Protocoll,
hållna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Fyrationdeanåra Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hes Johan Hörberg, r 833.
Måndagen den 2 1 Sept. 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.'
• •
Öppnades Herrar Electorers Lista till val
af en Ledamot uti Stats-Utskottet efter N:o
220. Friherre Palmstjerna, Carl Otto, och
en Ledamot uti Banco-Utskottet efter N:o
i543j Herr Hederstjerna, Erland; och be-
funnos hafva blifvit utsedde:
till Ledamot i Stats-Utskottet’.
N:o 1313. Herr Ehrenpreus; Fullmägtig
Herr Riben., Carl Wilhelm;
och
till Ledamot i Banko-Utskottet:
N:o 2181. Herr af Segerström; Fullmägtig
Herr Lagerheim, Eric Julius.
Å nyo foredrogs Kongl. Majrts, den 11
dennes aflåtne, och den 17 derpåföljde på
bordet lagde, Nådiga proposition till Rikets
Ständer, angående ålder för dem, som af
HofRätterne till DomareEmbetels ulöfvan-
de förordnas.
42 H. 1 *
4
Den 21 September f. ra.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
Isan ej annat än instämma i framställningen
af den betänklighet, som Högsta Domstolen
och Konungens Rådgifvare yttrat, den nem¬
ligen, att HofRätlerne ej blifvit hörde, hu¬
ruvida tillräcklig tillgång finnes på skickli¬
ge ämnen vid den föreslagne åldern, att
förordna till Domare-förrättningar. Jag an¬
håller, att Lag-Utskottet måtte vara betänkt
på någon utväg, hvarigenom IIofRätterues
utlåtande i ämnet kunde infordras. Likväl
får jag fästa nppmärksamlieten på den om¬
ständighet, att StatsRådet alternatift endast
begärt, att Presidenterna skola höras; rpen
så länge HofRätterne äro Collegiala Verk,
oell ej endast Bureauer, tror jag att hela
corporationen bör höras, och ej blott Presi-
denterne. Denna anmärkning anhåller jag
måtte få åtfölja remissen.
Uppå af Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken framstäld propo¬
sition, fann Ridderskapet och Adelil för
godt remittera såväl Kongl. Maj:ts ofvan-
nämnde Nådiga Proposition, som Herr Cru-
senstolpes i anledning deraf afgifne yttran¬
de, till Lag-Utskottet.
Föredrogos å nyo och remitterades till
Lag-Utskottet:
Kongl. Maj:ts den 11 dennes aflåtne,
och den 17 derpåföljde på bordet lagcle,
Den 21 September f. m.
5
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, an¬
gående tillägg uti a5 Cap. 5 §. Rältegångs-
Balken;
Stats- och Bevillnings- U(skotten :
Kongl. Maj:ts, den ii dennes allåtne,
och den 17 derpå följde, på bordet lagde,
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, an¬
gående vilkoren för Saltpettergärdeus upp¬
hörande.
Herr Hjerta, Gustaf: Då, enligt före-
dragnings-ordningen, nu kommer i fråga att
nfgöras den StatsReglering, som intill nästa
Riksdag skall blifva gällande, bar jag trott
mig böra fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på, i hvad belägenhet Rid-
derskapet och Adeln går att fatta detta be¬
slut. Ridderskapet och Adeln bar för sin
del beslutit myntbestämningen; men ännu
är icke afgjordt sättet, huru den skall verk¬
ställas, och det kan icke nekas, att äfven
sättet ansenligen verkar på det beslut vi nu
gå att fatta; i alla fall, enär 2 Stånd stan¬
nat emot 2 i sjelfva saken, så att 2:ne åter¬
remitterat, och arne bifallit frågan, vet
Ridderskapet och Adeln icke, hvad beslut
i detta afseende af Rikets Ständer kan kom¬
ma att fattas. Jag föreslog förra gången, att
Ridderskapet och Adelil mätte besluta, att
icke företaga StatsRegleringen, förrän Mynt¬
bestämningen blifvit afgjord. Detta förslag
biel’ förkastadt, och jag skall ej nu söka att
6
Den 21 September f. m.
upprifva Ridderkapets och Adelns heslut.
Men jag vågar underställa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet, om icke för con-
sequensens skull af heslutet, såsom en bil¬
lig omvårdnad, att icke skatterne måtte ökas
genom omständigheter, hvilka vi ej kunna
förutse, och hvarigenom de kunde blifva
odrägliga, om, säger jag, för dessa orsakers
skull, det icke vore nödigt, att vid Stats-
Regleringens uppgörande foga det tillägg,
att de anslag Ridderskapet och Adeln för
närvarande går att besluta, äro grundade
på Ridderskapets och Adelns förut fattade
beslut om Myntbestämningen, samt att, om
detta beslut icke skulle blifva Rikets Stän¬
ders, i8a3 års StatsReglering, med de för¬
ändringar, som äro följder af redan fattade
beslut, då kommer att intill nästa Riksdag
fortfara. Jag bör förklara, hvarföre jag fö¬
reslår i8a3 års StatsReglering såsom det
beslut, vid hvilket man bör hålla sig. Jag
hade trott, att, då man bör förekomma
brådskande förändringar, bade man tillräc¬
kligen afsett det allmännas bästa, och tjen-
stemännens löner, när man tryggade dem,
att uti det beståndande ingen förändring
skulle komma att äga rum, men att det var
min billiga pligt såsom representant, att
motsätta mig alla förhöjningar, tills man
vet, att man ej underkastas den förändring,
att det kan blifva en försämring till olycka
antingen för dem, som uppbära lönerne, eller
för de skattdragande. Utur denna åsigt an¬
Den ai September f. m.
7
håller jag om Herr Grefvens och Landt-
Marskalkens proposition till Ståndet i detta
afseende, icke för att söka upprifva ett be¬
slut som är fattadt, ty detta är ej samma
sak, ej eller i tro, att min mening blir
den gällande, men derföre att jag anser
Ridderskapet och Adeln vara det Stånd,
som har högsta pligterne i detta afseende,
i följd af sitt fattade beslut, och sin sam¬
mansättning, enär Ståndet består af de klas¬
ser, hvilka skola draga nytta af löneförhöj¬
ningen, och Ståndet derföre bör inhämta
de öfriga Ståndens afgörande om Myntreg¬
leringen, innan det påtvingar en förhöjning.
Den proposition jag föreslår, är: att denna
StatsReglering må varda gällande endast i
det fall, att Ridderskapets och Adelns i af¬
seende å Myntregleringen redan fattade be¬
slut af Rikets Ständer antages; men att i
annor händelse i8a3 års StatsReglering kom¬
mer att uti allt, hvad som icke annorlun¬
da blifvit af Rikets Ständer förordnadt, in¬
till nästa Riksdag förblifva gällande.
Friherre Cederströnij Jacob: Jag bestri¬
der Herr Hjertås förslag, som jag anser orätt¬
vist i uppställningen, och skadligt till sina
följder. Embetsmännen hafva sedan 1809
åtnjutit sina löner efter en Stat, som upp¬
gjordes, då cursen ej steg öfver 60 sk., och
då man ansåg äfven en sådan cursens höjd
endast temporair; nu är cursen deremot
*22 sk.; och jag frågar om icke, enär Em-
8
Den 21 September f. m.
betsmännen derigenom förlorat så betydligt,
en löneförhöjning nu måste anses behöflig,
ehvad Mynthestämning kommer att ega rum
eller icke. Under bestridande af förslaget,
begär jag votering, i händelse min mening
icke derförutan befinnes vara pluralitetens,
och anhåller, att contra-propositionen må
innefatta, att Herr Hjertås förslag anses bö¬
ra förfalla.
Herr Skogman, Carl David: Då jag
för min del anser SlatsRegleringen kunna
företagas till afgörande, oberoende af be¬
slutet rörande Myntbestämningen, anhåller
jag att i korthet få anföra mina skäl för
denna mening. Om, emot hvad man bör
önska och hoppas, en Myntbestämning vid
denna Riksdag ej kommer att beslutas, upp¬
står, såsom följd deraf, ett af följande 3:ne
alternativer: antingen skall Bancosedlarnes
värde fortfarande försämras, eller någorlun¬
da bibehållas vid den punkt, der det för
närvarande är, eller ock ändteligen betyd¬
ligen förbättras. I första fallet, eller i hän¬
delse Sedelmyntet ytterligare försämras, blif-
ver förhållandet det samma som vid alla fö¬
regående StatsRegleringar, dervid Ständerna
beviljat anslag i ett obestämdt mynt, att
nemligen anslagen blifva mera otillräckliga,
än vid beviljandet varit påräknadt, och här¬
utinnan kan ej finnas något skäl för vägran
af de anslag, som anses nödvändiga. I an¬
dra händelsen, eller för det fall, att Banco-
Den 21 September f. m.
9
Sedeln skulle bibehållas vid sitt nu varan¬
de värde, finnes ej heller något skäl emot
beviljandet af de nya anslag, som i och för
sig sjelfva nu befinnas behöfliga; Och det
är således endast i den sista händelsen, el¬
ler om BancoSedeln undergår någon större
och hastig förbättring, som invändning med
skäl kunde göras emot de nya anslagen,
enär de derigenom skulle vinna en obillig
och opåräknad tillökning. Men förhållandet
blir i sådant fall detsamma äfven i afseende
på de förut beviljade anslagen, hvari någon
ändring nu icke är i fråga , och olägenhe¬
terna för de skattdragande skola då, efter
min öfvertygelse, blifva så stora, att Stän¬
derna inom kort mäste sammankallas, för
att omreglera så väl de äldre som de nyare
anslagen. På grund häraf finner jag in¬
gen betänklighet, att, utan det vilkor Herr
Hjerta framställt, företaga pröfningen af
hvad till Statens reglerande kan finnas nö¬
digt och nyttigt.
Grefve von Schwerin Fredrik Bo¬
gislaus: Jag underställer Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Ridderskapet och
Adeln, om icke det vöre lämpligare, att,
innan de numererade hufvudtitlarne företa¬
gas till afgörande, StatsUtskottets svar på
de anmärkningar, som blifvit gjorde vid
Utskottets Betänkande N:o 124, i anledning
af någre i Kongl. Maj:ls Nådiga proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof före-
IO
Den 2i September f. m.
komne allmänna frågor, eller det så kalla¬
de princip-betänkandet må komma under
pröfning. Om jag ej bedrager mig, skedde
äfven föredragningen förra gången i denna
ordning. I detta Betänkande förekommer
Utskottets besvarande af min motion, som
första gången reservationsvis åtföljde Betän¬
kandet; att nemligen Utskottets förslag till
ökade Statsutgifter icke måtte företagas till
slutligt afgörande, förjf än den väckta frå¬
gan om värdet af det gångbara myntet blif¬
vit afgjord. Denna motion understöddes här
af Herrarne von Hartmansdorff och Tham,
Wolrath; likaledes har en stor del af Bor-
gareStåndet och en Ledamot af BondeStån-
det yrkat detsamma, i afseende på de fö-
reslagne Löneförhöjningarne. Häröfver ytt¬
rar sig Utskottet sålunda:
”Enär, till grund för den Myntbestäm-
”ning, som redan blifvit Rikets Ständers
”pröfning underställd, man antagit, hvad
”icke synts vara ogilladt, att i R:dr Silfver
”skall beräknas efter 128 sk. Bancosedlar,
”och genom .samma bestämning således en¬
dast sökt vinna en stadga i det förhållan¬
de emellan Silfver och Sedlar, som nu
”eger rum; anser Utskottet verkställigheten
”af en sådan bestämning icke förändra he-
”hofvet af de vid Statsregleringen föreslag-
”ne nya anslag, desto mindre, som just be-
”rörde Myntförhållande, i förening med an¬
dre vid hvarje serskildt fall uppgifne an¬
ledningar, påkallat deras tillstyrkande; liva-
Den 21 September f. ra.
ii
”dan Utskottet skolat tillkännagifva den öf¬
vertygelse: att, de nya StatsUtgifter, Ut-
skottet tillstyrkt, äro nödvändigeSom
jag reserverat mig emot denna Utskottets
åsigt, öfverlenmar jag åt andra att pröfva,
huruvida Utskottets slutsatts, att de nya
Statsutgifter Utskottet tillstyrkt äro nöd-
'vändige, står tillsammans med Utskottets
premisser, att den antagne Myntbestämnings-
gruuden af 128 sk. BancoSedlar mot 1 R:dr
Silfver icke synes vara ogillad. Mig synes,
att denna fråga först bör afgöras, och att
Ridderskapet och Adeln, genom ett beslut
öfver detta Utskottets yttrande, må bestäm¬
ma, om de nya Statsutgifter, som Utskot¬
tet föreslagit, böra utgå, utan afseende der¬
på, att Myntbestämningsfrågan ej hunnit
längre, än att icke synas vara ogillad. Mig
synes, att beslutet borde så fattas, att se¬
dan Ridderskapet och Adeln för sin del an¬
sett 128 sk. BancoSedlar böra motsvara 48
sk. Silfver, går Ridderskapet och Adeln nu
att besluta öfver Statsutgifterna under för¬
behåll, att det föregående beslutet af de
andra Stånden bifalles; ty om så icke sker,
tror jag det vara Ridderskapets och Adelns
rätt att säga, det dess villkorliga beslut skall
förfalla.
Jag tror, att den åsigt jag nu yttrat,
tämligen öfverensstämmer med syftemålet af
Herr Hjertås förslag, och jag hemställer så¬
ledes, örn icke den åtgärd jag föreslagit tor¬
de finnas lämpligast.
12
Den 21 September f. m.
Friherre Cederström: Det så lia 11 a de
princip-betänkandet, sorn Grefve von Schwe¬
rin begärt till föredragning före Tlufvudtit-
larne, skulle, i händelse det bifalles, göra
ali öfverläggning om hufvudtitlarne öfver¬
flödig, just till följd af den upplästa me¬
ningen deri, som slutar med den förklaring
af Utskottet, att de nja Statsutgifter Ut¬
skottet tillstyrkt liro nödvändige. Ty har
Ridderskapet och Adeln en gång beslutat,
att dessa StatsUtgifter äro nödvändiga, åter¬
står helt enkelt, att de skola på Stat upp¬
föras, och, i den mån Statens ordinarie in¬
komster dertill äro otillräcklige, genom be¬
villning utgå. Sådan är Grundlagens orda¬
lydelse, och sådan skulle följden blifva af
den ordning för föredragningen, som Gref¬
ve von Schwerin föreslagit. Det ifrågava¬
rande princip-betänkandet innehåller för öf¬
rigt endast generela reflexioner af Utskot¬
tets pluralitet, med åtskilliga reservationer
i behörig form, och det står således hvar
och en öppet, att vid hvarje serskild punkt
af Statsregleringen följa den ena eller an¬
dra i detta Betänkande yttrade åsigten, och
taga den tilt grund för ett yrkande af bi¬
fall, afslag eller förändring af Utskottets
förslag uti de tio hufvudtitlarne. Men att
företaga detta Betänkande till direct pröf¬
ning, finner jag oformligt; ty del kan hvar¬
ken bifallas eller afslås, enär man genom
ett afslag skulle säga motsatsen af hvad Ut¬
skottet yttrat, eller att de nya föresiagne
Den 21 September f. in.
Statsutgifterna icke voro nödvändige, och
således råka i samma olägenhet, soia ge¬
nom bifall, det vill säga, att utan pröfning
af hvarje serskild utgift hafva fält ett om¬
döme öfver samteliga, hvilket ingen lärer
kunna påstå vara lika tillämpligt på alla.
.Tåg hemställer derföre, att princip-betänkan¬
det må läggas till handlingarne, och endast
tjena till ledning vid bedömandet af hvar¬
je serskild uti Statsregleringen förekomman¬
de punkt för dem, som vilja antaga de åsig-*
ter, hvilka här blifvit yttrade antingen af
Utskottets pluralitet eller bland någon af
Reservanterne; ty endast på detta sätt fö¬
rekommer man det hinder, som detta Be¬
tänkande i annat fall lagger för den fria
pröfningen af hvarje punkt för sig.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt, Gustaf: Jag har redan tillförene
på detta rum gifvit tillkänna min öfverty¬
gelse om vigten af en myntbestämning, så¬
som det enda medlet att efter en långvarig
oreda återföra stadga och förtroende i alla
penningförhållanden så väl till Staten, som
emellan enskilde, och jag har äfven vid
samma tillfälle yttrat det hopp, jag hyser,
att genom en allmänt bibringad rigtigare
åsigt öfver detta ämne ett beslut vid denna
Riksdag skall fattas, som, då det å ena si¬
dan gifver ett bevis på förtroende mellan
Konungen och folkets ombud, åden andra,
skall lugna väckta farhågor, för det närvä-
Den ai September f. m.
rande, oell betrygga emot framtidens. Då
jag således instämmer med Herr Hjerta om
vigten af ett beslut i myntbestämningsfrå-
gan, kan jag likväl icke förena mig med ho¬
nom om det vilkor eller den slutföljd i af¬
seende på Statsregleringen, som han deri¬
från velat draga. Jag tror, att detta vill¬
kor, om del icke bokstafligen strider mot
Grundlagens ord, åtminstone strider mot
dess utsagda mening och det bruk, som hit—
tils blifvit följdt. Grundlagen ålägger Stats-
Utskottet, att vid hvarje Riksdag inkomma
med förslag till Statsregleringen, och denna
pligt har Utskottet äfven uppfyllt. Men då
Utskottets förslag för andra gången förekom¬
mer, bjuder så väl 56 §. RegeringsFormen,
som 49 §• Riksdagsordningen, att det skall
till afgörande företagas, och i 53 och 54 §§.
Riksdagsordningen finnes vidare föreskrif-
vet, huru det bör tillgå, när ett ämne slut¬
ligen skall afgöras och ett definitift beslut
fattas; men ingenstädes står här nämdt om
vilkorliga eller alternativa beslut, hvilket
utvisar, att fattandet af sådana beslut ej
kan vara förenligt med Grundlagens mening.
Utom det oformliga, som jag på denna
grund finner uti Herr Hjertås förslag, skul¬
le det ock medföra en tidsutdrägt, som i
sanning nyttigare kunde användas för andra
Riksdagsärender Ty om, vid det beslut
Ridderskapet och Adeln går att fatta öfver
den Statsreglering, som af StatsUtskottet
blifvit föreslagen, skulle fästas det villkor,
Den 21 September f. m. i5
att, i händelse ingen myntbestämning kom¬
mer att äga rum, i8a3 års Statsreglering
skall anses gällande, med undantag af de
särskilda beslut, som vid denna Riksdag
redan äro fattade eller kunna fattas, så
skulle i sjelfva verket bela öfverläggningen
om Statsregleringen förlora en stor del af
sitt intresse, genom beslutets tvifvelagtiga
tillämpning, och osäkerheten om dess verk¬
ställighet skulle må hända lägga band på
den fria pröfningen; hvarjemte ett sådant
villkor skulle kunna förebäras vara ett för¬
sök att inverka på de Stånd, som ännu icke
yttrat sig i myntbestämningsfrågan. Jag får
härtill ytterligare lägga att 56 §. Regerings¬
formen väl tillåter förändringar af ett Ut¬
skotts förslag, som andra gången återkom¬
mit, men icke att hela förslaget utbytes mot
ett förslag från annan Riksdag, åtminstone
icke utan en alltför vidsträckt tolkning af
ordet förändringar; och då Herr Hjerta ve¬
lat att i8a3 års Statsreglering skulle förkla¬
ras gällande, med undantag af de redan
tagne beslut, lärer väl, oagtadt denna slum¬
pande proposition, meningen vara att i8a3
års Statsreglering skulle å nyopröfvas, och
vi således vid samma Riksdag erhålla tvän-
ne Statsregleringar, ehuru Grundlagen ej
förutser mer än en. Då en mängd olikhe¬
ter och invecklade förhållanden, som häri¬
genom skulle uppstå, och hvilka först borde
af StatsUtskottet utredas, otvifvelagtigt skul¬
le medföra stora olägenheter, och då jag
16 Den 21 September f. m.
derjemte hyser det hopp, att myntbestäm-
ningsfrågan skall blifva på ett tillfredsstäl-
lande sätt afgjord, utan de vilkor man der¬
före sökt utfästa, kan jag ej annat än till¬
styrka afslag å Herr Hjertås framställning.
Herr Rosenblad, Bernhard: Med Fri¬
herre Cederström kan jag ej instämma der¬
uti, att det så kallade principbetänkandet
endast bör läggas till handlingarne; ty jag
tror, att detta Betänkande icke innehåller
blott grundsatser och reflexioner, utan äf¬
ven vissa slutsatser innefattande preliminära
beslut, sorn icke kunna förbigås, såsom Ut¬
skottets yttrande öfver de indelta Lönernas
indragning och förvandling till contanta pen-
ningelöner i silfver, öfver beräkningsgrun¬
den för den under penningelöner inbegrip-
ne Spannemålen m. m. Hvad åter Herr
Hjertås förslag beträffar, så hade jag för
min del visserligen önskat, att myntbestäm-
ningsfrågan varit afgjord, ej allenast innan
regleringen af Statens utgifter företogs till
afgörande, utan ock innan beräkningen af
Statens Inkomsttitlar bestämdes; ty äfven
på dessa har myntvärdet inflytande. Men
då detta icke inträffat, då Utskottet sagt,
att de föreslagne utgifterne äro nödvändi-
ge, och vid deras utförande antagit en Mynt-
bestämningsgrund af 128 sk., återstår det
endast, i händelse Ridderskapets och Adelns
redan i likhet härmed fattade beslut icke
af
Den 21 September f. m.
• 7
af de öfrige Stånden bifalles, att vi tillse,
det beräkningsgrunden ej blifver högre, än
vid förslagens uppgörande blifvit antaget,
och att de löner, som blifvit föreslagne,
och beviljas efter i 28 sk., ej må komma att
utgå efter <56 sk. Jag skulle derföre tro,
att man vid Utskottets princip-betänkande
bör antaga följande tillägg, hvilket jag hop¬
pas skall lugna hvar och en i afseende på
de föreslagne Lönförhöjningarne: nemligen
att de nya anslag Rikets Ständer kunna be¬
vilja, beviljas under förutsättning af en
myntbestämning vid innevarande Riksdag af
128 sk. bankosedlar för 1 R:dr Silfver, så¬
lunda, att om en högre bestämningsgrund
antages, ifrågavarande anslag i samma för¬
hållande nedsättas, äfvensom att om ingen
myntbestämning vid innevarande Riksdag
skulle komma att äga rum, de anses bestäm¬
da i silfver till \ af ålydande belopp, men
komma att intill nästa Riksdag utgå i ban¬
kosedlar efter en antagen kurs af 128 sk.
Då detta förslag öfvei’ensstämmer, så väl
med den grund, som blifvit Jagd för Ut¬
skottets Betänkande, som med Konungens
proposition, och då det är baserad t på det
beslut Ridderskapet och Adeln tagit angå¬
ende myntbestämningen, samt ger en bor¬
gen, att de beviljade anslagen icke skola be¬
räknas i bättre mynt, än man åsyftat vid
beviljandet, tror jag, att alla farhågor böra
försvinna, och att pröfningen af Hufvudtit-
42 II* 2
18 Den 21 September f. ra.
larne utan andra vilkor kunna företagais.
Jag anhåller derföre om proposition på det¬
ta mitt förslag.
Herr Hjerta: Det inkast, som mot mig
blifvit gjordt, att Rikets Ständer allt sedan
1809 beständigt faststält Statsregleringen i
ett representativ mynt, som till sitt värde
icke varit bestämdt, anhåller jag att först
få besvara, och jag gör det gerna, då jag
med det samma tror mig finna ett skäl till
undskyllan för Ständernas handlingssätt i
allmänhet. Att 1809 års Statsskick grunda¬
des på ett stadigt mynt, synes af 79 §. Re-
geringsFormen, som bjuder, att ingen för¬
ändring i Rikets mynt till skrot och korn
kan ske, utan Konungs och Ständers ge¬
mensamma bifall; 1809 års Statsreglering
var ock grundad på ett verkligt mynt. Vid
1812 års Riksdag hade väl redan verknin-
garne af 1809 års beslut med Banken visat
sig; men i en tidpunkt, då alla utsigter för
Sverige voro gynnande, var det förlåtligt,
om man ej uppfattade följderna af det obe¬
stämda myntet. 1815 års Statsreglering upp¬
gjordes under de besynnerliga omständighe¬
ter, att man efter ett lyckligt utfördt krig
kände en allmän förlägenhet; men om man
erindrar sig det beslut, som vid den Riks¬
dagen fattades angående den dittils befint¬
liga amortissementsfonden, bör man ursäg-
ta, att icke samma Ständer påtänkte det nöd¬
vändiga sambandet emellan Statsregleringen
Den ai September f. m.
19
oell ett ordnadt mynt. År 1818 möttes
Ständerna af en Kongl. Proposition, som
beklagligen ej understöddes, utan lemnades
Såsom ett hors doeuvre. Fråga väcktes då,
för första gången sedan 1809, om mynt¬
reglering; men när man så omoget försum¬
made att understödja förslaget, blef verkan
deraf ingen, och Ständerna ansågo sig icke
kunna reglera myntet. Vid 1823 års Riks¬
dag uppstod åter fråga om afhjelpande af
mynt-oredan, och om de opinioner, som nu
visat sig mera kraftiga, då kunnat göra sig
gällande, hade samma fråga om Statsregle-
ringens samband med Myntregleringen äf¬
ven vid den Riksdagen blifvit väckt. Mert
öm det genom en kedja af omständigheter
hittills icke lyckats oss att framgå på det
rätta sättet, skall det derföre blifva gammal
häfd, att fortfarande handla lika omoget?
Då Utskottet sjelf grundat sin Statsreglering
på ert myntbestämning, och denna sednare
redan af 2 Stånd blifvit bifallen, frågar jag,
om man icke har största skäl, att vid an¬
tagandet af den föreslagne Statsregleringert
fästa det villkor, att myntbestämningen bör
gå i verkställighet, och atti annat fall 1823
års Stat må förblifva gällande, der dert icke
genom serskilde beslut blifvit ändrad. Herr
Skogmart har invänt, att följden af Stats-
regleringens antagande utan myntbestämning
skall blifva en af de tre: BanCosedelns för¬
bättring, försämring eller bibehållande vid
4a Hi a*
20
Den 21 September f. m.
dess nu varande värde; och det är just af
detta skäl, som jag anser nödvändigt att
handla på sätt jag föreslagit, och så inyc-
ket nödvändigare; för opinionen skull inom
Ridderskapet och Adeln, som här i synner¬
het finnas representanter, hvilka draga en
direct och enskild nytta af den nya Stats-
regleringen; ty ehuru jag medgifver, att
inom detta Hus åtskillige representanter lin¬
nas, som äro ensamt Skattdragande, mäste
det dock medgifvas, att pluraliteten utgöres
af dem, som sjelfva äro löntagande. Jag
tror ock; att ett sådant handlingssätt vore
så mycket mera passande, som Ridderska-
pet och Adeln, då tvenne andra RiksStånd
ännu icke fattat något heslut i afseende på
myntregleringen, är nästan ensam i tillfälle
att vid Statsregleringens antagande fästa ett
villkor, sorn skulle styrka opinionen om
nödvändigheten att göra ett slut på det nog
långvariga kifvet om hvad hvar och en äger,
skattar eller uppbär i lön. Jag får äfven
härvid nämna, att jag ej kan tro det vara
rätt att fastställa en beräkningsgrund af 128
sk. för Löntagarne, under det Skattebidra¬
gen skulle förblifva lika obestämda; det vo¬
re att endast trygga den Löntagande Em-
betsmannen, men icke den Skattdragande;
för faran af en myntförsämring. Jag vet ej
eller, hvartill det skulle tjena; ty redan vid
1823 årS Riksdag har man tillräckligt sökt
hindra myntförbätlring, men icke mynt¬
Den 21 September f. m.
21
försämring; och hela risquen för folket skul¬
le således qvarstå lika öppen.
På dessa skäl tror jag, att man hör be¬
handla sakerna sådana de i sjelfva verket
äro; och jag får härvid förklara, att jag
hembär Grundlagen all vördnad, och är
alltid villig att lyda dess föreskrifter, der
de äro bindande. Men jag kan aldrig tro,
att alla omständigheter äro i Grundlagen fö-
resedda, eller att det varit Lagstiftarens me¬
ning att öfverlemna åt en ministeriel tactik
att bestämma , i hvad ordning Riksdagsären-
derna skola företagas, utan att detta tillhör
Stånden sjelfva att bestämma efter sig, före¬
teende omständigheter. Jag kan ej tro, att
den slutsatts bör kunna dragas af 56 §'. att
vi skulle tvingas afgöra Statsregleringen utan
mynt, endast derföre alt Utskottet behagat
skicka till oss sitt Betänkande om Statsreg¬
leringen före Betänkandet om Myntreglerin¬
gen; likasom jag ej heller kan tro, att om
ett Stånd beslutat att först företaga Stats-
regleringen, något lagligt hinder möter för
ett senare beslut, hvari säges, att, som
Statsreglering och Myntbestämning slå i när¬
maste samband med hvarandra, och vi re¬
dan bifallit den sednare, så antages den för¬
ra under förutsättning, att vårt föregående
beslut går i verkställighet, men att om det
gamla förhållandet skall fortfara i ena fal¬
let, det äfven må ske uti det andra. Mig
synes ett sådant bchandligssält, då man vili
aa Den 21 September f. m.
handla skild från alla enskilda åsigter, va^
ra det naturligaste, och ju mera man hand¬
lar i öfverensstämmelse med naturen, ju
större hopp eger man att lyckas. Jag är
öfvertygad, ehuru jag kan misstaga mig, att
i händelse Myntbestämning nu icke kom¬
mer att ega rum, skall dock inom 6 må¬
nader den vigtiga frågan om en hvälfning
till myntförbättring eller försämring vara
afgjord, och att all eganderätt kommer till
betydlig del att bestämmas genom nästa
Vars skeppning. Äfven ur denna synpunkt
anhåller jag, att få fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på den ställning,
hvari Ständerne äro på väg att lenina lan¬
det. Pluraliteten må afgöra mitt förslag hu¬
ru som häldst, jag underkastar mig dess
dom, men jag skulle icke tro mig hafva
uppfyllt min pligt, om jag icke vid detta
tillfälle erindrat om det missförhållande,
sorn skall uppstå, i händelse vi nu bevilja
ökade skatter till ett belopp af nära 6 mil¬
lioner (och dertill går det, om Utskottets
förslag i allo antages), men en myntförbätt¬
ring sedermera nästa år kommer att ega rum.
Huru skall det väl då se ut i landet efter
detta svaga år, och huru skola väl skatter¬
na då kunna uttagas? Huru obetänkt är det
icke alltså, att släppa ur händerna möjlig¬
heten, att, innan någon förhöjning i skat¬
terna beviljas, få en garantie för deras ut¬
gående uti bestämdt mynt.
Den 21 September f. m.
Jag fortfar alltså i min begäran om
framställning af den proposition jag föresla¬
git, och då meningarna synas delade, så
alt saken såsom vanligt icke lärer kunna af-
göras utan votering, får jag på förhand an¬
hålla derom.
Herr Lefren, Johan Pehr: Äfven jag
pnser af vigt, att frågan om myntbestäm¬
ningen redan varit afgjord, bland andra af
det skäl, att vi i sådan händelse nu icke
behöft tvista om Grundlagen skulle följas
eller icke. Hvad jag i hufvudsaken ämnade
säga, har Herr Grefve af Wetterstedt redan
yttrat, och jag får blott tillägga, att jag
är realisationens vän, att jag sökt och ännu
söker bidraga till densamma, så mycket i
jnin förmåga står; men just derföre att jag
är realisationens upprigtiga vän, anser jag
det icke vara rätta sättet att söka framtvin¬
ga den, i trots af opinioner, som ännu for¬
dra att på öfvertygelsens väg afnötas. Jag
tror icke, att detta sätt verkar till fördel
för den sak man förfäktar; dan får derige¬
nom blott sinnena emot sig, och framstår
såsom en fana, kring hvilken personer af
ett visst tänkesätt samlas. Ridderskapet och
Adeln har dessutom för få dagar sedan be¬
slutat, att Myntbestämningen icke skulle fö¬
regå Statsregleringen, och detta sätt att nu
inskjuta den förra såsom ett villkor för den
senare, synes mig vara ett direct försök att
på indirect väg tillintetgöra ett föregående
24
Den 21 September f. m.
beslut. Jag anhåller att Herr Grefven och
LandtMarskalken måtte gifva tillkänna, om
Herr Hjertås förslag, eller StatsUtskottets
Betänkande rörande första Hufvudtiteln, ut¬
gör föremålet för öfverläggningen.
Herr Cederschjöld\ Pehr Gustaf’. Hvad
den frågan beträffar, som af Herr Grefve
von Schwerin blifvit väckt, att det sä kal¬
lade princip-betänkandet skulle först till af¬
görande företagas, kan jag ej annat än in¬
stämma med Friherre Cederström, att man
genom ett bifall till detta Betänkande, gjor¬
de all öfverläggning om de särskilda af Ut¬
skottet föreslagne förhöjningarne i Statsan¬
slagen öfverflödig; ty Ridderskapet och Adeln
skulle derigenom blifva urståndsatt att göra
någon inskränkning i Utskottets förslag, hälst
orden i Betänkandet äro, att Utskottet fun¬
nit, ”att de nya StatsUtgifler Utskottet
*’tillstyrkt, äro nödvändigaDetta är
det enda beslut, som jag funnit Betänkandet
innehålla, och, genom bifall dertill, vore
saken afgjord. För att bibehålla Ståndets
rätt öppen, att granska Hufvudtitlarne i sina
detaljer, anser jag således det vara nödvän¬
digt, att princip-betänkandet lemnäs till
sist; och jag hemställer, om någon pröfning
deraf då behöfves. Jag skulle i sjelfva ver¬
ket tro, att det bör läggas till handlingar¬
na. Hvad deremot Herr Hjertås förslag an¬
går, att Ridderskapets och Adelns besluti
afseende pä de föreslagne tillökningarne i
Den 21 September f. m.
25
Hufvudtitlårne, skall ega bestånd, endast i
den händelse att Mjntbestämningen af Riks-
Stån dens pluralitet bif alles, men att i an¬
nat fall 189,3 års Statsreglering skall blif¬
va gällande, endast med de modificationer,
som af Rikets Ständer serskildt vid denna
Riksdag kunna beslutas; så får jag fästa Mo-
tionairens och Ståndets uppmärksamhet på
den verkan ett sådant beslut skulle inom de
öfrige RiksStånden medföra. Inom detta Hus
der pluraliteten sjelf är löntagande, och således
hade fördel af den nya Statsregleringen, skulle
det visserligen, om såbeliöfdes, bidraga till
framgången af Myntbestämningsfrågan; men
belt annat är förhållandet i Borgare- och
BondeStånden. Det vöre att säga till dem:
viljen J låta bli att bestämma myntet, skall
det få förblifva vid de förra skatterna; men
viljen J realisera, måsten J utgöra alla
de nya tillskott, som äro i fråga; och jag
hemställer, om detta vore ett sätt altstäm¬
ma sinnena inom dessa begge Stånd för
realisationen? Dennas vänner skulle aldrig,
efter min tanka, kunna företaga sig ett stör¬
re oråd, än att bifalla Herr Hjertås förslag;
och det är således af nitälskan för realisa¬
tionens framgång, icke inom detta Stånd,
ty bär behöfves icke vidare något misstro¬
ende i detta afseende, utan inom.de öfri¬
ge Kamrarne, som jag afstyrker Herr Hjer-?
tas förslag.
Friherre Cederström: Jag har endast
begärt ordet i anledning af hvad Herr Ro¬
20
Den 21 September f. m.
senblad yttrat. Han liar ansett nödvändigt,
att först till öfverläggning upptaga Princip-
Betänkandet, derföre att beräkningen af an¬
slagen , äfvensom Spanjiemålens beräkna¬
de värde, der förekommer. Hvad det för¬
ra beträffar, gå faller det af sig sjelf; och
hvad Spannemålen angår, förekommer den
vid Hufvudtitlarne, oell kan der afgöras.
Het såkallade PrincipBetänkandet innehål¬
ler blott generella sattser i allmänna termer
alfattade. Jag får ytterligare anhålla om
votering, emedan saken ändock icke lärer
annorlunda kunna afgöras.
Grefve von Schwerin: Till undan röd-:
jande af det inkast Herr Cederschjöld gjort
mot företagande af PrincipBetänkandet, att
nemligen Ridderskapet och Adeln, om Be¬
tänkandet bifölls, skulle hafva lågt hinder
för sig att förändra de partiella anslagen
under Hufvudtitlarne, derföre att StatsUt-
skottet i detta PrincipBetänkande sagt: Alet
alla dessa anslag äro nödvändiga ” får jag
endast erinra, att Betänkandet nu är för
andra gången inne, att det således kan med
förändringar antagas, och att det således
står i Ridderskapets och Adelns skön, att
förändra orden: anslagen äro nödvändiga,
till: såvida den af Ridderskapet och Adeln
beslutade Myntbestämningen går i verkstäl¬
lighet. I anledning af hvad Hans Excel-
lence Herr Grefve af Wetterstedt yttrat emot
Herr Hjertås förslag, att det icke är bruk¬
Den 21 September f, m.
27
ligt hos Rikets Ständer, att vilkorligt be¬
sluta, får jag anmärka, att så ofta Stats-
magterna skolat gemensamt fatta något be¬
slut, hafva vilkor ej varit ovanliga från Ri¬
kets Ständers sida. Så liar t. ex. vid in¬
nevarande Riksdag Ridderskapet och Adeln
beslutat, att Salpeterskatten skulle förändrad
utgå, men funnit för sin del nödvändigt
att deröfver inhemta Kongl. Maj:ts tanka.
Jemväl hafva alla Löneanslag sedan år 1809
varit vilkorliga. Om jag minnes rätt, var
det vid 1815 års Riksdag, som Spannemå-
len sattes till en moderator för lönerne, så att,
då den i pris öfversteg 6 R:dr, öfverskot¬
ta skulle Lönt.agarne godtgöras. DeLta var
äfven ett vilkor. I Kongl. Maj:ts Stora Pro¬
position, af den i3 November förlidet år,
liar Kongl. Maj:t sjelf föreslagit vilkor, då
Kongl. Majit proponerat en definitif Löne¬
reglering, under vilkor, att ett bestämdt
silfvervärde skulle åsättas papperssedeln,
eller, hvad sorn är detsamma, Kongl. Maj:t
fastställt såsom vilkor en femårig Markegång
på Sedel värdet. Hvad är det då, som hin¬
drar Ridderskapet och Adeln, att vilkorligt
säga: vi ingå på dessa anslag, med vilkor,
att hvad vi redan beslutat 0111 Myntbestäm¬
ningen, må af de andra Stånden beslutas.
En anaan Ledamot har talat om den
verkan, som ett sådant af Ridderskapet och
Adeln fattadt beslut kunde hafva på sinne¬
na inom de andra Stånden. Jag kan ej fö-
28
Den 21 September f. m.
vestalia mig, att Lagstiftaren kan låta dyli¬
ka afseenden komma i beräkning, då han
skall fatta sitt beslut, och jag tror Svenska
Representationen hafva för mycken loyauté
att låta sitt sinne förargas, eller att fatta
misstro till dem, som tala för folkets in¬
teresse. Jag har ett skäl till, hvarföre jag
högeligen önskar, att Ridderskapet och Adeln
måtte ställa sina beslut om anslag till Huf-
vudtitlarne i närmaste förening med det re¬
dan fattade beslutet om Myntbestäinning.
Kongl. Maj:t bar tagit initiativet i denna
fråga. Kongl. Majit har icke nu, såsom till¬
förene, låtit Ständerna meddelas, mer eller
mindre fullständigt utarbetade förslag, hvil¬
ka blifvit mer eller mindre af Rikets Stän¬
der afsedda. Det var i full öfverensstäm-:
melse med Kongl. Majits värdighet, med
krafvet af hans höga kall, och om jag så
får säga, i kraft af 16 §. Regeringsformen,
som Kongl. Ma:jt uppmanade BancoBolaget,
att göra slut på Myntförvillelsen. I Kongl.
Maj:ts Skrifvelse äro skälen uppgifna. Kongl.
Majit bar sagt, att Rikets Ständer hittills
handlat utan ljus i saken. Kongl. Majit har
sagt, det han förväntat, att Rikets Ständer
skola låta sig upplysas åf fordna misstag.
Kongl. Majit har sagt sig förmoda, att en
säker grund af Rikets Ständer skulle fast¬
ställas för äganderätten; men Kongl. Majit
har begärt, att de förhållanden, som nu
finnas, skulle genom ordentlig lag betryg¬
gas. Jag har den öfvertygelse, att det står
Den 21 September f. m.
29
i Kongl. Maj:ts magt, att, om ett Riks Stå lid
skulle vilja låta sig af så kalladt simie för¬
ledas att ställa sig i opposition mot ordnin¬
gens återförande, säga: det skall varda slut
på dessa oredor. Så handlade Gustaf III>
ilå han efter 3o års oredor i myntväsendet,
Oredor, som pressade landet mera än det
mest blodiga krig, gjorde slut derpå; så må
ock Konung Carl Johan handla. Men ehu¬
ru mycket jag nitälskar för ordning och åter¬
ställandet i myntväsendet, vill jag dock icke
se min Konung blottsälld för den fanatism,
som falska begrepp i dessa delar och ore¬
dorna, samt orättvisorna, hvilka gå i de¬
ras sporr, uppväcka. Vill Ridderskapet
och Adeln icke instämma i det yrkande jag
gjort, åtnöjer jag mig med att i protoeollet
hafva förvarat min tanka.
