Protocoll,
. '
hållna
hos
Högloflige
Riddcrskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Tjugonde/jer de Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i83i.
Fredagen den 8 Maji 1829.
Plenum klockan half lill 6 eftermiddagen.
Justerades 19 ProtocollsUtdrag, innehål¬
lande Ridderskapets och Adelns i Plena den
7 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut.
Herr Bergenstråle„ Georg Rudman:
Det smickrande förtroende jag erhållit att
vara Ledamot i Lagutskottet nödgas jag
ehuru ogerna afsäga mig. Min tjenstebefatt¬
ning i egenskap af t. f. föredragande hos
Iiongl. Maj:t, och hvilken med nästa må¬
nad åter börjar, sätter mig ur stånd att
fullgöra de pligter, hvilka skulle åligga mig
såsom Ledamot af Lagutskottet, och det är
endast af detta skäl som jag afsäger mig
förtroendet.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMår skalken anmo¬
dade Herrar Electorer, att sammanträda,
för att utvälja en Ledamot i Lagutskottet
efter Herr Bergenstråle.
Föredrogos å nyo och biföllos följan¬
de BankoUtskoltets den 25 sistlidne April
4
Den 8 Maji.
afgifne, och den 3o i samma månad e. m.
på bordet lagde, Utlåtanden:
N: 38. Angående en serskild Gratifi-
cation, för den förflutna tiden, till Ban¬
kens Ombud i Directionen öfver Götheborgs
LåneContor;
N:o 3g. I anledning af väckt motion
rörande eftergift af Intekningssäkerheten för
återstoden af det Banko-lån, som vid 1812
års Riksdag beviljades Uddevalla Stad, för
dess afbrända publika Byggnaders istånd-
sättande, till belopp af 2^000 R:dr;
N:o 4°* Angående afskrifning, under
vissa vilkor, af ett till Directeuren G. Stef¬
fens år 1818 utgifvet odlingslån;
N:o 41. Angående afskrifning af ett
till Bonden Anders Andersson (Dahlin) på
Åttingsberg af Elfsborgs Län utgifvet od¬
lingslån.
Vid förnyad föredragning gillades föl¬
jande Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottens den 25 nästlidue April
aflåtne, och den 3o derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Betänkanden:
N:o 23. I anledning af väckt fråga om
åtgärders vidtagande mot oloflig Landthan¬
del i Norrland;
N:o 25. I anledning af väckte frågor
om ändringar i 26 Cap. ByggningaBalken,
angående skyldighet att deltaga i allmän¬
D e ft 8 IVf a j i-.
na Byggnaders uppförande och underhål¬
lande.
Företogs till pröfning Lag- samt All¬
männa Besvärs- och EkonomiUtskottens den
25 sistlidne April under N:o 24 afgifne,
och den 3o i samma månad e. m. på bor¬
det lagde, Betänkande, i anledning af väckt
fråga om öfverseende och granskning af nu
gällande Författningar angående Laxfisket i
Riket,
Herr Ribbing, Arvid: Författningarne
om Laxfisket i Riket skulle jag tro vara i
behof af förtydligande eller öfverseende;
åtminstone gifva de rättegångar, som der¬
om yppas, mycken anledning dertill. Det
är stadgadt, att Kungsådran skall Vara öp¬
pen i större strömmar. Strid uppkommer
likväl om, hvarest och i hvilka valten
skall vara Kungsådra, och man har till och
med ansett, att i stora strömmar Kungsådra
ej bör utsättas. Så händer, att i åen vid
Falkenberg, der den mesta så kallade Halm-
stadslaxen fångas, man om hösten instän-
ges åen aldeles tvärs öfver, så att ingen
fisk kan komma till de högre upp belägna
laxfisken , hvilka likväl äro skattlagde. La¬
gens stadgande är bestämdt, att Kungsådran
skall vara öppen. Huruvida särskilta pri¬
vilegier berättiga det omtalte laxfisket att
stänga Kungsådran, vet jag ej med säker¬
het; jag har endast anfört detta såsom ett
6
Den 3 Maji.
exempel. Det är ganska skadligt för fisk-
afveln och fiskerierne, att så får tillgå.
Man har exempel, alt goda fisken i min¬
dre vattendrag aldeles försvunnit derigenom,
att man under lektiden fångatupp all fisk,
som gått uppföre strömmen, medelst upp¬
förande af en mjäla tvärsöfver vattnet, som
upptagit hela brädden af vattnet, och man.
vet, att dessa fisken förr varit betydliga,
och nu gifva alldeles intet. Orsakerne der¬
till äro olika ansedde; en del har trott,
att då ingen fisk fått gå tillbaka ut i sjön,
stråket derigenom förlorats, så att vägvi¬
sare saknats för fisken att gå från sjön upp
i det rinnande vattnet. Huruvida icke ett
likadant förhållande är orsaken till Laxfi¬
skenas försämring, vill jag ej afgöra, men
jag tror, att det förtjente undersökning,
och att Förfaltningarne borde få mera be¬
stämdhet. Om Landshöfdingen i Halland
är närvarande, §åsom jag förmodar, lärer
han ej underlåta att upplysa ett förhållan¬
de, som jag endast under några års tid
haft tillfälle att på stället inhämta, men
hvarom han kan gifva Ridderskapet och
Adeln på en längre erfarenhet grundade
upplysningar; dessa upplysningar torde då
föranleda återremiss, hvilket jag, för min
del, önskar.
Grefve Frölich, Daviel: Såsom tillfö¬
rene ägare af ett stort laxfiske, torde jag
vara i tillfälle, att lemna några upplysnin-
Den 8 Maji.
