Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Tjugond.esjunde Häftet.
STOCKHOLM.
-Tryckta hos Johan Hörberg, 1831.
Måndagen den i Junii 1829.
Plenum kl. g Förmiddagen.
Herr Grönhagen, Gustafhade inlemnat
ett sä lydande Anförande:
I anledning af StatsUtskottets Utlåtan¬
de öfver den af mig hos Rikets Höglofl.
Ständer vid innevarande Riksmöte väckte
Motion om att återkomma i åtnjutande af
den på Stat såsom Page hos Högstsalig Ko¬
nung Gustaf III innehafde i5o R:d«g Lön;
jemte att för de år denne Lön för mig blif¬
vit innehållen, undfå ersättning; anser jag
mig skyldig afgifva följande anmärkningar.
Utskottet yttrar, att, efter det jag, ge¬
nom det Expectance-Arfvode af i5o R:dr,
som år i8i5 mig tillädes, kommit i åtnju¬
tande af ett belopp, hvilket motsvarar den
af mig fordom innehafde Page-lönen, så kun¬
de Utskottet icke tillstyrka bifall till min
framställning att berörde lön härefter få
uppbära. — Härvid får jag erindra: 1:0 att
det Expectance-Arfvode jag åtnjuter, icke
äger någon den ringaste beröring med ifrå¬
4
Den i Jun ii.
ga var ande Page-lön, emedan Expectance-Arf-
vodet blifvit mig för bevistade Fälttog så¬
som Lönlös Officer tilldeladt; 2:0 att Ex-
pectance-Arfvodet väl i anseende till ziffran
utgör ett lika belopp med min Page-lön,
meri aldeles icke svarar deremot, i anseen¬
de till sjelfva värdet, emedan i5o R:dr vid
början af 1790-talet nu i värde motsvarar
ett belopp af omkring 4°° R-dr efter 128
sk. Cours. Efter en sådan beräkning hafva
ock Löne- samt Pensions-förhöjningar blif¬
vit tilldelade Embets- och Tjenstemän samt
Pensionärer. Häraf följer således, att, om
jag komme i åtnjutande af min Page-lön jemte
det Expectance-Arfvode jag för närvarande
uppbär, skulle sammanräknade beloppet än¬
dock icke svara mot värdet af Page-lönen
ensam. Detta lärer hafva undfallit StatsUt-
skottets uppmärksamhet, men torde deremot
förtjena, att af Rikets Ständer considereras.
Beträffande åter den senare delen af
min Motion, om yrkad ersättning för de
år jag varit min Page-lön förlustig, och icke
njutit någon motsvarande inkomst, eller
från 1796 om våren, då jag från Krigs-Ak a-
demien, såsom utexaminerad Cadett, ut-
geck med endast 5o Rxlr UnderOfficers-Lön
som Stabs-Fändrik, hvilken lön år 1793^
redan under min tjenstebefattning som Page
mig blef tillagd, intill är i8i5, då jag kom
i åtnjutande af Expectance-Arfvodet, eller
från medio af år 1799 till år 1815, en tid
Den i Juni!.
5
af femlon och ett halft år, under hvilken
lid jag varit helt och hållet lönlös, har Ut¬
skottet yttrat, att sådane fordringars utbe¬
kommande strider emot Författningarnes be¬
stämda föreskrifter; men Utskottet har icke
ens uppgifvit de Författningar, som lägga
hinder i vägen härutinnan, icke eller lära
några Författningar finnas, som äro hit läm-
pelige. Här är icke fråga om utbekomman¬
de af någon fordran hos Statsverket. Jag
har endast begärt, att få lyfta mina egna
hos Statsverket innestående penningar., hvil¬
ka, i kraft af Högstsalig Konung Gustaf III:s
Testamente, mig, men icke StatsVerket, till¬
höra. Hade Författningar härföre legat i
vägen, så hade Utskottet omöjligt kunnat
tillstyrka, att Herrarne Durietz och Friherre
von Liewen må återfå deras inneliållne Pdge-
löner. Desse Herrar äro precist i lika ca-
tegorie med mig, och om de kunna förkla¬
ras berättigade hädanefter få uppbära deras
innehållne Page-löner, så bör en lika rätt¬
visa vederfaras äfven mig; ty Expectance-
Arfvodet kan icke lagligen inverka på min
rätt, att intill min död åtnjuta hvad Högst¬
salig Konungen i sitt Nådiga Testamente
mig så väl som Herrarne Durietz och von
Liewen ovilkorligt tillagt. Om således jag
icke skulle kunna få uppbära min Page-lön
för de år jag begärt, sk förändrar jag min
Motion sålunda„ att jag anhåller vördsam¬
mast, att, på samma skäl som ansetts böra
gälla för nyssbemälde Herrar, få tillgodo-
6
Den t Jun i i.
njota min Page-lön åtminstone från och med
1828 eller 1829 års början och allt fram¬
gent under min öfriga lifstid.
Frånvarande, då Höglofl. Ridderskapet
och Adeln beslöt återremiss af StatsUtskot-
tets Utlåtande rörande Allmänna Indragnings-
Staten, får jag nu vördsamt anhålla, att dessa
mine anmärkningar må till nämnde Utskott
varda remitterade.
Herr Uggla\3 Carl Wilhelm, hade in-
lemnat följande Anförande:
Hindrad att öfvervara Höglofl. Ståndets
Plenum den 29 dennes, då ibland annat
äfven StatsUtskottets Utlåtande angående re¬
glering af Allmänna IndragningsStaten fö¬
redrogs och återremitterades, anhåller jag
härmed vördsamt, att få yttra några ord i
anledning af den del af Utlåtandet, sorn rö¬
rer Herr ÖfversteLöjlnant Carl de Mottonis
å Stat beviljade årliga åtnjutande af 400
R:dr B:co, oberäknadt dess förut innehaf-
vande expectanco-arfvode.
För Utskottet har det blifvit, efter dess
eget tillkännagifvande, genom inlemnade
handlingar styrkt, att Herr C. de Mottoni
af H. M. Konungen, medelst öppen fullmagt
af den 12 Julii 18 r 4 blifvit förordnad till
i:ste Major vid Regementet Royal Svcdois
med åtnjutande af de löneförmåner, som
Dea i Junii.
7
framdeles kommo att bestämmas; och hvil¬
ka sedermera den i Augusti samma år nå¬
digst faststäldes i likhet med Officerare af
samma grad vid Konungens Eget värfvade
Regemente. Äfvenledes är det upplyst, alt
Hr de Mottoni hos O. M. Konungen i slu¬
tet af år 1814 sökt utbekomma denna ho¬
nom tillagda lön, men fått afslag derföre,
att utväg dertill af Statsmedel då saknades:.
Ännu en gång har ÖfversteLöjtnant Mottoni
förnyat sin underdåniga ansökning i samma
väg, fast med lika liten framgång.
När nu Utskottet, i betraktande häraf,
och i stöd af dessa handlingar, finner, att
Hr de Mottoni varit ovilkorligen berättigad
erhålla den utlofvade löneförmånen, och så¬
lunda tillstyrker dess uppförande på Stat
kan jag i sanning icke inse orsaken hvar¬
före ersättningen honom icke retroactift be¬
räknas; ty just de förhandlingar, hvarpå
hans rätt hvilar, och utan hvilkas tillvaro
han ej kunnat tillerkännas någotj berättiga
honom också, att utbekomma allt, hvarå han
undfått försäkran. Att annorlunda behand¬
la honom, är och förblir, efter min åsigt,
stridande icke allenast emot det enkla be¬
grepp om rätt, hvar och en med sundt för¬
nuft kan göra sig, utan äfven emot Statens
värdighet, hvilken icke kan förenas med en
girig och snugg speculation, att på ett eller
annat sätt från-advocera sig uppfyllandet af
ingångne förbindelser.
8
Den i Junii.
Det Sr sannt, jag har håde hört och
erfarit, att den principen vill göra sig gäl¬
lande ifrån några, ehuru få representeran¬
de, samhälls-individer, och hvaruti desse må¬
hända lyckats proselytera några för parti-
gängeriet böjda disciplar, den nemligen att
med eller utan skäl motsäga allt, hvad i
anslagsväg kan föreslås, det må komma ifrån
hvilken som helst, om äfven genom afsla-
get Statens ära och upprätthållande äfven-
tyrades. Jag lemnar derhän dylika princi¬
pers hallt. Ingen tänkare behöfver en led¬
ning för att rätt bedöma dem. Hafva de
sitt ursprung ifrån ett patriotiskt nit, är
detta, lindrigast sagdt, förfeladt; ty så uti
det allmänna, sorn uti det enskildta, gäller,
att man ofta för det njugga besparandet af
en ringa summa, i tid använd, får pligta
med en mångdubbel större förlust. Härleda
de sig åter ifrån det icke sällan begagnade
lycksökeriet, att vilja lysa hos den mindre
reflecterande stora mängden inom ett sam¬
hälle, och såmedelst skaffa sig en slags ephe-
merisk ryktbarhet, lyckas det visst för da¬
gen, att bli buren på händerna; men som
folkgunsten äfven kan liknas vid April-vä¬
dret, blir troligen, vid yrans slut, ensam¬
heten och den bistra misantropien de re-
spective Sökändernas enda ledsagare på ål-
drens dagar!
, Ty de tider äro nu mera förbi, då det
afviga kunde räkna på en alfvarsammare
Den i J u n i i.
9
hyllning derföre, att det egna interesset då-
rade hopen genom en lånad gyllene bekläd¬
nad; och vi böra hoppas af de ljusare idé¬
ernas öfverhandtagande, att det sanna och
verkliga omsider skall segra öfver uppsåtet,
att vilseföra genom falska meningars snart
försvinnande irrbloss!
Jag nekar fördenskull icke Lehofvet af
en viss sparsamhet, så väl uti den allmän¬
na, som uti den enskildta hushållningen;
men jag erkänner icke, att denna sparsam¬
het får sträcka sig ända derhän, att någon
förhålles hvad honom med rätta tillkommer.
Jag protesterar derföre emot alla försök af
dylik beskaffenhet ifrån Statens sida, såsom
icke allenast ledande till menliga efterdö-
men för dess medlemmar, utan äfven till
kränkning af Nationens ära och af hennes
stolthetskänsla. Jag förklarar derjemte, att
jag för min ringa del aldrig skall undan¬
draga mig, att, med hvilka ansträngningar
som helst, bidraga till de anslag, som haf¬
va Rikets heder till föremål, eller som afse
godlgörandet af Statens offentligen erkända
hedersskulder.
I följd af dessa bekännelser, hvilka jag
aldrig skall förneka, är det för mig mot¬
bjudande, att erfara den illiberala behand¬
ling Hr de Mottonfs rättvisa anspråk fått
hos SlatsUtskottet; och jag anhåller derföre
vördsamt, att rättsgrunderne för detta mål
må tagas i närmare skärskådande, hvarefter
IO
Den i Junii.
jag hoppas, det ett med billighetens for¬
dringar mera öfverensstämmande resultat,
än det nu åstadkomne, framdeles kommer
att underställas Rikets Högloft. Ständers
pröfning.
Jag anhåller vördsamt, att detta anfö¬
rande må få åtfölja den redan beviljade åter-
remissen till Utskottet.
Herr Boij, Johan Fredrik, hade inlem-
nat ett så lydande Anförande:
Då StatsUtskottet funnit rigtigheten utaf
alt tillägga ÖfversteLieutenant de Mottoni en
större inkomst hädanefter, än den han förut
innehaft; får jag vördsammast underställa,
om ej denna Summa, efter samma princip,
äfven bör utgå för den förflutna tiden.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Gref ven och LandtMarskalken gjord propo-
ti&n beslöts, att de af Herrarne Grönhagen,
Uggla och Boij afgifne anföranden, hvilka
innefattade anmärkningar vid StatsUtskot-
tets under N:o i52 meddeldte, och den 29
sistl. Maji till Utskottet återremitterade,
Utlåtande, angående reglering af Allmänna
IndragningsStaten, äfven skulle till bemälte
Utskott remitteras.
Föredrogs å nyo och bifölls Bevillnings¬
utskottets den 5 sisllidne Maji under N:o 20
D e n i Juni i.
afgifne, och den 29 i samma månad på bor¬
det lagde Betänkande om befrielse för Sta¬
den Borås från Bevillnings erläggande under
Tio års tid.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets
den 12 sistledne Maji under N:o 21 afgifne,
och den 29 i nämnde månad på bordet
lagde, Utlåtande, angående väckt Motion
om uppgörandet af nya grunder för Taxe¬
ringsvärdet m. m.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: I fall
Rikets Ständer finna för godt bifalla Bevill¬
ningsUtskottets ifrågavarande Utlåtande, har
jag intet deremot att invända, nöjd att haf¬
va, så vidt i min förmåga stått, bidragit
att nedtysta klagomålen öfver nuvarande Mi-
nimitabell. Men i afseende å hvad Utskottet
yttrat i anledning af mitt uttryck i motio¬
nen, ”att denna minimi-tariff har endast
'slumpen att tacka för sitt belopp,” får jag
erinra, att jemkning i fastighetsvärdena ägt
rum inom hvarje Län, men ingalunda i för¬
hållande emellan Länen, och att hvad i
sednare omständigheten blifvit uppgjordt utan
någon mathematisk visshet, kan sägas hafva
skett af slump.
Hvarefter, uppå derom af Hans Ex-
cellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, Bevillningsutskottets om-
12
Den i Junii.
förmäldte Utlåtande af Ridderskapet och
Adelil bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls Bevillnings¬
utskottets den i5 sistledne Maji under N:o
22 afgifne, och den 29 i samma månad
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets un¬
der N:o 10 förut meddeldte Betänkande om
befrielse från Bevillning af Recognitions-
smide.
Företogs till pröfning Bevillnings-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomie-Ut-
skottens den 9 sistl. Maji under N:o 6 af¬
gifne, och den 29 i samina månad på bor¬
det lagde, Betänkande, angående förän¬
drade föreskrifter örn liusbehofsbränvins-
bränningen och dermed gemenskap ägande
ämnen.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag anhåller, att detta Betänkande måtte
ytterligare få hvila på Bordet.
Fast min mening ingalunda är, att det
liksom vissa andra vahror, i synnerhet spi-
ritueusa, skall blifva bättre genom liggning;
tror jag likvist, att det icke derigenom kan
blifva sämre.
Grefve Posse, Arvid, och Herr Dal¬
man, Lars Johan, förenade sig äfven i den
Den i Juni i.
anhällan, att detta Betänkande mätte ytter¬
ligare hvila; i anledning hvaraf Hans Ex-
cellence Herr Grefven och LandtMarskal¬
ken förklarade, att då ifrågavarande Betän¬
kande blifvit af flere Ledamöter ytterligare
hegardt på Bordet, kunde sådant, enligt 49
§. Riksdags-Ordningen, icke förvägras.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets
den 12 sistlidne Maji under N:o 26 afgifne,
och den 2g i samma månad på hordet lag-
de, Betänkande, angående väckt motion om
tull å Spannemål.
Herr Tham TVolrath: Man har inom.
BevillningsUtskottet tagit i öfvervägande den
väckta frågan om en framställning till Ko¬
nungen, att en fix tull måtte bestämmas för
Spanmåls-införsel, för att derigenom bereda
en Spanmålshandel inom landet, enär man
varit öfvertygad, att dessförinnan ingen köp¬
man skulle våga, att speculera på handel
med utländsk Spanmål och knappt nog med
inländsk, då han aldrig kan vara säker, att
ju icke tullen hastigt nedsättes lågt, eller
till och med tullfri införsel tillätes, så att
priset understiger det, hvartill han kan
sälja sina förlag. Utskottet har, med gil¬
lande af desse åsigter, uppgjort ett förslag
till den tull, som borde bestämmas, men
föreslagit den så hög, att jag för min del
linner förslaget icke vara verksUillhart. Ut¬
i4 Den t Junii.
skottet har nemligen föreslagit såsom Inför¬
seltull för En Tunna Bohvete 4 R:dr 24 sk;
x D:o Hvete 5 R:dr; 1 D:o Ärter 4 R:dr; 1 D:o
Råg 4 R-dr; 1 D:o Korn och Malt 3 R:dr; 1 D:o
Hafre 2 R:dr och 1 D:o Vicker 3 R:dr. Med
sådan tull skulle fråga aldrig kunna uppstå
om speculation på handel med Utländsk
spanmål, ej ens från Finland, ehuru tullen
på den derifrån kommande spanmålen en¬
dast blef hälften, af hvad Utskottet föresla¬
git. Vore således afsigten endast att bereda
en fri handel med Svensk Spanmål, så kunde
Utskottets förslag vara mera likgiltigt; men
om man har till syftemål att bereda tillfälle
vid fördelaktiga conjuncturer till en Span¬
målshandel med Utlänningen, tror jag att
tullen bör föreslås sådan, att den af Konun¬
gen kan antagas, eller ock lönar det ej mö¬
dan att ingå med en underdånig framställ¬
ning, hvarigenom Konungen skulle frånsäga
sig rättigheten, att i missväxtår nedsätta
tullen på Spanmål. Den afdelning inom Ut¬
skottet, som först beredde frågan, föreslog
5o procent mindre tull, och Afdelningen
hade icke destomindre tagit den existerande
conventionen med Ryssland i öfvervägande.
Tullen på Finsk Råg skulle då blifva 2 R:dr
R:g:s, och om man härtill lägger frakt och
öfrige omkostnader, tror jag ingen farhåga
kunna uppstå, att priset hos oss derigenom
skulle nedsättas i goda år, men väl att en
möjlighet bereddes, att i missvextår få in
spanmål för dräglig tull, och att i goda år
Den I Junii.
uppköpa Spanmål i speculation på handel
nied Utlänningen. Konungens rätt att höja
oeh sänka Spanmålstullen är obestridlig; men
anser man en framställning om fix tull nöd¬
vändig, så bör förslaget, som man framläg¬
ger inför Konungen, vara antagligt. Under
åberopande af min och Herr af Billberghs
reservation, anhåller jag derföre om återre-
miss, helst frågan inverkar på Tulltaxan,
hvarom Utskottets Betänkande först om nå¬
gra dagar kan inkomma, och återremissen
således ej lärer leda till någon tidsutdrägt.
Herr Hjerta, Gustaf: Äfven jag anhål¬
ler om återremiss, men väsendtligast på den
grund, att Herr af Wingård synes mig så
väl i sin motion, som i sin reservation till¬
räckligt hafva utredt, att hans förslag är
enda sättet att förlika Landtmanncns och
köpmannens intresse. Jag utbeder mig der¬
jemte, att få fästa uppmärksamheten derpå,
att conventionen med Ryssland rörande Fin¬
ska handeln icke bör lägga hinder i vägen
för förslagets antagande. Ty om man öf-
verväger resultatet af den tull Herr af Win¬
gård föreslagit, och derifrån afräknar hälf¬
ten för Finland, skallman finna, att ganska
betydliga afgifter äfven för Finsk Spanmål
återstå. Under de hos oss mäst gängse pri¬
ser på Råg t. ex. skall tullen på den Fin¬
ska variera mellan 3, 2, i och i R:dr, hvil¬
ket tillsammans med öfrige omkostnader bör
vara en tillräcklig skyddstull, serdeles då
16 Den i Junii.
vi på (lenna sidan om Sundtet hafva flere
sädesrika Provincer, hvilka kunna förse huf-
vudstaden med dess hellof, utan att behöf¬
va erlägga Sundska tullen. Jag ser således
intet, hinder för förslaget med en så hög
tull, som Herr af Wingård uppställt. Men
jag anhåller vidare, att få fästa Utskottets
uppmärksamhet på ett förhållande, som så
naturligt erbjuder sig, ifall Utskottet ej skulle
vilja frångå sin rädsla för verkningarne af
Ryska conventionen, det nemligen att på
sätt Herr af Wingård i sin reservation yr¬
kat, skilja Rikets vestra Provinser ifrån de
östra. Detta skulle äfven kunna föranleda
Styrelsen, att antaga ett sådant Handels¬
system i allmänhet, hvaraf resultatet efter
min tanka skulle blifva ganska stort. Det
torde ej vara olämpligt, att i detta afseende
börja med Spanmålshandeln, för att seder¬
mera småningom utvidga principens tillämp¬
ning till andra handelsgrenar. Ty det har
hittils alltid varit ett fel i vårt Handels¬
system, att man tvingat hela Riket under
samma princip. Om derföre förslaget an¬
togs för de vestra Provinserne, äfven i det
fall, att conventionen med Ryssland ansågs
för närvarande hindra dess antagande för
de östra delarne af Riket, skulle en möjlig¬
het bereda speculationen, att i hast vid
uppkommande behof undsätta England med
Hvete och Hafre, och ett nytt tidehvarf
skulle uppstå för Westergöthland, hvars jord
PS
Den i J n n i i.
>7
jag isynnerhet anser tjenlig för Hvete-pro-
duction. Säkerligen skall denna production
ock komma att drifvas der till en vida större
höjd, om varan kan förvandlas till en han-
dels-artikel, och Landtmannen kan påräkna,
att den köpes af andra än Bagare till The-
hröd. En ny handel med England och ett
lifligt varu-utbyte skulle blifva följden här¬
af, och någon fara af en sådan åtgärd kan
jag ej inse. Det är väl naturligt, att flera
Provinser på denna sidan Sundet ej skulle
kunna draga någon särdeles nytta af anstal¬
ten, men i alla fall skulle det icke vara
utan vigt äfven för Östergöthland samt åt¬
skilige delar af Nerike och Södermanland,
hvilka genom Canalen äga en debouche' åt
Götheborg.
På dessa grunder anhåller jag om åter-
remiss af Betänkandet, under yrkande, att
Utskottet antingen helt och hållet måtte an¬
taga Herr af Wingårds förslag, dervid jag
likväl icke bestämdt fäster mig vid den upp-
gifne zifffan, eller åtminstone tillstyrka dess
antagande för de vestra Provinserne, för att
sålunda bereda införande af ett annat bättre
Handelssystem i allmänhet.
Herr Tham: Jag bestrider så mycket
mindre återremiss, som jag sjelf begärt den;
men jag anhåller, att med några ord få
upplysa, hvarföre Utskottet ej ansett sig
27 H. 2
i8
Den i Jun i i.
kunna antaga Herr af Wingårds förslag,
hvilket Utskottet, för öfrigt funnit i andra
omständigheter kunna blifva ganska nyttigt
i och för sig sjelft. Man har nemligen fun¬
nit ett hinder i tractaten med Ryssland,
rörande Finska handeln. Ty om hos oss
Rågen ett år gällde i5 R:dr R:glds, hvil¬
ket pris är så litet oerhördt, att det kanske
i denna stund på vissa ställen uppgår der¬
till, af fruktanför en blifvande mindre god
skörd, skulle enligt Herr af Wingårds för¬
slag tullen nedsättas till i R:dr, och Finsk
Råg således kunna införas mot 24 sk. Om
det nu hände, att på samma gång i Finland
inträffade ett godt år, skulle mera Finsk
spanmål påföras oss än vi behöfde, och pri¬
set nedtryckas för de efterföljande ymniga¬
re åren. Det är väl sant, att tractaten en¬
dast gäller om Finska varor, men under
nuvarande fredliga förhållanden, är det ic¬
ke omöjligt, att spanmål från Ryssland och
andra orter, genom aftal mellan de Hand¬
lande, först öfverfördes till Finland, för att
sedermera påföras oss såsom Finsk. Detta
har varit orsaken, hvarföre Utskottet ej an¬
tagit motionärens förslag. Utskottet har lik¬
väl deråt lemnat det afseende, att Utskot¬
tet tillstyrkt förslagets öfverlemnande till
Kongl. Maj:t, som efter sin vishet må be¬
sluta, när och i hvad mån omständigheter-
ne kunna gifva anledning till förslagets an¬
tagande. Utskottet har uttryckligen tillkän-
nagifvit sin mening, att förslaget skulle le¬
Ben i Junii.
*9
da till nytta, men icke vågat under närva¬
rande förhållanden tillstyrka dess antagan¬
de. Hvad åter angår den satsen, att för¬
slaget serskildt borde antagas för Rikets ve¬
stra kust, lemnar jag derhän om sådant
skulle blifva nyttigt. Men då medelprisen,
enligt förslaget, skola stadgas genom Rege¬
ringens åtgärd 3 å 4 gånger om året efter
inkommande raporter, tror jag att en allt¬
för stor olikhet i dessa skulle uppstå. Blott
då samma stadgande gäller för hela Riket,
kunna prisen någorlunda jernnäs i Stapel-
Städerne. Ett partielt antagande af försla¬
get för de vestra kusterne kunde deremot ej
hafva någon inverkan på Stockholm och de
norra Provinserne, och det skulle således
blifva ganska svårt att bestämma något me¬
delpris. Jag anser derföre detta förslag ej
vara verkställbart, ehuru jag visserligen er¬
känner nyttan af en stadgad spannemåls-
liandel i Götheborg. Hvad deremot Hvete
serskildt beträffar, skulle jag vilja föreslå
antagande af förslaget i dess helhet, på den
grund dels att Hvete icke serdeles produce¬
ras i Finland, så att någon skada derifrån
vore att befara, dels ock att Hvete är den
sort af spannemål, som hufvudsakligast kan
komma i beräkning såsom exportvara till
England. Jag ser således ingen fara att
serskildt för Hvete antaga Herr af Win-
gårds förslag.
Friherre PalmstjernaCarl Otto: Jag
2°
20
Ben i Ju ni i.
instämmer i Herr Hjertås åsigt, och anhål¬
ler af samma skäl som han om återremiss.
Den fixa tullen på spannemål Utskottet fö¬
reslagit, tror jag icke kan medföra den åsyf¬
tade verkan, då förslaget gifver anledning
till tullens höjande eller sänkande minst
livart 5:te år, hvilket ingalunda kan ingif¬
va de Handlande någon säkerhet. Man kan
icke af hastiga mesurer vänta hjelp i fråga
om en spannemålshandel, som råkat i lä¬
gervall. Det är blott genom ett länge fort¬
farande klokt Tullsystem, som man kan
hoppas, att olägenheterna skola försvinna;
ty en handel, som måste grundas på fler-
årige framtida förhållanden, erfordrar äfven
flere år för att komma i gång. Af den me¬
sur e Utskottet föreslagit kan jag, på grund
häraf, ej hoppas några säkra följder. Jag
är tvärtom så öfvertygad om nyttan af Herr
af Wingårds förslag, och att detta är den
enda rätta utvägen, att bereda en spanne¬
målshandel, att jag tror de små olägenhe¬
ter som dervid nu möta, aldeles icke höra
hindra förslagets antagande. Dessa olägen¬
heter må väl tagas i beräkning vid detaljen
af Tulltariffens uppgörande, men att anse
dem såsom oöfvervinnerliga hinder, är jag
långt ifrån att tro vara riktigt. Vårt när¬
varande förhållande till Finland har utgjort
den egentliga betänkligheten för Utskottet.
Jag kan likväl icke häri finna något så stort
hinder. Enligt Herr af Wingårds tabell
skulle, då Rågen hos oss kostar 7 R:dr R:gld,
Den I Juni i.
21
tullen blifva 9 R:dr och således för den Råg,
som öfverfördes från Finland, R:dr. Om
nu härtill lägges transportkostnaden, skulle
Eugen i Finland kosta mindre än 2 R:dr,
för att här kunna säljas för 7. Ett sådant
förhållande tror jag icke vara möjligt, eller
att vi löpte någon fara, att så låga priser
genom öfverflöd på Finsk Råg skulle bibe¬
hålla sig. Du Rågen här åter kostade 9 R:dr,
skulle tullen i allmänhet, enligt förslaget,
vara 7, och således för Finsk Råg, 3 | R:dr.
Tvär frakt och omkostnader tagas i beräk¬
ning, skulle då Rågen i Finland kosta \ å
5 R:dr, för att här säljas för 9. Äfven det¬
ta tror jag ganska sällan kunna inträffa.
Man behöfver således ej hysa någon farhå¬
ga, att den Finska Rågen skulle kunna ned¬
trycka priset i våra östra Provinser under
10 R:dr, hvilket, efter min tanka, är det
minsta, hvarmed landtmanncn kan vara be¬
låten; men med en liten förändring i den
föreslagna tabellen för de fall, då priset öf-
verstiger 10 R:dr, skola äfven de befarade
olägenheterne lätt afhjelpas. Principen är
emedlertid af största vigt, och Ständerne
böra derföre, efter min tanka, anmäla för¬
slaget hos Konungen såsom det enda tjenli-
ga sätt att bestämma spannemåls-tullen för
Riket; hvarjemte Ständerne böra i underdå¬
nighet anhålla om dess antagande genast för
de vestraProvinserne, samt, i den mån det
finnes lämpligt, för Östersjö-stränderne.
Friherre Bojej Ludvig: Jemte det jag
32
Den i Jun i i.
biträder den mening Herr Hjerta och Fri¬
herre Palmstjerna, till understöd för Herr
afWingårds motion, anfört, utbeder jag mig
att få bemöta de hinder Herr Tham deremot
framställt. Innan jag ingår uti hufvudsak-
ligt afseende derå, vill jag undanrödja den
betänklighet, som dervid kunde möta, att
då Utskottet öfverlemnat till Konungen Herr
af Wingårds motion, det skulle synas öf¬
verflödigt, att derom yttra sig. Men då
Utskottet ej gjort det annorlunda, än i sam¬
ma Betänkande, som framställer hindren och
sålunda motsäger motionen, så anser jag det
vara vigtigt, att vederlägga denna motsägel¬
se. De fall, i hvilka Finska handeln skul¬
le motverka denna motion, då tullen skulle
falla till en half Riksdaler, hafva ingen til¬
lämplighet på frågan, ty då är ju Sverige i
starkt behof af spannemål, och då ligger ej
något ondt deruti, att spannemål införes
med en half Riksdalers tull. Ett motvä-
gande skäl, starkare än andra, finnes, och
det är angeläget att ej undangömma det.
Det egna intresset är nemligen ali handels
basis och all handels ändamål, och ingen
Finsk köpman skall, då tullen endast är
skillingar, hit öfversända ett större parti
säd, än han är säker att genast kunna af¬
yttra, i hvilket fall afyttringen förutsatte be-
hofvet härå. Han skall det ej, ty han kun¬
de då äfventyra att nästa skörd kunde för
honom medföra en förskräckelig förlust; eme¬
dan det har ej varit ovanligt, att prisen här
Dea i Junii.
s3
falla från 16 R:dr till 7 R:dr. Yi hafva sett
detta 1826 och 1827. När jag således gran¬
skar grunden för motsägelsen, ser jag ingen
fara. Jag önskade, att Utskottet, då det
öfverlemnar till Konungen Herr af Wingårds
motion, och dervid omförmäler de förmen¬
te hindren, ville äfven framställa de mot¬
skäl jag nu anfört; emedan det ej är Billigt,
att saken framställes hlott från den ena si¬
dan , med undangömmande af den andra.
Detta yttrande anhåller jag måtte få åtfölja
återremissen.
Herr Hjerta: Jag är till stor del före¬
kommen af de två siste talare, som yttrat
sig. Jag önskade likväl erinra derom, att
den tvekan icke är så aldeles utan grund, som
Herr Tham framfört, i afseende på en möj¬
ligen stark import från Finland, då prisen
här komma till en större höjd. Man kunde
lätt tänka sig, att Finska handeln begagnade
sig af de tillfällen, då prisen äro höga och tul¬
len låg, för att skicka hit mera säd än vanligt.
Men jag ber att få fasta uppmärksamheten
på det correctif, som finnes deremot, just i
den starka öfversändningen, som Finnarne
sjelfve skulle göra, och att alla inom Riket
då skulle söka att begagna sig af de höga
priserne, för att blifva af med sina lager.
Införsel af säd skulle äfven ske från andra
orter, ty det torde vara gifvit, att Pomern
och Curland kunde försälja spannemål till
samma pris som Finland, och till och med
24
Den i Juni i.
till tättre pris. Derföre tror jag, att till¬
räckliga correctiver finnas emot en öfver¬
drifvet stor Finsk införsel, emedan förhål¬
landet klefve sådant, att det sorn ej kunde
säljas under loppet af året, förorsakar, att
prisen minskas det påföljande, och förlust
för ägaren alltså i sådant fall vore att Be¬
fara. Hvad angår det skäl Herr Tham fram-
stält emot mitt förslag, att låta tullen på
vår vestra kust vara oberoende af ett så
onaturligt tullsystem, som jag anser ett fast
system blifva, får jag fästa den värde leda¬
rn otens uppmärksamhet derpå, att då man
omtalar det pris, som skulle blifva norm,
måtte man ej mena ett generelt markegångs-
pris, emedan det vore svårt att bestämma,
utan priset på de orter, der en större han¬
del bildar sig. Om för vestra kusten en
sådan tillåtelse ägde rum, vore det gifvet,
att handeln bildade sig i Götheborg, der
magaziner finnas; ty sådane erfordras. Då
skulle Götheborgspriserne kunna anses så¬
som en säker anledning för beräkningen.
Man behöfde ej fråga efter prisen i Kongelf
eller Falkenberg. Skulle man finna, att nå¬
gra andra städer kunde uppbringa sig till
större handel, borde äfven deras priser ta¬
gas i beräkning; men ej kan det komma i
fråga, att afse hvarje liten orts pris, ty
det skulle blifva oriktigt. Dessutom skulle
ett sådant pris, om det blef tagit efter
de i Götheborg gångbara, tjena det öfriga
riket derigenom, att det jemnade prisen.
Den i Jun ii.
Förhållandet rättade sig då bättre efter be¬
hof och tillgångar, och raan vore säker, att
ej under missväxtår behöfva taga nödfalls-
åtgärder. Vi hafva sett ett så tydligt exem¬
pel år 1826, att vi ej behöfva något annat.
Det är på denna grund jag beklagar, att
Finska handeln skall vara grundad på sär¬
skilta undantagslagar. Detta kan rättas nä¬
sta gång traktaten skall förnyas; under ti¬
den tror jag ej, att saken skulle medföra
våda för riket eller för någon ort, då huf-
vudstaden är omgifven af vatten, på hvil¬
ka tillförsel kan ske ifrån våra sädesrikaste
provinser. Jag anhåller om återremiss.
Herr von Hartmansdorff., August: Jag
saknar erforderlig sakkännedom om rätta pri¬
set, hvartill spannemål i vårt land bör kun¬
na frambringas, så att åkerbruket lönar sig
för landtmannen. Jag vågar följakteligen icke
yttra-mig om riktigheten af de pris, som äro
uppgifne af Bevillnings-Utskottet, af Herr af
Wingård och af en annan reservant; men
det är om grundsatsen jag vill yttra mig.
Herr af Wingårds motion åsyftar, att brin¬
ga spannemålsprisen i Sverige till samma
stadga som i England, och följakteligen lifs¬
medel, dagsverken m. m. till ett motsvaran¬
de stadigt pris. De gagneliga följderne der¬
af för alla näringsförhållanden äro så tydli¬
ga, att man ej kan annat än önska, att vårt
fädernesland äfven må komma i åtnjutande
af en dylik förmån. Det största hindret
Den i Juni i.
deremot synes ligga i Handels-tractaten med
Ryssland, angående Finska varors införsel
mot lialf Tull. Denna tractats förlängning
kommer väl deraf, att Finland från längre
tid tillbaka varit ansedt, som hufvudstadens
vistliusbod. Detta var ock ett skäl förr, då
prisen på lifsmedel inom oss voro höga;
men nu, då de äro låga, och vi sjelfve i
allmänhet hafva öfverflödig tillgång åtmin¬
stone på säd, så vore det bäst att vara af
med tractaten. Då detta likväl icke kan
ske, förr än han löper till ända, synes in¬
tet annat medel återstå till ändamålets vin¬
nande än antingen att höja tullen så, att
äfven Finlands medtäflan motverkas, ty,
såsom sagt är, man kan införa sädén från
andra orter först dit, och sedan hit, eller
ock att åtminstone från ena sidan af vår
långa kust utestänga Finlands täflan, så att
spannemålsprisen der kunna stadgas. Detta
torde ock genast kunna verkställas utan hin¬
der af tractaten, emedan Finlands afsätt¬
ning är beräknad på hufvudsta den, och trac-
-taten utan tvifvel gjord för dess förmon.
För min del anser jag visserligen hufvud-
staden vara i öfrigt så gynnad, att jag ej
skulle draga i betänkande att tillstyrka Tul¬
lens förhöjning, så att Finska spannemåls-
handeln på Stockholm utestängdes. Men då
man vet, huru svårt det är äfven bland Ri¬
kets Ständer, att strida mot liufvudstads-
intresset vare sig här eller i andra ländel-;
så torde det vara bäst att hålla sig till det
Den i Juni i.
alternatifva förslaget att utföra åtgärden blott
på vestra kusten. Om det skulle låta sig
göra, på sätt Herr af Wingård och Herr
Hjerta yrkat; så skulle spannemålsprisen
och handeln kunna stadgas i en stor del af
riket, utan att hufvudstaden deraf oroades.
Jag önskar således återremiss, på det Ut¬
skottet måtte taga detta förslag i närmare
öfvervägande för ögonblicket, och tillstyrka
Rikets Ständer, att anhålla hos Kongl. Majit
om vidsträcktare åtgärder längre fram till
förmån för inhemska spannemålsodlare.
Herr Tham: Jag skall ej uppehålla Ridder-
skapet och Adeln med någon vidlyftig veder¬
läggning i detta ämne, men jag anser mig skyl¬
dig upplysa, att i Utskottets Betänkande ej
finnes någon contradiction, och att Utskot¬
tet ej åsyftat att undanhålla de upplysnin¬
gar, som Herr af Wingård lemnat. Tvärt¬
om har det yrkat, att de skola komma i öf¬
vervägande. Utskottet föreslår nemligen: Att
Rikets Ständer i en underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:tj måtte anmäla så väl sjelf¬
va förslaget j som de orsaker, hvilka nu.
hindra tillstyrkande att detsamma använda,
med underdånig anhållan att Kongl. Maj:t,
då förändrade omständigheter det medgif¬
va j täcktes deråt lemna den Nådiga upp¬
märksamhet j som ej mindre motionairens till
allmänt väl syftande ändamål än äfven
sjelfva förslaget förtjenar. Då har man
antydt, att förslaget skall öfverlemnas i sin
l
Den i Jun ii.
helhet, och ingen ting undangömmas, sorn
hidrager till verkställigheten. Att Utskottet
kunde hafva anledning till den fruktan, att,
om spannemål liär uppsteg till 15 R:dr tun¬
nan , det kunde påföras oss mera spannemål
från Finland, än sombehöfdes, dermed me¬
nar jag ej, att Finnarne ensamme skulle gö¬
ra det, utan äfven de Svenske köpmännen.
En sådan sak är möjlig, emedan den inträf¬
fade det svåra året 1826, ty då kom så myc¬
ket spannemål in, att i Götheborg spanne¬
mål blef öfver, som ännu torde ligga osåld,
ehuru lagret ej var stort, och det torde äf¬
ven hafva bidragit dertill, att prisen föllo
så våldsamt. Jag får likväl nämna att jag
aldeles icke bestrider återremissen.
Friherre Boye: Missförstådd till en
del i mitt anförande, begär jag att få för¬
klara mig. Min mening har icke varit,
att säga, att Utskottets Betänkande inne¬
håller någon motsägelse till Utskottets me¬
ning. Sådan var ej min tanka, och jag tror
ej heller sådana mina ord; men väl, att det
innehåller motsägelse till Herr af Wingårds
motion, hvilket åter är något helt annat.
Då Utskottet sagt, att föreslaget, jemte de
binder, sorn i Utskottets tanka legat der¬
emot, skulle till Konungen framställas; ön¬
skade jag, att icke blott hindren, utan äfven
de skäl, som undanrödja hindren, måtte
komma till Konungen. Med denna rättelse
torde talaren medgifva, att jag icke klandrat
Dea i Junii.
29
uppställningen af Utskottets Betänkande. I
öfrigt får jag erinra, att om år 1826 lem-
nade den erfarenhet, att sädesprisen straxt
efter folio, vågar jag för min del tro, att
det vållades deraf, att Regeringen, af fader¬
lig omtanka för landet, hade förordnat om
större inköp, än som behöfdes. Ett sådant
fall är något särskilt, och hör ej här beräk¬
nas. Den enskilta handeln skall alltid le¬
das af intresset, och det skall alltid åter¬
hålla från att inköpa större qvantum, än
man tror sig med fördel kunna afyttra. Jag
anser denna omständighet vara så gifven,
att de hinder Utskottet omtalat emot den
få förfalla. Jag begagnar detta tillfälle att
förklara, att jag anser Herr af Wingårds
förslag vara ett af de lyckligaste i ekono¬
miskt afseende; jag säger sjelfva ideen, ty
i detaillerne torde någon förbättring möjli¬
gen beböfvas. Jag tvekar ej, att säga, att
från den stund Regeringen antager detta för¬
slag, skall allmänna ställningen blifva helt
annan, landet vinna trefnad, och Regerin¬
gen skörda välsignelse.
Herr Ribbing, Arvid: Ehuru flere tala¬
re yttrat, att Herr af Wingårds förslag vore
antagligt, får jag likväl förklara mig vara af
en annan tanka. Jag tror, att så länge den
Finska conventionen existerar, utgör elen
ett för stort hinder emot att införa ett nytt
handelssystem för landet. Det måtte vara
gifvet, alt så vida tullen för spann em ål från
3o
Den i Junii.
Finland är hälften mindre än från andra
orter, skall man under missvextår deraf
hindras att hämta spannemål från det stäl¬
le, der man får den för hästa priset. Om
med antagande af den lägsta tull Utskottet
föreslagit, införseln på ett år till exempel
vöre 5oo,ooo Tunnor, så skulle uppstå det
förhållande, att man finge taga spannemål
i Finland, om än den vore 2 R:dr dyrare,
än på andra ställen, hvarigenom landets
förlust blefve en million Riksdaler. Och jag
hemställer, om det vore rätt, att bereda sig
onödigtvis denna utgift. Ett sätt gifves att
förekomma olägenheterne af denna tractat,
och det består deruti, att då spannemål ej
behöfver införas, men har tullen så hög,
att den utgör ett förhud mot införsel så
ifrån Finland som andra orter; men der¬
emot, att då spanmål oundgängeligen behöf-
ves, till införsel, all tull derå aflyses; der¬
igenom undvika vi den förlust, som genom
ofvannämnde tractat till vinning för Finnar-
ne, på sätt jag nyss nämnt, skulle uppkom¬
ma med antagande af Herr Wingårds eller
Utskottets förslag. Man måste äfven akta
sig, att icke gifva främmande, hvarföre vi
nu måste anse Finnarne, större förmåner än
Landets egna barn. Man vet., att Skåne ej
har den förmån som Finnarne att kunna
med någon uträkning återtaga laddningar,
då de fara här ifrån. Derigenom händer,
att en låg tull för Finnarne icke mer än
motsvarar den transportkostnad, som Skåne
Den t Junii.
3t
rnåste vidkännas, och att genom det kortare
afståndet Finlands handel gynnäs framför
Skånes. Spanmålshandeln synes visserligen
vigtig för landet, och är det äfven, men
jag bestrider att 5 år äro tillräcklige för spe-
culationerne i denna handelsgren. Fem års
ymnig skörd är ej något ovanligt. Det sjette
å sjunde året först kanske betalar specula-
tionen för de öfriga. Erindrom oss de go¬
da år, som förflötö mellan de håda sista
Riksdagarne, och det 6:te eller, om man så
vill räkna, 7:de som följde efter sista Riks¬
dags och Magazins-Directionens upplösning.
Nu är förhållandet så, att icke mer än 5
år af den Finska tractaten återstå, hvarefter
troligen andra handelsförhållanden uppkom¬
ma, hvaraf åter följer, att handelsspecula-
tionerne måtte till denna tid inskränka sig,
emedan man ej kan förutse, hvilka, desse
förhållanden blifva. Jag tror således, att
ingenting är vunnit med att på dessa fem
år grunda ett nytt handelssystem. Jag för¬
enar mig hufvudsakligen i hvad Herr Tham
försl yttrat. Det medgifvande han på sin
sida sedan gjorde, att Herr af Wingårds
förslag kunde antagas för hvete, kan jag ej
biträda derföre, att om, såsom Herr Tham
sjelf sagt, annan utländsk säd blott behöfde
föras till Finland för att sedan hitkomma,
eller ock man kunde utsälja den spannemål
man äger i Finland, och ersätta bristen från
andra orter, så kunde samma förhållande,
sorn Herr Tham omtalat i afseende på råg,
3a
Den t Junii.
ju äfven inträffa med hvete, till ex. från
Liffland, hvarigenom den medgifna hvetein-
förseln tillskyndade oss skada. Jag anhål¬
ler att dessa anmärkningar mätte få åtfölja
återremissen.
Friherre Palmstjerna: Den af Hr Rib¬
bing framställda satts, att Tullen på span-
nemål ibland borde vara så hög, att ingen
import deraf kunde äga rum, men deremot
under missväxtår kunde nedsättas till noll,
är just den, som hittils blifvit följd; och
följderna deraf ligga så klart i dagen, att
allmänna omdömet derom kan anses af er¬
farenheten bestämdt. Jag vill således alle¬
nast upptaga det inkast Herr Tham gjort
vid tillämpningen af Herr af Wingårds för¬
slag, då han citerat det öfverflöd på span-
nemål, som genom en hastig import för låg
Tull kunde åstadkommas. Han har äfven i
detta fall citerat ett exempel från år 1826.
Jag får återkalla förhållandet år 1820, då
efter fleråriga höga spanmålspriser denna
vara på en gång nedföll till en låghet, från
hvilken den sedan blott temporärt har upp¬
stigit. Detta skedde utan någon betydlig
import utifrån. Detta förhållande kan så¬
ledes inträffa, antingen en sådan import
existerar, eller icke. Jag tror icke, att pri¬
sernas fallande år 1827 bestämdes af något
öfverflöd på utländsk spanmål; ty beloppet
deraf i jemförelse med hvad sorn var till
af-
Den i Junii.
33
afsalu af 1827 års skörd, var så ringa, att
det troligen blott utgjorde ^i-^del. Jag tror
i alla fall icke, att någon vågar införskrifva
så stora lager af utländsk spanmål, att det
kan verka på kommande årets pris, enär
man icke gerna vågar sig på ett större qvan¬
tum, än att afsättningen är påtaglig och sä¬
ker. Härutinnan får jag åberopa exemplet
af all verklig spanmålshandel i vårt land,
som icke torde vara obekant för någon Le¬
damot af detta Stånd frände orter, der nå¬
gon sådan handel existerar. För att ändock
förekomma Tullens nedfallande till sk.,
skulle en minimi-tull kunna fastställas, så
att när priserna uppgå till 18 och 19 R:dr,
Tullen ändå kunde bibehållas vid minst 1
R:dr Tunnan. Dessutom, om förslaget skulle
öfverlemnas till Kongl. Maj:t på det vis jag
tagit mig friheten föreslå, fruktar jag aldeles
ingenting af dess tillämpning, då densamma
beror utaf Regeringens vishet.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Då jag,
såsom Ledamot af BevillningsUtskottet, blir
i tillfälle att besvara de gjorde anmärknin¬
garna emot Betänkandet, hade jag icke äm¬
nat deltaga i en diskussion, som för mig va¬
rit högst upplysande. Det är blott ett in¬
kast, som motionären sjelf ansett ganska
hufvudsakligt, men hvilket icke blifvit ve-
derlagdt af någon af de föregående Talarne,
som jag ämnar framställa, för att äfven få
37 H. 3
34
Den i Junii.
en vederläggning på detsamma. Ändamålet
med motionen är, att bereda en verldshandel
med sparmemål. Såsom medel derför hai¬
man föreslagit en stigande och fallande Tull,
hvars belopp skulle rättas efter tillgången
och priset i eget land, samt productionen
i andra länder. Om man nu tar för afgjordt,
att detta förhållande bestämmes riktigt, en¬
samt i afseende på Finland, eller ensamt i
afseende på andra Stater, så måste också
deraf följa, att om en fix tull antages, pas¬
sande för öfriga Stater, utom Finland, pas¬
sar den icke för detta land; tager man åter
en, som passar ensamt för Finland, så upp¬
kommer ingen verldshandel, emedan uppkö¬
pen då måste inskränkas till Finland. Hvad
åter beträffar att göra ett försök på vestra
kusten serskildt, så blir förhållandet der¬
städes detsamma, när det är lika öppet för
Finnarne, som andra handlande, att gå till
vestra orterna af Riket. I alla fall blir det
i min tanka ett missförhållande, att liafvä
två Tullsystemer i ett land. Man har an¬
fört såsom något mindre fördelaktigt, att
Finska tractalen ligger i vägen för enskilta
speculationer. I det fallet har jag en liten
erfarenhet af verkan utaf denna tractat, och
tror, att sådan den sednast uppgjordes, är
den högst förmonlig för Riket. Man skall
sakna ali kännedom af förhållandet, för att
tro oss kunna vara de Finska producterna
förutan. När man ärfar, att innevånarne i
Skåne och på Gottland requirera smör och
Den i Juni i.
35
Victualier från Stockholm, och att tillförseln
från de öfriga provincerna, ej mindre af
Victualier, än hufvudsakligen af Ved. icke
svara, emot hufvudstadens behof, huru vill
man väl då umbära införseln från Finland.
Det går också icke an, att betinga sig för¬
delarna bara på ena sidan. Nu är det en
så hög Tull på alla Finska producter, att
sjelfva den inhemska producenten måste er¬
känna, att han är skyddad genom denna
Tull på alla slags varor. Jag ber dessutom
få fösta uppmärksamheten derpå, att genom
genom denna tractat äro våra fabriker och
Ilandtverkerier i tillfälle att på Finland af¬
yttra en mängd tillverkningar, för hvilka
detta land ifrån början varit den hufvud-
sakligaste afsättningsorten. Om detta för¬
hållande nu afbröts, tror jag det skulle haf¬
va högst menliga verkningar på våra inhem¬
ska Näringar,
Herr Ribbing: En värd Ledamot har
anmärkt, att det just vore den hittils gäl¬
lande principen, att antaga antingen en så
hög Tull, att den liknade ett förbud eller
ock alldeles ingen, hvilken vore origtig. Jag
får i anledning deraf blott förklara, att äf¬
ven jag i allmänhet anser denna princip vara
högst oriktig, och Herr af Wingårds förslag
deremot ett bland de bästa. Jag tror likväl
icke det låter sig göra, att nu afskalFa den
förra oriktiga principen, då den handels-
3*
36
Seni Jun ii.
tractat, som blifvit upprättad under den
gamla principens välde, ännu måste fort-
fara i 5 år. Att under tiden sammanblanda
andra nyare om än bättre principer med
dessa äldre, detta skulle bli ännu skadliga¬
re, än att låta den ena principen gälla i sin
fullständighet. Man bar till försvar för Han-
delstractaten yttrat, att det vore omöjligt för
oss, att undvara finska producter, i synner¬
het de från Ladugården och Skogen. Jag
tror, att om vi icke fingo dessa producter
från Finland, eller införseln åtminstone små¬
ningom inskränktes, sådant skulle vara det
verksammaste medlet, att förvandla en mängd
af vårt bränvin i ladugårdsproducter, och
med detsamma spara veden, då derigenom
måste ovillkorligen inträffa, att man, i stäl¬
let för Skogens afrödjande och odling af säd,
skulle söka att befordra och förbättra gräs¬
växt och bete, hvilket naturligtvis vore gag-
neligare för ladugården. Äfvensom man skulle
till kreaturs födande och gödande mera använ¬
da, hvad som nu lägges i bränvinspannan.
Herr Hjerta: Det är i anledning af
Herr af Billberghs anförda betänkligheter,
som jag ville yttra några ord. Jag vill icke
ingå i något klander af Finska tractaten.
Jag tror den är grundad på det goda skäl,
att man måste gifva tillbaka fördelar emot
dem man vill hafva. Men huru svårt det
är, att komma till ett regleradt Tullsystem,
inhemtas bäst af det Betänkande, som nu
DeD i Junii.
b
är föremål för öfverläggning. Jag har för
min del icke gjort mig så vidsträckt begrepp
om Herr af Wingård* motion, att derigenom
kunde bli fråga om en verldshandel, utan
endast att begagna Sveriges belägenhet för
tillvägabringande af en transitohandel emel¬
lan Östersjöhamnarne å ena sidan och Eng¬
land, Norrige och Holland å den andra.
Man behöfver då icke taga en högre skydds-
Tull, än hvad som öfverensstämmer med
behofvet, efter den naturliga skillnaden emel¬
lan de olika orternas pris. Det är på denna
grund jag ännu icke af Herr af Billberghs
yttrande anser mig öfvertygad om fördelen
af den Finska Tullen. Jag kan således icke
inse något skäl, hvarföre förslaget borde af-
slås. Hvad åter beträffar Finnarnes afsätt-
ningar på Vestra Kusten, om man vill göra
den till ett experimentalfält, så finner man,
att när de måste betala den Sundska Tullen,
jemte en mängd andra omkostnader, högre
assurance, och större fragt för längre väg,
skola alla dessa omständigheter göra den
skillnad, som nu existerar mellan den half¬
va Finska och hela Tullen alltför obetydlig,
för att lemna serskild vinst åt Finnarne.
Om nu Tullen på en Tunna Spanmål för
de öfriga orterna är 3 R:dr, men för Fin¬
land i i R:dr, så torde det icke vara för
mycket, att räkna tillökningen i frakten från
Finland till Götheborg i stället för Stock¬
holm jemte Sundska Tullen m. m. utgöra
så mycket, som hela denna skillnad. Då
38
Den i Juni i.
man derjemte måste betala en ur- och en
ilastning, istället att här sälja ur fartyget till
consumenter, torde man finna, att hela skill¬
naden upphör. Hyad den värde Ledamoten
för öfrigt anfort, om behofvet i allmänhet
af vissa Finska artiklar, så väl för Skåne
som Stockholm, och att således hufvudgrun-
den för tractaten icke skulle åse mera Huf¬
vudstadens fördel, än landets på det hela,
så skulle jag tro, att Skånes behof af ost
och smör m, m. härifrån härleder sig mest
från en ännu vidhängande inbillning och
fåfänga hos de bättre klasserna, att det,
som kommer från Stockholm, är bättre än
det man har hemma. Jag fortfar således,
att yrka återremiss, i den förhoppning, att
Utskottet torde frångå sin idee om en fix
spanmålstull, som icke kan åstadkomma nå¬
gra stahla priser, utan föranleder en bestän¬
dig fluctuation, och hindrar oss ifrån att
speculera på denna vigtiga del af handels¬
rörelsen.
Herr Manck af RosensköldEberhard:
Ämnet är i detaljerna så på alla sidor be-
traktadt, att jag blott vill tillägga ett pär
allmänna anmärkningar. Vid sista Riksda¬
gen fick man, i ersättning förj den olyckligt
administrerade allmänna Magazinsinrättnin-
gen, anvisning på den enskilda speculatio-
nen. Huru denna Anvisning blifvit hono¬
rerad, derpå hafva vi två exempel: det ena
af spanmålsbristen af 1826 års missväxt of-
Oen i Ju ni i.
39
vanpå a års Öfverflödig gröda, och med en
skillnad i priset af flere hundrade procent,
inom några månader. Jag tog mig vid si¬
sta Riksdagen friheten, att nästan ensam
påstå, att hvarken enskildes omtanka eller
capitaler voro tillräckliga att försäkra natio¬
nen om tillräckligt förråd af spannemål vid
inträffande missväxt-år. Ett annat exempel
på huru denna anvisning blifvit honorerad,
håfve vi uti spanmålsexporten sistlidne höst,
då de handlande försummade, att begagna
den högst fördelaktiga conjuncturen för af¬
sättning i länder, der priserne voro två å
tre gånger högre än hos oss. Vår Regering
hade ändå redan i Augusti upphäfvit ex¬
porttullen på spannemål. Så mycket mer
är Statens inblandning ännu af nöden, när
fråga är, att försäkra vår nation om till¬
räcklig tillgång på spanmål, som detta behof
äfven erkännes i Frankrike, och der föran-
ledt till Statens mellankomst. Må det i det¬
ta afseende tillåtas mig citera en författare
Say, hvilken så ofta nämnes såsom vår tids
förnämste försvarare af den oinskränkt li¬
berala Stats-oeconomien. Med honom har
jag sistl. år flere gångor samtalat i dessa
ämnen, och han har sagt mig, att han an¬
såg icke en gång Frankrike kunna undvara
Statens biträde för beredande af tillräckligt
förråd af spannemål vid inträffande miss¬
växtår, emedan Nationens enskilde Capita¬
ler icke voro tillräckliga dertill. Han ansåg
ännu mer det Svenska localförhållandet er¬
4°
Den i Juni i.
fordra en sådan mellankomst från det all¬
männas sida. Helt annat är förhållandet i
England, der hamnar finnas i tillräckligt
antal. I Frankrike deremot är brist på
hamnar. Om detta icke kan sägas om Sve¬
rige, så äro de åtminstone en del af året
tillfrusna. Häraf följer att det ofta är omöj¬
ligt, att så ofta sorn behofvet fordrar, åstad¬
komma tillförseln, Jag tror, att en af or¬
sakerna till de svårigheter och olyckor, som
vi i Sverige i senare tider fått vidkännas i
financielt och Statsekonomiskt afseende, här¬
leder sig till hufvudsaklig del från illa för¬
stådda moderna statsekonomiska principer,
dem, vi icke vetat att localisera. Man ser
nu det misstag man begick sista Riksdag,
då man afskalfade Magazins-inrättningen utan
att sätta någon tjenlig anstalt i dess ställe,
förlitande sig på verksamheten af den en-
skilta speculationen och tillräckligheten af
de enskilta capitaler, då man likväl bordt
veta, att våra publika cassör äro de betyd¬
ligaste capitalisterna, och att äfven de en-
skilte capitalisterna kunna till sin fördel
bättre och säkrare använda sina penningar
på andra företag än på spanmålsupplag. Vis¬
serligen anslog man ett Creditiv på Banken
af r million R:dr till uppköp af spannemåJ,
men blott i missväxtår, således till Utlän¬
ningens riktande, och på en tid, då man ej
för samma summa kunde erhålla hälften så
mycket spannemål, som af inrikes Produ¬
center under goda år. För öfrigt har jag
De o i Jun i i.
