si¬
dan icke hört den anses vara för låg. Men
besynnerligt nog är det, att det första fö¬
remål som framställer sig för mitt omdö-
136
Hen 5 Oetober f. m.
ine, och om hvilket föremål jag äger eu
noga kännedom, tyckes bevisa motsatsen,
eller att uppskattningen skett för lågt. Jag
menar Åkersbergs Indelning, eller Nerikes
Regementes fordna Chefs-boställe. Detta är
beräknadt till i25o R:dr årlig afkastning.
Åkersberg är dock 3, eller, sorn jag tror,
4 mantal, oberäknadt Capitenskäpet Wia,
som är 3 mantal. Wia lemnade ensamt
för 16 eller 18 år sedan 120 Tunnor spann¬
mål i arrende till Öfversten och 60 eller
80 lass hö. Då jag beräknar detta, måtte
Åkersbergs Boställe vara för litet uppskat-
tadt till laSo R:dr. En Talare har här,
till följd af granlagenhetens föreskrifter, för¬
bigått den militairiska och politiska behand¬
lingen af vår Armées inrättning, Om det
varit fråga om organiserandet af Sveriges
försvar, skulle jag sökt följa talaren, utan
äfventyr att öfverträda granlagenhetens grän-
sor. Men då här blott är fråga om Löne¬
reglering, förbigår jag att undersöka vårt
behof af ökad personal inom Arméen. Jag
har nu, såsom jag tror, redan öfverflödigt
utveklat mina grundsatser, enär pluralitet
ten inom detta Hus är så gifven, att jag skul¬
le hafva en billig förebråelse, om jag läng¬
re upptog tiden, att hopplöst försöka bi¬
bringa en annan åsigt. Jag anhåller der¬
före om proposition, huruvida Löne-regle-
ringen skall äga rum, eller ej; hvarefter vi,
i afseende å anslagets belopp, få behandla
frågan om afslag eller bifall till Utlåtandet.
Den 5 O c t o b er f, m.
Friherre Palmstjerna > Carl Otto: Jag
hade visserligen åtskilige erinringar att göra
vid de calculer vi här hört framställas, men
då dessa gått så långt i detailler, att vi till
och med kommit Lill allmänna Indragnings-
Staten, och jag icke vill bidraga, att för¬
länga tiden, samt två Ledamöter redan be¬
gärt proposition på hufvudfrågan, vill jag en¬
dast anmärka, aLt Propositionen bör inne¬
hålla, om Lönereglering skall ske med Nja
Anslagj tj att den bör ske, när i8a3 års
Ständer begärde den, sätter jag icke i fråga,
I afseende på behofvet af nya anslag, får
jag erinra, att Jemtlands Regemente för Of¬
ficerare och Underofficerare endast har
16.000 R:dr, Westerbottens Regemente
18.000 R:dr, Helsinge Regemente 24,000
R:dr, Kronobergs och Nerikes Regementen
hvardera 28,000 R:dr; om man derjemte er¬
inrar sig att Spannemålen för Nerikes och
Elfsborgs Regementen är beräknad efter
mera än 8 R:dr B:co Tunnan, så skall det
synas klart för hvar och en, som känner
personalen, att någon reglering utan Stats¬
anslag icke kan ske, om icke medel skola
tagas från de Regementen, som nu dro nå¬
gorlunda lönte; men detta skulle i alla fall
icke blifva tillräckligt. Jag tror således,
att Utskottet föreslagit den summa, som bör
komma i fråga. Att Utskottet för Cavalle-
riet föreslagit mer än Kongl. Majrt begärt,
härrör deraf, att Kongl. Maj:ts beräkning i
detta afseende var mycket låg, och att vid
Den ö O c t o b e i- f. m.
Smålands HusarRegemente Boställs-afkast-
ningen var beräknad högre, än hvad den
borde, i jemförelse med de andra Rege-
menternas boställen. Deraf att Utskottet
grundat sitt förslag härpå, har den nomi-*
nela summan blifvit något öfverstigande
Kongl. Maj:ts proposition. Jag får inskränka
mig att begära Herr Grefvens och Landt-
Marskalkens proposition, på sätt Herrarne
Anckarswärd begärt, samt för min del till¬
styrka, att regleringen efter Utskottets för¬
slag måtte ske.
Friherre Sprengtporten: Det har vis¬
serligen blifvit anmärkt, att närvaron af ett
talrikt KrigsBefäl vid detta Riksmöte vitt¬
nade mot behofvet af förbättrade löner;
men då jag ej kan inse billigheten att straffa
Armeen, för det en del af dess Befäl upp¬
fyllt sin medborgerliga pligt, såsom Repre¬
sentanter, ej eller tror, att Öfverstarnes in¬
komster böra förknappas, för det de insett
nyttan för sina Regementer alt blifva in-
specterade af äldre och mera erfarne mili-
tairbefälhafvare, än de sjelfve, så kan jag
i dessa skäl ej finna tillräcklig anledning,
att vägra det af Kongl. Maj;t fordrade an¬
slag till reglering af Befälets Löner inom
armeen. Fastmer instämmer jag till alla
delar uti hvad Herr Nordenfalk yttrat. Siff¬
rorna säga mig, att beräkningarne icke äro
för höga, och eftertankan, att det måhända
vöre fördelaktigare, äfven för de Skattdra¬
Den 5 Oelo ber f. m.
i3g
gande, att på en gång verkställa reglerin¬
gen, än att låta obilligheter och missför¬
hållanden qvarstå, sorn förr eller senare
skola gifva anledningar till nya anspråk å
de löntagandes sida, och till partiella regle¬
ringar, dem erfarenheten stundom visat blif¬
va kostsammare, än då ett fullständigt system
på en gång kunnat antagas. Man har äfven
föreslagit, att genom reductioner tillväga¬
bringa tillgångar, och denna utväg är onek¬
ligen ganska enkel, om den inskränker sig
till att på papperet subtrahera vissa sum¬
mor från de tal, som i tabellen förekom¬
ma, men i verkställigheten vore detta sätt
mera betänkligt. Armeen är sammansatt af
en förträfflig indeldt och värfvad stam, men
den egentliga effecten vid försvaret är beräk¬
nad på Beväringen. Det är visserligen bra,
att möta fienden med massor, men det for¬
dras dock, att de äro anförde af ett vandt
och kunnigt Befäl. Jag måste således af¬
styrka all indragning af 3:dje Bataillons-
Befälet. Hvad särskilt Öfverstelönerna be¬
träffar, så skulle jag gerna sett att de i den
Kongl. Propositionen hade blifvit uppförde
till 4ooo R:dr. Billigheten och behofvet häraf
har redan i ett föregående plenum blifvit
så tillräckligt ådagalagdt af Herrarne Anc-
karswärd, att det endast för mig återstår,
alt uttrycka den önskan, att den bevisning,
som då åstadkoms, måtte hafva fästat sig
lika mycket i öfrige Åhörares minne, som
i mitt egit, och ej så hastigt derutur hafva
Den 5 O e t o b e c f. in.
försvunnit, sorn den synes nu vara bort-?
glömd af dessa talare sjelfva, Man bär trott,
att de beviljade Generalslönerne skulle lägga
ett hinder i vägen för löneregleringen.; jag
kan dock ej fatta denna tankeledning, ty
då vi nu hafva några och tjugo Generaler,
vore det en omöjlighet, att på en tid af
kanske 25 år återfå de af dem innehafvande
GeneralsBoställen, örn man ej anslagit con-
tanta löner. För öfrigt får jag erinra, att
endast 6 nya Generalslöner blifvit anslagne,
ty de öfrige 3:rie voro förut å Stat uppförde.
Det lärer dessutom vara med denna orga¬
nisation, som med alla nya organisationer,
att de hafva sina stadier. Det är icke möj¬
ligt, att genast Öfvergå från den ena ytter¬
ligheten till den andra. Jag tilltror mig
ej eller att bedömma, hvad Kongl. Maj:ts
afsigt kan vara, att i mer eller mindre moa
återgå till Indelningsverkets grunder; men
skulle Dess höga afsigt vara sådan, tror jag
mig inse, alt denna väg förer oss dit.
Sluteligen har blifvit anmärkt, att man
ej bor gå öfver den Kongl. Propositionen;
jag vill förstå denna vink, och inskränker
mig således, att derå begära bifall.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
flere ledamöter uppmanat mig att yttra,
huruvida tillgångar finnas för att betacka
de, utöfver StatsUtskottets hemställan, öka¬
de anslag, hvilka dels redan blifvit bevil¬
Den 5 October f. m.
jade, dels ytterligare yrkas; anser jng mig
desto mera förbunden att deröfver lemna
en utredning, sorn jag i ett föregående Ple¬
num yttrat, att till de egenteliga statsbe-
hofven nog funnos medel, om man icke
iindanhölle dem till extra anslag åt Canaier
och Strömrensningar»
Den vanliga händelsen vid alla Riks-
dagar är, att flera och större anslag begä¬
ras, än tillgångarne medgifva; StatsUtskottet
har då, såsom utredningsmän i concoursen,
merändels nedpruta! mängdens, oph afstyrkt
åtskilligas anspråk, på det de fleste skulle
få något hvar, —- och somliga allt. Jag
har ingenting emot detta förfarande, om
icke Utskottet underlät, att derjemte för
RiksStånden uppgifva alla de tillgångar, sorn
Utskottet vetlerligen finnas. Rikets Stän¬
der kunde då sjelfva afgöra, hvilka skola få
allt, något, eller intet. Nu deremot, då
Ständerna sakna denna bestämda kännedom
om tillgångarne, är det StatsUtskottet för¬
behållet, att vara bevåget moldén ene, för¬
knappande mot den andre, eller afslående
mot den tredje, under förklaring alt till¬
gångar finnas, eller äro otillräckliga, eller
alldeles brista. Vid denna Riksdag har Ut¬
skottet dessutom skiljt extra tillgångar från
de ordinarie, och sönderdelat i flera Betän-
kanden frågorna om de extra anslagen, hvar¬
igenom öfversigten af det hela ännu mera
försvåras. Redan, vid början af denna Riks¬
14^
Den 5 Octo ber f. m.
dag, bemödade sig Grefve von Schwerin,
att åstadkomma enhet och fullständighet i
dessa framställningar öfverhufvud. Jag har,
efter mitt inträde i StatsUtskottet, sökt att
göra detsamma i hänseende till de extra
tillgångarne och anslagen. Men då det miss¬
lyckades, har jag, i en reservation till Be¬
tänkandet N:o 255, bifogat en Tabellarisk
utredning af alla de anmäldta extra behof-
ven, och de befinteliga extra tillgångarne.
RiksStånden äro derigenom i tillfälle, att
sjelfve bedömma, hvad de hunna bevilja,
eller icke, sedan de, enär alla anspråk icke
kunna tillfredsställas, afgjort, hvad de böra
och vilja framför annat, eller i irsta, 2:dra,
3:dje rummet bekosta, eller ock alldeles ef¬
tersätta.
Såsom ledamot af detta Stånd och af
Utskottet, har jag för mig sjelf äfven upp¬
gjort en classification af behofven efter de¬
ras vigt, och har derefter velat bevilja an¬
slagen. Således har jag ansett Statens egen-
teliga behof böra fyllas, förr än Canalers
och Strömrensningars, hvilka fingo åtnöjas
med hvad som möjligen blefve öfver de
förras. Bland dessa har jag ansett ordningen
böra, alldenstund ögonblickets fordringar
först måste tillfredsställas, vara följande:
i:o Tillräcklig aflöning åt Konungens
Rådgifvare, och de Embetsmän, som stå i
spetsen för de särskilta förvaltningsgrenar-
Den 5 October f. m.
>45
ne, så att duglige män må kunna, obero¬
ende af egen förmögenhet, emottaga oell
bibehålla dem; samt derigenom både lifva
och stadga Statsförvaltningens gång.
2:0 Tillräcklig aflöning åt Högsta Do-
maremaklens utöfvare, för samma orsaks
skull, och för att göra det lagliga skydd,
man påräknar i fred, godt och tillförlitligt.
Icke blott Konungens Rådgifvare, utan än¬
nu mera Högsta Domstolens Ledamöter, har
man sett nedstiga till embeten, af ringare
vigt, för att derigenom vinna bättre utkomst;
ett förhållande, omvändt mot hvad som ve¬
derborde.
3:o Erforderliga anslag till krigsförråds
anskaffande och krigsmaktens lämpliga af¬
löning, utom hvilkens skydd mot yttre fi¬
ender, alla våra inhemska fördelar snart
skulle gå förlorade.
Jag hade hoppats, att man, Tor ungdo¬
mens bästa, skolat anslå mera åt undervis¬
ningsverken, än en tredjedel af hvad de^öd-
torftligen behöfde. Men detta hopp rn- för¬
loradt, och flera nederlag har jag Ijdft i
mina bemödanden, att bättre, än som skett,
aflöna Rikets vigtigaste Embetsmän ordi Do¬
mare. Dessa motgångar skola likväl iclöe
afskräcka mig, att för dem, som återstå, el-?
ler för närvarande Armeen, söka göra hvad V
sorn möjligen kan åstadkommas.
Man har mot ökade anslag inyänt, att,
/
i44
Den 5 Octo ber f. rn.
om Armeen bättre organiserades, skulle med¬
len räcka till. Det är möjligt; jag iir icke
i stånd att bedöma det; men hvad jag kan
inse är, att en sådan förändring med en
till det mesta indeldt Arme skall fordra
längre tid, och att många af de tjenande
aro så illa aflönta, att de ej kunna afvakta
förändringen. Skulle denna egentligen be¬
stå deri, att, såsom man yrkat, indraga det
för Beväringsmanskapets skull tillsatta 3idje
BataillonsBefälet; så borde man tillika upp¬
gifva, hvem som i stället skulle öfva och
bevara detta manskap från det bedröfliga
Öde, hvilket åren 1808 och 1809 öfvergick
Landtvärnet. — Vili man icke gifva erfor¬
derliga anslag till Armeen; så är det bättre
att inskränka dess antal, än att genom ett
tvärt nej, som tvifvelsutan är det minst fo¬
sterländska af alla handlingssätt, bibehålla
en obelåten personal, och lemna förråden
lomma. Man har anmärkt orikligheten af
att bevilja mera än Kongl. Majit begärt.
rengtporten har redan upp- •
i är utöfver Kongl. Majits
pr'0| osition, utan öfver StatsUtskottets för¬
sl;^,, som tillökningar sättas i fråga. Att
ri.ibböingar uppkommit derigenom, att Stats¬
utskottet utgått från andra grunder änKongl.
/Majit, är ock naturligt.
TiH upplysning om förbållandet mel¬
lan extr*» behof och extra tillgångar, torde
Mei Friherre Sp
1 v Si att det icke
Den 5 Oetober f. m.
jag få uppläsa den tabellarisk.! framställ¬
ning deröfver, hvilken åtföljer mm reserva¬
tion vid StatsUtskoltets Betänkande N:o 255,
som väl är tryckt, men ännu icke utdelad;
hvarföre jag anhåller, att emellertid äfven
få nedlägga på LandtMarskalksbordet några
exemplar af denna Tabell.
Efter uppläsningen häraf, fortfor Herr
von Hartmansdorff'.'
Då så stora tillgångar, som jag nu vi¬
sat, verkligen finnas, är det förunderligt,
att man vill för Statens egna behof antaga
ett förknappnings-system, hvilket hellre må
drabba canaler och strömrensningar; ty om
de blifva något sednare fuiibordade, bety¬
der för Riket föga, jemförelsevis med bri¬
stande försvarsanstalter i farans stund, hvar¬
af skadan möjligen är ohjelplig. — Jag an¬
ser öfverflödigt, att nu ingå i omständligare
utredning af tillgångarne. Möjligen torde
dock Stats- och BancoUtskotten kunna, vid
deras blifvande sammanträden, visa, atfc
35o,ooo R:dr skulle kunna af Banken ytter¬
ligare påräknas. Vid pröfningen af mili-
tair-anslagen, särdeles till materiellen, vore
det måhända bäst, att helt enkelt bifalla
Konungens proposition; ty hade vi gifvit
hvad Ilan begärt, så kunde vi ock vara de¬
sto strängare i granskningen af medlens an¬
vändning. Men, för att icke begå samma
oformlighet, sorn vid beslutet om Landt-
44 ii. t o
i^6 Den 5 Octo ber f. m.
Staternes aflöning, torde denna punkt böra
företagas momentvis, med Konungens för¬
slag till Contra-propositioner mot Utskot¬
tets, der så nödigt förefinnes.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Ju
mera vi fortskrida på Statsregleringens bana,
ju mera får man skäl att beklaga det system
som följes, om eljest vårt handlingssätt för-
tjenar delta namn. Sedan man en gång be-
trädt denna bana, fordrar likväl klokheten
och rättvisan, att man ej öfvergifver den,
eller låter 3:dje HufvudTiteln plikta, för
det den ej var till hands, och tog hvad som
fanns, då 2:dra HufvudTiteln furnerades.
De underordnade intressena rå icke före,
att de så sent komma att göra sig gällande,
och böra icke mera ingå i förknappnings-
systemet, än de, som först kommit under
öfverläggning. Med Friherre Anckarswärd
kan jag icke tillerkänna Styrelsen någon rätt,
att utöfva ett förmyndare-system öfver tjen-
stemanna-personalens löneanslag, och stö¬
der min öfvertygelse i denna omständighet
på 1827 års Rikets Ständers Revisorers för¬
farande i fråga om en af Ständerne beslu¬
tad, men af Styrelsen vägrad pension. Der¬
emot medgifver jag hvad Friherren anmärkt
mot Friherre Cederströms försök att öfver¬
skrida de anslag, som begäras uti Kongl.
Majrls Nådiga Proposition. Om Friherre
Cederström fortgår på detta fält, får han
troligen ett nytt tillfälle, att såsom Lands-
Den 5 O c to ber f. rn.
»47
höfding begära inställande af skatternas in-
drifvande. Den Talare, som haft rlen god¬
heten åtaga sig vara min Informator i lä¬
randet af qvatuor species, torde ursäkta,
om jag tror, att, hvad jag än kan vin¬
na derpå, reda i framställningssättet blir
det icke.
Grefve Björnstjerna, Magnus: Då flere
värde Talare sökt stöd för deras yrkande
al afslag å den föreslagne löneregleringen
för Armeen uti påslåendet, att den bör va¬
ra organiserad på en fredsfot och en krigs¬
fot, torde det tillåtas mig framställa några
upplysningar, som nogsamt skola ådagaläg¬
ga, att Svenska Armeens nuvarande organi¬
sation visserligen icke är ställd på krigs¬
fot, utan på verklig fredsfot. Indelta Ar¬
meen har nu, med 3:dje BataillonsBefälet,
Befäl för 60 Batailloner. Om vi antaga,
att Infanteriet i krigstid bör utgöra 60,000
man, hvilket med våra vidsträckta gränsor
visserligen icke är för mycket, och hvar¬
till det lätteligen kan uppbringas med blott
trenne Klasser af Beväringen, finnér man
alt vi med våra 60 Batailloners Befäl må¬
ste sätta hvarje Bataillon på 1000 man för
att få tillräckligt antal Officerare till dessa
60,000 man, men den vanliga proportionen
har hittills alltid varit 3 Officerare på 100
man, hvilket också icke synes vara för myc¬
ket, då man ihågkommer att Svenska Offi-
44 H. 10*
Den 5 öetober f. ra.
cerare alltid liaft vanan att vara främst i
elden, hvarigenom större afgång naturligt¬
vis uppkommer. Jag vill dock icke gå så
långt, utan blott räkna 2 Ollicerare på hvar¬
je 100 man; då för 1000 man erfordras 20
Officerare. Tillgången är 12 på 1000; och
dä har jag icke raknat Generalitetet eller
Staberne, hvartill allt Officerare mäste ta¬
gas ur Rcgementerna, och om dessa blott
räknas till 2 från hvar Bataillon af 1000
man, återslå 10 Officerare för hvarje Ba¬
taillon af denna storlek, hvilket på 60 Ba-
tailloner gör 600 Officerare, och följaktligen
en brist af lika antal. Angående UnderBe-
fälet, så lärer ingen neka behofvet al’4 Un¬
derofficerare på 100 man, hvilket för 1000
man gör /\0 Underofficerare, och vi hafva
dertill nu endast 16; således en brist af
i4, hvilket för 60,000 man gör en brist af
84°- Jag har följaktligen visat, attlndeldta
Armeen utgörande under krig 60,000 man
Infanteri, fördeldta på 60 Batailloner, sak¬
nar, för att gå i fält, 600 Officerare och 84o
Underofficerare. Vid sådant förhållande
hemställer jag, om man bör tala om in¬
dragning af 3:dje BataillonsBefälet, hvar¬
igenom ytterligare oersättlig brist skulle
uppstå, enär den svårligen lärer kunna fyl¬
las från KrigsAkademien, Universiteten och
NationalBeväringen. Vår Aimée lärer följ¬
aktligen icke kunna vara på mindre krigs-
och större fredsfot, än nu. Jag förenar
mig med Grefve Brahe och Herr Norden¬
Den 5 Oo t ober f. m.
falk, samt anhåller, att det af Grefve Bra¬
he till Contra-proposition uppgifna förslag
måtte antagas.
Herr Tham, Wolrath: Huruvida de be¬
slut Ridderskapet och Adeln fattat, eller
kommer att fatta i löneregleririgsfrågorna,
äro till nytta eller skada beroende af den
Embetsmanna-pluralitet, som man förmenar
finnes inom detta rum, derom har jag re¬
dan fullständigt yttrat mig; och jag tror
att om äfven den så kallade LandtAdeln
ville något mer, än nu sker, uppoffra sina
tillgångar och sin tid för att ligga här un¬
der Riksdagarne, sådant för ganska manga
vore möjligt, men osäkert vore, om icke
Friherre Anckarswärd det oaktadt komme
att finna sig lika isolerad i försvaret af de
satser han drifver, sorn han nu beklagar sig
att vara, •—• Angående löneregleringen, och
nödvändigheten af det så kallade 3:dje Ba-
taillonsBefälet, delar jag fullkomligen lika
åsigter med Herr von Hartmansdorff, eme¬
dan mitt minne alltför tydligen återkallar
Landtvärnets missöde, hvilket jag hufvud¬
sakligen tillskrifver saknad af dugligt Be¬
fäl, ehuru jag vitsordar alt deribland fun-
nos män, hvilka rättvisade förtroendet att
leda oell vårda landets lill dess försvar upp¬
bådade ungdom. Till deni, som trott, att
ynglingar till krigsbefäl, i behofvets stund,
icke skola saknas, hemställer jag, om det
är en tillräcklig uppmuntran för dera au
i5o
Den 5 O c to b er f. in.
ingå i krigsyrket, att endast af förmäns Jod
kunna vänta lifsbergning. Att förbättrad lö¬
nereglering för Indeldta Armeen således är
af behofvet högt påkallad, yttrar jag nu för
andra eller tredje resan. Hvad beträffar
tillgångarne till denna lönereglering, så är
jag mycket tillfredsställd af Herr von Hart-
mansdorffs förklarande, att Bankens behåll¬
na vinst icke behöfver alt derföre tillgri¬
pas, utan att medel till behofven finnas uti
RiksgäldsContoiret, ty jag anser den först¬
nämnda tillgången alltid böra sparas till
oförutsedda och temporaira behof. Men äf¬
ven utan afseende å denna tillgång, och den
Herr von Hartmansdorff i öfrigt uppgifvit,
har jag ingen farhåga att bevilja 18,000 R:dr
utöfver hvad StatsUtskottet till detta vigtiga
ändamål föreslagit. Jag är ense med Slats-
Utskottet derom, att löneregleringen bör
ske inom hvardera Regementet för sig, men
jag anser beräkningsgrunden af 7 och 8 R:dr
för tunnan spannmål otillförlitlig; och är
öfvertygad, att flere sådane exempel, som
det af Friherre Anckarswärd åberopade Öf-
verst?-boslället Åkersberg, kunna framdra¬
gas. Med Herr Grefve Brahe tillstyrker jag,
alt då materialier för en fullständig lönereg¬
lering inom hela Armeen ännu för Slän-
derne saknas, det må öfverlåtas åt Kongl.
Majrt att uppgöra den efter Dess Nådiga
godtfinnande, så att en fullständig löneslat
vid nästa Riksdag kan Ständerne föreläggas.
Jag yrkar alltså bifall till Utskottets Utlå¬
D »: n 5 O c lo be r f. u).
i5i
tande under iakttagande af den utaf Herr
Grefve Brahe föreslagne ändamålsenligare
redaction.
Friherre Cederström: Herr von Hart¬
mansdorff har utredt, hvari de 210 000 R:drs
odisponerade årliga inkomster bestå, som
jag uppgifvit. Det har aldrig varit min
mening, att Bankens behållna vinst skulle
användas till löneregleringen. Jag har blott
yttrat, att utom dessa 210,000 R:dr, finnes
till disposition-årligen 160,000 R:dr af Ban¬
kens vinst, sedan 266,666^ R:dr blifvit an¬
vände till silfveruppköp; och jag skall der¬
om till LandtMarskalks-bordet aflemna en
af BancoSekreteraren underskrifven uppgift.
Någon tvifvel, att medel finnas, kan såle¬
des hos mig icke uppstå. Jag instämmer
med Herr von Hartmansdorff deruti, att
man först bör reglera Statens ordinarie ut¬
gifter, och sedan disponera hvad som åter¬
står till canalarbeten, strömrensningar och
dylika företag, hvaraf man egentligen i en
framtid skall skörda nytta. Det har blif¬
vit anmärkt emot mig, att jag skolat förbi¬
sett Rikets sannskyldiga nytta, då jag till¬
styrkt nödiga löneanslag, och att dertill an¬
vända befintliga tillgångar af icke mindre
än 210,000 R:dr; äfvensom det blifvit yr-
kadt, alt Kongl. Maj:t skulle äga en återhål¬
lande makt att göra verksam emot Stän-
dernes försök att öka anslagen utöfver hvad
Kongl. Majtt begärt. Jag betviflar så väl
iä>2 Don 5 O c t ober f. m.
sannfärdigheten af den mig gjorde tillvitel¬
se, som den supponerade äterhållskraften.
Grundlagen innehåller, så vidt mig vetter-
ligt är, intet förbud för enskild represen¬
tant att likaså väl som Kongl. Maj:t väcka
frågor inom Stånden till åstadkommande af
nya Statsanslag; och när de kunna väckas,
måste de äfven kunna beviljas utan hinder
från annat håll. För öfrigt förenar jag mig
med Friherre Anckarsvärd i begäran om
proposition, fastän den blifvit bestridd af
Herr von Hartmansdorff, under förmenan¬
de att den skulle medföra samma orimlig¬
het, som skall blifvit begången uti frågan
ora LandsStaterne. Dervid glömmer likväl
den värde Ledamoten, att det Betänkande,
som då af LandlMarskalken föredrogs , blott
innehöll en fras; och att då Herr Hjelta
yrkade proposition till afslag å allt hvad
StatsUtskottet tillstyrkt, någon annan ut¬
väg till motverkande häraf icke gafs, än
genom drifvandet af min Contra-proposi¬
tion, fastän det medförde i andra eller sjelf¬
va sakvoteringen ett resultat, hvaremot äf¬
ven jag röstade. Här finnas 2 rakt mot¬
satta fall, nemligen om lönereglering skall
ske, eller icke; och 0111 det sednare alter¬
nativet segrar, står det ju öppet att vo¬
tera om hvilket belopp som skall bestäm¬
mas, antingen hvad Kongl. Majit föreslagit,
StatsUtskottet tillstyrkt, eller ock möjli¬
gen derutöfver. Jag anhåller, att Hans Ex-
cellence Herr Grefven och LandtMurskalken
Den 5 O c l o b e r f. m.
15.3
t-äektes ju förr dess hellre framställa pro¬
position.
Friherre af Nordin: Det är blott i an¬
ledning af ett här fäldt yttrande, som jag
her få lemna några upplysningar till förhin¬
drande af omdömets missledande. Man har
klandrat den skedda Boställsuppskattningen,
och såsom bevis på origtighelen deraf åbe¬
ropat Åkersbergs Öfverste-boställe, med till¬
hörande Capitainslndelning. Jag kan väl
icke ingå i hvart och ett specie 11 fall, el¬
ler uppgifva bestämdt, huru med det när¬
varande sig förhåller; men jag känner dock,
att uti Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse Lill
Committerade föreskrefs, att det till Öfver-
ste-lönen hörande Capitains-boslälle skulle
särskilt vid hvarje Regemente uppskattas och
beräknas, utan afseende på Öfverste-bostäl-
lels värde. Om, såsom jag förmodar, denna
föreskrift blifvit rigtigt iakttagen, torde deri
finnas skälet, hvarföre Öfverste-lönen vid
Nerikes Regemente funnits vara för lågt upp¬
skattad, enär man icke sammanlagt upp¬
skattningsvärdet på bägge Boställsdelarne,
utan endast fästat sig vid sjelfva Öfverste-
bostället Åkersberg. I öfrigt och angående
sjelfva hufvudsaken, eller behofvet och nöd¬
vändigheten af Armeens lönereglering, är
jag förekommen af Grefve Brahe och Herr
Nordenfalk, hvilka så fullkomligt utredt äm¬
net, att jag icke behöfver derom vidare yt¬
tra mig; och Herr von Hartmansdorff har,
i34 Den 5 October f, tn.
jemte instämmande i de förstnämnde Her-
rarnes bevisning, att vi böra verkställa den
af Kongl. Maj:t föreslagne Löneregleringen,
äfven visat, att vi kunna, det viii säga,
hafva tillgångar till att sätta den i verket.
Jag inskränker mig alltså till att yrka bifall
till Kongl. Majrts Nådiga Proposition i äm¬
net; och får endast såsom min reservation
tillägga, att jag beklagar, alt Rikets Ständer
icke antagit Kongl Maj:ts Nådiga förslag,
att de till Militairens löner indeldta räntor
måtte till SlatsVerket indragas och hela Be¬
fälet förses med contante löner. Den dag
kommer, då Ständerne med bekymmer skola
erinra sig, att De sjelfva, genom afslag till
denna Kongl. Proposition, för en längre tid
försvårat, om ej alldeles tillintetgjort, möj¬
ligheten af en verklig ordnings införande
vid Armeens Befäls löner, äfvensom tillba-
kasatt tiden för ordnings vinnande i våra
Kamerala, nog betänkliga, förhållanden.—
Med detta förklarande, såsom min enskilta
reservation emot Ständernes berörde beslut,
anhåller jag om Herr Grefvens och Landt-
Marskalkens proposition till bifall på den
summa Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition fö¬
reslår.