7
gnr, i anledning af den begärde återremis-
sen af den siste talaren. Det förhåller sig
icke så, att de strömmar, der Kongsådra
finnes, äro obestämde. Lagen är bestämd,
att Kungsådra skall vara öppen, der den
af ålder varit häfver. Att nu bestämma,
livar den skulle vara öppen, eller sluten,
går ej an, efter nu gällande lagar. Der
den förr varit öppen, der skall den, enligt
lag, ännu hållas öppen till f:dels bredd,
och der vattnet Sr djupast. Detta lemnar
all rätt för de ofvanföre belägne, att få
fånga den fisk, som tillkommer dem, i den
mån som laxen kan komma upp genom
Kungsådran. Hvad åter angår, att man
genom lag skulle förekomma laxens minsk¬
ning, på det en ägare, sorn kan stänga tvärt-
öfver en ström, icke för sådan orsak skul¬
le få göra det, så ligger det inom gränsen
af den enskilta äganderätten, att härvid
göra det, sorn anses nyttigast, och jag tror
ej, att man mera kan föreskrifva den en
särskilt lag i detta afseende, än om man
ville föreskrifva någon, att ej för mycket
utbruka en åker, derföre att han sedan der¬
af finge mindre god skörd. Jag anser så¬
ledes Betänkandet riktigt, och tillstyrker
bifall derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade om Ridderskapet
och Adeln ansåg Lag- och Ekonomiutskot¬
tens ifrågavarande Betänkande böra, på
8
Den 8 Maji.
grand af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bi¬
falla berörde Betänkande.
Ropades Ja.
Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
den 16 sistlidne April under N:o io4 af-
gifne, och den 21 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, angående an¬
slag af medel till kostnaderne vid Högtsa-
lig Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Sofia
Albertinas begrafning, blef berörde Utlå¬
tande af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Å nyo föredrogs och remitterades till
Stats- och BancoUtskotten Hans Excellence
Herr Grefve von Plåtens j Baltzar Bogis¬
laus j den 24 nästlidne April f. m. på bor¬
det lagde anförande, angående nödvändig¬
heten att genast utbekomma det af Rikets
Ständer, till förberedande åtgärder för fort¬
sättningen af Götha Canal-arbete, bevilja¬
de bidrag af 100,000 R:dr B:co.
Företogs till pröfning Lag- samt All¬
männa Besvärs- oeh EkonomiU.tskottens den
Den 8 Maji.
9
25 sistlidne April under N:o 26 afgifne, och
den 3o i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt frå¬
ga om upphörande i vissa fall af den, ge¬
nom Kongl. Reglementet den 12 Febniarii
1817, bestämda utsökningsprovision och öf-
verränta för Skuldsedlar, som pantsättas i
ManufacturDisconten.
Friherre Ehrenborgh, Casper Willielm:
När detta Utlåtande beslutades i samman¬
satte Lag- och EkonomiUtskotten, var jag
af sjukdom hindrad att vara närvarande,
och hade således ej tillfälle, att till Utskot¬
tens protocoll anföra min reservation. Jag
anhåller, att Ridderskapet och Adeln ville
fästa uppmärksamhet vid de reservationer,
som blifvit gjorde af åtskillige Ledamöter.
Jag anser dem af den vigt, att Utlåtandet bör
återremitteras. I händelse återremiss be¬
viljas, anser jag mig nu ej behöfva instäm¬
ma i reservationerne, men i annat fall ön¬
skar jag, att till Ståndets Protocoll få anmä¬
la min reservation emot Utskottens beslut.
Herr Tham, Wolrath: Fullkomligen
instämmande i de reservationer, som inom
Utskotten blifvit gjorde, torde jag få för¬
ena mig med Friherre Ehrenborgh. En
skäligen noggrann granskning af Manufac¬
turDisconten och dit ingifne handlingar har
öfvertygat mig, att åtskillige Låntagare be¬
gagna sina vänners namn på dit inlemnade
10
Den 8 Maji.
sedlar. Jag anhåller derföre om återremiss,
på det man måtte få ett sådant stadgande,
som i reservationerne begäres, och på det
att de, som lemna reverserna, ej må blif¬
va lagsökte i stället för dem, hvilka be¬
gagnat desse reverser.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef Lag- och EkonomiUtskot-
tens förevarande Utlåtande, på grund af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremitteradt.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskot-
tets den a3 sistlidne April under N:o 21
afgifne, och den 4 dennes e. m. på hordet
lagde, Memorial med förslag till ett tillägg
i i5 §. Riksdagsordningen, åsyftande Fräl-
sehemmansegares representationsrätt.
Gref ve Hornj Claes Fredrik: Som detta
mål egentligen rörer BondeStåndet, tar jag
mig friheten vördsamt hemställa, att det
må få hvila, till dess BondeStåndet fattat
sitt beslut i ämnet.
Grefve Posse j, Arvid: Jag instämmer
uti Grefve Horns anhållan, att detta Me¬
morial måtte, på sätt han föreslagit, få yt¬
terligare hvila på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då flere
Den 8 Maji.
Ledamöter begärt, att ConstitutionsUtskot-
tels ifrågavarande Memorial måtte ytterli¬
gare hvila på bordet, kunde sådant, enligt
49 §. Riksdagsordningen, icke förvägras.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUlskot-
tets den a5 sistlidne April under N:o 22
aflåtne, och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial med förslag till ändrad
redaction af i5 §. Riksdagsordningen, i af¬
seende på högsta antalet af Härader, som
kunna förena sig om en Fullmäktig.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Af samma skäl, som nyss
anfördes, anhåller jag att äfven detta må
hvila, tills BondeStåndet förehaft detsam¬
ma; mig synes detta vara en följd af deri
agtning och det vänskapsförhållande, som
bör råda Stånden emellan, särdeles i mål,
som ensamt röra det ena, utan att på nå¬
got sätt förnärma det andras rätt.