4>
vid flere Riksdagar, och redan i8i5, sä
mycket ifrat emot Handelstractaten, röran¬
de handeln med Finland, att jag icke vill
mera orda härom, utan sluta med att yrka
återremiss.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt, Guslaf: Det är endast för att af¬
gifva en upplysning, som jag begärt ordet.
Om jag rätt uppfattat Herr Ribbings anfö¬
rande, har han sagt, att, genom sista Han¬
delstractaten med Ryssland, Skånska han¬
deln blifvit mindre gynnad än den Finska.
Om jag ej misstager mig, föllo orden så: att
Finnarne äga rättighet att härifrån återföra
varor, en rättighet den Skåningarne skulle
sakna. Jag tror, att Herr Ribbing haft orätt
i denna anmärkning, men att hans mening
kanske varit, att uttrycka, det Finnarne alltid
vanligtvis härifrån återföra last, då deremot
Skåningarne återgå tomma, emedan de i sin
egen Province kunna erhålla alla de varor,
dem de här skulle lasta. Jag har således
blott velat anmärka, att Skåningarne aldeles
icke äro mindre gynnade, än Finnarne.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Att
vilja hålla Sädespriserna lika alla år, vore
förmodligen icke nyttigt och dessutom all¬
deles omöjligt. Äfven genom antagandet af
Herr af Wingårds förslag, skulle man ej
kunna hindra Sädespriserne att falla, men
Väl hejda dem i stigandet. Och sorn detta
42
Den i Jun i i.
synes vara det enda man bör eftersträfva
genom en Spanmålstull, och detta ändamål
synes säkrare böra kunna vinnas medelst
Herr af Wingårds förslag, än något af de
öfriga, som blifvit uppgifne, får jag för min
del understödja detsamma; och vill till den
ändan söka undanrödja det inkast, att Trak¬
taten med Ryssland, till följe hvaraf import-
Tullen på Spannemål från Finland är hälf¬
ten mindre, än från alla andra länder, skulle
göra dess antagande omöjligt. Denna Trac-
tat är lika hinderlig för hvilken tullbestäm¬
ning som helst. Men emedan den af Herr
af Wingård föreslagna tullbestämning är i
sig sjelf den bästa; måste den också i alla
fall kunna, bättre än någon annan, uthärda
Tractatens olägenheter. Uti en omständig¬
het är jag likvisst tvehågsen. Efter hvad
pris skall nemi. tullen bestämmas? Efter
Markegången, eller efter priset för dagen?
I förra fallet blefve tullen oftast allt för
låg, emedan den väsendtligaste importen
skedde om hösten, och sålunda innan den
af missväxten bestämda markegången blif¬
vit satt. I senare fallet åter, nemi. om da¬
gens pris skulle tagas till norm, blefve
tullen förmycket vacklande, och skulle der¬
igenom hindra den enskilte speculanten. Här¬
öfver torde Utskottet böra närmare utlåta sig.
Herr Ribbing: Efter hvad sorn blifvit
mig sagdt, skall en värd Talare, under det
jag en stund var frånvarande, påstått, att
Den i Juni i.
45
jag yttrat, det Finnarne genom sista Han-
delsTractaten voro mera gynnade, än Skå-
ningarne. Sådant har jag visserligen icke
yttrat, utan har jag då blifvit missförstådd.
Jag har endast sagt, att Finnarne kunna
med fördel härifrån återföra last, då Skå-
ningarne sakna ett sådant tillfälle; Och jag
trodde att man derföre borde akta sig för
sådane Författningar, som gynnade de Fin¬
ska Speculanterne, framför de Skånska, hvil¬
ka ej äga samma utvägar för afsättning af
hvad de här skulle taga i återlast.
Herr von Hohenhausen, Carl: I anled¬
ning af ett uttryck uti Herr von Hartmans-
dorffs anförande har jag begärt ordet. Han
har sagt sig ej känna, hvilket pris på en
tunna säd kunde anses billigt, för att lem¬
na jordbrukaren en skälig behållning, sedan
arbetskostnad och onera voro afdragne. I
Upsala Län är förhållandet sådant, att vid
en afkastning till^6:te kornet, återstår efter
ofvannämnde afdrag ungefärligen 1 tunna
Säd af tunnlandet, som försåld till 5 å 6
R:dr B:co gör på i5 tunnors årligt utsäde
per Hemman, 75 å 90 R:dr, eller något
mindre än hvad en Dräng kostar i lön och
underhåll. Antager man vidare för sanning
påståendet, att den i jord inteknade skul¬
den öfver hela riket uppgår till 60 millio¬
ner, hvilket per medium skulle göra circa
1000 R:dr på hvarje hemman, och från ma-
xiniibehållnmgen 90 R:dr afdrager 60 R:dr
44
Den i J u n i i.
räntebetalning, så återstå för jordägaren och
hans famille circa 3o. Om detta är till-
räckeligt eller öfverflödigt mot behofvet,
lenntar jag till Ridderskapets och Adelns
upplysta beprofvande att afgöra, samt af-
håller mig för öfrigt från något yttrande
öfver den i Motionen föreslagna åtgärd, hvars
inverkan på Sädesprisernas reglering, jag
saknar nog theoretisk förmåga, att på för¬
hand bedömma.
Hr Munck af Rosensköld: Jag anhåller
att få tillägga ett factum, som sistlidne Höst
inträffade. I stället att till England öfver¬
föra den öfverflödiga spannemål vi i Skåne
ägde, och der erhålla ända till tre gångor
så mycket, i synnerhet för hvetet, som det
i Skåne kunde uppköpas för, förde de Skån¬
ske handlande säden till Köpenhamn, hvar¬
est spannemålen näst i Kiel gällde mindre,
än i någon af alla de öfriga Östersjöhamnar.
Hvad var orsaken härtill? Jo, okunnighet
om conjuncturen i ett land, med hvilket de
sällan haft communication i spannemålshan-
del; samt brist på capitaler att köpa upp
Spanmål och afsända den till ett land, der
man någon kort tid efter afsättningen kunde
komma att vänta på betalningen, då man
deremot genast efter afsändningen erhöll con¬
tant betalning i Köpenhamn. Detta factum
har jag endast velat nämna, för att visa,
huru mycket man kunnat räkna på den en-
skilta speculationen, och huru Ständernes
Den i J u n i i.
45
anvisning vid sista Riksdag på den samma
blifvit honorerad.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag hade
i-cke ämnat yttra mig i denna sak, om icke
den siste Talaren tagit för afgjordt, att brist
på Capitaler förorsakat, att man icke ingått
i de nämnde speculationerne. Det har ej
varit brist på Capitaler; utan egenteligen
brist på stadga i vårt mynt. Vi hafva hand¬
lande, som speculerat ganska lyckligt, men
som derigenom, att Coursell varit så vack¬
lande, fått den samma emot sig, så väl när
de trasserat som remitterat, och härigenom
har all vinst blifvit tillintetgjord. Förr än
vi få Stadga uti myntet, förr kan ingen
Handlande företaga andra speculationer, än
dem, som gifva vinst för dagen; vår handel,
urartar till krämeri.
Herr Munck af Rosensköld: Om den
siste Talaren icke vöre Ledamot af det Ut¬
skott, åt hvilket våra Financers reglering är
anförtrodd, skulle jag ej anse nödigt besvara
dess Anförande. Om det endast vore, såsom
han påstår, brist på stadga i vårt mynt,
som varit orsaken, att Skånes Köpmän sist-
lidne höst uraktläto, att utföra spannemål,
och i synnerhet hvete, till England; hvar¬
före hafva de då gjort det i vintras, då både
Assurancen och Matroshyran var mycket hö¬
gre, men priserne allsicke stigit i England,
och deremot inköpspriserne i Sverige myc¬
46
Den i Juni i.
ket stigit, ja utförselstullen sedan d. i Ja¬
nuari blifvit återställd? Icke hade vårt mynt¬
värde med vinterns början blifvit mera stad¬
gadt? Utomdess har Kursen sedan sista Riks¬
dag, med undantag af missväxt-året, icke
varit betydligen vacklande. Och, hvad ännu
mer vederlägger den värde Talarens anmärk¬
ning, Kursen har sedan sista Riksdag ej
kunnat falla betydligt, men väl stiga betyd¬
ligt, ett förhållande, som är gynnande för
exporteuren, men icke för importeuren.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
GrefveJi och LandtMarskalken framstäld pro¬
position, blef Bevillnings-Utskottets ifråga¬
varande Betänkande, i anledning af de der¬
vid gjorde anmärkningar, till Utskottet åter-
remitteradt.
Hans Exellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken tillkännagaf, att Friherre Stjern¬
crona, David, och Herr von Weigel, Chri¬
stian Ehrenfried, den förre, i anseende till
förestående afresa från Riksdagen, och den
senare, för nödvändigheten att vårda sin
liällsa, anmält, att de icke längre kunde
fortfara att vara Ledamöter i Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomiutskottet; i anledning
hvaraf Hans Excellence Herr Grefven och
Landt-Marskalken anmodade Ridderskapets
och Adelns Herrar Electorer, att vid deras
nästa sammanträde utse 2:ne nya Ledamö¬
ter i nämde Utskott,
Den i Junii.
47
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
den 25 sistlidne Maji under N:o 33 afgifne,
och den 29 i samma månad på hordet lag-
de, Utlåtande i fråga om sättet för und¬
sättnings skuldernes liquiderande i Skara¬
borgs Län.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 13 sistlidne Maji
under N:o 11 1 afgifne, och den a5 i samma
månad på hordet lagde, Utlåtande öfver väckt
motion om bestämda föreskrifter för befor¬
dringar inom Post-Verket och till derunder
lydande befattningar.
Grefve Posse_, Arvid: På sätt min re¬
servation utvisar, har jag ej delat de åsigter
Utskottet uti ifrågavarande Utlåtande fram¬
ställt. Utskottet tillstyrker Rikets Ständer,
att genom underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla, att icke någre andre personer
må anses competente till lediga sysslor inom
och under Postverket, än de, hvilka förut
tjenstgjort såsom Extra Ordinarier eller vi-
carierande Postmästare, samt derunder åda¬
galagt skicklighet, nit och pålitlighet. Jag
anser en sådan hemställan vara olämplig och
utan ändamål; olämplig, tyomafsigten der¬
med skall vara, såsom här står, att blott
de, som visat skicklighet, nit och pålitlighet
må till tjenster vid Postverket befordras,
sådant redan är i Regeringsformen föreskrif-
48
Den i Juni i.
vet i afseende på befordringar till Embeten
och Tjenster i allmänhet; och ändamålslös,
emedan Kongl. Maj:t, äfven om Han bifal¬
ler denna hemställan, i allt fall kan ena
dagen förordna en person till Vicarierande
Postmästare, samt dagen derpå utnämna ho¬
nom till Ordinarie Postmästare; och det för
öfrigt mätte vara klart, att den, som kan
förrätta tjensten, såsom vicarierande, också
kan göra den såsom ordinarie. Dessutom
anser jag, på sätt jag redan i reservationen
yttrat, det vara orätt, att, under det så all¬
män klagan föres öfver Embetsmannaper-
sonalens alltför stora antal, tillskapa en ser¬
skild Embetsmannacast af Postverkets per¬
sonal. Följaktligen anhåller jag om afslag
å Utlåtandet.
Herr Hjerta_, Gustaf: Jag kan ej in¬
stämma i den siste värde Talarens åsigter,
och inser ej några farliga följder af ett bi¬
fall till hvad Utskottet föreslagit. Utskot¬
tet tillstyrker Rikets Ständer, ”att hos Kongl.
”Majrt anmäla deras underdåniga önskan,
”det täcktes Högstdensamme anbefalla ve¬
derbörande Autoriteter, att såsom incom-
"petente anse alla sådane sökande till le¬
diga sysslor inom och utom Postverket,
”hvilka icke förut tjenstgjort såsom Extra-
”Ordinarier eller vicarierande Postmästare,
”samt derunder ådagalagt skicklighet, nit
”och pålitlighet, hvilket sednare i synner¬
het
I
Den i J u n i i.
49
”het vid desse beställningar för allmän och
”enskild säkerhet är af högsta vigt.” Jag
kan ej linna, att Utskottet härigenom på nå¬
got sätt sökt intränga på Kongl. Majits rätt,
att till sysslor vid Postverket befordra dem,
sorn Kongl. Majit linner för godt att dertill
utnämna; men jag tror Utskottet endast haf¬
va åsyftat iakttagande af en nyttig princip,
den nemligen, att icke någon bör till Or¬
dinarie Postmästare för ordnas, som ej förut
varit vicarierande Postmästare eller Post¬
tjensteman, hvarigenom man kommit i till¬
fälle att bed öm ma hans duglighet till tjern¬
sten. Derigenom skulle icke äldre eller bles-
serade krigsmän eller andre Embets- och
Tjenstemän blifva utestängde från befordran
till tjenster inom Postverket; de kunde
blott icke erhålla sådana tjenster på stat,
förrän de genom tjenstgöring inom Verket
ådagalagt erforderlig skicklighet. I följd här¬
af anhåller jag, att Ridderskapet och Adeln
behagade bifalla Utskottets förenämnde för¬
slag, helst, om det afslås, Rikets Ständer
icke eller kunna till Kongl. Majit ingå med
den sednare delen af den föreslagna under¬
dåniga Skrifvelsen, som lyder sålunda i ”Ut-
”skottet hyser den tillförsigt, att Kongl.
”Majit med synnerlig Nåd täckes omfatta så-
”dane Embetsman, som längre tid inom Ver-
”ket tjenstgjort, då de kunna förete veder-
”börandes vitsord om trogen tjenst och vi¬
nsäd redlighet i ombetrodda förrättningar/’
27 H. 4
5o
Den i Jun i i.
Jag skulle likväl tro det vara orättvist, att
icke sålunda fästa Kongl. Maj:ts uppmärk¬
samhet på billigheten och rättvisan af att
företrädesvis inom Postverket befordra de
personer, som länge derstädes tjenstgjort, of¬
ta med obetydliga löner, eller innehaft Post-
mästaretjenster vid de smärre PostContoiren,
och äro till befordran förtjente. Desse haf¬
va redan länge nog lidit af främmande per¬
soners intrång till Postmästaretjensterne, och
det är hög tid att vidtaga någon åtgärd till
förekommande af ett sådant missförhållande
i framtiden. Då sålunda den föreslagna Skrif-
velsen icke skulle medföra Militairepersoners
eller andre Tjenstemäns uteslutande från be¬
fordringar till tjenster vid PostVerket, utan
endast dels föranleda till en undersökning
om deras duglighet dertill, innan de på
stat uppföras, dels fästa Kongl. Maj:ts upp¬
märksamhet på Postverkets äldre Tjenste¬
mäns lidande genom bristande befordran;
så kan jag icke annat än anse denna skrif¬
velse ganska nyttig, och förnyar derföre
min anhållan om bifall till Utskottets för¬
slag.
Grefve Brahe^ Magnus: Jag instämmer
till alla delar i hvad Grefve Posse, så väl
härstädes munteligen, som i dess reservation
emot Ekonomie-Utskottels ifrågavarande Ut¬
låtande anfört. Då Rikets Ständer icke an¬
se sig kunna anslå tillräcklige medel till pen¬
sioner åt förtjente Militairer, som, genom
Den i Junii,
5r
blessyrer, sjuklighet och ålderdom, blifvit
satte ur stånd att i krigstjenst fortfara, skul¬
le det vara en besynnerlig åtgärd af Rikets
Ständer, att, genom en sådan underdånig
hemställan, som den af Utskottet nu före¬
slagna i afseende på befordringar till tjen-
ster vid PostVerket, försvåra för Kongl. Majit,
derest afseende fastades å ifrågavarande un¬
derdåniga önskan, den enda utvägen att un¬
derstödja desse behöfvande krigare, hälst då
i andra Länder, der Miiitairen åtnjuter ic¬
ke obetydliga Pensioner af Staten, Post-
tjensterne äro nästan exclusift förbehållne
krigsmän. Jag förenar mig derföre i anhål¬
lan om afslag å Utlåtandet.
Herr Lefrén , Johan Pehr: Grefve Pos¬
se har i det hela utvecklat den åsigt af fö¬
revarande fråga, som jag fullkomligt delar.
Jag vill derföre-endast till hvad den sjste
värde Talaren anfört, tillägga, det jag an¬
ser det vara nödvändigt, att tjensterne vid
PostVerket få beklädas utaf icke allenast af¬
skedade Militairer, utan äfven sådane civile
Embetsmän från andra Verk, som af ålder¬
dom eller sjuklighet måste lemna sine inne-
hafvande tjensler, men äro duglige att skö¬
ta en befattning inom PostVerket. Mig sy¬
nes det vara orimligt, att förbehålla alla
Posttjenster åt personerne inom detta Verk;
och jag erkänner, att desse befattningar,
med undantag af några få bland dem, af
mig anses såsom pensionsanstaller. Den er¬
4*
5i
Den i Ju ni i.
forderliga skickligheten till dessa tjensters
förrättande är icke stor eller svårlärd; blott
redlighet finnes hos personen, fordras ej sto¬
ra talanger för att väl uppfylla tjensteplig-
terne; och jag är öfvertygad, att Kongl.
Maj:t vid befordringar till desse tjenster ic¬
ke underlåter afse, att den person, som be¬
fordras, har dertill nödige egenskaper. Jag
afstyrker derföre den föreslagna underdåni¬
ga skrifvelsen, och begär afslag å Utlåtandet.
Grefve Levenhaupts Mauritz Axel: Jag
anhåller, att få till Protocollet anmäla, det
jag fullkomligt instämmer i hvad Grefvarne
Posse och Brahe i detta ämne yttrat.
Herr Hjerta: Jag förstår icke, huru de
värde Talare, som yttrat sig emot den af
Utskottet föreslagna underdåniga skrifvelsen,
kunna finna densamma åsyfta Militairens ute¬
stängande från befordringar till Postsysslor.
Enligt Utskottets förslag är det dem, så väl
som hvar och en annan, öppet att erhålla
en sådan befattning, sedan de förut såsom
Vicarier förestått dylika sysslor, och deri¬
genom visat sig äga skicklighet dertill. För¬
slaget åsyftar endast att förekomma sådane
personers utnämnande till Posttjensterne,
som icke ens kunna riktigt skrifva en Post-
charta, och att Kongl. Maj:t måtte, mera än
hittils, afse och behjerta Postbetjeningens
och de mindre Postmästares billiga anspråk
på befordran och löneförbättring. Jag fort-
D e ii i Junit.
5i
får derföre att yrka bifall till Utskottets Ut¬
låtande.
Herr von Hartsmandorff, August: Jag
anhåller, att få å nyo uppläsa Utskottets
ifrågavarande tillstyrkande, och sedan ytt¬
ra mig deröfver. Det lyder sålunda: ”Ut¬
skottet tror sig böra tillstyrka Rikets Hög-
”lofl. Ständer, att hos Kongl. Majit anmäla
”deras underdåniga önskan, det täcktes Högst-
”densamme anbefalla vederbörande Autori-
”teter, att såsom incompetente anse alla så-
”dane Sökande till lediga sysslor, inom och
”under Postverket, hvilka icke förut tjenst-
”gjort såsom Extra Ordinarier eller vicarie-
”rande rostmästare, samt derunder ådaga-
”lagt skicklighet, nit och pålitlighet, hvilket
”sednare isynnerhet vid dessa beställningar
”för allmän och enskild säkerhet är af hög¬
sta vigt. Utskottet hyser den tillförsigt,
”att Kongl. Majit med synnerlig Nåd täckes
”omfatta sådane Embetsmän, som längre tid
”inom Verket tjenstgjort, då de kunna fö-
”rete Vederbörandes vitsord om trogen tjenst
”och visad redlighet i ombetrodda förrätt¬
ningar." Af detta tillstyrkande kan ej an¬
nan slutsatts dragas, än att ÖfverPoslDi-
recteuren, eller den myndighet, som upp¬
rättar förslagen till ledige Posttjenster, icke
får derå uppföra andra, än dem, som inom
Verket tjenstgjort, och genom ådagalagd skick¬
lighet gjort sig förtjente af recommendation.
Derigenom är ej Konungen betaget, alt till
54
Den i Juni i.
desse tjenster befordra personer utom för¬
slaget, och således äfven Militairer, för att
på detta sätt ersätta dem bristen på pen¬
sioner af StatsYerket. Utskottets förslag sy¬
nes mig böra så mycket heldre bifallas,
som, vid nuvarande förhållande, de lägre
Tjenstemännen vid Postverket icke mera
hafva hopp alt vinna befordran till Post¬
mästare, utan varda endast daglönare åt des¬
se , hvarföre det blifver svårt att till de lä¬
gre men derföre icke ovigtige befattningar-
ne få pålitlige personer. Hvilka åtgärder
till förbättringar inom Postverket kan man
dessutom väl vänta af Tjenstemän., som från
belt andra sysselsättningar befordras dit,
utlefvade eller skadade till lemmar och häl¬
sa? Behofvet påkallar dock en bättre orga-
nisation af vårt Postväsende, som står så
långt efter Preussens, för att icke säga de
fleste andra Europeiska länders. Jag bestri¬
der visserligen icke, att Militairen är i be¬
hof af pensioner; men det kan icke vara
riktigt, att till dess afhjelpande begagna en
utväg, som nedslår och skadar en annan
EmbetsmannaClass. Mig synes det åtmin¬
stone obilligt, att Postverkets Tjenstemän
serskildt skola, genom förlust af deras be¬
fordringsrätt, ersätta Militairens brist på pen¬
sioner; och såsom ett medel att förekomma
dylik orättvisa, anhåller jag om bifall till
den underdåniga skrifvelse Utskottet före¬
slagit.
Grefve Posse: Jag är ej bland dem,
Den i Junii.
55
som tro, att Utskottets förslag innefattar
någon inskränkning i Kongl. Maj:ts rätt, att
till Postmästare befordra de personer Han
behagar. Tvertom anser jag förslaget vara
högst obetydligt, och derföre äfven öfver¬
flödigt. Men för att visa oformligbeten af
en sådan underdånig hemställan, som Ut¬
skottet föreslagit, vill jag anföra ett exem¬
pel. Vöre det icke olämpligt, om Kongl.
Majit genom en skrifvelse till Rikets Ständer
hemstälde, att de måtte utse sin Justitia»
Ombudsman ur en viss Class, och dertill
välja en person af bepröfvad skicklighet?
Ifrågavarande åtgärd från Rikets Ständers
sida är härmed fullt jemförlig. Och då
olämpligheten häraf är så uppenbar, kan jag
ej annat än afstyrka en sådan åtgärd.
Herr af Schmidt, Georg Lars „ hade
inlemnat ett så lydande anförande:
Af EkonomiUtskottets tryckta Utlåtan¬
de N:o ni. rörande Postljensters tillsättan¬
de, finnér jag, 1:0 att ett af Utskottets i min
Reservation, den jag hade äran Utlåtandet
bifoga, upptagne skäl blifvit uteslutit, nem¬
ligen: att ingen till Postförvaltare borde få
antagas förr, än efter att hafva minst 3:ne
månader, som Vicarius, tjenstgjort; 2:0 att
i min berörde Reservation citerades Utskot¬
tets ordalydelse rigtigt, nemligen: minst3:ne
månader, men i den tryckta Reservationen
förekommer: 3:ne år , och som detta misstag
genom tryckningen säkert inträffat, får jag
56
Den i Jun il.
såsom rättelse den äran sådant tillkänna¬
gifva,
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dtMar skalken gjorde proposition till bi¬
fall på EkonomieUtskottets ifrågavarande Ut¬
låtande.
Hopades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemsta Ide,
om Ridd. och Adeln fann för godt afstå be¬
rörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Vid förnyad framställning af håda des¬
sa propositioner, blefvo de åter på enahan¬
da sätt besvarade.
Herr Hjerta: Då vi tillförene mångå
gånger voterat om ämnen, der det icke va¬
rit så mycket fråga om rättvisa för en li¬
dande EmbelsmannaClass, som i förevaran¬
de sak, och då Utskottets förslag endast
åsyftar rättelse i ett missförhållande, som
hauske varit en följd af ett öfverståndet krig
och det derefter inträffade betydliga afskeds-
tagandet inom Armeen; så tror jag mig haf¬
va skäl, att anhålla om votering öfver bi¬
fall eller afslag å Utskottets Utlåtande.
Hans Excellen ce Herr Grefve af Wet¬
terstedt Gustaf: Ehuru jag förenar mig i
den mening att Utskottets ifrågavarande Ut¬
Den i J u n i i.
5?
låtande bör ogillas och afslås, vill jag dock
icke, för att vinna detta ändamål, påyrka
en votering, emedan det vore en onyttig
tidspillan, om Ridderskapet och Adeln vo¬
terade i ett ämne, hvari pröfningsrätten
ovillkorligen tillhör Konungen. Jag grun¬
dar min öfvertygelse om den föreslagna skrif-
velsens obehöfligliet derpå, att grunderne
för befordringar till Embeten och Tjenster
befinnas förut tillräckligt bestämde i allmän¬
het uti 28 §. Regeringsformen. Men om jag
skulle välja mellan de 2:ne Momenterne i
Utskottets förslag, så valde jag företrädesvis
det förra, hälst man bör förutsätta, att Kongl.
Maj:t utan erindran iakttager hvad som be-
gäres i sednare Momentet, hvilket Herr Hjer¬
ta isynnerhet ansett behöfligt. Om Konun¬
gen, såsom Herr von Hartmansdorff an¬
märkt, är af den föreslagna underdåniga
hemställan obehindrad, att besluta, utan af¬
seende på densamma; så frågar jag, hvad
en sådan hemställan af Rikets Ständer tje¬
nar till. Det har blifvit medgifvet, att Post¬
verket i andre Länder och i synnerhet i
Preussen är bättre organiseradt än bos oss.
I Preussen äro likväl de fleste af tjensterne
inom PostVerket beklädde af afskedade Mi-
litairer; och Herr von Schmiickert som, un¬
der StatsMinistern Baron Nagler, på ett så
utmärkt sätt bidragit att organisera det Preus¬
siska PostVäsendet, har alldeles icke genom¬
gått tjcnstegraderna i Postverket, utan strid¬
de vid Dennevitz under vår nuvarande Kon¬
58
Den i J u n i i.
ungs befäl, och liar derföre fått Svenska
SvärdsOrden. Detta exempel torde tillräck¬
ligt bevisa, att äfven Militairer kunna vara
skicklige till Posttjenster.
Hans Excellcnce Herr Grefven och
LancltMcirskalken yttrade, att, då votering
blifvit begärd, ansåg Hans Excellence sig
böra framställa följande Voteringsproposition:
Den som bifaller EkonomiUtskottets Ut¬
låtande öfver väckt motion om bestämda fö¬
reskrifter för befordringar inom Postverket
och till derunder lydande befattningar, vo¬
terar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande
vara af Ridderskapet och Adeln afslaget.
Hvilken Voteringsproposition af Ridder¬
skapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41» 42* 4^ oc^ 44 §§• i Rid--
darhusOrdningen blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan i e. m. och befunnos ef¬
ter voteringens slut, klockan en qvart till 3
e. m. sedan en voteringssedel blifvit undan¬
tagen och förseglad, samt de öfrige voterings-
sedlarne öppnade, rösterne hafva utfallit
som följer:
Ja — 41-
Nej — lia.
Den t J u n i i.
59
I följd hvaraf, och sedan det öfver Vo¬
teringen serskildt förde Protocoll blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, attEkonomie-
Utskottets ofvanberörde Utlåtande blifvit af
Ridderskapet och Adeln afslagit.
Grefve Brahe> Magnus, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Af Embetsgöromål hindrad att deltaga
i de öfverläggningar, som föregingo åter-
remissen af Stats-Utskottets Utlåtande i af¬
seende å den af mig hos Höglofl. Ridder¬
skapet och Adeln gjorde hemställan, att en
tillökning af 5ooo R:dr måtte beviljas uti
den af Rikets Ständer år 1815 anslagne sum¬
ma af 10,000 R:dr årligen till expectance-
arfvoden åt lönlöse behöfvande Officerare,
begagnar jag nu tillfället, att till alla delar
förena mig med de värda Ledamöter, hvil¬
ka insett nödvändigheten och billigheten af
återremiss å Utskottets ifrågavarande Utlå¬
tande, samt anhåller att få fästa Utskottets
uppmärksamhet å följande.
Utskottet har ansett, att då genom in¬
träffande afgång eller skeende flyttning å
ordinarie Stat af Officerare, som nu inne¬
hafva expectance-arfvoden, tillfällen böra
kunna beredas att, ulan Statens ytterligare
betungande, efterhand förse de lönlöse Offi¬
cerare med expectance-arfvoden, som dertill
t) o
Den i J u n i i.
finnas berättigade, så har Utskottet ej fun¬
nit skäl tillstyrka bifall å den af mig väck¬
ta motion. — Härvid anser jag mig böra
hafva äran upplysa, att det just är brist på
afgång, som varit en af orsakerne, hvarfö¬
re jag väckte denna motion, emedan här än¬
nu är ett ganska betydligt antal af fattige i
Armeen qvarstående Officerare, hvilka icke
intill denna dag hunnit att komma i åtnju¬
tande af ifrågavarande arfvode; och vidare
var det den befundna otillräckligheten af
arfvodenas belopp, som föranledde min an¬
mälan i detta afseende. Jag tror, att Ut¬
skottet tagit för ringa kännedom af ämnet.
När man besinnar de oundgängligaste behof,
som en famiile af flere personer måste se
uppfyllda, för att kunna lefva på det all-
dratarjligaste seittu så må det vara lätt fatt-
ligt, huru otillräcklige iooR:dr, såsom den
enda tillgång, skola vara; och huru kan man
begära, att dessa Officerare skola blifva så
tjenstbare, som vederbör, då de sakna alla
medel att, äfven med iakttagande af största
sparsamhet, kunna sig någorlunda försörja
och vinna förkofran i sitt yrke.
Jag anhåller således på det högsta, att
Utskottet måtte förskaffa sig någon närmare
kännedom om desse Militairer, samt till Rikets
Ständers behjertande framställa deras belä¬
genhet. Det har varit min pligt att den¬
samma undersöka, och jag måste erkänna,
alt jag ofta funnit, tillståndet närmande sig
Den i Juni i.
61
till det yttersta behof. Skulle någon af Ut¬
skottet önska, att sig härom förvissa, för¬
klarar jag mig villig att framte sådane be¬
vis, att äfven den mest partiske ej skall kun¬
na vägra sitt medlidande åt Statens ifråga¬
varande tjenare.
Remitterades till Stats-Utskottet.
Hans Excel!ence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Herr Ter¬
smeden _, Pehr Reinhold_, och Grefve Gyl¬
lenborg, Johan Henning, i anseende till de¬
ras snart förestående afresa från Riksdagen,
afsagt sig att vidare vara Ridderskapets och
Adelns Electorer.
Justerades 9 ProtocollsUtdrag, innehål¬
lande Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 29 sistlidne Maji fattade beslut.
Upplästes följande från Lagutskottet
inkomne Betänkande!):
Af den 18 sistlidne April:
N:o 59. Öfver väckt motion om än¬
dring och tillägg i 8 §. af 17 Cap. Rätte¬
gångsbalken.
Af den 5 sistlidne Maji:
N:o 60. Öfver väckt Motion om stad¬
gande af skyldighet för dem, som bevittna
underskrifter å Förmynderskaps ansöknin¬
6?
Den i Jim i i.
gar eller andra vigtiga handlingar, att, då
underskriften sker med styrd hand, intyga,
att undertecknandet skett med redigt förstånd
och fri vilja.
N:o 61. Öfver väckt Motion om ansvar
å Embets- eller Tjensteman, som biträder
någon med uppsättande af Testamente, hvil¬
ket sedermera befinnes vara olagligt.
Af den 4 sistlidne Maji:
N:o 62. I anledning af åtskillige Mo¬
tioner om ändringar dels i ConcursLagen den
i3 Julii 1818, och dels i Kongl. Förord¬
ningen den 22 October samma år om Eds¬
formulär i Concursmål.
Af den 5 sistlidne Maji:
N:o 63. I anledning af väckt Motion,
rörande debitering och redovisning för den
ersättning, som tillkommer KronoBetjente
för fortställande af kallelser i Concursmål.
Af den 8 sistlidne Maji:
N:o 64. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid åtskilliga till Utskottet återremit¬
terade Betänkanden.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 4 Jun i i f. m.
63
Thorsdagen den 4 Junii 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Justerades 5 ProtocollsUtdrag, innehål¬
lande Ridderskapets och Adelns i Plenum
den i dennes fattade heslut.
Öppnades Herrar Electorers Lista till
val af en Ledamot uti ConstitutionsUtskot-
tet efter N:o 2276 Herr Berzelius, Jacoh;
samt tvenne Ledamöter uti Allmänna Be¬
svärs och EkonomieUtskottet efter N:o 166,
Friherre Stjerncrona, David, och N:o 2118,
Herr von Weigel, Christian Ehrenfried;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde i
Constitutions- Ut skottet :
N:o 32g. Friherre Adlerbeth, Jacob.
Allmänna Besvärs- och Ekonomie-Utskottet:
N:o 844- Herr Tigerklou; Fullm. Gref¬
ve von Fersen, Hans Gustaf.
N:o 224g. Herr Quiding, Bernhard
Christoffer.
Föredrogos å nyo och la des till hand-
lingarne:
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomieUtskottens den g sistlidne Maji
under N:o 4 afgifne, och den 2g i samma
månad på bordet lagde Utlåtande i anled¬
64
Den 4 Junii f. ra.
ning af gjorde anmärkningar vid Utskottens
under N:o i förut meddeldte, men den 21
sistlidne April f. m. af Ridderskapet och
Adeln bifallne, Betänkande om ändring af
4 §. i underrättelserna till 1826 års Tull-
Taxa.
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomieUtskottens den 9 sistlidne Maji un¬
der N:o 5 afgifne, och den 29 i samma må¬
nad på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens un¬
der N:o 2 förut meddeldte, men den 21 sist¬
lidne April f. m. af Ridderskapet och Adelil
bifallne, Betänkande angående införsel af el¬
ler Tull å utländsk Tvål, Ull och Ost.
BevillningsUtskottets den i5 sistlidne
Maji under N:o 25 afgifne, och den 29 i
samma månad på bordet lagde, Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets un¬
der N:o 16 förut meddeldte, samt den 21
sistlidne April f. m. af Ridderskapet och
Adeln bifallne, Betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, örn icke
Barmbertighelslnrättningar borde från er¬
läggande af Bevillning för deras egendomar
af både hus och jord njuta befrielse.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomieUtskottens den i5 sistlidne Maji un¬
der N:o 28 afgifne, och den 29 i samma
månad på bordet lagde, Utlåtande öfver gjorde
an-
Den 4 Ju n i i f. m.
65
anmärkningar vid Utskottens under N:o i5
förut meddelte, och den 3 sistlidne April
af Ridderskapet och Adeln hifallne, Betän¬
kande, rörande väckt fråga, dels om före¬
skrift för Konungens Befallningshafvande,
att till JustitiasCancelleren och JustitiasOm-
budsmannen insända exemplar af Kungörel¬
ser, som Konungens Befallningshafvande ut¬
färda; dels om inskränkning i Konungens
Befallningshafvandes obestämda rättighet, att
kalla Länens innevånare till sammankomster
och muntliga förhör, m. m.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko-
nomieUtskottens den 16 sistlidne Maji un¬
der N:o 3o afgifne, och den 29 i samma
månad på hordet lagde, Utlåtande, i an¬
ledning af gjorde anmärkningar vid Utskot¬
tens under N:o i förut meddeldte, och den
16 sistlidne Mars e. m. af Ridderskapet och
Adeln hifallne, Betänkande, rörande, IVJagi-
straternes i LandshöfdingeResidenceStäderne
rättighet att utfärda Pass för desse Städers
Borgare.
Å nyo föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den i5
sistlidne Maji under N:o 29 afgifne, och den
29 i samma månad på bordet lagde, Utlå¬
tande, öfver gjorde anmärkningar vid Ut¬
skottens under N:o 3 förut meddelte Betän¬
kande, angående väckt fråga örn bestämman-
27 H. 5
66
Den 4 Juni i f. m.
de af rättigheten till uppliemtning å strän¬
derna af Hafstång.
Herr Ribbing, Arvid: Jag instämmer
i den reservation Herr Berg von Linde af-
gifvit, emot Utskottens ifrågavarande Ut¬
låtande. Jag tror, att en skrifvelse till Kongl.
Maj:t, som hade tilländamål, att begära un¬
dersökning om ett förhållande, hvarom nå¬
gon tvist icke uppstått, endast skulle leda
till väckande af Rättegångar. Jag anser mig
derjemte vara skyldig meddela den upplys¬
ning, att under de år jag nyligen var för¬
ordnad att förvalta LagmansEmbetet i Hal¬
land, angingo ganska få eller nästan inga
tvister, af dem som voro anhängige viclLag-
mansRätten, oloflig tångtägt. Då det såle¬
des torde äfven häraf visa sig, att behof vet
af en undersökning icke äger rum, tillstyr¬
ker jag afslag å Utlåtandet.
Friherre Wrangel, Henning: Då vid
den undersökning eller det sträfvande till
frivilliga öfverenskommelser, som Utskotten
föreslagit, säkerligen ingen strandägare lärer
frångå sin rätt, och åtgärden således blefve
utan allt ändamål, tillstyrker jag, att Ridder-
skapet och Adeln må förblifva vid dess förra
beslut, hvarigenom Utskottens första Betän¬
kande bifölls, och således afslå Utskottens nu
gjorda tillägg. Af Utlåtandet ser jag, att
Herr Biskopen af Wingård (såsom stöd för
den sattsen, att rättighet till tångtägt skulle
Den 4 J« n i i f. m.
67
Vara gemensam för alla utan afseende på
ägande rätten till strandén,) åberopat, att
gamla vägar voro för detta ändamål anlag-
de. Jag får förklara, att jag icke erfarit,
att så förhållit sig. Jag anser tvärtom skad¬
ligt, om det skulle vara hvar och en tillå¬
tet, att hvar som hälst hämta hafstång, eme¬
dan tångens körande öfver flygsandsfälteii
skulle leda till omintetgörande af de nytti¬
ga åtgärder flere vidtagit, att till hämman¬
de af flygsanden beså fälten med trädfrö
och sandhafre. Då man för öfrigt så myc¬
ket talat om liafstångens nytta för åkerbru¬
ket, såsom gödningsämne, får jag deremot
tillkännagifva en motsatt öfvertygelse. Ilafs-
tången förorsakar snarare missväxt, dels ge¬
nom den ohyra, som ofta åtföljer den, och
dels derigenom att den förvandlas till sand
och formerar åkerjorden sluteligen till hara
flygsand. I anledning häraf förenar jag mig
med den siste värde talaren, och hemstäl¬
ler, om icke Utlåtandet hör läggas till hand-
lingarne.
Friherre Sprengtporten_, Jacob Willielm:
Under åberopande af den reservation, hvari
jag inom Utskotten instämt, förenar jag mig
med de tvänrie sista värde talarne i begäran
att Utlåtandet måtte läggas till handlingur-
ne, samt Ridderskapet och Adeln förblifva
vid sitt förra beslut i ämnet.
Hans Excellence Herr Grefven och
5*
68
Den 4 Jnnii f. m.
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å Utskottens ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Nej.
Uppå derefter af Hans Excellence fram-
stäld proposition, beslöt Ridderskapet och
Adeln, som den 19 sistlidne Mars e. m. re¬
dan bifallit Utskotlens i afseende å detta
ämne först meddeldte Betänkande, att, un¬
der förblifvande vid dess sålunda fattade be¬
slut, ogilla det af Utskotten uti ifrågavaran¬
de Utlåtande föreslagna tillägg.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 29 sistlidne Maji på bordet lagde, Ut¬
låtanden:
Frän Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomieUtskotten:
Af den i5 sistlidne Maji:
N:o 7. I anledning af väckte motio¬
ner om bestämmande af en Bevillningsafgift
för rättighet, att idka jagt och djurfång.
Från Bevillnings- och Lagötskotten:
Af den 18 sistlidne Maji:
N:o 8. I anledning af väckt fråga om
ansvar för origtig tillämpning af Kongl. För¬
ordningen den 1 1 December 1811, angåen¬
de TestamentsBevillningen.
Den 4 Junii f. m.
N:o 9. Angående skyldighet för Bor¬
gare, att i staden mantals-och skattskrifven
vai’a.
Företogs till pröfning Lag- samt All¬
männa Besvärs- och EkonomiUtskottens den
16 sistlidne Maji under N:o 3i afgifne, och
den 29 i samma månad på hordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckt fråga om
utfärdande af de vid sistförflutne Riksdag
af Rikets Ständer föreslagne Handels- och
HandtverksOrdningar.
Herr Thams Wollrath: Emellan det nu
upplästa Lag- och EkonomiUtskottens Be¬
tänkande N:o 3i och det af samma Utskott
i nästa Nummerföljd afgifne Betänkande N:o
3a, förefinnes den mest tydliga contradiction.
Uti det förra Betänkandet hafva Utskotten
sagt att någon underdånig skrifvelse i äm¬
net icke vore nödvändig; och i det senare
hafva Utskotten omförmält många serskilta
händelser, såsom beroende på den vid si¬
sta Riksdag beslutade underdåniga skrifvel¬
se, i ämnets hela vidd. Då man först sä¬
ger, att någon skrifvelse angående det hela
icke erfordras, samt sedermera beslutar, att
en sådan skall afgå, rörande åtskilliga delar
af ämnet, måtte väl deri innefattas en bland
de största contradictioner. Troligen har det
likväl tillgått så, att vid de för beslutens
fattande anstälde voteringar olika Ledamöter
i begge frågorna varit uppe i Utskotten, och
7o
Den 4 Junii f. m.
att första gången vann skråandan, men an¬
dra gången Näringsfriheten. Med åberopan¬
de af desse anmärkningar, och Grefve Pos-
ses emot förevarande Betänkande afgifne Re¬
servation, anhåller jag om återremiss, samt
att Ridderskapet och Adelil ville af Utskot¬
ten begära förslag till en sådan underdånig
skrifvelse, som Grefve Posse yrkat.
Friherre Cederström._, Jacob: I händel¬
se Ridderskapet och Adeln nu såsom vid
förra Riksdagen önskar näringsfrihet, hoppas
jag, att förevarande Betänkande måtte åter¬
remitteras, och Utskotten åläggas inkomma
med nytt Utlåtande, deri de tillstyrka för¬
nyelse af den vid sista Riksdag i ämnet af-
låtne underdåniga skrifvelse med begäran
om Nådig Sanction å det upprättade Lag¬
förslaget. Jag förmodar, att i en fråga som
denna, hvilken är oberoende af lagförslag,
Kongl. Maj:ts Nådiga svar å sist aflåtne skrif¬
velse kan erhållas utan förnyad begäran der¬
om; meilda i sednare Betänkandet eller N:o
3a, pluraliteten varit för Näringsfriheten,
och det alltså blir nödigt få de derom be¬
slutade författningar stadfästade, tillstyrker
jag återremiss, och att Utskotten måtte fö¬
reslå en underdånig skrifvelse lill Kongl.
Maj:t, deri Ständerne begära fastställelse å
deras vid 1828 års Riksdag i frågan afgifne
Lagförslag, hvarå Kongl. Majrts svar då ej
kunde på RiksSalen afgifvas, i anseende till
den korrta tid, som emellan detsammas in¬
gifvande och Riksdagens slut ägde rum.
Den 4 Junii f. m.
71
Herr Cederschjöld j Pehr Custaf; Jag
tycker mig se, att Utskottens mening, va¬
rit, att få en sådan författning i ämnet,
som vid sista Riksdagen beslutades, men att
de misstagit sig om formen för dess erhål¬
lande. Då Kongl. Maj:t, i anseende till Riks¬
dagens straxt efter skrifvelsens afgående in¬
träffade slut, icke medhann att år i8a3 med¬
dela bifall eller afslag till Ständernes under¬
dåniga framställning, samt den ej utan nytt
initiativ åter kan upptagas; önskar jag på
de af föregående Talare anförde skäl, att
Betänkandet måtte återremitteras.
Friherre Sprengtporten> Jacob Wilhelm:
Herr Tham har anmärkt den contradiction,
som skall finnas emellan Utskottens Betän-
kanden N:o 3i> och 3a. Jag vill ej neka, att
den verkeligen existerar, men blott upply¬
sa, att med dessa beslut tillgått så, att den
afdelning, som beredde målet, tillstyrkt, att
underdånig skrifvelse borde afgå, men att
i Utskottens plenum den i N:o 3i uttryck¬
ta mening vunnit med en rösts pluralitet,
hvaremot en motsatt åsigt af ämnet, sedan
Utskotten blifvit förstärkte med ett par från¬
varande Ledamöter, sedan gjort sig rådan¬
de. För min del behöfver jag ej yttra, att
jag instämmer i begäran om återremiss, då
min mening i frågan finnes uttryckt i min
Betänkandet åtföljande reservation.
Herr von Hartmansdorff,\ August: Man
Den 4 Jun ii f. ra.
har sagt, att Betänkandet bordb återremit-
teras för att föranleda Utskotten att till¬
styrka en förnyelse af den underdåniga fram¬
ställning i ämnet, som Ständerne vid sista
Riksdag beslöto; men för min del kan jag
ej inse, hvartill det skulle tjena att upprepa
det samma, som man en gång sagt. Den
Store Gustaf Wasa yttrade till sina söner,
att: ”Bättre vore en gång säga och dervid
blifva, än ioo:de gånger tala.” Denna regel
synas Rikets Ständer vid detta tillfälle böra
desto häldre iagttaga, som Konungen, enär
Han, under de fem års tid, som förflutit,
sedan förra skrifvelsen afgafs, ej funnit sig
befogad att bifalla Ständernes framställning,
icke heller lärer finna skäl dertill, blott på
grund af en påminnelse från Rikets Ständer.
Finnas andra skäl, borde Rikets Ständer
hafva anfört dem, hvilket ej är förhållan¬
det. — Herr Cederschjöld bar anmärkt, att
Kongl. Majit ej ägde rätt, att, utan förnyad
framställning å Ständernes sida, besluta öf¬
ver frågan. Denna mening kan jag ej dela,
ty saken hörer till föremålen för 8g §. Re¬
geringsformen, om hvilka Konungen kan för¬
ordna när Honom så för godt synes. Att
saken en gång blifvit behandlad såsom lag¬
fråga, kan ej för alla gångor betaga Konun¬
gen denna rätt, enär §. förblifvit oförän¬
drad. — Det har äfven blifvit yttradt, att
man borde bevilja återremiss för att påmin¬
na Utskotten om hvad som vore lämpligast
att vidtaga till Näringsfrihetens befrämjande;
Den 4 Junii f. ni.
73
men då de sammansatta Utskotten inom sig
hafva ledamöter, hvilka så nitiskt som Fri¬
herre Cederström ifra för näringsfriheten,
tror jag dem omedelbart erhålla nog påmin¬
nelser af egna medlemmar, för att icke be¬
höfva medelbart undfå äiinu flera från Stån¬
den. Slutligen bar man äfven yttrat, att
återremiss borde ske, för att en gång få
slut på striden om näringsfrihet. Jag be¬
farar likväl, att den ej upphörer förr än
med sjelfva näringarne.1 I Frankrike och
en del af Tyskland, der man uppliäft de
hos oss så mycket öfverklagade Skrå-Inrätt-
ningarne, har man sett önskningar offen-
teligen framställas om deras återinförande.
Så ginge det troligen äfven här. Jag yrkar
således bifall på Betänkandet.
Herr Cederschjöld: Den siste värde Ta¬
laren har sagt, att Kongl. Maj:t kunnat mel¬
lan Riksdagarne afgöra förevarande fråga,
emedan den kan behandlas i öfverensstäm¬
melse med 89 §. i RegeringsFormen, men
jag utbeder mig att i anledning häraf få
fasta uppmärksamheten på slutet af berörde
§., som lyder: "Vill Konungen åt Rikets
"Ständer öfverlemna, att gemensamt med
”Honom något afgöra, som Rikets allmänna
*’styrelse rör er, då förf ares dermed, på det
"sätt, som angående Lagfrågor är stadgadt."
Om Lagfrågor är det uttryckeligen sagd t,
att Konungens beslut derom skall Rikets
Ständer på Riks-Salen meddelas. Således
74
Den 4 J u n i i f. m.
måste äfven Konungens beslut i detta ären¬
de delgifvas Ständerne på Riks-Salen. Ön¬
skar mari derföre någon följd af den vid
föregående Riksdag afgångne, men i anse-'
ende till Riksmötets straxt derefter inträf¬
fade slut obesvarade, underdåniga Skrifvelse;
måste en förnyad framställning derom nu
ske, livarförinnan vi ej kunna vänta något
resultat å vår underdåniga önskan i denna sak.
Friherre Cederström: Lika med Herr
von Hartmansdorff är jag af den öfverty¬
gelse, att man bör följa Gustaf Wasas regel:
”Bättre är att en gång säga och dervid blif¬
va, än ioo:de gångor tala;” och just derföre
önskar jag, att man måtte förblifva vid hvad
sista Riksdag är vordet beslutadt, samt att,
då något resultat derå, såsom redan anmärkt
är, icke kunnat följa, man nu ville å nyo
i underdånighet anmäla berörde beslut till
Kongl. Maj:ts Nådiga sanction. Jag fortfar
altså, att yrka återremiss.
Herr Tham: Jag ämnar ej nu utlåta
mig, om det är Kongl. Maj:ts rättighet, el¬
ler ej, att svara på den år 1823 beslutade
underdåniga skrifvelse, men jag tror det
vara Representationens både rättighet och
pligt, att påminna om hvad Representatio¬
nen anser för Landet nyttigt; och på denna
grund är det jag yrkar återremiss, för att
få föreslagen en underdånig begäran om svar
å ofvanberörde skrifvelse. Det förundrar mig
ej, alt detta beslrides af dem, hvilka önska
\
Den 4 Ju lii i f. ra.
qvarstå vid de gamla Skrå-inrättningarne,
och alla de band, som trycka nfiringarne.
Väl kunna de i följd häraf få se några då¬
liga Städer, men trefnad i landet torde ef¬
ter deras system aldrig komma att äga rum.
Herr Ribbing> Ar-vid: Så vidt frågan rörer
Ständernes rätt, att till Kongl. Maj:t ingå
nied underdåniga Skrifvelser, delar jag Herr
Thams åsigt, men förslaget att till Kongl. Maj:t
å nyo ingå med den sista Riksdag besluta¬
de underdåniga skrifvelse, hvaröfver Kongl.
Maj:t å Riks-Salen förklarat, att han då icke
hann besluta, anser jag åtminstone icke be-
liöfligt. Ändamålet är uppfyldt, sedan Stän-
derne en gång tillkännagifvit sin tanka i
ämnet, och Kongl. Majrts höga rätt att der¬
öfver besluta står qvar, och kan när som
hälst af Kongl. Majit utöfvas.
Herr •von Hartmansdorff: Jag öfver-
lemnar gerna åt Herr Tham att tro sin åsigt
i fråga om näringsfriheten vara så förträfflig
han sjelf kan önska; men fordrar dock att
han ville göra sina motståndare den rättvi¬
san, att icke fördöma deras afsigter. Då
man redan 1719 hade samma strid, som nu
1829, angående näringsfriheten, och Skrå-
inrättningarnes upphäfvande; så tyckes man
å ömse sidor hafva skäl till skonsamhet emot
andras meningar, och till varsamhet i för¬
litandet på sina egna.
Hans Excellence Herr Grefven och
Den 4 Junii f. m.
LandtMarskalken hemställde, om Ridderska-
pet och Adeln ansåg de vid Lag- och Eko¬
nomi-Utskottens ifrågavarande Betänkande
gjorde anmärkningar böra föranleda till dess
återremitterande.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
4en 16 sistlidne Maji under N:o 32 afgifne,
och den 29 i samma månad på bordet lag-
de, Betänkande i anledning af väckte frå¬
gor rörande Näringsfriheten; blef berörde
Betänkande, uppå begäran af Herr von Hart¬
mansdorff, August, och Herr Ribbing, Ar¬
vid, eldigt 49 §• Riksdagsordningen, ytter¬
ligare lagdt på bordet.
Föredrogs å nyo Bevillnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- qch Ekonomi-Utskottens
den 9 sistlidne Maji under N:o 6 afgifne,
och den 29 i samma månad på bordet lag-
de, Betänkande angående förändrade före¬
skrifter om Husbehofs-BränvinsBränningen
och dermed gemenskap ägande ämnen.
Friherre Boije, Ludvig: Med tacksam¬
het för den princip jag funnit framställd i
Utskottens Betänkande, nemligen att inskrän¬
ka bränvinsbränningen utan att minska Sta¬
tens intrader, måste jag beklaga, att jag vid
granskning af detaljerne funnit, det Utsbot-
Den 4 Juni i f. m.
77
tet i elie uppfyllt sin egen prineip. Jag kan
ej tänka mig större contradiction i använ¬
dandet af principen, än då man, såsom Ut¬
skotten nu gjort, på en gång afstyrker rät¬
tigheten att begagna arne Nittio kannors pan¬
nor, men tillstyrker en Nittio kannors Pi-
storisk Panna, hvarmed tillverkningen kan
drifvas ändå högre. Med handlingar från
en ConcursMassa skulle jag kunna bevisa,
att med en pistorisk panna af 60 kannors
rymd tillverkats emellan 3o och 40,000 kan¬
nor Bränvin. Om detta kan ske med en
€0 kannors panna, huru mycket mera skall
då icke kunna tillverkas med en af go kan¬
nors rymd efter samma method inrättad?
Att tillåta en sådan tillverkning, men pa¬
radera med borttagande af tillverkningsrät-
ten med arne enkla pannor innefattar en
contradiction, hvaraf jag ej vill beskylla Ut¬
skotten att hafva insett följderne, men hvil¬
ka blifva till fördel för Jordbruks-Aristo-
cratien, och på en gång utvidga tillverknin¬
gen och minska intraderne, tvärtemot hvad
Utskotten antagit för princip. Må det til¬
låtas mig bevisa, hvad jag sagt, i detaljer-
ne, och ådagalägga att då det icke blir til¬
låtet för en Egare af 2:ne enkla 90 kannors
pannor, att längre begagna dem, manas han
i .stället, att skaffa sig en Pistorisk panna,
emedan han med den för bättre pris till¬
verkar mera bränvin.
För arne enkla 90-kannors pannor är
Den 4 Jun i i f. m.
skatten 270 R:dr, och för en 90 kannors pi-
storisk panna är afgiften föreslagen till 54o
R:dr. Visserligen en fördubblad afgift, men
också en 1 o-dubblad rättighet, att produce¬
ra; vidare synes det ligga mycken motsägelse
uti, att tillåta 90 kannors pistoriska pannor,
men ändå på samma gång förbjuda Städer-
ne, att hafva högre än 5o kannors enkla pan¬
nor. En Reservant emot Utskottens Betän¬
kande har omtalat en större Bränvins-In-
rättning i Gefle, hvars hela vinst lärer gå
till fattigförsörjningen derstädes. Jag lemnar
derhän, om denna Inrättning bör kallas nyt¬
tig eller skadlig, men jag vet ej, hvarföre
Ständerne vid hvarje Riksdag skola blottstäl¬
la sig för misstankan, att vara i connivance
med kopparslagare, emedan de vid hvarje
Riksdag vidtaga förändringar om bränvins-
bränningen, som medföra nödvändigheten
för Producenterne, att låta omgöra sin gam¬
la, eller skaffa sig ny redskap, h vilket äfven
blir följden af Utskottens förslag, om enligt
det productionen med de pistoriska verken
skall gynnas på de enkla apparaternes och
den inskränktare tillverkningens bekostnad.
