Pro t o co 11,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adelil*
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829,
Trettiondetredje Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg s i83i.
Fredagen den 17 Julii 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
p '
'Grefve von Schwerin^ Fredrik Bogislaus:
Ridderskapet och Adeln har i går behagat
påkalla milt biträde lill förvaltningen af
Banken under den tid Rikets Sländer äro
åtskiljde. För att motivera mitt svar på
denna kallelse, nödsakas jag i minnet åter¬
kalla hvad jag sistlidne Måndag anförde till
stöd för mitt förslag, att nemligen valet af
BancoFullmägtige måtte uppskjutas, intill
dess man sett, hvad beslut Rikets Ständer
fatta i den stora frågan om realisationen,
sorn med skäl intresserar bela Nationen,
och af hvilken mera beror, än mången tror,
intilldess man sett, bvad man i detta af¬
seende har att hoppas eller att befara. Jag
tog mig friheten erindra, att det låg nå¬
got kränkande i den idé, att af Bankens
blifvande administratörer fordra, att de
skola följa och underkasta sig systemer och
reglor, som de ännu ej känna oell kanske
icke kunna gilla. De gamla formeme äro
tunga, och mina krafter för svaga att häf¬
va dem. För öfrigt synes mig å ena si¬
dan vördnad för upplysning och en ädel
opinion, och å andra sidan tro på den ga-
4
Den 17 Julii f. m.
räntie, som ligger i personliga caracteren,
vara hufvudvilkoren för det constitutionel-
la lifvets åsigter. Enligt desse har jag ock¬
så alltid ställt min offentliga baita, och der¬
före åligger det mig äfven nu att förklara,
det jag icke kan afgifva något bestämdt
svar, huruvida jag emottager Ridderskapets
och Adelns kallelse att vara dessFullmäg-
tig i Banken, förrän jag- fått se hvad Ri¬
kets Ständer besluta om realisationen, och
jag pröfvat, om det enligt min öfvertygel¬
se är så nyttigt, att jag till ändamålets vin¬
nande bör och kan medverka. Med ett ord:
Jag förbehåller mig att framdeles såsom fri
Svensk man få yttra mig härom; en rät¬
tighet, som jag icke arnar låta någon från¬
känna mig.
Företogs till pröfning ConstitutionsUt-
skottets den 27 sistlidne Mars, under N:o
16 afgifne, och den 3 derpåföljde April på
bordet lagd e, Memorial, rörande Grefve Idorus,
Claes Fredrik, anmärkningsanledning, i af¬
seende på mötespassevolancens fortsatta ut¬
görande.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Innan jag
deltager i discussionen öfver det speciela
anmärkningsmål, sorn nu är föredraget, an¬
håller jag att få yttra mig i ett samman¬
hang om Ministerens ansvarighet i allmän¬
het, hvartill jag anser mig skyldig och be¬
rättigad i anledning af Ridderskäpels och
Adelns förut fattade beslut, alt alla Consli-
Oen 17 Julii f. m.
5
tutionsUtskotlets Utlåtanden öfver anmäld¬
te anmärkningsanledningar emot Ministeren
skola behandlas på en gång, i förening med
det så kallade DechargeBetänkandet.
Hvarefter Grefve Horn uppläste föl¬
jande:
Utur den skymning, som omgärdar Ri¬
kets Ständers ConstitutionsUtskotts förhand¬
lingar, hafva åtskilliga Betänkanden fram-
trädt i dagen, sorn, bärande stämpeln af
deras ursprung, lemna i ett fullkomligt mör¬
ker de frågor rörande den Minlsteriella an¬
svarigheten, hvilkas afgörande inom Riks-
Stånden äro, till följd af Grundlagens fö¬
reskrift, synbart beroende af de upplysnin¬
gar, som ConstitutionsUtskottets hörande
förutsätter.
Djupt kännande värdet och tyngden
af sitt kall, säger sig nuvarande Constitu-
tionsUtskottet hafva fullbordat gransknin¬
gen af Konungens Rådgifvares och Före¬
dragandes Embetsåtgärder, under en tid
från sistlidue till nuvarande Riksdag, och
ConstitutionsUtskottet har bemödat sig, att
klart uppfatta och efter förmåga motsvara
sin bestämmelse. Detta tillkännagifvande,
att hafva handlat, enligt sin förmåga, vi¬
sar huru ConstitutionsUtskottet vida mer
känt tyngden än värdet af sitt kall, och
män bör således icke särdeles förundra sig
Öfver, att ConstitutionsUtskottet sökt göra
detsamma så lätt som möjligt varit.
6
Den 17 Julii f. ra.
Men om ConstitutionsUtskottet tror 6ig
äga rättighet, att, åberopande tyngden af
sitt kall, påfordra ett mindre anspråk på
Utskottets stränga iakttagande af sin värdig¬
het, så vill jag medgifva Utskottet ett sken
af anledning att lämpa pligtöfningen af sitt
höga och vigtiga kall efter höjden och vig¬
ten af de fordringar, som Utskottet ägt att
motsvara. ConstitutionsUtskottet har nem¬
ligen icke sett sig nödsakadt, att upptaga
och utreda frågor, väckta inom Represen¬
tationen, om ett bristande system i Stats¬
förvaltningen, betraktad i sin helhet, och
de partiella anledningar till anmärkningar
öfver isolerade styrelseåtgärder, som blif¬
vit Utskottets pröfning underställde, kunde
ensamne, af ConstitutionsUtskottet äfven gil¬
lade, icke framställas som en fulländad teck¬
ning af Styrelsens caractere, upptagande de
förnämsta dragen af dess yttringar, och
sålunda visande i ett helt, hvarest grund-
sattser brustit, der lagöfverträdelser ägt
rum, eller der missförstånd, svaghet och
okunnighet kunnat bereda landets skada.
Jag äger icke den förmätenhet, att kun¬
na tillräkna mig sjelf det felet, alt icke haf¬
va frånryckt ConstitutionsUtskottet den an¬
ledning till en overksamhet, som jag klan¬
drar, icke heller bör jag misskänna orsa¬
ken, hvarföre icke någon annan med stör¬
re förmåga uppfyllt min väntan, och in-
trädt med ConstitutionsUtskottet på den ba-
Dan 17 Julii f. m«
7
lia, der en strid för de constitutlonella ga¬
rantiernas bestånd icke får undvikas eller
afböjas, emedan den constitutionella Mo-
narchiens lifsprincip just ligger förvarad i
denna strid för formers helgd, förutan hvil¬
kas samvetsgranna iakttagelser det consti-
tutionelt Monarchiska Regeringssättet är det
sämsta af alla,
Det torde äfven vara en någon högt
drifven fordran, om i ett tillstånd af tryck¬
pressens förnedring, genom godtyckligt magt-
iuflytande på tankeväxlingen öfver samhälls¬
angelägenheterna, den enskilte Represen¬
tanten, oftast sk i lid från all beröring med
Statsbestyret,under Representationens 5-åri¬
ga hvila, skulle finnas pligtig, att uppträ¬
da som censor öfver den 5-åriga Rikssty¬
relsen, och i ett helt system kunna, fullt
öfvertygande, framlägga en granskande öf¬
versigt af densamma, Behofvet af denna
förmågas utveckling synes likväl allt mera
stiga, och man bör ej tro, att nästkomman¬
de ConstitutionsTJtskott skall sakna detta,
sorn det synes, oeftergifliga villkor för upp¬
fyllandet af dess bestämmelse,
Men om närvarande ConstitutionsUt-
skott är i saknad af den yttre tvingande
nödvändigheten, att i systematiskt samman¬
hang behandla alla frågor rörande den Mi-
nisteriella ansvarigheten,återstår alltid Cou-
slilulionsUtskottets gruudlagsenliga pligt,
8
Den 17 Juli} f. m.
att frän inre drift och vilja hemta anled¬
ning att pröfva, huruvida Konungens Råd¬
gifvare uppfyllt sina åligganden, att med
nit, skicklighet och drift deras Förtroende-
Embeten utöfva, samt uti Regeringsåren-
der, af hvad beskaffenhet det vara må, ef¬
ter bästa förstånd och öfvertygelse, räda
Konungen till det som Rikets Grundlagar
likmätigt är, samt Konungens och Rikets
förmån befrämja. Huruvida Constitutions-
Utskottet uppfyllt eller åsidosatt denna be¬
stämda förbindelse till samhället, derom
vittna på ett bedröfligt sätt Utskottets nä¬
stan alla handlingar under denna Riksdag,
och jag finner min pligt fordra, att derom
gifva min öfvertygelse tillkänna.
Det resultat, hvartill ConstitutionsUt-
skottet kommit, i följd af StadsRådsproto-
collernas fullbordade granskning, visar sig
vara, att ingen anledning till lagligt åtal
mot någon af StatsRådets Ledamöter före¬
finnes; att väl några särskilta fall uppgif¬
vas, såsom föranledande en anmälan till
behandling efter 107 §. i RegeringsFormen,
andra åter med uttryckligt förklarande, att
ingen anmärkning dervid kunnat eller bordt
göras, ehuru desse sednare synas vara af
en lika anmärkningsvärd natur; och att
ConstitutionsUtskottet finner sig skyldigt
oförtäckt uttala dess, på öfversigten af det
hela grundade, opinion, som sluteligen be¬
stämdt uttrycker sig i medgifvande, att dess
Den 17 Julli f. m.
9
arbetes ändamål är decharge för StatsRå-
dets Ledamöter. En afsigt, sorn varit grund-*
lagsenligare yttrad, om Utskottet sagt sin
mening vara, att, genom oanmärkte åtgär¬
der, SlatsRådets Ledamöter måtte vinna de'-*
charge. Men detta öppna förklarande af
ConstitutionsUtskottet, att ändamålet med
dess slutliga Betänkande är déchargens med¬
gifvande, förbinder Representanten, att med
största noggranhet granska de anledningar,
som skulle kunna förefinnas, att bevilja el-
ler vägra denna af Utskottet, emot dess
åliggande, påkallade formliga decharge.
Ridderskapet oell Ådeln har redan fat¬
tat det beslut, att på en gång eller i ett
sammanhang med Constitutions-Utskottets
slutliga Betänkande, i följd af StatsRåds-
protocollernas fullbordade granskning, fö¬
retaga till öfverläggning alla de anmärk-
ningsfrågor, som varit föremål för Consti-
tutionsUtskottets särskilta bearbetande. I
anledning häraf, och i afsigt att kunna re¬
da för mig sjelf och andra de orsaker, hvar¬
på jag grundar mitt afslag till den åsyfta¬
de dechargen, utbeder jag mig Ridderska-
pets och Adelns tålamod för en stunds upp¬
märksamhet å de framställningar, som, för¬
anledde af ConstitutionsUtskottets fullbor¬
dade arbete, skola innebära en summarisk
öfversigt af Statsförvaltningens gång, så¬
som den visat sig för mig, och hvilken åsigt
bestämt min öfvertygelse om de verkstäl¬
Deq 17 Julli f. ni.
lande och controllerande magternas förhål-
lande till hvarandra och till Svenska fol-
ket. Det är på denna grund, och med yr¬
kande af den satts, att, då representatio-
nen uppträder emot Styrelsen såsom redo¬
fordrande, framstår den på samma gång in¬
för folket som redoskyldig, jag inför Hög-
loflige Ridderskapet och Adeln, och med
det samma inför våra Principaler, framstäl¬
ler min egen personlighet för allt det klan¬
der mig rättvist drabbar, om jag, vidröran¬
de ett ämne af så hög vigt och så djupt
ingripande i samhällslifvet, skulle, i upp¬
fyllandet af min pligt, låta öfvertygelsen
om vidden af denna pligtutöfning vika för
consideratiouer eller något annat intresse,
än Fäderneslandets,
Mitt anförande skall, som jag hoppas,
ådagalägga det nit för Sveriges frihet, för
Sveriges väl, för de constitutionella rättig¬
heternas bevarande åt Folket, som lifvar
mig till hvarje uppoffring, som fordras,
vore det äfven den, att någonsin mera här
uppträda som Representant, i fall jag tvin¬
gas in i den tro, att mina bemödanden
som sådan gå i en riktning mot den öf-
vermagt, sorn förmår att segrande trottsa
dem alla. Då dessa mina bemödanden,
ehuru svaga de än kunna vara, sträfva till
målet för sanning och rätt, skulle jag der¬
före väl kunna öfvertygas, huru förgäfves
jag sökt medverka till samma ändamål,
hvilket andra tro sig ernå på en annan väg,
Den 17 Julli f, m.
U
säkerligen ännu mera bedragne än jag i
deras förhoppningar; men aldrig skall man
lyckas, att rubba min sorgliga öfvertygelse
om det tillstånd i framtiden, hvartill man
skyndar att föra samhället, om jag icke upp-
lefver den dag, då på ruinerna af det när-'
varande jag skådar en ny Stat, hvari den
gamla Svenska ärligheten, ali varligheten och
kraften åter inträda hand i hand med ti¬
dens upplysning, Fruktansvärdt vöre det
likväl, om man, i öfvergången till denna
lyckligare framtid, skulle med mera sanno¬
likhet bereda en motsats, och sålunda öf¬
verlemna åt kommande slägter att förbanna
den liknöjdhet, hvarmed vi lemnat framti¬
den åt sitt förberedda öde.
Om det är en sanning, att det Euro¬
peiska Constitutionella samhällsskickets enda
fördel framför det absolut Monarkiska igen-
finnes uti FolkRepresentalionens controlle-
rande myndighet, måste denna Folkets rätt
gifvas i verkligheten, denna magt visa sig
i utöfningen, och icke-såsom ett vanmäktigt
trottsande hot nedläggas i skrifna lagar, hvari
man letar mer efter döda bokstafslydelser
än lefvande tankar, uttryckande en verklig
kraft, som påkallar handling. Tag bort el¬
ler förlama denna kraft hos den contrqlle-
rande samhällsmagten, och den verkstäl¬
lande skall bestämdt urarta till en godtyck¬
lighet, så mycket vådligare, då den stödjer
:g på lagliga former. Svagheten och oskick¬
ligheten skola här göra sig gällande; med-
Den 17 J u 1 i i f. m.
len dertill ligga alltid nära för handen hos
magten, men corruption, det köpta anhan-
get, af vigt för usurpationens framgång in-
örn det lagbundna samhället, är umbärlig,
ja vådlig för den obegränsade magten. Så¬
lunda hämtar den constitutionella Styrel¬
sen från en svag Representation en styrka,
som den absoluta aldrig vågade tillita, utan
fara att af Folket fordras till ansvar; då
deremot en representativ styrelseform, i lik¬
het med den Catholska aflaten, innebär en
anvisning på tillkommande synder, att vid
bestämd tid åter försona.
Vill man nu icke erkänna den mägtiga
reformationsanda, som onekligen uppenba¬
rar sig i sjelfva läran om det constitutio-
nella systemet, bereder man en kanske snar
framtid, då samma om ej ännu blodigare
strider skola uppstå i följd af de skiljaktiga
politiska trosbekännelserna, som de fordna
schismerna inom den religiösa stadsbygg¬
naden åstadkommo.
Samvete och pligt bjuda derföre, att
FolkRepresentationen, enligt sin höga be¬
stämmelse, skyddar samhället emot en bo¬
tande fara. Må den antingen afstå från sin
andel igLagstiftningen, må den afsäga sig
ansvaret för Lagskipningens gång, för Sty¬
relsens misstag och Lagöfverträdelser, eller
inse tidens fordran på den allvarlighet i
beslut och handling, sorn alstrar en mora¬
lisk kraft, tillräcklig stark att trygga sam-
Den 17 J u 1 i i f. m.
ti
hållet för vådan af en stor brytning med
åtföljande oberäkneliga olyckor. Det Folk,
hvars öden vi här bereda, skall, jag är viss
derom, förr eller sednare fordra de garan¬
tier af sin Representation, som denna annil
icke mägtat gifva, och en stor ansvarighet
hvilar öfver samtidens offentliga män, vare
sig inom Representationen eller Styrelsen,
om de icke vårda sig om frihetsandans ut¬
veckling och förädling. Må derföre den
oegennyttigt för ordning och skick i Riks¬
styrelsen ifrande Representanten, den för
fosterlandets öde ömmande och för den san¬
na medborgligheten varme Svensken, med
redligt nit omfatta Fäderneslandets stora
angelägenheter. Må han i utöfningen af
sin pligt, sorn offentlig man, lika litet sky
tadlet, som han hör eftersträfva ett tvety¬
digt beröm, då det ena så väl som det an¬
dra kan vara lika litet grundadt på sann
kännedom om anledningarna till håda. Meri
likgiltigt får det ej vara, om den aktnings¬
värda delen af Nationen känner, huru dess
vigtigaste angelägenheter skötas, huru dess
interessen bevakas, huru Lagarnes helgd
vårdas af Ombuden, som, sjelfskrifne eller
valde, uppträda i det höga och ansvarsfulla
kallet, att vara väktare Öfver och försvarare
af Folkets rättigheter. Denna heliga för¬
bindelse uppfylles illa, om Folket med skäl
gör sig den fråga: hvartill gagna våra lån¬
ga och kostsamma Riksdagar, hvartill dessa
digra acter, vittnande om otroligt mycken
»4
Den 17 Julii f. m.
moda utan resultat vid behandlingen af Riks-
dagsärenderna; då svaret ligger i ett erfa-
renhetsbevis på allt jernt stigande behofver
å de styrandes sida och ökade skattebidrag
å Folkets, sorn dess Ombud så frikostigt och
oafbrutet bevilja, ulan grundlig undersök¬
ning, hvarken af dessa behofver eller af möj¬
ligheten alt dem fylla.
Ått öppet och ärligt inför Nationen re¬
dogöra för sina grundsatser och sitt hand¬
lingssätt, blir alltid en pligt af Represen¬
tanten, men denna pligtutöfning är af en
betänksam art för den, hvilken likasom jag
fattat den olyckliga Öfvertygelsen, som jag
lifligt önskar måtte finnas mindre väl grun¬
dad än verklig, att nemligen det närvaran¬
de samhället skyndar till sin upplösning,
om samma anda framgent skall blifva rå¬
dande, som nu uppenbarar sig i alla offent*
liga värf.
t)et Monarkiskt Conslitutionella Sverige
Styres genom en Ministere, som städse ne¬
kar sin tillvarelse, som inom Lagstiftningen,
misstydande eller missförstående 4 §• > Re-
geringsFormen , vill göra gällande den lära,
hvilken dess beskyddade Dagbladsskrifvare
inför allmänheten predikar, nemligen att
Konungen må allena styra Riket efter sin
vilja utan afseende på Rådgifvarnes yttrade
öfvertygelse om Rikets val eller ve, och
dessa samma Rådgifvare tveka icke att un-
Den 17 J u I i i f. m.
der sådane vilkor och med sådan afsigt
emottaga och innehafva sina ansvarsfulla
embeten.
Ännu ser man i spetsen för denna Mi-
histére den Man, som år 1812 med fagert
tal och fagra löften förledde Representatio¬
nen, att genom en Grundlags öfverträdelse
bortskänka Nationens dyrbaraste rättighet,
tryckfriheten, hvilken i verkligheten förlo¬
rades genom inbillade farhågor för den sto¬
ra eris då bereddes Europa, och hvarpå
man så fåviskt trodde, att Vår tryckpress
skulle inverka.
Densamme Rådgifvare, hvilken då till-
kännagaf, det han föreslagit Konungen den
Nådiga Propositionen i ämnet, lemnade dess¬
utom en caracteristik på en Svensk Consti-
tutionel Minister i det märkvärdiga yttran¬
det under samma Riksdag, rörande en Fö¬
redragandes rättighet att vägra contrasigna-
tion, hvari Konungens höga Person fram-
ställes som part emot Föredraganden, och
bestrides, att någon pröfningsrält öfver en
af dessa parters förhållande kan vara för¬
enlig med naturen af en lagstiftande för¬
samling. Han frågar: Hvad kan och bör
derefter väntas af en Regering, sorn tåi
delta? "Vore det väl omöjligt,” säger sam¬
ma Rådgifvare, ”att en Föredragande utan
”skicklighet och utan känsla af sin egen he-
”der, sorn genom tillfällighet eller ett be-
iG
Den 17 Jul ii f. m.
‘'drägligt rykte blifvit befordrad, afpassade
”ett lägligt tillfälle, för att nedlägga sitt em¬
bete, och intill nästa Riksdag uppbära sin
"lön, endast i afsigt att förekomma ett ent¬
ledigande, som skillde honom både från
"lönen och de öfrige tjensten åtföljande in¬
komster?” Han förutsätter således denne
Ledamot af Konungens StatsRåd möjlighe»
ten af att erhålla en dylik collega*
En af t8ia års vårdare af den nyföd¬
da frihetens constitutionella lif, Ordföran¬
den i dåvarande ConstitutionsUtskott, styrk¬
te, genom sina yttranden i tryckfrihetsfrå-
gan, sanningen af en annan Representants
uppgift om den bedrifna advocaturen i en
så klar sak, då han förfäktade den mening,
som gaf helgd åt sjelfva Grundlags-öfver-
trädelsen. Sådane voro de grundsatser,
hvilka år 18x2 utgingo från, och beredde
inträdet i, Konungens Conselj. Dessa läror
från en förfluten tid inom Fäderneslandet,
och passande för den godtycklighet i Sty¬
relsen man åter ville införa, vunno Stän¬
dernas bifall, och sannerligen vore det icke
orättvist, att ensamt vilja påbörda magtens
innehafvare mera del i sakernas gång, än
de medgörliga Riksdagarne synnerligast 1812
och 1815 beredde.
Styrelseåtgärderne sedan denna tid, bå¬
de de, som funnits och saknats, må derföre
vara
Den 17 Jul i i f. m.
'7
vara föremål för klandret och harmen, men
billigheten fordrar, att Ständerna vidkännas
sin dryga andel i hvad som skett eller
uraktlåtits, såsom: medskyldighet uti flera
Grundlagsöfvertvädelser, t. ex. Tryckfrihets¬
lagens kullkastande, Riksactens antagande,
och frågorna om Thronföljarnes deltagande i
Riksstyrelsen, allt afvikelser från de före-
skrifne formerna; bristande fordran på redo¬
visning för Kronan tillfallne subsidier, co~
lonier och domainer. liela den Ministeriella
ansvarighetens åsidosättande, som ganska na¬
turligt alstrat den på fullkomlig ansvarslös¬
het grundade magtutöfning, har sålunda haft
till påföljd, att samma Ministére, mot hvil¬
ken i8a3 års ConstitutionsUtskott anmälte
flera grundade anmärkningar, skulle, genom
vanmagten hos de redofordrande, lemna Na¬
tionen ytterligare bevis på förakt för de con-
stitutionella formerna i förnyad uppenbar
öfverträdelse af Grundlagen, rörande tryck¬
friheten, hvilken en svag eller dålig Rege¬
ring evigt fruktar, genom missaktning för
och öfverträdelse af Ständernas beslut i be-
skattningsfrågor och medlens redovisning;
genom vägran att lyssna till Nationens ge¬
nom dess Ombud i många fall yttrade önsk¬
ningar i ekonomiska angelägenheter; ge¬
nom den grofsta misshushållning med Sta¬
tens tillgångar, och tillåtet svek vid de¬
ras förskingrande; genom förnärmande af
2:ne RiksStånds i Grundlagen förvarade rät-
33 H. 2
r8 Den 17 Julii f. ra.
tigheter; genom bristande nit, skicklighet
och drift uti alla grenar af Riksstyrelsen,
der man ofta varseblir en fullkomlig från¬
varo af all slags verksamhet till något än¬
damål af vigt. Så saknar man ännu det
länge utlofvade förslaget till en ny Civil-
ocli CriminalLag; så finnér man den all¬
männa uppfostran vanvårdad; landets för¬
svarsmedel , förnämligast beroende af en
väl ordnad materiel, i stället förskingrade
eller förstörde efter i5 års fred till den
grad, att många millioner fordras till deras
iståndsättande. Ännu saknar man alla för¬
beredelser till en ordentlig post- och skjuts¬
inrättning, hvilken sednare, såsom den nu
är, utgjort föremål för Folkets klagomål un¬
der seklers lopp, utan att de skrytfulla an¬
språken på ett närvarande högre förstånd
hos Styrelsen ingifvit densamma någon om¬
tanka, att i detta fall lyfta landet ur sitt
förnedringstillstånd.
Hvad har väl den Regering, som i ett
faderligt varnande språk så ofta tilltalat Re¬
presentationen, gjort, för att rättvisa sitt fa»
dersvälde genom sin högre vishet i lagstift¬
ning och i ordnandet af Statsmachinen ?
Hvilka förslag till en alltsedan Revolutionen
högt påkallad Representations-förändring har
väl kommit från Styrelsen? Hvilka förbe¬
redelser dertill hafva ens varit i fråga ? Hu»
ru ser det väl ut med det gamla vidundret,
vår colossala, Civila och Militaira Embels-
Den 17 Julii f. m.
*9
liierarcliie? Har dess utseende, dess värde,
vunnit på den till löjlighet gränsande titel—
och rang-öfversvämningen ? Ligger icke tvert-
om ett corruptions-system uppdagadt uti des¬
sa ymniga gunstbevisningar ? Ehuru en all¬
mänt tilltagande fattigdom högt öfverklaga*
hos den skattdragande, saknar man likväl
den minsta omtanka hos Styrelsen, att ge¬
nom besparingar, reduceringar, hushållning
och indragningar i den lika ömkliga som i
ett utblottadt fattigt land onaturliga Stats-
luxen, bereda en möjlighet för Statens upp¬
rätthållande och tillväxt i de krafter, hvil¬
ka nu lika öfverdrifvit och oförsvarligt an¬
litas, som de öfverlåtas.
Man ser detta af naturen, i många af-
seenden, lyckligt lottade land dväljas i ar¬
mod och en långt tillbakaslå ende cultur,
under det man uppreser collosala monumen¬
ter af en låtsad nationalkraft, vittnande lik¬
väl endast om samma barbarisme, som for¬
dom åstadkom Egyptens vidunderligheter.
Hos samma personal inom Konungens Råd¬
kammare, hvilken prisat Sveriges oberoen¬
de, dess ära och anseende, såsom axiomer
för vår politiska tro, synas Rådgifvare-åt-
gärderna vittna om, huru man bedrager Fol¬
ket med denna troslära, då man synes sträf¬
va i bemödande att sälja vår sjelfständig¬
het och kränka vår ära. Redogörelsedagen
fruktar man icke; ty man vet väl, hvad det
33 H. a+
20
Den 17 Julii f. m.
gäller, att un dg A räfsten, och man organi¬
serar Riksdagen med åsidosättande af före¬
skriften i 41 §• Riksdagsordningen.
Framträder nu någon vän af den lag¬
bundna friheten, som, med den vidriga kän¬
sla allt förtryck, allt godtycke alstrar inom
dess bröst, ifrar mot missbruken, och, utan
afsigt att behaga eller trottsa, enkelt talar
sanningens språk och blottar samhällets bri¬
ster, straxt stämplas denne man som folk*
förförare, som Jacobin i oi’dets elaka be¬
märkelse.
Under det man med en skuggrädd öm¬
tålighet förfar med tryckpressens foster, då
de icke äro behaglige för de magtägande,
låter man fritt Nationens ombud skändas i
de dagblad, som synas utgöra Styrelsens
organer.
Att under detta samhällstillstånd, som
FolkRepresentant, uppträda till sanningens
och rättvisans försvar, är ett tungt åliggan¬
de; men ehuru ali bättre känsla sårande upp¬
fyllandet af denna pligt än är, skulle lik¬
väl det minsta hopp om att kunna gagna
det allmänna, vara en tillräcklig driffjeder
för ett orubbeligt bemödande, att, i mån
af förmågan, vara nyttig, mén fruktansvärdt
vore, om samma Folk för hvars rättigheter
man, i en moralisk kamp, uppoffrar sitt
eget lugn och sina krafter, litet eller intet
känner sig i behof af den höjning från dess
Den 17 Juli) f. m.
21
låga ståndpunkt i samhällsutveckling, och
att sålunda den Representant, som går fram¬
om sin tids fordringar, handlar i strid mot
Folkets vilja. Mången anledning gifves det
också till denna misströstande tanka, så län¬
ge Representanten saknar allt stöd i Princi¬
palernas opinions yttring.
För min del tilltror jag likväl Svenska
Folket nog dygd, för att kunna uppskatta
värdet af sin frihet och sin delegerade magt;
men jag är tillika fullt öfvertygad derom,
att detta Folk icke äger någon känsla för
sin Representation, som på intet vis uttryc¬
ker Folkets anseende, utan snarare motsattsen.
Representationskallet aktas derföre litet
eller intet af Nationen, och Representanten
uppträder snarlikt en Aktör på Scenen, ap-
plauderad eller uthvisslad, allt efter den stör¬
re eller mindre tlieatraliska effect han för¬
mår åstadkomma; betraktad så, som man
fordom begapade Roms gladiatorer, slutar
hans Act med uppträdet för dagen.
Det är denna visshet om, att mera kal¬
las, än vara ett Folks Ombud, som förla¬
mar all verksamhet, och gäckeriet med det
heliga Lagstiftarekallet blir derföre en styg¬
gelse för den redligt sinnade. Att undan¬
draga sig detsamma, skulle kanske med rätt¬
visa klandras, åtminstone innan tiden och
i öppen dag liggande orsaker göra denna
resignation till en pligt.
22
Den 17 Jul i i f. m.
Hvad skall viii blifva resultatet af den
vigtiga öfverläggning vi i dag företaga?
Om Ministéren, bibehållen i Konun¬
gens och Ständernas förtroende, sedan den
förlorat Nationens, fortgår på den bana Sty¬
relsen med vågade steg beträdt, kommer
sådant att hafva sin välgrundade orsak i Stän¬
dernas öfverseende.
Man förespår också denna syn af en
Ministére, som aldri? föråldras hvarken till
* c/
sina personer eller principer. Dess qvar¬
stående på sina platser trotsar alla skiften,
Endast egen förmögenhet, eller förvärf-
vade pensionsfonder, synas hos en och an¬
nan väcka åtankan på nya tiders nya for¬
dringar af en ungdomlig kraft i förening
med mannaåldrens mognad och den Stats-
mannablick, som intränger i de nya sam-
hällsförhållanderna, och der ser något an¬
nat, än Thronernas skimrande glans, som
möjligen kan fatta ideen af Staten, grundad
på sann medborgerlighet, och icke endast
på undersåtligt sjelfförnekande af all annan
förbindelse till samhället, än den blinda
lydnadens till de magtägande.
Då jag för mitt Fosterlands väl, för
att icke säga dess frälsning från en hotan¬
de undergång, ser enda medlet "ligga uti an¬
tagandet af förändrade grundsattser för Riks¬
styrelsen, hvaraf följer, att en förändrad
Rådgifvarepersonal skulle leda densamma,
Den 17 Julii f. m.
hör jag förklara, att likasom jag nu måste
vägra mitt förtroende åt de personer inom
Ministeren, hvilkas offentliga caractere jag
ogillar, lika villig skulle jag kunna vara,
att betyga min aktning för desse män, så¬
som enskilte Medborgare, allenast de kunde
inse, att Nationen nu mera fordrar en verk¬
samhet hos Styrelsen, som desse personer
icke tilltro sig äga eller kunna göra gällande.
Denna upprigtiga bekännelse är jag skyl¬
dig den Konungens Rådgifvare, till hvilken
jag kan äga en enskild förbindelse, och som
hör vara nog rättvis håde emot mig och
sig sjelf, att icke misskänna detta förhållande.
Min fasta öfvertygelse, att Statens fort¬
farande bestånd och Nationens väl fordra
en Ministérförändring, gör det alltså till en
pligt för mig, att yttra den önskan, jag tror,
att Rikets Ständer borde inför Konungen
nedlägga: att Kongl. Maj:t täcktes landsfa¬
derlig! emottaga hyllningen af Folkets tro¬
het, uppenbarad i dess Representanters öpp¬
na förklarande af Folkets sanna känsla för
sin lagbundna frihet, och dess begrepp om
nödvändigheten af att vid Thronell fästa det
stöd densamma saknar, så länge Konungen
lemnar sitt förtroende åt de Rådgifvare,
hvilka kommit i mistning af Nationens, ge¬
nom åsidosatt skyldighet att alltid låta sig
'vårda om Konungens magt och Rikets Stän¬
ders samt innebyggares fri och rättigheter,
H
Den 17 Julii f. m.
allt efter hvad härom i Rikets lagar och
författningar är stadgadt och förordnadt,
clå de af bristande nit, skicklighet och drift
i uppfyllandet af sitt höga kall, af oklok¬
het, svaghet eller okunnighet, befrämjat
Grundlagarnas öfverträdelse, såsom:
I frågan om undanhållandet från offent¬
lighet af de Skeppshandeln rörande hand¬
lingar;
I vägrad sanction till Rikets Ständers
utfärdade Instruction för sina Revisorer;
I underlåtit iakttagande af Riksdagsbe¬
slutet år i8a3, rörande villkoret för lilla
Creditivets lyftande;
Genom samma Creditifs olagliga använ¬
dande till betäckande af förlustet, uppkom¬
ne genom en lika oklok som brottslig han¬
del med krigsskepp;
' «
Genom olagligt användande af den så
kallade Åbo Academiefonden;
Genom förtydning af förenämnde Riks¬
dagsbeslut, rörande jemkning i extra Rote-
ringen;
Genom Grundlagsstridig ny Ordinarie
Roterings åläggande utan Ständers medgif¬
vande;
Genom utskrifning af en ny pålaga,
Den 17 Julii f. m.
25
Mötespassevolanceafgiften, hvilken enligt con-
tract upphört;
Genom fortsatt trots mot RiksdagsOrd-
ningens tydliga föreskrift, att StatsRådets
Ledamöter ej må deltaga i val till Rikets
Ständers Utskott;
Genom fortsatt bemödande att frånryc-’
ka Ständerna deras i Grundlagen obestrid¬
ligt förvarade rättighet, att tillsätta vissa af
Ståndens betjening; samt att ensamme, utan
den andra Statsmaktens mellankomst, ut¬
färda Instructioner för sina Revisorer;
Genom meddelade underdåniga råd, att
förnärma ett RiksStånds värdighet och lag¬
liga rätt, förmedelst origtiga och osanna upp¬
gifter vid föredragningen af Ridderskapets
och Adelns ståndsordning.
Att Konungens Rådgifvare åsidosatt de¬
ras Grundlagsenliga skyldighet, att, sjelf-
krafde, påminna om Rikets rätt och bästa,
visar sig dessutom nogsamt i hvarje gren
af RiksStyrelsen.
Så har vid beslutandet och utförandet
af den olyckliga skeppshandeln, Rådgifvare
och Föredragande först visat sig till en oför¬
låtlig grad okunnige eller oskicklige i poli¬
tisk beräkning på de gifna följderne af den
i Europeiska Statssystemet antagne och af
alla civiliserade Nationer erkände Folkrät¬
tens kränkande genom en tillåten allmänt
Den 17 Julli f. ra.
känd krigsrustning i Svenska hamnar för de
insurgerande SydAmericanska Staternas räk¬
ning, innan dessa Republiker ännu voro er¬
kända af Kronan, Sverige; sedan uraktlåtit
att påyrka utfärdandet af instruction för den
person, till hvilken oförsvarligt öfverläts, att
försälja en fjerdedel af Rikets flotta; vidare
förbisedt det bedrägliga i sjelfva handels-
contractet, med skeende utbyte af nya mot
gamla krigsfartyg; sist rågat måttet af scan-
dalen genom sättet för återgången af den
verldsberyktade skepps- och menniskohan-
deln, hvarvid Staten gjort förlusten af minst
en half Million, jemte den ännu högre af
Kronans värdighet och Statens anseende.
Om Arméen vunnit i en yttre militä¬
risk hållning, underhålles denna krigs-lux
med en stående anvärfd krigarepersonal, i
förhållande till Sveriges folkmängd och till¬
gångar, större än någon annan Stat framvi¬
sar, nästan uteslutande på bekostnad af en
fattig jordbrukare-class.
En öfverdrifvet stor General- och Re-
gementsStab; ändamålslös och indelnings¬
verket förstörande fördelning af Befälets lö¬
ner; slöseri med befordringar och militaira
distinctioner; lustläger; täta uniformsförän¬
dringar; dyrbara cassern- och andra mili¬
taira byggnaders uppförande, under det man
låter den vigtiga Artilleri-materieln, under
i5 års fredstid, så förfalla, att den jemte
Sen 17 Julii f. m.
27
Armeens öfrige utredning torde i det när¬
maste totalt brista, utgör caracteren af vår
militaira administration, behäftad dessutom
med det hufvudsakliga felet, att icke min¬
sta tecken i dess åtgärder förspörjes till nå¬
got ordnadt för svar s-system, då man hört
Befälhafvare, Organisateurer och Förvaltare
inom försvarsverket under innevarande Riks-
dagsöfverläggningar, ömsom opinera för sjö¬
försvar, ömsom för krutförsvar, ömsom ock
öfvervägande för det olyckliga centralför¬
svaret, grundadt förnämligast på den lättast
förstörda eller upphäfna operationslinie!! Gö¬
tha Canal, samt på en förstörelse bådande
concentrisk retrait.
Den civila administrationen saknar den
verksamhet, som så högt påkallas af behof*
vet för det constitutionella Sverige att ut¬
bilda sina styrelseformer i ett naturligare
förhållande till Statsskicket. Man saknar från
denna Minister de länge påkallade förslag,
att inom vårt KameralVerk vinna sådane än¬
dringar, hvarförutan den så kallade Svenska
^ friheten, i sjelfva verket, endast består uti
ett tomt begrepp om yttrande rättens för¬
mån, då likväl ägande rätten så litet vår¬
das, ulan snarare förnärmas, genom den eko¬
nomiska både lagstiftningen och lagskipningen.
Så qvarstå oförändrade, om ej i vissa
delar än mer försvårade, de sekler gamla
från enväldet utgående och för enväldet väl
28
Den 17 J u 1 i i f. m.
passande, men den lagbundna friheten upp-
häfvande skatte- och tjensteskyldigheterna,
utgående undei’ en i lag obegränsad magt-
utöfning hos Länsstyrelserna, och den Con-
stitutionella Regeringen har likväl i 20 års
tid haft initiativet, för att häri åstadkomma
nödige ändringar.
Statens lif, dess hela inre väsende, Na-
tionalbildningen, är högst vanvårdad 5 de
allmänna Läroverken, behäftade med den
seklers långvariga sjukdom, som medeltidens
barbari alstrade, sprida epidemiskt sin an¬
da till alla uppfostringsanstalter, hvilka helt
naturligen stå i sin grad på samma låga
ståndpunkt med lärdomsskolorna, från hvilka
likväl borde utgå allt det ädla och lifvande
i Staten.
Man begär nu af det arma folket nya
anslag för våra odugliga skolor; men besin¬
nar ej, hvarken behofvet af deras reorgani¬
sation , hvarigenom stora tillgångar kunde
beredas, än mindre möjligheten af, att ge¬
nom minskning i antalet af det öfverflödigt
lönade högre Presterskapet, hvars kall som
folklärare burit och bär så ringa frukter,
vinna ännu betydligare medel för uppfost¬
ringsverket.
Om man uti handels- och finance-ad-
ministration finnér spår till någon conse-
qvcnce, så är det endast i en enda hittils
fortsatt principlöshet uti ordnandet af Rikets
Drätsel.
Den 17 Julii f. m.
a9
Kongl. Majrts Nådiga Propositioner till
Rikets Ständer stödja sig på sådane, sedan
längre tid fortsatte, rådgifvare-åtgärder, som
vittna om, huru Styrelsen saknar grundsat¬
ser för Statsfinancen i sin enkla bemärkelse,
ytterst hvilande på en omtänksam hushåll¬
ning med Statens tillgångar, vare sig verk¬
lige eller inbillade. Att göra dessa lika chi-
meriska, kan visst icke vara någon afsigt,
lika brottslig som obetänksam; men nog sy¬
nes man raskt fortgå till det mål, då det
fattiga Sverige icke mer förmår att utgöra
sina ordinarie skatter.
Understödjande det djerfvaste anspråk,
som någonsin funnits, och som någonsin kun¬
nat göra sig gällande, på ett folks skattebi¬
drag lill betäckande af ett enskildt Bolags
förluster, har Styrelsen uppträtt uti ett mäk¬
larebestyr mellan Götha Canal Bolags for¬
dringar och de allt jemt gäckade Ständernas
beredvillighet att offra Millioner på ett i lan¬
dets närvarande ställning fullkomligt inpro-
ductift företag.
Hos StatsSecreteraren för Financerne
har man, för sitt omdöme öfver dess finance-
åsigter, slutat till deras tillvaro af ett i Svensk
öfversättning meddeladt försvar för Fransy¬
ska Statsskulds-systemet, och en olycklig
fruktan för denna nya farsot från södern
sprider oro och bekymmer bland folket, syn¬
nerligast sedan man i Herr Skogmans an¬
3o
Den 17 Julli f. m.
förande uti Ridderskapets och Adelns Ple¬
num, rörande vil koren för en myntbestäm¬
ning, trott sig igenfinna en alltför synbar
riktning till Statslåne-systemets inblandan¬
de med Rikets myntväsende under Regerin¬
gens inflytande på BancoStyrelsen.
Ett beständigt vacklande mellan de pro-
liibitiva och liberala handelslagarne har högst
menligt inverkat på all industri; förnämli¬
gast måste den maktpåliggande spanmåls¬
handel deraf lida, och ofördelaktigt inver¬
ka på den inhemska sädesproduction.
Följderna af den sednast afslutade Han-
delsTractaten med Ryssland skola äfven snart
visa sig, vid svårigheten att kunna stadga
en lämplig tull på ingående spanmål, enda
vilkoret för spanmålshandelns uppkomst och
bedrifvande till förmån fqr både producen¬
ter och consumenter.
Den vigtiga yllefabrikationen synes afty-
nande vänta sin dödsdom under tull-lagar,
som sjelfva innebära frö till deras öfverträ¬
delse. Ofta meddelade licencer under en
förfluten tid borde väl hafva vändt specu-
lationen i det på capitaler fattiga Sverige
från denna näringsgren, som blifvit de jure
skyddad och uppmuntrad genom stränga im¬
portförbud, men de facto undergräfd genom
tullsystemets olämplighet i utöfningen.
Den enda industri, som inom landt-
\
Den 17 Julii f. m.
3(
hruksnäringen synbart utvecklat sig, brän-
vinsbränningen synes man nu vilja motver¬
ka genom att nedtvinga denna näring till
ett spanmålsförödande och sedeförstörande
bedrifvande i smått, såsom ett inre hushålls¬
bestyr, utan Statsekonomisk öfversigt af lolj-
derna både på sädesproductionen, landtcultu¬
ren i allmänhet och moraliteten hos Nationen.
Efter denna summariska öfversigt af
Statsförvaltningen, förmodar jag mig tillräck¬
ligt hafva ådagalagt de i min öfvertygelse
välgrundade skäl, hvarföre jag bestrider den
af ConstitutionsUtskottet gjorda hemställan
om decharge för StatsRådets Ledamöter, och
hvarföre jag anser ConstitutionsUtskottets
Memorial N:o 36. böra återremitteras, jemte
de särskildte Utskottets Memorial, hvilka
samfält afhandla ett enda ämne, eller den
ministeriella ansvarigheten, på det Utskot¬
tet efter en nogare och fullständig gransk¬
ning af alla de serskilt uppgifne fall röran¬
de ifrågavarande ämne, måtte i ett samman¬
hang och i ett enda Betänkande samman¬
fatta den noggranna redovisning, som grund¬
lagsenlig! åligger ConstitutionsUtskottet, för
StatsRådets och Föredragandes mer eller min¬
dre del i de orsaker, sorn föranledt de an¬
märkningsvärda Styrelsens misstag eller lag-
öfverträdelser, på det Rikets Ständer, med
den ledning för ett rättvist omdöme, som
ConstitutionsUtskottets föregående hörande
förutsätter, måtte efter samvete och pligt
32
Den 17 Julii f. m.
kunna i denna Riksvårdande angelägenhet
besluta.
Grefve Horn yttrade derefter mundte-
ligen, det lian vid ConstitutionsUtskottets
1 *
nu serskildt föredragne Memorial N:o 16,
jemväl önskade afgifva några anmärkningar,
dem lian skrifteligen författat, och nu upp¬
läste, så lydande:
ConstitutionsUtskottet upplyser, att Stats-
Rådet och Föredraganden tillstyrkt Konun¬
gens beslut under den 7 November 1827,
att någon förnyelse af Mötespassevolance-
Contractet ej skulle äga rum. Sådant var
utan .tvifvel grundlagsenligt, emedan ett dy¬
likt contracts förnyande utan Rikets Stän¬
ders samtycke skulle hafva varit ett brott
mot föreskriften i 73 §. RegeringsFormen,
men förständigande! härom till vederböran¬
de framter den oformlighet i sjelfva tillstyr¬
kandet, att Kongl. Maj:t i Nåder skidle of¬
fentliggöra sitt beslut, att icke handla mot
Grundlagen. Då det sålunda icke kan ne¬
kas, att ett nytt MötespassevolanceContracts
ingående, innan Ständerne derom yttrat sig,
varit en grundlagsvidrig handling, uppstår
den fråga: huruvida det är grundlagsenligt,
att utan formligt contract, endast i följd af
särskildta begifvanden, af Rust- och Rote¬
hållare uppbära ett ytterligare skattebidrag
utöfver hvad dem, enligt det lagliga men
tilländalupna contractet, åligger?
Den 17 Ju lii f. m.
33
7.3 §. RegeringsFormen stadgar: att in¬
ga nja pålagor, utskrifningar af manskap
eller af penningar och varor må hädanef¬
ter utan Rikets Ständers fria vilja och sam¬
tycke , i den ordning förut nämndt är, på¬
bjudas, uppbäras eller fordras. Den förut¬
nämnda ordning igenfinnes uti Regerings-
Formens 57 och allmänna Lagen stad¬
gar uti 44 Cap. 2 §. MissgerningsBalken, att
hvilken Konungens Embetsman hög eller låg,
som sjelf eller genom andra intalar, eller
förleder undersåtarna till något samman¬
skott, kostnad, utgift eller arbete; rätte upp
skadan, miste embetet och bote 200 daler.
Tager han sådant emot, tå det, såsom af
fri vilja bjudes; bote hundrade daler och
gifve äter thet han tog.
Frågan skulle, som det synes mig, va¬
ra tillräckligt besvarad genom åberopande
af dessa lagbud. Men ConstitutionsUtskot-
tet finnér, att rådslagen och åtgärderna icke
åsyftat eller beredt någon* inskränkning i
Rust- och Rotehållares. fria val att fortfara
under tvänne år med Passevolancens erläg¬
gande, eller att återgå till directa under¬
hållsskyldigheten, hälst den enkla i allmän¬
na termer utfärdade erindran om contracts-
tidens snart annalkande slut, långt ifrån att
innebära något tvångsband eller ens någon
uppmaning, blott anvist vederbörande, att
obehindradt uttrycka deras åstundan. I detta
33 IL 3
34
Den 17 Julii f. m.
förklarande erkänner således Utskottet, att
man öfverlemnat till Vedcrbörandes fria val
att fortfara med Passevolance-afgiftens er¬
läggande, eller återgå till directa underhålls¬
skyldigheten. Det är likväl detta öfverlå-
tande till en menighet, för att fritt välja mel¬
lan åtagandet af 2:ne pålagor, söm i Grund¬
lagen och allmänna Lagen finnes strängeli¬
gen förbjudet; och som det dessutom är en
fullkomligt erkänd sanning, att' någon di-
rect underhållsskyldighet af soldaten under
möten och marcher icke åligger Rotehållare
enligt KneckteContracten, hvilka, efter Mö-
tespassevolanceContractets slut, återträda i
full kraft och verkan, måste den till veder¬
börande gjorda hemställan om fritt val mel¬
lan 2:ne lika olagliga afgifter anses såsom
en anmaning till allmänheten att åtaga sig
en skatt, hvarom endast vid allmän Riks¬
dag kan beslutas. Att ConstitutionsUtskot-
tet velat förbise detta förhållande, förun¬
drar mig icke; men någon anledning har
jag dock haft att vänta, det Constitutions-
Utskottet skulle fästa sin uppmärksamhet
vid den motsägelse, som yppar sig mellan
de åberopade Kongl. Skrifvelserna. Det
Nådiga CirculaireBrefvet af.den 7 Novem¬
ber 1827 låter Rust- och Rotehållare veta,
att deras uteblifna svar, å den framställda
frågan, huruvida de önskade förlänga Pas-
sevolance-afgiften, skulle anses som ett ne¬
kande dertill. Men det påföljande Circulair-
Brefvet af den i3 Fehr. 1828 anbefaller
Den 17 Julii f. m.
35
Landshöfdingarne, att låta antyda Rust-
och Rotehållare , att bestämt förklara sig,
huruvida de utan vilkor ingingo på Passe-
volancens utgörande eller ej. Kongl. Re¬
geringens Förordnande den 8 Maji 1828 sä¬
ger uttryckligen: att den åtagne Passero-
lancén borde i vanlig ordning uppbäras och
redovisas, och gifver den hestämda tydning
åt de Rust- och Rotehållares tystnad, sorn
antingen med yttranden utehlifvit, eller 2:ne
gånger hörda likväl gifvit vilkorliga svar
m. m., det skulle dessa Rust-och Rotehållare
anses hafva medgifvit sig vilja, enligt Kneck te-
Contracten, besörja om sina karlars och hä¬
stars underhåll vid förefallande marcher och
möten. Då nu ConstitutionsUtskottet i sitt
Memorial N:o 16 upptager och redogör för
dessa Nådiga Skrifvelsers innehåll, synes mig
öfverseendet och uraktlåtandet att anmärka
det osammanhängande och olagliga i dessa
med hvarandra jemförda skrifvelserna, lik¬
väl något för vidt utsträckt, och med fog
horde man kunna väntat, att Utskottet in¬
sett det förledande och förvillande i senast
åberopade CirculairBrefvet att påbörda Rust-
ocli Rotehållare ett medgifvande, att vilja
hålla deras karlar och hästar under marcher
och möten enligt KneckteContracten, som
derom icke nämna ett ord, hvad Rusthål¬
lare beträffar, men som derifrån uttryckli¬
gen befriade Rotehållare. Det hade för Con-
stitutionsUtskoltet varit ganska lätt, att in-
33 H. 3*
30
Den 17 J u 1 i i f. m.
fordra upplysning om de åtgärder, som va¬
rit en följd af de åberopade Kongl. Circu-
lairBrefven. ConstitutionsUtskottet hade der¬
igenom kunnat stadga sitt omdöme öf^er frå¬
gan, huruvida det varit förenligt med Rikets
sannskyldiga nytta, att Rådgifvare-åtgärder-
ne för befordrandet af ett i dagen klart lig¬
gande syftemål, nemligen MötesPassevolance-
afgiftens ytterligare beviljande föranledt des¬
sa serskildta förständiganden till Rust- och
Rotehållare i Riket. Jag hade äfven till
ConstitutionsUtskottets pröfvande öfverlåtit
en undersökning, om icke Rikets sannskyl¬
diga nytta blifvit åsidosatt genom en fort¬
satt öfverdrifven misshushållning med dessa
skattebidrag under namn af MötesPassevo-
lance-medel. Härvid borde det ej hafva
undfallit ConstitutionsUtskottet, hvilka Råd¬
gifvare tillstyrkt undanhållandet af dessa all¬
männa skattemedel från Rikets Ständers revi¬
sion. ConstitutionsUtskottet var, i anled¬
ning af min anmärkning mot detta förhål¬
lande, fullt befogadt, att infordra upplys¬
ningar för bedömandet af mitt påstående,
det flere års sammanräknade besparingar af
Mötespassevolance-afgiften, under Infante¬
riets ständiga arbetscommenderingar borde
finnas fullt tillräcklige för Indeldta Arméens
vapenöfningar under åren 1828 och 1829.
Det borde hafva visat sig för Constitutions¬
Utskottet helt tydligt, hvad 2g §. Riksdags¬
ordningen ingalunda förmenar Utskottet att
veta, nemligen, om dessa sedan i5 år af
Den t7 Ju I i i f. m. >37
Rust- och Rotehållare uppbur ne mejel, be¬
viljade för deras nummerkarlars och hästars
excercerande, uteslutande blifvit för detta
ändamål begagnade, eller örn, hvad jag tror,
ofta vara handt, anordningar på denna fond
blifvit ställda till gratificationer och aflönin-
gar åt högre MilitaireBefälhafvare och Sta¬
ben, samt personer inom KrigsCollegii Un-
derhållsDepartement; till exccrcitie-sqvadro-
ners etablerande; till excercitie-platsers röd¬
jande; till byggnaders reparationer och upp¬
förande m. fl. för skattens beviljande främ¬
mande föremål. ConstitutionsUtskottet skul¬
le, jag tviflar ej derpå, genom infordrade
upplysningar härom från KrigsExpeditionen,
KrigsCollegium och KammarRätten , utan nå¬
gra vidlöftiga Statsekonomiska och Finan-
ciella beräkningar, komma till det lättfattliga
resultat, att långt ifrån behofvet af det lag¬
stridiga medel, att under sken af Rust- och
Rotehållares egen fördel aflåcka dem en två¬
årig ytterlig afgift till MötesPassevolance-
Cassan, borde denna fond gifva ett öfver¬
skott af minst en balf million, ett förhål¬
lande, hvarpå Konungens Rådgifvare icke
kunnat undgå att fästa sin uppmärksamhet
utan ansvarsfull påföljd. Mig vill det sy¬
nas, som hade ConstitutionsUtskottet icke
nog fullständigt granskat StatsRåds-protocol-
lerna, som innehålla rådslagen öfver denna
vigtiga fråga, eller också hafva Konungens
Rådgifvare vid ena tillfället tillstyrkt, hvad
de vid ett annat tillfälle afstyrkt. Rikets
Den 17 J u I i i f. ro.
Ständer hafva nemligen under loppet af Riks¬
dagen emottagit en Nådig Proposition 0111
ett nytt MötesPassevolanceContracts ingåen¬
de, hvarvid Bifogades samtlige StatsRådets
välgrundade tankar, dem jag Ber att nu få
åBeropa, så lydande: ”Enär nu, vid såda-
”ne forhållanden, de der Bafva sin grund i
”omständigheter, hvilka ej kunnat förutses
”eller förekommas, Rust- och RoteBållarnes
”skyldigheter i och för Knecktehållet kunna
”anses mera Betungande, än från Början va-
”rit afsedt och Beräknadt, samt jordbruket
”i allmänhet, jemförelsevis till'öfrige närin-
”gar och yrken, synes vara i Behof af lin¬
dring i allmänna tyngder, hvartill äfven
”kommer, att truppernas öfning under mö-
”ten, hvarförutan ändamålet med deras un¬
derhållande skulle förfelas, är, att anse så-
”som en för Försvarsverkets fullkomnande
”nödig anstallt, den der således ej Bör en-
”samt drabba Rust- och Rotehållaren, Bvil-
”ken fastmer kunde anses Bafva sin rustnings-
”och roteringsskyldighet fullgjort, enär vid
”Infanteriet Soldaten och vid Cavalleriet kar¬
ldén och hästen voro Behörigen utrustade och
”inmönstrade; så funno StatsSecre ter arén och
”StatsRådet sig af dessa skäl äga anledning
”att tillstyrka, det Kongl. Maj:t ej måtte ute¬
slutande föreslå Rikets Ständer Passevolance-
”afgiftens utgående hädanefter som hittills en-
”samt af Rust- och Rotehållare, utan att till
”Rikets Ständer måtte alternativt öfverlem-
”nas, att Bestämma antingen Passevolance-
Den 17 J u I i i f. ro.
39
"afgiften, hvars sammanlagde Belopp hittills
”årligen, i medeltal räknadt, uppgått till
”omkring 23o,ooo R:dr, och hvilken summa
”torde, genom UnderhållsDepartementets i
”KrigsCollegium och; PassevolanceCommissa-
”riatens indragning samt vidtagande af me-
*’ra ändamålsenliga och mindre kostsamma
”anstalter för samma ändamål, kunna till
”200,000 R:dr nedsättas, hör, jemte andra
"utgifter för försvarsyerket i allmänhet, vid
”skeende Statsreglering upptagas, och sålun-
*’da, lika med annan Bevillning, af samte-
”lige medborgareklasser vidkännas, helst om,
”såsom anledning är att förmoda, den vid
”sednaste Riksdag åtagne Bevillning i alla
”fall ej behöfver ökas.” Huruledes med så-
dane åsigter af ämnet (dem jag väl icke i
allo gillar), det likväl varit möjligt för sam¬
ma Rådgifvare, att tillstyrka de ofvannäm-
de CirculaireBrefven den 7 Nov. 1827 samt
den i3 Fehr. och 8 Maji 1828, derom bor¬
de ConstitutionsUtskottet kunna lemna en
upplysande förklaring.
Jag måste i öfrigt anmärka mot Utskot¬
tets sätt att behandla ifrågavarande ämne,
att Utskottet upptager de af mig i fyra punk¬
ter sammanförda anmärknings-anledningar,
under benämning af serskildt begärda upp¬
lysningar, hvilkas besvarande Utskottet an¬
ser ligga utom den i 29 §. Riksdagsord¬
ningen angifne gräns för Utskottets befatt¬
ning. Denna sökta utväg af Utskottet att
4o
Den 17 Julii f. m.
bortblanda saken, och dymedelst undgå be¬
svarandet af de väsendtligaste frågorna, som
likväl innefatta hela anmärkningen, är ser¬
deles misslyckad, likasom ursägten att sva¬
ren skulle innehålla en nödvändig samman¬
dragning ur SlatsRåds-protocollet.