Herr Hjerta: Den besynnerliga vänd¬
ning ämnet nu fått, visar bäst de svåra följ¬
derna af Representationens misstag. Redan
vid i8a3 års Riksdag framställde jag behof-
vet af en förändrad organisation af Armeen,
Den 5 October f. m.
155
som icke hade för afsigt att ådraga Staten
några ökade utgifter, utan inrättandet af en
fredsfot, och en krigsfot. Regeringens nu
framställda förslag till lönereglering för Ar¬
meen visar bäst, huru olämpligt aflönings-
sättet i sin tillämpning nu är både för Sta¬
ten och de löntagande. Rikets Ständer ut¬
tryckte redan vid sista Riksdag uti deras
då aflåtne underdåniga Skrifvelse, att de
icke kunde anslå några Statsmedel till verk¬
ställande af lönereglering inom Arméen. Jag
medgifver, att Friherre af Nordins förslag an¬
gående indelta räntornas ingående lill Stats¬
verket skulle medföra väsendtliga fördelar
för uppbördssältet, men då jag ej kan god¬
känna grunden för rubbningen uti Indel¬
ningsverket, har jag icke eller kunnat med
min röst biträda Frilierrens förslag och kan
lika litet rösta för hela Utskottets tillstyr¬
kande i denna punkt. Jag vet ganska väl,
att jag ej nu kan göra min mening gällan¬
de, och att nya anslag skola beviljas till
detta föremål; men jag vet också, att vid
första krigsti 11 fälle skall hela den nya or¬
ganisationen ramla, och Styrelsen vara van-
mägtig att återställa Indelningsverket. Jag
tror således, att löneregleringen, som nu
blifvit föreslagen, är ett det kraftigaste me¬
del alt förstöra Indelningsverket. Då jag
vid sista Riksdag väckte motion i samma
ämne, och Rikets Ständer beslöto den der¬
om • till Kongl. Majrt aflåtne underdåniga
hemställan, kunde jag icke föreställa mig
i56
D t- n 5 October f. ra
annat, än att genom indragning af 3:dje
Bataljonens Befäl en tillgäng skulle beredas
för löneförhöjning åt det återstående Be¬
fälet inom hvarje Regemente. Delta syntes
mig rättare, än att genom nya anslag af all¬
tid otillräckliga löner inlocka ynglingar i
Krigstjensten, och gifva ökade anledningar
lill stegrade anspråk, hvilkas beviljande, ge¬
nom ökade skattebidrag, det slutligen blir
omöjligt att fullgöra. Grefve Björnstjerna
har framställt en salts, som synes riktig,
då man blott räknar i runda tal. Om jag
finge calculera lika enkelt, som den ädle
Grefven, skulle jag säga, alt i stället för
Befäl till en Aimee af 60,000 man, förde¬
lade i 60 Bataljoner med 1000 man i hvarje,
kunde man i fredstid nöja sig med att till de
vanliga 11 å 1200 man på Regementet, samt
på sin höjd 600 man Bevaring, årligen på
hvarje Regemente hafva vanligt Befäl för 2
Bataljoner, och endast bibehålla af 3:dje
Bataljonens Befäl 4 Capitainer och 4 Löjt¬
nanter, då 1 Majors- och 4 Fändriks-beställ-
ningar på hvarje Regemente kunde indra¬
gas. Jag skulle tro, att Grefve Björnstjerna
medgifver mig, det dessa 5 Officersplalser,
i händelse af krig, och Regementets upp¬
stigande till 2000 man, hvaröfver det, med
förutsättning, som jag äfven anser obestrid¬
lig, eller att endast 2 Glassér af Beväringen
kunna på en gång beklädas och beväras,
svårligen lärer gå, utan särdeles bekymmer
kunna besättas. Äfven jag minnes och var
nied, då Landtvärnet uppsattes, och afsk bac¬
kes alldeles icke af det beklagliga öde, soin
träffade denna trupp, ty jag minnes äfven,
huru uppsättningen tillgick, och att elen dröj¬
de, till dess halfva Finland redan var öf-
versvämrxiadt, och krigets utgång med de
eländiga anstalter, som då vidtogös, icke
tvifvelagtig, då det var klart att de bättre
Classerne icke skulle finna det lockande,
att inträda i denna trupp; hvaremot Bevä-
ringens personal nu är gifven, när kriget
utbryter, och deribland säkert icke blir be¬
kymmersamt att utvälja erforderligt antal
Befäl till förstärkning af det redan befin-
teliga. Jag kan således icke frångå min öf¬
vertygelse, att någon tillökning i löneanslag
för Indeldta Arméens Befäl icke erfordras,
men att en nödig lönejemkning af redan exi¬
sterande tillgångar kan beredas. Om Stän-
dernes vid sistlidne Riksdag aflåtne Skrif¬
velse föranledt till den åtgärd från Kongl.
Majrts sida, att 4 Fändriks- och i Majors-
beställningar vid hvarje Regemente indra-
gits, och lönerne derefter reglerats inom
hvart och ett Regemente för sig, hade man
fått se, hvilket hade tillräckliga tillgångar,
hvarest de saknades, och hvar de äro så
öfverflödiga, att fyllnad till bristerne kunde
erhållas, hvarvid man äfven bordt ihåg¬
komma, att icke lönerne öfverallt borde
vara lika, emedan lefnadskostnaden är olika
dyrbar på olika orter.
I öfrigt får jag hemställa, om det val nu
i “8 Den 5 O c to ber f. m.
är rätta tidpunkten, alt anslå förökade Stats¬
utgifter, då vi ännu icke hafva något be¬
stämdt myntvärde, och således icke veta,
hvad vi anslå, och dettas förhållande till
vacklande varuvärden. Redan då vid pröf-
ningen af 2:dra Hufvudtiteln fråga om Landt-
Staternes aflöning förevar, fästade jag upp¬
märksamheten derpå, att denna, eller 3:dje
Hufvudtiteln snarare än någon annan, er¬
fordrade hvad Statens tillgångar kunde med¬
gifva; men då jag af pluraliteten blifvit hin¬
drad rädda något åt Rikets försvar, kan jag
icke nu tillstyrka ökade anslag på 3:dje Huf-
vudliteln, enär jag icke mäktar fatta, huru
de af våra aftynande näringar kunna utgå.
Ännu ett skäl styrker mig deri. Jag tror
nemligen, att vår handel skall ytterligare
stäckas i dess ringa verksamhet genom den
fred, som enligt med dagens post ankomne
underrättelser blifvit slutad samt underteck¬
nad den i4 i förra månaden emellan Ryss¬
land och Turkiet, och hvarigenom hoppet
att lill oss leda en del af Englands Export¬
handel på Spanien försvunnit. Med den in¬
nerliga öfvertygelse jag har, att vår handel
ytterligare skall försämras, följer äfven den,
att de ytterligare skatter man nu vill på¬
lägga, icke kunna utgå. Då jag nu tror mig
hafva visat, att helt annat erfordras, än nya
anslag, för att reda vårt compliquerade In-
delningsVerk, och då ett fortfarande freds-
tilIstånd i det Öfriga Europa synes hota han¬
del och näringar med ytterligare förfall, kan
Den 5 Octo ber f. rn.
jag icke tillstyrka beviljandet af ökade me¬
del till Arméens Befäl, utan hemställer,
att Ständernes åtgärd i detta afseende må
stanna vid förklarande, att ytterligare an¬
slag, än det redan till Generaliletet emot
min och fleres mening beviljade, icke kan
åt Armeens Befäl tilldelas, och att Stän-
derne förnya deras år i8a3 aflåtne underd.
Skrifvelse angående organisationen af Ar¬
méens Befäl. Det af Friherre Anckarswärd
uppgifne förslag torde alltså få inflyta uti
Contra-Propositionen.
Grefve Horn, Clas Fredrik: Den pro¬
position, Friherre Anckarswärd begärt, och
som blifvit understödd af Herr Hjerta, är
den jag önskar mätte vinna, emedan det
är min innerliga öfvertygelse, att Nationen
icke uthärdar några ytterligare skattebör¬
dor. För den, hvilken, såsom jag, voterat
emot förökade anslag till a:dra Hufvudti-
teln, är det en gifven pligt, att äfven rösta
emot dylikt till den 3:dje, emedan den Ci¬
vila Administrationen måste vara vigtigare,
än den Militaira, och denna sednare dess¬
utom har mera än tillräckliga anslag förut,
och så stora, att ingen Magt, i proportion
till folkmängd, läge och tillgångar, på långt
när har dem så betydliga. Deri har Herr
von Hartmansdorff ovilkorligen rätt, alt Na»
tionalRepresentationen äger en moralisk för¬
bindelse, att neka de af Styrelsen begärdta
ökade anslag, om det beflnnes, att de redan
Den a O c t ober f. ii).
beviljade icke ändamålsenligt användas; och
det är just en sådan förebråelse, som jag
nu tror, ott man med myckel: skäl kan'göra
Styrelsen, då män aldrig bort talas om nå¬
gon nedsättning i de personela anslagen,
och besparing til! de materiela behofven.
En af våra KrigsMinislrar, Friherre af Ti¬
bell, har yttrat, att Indelningsverket agde
tillräckliga anslag för sina funclioner, så¬
dana de åsyftats vid Verkets upprättande.
Delta ger mig förökad anledning alt yrka,
det Arméens i sednare tider inrättade 3:dje
Bataljons-Befäl helt och hållet måtte ned¬
slås. Friherre Anckarswärd har fullständigt
ådagalagt, att den sista Graden af Befälet
kan erhållas af Conscriptionen; och jag hem¬
ställer, om det icke bör antagas för gifvet,
alt af den bildade Classen, som ingår i Na-
tionalBeväringen, tillräckligt Befäl för den
tillökning, som Arméen sålunda vinner, står
att tillvägabringa. Jag kan icke eller dela
den farhåga för bristande dugligt Befäl, som
hämtas från Landtvärnstiden. Herr Hjerta
har visat, att hvad sora inträffade då, har
sin grund i ett helt annat förhållande, än
det som nu skulle inträffa vid Arméens till¬
ökande med NationalBeväringen. Grefve
Björnstjerna har visserligen uppställt en för¬
ledande calcul öfver Arméens indelning uti
60 Bataljoner, uppgående till ett samman-
räknadt antal af 60,000 man, och det Befäl,
sorn då skulle erfordras, men utom det jag
tror,
De n 5 O c t o b e r f. m. 161
tror, alt Grefven beräknat Sveriges strids¬
krafter till det möjeligen högsta, hvartill de i
yttersta behofvet kunna uppbringas, rubbar
det dock icke öfvertygelsen, att då en så
stor Armee kan anskaffas, man äfven med
det Befäl man redan bar, och får tillgång
på af Beväringen, skall erhålla ett tillräck¬
ligt antal både till Linien och Staberne, i
synnerhet om man betraktar sista Officers-
eller Fändriksgraden endast såsom en läro¬
spån för att bildas till ett dugligt Befäl.
En värd Ledamot har yttrat, att man, ge¬
nom afslag till det begärdta anslaget åt In-
deldta Armeen, skulle straffa dem af Be¬
fälet, hvilka, såsom Medlemmar inom detta
Hus fullgjort deras pligt, att rösta för ökade
anslag åt andra förvaltningsgrenar, hvilka
nu med rätta anses hafva uppslukat alla
möjliga tillgångar. Jag lyckönskar den värde
Ledamoten, om han verkligen kan tro, att
han uppfyllt en medborgerlig pligt vid rö¬
standet för nya Statsanslag uti närvarande
förhållanden. Jag för min del skulle anse
mig handla ganska illa, om jag satte mitt
namn under ett Riksdagsbeslut, hvilket in¬
nehåller så många ökade Statsutgifter, soia
det tillslundande, och har derföre gjort mig
till en helig pligt, alt hvarken underskrifva
det blifvande Riksdagsbeslutet, eller rösta
annorlunda, än emot alla ökade Statsanslag.
Jag anhåller om Herr Grefvens och Landt-
Marskalkens proposition i enlighet med hvad
44 H. ii
Den 5 O e t o b e r f. m.
Friherre Aneliarswärd och Herr Hjerta be¬
gärt.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
alltid trott, och är ännu öfvertygad, att
man behöfver en tillräcklig personal af
KrigsBefäl äfven under fredstid, .emedan
skickliga Officerare icke bildas så lätt, och
kunna icke utan skada umbäras vid inträf¬
fande krigstillfällen, men jag tror tillika,
att indragning af Manskap, särdeles Infan¬
teri, kan under fredstid göras, emedan en
Infanterist är snart och lätt danad, då der¬
emot Cavalleristen och Artilleristen behöf-
ver en längre tids öfning. Nationens för¬
måga, att utgöra de ökade skatter, som för¬
modas blifva en följd af den föreslagne Lö¬
neregleringen för Armeen, tilltror jag mig
icke att bedöma, innan Ständerne afgjort
Myntbestämningen, och en del vigtiga Eko¬
nomiska frågor. Äfven jag vet, att Landt-
värnets missöden vållades icke allenast af
brist på dugligt Befäl, utan jemväl af då
varande Styrelses oförmåga att organisera
Arméen, och alltför stränga sparsamhet i
nödiga omkostnader för truppens hälsovård.
Det är likväl icke i sjelfva liufvudfrågan jag
nu egenteligen vill yttra mig, utan i syn¬
nerhet angående ett yttrande af en värd
Ledamot, som förmodligen sjelf anser sig
vara en liberal NationalRepresentant, fast¬
än hans ord ibland stå i mycken opposi¬
tion deremot. Sedan denne värde Ledamot
D e 11 5 O c t o b e r f. m.
163
för en lid sedan påstålt, att Kongl. Majits
Nådiga Sanction fordras för verkställandet
af Ständernes beslut angående Realisatio¬
nen, liar han nu framkommit med det än¬
nu märkeligare påståendet, atl Kongl. Majit
ägde rätt hejda Rikets Ständer i deras fram¬
rusande att bevilja ökade Statsutgifter, hvil¬
ka medförde nya skattebördor för Folket,
och således, att Konungen ägde rätt hin¬
dra Folkets Representanter ifrån att påläg¬
ga det de skatter, som Konungen ansåge
för dryga. 57 §. i RegeringsFormen säger
dock: ”Svenska Folkets urgamla rätt att
”sig beskatta utöfvas af Rikets Ständer alle-
”11a vid Allmän Riksdag.” Denna rätt, att
sig sjelf beskatta, måtte väl sträcka sig till
beloppet af skatterne; och om Kongl. Majit
skulle äga rätt att nedsätta, måste han ju
enligt consequencen äga makt att äfven
höja skatterne öfver hvad Ständerne bevil¬
jat, och detta senare måtte väl åtminstone
icke af den ädle Friherren medgifvas. Den
satts Friherren sålunda drifvit, synes mig
desto farligare, som den i sin utsträckning
skulle gifva Regeringen makt alt hindra
de mest nyttiga anslag af Ständerne. Om
t. ex. Ständerne anslogo betydliga medel
lill Folkundervisningens befrämjande, och
det funnes en Regering, som icke älskade
folkupplysningen; skulle då Kongl. Majit
äga rätt, hindra Ständernas nyttiga afsigt?
Vi hafva nyligen sett ett för en sådan satts
44 H. 1. +
iö4
Den 5 0 c t o b e r f. m.
varnande exempel med LancaslerSkolorna i
Frankrike. Om det vidare hände, att Stän-
derne anviste ökade arfvoden åt deras
Justitieombudsman och Revisorer, skulle
Kongl. Maj:t, om Regeringen icke vore li¬
beralare än Friherren, kunna neka verk¬
ställandet af Ständernas beslut, allt under
.förebärande, att Folket ej tålte att bära
dylika utgifter. Det är detta, jag ansett
nödigt yttra, för att ej genom stillatigande
gilla en så farlig satts, yttrad af en så an¬
sedd Talare, som Friherre Anckarswärd.
Herr Anckarswärd: Herr von Hart¬
mansdorff har, biträdd af Herr Tham, sagt,
alt jag helt och hållet förbisett Landtvär-
nets olycksöde, då jag yrkat indragning af
3:dje BataillonsBefälet. Någon jemförelse
emellan det fordna Landtvärnet och vår
nuvarande Beväring äger likväl icke rum,
enär den sednare införlifvas med Armeen,
och således kommer att med den dela lika
omvårdnad. Hvad Friherre Sprengtporten
anmärkt angående mitt yttrande om Öfver-
ste-lönernes förhöjning, har jag redan be¬
svarat, då jag förklarat, att denna förhöj¬
ning vore villkorlig, och afsåg, att Öfver-
starne derjemte skulle erhålla sina gamla
functioner, vid reduction af Generalitetet.
Jag anhåller om proposition å sjelfva prin¬
cip-frågan i enlighet med Herr Hjertås för¬
slag; och hemställer dessutom, om icke, i
anseende till middagstimmans annalkande,
Den 5 O c to ber f. in.
i65
i fall mycket ännu i ämnet vöre odiscu-
teradt, vi kunde stanna der vi äro, på det
vi malte erhålla någon hvila emellan För-
och Eftermiddagens Plenum.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att då flere Le¬
damöter, hvilka anmält sig att tala i äm¬
net, dertill ännu icke haft tillfälle, ansåg
Hans Excellence, i anledning af Herr Anc-
karswärds derom gjorde anhållan, sig böra
hemställa, om Ridderskapet och Adeln be¬
hagade tillåta, att öfverläggningen finge af-
brytas, och i eftermiddagens Plenum vida¬
re fortsättas.
Ropades starka Ja, blandade med nå¬
gra Nej.
Hvarefter Hans Excellence förklarade,
att, då några af Ridderskapels och Adelns
Ledamöter icke lemnat bifall till Hans
Excel lenses sista proposition, ansåg Hans
Excellence öfverläggningen i ämnet böra
fortgå.
Friherre Anckar siv är d : Middagstim¬
mans ofördelaktiga inverkan på förlängnin¬
gen af denna discussion skulle visserligen
förmå mig, att afstå från ytterligare yt¬
trande i saken, om jag icke vore person¬
ligt anfallen. Friherre Cederström bar re¬
dan besvarat Herr von HartmansdorlTs an¬
märkning emot den af mig begärda propo¬
j 66
Den 5 O c to ber f. m.
sition. Herr Crusenstolpe har framkastat
en insinuation emot Revisorers försummel¬
se i afseende pä en vägrad pension. Jag
vet ganska väl, hvartåt han syftar, men
får äran upplysa, att det icke var 1827
utan i8a5 års Revisorer, som förbisett den¬
na omständighet. Den näst före den siste
Talaren har emot mig rigtat en anmärk¬
ning, som innefattar så mänga ingredientier,
att jag ej nu hinner särskildt analysera dem,
utan utber mig att få göra det vid ett läg¬
ligare tillfälle, under förbehåll att Ridder-
skapet och Adeln icke med den värde An-
märkaren, gör mig den orättvisan att tro,
det jag åsyftat någon inskränkning i vår
fria beskattningsrätt, för det jag ansett
Kongl. Majrt äga makt att återhålla Repre¬
sentationen, om de ökade skattebördorna
utöfver Rikets förmåga att bära dem. Be¬
träffande den af Grefve Björnstjerna upp¬
gjorde calcul, så visar den factiskt, att
man vid Armeens organisation måste följa
ett annat system, grundadt på tillgångarne
att erhålla hvad som oundgängligen fordras.
Af hvad Herr Tham emot mig yttrat, har
jag ej rigtigt fattat slutsattsen. Om han
velat säga, att jag icke blifvit så isolerad
i försvarandet af Folkets skattebördor, som
jag nu är, om en större del af vår besutt¬
na LandtAdel bevistat Riksdagen, så bar
han förmodligen deri mycket rätt, men om
lian åter vill säga motsattsen, eller att jag
det oaktadt blifvit lika isolerad som nu,
Den 5 Oclohcr f. m, 167
mäste jaer erkänna, alt i en sak, hvilken
icke inträffat, ser jag ej, huru någon slags
bevisning kan äga rum. Herr Tham och
jag hafva livar sin öfvertygelse, och böra
respectera hvarandras; men jag kan icke
undertrycka den egenkärlek att tro, alt
fastän pluraliteten sällan befinner sig på
min sida, jag och de, som tänka lika med
mig, ej hafva alltid så orätt, som det ifrån
den andra sidan vill synas göras gällande.
Hvar gång slika framställningar göras, kan
jag icke undgå att känna obehaget af att
ej vara vald, utan sjelfskrifven represen¬
tant, emedan det då vid nästa Riksdags-
manna-val skolat visa sig, om jag eller
Herr Tham talat i enlighet med Nationens
öfvertygelse. I afseende på Friherre af
Nordins reservation, instämmer jag med
Friherren deri, att det vore önskeligt, om
indelta räntorna kunde till StatsVerket in¬
di- agas, och motsvarande aflöning derifrån
utgå; men ända från Riksdagens början har
jag förklarat, att silfverberäkningen, som
härvid nyttjats, vore ett origtigt calculations-
sätt, hvilket icke kunde annat än afskräcka
Representationen från att ingå i förslaget;
och ända ifrån den tiden har jag trott det
vara vådligt, att ingå deri, innan en för¬
ståndig realisation för sig gått, och man
under tiden emellan aloe Riksdagar fått se,
om förbättrade credil-förhållanden i anled¬
ning deraf inlrädt. Jag kan således icke
inse, att hvarken någon olycka för Sam¬
168
Den 5 Octo b er I'. ra.
hållet, eller någon förebråelse för Friherre
af Nordin bör inträffa af detta förslags icke
antagande nu, eller uppskjutande till fem
år härefter. Det vore visserligen mycket
att tillägga i hufvudsaken, men med skyl¬
dig considerntion för den inträffade mat¬
timman, samt ej mindre Ridderskapets och
Adelns än min egen aptit, inskränker jag mig
till att begära proposition å principfrågan.
Herr Rosenblad: Endast med få ord
skall jag nu upptaga tiden. Med tacksam¬
het har jag för min del af Herr Hjerta emot-
tagit den lemnade underrättelsen om freds¬
slutet, hvaraf jag likväl tvärtemot Herr
Hjerta tar mig anledning hysa godt hopp
om nya fördelar för vår handel på Levan¬
ten, hvilken hädanefter med mera säkerhet,
än under kriget, skall draga fördel af Sven¬
ska flaggans kredit i dessa haf, till ny from¬
ma för våra tullinkomster. Jag ser således
i denna stora underrättelse om freden ett
stort hopp för ökning af våra Statsinkom¬
ster. Emot Herr Hjertås insinuation om
afprutning å Kongl. Maj:ts höga rätt att an¬
vända flera än 2 Klasser af NationalBevä-
ringen i sänder, nödgas jag protestera. För
öfrigt anhåller jag om proposition å prin¬
cipfrågan, hvars lyckliga utgång jag så myc¬
ket säkrare vågar hoppas, som den fått en
varm förespråkare uti min ecolier i Aritme¬
tiken med hans kända reda i framställnings¬
sättet.
Dea 5 Octo b er f. m.
Herr Nordenfalk: Jag skulle ej ytter¬
ligare förlänga denna discussion, om jag
icke blifvit missförstådd, och derföre må¬
ste anhålla att yttra några ord. Då jag till¬
styrkt, att Utskottets yttrande angående sät¬
tet för Armeens organisation måtte utgå utur
Ridderskapets och Adelns beslut i denna del,
har Friherre Anckarswärd deraf tagit sig
anledning tro, att jag ansett den omnämn¬
de organisationen onyttig. Jag får likväl
vördsamt hemställa, om jag sagt något an¬
nat, än att sådana förhållanden kunna in¬
träffa, som göra Rikets Ständers beslut i frå¬
ga om Arméens organisation alldeles overk¬
ställbar och således utan ali verkan. Man
har klandrat, att Regeringens organer med
sådana åsigter ingått i detaljer, öfverflöd i ge
för ämnets afgörande härstädes. Denna fö¬
rebråelse måste jag taga åt mig, enär jag
verkligen inlåtit mig i detaljer öfver Ar-
meéns organisation. Ingen kan likväl hellre
än jag önska, att alla detaljfrågor öfver-
lemnas åt Kongl. Muj:t, emedan jag anser,
att enhet derigenom bäst vinnes; men då
jag yttrade mig vid början afdiscussionen,
kunde jag ej förutse den vändning, som
densamma sedermera tagit, eller den nu
yttrade önskan, att verkställigheten måtte
ensamt öfverlemnas lill Kongl. Maj:t. Uti
besvarandet af hvad flere Ledamöter yttrat
om 3:«1 jo BataillonsBefälet och dess indra¬
gande, är jäg förekommen af Grefve Björn¬
stjerna. Jag kunde visserligen hafva mera
Dl-ii 5 O et o bni f. in.
alt tillägga, men vill ej uppehålla Siandet,
ulan förenar mig med Friherre Anckarsvärd
uti dess begäran om proposition.
Grefve Brahe: Ej vägrande en skyl¬
dig uppmärksamhet pA Ridderskapets och
Adelns annalkande och förut omtaidle mat-
timma, den jag visserligen icke eller vill
fördröja, ber jag blott att, i anledning af
hvad Herr Anckarsvärd yttrat angående
3:dje BataillonsBefälet och Armeen på freds¬
fot, få erinra, att någon indragning ej lämp¬
ligen kan sträcka sig till Befälet, hvilket
redan under freden bör vara att tillgå, samt
skickligt öfvadt, för att hastigt vid inträf¬
fande behof, då Armeen mäste ökas, kun¬
na dana och organisera truppen. — Beträf¬
fande anmärkningen, i afseende å Rege-
mentsChefernes tillgångar, och deras när¬
varo vid Riksdagen, hvaraf man velat dra¬
ga den slutsats, att deras vilkor äro till¬
räck lige och all förhöjning deri öfverflödig,
får jag blott lill hvad Friherre Sprengtpor¬
ten härom yttrat, tillägga, att då man så
mycket talar om medborgerliga skyldighe¬
ter, borde man icke glömma, att Regemenls-
Cheferne hafva dem lika stora, som någon
annan, och i detta fall större, emedan de
hafva att bevaka så väl egne, som framför
allt kamraters och underhafvandes framtida
välfärd, och har ingen bättre än de kunnat
lemna behöflige upplysningar i dessa vig¬
tiga frågor. Dessutom förefaller denna an¬
Den 5 October f. m. 171
märkning, särdeles för mig, högst märk¬
värdig, såsom föga öfverensstämmande med
den, hvilken, i grundlagsenlig form, vid
början af detta Riksmöte gjordes emot Fö¬
redraganden i Commandornål. — I hopp
att Ridderskapet och Adeln inser billighe¬
ten af Armeens pretentioner, vill jag icke
vara vidlyftigare, utan anhåller om propo¬
sition, i enlighet med Friherre Anckar-
swärds förslag.
Friherre Sprengtporten: En värd Le¬
damot har till mig direct framställt den
fråga, om det är öfverensstämmande med
en Representants pligt alt idkeligen ålägga
Nationen nya skattebördor. Utan att inse
det närmare sammanhanget emellan denna
fråga och mitt anförande, får jag dock gå
den värde Ledamoten till mötes, och gifva
honom min öfvertygelse tillkänna, att så¬
dant beror på det ändamål, hvartill skatte¬
bidraget skall användas. I öfrigt hoppas
jag, att denna värda Ledamot ej skall be¬
höfva utföra sin afsigt, att ej underteckna
Riksdagsbeslutet, enär det synes vara grun¬
dad anledning till den förmodan, att vi på
dubbelt sätt skola kunna uppfylla Kongl.
Maj:ts önskan så väl genom beviljandet af
erforderliga anslag, som derigenom att så¬
dant kan ske, utan att bevillningen ökas.
Hans Exccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt ciå många
Ifl
Den 5 Or t o ber f. m.
Ledamöter begärt proposition först å prin¬
cipfrågan, trodde Hans Excellence sig nu
först böra hemställa, om Bidderskapet och
Adelli ansåg, att en reglering af lönerne
för Indeldta Armeens Befäl borde vid den¬
na Riksdag med nytt anslag af Rikets Stän¬
der tillvägabringas.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence frågade, om
Ridderskapet och Adeln ansåg sig icke kun¬
na bifalla ytterligare anslag af Statsmedel
till Indeldta Armeens lönereglering, utöf¬
ver hvad för GeneralitetsStaten redan är
beviljadt, utan förmodade, alt denna regle¬
ring, på sätt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse af år i8a3 innehåller, borde kun¬
na åstadkommas med de tillgångar nuva¬
rande Indelningsverk erbjuder.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Cederström begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Ma r sk alke n fram¬
ställde följande Voterings-proposition:
Den, som anser, att en reglering af lö¬
nerne för Indeldta Armeens Befäl skall vid
denna Riksdag med nytt anslag af Rikets
Ständer tillvägabringas, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den 5 October f. m.
Vinner Nej, anser Ridderskapet ock
Adelil sig icke kunna bifalla ytterligare an¬
slag af Statsmedel till Indeldta Arnmens
lönereglering, utöfver hvad för Generalitets-
Staten redan är beviljadt, utan förmodar,
att denna reglering, på sätt Rikets Slän-
ders underdåniga skrifvelse af år 1823 inne¬
håller, bör kunna åstadkommas med de till¬
gångar nuvarande Indelningsverk erbjuder.
Hvilken Voteringsproposition af Ridder¬
skapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 3; och befunnos efter voteringens slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssed-
larne öppnade, rösterne hafva utfallit, sorn
följer:
Ja — 166.
Nej — 40.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskilt förde protocoll blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderska¬
pet och Adeln således ansett en reglering
af lönerne för Indeldta Armeens Befäl hö¬
ra vid denna Riksdag med nytt anslag af
Rikets Ständer tillvägabringas.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan tre qvart lill 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
•74
Den 5 October e. m.
Måndagen den 5 October 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att, i anse¬
ende till dels afresa frän Riksdagen, dels
tjenstebefattningar, Grefve Posse, Arvid,
Friherre Lejonhufvud, Abraham, Herr Ugg¬
la, Göran Gustaf, samt Herr af Geijerstam,
Olof, afsagt sig deras platser, den förste uti
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
samt de trenne sednare uti BevillningsUt-
skottet; hvadan Hans Excellence anmodade
Ridderskapets och Adelns Herrar Electorer,
att i morgon sammanträda, för att i de af-
gångnes ställe utvälja nja Ledamöter i ofvan-
nämnde Utskott.
Herr Rosenqvist, Fr edrik Leonhard, ha¬
de inlemnat ett anförande, som upplästes,
så lydande:
Af sann kärlek till fäderneslandet be¬
faller mitt samvete mig, att bestrida allt
hvad som kan leda till den minsta rubb¬
ning uti det till Sveriges sjelfständighet
verksammast bidragande Indelningsverket;
och anhåller jag alltså vördsamt att till Pro-
tocollet få reservera mig mot hvarje be¬
slut, som i ett eller annat afseende kan
åstadkomma förändring uti detta af hela
Europa ansedda storverk.