Eli stor del af de opinioner, sorn bil¬
dade sig mot GustAF Hirs Styrelse, härled¬
de sig derifrån, att lian gjorde slut på mynt¬
oredan och på de egennyttiga speculationer,
som på denna oreda voro byggde, och som
han stötte för lmfvudet. Jag har, lika med
Hans Excellence Grefve af Wetterstedt, godt
hopp. Men det är ej på hoppet allena Folk¬
representanten och Lagstiftaren får hygga;
han har sitt samvete att rådfråga, oell skul¬
le han än kunna afhandla med sitt samve¬
te efter omständigheterna, så åligger honom
dock att gifva efterdöme, ämnadt att öfver¬
gå lill kommande tider.
3o
Den i\ September f. m.
Jag vill hafva mitt namn i Protocollet
antecknadt bland dem, som sagt och yr¬
kat, att jörst skall myntvärdet vara be¬
stämdt, innan ett runstycke i änslagsväg
beviljas.
Herr Rosenblad: Oberoende af hvad
redan är sagt om PrincipBetäilkandet, vill
jag blott hafva äran yttra, att Utskottet
icke gjort sin framställning sä definitiv i
detta Betänkande, som Herr Cederschjöld
påstått, utan blott resonnementsvis sagt, att
Utskottet ansåg utgifterne nödvändiga. Ut¬
skottet tillstyrker icke* att antaga resönne-
meiiternä, utan blott de i Betänkandet fö¬
rekommande satser, och genom deras an¬
tagande inser jag för Rikets Ständer intet
hinder mota Titlarnes sedermera följande
profning. PrincipBetäilkandet. bör först af-
göras * och till detsamma hör Herr Hjertås
motion. I afseende på beräkningen i Silf¬
ver och Spannemål, är det Ständernes rätt
att dervid göra såsom de för godt finna *
men örn man återgifver lönerne deras gam¬
la silfvervärde, har all anledning till span-
mulsberäkningen upphört* och då må dert
upphöra.
Herr Hjerta: Jag tror mig endast skyl¬
dig att rätta ett misstag, som Herr Ceder¬
schjöld begått, då lian uppställt de vådliga
följderna af att förena Myntbestämningeii
och StatsRegleringeii sålunda* att man, i
D e n 21 September f. m.
3i
händelse myntbestämningen icke går ige¬
nom, förklarar sig qvarblifva vid 1823 års
StatsReglering. Den värde Ledamoten bar
gjort eri konstig och besynnerlig uträkning,
att Borgare- och BondeStånden skulle* för
att slippa högre skatter* interessera sig* att
Myntbestämningen ej gick för sig. Jag un¬
derställer, huru det är möjligt, att antaga
en sådan uträkning hos dessa Stånd, då de,
på samma gång som vi, afgöra Statsregle-
ringen. Mera äii 3:ne, eller* rättare sagt
2:ne fall, kunna ej inträffa, antingen att
Statsutgifterne varda förböjda, eller ock för¬
blifva vid hvad de nu arö* ty under detta
belopp kan man ej antaga, att de blifva
fastställde. Genom vårt beslut kan ej an¬
nat fall inträffa, äii att möjligen 2 Stånd
qvarblifva vid 1823 års Stat* och vi äga
då åtminstone någon säkerhet i afseende på
Skattebeloppet. Jag kan i verkligheten icke
tänka mig Herr Cederschölds farhågor* och
jag kan icke förklara, huru man kart tveka i
Valet mellan det säkra och det osäkra.
Friherre Anckar swärd > Carl Henrik:
Jag bör först förklara, att Herr Hjertås mo¬
tion om ett vilkors fästande vid Statsregle-
ringens afgörande alldeles icke inverkar på
mina åsigter öfver Statsutgifterna, Min öf¬
vertygelse är* att närvarande omständighe¬
ter ej medgifva de löneförhöjningar* som
äro föreslagne. Jag anser således, att vi
ej kunna öfverskrida 1823 års Statsreglering;
3a Den ai September f. m.
men jag tror, att Her Hjertås motion,] an¬
seende till den stora majoritet af löntagare,
hvaraf detta Stånd består, är ändamålsenlig
och riktig. Jag föreställer mig, då jag öf-
verskådar, huru få vi äro, som icke äro lön¬
tagare, att detta tillfälle icke lärer försum¬
mas af löntagarne att förklara, det de icke vil¬
ja mottaga några löneförhöjningar, när fol¬
ket icke äger någon säkerhet, att dessa för¬
höjningar genom ett stegradt värde af myn¬
tet blifva ännu större. Jag tror, att Herr
Hjertås förslag sålunda innebär en utväg till
generositet för majoriteten, att ej afse egna
fördelar, utan äfven folkets, emedan folket
annars möjligen skulle kunna blifva vida
mera betryckt, än som af Utskottet är fö¬
reslagit. Att ett sådant vilkors fästande vid
beslutet, som Herr Hjerta föreslagit, skulle
vara stridande mot andemeningen af grund¬
lagen, kan jag ej medge, ty i händelse 2
Stånd skulle i detta afseende stadna emot
2, blir det StatsUtskottets åliggande, att
uppställa förslag till Voterings-proposition
åt förstärkta StatsUtskottet, och tidsutdräg-
ten blir icke säj fasligt stor i jemförelse
med den långa tidrymd, som åtgått att upp¬
göra detta Betänkande. Hvad PrincipBe-
tänkandet angår, utgör det ett resultat af
Utskottets arbeten, och Utskottet har der¬
före i sista rummet kommit till detsamma.
Att nu göra det till premisser för oss, vo¬
re högst origtigt, och jag förenar mig i den¬
na
Den ai September f. m.
33
na del med Friherre Cederström, att, om
detta Betänkande först vore afgjordt och bi¬
fallet, hade vi visserligen ingenting mer
med Statsregleringen att göra; när vi för¬
klarat alla de föreslagne utgifterna vara nöd¬
vändiga, hade vi visserligen besparat oss
tid, men jag tviflar dock på, att minorite¬
ten kunde ingå på ett så oformligt beslut,
ehvad resultat deraf kunde blifva.
Hvad en värd Ledamot yttrat om Gu¬
staf III, måste jag förklara, att jag icke rik-
tigt uppfattat. Jag vågar ej upptaga dessa
yttranden så, sorn jag tyckte mig höra dem,
emedan jag mäste misstänka min egen upp¬
fattning i denna del. Jag måste lik viii för¬
klara, att jag saknar ali möjlig tillämpning
af Gustaf IIl:s förhållanden på närvarande
tid, ty efterföljandet af hans exempel skul¬
le ovilkorligen verka till upplösning af he¬
la statsskicket. Här är blott fråga om att
Rikets Ständer skola besluta, och sederme¬
ra begära Kongl. Maj:ts sanction. Ehuru
jag redan förklarat, att afgörandet är allde¬
les likgiltigt i anseende tili mina åsigter,
enär det ej kommer att ändra min öfverty¬
gelse derom, röstar jag dock för förslaget,
såsom den enda utväg för majoriteten, alt
fästa någon generositet vid sitt handlingssätt.
Herr von Hartmansdorff', August: Den
mening, att Myntbestämniiig bör föregå Stats-
4a H. ‘ 3
34
Den 21 September f. m.
Regleringen, är i sig sjelf alldeles riklig,
och jag instämde derföre med Grefve von
Schwerin, då han väckte fråga derom. Men
när saken sedermera förekom i StalsUtskot-
set, der jag under tiden blifvit ledamot,
voro redan 3 månader af Riksdagen ytter¬
ligare förflutna, och jag fruktade att reali¬
sationens vänner skulle genom en längre
tidsutdrägt med Statsregleringen blifva än¬
nu glesare än förut, och afstod derföre i
StatsUtskottet från denna menings fullföl-
5‘ande. Här har denna fråga dessutom redan
difvit genom votering afslagen. Nu deremot
har Herr Hjerta föreslagit, att realisationens
antagande skulle fästas såsom vilkor vid
RiksStåndens beslut om Statsregleringensupp-
görande. Jag får i detta hänseende yttra
samma mening, som Herr Cederschjöld. Vi
veta, att dylika hand icke behöfvas för att
förmå Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet att vidblifva deras redan lemnade
bifall till realisationen. Men deremot befa¬
rar jag, att Borgare- och BondeStånden,
som varit deremot, skulle genom ett sådant
förknippande af begge ämnena, anse sig
slippa två onda ting på en gång, nemli¬
gen både Skatternas ökning och silfvers ut¬
vexling, samt derföre kasta sig på motsat¬
ta sidan. Herr Hjerta har antagit, att så
ej skall ske ; men då jag här hört både ho¬
nom och Friherre Anckarswärd förutsätta,
att Ridderskapet och Adelli, såsom beslåen¬
de mest af löntagare, skulle vara, enligt
Den ii Sept em be r f. m.
35
deras egen fördel, böjda för löneförhöjnin¬
gen, så böra de äfven antaga, att Borgare-
och BondeStånden, hvaraf det ena, till stör¬
re delen, och det andra, helt och hållit,
består af medlemmar, som icke äro lönta¬
gare, men bara skattdragare, skola euligt de¬
ras närmaste fördel vara emot alla ökade
Skattebidrag till högre löner. För min egen
del får jag förklara, att jag befinner mig i
samma belägenhet med ledamöterna af Bon-
deStåndet, att nemi. icke innehafva någon
lön på Rikets Stat, men väl betala skatt till
dess underhåll. Icke destomindre skall jag
nu såsom alltid lala för dem jag anser va¬
ra mindre lönta än vederborde; och så för¬
modar jag att Ståndets Ledamöter i allmän¬
het göra, utan det olämpliga förbehåll Herr
Hjerta föreslagit. Man har anfört, att det
så kallade PrincipBetänkandet ej borde nu
förekomma, utan antingen läggas till liand-
lingarne eller ock sist företagas, emedan
XJtskottet skall i detta Betänkande hafva
yttrat, att de uti följande Betänkanden om
Statsregleringen föreslagna utgifter voro nöd¬
vändiga. Biföll man således detta Betän¬
kande, skulle man äfven hafva på förhand
samtyckt till alla efterföljande anslag. Men
jag anhåller, all Ridderskapet och Adeln vil¬
le fästa sin uppmärksamhet derpå, att det
är Betänkandet N:o 124» och ej det sedna¬
re N:o 235, som bär egenteligen är i frå¬
ga. Het sednare innehåller blott en när-
42 H. 3*
36 Den i\ September f. m.
mare utredning af skälen, hvarföre Utskot¬
tet ej frångått det förra. I N:o 124 fram¬
ställas hufvudsakligen 4 punkter till RiksStån-
dens Rifall, nemi.: 1:0 att myntvärdet skall
från försämring bevaras; 2:0 att Indelnings¬
verket icke må rubbas; 3:o att ej mindre
samma pris, som minimivärdet å den un¬
der lönerne inbegripne Spannemål, än ock
enahanda beräkningssätt af RiksMarkegången,
som nu iakttages, äfven hädanefter bör äga
rum; 4:o att åtskilliga besparingar och in-
nehållningar af löner lills vidare äfven måt¬
te fortfara. Ytterligare borde förekomma
en fråga, när nemligen den nya Statsregle-
ringen skall börja; denna hade Utskottet
undvikit att yttra sig öfver i betänkandet
af den 10 April; men nu tyckes ögonblic¬
ket vara att icke längre uppskjuta dermed.
I min Reservation vid sednare Betänkandet
har jag tillstyrkt, att i83o års början äf¬
ven skulle blifva den nya Statsregleringens.
Att Utskottet i detta Betänkande ytt¬
rat, det de föreslagne förhöjningarne voro
nödige, måtte icke vara något fel, allden¬
stund 3o §. Riksdagsordningen lyder: vi¬
dare åligger detta Utskott att utröna, pröf¬
va och föreslå det, som till Stats- och Riks-
gäldsVerkens behof er jordras &c. Stats-
Utskotlct borde väl således icke förbigå huf-
vudskälet, som Grundlagen sjelf omförmäler,
eller att det ansett de tillstyrkta utgifterna
erforderliga. Om Contra-propositionen skall
Den 21 September f. m.
37
blifva sådan Herr Hjerta föreslagit, anhål¬
ler jag, att Ja-propositionen måtte blif¬
va företagandet af Betänkanderne N:o 134
och 235.
Herr Cederschjöld: Den värde Leda¬
mot som gjort det förslag, att Ridderska-
pet och Adeln blott vilkorligt skulle före¬
taga Statsregleringen, bar till vederläggande
upptagit, hvad jag deremot anfört; men
som jag icke kunnat uppfatta och i min
tanka ordna hans skäl, vill jag endast till
protocollct anföra detta. En annan värd
Talare har påkallat Löntagarnes generosité
att bifalla detta förslag. Jag anser mig,
såsom Löntagare, pligtig att här tillkänna¬
gifva, det jag ej skulle kunna erhålla någon
Löneförhöjning, hvad resultat som ock skul¬
le kunna erhållas af de här under öfver¬
läggning blifvande Löneförhöjningar; och jag
förklarar hvad jag hoppas tillräckligt hafva
ådagalagt, att jag i mina rådslag alltid följt
min öfvertygelse, utan ringaste afseende på
min enskilta fördel, och ofta tvärtemot
densamma. De andra Löntagarnes genero¬
sitet hchöfver väl ej heller uppmanas; ty
jag är säker, att de äfven följa endast sin
öfvertygelse om det rälla. För öfrigt vill
jag blott fästa de värda Talarnes uppmärk¬
samhet på de följder, som detta deras för¬
slag skulle hafva inom detta Hus, NB. om
alla Löntagare handlade efter sin enskilta
fördel. Alla Löntagare skulle nemligen för¬
I
38
Den 21 September f. m.
ena sig att afslå en proposition, som vore
så högst äfventyrlig för dem alla. Motio¬
närens afsigt skulle derigenom nödvändigt
förfelas. Men lättare skulle han kunna få
lönerna nedsatte, om han ginge partielt lill
väga. Då skulle han kunna hoppas att vin¬
na understöd af 3:dje och io:de Hufvudti-
telns Löntagare emot den ard res; af den
ardres och io:des emot den 3:djes; samt
slutligen af den 2:dres och 3:djes emot den
io:des. Det skulle då vara mycket lättare,
alt i detaille vinna seger, än när man an¬
griper hela massan på en gång.
Herr Hjerta: Då jag ej tänker handla
efter så djupa beräkningar, som dem Herr
Cederschjöld gjort sig mödan att uträkna, får
jag förklara, att jag heldre vågar angripa hela
massan. Men då den värde talaren förklarat,
att han ej uppfattat min förmodligen orediga
framställning, skall jag söka i en redigare form
på nytt framställa den. Jag hade trott, att
om Bonde- och BorgareStånden ville vara
ifrån en högre Statsreglering, och bibehålla
den nu varande, skulle de helt simpelt af¬
slå förhöjningarne, ty jag kan ej inse, hvar¬
före de skulle handla efter en sådan cour-
toisie, att de först skulle bevilja anslagen,
men sedan begagna ett tillfälle för att få
kullkasta sitt förra beslut. Jag skulle tro,
att de såsom Representanter heldre vilja
handla rätt fram.
Den 21 September f. in.
39
Friherre Cederström: Jag nödgas åter
upplaga Ridderskapets och Adelns tid, i
anledning af hvad Ilerr von Hartmansdorff
yttrat om PrincipBelänkamlet, att del nem¬
ligen skulle vara af beskaffenhet att innefat¬
ta yttranden om Indelningsräntor, om den
under lönen anslagne Spannemål och om
tiden för Statsregleringen. Första och an¬
dra punkterna innehålla ej ändringar i hvad
som förut existerar, och bifallet dertill för¬
faller sålunda. Hvad åter angår tiden, äro
Grundlagarne i detta afseende så tydlige,
att något ytterligare stadgande eller beslut
derom icke fordras.
Grefve Posse, Arvid: Sedan Herr Ce¬
derschjöld och Herr von Hartmansdorff upp¬
tagit cardinalskälen emot Herr Hjertås mo¬
tion, hade jag icke ämnat yttra mig i det-
a afseende, men då Friherre Anckarswärd
förklarat sig, ehuru likgiltig för sjelfva mo¬
tionen, dock böra understödja densamma,
för att gifva den löntagande majoriteten till¬
fälle att visa sin generosité, så anser jag mig
såsom löntagande Embetsman, ehuru icke
bland dem, för hvilka Löneförhöjning kail
komma i fråga, böra visa, att Herr Friherrens
slutsatser stå på oriktiga grunder. Då så
väl Friherren sjelf påstått, som Ridderska-
pets och Adelns beslut bevisa, att Myntbe¬
stämningen är för Riket nyttig, och då Herr
Hjertås förslag påtagligen vore högst hin¬
der ligt för Myntbestämningen, så lärer in¬
4o
Den 3i September f, ra.
gen Löntagare vilja visa sin generosite*, me¬
delst instämmande i Herr Hjertås förslag,
eller med andra ord, på bekostnad af det
allmänna bästa. Friherre Anckarswärd kan
således gerna rösta mot Herr Hjerta, och
för det allmänna bästa, utan att derigenom
hafva gifvit anledning till tvifvelsmål om
sin välvilja för de Löntagande Embels-
männen.
Grefve von Schwerin: Då Utskottet
yttrat, det anslag voro nödvändige, måtte
det hafva tänkt sig sedeln till ett visst för¬
hållande i penningvärde. Hade det trott,
att en Riksdaler i sedlar skulle komma att
svara mot en Riksdaler i Silfver, hade nå¬
gon sådan fråga icke kunnat uppstå. Jag
måste antaga att Utskottet haft den åsigt,
alt sedel värdet skulle förblifva sjjdant det
under de förflutna åren varit, och då Rid-
derskapet och Adeln för sin del heslutit,
att det skall förblifva sådant det under de
sednaste ro åren varit, synes mig conse-
quent, att Ridderskapet och Adeln skulle
säga, såsom Herr Rosenblad föreslagit: vi
bevilja de äskade Lönetillökningarne, under
förutsättning, att de andra Stånden bifalla
vårt beslut om Myntbestämning.
Friherre Anckarswärd'. Då en Ledamot
Grefve Posse yttrat, att min förutsättning
hvilade på oriktiga grunder, utbeder jag mig
att få anmärka huru hans egen verkeligen
9
Den 21 September f. m. 41
icke stöder sig på mera riktiga, enär han
sagt, alt han såsom Landshöfding icke kun¬
de få någon fördel af de föreslagne Lönför-
höjningarne. Då Statsministrarne och Stats-
Råden innefattas uti detta förslag, hemstäl¬
ler jag, huru troligt det är, att icke någon
Landshöfding har interesse i afgörandet af
Lönetillökningsfrågan. Herr Grefvens och
mina förutsättningar kunna således, i så vidt
mina varit oriktiga, qvitta med hvarandra.
Men om oriktigheten af mina är jag icke
ännu så öfvertygad. Om jag skulle ställa
mig sjelf i belägenhet af att vara Embets¬
man, skulle jag icke vilja mottaga en Löne¬
förhöjning, som genom en myntförbättring
kunde blifva tryckande för mina medbor¬
gare. Jag erkänner, att Herr Cederschjölds
invändning i början äfven på mig gjorde
någon verkan, men icke sedan jag under¬
sökt dess grunde’; ty om de öfrige Stån¬
den finna sig kunna ingå på en löneförhöj¬
ning, vore det visserligen deras eget inter¬
esse, att Löneförbättringen ej blef drygare
genom Myntförbättring. Kunna de åter icke
bevilja förhöjningen, så står saken i sitt
skick, och ingen annan anledning finnes till
hela åtgärden, än ett uttryck af en ädel¬
modig omtanka för de Skattdragande.
Herr Skogman: Ehuru jag, på sätt jag
förut haft äran yttra, är öfvertygad, att, i
händelse af en större och hastig myntför¬
bättring, äfven 1823 års Statsreglering icke
42
Den 21 September f. n>.
skulle kunna äga bestånd, anhåller jag lik¬
väl, för att undanrödja all betänklighet i af¬
seende på de tillökta lån-anslagen, att få in¬
stämma i det förbehåll, som Herr Rosen¬
blad dervid föreslagit.
Herr Rosenblad: Jag tar mig friheten
å nyo vördsamt anhålla om Hans Excellence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens pro¬
position å mitt förslag: att de nja anslag
Rikets Ständer kunna bevilja, må beviljas
under förutsättning af en myntbestämning
vid innevarande Riksdag af 12,8 sk. banko¬
sedlar för 1 R:dr Silfver, sålunda att om
en lägre bestämningsgrund antages, ifrå¬
gavarande anslag i samma förhållande ned-
sättes, äfvensom att om ingen myntbestäm-
ning vid innevarande Riksdag skulle kom¬
ma ast äga rum, de anses bestämda i silf¬
ver till -§■ af edy dande belopp, men komma
att intill nästa Riksdag utgå i bankosed¬
lar., efter en antagen kurs af 12,8 sk.
Friherre Cederström: Jag anhåller att
få fästa Herrarne Skogmans och Rosenblads
uppmärksamhet derpå, att, om ett sådant
villkor skulle fastställas, kunde derigenom,
vid en inträffande Myntförsämring, då cur-
sen .uppgick ända till 144 s^’’ Statsverket
erhålla ett stort deficit, och huru skulle Sta¬
ten blifva i tillfälle, att fylla detta anslag,
utan att en betydlig förlust uppkom, hvar¬
igenom Ständernas sammankomst må hända
Den 21 September f. m.
43
Lief nödvändig. Herr Rosenblads förslag
kan således icke antagas. Jag begär vote¬
ring på Herr Hjertås förslag, hvarom fråga
nu egenteligen lärer vara.
Herr Cederschjöld: I anledning af hvad
man anmärkt mot min framställning om
det föreslagna villkorets inflytande på de
andra Stånden, vill jag endast tillägga, att,
om de ökade Statsanslagen skulle af 3 Stånd
beviljas, borde de Skattdragande så mycket
snarare omfatta myntbestämningen, såsom
skydd mot möjlig myntförbättring. Hvad
Herr Rosenblads förslag beträffar, så låter
det bra i början, men slutmeningen gör det
alldeles onyttigt; ty om jag säger, att bi¬
llerne äro bestämda i Silfver, eller i Sedlar
efter 128 sk. curs, så är det endast olika
talesätt, och saken är i alla fall densamma.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Den
siste värde talaren har förekommit mig i
hvad som angår Herr Rosenblads anföran¬
de. Denne sednare har ingått uti så kon¬
stiga evalvationer i financeläran, att jag nöd¬
gas begära hans förslag på bordet, såsom
innefattande en ny motion.
Herr Rosenblad: Jag vill visserligen
icke ingå i någon föreläsning för Herr Cru¬
senstolpe rörande qvatuor species. Milt för¬
slag in nehåller blott, att om cursen faller
nedom 128 sk.; skulle löner ne nedsättas, och
inträffar ingen myntbestämning, skulle de
44
Den ar September f. 111.
utgå, såsom af StatsUtskottet är föreslagit,
hvarigenom Friherre Cederströms anmärk¬
ning förfaller; ty då blir det en bestämd
curs till nästa Riksdag, hvarigenom åter
den fördel vinnes, att lönerne väl till nästa
Riksdag utgå i bestämda summor i sedlar,
men som de äro faststälda i silfver, så, om
vid denna Riksdag ingen myntbestämning
skulle ske, och cursen vore låg vid den nästa,
förefunno icke Ständerne lönestater uppgjor¬
da i ett mynt, som blifvit förbättradt, en
väsendtlig fördel i ett land, der man så¬
som grundsats antagit, att en innehafvares
lön ej under hans tjenstetid kan nedsättas
under hvad en gång honom genom forme-
lig stat blifvit beviljadt.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste värde Talarens anförande till upply-
sande af sin framställning, får jag i så måt¬
to förena mig med honom, att, om reali¬
sationen skulle beslutas vid denna Riksdag
till en lägre curs än 128 sk., de nu förhöj¬
de Lönerne äfven derefter borde beräknas
så.att icke mer erhölles i Silfver, än Ut¬
skottet nu efter 128 sk. curs beräknat. Men
att utsträcka detta förbi nästa Riksdag, der¬
om kan jag ej förena mig; i synnerhet som
jag anser hvarje försök att bestämma myn¬
tet på papperet, utan utvexling af Silfver
vid Bancoluckan, vara alldeles orimligt och
föga bättre än en fysisk omöjlighet.
/
Den 21 September f. m.
45
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då ännu icke
något af de Betänkande», som röra Stats-
Regleringen, blifvit af Hans Excellence fö¬
redragit, ansåg Hans Excellence den af Herr
Hjerta gjorde framställning, hvilken innehöll
en praeliminairfråga, först böra särskilt af-
göras; i följd hvaraf Hans Excellence frå¬
gade, om Ridderskapet och Adeln instämde
i Herr Hjertås förslag.
Ropades starka Ja och Nej, samt Vo¬
tering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken föreslog följande voterings¬
proposition:
Den, sorn anser, att Ridderskapet och
Adeln vid dess nu fattande beslut om Stats-
Regleringen, hör göra det tillägg:
”Att denna StatsReglering må varda
”gällande endast i det fall, att,Ridderska-
”pets och Adelns i afseende å Myntreglerin-
”gen redan fattade beslut af Rikets Ständer
’’antages; men att i annor händelse i8a3 års
"'StatsReglering kommer att uti allt, hvad
’’som icke annorlunda blifvit af Rikets Stali¬
nder förordnadt, intill nästa Riksdag för-
’’blifva gällande;”
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej; '
V
46
Den 21 September f. m.
Vinner Nej, anses ofvannämnde tillägg,
så vidt det icke innefattar upphäfvande af
någre i behörig ordning redan fattade be¬
slut, hafva blifvit af Ridderskapet och Adeln
afslagit.
Hvilken voterings-proposition af Rid¬
derskapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41» 42> 43 och 44 §§• i Ridt
clarhusOrdningen blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan half till 13 f. m.; och
befunnos vid voteringens slut klockan tre
qvart till i, e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 57.
Nej — 168.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskilt förde protocoll blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att det i Ja¬
propositionen föreslagne ofvanberörde tillägg
så vidt det icke innefattade upphäfvande af
någre i behörig ordning redan fattade be¬
slut, således blifvit af Ridderskapet och
Adeln afslagit.
Upplästes till justering nedannämnde
från Expeditions-Utskottet inkomne förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser
lill Iiongl. Maj:t:
Den 21 September f. m. 47
N:o i <34- Angående hegardt anslag af
allmänna medel till hemmanet Mellbys in¬
köpande för Staden Strömstads räkning.
N:o i65. Angående af Inspectoren H.
Håkansson i underdånighet sökt eftergift af
obetaldt arrende för Gripsholms Kungsla¬
dugård.
N:o 166. Angående ÖfverDirecteuren
P. A. Norstedts underdåniga ansökning att
få till skatte lösa den under Carlbergs Kungs¬
gård lydande Kronolägenheten Pihludden.
N:o 167. Angående inställande af all
indelning till ordinarie rotering af hittills
oroterad jord.
N:o 168. Angående ett förändradt an¬
vändande af den f procent, som af Sterbhus
inom Carlstads Stift nu erlägges till Hospi¬
talet derstädes.
N:o 16g1. Angående förklaring Öfver 5
och 6 §§. i 23 Cap. RättegångsBalken.
N:o 170. Angående rättighet för for¬
dringsägare, att hos Konungens Befallnings¬
hafvande erhålla så kalladt promotorial i
lagsökningsmål.
N:o 171. Angående föreslagne ändrin¬
gar i Kongl. Förordningen den 19 Decem¬
ber 1827 om hemmansklyfning och jord¬
afsöndring.
N:o 172. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, att Kongl. Förordnin¬
48
Den 21 September f. m.
gen den 19 December 1837 om hemmans¬
klyfning och jordafsöndring må gälla äfven
i afseende å Säteri- Rå- och Rörs- samt Fräl-
se-hemmän; m. m.
Alla dessa skrifvelser blefvo af Rid-
derskapet och Adeln godkände, med undan¬
tag af N:o 167, hvilken, på begäran af Fri¬
herre Cederströnij Jacobj lades på bordet.
Upplästes till justering och godkändes
ett från ExpeditionsUtskottet inkommit för¬
slag till början af Rikets Ständers Beslut
vid innevarande Riksdag.
Justerades pleni-protocollen för den 19
Februarii f. m. och e. m., för den 21 Fe¬
bruarii, samt för den 23 Februarii f. m.
och e. m.
Upplästes följande från Stats- och Banco-
Utskotlen inkomne Betänkanden:
Af den i5 sistlidne Julii:
N:o 6. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition, om rättighet för Spar-
Bankerne i Riket, att, emot Ränta, i Banco-
Disconten insätta en del af deras fond, för
att i mån af behofvet kunna åter derifrån
uttagas och disponeras m. m. jemte enskilte
motioner i sammanhang dermed.
Den 21 September f. m.
49
N:o rj. Öfver väckt fråga om utvägar
till ömsesidig förvexling af Svenska och
Norska myntsorter, samt de sednares emot¬
tagande uti uppbörd i GränseProvincerne.
Af den 29 sistlidne Julii:
N:o 8. Öfver väckt motion om anslag
af ett Creditiv i Banken eller StatsVerket
för Städernas Allmänna BrandstodsBolag.
N:o g. I anledning af väckt fråga om
inrättande af en tillräcklig LåneFond för
Landtman.
N:o 10. I anledning af Väckt motion
om inrättande af ett LåneContoir till un¬
derstödjande af utflyttningar efter skeende
ägoskiften.
N:o 11. I anledning af väckt motion,
angående förbättrade anstalter uti Lands-
orterne för invexling af förslitne Banco- och
Riksgäldssedlar.
N:o 1 2. I anledning af väckt fråga om
allmänt understöd till reparation å Calmare
Domkyrka.
N:o i3. I anledning af väckt fråga om
ökade årliga arfvode» så väl för Herrar Full¬
mäktige i Banken och RiksgäldsContoret,
som ock för Directeurerne vid LåneContoi-
ren i Götheborg och Malmö, samt För Banco-
Ombuden och Öfrige Tjenstemän vid dessa
LåneContoir.
4
5o
Den 21 September f. rn.
Af den ia dennes:
N:o i/p I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottens den 2 och 10 sist-
lidne Junii under N:ris 1, 2, 3, 4 oc^ 5
allåtnc Betänkanden, angående: N:o 1 Be¬
stämmande af BancoSedelns silfvervärde;
N:o 2 Nödige ansedde provisoriska åtgär¬
der, innan Silfverutvexlingen kan företagas;
NT:o 3 Bankens förhållande till Staten, jem¬
te hufvudgrunden för dess Lånerörelse; Nro
4 Nödvändigheten af en förbättrad Lagstift¬
ning för Banken; och N:o 5 Några lämpli¬
ga ansedda stadganden för framtiden, i af¬
seende på så väl första Enheten som under-
afdelningar af det metalliska myntet i silf¬
ver; af hvilka Betänkanden N:o 1 allenast
från Borgare och BondeStånden, men alla
de öfrige från samtelige RiksSlånden, åter¬
remitterats.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan ett qvart till 3 eftermid¬
dagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 11 September e. m.
5t
Måndagen den 2 i Sept. 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Grefve Posse> Arvid: Då det af Stats-
Utskottet afgifne så kallade princip-hetän-
kandet eller företalet till de följande Betän-
kanderne angående Statsregleringen innehål¬
ler sådana resonnementer, att Ridderskapet
och Adeln, om Ståndet dertill lemnade Bi¬
fall, skulle hinda händ erne på sig vid af-
görarjdet af sjelfva specialiteterne, vågar jag
Bos Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken vördsammast anhålla, att
de öfver hvarje serskild Hufvudtitel afgifne
Betänkanden först måtte föredragas och af-
göras, innan princip-hetänkandet förekom¬
mer.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln instämde uti Grefve Posses be¬
rörde hemställan.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning StatsUtskottets ej
mindre den io sistlidne April under N:o
ia5 afgifne, och den 7 derpåföljde Maj e.
m. på hordet lagde Betänkande, angående
regleringen af utgifterne under RiksStatens
första HufvudTitelj än ock den 15 sistlidne
42 H. 4*
5%
Den 2i September e, m.
Julii under N:o 236 meddeldte, och den 29
derpå följde Augusti f. ra. på hordet lagde,
Utlåtande, i anledning af de vid berörde
Betänkande gjorde anmärkningar.
1 Punkten. Kongl. Maj:ts Hojhullnings-
summa.
2 Punkten. H. K. H. Kronprinsens
Hof hålin ingssumma.
3 Punkten. H. K. II. Kronprinsess
sans Handpenningar; samt tillökning i II.
K. II Kronprinsens Ilof hållnings summa, i
anseende lill ökade utgifter för D.D. K.K.
H.II. Arjfurstärne.
Dessa Irenne punkter Liföllos -af Pvid-
derskapet och Adeln.
4 Punkten. Angående den Summa j
som för Ilögsalig II. K. II. Prinsessan
Sophia Albertinas Hofhållning marit an¬
slagen.
Denna punkt ansågs icke fordra någon
åtgärd.
5 Punkten. Meublers underhållande i
Kongl. Slotten.
Bifölls.
6 Punkten. Kongl, IlofStallets utfo¬
dring.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Vid
beviljandet af ifrågavarande anslag till Jvongl.
Den 21 Sep tém b er e. ra.
53
Hofstallets utfodring år iSaö yttrade Rikets
'Ständer:
”Ehuru med detta Statsanslag, efter Ri¬
kets Ständers tanka, Eders Kongl. Maj:ts
”Ilofstalls utfodring lärer kunna besörjas,
"hafva likväl Rikets Ständer velat förordna,
''att hvad derutöfver möjligen kan erfor¬
dras, må till nästa Riksdag bestridas af öf-
”verskottsmedlen, dit den blifvande forsel-
”lönen deremot kommer att ingå, äfven¬
som att, då prisen på hö, halm och hafra
”äro föränderliga, hvarigenom besparing det
”ena året och brist ett annat uti anslaget
”troligen skall uppkomma, de ett år ske-
”endé besparingar på detta förslags-anslag
”måga till ett annat år reserveras, lill be¬
täckande af den brist, som deruti kan äga
?y f»
ruin.
Detta tillägg har StatsUtskottet nu ur¬
aktlåtit. Jag yrkar derföre, att det måtte
intagas uti beslutet, med den förändring lik¬
väl, att medlen må anvisas icke på de för¬
modade öfverskotten på Stätsinkömsterne,
utan på RiksgäldsContoret; enär Utskottet
redan etablerat den princip, hvilken af Ri¬
kets Ständer tyckes vara godkänd, att nå¬
gra utgifter icke böra anvisas på öfverskot¬
ten, hvilka förmodligen blifva ganska ringa
i anseende dertill, att man beräknat In-
komsterne så noggrannt, och lill det hög¬
sta belopp, som man förmodar de komma att
utgöra.
54
Den 2i September e. m.
Grefve Brahe, Magnus: Jag får till al¬
la delar förena mig med Friherre Palm¬
stjerna, och endast tillägga, att, då Stän-
derne anslå en summa för Kongl. Hofstal-
lets utfodring, hör den icke vara så be¬
gränsad, att underhållet af det antal hästar
Kongl. Maj:t i Nåder derefter fasställer, blir
beroende af fouragepriset för året.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
uppläste följande:
Ehuru jag redan förut yttrat mina tan¬
kar öfver åtskilliga gjorde framställningar
om ökade anslag till vissa uppgifne behof,
förutser jag nogsamt af denna .Riksdags hit¬
tills lemnade resultaler, att jag och några
få andra röster icke förmå hejda det gene-
rositets-system, som med tidens längd skall
göra den idoge Borgersmannen och den un¬
der mödor och bekymmer dignande Jord¬
brukaren till tiggare. Men då Bondens si¬
sta tillgång utpantas, för att under Auctions-
klubban försäljas till gäldande af nya Stats¬
bidrag, och då allmänna nöden nått sin
höjd, och förtviflan i kojorna börjar att spe¬
la en lika så allmän rol, som vällust, öf¬
verflöd och liknöjdhet för uslingens nöd på
andra ställen låter visa sig, då skall åtmin¬
stone icke jag kunna förebrås, att hafva va¬
rit en bidragande orsak till den allmänna
nödens befordrande.
Detta är det enda skäl, som förmår mig
att ännu en gång uttala min mening mot
Den 21 September e. ni.
55
dc af StatsUtskottet, uti dess förevarande
Utlåtanden angående regler ingen af utgifter¬
na under RiksStalens Första Hufvudtitel fort¬
satte förslag till ökade anslag på berörde
Hufvudtitel. Jag åberopar hufvudsakligen,
hvad jag i mina anmärkningar förut anfört,
hvilket jag icke anser vara vederlagt.
Vid Kongl. Hofstallets utfodringsstall
har Utskottet troget vidhållit sin föresatts,
att öka anslaget. Jag tinner mig af Utskot¬
tets stabilite icke rubbad i min öfvertygel¬
se, att den vid 1823 års Statsreglering .be¬
räknade summa af 28,848 lt:dr 4° sk- 5
r:st. för ifrågavarande Stat är tillräcklig;
hvarföre jag anhåller om Proposition till
afslag å anslagssummans Ökande lill 3o,o36
R:dr 29 sk. 9 r:st.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMars kalken framstäld pro¬
position, blef öde punkten af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Herr Rosenqvist reserverade sig mot
Ridderskapets och Adelns beslut.
Friherrc: Palmstjerna anhöll om propo¬
sition på det af honom föreslagne tillägg.
I anledning hvaraf Halis Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition till antagande af det utaf Fri¬
herre Palmstjerna föreslagne tillägg: att ehu¬
ru Hofstallets utfodring torde kunna med
56 Den 21 September e. m.
det i sådant afseende testämde Statsanslag .
tesörjas, dock hvad derutöfver möjligen kun¬
de erfordras, skulle utbetalas af Riksgälds-
Contoiret, dit den blifvande forsellönen der¬
emot komme att ingå; äfvensom att då pri¬
sen på hö, halm och hafra voro föränder¬
lige, hvarigenom besparing det ena året,
och brist ett annat, uti anslaget troligen
skulle uppkomma, de ett år skeende bespa¬
ringar på ifrågavarande förslagsanslag bor¬
de till ett annat år reserveras, till betäc¬
kande af den brist, som deruti kunde äga
rum.
Bifölls.
7 Punkten. Kongl. Slottets Police- Lys-
och Renhållning.
Friherre Anckarswcird, Carl Henrikz
Den ifrågavarande summan är visserligen
för obetydlig att böra föranleda till någon
diseussion, men principen för anslagets be¬
viljande påkallar så mycket mera vederlägg¬
ning. Jag kan ej förstå, att några nya spru¬
tor eller tillökning i brandredskapen böra
föranleda 4 nya slottsknektars uppförande å
stat. Då den för Kongl. Slottet erforderli¬
ga brandredskap hittills blifvit vårdad af
det befinteliga antalet slottsknecktar, tror
jag så afven kunna ske framdeles. I öfrigt
;ir jag af den öfvertygelse, att man så i smått
som stort tillvägabringar mera genom göro-
målens ändamålsenliga fördelning, än genom
Den 21 September e. m.
ständigt ökad personal. Jag finnér således,
att detta anslag bör*afslås, och kan ej med
StatsUtskottet dela öfvertygelse om nödvän¬
digheten deraf, aldrahelst när extra medel
finnas till bestridande af extra utgifter.
Under en tid, då en Vaktmästare ej är be¬
låten, att betraktas såsom en enskildt betjent,
utan skall såsom tjensteman uppföras på
Stat, är det en pligt för dem, hvilka be¬
vaka folkets beskattningsrätt, att motsätta
sig så beskaffade utgifter som denna, och
jag yrkar alltså afslag på StatsUlskottets
förslag.
Herr Rosenqvist: Då Utslcottet icke
vederlagt eller ens bestridt min anmärk¬
ning, att Brandredskapen i många år varit
vårdad af nuvarande Slottsbetjening, och att
tillökning deri således icke nu erfordras,
qvarblifver jag vid mitt bestridande af ifrå-
gaställde anslag. Några nybyggnader vid
Kongl. Slottet äro icke kända, så vida man
icke vill hänföra Lejonbackens reparationer
till en nybyggnad, men äfven i ett sådant
orimligt fall fordras ingen Brandredskaps
förökning dertill, emedan den grusbacken
icke innefattar något bränbart, sedan de nu
deromkring varande ställningar och bräd¬
skjul en gång blifva borttagne; och då brand¬
redskapen således icke behofver okas, bör
ej eller mera betjening för densammas vår¬
dande tillsättas.
58
Den 2i September e. m.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Då Ut¬
skottet sagt, att aflönmgen affyra nya Slotts-
knecktar vore af nödvändigheten påkallad,
torde det hafva varit i okunnighet derom,
att inom Kongl. Slottet tjenstgör en större
del af Stockholms Stads Båtsmän, och hade
måhända med kännedom deraf ej funnit fy¬
ra nya Slottsknektar nödiga för Brandred¬
skapens vård vid Kongl. Slottet.
Grefve Brahe: Det är blott för att i
anledning af Grefve Horns yttrande om
SladsBåtsmännens tjenstgöring vid Kongl.
Slottet, meddela en upplysning, som jag be¬
gärt ordet.' Desse Båtsmän tjenstgöra nem¬
ligen aldrig i Kongl. Slottet oftare, än då
de vid större féter ditkommenderas, för att
användas till att bära stolar, bord m. m.
som hörer till Ekonomien. Med Slottets
Police och dess tjenstgöring hafva de intet
att göra. Den bestrides endast af den be¬
tjening, som af Ståthållaren är antagen till
detta ändamål.