Herr Tham, Wolrath, förenade sig
med Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken för¬
klarade, att ConstitutionsUtskottels berör¬
de Memorial komme att, enligt 4p §• Riks¬
dagsordningen, ytterligare hvila på bordet.
12
Den 8 Maji.
Å nyo föredrogos oell hiföllos följan¬
de Stats- samt Allmänna Besvärs- och Eko-
nomiUtskottens den a3 sistlidne April af-
gifne, och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtanden:
N:o i3. I anledning af väckt fråga om
odeladt användande af Wisby Hospitals In¬
komster för hälsovården på Gottland;
N:o 14. I anledning af väckt fråga om
lindring för de hemman i Blekinge, hvilka
blifvit till Lotsars underhåll indeldte;
N:o 16. I anledning af väckt fråga om
förändring i de om MilitiaeBoställens till¬
trädande gällande Författningar;
N:o 17. I anledning af väckt fråga om
uppförande afen MagazinsByggnad i Thors¬
hälla;
N:o 1 g. I anledning af Kongl. Maj:ts
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Proposi¬
tion om förhöjning i Rotehjelpen för svaga
Rotar inom Kronobergs och Calmare Län;
N:o 20. Med anledning af väckt frå¬
ga om tillökadt anslag för Bergsskolan i
Fahlun;
N:o 31. I anledning af flere väckte
motioner om behofvet af nya Provincial-
Läkares tillsättande i åtskillige delar af Riket.
Till pröfning företogs Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomiutskottens den
Den 8 Maji. i3
a3 sistlidne April under N:o i5 afgifne,
och den 4 dennes e. ra. pä bordet lagde,
Utlåtande, rörande åtskillige mot försälj¬
ningen af den så kallade LifStallByggnaden
vid Kungsöhr väckte anmärkningar.
Herr Anckar swärd, August: Vid detta
mål tar jag mig friheten göra den anmärk¬
ning, att som jag kommit till kännedom
deraf, att Arrendegifvarne vid Strömsholm
och Kungsöhr uppsagt sina Contracter, för
att hädanefter leverera höet in natura, och
icke någon annan byggnad finnes att emot¬
taga detta hö, än den ifrågavarande, skul¬
le jag anse den böra få qvarstå. Om den
försäljes, blef det naturligtvis en ny Stats¬
utgift, att åter uppbygga en sådan, för ar-
rende-liöets emottagande. För öfrigt kan
jag icke instämma med Utskottet deri, att
90 §. RegeringsFormen här blifvit för nära
trädd; ty, fastän den ifrågavarande bygg¬
naden Kallas lifstallbyggnad, är den ändock
hvarken någon person, eller Corporation.
Jag anhåller således, att den måtte få qvar¬
stå, enär behof dertill företedt sig, och vå¬
gar i sådant ändamål begära proposition
till återremiss.
Grefve Posse, Arvid: Jag vill väl icke
bestrida återremiss; men får, i afseende på
leverancen af hö till Kongl. Stallet, upply¬
sa, att det icke är beroende på räntegifvar-
ne, att uppsäga sina Contracter derom,
»4
Den 8 Maji.
utan är förhållandet sådant, alt en del Riks¬
dagsfullmäktige från Westmanland och Sö¬
dermanland väckt motion, att den vid sista
Riksdag tillåtne betalning med penningar
för Hofslallets Ränte-hö och halm måtte
upphöra, och förvandlas till leverance in
natura. Detta är tillstyrkt, likväl med vil¬
kor att leverancen bör ske på det ställe,
som anvisas, och hvilket troligen blir vid
Hofstallet här i Stockholm, och hvarige¬
nom den ifrågavarande Ladan äfven hädan¬
efter blifver öfverflödig.
Herr Anckar sevärd: Jag skulle tro, att
sakens definitiva afgörande åtminstone bor¬
de hvila, tills det blifvit afgjordt, om hö¬
et får lefvereras in natura, eller icke. Det
anvista stället kan likaväl blifva Kungsör,
som Stockholm, hvilket sednare dock vore
högst besvärligt, och möjligen i alla fall
fordrade ett upplagsställe vid Kungsör, för
att sedan sjövägen kunna föra höet till Stock¬
holm. Jag fortfar att hysa denna tanka,
så mycket mer> som motionen blifvit väckt
af en auctoritet i provincen. När Lands¬
höfdingen i provincen vitsordat behofvet,
synes mig, att vi, i ett fall som detta,
böra instämma i hans föreseende.
Friherre Ridderstolpe: Fredrik: Ut¬
skotten hafva tillstyrkt Rikets Ständer det
beslut, att hos Kongl. Maj:t i underdånig¬
het anhålla, att Kongl. Majit läcktes deci-
Den 8 Maji.
i5
dera, om Räntegifvnrne, likasom före i8a3
års Riksdag, må få lösa deras hö in natura;
anseende Utskotten icke otroligt, att Kongl.
Majrt ville tillåta dem detta, emedan Ko¬
nungen alltid i möjligaste måtto söker lin¬
dra sina undersåtares bördor. Att, såsom
Grefve Posse yttrat, de kunde åläggas lef¬
verera höet i Stockholm, anser jag icke tro¬
ligt, emedan det, i stället för lindring, skul¬
le åstadkomma en större pålaga än hittills.