Den 5 Octo b er e. in. iy5
Fortsattes pröfningen af StalsUtskotlels
ej mindre den 16 sistlidne April under N:o
i3a afgifne, oell den 7 derpåföljde Maji e.
in. på hordet lagde Betänkande, angående
regleringen af utgiflerne under RiksStatens
3:dje Hufvudlitei, än ook under N:o 23g
meddeldte, och den 2g sistlidne Augusti f.
in. på bordet lagde, Utlåtande öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
louie Punkten. Indeldta Arme’ens Befäl.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan Rid-
derskapet och Adeln i förmiddagens Plenum
beslutat, att Löneregleringen för Indeldta
Armeens Befäl skulle vid denna Riksdag
med nytt anslag af Rikets Ständer tillväga-
bringas, och anslagets belopp nu borde af
Ridderskapet och Adeln bestämmas, finge
Hans Excellence, innan proposition rörande
beloppet gjordes, först hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln, ehvad Utskottets
Utlåtande eller Kongl. Maj:ts Proposition
anloges, i alla händelser behagade bifalla
det af Grefve Brahe i förmiddagens plenum
föreslagne tillägg.
Herr A nekar swärd j August: Jag in¬
stämmer fullkomligen i det generella af detta
tillägg, men föreslår, att orden: likhet uti
lönevillkor inom hvarje grad inom Rege-
menter och Corpser måtte uteslutas. Med
den utsträckning Armeen har från Calix till
176
Den 5 O c t o b e r e. m.
Ystad, tror jag, att det vore något mindre
väl betänkt, om alla inom samma grad skulle
hafva lika löner. Jag anhåller, att detta
måtte uteslutas, och att det blott bestäm¬
mes/ att Kongl. Majit måtte handla, huru
Honom godt synes.
Grefve Brahej Magnus: Jag vill en¬
dast upplysa i anledning af den anmärkning,
som af den siste värde Talaren blifvit gjord,
att i mitt förslag står: inom Regementer
och Corpser. Det är ej meningen, att Be¬
fälet vid håde de Regementer, som äro för-
lagde närmast hufvdstaden, eller i de dy¬
raste orter, och de som ligga i Rikets nord¬
ligare delar, skall tilldelas lika lön i sam¬
ma grad, men deremot, att inom samma Re¬
gemente personer af lika grader i det närma¬
ste skola hafva lika lön; derföre har jag fö¬
reslagit orden: inom Regementer ochCorpser.
Herr RosenbladBernhard: Måhända
skulle orden lämpliga lönevilkor kunna be¬
gagnas i stället för likhet uti lönevilkor.
Grefve Brahe: Jag tror, att de ord jag
framställt, äro bäst passande, och gifva den
minsta anledning till tvist, emedan de lemna
åt Konungen, att göra den organisation Hans
Majit kan finna lämpligast. Det är just i
anledning af Herr Anckarswärds yttrande,
som jag tror de använde orden bäst ut¬
trycka meningen.
Hans
Den 5 October e. in.
177
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å hvad StatsUlskoltet i dess senare Ut¬
låtande rörande beloppet af anslaget lill
reglering af lonerne för Indeldta Arméens
Befäl tillstyrkt, tillika med det af Grefve
Brahe föreslagne tillägg.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence föreslog bi¬
fall till b vad Kongl. Maj:ts Nådiga Propo¬
sition i denna del innehöll, jemte det af
Grefve Brahe föreslagne tillägg.
Ropades äfven Ja och Nej.
Grefve Brahe anhöll om votering.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
anser för min del, att det blir nödvändigt,
att i propositionen angående beloppet ut-
tryckeligen nämna den summa, som före¬
slås utöfver hvad StatsUtskottet tillstyrkt.
I Konungens proposition är den icke ut¬
tryckt på samma sätt, eller beräknad efter
samma grunder, som i Utskottets förslag.
Derföre finner jag nödvändigt att i sjelfva
propositionen intaga siffran, på det ingen
tvist om beloppet må uppkomma.
Grefve Brahe: Enligt min öfvertygelse
bör den ifrågavarande summan bestämmas
lill det belopp Herr Nordenfalk uppgifvit,
nemligen skilnaden emellan hvad Kongl.
44 12
178 Den 5 October e. ra.
Maj:ts Nådiga Proposition innehåller, och
hvad Utskottet föreslagit.
Herr Nordenfalk_, Johan: Då Konun¬
gens proposition, såsom jag i förmiddags
nämnde, utgick från andra grunder än Stats¬
utskottet, ansåg jag mig böra göra en ut¬
räkning efter samma grunder, som Utskot¬
tet uppgjort, och enligt denna uträkning
inträffar, att 18,357 ^:c*r 24 sk* utgöra den
brist, som skall fyllas för att komma på
den punkt Konungens proposition innehål¬
ler. Lägger man denna summa till den af
Utskottet föreslagna, eller 48000 R:dr, så
uppkommer en totalsumma af 66,357
24 sk*
Friherre Anckar swärd: Jag utbeder
mig få ställa en fråga till Nordenfalk, hu¬
ruvida dessa 18,357 R:dr 24 sk. äfven komma
att utgöra en brist, sedan den inskränkning
blifvit undanröjd, hvarigenom Konungen
skulle hindras att af Cavalleriets öfverskott
fylla Infanteriets brist? Jag skulle föreställa
mig, att bristen då ej blir 18,357 R:dr 24
sk., utan så mycket mindre, som Cavalle¬
riets öfverskott utgör. Detta tror jag Rid-
derskapet och Adeln vara i behof af att
veta, innan summan uppgöres.
Friherre Palmstjerna: I anledning af
den anmärkning Friherre Anckarswärd gjort,
täger jag mig friheten erinra, att så väl
Utskottets afsigt i det tillstyrkande, hvilket
Den 5 October e. rn. 17g
Utskottet gjort, sora meningen afdon under¬
dåniga framställning, hvilken Grefve Brahe
föreslagit, och hvaremot ingen anmärkning
blifvit gjord, lära åsyfta återförande af In¬
delningsverket till någon del, öch dess bi¬
behållande i hvad möjligt är. Det förut¬
sätter naturligtvis, att hvarje Regemente,
som har Boställen, ejskall lemna något ifrån
sig till ett annat Regemente. Derigenom
uppkommer vid åtskilliga något öfverskott.
Just det är förhållandet med Cavalleri-
Regementerne. De hafva indeldta räntor
och boställen något utöfver det belopp Ko¬
nungen funnit nödigt för Ca valleriRege-
menterne. Jag tror* att det strider emot
den afsigt man har, att beräkna något af
CavalleriRegementernas i tabellen uppgifna
lönevilkor för Infanteriet, emedan man der¬
igenom skulle gå emot syftningen af den
framställning, som är föreslagen. Jag finnér
således, att detta förhållande icke kan med¬
föra någon verkan på den summa Herr Nor¬
denfalk uppgifvit för att fylla bristen. Or¬
saken, hvarföre de -7000 R:dr, som annars
skulle finnas, icke kunna påräknas till fyl¬
lande af Infanteriets behof; ehuru på ta¬
bellen något är upptagit i contant, är, att
dessa contanta anslag äro föreslagne till de
Sqvad roner, hvilka komma att upprättas i
Jemtland och Westerbotten, hvarest ej fin¬
nes tillräckligt räntor och boställen åt Be¬
fälet. Således, om af Cavalleriets contanta
44 H. *
i8o Den 5 Octobér e. m.
anslag något användes till Infanteriet, skulle
det väl af tillgängarne vid de öfriga Cavalle-
riRegementerne i Skäne, och vid Li.fRege¬
nie litet, finnas något utöfver hvad lill de¬
ras löning erfordras, men då går man från
den allmänt antagna principen, hvarföre jag
får afstyrka en sådan beräkning; utan torde
den summa. Herr Nordenfalk anser nöd¬
vändig, blifva den, som kommer att anta¬
gas på ena sidan, och Utskottets förslag
på den andra.
Herr Nordenfalk: Det var i anledning
af den fråga Friherre Anckarsvärd gjorde,
som jag anmälte mig. Jag är till det me¬
sta förekommen af Friherre Palmstjerna,
men får upplysa, att 18,357 R:dr 24 sk.
utgjorde bristen för Indeldta Infanteriet.
Från denna summa skulle gå 6,898 R:dr,
om man beräknade hvad Cavalleriet fått i
öfverskott, men då, såsom Friherre Palm¬
stjerna nämnt, Utskottet föreslagit, att in¬
tet Regemente skall lemna något ifrån sig
af indeldta räntor och boställs»!'kastningar,
samt Ridderskapet och Adeln äfven tyckes
hylla denna princip, sorn åsyftar återförande
i möjligaste måtto till Indelningsverket, så
har jag trott, att det afdraget ej kunde
komma i fråga, utan anhåller om propo¬
sition, att ofvannämde 18,357 R'dr 24. sk.
nvå tilläggas de af Utskottet föreslagne 48,000
R:dr, hvarigenom summan blir 66,35^ R:dr
24 sk. *
Den 5 O c t o b e r e. m.
181
Herr Rosenblad: Jag tror ej, att pro¬
position behöfyer göras på det anslag,
som i den ursprungliga Kongl, propositio¬
nen finnes uppfördt, hvilket vackt missför¬
stånd öfver saken. Det är, såsom nu och
förut är upplyst, grundadt på öfverföringar
från det ena Regementet till det andra, och
derigenom skulle ett mindre resultat upp¬
komma; men då Utskottet hyllat den idee,
att det vore att rubba Indelningsverket,
att taga från det ena Regementet och gifva
åt det andra, samt detta blifvit godkändt
af Regeringens organer i Krigsärender, så
tror jag-, att proposition ej bör göras på
Konungens förslag, utan på en rund sum¬
ma af 66,000 R:dr. Det be hofver då vis¬
serligen knappas in här och der, men det
bör ock kunna verkställas. Derigenom und¬
vika älven Ständerne, att ingå uti den spe¬
ciellare plöjningen. Jag anhåller således,
att endast den runda summan af 66,000
R:dr må införas i contra-propositionen.
Friherre Anckarsvärd: Jag finner mig
hafva ägt fullt fog till den anmärkning jag
gjorde, och får erinra, det jag framställt,
att här verkeligen befinnes ett öfverskott,
och att jag yttrat mig för att få det upp¬
lyst; men jag ingår äfven på hvad Herr
Rosenblad yrkat; ty här är ett stort behof
att undvika confusion, då jag får upprik¬
tigt bekänna, att jag ej känner planen för
löneregleringen, och således saknar all grund
IÖ2
Den 5 October e. rn.
för mitt omdöme och min röst, hvarföre
det ock gerna må blifva vid det förslag Herr
Rosenblad afgifvit, alt man må bestämma
en rund summa af 66,000 R:dr, samt de-
taillerna öfverlemnas till.Kongl. Maj:ts be-
pröfvande. Men jag vili tillika yttra den
mening, att jag, åtminstone för min del,
i det tillägg, sorn af Grefve Brahe blifvit
föreslagit, om återförande till Indelnings¬
verket så vidt möjligt är, icke fattat me¬
ningen så, att Indelningsverket, sådant det
sig nu befinner, under särskilta benämnin¬
gar, skulle blifva bibehållit, ty jag tror,
att det i väsendtlig mohn skulle blifva miss¬
hushållning, om en sådan mening skulle
fattas, men att egenteligen IndelningsVer-
kets hufvudgrunder, särdeles ChefsBefälet,
skulle bibehållas, dock så att det visserli¬
gen icke skulle lägga några hinder i vägen
för Konungen att disponera, om Konungen
finnér lönerne för Cavalleriet blifva öfver-
flödiga, och använda dem på något annat
ställe, eller om Han funne sådana dispro¬
portioner, som äga rum i löner till Pro-
fosser, Trumpetare, Barberare, m. fl., böra
undergå förändring. I reservations väg vill
jag hafva anmärkt, att jag så uppfattat Rid-
derskapets och Adelns mening, att fria hän¬
der i delta afseende äro kemnade. För öf¬
rigt, då pluraliteten är så gifven, hvilken
mening skall blifva den gällande, skulla
det vara en onödig tidsutdrägt att tvista
om summan, hvarföre jag fogar mig efter
Den 5 O c t o b e r e. in.
iS3
Herr Rosenblads förslag, att den i Contra¬
propositionen må upptagas till 66,000 R:dr.
Grefve Brahe: Jag har begärt ordet,
för alt lill alla delar förena mig i hvad
Friherre Anckarswärd nu yttrat. Jag tror,
att det blir det säkraste sättet att uppfylla
det ändamål Kongl. Maj:t åsyftar. Enligt
hvad jag fattat af Herr Friherrens fram¬
ställning, är det nödvändigt, att Konungen
lemnäs fria händer, hvad Indelningarnes
fördelning och Lönernes jemnkning inom
hvarje Corps, vidkommer. Min tanka har
varit, att lönebeloppet skall så mycket möj¬
ligt är vara lika inom hvarje Corps, men
icke att Konungen på något vis skulle vara
hunden, hvad verkställigheten beträffar.
Herr Nordenfalk: Då två Ledamöter
önskat, att den summa, jag uppgifvit, måt¬
te förändras till 18,000 R:dr, och skilnaden
blott utgör 357 R:dr 24 sk., vill jag ej
vara skiljaktig, utah låter för min del ger¬
na dervid bero.
Herr Pubbingj Arvid: Friherre Anckar-
swärd har nyss yttrat, att han saknar grun¬
der för sig att bestämma den summa, sorn
behöfves för att fylla behofvet. För min
del vet jag ej, hvarföre icke vid detta till¬
fälle, likasom annars vanligen, Rikets Stän¬
der skulle begagna de utvägar de hafva,
och hafva haft, att höra sina Utskott. Då
184
Den 5 O c tobei- e. m.
StatsUtskottet, med beräkning att lönereg¬
leringen skälle ske inom hvarje Regemente
och Corps, funnit, att den skulle kunna
verkställas med 48,000 R:dr, tror jag ej,
att det är oss tiilständigt att bevilja mera,
än nödvändigheten fordrar, särdeles som
vi hört StatsUlskoltets Ordförande yttra,
att StatsUtskottet ställt sig till efterrättelse
Konungens önskan, att icke öka Bevillnin-
gen, och vi redan öfverskrida hvad Ut¬
skottet föreslagit, som kanske redan några
ångrat. Jag får derföre yrka, alt man icke
så alldeles måtte förbigå StatsUtskottets för¬
slag, och anhåller om proposition endast å
48,000 R:dr.
Friherre Anckarswcird: Jag vill blott
göra en erindran till Herr Ribbing, att här
ej varit fråga om någon concession å min
sida. Jag har blott talat öfver ämnet, öf¬
ver den motsatta meningens förslag i den¬
na del, och min mening har sitt uttryck
öppet i de 48,000 Rrdrne, sorn komma att
utgöra Ja-propositionen vid detta tillfälle;
men det är de 66,000 R:drne, som ingå i
Nej-propositionen, i afseende hvarå aldrig
något begifvande af mig finnes. Jag har
blott deltagit i öfverläggningen derom, för-
blifvande vid summan af 48,000 R:dr, för
hvilken jag kommer att rösta.
Herr Rosenblad: Jag vill blott erinra
derom, att hitintills intet annat blifvit be-
Den 5 Octo ber e. in.
i85
viljadt, än det, som är billigt, och att he¬
la summan af redan beviljade tillökningar
i anslagen, hvilka ej genom andra Stånds
beslut äro afslagne, icke går till mera än
i3,6‘oo R:dr, och då det finnes en post af
4ö,ooo R:dr sorn kan reduceras, måtte vi
kunna bevilja detta anslag, utan att på nå¬
got sätt rubba de grunder, som af Stats-
Utskottet blifvit antagne. Jag får förnya
min anhållan om proposition å 66,000 R:dr.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken framställde derefter ett
förslag till Voterings-proposition, innehål¬
lande i Ja-propositionen bifall till den i
Utskottets sednare Utlåtande tillstyrkte sum¬
ma af 48,000 R:dr, och i Nej-propositionen
bifall till Kongl. Maj:ts Proposition i den¬
na del, under antagande af summan 66,357
R:dr 24 sk. B:co, samt med tillägg i bå¬
da propositionerne af Grefve Brahes fram*'
ställning.
Friherre af Tibell, Gustaf Willielm:
Enligt hvad Herr Grefve Brahe sjelf med-
gifvit, synes mig att det borde stå: för
hvarje grad inom samma Regemente och
Corps, i stället för inom hvarje grad inom
Regementen och Corpser. Det går ej an att
flytta boställen och räntor från ett Rege¬
mente till ett annat.
Herr Rosenblad: Jag ber om förlåtel¬
se , att jag anmärker vid Nej-propositionen
186 Den 5 October e. ni.
■* '
en ofullständighet. Den gifver hänvisning
till Konungens proposition, med hvilken
den ej slår i någon gemenskap. De 35^
R:dr sk. stå der äfven. Jag anser, att
endast jemna summan 66,000 R:dr bör stå,
i stället för 48,000 R:dr, och att den för¬
öfrigt bör vara alldeles lika med Ja-propo¬
sitionen, utan att hänvisa till Konungens
proposition. I följd häraf synes mig, att
Nej-propositionen bör erhålla denna korrta
lydelse: Vinner Nej, antages Ja-propositio¬
nen med den förändring, alt summan, i stäl¬
let för 48,ooo R:dr, bestämmes till 66,000
R:dr,
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erindrade, att det vore
ovanligt, att i en Nej-proposition säga, det
man antager Ja-propositionen,
Friherre Palmstjerna: För att undvika
den besynnerliga omständighet, Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken omnämnt, får jag
föreslå, att Nej-propositionen må lyda så¬
lunda: Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln, till verkställande af ifrågavarande
lönereglering, hafva beviljat 66,000 R:dr;
hvarefter skulle följa Grefve Brahes fram-,
ställning.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter föl¬
jande Voterings-proposition;
Den, som bifaller det af SlatsUtskot-
Den 5 Octo ber e. m.
187
tet tillstyrkte anslag af fyratioåtta tusende
Riksdaler Banco, till reglering af löuerne
för Indeldta Armeens Befäl, med förkla¬
rande derjemte, att underdånig anhållan bör
göras hos Kongl. Majit, det Kongl. Maj:t
täcktes med de sålunda beviljade anslagen
för Indeldta Arméens Befäl låta, på sätt
Kongl. Majit lämpligast finnér, och i den
mån anviste tillgångar dertill blifva dispo¬
nible, verkställa en lönereglering med syft¬
ning lill återförande af Befälets löner, i öf¬
verensstämmelse med Indelningsverket, och
medförande den möjligaste likhet uti löne-
vilkor för hvarje grad inom samma Rege¬
mente och Corps, hvilken reglering vid nä¬
sta Riksdag må Rikets Ständer meddelas,
för alt derefter till sine detailler å Stat
uppföras, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln hafva, i och för löneregleringen för
Indeldta Armeens Befäl bifallit ett anslag
af Sextiosex tusende Riksdaler Banco, med
förklarande derjemte, att underdånig anhål¬
lan bör göras hos Kongl. Majit, det Kongl.
Majit täcktes, med de sålunda beviljade an¬
slagen för Indeldta Arméens Befäl, låta, på
sätt Kongl. Majit lämpligast finnér, och i
den mån anviste tillgångar dertill - blifva
disponibla, verkställa en lönereglering med
i88
Den 5 Octo ber e. m.
syftning till återförande af Befälets löner
i öfverensstämmelse med Indelningsverket,
och medförande den möjligaste likhet uti
lönevilkor för hvarje Grad inom samma Re¬
gemente och Corps, hvilken reglering vid
nästa Riksdag må Rikets Ständer meddelas,
för alt derefter till sine detailier å Stat
uppföras.
Hvilken Voterings-proposition af Rid-
derskapetochAdeln godkändes, samt anslogs.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Innan
jag går att nedlägga min voteringssedel till
bifall af en sak, för hvilken jag nitälskar,
anhåller jag få till protocollet anmäla, att
det sker i den förutsättning, att denna sak
ej kommer att bidraga till förökade accor-
der inom Armeen.
"Voteringen börjades klockan 7 e. ni.,
och befunnos vid voteringens slut klockan
ett qvart till q e. m., sedan en voterings¬
sedel blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, röster-
ne hafva utfallit, som följer:
Ja — 67.
Nej — u{g.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskilt förde protocoll blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridder-
skapet och Adeln således bifallit hvad i
Den 5 Octo ber e. in.
ofvanberörde Nej-proposition blifvit upp¬
tagit.
ingående StatsUtskottets i dess sedna¬
re Utlåtande gjorde hemställan, att Rikets
Ständer måtte uti underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående löneregleringen för
.Armeen uttrycka den öfvertygelse, att hvad
af Utskottet nu föreslagit blifvit, borde för
en längre följd af år fylla behofvet för
denna gren af Statsförvaltningen, samt att
ett större anslag för Armeens Befäl skulle
öfverstiga Nationens förmåga.
Friherre Cederström, Jacob: Jag an¬
ser denna af Utskottet föreslagna anmälan
olämplig; ty mati kan icke säga, att ett
större anslag, än det af Utskottet tillstyrk¬
ta, skulle öfverstiga Nationens förmåga. Jag
anhåller derföre, att något afseende icke måt¬
te göras på Utskottets ifrågavarande fram¬
ställning, hvilken torde kunna läggas till
handlingarne.
Herr Nordenfalk: Till följd af Rid-
derskapels och Adelns redan fattade beslut
angående verkställigheten af den ifrågava¬
rande löneregleringen, finner jag, under
åberopande af hvad jag i förmiddags hade
äran i ämnet anföra, det af Utskottet före¬
slagna yttrande, om anslagets tillräcklighet
för en längre tid af år, fullkomligt öfver¬
flödigt, och anhåller att det icke måtte för¬
anleda till någon åtgärd.
Den 5 October e. m.
Herr Bibbing: Jag forenar mig med
Herr Nordenfalk så mycket hellre, sorn, en¬
ligt en rätt slutföljd af Utskottets Utlåtan¬
de, innehållet deraf måste blifva, att hvad
nu är vordet beviljadt, öfverstiger hvad
som erfordras.
Tians Excellence Herr Grefven och
Lan iltMar skalken hemställde, att den af Ut¬
skottet föreslägue ifrågavarande underdåni¬
ga skrifvelse till Kongl. Majit kunde få för¬
falla.
Bifölls.
Angående StqtsUtskottets yttrande rö¬
rande öfverjlödige Boställens utarrende¬
rande.
Friherre af HördinCarl Johan: Då
jag mot Utskottets första Betänkande fram¬
ställde de anmärkningar, hvilka Utskottet
i dess sednare Utlåtande upptagit och sökt
vederlägga, var anledningen dertill den öf¬
vertygelse jag hyste, att Ridderskapet och
Adeln, samt de öfriga RiksStånden^ skulle
taga lill pröfning hvarje särskild fråga, som
blifvit framställd. Ridderskapet och Adeln
har nu beslutat att öfverlemna regleringen
till Kongl. Maj:t, för att först vid nästa
Riksdag hos Rikets Ständer framläggas. Jag
skulle vid sådant förhållande tro det icke
vara ändamålsenligt, att ingå i någon prasa-
label pröfning af dessa omständigheter, utan
Den 5 O c to ber e. in.
'9'
flit den framställning, sorn i afseende derå
blifvit gjord, kunde förbigås och läggas lill
handlingarne.
Uppå derefter framställd proposition,
beslöt Ridderskapet och Adelil, ali Utskot¬
tets yttrande angående öfverflodige Bostäl¬
lens utarrenderande borde läggas till hand¬
lingarne.
Angående StatsUtskottets hemställan
0111 anvisning å nödigt förskott till jemk¬
ning af accorderne.
Hvad Utskottet i afseende härå till¬
styrkt, blef af Ridderskapet och Adeln bi¬
fallit.
Angående StatsUtskottets hemställan
rörande Officerares vid Indeldta Armeen
uppmuntrande att idka Landtmäteri.
Hvad Utskottet hemställt, blef af Rid¬
derskapet och Adeln bifallit.
Elfte Punkten. ExercitieEsr/vadroner-
nes underhåll.
Denna punkt blef af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Tolfte Punkten. Lifgardet till Häst.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard, ba¬
de inlemnat ett så lydande anförande:
StatsUtskottet har föiblifvit vid sin för¬
ra tanka, att förhöjning i underhållssumman
192
Dun 5 O c to b er e. in.
bör äga rum, och ett nytt anslag af ej min¬
dre än 13,701 R:dr /jo sk. B:co på Stat upp¬
föras. Jag deremot fortfar att bestrida det
nya anslaget, och tror, att, om en Esqva¬
dron indrages, kan löneförbättring vinnas,
utan StalsVerkels betungande. För öfrigt
och hvad beträffar den af Utskottet gjorde
hemställan, huruvida det må vara Rikets
Ständer värdigt, att sätta i fråga någon be¬
sparing för Svenska StatsVerket på Brödra¬
folkets bekostnad; så tillstår jag uppriktigt,
att jag icke förstår hvad Utskottets mening
dermed kan vara, ty då Svenska StatsCas-
san bekostar flera hundrade tusende Riks¬
daler åt Konungens Lif- och Hus-troupper,
torde det väl icke anses obilligt, om Brö¬
drafolket bekostade 5o,ooo R:dr B:co; och
ia g hemställer, om det skulle vara värdigt
alt sätta i fråga, att Brödrafolket skulle vil¬
ja undandraga sig en så ringa utgift, för
den äran, att bland Konungens Lif- och
Hus-troupper afven räkna ett litet antal
Norrmän.
Grefve Brahe uppläste följande:
Af 3:dje HufvudTitelns besparingar, har,
utom hvad 1823 års Stat upptager, till det¬
ta Regemente utgått:
För Mathållningen B:co R:dr i,000: —•
Tillökning i anslaget för hä¬
starnas skoning 622: 24-
Transport 1,622: 24*
Den 5 October e. ra. ig3
Transport 1,622:
samt Lönelillökning för Öfver-
Befälet 3,25o: —
hvilka 4>872: 24.
Kongl. Maj:t önskat få å Stat
uppförde, samt derjemte äskat
en tillökning af 7>82g: 16.
tillsammans 12,701: 4°.
Deraf har Utskottet antagit:
För Malhållningen 1,000: —
Till Stallpersedlar 1,000: •—
Hästarnes skoning 622: 24.
men såsom lönetillökning för
UnderBefälet 3,2i3: ir.
eller tillsammans 5,835: 35.
Hvaremot den för Befälet äskade löneför¬
höjning icke kunnat beviljas. — Utskottet
har icke eller till uppförande å Stat kun¬
nat tillstyrka de 3,25o R:dr, som å 3:dje
HufvudTitelns besparingar hittills utgått,
af det skäl att Utskottet ej anser någon
lönetillökning för Befälet vid nämnde Re¬
gemente oundgängeligen nödvändig.
Utskottet har bestämt uttalat sin öf¬
vertygelse; må det således tillåtas mig att,
ehuru deremot stridande, äfven säga min.
Lönetillökningen för ÖfverBefälet vid
LifGardet till Häst är verkeligen af behof-
vet påkallad. — Kongl. Maj:t, som funnit
44 H- i3
>94
Den 5 October c. m.
Befälet vid delin Regemente böra Åtnjuta
samina löneförmåner, som Befälet vid de
öfrige GardesRegementerne, har, genom Nå¬
digt bref den ig Februarii 1833, å 3:dje
HufvudTitelns öfverskott an vist 3,200 R:dr,
och frågan är således blott, om nämnde
summa skal! å Stat uppföras, eller, såsom
hittills, från Titelns besparingar utgå. Det¬
ta sednare lärer likväl svårligen kunna verk¬
ställas, om, efter hvad Utskottet å flera stäl¬
len i dess Utlåtanden låter påskina, bespa-
ringarne skola användas lill andra af Ut¬
skottet afsedde ändamål.
Att tillvägabringa löneförbättring för
Befälet, medelst minskning i dess personal,
låter påtagligen icke verkställa sig, i an¬
seende till Regementets trägna tjenstgöring;
och att förneka Befälet vid detta Regemen¬
te en tillökning i lönen, i likhet med Of-
ficerarne af Svea och aldra LifGardesRege-
menterne, synes väl orättvist; jag hemstäl¬
ler derföre, att Befälets lönetiilökning 3,a5o
R:dr må enligt den Kongl, propositionen å
Stat uppföras, samt det af Kongl. Maj:t äska¬
de tillskott för UnderBefälets löneförbätt¬
ring oafkortadt utgå.
Då Underbefälet vid de i Stockholm
förlagde Regementer äro till löneinkomster
bland de mest vanlottade inom hela Ar¬
méen, och derjemte förlagde å den dyra¬
ste ort i Riket, samt hafva högst trägen
I
Den 5 October e. m.
tjenstgöring, så innefattar den begärta sum¬
man elt af behof och rättvisa påkalladt me¬
del till förbättrande af deras villkor; och
jag får tillägga, att inkomsterne för Under¬
befälet vid de i Hufvudstaden stationerade
Regementer äro till den grad otillräcklige,
att en Underofficer ofta, med Hustru och
Barn, knappast kan lifnära sig, och således
begagnar första tillfälle som yppas, för att
söka inkomma på Linietrupperne, eller väl¬
ja annat näringsfång.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marsk alken gjorde proposition lill bi¬
fall å i2:te Punkten.
Ropades Ja och Nej.
Herr Nordenfalk: Till hvad Grefve
Brahe anfört har jag obetydligt att tilläg¬
ga. Jag anser mig likväl skyldig nämna,
att om de 3a5o R:dr Kongl. Majrt 1823
beviljade Befälet vid LifGardet till Häst,
för alt komma till likhet i lönevilkor med
Befälet vid de öfriga GardesRegementerna,
icke skulle bifallas att blifva uppförde å
Stat, så blir följden endast, att de hädan¬
efter såsom hittills komma att utgå af Ti¬
telns besparingar, enär de icke mera lära
kunna Befälet fråntagas. Som det likväl
bör till en ordentlig StatsReglering, att
icke låta ständiga anslag utgå af besparin¬
gar, hvilka alltid äro ovissa till sitt be-
44 H. »3*
ig6
Den 5 October e. m.
lopp, får jag anhålla om proposition i lik¬
het med hvad Grefve Brahe hemställt.
Friherre A nekar swärd: Jag hade hop¬
pats alt i denna fråga icke behöfva yttra
mig, emedan det för oss, sorn önska ned¬
sättning i Statsanslagen, nu mera blifvit
ganska äfventyrligt att drifva denna satts,
som till följd endast haft stegrade fordrin¬
gar på andra sidan. Jag hade trott, att
man åtminstone vid något tillfälle skulle
kunnat stanna vid Utskottets förslag; men
jag finner alt detta är ogörligt, och att
samma mening äfven nu yrkar högre an¬
slag, än Utskottet, i följd af sina beräk¬
ningar om tillgångarna, kunnat medgifva.