I förmodan, att återremiss af Memoria¬
let beviljas, hvarom jag anhåller, vill jag
till ledning för Utskottets bedömande af
följderna på de anmärkte Nådiga Circulaire-
Brefven och deraf föranledde förständigan-
den till Rotehållarne såsom exempel åberopa
de tilldragelser, hvaruti jag sjelf som Rotehål¬
lare varit invecklad. Till följe af en Konun¬
gens Befallninghafvandes i Örebro Län kungö¬
relse, afgafs af några Rotehållare ett skrifteligt
svar, hvari yttrades: "Undertecknade Rote¬
hållare under Nerikes Regemente och Eds¬
bergs Compagni, gå alltså att deras önskan
"anmäla, då de härigenom i ödmjukhet in¬
bor Högloft. LandshöfdingeEmbetet afgifva
"det förklarande, att de icke vilja förlänga
"en Mötespassevolance-afgift, som deras fö¬
reträdare beviljat på en tid, då ett allmänt
”härjande krig, hvari vårt Fädernesland äf-
"ven var inveckladt, påkallade den högsta
"ansträngning till landets försvar, då ingen
"ting var naturligare, än att den varma foster¬
landskänsla, som lifvar hvarje redlig Svensk
"man, skulle framtvinga hvad offer man be¬
gärde; men som helt andra omständighe-
"ter lyckligtvis numera ingalunda kräfva.”
Den 17 Julii f. m.
”Sålunda beviljade Sländerna vid 1812
”års Riksdag en allmän Nationalbeväring,
”hvarigenom Sveriges samtelige Rotehållare
”gingo i mistning af en dem, vid Indelnings-
”vérkets upprättande, gifven försäkran om
”frihet då och i framtiden från all annan
”utskrifning till krigstjenst. Icke destomin-
”dre beviljades nästan allmänt den begärda
"Passevolanceafgiften under i5 års tid tro¬
ligen i det välgrundade hopp, att efter den-
”na tid och fredens återställande, tillgodo¬
njuta en lindring i Rotehållsbesväret, sva¬
rande emot den åtagne pligten af person¬
lig krigstjenstskyldighet. Rotehållarne un¬
ner Nerikes Kongl. Regemente delade år
”1812 den allmänna andan; beviljade således
”denna MötesPassevolanceafgift, hvilken inga¬
lunda grundar sig på en förevarande skyldig¬
het att underhålla deras karlar under möten;
”emedan KneckteContractet med dessa Ro¬
tehållare uttryckeligen stadgar: att de njuta
”befrielse från så väl matsäcks gifvande, som
”deras Soldaters skjutsning till och från möten.
”Väl veta vi, att våra företrädare, före Pas-
”sevolanceContractets ingående, af välvilja
”och omtanka för deras Soldaters bestånd,
”icke varit nogräknade med deras rättighe¬
ters iagttagande, som blifvit en vana att
”eftergifva, hvarföre också Kongl. Maj:t i
”Dess Nådiga stadfästelse af MötesPassevo-
”lanceGontractet under den 12 Februarii
”1813' ålagt Soldaten, att återgälda Roten
”endast halfva Passevolanceafgiften, eller 4
4a
Den 17 Julii f. m.
”R:dr B:co; men vi kunna icke betvifla, att
”Roteliållarne under Nerikes Kongl. Rege¬
mente genom ofta nämde Contraets tillän-
”dalöpande med förleditår, återställas i de-
"ras ursprungliga rättighet till befrielse från
”deras Soldaters underhåll på Möten, hvar¬
jemte de äga den största anledning förmo¬
da, att Rotehållarnes 15-åriga frivilliga bi-
”drag till deras Soldaters vapenöfningar, som
”flere år varit obegagnadt, under de sena-
”res commendering på allmänna arbeten,
”matte komma dessa våra Soldater till go-
”do, under de aine års vapenöfningar, hvil¬
ka återstå till dess Kongl. Majrt enligt Dess
”Nådiga Skrifvelse af den 7 sistlidne No-
”vember med Rikets Ständer beslutar om en
”ny reglering af Armeens underhåll under
”marcher och möten i fredstid.”
”Kräcklinge Socken den 20 Januarii 1828.“
”Underskrifterna,”
Häruppå följde Kronobetjeningens sam¬
mankallande af Rotelnteressenterna för att,
som det hette, affprdra deras ytterligare än¬
nu bestämdare utlåtande, och jag såg mig
icke fredad för alla itererade försök att af¬
locka mig den äskade Passevolanceafgiftcn
förr, än jag genom ytterligare skrifvelse af-
böjde alla vidare anmaniögar, som de, med
sina rättigheter mindre kunnige Rotehållare
af menige allmoge, skyndsamt och allmänt
synas hafva ställt sig till efterrättelse.
Den 17 J u I i i f. m.
43
Det är på grund af kända och uppgif¬
na facta, som nogsamt vittna, huru veder¬
börande localautoriteter, till följd af de
ofta nämde Kongl. GirculaireBrefveri sam¬
mankallat menigheter, i afsigt att af dem
affordra bestämda utlåtanden, huruvida de
bestämt sig i valet mellan ett af arne af-
fordrade underhållssätt för deras Soldater,
båda lika stridande mot de Grundlagfäste
KneckteContracten, som enligt 80 §. Rege-
ringsFormen icke kunna rubbas utan Kon¬
ungs .och Ständers samfällta beslut; samt att
de sålunda påbjudne pålagor blifvit, emot
73 §. samma Grundlag och allmänna lagens
stadgande, påfordrade och uppburne; som
jag yrkar ansvar å den eller dem af Konun¬
gens Rådgifvare, som varit genom sine Råd
medverkande till desse lagstridiga mått och
steg; samt att ConstitutionslJtskottet må va¬
ra betänkt uppå sättet, att tillvägabringa
rättelse i åtgärder, och ersättning för de li¬
danden, hvilka af okunnighet, undergifven¬
het eller enfaldighet låtit sig olagligen be¬
skatta. Det bör icke eller undandragas Cou¬
st! tutionsUtskottets uppmärksamhet att, oak¬
tadt Kongl. Maj:t under den 24 Februarii
detta år afgifvit den förut åberopade Nådi¬
ga Skrifvelse!! till Rikets Ständer om den
så; kallade MötesPassevolancen, hvars fort¬
farande upptagande, af Rust-och Rotehålla¬
re, StatsSecreterare och StatsRådet afstyrkt;
hade likvist 3:ne dagar förut eller den 21
Februarii ett Nådigt Circulaire utgått, rö¬
44
Den 17 Ju lii f. m.
rande uppbörden af den MötesPassevolanc&-
afgift, som Rust- och Rotehållare nu kunde
vilja erlägga, oaktadt deras förut deremot an-
mäldte vägran. Uti detta flerfaldiga åbero¬
pande af Rust- och Rotehållares vägran,
ligger ett tydligt medgifvande, attanmanin-
gar eller fordringar föregått.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, ha¬
de inlemna t följande, som upplästes:
Då jag anser mig icke sakna anledning
till uppmärksamhet vid ConstitutionsUtskot-
tets Memorial, rörande Grefve Horns an¬
märkningsanledning, i afseende på Mötes-
passevolancens fortsatta utgörande, inskrän¬
ker jag mig till omdöme, blott om de deri
omförmälte Irenne Kongl. CirculaireBrefvens
skiljaktiga syftning och innehåll, samt Con-
stitutionsUtskottets icke dess mindre col-
lectift derom meddeldte utlåtande. Den för¬
sta af desse Kongl. Skrifvelser af den 7 No¬
vember 1827, contrasignerad af då varande
StatsSecreteraren Friherre af Nordin, samt
den sista af den 8 Maji 1828, contrasigne¬
rad af ExpeditionsSecreteraren Grundelstjer¬
na, meddela tillfridsställande upplysningar
om noggrant iakttagande af Rust- och Ro¬
tehållares rättigheter; men då den märke-
liga tilldragelse inträffat, att detta ärende,
inom loppet af ett halft år, blifvit af fren¬
ne serskildta föredragande behandladt, har,
vid den tredje af dessa föredragningar den
i3 Februarii 1828, ärendet blifvit frumstäldt
Den 17 Ju lii f. m.
45
i en annan tendence, icke förenlig med
de förenämde första och sista, och hvilken
nu är föremålet för min anmärkning jem¬
te ConstitutionsUtskottets yttrande deröfver.
Då den första Kongl, föreskriften rätteligen
innehåller, att sedan PassevolanceContrac-
ten för Rust- och Rotehållare upphört, det
ankom på dem, som önskade tvenne år der¬
med fortfara, att derom sig anmäla, har
det varit oväntadt, att, rakt i strihl dere¬
mot, det blifvit i föreskriften af den i3
Februarii 1828 Rust-och Rotehållare ålagdt,
att, inom viss föreskrifven tid, bestämt för¬
klara, huruvida de ville ingå på Passevo¬
lancens utgörande, eller icke, på sätt före¬
nämde Kongl. Bref af den 7 November fö-
reskrifver; men, om detta förhållande är
märkeligt i sak, då det berodde på frivilligt
åtagande af Passevolancens fortsättning, hvar¬
om ingen borde kunna förbindas till utlå¬
tande, utan deremot tystnaden, såsom åter¬
gång till äldre förhållanden, borde anses,
äro uttrycken i Kongl. Brefvet, i anseen¬
de till formen, äfvenväl af anmärkningsvärd
beskaffenhet. De innehålla, i nådig skrif¬
velse, till Landshöfdingarne, att, Rust- och
Rotehållare skulle, genom Kron ob etj ente ,
antydas, att inom föreskrifven tid afgifva
älagde bestämda yttranden, om de ville på
Passevolancens utgörande ingå, eller icke;
och i en sak, hvari Rust- och Rotehållare
ägde göra och låta, efter eget godtfinnan¬
de, förekommer det mig, att uttrycket: an¬
46
Den 17 Julii f. m.
tydan till bestämd åtlydnad, varit mindre
behörigt, äfvensom icke förenligt med Na-
tionalvärdigheten, att Rikets alla hemmans¬
ägare skulle antydasj genom Liinsmänj då
de, utom Länsmanskungörelsen, saknade all
kännedom 0111 denna höga föreskrift, men
hvilken föreskrift om bestämdt utlåtande lik¬
väl på flere ställen haft den påföljd, att de
medgörligare blifvit upplyste om föregifne
skälen till bifall af en fortfarande Passe-
volahce, hvari de icke ingått, om tystna¬
den fått blifva ansedd såsom vägran till yt¬
terligare Passevolance. Med afseende på hvad
jag nu anfört, anser jag ConstitutionsUtskot-
tet hafva- saknat anledning att, i den an¬
märkte omständigheten, meddela det ytt¬
rande, att ärendets hela behandling i Stats-
Rådet omisskänneligen vittnar om ett nog-
grant bevarande af bade rättsgrunder och
rättsförmer, och får jag, med' anledning af
sednare momentet i 107 §. RegeringsFor-
nien anhålla, att genom återremiss Constitu-
tionsUtskottet öfver anmärkningen må blif¬
va bordt, och med Utlåtande lill Pakets
Ständer inkomma.
Friherre Cederström, Jacob: Då ifrå¬
gavarande ämne är föranledt af enskildte
Motioner, och Utskottets deröfver afgifne
Memorial nu isolerad t föredragit till öfver¬
läggning, fastän resultatet deraf ingår i det
så kallade DechargeBetänkandet, får jag fä¬
sta Ridderskapets och Adelns uppmärksam¬
Den 17 Jul i i f. m.
47
het derpå, att ConstitutionsUtskottet i slika
fall algor med Rikets Ständers rätt, och att
följaktligen någon återremiss icke kan med¬
delas, eller proposition derom af Herr Landt-
Marskalken framställas. I anledning häraf
får jag äran hemställa, om ej lämpligast vo¬
re, att Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, det han i denna, samt likartade
frågor, icke kan framställa proposition till
återremiss, och derefter inhämtade, huru¬
vida Ridderskapet och Adeln likväl yrkar,
att en sådan proposition skall göras.
Friherre Anckar sw är cl, Carl Henrik:
Som jag ingalunda kan fatta hvarifrån Fri¬
herre Cederström hämtar anledning lill sitt
påstående, att ConstitutionsUtskoltets Me¬
morial äro mera frikallade från återremiss,
än andra Utskotts Utlåtanden, får jag pro¬
testera emot antagandet af denna satts. Jag
torde få återföra i minnet, att Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken ej förut gjort den-
’ na skillnad, för hvilken icke eller linnes nå¬
got stöd i Grundlagen. Dessutom vet jag
alldeles icke, att ConstitutionsUlskotlet, i
frågor om tillämpning af 107 §. Regerings-
Formen, innehar Ständernes beslutanderätt.
Min öfvertygelse härom har åtminstone ic¬
ke sedan 1818 års Riksdag biifvit veder¬
lagd. Jag är af den tanka, att proposition
till återremiss icke kan Grundlagsenlig! väg¬
ras, men anser det vara bäst, att Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken härom behagade
48
Den 17 Julii f, m.
gifva sin nftening tillkänna, pä det vi kun¬
de komma till något slut.
Grefve Horn: Friherre Anckarswärd
har förekommit mig i sitt yttrande, det C011-
stitutionsUtskotlet, i frågor om tillämpning
af RegeringsFormens 107 §, icke äger Ri¬
kets Ständers beslutande rätt. Beträffande
åter Friherre Cederströms begäran om Herr
Grefvens och LandtMarskalkens tillkänna¬
givande af dess öfvertygelse i ämnet, så
anser jag den vara för tidig, innan ännu
någon proposition kommit i fråga att vägras.
Friherre Rålamb, Claes: Den tydning
man vill gifva åt lovide §. RegeringsFor-
men är ingalunda förenlig med min öfver¬
tygelse. När den enskilte Riksdagsmannen
hos ConstitulionsUtskottet framställer en an¬
märkningsanledning emot Konungens Råd¬
gifvare, åligger det honom, att bestämt upp¬
gifva den åtalade afvikelse!!, och Constitu-
tionsUtskottet att pröfva den, samt i Ut¬
låtandet fullständigt tnotivera orsaken till
det blifna resultatet. Detta anser jag vara
af ConstitutionsUtskottet i förevarande fall
iakttagit, och torde dessutom icke behöfva
försäkra, att ärenderne med all uppmärk¬
samhet blifvit följde, och nästan intet enda
afgjordt utan genom votering. Jag hem¬
ställer, om, med bibehållande af förut bruk¬
liga former, någon annan åtgärd, än den
Con-
t
/
Den i;j Julii f. rm 49
ConstitutionsUtskottet föreslagit, kan äga
rum. Jag har visserligen bort återremiss
yrkas å Utskottets Memorial, men då all
återremiss bör vara grundad på skäl till
nytt beslut, och ConstitutionsUtskottet all¬
tid tagit sina skäl från StatsRådets Proto-
colier, hvaröfver Utskottet blifvit tillerkänd
en slags pröfningsrätt, skulle Ständerne,
för att tillvägabringa ett förändradt resul¬
tat, äga tillgång på StatsRådets Protocoller,
hvarifrån behöriga grunder för bedöman¬
det af den anmärkte åtgärdens lagenlighet
endast kunna hämtas, men hvilka Proto¬
coller åter i deras helhet endast äro till¬
gänglige för ConstitutionsUtskottet. Der¬
af drager jag den slutsalts, att andemenin¬
gen af io^Me §. måste vara, det en fram-
stäld, men af ConstitutionsUtskottet ogillad,
anmärkningsanledning, är att anse såsom
förfallen.
Lagstiftaren har haft för afsigt, att be¬
stämma en punkt, hvarvid årtalet skulle
stadna, och denna inträffar efter min öf¬
vertygelse, då ConstitutionsUtskottet mo¬
tiverat de skäl, hvarpå det byggt sitt afstyr-
kande af anmärkningens upptagande. Jag
förenar migl således med Friherre Ceder¬
ström uti begäran, att få del afHerrGref-
vens och LandtMarskalkens enskildta öfver¬
tygelse i frågan.
Herr Cederschiöld j Pehr Gustaf: Tvän-
33 H. 4
5o
Den I? Jul ii f. m.
ne värda Talare hafva yrkat återremiss,
liufvudsakligast på den grund, att Krono-
Betjeningen blifvit genom CirculairBref an-
befaldj att affordra de Rustningsskjldige
bestämdt yttrande _, huruvida de ville fort¬
fara med eller frångå den ditintills gällan¬
de Passevolance-afgiften j samt att Krono-
Betjeningen derjemte ålagtsj att förklara
de Rustningsskyldige, sorn icke bestämt
tillkännagåfvo deras önskan i detta afseen¬
de j det de i sådant fall komma att anses
som hade de af sagt sig Passevolancens ut¬
görande. Jag kan ej annat finna, än att
detta varit rättaste sättet till inhemtande
af de Rustandes mening, och att man deri¬
genom just följt motsatsen af det tillförene
öfverklagade sätt, att förklara de uteblifvan-
de hafva ingått på propositionen. Jag må¬
ste således för min del bestrida återremiss,
såsom vid detta tillfälle ändamålslös; men
jag anser deremot af största vigt, att reda
den frågan, huruvida af ConstitutionsUt-
skottet ogillade anmärknings-anledningar
kunna j efter ioy ff. Regerings Formen} åter¬
remitteras ^ eller .icke. För min del inser
jag icke, att Ständerne behöfva behandla
ConstitutionsUtskottets Utlåtanden i dylika
ämnen på annat sätt, än öfrige Utskotts,
och att följakteligen återremiss kan äga rum,
samt saken slutligen efter godtfinnande af-
göras. Uti den omtvistade 107 §:s sednare
Moment står: *’ Frågor uti detta ämne kurt¬
ina i Rikets Ständers Plena väckas, och
Den 17 Julii f. m.
”af andra Rikets Ständers Utskott j än Con-
” stitutions-Ut skottet, hos Stånden andra-
”gasj men icke af Rikets Ständer af-
”göras, förr än sistnämnde Utskott
”deröfver blifvit kordt/’ Här är så¬
ledes tydeligen uttaladt Ständernas rätt, att
i deras Plena afgöra frågor af denna be¬
skaffenhet, och Lagstiftaren har endast, så¬
som vilkor derföre, föreskrifvit, alt Consti-
tulionsUtskottet borde höras. En värd Le¬
damot af ConstitutionsUtskottet har yttrat,
att återrerhiss icke kunde beviljas_, utan i
följd af nja skäl till förändradt beslut
hvilka äter endast stodo att finna i Stats-
Rådets för Ständerne otillgängelige Proto-
coller. Till besvarande deraf, får jag en¬
dast anföra, att hvarje anmärkning emot
Konungens rådgifvare är ett slags ankla¬
gelse, sorti det åligger ConstilutionsUtskot-
tet, att antingen vederlägga, eller i laga
ordning beifra. Kan Utskottet ej genast an¬
föra nöjagtiga skäl till deri anklagades ur¬
skuldande, så kunna PiiksStånden återremit¬
tera Utlåtandet för att höra, om Utskottet
bar någonting nier att anföra, till den an¬
klagades rättfärdigande. Och skulle Stän¬
derna icke heller finna detta nöjagligt, så
står anmärkningen för dem qvar; och då
måste de följaktligen hafva magt att tilläm¬
pa 107 §. RegeringsFormen. Deremot är
det naturligt, att den anmärkning, som gö¬
res i ConstitutionsUtskottet, icke kommer
33 H. 4*
5a
Den 17 Juli i f. m.
till Ständerne, sä framt den icke godkän¬
nes af Utskottets pluralitet. Men i närva¬
rande fall, och då fråga är om en enskild
Representants från Ståndet till Utskottet re¬
mitterade anmärknings-anledning, inser jag
icke, huru det är möjeligt att bestrida Stän¬
dernas magt, att återremittera Constitutions-
Ulskottets Utlåtande; samt, sedan det åter¬
kommit, afgöra det, om man så vill, tvärt
emot Utskottets tillstyrkan.
Friherre Cederström: I händelse frå¬
gan, huruvida ett sådant ConstitutionsUt-
skottets Memorial, som det förevarande, kan
återremitteras, varit ny, hade jag icke ur¬
aktlåtit anföra orsakerna, hvarföre en Tal¬
man ej kan lemna proposition derå. Men
den är ej ny. Friherre Anckarswärd har
erinrat sig, att 1818 uppstod fråga derom,
men han förgat, att proposition vägrades
af LandtMarskalken, och att Ståndet ej an¬
såg sig kunna yrka den. Af Friherre Ad¬
lerbeth, Friherre Åkerhjelm samt af mig
utvecklades då de grunder, som ligga till
binder för en återremiss. Men i afseende
på hvad Herr Cederschjöld, anfört, och för
att icke utdraga på tiden med ett ämne,
sorn redan är allmänligen kändt, vill jag
endast fästa mig vid hvad Herr Cederschjöld
yttrat. Han tror, att ConstitutionsUtskot-
tets Utlåtanden skola, i likhet med andra
Betänkanden, behandlas. Han har sjelf upp¬
gifvit, att anledningar till anmärkningar, af
Den 17 Julii f. m.
53
Utskottets Ledamöter väckte, ej kunna kom¬
ina lill Rikets Ständers kännedom, då plu-
raliteten inom Utskottet ej godkänner dem.
Likväl påstår han, att sådane, hvilka un¬
der den form 29 §. Riksdagsordningen fö-
reskrifver, blifvit till Stånden afgifne, sko¬
la af Utskottet vederläggas. Hvarifrån han
tager en sådan slutföljd, blir svårt att upp¬
täcka. Det står i 29 §: Frågor i detta
ämne kunna i Rikets Ständers plena väc¬
kas, och af andra Rikets Ständers Utskott,
än ConstitutionsUtskotlet, hos Stånden an-
dragas, men icke af Rikets Ständer af gö¬
ras förr, än sistnämnde Utskott deröfver
blifvit hördt. Det äger sin riktighet, att
Utskottet skall svara, men i och med sva¬
ret är förbindelsen fullgjord, och ingen¬
städes i Grundlagen tillätes det, att inkom¬
ma med en vederläggning af anmärknings-
punkten, emedan det är att illudera det
lagstadgande, som till en viss ordformel
inskränker anmärkningen, och kan medfö¬
ra öfverläggning om 'ämnen, som, enligt
90 §. RegeringsFormen, ej få komma un¬
der Rikets Ständers pröfning. I samma §.
står: skulle Utskottet anmärka, att Stats-
Rådets Ledamöter samfällt, eller en, eller
flere af dem, uti deras rådslag om allmän¬
na mått och steg, icke iakttagit Rikets san-
skyldiga nytta, eller att någon StatsSecre-
terare icke med oväld, nit, skicklighet och
drift sitt Förtroende-Embete utöfvat, skall
Utskottet då sådant för Rikets Ständer till-
t
54 Den 17 Julii f. m.
kännagifva. Men icke står det, att Utskot¬
tet skall framlägga Protocoller, som ej få
tryckas utan vederbörandes tillstånd; och
desse vederbörande kunna ej vara någon
annan än den, inför hvilken Protocollen
äro förde. Jag vill nu ej anticipera på
det Utlåtande jagämnar afgifva om de'charge-
Betänkandet; men anhåller, att Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken måtte yttra sin
mening rörande den ifrågastäldte återre-
missen, på det denna öfverläggning må
upphöra,
Friherre Boije> Ludvig: I de flesta
fall är man rättvis eller orättvis, blott i
den mon man iakttager eller underlåter de
distinctioner af ämnen, som saken påkal¬
lar. Jag begär att få göra Ridderskapet
och Adeln uppmärksamma på de distinc¬
tioner, hvilka här fordras att iakttaga. Be¬
gäran om återremiss är en preliininair frå¬
ga, men man har subdiviserat den, om
den kan beviljas eller ej. Det är nödigt
att göra denna distinction, emedan jag be-
höfver reservera min rätt att yttra mig i
den ena serskildt, ehuru jag yttrar mig i
den andra. Frågan, om man kan vidtaga
återremiss, bör behandlas först, innan man
företager dessa ConstitutionsUlskottets Me¬
morial serskildt. Det ena är frågan om prin¬
cip, det andra om tillämpningen. I första
frågan är jag af samma tanka, som bär blif¬
vit framstäld, och som jag yttrat år 1818,
Den 17 Julii f, ra.
55
attConstitutionsUtskottet icke är Rikets Stän¬
ders förmyndare. Det är ett Utskott, sorn
skall bereda, ej besluta. Jag kan ej i det
starka försvar för denna satts jag afgaf 1818
gifva vika; bevare mig Gud, att jag skul¬
le lefva den stund, då jag bortgå!’en hårs¬
mån af Rikets Ständers rätt; men annat
blir, att icke missbruka denna rätt. Jag
skulle anse mig missbruka den, om jag åter¬
remitterade ett enda af dessa Memorial.
Herr Tham, Wolrath: I anledning af
den tolkning Herr Cederschjöld gifvit åt
10-7 §. RegeringsFormen, anhåller jag att
få yttra min opinion. Jag tror, att man
tolkar helt olika, om man anser den för¬
sta delen af §. stå i sammanhang med den
sednare delen deraf, eller om man skiljer
dem, och gör dem liksom lill olika §§.
Gör man det sednare, kan man få stridiga
meningar, men ej, om man låter allt blif¬
va en §. Det sednare momentet behand¬
lar ej sättet, huru sådana frågor skola af-
göras, endast huru de skola väckas och re¬
mitteras. lovide §. innehåller: skulle Con-
stitutionsDt skottet anmärka, alt StatsRå-
dets Ledamöter samfält eller en eller flere
af deni, uti deras rådslag om allmänna mätt
och steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon StatsSecreterare ic¬
ke med oväld, nit, skicklighet och drift
sitt FörtroendeEmbete utöfvat, äge då Ut¬
skottet att sådant tillkännagifva för lii-
56
Den 17 Julli f. m.
hets Ständer, hvilka, om de finna Rikets
väl det kräfva, kunna hos Konungen skrift¬
ligen anmäla deras önskan, att Han ville
ur StatsRädet och ifrån Embetet skilja den
eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit
gjord. Här innehålles alldeles icke något,
och ej eller finnes i någon annan §. något,
stadgadt derom att Rikets Ständer kunna
besluta en sådan skrifvelse, som 107 §. om¬
talar, utan att dertill få förslag från Con-
stitulionsUtskottet. Då jag således delar
Friherre Cederströms tanka i detta fall,
anhåller jag, att Herr Grefven och Landt-
Marskalken ville förklara, huruvida i såda-
ne frågor, der ConstitutionsUtskottet afsla-
git anmärkningen, återremiss kan äga rum,
samt om Stånden kunna deruti göra än¬
dring. Jag tror ej, att RegeringsFormen
det medgifver. Det vore önskeligt, att få
Herr Grefvens och LandtMarskalkens för¬
klaring, innan discussionen vidare fortgår.
Herr Lefre'n, Johan Pehr: Det är all¬
tid angeläget, då man vill bedörnma rälta
sättet att tillämpa en lag, att skilja hufvud-
frågorna från hvarandra. Den första an¬
märkningen jag vill göra, och underställa
Ridderskapets och Adelns bepröfvande, är,
huruvida det är tänkbart, att någon Grund-
lagsstiftare skulle hafva stadgat en §, som
skulle så förstås, att saken ändrades, om
angifvaren hade egenskap af enskild Riks¬
dagsman, eller om han vore Ledamot af
Den 17 Julii f. m.
57
ett Utskott. Grundlagen medgifver trenne
sätt att göra anmärkningar emot Konungens
Rådgifvare. Det ena är, alt Constitutions-
Ulskottets pluralitet under granskningen af
StatsRådets Protocoller finner anledning att
göra anmärkning; det andra, att andra Ut¬
skott finna anledningar för handen, som de
anse föranleda till anklagelse; det tredje,
att enskilta Ledamöter i Stånden framstäl¬
la anledningar, och dervid begagna de ord,
som af Grundlagen föreskrifvas. Det vore
bra besynnerligt, om dessa olika sätt att
väcka anmärkningar skulle kunna förändra
sakens beskaffenhet, eller sättet för Utskot¬
tet att handlägga anmärkningarna. Det fal¬
ler sig för mig klart, att, hvarifrån än an-
gifvelsen kommer, kan det ej inverka på
sättet att behandla målet. Det måste behand¬
las på enahanda sätt, ifrån hvad håll det
ankommer. Kär nu ConstitutionsUtskottet
är den enda så tillsägande Domstolen öfver
Konungens Rådgifvare, emedan man ej kan
tänka sig en Domstol, som ej har handlingar,
på hvilka den skall grunda sitt omdöme;
så måste det ej rimligen kunna påstås, att
personer inom Representationen, eller Stånd
inom densamma, saknande tillfälle att lä¬
sa protocollerne, skulle äga rätt att dömma
tvärt emot deras yttrande, sorn äro satte
att ensamt granska dessa protocoller, och
som ensamt äro i tillfälle att gifva yttran¬
den, hvilka äro grundade på facta och ej
på rykten och speculationer. Jag kommer
58
Den 17 Ju lii f. m.
således till den punkten att göra mig den
frågan: På hvad sätt föreskrifver Grundla¬
gen, att ConstitutionsUtskottet skall gå till
väga, och hvad är följden af Constitutions-
Utskottets handläggning. I 107 §. Rege-
ringsFormen står: Skulle ConstitutionsUt¬
skottet anmärkamotsattsen är: skulle det
icke anmärka; skulle det anmärka något,
så får det afgifva ett utlåtande, som inne¬
håller, att ConstitutionsUtskottet anser, att
den eller de böra ställas under 107 §;
men skulle ConstitutionsUtskottet finna, att
ej någon anmärkning bör göras, så är det
ej fråga om, att något utlåtande kan komma
till Rikets Ständer. När nu ifrån Consti¬
tutionsUtskottet ej kan komma utlåtande
till Rikets Ständer, i den händelse det ej
finner anledning att anmärka något, så må¬
ste ej eller något utlåtande kunna komma,
på grund af det afslående yttrande, som
ConstitutionsUtskottet gifver på en anmärk¬
ning, hvilken blifvit väckt i ett Stånd, el¬
ler af ett annat Utskott. På denna grund,
som för mig synes riktig, såvida det skall
vara sundt förnuft i Grundlagarnes tolk¬
ning och tillämpning, anser jag mig böra
förena mig med Friherre Cederström der¬
uti: alt återremiss ej får äga rum i sådané
fall, då ConstitutionsUtskottet icke fun¬
nit anledning tillstyrka tillämpning af 107
§. RegeringsFormen, utan funnit skäl af-
slå den anmärkning, sorn från ett Stånd
ankommit.
Den 17 Julii f. m.
59
Herr Hjertaj Gustaf: Det är ett säkert
tecken för oss vid alla sådana frågor, som
den, hvilken nu är ämne för öfverläggning,
att den oreda i begreppen, som finnes, ut¬
märker, att liela saken går ut på att rub¬
ba tydliga Grundlagsföreskrifter. Jag kan
ej göra mig något annat ordaförstånd af
Grundlagen, än att det är Rikets Ständers
rätt, att besluta sluteligen öfver de Utlå¬
tanden ConstitutionsUtskottet till Rikets
Ständer öfverlemna!, och hvilka afhandla
den underdåniga hemställan, att Konun¬
gen måtte från embetet skilja den, som ej
iakttagit Rikets sanskyldiga nytta, eller ej
med oväld, nit, skicklighet och drift sitt
Förtroende-Embete utöfvat. Men jag är li¬
ka öfvertygad, att så sannt det är, att Ri¬
kets Ständer ej kunnat afsäga sig denna na¬
turliga rätt, för att lemna den till en en¬
skild del af representationen, lika säkert
är det, att Rikets Ständer insett de förhål¬
landen, då den bör tillämpas. I 107 §.
står taladt om allmänna mått och steg.
Det är detta, soin gör, att en öfverläggning
om en öfverträdelse rörande en Passevo-
lancefråga blir besynnerlig, då den inver¬
kar på de ärender, hvilka 107 §. omtalar.
Hvarföre opinionen begär återremiss, är ej
derföre, att man vill besluta i sakens när¬
varande skick, huru förhållas skall, utan
derföre, att Utskottet blir i tillfälle, att
rätta de misstag det begått. Om man ser
saken så, är det en öfverflödig öfverlägg-
6o
Den 17 J u 1 i i f. m.
ning, huruvida man åger att rätta de be¬
slut, det fattat. Ilar är fråga om rättighe¬
ten att återremittera ett Utlåtande, som ej
innehåller fråga om RiksRätt, hvilken frå¬
ga tillhör Utskottet allena. Förhållandet
med en från ett Stånd gifven anledning till
anmärkning är, att den skall behandlas an¬
tingen efter 106 eller 107 §§, eller efter
ingendera. Nu frågar jag, då ett Utlåtan¬
de första gången är före, om i Grundlagen
finnes någon anledning, att man ej äger
rätt att begagna 56 §. Riksdagsordningen
till återremiss, för att vidare fästa upp¬
märksamheten, och tillägga de ytterligare
skäl, som kunna finnas. Ett sådant förhål¬
lande finnes ej i Grundlagen motsagdt. Ett
annat förhållande uppstår, då saken åter¬
kommer. I det ögonblicket är det som Tal¬
man och Stånd skola komma öfverens, alt
lagligen behandla målet. Innan dess kan
Utlåtandet icke anses hafva erhållit den lag¬
liga behandlingen. Jag anhåller, alt få fä¬
sta uppmärksamheten på föreskriften i 56
§. RegeringsFormen, hvilken stadgar: All¬
männa frågorsom uti Rikets Ständers ple¬
na väckas, må ej till ett omedelbart afgö¬
rande der upptagas, utan skola öfverlem-
nas till behörigt Utskott, och som äfven
beskrifver huru återremiss skall ske; se¬
dan på 44 §• Riksdagsordningen som, sä¬
ger : Konungens Propositioner, äfvensom all¬
männa frågor, hvarmed förstås sådana, som
kunna och böra komma under samtliga Riks-
Den 17 Julii f. m.
Ständens öfverläggning m. m. År ej det¬
ta en allmän fråga? Skola då ej anmäiK-
ningsanledningarne efter 107 §. komma un¬
der Ståndens pröfning, sedan Conslilutions-
Ulskottet blifvit bordt? Är det ej gifvit,
alt då det är en allmän fråga, kan målet
efter 107 §, äfven återremitteras. Men,
när saken sedan återkommer, uppstår frå¬
gan: skola vi besluta en hemställan till Kon¬
ungen, eller hafva vi rätt alt besluta en
sådan. Om man skall besluta en sådan,
är Rikets Ständers ensak; om man åter tillä¬
tes besluta en sådan, är föremål för Tal¬
mannens vägrade proposition. Men vid frå¬
ga om återremiss kan jag ej anse saken tve¬
tydig; tj det vore besynnerligt, om, när
Utskotten endast hafva att utreda målen,
man ej kunde fordra af ConstitutionsUt-
skottet detsamma, som af de andra Utskot¬
ten, eller att bättre utreda ämnet. Dess¬
utom får jag fästa uppmärksamheten der¬
på, att Grundlagen då borde stadga, hvad
den i vissa afseenden innehåller, rörande
BancoUtskoltet, alt det nemligen äger be¬
sluta med Rikets Ständers rätt; men det
finnes ej. För öfrigt får jag uppriktigt be¬
känna, att jag anser det förevarande äm¬
net vara en speciel fråga af juridisk beskaf¬
fenhet, en öfverträdd punkt i Grundlagen,
som jag trott böra behandlas efter 106 §.
Jag vågar anhålla, att hela denna öfver¬
läggning endast måtte inskränka sig till frå¬
gan om återremiss, eller vägran deraf. Väg¬
62
Den 17 ) u 1 i i f. m.
rar pluraliteten återremiss, så är det tec¬
ken, att den är nöjd; blir saken återremit¬
terad ta vi den åter vid ett annat tillfälle.
Jag tror ej, att Rikets Ständer äga så liten
tanka om sin politiska frihet, att de ej skul¬
le äga besluta om ett så vigtigtämne, utan
lemna det till en hemlig domstol. Jag an¬
håller om återremiss.
Grefve Horn: Jag finner Herr Lefrén
hafva lika opinion med Friherre Cederström,
nemligen att ConstitutionsUtskottet är en
Domstol, som dömmer med Rikets Ständers
Rätt, hvadan jag ock finnér, att Herr Lef¬
ren förbisett det vådliga af denna satts,
som af ConstitutionsUtskottet gör ett inqui-
sitoriskt tribunal. Om detta Utskott skul¬
le i en framtid uppstå såsom en faction,
beredvillig eller sjelf åsyftande att kullka¬
sta all samhällsordning, då torde livar och
en tillerkänna Rikets Ständer rättigheten,
att granska Utskottets handlingssätt, att
ogilla det, och att ej låta förleda sig af
denna faction. Jag kan ej föreställa mig,
att återremiss vägras, då ej i formen nå¬
gon olaglighet begås, och då förhållandet
här är lika med hvad som kan äga runt
uti andra Utskott. Hvad åter angår sjelf¬
va saken, som mera rörer mig än någon
annan, emedan jag gjort anmärkningen, får
jag till svar på hvad Herr Cederschjöld
nyss anfört, söka redogöra för de skäl,
hvarföre jag ansett en verklig förseelse va-
Den 17 Julii f. m.
63
ra begången. Herr Cederschjöld tror, att
anmärkningen endast varit riktad mot den
åtgärd, att Kronobetjeningen blef förstän-
digad att upptaga svar af Rust- oell Rote¬
hållare, då deremot egenliga felet är, att
man tvingade allmänheten lili valet emel¬
lan tvenne lika olagliga pålagor, begge rakt
stridande eraotKnekteContracterne.och mot¬
sagde i 3:ne särskildta Nådiga Skrifvelser.
Hans Excellence Herr Friherre Lager¬
bjelke ^ Gustaf: Det är icke öfver Memoria¬
lets egentliga ämne, hvaröfver jag ingen
kännedom äger, sorn jag anhåller att få ytt¬
ra mig. Men yrkandet af återremiss har
föranledt en alldeles serskild discussion,
och i denna åter har en princip-fråga blif¬
vit vidrörd, hvilken synes mig af en så
ingripande vigt både i våra Grundlags-och
Samhällsförhållanden, alt den lemnar Me¬
morialets speciella föremål långt utur sigle.
Det är denna principfråga, som torde be¬
höfva ytterligare redas, och jag anhåller
alt få framställa det sätt, på hvilket jag
uppfattat densamma.
Återremisser från RiksStånden till Ut¬
skotten äga rum af mångahanda skäl, men
som alla kunna hänföras under tre klasser.
Till den första höra anmärkningar i hän¬
seende till form eller uppställning, begär¬
ta modificationer i dessa delar, eller önskad *
omarbetning; alla Utskott kunna emottaga
64
Den 17 Julii f, m.
återremisser af denna anledning. Till an¬
dra klassen räknar jag behofvet eller önskan
af speciella upplysningar i ämnet; denna
art af återremisser synes mig äfven gemen¬
sam för alla Utskotten. Tredje klassen åter
innefattar sådana anmärkningar, dem an-
märkaren önskar göra gällande inom Ut¬
skottet till förändring af dettas åsigter öf¬
ver sjelfva hufvudsaken, och hvarmed så¬
ledes kan åsyftas att återbekomma ett nytt
Utlåtande af alldeles stridigt innehåll emot
det föregående. I detta senare hänseende,
samt uti vissa dertill hörande fall, har Con-
stitutionsUtskottet några särskildta, sig en¬
samt förbehållna, attributioner. Grundla¬
gen har föreskrifvit de förmer, som för att
tillvägabringa tillämpning af 106 och 107
§§:ne böra iakttagas. Hvad den senare §.
beträffar, afgör Utskottet negatift de till det¬
samma inlemnade anledningar till anmärk¬
ning, som det anser sig icke kunna god¬
känna. De anledningar åter, som det prof*
var förtjenta af påföljd, återkomma under
form af anmärkningar, från Utskottet till
RiksStånden, hvilka besluta om påföljden,
eller låta anmärkningen förfalla. Men att
RiksStånden sjelfve skulle kunna åter upp¬
taga, och annorlunda afgöra hvad af Ut-
skottet icke anmärkt blifvit, och som såle¬
des alldrig varit anmärkningar, utan endast
af StåndsLedamöter framstäldta anledningar
till anmärkning, dertill tror jag dem ej af
Grundlagen vara bemyndigade.
Dä
Den 17 Julii f. ra.
65
Då denna, uti så vigtiga, samt både
allmän och enskild säkerhet rörande, fall,
föreskrifvit vissa former, synes mig tyd¬
ligt, att intet annat behandlingssätt, än i en¬
lighet med dessa former, kan äga runi. Nå¬
gre värde Talare hafva tyckts med någon
otålighet anse den rättighet, som såmedelst
blifvit ConstitutionsUtskottet förunnad; men
hvem har förunnat den? Grundlagen; och
hvem har stiftat Grundlagen? Rikets Stän¬
der, alltför upphöjda, att hysa misstro till
deras eget verk. Detta verk är dessutom
rättvisans och klokhetens; det stödjer sig
på fasta grunder, både på juridiska och lo¬
giska, och politiska, och äfven moraliska.
I förstnämnda hänseende måste väl den
negativa pröfningsrätten ligga der, hvarest
sjelfva handlingarna finnas; och StatsRådets
Protocoller kunna, enligt ett annat Grutid-
lagsbud, icke aflemnas annorstädes, än i
ConstitutionsUtskottet. Den offentlighet des¬
sa Handlingar, genom deras äfven partiella
meddelande lill RiksStånden, ofelbart skul¬
le vinna, (och som ej får äga rum), kan
ej annorlunda undvikas, än genom Con-
stitutionsUtskottets rättighet att immediat
underkänna de anmärkningsanledningar, för
hvilka de i Protocollerna icke funnit full¬
giltiga skäl. Åtgärden är således grundad
på sund slutkonst. I politisk hänsigt torde
jag ej behöfva framställa de vanskliga följ¬
derna, 0va alla anledningar till anmärkning,
33 H. 5
66
Den 17 Julli f. in.
som det står hvarenda Riksdagsman öppet
att framställa, och som börja med ett hem¬
lighetsfullt konvolut, (hvilket redan anty¬
der Lagstiftarens åsyftning af försigtighet],
skulle, tvärtemot denna tendence, sluta med
en öppen discussion öfver alla Regeringens
Protocoller. — Öfverflödigt torde änteligen
vara, att utbreda sig öfver moraliska be¬
tänkligheter; de växa vid hvarje afsteg från
den länge beträdda banan, och inom den
framtida möjlighetens gräns ligger omiss-
känbart vådan af partiförföljelser, så framt
nuvarande skyddsformer öfverlräddes. Des¬
sa hafva dessutom redan en tjuguårig häfd
alltifrån Grundlagens stiftande; och en så¬
dan häfd, om än otydlighet vore för han¬
den, (som jag ingalunda tror], vore ensamt
tillräcklig, att ej på något annat sätt, än
det Grundlagsenliga, kunna brytas. Fram¬
ställning derom skulle således vid den ena
Riksdagen ske, för att i vanlig form be¬
handlas, samt vid det nästföljande Riks¬
mötet afgöras. Men otänkbart synes det
mig, att in casu genom tolkning improvi¬
sera ingenting mindre än en ganska stor
förändring i hela vårt samhällsskick; och
jag tror icke, att Herr LandtMarskalken,
till hvars vidsträcktare upplysning och rätt¬
vist förvärfvade högre förtroende denna för¬
modan i öfrigt hemställes, lärer anse sig
befogad, att göra proposition lill en åter-
remiss, grundad på upprifvandet af redan
undanröjda anmärkningsanledningar. Jag
Den 17 Julii f. ra.
67
förenar mig således med de värde Talare,
som redan ■ anhållit, att Herr Grefven och
LandtMarskalken behagade gifva Högloflige
Ridderskapet och Adeln sin åsigt i detta
ämne tillkänna.
Herr Rosengvist, Fredrik Leonhard:
Då Friherre Cederström satt i fråga, om
en återremiss af detta Memorial kan äga
rum; anser jag mig böra fråga Herr Fri¬
herren, uppå hvilken Grundlags §. Friher¬
ren stödjer ett sådant bestridande. Herr
Friherren, som alltid haft en liten Grund¬
lags §. lill hands vid påkommande behof,
lärer säkerligen ej nu råka i förlägenhet;
utan genom någon citation ur Grundlagen
gå Ridderskapets och Adelns önskningar
till mötes. Att missbruk i 20 år fortfarit,
anser jag vara mer än något annat bidra¬
gande till dess afskaffande. Min öfverty¬
gelse är, alt vi äga rätt att återremittera.
Friherre Anckarsvärd: Friherre Ce-
derströms omsorg, att förskottsvis uppma¬
na Herr Grefven och LandtMarskalken att
vägra återremiss, bar inledt oss i en dis¬
kussion, som ej borde vara förhanden. Fri¬
herre Boije har så klart och lättfattligt ve¬
derlagt det grundlagsvidriga i Friherre Ce-
derströms yttrande, att jag skulle anse mig
dela Friherre Cederströms misstag om jag
förlängde discussionen. Herr Hjerta har
33 H. 5*
Den 17 Julii f. m.
äfven så fullständigt beliandlat ämnet, att
jag endast får förena mig deruti. Hvad
Friherre Cederströms anmärkning angår, alt
jag skulle hafva glömt, hvad öde mina me¬
ningar erforo vid 1818 och 1823 årens riks¬
dagar, får jag förklara, att jag ej förgätit,
att LandtMarskalken år 1818 vägrade pro¬
position derpå, men icke år 18^3; dess¬
utom är en af LandtMarskalken vägrad pro¬
position, äfven om ConstitulionsUtskottet
godkänt denna vägran, likväl icke en grund¬
lagsförändring, utan kunna kommande ti¬
der finna en LandtMarskalk af annan tan¬
ka. För öfrigt tror jag, att det ännu al¬
god tid att uppskjuta denna discussion, till
dess man fått höra Herr Grefvens och Landt-
Marskalkens tanka i ämnet.
Herr Rosenblad > Bernhard: Vid pröf-
11'ingen af frågan om återremiss, torde det
ej vara ur vägen erinra sig den ställning,
hvaruti 1809 års Grundlagsstiftare stodo.
De sago i Sveriges historia tidehvarf, då
hinder voro lagde för den fria pröfningen
af Styrelseåtgärderna, och de sågo andra ti¬
der, då denna pröfning ulöfvades af fac-
tionerna. De sökte derföre, alt bibehålla
en lugn medelväg, der pröfningen väl var
bibehållen, men der de enskildta passio¬
nernas inflytelse var borttagen. Till den
ändan stiftade de 106 §., hvarigenom ett
färre antal enskildte personer, genom till¬
gången till StatsRådets Protocoller, och ge-
Den 17 Ju lii f. m.
%
liom flere mänaders lugn pröfning och stad¬
gade omdöme, skulle upptaga hvarje öfver¬
trädelse af Rikets gällande lagar. Huru der¬
emot den fria pröfningen öfver Styrelse¬
grundsatserna skall af opinionen utöfvas,
är stadgadt i 107 hvarföre det också är
öfverlemnadt åt enskildte personer, alt väc¬
ka anmärkningar i detta afseende.
I ConstitutionsUtskottets förevarande
Memorial förekommer, att Circulair-brefvet
är rakt stridande mot lagen, och sedan alt
det ej är stridande mot Rikets sanskyldiga
nytta, emedan det innehåller val emellan
tvenne olika skatter. 106 §. afser ett stad¬
gande endast för Constitutions Utskottet.
Skulle 56 §. RegeringsFormen äfven kunna
afse ConstitutionsUtskottet, vet jag ej, hvar¬
före den icke äfven kan afse de tillfällen,
då det är fråga om Riksrätt, eller icke Riks¬
rätt, och då befarar jag, att vi småningom
komma in på gebitet af det system, som
ägde runi från år 1720 till 1772» när den
ena Riksdagen afsatte alla RiksRåderna, och
den andra åter tillsatte dem.
Herr Cederschjöld: En värd Talare har
ogillat mine åsigter af ConstitutionsUtskot¬
tets åliggande i dylika frågor, då jag sagt,
att ConstitutionsUtskottet bör utreda och
vederlägga en gjord anmärkning. Jag kan
ej se annat, än att Utskottet, då anmärk-
ningsanledningar från Sländerne till det¬
7o
Den 17 Julli f. »i.
samma inkomma, ej har mer än tvä möj¬
ligheter för målets behandling, nemligen
antingen att bestyrka anmärkningens rig»
tighet, och då upplysa, hvilka i rådslaget
deltagit; eller ock att bevisa, det den är
ogrundad och då vederlägga den. Men när
anmärkningen är riktigt uppställd och grun¬
dad på facta, är det för Utskottet ej möj¬
ligt att verka på Ständernas opinion annor¬
ledes, än genom upplysningar, och om dessa
ej äro nöjaktiga, äro Ständerne naturligtvis
ej bundne af Utskottets åsigter. Man har
äfven yttrat sig om de Vederbörande ., utom
hvilkas tillstånd StatsRåds-Protocoll icke
tnå ulbekommas, och påstått, att dermed
mentes sjelfva StatsRådet. Detta har förr
varit i frågastä lid t, och man stannade då i
den öfvertygelse, att det ej vöre Rikets
Ständer, såsom somlige då påstodo, utan
ConstitutionsUtskottet, som dermed mena¬
des. Nu synes man deremot gå än längre,
då man påstår, att dermed menas de, in¬
för hvilka Protocollet blifvit fördt. Hvad
skulle väl ConstitutionsUtskottet då kunna
utreda, om det ej finge meddela någon upp¬
lysning utur StatsRådets Protocoller, utan
StatsRådernes tillåtelse? En annan Talare
har vidlyftigt bestridt återremiss, och om¬
talat de olika sätt, hvarpå anmärkningsfrå-
gor kunna väckas. Jag vill blott erindra
derom, att hvar och en, sorn fördomsfritt
och lugnt läser första och andra Momenten
af 107 §. RegeringsFormen, kan ej undgå,
Den 17 Julii f. ra. 71
att der finna denna olikhet ganska klart
och enkelt uttryckt. Det första Mom. hand¬
lar om de tillfällen, då ConstitutionsUtskot-
tet sjelf gör anmärkningar, och i RiksSlån-
dens Plena desamma anmäla. Det andra
angår sådane anmärkningar, som från Riks-
Ståndens Plena remitteras till Utskottet.
Men Utskottets Utlåtanden kunna i så måtto
lika behandlas, att de i båda fallen kunna
återremitteras. Då anmärkning hos Utskot¬
tet är gjord, kunna Stånden finna skälen
otillräcklige; och lika som Ständerne kunna
förkasta en sådan gjord anmärkning; lika
så äga de full frihet att finna Constitulions-
Utskottets skäl otillräckliga till en rådgif-
vares urskuldande, mot hvilken anmärkning
ifrån Stånden till Utskottet inkommit. En
annan värd Talare har menat, att våda och
förföljelse skulle kunna uppstå, om man lem-
nade Ständerne en så oinskränkt rättighet.
Jag har svårt att tro, det pluraliteten af
ett helt Folks Representation skulle, sig sjelf
öfverlemnad, och sedan saken blifvit ve¬
derbörligen utredd, besluta någon förföl¬
jelse. Jag är öfvertygad, att dess beslut
skulle vara rättvisa. Men så fullkomligt jag
är öfvertygad om Rikets Ständers rätt att
återremittera Utlåtanden i anmärkningsfrå-
gor, kan jag likväl ej annat än förnya mitt
tillstyrkande, att detta Utlåtande måtte bi¬
fallas; och jag vill såsom skäl blott tilläg¬
ga några ord. Man har sagt, att båda till¬
buden man gjort Rotehållare antingen att
73
Den 17 Ju lii f. m.
återgå till det fordna förhållandet , eller
att ånyo antaga Passevolancen, varit olag¬
liga j emedan skyldigheten ej är grundad i
KneckteContracterne. Men, efter hvad jag
kunnat finna, Sligger det enligt contracten
antingen Rotehållarne att underhålla Sol¬
daten, eller också skall Soldaten underhålla
sig sjelf. Detta sednare faller naturligtvis
äfven indirecte tillbaka på Rotehållaren, li¬
ka sora ali skatt på barn och tjenstehjon
drabbar föräldrarne och husbönderna; hvar¬
före ock Rotehållarne således i båda fallen
verkligen underhöllo Soldaten. År 1812
erhöllo Rotehållarne den förmon, att lem¬
na penningar i stället för natural-praesta-
tioner. Jag kan således ej annat finna än
att derest Passevolancen nu upphörde, alla
skyldigheter återkomrno i samma förhållande,
som innan PassevolanceContractet ingicks.
Herr von Quanten, Carl: Jag ämnar
ej ingå i några moraliska, logiska, politiska
eller juridiska åsigter af ämnet. Jag skall
endast hålla mig vid Grundlagens bokstaf,
och då kan jag ej finna, huru mankan villa
förneka oss rättigheten, att återremittera
Betänkanden. Friherre Cederström har be-
liagat uppläsa 29 §. Riksdagsordningen, och
just i denna §. finner jag ett tydligt stöd
för återremiss. Der står nemligen: ”Frågor
"i detta ämne kunna i Rikets Ständers Ple-
”na väckas, och af andra Rikets Ständers
”Utskott än ConstitutionsUtskottet hos Stån-
Den 17 Julii f. ta.
”den andragas, men icke af Rikets Ständer
"afgöras, förr än sistnämnde Utskott der¬
öfver blifvit hörd t.” Hur synes tydligen,
att ordet afgöra lemnar Ständerne en magt
utöfver ConstitutionsUtskottet; om delta ord
afgöra således får stå qvar, äga Ständer¬
ne rätt återremittera ConstitutionsUtskot-
tets Utlåtanden. Om man deremot vill för¬
neka dem det, måste ordet afgöra först gå
bort af Grundlagen. Jag får ödmjukast an¬
hålla, alt Herr Grefven och LandtMarskal-
ken täcktes fästa sig vid ordet af'göra, då
Herr Grefven säkerligen ej kan förneka oss
att återremittera detta Utlåtande. Hvad
följden af en återremiss kan blifva, det lem¬
nar jag derhän, men rättigheten att besluta
den, kan ej bestridas.
Herr Munck af Rosensköld j, Eber¬
hard: Såsom Ledamot af ConstitutionsUl-
skottet under trenne föregående Riksdagar,
torde jag böra yttra mig öfver denna prin¬
cipfråga. Grundlagens ordalydelse, som all¬
tid skall följas, lagger intet hinder för ifrå¬
gavarande återremiss, emedan intet undan¬
tag är stadgadt för ConstitutionsUtskottets
Utlåtanden. Man har åberopat prasjudicat
från 1818 års Riksdag, då LandtMarskalken
vägrat proposition på en sådan återremiss.
Om en sådan vägran verkligen ägt rum,
hvilket jag dock icke kan påminna mig, så
eger likväl ett prasjudicat icke samma gäl¬
lande kraft, som ett Grundlagsbud. Men
74
Den 17 Julli f. m.
om prasjudicat skall leda oss, vill jag på¬
minna mig ett från sistlidne Riksdag, då
en anmärkningsfråga återremitterades, efter
någon discussion, hvarunder ingen bestred
lagligheten deraf. Ett nytt mera upply¬
sande Betänkande infordrades och erhölls
af ConstitutionsUtskottet, som deri uppgaf
AnmärkningsMemorialet i hela sin vidd. An¬
märkningen var ingifven af framlidne och
nu saknade Grefve Carl Henric Posse,
emot dåvarande StatsMinistern för Utrikes
Ärenderna.
Enligt Grundlagens ord är det endast
Rikets Ständer, hvilka kunna afgöra sådana
anmärkningar, sorn nu ifrågavarande. Men
jag ber, att få fästa uppmärksamheten der¬
på, att om ConstitutionsUtskottet, då detaf-
gifver ett nytt Betänkande i ämnet, ej skulle
meddela upplysning om, hvilka eller hvilken
af Konungens rådgifvare gjort sig skyldig
till ett emot Rikets sanskyldiga nytta stri¬
dande rådslag, eller brustit i oväld, nit,
skicklighet och drift, blir det för Rikets
Ständer omöjligt, att afgöra frågan på an¬
nat sätt, än att antingen låta anmärknin¬
gen förfalla eller ogilla Betänkandet; tydå
Ständerne ej blifvit upplyste om hvilka råd¬
gifvare varit felagtige, kunna de ju icke
heller enligt 107 §. begära någons entledi¬
gande. Ständerna sakna i detta fall upp¬
lysning om, bvem och huru man förgått
sig. Skulle åter den anmärkta åtgärden va¬
Den 17 Julii f. m.
75
ra stridande emot 106 så kunna väl
Ständerna förklara, att Utskottet bort ställa
den felagtige under RiksRätt, och derföre
återremittera Betänkandet. Men om Con-
stitutionsUtskottet ej gör afseende derpå,
finner jag ingen grundlagsenlig utväg vara
Ständerna förbehållen, för att åstadkomma
en anklagelse, enligt 106 §. eller inför
RiksRätt.
Jag går nu att yttra mig öfver sjelfva
anmärkningarne. Så vidt jag kan bedom¬
ina, utan tillgång på nödige handlingar,
tyckas de ej sakna all grund. Men jag kan
ej instämma med Grefve Horn deruti, att
den belägenhet, hvaruti Nationen i ekono¬
miskt afseende befinner sig, helt och hållit
bör skyllas på Regeringen. Då man å ena
sidan förebrår den brist på system och på
kloka, till Ständernas ledning gagnande,pro¬
positioner, tror jag en hufvudorsak , fast
icke den enda, till aftynande välstånd och
näringar ligga i Rikets Ständers egna beslut.
1812 års beslut föranledde 2 Millioners in¬
dragning af rörelsecapitalet, och denna bi¬
drog väsentligen till den vid i8i5 års Riks¬
dag öfverklagade penningebrist. Yid sist¬
nämnda Riksdag anhöllo Ständerna sjelfve
om förhöjning af tullen och förbud på en
del utländska varor, och föranledde Rege¬
ringens derpå grundade Författningar, hvar¬
igenom Finnarne ej mer kunde i Stockholm
med fördel köpa sådana varor. Yid sam-
Den 17 Julii f. m.
mafRiksdag framställde jag sjelf olaglighe-
terne vid Malmö Diskonts förvaltning. Enda
åtgärden häraf blef, och äfven den afstyrk-
tes dock af BancoUtskottet, att 2:ne Stånd
hos Regeringen anhöllo om undersökning,
som ej behörigen verkställdes, emedan de
dertill förordnade ej uppfyllde sin pligt.