Grefve Posse: Utskotten tillstyrkte för¬
ra gången, att räntegifvarne skulle få op¬
tionsrätt, antingen de ville lefverera in na¬
tura eller lösa med penningar, och såsom
ett motsvarande vilkor föreslogo Utskot¬
ten, att lefverancen skulle ske på an vist
ställe. Men då jag medger, att detta Ut¬
låtande står i sammanhang med det andra,
skall jag icke hafva något emot, att det
tills vidare hvilan
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderska-
pet och Adeln ansåg Stats- och Ekonomi-
Utskottens ifrågavarande Utlåtande böra,
på grund af de dervid gjorde anmärknin¬
gar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Stats- samt All¬
männa Besvärs- och EkonomiUtskottens den
iG Den 8 Maji.
a3 sistlidne April under N:o 18 afgifne,
och den 4 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om
inställande af all påbörjad eller verkställd
indelning till Ordinarie Rotering af hittills
oroterad jord.
Friherre af Nordin> Carl Johan: Mo¬
tionären har allenast framställt till ompröf-
vande, huruvida någon ordinarie rotering
å hittills oroterad jord bör kunna ega rum,
förr än Konungen och Rikets Ständer ge¬
mensamt derom beslutat, och Utskotten
upptaga i rubriken samt i ingressen af Ut¬
låtandet, endast frågan om Ordinarie ro¬
tering, men deremot i beslutet tala Utskot¬
ten endast om Extra rotering; premiss och
conclusion stå sålunda icke rätt väl tillsam¬
mans. För att fatta ett rätt begrepp, huru
Extra Roteringsfrågan nu sig befinner, an¬
håller jag, att få uppläsa, huru Rikets Stän¬
der år 1823 häröfver yttrade sig i deras
då afgifne underdåniga skrifvelse. Sedan
Sländerne framställt grunderneför beslutet,
förekommer: ”att jämknings-förrättningar-
"ne måtte, sedan alla förberedande åtgär¬
der blifvit vidtagne, nästkommande år
”1824 varda öfver hela riket påbörjade,
”och sedermera få i oafbruten ordning fort¬
gå, hvarefter de samma torde böra till
”Eder Kongl. Maj:t i underdånighet insän¬
das, för att, sedan de deremot anförde
Den 8 Maji.
J7
''underdåniga besvär hunnit pröfvas, af
''Eders Kgl. Maj:t i Nåder fastställde varda.”
1823 års Ständer ansågo således sig
icke behöfva någon vidare handläggning vid
Extra Roteringen. De nu varande Stats-
och EkonomiUtskotten föreslå deremot, att
saken ytterligare må komma under Rikets
Ständers pröfning.
Jag instämmer i Motionairens åsigt, att
den Ordinarie Roteringen bär gemensamt
beslutas af båda Statsmakterne, och att de
åtgärder, som i denna del blifvit vidlagne,
blott äro förberedande. Men hvad Extra
Roteringen beträffar, så enär Rikets Stän¬
der derom redan en gång fattat sitt beslut,
inser jag icke, hvartill det skulle tjena, att
draga denna sak till ny öfverläggning inom
RiksStånden. Jag anhåller derföre om åter-
remiss, samt hoppas, alt Utskotten rätta det
begångna misstagjet och benägit finna, att
denna anmärkning icke utan skäl är fram¬
ställd.
Grefve Frölich, Daviel: Sedan Friher¬
re af Nordin i sitt yttrande rättat ett af
Utskotten begånget misstag derutinnan, att
den redan beslutade jemkning i Extra Ro¬
teringen icke vidare bör upprifvas, och til¬
lika förklarat, i likhet med hvad Friherren
förut gjort skrifteligen, att den verkställde
åtgärden är föranledd af Kongl. Brefvet
24 H. 3
i8
Den 8 Maji.
den 20 December 1826, hvilket icke haft
för afsigt något annat, än en undersökning,
såsom grundläggning för en blifvande fram¬
ställning lill Kongl. Majit, har jag för min
del vunnit ändamålet med min motion, så
framt en Skrifvelse derom lill Kongl. Majit
afgår; men jag får allenast anmärka, alt
som vid det Kongl. Brefvet tillika blifvit
gjordt ett förklarande, att instructionen för
RoteringsCommissionerne i alla andra til¬
lämpliga fall skulle tjena till efterrättelse,
hafva, i följd af en sådan strof, Commit-
terade ansett sig höra förelägga alla dem,
hvilka fått sig ständig rotering ålagd, att,
i händelse af missnöje, inom 4 månader i
KammarCollegium söka ändring i den stän¬
diga roteringen. Då nu blifvit förklaradt,
att commissionsförrättningarne endast afselt
en preliminair undersökning, måtte icke
någon fatalie-tid existera emot ett project,
och jag får således hemställa, i likhet med
hvad Friherre af Nordin yttrat, att Skrif-
velsen härom till Konungen äfven må in¬
nehålla den hemställan, att någon fatalie¬
tid icke bör komma i fråga för klander af
den verkställde inroteringen, utan alt, då
Kongl. Majits Nådiga Skrifvelse till Läns-
Styrelserne af den 22 December 1825 an¬
gående ordinarie rotering förklarats åsyfta
endast en förberedande undersökning om
hittills oroterade hemman, som kunna vara
ständig rotering underkastade efter Kongl.
Majits och Rikets Ständers förutgående be¬
Den 8 Maji.
*9
slut, all vidare åtgärd i verkställighetsväg
dermed må upphöra, och såsom en följd
deraf, inga fatalier mot RoteringsCommis-
sionens tillämpning af nämnde Kongl. Bref
ligga i vägen.