Jag tviflar således icke, att denna mening
äfven nu vinner, och ämnar icke upptaga
tiden med en onyttig votering. Om Befä¬
let vid Gardet tili Häst har mindre löner,
än det öfriga Befälet, så påkallar detta utan
tvifvel ett jemnande; men jag tar mig fri¬
het fästa uppmärksamheten på, hvilket för¬
hållande skall uppstå om, såsom Herr Stats-
Secreteraren för Krigsärenderne yttrat sig,
det skulle blifva nödvändigt, alt uppföra
utgifter på Stat i alla de fall, der Styrel¬
sen anvisat sådana af besparingarna. Om
nu Rikets Ständer stannade i det beslut,
att låta uppföra dessa, utom den vanliga
vägen beviljade, förhöjningar på Stat, hvart
komma vi väl då? Jag framställer blott den
frågan; —• i händelse alla de besparingar,
Den 5 O c to ber e. in.
»97
som i följd af en god hushållning kunna
uppstå, i alla lider komma alt så använ¬
das, alt intet deraf blir qvar, och detta
blott för alt sedan kunna åberopas såsom
ett maktspråk för nja Statsanslag.
Friherre af Nordin: Då Befälets Löner
vid LifGardet lill Häst understiga Befälets
vid de öfriga GarnisonsRegemen terna, tyc¬
kes det vara billigt, att detta Befäl, tjenst¬
görande vid ett CavalleriRegemenle, sättes
i parité med de öfriga, och att den löne-
tillökning Regementet redan åtnjuter icke
vidare anvises å Titelns besparingar. Att
Kongl. Majrt hittills icke använt några be¬
sparingar å materielen till löneförbättrin¬
gar, torde bäst kunna inhemlas deraf, att
af besparingarna på 3:dje HufvudTiteln be¬
tydliga anslag blifvit gjorda för Materielen.
Sålunda har användts t. ex. 20,000 R:dr
B:co till en Stallbyggnad för Svea Arli11 eri-
Regemente; 27,000 R:dr lill Wanäs Fäst¬
ningsbyggnad; hvarigenom tillfälle lemna-
des till arbete för en del af Westergölhlands
population, som behöfde förtjena till lifs¬
uppehälle efter missväxtåret 1826. Dess¬
utom hafva flere år från 9 till 10,000 R:dr
blifvit använde lill Kungsholms Fästnings-
byggnad. Jag tror således icke, att ett
klander är rättvist, som göres emot det
användande, som ägt rum af besparingar-
ne. Att desse hädanefter blifva mindre än
hittills, är en gifven sak, enär Kongl. Maj:t
iqS Qen 5 October t. m.
sjelf föreslagit, att anslaget till brödbak-
nings- och durcmarche-kostnaderne m. m.
skall nedsättas ined a5,ooo Ridr; och örn
Kongl. Maj;ts Nådiga framställning, att be-
grafningshjelpen för Officerarne hädanefter
får lemnäs till Armeens PensionsCassa. af
Rikets Ständer bifalles, så gör delta äfven
en afkortning af 16,000 R:dr, eller tillsam¬
mans 4i>ooo R;dr, som besparingarne kom¬
ma att utgöra mindre än hittills, och som
tydeligt visar det oriktiga, att på oftanämn-
de besparingar göra några anvisningar.
Friherre Sprengtporten t Jacob Wil¬
helm.' Den anmärkning Friherre Anckar-
swärd gjort, att det kunde blifva ett far¬
ligt prejudicat tillåta Regeringen, att först
anvisa lönetillökningar på besparingarne,
på det de sedermera skola uppföras på Stat,
liar sin fullkomliga rigtighet, om förhållan¬
det vore, att de båda GardesRegementerne
till fots, med hvilka LifGardet till Häst
blifvit af Kongl. Majit ansedt böra åtnjuta
lika löner, voro för högt aflönta; men då
man påminner sig, alt Befälet vid dessa
Regementen icke har särdeles större löner,
än inom Armeen, så tror jag icke, att Fri¬
herre Anckarsvärds satts här har sin fulla
tillämplighet.
Friherre Anckarsvärd: Jag skall blott
be alt få tillägga, att jag tror, det Kongl.
Brefvet angående anvisningen på dessa be¬
Den 5 O c t o b e r e. m.
»99
sparingar är dateradt i Februari år 1823,
det vill säga midt under varande Riksdag,
då det var fullkomligt öppet för Styrelsen,
att aflemna proposition lill Rikets Stän¬
der oin denna löneförhöjning; och jag tyc¬
ker, att det sättet varit att föredraga fram¬
för, att egenmäktigt påföra besparingarna
denna ulgift. Således kommer detta än¬
dock alltid att stå qvar, såsom ett preju-
dicat af äfventyrlig natur. Men nu gör det
ingenting till saken, utan Ridderskapet och
Adeln fattar troligen sitt beslut till förmon
för den mening, som yrkar anslaget. Då
återstår för mig endast att reservera mig,
ty något annat hoppas jag ej kunna uträt¬
ta, hvarken i denna eller någon annan fråga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorda proposition till bifall å I2:tq
Punkten,
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bi¬
falla hvad Kongl. Maj:t i denna del fö¬
reslagit.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Anckar swärd: Det förefaller mig
verkligen betänkligt, att i hvar enda punkt
öka Utskottets förslag. Jag förutser såsom
följd häraf, att vid slulregleringen en så¬
200
Den 5 October e. m.
dan villervalla skall uppstå, att man då
verkligen skulle önska sig kafva afslagit
eu eller annan punkt. Jag tyckte mig fin¬
na svaren på den framställda propositionen
så delade, att jag nödgas anhålla om vo¬
tering, emedan jag tror detta anslag vara
af den natur, alt det åtminstone icke bör
medgifvas, annorlunda än genom Ståndets
uttryckta pluralitet.
I anledning hvaraf Hans ExceUence
Herr Grefven och LandtMar skalken fram¬
ställde följande volerings-proposition:
Den, som bifaller det af StatsUtskot-
tet för Kongl. LifGardet till Häst tillstyrk¬
te anslag af Fem Tusende Åtta Hundrade
TrettioFem Riksdaler 35 sk. Banko årligen,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln bifalla det af Kongl. Maj:t i Dess.
Nådiga proposition för nämnde Regemente
ifrågaställde anslag af Tolf Tusende Sju Hun-
dradeEn Riksdaler \o sk. Banko årligen.
Hvilken voterings-proposition af Rid¬
derskapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
10, och slöts klockan half till ii om af¬
Den 5 Octo b er e. m.
201
tonen; hvarvid, efter det en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
Lefunnos hafva utfallit, som följer:
Ja — 66.
Nej — 75.
I följd hvaraf, och sedan det Öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att Ridderska-
pet och Adeln således bifallit det af Kongl.
Maj:t för LifGardet till Häst ifrågastäldte
anslag af 12,701 R:dr 4° sk- Banko årligen.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Betänkanden:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 3o sistlidne September:
N:o 5r. Med förslag till ändringar i
TryckfrihetsFörordningen, och till ny Re-
daction af samma Grundlag.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af deri 4 sistlidne Augusti:
N:o 5t> I anledning af föreslagna iakt¬
tagelser, vid utfärdande af pass.
Af den 18 sistlidne September:
N:o 60. I anledning af gjorde anmärk¬
2oa Den 7 O cto b er f. t«-
ningar vid Utskottens Betänkande N:o 35,
rörande förslag till ny PrestvalsFörordning,
Lades på bordet.
Häglof!, Ridderskapet och Adeln åtskilj-
des klockan tre qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
0• /. Lagerheim.,
Onsdagen den 7 October 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen,
Öppnades Höglofl. Ridderskapets och
Adelns Herrar Electorers Lista till val af
Ledamöter i nedannämnde Utskott; och be-
funnos dertill hafva blifvit utsedde;
I BevillningsUtskottet:
Efter N:o 88. Grefve von Seth; Fullm. Fri¬
herre Lejonhufvud, Abraham;
— N:o 1870. Herr von Rappholt; Fullm,
Herr Uggla, Göran Gustaf, och
— N:o 2010, Herr af Geijerstam, Olof;
JY:o i58. Friherre von Essen^ Fre¬
drik;
Den 7 October f. m. ao3
JY:o 491. Herr Kalmberg, Hampus *
och
N:a 182 4- Herr von Törne, Michael.
/ Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Efter N:o iq. Grefve Douglas; Fullm. Gref¬
ve Posse, Arvid;
N:o io55. Herr Bråkenhjelm, Pehr
Reinhold.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Friherre
von Essen afsagt sig den honom uppdragne
befattning att vara Ledamot i Bevillnings¬
utskottet,
Fortsattes pröfningen af StatsUtskotlets
ej mindre den 16 sistlidne April under N:o
1Z2 afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e.
ro. på bordet lagde, Betänkande, angående
regleringen af utgifterne under RiksStatens
Tredje HufvudTilel; än ock under N:o 23q
meddeldte, och den 2q sistlidne Augusti f.
m. på bordet lagde, Utlåtande, öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
i3:de Punkten. Kronprinsens Husar-
Regemente.
Grefve Cronhjelm, Otto August.' Så¬
som en ny och ganska obetydlig gärd åt
den idé, att Majorer på Stat icke skola äga
Compagnie!’ eller Sqvadroner, vågar jag yr¬
ka bifall till Kongl. Majus proposition i den¬
ao4 Ben 7 Octo ber f. m.
na del. Den begärda summan är så obe¬
tydlig, att jag ganska väl föreser, att det
för Regementet troligtvis är likgiltigt, an¬
tingen den af Ständerne beviljas, eller icke,
emedan i sednare fallet den troligen kom¬
mer att utgå af besparingarne; men då jag
anser, att en oundviklig utgift icke bör af
besparingarne utgå, utan på en väl regle¬
rad Stat uppföras, kan jag icke annat än
yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Af Utskottets Utlåtande kan jag ej finna nå¬
got antagligt skäl för afslag å den begärda
summan, ty att LifGardet till bäst ännu
bar qvar den felaktiga organisationen, att
Majorerne, om jag så får yttra mig, såsom
prebenden äga Sqvndroner, blir väl icke
skäl att förhindra afskaffandet af denna fel¬
aktiga organisation inom ett annat Rege¬
mente, hälst när det kan ske med så liten
kostnad. För min del finner jag det gan¬
ska tillfredsställande, att man ser vår hög¬
sta Militair-administration frångå en förut
tillämpad oriktig princip, och jag anser der¬
före, att Rikets Ständer å sin sida böra i
detta afseende göra hvad på dem ankom¬
mer. Jag yrkar proposition till bifall å
Kongl. Maj:ts förslag.
Grefve Brahe} MagmiSj anförde skrift¬
ligen:
För Kronprinsens HussarRegemente har
Utskottet vägrat det af Kongl. Majit före-
slagne tillskott af 974 Rtdr 23 sk., och 2
D e 11 7 Octo ber f. in.
ao5
tunnor spannmål. Utskottet, sorn i sitt för¬
sta Betänkande förmodat, att den begärdta
tillökningen egentligen innefattade en löne¬
förbättring för det högre Befälet, har se¬
dermera blifvit upplyst, att, dermed åsyf¬
tades blott en ersättning åt de aine Majo¬
rer, som åt StabsRyttmästare afstodo sine
Sqvadroner; men det oaktadt har Utskot¬
tet i sitt sednare Utlåtande för bl i fvi t vid
sitt första vägrande, under förmodan alt
då vid LifGardet till häst 2ine Majorer äro
med Sqvadroner försedde, utan att någon,
förändring deruti blifvit ifrågasatt, kunde
enahanda inrättning vid Kronprinsens Hus-
sarRegemente bära sig.
Att Regementsofficerare, hvilka hafva
egentliga tillsynen å ett Regementes discip¬
lin, ekonömi m. m. och följaktligen äro ej
allenast de controllerande, utan äfven de,
som inför Kongl. Majit ansvara för Rege¬
mentets användbarhet och duglighet, så i
militäriskt som ekonomiskt afseende, att
dessa, säger jag, äro försedde med Sqva¬
droner, har ansetts vara både olämpligt,
och för tjensten menligt. Kongl. Majit har
derföre varit betänkt, att uti ett sådant för¬
hållande tillvägabringa en nödig ändring,
dervid början med minsta kostnaden an¬
sågs kunna företagas med Kronprinsens Hus-
sarRegemente. Att stödja afslaget derpå,
att någon förändring vid LifGardet till bäst
icke blifvit föreslagen, vill med andra ord
ao6 Den 7 October f. m.
säga; att som den mindre lämpliga orga¬
nisation af ett Regemente ännu icke hunnit
förbättras, så må dermed icke göras början
vid ett annat, utan allt bör framdeles kun¬
na bära sig, om äfven på mindre ända¬
målsenligt sätt, som hittills, skulle äfven
rättelse deruti med minsta kostnad vara
möjlig. Då jag i detta fall ej kan dela Ut¬
skottets åsigter, utan gerna såg, att Statens
tillgångar medgåfvo möjligheten, att äfven
nu företaga en sådan förändring vid Lif-
Gardet till bäst, alt RegementsOfficerarnes
löneinkomster voro tillräckliga ntan Sqva-
droner, får jag åtminstone, då detta ej lä¬
rer kunna ske, i afseende å Kronprinsens
HussarRegemente den Kongl, propositionen
å nyo tillstyrka.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Det är
med ledsnad jag hör GeneralAdjutanten för
Armeen 3'ltra, alt Majorernes bibehållande
vid Sqvadronerne af detta Regemente skulle
vara menligt för tjensten, och gifva anled¬
ning att tro, det den väl kända duglighe¬
ten inom Kronprinsens HussarRegemente
vore i förfall. Jag tror det ej. Man har
icke påstått, att ett sådant förhållande vore
skadligt vid LifGardet till häst, och jag vet
sannerligen icke, hvarföre det skulle va¬
ra menligare vid Kronprinsens IlussarRege-
mente. Skall man frångå den ide, alt
Majorerna skola äga Sqvadroner, hvilket
frångående kan vara ganska riktigt, så bör
Den 7 October f. m.
207
det ste genom reduction af Sqvadronernas
antal, som i allt fall äro nog svaga. Jag
bestrider således allt anslag härtill, och an¬
håller om bifall lill Utskottets Utlåtande.
Grefve Cronhjelm: För mig synes det
så mycket mera obilligt af Representanten,
att föreslå någon reduction af detta Rege¬
mente, hvilket är en prydnad för Svenska
Armeen, som icke längesedan tvänne Squa-
droner af samma Regemente reducerades,
och hvarigenom Regementet annu får, i af¬
seende på sina a vancementer, vidkännas be¬
tydliga olägenheter. Jag har icke, såsom
Grefve Horn synes tro, yrkat bifall till
Kongl. Majtts proposition derföre, att den
felaktiga organisationen skulle för närva¬
rande verka menligt vid detta förtjenstfulla
Regemente. Men om individernas person¬
liga egenskaper för närvarande äro af den
Öfvervägande beskaffenhet, att icke tillåta
en felaktig organisation inverka menligt på
tjensten, så bör man icke derföre bibehålla
det felaktiga. Individerna ombytas och för¬
svinna, och möjligtvis kunde den tid kom¬
ma, då den felaktiga inrättningen verkade
mindre fördelaktigt på t jonsten, och må¬
hända stöde detta förhållande icke då att
afhjelpa med en så liten summa, som nu,
då Regementet sjelf, med erbjudande af egna
uppoffringar i löneväg, hos Kongl. Maj:t
sökt att erhålla den förbättrade organisa¬
tionen. För alt sålunda gifva ny hyllning
ao8 Den 7 October f. m.
åt en princip, som jag gerna skulle se til¬
lämpad inom hela Armeen, anhåller jag yt¬
terligare om proposition till bifall å Kongl.
Maj:ts förslag.
Grefve Brahe: Det är på intet vis för
att taga Regementets försvar, som jag be¬
gärt ordet; Regementet är för väl kändt för
att något sådant skulle behöfvas. Om Grefve
Horn hade tagit kännedom af saken, skulle
han erfarit, att det är Regementet sjelf, som
inkommit med anhållan om den förändring
i dess organisation, hvilken nu är i fråga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bi¬
fall å i3:de Punkten af StalsUtskottets Ut¬
låtande.
Ropades starka Nej, blandade med nå¬
gra Ja.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln be¬
hagade bifalla det af Kongl. Maj:t i Dess
Nådiga Proposition för KronPrinsens Hus-
sarRegemente föreslagne ytterligare anslag
af 974 2^ sk- och 2 Tunnor Spannmål.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I följd hvaraf Hans Excellence förkla¬
rade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig höra, Ja öfverröstat Nej, Ridder-
ska-
Den 7 October f. m.
skåpet och Adeln hifallit den af Hans Ex-
cellence sist framställde Proposition.
Grefve Horn reserverade sig emot Rid-
derskapets och Adelns beslut.
i4-de Punkten. Svea LifGardes-Re-
gemente.
Grefve Brahe: Jag vågar hemställa bos
Eders Excellence Herr Grefven och Landl-
Marskalken, om icke båda GardesRegeraen-
terne kunde på en gång få förekomma,
emedan förhållandet är för dem alldeles lika.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln, i anledning af Grefve Brahes
framställning, behagade bifalla, att de tvänne
punkter i Utskottets Utlåtande, som angå
Första och Andra GardesRegementerua, lin¬
gö i ett sammanhang till pröfning företagas.
Ropades Ja.
I följd häraf föredrogs i5:de Punkten,
Andra LifGardes-Regementet.
Grefve Brahe anförde skriftligen:
Kongl. Maj:t har för Svea och Andra
LifGardesRegementerna äskat en tillökning
af io,oa5 R:dr 4f B:co för hvardera,
hvaraf 8,17g R:dr 8 sk. till förbättrande af
Underbefälets löner. Utskottet har trott sig
44 H. .4
1 10
Den 7 October f. m.
finna en medelväg i sitt första förslag, sora
beviljar 4000 Kdr. men att någon sådan
förbättring aldrig kan tillvägabringas, eller
åtminstone högst ofullkomligt åstadkommas,
med de af Utskottet föreslagne 4°°o R:dr,
faller sig tämmeligen klart, och jag uppre¬
par derföre hvad jag, om Underbefälet vid
LifGardet till Häst, haft äran anföra, nem¬
ligen, att då en Underofficerare vid de i
Stockholm förlagde Garnisons-Regementer
beklagligen är i saknad af sådane lönein¬
komster, hvarförutan personer med skick¬
lighet i tjensten och värdighet i uppförande
icke kunna finna bergning, utan följaktligen
söka på annan väg tarflig utkomst, så lärer
äfven den af Utskottet upptäckte medelväg
4ooo R:dr, betraktad såsom medel till för¬
bättrande af Underbefälets löner, aldrig el¬
ler föga leda till målet.
Utom hvad för Underbefälet blifvit fö¬
reslagit, äskar den Kongl. Propositionen för
hvardera af nämnde Regementer en tillök¬
ning af 1,846 R:dr 33 sk., utgörande rations-
ersättning eller fouragerings-penningar för
de Officerare, som, i och för sine tjenste-
befattningar, böra vara försedde med hästar.
Då Cavallerie- och ArtillérieOfficerare
hafva fouragerings-penningar, samt de af
Indeldta Armeens Officerare, som med tjen-
stehästar böra vara försedde, innehafva lö¬
ner, hvilka från början varit lämpade efter
DenyOctoberf. m. 211
#
denna, tjensten åtföljande, tillökade kost¬
nad, och det uppförda anslaget således grun¬
dar sig på principer, hvilka för hela Ar¬
meens lön-beräkning äro gällande, kan jag
ej underlåta, att anhålla om bifall till Kongl.
Majrts för Svea och Andra LifGardes-Re-
gementerne afgifna Nådiga Proposition.
Grefve Horn: Utskottet har vid besva¬
rande af de anmärkningar, som blifvit gjorde
mot Dess förslag, sagt, att Utskottet ej kan
ingå i pröfning af det förslag, att båda Gar-
desRegementerne skulle sammanslås till ett.
Jag finner deremot i denna enkla om-orga¬
nisation en för ögonen liggande och bevislig
anledning, att komma till det resultat man
söker, eller förbättrade löner för Underbe¬
fälet. Jag vet att 1,600 man kunna com-
inenderas af mindre än 2 Chefer och 6
Majorer. Äfven tror jag, att Garnisonens
tjenstgöring här kan ske nied ett mindre
antal Officerare. Det hade således icke va¬
rit ur vägen af StatsUtskottet, att föreslå
Rikets Ständer en underdånig hemställan till
Kongl. Maj:t, att Kongl. Maj:t måtte vidtaga
en sådan organisation, som beredde fulla
tillgångar till Underbefälets bättre lönande.
På denna grund bestrider jag allt ökadt an¬
slag, och yrkar bibehållande af i8a3 års
Stat i denna del.
Herr Rosenblad> Bernhard: Då Ut¬
skottet icke visat, att någon minskning i
44 H- »4*
212
Den 7 October f. m.
de föreslagne utgifterne rättvisligen lunde
äga rum, och tillika i sitt första Betänkande
erkänt nödvändigheten af anslaget till Un¬
derbefälet, måste jag yrka, att GardesRe-
gementerna erhålla hela det belopp, Kongl.
Majit i sin proposition föreslagit. Jag anser
dessutom det vara obestridligt, att samma
grad vid Gardet bör innehafva någon högre
lön, än samma grad vid LandtRegemen-
terne; och då jag ej finner lämpligt, att
bär ingå i några speciella detailler, vågar
jag föreslå en rund summa af 79,000 Rldr till
hvardera GardesRegementet, hvilken summa
något understiger den ojemna summa Kongl.
Majit begärt.
Herr Munck af RosenschöldEberhard:
Jag ämnar yttra mig blott i afseende på
frågan om nyttan af att minska Befälet vid
GardesRegementerne. Då det vore önskligt,
att manskapets antal blefve något ökadt,
emedan den förmån derigenom vunnes, att
manskapet icke nödgades vaka hvar 3idje
natt, hvilket mycket bidrager till soldatens
sjuklighet, så kan jag ej tro, att det nu är
tid, att minska Befälet, ty naturligtvis må¬
ste, då Manskapet ökas, det icke vara rätt,
att minska Befälet. Jag får äfven fästa upp¬
märksamheten derpå, att, om man genom
tillökning i personalen bidrager till minsk-,
ning i sjukligheten, så besparar raan äfven
anslag lill de sjukas vård.
Herr Nordenfalk, Johan: Jag vill i
anledning af hvad Grefve Horn anfört om
Den 7 Octobcr f. m.
möjligheLen och nyttan af en förändring
nied bägge GardesRegementerne, inskränka
mig till att anmärka, att sådant ej torde
kunna blifva föremål för beslut vid detta
tillfälle. I öfrigt, hvad beloppet angår, får
jag upplysa alt, utom den utredning, som
finnes i Utskottets första Betänkande öfver
tillökningen, hvilken sätter Ridderskapet och
Adeln sjelf i tillfälle att bedömtna, om den
är af behofvet påkallad, eller ej, beslår
skilnaden emellan 8,17,0 R:dr 8 sk., hvilka
äro beräknade till löneförbättring för Un¬
derbefälet, och 10,025 R:dr 4i sk., hvilket
är hela till löneförbättringen beräknade be¬
loppet, bufvudsakligen uti Fourageringsme-
del för den del af Befälet, som skall hafva
häslar.
Grefve Cronhjelm: A ena sidan finner
jag visserligen, då jag betraktar de nödvän¬
diga anslagen, att Utskottet föreslagit för
litet; men, å den andra åter, erfar jag, att
ett anslag finnes uppförd t, som med större
skäl kunde utgå af bespariugarne, nemligen
de 5oo R:dr, hvilka för Andra LifGardet
äro föreslagne, utöfver anslaget för Svea
LifGarde, i och för mathållningen på flera
ställen. Då Andra LifGardets Caserner nu
äro till det mesta färdiga att begagna, el¬
ler åtminstone icke många år kunna förfly¬
ta, innan de blifva det, samt mathållningen
således kommer på ett ställe, tror jag, alt
dessa 5oo R:dr, som icke många år behof-
Den 7 October f. ni.
-7
vas, kunde utgå af besparingarne. Det är
icke skäl, att löna Officerarne vid Gardet
lika med dera i andra garnizoner, der lef-
nadssätlet och uniformerne ej äro så dyra;
och jag anser således, att den begärda lö¬
neförhöjningen bör beviljas, synnerligen då
den summa, som skulle komma på Öfver-
Befalet, ej blir särdeles större, än 800 R:dr,
emedan det öfriga är för UnderBefälet och
Fouragepenningar. Jag skulle således helst
önska, att de ofvannämnde 5oo Riksdalerne
anvistes på besparingarne, men att i Öfrigt
Konungens Proposition i denna del bifölles.
Friherre Anckarsvärd_, Carl Henrik:
I hufvudsaken delar jag samma åsigt, som
Grefve Horn, desto häldre som jag vid re¬
missen yttrade den öfvertygelse, att, genom
en förändrad organisation, betydliga bespa¬
ringar kunde uppkomma, och så betydliga,
att delta anslag kunde undvaras. Men då
Ridderskapet och Adeln genom ett föregå¬
ende beslut bifallit Konungens proposition
i hvad rörer LifGardet till Häst, kan jag
ej föreställa mig, alt opinionerne skulle in¬
nehålla en sådan obillighet, att hvad plu-
raliteten beslutit för det ena Regementet,
skulle afslås för det andra, och af hazar-
derne vill jag ej beräkna några fördelar. På
denna grund skall jag ej motsätta mig an¬
slaget, annorlunda än i reservationsväg. Jag
förblifver i alla fall dervid, att det icke bör
bifallas, och öfverlemnar åt Ridderskapet
Den 7 O c t o b e r f. m.
2l5
och Adeln alt afgöra emellan Utskottets för¬
slag och Konungens proposition. Dock vill
jag, för min enskilta del, hafva uttryckt min
ledsnad deröfver, att Rikets Ständer behöft
ii månader för alt bifalla Konungens propo¬
sition, hvilken aldrig förr i så fullständigt
skick blifvit öfverlemnad, och att vårt arbete
gått ut på, icke att stanna vid StatsUtskottets
förslag, vid hvad det trott sig kunna före¬
slå, utan att, oansedt Utskottets mening, i
nästan hvarje fall öfverskrida det förslag Ut¬
skottet framställt.
Friherre Cederström_, Jacob: I anled¬
ning af hvad Grefve Cronhjelm föreslagit,
att tillökningen för mathållningen vid An¬
dra LifGardet borde utgå på besparingarne,
hemställer jag, om det ej vore lämpligare,
att den uppfördes på Indragningsstaten, och
ej på besparingar eller öfverskott. Det vore
mest ordentligt, att de 5oo Riksdalerne upp¬
fördes på Indragningsstaten, och upphörde,
när Casernerne blifva färdiga.
Grefve Horn: Det hade varit önske-
ligt, alt Herr Nordenfalk täckts upplysa Rid-
derskapet och Adeln om sin mening, då han
yttrade, att det icke kunde komma under
Ridderskapets och Adelns öfverläggning, hu¬
ruvida någon om-organisation af GardesRe-
gementerne borde äga rum. Jag finner, att
StatsSecreteraren för KrigsÄrenderne vidrört
cn principfråga^ som är af vigt; eller liu-
2i6 Den 7 October f. m.
ruvida det kan bero på Konungen att en¬
sam organisera Armeen, åliggandes det se¬
dan Rikets Ständer att anslå alla medel för
en organisation, som skett, utan att man
sett något system utgå ifrån KrigsMinisté-
ren. Jag tror mig äga fullt skäl att yrka,
det garnizonen kunde vara på ett Rege¬
mente, och med mindre Compagniebefäl.
SubalternBefälet tror jag väl ej kan vara
mindre, men jag vet, att 12 Compagnie-
Chefer skulle kunna bestrida tjenstgöringen,
då garnizonen ej är större, och här ej är
någon fästning. Jag tror, att en sådan åsigt
bos Ridderskapet och Adeln och Rikets Stän¬
der borde blifva ett motif för det beslut,
som kunde fattas, då man tydligt finner
och inser, att med den minsta kloka orga¬
nisation både i den indeldta och värfvade
Armeen stora tillgångar finnas. Jag vågar
Blifva qvar vid mitt bestridande af allt an¬
slag, och tror ej, att GardesRegementerne
till fots skola anse såsom en proejudice, att
Gardet till Häst fått ett ökadt anslag genom
en verklig hazard.
Herr Rosenblad: Jag viii blott anhål¬
la om proposition å en rund summa af
79,000 R:dr för hvardera GardesRegemen-
tet. Det gör en minskning af 141 R:dr i5
sk. 6 rist. för Svea LifGarde, och af %5i
R:dr i5 sk. 6 r. för Andra LifGardet; men
derigenom skulle Ridderskapet och Adeln
fullkomligen följa samma princip, som i af¬
seende på den Indeldta Armeen, att ej
Den 7 October f. m.
ingå i pröfning af alla dessa detailler, hvil¬
ka ligga utom gränsen af en öfverläggning
inom Riddarhuset.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogis¬
laus: Den gång, som utöfningén af Slän¬
ders rätt inom detta Hus tagit, gör det till
pligt för mig, att till Protocollet reservera
mig mot beslutade tillökningar i anslag,
utöfver hvad StatsIJtskottet föreslagit, och
att derjemte nämna några ord till redovis¬
ning för mitt handlingssätt, såsom medlem
af StatsUtskottet. Jag har aldrig motsagt
någon proposition till nedsättning i de för¬
slag till utgifter, som af Utskottet blifvit
framlagde, i den tron, alt jag derigenom
skulle ha öfverträdt gränsen af min befatt¬
ning. StatsUtskoltets åliggande sträcker sig
icke längre än att föreslå utgifter, och att
föreslå dem på grund af gjorde beräknin¬
gar öfver behof och tillgångar. RiksStån-
den, såsom utöfvande Svenska Folkets ur¬
gamla rätt att sig beskatta, är det tillåtet,
att dervid jemväl i beräkning taga andra
allmänna förhållanden, folkets förmåga och
folkets opinioner. Skulle ett Statsutskott
vilja sträcka sin pröfning så långt, som
RiksSlånden äro beräLtigade att göra det,
skulle det kunna hända att Utskottet kom
att missleda RiksSlånden, i stället för att
vägleda dem. StatsUtskottet bör utreda för-
hållanderne; RiksStånden tillhör alt pröfva
och döma såsom Jurymän i heskattnings-
frågor.