Häraf uppstod Malmö Diskonts fall, och
största delen af de olyckor, som sedan i
financielt och ekonomiskt afseende drab¬
bade Rikets inbyggare. Vid 1818 års Riks¬
dag, i stället att förekomma och afhjelpa
dessa olyckliga följder, öktes det onda än
iner genom Rikets Ständers egna åtgärder,
och isynnerhet genom rörelsecapitalets be¬
tydliga förminskning', samt FilialDiskonter-
nes indragning, jemte inskränkning af den
enskildta creditens begagnande. En Motion
af mig om nederlagsfrihet för Stockholm,
isynnerhet för sådana varor, som Finnarne
förr tagit från Stockholm, men nu genom
den år 1816 förhöjda tullen tvungits att
hemta sjelfve directe, blef då afslagen, fast
Regeringen ännu arne år derefter vidtog
samma åtgärd, som jag då föreslog, och som
varit desto nyttigare, ju tidigare den vid¬
tagits, samt förebyggt en så betydlig minsk¬
ning i Hufvudstadens mellanhandel. 1823,
då något klokare financiela mesurer vidto-
gos, anslogo dock Ständerne för mycket till
silfveruppköp (Tor Bankens gamla sedlar)
och för litet till silfverinvexling (för nya,
rörelsecapitalet ökande, sedlar). Sedan Stan-
Den 17 Jul i i f. ra.
77
derna 1815 försummat, att sjelfve meddela
instruction för Directionen af Allmänna Ma-
gazinslnrättniugen, och att derigenom före¬
bygga dess väsentligaste misstag, afskafFade
de 1818 d enna inrättning, utan att sätta
något annat i dess ställe. Väl anslogo de
en Million till undsättning i missväxtår,
men på ett sätt, att den utländske produ¬
centen deraf erhöll mer nytta, än den in-
ländske, ja än sjelfva undsättningstagaren,
emedan upphandlingen först skulle ske, se¬
dan missväxten var gifven, priserne höga
och utländsk spanmål behöflig. Då Rikets
Ständer i8a3 klokt beviljade en ej obetyd¬
lig summa till fastighetslån emot afbetal¬
ning i silfver, förfelades ändamålet härige¬
nom , för det mesta genom okloka regle-
mentariska åtgärder i afseende på lånens
maximibelopp m. m. Dessa med mångfal¬
digt flere Rikets Ständers egna åtgärder,
som till en del Regeringen ej ens ägt rät¬
tighet, att hindra, utvisa nogsamt, att det
olyckliga i Rikets nu varande belägenhet
ej bör tillskrifvas ensamt Regeringen.
Man klagar äfven med skäl öfver för
dryga skatter. Men dessa äro mer betun¬
gande genom grunderna för Bevillningen
och dess fördelning, än genom deras belopp.
Allt Ständernas eget fel.
Jag har vid detta tillfälle ansett min
ovilkorliga pligt vära, att påminna om Ri-
78
Den 17 Ju lil f. ra.
tets Ständers egna felaktiga åtgärder, oell
deras egen andel i Rikets mindre lyckliga
Statsekonomiska belägenhet, i hopp att Stän-
derne skola begagna redan begångna miss¬
tag till framtida rättelse, och ej smickra
sig med, att, oaktadt de af misstagen upp¬
komna olyckliga följder, Ständerne sjelfve
ej kunna vara vållande till ett minskadt väl¬
stånd, aftynande handel och näringar, samt
att man beböfver blott lägga all skulden
dertill på Regeringen.
Herr Hjerta: Jag ber om ursägt, att
jag ännu en gång upptager Ridderskapels
och Adelns tid; jag skall dock icke åter¬
komma till formfrågan, men ser mig tvun¬
gen, då Friherre Lagerbjelke å bane bragt
en principfråga om 107 §. att söka få den
afgjord, på sätt som för en framtid lofvar
oss någon säkerhet. Yi få snart till afgö¬
rande ett Betänkande, som ifrågasätter en
betydlig Minister-förändring; det är då af
vigt, när man hör en man af talenter och
anseende yttra satser af denna heterogena
natur, att söka få afgjort den vigtiga frå¬
ga, om 107 §. kan tillämpas, oaktadt Con-
stitutionsUtskoltet ej tillstyrkt detsamma.
Jag ber Ridderskapet och Adeln fästa sin
synnerliga uppmärksamhet vid denna frå¬
ga, emedan det blir af ett stort inflytande,
om Ministären skall söka förvärfva förtro¬
ende hos Nationen, eller endast hos en li¬
ten minoritet, placerad i ConstitutionsUt-
skottet.
Den 17 Julii f. in.
79
Utan att tro den värda Ledamoten haf¬
va åsyftat någon personlig säkerhet för fram¬
tiden, har jag dock velat upptaga denna far¬
liga sats för att få den afgjord, innan nästa
gång den kan förekomma, och inskränker
mig nu endast att begära Herr Grefvens och
LandiMarskalkens proposition till återremiss
af ifrågavarande Memorial.
Friherre Åkerhjelm,j Gustaf Fredrik:
Jag hade visserligen ej ämnat förlänga dis-
cussionen, i synnerhet när den, såsom nu,
nått den fullständighet, som är behöflig för
ett grundligt bedömande af saken; men då
en värd Ledamot citerat mitt yttrande år
1818 i ämnet, och derjemte Friherre Ad-
lerbeths instämmande deri, hvilket sednare
påkallar en serskild uppmärksamhet, enär
Friherre Adlerbeth , som lemnat ett saknadt
minne efter sig, var en af de Ledamöter,
hvilka skräfvit den Grundlag, hvarom vi nu
tvista, så förtjenar utan tvifvel hans yttra¬
de åsigt af saken att framläggas. FÖreskrif-
terne och gränsorna för utöfningen af Ri¬
kets Ständers granskningsrätt ligga i io5,
106, 107 och 98 §§. Grundlagen och 29 §.
Riksdagsordningen. Enligt desse §§. ha
Rikets Ständer praelitninariter öfverlemnat
åt ConstitutionsUtskoltet undersökningen om
de förhållanden, som kunna gifva anledning
till anmärkning, eller fästa bindaöde kraft
vid de anmärkningar, som från andra Ut¬
skott eller från Ledamöter af RiksStånden,
8o
Den 17 Ju 1 i i f. m.
till ConstitutionsUtskottet öfverlemnas. På¬
följden af denna pröfning äger Utskottet att
bestämma, på grund af StatsRådsProtocol-
lerne, hvilka äro ett depositum i Utskot¬
tets händer. Dessa påföljder måste blifva,
antingen att Utskottet anser den gjorda an¬
märkningen böra hänföras under 106 §. och
remitteras lill RiksRätt, eller under 107 §.,
då saken remitteras till Rikets Ständer, som
pröfva, huruvida Rådgifvande Personalen
bör skiljas från sina embeten, eller saken
förfalla, och slutligen, att Utskottet ansett
något kraf för en anmärkt åtgärd icke kun¬
na göras, i hvilket sednare fall Grundla¬
gen icke medgifvit någon påföljd å den¬
samma. Någon annan utöfning af gransk-
ningsrätten finnes icke föreskrifven i Grund¬
lagen. 2 Mom. af 107 §. säger vissei ligen,
att hvar och en Riksdagsman äger rätt att
göra anmärkning mot Rådgifvande och Fö¬
redragande Embetsmän, men den bjuder
ock, att denna anmärkning skall remitte¬
ras till ConstitutionsUtskottet och först,
sedan Utskottet blifvit bordt, afgöras hos
Rikets Ständer. Alldeles enahanda behand¬
ling, som jag nyss haft äran framställa,
kommer då denna anmärkning att under¬
gå, och dess påföljd blifver en af de 3:ne
förenämde alternativerne. Jag tror således
att emellan 1 och 2 Mom. ett fullkomligt
samband äger rum, och kan ej finna, att
någon skillnad uppkommer, om anmärk-
n in-
Den 17 Julii f. m.
ningen blifvit gjord inom RiksStånden el¬
ler inom ConstitutionsUtskottet. Sådan var
min uppfattning af Grundlagens mening i
denna del 1818, och sådan är den ännu.
Friherre Adlerbeth instämde då deruti, och
tilläde, att denna mening äfven utgjorde
Lagstiftarnes afsigt, samt att i deras tanka
således ingick den öfvertygelsen, att åter-
remiss af en förfallen aumärknings-anled-
nirtg ej kunde ske. För min del är jag
dock vid detta tillfälle angelägen, att in¬
hämta Herr Grefvens och LundtMarskalkens
egen tanka om den nu ifrågaställdte återre-
missen, och får derföre förena mig i an¬
hållan derom.
Grefve Horn: Friherre Åkerhjelm har
slÖdt sin argumentation hufvudsakligen der*
på, att StatsRådsProtocollerna skulle vara
ett depositum, som Utskottet ej ägde rätt
att meddela Rikets Ständer, Jag finner ej
på något ställe i Grundlagen detta medde*
lande förbudet. Ilade meningen varit, att
dessa protocollef skulle Vara ett hemligt
depositum, så hade Lagstiftaren säkerligen
fordrat tysthetsed af ConstitutionsUtskottet,
Men som Utskottet ej blifvit ålagd t en så¬
dan ed, anser jag Friherre Åkerhjelms ar¬
gumentation förfalla. Det måste ofta blif¬
va nödvändigt, att återremittera ett Betän¬
kande till ConstitutionsUtskottet, som, för
att sätta Rikets Ständer i tillfälle att rik-
S3 H. 6
82
Den 17 Julii f. m.
tigt bedöma ämnet, måste utur StatsRåds-
Protocollerne meddela verkliga utdrag. Jag
ber nu om tillstånd att få besvara en af Herr
Cederschjöld gjord invändning.
Oaktadt hvad Herr Cederschjöld sagt,
att ConstitutionsUtskottet ined yttersta nit
bemödat sig att utreda ämnet, vågar jag
dock bestrida, att Utskottet uppfattat verk¬
liga förhållandet af frågan. Det må vara
en gammal häfd, att Roten underhåller Sol¬
daten på möten, och att praxis här gällt
framför Lag, så är det dock en sanning,
att Rotehållarne aldrig åtagit sig denna
underhållsskyldighet under Regementernas
marcher och tåg, och detta förutsättes lik¬
väl i det sednare Nådiga Circulairet, der
det står: ”att de Rotehållare, hvilka icke
”åtagit sig den förnyade Passevolance-afgif-
”ten, skola anses såsom de der vilja enligt
”KneckteContracten besörja om sina karlars
”underhåll under förefallande marcher och
”möten.”
Som nu deremot de åberopade Kneck¬
teContracten helt och hållit frikalla Roten
från allt underhållande af karlen, så under
marcher som möten, anser jag detta Cir-
culaireBref anbefalla en åtgärd, stridande
både mot Grundlag och allmän Lag.
Herr Tham: Om jag icke hort orätt,
har en värd Talare härstädes, såsom ett
slags prejudicat i förevarande fråga, åbero¬
Den 17 Julii f. m.
83
pat det förfarande, som vid sednaste Riks¬
dag ägde rum med ConstitutionsUtskottets
Utlåtande i anledning af Grefve Posses an-
märknings-anledning emot dåvarande Herr
StatsMinistern för Utrikes Ärenderne, samt
uppgifvit, att detta Utlåtaude återremitte¬
rades till Utskottet. Jag anhåller derföre
att nu få upplysa rätta förhållandet här¬
med, sådant jag påminner mig detsamma;
och jag tror, att mitt minne icke bedrager
mig. Utskottet hade afstyrkt allt afseende
å Grefve Posses Anmärknings-memorial, men
icke nog fullständigt upptagit detsamma i
Utlåtandet. Ridderskapet och Adeln åter
ansåg sig berättigadt att få veta Memoria¬
lets hela innehåll; och endast för detta än¬
damål blef återremiss yrkad och beviljad.
Någon fråga om ändring i det af Utskottet
tillstyrkta resultat väcktes alldeles icke, och
var ej föremål för återremissen. Också in¬
nehöll Utskottets svar på återremissen icke
någon ändring i förra Utlåtandet, utan en¬
dast fullständigt meddelande af Grefve Pos¬
ses Anmärknings-Memorial. Förhållandet
vid nämnde tillfälle var således helt annat,
fin i förevarande sak.
Man har yttrat, att det skulle medföra
mycken våda, om ConstitutionsUtskottets
Utlåtanden, hvarigenom Utskottet förkla¬
rat sig anse gjorde anmärkningar mot Mi-
nistéren böra förfalla, icke kunde återre-
33 H. 6*
84
Den 17 Julii f. m.
mitteras, emedan ConstitutionsUtskottet så¬
lunda erhöll en alltför stor beslutande magt.
Jag delar ej denna mening; utan tror det
vara ganska* klokt, att Rikets Ständers pröf-
ningsrätt i detta fall är inskränkt till att
bifalla eller afslå, då ConstitutionsUtskot¬
tet anmält någon af Konungens Rådgifvare
till entledigande från embetet. Deremot
skulle jag tro, att det vore ytterst vådligt,
om Rikets Ständer skulle äga att pröfva och
besluta i sådane frågor af denna beskaffen¬
het, der Utskottet ansett någon påföljd icke
böra äga rum. Då först skulle enskild
hämnd, partisinnen och enskildte intressen
göra sig gällande, och vi återföras till så¬
dane scener, som på 174°» 5o och 60-ta-
let, då Rikets Ständer till vallade sig rättig¬
het att afsätta Embets- och Tjenstemän. Så¬
dant vore just icke önskligt. Min öfverty¬
gelse är också, att, såsom Friherre Åker¬
hjelm upplyst, 1809 års Lagstiftare voro af
samma mening, och derföre skrefvo Grund-
lagsStadganderne härom sådane, som de nu
befinnas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
tillstår, att jag vid början af denna discus-
sion var tvekande om Grundlagens rätta för-
Den 17 Ju lii f. m.
85
stånd i förevarande fall, och att jag nästan
mera lutade till den mening, att återremiss
af sådane ConstilutionsUtskottets Utlåtan¬
den, som delta, icke borde äga rum; men
efter den utredning saken under öfverläggnin-
gen vunnit, tror jag numera, att dylike Ut¬
låtanden kunna återremitteras. Dock skulle
jag önska, att formfrågan skiljdes från til¬
lämpningen i detta fall; tjt ifrågavarande
ämne synes mig, likasom flere Ledamöter-
redan yttrat, icke förtjena återremiss. Följ¬
den skulle eljest, i fråga om återremiss,
blifva den, att mången ville rösta Nej i af¬
seende på innehållet, men Ja för grundsat¬
sen, att återremiss kan ske. Då beggedera
icke kunna förenas; så skulle rösterna skin¬
gras allt efter som den ena voterade om
formen och den andra om innehållet. Jag
tillstyrker derföre dem, som med mig de¬
la den mening, att återremiss i dylike frå¬
gor kan äga rum, att de uppskjuta att sö¬
ka göra denna grundsats gällande, intill¬
dess vi komma till någon fråga, der sjelfva
innehållet äfven förtjenar att återremitteras.
— I sjelfva saken är redan så vidlyftigt ta-
ladt, att jag blott vill tillägga några få ord.
ConstitulionsUlskottet bar sjelf föranledt den
tvekan, hvari vi oss nu belinna, då Utskot¬
tet, som ej har uteslutande rätt till annat,
än alt anklaga inför RiksRätt, användt 107
§. RegeringsFormen på händelser, der an¬
tingen 106 §. borde tillämpas, eller full¬
komlig befrielse följa. Så vidi jag förslår
86
Den 17 Jul ii f. m.
Grundlagen, är det orätt att tala om brott¬
slighet hos Konungens Rådgifvare, der frå¬
ga är om tillämpning af 107 §., som en¬
dast liar afseende på, att någon StalsRåds-
Ledamot i sina rådslag icke iakttagit Rikets
sannskyldiga nytta, eller att någon StalsSe-
creterare icke med oväld, nit, skicklighet
och drift utöfvat sitt förtroende-embete.
Endast bristande oväld kan hänföras till
brottslighet; men för öfrigt är här fråga
om skicklighet och drift, som icke bero af
personens egen vilja, och om grundsatser,
som bero af enskild öfvertygelse, som en
ärlig man icke förändrar, blott derföre, att
de skilja sig från den rådande meningen för
dagen. Men om Rikets Ständer dela mäng¬
dens, och följaktligen anse Rådgifvaren icke
motsvara det honom lemnade förtroendet}
så kan 107 §. träda i verksamhet, Om t.
ex. en Konungens Rådgifvare tillämpade
på ett för Riket skadligt sätt de liberala
grundsatserne i näringarne, så skulle jag,
utan att tillvita honom något slags brotts¬
lighet, likväl rösta för anmälan om hans
entledigande från embetet, emedan jag an-
såge honom handla mot Rikets sannskyl¬
diga nytta. Om jag, med motsatta tänke¬
sätt, skulle befinna mig i samma belägen¬
het alt sålunda blifva för mina grundsat¬
sers skuld till entledigande anmäld, skulle
jag ingalunda finna mig deraf skymfad, utan
blott i mitt inre beklaga dem, som bragt
saken derhän. Man bör således icke tala
Den 17 J u 1 i i f. m.
87
om brottslighet hos Rådgifvarne, då man
vill tillämpa 107 utan endast om den
mening, som hos RiksStänden gäller, an¬
gående Rådgifvarnes iakttagande af Rikets
sannskyldiga nytta, och deras ådagaläggan¬
de af erforderligt nit, skicklighet och driftj
Härom tillkommer det Rikets Ständer att,,
utan afseende på h vad ConstilutionsUtskot-
tet tänker, uttala deras mening; och detta
är visserligen icke vådligare, änomUtskot-
tet hade samma rättighet. Tvärtom torde
det vara lättare att verka på 18 eller 24,
än på flere hundrade personer. Jag slutar
med den önskan, att ifrågavarande Utlåtan¬
de måtte läggas till handlingarne, och att
principfrågan, huruvida återremiss i dylika
fall kan äga rum, elier ej, måtte uppskju¬
tas, tills ett vigligare ämne kommer under
öfverläggning.
Herr Crusenstolpe Magnus Jabob: Då
fråga uppstått, huruvida ett Constitutions-
Utskottets Utlåtande, som innefattar afslag
å en lill Utskottet hänvisad anmärknings¬
anledning, må kunna återremitteras, eller
icke, samt en Talare försäkrat, att Herr
Grefven och LandtMarskalken vid sistför-
flutne Riksdag meddelat proposition till åter¬
remiss af ett dylikt Utlåtande, hvilket åter
en annan Talare bestridt; så föranlåtes jag
begära, att, till erhållande af tillförlitlig
upplysning härutinnan, Herr Grefvens och
LaudtMarskalkens nyss omförmälte propo¬
88
Den 17 Julii f. m.
sition må utur Ståndets Protoeoll vid sista
Riksdag varda inför Ridderskåpet och Adelil
uppläst.
Herr Munch af Rosensköld; I anled¬
ning qf den siste värde Talarens yttrande,
får jag erinra, att, om ej sjelfva Betänkan¬
det i anledning af Grefve C. H. Posses An-
märkningsMemorial blef återremitteradt till
Utskottet; så Lief ändock sjelfva bufvudfrå-
gan återremitterad dit, oell förhållandet i
sjelfva verket alldeles detsamma, som om
sjelfva Betänkandet blifvit återremitteradt,
äfvensom resultatet blef detsamma, sorn örn
detta skett, nemligen ett nytt, den äskade
upplysningen meddelande, Betänkande.
I afseende på framlidne Friherre Ad-
lerbelhs åberopade authoritet får jag erin¬
ra, att möjligen ConstitutionsUtskottets plu¬
ralitet varit af en annan tanka.
Friherre Boije: Då jag inskränkte mitt
yttrande i delta ämne till principfrågan,
huruvida återremiss af ConstitutionsTJtskot-
tets Utlåtanden öfver anmärknings-anlednin-
gar emot. Konungens Rådgifvare i allmän¬
het kan äga rum eller ej, samt uteblef med
allt yttrande öfver sjelfva den ifrågavaran¬
de anmärkningen, och huruvida delta Ut¬
låtande förtjenar att återremitteras eller ic¬
ke; så skedde det i hopp, att hela discus-
sionen skulle inskränkas till endast första
delen af det subdividerade ämnet, del vill
Den 17 Julii f. m.
89
säga principen; men i detta hopp har jag
blifvit bedragen. Flere Ledamöter hafva
nemligen ingått i yttrande, om detta Utlå¬
tande bör eller icke bör till Utskottet åter¬
remitteras; och jag får derföre, för min del,
utan att afvika från den yttrade önskan, att
Herr Grefven och LandtMarskalken behaga¬
de påskynda principfrågans afgörande, på
förhand förklara, att, när Grefve Horns i
detta Utlåtande besvarade anmärkning blif-
ver föremål för discussionen, och framstäl-
les sådan den verkligen är, tror jag icke
många skola vara hågade att återremittera
Utlåtandet; ty oin anmärkningen är i nå¬
got afseende märkvärdig, så är det blott
för dess orimlighet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att enär flere Le¬
damöter omförmält Hans Excellences för¬
farande sistlidne Riksdag, då Constitutions-
Utskottets under N:o 32 aflåtne Memorial
rörande en af framlidne Grefve C. H. Pos¬
se uppgifven anledning till anmärkning mot
Hans Excellence Herr StatsMinistern för
Utrikes Ärenderne f. m. den ri Julii 1823
af Rfdderskapet och Adeln pröfvades, an¬
såg Hans Excellence, till följd af hvad en
Ledamot äfven serskildt begärt, sig böra
inför Ridderskapet och Adeln låta uppläsa
de af Hans Excellence i nyssnämnde mål
meddeldte propositioner, hvilka alltså m;
upplästes, så lydande:
9°
t/en 17 * u in i. in.
"Herr Grefven och UandtMarskalken
"yttrade, att då han sistlidne gårdag för¬
klarade ConstitutionsUtskottets Memorial,
"i följd af StatsRådsProtocolIens fulländade
"granskning, kunna till Utskottet återremit¬
teras, hade sådant härledt sig derifrån,
"att berörde Memorial innefattade ämnen,
"hvilka blifvit till Ridderskapets och Adelns
"pröfning och afgörande öfverlemnade; men
"som ConstitutionsUtskottets nu förevaran¬
de Memorial innehöll afslag å Grefve Pös¬
tes anmärkning, och således icke eller kun¬
de föranleda till någon åtgärd eller på¬
följd, ansåg Herr Grefven och LandtMar-
"skalken för dess del någon återremiss af
"samma Memorial ej eller kunna äga rum;
"utan hemstälde, om icke Memorialet en¬
dast finge läggas till handlingarne.”
”Ropades Ja och Nej.”
"Herr Grefven och LandtMarskalken
"yttrade, det han trodde sig böra under¬
ställa Ridderskapets och Adelns pröfning
”ett förslag, som möjligen torde leda till
”uppfyllande af allas önskningar. Man ha¬
de icke yrkat återremiss af Utskottets Me-
"morial, för att derigenom bereda någon
ӊndring uti ConstitutionsUtskottets beslut,
"utan endast för att erhålla en mera full¬
ständig underrättelse om hvad Grefve Pos-
1
Den 17 Julli f. ra. 91
”ses till Utskottet afgifne anmärkningsskrift
”tilläfventyrs kunde innefatta. Herr Landt»
”Marskalken föreslog derföre, att Utskottets
”förevarande Memorial kunde tills vidare
"hvila på bordet, samt Utskottet emedler¬
tid meddelas Ridderskapets och Adelns ön-
”skan, det Utskottet måtte till Piidderska-
"pet och Adeln inkomma med närmare upp¬
lysning om innehållet af Grefve Posses
”nyssberörde anmärkningsskrift."
”Uppå derefter af Herr Grefven och
"LandtMarskalken förnyad proposition, be-
"slöt Ridderskapet och Adeln, det Consti-
”tutionsUtskottets ifrågavarande Memorial
”borde tills vidare ytterligare hvila på bor-
”det, hvarjemte Ridderskapet och Adeln
”fann nödigt gifva ConstitutionsUtskottet
”tillkänna Ridderskapets och Adelns önskan,
”det Utskottet måtte till Ridderskapet och
”Adeln inkomma med närmare upplysning
”om innehållet af Grefve Posses till Utskot»
"tet ingifne anmärkningsskrift.”
Hvarefter Hans E.rcellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken förklarade, att
då behandlingen af sådane anmärknings-
frågor, hvilka, enligt 29 §. Riksdagsord¬
ningen, blifvit i Ståndens plena väckta,
borde vid deras slutliga afgörande bedöm»
mas efter den föreskrift, hvilken ordalydel¬
9*
Den 17 J u I i i f. m.
sen i 107 §. RegeringsFormen innefattar,
"att om ConstitulionsUtskottet skulle an-
’’märka, alt StatsRådets Ledamöter samfällt
''eller en eller flere af dem, uti deras råd¬
slag om allmänna mått och steg, icke iakt-
"tagit Rikets sannskyldiga nytta, eller att
"någon StatsSecreterare icke roed oväld,
"nit, skicklighet och drift sitt Förtroende-
ämbete utöfvat, Utskottet då äger att så¬
dant tillkännagifva för Rikets Ständer, hvil-
’’ka, om de finna Rikets väl det kräfva,
"kunna hos Konungen skriftligen anmäla de-
”ras önskan, att Han ville ur StatsRådet
"och från Embetet skilja den eller dem,
"emot hvilka anmärkning blifvit gjord,”
hvaraf följde, att, när ConstilutionsUtskot-
tet, icke hos Rikets Ständer anmält något
dylikt förhållande, Rikets Ständer ej heller
ägde att någon derutöfver sträckt åtgärd
vidtaga; men flere värde Ledamöter det
oaktadt, uppå anförde grunder, föreslagit,
att ConstitutionsUtskottets ifrågavarande Me¬
morial måtte till Utskottet återremitteras,
ansåg Hans Excellence sig böra, vid detta
likasom vid alla andra tillfällen, inför Rid-
derskapet och Adeln, öppet tillkännagifva
dess öfvertygelse, som vöre, att i händel¬
se ConstitutionsUtskottets Memorial inne¬
fattat ett ämne, som blifvit till Ridderska-
pets och Adelns' pröfning och afgörande
öfverlemnadt, samt Ridderskapet och Adeln
i -ämnet tilläfventyrs önskat flere och full¬
ständigare upplysningar, Hans Excellence
I
Den 17 Julii f. m.
93
ingalunda skulle tvekat, att meddela pro¬
position till återremiss deraf; men som Con-
stitulionsUtskottets nu förevarande Memo¬
rial innehöll afslag å den till Utskottet re¬
mitterade anmärkningsanledning, samt hvar¬
ken 106 och 107 §§:ne RegeringsFormen
eller 29 §. Riksdagsordningen lemnade Ri¬
kets Ständer någon pröfningsrätt af Consti-
tutionsUtskottets åtgärd i sådane anmärk-
ningsfrågor, hvilka Utskottet icke funnit
till någon påföljd föranleda, ansåg, vid så
beskaffadt förhållande, samt i öfverensstäm¬
melse med hvad ej mindre hos Ridderska-
pet och Adeln än de öfrige RiksStånden
under förflutne Riksdagar alltid varit öfligt,
Hans Excellence någon återremiss af Ut¬
skottets berörde Memorial, som endast ad
notitiam till Ridderskapet och Adeln in¬
kommit, ej eller kunna äga rum, utan hem¬
ställde, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta, att samma Memorial måt¬
te läggas lill handlingarne.
Ropades Ja och Nej.
Grefve Horn: Jag bar nu mera icke
begärt ordet för att bestrida Memorialets
läggande till handlingarne, hälst jag icke har
något hopp att ConstitulionsUtskotlet, i följd
af en återremiss, skulle behandla frågan på
annat sätt, än nu skett; men jag måste be¬
strida den af Herr Grefven och LandlMar-
skalken yttrade princip, att återremiss af
Memorialet icke kan äga rum, emedan det
94
Den 17 Julii f. m.
yore att anse detsamma endast såsom ett
tillkännagifvande af Utskottet ad notitiam;
hvarföre jag nödsakas begära, att Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken behagade inhem¬
ta, om Ridderskapet och Adeln yrkar pro¬
position till återremiss af detta Memorial.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken frå¬
gade, om Ridderskapet och Adeln yrkade,
att proposition till återremiss af Constitu-
tionsUtskottets Memorial, rörande Grefve
Horns anmärkningsanledning, i afseende
på MötesPassevolancens fortsatta utgörande,
skulle varda framställd?
Ropades Ja och Nej.
Grefve Horn hegärde votering.
Herr Cederschjöld: Sedan Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken nu för Ståndet
tillkännagifvit, att han anser sig ej kunna
framställa Proposition till återremiss af det¬
ta Memorial, får jag endast anmäla min re¬
servation emot denna mening, under för¬
hoppning, alt den tid varder kommande,
då ardra Momentet af 107 §. Regerings¬
formen vinner samma kraft, som Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken nu tillerkänt det
xista. Men destomera anledning har jag
Sfven, att till Ridderskapet och Adeln fram¬
ställa den anhållan, alt icke yrka den vä¬
grade Propositionen. Dermed skulle ej nå-
96 Den 17 Juiii f. ra.
ges ad acta; utan discussion om sjelfva sa¬
ken sedermera tillåtas, på det Allmänheten
måtte få kännedom om anmärkningens be¬
skaffenhet.
Herr Lefrén: Jag förmodar icke, att
Herr Grefveus och LandtMarskalkens tan¬
ka ogillas, men om sådant emot förmodan
skulle inträffa, förbehåller jag mig , lika med
Friherre Boije, att få besvara Grefve Horns
anmärkningar, innan Memorialet lägges till
handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då ja-propo¬
sitionen komme att innehålla deras mening,
hvilka yrkade, att proposition till återre-
miss borde framställas, måste contrapropo¬
sitionen deremot innefatta Hans Excellen-
ces tanka, i följd hvaraf någon annan con¬
traproposition icke kunde göras, än den,
som hade till påföljd Memorialets läggande
till handlingarne, och sålunda lemnade till¬
fälle för dem, hvilka tänkte lika med Hans
Excellence, att deruti finna deras opinion
uttryckt; och hemställde Hans Excellence
således å nyo, huruvida Ståndet biföll den
föreslagne vo ter i ugspr oposition en.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att, sora, efter hvad Hans Ex¬
cel-
Oen 17 Julii f. ra.
95
got annat vinnas, än att ConstitutionsUt-
skottet sannolikt gillade HerrGrefvens och
LandtMnrskalkens vägran, hvarigenom den
goda saken finge ett ytterligare hinder emot
sig. Jag hemställer derföre, om icke Rid-
derskapet och Adeln skulle vilja låta frå¬
gan för denna gång förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter föl¬
jande voteringsproposition:
Den, som yrkar, att proposition till
återremiss af ConstitutionsXJtskottets Memo¬
rial, rörande Grefve Horns anmärknings¬
anledning, i afseende på MölesPassevolan-
cens fortsatta utgörande, skall varda fram-
stäld, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln icke yrka berörde proposition, samt
ConstitutionsUtskottets Memorial,i följd der¬
af, höra läggas till handlingarne.
Friherre Boije: Med aktning för det
yttrande Herr Grefven och LandtMarskal¬
ken afgifvit, anhåller jag, att, om plurall-
teten af Ståndet gillar Herr Grefvens och
LandtMarskalkens äsigter, följden deraf ic¬
ke måtte blifva, att Memorialet genast lag-
Den 17 Julli f. m.
97
cellence tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
voterings-propositionen blifvit af Ridderska-
pet och Adeln godkänd.
Friherre Boije: Jag anhåller, att vote¬
rings-propositionen må å nyo uppläsas; må¬
hända har den af mig blifvit orättad fattad.
I anledning häraf upplästes åter vote¬
rings-propositionen ; hvarefter
Friherre Boije fortfor:
Jag ber om förlåtelse, att jag å nyo
faller besvärlig, och medgifver, att jag icke
har rätt yttra mig i frågan, då den redan
är afgjord; men anhåller, att få reservera
mig emot de sisla orden i Nej-propositio¬
nen, emedan de efter min tanka innefatta
ett behandlingssätt, sora visserligen icke nu,
men för en framtid, kan vara af största vå¬
da , emedan man med antagandet deraf skulle,
då man afgjort en preliminär fråga, äfven
hafva yttrat sig i sjelfva hufvudsaken, och
uti den bundit händerna på sig. Denna
gång är det visserligen likgiltigt, men vid
ett annat tillfälle kunde det vara af stör¬
sta vigt.
Herr Lefren förenade sig med Fri¬
herre Boije.
Friherre Anckar swärd: Då här endast
är fråga om iakttagandet af ordning, får
33 H. 7
98
Den 17 Julii f. m.
jag hemställa till Friherre Boije, om före¬
målet för den föreslagne propositionen nu
endast utgöres af Grefve Horns Motion.
Detta är visserligen icke hvarken Friherre
Boijes eller mitt fel, men det kunde haf¬
va undfallit honom, att LandtMarskalken
så uppfattat ämnet.
Herrarne Crusenstolpe } och Valman,
Wilhelm Fredrikj förenade sig med Friherre
Anckarswärd,
Herr Cederschjöld: Äfven jag nödgas
reservera mig emot den föreslagna voterings-
propositionen. Då andra icke kunna god¬
känna den för principens skull, kan jag icke
eller gilla den för sakens skull, och får,
med tillkännagifvande, att jag finner mig
icke kunna deltaga i voteringen, anhålla,
alt denna min reservation må på förhand
blifva antecknad, till undvikande af prteju-
dicat för framtiden.
Friherre Boije: Jag ger mycket värde
åt en så ryktbar Talares anmärkning, sorn
den jag nu fått emottaga af Friherre Anc¬
karswärd; men då mina anmärkningar huf¬
vudsakligen äro rigtade emot Grefve Florns
iUtskottets Memorial upptagne anmärknings¬
anledning, får jag fråga Friherre Anckar¬
swärd, om icke min rätt fråntas mig, när
Memorialet lägges till handlingarne, utan
att jag fått yttra mig i hufvudsaken, blott
i formfrågan.
Den 17 Ju lii f. m. 99
Grefve Horn: Ehuru jag sjelf begärt
återremiss å Utskottets Memorial öfver mia
egen anmärkningsanledning, kan jag dock
icke underlåta att dervid fästa en mycket
mera underordnad vigt, än vid Herr Gref-
vens och LandtMarskalkens vägran af pro¬
position. Jag ber sålunda, att få fästa Rid-
derskapets och Adelns uppmärksamhet der¬
på, att man nu skrider till votering om
en vigtig princip-fråga, och icke om åter¬
upptagande af min anmärkning, hvilken ,
ehuru den än må behandlas af närvarande
ConstitutionsUtskott, dock icke lärer hafva
någon påföljd.
Sedan voterings-propositionen derefter
blifvit anslagen, samt 41» 42> 4^ och 44
§§. i RiddarhusOrdningen uppläste, före¬
togs voteringen klockan en qvart till 2 ef¬
termiddagen, och befunnos efter voterin¬
gens slut, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit som foijer:
Ja — 54.
Nej — i4o.
1 följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förda protocoll blifvit
uppläst, Hans Excel/ence Herr Grefven
och Landt Mar skalken förklarade, att Rid-
derskapet och Adeln således beslutat, det
33 H. 7*
1O0
Den 17 Julii f. m.
ConstitutionsUtskottets ofvannämnde Memo¬
rial borde läggas till handlingarne.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protoeolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 17 Julii 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Friherre Anckarswärd_, Carl Henrik:
Genom Herr Grefvens och LandtMarskal-
kens i FörmiddagsPlenum gjorde framställ¬
ning, att han icke kunde lemna proposi¬
tion till återremiss af ConstitutionsUtskot¬
tets då i fråga varande Memorial, befinner
sig Representanten i den högst besynnerli¬
ga belägenhet, att kunna till Thronen fram¬
föra hvilka önskningar som hälst, utom dem
om en förändrad Minister, så framt icke
ConslitutionsUtskottet lemnat sitt godkän¬
nande dertill. Genom den vändning discus-
sionen fick på förmiddagen, ansåg jag mig
icke böra då yttra min tanka, hvilket var
så mycket mindre behöflig t, som flere Le¬
damöter yttrade sig i samma anda som jag
hyser. Jag befinner mig nu på samma punkt,
Den 17 Julii e. m.
101
sorn jag i lika fall var år 1818, och som
jag ej fått anledning att sedermera förän¬
dra min opinion, utbeder jag mig blott att
1111 få framföra samma reservation, hvilken
jag då anförde emot enahanda beslut.
Hvarefter Friherre Anckarsvärd upp¬
läste dess till Ridderskapets och Adelns
Protocoll för den 27 April e. m. 1818 af-
gifne skrifteliga reservation, så lydande:
"Vådan af en möjligen egenmägtig ut¬
sträckning utaf LaridlMarskalks eller Tale-
"mans rättighet att vägra proposition, har
"af Lagstiftaren varit visligen föresedd, och
"man får ej klaga att Grundlagen icke i
"detta fall, genom den mest bestämda tyd¬
lighet, sökt förebygga all ensidig tolkning.
"Lagstiftaren måtte visserligen haft någon
"afsigt med det i 55 §. utstakade vilkor af
"ett bokstafligt stridande emot Grundlagen,
"så, som det fall, utom hvilket proposition
"ej må kunna vägras. Lagstiftaren har utan
"ali tvifvel insett, att deliberationsrätten
"skulle inskränkas genom Talemans och Con-
"stitutionsUtskottets godtycke, ifrån den
"stund LandtMarskalk vägrar proposition,
"utan att kunna visa den väckta frågan va-
"ra i Grundlagen positift förbuden, eller
"som är detsamma bokstafligen stridande
"emot dess lydelse.”
"Taleman och ConstitutionsUtskottet
"skulle på sådant sätt gemensamt kunna än-
102
Den 17 Julii e. m.
”dra Grundlagen; en rättighet som af Ko-
”nung och Ständer samfält utöfvas under i
”Grundlagen föreskrifne former. Huru blif-
”ver det väl möjligt att försvara ett sådant
”förhållande, hvarigenom en Taleman, ge-
”norn öfverensstämmelse med Utskottet,skul¬
le möjligen i en framtid, genom vägrad
”proposition, kunna, i hvad händelse som
”hälst, åstadkomma ändring uti Grundlagens
”tydligaste föreskrifter; jag har ofta hört
”åberopas Grundlagens esprit, och nödgas,
”ehuru ogerna, nu äfven åberopa den, som
"medlare emellan mig och mina vederparter.”
”Den uppoffring jag vid detta tillfälle
”gör af vördnadens och vänskapens känslor,
”då jag högeligen protesterar emot Herr
”Grefvens och LandtMarskalkens förfarande
”i detta mål, smärtar mig. Ridderskapets
”och Adelns pluralitet har rättvisat Herr
”Grefvens och LandtMarskalkens vägran att
”göra proposition, och sedan jag ej varit
”lycklig nog att öfvertyga Ridderskapet och
”Adeln och Herr Grefven och LandtMar-
”skalken om rättvisan , billigheten och lag-
”ligheten af mitt yrkande om återremiss af
”ConstitutionsUtskottets Betänkande, åter-
”står för mig endast att reservera mig, och
”alt med tålamod afvagta verkningarne af
”tiden, som kan förändra tänkesätt, och
”skapa det Nationalomdöme , som säkrast
”utaf allt försvarar och uppehåller friheten.
”Jag skall med skyldig vördnad för en rå-
Den 17 Julii e. m.
”dande opinion, afvagta en tidpunkt, då
”mitt sått att se och fatta, kan blifva min¬
dre i strid med den rådande meningen ,
”och det skall måhända då lyckas mig, att
”med bättre framgång på det fria Fäder¬
neslandets altare frambära min ringa gärd
”af oförändradt nit.”
Herr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag
nödgas reservera mig emot det af Ridder-
skapets och Adelns pluralitet genom vote¬
ring i förmiddags fattade beslut. Helgden
af principer, föreställer jag mig, utgöra
helgden af den constitutionela samhällsför¬
fattningen, och jag har således icke kun¬
nat med min röst biträda en grundsats,
hvarigenom, enligt min tanka , Rikets Stän¬
der skulle beröfvas den makt, att control-
lera och bedömma Styrelsens åtgärder, som
innefattar en bland de första och naturli¬
ga rättigheterne för ett constitutionelt Folk,
Jag har ansett mig skyldig till denna för¬
klaring, då min öfvertygelse så högt påkal¬
lar en öppen yttring deraf.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: På
grund af samma Grundlags §., som Herr
Grefven och LandtMarskalken åberopat, till
stöd för sin vägran i förmiddagens Plenum,
att meddela proposition liil återremiss af
ConstitutionsUtskottets Memorial, anhåller
jag att få till Protocollet anmäla min re¬
servation mot denna Herr Grefvens och
Den 17 Julli e. m.
LandlMarskalkens af Ri dderskapets och
Adelns majoritet, efter votering, gillade
åsigt. Herr Grefven och LandtMarskalken
uppläste i förmiddags början af 107 §. Re-
geringsFormen. Jag utbeder mig att nu få
fästa uppmärksamheten på §:s slut. Sed¬
nare hälften lyder nemligen så här:
”Frågor uti detta ämne kunna i Rikets
”Ständers Plena väckas, och af andra Ri-
”kets Ständers Utskott, än ConstitutionsUt-
”skottet, hos Stånden andragas, men icke
”af Rikets Ständer afgöras, förr än sistnämn¬
de Utskott deröfver blifvit hördt. Under
”Rikets Ständers öfverläggning derom &c.”
Om nu med af görandet, som Grund¬
lagen förbehållit Rikets Ständer, ej skulle
förstås annat, än, på sätt pluraliteten i dag
antagit, ett svar af Ja eller Nej; så vore
RiksSlånden i och med detsamma förvand¬
lade till ett slags machin, reducerad att, i
afseende på ConstitutionsUtskottet, spela
samma roll, som den stackars mannen till
en elak hustru, hvilken smilande yttrade:
”Sorn du vill, min vän lilla; men skåpet
”kommer i alla fall att stå der!”
Herr Hjerta, Lars, anhöll, att uppå
de skäl, som af de föregående Talarne blif¬
vit anförde, jemväl få sin reservation till
Protocollet antecknad.
Den 17 Julii e. m. i05
Företogs till pröfning ConstitutiorisUt-
skottets den 6 sistlidne Mars under N:o 8
afgifne, oell den 16 derpå följde eftermid¬
dagen på bordet lagde, Memorial, innefat¬
tande Utlåtande öfver tvänne anmärknings-
anledningar emot rådgifvande åtgärden i
afseende på nya RiddarhusOrdningen.
Friherre Anckarswärd, Carl Henric:
I afsigt att förekomma flere frågors inbland¬
ning i samma discussion, tager jag mig fri¬
heten, innan jag går att yttra mig öfver
Utskottets Memorial, att till Herr Grefven
och LandtMarskalken framställa den frågan,
huruvida med de åsigter, hvilka Herr Gref¬
ven hyser, och efter det beslut som i för¬
middags fattades, af Herr Grefven och Landt¬
Marskalken kommer att medgifvas annan åt¬
gärd vid dessa Memorial, än att de slute-
ligen läggas till handlingarne.
Friherre BoijeLudvig: Jag anhåller,
att den värde Ledamoten behagade närma¬
re bestämma sitt yttrande. Måhända är det
inskränkthet hos mig, men jag förstår ho¬
nom ej. Herr Grefven och LandtMarskal¬
ken lär otvifvelaktig! veta, hvad hans em-
hetspligt sluteligen tillhör. Är meningen
att få veta om återremiss tillåtes, har jag
intet att påminna; men att få veta, hvad
proposition Herr Grefven och LandtMar¬
skalken vill göra, innan discussionen ännu
begynt, är utur sin ordning.
106 Den 17 Julii e. m.
Friherre Anckarswärd: Till förtydli¬
gande af min mening, som Friherre Boije
funnit otydlig, får jag förklara, att då Con-
stitulionsUtskottets alla partiella Memorial
innefatta förkastande af de gjorde anmärk-
ningarne; då opinionerne äro delade röran¬
de rättigheten att åt ett sådant yttrande
gifva påföljd af 107 §, i fall någons me¬
ning vore, att, oaktadt ConstitutionsUtskot-
tets tanka, en sådan påföljd borde komma
i fråga, och då proposition på förmidda¬
gen vägrades, tager jag mig anledning för¬
moda, att all proposition till en sådan åt¬
gärd äfven hädanefter vägras. Det är af
aktning för Ridderskapets och Adelns tid,
jag i sådant hänseende ej ville begära pro¬
position å hvad Herr Grefven och Landt-
Marskalken ej anser sig kunna meddela,
och jag hade trott, att det hade varit en
utväg att redigare komma till väga med
discussionen, om man preliminairt tagit
denna åtgärd, hvarigenom discussionen ej
kunde blifva förblandad i anseende till form
och ämne.
Friherre Boije: Åter finnér jag mig i
nödvändighet, att, till följd af conseqven-
sen, vara af annan tanka, än den siste
Talaren, Jag har med honom delat den
mening, att proposition ej bör vägras,
och att rättigheten att återremittera, vore
vår rätt. Jag har förlorat denna sak. Men
jag har derföre ej bortspillt folkets rätt,
Den 17 Juli! e. m.
att få ett omdöme gifvit om sakerne. Må
pluraiiteten vara af hvad tanka som helst,
så är det dock folkets rätt, att få ett om¬
döme fäldt. Denna rätt blir förspilld, om
Friherrens mening får framgång. Till con-
seqvensen hörer, att, om ock i fråga om
formen öfverröstad, dock ej medgifva, att
man icke får yttra sig i hufvudfrågan. Herr
Grefven och LandtMarskalken må meddela
hvad omdöme som helst, låter jag dock
icke betaga mig rättigheten att i hufvud-
saken få yttra mig. Denna rättighet skul¬
le betagas mig, om ingen discussion skulle
uppkomma. Den saken är oberoende af
allt preliminairt beslut.
Friherre Anckar swärd: Jag finnér, att
jag helt och hållit förfelat afsigten, och
långt ifrån att vara missnöjd med denna
vederläggning, får jag förklara, att jag ger¬
na ingår på den åsigt Friherre Boije ytt¬
rat, och tror, att den är vida bättre, än
det förslag, jag framställt. Jag utbeder
mig således att få yttra mig i hufvudsaken.
Hvarefter Friherre Anckarswärd upp¬
läste följande:
ConstitutionsUtskottet har uti sitt Me¬
morial N:o 8, rörande anmärkte rådgifvan¬
de åtgärder, i afseende på nya Riddarhus¬
ordningen, dels ej funnit skäl, att de fram¬
ställde anmärkningarne gilla, dels ansedt
dem böra förfalla. ConstitutionsUtskottet
Den 17 Jul ii e. in.
Utgår hufvudsakligast från den grund, att
RiddarhusOrdningen icke skäligen kan be¬
nämnas lag, i ordets egentliga bemärkelse,
hälst för dess stiftande, ändring eller upp-
liäfvande, MedStåndens samverkan icke er¬
fordras.
Det blifver i sanning ett för Ridder-
skapet och Adeln föga smickrande tillstånd,
att finna den ordning, som föreskrifver, ej
allenast det sätt, hvarå dess representations¬
rätt utöfvas, utan äfven de former, under
hvilka Ridderskapet och Adeln, såsom Stånd,
deltager i lagstiftningen, af Constitutions-
Utskottet förklaras icke i ordets egentliga
bemärkelse vara någon lag, och StåndsOrd-
ningen, samt Ståndet således i och med det
samma, godtyckligheten underkastadt.
Det förefaller besynnerligt, alt Con-
stitutionsUtskottet icke finner Regerings-
Formens 87 §. äga någon tillämpning, i
afseende på RiddarhusOrdningen derföre,
att denna tillämpning, icke i §. bokstafligen
ultryckes.
Det förefaller besynnerligt, att ta §.
RegeringsFormen, som föreskrifver, att Rid¬
darhusOrdningen , likasom öfriga Stånds-
Ordningar, bör vara i öfverensstämmelse
med Grundlagarne författad, icke kunnat
lemna ConstitutionsUtskottet någon anled¬
ning, att betrakta RiddarhusOrdningen så¬
som lag, hvilket den likväl nödvändigt må¬
Den 17 Jnlii e. m. 109
ste vara, då man ej vill medgifva Ridderska-
pet och Adeln rättighet, att, efter eget om-
pröfvande, förändra denna lag, som, för att
ilott vara en StåndsOrdning, icke behöf-
ver vara beroende af annat, än Ståndets
fria, med Grundlagen öfverensstämmande
stadgande i denna del; och är det just den
Kongl. Sanctionen, som i min tanka gif-
vit RiddarhusOrdningen den fullständiga¬
ste egenskap af lag, långt ifrån, att beta¬
ga den, såsom Utskottet menar, allt egent¬
ligt sken deraf.
Det företer en ganska betydlig svårig¬
het, att följa villervallan af Utskottets Me¬
morial, och jag kan för min del omöjligt
anse det annorlunda, än som producten
af en ifrån början af Utskottets verknings-
bana fattad grundsats, att finna makten fel¬
aktig uti ingenting.
Utskottet kommer till den genialiska
slutsats, att RiddarhusOrdningen, i likhet
roed andra réglementariska författningar,
kunde af Konungen partielt antagas, ogil¬
las eller uppskjutas, derföre att Ridderska-
pet och Adeln sjelfmant till en början ovil¬
korligen underkastat RiddarhusOrdningen
Kongl. Maj:ts Nådiga Sanction, och således
derföre, att Ridderskapet och Adeln ifrån
början icke anat möjligheten, att uti Kon¬
ungens Ministrar, såsom medlemmar utaf
detta Stånd, finna begäret, att i min tanka,
iio Den 17 Julli e. m.
på det mäst oförtjenta sätt förödmjuka Stån-
det, genom en antydan inför Nationen, att
detta Stånd vöre, i anseende till sjelfva
dess OrdningsStadga, underkastad en god¬
tycklighet under Regeringsmakten, som de
öfrige Stånden icke veta af.
ConstitutionsTJtskottet anser äfven Re-
geringsmagten hafva ägt rätt, att härvid
handla godtyckligt, i så vidt det helas sam¬
manhang, genom det partiella antagandet
af några §§. uti RiddarhusOrdningen, ej blif¬
vit förryckt, och då nya eller ändrade fö¬
reskrifter icke mot Ståndets önskan tillä¬
des; och slutligen på den grund, att något
förbehåll icke gjorts mot RiddarhusOrd-
ningens partiella antagande.
När man läser ConstitutionsUtskottetö
yttrande, att Ståndet, innan dess protest
afgafs, redan i viss motto, medelst remis¬
sen af Konungens Skrifvelse, icke till Rid-
darhusUtskottets Utlåtande, godkänt ute¬
slutandet af åtskilliga §§. mot bibehållande
af de äldre, så känner man ett obeskrif¬
lig! obehag, att behöfva inlåta sig i tal
öfver en så beskaffad advocatur, till hvars
motande, med lika vapen, man inom detta
Stånd ej billigtvis kan fordra förmågan,
annorlunda, än som en möjlig sällsamhet,
hvadan jag också känner mig mera stolt,
än förödmjukad, att härutinnan icke kun¬
na följa, eller behörigen möta Constitutions-
Utskottets bevisningssätt.
Den 17 Julii e. m.
in
Märkvärdig skall äfven alltid blifva,
den slutsats, hvarifrån KonstitutionsUtskot-
tet gillar Konungens Rådgifvares tillstyr¬
kan, att icke upphäfva ett fattadt beslut,
som Ridderskapet och Adeln anhöll måtte
blifva ändradt.
Det skall i alla tider blifva anmärk¬
ningsvärd t, huru ett Rikets Ständers Kon¬
stitutionsutskott funnit Rådgifvare handla
rätt, då de afstyrkt nådigt afseende å ett
Stånds underdåniga begäran i en oskyldig
sak; i ett mål, der Ridderskapets och Adelns
vana vid ett närmare samband med sjelfva
Konungamagten, utan föreseende af några
följder, sjelfmant understält Konungens sanc-
tion, som det förutan aldrig kunnat kom¬
ma uti fråga.
Jag anser, för min del, Konungens Råd¬
gifvare aldrig mera ögonskenligt kunna från¬
träda bestämmelsen af deras höga kall, än
då de tillstyrka Konungen ej allenast, att
icke fästa något afseende vid, utan äfven
att handla rakt emot, någon folkets, eller
någon Ståndsklass uttryckta och till intet
förnärmande för tredje mans, eller för det
allmännas rätt, ledande önskan; och det
är på grund häraf, jag nu, sedan Konsti¬
tutionsutskottet blifvit hördt, tager mig
friheten begära Ridderskapets och Adelns
medverkan, att göra RegeringsFormens roy
§. gällande, emot de af Konungens Rådgif-
112
Den 17 J u 1 i i e. m.
vare, som öfvervarit beslutet om Riddar-
husOrdningens utfärdande, emot Ridder-
skapets och Adelns i underdånighet fram¬
förda önskan, äfvensom i anseende till con-
trasignanten af beslutet, till hvilken ända
jag begär, att Utskottets Memorial måtte
återremitteras, och Utskottet uppdragas,
att uppgifva, hvilka utaf den rådgifvande
personalen blifva föremål för den under¬
dåniga önskan, jag i anledning häraf anser
efter 107 §:s föreskrift böra till vägabringas.
Härefter tilläde Friherre Anckarswärd
munteligen:
Enär återremiss nu mera ej kan kom¬
ma i fråga, anhåller jag, att 107 §. måste
göras gällande, på sätt jag föreslagit.
Grefve Horrij Claes Fredrikj uppläste
följande:
ConstitutionsUtskottet anser Ridderska-
pets och Adelns Riddarhusordning vara en
Reglementarisk Stadga, hvilken Ridderska-
pet och Adeln ovillkorligen öfverlemnat till
Konungens sanction. Jag tror deremot, att
det bestämdaste villkor för RiddarhusOrd-
ningens antagande igenfinnes uti 12 §. Riks¬
dagsordningen, och uti den Ridderskapet
och Adeln obestridligt förbehållna rättig¬
het, att sjelf besluta om någon ändring i
sin Riddarhusordning. Att, vid 1828 års
Riksdag, Ridderskapet ooh Adela vid för-
Den 17 Juli i f. m. 113
slagets aflemnande till en ny Riddarhus¬
ordning icke gjort något förbehåll emot
partiella antagandet deraf, finnér Constitu-
ticnsUtskottet vara en giltig anledning för
Kongl. Muj:t att med samma förslag sålun¬
da förfara. Utan att uppehålla mig vid
ConstitutionsUtskottets misstag, att tiller¬
känna Konungamagten ett så oädelt prero¬
gativ, som att tvert emot all sund logik
och mot den i Grundlagarne stadgade prin¬
cip för Statsmagternas fördelning vid all
lagstiftning, kunna ensamt besluta om ett
RiksStånds utöfvande af Representations-
rätligheten, vill jag endast erindra om den
oriktiga uppställningen af facta, hvarpå Con-
stitutionsUtskottet byggt försöket att bort¬
blanda det verkliga förhållandet med en
act, som så djupt kränkt ett RiksStånds,
och med detsamma hela Representationens,
värdighet. ConstitutionsUtskottet har nem¬
ligen, vid förutsättandet af Konungens rät¬
tighet att partiell antaga eller ogilla, eller
ock uppskjuta sin sanction af en ny Rid¬
darhusordning, angifvit det vilkor ibland
annat, att nya eller ändrade föreskrifter
deri mot Ståndets önskan icke tillädes. Nu
har Ridderskapet och Adeln likväl, på ett
ganska tydligt och bestämdt sätt, gifvit sin
önskan tillkänna i underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit, att inga partiella ändringar
uti den af Ståndet antagne Riddarhusord¬
ning måtte äga rum; men att Kongl. Maj:t
33 H. 8
114 Den 17 Jul ii f. m.
täcktes, enligt sitt Nådigst meddelade be¬
slut, vid tillfälle granska förslaget till den
nya RiddarhusOi diiingen i sin helhet, oell
för Ståndet tillkännagifva orsakerna , om så-
dane skulle förefinnas, som hindrade Kongl.
Maj:t att sanctionera förslaget, då i sådant
fall den gamla RiddarhusOrdningen förblef-
ve gällande. Den underdåniga skrifvelsen
härom justerades och godkändes i Ridder-
skapets och Adelns plenum först den 31
December 1823, och likvisst finner Consti-
tutionsUtskottet, att ingressen till den, i strid
mot Ridderskapets och Adelns beslut, af
Kongl. Maj:t utfärdade Riddarhusordning,
daterad den 18, innebär en sanning, då
deri yttras, att denna Riddarhusordning
blifvit, på Ridderskapets och Adelns un¬
derdåniga anhållan, gillad och sladfästad.
Jag bestrider äfven riktigheten af Consti-
tutionsUtskottets uppgift, att den åberopa¬
de Nådiga Skrifvelsen under den 18 De¬
cember blifvit till Ridderskapet och Adeln
aflåten. Den är ställd enskilt till Landt-
Marskalken i form af en blott avis, som
LandtMarskalken ägde, att meddela Stån¬
det, det Kongl. Maj:t ännu icke medhun¬
nit att förslaget till hela sin vidd behöri¬
gen genomgå och granska. Orimligheten
deraf, att Kongl. Majit skulle på en gång
kunna sanctionera ett förslag, och yttra,
det Kongl. Majit ännu icke medhunnit be¬
hörigen genomgå och granska detsamma,
är för uppenbar, för att icke äfven af Con-
stitutionsUtskoltet böra erkännas.
Den 17 J u 1 i i f. m.