Grefve Posse s Arvid: Jag är skyldig
upplysa, att misskrifning ägt rum i Utlå¬
tandet, emedan der står Orden: Extra Rote¬
ring i stället för Ny Ordinarie Rotering. Ut¬
låtandet innefattar således icke svar på den
gjorde Motionen, hvarföre jag anhåller om
det sammas återremitterande.
Grefve Horn_, Claes Fredrik: Ehuru
vidsträkt än misskrifningen kan vara, haf¬
va dock Utskotten illa behandlat hela den¬
na sak. Om också en missskrifning, såsom
Grefve Posse yttrat, ägt rum, och der i
stället borde stå Ord. Rotering äro i alla
fall de af Högsta Magten tagne åtgärder
icke grundade på Rikets Ständers beslut,
hvaraf ovilkorligen borde följt en anmärk¬
ning till ConstitutionsUttkottet, emedan ett
verkligt våld mot äganderätten är begån-
git. På desse skäl tror jag snarare, att in¬
gen misskrifning ägt rum. Jag kan icke
instämma med Grefve Frölich, uti afgif-
vandet af en underdånig skrifvelse lill Kgl.
Maj:t, såsom han föreslagit. Den Ord. Ro¬
tering, som nu skedt, var i högsta grad
vådlig för Allmänheten, i anseende till dess
2
20
Den 8 Maji.
inflytande på Hemmansvärdena. Den liar
varit en svär tunga, och huru billig Fri¬
herre af Nordin ansett den, har den dock
skadat, emedan följderna af ett sådant för¬
farande alltid blir, att Egendomsägaren icke
vet hvad han köpt. Man har sagt, att ehuru
den Nya Ordinarie Roteringen skedt på sam¬
ma gång, som den af Ständerna beslutade
jemnkning, har dock ingen skada skedt,
emedan man inom 4 månader kunnat öf¬
verklaga Commilterades åtgärder, men, ut¬
om att jag saknar denna Förordning i För¬
fattningssamlingen, och den således icke är
allmänneligen känd, så, om man äfven an¬
tager att den klagande vinner, får han i
alla fall icke ersättning för sitt lidande och
sin pecuniära förlust. På dessa skäl yrkar
jag, att i händelse den underdåniga Skrif-
velsen afgår, deri måtte inflyta en anhål¬
lan om ersättning för dem, som blifvit in¬
delta till Ord. Ny Rotering. Jag tror, alt
Utskotten hade bort fästa uppmärksamhet
på det grundlagsvidriga i den vidtagne åt¬
gärden, och att saken således bort remit¬
teras till ConstitutionsUtskottet.
Friherre Löfvenskjöld, Salomon: I an¬
ledning af hvad Grefve Frölich yttrat får
jag den äran upplysa, att ingen Ny Rote¬
ring går i verkställighet, förr än den af
Kongl. Maj:t blifvit fastställd. Hvad åter
beträffar de här nu omlalte besvär, anser
jag en underdånig Skrifvelse derom till Kgl.
Den 8 Maji.
Majit vara öfverflödig, emedan de 4 måna¬
der, sorn utgöra Fatalietiden, icke äro för
besvärs aflämnande till KarnmarCollegium,
utan till Kongl. Majit. Commissionens åt¬
gärder granskas af KarnmarCollegium, men
pröfvas hos Kongl. Majit, och fastställas
der, innan de blifva gällande.
Grefve Frölich: Såsom jag redan sagt,
tror jag nödig rättelse vara vunnen, sedan
Contrasignanten af den Kongl. Förordnin¬
gen erkänt det förhållande jag uppgifvit;
och jag anser sålunda, att en underdånig
Skrifvelse i ämnet är nog. I afseende på
Friherre Löfvenskjölds anmärkning, är det
väl möjligt, att jag misstagit mig om be¬
svären till KarnmarCollegium, men Förord¬
ningen om Fatalierna föreskrifver en lika
behandling för Ordinarie, som för Extra
Roteringen. Hvad åter angår Utskottens
så kallade missskrifning, tror jag, i likhet
med hvad Grefve Horn yttrat, att en än¬
dring af orden Extra Rotering icke hjel¬
per, ty Utskotten hafva, såsom Grefve Horn
äfven visat, verkeligen misstagit sig om
sjelfva syftningen af min Motion, enär den
talat om den år i8a3 beslutade jemnkning.
Endast en större villervalla skulle uppstå,
om man antar, att i Utlåtandet bör stå:
Ordinarie Rotering.
Friherre af Nordin: Jag tror ej, att
någon olaglig tunga blifvit lagd på Jord¬
22
Den 8 Maji.
brukaren; ty, genom en blott undersökning
af förhällandet med Roteringen, måtte väl
ingen tunga hafva uppkommit. Om vi en¬
dast gå tillbaka till 1810, så se vi, att Stän-
derne då beslutade, att all jord, utom Mi-
litiens boställen, skulle draga Extra Rote¬
ring, om den icke redan droge Ordinarie
Rotering. Detta beslut verkställdes år 1811*
men skedde så hastigt och vårdslöst, att
det i längden omöjligen kunde hafva be¬
stånd. Mångå klagomål inkommo ock åren
i8i5ochi8i8 öfver Extra Roteringen, och
Ständerne bestämde derföre år 1823, på
hvilka grunder en förnyad Extra Rotering
borde ske, hvarvid stadgades, att privile¬
gierad jord, men icke någon annan, borde
med en sådan Rotering beläggas. När detta
underställdes Kongl. Maj:t, blef Förslaget
af Kongl. Maj:t gilladt, men följden af detta
beslut var, att den privilegierade jorden
blef fri från all Rotering, så väl Extra sorn.