Hvad Utskotten föreslagit angående byggnads¬
värdets inberäknande i afseende på det Ta¬
xeringsvärde, som skall ligga till grund för
bränvinsbränningsrättigheten, är visserligen
skäligt och rätt, men bör ej få retroactif
verkan, emedan det skulle föranleda till en
total förändring af alla efter gamla principen
taxerade pannor. Slulljgen anhåller jag, att
Den 4 Junii f. m.
79
elen af Herr af Billbergh i dess reservation
utvecklade princip, att bränvinsbränningen
måtte minskas, men Statens intrader ökas,
måtte vid tillämpningen iagttagas. Den har
visst ingått i Utskottens tanka, men ej blif¬
vit följd. Vid återremissen, hvarom jag äf¬
ven anhåller, torde dessa mina anmärknin¬
gar få åtfölja.
Herr Nordenankar , Gustafa uppläste
följande:
Jag har reserverat mig emot de före¬
nade Utskottens beslut, ocb beder att få när¬
mare utveckla orsakerne dertill. Vid be¬
handlingen af detta ämne förete sig tvenne
olika åsigter — tvenne vägar att gå. Antin¬
gen att öfverflytta bränvinsbränningen ifrån
Landtmannen till Fabriksinrättningar, isyn¬
nerhet i närheten af de större Städerne; eller
ock att återföra den till bibehållande af den
lilla fördel för jordbruket, som 18r5 års För¬
fattning åsyftade, och sorn efter min öfver¬
tygelse jordbruket så väl behöfver. Utskot¬
tens Förslag anvisar den förra; men jag kan
ej neka, att min åsigt och önskan är för den
sednare. Jag tror, att bibehållandet af hvil¬
ken och huru liten fördel som hälst vid jord¬
bruket är både behöflig och ändamålsenlig.
Utskotten hafva föreslagit, att nedsätta ma¬
ximum af enkla Pannerymden ifrån 2:ne o o
kannors-pannor, som hittills varit tillåtna, till
blott en; men de hafva äfven tillstyrkt att
konstbrännerier och sammansatta verk få
8o
Den 4 Junii f. m.
begagnas till lika stor kannerymd, sorn enk¬
la pannor. Hvar och en vet, att Histori¬
ska Aparaten består af tvenne pannor, fast¬
än elden ej omedelbart vidrör mer än den
ena, och jag kan då ej frångå, att jag fin¬
ner de besluten stå i uppenbar motsägelse,
att man ej får begagna mera än en enkel
90-kannors panna, men tvenne vid ett sam¬
mansatt verk , och hvaraf den så kallade för¬
pannan är minst i o kannor större. Allmän¬
na opinionen så väl före, som under denna
Riksdag, tyckes, efter mintanka, hafva an-
tydt den önskan, att den öfverdrifna brän-
vinstillverkningen skulle åtminstone till nå¬
gon del inskränkas, eller begränsas; men
skulle Utskottens förslag antagas, blefve följ¬
den säkerligen tvärtom. En mängd Histo¬
riska Verk finnes redan här omkring Stock¬
holm; deras antal skulle snart ökas, och äf¬
ven på andra ställen skulle den, som förut
bränt med enkel redskap, bestående af mer än
en 90 kannors-panna, finna sig, så att säga,
anvisad att förändra den till en Historisk. För¬
delen af att här vid Stockholm anlägga konst-
brännerier^ och drifva tillverkningen i stort,
visar sig så klart, då man blott besinnar att
transportkostnaden ifrån Landsorterne, med
beräknande af frakt, commissionsarfvode, kärl,
m. m. uppgår åtminstone till 6 å 8 sk. kannan.
Följden af den föreslagna åtgärden skulle
otvifvelagtigt blifva en öfverflödig mängd
Historiska Aparater och andre konstbränne-
rier
Den 4 Ju ni i, f. m.
81
rier i närheten af Stockholm, och måhända
någre andra större Städer, och den egent¬
lige Landtmannen i Provincerne skulle snart
nödgas upphöra med sin tillverkning i smått,
som han ej, utan med förlust, skulle kunna
sälja till lika lågt pris. Jag känner verke-
ligen den inträffade händelse under desse
sednare åren , att priset på bränvin här i
Stockholm var så lågt, at't speculationer gjor¬
des ifrån Landsorten, att här uppköpa och
nedtransportera bränvin, — och det verk-
stäldes. Det är detta omvända förhållande
jag önskar måtte blifva rättadt, och åtmin¬
stone någotnär återfördt till det med i8i5
års Författning åsyftade ändamål; men der¬
med kan ej förenas den af Utskotten tillstyrkta
tillåtelse, att konstpannor och Pistoriska Apa-
rater få begagnas till lika stor pannerymd,
som enkla redskapen. Jag vill visserligen
icke, att hinder skulle läggas i vägen för
uppfinningar och förbättringar i hvilken väg
som hälst, således ej heller emot förbättrad
bränvinsbränningsredskap, men min öfver¬
tygelse är, att det rätta och ändamålsenli¬
ga stadgandet borde vara, att hvad slags
konstpanna som hälst väl finge finnas och
begagnas; roen ej till större kannerymd, än
i proportion till den större afverkningen
emot den med enkel redskap. Genom ett
sådant stadgande, och på intet annat sätt,
skulle det ändamål, jag och många med mig
önska och åsyfta, vinnas, att gränsor sattes
a7 H. 6
82
Oen 4 Junii f. ra.
för den öfvevdrifna tillverkningen oell öf-
verflödiga tillgången. Fördelen af konstbrän-
nerier vore då inskränkt till hvad den rät¬
teligen bör vara —* besparing af bränsle och
arbetskostnad. Men som jag tror mig haf¬
va funnit, att man måhända i allmänhet skul¬
le anse en sådan reduction vara för stark,
så, och ehuru jag ej kan dela den tankan,
vill jag likväl hafva aran föreslå en medel¬
väg, som svårligen af någon bör kunna sä¬
gas vara obillig eller principlös. Den är, att
enkla redskapen bestämmes till hvilket ma¬
ximum som hälst, antingen till blott en 90
kannors-panna; eller, hvilket jag tror vore bil¬
ligare, till en 90 kannors- och en 4° & 4^
kannors-panna; hälst den sedan 1815 tippfun-
ne och nu allmänt begagnade Maskvärma-
reinrättningen påskyndar afverkningeii un¬
gefär 23 procent; och att vid konstbranrte-
rier, sammanräknade pannerymderne af de
tvenne, eller möjligen flere pannor, hvaraf
det Sammansatta verket består, rättvisligen
ej skulle få öfverstiga det maximum Som
stadgas för enkel redskap. Jag finnér intet
skäl, hvarföre den Pistoriska Aparaten skall
favoriseras till den öfverdrift, att den skulle
tillätas begagna dubbelt så stor panncrymd
som den enkla, om man ej är rädd för att
eljest kuiide uppkomma brist på bränvin,
och det tror jag i alla fall ej, att man behöf-
ver befrukta. Genom det stadgande jag haft
äran framställa, blefvö sammansatte verk stora
nog ändå för att åstadkomma ganska betydlig
Den 4 Junii f. m.
83
afverkning, vida öfver dubbelt mer, än med
maximum af enkel redskap. Afseende bor¬
de derföre äfven fästas derpå, och egendoms¬
värdet borde vara dubbelt så högt för att
få begagna ett sådant, emot det faststälde
för enkla redskapen.
Utskotten hafva äfven föreslagit det stad¬
gande, att om under tiden innan nästa Riks¬
dag någon ny uppfinning af bränvinsredskap
skulle göras eller hitkomma, med hvilken
averkningen betydeligen ökades, skulle för¬
hållandet genom Kongl. Maj:ts Befallnings-
hafvandes åtgärd undersökas och i under¬
dånighet inberättas, hvarefter Kongl. Maj:t
Nådigst skulle bestämma, emot hvilken af¬
gift sådan finge begagnas. Jag föreslår här¬
vid det tillägg, att äfven bör bestämmas,
till hvad storlek sådan redskap kunde få an¬
vändas; hälst vi hafva anledning förmoda
och tro, att i Skottland är uppfunnen en¬
kel redskap nog, men med hvilken afverkas
öfver 20 gångor mer än med den här vanliga.
Sluteligen beder jag att få fästa upp¬
märksamheten derpå, att fråga i Utskotten
förevarit om förbud emot så kallad gårdfa¬
rihandel med bränvin; eller att ej måtte va¬
ra tillåtit på Landtbygden kringföra och ut¬
prångla den varan; men beslutet blef, att
ej föreslå förändring i derom nu gällande
föreskrifter, hvilka blott stadga, att ej får
6*
Den 4 J u » i i f. m.
säljas mindre än en kanna. Då likväl den¬
na tillåtelse i flera orter jag känner urartat
till den grad, att bränvin utskickas, och hål¬
les, så att säga, rigtigt krog i hvar by, an¬
ser jag det stadgande vara af behofvet an¬
geläget påkalladt, att bränvin ej får kring¬
skickas att säljas hvar som hälst, utan skall
till viss man vara adresseradt, som har att
det emottaga, och att den farande således
under ingen förevändning må deraf till an¬
dre afyttra.
Herr Tham, Wolrath: Hindrad af sjuk¬
dom att deltaga i den slutliga öfverläggnin-
gen inom Utskotten öfver detta ämne, har
jag icke funnit lämpligt, att afgifva någon
reservation deremot; men anhåller att i det
stället nu få framställa några anmärkningar.
Jag bör likväl först upplysa orsaken till den
så kallade stridigheten emellan Bevillnings-
och EkonomiUtskottens fattade beslut, att
icke tillstyrka bibehållandet af mer än en
90 kannors panna, men väl tillåta en pisto-
risk aparat af samma rymd. Jag för min
del ansåg det vara orätt att borttaga rättig¬
heten till tvänne 90 kannors pannor, dådet
finnes landtegendomar af den storlek, att all
drank, sorn från ett sådant verk erhålies,
åtgår för ladugårdens behof. Men Ledamö-
terne af BondeStåndet, som icke ville be¬
strida nyttjandet af en 90 kannors panna,
tillvägabragte genom votering, att den andra
90 kannors pannali borde borttagas; och jag
Den 4 J u n i i f. m.
85
tror mig veta, att denna händelse skedde
af farhåga, det man annars skulle tillåta 2:ne
90 kannors pistoriska pannor. Jag för min
del hade önskat, att 2:ne 90 kannors enk¬
la pannor nu som förr tillåtits, men icke
mer än en 90 kannors pistorisk. Att jag ic¬
ke kunde tillstyrka borttagandet af de pi¬
storiska verken, dertill finnes skälet deruti,
att Rikets Ständer vid sista Riksdag gåfvo
en formlig tillåtelse, alt anskaffa sådane verk.
Jag trodde rätta correctivet ligga uti deras
beskattning i proportion af den större till¬
verkning dermed åstadkommes, men pro¬
portionen af denna emot af enkla pannor,
har jag förklarat mig icke känna, emedan
jag aldrig begagnat någon pistorisk panna,
och således icke vet, huru mycket bränvin
dermed kan afverkas. Detta har jag bort
anmärka i afseende på den första frågan i
Betänkandet: ”bör den för närvarande med-
”gifna bränvinsbrännings-rättigheten jern-
”väl hädanefter oförändrad fortfara; eller
”skall inskränkning, och till hvad belopp,
"deruti göras, antingen genöm pannerym~
”dens nedsättning, eller ock genom före-
”skrifter i afseende ä redskapens beskaffen-
"het?” Jag har trott att Utskotten i denna
punkt handlat orätt, då de borttagit rättighe¬
ten att nyttja mera än en 90 kannors enkel
panna, i synnerhet som Statens inkomst derige-
nombetydligen minskas, och hvilket icke med
säkerhet kan ersättas af de pistoriska verken,
hälst om man lägger så hög skatt på dem, att
86
Den 4 Junii f. m.
det blir detsamma, sorn ett förbud. I den
andra frågan, som innehåller: "efter hvilken
"grund bör i allmänhet bränvinsbrännings
”rättigheten bestämmas/’ är jag bland dem,
som tillstyrkt hvad sedan med modificatio¬
ner blifvit antagit, att husens värde icke bör
få ingå i den beräkning, hvilken ligger till
grund för panneryroden. Rikets Ständers be¬
slut år 1823 var ultryckeligen, att bränvins-
bränningsrättigheten skulle grundas allenast
på jorden och jordbruket, och Städerna icke
få bränna för mer än sin jord, men icke för
hus. Emellertid har författningen blifvit så
tillämpad, att utanför Städerna, nominatim
utanför Stockholm, man anlagt stora prakt¬
fulla bränneri verk, och fått dem beräknade
yid uppskattningen af den obetydliga ägo¬
rymd, som tillhör ett sådant Landtställe,
Att detta icke är författningens mening el¬
ler ändamål, tror jag vara tydligt; ty om
bränningen icke står i jemförelse lill jorden,
utan till husens värde, skulle man kunna
dränka hela staden i drank eller till och
med i bränvin. Att man utsatte husens be¬
räkning till högst \ af jordens värde, der¬
till låg skälet deruti, att man icke ville öf¬
verlemna åt Committerade, att bedömma el¬
ler säga, detta hus hör till jordbruket, och
detta hör icke dit. Således har afsigten der¬
med icke varit annan, än att rätta de miss¬
bruk, som tillkommit mot författningens an¬
da och mening. Jag tror icke, att liden
ännu är inne att göra bränvinsbränningeu
Den 4 Junii-f. m.
87
till en fabrikation. Jag har visserligen sett
pompösa framställningar, både i tidningar-
ne och annorstädes, huru Staten derigenom
skulle få millioner i inkomster. Detta är
väl möjligt, om vi kunde införa cönsum-
tions-afgifter, bär likasom i Preussen och an¬
dra länder, der nationell suckar öfver dessa
taxor; men jag fruktar, att det vöre att åter¬
föra oss till samma punkt, som under Gu¬
staf lil, då lönnkrogar och smygbrännerier
befordrades af för fattninga rhe. Jag bar der¬
före sökt motarbeta alla sådane åtgärder och
taxeringsgrunder, som kunde förstöra möj¬
ligheten för jordbrukaren att begagna brän¬
ningen, såsom en husbehofsinrättning och
att deremot införa bränvins-fabricatiom
Utskotten säga i tredje punkten; '"får
*'bränvinsbrännings rättigheten på annor
■'man öfver lät as j och hvad bör föröfrigt
”iakttagas vid denna rättighets utöfning.”
Utskotten hafva här tillstyrkt enahanda trans-
porlrättighets fortfarande, sorn efter 1824
års Författning, hvilken i 7 §. innehåller,
att den jordegare, som icke ville bränna för
sin egendom, vore berättigad öfverlåta till¬
verkningen till någon annan, som sutte på
hans egor. Jag skulle tillstyrka, att denna
frihet borttogs. Om man ifrar för bränvins-
bränningens minskning, medför det icke någon
nytta för landet, att gifva sådane tillåtelser,
hvarigenom ändamålet skall förfelas, åtmin¬
stone i afseende på husbehofsprincipen, ty
då bränner possessionaten vid ena cgendo-
88
Den 4 Junii f. rn.
men så mycket, som han behöfver för La-
dugårdarne vid tvenne, och arrenderar bort
rättigheten för den andra egendomen till den,
som blott innehar husen och bränner till för¬
säljning. Jag skulle derföre tro, att den hem¬
mansegare, som ej sjelf vill begagna sin rät¬
tighet, icke må få öfverlåta den till någon
annan än den, hvilken arrenderar af honom
så mycket jord, att uppskattningsvärdet der¬
af svarar emot den tillåtna pannerymden;
äfvensom alt den mening bör uttryckas, att
en sådan arrendator icke får nyttja mer än
en enkel panna på högst 90 kannor. Emel¬
lertid, då Utskotten medgifvit transport-rätt
för Landtmän, står detta i strid emot Ut¬
skottens sednare stadgande, att sammanslåen¬
det af bränningsrättigheten för egare af Stads¬
jord icke får sträcka sig längre än till högst
en 5o kannors enkel panna, såsom tillräck¬
ligt motsvarande föreningens tillbörliga syf¬
temål, nemligen delegarnes verkliga husbehof.
Huru författaren af Utskottens Betänkande
kan påstå, att detta svarar emot syftemålet,
kan jag icke förstå; ty om en stad, sådan
som Gefle, vill slå sig tillsammans om en
5o kannors panna, så är hvarken dranken
deraf tillräcklig för Ladugården, eller till¬
verkningen för Stadens behof af bränvin.
Om derföre Städerne tillåtas, att ingå i nå¬
gon förening, måtte det rätta vara, att de
få begagna en sådan enkel panna, som sva¬
rar emot deras jords värde.
"Vid 4 och 5 punkterne har jag ingen
Den 4 Juni i f. m.
89
anmärkning att göra; men vid 6:te frågan:
”efter hvilken grund bör skatten utgöras
”för bränvinsbränningen,” får jag först göra
den anmärkning, att genom sammanträde af
Beviilnings- och Ekonomi-Utskotten i för¬
hand blifvit lagd en grund, hvaraf viller¬
valla uppkommer vid tillämpningen. Det
stadgades först, att Skattens beräknande ef¬
ter hemmantalet skulle upphöra, och afgif-
ten i stället påläggas tillverkningen. Jag
skulle icke hafva någonting deremot, om icke
afgiften uppgick till det betydliga beloppet
af 45,ooo R:dr, efter summan af Ileminans-
värdet circa 27^ millioner. När man nu
borttager denna beräkningsgrund, torde det
icke blifva så lätt att indela hela denna sum¬
ma på de i gång varande pannorna. Det
bar dessutom en annan olägenhet med sig»
nemligen den, att om Kongl. Majit fann sig
föranlåten att för någon tid förbjuda brän¬
vinsbränningen, gick SLaten helt och hållet
förlustig dessa 45,000 R:dr, hvilket vore så
mycket kännbarare, som ett sådant förbud
icke lärer komma i fråga utan både krig och
missväxt. Skulle denna förändring bifallas,
kan jag icke underlåta att anmärka mycket
emot sjelfva tariffen. Utskotten hafva bibe¬
hållit 1823 års tariff för de enkla pannor¬
na, men gjort en ny för de pistoriska. Dessa
stå icke i sammanhang eller paralléle med
hvarannan, af den orsak, att 1823 års ta¬
riff på de små pannorna är så låg, att man
för de pistoriska fått lof att gå ut från en
9°
Den 4 Junii f. m.
helt annan synpunct. Om således Ridder-
skapet och Adeln skulle förena sig om bort¬
tagandet af Bränvins-Bevillningen för Hem-
mansvärdet, mäste jag förena mig i Friherre
Sprengtporten förslag angående förnyad ta¬
riff för de enkla pannorna, och jag anhåller,
att denna fråga måtte öfyerlemnas till Be-
villningsUtskottet, för att, i enlighet med
70 §. Regeringsformen, uppgöra ett förslag,
hvari böra inräknas de 4^,000 R:dr, som
bortgå, om Rikets Ständer besluta, att jor¬
den icke skall betala, utan tillverkningen.
För öfrigt är jag ense med Utskotten i det
yttrande, att det är redskapen, som mäste
taxeras, och icke tillverkningsqvantiteten,
emedan det ännu icke kunnat uppgöras nå¬
got förslag, som gifver en säker controll på
uppbörden i Landet. Jag är äfven roed Ut¬
skotten ense, att consumtions-afgiften bör okas,
men icke med påläggande af 8 sk. på hvarje
kanna, som å Krog försäljes, ty jag tror att
detta, om det också kan medföra någon
verkan i Stockholm, på landet blott skall
föranleda lönnkrogars uppkomst, samt att in¬
ga privilegierade Krogar anmälas till beskatt¬
ning. Likyäl bör beskattningen betydligt ökas
mot hvad den nu är, emedan man finner
mångfaldiga Krogar, som betala en högst
obetydlig Bevillning. I en mängd Memorial
har man vidlyftigt utbredt sig öfver, huru
fylleriet skall hämmas. Utskotten hafva sagt,
att det bör ske genom moraliska medel.
Jag vill icke disputera detta, men jag tror
Den 4 Junii f, m.
9*
icke, att dessa medel skola uppfylla ända¬
målet, derest man icke yidtager alfvarliga
lagar mot fylleribrott, och alfvarligt hand-
hafver dem, Sådant förenar sig likväl icke
med Utskottens förslag, att heit och hållet
förflytta ransakningen i dessa mål från Ko¬
nungens Befallningshafvande till Häradsrätt.
Jag känner väl, att. jag här skall mötas med
det svar, att detta är enligt med juridiska
principer; men jag kanner mig icke böjd
att erkänna andra principer, än dem, som
äro enliga med ändamålet. Då Rikets Stän¬
der, om jag rätt minnes, år 1809 begärde,
att dessa mål skulle flyttas från Härads-
rätterne till Konungens Befallningshafvande,
liärflöt sådant från den erfarenhet, att dessa
mål vid Häradsrätter ne icke behandlades med
den kraft och skyndsamhet, som fordrades
för att utrota det onda. Erfarenheten bär
sedan visat, att oaktadt tilltagande folkmängd
och håg att supa, har likväl fylleriet på all¬
männa landsvägarne icke blifvit värre utan
snarare bättre, än före denna tid. Således,
om man måste medge att folkmängd, brän-
vinsbränning och håg för fylleri, är i till¬
tagande, måtte den förändring i rättegångs-
sättet vara nyttig, som då gjordes. Om
Häradsrätterna voro permanenta, skulle jag
icke hafva något emot förslaget, men nu
anser jag, att om Ransakningarne der skola
förrättas, blifver sådant ett privilegium ex-
clusivum, att ostraffadt få supa sig full, ty
det skulle icke blifva svårt att supa ett ä
9*
Den 4 Junii f. m.
två år ostraffadt för den, som vid första
Tinget uteblef och pliktade 16 sk., vid det
andra Tinget 3 R:dr 16 sk., samt först vid
tredje Tinget blottställde sig för hemtning,
och kanske tog sitt sista rus vid Tingsstäl¬
let, der lian fälldes. Jag tror detta vara
det farligaste och mest skadliga i Utskottens
Betänkande. Slutligen får jag anhålla om
återremiss, samt att dessa anmärkningar der¬
vid må få åtfölja.
Herr RibbingArvid: Det är icke utan
förlägenhet jag uppträder såsom Talare i ett
så utnött ämne, sorn det ifrågavarande; men
jag bör deraf icke afskräckas från att yttra
mine tankar i en sak af denna stora vigt
för Samhället; och jag vågar derföre utbed¬
ja mig Ridderskapets och Adelns benägna
uppmärksamhet på hvad jag nu går att
anföra.
Hvarefter Herr Ribbing uppläste föl-
Man är öfverens om den omåtteliga
bränvinsförtäringens förderflighet, så väl i
moraliskt afseende, såsom alstrande osedlig¬
het och brott, som i physiskt, i det den,
såsom all öfverretning, försvagar. Drycken¬
skapslastens förderfliga inflytelse inom fa¬
miljekretsen, Fabriken och hvarje annan nä¬
ring, är äfven i ekonomiskt afseende erkänd.
Man önskar således minska bränvins-
eonsumtionen.
jande
Den 4 Junii f. ni.
9^
Alla lofliga medel böra dertill användas.
Ett bland de första, såsom allmänt ver¬
kande och talande till egennyttan, är brän-
vinets fördyrande.
Detta vinnes genom hög skatt på till¬
verkningen.
Lyckas det tillvägabringa en sådan, kan
man beräkna att consuintionen blir minskad,
och en mindre quantitet bränvin behöflig.
Det är gifvet, att större brännerier drif-
vas med mera fördel, än små, emedan man
erhåller mera bränvin efter lika tillsättning
af råämne, behöfver mindre ved, sysslosät-
ter mindre folk, får en bättre och från oren¬
lighet och ärg mera fri vara, än då man
begagnar mindre, för skurning och renhåll¬
ning trångare och oåtkommeligare, redskap.
Det är vidare gifvet, att frestelsen till
dryckenskap, sorn åtföljer handteringen, och
för hvilken i sednare tider vid de mindre
brännerierna mången äfven husmoder fallit
ett offer, så att tyvärr fylleriet bland qvin-
nokönet på landet nu mera icke är sällsamt,
skall, genom dessa många och små inrätt¬
ningar, utöfva ett mägtigare och allmännare
inflytande, än om brännerierne voro färre
och större.
Af allt detta följer, att man ej kan
gilla Utskottens förslag, som endast synes
gå ut på att., genom de större brännerier-
94
Den 4 Junii f. m.
nes minskning och borttagande, gifva luft
åt de mindre i jemförelse till de förre allt
för lågt beskattade, .och hvilka smärre såle¬
des med mera fördel hädanefter skola drif-
vas, och mera allmänt, på sätt redan är
nämndt, åstadkomma skada*
Under sådane åsigter föreslås i
att man uträknar, hvad hvarje Län i me¬
deltal under de fem sist förflutna åren ut¬
gjort i skatt för bränvinspannor, som begag¬
nats, hvilket blir grunden Länen emellan för
deras framtida bränvinsbränningsrättighet;
att afgiften höjes i den molin man anser
bränvinspriset vara för lågt;
att, i afseende på förberörde minskade con-
sumtion, brännerierna så inskränkas, att med-
gifna tillverkningen nedsättes för Länet t. e.
till ^:ten eller ^idelen emot förr;
att denna tillverkningsrätt fördelas inom
Länet till hvarje Socken, i mohn efter Hem¬
manens inom Församlingen uppskattnings-
värde;
att Sedermera hvarje Socken för sig eller
gemensamt med flere äger att utarrendera
till den högstbjudande sin bränvinsbrännings¬
rättighet, fördelad i större eller mindre de¬
lar, dock så att ingen äger nyttja mindre
panna än t. ex. 60, och ej. större än 90
kannors panna af enkel beskaffenhet. Den,
som begagnar konstbrännerier, får nöja sig
med ett afpassadt mindre kannetal. — Det
Den 4 Junii f. m.
95
blir hvarje hemmans åliggande att ansvara
för den skatt, som åtföljer den bränvins-
bränningsrätt, som å detsamma belöper.
De summor, som för branvins-arren-
dena inflyta, fördelas emellan hemmans-in-
nehafvarne i mohn efter uppskattningsvärdet.
För oloflig bränvinsbränning pliktas som
■Vanligt. N
För utgifvande af böter för inhyseshjon
Och torpare, som beträdas med oloflig brän¬
vinsbränning, skulle, vid bristande tillgång,
hemmans-innehafvaren ansvara. Befanns, att
han sådan oloflig bränvinsbränning afvetat,
utan att den genast angifva, skulle lian der¬
jemte plikta 10 års inkomst af sin utarren¬
derade bräiivinsbränningsrättighet.
Lika böter skulle drabba honom utöfver
de redan i lag bestämde, om han sjelf be-
trädes med oloflig bränvinsbränning.
Tiden för arrendena finge Iärhpas efter
den, som Kongl, Majit i nåder bestämde, att
Författningen rörande bränvinsbränningen
komme att blifva oförändrad.
Till detta förslag hörer, att tullen å
alla inkommande spiritueusa Vahror skulle,
vara hög, eller införande och begagnande
deraf rent af förbudet.
Att, genom antagande af det förslag,
som nu framställts, bränvinsbränningsrättig-
beten skulle gifva hvarje hemmans-inneliaf-
9g
Den 4 Junii f. ra.
vare en gifvet större inkomst och vinst, än
han nu i allmänhet har, är lika så säkert,
som att större och bättre skötte brännerier
löna sig framför de mindre.
Vidare skulle följa, att den i öfverflöd
förderfliga vahran skulle minskas, utan att
någon klagade öfver ringare inkomst af sin
bränvinsbränningsrättighet, och de, som ön¬
skade få behålla och nyttja sina stora och
mycket påkostade Bräuneri-Im ättningar, der¬
med obehindradt, fast med större afgift och
troligen större inkomst, få fortfara.—Con-
sumenten, särdeles den, som ej ville in¬
skränka sitt begär, blefve den, som egen-
teligen finge betala. Mycken säd, mycken
ved och mångå dagsverken skulle för det All¬
männa besparas, samt ändteligen det utgöra
hvarje jordegares ovillkorliga fördel, att icke
lönnbränneri eller oloflig införsel af bränvin
agde rum, emedan just en hvars inkomst
berodde på ett fortfarande bränvinets högre
pris, och ett noggrannt iagttagande af För¬
fattningarna. Särdeles om, såsom troligt
vore, arrendena utsattes i bränvin in natura
eller efter markegångspris.
Styrelsen bar envälde att afgöra om
bränvinsbränningsrättighetens utöfvande, li¬
kasom i andra ekonomi mål. Höjd öfver
den enskildtes och vinningslystnadens be¬
räkningar, är åt Stj^relsen i Grundlagen den¬
na rättighet förvarad. Rättigheter äro icke
för-
Den 4 Junii f. m.
97
förgäfves — de förutsätta skyldigheter. Hvad
Styrelsen anser klokt och rigtigt beräknadt
till förderfvets motarbetande, bör den med
kraftig hand utföra, innan folket föres till
yttersta brandten af sedes- och kraftlöshe¬
tens afgrund; icke frugtande något klander,
så länge dess blickar äro rigtade på målet:
allmänt välstånd för mensklighetens högsta
förädling.
Om än folket icke förr märker, att
det styres efter andra grunder, märker det
sådant vanligen korrt före sitt fall, när
det befinner sig förd t tillbaka i stället för
framåt; när moraliteten sjunkit, när kraf¬
ten aftynat; och om än det bländas eller
clöfvas af språket örn samhällets ökade folk¬
mängd oell tilltagande välmåga, saknas lik¬
väl sällan de tidens väktare, som förkunna,
hvad den lider, som veta att skatta men-
niskoslägtets förkofran icke efter massan af
krälande varelser, utan efter den själ och
anda, som deruti lefver; som veta att skilja
emellan förruttnelse bringande öfverflöd och
en hälsosam välmåga. Jag åberopar mig i
detta afseende reservationerne, som, af be¬
hörige personer afgifne, vittsorda tillståndet
i Landet.
Till följe af Landets glesa befolkning
gå här alla förändringar både till ondo och
godo långsamt; dock finnas punkter, der en
27 7
98
Den 4 Junii f. r».
sammanförd folkmasssa något på förhand
visar den utgång, som för det hela är att
vänta. Vi' sakna således icke föresyn. Jag
frågar t. ex. om hela vår Indeldta Armee vo¬
re i det skick till hälsa och krafter, som en
del af Garnizons-trupperne nu äro. Skulle
vi vara belåtne med Försvarare, af hvilka
vid pass \ eller f låg på sjukhus och
resten nästan endast vore att betragta så¬
som convalescenter.
Sedan Riksdagens början har man vän¬
tat att från Styrelsens sida se framlagdt nå¬
got förslag, ledande till det mål Kongl. Maj:t
i dess Nådiga proposition förklarat sig ön¬
ska: minskad bränvins-förtäring; men då
det ej afhörts, icke må vi, Folk och Sty¬
relse, då stå hand fallna och blott för hvar¬
andra framställa önskningar, under det för¬
derfvet okufvadt ännu skulle under ett halft
decennium fullfölja sin förödelse. Med så-
dane åsigter är det som jag vågat framträ-'
da med detta Förslag, begagnande min mo¬
tionsrätt att begära få detsamma pröfvadt
och bedömdt. Måtte Styrelsen, ehvad det
antages eller förkastas, icke lemna saken der¬
hän, ty icke gör det endast tillfyllest, att
vända sin uppmärksamhet på uppfostran för
att afvända bränvinets förderfliga inflytelse.
Ett så.mägtigt ondt måste på alla pur/eter
motarbetas, och ingen lemnäs åt sorglösheten.
Herr Ribbing tilläde derefter mundte-
ligén;
Den 4 Junii f, m.
99
Serskildt får jag yttra mig i anledning af
en värd Talares framställning härstädes om
nödvändigheten att bibehålla Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes domsrätt i fyllerimål,
på det icke sådane förbrytelsers bestraffning
må genom rättegångarne allför länge fördrö¬
jas, och de tilltalade under tiden få ostraf¬
fadt utöfva fylleri. Jag får dervid erindra,
att äfven nu, då Konungens Befallningshaf¬
vande äga att döma i dylike mål, fördröjes
deras afgörande ganska länge genom rätte-
gångsformer. Det går nemligen så till, att
Konungens Befallningshafvande uppdraga Hä-
radsRätlerne att höra vittnen om fylleribrott,
som blifvit hos Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande åtalade; och det är exempel på,
att desse vittnesförhör, af mellankomne om¬
ständigheter, uppskjutas flere Ting. Då så¬
lunda vittnena skola inställa sig först vid
HäradsRätten, och kanske sedermera äfven
till confrontation inför Konungens Befall¬
ningshafvande, måste naturligtvis målens
pröfning uppehållas och alltför mycket dra¬
gas ut på tiden. Ett sådant dröjsmål är
onekligen ganska skadligt; och om Konun¬
gens Befallningshafvandes domsrätt i fylle-
rirnål skall fortfara, synes det mig vara an¬
geläget, att bestämma någon föreskrift till
förekommande af desse måls långsamma be¬
handling.
Herr Hjerta., Gustaf: Det ifrågavarande
ämnet anser jag förtjena Ridderskapets och
7*
IOO
Den 4 Ju n ii f. m.
Adelii6 synnerliga uppmärksamhet, emedan
det lärer vara på Ridderskapet och Adeln,
som frågans utgång egenteligen beror. Det
bör ej döljas, att här står två Stånds in¬
tresse i strid med de två andre Ståndens;
och det är derföre af vigt, att Ridderska¬
pet och Adeln noga öfverväger ämnet, för
att rigtigt bedöma, på hvilkendera sidan
Ridderskapet och Adeln bör gå. Brån vi¬
nets historia i Sverige har på de sednaste
5o år blifvit af stor vigt för Lagstiftaren alt
känna; ty det har allt mer och mer inver¬
kat på jordbruket och landthushållningen,
och tyckes nu hafva hunnit den punkt, att
hela Nationens välfärd står på spel genom
misstag i systemet. Jag skulle nästan våga
påstå, att de åtgärder, som vid 1800 och
1809 årens Riksdagar vidtogos i afseende på
Bränvinsbräuningen och försäljningen, icke
kunna anses annorlunda, än såsom en till
öfverdrift gående reaction af missnöjet med
KronoBrännerierne. Då man dervid inrät¬
tade den fria Husbehofs Bränvinsbrännin-
gen, bade man bort stadga den princip, att
tillverkningen ej finge sträcka sig öfver hus-
behofvet, men detta finnes lätt skulle hafva
upptäckt hela oformligheten; ty, ej lönar
det sig, alt bränna så litet. Nu stå vi på
den punkt, då vi böra göra oss redo för,
om Bränvinsbränningen är nyttig för landet,
om den bör vara allmän eller inskränkt till
en viss folkklass elller vissa personer, och
sluteligen hvad följderne kunna blifva af
Den 4 Junii f. ro.
IOI
våra beslut i saken. Jag tror det förhåller
sig med husbehofs brån vinsbränningen, så¬
som med allt liusbehofsarbete, att nemligen
det kostar Staten mera, än alla näringar,
som drifvas i stort med fördelen af arbets¬
kraftens fördelning. Husbehofs bränvinsbrän-
11 ingen är orsaken, hvarföre vi ej kunna till¬
verka bränvin tillsamma pris, som de, hvil¬
ka i stort fabricera denna vara. Derföre
se vi nu det besynnerliga resultat, att ehu¬
ru den kannerymd bränvin, för hvilken hos
oss skattas, uppgår till ett nästan oerhördt
belopp, lurendrejas likväl bränvin från främ¬
mande länder in till Sverige på Rikets Sö¬
dra och Vestra kuster. Jag frågar följakte-
ligen, om ej ett sådant förhållande bör upp¬
mana Lagstiftaren att arbeta mot det pri¬
vata intresset, som söker göra sig i detta
fall gällande. Den strid, som nu föregår i
denna sak, är ej annat än en strid mellan
den mindre jordbrukande folkclassen och de
större Egendomsägarne, som förbättrat sine
bränvinsbrännings-apparater, så att de kun¬
na tillverka och sälja varan för bättre pris
än de förre. Derigenom att man bibehållit
husbehofs-bränvinsbränningen till namnet,
men utsträckt den till fabrieation och lem-
nat rättighet att sälja bränvin till en så rin¬
ga qvantitet, som en kanna, tror eidival¬
sig kunna täfla med de öfrige, och då del¬
ta misslyckas, uppstår en öppen strid med
dem, som kunna sälja varan för ringare be¬
talning, i anseende till mindre kostnader i
102
Den 4 Junii f. m.
och för tillverkningen på fabrikerne. Af 3f
millioner kannors pannerymd i Riket, ut¬
göras 2 millioner af pannor under s5 K:r,
hvilka alla tillverka bränvinet, med kanske
5o proc. högre kostnad, än om de bestodo
af 4ooo pannor på 5oo k:r hvardera, och
tillverkningen fordrade då dessutom kan hän¬
da ej mer än 12 å i5oo så stora pannor.
Med ett ord, en allmän och enskilt förlust
uppkommer af detta förhållande. Ridder-
skapet och Adeln är synnerligen pligtigt att
medla i denna sak, emedan Ridderskapet
och Adeln inom sig har så väl den dass af
medborgare, som erlägger den högsta Be¬
villning för Bränvinsbränning, som ock stör¬
sta antalet sådane personer, hvilka icke alls
betala någon Bevillning af detta slag. Jag
har gjort mig följande reglor för mitt be¬
dömande af saken. Jag tror, att all öfver¬
gång bör ske med varsamhet, och att man
hör noga akta sig för hvarje steg till reac-
tioner från förbättringar, äfven om man, i
afsigt att åstadkomma desse, gått något för
långt. Vår Lagstiftningshistoria visar der¬
emot, att ett begånget fel vanligen blifvit
rättadt genom öfverdrift i motsatt förhållan¬
de; och detta är äfven nu fallet med Ut¬
skottens förslag i första punkten af ifråga¬
varande Betänkande. Utskotten föreslå der,
att blott en panna af 90 kannors rymd må
utgöra det högsta, hvaraf en jordegare får,
i ett Verk eller på samma egendoms bol¬
stad, till bränvinsbränning sig begagna. Ge-
Den 4 Ju nii f. ra.
norn ett sådant stadgande har man beröfvat
eig all möjlighet att tillverka bränvin i stort;
tj Husbehofsbränningen hindrar Konungen
och Rikets Ständer, att göra serskilta för¬
ordningar om fabrikshränvins-bränning. Orri
Husbehofsbränningen sålunda inskränkes, är
det för oss omöjligt att kunna täfla med ut-
ländningen. Då skall i stället Danskt, Franskt
och Spanskt bränvin till Riket införas och
vinna ökad afsättning. En annan fråga är,
om det må vara enhvar tillåtet att hafva
två qo-kannors pannor, eller ock att begag¬
na den största möjliga pannerymd, obegrän¬
sad. Jag tror visserligen, att man lika väl
kunde tillåta användande af två 5oo kan¬
nors pannor, som två af 90 kannors rymd,
och det kanske med större förmån, för att
få varan för bättre pris; men då man icke
kan med säkerhet beräkna följderne af en
sådan utsträckning, anser jag det vara bäst
att här bibehålla det närvarande stadgan¬
det, att det må vara tillåtet begagna två 90-
kannors pannor på ett ställe. Det har den
fördel med sig, att allmogen lättare kan för¬
ena sig om en sådan större panna. Just
den inskränkning i pannerymden, som All¬
mogen önskar och tror vara för sig så nyt¬
tig, är det största hindret för dess täflan
med de större fabrikanterne i bränvinsbrän-
ning och försäljning. Om flere af Allmo¬
gen förena sin bränvinsbrännings-rättighet i
en panna, hafva de obestridligen vida mera
förtjenst deraf, än om enhvar bränner för
Den 4 Juni* f m-
sig med mindre redskap; äfven om det vo¬
re visst hvad jag hört erfarne personer för¬
säkra, att en liten panna, väl inmurad och
inrättad, bränner lika qvantitet, i propor¬
tion af rymden, som en stor, och att skill¬
naden alitsa är besparing af bränsle och tid.
Utskottens hemställan, att bränningsrättig-
heten intill nästa Riksdag skall bestämmas
efter jordegendomens vid i83o års Taxerin¬
gar uppskattande värde, och att i taxatio-
nen för detta ändamål ej må inbegripas vär¬
det af byggnader till högre belopp, än som
motsvarar högst en fjerdedel af jordens vär¬
de, anser jag vara grundadt på en aldeles
ovigtig princip. Visserligen bör livar och
en få bränna efter något förhållande, då det
är husbehofsbränning; men att inskränka
rättigheten inom jord värdet, innehåller en
ofullkomlighet. Det finnes ställen, som skul¬
le hafva fördel af att förena sig till brän¬
nvinsbränning; och det är denna princip Ut¬
skotten bordt föreslå och följa. I samma
mån man antager detta, finnes deraf, att,
i afseende på rättigheten att bränna, ingen
bestämd skilnad bör göras mellan jord med
hus och jord utan hus; men normen bör va¬
ra den, att enhvar får bränna i mån af den
Bevillning han för sin fasta Egendom gif-
ver till Staten, då byggnadernes värde äf¬
ven äro inberäknade. Utskotten hafva fö¬
reslagit, att Stadsjordslotten^ sammanslag¬
ning aldrig får sträckas längre eller bereda
rättighet till större eller annorlunda beskaf-
Den 4 Junii f. ra.
io5
fad bran vinsredskap, än till begagnandet af
bögst en 5o-kannors enkel panna. Här haf¬
va således Utskotten inskränkt Städernes
bränningsrättighet till högst 5o kannors pann-
rymd. En sådan skillnad mellan Städerne
och landet synes mig origtig, och är ej grun¬
dad på giltig princip, hvarken i afseende
på hushållningen eller beskattningen. Stä¬
derne böra få förena sig om åtminstone en
go-kannors panna, och kanske rättast om
två sådane, såsom hittills ägt rum. — Att
bränvinsbränning får ske på alla tider af
året tror jag icke vara skadligt. Det nuva¬
rande stadgandet om viss tid derför lärer
härleda sig från Konung Gustaf III:s före¬
skrifter om Bränningsredskapens försegling.
Härmed åsyftades mera ett slags controll,
än någon annan ekonomisk fördel. Mig sy¬
nes det vara angeläget, att bran vinsbrän¬
ningen tillätes hela året igenom, isynnerhet
för Svinafveln, som fordrar drank. I den¬
na omständighet är jag således ense med
Utskotten. — Deremot kan jag icke gilla de¬
ras förslag i fråga om beskattningen.
Utskotten tillstyrka, att, vid fördelnin¬
gen af Bevillningen för de enkla Pannorne,
ifrån de lägsta till de högsta, må följas det
vid i8a3 års Riksdag beslutade progressiva
förhållande emellan afgifterne för den olika
panuerymden. Detta är skadligt, och nå¬
gon bättre proportion måste sökas. Nu stå,
i afseende på beskattningen, pannorne af3o,
io6
Oen 4 Junii f. m.
4o och 5o kannors rymd icke i något jemnt
förhållande hvarken lill de större eller de
mindre. Detta hör rättas, så att beskatt¬
ningen blifver jemnare och jag till och
med vågar påstå, att det rättaste är, att
det betalas i R:dr per kannerymd på Pan¬
nan, så väl för mindre, sorn större Pannor,
i händelse alla öfriga med liusbehofsbrän-
ningen förenade rättigheter, nemligen afsalu-
lätt och fri tillverknings rätt, såsom hittils
bibehållas. Att de Pistoriska Apparaterne
skola beläggas med högre skatt enligt sér-
skild Tariff, anser jag vara rakt stridande
mot alla ekonomiska grundsatser, likasom
de högre afgifter Utskotten jemväl föreslå
för andra sammansatta konstredskap, såsom
Rectificator och dylikt. Derigenom motver¬
kar raan alla förbättringar i brännings-ap-
parater, och i och med detsamma möjlig¬
heten att tillverka bfänvinet till så lågt pris,
att vi icke lida af Ulländningens mindre
kostsamma tillverkning af bränvin. Jag in¬
ser således icke någon annan ntväg till vin¬
nande af en ändamålsenlig beskattning i det¬
ta fall, än att, med bibehållande af rättig¬
heten att begagna två 90-kannors pannor
och full frihet att åstadkomma förbättringar
i redskapen, söka ett sätt att beskatta sjelf¬
va den afverkade varan. Detta är målet, dit
vi böra ströfva, och jag skall söka ådaga¬
lägga, huru det kan vinnas. Enhvar finner,
att det är omöjligt controllera hvarje kanna
bränvin som tillverkas, och att sådane con-
Den 4 Jun ii f. ra.
trollér af Autoriteter, såsom försegling af
fastager vid transporter och dylikt, ej mot¬
svara ändamålet i ett land, der befolknin¬
gen är så gles och LandtStyrelsen så beskaf¬
fad, som hos oss. Men det gifves andre me¬
del, h varigenom beskattningen kan med jemn¬
het påläggas, och dessa kunna sökas på två
serskilta vägar. Den ena är, att låta den,
som får och vill bränna, uppgifva vid hvarje
års början, huru mycket bränvin han ernar
tillverka och hvad slags apparat han tänker
dertill begagna, samt att sedan, vid årets
slut, visse Gode Män vid Tinget eller vid Tn-
oceringsComille'en intyga, om tillverkningen
svarat mot uppgiften. Om en person säger,
att han ernar bränna bränvin under Åtta
månader, med den och den redskapen, till
det och det beloppet, hvilket allt lian för¬
behåller sig att framdeles vidare uppgifva,
och sedermera hans Grannar eller af Sock¬
nen valde Gode Män, som känna förhållan¬
det, vid HäradsRätten förklara, om uppgif¬
ten är rigtig eller ej, synes mig någon svå¬
righet vid verkställigheten af detta förslag
icke möta, utan förhållandet blifva ungefär¬
ligen sådant, som jag var i tillfälle att se
i Norrige, åren 1816, 1817 och 1818, då
de så kallade Liknings-Domstolarne bestämde,
huru mycket enhvar skulle betala uti det så
kallade tvungne til/skudet till Banken. Detta
skedde visserligen på ett och annat ställe
ojemnt och mindre rätt; men i det hela
ganska bra och rättvist; och det bevisar,
io8
Den 4 Junii f. m.
att den föreslagna beskattningen å bränvins-
tillvcrkningen äfven kan verkställas, om man
ej, pä vanligt sätt, vill controllera allt på
styfvern eller kannan, utan blott afse liuf-
yudsaken. Jag tror, att detta beskattnings-
sätt skulle vara det ändamålsenligaste, så att
enhvar skattade i proportion efter tillverk¬
ningen. Om denna norm följes, uppkom¬
mer det förhållande, att den, som med min¬
sta tid och kostnad kunde tillverka det me¬
sta bran vinet, erhåller vinsten af förbättrade
apparater; att Statsverket får ökade inkom¬
ster; och att man ej mera bygger på god¬
tyckliga och falska principer. — Prosten
Nordin yrkar förbud mot afsalu af bränvin
i rörliga krogar, såsom Vagnar och Fordon,
hälst man ej kan controllera att icke min¬
dre än En kanna på sådant sätt säljes, då
sistnämnde quanlitet är till försäljning til¬
låten och uppmätningen, oftast verkställd
med stop eller qvarter, hindrar ali controll.
Denna åsigt anser jag vigtig, och Utskotten
böra föreslå något medel till förekommande
af sådane skadliga missbruk. Det bästa torde
vara, att icke någon, som ej är privilegie¬
rad bränvins-utminuterare, tillätes sälja min¬
dre än En Ankare bränvin, och att brän¬
vin, som land vägen transporteras, skall vara
destinerad t till viss ort och man, hvilket
lätt kan iakttagas, åtminstone vid större brän-
vinstransporter. Någon utväg bör dessutom
vidtagas till förekommande af bränvinsför-
säljning i granskapet af Kyrkor, så att me¬
Den 4 Junii f. m.
109
nigheten icke måtte så ofta få tillfälle att
derstädes öfverlasta sig af starka drycker. —
Hvad åter angår Utskottens hemställan, att,
då det skall vara omöjligt att tillvägabringa
controllér till beskattning å consumtion af
bränvin, en högre skatt, än den för närva¬
rande utgående, måtte, i förhållande till för¬
säljningsställets fördelaktiga läge, med mera,
åläggas alla bränvins-utminnterare, hvilken
högre afgift indireet måste drabba äfven
consumenten: så får jag, utom hvad jag re¬
dan nämnt, yttra, att jag tror enda sättet
att åtkomma någon sådan consumtions-afgift,
är, att på auction upplåta kroghållnings-
rätligheten till den mestbjudande. Örn detta
arrangerades ändamålsenligt, så att arrendet
erlades månadtligen eller högst quartaliter;
om härmed förenades rättighet att på Tor¬
gen sälja bränvin, dock icke till mindre
qvantitet än half ankare; om Marketentare
vid Truppers Caserner och samlingsställen
affordrades enahanda afgifter; så skulle här¬
igenom en consumtions-beskattning tillväga-
bringas; och dess företräde framför produ-
ctions-afgift är så obestridligt, att något
bevis derför aldeles icke behöfver anföras;
helst den förra drabbar lika den Svenska
och den utländska varan, men den sednare
endast det Svenska bränvinet, och gör det
för Producenten omöjligt, att tillverka det
för samma pris som Utländningen. Sålunda
skulle Staten erhålla en högst betydlig in¬
komst, sorn borde användas till direct minsk-»
Ilo
Dea 4 Junit f. ra.
liing af de prasstanda in natura, som nu
åligga jorden. Jag tror, att dylike afgifter
af nödige Krogar i Städerne och på Landet,
af Marketentare och af Gästgifvare, som haf¬
va tillstånd att till andre än Resande för¬
sälja bränvin, skulle uppgå till en så stor
summa, att den nästan komme att motsvara
nuvarande Brällvins-Beviliningen; ty man
kan minst antaga 1200 a i5oo krogar i Stä¬
derne och 2000 sådane på landet; och för
hvardera skulle visserligen på auction bju¬
das flere hundrade Riksdaler. Den lmfvud-
sakligaste vinsten af detta beskattningssätt
skulle blifva, alt den enskilte ställdes i så¬
dant förhållande till Staten, att producenten
kunde befrias från all afgift, men consu-
menten deremot skattade ej mindre för in¬
ländskt än utländskt bränvin, hvarigenom
den Svenska tillverkaren sättes i stånd att
concurrera med Utländningen. — Utskot¬
tens förslag till Lagförändringar i afseende
på mål, som angå oloflig bränvinstillverk-
ning och försäljning, synes mig grundadt på
billighet och rättvisa, och jag har ej något
deremot att anmärka. — Mine anmärknin¬
gar emot Utskottens Betänkande äro således
egenteligen: att Utskotten ej må rubba eller
inskränka den nuvarande tillåtelsen att på
ett ställe begagna till och med Två 90-kan-
nors pannor; att beskattningen å bränvins-
afverkningen måtte bestämmas efter tillver-
karnes uppgifter och Gode Mäns bepröfvan-
de om beloppet af det tillverkade bränvinet j
Den 4 Junii f. m.
111
oeti att, genom consumtionsafgift upptagen
genom utarrendering af krogarne, priset å
denna vara måtte fördjras, så att det icke
må kosta mera att tillverka, utan heldre
mindre, men väl kosta mera, likasom det
utländska, att supa eller förbruka. —. På
grund af allt detta anhåller jag om återre-
miss till Utskotten af ifrågavarande Betän¬
kande.
Grefve Sparrej Erik: Jag kan ej un¬
derlåta att instämma i hvad Herrarne Tham
och Hjerta samt af Billbergh anfört i frå¬
gan om rättighet att begagna sammansatta
BränneriVerk. Derjemte anser jag mig böra
till hvad Herr af Billbergh yttrat om Gefle
Stads Bränneri, göra det tillägg, att afkast-
ningen deraf helt och Hållet användes, icke
blott till Fattigförsörjningen i Staden, utan
äfven till Vexelundervisnings-Skolors under¬
hållande, samt aflöning åt Prest och Klocka¬
re vid Hospitals-Kyrkan, som, i brist af här¬
till erforderlige medel, varit tillsluten under
j3 år, men nu åter blifvit öppnad, sedan
medlen erhållits af Bränneriet^ afkastning.
Skulle nu detta Stadens Bränneri, på sätt
Utskotten föreslagit, tvertemot hvad af Ut¬
skotten till förmån för Landtmannen ti 11—
styrkes, inskränkas till blott en 5o-kannors
panna, så skulle härigenom omkullkastas en
af de få anstallter och kanske den enda,
genom hvilken bränvinsbränningen blifvit
förvandlad från en förderfvets och eländets
I 12
Den 4 J u n i i f. m.
orsak, till ett medel mot nöden och fattig¬
domen och ett stöd för upplysning och mo¬
ralisk förbättring. En sådan förändring skul¬
le ovilkorligen medföra den verkan, att den
ad pios usus anslagne vinsten af Bränneriet
till stort belopp nedsåttes, och kanske till
en början åtminstone icke alls kunde för
något sådant ändamål användas, emedan
Bränneri-Redskapens omarbetning och för¬
ändring komme att kosta ganska betydligt.
Jag skulle ej sålunda yttra mig till förmån
för Städernes anspråk att bibehålla samma
rättighet, som förut, till bränvinsbränning
i sammansatta Verk, om det vore i strid
med rättsprinciper; men min mening un-
derstödjes tvertom ej mindre af rättvisa, än
af billighet. I anseende härtill påkallar jag
Utskottens synnerliga uppmärksamhet på den¬
na fråga; och anhåller derföre om återremiss
af Betänkandet.
Friherre Boije: Jag anhåller att till
större lättnad vid bedömandet få vid de sär¬
skilta Talarnes särskilta åsigter göra några
anmärkningar. Herr Hjerta har, om jag ej
illa uppfattat hans mening, angripit sjelfva
principen af Ilushehofsbränningen och gifvit
företräde åt Fabrikationen i stort. Han har
såsom exempel framställt förhållandet i Preus¬
sen och Danmark, samt åberopat den obe¬
stridliga sanning, att ett yrke, som drifves
fabriks-messigt, skall kosta mindre, än då
till-
Den 4 Jnnii f. ro.
tillverkningen är fördelad på en mängd min¬
dre inrättningar. Men alia Theorier äga vär¬
de, blott så vidt de äro tillämpliga för det
land, der de åberopas, och man skall kom¬
ma till helt annat resultat här i Sverige än
i Preussen och Danmark; ty om det ej lå¬
ter göra sig att befalla allmänheten till sam¬
mansättningar i stora associationer, och det
ej heller nu varit talarens afsigt, så skulle
resultatet af den theorie han framställt blif¬
va, att vi lingö håde Fabriksbrännerier och
Husbehofsbrännerier, hvarigenom detta land
skulle komma att fabricera mera bränvin,
än hela Tyskland sammanlagdt. Jag skall
äfven mot tillämpligheten erindra, att stora
Fabriksanläggningar gå an i Preussen och
på Seland, emedan hvarje hemmansägare på
dessa tätt bebodda länder ej har längre väg
till Sockenbränneriet, än att han med be¬
qvämlighet der kan köpa den Drank han
behöfver för sin Ladugård. I det glest be¬
bodda Sverige deremot, skulle det medföra
många svårigheter och bidraga dertill, att
Landtbrukaren skulle försumma sin Ladu¬
gårds skötsel, heldre än han förstörde sin
tid och sina dragare att på 6 fjerdingsväg
å 2 mils afstånd köpa den lilla portion
drank han behöfver. Jag har varit förlän-
ge Jordbrukare, för att icke erkänna husbe-
hofsbränningens oeftergifliga behof för jord¬
brukaren. Af erfarenheten känner jag såle¬
des, att det vore orätt och oklokt, att neka
27 H, 8
Den 4 Junii f. m.
elen ringa jordbrukaren, att i mån af sin
ladugård få begagna små pannor, oell oklokt
att vid sidan deraf uppmuntra de stora fa¬
brikationerna; om jag lyckats att uttrycka
min mening, så är följden, att Hr Hjertås
förord för de stora Brännerierne förlorat sin
kraft, och då husbeliofsbränningen ej kan
upphöra, böra de stora Brännerierna ej upp¬
muntras.
Jag begifver mig nu derifrån till några
anmärkningar vid Hr Nordenankars anfö¬
rande. Jag tror att gränsen bör inskränkas
för de Pistoriske Verken utöfver livad han
föreslagit; jag anser disproportionen för stor
emellan alt äga en 90-kannors vanlig panna
för 90 R:drs afgift, och en 90-kannors Pi-
storisk panna för 54o R:dr. Disproportionen
är för stark, för att icke genast falla i ögo¬
nen. En 90-kannors Pistorisk panna är re¬
dan att drifva tillverkningen i stort. För
min del önskar jag, att 6o-kannors panna må
blifva det högsta tillåtliga Pistoriska Verk.
Sedan man här åberopat förhållandet i Preus¬
sen och Dannemark, torde det ej vara ur
vägen att upplysa, huru denna sak anses i
Finland.
II. Kejs. Maj:ts författning derom inne¬
håller i 17 §. att alla Pistoriska Pannor äro
alldeles förbudna.