Orri Herr Grefven och LandtMarskal-
ken icke redan vägrat återremiss af alla de
ConstitutionsUtskottets Memorial, som an¬
gå anmärkningar, dem Utskottet ogillat,
skulle jag visserligen yrka, att genom en
återremiss af detta Memorial, kunna till¬
vägabringa den ansvarspåföljd, som förhål¬
landet kräfver; men hvilken lagliga utväg
Herr Grefven och LandtMarskalken för Stån¬
det afskurit.
Hvarefter Grefve Horn mundteligen
tilläde:
Det tyckes vara underligt, att Utskot¬
tet här kan anse ett förslag antagit sam¬
ma dag, som Kongl. Maj:t förklarat sig
ej hunnit genomgå och granska detsamma.
Jag skulle lika med Friherre Anckarswärd
hafva anhållit om återremiss af Memorialet;
men som Herr Grefven och LandtMarskal¬
ken afskurit oss utvägen att utöfva denna
grundlagsenliga rättighet, anhåller jag, att
Memorialet måtte förkastas, och 107 §. gö¬
ras gällande genom Ståndets beslut.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Då jag upp¬
tager till besvarande Friherre Ånckarswärds
anförande, vill jag ej återkasta på honom
den beskyllning af advocatur han gjort Con-
stilutionsUtskottet, men den villervalla han
trott sig finna i Utskottets Memorial, tror
jag mig ha funnit i Herr Friherrens egen
framställning; har Herr Friherren då glömt
33 H. 8*
I
n6 Bett 17 Jnlii f. m.
alt 87 §• RegeringsFormen, sota Utskott
tet sagt ej hafva - afseende på Riddarhus-
Ordningen, ej är den enda formen för La¬
gars stiftande inom Sverige? 87 §. inne¬
håller uttryckeligen, alt Rikets Ständer äga*
gemensamt med Konungen, stifta allmän
Civil j Criminal-och Kyrkolag, men om an-
, dra lagar talar den icke. Grtindlagarne,
som ej upphöra att vara lagar af den full¬
ständigaste beskaffenhet, tillkomma ej på
sätt 87 §. stadgar. Det finnes i Grundla-
gärne uttryckeligen föreskrifvit, huru Grund¬
lagar skola stiftas. Serskildta stadgar in¬
nehålla äfvenledes föreskrifter, huru deri
lag, som kallas Riddarhusordning, och sorn
utgör ett mellanting emellan Grundlag och
vanlig ståndsordning, skall stiftas, och des¬
sa föreskrifter måste lika med hvarje i
laglig ordning tillkommen föreskrift, tje¬
na till ovilkorlig efterrättelse; äfven 12 §.•
Riksdagsordningen, stadgar, att Ridderska-
pet och Adeln representeras enligt Riddar-
liusOrdningen, hvilken bör vara i öfverens¬
stämmelse med Grundlagarne. 5i §. i Rid-
darhusOrdningen säger: ”Väckesfråga inple-
”110 om ändring uti denna Riddarhusord¬
ning, hör en sådan alltid remitteras till
”RiddarhusUtskottet, som med sitt Betän¬
kande deröfver till Ridderskapet och Adeln
. '‘inkommer. Reslutar i anledning deraf Rid-
'‘deiskapét och Adeln någon ändring eller
'‘tilläggning till RiddarhusOrdningen, öfver-
”letaiiaS samma beslut till Konungens Nå-
Den 17 J u I i i f. m.
1*7
”diga stadfästelse, och blifver, derest en
”sådan vinnes, genast efter slutad Riksdag
”gällande.’*’ Der står alldeles icke, derest
stadfästelse ä alla ändringar vinnes. Rid-
derskapet och Adeln inlemnade den 4 De¬
cember i8a3 förslag till Riddarhusordning,
hvarpå Kongl. Majit svarade den 18 i sam¬
ma månad, att Kongl. Majit bifallit flere
af de föreslagne ändringarne, men att ti¬
den ej medgifvit, att pröfva de återståen¬
de. LandtMarskalken föreslog då, enligt
hvad som finnes sidan 187 i Ridderskapets
och Adelns Protocoll för December Månad
1828, att den Kongl. Skrifvelsen skulle re¬
mitteras till RiddarhusUtskottet, med an?
modan till Utskottet, att derefter uppsätta
den nya Riddar'husOrdningen. Det serskild¬
ta Protocollsutdraget deröfver finnes sidan
204; således vunno flere förut af Ridder?
skåpet och Adeln antagne ändringar Kongl.
Ma jits stadfästelse, och blefvo integrerande
delar af den nya RiddarhusOrdningen, men
RiddarhusUtskottet, istället atL åtlyda Stån¬
dets befallning, inkom den 21 December
med ett annat förslag, alt antingen hela för¬
slaget till den nya RiddarhusOrdningen skul?
le af Kongl. Majit pröfvas och gillas, eller
ock den gamla RiddarhusOrdningen blifva
gällande; hvilket äfven af Ridderskapet och
Adeln då bifölls; och innehöll detta be¬
slut således ett nytt förslag till ändring i
det) då antagne Riddarhusordning, ett för¬
slag, som för sitt antagande fordrade Kon¬
118
Den 17 Ju lii f. m.
ungens bifall, hvilket Hans Maj:t för godt
fann att vägra. Att Ridderskapet och Adeln,
genom begagnandet af Konungen til 1 erkänd t
veto, skulle vara underkastadt godtycklighet,
torde också kunna anses för villervalla i
den värde Talarens åsigter; att Riddarhus-
Ordningen underkastats Kongl Majris Sanc-
tion i afseende på alla förändringar, kom¬
mer troligtvis deraf, att, i likhet med hvad
före 1809 var förhållandet, RiddarhusOrd-
ningen upptager sättet för Ridderskapets
och Adelns representation, och att denna,
utgörande en del af Svenska folkets, ej bör
vara beroende ; f ett enda Stånds godtycke,
lika litet som jag nu kan medgifva, att god¬
tycklighet häri finnes å Konungamagtens
sida, då Ståndets eget bifall jemte Konun¬
gens erfordras för hvarje förändring. Att
derföre för Konungens bifall till en af Stån¬
det godkänd och föreslagen förändring, fä¬
sta vilkoret af bifall till alla möjligtvis på
samma gång föreslagna förändringar, vore
detsamma, som att stadga lika inskränknin¬
gar för antagandet af föreslagna förändrin¬
gar i olika och icke med hvarandra sam-
manhangägande Grund lagsparagrafer. Hvad
Friherre Anckarswärd yttrat, att Konun¬
gens Rådgifvare ej fästat afseende vid hvad
en hel Class af representationen önskat, för¬
anleder mig svara, alt jag anser Rådgifvar-
nes pligt vara att följa deras öfvertygelse
i de råd de afgifva, ty annars vet jag ej,
hvarföre Grundlagen stadgat ett veto. Vi
Den 17 Juli! f. m.
**9
liafva sett följderne af ett motsatt förhål¬
lande, eller då Konungens veto saknats.
Vi hafva inom vårt eget land ägt tider, då
oinskränkt magtägande Ständers Majoritet
kunde göra hvad den ville; men vi sågo
också följderne. De voro ej ägnade, hvar¬
ken att stadga säkerhet och lycka inom lan¬
det, eller att gifva förtroende och kärlek
åt då varande institutioner.
Friherre Boije: För att bestämma en
opinion i detta ämne, synes det mig full¬
komligen likgiltigt, antingen man vill kalla
RiddarhusOrdningen en lag eller ett Regle¬
mente; det är alldeles detsamma, ty i hvil—
ketdera fallet var den öfverlemnad tili Kongl.
Majrts sanction, och Ridderskapet och Adeln
hade lika rätt. Då inom detta Hus Rid¬
derskapet och Adeln först höjde sin klagan
öfver detta förnärmande af sin rätt, före¬
nade jag mig äfven deruti, och jag har än-'
nu ej förändrat tänkesätt. Jag är ännu af
den tanka, att Ministeren begick ett miss¬
tag, då den underlät afgifva en contrapro¬
position, som var Ståndets rättighet att få.
Men då jag nu i detta förklarande fullgjort
en pligt, skall jag väl akta mig så väl att
öfverdrifva orsakerna, som Ministerens mo¬
tiver. Jag skall akta mig att säga, det Mi¬
nisteren velat förödmjuka Ridderskapet och
Adeln, och jag skall ej fästa mig vid någ¬
ra småaktigheter om data, för ena eller
andra tilldragelsen; det bryr jag mig ej om.
iso Den 17 Julii f. m.
Jag skall göra hvad bättre är; jag skall er-
indra om vilkoret för vår granskning eller
107 §. den»lyder så här; ”Skulle Consti-
”tutionsUtskottet anmärka, att StatsRådets
”Ledamöter samfält eller en eller flere af
”dem, uti deras rådslag om allmänna mått
”och steg, icke iakttagit Rikets sannskyldig
”ga nytta, eller att någon StatsSecreterare
”icke med oväld, nit, skicklighet och drift
”sitt förtroende-embete utöfvat, äge då Ut-
'•'skottet att sådant tillkännagifva för Rikets
”Ständer, hvilka,”- (här ligger vilkoret) ”07»
'de finna Rikets väl det kräfva, kunna
”hos Konungen skriftligen anmäla deras ön-s
”skan att Han ville ur StatsRådet och ifrån
”Embetet skilja o. s. v.” Nu frågar jag hvar
och en, om detta misstag har den höga
qvalification, att Rikets väl dervid kan kom¬
ma i fråga. Jag anser mig äfven skyldig
bedja Ridderskapet och Adeln erindra sig,
om ej Ståndet sjelf begick ett misstag; jag
vill ej advocera, jag skall blott åberopa hän¬
delser. Ridderskapet och Adeln var ett
helt år samladt, och jag kan ej annat finna
än att brist i omtanka om den executiva
magtens rätt gjorde, att man dröjde så i
sista stunden, att tiden brast för Regerin¬
gen att pröfva förslaget. Nå väl jag vill
ej draga den fördel, som Herr Rosenblad,
af Ridderskapets och Adelns yttrande om
Kongl. Majrts afgifne svar, ty jag tror, att
om det ej var advocatur af Herr Rosen¬
blad, så gränsar det dock nära derintill.
Den 17 Julli f. ra.
Jag vill blott erindra, att måhända Ridder*
skåpet och Adeln på sin sida ej var utan
fel. Constitutionen nekar ej, att Ministé*
ren, såsom äfven menniskor, kan begå miss*
tag, ty annars vet jag verkligen ej, från
hvilken planet StatsRådets Ledamöter skul¬
le förskrifvas. Sorn nu misstaget, hvarom
här är fråga, står nedom den qvalification,
som utgör vilkoret för vår rätt, anhåller
jag om proposition på hvad Memorialet i
denna punkt mot slutet innehåller. Utskot*
tets Memorial i dessa frågor äro i öfrigt,
enligt min tanka, långt nedom klandret.
Friherre RålambClaes: Sedan Herr
Grefven och LandtMarskalken tillkännagif*
vit, att ett ConstitutionsUtskottets Memo-,
rial, som frikänner från anmärkning, icke
kan till Utskottet återremitteras, hemstäl-.
ler jag vördsammast, om proposition till
förändrande af detta Memorial kan äga rum,
Herr Munck af Rosensköld, Eberhards¬
en har det fall inträffat, som jag i förmid*
dags omnämt, att Rikets Ständer med rätt,
att afgöra efter 107 §., icke äga förmåga
dertill, då ConstitutionsUtskottet ej lemnat
nödiga upplysningar om de anmärkta råd¬
slagens beskaffenhet, och hvilka af Konun¬
gens Rådgifvare gjort sig skyldige till dem.
Huru skola Ständerna då kunna veta, hvem
sorn till- eller afstyrkt den anmärkte åt¬
gärden, eller göra den anmälan hos Kon¬
122
Den 17 Julii f. ni.
ungen, hvartill 107 §. berättigar dem an¬
gående den felaklige Rådgifvarens entledi¬
gande? Men jag undrar, att de Ledamöter,
sorn önska, alt ändå en opinion skall ut¬
tryckas af Rikets Ständer, och som ej mot¬
sagt, att då ett Memorial första gången fö-
redrages för Rikets Ständer, det kan ske till
Både bifall och afslag, icke begärt afslag å
Utskottets Memorial, ty, då proposition på
återremiss ej kan vinnas, återstår dock det¬
ta sätt, att uttrycka en opinion.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Så¬
som Ledamot af ConstitutionsUtskottet an¬
håller jag få anmärka, det jag inom Utskot¬
tet reserverat mig emot beslutet. Jag vill
ej ingå i besvarande af de anmärkningar,
hvilka en värd Ledamot Herr Rosenblad
gjort, emedan det vore, att visa för litet
förtroende till Ridderskapets och Adelns
minne, då ämnet så grundligt här förut blif¬
vit afhandladt så väl 1823, sorn innevaran¬
de Riksdag. Jag vill endast fästa uppmärk¬
samheten på ett par förmåner af stor vigt,
som genom detta Memorial vunnits. Den
ena att den princip blifvit stadgad, att ett
Lagförslag ej må sanctioneras styckevis.
Det hände vid sista Riksdag, alt två Lag¬
förslag af allmän beskaffenhet på detta sätt
styckevis antogos, utan att någon anmärk¬
ning dervid skedde. Men sedan hände till
all lycka detsamma med RiddarhusOrdnin-
gen, och detta öppnade ögonen på Rikets
Den 17 Juli) f. in.
123
Sländer, hvilket kanske annars icke skett på
lång tid. Man må vara glad, att 182;? års
ConstitutionsUlskott erkänt vådan af Lag¬
förslags partiela sanctionerande, och man
hör i detta afseende hålla Utskottet räk¬
ning för hvad det gjort. Den andra för¬
månen, sorn man genom Utskottets Memo¬
rial vunnit, är att ett sätt blifvit antjdt,
hvarigenom Ridderskapet och Adeln kan
förekomma ett sådant partielt antagande
för framtiden, nemligen derigenom att Rid¬
derskapet och Adeln vid hvarje förslag fä¬
ster det vilkor, att förslaget ostympadt
skall antagas. Dessa båda principer äro för
vigtige att ogillas, hvarföre jag tillstyrker
bifall å Memorialet.
Friherre Cederström, Jacob: Flere må¬
nader hafva förflutit sedan den olagliga
öfverläggning härstädes, sorn gaf anledning
till den anmärkning, hvilken i detta Me¬
morial är besvarad; och det synes som man
nu, enär Memorialet icke kan medföra den
med anmärkningen åsyftade åtgärd , vill gö¬
ra ett nytt försök, att olagligen, på sidan
af 107 §. i RegeringsFormen, genom illu-
derande af all ordning, komma till det re¬
sultat, att, tvertemot Utskottets beslut, Ri¬
kets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t begä¬
ra en eller flere Rådgifvares entledigande
från deras Embete för åtgärder, som dock
icke äro för Ständerne rigtigt kände, enär
de icke hafva tillgång på de ensamt upp¬
124
Den 17 Julii f. m.
lysande handlingar, hvaraf Constitulions.
Utskotlet tagit kännedom, och hvarpå det¬
samma grundat sitt ogillande af anmärkning
gen. Man glömmer här, att Constitutions-
Utskoltets Ledamöter äro utvalde bland dem
af Ständernes medlemmar, sorn höra hafva
det största allmänna förtroende; och man
hegar emot desse personer en bestämd ohöf¬
lighet, då man tadlar deras förhållande och
utlåtande, ehuru man icke är i stånd att
hedömma, huruvida deras yttrande och
beslut är rätt grundadt på handlingar eller
innebär väld och origtighet; helst man icke
kan hemta stöd för sådant klander af nå¬
gon Ledamots reservation mot Utskottets
Utlåtande, och man i allt fall måste anta¬
ga, alt de upplysningar, som i handlingar¬
na hemtats, varit upplysande för de Le¬
damöter, hvilka utgjort pluraliteten. Jag
protesterar derföre mot en öfverläggning,
som är i sina följder olaglig, och anhål¬
ler, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes fästa Ridderskapets och Adelns upp¬
märksamhet på, att vår dyrbara tid ej bör
förspillas med onödige discussioner.
Herr Brakel, Gustaf Anton > uppläste
följande:
Då det icke är en Ledamot i Consli-
tutionsUlskottet medgifvet, att uti anmärk-
ningsfrågor låta sin ifrån pluralitetens af-
vikande mening, åtfölja Utskottets Utlåtan¬
den till RiksStåndcn, så strider det emot
Den 17 Julli f» m.
tnin öfvertygelse om det rtitta, att särskildt
inför Ridderskapet och Adeln tillkännagifva,
i hvilka fall jag icke instämt med de fle¬
ste röster, som dicterat förevarande Memo¬
rial. Mina tankar uti de inom Ulskoltet
förekomne mål, ligga förvarade uti Utskot¬
tets Protocoll. Jag tryggar mig vid deras
vittnesbörd, och åtnöjes med det, Jag in¬
går derföre icke på detta rum i några sva¬
romål, som directe eller indirecte skulle
röja, om jag i Memorialet deltagit, eller
varit af en annan mening» Hvilka omdö¬
men, blida eller oblida , som nu eller fram¬
deles fällas öfver 1829 års ConstiiutionsUt-
skott, skall jag för min andel deruti för¬
blifva lugn, ty mitt medvetande 9äger mig,
att jag kan det.
Herr Crusenstolpe, Magnus jacob: Fö¬
ga bekymrad, huruvida jag begår en ohöf¬
lighet eller icke, vare sig mot Constitutiöns-
Utskottets pluralitet, dess minoritet, eller
till och med mot Friherre Cederström sjelf*
skulle jag gerna medgifva, att Memörialet
ladcs till handlingarne, om icke samma ex¬
pedient nu kunde användas, hvilket Herr
Grefven och JjandtMarskalken med fördel
begagnade vid förra Riksdagen uti en un¬
gefär likartad fråga, det, att föreslå Rid¬
derskapet och Adeln, att från Constitutions*
Utskottet infordra , hvilka af StatsRådets
Ledamöter varit närvarande i conseljen, då
ifrågavarande beslut fattades, På detta sätt
Den 17 J u I i i f. m.
skulle det sannolikt lyckas Herr Grefven
och LandtMarskalken nu, liksom vid det
förutnämnde tillfället, att tillfredsställa al¬
las önskan.
Friherre Boije: Det torde tillåtas
mig att göra några erindringar vid hvad
här blifvit yttradt. Jag vill ej utlåta
mig om Friherre Cederströms behörighet
att få anse och förklara hvad helst han be¬
hagar, för lagligt eller olagligt, ty den rät¬
tigheten äger han obestridligt såsom Repre¬
sentant; men med samma rätt han yttrat
denna öfverläggning vara olaglig, påstår
också jag, att den är så laglig, som någon
discussion kan vara. En annan värd Le¬
damot har, med en ömtålighet, för hvilken
jag bär upprigtig aktning, funnit sig såsom
ConstitutionsUtskoltets Ledamot sårad af
mitt yttrande om ifrågavarande Memorial
af Utskottet. Jag får derföre förklara, att
jag med mitt uttryck, att de äro nedom
klandret, icke åsyftade något förolämpande
mot Utskottets Ledamöter. Jag klandrar
ej deras i förekommande frågor inom Ut¬
skottet yttrade omdömen, dem jag är öf-
vertygad, att en hvar grundar på hvad han
anser vara rätt; men deremot må det vara
mig tillåtit, att om uppställningen af desse
Memorial i allmänhet yttra, hvad hvar och
en, som kan läsa och någorlunda bedöma
ett Memorial, måste medgifva, att till ex¬
empel det, sora nu är i fråga, bordt an-
Den 17 Julii f. m.
norlundare, än som slett, uppställas och mo¬
tiveras, ehuru till samma resultat, hvilket
jag äfven gillar, men på helt andra skäl,
än dem Utskottet anfört. Det är Utskot¬
tets Secreterare jag tillräknar detta fel; och
jag gifver honom vänligen det råd, att vid
nästa Riksdag åtminstone icke befatta sig
med att skrifva Utskottets Betänkanden.
Herr Tham 3 Wolrath: I anledning
deraf, att en värd Talare, såsom tillämpligt
i förevarande fall, åberopat ett exempel af
Herr Grefvens och LandtMarskalkens åtgärd
vid förra Riksdagen, alt i eri fråga fram¬
ställa proposition om upplysningars infor¬
drande från ConstitutionsUlskottet, ber jag
att få erindra, det förhållandet då var helt
annat än nu. Då föranleddes åtgärden af
Ridderskapets och Adelns önskan att få full¬
ständig kännedom om innehållet af det An-
märkningsMemprial en afliden aktningsvärd
Ledamot afgifvit, och det var en gärd åt
hans minne; nu åter är det blott en olämp¬
lig nyfikenhet, om icke något sämre motiv,
som föranledt begäran att från Utskottet
begära upplysning om Rådgifvarnes Utlå¬
tande i ifrågavarande ärende. I alla fall
kan ej något annat resultat häraf följa, än
en tillfredsstäld nyfikenhet, enär slutet må¬
ste blifva, att detta Utlåtande lägges till
handlingarne, såsom Herr Grefven och Landt-
Marskalken på förmiddagen förklarat böra
ske med alla dylika Utlåtanden.
Den 17 Jul i i f. m.
Herr Rosenblad: Öfverlemnande St den,
Sorn är närmare bekant med Advokatur, än
1'ag, att bedöma, huruvida sådan finnes i
ivad uti denna fråga blifvit yttradt, an¬
håller jag endast, alt Herr Riddarhussekre¬
terare» behagade upplysa, om jag har rätt,
eller ej, i min uppgift, att Ridderskapet
och Adeln den 20 December i8a3 beslöt,
att remittera Kongl. Maj:ts Nådiga Skrif¬
velse i ämnet till RiddarhusUtskottet, med
föreskrift, att i Öfverensstämmelse dermed
sig yttra, och att Ridderskapets och Adelns
beslut innefattade bifall till Kongl. Majrts
förslag,
Undertecknad Riddarhussekreterare: I
anledning af den siste värde Talarens be¬
gäran, får jag äran meddela den upplys¬
ning, att Ridderskapet och Adeln den 30
December 1823 beslöt remittera Kongl.
Majrts åberopade Nådiga Skrifvelse till Rid¬
darhusUtskottet, med anmodan, att upp¬
göra och till Ridderskapet och Adeln af¬
gifva förslag till en ny redaction af Rid-
darhusOrdningen, i öfverensstämmelse med
Kongl. Majrts högstberörde Nådiga Skrifvelse,
Hans Excellence Herr (drefven och
LandtMarskalken yttrade, att då Friherre
Anckarswärd begärt, att, med afslag å Con-
stitutionsUtskottets ifrågavarande Memorial,
proposition borde framställas derå, att de
Den 17 Julii e. m.
af StatsRådets Ledamöter och Contrasig-
lianlen vidtagna rådgifvande åtgärder i af¬
seende på nuvarande Riddarhusordning, må
enligt 107 §. RegeringsFormen hos Kongl.
Majit i underdånighet anmälas, ansåg Hans
Excellence sig pligtig förklara, att enär,
enligt ordalydelsen af 107 §. RegeringsFor¬
men, Rikets Ständer äga, att i de fall, då
ConstitutionsUtskottet till Rikets Ständers
pröfning och afgörande öfverlemnat anmärk¬
ningar emot StatsRådets Ledamöter, hos
Kongl. Majit, örn de finna Rikets väl det
kräfva, till entledigande anmäla de Stats¬
Rådets Ledamöter, emot hvilka anmärkning
blifvit gjord, och häraf måste följa, att då
ConstitutionsUtskottet antingen icke hos Ri¬
kets Ständer anmält någon anmärkning, el¬
ler ock afslagit en til! Utskottet remitte¬
rad anmärkningsanledning, Rikets Ständer
icke eller äga, att, med upphäfande af Con-
stitutionsUlskottets beslut i dylika mål, vid¬
taga lika beskaffad åtgärd, som, i händelse
anmärkning blifvit af ConstitutionsUtskot¬
tet faststäld, samt hvarken 106 och 107 §§.
RegeringsFormen eller 29 §. Riksdagsord¬
ningen lemnade Rikets Ständer någon pröf-
ningsrätt af ConstilutionsUtskottets åtgärd
i de anmärkningsfrågor, hvilka Utskottet
icke funnit till någon påföljd föranleda, an¬
såg Hans Excellence sig icke kunna med¬
dela proposition å Friherre Anckarswärds
förslag, utan hemstälde, om icke Ridder-
33 H. 9
i3o Den 17 Jul i i e. rn.
stapet och Adeln behagade tillåta, att Con-
stitutionsUtskottets ifrågavarande Memorial
må läggas till handlingarne.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller, att
Herr Grefven och LandtMarskalken ville
taga mitt förslag i öfvervägande, och i an¬
ledning deraf framställa proposition.
Friherre Boije: Herr Crusenstolpes be¬
gäran, att från Utskottet måtte infordras
upplysning, hvilka Rådgifvare deltagit i det
klandrade beslutet, och huru de sig yttrat,
är ej på något sätt motiverad, och jag kan
ej inse, hvartill en sådan åtgärd skulle tje¬
na. Vi kunde i allt fall, hoppas jag, icke
komma till något annat resultat, än nu; men
vi blefvo besvärade med en ytterligare dis-
cussion om samma sak. Jag anhåller der¬
före om proposition på Memorialets läggan¬
de till handlingarne.
Herr Crusenstolpe: För min del skulle
jag väl ej hafva något emot, att detta, jem¬
te ett dussin andra af ConstitutionsUtskot-
tets Memorialer, lades till handlingarna; men
min anhållan vid detta tillfälle, att Utskot¬
tet måtte särskildt anmodas uppgifva nam¬
nen på de Rådgifvare, hvilka deltagit i be¬
sluten om de klandrade åtgärderna, afser,
att man måtte få veta, om de Rådgifvare,
hvilka dertill bidragit, varit desamma, som,
enligt Utskottets slutliga yttrande, troligen
i andra fall gjort sig särdeles förtjente af
De n 17 J u 1 i i e. m. i3r
Fäderneslandet. Om så vore, kunde gerna
de ringare felstegen qvittas mot de stora
förtjensterna.
Friherre Boije: Sedan jag nu blifvit
upptyst om ändamålet med Herr Crusen-
stolpes begäran, är jag ännu mera emot bi¬
fall dertill. Jag älskar ej favoritskap, hvar¬
ken bos den executiva eller lagstiftande
magten. Konungens Rådgifvare behöfva dess¬
utom aldeles icke en sådan commiseration.
Enligt Herr Crusenstolpes förslag, skulle man
nu förlåta dem, för det de förut varit be¬
skedlige. Detta vore ju värre, än att an¬
mäla dem till entledigande enligt 107 §:n
RegeringsFormen.
Friherre Anckar swärd: Sedan Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken förklarat sig ej
kunna framställa den af mig begärdta pro¬
position, skulle för mig återstå den utväg,
att anhålla om llidderskapets och Adelns
medverkan, att yrka propositionens fram¬
ställande. Om pluraliteten då vore af sam¬
ma tanka som jag, skulle följden blifva frå¬
gans hänskjutande till ConstitutionsUtskot-
tet. Men jag bekänner uppriktigt, att med
afseende å den anda, som råder bos närva¬
rande ConstitutionsUtskott, tvekar jag icke,
att nu häldre låta bero vid Herr Grefvens
och LandtMarskalkens yttrande. Något an¬
nat är mig således icke öfrigt, än att till
33 H. 9*
Den 17 J11 lii e. m.
Protocollet anmäla min reservation emot
Herr Grefvens och LandtMarskalkens åsigt
i frågan. Jag tror betydliga svårigheter upp¬
stå deraf, att ConstitutionsUtskottet fram¬
kommer med dylika partiella Utlåtanden
Öfver anmärkningsanledningar. Det är otvif-
velaktigt, såsom Friherre Boije yttrat och
jag sjelf äfven, ehuru anmärkare, måste er¬
känna, att den ifrågavarande åtgärden af
Konungens Rådgifvare icke i dess enstaka
skick påkallar en så sträng påföljd för Råd-
gifvarne, som tillämpning af 107 §:n Re¬
ger ingsFormen; men i förening med flere
andra dylika borde och skulle den medfö¬
ra ett sådant resultat. Utskottet har der¬
före ganska väl beräknat den ringa verkan
anmärkningarne hafva, om de framställas
isolerade, såsom nu äfven skett. Ryckte ur
sammanhang med hvarandra, kunna de ic¬
ke så påtagligt ådagalägga Styrelsens carac-
ler, och förklara den alfvarsamma och strän¬
ga verkan, som blefve följden, om de fram-
stäldes i ett helt, uti ett enda Betänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde ånyo, om Rid-
derskapet och Adeln behagade tillåta, att
ConstitutionsUtskottets Memorial finge läg¬
gas till liandlingarne.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller vörd¬
samt, att Herr Grefven och LandtMarskal¬
ken ville meddela något svar på min fram¬
ställning, Jag hoppas, att erhålla ett sådant.
Den 17 Julii e. m.
133
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken yttrade, att han, lika vil¬
lig 11a som vid förra Riksdagen, att i allt,
hvad på honom ankomme, gå Ridderska-
pets och Adelns önskan till mötes, likväl
ansåg sig höra nämna , att anledningen hvar¬
före ett ConstitutionsUtskottets Memorial då
blifvit till Utskottet återremitteradt, varit
den, att Ridderskapet och Adeln förklarat
sin önskan att lära känna innehållet af sjelf¬
va anmärkningen, hvilket Utskottet icke lå¬
tit i Memorialet inflyta; men då en sådan
anledning till återremiss nu icke vöre för
handen, enär de gjorde anmärkningarna blif¬
vit i Utskottets förevarande Memorial full¬
ständigt intagne, samt återremiss följakteli-
gen vore utan ändamål, ansåg Hans Excel¬
lence sig böra ånyo hemställa, att berör¬
de Memorial endast måtte läggas till hand-
lingarne.
Bifölls.
Herr von Hartmansdorff, August: Se¬
dan ifrågavarande ämne nu är af Ridder¬
skapet och Adelli afgjordt, anser jag mig,
såsom den der deltagit förra Riksdagen i
det beslut, som föranledt Ridderskapets och
Adelns omförmälta Skrifvelse lill Kongl.
Majit, äfven vara pligtig att yttra några ord.
Jag har afhållit mig att deltaga i discussio-
lien, dels i anseende till det underordnade
förhållande, hvari jag står lill contrasignan-
len af RiddarhusOrdningcn, och dels för
i34
Den 17 J u Ii i e. m.
den obehagliga omständighet, att de Kon¬
ungens Rådgifvare, hvarom fråga varit, ic¬
ke funnos här tillstädes. Jag beklagar, att
vi ännu ej kommit derhän, att de personer
af Konungens StatsRåd, mot hvilka anmärk¬
ningar göras, sjelfve infinna sig härstädes
för att försvara sina åtgärder. Sådant un¬
derlåta icke Rikets Ständers Fullmägtige i
Banken och RiksgäldsContoiret, ej eller Rid-
darhusDirectionensLedamöter. Hvarföre skul¬
le icke detsamma kunna äga rum med Kon¬
ungens Rådgifvare? Min afsigt med detta
yttrande, har endast varit att förklara, det
min tystnad icke bör tagas för ett godkän¬
nande af ConstitutionsUtskottets åtgärder,
dem jag anser icke vara enliga med våra
Författningar.
Herr Crusenstolpe förenade sig med
Herr von Hartmansdorff.
Företogs till pröfning ConstitutionsUt¬
skottets den 20 sistlidne Mars under N:o 12
afgifne, och den 3o derpåföljde eftermidda¬
gen på bordet lagde Memorial, rörande Stats-
Utskottets anmärkningsanledning i fråga om
GeneralMajoren Friherre von Schulzenheims
befrielse från yrkad accordsersättning.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då Constitu-
tionsUtskottet i afseende pä dess yttrande
öfver ifrågavarande ämne hänvisat till det
Den 17 Jul i i e. m.
135
generella dechargebetänkande!, samt Rid-
derskapet och Adeln följakteligen, utan hin¬
der af den åtgärd, som med detta Memo¬
rial kunde vidtagas, ägde att framdeles fat¬
ta dess beslut i frågan, hemställde Hans Ex-
cellence, att förevarande Memorial måtte
läggas till liandlingarne.
Bifölls.
Företogs till pröfning ConstitutionsUt-
skottets den 20 sistlidne Mars under N:o i3
afgifne, och den 3o i samma månad efter¬
middagen på bordet lagde Memorial angåen¬
de StatsUtskottets anledning till anmärk¬
ning vid gjord disposition å Militice Boställs-
Cassan för inköpandet af ett Boställshus.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik,
anförde skrifteligen:
Vid ConstitutionsUtskottets Memorial
N:o i3 angående StatsUtskottets anledning
till anmärkning vid gjord disposition å Mi-
litiasBoställsCassan, för inköpandet af ett Bo¬
ställshus uti Örebro Stad åt SecundChefen
vid LifRegementsBrigadens HusarCorps, ut¬
beder jag mig att få göra den anmärkning,
alt ConstitutionsUtskottets anmälan, att Fö¬
redraganden icke i underdånighet tillstyrkt
beslutet om inköp af ett Hus till Boställe
för SecundChefen vid LifRegementsBriga¬
dens HusarCorps för mig visar sig allt för
litet tillfredsställande, då jag hadetrodt det
136
Den 17 Jul ii e. m.
vara enligt med ConstitutionsUtskottets pligt,
att äfven uppgifva, om Föredraganden hade
afstyrkt en åtgärd, stridande ej mindre emot
Författningarnes stadgande, än emot grun-
derne för en god och riktig hushållning med
Statens medel.
Det är ingalunda nog, att Rådgifvare
icke tillstyrka skadligt verkande Styrelse¬
åtgärder; de måste, för att hafva uppfyllt
deras pligt, bestämt afstyrka sådane, eme¬
dan de äro lika ansvarige i anseende till
tystnaden, när de bordtråda, som för det
felaktiga i rådslagen.
Hvarföre Utskottet härvid alldeles för¬
bigått att upptaga, tili hvad del de öfrige
Rådgifvande, utom Föredraganden, genom
till- eller afstyrkande deltagit i beslutet,
kan jag ej annorlunda förklara, än ifrån Ut¬
skottets synbart antagna grundsats, att i allt,
i anseende till Konungens Rådgifvare, un¬
danrödja ansvarspåföljden för Rådgifvare-
åtgärder i allmänhet.
Jag är för mindel öfvertygad, att alla
de Rådgifvare, hvilka antingen genom till¬
styrkan, eller tystnad, befrämjat inköpet af
ifrågavarande hus, brustit emot det anspråk
å omsorg för Rikets sannskyldiga nytta, som
Grundlagen lemnar rättighet att fordra hos
desse höga Embetsmän.
Jag grundar min mening härutinnan
derpå, alt inköp af Boställshus i Släderne,
Den 17 Julii e. m.
ligger alldeles utom omfånget för MilitiaeBo-
ställsCassans verkningsplan.
Jag finnér det vara alltför ögonsken-
ligt, att MilitiaeBpställenas behöriga bebyg¬
gande, skall i betydlig mon försvåras, då
medlen på sådant sätt förryckas från sina
afsedde föremål.
Jag anser det vara stridande emot en
förnuftig hushållning med Statens medel,
att göra inköp af ett gammalt trädhus, för
att göra det till Statens egendom; och jag-
tror mig uti hela denna förhandling blott
finna föremålet af bevågenhet, att gynna en¬
skild mans interesse, uppå det allmännas
bekostnad; hvadan jag äfven anser denna
händelse böra öka anledningarne, att emot
de Rådgifvare, sorn medverkat tillbeslutet,
tillvägabringa en sådan underdånig önskan,
hvarom nämnes i RegeringsFormens 107 §,
och är det sålunda till upplysnings vinnan¬
de, emot hvilka personer 107 §. vid detta
tillfälle bör göras verksam, jag anhåller Tom
återremiss utaf Memorialet, för att ifrån Ut¬
skottet vinna en så väsendtlig upplysning,
som den, hvaraf RiksStånden i denna del
äro i behof.
Friherre Boijej Ludvig: För att stad¬
ga omdömet om ifrågavarande Memoxåal, be-
liöfver man blott pröfva, om anmärkningen
är af den art, att den påkallar tillämpning
af i07:de §. Jag finner dervid, att Utskot¬
138
Don 17 Julii e. nu
tet väl icke sagt, att Föredraganden afstyrkt
husets inköpande; men deremot har Utskot¬
tet sagt något annat, nemligen att Föredra¬
ganden tillstyrkt hushyra; och i detta till¬
styrkande ligger naturligtvis ett afstyrkan-
de af allt annat. Jag kan således ej finna,
att någon anmärkning mot Föredraganden
kan äga rum, och jag får för öfrigt, i an¬
ledning af den siste värde Talarens anfö¬
rande, påminna om den gamla regeln, att
Domaren ej hör sträcka sin pröfning läng¬
re än käranden begär t, eller Anmärknings-
Memorialet innehåller. Då nu anmärknings-
anledningen endast varit riktad emot Före¬
draganden, har Utskottet icke eller kunnat
sträcka sin pröfning utöfver denna gräns;
och det försök dertill, som nu blifvit gjordt,
visar blott hågen att för egen räkning ut¬
sträcka anmärkningen, en håg, som icke är
af afundsvärd natur. Jag afstyrker således
ali vidare åtgärd, och begär, att Memoria¬
let må läggas till handlingarna.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, att Constitu-
tionsUtskottets förevarande Memorial måtte
läggas till handlingarne, hvilket bifölls.
Företogs till pröfning ConstitutionsUt-
skottets den 21 sistlidne Mars under JNT:o
i4 afgifne, samt den 1 sistlidne April ef¬
termiddagen på bordet lagde, Memorial rö¬
Den 17 Juli! e. m.
rande StatsUtskottets anmärkningsanledning
mot dispositionen af Åbo Academiefond.
Friherre An ekar swärd, Carl Henrik,
uppläste följande:
ConstitutionsUtskottets Memorial N:o i4>
rörande StatsUtskottets anmärkningsanled¬
ning, mot dispositionen af Åbo Academie-
fonden utgör en alltför consequent fortsätt¬
ning af ConstitutionsUtskottets bemödanden,
att godkänna Styrelsens åtgärder och hand¬
lingssätt äfven i de delar, det i min tanka
på det mäst ojäfaktiga sätt ådagalägger en
syftning, att nedsätta Rikets Ständers an¬
seende, genom en påtagligt visad missakt¬
ning för deras stadganden och beslut.]
Det har af ConstitutionsUtskottet icke
blifvit nekadl, att Rikets Ständer uti un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t af den
20 Aug. 1823, uttryckt sitt beslut om öf-
verlemnandet af Åbo Academiefonden till
RiksgäldsContoiret.
Det har icke bordt undgå Constitutions¬
Utskottets uppmärksamhet, att Rikets Stän¬
der uti underdånig Skrifvelse af den 23 No¬
vember 1823, rörande Statsregleringen i all¬
mänhet, och med öfverlemnande af Riks-
Staten för 1824, och följande åren intill
nästa Riksdag, ytterligare i underdånighet
anhållit, att fonden skulle till Riksgälds¬
Contoiret aflefvereras.
Den 17 Ju Ii i e. m.
Det hade i min tanka holdt hista Consti-
tutionsUtskottets uppmärksamhet, att Kongl.
Majrt, detta oaktadt, uti Nådigt Bref till
Kongl. StatsContoiret af den 5 November
1823, förklarat oftanämde fond böra qvar¬
stå under Kongl. StatsContoirets serskilda
vård, intilldess liqvid om Svenska Kronans
fordringar i Finland blifvit uppgjord.
Rikets Ständers beslut igenfinnes äfven
uti sjelfva Riksdagsbeslutet, under N:o 49»
bland de utaf Rikets Ständer utfärdade skrif-
velser.
Jag hade föreställt mig, att Constitu-
tionsUtskottet bordt fästa någon uppmärk¬
samhet vid det hitintills ovanliga förhållan¬
de, att Kongl. Maj:t icke tillkännagifvit Ri¬
kets Ständer sin olika åsigt, i anseende till
denna fråga, och att intet svar ifrån Kongl.
Majrt blifvit Rikets Ständer meddeladt, så¬
som upplysande det möjliga misstag, som
inneburits uti Rikets Ständers öfver ämnet
aflåtne underdåniga skrifvelser.
Jag bade trodt, att Statsmakterne vid
detta tillfälle bordt förhandla med hvaran¬
dra i likhet med hvad för dylika tillfällen
brukligt varit, och jag hemställer, huruvi¬
da det bordt undfalla ConstitutionsUtskot-
tet, att Rikets Ständers Värdighet och an¬
seende aldrig kan på ett mera förnärmande
sätt kränkas, än genom den andra Stats-
magtens olfentligt visade förmåga, att utan
Den 17 Juli! e. m.
afseende lemna, livad Rikets Ständer för¬
ordnat och beslutat.
Om Rikets Ständer vid detta tillfälle
äfven skulle öfverskrida gränsen för deras
beslutande-rätt, (hvarom jag likväl ännu ej
är öfvertygad,) så hade likväl Rikets Stän¬
der icke förtjent förödmjukelsen af ett så
heskalfadt förbiseende af deras beslut, då
den andra Statsmagten icke i vanlig väg
gjort påminnelse emot den mera eller min¬
dre befogenheten af beslutet..
Jag vet ej, huru det skall förklaras,
att Styrelsen ej ansett behöfligt, att i den¬
na fråga lemna Rikets Ständer del af de
omständigheter, som kunde föranleda bevis¬
ningen af Rikets Ständers misstag; och jag
befarar, att Svenska folkets förtroende och
aktning för sina ombud åtminstone ej kan
vinna styrka genom den tilldragelse, att Sty¬
relsen helt enkelt visat sig å Rikets Stän¬
ders uti Riksdagsbeslutet Tcungjorda stad-
ganden kunna fästa hvad afseende som hälst.
Denna sida af saken har Utskottet all¬
deles förbigått, och i det stället blott vid¬
hållit de skäl, hvilka af Styrelsen kunnat
anföras såsom hinder emot verkställigheten
af det beslut Rikets Ständer under Riksda¬
gen 1823 i underdånig skrifvelse meddelat
Kongl. Maj:t; och det är mera än troligt,
att Rikets Ständer i detta, som i andra af-
seenden, undfallit för Kongl. Maj:ts åsigter,
Den 17 Julii e. m.
i fall de blifvit Rikets Ständer meddelade;
men prejudicatet, att, ulan ett sådant med¬
delande, att, utan ett nekande svar ifrån
Styrelsens sida till en af Rikets Ständer un-
derstäld skrifvelse, innefattande Ständernes
beslut, vidtaga ifrågavarande åtgärd, visar
sig för mig af så mycken våda, att jag ic¬
ke ett ögonblick tvekar att söka orsaken till
en så ovanlig händelse uti bristande nit,
skicklighet och drift hos de rådgifvande,
hvadan jag också tror, att ej allenast Rikets
Ständers värdighet, men äfven landets väl,
i högsta måtto påkallar ett af representa¬
tionen uttryckt missbilligande af Styrelse¬
grundsatser, påtagligt syftande till nedsät¬
tande af den värdighet, sorn utgör det oef-
lergifliga vilkoret för någon möjlig verksam¬
het ifrån Rikets Ständers sida.
Jag anser mig derföre böra tillstyrka
107 §:ns tillämpning emot de Rådgifvare,
hvilka befrämjat beslutet af Kongl. Majrts
Nådiga Bref till Dess och Rikets StatsCon-
toir den 18 Aug. 1824, rörande disposition
af den så kallade Åbo Academiefonden, på
annat sätt, än Rikets Ständers beslut af
i8a3 förordnade, och det är till vinnande
af upplysning om de personer, emot hvilka
den underdåniga skrifvelsen bör rigtas, jag
anhåller om återremiss utaf Memorialet.
Friherre Boijej Ludvig: Förevarande
ämne är, jag bekänner det, sådant, att man
Den 17 Julli e, m.
i43
vid första anblicken latt är färdig att Öf¬
vergå till Friherre Anckarswärds mening.
Denna liar äfven varit min, men jag skall
öppet redovisa de skäl, som fört mig till
en annan. De ifrågavarande medlen till¬
hörde ostridigt Åho Academi, och voro af
den natur, att om de efter freden af Ryska
Regeringen blifvit reclamerade , hade de
bordt utgifvas. Emellertid, när detta icke
skedde, hlef, om jag icke minnes orätt, un¬
der den 9 October 1811, då alla öfverskotts-
medel ännu berodde på Regeringens använ¬
dande, förordnadt, att medlen skulle stäl¬
las under RiksgäldsContoiret och förräntas,
för att af Konungen disponeras till pensio¬
ner. Medlen stodo der ännu qvar år 1823,
och med samma rätt, som man påstår, att
Ständerna bordt höras, innan 1825 års be¬
slut af Regeringen fattades, med samma rätt
kan man säga, att Konungen bordt höras,
innan Ständerne år 1823 fattade deras be¬
slut. Detta hände icke; Ständerna beslöto
en underdånig anmälan, att medlen borde
för annat ändamål öfverlemnas till Riksgälds¬
Contoiret, och StatsSecreteraren befann sig
nu uti den ovanliga händelse, att han å ena
sidan hade för sig ett Konungens beslut af
181 1, som utan anmärkning passerat 1812,
1815 och 1818 årens ConstitutionsUtskott,
samt å andra sidan Ständernas beslut af år
1823. Må hända hade StatsSecreteraren*
i fall han förutsett, att anmärkning skulle
göras, vid föredragning af ärendet tillstyrkt
>44
Den 17 Juni c. m.
Rikets Ständers hörande, innan något be¬
slut fattades; men han hade för ett mot¬
satt förfarande ett praejudikat af Rikets Stän¬
der sjelfva; och då det i detta tvetydiga
fall ålåg honom, att hafva en mening, samt
han haft en, der två kunde ägas, hvari be¬
står då hans brottslighet? Jo deri, att han
ej råkade utleta samma mening, som 3 år
derefter Revisorerna. Man vill således, att
StatsSecreteraren vid afgörandet af denna
epinösa fråga skulle förutse Revisorernas me¬
ning. För öfrigt, sedan jag nu redovisat
mitt omdöme om saken, må det, då an¬
märkningen måste grunda sig på en förmo¬
dan om bristande skicklighet, tillåtas mig
yttra den öfvertygelse, grundad på några
och tjugu års erfarenhet och bekantskap, att
StatsSecreteraren Skogman är en af Konun¬
gens skickligaste Embetsman, och en af de
mest rättskaffens menn iskor. Då jag såle¬
des ej begriper beskaffenheten af det fel,
man vill påbörda honom, enär det är af
den natur, att grunden dertill vill finnas
uti en efteråt inträffad omständighet, så be¬
gär jag, att äfven detta Memorial måtte blif¬
va lagdt till handlingarne.
Friherre Rålamb, Claes: Jag vill en¬
dast hafva äran tillkännagifva, att de våd¬
liga syften Friherre Anckarswärd påbördat
ConslitutionsUtskottet, ingalunda legat till
grund för Utskottets handlingssätt. Om mitt
min-
Den 17 J lili i e. m,
145
minne ej bedrager mig, så var frågans be¬
handling inom Utskottet helt enkelt den ,
att då Utskottet fann den Kongl. Skrifvelsen
af 1811, angående dispositionen af ifråga¬
varande medel, utan anmärkning hafva pas¬
serat 1812 års ConstitutionsUtskott, ansåg
närvarande ConstitutionsUtskott sig endast
höra taga i öfvervägande, om medlen kun¬
de anses såsom Riksgäldsmedeh Denna frå¬
ga afgjordes genom en votering, hvars re¬
sultat ligger till grund för Utskottets Me¬
morial. Behandlingen har således ej kun¬
nat vara annorlunda, och jag tror icke, att
några elaka biafsigter å Utskottets sida deri
kunna igenfinnas.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Då jag begärde ordet, var
afsigten att taga mig friheten vederlägga de
af Friherre Anckarswärd mot Utskottets
Memorial gjorde anmärkningar. Jag trodde
att ett beslut, Som fattades redan 1811, och
som oanmärkt passerat alla Riksdagar och
Revisioner, borde anses heligt, utan att le¬
da till någon anmärkning af 1827 års Re¬
visorer. Jäg är nu förekommen af Friherre
Boije, och skulle anse mig fela, om jag upp¬
tog Ridderskapets och Adelns tid med ett
upprepande eller återkallande af hvad Fri¬
herren så fullständigt utredt. Jag vill blott
tillägga, att jag förmodar, det Utskottet bättre
än någon annan, af handlingarne inhemtat
33 1U 10
146
t)éh 17 Julii e. m.
kännedom af det förhållande, sorn jag af till¬
fälliga orsaker har mig bekant, att det än¬
damål, hvartill medlen blifvit använde, in¬
galunda varit skadligt, utan tvertom gan¬
ska nyttigt, och att uteblifvandet af en så¬
dan disposition snarare skulle hafva med¬
fört skada. Jag gillar derföre fullkomligt
Utskottets Memorial, och anhåller om pro¬
position, att det må läggas till handlingarne.
Friherre Anckar swärd: Med verklig re-
speet för Friherre Boijes rikhaltiga logik,
finner jag nu mer än någonsin äfventyrligt,
ätt med Friherren ingå uti en tanketvist,
särdeles som jag icke anade behofvet ätt föl¬
ja Friherren med några anteckningar. Jäg
anhåller likväl, att först få fästa uppmärk¬
samheten vid ett betydligt misstag, som Fri-
lierren begått, då han ansett Rikets Ständer
böra höra Konungen, eller gifva Konungen
på förhand tillkänna de beslut, som Stän¬
derna amna fatta. Jäg förstår ej, huru det¬
ta skulle tillgå, eller huru man skulle kun¬
na förfära annorlunda, än att beslutet fram-
ställes genom en underdånig skrifvelse, på
sätt som äfven vid ifrågavarande fall skett.
Friherren har ytterligare förbisett den
omständighet, att då Rikets Ständer förord¬
nade om Åbo Academiefonden, betogo de
ingalunda Konungen utvägar, i händelse af
reclamation; ty de afsatte serskildte medel
för detta ändamål. Men deremot skulle det
förefalla mig besynnerligt, om Fonden icke
Den 17 Jnlii e. m.
*47
mera tillhörde Rikets Ständer derföre, att
1811 års beslut passerat påföljande Riksda¬
gars ConstitutionsUtskolt. Om här kan vi¬
sas något Rikets Ständers beslut, angående
Abo Academiefonden, hvarigenom de från-
liändt sig ägande rätten dertill, då medgif-
ver jag, att Revisorerne haft orätt; men att
påbörda Revisorerne antingen under sin be¬
fattning eller såsom Representanter den för¬
mätna fordran, att StatsSecreterarens skick¬
lighet skulle bero på inspiration att se lika
med Rikets Ständers Revisorer, det är ett
skäl, hvari jag lemnar derhän, om logiken
är lika grundlig, sorn den kan synas skick¬
ligt utförd; på mig har den åtminstone ic¬
ke gjort den verkan att öfvertyga. Jag har
ej velat ingå i någon undersökning om sjelf¬
va Åbo Academiefond, men då Piikets Stän¬
der fattat ett beslut, som de meddelat och
underställt Konungen, har jag trott, att, i
händelse af Konungens ogillande, Rikets Stän¬
der bort kunna förvänta ett yttrande der¬
om , och en sådan fordran kunde här så
mycket häldre äga rum, som en skrifvelse,
innefattande en emot Ständernas beslut mot¬
satt föreskrift, redan under förra Riksda¬
gens lopp utfärdades till Kongl. StatsCon-
toiret. Det är en sådan behandling af Ri¬
kets Ständers beslut, mot hvilken jagifrar,
såsom ett vådligt prejudicat, i afseende på
de båda Statsmagternas förhållande till hvar¬
andra. Jag har således, med åsidosättande
33 il *0*
Den 17 Ju 1 i i e. m.
af sjelfva fonden, Llott ansett behandlingen
af Rikets Ständers beslut ej öfverensstäm¬
mande med Svenska folkets billiga fordran
på Konungens Rådgifvares omtanka, att bi¬
behålla endrägten Statsmagterna emellan,
grundad på en ömsesidig aktning för hvar¬
andras beslut.
Friherre Boije: I sjelfva saken skall
jag icke vidare yttra mig, men jag begär
blott, att få förklara ett föregående yttran¬
de, sorn den sista värde Talaren fattat orik¬
tigt, eller jag felaktigt framställt. Min me¬
ning är ej att förringa folkets eller Rikets
Ständers rätt, att i allmänhet disponera om
Statens medel, Konungen oåtspord. Men
här var fråga om ett serskildt derifrån af-*
vikande fall, och det var derom, som jag
yttrade mig. Från förhållandet i detta spe¬
ciella fall tror jag icke, att någon tydning
af mina ord på det allmänna bordt kunna
göras. Derföre att medlen voro Statens,
följde ej att dispositionen af år 1811 var
olaglig; Friherre Anckarswärd har ej eller
sagt detta, och jag tror icke, att det kail
sägas. Konungen hade den tiden rättighet,
att disponera alla öfverskott, men äfven om
dispositionen varit felaktig, förvandlades den
till laglig, sedan den förblef oanmärkt vid
1813 års Riksdag. Dispositionsrätten å Kon¬
ungens sida var således gifven, men två kun¬
na icke disponera ett ting. Jag bekänner,
att om i8a3 års Ständer känt förhållan¬
Den 17 Julii e. m.
»49
det, så, ehuru intet hinder deri låg för en
framslald önskan om en förändrad disposi¬
tion, hade de likväl bordt fråga sig före,
innan de fattade något beslut. Om derfö¬
re i8a3 års skrifvelse betraktas såsom en
hemställan, hvilken genom 1825 års beslut
blifvit alslagen, så bevisar det blott att Kon¬
ungen lunnit för godt att bibehålla sin dis¬
positionsrätt af 181 x, hvilken, då den en
gång vai'it laglig, icke kunnat upphäfvas ge¬
nom i8a3 års Ständers beslut. Jag tror
att min uppfattning af förhållandet är rik¬
tig, ehuru framställningen deraf kanske va¬
rit mindre tydlig, och jag förblifyer derfö¬
re vid min förut yttrade mening.
Herr Iljertcij Grustaf: Jag hade visser¬
ligen ej ämnat yttra mig öfver de serskild¬
ta anmärkningsfrågor, hvilka Utskottet af-
slagit, emedan jag trott det vara mindre
lämpligt, då jag icke finner någon af Kon¬
ungens Rådgifvare närvarande, utan hela för¬
svaret öfverlemnadt åt sakdrifvare; men jag
tager mig dock friheten fästa uppmärksam¬
heten på 76 §:n Riksdagsordningen, Deri
säges uttryckeligen: ”'Allt hvad Rikets Stän¬
der efter granskning godkänt eller lemnat
”oanmärkt, bör anses hafva vunnit decharge
”i afseende på det granskade, odlingen ny,
”till ansvarighet förbindande, granskning af
”nya Ständer i samma mål vara tillåten.”
Hvad sålunda icke blifvit granskadt, kan ic¬
ke eller hafva vunnit decharge; Nu har Åbo
i»o Den 17 Julii e. ro.
Academiefond aldrig undergått någon gransk¬
ning af Rikets Ständers Revisorer, och följ¬
aktligen kan icke eller decharge för rådgif¬
vande åtgärderne i afseende härpå hafva blif¬
vit meddeldt, enär man hittills saknat all
upptäckt om möjliga tillgrepp af Statens me¬
del. Nog inser jag, huru nyss åberopade
76 §. kan genom vägrade propositioner till¬
intetgöras, men jag har dock, för att i en
framtid icke betaga oss rätt, att till ansvar
ställa de Konungens Rådgifvare, som vi an¬
se hafva felat, trott mig böra våga att be¬
strida Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardies påstående, att ifrågavarande ämne
oanmärkt passerat alla Riksdagar och Revi¬
sioner ifrån 1811 intill 1827.
Då vi icke lära kunna tänka oss annat
än afslag å de anmärkningar, som af enskil-
te Riksdagsmän väckas i ConstitutionsUt-
skottet emot Kongl. Maj:ts Rådgifvare, ser
jag icke, att det återstår mera, än att, li¬
ka sorn den rycktbara Bevillningssäcken, äf¬
ven skaffa oss en Constitutionssäck.
Friherre Boije: Framkallad på ett skänd¬
ligt sätt till personligt försvar, ber jag att
inför Ridderskapet och Adeln få redovisa
för motiverne till det varma nit, hvarmed
jag satt mig emot den af partisinnet rigta-
de förföljelse emot Konungens Rådgifvare.
Just för det jag funnit, att ett partisinne
existerar, som föresatt sig alt, utan afseen-
Den 17 J u 1 i i c. m.
de på rättvisa och billighet, nedrifva Mini-
stéren, har jag satt mig deremot, emedan
min rättskänsla kraft det. Icke bryr jag
mig om Ministeren. Jag har till den inga
enskilda förbindelser. De löneförmåner jag
undfått och åtnjuter af Staten, hafva blif¬
vit mig tilldelade, långt innan nuvarande
Ministeren fått magt med Regeringstömmar¬
na. Stående vid grafvens brädd, färdig att
snart nedstiga deri, trotsar jag den svarta¬
ste och afundsammaste ondska, att kasta
skugga på min framfarna lefnad, eller på
min Riksdagsmannacaractere; och likväl har
jag blifvit skändligt angripen och kallad för
Ministérens Sakdrifvare. Sakdrifvare! — Ja!
jag är det — men för Folkets och Fädernes¬
landets heliga interessen. Då jag bakom
oppositionen ser en 3:dje kraft, som hotar
att begagna oppositionen till vägberedare åt
sig; en kraft, som oppositionens flesta Le¬
damöter icke ens ana; men emot hvilken jag
svurit, att, så länge jag har en bloddrop¬
pa varm, ifra; så hämmar jag dess fram¬
gång, om jag kan, och vet, att jag dermed
redligt tjenar mitt Fädernesland. Jag beif-
rar nu det förolämpande mig här blifvit
tillfogadt utaf ÖfversteLöjtnanten Hjerta, stri¬
dande emot 5o §. i Riksdagsordningen, som
lemnar hvarje Stånds Ledamot rätt att i ple¬
num stående och från sin plats till proto-
collet fritt tala och utlåta sig, i alla frågor,
som under öfverläggande komma, och om
lagligheten af allt, som inom Ståndet sig
Den 17 Jul i i e. in.
tilldrager; hvaremot det forbjudes att tillå¬
ta sig personligen förolämpande uttryck och
stadgas , huru de skola beifras. Jag begär ej
tillämpning af den i nämnde §. åberopa¬
de 78 §. Riksdagsordningen, men hemstäl¬
ler till den ädlaste och rättvisaste samling,
som jag känner att afgöra, om jag skall till¬
godonjuta lagens hägn; om jag bar rätt till
dess beskydd, eller ej, Utgången deraf skall
äfven bestämma, om jag mera skall finnas
på detta rum eller ej.