Friherre Palmstjerna: Att Friherre
Anckarswärd och Herr Rosenqvist icke kom¬
mit till samma öfvertygelse i denna fråga,
som StatsUtskoltet, beklagar jag; men det
lärer härröra deraf, att dessa Herrar ej så
noga som Utskottet tagit kännedom om he-
liofvet. Brandredskapen vid Kongl. Slottet,
som förut varit i ett ganska slätt tillstånd,
liar, som hvar och en lärer rättvisa, nu
Den 21 September e. m.
59
Blifvit iordningsatt. Dertill fordras äfven
en tillräcklig personal, som är inöfvad i
redskapens handterande; och denna bör åter
vara försedd med viss lön. Detta har gif-
vit StatsUtskottet anledning att tillstyrka
uppförandet å Stat af ifrågavarande 4 Slotts-
knektar; och jag yrkar, att Utskottets för¬
slag måtte bifallas.
Grefve Brahe: Anledningen, hvarföre
ifrågavarande fyra Slottsknektar tillökades,
härleder sig från den olyckshändelse, att
eld nattetid kom lös på en vind å Kongl.
Slottet; hvarefter Kongl. Maj:t i Nåder an-
befallte vidtagande af ytterligare försigtig¬
hetsmått i bevakningsväg; detta förorsakade
förstärkning af vaktkarlar. Hvad den till¬
ökade Brandredskapen beträffar, tillkom den
vid samma tillfälle, ty handsprutor, yxor
m. m. placerades vid alla postställen inom
Slottet, för att vara att tillgå genast i hän¬
delse af olycka; detta är orsaken till brand¬
redskapens ökande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMärskalken gjorde proposition till bi¬
fall å denna punkt i allt öfrigt, utom hvad
angick de 4 nya å Stat uppförde Slotts¬
knektar.
Ropades Ja.
Hans Excellence hemställde derefter,
att, på sätt StatsUtskottet föreslagit, å Stat
60 Den 21 September e. ra.
måtte uppföras 4 nya Slottsknektar för vår¬
den af Brandredskapen vid Stockholms Slott
med tillhopa 538 R:dr 3a sk., samt 48 tun¬
nor spannemål, derunder inberäknade.
Ropades starka Ja, blandade med Ne],
Friherre Anckarswärd : Jag anhåller om
votering, och ämnar derförutan icke släppa
något ökadt Statsbidrag.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken fram¬
ställde följande voterings-proposition:
Den, som bifaller, att, på sätt Stats-
Utskottet föreslagit, å Stat må uppföras 4
nya Slottsknektar för vården af Brandred¬
skapen vid Stockholms Slott, med tillhopa
538 R:dr 3a sk. samt 48 tunnor spanne¬
mål, derunder inberäknade, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej1; anses StatsUtskottets be¬
rörde förslag hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagit.
Hvilken voterings-proposition af Ridder¬
skapet och Adelil godkändes, samt anslogs.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag hem¬
ställer vördsamt, om icke, då vi redan un¬
der Riksdagen baft så mångå voteringar, och
flera nu alltjemt lära förestå, vi kunde
undvika det vanliga uppläsandet af vissa
Den 21 September e. m.
61
§§. i RiddarhusOrdningen. Denna uppläs¬
ning är alldeles öfverflödig, och borttager
ändock någon tid, samt synes derföre, så¬
som ingenstädes föreskrifven, lämpeligen
kunna upphöra. Jag torde få utbedja mig
proposition härå.
Hans E.vcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln önskade, att den hittils brukliga
uppläsningen af 41 > 42 > 4^ 0(;b 44 §§• i
RiddarhusOrdningen, hvilken hittills alltid
näst före hvarje votering ägt rum, hädan¬
efter måtte upphöra.
Ropades Ja.
Voteringen börjades klockan half till
7 e. m. och befunnos efter Voteringens slut
klockan tre qvart till 8 e. m., sedan en vo¬
teringssedel blifvit undantagen och förseg¬
lad, samt de öfrige voteringssedlarne öpp¬
nade, rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — i41*
Nej — 37.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Vo¬
teringen särskilt förde protocoll blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderska¬
pet och Adeln således bifallit uppförande å
Stat af 4 nya Slottsknecktar, på sätt Stats-
.TJtskottct föreslagit.
62 Den 21 September e. m.
S Punkten. Ved och Kol för Kongl.
Hofven.
Bifölls.
g Punkten. Drottningholms och Svart¬
sjö Slott.
Friherre Wrangel., Henning: Om man
dömmer efter de Kongl. LustSlottens utse¬
ende, kan man icke neka, att anslagen till
deras underhållande synas otillräcklige, men
om man med sakkännedom undersöker för¬
hållandet, måste man finna, att Slottens
underhåll skulle kunna bära sig med min¬
dre, än de nu föreslagne summorna; dertill
fordras dock en annan organisation af för¬
valtningen, och en förminskning af den der¬
vid anställde personal, så att densammas
aflöning ej såsom nu uppgår till hälften af
anslagsbeleppet. Jag talar nu om alla Lust-
Slotten tillhopa i allmänhet, och tror, vid
betraktande af de stora summor de kosta,
att ifrågavarande anslag kunde nedsättas till
en fjerdedel af hvad föreslagit blifvit.
Hans Excellence Herr Grefve Löwen¬
hjelm, Carl Axel: Het synes som Talaren,
hvilken nyss slutade sina anmärkningar emot
Statsanslagen till de Kongl. LustSlotten, ej
ägt tillräcklig sakkännedom. Friherre Wran¬
gel har trott, att aflöningen till den vid
Slotten anställda tjenstemannapersonal med¬
tog hälften af anslagssummorna. Jag kan
Den ?.i September e. m.
63
viii ej med säkerhet uppgifva, i hvilken
proportion aflöningen är till hela anslags-
beloppet, men minnes dock, att den ej ut¬
gör en fjerdedel deraf. Den öfverflödiga
tjenstemannapersonalen har nyligen blifvit
indragen, och den nuvarande består af en
TrädgårdsDirecteur, en Kamererare för rä-
kenskaperne, en Husgeråds-förvaltare och
en Architect med 400 R'drs arfvode. Hvad
Drottningholm angår, kan jag ej tillstyrka
någon nedsättning af hvad dertill blifvit fö¬
reslagit. Dess underhåll är kostsamt, och
hvar oell en, som sett, i hvad skick meu-
bler etc. i Kongl. Slottet derstädes befinna
sig, skall icke anse anslagssumman för stor.
Jag tillstyrker alltså bifall å hvad Utskot¬
tet i denna punkt föreslagit.
Friherre Wrangel: Det är i synnerhet
Drottningholms Park, som jag sökt taga kän¬
nedom af. Då jag yttrat, att hälften af an¬
slagssumman åtgår till aflöningen, vågar jag
med visshet försäkra, att den uppgår om ej
till hälften, åtminstone till mera än fjerde-
delen deraf. Der finnes en alltför stor och
öfverflödig personal af arbetsfolk. Drott¬
ningholms park är visserligen stor, men ej
större, än att enskilta personer hafva lika
vidlyftiga parker, och om man jemförer
desse sednares underhållskostnad med den
förstnämndes, skall man finna en betydlig
skillnad. Jag vet ej, hvarföre det skall va¬
ra Staten dyrare än enskilte, att underhålla
64
Den 21 September e. m.
dylika anläggningar. Jag fortfar alltså att
yrka den af mig nyss omnämnde minsk¬
ning af ifrågavarande anslag.
Hans Excellence Herr Grefve Löwen¬
hjelm’. Till vidare upplysning får jag näm¬
na, att de egentliga tjenstemännen vid Drott¬
ningholms Lustslott hafva i aflöning sam-
manräknadt omkring 3ooo R:dr, hvilket, då
anslagssumman är 16,000 R:dr, således icke
utgör en fjerdedel, långt mindre hälften,
deraf. Hvad den omtalta mängden af ar¬
betsfolk angar, får jag erindra, att canaler-
nes uppgräfning fordrar stor arbetsstyrka,
och ensamt kostar öfver 3ooo R:dr. Då
Drottningholm är det enda vackra och dyr¬
bara Slott, som Sverige äger qvar i godt
stånd, befarar jag ej, att Ridderskapet och
Adeln, genom njugghet i anslag till detsam-
inas underhållande, skall låta det råka i
förfall.
Herr Hjerta, Gustaf'. Det är i anled¬
ning af de ordalag, hvarmed Utskottet be¬
svarat min anmärkning om Ståthållarelöner,
som jag får förklara, att jag aldrig åsyftat
några contanta löner, utan endast indrag¬
ning af de löneförmåner Ståthållarne äga,
och hvilka, rätt använda, skulle minska
Slottens underhållskostnad. Nu ser det ut,
som jag skulle hafva gjort anmärkning an¬
gående indragning af Ståthållarelönerne, utan
att
Den 2( September e. m.
65
att veta, det de icke hafva några kontanta
löneanslag, hvilket likväl ingalunda var mig
obekant.
Herr Rosenqvist.* Rörande anslagen för
åtskillige Kongl. Lustslott, förenar jag mig
med hvad Herr Hjerta hos Ridderskapet
och Adeln, samt Anders Danielsson i Bonde-
Ståndet anmärkt, och anser Utskottet icke
hafva nöjaktigt besvarat Herr Hjertås förslag
om indragning af en del Ståthållarelöner,
Utskottet yttrar: ”att som de af Utskottet
”nu fordrade Räkenskaper för samtelige
”Lustslotten ej upptaga några penningelö-
”ner för Slåthållarne, borde anmärknin-
”garne förfalla.” Skall då ej indragning
göras å annat, än penningelöner? Månne,
såsom Utskottet ansett, hushållningen med
Slottsanslagen nått sådan fullkomlighet, att
någon förändring icke kunde medföra be¬
sparing i den summa af 3o,3t)7 R:dr 2 sk,
8 r:st, som nu årligen åtgår till Sex Kongl,
Lustslott? Vill Utskottet, att den, sorn har
något slags begrepp, huru reparationer böra
verkställas, skall kunna antaga, att en så
enorm summa aldrig skall tåla decortering,
utan jemn tillökning. Jag yrkar nedsätt¬
ning å anslagen.
\
Vidkommande serskilt Haga Lustslott,
så förblifver jag vid min ovederlagda an¬
märkning, att, sorn den af i8a3 års Stän-
42 H. 5
66
Den 21 September e. rn.
der beviljade tillökning af 1000 R:dr årli¬
gen, utom det vanliga anslaget, endast var
bestämd, att till denna Riksdag utgå, bör
samma tillökning ock nu upphöra, ty an¬
nars kommer summan alt anses såsom be¬
ständigt fastslåndande, hvilket väl icke måt¬
te vara meningen.
Rörande anslagen för Strömsholms och
Kungsörs Slott; så torde Utskottets anför¬
de skäl: att merantimde af hellof vet påkal¬
lade utgifter grundas på behörigen upp¬
gjorde kostnadsförslag, bäst vederläggas af
tidserfarenheten, som vitsordar tillräckeli-
gen hvad halt såkallade behörigen uppgjor¬
de kostnadsförslag innebära. Götha Canal,
Lejonbacken m. fl. företag äro de ojäFakti¬
gaste bevis på hvad afseende dylika förslag
förtjena; och då Utskottet icke har något
annat att stödja,sig vid, finnér jag mig ove¬
derlagd böra förblifva vid min gjorda anmärk¬
ning: att utom det sjelfva reparationerna
gerna kunna lill en lägligare tid uppskju¬
tas, 3ooo R:dr för ett par icke särdeles
långa trädbroar, och 1,200 R:dr allt Banco
för jernledstänger, är i alla händelser allt¬
för högt tilltagit. Jag fortfar således att
ogilla hela förslaget, och anser ingen an¬
nan reparation böra företagas, än endast att
broarne hållas i brukbart skick, hvartill
kostnaden mycket väl kan bestridas af öf-
verskotter på de vid i8a3 års Riksdag an-
slagne medel till reparation vid Strömsholms
Den 21 September e. m.
67
Slott. Jag anhåller derföre 0111 proposition
till af slag a de af Utskottet tillstyrkte an¬
slag af 5,4oo R:dr, äfvensom afslag å Ut¬
skottets hemställan rörande den af förra an¬
slagen blifna behållning 4^3 R:dr 28 sk. 5
r:st., hvilken jag anser höra användas till
hroarnes och ledstängernas vidmaglhållande.
Herr Lefrénj Johan Pehr: StatsUtskot-
tet kan svårligen afsända deputationer till
landsorterne för att efterse, om inkomne
kostnadsförslag äro rigtigt uppgjorde; men
mig synes rättare vara, att Utskottet för¬
tror sig till vederbörandes uppgifter, och
inskränker sig till granskning af, att priser-
ne äro lika med de gångbara. Att Utskot¬
tet ej bordt tillstyrka, det uppgifne ansla¬
get till reparationerne vid Strömsholms Slott,
derföre att kostnadsförslag i allmänhet un¬
derstiga verkliga kostnaden, hade jag icke
väntat såsom anmärkning. Uskottet borde
efter sådan grund hafva ökat kostnadsför-
slaget med 2 å 3oo procent. Jag yrkar bi¬
fall å Utskottets tillstyrkande.
Hans Excellence Herr Grefve Löwen¬
hjelm: Då en Ledamot nyligen omtalt de
löneförmåner Ståthållarne vid de Kongl.
Lustslotten innehafva, anser jag mig böra
gifva tillkänna, hvad jag i egenskap af Ståt¬
hållare vid Drottningholms och Svartsjö Slott
innehar, nemi. rationel’ för \ hästar med
42 H. 5*
t
68
Den 21 Sep le 111 b er e, m.
i44° L:pd hö och 48 tunnor liafra sami
nödig halm. Derutöfver njuter jag på Drott¬
ningholms Slott inga andra löneförmoner
för denna befattning.
Friherre Anckarsvärd: Enär det genom
sista voteringen blifvit ådagalagdt, huru li¬
tet det lyckats mig, att motverka nya an¬
slag, vore det förmätet, att hoppas kunna
tillvägabringa minskning i de varande an¬
slagen. Då de ifrågaställde lyckligen und¬
gått förslag till förhöjning, och jag saknar
detalj-kunskap för att kunna säga, om be-
hofven kunna fyllas med mindre summor,
än de begärta, önskar jag bifall å Utskot¬
tets förslag i denna del. Likväl får jag ytt¬
ra, att jag med ledsnad erfarit, att Utskot¬
tet icke ingått på beviljandet af den högre
summa, som fordrats för jernbroar vid
Strömsholm, hvilket jag af flera anlednin¬
gar ansett för nyttigt. Ur Statsmannaåsigt
torde jer ntill verk ningen förtjena all möj¬
lig uppmuntran, i synnerhet då Skogshus¬
hållning derjemte beredes. Dessutom torde
trädbroar i längden blifva kostsammare, än
jernbroar, i och för den ständiga repara¬
tion de förre fordra, fastän de sednare för
ögonblicket påkalla en större utgift. Hvad
Lustslotten i allmänhet angår, kan jag ej
eller dölja den öfvertygelse, att vi böra be¬
trakta icke allenast det närvarande utan
ock det kommande behofvet deraf; ocb då
detta sednare efter all anledning lärer okas,
Den 21 S e p t e m ber e. m.
69
tonle nödig omtanka erfordra, att man ej
genom Lustslottens totala förfall ådrager sig
en större kostnad vid deras iståndsättande,
än sorn behöfves, om de årligen underhöl-
los. På dessa skäl tillstyrker jag bifall å
livad Utskottet i denna del föreslagit.
Uppå af Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken framstäld propo¬
sition, blef p:de punkten af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
10 Punkten. Gripsholms Slott.
11 Punkten. Ulricsdalils Slolt.
Dessa tvenne punkter biföllos.
12 Punkten. Haga LustSlott och Park.
Herr Rosenqvist: Öfvertygad, att äfven
denna punkt blifver af Ridderskapet och
Adeln bifallen, vill jag ej besvära med vo¬
tering derom, utan endast på förhand re¬
servera mig root bifall å Utskottets förslag.
Uppå derefter framställd proposition,
blef 12 Punkten af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
13 Punkten. Strömsholms och Kungs-
öhrs Slott.
Bifölls.
Herr Rosenqvist reserverade sig emot
Ridderskapets och Adels beslut.
7o
Den 2i September e. m.
14 Punkten. Rosersbergs Slott.
Bifölls.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den 10
sistlidne April under N:o 126 afgifne, och
den 7:de derpåföljde Maji e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, angående uppförande å
Stockholms SlottsStat af Löner för en Ståt¬
hållare m. fl.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Beträffande Utskottets yttrande i fråga om
uppförande på allmänna IndragningsStaten
af 800 R:dr årligen för nuvarande Ståthål¬
laren å Stockholms Slott, Herr Friherre
Klingspor; så har Utskottet i slutet af dess
Utlåtande N:o 236, tagit liksom för afgjordt,
att då PresteStåndet och BorgareStåndet bi¬
fallit Utskottets förra förslag derom, samt
ingen anmärkning dervid blifvit af Ridder-
skapet och Adeln gjord, sistnämde Riks¬
stånd äfven borde anses hafva samtyckt.
Denna senare idé kan jag likväl icke
finna vara riktig, enär någon proposition
på bifall ännu icke blifvit framställd.
Tiden är således nu först inne att af¬
göra denna, så väl som många andra punk¬
ter, mot hvilka väl inga anmärkningar äro
gjorda, men som ändock kunna afslås.
Min representationspligt befaller mig,
att icke göra gracer på mina fattiga med¬
borgares bekostnad; och det skulle således
Den 21 September e. ni.
7>
illa anstå mig» alt bifalla denna generosité
mot Herr Friherre Klingspor, då jag vid
8:de Hufvudtitein anmärkt såsom någonting
oerhördt, att i Lejonbacken, öfver hvars
reparerande Friherre Klingspor har öfver-
inseendet, redan äro nedgräfde 120,000 R:dr
Banco, och att ännu 80,000 R:dr ytterligare
påfordras. Jag nödgas alltså bestrida de af
Utskottet såsom bifallne ansedde 800 R:dr
Banco till Herr Friherre Klingspor, oaktadt
jag hyser all aktning för Herr Friherren,
och gerna skulle önska , att Stats Verket vo¬
re i tillfälle anslå honom dubbelt större
summa än den, hvarom fråga är. Men der
ingen ting är att taga, der är ock ingen¬
ting att gifva, och det är på den grund,
sorn jag för min del nödsakas säga nej.
Men i händelse Ja-rösterne ändock kom¬
ma alt ligga öfver, yrkar jag vördsamt, att
det vilkor vid Ja-propositionen må fästas:
att en sådan Ständernas välvilja mot Herr
Friherre Klingspor personelt icke må tydas
derhän, att StatsCassan äfven i en framtid
hör betungas med pension eller aflöning till
Ståthållaren på Stockholms Slolt»
Friherre Palmstjerna^ Carl Otto: I an¬
ledning af den siste värde Talarens yttran¬
de, får jag äran tillkännagifva, att Utskot¬
tet icke dragit den conclusion han behagar
finna i Utskottets tillkännagifvande, att ifrå¬
gavarande förslag af Ridderskapet och Adeln
blifvit lenmadt utan anmärkning» Utskot¬
7*
Den 21 September e. m.
tet har endast trott det vara en skyldighet
att tillkännagifva, hvad öde Utlåtandet N:o
126 haft i Stånden före återremissen. Det
tillägg Herr Rosenqvist yrkat måtte göras,
är efter hvad jag tycker mig finna redan
innefattadt i Utskottets förslag, der Friher¬
re Klingspor såsom icke åtnjutande någon
ordinarie lön på Rikets Stat, föreslås till
personligt uppförande å allmänna Indrag-
ningsStaten. Det är således icke Ståthålla¬
ren på Stockholms Slott, utan Friherre
Klingspor personligen, för hvilken förslaget
är gjordt. Derefter följer i Utlåtandet: ”Så
”länge befattningen med inseendet af arbe-
”tet vid Kongl. Slottet med tillhörande bygg¬
nader af honom besörjes;” hvilket ännu
mera styrker, att meningen icke varit an¬
nan än att belöna Friherre Klingspors per¬
sonliga förtienster; och icke kan detta ru¬
briceras så, att det kunde komma en annan
Ståthållare på Stockholms Slott till godo.
Likväl om något förslag i sådant afseende
vid en annan Riksdag skulle komma att
ske, står det icke i närvarande Representan¬
ters makt, att förekomma beviljandet deraf.
Herr Rosenqvist: Det vore i sanning
högst beklagligt, om den värde Talaren,
såsom Ledamot af StatsUtskottet, icke kun¬
de lätt förklara Utskottets mening; men jag
kan icke göra någon annan tydning än den,
hvartill orden gifva anledning. Då Utskot¬
tet anmält, att utlåtandet N:o 126 blifvit
Den 21 September e. m.
af Ridderskapet och Adela leranadt utan
anmärkning, samt af Preste- och Borgare-
Stånden bifallit; så drar jag deraf den con-
clusion, att Utskottet ansett detta Utlåtande
hafva blifvit af 3 Stånd bifallit. När Fri¬
herren nu förklarat, att icke så är, förfaller
denna anmärkning; men jag frångår icke
det yrkade villkoret vid propositionen, eme¬
dan jag icke anser Herr Friherrens i den de¬
len afgifne förklaring antaglig.
Herr Hjerta, Gustaf: När Utskottet
med så tydliga ord uttryckt, att arfvodet
är för Friherre Klingspor personligen, kan
jag icke fatta, att något serskildt vilkor der¬
vid behöfves, utan förenar mig med Fri¬
herre Palmstjerna om obehöflighetén deraf,
samt underställer den värde Ledamoten, om
han icke ville afstå från detta vilkor.
Uppå derefter af Hans Eoccellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framstäld pro¬
position, blef StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Herr Rosenquist anmälte till protocollet
sin reservation emot Ridderskapets och Adelns
beslut.
Vid förnyad föredragning af StatsUt¬
skottets den io sistlidne April under N:o
127 afgifne, och den 7 derpå följde Maji e,
m. på bordet lagde, Utlåtande, angående
74
Den 21 September e. m.
anslag till reparationer å Strömsholms Kongl»
Slott, blef samma Utlåtande af Ridderska-
pet och Adeln bifallit.
Herr Rosenqvist_, Fredrik Leonhard
anmälte till protocollet sin reservation emot
detta beslut.
Justerades pleni-protocollen för den 26
sistlidne Februarii f. m. och e. ni., den 2
Mars f. m. och e. m., den 5 Mars f. m.
och e. m., den 9 Mars f. m. och e. m. samt
den 11 Mars.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Betänkanden:
Från BevillningsUlskoltct :
Af den 11 dennes:
N:o45. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets under N:o 26 förut
afgifne Betänkande,, om Tull å Spanmål»
Från Lagutskottet:
Af den 2 dennes:
N:o q5. I anledning af åtskilliga Mo¬
tioner om ändringar i Kongl. Förordningen
den 24 Augusti i8i3,, emot fylleri och dryc¬
kenskap.
Af den 9 dennes:
N:o 96. I anledning af väckt motion
Den 21 September e. m.
75
om ett tillägg till sista Momentet af 6 §. i
23 Cap. Rättegångsbalken.
N:o gj. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets under N:o 38 förut
meddeldte Betänkande, om ändring af 3 §.
i 21 Cap. RättegångsBalkeu.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet'.
Af den 11 dennes:
N:o 144* I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets under N:o g3, förut
meddeldte Betänkande, angående väckte mo¬
tioner dels om Orgelbyggeriets befrämjande,
och dels om upprättande af ett Institut
egentligen för Kyrkosång.
N:o i45. .Med förslag till jemkning uti
RiksStåndens serskilde fattade beslut, i an¬
ledning af Utskottets Betänkande N:o 72 i
hvad det angår vissa dagars undantagande
från auctionsförrättningar.
N:o 146. Med förslag till jemkning
uti RiksStåndens beslut i fråga om Krono-
Hemmans- och Nybygges-åboers i de Norra
provincerne rättighet, att till tjärbrän¬
ning använda stubbar, rötter m. m.
N:o 147* I anledning af anmärkningar
vid Utskottets under N:o i33 förut med¬
deldte Betänkande, angående Sågarelönens
utgörande vid Sågqvarnar.
N:o 148. I anledning af gjorde an¬
76
i
Den 21 September e. in.
märkningar vid Utskottets under N:o ioq,
förut afgifne Betänkande, om en Lånean¬
stalt för Tackjerns-tillverkare.
N:o 149. I anledning af återremiss å
Betänkandet N:o 100, i fråga om rättighet
för Extra Rotehållare, att lega karlar inom
Beväringsåldern.
N:o i5o. Angående väckt motion om
controller i afseende på Tackjerns godhet
m. m.
N:o 15 r. Angående väckt fråga om ut¬
vidgad smides-rättighet, samt om upphäf-
vande af det nuvarande smidesförhud på vis¬
sa ställen inom Bergslag.
N:o i52. I anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottets under N:o 101
förut afgifne Betänkande, rörande yrkadt
förbud mot införsel af Danska hästar.
N:o i53. I anledning af väckte mo¬
tioner om ytterligare åtgärders vidtagande,
dels till befordrande af den inhemska Iläst-
culturen, dels till lättnad vid Remonterings-
skyldighetens fullgörande.
Lades på bordet.
Justerades fem ProtocollsUtdrag, inne¬
hållande Ridderskapets och Adelns i plenum
den 17 dennes fattade beslut.
Den ai September e. m.
77
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Högloft. Riddcrskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stock¬
holm den 17 September 1829.
S. D. Vid förnyad föredragning af Rid-
ilarliusUtskottets den 20 sistlidne Augusti
aftåtne, och den 7 dennes e. m. på hordet
lagde, Memorial, innefattande dels förslag
till Ridderskapets och Adelns underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan
om Sanction å en ny Riddarhusordning,
dels ock en fullständig Redaclion af berör¬
de Riddarhusordning; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att nämnde Förslag till
Skrifvelse och Redaction godkänna, likväl
under iagttagande af den förändring, att i
stället för den uti skrifvelsen förekomman¬
de period: ”får hos Eder Kongl. Maj:t Rid-
” der skåpet och Adeln lika underdånigt an¬
thalia, det Eder Kongl. Maj:t täcktes derå
tmeddela Dess Nådiga stadfästelsebor¬
de införas följande mening: får hos Eder
Kongl. Majit Ridderskapet och Adeln lika
underdånigt anhålla, det Eder Kongl. Majit
täcktes å förslaget i dess helhet meddela
Nådig stadfästelse» Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Rid-
darhusUtskottets den ao sistlidne Augusti af-
gifne, och den 7 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, angående föreskrift för Rid-
darhusSecreteraren, att, inom viss tid, efter
i
78 Den 21 September e. m.
hvarje Riksdags slut afgifva de till Riks-
dagskostnads-Räkningen för Ridderskapet och
Adeln hörande verificationer; fann Ridder¬
skapet och Adeln för godt bifalla nämnde
Memorial, endast med den förändring, att
den RiddarhusSecreteraren, uti ifrågavaran¬
de afseende, åliggande skyldighet borde va¬
ra fullgjord inom fjorton dagar före den
tid, som Rikets Ständer bestämde för afgif-
vandet af de till Riksdagskostnads-Räknin-
gen hörande verificationer. Ut Supra.
S. D. Föredrogs ånyo och bifölls Rid-
darhusUtskottets den 3 dennes afgifne, och
den 14 derpå följde f. m. på borde lagde
Memorial, angående med Ryttmastaren Silf¬
verstolpe och Notarien Hjerta anstäldt prof
i Snällskrifnings-methoden. Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan ett qvart till 11 om aftonen.
T11 fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 2 3 Sept. 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Upplästes Högvördige Preste-Ståndets
ProtocollsUtdrag af den 17 dennes, inne¬
Den 23 September f. m.
79
fattande inbjudning till de öfrige RiksSlån-
den, att anmoda samtlige Utskotten , hädan¬
efter, så fort ske kan, till RiksStånden in¬
sända sine Betänkanden och Utlåtanden
skriftligen, så vidt de icke med samma
skyndsamhet kunna tryckte meddelas, eller
så vida de, efter Utskottens egen pröfning,
finnas vara af den vigt, att de höra tryck¬
te öfverlemnas.
Lades på hordet.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Det
är mig okärt, att nödgas afbryta det äm¬
ne, som lärer blifva föremål för denna dags
sammankomst, med en' praeliminair-fråga.
Det föga afseende, som fästats på min fram¬
ställning derom, att StalsUtskottet i ett sam¬
manhang med. Tredje Hufvudtiteln äfven
måtte yttra sig om de extraordinarie anslag
till materielen, hvilka Kongl. Maj:t begärt,
har föranlåtit mig att tro, det jag antingen
haft orätt i saken, eller att man ej förstått
min framställning. Vissa tilldragelser uti
Europas sydöstra hörn hafva hos mig stad¬
gat den öfvertygelse, att alla consicleratio-
ner måste vika, och att vi först af allt bö¬
ra tillse vårt försvars-tillstånd. Okunnig om
hvad SLatsUtskottet i denna del gjort, får
jag till Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställa, att vi kunde få den proposition,
att frågorne om materielen må blifva de,
hvilka vi i första rummet skola afgöra.
8o
Den 23 September f. m.
hvarefter vi få tillse, hvad man sedermera
kati lemna lill löneanslagen.
Friherre Cederströitij Jacob: Jag får
först anhålla om upplysning huruvida det
Betänkande från StatsUtskottet är inkommit
och hvilande på bordet, hvarom Herr Cru¬
senstolpe ordat, och torde jag få fortsätta,
sedan jag erhållit denna upplysning.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare :
Det ämne, hvarpå Herr Crusenstolpe lärer
syfta, eller frågan om de extraordinarie
anslagen till krigsmaterielen, har ännu icke
från StatsUtskottet inkommit.
Friherre Cederström: Efter den upp¬
lysning RiddarhusSecreteraren meddelat, lä¬
rer all fråga om bifall å Herr Crusenstolpes
framställning höra förfalla.
Herr Crusenstolpe: Frågan lär icke, så¬
som Friherre Cederström tror, komma att
förfalla, ty jag ämnar drifva den till det
yttersta. Jag ville önska, att jag vore lika
tranquil i afseende på sjelfva saken. Äm¬
net är i alla fall redan behandladt af Stats¬
Utskottet , och Betänkandet lärer vara un¬
der pressen. I en så vigtig sak, som den
om rikets försvar, och då vi icke sakna an¬
dra föredragningsämnen, ser jag ej, att ett
litet uppskof något betyder, och kan inga¬
lunda afstå från begäran 0111 proposition å
mitt förslag.
Fri-
Ben a3 September f. m. 8t
Friherre An ekar swärd _, Carl Henrik'.
Om Sverige utgjorde en af dessa Sta Ler, på
hvilka det berodde, att hämma eller gifva
ledning åt verldshändelsernas gång, skul¬
le jag ej förundra mig öfver Herr Crusen-
stolpes förslag; men då hvar och en af oss
borde känna, att förhållandet icke är så¬
dant, vet jag ej, hvartill Herr Crusenstol-
pes förskottsvis yttrade farhågor skola tje¬
na. Jag anser mig ej böra ingå i någon
vidsträcktare politisk discussion, utan af-
håller mig bestämdt derifrån, emedan jag
icke finner den vara af hehofvet påkallad,
utan onyttig och till den grad opolitisk, att
jag icke i närvarande stund i Sverige, så¬
som medlem af en rådslående församling,
vill å hane bringa en sådan öfverläggning.
Då för öfrigt det af Herr Crusenstolpe om-
fönnälte Betänkande rörande de extraordi¬
narie anslagen ännu icke ens till Ridder-
skapet och Adeln inkommit, lärer det vara
aldeles stridande mot formerne, att nu in¬
gå i pröfning af detta ämne.
Herr Crusenstolpe: Det förundrar mig,
att Friherre Anckarsvärd ej känner, att den¬
na fråga icke af mig är bragdtå bane, utan
förekommer dels i 3:dje Hufvudtileln, dels i
det Betänkande vi från StatsUtskottet hafva
att förvänta. Det är minst den politiska
delen, som här bör komma i betraktande,
utan egenteligen den financiella. I afseende
42 H. 6
82
Den 23 September f. m.
på denna senare, lära de ifrågastäldte an¬
slagen uppgå till emellan 3 och 4 millio¬
ner, en icke ringa summa, och till hvars
belopp icke ens de å alla Tittlarne föreslag-
lie förhöjningar uppgå. Afven efter Friher¬
rens system måtte det vara rätt, att be¬
handla den betydligaste delen först, och att
således först tänka på försvarsverket, innan
man bestämmer ökade löne-anslag; denna
method synes ock ganska värdig en rådslå¬
ende församling.
Friherre Anckarsvärd: Jag ber Herr
Crusenstolpe hafva den godheten erindra
sig, att åtminstone jag icke utan inconse-
quence skulle kunna ingå på dess förslag,
enär jag sjelf, i början af Riksdagen, yrkat,
att Statsregleringen borde först och för sig
afgöras; utgående från den synpunkt, att
första behofvet för hvarje civiliseradt sam¬
hälle, är, att förvaltningen eller administra¬
tionen, och den vanliga jemna gången af
Statens rörelse ej måtte hindras, utan att
det är den, som framför allt annat erfor-
di ■as. Alla andra händelser komma alltid i
andra rummet. Med den kännedom man
bar om landets tillstånd, förmodar jag det
icke eller för någon vara omöjligt, att der¬
efter rätta sina beslut och röster om löner¬
na, utan att i förväg hafva bestämt, hvil¬
ka tillgångar må finnas att bestrida mate-
rielens fullkomnande. Jag finnér det såle¬
des i alla afseenden vara utan ändamål, att
bifalla Herr Crusenstolpes förlag.
Den a3 Septem ber f. m. 83
Herr Crusenstolpe: Friherre Anckar¬
svärd synes förgäta, att materielen utgör
en del af StatsRegleringen, och att hvad jag
yrkat, således ej strider emot dess egen åsigt.
Det är endast fråga, om hvilken del af Stats-
Regleringen man först bör företaga. Jag
anser, att materielen är den hufvudsakliga,
och att örn man börjar med den, man bör¬
jar, såsom man säger, i rätta ändan.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om Ridderska-
pet och Adeln instämde uti Herr Crusen-
stolpes ifrågavarande förslag.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
Herr Crusenstolpe begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken före¬
slog följande voteringsproposition:
Den, sorn anser, att pröfningen af Stats¬
Regleringen bör hvila, in Lill dess StatsUt-
skottets Utlåtande öfver frågan om de be¬
gärde Extra-Ordinarie anslag för Armeens
materiella behof till Ridderskapet och Adeln
inkommit, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer pröfningen af Stats-
42 H, 6*
84
Den 23 September f. m.
Regleringen att fortsättas, utan afbidan af
StatsUtskottets ofvanberörde Utlåtande.
Hvilken voteringsproposition af Rid-
derskapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen böljades klockan io, och
slöts klockan 11 f. m.; och befunnos vid
voteringens slut, sedan cn voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, sorn följer:
Ja — a5.
Nej — i56.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskildt förde protokoll blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Ridder-
skapet och Adeln således beslutat, att pröf-
ningen af SlatsRegleringen borde, utan af¬
bidan af StatsUtskottets Utlåtande rörande
de begärde Extra-Ordinarie anslag för Ar¬
méens materiella behof, fortsättas.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
under N:o 237 afgifne, och den 29 sistlid-
ne Augusti f. rn. på bordet lagde, Utlåtan¬
de, i anledning af' gjorde anmärkningar vid
Utskottets under N:o 128 förut meddeldte
Betänkande, angående Regleringen af Ut-
gifterne under RiksStatens Andra Hufvudtitel.
1 Punkten. Lvnerne för StatsRåden.
Den a3 September f. m.
35
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard_,
uppläste följande:
Utan afseende derpå, att Hedervärda
BondeStåndet helt och hållit afslägit den af
Utskottet tillstyrkta förhöjning för Herr Ju¬
stitia-StatsMinistern från 5849 ^dl 65oo
R:dr, för Herr Ministern för Utrikes ären-
derne från 6,849 *-dl 7,000 R:dr, samt för
hvardera af de Sex Herrar StatsRåden från
4,18a: a4- till 5,ooo R:dr; och utan att i
ringaste moa ens försöka vederlägga något
af mina skäl emot den föreslagna förhöj¬
ningen, har Utskottet blifvit vid sitt förslag,
att förhöja bemäldte Embetsmäns löner. Jag
har vågat motsäga förhöjningen, emedan det
icke förmärkts, att någon klagat öfver för
ringa lone-auslag, eller bristande utkomst,
och det icke eller af lefnadssättet och trai-
nen kunnat förmärkas, att lönerne äro för
knappa; emedan Nationens tillgångar äro
högst inskränkta; emedan man hörer en all¬
män klagan öfver allt för dryga och tryc¬
kande kontributioner; emedan man ser fat¬
tigdomen, nöden och penningbristen vara
i jemt stigande nästan inom alla fotkklas-
serne, men synnerligast inom den jordbru¬
kande; och emedan, i korthet sagt, Riks¬
kroppen synes dragas med altynandc kraf¬
ter. Då dessa skäl icke blifvit af Utskottet
upptagne, torde de hafva funnits vara san¬
na och oemotsägliga; likasom min öfverty¬
gelse är fust, att ingen förhöjning kan eller
86 Den 23 September f. m.
bör äga rum. Utskottet bär yttrat: ”att Ri¬
kets högsta Embetsman måste vara så lön-
”te, alt de, utan afseende på egen förmö¬
genhet, kunna använda tid och nit till Sta¬
dens bästa.” Jag delar samma öfvertygel¬
se. Men om man tillika antager den prin¬
cip, att högsta Embetsmännen böra föregå
andra medborgare med lysande efterdömen,
äfven i sparsamhet och hushållning, helst
man vet och känner, huru gerna de lägre
folkklasserne söka imitera de högre och för¬
nämare i allt hvad dessa på luxens sida fö¬
retaga, och således genom ett lysande lef¬
nadssätt vilja liksom tilltruga sig en vär¬
dighet, som icke bör och icke eller kan i
sjelfva verket äga rum, aldraminst i ett
fattigt land; så måste man taga för afgjordt,
att de hittills varande löuer äro ganska till¬
räckliga, och att all förhöjning blott skulle
bidraga till ett ännu yppigare lefnadssätt.
Om man lefver på gammalt ärligt svenskt
sätt, och ej i det kalla Norden låter bor¬
den dagligen prunka med söderns förvekli¬
gande drycker och frukter, samt i allt an¬
nat iakttager enfald och okonstlade bruk,
så kan hvilken Embetsman som helst rikli¬
gen bärga sig med 4182 R:dr 24 sk. Banco,
hvilket nu åt StatsRåden är anslagit, och
som i så många år varit tillräckligt. Jag
anhåller alltså vördsamt om proposition till
afslag å första punkten af Utskottets Utlå¬
tande; och om denna proposition besvaras
med Nej, votering.
Den 23 Sep Le ruber f. in.
87
Friherre duck ar swärd, Carl Henrik:
Då jag bör förutsätta, alt allt hvad i detta
ämne kan yttras, redan af hvarje Ledamot
blifvit öfvertänkt, skall jag inskränka mig
till några få anmärkningar. Jag täger mig
friheten fästa Ridderskapets och Adelns upp¬
märksamhet derpå, huruvida det i närva¬
rande ögonblick vore lämpligt, att bifalla
en sådan löneförhöjning, som den för Mi¬
nisteren föreslagne. Jag föreställer mig, att
den organisation, som nu sammansätter Stats-
Rådet, ej kan länge blifva beståndande. Jag
är öfverlygad. att Rikets Ständgr snart kom¬
ma i öfvertygelse om det stora misstag de
gjort, då de afslogo förändringen i StatsRå-
dets organisation; och jag hemställer om
det vore lämpligt, att, genom partiella bi¬
drag, binda händerna på sig för en ända-
målsenligare sammansättning; jag hemställer
huruvida det icke skall på folkel göra ett
obehagligt intryck, att representationen hos
oss, långt mera än hvad som sker i andra
länder, sysselsätter sig, nästan vid hvarje
Riksdag, med löneförhöjningar. Jag tror,
att en sådan reglering aldrig bör företagas
utan i ett sammanhang, och alt i en så
gammal organisation som vår, der stora för¬
ändringar behöfvas, man bör afvakta en så¬
dan ändamålsenlig reglering, för att en gång
för alla, eller åtminstone för en längre tid,
bestämma de förhöjningar, hvilka kunna er¬
fordras. På grund af dessa betänkligheter,
88 Den 23 September f. m.
anser jag mig ej kunna rösta för bifall å
förhöjninga rne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Herr Dalman > Lars Johan, uppläste
följande:
Innan Ridderskapet och Adeln nu slutli¬
gen för sin del går att bestämma de nya
skattebördor, hvarmed våra Commitenter
och vi sjelfve under fredens lugn hotas; bör¬
dor, de der skola blifva det oväntade re¬
sultatet af vår rysligt kostsamma i x måna¬
ders sammanvaro; anhåller jag vördsamt,
i egenskap af national-ombud, få generelt
öppet yttra min öfvertygelse, i afseende på de
vigtiga frågor, som i min tro äga ett abso¬
lut oskiljagtigt sammanhang, Finance- och
iSlatsregleringen. Jag ser nämligen sorn ett
axiom, att om en omogen myntbestämning
nödvändigt vid denna Riksdag skulle, coute
qu’il coute, emot allmänna opinionen fram¬
tvingas, borde detta Rikets Ständers beslut
åtminstone föregå bifall å den grofva lön¬
förhöjning, som StatsTJtskottet föreslagit. Vär¬
det på skatterne hvilar ju oemotsägligen på
Myntbestämningen, och denna åter på möj¬
ligheten att genast företaga ut- och in-vex¬
ling af silfver mot sedlar, samt andra säk¬
ra garantier; men emot allt detta visa sig
Den 23 September f. m. 89
för mitt omdöme stora hinder ännu upp¬
stå samt deribland särdeles det, att ifall
man ej nu handlar, likasom 1812 års Stän¬
der i afseende på indragningsmagten hand¬
lade, Kongl. Majit aldrig kan grundlagsen¬
lig!, förrän nästa Riksdag, lemna dess Nådi¬
ga sanction, hvilken jag anser oundvikeli-
gen nödvändig, om förtroende till Cessions~
domen skall vinnas. Dessa med liera be¬
tänkligheter afskräcka åtminstone mig, ehu¬
ru alltid den mäst nitiske vän af en pålit¬
lig reda i vårt intrasslade penningeväsende,
och just derföre, att med min röst under¬
stödja ett beslut, som så oändligen väl tå¬
ler att mogna till nästa Riksdag, för att då
blifva mera populärt. Enär politiska ställ¬
ningen i Europa hunnit, åtminstone såsom
stillestånd, lugna sinnena, och Banken har
för sin räntevinst skaffat mera silfver i si¬
na hvalf, har ju Hans Majit full rätt, att
sammankalla Rikets Ständer å nyo, blott för
att afgöra de ämnen > Uans Maj:t i Nåder
täckes låta Rikets Ständer föredragas.