Man skulle tycka, att om detta stad¬
gande i Finland är för strängt, en medel¬
Den 4 J u n i i f. m.
väg liär åtminstone vore billig, eller att så¬
som jag nyss föreslagit, de Pistoriska Ver¬
ken ej fingo äga öfver 60 kannors panna.
En annan talare, Herr Tham, har gjort
en erinran, som är ganska riktig, men vid
hvilken jag dock uther mig få göra en an¬
märkning. Herr Tham har rätt, att det är
en skandal bland missbruk, att då en Bryg¬
gare arrenderar 2 å 3 Tunnland jord och der
uppbygger en sLor och dyr Byggnad, han
äger rättighet, att bränna med 2 st. po kan¬
nors pannor. Men olyckligtvis har Författ¬
ningen blifvit så tillämpad. Till Utskotten
hemställer jag, om icke detta kunde ändras
och rättas, utan att derföre påbudet i all¬
mänhet linge retroactif verkan, tili förän¬
dring af alia pannor. HusbehofsBränningen
har afseende blott på den Ladugård, som
för sjelfva fastigheten är nödvändig; och har
aldrig bordt annorledes tillämpas. Rättvisan
och medelvägen vöre då, efter min tanka,
funnen blott derigenom, alt alla sådane orig¬
tigt tillkomne fabriker nu rent af förbjudas.
Jag får slutligen erinra vid hvad Herr
Ribbing anfört, att jag för ingen del in¬
stämmer i hans åsigter. Att hvarje Län och
Socken skulle efter en beräkning af den Be¬
villning, sorn under de sednare åren erlagts,
ovilkorligen utgöra en viss Bränvins-skatt,
vore att bjuda en stående Bevillning, och
8*
i iG
Den 4 J n n i i f- ro.
skulle medföra svåra olägenheter; den ena,
alt Jordbrukarens rätt, att, då han ej vill
bränna, afsäga sig rättighet, men också slip¬
pa afgiflen, skulle vara honom betagen; el¬
ler ock den andra, att hans afgift skulle
fördelas på andre. Detta har ändå mindre
förundrat mig, än det förslag, att hus- och
jordägare skulle erlägga böterne för sine Tor¬
pares och Arbetares fylleri. Jag hade icke
väntat mig att Herr Ribbing glömt den gam¬
la Domare-regeln: Att hvar äger sin sak en¬
sam böta. Jag anhåller om återremiss, och
att desse anmärkningar må få åtfölja den¬
samma.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Sak¬
kunnige män hafva redan yttrat sig öfver
Betänkandets ekonomiska delar, och då jag
sjelf i dessa ämnen saknar nödig kännedom,
skall jag naturligtvis öfver dem ej tillåta
mig något yttrande. Det var Herr Thams
anmärkning mot den egentliga lagfrågan, el¬
ler den af Utskotten föreslagna återflyttnin¬
gen från Konungens Befallningshafvande till
Domstolarne af ornförmäldte mål, hvaraf
jag föranläts att begära ordet. Den värde
Talaren har väl icke försökt vederlägga de
skäl, på hvilka Betänkandet i denna del är
grundadt. Också förmodar jag, att det ej
mindre för honom, än för andra, vill blif¬
va svårt, att härutinnan åstadkomma någon
grundlig contradeduction. Herr Tham torde
ej taga illa upp, att jag rättar ett af honom
Den 4 J u n i i f. ra.
117
begånget misstag, bestående deruti, att Iian
uppgaf, det Rikets Ständers begäran vid 180g
eller 1810 årens Riksdagar föranledde ut¬
färdandet af nu gällande Dryckenskaps-för-
fattning. Det skedde i anledning af Stän-
dernes framställning vid 1812 års riksdag;
en riksdag, från hvilken ej många goda gåf-
vor kommit. De ifrågavarande målen äro
af ren juridisk beskaffenhet. Beviset ligger
bland annat deruti, att frågor om ändring
i Dryckenskaps-författningen vid denna riks¬
dag handläggas af Lagutskottet. Herr Rib¬
bing har redan visat, att vinsten i tid der¬
af, att målen handteras hos Konungens Be¬
fallningshafvande, är ganska ringa, då vitt¬
nesförhör stundom skola för sig gå vid Hä-
radsRätterne, oell der af en eller annan or¬
sak draga länge ut. Dessutom slå dessa mål
icke väl tillsammans med Konungens Be-
fallningshafvandes öfrige göromål. Det kan
ej vara ändamålsenligt, att Landshöfdingar-
ne en gång i veckan så till sägandes hålla
KämnersRätt. Att med denna målens åter¬
flyttning till deras rätta forum, ej åsyftas
inskränka Konungens Befallningshafvandes
verkningskrets, och förringa deras myndig¬
het, är klart, då man besinnar, att af de
flere Landshöfdingar, hvilka å Ridderska-
pets och Adelns vägnar äro ledamöter af de
sammansatte Utskotten, sorn behandlat äm¬
net, ingen reserverat sig mot beslutet i denna
omständighet. Ännu en gång måste jag, på
sätt redan skett vid riksdagens början, fästa
Den 4 Junii f. m.
uppmärksamheten derpå, att det ingalunda
är de drucknes försvar, jag åtagit mig, utan
vittnens, hvilka ej allenast äro, men lill
och med af lagen förutsättas vara, helt och
hållet oskyldige. Om en soldat eller en
dagakarl, de der skola hemta sin bergning
från sina armar, nödgas vandra in tillLands-
Canzliet från sitt derifrån 7 till 8 mil be¬
lägna hemvist, hvarpå exempel finnas, kan
han blifva satt i nödvändighet, att för sitt
lifsuppehälle stjäla eller bettla sig fram. Den
ringa ersättning, honom tillerkännes, i fall
den anklagade sakfälles, och har tillgång att
gälda böter och omkostnader, försvinner helt
och hållet, om denna tillgång saknas. I
hvilket bedröfligt tillstånd är icke då det
fattiga vittnet försatt?
Slutligen kan jag ej undertrycka den
känsla af ledsnad, med hvilken jag nyss hört
en värd Ledamot på detta rum åberopa en
temligen färsk Rysk författning, hvars grund¬
satser han förmodligen önskat vi skulle låta
tjena oss till ledning vid det blifvande be¬
slutet. För min del hoppas jag Fädernes¬
landet aldrig skall blifva så oljrckligt, att
behöfva ställa sig till efterrättelse de Ryska
mönsterne.
Friherre 1Sprengtportens Jacob Wilhelm:
Man har trott sig finna en motsägelse deri,
att Utskotten tillstyrkt fortfarandet afKonst-
brännerierna på samma gång, som man in¬
skränkt bränvinsbränningsrättigheten till be¬
Den 4 Junii f. m.
1 *9
gagnandet af en enda enkel panna; för min
del finnér jag det ganska consequent, att då
bränningskonsten vunnit den fullkomlighet
att med en panna, af hvad storlek som hälst,
nu kunna åstadkomma 3- å 4-dubbel pro-
duction mot fordom, man då ansett det göra
tillfyllest att få begagna en panna; 2:ne enk¬
la pannor lära nu för liden sällan använ¬
das annorlunda, än att den ena begagnas
till klarning; men en sådan method blir
alltid en misshushållning, sedan man upp¬
funnit sättet att medelst en enkel och föga
kostsam apparat genast kunna åstadkomma
rectificeradt bränvin, utan att behöfva låta
det genomgå någon serskildt klarningspro-
cess.
Friherre Boije har trott, att Utskotten
väl ej haft för afsigt, men att resultatet af
deras åtgärd varit, att gynna, som orden fol¬
io sig, de Aristocratiska brännerierne. Jag
tror deremot, för att begagna mig af Fri¬
herrens eget uttryck, att just de Democra-
tiska pannorne blifvit gynnade, så väl i af¬
seende på rättigheten att bränna, som i af¬
seende på afgiften. Den största egendom af
kanske 100,000 R:drs värde får ju ej begag¬
na större panna än 90-kannors, då det der¬
emot blott fordras några 100 R:drs egen¬
domsvärde för att innehafva en 3o-kannors.
Med den sednare kan likväl tillverkas j-:del
af den förres produetion. I bestämmandet
af afgiften blir detta ännu synbarare. 3o-
kannors-pannan skattar 3 R:dr 36 sk.; En¬
120
Den 4 Junii f. ra.
kla go-kannors-parinan circa 2 5 gåiigor och
pisloriska verket nära i5o gåugor denna
summa. Jag önskar äfven, att Staten må
kunna öka sina inkomster genom en högre
branvins-afgift; men så vida detta ändamål
skall pä ett billigt vis uppnås, måste tarif¬
fen förändras, hvarföre jag under åberopan¬
de af min reservation äfven får yrka åter-
remiss af Betänkandet.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I af¬
seende på detta Betänkande, måste jag börja
med anmärkning mot sjelfva benämningen:
husbehofs-brcinvinsbränning. Det är tid att
upphöra, att gäcka sunda förnuftet med en
sådan benämning, då man på ett enda stäl¬
lö tillverkar 3o å 4o,ooo kannor; ty ingen
måtte väl för sitt hushåll hafva behof af så
mycket Bränvin. Man kan väl invända, att
det tillverkade bränvinet är till husbehof
för bela Svenska Folket. Men den allmänna
klagan öfver fylleriets tilltagande och öfver
lagarnes otillräcklighet till dess hejdande,
visar olämpligheten af benämningen äfven i
det afseendet. Jag tillstyrker således ute¬
slutandet af ordet: Husbehof, och att det
blott må kallas: Brännvinsbränning. För
öfrigt hafva flere talare uppdagat så många
motsägelser och orimligheter i Utskottens
Betänkande, att jag derutinnan blott instäm¬
mer med dem. Af sådan beskaffenhet är
förbudet att nyttja mera än en go-kannörs
vanlig panna, och tillåtelsen att bibehålla
Den 4 J u n i i f. m.
12!
samma pannerymd i ett Pistoriskt verk,
hvarigenom två eller flera gångor mer brän¬
vin skulle kunna tillverkas, än med tvenne
enkla go-kannors pannor. Vidare är det
orimligt, att förneka flere Jordägare att för¬
ena sig om mera, än en 5o-kannors panna.
Det är klart, att desse böra äga samma rätt,
som vöre deras Jord i en mans hand. Att
annorlunda anse dem, skulle vara ett ari-
stocratiskt våld mot de mindre jordegarne.
Särskildt får jag anmärka, att den gamla
TarilFen på afgiften är orimlig, och gör på
vissa ställen alltför stora språng. När t. ex.
en i5-kannors panna betalar 16 sk., en iG-
kannors panna 3a; så skulle deremot föl¬
en å 17 kannor erläggas 1 R:dr 20 sk., och
för en å 18 kannor endast 1: 24- Och då
en panna ä 24 kannor betalte 2 R:dr, och
en ä 25 kannor 2 R:dr 4 sk.; skulle en å
26 kannor erlägga 3 R;dr 12 sk., men en
å 27 endast 3 R:dr 18 sk. 0. s. v. Dessa
språng emellan 16 och 17 samt emellan 25
och 26 äro orimliga, och borde lätt kunna
undvikas, om man lät förhöjningen stiga i
en jemnt tilltagande proportion.
För öfrigt hafva Ftskotten dels blifvit
klandrade dels berömde för det de tillstyrkt,
att flytta åtalen mot fylleri-författningarnes
öfverträdelser från Kongl. Maj:ls Befallnings¬
hafvande till Doiustolarne. För min del
skulle jag nästan våga tro, att de böra flyt¬
tas från båda, ty då fylleri i och för sig
1 22
Den 4 Jun i i f. m.
sjelf ej är något egentligt brott utan endast
en last; så har jag svårt att förstå huru,
efter Rättsläran, Staten mera kan straffa den,
sorn genom starka drycker skadar sig, än
den som gör det genom annan omåttlighet.
Fylleri-målen borde efter min tanka öfver-
llyttas till KyrkoRåden, hvilka skulle på ett
faderligt sätt kunna vidtaga sådane åtgärder,
hvarigenom denna last häst kunde inskränkas,
åtminstone säkrare och bättre än hitintills.
Ingenting är emellertid orimligare än pen-
ningeböter för fylleri, emedan detta straff
mest drabbar Hustru och barn. Stockstraff
är nästan ännu orimligare, och jag vet flera,
som afhändt sig lifvet för att undgå det.
Nu mera lär det icke heller någonsin til¬
lämpas; åtminstone har, mig vetter ligen,
Kongl. Maj:t aldrig, de senare åren, afslagit
någon nådansökning om befrielse derifrån.
Man har föreslagit consumtionsafgifter
på bränvinet, samt trott, att Statens in¬
komster derigenom skulle ökas, och supan¬
det minskas. Afsigten är ganska god, men
skulle säkerligen möta så mångå svårigheter
vid verkställigheten, att ändamålet alldeles
förfelades. Det skulle nemi. å andra ställen
än i stora städer, der god Polis finnes, blif¬
va svårt att förekomma Lönnkrogar. Så
länge det ej är förbjudit att med bränvin
traktera sina vänner, skulle krogrörelsen be-
drifvas under denna förevändning. Och om
producenten får sälja bränvinet kannvis, sko¬
Den 4 J u n i i f. m.
la flera gäster slå sig tillsammans att låta
en köpa och tractera de öfriga. Att bort-
auclionera krogrättigheterna, skulle, i samma
mån det vore svart att förekomma lönkrö-
geriet, lemna alltför liten inkomst åt Staten.
Dessutom tyckes denna rörelse icke vara så
indrägtig, sorn en värd Talare föreställer
sig; åtminstone om man får döma efter den
uselhet, som synes råda hos de fleste krö¬
gare. Troligen delas vinsten af dem, som
skola bevaka ordningen.
En värd Talare har påstått, att brän¬
vin knappt borde få tillverkas i smått, utan
endast fabriksmässigt; emedan detta senare
är mera lönande och följagtligen nyttigare
för det allmänna. Men emot den Statseko¬
nomiska princip, hvaraf detta är en tillämp¬
ning, vill jag blott göra den erindran, att
jag för min del anser en vinst af ioooR:dr,
fördelad på 100 händer, vara nyttigare för
det allmänna, än 5o procent högre vinst,
som stannar blott på en enda hand.
Slutligen anhåller jag att få framställa
några principer, som jag trott böra ligga till
grund för uppgörandet af en Bränvinsbrän-
nings-förordning, nemi.:
1:0 Alla förändringar i pannerymden böra
undvikas, på det den gamla redskapen ej
må behöfva omarbetas;
2:0 Den verkliga husbehofsbränningen bör
befrias från skatt; men deremot fabrica-
Den 4 J H n i i f. m.
tionen till afsalu betungas; på det varans
dyrhet må i någon mån minska öfver-
måJLtet af dess njutande; och
3:o Afgiften för fabricationen bör vara lärn-
pad efter tillverkningens belopp, samt
kunna med möjligen minsta godtycke be¬
stämmas.
Till följe af dessa principer borde det
förblifva vid hvad hittills varit stadgadt i
afseende på pannerymden för hvarje hem¬
man. Och för att kunna bestämma afgif-
ten, borde vid mantalsskrifningen uppgifvas,
huru stor pannan vore, med hvilken man
ville bränna, och af hvad beskaffenhet. Af
PröfningsComitéen skulle sedan bestämmas,
huru mycket bränvin kunnat med en sådan
panna tillverkas under hela året. Härifrån
afräknas för den tid, sorn med Kron-betjents
och vittnens intyg kunde bevisas, att brän-
vinsbränning icke blifvit idkad. Af den så¬
lunda utrönta verkliga tillverkningen bor¬
de 20 eller 25 kannor få afräknas för hvar
mansperson i huset, som vore öfver 20 år
gammal, och vara skattfritt, men för det
öfriga borde erläggas en afgift af t. ex. 4
sk. kannan, hvilket i sjelfva verket blott vöre
eli förskott, som köparen slutligen finge till
Producenten ersätta.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan f till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Den 4 Ju n i i f. in.
Friherre Boye: I alla länder, likasom
här i Sverige, gör man skilnad i afseende
på Rättegångsordningen emellan brott, som
genast tillhöra allmänna Domaremagten, och
brott, sorn höra till polismaktens gebiet.
Fylleribrott höra till polisen i Stockholm,
Götheborg och Norrköping, eller i alla Stä¬
der, der serskildta poliskamrar äro inrätta¬
de, och jag ser ingen olägenhet deraf, att
de afdömas af LandshöfdingeEmbetet i lands-
orterne. Man säger, att en sådan behand¬
ling är till tyngd för allmogen. Jag torde
härvid få erindra, att tyngden egenteligen
drabbar dem, som genom dryckenskap vil¬
ja blottställa sig derför. Man säger äfven,
att vittnen blifva alltför mycket besvärade;
men de besväras ju icke ulan att i samma
mån få ersättning för sitt besvär. Att be¬
taga Konungens Befallningshafvande doms-
rätten öfver fyllerimål, eller att förändra
det derom nu gällande stadgandet, vore så¬
ledes endast att återföra saken till samma
punkt, der den tillförene stått, det vill sä¬
ga att lemna brottet utan åtalan under lie¬
la tiderymden mellan tvänne HäradsTing,
hvilket ofta utgör 5 å 6 månader. Sådant
skulle icke göra någon god verkan; en skynd¬
sam åtgärd befordrar deremot aktning för
lagen. På denna grund kan jag ej annat än
understödja Herr Thams yrkande, att fylle¬
rimålen äfven hädanefter må åtalas inför Ko-
' nungens Befallningshafvande.
Den 4 Junii f. m.
Men jag begagnar äfven detta tillfälle
att besvara en anmärkning, som visserligen
ej behöfde något svar, om icke för att lug¬
na ett sinne, som kändt sig upprördt i an¬
ledning af hvad jag förut anfört. I samma
discussion, der det ej funnits sårande att
åberopa Preussen och Seeland, der har om¬
nämnandet af ett ekonomiskt förhållande i
Finland upprört känslan hos en värd Le¬
damot. Jag ber den värde Ledamoten va¬
ra öfvertygad, att min känsla är lika Svensk,
som hans; men den är icke till den grad
sjuk, att den hindrar mig bedöma, hvad
sorn verkeligen är förnärmande, eller icke.
Ett åberopande af en Rysk författning kan
lika litet vara förnärmande för den Svenska
känslan, som uppläsandet vid 1815 års Riks¬
dag af ett helt verk af Struensee. Men om
åberopandet för hårdt tryckte någon kän¬
selsträng, var felet icke mitt. Mittanföran¬
de behöfde stöd af ett exempel, och jag fann
ej något ondt uti att åberopa ett, som låg
så nära.
Herr Tham: Jag får först utbedja mig
tillgift, för det jag upptagit Ridderskapets
och Adelns tid med en fråga, som icke nu
hörer till ämnet. Jag har misstagit mig så
vida, att jag trodde io:de punkten af det
nu ifrågavarande Betänkandet innefatta frå¬
gan om fyllerimålens förflyttning från Ko¬
nungens Befallningshafvandes jurisdiction;
men den angår endast oloflig bränvinstill-
Den 4 Ju ni i f. m.
127
verkning oell försäljning. Den andra frågan
är deremot föremål för ett serskildt Betän¬
kande från Lagutskottet. Således lärer hvar¬
ken mitt yttrande derom nu höra till äm¬
net, ej heller hvad Herr Cederschjöld anfört
om strupen och magen, så vida dessa ej sko¬
la hänföras till sjelfva Bränvinspannan. Der¬
näst anhåller jag att få yttra några ord, rö¬
rande åtskillige andra principer, som här
blifvit framställde. Af Friherre Boije är jag
redan förekommen i afseende på Herr Hjer¬
tås sats om förmånen af en öfvergång från
husbehofsbränning till fabrication af brän¬
vin. Jag kan lika litet dela Herr Hjertås
åsigt häruti, som jag kan dela hans tankar
om den tjcnligaste beskattningen af brän-
vinstillverkning. Han vill, att hvar och en
sjelf skulle uppgifva sin produetion föråret,
och att Gode Män sedermera skulle vaka
öfver uppgiftens riktighet. Jag tror, att vi
ännu ej hunnit blifva nog bekante med ett
riktigt bedömande af våra hushållsinrättnin-
gar, och att vi äro för håglösa för munici-
palåtgärder, för att en sådan utväg skulle
kunna lyckas. Man finnér, huru mycken
svårighet det möter att få ledamöter till ett
KyrkoRåd eller till en Taxerings Comité.
Jag fruktar, att de föreslagne Gode Männen
antingen alldeles icke skulle infinna sig, el¬
ler ock uppfylla sitt kall så beskedligt, att
de skulle tjena till ingen controll, och för¬
skaffa Staten föga inkomst. Herr Hjerta har
äfven föreslagit en annan åtgärd, som väl
Den 4 J u n i i f. m.
till en del kan vara bra, nemligen att sätta
alla krogar på Auction. Detta kan vara
lämpligt i Städerne, der krogrättigheten ej
tillhör någon viss person eller egendom,
utan hela samfälligheten; der kan det äfven
gifva inkomst, men det låter ej verkställa
sig på landet. Ty huru skulle Konungens
Befallningshafvande kunna tillsätta en krog
på mina ägor, utan mitt samtycke? Samtyc¬
ker jag åter, så måste väl äfven vilkoren
bestämmas af mig, men icke efter klubbslag.
Enahanda är förhållandet vid Gästgifverier-
ne. Krogen kan endast inrättas med Gäst-
gifvarens bifall, men icke efter klubbslag.
.Tåg tror således icke, att förslaget är an¬
vändbart på landet, och att på förhand om¬
tala, hvartill inkomsterne deraf skulle an¬
vändas, anser jag vara aldeles för tidigt.
Det torde vara bäst, att lemna det capit-
let, till dess man fick se, huru högt inkom¬
sterne stego, och om ej Staten sjelf behöfde
dem. Men jag vill icke längre uppehålla
Ridderskapet och Adeln med detta ämne,
utan anhåller endast, att dessa anmärknin¬
gar få åtfölja återremissen.
Herr Ribbing: Friherre Boye har, tvärt
emot min åsigt, ansett de stora brännerier-
ne ej vara så fördelaktiga, som de mindre.
Jag har yttrat, att man borde så mycket
som möjligt undvika, att utminutera tillfäl¬
lena till frestelse, hvilket sker i samma mån
man
Den 4 J u n i i f. m.
139
man splittrar tillverkningen i mindre por¬
tioner. Stridens afgörande må bero af an¬
dra, men jag är öfvertygad, att man der¬
vid ej skall förbise de medel man i andra
länder med fördel använt för att minska
en skadlig bränvinsp^oduction och consum-
tion. Likväl då den värde talaren såsom
skäl emot de större brännerierne och mitt
förslag anfört, att jordbruket skulle derige¬
nom få sig påförd en ständig skatt, torde
jag få lasta uppmärksamheten på lättbeten,
att få denna skatt aflyftad från jorden. Ty
kronan skulle gerna borttaga skatten mot
dispositionsrätt af bräijvinsbränningsrättig-
lielen. Vidare har jag trott, att då jordä¬
garen sjelf utarrenderade sin bränningsrät-
tigbet, vore det hans skyldighet att tillse,
det icke bans underhafvande begagnade den
rättighet han sjelf frånsagt sig; men detta
här föranledt en annan anmärkning af den
värde talaren, med serskild påminnelse till
mig om en af Domarereglorne. Ingen regel
är dock utan undantag, och jag får dess¬
utom erindra, att inhyseshjon och torpare,
då de icke kunna betala sin skatt, få den
betalad genom husbonden, som efter na gäl¬
lande författningar måste derföre ansvara.
Då det för öfrigt allmänt erkännes, attcon-
trollen på lönnkrögeri är ganska svår, tor¬
de man böra begagna de medel dertill, som
en husbonden ålagd tillsyn kunde med¬
föra.
27 H. 9
i3o Den 4 Jnnii f. m.
Samma värde Talare har sluteligen angå¬
ende Konungens Befallningshafvandes doms¬
rätt i fyllerimål begagnat ett skäl, som jag
icke kan gilla. Han har nemligen sagt, att
den icke medförer någon olägenhet för vitt¬
nen, enär de få ersättning för sitt större
inställelse-besvär. Men huru ofta händer
det icke, och jag vågar påstå, att det mer¬
endels händer, att anklagelsen ej leder till
något resultat; att åklagaren väl finnes icke
hafva saknat anledning till åtalet, men att
den tilltalade ej kunnat öfverbevisas och
sakfällas. Ersättning till vittnen kan då li¬
ka litet åläggas åklagaren, som den tilltala¬
de; och hvilken skall då ersätta dessa vitt¬
nen? Jag hemställer, om icke Lagstiftaren
åtminstone bör taga detta i öfvervägande.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej, Jacob: Det myckna, som redan i
denna sak blifvit ordadt, skulle visserligen
göra för mig öfverflödigt, att genom ytter¬
ligare anförande trötta Ridderskapets och
Adelns tålamod; men då frågan är om en
stadga, som så hufvudsakligen, i både mo¬
raliskt och ekonomiskt hänseende, ingriper
uti hvarje jordbrukares nu för tiden snart
sagt enda möjlighet att draga nytta af sin
jord, förädla eller till värde förvandla sin
äring; då Ladugårdens bestånd och framfö¬
dande oftast derå beror, de tider mindre
gynnande fodertillgångar neka sitt biträde;
då potates-planteringen stigit till en för nå-
Den 4 J11 nii f. m.
gra ar sedan, likaså okänd, som föga före-
sedd höjd; då Landtman, i förlitande på
de af Ständerne begärde och af Regeringen
utgifne Stadgar, i och för Bränvinsbrännin-
gen nedlagt dryga kostnader på förbättrin¬
gar, som, jemte en ökad vinst flir den en¬
skildte, i samma mohn blifva det för det
allmänna; bör man ej undra, om man vid
framställningen af Stadgar, som omkullkasla
de förra, göra om intet använde kostnader,
hafde bemödanden och gjorde förbättringar,
önskar en noggrann pröfning af de nya för¬
slagen, en öfvertygelse om det nyas företrä¬
de i gagnelighet framför det gamla, om nöd¬
vändigheten att livart femte år ändra, hvad
man, efter nogaste öfvervägande fem år för¬
ut ansett bäst och nyttigast, och om den
omtalte förmonen för Staten (under hvilket
fagra namn man söker bemantla de ändrin¬
gar som föreslås) verkligen medförer det all¬
männas väl, och det utan att med detsam¬
ma våldföra den enskiltas rätt och dess på
gifne stadgar och bud grundade förhoppning
att ostördt njuta, hvad man, utan annor
mans förnärmande, påkostat till förädling af
egne producerade Natur-alster, till uppl)jel-
pande af sin jord och till underhåll af sin
Ladugård. Långt ifrån mig vare, att under
dessa benämningar vilja yrka något, sorn ens
kunde få sken af, ännu mindre vara, ett
gynnande af en öfver höfvan utsträckt brän-
ningsrättighet, eller som åsyftade att lill
9*
i3a
Den 4 Junii f. m.
Fabrikation förvandla, hvad som bär namn
af Husbehofsbränning, och aldrig bör blifva
annat, än en Landtmannens tillhörighet,
till någon del svarande emot de många nä¬
ringsgrenar, som äro Städernes tillhörighe¬
ter, och hvilka lika litet böra och kunna
dem betagas, som bränvinsbränningen bör
fråntagas jorden. Antingen denna jord är
en Landets eller Stadens egendom, är det i
min tanka endast jorden, som bör bestämma
bränliingsrättigheten, ej något annat. Den
bör äfven utgöra den skatt, Staten tillkom¬
mer för tillverkningen, med den tillökning
derunder, som billigt bör drabba försälj¬
ningen, eller utminuteringen af denna, lika¬
som af all annan vara. Lyckligt vore visst
om den kunde aldeles umbäras, men denna
tanka tillhör numera tyvärr endast de from¬
ma önskningar, man väl kan göra, men al¬
drig hoppas se fullbordade; Och ifrande för
moraliteten så mycket som någon, kan jag
likväl ej ingå. i, att anse ett absolut uteslu¬
tande förbud emot allt bränvins brukande,
om det kunde möjligen gifvas, som aldeles
rättvist. Det är ej bruket, men öfverflödet,
vi böra söka att förhindra.
Den skara af menniskor, vi i allmän¬
het förebrå ett större nyttjande deraf, äger
så få njutningar; —• fråntagom dem ej ett
måttligt bruk af en inhemsk product, som
nu mera ej kan, äfven med de strängaste
förbud, helt och hållit uteslutas.
Den 4 Junii f. m.
133
Jag tror ej, att ett surrogat aFandra
utländska drycker, hvilka äfven inom Fä¬
derneslandet på flera ställen synas blifva
allt mer och mer allmänna, är för deras
moralite, deras hälsa, deras penninge-till-
gångar, och allmänna handelsvågen gagne-
ligare; tvertom anser jag det i alla afseen-
den skadligare. Under det kalla luftstreck
vi lefva, är bran vinet, då det måttligt bru¬
kas, stundom för den nu mera dervid van¬
de generationen nödvändigt. Mig synes, alt
man nu, mindre än förr, träffar fulla men-
niskor i allmänhet, då likväl (jag medgifver
det) man undantager marknader och dylika
allmänna samlingar, der det alltid blir svårt
att ens fordra, ännu mindre vinna den mo¬
raliska bildning af en samlad menighet, att
ej en eller flere skola finnas öfverlastade.
Långt ifrån att försvara en last, som jag
afskyr, och ifrigt önskande att se den allt
mer och mer upphöra, tror jag ej, att den
åsyftade moraliska verkan skall vinnas ge¬
nom inskränkning i bränvinsbränning, då
de tillåtne brännerierne (ty att aldeles af¬
skaffa dem anser jag omöjligt) alltid skola
blifva mera än tillräckliga att förskaffa dem,
som äga böjelse härtill, tillgäng att ernå
hvad de behöfva och vida derutöfver; men
om Staten skall erhålla en påräknad inkomst,
och om bristen i Statsanslagen skall blifva
ersatt genom andra medel, fruktar jag, att
tyngden för hvarje skattdragande och syn¬
nerligen för Jordbrukaren, som alltid lät¬
Den 4 J u n i i f. ra.
tast åtkom mes, närmast träffas, och vanligt¬
vis ålägges svåraste bördorne, blifver ännu
mera betungande.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie uppläste följande:
Efter den allmänna åsigt jag uppfattat
om detta ämne och dess behandling, får
jag, i den ordning Utskotten indelt sitt Be¬
tänkande, anhålla, att i ödmjukhet fram¬
ställa så väl det gillande min öfvertygelse
lemnar många delar deraf, som äfven mitt
ogillande i hvad jag tror deruti böra anses
dels overksiällbart, dels stridande emot det
allmännas, den enskildtes, och min å tidens
fordringar grundade rättskänsla.
Pag. 10. $. 1. Lika med Utskotten an¬
ser jag visserligen ej öfverensstämmande med
min öfvertygelse, att bibehålla aine pannor;
de äro ej hvad de borde vara, tjenande till
husbehofsbränning, utan snarare öfvergående
till Fabrik, samt stridande emot sakens na¬
tur, benämning och rättvisa. Af det^a skäl
har jag, med ett större jordbruk på tvänne
särskildte egendomar, aldrig ansett mig, oag-
tadt den dermed förenade förmån, böra h^f-
va a:ne pannor på någondera; men då per¬
soner, i stöd af gifne författningar, nu hafva
sådane, ehuru antalet, enligt hvad jag tror,
är ganska ringa, synes mig ej med rättvi¬
sans fordringar enligt, att på en gång för¬
bjuda dem. Jag tror det vara mera billigt,
Den 4 Juni i f. m.
135
att, jemte strängaste förbud emot alla nyas
förfärdigande, föreskrifva fördubblad Skatt
för hvarje panna, å de ställen der 2.*ne nu
finnas oell bibehållas, samt bestämma tiden
för deras bibehållande till endast 3, 4 eller
5 år. Detta vore ett lika billigt som rättvist
correctiv, ledande till deras afskaffande ef¬
ter band. En värd Talare Herr Tham har
så grundligt bär upplyst denna sak, att jag
får i dess yttrande helt och hållit instämma
i denna del.
Då Statens uppehållande fordrar till¬
skott, som med mycket skäl äro ålagde lö¬
nande inrättningar, aldenstund bidragen böra
tagas der vinsten är störst; synes mig äfven,
att endast vinsten, och det mer eller min¬
dre förmånliga, bör utgöra normen för det
större eller mindre bidrag till det allmänna,
som fordras.
Pag. ioj 45** 2. Med fullkomligt gillande
af hvad Utskotten såsom premiss och con-
clusion häruti yttrat, får jag ödmjukeligen
tillstyrka bifall å de grunder Utskotten bär
stadgat: att Bränvinsbrännings-rättigheten
ensamt bör tillhöra Jorden, i hvars hand
den är, och bestämmas efter det värde, den
vid blifvande taxering erhåller, utan att der¬
uti inbegripes värdet af de derå uppförde
byggnader. Bland de missbruk, till hvilka
tyvärr förra författningar lemnat rum, hai¬
man sett kostsamt uppförde Bränneriet', hvil¬
kas hela värde bestått uti sjelfva byggnaden,
13G
Den 4 Junii f. m.
utan ringaste annan dem tillhörig Jordegen¬
dom, än den obetydliga jordlapp, å hvilken
de stå, utan annan sädesproduction än den
ägaren köpt för dagen till bränningens be¬
stridande, i bränvinstillverkning mångdub¬
belt öfvergå de störste Landtegendomars,
och derigenom betaga Landtmannen bela,
eller åtminstone det betydligaste af, den vinst,
denne med så mycken rätt påräknat till sine
mångfaldiga Skatters utgörande, till sin egen
bergning och sitt folks underhåll samt till
underhjelpande af sin Ladugårds utfodring.
Jag hemställer till Eder rättskänsla, mine
Herrar, om dessa missbruk, om detta elu-
derande af författningen är rättvist? Om än¬
damålet med husbehofs-bränning, Landets
väl, Jordbrukets underhjelpande, Jordens
förbättrande, ernås? Och om Staten, långt
ifrån att härvid vinna, ej i betydlig mån
förlorar, då, som nu skett, en Landtmanna-
näring öfvergår till ett Fabrikations-förelag
i någre få enskildta penningemägtiges bän¬
der, som derunder, genom kanhända när¬
mare belägenhet till Hufvudstaden, eller
större städer, der afsättning för Landtman-
nens bränvin vore möjlig, utan svårighet
kunna och skola undersälja denne vid alla
tillfällen? Jag nämner detta i anledning af
den klagan jag hört, att Skåne, genom ett
öfverdrifvet hitsändande af bränvin, skulle
skada alla öfriga säljare, då likväl förhål¬
landet ej är sådant, och Skåne i vanliga år
och äfven i detta lritsändt mycket mindre,
Den 4 Junii f. m. 137
än det vida inskränktare Blekinge. Innan
ännu Segelfarten i år var öppen, inkom dess¬
utom landvågen till Stockholm enligt Tull-
Specialerne 168,000 kannor Bränvin, af hvil¬
ket qvantum troligen det mesta tillhörde de
snart sagdt vid alla våra Tullportar upp¬
byggde Brännerier, alla utan ringaste jord¬
egendom.
Pag. 12, S- 3. Äfven här instämmer
jag fullkomligen i Utskottens uppgifne för¬
slag, till serskildte innehafvares rättighet
att ingå förening om gemensam panna, efter
de grunder Utskotten uppgifvit för panne-
rymden, då de nota bene angifvit sig för
bränvinsbränning. Lika med Utskotten an¬
ser jag den i 2:dra Mom. omnämnde försig-
tighets-anstalt till eldens vårdande, ensamt
böra tillhöra Städernas Local-Auctoritcter,
och ej på något vis komma under Ständers
pröfning.
Pag. i3j i6j . 4j> 3, anser jag full¬
komligen öfverensstämmande med min öf¬
vertygelse, så väl som med rättvisa och
möjlighet af controll.
Pag. ig, 6. Ehuru jag nogsamt kän¬
ner, att motiven för förra Ständers skatt¬
läggning å all Jord för bränvinsbränning,
antingen den begagnas eller ej, voro grun¬
dade på en bestämdare och mera säker in¬
komst för Staten, kan jag ej neka, att en
större rättvisa synes mig ligga uti den nu
.38
Den 4 Jun i i f. rn.
föieslagne förändringen, och får således äf¬
ven för min del den tillstyrka, såsom i min
tanka den enda möjliga för controllen. Meji
i hvad Utskotten föreslagit, om 'den till yt¬
terlighet uppdrifna afgift för pistoriska el¬
ler sammansatte verk, kan jag omöjligen
instämma.
Utskottens förslag är hvarken nog tyd¬
ligt eller uppfattadt med den kännedom af
sak, jag hade vid detta tillfälle önskat, då
man t. ex. med uttrycket: (p. 19) ”och
hesparad all slags arbetskostnad” lätteligen
kunde föreställa sig, att vid de pistoriska
Verken allt tillgår utan arbete, ehuru egen
erfarenhet visat, mig belrofvet deraf, och att
arbetet uppgår fullt upp till detsamma, som
vid vanlige pannor. Jag medger, att man
visserligen kan påräkna vunnen tid och för¬
minskad vedåtgång, dubbel vinst i ett folk-
fattigt och å många orter på ved blottadt
land; men kan försäkra, att vinsten i det
hela ej uppgår till den betydlighet, som Ut¬
skottens pluralitet den förmenat, och anser
mig böra anföra, hvad jag af egen erfaren¬
het inhämtat, och kan, om så påfordras,
lagligen bevisa. Vid de tvänne egendomar
jag har under egit bruk, har jag å den ena
en vanlig med Mäskvärmare försedd panna,
å den andra, en Pistorisk. Skicklige Bränn¬
mästare förestå båda. De erhålla betalning
per kanna, i mohn af hvad de leverera.
Deras vinst är således ett drifvande skäl för
Den 4 Junii f. m.
i3g
dem, att ernå högsta möjliga qvantitet, och
ehuru de brännt lika tiel, med lika vedåt¬
gång, och lika anta] arbetare, har jag under
de 3:ne år jag haft pistorisk panna vid det
ena stället, aldrig kunnat uppdrifva den till
dubbel produetion mot den förra; den skill¬
nad har jag äfven trott mig finna emellan
begge pannorne, att den pistoriska, utaf
lika qvantum potatoes, med ringa tillsatts
af kornmalt, hvilket är det enda, som på
min ort till bränvinsbränning användes,
alltid gifvit något mindre qvantum bränvin,
än en vanlig panna; men då jag beräknar
vinsten af tid, och drankens större och
mindre kraft och nytta för Ladugården, har
jag funnit denna minskning obetydlig. En
annan omständighet, som bör anmärkas, och
som alla de, hvilka i frat emot de af dem
såsom förhatlige och skadlige ansedde pisto¬
riska pannorne, äfven böra taga i öfvervä¬
gande, är den tid och den omsorg, som for¬
dras till deras renhållning, om man ej skall
få ärgigt och skadadt bränvin, samt den
våda, som är att befara vid minsta uragt-
låtenliet, så att de deraf gå sönder, då yt¬
terligare tid och kostnad erfordras till deras
reparation.
Jag får således af alla dessa skäl, istäl¬
let för den Tariff Utskotten uppgifvit, före¬
slå en 3-dubbel skatt på de pistoriska pan¬
norne emot de vanliga, såsom den högsta,
hvilken kan med rättvisa vara enlig, och en
Den 4 Juni i f. m.
mindre för de andra mindre väsendtliga
förändringar af förvärmare, mäskvärmare el¬
ler klaringsanstalt m. m., under anhållan,
att sådant med noggranliet utsattes i den
blifvande författningen, till upplysning för
alla, och till undvikande af missförstånd
emellan tillverkarne och de Embetsman,
hvilka äga att bevaka controllen.
Friherre Wrangel har i sin Reservation
så utförligt behandlat detta ämne, att jag
anser öfverflödigt deröfver vidare orda, utan
får i den delen åberopa nämnde Friherres
Reservation i Utskotten, med hvilken jag mig
förenar; likasom med den af Friherre Sprengt¬
porten gjorda Reservation, rörande ändring *
i Tariffen för allmänna pannor, och den, i
min tanka orätt lägre, proportionell Skatte-
afgiften, ehuru jag ej fullkomligen instäm¬
mer i den af Fri herren föreslagne.
Vid pag. 20, 21, 22, §§. 7, 8, 9, får
jag tillstyrka fullkomligt bifall å Utskottens
tankar, och då jag lifligt delar den önskan,
att se bränvinets ofta omåttliga brukande
minskadt, är jag lika med Utskotten af den
mening, att' moraliska medel är o de enda
naturliga och mäst verksamma till dess mot¬
arbetande och hämmande. Tvångsmedel upp¬
fylla sällan ändamålet, och jag har öfver-
lefvat den tid, då de, använde, ledde till
följder som sluteligen för Regeringen gjorde
nödvändigt att. dels dem inställa, dels se
igenom fingren med deras öfverträdande,
Den 4 Junii f. m.
ett fel lios en Styrelse, i min tanka af vida
vådligare följder, än att gifva mindre strän¬
ga författningar, som kunna efterlefvas.
P. ä3j §. 10. I Utskottens förslag, att
ifrån Landshöfdingarne skilja all pröfnings
och domsrätt i dessa mål, ingår jag full¬
komligen, och delar med Utskotten den öf¬
vertygelse, att Kongl. Maj:ts Befallningshaf-
vandes dyrbara tid icke hör borttagas för
behandlingen af ämnen, som deras egentliga
befattning icke tillhöra. Deras många och
olikartade öfrige befattningar, jemte va¬
kandet öfver Policens och ordningens vid¬
makthållande i deras Län, fordra verkligen
att de ej vidare öfverhopas med andra yt¬
terligare göromål, som skulle hindra dem
ägna åt vigtigare och mera maktpåliggande
ärender deras uppmärksamhet.
Vid de särskildte reservationer, som i
Utskotten blifvit gjorde emot deras förslag,
torde det tillåtas mig anmärka:
Pag. 36' och 3y. Att jag ej kan dela
Herr af Billberghs tanka, det Spanmåls- och
Potatoes-odlingen skulle lida af inskränk¬
ning i Städernas bränningsrättighet. Likaså
litet kan jag vara af dess mening, att bygg¬
nadens värde bör ingå i egendomsvärdet i
och för bränningen. Jag åberopar härvid
hvad jag redan tagit mig friheten yttra.
foag. 4° och 41' Lika litet tror jag den
föreslagne bevillningen å minuterings rättig¬
I/f2
Den 4 J u n i i f. ra.
het tjena till ändamålets vinnande, emedan
jag anser begagnandet af bränvin derigenom
icke minskas, ej heller controll å uppgiften
vara möjlig; jag befarar endast, att falska
och osanna uppgifter skulle deraf blifva en
följd, och Statens vinst ingen, åtminstone
högst opålitlig att i ett Statsanslag påräkna
med någon säkerhet.
Pag. 43• Af de skäl jag redan anfört,
kan jag ej heller instämma i Herr af Bill-
berglis tanka om Städernas rätt till bränning,
i annan mohn än för så vidt deras inne¬
vånare äga jord till det värde författningen
i och för bränningen medgifver och stadgar.
Pag. 5o, 5i. Herr Prosten Åstrand har
anfört en Taxeringsgrund och äfven exem¬
pel på obilligheten af den nu föreslagne, som
skulle fullkomligen förmå mig instämma i
dess, enligt min öfvertygelse, på rätt och
billighet grundade förslag, om jag ej ansåg
detsamma underkastadt större svårigheter,
nära gränsande till overkställbarhet, och der¬
vid för Staten befarade ej endast osäkerhet,
utan äfven förlust, då egennyttan möjligen
kunde undanhålla sanna förhållandet, och
för några få sanna uppgifter, en mängd fel-
agtiga skulle lemnäs. Jag tror således det
af Utskotten uppgifne förslag vara det enda
verkställbara.
<
Pag. 65j 66. Med Herr Prosten Nor¬
din instämmer jag fullkomligen emot allt vi¬
Den 4 Junii f- m.
i43
dare förökande af krogar på landet, då de
vi hafva äro redan tillräcklige, kanhända
derutöfver; äfvensom emot den osed, jag för¬
ut ej hört omtalas, och som i min landsort
ännu är okänd, nemligen den att. kringsän¬
da al honom kallade rörliga krogar, som till
Kyrkor och äfvenså andra ställen föras och
hvarifrån bränvin utmånglas; delta oskick,
så stridande emot all police, ordning och
moralitet, förstår jag ej ens, huru det nå¬
gonstädes kunnat utan åtal tillvägahringas,
och yrkar högeligen vederbörandes beifrande
deremot, om det framdeles skulle fortfara.
Pcig. 84. Af skäl jag redan flere gån-
gor här ofvan anfört, kan jag ej annat
än på det högsta söka bestrida Herr Ze-
thelii till Städernes förmån yrkade begä¬
ran. Långt ifrån att, såsom han påslår,
häruti vore en enhet, blir tvertom den stör¬
sta skiljagtighet, till och med orättvisa, om
dess förslag skulle vinna bifall; en mängd
pannor skulle derigenom, med i författning
garne grundad rätt, komma i samma verk
under samma tak, då en sammanräkning
af flere liusegares rätt sammanslogs, eller
ock en Stad under arrende upplät sin rät¬
tighet till enskild man, att begagna sig
af en pannerymd, vida Öfverstigande hvad
nu för högsta egendomsvärdet på landet är
bestämd. Följderna af en sådan handling,
stridande mot all lag, rätt och billighet, är
lätt att inse, äfven som det förnärmande,
Den 4 Junii f. m.
som derigenom skulle drabba Landet och
Jordbrukaren.
Pag. ioJj, 10g. Med fullkomligt erkän¬
nande af den rättskänsla, som styrt en af
Utskottens Ledamöter Herr Ileisleiters yr¬
kande om minskning i skatten för tillverka¬
ren, men ökande deremot för Consumenten,
befarar jag, i likhet med hvad jag äfven
yttrat, att overkställbarheten af förslaget gol¬
det omöjligt, samt att den höga tull han fö¬
reslagit, endast ger tillfälle och håg till Tull¬
försnillningar, utan att öka Statens påräk¬
nade intrader, och minskar derjemte produ-
ducenternes vinst, hvilka alltid vid försälj¬
ningen skola erhålla mindre i proportion
till den högre tull, som vid varans fos¬
trande förebäres såsom skäl till lägre anbud
af Köparen. 16 sk. är alt för hög tull, då
sällan, kanske aldrig, hela den behållna in¬
komsten af i kanna bränvin för Jillverka-
ren uppgår till denna Summa.
Pag. 10g. Hvad Herr Heisleiter anfört
mot billigheten af förbudet emot arne Pan¬
nor , och orättvisan af den retroactiva ver¬
kan, har jag äfven ansett mig böra fullkom¬
ligen instämma uti.
Jag bär i allmänhet stor farhåga för allt¬
för ofta förnyade ändringar, så i ett som
i ett annat. Jag tror att all retroactiv verkan
är orättvis, att alla ändringar, för att ej i
mer
Den 4 Juni! f. m.
mer eller mindre molm blifva våld, böra
göras långsamt och suecesive. Jag tror, att
ett gammalt bepröfvadt, äfven med mindre
misstag, (och sådana konna aldrig undvikas)
är bättre, än nya försök, hvilkas ofelbarhet
man ännu ej annorlunda än gissningsvis kan
bestämma.
Denna tanka är hos mig grundad på
mångårig erfarenhet, och jag befarar ej upp¬
nå den tid, som fullkomligen skull öfvertyga
mig om motsatsen.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gar¬
die tilläde derefter munteligen:
I anledning af de särskildte yttranden
jag i dag bär af flere hört, torde det tillå¬
tas mig nämna, att då Friherre Boije ytt¬
rat, det han af en Bouppteckning sett, att
med en 5o-kannors pistorisk panna, på ett
år, /jo, eller jag tror (om jag ej misshört)
5o,ooo kannor blifvit afverkade, kan och
bör jag ej betvifla sannfärdigheten af denna
uppgift; men jag bör likväl tillägga, att jag
aldrig erfarit eller ens förut hört omtalas
ett sådant resultat. Tvertom har jag hört
en Possessionat, som med yttersta omsorg
sjelf dref och eftersåg ett sådant honom till¬
hörigt Yerk, med förundran nämna, att då
han med största drift brännt ett år, just
för att se, till hvad höjd han kunde kom¬
ma, hade han med en 90-kannors Panna
H. 10
146
Den 4 Junii f. ro,
upphunnit ett qvantum af 24,200 kannor,
och jag har anledning tro, attingen, utom
den aflidne, efter hvilken Bouppteckningen
fallit i Friherre Boijes händer, varit lycklig
nog komma derutöfver’. »
Emot hvad Friherre Boije vidare yttrat
om byggnadsvärdets upptagande vid brän-
vinsbränningen, har jag intet att erilidra,
om det endast beräknas till, hvad jag tror
förra författningen, som jag nu ej har till
hands för att jemnföra, medgifver, eller till
gidel af egendomsvärdet; men sådant är
ej fallet med de flere häromkring Staden
anlagde Brännerier; de äga ingen jord; de
äro tillkomna genom ett missbruk, eller ett
missförstånd af författningen. Jag tror så¬
ledes att de, utan sårande af den rättsgrund,
jag redan anfört mig anse såsom helig, och
ej böra medföra en retroactiv verkan, icke
endast kunna, utan äfven höra, upphäfvas,
i enlighet med Utskottens Betänkande.
I hvad Friherre Boije anfort för bibe¬
hållandet af dessa måls qvarblifvande under
Kongl. Majrts Befallningshafvande, torde han
äfven tillåta mig vara af skiljagtig tanka,
hvilken jag ej finner rubbad af dess anfö¬
rande. Då Police- och Fylleri-mål, likasom
hittills, qvarblifva under Landshöfdingarnes
domsrätt, anser jag de öfrige i detta ämne
tillhöra allmänna Domstolarne, och det så
mycket mer, som jag vet, och nu äfven
hört, att vittnen uti flere Län alltid af hörts
Den 4 Jun i i f. m.
147
vid Domstolarne. Ett vittne får visserligen
ersättning för resekostnad och tidsspillan;
men det är ej alltid den pecuniaira ersätt¬
ningen, som är för Bonden angelägnast; den
tidsspillan han får vidkännas, är ofta ganska
tryckande, då han under brådaste arbets¬
tiden nödgas fara 12 å 20 mil till Lands-
liöfdinge-sätet, i stället för de få, som skilja
honom ifrån Domstolen och Tinget.
Herr Hjerta har utredt den stora för¬
mån, som i andra Länder är fästad vid de
stora allmänna Brännerierne; det är en ove¬
dersäglig sanning, men detta passar bät¬
tre för dessa Länder, än för det glest be¬
bodda Sverige; för Länder, hvarest likaså
stränga, sorn i min tanka ©vanliga, Författ¬
ningar förbjuda Bonden t. ex. att nyttja
annat salt eller dricka, än det han ovilkor¬
ligen skall köpa af Staten eller sin Husbonde.
Jag har varit i dessa Länder. Jag af¬
undas ej deras omtalta sällhet, och skattar
mitt Fädernesland dubbelt lyckligt vid åtan-
kan häraf. Här är hufvudsaken, att den stör¬
sta och den minsta jordegendom eger en pro¬
portionerlig tillgång för' sina bebyggare och
sin Ladugård. Det bör utgöra hufvudsake-
liga måttstocken för den blifvande Författ¬
ningen, och då tror jag ej de större Pan-
norne för de större egendomarne blifva af
den rättsinnade så förhatlige och så skadlige
ansedde, som de nu här af flere blifvit om-
taldte. 10*
148
Den 4 Juni i f. m.
/,
Vidare har Herr Hjerta föreslagit krog¬
rättighetens utarrenderande, som en betyd¬
lig vinst för Staten; men då jag känner, att
denna rättighet, hvad Städerna beträffar, på
flera ställen är förknippad med afgift till
underlijelpande af stadens Onera, samt att
å andra, hvarje Krögare är förpliktad un¬
derhålla en eller flere af Stadens fattige,
kan jag ej dela den värda Talarens tanka.
Herr Cederschjölds uppgifne Controller
kunna visserligen vara förträffliga och i The¬
oden ändamålsenlige; men jag bekänner upp-
rigtigt, att jag anser dem overkställbar;
jag inser ej möjligheten deraf.
Hvad nämnde värde Talare yttrat emot
penningeböter, och om jag ej hört orätt, för
annan plikt, såsom Kyrkoplikt, äfvensom
att han på långliga tider ej vet eller bort
sådan omtalad härstädes, får jag taga mig
friheten motsäga.
Jag har alltid ansett sådane straff yt¬
terst förnedrande, barbariske och ändamåls-
löse, och det ännu mer, sedan jag för 5 å
6 år sedan, vid utgången från Gudstjensten
i Clara Kyrka, såg en sådan olycklig 6o års
man för 3:dje resan fylleribrott undergå detta
onaturliga straff. Två dagar derefter leck jag
höra, det han vid hemkomsten ifrån Kyr¬
kan i sitt rum skurit halsen af sig, lem¬
nande en sedel på sitt bord, sorn innehöll,
att blygden öfver det hånliga straff han
Den 4 Junii f. m.
'49
undergått, förmått honom till detta steg.
Jag afstyrker således helt och hållit fortfa¬
randet af denna omenskliga Lag, mera pas¬
sande för vilda folkslag, än för ett Land,
hvarest känsla för frihet och heder ännu, Gudi
lof! är hvarje medborgares medfödda arf.
Sluteligen får jag förena mig med de
flera, som begärt Betänkandets återremitte¬
rande, och anhålla, att dessa mina tankar
måtte få åtfölja återremissen till Utskotten.
Friherre Wrangel, Henning: Vid hvar¬
je Riksmöte har man den föga tröstande ut¬
sigt, att hvad föregående Ständer beslutat,
rörande Bränvinsbränningen, kullkastas af
kommande Ständer; följderna äro högst men¬
liga för allmänna och enskilla välmågan.
Bränvins-Brännare i tvenne serskilta
Län, och äfven ägare till ett af de så för¬
hatliga Pistoriska Apparaterna, skulle jag, så¬
som organ af det enskilta interesset, kun¬
na beklaga mig öfver det förderf, som ådra¬
ges alla näringar, och den deraf följande
minskning i det allmänna välståndet, här¬
ledande sig ifrån osäkerhet och beständiga
förändringar i de lagar, efter hvilka närin¬
garna utvecklas och fortgå. Jag skulle kun¬
na förelägga Ständerna den, måhända icke
mindre betydeliga än oförutsedda, capital-
förlust, som tillskyndas Landtbruket, genom
förstörandet af redan anlagda Brännerier och
Redskap; framställa den bedröfyeliga taflan af
Den 4 Jun i i f. m.
en mängd förstörda familjer, som, i förli¬
tande på författningarnas bestånd, köpt egen¬
domar, hvilka de nu måste, tillika med he¬
la sin förmögenhet, frånträda; och sluteli-
gen visa, huru väsendtlig den lilla contan¬
tia inkomst är för Landtmannen, som ge¬
nom ifrågavarande binäring honom tillskyn¬
das. Jag skulle dervid kunna påminna,
'att allt det förderf, som ådrages den en-
skilte medborgaren, äfven drabbar det all¬
männa, emedan icke annat allmänt väl gif-
ves, än summan af det enskilta; men när
en skräckbild hänfört opinionen, äger man
sällan lugn nog att behjerta enskilta inter-
essen, huru stora, och med det allmänna
nära sammanhängande, de än må vara. Jag
vill derföre inskränka mig till sjelfva saken
allena.
Hafva, lika med den lastade tillgången
af Bränvin, missbruken af dess njutande
dessa sednare åren verkeligen tilltagit? Om
icke hvarje lugn undersökning af verkeliga
förhållandet visade just motsatsen, ja, att den
icke långt aflägsna tid, då man ofredades af
druckna personer på allmänna vägar och ga¬
tor, då krogarna voro ställen för oljud och
slagsmål, är nästan alldeles förbi; skulle den
minsta verlds- och mennisko-kännedom vara
tillräckelig, för att visa, det man i sjelfva
vinländerna öfverlastar sig minst, och ätt
endast en tilltagande upplysning och all¬
allmännare odling, följder af välmåga och
trefnad, samt goda uppfostrings- och admi¬
Den4Jun'*f-rn- i5i
nistrations-anstalter, och en vaksam styrelse,
rnen ingalunda brist på Bränvin, förmå in¬
verka på sedligheten, i och med detsamma
och i den mån de förbättra det allmänna
välståndet.
Men kan också tillgången af Bränvin,
genom inskränkning i Bränningsrättigheten,
verkeligen förminskas? Mina Herrar, jag har
dervid blott en enda upplysning att medde¬
la, som är, att man i denna stund, då Brän¬
vin föryttras till ett lägre pris, än hvad det
kostar att frambringa, likväl söker insmyga
sådant utrikes ifrån; — och hvad är det, sorn
icke lyckas på denna väg? Att genom in¬
skränkning i BränvinsBränningeii beröfva
Landtmannen den förtjenst, han af densam¬
ma kan erhålla, och hvad mera är, utväg
till Ladugårdens underhåll och förökande,
samt till ett utvidgadt jordbruk öfverhufvud,
är således, att åt en förment vinst af sed¬
lighet göra ett offer af sjelfva vår grundnä¬
ring, Jordbruket; och allt detta tili förmån
för en legion af lurendrejare, och deras handt¬
langare, hvilkas tillvarelse demoraliserar Na¬
tionen, långt mer, än de beklagansvärda va¬
relser, som icke kunna lefva utan Bränvin.