Den 7 O c to b er f. m.
Med lika rätt, som RiksStånden kunna
nedsätta StatsUtskottets Utgifts-förslag, kun¬
na de också höja dem; och har jag, såsom
medlem af ett föreslående Utskott, ansett
det icke tillkomma mig att derutinnan mot¬
säga dem.
Men då inom detta Hus ett serskildt
Statsutskott synes hafva uppträdt.som kän¬
ner och uppger andra tillgångar, till fyl¬
lande af fordrade ökade anslag, än Rikets
Ständers Statsutskott tilltrott sig kunna be¬
räkna, och såsom tillgångar uppgifva, ut¬
ber jag mig att få erinra om de bestämda
villkor, under hvilka Rikets Ständers Stats¬
utskott utarbetat sina förslag.
Å Regeringens sida fordrades ökade or¬
dinarie anslag, betydliga extra anslag, fort¬
satta anslag till ofulländade allmänna före¬
tag, under villkor att Bevillningen icke skul¬
le få ökas, och sedelmyntet icke ytterliga¬
re försämras. Å en annan sida fordrades
mera penningar, eller åtminstone undan-
rödjandet af hindren för penningars fria
circulation. Derjemte yttrade opinionen sig
mot skatternas förökning, mot sedelmyntets
förbättring och mot införandet af Stats-
ObligationsSystemet.
Stadga i myntet blef, under sådane
förhållanden, hvad man först och främst
borde söka att bereda; annan grundval,
än stadga i myntet, fanns ej för uppresan¬
det af den begärda femåriga byggnaden.
Den 7 O c tobe r f. m.
21g
Men vägen, som leder lill detta mål,
'ligger för närvarande beklagligen utom la¬
gens; ingen skiljoman finnes, ingen authori-
tet befogad att säga åt den ena: du har
orätt; åt den andra: du har rätt. Ingen
annan väg stod öppen, än den frivilliga för¬
likningens. De förenade Utskottens kall blef
i ordets sanna bemärkelse en medlares kall.
Billighet å ömse sidor blef förlikningens
villkor, och eftergifvenhet i mindre vigtiga
frågor blef nödvändig, för att komma lill
det mål, som borde synas alla det hög¬
sta — försoning och större trefnad för fram¬
tiden.
Under sådane förhållanden äro de För¬
slag utarbetade, som dels StatsUlskotlet,
hvad detaillerne beträffar, dels Stats- och
BancoUtskotten gemensamt, framlagt. De
tåla ej att sönderbrytas, om förlikningen
skall bli möjlig. Den ena parten bör ej
vilja tillgodonjuta hvad högst fordras kan,
hänvisande den andra till hoppet. — Vis¬
serligen har delta hopp, att nemligen Se¬
delmyntets värde skall vid denna Riksdag
bestämmas, blifvit åberopadt, såsom skäl
för beviljandet af de fordrade högre anslag;
men möjligen torde för den ena parten hop¬
pet aflägsna sig i den mohn, som den an¬
dra parten fått sina anspråk fyllda.
Andra hafva nu öfverlagd för I i k n i ngs-
omsorgen; dem tillhör också ansvaret inför
Nationen och efterkommande.
220
Den 7 Octo ber f. m.
Herr Nordenfalk: Grefve Horn har vid
mitt förra yttrande anmärkt, att jag hade
orätt i att säga, att frägan om organisation
af GardesRegeinenterne ej tillhörde närva¬
rande öfverläggning. Det kunde visserligen
icke vara min mening, och det kunde ej
eller af mitt uttryck härledas, att jag skul¬
le bestrida Ridderskapet och Adeln rättig¬
heten att öfverlägga äfven i sådana frågor,
som ensamt tillhöra Konungens beslutande¬
rätt, endast beslut ej fattades; och jag tror
att hvarje Styrelse gjorde orätt, om den ej
uppfattade opinionerne. Jag tror ock, att
närvarande Styrelse ej försummat rätta sig
derefter, så vidt skäl dertill varit. Hvad
åter angår frågan om tillgångarne, så fin¬
ner man sig verkligen i en brydsam ställ¬
ning, när man af en StatsUtskottets Leda¬
mot hör, att tillgångar finnas, och af en
annan, att de ej finnas. Hvad man här
fordrat, har utgått från den öfvertygelse,
att Bevillningen ej borde derigenom behöf¬
va ökas, och att tillgångarne skulle vara
tillräcklige.
Grefve Cronhjelm: Hvad först vidkom¬
mer Friherre Cederströms anmärkning, att
på IndragningsStaten uppföra ett matanslag,
så hemställer jag, om det varit brukligt, att
uppföra sådant på IndragningsStaten. Jag
vill ej bestrida, att de ifrågavarande 5oo
R:dr nu behöfvas, men då det är klart,
att denna utgift försvinner, så snart inflytt¬
Den 7 October f. nj.
221
ning sker i Casernerne, är detta just ett så¬
dant anslag, som kan utgå af besparingar-
lie, men ej af IndragningsStaten, emedan
detta sednare vore besynnerligt. Hvad an¬
går Herr Rosenblads anmärkning, att run¬
da summor skulle anslås, är sådant visser¬
ligen för räkenskaperna beqvämt; men jag
skulle tro det vara lika oegentligt hand-
ladt, att underskrida, som att öka, försla¬
get, när man bestämdt vet hvad som er¬
fordras. Hvad dernäst angår Grefve von
Schwerins anförande, får jag lika med ho¬
nom begagna tillfället att redogöra för mi¬
na tänkesätt. Jag har trott, att samma vil¬
kor kunde bibehållas, som Kongl. Majit yr¬
kat, det att Bevillningen ej skulle öfver-
skridas. Hvad åter angår Rikets Ständers
Statsutskott, och det inom Ridderskapet
och Adeln förevarande Statsutskott, så får
jag tillstå, att, om jag skulle antaga, att
något sådant här bildat sig, jag dock fun¬
nit det handla efter samma vilkor, emedan
jag alltid hört dem, hvilka skulle tillböra
det, säga, att de ej vilja öfverskrida ti 11-
gångarne. När således de båda StatsUt-
O O
skotten handla efter samma åsigter, skulle
jag önska, att den ömma försoning och
bättre trefnad som Herr Grefven omtalat,
äfven måtte etablera sig mellan de båda
StatsUtskotten, till vinst af tid för öfver-
läggningarne inom Ridderskapet och Adelil.
Friherre Cederström: I afseende på den
invändning, som blifvit gjord emot uppfö¬
212
Den 7 October f. m.
rande på IndragningsStaten af ett anslag till
mathållning, får jag gifva tillkänna, att In¬
dragningsStaten just är inrättad för tempo-
raira anslag, sorn utgå, men böra upphöra
efter en viss tid, såsom till exempel när en
person dör. Således bör den omtaldta sum¬
man uppföras på IndragningsStaten, och icke
på besparingarne, enär man erkänt behöf-
ligheten deraf endast under en viss tid. I
afseende på hvad Grefve von Schwerin an¬
fört, anhåller jag få yttra några ord. Gref¬
ven har sagt, att så väl Konungens Propo¬
sition, hvilken yrkat, att inga ökade skat¬
ter genom de af Konungen föreslagne an¬
slag borde uppkomma, som ock opinionen,
både i det fallet, och i afseende på SlatsObli-
gationssystemet, hade föranledt, att Utskot¬
tet afgifvit det förslag, som det nu framställt.
I händelse man skulle erkänna, att Stats-
Utskottets beräkning vore i alla fall riktig,
vore ingenting att in vända emot hvad Grefve
von Schwerin anfört. Men då det är bevi-
sadt, att do saknade tillgångarne finnas, och
det ej är detsamma att upplåna en summa
mot viss ränta, och ett StatsObligationssy-
stem, der obligationerne stiga och falla,
samt ofta säljas under deras rätta värde, så
mäste man vilja förvilla begreppen, då man
framställer dessa saker såsom likartade. De
äro alldeles skiljaktiga från hvarandra, och
hafva ingen gemenskap. Det har ytterligare
blifvit anfördt, att realisationen vore en an¬
stalt att anse lika med en förlikning, erne-
Den 7 Octo ber f. m. 223
dan authoriteterne ej äga rätt att genom
dom tvinga till en sådan. Hvad den sed¬
nare saken angår, instämmer jag deruti. Au-
thorileterne kunna ej dömma, utan Rikets
Ständer måste besluta; men jag hemställer
till den värde ledamoten sjelf, om han kan
med känsla af rigtiga uppgifter, säga, att
hvad Rikets Ständer beslutat, kan medföra
hinder för det förslag till realisation, som
kommer att af Rikets Ständer behandlas.
Ehvad dessa anslag utgå till det belopp
StatsUtskottet, eller lill det Konungen fö¬
reslagit, förändrar det icke i någon mohn det
förlikningsförslag, som Grefven omförmält
emellan producenter och sedel-innehafvare,
tj föremålet är att myntet ej får förbättras;
och att tillgångar dertill finnas är befintligt
af Bankens tableauer. De hafva ej något
sammanhang med StatsVerket; dess tillgån¬
gar behöfvas ej för det. Om man nu måste
erkänna, att det icke kan vara med en or¬
dentlig Statshushållning öfverensstämmande
att använda Statens ordinarie inkomster till
Canal-anläggningar, strömrensningar, fä st—
ningsbyggnader m. m., då efterverlden bör
deruti deltaga, och summorne således ge¬
nom lån böra upptagas, och då Statens Em¬
betsman, hvilkas behof af löneförbättringar
är allmänt erkändt, annars blefvo de, hvilka
påkostade dessa byggnader, vore det således
på några få individers bekostnad dessa Verk
skulle komma att uppföras. Grefven har
sluteligen framställt den tanka, att de som
Den 7 October f, m.
aflägsna sig från livad StatsUtskottet före¬
slagit, skulle blifva ansvariga för nationen.
Representanterne föreställa nationen. Hvad
de besluta, är nationens beslut. De kun¬
na ej komma till någon ansvarighet inför
hvilken autboritet som helst. Jag hoppas,
att den tankan ej skall få insteg, att hvad
de besluta, kan af någon authöritet ogillas.
StatsSecretararen för KrigsÄrenderne har yt¬
trat betänklighet i afseende på beslutet, enär
Ledamöter af StatsUtskottet haft skiljaktiga
meningar om tillgångarne, så att den ena
visat, hvaruti tillgångarne bestå, och en
annan påstått, att de ej finnas. Men då de
uppgifter, som blifvit lemnade af den för¬
re, hvilken ingått i detaljerne, ej kunnat
bestridas, så måste den sednares förfalla,
till dess han visat, att den förres varit
oriktiga. Då blir frågan helt enkelt den,
om man skall använda medlen för canal-
gräfningar, strömrensningar, m. m. Då
uppstår det besynnerliga förhållande att,
oaktadt man fyller alla behof, som blifvit
beräknade, och det rundeligen, icke alle¬
nast skatterne ändock blifvit nedsatte med
de 120,000 R:dr, som saltpettergärden ut¬
gjorde, utan äfven att man kunde nedsätta
Revillningen, ty behofven uppgå ej till till¬
gångarne. Jag hemställer då, om man kan
påstå, att dessa utgifter skulle öka skatter¬
ne, enär vi äro i tillfälle att nedsätta dem.
Jag påstår ej, alt det vore klokt, att ned¬
så t-
Den 7 O c t o b e r f. m.
17.5
sätta Bevillningen, ty jag anser den icke
vara tryckande. Den erfarenhet jag äger,
säger mig, att den är föga tryckande emot
de öfriga skatterne. Emedlertid om Rikets
Ständer vilja nedsätta Bevillningen, blifva
de i tillfälle dertill, så vida de ej använ¬
da tillgångarne lill Canalgräfningar, Ström¬
rensningar, Fäslningsbyggnader, m. m. Jag
anhåller, att Herr Grefven och LandtMar-
skalken, i afseende på de nu ifrågavarande
5oo R:dr, täcktes göra proposition derpå,
att de må uppföras å IndragningsStat, samt
det öfriga å ordinarie Stat.
t - - ; r -
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att discussionen
syntes afvika från dess egentliga föremål,
och hemställde, att man måtte, hålla sig
vid de föredragne i/pde och i5:de punk-*
terne af Utskottets utlåtande.
Herr HjertaGustaf: Jag skall in¬
skränka mig till den del af ämnet, som
angår utredningen, huruvida på besparin-
garne bör anslås 5oo R:dr till mathållnin¬
gen, eller huruvida det icke bör ske, eller
huruvida de skola uppföras å Indragnings-
Staten. Denna sednare har hittills ansetts
såsom personel. Den materiella delen har
aldrig blifvit dit hänförd. Skulle Friherre
Cederström få ditföra en kokningsinrätt-
ning vid Andra LifGardet, kunde man med
44 H. i5
226 Den 7 October f. ra.
mera skäl flytta hela RiksSlaten på Indrag-
ningsStat, emedan den lika lätt kan under¬
gå förändringar. För min del kan jag icke
begripa, att Ridderskapet och Adeln en hel
timma kan sysselsätta sig med att sätta i
fråga, huruvida på en så stor titel, som
den 3:dje, 5oo R:drs besparingar skulle blif¬
va möjliga. Äfven får jag nämna att i all¬
mänhet Rikets Ständer handla orätt, då de
föreslå på besparingarne något hos Konun¬
gen, emedan om saken är af den natur, att
den ej bör uppföras på Stat, men ändå är
vigtig, Konungen ändock lärer bifalla den,
och i det fallet bör Rikets Ständers enda
lämpliga svar vara, att Rikets. Ständer anse
saken af den egerlskap, att den ej bör på
Stat uppföras. Då är svar gifvit, men ej
bestämdt sagt, att summan bör tagas på
besparingarne.
Grefve von Schwerin: Man behöfver ej
här väga den ena Ledamotens yttrande mot
en annans; man har StatsUtskottets Betän¬
kande N:o i53 att fråga. Första Betänkan¬
det visade en ökning i Slatsbrist-summan
af 37,14° B:dr 28 sk. 2 r:st. Enligt sed¬
nare Betankandet blir den än större, och
efter de beslut, som inom detta Stånd blif¬
vit fattade, kommer den att ansenligen öf¬
verstiga Statsbrist-summan vid sista Riksdag.
Här uppgifves såsom tillgång Riksgälds-
Contoirs-medel till ett belopp af i5o,ooo
Den 7 Octo ber f. m.
117
R:dr. Desse medel bestå i StalsContoirets
afbetalning lill Banken på dess fordran hos
Staten; en afbetalning, som Banken icke
bär annat gagn utaf, än att den ingår den
ena dagen, men utgår den följande. I Stats-
och BancoUtskottens förslag är den för an¬
ständighetens skull bibehållen. Den går en
omväg genom Banken till RiksgäldsContoi-
ret, såsom en Bankens räntebebållning.
Vilja Rikets Ständer använda denna
summa till fyllande af StatsVerkets ordi¬
narie behof, så rubbas derigenom den grund
för beräkningarne, som Stats- och Banco-*
Utskotten lagt.
Friherre Anckar swärd: Jag bar redan
en gång återkallat min begäran att yttra
mig, i förhoppning att ej behöfva återkom¬
ma på en discussion, som redan i ett fö¬
regående plenum erhöll den utsträckning
ämnet påkallade; men då från den andra
sidan discussionen blifvit fortsatt i en an¬
nan åsigt, vill äfven jag yttra några ord.
Den enskilte representantens misstag äro af
så liten vigt, alt, om de upptagas till be¬
svarande eller ej, kan vara likgiltigt. På
denna grund, särdeles efter den anmaning
Herr Grefven och LandtMarskalken lemnat,
underlät jag att besvara hvad Friherre Ce¬
derström väsendtligen i saken yttrat, öfver-
tygad att saken återkommer, då vi komma
44 H. i5’,‘
Den 7 Oetober f. m.
att behandla canalerne, och att jag då får
tillfälle yttra de emot Friherrens motsatta
tankar jag hyser. Men inom en rådslående
församling är hvart enda omdöme och ord.
af en Ministérens Ledamot af högsta vigt,
och representantens pligt är att uppfatta
sådana tankeyttringar, hvilka annars kunde
anses såsom genom tystnaden gillade. I an¬
ledning af Grefve Horns mening, att Gar-
desRegementerne kunde genom förändrad
organisation förete en besparing, har Herr
Nordenfalk yttrat, att som Konungen, i egen¬
skap af högste Befälhafvare för Armeen, en¬
samt är förbehållit att vidtaga en sådan,
det vore utom representationens omfång, att
antaga en annan, än den Konungen kuude
medgifva. Jag delar den öfvertygelse, att
det innehåller den största af alla oformlig¬
heter, när en rådslående församling ingår
i sådana saker, ty det tillhör verkställan¬
de-makten att säga, huru sådant'skall gö¬
ras; men jag bestrider Herr Nordenfalk, och
de flere, som med honom dela mening, att
Konungens högsta Befäl öfver krigsmakten
medför en uteslutande rätt till organisations
verkställande efter behag, annorlunda än i
den mån Rikets Ständer kunna gifva medel.
Vid alla sådana stora och ingripande prin¬
cipfrågor företer sig den olyckliga oform¬
ligheten af vår representation, som gör det
till en omöjlighet för oss, alt utöfva den
makt oss tillhör. Jag tror, att det verk¬
sammaste medlet att tvinga Styrelsen till
Den 7 October f. m.
den organisation man anser nödig, är att min¬
ska anslagssummorne, utan att ingå i pröf¬
ning af detaillerne. Men huru skall någon¬
sin en sådan åtgärd kunna åstadkommas,
då blott inom ett Stånd enskilte kunna väc¬
ka en sådan fråga; då blott inom ett enda
Stånd sådana frågor med sakkännedom kun¬
na komma under öfverläggning, och då de
andra Stånden blifva i fullkomlig okunnig¬
het om den tankeyttring, som framställts. Då
kan ej,den väsendtliga makt-utöfningen äga
rum. Jag har trott mig böra anföra detta,
för att icke medgifva Herr Nordenfalks ytt¬
rande, att organisationen af Armeen tillhör
Konungen, och jag medgifver ej, att den
gör det vidare, än såsom en följd af de
mera eller mindre betydliga medel Rikets
Ständer gifva.
Herr Rosenblad: Jag tror mig vara i
ämnet, då jag med några få ord undersö¬
ker, om tillgångar finnas. Jag ber att få
upprepa, att jag, som är Ledamot af ett af
de Utskott, hvilka äga att undersöka ti 11-
gångarne, som, i afseende på grundsatser
i de stora financiella målen, gör mig en ära
af att sluta mig till den värde Ordföranden
i StatsUtskottet, likväl vågar tro på de grun¬
der jag med ziffror visat i förra Plenum,
när jag tillstyrkte anslagen. Jag vill äfven,
utan att frångå StatsUtskottets beräkning,
yttra, att tillgångar finnas, och då Utskot¬
tet ej följt Ordförandens förslag, att i sin
Den 7 October f. ra.
helhet framställa de tillgångar vi äga, haf¬
va flere tillgångar blifvit tecknade ad me-
moriam, såsom till exempel sådana, hvil¬
ka kunna uppkomma genom DiscontVerkens
omedelbara förening, såsom departementer,
med Banken, då ett års innes tående ränte-
vinst blir användbar, Jag tror mig såle¬
des, ehuru jag helt och hållet motstrider
det system för beskattning Friherre Ceder¬
ström framställt, kunna föreslå bifall till
det begärda anslaget; och då jag ej kan
frångå, att det är Rikets Ständers rätt, att
bevilja eller ej bevilja, men de ej kunna
ingå i specialiteter, om gevärssmiden skall
hafva så eller så mycket, o. s. v., och vi
just nu haft ett färskt exempel derpå i dis-
cussionen, om öfverskottet på mathållnin¬
gen bör uppföras på Indragningsstateti, el¬
ler ej, får jag förnya min anhållan om pro¬
position å en rund summa af 79,000 R:dr
för hvardera GardesRegementet.
Herr Nordenfalk: Jag är af Friherre
Anckarswärds sista anförande uppmanad till
att svara, men mitt svar skall ej innehålla
något bestridande af hvad hon anfort. I hvad
jag förut yttrat ligger ej något, som skulle
på någtit sätt innehålla någon åsyftad in¬
skränkning i Rikets Ständers rätt att sig be¬
skatta. Det är naturligt, att Konungens rätt
att organisera ej kan utgå från någon an¬
nan grund, än huruvida tillgångar finnas.
Det beror på Rikets Ständer att bevilja dessa
Den 7 Octo ber f. m.
tillgångar. Specielt, och hvad denna fråga
angår, åsyftade mitt svar till Grefve Horn
att, då två Regementer finnas, man måtte
beräkna de behof, som deraf uppkomma,
och ej de, som skulle vara, om blott ett
funnes.
Herr von Hartmansdorff,August: Om
jag ej orätt fattat Grefve von Schwerins si¬
sta yttrande, tycktes han befara, att opi
någre anslag gjordes på de 210,000 Rtdrne,
skulle realisationen äfventyras. Som ingen
besvarat denna anmärkning, anser jag mig
böra upplysa, att icke det ringaste af ifrå¬
gavarande medel är taget i beräkning för
realisationens verkställighet. Skulle man haf¬
va ställt realisationen på så osäker grund,
som på bevillnings-anslag, hvilka behöfvas
till Statens ordinarie utgifter, så hade den
visserligen ej gått igenom. Endast hvad
som blifver öfver af Bankens ränlevinst, se¬
dan realisationen fått sin bestämda andel,
tillfaller RiksgäldsContoiret. Det är såle¬
des intet skäl till farhåga för dem, sorn
med mig nitälska för realisationen. De till¬
gångar, som här blifvit upptagna, äro så-
dane, hvilka komma att finnas, antingen
silfverutvexling sker, eller icke.1
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhardt
hade inlemnat följande, som upplästes:
I afseende på förstoradt anslag åt des¬
se Regementer, åberopar jag hvad jag i mi-
Den 7 October f. ua.
«- • •
ne anmärkningar redan yttrat: ”Att vid des-
”sa Regementen synes en inskränkning af ett
”Compagni vid hvardera kunna gå för sig;
”och som derigenom beredes tillgång till de
”öfrigas bättre lönande utan något betun¬
gande för StatsYerket, lärer Kongl. Maj:t,
”om underdånig anhållan derom af Rikets
”Ständer göres, i nåder dertill bifalla.” Då
jag icke är vederlagd af Utskottet, bör an¬
märkningen anses som godkänd. Jag an¬
håller alltså vördsamt om proposition till
afslag å Utskottets Utlåtande i hvad det
föreslagna anslaget beträffar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarsJtalken gjorde proposition till bi¬
fall å 14 och i5 Punkterna i StatsUtskot-
tets Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde, om Rid-
derskapet och Adeln fann för godt afslå be¬
rörde tvenne Punkter.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde pro¬
position lill bifall å de af Kongl. Maj:t i
Dess Nådiga Proposition föreslagne tillök¬
ningar i Staterne för Svea LifGardes- och
Andra LifGardes-Regementerne.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Den 7 Octoher f. tu.
233
I följd hvaraf Hans Excellence förkla¬
rade, alt, som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Ridder-
skapet och Adeln bifallit den sist framställ¬
de propositionen.
Grefve Horn samt Friherre Anckar-
swärd och Herr Anckarsvärd, August re¬
serverade sig mot Ridderskapets och Adelns
beslut.
16 Punkten. Wermelands Fältjägare-
Regemente.
Friherre Anckar swärd: Här är åter
fråga om ett högre anslag för Wermelands
FältJägareRegemente. Det är visserligen
väl, att alla vilja hafva högre anslag, men
jag kan ej gilla Utskottets slutsats, att man
bör bevilja detta anslag derföre, att Rege¬
mentet ändock är mindre dyrt, än andra
Regementer. Jag kan ej frångå min öfver¬
tygelse, att man i detta afseende bör för¬
blifva vid 1823 års Stat. Dessutom tror
jag, att Regementets verksamhet är inskränkt
till så få dagar om året, att man äfven bör
taga det i betraktande. Jag anhåller om
afslag å Utskottets Utlåtande.
Friherre Fleetwood, Carl; Då Utskot¬
tets första Betänkande förevar, gjordes an¬
märkning vid den olikhet, som är emellan
lönerne vid Wermlands Jägare och Hallands
Beväring; men Utskottet har, stödjande sig
234
Den 7 Octo ber f, it).
på den förment höga passevolancen, icke
fästat något afseende derå. Jag kan för min
del hvarken dela Utskottets tanka vid prin¬
cipens tillämpning, ej eller grunden, hvar¬
på den är byggd} ty, efter nain förmening,
kunna passevolance-vilkor, sorn äro grun¬
dade på minimipriser, ej vara för höga.
Hvarje år anställes entreprenad-auction så
väl i Stockholm som i Carlstad, då des¬
sa priser utrönas, och dermed få passevo-
lanteurerne åtnöja sig. Uppkommer sedan
någon vinst, måtte den hafva sin grund i
hvars och ens omtanka, och kan således
hvarken blifva obillig eller öfverdrifven.—
Vinsten är dessutom ganska prekär, ty pas¬
sevolancen kan när som helst uppsägas, hvil¬
ket säkert skedde, om vilkoren voro ovan¬
ligt höga. Den upphör alltid under krig,
och skulle äfven i fred medföra förlust, om
Regementet commenderades under hela den
tid passevolanteurerne förbundit sig att hål-r
la munderingen årligen. Vinsten på be¬
klädnaden minskas äfven af den förlust, som
uppstår på värfnings-passevolaneen, hvil¬
ken endast utgör i5 R:dr på 6 år. Steg¬
rade fordringar på utseendet förorsaka äf¬
ven minskning. I afseende på principens
tillämpande kan jag hvarken dela Utskot¬
tets tanka, sorn endast lämpar den på Stabs-
Captenerne, eller ännu mindre deras, som
Utsträcka den lill allt Befäl, På samma
grund kunde man påstå, att allenast nå¬
gra få tjenstemän i Staten hafva goda lö¬
Den 7 October f. m.
235
ner, behöfver man ej göra afseende å de
öfriges.
Trouppen vid Wermlands Jägare är,
ända till otrolighet, mindre lönt, än den
öfriga Armeen. Det vora visserligen con-
seqvent, att på samma sätt förfara med Be¬
fälet, hvilket äfven skedde i8i5, då Befä¬
let vid Skånska InfanteriRegementerne fin-
go från och med 3o till och med 100 pro¬
cent mera, än Befälet vid Wermlands Jä¬
gare. Som exempel an föres, alt då en Cap¬
ten vid Skånska InfanteriRegementerne fick
700 R:dr och 5o tunnor spannmål, fick en
StabsCapten vid Wermlands Jägare 35o R:dr
och 3o tunnor spannmål. Då en Fändrik
fick 200 R:dr, fick en UnderLieutenant vid
Wermlands Jägare i5o,
Den år 1812 upprättade Bataillon må¬
ste äfven till StatsContoiret inbetala apcor-
der efter AccordsReglementet, sorn jag vill
minnas utgjorde 12,000 R:dr, hvilket för¬
hållande ej eller lärer inträffat med det nja
Befälet vid öfrige Regementer och Corpser.
Om räntan tillägges det nämnde capitalet,
uppgår summan till circa 20,000 R:dr, och
då denna afdrages å de 70,000 R:dr, som
Staten utgifvit för Befälet vid lija Bataillö-
nen, återstår 5o,ooo R:dr, som denna Ba¬
taillon kostat Staten på 18 år. Den nu fö¬
reslagna Staten upptager 5o R:dr tillökning
endast åt 9 af de på Stat varande 18 Subal-
Den 7 O c I o b e r f. na.
terner; omkring samma summa åt hvardera
Adjutanten, samt 100 R:dr åt 3:ne Stabs-
Captener och RegementsQvartennästaren o.
s. v. Lönerna i Subaltern-graderne äro der¬
igenom åtminstone lika med de minst lön-
ta Officerare i Armeen, men StabsCaptener-
ne och RegementsQvartermästaren äro ännu
högst vanlottade. Vigten af Captensbefatt-
ningen lärer af ingen kunna jmotsägas, och
då denna grad sällan upphinnes förr än ef¬
ter 20 års tjenstetid, anser jag billigheten
fordra, att StabsCaptenerne vid Wermlands
Jägare åtminstone få tillgodonjuta samma
löneförmåner, sorn Captenerne vid Hallands
Beväring; hälst de förra betala accord, äf¬
vensom deras tjenstgöring i en dyr ort minst
är 4 månader om året, då de sednares in-
skränkes till Bevärings-exercisen, hvilken
dessutom åligger Befälet vid Wermlands Jä¬
gare. Under föregående discussioner har
jag hört flere yttra, det Chefslönerne äro
för små, och om deras antal minskat sig,
tror jag ändock, att flere återstå, sorn ej
förändrat opinion; med anledning häraf kal¬
lar så väl rättskänslan som pligten, att be¬
vaka en frånvarande Chefs rättigheter, mig,
att fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
samhet på det ringa anslag af endast i488
R:dr, sorn är tilldeldt Chefen för Werm¬
lands Jägare, och som ej uppgår till stort
mer än hälften af hvad som är ansedt för
ringa åt öfrige Chefer.
Den 7 October f. m,
På grund af hvad jag nu anfört, och
med förhoppning att Ridderskapet och Adeln
icke lägger den orättvisa, som begicks 1815,
till grund för de beslut, man nu går att
fatta, anhåller jag om bifall å Utskottets
Utlåtande, med det tillägg, att Chefslönen
upptages till 2000 R:dr
Regements-Qvartermästarens dito
till 600. —-
samt alt hvardera af de 3 Stabs-
Captenerne äfven få 600. —
Friherre af Tihell, Gustaf TV ilhelm:
I hvad Friherre Fleetwood anfört om för¬
hållandet med den passevolance Wermlands
FältJägareRegemente nu äger, instämmer
jag, såsom alldeles enligt med sanna för¬
hållandet.
Grefve Horn: Jag vill ej motsäga Fri¬
herre Fleetwood, att Corpsen kan vara i be¬
hof af högre löner, men jag finner, att jag,
så val vid denna som vid 'de fleste Corp-
ser, kan tillämpa samma skäl mot allt vi¬
dare anslag, nemligen att det är brist på
organisation, som gör, att anslaget icke är
tillräckligt. Jag tror, att, om Regementet
organiserades på en Bataillon, skulle det
finnas tillräckligt öfverskott att förböja lö¬
nerna, och jag måste på denna grund be¬
strida allt vidare anslag, samt reservera
mig mot det beslut, som i detta afseende
säkerligen kommer att fattas.