Ordinarie. — När nu undersökning om Ex¬
tra Roteringens mer eller mindre jemna
fördelning skulle ske, ansåg Kongl. Majrt
nödigt, att äfven undersökas borde, hvil¬
ken oprivilegierad jord ännu var oroterad,
emedan en sådan undersökning, på samma
gång verkställd, då kunde ske utan kost¬
nad för StatsVerket. Jag kan ej begripa,
att någon skada härigenom skedt, utan tror
tvertora, att denna åtgärd blott var hvad
man kunde vänta af en omtänksam Styrel¬
se, att nemligen undersöka och utreda för¬
Den 8 Maji.
23
hållandet, innan Saken för Ständerne fram¬
lades, äfvensom jag finner det vara af nyt¬
ta för Rikets Ständer, att veta, innan de
för deras del besluta, huruvida en eller
5oo Rotar kunna blifva att påräkna.
Grefve Posse: Vid sista Riksdag beslö-
to Ständerna att en jemkning skulle ske i
Extra Roteringen, och att de hemman, sorn.
voro af den natur, att de borde draga Or¬
dinarie Rotering, skulle från den Extra
undantagas. Om Ständernas beslut hade
innehållit, att de från Extra Roteringen
undantagne hemman skulle vara frie från
all Rotering, då hade Grefve Horn rätt i
sina påsLåenden, men när afsigten.ej kunde
vara sådan, tror jag att Styrelsen handlat
ganska omtänksamt, då den på förhand lå¬
tit Extra RoteringsCommissionerne utreda
förhållandet, och uppgöra förslag, samt så¬
medelst besparat den kostnad, som icke
kunnat undvikas, om serskildte Commis-
sioner efter denna Riksdag dermed skulle
sysselsatt sig. Någon skada och tunga har
icke härigenom blifvit lagd på någon Med¬
borgare, emedan icke någon Rotering går
i verkställighet förr, än Ständerna derom
beslutit. Hvad misskrifningen angår, har
den verkligen ägt rum, ty om man till¬
tror Utskotten äga sundt förnuft, måtte
väl icke utan misskrifning Utskotten kun¬
na hafva svarat på saker, hvarom aldrig
fråga varit.
24
Den 8 Maji.
Grefve Horn: Om Rikets Ständer hade
beslutat, att någon Ordinarie Rotering skul¬
le ske, hade det visserligen ej varit olag¬
ligt, att en Committé' undersökt förhållan¬
det; men nu är det ej så, och hemmans¬
egarne hafva en fullkomlig öfvertygelse, att
deras hemman skola vidkännas en sådan
tungå, och detta inverkar ganska betydligt
på hemmanens värde vid dernsjlförsäljning.
Ständerna hafva endast beslutat om Extra
Rotering. Nu har likväl, oaktadt Rikets
Ständers beslut, och aldeles i trots af det
samma, en annan Rotering skett; den är
väl ej ännu till fullo verkställd, då Soldat-
Torpen icke äro uppförde och manskap
enrolleradt, men detta förestår likvist. Ett
sådant förfarande grundar sig ej på något
Riksdagsbeslut ända från och med 1810.
På denna grund yrkar jag ånyo, att Ut¬
skotten måtte anse saken såsom stridande
emot grundlagen, och förnärmande folkets
rätt.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskaIken framställd
Proposition, blef Stats-samt Allmänna Be¬
svärs och EkonomiUtskottens ifrågavarande
Utlåtande, i anledning af de dervid gjor¬
de anmärkningar, till Utskotten återremit-
teradt.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets
den 18 sistlidne April under N:o 18 afgif-
Den 8 Maji.
ne, samt ilen 4 dennes e. m. ,pS bordet
lagde, Betänkande öfver väckt motion, alt
ProsteTunnor måtte från Bevillning befrias.
Herr Tham, Wolrath: Af erfarenhet
vet jag, att ProsteTunnorne på de fleste
ställen aldrig blifvit upptagne bland löne-
förmoner, eller pålagde Bevillning. Anled¬
ningen, hvarföre motion nu härom blifvit
vackt af en Ledamot i PresteStåndet, lärer
vara den, att en TaxeringsComitté afvi-
kit från denna allmänna praxis, hvarföre
motionären önskat ett bestämdt stadgande
om befrielse från bevillning för Proste¬
Tunnor. Pluraliteten inom BevillningsUt-
skottet har dock varit af en olika mening.
Men jag hemställer, om icke denna är
stridande mot författningarnes grunder och
anda, enär ProsteTunnorne alldeles icke
svara emot de resekostnader, för hvilka de
skola utgöra en ersättning. Jag anhåller
derföre om återremiss under åberopande
af Herr af Billberghs omständliga reserva¬
tion, som nyss blifvit uppläst.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Jag
förenar mig hufvudsakligen med Herr Tham,
i begäran om återremiss, öfvertygad, att
Utskottet vid närmare öfvervägande skall
finna orättvisan af dess nu yttrade åsigt.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Som
BevillningsUtskoltets Betänkande, efter hvad
jag kan finna, står i rak strid med grun-
Den 8 Maji.
derne så väl i 1818 sorn 1823 årens Be-
villningsFörordningar och Utskottets åsigt
icke eller varit någonsin förut practiserad,
anhåller äfven jag om återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Bevillningsutskot¬
tets ifrågavarande Betänkande gjorde an¬
märkningar höra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff j August: Då
Herr af Billbergh, i dess reservation, så
grundligt bevisat sin sak, och anfört alla
författningar, som tala för hans mening;
synes det nog strängt, att neka återremiss.