Kan för öfrigt den sig nu kallande all¬
männa opinionen emot de större Bränneii-
erna, såsom medel till ett omåtteligare bruk
af Bränvin, verkligen äga bestånd inför en
allvarsammare pröfning? Jag svarar härpå
med full öfvertygelse ett bestämdt Nej. —
Den 4 J u n i i f. in.
Så länge Bränvinsbränningen finnes lönande,
skall den allt iner och mer utbreda sig, och
detta mycket hastigare och lättare, just ge¬
nom det oräkneliga antal små Brännerier,
hvars kringspridande till alla landsändar,
denna opinion nu så ynnestfullt gynnar, för
att, då frukterna af den lättade tillgången
å den förstörande drycken, genom dess till¬
verkning i snart sagdt hvarje koja, hinna
deras rigtiga utveckling, säkerligen i en kom¬
mande tid, liknande en af de Egyptiska
landsplågorna, fördömmas och förbannas.
Jag behöfver icke utföra detta flygtiga ut¬
kast öfver följderna af den så mycket pri¬
sade husbehofsbränningen. Ingen kan lifli—
gare än jag önska, att vara i sin föreställ¬
ning bedragen, och att det olyckliga till¬
stånd i landet, som i en framtid skulle ut¬
göra taflans fulländning, aldrig måtte inträffa.
Men låtom oss dock icke i begreppet sam¬
manblanda det moraliska onda med den
oeconomiska nödvändigheten att tillverka
Bränvin. Det Probleme, som bör lösas, är i
min tanka, endast att genom en högre mea
billig och rättvis beskattning om möjligt
förminska Bränvinssupandet, och tillika be¬
reda Staten en ökad inkomst af Bränvins¬
bränningen, utan att, genom onaturliga och
ändaraålslösa inskränkningar i tillverknings-
konsten, dels förmycket införlifva husbehofs¬
bränningen med deu mindre bemedlade Landt-
brukarens lefnadsbehof, dels öfverflytta för-
tjensten och nyttan af denna handtering för
Den 4 J u n i i f. m.
153
Landtbrukets utveckling på de stora Brän-
nerierna, i likhet med hvad som sker i
Länder, der man icke finnér räkning vid,
att fjettra idogheten och uppfinningsförmå¬
gan, utan der tvärtom förbättringar i denna
väg jemväl mötas med allmän uppmuntran
och belöning.
Hvad är det väl, som dessa sednare
åren tillskapat öfverflöd af Spannemål, låga
pris på lefnadsmedlen, samt beredt möjlig¬
het att utgöra de beständigt tilltagande Stats-
bördorna? Underkastom vilkoren för jordens
odlande en lugn pröfning, och vi skola fin¬
na, att just den afsättning, som blifvit be¬
redd genom Sädens förvandling till Brän¬
vin, mer än allt annat tillvägabragt nyss¬
nämnde förhållanden. Genom dessa tankar
om Bränvinsbränningen, som blifvit yttrade
af upplyste personer i alla länder, hoppas
jag likväl ingalunda verka någon förändring
i den opinion, som hos oss i närvarande stund
fördömmer denna handtering; jag vill blott,
genom deras uttalande på detta rum, re¬
servera mig emot en åtgärd, som, efter
min öfvertygelse, är, icke blott ändamåls¬
lös, utan äfven högst skadlig för landet.
En annan icke mindre vigtig omstän¬
dighet, vid behandlingen af förevarande äm¬
ne, är en på riktiga principer stödd och
rättvist fördelad bränvinsbrännings-afgift.
Med all aktning för den esprit, hvarigenom
Utskotten göra sig till organ af det allmänna
i54
Den 4 Jhnii f. m.
tänkesättet, och genom benämning af Fabriks-
redskap bryter stafven öfver alla i sednare
tider gjorda förbättringar i Bränneri-hand-
teringen, bade jag likväl önskat, att Utskot¬
ten, vid bedömmande af dessa Redskap, icke
blott med ett slags panisk fruktan afsett den
enskilta nyttan utaf sådana Apparat, utan
ock den allmänna vinsten, som uppkommer
deraf, att icke en myckenhet bränsle och
arbetskraft m. m. onödigtvis gå förlorade
vid ifrågavarande handtering. Må man be¬
skatta hvarje sådan redskap efter dess ver-
keliga fördelar för ägaren, men icke öfver¬
drifva dem genom inbillning, så att mäsk-
värmaren eller någon annan del af redska¬
pen icke beräknas, då den ensamt står ihop
med pannan, till mer än 25 procent, meia
då den slår i ett Pistoriskt Verk vida der¬
utöfver. Ett sådant beskattningssätt är ju
stridande både mot sundt förstånd, billig¬
het och alla möjliga mathematiska sannin¬
gar; ty det hela kan icke vara större än
delarna.
Jag vet ganska väl, att Personer utan
egen erfarenhet i bränvinshandteringen rest
omkring och besedt de härintill Idufvudsta-
den befintlige Pistoriska Brännerierna, samt
med klockan i handen trott sig finna, att pan¬
norna afrinna på io minuter. Jag vet ej
hvad resultat man velat draga af dessa forsk¬
ningar, om eljest något resultat står att dra¬
ga deraf. Väl kunna uppgifterna låta väl,
Den 4 Junii f. m.
i55
men om man ej behandlar ämnet som lek¬
sak, torde de icke bestå bättre än om man
efter uträknandet af ett ax, som innehöll 80
korn, ville uppskatta bela Sädesfältet till
Samma production eller 8o:de kornet. Hardt
vore det, om beskattningen skulle efter så'
ytliga grunder uppgöras. De, som vilja dö¬
ma efter erfarenheten om tillverkningen vid
de Pistoriska verken, tror jag vara pligtige,
att qvardröja der bela månader, och ej blott
efter få timmars påseende grunda sitt om¬
döme. Men likaså öfverdrifna Utskottens
föreställningar varit om de eitskilta förde¬
larna af all slags förbättrad redskap, likaså
orättvis och på origtiga begrepp stödd är
Utskottens förslag till afgiftens proportione¬
rande emellan de serskilta slagen af red¬
skap, i hvilket afseende Utskotten genom
ovigtig föreställning om sjelfva saken, namn-
gifver och föreslår beskattning på redskap,
hvilka, så vidt jag känner, alldeles icke
existera. Jag vill icke trqtta Ridderskapet
och Adeln med detailler härom; men erbju¬
der mig, i händelse af återremiss, till Be¬
tänkandets omarbetande, hvarpå jag härmed
yrkar, att om förenämnde misstag och de¬
ras behöriga rättande meddela Utskotten
utförliga upplysningar, och får i sådant af¬
seende äfven åberopa min i Utskotten af-
gifna reservation. Hvad jag dock helst ville
yrka, vore nuvarande författningars för Brän-
vinsbränningen orubbade bibehållande, åt¬
minstone i 3:ne år från den nya författnin¬
Den 4 Junii f. m.
gens kungörande, på grund af den allmänt
erkända sanning, att hvarje, äfven den obe¬
tydligaste förändring'i den ekonomiska lag¬
stiftningen, icke kan undgå, att verka till
skada för Näringsidkaren, en påföljd, som.
här aldrig skall uteblifva, såframt icke stör¬
re varsamhet och sakkännedom får råda vid
den nya författningens- utarbetande, än, ef¬
ter hvad det synes, Utskotten hittills för¬
mått utveckla.
Utom de anmärkningar jag nu tagit
mig friheten framställa emot Utskottens Be¬
tänkande, torde det äfven tillåtas mig, att
försöka vederlägga en del af de yttran¬
den, som under denna discussion blifvit
fällde. Till en början får jag vända mig
till Friherre Boye, som åtagit sig, att för
oss framlägga räkningar, hvilka intyga, att
med en 5o kannors Pistorisk panna och
tillhörande Apparat, blifvit på året tillver¬
kade till och med 4°>O0° kannor Bränvin,
och jag får förklara, att (fastän jag icke vå¬
gar laetvifla Friherrens uppgift) kan äfven
jag med Bok bestyrka, att med en qo kan¬
nors panna af lika beskaffenhet blifvit hos
mig, då verket gått oafbrutit hela året om,
både nätter och dagar, icke tillverkade me¬
ra än 36,ooo kannor.
Vidare vet jag af egen erfarenhet, att,
med en enkel go-kannors panna, kunna på
8 månaders bränningstid tillverkas 8 å gooo
Den 4 J« n i i f. ra¬
la nnor. Jag har ej mera än ett pistoriskt
verk och skall nog nu akta mig att skaffa
ånig flera. Jag kan icke med detsamma på
lika tid producera mera än ungefär 3:ne
gångor mer än hvad med det enkla verket
blifvit tillverkadt, eller inalles knapt 24,000
kannor, men vi hotas med sexdubbel afgift.
Det gifves visserligen skäl till skilnad emel¬
lan productions-beloppet vid JBrännerierna
omkring stora städer och i aflägsna lands¬
orter, emedan man vid de förra har lättare
tillgång till skickliga handtverkare, som snart
kunna reparera inträffande brister; Friherre
Boije har sedermera tracterat oss med an¬
visning på en i Finland gällande Rysk för¬
fattning, som han synts framdeles vilja til¬
lämpa i Sverige. Långt vare från oss elen
tankan, ännu mindre farhågan, att någonsin
behöfva anlita lagar, som utgå från Kejsa¬
ren i Ryssland. Denna Monark, som äger
rättighet att behandla sina Undersåtare god-
lyckeligt, kan omöjeligen blifva en ledning
för våra öfverläggningar. Jag tror ett sådant
förhållande ej vara värdigt Svenska Folket,
som är fritt och sjelf lagstiftande. Våra
beslut böra utgå från helt andra grunder.
Vi kunna aldrig tillåta oss att jemnföra oss,
med ett land, där godtycket råder. Re¬
sultaten af våra bemödanden böra hvila
på en mogen och allvarlig föresats, att vilja
det rätta till landets trefnad, och akta oss
att taga till exempel ett Despotiskt land,
hvilket jag för min del under intet vilkor
Den 4 Junii f, m.
vill liafva till mönster. Herr Nordenanckar
liar anmärkt, alt det vore orätt förbjuda
begagnandet af anie Nittio-kannors pannor,
då man med tillstädjande af de Pistoriska
verken tillät begagnandet af 3:ne pannor
på en gång; om det kallas att bränna med
tre pannor, då man liar en mindre öfver
elden, en förpanna och en mäsk värmare, så
påstår jag, att en enkel go-kannors panna
med mäskvärmare utgör 2:ne pannor. Äf¬
venledes bar den sistnämnde värde talaren
klandrat förpannans storlek, men den måste
vara så stor, emedan den eljest genom den
starka prässningen skulle springa sönder, då
den tillika ^mottager imma, som förvandlar
sig till vatten från rectificatorn och till—
verknings-pannan. För öfrigt betyder denna
panna ingenting, då den mindre pannan,
som står öfver elden, i alla fall icke kan
emottaga mera än den kan rymma. Om jag
ej orätt fattat hvad Herr Nordenanckar vi¬
dare anförde, tycktes mig, att han om¬
nämnde pistoriska verk, som tillverka 20
gångor mera än de enkla verken. Jag kän¬
ner de, som tillverka 4oo gånger mera, än
livad som kan afverkas med enkla verk,
men härvid får jag erindra, att då maskas
ej som vi nu vanligen göra, utan då tager
man dricka eller vört dertill, hvilket skulle
erfordra större Bryggerier än hos oss finnas,
och hvilkas anläggande blefve allt för kost¬
samt, med den osäkerhet, som vi äga uti
författningars bestånd. Af vårt tillverk-
Den 4 J u n i i f. m.
ningssätt blifver säkerligen ingen fara för
öfver-productionen.
Herr Tham har sagt, att Utskotten öf¬
verskrida sin rättighet, då de i Betänkan¬
det omtalat beskattningen, och jag skulle
instämma deri, om Ekonomiutskottet varit
ensamt om Betänkandet, men, då Bevillnings-
och EkonomiUtskotten arbetat tillsammans
i detta ämne, tror jag, att allt hvad som
rör båda Utskottens befattningar bör uttryc¬
kas. Jag tror äfven, alt Herr Tham miss¬
tagit sig uti hvad han sagt om Hemmans-
afgiften. Min öfvertygelse är, att 8 sk:s
afgiften bör borttagas, och hemställes till
Herr Tham sjelf om, då vi äga 65,ooo hem¬
man i Riket, denna afgift kan gå till det
belopp han omtalat. Borttager man ej den¬
na skatt, kan den blifva grundskatt lika lätt
som Salpelter-afgiften håller på att blifva det.
Herr Hjerta har anmärkt, att Stadsbo-
arne blifvit nu mot förr inskränkte, uti de¬
ras rättighet att bränna bränvin, derigenom
alt dem icke är tillåtit begagna större pannor
än af 5o kannors rymd , och således maximum
för Staden vida mindre än för landet. Om
dermed skulle förfaras efter Städernas Privi¬
legier, och ändamålet med den till Städerna
donerade jord, så borde de alldeles icke
få bränna, men för att vara consequent i
mitt ifrande, att bränvinspannorna ej må
behöfva omgöras, vill jag ej yrka någon
inskränkning för Städerna, utan endast på-
Den 4 Lion f. m.
stå, att den nu gällande bränvinsförfattnin-
gen måtte få fortfara, utan någon inskränk¬
ning, eller utvidgning, med undantag af
livad beskattningen beträffar. I öfrigt får
jag fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
samhet derpå, att i de Länder, der bränvins-
bränning drifves fabriksmässigt, sker det i
Städerne, och ej på landet, som deremot
hos oss har fått sig denna näringsgren en¬
samt till understöd. Emot Herr Hjertås pro-
ject, att skatten borde erläggas efter produc-
tionen, får jag erinra, att ehuru rigtig i
principen, anser jag en sådan åtgärd im-
practicabel i vårt land. Helt annat är det
i de länder, der man har nära till Em-
betsmyndigheterna. Förhållandet är tvert-
om i Sverige, der man har flera mil till
någon tjensteman, hvilket Herr Hjerta äfven
tyckes hafva insett, då han föreslagit un¬
dersökningars verkställande vid Härads Rät¬
terna, men detta skulle föranleda till ett
nytt spion-system, och ej bereda grannsäm¬
ja, utan grannoenighet. '
Hvad jag skulle önska, vore, att man,
tilldess en mera allmän handelsfrihet kan
etableras, ville hämma den starka införseln
af utländskt Bränvin så mycket som möj¬
ligt, ty någon annan orsak än tillverknin¬
gen inom oss måste finnas till Bränvinets lå¬
ga pris. Om man gör en uppsatts på hvad
som här brännes, och eftersinnar, att de små
pan-
Den 4 Junti f. rn.
161 _
pannorna afverka vida mindre än hvad de
kunde göra, så torde man kanske finna, att
icke så mycket Bränvin här tillverkas, som
här supes. .
Dessa mina anmärkningar torde få åt¬
följa den blifvande återremissen.
Herr Crusenstolpe: Det har blifvit an¬
märkt emot det svar jag förut afgifvit uppå
åtskilliga anmärkningar, att återflyttningen
till Domstolarna af domsrätten i fyllerimål
allenast skulle falla med sin tyngd på den
druckne. Min anmärkning åsyftade likväl
förnämligast de vittnen, som i dylika mål
tillkallas. Den ersättning, som bör tillkom¬
ma dem, sedan målet är utredt, försvinner,
när den tilltalade förklaras skyldig, men sak¬
nar tillgång att gälda böterna. Jag bör äfven
tillägga att jag anser principlöst, alt Executor
tillämpar dessa Författningar, då, ehuru an¬
svaret börjar med ett litet penningebelopp,
det likväl slutar med stockstraff och fäst¬
ning. Friherre Boye har besvarat mitt förra
yttrande dermed, att det härledde sig från
ett sjukt sinne. Jag kan icke medge detta,
men vill gerna tillstå, att mitt sinne, lika¬
som Herr Friherrens eget, dväljes i en svag
och sjuklig kropp. Detta bar flere gångor
vållat abseneer af oss båda från Riddarhu¬
set, och, som jag tyckte mig förmärka, äf¬
ven en absence i Friherrens sista yttrande,
då han sade, att man måtte kunna citera
Ryssland, lika väl som Preussen och Seland.
2J H. 11
Den 4 J u.n i i f. ra.
När den lyckliga dag nalkas, att vi komma
att befinna oss till dessa länder i samma
förhållande, stall jag med fullkomligt friskt
sinne åhöra Herr Friherrens citationer, vare
sig från Kamschatka eller Archangel.
Herr Tham: Jag är blott skyldig att,
i anledning af Friherre Wrangels yttrande,
upplysa, att Friherren missförstod mitt förra
anförande, då han trodde, att jag talade om
8 sk. B:co per hemman och icke per mille.
Nu är denna summa temligen betydlig,
då afgiften efter en BevillningsSumma af
2,700,000 R:dr gör 4^,ooo R:dr. Hvad frå¬
gan angår, att en sådan afgift skulle komma
att anses som grundskatt, så skulle detsam¬
ma med lika skäl vidhäfta alla våra Bevill-
ningar, då denna likasom alla andra måste
förnyas vid hvarje Riksdag. Hvad införseln
af utländskt bränvin beträffar , kunde sådant
hafva skett den tiden bränvinet var för-
budit, eller i högt pris, men nu, då vi nä¬
stan undersålt utlänningen med Spannemål,
anser jag det icke möjligt. Friherre Wrangel
har trott, att här i landet icke brännes så
mycket, som supes. Jag kan väl icke be¬
döm ma detta, men andra Talare i början
af Riksdagen hafva uppgifvit, att tillverk¬
ningen uppgår till 60 Millioner kannor; och
jag tror icke, att detta qvantum kan supas af
3 Millioner menniskor, hvaraf hälften tillhöra
qvinkönet, och troligen -f:del är vid de år,
då bränvin åtminstone aldrig borde få förtäras.
Den 4 Jun i i f. m.
163
Friherre Sprengtporten: Under erkän¬
nande af allt det upplysande för Utskotten
i de anmärkningar, som här blifvit gjorda,
anser jag mig likväl böra fästa uppmärk¬
samheten derpå, att frågan här icke egent¬
ligen arom sjelfva fylleri-författningen, hvil¬
ken kommer att i ett särskildt Betänkande
afhandlas; samt att Utskottens tillstyrkande
härstädes, i afseende på formen, allenast
har afseende på begagnande af oloflig brän-
nings-redskap.
Herr af Grubbens, Nils Willielm, ha¬
de inlemnat ett så lydande anförande:
Yid Sammansatte Bevillnings-, Lag- och
Ekonomi-Utskottens Betänkande, angående
Bränvinsbränningen, får jag vördsamt anmär¬
ka följande.
Den närvarande medgifne bränvinsbrän-
nings-rättigheten anser jag böra få fortfara,
utan inskränkning hvarken genom panne-
rymdens nedsättning, eller genom tvång å
redskapens beskaffenhet.
Orsaken, hvarför jag anser detta böra
fortfara, är: att den person, som redan har
flere än en go-kannors panna att bränna med,
kanske äfven någon har i å 3 brännerier,
bör få tillgodonjuta den rätt, att begagna
dem, emot erläggande af skatt derföre till
Staten, men denna skatt bör enl. mintanka
göras så hög, att man sluteligen ser sig sjelf
föranlåten att upphöra med för mycket brän-
11 *
164
Den 4 Junii f. m.
»ande. Denna skall liar af Utskotten blif-
nit uppgifven efter pannerymdens mätning,
såsom förut varit brukligt, men jag önskade,
att Utskotten ville fästa sin uppmärksamhet
på, och jemnföra följande af mig uppgifne
sätt till beskattningen med det fordom bruk-
lige; om icke mera inkomst för Staten då
skulle vinnas, och äfven bran vinsbränningen
småningom af sig sjelf minskas. Då man
vet, huru många L:® gröpe en 20, 3o, 60,
och go-kannors panna afbränner i dygnet;
då man äfven vet, att de Pistoriska Verken
kunna afbränna 100 a i/\o L:® gröpe på
dygnet, så vågar jag vördsamt föreslå, att
en viss summa t. ex. 2 sk. per L:® må er¬
läggas i skatt; om tillika bestämmest 6 å 8
månader om året, då bränvinsbränning til-
låtes, blir det ingen svårighet att beräkna
den afgift hvar och en under bränningsti-
den skall betala, t. ex. en 3o-kannors pan¬
na afbränner minst 20 L:® gröpe på dyg¬
net, alltså 40 sk. dageligen i skatt, hvilken
för 6 månader eller 180 dagar (Söndagarne
oberäknade) gör i skatt till staten i5o R:dr
B:co. De Pistoriska Verken ä go-kannors
pannrymd skulle altså i skatt erlägga, om
man minst antager 100 L:® gröpes afbrän¬
ning å dygnet, y5o R:dr B:co årligen, då
uti Utskottens Betänkande den högsta afgif-
ten är upptagen till 54<> R:dr B:co.
Ingen svårighet kan jag inse uti con-
trollen häraf. Hvar och en, som vill brän-
Den 4 Junii f. m.
165
lia, uppger sig hos Kronofogden i orten, och
efter den mängd gröpe han kan afbränna,
betalas det. Den, sorn icke vill bränna,
anmäler äfven det, då redskapen bör för¬
seglas.
Äfven det inkast torde göras: att mån¬
gen bränner af Potatoes eller andra ämnen,
men det anser jag ingenting betyda; man
må bränna bränvin af hvad som helst, skat¬
ten bör lika fullt betalas efter gröpe-lispun-
dens uträkning, som om man endast brände
af spannemål.
Dessa tankar önskar jag må medfölja
återremissen, hvarom jag vördsamt anhåller.
Friherre Hjerta, Lars: I sjelfva huf-
vudfrågan vill jag icke prolongera en debatt,
som redan räckt så länge, men tvenne Le¬
damöter, Herr Tham och Friherre Wrangel
hafva yttrat, att fylleriet verkligen aflagit i
sednare tider. Ingen skulle högre än jag
önska, att kunna hysa samma öfvertygelse;
den har jag likväl icke. Jag har som Lands¬
höfding i många år haft tillfälle förmärka,
att fylleriet snarare till- än aftagit. Våra
arrester och brotten vid de allmänna Dom¬
stolar kunna intyga sanningen häraf. Jag
vill visserligen icke bestrida Ilerrarnes öf¬
vertygelse, och jag hoppas ingen anser mig
hafva uppträdt af kittslighet; men jag får
säga, att jag anser det öfverfiödiga Brän-
vinssupandet vara orsaken till det mästa onda
i66
Dea 4 Junii f. ra.
i landet. Det har jag aldrig döljt, och jag
liar derföre icke eller nu kunnat qväfva den
känsla, som förmått mig att deruti nu ytt¬
ra, hvad jag tänkt och tänker.
Herr Rosenqvist, Fredrik, Leonhard,
hade inlemnat ett anförande, som upplästes,
så lydande:
Sedan Bevillnings- Lag- samt Allmän¬
na Besvärs- och EkonomiUtskotten begagnat
nära fem månaders tid för utarbetande af
deras gemensamma Betänkande, som fått
namn af ”förändrade föreskrifter om Hus-
”behofs-Bränvinsbränningen och dermed ge¬
menskap ägande ämnen,” hade man med
skäl väntat sig någon ting belt annat, än
en slags Bränvins-Cateches; ty annat kan
man väl icke kalla det i form af frågor och
svar uppstäldta Betänkandet, hvilket i stäl¬
let att innefatta förslag till förändrade, det
vill säga förbättrade, föreskrifter, rätteligen
innehåller försämrade föreskrifter, dem man
gerna kunnat umbära, och troligen äfven
sluppit att se och höra, om Riksdagen slu¬
tats, då de i Grundlagen utsatte 4 Biks-
dagsmånaderne tilländalupit, emedan Eko¬
nomi-Utskottet, som den äran tillkommer,
att hafva utarbetat och uppsatt grunderna
för Betänkandet, säkerligen icke på den ti¬
den medhunnit få den lilla Catechesen på
ellofva blad i octav färdig.
Om man, för ett ögonblick, skulle hålla
sig vid uppställningen af Betänkandetj så är
Den 4 J u n i i f. ra.
167
äfven den ganska oriktig och stridande mot
all ordning och skick, då bland 71 sär¬
skildte Motionärers yttranden och förslager
icke ett enda blifvit upptaget, besvaradt,
godkändt eller vederlagdt. Denna underlå¬
tenhet må hafva tillkommit antingen föi
att bespara något af de fem månaders tid_,
som behöfts för arbetets fullbordande, eller
ock för det man icke förstått, huru ett Be¬
tänkande bör uppställas; så saknas ändock
den resumé, hvaraf hvarje Motionärs åsigter
eljest kunnat bedömmas; och frågorne så väl
som svaren stå således nu endast för Ut¬
skottens pluralitets räkning. Granskar man
åter sjelfva hufvudsaken, så förete sig uti
dess behandlande sådane misstag och mot¬
sägelser, dem man icke behöfver upprepa
för att vederlägga; ty Betänkandet har idet
fallet gått anmärkningarne i förväg, och in¬
nehåller tillräcklige materialier till sin egen
vederläggning.
Ämnet betraktadt sådant det är, och
icke sådant det af egennytta och den en-
skildta vinningslystnaden i allmänhet fram-
ställes, har egenteligen 2:ne sidor: den Mo-
raliskaj och den Ekonomiska; och fastän det
varit både att önska och förmoda, att den
förra, såsom den ädlaste och nödvändigaste,
skulle utgjort rätta grunden för Utskottens
Betänkande, hafva Utskotten likväl litet el¬
ler intet fästat uppmärksamheten derpå, utan
hållit sig endast vid det Ekonomiska i frå¬
i 63
Den 4 J u n' * f* ln<
gan, och således gjort det till hufvudsak,
sora rätteligen är bihang.
Länge och i ett oupphörligt stigande
har den klagan låtit höra sig, att genom
ett omättligt tillverkande och förtärande af
Bränvin, skall den dygdiga, modiga, kraft¬
fulla och storsinta Svenska Nationen omsi¬
der nedsjunka till den grad af sedeförderf,
uselhet och fattigdom, att Nationen rättnu
icke mera är densamma den har varit, och
med forntidens Svenskar icke har någonting
annat gemensamt, än blotta namnet. För¬
gäfves söker man häremot ett förslag till
correctiv uti Utskottens Betänkande, hvil¬
ket snarare synes gå ut på att uppmuntra
än förtrycka bränvinssupandet; ty då Konst-
Brännerierne hädanefter som hittils ansetts
böra få nyttjas, och Brån vinsbränning fun¬
nits böra ulöfvas alldeles på fabriksmässigt
sätt, är det en gifven sak, att det alltför-
derfvande Bränvinet skall finnas till öfver¬
flöd och för godt pris, och att fylleriet nöd¬
vändigt skall taga så öfverhand, att det icke
kan öfverträffas af något annat, än sedeför-
derfvet och tiggeriet.
Jag är sjelf för ung, för att kunna min¬
nas blott några och trettio år tillbaka; men
jag hav af trovärdiga personer hört, och
mitt förnuft säger mig, att man ännu på
den tiden hvarken såg så många unga och
medelålders Menniskor gå halfnakna och
Den 4 J u n i i f. m.
sjukliga, ej heller en så allmän nöd och
uselhet hland hustrur och harn till den ar¬
betande lägsta Glassens männer. Hvad da¬
gakarlen om dagen förtjenar, det super han
upp om aftonen, och kommer sällan hem
till hustrun och barnen med en spard tolf¬
skilling. — Desse sine närmaste låter lian
svälta och frysa, blott han sjelf får supa
sig full och galen. Sedan förer han oljud
på gator och vägar, samt lefver illa med
hustrun, då hon af honom begär bröd till
barnen, eller förebrår honom hans oorden-
teligheter. Ofta händer det, att äfven hu¬
strun till en sådan man söker tröst i brän-
vinet, och super lika befängt som mannen.
För hvilket outsägligt elände äro icke då
de arma barnen blottställde, och huru vår¬
das då deras uppfostran, och bildas deras
hjertan till känsla för Gudsfruktan, dygd
och medborgerlighet. Utskotten tro, att upp¬
lysningens allmännare utspridande bland de
lägre och fattigare Folk-Classerne skall med¬
föra det rätta botemedlet — förakt och af-
sky för allt förnedrings-tillstånd.
Detta låter väl höra men icke förklara
sig, då en flerårig, bedröfllig erfarenhet ti 11-
räckeligt vitsordat, att bland den Folkklass,
der fylleriet tagit en afgjord öfverhand, der
söker man förgäfves en enda gnista af upp¬
lysning, der är sjelfva Religionen vanmäg-
tig, der finnes intet begrepp om heder och
ära, och följaktligen icke eller någon fruk¬
Den 4 Junii f. m.
tan för medmenniskors förakt och afsky.
Hvem kan väl bestrida, att ju fröet, och
roten till allt detta onda är Bränvinet; och
är det då icke hög tid, att försöka om icke
radicalt utrota, åtminstone qväfva, denna
frätande mask. Månne de mesurer, som
Utskotten förelagit, äro härtill tjenlige, el¬
ler månne de icke snarare hafva för ända¬
mål att soutenera det onda? Att tillverka
Bränvin, hör icke förbjudas, men att göra
det på ett sådant sätt, som i senare tider,
det måste nödvändigt förbjudas, så framt
icke meningen är, att rikta några hundrade
menniskor på bekostnad af hundradetusende-
tals välfärd. Rubriquen på Utskottens Be¬
tänkande handlar ju endast örn Husbehofs-
BränvinsBränning; och likväl går sjelfva
Betänkandet alldeles icke ut på något sådant,
utan, tvertom, hufvudsakeligen på Bränvins-
bränning såsom fabriks-handtering. Är det
rätt, att göra en så himmelsvid afvikelse
från sitt ämne? Är det rätt, är det christe-
ligt eller patriotiskt, att tillstyrka icke blott
bibehållande af Nittio-kannors Bränvins-Pan-
nor, utan på köpet jemväl de landsförderf-
lige konstbränneri-redskaperne? Är det con-
scquent, att tillstyrka oafbruten bränvins-
bränningsrättighet bela året igenom, sedan
man såsom ett skäl för sjelfva bränningen
antagit äfven behofvet af drank för ladu¬
gården, men tillika ganska naturligt insett,
att kreaturen öfver sommarmånaderna gå
på bete.
(
Den 4 Junii f. m.
171
Ibland de många väl grundade Reser¬
vationer, som åtfölja Utskottens Betänkan¬
de, finnas flere, som förtjent Utskottens S311-
nerliga uppmärksamhet. I främsta rummet
måste hvarje god Christen och äkta Patriot
ovilkorligt sätta Herr Prosten Magister Broo-
mes anförande till Utskottens Protocoll. Den¬
ne förträffelige man, ung till åren, men ve¬
teran till de kunskaper, ljusa och patriotiska
åsigter, samt oberoende och oegennyttiga
tänkesätt, hvaraf han äfven i andra magl-
påliggande Riksdags-äreuder gifvit prof, har
betraktat saken från den synpunkt, hvari¬
från den lmfvudsakligast bordt skådas, nem¬
ligen den moraliska; och jag recommenderar
berörde anförande att läsas och eftersinnas
af hvarje redlig Svensk, förnämligast af Ut¬
skotten, som deraf torde få ledning för sine
omdömen.
I afseende på beskattningen, recommen-
dera-r jag likaledes Herr Prosten Magister
Åstrands, äfvensom Herr Contracts-Prosten
Nordins reservationer, hvilka håda ledamö¬
ter på ett ypperligt sätt yttrat sig i saken.
I det hela yrkar jag återremiss af Be¬
tänkandet, och anhåller, att detta Anföran¬
de må åtfölja remissen.
Friherre Wrangel: I anledning af Herr
Thams yttrande, ser jag, att jag misstagit
mig om 8-sk:s-afgiften per hemman. Men då
hemställer jag, om det icke vore billigt, att
>7l
Den 4 J u n i i f. m.
de 5o,ooo R:dr, som här äro i fråga, lades
på Bran vinspannan, och att afgiften per mille
bortgick, till undvikande af denna skatts för¬
vandlande till grundskatt. Hvad angår den
af Friherre Hjerta gjorde anmärkning om
fylleri, vill jag ej bestrida sannfärdigheten
deraf, men tror att förhållandet är olika på
olika orter. Jag kan ej döma efter andra
personer, än dem jag haft att göra med;
och jag ser verkligen mindre fylleri nu än
förr. Flere handtverkare hafva försäkrat mig,
att fylleriet här är mindre, och att ambi¬
tion så märkligen tilltagit, att deras arbe¬
tare icke vilja arbeta tillsammans med dem,
som fylla sig; man ser äfven mindre fyl¬
leri på gatorne. Kanske supes på vissa or¬
ter icke särdeles mindre, men man är åt¬
minstone mindre full, än förr, och hvad
Garnisonerna beträffar, är ingen jemnförelse
hvad fylleriet aftagit mot förr, eller på den
tiden jag var tjenstgörande.
Så mycket jag kunnat uppfatta af Herr
Rosenqvists anförande, är deri omnämndt,
att dranken är mindre nödig om sommaren,
emedan kreaturen gå på bete. Jag vill då
endast anmärka, att man har fyrfota djur,
som hela året behöfva födas inne med till¬
hjelp af drank, emedan på många ställen
icke finnes sådan vidlyftig skogsmark, der
svinen, likasom i deras vilda tillstånd, trif¬
vas bäst. Om man dessutom beräknar den
mängd Yictualier, som man nu får inom
Den 4 J u n i i f. m.
173
landet, emot livad som förut införskrefs, så
skall man inse en stor nytta af bränvins-
bränningen.
Friherre Hjerta; Jag respecterar hvar
och ens öfvertygelse, och vill icke bestrida
Friherre Wrangels uppgift, att han i sin
omgifning ej finnér det öfverdrifna fylleri,
som jag omtalat. Jag vill önska, att jag kun¬
de säga det samma om min ort. Mängden
af det Bränvin, som stipes, kan jag ej be¬
stämma; visserligen supes det mera än förr,
ehuru kanske icke så många äro fulla. En
mängd brott äro följder af detta supande.
Sedan jag mottog Jönköpings Län, hafva 11
å 12 personer gått till döden för brott, mest
utöfvade under fylleri; flere hafva kommit
på Fästningar, såsom ej fulleligen öfverty-
gade. Min öfvertygelse är, aLt fylleribrot¬
ten tilltagit i samma mån, som bränvins-
supandet ökat sig.
Uppå derefter af Hans ExceUence Herr
Grefven ochLandtMarskalken framställd pro¬
position, blef Bevillnings-, Lag- och Eko¬
nomi-Utskottens ifrågavarande Betänkande,
på grund af de dervid gjorde anmärknin¬
gar, till Utskotten återremitteradt.
Upplästes till Justering och godkändes
följande från Expeditions-Utskottet inkomne
Förslag till Rikets Ständers underdåniga Skrif-
velser till Kongl. Maj:t:
174
D e n 4 J u n i' e. m.
N:o 83. Om anslag af allmänna medel
till en väganläggning i Wermland.
N:o 84- Angående tillåtelse i vissa fall
till bropenningars uppbärande.
N:o 85. Angående lånebidrag af allmän¬
na medel till odlingsbara kärrs och mossars
aftappning på Gottland.
N:o 86. Angående förberedande åtgär¬
der för Sjön Wenerns sänkning.
Högloft. Ridderskapct och Adeln åtskilj¬
des klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen dea 4 Junii 182g.
Plenum klockan half lill 6 Eftermiddagen.
Upplästes till Justering och godkändes
följande från Expeditions-Utskottet inkomne
förslag till Rikets Ständers underdåniga Skrif-
velser till Kongl. Maj:t:
N:o 87. Om tillåtelse för Räntegifvarne
inom Öster- och Wester-Rekarnes Härader
att, under vissa vilkor, sjöledes fortskaffa
/
Den 4 Jun ii e. m. i^5
deras Afrads- och Krono-Tionde-Spannemål
till något af Kronans Magazin.
N:o 88. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om förhöjning i Rote-
lijelpen för svaga Rotar inom Kronobergs
och Calmare Län.
N:o 89. Angående ett ökadt Anslag å
Stat för Bergsskolan i Fahlun.
N:o 90. Med förslag till förklaring af
26 Cap. 1 §. Byggninga-Balken, angående
skyldigheten att deltaga i Kyrkobyggnad med
hvad dertill hörer.
N:o 91. Angående yrkad skyldighet för
Ordinarie Domare, att af egne medel er¬
sätta alla de kostnader, hans Vicarius, i och
för sitt förordnande, får vidkännas för re¬
sor utom Domsagans gränsor.
Företogs till pröfning Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottens den
18 sistlidne Maji under N:o 3i afgifne, och
den 29 i berörde månad på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om
inrättande af ett Curlius i Söderhamns Stad.
Herr Ribbing, Arviel: Då så väl Mo¬
tionären som Länets innevånare hafva öppet
tillfälle att genom Länsstyrelsen framställa
hos Regeringen sin önskan om förändrade
inrättningar för sjukvården, anser jag detta
Den 4 Junii e. ra.
Utlåtande på samma grunder, som Ridder-
skapet och Adeln vid flere föregående till¬
fällen godkänt, höra afslås.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Jag yrkar äfven afslag å Utlåtandet, och tror
icke behofvet af det ifrågavarande Curhuset
vara tillräckligen ådagalagdt, för att gifva
Rikets Ständer någon säker grund till en
underdånig skrifvelse i ämnet; helst Länets
innevånare hafva sig öppet att sjelfve vän¬
da sig till Regeringen med deras anhållan.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall af Stats- och Ekonomi-Utskottens före¬
varande Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter, uppå gjord proposition, be¬
rörde Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
afslogs.
A nyo föredrogs och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
den 18 sistlidne Maji under N:o 3a afgifne,
och den 29 i samma månad på bordet lag-
de, Utlåtande, i anledning af gjord fram¬
ställning om Allmogens i Wadsbo Härad be¬
frielse från hjelpedagsverkens utgörande till
Marieholms och Cathrinebergs Kungsgårdar.
Vid
Den 4 Jun ii e. m,
177
Vid förnyad föredragning af Banco-
TJtskottets den 22 sistlidne Maji under N:o
44 afgifne, och den 29 i samma månad på
Bordet lagde, Betänkande, i anledning af
väckt motion om förändring i grunderne för
återbetalning af det till Götheborgs stad ut-
gifne Bancolån, blef detsamma, uppå begä¬
ran af Herr Tham, Wolrath, och Friherre
Sprengtporten, Jacob Wilhelm, ytterligare
lagdt på bordet.
Föredrogs å nyo Banco-Utskottets den
22 sistlidne Maji under N:o 45 afgifne, och
den 29 i samma månad på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckte Motioner
0111 rättighet att i Rikets Ständers Bank be¬
låna Tackjern.
Herr Tham, Wolrath: Detta Betänkan¬
de, hvari tillstyrkes en nästan obegränsad
lånerätt i Banken på Tackjern, liggande på
hvilken våg som helst, utan åtskilnad emel¬
lan Stapelstads- och Uppstads-våg, skiljer
sig deruti från den förut antagne principen,
att man hiltils ansett lånerätt endast böra
medgifvas exportvaror, på det icke en till¬
fällig stagnation skulle tvinga exportören att
sälja till vanpris, men icke tillåtit lån på
rudimaterier, hvilka äro ämnade till för¬
brukning inom landet, såsom förhållandet
är med tackjern, om man undantager gjut¬
gods. Ett sådant afvikande från principen
27 II. 12
178
Den 4 Junii e. m.
anser jag skadligt, emedan det väcker eli
strid i intressen medborgare emellan. Pri¬
set på råämnet bestämmes i annat fall en¬
dast af bebofvet jemfördt med tillgången, och
détta är det enda rätta correctivet mot ett
prejeriförsök å ena eller andra sidan; men
den förädlade varan deremot måste, då en
tillfällig svårighet för afsättning eller export
inträffar, nödvändigt falla i pris, och be-
liöfver således ett understöd. Den nu före-
slagne lånerätten skall långt ifrån att gagna
Bergsmannen, skada honom; ty den skall
uppmuntra en och annan att uppdrifva sin
produclion högre, än behofvet och åtgången
påkalla, hvarigenom priset i längden måste
nedtvingas, och Bergsmannen, oberäknadt
de utbetalte räntorne, nödgas sälja sitt tack¬
jern med förlust. Om man baft för afsigt
att hjelpa Bergsmannen i dess handel med
Köpmannen, så är äfven ändamålet förfe-
ladt; ty det blir säkerligen Köpmannen, som
begagnar sig af lånerätten. Jag tillstyrker
derföre afslag på Betänkandet nu liksom
vid sista Riksdagen, då ett dylikt förslag
ogillades; enär jag ej finner någon anled¬
ning att ändra det då fattade beslutet. Men
skulle detta icke bifallas, önskar jag åter-
remiss, för att åtminstone få lånerätten in¬
skränkt till det tackjern, som ligger på Sta-
pelstädernes Vågar, emedan anstalten i an¬
nat fall skulle leda till förlust för Banken,
då säkerheten på Uppstads våg är ingen.
Det är väl sannt, alt Stångjern på Uppstads
Den 4 Junii e. m.
179
väg äfven belånas, men detta besigtigas all¬
tid och vräkes före uppvägningen, så att
endast det dugliga kommer vid belåningen
i fråga; men detsamma går ej an i afseende
på Tackjern. Dessutom blifver Stångjernet
omringadt med band eller dylikt och för-
varadt med Sigill, så att intet kan bortta¬
gas, men hvar finnes någon garanti att ej
en oredlig Vågmästare kan tillåta uttagan¬
det af ett par hundrade Sk® Tackjern, utan
att sådant märkes bland massor af tusende¬
tals Sk®. Äfventyret är så mycket större,
som åtskillige bland Uppstädernes Magistra¬
ter afsagt sig det ansvar för Vågarne, som
Magistraterne i Stapelstäderne bar sig ålagdt.
Jag tillstyrker derföre helst afslag på Be¬
tänkandet, men i händelse detta ej skulle
beviljas, begär jag återremiss, för att åtmin¬
stone få lånerätten inskränkt till det Tack¬
jern, som finnes på Stapelstädernes Vågar.
Herr Lefrén, Johan Pehr: För att icke
blifva vidlyftig, får jag blott yttra, att jag
i allo instämmer med Herr Tham. Jag hade
likväl önskat^ att han icke ens medgifvit
lånerätt för tackjern på Stapelstads Våg; ty
det strider emot ali grundsatts att befordra
råämnets fördyrande. Det är blott den för¬
ädlade varan, som bör belånas. Jag yrkar
derföre afslag å Betänkandet.
Herr Tham: Jag har tydligen tillkän-
nagifvit min önskan, att Betänkandet måtte
12*
Den 4 Junii e. m,
afslås. Mitt andra förslag är blott fram ställd t
såsom ett al terna tif, i fall den rådande li-
beraliteten ej skulle tillåta afslag å Betän¬
kandet.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
frågan i Utskottet förevar, förhöll jag mig
passivt, emedan jag ej ägde nog sakkänne¬
dom för dess bedömande. Jag litade der¬
före på andras omdöme, hvilka voro kun¬
nigare än jag. Flere Bruksägare deltogo i
öfverläggningen, men ingen gjorde någon
invändning mot förslaget; tvärtom ansågo
de detsamma nyttigt, för att hindra Bruks¬
ägare nedpreja priset på tackjern, emedan
det lättar utvägarne för dess tillverkare att
hålla på sin vara, till dess priset blifver
lönande. Jag skulle således tro, att flere
Bruksägares jakande inom Utskottet kan vara
lika godt, som några andras nekande inom
detta Stånd, eller att lika mycket skäl fin¬
nes för bifall, som för afslag, å Betänkan¬
det. Man har väl sagt, att ingen belåning
af tackjern borde äga rum, emedan den vo¬
re stridande mot grundsatsen, att endast
förädlade varor må belånas. Jag skulle dock
önska, att denna grundsats äfven tillämpa¬
des på Ull och dylikt. Banken skulle då
slippa att ligga i förskott för UllDisconter,
och dylika inrättningar; men jag befarar,
att grundsatsen kommer ännu mera alt svig¬
ta vid tillämpningen, om under denna Riks¬
dag fråga uppstår angående ett Creditiv för
Den 4 Junii e. m. 181
Ullbelåning. Man har Sfven sagt, att låne-
rätten på Tackjern åtminstone bordt inskrän¬
kas till Stapelstädernes vågar; men som ett
ganska ringa belopp lärer vara derstädes
npplagdt, skulle ett dylikt beslut ungefär¬
ligen innebära detsamma, som borttagandet
af den nytta åtgärden borde medföra. Skulle
Ridderskapet och Adeln ej vilja bifalla Be¬
tänkandet, så önskar jag, att det må åter¬
remitteras, på det förhålla liderna må när¬
mare upplysas.
Herr Tham: Jag känner ej, hvad Bruks-
ägarne yttrat inom Utskottet, men en re¬
servation finner jag bifogad Betänkandet af
en Bruksägare, som nu är här närvarande,
nemligen Herr Hammarhjelm, hvilken just
gifver styrka åt min sats, att så vida ej
liela förslaget ogillas, lånerätten åtminsto¬
ne måtte inskränkas till Tackjern på Sta¬
pelstads Våg. Något annat kan ej vara
förenligt med Bankens interesse, och man
måste väl äfven se något på Bankens fördel.
Herr Hammarhjelm, Carl Fredrik: Som
det synes af min reservation, var jag icke
närvarande i Utskottet, då frågan förevar
till afgörande, så att jag icke haft tillfälle
alt derstädes framställa de betänkligheter,
som, i afseende på denna fråga, hos mig
uppstått. Desse betänkligheter äro redan
omnämnde af Herrar Tham och Lefren.
Men om en sådan lånerätt skall äga rum,
!82 Den 4 Junii e. m.
tror jag, att den bör inskränkas till tack-
jernet på Stapelstädernes Vågar. Jag före¬
nar mig derföre i begäran om återremiss
på det så väl den ena, som and,ra, menin¬
gen, må tagas i närmare öfvervägande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln ansåg de vid Banko-Ut¬
skottets ifrågavarande Betänkande gjorde an¬
märkningar böra föranleda till detsaminas
återremitterande.
Ropades Ja.
Då nu å nyo föredrogs Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
den 16 sistledne Maji under N:o 33 afgif-
ne, och den 29 i samma månad på bordet
lagde, Betänkande i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition angående en ny
StämpelFörordning; blef samma Betänkan¬
de af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Företogs till pröfning Lag- samt All¬
männa Besvärs- och EkonomiUtskottens den
5 sistlidne Maji under N:o 27 afgifne, och
den 29 i samma månad på bordet lagde,
Betänkande öfver väckte frågor, rörande den
så kallade Gårdfarihandeln.
Herr Tham, Wolrath: Den så ofta om¬
tvistade Gårdfarihandeln har nu rönt sam¬
Den 4 I u n i i e. m.
183
ma öde, som vid i8a3 års Riksdag. Afun¬
den hos sådane köpman, som önska att för
sig sjelfva behålla lurendrägerihandeln, har
väpnat dem, likasom afunden hos Stadsfa-
Lrikanterne, hvilka, då de ofta drifva sina
Fabriquer med lanta penningar, och vilja
täfla i luv med de rika, icke i tillverkning
och låga priser kunna täfla med den hata¬
de Gårdfarihandlare!!, som arbetar sjelf, utan
lån och utan lux. Denna afund har ock
väpnat en del af Allmogen från de orter,
som sjelfva drifva gårdfarihandel med sina
produkter och slöjdalster, emot dem af de¬
ras medbroder, hvilka yrka samma rätt.
Man har klandrat den ifrågavarande han¬
delsrättigheten derföre, att den missbrukas
till lurendrägeri. Detta har likväl mera va¬
rit författningarnes fel, som särdeles före
1825 bibehållit stränga införselsförbud un¬
der en lam tillsyn af förbudens efterlefnad.
Man kan likväl ej neka, att luréndrägeriet
vid Gårdfarihandel på sednaste tider för
det mesta fått en öfvergång, och derföre
har man att lacka ett förbättradt handels¬
system och bättre tullanstalter. Redan vid
sista Riksdagen upplystes, att ylle-, linne-
och bomulls-fabrikationen inom de 7 Hä-
raderne i Elfsborgs Län uppgick till lika
belopp med fabrikationen af samma varor
vid Fabrikerne i Städerna. Nu har en Re¬
servant inom Utskotten upplyst, atti Marks
härad ensamt tillverkas årligen 7 å 800,000
alnar linneväfnad. Jag frågar då, om en
.84
D e n 4 J u n i i e. m.
sädan tillverkning bör förstöras, och den
måste förstöras, om den ej får tillfälle till
afsättning. Betager man dessa Härader sin
binäring, så tvingar man dem att utprässa
allt möjligt ur en otacksam jord, och jag
medgifver att afkastningen deraf ännu i nå¬
gon mån kan uppdrifvas. Men detta skulle
verka menligt på de omkringliggande sädes-
producerande orterne, som nu finna sin af¬
sättning här, och det skulle således medfö¬
ra flere Provincers undergång. Äfven lin¬
odlingen har, på grund af den åtgång den
starka linnefabrikationen fordrar, blifvit i
de angränsande provinserne uppdrifven till
en förut ovanlig höjd. Jag hemställer då,
om det kan vara rätt, att, såsom Utskotten
gjort, på grund af lösliga och obevista an-
gifvelser, aflysa en handel, som har ett så
vigtigt inflytande. En önskan derom fram-
bars vid sista Riksdagen efter 3 Stånds be¬
slut, men Regeringen har varit nog vis, att
icke destomindre iåta denna handel qvar¬
stå, endast begränsad genom nödiga con-
troller mot missbruken. Jag befarar väl
icke något annat beslut af Regeringen nu,
äfven på begäran af alla 4 Stånden; men
jag tror icke, att Ridderskapet och Adeln,
som yttrat sig för näringsfriheten i allmän¬
het, nu bör genom bifall till Betänkandet,
afklippa den näringsfrihet, som finnes, och
förstöra en existerande konstflit till förmån
för inbillade blifvande större fabriker, hvil¬
ka i våra små dåliga städer aldrig skola upp¬
Den 4 Junii e. ra.
»85
stå. Jag anhåller derföre om proposition till
afslag å Betänkandet, hvilket jag icke anser
löna mödan att återremittera.
Friherre Sprengtportenj Jacob Wilhelm:
I enlighet med Ridderskapets och Adelns be¬
slut vid sista Riksdagen, tillstyrker jag af¬
slag å Betänkandet. Frågan har inom Ut¬
skotten rönt samma öde, som frågan om
näringsfriheten. Den afdelning inom Utskot¬
ten, som beredde målet, hade tillstyrkt af¬
slag å motionerne, men detta ändrades i
Utskottens plenum. Likasom på sådant sätt
en contradiction uppstått emellan Utskottens
begge Betänkanden rörande Näringsfriheten,
har ock en contradiction uppstått emellan
det nu ifrågavarande Betänkandet och ett
annat rörande Norrländska Allmogens han¬
del; då Utskotten der föreslagit och Rid-
derskapet och Adeln äfvensom de öfrige Riks-
Stånden, enligt hvad jag tror, redan bifal¬
lit, att Norrländska Allmogens handel med
egne slöjdalster må ega rum; men här åter
tillstyrkt, at enahanda rättighet för de sju
Häraderne i Elfsborgs Län skall försvinna.
Jag skulle ej förmoda, att Ridderskapet och
Adeln ville biträda en sådan inconsequens,
och yrkar derföre afslag.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Då
Utskotten till stöd för sin åsigt endast åbe¬
ropat EkonomiUtskottcts Betänkande vid
sista Riksdagen, tyckes Ridderskapet och
186
Den 4 Junii e. m.
Adelil endast behöfva åberopa den discus-
sion, som deröfver här ägde rum den 27
Maji 1823, för att ogilla de nu varande Ut¬
skottens Betänkande. Men det är icke nog
dermed, att Betänkandet afslås. En önskan
rörande detta ämne, hvilken framställdes af
Rikets Ständer vid sista Riksdagen, ligger'
ännu oafgjord om jag så får säga på Konu-
gens hord, och det är, efter min tanka,
nödvändigt att denna önskan återkallas. Det¬
ta kan ej ske endast genom afslag på det
nu ifrågavarande Betänkandet: och jag till¬
styrker derföre återremiss, på det antingen
Utskotten måtte ändra sin åsigt; eller ock
Rikets Ständer, då Betänkandet andra gån¬
gen återkommer, må sättas i tillfälle att
sjelfve fatta ett beslut om den förra skrif-
velsens återkallande.
Herr Lefren, Johan Pehr: Man har
nu kommit på samma punkt, som vid sista
Riksdagen; att nemligen vilja förstöra sa¬
ken för missbrukens skull. Jag tror, att
den grundsats, att hvarje Svensk man fritt
och hvar som helst må föryttra sin vara,
är ganska vigtig och ingalunda bör motver¬
kas; men jag tror, att på samma gång man
uttrycker ett gillande af denna grundsats,
bör man vara betänkt att tillse, det miss¬
bruken ej må göra grundsatsen förhatlig.
Klagomålen öfver missbruken vid Gårdfari-
handeln tror jag icke vara grundade på blot¬
ta lösliga angifvelser, vi känne dem något
Den 4 Junii e. m.
livar. Men för att styrka förhållandet med
siffra, får jag fästa uppmärksamheten der¬
på, att en Ledamot af BondeStåndet, som
försvarar Gårdfarihandeln, uppgifvit i sin
reservation, att Marks Härad vore det, som
producerade mest, och hvilket således bör
anses hufvudsakligast lemna de varor, hvil¬
ka egentligen få kringföras, men att detta
Härad blott sysselsätter 13 personer med
försäljningen af dess produktion, hvilken
uppgifvits utgöra omkring 800,000 alnar
väfnad utom dukar m. m. Beräknas den¬
na produktion i vigt, så finnér man att des¬
sa 800,000 alnar på sin höjd utgöra 3oo en-
betslass, efter 3o lisp. på lasset. Tager
man nu äfven i beräkning produetionen i
de öfrige Häraderne, och upptager alltsam¬
mans till 4°° enbetslass, hvilket jag icke
tror vara för lågt, och dermed jemför de
Handlandes antal, nemi.: 65o personer från
de sju Häraderne, och 58y personer i Ul¬
ricehamn, eller tillsammans 1237 personer,
så får man det resultat, att 3 å 4 man sys¬
selsättas med transporten af hvarje enbets¬
lass, och om de Handlandes antal fördelas
på alla Länen i Riket, får man 5i hand¬
lande Westgöthar, som vandra ikring i hvar¬
je Län. Ett sådant missförhållande ådaga¬
lägger tydligt, att stora missbruk ega rum,
och dessa måste hämmas, derest man ej slu-
teligen skall tvingas att frångå grundsatsen
om en fri afsättningsrättighet. Jag anhål¬
ler derföre om återremiss af Betänkandet,
188
Deri 4 Junii e. m.
på (let Utskotten, i stället, att föreslå en
underdånig skrifvelse om Gårdfarihandelns
afskaffande, må tillstyrka Rikets Ständer att
ingå med en skrifvelse, hvaruti de anhålla,
att Konungen, i enlighet med de grundsat¬
ser som visat sig i de författningar, hvilka
sedan sista Riksdagen i ämnet blifvit utfär¬
dade, fortfarande måtte tillse, att de ännu
återstående missbruken ytterligare hämmas.
Herr Hjerta^ Gustaf: Jag förenar mig
i begäran om återremiss, i synnerhet på de
skäl Hr Cederschjöld anfört, och jag anser
öfverflödigt att nu återgå till en vidlyftig
pröfning af saken, då Ridderskapet och Adeln
vid sista Riksdagen, ehuru ensamme i sitt
beslut, med så stor pluralitet ogillade hvad
då föreslogs i enahanda syftning med Ut¬
skottens nu ifrågavarande Betänkande. De
Statistiska uppgifter vi här hört af Hr Le¬
frén tror jag icke vara nog fullständiga för
att kunna öfvertyga om Gårdfarihandelns
bedrifvande med en misshushållning af ar¬
betskraften. Ty om största linneproduktio¬
nen igenfinnes i Marks Härad, så är ylle¬
produktionen störst i Kinds Härad, hvilket
gör, att örn man vill beräkna vigten ej blott
af linneväfnader, utan äfven af ullstrumpor,
vadmal och hästtäcken, samt den ofantliga
mängd band, som tillverkas, skall man kom¬
ma till ett helt annat resultat och ej finna
de Handlandes antal så vida underligt, helst
om man besinnar, att transporten sker örn-
Den 4 Junii e. m.
sorn med häst och ömsom med påsen på
ryggen. Den, som sett dessa bygder och
han göra sig begrepp om den jord folket
här sökt göra odlingsbar mellan kärr, sten
och klippor, torde inse omöjligheten för in-
nebyggarne att bestå utan en fri handel
med sine slöjdalster. Dessutom har Carl
XI, i anseende till någon motsträfvighet hos
innevånarne, vid Indelningsverket så hardt
roterat denna ort, att den omöjligt kan ut¬
göra onera, om binäringen fråntages den¬
samma. Af alla dessa skäl yrkar jag åter-
remiss, och hoppas, att Utskotten med från¬
trädande af sin mening, begagna detta till¬
fälle för att tillstyrka en underdånig skrif¬
velse af annan syftning än den, som sista
Riksdagen afgafs, och dervid man, på sätt
Herr Lefren yrkat, endast borde inskränka
sig till begäran om ytterligare kontroller
mot missbruken, bland hvilka i synnerhet
bör räknas att kringföra gifter, hvilket län¬
der till så mycket större skada, som. det
lyckats inbilla Allmogen att Arsenik okar
Bränvinets styrka. Gårdfarihandlande böra
derföre vara underkastade en sträng visita¬
tion, men ingen inskränkning i rättigheten
att försälja ortens varor. Skulle Betänkan¬
det nu afslås, blef följden, att ingen ny
skrifvelse kunde afgå. Den skadliga verkan
af förra skrifvelsen skulle då qvarstå, och
man kunde ej vänta utfärdandet af någon
förbättrad författning emot missbruken.