Herr Hjerta: Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes af Pro-
tocollsföranden äska upplysning, huruvida
jag i det anmärkte yttrandet nämnt Friher¬
re Boijes namn, och om jag således kunnat
hafva något personligt förolämpande uttryck
emot honom, jag har blott sagt, att det vo¬
re obehagligt inlåta sig i frågor om Rådgif-
varnes förhållanden, då de icke sjelfve vo¬
ro tillstädes, utan bela deras försvar syntes
öfverlemnadt åt dem, hvilka åtagit sig att
vara deras sakdrifvare. Just den af Friher¬
re Boije åberopade 5o §. Riksdagsordnin¬
gen ger mig frihet att nyttja hvad term som
hälst, då den icke innefattar något person¬
ligen skymfligt. Mig synes det besynner¬
ligt, att Friherre Boije tagit åt sig benäm¬
ningen af sakdrifvare, då flere än han för¬
svarat Ministe'ren. Jag tror, »tt Friherren
tillåtit sig en vida större förolämpning emot
mig, då han nämt mig vid namn, och till-
vitat mig att hafva skändligen angripit honom.
Dtn 17 Julii e. m.
153
Herr Tham,. Wolrath: Det är visst ic¬
ke första gången, eller något ovanligt, att
inom detta ruin blifva personligen angripen
utan att namn namnes. Jag är äfven en af
dem, som talat icke för Ministrarne, utan
för lagens och rättvisans helgd; samt är lik¬
giltig, om någon, då jag så handlar, kallar
mig sakdrifvare. Jag föraktar dem, sorn
orättvist anfalla mig, och består i min fö¬
resalts, att, utan afseende på personen, för¬
svara hvad jag tror vara rätt; och jag an¬
ser det vara under hvar ärlig Man, att bry •
sig ojn obilliga förolämpningar,
Friherre Boije: Ehuru Herr Hjerta för¬
klarat, alt han icke menat mig ensam med
sitt personligen förolämpande yttrande, och
jag således icke kan efterskänka de föroläm¬
pades rätt till upprättelse, vill jag för min
del endast öfverlemna till hvarje Adelsmans
känsla af loyautet att bedöma händelsen,
och förklara, att om uttrycket hade syltat
åt mig, skulle jag hafva föraktat håde ut¬
trycket, och den, sorn kunnat tillåta sig det,
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
vet ej, om man hör anse det vara mäst be¬
synnerligt, eiler mest bedröfligt, att nian
linner det sämre, att föra Ministerens sak,
än någon annans, örn de värde Ledamö¬
ter, sorn nu tagit detta så häftigt, för när¬
varande icke äro sakdrifvare för andra, så
torde de likväl påminna sig, att de förut
»54
Ben 17 J u 1 i i e. in.
varit det, I öfrigt synes det mig mindre
lämpligt, att då fråga är om decharge för
Styrelsens medlemmar, man skall sysselsät¬
ta sig med att tillvägabringa en sådan för
enskilda Ledamöter af Ståndet. Jag tillstyr¬
ker således, att denna fråga måtte ju förr
desto hellre förfalla.
Friherre Anckarswärt},: Jag tror mig
äga någon slags rätt att erindi'a om den öm¬
tålighet, som inom detta rum alltid ger sig
tillkänna för det minsta ord, sorn kan sy¬
nas stötande för Ministerens par lie, ehuru
derifrån icke visas särdeles skonsamhet emot
den motsatta sidan. Utan att vilja återfö¬
ra i minnet alla de exempel, som härpå
kunde åberopas, hemställer jag endast, om,
då i närvarande fall någon person icke är
nämnd, det må ligga något smädeligt i sjelf¬
va bemärkelsen, som nyttjats, för att få ut¬
trycket ansedt för skymfligt. Jag kan för
min del icke finna något förolämpande deri,
Utt anses för sakdrifvare åt Ministrarne me¬
ra än åt andra; och hoppas således, att
Herr Grefven och LandtMarskalken låter he¬
la saken, såsom icke förenlig med den åbe¬
ropade lag-§:n, förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
fandtMarskalken yttrade, att då den Leda¬
mot, som ansett sig förolämpad, nu mera
sjelf icke vidare syntes fullfölja den väckte
frågan om upprättelse, finge Hans Excel-
Den »7 Julii e. m,
<55
lence hemställa, om icke Ridderskapet och
Adeln behagade tillåta, att berörde fråga
måtte förfalla.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att
ConstilutionsUtskottets förevarande Memo¬
rial måtte läggas till handlingarne.
Bifölls.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Då jag an-»
malte mig, var det icke för att deltaga uti
sist förelupne discussion, utan för att be-»
svara Herr Hjertås anmärkning, att 76 §,
Riksdagsordningen icke skulle medgifva de¬
charge för mera, än hvad som vore gran-
skadt. Den åberopade §. stadgar dock;
”allt hvad Rikets Ständer efter granskning
”godkänt eller lemnat oanmärkt, bör anses
”hafva vunnit decharge i afseende på det
”granskade.” Det synes som Herr Hjerta
endast fäst sigvid de sednare oi’den: "i af t
"seende på det granskade."
Herr Hjerta: Med ordet "lemnat oan¬
märkt” måste hafvas afseende på det gran-
skade, hälst det icke kunnat lemnäs oan¬
märkt, om det ej varit under granskning,
Enär Åbo Academiefond aldrig varit gran¬
skad, kan förvaltningen dermed ieke eller
vara godkänd.
Herr Lefrén: Då medlen redan blifvit
disponerade för 11 å 12 år sedan, har skyl¬
i56
Den 17 Ju! i i e. m.
digheten att dem granska, redan för länge
Bedan ägt rum, och rättigheten dertill, örn
den icke blifvit begagnad, numera försutits.
Företogs till pröfning ConstitutionsUt-
skottets den 24 sistlidne Mars under N:o
i5 afgifne, och den 3 derpåföljde April på
bordet lagde Memorial, angående Friherre
Anckarswärds, Carl Henrik, anmärknings¬
anledning, i afseende på ProtocollsSecrete-
raren Brummers och vice Consuln Knudt-
zons entledigande från deras befattningar.
Friherre Anckarswärds Carl Henriks
anförde skrifteligen:
Uti den af mig till ConstitutionsUt-
skottet aflemnade anmärkningsanledning, i
afseende på ProtocollsSecreteraren Brum¬
mers, och vice Consuln Knudtzons, entle¬
digande från deras befattningar, hade jag,
såsom ConstitutionsUtskottet i dess afgifne
Memorial N:o i5 upptager, utvecklat min
öfvertygelse, att den i dessa förhandlingar
ådagalagde Ministeriella caractére var af en
så betydelsefull märkvärdighet, att jag trod->
de Utskottet skulle slädnät i ett annat re-r
sultat, än det som i Memorialet innehål les
uti tillkännagifvandet, att anmärkninganie i
Utskottets tanka böra förfalla.
Jag har vid detta tillfälle icke bordt
undgå, att förklara min tillfredsställelse, att
Utskotlet likväl vid målets behandling gjort
Den 17 Juli! e. rb.
sig en möda af Protocollens infordrande till
upplysnings vinnande i saken.
Jag medgifver visserligen, att det i Ut-*
skottets Memorial åberopade underdåniga
svar af 1812 års Ständer å Konungens Nå¬
diga proposition innefattar den märkvärdig¬
het, att Rikets Ständer någon gång kunnat
glömma behofvet, eller nödvändigheten af,
att Sveriges Grundlagar ej må kunna sak¬
na tillämpning, i anseende till en Svensk
Medborgares relation med Sveriges Styrel¬
se, för hvilket fall som hälst; jag inser så¬
ledes fullkomligt väl, att ansvaret för nå¬
gon positif öfverträdelse af Grundlagen vid
detta tillfälle icke kan åberopas, då Herr
Brum mers tjenstebefattning icke hämtat sine
löneförmåner ifrån Svensk Stat, ehuru här¬
vid ganska många besynnerliga omständig¬
heter förekomma, hvaribland till exempel,
att Svenska StatsVerket fått vidkännas be¬
tydliga förskotter till betäckande af föregif-
ven brist i inkomst uti BarthelemyCassan;
och att Svenska Domstolarne slutdöma i
mål, som röra Bar thelemy tilldragelserna.
Det visar sig sålunda, att gemenskapen
emellan S:t Barthelemy och Sverige ännu
fortfar för sådanc tillfällen, der Barthele¬
my, dess inkomster eller förvaltning, är i
behof af skydd, eller biträde från Sverige,
och att denna gemenskap i egentelig bemär¬
kelse upphör endast, när man finnér sig i
»58
Den 17 Julii c. m.
behof, att förtrycka en Svensk Medborgare,
och att i anseende till honom öfva en hämnd
hvartill Sveriges Grundlagar lyckligtvis för
de flesta fall betaga allt sken af rättighet.
Förhållandet är ifrån flere synpunkter
högst besynnerligt.
Att uti en så kallad fri, en constitu-
tionel, Stat, äga ett undantag af denna art,
såsom öfningsfält för det ministeriella god¬
tycket, är någon ting i sanning löjligt, om
det icke i och med detsamma vore ömke-
ligt; men att sällan något ondt gifves, som
icke innebär något godt, är en paradox, som
likväl bär finner en tillämplighet, ty aldrig
har det mera ögonskenligt visat sig, huru
fifventyrligt det vore, att hos oss, med en
i min tanka behöflig ministeriel Styrelse,
förena godtycklighet i anseende till tjensters
af- och tillsättande, hvilket jag aldrig trodt
vära oskiljaktigt ifrån en ministerial Styrel¬
se, då jag yrkat nödvändigheten af dess in¬
förande.
t)et ministeriella hätnndebegäret har al¬
drig tydligare kunnat ådagaläggas, än i den¬
na händelse, sorti snart sagt företedde det
enda möjliga tillfälle, att åtminstone så oför¬
synt Utöfva det, och jag vill tro, att hän¬
delsen i sin lilla mon kommer att bidraga
Såsom varning för dem, hvilka äfven hos
oss skulle vilja lemna Ministrar ett större
inflytande, än dessa inom menskligheten tå¬
Deri 17 Julii e. lii.
la, utan att deras välde urartar till liämnd
och enskildta passioners tillfredsställande.
Godtycket liar aldrig inom Sverige va¬
rit alskadt, och jag har derföre trodt, att
intet råd ifrån Konungens Rådgifvare kan
vara menligare» än tillstyrkan, att frånträ¬
da rättvisan, för att öfva någon annan hämnd»
än den hvartill lagen berättigar, eller sna¬
rare förbinder, ty om det kan vara Mini¬
strars eller andra Rådgifvares interesse, att,
medelst godtycklighetens biträde, åstadkom¬
ma något enskildt lidande, så är ingenting
mera stridande emot Konungarlres interes¬
se, än att låta hänföra sig, alt, i följd äf
ej alltid goda råd, öfva godtycklighet i stäl¬
let för en rättvisa, hvaraf de säkerligen all¬
tid skörda en säkrare och bättre frukt:
Det är utur dessa synpunkter jag, sedärt
Utskottet blifvit bordt, nödgas förklara»
att jag äfven i denna händelse finner en an¬
ledning, att, i hvad på mig ankommer, för
Herr StatsMiliistern för utrikes ärendeme
vägra den decharge för en förfluten förvalt¬
ning, som blifver föremål för Colistitutions-
Utskottets generela betänkande, och att äf¬
ven i anseende till honom yrka tillämpnin¬
gen af Regeringsformens 107 §.
Hans Eoccellence Herr Grefve von Plas¬
ten, Baltzar Bogislaus: Då Constitutions-
Utskottet yttrat sig öfver denna fråga, an¬
ser jag öfverflödigt alt utlåta mig i sjelfva
l6o
Den 17 Jul i i e. ra.
mulet; men jag nödgas högtideligen prote-
stera deremot, att ett Norrska Rikets ange-
lägenheter rörande ämne blifvit dragit un¬
der Svenska Authoriteters åtgärd. Det tor¬
de ej behöfva vidlyftigt utvecklas, huru nöd¬
vändigt det ar att visa, det vi ej vilja blan¬
da oss i Brödrafolkets affairer, så mycket
tnera sorn det legat en eller annan till last,
att hafva velat sammanblanda hvad som bör
vara åtskiljdt. Då Norrige har eli egen Sty¬
relse, ett eget StorThing, och egna control-
ler, blir det lika obehörigt* om man i Sveri¬
ge vill draga under pröfning Norrska ange¬
lägenheter, som om man i Norrige ville pröf¬
va de Svenska. Jag anhåller, att denna min
protest måtte blifva i protocollet intagen.
Grefve Horn, Claes Fredrik, anförde
skrifteligen:
För bedömandet af de anmärkningsaii-
ledningar, hvilka finnas besvarade uti Me¬
morialet N:o 15, synes ConslitutionsUtskot-
tet sakna den högre åsigt af Statens yttre
angelägenheter, hvilka påkalla samma con-
trollerande uppmärksamhet af ett Constitu-
tionsUtskott, som någonsin de inre,
Sveriges förhållande till Norrige gör det
till en pligt för vår representation, att no¬
ga tillse, huru de förenade Rikenas gemen¬
samma Styrelse vårdar sig om det band,
som väl ännu sammanhåller, men som fastare
bör
Den 17 J111 i i e. m.
bör sammanknyta, de båda förenade Bröd-
raFolkens gemensamma interessen, bevara¬
de uti de ömsesidigt besvurna lagar, sorn
på båda sidor om fjellen borde lika kraftigt
trygga folket mot våld och godtycket. Då
Konungen, omgifven af sitt Svenska Stats-
Råd, regerar i sin Norska Hufvudstad, och
från desse Svenske Rådgifvare synas utgå
sådane rådslag, som, rörande Norriges an¬
gelägenheter, likväl äga ett afgjordt infly¬
tande på Sveriges, borde ConstitutionsUt-
skottet upptaga hvarje anledning, som kun¬
de gifva en önskad upplysning öfver desse
Rådgifvares känsla för den ingångne förenin¬
gens helgd, uttryckt i de handlingar, som
utgå från en gemensam båda Rikenas Utrikes
Ministere. Hela Scandien känner orsaken till
så väl Herr Brummers som Herr Knudtzons
entledigande från deras innehafde tjenster,
och det medborgerliga hjertat skakas våld¬
samt vid åtankän på den ännu verkande'
samma orsak till en catastrof, der oskyl¬
dige medborgares blod flutit.
Det kärt ej vara likgiltigt för Sveriges
lugrt, huru långt dessa verkningar än vida¬
re kunna sträckas, och hvad del Svenska
Embetsman deri hafva.
Rikets Ständer värdigt skulle jag der¬
före anse, att uttrycka ett ogillande afStats-
Ministerns för Utrikes Ärenderna inedver-
33 H, ji
ifia
Dea 17 Julli e. m.
kan till riktade förföljelser mot både Svensk
och Norsk man för politiska tänkesätt, hälst
desse yttrade sig blott uti hyllandet af de
Grundlagar, som ömsesidigt blifvit antagne
och besvurne. Betänkligt skulle det dere¬
mot vara, om de åsigter offentligen gilla¬
des, hvarefter ConstitutionsXJtskottet bedömt
Herr Grefve af "Wetterstedts åtgärd mot Herr
Brummer. Det synes nemligen som skulle
ConstitutionsUtskottet med begärlighet om*
fattat tillfället att hos nämnde Minister rätt*
visa det godtyckliga handlingssätt, hvartill
han, i egenskap af Chef för ColoiiiälÄren-
demas Departement, på alltför tvetydiga grun¬
der, finnes löjligt berättigad, enär åtgärdeil
riktas mot en Svensk Medborgare, bosatt oöli
tjenstgörande inom Sverige, men hvilken åt*
gärd, äfven med förutsättning af dess lag¬
lighet, alltid hör anses förkastlig hos den
Constitutioiiella Ministern.
Hvarefter Grefve Horn munteligert
tilläde:
Grefve von Platen har uppträdt med
en protest emot representationens deltagan¬
de i Norriges angelägenheter. Jag förmo¬
dar, att man icke kunnat glömma, att Sve¬
riges lagstiftare ock deltagit i det beslut,
som genom Riksakten togs, rörande håda
Rikenas förening. Hvad för öfrigt Grefve
von Platen än kan mena med att undanhålla
Ständerne granskningen af Norrska affairer-
ne, så kan han vara trygg; jag tror att Herr
Den 17 Jul i i e. m.
i65
Grefven för sin person, så i Norrige som
här, icke kan komina att ansvara för de åt¬
gärder, sorn af honom kunnat bero, örn de
än voro menliga för föreningens bestånd.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard,
uppläste följande:
Till skäl för ogillande af anmärkningen
mot Herr ProtocollsSecreteraren Brummers
entledigande, har Utskottet anfört, att det
i Christiania den a:dra Junii 1828 hällne
Protocoll icke blifvit uppfattadt inför Ko¬
nungen i StatsRådet, utan inför Konungen
enskildt, och på föredragning icke af Herr
StatsMinistern för Utrikes Ärenderne, men
af Chefen för ColonialÄrendernas Departe¬
ment, hvilken åter ej inbegripes bland de
i 5:te, 6:te, g:de, inteoch i5:de §§. i Re-
geringsFormen uppräknade, samt efter dess
ioC:te och icyrde §§, anmärkning och an¬
svar underkastade Rådgifvare och Föredra¬
gande, och att omförmälde Chefskap vore
ett serskildt uppdrag icke bundit vid någon
StatsRådsLedamotsbefattning eller vid an¬
nat constitutionelt embete; samt att man äf¬
ven kunde tillägga hvad 1812 års Ständer
till svar å Konungens Nådiga Proposition
af den i8:de April samma år meddelat, att
nemligen de icke funnit betänkeligt, att till
den föreslagna författningen om Svenska ul-
tramarinska besittningens Styrelse, utan sam¬
manhang med Sveriges Grundlagar och finan-
cer, lemna deras bifall.
33 H. 11*
164
D e 11 17 Julii p. rrt.
Hvad det första skälet ängår, så oell
enär ifrågavarande mål icke rörer Ministeriel-
la ärender eller CommandoMål, men, äfven
i det fallet, händelsen med Herr Protocolls-
Secreteraren Brum mers entledigande är en
ällmänt kand och uppgifven sak; finnér jag
to5 §. RegeringsFormen vara af Utskottet
oriktigt åberopad. Det andra skälet är lika
oantagligt, ty man vill antaga den försvars-
sats, att då Hans Excellence Herr Grefve
af Wetterstedt, ehuru StatsMinister för Ut¬
rikes Ärenderne, icke i denna égenskap skall
i StatsRfidet anmält Herr PrOlocollsSecre-
teraren Brummer till entledigande från sin
beställning vid ColonialÄrendernas Depar¬
tement, med åtföljande löneförmåner på
Barthelemisk stat; utan att Hans Excellence,
i egenskap af Chef för ColonialÄrendernas
Departement, inför Konungen enskildt en
sådan föredragning i underdånighet verk¬
ställt, Så skall denna åtgärd icke kunna läg¬
gas Hans Excellence till last; eller med an¬
dra ord för det Hans Excellence Herr Gref¬
ve af Wetterstedt, som Chef för Colonial-
Ärendert, sökt i enslighet hos sin Konung
utverka eU Embetsmans skiljande från tjenst
och lön utan ransakning och dom, så kun¬
de åtgärden icke vara ansvar underkastad.
Jag tror tverlom, och att förhållandet bå¬
de i moraliskt och Embetsmanna-afseende är
så mycket ansvarsfullare, som Hans Excel¬
lence Herr Grefve af Wetterstedts höga vär¬
dighet, som Minister för Utrikes Ärender-
Den 17 J u 1 i i e. m.
165
ne, just var det enda medlet, hvarigenom
Hans Excellence inför sin Konung enskildt
kunde i egenskap af Chef för ColonialÄren-
dernas Departement få öfvervara och åstad¬
komma en handling, öfver hvilken Proto-
coll blifvit inför Konungen ensam földt,
och hvars följd blef en Svensk Embetsmans
skiljande från Embete och lön utan något
begånget fel i tjensten. Denna föredragning,
anmäld inför StatsRådet, hade troligen al¬
drig kunnat af StatsRådet tillstyrkas; och
om Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt rätt och slätt varit Chef för Colo-
nialÄrendernas Departement, kan jag icke
inse någon enda möjlighet, hvarigenom Hans
Excellence enskildt kunde tillvägabringa ett
sådant Protocoll, som det ifrågavarande.
Det ligger således solklart för tänkaren, att
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
icke annorlunda, än i egenskap af Konun¬
gens ansvarige Rådgifvare begagnat tillfäl¬
let att i den andra egenskapen, eller som
Chef för ColonialÄrendernas Departement,
befrämja beslutet om Herr ProtocollsSecre-
teraren Brummers entledigande, ocb att så¬
ledes ansvaret bör drabba Hans Excellence
i egenskap af Konungens Rådgifvare. I mot¬
satt fall och om man skulle antaga Utskot¬
tets sats; så och om en Konungens Rådgif¬
vare, då han ensamt i egenskap af Chef för
hvilken Corps som hälst i senare egenska¬
pen skulle medverka till ett beslut, hvari¬
genom en medborgare Liefve till personlig
i66
Den 17 Julii e. in.
frid och säkerhet våldförd, eller godtyck¬
ligt skiljd från sitt Embete, skall en sådan
Chef aldrig få ansvar derföre, emedan lian
då förklarade sig ej för tillfället hafva va¬
rit Rådgifvare, utan Chef, och som sådan
icke, enligt RegeringsFormens 106 och 107
§§, kunna bedömas.
Hvad sista skälet eller 1812 års Stän¬
ders svar å Konungens Nådiga Proposition
beträffar, så måste väl deraf ej kunna dra¬
gas någon slutsats, att örn Styrelsen af Sven¬
ska Ultramarinska besittningarne lemnades
utan direct sammanhang med Grundlagen
och financerna, äfven de dervid, förr än
detta beslut togs, anstälde Embetsmän skul¬
le godtyckligt skiljas från sina inneliafvan-
de löner.
Utskottet har omnämnt de uppgifter,
som innefattas uti en till Herr HofCancel-
leren aflåten Embetsskrifvelse från Chefen
för Colonialärenderne Hans Excellence Herr
Grefve af Wetterstedt, ibland hvilka äi’o,
att fullmagterne för Embets- och Tjenste¬
män inom ColonialDepartementet äro med
Chefens contrasignation utfärdade. Hvad är
meningen dermed? Månne icke den, att
om den contrasignerande skulle få afskeda;
så skulle äfven en StatsSecreterare , som con-
trasignerar, få meddela afsked. Ty aldrig
kan Utskottet med ordet contrasisanera för-
stå utfärda. I sådant fall, och om Chefen
Den 17 Jul ii e. ra.
.167
för Colonialärenderne utfärdat fullmagten,
så hade han ej behöft anmäla hos Kongl.
Maj:t Herr ProtocollsSecreterarcn Brummer
till afsked, emedan Konungen ej lärer af¬
skeda en Embetsman, som Chefen, och ej
Konungen, utnämt. Vidare upplyser Herr
HofCancellerens omförmälde Embetsskrifvel¬
se, att för detta ProtocollsSecreterarcn Brum¬
mer fortfar i ostördt åtnjutande af en pen¬
sion å för detta Pommerska Kammarens Stat,
utgörande omkring 600 R:dr Svenskt Ban¬
co årligen. Hvad menas dermed? Kanske
att som Herr ProtocollsSecreterarcn icke äf¬
ven på samma gång blifvit anmäld till för¬
lust deraf, han hör vara glad, att lills vi¬
dare få äga denna inkomst.
Om det skulle vara meningen, så be¬
klagar jag hvar och en, som sätles i den
olyckliga belägenhet, att blifva ett föremål
för dylika pröfningar och Nådebetygelser;
men jag erindrar mig en Tysk proprietairs
yttrande under sista kriget, då Fransmän¬
nen beröfvat honom all sin egendom; han
sade: die Fransosen sind gute Leute, sie
schlagen hein Mensch tod.
Min önskan hade visserligen varit, att
få ConslitutionsUtskottets ifrågavarande Ut¬
låtande återremitteradt; men som Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken vägrat proposi¬
tion lill återremiss af Utlåtanden, som från
nyssnämde Utskott afgifvas, samt Ilögloflige
168
Den 17 Jul i i e. m.
Ridderskapet och Adeln, genom votering i
dag på förmiddagen, gillat Herr Grefven.?
och LandtMarskalkens berörde åtgärd, så
återstår nu intet annat, än att begära, att
dessa mina anmärkningar måtte få begraf-r
vas, jemte sjelfva det kosteliga Utlåtandet.
Friherre Boije, Ludvig: Det måtte va¬
ra ett axiom fattligt för hvarje redigt be-:
grepp, att af Embetsmäns handlingar kun¬
na inga andra blifva föremål för anmärk¬
ning i ConstitutionsUtskottet, än sådane
handlingar, som slå under hagarne. De öf¬
riga höra ensamt till den personliga opinio¬
nen hos hvar och en, det vill säga till det
moraliska omdömet, men det hör ej hit.
Jag ber att få uppläsa 6 §. af Riksdagsbe¬
slutet 1813: Uppå derom af Kongl. Maj:t
pfverlemnad Nådig Proposition hafva vi
beslutit, citt den Svenska Ultramarinska be¬
sittningen Ön S't Barthelemy, lika med Her-
tigdömet Pomern, ej mindre än de U/tra-
marinska besittningar, hvilka framdeles kun¬
na förvärfv as under Sveriges krona, sko¬
la undantagas ifrån Sveriges Stats För fatt¬
ning. Stå de nu under Constitutionen; el¬
ler ej? Från sitt émbetsmanna beskydd var
Herr Brummer skild härigenom. Här är
således ingen handling begången, som kail
af lagen bedömmas. Då frågan örn Herr
Knudtzon än mindre hör hit, mäste båda
förfalla. Hvad det personliga omdömet om
Herr Grefve af 'Wetterstedt angår, bryr jag
mig icke derom.
Den 17 Julii e. m.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Sedan,
en värd Talare, som på visst sätt är berat*
tigad att tala i Norrska Folkets namn, pro--
teslerat emot, att Svenska Ständerna blan-r
da sig in i Norriges angelägenheter, kan
det synas obetänksamt af mig att tili Pror
tocollet förklara, det jag inom Utskottet va-,
rit af serskild mening, och trott att Sven-,
ska representationen borde företrädesvis oim
fatta sina Norrska Bröder, då de saknade
tillfälle, att sjelfve förskaffa sig upprättel¬
se. Jag bade mig nemligen icke bekant,
att Svenska Utrikes StatsMinistern kunde
stå till ansvar på något sätt under Norrska
lagarna. Derföre trodde jag, att man höri¬
de visa Norrska Folket, att man här vårdar
de sig om deras rätt. Men det är ett an->
nät skäl, sorn gör att denna anmärkning ej
kan upptagas, den nemligen att den ej an-,
går ett allmänt ämne, ulan en enskild sak,
i hvilken egenskap den icke kan behandlas
efter io^dc §. RegeringsFormen,
Hans Excellence Herr Grefve von Pia1
ten: Af verklig djup aktning för denna sami
ling, som jag vid alla tillfällen skall under-:
kasta mina gerningar, så vida de höra hit,
får jag förklara, att om det än vore mig
lika lätt, som jag skulle behöfva upptaga
liten tid, att besvara de anmärkningar, hvil¬
ka äro gjorde angående Herr Knudtzon, nödr
gas jag likväl för denna gång icke yttra mig
derom. Jag skulle anse mig handla emot
*7 o
Den 17 Julli e. m.
min pligt, om jag inginge i någon förkla¬
ring deröfver, och jag hoppas, att jag ej
hlir misskänd; men jag anser mig icke be¬
hörig att utveckla detta ämne, och det är
endast derföre, jag undandrager mig sva-
romål.
Herr RosenbladBernhard: Jag öfver-
lemnar åt Grefve Horn att sjelf utveckla de
högre åsigter af Statens angelägenheter, som
han anser påkalla mera controller; men ic¬
ke delande hans farhågor i afseende på Sve¬
riges och Norriges förening, utan seende
den dageligen sammanknytas med fastare
hand, tror jag dock icke, att det kan till¬
komma Sveriges Ständer, att befatta sig med
en Norrsk angelägenhet. Jag tror, att skyldig
ömtålighet för Norriges på egen Grundlag
och föreningsakten hvilande rättigheter hin¬
drar oss att ingå i någon pröfning af frå¬
gan om Herr Knudtzon. Men jag får för¬
klara, att örn jag vore Norrman och stod i
Norriges StorThing, skulle jag ej annat kun¬
na, än i hög grad gilla den anmärkta åtgär¬
den. Jag tror äfvenledes att den klandrade
åtgärden, att entlediga en ProtocollsSeere-
terare på ColonialDepartementets Stat, va¬
rit Konungens obestridliga rätt att vidtaga,
då enligt 1812 års Riksdagsbeslut Styrelsen
af S:t Barthelemy blifvit uteslutande åt
Hans Maj;t öfverlemnad, och Herr Brum¬
mer icke varit på Svensk stat uppförd. För
öfrigt, ser jag begge dessa åtgärder, under
%
Den 17 Julii e. m. 171
synpunkten af pligter för Sveriges och Nor-
riges Regering, för altid hämma ondskans
försök att slita banden emellan de båda före¬
nade Rikena. I afseende på det intryck,
som man sagt uppkomma deraf, att man
entledigat en ProtocollsSecreterare, får jag
erindra att denna rätt att ändra admini¬
strationens personal, som är ganska inskränkt
inom vårt land, och som af lokala förhål¬
landen här måste vara det, finnes ganska
vidsträckt i andra constitutionella länder.
I England till exempel, der Konungen kan
entlediga hvarje administratif tjensteman,
från den högste till den lägste, känner man,
huru under Cannings Ministére en Öfverste
Kammarjunkare som motarbetade Styrelsens
afsigter, genast entledigades. Äfven i Re¬
publiker — ja i dessa förenade Stater af
Norra Amerika, som så många af våra sig
kallande liberala upphöja, såsom mönster
af politiska institutioner, äger Presidenten
oinskränkt rätt att entlediga alla Statens Tjen¬
stemän, och den nuvarande har börjat sin
förvaltning med en utöfning af denna rätt,
som sträckt sig till nästan alla individuel’
af något politiskt anseende inom hela Em»
betsmannaCorpsen.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag begär¬
de ordet endast för att förena mig med
Herr Grefve von Platen. Om jag vore Norr¬
man, och vore qvar vid benägenheten att
misstänka Sverige att vilja blanda sig i Nor-
Dep 17 Ju lii e. m,
riges angelägenheter, skulle jag oroas af en
sådan sak, sorn denna. Jag är öfvertygad,
och vet, att ingen sådan syftning finnes,
pien man bör undvika skymten deraf.
Herr Uggla, Carl Willielm, hade in-
lemnat följande, som upplästes:
Uti ett samhälle med fri Statsförfatt¬
ning, hvarest Folkrepresentationen icke al¬
lenast äger granskningsrätt öfver de flesta
af Regeringens handlingar, utan jemväl rät¬
tigheten, att ställa Konungens Rådgifvare
under lagarne, antingen för våld eller för
oskicklighet i deras Embetsutöfning, skall
man icke förundra sig, att, då skäl äro för
banden, äfven den enskildte representanten
böjer sin röst, för att kalla den felaktig®
inför det tribunal, som enligt lagarne skall
bedöma dess åtgärder. Jag skulle helt och
hållit förråda de frihetsprinciper jag älskar
och gör mig en ära af, att offentligen hyl¬
la, örn jag icke fullkomligen erkände den¬
na grundrätt i sin fria utöfning. Men lika
litet som jag i detta fall ämnar capitulera
med min öfvertygelse, kan jag heller dölja
min ovilja emot de falska nnmärkningsan-
ledningar, som emanerat ifrån vissa repre¬
sentanter, hvilka efter min tanka, vid des¬
sas afgifvande, icke gjort sig en samvets¬
grann redo för sitt kall såsom folkets om¬
bud; ty pligtutöfningen i denna deras egen¬
skap måste nödvändigt äga en moralisk be¬
gränsning, der lagarne gifva en ansvarslös
Den 17 Julii e* itu
utsträckning. Följes icke denna princip, så
föreställer man oriktigt ett stilla och fred¬
ligt folk, som icke så lätt låter leda sig af
lättsinniga upptåg*
Jag förespå dessa betraktelser, när jag
genomskådar de, under nuvarande Riksmö¬
te, ifrån enskildte representanter emot Kon¬
ungens Rådgifvare afgifne — om jag rätt
minnes — sexton serskiidte anmärkningar,
af hvilka ConstitutionsUtskoltet, uti sitt så
kallade Dechargebetänkande, endast funnit
för godt att antaga feni. Ibland de af Ut¬
skottet således förkastade elfva anmärknings-
anledningar, finnäs någre af den beskaffen¬
het, att de nära nog påkalla åtlöjet. An¬
dra åter äro eftertänkligare, emedan man
bos deras producenter bordt vänta en hög¬
re ledning för deras omdömen, än den små¬
aktiga, ätt söka sak eler ingen finnes*
Uti denna cathegörie tycker jäg mig
finna de anmärkningar vara, som enligt
det upplästa ConstitutiönsUtskottetsMemorial
N:o i5 af Friherre Anckarswärd äro gjorda
emot Excellencen StatsMinistern för Utrike.**
Ärenderna. Friherren har nemligen här ani-»
sett Ministern böra, i constitutionel väg,
ställas till ansvar derföre
vatt en Tjenstemän blifvit afsatt ifrån sin
”befattning vid ColonialÄrendernas Departe¬
ment med dervid, d Barthelemisk stat, åt¬
följande löneförmåner;” samt
j?4 Den 17 Jul ii e. m.
”att eli Norrsk Medborgare af Engelska Mi-
”nister Styr elsen blifvit entledigad ifrån sin
y’befattning såsom StorBritamiisk ViceCon-
b 3 stil i en Norrsk Stadd'*
Jag var närvarande bär i denna vörd¬
nadsvärda församling, då Friherre Anckar-
swärd beseglade ett humoristiskt tal med
att lemna den nu utvecklade anmärknings-
billen emot Excellencen StatsMinistern lör
Utrikes Ärenderna. Om jag icke flerfaldiga
gånger förut bade erfarit, att den värda an-
märkarens åsigter ofta varit i strid med det
rätta, samt att hans, ifrån sådane förvända
synpunkter härledda, anmärkningar följakt¬
ligen altid varit ett löst skum — eller om
jag skulle hafva dömt efter dess ton och åt¬
börder vid tillfället, så bade jag icke min¬
dre förväntat, än att den hemlighetsfulla
pappersrullen innefattat en anklagelseact för
ett begånget brott af stor eftertänklighet.
Men denna act — genom ConstitutionsUt-
skottets Memorial nu icke mera förhemligad
— visar för allmänhetens spända uppmärk¬
samhet endast det resultat, att Friherrn kun¬
nat tämmeligen misstaga sig, och att han
såmedelst, genom en för tillfället påkallad
opinion, sökt fästa en oförtjent skugga vid
en aktad Embetsmans handlingar.
Ty då det icke bort vara Friherren obe¬
kant, att, enligt Konungs och Ständers be¬
slut, Styrelsen för ColonialÄrenderna är en
Den 17 Julii e. tm 175
separat, af Svenska Constitutionen icke be¬
roende, förvaltning, hvars åtgärder således
ligga utom gränsen för Ständernas pröfnings-
eller granskningsrätt; äfvensom, då i följd,
häraf ChefsEmbetet för samma ÄrenderS
förvaltning icke är, eller kan vara uppräk-
nadt i våra Grundlagar, eller enligt 106 och
107 §§. RegeringsFormen anmärkning un»
derkastadt; så vet jag icke, hvad jag bör tän¬
ka om den drifkraft, eller om de bevekel-
segrunder, som föranledt denna anmärknings»
handling. Bättre tror jag varit, om detta
den sjuka inbillningens foster, aldrig fått
skåda ljuset, ty då hade det, genom sinför
tidiga bortgång —- oaktadt all upptänklig öm
omvårdnad — åtminstone besparat vännet*
och anhörige deras nu stora sorg och af¬
saknad.
Men om denna Friherrns anmärkning
tydligen varit en förmörkelse af det förstånd
man väntat och väntar sig, skall män brin¬
gas till ännu högre förvåning att ytterliga¬
re erfara, huru Friherrn äfven yrkat ansvar
uppå en Svenska Konungens Rådgifvare der¬
före: att StorBritanniska Regeringen afsatt
sin ViceConsul i en Norsk Stad, under Fri¬
herrns förmenande, att dertill medverkats
ifrån Svenska Cabinettet. Detta är, om jag
så må säga, att drifva anmärkningsspelet
allt för långt, och svårligen hade man kun¬
nat föreställa sig denna utsträckning af en
i Grundlagen med gifven rätt till uppmark-
Den 17 Ji.ilii e. m.
samhet på de styrandes åtgärder» Ett dy¬
likt begagnande af anmärkningsrätten, sy¬
nes mig ingalunda motsvara, hvad folket
bör vanta af sina Representanters lugna och
sansade bemödanden, då det gäller, att vär¬
digt upprätthålla dess rättigheter, hvilket
visst icke sker genom ett obetänksamt klan¬
der af Embetsmäns icke felaktiga förfaran¬
den; och om Friherren ändtligen omsorgs¬
fullt velat förskaffa de tvenne afsatte tjen-
stemännen satisfaction, vet jag i sanning ic¬
ke, hvarthän den första anmärkningen då
bordt blifva förvisad; men ingalunda var
det till Svenska Ständernas Constitutions-
Utskott. Den sednare deremot, eller den,
som belt och hållet angick Cabinettet i S:t
James i tror jag varit säkrast, att öfversän¬
da till Underlmset i London, der den tro¬
ligen bäst blifvit använd.
Jag bar emedlertid, genom dessa och
flera tilldragelser under närvarande Riksmö¬
te, ännu mera blifvit styrkt uti den öfver-
tjfgelsen, att ett för tillfället skapadt oppo-
sitionspärtie är otjenligt för vårt land och
ingalunda passande för vårt Statskick. Vår
Grundlag nämner icke eller ett ord, som
härtill constituerär. Det måste då, efter
mitt begrepp, blifva främmande för oss, in¬
till dess annorlunda varder förordnadt; och
förr än detta inträffar, kan inan gerna be¬
nämna det såsom en konstgjord efterhämt¬
ning
Den 17 Juli i e. m.
177
ning ifrän något annat ställe. Jag miss¬
känner derföre icke den fria rätt hvarje Re¬
presentant äger, att med foglighet i uttryck
och fasthet i principer motsätta sig sådant,
som efter dess öfvertygelse strider emot det
rättsenliga, det gagneliga och det nödvän¬
diga; äfvensom, att under enahanda vilkor
utan farhåga yrka de förändringar tidens
kraf påfordra, änskönt dessa skulle af nå¬
gon eller af några med ogillande emotta-
gas. Jag vill blott icke, att detta skall ske
af en nyck, eller af en sammansättning med
föresats, att motarbeta allt, det vare sig nyt¬
tigt eller onyttigt; och att dervid föra ett
språk — hämtadt fjerran ifrån — med den
hårdhet, sorn om man inrjvisitoriskt tillta¬
lade brottslingar.
I England existerar oppositionen de
jure, och ingår der såsom ett element uti
StatsFörfattningen. Folket har sig nemligen
förbehållet vissa löntagande tjenstemän, hvil¬
ka äro skyldige att ropa nej till allt hvad
af Ministeren föreslås; också göra de det
med full hals! men icke med mera fram¬
gång än hos oss plär lyckas för vissa aclo-
rer, då de vid domstolarne förklara miss¬
nöje med alla utslag, som fällas, de måga
för deras talan vara gynnande eller icke.
Jag vill härvid blott bifoga en erindran —
må hända tjenlig nog för ett begrundande
— och den är, att efterhärmniugar äro i
33 H. 12
Den 17 Julii e. m.
ett visst fall farliga för sina lijeltar. Be
pläga ofta föranleda till åtlöje, i synnerhet
om de icke passa för tiden och stället, der
man vill uppföra dem. Man bör bland an¬
nat, vid all påkommande ridderlig lust. der¬
till , noga påminna sig: huruledes den tapp¬
ra Don Quixotte af Mancha drog i härnad
emot inbillade faror^ och då denne oför¬
skräckte man, efter en ståtlig bragd, trodde
sig hafva eröfrat Mambrinos hjelm, endast
dervid fångade — en barberares tvättfat.
Men om oppositionen så qualificerad
altid blir löjlig, och värdig en Cervantes pen¬
na att bestraffa, är den dock vida bättre
under ett sådant skick, än i fall den verk¬
ligen uppenbarade sig med plan, att göra
RiksStyrelsen förhatlig, att oroa och sön¬
dra sinnena, eller ock, med ett vanställan¬
de af sakernas ordning, inverka på dem,
hvilka genom sitt lättsinne, eller genom si¬
na själars allt för trånga begränsning, äro
hindrade ifrån djupare reflexioner.
Jag har nu uttalat hvad jag tror i des¬
sa ämnen vara rätt, utan afsigt att dermed
förnärma någon; och fullkomligen öfverty-
gad, att för högt spända fordringar, då det
ageras lagstiftande magter emellan, skola le¬
da till brytningar, der lugnet och friheten
omsider äfventyras, får jag härmed förkla¬
ra, att jag är ingen vän af det för långt
drifna nitet, der den intellectuela kraften
Den 17 J 111 i i e. m.
>79
an värnlös lill inkräktning af icke tillåtna
rättigheter; äfvensom jag i allmänhet får pro¬
testera emot den nog gängse advocatoriska
principen, att påstå förmycket, motsäga och
klandra allt, derföre, att man sålunda tror
sig vinna något, som icke med rätta till¬
kommer.
Fördenskull tillkännagifver jag härme¬
delst inför llögloflige Ridderskapet och Adeln
mitt fullkomliga ogillande af de anlednin¬
gar, sorn löranledt ifrågavarande anmärk¬
ningar , och anhåller vördsamt, att detta
mitt anförande, såsom en reservation emot
desamma, må jemte dem blifva lagdt till
handlingarne.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarska/kén framstäld
proposition, klef ConstitutionsUtskottets ifrå¬
gavarande Memorial af Ridderskapet och
Adeln lagdt till handlingarne.
Företogs till pröfning ConstitutionsUt¬
skottets den 28 sistlidne Mars under N:o
17 afgifne, och den 6 derpåföljde April ef¬
termiddagen på bordet lagde, Memorial,
angående Herr von Qvantens anledning till
anmärkning vid behandlingen af frågan om
jords afsöndrande.
Herr von Qvanten, Carl: Jag hade ej
trott, att StatsSecrcteraren Danckwardt ha-
33 H.
i»*
i8o
Den 17 Julii e. m.
de bordt så behandla frågan, men sedan
ConstitutionsUtskottet ansett åtgärden riktig,
och Rikets Ständer bifallit hemmansklyfnin-
gen, får jag åtnöja mig dermed.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LancltMarskalken framställd
Proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att lägga ConstitutionsUtskottets
berörde Memorial till liandlingarne.
Föredrogs å nyo och lades till hand-
lingarne ConstitutionsUtskottets den 28 sist-
ledne Mars under N:o 18 afgifne, samt den
6 derpåföljde April e. m. på bordet lagde,
Memorial, angående DomProsten Lidmans
anledning till anmärkning, i afseende på
behandlingen af målet rörande Kyrkoherde¬
val inom Torpa Församling.
Företogs till pröfning ConstitutionsUt¬
skottets den 3 r sistledne Mars under N:o
19 afgifne, och den 24 derpåföljde April
e. m. på bordet lagde, Memorial, angående
RiksdagsFullmäktigen Anders Danielsons an-
märknings-anledning, med afseende på Ro-
téringsjemkningen i Jemtland.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik,
anförde skriftligen :
Ifrån ConstitutionsUtskottets Memorial
D t: n 17 J u 1 i i e. ur.
N:o 19, angående en anmärkningsanledning,
”med afseende å Roteringsjemkningen i Jämt¬
land, anser jag mig Lora fästa uppmärksam¬
heten å, huru Grundlagen stadgar, att In¬
delningsverket står under de håda Stals-
”makternas gemensamma beskydd,” och att
ny eller tillökad Rotering, icke kan till¬
komma, utan genom Konungs och Ständers
sammanstämmande beslut.
ConstitutionsUtskottet har funnit utvä¬
gen, att ända till oändlighet utsträcka sjelf-
försakelsen, vid frågan om bemödandet, att
rättfärdiga Styrelsen, snart sagt, i anseende
till livarenda anmärkning, som emot verk¬
ställande Maktens åtgärder blifvit Utskottet
förelagd.
Utskottet upptager anmärkarens an!y-
dan, att Rikets Ständer vid 1818 års Riks¬
dag uttryckligen förbehållit sig, att sedan
nödiga förberedande åtgärder, beroende på
Regeringen, föregått, lägga slutlig band vid
ärendet; men Utskottet förbigår alldeles, att
från detta förhållande hemta någon slutsats,
att öfverträdelse af stadgandet i Regerings-
Formens 80 §. verkeligen ägt rum, då Ri¬
kets Ständer blifvit beröfvade deras grund-
lagsenliga andel uti målets pröfning och slut¬
liga handläggning.
Utskottet synes antaga, såsom obestrid¬
ligt, att Jemtlands Regemente, utan den
Den 17 J 11 I i i e. m.
ringaste Rikets Ständers medverkan i anse¬
ende till beslutet, kunde åläggas enahanda
aktiva tjenstgöring med öfriga indeldta ar¬
méen, och likaså utan Rikets Ständers hö¬
rande, vid dessa nya förhållanden, befrias
från arbetscommenderingaf utom provincen.
Om sådane förändringar med Indelnings¬
verket, Rikets Ständer ohördan, kunna vid¬
tagas, att Regementernes nummerstyrka af
Styrelsen godtyckligt kan nedsättas, så torde
äfven fråga kunna uppstå om Styrelsens för¬
måga, att utan allt slags anmärknings-äfven-
tyr kunna partielt, och utan Rikets Stän¬
ders biträde, å annan ort uppsätta en hö¬
gre nummerstyrka, än Indelningsverket fast¬
ställt.
Huru mycket äganderätten härvid inom
landet äfventyrar, torde ligga klart för hvar-
{'e begrepp, likasom äfventyret af Grund-
agarnes godtyckliga öfverträdelse icke lärer
kunna undgå, att fästa hvarje frihetsälskan-
des uppmärksamhet.
Den omständighet, alt de vidtagne Ro-
teringsåtgärderne kallas provisionella, lärer
icke kunna inverka på det mer eller min¬
dre grundlagsvidriga i förordnandet, då man
måste föreställa sig, att provisionella mått
och steg kunna ersättas, genom andra lika
provisionella, hvaraf måste slutas att de lag¬
liga formernas åsidosättande lika litet är
lämpligt, i anseende till provisionella åtgär¬
Dcu 17 Julii e. 111.
183
der, sorn i anseende till sådane, hvilka stadgas,
att för all framtid blifva gällande, och detta så
mycket mera, som för denna händelse de ifrå¬
gavarande Roteringsgrunderne ej blott som
provisionella sträcka deras verkan till en
ganska betydlig tidsrymd, utan oek i vissa
fall verkeligen innefatta egenskapen af per¬
manenta anstalter; hvaribland stadgandet af
den nya skyldigheten till aktif tjenstgöring,
samt ätt Regementets nu nedsatta styrka kom¬
mer att ökas med nybyggens roterande,
och att dessa således ej få till de gamla
Rotarnes förstärkande auvändas, icke torde
böra förbises.
Att ConstitutionsUtskottet således sak¬
nat allt fog, att den uppgifna anmärknings-
anledningen godkänna, på den grund, att
den ifrågavarande Roteringsjemkningen varit
endast provisionel, ocb icke inneburit nå¬
gon definitif reglering, företer blott ett ökadt
bidrag för bedömmandet af caracteren uti
Utskottets grundsatser, hvilken äfven blif-
ver åskådlig uti den sublima slutsatsen, att
Herr StatsSecreteraren Friherre af Nordins
tillstyrkanden egenteligen icke innefatta an¬
nat, än ett åberopande, en fullföljd tillämp¬
ning af de för Roteringsjemkningen i Jämtland
redan år 1820 bestämda grunder, och år
1825 beredda verkställighets-mått, hvilka af
andra föredragande handlagda ämnen icke
ingå i den remitterade, mot Herr StatsSe-
kreteraren uttryckligen ställda, anmärknings-
anledningens föremål.
»84
Den 17 J 11 Ii i e. in.
Antagandet af en sådan Constitutions-
Utskottets slutsats skulle medföra en alt¬
för stor våda för det Constitutionella sam¬
hällsskickets hufvudgrunder. Constitutions-
Utskottet vill härigenom fritaga en föredra¬
gande från ansvarighet, i afseende å en
verkställighetsåtgärd, derföre att den grun¬
dar sig på åberopande, på en fullföljd til¬
lämpning af genom andra föredragande hand¬
lagda, och beredde, verkställighetsmått.
Det grundlagsstridiga i sjelfva verkstäl¬
ligheten skulle sålunda finna sin ursägt uti
den förberedande åtgärdens lagslridighet,
och den verkställighet befordrande rådgifva-
ren skulle frikallas ifrån ansvaret, på den
grund, att någon annan rådgifvare, emot
hvilken åtal icke kunnat göras, förbcredt
åtgärden, som alltid måste blifva händel¬
sen, i synnerhet när ConstitutionsUtskottet
stadgat öfverseendet såsom liufvud-grund-
sats, och då det först är verkställigheten,
som kan komma till den enskild te Repre¬
sentantens kännedom, och sålunda utgöra
ett föremål för anmärkning.
ConstitutionsUtskottet uppgifver, att det
af Statsrådsprotocollet inhämtas, att Föredra¬
ganden Herr StatsSecretcrarcn Friherre af Nor¬
din i underdånighet tillstyrkt, alt det af Rote-
ringsCommissionen upprättade Roteringsver¬
ket, så vidt det afsåg de Roteringsskyldige
hemmanens indelning i Stam- och Strö-rolar,
Den 17 Ju ii i e. m.
185
måtte i nåder fastställas att gälla från och
med år 1828, intill dess en fullständigare,
och på mer bestämda grunder bygd, rote¬
ring i Jämtland kunde försiggå.
Constitutions-Utskottet har nu såsom
grundlagsenlig! förfarande godkänt en Stats-
Secreterares tillstyrkan, att fastställa ett
nytt Roterings-verk, innan det blifvit Ri¬
kets Ständer förelagt till grundlagsenlig pröf¬
ning och behandling; och hvarje Svensk
Man, som älskar sin frihet, som har någon
känsla för lagars helgd i allmänhet, och
för Grundlagarnes i synnerhet, lärer utan
tvifvel snart inse, uti hvilket slags förbin¬
delser samhället kommer att stå till 1829
års ConstitutionsUtskott, hvars märkvärdig¬
het jag önskade kunna ådagalägga, på ett
sätt, som komme att för framtiden utgöra
en vägledning, i anseende till hvilken bana
ett ConstitutionsUtskott bör undvika att be¬
träda, så framt det äger anspråk, att af si¬
ne medborgare anses såsom verkligt Con-
stitutionelt.
ConstitutionsUtskottet uppgifver såsom
ett bevis å Herr StatsSecreterarens vård om
Grundlagens helgd, huru han hemställt, att
det projekterade, men af ett större antal
Rotehållare bestridda, KneckteContractet ic¬
ke måtte gillas.
Det måtte blifva 1829 års Constitutions¬
Utskott ensamt förbehållit, att tro allmän-
Dcd 17 J u 1 i i e. m.
11a omdömet vara till den grad inskränkt,
att man uti eftersatsen i Herr StatsSecrete-
rarens mening icke skulle finna det redan
åberopade yttrandet vara alldeles omkull-
kastadt, genom tillägget, att Landshöfding
och Regements-Chef likväl skulle uppdra¬
gas, att företaga en noga granskning af de
gällande Contracten, och, der de till äfven-
tyrs funnos icke motsvara jägarnes billiga for¬
dringar, söka tillvägabringa sådane öfver-
enskommelser, hvarigenom vunnes likhet i
förmåner, och belåtenhet å ömse sidor.
Jag anser detta stadgande vara en af
verkställande makten så direkte åsyftad för¬
ändring af gällande KneckteContrakt, att
jag omöjligen kan förena en sådan åtgärd
med innehållet af RegeringsFormens 80 §.
Jag känner altför väl, att det är Con-
stitutions-Utsk01tct ensamt ålagdt, att ef¬
ter RegeringsFormens 106 §. till laga un¬
dersökning befordra all öfverträdelse, ifrån
de rådgifvandes sida, ej mindre af tjrdliga
GrundlagsStadganden, än af Rikets gällau-
de Lagar i allmänhet, och jag känner äf¬
venväl, att den enskildte Representanten i
detta afseende icke äger någon utväg att
tvinga ConstitutionsUtskottet till fullgöran¬
de af dess i Grundlagen tydligt och orda¬
grant, bestämda åligganden; men jag känner
mig icke af ConstitutionsUtskottets åsido¬
sättande af lagens bud förbindas att följa
Den 17 Ju Ii i e. m.
187
ett exempel jag ingalunda godkänner; och
jag anser derföre obestridligt, att jag för
denna händelse äger rättighet begära Rikets
Ständers medverkan till vinnande af tillämp¬
ning af Regeringsformens 107 §. emot Herr
StatsSecreteraren Friherre af Nordin, såsom
föredragande af målet, äfvensom emot de
rådgifvare, hvilka till beslutet medverkat,
och för uppgiften hvarom jag anhåller om
återremiss utaf Memorialet.
Herr Boij , Johan Fredrik: Då jag,
jemte Landshöfdingen Törne, verkställt den
ifrågavarande roteringen i Jemtland, anser
jag mig skyldig anmäla, att densamma up¬
på Provincens derom gjorde begäran tillkom¬
mit, äfvensom att den är högst nyttig både
för Staten och Provincen.
Herr Tham, Volrath: Jag ämnar ej
klandra eller försvara Utskottets memorial,
emedan det i alla fall skall läggas till hand-
lingarne, men jag kan ej afhålla mig från
att yttra min opinion, att anmärkaren kun¬
nat bespara sig anmärkning mot en åtgärd,
som varit så nyttig för Jemtlands inbyg¬
gare. Det är kändt och gifvit., att när In¬
delningsverket inrättades, erhöll Jemtland
1000 Rotar emot en ersättning, som beräk¬
nades, om jag rätt påminner mig, till 6
Tunnor Spannemål för hvarje Soldat. Den¬
na ersättning, som ansågs mer än tillräck¬
lig, gjorde, att flere åtogo sig att hålla Sol-
Den 17 J u I i i e. m.
(later, och att Jemtland derigenom Klef orim¬
ligt öfverroteradt. Detta blef i sednare ti¬
der ett förderf för Provincen, emedan er¬
sättningen icke utgick in natura utan i Con¬
tant efter det pris, som var på Spannemå-
len, då Indelningsverket upprättades. Det
gaf anledning till en framställning från Lä¬
nets Styresman till Kongl. Maj:t. Jag liar
anledning tro, att denna anmälan var orsak
till de åtgärder, som sedermera vidtogos.
Kongl. Maj:t förklarade, att någon ordinarie
Roteringsjemkning ej kunde ske, förr än af-
vittringsverket inom Jemtland var slutadt;
derföre vidtogs en provisorisk jemkning till
båtnad för liela pro vincen; och jag hem¬
ställer, om man derföre bör neka Konun¬
gens Rådgifvare decharge, ehuru desse väl¬
görande åtgärder ej stå tillsammans med de
åsigter en och annan anmärkare yttrat.
Friherre Boye, Ludvig: Äfven jag trod¬
de vid första anblicken af denna sak, att
Regeringen haft orätt, och då man i Utskot¬
tets Memorial ej kunnat erhålla någon upp¬
lysning i saken, ansåg jag mig skyldig att
på annat håll anskaffa mig densamma. Det
var då nemligen så, att sedan Jemtlands
Fullmägtige vid 1818 års Riksdag gjort er-
indran om, huru hårdt och ojämnt P10-
vincen var roterad, sedan den i penningar
bestämda ersättningen sjunkit snart sagt till
ingenting, beslöto Rikets Ständer en förän¬
dring, och begärde, att Regeringen skulle ned¬
Den 17 Juli i e. nr.
'89
sätta Rotarne från 1000 till 800, samt att
.Kongl. Maj:t skulle låta vidtaga de förbere¬
dande omständigheter, sora för denna nya
Ro terings-jemkning behöfdes. Denna anhål¬
lan verkställdes, och Kongl. Majit fann, att
för att jemna förhållandet på ett rättvist
sätt, måste grunderna hämtas i hemmanens
godhet rättad efter deras fordna beskaffenhet.
Dertill behöfdes afvittring, hvarföre också
densamma anbefalldes. Emedlertid bade 200
Rotar blifvit haline vacanta, och detta med¬
förde icke någon lättnad för de öfrige 800.