Skulle Ridderskapet ooh Adeln sluteligen
ej finna skäl, att biträda Herr af Billberghs
mening, så torde det vara tids nog, att
ogilla den, när Betänkandet återkommer.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af Hans
Excellence nyss framstälde proposition till
återremiss af ifrågavarande Betänkande.
Ropades åter Ja och Nej.
Herr Tham: I fall återremiss icke be¬
viljas, yrkar jag votering.
Herr Bråkenhjelm , Pehr Reinhold: Jag
anhåller hos Herr Grefven och LandtMar-
Den 8 Maji.
a7
skalken om upplysning, huru frågan blif¬
vit afgjord af de öfrige Stånden, ifall Pro-
tocollsUtdrag derom ankommit.
Underteknad Riddarhussekreterare till—
kännagaf, att någon underrättelse, huru det¬
ta ämne blifvit af de öfrige RiksStånden af¬
gjordt, ännu icke till Ridderskapet och
Adeln anlänt.
Herr Ribbing_, Arvid: Jag skulle ön¬
ska, att det lemnades Herr Grefven och
LandtMarskalken tillfälle att gifva tillkänna,
huru Hans Excellence uppfattat svaren på
den framställde propositionen till återre-
miss, innan votering begärdes. Som jag
tyckte, svarades först tein ligen allmänt ja
till denna proposition; men sedan man ho¬
tade med votering, tycktes flere Nej höras.
Grefve Cronhjelm: Om detta Betän¬
kande bifalles, skall följden af ett sådant
prejudikat blifva, attalia tractaments- och
respenningar beläggas med Bevillning. Pro-
steTunnan har uppkommit i och för den
matsäck, som Prostarne fordom under sine
Embetsresor hade rätt att fordra, och hvil¬
ken utbyttes mot en Tunna Spannemål från
hvarje Pastorat, eller rätteligen för hvarje
Kyrka. Den är således i sjelfva verket det
samma som tractamentspenningar, hvilka
äro specielt undantagne från Bevillning.
Det vore i följd deraf inconsequent, att
lägga bevillning endast på ProsteTunnorne.
28
Den 8 Maji.
Med samma skäl skulle man belägga med
bevillning alla Militairers tractamenten och
äfven arfvoden för dagen. Jag förnyar
derföre min anhållan om återremiss.
Hans Excellence Herr Grefve De la.
Gardiej Jacob: Jag förenar mig hufvudsak¬
ligen med Grefve Cronhjelm, men får till-
lägga att, åtminstone hvad Skåne beträffar,
äro Prostetunnorne ej blott gifne såsom er¬
sättning för resekostnader, utan äfven för
att betäcka kostnaderne af Expeditionen
inom Contractet, hvilken ofta är vidlyftig.
Jag känner så mycket nogare, att detta är
förhållandet, sorn jag vet, att då Prosten
af ålder eller sjuklighet icke sjelf kan skö¬
ta expeditionen, lemnäs Prostetunnan till
den tjenstförrättande Prosten, och ej län¬
gesedan inkom till Kongl. Maj:t underdå¬
nig ansökan om frihetsbok för Prostarne i
och för deras i Embetet afgående bref —
men denna anhållan afslogs i stöd af ett
under Konung Carl XI i samma ämne gif-
vit nådigt utslag, att Prostetunnan är en
ersättning för Prostarnas utgifter vid deras
expeditioner och postföring; mig synes
således obilligt, att pålägga en lönebevill-
ning å en sak, som i sjelfva verket ej är
lön, utan blott ett arfvode.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Jag uppträder icke för att bestrida återre¬
miss, emedan jag redan svarat ja till pro¬
Den 8 Maji.
positionen derom; men jag anhåller att få
vederlägga den sats Grefve Cronhjelm fram¬
ställt, dervid jag torde få erindra att mån¬
ga Embetsmäns extra inkomster af lika be¬
skaffenhet, som de ifrågavarande Prostetun-
norne, till ex. ljuspenningar beläggas med
Bevillning. Jag skulle således tro, att de
exempel Grefve Cronhjelm framdragit icke
äro fullkomligt adequata. Men jag får jem¬
te denna anmärkning förnya min förkla¬
ring, att jag ingalunda vill bestrida åler-
rerniss.
Grefve Cronhjelm: 1 anledning af Fri¬
herre Ehrenborghs yttrande, får jag blott
upplysa, att i Stockholm, hvarest snart sagt
nästan alla i Riksstaten upptagne ljuspen¬
ningar utgå, hafva ljuspenningar aldrig blif¬
vit belagde med Bevillning. Väl hafva ex¬
tra inkomster och så kallade sportler blif¬
vit upptagne till visst belopp och med Be¬
villning belagde, men inga sådane inkom¬
ster, hvilka äro gifne såsotn ersättning för
en bestämd utgift, och således icke eller
ljuspenningar. Jag yrkar fortfarande åter-
remiss af Betänkandet, och då jag visserli¬
gen är öfvertygad derom, att Högvördige
Presterskapet i proportion betalar minsta
skatterna, emedan deras inkomster aldrig
kunna controlleras, är jag äfven böjd för
något medel att få dem mera beskattade,
men kan aldrig låna min röst dertill, att
använda ett medel, sorn vore i högsta grad
3o
Den 8 Maji.
orättvist. Jag vågar äfven tro, att Utskot¬
tets beslut i detta afseende måhända just
härleder sig från någon, vid delta tillfälle
mindre väl använd håg, att, som man sä¬
ger, komma åt presterskapet.