Den 4 Junii e. m.
Herr Tham: Om icke min uppfattning
af en värd talares yttrande missledt mig,
liar han beräknat, att Marks Härads pro¬
duktion ensamt kringföres af 1200 perso¬
ner. Detta vore visserligen nog drygt; men
Marks Härad producerar endast linneväfna-
der, och jag äger serskild kännedom, att
de öfrige Häradernes Ylle- och Bomulls¬
produktion uppgår lika högt. Om man jem¬
förd- de sednare årens import af bomull
med fabrikernas tillverkningar deraf, skall
man väl finna, att StadsFabrikstillverknin-
gen äfven i någon mån tilltagit, men icke
på långt när i samma proportion, som bom-
ullsimporten stigit. Största delen användes
i de ifrågavarande Häraderne till tillverk¬
ningar, som sedermera spridas både inom
och utom landet. Ty alsterne af deras konst¬
flit stanna nu mera icke blott inom landet.
Jag har mig bekant, att i synnerhet en be¬
tydlig del af deras vadmalstillverkningar går
till Norrige och Danmark. Uti det uppgif-
ne antalet af 1200 Handlande inbegripas äf¬
ven de från Borås och Ulricehamn; men
om dessa missbruka sina rättigheter, bör
sådant icke läggas Häraderna till last.
På de skäl Herrar Cederschjöld och
Hjerta anfört, skulle jag gerna vara hågad
för återremiss af Betänkandet, om jag kun¬
de vänta den framgång deraf, som jag ön¬
skar, eller om jag nu kunde hoppas en an¬
nan behandling och utgång af saken i de
Den 4 Junii e. m.
öfriga Stånden, än vid sista Riksdagen; men
som jag icke kan hoppas detta, tror jag det
vara säkrast att afslå Betänkandet. Skulle
dessutom, i frågan örn näringsfriheten i all¬
mänhet, Kongl. Majit behaga upptaga till
pröfning och gilla det förslag lill Handels-
och Handtverks-ordningar, som Rikets Stän¬
der vid sista Riksdagen aflemnade, och om
hvars förnyade frambärande fråga nu är
väckt, hvilken ännu är oafgjord, sedan Rid-
derskapet och Adeln återremitterat Utskot¬
tens derom afgifne Betänkande, så torde
Kongl. Majit låta utfärda en allmän Polis¬
författning för all inrikes handel, som gör
en serskild tillåtelse för Gårdfarihandel öf¬
verflödig. På denna grund anhåller jag yt¬
terligare om afslag å Betänkandet.
Friherre Hjerta j Lars j uppläste föl-
Yid förflutne Riksmöten har enahanda
fråga, som nu, varit väckt, rörande den så
kallade Gårdfarihandel!!, hvilken ännu ut-
öfvas af ätskillige Häraders innevånare inom
Elfsborgs Län.
Långt ifrån att klandra eller bestrida
den rättighet, som, enligt äldre författnin¬
gar, medgifver utöfningen af nämnde han¬
del, anser jag den vara gagnelig, då den
inskränkes till sitt primitiva och egentliga
' åsyftande, nemligen hvarje medborgares obe-
strideliga rätt, att afyttra egna tillverkningar.
Den 4 Juni» e. ro.
Utan minsta motsägelse, lärer ingen
bestrida de sanna och billiga skäl, hvilka
föranledt, att snarare uppmuntra, än att i
något afseende minska eller betaga förbe-
mäldte Medborgare den förmån, att, i Ri¬
kets särskildta Provincer, till försäljning ut¬
bjuda egna alster af nyttig idoghet och om¬
tanka för sig sjelfve och hemmavarandes
välgång; men då framfarna tiders erfaren¬
het vittnar, att den nuvarande Gårdfari¬
handel påtageligen och bevisligen urartat
till det högst skadcliga och snart sagt gräns¬
lösa missbruk, att en betydelig del af de i
landet kringförde vahror äro från utrikes
orter anskaffade, hvaribland, tilläfventyrs
flera förbjudna både till införsel och till
försäljning, så anser jag missbruket af förr-
bemäldte rättighet föranleda till så skadeli-
ga följder, att kraftfull rättelse synes mig
vara nödig. — Man invänder troligen, att
missbruk böra genom sträng och allvarlig
tillsyn kunna hämmas? Jag medgifver rig-
tigheten af nämnde inkast; men då det olag¬
liga uti ifrågavarande fall sällan beifras i
anseende till allmänhetens begär till de öf-
verflödsartiklar, hvilka oftast af de kring¬
vandrande Gårdfarihandlande utbjudas till
lägre pris, än de vanliga i Köpmansbodar-
ne; så är ej underligt, att grannlåts- och
yppighcts-begärct liksom döfva den sanna
känslan, att tarflighet och sparsam hushållning
bana säkraste vägen till välmåga och trefnad.
JaS
Dén 4 Juhi! e. ni.
Jag bör ej misstänkas, för att, uti ifrå¬
gavarande ämne, hysa énsidiga afsigter, då
jag, under åberopande af hvad jag redan
yttrat, lemnat fullkomlig rättvisa åt dem,
sorn nyttigt och ändamålsenligt egnat sig åt
det lifliga och berömvärda yrket, att draga
fördel af egna tillverkningars afyttringj och
då jag från denna synpunkt betragtar för¬
hållandet, kan jag ej inse orsaken, hvarföre
förbemäldte Häradets Allmoge ej lika med
all annan till fosterlandet hörande, måste
vidkännas de flera vidlyftiga Controller och
dermed förknippade utgifter, innan rättig¬
heten anses vara styrkt, att kringföra, hvad
de genom flit och omsorg tillverkat.
Om ej fordna föreskrifter undergått för¬
ändring, så, innan den så kallade Gårdfari-
handlanden ansågs berättigad att företaga
utvandringen till närmare eller fjärmäre Pro-
vincer, var hän pligtig att, 1:0 förse sig
med bevis från Häradsskrifvare!!, att han
behörigen var skaltskrifven; 2:0 Betyg från
Socknens Presterskap, ätt de varor nan till
försäljning kringförde, voro egna tillverk¬
ningar; 3:o Läkare-attest; hvarefter han, med
uppvisande af förbemälta Autoriteters be¬
tyg, berättigades ätt, 4!o erhålla Pass af
Konungens Befallningshafvande, innefattan¬
de åtskillige idoghets-alster, hvilka till för¬
säljning skulle omkringföras; försedd med
nämde betyg återstod för det 5:te aft taga
27 Hv
Den 4 Jun i i e. m.
Tullbevis i de Städer, hvarifrån varorna ut¬
fördes, då det var den kringvandrande Hand¬
landens pligt, att uppvisa de åtskillige för-
säljningsproduktioner, hvilka i Landsliöfdin-
gens Pass voro antecknade. Ohestrideligen
lära alla dessa anbefallta iagttagelser för¬
anleda till den förmodan, att vederbörande
Embets- och Tjenstemän ej utan ett större
eller mindre arfvode meddela föreskrifne
Attester, hvaribland med full säkerhet kan
nämnas den behörigen stadgade afgift, som
måste erläggas för det Pass, som Konun¬
gens Befallningshafvande var förbunden att
utgifva, och hvars belopp ej länge sedan
lärer vara närmare bestämdt.
Jag bestrider ingalunda, att flera af de
till Gårdfarihandel berättigade Härader kun¬
na vara i behof af andra utvägar till berg¬
ning, än de, hvartill det vanliga åkerbruket
gifver förhoppningar; men då jag äger den
erfarenhet, att i de nästgränsande Länen,
bland hvilka Jönköpings må nämnas, finnas
Härader, ingalunda af naturen bättre lotta¬
de, än de i Elfsborgs Län; så kan jag ej
fatta eller ens inse nödvändigheten der¬
af, att ett så betydeligt antal kringvandran¬
de Säljare a:ne gånger årligen begära Pass,
för att flera månader hvarje gång företaga
utvandringar till särskildta Landsorter. —•
Detta, efter min tanka, förderfliga miss¬
bruk vållar liufvudsakeligast den rådande
klagan, att jordens mindre bördighet kräf-
Den 4 Jun i i e. m.
ver utvandringsföretagen; ty, vid en när¬
mare granskning, bör rätta orsaken igen¬
finnas deruti, att jordbruket bevisligen van¬
vårdas, så länge erforderlig arbetsstyrka sak¬
nas, och dertill kunna ojäfaktiga skäl fram¬
ställas, hvilkas följder äro, att, landtbru¬
ket, i stället för att vara rätta källan till
förkofran, utgör snart sagt en binäring, hvil¬
ken i brist af, arbetare ej kommer till den
fullkomlighet den borde och kunde ernå.
Jag tror mig äfven böra fästa upp¬
märksamheten derpå, att förrbemälte Gård¬
farihandlande oftast beträdas med kringfö¬
rande af Arsenik; hvars vådeliga användan¬
de och mindre aktsamma förvarande föran-
ledt så rysliga följder, att denna omständig¬
het äfven påkallar allvarlig uppmärksamhet.
Att antalet af förutnämde kringvandran¬
de Handlande vida öfverstiger hvad behöf-
ligt är till egna tillverkningars försäljning,
derom är jag fullkomligen öfvertygad och
tror sålunda, i likhet med hvad Herr Lef¬
rén yttrat, att en betydelig inskränkning
bör och kan föreskrifvas, utan att någons
rätt derigenom förnärmas.
Om återremiss af Betänkandet anhåller
jag vördsammast.
Friherre Sprengtporten: Då jag yrka¬
de afslag å Betänkandet, skedde det i den
öfvertygelse, att, då Kongl. Maj:t ej på fem
i3*
års tid funnit för godt att lemna någon åt¬
gärd vid Sländernes sistlidne Riksdag af-
låtne Skrifvelse om Gårdfarihandelns upp¬
hörande, det vore full anledning till den
förmodan, att all vidare följd deraf äfven
hädanefter skulle uteblifva, så vida ej må¬
hända Skrifvelsen vid denna Riksdag förny¬
ades. Resultatet af ett afslag å Betänkan¬
det skulle sålunda blifva på det hela det¬
samma sorn min åsyftan genom återremis-
sen, hvilken jag likväl ej vill bestrida, så
vida man anser af nöden, att Ständerne be¬
stämt måste återkalla en önskan, som de vid
sista Riksdagen väckt och framfört till Kongl.
Maj:t.
Herr Lefrén'. Hå jag hegärde ordet, var
det ej för att med Herr Tham tvista om
ziffer-beräkningar, utan egenteligen för att
i anledning af Anders Håkanssons reserva¬
tion draga den slutsatts, att då enligt de
deri förekommande uppgifter omkring 1200
Handlande eller handelsdrängar utsändas för
att idka Gårdfarihandel, är det att befara,
att ett så stort antal personer ieke behöf-
des, om handeln endast skedde med egna
tillverkningar, och ej så, sorn erfarenhe¬
ten äfven utvist, med till större delen ut¬
ländskt gods. För öfrigt torde jag få fästa
uppmärksamhet på Herr Berg von Lindes
reservation, hvaruti den åtgärd, som jag
önskat, föreslås. Jag yrkar derföre, att Be¬
tänkandet måtte återremitteras, samt att Herr
Den 4 Junti e. m.
*97
Berg von Lindes Reservation lägges till grund
för nytt utlåtande i ämnet; oeh jag vågar
hoppas, att så äfven sker, då den Afdel¬
ning af Utskotten, som beredt frågan, varit
af lika mening med sistnämnde Ledamot.
Friherre Åkerhjelm., Gustaf Fredrik:
Det är visserligen en obestridlig sanning,
att, genom Gårdfarihandel!!, skadliga miss¬
bruk, i flerfaldige afseenden, ägt och äga
rum; men dels tror jag desse kunna ännu
mera förekommas, än hvad närvarande Con-
troll-anstalter medgifva, dels anser jag, att
det nyttiga af Gårdfarihandel!!, nemi. Sju
Häraders innevånares utmärkta konstflit och
skicklighet i finare handaslöjder, och dessa
producters afsättning samt spridande, tala
för dess bibehållande. Om således, i likiiet
med hvad en af Utskottens ledamöter Herr
Berg von Linde uti sin reservation yrkat,
underdånig framställning hos Kongl. Maj:t
göres om vidtagande af de ytterligare åt¬
gärder,- som kunna finnas nödige till före¬
kommande af de öfverklagade missbruken,
tror jag Ständerne handla ändamålsenligast.
I fall af återremiss, önskar jag derföre, i
likhet med hvad en annan värd Ledamot
yttrat, att Utskotten, till grund för det nya
Betänkandet, ville taga Herr Berg von Lin¬
des reservation. Beträffande hvad man nämnt
om lamt handhafvande af de emot Gård-
farihandelns missbrukande redan existeran¬
de författningar, så i fäll detta äfven skall
«93
Den 4 J u n i i e. ro.
tillämpas på Tullforfattn ingar nes verkstäl¬
lande i berörde fall, får jag nämna, att det
visserligen kunnat ske och ännu torde ske
rpissbruk härutinnan i följd af TullBetjentes
försummelser, men det bör jag upplysa, att,
under de sednare åren, hafva beslagen å
Gårdfarihandlande betydligen ökats, och blif¬
vit utförde af så väl Tull- som Krono-Be-
tjening.
Herr Hjerta: Jag anhåller endast att
få fästa Herr Thams och de öfriges, som
med honom önska afslag å Betänkandet,
uppmärksamhet derpå, att det måhända skul¬
le vara lämpligare uppskjuta denna fråga,
till dess näringsfriheten i sin helhet kommer
att afgöras, hvarföre jag, då arne Stånd i
dag redan återremitterat förevarande Betän¬
kande, och det 3:dje Ståndet måhända äf¬
venledes gör det, skulle hemställa, om icke
äfven vi borde återremittera detsamma, med
anmodan att Utskotten ville inbegripa den¬
na fråga i den allmänna om näringsfrihe¬
ten, och då utveckla den princip, att hvar
och en äger att fritt handla med egna till¬
verkningar. För min del inser jag visst lika
med Friherre Sprengtporten, att det vore
väl, om Ständerne sluppo återkalla hvad de
en gång hos Kongl. Maj:t begärt, men när
så många andra beslut olika med de före¬
gående tagas, skulle jag anse det orätt, att
icke äfven ändra detta, såsom varande i rak
strid med den allmänna näringsfrihet jag
Den 4 Junii e. m.
*99
hoppas, att Ständerne etablera. Jag förenar
mig med dem, som önska reglementariska
föreskrifter till förekommande af gifters och
en del färgämnens kringförande, så att han¬
deln med egna producter och äfven med
hästar må vara fri och icke blottställa dess
idkare för att prejas af Kronobetjeningen.
På dessa grunder, vågar jag anhålla, att de
Ilerrar, hvilka yrkat afslag, ville derifrån
afstå och bevilja återremiss af Betänkandet.
Herr Tham,: Jag har aldrig ifrat för
missbruk, men endast emot afskalfande af
en nyttig slöjd och näringsgren. Jag vill
visst icke eller bestrida återremiss. Mitt
yttrande om författningarnes lama handhaf-
vande har antingen blifvit otydligt fram-
stäldt, eller ock missförstådt. Jag har nem¬
ligen endast menat, att Tullförfattningarne
före 1825 blifvit illa och lamt liandhafde,
och jag kan ej frånträda denna öfvertj^gelse,
särdeles då det ej bör vara underligt, om
så skedt af illa eller nästan icke lönte tjen¬
stemän. Jag upprepar, att för mig må ger¬
na Betänkandet återremitteras.
Herr Ugglaj Carl Wilhelm3 hade in-
lemnat ett så lydande anförande:
Det är i anledning af I-<ag- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Be¬
tänkande, JNfro 27, rörande den så kallade
Gårdfarihandel jag ödmjukeligen anhåller
iå yttra mina tankar.
Den 4 Junii e. m.
För att få ett begrepp om de skäl, hvil¬
ka Utskotten anse så talande för upphöran¬
det af Gårdfarihandeln, vore måhända nör
digt, aft förskaffa sig det document Utskott
ten åberopa, uem ligen Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Betänkande vid i82’3
års Riksdag i sajnma sak, hvilket ligger till
grund för den åtgärd Utskotten nu tillstyrka
Rikets Ständer att vidtaga; men som detta
ärende uti mera än ett femtal af år, så yäl
under, som mellan Riksdagarne, blifvit för
allmänheten både af enskildte och officielle
personer tillräckligen afhandladt, kan man
gerna afstå ifrån alla ytterligare efterforsk¬
ningar uti de gamla skrifterna, och ändå
på säkra samt oomkullstötliga grunder ber
stämma sig helt annorlunda, än Utskottens
pluralitet nu synes vilja hafva det.
Jag har anmärkt såsom någonting sär¬
deles, och det är, att allt sedan vårt nya
Statsskick inträdde, tyckas vissa personer
sysselsätta sig med, och liksom hvälfva sig
omkring, tvänne favorit-ideer, hvilka sins
emellan äga en stor affinitet, i anseende till
de passioner, som beherrska deras förfäktare.
Jag menar härmed;
i :o den intolerance , att icke säga förföl¬
jelse-anda, man visat emot de inom vårt
land bosatte Judar; och
ato den innerliga lust, hvaraf några varit
och är o belägne, att, med ett penndrag,
Deri 4 Jun ii e. m.
201
'våldsamt vilja frånrycka en betydlig del
af vår befolkning deras väl undfangne
och af ålder tillerkända privilegier , att
genom husfliten nära sig och sina famil¬
jer, samt att sjelfve få afyttra tillverka
ningarne på hvilken ort de behaga.
Hvad det första vidkommer, så emedan
det icke hörer tili ämnet, som nu skall af*
handlas, är nog derom sagdt, att idéen tyc¬
kes redan vänta sin likbegängelse; och om
något ljud än låter höra sig, för att åter¬
väcka den utur sin apathie, finnes dock icke
mera något gensvar, utan tonen måste, i
brist af harmonisk inverkan, oscillera sill
Väg åt den luftiga rymden,
Så går det äfven med det adagio man
uppstämt öfver Gårdfarihandel^ Dessa nå¬
gra röster, som låtit höra sig, skola slu¬
tligen blifva skorrande emot den verkliga
Concert, lagen och rättvisan erbjuder tilf
förmån för de, genom afundens outtröttliga
inverkningar, oskyldigt skakade samhälls¬
medlemmar, hvilka vid hvarje Riksdag sät¬
tas i fruktan, att se sig beröfvade en nä^
ringsfrihet, hvarpå deras hela lifsuppehälle
och deras medborgerliga existens beror.
Men dessa förföljde måga trygga sig
dervid, att den upplystare delen af Natio¬
nen, den för rätt ifrande, ehuru måhända
icke öfvervägande i antalet, likvist skall
bestämma verkningarne — så visst som det
goda omsider segrar öfver det onda och
202
Den 4 Jun i i e. m.
att den Konung, som har till sitt valspråk
”Folkets kärlek min belöningicke skall
tillåta att några Hans undersåtare af andra
förtryckas, utan att hvar och en blir bibe¬
hållen vid de af lagarne honom förunnade
rättigheter.
I stället att vilja beröfva dessa med¬
borgare sina tillerkända fördelar, att få hvar
som helst utbjuda och försälja sina tillverk¬
ningar vore mera skäl, att väcka en mo¬
tion, det hvarje Svensk innevånare finge
samma rätt. Detta har väl ännu, så vida
jag vet, icke skett; men en tid kommer då
det inträffar, och torde hända äfven med
framgång. — Hvad skall man då tänka om
småsinnet, som nu vill frånkänna denna
rättighet dem, hvilka redan deraf äro inne¬
hafvare? Domen tillhörer framtiden att af¬
kunna — den blifver säkert icke förmån¬
lig, så mycket tilltror jag mig att kunna
förutsäga.
Några svepskäl måste man likväl fram¬
draga för att upphäfva Gårdfarihandeln, och
dessa äro nästan uteslutande,
al) att de som idka denna handel narra
den enfaldige mannens hustru, barn och
tjenstefolk att handla med dem, samt
b) att de derjemte bedrifva lurendrägeri
och tullförsnillning.
Bättre vore att ärligt uppgifva de rätta
tanke-skälen, hvarföre de skola beröfvas sin
Den 4 Junii e. m. ao3
handelsfrihet, och dessa torde då i första
rummet vara: att desse handlande sälja för
bättre pris sina varor, emedan, genom deras
flit, tillverkningskostnaden för dem är rin¬
gare, än hvartill våra stadskrämare kunna
sälja samma varor — således dessa sednare
till förfång. Detta öfverensstämmer så med
hvad man vet uti saken, att ingen, som
tänker derpå, lärer med allvar kunna mot¬
säga det. När nu härtill kommer, att den
så kallade Gårdfarihandlanden, uti sin fri¬
het att vandra, ifrån land till land, ifrån
hy till by, kan förse den tarfliga landtboen
med dess behof af några nödvändighetsva¬
ror, som denne eljest, med stor prejning,
reseomkostnader och tidsspillan, skulle för¬
skaffa sig ifrån våra vinningslystne Stads-
köpmän — visserligen dem till mehn — lärer
ingen kunna misstänka de bevekelsegrun-
der, som föranleda till upptåget, att, icke
mindre än, genom en inverkande represen¬
tativ myndighet, vilja frånskilja ett folk de¬
ras i lagar, af ålder, tillerkända förmåner.
Att de narra folk till handel, är ett
eget besynnerligt skäl, i synnerhet då det
uppgifves af deras consorter, hvarmed jag
menar våra andra privilegierade handelsmän;
ty hvem har icke erfarit, att en köpman i
sin salubod för den fikna köparen eller
köparinnan oförtrutet utbreder sina varor,
hvarvid han icke försummar någon geste
eller artighet, samt då oell då någon ösan-
Den 4 J tt n i i e. m,
ning om varans godhet, för att såmedelst
uppmuntra till köpslutet; är detta en odygd
hos honom, och hör han derföre utrotas,
tror jag vi snart fmgo se oss i mistning af
allt hvad Schackrare heter! —-
Bedrifva dessa Gårdfarihandlande åter
lurendrägeri och tullförsnillningvet jag i
sanning ej, hvarföre lagen icke träffar dem.
Vi hafva emot dessa brott controller, jemte
ganska stränga författningar; och de kunna
ännu mera skärpas, om nödvändigheten och
brottens beskaffenhet så fordrar, Men jag
för min del, i den landsort jag är hemma¬
stadd, har ännu aldrig hört någon Gård¬
farihandlande, som dit kommit, hafva varit
misstänkt, än mindre anklagad för dylike
brott. De, som der vandrat, hafva alltid,
så vidt mig är bekant, uppfört sig sedligt
och med god moralisk hållning. Det kan
väl ändå vara möjligt, och äfven troligt,
att ibland den mängd, sorn utvandra, några
mindre välfräjdade kunna finnas. — Sådant
hörer till det vanliga inom ett samhälle;
men derföre skall väl icke en god och rim¬
lig författning omstörtas, att några hryta
emot densamma. Det torde också hända,
att man skriker mera härom, än som värdt är.
♦
Hade man velat nagelfara med våra pri¬
vilegierade Stads-köpmän, — af hvilka jag
tror ingen, åtminstone ganska få, vilja lägga
Gårdfarihandlanderne till lifs — skulle man
Den 4 innii e. m. ao5
fått se på ett helt annat resultat i tullför¬
snillnings- och lurendrägeriväg, Men de haf¬
va vetat att sopa spåren bättre igen efter
sig, än några af dessa stackars sju häraders
innevånare. En man af det heliga prediko-
ståndet har, i sin motion om går dfar ihan¬
deln, föreslagit en sträng lag, för denna del af
Sveriges befolkning, om någon af dem skulle
beträdas med kringföring af förbudet gods ,
nemligen, att eu sädan borde gripas och an¬
ställas vid något Gardes-Regemente till sex
års tjenstgöring, eller, i händelse af odug¬
lighet härtill, insättas på Correctionshus i
tre år; samt, att den, som gripit Luren-
drägaren, borde af Häradets skallgåings-cas-
sa undfå en belöning af 33 R:dr 16 sk.,
under offentliga tacksamhets-betjgelser vid
nästa ting. Ehuru jag icke med den äre¬
vördige Fadren gerna instämmer i hårda
eller nesliga straff för ringare brott, hvil¬
ket jag ingalunda tror vara öfverensstäm¬
mande med försoningsläran, eller med den *
mildhet, som bust anstår en prestman alt
predika, är jag dock färdig att förena mig
med honom i en skärpt bestraffning för de
omklagade brotten, med det vilkor, att vå¬
ra andra Stadsköpmän äfven dermed blif¬
va hugnade, dä de förbryta sig. Jag fruk¬
tar blott i detta fall, att om motionairens-
förslag antoges, och om den sednare perso¬
nalen skulle komma i åtanka vid lagstift¬
ningen härom, landets alla skallgångs-eas-
sor blcfvo otillräcklige, och att i följd der-
ao6
Den 4 Jun i i e. m.
af Rikets Höglofl. Ständer kommo i ett icke
ringa bryderi, för anslag af medel till be-
löningarne.
Att några det enskildta intressets co-
ryfeer ifrat emot gårdfarihandeln, förun¬
drar mig icke; emedan man alltid får vän¬
ta sig ett bemödande af egennyttan, att vilja
undanrödja andras lofliga industrier, för att
såmedelst sjelf mätta sig. Men att höra åt-
skillige, med anspråk påförstånd och oväld,
ännu höja en röst, för att understödja dessa
falska petitioner, skall alltid förvåna tän¬
karen, och utvisa, huru uti elen Collegiala
administrationen de största orättvisor, ge¬
nom tänkesättens godtyckliga jluctuationer,
kunna begås, och att det är högst nödigt
mot dem hafva en motvigt, af någon ting
mera reelt, än af det som räknas per capita.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, som
vid 1823 års Riksmöte ädelt afslog det för¬
sök då framstäldes till förstöring af 70,000
landsmäns väl, genom deras medborgerliga
rättigheters frånkännande, lärer nu icke el¬
ler underlåta, att visa samma efterdöme af
den sanna liberaliteten.
Jag anhåller fördenskull om Hans Ex-
cellences Herr Grefvens och LandtMarskal-
kens proposition till afslag å Betänkandet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framstäld pro¬
Den 4 Junii e. m.
207
position blef Lag- och Ekonomi-Utskottens
ifrågavarande Betänkande af Ridderskapet och
Adeln, på grund af de dervid gjorde anmärk¬
ningar, till Utskotten återremitteradt.
Vid förnyad föredragning af Lag-Ut¬
skottets den 18 sistlidne April under N:o
59 afgifne Betänkande öfver väckt Motion
om ändring och tillägg i 8 §. af 17 Cap.
RättegångsBalken; samt af samma Utskotts
den 5 sistlidne Maji under N:o 62 med-
deldte Betänkande, i anledning af åtskilliga
Motioner om ändringar dels i Concours-La-
gen den i3 Julii 1818, och dels i Kongl.
Förordningen den 22 October samma år om
Edsformulair i Concours-mål, hvilka båda
Betänkanden den 1 dennes blifvit lagde på
bordet; blefvo de, uppå begäran af Herr von
Hartmansdorff', August, och Herr Ribbing,
Arvid, jemlikt 4,9 §• Riksdags-Ordningen,
ytterligare hvilande på bordet.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets den
5 sistlidne Maji under N:o 60 afgifne, samt
den 1 dennes på bordet lagde, Betänkande
öfver väckt motion om stadgande af skyl¬
dighet för dem, som bevittna underskrifter
å Förmynderskaps-ansökningar, eller andre
vigtiga handlingar, att, då underskriften sker
med styrd hand, intyga, att undertecknan¬
det skett med redigt förstånd och fri vilja.
Den 4 Juni» e. fri.
Herr Ribbing, Arvid, anhöll* att delta
Betänkande måtte ytterligare få hvila på
hordet- *
Herr von Hartmansdorff, August, er¬
inrade, att som Utskottet afstyrkt motionen,
och ingen förändring således vöre i fråga,
något hinder icke torde möta för målets
pröfning nu genast.
Hans E^cellence Herr Grefvert och
LändtMarskalken förklarade att, enär 4,9 §•
Riksdags-Ordningen stadgade, det flere Le¬
damöters begäran erfordras, i fall ett Be¬
tänkande för andra gången skall blifva hvi-
lande på hordet, men blott en Ledamot nu
framstält en sådan begäran, komme Betän¬
kandet att till afgörande företagas.
Uppå derefter framstäkl proposition,
blef berörde Betänkande af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Föredrogos å nyo och hiföllos följande
Lag-Utskottets den 5 sistlidne Maji afgifne,
och den i dennes på hordet lagde, Betän-
kanden t
N:o 6i. Öfver väckt motion om ansvar
å Embets- eller Tjensteman, som biträder
någon med uppsättande af Testamente, hvil¬
ket sedermera befrnnes vara olagligt.
N:o 63. I anledning af väckt motion,
rörande debitering och redovisning för den
ersätt-
Den 4 Juni! e. m.
aog
ersättning, som tillkommer Kronobetjente
för fortställande af kallelser i Concoursmål.
Å njo förcdrogos och lades till hand-
lingarne:
Lag-Utskottets den 8 sistlidne Maji un¬
der N:o 64 afgifne, och den t dennes på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjor¬
de anmärkningar vid åtskillige till Utskot¬
tet återremitterade Betänkanden.
. Bevillnings-Utskottets den i5 sistlidne
Maji under N:s a3 och 24 afgifne, och den
29 i samma -månad på bordet lagde, Me¬
morial, i anledning af gjorde anmärknin¬
gar vid Utskottets under N:s 11 och i/f.
förut meddeldte, och den 3o sistlidne Mars
e. m. af Ridderskapet och Adeln bifallne,
Betänkanden:
1:0. Angående särskildte förslag till för¬
enklande af Berednings- och Taxerings-Co-
mitéers förrättningar;
2:0 Angående bestämmande af viss tid
för utfärdande och pröfning af Kammar-
Rättens anmärkningar.
Herr Bruncrona, Nils, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Hindrad af Embets-göromål, var jag
frånvarande, då Stats-Utskottets Betänkan-
27 II. 14
Den 4 J u n i i e. tu.
»
de öfver Tionde Hufvud - Titeln förevar,
och således ej i tillfälle, att reclamera för
Lots-Verkets och Fyr-Inrättningens behof-
ver de så kallade Danska Fyrmedlen, ut¬
görande ett årligt belopp af 9,333 4 R:dr.
Öfverflödigt vore det, att fästa Ridderska-
pets och Adelns uppmärksamhet på Sveri¬
ges geografiska läge, och beskaffenheten af
dess för Sjöfarten och Handeln farliga ku¬
ster,- som högt påkalla förbättrade Fyrings-
ocli Säkerhets-anstalter; hvartill, på sätt er¬
farenheten visat dessa sednare åren, de för
dessa ändamål årligen beviljade /^oo R:dr
varit högst otillräckliga; men att de af Stats-
Utskottet anviste Fyringsmedel, som per me¬
dium blifvit beräknade uppgå till 5o,ooo
R:dr årligen, icke heller, på sätt Utskottet
förmodat, blifva för ifrågavarande ändamål
tillräckliga, då man tager i öfvervägande att
nya Fyrtorn böra uppföras, och de äldre un-
devgå en ändamålsenlig förbättring, skall jag
af följande beräkning, grundad på sanna för¬
hållandet, söka bevisa, och för Ridderska-
pet och Adeln vördsamt ådagalägga.
Ordinarie LotsAflönings-Staten, sådan den
är faststäld, uppgår årligen
till R:dr i5,54o.
Ordinarie Fyrings-Statens
aflöning 2,446: 3s. —-
Lysningsämnen, Stenkol,
olja m. m 17,944* — —“
Summa R:dr B:co 35,930: 32. —
Den 4 J u n i i e. na-
211
När härtill lägges Extraor¬
dinarie Lotseri-Staten, er¬
sättningen för lysningen
å Korsö Båk iooo R:dr,
det årliga anslaget af iooo
R:dr till Amiralitets Krigs¬
mans -Cassan till förbät-
tradt underhåll för gamle
afskedade Lotsar, Lotsvi-
sitationer, transporter, re¬
parationer, tillfälliga Em-
betsförrättningar, kunna
dessa utgifter sammanräk¬
nade aldraminst upptagas
till ett belopp af 8,000.
Summa R:dr 43,p3o: 32. —
Således återstå endast. . . . 6,069: 16. —
Summa 5o,ooo. — —
Inga bevis fordras, för att ådagalägga
otillräckligheten af denna återstod 6069 R:dr
16 sk. i afseende på uppförande af nya fyr¬
torn, de äldres föreslagne förbättring, och
förändring efter tidens kraf, samt underhål¬
let af 90 Känningsbåkar och Sjömärken dels
af sten, och dels af trädvirke, äfvensom af
omkring sammanräknade 600 st. Bergringar,
Moringsankare, Pålfästen och Duc d’Alber
uti hamnar och skärgården, än mindre till
anskaffande af ökadt antal deraf, som tid
efter annan blifvit af Sjöfarande icke utan
skäl yrkadt och anmäldt; hvartill än vidare
i4*
•JI 2
Den 4 J u n i i e. rn.
kommer nödvändigheten att vid de flesta Lots-
Stalioner förbättra KronoLotsarnes vilkor, i
saknad hvaraf Lois-Inrättningen skall mer
och mer förlora all moralisk förmåga, och
förfalla, som på flere ställen redan är för¬
hållandet, då vid inträffande vacancer det
varit omöjligt att dem ersätta, emedan in¬
gen menniska kunnat förmås att i Lotstjen-
sten ingå, hvarest endast ansvar och ytter¬
sta fattigdom äro att vinna.
I sammanhang med detta ämne, och till
bestyrkande af hvad jag haft äran anföra,
får jag uppljrsningsvis hänvisa till närlagde
Promemoria, som utvisar nödvändigheten och
fördelen af nya Fyrtorns uppförande och de
äldres förändring till Lampfyrar med anlecl-
ningarne dertill, och den ungefärliga kostna¬
den sådane förändringar i afseende på de sist¬
nämnde förutsätta; likaså upplyser åtföljan¬
de Uppgift, hvilka och huru många Bakar
i förenämnde afseende komma i fråga.
Af hvad jag således haft äran anföra i
korthet, lärer Högloft. Ridderskapet och Adeln
varit i tillfälle att öfvertyga sig om nödvän¬
digheten af ett ökadt anslag för dessa maglpå-
liggande inrättningars fullkomlighet och be¬
stånd, och hvilka ändamål skola förfelas,
så framt icke de Danska Fyrmedlen blifva
äfven dertill anslagne, såsom, de voro, ända
till 1823 års Riksdag, och i följd hvaraf
jag vördsamt får anhålla, att detta Memorial
1
Den 4 Junii e. m.
må få remitteras till StatsTJtskottet, för att
jemte den återremitterade io:de IIufvudTi-
teln upptagas lill pröfning.
Vid hvilket anförande voro hifogade
följande handlingar:
P. M.
Följande upplysningar rörande Fyrhå-
Larne och Säkerhets-anstalterne i lliket får
jag meddela.
För närvarande finnas
6 st. öppna Stenkols-Fyrar, hvilka årligen
consumera tillsammans circa 3070 Tun:r
Stenkol lill ett värde af R:dr 7035.
Till Ved, Ljus &c- jemte
Transportkostnader 868. 7003
4 st. Täckta StenkolsFyrar con¬
sumera circa 1544 T;r Sten¬
kol, hvilka kosta 3434-
Till Ved, Lj us &c. jemte
Transportkostnader 4^4- 3868
2 st. LampFyrar consumera cir¬
ca 732 k:r renad Rofolja,
kostar ... . iioi.
Till Ved, Ljus, Lampvekar
&c. jemte Transportkostn. 246. 1*3^
Häraf synes att
en öppen StenkolsFyr fordrar i lysningskost-
nad per medium . . . R:dr 1317: 8. —
en täckt StenkolsFyr dito . . ,067. — —"
en LampFyr dito 673: 24. —
Den 4 Junii e. m.
oberäknadt Fyrbetjeningens aflöning och Fy-
rarnes årliga reparationskostnad.
Då man jemför dessa ' underhållssum-
mor, så synes att lysningskostnaden för en
Lampfyr utgör närmare -f:del mindre än en
täckt, och nära hälften mindre, än en öppen
StenkolsFyr.
För att förändra en öppen StenkolsFyr
till en vanlig LampFyr skall en Lanternin
derå inrättasj hvilken, enligt ingifne För-
slager skulle kosta
af gjutit Jern, omkring. . R:dr2Öio. — —
roen då stommen göres af Ek,
och endast fensterbågarne
med deras tillbehör af smidt
Jern, kostar den ig5o. —
Till hvarje LampFyr behof vas,
efter localens beskaffenhet,
jninst 3 och högst 6 st. pa-
raboliska plaiterade speglar
af 3o tums diameter med till¬
hörande argandska lampor,
kosta per stycket circa . , . 233: 16. —
Af bifogade uppgift inhemtas, att 8 st.
af behofvet påkallade LampFyrar höra ny¬
byggas, och att 9 st. StenkolsFyrar höra
förändras till LampFyrar, och uppgår sum¬
man till dessas så väl nybyggnad sorn för¬
ändring, enligt af mig till Kongl. Förvalt¬
ningen af SjöÄrenderne ingifvit Förslag, lill
omkring 100,922 R:dr Banco.
Den 4 J u n i i e. m.
TJti Kongl. Maj:ts Nådiga Stat för Fyr-
och KänuingsBåkarne jemte andre Sjömär¬
ken, liar under dessa 5 sistförflutne åren
endast blifvit bestå dt per medium årligen
Till Fyr- och KänningsBåkars nybyggnad
och reparation R:dr 2458.
Till Säkerhets-anstalter 4°8*
Då nu 12 st. Kongl. Maj:t och Kronan
tillhörige FyrBåkar, 90 KänningsBåkar och
Sjömärken af mer och mindre dyrbar be¬
skaffenhet', samt omkring 600 Bergringar,
4o Moringsankare m. m. skola för dessa
2866! R:dr, nybyggas, repareras, anskaffas
och underhållas, så är lätt att inse otillräck¬
ligheten af detta belopp för så vidsträckta
och kostsamma anstalter, hvilka af sjöfa¬
randes säkerhet ovilkorligen påkallas.
Behofvet af förbättrande och utvidgan¬
de af förenämnde FyrBåkar och Säkerhets-
anstalter på Sveriges vidsträckta och farli¬
ga kuster, har Regeringen insett, och hvil¬
ka högt blifvit påkallade af de sjöfarandes
och trafiquerandes ofta förnyade klagan om
ofullkomligheten af dessa magtpåliggande an¬
stalter inom Fäderneslandet. Ehuru för-,
bältringarjblifvit föreslagne, har likväl, i brist
af tillgångar, ingen verkställighet kunnat föl¬
ja. Upplysningsvis får jag tillägga, att af al¬
la 'Fyrinrättningar ega LampFyrar företrä¬
det såsom varande af den största effect och
minst kostsamma att underhålla, hvaraf så¬
ledes ock ostridigt följer, att första kosina-
2i6
Den 4 J u n i i e. m-.
den till sådane LampFyrs inrättningar en
gång bestridd, skall sedermera genom för¬
minskad underhållskostnad inom få år åter¬
gälda Staten de uppoffringar den, för dessa
ändamål och mensklighetens väl, förskotts¬
vis utbetalt. Stockholm den 4 Junii 1829.
JV. Brimcrona.
(Se följ. Tabell.) Lots-Directeur.
Remitterades till Stats-Utskottet.
Vid förnyad föredragning af Herr Akrells,
Carl, den 29 sistlidne Maji på bordet lagde
Motion om försäljning på öppen auction af
en hemmanet Tofta förr tillhörig Skog, jem¬
te ett derå beläget Torp; blef berörde Mo¬
tion till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten remitterad.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Brån Constitutions-Utskottet:
Af den 23 sistlidne Maji:
N:o 29. Med Utlåtande öfver framstäl-
de anmärkningS-anledningar, i afseende på
den så kallade Skeppshandels-affairen.
Af den 26 sistlidne Maji:
N:o 3o. Med tillstyrkan af underdånig
framställning, rörande Allmänna Berednin-
Uppgift uppå så pal dc Fyr-Båkar som nu finnas, som ock de, hvilka anses än
ytterligare vara af behof vet påkallade, samt hvilka af de gamla som
böra undergå förändring.
Fyr-Båkens Namn.
För närva¬
rande befint¬
lige Fyr-
Båkar.
630 63
Anmärkningar.
Uti Norra Lots-Districtet.
Holmö Norra udde
Holmö Gaddar
iggegrund . .
Örskär . . . ,
Djursten . . .
Svartklubben ,
Söderarmen .
Grönskär . . .
Stenkols-
Fyrar.
CL *3
I a
rr i 7,
B
S:a
Uti Sodra Lots-Districtet.
Fåhrö N. Ö. udde (på Gottland)
Östergarn dito . . .
Hoburg dito . .
Ölands Norra udde
Ölands Södra udde
Falsterbo
Kullens
"s”
Uti Vestra Lots-Districtet.
Nidingen
Morups Tånge
Carlsten
Norra Warg eller Wäderön . . .
S:a
Uti Norra Dislrietet
„ Södra dito .
Vestra dito
Enligt Riksens Höglofl. Ständers vid r8i2 ars Riks¬
dag gjorde underdåniga hemställan.
Bor förändras till Lampfyr, i enlighet med de Sjö¬
farandes begäran och Förvaltningens af SjöÄren-
derne beslut.
Enligt Kongl. Förvaltningens af SjöÄrenderne beslut
Bör förändras till LampFyr, enligt Kongl. Förvalt¬
ningens af SjöÄrenderne beslut.
Är för närvarande KänningsBåk, bör förändras till
LampFyr, enl. Kongl. Majlis Nådiga befallning.
Bör förändras till LampFyr, enl. Kongl. Förvaltnin¬
gens af SjöÄrenderne beslut.
Enligt Kongl. Majits Nådiga befallning.
Bör förändras till LampFyr, enl. Kongl. Förvaltnin¬
gens af SjöÄrenderne beslut.
}
Enligt Kongl. Majits Nådiga befallning.
Bör förändras till LampFyr, enl. Kongl. Förvaltnin¬
gens af SjöÄrenderne beslut.
Bör förändras till LampFyr, enl. Kongl. Majits Nå
ga befallning.
Bör förändras till LampFyr, enl. Kongl. Förvaltnin
gens af SjöÄrenderne beslut.
Böra förändras till LampFyrar, enl. Kongl. Förvalt
ningens af SjöÄrenderne beslut.
Enligt Kongl. Förvaltningens af SjöÄrenderne beslut.
Med 2ine öfver hvarandra lysande Lamp-eldar, enl
Sjöfarandes derom gjorde hemställan och Kongl
Förvaltningens af SjöÄrenderne beslut.
3 böra forändras.
4 dito dito.
a dito dito.
Summa Summarum
27 H. p. 216.
2I 4| 6j 8(9 böra förändras till LampFyrar.
JY. Bruncrona j
Lots-Directcur.
Den 4 Junii e. m. 217
gens grundlagsenliga befattning med Rege-
rings-Ärenden.
N:o 3i. Med föreslående af ett tillägg
i 5 Mom. 14 §• Riksdags-Ordningen, röran¬
de Borgares valbarhet.
Af den 27 sistlidne Maji:
N:o 32. Rörande Sta ts-Utskol tets an-
märknings-anledning i fråga om behandlin¬
gen af anmälda anledningar till åtal mot
f. d. Magazins-Directionen.
Från Stats-Utskottet:
Af den 16 sistlidne April:
N:o io5. I frågan om dispositionen af
de till Barnhus-Inrättningen i Malmö gjorda
donationer.
N:o 106. Angående begärdt understöd
af allmänna medel för Ortopediska Institu¬
tet i Stockholm.
Af den 27 sistlidne April:
N:o 108. Öfver gjorde anmärkningar vid
Betänkandet N:o 25, rörande tryckningen
af BondeStåndets Protocoll vid innevarande
Riksmöte, samt deras aflefvererin" tili Riks-
gäldsContoiret.
Af den i3 sistlidne Maji:
N:o in. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N:o 67 i anledning
af Rikets Ständers åren i825 och 1827 för¬
2 l8
Den 4 Jun! i e. m.
samlade Revisorers afgifne Berättelse om
granskningen af Riksgälds-Verket, General-
Assistance-Contoiret och f. d. Filial-Discont-
Inrättningarne.
N:o 112. Öfver gjorde anmärkningar vid
Betänkandet N:o 16, rörande aflidne Kame-
reraren vid General-SjöTullsConloiret Anders
Petter Evers’s systerdöttrars remitterade un¬
derdåniga ansökning, om befrielse från Sterb¬
huset ådömd ersättning af Bevillning, som
af Evers i lifstiden icke blifvit behörigen
Beräknad och innehållen å f. d. General-
TullArrende-Societetens Fullmäktiges löner
och arfvoden,
N:o ii3. Angående ifrågaställde Löne-
ersättningar till LandtRäntmästarne i Göthe¬
borgs och Bohus samt Malmöhus Län, jemte
ersättning åt LandtRäntmästare i allmänhet
för förluster genom cassering af Sedlar.
N:o i t 4* I anledning af väckt Motion
om sättet för utgörandet af Arrende-Span-
mål för Domkyrkohemman.
N:o ii5. I fråga om understöd af Stats¬
medlen till Götheborgs Stads Fattigvårds-In-
rältning.
Af den i5 sistlidne Maji:
N:o 116. I anledning af väckt fråga örn
Mölndalils Qvarnegares befrielse från skyl¬
digheten, att emot faststäld Tull af en
kappe på Tunnan, verkställa målning för
Kongl. Maj:t och Kronans räkning.
Den 4 Junii e. m.
arg
N:o 117. Rörande General-Assistance-
Contorets indragning.
Af den 23 sistlidne Maji:
N:o 119. I anledning af inkomne an¬
märkningar vid någre af Utskottet afgifne
Betänkanden.
N:o 120. I anledning af gjorda Motio¬
ner om eftergift af Kronans fordringar hos
enskilte för bytesbrister.
Af den 3o sistlidne Maji:
N:o i2i. I fråga om tillåtelse för Ca-
pitainen C. R. af Robsahm, att med 33 j.
procent få inlösa sin borgensförbindelse för
Kronofogden Karströms Uppbördsbrist.
N:o 122. I anledning af Kamereraren
G. A. af Sillens underdåniga ansökning om
förhöjning i Lön.
Af den i3 sistlidne Maji:
N:o 154- Angående Öfverskotten å
StatsVerkets inkomster samt dispositionerne
derå.
N:o i55. Angående de utgifter, som
dels före och dels efter sista Riksdag blif¬
vit af Öfverskotten på StatsVerkets Inkom¬
ster bestridda, och funnits böra hos Rikets
Ständer anmälas till ersättning eller af¬
skrifning.
*
220 Den 4 Junii e. m.
Af den 15 sistlidne Maji:
N:o i56. I anledning af väckt Motion
om erhållande af upplysning, angående en
uppgifven behållning hos StatsVerket af om¬
kring Fem Millioner Riksdaler.
Af den 23 sistlidne Maji:
N:o 157. I anledning af RiksStåndens
beslut öfver vissa delar af Utskottets för¬
slag, rörande beräkningen af StatsVerkets
Inkomster, intilldess nästa Statsreglering var¬
der gällande.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten :
Af den 25 sistlidne Maji:
N:o 34- I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, i afseende på Ekesko-
garne i Riket, jemte flera i detta ämne väckte
enskilde Motioner.
Frän Lag-Utskottet :
Af den 5 sistlidne Maji:
N:o G5. I anledning af väckt Motion
om förklaring öfver 11 Cap. 2 §. Rätte-
gångsBalken.
Af den 22 sistlidne Maji:
N:o 66. Öfver väckte Motioner om den
ändring i 2 och 3 §§. af 3 Cap. Ärfda-
Balken, att Syskonbarns rätt att, vid arftägt
Den 4 J u n i i e. m.
221
emellan sido-arfvingar, träda i sin aflidne
Faders eller Moders ställe, må utsträckas
till Syskons barnabarn och deras afkom-
lingar.
N:o 67. Öfver väckt Motion om inskränk¬
ning af den i i5 Gap. 5 §. Ärfda-Balkeii
stadgade prasscriptionstid för inländsk arf¬
vinge, hvars vistelseort är okänd, samt om
föreskrift, huru hans rätt under nämnde tid
må bevaras.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet:
Af den 20 sistlidne Maji:
N:o 34. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottens Betänkande N:o 6, rö¬
rande väckt fråga, att Rådstufvu- och Käm-
ners-Rätter må erhålla exemplar af utkom¬
mande Författningar; äfvensom att Kämners-
Rätterne må tillhandahållas den så kallade
Förfaltnings-Samlingen.
»
N:o 35. I anledning af Kongl. Maj;ts
Nådiga Proposition med öfverlemnande af
Förslag till ny Prestvals-Förordning.
N:o 36. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
TJtskottets Betänkande N:o 43» rörande för¬
klaringar och tillägg i Kongl. Kungörelsen
af den 17 Mars '1824, om Ekonomiska Be-
sigtningar å Kyrkoherde-Boställen m. m.
7
322
Den 4 Junii e. m.
Från Allmänna Besvärs- och. Ekonomi¬
utskottet:
Af dea 26 sistlidne Maji:
N:o 120. Angående väckt Motion om
inrättande af Fattig-Colonier.
N:o 121. I anledning af väckt Motion,
angående förbättrade anstalter med Pionnier-
Corpsen å Wanäs Fästning.
N:o 122. I anledning af väckt Motion
om inrättande af Municipal-Styrelser i Or-
terne.
N:o 123. I anledning af väckta Motio¬
ner, angående de i Riket vistande Judar.
N:o 124. I anledning af väckta Motio¬
ner om behofvet af Lönetillökning för Gym¬
nasii- och Scholae-Lärare.
N:o 125. Öfver väckt fråga om Nämde-
mäns inom Stockh ohus Län befrielse från
Håll- och Reserv-skjutsens utgörande.
N:o 126. I anledning af väckt fråga om
alternativ utöfning af Jus Patronatus, den
ena gången af Patronus, och den andra af
Församlingen.
Lades på bordet.
Ilöglofl. Piidderskapet och Adeln åtskil¬
des klockan en quart till 9 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den g Junii f. m.
Ii3
Tisdagen den 9 Junii 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Justerades 17 Protocolls-Utdrag, inne¬
hållande Ridderskapels och Adelns i Plena
den 4 dennes f. och e. m. fattade Beslut.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets den
4 sistlidne Maji under N:o 62 afgifne, samt
den 1 dennes på hordet lagde, Betänkande,
i anledning af åtskillige motioner om än¬
dringar dels i Concours-Lagen den 13 Julii
1818, och dels i Kongl. Förordningen den
22 October samma år, om Eds-Formulär i
Concoursmål.
Herr Ribbing, slrvid: Sedan Lag-Ut¬
skottet med noggrannhet genomgått de uti
nu gällande Concurs-Lag föreslagne förän¬
dringar, får jag utbedja mig att underställa
några anledningar till Betänkandets återre¬
mitterande.
Yid 2 Capitlet 1 §. har Utskottet fö¬
reslagit, att, i stället för det antal af minst
2:ne Gode Män, ut hvilka afträdd Egendoms
förvaltning vid Borgenärernes första sam¬
manträde, enligt nu gällande Lag, hör upp¬
dragas , skulle detta inskränkas till en God
Man; och såsom skäl dertill har blifvit åbe-
Den 9 J u n i i f. m.
ropadt, att Borgenärer, i berörde afseende,
bordé äga lika rätt, som uti den nästföljan¬
de §. blifvit Rätten tillagd, att, i de fall,
som der bestämmas, utse en eller flere. Men
da man ser i slutet af den citerade §:n,- att
den af Domstolen utsedde Gode Mannen
skall biträdas af Borgenärerne och af de ge¬
nom desse utsedde Gode Män, finner man,
att den af Domstolen utsedde Gode Man¬
nen icke eller är ensam om förvaltningen
af det afträdda gäldbundna Boet, hvilket
jag för min del anser vära så mycket vig-
tigare, som det instämmer med den i vår
lag antagna principen för allmänna uppdrag,
att de nemligen böra anförtros icke åt en,
utan åt 2:ne’ Gode Män. Jag yrkar derföre,,
att nu gällande Stadgande måtte få fortfara,
på det vid första sammanträdet emellan Bor¬
genärerne i en Concurs äfven de långväga
och sällan närvarande Borgenärers rätt måtte
bevaras, och ej anförtros åt en enda per¬
son, hvari måtte ligga mindre säkerhet,
än om deras egendom anförtros åt 2:ne
Gode Män.
Vidare bar Utskottet vid a5 §. af sam¬
ma Capitel fästat sig viddén omständighet,
huruvida ömkostnaderne för förvaltningen
af Concursmassans tillgångar, såsom gäldan¬
det af Gode Mäns och Sysslomäns arfvode
m. m. borde utgå blott af lösöreboet, och
icke äfven af de intecknade capitalerne och
upp-
Den g Junii f. m.
aa5
upplöpande afgäld; Och har Utskottet, vid
öfvervägande af den olikhet, hvarmed den¬
na fråga blifvit af Domstolarne behandlad,
samt billigheten af att äfven Inlecknings-
hafvare fingo vidkännas någon kostnad för
den afträdde Egendomens förvaltning, före¬
slagit: ”Äska Gode Män eller Sysslomän be¬
löning, då skola Borgenärerne arfvode åt
”dem utsätta, antingen till visst af hundra¬
de, eller efter annan grund; dock må ej
”Sysslomäns arfvode efter tid räknas. Arf-
”vode, som för fast egendom belöper, så
”ock kostnaden för dess vård och försälj¬
ning, skola af egendomens afgäld och kö¬
peskilling utgå; och njute sedan Inteck-
”ningshafvare betalning, hvar i sin ordning.
”Kunna Gode Män eller Sysslomän ej med
”Borgenärerne om arfvode sämjas, pröfve
”Rätten, hvad de skäligen förtjent hafva.
”Ej må Gode Män eller Sysslomän arfvode
”njuta förr, än de slutlig redo för sig gjort.”
Detta är otvifvelagtigt ganska billigt, men
af redactionen frugtar jag den otydlighet
uppstå, att arfvodet för fast egendom kan
anses höra beräknas så af afgälden som af
köpeskillingen, och önskar derföre att tyd¬
ligen måtte utsättas, det arfvodet skall ut¬
tagas af afgälden, och, om dea icke förslår,
bristen fyllas af köpeskillingen.
Äfvenledes har Utskottet fästat sig vid
4 Capitlet xo §. angående förändradt aflö-
27 H. i5
Den 9 J u n i i f. nr.
ningssätt åt Yicarier, tinder det de förrätta
Gäldenärs tjenst. Hittills har det beräknats
till halfva löneinkomsten, men Utskottet hav
i stället föreslagit: ”Häfver Gäldenär tjenst
”i Riket, då må han, intilldess Dom öfver
”honom faller, tjensten ej förrätta. Den
”tjensten i hans ställe förestår, njute halfva
”lönen; dock ege den Myndighet, under
”hvilken Gäldenär en i och för tjensten ly-
”der, uppå anmälan af Gode Männen eller
”Sysslomannen, pröfva och bestämma, huru¬
vida den, som till tjenstens förvaltande
”förordnad är, må med mindre än halfva
”lönen åtnöjas, och huru stort belopp han
”i sådant fall får uppbära. Af den andra
”hälften varde Gäldenär så mycket tillagdt,
”sorn till hans eget, hans hustrus och oför-
”sörjde barns underhåll tarfvas. Hvad öfrigt
”är tage Borgenärerne.” Man har således
föreslagit en inskränkning i Vicariens aflö¬
ning till förmån för Borgenärerne. Jag vill
medgifva, att så stora lönevilkor finnas, att
Vicarien kan vara belåten med mindre än
hälften, men vanligtvis är tjensten då äfven,
af den vigt, att den, som förrättar den,
synes böra hafva något större belöning, än
blott utkomst. Då det nu blifvit öfverlem-
nadt åt den Öfver-Authoritet, hvarunder
Gäldenären i och för tjensten lyder, att be¬
stämma Vicariens aflöning, kan man sluta
till de skäl, som komma att verka på be¬
stämmandet deraf, och att deri troligen icke
uteslutande kommer att inverka afseende på
Den 9 Junii f. tu.
tjenstens mödosamhet, utan äfven pä Gäl-
denärens större eller mindre behof af under¬
stöd. Hvad vådliga följder för Statens tjenst
deraf kunna uppkomma, torde enhvar inse.