Obilligheten häraf insåg Regeringen. Sedan af-
vittringen börjat, befanns, attNybyggenborde
Roteras. Deras bidrag utgick då till lättnad för
de 800, och till lättnad för alla. Rikets Ständer
begärde 1823, att bästa sättet till jemkningen
skulle vidtagas. Kongl. Majit har gjort det,
och utan afvittring kunde det ej ske. När nu
Kongl. Majit fann, att med denna jemkning
följde en stor fördel för Proviucen, ansåg
Kongl. Majit, att så ansenliga fördelar bor¬
de föranleda Jemtlands Inb}'ggare att gå
ifrån det vilkor de egde, att icke behöfva
gå utom gränsen; ett vilkor, som dock ej
på 4° år blifvit följdt. Jag påminner mig,
ehuru då ännu ung, att då Jemtlands Trup¬
per 1788 togos utom Proviucen, väckte det¬
ta mycket uppseende ehuru ingen klagan
deröfver förspordes. Nu är det visserligen
Sländernes i Constitutionen bevarade rätt,
att höras öfver förändringar af Indelnings¬
verket, och Ständerne ha också vid 1818
igo Den 17 Julii e. m.
års Riksdag förbehållit sig, att sedan de för¬
beredande åtgärderne voro fulländade, få
vid målet lägga sista handen. Men hvad
rätt hafva vi att tvifla, att sedan afvittrin-
gen är fullbordad, saken icke blir öfverlem-
nad åt Rikets Ständer. Det har således blott
varit interims anstalter, hvilka hitintills blif¬
vit företagne, och dessa hafva synts mig
vara för provincen af en ganska stor fördel.
Anmärkningen liar altså ingen billighet med
sig.
Friherre Rålambj Claes: Då Ridderska-
pet och Adeln snart sagt på förhand beslu¬
tat, hvad åtgärd med detta Memorial kom¬
mer att vidtagas, vore det kanske öfverflö¬
digt, att yttra något om saken. Men jag
tror mig dock böra säga några ord, åtmin¬
stone för att rättfärdiga ConstitutionsUtskot-
tets åtgärder, som Friherre Ankarsvärd ånyo
så oblidt anfallit. Utskottet har med sorg¬
fällighet genomläst de högst vidlöftiga liand-
lingarne, rörande detta ärende; och jag kan
försäkra, att få af StatsRådets Protocoller
utmärka mera arbetsamhet och omsorg, me¬
ra nit och vård om Roteringsskyldiges bä¬
sta, at både Föredragande och Rådgifvare,
är just desse handlingar, enligt hvad Ut¬
skottet vid deras granskning funnit. För öf¬
rigt får jag, i anledning af Friherre Anckar-
swärds yttrande, erindra, att den vidtagne
Rroterings-åtgärden är endast provisionel,
och icke bestämmes till ståndande Rotering,
förrän afviltringen i orterne blifvit afslutad.
Den 17 Julii e. m.
Friherre Anckarsvärd: Om mnn här
ingått i något yttrande om ifrågavarande
åtgärders nytta eller skadlighet, så hade
kanske Herr Thams och Friherre Boyes an¬
märkningar varit på sitt ställe; men som
frågan endast rörer, huruvida de Constitu-
tionella forraerne blifvit behörigen iakttagne
eller ej, så tror jag deras anförande ligga
helt och hållet utom ämnet. Vill man er¬
känna och antaga den grundsats, att Indel¬
ningsverket kan provisoriskt behandlas, och
sålunda kullkasta Grundlagens stadgande här¬
om, så må det åtminstone skei Grundlags¬
enlig form. Jag utgår här från den syn¬
punkt, att Rikets Ständer förut uttryckligen
.förbehållit sig att få taga saken i öfvervä¬
gande till slutlig pröfning, enligt den rätt
Ständerne är i Grundlagen förbehållen; men
detta har af Regeringen icke blifvit iaktta¬
get. För öfrigt lemnar jag derhän, om i
utvägen, att kalla åtgärderne med Roterin-
gen provisoriske, ligger någon garanti för
individernes ägande rätt. Jag har redan
erinrat, att den ena provisoriska åtgärden
kan ersättas af en annan, och sålunda fort¬
gå till oändlighet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarska/ken hemstälde, att Constitu-
tionsUtskottets förevarande Memorial måtte
läggas till handlingarne.
Bifölls.
4
J92
Den 17 Julii e. m.
Föredrogs å nyo GonstitutionsUtskot-
tets den i5 sisth April under N:o 20 afgif-
ne, och den 24 i samma månad e. m. på
bordet lagde, Memorial, rörande Herr Hal¬
lenbergs, Carl Joban, anmärknings-anled-
ning, i afseende på Mötespassevolancen vid
Skånska Infanterien.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att enär Con-
stitutionsUtskottet, i afseende på dess Utlå¬
tande öfver ifrågavarande mål, hänvisat till
det generella Decharge-Betänkandet, i sam¬
manhang hvarmed frågan alltså komme un¬
der Ridderskapets och Adelns pröfning, det¬
ta Memorial kunde få läggas till handlin-
garne.
Bifölls.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 2 sistl. Maji under N:o a3 afgifne, och
den 8 derpåföljde på hordet lagde, Memo¬
rial, rörande Grefve Horns, Claes Fredrik,
anledning till anmärkning emot Konungens
Rådgifvare i Commandomål för Armeen,
Grefve Horn, Claés Fredrik, anförde
skrifteligen:
ConstitutionsUtskottets sätt att tolka
Grundlagen synes mig det anmärkningsvär¬
daste vid ifrågavarande ämnes behandling.
Ut-
Den 17 J u 1 i i e. m.
Utskottet finnér General-Ordren under
N:o 522 förlidet ar icke vara i strid med
Grundlagen, emedan dess föreskrift nästan
ordagrant deri åberopas. — Om det vore
nog för att vara laglydig, att från perm till
perm afskrifva Lagboken, så (skulle denna
sats vara riktig, men som laglydnaden lig¬
ger i sjelfva tillämpningen och rätta förstån¬
det af Lagen, synes mig ConstitutionsUtskot-
tet hafva bordt nogare granska, huruvida
den nästan ordagrant åberopade föreskrif¬
ten i 79 §. Riksdagsordningen blifvit rätt
förstådd och tillämpad uti ifrågavarande
General-Ordm ConstitutionsUtskottet skul¬
le, som det vill synas mig, hafva insett
först det öfverflödiga uti att på en Ordre an¬
befalla denna eller någon annan Grundlags
§:s åtlydnad, och för det andra, att den nu
ifrågavarande befallningen innehåller ett vill¬
kor för åtlydnaden, som innebär en otil¬
låten tydning af Grundlagen. 79 §. Riks¬
dagsordningen säger uttryckligen, att "ingen
"af Ridderskapet och Adeln, som enligt Rid-
”darhusOrdningen till säte och stämma be¬
rättigad är, må kunna af hvad anledning
"som hälst förmenas att Riksdagen bivista;
'''dock gälle under krigstider undantag här¬
utinnan för Militaire personer, dä dé i
”Rikets tjenst af Konungen beordras.” Hvad
säger nu åter RiddarhusOrdningen om rät¬
tighet till Säte och stämma? Jo! att från
denna rättighet uteslutas endast de perso-
33 H, { »3 *
194
Den 17 Julii e. m.
ner, som enligt 18 §. i Riksdagsordningen
icke kunna såsom Riksdagsmän i något Stånd
godkännas; eller Bysatte personer; eller så-
dane, som äro tilltalade för neslige brott
och med mer än halfva skäl besvärade, el¬
ler också, då Fullmagt ej godkännes; och
enär RiddarhtisOrdningen i öfrigt bestäm¬
mer den ordning * hvari Ättemän (sålunda
hvarje Adelsman af Introducerad ätt i Ri¬
ket), äger att intaga säte och stämma, an¬
tingen såsom hufvudman, ättemän eller full-
mågtig, linnes ingen rimlig anledning ätt så
tyda Grundlagen och RiddarhtisOrdningen
söm skulle, under fredstid, någDh Militair
Tjensteman af hvad anledning Söni halst
kuimä förmenas att Riksdagen bivista, för
att der bevaka sitt inträde på Riddarhuset
i den ordning Stadgad är; hvarföre eli Ge-
neräl-Ordre, som i något fall inskränker
de Militäire Tjenstemännens af Ådel rättig¬
het, att obehindrade afresa till Riksdags¬
orten, är i strid mot Grundlagen. Ett helt
annat förhållande inträffar med de Militäire
Tjenstemän af Adel, sorn vilja sig å Riks¬
dagsort uppehålla, utan att äga säte och
stämmaj enär deras rum inom egna ätter
äro redan upptagne, eller då de icke inne¬
hafva fullmagt för ännan ätt. Något besyn¬
nerligt uppfattar ConstitUtionsUtskottet frå¬
gan om Ätts representerande genom full¬
magt, som Utskottet tycker i allmänhet ej
kunna uppstå, innan Riksdag inträffat. Der¬
om tvistar jag icke; men säkert är, att en
Den 17 Julii e. m.
Adelsman, försedd med behörig fullmagt,
är vid Ridderskapets och Adelns andra an¬
teckning lika berättigad till säte och stäm¬
ma på grund äf fullmagteil, sorn. han är
det, i egenskap äf ättemän för sin egen att.
Jag har fästat min uppmärksamhet vid
den anmärkte General-Ordren * icke derföre
att den egenteligen innehöll något bestämdt
Grundlagsvidrigt, men derföre att den full¬
komliga omening, som uti densamma röjer
sig från början till slut, lätteligen skulle
kunna förvilla någon om Grundlagarnas til¬
lämpning mindre säker Militaire Befälhaf¬
vare, Som vore pligtig att i deii erhållna
Ordten finna någon mening; och enda sät¬
tet att tillvägabringa uppmärksamheten på
en nödig ändring i Förttiuläiret för framti¬
den, var att genom ConstitutiönsUtskottet
få frågan vackt, sedan min enskiltä anmä¬
lan derom hos GeneralAdjutäilteil för Ar¬
méen misslyckats*
Jag hade ämnat begära återretniss af
Memorialet, på det ConsiitiitionsUtskottet
mätte komma i tillfälle ätt rätta deli miss¬
tydning Utkottet gifvit 79 §. Riksdagsord¬
ningen jemte t och 6 §§. RiddarhusOrdnin-
geii, eller ock om Ridderskapet och Adeln
lägger Utskottets Memorial'till häiidlingäriie*
att Ridderskapet och Adelil i följd deraf
mätte besluta en underdånig skrifvelse till
33 11;
Den 17 J u I i i e. m.
Kongl. Maj:t, som fästade Kongl. Maj:ts Nå¬
diga uppmärksamhet på nödvändigheten att
anbefalla sin Generaladjutant för Armeen,
att uti de GeneralOrdres, som på Nådig be¬
fallning utfärdas, med yttersta aktsamhet
behandla de Constitutionella bestämmelser,
som deri kunna komma att vidröras.
Friherre af Tibell, Gustaf Wilhelm,
uppläste följande:
Då ett Kongl. Maj:ts nådiga bref, som
redan under de förra Riksdagstideriie ut¬
färdades, af den a5 Maji 1766, och hvar¬
vid Ridderskapet och Adeln hvarken då el¬
ler sedermera ansett något Vara att anmär¬
ka, oaktadt detsamma vid hvarje Riksdag allt
sedan den tiden blifvit iakttagit, stadgar
att ”fullmågtigskap på Riddarhuset för an-
”dra familier icke bör eller kan tjena för
”en Officerare till befrielse ifrån tjenstgö¬
ring, eller att vara närvarande vid deså
”post, utan att hafva erhållit permission;”
och då nuvarande Grundlagar ingenting stad¬
ga, sorn i min tanka kan anses upphäfva
detta i mer än 70 år tillämpade förordnan¬
de, anser jag för min del någpn anmärk¬
ning mot GeneralAdjutantehs Circulaire i
detta ämne ej kunna äga rum; utan till¬
styrker vördsamt, att Utskottets Memorial
må läggas till hand-lihgarne.
Hans Excellénce Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Då jag förmodar, att detta
Den i Julii c. m.
*97
Memorial, likasom de öfrige med samma
resultat, kommer att läggas till handlingar-
ne, vill jag endast nämna, att jag icke de¬
lar de åsigter Grefve Horn nyss härom ytt¬
rat. Tvertom anser jag Utskottet deri haf¬
va med största noggranhet motiverat sitt be¬
slut. Jag tror det vara ett gammalt bruk,
att från GeneralAdjutants-Expeditionen ut¬
färdas vid Riksdags början så beskaffadt
circulair, som det nu klandrade. Utskot¬
tet synes mig också hafva fullkomligt rätt
i sitt yttrande, alt då fullmagt lill säte och
stämma på Riddarhuset ej kan begagnas förr¬
än efter andra uppropet och i händelse ät¬
temän ej anmält sig, äger icke en Adlig Tjen¬
steman, sorn icke sjelf är hufvudman, utan
grundar sin representationsrätt på blott full¬
magt, ovilkorlig rätt att erhålla tjenstledig¬
het för alt bivista Riksdagen. Utskottets
utlåtande finnér jag således väl grundadt,
och anhåller, att det måtte läggas lill hand-
lingarne.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LamltMarskalken framställd
proposition, beslöt Ridderskapet och Adeln,
alt ConstitutionsUtskottets ifrågavarande Me¬
morial skulle läggas till handlingarne.
Företogs till pröfning ConstitutionsUt¬
skottets den 5 sistlidne Maj under N:o 24
afgifne, och den i4 i samma månad på bor¬
det lugde, Memorial angående Riksdagsfull-
ig8 Den 17 Julii e. m.
mäktigen Petter Anderssons anmärkningsan¬
ledning vid behandlingen af ett mål, röran¬
de så kallade Kyrkohemman i Halland,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erindrade, att Constitu-
tionsUtskottet öfver ifrågavarande ämne ut¬
låtit sig i det generella decliarge-Betänkan-
de; och som frågan altså i sammanhang der¬
med komme att af Ridderskapet och Adeln
pröfvas, hemslälde Hans Excellence, att det¬
ta Memorial måtte läggas till handlingarne,
Ropades Ja,
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskot-.
tets den 8 sistlidne Maji under N:o 26 af-
gifne, och den 14 i samma månad på hor-^
det lagde, Memorial, angående Herr Rosen-
quists, Fredrik Leonhard, anmärkningsan¬
ledning, i afseende pade, Mechaniska verk-^
staden vid Motala, beviljade låneunderstöd,
Herr Rosenquist j Fredrik Leonhard,
hade inlemnat följande, som upplästes:
ConstitutionsUtskottet, troget sin före¬
sats, att ogilla och borrt-raisonnera äfven
de mest lagliga och giltiga anmärkningsan-
ledningar emot Konungens Rådgifvare, och
emot de inför Konungen i SlatsRådet före¬
dragande, har på samma vanliga sätt be¬
handlat den af mig gjorde anmärkning emot
Herr StatsSecreteraren m. m. af Skogman,
Den 17 Julli c. m.
•99
alt lian icke vägrat sin contrasignation un¬
der de af Kongl. Maj:t den 12 October
1826, och 5 December 1827 till Kongl. Com-
nierceCollegiuni aflåtne Nådiga skrifvelser
med befallning, att till Götha Canal-Direc-
tion för Motala verkstads anläggande utgif¬
va 100,000 R:dr, eller jemt halfva beloppet
af den summa på 200,000 R:dr Banco, som
Rikets Ständer anslagit, att såsom lånebi-
drag i föreskrifven ordning användas till fa¬
brikernas och slöjdernas upphjelpande,
Skälet för anmärkningens ogillande bar
Utskottet uppgifvit vara det, att medlen icke
dragits från deras rätta ändamål. Det for¬
dras verkeligen mer än menskligt förstånd
för att kunna fatta och göra gällande den
tanka, att en smedja, en verkstad, uti hvil¬
ken icke kan produceras eller lill verkas nå¬
gon enda annan pjes, än sorn antingen i en
vanlig smeds-verkstad, eller ock uti de re¬
dan gamla och väl accreditergde Gjuterier-
ne vid Bergsund, på Kungsholmen hos Owen,
och vid Åkers Bruk, m. fl. åstadkommes,
kan hänföras till classen af Fabriker och
Slöjd-Inrättningar; och lika litet låter det
förslå sig, att smedjan vid Motala är en egen
och ny uppfinning, då, som sagt är, alt
detsamma, som derstädes kan göras, kan
lika så lätt förfärdigas annorstädes i Riket.
Skola sådane grundsatser få genomdrifvas
och göras gällande; och skall sådan förkla¬
ring öfver orden Fabrik, Slöjdinrättning och
200
Den 17 Julii e. ih.
ny Manufactur fö antagas för nöjaktig, sfi.
skall ock ingen gräns mera finnas för an¬
språk och rättighet till lån utur Manufactur-
Discontfonden, och ett anslag af flera miL-
lioner R:dr skall då blifva lika otillräckeligt
och lika ändamålslöst, som 200,000 R:dr.
Jag hade trott och kanske äfven haft rät¬
tighet att vänta, att, då Utskottet nyttjat
det uttryck, alt medlen icke blifvit dragne
från deras ändamål, Utskottet skulle, efter
sine egne åsigter, åtminstone bjudit till att
utveckla samma åsigter och utreda hvad än¬
damål som menas; men en sådan möda liar
Utskottet besparat sig, påtagligen af ingen,
annap orsak, än att det omöjligt stått i Ut¬
skottets förmåga, att bevisa och försvara sin
^ats. Det är emedlertid högst eftertänkligt
att erfara, hurp ConstitutiopsUtskottet adr-
vocerar borrt den ena anmärknings-anled-
ningen efter den andra, merendels utan fö¬
regången undersökning och Ständerna med¬
delad detaillerad uppgift, 0111 undersöknin¬
gens netto provenu. Generella termer och
ytliga vidröringar är allt hvad Utskottet
ipeddelar, och dermed vill Utskottet, att man
skall låta sig nöja.
■■é
Jag hade eljest förmodat, att Utskottet
skulle fästat någon uppmärksamhet vid sjelf¬
va storleken af den summa, som till Mota-
la-smedjan blifvit dragen från Manufactur-
Disconten. Men äfven det är af Utskottet
ansedt för en bagatell. Hvad skall då fä¬
Den 17 Julii e. m.
sta ett så aktningsvärdt Utskotts uppmärkt
samhet, då icke ens denna fråga kunnat
göra det?? Rikets Höglofl. Ständer, i syn¬
nerhet det Vä Hofi. Borgare-Ståndet, torde
emedlertid se saken ifrån en helt annan syn¬
punkt. *— Jag skulle anhålla om återremiss,
och att dessa anmärkningar måtte åtfölja;
men förmiddagens beslut befaller mig, alt
förändra denna begäran till den, att mina
anmärkningar må, likasom Utskottets Me¬
morial, läggas till handlingarne.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
Proposition, beslöt Ridderskapet och Adeln,
att ConstitutionsUtskottets Memorial skulle
läggas till handlingarne.
Företogs till pröfning Constitutions.-
Utskottets den 18 sistlidne Maji under N:q
28 afgifne, och den 23 i samma månad på
bordet lagde, Memorial, angående Herr Ro¬
senqvists, Fredrik Leonhard, anmärknings¬
anledning, i afseende på grunden för en sö¬
kandes uteslutande från förslaget till ett Pa¬
storat.
Friherre Boije_, Ludvig: Till Ridder-
skapets och Adelns rättsinniga eftertanka
gifver denna anmärkning ett förtjent före¬
mål. Den upplyser, huru långt man kan
gå, då nian vill anmärka. Herr Rosenquist
får se en Expedition, contrasignerad af Stats-
Den ty Julii e. m.
Sekreteraren af Kullberg, och läser den, men
så olyckligt, att när StatsSekreteraren i reci-
ten talar om Wisby Consistorii yttrande,
att, i brist af lagliga bevis, Consistorium
på sin Embetsed förklarade, att af alla Stif¬
tets Prester ingen vore mindre skicklig till
det lediga Embetet, än klaganden, så tror
Herr Rosenquist olyckligtvis, att dessa or¬
den: ”i brist af lagliga bevis,” innefatta
StatsSecreterarens motiv till beslutet, som i
vanliga termer innehöll, att Kongl. Maj:t ej
funnit skäl till ändring i Consistorii öfver-
klagade åtgärd; och det är detta missför¬
stånd ensamt, som föranledt anmärkningen.
Det tyckes gå nästan för långt i anmärk-
ningsväg mot Konungens Rådgifvare, då
man begär deras endtledigande till och med
på den grund, att man läser Expeditioner-
ne rasande.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Ehuru det kan vara onö¬
digt , att yttra något vidare i detta ämne,
torde jag dock böra upplysningsvis nämna,
att när handlingarne i målet hos Rikets All¬
männa Ärenders Beredning föredrogos, sak¬
nades der ingalunda bevis om Presten Ek¬
mans oduglighet till det sökta Embetet; och
hvilket .större bevis i sådant afseende kan
man dessutom fordra, än att ett helt Con¬
sistorium tager på sin aflagda Embetsed,
att Sökanden är oskicklig att Embetet för¬
rätta.
Den 17 Julli e. ra.
Herr RosenquistFredrik Leonhard4
hade inlemna! följande, sorn upplästes:
Sveriges Grundlag är yngre, än kyrkor
lagen. Den förra befaller i 28 §., att för-,
tjenst och skicklighet skola respecteras, och
den senare tillåter icke ett Consistorium,
att obestyrkt och ensidigt frånkänna en präst-!
man de egenskaper sorn dugelig, hvarpå han
genom sjelfva utöfningen af prästerliga uppi
drag gifvit tillräckeliga prof. Sådant är för-!
hållandet här; och resultatet måste således
blifva, att icke hag, utan godtycke dicterat
beslutet. Jag anhåller att detta yttrande må
få dela Memorialets ödg.
Friherre Cederström, Jacob: Jag är
skyldig att, till bestyrkande af Wisby Con-
sistorii intygande om presten Ekman, vits-;
orda, att Ekman under den tid han före-;
stod pastoralvärdigheten i Endre pastorat
för Kyrkoherden Eyth, var ett åtlöje för För-;
samlingen, och med hvilken ungdomen vid
flere tillfällen drifvit gäck, såsom att sätta
honom baklänges på hästen m. m, Att en
sådan person icke bör kunna komma i frå^
ga, att befordras till KyrkoherdeEmbetet,
ehuru i öfrigt icke brottslig, synes vara
naturligt.
Haris Ex cell en ce Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Coiistitu-
tionsUlskottets förevarande Memorial måtte
läggas till handlingarne, hvilket bifölls.
Den 17 Ju lii e. m.
Företogs till pröfning ConstitutionsUt-
skottets den 27 sistl. Maji under N:o 32 af-
gifne, samt den 4 derpå följde Junii, e. m.
på bordet lagde, Memorial, rörande Stats-
Utskottets anmärkningsanledning, ifråga om
behandlingen af anmaldte anledningar till
åtal emot f. d. Magazins-Directionen.
Grefve Horn j Claes Fredrikj anförde
skrifteligen;
Om ConstitutionsUtskottet, enligt dess
Memorial N:o 32, anser det vara med Ri-
bets Ständers värdighet förenligt, att ett af
denna Statsmagt yrkadt lagligt ansvar emot
de Tjenstemän, som redovisa för Statsmed¬
len, af den andra Statsmagten förklaras icke
böra föranleda till lagligt åtal mot samme
Statens Tjenstemän; så måste jag med helt
andra begrepp, än ConstitutionsUtskottet om
lielgden af Lagstiftare-kallet, och den akt¬
ning Representationen hör kunna fordra af
Regeringen, yrka den moraliska ansvarspå-
följd för den Föredragande och de Rådgif¬
vare, hvilka tillstyrkt ett så rättskränkande
och oädelt missbruk af verkställande mag-,
ten, som förklarandet under den 10 'Augu¬
sti 1826, att undandraga f. d. Allmänna
MagazinsDirectionens Ledamöter det åtal,
som skulle hero af laglig undersökning.
Uppå af Hems Excellence Herr Gref-,
ven och LandlMar skalken framställd propo¬
sition, beslöt Ridderskapet och Adeln, att
Den 17 Ju lii e. rti.
Constitutions-Utskottets berörde Memorial
borde läggas till handlingarne.
Föredrogs å nyo och lädes till hand-
lingarne ConstitutionsUtskottéts den 2n sist—
lidné Junii under N:o 37 afgifne, samt den
g dennes e. m. på bordet lagde, Memorial,
Förande Riksdagsfullmäktigen Casper Wijk-
mans anmärknings-anledning i afseende på
inkomst-öfverskottenS disposition.
Justerades 6 FrotocollsUtdrag, inne¬
hållande Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 16 dennes f. m. fattade beslut.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan i o om aftonen.
In fidem Prolocolli,
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 18 Julii 1829,
Plenum klockan g Förmiddagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Herr Brun¬
crona, Gustaf Adolph, anmält sig Vara hin¬
drad, att fortfara med sin befattning såsom
r
20Ö
Den 18 J n 1 i i f. m.
Ledamot i Riddarhus-Utskottet; äfvensom
Herr von Hartmansdorff, August, hvilken
blifvit vald till Ridderskapets och Adelns
Fullmäktig i Rikets Ständers Bank» derige¬
nom upphört ätt Vara Ledamot i BancoUt-
skottet; och som i öfrigt, på Sätt Hans Ex-
cellence redan förut tillkännagifvit, följande
vacancer i nedaltnämnde Utskott uppkommit,
hemligen 1
BevillningsUtskottet:
Efter Friherre Wrangel af Adinal, Henning.
EkonomiUtskottet:
Efter Herr äf Robson, Carl Magnus, och
— Herr af Forsell, Carl.
Riddar husUtskottet:
Efter Herr Nordensköld, Carl Reinhold, Och
— »— von Troil, Knut.
Alltså anmodade nu Hans ExcelletiCé
Herr Grefven och LandtMarskalken Rid¬
derskapets och Adelns Herrar Electorer, att
å nästa hiåndag den 20 dennes Sammanträ¬
da, för att berörde Vacancer tillsätta*
Företogs tili pröfning ConstitutiotisUt-
Skottets den 23 sistiidne Maji under N:o äcj
afgifne, och den 4 derpå följde Juni e. m*
på bordet lagde, Memorial, innefattande Ut¬
låtande öfver framställde AnmärkningSatiled-
llingar, i afseende på den så kallade Skepps-
handels affairelt.
Den 18 Julfl. f. ni. zof
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik ,
.anförde skrifteligen:
ConstitutionsUtskottets Utlåtande öfver
framställde anmärknings-anledningar, i af¬
seende på den så kallade Skeppsbandels-af-
fairen, visar sig i full öfverensstämmelse
med den åsigt CoiiStitUtionsUtskottet ådaga¬
lagt, i anseende till förvaltningsåtgärderne
i. allmänhet, och tvånget att isåsom mötio-
nair nödgas afven emöt sjelfva Constitutions-
Utskofctet försvara afgifnä anmärkningars rätt¬
visa och billighet, ökar obehaget äf Repre¬
sen tänt-källets uppfyllande, inom en sådan
Representation sorn Vår; men ehuru ringa
utsigterne kunna vara, att genom någon de
afgifrte anhiärkningarnes ytterligare Utveck¬
ling klinna åstadkomma Uppfyllandet af sam¬
hällets kraf, ätt finna GrundLagärnes kraft
äfven sträcka sig till ansvarigheten i anse¬
ende till verkställande maktens förbiseende
äf lagell » eller misstag om Rikets sannskyl¬
diga nytta> anser jag mig likväl af mitt
samvete förbunden» att, i de delar jag för¬
stå!* » Söka fästa allmänna uppmärksamheten
å dert hotahde sämhällsvådan, att ansvaret
för den mäktigares lagöfverträdelser blifver
ingen, om 1829 års CohstitUtiönsUtskott
förmår att göra sine åsigter i anseende till
samhällsskickets fordringar gällande.
Uti Samma ordning, som Colistitutions-
Utskottet till besvarande upptagit de an-
mäldte anmärkningsanledningarne, skall jag
Den 18 J u 1 i i f. m.
äfven soia följa de slutsatser, hvaruti Ut¬
skottet stadnat.
Utskottet anser den anmärkning, att
någon instruction för Herr General-Amira¬
len, till efterrättelse vid af handlingen om
Skeppshandeln, icke Varit utfärdad, desto
mindre kunna godkännas, som én bestämd
instruction verkeligen innehålles i Kongl.
Maj:ts Herr Generalåmiralen officielt med-
deldta nådiga föreskrifter, och i de gillade,
Statsråds-Protocollet bilagde, Normal-Con-
tvacten
Härvid torde det tillåtas mig göra deri
erindran, att anmärkningen icke allenast af-
sedt behof af instruction för sjelfva köp¬
slutet, utan fastmer för nödige iakttagelser,
till förekommande äf de ersättningsanspråk,
hvilka uti sjelfva Conträctet voro föresedde
såsom en möjlighet, och hvilkas belopp
omöjligt kunnat stiga till en sådan höjd,
i fall den minsta omtanka ägt rum, att i
tid förekomma en misshushållning, i anse¬
ende till trdctamenten och öfrige ifrån kö¬
parens hushållning uppkomna oerhörda kost¬
nåder, hvilka till betydlig del kunnat före-
kommas, så framt man icke alldeles för¬
glömt all tanka å det ersättningsäfventyr,
Contractets 4;de punkt i sjelfva verket in¬
nebar.
Det är ifrån en sådan Synpunkt; sedt,
jag tror, att Rikets sannskyldiga nytta ä£*
ven
Den 18 J u l i i f. m.
209
ven i denna del af Stats-Secreteraren för
Krigsärenderne blifvit förbisedd, då jag fö¬
reställer mig, att försvarets ekonomiska de¬
ta il i första rummet tillhör honom, och att
det varit dess pligt, att fästa Kongl. Majrts
uppmärksamhet å vådan af den Statsförlust,
hvarmed man hotades, då ingen utväg vid-
togs, att för köparnes slösande i anseende
till utredningskostnaderne ställa någon be¬
hörig gräns, och det är i anledning häraf
jag emot Föredraganden för Krigsä rend erne
kommer att yrka tillämpning af Regerings¬
formens 107 §. för bristande nit, skicklig¬
het och drift.
Utskottets slutsats i anseende till fram-
stäldt tvifvel om Regeringsmaktens rättig¬
het, att, med analogien ifrån Regeringsfor¬
mens 77 §, utan Rikets Ständers medver¬
kan, på sätt som skedt, förskingra en så
betydlig del af Flottans materiel, innefat¬
tar samma uppställning, som Utskottets slut¬
satser i allmänhet; och man skulle här kun¬
na tro, att Utskottet upptäckt, att något
stadgande för försäljning utaf Svenska Ör-
logsflottan verkeligen förefinnes, då Utskot¬
tet yttrar, att Konungens dispositionsrätt
öfver Statens lösa egendom är enahanda med
dess höga rätt att använda Statsmedlen, då
det, efter Utskottets egna ord, ej sker an¬
norlunda än stadgadt blifvit; men i följd
häraf kommer jag till den mot Utskottets
33 H, 14
210
Den 18 Julii f. ni.
åsigt stridiga tankeyttring, att Regerings¬
makten icke äger rätt, att godtyckligt dis¬
ponera Statens lösa egendom, der ingenting
blifvit stadgadt i sådant afseende, hvadan
jag äfven tror, att eli åtgärd) som tillfogat
Staten så betydlig skada) mäste påkalla til¬
lämpningen af Regeringsformens 107 §. emot
de rådgifvare, hvilka tillstyrkt och befräm¬
jat åtgärden) hvarföre jag i anseende till
saknad uppgift å de personer, hvilka här¬
vid komma uti fråga, ansett mig behöfva
begära återremiss utaf Memorialet i denna
del, i fall denna utväg till Opplysnings vin-»
hände icke vore stängd»
Huru Constitutions-Utskottet med nå¬
got Stöd af Grundlagen kommit till deli
slutsats, att anmärkniilgsänledrtingar, som
1-igtats mot förmenta politiska missräknin¬
gar och felsteg, knappt kunna upptagas, än¬
nu mindre pröfvas, och aldraminst faststäl¬
las, blefve svårt att begripa) om man ej
redan egde så många bevis, ätt Utskottet
för sitt omdöme sällan trott sig behöfva nå¬
gon annan vägledning, än föresatsen, att åt
Maktens alla möjliga misstag lemna en hyll¬
ning utan undantag»
Grundlagen antyder bestämdt, att Con-
stitutionsUtskottet må kunna fordra de uti
StatsRådet förda Protocoll, som angå mini-
steriella ärenden och commandomål, i hvad
som rörer allmänt kända, och af Utskottet
uppgifna, händelser.
Den 18 Julii f. ni.
21 r
Det vill således synas, sorn' Constitu-
tionsUtskottet, långt ifrån att äga fog, att
afvisa anledningar till anmärkning i denna
del, hade i motsatts bordt uppfylla lagens
kraf, medelst bemödande, att åt denna vig¬
tiga del, af Skeppshandels-affären , gifva ali
den utveckling, och ali den offentlighet,
som ämnet påkallan
Det visar sig otvifvelaktig^ att upp-“
täckten af det felaktiga i anseende till råd¬
slagen vid de ministeriella ärendernes be¬
handling är Constitutions-Utskottet allena
uppdragit, då StatsrådsProtocollen för in¬
gen annan äro tillgängelige, och det skall
således förundra livar och en, att finna
Utskottet neka att ingå i den minsta pröf¬
ning af den del af frågan, som, af enskild
inotionair antydd, ålegat Utskottet, att i
ftiöjligaste måtto utveckla*
Jag tviflar, att mångå finna sig tillfreds¬
ställde af Utskottets reflexioner, att Cabi-
nettsPolitiken är en probabilitets-lura, icke
en på1 absoluta vissheter bygd kunskap. Oak¬
tat denna ifrån ConstitutionsUtskottets vis¬
het utgångna sats, torde det likväl få med-
gifvas, att CabinettsPolitiken för vissa fall,
och vid någon viss tidpunkt, ej sällan visar
så bestämda vissheter, att det skulle gränsa
till oförstånd hos någon af de svagare mak-
terne, att tilltro sig handla i Strid mot dessa
33 ii. *4*
Den 18 Ju lii f. m.
vissheter; och det hade vid detta tillfälle
varit ConstitutionsUtskottets åliggande alt
utreda, om de större Europeiske Makternes
offentligt förkunnade åsigter af deras för¬
hållanden lill de SydAmerikanske Repuhli-
kerne, vid den tid då Skeppshandeln beslu¬
tades, voro sådane, att den af Constitulions-
tJtskottet åberopade Probalitets-lära ingaf
någon grundad anledning till förmodan, att
*ien så beskaffad handel om krigsförnödenhet
ter för de SydAmerikanske Republikerne,
utan att stöta mäktigare kända politiska in¬
tressen, kunde oafbrutit fortgå, när det nu
mera synes afgjordt, att denna de försålda
Skeppens bestämmelse var Styrelsen ganska
väl bekandt, och handelsföretaget på Ostin¬
dien blott en föregifven uppgift,
Örn ConstitutionsUtSKOttet till någon
del vid denna Riksdag varit inne uti andan
af dess vigtiga kall, så hade det helt na¬
turligt insett, huru grundlagen ifrån Con-
stitulionsUtskoltet fordrar stränghet i under¬
sökning, i anseende till rådgifvares mera
eller mindre klanderfritt uppfyllda kall; och
Utskottet hade då lemnat mildheten och öf-
verseendet åt Rikets Ständer, hvilka efter
Grundlagens bud allena äga pröfningsrätten
af hvad Rikets rätt och hästa krafvel-* vid
fråga om att åt grundade anmärkningar gif¬
va någon påföljd. Utskottet yttrar äfven,
alt det ej vore tänkbart, att någon Rege~
ring i verlden skulle underkasta sig en klart
Den 18 J u 1 i i f. m.
ai3
förutsedd, eller sannolikt anad, våda af
osämja med främmande makter, om den
samma borde för Statens bästa undvikas.
Med anledning af denna premiss, hade
jag väntat mig, att Utskottet hade bestämt
utredt, hvad som vid Contractets upprät¬
tande lemnade anledning, till det förutse¬
ende, att handeln möjligen, i anseende till
politiska förhållanden, kunde komma alt
återgå, ty några andra orsaker kunde icke
komma uti fråga.
Jag hade väntat mig, att Utskottet hade
ådagalagt grunden eller anledningen till den
i Contractet alltför synbart anade våda,
att handeln, till undvikande af osämja med
främmande makter, möjligen kunde komma
att återgå.
Jag hade föreställt mig, att Utskottet,
i anledning häraf, bordt utreda, huruvida
en vid Contractets afslutande föresedd möj¬
lighet af en betydlig ersättnings-reclamation,
och dermed förknippad Statsförlust, bevittna
riktigheten af Utskottets tankeyttring, att
ingen Regering i verlden skulle underkasta
sig en sannolikt anad våda af en osämja med
främmande makter, som dess krafter ej til¬
läto alt äfventyra; och för ett föremål af
i sig sjelf så ringa värde, att äfventyret al¬
drig kunnat godtgöras medelst vinsten.
Jag hade trott, att det ålegat Consti-
lutionsUtskottet att antingen vederlägga, el-
Den iS Jnlij f, m.
ler öppet besanna den misstänka, sorn icke
utan grund blifvit framkastad,, att Rikets
anseende och värdighet, ifrån Skeppshan¬
deln s politiska sida, varit nära alt äfven-
,tyras, och är det, i brist af frågans full¬
ständiga utredning i denna del, jag äfven
skulle anhållit om åter remiss af Utskottets
Memorial. I anledning af Utskottets alltför
sammandragna försvar, för tillstyrkt förhem-
ligande af de handlingar och bref, som rör¬
de Skeppshandeln och dess återgång, oan¬
sedt Grundlagen uti Regeringsformens 86 §.
stadgar deras tillgänglighet för offentlighe¬
ten, såsom en hvarje Svensk mans rättighet,
utbeder jag mig, att något utförligt få yttra
mina tankar,
Under en conslitutionel statsförfattning,
sorn redan räknar en ålder af 20 Al’, vöre
det snart sagt en löjlighet, att företaga nå¬
gon afhandling om skillnaden emellan dea
oinskränkta och den lagbundna monarkiska
styrelseformen. Man måste i detta hänse¬
ende antaga för afgjordt, att begreppen här¬
utinnan äro så stadgade, att hvar man kän¬
ner, att ehuru Magten att styra hos oss ode¬
lad tillkommer Konungen, dess beslut icke
kunna förhastadt fattas, icke bestämmas ef¬
ter ensidiga underrättelser och råd af dolda
personer utan ansvarighet, Konungen må¬
ste i alla mål låta sig upplysas af ett offent¬
ligt StatsRäd, hvars Ledamöter, ställde un¬
der ansvarighet icke blott för deras yttrade
Den 18 J u I i i f. ra.
rådslag, utan äfven för deras tystnad, då
de bordt råda, måste sjelfve sorgfälligt söka
upplysningar för att bevara sitt lif, sin väl¬
färd och sin heder; en Konung skall sålun¬
da bos oss icke lätteligen genom Constitu-
lionsvidriga beslut blottställa sin magt för
en föredragande Embetsmans vägran af den
contrasignation, hvarförutan bans befallnin¬
gar icke blifva gällande.
Regeringsformens 106 §. öppnar vägen
till undersökning, huruvida den rådgifvan¬
de personalen mera eller mindre samvets¬
grant uppfyllt dess ansvarsfulla kall, och
det är, genom tillträdet till StatsRåds-pro-
totokollen, ConstitutionsUtskottet är i till¬
fälle att utröna, huruvida någon StatsMini-
ster, StatsRåd, HofCanzler, SlatsSecreterare
eller annan Ledamot af StatsRådet, eller den
Embetsman, som i Commandomål Konungen
råd gifvit, uppenbarligen bandlat emot Re-
geringsFormens tydliga föreskrift, eller till¬
styrkt någon öfverträdelse deraf, och af andra
Rikets gällande lagar, eller underlåtit att göra
föreställning emot sådane öfverträdelser, el¬
ler dem vållat och befrämjat genom uppsåt-
ligt fördöljande af någon upplysning, för
hvilka fall ConstitutionsUtskottet äger att
ställa en sådan under tilltal inför Riksrätt.
Jag kan vid ordet åge uti ofvananförde
grundlagsstadgande icke fästa något annat be¬
grepp, än ett bestämdt åliggande, en för-
2l6
Den 18 Julii f. ra.
pligtelse för ConstitutionsUtskottet att för
de i grundlags §:n antydde händelser ovil¬
korligen ställa den felaglige under tilltal,
Jag hämtar så mycket mera styrka för den¬
na mening, som 107 §. deremot för tillämpa
ningen af deruti innefattade stadgande be-
stämmer Rikets Ständers öfvertygelse om ett
mera eller mindre kraf af Rikets väl, då
den 106 § helt enkelt bjuder, att uppenbar
handling emot Regeringsformens tydliga fö-
skrift, eller tillstyrkt öfverträdelse deraf,
eller af andra Rikets gällande lagar, eller
underlåten föreställning deremot, skall un¬
der tilltal inför Riksrätt ställas,
Jag tror således icke, att Constitutions¬
Utskottet äger att godtyckligt eftergifva de
Rådgifvandes ställande under tilltal, då nå¬
gra sådane omständigheter, hvarom 106 §.
nämner, emot de rådgifvande förekomma;
och då påtageliga öfverträdelser af Rege¬
ringsformens tydliga föreskrift, och af an¬
dra Rikets gällande lagar genom de rådgif¬
vandes tillstyrkanden ägt runi, under den
tid, som nu varit föremål för Rikets Stän¬
ders granskningsrätt, så anser jag Constitu¬
tionsUtskottet hafva alldeles åsidosatt sin
pligt, då Utskottet, i anseende till dessa hän¬
delsers inställande inför rätta, rådfrågat en
känsla af undseende för magtens handlings¬
sätt, i stället för att följa lagens bud örn
lagens tillämpning efter ordalydelsen vid
hvarje fall. Jag anser ConstitutionsUtskot-
Den 18 Ju lii f. m.
217
tet genom sin pligtförgätenhet i denna del,
hafva verksammare, än någon af dess före¬
gångare, sökt undergräfva sjelfva stöden för
ali Constitutionel Monarki, som ensamt och
allenast innefattas uti den ministeriella an¬
svarigheten; och är det snart sagt ofattligt,,
huru ConstitutionsUlskottet kunnat tilltro
sig rättigheten, att efter godtfinnande till--
bakahålla den rättegång, som i 106 §. om-
nämde Lagöfverträdelser ovilkorligt kräfva.
ConstitutionsUtskottet är hos oss heklädt med
en redan alltför tillräcklig magt, då det i
sådane fall handlar med Rikets Ständers rätt*
men denna rätt är ingalunda gifven i me¬
ning, att ConstitutionsUtskottets godtycke
skulle blifva tillfredsställande först för Ri¬
kets Ständer och sedan för Sveriges samte-
lige inbyggare; och det är tillförebyggande
af ali sådan godtycklighet, som Utskottet i
Grundlagen icke fått sig öfversten någon
annan pröfningsrätt, än huruvida Regerings¬
formens tydliga föreskrift, eller annan i
Riket gällande lag, medelst de rådgifvande
åtgärdcrne blifvit öfverträdde. Utskottet är
ingalunda uppdraget att pröfva omständig¬
heter och serskildta förhållanden, under
hvilka lagöfverträdelserna af Rådgifvare blif¬
vit tillstyrkte, eller genom tystnaden be¬
främjade; Utskottet har endast att under¬
söka, 0111 Regeringsform, eller andra gällan¬
de lagar, under den tid, som utgör föremål
för granskning, varit öfverträdde, och att i
sådan händelse låta ställa den eller de fel¬
aktiga under tilltal.
Den 18 Julii f. m.
Omständigheternes, förhållandernes pröf¬
ning, såsom anledning till mera eller mindre
stränghet uti domslut, tillhör domstolen en¬
samt, och det var för att betaga Constitu-
tionsUtskottet ända till det minsta sken af
domsrätt, lagstiftaren för dess yerkningsom-
fång endast bestämt, att antyda, det lag-
öfverträdelse egt rum, öfverlämnande åt dom¬
stolen ensamt, att pröfva och bedöma om-
ständigheterue. — Då Regeringsformens 86
§. innehåller, att alla handlingar och pro-
tocoll i hyad mål som hälst, de protocoll
undantagne, som uti StatsRådet och hos Ko¬
nungen i Ministeriella Ärender och Commau-
domål föras, må ovilkorligen genom tryc¬
ket kunna utgifvas; så var den af då va¬
rande StatsSecreteraren Friherre Carl Johan
af Nordin contrasignerade Kongl, befallnin¬
gen af den ag Oct. i8a5, att alla i Krigs-
Éxpeditionen befintliga handlingar, rörande
de försålda Örlogsfartygen, skulle hållas hem-?
liga, och, förseglade, jemte StatsRåds pro-
tocollet, förvaras, samt att enahanda för¬
hållande borde iakttagas med de ofyannämn-
de ämne beträffande Kongl, Bref och andra
handlingar, som kunde finnas hos Hans Ex-
cellence GeneralAmiralen Herr Grefve Ce¬
derström, Förvaltningen af SjöÄrenderne,
StatsContoiret, GenerplAdjutanten för Flot¬
tan och Befälhafvande Amiralen i Carlskrona,
en så påtaglig öfverträdelse af Regeringsfor¬
mens föreskrift, att sådant aldrig bordt kunna
undfalla Constitutions-Ulskottets uppmärk¬
samhet.
Den 18 Julii f. ra.
a.g
Om jemförelsen emellan detta Kunga-
Bref och ordalydelsen af RegeringsFormens
86 §. öfverlemnades åt någon af absolutis-
mens mest ifriga förfäktare, så är jag öfver-
tygad, att om caracteren i öfrigt vöre oför-
derfvad, och förståndet icke ruhbadt, om¬
dömet utan tvifvel skulle blifva, att Rege¬
ringsFormens 86 genom det åberopade
Kongl. Brefvet af den 29 October 1825,
blifvit så positift som möjligt öfver trädd;
och jag hemställer till hvarje slutförmåga
inom Svea land, om ett sådant påstående
kan motsägas! Och när förhållandet är så¬
dant, frågar jag, huru ConstitutionsUtskot-
tet kunnat underlåta att hörsamma hvad
RegeringsFormens 106 §. för sådant fall
bjuder, i anseende till Utskottets verk-
liingspligt.
Utskottet bar först och främst, i följd
af StatsRådsProtocollens granskning, och yt¬
termera med anledning af enskild Riksdags¬
mans motion, ägt, att bestämt yttra sig öf¬
ver, huruvida det ofta nämnde Kongl. Bref¬
vet af den 29 October i8a5 företedt öfver¬
trädelse af stadgandet uti RegeringsFormens
86 §, eller icke.
Utskottet har noga aktat sig, att öp¬
pet och ärligt behandla frågan. I stället
alt med uppriktighet besvara den, i stället
att i hyllningen af rätt och sanning upp¬
fylla det höga ändamål vår StatsFörfattning
aao
Den i8 Jul ii f. iij.
för Utskottet bestämt, har en motsatt väg
blifvit beträdd, och Grundlagens i sjelfva
lagen bestämde väktare hafva alltför synbart
öfvergifvit vården om Grundlagsbudens helgd,
för att företrädesvis göra sig till föresprå¬
kare för det oskyldiga och oskadliga uti, eh¬
ler rättare sagt för nyttan utaf, de magt-
ägandes förbiseende af hvad Grundlagen stad¬
gar, såsom det mägtigaste stöd för friheten,
nemligen tillgänglighet för offentliggörandet
af Styrelsens allmänna förhandlingar, och
förutan hvilken tillgänglighet all controll å
styrelseåtgärder upphör.
Det lagbundna samhällsskickets bestånd,
kan i min tanka aldrig verksammare under-
gräfvas, än genom den olagliga magt, att
godtyckligt förklara Grundlagen, som Con-
stitutionsUtskottet synes vid detta tillfälle
velat tillvälla sig.
Sjelfva tankeställningen uti Utskottets
Memorial, rörande denna fråga, förråder en
mera än synbar villrådighet i anseende till
de uttryck man förgäfves sökt såsom tillfyl-
lestgörande medel, att bortblanda sannin¬
gen och hufvudfrågans egenteliga innehåll
och föremål.
Hvilken tänkares uppmärksamhet stad-
nar ej, då Utskottet yttrar: ”1 hvarje lag-
”bundet samhälle måste likväl gifvas nägo?i
”gräns för nygirighetens inträngande i det
”innersta af Statslifvet, framförallt vid po¬
litisk beröring med främmande magter.”
t
Den 18 Juli i f. m.
321
Jag stadnar härvid uti den storsta för¬
undran, i anseende till de slutsatser, sorn
ifrån detta yttrande nödvändigt måste fram¬
kallas.
Då Utskottet jdtrar, att någon gräns
för nygirighetens inträngande i det innersta
af Statslifvet likväl inom hvarje laghundet
samhälle måste gifvas, skulle man tro det¬
ta vara tillrättavisning af någon fordrad el¬
ler påstådd gränslöshet i sådant hänseende,
och om Utskottet härvid åsyftat den af mig
framförde anledning till anmärkning emot
vissa af Konungens Rådgifvare för uppenbar
öfverträdelse af RegeringsFormens 86 §, så
torde hvarje fördomsfritt omdöme komma
att inse, det jag aldrig sträckt mina fordrin¬
gar utöfver den gräns, som RegeringsFor¬
mens 86 §. bestämmer; och förbiseendet
af eller okunnigheten om den gräns Grund¬
lagen för nygirighetens inträngande i Stats¬
lifvet stadgat, lärer såsom slutföljd ensamt
komma att ligga ConstitutionsUtskottet till
last. Då en sådan gräns uti Grundlagen så
tydligt finnes beskrifven, har man eljest svårt
att begripa, i hvad mening Utskottet ytt¬
rar, att en sådan gräns likväl måste gifvas;
man kommer härifrån lill ingen annan rim¬
lig slutsats, än att Utskottet tilltrott sig kun¬
na lemna Grundlagens tydliga, omisskänne¬
liga stadgande utan allt afseende, för att ef¬
ter egna godtfinnandet, genom en vilseföran-
de tillämpning, bryta vägen lill den gräns
Den 18 J111 i i f. m.
Utskottet funnit för nygirighetens inträn¬
gande i Statslifvet böra gifvas, och som,
efter allt utseende äfUtskottets mening, ic¬
ke torde såsom fullkomligt tillfredsställande
komma att igenfinnas förr, än, genom Gon-
stitutionsUtskottets biträde, Grundlagen upp¬
hör att mera äga någon bindande kraft, och
de magtutöfvandes godtycke kommer att al¬
lena utgöra gränsen för de menskliga an¬
språken, att få tillgodonjuta rätt, och att un¬
der lagen finna skydd för sina i lag stad¬
gade rättigheter.
Utskottet bar trott sig för underkän¬
nande af anmärkningsanledningeti i anseen¬
de till öfverträdelse af RegeringsFormens
86 §. kunna, såsom tillfyllest giltiga, an¬
taga de enda skäl att, i den critiska tid¬
punkten af skeppshandeln återgång, en hel
offentlighet skulle berédt eftertäiikliga följ¬
der, och en half upplysning Snarare förvil¬
lat och oroat, an Vägledt oell lugnat all¬
mänheten.
Förgäfves genomletar inan hela Grund¬
lagen, för att finna någon GonslitutionsUt-
skottets rättighet, att för ett sådant tillfäl¬
le, som detta, ingå uti dylika betraktelser
till vägledning för sitt omdöme, huruvida
Grundlagsstadganden blifvit eller icke blif¬
vit öfverträdde. Anmärknings värd t skall det
titan tvifvel finnas, att Utskottet icke ens
ttti sitt Memorial nämner RegeringsFormens
Den 18 Ju lii f. m.
86 §. Bevisar delta, att Utskottet ingen
gång i anseende till ifrågavarande anmärk¬
ning tagit nämnde Grundlags §. i skärskå¬
dande, eller liar Utskottet icke vågat om¬
nämna den derföre j att den just innefattar
den gräns, lagstiftaren liestämt för nygirig-
lietens inträngande i det hillersta af Stats-
lifvet, och hvilken gräns verkställande mag-
ten icke äger ätt emot lagens klara Stadgan¬
de godtyckligt inskränka eller efter tillfäl¬
liga omständigheter tillämpa eller förtyda,
vid det äfventyr lo6 §. för Sådant tilltag
stadga!-»
Utskottets Memorial bevittnar, på mö¬
ta än ett ställe, svårigheten att komma san¬
ningen förbi, när bon alltid varnande bo¬
tar, att, för eller sednare, för hvarje fall
göra sin ällmägt gällande. Utskottet har uti
sitt Memorial på intet ställe tilltrott sig för¬
klara, att det oftanämnde Kongl. Brefvet
af den 2Q October 1825 icke innefattar en
öfverträdelse af föreskriften uti Regerings-
Formens 86 §; tilltaget hade kanhända ock¬
så på en gång varit för mycket vågadt, då
bevisningen troligen blifvit iiågot svår att
underhålla, och det. är troligen derföre Ut¬
skottet valt den egna mellanvägen, att ytt¬
ra, det publiciteten för öfrigt, genom den
i anmärkningsväg anmälde Kongl. Befallnin¬
gen, icke blifvit egenteligen vägrad, utan
endast uppskjuten. Jag tager mig härvid
åter friheten, att föra uppmärksamheten å
Den 18 Jul ii f. m.
Reger ingsFormens 86 §, som innehåller,
att alla de vid ifrågavarande tillfälle pu¬
bliciteten undanhåUne handlingar ”må ovil¬
korligen genom trycket kunna utgifvas.”
Jag igenfinner således icke något Grund-
lagsstadgande, sorn uppställer någon skil¬
nad emellan egenteligen, och icke egen-
teligen, vägrad publicitet; jag känner intet
annat rättesnöre i denna del, än lagens klart
och tydligt uttryckta mening; och jag fin¬
ner icke uti Grundlagen någon anledning
till uppskof ifrån magtens sida med en pu¬
blicitet, som lagen förklarar ovillkorligt kun¬
na äga rum; hvadan jag också icke kan un¬
dertrycka den tankeyttring, att Constitutions-
TJtskottet uti detta yttrande nedstigit till
den slags advocatur, vid försvaret utaf verk¬
ställande magtens lagöfverträdelser, hvaraf
jag förmodar, att den om sitt anseende minst
bekymrade sakförare skulle tvekat att vil¬
ja sig begagna,
Då ConstitutionslJtskottet i detta fall
handlat med Rikets Ständers rätt, inser jag
alltför väl, att ingen utväg mera gifves till
vinnande af rättelse i denna del af Utskot¬
tets beslut; men jag Ilar känt mig utaf
pligten fordrad, att efter min förmåga sö¬
ka ådagalägga, att Utskottet vid detta till¬
fälle aldeles förbisett lagens stadgande i an¬
seende till dess verkningspligt, och att Ut¬
skottet handlat oriktigt och illa, Rikets Stän¬
der
Den 18 Jillii f. ni.
2^5
der liro Svenska folket moraliskt ansvarige
för sina åtgärder och för sitt handlingssätt,
och Utskotten äro på samma sätt Rikets
Ständer och .Svenska folket ansvarige för de¬
ras; och då detta Utskottets Memorial sä-
kerligen en gång kommer att ingå i samlin¬
gen bland bidragen till tidens historiska
stämpel, har jag trött mig öppet och oför¬
täckt häröfver böra uttala min mening, som
ett vittnesbörd, att slafsinnet i Sverige än¬
nu icke var till den grad allmänt, att man
enhälligt hyllade den lära, att lagens til¬
lämpning endast påkallades emot den sva¬
gare, emot den understundom genom min¬
dre blida öden brottslige, under det den
högt uppsatte, med magten beklädde, lag-
öfverträdaren , uti samhällsordningens, i sjelf¬
va Grundlagen bestämde, väktare funnit
mägtiga advocater och beskyddare för sitt
handlingssätt.
Grefve Hornj Claes Fredrikj uppläste
följande:
För bedömandet af det sätt, hvarpå
ConstitutionsUtskottet behandlat denna frå¬
ga, blir det nödigt, alt till ett helt sam¬
manföra Utskottets arne serskildte Utlåtan¬
den öfver ämnet.
Jag fäster mig således vid den märk¬
liga motsägelse, som i de 2:ne Memorialer-
na tydeligen uppenbarat ConstitutionsUtskot-
33 II. 15
22Ö
Den 18 Jul ii f. m.
tets sökta anledning, att från hela det öf¬
riga StatsRådet och ensamt på Grefve Ge¬
derström hvälfva ansvaret, för den senare
skeppshandelns afslutande, hvilken handel
Utskottet erkänner vara mera anmärkning
underkastad, än den första.
Uti Memorialet N:o 2g antyder Utskot¬
tet, att, med frånträdandet af principen,
(nemligen gamla fartygs försäljande) ett för¬
byggt eller nytt Linieskepp och en fullkom¬
ligt god Fregatt blifvit Flottan afhände,
hvarföre en anmälan mot StatsRådet Gref¬
ve Cederström, såsom den der tillstyrkt han¬
deln, göres enligt 107 §. RegeringsFormen,
men att denna anmärkning icke kan utsträc¬
kas till öfrige StatsRådsLedamöterna och Fö¬
redraganden, på den grund att desamma i
villrådigheten mellan de af Befälhafvande
Amiralen mot försäljningen anförda betänk¬
ligheter och Herr GeneralAmiralens till ve¬
derläggning deraf framlagde skaij utan tvif¬
vel nödgats, vid bristande egen sakkänne¬
dom, tilldöma öfvervigten åt hvad Flottans
Chef yttrat.