238 Den 7 October f. in.
Grefve Ridderstolpej Carl: Då det är
andra gången under ett nästan årslångt Riks¬
möte jag tar mig friheten yttra mig, äro
ursäkter för min ringa vana såsom talare,
både öfverflödiga och onyttiga. Så väl min
pligt, som mitt varma deltagande för kam¬
raters missöde, äro orsakerna, hvarföre jag
nu faller Ridderskapet och Adeln besvärlig.
Det hade kanske varit min pligt, att förut
eller då Betänkandet förra gången var före,
göra de anmärkningar jag nit ämnar fram¬
ställa; men min uraktlåtenhet i denna del
må tillskrifvas min ömtålighet, och min skyl¬
diga aktning för deli så mycket åberopade
Ridderskapets och Adelns dyrbara tid. Emel¬
lertid äro redan af andra TaLare före mig
sådana anmärkningar gjorda, att jag, under
vitsordande af deras riktighet, har ganska
obetydligt att tillägga. Det har blifvit gan¬
ska rigtigt anmärkt, att StabsCapitainerna
hafva alldeles för små löner, roen StatsUt-
skottet, hvars mödor och bekymmer jag
med tacksamhet erkänner, har dock icke
på denna anmärkning fästat något afseende.
Jag kan icke dela den jemförelse, sorn blif¬
vit gjord emellan "Wermlands FältJägare-
Regemente och Hallands InfanteriBataillon,
emedan Wermlands FältJägare-Regemente
verkeligen gör mera tjenst årligen, än Hal¬
lands InfanterieBataillon, För öfrigt har
Wermlands FaltJägareRegemente uppfyllt
allt hvad man af det kan fordra, ja gan¬
ska trägna och vidsträckta skyldigheter, så
Den 7 October f. m.
a3g
ait man om deras PasscvolanceContract kan
tillämpa, hvad StatsUtskottet sagt om ett
annat Regemente, att Regementet verkeligen
öfver sin skyldighet uppfyllt detsamma. Jag
vågar derföre anhålla om den ringa tillök¬
ning utöfver Utskottets förslag af i5o R:dr
B:co för hvarje StabsCapitaine, och iooR:dr
för Regements-Qvartermästaren. Hela till¬
ökningen blir 55o R:dr B:co, som är en
ganska obetydlig summa* jemförelsevis med
det stora hela, och med hvad vi redan bi¬
fallit, men som är af betydenhet för de
fyra kamrater, hvilka komma i åtnjutande
deraf. I förbigående torde jag äfven få näm¬
na, att i4-88 R:dr jemte inkomst af C.om*
pagniet icke är tillräckligt för Regernents-
Chefen. Jag väntar mig visserligen den in¬
vändning, att den Corps hail commenderar
blott beslår af 600 man, men deremot har
han en ganska talrik familj, ehuru Rege¬
mentet ej är talrikt. Öfverste-Fullmagten
är i alla fall lika för alla, och hans Repre¬
sentationskostnad i följd deraf lika dyr som
andra Regements-Chefers. Jag vågar lik¬
väl icke nu yrka någon förhöjning för Re-
gementsChefen, enär Staten är nära regle¬
rad, men för StabsCapitainerne och Rege-
mentsQvartermästaren yrkar jag den på det
högsta.
Friherre Anckarswärd: Inom ett Stånd,
som så rikligen beviljat höga anslag till de
högsta platser inom Styrelsen, är det obe¬
J
24.0 Den 7 Octobcr f. m.
hagligt, att bestrida anslag af denna rin¬
gare natur. Jag värderar visserligen de upp¬
lysningar Friherre Fleetwood lemna t, men
jag nödgas af pligt mot de Skattdragande,
mot mig sjelf, såsom Representant, och mot
Eder mine Herrar, fästa uppmärksamheten
derpå, att om RegementsChefen ej kunnat
göra sina åsigter gällande hos Styrelsen, bör
ej Representationen på en blott framställ¬
ning af en enskild Riksdagsman gå längre,
än Styrelsen begärt. Utskottet har väl grun¬
dat sitt sednare Utlåtande på en från Ge-
neralAdjutanten erhållen Promemoria, men
det vore vådligt, om man skulle följa den
grundsatts, att af känsla för kameratskap,
såsom här blifvit yttradt, frånträda en an¬
nan grundsatts, den nemligen, att ej bevilja
högre löner, än dem Styrelsen profvat vara
tillräcklige. För öfrigt kan jag ej instämma
i hvad en Talare för någon stund sedan
yttrat, att Representationen ej vöre skyldig
redo för Svenska Folket, och att Svehska
Folket ej bunde beklaga sig öfver våra be¬
slut. Som jag icke kunnat dela denna åsigt,
har jag velat fästa uppmärksamheten på
oformligheten att utöfver hvad StatsUtskot-
tet föreslagit belasta StatsVerket med ut¬
gifter, äfven utöfver Kongl. Maj:ts Propo¬
sition. Jag är öfvertygad, att'Statens till¬
gångar ej medgifva ett sådant förfarande, och
tror, att Statens förmåga måste i första rum¬
met betraktas.
Herr
Den 7 O c t o b e v f. m.
Herr Uggla „ Carl Wilhelm: Jag Vet,
huru örntå 1 igL det ar, att tala, då fråga är
om att höja anslaget för en eller annan plats;
men ehuru jag hort, att det skulle vara
oformligt för representanten, att ingå uti
detaillerne af Statsbestyret, kan jag ej från¬
gå, att visa oformligheterne af Utskottets
förslag. Lönen för en StabsCapitaine är fö¬
reslagen till 45o R:dr, och han gör tjenst
hela året. Jag vädjar till den siste värde
talaren, huru Jägarne exerceras. Då Capi-
tainerne vid Hallands InfanteriBataillon haf¬
va 600 R:dr, anser jag att Capilainer vid
Wermlands Jägare böra hafva lika lön. I
annat fall beslutar man en oformlighet. Jag
tror, att fastän vi haft några års fred, då
för krigaren ej varit tillfälle att utmärka sig,
man likväl icke bör glömma bort militär-
ren, sorn erfarenheten visat hafva uppfyllt
sina pligter. I Kongl. Majrts Nådiga Pro¬
position står väl, att RegementsOflicerarne
skulle aflemna Passevolancen; men det är
tillika föreslagit, att Chefen skulle erhålla
2000 R:drs, irste Majoren 1200 Rrdrs och
2:dre Majoren 1000 R:drs lön. Detta har
StatsUtskottet nedprutat. Såsom. Contrapro¬
position anhåller jag, att det måtte bestäm¬
mas , att StabsCapitainerne få lika lön med
Capitainerne vid Hallands InfanterieBatail-
lon; deröfver tror jag ej, alt någon i hela
landet skall klaga.
Grefve Ridderstolpe: Jag vill ej vidare
44 H. 16
Den 7 Ootobel’ f. rn.
förlänga discussionen. Ehuru jag instämmer
i mycket af hvad Friherre Anckarswärd an¬
fört, kan jag dock icke medgifva det vara
oformligt af mig och Friherre Fleetwood,
att yrka den ifrågaställa förhöjningen, enär
det är vår skyldighet såsom ledamöter af
detta Stånd att uppgifva Regementets ställ¬
ning och behof, och jag vågar enskildt ap¬
pellera till Ridderskapets och Adelns rätt¬
visa, om icke detta bör komma i beräkning,
lika så väl som 55o R:dr mer eller mindre
i Statsutgift.
Friherre Fleetwood: En värd Talare,
Friherre Anckarswärd, har yttrat, att det
vore obehagligt, att säga Nej till anslag af
denna natur, och jag måste dertill svara,
att det icke eller är behagligt, att begära
anslag; men- jag har gjort det af pligt, så
mycket heldre som det icke kunde hafva
något inflytande på den grad, i hvilken jag
är. Grefve Ridderstolpe har för öfrigt be¬
svarat hvad Friherren yttrat i afseende på
det oformliga i detta ämne; jag vågar vis¬
serligen icke inlåta mig i någon disoussion
deröfver, men då man så ofta här åberopat
exempel från främmande Länder, vill jag
blott erinra, att Representationen i Frank¬
rike påtrugat Ministéren flere Millioner än
den begärt, och då måtte det icke vara
oformligt, om vi öka ett anslag med några
hundrade Riksdaler.
Friherre Anckarswärd: Jag vill blott,
i anledning af det utländska exempel Fri¬
Den 7 Öctober f. m. 24^
herre Fleetwod anfört, erinra, att, om jag
ej bedrager mig, skulle de Millioner, hvilka
Deputerade Kammaren erbjöd utöfver Mi-
nistérens förslag, användas lill Hästafvelns
förbättrande; men som detta anslag blef
refuserad t af Regeringen, blef det icke el¬
ler användt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bi¬
fall å i6:de Punkten.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bi¬
falla berörde punkt, med det tillägg att Re-
gementsChefens lön borde ökas till 2000
R:dr, de frenne StabsCapitainernes till 600
R:dr för hvardera, samt RegementsQvarter-
mästarens till 5oo R:dr allt Banco årligen.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Anckarsvärd: Det ar obe¬
hagligt, att med votering upptaga tiden,
men jag kan ej utan det aldrayttersta mot¬
stånd tillåta ett sådant sätt att reglera Sta¬
ten, att man skulle förhöja Löner på en
enda Ledamots förslag. Det förundrar mig
dessutom, att ej StatsSecretgraren yttrat nå¬
got till stöd för Kongl. Maj:ts Proposition.
Grefve Ridderstolpe: Då votering blif¬
vit begärd, måste jag förklara, att jag icke
44
Den 7 October f. m.
ämnat forcera saken dertill; men på det
icke liela förmiddagen må upptagas, anhål¬
ler jag, att man måtte stadna vid den obe¬
tydliga förhöjning jag begärt eller 55o R:dr.
Jag repeterar ännu en gång, att lika sorn
jag anser det vara en orubblig pligt att be¬
trakta Statens tillgångar, måste man äfven
afse rättvisan af det anslag man begär, och
jag hemställer till de här närvarande, hvilka
jag har äran kalla Kamrater, lika som till
alla öfrige, om det är billigt, att en Capi¬
taine vid Wermlands Fältjägare skall hafva
i5o R;dr mindre i lön, än en Capitaine
vid Hallands InfanterieBataillon, som har
blott 12 dagars BevätingsExercice årligen.
Jag har börjat med att förklara, att det
kanske är mitt fel, som ej vid första Be¬
tänkandet gjort dessa anmärkningar, och jag
vidhåller hvad jag förut begärt.
Herr Nordenfalk: Friherre A nekar swärd
har yttrat sin förundran, att jag icke för¬
svarat Kongl. Maj;ts Proposition äfven i detta
afseende. Jag får härpå endast svara, att
ehuru jag ej kan hafva något att anmärka,
om Kongl. Maj:ts Proposition äfven i detta
fall antag.es, jag likväl, då våra Former til¬
låta enskilta Riksdagsmän att deruti föreslå
ändringar, icke kan bestrida dem rättig¬
heten att göra sina skäl gällande; öfver¬
lemnande åt Ridderskapet och Adeln, att
väga skälen och fatta beslutet.
Herr RibbingArvid: Jag vill blott
Dea 7 Octo ber f. m.
245
yttra, alt det förundrar mig, att en Bri-
gadGeneral kan adressera sig till Ridder-
skåpet och Adeln i ändamål alt tala för en
Corps, som står under hans befäl, synner¬
ligen när fråga är om ett ämne, deruti Bri-
gadGeneralen haft tillfälle att vända sig till
Kongl. Maj:t, och säkerligen äfven gjort det.
Grefve Ridderstolpe: Jag är ledsen, att
nödgas för fjerde gången uppträda. Jag vill
blott svara Herr Ribbing, som förutsät¬
ter alt jag gjort underdånig anmälan om
denna sak hos Kongl. Maj:t, att jag icke
gjort det, och alt, om detta är en försum¬
melse af mig, jag nu åtminstone åsyftar att
godtgöra densamma.
Friherre Fleetwood: Då Herr Grefven
och LandtMärskalken sist framställde pro¬
position i ämnet, tyckte jag mig höra, att
såsom lön blott var föreslagit 5oo R:dr för
RegementsQvartermästarn. Jag har dock be¬
gärt, att han måtte erhålla lika nied de öf¬
rige Capitaiherne. Jag begagnar delta till¬
fälle att upplysa, det 1000 R:dr afgå från
Befälets löner, till aflönande af Musiken.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att ehuru en Le-?
damot yrkat afslag å det af StatsUtskottet
tillstyrkte nya anslag, ansåg Hans Excel-
lence sig likväl böra hemställa om icke vid
den förestående voteringen Ja-propositio-
nen kunde, såsom vanligt, få innefatta bi¬
246
Den 7 Octoher f. m.
fall till StatsUtskottets tillstyrkande, och
den ytterligare tillökning i anslaget, som
blifvit ifrågasatt, intagas i Contra-propo¬
sitionen.
Friherre Anckarswärd: Jag är full¬
komligt nöjd med Herr Grefvens och Landt-
Marskalkens förslag, och vill göra conces-
sion af mitt tycke för afslag. Friherre
Fleetwood och Grefve Ridderstolpe äro dock
af olika mening i afseende på Nej-propo¬
sitionen; hvadan de torde komma öfverens
om densamma.
Grefve Ridderstolpe: Jag gör fullkom¬
lig rättvisa åt Friherre Fleelwoods nit, men
hoppas att Friherre Fteetwood vill inskrän¬
ka sig till den lönetillökning jag föreslagit
för StabsCapitainerne och RegementsQvar-
termästarn.
Friherre Fleetwood: Jag ingår gerna
derpå, men hemställer, om icke Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken först täcktes fö¬
reslå min mening till Contra-proposition;
besvaras denna framställning med Nej, tor¬
de Grefve Ridderstolpes förslag blifva Con¬
tra-proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Rid-der-
skapet och Adeln biföll, att Friherre Fleet-
woods förslag finge vid den förestående vo¬
teringen utgöra Contra-proposition.
Ropades Nej.
Den 7 O c to ber f. ru. 2^7
I anledning hvaraf Hans Excellence
frågade, om Ridderskapet och Adeln be¬
hagade antaga Grefve Ridderstolpes förslag
till Contra-proposition.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde derefter föl¬
jande Yoterings-proposition:
Den, som bifaller det af StatsUtskot-
tet i- i6:de Punkten tillstyrkte nya anslag
af Två Tusende Sju Hundrade Sjuttiofem
Riksdaler 4<> sk. Banco årligen för Werma¬
lands FältJägareRegemente, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet oell
Adeln gilla StatsUtskottets berörde Utlå¬
tande med det tillägg, att de Irenne Stabs-
Captenerne derutöfver må i årlig lön hvar¬
dera erhålla Ett Hundrade Femtio Riksda¬
ler, och RegementsQvartermästaren Ett Hun¬
drade Riksdaler Banco årligen; hvarigenom
en ytterligare tillökning i ofvannämnda an¬
slag af Femhundrade Femtio Riksdaler Ban¬
co kommer att äga rum.
Hvilken Voterings-proposition af Rid¬
derskapet och Adeln godkändes, samt anslogs»
Voteringen böljades klockan ett qvart
248 Den 7 October f. m.
till i e. m.; och befunnos efter dess slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
ocb förseglad, samt de öfrige voterings-,
sedlarne öppnade, rösterne hafva utfallit
sålunda:
Ja — no.
Nej — 72.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderska-
pet och Adeln således bifallit i6:de Punk¬
ten af StatsUtskottets Utlåtande.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan half lill 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 7 October 1829,
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen,
Herr Franc Sparre, Bengt Erland.*
Sedan det blifvit bekant, att Kongl. Maj:t
skall befinna sig mycket illamående, vågar
jag vördsammast hemställa, om icke Rid¬
derskapet och Adeln skulle finna lämpligt
att, genom en Deputation, i underdånighet
Den 7 Octo b er e. m.
^49
göra sig underrättad om Kongl. Maj:ts hälso¬
tillstånd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln biföll Herr Franc Spar¬
res berörde framställning.
Ropades Ja.
I anledning hvaraf Hans Excellence fö¬
reslog, att Deputationen måtte utgöras af
8 Ledamöter, utom Ordföranden j hvilket
bifölls.
Hans Excellence anmodade derefter
Grefve Mörner, Carl, att anföra ifrågava¬
rande Deputation, äfvensom Hans Excel-
lenee tillkäunagaf, att de Herrar Ledamö¬
ter af Ridderskapet och Adeln, hvilka ön¬
skade deltaga uti samma Deputation, ägde
att anmäla sig hos RiddarhnsFiscalen.
Efter någon stunds förlopp afgeck be-
mälte Deputation.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken tillkännagaf, att Friherre
Stjerneld, Algernon, i och för enskildta
angelägenheter, afsagt sig sin plats i Expe-
ditionsUtskottet; och anmodade Hans Ex¬
cellence Ridderskapets och Adelns Herrar
Electorer, att å nästkommande Fredag sam¬
manträda, för att utvälja så väl en Leda¬
mot i ExpeditionsUtskottet efter Friherre
Den 7 October e. m.
Stjerneld, som ock en Ledamot i Bevill¬
ningsutskottet efter Friherre von Essen,
Fredrik.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 16 sistlidne April under N:o
132 afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e.
ro. på bordet lagde, Betänkande, angående
regleringen af utgifterne under RiksStatens
Tredje HufvudTitel, än ock under N:o 289
meddeldte, och den 29 sisth Augusti f. ro.
på bordet lagde, Utlåtande öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
iy:de Punkten. Svea, Götha och Wen¬
des ArtilleriRegementer.
Friherre AnckarswärdCarl Henrik:
Mot Utskottets förslag i i^rde punkten får
jag göra den anmärkning att, då Konun¬
gens Eget värfvade Regemente, som nu
blifvit reduceradt, lemnar tillräckliga till¬
gångar, hade man bordt på ArtilleriStaten
öfverflytta hela anslaget för detta Regemen¬
te. Man hade då undgått den partiela för¬
delning, som nu ägt rum. Den spannmål
af 1900 tunnor, som här är omnämnd, hade
då äfven blifvit öfverflyttad, och vi sålun¬
da kommit från igrde punkten, alt med
nytt anslag Öka utgifterna för Artilleriets
hästar. Jag vågar derföre hemställa, om
det ej skulle vara bäst, för att erhålla en
ökad Artilleristyrka, att öfverlemna hela Sta¬
Den 7 October e. m.
ten för Konungens Eget värfvade Regemen¬
te till Artilleriet, och jag får derpå anhål¬
la om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
Friherre af Nordin } Carl Johan'. Jag
tillstyrker bifall till Konungens proposition,
såsom Utskottet föreslagit. Af den Nådiga
propositionen inhämtas,att ytterligare 27,000
R:dr erfordras för att uppsätta 3ooo man
Artilleri med nödigt Befäl. Genom detta
anslag besparas ej blott den omnämnde
spannmålen, utan äfven beklädnad för 200
man; emedan tillökningen af Artilleriet
blott är 600 man, men Konungens värf¬
vade Regemente deremot erfordrade be¬
klädnad för 800 man. Om ej oreda skall
uppstå i den uppgjorde planen, är det
nödvändigt att lemna bifall till Utskottets
Utlåtande, och jag vågar derföre tillstyr¬
ka bifall derå.
Friherre Anckarswärd: Långt ifrån att
göra oreda, skulle reda vinnas derigenom,
att Staten för Konungens värfvade Rege¬
mente helt och hållet öfverflyttades på Ar-
tilleriStaten; derigenom skulle till och med
uppkomma större tillgångar, än Kongl. Majrt
fordrat, och Kongl. Majit skulle då kunna
använda öfverskottet såsom tillgångar för
Artilleriets hästar. Kongl. Maj:t begär ett
nytt anslag af 2800 tunnor Säd för sist¬
nämnde behof. Jag tror, att man kunda
Den 7 O e t o b é t e. m.
stanna vid de 1900 tunnor, som inflyta från
Konungens Regemente, synnerligen som äf¬
ven Beklädnaös-besparingen för 200 man
då blir tillgänglig. Jag kan ej se, att nå¬
gon oreda deraf kan uppkomma. Artilleri-
Staten blir då ökad, ehuru ej för ögonblic¬
ket med alldeles så stor summa, som Ko¬
nungen begär.
Friherre af Nordin: Som Artillerivap¬
net är det vigtigasle, och mest i behof af
att i fred beredas till krig, tror jag man
bör löna Befälet så, att det har en tarflig
utkomst. Hvad Kongl.. Maj:t begärt i detta
afseende, tål ej någon nedsättning; och då
Friherre Anekarswärd medgifvit, det hans
förslag åsyftar någon nedsättning, anser jag
mig böra bestrida detsamma och yrka bi¬
fall till Kongl. Maj:ts proposition.
Friherre Silfverskjöld ^ Carl: Friherre
Anekarswärd j^rkar, att Artilleriet ej skall
Ökas i större förhållande, än upplösningen
af Konungens Regemente medgifver; detta
är dock alldeles otillräckligt. Herr Friher¬
ren har ej utvecklat möjligheten, att orga¬
nisera Artilleriet, och jag är således i denna
del ej i stånd att vederlägga honom. Jag
fruktar likväl, alt en organisation under så¬
dana förhållanden snarare skulle blifva en
desorganisation.
Friherre Anekarswärd: Jag har ej ännu
lyckats att göra mig begriplig, och deraf
Den 7 October e. in. a53
liar säkerligen missförstånd uppkommit hos
mine motståndare. Jag har, så mycket möj¬
ligt varit, sökt undvika alt ingå i någon
pröfning af detaljerna, hvilka ej ligga inom
Ständernas omdömesförmåga. Friherre af
Nordins senaste anförande måste jag möta
med det svar, att min mening ej varit att in¬
skränka Personalens löner. Jag har ej nämnt
någon afkortning af de 27,000 R:dr B:co som
erfordras. Jag har blott velat genom en to¬
talsummas anslående slippa att ingå i Spe¬
cialiteter. Mitt förslag innehåller endast en
nedprutning af några 100 tunnor spannemål,
som skulle verka på anslaget till liästarne.
Att afpruta på Konungens Proposition, är
dessutom ej något ovanligt. Här är endast
fråga om sättet, antingen vi skola ingå i
detalj-undersökningar, eller tvista om total¬
summan. I stället för att på ena hållet öka
med 27,000 R:dr B:co, och lemna 2800 tun¬
nor spannemål för Artilleriets hästar på ett
annat håll, önskade jag, att man helt och
hållet öfverlemnade behållningen af Konun¬
gens Regemente till Kongl. Maj:t, hvarefter
man må organisera bäst man vill, och an¬
vända anslaget antingen till löner, eller till
hästar. Vi tvista således, om någon minsk¬
ning kan ske; ty någon oreda af att öfver¬
lemna behållningen från Konungens Rege¬
mente till ArtilleriStaten kan ej uppkomma.
Friherre af Nordin: Friherre Anckar-
swärd har väckt fråga om 2 punkter; den
I
254
Den 7 October e. m.
ena om lonerne för Artilleriets Personal,
hvilken punkt na är af Herr Grefven och
LandtMarskalken föredragen; den andra, hu¬
ruvida 3800 tunnor spannemå) skola anslås
till ersättning åt de Rusthållare, som vilja
hålla hästar för Artilleriet. Om Friherren
anser detta anslag kunna nedsättas, blir till¬
fälle att derom öfverlägga, när denna fråga
förekommer, men nu hör den alldeles- ej till
närvarande öfverläggning* Att frågan om
span hemålen under denna öfverläggning blif¬
vit inblandad, härrör deraf, att Utskottet
onödigtvis sagt, att den spannemål, sora här
besparas, ernar Utskottet anvisa lill Artil¬
leriets hästar. Detta yttrande var öfverflö¬
digt, , och binder alldeles ej Ridderskapet
och Adeln i afseende å det beslut Ståndet
kan komma att fatta om Artilleriets hästar.
Jag, anhåller således att Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes framställa propo¬
sition å den förevarande,Punkten.
Grefve Mörner > Carl ^ återkom med
Ridderskapets och Adelns ofvanömförmälte
Deputation och tillkännagaf, att Hans Maj:t
sofvit hela eftermiddagen; att Hans Majrt
vore mycket matt, och haft lindrig feber
både i går och i dag.
Herr Tham„ Wolrath: Friherre Anc-
karswärd har föreslagit, att de 1900 tun¬
nor spannmål, som inflyta från Konungens
Regemente, skulle användas till Artilleri-
I
Ben 7 Oc tober e. m.
255
Staten. Om jag ej misstager mig, liar Ut¬
skottet redan fördelat dem till andra än¬
damål. Att åter nedsätta anslaget för Ar¬
tilleriet, tror jag icke går an, och hemstäl¬
ler, huruvida någon organisation af detta
vapen då skulle komma att verkställas. Jag
får således anhålla om bifall å Utskottets
Utlåtande i likhet med livad Friherre af
Nordin yrkat.
Herr Lefrenj Johan Pehr: Bland de
frågor Utskottet handlagt, är denna ensam
i sitt slag i så måtto, att remissen derom
ifrån alla fyra Stånden var beledsagad med
ett enhälligt bifall." Utskottet har således
vid öfvei läggningen härom icke allenast haft
nöjet af sin egen öfvertygelse om nyttan af
denna åtgärd, utan äfven motsett, att Ut¬
låtandet skulle inom Stånden vinna bifall.
Friherre Anckarswärd liar vid remissen af
den Kongl, propositionen behagat tillstyrka
den på ett sätt, som ej litet lättat Utskot¬
tets arbete. Jag tillstyrker bifall till Ut¬
låtandet i denna punkt, öfvertygad att Ar¬
tilleriet, för att komma i det skick det bör
vara, liar behof af det tillstyrkta anslaget.
Grefve Horn, Claes Predrik: Jag bi¬
träder Friherre Anckarswärds förslag, och
får i anledning af Friherre af Nordins och
Herr Thams yttranden nämna, att i Staten
för Konungens värfvade Regemente finnas
uppförde 2600 tunnor spannmål. Det är
a56 Den 7 Octo ber e. m.
således föga brist uti de 2800 tunnor, som
för Artilleriets hästar behöfvas. Om man
nu vid samma tillfälle ej får afgöra båda
punkterna, hemställer jag, att, med ute¬
slutande af spannmålen, man måtte inskrän¬
ka sig dertill, att åt ArtilleriStaten öfver¬
lemna Konungens Regementes contanta an¬
slag, som ensamt utgör 49>53o R:dr R:co.
Grefve Brahe* Magnus: Såsom redan
bär blifvit yttradt, är den i Kongl. Majrts
proposition begärdte summa oundgänglig
för att sätta Artilleriet i det skick det bör
vara, och jag vill sålunda blott förena mig
med Friherre af Nordin i anhållan om pro¬
position till bifall å Kongl. Maj:ts propo¬
sition, såsom Utskottet föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefve Löwen¬
hjelm* Carl Axel: I förhoppning att kun¬
na för en stund förlika de olika opinioner¬
na, bar jag begärt ordet. Jag tviflar ej,
att Friherre Anckarswärd delar öfvertygel-
sen om nödvändigheten af att fullkomna
Artilleriet. Erfarenheten under de senaste
krigen vittnar om värdet af detta vapen.
Jag är öfvertygad att Friherre Anckarswärd
ej bestrider det. Men bär äro 2 olika be¬
grepp om kostnaden. Herr Friherren har
anmärkt olämpligheten af att här ingå i
några detaljer om högre löner &c. Jag
anser äfven, att detta ej tillhör en rådslå¬
ende
Den 7 Octo ber e. rn.
ende Församling, oell är dessutom nu ej i
tillfälle att kunna utreda dessa d e ta il 1 er.
Herr Friherren har sägt det ej vara ovan¬
ligt, alt Representationen söker afpruta på
Konungens propositioner. Jag medgifver
detta, och vill ej bestrida hvarken Repre¬
sentationens rätt dertill, eller praxis. Mea
bär uppstår fråga, hvarföre vi nu skola om¬
arbeta Utskottets uträkningar; hvarföre vi
skola förvandla oss till ett Statsutskott? Om
man blott vill gifva en rund summa för att
afpruta, må man då säga, hvilken summa
man vill afpruta, i stället för att tvista om
spannmålen. Om någon tror, att Kongl.
Maj:t fordrar mera, än som behöfves, eller
Statens tillgångar medgifva, må man ut¬
trycka hvad minskning man önskar i pen¬
ningar; man behöfver ej evalvera på an¬
nat sätt. Jag anhåller om proposition till
bifall å Utskottets Utlåtande.
Friherre af Nordin: Jag ber Ridder-
skapet och Adeln om tillgift, alt jag ännu
en gång tar ordet; det har endast skett,
för att bemöta ett yttrande af Grefve Horn,
hvilket visar, att Herr Grefven ej granskat
förhållandet. Han har sagt, att 2600 tun¬
nor spannmål äro tillgänglige från Konun¬
gens Regemente, och att således en ringa
difference uppstår, för att erhålla de er-
forderlige 2800 tunnor. Jag vill då fästa
uppmärksamheten derpå, att som Ar til le-
44 H. ,7
Den 7 Octo ber e. m.
riet skall ökas med 600 man, och hvarje
man om året förtär 3 tunnor spannmål, af¬
gå derigenom genast 1800 tunnor, om de
skulle tjena hela året, hvilket dock ej är
afsedt. Detta är orsaken ■, hvarföre ytterli¬
gare fordras 1900 tunnor.
Grefve Cronlijelrrij Otto August' Jag
hade tänkt upplysa de olika uppgifter om
spannmålen, hvilka finnas i Utskottets Ut¬
låtande och Grefve Horns anförande; men
detta har Friherre af Nordin redan full¬
ständigt utvecklat. Grefve Horn har före¬
nat sig med Friherre Anckarswärd i anhål¬
lan att åtskilja punkterna om spannmålen
och det contanta anslaget, samt endast be¬
stämma detta -sednare till 49»000 R-dr, som
från Konungens Regemente inflyta. Jag får
då äran påminna, att en stor del af dessa
49,000 R:dr icke måhända på många år in¬
flyter, emedan de användas till Befäl och
Underbefäl vid det upplösta Konungens Re¬
gemente. Den öfriga delen af summan må¬
ste till största delen användas för under¬
hållet af de 600 man Artilleri, som skola
uppsättas, men hvilka ej äga Befäl, emedan
löner för detsamma ännu saknas. Om Gref¬
ve Horns och Friherre Anckarswärds pro¬
position skulle segra, komme Artilleriet ej
att erhålla de 27,000 R:dr Utskottet före¬
slår; d< t vill säga, Artilleriet skulle ej er¬
hålla det ringaste tillskott, utan tvärtom
sakna tillgångar till löner för det nya er-
Den 7 O c t o h e r e. m.
forderlige Befälet, och en ny ändamålsen¬
lig organisation blifva omöjlig att verkställa.
På dessa grunder anhåller jag örn propo¬
sition lill bifall å allt hvad Utskottet i fö¬
revarande punkt af sitt Utlåtande åt Artil¬
leriet föreslagit.