För min del tror jag, att man ej hör vara
så ömsfnnad för Cessionanter, att man äf-
ventyrar brist på dugliga sujettér till skö¬
tande af deras tjenst. Man borde söka främ¬
ja enskildta crediten endast på grund af en-
skildta förmögenheten, och ej deruti indraga
hvad som tillhör Staten och dess tjenst. Man
har ty värr exempel på tjenstemän, sorn
blifvit tillsatte ena dagen, och cederat den
andra, och sådant äfven inom Lärare-Clas-
sen. Jag känner en, som afträdde sin egen¬
dom, innan han fick tillträda den tjenst,
hvartill han var utnämnd, och de förluster,
hvilka härigenom drabbade dem, som skulle
aflöna honom. De afgifter, som de till hans
underhåll årligen sammanskjuta, distribue¬
ras till hans vidt omkring spridda borgenä¬
rer; man linner deraf, att hans behof är
stort, och att, derest en Vicarie skulle för¬
ordnas, skäl kanske icke saknades, att gifva
honom mindre än halfva lönen, hvilken dock
icke är större, än att arbetaren ar densam¬
ma värd. Jag hemställer derföre, att det
må få förblifva vid det nu gällande stad¬
gandet.
Vidare liar Utskottet iiti 11 §. af 5
Cap. föreslagit följande förändring: ”Kronans
i 5*
aa8 Den 9 Junii f, m.
”Ombudsman i orten och alla samtliga Bor¬
genärer skola om stämninngen särskildt un¬
derrättas. Varde ock stämningen så kun¬
gjord dem., som hafva inteckning uti Gäl-
denärs fasta Egendom; och åligger för thy
”Rätten, att Intecknings-Bevis infordra”. För
min del tror jag ett misstag häri vara be¬
gånget, då man förbytt Rättens skyldighet,
enligt förra Lagbudet, att infordra Bevis om
kallelsen, emot den nu projecterade, att in¬
fordra Intecknings-Bevis. Men som jag icke
linner någon olägenhet af sistnämnde stad¬
gande, utan blott önskar tydlighet deri, att
Rätten tillförbindes införskaffa så väl bevis
om kallelsen som äfven om Inteckningarne,
så yrkar jag detta sålunda uttryckt. Vigten
häraf består deruti, att Borgenärer, som ej
blifva kallade, möjeligen kunna komma att
förlora sina fordrings-anspråk, och thy är
det nödigt, att bevis, huruvida de blifvit
det, ej saknas. Skulle nu bevisen härom
utgå för beviset om Intekningarne, så fruk¬
tar jag förlust på utbytet; föreskrifter, att
båda bevisen infordras, böra finnas.
En värd Motionär, Herr Ålund, har
väckt en fråga, som synes mig hafva för¬
tjent mera afseende, än Utskottet derå be¬
hagat fästa. Han har nemligen föreslagit
den förändring i 5 Cap. 35 §. att Domaren
måtte äga, äfven utan att anmärkning der¬
emot göres, pröfva en fordrans giltighet.
Utskottet har ej ingått på denna, efter 1798
Den 9 Jun ii f. m. 229
års Concours-Stadga gällande, Lag-princip,
utan qvarblifvit vid den i 1818 års Con-
cours-Lag etablerade; i följd hvaraf, Doma¬
ren endast, på grund af gjord anmärkning,
kan utlåta sig om en fordrans giltighet, och
i brist deraf nödgas godkänna den, om den
äfven är aldrig så orimlig, eller uppenbart
oärlig.
Då man ser, huru de aflägset boende
Borgenärerne mera äro måne om att blott
styrka sine egne fordringars giltighet, än
att lemna uppmärksamhet åt ständigheten
af sine medborgenärers kraf; så synes det
mig af vigt, att lemna Domaren rättighet
till förekommande af orimliga fordringars
godkännande; och jag tror derföre, att, enär
Concours-Lagen i alia fall nu lärer komma
att förändras, äfven denna Motion icke bör
lemnäs utan afseende.
Slutligen har Utskottet hemstält, alt
de föreslagne Lagförändringarne ej må ge¬
nom särskild Författning kungöras, utan
Concours-Lagen, sedan förändringarne blif¬
vit deri upptagne, hel och hållen, under
den dag, då beslut derom fattas, å nyo ut¬
färdas. Häri instämmer visserligen äfven
jag, men önskar, att icke allenast de nu
föreslagne förändringarne måtte i den nya
redactionen upptagas, utan äfven deri ob¬
serveras alla sedan nya Concours-Lagen ut-
gifne förändringar, såsom t. ex. Kongl. För¬
ordningen af den 18 December 1823, på det
Den 9 Jun i i f. m.
alla Staiiganden, som röra detta vigtiga ämne,
måtte finnas på ett ställe.
Jag har ej vidare att anföra, utan ön¬
skar blott, att till hvad jag yttrat om Vi-
cariers aflöning, få förena, hvad en värd
Ledamot af Högvördige PrästeStåndet, i sin
reservation emot Utskottets Betänkande, an-
fört,
Herr Tham, Wollrath: I den förmo¬
dan, att Ridderskapet och Adeln bifaller
återremiss af Betänkandet, tager jag mig
friheten dervid göra en anmärkning, i af¬
seende på Herr Ribens motion, att ur 3
Cap. 3 §. i Concours-Lagen, som bland
annat handlar om Pensioners och Benåd-
ningars fritagelse från Borgenärers kraf,
måtte utgå följande ord: ”Sorn på annan
”grund inrättade, och med särskildte pri¬
vilegier eller förbehåll, försedde eller gifne
”äro,” Utskottet har ej antagit detta för¬
slag, utan bibehållit andan i det gamla Lag-
Stadgandet, fastän det undergått någon ord¬
förändring, då det skulle lyda: ”Har Gäl¬
denär någon förläning, gånge den såsom
”alla öfrige hans tillgångar till gäldens be¬
talning, men å sådane Pensioner och be-
”nådningar, som äro gifne med vilkor, att
”ej få för innehafva rens gäld tillgripas, åge
”Borgenärerne ej att anspråk göra.” Lika
med hvad Herr Gyllenhaal uti dess reser¬
vation uttryckt, anser jag, att alla pensio¬
Den 9 Junii f. m.
ner böra vara fritagne från Borgenärers braf;
och finnér det vara en uppenbar contradi-
ction, att blott de pensioner, hvarom sär-
skilte Författningar blifvit utfärdade, skulle
tillgodonjuta denna förmån; hvadan jag äf¬
ven anser Herr Ribens Förslag, att alla bö¬
ra njuta lika rätt, vara riktigt; i synnerhet
då man tager i betragtande, hvad Herr
Gyllenhaal citerat utur Kongl. Maj:ts un¬
der den i5 November 1826 utfärdade Nå¬
diga Reglemente för Civil-Statens Pensions-
Inrättning, hvilket uti 4 Art. 87 §. ut-
tryckeligen stadgar: ”Hvarken pensions- el-
”ler begrafningshjelp må för gäld med qvar¬
stad beläggas, ej eller införsel deri med¬
delas, utan skall Pensionen oafkortad! till
"Pensionstagaren utbetalas, och begrafnings-
”hjelpen till hans Sterbhus-delägare.” Här¬
igenom synes tydeligen, att ändamålet med
Pensionen är att försäkra den afskedstagan¬
de om nödtorftigt uppehälle, utan att blott¬
ställa honom för Borgenärers ingrepp deri.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar
malte få åtfölja återremissen.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Blott
i afseende på en punkt af ifrågavarande Be¬
tänkande tillåter jag mig några anmärknin¬
gar. Sedan lagförslaget så v,äl om gälde-
närs skyldighet alt hålla sig inom sitt hus,
sorn angående det underhåll, han skall åt¬
njuta för sig, hustru och oförsörjda barn af
232
Den 9 Junii f. m,'
boet, efter min tanka, ganska 1’igtigt stad¬
gar, att sådant skall äga rum endast intill¬
dess första dom i concurstvisten utgifven
är; så heter det vidare i 4 Cap. io §. af
förslaget: ”Häfver gäldenär tjenst i Riket,
”då må han, intill dess dom öfver honom
”fallit, tjensten ej förrätta." Jag kan na¬
turligtvis ej vara okunnig derom, att sist¬
nämnde lagbud är oförändradt hemtadt från
nu gällande Concurslag; äfvensom, då em-
betsmannen till utöfningen af sitt kall står
i ett alldeles särskildt förhållande, jag hy¬
ser den åsigt, hvilken mig anar jemväl vara
Utskottets, att nemligen Embetsmannen, som
gör concurs, ej hör kunna förrätta tjen¬
sten, innan i saken blifvit dömdt uti hög¬
sta Instantien eller genom dom, som vunnit
laga kraft. Då emedlertid det af mig sist
anmärkta mindre bestämda uttrycket i lag¬
förslaget, jemfördt med de förut nämnde,
lemnar rum åt någon tvekan, och i tillämp¬
ningen kunde föranleda olika tolkning, fö¬
reslår jag, att i ofvannämnde io §. måtte
tilläggas ordet lagakraftvunnen, eller något
deremot svarande, hvarigenom all tvetydig¬
het undanröjes, och deraf uppkommande
misstag i lagskipningen förebyggas. Försla¬
get, a„t ”den Myndighet, under hvilken gäl-
”denären i och för tjensten lyder, uppå an-
”niälan af Gode Männen eller Sysslomän-
"nen, äga pröfva och bestämma, huruvida
”den, som till tjenstens förvaltande förord¬
nad är, må med mindre än halfva lönen
Den 9 Junii f. m.
a33
"åtnöjas, och huru stort belopp han i sådant
"fall får uppbära,” medför, efter min öf¬
vertygelse, stora olägenheter. Man kan taga
för gifvet, att vid alla de tillfällen, då tjen¬
steman afstår sin egendom till borgenärers
förnöjande, Sysslomän, med föranledande af
ifrågavarande stadgande, skola tvista med
Vicarien om hans aflöning, antingen der <
före, att de verkligen anse honom böra vara
belåten med mindre, eller för att åtmin¬
stone icke blottställa sig för ersättningstalan
af borgenärerne, hvilka svårligen af egen
drift medgifva något, som kan lända till
minskning uti Massans tillgångar. Veder¬
börande Myndighet blir således alltid be¬
svärad med slitande af dessa tvister. Men
hvilken är väl då denna Myndighet? Den
är icke svår att finna i de lägre graderna,
men desto mera i de högre. En Prest ly¬
der under DomCapitlet, en Domare under
HofRätt eller Högste Domstolen, Tjenste-
männen i Konungens Canzli under Canzli-
Rätten, o. s. v. Men redan om Cessionan-
ten vore militär, blef det svårt, att hitta
den rätta Myndigheten, som skulle bestäm¬
ma Vicariens arfvode; vore det KrigsRätt,
KrigsHofRätt, eller KrigsCollegium? Och
hvilken blef denna Myndighet, om någon
StatsRådets Ledamot, något JustitieRåd, Ju-
stitieCanzleren eller Justitieombudsmannen
gjorde concurs? Man svarar måhända, och
jag tror det äfven, att sådant efter all san¬
nolikhet ej inträffar; men Lagstiftningen får
334
Oeu 9 Ju ni i f. ni.
ej byggas på suppositioner. Då man såle¬
des blott medgifver, att ett d}dikt fall kari
inträffa, måste lagen, för att vara ändamåls¬
enlig, äfven på detta kunna tillämpas. Dess¬
utom synes mig säkert, att om ock rätta
Myndigheten blir funnen, kommer sällan
eller aldrig alt stadna vid dess beslut, så
vida denna Myndighet ej tillika blir den
högsta i Samhället. Sysslomännen å ena si¬
dan, eller Vicarien å den andra, underlåta
säkert icke att fullfölja hvar sina anspråk
till sista Instanlien, hvars göromål på detta
sätt skola betydligen ökas. Af alla dessa
skäl instämmer jag med Herr Ribbing, att
det är bättre helt enkelt låta Vicarien till¬
godonjuta halfva lönen, hvars större belopp
i vissa fall bör anses förutsätta större tjen-
ste-åligganden. Fortfar åter Utskottet i sin
rörande denna omständighet yttrade mening,
anhåller jag, att Utskottet behagade bestämdt
uttrycka, hvilken Myndighet det menar för
de händelser, i afseende på hvilka tvekan
härutinnan kan uppstå.
Hvad Betänkandet i öfrigt angår, delar
jag Utskottets åsigter. Jag villi dock ej för¬
söka besvara de framställda anmärkningarne
mot förslaget, då jag anser Utskottets egna
uppgifna motiver utgöra den bästa veder¬
läggningen, och jag dessutom märkt, att ordet
redan är begärdt af Utskottets upplyste Ord¬
förande, som vanligen här reder och upplyser
de ämnen, hvilka tillhört hans handläggning.
Den g Junii f. m.
a35
Friherre Ehrenborgh^ Casper Willielm:
Jag tror mig böra besvara åtskilliga af de
anmärkningar, som blifvit gjorde emot Ut¬
skottets Betänkande. Jag går först till Herr
Ribbings. Han har gjort anmärkning der¬
emot , att Utskottet bifallit den motion,
som blifvit framstäld, att creditorer skulle
äga samma rätt, som förra lagen lemnat
Domstolen, att blott utse en Syssloman.
Utskottet bar, innan det godkänt motio¬
nen, tagit i betraktande samma anmärkning,
som Herr Ribbing nu gjort, men för Ut¬
skottet har det ej varit möjligt att inse,
hvarföre en rättighet af denna art, som är
lemnad åt Domstolarne, icke skulle vara
lemnad åt creditorerne. Det är creditorer-
nes rätt, som i vissa fall är åt Domstolen
ofverlåten. Domstolen har fått den vid¬
sträcktare rättigheten att tillse, det de per¬
soner, som skola bevaka ereditorernes rätt,
ej blifva flere än en, om flere ej beliöfvas,
och massans tillgångar ej äro betydliga. Jag
är öfvertygad, att den grundsats är den
rätta, att det bör bero på borgenärerne att
välja antalet af dem, som skola bevaka de¬
ras rätt, särdeles då de sjelfve skola betala
dem. När då förvaltningen kan af en per¬
son besörjas, ser jag ingen anledning, hvar¬
före det skulle ske af flere, särdeles då i
ett fattigt concours-tillstånd det hårdt drab¬
bar creditorerne att betala till gode män¬
nen. Hvad den andra anmärkningen angår,
så är den blott rigtad emot redactionen;
a36
Den 9 Junii f. m.
det är nemligen sagdt, att otydlighet kunde
uppkomma, då det står: afgäld och köpe¬
skilling. Jag bekänner, att jag ej tror nå¬
gon Domare af denna redaction kunna för¬
villas, att gifva ersättning af båda delarnG.
Så länge afgäld finnes, kan ej köpeskilling
komma i fråga. Då först kan den användas,
när den förra ej räcker till. Hvad åter den
anmärkningen vidkommer, som blifvit gjord
emot Utskottets förslag, att det skulle vara
de Myndigheter tillåtit att bestämma vica-
riers arfvoden, hvilka äro Öfvermvndighe-
ter; så får jag förklara, att hvad Herr Rib-
bings anmärkning vidkommer, hvilken Herr
Crusenstolpe biträdt, tror jag sådane fall
kunna inträffa, då en cessionant har större
inkomster, än att hälften deraf bör tillfalla
hans vicarie. Detta har egenteligen afseen¬
de på Prest-embetet. Det gifves inom Sve¬
rige Pastorater, der creditorerne kunde haf¬
va en rättvis grund att få till sitt godtgö¬
rande mera än halfva lönen. Jag ser ej
någon anledning, hvarföre en vicarie under
ett concours-tillstånd skulle njuta bättre rätt,
än under ett annat tillstånd, då det beror
af Consistorium att bestämma, huru mycket
en vicarie skall hafva. Jag skulle äfven tro,
att till svar på Herr Crusenstolpes anmärk¬
ning kan gälla, att mig vetterligen i Sve¬
rige ingen embetsman finnes, som ej hal¬
sin ÖfverMyndighet, och det är denna Öf-
verMyndighet, som Utskottet menat. Hvad
åter angår den anmärkning, som blifvit gjord
Den 9 Junii f. m.
deremot, att Utskottet utbytt ordet bevis
emot inteckningsbevisj så bekänner jag, att
hvarken jag eller Utskottet delat den tolk¬
ning, som Herr Ribbing gifvit den förra
redactionen. Tvärtom hafva alla varit af
den öfvertygelse, att i det åberopade ut¬
trycket om sättet, hvarpå concours skall
behandlas, menas ej kallelsebevis, utan in-
teckningsbevis. Om ej stället förklaras så,
linnes intet stadgande, som ålägger doma¬
ren att infordra gravationsbevis, hvilket lik¬
väl är nödvändigt. Om åter kallelsebevis
skulle menas, så är det visserligen bestämdt,
att kallelse skall ske, men intet ställe fin¬
nes, som säger, att bevis om emottagande
af sådan kallelse skall afbidas, innan con-
coursen företages; den går lika väl. Såle¬
des tror jag, att denna anmärkning icke
fordrar återremiss. Hvad den femte an¬
märkningen angår, så är den riktad emot
den sats, som Utskottet antagit, att inga
andra fordringar skola blifva föremål för
concoursdomarens pröfning till halt och be¬
skaffenhet, än sådane, hvaremot anmärknin¬
gar blifvit gjorde. Härvid får jag förklara,
att Utskottet för sin del icke kan dela den
lagprincip, som Herr Ribbing vill göra gäl¬
lande. Utskottet har gjort sig noga reda
för, huru det skulle förhålla sig med den
saken, och Utskottet har icke allenast från
fordna tider, då man dömde efter de gamla
concourslagarne, utan äfven från erfaren¬
heten sedan år 1818 kommit till den öfver-
a38
Den 9 Jnnii f. m.
tygelse, att det nu gällande vere det enda
rätta. Utskottet har trott, att lika litet i
fråga om concours, sorn i något annat fall,
det kan vara Domarens åliggande att utre¬
da, hvad som vore för parten förmånligast,
och det skulle likväl blifva förhållandet, om
Domstolen komrne att bedomina sådane for¬
dringars giltighet, hvaremot ingen anmärk¬
ning blifvit gjord. Det är väl en gifven
satts, att en medgifven fordran äfven måtte
vara giltig. Derföre tror jag ej, att den
anmärkningen förljenar återremiss. Hvad
åter den af Herr Tham gjorde anmärkning
vidkommer, att Utskottet gifvit en ny re-
daction, grundad på den öfvertygelse Ut¬
skottet har, att pensioner, enär de ej ge¬
nom bestämda vilkor äro undan tagne, höra
gå tili gäldens godtgörande, så får jag er¬
känna, att den är af de betänkligaste, som
blifvit gjorde. Jag skulle gå in på denna
anmärkning, om jag kunde göra mig reda
för någon slags riktighet deruti, att en em¬
betsman, som vore 65 år gammal och finge
afsked med pension utan något vilkor, skulle
vid 65 och ett halft års ålder vara mindre
skyldig att betala sina creditorer, än vid
64 och ett halft års ålder. Jag har ej kun¬
nat hos mig sjelf vederlägga denna anmärk¬
ning, ty den pension, som en tjensteman
får vid 70 års ålder, är blott en fortsätt¬
ning af hans lön, en rättighet, som Staten
gifver honom att upphöra att arbeta i Sta¬
tens tjenst, men genom denna rätt torde
Den g Jui)ii f. id.
iclce Staten hafva gifvit honom jernbref att
icke behöfva betala sina skulder. Det är
delta skäl, soln gifvit mig anledning tro,
att det ej går an, att göra ett sådant stad¬
gande. Jag tror, att då man gifvit en pen¬
sion under elt vilkor, att den skall gå lill
det eller det ändamålet, kunna creditorer-
ne icke derpå hafva något anspråk, ty då
böra de känna förhållandet förut. Denna
grundsatts, som tyckes hafva varit tämme-
Jigen allmänt gällande hos Domare, synes
äfven hafva legat till grund för dem, som
uppgjort reglementet för CivilStatens pen-
sions-inrättning. Det har för dem, som
låna till tjenstemän, genom det allmänt pro-
mulgerade reglementet, kommit till känne¬
dom, att en pension icke kan tagas i mät
för deras skulder. Då blifver det ej eller
någon slags anledning till ett motsatt för¬
hållande. Jag skulle således tro, då äfven
denna anmärkning förut blifvit i Utskottet
framstäld och till den grad öfvervägad, att
derom varit skiljaktighet inom Utskottet,
och två ledamöter hyst särskilta meningar,
att en återremiss i den delen vore onödig.
Den enda anmärkning jag icke tror mig
kunna vederlägga är den af Herr Crusen¬
stolpe, som rörer redactionen af den §.,
hvaruti omtalas, att en person, som gör con-
cours, skall afhålla sig från sin tjenst, in¬
till dess dom öfver honom fallit. Jag tror,
att den borde omredigeras på ett riktigare
sätt, och att det bordt stå lagakraftvunneu
a4<>
Den 9 Junii f. m.
elom. I afseende på den punkten vill jag
ej bestrida återremiss.
Herr Ribbing: Då LagUtskottets Ord¬
förande nu sednast behagat gifva tillkänna,
att en af de anmärkningar, sorn blifvit gjor¬
de, äfven efter bans tanka, bör föranleda
till återremiss, borde jag ej till besvarande
upptaga hvad emot mina blifvit framställt,
så mycket mera som jag tror mig fullstän¬
digt hafva utvecklat skälen för hvad jag yt¬
trat; utan endast lemna desamma till Ut¬
skottets noggrannare bedömmande. Å en
och annan mera direct framställd fråga får
jag dock svara. Först, hvarföre creditorer
i en concours ej skulle hafva samma rätt
som Domaren, att välja en eller två gode
män ? Om det vore så, som talaren anfört,
att det vore Creditorerne samfällt, som ba¬
de denna rätt, skulle jag ej opponera mig
emot Utskottets förslag, ty grundsatsen, att
Domaren ej må hafva bättre rätt, än Bor-
genärerne, är rigtig; men då man besinnar,
att vid första sammanträdet endast de när¬
mast vistande borgenärerne skola kallas, och
således finnér, att det ofta är ganska få,
som äro närmast boende, och dessa just
kunna vara de ringare minst prioriterade
fordringsägarne, så torde man inse, att man
ej bör frångå det i lagen antagne stadgan¬
de, att för allmänna functioner tvänne go¬
de män böra förordnas, emedan deruti lig¬
ger
Den g Ju ni i f. ra.
ger större säkerhet, än då blott en utses.
Den redactionsförändring, som jag hemställt
matte ske, i fråga, om afgäld och köpeskil¬
ling borde användas till aflöning åt Cura-
torerne, har ej eller godkänts, derföre att
hvar och en borde förstå, att afgäld borde
först användas, innan köpeskilling tillgripes.
Men om man påminner sig, att afgäld är
lösegendom, och att dess användande drab¬
bar dem, som ej hafva inteckning, torde
man finna, att stridiga frågor kunna upp¬
komma i detta afseende emellan de priori¬
terade och de oprioriterade fordringsägarne,
samt föranleda obehagliga rättegångar, i fall
Lagen ej är bestämd. Jag tror mig derfö¬
re böra vidblifva den anmärkning jag gjort,
att det tydeligen bör uttryckas, att man
först bör taga afgäld, innan man tager sjelf¬
va panten. Det kunde kanske icke vara orik¬
tigt, att i detta afseende vara förtänkt.
En värd talare Herr Crusenstolpe har
anfört åtskilliga skäl, som styrka den an¬
märkning jag framställde i afseende på aflö-
ningen af Yicarier, och han har fästat upp¬
märksamheten derpå att, i fall man vili
bibehålla stadgandet, man bör vara nog¬
grannare i redactionen. Derpå har blifvit
svaradt, att hvar Embetsman har sin hög¬
re Authoritet, men om man då eftersinnar,
hvem som är Öfverauthoritet för de Em¬
betsman, som Herr Crusenstolpe nämnt, fin-
27 H. 16
242 Den 9 Junii f. m.
r
ner man, att det är Kolningen, och han
skulle såsom sådan i detta fall blifva besvä¬
rad af förekommande boutreduingsomsorgcr.
Friherre Ehrenborgh framställer vidare, lui¬
ru som Vissa löntagare inom PresteStåndet
voro så väl lönte, att en Vicarie kunde va¬
ra väl belåten med mindre än hälften af
lönen, och att Creditorernc kunde hafva
någon rättvis grund, att begära mera än hälf¬
ten. Jag frågar, hvad rättvis grund for¬
dringsägare kunna hafva att göra anspråk
på de löner, som staten gifver sina tjena¬
re? Äro de ej fastställde för tjenstens för¬
rättande, och icke för att betala tjensteman-
nens skulder. Gjorde någon concours i och
för de utgifter han hade för sin tjenst, då
Liefve det en rättvis grund, att staten skul¬
le betala skulderne; men om man betrak¬
tar saken efter verkliga förhållandet, ser jag
ej, att de hafva rätt, som yrka, att tjen¬
stemän skola behålla sina löner, då de ej
få göra tjenst. Jag styrkes så mycket me¬
ra i denna mening, och tror den bevisas,
derigenom, att jag vågar fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet deruppå, att
då man ej vill tillerkänna den tjenstförrät¬
tande halfva lönen, vill man likväl undan¬
draga borgenärerne den ringaste del af den
lön eller, som nian kallat den, fortsättning
af lönen, hvilken utgår såsom pension. Är
det väl skäl att blott afse det personliga?
Sedan Statens tjenst är lemnad, då är man
nion om, att ingen afkortning skall ske för
/
Den 9 Junii f. m. a43
den afskedade, men för den, som skall för¬
rätta tjernsten., för honom är man särdeles
nion att göra afkortningar. Det har vida¬
re blifvit anmärkt vid en redactionsförän-
dring, att lagens stadgande skulle visa, att
Lagutskottet har rätt i den tydning, som
det lemnar i sitt förslag. Anmärkningen
angeck, huruvida de bevis, sora skola in¬
fordras, äro bevis om kallelse, eller bevis
om livad i egendomen är intecknadt. Jag
anhåller, att få uppläsa §:n sådan den fin¬
nes i gamla lagförslaget, och att derefter
få lemna till Ridderskapet och Adeln att
bedomina, huruvida den ena eller den an¬
dra har rätt. Den lyder: att samtlige bor-
genärerne skola om stämningen serskilt un¬
derrättas, samt att stämningen skall så kun¬
göras jemväl dem, som hafva inteckning
uti gäldenärs fasta egendom, och Rätten
förty åligga, att bevis derom infordra. Re¬
fererar sig ordet derom på bevis, om de
blifvit kallade, eller refererar det sig på
mellanmeningen om inteckning. Det lem¬
nar jag till Ridderskapet och Adeln att
bedömma.
I en annan fråga, der opinionen mel¬
lan den ganda och nya lagstiftningen är så
stridig, att det är fåfängt, att öfverbevisa
den ena eller den andra, vill jag ej vara
vidlyftig, den nemligen, huruvida Domare
skall endast då tillämpa rättvisan, när han
16*
244
Den 9 Junii f. m.
tvingas dertill, likasom hjulet i verket eller
hammaren, eller om han skall äfven ex
nobili officio tillämpa lagen och t. ex. afslå
en fordran, som uppenbarligen finnes dik¬
tad, utan att dertill tvingas af ep anmärk¬
ning, ett påstående. Jag bekänner mig till
dem, som tro, att det icke går an att för-
mycket föra in machineriet i Embetsman-
nabefattningar. Jag medgifver, att under
formerna skyddar man sig bäst, men rätt¬
visan oell den goda saken befordas ej ge¬
nom sorglöshet.
Friherre Boije, Ludvig: I den förmo¬
dan, att Ridderskapet och Adeln torde icke
vägra återremiss åt Betänkandet i anledning
af de anmärkningar, som blifvit gjorde, be¬
gär jag att få öka dem med några. I 2 Gap.
1 §. stadgas, att Borgenärer, som tillstädes
kommit, skola genast inför Rätten utse,
eller ock sig emellan välja och för Rätten
nämna s:ne eller flere Gode Män. I denna
§. är det förbisedt, som erfarenheten visat
flere gångor hafva inträffat; det har nem¬
ligen händ t, att en redlig gäldenär, som.
nödgats gifva upp sin stat, har ägt sådant
förtroende, att alla borgenärerne lemnat
curatelen åt honom, och besynnerlig vore
den lag, som skulle vägra creditorerne en
sådan rätt, men obillig vore den lag, som
skulle, anförtro åt pluraliteten ett sådant be¬
slut emot de andras eller en endas bestri¬
dande. När ett concurs-tillstånd inträffat,
Den 9 Junii f. m.
245
visar det ovarsamhet af den, som uppgifvit
staten, och då synes hvar enda borgenär
vara berättigad, att stiga åt den, som en
gång satt hans egendom på vågspel, att han
ej vill ytterligare lemna den i hans händer.
Jag känner, att det fall inträffat, ej längre
sedan ani höstas, att i en concours i lands¬
orterna creditorerne i Stockholm behagade
skicka ned en person, som ville, att credi¬
torerne skulle öfverlemna förvaltningen åt
cessionanten, då creditorerne i landsorten,
som ej ville detta, icke hade annan utväg
än att vidtaga ett steg, som de annars icke
tagit, att nemligen begära cessionantens hål¬
lande under bevakning. Då förklarade Götha
HofRätt, att curatelen icke kunde lemnäs
åt en person i sådan ställning. Jag hade
derföre önskat, att förslaget sä uppgjordes,
att då alla creditorerne komma öfverens
derom, att cessionanten sjelf må i bevak¬
ning af Boets angelägenheter förblifva, så¬
dant må kunna ske, men att, om en enda
bestrider det, creditorerne voro pligtige att
viii ja gode män. Rörande en annan §. an¬
håller jag äfven att få yttra mig. Tvenne
meningar hafva blifvit framställde om bil¬
ligheten deraf, att pensioner få anslås till
betalning af gäldenärens skulder. Jag skall
ej bestrida värdet af det försvar, som Fri¬
herre Ehrenborgh framstält, men jag skulle
tro, att principen bör gälla emot alla, eller
ock emot ingen. Conseqvens eller likhet i
lagstiftningen synes angelägnare, än hela
246
Den g Junii f. m.
frågan, Här förekommer, att flere pensions-
inrättningar äro så inrättade, att de undan¬
taga pensioner ifrån att gå till gälds liqvi-
derande. Sådane äro CivilStatens och Ar¬
meens Pensionslnrättningar; om jag icke be¬
drager mig, äfven Amiralitetets. De få per¬
soner, emot hvilka principen skulle gälla,
voro då blott de Embetsman, som få behålla
sin lön, när de taga afsked vid 65 års ålder.
Det synes som denna olikhet borde undan-
rödjas, och jag drager ej i betänkande att
yttra, att sedan pensioner utur nyssnämnde
cassör äro fritagne från att gå till liqvide-
rande af gäld, de öfrige äfven böra fritagas.
Ett correctif finnes i alla fall deruti, att
gäldenären kan sättas på Gäldstugan, och
då har man säkerhet att utbekomma hvad
som kan finnas. Dessa anmärkningar an¬
håller jag måtte få åtfölja återremissen.
Friherre Ehrenborgh: Till bemötande
af de utaf Friherre Boije gjorde anmärknin¬
gar, anhåller jag få nämna, att jag icke kan
föreställa mig annat, än att den casus, som
Friherren nämnt ej kan vara annat, än en
illudering af Författningen, hvilket ej är
möjligt att mota genom någon redaction.
Jag skulle tro, att hela andan af Concours-
lagen visar, att man ej kan vara god man
i sin egen concours, och att den Domare
gör emot lagen, som tillåter att så skulle
ske. Då den säger, att Cessionanten skall
hålla sig inom sitt hus för att gifva upplys¬
Den g Junii f. m.
ningar, lär det vara en klar sak, att lian
ej kan hålla sig inom sitt hus och tillika
vara god man. Jag tror således ej, att det
kan föranleda tvetydighet. Hvad åter den
andra anmärkningen om pensioner angår,
så får jag förklara, att det slag af pensioner,
som Friherre Boije afser, nemligen Embets-
mäns, sedan de kommit till den ålder att
få behålla lönen såsom pension, ej egentligen
är o pensioner, och ej hela så. Det heter
uti afskedet för den Embetsman, som kom¬
mit till den bestämda åldern, att han öfver-
flyttas på indragningsstat för att derifrån
sin lön till godo njuta. Det är ett fortsatt
tillgodonjutande af lönen med af staten från-
trädd rättighet till tjenstgöring. Hvad cor-
rectivet om bysättning angår, tror jag ej, att
ändamålet med bysättning skulle vinnas,
om pensioner kunde undantagas. Då vore
bysättning öfverflödig emot den, som ej ha¬
de annan tillgång, än pension. Jag har re¬
dan förut gifvit tillkänna den grundsats ETt-
skottet antagit, att bysättning ej är något
sträft’, utan endast ett medel att framskaffa
tillgång, der den finnes. Finnes ej tillgång,
så verkar det ej. Det skälet förfaller då af
sig sjelf.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid LagUtskottets fö¬
revarande Betänkande gjorde anmärkningar
a48
Den 9 Junii f. m.
tora föranleda till detsammas återremitte¬
rande.
Ropades Ja.
Föredrogs 5 nyo Herr Rosenqvists, Fre¬
drik Leonhard, den 25 sistlidne Maji på
bordet lagde Motion, att Utskottens Betän-
kande icke måtte till öfverläggning företa¬
gas, förr än en plenidag förflutit, efter det
de tryckte exemplaren deraf till Ridderska-
pet och Adeln inkommit.
Herr von Hartmansdorff, August: Det
är visserligen i allmänhet nödvändigt, att
man genom de tryckta handlingarne får till¬
fälle taga kännedom af målen, men det in¬
träffar ibland händelsei, då skyndsamhet
fordras, och då följagteligen ett sådant stad¬
gande, som det föreslagne, kunde vara be¬
tänkligt. Möjligen kunde man ännu en Lid
bålla ut med saken, men mot Riksdagens
slut varder det ogörligt. Om man skulle
fatta ett sådant beslut, borde det ske för
en månad eller fjorton dagar i sänder. Men
jag ser ej, huru det kan fattas i ett Stånd,
utan att fattas i alla, och då skulle målet
först remitteras till Utskott. Jag tillstyrker
så mycket mer att saken må förfulla, som
det enligt grundlagarne är hvar och en obe¬
taget, att, med biträde af en annan Le¬
damot, lägga en sak för andra gången på
bordet.
Den 9 Jun ii f. m.
249
Herr Rosenqvist: Då det är bestämdt,
att Utskottens Betänkanden skola tryckas,
måtte väl meningen dermed vara, alt de af
Ståndets Ledamöter skola läsas, innan de
discuteras; ty jag kan aldrig föreställa mig
afsigten vara, att Discussion skall gå förut,
och Betänkandet komma efter. — Det är ej
lang tid, som jag föreslagit; blott att ett
Plenum skall förbigå, sedan Betänkandet
inkommit. I händelse Plenum inträffar om
Måndagen, och Betänkandet då bordläg-
ges, samt Plenum utsattes dagen derpå el¬
ler Tisdagen, bör discussion då ej kunna
företagas, utan först i det derpåföljande Ple¬
num.
Under detta Riksmöte, då Hans Excel-
lcnce Herr Grefve Carl de Geer är Landt-
Marskalk, kan visst aldrig någon surpris be¬
faras, mindre inträffa; men Hans Excellcnces
tid är som hvarje clödligs obestämd, och
jag betviflar möjligheten att erhålla en an¬
nan Carl de Geer, eller en LandtMarskalk,
som äger den fullkomlighet i både vilja och för¬
måga att handla så opartiskt båda Statsmak¬
terna emellan, som Hans Excellence under
loppet af 2:ne Riksdagar gjort. Våra Proto-
coller under förflutna Riksdagar lemna be¬
klagligt nog upplysning om motsatta förhål¬
landen, och det är till förebyggande deraf
i en framtid, som jag väckt den ifrågava¬
rande Motion. — Jag anhåller vördsamt, att
frågan måtte till RiddarhusUtskottet varda
remitterad.
25o
Den 9 Jun ii f. m.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anser något
heslut i denna del ej kunna fattas. I följd
af Riksdagsordningen måste föredragningen
bero på det sätt, hvarpå Utskotten insän¬
da sina Betänkanden, samt det sätt, hvarpå
LandtMarskalken och Ståndens Talmän fin¬
na lämpe!igast att föredraga målen. Om ett
vigtigt mål skall förekomma, och boktryc-
kcrierne äro så upptagne, att de ej kunna
trycka Betänkandet, så finner Utskottet lämp¬
ligt att inkomma med ett skrifvit exemplar.
På samma sätt är det LandtMarskalken och
Talmannen förbehållit att göra målen till
öfverläggningsämnen och föredraga dem. Jag
tror således, att ett beslut, fattadt af Stån¬
det i detta afseende, skulle strida emot Riks¬
dagsordningen och våra föreskrifter, så vi¬
da det ej låter tänka sig, att icke alla gö¬
ra hvad möjligt är för att befordra tryck¬
ning af de vanliga handlingarne. Vi böra
erinra oss, att det beslut, som är fattadt
om tryckningen, blott är till befordrande
af skyndsamhet, men icke kan det föranle¬
da någon ändring i Riksdagsordningen. Jag
tror, att Motionen bör förfalla, och ser ej,
till hvilket Utskott den skulle kunna re¬
mitteras.
Herr Lefrén, JoJian Pehr: Då jag be¬
gärde ordet, var det för att yttra mig i
samma anda som Herr Hjerta nu talat,
och jag får således hlott förena mig med
honom.
Den 9 Junii f. ra.
Herr Rosenqvist: I anledning af Herr
Hjertås yttrade okunnighet, till hvilket Ut¬
skott min Motion skulle kunna remitteras,
får jag upplysa,, att det endast finnes ett,
och detta enda är RiddarhusUtskottet. Jag
kan ej föreställa mig något af Utskott be-
handladt mål, som kan fordra sådan skynd¬
samhet, att det icke kan ligga på bordet
den korta tid jag föreslagit, innan det till
discussion företages.
Herr Cederschjöld , Pehr Gustaf: Full¬
komligen instämmande uti hvad Herr Hjerta
anfört, får jag blott citera de §§. i Riksdags¬
ordningen, som tyckas lägga hinder i vägen
för Motionen. Det står nemligen i 47 §•
Riksdagsordningen, att målen skola föredra¬
gas i den ordning de , hvart slag för sig,
inkommit; i 49 §• 2 momentet: Dä saken
från Utskott återkommit, b!ifve den efter
järsta uppläsandet liggande på bordet. Den
kati vid nästa föredragning , ehvad öfver¬
läggning ägt rum eller ej, på flere leda¬
möters f örenade begäran, åter hvila o. s. v.
När det nu är bestämdt sagdt, i hvad ord¬
ning målen skola föredragas, och med hvad
vilkor de få hvila, så kan ej ett Stånd be¬
stämma andra vilkor. Jag hemställer såle¬
des till Herr Grefven och LandlMarskalken,
örn någon Remiss kan äga rum.
Herr Tham, Wolrath: Då Ridderskapet
och Adeln fattade det beslut, att Betänkan-
t
*
Den g Junii f. m.
derne skulle tryckas, var väl meningen §j
att derigenom lägga hinder i vägen för ären-
dernas gång. Meningen var att lätta den.
Jag skulle då anse oriktigt och farligt, att
genom ett sådant beslut, som det ifrågava¬
rande, lägga hinder i vägen för ärenderne.
Det är icke antageligt, då tryckningen går
så långsamt. Om tryckningen ei hade varit
beslutad, hade Betänkandet om Tullen varit
inne för 14 dagar sedan, men kommer nu
in först i dag.
Herr Rosenqvist: Den oskyldiga tid, då
våra Grundlagar antogos, var det ej bestämdt,
att Utskottens Betänkanden skulle tryckas.
Härigenom besvaras Herr Cederschjölds an¬
märkningar. Jag förnyar hvad jag förut
yttrat, att om man ej får Betänkanderne,
förr än sakerne äro afgjorde, så kan man
gerna vara dem förutan, ty sedan duga de
endast till Maculatur.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att, enär /fy
Riksdagsordningen stadgade, dels att uti Ple¬
na först borde föredragas de för RiksStånden
. gemensamma ärender, och sedermera hvarje
Stånds enskildta, alla i den ordning de hvart
slag för sig inkommit, så framt ej Stånden
derom annorlunda förordna; dels ock att
dagen före hvarje Plenum borde uti den så
kallade Talmans-conferencen öfverens.kom-
mas om följande dagens föredragningsäm-
Den 9 J u n i i f. m.
255
nen, på det desamma må i möjligaste måtto
hos alla Stånden tillika afgöras; men Herr
Rosenqvists Motion, att hvarje Betänkande
skulle ovilkorligen tryckas, och derefter öf¬
ver en Plenidag hvila på hordet, innan det
finge till afgörande företagas, kunde föran¬
leda till hinder för uppfyllandet af Grund¬
lagens berörde föreskrifter; alltså och då
§• Riksdagsordningen lemnade tillfälle
att, på der föreskrifvit sätt, a:ne serskilte
gångor lägga hvarje Betänkande på bordet,
och någon ytterligare derutöfver sträckt åt¬
gärd i afseende å målens uppskjutande, så¬
som Herr Rosenqvist nu föreslagit, icke vo¬
re med Grundlagen förenlig, fann Hans Ex-
cellence sig icke kunna å Herr Rosenqvists
ifrågavarande Motion meddela någon hand¬
läggning, utan ansåg densamma böra förfal¬
la; hvaruti Ridderskapet och Adeln äfven
hördes instämma.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller att få
reservera mig emot det beslut, som nu är
fattadt.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs-och EkonomiUtskottens den iösist-
lidne Maji under N:o 3a afgifne , och den
29 i samma månad på bordet iagde, Betän¬
kande, i anledning af väckta frågor röran¬
de näringsfriheten.
Herr Lefren _, Johan Pehr: Då jag tog
mig friheten att framställa den motion, hvar-
254
Den 9 J u n i i f. in.
om nu är fråga, hade jag för afsigt, att sö¬
ka tillvägabringa en behandling af ämnet,
afvikande från den behandling det erhöll
vid sista Riksdag. Då åtskilde man inre och
yttre näringsfriheten uti 2:ne särskilta frå¬
gor; den ena behandlades af Lag- och Eko-
nomiUtskotten, den andra af BevillningsUt-
skottet. Följden var, att Sverige i 5 år till—
godonjut.it frukten af en friare yttre han¬
del, den jag anser icke vara tjenlig för oss,
under det inre näringsfrihet icke är med-
gifven. Jag vill vid detta tillfälle icke tvista
om yttre handelsfrihetens skadlighet, utan
blott anmärka, att huru man än må anse
den yttre handelsfriheten, bör man ej glöm¬
ma, att försvararne deraf måste hafva till
grund fri täflan. Om man nu erkänner det¬
ta vilkor för den yttre friheten, så mäste
man äfven medgifva näringsfriheten inom
landet såsom vilkor för nyttan af den yttre
friheten. På denna grund yrkar jag, attfrå-
gorne om yttre och inre näringsfrihet be¬
handlas i ett sammanhang, såsom utgörande
lrufvuddelar af samma sak; men yrkar äf¬
ven derjemte, att ej sammanblanda den ena
med den andra, emedan det ena är ett Be-
villningsmål, och det andra ett önsknings-
mål, ensamt tillhörigt Kongl. Maj:t. Nu
har dock saken icke blifvit i ett samman¬
hang behandlad utan söndersliten. De 2 vig-
tige momenterne af min motion om inskränk¬
ning af Stapelstadsfriheten samt Bevaknings-
frågan hafva af Lag- och EkonomieUtskot-
Den 9 J u n i i f. m.
255
ten blifvit bänviste till BevillningsUtskot-
tet, hvaraf följden blir, att saken stadnar i
samma olyckliga tillstånd, som vid förra Riks¬
dagen, d. v. s. att vi hafva systemet till hälf¬
ten antagit, och sakna den delen deraf, sorn.
innehåller alla correctiverna. Jag kan ej låt¬
ta, hvarföre man vill undandraga Styrelsen
all medverkan i detta fall. Styrelsen har gif-
vit exempel derpå, att den lill Ständernas
afgörande öfverlemnat rent af Ekonomiska
mål att behandlas såsom lagfrågor. En skyl¬
dig reciprocitet synes fordra, att Ständerna
i frågor af vigt begagna den inbjudning, som
60 §. Regeringsformen lemnar, och medgif¬
va Kongl. Maj:t temporairt att reglera Tull¬
taxan, sorn innefattar en Bevillningsfråga,
utan att Ständerna derigenom bortskänka sin
rätt att vid kommande Riksdag granska, än¬
dra och besluta, såsom dem godt synes, när
näringssystemet i ett sammanhang förekom¬
mer. I stället har man iakttagit en särde¬
les omtänksamhet, att hvälfva en stor del
af den rent af Ekonomiska lagstiftningen till
Bevillningsfrågor. §. säger nemligen: ”Ej
”må några allmänna afgifter, af hvad namn
”och beskaffenhet som helst, utan Rikets Stän-
”ders samtycke kunna förhöjas etc.,” således
kan tullen sänkas_, och §. inbjuder Ständer-
ne att temporairt lemna Kongl. Maj:t rät¬
tighet, att äfven höja den, ifall nödvändig¬
heten så fordrar. Hvad åter sjelfva systemet
angår, så äro mina tänkesätt i detta afseen-
det redan tillräckligt kända. Jag vill der-
256
Den 9 Junii f. m.
före vid detta tillfälle endast uppmana en
värd ledamot, som för någon tid sedan be¬
rättat mig, ,att lian i Frankrike personligen
gjort bekantskap med den, som vanligen ci¬
teras såsom de fria Theoriernes hjelte och
befordrare, nemligen Say, att lemna oss upp¬
lysning om denne ryktbare författares åsig-
ter rörande tillämpningen af dess system.
Denne Ledamot bade, om jag ej orätt min¬
nes, hört honom yttra en stor förundran der¬
öfver, att man vill antaga hans system för
alla länder och förhållanden; och han ville
ej ens svara på gjorde frågor, förrän han fick
veta omständigheterna inom det land, hvar¬
om fråga var. Det skulle vara interessant,
om den värde Ledamoten ville lemna vida¬
re upplysning i ämnet. Jag anhåller 0111 åter-
remiss af Betänkandet, samt att Utskotten
samfält matte behandla frågan, på det man
måtte få se, huru ett hushållssystem ser ut
i ett stycke, och ej styckevis.
Herr Munck af Rosenschöld_, Eberhard:
I anledning af den uppmaning, som den si¬
ste värde talaren ställt till mig, får jag för¬
klara, att då man i Sverige, såsom förnäm¬
ste Författaren i StatsEkonomien, så ofta åbe¬
ropar Say till försvar för en oinskränkt han¬
dels- och näringsfrihet, samt för den sats ,
att ingen Statens inblandning i den enskif¬
ta industrien bör ega runi, så var jag sist¬
lidet år i Paris angelägen, att göra hans per¬
sonliga
Den g Junii f. ra.
sonliga bekantskap. Jag ingick med honom
i afhandlandet af åtskilliga frågor, som han
med mycken beredvillighet besvarade, och
jag tillstår, att svaren voro sådane, som jag
väntat elem, emedan jag ej kunde förmoda,
att en man, som utgifvit så utförliga oell
grundliga skrifter i nämnde vetenskap, skulle
anse ej mera behöfvas, än att hafva lärt sig
de orden: Fullkomlig frihet i handel och
näringarj ingen statens inblandning i den
enskilta industrien. Jag har yttrat i anled¬
ning af Herr af Wingårdhs motion, att den
anvisning på elen enskilta speculationen,
som 18a3 års Ständer lemnade i ersätt¬
ning för den afskaffade Magazinslnrättnin-
gen, icke af Herr Sajr ansågs tillräcklig, eme¬
dan icke en gång sjelfva Frankrike i hans
tanka ägde nog enskilta capitaler för bere¬
dandet af tillräcklig spanmålstillgång i hän¬
delse of en misslyckad skörd. Han ansåg
derföre Staten böra komma emellan med pen-
ningeförlag, och visade mig ett ställe uti en
af dess sist utkom ne skrifter, deri han yr¬
kar det, samt föreslår sättet dertill. Frank¬
rike har utomdess, sade han, få hamnar, och
Sverige kan äfven i detta afseende anses vara
i samma förhållande, emedan våra hamnar en
stor del af året äro tillfrusna. Hos oss saknas
både capital och enskilt omtanka, för att för-
säkraNationen om tillräcklig spanmålstillgång
vid missväxt-år, eller för att behörigen begag¬
na en öfverflödig gröda, Yi hafva haft nog be-
dröfliga prof på den enskilta omtankan i dessa
27 H. 17
a 58
Den 9 Junii f. m.
tegge afseenden år 1826 och sistlidet år. För
öfrigt bör det vara klart för en hvar, utan att
hafva läst eller tält med Say, att ingen Författ¬
ning, rörande handel och näringar, kan be¬
dömas isolerad såsom riktig, utan hör bedöm¬
mas i sammanhang med öfrige dermed gemen¬
skap egande stadganden. En sådan kan vara i
principen riktig, men, icke localiserad, skad¬
lig. Sammanhang i författningar hör således
äfven ega rum i afseende på inrikes och ut¬
rikes handeln. Man bör derföre hörja med
frihet uti inrikes handeln, innan man lös-
släpper den utrikes, och det är oriktigt att
lemna mera frihet i täflan ut utländske, än
åt inländske näringsidkare, samt mer frihet
åt importen, än åt exporten. Men så enkla,
med hvart och ett Statsekonomiskt system
öfverensstämmande, grundsatser hafva ofta
blifvit uraktlåtne i Sverige, isynnerhet i se¬
nare tider. Finland har fatt tillgodonjuta fri
införsel af sina varor tili Sverige, då till
1818 års Riksdag Blekinge icke hade sam¬
ma frihet för införsel af ved till Skåne, ja,
har den icke i lika vidsträckt nion än, och
Sverige till 1815 års icke hade frihet alt
till andra länder utföra victualier. Man sä¬
ger: en ökad import skaffar en ökad export.
Men så har det ej i någon för Sverige förmon-
lig proportion varit i afseende på Finland,
och utomdess om exporten behöfver forceras
öfver höfvan, för att dermed betala en öfver¬
flödig import, så blir mindre procent i vinst
på productionen af de varor, som utföras.
Den 9 Junii f. m.
I afseende på inrikes näringsfriheten
yrkar jag ett fullkomligt samband emellan
Författningarne, så att lika rättigheter åt¬
följas af lika skyldigheter. Jag gillar der¬
före ej frihet för Landtmannen att införa till
salu i städerile dricka, bröd och kött, så län¬
ge Bryggare, Bagare och Slagtare äro skyl¬
dige att hålla tillräckligt förråd för städer-
lies behof af dessa varor, och särskilt skat¬
ta för rättigheten att drifva näring med dem,
mett Landtmannen icke är skyldig dertilh
Bagaren t. ex. kan icke veta när det faller
Landtmannen in att föra iitbröd, men mä¬
ste haka ändå, och saknar afsättningen, så
att brödet blir för gammalt. Således bör
Landtmannen ej förr äga rättighet att infö¬
ra dessa varor till städerne, än han får vid¬
kännas lika onera med nämnde näringsid¬
kare, eller ock dessa onera blifvit äfven för
stadsboerne afskaffade. Det vore önskligt,
att tillräcklig controll hölles pä dessa varors
så val som andra födo- och dryckesämnenS
beskaffenhet; men denna controll vinnes ej
nog genom en •fri införsel af samma varor
från landsbygden, utan genom eli god me¬
dicinsk Polis. De anförda exempel må vi¬
sa nödvändigheten af sammanhang emellan
Författningar emellan rättigheter och skyl¬
digheter. Jag tror, att brist pa klara åsig-
ter i afseende pä detta sammanhang har varit
förnämsta orsaken till de olika meningar i
denna fråga.
Den 9 Junii f. ro.
J öfrigt afstyrker jag na, sorn vid för¬
ra Riksdagen , öfverlåtandet ål Styrelsen, att
efter dess behag få ej blott sänka, utan äf¬
ven böja tullen, helst densamma sistlidet år
ånyo för en längre tid förlängt Handelstrac-
taten med Finland, om ock med någon för
Sverige förmonlig förändring.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskcilken tillkännagaf, att plenum
lomme kl. 6 i eftermiddag att fortsättas.
Herr Tham> Wollrath: Jag får börja
med att bedja om förlåtelse, om äfven jag
ingår i frågor, som icke röra den sak, hvil¬
ken nu egentligen är under öfverläggning.
En värd talare bar klandrat Utskotten vid
förra och denna Riksdagen, för det de ej
blandat sig uti livarandras göromål och tyc¬
kes yrka, att BevillningsUtskottet skulle till¬
kalla Ekonomiutskottet för uppgörandet af
Tullen, samt att Ekonomiutskottet skulle
tillkalla BevillningsUtskottet för att uppgö¬
ra särskilta Ekonomiska författningar om
näringarne. Denna sammanblandning skulle
visst icke hafva led t till annat ändamål, än
att föröka discussioner och voteringar, utan
att ämnet blifvit mera ut.redt, synnerligen
som hvar och en Ledamot kan inom sitt
Stånd yttra sina äsigter. Hvad Bevillnings¬
Utskottet beträffar, så har det sina grän-
sor utstakade uti 70 §, Riksdagsordningen,
och skulle mycket fela mot sin pligt, om det
ej rättade sig derefter. Jag tror, att då det
uppgör grunderne för Bevillningen, bör det
Den 9 Junii f. ra.
ej fråga andra derom. Denna Riksdag liar
Utskottet icke eller förblandat någre ämnen ,
och det torde vara svårt att derom Stadga
någon opinion, förrän nian läst Bevillnings¬
utskottets Betänkande om Tullen. Utskot¬
tet har der stadgat en opinion, utan att in¬
tränga på Kongl. Maj:ts eller något Utskotts
vätt. Hvad åter beträffar de författningar,
som skulle försäkra inre näringarne om fri¬
het, så kan ingen ting afgöras derom utaf
ett enskilt Utskott. Bevillnings-, Lag- och
EkonomiUtskotten hafva börjat att bearbe¬
ta detta ämne, och skola fortsätta, så snart
sammanträden, kunna äga rum; och erfaren¬
heten har visat, att man ej förbiser nödvän¬
digheten, att gifva kraft åt Författningarna,
och föreslå sådane, som skydda näringarna.
Här har blifvit yrkadt, att man borde öf¬
verlemna åt Kongl. Majrt att så väl höja som
nedsätta Bevillningen. Utskottet har ej trott
sig böra föreslå detta; det beror på Rikets
Ständer, att bortskänka sin beskattningsrätt,
men illa uppfyller det Utskott siri pligt,
som rakt emot Grundlagen tillstyrker sådant.
Inrikes näringsfriheten hyllas af alla åtmin¬
stone inom BeviilningsUtskottet, med un¬
dantag af Borgare-Ståndets Ledamöter, och
det är ej Rikets Ständers fel, om på deras
skrifvelse sista Riksdag, angående näringsfri¬
heten, något svar icke erhållits, eller någon
åtgärd deraf följt. BorgareStåndet är äfven
nu alldeles emot näringsfriheten, och har
lyckats genom en tillfällighet att uti Eko¬
Den 9 Junii f. m.
nomiUtskottet göra sin mening gällande; men
den motsatta har dock i förevarande Betän¬
kande åter segrat; hvarföre jag också tror
det höra bifallas, såsom mest öfverensstäm¬
mande med Rikets Ständers Beslut vid si¬
sta Riksdagen. I ett föregående Betänkan¬
de hafva Utskotten icke velat tillstyrka för-
nyandet af den underdåniga Skrifvelsen; men
delta Beslut blef af Ridderskapet och Adeln
återremitteradt, emedan det just skulle mot¬
verka näringsfriheten. Genom en annan vo¬
tering har detta Betänkande blifvit förfat-
tadt i en hel annan anda, deri Utskotten, un¬
der åberopande af denna Skrifvelse, tagit ett
beslut, som står i öfverensstämmelse dermed,
Deremot har endast BorgareStåndet reserve¬
rat sig, och reservationen tyckes förtjena så
mycket mindre afseende, som den endast
åberopar BorgareStåndets vid sista Riksdag
särskilt aflåtne underdåniga skrifvelse. Om
Rikets Ständer således skulle besluta en ny
skrifvelse, som påminner Regeringen om den
förra ; så har BorgareStåndet äfven sin ta¬
lan bevakad, emedan deras skrifvelse är bi¬
fogad förra Acten, och naturligtvis på sam¬
ma gång mäste inför Konungen föredragas.