Uti Memorialet N:o 36 yttrar sig dere¬
mot Utskottet sålunda: ”Enär nu trovär-
”dighet måste lemnäs åt vederbörande Lo-
”ca lyla torit elers och Tjenstemäns, af Herr
”Gener al Amiral en antingen obestridde eller
”svagt vederlagde omdömen och vitsord, an¬
gser för sin del ConstitutionsUtskottet Herr
Den 18 Julii f. m. 227
"StatsRådet Grefve Cederström icke hafva,
”i rådslagen öfver ifrågavarande allmänna
”mått och steg, nog vårdat sig om Rikets
"sannskyldiga nytta." Att ConstitutionsUt-
skottet äfven här uteslutit det öfriga Stats-
Rådet från ansvarighet i rådslagen, oaktadt
medgifvandet att Grefve Cederström litet
eller intet vederlagt LocalAutoriteternas tro¬
värdiga omdömen och vitsord, Bevisar åt¬
minstone, att ConstitutionsUtskoltet icke till¬
erkänner Konungens StatsRåd, med undan¬
tag af Grefve Cederström, samma omdömes¬
förmåga, som Utskottet tilltror sig sjelf äga;
men i denna ursägt för StatsRådets och Fö¬
redragandens utehlifne afstyrkande, i följd
af illa uppfattade, LocalAutoriteternas, af
Grefve Cederström obestridde eller svagt ve-
derlagde Betänkligheter mot skeppshandeln,
ligger ett medgifvande af StatsRådets Bri¬
stande skicklighet att vårda sig om Rikets
sannskyldiga nytta; en sanning, som fram¬
ställer sig ännu enklare, då den mot Gref¬
ve Cederström, ensamt Bland hela StatsRå-
det, af Utskottet riktade anmärkning Består
deri, att han med frånträdande af den för
skeppsförsäljningen antagne princip tillstyrkt,
alt ett förbyggt eller nytt Linieskepp och
den enda fullkomligen goda Fregatt matte
Flottan afhändas. Huru lätt det Varit för
det öfriga StatsRådet, att ilise principens öf-
verträdande, kan nu mera icke UlidandöljaS
allmänna omdömet, och ConstitutionsUtskot-
23 H. i5*
2 7.8
■ Den 18 Jii 1 ii f. m.
tet liar illa uppfyllt sin pligt, då tiel velat
från ansvarighet befria det collectiva Stats-
Rådet, sorn, genom sina tillstyrkanden el¬
ler uteblifne afstyrkanden, är i det närma¬
ste lika delaktigtiden styrelseåtgärd, hvar¬
af allt det förhatliga så oädelt hvälfves på
en enda person.
Om ConstitutionsUtskottet, uti sina hå¬
da Memorial, tror sig i ett och annat fall
tillfridsställände hafva besvarat åtskilligt till
Utskottets pröfning hemställda anledningar
till anmärkningar, delar jag likväl icke deli¬
na tro. Utskottets sätt att uppfatta desam¬
ma företer i allmänhet en alltför synbar
riktning, att från ämnets egentliga vigt le¬
da Rikets Ständers uppmärksamhet. Så har
Utskottet dels i stympad, dels med uteslu¬
ten, mening framstält och besvarat de an¬
märkningar, som innefattas i mitt till Ut¬
skottet ingifne Memorial. För att sätta Rid-
derskapet och Adeln i tillfälle att derom
döma, begär jag att få uppläsa ett utdrag
derur, som föijer: ”Bland Styrelsens åtgärder
”vid detta handelsföretag synes mig den om¬
ständighet förtjena Ilögloflige Utskottets syn-
”nerliga uppmärksamhet, att, såsom man
”offentligen omtalat, de på Skeppet Tapper-
”lieten och Fregatten af Chapman förhyr¬
de Besättningar väsendtligast utgjordes af
”Svenska Sjömän, hvilka vid antagningen
”icke blifvit underrättade om det öde som
”tillämnades och så hårdt träffade dem långt
De i) 18 J u 111 i', m.
”från Fäderneslandet, der det för dessa olyck¬
lige Lief tydligt, att deras engagement i
'Cölnminska Regeringens tjenst varit ett vill-
”kor för sjelfva skeppshandeln,”
”Då det icke kan vara likgiltigt för ett
”Folk, om dess Regering eller Embetsman
”göra sig till hemliga agenter åt utländnin-
”gen, för att locka landets Barn till aflägs¬
na sjöresor, kanske vida utsträckte utöfver
”deras på autoriteters tillkännagifvande grun-
”dade förmodan, och måhända förenade med
"uppfyllandet af vilkor, hvartill aldrig fria
”viljan, utan blott nöden kunnat tvinga dem
”att samtycka, synes mig detta vara ett be¬
tänkligt tecken af tiden, en åtgärd, som
”Representanten är skyldig att öfverlemna
”icke blott åt barmen inom hvarje foster¬
ländskt bröst, utan äfven till ett lagligt be-
”ifrande genom ConstitutionsUtskottets hand¬
läggning. Till upplysning i detta ämne an-
”håller jag att ConstitutionsUtskottet matie
”infordra de serskildte Generalordres, som
”utfärdades, först med tillåtelse för Svenskt
”Befäl och manskap att åtfölja flen ifråga¬
varande expeditionen, och sedan med åter¬
kallelse af detta medgifvande, och förmo-
”dar jag, att Utskottet, med uppmärksam-
”heten fästad vid dessa tilldragelser, skall
”hämta en säker vägledning för sitt omdö-
”me öfver egenteliga orsaken till återgången
”af den senare skeppshandeln, enär det för
”Utskottet måtte komma att visa sig lyd-
Den 18 Ju Ii i f. m.
”ligt, att fråga redan mäst hafva uppstått
”om återkallandet af de först utrustade och
”under segling stadde försålde Fartygen Tap-
”perheten och af Chapman, hälst 4 punkten
”uti det under den i Junii 1825 upprätta-
”deContract, om försäljningen af Skeppet För¬
sigtigheten jemte Fregatterna Camilla och
”Euridice, bestämt antyder, det Kronan skul-
”le kunna finna sig föranlåten, att på nå-
”got sätt lägga hinder i vägen för utföran-
”det af den med fartygen tilltänkta Expe-
”dilionen. ConstitutionsUtskottet lärer väl ic-
”ke undgå, att med hela Europa inse, liu-
”ru hindret för den tilltänkta Expeditionen,
”och med det samma för sjelfva skeppshan¬
deln, genast inträffade med det politiska
”felsteget, att ingå i en förhandling, hvars
”påföljd man likväl förutsett, nemligen att
"försäljningen af krigsskepp, ämnade till en
"expedition i de nya SydAmericanska Fri-
"Staternas interesse, skulle af de stora Mag¬
delena betraktas, som en act, stridande mot
”den antagne Stats- och Folkrätten, så län-
”ge Svenska Cabinettet ej tilltrodde sig nog
”oberoende för att kunna erkänna dessa Re¬
publiker,”
”Jag anhåller, att Efskottet måtte in¬
fordra de Protocoll, som angå ifrågavaran¬
de Ministeriella Ärender och Commando-
"mål, samt efter inhämtad kännedom om
”de rådslag, som för de samma legat till
”grund, iakttaga Grundlagens fordringar
Den 18 Ju I i i f. m.
23l
”rörande den Ministeriella ansvarigheten,
”hvilken icke bör kunna uteblifva, der Kro-
”nans anseende, i förening med Nationens
”ära och sjelfständighet, blifvit förnärmad,
”Rikets försvarsmedel oell Statens tillgångar
”förskingrade, genom en lättsinnig och illa
”beräknad politik med åtföljande svaghet i
”handlingssätt, samt genom svek och slöseri
”i handelsföretag med Kronans effecter.” Jag
bar, som man häraf finnér, mindre fästat
mig dervid, att Svenska Sjömän anvärfdes,
utan tillkännagifvande om hvad öde som
väntade dem, än att denna anvärfning i
Columbiska Regeringens tjenst, utgörande
ett vilkor för sjelfva skeppshandeln, sked¬
de med Svenska Regeringens vetskap och
begifvande. Jag bade egenteligen anmärkt,
men icke så som Utskottet framställer mi¬
na ord, förnärmandet af Kronans anseende
samt Nationens ära och sjelfständighet, utan,
på sätt jag tydligt förklarat, det politiska
felsteget bestå deruti, att Svenska Regerin¬
gen begått en handling rakt stridande mot
den i Europa, och bland alla civiliserade
folkslag, erkände Stats- och Folk-rätten, som
förbjuder den ena Magten att tillåtaj ännu
mindre att sjelf ingå uppå, utrustandet af
krigsskepp, anvärfvande af manskap eller
upphandling af hvad slags krigsförnödenhe-
ter som hälst för en annan Magts insurge-
rande undersåtares räkning.
Brytande mot denna allmänt erkända
grundsats, har Svenska Regeringen, kannan-
?3a
Den 18 J u 1 i i f, m.
rle sig för svag att tjottsa den för Cabinetts-
politiken gällande lag, sorn sjelfva England
underkastade sig, lidit den skymf, sorn må¬
ste blifva en följd af detta oförlåtliga fel¬
steg. Jag liar hänvisat ConstitutionsUtskot¬
tet till en lätt vunnen åskådlighet af hela
orsaken till den senare skeppshandeln åter¬
gång, genom granskningen af de protocoll
öfver Ministeriella ärenderna, sorn måste in¬
nehålla rådslag i anledning af de reclama-
lioner och föreställningar, som följde straxt
på den första skeppshandeln afslutande hå¬
de från Spanien och Ryssland, samt af de
protocoll i commandomål, rörande de af
mig uppgifne fall, hvarå jag velat fästa Con-
StitutionsUtskotlets uppmärksamhet,
Men ConstitutionsUtskottet har handt
ladt med ett gränslöst åsidosättande af sin
egen, Representationens och hela Nationens
värdighet, då Utskottet, långt ifrån alt in¬
hämta kännedom om de uppgifne högst vig¬
tiga frågor i ämnet, yttrar: att anmärknings-
anledningarne, som riklats mot förmenta po¬
litiska missräkningar och felsteg, kunna af
ConstitutionsUtskottet knappast upptagas, än¬
nu mindre prof vas och aldraminst faststäl¬
las; och den kanske Utskottet ovetande ned-
skrifna tanka: att det ej vore tänkbart, att
någon Regering i verlden skulle underka¬
sta sig en klart förutsedd eller sannolikt
anad våda af osämja med främmande Mag-
ter, om densamma borde för Statens bästa
Den 18 Julli f. m.
233
undvikas, visar, huru litet ConstitutionsUt-
skottet efterforska!, eller rättare sagt alde¬
les förbisett, den ursprungliga orsaken till
den nesa, hvarmed den stora politiska för¬
seelsen omhöljt liela, men isynnerhet Utri¬
kes Ministeren, hvilken nödvändigt måste
hafva förutsett, hvad hvarje bildad man
förutsåg, alt, vådan af osämja med främman¬
de Magfei; sjöd för dörren, i samma stund
man börjradt) o intala de först försålda krigs¬
fartygens destination Columbia, dit de ock¬
så directe- afseglade, och ankrade i Cartha-
genas h.aVtm- under Svensk Örlogs- (?) flagg,
Svenskt Befäl och med Svensk besättning.
Utländska Tidningar voro äfven väl under¬
rättade om krigsskeppens destination, och
således- saken känd i hela Europa.
Allt detta borde ej kunna vara obekant
för de flesta af ConstitutionsUtskottets Le¬
damöter, som, hedrade med förtroendet af
sina platser i Utskottet, förutsättas äga en
högre politisk bildning, än mängden. Det
måste således vara ett fullkomligt misskän¬
nande af sin bestämmelse, som kunnat af¬
hålla ConstitutionsUtskottet ifrån att sjelf¬
mant, och ännu mera i följd af gifven an¬
ledning, undersöka och utreda de vigtigaste
orsakerna till alla de händelser, förluster och
scandaler, som åtföljt den beryktade skepps¬
handeln. ConstitutionsUtskottets pligt hade
fordrat, att Utskottet beredt det enda sätt,
som återstår för Nationen att aftvå sig all
234
Den i8 Julii f. m.
delaktighet i denna skymf, nemligen yrkan¬
det af en sträng ansvarspåföljd. Utskottet
hade Bordt upplysa Ständerna om, huruvi¬
da samtelige StatsRådet, såsom enda vill¬
koret för sitt tillstyrkande till någon för¬
säljning af krigsfartyg, vare sig så förmån¬
lig som hälst, Begärt StatsMinisterns för Ut¬
rikes Ärenderna förklaring, om en försälj¬
ning och utrustning af en så betydlig esca¬
der kunde ske utan en vådlig uppmärksam¬
het från de stora Magternas sida* huruvida
StatsMinistern för Utrikes Ärenderna i di¬
plomatisk väg gjort sig underrättad, och
hvad afseende Bland de öfrige magterna kun¬
de fästas på ett föregående forskande efter
deras medgifvande till hvad som förehades.
Ett åsidosättande af detta vilkor för
StatsRådets och Föredragandens rådplägning
öfver ämnet, vöre ett Brott mot Konung
och Fädernesland, och synes alltså största
ansvarigheten drabba StatsMinistern för Ut¬
rikes Ärenderna, antingen han undandöljt
för Konung och StatsRåd de vådor, som åt¬
följde handelsföretaget, eller om han urakt¬
låtit att afvända desamma. Följden visar,
att ettdera eller kanske båda fallen inträf¬
fat, och ConstitutionsUtskottet måste väl
sluteligen inse, huru vigtigt det är för Na¬
tionen, att icke ytterligare Blottställas för
de vådor, som onekeligen måste inträffa,
så ofta Konungen missledes af sådane råd¬
slag, som inverka på beslut, ledande till
Den 18 Julii f. m.
»35
åtgärder mot den allmänt erlända och på
Tractaters helgd grundade Folkrättens krän¬
kande. Jag anhåller, att med den återre-
miss, sorn begäres, få ytterligare uppmana
ConstitutionsUlskottet att genom infordrade
protocoll öfver de ministeriella ärender, hvil¬
ka varit en följd af Notvexlingen mellan
Svenska och Ryska, Engelska samt Spanska
Cabinetten, eller dessa Magters Sändebud,
rörande de af Ryska och Spanska Hofven
gjorda föreställningar mot hela skeppshan¬
deln, samt Engelska Cabinettets vägran att
understödja företaget, såsom till sitt ända¬
mål offenteligen kändt, sätta sig i tillfälle,
att för bedömandet af StatsMinisterns för
Utrikes Ärenderna jemte öfrige StatsRådets
Ledamöters delaktighet i och ansvaret för
det stora och Rikets säkerhet hotande poli¬
tiska felsteget, lemna Rikets Ständer ali den
upplysning, Som fordras.
Hvarefter Grefve Horn munteligen til¬
läde;
Som Herr Grefven och LandtMarskal-
ken i går gaf tillkänna, att Herr Grefven
icke ämnade vägra proposition till återre-
miss af sådana Memorial, hvaruti ansvarig¬
het för StatsRådets Ledamöter blifvit yr¬
kad, förmodar jag, att Herr Grefven i den¬
na sak ej vägrar proposition till återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lccnd.tM.arskalken yttrade, det Hans Excel-
2 36
Den iS Julii f. m.
lenee väl förklarat sig beredd meddela pro¬
position till återremiss af sådane anmärk-
ningspunkter, hvilka blifvit af Constitutions-
Ulskottet till Rikets Ständers pröfning öf-
verlemnade, men ingalunda proposition till
återremiss af de ConstitutionsUtskottets Me¬
morial, hvilka innefattade Utskottets afslag
å framstälde anmärkningsanledningar.
Friherre Cederström., Jacob: Ehuru jag
anser den närvarande öfverläggningen egent¬
ligen såsom skott i luften, emedan denna
sak ej tillhör det allmänna Betänkandet., haf¬
va dock af de tvänne föregående Talarne,
sådane yttranden blifvit fälde, som jag an¬
ser böra upptagas, emedan jag finnér mig
böra fästa uppmärksamheten deruppå och
på följderna deraf, om sådant oanmärkt får
ske. Friherre Anckarswärd har yrkat til¬
lämpning af 107 §. emot StatsSecreteraren
för KrigsÄrenderna. Ett sådant yrkande här
är icke i laglig form. Om det skall kom¬
ma under Rikets Ständers pröfning, skall
det ske i annan väg genom anmälan till Con-
stitutionsUtskottet, som kan, om anmärk-
ningsanledningen gillas, remittera målet till
Justitieombudsmannen, eller anmäla per¬
sonen efter den i 107 §. föreskrifna form.
Uti Ståndet äger Friherre Anckarswärd ej
i förväg rätt begära något sådant. Ytterli¬
gare har Friherren påstått, att det ålegat
Utskottet att utreda Sveriges politiska för¬
hållande lill de SydAmericanska Staterne och
Den 18 Jul ii f. m.
till Europa, för att derigenom komma till
slutföljder. Jag skulle förmoda, att Consti-
tutionsUtskoltet ingenstädes i Grundlagen
finnes vara berättigadt att ingå uti pröfning
af främmande Magters förhållande till hvar¬
andra. ConstitulionstJtskottets rättigheter
och skyldigheter äro tydeligen bestämde uti
29 §. Riksdagsordningen, samt io5, 106 och
107 §§. RegeringsFormen, och för lagstift¬
ningsåtgärder i 56 och 81 §§. Regerings¬
Formen. Det vore besynnerligt, om Rikets
Ständer skulle vilja upphäfva sig att under¬
söka främmande länders förhållande, för att
utlåta sig, huru Konungens Rådgifvare bort
handla. Om ock Rikets Ständer voro en
permanent autoritet, och i tillfälle att göra
en sådan undersökning, skulle derigenom
den verkställande magten upphöra att vara
verkställande, och Rikets Ständer tillvälla
sig den styrande magten. Ytterligare är af
samma Ledamot yttradt, att ensamt politi¬
ska förhållanden kunde verka återgången af
skeppshandeln. Det vore underligt, örn ic¬
ke bristande förmåga bos köparen att beta¬
la köpeskillingen äfven hade kunnat verka
återgång, så vida ej Staten Sverige skulle
gifva bort sina skepp utan att få något för
dem. Det kan ej vara Utskottet tillständigt
att antaga supposilioner, som ej äro bevis¬
liga. Ytterligare har blifvit sagdt, att Ut¬
skottet icke öppet och redligt besvarat frå¬
gan. Utskottet är Sammansatt af ledamöter
af alla 4 Stånden. Utskottets ledamöter af
a38
Den 18 3 til i i f. m.
Ridderskapet och Adeln aga tillfälle att sjelf-
ve besvara anmärkningar, sorn emot dem gö¬
ras, men de öfriga Ståndens ledamöter äro
ej här, och kunna ej tillrättavisa otidiglie-
ter emot dem, som derföre måste beifras af
detta Stånd. Det är ej möjligt, att Ridder¬
skapet och Adeln kan gilla, det enskildta
Utskottsledamöter förorättas på grund af en¬
skildta personers enskildta öfvertygelse. Herr
Friherren har yttrat, att samhället ej kan
verksammare undergräfvas, än genom egen-
mägtiga tolkningar af Grundlagen. Deruti
instämmer jag aldeles. Det vöre väl, om
Friherren iakttog det, och ej sjelf egenmäg-
tigt tolkade Grundlagen. 8ö §. Regerings-
Formen har Friherren förklarat vara förbi¬
sedd och öfverträdd, hvarjemte Friherren
påstått, att det ålegat Utskottet att låta in¬
för RiksRätt tilltala de Konungens Rådgif¬
vare, som deltagit i beslutet, hvarigenom
liandlingarne ej fått till trycket befordras.
Då Tryckfrihetslagen tydligen undantager
alla sådana handlingar, som Konungen ej
vill tillåta utlemnas, skulle jag förmoda, att
alla de befallningar, som deruppå grunda
sig, ej kunna enskildt tryckas, der ej liela
målet kan komma till allmänhetens kunskap,
RegeringsFormen har bestämt, huru Konun¬
gen med Ständerna cornmiinicerar sådana
mål, som skola hemliga hållas. Det sker i
ett hemligt Utskott. Detta Utskott vore ett
oting, om sådana hemligheter ej kunde fin¬
nas. Således, då lagstiftaren har varit be¬
Den 18 Jul i i f. m.
tänkt på, att sådana mål kunde finnas, hvil¬
kas uppenbarande kunde vara menligt för
Staten, har lian ansett, att communicationen
borde ske i ett hemligt Utskott, på det lik¬
väl en del af representationen måtte få se
de motiver, som led t Styrelsens beslut. Det
sluteliga generela yttrandet emot Utskottet
vill jag ej upptaga annorlunda, än såsom
jag redan yttrat om otillbörliga utlåtanden
emot detsamma. Grefve Horn bar begärt,
att Utskottet måtte infordra protocollerne i
ministeriella mål. En sådan begäran äger
han att göra i sin anmärkningsanledning till
Utskottet, hvilket äger att pröfva, om det
behöfver infordra dem; men det tillhör ic¬
ke representanten, att uti Ståndens plena
göra anmälan om dylika handlingar. Jag
uppskjuter i Öfrigt allt yttrande om det he¬
la, tills Betänkandet om dechargen i sin
helhet förekommer.
Herr Rosenrjvistj Fredrik Leonhardj an¬
förde skrifteligen:
ConstitutionsUtskottets Memorial N:o
29 med utlåtande öfver framstälde anmärk-
ningsanledningar, i afseende på den så kal¬
lade skeppshandelsaffairen, hade jag hälst
önskat fått blifva bvilande, tills StatsUt-
skottets Betänkande N:o 101 öfver den led¬
samma christna och judiska skeppshandels-
anstalten å nyo i ett mera utredt skick till
Ständerna återkommit, hvilket jag, så myc¬
ket i min förmåga stått, sökt tillvägabrin-
Den i8- Julii f. m.
ga, medelst väckt motion, att Statsutskott
tet måtte varda förelagdt, att inom bestämd
kort tid hafva sitt åliggande fullgjort; men
då denna motion blifvit afslagen, och så¬
ledes tiden, när något Utlåtande från Stats¬
utskottet kan få emottagas, nu är oviss, så
nödgas jag i målets närvarande skiek mig
yttra.
Af alla de gjorda anmärkningar i
skeppshandelsfrågan har Utskottet endast an¬
sett tillstyrkandet af handelstransaktionens
uppdragande åt en enda Embetsman, tilli¬
ka Konungens Rådgifvare, med förbigående
af Statens administrativa verk, vara af den
beskaffenhet, att Utskottet varit föranlåtit
till den anmärkning 107 §. i RegeringsFor-
men bestämmer mot Föredraganden och Stats-
Rådets i rådslagen deltagande ledamöter.
Jag kan icke dela denna sensibla åsigt,
ty jag skulle ej kunna göra mitt eget sam¬
vete, mycket mindre mina landsmän, redo
för en så legere behandling af ett i högsta
grad vigtigt ämne. Jag skulle då förråda,
att, om jag hänviste till den 107 §, jag al¬
deles icke skulle hafva något begrepp om
den 106 §. i RegeringsFormen.
Anmärkningsanledningen, att ingen in¬
struktion för Herr GeneralAmiralen Grefve
Gederström blifvit utfärdad, har Utskottet
ogillat på det skäl, att en bestämd instruc-
tion
Ben ! 8 Juli! f, IT7.
tion skall innehållas i Kongl. Majrts, Herr
Genera] Amiralen officielt medclelacle, Nådiga
föreskrifter-—och jemväl i de gillade, Stats-
RådsProtocollet hilagde, Normal-Contracten.
Dessa svaga skäl måtte väl aldrig kun¬
na duga, så vida skilnad göres emellan en
Ordre, och en Instruction. I en så betyd¬
lig affair, som den att bortsälja Rikets red¬
baraste Egendom, oell då ett sådant upp¬
drag lemnäs åt en enda Embetsman utan
någon Controll, borde väl skäligen förmo¬
dats, att Konungens Rådgifvare bordt till¬
styrkt, att eli Instruction för denne, ensamt
å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar hand¬
lande person, blifvit utfärdad, och jag på¬
står, att denna uraktlåtenhet är för stor, att
ej enligt 106 §. böra anmärkas emot både
Föredragande, och i beslutet deltagande Her¬
rar StatsRåder.
Dessutom kan jag ej tillbakaliålla mill
förundran deröfver, att Herr GeneralAmi-
ralen tillåtit sin delicatesse, att vilja lemna
sig åt ensligheten i denna Rikets Egendom
så mycket rörande affair, utan erhållen be¬
stämd instruction. Hvilken fördel hade Ko¬
nungens Rådgifvare icke beredt Staten, om
bestämd instruction blifvit meddelad; (?)
och hvilket lugn hade icke Herr General-
Amiralen vunnit, om han låtit en så beskaf¬
fad instruction blifva grunden för sitt hand¬
lingssätt?
33 H. iG
Den 18 J u 1 i i f. rn.
Rörande framstäld erindran under Åbe¬
ropande af 77 §. RegeringsFormen mot Ör-
logsSkeppens försäljning, utan Rikets Stän¬
ders medverkan, yttrar sig Utskottet: ”att
”enär berörde §. endast handlar om Kro-
”nans fastigheter, och intet Grundlagsrum
”betager Konungen dispositionsrätten öfver
”Statens lösa egendom* hvilken följaktligen
”synes kunna lika med Statsmedlen använ¬
das, dä det hemligen ej sker annorlunda
”än stadgadt blifvit, saknade Utskottet skäl,
”att ahmärkningsrnotionén gilla, helst för-
”svarsVerkets> af Konungen beroende * ända-
”målsenliga anordning, bland annat fordrar,
”att ett sämre vapen må obehindradt utby-
”tas mot ett bättre, med dertill, genom det
”förras afyttrande * vunnen tillgång/’
Jag erkänner j att denna Utskottets ytt¬
ring äf för mig obegriplig, utom i det en¬
da , att anmärkningsanlédningen blifvit ogil¬
lad. Fast Rikets Örlogs- och Skargårds-Flot-
ta icke influtit i 77 §. RegeringsFormen,
bland de Statens tillhörigheter, som icke
må utan Piikets Ständers samtycke försäl¬
jas, tyckes det ligga Öppet för äfven det
mäst inskränkta förstånd, att ett Rikets för¬
svarsverk, hvartill våra flytande fästningar
ovilkorligen höra, ej kan, utan Rikets Stän¬
ders samtycke, Riket afhändas; ty om flot¬
tan kan som lös egendom försäljas, så fin¬
ner jag icke, hvarföre man ju äfven kan
under samma categorie hänföra hela Armeen,
Dt: n 18 J111 i i f. ni.
243
ty den är icke eller i 77 §. RegeringsFor-
men intagen bland Rikcls fastigheter*
Sista tiraden af Utskottets andragande
ger mig anledning, att till Utskottet fram¬
ställa den fråga, hvilket det hällre vapnet
är, som Utskottet menar, att vi, i utbyte
emot det nästan nya Linieskeppet Gustaf den
Store, oss förvärfva^
Frågan, huruvida StatsRådets Ledamö¬
ter i rådslagen om skeppsförsäljningeli, hvil¬
ken innebar ett allmänt mått och steg, iakt¬
tagit Rikets sannskjddiga nytta, har Utskot¬
tet skiljt i tväniie delar; och ansett tillstyr¬
kande af den första handelstransäctionen,
såsom utförd efter den princip, att krigs¬
skepp öfver 25 år gamla borde försäljas, och
medlen disponeras till nybyggnad af Ör¬
logsfartyg, vara instämmande med Rikets
gagn, och således ej lemilat ruin till någon
anmärkning. Deremot, vid det senare köp¬
slutet, enär, med frånträdande af principen,
ett förbygdt eller nytt Linieskepp och en
fullkomligt god Fregatt blifvit flottan afhän-
cle, på förnämligast Herr StatsRådet Grefve
Cederströms tillstyrkande, Utskottet trott
sig pligtigt, att, enligt 107 §. Regerings-
Formen, mot bemälde Herr Grefve och Stats-
Råd anmärka berörde förhållande; hvaremot
Utskottet icke funnit sig befogadt, att ut¬
sträcka samma anmärkning till StatsRå-
33 It. t6*
Dan 18 Julii f. ro.
dets öfriga Herrar Ledamöter och Föredra¬
ganden.
Da det aldrig kan anses riktigt, att
utan Rikets Ständers samtycke tillstyrka
bifall till försäljning af Rikets högsta och
oumbärligaste redbarheter, hälst man, i dessa
critiska tider, icke kan med mathematisk
visshet bestämma , i hvilket ögonblick krigs-
lågan kan tändas, så lärer Utskottets åsigt
omöjligen kunna gillas.
Rörande det senare köpslutet, har Ut¬
skottet helt och hållet misstagit sig i be¬
dömandet deraf. Ty af StatsUtskottets Be¬
tänkande N:o 101 upplyses ingalunda, att för¬
hållandet är, som ConstitutionsUtskottet tyc¬
kes vilja gifva vid handen, att nemligen ett
förbygdt eller nytt Linieskepp blifvit flot¬
tan afhändt, på förnämligast Herr StatsRå-
clet Grefve Cederströms tillstyrkande. På
intet ställe finnes upplyst, att det så godt
som nya Linieskeppet Gustaf den Store blif¬
vit af Kongl. Maj:t till föryttrande befallt,
mindre sådant af StatsRådet tillstyrkt. Tvert-
om innehåller den Nådiga Befallningen, att
Linieskeppet Försigtigheten skulle till Mi¬
chaelson och Benediks försäljas. Icke desto
mindre har Herr GeneralAmiralen, i stäl-
let för det slopade skeppet Försigtigheten,
utlemnat det nästan nya Linieskeppet Gu¬
staf den Store, och för att masquera saken,
tillåtit sig den mycket vågade maneuvre, att
Den 18 Julii f. m.
245
förändra namnet på sistnämnde skepp från
Gustaf den Store till Försigtigheten. Des¬
sa tilltag, ehuru med all möjlig försigtighet
verkställde, måste likväl, sedan de nu blif¬
vit upptäckte, svårligen gravera Herr Gene-
ralAmiralen, och jag tilltror mig åtminsto¬
ne icke kunna påstå, att metamorplioserin-
gen bär stämpel af så stor redlighet och
redbarhet i uppsåt och handlingssätt, att
ju större kunnat finnas.
Anmärkningsanledningarne, som varit
riktade mot förmenta politiska missräknin¬
gar och felsteg, säger Utskottet sig knappt
kunnat upptaga, ännu mindre pröfva, och
aldraminst fastställa. Utskottet har inskränkt
sig blott till allmänna reflexioner, att Ca-
binettspolitiken är en probahilitelslära, ic¬
ke en på absoluta vissheter bygd kunskap,
och att det ej vore ens tänkbart, att någon
Regering i verlden skulle underkasta sig en
klart förutsedd eller sannolikt anad våda af
osämja med främmande Magter, om densam¬
ma borde, för Statens bästa, undvikas.
Jag lemnar Utskottets argumentationer
allt det värde de förtjena, men betviflar lik¬
väl högeligen, att oaktadt Utskottet beha¬
gat kalla dem allmänna, de likväl vinna
nugot allmänt bifall, så vida icke det mäst
abstracta skall bifallas.
En Ministere bör någorlunda känna po¬
litiska förhållanden till andra Magter, för
Den 18 J ul i i f, 111,
att icke blottställa sig för dementi; och det
bade således aldrig bordt väntas, att skepps¬
handeln utan någon enda känd politisk or¬
sak gått tillbaka. Om sådant likväl må va¬
ra förhållandet, så anser jag en oriktighet
redan vara begången deruti, att Konungens
Rådgifvare? omdöme icke i förväg uppfatta¬
de möjligheten af politisk missräkning, ty
i det fallet hade Nationen icke blifvit blott-
stäld hvarken för skymf eller förlust, hvil¬
ka bägge gravamina, efter hvad utgången
visat, ganska säkert aldrig inträffat, om Kon¬
ungens Rådgifvare försigtigt och pligtmäs-
sigt afstyrkt hela skeppshandeln.
Att de på fartygen Tapperheten och
af Chapman förhyrde Svenska besättningar
icke underrättades om Expeditionens be¬
stämmelse, finnér icke eller Utskottet utgö¬
ra en grundad anledning till anmärkning,
StadsRådsProtocollen, säger Utskottet, ut¬
visa, att, vid den tiden, många SjöOffice-
rare, på deras underdåniga ansökningar, er-
höllo två å tre års permission, för att idka
utrikes sjöfart; och det är, anför Utskottet,
allmänt bekant, att manskapets förhyrning
på nämnde fartyg icke var en följd af nå¬
gon Svenska Regeringens omedelbara förfog-
ning, utan blott, såsom Utskottet uttryckt
sig, skedde med Hennes tillåtelse, otvunget
och efter fritt beting. Denna punkt anser
jag så vigtig, att, innan jag ingår i bedö¬
mande deraf, mäste jag ordagrant upprepa
D c ii l8 J u I i i f. in.
*47
sista punkten af den, vid de den 18 Mars
och 19 April i8a5 upprättade, och af Herr
GeneralAmiralen Grefve Cederström, jemte
Michaelson et Benediks undertecknade, Con-
tracterne bilagde pro memoria: ”Att sorn
”det vore tillåtit så väl för Officerare, Un¬
derofficerare och Matroser vid flottan, att
”söka permission till sjöfarts idkande, möt-
”te intet hinder i den vägen, enär Michael¬
sson och Benediks befullmägtigade derom
”uppgjorde enskildta öfverenskommelser.”
(SeSlatsUtskotletsBetänkandeN:oioi pag.63.)
Michaelson och Benediks hade uti en
underdånig skrift af den 29 October 1825
anhållit, att den afslutne handeln om Linie-
skeppet Försigtigheten samt Fregatterna Ca¬
milla och Euridice, måtte få återgå, och
bland annat anfört: ”Att som uppskofvet
”af den tillämnadfe Expeditionen linge lill-
”skrifvas den omständighet, att ätskillige Of¬
ficerare och Sjömän, hvilka redan erhållit
”Kongl. Maj:ts Nådiga tillåtelse att segla på
”utrikes ort, snart blifvit till Svenska flot-
”tan återfordrade och till tjenstgöring åter¬
kallade, samt af sådan anledning lemnat
”skeppen, så betviflade Michaelson och Be-
”nediks icke, att ju Kongl. Maj:t vardiga-
”des dervid fästa den uppmärksamhet, att
”Michaelson och Benediks lossades från den
”förbindelse, hvilken uti Contfactet vore
”dem ålagd.”
O111 man nu med Michaelson och Be-
□48 D«n 18 Julii f. in
nediks nyssberörde underdånigt» ansöknings-
skrift jeinförer det i promemorian .'omnämn¬
de tillstånd för Svenska Officerare, Under¬
officerare och Matroser, att taga tjenst på
de försålde skeppen, och det således såsom
skäl för handelns återgång anlages, att Of¬
ficer ar ne och manskapet blifvit till flottan
återkallade, samt härmed likaledes jemfö-
res ConstitutionsUtskottets efterföljande ord:
”StatsRådsProtocollen utvisa, att vid den
”tiden många SjöOfficerare på deras under¬
dåniga ansökningar erhollo två a tre års
”permission för att idka utrikes sjöfart; och
”det är allmänt bekant, att manskapets för-
”hyrning på nämnde fartyg icke var en följd
”af någon Svenska Regeringens omedelbara
”förfogning, utan blott skedde med Hennes
”tillåtelse, otvunget och efter fritt beting;
så blifver den conclusionen icke tvetydig,
som tänkaren mäste deraf draga, synnerli¬
gast om sista tiraden af ConstitutionsUt-
skottets yttrande noga skärskådas, så lydan¬
de: ”Sjelfva Expeditionen och dess bestäm-
”melse utgjorde föremål för utländska indi-
”viders enskilda speculation, hvari Svenska
”Statsinteresset, efter hvad af de för Ut~
”skottet tillgängeliga handlingar kan utre-
”das, hvarken direct ingick, eller obehöri-
”gen inblandades.” Månne man icke af des¬
sa hoplänkade tankar och ideer fores till
den troliga förmodan, att Svenskt Befäls
oc!i Sjöfolks upplåtande hufvudsakligen in¬
gått uti skeppshandeln, och mer än mycket
Den 18 J u I i i f. m.
bidragit till en större erhållen betalning för
skeppen, än man annars' kunnat oblinera,,
och att man häruti sent omsider får reda
på den utöfver värderingen af Skeppet Tap¬
perheten och Fregatten af Chapman erlag-
de summa af 204,6^3 R:dr 27 sk. 3 rrst.,
Ått de på två ä tre år permittera de
Officerare och det till en längre Expedition
förhyrde manskapet, utan kunskap om sam¬
ma Expeditions bestämmelse, straxt derpå
återkallas för att till tjenstgöring inställas,
utan att krig gjorde sådana mått och steg
nödvändiga, det var i dubbelt afseende orik¬
tigt å Konungens Rådgifvares sida, nemli¬
gen först i så måtto, att permission icke
bordt i ett så tvetydigt fall med gifvas, och
sedermera deruti, att då misstaget en gång
var gjordt, hade det icke bordt så hastigt
rättas, enär just derigenom ladés grund till
den enorma ersättningssumma, sorn Michael¬
son och Benediks utan både rimlighet och
billighet uppstaplat på papperet. De uti
Utskottets utlåtande förekommande eftertänk-
liga ord: ”efter hvad af de för Utskottet
”tillgängelige handlingar kan utredas,” be¬
rättiga mig och hvarje Svensk Medborgare
till den fråga: Har då Utskottet ej erhållit
alla till den förhatliga skeppshandeln hö¬
rande handlingar? Jag anser Utskottet böra
inför Rikets Ständer besvara denna fråga
på ett nöjaktigt sätt, enär Utskottet genom
sitt yttrande leinnat nästan intet tvifvel öf-
D en 18 Julii f. rn.
rigt, alt ju flere omständigheter behöfva läg¬
gas i dagen, och att flere dertill tjenlige
handlingar finnas att tillgå. Hvad som är
om icke hela allmänheten, åtminstone en
betydlig del deraf bekant, det är, att de
Svenskar, hvilka medföljde de först bortsål¬
de skeppen, blefvo mycket olycklige. He¬
la affairen från början till slut har således
burit stämpeln af alltför mycken kortsynt¬
het och missräkning, för att kunna hos Stän¬
derna recommenderas till total glömska och
ansyarslöshet,
Beträffande anmärkningsanledningen, att,
vid senare handelstransactionens återgång,
Michaelson och Benediks tillagts ej allenast
befrielse från det utfästade vitet, utan ock
derutöfver en högst betydlig kostnadsersätt¬
ning, har Utskottet ansett politiska bevekel-
segrunder hafva vållat dessa tilldragelser,
och att anmärkningen således borde förfalla.
Denna förklaring torde likväl, vid när¬
mare granskning, finnas både för mycket
mörk och för mycket inbunden , för att kun¬
na antagas; ty om alla händelser, som le¬
da till Statens skada och förlust, skulle blott
gissningsvis och utan något enda uppgifvit
factum få skrifvas på en okänd politiks räk¬
ning, så skulle ock hvarje rådgifvande åt¬
gärd från StatsRådets och Föredragandernes
sida ganska lätt kunna förklaras och försva¬
ras. Om Konungens Rådgifvare troll någon
Den 18 Julii f. m.
våda för Rikets lugn, eller förlust för dess
Cassa, ligga förborgade under skeppshandeln,
och den dermed gemenskap ägande tillåtel¬
sen för Officerare och manskap, att åtfölja
de försålda krigsskeppen, är det väl föga
ursägtligt, att bägge delarne kunde så lätt
tillstyrkas. Då likväl sådant skett, och högst
olyckliga följder deraf inträffat, så anser jag
Konungens Rådgifvare äfvensom Föredra-*
ganden böra derföre behandlas, i enlighet
med föreskriften uti 106 §. af Regerings-
Formen,
Jag anhåller således om återremiss af
de punkter i Utskottets Memorial, som Herr
Grefven och LandtMarskalken nyss ti Ilka n-
nagifvit kunna återremitteras, på det Ut¬
skottet må komma i tillfälle, att närmare
tänka på saken, och i bestämdare ordalag der^
öfver yttra sig.
Friherre RålambClaesj uppläste föl¬
jande:
Yid behandlingen och uppställningen
af denna fråga, har Utskottet alldeles icke
döljt för sig det olika sätt, hvarpå frågan
skulle bedömas, reia tift till hvars och ens
olika åsigter af det hela, och till de upp¬
lysningar hvar och en kunnat vara i till¬
fälle erhålla. Jag anser mig böra öppet för
Ridderskapet och Adeln tillkännagifva, det
jag, vid denna frågas behandling, ej trott
mig pligtig, att uteslutande fästa mig vid
Den iS Ju I i i f. m.
utgången af handeln, utan äfven höra göra
hi)ligt afseende på intentionen, Efter verk¬
ställd granskning af handlingarne,har Utskot¬
tet ansett sig äga full öfvertygelse bedöma
Regeringens intention—”vara att bereda en
fördel åt Landet.” Utskottet har funnit de
afStatsRådets Ledamöter, sorn man ej med
skäl kan ålägga en technisk kännedom af
Flottans tillstånd och behof, hafva erhållit
ett ytterligare stöd för sine rådslag, derige¬
nom, att Flottans Högste Befälhafvare icke
allenast föreslagit, utan äfven håde tillstyrkt
och vidlyftigt vederlagt de emot handeln
gjorde erindringar. Det synes äfven, som
man med skäl nu skulle kunna klandra Stats-
Ministern för Utrikes Ärenderna derföre, att
han ej iakttagit nog försigtighet, nog förut¬
seende ; men Utskottet, som ägt tillfälle gran¬
ska de i ämnet växlade noter och protocoll,
har trott sig finna, att de af honom i för¬
hand gjorde communicationer med de Mag-
ter ärendet synts närmast angå, och svaren
derpå, ej gifvit anledning förvänta de poli¬
tiska hinder, sorn under utrustningen upp-
stodo; och har Utskottet, af dessa och inga
andra skäl, ej funnit anledning att vid det
helas bedömande kunna inför Rikets Stän¬
der såsom anmärkning anmäla annat, än de
afvikelser, som ägt rum ifrån bestämda fö¬
reskrifter, hvilka öro uti Dechargebetänkan-
det införde. Sluteligen får jag äran tilläg¬
ga, det jag hade förmodat, att de Herrar,
sorn så strängt bedömt Utskottets åtgär-
,
Den 18 Jnl ii f. rti.
dnr, borde eriudra sig, att detta Utskott ic¬
ke utgöres af Iiidderskapets och Adelns en-
skildta Ledamöter, utan är en afdelning af
Rikets Ständer, och att således mera billig¬
het, mera fog i framställningssättet hade va¬
rit att förvänta. Jag vågar dock hysa den
öfvertygelse , att mera opartiske Domare
bättre inse de bestämda gränsor lagstiftaren
uti 106 och 107 §§. utstakat för Utskottets
verksamhet» och derutaf skola linna, huru
stor förbrytelse eller afvikelse bör vara be¬
gången för att ofvannämnde lagrum må kun¬
na af Utskottet med öfvertygelse och sam¬
vete tillämpas. Allmänna opinionen, och
Svenska Folket, Domare, för hvilka äfven
jag hyser stor aktning, desse af mine Her¬
rar Motståndare åberopade, skola kanske ej
så uteslutande dela den nu uttalade menin¬
gen, utan må hända efter billigare grund¬
satser bedöma 1829 års ConstitutionsUtskott.
Åsigterne uti en invecklad förhandling
må föröfrigt vara huru så stridiga som hälst;
skulle jag dock tro, att när någons eller
flores öfvertygelse finnes grundad på verke-
liga facta, må den uttalade opinionen af
mina motståndare väl bestridas och som fel¬
aktig anses, men ingalunda såsom brottslig
bedömas.
Friherre Boije, Ludvig - Skeppshandels-
affairen har, genom sin verkställighet och
sitt resultat, blifvit, i allmänna opinionen,
Den 18 Juli! f. tu.
fen vedervärdighet, och den är det äfven 1
min. Jag har aldrig lånat min röst till
försvar åt en sjuk sak, och jag skall ej el¬
ler göra det i dag; men trogen min pligt,
att i hvarje amne följa min öfvertygelse och
min rättskänsla, skall jag i första rummet
urskilja det oklanderliga från det felaktiga;
och bemöda mig att låta hvarje omständig¬
het gälla jemnt hvad den bör, men också
icke mer. Liknöjd skall jag dervid vara för
det öde, som troligen förestår mig, att, å
den ena sidan, anses hafva förfarit med för
litell stränghet, och, ä den andra, medför
mycken. Sådan var alltid den Riksdags¬
mans lott, sorn, lemnande sig åt en helig
föresats, att aldrig tillhöra något partisinne,
nödgas, den ena dagen, strida mot Mini-
stéren, och den andra mot Oppositionen;
sådan, säger jag, var alltid hans lott, att
lian tadlas å båda sidor; utan annan belö¬
ning att vinna, än förhoppningen, att den
vexel lian drar på en rättvisare efterverlds
omdöme, icke alltid blir en förlorad rätt»
För att i denna sak gå rättvist tillväga,
är man skyldig att väl skilja emellan sakens
alla delar, samt emellan de särskildta syn¬
punkter, hvarunder de böra betraktas»
Man kan ej neka, att Skeppshandeln
baft en ganska vigtig politisk sida; Och ehu¬
ru denna, såsom liggande inom diplomati¬
ker område, icke, efter min tanka, kan hel
Den 18 Juli! f. in.
a$ 5
ocli hållen tillhöra publiciteten, får jag icke
alldeles förbigå densamma; och jag anser den
alltså böra utgöra sakens första fråga. Den
andra synes mig ligga i sjelfva belutet om
Skeppshandeln; och den tredje åter serskilt
omfatta allt* Som hört till Verkställigheten.
Såsom följd af denna urskiljning* är man
också pligtig* att väl ihågkomma, att ansva¬
righeten i de båda första frågorne tillhör
StatsRådet gemensamt; men åter, att ansva¬
ret i den tredje ensamt åligger Herr Grefve
Cederström* som handlat icke blott i egen¬
skap äf SlatsRåd* utan äfven af högste Chef
för Rikets Sjöförsvar, och tillika såsom en¬
sam verkställare af sjelfva handeln. Denna
urskiljning är nödvändig* för att finna huf-
Vudmannen, för hvars handlingssätt jag icke
ämnar* med min röst, låta några offer falla.
De omständigheter, som tillhöra första
frågan, kunna af mig förbigås, emedan de
äro redan, må hända alltför mycket, fram¬
ställde af Friherre Anckarswärd, med mo¬
deration och sans; men deremot af Grefve
Horn, med färgor, som hafva synts mig till¬
böra öfverdriften. Jag har, vid dessa Le¬
damöters yttranden* den anmärkning att
göra, att, i allt, som rörer de diplomatiske
considerationerne, äga vi ingen authentique
upplysning, och vi sakne alltså grund för
något omdöme derom ätt meddela. Jag är
likväl ingalunda missnöjd dermed. Må man,
om man så behagar, ogilla min ömtålighets-
Den 18 Jn Ii i f. m.
känsla; men jag förklarar öppet, att jag iir
glad att slippa Bedöma den fråga: om Mi-
nistéren , i anseende till den yttre politiken,
förfarit rätt eller ej? Ja, jag lemnar heldre
hvarje sådant fel, utan ansvarspåföljd, än jag
vill, att Europa skulle kunna tro, att Sven¬
ska Regeringen, i något enda sådant fall, stocl
ogillad eller öfvergifven af Nationen. Må
vi, i frågor om våra inre ärenders förvalt¬
ning, forska nied allvar, och då det behöfs,
döma nied stränghet; men i frågor, som an¬
gå var Regerings förhållanden till andra Mag-
ter, och der Europa har en rätt att också
döma; eller der misstag kunnat äga rum, af
förödmjukande påföljd för Svenska Cabinet-
tet; der säger mig min Svenska känsla, att
Vår forskning bör stadna, och vårt omdö¬
me ligga nere; emedan der har Sverige icke
mera än en Statsmagt, Regering och Folk;
eller, jag frågar, kan väl Svenska Cabinet-
tet träffas af någon förödmjukelse, sorn icke
också vore en för Nationen? Ätt gifva sig
den, vore, efter min känsla, att vända spju¬
tet emot egna bröst. Det kunde likväl blif¬
va resultatet af en äterremiss, i ändamål alt
intränga längre i frågans politiska natur;
och jag löljer derföre mili känslas kraf, då
jag bestrider återremissen.
Då jag nu beger mig till sakens andra
fråga, finnér jag den innebära följande om¬
ständigheter, nemligen: 1:0 Sjelfva Skepps-
för-
Den 18 Julii f. ui.
försäljningen; 2:0 Handelns öfverlåtande
till en enda man, att uppgöras, med förbi¬
gående af Embetsverken; 3:o Den sednare
liandelns återgång; 4:o Ersattnings-ansprå-
kens hänskjutande till Compromissrätt; samt
5:o Tystnaden, eller vägran, att, till tryck¬
ning, utlemna de handlingar, som handeln
angingo. Då man nu har att bedöma sjelf¬
va beslutet att sälja; är man visserligen plig¬
tig att flytta sig in i de beslutandes upp¬
såt sådant det var, tagit för sig sjelf, och
utan afseende på utgången; ejnedan då man
tillåter sig en sammanblandning deraf, man
lätt kan, af känslan för utgången, hänföras
att neka rättvisa åt uppsåtet. När jag, med
denna uppmärksamhet, granskar beslutet,
att sälja utgå mia Skepp, för att derigenom
vinna tillgång att bygga nya; så finner jag
beslutet oklanderligt, samt uppsåtet godt och
berömligt. Man bestrider Regeringens rätt
att disponera all Statens lösa egendom; och
man kan ej neka, att, vid första anblicken
har denna invänning mycken betänklighet
med sig. Jag påminner mig ganska väl, att
första underrättelsen derom, att en del af
Statens vigtigaste försvarsmedel var försåld
till Judar, väckte bos mig ett motbjudande
intryck, åtföljd t af den tanka, att om Flot¬
tan kunde, såsom lös egendom, afyttras,så
kunde också den dag komma, då Kronan
och Spiran kunde blifva bila; roen jag be-
höfde ei mvcket eftersinnande, för att åter»'
33 H. ‘ 17
Den i8 Jul i i f. m.
komma till ett skäligare omdöme. Må jag
framställa ett exempel, till Levis på nöd¬
vändigheten deraf, att äfven våra försvars¬
medel böra, af Regeringen, under redogö¬
relseansvar, kunna disponeras; eller, om en
dag, en njr uppfinning göres i Artillerikun¬
skapen, med den påföljd, att våra mörsare
och kanoner ej mera voro lika användbara;
skulle väl Regeringen då vara pligtig, att
sammankalla Riksdagen, för att fråga, om
de fingo användas, till anskaffande af bättre,
och till ändamålet mera tjenliga piecer ? Jag
kan ej antaga en sådan sats; och i Stats-
ekonomiskt afseende kan jag icke finna i
Skeppsförsäljningen någon ting att klandra.
För den omständighet, alt en enda per¬
son fått sig uppdragit handelns uppgörande,
synes mig skälet ligga helt naturligt deri,
att då sakens politiska considerationer for¬
drade, att verkställigheten omgafs af hem¬
lighet, så var det en nödvändighet, att för¬
bigå det Embetsverk, som annars bordt ta¬
ga befattning dermed; och, då jag afhållit
mig från all pröfning af de politiska consi-
derationerne , samt följakteligen måste anta¬
ga dem hafva fordrat, att hemlighet iakt¬
togs; så kan jag icke eller klandra den ut¬
väg, som dertill vidtogs.
Lika med allmänheten antar jag, att
den sednare handelns upphäfvande varit en
följd af diplomatiske insinulioner af andra
Den i3 Ju lii f. in.
Magter. Vi känna icke deras beskaffenhet;
men ehuru jag följakteligen ingen ting kan
yttra mig derom, drar jag likväl ej i be¬
tänkande, att förklara StatsRådet min tack¬
samhet, för dess omsorg, att icke, för en
sådan sak som denna, kasta Fäderneslandet
i vådan af ett krig; och jag är ganska viss,
att Nationen värderar mera en klok efter-
gifvenhet, än alla okloka bravader.
Ersättnings-anspråkens öfverlemnande
lill en Corn prom issRätt har, i min tanka,
baft mycket skal med sig. Contractet, som
grundlagt, pretentionerne, är i högsta måtto
klandervärd!; och jag beklagar högeligen,
att ett sådant Contract kunnat uppgöras;
samt väntar, att frågan derom får af Dom¬
stol pröfvas, till ansvarspåföljd för verkstäl¬
laren; men då Contractet var, med Rege¬
ringens authorisation, afslutadt, och den ena
Contrahenten begärde att göra sin derå
grundade rätt lagligen gällande, så kunde
sådant icke förvägras. Att låta tvisten gå
till vanlig Domstol hade varit att gifva pu¬
blicitet åt sakens alla omständigheter, äfven
de, som borde liemlige hållas; och nar man
derjemte besinnar, att vår Lag lemnar ratt
åt alia parter, att om CompromissRätt, sig
emellan öfverenskomma; så kan jag, i denna
omständighet, icke lägga StatsRådet något
till last.
Lagligheten af det beslut, som vägra-
33 H. - *j *
Dea i8 Ju lii f. rn.
de liandlingarnes utlemnande till tryckning,
jberor af sakens natur; och då man anta¬
git, att denna innebar sådane omständighe¬
ter, som gåfvo anledning för andra Magteis
insinuationer; så var det ©tvifvelaktigt Re¬
geringens rätt att pröfva och förordna så¬
dane mått och steg, hvarigenom hemlighe¬
ten förvarades. Jag begär, att få uppläsa
Grundlagens bud för detta fall.
Sedan Friherre Boije härefter uppläst
vissa delar af 86 §. i RegeringsFormen; fort¬
for Friherren vidare:
Ingeck nu, ibland de handlingar, sorn
till tryckning utbegärdes, äfven sådane, sorn
antingen angingo diplomatiska frågor, eller
blott hade sammanhang med sådana, sävar
den öfverklagade vägran i Grundlagen anbe¬
falld; eller, vill man väl, att hemligheten
skulle förordnas, men handlingarne likafullt
utlemnas till hvem det föll in, att begä¬
ra dem?
Jag har nu genomgått och yttrat mig
öfver de flere omständigheter, som ligga in¬
om den andra hufvudfrågans område; och
kan icke, i anseende till någon af dem, fin¬
na åter remiss nödig.
Jag kommer alltså till tredje hufvud-
frågan, eller den, angående Skeppshandelns
verkställighet; och känner ledsnad af att
nödgas, min pligt enligt, förklara att jag,
Den 18 Ju 1 i i f. m.
vid granskning af de omständigheter, som
förekomma emot f. d. StatsRådet Grefve Ce¬
derström, finnér honom vara af Utskottet
besynnerligen favoriserad. Jag vill icke bri¬
sta i aktning för Utskottet; men då bär
gäller sak, ej complaisanceså bör jag ej
förhålla min öfvertygelse, att Utskottet, i
anseende till honom, förfarit rent af i mot¬
sats af hvad det bordt. Grundlagen kän¬
ner inga undanflygter; men Utskottet har
likväl antagit sådana. Det är väl sannt, att
försäljningshandlingen icke, i sig sjelf, var
ett StatsRådsEmbctets åliggande handling;
men då ett tjenstgörande StatsRåd, öfver-
tager en befattning, och verkställer den,
af natur att åtföljas af redovisningsansvar,
med förbigående af ett allmänt Verk, bos
hvilket ett sådant ansvar varit utom all frå¬
ga; så måste han väl kunna derföre lagfo¬
ras, och hans forum blir då RiksRätt, der¬
före, alt det här var hans StatsRådsEmbete,
som föranledde, att lian erhöll uppdraget.
StatsRådets Prolocoller utvisa dessutom, att
Grefve Cederström der gjort flere underdå¬
nige anmälanden om Contractet, och angå¬
ende flere delar af handeln. I dessa anmä¬
landen handlade han ju såsom StatsRåd; ty
i hvilken annan egenskap satt han valder?
För desse åtgärder är ju RiksRätten hans
enda och rätta forum. Jag vill icke upp¬
repa alla de gravamina, som uppstått emot
Grefve Cederström; dels derföre, att de äro
af andra Ledamöter framställde, och dels
Deri iS Julli f. ni.
derföre, att jag icke älskar att skugga en
tafla, sora är nog skuggad; men jag begär,
i afseende till dem alla, återremiss till Gon-
stitutionslltskottet, med anmodan, att lem¬
na ny pröfning åt denna del af saken ; hvar¬
efter jag väntar, att Grefve Cederström af
Utskottet ställes under 106 §. i Regerings-
Formen, på det att Svenska Folkets fordran,
och Lagens allmänna kraf, må här erhålla
den gällande påföljd, som vi icke hafva rätt
att eftergifva. Grefve Cederströms höga rang
är här en alldeles likgiltig omständighet;
och i mina ögon är han ingen ting annat,
än en medborgare inför Lagen, öfver hvil¬
ken hvila tunga anledningar lill misstankar
för ett mindre redligt handlingssätt. För
min del tillåter jag mig visst icke något om¬
döme i frågan, om anledningarne äro grun¬
dade eller ej. Jag vill blott hafva dem hän¬
visade till Domstols pröfning, i hvars rätt
att döma jag ingalunda intränger. Fördelia
ändamål är en återremiss första vilkoret.
Man torde invända, att, då StatsUtskoltet
inkommer med Betänkandet, i den dit åter¬
remitterade frågan, angående indrifvande af
medel, som icke influtit; komma Sländerne
i tillfälle att utfordra Lagens kraf emot Gref¬
ve Cederström; men, må man ursägta, alt
jag anser det tillfället ganska opålitligt. Be¬
gagna vi den magt vi äga, att, i den nu fö¬
revarande anmärkningsfrågan, ställa Grefve
Cederström under RiksRätt, så ära vi säkra,
icke om utgången, jag medger det, men dock
Den 18 Julii f. m.
s63
att en Domstol måste pröfva och döma; men
dröja vi, tils den ekonomiska frågan före¬
kommer, så blir vår enda utväg att hos
Regeringen i underdånighet begära, att en
action varder anbefald; men i Regeringens
magt står då också, att icke bifalla vår be¬
gäran. Må det tillåtas mig att erindra om
ett dylikt förhållande; icke äldre, än se¬
dan sista Riksdag. Fattade af en orättvis
opinionshvirfvel, begingo Ständerne då det
förskräckliga misstag, att afskaffa Maga-
zinsinrätlningen, hvars nytta för jordbruks¬
näringen ofta varit den största, och ännu
kunnat blifva det, om man, i stället för att
afskaffa inrättningen, gifvit den en bättre
instruction. Icke nöjde dermed, vidtogo Ri¬
kets Ständer ännu ettsteg, som, i sin syft¬
ning, närmade sig till utseende af förföljel¬
se. Ständerne anhöllo nemligen hos "Konun¬
gen, om anställande af lagligt åtal emot Di-
rectionen; men, sedan Directionen blifvit
hord, och dervid nöjaktigt förklarat hvar-
enda anmärkningspunkt; blef resultatet, alt
Konungen icke biföll Ständernas begäran.