Friherre Anckar swärd: Till bemötan¬
de af Herr Lefrens inkast, får jag säga, att
jag ingalunda kan återkalla i milt minne,
det jag vid remissen af den Kongl. Propo¬
sitionen yttrade, att hvad för Artilleriet an¬
slogs, vore bäst användt. Men om jag äf¬
ven skulle hafva yttrat detta, kan väl der¬
af ej dragas den slutsats, att summan skulle
vara gränslös och öfverstiga Statens tillgån¬
gar. Hvad frågorna beträffar, vill jag ger¬
na ingå derpå, att åtskilja punkterna, och
nu ej namna om spannmålen. Frågan blir
då blott, om vi kunna gå längre i det con-
tanta tillskottet, än att anslå hvad som in¬
flyter af Konungens Regemente, och hvil¬
ken summa Utskottet uppgifver till 49,000
R:dr. Utskottet tillstyrker ytterligare en
utgift af 27,000 R:dr, men upplyser icke,
hvartill kostnaden för hela beklädnaden vid
Konungens Regemente är använd. Jag tror
det derföre hade varit redigast och bäst,
att då man ej på en gång kan tillvägabrin¬
ga allt för Artilleriet, man hade stannat vid
att helt enkelt öfverflytta hela Staten för
Konungens Regemente på ArtilleriStaten.
44 H. 17*
2Ö0
Deo 7 Octo b er e. m.
Mea jag vill nu frångå detta yrkande, oell
endast inskränka mig till att bestrida de
27,000 R:dr, sorn Utskottet ytterligare fö¬
reslagit.
Herr Nordenfalkj Johan: Till hvad
Friherre af Nordin om anslagets nödvän¬
dighet yttrat, har jag intet att tillägga. Jag
vill blott fästa uppmärksamheten derpå, alt
Utskottet med 3a3o R:dr nedsatt hvad Kongl.
Maj:t i Dess proposition begärt. Det är vis¬
serligen ej min mening, att nu fullfölja den
Kongl. Propositionen; jag har endast velat
anmärka detta. Friherre Anckarsvärd har
talat om beklädnaden för Konungens Re¬
gemente och sagt sig ej veta, om den är
inbegripen i de här uppgifne 49>ooo R:dr.
Förhållandet dermed är sådant, att de 49.000
R:dr endast utgöra den personela aflönin-
gen, och att beklädnaden dessutom uppgår
till 40,000 R:dr eller tillhopa t)5,ooo R:dr.
Desse 46,000 R:dr hafva blifvit tagne af an¬
slaget för Arnmens materiel.
Grefve Cronhjelm: Friherre Anckar¬
svärd har sagt, det Utskottet ej upptagit i
beräkningen hela beklädnaden för Konun¬
gens Regemente. Dervid får jag äran an¬
märka, att som Konungens Regemente en¬
dast utgjordes af 800 man, och 600 man Ar-
tille rister utöfver de nu befintlige skola upp¬
sättas, och naturligtvis äfven hafva bekläd¬
nad, uppkommer å kostnaden för bekläd¬
Den 7 O c t o b c- r e. ni.
naden vid Konungens Regemente endast en
behållning af värdet utaf 200 mans bekläd¬
nad, hvilket just är den behållning Utskot¬
tet ganska riktigt i sin calcul upptagit och
beräknat. Jag har endast till förekomman¬
de af misstag velat upplysa detta.
Uppå derefter gjord proposition, blef
i^rde Punkten af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
i8:de Punkten. liemonter ing, skoning
och medicamenter m. m. för värf vade Ca¬
va Ileriets och Artilleriets hästar.
Denna punkt bifölls af Ridderskapet
och Adeln.
ig:de Punkten. Artilleri-hästars un¬
derhåll af Rusthållare vid afsutna Caval-
leriet.
Friherre Anckarswärd: I anseende till
det nu föreslagna belopp af 2865 tunnor
spannmål för Artillerihästars underhåll af
Rusthållare vid afsuttna Cavalleriet, kan jag
ej finna skäl att för närvarande bevilja me¬
ra, än hvad som uppkommer genom re-
duetion af Konungens Eget värf vade Re¬
gemente.
Friherre af Nordin: Det har ofta or¬
dats om nyttan af att hafva Armeen orga¬
niserad på en fredsfot, olika med krigsfo¬
ten, och det är, utgående från denna åsigt,
262 Den 7 Get ober e. m.
sorn Kongl. Maj:t föreslagit Artillerihästars
underhåll genom contracter med Rusthål¬
lare vid afsuttna Cavålleriet, hvarmedelst
underhållskostnaden för det antal hästar,
som erfordras för hvar och en af manska¬
pets Öfning, är nedsatt till en fjerdedel af det
eljest vanliga och under krig nödiga antal
Artillerihästar för sjelfva pjecerne. Jag är
öfvertygad, att detta nödiga antal hästar
icke kunnat erhållas till lindrigare vilkor,
än 7J tunnor spannmål per häst. Som det
af Utskottet tillstyrkta förslag är i allt än¬
damålsenligt* yrkar jag äfven bifall derå.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag har undvi¬
kit att yttra mig angående Artilleriets or¬
ganisation, icke derföre att jag gillade den
nu föreslagna, men för det jag ansett omöj¬
ligt uträtta något emot den pluralitet, som
inom Ridderskapet och Adeln beslutar i dessa
frågor. Den, som minnes, att 1816 års Ar¬
tilleri-organisation grundade sig på den sats,
att vi då hade för mycket Artilleri, och nu
ser, att man vill öka det vida derutöfver,
och icke är belåten med den tillökning i
anslag man fått genom indragning af ett
helt värfvadt Regemente, hvars anslag till¬
faller Artilleriet, måtte äga tillräckligt be¬
vis på, att så väl denna, som 1816 års,
organisation endast utmärker ett begär att
göra om och förändra. I afseende på deta
här föreslagna hushållsprincipen, tror jag,
att det blir den dyraste häst för försvaret
D«' ii 7 O c lo ber é. in.
20 t
man kan anskaffa, som blott i fredstid ko¬
star 7^ tunnor spannmål, och således naf
tunnor, i fall man beräknar krig att inträffa
hvart i5:de år. Den rälta principen måtte
vara alt spara i fred, så alt man kan köpa
under krig hvad som för utförandet deraf
behöfves. Härvid förekommer derjemte en
annan besynnerlighet, som visar, huru föga
man öfvertänkt hela planen. Nu tar Staten
med ena handen 7i tunnor för alt slippa
häst, och ger med den andra 7^ tungor
för att få begagna den. Om man i stället
ökat Artilleriets hästantal med i5 å 20,
skulle desses begagnande hela året om kun¬
na gifva större öfning åt manskapet, än det
nu föreslagne större hästantalet, sorn en¬
dast blir tillgängligt för 6 veckor, march-
tiden derunder inberäknad och således ej
stort öfver en månad, samt visserligen icke
medför någon besparing, då man äfven be¬
räknar kostnaden för det manskap, som
skall användas i och för hästarnes afhämt-
ning och nedsändning. Jag anhåller der¬
före, att få reservera mig emot det beslut
Ridderskapet och Adeln nu går att fatta.
Friherre af Nordin1: Den calcul Herr
Hjerta uppgjort, kunde vara riktig, om man
fick glömma, att hästen äfven begagnas och
är nödvändig under fredstid, och att priset
på de hästar, som vid krigstillfället skulle
köpas, alltid blefve högre; jag betviflar hö¬
geligen, att någon under krigstid åtager sig
264
Den 7 Oetober e. m.
att tillsläppa en Artillerihäst för yl tunnor
spannmål om året derest icke ett förut in¬
gånget contract, dertill förbinder. Det är
sannt, som Herr Hjerta åberopat, att Rust-
liållarne vid det afsuttna Cavalleriet icke
betala mera än bvad de nu skulle erhålla
för presterandet af Artillerihästen, men den¬
na åtgärd ingår i andra förhållanden med
Indelningsverket, som icke nu höra till äm¬
net, och dessutom är detta contract för häst-
lefverans till Artilleriet icke ensamt förbe¬
hållet Rusthållare att ingå uti, utan öppet
för hvem som kälst.
Hans Excellence Herr Grefve Löwen¬
hielm: Jag är förekommen af Friherre af
Nordin i afseende på grunderne för de con-
tracter, som om hästarne skola afslutas. Jag
tillstyrker bifall å anslaget, emedan jag an¬
ser det nödvändigt för Artilleriets fullkom¬
nande, och den, som vill målet, måste äf¬
ven vilja medlen.
Herr Lefrén: Jag instämmer med Herr
Hjerta deri, att ett mindre antal hästar,
hållna hela året om, skulle medföra större
öfning för manskapet, och måhända icke
större kostnad för Staten, än det nu föreslag¬
na större hästantalet under blott 6 veckors
exercistid; men till organisations-principen
hörer, att hafva det minsta möjliga antal
hästar i fredstid, och full tillgång derpå,
då krig inträffar. Hvad beträffar, att 7i
Den 7 Octobcr e. m.
a65
tunnor skall vara för dyrt för en häst, som
endast begagnas i 6 veckor, beror sådant
på subjecliva åsigler. För min del tror jag
det icke vara skadligt, när det kommer jord¬
bruket till godo. Jag tillstyrker bifall till
Utlåtandet i denna punkt.
Friherre Silfverskjöld: Friherre af Nor¬
din har redan vederlagt Herr Hjertås ytt¬
rande, att det ifrågavarande sättet att an¬
skaffa hästar för Artilleriets behof skulle
vara det dyraste. Jag anhåller dock, att
med en ziffer-uppstälining få fortsätta den¬
na vederläggning.
"Vid Svea ArtilleriRegemente kostar nem¬
ligen en bäst, enligt den beräkning StatsUt-
skottet följt, i fouragering . . . no: —
remontering . . 20: —• —
skoning 6: —• —
medicamenter . 1:
lysning i stallen 3: 24.—
Summa R:dr 140:24.—■
En Rusthållarhäst kostar 7-! tunnor spann¬
mål, som, förvandlade i penningar efter 5•§■
R:dr tunnan, göra 4° R:dr; om härtill Rig¬
ges underhållskostnaden för 6 veckor, hvil¬
ken uppgår till omkring r3R:dr, blir Kro¬
nans hela kostnad för en sådan häst 53 R:dr.
En besparing af 87 R:dr för hvarje bäst
uppstår således derigenom, att de på ifrå¬
gavarande sätt anskaffas.
266
D cm) 7 O c I o b e r e. m.
Herr Hjerta: Den framställning Fri¬
herre Silfverskjöld nu gjort, bevisar, att man
icke följer någon proportions-calcul, då man
organiserar vid Artilleriet, ty då Artilleri¬
hästen under fredstid endast underhålles för
truppens öfning, måste väl en häst, som kan
begagnas i' 12 månader, skola kosta mera
än den, som blott begagnas i en månad.
Friherre Silfverskjöld: Skillnaden emel¬
lan behofvet af hästar för Artilleriet, som¬
mar- och vintertid, består deri, alt de un¬
der sednare tiden endast begagnas till en¬
skilt ridning, då de deremot om sommaren
äfven behöfvas till batteri-exercis.
Uppå derefter gjord proposition blef
ip:de Punkten af Ridderskapet och Adelli
bifallen.
Emot detta beslut reserverade sig Fri¬
herre Anckar swärd Herr Hjerta och Gref¬
ve Horn,
2o:de Punkten, Fourageringen för Färf¬
va de Cavalleriets och Artilleriets hästar.
Herr Nordenfalk: Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition i detta ämne innefattar 3:ne om¬
ständigheter; den första angående det årliga
behofvet 142,692 R:dr, till fourage för värf-
vade Cavalleriets hästar; den andra rörande
den brist, som i detta anslag uppstått un¬
der de föregående åren; och den tredje att
för framliden kunna betacka sig för en så¬
Den 7 O c toli er e. in.
267
dan möjlig brist. Hvad först den uppkomna
bristen af 13a,000 R:dr angår, så, ehuru
denna summa utgått på bekostnad af Ar¬
naeus Materiel, vill jag icke fullfölja ju’-
kandet af dess ersättning, emedan, i anse¬
ende till öfriga betydliga anslag, jag inser
nödvändigheten att hushålla så strängt som
möjligt. Det årliga anslaget vill jag icke el¬
ler utsträcka utöfver Utskottets förslag; men
såsom vilkor för mitt begifvande dertill må¬
ste jag yrka, att den reservation som blifvit
gjord af Herr Noreus och flere andra Ledamö¬
ter, må läggas till grund för Ridderskapets och
Adelns beslut, hvarigenom det kan blifva
möjligt hålla sig skadeslös för uppkommande
brister, utan att tillgripa 3:dje Hufvudtit-
teln. Jag hemtar till denna anhållan stöd
af min erfarenhet om ett Ridderskapets och
Adelns förutgående beslut angående utfor-
dringen vid Hofstallet. Utskottet har för¬
menat, att någon hushållning skulle till väga¬
bringas genom PassevolanceContracters upp¬
görande. Härvid får jag nämna, att Kongl.
Maj:t redan låtit infordra upplysningar, hu¬
ruvida en sådan Passevolance för fourage-
ringen kunde vinnas, samt på hvad vilkor,
och således behöfves i detta afseende ingen
underdånig skrifvelse.
Grefve Brahe anförde skriftligen:
Anslaget till fouragering för värfvade
Cavalleriets och Artilleriets hästar har Ut¬
skottet, uti dess senare Utlåtande, ökat
a68 Den 7 October e. in.
med 7,670 R:dr. Men det af Kongl. Maj:t
i Dess Nådiga Proposition gjorda förslag,
att för den brist, sorn å denna stat möj¬
ligen, genom stigande priser å fourage-
persedlar, något år kan uppkomma, fyll¬
nad må anvisas att utgå af öfverskotten å
StatsVerkets inkomster, emot det att den
genom lägre priser andra år uppkommande
besparing ingår i öfverskottsliqviden med
RiksgäldsContoret, bar Utskottet icke bifal¬
lit, utan trott en sådan brist kunna före-
kommas genom fourageringens upplåtande
på Passevolance. Denna senare utväg an¬
ser jag likväl icke kunna undanrödja den
brist, som, oansedt det förhöjda anslaget,
någon gång skulle kunna inträffa, i fall fou-
rageringspersedlarne något år stegras i pris.
Denna åsigt finner jag äfven delad af en
värd ledamot inom StatsUtskottet, Herr Lag¬
man Noreus, och då dess reservation vid
Utskottets Utlåtande i detta ämne sakkun¬
nigt och omständligen ådagalägger nödvän¬
digheten, att den brist, som något år, af för¬
ändrade priser, kan uppkomma, fylles ge¬
nom anvisning å öfverskotten, så kan jag
ej annat än till alla delar förena mig i dess
slutliga yttrande: ”att den summa Utskottet
”föreslagit, till fouragerings-kostnaden för
”värfvade Cavalleriets och Artilleriets hästar,
”bör å 3:dje Hufvudtiteln upptagas, men
”att den brist, som, genom förhöjning i pri-
”set å fouragerings-persedlar, något år kan
”uppstå, bör fyllas och anvisas alt utgå af
Den 7 O c to ber e. m.
269
”öfverskotteti' på StatsVerkets inkomster,
”emot det att den besparing, sorn, genom
”låga pris ett annat år kan äga rum, skall
”ingå Lill RiksgäldsContoret vid liqviden om
”öfverskotten på StatsVerkets inkomster.”
Friherre Wrangel, Henning: Jag fin¬
ner val, att en foilragering på Passevolance
kostar mindre, än en sådan enligt räkning;
men det oaktadt förstår jag icke, att fou-
rageringen för Wendes Ai tilleriRegemente
kan vara så mycket större, än för Kron¬
prinsens Husarer. Priserne äro likväl ej så
olika, i synnerhet icke emellan Helsingborgs
och Christianstads trakten. Således skulle
jag tro, alt Wendes Artilleri icke behöfde
högre anslag, än KronPrinsens Husarer;
men om ett sådant behof visar sig, kan
likväl något bättre medel uppgifvas, för att
spara anslaget. Jag skulle tro, att i Skåne,
der det finnes en mängd possessionater, man
måtte kunna få hästarne födda på stället,
derigenom att utfodringen på Auction ut-
lemnades till den minstbjudande. Jag vet
väl, att man häremot invänder, att hästarne
då icke blifva så väl födda. Men enär sa¬
ken skulle verkställas med caution, och con-
trolleras genom ordentlig syn, vore dervid
ingen våda. Jag är öfvertygad, att skillna¬
den i priset skulle bli så stor, att man un¬
der sjelfva missväxläret 1826 hade kunnat
få en häst vinterfödd för 5o R:dr B:co, ja
kanske R:gs. Om dertill lades något för
270
Den 7 October e. m.
sommarbete, skulle kostnaden i alla fall blif¬
va mindre, än vid KronPrinsens HusarRe-
gemente. Derigenom vunnos också två än¬
damål, nemligen, utom det goda priset, en
förtjenst för landtmannen. Jag hemställer,
om icke detta sätt kunde antagas.
Herr Hjerta: Om man såsom lagstif¬
tare vill behandla detta föremål rätt, tror
jag, att man helt enkelt frågar sig, huru¬
vida Staten kan gå in på att gifva ett visst
anslag till Cavallerihästars underhåll, eller
att underhålla ett visst antal hästar. Om
man antar den princip, att folkets Ombud
endast anslår en viss summa, blir saken
ganska enkel. Vill man . ter ingå på den
princip, att det skall vara så vigtigt, äfven
i missväxtår och under fredstid, bibehålla,
och fasställa ett visst antal hästar, så upp¬
står den andra frågan: hvilket ar det för¬
månligaste sättet att underhålla dem. Då
komma vi åter till tvänne åsigter, den ena
att söka tvinga Styrelsen till en Passevo-
lance, som onekligen medför den säkraste
controllen, och sätter folkets Ombud i till¬
fälle att se, hurudan hushållningen varit.
JAkväl ser jag detta icke så, att det skall öf-
verlemnas åt Regements- eller Compagni-
Chefen, att yttra sig, huruvida lian behagar
åtaga sig en sådan Passevolance, utan att
man bör på Auction öfverlemna lefvererin-
gen af ett visst qvantum rationer, och om
en sådan åtgärd vidtages, anser jag gifvet,
Den 7 October e. m.
att hushållning kan uppkomma, Vill man
åter, såsom hittils, lemna saken åt sitt öde,
måste visserligen medel anvisas; men då
förefaller mig dock elen plan Herr Grefve
Brahe uppgifvit mycket öfverensstämmande
med liela vår nuvarande Statshushållning.
Den går nemligen derpå ut, att då brist
uppstår, skall en sådan ersättas af öfver-
skotten, men då besparingar vinnas, gör
man ingenting, för att låta dem komma Stats¬
verket till godo. Jag kan icke annat, än
motsätta mig denna princip, att på detta
sätt alltid gå till väga med öfverskotten,
och ber ännu en gång att få erindra, att
de icke äro annat än Rikets Ständers miss-
räkningspenningar. Skall nu folket lida der¬
före, att man upptager mer skatter deraf
än som beböfves, eller skall man anses haf¬
va lemnat allt detta till spillo. Dessa dispo¬
sitioner måste slutligen leda derhän, att fol¬
ket framtvingar ett Grundlagspåbud , det öf¬
verskotten i intet fall få vidröras. Således
kan jag icke tillstyrka det tillägg Herr Nor¬
denfalk och Grefve Brahe föreslagit.
Herr Lefren: Hvad fourageringen af
värfvade Cavalleriets hästar beträffar, så,
enär åtminstone en del af dem dagligen
tjenstgör, lära de icke kunna utsläppas till
allmänheten för att lifnäras. Men då man
satt i fråga, att Artilleriets hästar på det
viset skulle framfödas, får jag återkalla i
minnet hvad sorn nyligen blifvit afgjordt
1rj1
Den 7 October e. in.
i afseende på dessa hästar, nemligen att
antalet deraf skulle nedsättas till det min¬
sta möjliga som behöfves, för alt inöfva fol¬
ket och verkställa Batteri-exercice. Om man
beräknar antalet recruter i förhållande till
det lilla antal hästar, som finnas, lärer det
sednare icke blifva för stort, när man be¬
räknar nödvändigheten att dressera folket,
som måste kunna rida och sköta icke alle¬
nast dessa hästar, utan äfven dem, som ta¬
gas hos allmogen. Att åter, när ett bestämdt
antal hästar är nödvändigt, säga alt detta
antal ändock bör minskas, är en gifven orim¬
lighet; och att ej medgifva ökadt anslag i
dyra foderår, sedan hästantalet är bestämdt,
är lika orimligt, såvida dessa hästar icke
låta obligera sig att äta mindre i dyra än
i goda år. Jag finner ingen bättre utväg, än
innehållet af Konungens Proposition. Den
framställer icke hvad Herr Hjerta sagt, att
Konungen icke skulle vilja gifva tillbaka de
besparingar, som kunna uppkomma. Jag
bar vid Utskottets förra Betänkande anfört
en reservation, som vi kunde antaga till
Contra-proposition. Kongl. Maj:ts Proposi¬
tion innehåller bestämdt motsatsen af hvad
Herr Hjerta sagt den innehålla; den före¬
slår intet annat, än att Staten skall lemna
hvad hästarne kostar. Jag tillstyrker bifall
lill Kongl. Majrts Proposition i denna prin¬
cipfråga, såsom fullt öfverensstämmande med
dea bästa hushållning, och ingalunda in¬
gri-
I
Don 7 Octo ber e. m.
273
gripande i öfverskotten, enär dessa återfå
de möjligen blifvande bespariugarne.
Herr von Arbin 3 Axel: Herr Lefren
har förekommit mig i åtskilliga delar, men
jag har begärt ordet egentligen för att be¬
svara Friherre Wrangels yttrande. Han
nämnde Wendes ArlilleriRegemente, såsom
det der skulle kosta vida mer i utfodring,
än KronPrinsens Husarer. Också är tjenst-
göringen helt olika, och en längre tid åt¬
går för exercicen vid Artilleriet. Men detta
bör icke egentligen hit, och dessutom har
KrigsCollegium alltid ganska noga granskat
räkenskaperna, så att man icke behöfver
tveka, att della är det enda och rätta pro-
jectet. För öfrigt har det hvarje år varit
öppet för hvem som heldst, att göra anbud
på fouragerings-persedlar, utan att likväl
sådana anbud erhållits.
Friherre Palmstjerna: Då jag reserve¬
rat mig emot Utskottets ifrågavarande sätt
att disponera anslag, tror jag mig äfven
böra uttrycka min tanka i detta afseen¬
de. Jag anser Staten böra underhålla ett
visst antal hästar, som Utskottet föresla¬
git, och icke böra inskränka anslaget till
en viss summa, af det skäl, att detta häst¬
antal är bestämdt till det minsta som bör
finnas efter fredsfot. Örn anslaget skulle
inskränkas till en viss summa> skulle denna
44 H. j8
374
Den 7 Octo ber e. m.
antingen upptagas till större belopp än be-
hofvet i goda år påkallar, eller ock brist
uppstå i händelse af missväxtår, hvilken,
när fodret stiger till dubbelt eller tredub¬
belt belopp, lätt kunde uppgå till 100,000
R:dr. Huru skall väl denna summa kunna
fyllas af besparingarne, om icke andra be¬
hof skola stå efter, hvilket väl icke kan vara
afsigten med Statsregleringen. Jag kan icke
tillstyrka, att något anvisas på Öfverskot-
ten, enär de, såsom Herr Hjerta sagt, onek¬
ligen äro en folkets helgedom, och sedan
sista Riksdag blifvit ganska allvarsamt til 1 i-
tade. Med anledning häraf tager jag mig fri¬
heten hos Herr Grefven och LandtMarskal-
ken anhålla om en proposition, i det när¬
maste öfverensstämmande med hvad Grefve
Brahe och Herr Nordenfalk föreslagit, med
undantag af den omständighet, att det borde
uttryckas, det bristen skall ersättas af Riks»
gählsContoret, dit åter besparingarne i sin
ordning skola ingå, och jag får äfven hem¬
ställa till Herr Lefren, om han icke ville
dermed förena sig. I afseende på sjelfva be¬
loppet af fouragerings-anslaget, tar jag mig
friheten nämna, att Friherre Wrangel vis¬
serligen riktigt afsett, det tvänne ändamål
genom Herr Friherrens tanka kunna vinnas;
men hemställer, huruvida icke det egent¬
liga ändamålet med Artilleriet skall förfelas
derigenom, att hästarne icke kunna begag¬
nas till någon tjenstgöring, och den bespa¬
ring man derigenom gör, således i längden
Den 7 October e. rn.
a75
kommer att blifva ganska dyr. I anledning
af Herr Hjertås yttrande om LeveranceCon-
tracter, tar jag mig friheten anmärka, att
efter hvad jag tror, sådane Contracter år¬
ligen ske med det värfvade Cavalleriets hä¬
star, hvilka icke underhållas på passevo-
Jance. De ske väl icke rationsvis, men lik¬
väl i vissa lispund tal bafra, hö o. s. v. För
min del är jag öfvert}rgad, att största hus¬
hållning vinnes genom Passevolance, men
denna kan icke upprättas med mindre Com-
pagnieCheferna erhålla rätt till någon er¬
sättning, då fouragerings-persedlarne stiga
till ett öfverdrifvet pris.
Grefve von Rosen, Ascel: Då Herr Hjer¬
ta uppgifvit ett förslag, såsom ett arcanum
för hushållningen med hästarnes utfodring,
tror deremot jag, att delta förslag skulle
verka jemt motsatsen af hvad man åsyftar.
Åtminstone äger jag härutinnan en grundad
erfarenhet af hvad som inträffat vid Götha
Artilleri, för hvilket Regemente jag sex år
å rad hållit sådana auclioner, utan att kun¬
na få något antagligt anbud. Hvad åter be¬
träffar den större dyrheten att framföda Ar¬
tilleriets, än Hussarernes, hästar, så är or¬
saken den, att de förra hålla en tums hö¬
gre mål, och följaktligen äta mera, än de
mindre bäslarne.
Friherre Sprengtporten_, Jacob Willielm:
Herr Hierta har föreslagit en bestämd summa
44 H. 18*
37 6
Den 7 Octoher e. m.
för fourageringen, hvilken icke finge öfver»
skridas. Detta vill jag icke bestrida, likväl
under förutsättning, att denna summa blir
så väl tilltagen, att den äfven kan betacka
bristerna under missväxtår. Detta är lik¬
väl icke nu fallet, då anslaget är beräknadt
efter hvad fourageringen kostar i goda år.
Att utbjuda utfodringen på leverance, ön¬
skar äfven jag måtte vidtagas, om icke för
annat, åtminstone för att få erfara, attin¬
gen enda lefverantör kommer att infinna
sig. Passevolance-contracter anser jag icke
omöjligt alt kunna tillvägabringa för fram¬
tiden; men under förutsättning att Kongl.
Maj:t äger att disponera fullkomliga medel
dertill, och sätta lefverantörerae i tillfälle,
att uppfylla sina förbindelser. Vid försla¬
get att utlemna hästar på landet, får jag
erindra, att omkring en åttondedel årligen
utgöres af remonter, som skola dresseras,
och det öfriga antalet är, åtminstone vid
det Regemente der jag tjenar, icke större
än hvad som behöfves, samt kan icke min¬
skas, utan att Regementets tjenstbarhet min¬
skas. Förslaget att minska hästarnes antal
i dyra år, leder till det resultat, att man
måhända kan nedsätta utfodringskostnaden
med 3o å 4° R-dr för hästen, och seder¬
mera får återköpa den för remontpriset,
200 R:dr. Jag ser således ingen annan ut¬
väg, än att bifalla det förslag Herr Nor¬
denfalk framställt.
Den 7 October e. m.
Herr Hjerta: Man har upplyst, att ja»
missförslått Grefve Brahes yttrande derom,
att bristen skulle tagas af öfverskolten. Det
är möjligt, att jag fattat orätt; men jag
hörde icke annat sägas, än detta uttryck.
Jag må bekänna , att jag icke läst Herr No-
rei reservation, emedan jag icke kommit
att få se någon sådan vid SlatsUtskottets
Betänkanden, der man icke yrkat ännu me¬
ra, än Utskottet föreslagit. Jag finner väl
nu, alt i Konungens Proposition uttryck¬
ligt innefattas hvad Herr Nordenfalk ytt¬
rat, och att jag således gjort ett misstag.
Men detta misstag härledde sig, sorn sagt
var, af hvad jag hörde utaf Grefve Brahes
yttrande. Jag har för öfrigt icke framställt
något bestämdt förslag, helst jag vet, huru
oformligt det är alt göra sådana inom Stån¬
det, då Utskottet icke gjort dem. Jag har
blott antydt det sätt jag trodde Ständerna
hafva att hålla sig till vid beslutet öfver
Statsregleringen. Jag har endast sagt, att
det icke finnes något annat sätt, än att an¬
tingen sätta ut en rund summa, för att
tvinga Styrelsen att hushålla, eller ock, om
man vill lemna medel lill ett visst antal
hästar, äfven fylla alla uppkommande bri¬
ster, eller slutligen att säga, att alltsam¬
mans skall gå på entreprenad-auclion. I sist¬
nämnda fall blefve åtminstone en möjlighet
för Rikets Ständer alt kunna vid en Riks¬
dag bedöma förhållandet. Jag förblifver i
alla fall vid den princip, som Utskottet bi¬
1
278 Den 7 Octo Ler e. m.
behållit, nemligen att Rikets Ständer skola
bestämma en viss rund summa. Här fin¬
nas på 3:dje IIufvudTiteln betydliga bespa¬
ringar; dessutom anslag för oförutsedda mi-
litair—utgifter, och dessutom extra medel.
Hvarföre icke kunna af dessa tillgångar be¬
gagna sig för att fylla den möjliga bristen
under ett missväxtår, helst då man vanli¬
gen till ett sådant har 2 till 3 goda år.
Jag tror också, att anslaget skall räcka till
hädanefter lika väl, som det gjort före år
1823.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Om en passe-
volance för fourageringen kan ingås inom det
belopp StatsUtskottet föreslagit för det år¬
liga underhållet, så är visserligen allt be¬
kymmer bäfvit. Men om en sådan passe-
volance icke står att vinna, torde det vara
gifvet, att hästarne måste framfödas till det
antal, som nu finnes. Det har icke blifvit
påstådt, att detta antal är för stort, och jag
tror icke eller det kan göras mindre. Om det
således får tagas för gifvet, att det bestämda
antalet måste framfödas, ty att i missväxt¬
år bortsälja dem för en ringa penning och
sedan återköpa dem dyrt, skulle blifva en
ny uppoffring, så hemställer jag vördsamt,
om det är billigt, att icke dertill anslå er¬
forderliga medel. Jag tror visserligen, ehu¬
ru anslaget icke är högt beräknadt, att dessa
fourage-arliklar kunna fås stundom för bätt¬
re köp; men å en annan sida är det högst
Den 7 Octobe» e. m.