Då således detta Betänkande, N:o 32, är i
öfverensstämmelse med Rikets Ständers be¬
slut år 1823, och med den återremiss vi för
några dagar sedan beviljade, samt ej har nå¬
got att göra med Bevillningen, Bevaknings-
stadgan och stadgar mot oloflig införsel af va¬
ror, så tillstyrker jag bifall å Betänkandet,
Sen g Jun i i f, ni.
263
desto hellre som Ridderskapet och Adeln då
handlar i conseqvens med hvad Ståndet förut
heslutat.
Herr Hjerta, Gustaf: Lika med Herr
Tham anser jag denna diskussion afvika långt
från hufvudfrågan. Jag tinner, att man här
vill förnya den strid, som vid sistlidne Riks¬
dag börjades, för att lägga hinder mot han¬
dels-och näringsfriheten, hvilken i 20 år va¬
rit önskad af pluraliteten af Nationen. Herr
Lefren sökte då, likasom nu, att till en vig¬
tig formfråga göra, hvilket Utskott rätteli¬
gen borde handlägga ärendet. Hans hemli¬
ga skäl, härtill, som han tyckes med flit döl¬
ja, mäste vara att få målet af Rikets Stän¬
der heliandladt såsom ett önskningsmål, och
sålunda beröfva deras fattade beslut i saken
den kraft, som det redan i 5 år ägt, och
hvars följder, om de visat sig svaga och kan¬
ske till och med mindre nyttiga, härrört,
icke af detta Ständernas beslut, utan af det
sätt, hvarpå näringsfrihets-frågan blifvit af
Regeringen behandlad. Om Herr Lefren öp¬
pet erkänner, det hans afsigt är, att saken
måtte gifvas egenskapen af ett Önskningsmål,
i stället för en beskattningsfråga, som Ri¬
kets Ständer äga afgöra, så bar han rätt att
söka göra denna afsigt så gällande han för¬
mår; men att. söka inbilla oss, att det föröf¬
rigt är af någon vigt, antingen Bevillnings-
eller Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskot¬
tet täger befattning med saken, förefaller mig
rätt besynnerligt, helst båda Utskotten äro
Den g Junii f. ra.
afdelningar af Rikets Ständer. Hvad äter
sjelfva saken angår, så inskränker jag mitt
yttrande derom till endast näringsfriheten,
som är egenteliga föremålet för ifrågavaran¬
de Betänkande. Härmed har handelsfrihe¬
ten icke något sammanhang, vidare än ge¬
nom Herr Lefrens motion, att vederböran¬
de Utskott måtte uppgöra, och Rikets Stän¬
der besluta, ett fullständigt system för han¬
deln och näringarne i allmänhet. Jag be¬
strider nu, såsom alltid tillförene, att Ri¬
kets Ständer böra framlägga några systemer
j dylika fall, sådant tillhör Regeringen, sorn
är bättre i tillfälle att bedöma alla tillhö¬
rande detailer, än Rikets Ständer, för hvil¬
ka det är omöjligt, och hvilkas sammanträ¬
den icke rimligen kunna hafva dylikt till fö¬
remål. Jag vädjar till den värde Ledamo¬
ten, huru han sjelf behandlar dem, som vå¬
gat fordra systemers uppgörande i andra af-
seenden, och jag hemställer, om han ens kan
tro det vara möjligt, att här vid Riksdagen
uppgöra systemer, som på en gång omfatta
allt hvad för folkets arbete och underhåll är
vigtigast. Den gamle Says här åberopade
ord, om han någonsin yttrat sig öfver det¬
ta ämne, på annat sätt än dess skrifter in¬
nebära, vågar jag påstå, äro misstag; ty det
är nedifrån, icke uppifrån, näringarnes för¬
kofran skall beredas. Allt tvångsmedel upp¬
ifrån är i detta fall skadligt, och motverkar
ändamålet. Der man städse måste fråga , hvad
Förordningarne bjuda och tillåta, der hand¬
Den 9 Junii f. ra.
a65
lar man ej med den frihet och kraft, som
då, när man vet, att man icke är bunden
af något sådant tvång. Det är den fria ut-
öfningen af egen förmåga, sorn skall upp¬
hjelpa näringarne; och den starkes och ut¬
vecklas genom medvetandet, att man ej hand¬
lar mot andras bättre rätt. Regeringen må
leda näringarnes utbildning och upplysa de¬
ras framsteg; men icke genom ständiga för¬
ändringar i tvångsförfattningar söka inverka
på dem. Hela vår Ekonomiska Lagstiftning
är såvida missförstådd, som 1809 års Stän¬
der, då de biföllo 60 §. Riksdagsordningen,
visserligen ej hade för afsigt att medgifva
Konungen rätt att oupphörligen utfärda den
ena nya Förordningen efter den andra, en¬
dast i anledning af enskiltes ansökningar och
till vissa orters locala fördel. Jag har tänkt
mig deras mening hafva varit, att Regerin¬
gen skulle antaga och följa Ekonomiska sy¬
stemer, med afseende på det allmännas hä¬
sta, icke blott enskiltas förmån, och att i
allmänhet hela den Ekonomiska Lagstiftnin¬
gen icke skulle verka till melin för hvarje men-
niskas naturliga rättighet att få fritt nära
och förkofra sig. Det är missförstånd i det¬
ta afseende, som infört oss i den labyrint,
der vi oss nu befinna.
Enligt hvad jag vill minnas, innehöll
HerrLefréns motion sex hufvudpuncter, hvar¬
af Utskotten i detta Betänkande samman¬
fattat fyra, hvilka alla synas mig nöjaktigt
a66
Den 9 Junii f. ra.
tesvarade. Den första är, att fullständig
frihet i inrikes näringarne och inrikes han¬
deln måtte införas, såsom utgörande första
och nödvändigaste steget till näringarnes för¬
kofran. I detta afseende yttra Utskotten
sig anse den af Rikets Ständer vid i8a3 års
Riksdag till Kongl. Maj:t i underdånighet af-
låtne skrifvelse vara tillräcklig, och afstyr¬
ka, såsom vådlig, näringsfrihetens utsträck¬
ning i allmänhet utöfver de deri föreslagne
gränsor. Jag förenar mig i denna åsigt, eme¬
dan förändringen annars kanske vore alltför
våldsam, och kunde medföra menliga följ¬
der, helst vi inom representationen hafva ett
Stånd, sorn, förmedelst den serskildta un¬
derdåniga skrifvelse det afgaf angående öf¬
rige Ståndens beslut om näringsfriheten, er¬
känt sig vara icke Svenska folkets, utan Skrå-
Corporationernes Representanter. Genom be¬
rörde serskilta underdåniga skrifvelse åda-
galade detta Stånd för hela Europas ögon,
att dess vigtigaste Riksdags-angelägenhet
var, att bevaka och försvara Skrå-intresset,
hvarvid Ståndet hemtade stöd af Stånds-pri-
vilegierne, ehuru redan vid 1809 och 1812
årens Riksmöten af Ståndet erkändes, att den¬
na fråga icke rörde privilegierne. Motio¬
nens andra punkt, att allvarlig uppmärksam¬
het må fästas på nödvändigheten att bereda
tillgång till theoretiskt practiska läroanstalter
för högre och lägre näringsidkare, förklara Ut¬
skotten oskiljaktigt tillhöra frågan om ändrin¬
gar och förbättringar inom de allmänna Under-
Oen g Junii f. m.
267
visnings ver lien, och derföre icke nu höra blif¬
va föremål för pröfning. Beträffande 3:dje
punkten, eller att export af inrikes Manu-
factur- och Slöjd-producter må, genom der¬
till'upprättade, med serskilta förmoner för*
sedde, Bolag gynnas och befordras; så an¬
se Utskotten detta icke vara förenligt med
det begrepp Utskotten göra sig om närings¬
frihet. Att genom uteslutande privilegier
uppmuntra och befrämja nya uppfinningar
af allmän användbarhet, är, efter Utskottens
tanka, både rättsenligt och nyttigt; men att
utsträcka denna uteslutande rätt ända der¬
hän, att export-rättigheten af landets till¬
verkningar endast skulle tillkomma vissa han¬
delsbolag, af hvilka Näringsidkaren, Fabri¬
kanten och Manufacturisten såmedelst skul¬
le sättas i beroende, synes Utskotten inga¬
lunda kunna blifva användbart såsom medel
till konstflitens befrämjande. Jag frågar, om
icke äfven denna punkt af Herr Lefrens för¬
slag sålunda är tillräckligt besvarad? Mig
förefaller det tydligt, att antagande af hvad
Herr Lefren i detta fall föreslagit, skulle på¬
lägga oss ännu svårare näringsband, än vi t
förut hafva. Näringsidkarne skulle blifva be¬
stämdt beroende af de stora handelsbolagen,
och de enskilta intressena skulle göra sig gäl¬
lande med större våldsamhet, än någonsin.
Hvad. åter angår 4;de momentet af Motio¬
nen, nemligen att frågorne om näringsfri¬
heten, såsom varande önskningsmål, icke måt¬
te sammanväfvas med Bevillnings-frågorne,
a68
D c n 9 Junii f. m.
som dervid hade en underordnad rol, så
är Herr Lefrén sjelf den enda, som sam¬
manblandat dessa ärender, och Utskotten haf¬
va gjort ganska rätt, då de häruti tillrätta¬
visat honom, och, genom ämnenas afsk i 1 ja li¬
cie till serskild behandling, återfört allt till
den vanliga ordningen. Jag kan således ej
finna, att något är att anmärka i afseende
på hvad detta Betänkande innehåller, röran¬
de Herr Lefréns motion; ty Utskotten hafva
yttrat sig nöjaktigt Öfver den del deraf, sorn
hit hörer, och afskiljt det öfriga till gemen¬
sam behandling med andra, dermed samman¬
hang ägande, frågor.
De öfrige Motioner, hvaröfver Utskot¬
ten i Betänkandet sig utlåtit, skall enhvar,
som genomläser detsamma, finna högst obe¬
tydliga och af ringa vigt, äfvensom de för¬
ändringar Utskotten i anledning deraf före¬
slå. Jag medgifver att desse synas likgilti¬
ga; men då vi bland annat här se det verk¬
ligen sorgliga förhållande, att i denna stund
ännu gäller en Författning af år 1723, som
stadgar, att ringar och öron tili koppar- och
messingskärl höra förfärdigas af samma me¬
tall, och att kopparkärl, som efter vigt säl¬
jas, med tillsättning af jern, ej få på mark¬
nad eller torg hållas till salu, vid äfventyr
af varans förlust; så tyckes det vara tid att
fästa uppmärksamhet på och afhjelpa dyli¬
ka orimliga hinder för näringsfriheten, som
förmodeligen någon kopparslagare, af enskildt
Den 9 Jn ni i f. ro.
269
intresse, utverkat. Jag tillstyrker derföre
Lifall till hela detta Betänkande.
Hvad sluteligen beträffar Herr Lefrens
erindran, att Rikets Ständer skulle genom
bifall Lill Betänkandet, undandraga Styrel¬
sen beslutanderätten i hufvudsaken; så bl if¬
ver rätta tiden att derom discutera, när åler-
remissen af c et förra Betänkandet i hufvud-
frågan blifvit af Utskotten besvarad, och
ämnet du åter kommer å bane härstädes;
men 1111 är en sådan disput alldeles afvi-
kande från ämnet. Emedlertid får jag för
min del yttra den öfvertygelse, att, då Ri¬
kets Ständer ännu icke sett några tillfreds¬
ställande påföljder och åtgärder i anledning
af deras vid sista Riksdag i underdånighet
gjorda framställnig hos Kongl. Maj:t rörande
Näringsfriheten, något annat icke återstår för
Rikets Ständer att göra, än att nu förnya
samma underdåniga hemställan, och vid näst¬
kommande Riksdag bestämma Statsanslagen
i förhållande till det försämrade eller för¬
bättrade tillstånd, Iivari Näringarne då be¬
finnas , i följd af Regeringens gifna eller af-
slagna Sanction.
Friherre Sprengtporten, Jacob TVillielm:
Jag kan visserligen ej bestrida sammanhang
mellan Närings- och Handelsfriheten i prin¬
cip, theori och ide; men jag tror deraf icke
följa, att Utskotten bordt behandla desse
frågor gemensamt, helst den ena är ett Lag-
i
Den 9 Junii f. m.
och den andra ett Bevlllnlngsmål. Jag lan
åtminstone ej inse, att det är något sådant
oskiljaktigt sammanhang emellan till exem¬
pel frågan om tull på peppar , och den om en
Glasmästares rättighet att utöfva sitt handt¬
verk på landet, eller annorstädes; Föröfrigt
lärer det icke undfalla Ridderskapet och
Ådeln, att Utskotten i förevarande Betän¬
kande endast gjort en tillämpning af de
grundsatser, som Rikets Ständer vid sistlid-
ne Riksdag utvecklade i de lagförslag röran¬
de Näringsfriheten, som dä till Kongl. Maj:t
öfverlemnades. Och då Ridderskapet och
Adeln, genom den beslutade återremissen
af Utskottens förra Betänkande rörande sam¬
ma ämne, förklarat sig godkänna och hylla
dessa grundsatser, skulle det vara oväntadt,
om Ridderskapet och Adeln nu afvek der¬
ifrån, och vägrade bifall till ifrågavarande
Betänkande. Jag anhåller och hoppas der¬
före, att Betänkandet måtte bifallas.
Fri h er re sinekur swärd, Carl Henrik: Att
alla vägar leda till Rom, är en satts, hvar¬
med kan jemföras det 1111 inträffade förhål¬
lande, alf man från ett Betänkande i fråga,
om Kopparkärl må försäljas med eller utan
oron af jern, kommit in i en discussion, som
ingriper i Näringsfrihetens vigtigaSte grund¬
satser. Då jag anser förevarande Betänkande
icke hafva någon gemenskap med denna stora
Ekonomiska angelägenhet, vill jag icke ingå
i discussionen derom. Men i anledning af
Den 9 Junii f. m.
371
Friherre Sprengtporten erindran om nöd¬
vändigheten för Ridderskapet och Adeln att,
då det förra Betänkandet om Näringsfrihe¬
ten blifvit återremitleradt, bibehålla conse-
quencen genom bifall till det förevarande,
såsom grundadtpå samma principer, som för¬
anledde ålerremissen; utbeder jag mig att
få anmärka, att just den åberopade conse-
quencen synes mig fordra, att äfven detta
Betänkande till Utskotten återremitteras. Jag
stödjer denna min mening på den grund, att
jag finner skäl bifalla Betänkandet i de de¬
lar, som röra rättigheten att försälja Kop¬
parkärl med jernöron, äfvensom i hvad an¬
går föreskrifterne om meddelande af pass
åt Marknads-resande, men alldeles icke kan
lemna bifall lill första delen af Betänkandet,
emedan den innefattar afslag å Motionerne
om Näringsfriheten, och jag således skulle
hylla motsatsen af de grundsatser, som i
den åberopade underdåniga Skrifvelsen om
Näringsfriheten blifvit framstälde, och på
grund hvaraf det förra Betänkandet blef åter-
remitteradt till Utskotten. Dessa tillkänna¬
gifva uti det Betänkande, hvarom nu är
fråga, att de i det förut afgifna afstyrkt
allt afseende på Motionen om förnyande af
den hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjorda
anhållan om de föreslagneHandels-och Ilandt-
verkeriOrdningarnes utfärdande till allmän
efterrättelse; och derefter yttra Utskotten;
”men enär de grunder, hvarå desse Lagför-
”slag hvila, äro med Utskottens åsigter öf-
Den g Junii f. m.
"verensstämmande, liafva Utskotten, under
"förutsättning att Kgl. Moj:t täckes i Nåder bi¬
falla 1828 års Ständers nyssnämndajunderdå-
"niga anhållan, derifrån hemtat anledning för
"de yttranden, Utskotten nu gå att afgifva.”
De yttranden Utskotten sedermera afgifva,
äro likväl, att de afstyrka allt afseende på
Herr Lefréns Motion om Näringsfriheten. Jag
tror dock denna Motion vara så nära samman¬
hängande medoch underordnad den förra frå¬
gan, att detta Betänkande nödvändigt måste
återremitteras, eller, i annat fall, lemnäshvi-
lande, tills nämnde fråga blifvit afgjord. Jag
delar fullkomligt deras åsigter, som talat
för frihet i Näringarne, och erkänner, att
jag ej förstår Utskottens raisonnement, då
de väl godkänna de föreslagne Handels- och
HandtverkeriOrdningarne, men detta oaktadt
afstyrka Rikets Ständer från framställande
af en förnyad önskan om desse Författnin¬
gars utfärdande, Jag kan ej tillskrifva Re¬
geringens dröjsmål härmed någon annan or¬
sak , än en tvekan och osäkerhet hos Sty¬
relsen om Förslagens duglighet och tillämp¬
lighet; och för att häfva detta hinder vet
jag ej någon lämpligare åtgärd, än att Rikets
Ständer å nyo framställa deras yttrade ön¬
skan om utfärdandet af desse Författningar,
om hvilkas nytta de äro öfvertygade. Bifall
till detta Betänkande vore afslag på Herr
Lefrens Motion till Näringsfrihetens befräm¬
jande; och då detta icke kan vara Ståndets
ön-
Den 9 J u n i i f. ra.
önskan, men det för öfrigt synes vara skäl
att bifalla andra delar af Betänkandet; hem¬
ställer jag om återremiss deraf i det hela,
på det vi icke genom ett motsatt förhållan¬
de må göra oss skyldige till en stor incon-
sequence.
Herr Lefrén: En värd Ledamot har
Satt i fråga, huruvida jag öppet uttalat min
åsigt rörande näringsfriheten. Jag tviflar lik¬
väl icke, att ju Ridderskapet och Adeln af mi¬
ne yttranden vid åtskillige tillfällen så väl un¬
der denna som sista Riksdagen,nogsamt fattat,
att jag är prohibitivsystemets verkeliga och
öppet uttalade vän, äfvensom att jag icke är
vän af smygvägar, för att bana rum för frågor,
som redan genom votering äro afgjorde, men
att jag dessförinnan oförtäckt söker göra min
mening gällande, Så godt jag förmår. Jäg
tror ej heller det kan tillvitas mig, att jag
velat inbilla någon hvad rätt är; det må va¬
ra andra förbehållet att vilja inbilla oss,
huru vissa §§. i våra Grundlagar höra tol¬
kas. Herr Hjerta har sagt, alt jag yrkat, det
Rikets Ständer borde uppgifva ett System
för Näringarne, men anmärkt, att ett så¬
dant endast kunde väntas från Regeringen.
Just derföre att jag instämmer i denna åsigt,
Önskar jag, att Rikets Ständer icke genom
partiella beslut öfver Bevillningsfrågor måt¬
te hinda händerne på Styrelsen, att fatta ett
System, Utan att de måtte öfverlåta åt Ko-
37 H, i 8
I
Den 9 J u n i i f. ro.
nungen, att afgöra frågan i sin helhet.. Jag
har visserligen ej velat sammanblanda äm¬
nena, ehuru jag yrkat' en gemensam behand¬
ling deraf; hvilket ock finnes genom en en¬
kel och sund Logik. Motion har en¬
dast gått ut på att verka sammanhang i be¬
handlingen. Misslyckas den, anser jag ska¬
dan vara fäderneslandets. Att jag icke åsyf¬
tat genomdrifvande af någon favorit-idée,
kan jag försäkra; men jag har ej trott, att
man på en viss väg borde besluta om en
del af frågan till fäderneslandets skada, in¬
nan man vet, huruvida de öfrige delarne,
som dermed stå i sammanhang, kunna kom¬
ma att följa med. Enligt min öfvertygelse,
bör den inre näringsfriheten vara vilkor för
den yttre; men vi torde få vänta länge nog
på denna inre näringsfrihet, så länge ett
RiksStånd envisas, att betrakta såsom pri-
vilegiifråga en enkel åtgärd i ekonomisk väg.
Jag anser, sorn bekant är, en obegränsad ytt¬
re handel skadlig; men i högsta grad orim¬
ligt att gå framåt endast med en fot, eller
att pådrifva den yttre näringsfriheten, så
länge vi ännu måste misströsta om den in¬
re. Jag anhåller derföre om återremiss, med
begäran, att Utskotten täcktes åtminstone i
några minuter belänka, att frågorne ej kun¬
na åtskiljas.
Friherre Sprengtporten: Jag har redan
förut tagit mig friheten nämna, att Utskot¬
ten i sitt Betänkande utgått från den syn¬
Den 9 Junii f. m.
punkt, att man ansett sig böra helt och
hållet instämma i de åsigter, som ligga till
grund för Rikets Ständers underdåniga skrif¬
velse vid 1823 års Riksdag. Om Utskotten
således tillstyrkt afslag på Herr Lefrens Mo¬
tion rörande en oinskränkt näringsfrihet, är
det derföre, att Herr Lefren gått längre, än
Utskotten ansett nyttigt. Om åter Utskot¬
ten föreslagit, att Friherre Wrangels med
fleres Motioner må förfalla, är orsaken den,
att om det förslag till Handels- och Handt-
verksOrdningar, som vid sista Riksdagen af-
lemnades till Konungen, och om hvars för¬
nyade framlemnande fråga nu är väckt, af
Kongl. Maj:t gillas och utfärdas till efterlef¬
nad, i enlighet med hvad Utskotten förut¬
satt, så är det af Motionärerne åsyftade än¬
dåmålet med detsamma vunnit. Jag tror så¬
ledes ingen olägenhet kunna uppstå af bi¬
fall till detta Betänkande, enär Ridderska-
pet och Adeln genom bifall till det i sista
Plenum återremitterade Betänkandet, om för¬
nyad skrifvelse-rörande det vid sista Riks¬
dagen aflemnade förslaget till Handels- och
HandtverksOrdningar, i alla fall har Öppet
tillfälle att bifalla de ifrågavarande Motio-
nerne i sammanhang med hufvudfrågan.
Herr Hjerta; Jag vill blott i anledning
af Friherre Anckarswärds anmärkning erin-
dra, att om Betänkandet bifalles, blef följ¬
den, att den perioden i Betänkandet, hvari
18*
Den 9 Junii f. m.
det heter: "enär de grunder, hvarå desse
”Lagförslag” (nemligen till Handels- och
IlandtverksOrdningar) ”hvila, äro med Ut¬
skottens åsigter öfverensstämmande, hafva
”Utskotten, under förutsättning att Kongl.
J’Maj:t täckes i Nåder bifalla i8n3 års Stän-
”ders underdåniga anhållan, derifrån hem-
”tat ledning för de yttranden, Utskotten nu
”gå att afgifvaförändras till följande:
”hafva Rikets Ständer, under förutsättning,
”att Kongl. Majrt täckes i Nåder bifalla i82t>
”års Ständers underdåniga anhållan, deri¬
från hämtat ledning för sitt Beslut Jag
kan således icke finna, att man på något
sätt, genom bifall till detta Betänkande,
bundit liänderne på sig, då beslutet uttryck¬
ligen fattas under förutsättning af Konun¬
gens bifall till Ständernes skrifvelse vid si¬
sta Riksdagen. Allt hvilar således på det
svar, som erhålles på den omnämnda skrif-
velsen; men jag undrar så mycket mindre
på Friherre Anckarswärds misstag, som Fri¬
herren varit frånvarande, och förmodligen
ej hunnit få kännedom derom, att Ridder-
skapet och Adeln i sista Plenum, äfvensom
arne andra RiksStånd, återremitterat Utskot¬
tens Betänkande rörande väckt fråga om för-
nyadt frambärande till Konungen af 1823
års skrifvelse, just i ändamål att kunna fat¬
ta ett Beslut om bifall dertill. Jag vill nu
icke ingå i betraktande, huruvida en för¬
nyad skrifvelse behöfves eller icke, i och
för detta Betänkande; ty Rikets Ständer äro
Den 9 Juni! f. m.
277
i alla fall icke bundne, då jag ej kan falla
annat än att det blifver ExpeditionsUtskot-
tets skyldighet, att i den på grund af detta
Betänkande afgående skrifvelsen utsätta, att
det är under förutsättning af Kongl. Majrts
bifall till i823 års Ständers skrifvelse, sorn
Rikets Ständer nu anhålla om upphäfvande
af förbudet mot jernöron på Koppar- oclx
Messingskärl, m. m. Hufvudfrågan i afse¬
ende på detta Betänkande är således inskränkt
dertill, huruvida afseende bör fästas på Herr
Lefrens jemte åtskillige andras Motioner rö¬
rande Näringsfriheten. För mig visar det
sig klart, att Herr Lefren i vissa delar gått
för långt, och i afseende på andra delar gjort
för litet, men att 1823 års Ständer funnit
en lämplig medelväg, hvarigenom friheten
på billigt vis kan införas. Jag anser äfven,
att Utskotten så fullständigt besvarat Motio-
nerne, attingen ting annat återstår än den
önskan Herr Lefren nu förnyat, att ett visst
system måtte uppgöras och följas. Jag har
redan förut yttrat mig häröfver och förkla¬
rat, att detta varit omöjligt för Uts* otten;
att friheten är det enda element, hvari Nä-
ringarne kunna röra sig till allmänt bästa,
och att alla tvångs-systemer således, då de
utgå från Styrelsen, äro skadliga, men ännu
mera, i fall Rikets Ständer skulle vilja försö¬
ka att uppgöra dem. Vi mäste med våra
former åtnöja oss, att efter bästa vett och
öfvertygelse besluta i hvarje serskildt fall.
t
Den 9 Junii f. m.
Jag förnyar på dessa skäl min anhållan om
bifall till Betänkandet,
Friherre Ehrenborgh: Jag har af sjuk¬
dom varit hindrad, att deltaga i de sista
öfverläggningarne inom Utskotten rörande
detta Betänkande och det näst föregående
under N:o 3i. Men då jag likväl deltagit i
de förberedande åtgärderne och känner för¬
hållandet, anser jag mig skyldig, att, i an¬
ledning af Friherre Anckarswärds anmärk¬
ning, som kan synas riktig, upplysa, att
den inconsequence, som tyckes råda uti Ut¬
skottens begge omnämnde Betänkanden, här¬
rört från olika resultater af tvenne voterin¬
gar. Utskottens beslut i Betänkandet N:o3i,
som af Ridderskapet och Adeln blifvit åter-
remitteradt, tillvägabragtes emot Afdelnin-
gens förslag, genom en votering i Utskottens
Plenum, och som jag icke haft tillfälle att
härvid göra min röst gällande, får jag nu
förklara, att jag instämmer i Grefve Posses
med fleres reservation. Öfverläggningen om
det nu förevarande Betänkandet hade skett
i sammanhang med öfverläggningen om det
förra; begge Betänkanderna voro ock föi’St
skrifna i samma anda och af samma person.
Det var derföre naturligt, att då man i det
första Betänkandet tillstyrkt Rikets Ständer
att upptaga de grundsatser, som inhehöllos
i 1823 års Ständers skrifvelse, och att förnya
en underdånig anhållan, att dessa grund¬
satser måtte blifva föremål för Kongl. Maj:ts
Den 9 J u n i i f. m.
a79
pröfning, kunde man i det sednare Betän¬
kandet, då man faun, att Herr Lefrens Mo¬
tion gick för långt i inskränkning, och Fri¬
herre Wrangels för långt i utsträckning, af
de principer man tillstyrkt Rikets Ständer
att antaga, ej komma till annat resultat, än
att anse dessa Motioner i och med det sam¬
ma afgjorda. På detta sätt har den anmärkte
inconsequencen uppkommit; men jag tror
icke, att något hinder kan möta för bifall
till det nu ifrågavarande Betänkandet, ehuru
det förra blifvit återremitteradt.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
anser väl egentligen det vara ganska likgil¬
tigt, om detta Betänkande bifalles, eller åter¬
remitteras; ty om det bifalles, så står än¬
dock vägen öppen, att, då Betänkandet N:o
3i återkommer, taga det beslut Ridderska-
pet och Adeln finnér för godt; helst det nu
föredragna Betänkandet innehåller endast en
principfråga, hvars tillämpning igenfinnes i
det andra Betänkandet, Om således den ön¬
skade tillämpningen vinnes, kan det vara lik¬
giltigt, huru principen afgöres. Men för
consequensen skulle jag likväl tro det vara
bäst, att återremittera detta Betänkande, för
att icke synas gilla den mening här blifvit
uttryckt, nemligen att sedan Ständerne en
gång inlemnat en skrifvelse till Konungen,
någon ny påminnelse derom icke behötves.
Jag tillstyrker derföre återremiss.
alio
Den g J u tiii f. m.
För öfrigt förekommer vid detta Betän-
kande en sak, som synes mig förtjena upp¬
märksamhet, nemligen att BorgareStåndets
samtlige Ledamöter reserverat sig, under
åberopande af sina privilegier, och sagt, att
vissa delar af Betänkandet voro stridande
emot bemälte Stånds privilegier, förmåner,
fri- och rättigheter. Jag fruktar, att om
detta i de öfrige Stånden lemnades med full¬
komligt stillatigande, skulle det se ut, sora
man erkände riktigheten deraf; och jag får
af sådan anledning i korthet påminna om
några hithörande historiska facta.
Vid Riksdagen år 171 9 erkände Bor-
garStåndct sjelft, att det såsom RiksStånd
inga privilegier hade, neli härvid förblef det
till 17S9, då Regeringen, som var angelä¬
gen att väcka split emellan RiksStånden, gaf
Borgare- och BondeStånden hopp 0111 privi¬
legier. Detta omfattades äfven med glädje
af BorgarStåndet, sorn genast uppgjorde ett
förslag till privilegier; men detta Lief be¬
tydligt ändrad t, så att nästan ingen ting
återstod, och sluteligen stannade alltsam¬
mans vid en Nådig försäkran af den 23 Fe¬
bruarii 1789, af innehåll, att BorgarStån¬
det skulle blifva bibehållet vid alla de pri¬
vilegier och friheter det förut ägde. Och
då det förut ej ägde några privilegier, kun¬
de det således ej heller bibehållas vid nå¬
gre. Äfven i sjelfva SäkerhetsActen vågade
man ej nämna några privilegier för Borgar-
Den 9 Junii f. m.
Ståndet. Der står i 7:de ”Adelns samt
”Presterskapets Privilegier af år 1J23, samt
” Städernas hittills vålf angne privilegier och
”rättigheter stadfästas i allt, sorti ej stri~
’’der emot denna SäkerhetsAct.” Märken
Väl först, att här talas om Städernas, men
icke BorgareSlåndets privilegier, och sedan
endast om privilegier som voro förut väl~
fångna, nemligen med de andre Ståndens
samtycke. —? Efter Talmännens underskrif¬
ter upprepar Kongl. Majit serskilt: ”Och
”sorn Vi stadfästat och bekräftat Ridder-
”skåpets och Adelns Privilegier af åriyn3:
” äfven som Vi härmed behräfte Pre-
”steStåndets Privilegier af år 1J23, samt
”Vår den 2 Mars innevarande år gifne jt-
”terligare försäkran, tillika med den Stad-
”fästelse å vissa fri- och rättigheter, som
”Vi under den 23 Febr. gifvit Rikets Stä¬
nder och under den 23 Febr. tillerkänt och
”för un t Riksens Allmoge.”
Ordet privilegier uttalas således icke
ens här, och i alla fall hade sådant ingen
ting betydt, så länge meddelandet icke skett
på vederbörlig privilegii-väg, nemligen med
alla de andre Ståndens samtycke. Ifrån den
tiden blef i afseende på Privilegier ingen¬
ting tillgjordt intill år 180g, då Borgare-
Ståndet, i anledning af de andre Ståndens
consessioner, ursägtade sig med det tillkän-
nagifvande, att det inga Privilegier hade.
Jag anhåller derföre, att min protest mot
Den 9 J u n i i f. m.
BorgareStåndets påstående i den afgifne re¬
servationen måtte i dagens Protocoll för¬
varas.
Herr Tham: Jag anhåller att först få
nämna en omständighet, som jag förbigeck,
då jag förra gången var på bänken. Jag
lem nar derhän, om BevillningsUtskottet be¬
gått ett fel deri, att det ej sysselsatt sig med
läsning af berömde författare, och lagt Say’s
arbeten till grund för sina åtgärder. Detta
har emedlertid icke inom Utskottet varit i
fråga. Endast Sveriges tillstånd och verke-
liga behof, samt den kännedom deraf, som
hundrade års erfarenhet lemnat, hafva ledt
Utskottet i dess omdöme och vid dess af¬
gifne Betänkanden; icke några i Böcker upp¬
ställda Theorier, åt hvilka, ehuru vackra
som helst, det torde blifva svårt att gifva
en tillämpning, som icke till följd af locala
omständigheter fordrade täta undantag. Jag
lemnar äfven derhän, om det varit Regerin¬
gens eller Utskottets skyldighet att uppgöra
något System; emedlertid liar Regeringen i
detta afseende gått Utskottet till mötes, ge¬
nom en befallning till Tullstyrelsen, att in¬
komma med ett uppgjordt System för Tul¬
len. Detta har äfven blifvit verkställda utan
att likväl leda till vidare resultat, än att
vederbörandes utlåtanden deröfver blifvit
infordrade; men Regeringen sjelf har icke
yttrat sig annorlunda, än att den förklarat
sig vilja iakttaga allt, som vore nyttigt och
kunde befordra Näringarnes bestånd.
✓
Den 9 Junii f. ro.
a83
Hvad återremiss af Betänkandet angår,
förenar jag mig med Friherre Sprengtporten
och Herr Hjerta. Då det redan , genom åter¬
remiss af Betänkandet N;o3i, som innehöll
ett beslut af Utskottens pluralitet att icke
förnya 1828 års underdåniga skrifvelse, blif¬
vit ådagalagdt, hvad ock såsom skäl för
återremissen uttryckligen blifvit anfördt, att
Ridderskapet och Adeln vidhöll de grund¬
satser, som vid sista Riksdagen uppställdes,
och önskade se dem bragte i verkställighet,
samt att i sådant ändamål en skrifvelse med
förnyad anhållan derom måtte till Kongl.
Maj:t afgå; och då det nu förevarande Be¬
tänkandet står i närmaste samband med
denna skrifvelse, så tror jag, deräst Ridder¬
skapet och Adeln ännu anser de vid 1823
års Riksdag föreslagne åtgärder lill en början
vara lagom, att en återremiss endast skulle
verka till nya öfverläggningar, men icke till
någon nytta i saken. Jag kan ej med en värd
Talare finna, att återremiss är behöflig derfö¬
re, att principen, det en ny skrifvelse vore öf¬
verflödig, i detta Betänkande skulle vara ut¬
tryckt. En sådan princip var af Utskottens
pluralitet uttryckt i det redan återremittera¬
de Betänkandet; detta uttrycker åter belt och
hållet motsatsen, då Utskotten just under
åberopande af den underdåniga skrifvelsen
och de åsigter, som ligga till grund för den¬
samma, föreslagit vissa åtgärder. Herr Ce¬
derschjöld har äfven anmärkt nödvändig¬
heten att motsäga, hvad BorgareStåudet an¬
284
Den 9 Junii f. ni.
fört i sin reservation. Jag kan ej finna be-
holvet häraf. Rikets Ständers skrifvelse af
Sr i8a3 förutsätter ju, att de öfrige 3 Stån¬
den ej ansågo BorgarStåndet äga några pri¬
vilegier, soro genom den föreslagne Närings¬
friheten kunde lida någon inskränkning. Då
Ridderskapet och Adeln nu önskar en för¬
nyelse af denna skrifvelse; då ett Betänkan¬
de, som åberopar densamma, godkännes, har
man ju de facto vederlagt BorgarStåndet,
utan att någon serskild protest behöfves.
Hvad sluteligen angår innehållet så väl
af i8a3 års skrifvelse, som detta Betänkan¬
de, tror jag, att man till en början dermed
bör vara nöjd. Hastiga och våldsamma för¬
ändringar äro farliga, men om ett beslut
från Regeringen emanerar, i enlighet med
de grundsatser, hvarom man redan kommit
öfverens, torde erfarenhetens läror efter nå¬
gra år bäst visa, om man då kan gå längre.
Jag tror och hoppas detta; men man kan ej
begära allt på en gång. Först då man ser,
att det steg man tagit, lyckats väl, får man
så mycket större skäl, att vidare fortgå på
samma bana. Jag åberopar Lill stöd härför
evemplet af den vid sisla Riksdagen utvid¬
gade Handelsfriheten. De lyckliga fötjder
deraf, som redan visat sig, torde lemna be¬
vis, att man med säkerhet nu kan gå längre.
Jag anhåller om proposition till bifall å Be¬
tänkandet.
Den g J u n i i f. ra.
285
Friherre Anckarsvärd: Jag får endast
i anledning af de anmärkningar, som blif¬
vit gjorde, förklara, att jag finner mig öf-
vertygad om mitt misstag, och alt jag ön¬
skar bifall till Betänkandet.
Friherre TVrangel, Henning: Uti den¬
na discussion hade jag aldrig ämnat delta¬
ga, men föranledes dertill vid genomögnan¬
det af i8a3 års Ständers beslut, hvaraf jag
finner, att den näringsfrihet man då ville
bereda, icke är vid utförandet så tillämp¬
lig, som man bordt förvänta; ty om någon
barbarisk och af fördomar bibehållen lag
ännu qvarstår i samhället, så är det vis¬
serligen den, som beröfvar menniskor rät¬
tighet, att på ärligt sätt försörja sig med
sitt arbete. Denna rättighet är till, på sam¬
ma gång med menniskan; den är en natur¬
rätt, äldre än samhället, och på hvilken
dess positiva lagar måste grunda sig; att
kränka den, är att kränka en afmenniskans
första rättigheter, ett väsenteligt ingrediens
i dess lagliga frihet. Redan hafva, utaf akt¬
ning derföre, alla upplysta nationer upp-
häfvit den barriere medeltidens feodalprin¬
ciper deremot underhållit, och det är hög
tid, att vi låta den gamla Skråinrättningen
upphöra; då vi äro högst obelåtna med allt
hvad som inom densamma frambringas, hvar¬
före skola vi tveka att tillegna oss samma
frihet i näringar, som uti andra länder fram¬
bringar dessa konstalster, hvilka vi ändå
Den 9 Junii f. ra.
icke kunna umbära? Hvarföre skola vi här
binda händerna på hvarandra, för att till
uppfyllande af snart sagt alla våra behof,
nödgas anlita den fria verksamheten i andra
länder? Må derföre Staten alldeles upphöra,
att inblanda sig i den enskilta angelägen¬
het, hvarest och huru man lär ett handt¬
verk, och det stå hvar och en fritt att för¬
sörja sig med sina händer, så godt han kan,
Endast på detta sätt kunna vi hoppas, att
frambringa den intelligence, den täflan och
den idoghet, som i länder, hvarest lefnads-
medlen äro mycket dyrare än hos oss, lik¬
väl frambringa både billigare och fullkom¬
ligare varor, och hvilka, med allt understöd
af prohibitiva Författningar och höga Tull-
afgifter, hos oss icke kunna en gång efter¬
göras.
Förra Ständer hafva föreslagit Handt-
verks-associationer, hvilka jag ej anser så tjen-
liga, som framledne Grefve Posses förslag,
hvilket utgår derifrån, att, med fullkomligt
upphäfvande af alla Skråförfattningar, det
måtte tillåtas hvar och en, att, efter ve¬
derbörligt anmälande och emot erläggande
af vanliga utskylder till Staten, såsom handt¬
verk idka ett eller flere tillika, af hvilken
handtering som helst, lika som man hittills
kunnat idka Fabriksrörelse; hvilken i ett
Folk- och Capital-fattigt land, sådant som
Sverige icke är naturligt, eller kan bringas
till någon höjd; — om mitt minne icke be-
f
Den 9 J 11 n ii f. m.
dräger mig, föreslog salig Grefve Posse, så¬
som correctif emot oordningar, framför allt
emot en otillbörlig speculation på andras
skicklighet, och till förekommande af, att
allmänheten icke må af uthängda skyltar
bedragas, det skylt likväl icke borde af nå¬
gon få begagnas, som icke inför vederbö¬
rande Magistrat, eller på landsbyggden hos
Konungens Befallningshafvande, och genom
dess försorg, styrkt sig äga erforderlig skick¬
lighet och frejd; obetagit likväl för hvar
och en att, utan begagnande af skylt, ar¬
beta för den, som honom anlitar.
På denna medelväg mellan näringsför-
tryck och näringssjelfsvåld, skall, genom en
både i naturrätt och samhällsordning grun¬
dad näringsfrihet, konstfliten äfven hos oss
vinna den utveckling och trefnad, sorn vi
uti andra länder med så mycket skäl beun¬
dra; i följd af alla dessa uppgifna skäl an¬
ser jag nödigt, att Betänkandet återremitte¬
ras. Af egen erfarenhet vet jag, att då man
vistas utrikes, är man lätt benägen att tro
allt arbete vara godt, men man blir så of¬
ta bedragen, att man snart vore frestad att
der önska Skråordningarna tillbaka, om icke
en mera rättvis sjelfkänsla återhöll ögonblic¬
kets intryck.
Hvad som äfven väckt min uppmärk¬
samhet, är att under det jag sökte af i8a3
års Ständers Betänkande, rörande detta äm¬
Den 9 Junii {*. m.
ne, inhämta upplysningar, hörde jag mitt
namn nämnas en och annan gäng under
loppet af discussionen. Detta lärer hafva
varit, i anledning af den utaf mig väckta
Motion. Mine pretentioner i denna Motion
voro likväl ganska modesta, och inskränkte
sig till rättigheten för Landtmannen, att till
afsalu i Staden få införa torrt bröd och öl.
Jag föranleddes härtill af farhågan, att Landt-
mannens Bränvinstillverkningsrattighet skul¬
le blifva inskränkt, ty jag önskade i sådant
fall, att Landtmannen åtminstone skulle få
en annan näringsgren i stället.
Då man affordrar Landtmannen drvga
skatter, är det ock billigt, att man på nå¬
got sätt ersätter honom det tillfälle till för¬
tjenst, som fråntages honom på ett annat.
Hvad handelsfriheten beträffar, så hör
den icke till detta ämne, men jag tror ej,
att den bör utsträckas så långt, som närings¬
friheten; —- och äfven skulle jag önska, att
man i afseende på den sednare ginge till¬
väga med mera varsamhet, om jag icke fann
denna åtgärd öfverflödig, emedan Närings¬
frihet de facto existerar redan, enär en
och hvar har rättighet att sjelf förfärdiga
hvad arbete som helst. Som likväl control-
Jen mot öfverträdelse häraf är svår, torde
det vara bäst, att tillåta en sak, sorn man
icke kan hindra.
Ön-
Den 9 Junii f. m.
Önskeligt vöre, att i Sverige, i likhet med
hvad som existerar i Schweitz, uppmuntrades
husfliten; i den bergiga trakten af Schweitz,
såsom hos oss, är 8 månaders vinter, hvil¬
ken långa tid begagnas af Landtrnannen för
att tillverka diverse slöjd- och industri-ar¬
beten; också finnér man bland dessa Bergs¬
boar en utomordentlig skicklighet; man kan
lätt föreställa sig, hvad dessa binäringar
lemna för en trefnad hos Landtrnannen, då
sommaren begagnas med allvar och kraft
till jordens odling. Om vi här skulle kom¬
ma till samma punkt, kanske äfven vi ibland
Sveriges mindre Landtbrukare skulle finna
icke allenast förökade capitaler, utan äfven
lika stor trefnad, som bland Schweitzarne.
I anledning af dessa yttranden, anhåller jag
om återremiss af Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff., August: Äf¬
ven jag hörer till deras antal, sorn önskar,
att en så vigtig fråga, som den om närings¬
friheten, måtte grundligare bahandlas, än
hittills skedt. Då de 2:ne Utskott, som be¬
handlat denna fråga, icke ens haft samman¬
träde med hvarandra, är det lätt förklar¬
ligt, hvarföre skefva och stridiga åsigter dem
emellan uppkommit. En Ledamot af Bevill-
ningsUtskottet har yttrat, att han hvarken
behöfde läsa hvad främmande Författare i
detta ämne skrifvit, eller begrunda de ser¬
skildta systemer, som derföre blifvit upp-
27 H. 19
Den 9 J u n i i f. ra.
gjorda, utan blott följa ledningen af de in-
-sigter han sjelf äger. Jag lyckönskar honom
och BevillningsUtskottet, att äga ettsåsjelf-
tillräckligt ljus; men då jag icke är öfverty-
gad om- dess klarhet, fägnar det mig att
tillika höra en annan värd Ledamot, sorn
gjort Utländska resor, förklara sig deraf haf¬
va inhämtat rigtigare begrepp i ämnet. —
Om nu Kongl. Maj:t med samma vishet, som
han sedan sista Riksdag behandlat denna
fråga, skulle ytterligare låta hennes afgö¬
rande hvila, och idéerne derom mogna, så
är jag öfvertygad, att vi vid ett komman¬
de Riksmöte skola finna ännu flera mode¬
rata Ledamöter, hvilka Öfvergått ifrån de
radicala ide'er i närigsfrågan, hvilka fram-
bragt den närvarande förbistringen. Det
må äfven, såsom besynnerligt, anmärkas,
att då man är så obevekligt sträng emot
Städerne, man har så mycken ömsinthet för
de så kallade Skålvestgötharne, att man sy¬
nes böjd för återkallandet af de stränga mått
och steg man vid sista Riksdag mot dem
vidtog. Då jag i dessa frågor bygger hela
min förhoppning om hofsamhet på Kongl.
Maj:ts vishet att hejda det rothuggande om-
störtningsbegäret, så vore det mig, äfven lik¬
giltigt, om ifrågavarande Betänkande biföl-
les eller återremitterades; men för att icke
öfvergifva den likstämmighet i grundsatser
jag alltid sökt följa, yrkar jag ändock åter-
remiss.
Den 9 Ju ni i f. m.
Friherre Sprengtporten : Friherre Wran¬
gel har sökt göra gällande några åsigter,
från hvilka jag dock önskade, att han ville
afträda, då de ej röra närvarande fråga,
utan tillhöra den, som blifvit behandlad i
ett föregående Betänkande,
Beträffande den af Friherren gjorda, och
uti förevarande Utlåtande besvarade, Motion,
hafva Utskotten derom yttrat: ”Enahanda
”är ock förhållandet med Friherre Wrangels,
”Anders Anderssons och Petter Petterssons
”Motioner. Hvad deri är vordet hemstäldt,
”instämmer i allo med 7 §. uti förslaget till
”förordning om de handtverk, som utan bur-
”skap få å landet idkas, samt om Landtman¬
son förunnad Handels-och Slöjdefrihet, hvil-
”ken är af följande lydelse” &c. Om Bid-
derskapet och Adeln bifaller Betänkandet, så
är följakteligen Friherre Wrangels Motion
äfven i sjelfva verket bifallen. Jag ser så¬
ledes ingen våda uti att vi antaga detta Be¬
tänkande, hvilket jag för min del yrkar.
Herr Munck af Rosensköld: Jag får här¬
medelst aldeles afsäga mig det yttrande, sorn
Herr von Hartmansdorff velat påbörda mig.
Jag har icke sagt, att jag uti ifrågavarande
' ämne inhämtat under mina utländska resor
rikligare begrepp; jag har blott sagt, att jag
af den sä ofta af väre ensidigt liberala Stats¬
ekonomer åberopade Say fått mina åsigter
19*
Den 9 Junii f. m.
bekräftade, alldeles desamma , som jag redan
vid 1815 års Riksdag i ett Memorial, som
på Ridderskapets och Adelus begäran Lief
särskilt tryckt, yrkade. Deri sökte jag visa,
att man i Sverige ej följde något system,
att hvilketdera af de Statsekonomiska system
, man antog, borde det i ett sammanhang och
i sin helhet användas, och icke fragmenta¬
riskt; att man hittills användt det liberala
på vissa delar af Handel och Näringar, men
det prohibitiva på andra, o. s. v. Jag är
nu lika så mycket som då benägen för fri¬
het i Handel och Näringar, men icke styc¬
kevis, med tvång och förbud i andra delar,
och icke utan betydliga modificationer i af¬
seende på vårt lands läge, klimat och jord-
mon, våra exporters i allmänhet solidare
och varagtigare värde, än våra importers,
m. m. d. Sådane hafva mina åsigter i detta
ämne alltid varit, sedan jag yttrat någon
mening i delta ämne, och sådane äro de
ännu.
Friherre Wrangel: Jag anser för en
verklig lycka för Städerne och Borgerska-
pet, att de uti Herr von Hartmansdorff haf¬
va en sådan alfvarlig försvarare af deras
skråförfattningar och privilegier, men hem¬
ställer dock till honom', om icke Stadsboen
redan nog inkräktat på Landtmannens rät¬
tigheter, då Stadsjorden tvärt emot de vil¬
kor, hvarunder den erhållits, användes till
sädesproduction, och om det då ej är billigt,
«
t) en g Juni* f. m.
*9*
att Landtmannen återlemnas någon Handels-
och Näringsfrihet med sine producter. Ingen
skulle mer än jag önska, att utländska resor
kunde hafva någon nytta med sig, isynner¬
het i frågor af denna vigt; men ty värr ur¬
arta de merendels till en förkärlek till allt
hvad som är utländskt, utan att ens under¬
söka eller medgifva det goda, som finnes
inom vårt Fädernesland; emedlertid är det
tillfredsställande att inom detta rum få höra
i detta fall ett bifall, som jag icke väntat.
Beträffande Friherre Sprengtporten an¬
märkning; får jag förklara, att jag trodt det
vara så mycket lämpligare på en gång med
principerne omnämna det reglementariska af
frågan, som så äfven skedde vid 1823 års
Riksdag; men är sådant redan afgjordt, har
jag visserligen orätt i mitt yrkande af åter-
remiss, det jag i annat fall måste förnya.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderska-
pet och Adeln ansåg de vid Lag- och Eko-
liomiUtskottens förevarande Betänkande gjor¬
de anmärkningar böra föranleda till dess
återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde pro¬
position till bifall å berörde Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
294
Den 9 Ju ni i f. m.
Sedan båda dessa propositioner ännu en
gång blifvit framställde och på lika sätt besva¬
rade; förklarade Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandlMarskalken, det han icke kun¬
nat tillförlitligen utröna Ridderskapets och
Adelns svar.
Herr Tham anhöll onr votering.
Hans Excellenöe Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följan¬
de voteringsproposition:
Den, sorn bifaller Lag- samt Allmän¬
na Besvärs- och EkönomiUtskottens Betän¬
kande, i anledning af väckta frågor, röran¬
de Näringsfriheten, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Betänkande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärk¬
ningar, ill Utskotten återremitteras.
Hvilken voteringsproposition af Ridder-
skapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41, 43> 4^ och 44 §§• ' Riddar-
husOrdningen blifvit uppläste, börjades vo¬
teringen kl. 2 e. m.; och befunnos vid vo¬
teringens slut, sedan en voteringssedel blif¬
vit undantagen och förseglad, samt de öf¬
rige voteringssedlarne öppnade, rösterne haf¬
va utfallit, som följer:
Ja — 43.
Nej — 21.
Den 9 Junii e. m.
I följd hvaraf, och sedan det Öfver vo¬
teringen serskildt förde protocoll blifvit upp¬
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Lag- och
EkonoiniUtskottens Betänkande således blif¬
vit af liidderskapet och Adeln bifallit.
Högloft. Ridderskapet och Adelil åtskilj¬
des klockan 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 9 Junii 1839.
Plenum klockan 6 Eftermiddagen.
Herr Löwenström, Johan Jacobj hade
inlemnat följande, som upplästes:
Det torde tillåtas mig framställa den
erfarenhet jag inhemtat under den längre tid
jag vistats i en ort, hvarifrån de såkallade
Gårdfarihandlande utgå och taga deras Lu-
rendrägeri-kram. Att denna benämning icke
är origtig, kan synas dels af ofta nog in¬
träffande beslag, dels af konkurser, uti hvilka
de hufvudsakliga fordringsägarne äro Köp¬
män, som till större delen, ja nästan ute¬
Den g Junii e. m.
slutande upphandla dylika varor, dels af Bön¬
der, sora bo inom de 7 Häraderna af Elfs¬
borgs Län, och som, ehuru de ofia ej haf¬
va mer än | Hemman, likväl ända från Kö¬
penhamn lurendräja och tullförsnilla varor
upp till Skåne och kusten kring Warberg,
uppgående till ett värde af 100,000 R:dr
om året, dels af andra köpmän i Borås och
Ulricehamn, hvilka, ehuru få till antalet,
likväl lurendräja i så mycket större scala.
Deras, äfvensom ofvannämnde Bönders han¬
del skulle till det mesta upphöra, om det
ej funnos Gårdfarihandlare, som utprånglade
dessa varor öfver allt i Riket. När dessa
Gårdfarihandlare fått de varor af ofvan för-
mälte slag, som de önska, fara de ut hela
Riket ikring och upplägga sitt lurendräjeri.
Sedan bära de det ikring och utbjuda det
uti hvarje hus. Ingen koja förbigås. Först
begäres 3 ä 4 gångor mer för varan, änden
slutligen lemnäs till, och detta är klokt be-
räknadt, ty köparen, som derigenom tror sig
få varan för en hittpenning, faller lätt i sna¬
ran. Om köparen icke bar contanta pen¬
ningar, är Wästgöthen genast färdig att lem¬
na credit. Hvilken kan väl motstå så myc¬
ken frestelse? Är det ett tjenstehjon, som
vill hafva det lysande kramet, så försäkrar
Westgöthen sig om dess blifvande lön, som
för året ofta går ut för en enda halsduk;
och han försummar aldrig att infinna sig, när
lönen utfaller, hvilken han sålunda kommer
i besittning af, i utbyte mot en vara, sorn
Den g J u n i i e. m.
297
prålar med granna färger, men för öfrigt är
högst oduglig för vår Allmoge och vårt kli¬
mat. Gårdfarihandel» medför, utom luren-
dräjeriet, äfven det onda, att den så tillsä¬
gande tvingar Allmogen till en onödig och
skadlig luxe, hvilken åter alstrar högfärd och
tröghet för arbete m. m. Som jag haft till¬
fälle vistas i de flesta provinser inom Fä¬
derneslandet, har jag kommit i erfarenhet
häraf och kan bestyrka sanningen med facta,
som aldrig kunna bestridas. Jag vädjar till de
af Eder mine Herrar, som bo på landet; är
förhållandet icke sådant, som jag haft äran
anföra? Hur ofta har jag icke hort hus¬
bönder å landet yttra deras förargelse, då
de sett någon Gårdfarihandlande komma på
gården med sin kramsäck. Hit till staden
komma de aldrig med sitt lurendräjeri, tro¬
ligen af orsak, att de kommit underfund med,
att här är tillräckligt ändå.
Jag vet väl, att man häremot kan in¬
vända, det jordmånen uti förenämnde 7 Hä¬
rader är af den halt, att dess brukare ej
kunna föda sig ensamt deraf, utan någon an¬
nan binäring. En af Reservanterne uti Lag-
samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskol-
ten har yttrat, ”att den som sett eller får se
meranämnde ort, förmodar jag äfven skall
medgifva, att ingen möjlig odling, som med
ringaste förmån kan göras, återstår, samt att
jorden brukas och skötes, icke allenast gan¬
ska väl, utan ock, jag vågar säga, beröm¬
2g8
Den g J un i i e. ra.
ligt.” Om detta kan sägas om något enda
ställe, så är det i allmänhet mindre grun-
dadt, i synnerhet hvad beträffar, att ingen
möjlig odling återstår, hvilket framtiden sä¬
kert skulle vederlägga, om de många händer,
som nu drifva handel, fingo begagnas till
jordens odlande; men huru skall denna jord
kunna blifva bättre, då omkring loooafde
mäst arbetsföra karlarne hela året omkring
aldrig äro vid deras hem eller nedlägga nå¬
got arbete å sin jord. Den lilla tid de äro
bemma åtgår att fara i och ur gård, för att
skaffa sig varor till den snart instundande
nya resan, samt för att dricka toddi, röka
tobak och agera Herre; med jordens bear¬
betande och afkastning besvära de sig ej,
utan är det nog för dessa Herrar, att haf¬
va ett ståteligt och paraderande hus. Säd få
de nog å Borås och Ulricehamns torg.
Jag kan ej neka, att ju icke uti denna
ort tillverkas en förvånande mängd af goda
väfnader, särdeles af Engelskt Bomullsgarn,
hvilket till det mesta tillverkas för Borås
köpmän och på deras förlag, hvarefter de se¬
dermera kringsända dessa fabrikater till al¬
la delar af Riket; men jag kan ej inse, hvar¬
före icke dessa för orten öfverflödiga fabri-
kater kunna kringspridas, hvarhelst de finna
köpare, utan att. lurendrejeriet derigenom
skall underlättas, som nog är det ändå,
genom närvarande LurendräjeriFöfordning.
För att kunna afskaffa denna lurendräjeri-