På grund af dessa praemisser, och då
jag hoppas, att under det Bancosedeln för¬
bättrar sitt värde, samt alla priser falla,
Embetsmännen ej ens sjelfve af sitt fattiga
fosterland tilltro sig fordra mer än det be¬
lopp, med hvilket de sig försörjt årligen
sedan 1828, innan en säker myntbestäm¬
ning kan vara att grunda en ny Statsregle¬
ring på; röstar jag med den afgjordaste opi~
9° D en 23 September f. m.
nion emot, att denna så högst bosynnerli¬
ga 1829 års Riksförsamling skall få lyckas
förändra 1823 års RiksStat, enligt StatsUt-
skoltets förslag, äfvensom emot all mynt¬
bestämning för det närvarande, hälst den
ej fått beslutas i förväg, eller såsom vilkor
för anslagen. Jag conformerar mig, under
ett tryggt samvetes vittnesbörd, med de
redlige patrioter, som i en tryckt, sista ple-
nidag utdelad, uppsats framlagt, efter hvad
jag tror, Nationens majoritets contra-pro¬
position, i afseende på Statsregleringen.
Jag smickrar mig ingalunda, att dessa
ideer kunna inverka på andra Ledamöters
förut fattade mening. Jag ber endast för
egen tillfredsställelse om plats i protocollet
för min protest, som skall rättfärdiga mig
inför nationen, och intyga för tid och ef¬
terverld, att jag varit oskyldig i de mesu-
rer, som probablement i strid med min
åsigt komma alt antagas.
Herr CrusenstolpeMagnus Jacob: Ehu¬
ru jag visserligen är öfvertygad, att de lö¬
neförhöjningar StatsUtskollet föreslagit, ära
behöfliga, likväl och då jag blott finner
dem vara det relatift, men andra frågor
äro af större vigt, och deribland försvars¬
verkets materiel, samt Ridderskapet och
Adeln förkastat det förslag jag nyss fram¬
ställt, att försvarsverket först borde tagas i
betraktande; så begagnar jag delta tillfälle
Den 23 September f. m. gr
att förklara, det jag under loppet af Stats-
regleringen skall oafbrutit icke allenast tala,
utan ock rösta Nej, i afseende å alla öka¬
de personliga anslag; ty, ehuru jag med.
, glädje finner, att vi ega i56 hjeltar, hvil¬
ka utan materiel våga försvara fäderneslan¬
det, vågar jag likväl icke medgifva några
löneförhöjningar, förrän man tillförliteligen
erfarit, att de för materiellens iståncfsättan-
de nödige medel finnas att tillgå.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: En
värd Talare har tillstyrkt afslag å Utskot¬
tets förslag derföre, att han förmodat detta
afslag skola bereda en lättare möjlighet till
Minister styrelses införande i Sverige, och
emedan han tror, att tillökningen i Stats-
Rådets löner skulle motverka en sådan för¬
ändring i vår Statsförfattning. Om så vo¬
re, är det ett nytt skäl för mig alt tillstyr¬
ka bifall å detta förslag, på det åtminstone
vårt kära fädernesland må slippa se sådana
brytningar och förändringar i Ministersty¬
relsen, som i andra länder, der blott parti¬
chefer, och icke Konungen, styra landet.
Jag önskar derföre dels för det verkliga
behofvets kull, och särskildt på det Minister¬
styrelse derigenom må förekommas, bifalla
Utskoltets förslag.
Herr von Hartmansdorff, August: I frå¬
ga om löneförhöjning åt StatsRådets Leda¬
möter, har man anfört, att ingen sådan vo-
ga D en 23 Sep tern I>e c f, m,
re af Konungen hegard, oell att ingen af
dem sjelfve klagat öfver löuernes otillräck¬
lighet. Det är måhända ett blygsamhets-
fel af dem att, då de föreslagit tillökning
för öfrige embets- och tjenstemän, de ej
gjort gällande sina egna anspråk. Mea är
det väl skäl för Ridderskapet och Adeln,
att bestraffa denna grannlagenhet, då en
livar kan finna, att deras löner behöfva för¬
böjas. Jag liar tillförene yttrat, att jag an¬
såg dem företrädesvis böra få tillökning,
och bar sedermera ingen anledning haft att
förändra min mening. Man har sagt att in¬
gen af deras lefnad förmärkt, att de be-
liöfde bättre lön; men jag hemställer, om
det i något samhälle är lämpligt, att Sta¬
tens Embetsman, i synnerhet de högsta,
skola igenkännas på deras torftighet? Om
de inskränkte deras umgänge endast till
fattigare medborgare, så ginge det an, men
i intet land kunna de undvika att lefva
med de förmögnare, hvilka enligt sakens
natur hafva det mesta med styrelsen alt
göra. Embetsmännen måste då rätta sitt
lefnadssätt efter de förmögnares, och en
livar, som här umgåtts både hos de högsta
Embetsmännen och de rikare Köpmännen,
kan anställa jemförelse, hvilka öfverträffa
hvarannan, och bedomina, att kostnaderne äf¬
ven förden underlägsne äro betydliga. Men
de högsta Embetsmännen äro ej inskränkte,
att umgås med flerfaldigt klasser af lands¬
män. Flere af dem och en isynnerhet nemi.
Den a3 September f. m.
93
Utrikes Ministern är förbunden att umgås
med de främmande sändebuden, måste så¬
ledes rätta sitt lefnadssätt efter sina gästers,
och följakteligen efter det, som i andra rika¬
re länder är brukligt. Man har sagt, att all
löneförhöjning borde uppskjutas, intill dess
den väckta frågan om en förändrad orga¬
nisation af Styrelsen blifvit afgjord. Jag
har ock yttrat min önskan för en sådan
förändring, och kommer, om jag får lefva,
att flere gånger yrka derpå; men att intill
verkställigheten af denna organisation, hvil¬
ken ej kan ske utan grundlagsförändring,
och all den tid, som dertill erfordras, upp¬
skjuta löneförhöjningen, det vore lika obil¬
ligt mot Embetsmännen, som det vore obil¬
ligt mot en skattdragande, hvilken önskade
sitt hemmans förmedling, att bedja honom
vänta, tills en förbättrad refning och skatt¬
läggning öfver hela Riket hunnit företagas.
Här är äfven sagdt att, då man ej visste,
huruvida tillgångar funnos åt materiellen af
försvarsverket, borde man ej på förhand
borttaga medlen till personliga anslag. Dä
detta ämne åter företages, skall jag söka vi¬
sa, att personalens tillräckliga aflöning är
lika nödvändig, som materiellens anskaffan¬
de, ty den sednare kan intet uträtta, om
det icke finnes dugliga personer att den be¬
gagna. Men såsom Ledamot af StatsUtskot-
tet, bör jag upplysa, att extra tillgångar
till de begärd ta extra anslagen finnas fullt
ut, och ändock några 100,000 R:dr utöfver
94 D en 23 September f. m.
det behof Konungen uppgifvit. Vill man
ej undanhålla stora summor i reserv för ka¬
naler och strömrensningar, så kan försvars¬
verket få allt hvad det, enligt Konungens
framställning, behöfver, oagtadt civile Em¬
betsman erhålla nödig löneförbättring. Vill
man åter sätta kanaler och strömrensningar
främst, så får hvarken Embetsmän eller
Officerare hvad de borde, och det vore det¬
samma, som att låta civila och militaira
Embetsmän allena betala dessa arbeten.
Närmare till saken, får jag erhindra
att, då lönerne i8o9anslogos åt SlatsRådets
medlemmar, var coursen omkring 64 sk.
Nu är han omkring 128 sk. JustitasStats-
Ministerns lön bestämdes då till 3ooo R:dr,
och taffelpennningarne till 2000 R:dr, sum¬
ma 5ooo R:dr. Efter cours borde han så¬
ledes nu hafva dubbelt så mycket eller
10,000 R:dr, hvilket vore vida mera än
StatsUtskottet föreslagit. Förut har jag till¬
styrkt, att lön för JustitiasStatsMinislern
skulle blifva 8000 R:dr, och jag kan ej af¬
stå från detta yrkande. Hvad Utrikes Stats-
Ministern angår, så fick han 1809 i lön
3ooo R:dr, och i taffelpenningar lika myc¬
ket, tillsammans 6000 R:dr. De motsvara
nu 12,000 R:dr. Jag har föreslagit 9,000
R:dr, och fortfar att anse denna summa
nödig. Hvad StatsRåden angår, så lingö
de vid 1809 års Riksdag 2000 R:dr i lön
och i5oo R:dr i taffelpenningar, summa
Den a3 September f. m. g5
35oo R:dr; utgörande efter samma beräk¬
ningsgrund 7,000 R:dr. Jag har tillstyrkt
6000 R:dr, och hemställer ytterligare, att
Ridderskapet och Adeln ville anslå denna
summa.
Grefve Hornj Claes Fredrik: Jemte det
jag i allo instämmer i hvad Friherre Anc-
karswärd anfört, och gillar de åsigter han
lagt till grund för sin mening, her jag, att
helt kort få hesvara de anmärkningar, hvil¬
ka blifvit gjorda af Herrarne Cederschjöld
och von Hartmansdorff. Det är Herr Ce¬
derschjöld egenteligen, som synes vilja mot¬
verka en Minister-styrelse derigenom, att
ökade anslag skulle behålla dessa StatsRåder
vid sina platser. Om det skulle vara ett
skäl, så tror jag att han, redan, utan det
ökade anslaget, vunnit sitt ändamål, då
man ser, att StatsRådets Ledamöter nog
länge qvarblifva, och blott lemna sina plat¬
ser i anseende till ålderdom eller försvagad
häl sa. Hvad beträffar Herr von Hartmans¬
dorff, yttrande, att de löner, som 1809 be¬
stämdes, voro högre, i följd af myntets
förhållande, så torde äfven höra komma i
beräkning det stora hopp, sorn 1809 års
Ständer gjorde sig på denna inrättning. Jag
fruktar, att om 1809 års Ständer nu sago,
huru ringa frukter den burit, de skulle
sätta i fråga, om de ville lenina några lö¬
ner åt personer, hvilka synas hafva liten
eller ringa del i ärendernas gång. Det är
96 Den 23 September f. m.
egenteligen StatsSecreterarne, hvarpå saker¬
na hero, och jag har äfven emot min öf¬
vertygelse, men på mina väners skäl, bi-
trädt ett förslag till ökning för dessa. Då
nu StatsRådet egenteligen är att anse, såsom
en öfverflödig personal, borde det ej kom¬
ma i fråga, att man ansåg dessa platser be-
höfliga, derigenom att man ökade anslagen
för deras aflönande.
Herr Tham, Wolrath1: Jag kan icke
föreställa mig, att Svenska Nationen eller
Sveriges Represententanter på något sätt
skulle glömma skyldigheten att befästa sin
sjelfständighet. Jag föreställer mig, att,
då de lemna nödiga anslag till embets-
mannapersonalen, glömma de ej eller att
gifva hvad som är behöfligt till den oum¬
bärliga materiellen. Jag tror derföre ic¬
ke, att man behöfver hafva något hjel¬
temod för alt bifalla det ena, och icke
glömma det andra, utan endast helt enkelt
använda det sunda förståndet, hvilket jag
hoppas vi ej skola afsäga oss. I afseende
på sjelfva frågan, skulle jag bestrida alla
tillökningar, om jag ansåg dem medföra
ökade utgifter för nationen, eller ökad be¬
villning. Men jag har ej kunnat komma
till den öfvertygelse, att efter de förslag
StalsUtskottet uppgjort, några nya skatter
skola åläggas. Jag tror det så mycket min¬
dre, som jag icke kan instämma med den
ta-
Den September f. m.
97
talare, hvilken sagt, att vår handel, våra
näringar och vårt jordbruk voro i ett af-
tynande tillstånd, Handeln ger Staten öka¬
de inkomster, den matte då snarare vara i
till- än a frågande. Näringarne äro i till¬
växt, och skola då i naturlig väg gifva Sta¬
ten ökade inkomster utan deras betungan¬
de. Att vårt åkerbruk är otacksamt, då det
skötes rätt, tror jag ej att erfarenheten har
bevisat. Huruvida jordbrukaren är i till¬
fälle att alltid skörda lön för sin möda ge-
nom afsättning, tror jag först framdeles kan
noga re bestämmas, när vi få ordning i mynt¬
väsendet. Att uppskjuta hvad jag ej vill
kalla en löneförhöjning, utan en ersättning
för försämradt mynt, under hopp om en
förändrad organisation af den öfversta sty¬
relsen, eller att vi skulle dirigeras af Mi¬
nistrar, kan jag ej gå in på, ty jag önskar
ej upplefva den dag, då Sverige skulle sty¬
ras af Ministrar. Vi hafva en bättre orga¬
nisation af Styrelsen, än att vi skulle låna
den från främmande nationer, hvilka ej haf¬
va samma ställning, som vi. Den organi¬
sation vi hafva är den bästa, och jag ön¬
skar, att den ej måtte blifva förändrad. Der¬
före kan jag ej eller förena mig med den
talare, hvilken ansett Konungens Rådgifva¬
re såsom öfver flöds personer. Jag skulle ej
vilja lemna angelägenheterne ensamt åt Slats-
Secreterarne, ehuru de äro ganska vigtiga
personer. De behöfva några, sorn control-
42 H. 7
Den September f. m.
Jerå sig; de kunde annars blifva för mycket
despoter. Jag bär visserligen vid något till¬
fälle läst i en bok, att ett land skulle fin¬
nas, der Embetsmännen hade ingen lön, och
alt inkomsterne användes för Riksopinions-
Rådet alt dricka på saken, men uti sådant
kan jag ej instämma. Jag tillstyrker de för¬
höjningar StatsUtskotlet föreslagit, med den
fullkomliga öfvertygelse, att de kunna ske,
utan någon ökad bevillning.
Friherre Anckar swärd: Jag bade hop¬
pats, att icke behöfva ingå i några ytterli¬
gare anföranden, men nödgas, i anseende
till de framställningar, som af motsidan blif¬
vit gjorde, att mota dem, ej för att inver¬
ka på någons opinion, men för att visa det
ingen inverkan skett på min egen. Jag må¬
ste beklaga, om jag så otydligt uttryckt mig,
att ett nekadt bifall till löneförhöjning skul¬
le bidraga till införande af den nya orga¬
nisation af StatsRådet, hvilken jag önskar
och tror skola medföra fördel för fädernes¬
landet. Min mening har likväl ej varit så¬
dan, äfven om uttrycken så fallit sig. Jag
bar blott sagt, att det vöre olämpligt att
nu bifalla en lönförhöjning, enär, efter mi¬
na önskningar, en organisation skulle på¬
kalla en omreglering af det hela, och såle¬
des äfven af lönerna. Jag hemställer till en
annan ledamot, som sjelf sysselsatt sig med
Styrelseverkens organisation, och som både
i eirelar och qvadrater bevisat, huru en så-
Den s3 September f. m.
99
dan ändamålsenligt kunde till vägabringas,
om han frånträdt sina högre organisations¬
planer, och om han tror organisationen häst
kunna ske genom ökade löner? Man har
framställt billighet och rättvisa, såsom en
grund att öka lönerna, emedan de först ut-
gingo efter en fördelaktigare cours af 64 sk.
Jag anser Embetsmanna-yrket icke annor¬
lunda än såsom ett näringsyrké. Det kan
ej vara annat, enär det heror på individens
fria val, att välja det för sin lefnadsbana.
Då jag föreställer mig att denna åsigt icke
kan kullkastas, frågar jag, till hvad större
skydd Embetsmännen äro berättigade, än
öfrige näringsidkare? Hvad skydd är väl
lemnadt dem, som äga penninge-egendom,
då deras förmögenhet sedan 1809 blifvit fö¬
ga bättre än röfvad och sköflad, samt för¬
vandlad till det nedsatta skick, hvaruti den
nu är? Hvem ersätter jordbrukaren de för¬
luster, som olyckliga skördar orsaka honom?
Då intet skydd kan lemnäs mot allt detta,
är det ej eller lämpligt, att coursförhållan-
den skola ersättas Embetsmännen. Då Lag¬
stiftaren ej förmått, och ej kan förmå, sträc¬
ka sitt skydd till Näringsidkaren, skulle det
blifva ett högst besynnerligt förhållande om
en representation af Embetsmän endast skul¬
le sträcka den skyddande förmågan lill för¬
bättring af löner. Det har blifvit sagdt af
en annan Ledamot, att om han ansåg, att
förhöjningen skulle äga rum på bekostnad
42 H. 7*
100
Den 23 September f. m.
af Ökade skattebidrag, skulle lian ej dertill
lenina sin röst. Det är ej första gången
denne talare nyttjat samma argument; men
det är grundfalsk!. Om man finnér utväg
taga dessa förhöjningar, på de öfverskott,
hvarmed den förra inkomsten öfverskjuta
det ådagalaggda behofvet, så frågar jag, om
dessa öfverskott kommit från luften? Om de
ej utgått från skatterna? Samma Ledamot
har sagt, att Näringarne äro i tilltagande,
äfvensom handeln. Jag önskar, att lian in¬
till årets slut må kunna underhålla samma
satts; att jernskeppningen, som så mycket
verkar på vår ställning, må vara i tillta¬
gande, och att man ej har något i den vä¬
gen att befara. Men äfven förutsatt, att den¬
na mening är rigtig, och att Näringarne äro
i framskridande, frågar jag, om det icke är
någon anledning för hand, att genom öfver-
skotten snarare nedsätta den arma jordbru¬
karens skatter, hvilken framför andra bär
tyngden; och om det ej vore ett talande
skäl förRidderskapet och Adeln, att motsä¬
ga lön förhöjningen, efter Ståndets Ledamö¬
ter äro de njutande personerne, och att
häldre fästa sig vid hvad BondeStåndet, hvil¬
ket är det hufvudsakligen betalande, trott
sig kunna medgifva. Jag nekar för ingen
del, att lönerne kunde vara större; men att
derföre säga, att de äro otillräckliga, kan
jag ej. Hvad värdighet i lefnadssätt angår,
så är det ett inkast, som fordrar mindre
afseende, än man skulle tro. Allt är reia-
Den 23 September f. m.
101
tift. Om den en.skildte icke är någon redo
skyldig för sitt lefnadssätt, så eger Embets-
mannen likväl en moralisk förbindelse, att
föregå med sparsamhet. Jag tillhör dock
ej den mening, som vili framkasta beskyll¬
ningar, ty jag saknar all kännedom om lef-
nadssättet hos de högre Embetsmännen. Herr
Tham bar slutligen, säkert i någon intres¬
sant bok, kommit öfver ett nytt Statsskick,
der Embetsmännen skulle nöja sig med in¬
tet, men folket dricka och göra sig lustigt.
Detta skulle fägna mig, långt ifrån att för¬
skräcka mig. Jag skulle finna mig rätt be¬
låten dermed. Motsatsen, eller att folket
skulle svälta, och . Embetsmännen lefva i
öfverflöd, finnér jag ingalunda önskansvärd.
Af dessa skäl fortfar jag, att yrka afslag å
tillökningen.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag är först
skyldig, att gå en upprigtighet till mötes
med en annan upprigtighet. Grefve Horn
har öppet förklarat sin afsigt vara, att ge¬
nom ett uthungringssystem tillvägabringa en
förändring i närvarande Ministere. Jag får
likväl öppet förklara, att om jag någonsin
skulle befinna mig i den ställning till en
framtida Rådgifvare-personal, att jag icke
kunde gilla Styrelsens grundsatser, eller till
och med ansåg dess åtgärder leda till upp¬
lösning af samliällsbandet och våra vigtiga-
ste institutioner, skulle jag likväl, då frå¬
ga förekom om dessa rådgifvares personliga
102 Den 23 September f. m.
förhållanden såsom Embetsman, ej yttra mig
annorlunda än om deras platser innehades
af mina vänner. Jag skulle visserligen med
alla de skäl, -rlied allt det nit och den kraft,
som stod i min förmåga, förfäkta den sak
jag ansåg rigtig, och i grundlagsenlig väg till¬
vägabringa en förändring i rådgifvare-per-
sonalen, men utan alt försöka medlet af per¬
sonlig uthungring, viss, om jag misslyckades,
att dock äga rätt till aktning för mina afsig-
ters renhet äfven af mina motståndare.
Jag går nu att serskilt upptaga några
här yttrade grundsatser. Man har talat om
ökade skatter, man har sagt, att jordbru¬
ket icke erhöll någon lindring, under det
löneförhöjningar för Embetsmännen bestän¬
digt fordrades; men jag hemställer till den
värde talaren, om han ej finner det vara
en nödvändig följd af det beständigt för¬
sämrade myntet, att låta lönerne åtminsto¬
ne någorlunda följa med. Jag tror, att jag
baft den tillfredsställelsen att se den värde
Talaren på min sida i detta afseende, då
fråga var om myntet. Jag hemställer, om
icke jordbruket, i fall vi nu stodo på sam¬
ma punkt som 1809, skulle finna detta me¬
ra tryckande. Alla ordinarie skatter utgö¬
ras till samma belopp, men de, som utgå
i penningar, betalas i ett vida försämradt
mynt. Ordinarie Räntan, utgörande i pen¬
ningar 94,000 R-dr, Mantalspenningarne, Lag¬
mans- och Häradshöfdinge-Räntan, utgingo
den tiden nära nog i Silfver, och jag hem¬
Dea a3 September f. rn. io3
ställer, om icke det varit en lindring för
jordbruket, att de nu utgå i ett mynt, hvar¬
af 128 sk. svara mot i R:dr Silfver. Hvad
ökade bördor i Bevillningsväg beträffar, så
utgjorde Bevillningen år 1S09 2,5oo,ooo bätt¬
re mynt, den gör nu 2,170,000 R:dr säm¬
re, oell samma förhållande eger rum med
alla andra Extra ordinarie anslag. Det är
en lycka, jag medger det, härrörande från
den omständighet att vi äro frie från ali
utrikes skuld, men man åberopar icke ett
rigtigt factiskt förhållande, då man säger,
att jordbruket icke vunnit någon lindring.
IN edsättningar hafva allt sedan 1817 egt rum,
oagtadt ett ständigt sig försämrande mynt;
och om Tullafgifterna gifvit större inkom¬
ster, ehuru consumenterne fått sin vara tili
nedsatt pris, så hafva vi derföre att tacka
ett bättre handelssystem, och en noggran¬
nare controll; den vinst StatsCassan gjort
på Lurendrejarens bekostnad, kan icke kal¬
las ökade skattebördor. Hvad den vijrde
Talaren yttrat om Embetsmännen såsom
Näringsidkare, är till en viss grad sannt,
men slutsatsen är icke rigtig; ty har pen-
nihgeegaren förlorat sedan 1809, så hafva
Tjenstemännen ock gjort det, och i synner¬
het de, hvilkas löner blifvit bestämda i
penningar utan att de i proportion af siri
förlust blifvit ihogkomne vid föregående lön¬
förhöjningar; och mart bör erindra sig, att
1815 års lönförhöjning skedde klass- och
procentvis, ulan afseende på hvars och ens
io4 Den 23 September f. na.
olilia förluster. För öfrigt får jag, i afse¬
ende på betragtandet af Statens tjenster så¬
som ett Näringsfång, tillägga den reflexion ,
att om man vill se Staten såsom en näring
i stort, så, liksom den enskilde Näringsid¬
karen anses illa sköta sin handtering, hvil¬
ken spar på nödige utgifter och arbetslöner ,
samt derigenom får en sämre vara; månne
icke den Stat hushållar illa, som, då vissa
Embetsman finnas nödvändige, aflönar dem
så knappt, att de sättas ur stånd att upp¬
fylla ändamålet med sin bestämmelse? Hu¬
ruvida Ridderskapet och Adeln, då Konun¬
gens Rådgifvare, Högsta Domstolens Leda¬
möter, StatsSecreterarne och RevisionsSecre-
terarne äro nästan de enda, som icke förut
kommit i åtnjutande af någon Löneförbätt¬
ring, sedan myntförsämringen inträffat, må
anse en rigtig hushållning med Staten for¬
dra, att desse Emhetsmäns Löner förblifva
såsom hittills, är en sak, hvaröfver jag icke
vill utlåta mig; jag vill blott uttrycka den
visshet, alt om Ridderskapet och Adeln af-
slår dessa Löners försättande i det skick,
hvari de må hända borde vara, är jag, i
olikhet med Friherre Anckarswärd, öfver-
tygad, att deras närvarande innehafvare
skola i en moralisk känsla, som icke kan
sättas i beroende af någon ekonomisk ställ¬
ning, finna den ersättning för sin möda
och sitt ansvarsfulla kall, sorn Staten icke
velat gifva.
Den c*3 September f. m.
to5
Herr Rosenqvist: Herr Tham har an¬
sett mitt yttrande, om allmän klagan öfver
liöga contributioner, och tilltagande fattig¬
dom i landet, origtigt; hvaremot samma ta¬
lare förklarat handeln m. m.- icke vara i af-
tynande; conclnsionen deraf blifver således,
att den värde Talaren anser Handeln för när¬
varande liflig, näringarne lönande, och jord¬
bruket florerande. Jag skulle i sanning ger¬
na se mig Vederlagd af dagliga erfarenhe¬
ten, men ty värr styrker den hvad jag yr¬
kat, och jag är således öfvertygad, att Herr
Thams ljusa målning af landets välstånd har
sin grund endast i den värde talarens lif-
liga imagination, men icke uti verkligheten.
Det af Herr Tham omtalta och i hans
lilla bok beskrifna landet, der Embetsmän-
nen lefva af ingenting, emedan folket dric¬
ker upp Contributionerna, tror jag icke fin¬
nes; äfven detta måtte vara frukt af en
liflig inbillning, må hända syftande på en
här i Stockholm utaf en nu mera afliden
hög Embetsman stiftad Orden, der de sty¬
rande drucko upp allt hvad OrdensBröder-
na i introductionsafgift erlade.
En annan Talare har yttrat, att köp-
manshusen härstädes föra ett sådant lef¬
nadssätt, att en StatsRåds-lön af 4,000 R:dr
dertill ej skulle vara tillräcklig. Jag önskar
icke att på detta rum ingå i granskning af
privata personers lefnadssätt, löen jag skul¬
le likväl icke tro förhållandet vara sådant i
I
io6 Den 2j September f. in.
Borgerliga hus. Jag gör i anledning deraf
den värde Talaren den fråga: är det från
köpmanshusen, sorn de högste Embetsmän-
nen skola hämta exempel för deras lefnads¬
sätt? Eller är det de senare, som genom
sparsamhet och måttlighet skola lemna ef¬
terdöme åt de förre? Min sats vinner ytter¬
mera styrka af hvad samma talare anfört,
och jag fortfar alltså att yrka afslag å Ut¬
skottets tillstyrkande i denna punkt»
Herr Anckar swärd, August: Jag före¬
nar mig med Friherre Anckarswärd i allo,
och får, i anledning af Herr Tharas yttran¬
de, att löneförhöjningen endast utgjorde en
ersättning för lönernas sänkning genom mynt¬
försämring, ärindra, att jag med säkerhet
vill minnas, det kursen innan 1809 — 10
årens Riksdags slut, varit uppe till i3osk.;
jag mins detta så mycket bättre, sorn jag
vid den tiden var utrikes, och måste beta¬
la vexlar till detta pris» Spanmålsprisen
hafva sedan den tiden föga ändrat sig, om
de icke snarare fallit än ökats; och resul¬
tatet skulle således blifva, att landtmannen
i allt fall vore den mäst lidande. Om Em-
betsmannen nu får sin Spanmål betald ef¬
ter 1809 års pris, kan Embetsmannen och
Landtmannen gerna qvitta med hvarannan»
Jag finnér derföre icke skäl, att bifalla lö-
neförhöjningarne, äfven under medgifvande,
att öfverskotten voro så stora, att de, utan
ökade skatter, kunde utgå; ty med den kän¬
Den 23 September f. m.
nedom jag äger om landets ställning, och
jag vistas ständigt på landet, samt känner
noga tillståndet i 2:ne provinser, hvilka icke
kunna räknas bland de svagaste, nemligen
Nerike och Södermanland, måste jag, en¬
ligt öfvertygelse och samvete, förklara, att
jag anser dessa provinser vara i stort behof
af nedsättning i skatterna, och att de när¬
varande redan äro för höga, för att med
de skattdragandes bestånd fortfarande kun¬
na utgå. Den af StatsUtskottet föreslagna
tillökning är dessutom så liten, att jag an¬
ser för en löjlighet, att tro, det StatsMini-
sterns för Utrikes ärenderne representations¬
kostnad skulle kunna underlijelpas med i
R:dr 4° sk- om dagen. Man har ock sagt,
att industrien vore i tilltagande. Till svar
härå vill jag endast nämna, att i den in¬
dustrigren jag sjelf idkar, nemligen i Bruks-
liandteringen, har tillverkningen de 3 sista
åren blifvit nedsatt med i R:dr Banco år¬
ligen, under det productionskostnaden blif¬
vit densamma.
Friherre Cederström, Jacob: Det. må
vara Friherre Anckarswärd och Grefve Horn
förbehållet, att, då fråga är om allmänna
Embeten och reglering af de dermed före¬
nade Löner, se på personer, och förgäta, att
nu icke talas för ögonblicket, utan för fram¬
tiden; att begära uppskof med reglering af
Lönerna derföre, att en annan reglering af
sjelfva Embetenas organisation borde kom¬
io8 Den 23 September f. m.
ma i fråga; att tala om för höga Skattebi¬
drag, och påstå, alt ställningen nu mot
1809 skulle verka derhän, att 1S09 års Stän¬
der, om de åter kunde sammanträda, ej
skulle finnas benägna att gifva något. Om
man är behäftad med starrblindhet, må
det vara förlåtligt att icke se skillnaden
emellan nu och 1809, att icke se hvad som
blifvit gjordt, och ännu göres, vare sig i
Statshushållning eller andre Styrelsegrenar;
och om man lugnt betragtar hvad Skatte¬
bidragen utgjorde 1809, och hvad de göra
nu, skall man finna, att ingen jemförelse
eger rum i anseende till det betydliga be¬
lopp, hvarmed 1809 års skatter öfyerstego
de närvarande så väl i belopp, som ännu
mera genom penningens högre värde. Då
man å ena sidan önskar, att Styrelseperso¬
nalen med noggrannhet vårdar ärendernas
gång, och vakar, att de ej förlänge upp¬
skjutas eller lättsinnigt afgöras, och att alla
upplysningar fullständigt framläggas, bör
man å den andra sidan icke vara njugg i
afseende på lönerna; och då man å ena
sidan måste erkänna, att 1809 års fastställ¬
da Stat af 3,5oo R:dr för ett StatsRåd icke
var för mycket efter då varande myntvär¬
de och en cours af 60 sk., till hvilken höjd
man i alla fall endast periodiskt ansåg eric¬
sen kunna stiga, enär man gifvit anslag till
årliga afbetalningar till Banken, hvilka först
af efterkommande Ständer inhiherades; så
måste man ock medgifva att 7,000 R:dr så-
Den 23 September f. m.
sorn icke, under nu varande myntförhållan-
den, fullt motsvarande det förra Löneansla¬
get, nu ej eller är för mycket. En värd
Talare har yttrat, att, om de föreslagne
lönetillökningarne icke medförde ökade skat¬
ter, skulle äfven han dertill lemna sin röst.
Jag får i anledning deraf fästa uppmärk¬
samheten derpå, att Utskottet i Statsregle-
ringen uppfört ett alldeles onyttigt anslag
af 40,000 R:dr för den händelse, att Riks-
markegången skulle öfverstiga de 6 R:dr,
hvartill den under penningelöner beräkna¬
de Spannemål af Utskottet blifvit upptagen,
och att detta anslag således kan användas
utan rubbning i regleringen af någon stat,
och derjemte lemna öfverskott; ty om, på
sätt jag antydt, så väl StatsMinistrarnes,
som StatsRådens, löner, skulle förhöjas till
dubbelt emot hvad de efter 1809 ars stat
utgjorde, skulle hela tillökningen ändock
icke uppstiga till 4°,°oo R:dr. Emedlertid
då ingen yrkat ett sådant förslag vill jag, i
händelse Ridderskapet och Adeln skulle bi¬
falla Herr von Hartmansdorffs föreslagna
proposition, icke envist yrka afseende på
min mening. Jag får blott tillägga röran¬
de den rättighet man velat lemna Bonde-
Ståndef, att öfver detta ämne, och Lönereg¬
leringen i allmänhet, besluta med större
rätt än de öfrige RiksStånden, att jag an¬
ser hvarje Representant lika berättigad att
häröfver besluta; ty jag känner ingen hvar¬
ken Bonde eller Embetsman, som icke bi¬
110
Den 23 September f. tn.
drager till Statsbördorna efter lön eller
egendom. Jag tror således, att fullkomlig
likhet bör ega rum i rättigheten att yttra
sig öfver hvilket anslag som häldst, ty om
den ene kan anses jäfvig i afseende på an¬
slagen, kan den andre med samma akäl an¬
ses jäfvig i fråga om Bevillningen. Slutli¬
gen har det af Herr Anckarswärd, August,
blifvit ytradt, att, om Spanmålsprisen för¬
höjdes i förhållande till 1809 års curs, skul¬
le Löntagare och Jordbrukare kunna qvitta
med hvarandra, och de förre finna sig be¬
låtne med hvad de nu erhålla. Jag skulle
tro, att resultatet, om räkningen fullföljes,
skulle blifva motsatt, och jag får dessutom
erinra, att af Emhetsmännens lönebelopp
användes ganska litet tillSpanmål; ty raen-
niskan lefver icke endast af bröd. Jag till¬
styrker bifall till Herr von Hartmans-
dorlfs förslag så vida icke Ridderskapet och
Adeln skulle finna för godt bifalla min me¬
ning om dubblering af 1809 års Stat.
Friherre Ridderstolpej Fredrik: Då jag,
i afseende på den föreslagne Löneförhöjnin¬
gen för StatsRåden och StatsMinistrarne, ej
är i tillfälle att kunna instämma med Stats-
Ulskottet, anhåller jag att få erkänna, det
jag delar den åsigt af Friherre Anckarswärd,
som Friherren yttrat i en nyss föregående
öfverläggning, nemligen att det tillhör Re¬
presentanten att icke neka, hvad som er¬
fordras för Statslijulens behöriga gång; och
Den September f. m.
111
dertill hörer efter min tanka ostridigt till¬
räckliga löner för Statens högsta Embets¬
man, bland hvilka jag anser StatsRådets
Ledamöter icke kunna vara belåtne med
mindre än 7000 R:drs Lön, enär det icke
lärer kunna fordras af dem, att de skola
söka sig boningsrum, invid Tullarne, och
i regnväder vandra upp i Conseillen under
paraplue. Jag conformerar mig äfven med
Herr Rosenqvist deri, att StatsRådets Leda¬
möter icke höra erhålla större Löner, än
som erfordras till nödig bergning, men der¬
till åtgå efter min tanka 7,000 R:dr, då
Statens värdighet fordrar, att StatsRåden
hafva passande boning och equipage, äfven¬
som att då en medborgare hitkommer för
att tala med Statens högsta Embetsman i
allmänna ärender, deras portar för honom
icke böra vara stängde. Jag yrkar derföre
icke medel till någon yppig lefnad, utan
endast lill en sådan, som är förenlig med
embetsvärdighet, hvilken återverkar på na¬
tionen; och jag tror det vara Ständerna vär¬
digt, att sätta Konungen i tillfälle, att i
StatsRådet inkalla och behålla sådane män,
hos hvilka han finner tillgifvenhet för sig
och Riket, utan att göra, vid deras utväl¬
jande, tvunget afseende på deras enskilda
förmögenhet. Då jemkningar i Utskottets
förslag nu äro tillåtne, anhåller jag om
proposition på den ändring angående Lö-
nerne för JustitiasStatsMinistern och Stats-
Ministcrn för Utrikes Ärenderna, som Herr
112
Den 23 September f. m.
von Hartmansdorff föreslagit, men att Lö-
nerne för StatsRåderne måtte bestämmas till
7000 R:dr.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag anser mig
vid frågan om i:sta punkten i Utskottets
Betänkande böra yttra min mening något
utförligare angående de vigtiga principfrå¬
gor, som vid Löneförliöjningarne i allmän¬
het förekomma, för att sedermera vid de
följande punkterna kunna så mycket mera
bespara tiden. Den första och vigtigaste
principfrågan är den så ofta omtvistade,
antingen den sidan har rätt, som påstår,
att inga ytterligare ökade Skatter kunna
utgå, eller den, som tror att allt, hvad
man behagar, kan fordras. Jag erkänner
öppet, att jag tillhör den förra meningen,
men jag får äfven förklara, att sedan jag
gjort hvad på mig ankommer för att varna,
ernar jag framdeles icke vidare yttra mig
härom, utan låta den, andra sidans förfäk¬
tare praktiskt erfara de olyckliga följder¬
na af deras handlingssätt. Den andra prin¬
cipfrågan är, om de personer hafva rätt,
som påstå att Lönerne kunna bestämmas,
utan afseende på stadga i myntvärdet. Jag
har redan yttrat min opinion härom, och
vill blott tillägga i anledning af Herr von
Hartmansdorffs beräkning, att Lönerne nu
borde dubbleras, derföre att cursen år 1809
stod vid 64 sk., att jag nödgas påstå, det
en
\
Dcji 23 September f. m.
113
en sådan beräkning är alldeles grundfalsk.
Jag vill härvid ej ingå i granskning af det
oiiktiga i sjelfva uppgiften, ehuru jag väl
vet, att cursen i Januarii månad 1810, och
således innan Statsregleringen var definitift
uppgjord, stod ända till i3o sk.; men det¬
ta hörer icke hit. Deremot måste man taga
i betragtande, att det ligger i sakens natur,
att de mindre näringarne under ett vacklande
mjmtväsende skola nedtryckas, och att varu¬
värdet ej stiger i förhållande till cursen, hvil¬
ket ock visar sig vid jemnförelsen mellan
närvarande priset på en tunna råg och pri¬
set år 1809, då den gällde 'ji R:dr Banco.
Jag bestrider således helt och hållet den
princip, att alla löner borde fördubblas.
Den 3:djc principfrågan är, om partiella
löneförhöjningar skola ega rum, innan Em-
betena erhållit den nya organisation, hvar¬
om fråga länge redan varit väckt. Jag kän¬
ner visserligen svårigheterna att motsätta
sig de föreslagne förhöjningarne» i synner¬
het i förevarande punkt, då man ännu ic¬
ke sett någon af de båda StatsMinistrarne
uppträda för alt sjelf afstyrka en förhöjning,
som blifvit föreslagen utan deras begäran,
och utan anledning af den Kongl. Propo¬
sitionen, och hvilken uppgår blott till den
obetydliga summan af circa 1 R:dr 36 sk.
om dagen. Men jag tillstår, att jag vågar
bestrida dessa anslag på den grund, att jag
8
Den a3 September f. m.
icke tror Embetsmannapersonalen hafva gjort
sig förtjent af anspråk på högre löner, el¬
ler att Staten eger någon pligt att bevilja
dem, förr än Embetsverken blifvit organi¬
serade på ett sätt, sorn skall blifva beståen¬
de; vi skulle eljest kanske få hela Embets¬
verk på halsen att pensionera och föda på
allmänna IndragningsStaten. .Tåg bestrider
på grund häraf alla partiella Lönförliöjnin-
gar på andra Hufvudliteln med undantag
af den, sorn fordras för att i enlighet med
Grundlagens anda sätta StatsSecreterarne i
lika värdighet med StatsRåden; ty oagtadt
det hat jag här hört yttras emot en Mi¬
nister-styrelse, och oagtadt rangordningen
olyckligtvis ej kom att följa med Grundla¬
gen, hvarigenom StatsSecreterarne hlefvo un¬
derordnade Konungens Rådgifvare, är det
likväl säkert, att en MinisterStyrelse, grun¬
dad på StatsSecreterarnes parité med Stals-
Råden, är det enda medlet att komma till
den lyckliga lott , att få höra Konungens Mini¬
strar sjelfve svara inför folket, och att slip¬
pa höra deras sak utföras af sakförare och
betaldte talare, hvilket måste blifva följden
af en inrättning sådan, sorn Herr Tham i
ett land omnämnt, ty der Embetsman-
nen äro ulan lön, der behöfva de ej svara
sjelfve.