779
troligt, att kostnaden stundom kommer att
öfverstiga detta belopp, och då uppkom¬
mer en brist, sorn billigheten fordrar att
ersätta, utfodringen må nu ske genom en-
treprenadrauction, eller på något annat or¬
dentligt sätt. I anledning häraf skulle jag
derföre anse, att hvad Kongl. Majit i sin
Nådiga Proposition begärt, allenast är en
följd af rena billigheten, och får således
anhålla om proposition i enlighet med den¬
samma.
Friherre Wrangel: Jag har föresatt mig,
att i frågor om nya anslag så litet som möj¬
ligt yttra mig, emedan jag ser, att det icke
Jean verka något; men jag vill nu likväl näm¬
na några ord. Herr von Arbin har sagt,
att årliga auetioner ske vid Wendes Artil-
leriRegemente. Jag har icke eller satt nå¬
got annat i fråga; men blott önskat, alt
dessa auetioner måtte verkställas på det sätt
jag föreslog, nemligen att liästarne utsattes
hos landtmän. Här har blifvit anmärkt så
väl af Friherre Sprengtporten, som flere
Ledamöter, att liästarne dymedelst kunde
blifva mindre väl utfodrade; men deremot
ligger ett correclif, dels uti skyldigheten
att ersätta skadan, dels uti fråntagandet
af rättigheten att göra anbud en annan
gång. Hvad åter Friherre Sprengtporten?
farhågor beträffar, att ingen skulle vi 1 j»
åtaga sig lefverancen, så är detta visser¬
ligen möjligt i Södermanland och uppe i
280 Den 7 October e. m.
landet; men i min ort skulle ganska mån¬
ga göra det.
Friherre Anckarswärd: Denna öfver¬
läggning återkallar för mig en anledning
till klagan deröfver, att Rikets Ständer af-
slogo Konungens Proposition angående för¬
ändring i StatsRådets formerande. Jag är
innerligen öfvertygad, att om man ägt ett
riktigt RiksMinisterium, skulle vi nu icke be-
höft öfverlägga om détta ämne. Om för-
valtningsbestyret låg hos en enda person,
hvilken finge uppbära äran af god hushåll¬
ning, likasom ansvaret för misshushållning,
skulle säkert sådana åtgärder hafva blifvit
•vidtagna, hvarigenom man varit i stånd att
tillvägabringa en fouragering genom passe-
volance. Nu deremot vet jag sannerligen
icke, huru man skall komma ifrån saken,
då det icke af någon lärer motsägas, att
det dyraste sättet af alla blir, att saken be-
sörjes genom KrigsCollegii åtgärd. Jag är
öfvertygad, att en sådan passevolance slut¬
ligen måste tillvägabringas, och att Artil¬
leriets hästar i Christianstad kosta mera än
de borde; ty att en tums högre mål skall
åstadkomma en stegring i utfodringspriset,
ifrån 77 till 110 R:dr, kan jag ingalunda
förstå. För att komma till sjelfva saken,
finner jag visserligen, att då hästarna sko¬
la hafva sin föda, ingen annan utväg gif-
ves, än att gå till besparingarna, när an¬
slaget icke räcker till; men att tillgripa öf-
Den 7 October e. m. 281
verskotten, leder icke till det resultat Ri¬
kets Ständer önskat. Jag har sjelf varit så
mycket värfvad Officer, att jag väl vet, det
en sådan passevolance-beräkning icke får
tilltagas för knapp, eller efter de lägsta pri¬
sen. Men jag tror i alla fall, att någon
hushållning derigenom skulle uppkomma för
Staten, blott man kom ifrån den grundsat¬
sen, att anordna på öfverskotten. Jag för¬
enar mig således i den af Herr Hjerta yr¬
kade proposition.
Grefve Brahe: Jag anhåller att till
Herr Hjertås betingande få uppläsa den
redaction, sorn jag föreslagit; den lyder
sålunda: ”att den summa Utskottet före¬
slagit, till fourageringskostnaden för värf-
”vade Cavalleriets och Artilleriets hästar,
”bör å 3:dje HufvudTileln upptagas; men
,Jatt den brist som, genom förhöjning i pri-
”set, något år kan uppstå, bör fyllas och
”anvisas att utgå af öfverskotten på Stats-
”Verkets inkomster, emot det att den be¬
sparing, som genom lägre pris ett annat
”år kan äga rum, skall ingå till Riksgälds¬
kontoret vid liqviden om öfverskotten på
”StatsVerkets inkomster.”
Jag tror, att Herr Hjerta således icke
haft anledning förmoda, det öfverskotten på
dessa fouragemedel icke skulle komma Stats¬
verket till godo. — Hvad EntreprenadAu-
ctioner beträffar, hafva sådane för LifGar-
282 Den 7 October e. m.
det till Häst alla år ägt rum, vid Rege¬
mentet, i StatsContoret och i KrigsColle-
gium, Men följderna deraf hafva varit, att
priserna blifvit höjda, och att det pris, som
utom Auctionen erbjudits, måst antagas.
Skulle det stora behofvet af fouragepersed-
lar för nämnde Corps uppköpas vid Stock¬
holms hamnar, skulle Stockholmsboerne fin¬
na sig deraf mindre belåtne.— Hvad angår
att utsätta hästar på landet, anbefallte Kongl.
Maj:t denna åtgärd år 1826, och Kungörel¬
se derom utfärdades, men intet enda an¬
bud inlemnades. Det har blifvit föreslagit,
att i svåra år bortsälja hästarne, och i goda
år återköpa dem, men detta tror jag icke
skulle medföra någon besparing för Staten,
ty i förra fallet eller då hästarne försäljas,
bär erfarenheten visat, att man för dem
erhåller endast 3o å 4° R*dr, hvaremot,
då de behöft uppköpas, man fått betala
bela remontpriset 200 R:dr, — Passevolance
kan visserligen komma att ingås, men då
är oundvikligt, att, såsom Friherre Sprengt¬
porten nämnt, anslå medel, hvarigenom
Kongl. Maj;t kan, då priserne något år ha¬
stigt uppstiga, hålla Passevolanteurerne ska¬
deslösa. Förhållandet har icke varit så de
förra åren, och följden har deraf varit, att
Regementet alla sådana år mäste ingå till
Kongl. Maj:t och begära ersättning. Priser¬
ne i Stockholm äro icke allenast olika hvar¬
je år, utan snart sagt hvarje månad, eme¬
dan de rätta sig efter den tillfälligt större
Deu 7 October e. m. a83
eller mindre tillgången af fourage. Det enda
möjliga sätt, att afhjelpa ofvannämnde olä¬
genheter, är just genom det medel Kongl.
Majrt föreslagit, hvarföre jag anhåller om
bifall derå.
Herr Nordenfalk: Kongl. Maj:t har i
Dess nådiga proposition föreslagit, att för
”den brist, som å denna Stat, genom sti¬
gande pris å fouragepersedlar, något år
”kan uppkomma, fyllnad må anvisas att
”utgå af öfverskotten å StatsVerkets In¬
komster, emot det att den genom lägre
”pris andra år uppkommande besparing in-
”går uti öfverskotts-liqviden med Riksgälds¬
kontoret.” Herr Norei reservation är äf¬
ven af samma innehåll, blott med någon
mindre skillnad i ordalagen. Herr Hjerta
har trott, att denna brist kunde betäckas
af de till oförulsedde Militaire-behof afsat-
te medel; men jag får påminna derom , att
desse medel ännu icke äro af Rikets Stän¬
der beviljade; denna fond är dessutom en¬
dast 5o,ooo R:dr B:co, som enligt föregå¬
ende årens erfarenhet helt och hållet åtgått
till andra nödvändiga behof. Jag instäm¬
mer fullkomligt med Friherre Anckarswärd,
att det lämpligaste och mest hushållssamma
sätt är att tillvägabringa passevolance. Jag
har också redan haft äran upplysa, att Kongl.
Maj:t gått i författning derom; det är ali an¬
ledning att sådana Contracter kunna ingås,
som icke öfverstiga Utskottets calcul, så vi¬
284
Den 7 O c t o b e r e. ro.
da icke flera inträffade missväxtår verka ett
annat förhållande. Jag inser således ingen
våda vid att anvisa på öfverskotten af Slats-
Yerkets Inkomster, i händelse af brist, då
på den andra sidan de öfverskott, som å
anslaget kunna blifva, till RiksgäldsConto-
ret äfven ingå.
Herr Lefrén: Upplysningsvis får jag
nämna några ord för att visa, huru det
kommer till, att Kronprinsens IlussarRe-
gemente synes utfodra sina hästar för vida
bättre pris, än Wendes Artilleri, ehuru pri-
serne äro nära desamma på båda ställena.
HussarRegementet får för alla hästar utan
afseende på vacancen, då deremot rationen
genast indrages vid Artilleriet, så snart en
hästnummer blir vacant. Om en häst stör¬
tar, eller annars dör i och för tjensten vid
Hussarerne, ersättes den genast af Kronan
till hela sitt värde, hvaremot Artilleriet vid
en sådan händelse endast får ersättning i
förhållande till det antal år, som återstår
af hästens passevolancetid.
Friherre Sprengtporten: Jag vill en¬
dast lemna Friherre Anckarswärd en upp¬
lysning. Herr Friherren har trott, att Com-
pagnieCheferne hade en betydlig vinst af
passevolancen; ehuru det väl icke är stäl¬
let, att här ingå i några sådana undersök¬
ningar, vill jag blott nämna, att, då Artil¬
leriet uppsagt sin passevolance, torde det
Den 7 O c t o b e r e. m.
285
inom några få år visa sig genom erfaren¬
het af hvad det kostar Kronan, huru för¬
hållandet härmed varit, och man vinner då
upplysning i en sak, hvilken nu anses så¬
som ett Arcanum.
Hans E.rcellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att då StatsUt-
skotlet i dess första Betänkande tillstyrkt
en förhöjning uti det ifrågavarande anslaget
af 13,780 R:dr, samt i det senare Utlåtan¬
det föreslagit en ytterligare förhöjning af
7670 R:dr, så att hela det å Stat uppför¬
de anslag till fourageringen för värfvade
Cavalleriets och Artilleriets hästar, hvilket,
enligt 1823 års Statsreglering utgjort io5,op3
R:dr, nu skulle komma att utgöra 126,543
R:dr, men under cliscussionen blifvit yr-
kadt, dels bifall till Utskottets senare Ut¬
låtande, dels att dervid borde fästas det
vilkor, att, på sätt Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition innehåller, den brist, som ge¬
nom stigande pris å Fouragerings-persedlar
något år kunde uppkomma, borde fyllas och
anvisas att utgå af öfverskotten på Stats-
Yerkets inkomster, emot det att den genom
lägre pris andra år uppkommande bespa¬
ring skulle ingå uti öfverskotts-liqviden med
RiksgäldsContoiret; samt dels af en Leda¬
mot, att den möjligen inträffande bristen för
något år borde fyllas af Tredje HufvudTi-
telns besparingar i allmänhet; så ansåg Hans
Excellence sig först böra fästa Ridderska-
a86 Den 7 October e. ni.
pets och Adelns uppmärksamhet derpå, alt
Utskottet vid denna, likasom vid den re¬
dan afgjorda femte, punkten inryckt i det
senare Utlåtandet ett yttrande om disposi¬
tionen af Tredje HufvudTitelns besparingar
uti följande ordalag: Men dä Utskottet i
öfrigt ej anserj att efter hvad om dispo¬
sitionen af denna HufvudTitels besparin¬
gar är hemstäldt j härefter något för Fou¬
rage ringen kan ä besparingarne anvisas,
&c.; och som Ridderskapet och Adeln re¬
dan vid femte punkten beslutat, att Ut¬
skottets i samma punkt meddeldte yttran¬
de rörande dispositionen af Tredje Hufvud¬
Titelns besparingar, skulle hvila, för att i
sammanhang med io:de HufvudTiteln till
pröfning förekomma, föreslog Hans Excel-
jence nu, att, med iakttagande af enahan¬
da åtgärd Utskottets i förevarande punkt i
ofvanberörde måtto afgifne yttrande äfven
måtte hvila, till dess jorde HufvudTiteln
förekommer, och proposition nu endast fram¬
ställas å Utskottets senare Utlåtande i Öfrigt.
Bifölls.
• ; \ \
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde derefter proposition
till bifall å 2o:de punkten af StatsUtskot-
tels senare Utlåtande, med undantag af Ut¬
skottets yttrande, rörande Tredje Hufvud¬
Titelns besparingar.
Ropades Ja och Nej.
Den 7 Octo b er e. m.
287
Hans Excellence framställde vidare pro¬
position till bifall å ao:de punkten i Stals-
Utskottets senare Utlåtande med ofvanbe-
rörde undantag, men med det tillägg Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition innehåller, att nå¬
got års tillfälliga brist skulle fyllas af öf-
verskotlen, emot det att ett annat års be¬
sparing inginge i öfverskotts-liqviden med
RiksgäldsContoiret.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag anhåller om votering,
och att voterings-propositionen måtte upp¬
ställas sålunda, att den, som bifaller det
anslag Utskottet tillstyrkt, voterar Ja, och
den, som beviljar detsamma med det tillägg
Kongl. Maj:ts Proposition innehåller, vote¬
rar Nej.
Friherre Palmstjerna: Jag har föresla¬
git, att den brist, som kunde uppkomma å
Fouragemedlen, skulle fyllas från Riksgälds-
Contoret, och ej från öfverskotten, emedan
de äro osäkra, hvaremot RiksgäldsContoret
alltid har tillgångar. Jag hemställer der¬
före till de Herrar, som önskat bifall å
Kongl. Majrts Proposition, om de icke skul¬
le vilja förena sig med mig deruti, hvar¬
igenom vi bibehålla den princip, som un¬
der detta Riksmöte varit gällande, att nemi.
aldrig anvisa något på StatsVerkets öfver¬
skott. Jag förnyar min anhållan, att pro¬
positionen målte blifva sålunda uppställd.
288 Den 7 October e. m.
Herr Nordenfalk: Jag finner ej något
skäl att bestrida den af Friherre Palmstjer¬
na föreslagne förändring, enär sjelfva saken
i alla fall blir densamma.
l
Grefve Brahe: Jag förenar mig äfven
till alia delar med Friherre Palmstjerna.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter föl¬
jande voterings-proposition:
Den, som bifaller, att i och för Fou-
rageringen för värfvade Cavalleriets och Ar¬
tilleriets hästar, en summa af Ett Hundra¬
de Tjugusex Tusende Fem Hundrade Fyra-
tiotre Riksdaler må, på sätt StatsUtskottet
i 2o:de punkten föreslagit, å Stat uppföras,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln bifalla hvad StatsUtskottet i ofvan-
berörde måtto hemställt, med tillägg, att,
i händelse brist uti ifrågavarande anslag
skulle något år uppkomma, densamma må
ersättas af RiksgäldsContoiret, dit de be¬
sparingar, som tilläfventyrs ett annat år
skulle kunna å anslaget inträffa, böra ingå.
Hvilken Voterings-proposition af Rid¬
derskapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Vo-
Den 7 October e. m.
289
Voteringen börjades klockan 9 e. m.
och befunnos vid dess slut klockan 10 e.
m., sedan en voteringssedel blifvit undan¬
tagen och förseglad, samt de öfrige vote-
ringssedlarne öppnade, rösterne hafva ut¬
fallit sålunda:
Ja — 43*
Nej — 92.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, IIans Eoccellence Herr Grefven
och LancltMarskalken förklarade, alt Rid-
derskapet och Adeln således bifallit den
af StatsUtskottet i 2o:de punkten af Ut¬
skottets senare Utlåtande i och för foura-
geringen för värfvade Cavalleriets och Ar¬
tilleriets hästar tillstyrkta anslagssumma med
det tillägg, som i Contra-propositionen lin¬
nes intagit.
Upplästes följande Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 1 dennes af-
gifne Betänkanden:
N:o r 54. Angående yrkadt förbud emot
innehafvande af mer än en tjenst af en och
samma person.
N:o 155. I anledning af väckt fråga
om inrättande af en LandtbruksSchola.
N:o i56. I anledning af väckt mo¬
tion, rörande afskaffande af pliktstraff för
44 H- *9
29°
Den 7 October e. m.
uteblifvande från den offentliga Gudstjen-
sten, m. m.
N:o 157. Med ytterligare Utlåtande, i
anledning af erhållen återremiss af Utskot¬
tets Betänkande N:o 46, angående Helsin-
geBuldans stämplande.
Lades på bordet.
Höglofi, Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan ett qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Torsdagen den 8 October 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskot-
tets ej mindre den 16 sistlidne April, un¬
der N:o i3a afgifne, och den 7 derpå följ¬
de Maji e. m. på bordet lagde, Betänkan¬
de, angående regleringen af Utgifterne un¬
der RiksStatens Tredje HufvudTitel, än ock
under N:o 289 meddeldte, och den 29 sist¬
lidne Augusti f. m. på bordet lagde, Utlå¬
tande, öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
Den 8 October f. m.
2i:sta Punkten. LifBevärings-Rege¬
mentet.
Denna Punkt blef, uppå derom af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMar-
skalken framstäld proposition, af Ridder-
skapet och Adeln bifallen.
22:dra Punkten. Gottlands National-
Beväring.
Hvilken Punkt, uppå gjord proposi¬
tion, af Ridderskapet och Adeln bifölls.
23:dje Punkten. Hallands Bevärings-
Batail/on.
Herr Anckarswärd, August: Att öka
Befälet vid Hallands Bataillon för 12 da¬
gars exercice med Beväringsmanskapet, lin¬
ner jag icke öfverensstämma med sunda
principer vid anslags beviljande, aldrahelst
sedan 3:dje BataillonsBefälet inom Arméen
Blifvit bibehållet. Jag anser ingen svårig¬
het uppkomma deraf, att Hallands Bevä¬
ring, om den något år är alltför talrik,
njuter biträde vid exercicen af omkring
liggande Regementers Officerare. Folkmäng¬
den har icke så betydligt tilltagit inom
Halland, och dessutom är det allmänt be¬
kant, att inom denna Provins största de¬
len af Conscriptionen låter anteckna sig till
sjötjenst. Jag yrkar således, att Befälet vid
denna Bataillon icke må ökas utöfver hvad
det nu är.
19*
Den 8 O c t o b e r f. ra.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik>
och Grefve Horn„ Claés Fredrikförenade
sig med Herr Anckarsvärd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till
bifall å hvad Utskottet i denna 'Punkt fö¬
reslagit.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemstälde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
att afslå Utskottets förslag i denna Punkt.
Ropades äfven Ja och Nej.
I anledning hvaraf, och sedan berör¬
de tvänne propositioner blifvit å nyo fram-
stälde, samt åter med Ja och Nej besvara¬
de, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Han, af
de svar Ridderskapet och Adelil å förbe¬
rörde propositioner lemnät, icke med till¬
förlitlig visshet kunnat utröna Ridderska-
pets och Adelns pluralitet.
Herr Crusenstolpe s Magnus Jacob,
anhöll om votering.
Friherre Anckarsvärd: Jag hemstäl¬
ler, att Nej-propositionen måtte få inne¬
hålla, att vi i afseende å denna punkt, för¬
blifva vid 1823 års Statsreglering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Den 8 October f. in.
LandtM'arskalken framställde följande Vo-
terings-proposition:
Den, som loi fal ler det af StatsUtskot-
tet i a3:dje Punkten tillstyrkte nya anslag
af Två Tusende Fyra Hundrade Sextio R:dr
för Hallands Bevärings Bataillons Befäl, vo¬
terar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde af Stats-
Utskottet tillstyrkte nya anslag hafva blif¬
vit af Ridderskapet och Adeln afslagit, i
följd hvaraf vid i8a3 års Statsreglering i
denna omständighet kommer att förblifva.
Hvilken Voterings-proposition af Rid¬
derskapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan io för¬
middagen, och befunnos, efter Voteringens
slut, klockan ii förmiddagen, sedan en vo¬
teringssedel blifvit undantagen och förseg¬
lad, samt de öfrige voteringssedlarne öpp¬
nade, rösterne hafva utfallit, sorn följer:
Ja — 5i.
Nej — 7 6.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Haus Excellence Herr Grefven och
394
Den 8 O c t o I) e r f. m.
LandtMarskalken förklarade, att Ridderska-
pet och Adeln således afslagit det af Stats-
Utskottet i 23:dje Punkten för Hallands Be-
värings Bataillons Befäl tillstyrkte nya an¬
slag, hvadan vid i823 års Statsreglering i
denna omständighet kommer att förblifva.
s/fule Punkten. Beväringsmanskapets
Vapenöfning.
Denna Punkt blef, uppå gjord propo¬
sition, af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder¬
skapet och Adeln behagade tillåta, att en De¬
putation, bestående af 8 Ledamöter, utom
Ordföranden, finge från Ridderskapet och
Adeln afgå, för att å Ståndets vägnar in¬
hemta underrättelse om Hans Maj:ts Ko¬
nungens helsotillstånd.
Bifölls.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken an¬
modade Hans Excellence Herr Grefve von
Platen, Balzar Bogislaus, alt anföra nämn¬
de Deputation.
Hvarefter bemälte Deputation afgick
under Hans Excellence Herr Grefve von
Plåtens anförande.
25:te Punkten, KrigsCollegii Depar¬
tementer.
Den 8 Octo ber f. m.
Grefve Brahe, Magnus, anförde skrift¬
ligen :
För KrigsCollegii Departementer har
Kongl. Maj:t föreslagit att uppföras 662,000
R:dr, hvaremot Utskottet tillstyrkt 626,000
R:dr, kostnaden för Krut-tillverkningen in¬
begripen.
Jag har vid återremissen af Utskottets
första Betänkande haft äran fästa Ridder-
skapets och Adelns uppmärksamhet på or-
sakerne, hvarföre de materiela behofvens af-
hjelpande nu fordrar den af Kongl. Maj:t
projecterade summa, utan afprutning.
Vid alla Riksmöten från och med år
t815 är kostnaden för Förrådens complet-
terande och underhåll uppgifven, utan att
anslag dertill blifvit till fullo beviljadt; och
jag är i tillfälle att med oemotsägliga bevis
styrka, att hvad sedan nämnde år å de af-
gifne Stats-rerrvisitionsförslagen afkortats för
Artilleri, Fortifications- och UtredningsDe-
partementerne, uppgår till icke mindre än
4,195,768 R:dr, emot hvad som reqvirerats.
Då krut-tillverkningen i Riket, efter Utskot¬
tets yttrande, fortfarande skall besörjas af
KrigsCollegium, lärer den dertill uppgå¬
ende kostnaden, antagen till 34,000 R:dr,
icke, såsom Utskottet synes förmoda, kunna
påräknas såsom tillgång, utan tvärtom för¬
vandlas till brist. De af Utskottet tillstyrkte
626,000 R:dr utgöra således rätteligen blott
Den 8 October f. m.
592,000 R:dr, och skilnaden emellan hvad
Kongl. Maj:t i Nåder äskat samt Utskottet
tillstyrkt, uppgår följakteligen till icke min¬
dre än 70,000 R:dr, Krut-tillverkningen in¬
begripen.
Omöjligheten att med så betydliga ned-
sättningar complettera och underhålla alla
rnaterielens särskilde delar, framställer sig
vid första påseendet, och fördomsfritt be¬
traktad, framställer sig lika klart nödvän¬
digheten att, genom beviljandet af tillräck¬
liga medel, i tid förekomma de högst våd¬
liga följder, som, i behofvets stund, ett
fortsatt vägrande eller förminskande af hvad
Konungen på redan uppgifne skäl tillkän¬
nagifva nödvändigt erfordras, skulle kunna
medföra. På ofvan anförde skäl får jag vörd¬
samt anhålla om bifall å Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition med tillägg af de 34,000
R:dr, som af Utskottet blifvit uppförde för
Krut-tillverkningen, hvilket tillsammans gör
en summa af 70,000 Pi:dr.
Friherre af Tibell, Gustaf Wilhelm,
uppläste följande:
Då Kongl. KrigsCollegium åligger när¬
maste ansvaret för tjenstburheten af Armeens
materiel, anser jag för en pligt upplysa, att
med de anslag StatsUtskoltet för Collegii
Departementer föreslagit till Materielens år¬
liga underhåll, detsamma omöjligen dermed
kan bestridas. Förråden måste då anlitas
Den S October f. rn.
för hvad i årliga Anslaget hrister, och så¬
lunda kommer man aldrig till någon be¬
stämd ordning uti denna administrations»
gren eller till ernående af det vigtiga än¬
damål, att i behofvets stund äga förråden
behörigen försedda. Detta mitt vördsam¬
ma försäkrande om Anslagets otillräcklighet
grundar sig på hvad erfarenheten alltifrån
år 1815 utvisat, i hvilket afseende jag får
åberopa. KrigsCollegii årliga StatsReqvisi-
tionsförslager, som innehålla uppgift å de
verkliga behofven, och Kongl. Maj:ts Nå¬
di ga Stater, som utvisa hvad tillgångarne
rnedgifvit att anslå. Enligt dessa Handlin¬
gar, utgöra de afkortade Summorne under
nämnde i5 år, som följer:
För ArtilleriDepartementet i,oi5,3o4: 36. —
„ Fortilications D:o i,043,762: 46. 3.
„ Utrednings D:o 2,136.700: 14. 9.
Summa 4>t95,768: 1.—
Jag nödgas således vördsamt yrka och
tillstyrka den Kongliga Propositionens an¬
tagande.
Friherre Cederström j Jacob: Jag skulle
förmoda, det Ständerna måste erkänna, att
till en förnuftig hushållning med Statens
medel hörer, att ej på en gång uppköpa
förråderna till Armeens Materiel. Derige¬
nom skulle vid krig inträffa, att en del deraf
Lief oduglig, och genom ett så förvändt hus-
liållssätt skulle förråderna snart blifva in-
298 Den 8 October f. m.
completta. Då de af Kongl. Maj:t begärde
70,000 R:dr äro nödvändige, och upplyst
blifvit, att Statens tillgångar tillåta denna
förökning af utgifterna, kan jag ej finna nå¬
got hinder för bifall å den Kongl. Propo¬
sitionen, hvars antagande jag sålunda till¬
styrker.
Friherre Anckar swärd: Det är oände¬
ligen svårt för inig att ingå i någon detalj¬
undersökning om hehofvet af de summor,
som i den Kongl. Propositionen begäras,
och af Utskottet föreslås. Jag vill till och
med medgifva, att den nu ifrågastäldte sum¬
man är nödig till fyllande af de brister,
som finnas och äro uppgifne. Men då jag
genomläser Utskottets Utlåtande, tror jag
mig finna, att bristen ej är 70,000 R:dr,
utan endast 36,000 R:dr. Utskottet säger
nemligen att 34,000 R:dr skulle fordras till
Krut-tillverkningen, men desse äro redan
förut inbegripne i den för detta ändamål
anslagna summa, ehuru den här uppföres
särskilt. Bristen skulle således endast blif¬
va, såsom jag förr anfört, 36,000 R:dr.
Vid denna fråga visar sig åter alla de
olägenheter af vår Styrelses organisation,
hvilka jag förut vid så många tillfällen upp¬
repat. Här uppgifvas bristerne, såsom nöd-
vändige att fylla, men af alla, som här yttra
sig, är dock ingen, hvilken med det ifrå¬
gavarande ämnet har någon direct befatt¬
ning, Den är delad mellan så många, alt
Den 8 O c t o b e r f. m.
Representanten ej vet, hvem Iian skall till¬
skrifva de felaktiga åtgärderna. Förvaltnin¬
gen har redan sådane omständigheter emot
sig, att man för densamma ej kan hafva
något förtroende. För icke längesedan fö¬
revar här discussion om Krut-tillverknin¬
gen, och man visade då, att den drifvits
med Statsförlust, och man trodde, att hvad
nu fordras, skulle kunna betäckas genom
en klok tillverkning af krut. Jag hemstäl¬
ler, om ej representationen har billiga anled¬
ningar att fordra, det man genom en mera
ändamålsenlig förvaltning till vägabringar be¬
sparingar, och om vi hafva skäl att öka an¬
slaget, då man ser en sådan misshushåll¬
ning, som ej kommer någon till godo, om
ej Bruksförvaltaren, eller den, som köper
krutet till halfva värdet. Jag vill dessutom
fästa uppmärksamheten derpå, att då Ut¬
skottet, som haft alla handlingar till gransk¬
ning, ej kommit till andra resultat, än att
utgifterna kunna bestridas med hvad Ut¬
skottet föreslagit, det torde vara svårt, att
på blotta uppgiften af'andra personer att
anslagssumman bör höjas, gå längre än Ut¬
skottet föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
her vördsamt att få visa, att de 70,000 R:dr,
3oo Den 8 October f. m,
hvarom nu är fråga, verkligen blifvit afpru-
tade, och att de omnämde 34,000 Rdr för
Krut-tillverkningen ej deruti äro inbegripne;
* » men Utskottet har så inblandat 1823 års
Statsreglering med hvad Kongl. Majrts Pro¬
position vid denna Riksdag innehåller, att
man verkligen, lika med Friherre Anckar¬
svärd, i början kan vara tvehågsen om rätta
meningen. Kongl. Maj:t begär i Sin Propo¬
sition tillsammans 662,000 R:dr, deri icke
något är inberäknadt för Krut-tillverknin¬
gen. Nu deremot föreslår Utskottet endast
ett anslag af 626,000 R:dr, Krut-tillverknin¬
gen inberäknad; hvadan och då derifrån af¬
går 34.000 R:dr för denna tillverkning, så¬
ledes endast återstå 592,000 R:dr. Om denna
summa 592,000 R:dr subtraheras från 662,000
R:c!r, som Kongl. Majit begärt, uppkommer
ett deficit af 70,000 R:dr, med hvilken sum¬
ma Utskottet således nedsatt Kongl. Maj:ts
Proposition.
Hvad särskildt angår Krut-till verknin¬
gen, så, emedan jag ej var närvarande, då
discussion derom förra gången hos Ridder-
skapet och Adeln förevar, skall jag nu ut¬
bedja mig att derom få yttra några ord. Det
är visserligen sant, att Krut-tillverkningen
kostar årligen 34,000 R:dr, men Friherre
Anckarswärd har glömt, att en inkomst af
Krutförsäljning ingått till Statsverket till
ungefärligen lika belopp. För öfrigt härle¬
der sig krutets dyrhet från dyrheten af
1