Efter min själs bästa öfvertygelse, var detta
Konungens Beslut ganska rättvist; emedan
Ständernes begäran var oskälig; men, äfven
med förutsättande att Konungen altid är
rättvis, ligger det ingen förgriplighet uti,
att anse ett misstag hos Regeringen äfven
möjligt; och det vöre ju då icke eller al¬
deles omöjligt, att om vi, i frågan om an-
ledningarne emot Grefve Cederström, Ve-
Den 18 J u 1 i i f. m.
dersaka det tillfälle yi nu äga för utöfnin-
gen af vår egen magt, och inskränka oss
till, att blott hos Regeringen, i underdånig¬
het begära action emot honom, denna be¬
gäran afslogs; och att han, på sådant sätt,
ginge, sorn man säger, klappad och klar ifrån
alt ansvar. Medgifver man, att denna ut¬
gång, i anseende till Grefve Cederström,
icke är omöjlig, så studsar man vid den fö¬
reställning, att, om vi, i allo, nu följde
Gonstitutions Utskottets Memorial, skulle Gref¬
ve Cederström gå fri; men SlatsRådets öf¬
rige Ledamöter träffas af den förskräckliga
påföljd, att anses förlustige Nationens be¬
troende, i och för det tillstyrkande, som
hos dem skäligen kan anses hafva egenteli-
gen härrört från deras förlitande till hans
iusigter och redliga nit för det vapen, som
honom, moraliskt mera ändem, ålåg att vår¬
da. Jag är långt ifrån att vilja verka på
andras tänkesätt; men med mina öfverens-
stämmer icke att, der flere äro tilltalade,
låta hufvudmanuen gå fri, men fälla de andra.
Herr Tham, Wolrath: Fullkomligt öf-
vertygad, att alla de delar af Memorialet,
der Utskottet afslagit amnärkningarnp, hvar¬
ken kunna återremitteras, eller föranleda till
ändring i åtgärden, utan lika med flere fö¬
regående måste läggas tili handlingarne, har
jag icke ämnat ingå i detaljer, utan endast
yttra mig i anledning af hvad här blifvit
sagdt om den nödvändiga publiciteten af
Den 18 J111 i i f. ru.
vissa politiska förhållanden. Jag känner, att
man i detta fall kan åberopa andra länders
exempel. Jag vet, att man i .Englands Par¬
lament och Frankrikes Kamrar öppet klan¬
drar Ministeren, och framställer dess miss¬
tag i sin falla grad, samt med de Svartaste
färgor. Huruvida sådant är nyttigt för des¬
sa länder, derom vill jag icke yttra mig;
men jag tror, att det åtminstone icke för
England är farligt, så länge England kan
omgifva sig med sina flytande murar och
derigenom vara oberoende af andra makters
omdöme. Således skadar det der mindre,'
att söka skilja Folkets förtroende från Re¬
geringens personer, och visa, att de äro odug¬
lige. Men jag frågar, om vi äro det sjelf-
ständiga Folk, som äger ett sådant ovilkor-
ligt oberoende, att det för oss kan vara
nyttigt eller oskadligt, att vi här böra söka
att på värsta sätt nedsätta vår Minister i all¬
männa omdömet, helst enligt vår constitu-
tion, vid bedömandet af Regeringens åtgär¬
der, man svårligen kan aldeles skilja Råd-
gifvarne från Statens högsta Chef. Månne
det, vid ett tillfälle af utlänningens anfall,
och grannars försök att imponera, kunde
vara nyttigt, att allt förtroende är undan¬
ryckt från Konungens Rådgifvare, att miss¬
troende herrskar emellan Regering och Folk.
Jag öfver lemnar bedömandet häraf åt dem
sjelfva, som så ifrigt bemöda sig, att illa
afmåla Ministeren. Åtminstone är detta för¬
farande motbjudande för mig, så länge det
266
Den 18 Julii f. m.
Leror af Konungen att välja Ministrar, oell
icke af Ständerna, så länge det är Konun¬
gen, sora regerar och icke Ministrarna. Man
har påstått, att Nationen blifvit skymfad
och betäckt med nesa genom Skeppshandeln.
Om så vore, frågar jag, om icke den deltar
i detta skymfande, som söker högt uttrum¬
peta det. Jag tror, att hvar och en, som
älskar sitt fädernesland, snarare, än att blot¬
ta dess svaga sida, bör söka att betacka den,
och hellre beslöja ett begånget misstag, än
utan nytta för landet på allt sätt försvåra
det. Jag har icke kunnat underlåta, att här
uttala mitt tänkesätt. Emot hvad Grefve
Horn yttrat, att fartygen blifvit skickade
till Amerika under örlogsflagg, får jag an¬
märka att detta är ett misstag, hvarom un¬
derrättelse torde kunna lemnäs af flere här¬
städes varande Svenske Örlogsman. Farty¬
gen afgingo med Svensk handelsflagg, icke
med örlogsflagg. Dä för öfrigt de båda frå¬
gor, der Utskottet tillämpat 107 §. förmod¬
ligen komma att behandlas i sammanhang
med Decharge-belänkandet, afhåller jag mig
nu ifrån att yttra något vidare, samt an¬
håller, att Herr Grefven och LandtMarskal-
ken behagade låta lägga detta Memorial till
handlingarna.
Friherre Anckar swärd: Då denna dis-
cussion ej kan hafva till föremål att tillvä¬
gabringa något definitift beslut i frågan, tor¬
de det synas öfverflödigt, att jag ytterligare
4
Den 18 Juiii f. m.
267
uppträder med yttrande härom, sedan jag
redan afgifvit ett vidlyftigt anförande. Jag
skall också inskränka mig denna gång till
all möjlig korthet, och endast besvara nå¬
gra anmärkningsvärde invändningar af mi¬
ne motståndare, öfverlemnande för öfrigt åt
allmänheten att bedöma våra ömsesidiga åsig-
ter så, som de förtjena, öfvertygad att jag
har opinionen för min mening.
Hvad först angår Friherre Cederströms
yttrande, det jag skall hafva påstått, att
ConstitutionsUtskottet i denna fråga bordt
uteslutande sysselsätta sig med undersökning
om Europas politiska förhållanden; så torde
Friherren erkänna mig icke vara så fullkom¬
ligt hufvudlös, att jag ej enligt Grundlagen
inskränkt mitt yrkande i detta fall endast
till Utskottets rätt att infordra Protocoller-
ne i detta ministeriella ärende samt Stats-
Ministerns för Utrikes Ärenderne utlåtande
vid sakens afgörande hos Kongl. Maj:t. Jag
har yttrat mig sålunda: ”det hade vid detta
”tillfälle varitConstitutionsUtskottets åliggan¬
de att utreda, om de större Europeiska Mak¬
arnes offentligt förkunnade åsigter af deras
”förhållanden till de SydAmerikanska Repu-
”blikerne, vid den tid då Skeppshandeln be¬
slutades, voro sådane, att den afConstitu-
”tions-Utskottet åberopade probabilitets-lära
”ingaf någon grundad anledning till förmo¬
dan, att en så beskaffad bandel om krigs-
”förnödenheter för de SydAmerikanske Re-
a68 Den 18 Julii f. rn.
"publikerne, utan att stöta mäktigare kända
'politiska intressen, kunde oafbrutit fortgå.”
I anledning häraf tror jag Utskottet hafva
bordt begära del och taga kännedom af så
väl det Protocoll i Ministeriella ärender,
hvilket blifvit vid tillfället halli t, som det
yttrande bemälte StatsMinister då afgifvit.
Nu bär också det besynnerliga förhållande
inträffat, att Utskottets Ordförande upplyst,
det nämnde Protocoll och Utlåtande verkli¬
gen blifvit af Utskottet infordrade och gran¬
skade, ehuru Memorialet innehåller, att "an¬
märknings-anledningarne, som riktats mot
”förmenta politiska missräkningar och fel-
"steg, kunna af ConstitutionsUtskottet knappt
"upptagas, ännu mindre profvas, och aldra-
"minst fastställas.” Jag har således med till¬
fredsställelse erfarit, att de ifrågasatte band-
7 c)
bingarne kommit till Utskottets kännedom,
och blifvit granskade, fastän resultatet ej
blifvit Rikets Ständer meddeladt, ocb Ut¬
skottet i detta fall ej gått tillväga med den
öppenhet, som detsamma åligger.
Till vederläggning af hvad jag yttrat
i afseende på undanhållandet af handlin-
garne rörande Skeppshandeln, har Friherre
Boije uppläst-ett stycke ur 86 §. Regerings-
Formen. Jag trodde ej, att en så lagfaren
man, som den värde Ledamoten, skulle lä¬
sa Grundlagen utan iakttagande -af punkt.
Friherren har sökt hänföra sista Momentet
af denna §. till det föregående, ehuru de
Den 18 Jul.,ii f. m.
269
äro tydligen skiljde. Det sistnämnda |lyder
sålunda: ”Alla Handlingar och Protocoll,
”i hvad mål som helst, de Protocoll un-
”dantagne, som uti StatsRådet och hos Ko¬
nungen i ministerielle Svender och com-
”mandomål föras, må ovilkorligen genom
”trycket kunna utgifvas.” Här står, åtmin¬
stone i den upplaga af Grundlagen, som jag
liar, en ganska tydlig punkt. Sedan följer
i sista Momentet: ”Ej må tryckas Banco-
”och Riksgälds Verkens Protocoll och Hand¬
lingar rörande ärender, hvilka höra hem¬
piga hållas.” Således är det, enligt milt
Begrepp, endast Banco- och RiksgäldsVer-
kens Protocoll och Handlingar i hemliga
ärender, som ej få tryckas. Det är visser¬
ligen ganska lyckligt, att i följd af sin stad¬
gade reputation, kunna äfven genom orikti¬
ga citationer tillvälla sig mängdens uppmärk¬
samhet och missleda den; men det kan säl¬
lan blifva beståndande i längden; och jag
hoppas mig hafva visat, att det, denna gång
åtminstone, är Friherre Boije och icke jag,
sorn är skyldig till ett misstag.
En annan värd Ledamot härstädes har
yttrat den tanka, att man, vid granskning
af StatsRådets förhållande och klander derå,
icke kan undgå att deri inblanda den hög¬
ste Personen, Konungen. Om detta vore
grundadt, skulle jag här icke kunna yttra
en enda tanka om vår nuvarande Minister.
Det constitutionella samhällsskicket livilar
270
Den 18 Juli i f. m.
derpå, att Ministrarne äro underkastade an¬
svarighet för deras handlingar; och det skulle
för Répresentanttin vara omöjligt att utöfva
sin pligt, att för begångne fel befordra dem
till ansvar, om de skulle anses skyddade
bakom Konungens person. Jag måste såle¬
des på det högsta bestrida den sats Herr
Tham sålunda framställt. Och hvad för öf¬
rigt angår hans varma och lilliga decima¬
tion om hans känsla för Styrelsen och Fä¬
derneslandet; så respecterar jag denna kän¬
sla; men jag beder honom äfven hysa nå¬
gon aktning för andras, och åtminstone låta
det anses för möjligt, att de personer, som
mot honom yttra stridiga meningar, äro lif—
vade af samma känsla och nit för Fäder¬
neslandet och den högsta Personen.
Beträffande slutligen Friherre Ceder-
ströms yrkande, att llidderskapet och Adeln
mätte förklara sitt ogillande af de uttryck
jag i denna fråga begagnat; så får jag till¬
kännagifva, att jag olyckligtvis befinner mig
i sådane förhållanden af vänskap, att jag
måste tro, det delicatesse mot mig kan kom¬
ma i fråga, serdeles som ej någon lärer till¬
tro mig vilja, af enskildte orsaker, tilldela
någon personliga förolämpningar härstädes;
men jag uppmanar Friherre Cederström att
söka göra detta sitt yrkande gällande; och
jag skall blifva honom högst förbunden, om
lian, genom ådagaläggande af förseelser utaf
mig, kan bringa det derhän, att jag befrias
Den 18 Jul i i f.' ro.
från mitt alltför mödosamma tall såsom Re¬
presentant vid detta Riksmöte.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag är i livad
jag hufvudsakligen velat anföra, förekommen
af den siste Talaren. Jag ämnar ej ingå i
discussion om sjelfva saken, då någon på¬
följd deraf icke kan komma att äga rum,
utan man påtvingat oss att uppskjuta all
ansvars-åtalan, till dess sjelfva Decharge-
Retänkandet förekommer. Jag utber mig
dock, att få tillägga några ord, i afseende
på de vigtiga princip-frågor man vidrört.
Här har blifvit yttradt, att inrättandet af ett
Hemligt Utskott, som Konungen äger att af
Ständerna begära, skulle innefatta ett be¬
stämdt antydande, att vissa handlingar och
åtgärder finnas inom Styrelsen, hvilka böra
hemliga hållas. §:ns ordalydelse i detta fall
är så tydlig, att man blott kan anse detta
yttrande såsom ett försök att i ett högtid¬
ligt ögonblick förvilla oss. Hemliga Utskot¬
tet har ej magt att fatta något beslut, utan
endast att till Konungen afgifva yttranden
öfver de mål, Konungen detsamma medde¬
lar. Detta Utskott kan sålunda aldrig afgöra
något och icke eller sätta Regeringen i stånd,
att vinna representationens samverkan till
sådant, Born denna icke vet hvad det är.
Utskottet synes endast ämnadt, att kunna
tjena Konungen, tänkt såsom skiljd från si¬
ne Rådgifvare. Det vore t. ex. ett medel, i
fall Konungen är omgifven af en Oligarcliie,
272
Den 18 Julii f, ra.
sorn hemljgen fjettrar honom inom sitt
eget Slott, att söka Representationens med¬
verkan till en förändring i sin belägen¬
het. Det är icke tänkbart att Lagstiftaren
tillsatt ett hemligt Utskott för att dölja för¬
skingrande af allmänna medel eller förhem¬
liga allmänt kända styrelse-åtgärder m. m.
För öfrigt är ingenting farligare för en svag
Nation, som icke äger någon politisk styr¬
ka, än förhemligandet af Styrelsens politik.
Förr eller sednare skall sådant medföra olyc¬
kor för landet. Just för att bevara landets
sjelfbestånd, bör Representationen fordra re¬
da för allt hvad till politiken hörer. Det
är derföre jag är öfvertygad, att då 29 §.
Riksdagsordningen föresklifver, att Consti-
tutionsUtskottct kan begära de Protocoll,
sorn röra Ministeriella ärender, så kan Ut¬
skottet också fordra de Protocoll, hvilka om¬
fatta de politiska ärenderna; och det är äf-
yen Utskottets pligt att göra det. Jag är öf-
yerlygad, att Svenska Representationen har
rätt att få del af dessa handlingar, samt att
ConstitntionsUlskottet ej äger rätt alt be¬
grafva dem. 53 §. RegeringsFormen säger:
Rikets Ständer välje genast, sedan Riksda¬
gen blifvit öppnad, de Utskott, hvilka skola
ärenderna bereda. Sådane vid hvarje Riks¬
dag nödige Utskott liro: ett Constitutions-
Utskott, &c. Man ser sålunda tydligen här¬
af, att ConstitutionsUtskottet ej är någon
hemlig Domstol, som har rättighet att väg¬
ra
T) p n 18 J U 1 i i f. m.
ra Ständerna, eller undanhålla, Ministern
ella acter. Jag förenar mig med Friherre
Anckarsvärd i förundran deröfver, alt Fri¬
herre Rålamb upplyst, huru Utskottet verkli¬
gen sett de ifrågavarande minisleriella hand-
lingarne, men icke kunnat pröfva dem; äfven¬
som det förundrar mig, att Utskottet icke gif-
vit Rikets Ständer del af dessa handlingar.
Friherre Boije har velat etablera en vigtig
princip, då häll ursäktat, att en compromiss
blifvit begagnad i frågan om allmänna me¬
del. Jag tror, att om en sådan inrättning
behöfts, hade vår Lagstiftning i constitutio-
nel väg redan infört eli sådan; men Lag¬
stiftaren har ansett, att allt i detta afseen¬
de borde vara offentligt. Man har också al¬
drig haft exempel på någon ting sådant.
Företaget var sä nytt, att det väckte en all¬
män bestörtning, och jag vädjar till hvar
Och en, hvad intryck det i allmänhet gjor¬
de. Förgäfves må man tro, att man garan¬
terar sig för det allmänna missnöjet genom
de personer, hvilka man inväljer uti Com-
prömissen. Tvärtom, genom det, att man
inkallar dem deruti, minskar man deras
kraft, att verka för sjelfva saken. Jag kart
blott beklaga, att dessa personer, som kän¬
de andan af vår Statsförfattning, icke sva¬
rade nej tillren sådan kallelse. För min del
anser jag saken af en sådan vigt att jag be¬
klagar, det jag förbisett att . väcka Motion i
detta afseende. Man kan likväl, vid Stats-
33 IL 18
5.74
Den 18 J u 1 i i f. in.
regleringen söka verka, att alla anslag en¬
dast beviljas under vilkor, att Landets Dom¬
stolar aldrig vid något tillfälle förbigås. Jag
anhåller altså nu* att få framställa följande
Motion;
Med anledning af det förhållande, som*
under öfverlaggningen angående Constitu-
tionsUtskottets Memorial om den så kallade
Skeppshandeln, blifvit ådagalagdt, att nem¬
ligen en ersättningsfråga emellan Kronan
och enskild te personer blifvit af Compromiss-
Rätt äfdöind, får jag vördsatnt föreslå: att
Rikets Ständer måtte besluta, dets vid all
fråga om återbetalnings- eller ersättnings¬
skyldighet emellan Kronan ocli enskilte,
tvisten ovilkorligen skall vid laga Domstol
upptagas och afdömaS, samt i annat fall det
Embetsverk, som sådant Underlåtit * ansva¬
ra Slaten ali förlust; hörandes detta beslut,
vid StatsRegleringens anernnände till Kongl.
Maj:t, såsom ett dervid fästadt vilkor, med¬
delas.
Om Remiss häraf till StatsUtskottet an¬
il ålleS.
Herr NordenankarGustaf: Jag har
blott begärt ordet för att afgifva upplysning
i anledning äf ett yttrande, att Skeppen
skola seglat med Örlogsflagg. Förhållandet
var icke så, de seglade med Coopvaerdie-
Flagg utan Vimpel. Man hade i detta af¬
seende icke bordt yttra annat än hvad soni
var öfverensstämmande med sanningen.
Den 18 Julii f. ra.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: I an¬
ledning af de anmärkningar man gjort mot
ConstitutionsUtskottets förfarande i denna
fråga, får jag tillkännagifva, att jag inom
•Utskottet varit af olika mening med plura-
liteten, och i flera fall protesterat mot Ut¬
skottets beslut, då jag ansett Utskottet haf¬
va handlat mot tydlig Lag. För öfrigt har
jag med så mycket obehag följt discussionen
häröfver inom Utskottet, att det torde ur¬
säktas mig,.'om jag nu undviker att vidlyf¬
tigt yttra mig i saken. Jag vill derföre till
besvarande nu blott upptaga en eller annan
anmärkning.
En värd Talare har klandrat Utskottet
derföre, att det beslutat anmärkning efter
1 oj <%\ RegeringsFornien_, dä det i dess stäl¬
le bort tillämpa 106 $. Detta är lätt sagt;
inen jag får upplysa, att Utskottet ej skulle
bättre önskat, än att finna någon anledning
dertill; och jäg uppmanar den värde Leda¬
moten sjelf, att uppgifva, efter hvilken §.
i AnsvarighetsLagen man skulle kunnat stäl¬
la Rådgifvarne under Riksrätt i detta fall.
Man har afven hållit före, att man bor¬
de afhälla sig frän anmärkningar efter 10J
emedan de i sjelfva verket träffade Ko¬
nungen sjelf. Jag har ofta hört delta; inell
måste för min del högtidligen förklara , att
jag ej känner något bättre sätt för en Folk-
33 Hi
276
Den 1 8 Ju 1 i i f. m.
Representant, att visa sin tillgifvenhet för
Majestätet, än att controllera Rådgifvarnes
handlingssätt.
Man har erinrat, att StatsRåds-Proto-
collen voro undantagna från tryckning, och
att Konungen ägde sammankalla ett hemligt
Utskott för att meddela det sådana mål,
som borde hemliga hållas; och ifrån denna
erinran har man velat leda sig till det be¬
vis, att Handlingar och Expeditioner, ut¬
gående från Konungen, kunna hemliga hål¬
las. Det var ett ofanteligt språng i bevis¬
ningen, att kunna från sådana premisser
komma till den slutsatts, att de från Stats-
Expeditionerna utgående bud och befallnin¬
gar skulle kunna få hemlige hållas. Att för¬
hindra kungörandet af Expeditioner, skulle
vara en något för allvarsam efterapning af
en viss stor Konungs skämt, att utnämna
en lägre Officer till Major, med förbehåll
att icke få tala om det.
Grefve Horn: Till hvad Friherre Anc-
karswärd och Herr Hjerta yttrat, anhåller
jag att få lägga några ord. Friherre Rålamb
har upplyst, att ConstitutionsUlskottet fått
del af de Protocoller, som vid ministeriel!^
handläggningen af denna sak blifvit inför
Konungen förda. När Friherre Rålamb, så¬
som Utskottets Ledamot, tillkänpagifvit så¬
dant, hade jag väntat, alt Utskottet gjort
mera afseende på mitt Memorial, deruti jag
Den 18' Ju I i i f. m.
277
sagt, att jag ansåg liela StatsRådet ansvarigt
för sina rådslag, så vida de ej stödde sig
på politiska skäl. Jag ansåg saken bero af
det enda vilkor, att noga undersöka, om
man infordrat StatsMinisterns för Utrikes
Ärenderne Utlåtande, samt om lian tillkän-
nagifvit, att lian i diplomatisk viig förbe-
redt handeln, ty i annat fall, om än den
pecuniaira fördelen varit aldrig så stor, var
företaget dock vådligt. StatsRådet borde
icke hafva förbisett, att en Escadre af fern
större Örlogsskepp ej borde kunna utlöpa
för hvad Flaggas räkning sorn liäldst med
Svenskt befäl, Svensk besättning och Svensk
Flagga, utan att StatsRådet bestämdt visste,
livart den skulle gå. Ett uraktlåtande i det¬
ta afseende är det största fel, oell drabbar
egenteligen StatsMinistern för Utrikes Ären-
derna, om lian underlåtit förberedande åt¬
gärder i ministeriel väg. Vidare bär man
trott, att man icke borde behandla saken
efter dess utgång. Jag instämmer deruti,
och bar äfven mindre sett på utgången, än
på de följder, sorn af en sådan sakens be¬
handling alltid skulle inträffa. Hvad Herr
Tham behagat yttra om pligten för medbor¬
gare, att ej blotta Regeringens svaghet, är
fullkomligt ogrundadt, om Herr Tham syf¬
tat på mig, emedan han citerat mitt anfö¬
rande oriktigt. Jag bar sagt, att nesan för
liela denna sak drabbar Ministeren, och i
synnerhet Utrikes Ministern, och derefter
Nationen, om den ej utkräfver ansvar af den
27$
Den 18 Julii f. in.
Ministére, sorn ådragit Nationen en sådan
skymf; och jag tror mig uppfylla min pligt
såsom Representant, då jag yrkar detta ansvar.
Att politiska felsteg af högst klandervärd
natur blifvit begångna, kan ej undandragas
allmänna omdömet, ty att man företog en
handel med Krigsskepp, hvilka skulle utgå
till en bestämmelse, sorn ej var okänd för
hela Europa, än mindre för Svenska Rege¬
ringen, nemligen alt biträda den attack,
som Sydamerikanska Fristaterna ämnade fö¬
retaga på Cuba, synes vara ett så stort po¬
litiskt felsteg, att man tydligen deraf skulle
vänta icke allenast politiska scbismer, utan
i en framtid säkerligen ganska svåra poli¬
tiska följder.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Med-.
vetandet af det undseende jag sjelf behöf-
ver såsom Embetsman, hindrar mig att ingå
i hufvudfrågan, der det gäller att mer eller
mindre strängt bedöma Konungens Rådgif-
vares handlingssätt. Under egiden af väg¬
rade propositioner, af Friherre Boijes snille,
af Friherre Cederströms Grundlags-tolknin-
gar och af Herr Tharas förmåga att tala ofta
och länge, synes Ministérens position vid
detta tillfälle icke vara, hvad jag ock upp¬
riktigt önskar den aldrig må blifva, farlig;
och just derföre anser jag mig oförhindrad,
att med dem, hvilka nu uppträdt såsom
Ministerens försvarare, vexla några ”skott
i luften.” Friherre Cederström har yttrat ,
Den 18 Julii f. m.
279
att ConstitutionsUtskottet hvarken får eller
kan bedöma främmande makters politik; Fri¬
herre Rålamb har endast ordat om hinder,
som inträffat efter det den beryktade Skepps¬
handeln beramades; och Friherre Boije har
förklarat sig belåten dermed, att Utskottet
i detta afseende icke meddelat några upp¬
lysningar eller handlingar. Härvid får jag
erinra, att det ingalunda är den utländska
politiken, utan en Svensk StatsMinisters för¬
farande, som varit under Utskottets gransk¬
ning, och nu kommer under Rikets Ständers
bedömande. Det finnes vissa allmänna för¬
hållanden, hvarom Sveriges StatsMinister för
Utrikes Ärenderna icke gerna kunnat vara
okunnig. Det finnes t. ex. något, som , i kraft
af kände fördrag emellan Europas Stater ef¬
ter Restaurationen, kallas Militäriskt kon¬
trabandj hvarmed menas krigsförnödenlieter,
hvilka en neutral makt tillhandahåller en
krigförande. Det är naturligt, att StatsMi-
nistern ej kunnat undgå att på detta och
dylikt fästa Konungens Öfriga Rådgifvares
uppmärksamhet. Sådant måtte stå att läsa
i Protocollen, fastän Utskottet försummat
underrätta Rikets Ständer derom. Friherre
Rålamb torde hafva den godheten att i detta
afseende lemna närmare upplysning. Frå¬
gan örn Skeppshandeln delar sig i afseende
på ansvarigheten, som mig synes, i tre klas¬
ser. I första rummet; StatsMinistern för
Utrikes Ärenderna, hvilken, på grund af sin
kännedom om främmande makters politiska
Dun 18 Julli f. ni.
ställning, måste hafva till protocöllet yttrat
sin öfvertygelse om handelns enlighet med
eller stridighet mot gällande fördrag. Sedan
detta skelt, anser jag för min del StatsRådets
öfriga Ledamöter, ansvarsfrie för utgången,
helst det uLgör en förtjenst mera, derest de
hvar för sig äga erforderlig insigt i frågans
politiska del, men ingalunda kan räknas dem
till last, att de sakna denna insigt, då de-
ras egentliga åliggande består uti att vaka
öfver landets inre administration. Till den
tredje klassen skulle jag vilja hänföra Imf-
vildmannen för verkställigheten af det fatta¬
de beslutet, i afseende på hvilken jag desto
heldre afhållen mig från något yttrande, sorn
han, enligt Friherre Boijes utsago, redan står
tillräckligt ”klappad och klar.” Friherre Rå¬
lamb, som ansett, att ConstitutionsUtskot-
tets förfarande vid detta tillfälle blifvit alt¬
för skarpt tilitygadt, har erinrat oss, att till
Utskottets personal höra ledamöter af andra
RiksStånd, mot hvilka åtminstone man borde
öfva skonsamhet. Jag icke blott känner detta;
jag tackar Gud derföre, att det icke endast
är Svenska Riddarhuset, som kommer att
uppbära efterverldens beröm eller tadel för
ConstitutionsUtskottets handlingssätt vid den¬
na Riksdag. Friherren påminner vidare, att
del blott är för stora och betydliga förbry¬
telser, 107 §. RegeringsFormen kan tilläm¬
pas. Ganska sannt! Det vore dock intres¬
sant, att känna Utskottets vid detta tillfälle
nyttjade måttstock för stort eller litet. Fri¬
Den 18 Julli f. m.
herre Boijes visserligen vackra epilog om
förra MagazinsDirectionen, tillhör hvarken
dagen eller ämnet. Jag tillåter mig således
icke något vidare omdöme derom; äfvensom
jag af Herr'Thams framställning om Eng¬
lands och Frankrikes oberoende af andra
länders inverkan, och saknaden i Sverige af
den sjelfständighet, som erfordras att kunna
fritt uttala sin öfvertygelse om allmänna stäl-
ningen, icke kan draga annan slutsats, än
att Herr Tham, emot hvad jag hitintills för¬
modat, ej är anhängare af det så kallade
Gen tral-förs varet,
Friherre Boije: Under några Ögonblick,
som jag för påträngande orsaker var från¬
varande, har en värd Ledamot anmärkt,
jag vet ej om i hårda ordalag, ett af mig
begånget misstag, och jag tackar honom der¬
före. Tillgången med detta misstag — det
skedde under Ridderskapets och Adels egna
ögon — var den, att jag fann 86 §. för lång
att helt och hållet uppläsa; jag uppläste der¬
före endast slutet, och läste för litet, för.att
sjelf märka att jag läste origtig §.; och jag
får alltså nu rätta detta misstag, utan att
deraf mycket vinnes för Friherre Anckar-
swärds satts. Ty jag vill tro, att den värde
Ledamoten medgifver mig, att den ena Grund¬
lags §. är så god, sorn den andra. I Tryck¬
frihetsförordningens 2 §. 4 morn. står. att
”Protocoll haline hos Konungen i Ministe-
”riella ärender och Commandomål elc. icke
28a Den 18 Ju lii f. m.
”kunna till tryckning fordras, eller ulan ve-
”derbörandes tillstånd utbekommas.” Ocb det
var detta Lagrum jag ville åberopa. Jag
hemställer nu, hvilken haft olyckan att för¬
vränga Grundlagen, antingen jag, som upp¬
läst oriktig §,, eller Fr i herr en, sorn synes
vilja vägra lydnad åt den nu uppläste, ge¬
nom ett resonnement, som saknar all grund.
Friherren säger, att handlingar i General-
Adjutants-Expeditionerna likasom i Krigs-
Expeditionen eller i Förvaltningen af Sjö-
Ärenderna icke kunna hänföras till diplo¬
matiska handlingar. Jag tror, att denna in¬
vändning kan leda till stora misstag. Ty
om t. ex. man supponerar, att Konungen i
dag, i sitt StatsRåd, fann att han behöfde
sätta Försvarsverket i skick att nyttjas, men
Konungen icke i förtid ville provocera fien¬
den, skulle de befallningar om krigsrust¬
ningar, som utfärdades till de underordnade
Auctoriteterna, vara tillgängliga för all ny¬
fikenhet, att genast införas i Dagbladeq. Jag
tror, att handlingens egenskap rapporterar
sig till dess grundorsak, och att, då denna
är diplomatisk, lystnaden är en skyldighet.
— Man har emot mig framstält en anmärk¬
ning, som kan synas rigtig, nemi. att frågan
om den återremiss jag begärt, tilllbör det så
kallade DechargeBetänkandet. Häri har man
rätt; men jag får erindra, att ålerremissen
mäste grunda sig på de omständigheter, som
förekomma i nu förevarande Memorial. Om
della således blifvit lagdt till handlingarna,
Den . 18 J u 1 i i f. m.
a83
lärer det vid DechargeBetänkandet blifva
förgäfves, att yrka ålerremiss i detta ämne.
Det synes mig klart, att man icke kan bi¬
falla detta Memorial, då man vill begagna
de bär befintliga omständigheter vid den
sedermera inträffande pröfningen, där jag
ingalunda tänker försumma mig. Herr Cru¬
senstolpe har i går <?.<?h i dag upptagit och
besvarat åtskillige ,yttranden, på ett sätt,
som tyckes.. utmärka någon ting personligt
emot migj innebärapde ett begär att sarga,
mera, än att upplysa ämnet. Jag tillåter
honom gerna att fritt göra det, så ofta han
behagar; men utbeder mig en gång för alla
att slippa besvara honom,
Friherre Cederström: Det är ej första
gången under denna Riksdag jag ser mig tvun¬
gen .till den förklaring, att Herr Hjerta på¬
börda! mig yttranden, som jag icke baft,
Så är äfven förhållandet nu, i afseende på
Hemliga Utskottet. Jag har icke yttrat, att
detta Utskott har någon beslutande rätt; men
jag har sagt, att stadgandet om Hemliga Ut¬
skottet i 54 §• RegeringsFormen innefattar
begreppet om handlingar, som böra hem¬
lig hållas, med lemnad utväg för Konun¬
gen att gifva del deraf åt endast vissa de¬
lar af Representationen; och sådant är ock
förhållandet. Friherre Anckarswärd har upp¬
manat mig att göra Lagen gällande, för att
befria honom från dess mödosamma Riks¬
dagsmannakall. Jag finnér mig likväl icke
204
Den 18 Ju I i i f. m.
kallad eller pligtig att efterkomma denna
Friherrens begäran; ty annat är att befria
Friherren från dess Riksdagsmannakall, an¬
nat att till rättelse anmärka otillbörliga ut¬
tryck, som förtjena tillrättavisning. Friher¬
rens uttryck voro, att ConsJtitutionsUtskot-
tet ej ”öppet och ärligt” behandlat frågan.
En beskyllning att icke ärligt hafva förfa¬
rit, anser jag sårande för Utskottets med¬
lemmar och förtjent af tillrättavisning. I af¬
seende på Herr Crusenstolpes yttranden mot
mig och åtskillige andre Talare, så tillhöra
de på intet sätt ämnet och påkalla således
intet svar.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan 6 i eftermiddag atl fortsättas.
Herr Crusenstolpe: Det är visserligen
främmande för närvarande öfverlägghings-
ämne, ehuru icke främmande för dagen, hvad
jag nu går att vördsamt andraga. Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken har nyss tillkän-
nagifvit, att plenum skulle fortsättas i efter¬
middag klockan 6, men nere på taflan fin¬
nes redan ett anslag för tre Utskott att sam¬
manträda klockan 7 eftermiddagen; och jag
hemställer vördsammast, huru de båda an¬
slagen kunna stå tillsammans?
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han förmo¬
dade, att sedan Hans Excellence lill efter¬
Den 18 Ju lii f. m.
a85
middagen utsatt fortsättningen af detta Ple¬
num, de 3;ne Utskotten torde hafva godhe¬
ten låta borttaga deras anslag till samman¬
träde.
Grefve Posse, ylrvid: Då jag är Ord¬
förande uti de tre sammansatte Utskotten,
som blifvit sammankallade till eftermidda¬
gen, anser jag mig böra upplysa, att sedan
Herr Grefven och LendtMarskalken tilkän-
nagifvit att Plenum här i eftermiddag kom¬
mer att fortsättas, jag genast fogat anstalt
om borttagande af anslaget för Utskotten.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dlMdr skalken yttrade, alt.Constitutions-
Utskottet, i afseende å 2:ne anmärkningsfrå-
gor, den ena rörande uppdragandet af Han-
déls-transactionen om Örlogsskepp åt en enda
Embetsman, tillika Konungens Rådgifvare,
med förbigående af vederbörande Förvalt-
ningsVerk, och den andra, rörande Rådgifvan¬
de åtgärden till den sednare Handels-transac-
tionen om Örlogsfartyg, eller till försäljningen
af Linieskeppet Gustaf den Store, sedan be-
nämndt Försigtigheten, och af Fregatten Ca¬
milla, tillstyrkt tillämpning af 107 §. Rege-
ringsFormen, och följakteligen upptagit dessa
tvenne frågor i Utskottets under N:o 36 med-
delte så kallade slutliga Decharge-Betänkande;
hvadan berörde frågor, i sammanhang med
pröfningen af nämnde Memorial, kommo att
af Ridderskapet och Adeln afgöras; men der¬
emot förklarat alla öfrige, rörande Skepps-
a86 Den 18 Ju lii f. rn.
handeln framstäldé änmärkningsanledmngar
böra förfalla; i anledning hVaraf Hans Ex-
cellence hemstälde; ätt GoitstitntionsUtskot-
tets förevarande Memorial måtte, med un¬
dantag af förstomförmälte a:ne anmärknings-
frågor i allt öfrigt laggas till handlingarne.
Bifölls,
Hans Excellence Herr Grefven och
handt Mar skalken bernsta Ide, om icke, enär
tiden redan långt framlidit, Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att pröfningen
af Cö n s t i tu t i o 11 s Utsk 0 ttets under N:o 36 al¬
gi fne Memorial, med Betänkande, i följd af
StatsRåds Protocollens fullbordade gransk-
till eftermiddagens Plenum upp-
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik: I
anledning af Herr Grefvens och LandtMar-
skalkens framställning, tar jag mig friheten
förklara, att jag för min del tror det vara
lämpligast, att föredragningen af Constitu-
tionsUtskottets nyssnämnde Decharge-Betän-
kande uppskjutes till eftermiddagen, för att
undvika afbrott i disscussionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln instämde i den af Hans Excel¬
lence nyss gjorde framställning angående upp¬
skjutande af pröfningen af ConstitulionsUt-
liihg lii
skjutas.
Den 18 J u 1 i i f. m.
287
slottets ofvannämde Memorial till eftermid¬
dagen.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogos och biföllos följande
StatsUtskottets den 17 sistlidne Junii afgif-
ne, och den 3:dje dennes på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 173i I anledning af väkt Motion,
om anslag till inköp af 3:ne Taflor.
N:o 177. I anledning af Kongh Maj:ts
Nådiga Remiss, rörande den forselersätting,
sorn till StatsVerket hör gifvas af de Ränte¬
gifvare, hvilka blifvit befriade från skyldig¬
heten, att in natura lefverera hö och halm
till Kongh HofStalleL
Föredrogs ånyo RiddarhusUtskottets dell
26 sistlidne Maji afgifne, och den g derpå-
följde Junii e. m. på bordet lagde, Memo¬
rial, innefattande ej mindre Utlåtande öf¬
ver RiddarliusDirectionens Berättelse öfver
StiftsÄrendernes förvaltning sedan sista Riks¬
dag, än ock anmälan om skedd granskning
af samma förvaltning.
§• *•_
Att samma förändring uti Räkenska-
perne, rörande StiftsCassans och Grejliga
Scheffer ska Stiftnhigens fonder, måtte ägd
runij sorn blifvit för RiddarhitsCassan, Ade-
a88 Den 18 Ju1 i i f. m.
liga Gaclett-Scholce-Fonden, jemte de smär¬
re Testaments-fonder ne föreslagen uti Rid-
darhusUtskottets öfver Riddar husDirectio-
nens Riks dags Berättelse, angående Riddar-
husÄrenderne, afgifne Memorial.
Hans Eccellence Herr Grefve De la Gar¬
die, Jacob: Jag har ej följt ifrågavarande
Memorial med den uppmärksamhet, att jag
deröfver vill yttra mig; men jag kan dock
icke undgå, att, såsom Ledamot af Riddar-
husDirectionen, nämna, att det nu brukliga
Bokföringssättet medför mera klarhet i åsig-
ter, än det af Utskottet föreslagne, och har
stort företräde i enkelhet. Då Riddarhus-
Kamereraren, Herr von Hartmansdorff, är
närvarande, torde han sjelf derom meddela
de upplysningar, som kunna erfordras.
Herr von Hartmansdorff, August: Upp¬
lysningsvis får jag nämna, att Ridderskajaet
och Adeln redan beslutat, att det nu brukliga,
och före min tjenstetid vid Riddarhuset in¬
förda, bokföringssätt skulle fortfarande be¬
gagnas för RiddarhusCassans medel. Att det¬
ta beslut nu äfven må utsträckas till de ifrå¬
gavarande Cassorna, anser jag så mycket rik¬
tigare, som det skulle förefalla besynner¬
ligt, om olika bokföringssätt begagnades in¬
om ett och samma Contor.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om Ridderska-
pet
Den j8 Julii f. m.
2S9
pet och Adeln biföll det af RiddarhnsUt-
skottet föreslagne nya Bokföringssätt.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Nans ExcellenGe frå¬
gade, om Ridderskapet och Adeln ansåg det
nu brukliga Bokföringssiittet höra oförändradt
bibehållas.
Ropades Ja.
§• 2.
1:0 Att i RiddarhusDirectionens In-
struetion må. införas det stadgande, att de
af Ridderskapets och Adelns döttrarj hvil¬
ka icke finnas å Genealogierne upptagne, ej
eller må i Stiftet in skrif vas, förr än deras
Genealogier blifvit completterade.
a:o Att uti de framdeles utfärdande
Stifts-pensionsbrefven må inflyta, att, der¬
est någon blifvande Stiftsjungfru skulle be¬
finnas, af något begånget misstag, å Adelig
Slägts Genealogie uppförd, utan att ett sådant
misstag vid inskrifningen kommit att upp¬
täckas, hon, enär ett dylikt förhållande
varder styrkt, må förklaras sin pehsionsrält
förlustig och pensionsbref vet henne affordras.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Otn
jag ej oriktigt fattat, är det sednare Mo¬
mentet ganska besynnerligt. På den grund,
att pensioner blifvit tilldeldta Jungfrur,
hvilka sedermera befunnits icke vara af Ade-
33 H. ' ig
Den 18 Julii f. m.
lig Lord, föreslås, att, när så Länder, Pen-
sionsbrefven skola återfordras, och pensions
beloppen innehållas. Jag hemställer, om
icke pröfningen, huruvida Jungfrun är af
Adelig hörd, hör föregå utnämningen till
pension, och om det eljest gifves någon sä¬
kerhet för dess bibehållande. Genealogier-
ne borde i detta fall kunna gifva tillförlitli¬
ga upplysningar, och göra det föreslagna
stadgandet lika obehöfligt, som det i alla
delar synes mig vara olämpeligt.
Herr von Hartmansdorff': Det kan vis¬
serligen hända, att Genealogierne äro så fel-
agtiga, att det icke är möjligt, att med full
visshet utröna, huruvida den sökande Ade-
liga Jungfrun verkligen hörer till den ätt,
hvarifrån hon uppgifver sig härstamma; men
det är i thy fall bättre, att Directionen ge¬
nast afslår ansökningen, än att, vid seder¬
mera vunnen upplysning om misstaget, ute¬
sluta pensionstagaren från en påräknad för¬
del, och återställa afgifter, som endast för
ett år motsvara, hvad Pensionen skolat ut¬
göra för hvarje år af Stiftsjungfruns lifstid.
Herr af Billbergh: Jemte det jag till
alla delar instämmer med Herr von Hart¬
mansdorff får jag tillägga, att Pensionsbref-
vet är att anse såsom en Revers, hvilken
bör honoreras, då den är lagligen bekom¬
men. Jag tror således, att detta moment an¬
tingen bör återremitteras, eller rent af afslås.
Den i8 Julli f. ra.'
Hans Excellence Herr Grefve De la Gar¬
die: Jag förenar inig fullkomligt med Herr
von Hartmansdorff, och tycker det vara bäst
att helt och hållet afslå ifrågavarande mo¬
ment.
Herr PrintzensköldAxel: Då denna
fråga förevar i Utskottet, delade jag samma
öfvertygelse, som Hans Excellence Herr Gref¬
ve De la Gardie nu yttrat, och trodde att
den befarade olägenheten skulle förekommas,
om ingen Fröken inskrifves i Stiftet, så framt
dess namn icke finnes uppfördt på Genea¬
logien för den ätt hon uppgifves tillhöra.
Det har dock visserligen handt, att ett så¬
lunda uppfördt namn likväl icke tillhört ät¬
ten, och detta är orsaken, hvarföre Utskot¬
tet föreslagit ifrågavarande tillägg i Pensions-
hrefven, såsom ett medel att förekomma
befarade origtiga pensioneringar.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Om det,
såsom Herr Printzensköld uppgifvit, handt
att en Jungfru blifvit uppförd på origtig
Genealogi, och således obehörigen erhållit
pensionsrätt, anser jag det mindre vådligt
att bibehålla henne dervid, än att för en
sådan möjlig tillfällighet göra hvarje pen¬
sionsbref otillförlilligt, och blottställa sig för
oformligheten, att återfordra redan uppbur-
ne pensionsmedel.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken hemställde, om Ridderska-
33 H. *9*
Den 18 Julii f. m.
pet och Adeln bi foll, att de af Ridderska-
pets och Adelns döttrar, hvilka icke finnas
å Genealogierne upptagne, ej eller må i
Stiftet inskrifvas, förrän deras Genealogier
blifvit behörigen completterade.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde vidare, om Rid-
derskapet och Adeln biföll Utskottets Förslag,
att uti de framdeles utfärdande Stifts-Pen-
sionsbrefven borde inflyta, att, derest någon
blifvande Stiftsjungfru skulle befinnas af nå¬
got begånget misstag å Adelig Ätts Genea-
logie uppförd, utan att ett sådant misstag
vid inskrifningen kommit att upptäckas, hon,
enär ett dylikt förhållande varder styrkt,
borde förklaras sin pensionsrätt förlustig,
och Pensionsbrefvet henne affordras.
Piopades Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde pro¬
position till afslag å RiddarhusUtskottets be¬
rörde hemställan; hvilken proposition med
Ja besvarades.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gar¬
die: Jag ber endast att få upplysa, det 0111-
förmälte misstag icke tillkommit under när¬
varande RiddarhusDirections förvaltningstid,
utan för en längre tid tillbaka. Utan att
vilja klandra de föregående, eller tillägga
nuvarande Direction någon förtjenst, tror
Den 18 Julii f. ra.
jag mig likväl kunna försäkra Ridderskapet
och Adeln, atl med den noggranhet som nu
iagttages, den omsorg, med hvilken en af
Directionens Ledamöter granskar Genealogi¬
erna, oell Directionen dem rådfrågar, såda-
ne misstag ej mera äro möjlige.
Herr Printzensköld: I anledning af hvad
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie
yttrat, anser jag mig skyldig vitsorda, att
de omförmälde origtiga inskrifningarne blif¬
vit verkstälda redan på 1790-talet.
3:o Att ny kungörelse måtte varda i
Tidningar ne införd_, hvarigenom Fröken
Gustafva Catharina Blåfield älägges att
inom den 1 Maji nästkommande år hos Rid-
dar hus Directionen anmäla sig till utbekom¬
mande af 1826, i8zy och 182.8 årens pen¬
sioner; vid påföljd altj derest hon försum¬
mar denna tid} varda all pensionsrätt för¬
lustig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall af RiddarhusUtskottets hemställan an¬
gående en ny kungörelse i Tidningarne om
Fröken Gustafva Catharina Blåfields Pen¬
sioner för 1826, 1827 och 1828.
Bifölls.
§• 3.
Hvaruti Utskottet meddelat underrättelse}
dels om en af framlidna Fröken Friher¬
*94
Den 18 Juiii f. m.
rinnan Brita Christina Stjerncrona, genom
Testamente, till fVadsten a Adaliga Jung¬
frustift öfverlemnad Pensionsfond af 16000
R:dr B:co; dels angående återställande till
Kammarherren A. Bruce af inskrifnings-
penningarne för hans barn Christine The¬
rese Isabelle Jeannette Louise Bruce.
Och ansåg Ridderskapet och Adeln den¬
na §. icke erfordra någon åtgärd.
§• 4^
1:0 Att Capitainen Claes Fredrik Ugg¬
las och Lieutenanten Christopher Lagerbjel-
kes skulder till Stifts-Cassan, den förra ä
33 Hulr 16 sk. och den sednare å 66 Rxlr
32 sk. B: co må af skrifvas.
2:0 Att framlidne GeneralLieutenanten
E. E. G. von Vegesacks aine skuldposter,
hvardera af 33 Ridr 16 sk. Bico, samt af¬
lidne Öfversten Friherre S. Palmst jernäs
skuld å 33 Ridr 16 sk. B.co till Stifts-Cas¬
san äfven må af skrifvas.
3:o Att Öfverste-Lieutenanten C. D.
Feiffs skuld till Stifts-Cassan 66 Ridr 32
sk. Banco må liqvideras med hans dotters
Fröken Gustafva Juliana Feiffs blifvande
Herr von Hartmansdorff 1 Jag bör upp¬
lysningsvis nämna, att när Föräldrarne till
inskrifna Stiftsjungfrur icke inbetalt afgif-
ten, utan lemnat skuldebref, dem de seder¬
Pensionsbeiopp.
Den 18 Julii f. m.
mera icke kunnat gälda, har Ridderskapet
och Adeln förr vidtagit den åtgärd, att skul¬
den, då döttrarne erhållit pension, liqvide¬
ra ts med r eller 2 års pensions-belopp, allt
efter skuldens storlek. Utskottet har nu
föreslagit detsamma, och jag får tillstyrka,
att Ridderskapet och Adeln godkänner för¬
slaget.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gar¬
die: Instämmande i hvad den siste Talaren
yttrat, får jag nämna, att då detta är det
enda sättet att få liqvid, är det bäst och
rättvisast att bifalla UtskoLtets Förslag.
Hvad RiddarhusUtskottet i ofvanberör-
de delar hemstält, blef, uppå serskilte Pro¬
positioner, af IliJderskapet och Adeln bi¬
fallit.
§. 5.
Alt Ridderskapet och Adeln måtte för¬
klara Riddarhus Directionen dess tillfreds¬
ställelse öfver det sätt., hvarpå StiftsÄren-
derne blifvit, sedan sista Riksdag, af Di-
rectionen förvaltade.
Hvilken RiddarhusUtskottets hemstäl¬
lan, uppå gjord Proposition, af Ridderska¬
pet och Adeln bifölls.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan half till 2 eftermiddagen.
In fidem Prolocolli,
O. J. Lagerheim.
Deu 18 Julii e. m.
Lördagen den 18 Julii 1839.
Plenum klockan 6 Eftermiddagen.
Företogs till pröfning Cons!itutionsUt-
skottets den 20 sistlidne Junii under N:o 36
aflätne, och den 3o i samma månad e. m.
på bordet lagde, Memorial, med Betänkan¬
de i följd af StatsRåds-Protocollcns fullbor¬
dade granskning.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Emot
formen af ConstitutionsUtskottets Betänkan¬
de i följd af SiatsRAds-Protocollens fullbor¬
dade granskningbar jag inom Utskottet i
vissa delar reserverat mig. Och som Ut¬
skottet vägrat att låta denna min Reserva¬
tion medfölja till RiksStånden, tager jag mig
friheten att densamma nu härstädes uppläsa.
Hvarefter Herr Cederschjöld uppläste
följande:
Utskottets anmärkningar hade i min
tanka bordt anmälas med ett bestämdt till¬
styrkande, hvaröfver Rikets Ständer kun¬
nat besluta.
Uti RegeringsFormens 107 §. säges väl,
att ConstitutionsUtskottet endast äger, att
tillkännagifva sina anmärkningar för Rikets
Ständer, hvilka derom besluta. Men detta
t illkän ri a g ifvan de} hvarmed endast antydes,
Dtiu 18 J uli i e. m.
agy
att Utskottet icke här såsom i 106 §. har
någon beslutande rätt, måste enligt 44 §•
i morn. Riksdagsordningen nödvändigt ske
med ett bestämdt tillstyrkande, hvaröfver
beslutas kan, likasom i alla andra allmänna
mål, och på samma sätt, som StatsUtskot-
tet enligt 3o §. 2 mom. Riksdagsordningen
äger att anmäla anmärkningar emot redo¬
visande Tjenstemän. —- Då nu Regerings-
Formens 56 §. uttryckligen stadgar, ”att
"Utskottens förslag skola först i Stänclens
"Plena framställas till antagande eller för-
kastande, utan förändringar eller tillsat-
3,ser;” så följer deraf nödvändigt, att de
mäste vara så uppställda, att de kunna utan
förändring eller tillsats antagas. När sålun¬
da ConstitutionsUtskottet nu funnit sig böra,
efter 107 §. RegeringsForinen, göra några
anmärkningar emot Konungens Rådgifvare;
så bör Utskottet också gifva sitt Betänkan¬
de en sådan form, att Ständerna skulle,
medelst bifall dertill, kunna fatta ett af¬
görande beslut. Det är derföre nödvändigt,
att Utskottet ger ett bestämdt tillstyrkande
i sådan form, att det, i händelse af bifall,
kunde ordagrant intagas eller åberopas i Stån¬
dens ProtocollsUtdrag, som skulle blifva Ex-
peditionsUtskottets enda ledning vid upp¬
rättandet af den underdåniga skrifvelsen till
Kongl. Maj:t. ConstitutionsUtskottet måste
således bestämdt yttra, huruvida det anser
de anmärkningar, det gjort, vara af den be¬
skaffenhet, att debora af Rikets Ständer be-
Den 18 Julii e. m
ifras; och i sådant fall namngifva personer¬
na, samt tillstyrka Rikets Ständer, att hos
Kongl. Majit' i underdånighet anmäla dem
till endtledigande.
Vidare anser jag Utskottet icke hafva
hort omnämna, någon Decharge för Konun¬
gens Rådgifvare.
Ehuru angenämt det är, att få offentli¬
gen göra rättvisa åt förtjensten, nödgas jag
likväl erinra, att Grundlagen icke egentligen
ger någon rättighet åt ConslitutionsUtskot-
tet, alt yttra några om än välförtjenta lof¬
ord öfver Konungens Rådgifvare; samt att
till och med den praxis, att gifva dem De-
charge, icke är enlig med Grundlagen. I
RiksdagsOrdningens 76 §. säges nemligen be¬
stämdt, att ”allt hvad Rikets Ständer efter
”granskning godkänt, eller lemnat oanmärkt,
”bör anses hafva vunnit Decharge ”
Den Decharge, sorn här antydes, består så¬
lunda icke i något positift yttrande, utan
endast i ett negatift stillatigande och un¬
derlåtenhet att göra anmärkning. Att ingen
positif Decharge bör gifvas, synes så myc¬
ket tydligare, som Grundlagen icke utsatt
någon praescriptionslid för rättigheten att
göra anmärkningar emot Konungens Råd¬
gifvare; men sedan Déchargen vore gifven,
skulle ingen anmärkning, utan uppenbar
motsägelse, möjligen kunna äga rum.
Och slutligen hade, enligt min åsigt,
de förhållanden, som Utskottet funnit böra
Den i8 Julii e. m.
299
anrhäläs', titan egentlig anmärkning emot nå¬
gon Konungens Rådgifvare, bort ordnas och
framställas pä sädant sätt, att Rikets Stän¬
der kunde, om de så för godt funno, äfven
derom besluta en underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit.
Då man besinnar, huru mycket af vårt
nuvarande Regeringssätt är bibehåliit ifrån
det föregående, blott med små constitutio-
nella modifikationer; huru ofullkomliga våra
Grundlagar i mångå delar äro; och med
huru många mellanskof Rikets Ständer sam¬
manträda; så bör man icke finna underligt,
att såväl Regeringen, som Rikets Ständer haft
svårt att genast i allo rigtigt uppfatta ideen
af det nya Regeringssättet, och att våra con-
stitutionella begrepp äunu icke hunnit full¬
komligt utvecklas och stadga sig. Tid efter
annan hafva derföre Princip-frågor yppats,
öfver hvilka Konungens Rådgifvare och Ri¬
kets Ständer varit af olika mening. Ömse¬
sidiga framställningar hafva också derom
blifvit gjorde såväl af Regeringen, som Ri¬
kets Ständer. Öfver några af dessa frågor
har tvisten redan blifvit slutad; och med
tiden måste förnuftet göra sig gällande äf¬
ven i afseende på de öfriga. Bland de frå¬
gor af detta slag, som Rikets Ständer väckte
vid sistlidne Riksdag, torde några äfven nu
böra förfalla; men öfver de öfriga har jag
ansett Rikets Ständers talan böra hållas öp¬
pen; äfvensom deras uppmärksamhet fästas
3oo
Den 18 Julii e. m.
på de nya princip-frågor, sora inom nuva¬
rande ConstitutionsUtskott yppat sig. Det
är dessa frågor, som utgöra föremålet för Ut¬
skottets anmälanden; och jag skulle blott haf¬
va önskat, att de blifvit så framställde, att
Ständerne kunnat rigtigt fatta Utskottets me-
ning.samt deröfver ordentligen besluta. Jag
skulle derföre hafva önskat, alt dessa an¬
märkningar blifvit uppställde ungefär på
följande sätt:
1:0 Anmärkningar rörande rätta för¬
ståndet af G rim dlagens stad gauden i vissa
fall, nemligen
a) att Rikets Ständers underdåniga anhål¬
lan om sparsam förändring af monde-
rings-persedlar blifvit af Stats Secr eter a-
ren och StatsRåden ansedd böra föredra¬
gas i corn man dov äg; men hvilket icke sy¬
nes vara med 7 §. RegeringsFormen öf¬
ver ensstä m mande.
b) att Postmästare-sysslor blifvit ansedde
böra tillsättas medelst Kongl. Maj:ts egna
constitutiorial; hvilka Tjenstemän likväl
år 1809 icke voro af don egenskap, att
Konungen, enligt'. 28 §. RegeringsFormen,
fullmagter derå utfärdade; och voro dess¬
utom genom 36 §. af samma Grundlag
betryggade, alt icke, utan medelst ransak¬
ning och dom kunna af Konungen afsättas.
c) att ett Stats Råd blifvit förordnadtj att
ÖfverståthållareEmbetet förrätta, hvarvid