Hessa äro de princip-frågor, som hela
Statsregleringen igenom måste framställas,
och då jag med tillämpning häraf, går till
Den 2 3 September f. m.
afgörande af hvarje detaljerad punkt, finnér
jag visserligen, att det nu ifråga varande an¬
slaget åt tvenne personer, af 65o R:dr år¬
ligen åt hvardera, är ganska obetydligt;
men då jag icke kan skilja någon partiel
del ifrån det hela af Utskottets föreslagne
Lönförhöjningar, sorn gå till 654,000 R:dr,
måste jag redan vid första punkten säga
Nej. Här har mycket blifvit ordadt der¬
om, att man icke endast borde afse behof-
vet för närvarande; men om en aflägsen
framtid lärer väl ej eller vara fråga, utan der¬
om, huruvida partiella förhöjningar nu be-
höfvas, eller icke. Här har äfven blifvit
taladt om behofvet af equipager och väm¬
jelsen af parapluer. Jag vill icke tala här¬
om, ehuru jag skulle kunna föreslå demifor-
tuner för att slippa gå upp i StatsRådet
under paraplue; men jag är öfvertygad, att
de ifrågavarande Embetgmännen för sin re¬
presentationskostnad åtnjuta åtskilliga icke så
obetydliga förmoner. Åtminstone utvisade
1825 års Tullräkenskaper, om jag icke min¬
nes orätt, vissa icke obetydliga licencer för
Utrikes StatsMinisterns bord lill besparing
i kostnaderne för hans lefnadssätt med de
utrikes beskickningarne. Jag kan således
icke finna, att behofvet vid denna Riksdag
påkallar någon partiel förhöjning för de
2:ne StatsMinistrarne, utan att dermed kan
dröjas, till dess vi få se StatsRådet organi-
seradt i full öfverensstämmelse med Grund-
42 H.
8*
ii6 Den a3 September f. m.
lagen, och alla Stater uppställda på samma
fasta sätt, som under vära fordna Konun¬
gar, hvilka sjelfve lade handen vid Regle¬
ringen t. ex. Carl XI, hvars Stat orubbadt
varade i 80 år. På dessa skäl finner jag
mig föranlåten, att rösta emot den föreslag¬
na förhöjningen i denna punkt, likasom jag
kommer att rösta emot alla de partiella lö-
netiliökningarne.
Herr Anckar swärd: Min mening har
ingalunda varit, att, på sätt Friherre Ce¬
derström yttrat, vilja gifva Embetsmännen
blott bröd att äta; i consequence hvarmed
de också skulle få endast vatten att dricka;
på en sådan regime af vatten och bröd vill
jag ej sätta dem. Men till svar på Friher¬
re Cederströms anmärkning, länder det lätt
bevisliga factum, att alla colonial-varor se¬
dan 1809 fallit till den enorma grad, att
nedsättningen i priset utgör öfver 5o pro¬
cent; att priset på kläden, kött, ost och
victualier, äfven sedan den tiden fallit. Dess¬
utom torde jag få framställa en annan an¬
märkning, till behjertande af landtmannens
ställning. Då i8a3 års Statsreglering upp¬
gjordes, hade 5 lyckliga år consecutift fö¬
regått; men efter den tiden har ett svårt
missväxt-år inträffat, som ännu hänger så
svårt efter, att afskrifningar måst hos Ri¬
kets Ständer anmälas för erhållen undsätt-
ningsSpanmål, och äfven innevarande år är
mycket oroande. Vårsäden ligger ännu obär¬
Den 23 September f. m.
ny
gad på åkrarne, och liar skjulit upp nya
skölt;, så alt intet mera hopp är alt få nå¬
got gsgn deraf; och potatesskörden, som
skulle utgöra ett surrogat, är äfven i fara
att förstöras, der den ligger och flyter i ler¬
vällingen. Landtmannen behöfver således
nedsättning; och jag förenar mig derföre i
allo med Herr Hjerta.
Herr von Hartmansdorff: Jag förbigår
hvad som blifvit yttradt emot mig personli¬
gen, emedan del ingenting bevisar i saken;
öch vill således blott upptaga de anmärk¬
ningar, som vid densamma blifvit gjorda.
Deribland förekommer först påståendet, att
min uppgift om cursen år 1809 icke vore
vigtig. Till bevis på motsatsen får jag åbe¬
ropa Grefve von Scliwerins år 1817 upp-
gifne skrift till utredande af medborgerliga
kunskaper, der det sid. 45 säges, att cuusen
1809 var högst 65 och lägst 58 .sk., hvil¬
ket i medelcurs gör 61 ± sk.; men jag har
för jemn räknings skull upptagit den säm¬
re än han var, eller till 64 sk. Hade jag
gjort beräkningarne efter rätta förhållandet
af 6i-j, så hade 5ooo R:dr den tiden mot¬
svarat mera än dubbelt, eller utöfver 10,000
R:dr 1111 för tiden. Hvad 1810 års curs
beträffar, har jag icke nämnt derom, eme¬
dan de ifrågavarande lönerne bestämdes re¬
dan 1809, och följagteligen efter de förhål¬
landen, som då förefunnos och kändes. Att
lönerne verkligen bestämdes år 1809, in-
Den a3 September f, m.
hemtas af Ridderskapets och Adelns proto-
coll för den 8 Julii samma år, hvari om-
förmäles, ntt till Ståndet då inkommit Stals-
Utskottets Betänkande af den 5 i samma
månad, rörande dessa löner. Hvad 1810
års curs beträdar, så uppgifver Grefve von
Schwerins åberopade skrift, att lian lägst
var 65, och högst, g3 sk. Man har derefter
gjort en jemförelse emellan 1809 och 181 o
årens varupriser, samt de närvarande, för
att visa, det dessa icke stigit i samma för¬
hållande, som cursen. I afseende härå, får
jag åberopa de officiella Årstabellerna öfver
Statens inkomster och utgifter, utvisande
att Markegångspriset för en tunna Råg år
1809 utgjorde \ R:dr, att det flera gånger
varit uppe öfver 6, som det för närvaran¬
de utgör; då detta, såsom försäljningspris
hetraktadt, anses vara lägre än vederborde,
i förhållande till andra varors värde; så
syjies äfven, att dessa i allmänhet stigit i
samma nion som cursen. Slutligen får jag,
i afseende på hvad man yttrat om behof-
vet att öka skatterne för dessa löneförhöj¬
ningar, instämma i Friherre Cederström»
anmärkning, att StatsUtskottet, för Span-
nemålsprisets tillfälliga stigande öfver 6 R:dr,
afsatt 4o>ooo R:dr årligen, hvilka icke hvar¬
je år behöfvas, utan torde kunna till andra
ändamål begagnas. Den tillökning jag fö¬
reslagit så väl för StatsMinistrarne, sora
för StatsRåden, utgör tillsammans blott 900a
F.:dr årligen utöfver StatsUtskottets förslag»
Den September f. m.
"9
Om man icke lager andra tillgångar, än
dessa 4°>ooo R:dr i beräkning, skulle man
ändock möjligen hafva mer än nog för det¬
ta och andra behof.
Herr Tham: Såvida möjligt är, skall
jag undvika att tala om personer, och en¬
dast hålla mig vid saken. Jag har blott
några få anmärkningar att göra vid hvad
här blifvit yttradt. Lika med Herr Hjer¬
ta önskade jag, att Konungens Rådgifvare
alltid högt och kraftfullt yttrade sig öfver
hvad som fordras lill landets väl, men icke
kan jag derföre med honom instämma i ön¬
skan om ny organisation af StatsRådet. Hu¬
ruvida för öfrigt vidtaldte eller betald te Ta¬
lare finnas, som förtjena namn af sakförare,
känner jag icke, och skall icke bemöta ett
anfall af denna art, som tycktes vara rig-
tadt mot mig, med annat än den köld,
hvarmed hvarje redlig man besvarar oför-
tjenta och obehöriga tillvitelser. Tranquil,
om jag misskännes, skola inga beskyllnin¬
gar, deni jag vet mig icke förtjena, kun¬
na rubba mitt sinnneslugn. Man bar un¬
drat, att Rågpriset icke stigit i samma
mon som cursen; och detta yttrande skul¬
le förundra mig, om det kommit från nå¬
gon, som sjelf är åkerbrukare, men då det¬
ta icke lärer vara förhållandet, torde jag
få erindra, att den naturliga orsaken, för¬
modligen ligger deri, att en ökad produk¬
tion minskar priset, då afsättningen icke
120
Den 23 September f. m.
går i bredd med tillverkningen. Exempel
derpå äro äfven de af den värde Talaren
sjelf omnämnde colonial-varorne, hvilka äf¬
ven i andra länder, der ingen myntoreda
egt rum, fallit till en fjerdedel mot hvad
de gällde 1809. Någon annan orsak mäste
således linnas till ett sådant fallande, och
det lärer förmodligen, i afseende på colo-
nialvaror, vara densamma, som jag nyss
angifvit i afseende på Spanmålspriset. Jag
tror derföre, att de slutsatser man häraf
velat draga, äro lika falska, som premisser¬
na origtige, och att detta bäst bevisar olämp¬
ligheten att ställa Landtmannen och Em-
betsmannen i samma categori. Jag är sjelf
Landtman,' men anser mig icke böra vara
orättvis emot Embetsmannen, som har si¬
na bestämda utgifter, och som i första rum¬
met måste uppoffra sin tid för uppfyllande
af bestämda skyldigheter mot Staten, samt
på grund häraf bör äga rätt att fordra en
mindre föränderlig lön för sin utkomst.
Landtmannen deremot måste underkasta sig
omständigheternas vexling, och derefter rät¬
ta sin production, eller vända sig åt en an¬
nan bog, som man säger. Så är förhållan¬
det i andra Länder, och så måste det äfven
vara här. Att utlagorna icke blifvit ökade
på ett för landtmannen tryckande sätt, är
redan tillräckligen upplyst; Herr Rosenblad
bar tvärtom visat, att pkatterne blifvit min¬
skade, och att de ökade inkomsterne varit
en naturlig följd af ett bättre handelssystem
Den 23 September f. m.
121
och bättre författningar rörande Näringarne;
och den, som tviflar härpå, hänvisar jag
tili de officiela handlingar, hvilka för när¬
varande ligga på Ridderskapets och Adelns
hord. De, sorn ej vilja taga kännedom här¬
af, lära ej kunna bibringas någon annan öf¬
vertygelse, och jag skall för min del ej
befatta mig med att söka öfvertyga dem,
som icke vilja lära sig att räkna qvatuor
species. Men jag vill icke vidare uppehål¬
la Piidderskapet och Adeln med denna sak;
jag har blott velat i korthet vederlägga de
origtiga satser, jag här hört framställas.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt, Gustaf: Alt vinna upplysning, så
länge man lefver, hör vara menniskans hög¬
sta syftemål, och alltid välkommet ifrån
hvad håll som häldst. I anledning af Herr
Hjertås yttrande, önskade jag derföre, för
min enskilda tillfridsställelse, att han ville
något närmare bestämma de lättnader för
mitt hord, sorn jag år r825 skulle hafva
åtnjutit. Sjelf känner jag dem icke, och
det vore således för mig en dyrbar upplys¬
ning, att genom Herr Hjerta komma i er¬
farenhet derutaf.
Friherre jinckarswärd: Jag hemställer
om icke, då Herr von Hartmansdorff trott
sig kunna lagligen bevisa Embetsmännens
rätt, att fordra löneförhöjning, på grund af
cursförhållandet år 1809, det anfall, som af
122
Den 2 3 September f. rn.
1809 års Ständer verk stal des emot Banken,,
var åtminstone samtidigt med den löne¬
reglering,. som då fa sts tä Ides; om den ena
af dessa åtgärder endast var calculerad för
ögonblicket, eller för någon längre tid; och
om icke åtgärderna med Banken, utgåugne
från samma Lagstiftningsmagt, som bestäm¬
de Lönerna, verkade derhän, att tillintet¬
göra lagligbeten af alla anspråk på lönför¬
höjning, enär det för mig visar sig bestämdt,
att cursen redan 1810 och 1811 var upp-
drifven till i36 sk.. Jag kan således icke
finna silfverberäkning och cursjemförelse in¬
nefatta någon grund för löneförhöjning än¬
da till dubblering, såsom det blifvit yrkadt.
1 afseende på en Ledamots yttrande on\
representations-kostnader och värdighetens
fordringar, så vill jag minnas, att RiksRå-
det Falkengren bott i Hornskroken; och lik¬
väl tror jag, att mången åkande nu för ti¬
den skulle önska sig, att med hans hufvud
få gå under parapluie..
Herr LefrenJohan Pehrr I hufvud--
frågan förenar jag mig med Herr von Hart¬
mansdorff, hvars förslag instämmer med min
reservation, som åtföljde Utskottets första
Betänkande; men jag anhåller att få tilläg¬
ga något, i anledning af åtskilliga här ytt¬
rade satser. Eli värd Talare, hvilken, så¬
som van räkenskapsman och gammal Stats-
Utskotts Ledamot, måste med lätthet kunna
klart inse verkliga förhållandet med Statens.
Den 23 September f. m. -»23
tillgångar, har yttrat, och jag förundrar mig
öfver ett sådant påstående, att de tillökade
utgifter Utskottet föreslagit stiga till 654,000
R:dr, då de i sjelfva verket utgöra omkring
280,000 R:dr mindre. Det är ej tänkbart,
att Talaren af misstag förbisett, att den
förstnämnde summan uppkommer endast ge¬
nom öfverföringar och calculationsberäknin-
gar. Om Talaren med sin uppgift åsyftat
att meddela Ståndet upplysningar om san¬
na förhållanden, så har han deri icke lyckats,
serdeles då uppgifterne tåla afprutning af
minst f. I afseende på hvad samma Ta¬
lare yttrat om Civila Embetsmannacorp-
sen, såsom oförtjent af löneförhöjning; så
förundrar det mig, att man under Riksdags¬
mannens fria yttranderätt vill skydda såda¬
na tillvitelser. Jag anser mig pligtig, att
för min del yttra motsattsen. Hvad skat¬
terna beträffar, vore det visserligen önsk-
ligt, att Riksstyrelsen, sådana förutan, kun¬
de besörjas; men då sådant icke lärer kun¬
na åstadkommas, lära vi ej kunna undan¬
draga oss, att erlägga hvad som erfordras
för Statens upprätthållande. För min del
tror jag väl icke, att våra Näringar äro i
det mäst blomstrande tillstånd, men icke
eller, att de äro i det förskräckliga förfall,
sorn man här utmålat. Svenska allmogen
är känd för noggrannhet i erläggandet af si¬
na skatter, och man har således ingen rätt,
atti allmänhet från restantiernas obetydlig¬
het bestämt sluta till Skattebördornes stör¬
i^4 Den 23 September f. in.
re eller mindre tyngd; men då Restantier-
na utgöra endast \ procent, af hela upp¬
hörden tror jag, att man med trygghet kan
säga, det ingen nöd är för handen, ehuru
äfven jag för min del medgifver, att svå¬
righeter kunna finnas till följd af en icke
alltid rättvis och jemn fördelning af Stats¬
bidragen.
Herr Hjerta: I afseende å de Lieencer,
hvarom jag nyss talade, och dervid jag
nämnde Utrikes-Statsministern, får jag upp¬
lysa att min mening icke var, att dessa Li¬
eencer blifvit gifna för Haus Excellcnce Herr
Grefve af Wetterstedts bord, utan blott att
hans namn fanns bland dem, sorn erhållit
Licencer, och att jag förmodade, det en så¬
dan förmon äfven kunde användas för hans
hord. I alla fall skall jag åtaga mig, alt
nästa plenum närmare upplysa saken, och
då visa, det dylika Licencer blifvit Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt be¬
viljade år 1824 ellei' 1825.
Herr von Hartmansdorff: Jag har ej
sagt, att Ministrame äga någon laglig rätt
till erhållande af högre löner; men att de
af billighet borde få förhöjning. År 1809
var jag ej Riksdagsmyndig, och hade såle¬
des ingen yttranderätt, hvars begagnande jag
här kunde underlåta. Men hade jag då va¬
rit Riksdagsman; så skulle jag nu likväl
icke söka undvika att på mig taga min an¬
I
Den i3 September f. m. 125
del af de misstag Rikets Ständer då möjligt¬
vis begingo.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogis¬
laus: Jag får först nämna, med äfventyr
att tadlas för det jag ej instämmer med
StatsUtskottet, att löneanslagen blifvit fram-
stälda såsom utgörande löneforökningar. I
min reservation vid Betänkandet ]NT:o 124
har jag framstält min åsigt, att bär ej kun¬
de vara fråga 0111 annat, än om ersättning
för de förluster dessa löntagare lidit genom
myntförsämring. Myntförsämringen har nu
hunnit till sin culminationspunkt; om saker¬
na få gå den gång de börjat taga, så gål¬
man på myntförbättringens bana. Det är
icke omöjligt under denna förutsättning, att
Baneosedeln 0111 10 år kan stå på den punkt,
som den år 1.809 befann sig. Näringsidkarn
vill ej vidkännas följderna deraf. Han yr¬
kar, att liqvid må göras på den punkt man
nu står. Detta har verkat ett villfarande
för hans interesse från både Regeringen och
Rikets Ständer. Men då den ena tjensten
är den andra värd, då från ena sidan man
gör hvad billigheten fordrar, borde man på
den andra sidan ock göra något; då Stän¬
derna sjelfva sätta en gräns för Mynt/or-
bättringen, borde man afse hvad Embets-
männen under Myn iförsämringen förlorat.
Herr Hjerta: Jag ber om ursäkt, att
jag nyss glömde besvara det vigtiga inkast
126 Den 23 September f. m.
sorn af Herr Lefren mot mig gjordes, att
jag uti min uppgift, huru StatsUlskottet be^
räknat 1829 års RiksStatsförhöjning utöfver
1823 års Stat, tilltagit 38o,ooo R:dr för
mycket. Utskottet har i tabellen uppgifvit
684,000 R:dr. Jag har ej kunnat nedsätta
denna summa till mera än 654,000, eme-
dan jag blott kunnat afse den indeldta de¬
len, som åter utgår. Nu räknar man mot
mig på det sätt, att för det på Tullverket,
Postverket, Saltpeterförbättringen, förut be-
höfts så och så mycket, behöfves nu ej stör¬
re summa än 38o,ooo R:dr. Jag frågar, af
hvad hallt dessa bevis äro, eller skall man,
när Kongl. Maj:t i Dess proposition ej be¬
gär någon ökning, icke räkna det såsom en
förhöjd skatt, för det t. ex. Postverket be-
liöfver öfver Stat mera än förut. Jag kan
med all min räkneförmåga icke nedbringa
summan till mindre än 654,000 Ibdr.
Herr Rosenblad: För att besvara en Le¬
damot af 1823 års Statsutskott, borde man
visserligen icke behöfva ingå i detailler örn
subtraction och addition, vid jemförelse!!
emellan de olika Statsregleringarne; och det
förundrar mig verkeligen, huru hail kunnat
glömma bort, alt man anviste på öfver-
skotten vid i8a3 års Riksdag en bestämd
summa af 233,333f R:dr Banco, med skyl¬
dighet för RiksgäldsContoret att ersätta den
brist, som på öfverskotten kunde uppkom¬
ma. Derom afgick till Kongl. Maj:t en un¬
Den 23 September f. m.
127
derdånig skrifvelse just vid den Riksdag,
då SlatsUtskottet öfverflyttade på Hufvud-
titlarne allt hvad sorn förut utgått öfver
Stat, med förbehåll, alt sådant blott sked¬
de förslagsvis. Afser man nu det mindre
Spannemålspris, sorn ingår uti nuvarande
SlatsUtskotts beräkning, så skall man finna
att summan af verklig tillökning minskas
ända till 4°4>000 R:dr.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dtMar skalken yttrade, att då Irenne me¬
ningar i afseende å förevarande ämne huf¬
vudsakligen förekommit, ansåg Hans Excel¬
lence sig böra öfver hvardera af deni in¬
hämta Ridderskapets och Adelns tanka.
Hans Excellence framställde derefter
särskilta propositioner, först å StatsUtskot-
tets förslag, dernäst å Herr von IJartmans-
dorffs förslag, och sluteiigen till afslag å
Utskottets framställning samt förblifvande
vid 1823 års Statsreglering i denna del.
Dessa Irenne propositioner blefvo, hvar
för sig, af Ridderskapet och Adeln med Ja
och Nej besvarade.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller,
att vid den förestående voteringen mitt för¬
slag måtte blifva Ja-proposition.
Herr Hjerta: Utskottets förslag måste
blifva Ja,-proposition, och vi få således först
votera om, antingen Herr von Hartmans-
128 Den 23 September f. m.
dorffs, eller Friherre Anckarswärds förslag
skall blifva contra-proposition.
Friherre Cederström: Herr Hjerta har
visserligen rätt, ifall någon Ledamot yrkar
bifall å Utskottets förslag, men om Ridder-
skapet och Adeln förenar sig uti Herr von
Hartmansdorff!? förslag till Ja-proposition,
hafva de Herrar som begärt afslag å Ut¬
skottets förslag, med Ja-propositionen intet
att skaffa, emedan de få sitt förslag till
contra-proposition. Enär Ridderskapet och
Adeln med förändringar kan antaga Utskot¬
tets förevarande Utlåtande, ser jag intet,
som hindrar en sådan Ja-proposition.
Friherre Ridderstolpe: Jag förenar mig
med Herr von Hartmansdorff uti den af
honom föreslagne Ja-proposition.
Herr Hjerta: Jag hemställer, om man
kan i den nu förestående voteringsproposi-
tionen intaga något om StatsRåden, då än¬
nu egenteligen blott varit fråga om Stats-
Ministrarne. Tvenne Ledamöter hafva i af¬
seende å sistnämnde Embetsman önskat bi¬
fall å Utskottets Utlåtande. Herr von Hart¬
mansdorff bar derutöfver yrkat en tillök¬
ning, och vi andra hafva tillstyrkt afslag å
Utlåtandet. Saken lärer sålunda få behand¬
las, såsom jag nyss föreslagit.
Grefve Posse, Arvid: Det är ostridigt,
att Ja-propositionen skall blifva till bifall
af
Ilen rf Sept^ber f. »p 129
af Utskottets Utlåtande, om någon af Rid-
derskapet och Adelli sådant yrkar, mep opi
detta med Nej besvaras, förfaller hela dep
Saken, och vi kunna då förena oss örn en
annan japroposition. I gnlednjpg af hvad
Herr Hjerta yttrat, att man icke bör ipfar
ga StatsRåden i samma voteringsproposi¬
tion, får jag blott fästa hans uppmärksam¬
het derpå, att StatsRåden och StatsMini-
strarne i Utskottets båda Utlåtanden stå till¬
sammans uti en punkt.
Friherre Ridderstolpe: Jag ar hufvud¬
sakligen förekommen af den sigte värde Ta¬
laren, med hvilken jag såletfes i allo före¬
nar mig.
Herr Cederschjöld: Då här är fråga om
tvenne ytterligheter, tror jag det rättaste
vara, att gå en medelväg, och anhåller der¬
före, att Japropositionen måtte blifva bifall
till Utskottets förslag, och att, i händelse
Nej skulle vinna, serskild votering kommer
att företagas för att utröna, huruvida löner¬
na skola ytterligare ökas, eller ock förblif¬
va vid i8a3 års Stat.
Herr Hjerta: Jag tror, alt förhållan¬
det bär måste blifva .lika med hvad som
ägde rum vid irsta Hufvudtiteln. Här har
ännu ej blifvit framstäld någon proposition
angående StatsRåden, blott om StatsMini-
strarne, och Utskottet bär dessutom så v^l i
42 a O
i3o Den a3 September f. m.
sitt första Betänkande, som i Tabellen, satt
StatsMinistrarne under serskild rubrik, och
på lika sätt finnas de äfven i RiksStaten
upptagne; vi böra derföre bålla oss blott
vid detta ämne, och ej slå två flugor i en
smäll.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancLtMarskalken yttrade, det Hans Excel¬
lence i de af honom nyss framställde sär-
skilte propositioner innefattat liela första
punkten, eller både StatsMinistrarne och
StatsRåden, emedan samma punkt, på sätt
Ridderskapet och Adeln vid uppläsningen
deraf erfarit, omfattade dem alla; dock an-
komme det helt och hållit på Ridderskapets
och Adelns godtfinnande, att vid afgöran¬
de! dela dessa båda frågor.
Herr Rosenqvist: För mig är det all¬
deles egalt, om StatsMinistrarne och Stats¬
Råden skiljas åt, eller sättas tillsammans
uti samma voteringsproposition, ty jag har,
i likhet med Hedervärda BondeStåndet, an¬
sett båda dessa Embetsgrader ej böra få nå¬
gon förhöjning i de löner, som de för när¬
varande innehafva.
Herr Rosenblad: Herr Hjerta har all¬
deles misstagit sig, då han uppgifvit, att
StatsMinistrarne och StatsRåden stå under
olika rubriker i Utskottets Betänkande; för¬
hållandet är icke sådant; men väl har jag
sett saken så framställas i en liten särskild
Den a3 September f. m.
13.i
uppmaning, som, undenlecknad af Herr Hjer¬
ta och några andra ledamöter, blifvit inom
Ståndet utdelad.
Grefve Posse: Jag vill endast fästa Herr
Hjertås uppmärksamhet derpå, att första punk¬
ten i StatsUtskottets båda Utlåtanden om¬
fattar både StatsMinistrarne och StatsRåden.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken har äfven låtit oss föreläsas be¬
la denna punkt. På Tabellen står visser¬
ligen hvar och en af dessa grader serskilt,
men, om tabellen skall följas, skulle vi vo¬
tera om hvarje Hofrätt särskilt, oell äfven
kunna få 24 voteringar om 24 särskilta
Länsnotarien Jag anhåller sålunda, att vi
måtte följa Utskottets Utlåtanden.
Friherre Anckarswcird.: Ehuru, på sätt
Grefve Posse upplyst, StatsMinistrarne och
StatsRåden stå under särskilte rubriker å
den af Utskottet uppgjorde tabell, hår jag
för min del dock icke något emot, att man
innefattar alla dessa Embetsman uti en vo¬
teringsproposition. Jag föreställer mig, att
man, i afseende å StatsRåden, har samma
öfvertygelse, sorn rörande StatsMinistrarne,
enär förhållandet är alldeles enahanda. Vi
kunde derigenom bespara oss en votering.
Enda svårigheten är, att utfinna en lämp¬
lig voteringsproposition, i hvilket afseende
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
42 H. 9*
i32
Den 23 September f. tn.
Marskalken torde meddela oss, huru Hans
Excellence uppfattatRidderskapetsoch Adelns
svar å de af Hans Excellence nyss fram-
stäldte särskilte propositioner.
Herr Hjerta: Om frågan endast är, att
vinna tid, så kunna vi taga hela Hufvud-
titeln i en klump och votera deröfver. Men
sorn StatsMinistrarne verkligen i RiksStaten
stå för sig sjelfve, torde denna ordning ock¬
så vara den bästa att följa. Vi hafva vid
irsta Htifvudtilelns afgörande serskilt beslu¬
tat för hvarje Lustslott, ehuru alla Lust¬
slotten stodo tillsammans under en rubrik.
Jag fordrar derföre, att öfverläggningen måt¬
te få ske, såsom öfverläggning om RiksSta-
len i alla tider skett, och att vi sålunda
mätte erhålla proposition å Statsministrar-
ne ensamt. Delta torde vara så mycket
nödvändigare, som flera Ledamöter kanske
anse lönförhöjning för Ministrarne nödig,
mea icke för StatsRåden. Jag anhåller så¬
lunda först om proposition angående Stats¬
Ministrarne.
Herr nion Hartmansdorff: I den före¬
varande tvisten om texten eller tabellen
skall tagas till efterrättelse, bör jag förkla¬
ra, att tabellen endast kan anses för en re-
capi Dilation, till lättnad för dem, som icke
“uppfattat texten. Mig synes rättast, att en¬
dast företaga en punkt i sender, men hvar¬
dera i sin helhet. Jag anhåller således att,
Den 2.1 September f. m.
sedan Herr Cederschjöld begärt proposition
till bifall å Utskottets förslag, vi mätte fä
öfverlägga om contra-propositionen, och der¬
om votera, i händelse de olika meningar ne
icke kunna sammanjemkas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förmälte sig af Ridderska-
pets och Adelns svar å de af Hans Excel¬
lence nyss framstäldte särskilte propositio¬
ner icke hafva tillförliteligen kunnat utrö¬
na, af hvilken mening Ridderskapets och
Adelns pluralitet vore. Då en ledamot be¬
gärt bifall å Utskottets förslag till Ja-pro¬
position, kunde sådant icke vägras; men
sedan man äfven yrkat, att frågan om lö¬
ner för StatsMinistrarne borde skiljas från
den om löner för StatsRåden, hemstälde
Hans Excellence, om Ridderskapet och Adeln
vid afgörandet behagade skilja håda dessa
frågor.
Ropades Ja,
Huns Excellence yttrade derefter att,
då i frågan om löner för de båda StatsMi¬
nistrarne, Ja-propositionen torde böra blif¬
va till bifall å Utskottets förslag, men
tvenne andra meningar äfven gjort sig gäl¬
lande, nemligen en för afslag, och en an¬
nan för förhöjning å de af Utskottet före-
slagne lönings-summor, det icke torde fin¬
nas annan utväg, än att först afgöra, hvad
som borde blifva contra-proposition.
134 Den a3 September f. m.
Grefve Posse: DA således två voterin¬
gar lära föreslå oss, skulle jag önska, att
vi först afgjorde hvad som skall blifva con¬
tra-proposition.
Herr Lefrén: Herr Cederschjöld har
visserligen begärt bifall å Utskottets förslag,
men ej votering derom. Om derföre Herr
Cederschjöld, vid en ny propositions fram¬
ställande, skulle finna sig alldeles öfverrö-
stad, hoppas jag, att han icke yrkar vote¬
ring, pro Exercitio, emedan vi nog ändå
lära få tillräckligt öfva oss uti konsten.
Herr Cederschjöld: Jag vill visserligen
icke förhala Ridderskapets och Adelns tid
genom några öfverflödiga voteringar; och
jag skall derföre anhålla, att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes ånyo framstäl¬
la proposition till bifall å Utskottets för¬
slag, då jag af de afgifvande svaren skall
söka inhämta, om votering är nödvändig,
eller icke.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken ånyo
gjorde proposition till bifall å Utskottets
förslag, i afseende på lönerne för dc båda
StatsMinislrarne.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Det kan visserligen
hända, att jag har de flesta rösterna emot
mig, men jag har likväl funnit dem så de¬
Den 23 September f. m. i35
lade, att jag måste anhålla om votering,
dervid Ja-propositionen torde få innefatta
bifall till Utskottets förslag, och Nej-propo¬
sitionen, att särskild votering kommer att
anställas om de öfriga meningarne.
Herr Hjerta: Jag ber, att det i alla
tider vanliga bruket måtte följas, och att
vi således först måtte afgöra, hvad som
skall blifva contra-proposition; ty i annat
fall är det klart,’att då massans tyngd lig¬
ger emot dubbla voteringar, slår den lik¬
nöjda opinionen sig på bifallspropositionen,
och den opinion som begärt afslag, har icke
direct tillfälle, alt göra sig gällande.
Herr Rosenqvist: Då Herr Cederschjöld
fått bestämma Ja-propositionen, skall jag
anhålla, att min mening, eller rakt afslag,
måtte blifva Nej-proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då Ja-proposi¬
tionen borde innefatta bifall å Utskottets för¬
slag, men de öfriga meningarne äfven bor¬
de lämnas tillfälle att uttrycka sig, lämpli¬
gast torde blifva att först votera om con¬
tra-propositionens innehåll, då, vid denna
föregående votering , tillökning i lönerne ut¬
öfver Utskottets förslag kunde blifva Ja¬
proposition, och förblifvande vid i8a3 års
StalsReglering Nej-propösition.
i36 Den 23 September f. ni.
Herr von Hartmansdorff': I sådant fall
få vi kanske t rell lie voteringar, för att kun¬
na utröna, liuru stor den föreslagne tillök¬
ningen skall blifvå.
Friherre Anckarsvärd: Jag har icke
funnit någon opinion så bestämd, som den
Friherre Cederström och Herr von Hart¬
mansdorff framställt, innefattande dubble¬
ring af de båda StalsMinistrarnes nuvaran¬
de löner. Om denna mening, i afseende
å den ifrågnstäldte tillökningen, antages så¬
som föremål för voteringen, hoppas jag, att
vi lätt skola komma ifrån saken,
Herr von Hartmansdorff': Jag anhåller,
alt Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken behagade förklara, huru Hans
Excellence uppfattat mitt förslag, och om
jag begärt proposition på nuvarande löners
dubblering?
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att, såsom Hans
Excellence fattat Herr von Har t man sd orffs
förslag, detsamma innehållit en förhöjning
af lönérne för JustitiaeStatsMinistern till 8000
R:dr, och för StatsMinistern för Utrikes
Ärenderne till 9000 R:dr,
Friherre Anckarsvärd: I sådant fall
återstår ändock Friherre Göderströms för¬
slag angående dubblering af dessa Embets-
mäns nuvarande löner,
D<n 23 September f. m. 137
Hans Excellence Herr Gref ven och
JandtMarskalken erinrade, att, efter hvad
Hans Excellence tyckt sig höra, Friherre
Cederström väl i början yrkat dubblering af
de båda StatsMinistrarnes löner, efter 1809
års Stat, men dock sedermera förklarat, att,
i händelse Ridderskapet och Adeln icke skul¬
le finna för godt bifalla denna mening, Fri¬
herren instämde i Herr von Hartmansdorffs
förslag.
Friherre Cederström: Jag anhöll, så¬
som Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken ganska riktigt uppfattat, endast
om fördubbling af de löner Konungens Råd¬
gifvare innehade år 180g, och detta är nå¬
got helt annat, än hvad Friherre Anckar¬
svärd trott sig höra.
Herr Lefren: Skulle vi icke kunna lät¬
tast komma ifrån saken derigenom, att vi
först voterade om Contra-propositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att hvad Herr
Lefren önskat, komme att iakttagas uti den
voterings-proposition, som Hans Excellence
just nu finge för Ridderskapet ocli Adeln
föreslå, så lydande:
Den, som anser Contra-propositionen
böra innefatta det förslag, att lönen för Ju-
stitigeStatsMinistern må bestämmas till 8000
R:dr Banco, och för Statsministern för Ulri-
138 Den 23 September f. in.
kes Ärenderne lill 9000 R:dr Banco, vo¬
terar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, konnner Contrapropositio¬
nen , att innefatta det beslut, att med afslag
å den af StatsUtskottet tillstyrkte löneför¬
höjning för bemälte Embetsman, bör vid
1823 års Statsreglering, i afseende å ifråga¬
varande t vän ne löner, förblifva.
Grefve Puke, Johan Carl: Jag hem¬
ställer, om vi icke kunde få votera på sam¬
ma gång om StatsRåden, ty vi få an¬
nars 2:ne särskildta voteringar angående dem
också.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att Ridderskapet
och Adeln redan beslutit, att frågan om
lönerne för de båda StatsMinistrarne borde
särskilt afgöras.
Uppå derefter af Hans Excellence gjord
framställning, blef den nyss föreslagne vo-
terings-propositionen af Ridderskapet och
Adeln godkänd.
Sedan nämnde Voterings-proposition
blifvit anslagen, börjades voteringen kloc¬
kan tre qvart till 2 e. m. och befunnos vid
voteringens slut klockan tre qvart till 3 e.
m. efter det en voteringssedel blifvit un¬
Den a3 September f. m.
>39
dantagen och förseglad, samt de öfrige vo-
teringssedlarne öppnade, rösterne hafva ut¬
fallit, som följer:
Ja —< i43.
Nej — 71.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskilt förde protocoll blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderska-
pet och Adeln beslutat, att det förslag,
som bestämmer lönen för JustitiaeStatsMini-
stern till 8000 R:dr, och för StatsMinistern
för Utrikes Ärenderne till 9000 R:dr B:co,
borde vid voteringen rörande liufvudsaken
blifva contra-proposition.
Härefter framställde Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken, i af¬
seende å hufvudsaken, följande voterings¬
proposition :
Den, som bifaller, att, på sätt Stats-
Utskoltet föreslagit, lönen för JustitiaeStats-
Ministern må bestämmas till SexTusende
FemHundrade Riksdaler Banco, samt lönen
för StatsMinistern för Utrikes Ärenderne lill
SjuTusende Femhundrade Riksdaler Banco,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer lönen för Jusli-
tiasStatsMinistern att bestämmas till Åtta
i4o Den *3 September f, m.
Tusende Riksdaler Banco, samt lönen för
StatsMinistern för Utrikes Ärenderne till
Nio Tusende R:dr Banco,
Hvilken Voteringsproposition af Rid-
derskapet och Adela godkändes, samt an¬
slogs.
Voteringen börjades klockan 3 e. m.;
och befunnos vid voteringens slut, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som följer;
Ja — 58.
Nej — 107.
I följd hvaraf, och sedan det Öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, det Rid-
derskapet och Adeln således beslutit, att
Lönerne borde bestämmas, för JustitifeStats-
Mi nis tern till 8000 R:dr, samt för Stats¬
Ministern för Utrikes Ärenderne till 9000
R:dr B:co,
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Den i3 September e. m. 141
Onsdagen den 2 3 Sept. i8a9.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
' > k——.
Fortsattes den i FörmiddagsPlenum
började pröfning af StatsUtskottets ej min¬
dre den i o sistlidne April under N:o 128
afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e. m.
f)å bordet lagde, Betänkande, angående reg¬
eringen af utgifterne under RiksStatens An¬
dra Hufvudtitel; än ock under N:o 287,
meddeldte, och den 29 sistlidne Augusti
f. m. på bordet lagde, Utlåtande öfver de
vid berörde Betänkande gjorde anmärk¬
ningar.
1 Punkten. Lonerne för StatsRåden.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att under discus-
sionen j förmiddags åtskillige olika menin¬
gar, rörande beloppet af Lönerne för Stats¬
Råden, blifvit framställde; och ansåg Hans
Excellence sig böra å livar och en af dessa
meningar göra särskild proposition, till
utrönande af Ridderskapets och Adelns tan¬
ka i ämnet.
Hvarefter Hans Excellence gjorde pro¬
position: 1:0 å bifall till Utskottets förslag;
2:0 å Lönernes bestämmande till 6000 R:dr;
3:o å Lönernes bestämmande till 7000 R:dr;
samt till afslag å Utskottets tillstyr¬
Den a3 September e. m.
kande, och förblifvande vid i8a3 års Stats-
Reglering i denna del.
Alla dessa Propositioner blefvo, hvar
för sig, af'Ridderskapet och Adeln med Ja
och Nej besvarade.
Herr Hjerta j Gustaf: Enär bär finnas
så delade opinioner, lärer det icke vara
möjligt att afgöra frågan utan votering; och
då erfarenheten i dag visat, att vi medhun¬
nit 2 voteringar på timmar, samt vi nu
synas tillräckligt rangerade på arne leder,
anhåller jag, att vi mätte få skrida till vo¬
tering först öfver den af Herr LandtMar-
skalken sist framställde proposition till afslag
å Utlåtandet i denna punkt; och att Con¬
tra-propositionen måtte innehålla StatsRåds-
lönens bestämmande till 7 eller 6000 Rrdr.
Friherre Cederströmj Jacob: Det tor¬
de vara nödigt, att ej afskära möjligheten
för en annan opinion att göra sig gällande;
och derföre nu först votera om contra-pro-
posilionen. De, som önska, att qvarblifva
vid 1823 års Stat, utgöra visserligen icke
mera än en fjerdedel af de voterande. Al¬
la de öfrige tre fjerdedelarne önska förhöj¬
ning, men skilja sig möjligen uti frågan om
beloppet; och det blir följaktligen nödigt,
att först utröna, för hvilken summa plura¬
li teten är höjd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandiMarskalken yttrade, att, i händelse
Den 23 September e. m.
i43
Ridderskapet och Adeln icke skulle finna
lämpeligt frångå Utskottets förslag, återstod
ej annan utväg, än att troligen tvänne gån¬
ger votera om contra-propositionens inne¬
håll, hvarvid komme att utrönas, genom
första voteringen, om Ridderskapet och Adeln
till contra-proposition åstundade någon till¬
ökning i StatsRådens löner utöfver Utskot¬
tets förslag, eller afslag å samma förslag,
ined förblifvande vid i8a3 års StatsRegle-
ring i denna del; samt i händelse deras
mening, som önska ökning, då segrade, ge¬
nom andra voteringen, till hvad belopp
denna ökning uti contra-propositionen bor¬
de upptagas; hvarefter votering i hufvud-
saken öfver Utskottets förslag och den så¬
lunda bestämda contra-propositionen kunde
företagas.
Herr Tham, Wolrath: Om jag endast
fick följa min böjelse, skulle jag blott tala
för bifall af Utskottets förslag, men då jag
af de tvenne i förmiddags inträffade vote¬
ringar funnit pluraliteten böjd, att, utöf¬
ver hvad StatsUtskottet föreslagit, öka de
ifrågavarande Embelsmännens löner, skulle
jag tro, att det rättaste vöre, att Herr von
Ilartmansdorffs förslag, eller StatsRåds-lönens
bestämmande till 6000 R:dr, blefve Ja-pro¬
position, då Nej-propositionen kunde inne¬
hålla Friherre Ridderstolpes förslag, eller
lönens bestämmande till -7000 R:dr.
»44
Den a3 September e. ni.
Herr Cederschjöld> Pehr Gustaf: Jag
skulle vilja hemställa lill den minoritet,
som tappat i förmiddagsvoteringarne, om
det icke , till bevarande af consequeqcen i
Ständers beslut, vore lämpligt, att, angå¬
ende lönetillökningeil för StatsRåderne vo¬
tera emellan 6000 R:dr och intet; så att,
om Ja vann, StatsRåds-lönen blef 6poo R:dr,
och om Nej segrade, ingen förhöjning i i8a3
års Stat konnne alt äga rum. Derigenom kun¬
de man äfven slippa med en votering i
denna fråga.
Hans Excel len ce Herr Grefven och
Ean dt Mar skal ken yttrade, att det af Herr
Cederschjöld föreslagne sätt visserligen vo¬
re det enklaste, men då en Ledamot yrkat
StalsRåds-lönens bestämmande till 7000 R:dr,
kunde detta belopp icke uti voterings-pro-
positionen förbigås, derest icke bemälte Le¬
damot derifrån afstod, eller förenade sig
med Herr von Hartmansdorff; Hans Excel-
lence hemställde derföre till Friherre Rid¬
derstolpe, huruvida Friherren yrkade, att
dess mening hox-de uti yoterings-propositio-
nen upptagas.
Friherre RidderstolpeFredrik: De åsig-
ter, som grundade mitt påstående om Stats-
Råds-lönens bestämmande till 7000 R:dr,
hafva icke undergått någon förändring se¬
dan i förmiddags. Jag önskade att kunga
gö-
Den 23 September e. m. i45
göra Konungens val lill dessa vigtiga platser
oberoende af allt afseende, om en dertill
skicklig person äger den enskilda förmögen¬
het, som, i saknad af tillräcklig lön, for¬
dras, för att kunna lefva enligt Embetets
värdighet. Kongl. Maj:t har visat benägen¬
het, att vid dessa val endast göra afseende
på skicklighet, hvilket påminner mig om
skyldigheten, att gifva en tacksamhetsgärd
åt en bortgången landsman , jag menar Stats-
Rådet Schwan, hvilken troligen icke i den¬
na sin höga befattning gjorde lika förmån¬
liga bokslut, som då han blott kallades Di-
recteur. Jag anser alltså för en pligt, att
ej afstå från mitt yrkande, att StatsRåds-
lönen måtte blifva 7,000 R:dr. Man har
förebrått mig att härigenom öka voteringar-
nes antal, men jag hemställer, om ej saken
är vigtigare, än förlusten af en timmas lid.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LancltMarskalken yttrade, att då Friherre
Ridderstolpe icke ville afstå från dess för¬
slag, blefvo .åtminstone tvenne voteringar,
den ena att i afseende å contra-propositio¬
nens bestämmande, och den andra rörande
hufvudsaken, nödiga; och hemstälde Hans
Excellence, om Ridderskapet och Adeln be¬
hagade tillåta, att ett lönebelopp för Stats-
Råden af 6000 R:dr finge, vid voteringen i
hufvudsaken, i Ja-propositionen upptagas.
Ropades Ja.
42 H. lo
146 Den j3 September c, m,
Herr HjertaJag tar mig friheten fä¬
sta Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
samhet derpå, att den generela benämnin¬
gen lön visserligen kan vara god, för att
vinna tid, men att man måste skilja emel¬
lan lön och taffelpenningar, om man icke
vill se sig tvungen att pensionera hvarje
StatsRåd vid 65 års ålder med 6000 R:dr
årligen.
Friherre Ridderstolpe: Min mening var,
att taffelpenningarne skulle beräknas till li¬
ka belopp, som Utskottet föreslagit.
Herr von Hartmansdorff^ August: För
min del önskar jag, att StatsRådens taffel-
pennigar måtte anslås till samma belopp de
hittills utgjort, eller i5oo R:dr för dem
hvardera.
Herr Hjerta: Första gången StatsRåds-
lönerne af Rikets Ständer bestämdes, eller
år 1809, uppgjordes icke proportionen emel¬
lan lön och taffelpenningar så hög, som
nu; hvarigenom större pension uppkommer,
än man eljest behöfde gifva. Jag föreslår
derföre, att, om StatsRådens löneinkomster
skola bestämmas till 6000 R:dr, deraf måt¬
te beräknas såsom lön endast 3,5oo R:dr,
och såsom taffelpenningar 25oo R:dr.
Friherre Ridderstolpe: I anledning af
de sista värda talarnes yttranden, anhåller
Den 23 September e, in.
i.47
jag få föreslå, att taffelpenningarne för Stats-
Råden må beräknas till 3ooo R:dr, och
den andra hälften såsom lön; och hoppas
jag derigenom hafva ådagalagt, att jag en¬
dast afser StatsRådens ändamålsenliga aflö¬
ning, under den tid de gagna fäderneslan¬
det med sina Rådslag.
Herr Rosenblad, Bernhard: Då jag in¬
stämmer deruti, att förhållandet mellan lön
och taffelpenningar bör motsvara det, sorn
uppgjordes 1809, föreslår jag, att taffelpen-
ningarne beräknas till 2000 R:dr, om lön¬
inkomsten blir 6000 R:dr, och till 3ooo R:dr,
om den bestämmes Lill 7000 R:dr.
Herr nori Hartmansdorff': Orsaken,
hvarföre jag föreslog, att StatsRådslönen en¬
dast skulle bestämmas till 6000 R:dr, var,
att om den blifvit förhöjd till 7000 R:dr,
bade den blifvit fördubblad emot hvad den
utgjorde år 1809. Då någon fördubbling
icke skett af StatsMinisters lönerne, hvilka
i slikt fall bordt blifva 10,000 R:dr för den
ene och 9,000 R:dr för den andra, i stället
för 9,000 R:dr och 8,000 R;dr, som Ridder-
skapet och Adeln beviljat; så kan jag ej till¬
styrka större fördel åt StatsRåden än unge¬
fär efter samma proportion, som för Stats-
Ministrarne blifvit iakttagen. Hvad taffel-
penningarne särskildt angår; så tror jag att
de icke böra beräknas högre än till i,5oo
42 H. 1.*
i48 Den iZ September e. m.
Rulr, och att denna summa ändock är ett
nog betydligt afdrag på hvad ett StatsRåd
får behålla i pension, om lian vid 65 års
ålder täger afsked. Då alla civila Embets¬
man, hvilka icke hafva taffelpenningar, kun¬
na vid den ålder få behålla hela deras lön
i Pension, inser jag icke, hvarföre Rikets
högste Embetsman skola vara så mycket
sämre lottade. Om icke StatsRåden kunna,
vid nämnde ålder, påräkna en sorgfri åter¬
gång lill det enskilta lifvet, hlifver följden,
att Konungen, för att ej lemna dem utan
ett lämpligt underhåll, föranlåtes gifva dem
andra embeten, till hvilkas ordenteliga skö¬
tande de ej heller torde äga nödiga krafter,
hvarpå samhället utan tvifvel förlorar me¬
ra, än på något högre pensionsanslag.
Friherre jtnckarswärd, Carl Henrik:
Jag yrkar, att Taffelpenningarne måtte be¬
räknas -så lågt, som möjligt, eller till 5oo
R:dr, på det förhoppningen, att vid afskeds¬
tagande få behålla lönen, måtte kunna åstad¬
komma något exempel, att åtminstone nå¬
gon enda gång se en annan anledning, än
blott döden, förmå Konungens Rådgifvare,
att lemna sina platser.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om icke, sedan
Ridderskapet och Adeln redan bestämt, att
ett belopp af 6000 R:dr skulle vid. voterin¬
gen i liufvudsaken i Ja-propositionen upp¬
Den 23 September e. m. i4g
tagas, Ridderskapet och Adeln nu behagade,
i afseende på denna summas fördelning, be¬
stämma, att 4000 R:dr borde anses utgöra
lön, och 2000 R:dr taffelpenningar.
Bifölls.
Herr von Hartmansdorff: Jag kan ej
instämma i det jämnkningsförslag, att taf-
felpenningarne för StatsRåden skola bestäm¬
mas till 2000 R:dr; enär Justitiae-StatsMi-
nistern, efter hvad redan blifvit afgjordt,
icke har högre belopp, oaktadt 2000 R:dr
högre inkomst i det hela, än StatsRåden
skulle erhålla.
Herr Hjerta: Jag anser icke någon vå¬
da uppkomma af den stadgade fördelnin¬
gen, hälst jag är öfvertygad, att besluten i
denna omständighet i de andra Stånden blif¬
va så olika, att ett jemkningsförslag ovill¬
korligen blir nödigt, vid hvilket* tillfälle
man får anledning, att vidare öfverväga det¬
ta ämne.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken framställde, i afseende å
contra-propositionens innehåll, följande vo¬
teringsproposition:
Den, som anser contra-propositionen bö¬
ra innefatta det förslag, att hvardera af de
Sex StatsRåden böra i lön innehafva 4°o°
i5o Den 2} September e. tn.
R:dr Bnnco, samt i Taffelpenningar 3ooo
R:dr Banco, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer contra-propositio¬
nen att innefatta det beslut, att, med af-
slag å StatsUtskottets förslag i afseende å
lönerne för bemälte StatsRåd, må förblifva
vid hvad 1823 års StatsReglering derom fö-
reskrifver.
Hvilken voteringsproposition af Ridder-
skapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till 7
e. m. och befunnos vid voteringens slut kloc¬
kan tre qvart till 8 e. m. sedan en vote¬
ringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öpnade, rö-
sterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 106.
Nej — 76.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskilt förde protocoll blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderska-
pet och Adeln således till contra-proposition
antagit det förslag, att hvardera af de Sex
StatsRåden borde i lön innehafva zjooo R:dr
Banco, samt i Taffelpenningar 3ooo R:dr
Banco.
Den a3 September e. m. »5i
Härefter framställde Hans Excellence
Herr Grefven och Land t Marskalken _, i af¬
seende å hufvudsaken, följande voterings¬
proposition :
Den, som bifaller, att hvardera af de
Sex StatsRåden må erhålla i lön Fyra Tu¬
sende R:dr Banco, samt i Taffelpenningar
Två Tusende R:dr Banco, eller tillsammans
Sex Tusende R:dr Banco årligen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, hommer hvardera af de
Sex StatsRåden att erhålla i lön Fyra Tu¬
sende R:dr Banco, samt i Taffelpenningar
Tre Tusende R:dr Banco, eller tillsammans
Sju Tusende R:dr Banco årligen.
Hvilken voteringsproposition af Ridder-
skapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 8 och slöts klockan tre qvart till 9 e.
m.; hvarvid, sedan en voteringssedel blif¬
vit undantagen och förseglad, samt de öf¬
rige voteringssedlarne öppnade, rösterne be-
funnos hafva utfallit, som följer:
Ja —■ r 15.
Nej — 88.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskilt förde protocoll blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
Den a3 September e. m.
LandtMarskalken förklarade, att Ridderska-
pet och Adeln således beslutit, det hvar¬
dera af de Sex StatsRåden borde erhålla
i lön Fyra Tusende, saint i Taffelpennin¬
gar Två Tusende R:dr Banco, eller tillsam¬
mans Sex Tusende R:dr Banco årligen.
Friherre Anckar swärd: Då jag icke ur
någon synpunkt kunnat dela de åsigter, hvil¬
ka legat till grund för tillvägabringandet af
de nu beslutade lönförhöjningar, som vida
öfverstiga hvad StatsUtskottet, efter en så
lång tids granskning af ämnet, föreslagit,
får jag protestera mot dessa beslut, äfven¬
som mot den derigenom förnyade hyllning
åt en Ministere, hvilken aldrig visat sig haf¬
va gjort det minsta för att lindra folkets
bördor, eller åstadkomma någon förbättring
i vårt Statsskick; hälst jag förutser att, om
dessa beslut bereda tillfredsställelse för någ-
ra individer, de deremot skola åstadkomma
så mycket mera bekymmer hos de skatt¬
dragande.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Äfven
med fara, att se den slags förbindelse steg¬
rad, i hvilken jag står till Herr Rosenblad,
för dess uttalade välmenta eller menlösa
råd, får jag anhålla om tecknandet af min
reservation emot det nu fattade beslutet;
och derjemte förklara, att jag anser de nu
varande StatsRådslönernes tillräcklighet huf¬
vudsakligen vara bcvist genom StatsRådens
Den 23 September e. m. 153
ihärdiga bibehållande af sina platser, och att
de följagteligen sjönas vara belåtna med de
innehalVande lönerna.
Herr Anckar sw är d, August: Jag före¬
nar mig uti de reservationer Friherre Anc-
karswärd och Grefve Horn afgifvit.
2. Punkten. Lönerne för JustiticeRå-
den eller Ledamöterne i Konungens Hög-
O O
sta Domstol.
Herr Cederschjöld: Orsaken, hvarföre
jag yrkat löneförhöjning åt JustitiasRåden,
har jag redan utvecklat, och får derföre nu
blott påminna om de löneförhöjningar Rid-
derskapet och Adeln beviljat åt Konungens
Rådgifvare, hvaraf jag har anledning för¬
moda, att Ridderskapet och Adeln hämtar
ett förnyadt skäl, att, till bibehållande af
conseqvence, föröka JustitiasRådslönerne till
5ooo R:dr, eiler 3ooo R:dr i lön och 2000
R:dr i taffelpenningar.
Herr af Puke, Erikj hade inlemnat föl¬
jande, som upplästes:
Om StatsUtskottet öfverallt följt sam¬
ma hushållsprincip, som för den vanlotta¬
de JustiticeStaten blifvit iakttagen, skulle
troligen anmärkningarne emot Utskottets Ut¬
låtanden angående StatsRegleringen icke sti¬
git till det stora antal, de nu utgöra. Jag
nödgas ännu en gång upprepa, att, om Sta¬
ten icke så lönar dess organer för rättvisan,
i54 Den a3 September e. m.
att behofvet icke föranleder till någon fre¬
stelse att för lifsbergning afvika från den
strängaste oegennytta, måste Staten äfven
uppgifva allt anspråk på att finna den oväld,
hvarförutan Lagens skipande blir skadliga¬
re, än oin den alldeles upphörde. Utskot¬
tet har icke med någon vederläggning be-
värdigat anmärkningarne angående Justitise-
Råds-lönerne, utan endast förklarat, att Ut¬
skottet funnit sig icke kunna tillita de knap¬
pa tillgångarne utöfver hvad Kongl. Majit
föreslagit.
Öfvertygad, att Högloflige Ridderska-
pet och Adeln mera fruktar en knapp till¬
gång på rättvisa och mognad lagfarenhet, än
all annan slags brist, vågar jag anhålla, att
Contra-propositionen må blifva uppställd i
enlighet med Herrar von Schantzs, von
Heynnes och Norei Reservationer.
Herr Hjerta: Enär jag nu finner, att
löneförhöjningar så mycket komma i fråga,
tager jag mig friheten föreslå en utväg, att
lindra dem, som skola utbetala dessa för¬
ökade löner. Jag föreställer mig, att de,
hvilka nu innehafva JuslitiasRåds-platserne,
äro belåtna med dervid varande löner, ef¬
ter de icke mot bättre vilkor emottagit dem,
och ej eller sökt någon lönetillökning; men då
Herr Cederschjöld likväl föreslagit en så¬
dan, föreslår jag, att den blott måtte bevil¬
jas åt dem, hvilka hädanefter inträda i
högsta DomareEmbetet.
Den 23 September e. m.
i55
Herr Tham'. Jag delar fullkomligt de
Talares åsigter, som önska, att de, hvilka
skola skipa rättvisan, särdeles i högsta in-
stancen, äro väl och tillräckligen lön ta, men
å andra sidan fordras hofsamhet med Stats¬
anslag, och omsorg att lindra de skattebi¬
dragande. Då Kongl. Maj:t i Nåder före¬
slagit en Löneförhöjning af goo R:dr för
hvarje JustitiaeRåd, synes mig desse Em-
hetsman dermed äfven kunna Elifva någor¬
lunda belåtna; hvadan jag yrkar bifall å
den Kongl. Propositionen, så mycket hel¬
dre, som, i fall man frångår den, och be¬
viljar löneförhöjning åt JustitiaeRåden utöf¬
ver hvad Konungen föreslagit och StatsUt-
skottet tillstyrkt, man sedan får hålla ut
gradatim hela vägen nedåt till Statssekre¬
terare, Revisionssekreterare &c. &c. Med
bifall till StatsUtskottets Utlåtande uti ifrå¬
gavarande punkt bör något skäligt missnöje
å de Löntagandes sida icke äga rum; och
jag förnyar alltså, med särdeles afseende å
nationens behof af lindring i skattebördor¬
na, min anhållan om bifall till Utskottets
Utlåtande i denna del.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard'.
Jag har äfven rörande förhöjning af Löner
för Herrar JustitiasRåder delat lika tänke¬
sätt med Hedervärda BondeStåndet, ehuru
sådant undfallit Utskottets uppmärksamhet.
Mina skäl hafva härvid varit desamma, som
vid bestridandet af förhöjning å StatsRåds-
156
Den 2'i September e. m.
lönerna, och jag vidhåller således hvad jag
förut yttrat. Med tankan fästad på Statens
små tillgångar, och på nödvändigheten att
iakttaga sparsamhet och ett tarfligt lefnads¬
sätt, anser jag ett JustitiaeRåd kunna lefva
af de nu anslagne och i mångå år för till-
räcklige ansedde 3,ioo R:dr B:co med der¬
under inbegripne 200 Tunnor Spannemål,
ty jag tror alldeles tvärtemot Utskottet, att
den nuvarande lön, som Staten består ett
JustitiaeRåd, sätter Innehafvaren i ett så¬
dant oberoende, som utesluter behofvet, att
för nödig utkomst för sig och familje söka
annan för Embetets tillbörliga utöfning hin¬
derlig sysselsättning.
Befarad brist på Gandidater till hvad
ledigt Embete som hälst, beliöfver visser¬
ligen icke tagas som skäl till löne-förhöj-
ning hvarken i de högre eller lägre Embets-
mannagraderna; ännu har man aldrig hört,
att något Embete eller Tjenst, undantagan¬
de Kyrkoherde-beställningen i Waxholm,
blifvit obesatt i brist på sökande. Jag an¬
håller alltså om proposition till afslag å
den föreslagne förhöjningen i JustitiasRådens
löner.
Herr Cederschiöld'. Jag vågar till det
Höglofl. Ståndet hemställa, om icke Justitite-
Råden, såsom rättvisans högste Skipare, bö¬
ra erhålla löneförhöjning i samma propor¬
tion , som Konungens Rådgifvare redan er¬
Den a3 September e. m.
hållit, i synnerhet som de sednare, åtmin¬
stone de Militaira, kunna hafva andra löne¬
inkomster tillika, hvilket är JuslitiaaRåden
helt och hållit betaget. Då StatsUtskottets
förslag blifvit förhöjd t för Konungens Råd¬
gifvare, kan jag ej inse, hvarföre icke sam¬
ma välvilja skulle visas JustitiaeRåden. Hvad
en Ledamot yttrat, att löneförhöjningen
för JustiticeRäden borde bestämmas blott
för framtiden , kan icke vara framstäldt på
alfvar, och följagtligen icke nu upptagas till
besvarande. Jag yrkar derföre proposition
till bifall å JustitiaeRåds-lönernes bestäm¬
mande till 5ooo R:dr, och tager inig frihe¬
ten ytterligare erindra om svårigheten, att
få skicklige personer till JuslitiaeRåd, då
knappast någon Häradshöfding finnes, som
vill emottaga en dylik plats, emedan den
medför uppoffring af lönefördelar, och det
väl icke alltid kan lyckas, att ur Rådstufvu-
och KämnärsRätterne fylla Justi tieeRåds-
platserne. Jag tror åtminstone icke, att
NatioualRepresentationen utan verklig leds¬
nad bör kunna se JustitiasRåderne tvingas
att för sin utkomst emottaga binäringar, så¬
som Sterbhus-utredningar etc. eller söka be¬
fordringar till andra mer lönande beställ¬
ningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bi¬
fall å Utskottets Utlåtande i denna punkt.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
j58
Den 23 September e. m.
Herr von Hartmansdorff': Som jag, vid
återremissen af Utskottets första Betänkan¬
de, var af samma tanka som Herr Ceder¬
schjöld, och anförde samma skäl, som han
håde då och nu utvecklat, vill jag ej trötta
Ridderskapet och Adeln med upprepandet
deraf; utan endast erindra, att då det hög¬
sta DomareEmbetet är det minst sökta, må¬
ste åter följden deraf blifva, att det varder
sämst besatt. Detta kan ej annat än med¬
föra förderfliga följder för hela riket. Jag
tillstyrker alltså bifall till Herr Cederschjölds
förslag, att, i proportion af den åt Konun¬
gens Rådgifvare beviljade förhöjning, Justi-
tiaeRåds-lönen måtte bestämmas lill 5ooo
R:dr B:co; och anhåller att detta måtte blif¬
va Contra-proposition.
Friherre Hackar swärd: Sedan Herr
von Hartmansdorff nu tillkännasifvit sin
O
tanka, inser jag visserligen, huru vanmäg-
tigt det är, alt yttra en motsatt mening;
men jag skall dock det oaktadt ännu en
gång försöka att begära proposition lill bi¬
fall å Utskottets förslag.
Herr Rosenqvist: Som, efter hvad jag
tyckt mig finna, Ridderskapet och Adeln
redan bifallit Herr Grefvens och Landt-
Marskalkens nyss framställde proposition;
vill jag ej besvära med votering, utan en¬
dast reservera mig emot beslutet.
Den 23 September e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LcindtMarskalken förklarade, att, såsom lian
uppfattat Ridderskapets och Adelns svar å
den af Hans Excellence nyss meddeldte
proposition, densamma blifvit af Ridder-
skapet och Adeln bifallen.
Friherre Cederström och Herr von Hart¬
mansdorff begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
framställde följande voterings-proposition:
Den, som bifaller, att lönen för Leda-
möterne i Konungens Högsta Domstol må,
på sätt StatsUtskottet föreslagit, bestämmas
till Tre Tusende R:dr, och Taffelpenningar-
ne till Ett Tusende R:dr, eller tillsammans
till Fyra Tusende R:dr B:co för hvardera,
årligen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Yinner Nej, kommer lönen för bemäl-
te Ledamöter att bestämmas till Tre Tusen¬
de R:dr, och Taffelpenningar^® till 2000
R:dr, eller tillsammans till Fem Tusende
R:dr Banco för hvardera årligen.
Hvilken voterings-proposition af Rid-
derskapet och Adeln godkändes, samt an¬
slogs.
Voteringen börjades klockan half till
jo, och slöts klockan half till 11 eftermid¬
i6o
Den a3 September e. m.
dagen, hvarvid, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
befunnos hafva utfallit, som följer:
Ja — 90.
Nej — 63.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskilt förde protocoll blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderska-
pet och Adeln således ansett lönen för Le-
damöterne i Konungens Högsta Domstol bö¬
ra bestämmas till Tre Tusende, och Taffel-
penningarne till Ett Tusende, eller tillsam¬
mans till Fyra Tusende R:dr B:co för hvar¬
dera, årligen.
Justerades 3 ProtocollsUtdrag, inne¬
hållande Ridderskapets och Adelns i Plena
den 21 dennes för- och eftermiddagen fat¬
tade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Erån Stats- Banco- och LagUtskotten:
Af den 19 dennes:
N:o i5. Med förslag till Lag, angåen¬
de Mvntbestämningen.
N:o
Den a3 September e. tn.
N:o 16. Med förslag till Lag för Pa¬
kets Ständers Bank.
Från BancoUtskotlet:
Af den 9 dennes:
N:o 77. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets under N:o 65 förut
meddeldte Betänkande, i fråga om belåning
af Kobolt i Rikets Ständers Bank.
N:o 79. Om vilkoren ocb sättet för
beredande af nöjaktig säkerhet vid belåning
af Jern och Effecter på Götheborgs Våg ef¬
ter enahanda grunder, som gälla för belå¬
ning af de å Stockholms Jernvåg förvarade
dylika elfe eler m. m.
Från Banco- och LagUtskotlen:
Åf den 9 dennes:
3Nf:o 78. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottens under N:o 70 förut
afgifne Betänkande, rörande förändring af
liittils gällande Författningar oxn föryttran¬
de af Bankens Fastighetspanter genom Banco-
Auction.
N:o 80. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid BancoUtskottets under N:o 3y
förut afgifne Memorial, angående en bestämd,
förklaring, alt Lagens föreskrifter om for¬
dringars bevakande 1 concurs och efter års-
stämning, icke må lämpas till sådane Bnn-
42 H, u j
IÖ2 Den 23 September e. ta.
kens Lån, för hvilka gäldenärerne ej aflem¬
na skuldförbindelse, utan deremot sjelfva
erhålla bevis eller så kallad pantsedel.
N:o 81. I anledning af vackt motion,
innefattande Förslag till ny Lag för pri¬
vata Banker.
Lades på bordet.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet
inkommit så lydande
Hörsamste Memorial!
Som hos RiddarhusUtskottet blifvit an¬
mäld en af Organisten N. Möller från Chri¬
stianstad gjord anhållan om tillstånd, att
å Lördagen den io nästkommande October
få uti Riddarhussalen uppföra en Concert,
till förmån för sin i3-åriga Dotter; alltså
har RiddarhusUtskottet, som för dess del
icke finnér något att emot en sådan tillå¬
telses medgifvande erinra, i grund deraf
skolat hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vördsamt hemställa, om icke bifall till Or¬
ganisten Möllers ofvanberörde anhållan må
kunna lemnäs, emot iakttagande af de vil¬
kor, som för Concerters uppförande å Rid¬
darhuset emellan Riksdagarne blifvit stad¬
gade, samt med förbehåll, att Orchester-
ställningen finnes borttagen, och Salen i
öfrigt uti behörig ordning, sednast klockan
Sex (6) påföljande Söndags afton efter C011-
certen. Hvilket dock till Höglofl. Ridder-
Den 23 September f. m. i63
skåpets och Adelns eget ompröfvande vörd¬
samt öfVerlemnas. Stockholm den a3 Sep¬
tember 1829.
iPå RiddarhusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
TV. F. Dalman.
Lades på hordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan tre qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 25 Sept. 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 10 sistlidne April under
W:o 128 afgifne och den 7 derpå följde Maji
e. m. på bordet lagde Betänkande, angåen¬
de regleringen af utgifterne under RiksSta-
tens Andra Hufvudtitel, än ock under N:o
237 meddeldte, och den 29 sistlidne Au¬
gusti f. m. på bordet lagde, Utlåtande öf¬
ver de vid berörde Betänkande gjorde an¬
märkningar.
4^ H. ii*
164 Den a5 September f. m.
3 Punkten. Lönerne för StatsSecre-
terarne, samt HofCancelleren och Justities-
Cancelleren.
Herr Hjertas Gustaf: Enär Ridderska-
pet och Adeln förhöjt lönerne för StatsRå-
det, och de motioner, som åsyftat Slats-
Secreterare-lönernes förhöjning, förutsatt,
att de borde bestämmas lill samma belopp,
som StatsRådets, skall det kanske synas in-
consequent, att jag nu endast yrkar bifall
å Utskottets förslag i denna punkt; men
jag gör det af det skäl, alt jag ännu ej an¬
ser det vara genom 3 Stånds beslut afgjordt,
att StatsRåds-dönerne komma att höjas, så¬
som Ridderskapet och Adeln beslutat. Jag
tycker, att 400° R:dr är tillräcklig lön för
en StatsSecreterare. Jag bör likväl yttra
den mening, att om det skulle bända, att
6ooo R:dr blifva bestämde såsom Stats-
Råds-lön för framtiden, vore det olyckligt,
om icke StatsSecreterare-lönerne äfven be¬
stämdes till enahanda belopp, ocb jag skul¬
le derföre med skäl önska, att denna fråga
kunde få hvila, till dess Rikets Ständers
Leslut i afseende å StatsRåds-Iönerne blif-
ver definitift fattadt. Jag ber Ridderska¬
pet ocb Adeln fästa uppmärksamhet derpå,
huru vigtigt det är, att StatsSecieterarne
få den värdighet de böra innehafva. Vår
Grundlag åsyftar, att de skola göras till
Ministrar, och det är ett rent missförstånd,
att de ej så uppträdt. De »ro utan all frå¬
Den 23 September f. in. i65
ga Ministrar, oell borde bär, likasom i
England, heta Minislrar-SlalsSecreterare.
Jag vet väl, att i utländska Almanachor,
till exempel Alrnanach de Gotha, de fått
den ringa titeln af Rapporteurer, men jag
anser det vara vigtigt, att de upplyftas tili
deri plats och den värdighet, de höra äga.
På dem ligga göromålen tyngst, de äro de
mest verksamma, och StatsRådets Ledamö¬
ter äro blott att anse såsom en Nämnd. Jag
måste derföre beklaga, att StatsUtskottet
icke gjort mera afseende på de framställ¬
ningar, hvilka angående dem blifvit gjor¬
de af flere Ledamöter, och icke salt deras
löner åtminstone till lika belopp med Stats¬
Rådets. Då jag likväl icke tror, att Stats¬
Rådets löner af de andre Stånden blifva
uppsatte till den höjd, som Ridderskapet
och Adeln bestämt, anhåller jag nu endast
om proposition till bifall å Utskottets för¬
slag.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
bar tillförene, då denna sak förevar, yr¬
kat, att de ifrågavarande Embetsmännen,
StatsSecreterarne, HofCanzleren och Ju-
slitiaeCanzleren måtte erhålla en till 5ooo
R:dr förhöjd lön. I Herr Hjertås anföran¬
de om vigten af dessa Embeten instämmer
jag fullkomligt, men kommer derifrån till
en annan slutföljd, än han; och anhåller
att dertill få upgifva mina skäl. HofCanz-
leren deltager i StatsRådets göromål, li¬
i66 Den 25 September f. m.
kasom dess öfriga Ledamöter; mea har, ut¬
öfver de andras befattningar, den, att vaka
öfver Tryckfriheten, den, att vara Supple¬
ant åt StalsMinistern för Utrikes Ärender-
jie; och sluteligen den, att under Riksda-
garne meddela Rikets Ständer Konungens
propositioner, förskaffa Utskotten upplys¬
ningar, vaka öfver Riksdagsbeslutets rig-
tighet m. m. Hvarföre Rikets Ständer 180g
gåfvo honom ringare värdighet, och min¬
dre lön, än StatsRådets öfrige Ledamöter,
tan jag icke förstå. Tvertom borde han
för sina särskildta befattningar, liksom Stats-
Ministrarne för deras, hafva fått högre lön,
om icke rangen här i landet gällde mera,
än det man uträttar. Jag vill ej heller nu
försöka, att bryta denna gamla orättvisa.
Men jag anser honom åtminstone böra få
en tillökning, så att dess lön må blifva
5ooo R:dr, då StatsRåden fått deras till 6000
R:dr. Att, såsom Herr Hjerta föreslagit, upp¬
skjuta med frågans afgörande, tills det vi¬
sat sig, om de öfrige Stånden instämma i
Ridderskapets och Adelns beslut, anser jag
destomera olämpligt, som hvarje Stånd ef¬
ter vår författning beslutar för sig. Skul¬
le man i frågor, som icke äro Ståndssaker,
vänta på hvarannan, så uppkommer frå¬
gan, hvem som skulle begynna, hvarom Riks¬
dagsordningen icke stadgar. Det är således
nödigt, att hålla sig vid grundlagen, sådan
han är, och låta Nämnden afgöra de punk¬
ter, hvarom man icke blifver ense. Hvad
Den 25 September f. ra. 167
JustitiaeCanzleren angår, så kail han val
icke jemföras med StatsRåden; men, såsom
Konungens Högsta Ombudsman, och del¬
tagande i StatsRådet, lika med JustiliteRå-
den, hör han få dela lika löneförmoner
med dem. Hvad StatsSecreterarne beträf¬
far, har Herr Hjerta redan fästat uppmärk¬
samheten på vigten af deras befattningar,
framföre StatsRådens. Det är endast ran¬
gen, som sätter dem under de förra, och
utan tvifvel af detta skäl allena hafva de¬
ras löner varit lägre än StatsRådens. För
öfrigt är StalsSecreterareEmbetet utan mot¬
sägelse det arbetsammaste af alla bland
Konungens Rådgifvares. Skall det kunna
skötas med drift, så är det nödvändigt,
att StatsSecreteraren åtminstpne är befriad
från bekymmer för sitt uppehälle. Yill
således Svenska Folket på dessa platser se
andra, än dem, som af egen förmögenhet
eller biförtjenster kunna uppehålla sig, må¬
ste det gifva löner, som äro tillräcklige
för en man att med famille lefva i Huf-
vudstaden, och i den ställning, hvari han
står till andra Embetsmän. Det kan i åt¬
skilliga år måhända lyckas alt finna för¬
mögna män, som åtaga sig så arbetsamma
sysslor, och tillika uppoffra deras enskilta
förmögenhet, för att lefva under tiden;
men dels äro dessa dubbla uppoffringar
sällsynta, och dels äro de förmögna icke
alltid de skickligaste. I ett så fattigt land
som Sverige, måste man dessutom grunda
i68 Den 25 September f. m,
sin styrka i Embetsväg, såsom i andra
liänseenden, på personliga egenskaper, och
ej på förmögenhet. Jag tillstyrker således
5ooo R:drs lön åt de ifrågavarande Em-
betsmännen.
Herr Hjerta: Jag ber endast, att få
tillägga till hvad jag nyss yttrat, att jag
anser propositionen böra delas så, att lö¬
nen blir 25oo R:dr, och att taffelpennin¬
gar bestämmas till i5oo R:dr. Jag anser
delta nödvändigt, på det pensioneringen
icke må blifva för stor.
Herr Munck af Rosensköldj Eberhard:
På samma grunder, som förmådde mig
1815 att göra motion, om den löneförhöj¬
ning, (men i sammanhang med en mot¬
svarande indragning af öfverflödiga embe¬
ten och tjenster) för penningelöntagande
tjenstemän, som blef af Rikets Ständer då
beslutad, och sedermera verkställd, får jag
nu förena mig med Herr von Hartmans¬
dorff i dess förslag till lönförhöjning för
så vigtiga embeten, som de ifrågavarande.
Jag drar ej i betänkande, att deruti in¬
stämma, oaktadt sedelmyntets värde i silf¬
ver ej gör stort mindre nu, än 1810, då
dessa löner blefvo bestämde, och det i för¬
hållande till isynnerhet jordbrukets pro¬
dukter är större, än då, samt oaktadt så¬
ledes de produkter jordbrukaren, som mest
skattar, har att sälja, äro, äfven till nume¬
Den 25 September f. m. jf>()
rären, i lägre pris nu, än dien tiden, och
de år, då de äro högre, gemenligen åtföl¬
jas af en misslyckad production, samt så¬
ledes äfven ofta af behof för jordbrukaren
sjelf att köpa. Ingen skattebörda kan va¬
ra så tung, som den af oskickliga och egen¬
ia jttiga Domare i Högsta Instancen, och
oskickliga eller kraftlösa Ministrar. Denna
löneförhöjning bör ge oss hopp, att dessa
höga Embetsmän genom lättade bekymmer
för egen bergning blifva iståndsatte, att
dess mer fästa sin uppmärksamhet på fä¬
derneslandets, på undervisningsverkens re¬
form, och på jordbrukets, handelns och nä-
ringarnes förkofran, hvarigenom nationen
sättes i stånd att uthärda sina skatter, ja
äfven drygare, än de närvarande, hvilka
utomdess äro mera tryckande genom deras
ojemna fördelning, än genom deras höga
belopp.
Grefve Posse j Jrvid'. I fråga om be¬
loppet af lönerna förde ifrågavarande Em-
betsmännen, förenar jag mig med Herr
Hjerta, att vid detta tillfälle de ej må be¬
stämmas högre än till 4ooo R:dr; men, i af¬
seende på Herr Hjertås förslag, om fördelnin¬
gen af summan, får jag fästa uppmärksam¬
heten derå, att den förra lönen utgjorde
2736 R;dr 32 sk. Billigheten fordrar, att
ej bestämma den nu blifvande ordinarie
lönen till lägre belopp. Jag föreslår derfö¬
re, att lönen bestämmes till 3ooo R:dr, och
taffelpenningarne till 1000 R:dr.
170 Den September f. m.
Herr Rothlieb Carl Fredrik: Utom
det att jag får förena mig i hvad Herr von
Hartmansdorff anfört rörande löne-tillök-
11 ing för HofCanzleren och JustitiasCanz-
leren, samt i öfrigt i hvad Herr Hjerta an¬
fört om StatsSecreterare-lönerne, vill jag
endast i anledning af hvad Pierr von Hart¬
mansdorff yttrat om det underliga förhål¬
landet år 1809, då jag nara deltog i ären-
derne, att HofCanzleren, oaktadt dess vig¬
tiga befattningar att vara Ledamot i Stats-
Rådet, och tryckfrihetens vårdare, ej blef
satt i jemnlikhet med StatsRådets öfriga
ledamöter, nu upplysa, att man då var i
den belägenhet, att man sökte inskränka
alla möjliga utgifter, och i följd deraf in¬
skränkte, så mycket man kunde, både rang
och löner. Mycken fråga var annars, atfc
StatsRåden skulle blifva RiksRåder; men
enär HofCanzleren, hvilken redan fanns i
Carl XI:s tid, då ansågs såsom en under¬
ordnad embetsman med mindre functioner,
och äfven så fortfor under frihetstiden, tog
man sig deraf anledning, att ej upphöja
honom mera än förut. Då hans befattning
likväl sedan blifvit så utsträckt, som Herr
von Hartmansdorff omtalat, bör han i följd
deraf hafva en lönförhöjning, och jag får
således i allo förena mig med Herr von
Hartmansdorff. Men hvad StatsSecreterar-
lie angår, förenar jag mig uti den mening,
att det må förblifva vid hvad StatsUtskot-
tet föreslagit.
D e n a5 Sep tern be r f. m. 171
^ Herr Crusenstolpej Magnus Jacob: Jag
vill icke yttra mig om beloppet af löner-
lie för de ifrågavarande Embetsmännen,
utan endast yrka, att det villkor StatsUt-
skottet fästat vid den föreslagne löneför¬
bättringen för StatsSecreterarne, ”att den
”icke må åtnjutas af andre, än dem, sorn
”enligt Kongl. Maj:ts Nådiga fullmagt på
”något af berörde Embeten, detsamma för-
”rätta, och sålunda icke tillgodokomma dem,
”hvilka endast på obestämd längre eller
”kortare tid till föredragning inför Kongl.
”Majit constitueras,” att, säger jag, detta
villkor äfven må utsträckas till HofCanz-
leren och Justitias-Canzleren. Jag anhål¬
ler om proposition härå.
Herr Tham, Wollrath: Jag får lill al¬
la delar förena mig med hvad Grefve Pos¬
se anfört, så väl i tillstyrkan af bifall å
Utskottets förslag i denna del, som i afse¬
ende å fördelningen af lönen och laffel-
penningarne, desto häldre, som jag tror,
att det öfverensstämmer med den fördel¬
ning, hvilken Ridderskapet och Adeln fast-
stälde för JustitiasRåden. För Öfrigt är frå¬
gan så tillräckligt utredd, att jag anhåller
om proposition till bifall å Utskottets för¬
slag, då contra-propositionen, i händelse
votering begäres, lärer blifva Herr von
Hartmansdorffs förslag.
Herr Hjerta: Jag bör bekänna, att jag
ej skall söka motverka Grefve Posses för¬
I72
Den 25 September e. m.
slag, eller derom serskilt begära votering,
inen jag tror, alt Grefve Posse misstager
sig deruti, att lönen nu är 2786 R:dr 32 sk.
En del af denna summa har utgått, såsom
taffelpenningar. Då Utskottet ej åtskiljt
detta, blir en fördelning nödig. Jag före¬
slår derföre, att 2000 R:dr må bestämmas
såsom lön, men skall visserligen icke yrka
särskild proposition, om Ståndet vill hafva
den till 3ooo Rtdr,
Herr Rosenblad > Bernhard: Först får
jag lemna upplysning rörande ett misstag
af den siste talaren, att StatsSecreterarne
skulle hafva taffelpenningar. De finnas ej
uppförde bland de högre Embelsmännen,
utan bland Canzliet, och hafva hela lönen
såsom lön, utan afdrag. Jag instämmer
med Herr von Hartmansdorff i afseende på
beloppet, men jag tillstyrker hans förslag,
med den förklaring, att 3ooo R:dr skola
vara lön och 2000 R:dr taffelpenningar. Med
Herr Crusenstolpe samt Utskottet, som ytt¬
rat att löneförhöjningen endast skulle till¬
komma dem, som hafva fullmakt på sina
beställningar, kan jag icke instämmaj det
är nödvändigt, att lemna Öppet åt Konun¬
gen, att tillförordna StatsSecreterare. Det
är vigtigt, att personer som hafva förtro¬
ende-platser, aldramest sådane, som Stats¬
Secreterare, måtte äga öppet att kunna re¬
signera, och att deras enskilta ställning der¬
före icke lägger något hinder. För en verk¬
Den 25 September f. ra. 173
lig StatsSecreterare finnes det ingen möj¬
lighet att återgå till den plats han förut
innehaft, men om en ExpedilionsSecrete-
rare eller ett KammarRåd blir förordnadt
till StatsSecreterare, så finnes för honom
ej något hinder, utan han har öppen rät¬
tighet att återvända till den förra platsen
af ExpeditionsSecreterare eller KammarRåd.
Jemte det jag anhåller om bifall till Herr
von Ilartmansdorffs förslag, att desse plat¬
ser niå erhålla 5ooo R:dr, tillstyrker jag,
att denna summa må fördelas så, att 3ooo
R:dr blifva lön, och 2000 R:dr taffelpen¬
ningar; på det särskilta vilkoret anhåller
jag om afslag.
Friherre Anckar swärd:, Carl Henrik:
Då jag vid tvänne Riksdagar väckt motion
om förhöjning i StatsSecreterarnes löner,
lär jag ej behöfva upprepa grunderna för
denna framställning, och då Ridderskapets
och Adelns visade frikostighet, vidden lö¬
nereglering, som redan är fastsläld, sätter
mig i den öfvertygelse, att Ståndet icke af-
slår det belopp, StatsUlskottet nu framstält
i afseende på StatsSecreterarne, anser jag
mig ej böra söka att göra mina skäl för
förhöjningen gällande. Visserligen går det¬
ta belopp ändå igenom. Men då jag ej
kunnat biträda beloppet af de löner, sorn
förut blifvit bestämde, kan jag ej eller från¬
gå denna mening i detta fall, och önska nå¬
gon förhöjning öfver f\ooo R:dr, hvilken
174 Den a5 September f. m.
jag trott vara den summa, vid hvilken man
bör stanna. I anseende till fördelningen
af summan, utber jag mig att få fästa upp¬
märksamheten på en omständighet, hvar¬
före jag tror, att, hädanefter lika som hit¬
tills, ingen sådan fördelning hör äga rum,
utan att hela summan må utgöra lön. Till
grund för den resignationspligt, som vid
vissa tillfällen är ålagd StatsSecreteraren,
är den åsigt lagd, att han genom en sådan
åtgärd ej skall frånträda någon inkomst,
utan behålla den, sådan den är. Förhål¬
landet blefve förändradt, om fördelningen
gjordes. Jag hemställer, huruvida denna
anmärkning kan vara så grundad, att den
må föranleda till någon ändring i den me¬
ning,. som yrkat fördelning af detta lön¬
anslag.
Herr Rosenqvist_, Fredrik Leonhard:
Jag h ar, då ämnet förra gången förevar, yr¬
hat., att StatsSecreterarne borde erhålla lika
stora löner, som StatsRåden. Jag finner
mig nu ej eller böra frångå denna mening.
Då den princip i våra Grundlagar är an¬
tagen, att StatsSecreterarne hafva lika an¬
svar med StatsRåden, och de derjemte haf¬
va en mera mödosam tjenstgöring, böra de
åtminstone hafva lika stor lön som Stats¬
Råden. Detsamma gäller äfven i afseende
på JuslitiasCanzleren; men hvad HofCanz-
leren angår, kan jag ej dela Herr von Hart-
mansdorffs mening, alt förhållandet med
Den 25 September f. m.
honom är enahanda. Han medför ingen
verkan på Riksärendernes gång; således bör
den lön han redan har vara tillräcklig, och
icke ökas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: En
värd talare har menat, att det villkor, som
Utskottet föreslagit, ej borde äga rum, nem¬
ligen att löneförhöjningen för StatsSecrete-
rare- HofCanzlers- och Justitias-Canzlers-
Embetena ej borde tillfalla andra än dem,
som voro med ordentliga fullmakter för-
sedde; och har, såsom skäl för sitt bestri¬
dande, anfört alt derigenom skulle möjlig¬
heten betagas att gä tillbaka frän Stats-
Secreterare till den tjenst man förut in¬
nehaft, när man nödgades resignera, en¬
ligt 38 $. RegeringsFormen eller eljest
ledsnade vid platsen. Men jag får erinra
Ridderskapet och Adeln, att vid sistlidne
Riksdag ConstitutionsUtskottet tog sig fri¬
heten fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
just på angelägenheten deraf, att ingen måt¬
te inför Konungen föredraga, sorn ej vore
med ordentlig fullmakt försedd, på det han
måtte hafva ett embete att kunna förlora
enligt 107 §., hvilken hotelse annars skul¬
le komma att sakna all betydelse. Ty om
en person, som innehade ett embete, från
hvilket han ej kan utan dom skiljas, kun¬
de inträda i StatsRådet och föredraga in¬
för Konungen; så skulle han vara säker för
allt ansvar enligt 107 §. och Rikets Stan-
176 Den 25 September f. m.
ders garanti således vara af noll och intet
värde. Dessutom får jag erinra, att om en
StatsSecreterare vägrar contra-signation, och
resignerar på denna grund, behåller han
icke allenast lönen utan äfven öfriga fjell¬
sten åtföljande inkomster, det må vara hvil¬
ka som helst, sportler^ eller taffelpennin¬
gar; och för öfrigt tror jag det vara gan¬
ska vigtigt, att möjligheten stänges, att
kunna från hvad embete som helst på för¬
sök stiga in i Konungens Råd, på det hvar
och en må så mycket nogare pröfva sin
förmåga, innan han åtager sig ett sådant
embete. Jag tillstyrker alltså bifall till Ut¬
skottets hemställan i denna del.
Grefve Posse: Då jag för en stund se¬
dan föreslog fördelningen af 3ooo R:dr i
lön och 1000 R:dr i taffelpenningar, före-
stälde jag mig, alt Ridderskapet och Adeln
icke ville bestämma hela beloppet till lön
på Stat. Visserligen var min afsigt egen¬
tligen att fästa uppmärksamheten på det
mindre riktiga i Herr Hjertås förslag, men
då nu af Friherre Anckarswärd blifvit ytt-
radt, att hela summan borde anses såsom
lön, kan jag ej annat än godkänna de skäl
han i det afseendet anfört. Derigenom blir
äfven lönen lika med StalsRådens, och det
är endast taffelpenningarne, som utgöra skil¬
naden.
Herr
t) e n 2a September f. m.
*7?
Herr Hjerta: Jag förenar mig i hvad
Grefve Posse nu yttrat, och frångår mitt
förra förslag.
Herr Lefren^ Johan Pehr: Om, såsom
Herr Cederschjöld yttrat, det skulle göras
till grundsatts, att ingen finge föredraga,
hvilken ej hade fullmakt som StatsSecre-
terare, JustitiaeCanzler eller HofCanzIer,
så skulle man böra förbjuda dessa perso¬
ner att blifva sjuka, eller få förfall af an¬
nan beskaffenhet. Jag är öfvertygad, att
Konungen, så vidt möjligt är, icke tillåter
andra att föredraga, än de, som dertill äro
genom fullmakt bestämde, men det mätte
val tillåtas Konungen, att åt personer, som
i allmänhet äro kände för duglighet, på
någon tid få på försök öfverlemna före¬
dragning, för att erfara, om de till platsen
äro skicklige. Att knyta händerna till oupp¬
hörligt på Styrelsen, anser jag vara en
småaktig Statskonst.
Herr Crusenstolpe: För att icke Inveck¬
la frågorne, anser jag det blifva nödvän¬
digt, att först göra proposition å beloppet,
och sedan å vilkoret. Det kan visserligen
icke vara meningen, att knyta händerne på
Konungen, sä alt han icke skulle fortfaran¬
de aga samma rätt, Sorn hittills, alt till
föredragande förordna hvem han behagar,
Frågan är icke om Vicarier för SlatsSeere-
42 H. i a
178
Den 23 September f. m.
terarne under deras personliga tjenstledig¬
het, utan om förordnande, när Embelet är
ledigt. Det kan ej annat än förundra mig
att höra en StatsUtskoltets Ledamot upp¬
stiga för att bestrida Utskottets förslag, och
ingen annan af Utskottets Ledamöter för¬
svara det. Det ser ut, som man ville lem¬
na hela StatsRegleringen till sköfling.
Herr Cederschjöld: I anledning af de
anmärkningar, som blifvit gjorde af en värd
talare, näst före den sista, får jag erindra,
alt det är en väsendtlig skillnad emellan
tillfälliga förordnanden vid StatsSecretera-
res sjukdom eller andra förfall, och såda¬
na förordnanden, som vi före sista Riksda¬
gen sågo i flera år fortfara. Och dessutom
är här ej fråga om hinder för Kongl. Maj:t
att kunna tillförordna en föredragande; utan
blott för den förordnade, att uppbära lö¬
nen. Då man, af det inom RiksSlånden
godkände förslag till skrifvelse, som C011-
stitutionsUtskoltet vid sista Riksdagen af-
gaf, angående StatsSecreterares och andra
Rådgifvares utnämnande och förseende med
fullmagter, sett den lyck liga verkan, att
det, som förut var allmänt, nu alldeles
upphört; så hemställer jag, om det är skäl,
att nu förstöra den förmån man vunnit.
Grefve Posse: Jag kan ej inse behof-
vet af tvenne propositioner på denna del
af Utskottets Utlåtande, eller särskilt på
Den 25 September f. in. I7<j
beloppet, och särskilt på villkoret, ty det
passar sig så, att de, hvilka önska bibe¬
hållande af det utaf StatsUtskoltet föreslag-
ne belopp, äfven önska vilkoret, hvarige¬
nom de få deras vilja fram i sin helhet,
örn Utskottets förslag b i Ca lies. Hvaremot
de, hvilka önska lönens bestämmande till
5ooo R:dr, äro desamme som äfven önska
vilkorels uteslutande. Man kan således
undvika en ny votering.
Herr von Hartmansdorff': Det har icke
förundrat mig, att samma Ledamöter, sorn
förra gången bestridde löneförhöjning åt
StatsRåden, nu bestrida den åt StatsSecre-
terarne; men det förundrar mig, att Gref¬
ve Posse, som stillatigande låtit StatsRå-
dens löner ökas, nu yttrar sig emot sam¬
ma fördel för StatsSecreterarne. Men som
han ej uppgifvit sina skäl, har jag ej hel¬
ler några alt vederlägga. Mina värda mot¬
ståndare hafva alla talat i samma syftning,
som jag, ehuru de ansett löneförhöjningen
böra blifva ringare än jag yrkat. Ännu ett
skäl för min mening, får jag anföra. Hof-
Ca nåderen och Justiliae-Canzleren hafva
rang, såsom GeneralLieutenanter, och de¬
ras Embeten, framför allt StalsSecreterar-
nes, äro visserligen deremot svarande i vigt.
Vi få likväl se, om Ridderskapet och Adeln
vid 3:dje Hufvudliteln linner 4°°° IRdr
tillräckliga för en GeueralLieutenant? Jag
4?. H. 12*
i8o Den i5 September f, m.
skall åtminstone erinra mig hvad som hän¬
der nu och då. Min mening är ej, alt be¬
reda fördel åt dem allena, af hvilka man
kan vänta sig gunst, men äfven åt dem,
af hvilka man endast söker rättvisa, nem¬
ligen JustitiaeRåden. Visar sig Svenska fol¬
ket liknöjdt om deras behöriga aflönande;
så bör det icke förundra oss, om de visa
sig liknöjda om sina Em betens behöriga
skötande. Hvad de speciella vilkoren be¬
träffar, så instämmer jag med Friherre
Anckarswärd, att hela beloppet bör anslås
såsom lön, och intet såsom taffelpenningar,
emedan Grundlagen ålägger StatsSecrete-
rarne en så svår pligt, som att i vissa fall
vägra contrasignation och med lönens bi¬
behållande nedlägga embetet. Så är ej för¬
hållandet med StatsRåden, som kunna åt¬
nöja sig med reservation allena. För Hof-
Canzleren särskildt har Herr Rosenqvist af-
styrkt förhöjningen, men sorn det skett
utan vederläggning af de skäl jag redan
åberopat, nemligen HofCanzlerens särskilta
befattning framför StatsRåden med Tryck¬
friheten &c. så förmodar jag, att Ridder-
skapet och Adeln icke gör mera afseende
på Herr Rosenqvists vilja, än på hvarje så¬
dan, som yttras utan skäl. Mot det sär¬
skilta tillägg, StatsUtskottct gjort vid löne¬
förbättringen åt StatsSecreterarne, att den
ej får åtnjutas af några tillfälligtvis förord¬
nade personer, utan blott af dem, som haf¬
va fullmagter på Embetena, får jag an-
Den a5 September f. m.
marka, att cn sådan föreskrift skulle lägga
ett skadligt band på de personer, åt hvil¬
ka Konungen kunde vilja anförtro allmän¬
na ärenders föredragning, och äfven på Ko¬
nungen sjelf. Man bör väl föreställa sig,
att i detta land finnas personer, som, då
de inträda i en sådan befattning, vilja kän¬
na sina medbroder, sin ställning, och sin
egen förmåga att fullgöra sina nya pligter,
innan de för alltid öfvergifva den syssla
och utkomst, de förut innehaft, och till
hvilken det i alla hänseenden vore myc¬
ket bättre att draga sig tillbaka, äfven för
att undgå contrasignationer, än att göra
det, genom det stora uppträdet, att offen-
teligen vägra dem. Herr Cederschjöld liar
ansett det vara ett nödvändigt band på
StatsSecreterarne, att de skulle hafva ett
embete att förlora, emedan Grundlagens
stadgande om Embetets möjliga förlust el¬
jest skulle blifva kraftlöst. Men då de ge¬
nom grundlagens tillämpning i alla hän¬
delser skulle förlora StatsSecreterare-Em-
betets befattning och inkomster; så vore in¬
genting, som återstode, mera än titeln, och
denne kunde ersättas med namn heder och
värdighet. — Det band Rikets Ständer haf¬
va på en StatsSecreterare, genom möjlighe¬
ten att lagligen afsätta honom genom Riks-
Rättens dom, är utan jemvigt mindre frug-
tansvärdt än Konungens rätt, att efter godt¬
finnande entlediga honom. — Men om Ko¬
nungen misstagit sig i valet af StatsSecre-
182
Den 25 September f. m.
terare, vore det då icke bättre äfven för
Konungen och riket, att Embetsmannen
endast varit anställd pä förordnande så alt
Konungen kunde genom dess afbrytande
genast återställa honom sin förra plats, och
ej af medlidande nied en för öfrigt akt¬
ningsvärd man föranlåtas bibehålla honom
i ett Embete, hvartill han icke duger, men
hvarförutan han ingen bärgning ägde? Jag
tror således, att i vårt fattiga land det
vore bäst, att samma förhållande, som äger
rum med Justitiae-Ombudsmannen, äfven
vore med Konungens Rådgifvare, att nem¬
ligen. de ej behöfde taga afsked från sina
förut innehafvande Embeten, hvilka emed¬
lertid af andra förrättades och således vo¬
ro, å deras sida, lika så fria alt draga sig
undan, som Konungen att dem entlediga,
när hail så för godt finner. Om, emot för¬
modan, ingen af Constilutions-Utskottets
medlemmar, gör detta förslag till grund¬
lagsförändring, är jag villig att sjelf göra
det. Emedlertid och så länge förändrin¬
gen icke är tillvägabragt, tillstyrker jag att
Ridderskapet och Adeln bifaller lönens för¬
höjning till 5ooo R:dr, utan att några taf¬
felpenningar deruti inberäknas, samt utan
någon inskränkning för Lillförordnade före¬
dragande.
Herr Lefrén: Här har blifvit anmärkt,
alt SlatsTJlskottets Ledamöter tala i annan
mening, än innehållet af Utskottets XJllå-
Den 25 September f. m.
iS3
tande. Detta kommer deraf, att Utskottets
Ledamöter kunna hafva den hofsamhet, att
icke alltid reservera sig, fastän de äro af
olika tankar, eller ock att de möjligen af
sjukdom varit hindrade, att öfvervara vis¬
sa delar af Utskottets öfverläggningar.
Herr Rosenblad’. Jag förenar mig helt
och hållet med Herr von Hartmansdorff,
och för att icke åstadkomma någon olikhet
i afseende på fördelningen af taffelpennin-
garna, afstår jag i den delen från mitt för¬
ra förslag. I afseende på vilkoret, som af
StatsUtskottet blifvit föreslagit, anhåller
jag få tillägga några ord. Med all aktning
för 1823 års ConstitutionsUtskott, tror jag
likväl, att tillstyrkandet af den underdå¬
niga skrifvelsen i detta ämne afsåg mera
Grundlagens bokstafliga former, än dess
anda. Det hör vara nödvändigt, att be¬
reda StatsSecreterarne tillfälle att icke in¬
skränka sig till blott en contrasignations-
vägran, som jag förmodar icke bör kunna
komma i fråga. Man bör äfven afse det
tillfälle, då en sådan Embetsman icke skul¬
le dela de åsigler, hvilka leda Styrelsen i
öfrigt. Jag är öfvertygad, att den, som
bekläder StatsSecreterare-Embetet, äfven
utan ökade inkomster iagttager sin pligt.
Men Rikets Ständer böra likväl åtminstone
sätta honom i tillfälle, att kunna erhålla
sitt dagliga bröd. Derför tror jag ock, alt
Embetets vigt ingenting förlorar, antingen
184 Den a5 September f. na.
innehafvare]] kallas tillförordnad StatsSe-
creterare, eller Herr StatsSecreterare. Hvil¬
ken anomali skulle icke t. ex. uppstå, otn
en StatsSecreterare för Handels- och Fi-
nance-Ärenderna ansåg prohibitif-systemet
höra iagttagas, under det Konungen och
den öfriga Regeringen hyllade näringsfri¬
heten; om denne då för hvarje mål skulle
vidtaga åtgärder i annan anda, än den,
hvaruti han sjelf instämde, och blott nöja
gig med en reservation, som utgör tillräck¬
lig befrielse från 107 §., men icke skyd¬
dar honom från den vida vigtigare ansva¬
righeten inför eget och medborgares om¬
dömen.
Friherre Anckarswärd: Jag får upp¬
riktigt bekänna, att jag anser som en verk¬
lig olycka, att StatsUtskottet någon gång
framställt denna mening, hvilken jag vid
detta tillfälle icke finner af ringaste nöd¬
vändighet påkallad. Sedan Ständerna vid
sista Riksdag framställde deras underdåni¬
ga önskningar i ämnet, har man icke haft
någon anledning att beklaga sig, att de
ju blifvit uppfyllda. Att åter framkasta
tvisteämnen, sådane som delta, skall nöd¬
vändigt verka de strider, hvilka nu för¬
spörjas. Det skulle likväl bevisa en högst
besynnerlig reaetionsprincip mot hvad 1823
års Ständer gjorde, om man nu, sedan
detta vilkor blifvit framstäldt, skulle afslå
det, heldst det synes mig endast komma
Ben a5 September f. m. i85
att gälla, såsom Ridderslopels oell Adelns
mening. Hvad det slags tentamen beträf¬
far, som Herr von Hartmansdorff föresla¬
git för dessa vigtiga platser, på det Kongl.
Maj:t skulle finna, till hvad grad den val¬
de personen vore duglig, och individen
kunna ingå i en slags sjelfpröfning, får jag
förklara, att detta ingalunda öfverensstäm-
mer med fordringarne för valen af dessa
platser. Jag föreställer mig, att inom Stats¬
förvaltningens talrika personal ändock fin¬
nas många, som utmärkt sig för sådane egen¬
skaper, hvilka kunna göra dem berättigade
till anspråk på dessa platser; men att låta
vecka för vecka och månad för månad så¬
dana försök göras, och inrätta StatsExpe-
ditioner till Experimentalfält för personers
mer eller mindre talanger, tror jag icke
går an, eller låter verkställa sig. Jag är
öfvertjgad, att det icke lyckas taga hvil¬
ken liten skrifvare sorn häldst till Stats-
Secreterare; men det blir då också en var¬
ning för framtiden, i samma mån man ge¬
nom förhastade val finner sig föranlåten
att göra nya. Hvad åter afsättligheten be¬
träffar, antingen Kongl. Majit skulle endt-
lediga någon för bristande skicklighet, el¬
ler ock lian sjelf finna sig föranlåten afträ¬
da för bristande förmåga; så tror jag att
consequencen af principen åtminstone på¬
kallar, att aldrig något StatsSecreterare-
Embete innehafves annorlunda än på Stat.
Hvad en annan Talare framställt, att icke
186 Den a5 September f. m.
något beliof af olika proposition i ämnet
skulle uppslå, får jag äran besvara dermed,
alt det ännu alldeles icke är bestämdt gif¬
vet, att de olika meningarna kunna förena
sig. A.tt detta inträffade mellan Grefve
Posse och mig är sannt, då han yrkade
4ooo R:dr för StatsSecreterarne, hvilket
instämmer med min mening. Men deraf
följer icke, att de, som äro af samma tan¬
ka i afseende på beloppet, äfven i öfrigt
instämma i StatsUtskottets förslag. Såle¬
des anser jag af behofyet bestämdt påkal-
ladt, att olika propositioner måste äga rum.
Herr Crusenstolpe: Grefve Posse har
i så måtto misstagit sig, att jag, som är
för vilkorets bestämmande, ej är för det
mindre lönebeloppet i afseende på Stats¬
Secreterarne. Han var väl ej emot ett hög¬
re belopp, då fråga var om StatsRåden,
men är nu deremot, då det rör StatsSecre¬
terarne. I anledning af hvad Herr Lefren
senast yttrat, må det tillåtas mig anmär¬
ka, att erfarenheten i dag tyckes visa, att
antingen blygsamheten, eller epidemien,
inom Utskottet måtte hafva varit exem¬
pellös.
Grefve Posse: Det yttrande jag nu går
att afgifva, rör icke saken, utan mig per¬
sonligen; men detta är icke mitt fel. Om
jag i det föregående plenum hade yttrat
mig för förhöjning af Stats Rådets löner,
Den 25 September f. rn.
187
bade Herr von Hartmansdorff icke saknat
all anledning till sin förundran; men Herr
von Hartmansdorff har så mycket mera
orätt citerat mig för ineonsequence, som
jag under öfverläggningen om StatsRåds-Iö-
nerne iakttog fullkomlig tystnad. Då jag
likväl icke tycker om, att andra äro ovis¬
sa om mitt handlingssätt, får jag under¬
rätta Herr von Hartmansdorff nu, att jag
röstade för 6000 R:dr för StatsRåderne,
och då denna lön, utom laffelpenningarna,
utgjorde blott 4000 R'dr; anser jag sist¬
nämnde summa lämplig för StatsSecrete-
rarne. För öfrigt finnér jag så väl delta,
som det föreslagna högre beloppet, min¬
dre än behofvet påkallar; men då detta
behof står i bredd med många andra för
Riket oumbärligare, är jag nödsakad att se
på dem, och måste vara nöjd, om man
blott ett steg kunnat komma målet när¬
mare.
Grefve Horrij Claes Fredrik: Förden,
som icke gjort sig reda för den loyauté,
eller hvad namn man vill ge åt den anda,
som uppenbarar sig inom de 4 RiksStån-
den, synes det besynnerligt, att man alle¬
nast vill kappas om att öka löneförhöjnin¬
garna. Den majoritet, hvilken strider för
denna åsigt, har likväl vid ett annat till¬
fälle inom sig haft en minoritet, till den
grad betydlig, att, såsom en Ledamot ytt¬
rat sig, en Engelsk Ministére skulle med
188 Den a5 September f. m.
densamma anse sig hafva lidit ett fullkom¬
ligt nederlag. Det var denna minoritet,
som yrkade samtlige StatsRådens ställande
under 107 §. och det är densamma mino¬
ritet, som nu yrkar högre löner för sam¬
ma personal, och sålunda vidtager en åt¬
gärd, rakt stridande emot den förra. Be¬
synnerligt nog, finner jag mig dock mot
min öfvertygelse föranledd, att deltaga i
beslutet med dem, som yrka löneförhöj¬
ning för SlatsSecreterarne, emedan det lä¬
rer vara, som man påstår, omöjligt för
Konungen, att i annat fall få StatsSecre-
terareplatserna besatta; men jag bestrider
den åsigt, Herr von Hartmansdorff sökt
göra gällande, om nödvändigheten af en
pröfvotid för de personer, hvilka skola in¬
taga dessa platser. Om de icke förut an¬
ställt en sådan sjelfpröfning, tror jag icke
samhället vara belåtet med, att den skall
ske blott i följd af större lönevilkor. De,
som fästa större afseende på lönevilkoren,
än på sitt samvete och sin ära, äro icke
värda att användas till dessa höga embe¬
ten. Föröfrigt förenar jag mig med Gref¬
ve Posse, i afseende på propositionens upp¬
ställning, på grund deraf, att jag tror man
derigenom närmast skulle förena de yttra¬
de skiljakligheterna, enär desamma, som
vilja hafva den största möjliga tillökning,
tillika synas böjde för den arbitrage man
genom vilkorets borttagande vill gifva åt
Konungamakten. De andra deremot synas
Den 25 September f. m.
189
tillika vilja hälla sig vid Grundlagens bok¬
staf om StatsSecreterarnes uppförande pä
verklig Stat,
Herr Cederschjöld: Jag instämmer full¬
komligt deruti, alt det af StatsUtskottet
fästade vilkor vid löneförhöjningen varit
öfverflödigt; men sedan detta en gång skett,
skulle det i min öfvertygelse vara högst
betänkligt, att borttaga det. Det skulle se
ut, som ogillade Ståndet den princip, hvil¬
ken blifvit af 1823 års ConstitutionsUtskott
uttalad, och på hvilken Regeringen fästade
ett billigt afseende. Hvad för öfrigt det
vilkor beträffar, att ingen må fÖrordnas
till föredragning inför Konungen, med rät¬
tighet att gå tillbaka derifrån, när lian be¬
hagar, så utber jag mig få visa, att de
skäl, på hvilka det blifvit bestridt, icke
äro så allmänt giltiga, som måhända i för¬
stone torde synas. Man har nemligen sagt,
att genom omöjligheten att gä tillbaka till
den tjenst man förut innehade , antingen
Kongl. Majit måste af medlidande behålla
en mindre skicklig person, hellre än att
alldeles störta honom, eller också den Fö¬
redragande af fruktan att förlora Embe~
tet, säga ja till allt hvad Regeringen vill.
Detta är likväl icke så farligt, som det lå¬
ter. Vi ha nemligen ofta sett personer gå
från föredragande platser till Vice Presi¬
dents- och dylika Embeten; och jag vet
icke någon sådan person, som länge blif-
190 Den 25 September f, m.
vit leornad alldeles handlöst. Dessutom må¬
ste antingen Svenskens hederskänsla hindra
honom, att af fruktan för Embetsförlust
säga ja till allt hvad som fordras, eller
ock mäste Styrelsen icke fordra något orig¬
tigt; helst det utan någon förspord olä¬
genhet finnas Embetsman i landsorterna,
nästan vigtigare än föredragande, hvilka
skulle vid Konungens onåd kunna förlora
icke allenast Embetet, utan ock sina i ac-
cord utlagda penningar, genom hvilka de
så till sågandes ställt borgen för iakttagan¬
de af en blind lydnad. När man sålunda
icke funnit några farliga följder häraf, in¬
ser jag icke skäl att frukta sådant inom
StatsRådet, hvarest accord ännu icke finnes.
I anledning af hvad en värd Talare
anfört att HofCanzleren behöfver särskild
tillökning i sin lön, emedan han har
så mycket besvär med Tidningsväsendet
och utöfningen af Indragningsmakten, får
jag förklara, att jag skulle vilja bevilja honom
desto mer, ju mindre besvär han gjorde sig
i denna del; och jag tror, att under de
10 månader Riksdagen räckt och vi icke
sett några bevis på denna verksamhet, har
han derföre icke gjort sig mindre förtjent
af en sådan förhöjning, än under den fö¬
regående liden, då flere indragningar sked¬
de hvarje år.
Ileir Rosenqvist: Jag anhåller att få
yttra några ord i anledning af Herr von
Den a5 September f. in. 191
HartmansdorfFs anförande. Han har sagt
alt jag ej gifvit några skäl; jag får deremot
säga, att han ej vill emottaga några. Jag
har likväl yttrat, att HofCanzleren ej har
någon ståndpunkt såsom Embetsman. Han
är endast en Adjoint åt StatsMinistern lör
Utrikes Ärenderne, och har ingen inver¬
kan på Ärendernas gång. Hvad angår hans
omtalade befattning med tryckfriheten, an¬
ser jag, att det vore bäst, det han icke
befattade sig dermed. Dessa äro mina skäl,
om ock de möjligen ej skulle vara så vig¬
tiga, som Herr von HartmansdorfFs; det är
en sak sorn jag öfverlemna!' till Ridder-
skapets och Adelns bedömrnande. Jag för-
blifver vid min öfvertygelse, men om in¬
gen delar den med mig, får jag naturligt¬
vis nöja mig med att reservera mig.
Herr Tham,’. De stridiga åsigterna i frå¬
gan, huruvida en ordinarie lön bör åtnju¬
tas af en ordinarie Tjensteman, tror jag
vara så förlikta genom StatsUlskottets Ut¬
låtande, att jag utbeder mig ånyo få upp¬
läsa denna korta punkt. Den lyder så¬
lunda :
”Utskottet har funnit sig desto mindre
”böra frånträda dess i första Betänkandet
”gjorde tillstyrkande, att den föreslagne för-
”höjningen för StatsSecreterarne bör få ti 11-
”godonjutas blott af de ordinarie, men ej
”af de på kortare tid tillförordnade, som
”de, hvilka till desse Embetens förvaltan-
\qi Den a5 September f. m.
”de på obestämd tid kunna constitueras,
”äga rättighet att bibehålla den lön de för-
”ut innehafva, och det i öfrigt icke synes
”lämpligt, alt, om på kortare tid en ordi¬
narie StatsSecreterare skulle komma i be-
”hof af tjenstledighet, han derföre skall
”sakna den lön, som för honom blifvit på
”Stat anvisad.”
För mitt begrepp står det tydligt, att
Kongl. Majit icke häraf är hindrad, att,
när han har behof deraf, tillförordna en
person att bestrida StntsSecreterare-tjensten;
men ]ag tror, att det i alla tjenstegrader
hör till en gifven regel, att den ordinarie
lönen tillkommer den ordinarie tjensten.
Den, som endast är på prof anställd, bör
åtnjuta den lön han haft förut; och i hän¬
delse han finnes skicklig, lärer han snart
blifva befordrad till ordinarie. Jag kan så¬
ledes icke undgå förnya min begäran, att
Ja-propositionen måtte blifva till bifall å
Utskottets Utlåtande i denna punkt in to¬
tum et tantum. Hurudan contra-proposi¬
tionen skall blifva, tillhör dem att besva¬
ra, som yrka ett annat förhållande. Jag
anhåller likväl, att härvid få nämna ännu
en omständighet, den nemligen, alt om
man skulle föreslå HofCanzleren till lika
lön med StatsRåden och intet deraf anses
för taffelpenningar, så skulle han vid afskeds¬
tagande med pension, komma i bättre vil¬
kor, än StatsRådets Ledamöter.
Herr
Den a5 September f. ra. igj
Herr Roos, Jonas Emanuel: Jag bar
begärt ordet egenteligen i anledning af en
sats, som af flere här blifvit yttrad, att
StatsSecreteraretjenslerne icke borde få be¬
stridas af andra, än dem, som innehaf¬
va dylik tjenst med verklig fullmakt. Jag
tror åter, för min del, att rättigheten
att förordna tjenstemän på viss tid med¬
för en väsendtlig nytta till vinnande af
kännedom om personens skicklighet, och
medför äfven för honom tillfälle, att om
han icke finner sig skicklig, återgå till
den tjenst han förut innehaft. Jag tror,
att en person, hvilken med en sådan åtan¬
ka blir ihågkommen, men sjelf har den
ringa tillförsigt till sin förmåga, att han
befarar sig icke kunna svara emot förtro¬
endet, skall råka i stor förlägenhet, genom
tvånget att innehafva en sådan befattning
på lifstid. Jag medger visserligen, att här
finnas många tjenstemän, som äga den skick¬
lighet, hvilken fordras för en StatsSecre-
terarebeställning; men jag hemställer, om
Kongl. Maj:t kan känna deras skicklighet
till elen ifrågavarande tjensten , utan att för¬
ut hafva varit i tillfälle att pröfva densamma.
Hvad det beträffar, att, i händelse
af vägrad contrasignation, en person, som
blott bestrider tjensten, icke skulle komma
i något lidande genom en sådan vägran,
får jag erinra, att han, om äfven blott till¬
förordnad, ändock åtnjuter hela lönen, och
42 H. i3
Den a5 September f. m.
då lian förlorar den, går i mistning om
allt hvad han i en sådan casus möjligen
kan förlora. För öfrigt tror jag, att den,
som känner dessa trägna befallningar, lä¬
rer finna, alt lönen ingalunda motsvarar
deras mödor. Jag anser Herr von Hart-
mansdorffs förslag ganska billigt, och till¬
styrker således bifall derå.
Herr Rosenblad: Hvad Herr Tham nyss
uppläst visar, att Utskottets svar egentli¬
gen icke är svar på tal, och att Utskottet
måtte afsett något helt annat; ty det besva¬
rar blott den händelse, om, under en Slats-
Secreterares tjenstledighet, en annan per¬
son är tillförordnad, och lönen fråntages
honom; men icke den händelse, om någon
StatsSecreterare icke finnes. För öfrigt får
jag endast tillägga, i afseende på de an¬
märkningar, som af flere värde Talare blif¬
vit gjorda rörande 35 §. RegeringsFormen,
att uti denna 35 §. alldeles icke står nämndt,
att skiljsmässa ifrån platsen sker i följd af
befunnen oskicklighet, utan blott i följd af
bristande förtroende.
Herr von Hartmansdorff': Man har
emot mig anmärkt, att jag i fråga om det
förevarande tilläggets uteslutande, icke skall
erinrat mig, att StatsSecreterare, sorn afgå, till
följd af vägrad contrasignalion, få bibehål¬
la den lön de förut innehaft. Men jag har
ieke glömt det, utan blott anmärkt, att
Den September f. m.
detta vore en svår, mycket uppseendeväc¬
kande, åtgärd, hvars utgång är för Stats-
Secreteraren desto mera äfventyrlig, som
Rikets Ständer vid pröfningen af hans för¬
hållande skulle välja emellan att gifva ho¬
nom eller Konungen orätt. Om nu Rid—
derskapet och Adeln icke skulle vilja låta
tillägget utgå, så sätter det en fattig Em¬
betsman onödigtvis på det svåra profvet,
att genast våga allt, och att välja emellan
en fullkomlig medgörlighet, eller afsked och
armod för sig och de sina; men jag hop¬
pas, att tänkesätten skola mogna till en kom¬
mande tid. Friherre Anckarswärd bör jag
svara, att ordningen i Statsskicket icke be¬
ror på förordnandets namn af fullmakt el¬
ler constitutorial. Om Kongl. Maj:t ut¬
nämnt eller tillförordnat personen, så har
det på föredragningen icke den ringaste
verkan. Man har sagt, att det vore bäst,
om HofCanzleren icke befattade sig med
tryckfriheten. Denna anmärkning, yttrad
af en ansvarig TidningsRedactör, anser jag
ungefär så, som en köpmans yttrande, alt
GeneralTullDirecteursEmbetet vore högst
umbärligt. GeneralTullDirectören, som har
uppsigt öfver in- och utförsel endast af va¬
ror, äger dock i lön 7000 R:dr; men Hof¬
Canzleren deremot, hvilken har inseendet
öfver in- och utförsel af tankar, vill man
i detta, sig sjelf så kallande upplysningens,
tidehvarf icke gifva mer än 4000* Man
42 H.
Den 23 September f. m.
liar sagt, att jag uppträdt, icke för att för¬
svara, utan för att nedrifva Utskottets Ut¬
låtande. Jag har under Utskottets öfver-
läggningar om dessa ämnen blott öfverva-
rit IndragningsStaten och Betänkandet N:o
235, mot hvilka begge jag mig reserverat.
Mina tänkesätt härutinnan voro dessutom väl
kända, då Herrar Electorer invalde mig i
Utskottet; det är således icke mitt fel, om de
anse sig bedragna i sin förväntan; tj jag
har nu icke yrkat ett enda runstyckes till¬
ökning utöfver hvad jag gjorde i Juli må¬
nad. Då jag emottog Electorernas hedran¬
de förtroende och ingick i StatsUtskottet,
skedde det ulan afsägelse af mina egna
tänkesätt, dem jag likaså litet vill uppoff¬
ra i Rikets Ständers, som Kronans tjenst.
Men häldre må tillägget om StatsSecrete-
rarne bibehållas, än att Ridderskapet och
Adeln skulle afslå den löneförhöjning, jag
vördsamligen yrkar.
Friherre Anckarswärd: Den mening,
som i afseende å det ifrågavarande tilläg¬
get förekommer i Utskottets första Betän¬
kande, lyder sålunda: ”Och anser Utskot¬
tet tillika, att med beviljandet af den fö-
"reslagne löneförbättring för StatsSecrete-
"rarnc, bör förenas det vilkor, att den icke
”bör åtnjutas af andra än dem, som enligt
”Kongl. Majrts Nådiga Fullmakt på något
”af dessa Embeten, detsamma förrätta, och
”sålunda icke tillgodokomma dem, hvilka
Deu 25 Sej) t ernber f. rn.
>97
”endast på obestämd, längre eller kortare,
”tid till föredragning inför Kongl. Maj:t
”consli t ueras.”
Såsom jag haft äran förut anföra, tror
jag, att hela denna framställning är öf¬
verflödig; meri, sedan den nu skett, fin¬
ner jag mig för principens skull nödsa¬
kad att yrka bifall derå. Jag hemlar grund
dertill från den §. i RegeringsFormen, som
säger, att StatsSecreterarne skola vara fyra,
emedan om den motsatta sidans mening anlo-
ges, skulle vi derigenom uttrycka den tan¬
kan, att StatsSecreterarne borde vara inga.
Jag är ock af deu öfvertygelse, att verl-
den är en stor vexelundervisnings-anstalt;
men att sträcka monilörssystemet ända der¬
hän, att på försök tillställa en classflytt-
ning för StatsSecreterare, för att ömsom
ditsättas och ömsom flyttas tillbaka, allt
efter skicklighet och förhållande inom rin¬
gen, tror jag icke låter göra sig.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt SlalsUlskol-
tet för alla de i denna punkt uppräknade
Embetsmän i dess första Betänkande till¬
styrkt såsom lön 35oo R:dr B:co för hvar¬
dera, hvilket belopp Utskottet i sednare
Utlåtandet ökat till 4000 R:dr, med bibe¬
hållande af det i första Betänkandet före-
slagne vilkor, att löneförbättringen icke fick
åtnjutas af andra än dem, som, enligt Kongl.
Maj:ts fullmagi, innehade ifrågavarande Em-
198 Den a5 September f. m.
beten. Ingen Ledamot bade nu begärt
proposition å Utskottets första, men några
Ledamöter å det sednare Utlåtandet, hvar¬
jemte man å andra sidan ansett lönen för
alla dessa Embetsman böra höjas lill 5ooo
R:dr B:co för hvardera. Hans Excellence
ansåg derföre, att endast 2:ne propositio¬
ner, i afseende å denna punkt, torde er¬
fordras.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller få fästa
Hans Excellences uppmärksamhet derpå,
att jag föreslagit lönen för StatsSecreterar-
ne och JustitiasCancelleren till ^182 R:dr
24 sk. eller hvad ett StatsRåds lön för när¬
varande utgör. Denna mening torde äfven
böra blifva föremål för proposition.
Grefve Horn: Jag får hemställa, om
icke propositionen först borde ställas blott
på StatsSecreterarne. Herr Grefven och
LandtMarskalken tyckes ämna att i samma
proposition äfven intaga lönerne för Hof-
och JustitiaeCanzlererne.
Hans Esccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att StatsUlskot-
tet upptagit ej mindre de fyra StatsSecre¬
terarne än ock Hof- och JustitiaeCancelle-
rerne uti denna punkt, hvilken Hans Ex¬
cellence jemväl uti dess helhet förRidder-
skapet och Adeln föredragit. Hans Excel¬
lence hemställde i öfrigt till Herr Rosen¬
qvist, om han icke lill undvikande deraf,
Pen i5 September f. m. 199
alt 3:nc meningar skulle uppkomma_, be¬
hagade jemka sig till någon af de andra
meningarna, sorn blifvit framställde.
Herr Rosenqvist: Af aktning för Hans
EKcellence Herr Grefven och LandtMar-
skalken samt Ridderskapet och Adeln, äf¬
vensom för alt gå deras önskan till mö¬
tes, afstår jag från yrkande af proposition
på mitt förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Randi Marskalken gjorde proposition till bi¬
fall af hela 3:dje punkten i StatsUtskoltets
sednare Utlåtande.
Ropades Ja och Nej; hvarjemte vote¬
ring begärdes.
Herr Hjerta: Jag vågar, oaktadt det
torde vara stridande mot ordningen, sedan
votering redan blifvit begärd, fästa upp¬
märksamheten på det besynnerliga förhål¬
lande, som kommer att uppstå, i fall 2
Stånd skulle vägra löneförhöjning för Stats-
Råden, men StatsSecreterarne ändock få
5ooo R:dr, samt sålunda erhålla mera än
de förra.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
samhet på omöjligheten, att nu förutse al¬
la de olikheter, som kunna komma att äga
rum emellan Ståndens beslut, samt får til¬
lägga, att det just är för sådana olikheters
200
Den 25 September/, m.
skull, som Grundlagen tillåtit att begagna
först jemkningsförslag, och sedan nämnd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter föl¬
jande Voterings-proposition:
Den, som till alla delar bifaller hvad
StatsUtskottet i 3:dje punkten af dess sed¬
nare Utlåtande föreslagit, i afseende å lö-
nerne för StatsSecreterarne samt Hof- och
JustitiaeCanzlererne, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer, med bifall af
livad StatsUtskottet i ofvanberörde hänse¬
enden i allt öfrigt föreslagit, den tillökning
i hemälte Embetsmäns löner att äga rum,
att de fyra StatsSecreterarne samt Hof-och
Justitiae-Canzlererne hvardera erhålla i år¬
lig lön Femtusende Riksdaler Banco.
Hvilken voterings-proposition af Rid-
derskapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken lillkSnnagaf, att plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 12 förmiddagen; och befunnos efter vo¬
teringens slut, klockan ett qvart till i e.
Den 2d September f. m.
201
m., sedan en voteringssedel blifvit undan¬
tagen och förseglad, samt de öfrige vote-
ringssedlarne öppnade, rösterna hafva ut¬
fallit, som följer:
Ja — 126.
Nej — 107.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellcnce Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, det Rid-
derskapet och Adeln således lill alla delar
bifallit hvad SlatsUtskottet i 3:dje punkten
af dess sednare Utlåtande, i afseende å lö-
lierne för StatsSecreterarne samt Idof- och
Justilige-Canzlererne, föreslagit.
Herr Dalman, Lars Johan, hade in-
lemnat följande, som upplästes:
På grund af de åsigter angående Stats-
regleringen i allmänhet jag förut haft äran
yttra, har jag, för att vara conseqvent, ej
kunnat deltaga i de partiela voteringarne,
der dessa mina meningar ej kunnat ens i
de framstälde sakpropositionerne komma i
fråga. Jag anhåller likväl vördsamt i pro-
tocollet få nedlägga min reservation mot
alla de Sex i Onsdags företagne voterin¬
gars resultat; samt jemväl i afseende på
denna sista nu slutade angifva min öfver¬
tygelse vara den, att då, enligt Regerings-
Formens 6 §. fyra verkliga SlatsSecreterare
böra tjenstgöra, och detta Embete aldrig
202
Den 20 September f. m.
hurde vara vacant, samt enär på deras nit,
drift och skicklighet egenteligen allt det
angelägnaste i Statsbestyret beror, dessa
eminente Embetsman böra under deras
tjenstetid, utan afseende derå, alt i grund
af laga förfall någon vicarierar, njuta lika
med StatsRåden oafkortadt Sextusende R:dr
i lön, mén hvaraf vid afskedstagande 2000
R:dr böra afgå; hvaremot jag icke i afse¬
ende på IlofCanzleren, och ännu mindre
i afseende på JustitiaeCanzleren, i landets
närvarande belägenhet och under en så qva-
lificerad administration som den nuvarande
kan tillstyrka någon den ringaste tillökning
på det, hvarmed desse sistnämde hittills sy¬
nas så hederligen kunnat berga sig, och vara
belåtne. För dem, likasom för pluraliteten
af åtminstone de högre Embetsmännen ,
gäller, att de böra vänta på ökade inkom¬
ster, tills välmågan i landet blir större.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände för¬
slag till Rikets Ständers underdåniga Skrif¬
velse!* till Kongl. Maj:t:
N:o 173. Angående inköp af ICrono-
Skattehemmanet Holm i Norra Helsingland,
för att till boställe för Häradshöfdingen,
Kronofogden och Häradsskrifvare!:; i samma
ort användas.
N:o 174* Angående anslag af medel
Den i5 September f. m. ao3
till uppbyggande, iståndsältande och un¬
derhållande af å tsk il lige Länshäkten m. m.
N:o 175. I anledning af verkstäld gransk¬
ning utaf de till Allmänna Garnizons-Sjuk- •
husbyggnaden anslagna medels förvaltning.
N:o 176. I anledning af verkstäld
granskning af Räkenskaperna och förvalt¬
ningen utaf de till Allmänna Garnizons-
Sjukhusets i Stockholm underhåll anslagne
medel.
N:o 177. Angående förklaring och
tillägg i Kongl. Kungörelsen af den 17 Mars
1824 om ekonomiska hesigtningar å Kyr-
koherdeBoställen m. m.
N:o 178. Angående Åbo- och Besitt-
ningsrätten till Kyrkohemmanen i Halland.
Upplästes till justering Expeditions-
Utskottets under N:o 179 afgifne förslag
till Rikets Sländers underdåniga skrifvelse
till Kongl. Majrt, angående befrielse från
rotering för CapellansBoställen, samt örn
lindring deruti för vissa hemman i Jönkö¬
pings Län.
Begärdes på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt.
skiljdes klockan tre qvart till 2 efteimidd
In fidem Protoeolli,
O. J. Lagerheim.
204 Den a5 September e. m.
Fredagen den 2 5 Sept. 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den i o sistlidne April under N:o
128 afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e.
m. på hordet lagde, Betänkande, angående
regleringen af utgifterne under RiksStatens
Andra IiufvudTitel, än ock under N:o 287
meddeldte, och den 29 sistlidne Augusti
f. m. på bordet lagde, Utlåtande öfver de
vid berörde Betänkande gjorde anmärk¬
ningar.
4 Punkten. Lönerne för Revisions-
Secreterarne.
Herr Rothliebj Carl Fredrik . anförde
skriftligen:
Jag kan icke gilla de skäl StalsUl-
skottet anfört till nedsättning af lönen för
RevisionsSecreterarne under hvad Kongl.
Maj:t i nåder föreslagit. Utskottet erkän¬
ner sjelf, att de inom 2:ne RiksSlånd vid
Utskottets första Betänkande gjorde anmärk¬
ningar, hvilka åsyftade lönens bestämman¬
de till det belopp Kongl. Maj:t uppgifvit
eller 1800 R:dr Banco, varit grundade. Då
man eftersinnar, att RevisionsSecreterarne,
i afseende å juridiska måls handläggning
inför Högsta Domstolen och Kongl. Maj:t,
Den 7.5 September e. iw. io5
hafva nästan aldeles enahanda tjenstebefatt¬
ning, sora StatsSecreterarne, i afseende å
administrativa ärender, inför Rikets ären-
ders Allmänna Beredning och Kongl. Majit,
samt desse sednare Embetsman blifvit af
Utskottet tillagdc /jooo Ridr i årlig lön,
kan man icke nog förundra sig, att Utskot¬
tet prutat på det lönebelopp Kongl. Majit
för de förre Embetsmännen föreslagit. De
mål Revisions-Secreterarne föredraga och
handlägga, äro ofta ganska invecklade och
vidlyftiga , merendels högst vigtiga och
magtpåliggande. Det är derföre billigt, att
de förses med en lön, som någorlunda mot¬
svarar deras arbete, och vigten af deras
tjenstebefattning. I sådant afseende äro
1800 Ridr Bico det minsta, som skäligen
kan komma i fråga. Jag yrkar alltså, att
Kongl. Majlis nådiga proposition i denna
del må af Ridderskapet och Adeln bifallas.
Friherre Anckarsvärd j Carl Henrik:
Den punkt af Utskottets Utlåtande, som
nu är under öfverläggning, innefattar 2ine
föremål, nemligen dels om antalet af de
RevisionsSecrelerare, som böra på Stat upp¬
föras, skall Ökas, och dels Jönen för dessa
Embetsman. Jag anhåller derföre att få
fästa Herr Grefvens och LandtMarskalkens
uppmärksamhet på nödvändigheten att först
framställa proposition på det antal, som
hör "bestämmas, innan man skrider till öf¬
verläggning om lönebeloppet.
20Ö Den 25 September e. m.
Hans Esccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då denna
punkt innefattade 2:ne frågor, och en Le¬
damot önskat särskild proposition å hvarje
fråga, ansåg flans Excellence sig böra gå ,
denna önskan tili mötes, och finge derföre
nu först hemställa, om Ridderskapet och
Adeln behagade, på sätt StatsUtskottet fö¬
reslagit, bifalla uppförandet på Stat af'en
sjette RevisionsSecreterare-lön med de lö¬
neförmåner, som för hvar och en af de
förut varande fem blifva beviljade. ’
Ropades Ja.
Herr von Hartmansdosjff, August: Jag
har förut yrkat, att RevisionsSecreterarnes
Löner måtte förhöjas till 3,000 R:dr, och
Kongl. Maj:t har föreslagit 1800, men Ut¬
skottet har icke tillstyrkt mer än 1600
R:dr. En hvar vet, att RevisionsSecrete-
rarne äro föredragande ej blott i Högsta
Domstolen, utan äfven hos Konungen i
SlatsRådet, och att de således höra till de
vigtigaste Embetsmännen i den gren af vår
Statsförvaltning, som rörer JustititeVerket.
Man borde således förmoda, att då Revi-
sionsSecreterarne skola föredraga samt ut¬
låta sig öfver de domslut, sorn från alla
andra Rätter dragas under Högsta Domsto¬
len, så skulle RevisionsSecreterarnes Löner
äfven vara högre, än de UnderDomares,
hvilkas åtgärder de granska. Men så har
Utskottet icke sett saken, enär dejt icke
Den 25 September e. m. 207
föreslagit mera i Lön' för en RevisionsSe-
creternre än för ett HofRättsRåd. Följden
skall blifva, att HofRättsRäden, hvilkas Em¬
beten äro vida beqvämligare, aldrig skola
söka det högre Embetet; att RevisicnsSe-
creterarne således skola sakna den längre
erfarenhet ett HofRättsRåd förvärfvaty och
dessa tjenster vanligen förrättas af yngre
tillförordnade män, hvilka begagna deni
såsom trappsteg till snar befordran. Att
rättvisan dermed icke är väl betjenad, kan
man lätteligen sluta.
Hon plägar icke heller vinna dervid,
att hennes tjenare-ofta ombytas; och enär
nu RevisionsSecretérare-tjensterne äro icke
allenast bland de besvärligaste utan äfven
bland de ledsammaste, lill följd af ålig¬
gandet att utreda alla de tracasserier och
chicaner, hvilka ofta åtfölja sådane mål,
som gått flere instantier igenom; bör man
löna RevisionsSecreterarne så, att de icke,
jemväl för bristande utkomst, nödgas söka
sig från Embetet, eller påtaga sig andra
förrättningar, hvarigenom detta eftersattes,
och den öfverklagade juridiska långsamhe¬
ten ökas. Om man besinnar, hvad ett tarf¬
ligt hushåll i Hufvudstaden kostar, så skall
man lätteligen finna, att de 2000 R:dr jag
för dessa Embetsman yrkat, ingalunda äro
för mycket. Oagtadt Ridderskapet och Adeln
efter del beslut, som i förmiddags fatta¬
des, synas böjde att endast ibogkomma de
högsta bland Konungens Rådgifvare, bör
»
20$ Den 25 September e. m.
jag ännu en gång söka visa vigten för ri¬
ket deraf, att alla föredragande hos Ko¬
nungen äro tillräckligen lönta, öfvertygad,
såsom jag är, om rigtigheten af den gam¬
la regeln, att der hulvudet är godt, der
befinner sig allt annat bättre.
Herr Tham, Wollrath’. Då jag å ena
sidan delar den siste värde Talarens åsigt
om nödvändigheten att aflöna RevisionsSe-
creterarne på ett, mot Embetets vigt sva¬
rande, sätt, men jag å andra sidan hyser
största högaktning för det afseende Utskot¬
tet fästat vid möjligheten att fylla alla
behof, utan ny tunga för landet, skulle
jag vilja föreslå en sådan jemkning emel¬
lan de, af Herr von Hartmansdorff och
StatsUtskottet, yttrade meningar, att Rid-
derskapet och Adeln antog den i Kongl.
Maj :ts proposition föreslagne Summa af 1800
R:dr. Utom de skäl för en förhöjning,
som den föregående Talaren anfört, anhål¬
ler jag få fästa uppmärksamheten derpå,
att, så länge Revisionsski!lingarne bibehål¬
las, äga HofRättsLedamöter deruti en in¬
komst utöfver lönen, som icke hos Revi-
sionsSecreterarne af något motsvaras, och
att HofRättsRåden således, enligt Utskot¬
tets förslag, i sjelfva verket få större lön,
än RevisionsSecreterarne. Jag hemställer
alltså, om icke RevisionsSecreterarnes lö¬
ner utan votering kunde bestämmas, på
sätt
Dea a5 September e. m.
sätt den Kongl. Propositionen innehåller,
till 1,800 R:dr.
Herr Hjertcij Gustaf: Jag vågar bestri¬
da de grunder, som här blifvit framställde
i ändamål att föranleda en löneförhöjning
för RevisionsSecreterarne, utöfver hvad Ut¬
skottet föreslagit. Man har först sagt, att
ett missförhållande eger rum emellan lö-
nerne för desse Embetsman å ena sidan,
och för Häradsböfdingar eller LandtDoma-
re samt HofRättsRåd å den andra, och man
har deraf velat hemta stöd för billigheten
af den ytterligare förhöjning man yrkat.
Men jag bestrider den gjorda jemförelsen,
ty man måste ihågkomma, huru tillfällige
LandlDomares inkomster äro. Det gifves Hä-
radshöfdingar, som, till följd af närvaran¬
de lagar för Bankens lånerörelse endast af
vederhäftighetsbetyg hafva en årlig inkomst
af ii å 1200 R:dr; men skulle man för
denna tillfälliga följd af Bankens förvalt¬
ning sätta hela JuslitiaeVerket i ett billigt
förhållande lill dessa Häradshöfdingar, så
vet jag sannerligen icke, hvar man skulle
sluta. Jag bekänner uppriktigt, att jag icke
anser det missförhållande, som äger rum,
särdeles betydligt, då man besinnar, att
UnderDomares inkomster äro till största
delen tillfällige. Hvad beträffar den fram¬
ställning af Herr von Hartmansdorff, hvil¬
ken lian ansett såsom ett nödvändigt, be-
42 H. i4
2 IO
Den 25 September e. m.
fordringssystem, nemligen att man från Hof-
RättsRåd borde gå till RevisionsSecreterare,
så har han sjelf omnämnt de väldiga lun¬
tor, hvilka inkomma till RevisionsSecrete-
rarnes behandling, och jag skulle vilja här¬
af draga en motsatt slutsatts, eller att Ilof-
RättsRåden, som vanligen hinna till sin
plats vid en mera framskriden ålder, aldrig
borde blifva RevisionsSecreterare, utan des¬
sa tjenster alltid besättas med personer i
sin bästa ålder och högsta arbetsförmåga.
För öfrigt måste man vid afgörandet af den¬
na fråga nödvändigt afse, i hvad skick be¬
slutet tages. Här är nu fråga om en ny
lag och en ny rättegångsordning; och jag
hemställer om detta kan vara rätta tid¬
punkten, att öka en personal och Löner,
hvilka efter 5 år kanske ej mera behöfvas,
till följd af en lag, som minskar rättegån-
garne. Jag bestrider derföre all annan lö¬
neförhöjning för närvarande åt Revisions-
Secreterarne, än på sin höjd den Utskottet
föreslagit, och jag skulle yrka en nedsätt¬
ning under Utskottets förslag, i likhet med
BondeStåndet, om jag ej fann det vara få¬
fängt att inom detta lius göra en sådan
mening gällande. Jag anhåller alltså, att
man måtte stanna vid Utskottets förslag,
såsom ganska tillräckligt för dem , som sökt
och nu innehafva dessa platser, under
sämre vilkor. Då de sjelfve nu icke sökt
någon förhöjning eller klagat öfver för li¬
tet, vet jag icke, hvarföre man onödigtvis
Den 25 September e. m.
skall hopa den ena löneförhöjningen på
den andra. Ridderskapet och Adeln bevil¬
jade i förrgår opåkalladt en tillökning af
21,000 R:dr, och jag kan ej annat än på
det högsta afstyrka, att på sådant sätt öka
skattebördorna. Jag anhåller om proposi¬
tion till bifall af Utskottets Utlåtande i
, förevarande punkt.
Herr af PukeA Ericj anförde skrifte-
ligen:
Det är mig icke möjligt att dela den*1
sparsamhetsanda, hvarmed StatsUlskottet
velat utmärka sig i frågan om Löneförhöj¬
ning åt de Embetsman, hvilka föredraga
och om händer hafva expeditionen af fol¬
kets rättegångsärenden i sista och högsta
instancen.
I afseende å Föredraganderne afpTusti-
tias-ärender i Konungens Högsta Domstol
och i vissa fall äfven i StatsRådet, erfor¬
dras blott en ytlig kännedom om mängden
och vigten af desse Embetsmäns göromål,
för att inse billigheten och nödvändigheten
af deras aflönande på ett sätt, att de vid
beredningen till och uppställningen af det
oåterkalleliga slut, hvarmed medborgares
rättsfrågor måste afhjelpas, kunna ostörde
från andra omsorger motsvara de sistnämn¬
des billiga fordringar. Det afseende, äfven
jag har å Statens af så många andra min-
42 H. 14*
212
Den a5 September e. m.
dre nödiga utgifter kringskurna och med¬
tagna tillgångar, nödgar mig dock att för
närvarande inskränka mitt påstående om
RevisionsSecreterare-lÖnens förhöjning till
det belopp, Kongl. Majrt i dess Nådiga
Proposition föreslagit.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Utskottet har vidhållit sitt första förslag,
att RevisionsSecreterarelönen borde bestäm¬
mas till 1600 R:dr B:co. Ehuru Utskottet
ansett mina förra gången anförde skäl för
lönens ökning till 3ooo R:dr vara grunda¬
de, har Utskottet dock funnit sig icke kun¬
na förändra dess i förevarande fall gjorde
tillstyrkande. Jag har redan vid ett före¬
gående tillfälle ådagalagt, att RevisionsSe-
creterarnes tjenster äro vida mödosammare,
än JustiliasRådens, samt nära lika beskaffa¬
de med StatsSecreterarnes; men med hän¬
sigt till den nu rådande opinionen, att de
högre Embetsmännen aldrig kunna få för
mycket, och de lägre deremot aldrig nog
litet, nödgas jag frångå mitt förra yrkan¬
de, och nu förena mig med Herr von Hart¬
mansdorff deruti, att RevisionsSecreterare¬
lönen må bestämmas till 2000 R:dr, hvarå
jag således får utbedja mig Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition.
Grefve Posséj Arvid: Jag instämmer
med Herr von Hartmansdorff om viglen af
det Embete, hvars innehafvare skola före¬
Den 23 September c. m.
2l3
draga alla dc särdeles maktpåliggande mål,
som tillhöra Högsta Domstolens pröfning.
På deras förmåga att utarbeta oell utreda
målen samt med urskillning framdraga huf-
vudfrägorna i hvarje sak, beror möjlighe¬
ten för Högsta Domstolens Ledamöter, alt
på föredragningen grunda sitt beslut om
medborgares lif och välfärd; och denna
möjlighet måste finnas, enär det icke står
att förena med den erforderliga skyndsam-
lieten vid målens afgörande, att Ledamö-
terne sjelfve genomläsa alla handlingar.
Jag anser således nödvändigt, att lagkun¬
skap och erfarenhet förenas hos innehafvar-
ne af ifrågavarande tjenster, och jag tror,
alt detta ändamål säkrast skulle vinnas, om
lönen kunde så bestämmas, att det blef
uträkning för en Häradshöfding eller Hof-
RättsLedamot, att söka RevisionsSecretera-
re-tjenst. Men hvad Häradshöfdingar angår,
lärer sådant blifva omöjligt, enär deras extra-
ordinaira inkomster äro så stora, att det
aldrig kan blifva förmonligt för dem att
göra ett utbyte af tjenst. Ty oansedt jag
icke vill beräkna deras inkomst af veder-
häftighetsbelyg så högt, som Herr Hjerta,
och detta så mycket mindre, som jag ön¬
skade, att sådane inkomster aldrig skulle
komma i fråga, finner jag likväl Härads-
höfdingarnes vanliga sportler vida öfver-
stigande det högsta en RevisionsSecretcrare
kan påräkna att få på Stat anslaget. Hvad
deremot HofRättsLedamöterna beträffar, så
Den 25 September e. m.
tviflar jag icke, om en Assessors lön be¬
stämmes, på sätt Utskottet föreslagit, till
1,200 R:Jr, och RevisronsSecreterarelönen
till 1,800, alt ja de Assessorer åtminstone
i Svea HofRätt, hvilka icke för sin ålder
måste göra afseende på arbetets mängd,
skulle finna sin räkning att söka Revisions-
Secreteraretjensterne. Gerna skulle jag för
öfrigt för min del instämma med Herr von
Hartmansdorff, att öka lonerne till 2000
R:dr, men då jag tror, att man, så vidt
möjligt är, bör inskränka sig till hvad Kongl.
Maj:t ansett tillräckligt, finner jag mig bö¬
ra tillstyrka detta belopp, och önskar, om
saken icke kan afgöras utan votering, att
vi måtte förena oss så vida, att Ja-propo¬
sitionen blifver bifall till Utskottets Utlå¬
tande och Contra-propositionen 1800 R.dr.
Friherre j4rickar swärd: I denna fråga
synes mig allt, hvad som kan sägas, redan
vara yttradt, och Herr Hjerta har fullstän¬
digt utvecklat den åsigt, som kommer att
ligga till grund för mitt beslut. Men jag
anhåller, att få fästa uppmärksamheten på
det besynnerliga deri, att man just nu på¬
kallar en så utomordentlig skicklighet, li¬
kasom den icke skulle vara förhanden. Jag
bekänner , att denna framställning, såsom
stöd för löneförhöjningarne, förefaller mig
oväntad; om anledningen dertill är grundad,
om skickligheten nu verkeligen behöfver
påkallas mer än förr, lärer den icke kun-
Den 25 September e. ni.
lia åstadkommas genom löner. Felet lig¬
ger då i organisationen, som måste förbätt¬
ras; men penningen gör det icke. Jag de¬
lar ej eller den åsigt, som ligger till grund
för Herr von IlartmansdorfFs tänkespråk,
att allt är godt, där liufvudet är godt; ty
om satsen omvändes eller något litet ex-
plicerades, skulle man här komma till den
slutföljd, att der inkomsterne äro goda,
der är liufvudet godt. Men min verldser¬
farenhet är icke stor nog, för att jag skul¬
le våga framställa en sådan satts. För öf¬
rigt får jag säga, att då min öfvertygelse
om folkets förmåga, att utgöra de nya an¬
slagen, ligger till grund för mitt motstånd,
och jag under de föregående voteringarne
funnit, huru litet denna förmåga inom det¬
ta rum tagits i betragtande, skulle det va¬
ra förmätet att tro, det jag nu kunde gö¬
ra min mening gällande; men då jag fin¬
ner öfverdriften å andra sidan slegras allt
för högt, uppstår pligten för mig alt öka
motståndet, så mycket i min förmåga står.
Jag får derföre förklara, att jag ej kon från¬
gå, det jag finner landets närvarande till¬
stånd sådant, att jag icke kan bevilja Re-
visionsSecreterarne någon förhöjning utöf¬
ver i4oo R:dr, enär BondeStåndet stadnat
dervid, och jäg kan ej eller frånträda min
rätt alt få proposition på denna mening.
Ilerr von Hartmansdorff: Grefve Posse
hur redan till en del besvarat Herr Hjertås
2IÖ
Den 25 September e. m.
anmärkningar. Under instämmande i det¬
ta svar, vill jag endast fästa mig vid nå¬
gra inkast, som icke blifvit upptagne. Herr
Hjerta har sagt, att då RevisionsSecreterar-
ne icke sjelfve begärt någon löneförhöjning,
vore det onödigt att påtruga dem en så¬
dan. Jag tror icke det vore i sinordning,
att Embetsmännen sjelfve hos Rikets Stän¬
der framställde sina behof. Sådant bör
väl ske, såsom nu är förhållandet, genom
Konungen, hvilken i vårt samhälle står i
spetsen både för dömande och verkställan¬
de magten, och under honom genom ve¬
derbörande förmän, så i civilen som mi-
lilairen. Herr Hjerta har äfven yttrat, att
löneförbättring åt JustitiasStaten icke borde
beviljas förr, än nya lagen blifvit antagen,
förmodligen i hopp, alt derigenom fortare
påtvinga den våra domare. Det vore det¬
samma sorn en värd Ledamot i ett föregå¬
ende plenum anmärkt, att nämligen genom
behof eller svält tvinga vederbörande att
bekänna sig till åsigter, åt hvilka man ic¬
ke på annat sätt kan förskaffa bifall. Är
det på sådant sätt som den nya lagen skall
införas, så förmodar jag, att ovärdigheten i
sjelfva sättet skall uppväcka ännu flere
motståndare. Friherre Anckarsvärd har ytt¬
rat sin förundran deröfver, att man nu
fordrade så stor skicklighet hos Embets¬
männen, och befarat, alt bemödandet för
bennes frambringande röjde någon brist hos
de nuvarande. Att sluta af Friherrens ytt¬
Den ?.5 September e. m.
2I7
randen under Riksdagen, borde han sna¬
rare understödja än undra öfver ett sådant
bemödande. Om man nu trott sig mera
än tillförene märka någon brist i skicklig¬
het; så kommer det förmodligen deraf, att
man sett Oppositionen utveckla större egen¬
skaper än förut, och om man således till
jemnvigtens bibehållande velat framkalla
större egenskaper äfven å Embetsmännens
sida, så har ju oppositionen uträttat hvad
bon bör. Sluteligen får jag förklara, alt
sedan Grefve Posse och Herr Tham, hvil¬
kas meningar pläga vara de segrande, för¬
klarat sig för 1800 R:dr, anser jag fåfängt,
att påyrka 3000 R:dr, utan förenar jag mig
häldre ined dem, än att RevisionsSecrete-
rarne skulle gå miste om allt.
Herr Rosenblad> Bernhard: Jag anhål¬
ler blott, att till alla delar få förena mig
med Herr von Hartmansdorff.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Mar skalken gjorde proposition till bi
fall å Utskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
J,an dt Marskalken yttrade, att då en Leda¬
mot yrkat, det RevisionsSecreterarelönen
borde förhöjas till i4oo R:dr Banco; flere
Ledamöter till 1800 R;dr Banco; en Leda¬
mot till 2000 R:dr Banco; och å Utskot¬
tets Utlåtande, hvilket innefattade 1600 R:dr
2l8
Den 25 September e. m.
Banco äfven blifvit hegardt bifall, voro så¬
lunda fyra särskilta meningar ifråga.
Herr Rosenqvist: För att så mycket
möjligt är, sammanjemka de flere olika me-
ningarne, skall jag äfven instämma uli hvad
Herr von Hartmansdorff sist föreslagit, el¬
ler att RevisionsSecreterarelönen må bestäm¬
mas till 1800 R:dr Banco.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan Herr
Rosenqvist afstått ifrån sin förut yttrade
mening, återstodo blott trenne propositio¬
ner; och ansåg Hans Excellence sig nu bö¬
ra hemställa, om Ridderskapet och Adeln bi¬
föll, att RevisionsSecreterare-lönen finge
förhöjas till 1800 R:dr Banco.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg den ifrå¬
gavarande lönen böra förhöjas endast till
i4oo R:dr Banco.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Anckarswärd begärde vote-
ring.
Herr Tham: Sedan de Ledamöter, som
tyckas önska en tillökning utöfver Utskot¬
tets förslag, nu förenat sig om en Propo¬
sition, nemligen på t,800 R:dr, hemställer
jag lill de värda Ledamöterna af andra si¬
Den 25 September e. m. 219
dan, om de icke äfven skulle vilja förena
sig om en proposition på antingen i/joo el¬
ler 1600 R:dr, för att undvika 2:ne vote¬
ringar, som annars blifva oundgängelige.
Herr Hjerta'. I händelse ingen annan
än jag, yrkar bifall till Utskottets Utlåtan¬
de, vill jag gerna afstå derifrån, och för¬
enar mig med Friherre Anckarswärd om
propositionen å izjoo R:dr, derest Friher¬
ren icke skulle finna lämpligare att öfver¬
gå på min sida, såsom innefattande en bil¬
lig medelväg mellan de särskilda menin-
garne.
Friherre Anckarswärd’. Jag kan icke
afstå från den proposition jag begärt, och
yrkar votering deröfver.
Herr Hjerta: Efter den förklaring Fri¬
herre Anckarswärd gifvit, förenar jag mig
för min enskilda del med honom i begäran
om proposition å 1400 R:dr.
Herr Tham: Sedan nu mera endast a:ne
meningar lära återslå, nemligen för i4oo
och 1800 R:dr, anhåller jag, att vi få skri¬
da till voteringen; och skall det vara mig
likgiltigt, hvilkendera meningen införes i
Ja-propositionen.
Herr Hjerta: Enär så många Ledamö¬
ter med mig besvarat den framställda pro¬
positionen till bifall å Utskottets Utlåtan¬
de med Ja, anser jag mig icke berättigad
220
Den 25 September e. m.
alt föra deras talan, då jag enskilt förenat
mig med Friherre Anckarswärd, och jag
kan således icke afstå från yrkandet, att
Ja-propositionen må blifva bifall till Ut¬
skottets Utlåtande, hvilket jag också anser
alltid böra ega rum.
Grefve Posse: Om Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes framställa propo¬
sition till bifall å Utskottets Utlåtande än¬
nu en gång, torde det kunna utrönas, om
den blir besvärad med så många Ja, att
den anses böra ingå uti voterings-proposi-
tionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
förut gjorde proposition tili bifall å Ut¬
skottets Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence yttrade, att
då Hans Excellence af de å den sista pro¬
positionen nyss afgifne svar icke kunnat
tillförlitligen inhemta Ridderskapets och
Adelns pluralitet, och votering redan blif¬
vit begärd , syntes det nödvändigt, alt först
afgöra, hvad contra-propositionen borde in¬
nefatta, antingen i4oo eller 1800 Riksdaler
Råneo.
Herr Rosenblad: Då jag ännu icke hört
votering begäras öfver någon annan pro¬
position, än den på 1800 R:dr, hemställer
Den 9.5 September e. m.
22 l
jag, om icke Herr Grefven och LandtMar-
skalken täcktes framställa proposition å i/pro
B:dr, för att inhämta, huruvida elen besva¬
ras med en sådan Majoritet eller Minori¬
tet, att deraf kan slutas, om den summan
behofver ingå i voteringspropositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalk en framstälde derefter å nyo
proposition derpå, att RevisionsSecreterare
Lönen måtte förhöjas endast till i/joo Rrdr
Banco.
Ropades Ja och Nej.
Herr Rothlieb, Axel: Jag hemställer
vördsammast, om icke då frågan här hvälf-
ver sig omkring i4oo eller j8oo Rrdr, de
af Utskottet föreslagne 1600 kunde utgå,
och vi således genom ett afslag å Utskot¬
tets Utlåtande, i fall proposition derå fram-
ställes, kunna slippa med en votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Marskalken erinrade, det Hans Ex¬
cellence visserligen skulle hafva vidtagit
den utväg Herr Rothlieb föreslagit, om Herr
Hjerta förblifvit vid sitt afstående från den
mening han först yttrat; men . då Herr
Hjerta sedermera yrkat, att bifall å Ut¬
skottets Utlåtande borde blifva Ja-propo¬
sition, kunde arne votegingar icke undvi¬
kas. Hans Excellence föreslog derföre, att
Ridderskapet och Adeln först mätte skri¬
da till afgörande af Contra-propositionen,
222 Den 25 September e. m.
samt framställde i sådant ändamål följande
voterings-proposition:
Den, som bifaller, alt Contra-proposi¬
tionen skall innefatta det förslag, alt Lö¬
nen för hvarje af de Sex RevisionsSecrete-
rarne må bestämmas till Ett Tusende Åtta
Hundrade Riksdaler Banco årligen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej; |
Vinner Nej, kommer i Contra-propo¬
sitionen att innefattas det beslut, att Lö¬
nen för hvardera af bemälte Embetsmän
må bestämmas endast till Ett Tusende Fy¬
ra hundrade Riksdaler Banco årligen. .
Hvilken voterings-proposition af Rid-
derskapet och Adeln godkändes, samt an¬
slogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till n eftermiddagen, och befunnos, efter
voteringens slut klockan 8 e. m., sedan en
voteringssedel blifvit undantagen och för¬
seglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — i2i.
Nej — 52.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskilt förde protocoll blifvit upp- 1
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Ridder-
Den 25 September e. m.
223
skåpet och Adeln sålunda beslutat, att Con-
tra-propositionen borde innefatta det för¬
slag, alt Lönen för hvarje af de Sex Re-
visionsSecreterarne må bestämmas till Ett
Tusende Åtta Hundrade Riksdaler Banco
årligen.
Hvarefter Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken, i afseende å
hufvudsaken, framstälde följande voterings¬
proposition:
Den, som bifaller StatsUtskoltets för¬
slag, att lönen för hvardera af de Sex Re-
visionsSecreterarne må bestämmas till Ett
Tusende Sex Hundrade Riksdaler Banko år¬
ligen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
"Vinner Nej, anses lönen för hvardera
af bemälte Embetsman böra bestämmas till
Ett Tusende Åtta Hundrade Riksdaler Ban¬
ko årligen.
Hvilken voterings-proposition af Rid-
derskapet och Adeln godkändes, samt an¬
slogs.
Voteringen börjades klockan 3 e. m.;
och befunnos efter voteringens slut, kloc¬
kan ett qvart till io e. m., sedan en vo¬
teringssedel blifvit undantagen och förseg-
224 Den a5 September e. m.
Jad, samt de öfrige voteringssedlarne öpp¬
nade, rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 78.
Nej — 90.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskilt förde protocoil blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, det Ridder-
skapet och Adeln beslutat, att lönen för
hvardera af de Sex RevisionsSecreterarne
borde bestämmas till Ett Tusende Åtta
hundrade Riksdaler Banko årligen.
5:le Punkten. HofRcitternes löner.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogis¬
laus: SlatsUtskottet har reglerat HofRätter-
nes löningsstat i öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtne proposition,
med undantag af Presidenternes lönebe¬
lopp, som blifvit nedsatt med 5oo R:dr,
hvilket jag yrkar måtte rättas i likhet med
den Kongl. Propositionen, ej så mycket
för taffelpenningarnes skull, som icke me¬
ra derföre, att en Chef med så vidsträckt
beröring, som en Hofrätts President, utom
lefnadsomkostnaderne, står i förhållande
till personer inom hela sin jurisdiction,
hvarigenom anspråk på välgörenhet ofta fö¬
rekomma.
Herr Hjerta: Den nu började discus-
sion innehåller 2:ne serskilta föremål eller
Den u5 September e. in.
22.5
löneförhöjningsfrågan och personal-lillök-
5ii (igen inora HofRätterne. Jag vågar eler-
Äre vördsamt anhålla, att vi må få öfver¬
lägga och besluta serskildt öfver hvar oell en
af de serskildta frågorna, hvarigenom vi
kunde slippa med 2 och kanske med en
votering. Om vi deremot först skola afgö¬
ra angående Svea HofRätt, sedan om Gö¬
tha IIofRätt, och slutligen rörande HofRät-
ten öfver Skåne och Blekinge, kunna vi få
2:ne voteringar för hvarje Hofrätt, eller
en om personalen och en om lönerne, samt
således tillsammans 6 voteringar. För min
del får jag fästa uppmärksamheten på olämp¬
ligheten, att föröka llofRättspersonalen i en
tid, då man bör motse ett godt resultat
af ett under 20-årigt arbete varande nytt
lagförslag, som man bör hoppas medföra
förenklade former för rättvisans handhaf-
vande. Jag tror, att man, tills detta trä¬
der i verksamhet, ganska väl kan åtnöja
sig med nu varande antal af Ledamöter,
utom hvad angår HofRätten i Christianstad,
som synes böra ökas med 2.*ne nya Leda¬
möter med samma löner, som de nuvaran¬
de innehafva. Om Herr Grefven och Landt-
jVlarskalken icke skulle finna sig uti alt fö¬
redraga i annan ordning, torde Contra¬
propositionen få blifva afslag på all förök¬
ning af HofRättspersonalen, utom 2:ne nya
Ledamöter i HofRätten öfver Skåne och Ble¬
kinge, hvilka skulle komma att åtnjuta sam-
42 II, i5
3.2Ö Den 2.5 September e. m.
ma löneförmåner, som för de nu varande
Ledamöterne kunna bestämmas.
t
Grefve Posse: Jag skulle med nöje in¬
stämma uti Grefve von Schwerins förslag,
att föröka HofRätts-Presidenternes löner
med 5oo R:dr utöfver hvad Utskottet fö¬
reslagit, emedan jag af erfarenhet känner,
att detta belopp ej är för mycket, särdeles
i landsorterne, der en större representa¬
tionsskyldighet påkallar betydliga utgifter,
men då jag erinrar mig de stora löner vi
redan gifvit åt Rikets högsta Embetsman,
och som ännu förestå oss att utdela, fruk¬
tar jag, att ett behörigt afseende å Statens
tillgångar fordrar denna inskränkning, och
hemställer till den värde Grefven, om lian
ej, till undvikande af serskild votering
derom, ville förena sig med mig att bifalla
StatsUtskottets förslag i denna del. Yi
kunde då slippa med en votering, dervid
Ja-propositionen blef bifall i alla delar till
Utskottets Utlåtande i denna punkt, och
Contra-propositionen den, som Herr Hjer¬
ta uppgifvit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln behagade bifalla 5:te punk¬
ten af StatsUtskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Hjerta: Jag anhåller, att få veta
om Herr Grefven och LandtMarskalken an-
Den 25 September e. m.
sell propositionen hafva blifvit med Ja be¬
svarad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att som, en-
ligl hvad Hans Excellence tyckt sig finna,
Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet och Adeln
således bifallit 5:te punkten af Utskottets
Utlåtande.
Herr Hjerta: Jag anhåller om Votering,
och att Contra-propositionen måtte blifva
afslag på all både löneförhöjning och per¬
sonal-tillökning i HofRätterne, utom i nya
Ledamöter i JIofRätten öfver Skåne och
Blekinge, hvilka böra erhålla samma aflö¬
ning som de nuvarande; och jag medgifver
äfven Grefve Posses förslag, att i en och
samma voteringsproposition intaga jemväl
löneförliöjningsfrågan.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde derefter föl¬
jande Yoterings-proposition:
Den, som till alla delar bifaller Stats¬
utskottets i 5:te punkten gjorde hemstäl¬
landen, i afseende på ej mindre de i Svea,
Götha och Christianstads Idof Rätter före¬
slagna nya tjenster, än ock de af Utskottet
för beraälte IlofRätter tillstyrkte löne till¬
ökningar, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
. Neji
228 Den 25 September e. in.
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln af slå så väl alla de af Utskottet för
ofvannämnda HofRntter föreslagne lönetill-
ökningar, sorn ock de af Utskottet tillstyrk¬
te nya tjenste»’, endast med undantag af
tvenne Assessors-beställningar uti Christi¬
anstads HofRätt, med dervid åtföljande ena¬
handa lönevilkor, som för dylika Tjenste¬
män, enligt 1823 års StatsReglering, fin¬
nas fastställde.
Hvilken Voterings-proposition af Rid¬
derskapet och Adeln godkändes, samt an¬
slogs.
Voteringen börjades klockan half till
11 om aftonen; och befunnos, efter vote- *
ringens slut klockan tre qvart till 12 om
aftonen, sedan en voteringssedel blifvit un¬
dantagen och förseglad, samt de öfrige vo-
teringssedlarne öppnade, rösterna hafva ut¬
fallit, som föijer:
Ja — Sy.
Nej — /p.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken förklarade, att 5:te
punkten af StatsUtskottets Utlåtande såle¬
des blifvit till alla delar af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Upplästes följande från nednnnärnn-
de Utskott inkomne Memorial och Utlå¬
tanden:
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten:
Af den 20 Augusti:
N:o 68. I anledning af gjord hem¬
ställan om en förändrad indelning af Båts-
mansliotarne på Öland.
Af den 4 dennes:
N:o 6g. I anledning af väekta motio¬
ner, angående Tågande Truppers inqvar¬
tering och proviantering under fredstid.
Af den i5 dennes:
N:o 70. Med anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse, angående Directionens
för Dykeri- och Bergnings-Compagniet upp¬
gifna villkor för vidare fortsättning af dess
befattning med Dykeri- och Bergningsan-
stalterne i Riket.
Af den 18 dennes:
N:o 71. I anledning af väckt motion
om upphörande af KrigsCollegii befattning
med Militiae-Boställens utarrenderande samt
Militiae-BoställsCassans framgeua förvalt-
Den 2D September e. m.
Frän Bevillning^- Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskotten:
Af den 9 dennes:
N:o 17. I afseende på förehafd gransk¬
ning af Kongl. Majlis förnyade Seglations¬
ordning af den 21 Julii 1825.
N:o 18. Angående väckta motioner i
afseende å Kongl. Maj:ts Nådiga Förord¬
ning emot oloflig införsel eller utförsel af
varor, af den 23 Junii 1825.
N:o 19. Angående väckta motioner om
Kongl. Stadgan för Inrikes Tullförpassning
och bevakning.
Från Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotten:
Af den 11 dennes:
N:o 20. I anledning af väckt motion
om åläggande af Bevillning till ersättning
för inqvarterings-kostnader.
Från Lag-Utskottet'.
Af den 9 dennes:
N:o 98. Öfver väckt motion om stad¬
gande att förskrifningar skola, för att va¬
ra gällande,, ställas till viss man, m. m.
N:o 99. I anledning af gjorda an¬
märkningar vid Utskottets Betänkande N:o
3o, om straff å den, som falskeligen å sig
Den aS September e. m.
a3i
bekänner missgerning äfven af mindre svår
art, än att den dödsstraff förtjenar.
Af den 16 dennes:
N:o ioo. I anledning af gjorde an¬
märkningar vid "Utskottets Betänkande N:o
62, om ändringar i Concurslagen den i3
Julii 181S och Kongl. Förordningen den
22 October samma år, om edsformulair i
Concursmål.
Från Ejcpeditions-Utskottet:
Af den 22 dennes:
N:o 180. Angående en af Rikets Stän¬
der till åtskilliga personer beviljad belö¬
ning för införda förbättringar i väfnads-
konsten.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan 12 0111 natten.
In fidem Protocolli,
O. /. Lagerheim.
; ■■ t ■ ■' V .
■
-
' :■ ■
.