Herr af Billbergh: Jag trodde mig
i reservationen tillräckligt hafva utvecklat
skälen för min mening, hvilken äfven de¬
lades af flere Ledamöter inom Utskottet.
Men då man så ifrigt synes vilja bestrida
återremiss, anhåller jag att, jemte det jag
förenar mig med Grefve Cronhjelm och
Ilans Excellence Herr Grefve De la Gardie,
få tillägga, att Prostetunnorne i alla ser-
skildte Författningar, som utkommit sedan
1719, varit undantagne från Bevillning; att
de väl icke i de senare BevillningsFörord-
ningarne äro specielt undantagne, men att
de liksom ljuspenningar alltid ansetts i pa-
rite" med Tractamentspenningar, Respennin¬
gar, Inqvarteringspenningar och dylika in¬
komster, hvilka äro ansedde såsom ersätt¬
ning för vissa bestämda utgifter i och för
tjensten, och hvilka äro undantagne. Att
Prostetunnorne tillkommit såsom en ersätt¬
ning ej blott för resor utan äfven för Ex¬
peditionskostnaden, är så mycket säkrare,
som Prostarne betala Postporto för sin of¬
ta vidlyftige brefvexling, och begärt Fri-
brefsrättighet, men fått afslag, just på den
grund att de hafva sin ersättning i Proste¬
tunnorne. Någon behållning kan likväl icke
Den 8 Maji.
3i
påräknas, enär hela inkomsten gör 4» 5 el¬
ler 6 Tunnor Spannemål, efter Pastorater-
nes olika antal inom Contractet. Jag tror,
att man bör vara någorlunda rättvis och
icke på denna inkomst hvälfva en tunga,
hvarifrån ålla andra af samma slag äro be¬
friade. På dessa grunder är det, som jag
begär återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då votering
endast vilkorligen blifvit begärd nemligen
för den händelse, att återremiss af Bevill-
ningsUtskottets ifrågavarande Betänkande ic¬
ke beviljades, fann Hans Excellence sig
böra ännu en gång hemställa, om icke Rid-
derskapet och Adeln behagade berörde Be¬
tänkande, på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återförvisa.
Bifölls.
Yid förnyad föredragning bifölls Be-
villningsUtskottets den 22 sistlidne April
under N:o 19 afgifne, samt den 4 dennes
e. m. på bordet lagde, Betänkande angå¬
ende väckt motion om böter för dem, som
i Städerne försumma, att vid andra Upp-
bördsstämman betala Kronoutskylder.
Då nu 3 nyo föredrogs BancoUtskot-
tets den 25 sistlidne April under N:o 36
afgifne, och den 4 dennes e. ra. på bordet
32
Den 8 Maji.
lagde, Betänkande, med anledning af så
väl 18217 års RevisionsBerältelse, som Ban-
coStyrelsens Anmälanden, jemte väckte mo¬
tioner, i fråga om bibehållande af de från
Banken meddelade Lån på hus, brandför-
säkrade i den upplösta f. d. StadsFonden
af Allmänna Brandförsäkringsverket; blef
detta Betänkande, på begäran af Grefve
Horn, Claes Fredrik, och Herr Hallenborg,
Carl Johan, jemlikt 49 §• Riksdagsordnin¬
gen, ytterligare lagdt på bordet.
Upplästes till justering ExpeditionsUl-
skottets under N:o 42 afgifne, och den 19
sistlidne Mars f. m. på bordet lagde, För¬
slag till Rikets Ständers underdåniga Skrif¬
velse till Kongl. Maj:t, angående ifrågaställd
nedsättning af arrendet å Svartsjö Kungs¬
gård.
Friherre Cederström ^ Jacob: Genom
det sätt, hvarpå ExpeditionsUtskottet be¬
handlat frågan, då Utskottet förklarat den
förfallen, uppstår det besynnerliga förhål¬
lande, att Kongl. Maj:t ej får något svar på
en framställd Proposition till Rikets Stän¬
der. Arrenden af Kungsgårdarne höra onek¬
ligen till Statens ordinarie inkomster. Om
afskrifning deraf beviljas till större eller
mindre del, inverkar sådant ostridigt på
Statsregleringen, och sådane frågor sköla
en-
Den 8 Maji.
33
enligt 69 §. Regeringsformen gå till för¬
stärkt Statsutskott. På samma sätt anser
jag den förevarande frågan om nedsättning
i arrendet af Svartsjö Kungsgård böra be¬
handlas. Två Stånd hafva bifallit StatsUt-
skottets Betänkande, men två hafva afsla-
git det, dervid den besynnerligheten jem¬
väl företer sig, att då StatsTJtskottet afstyrkt
den sökte nedsättningen för 14 år, och
tillstyrkt den endast för 1 år, synas de
två Stånd, som afslagit Betänkandet, sna¬
rast hafva bifallit nedsättning för alla åren.
Emedlertid har ExpeditionsUtskottet för¬
klarat frågan förfallen, ett skick, hvari jag
icke tror att den kan stanna. Jag tillstyr¬
ker derföre, att ExpeditionsUtskottets nu
uppläste Förslag till underdånig Skrifvelse
må läggas till Handlingarne, och StatsUt-
skottet anmodas försöka en jemkning af
Ståndens olika beslut, eller, att i händelse
detta icke lyckas, inkomma med voterings¬
proposition för förstärkt Statsutskott.
Herr Ribbing_, Arvid: Vid sistlidne
Riksdag behandlades frågan om nedsättning
i Arrendet af Svartsjö Kungsgård sålunda,
att man beslöt det en undersökning borde
ske, så att Rikets Ständer nu kunde fatta
ett beslut i ämnet. Då tvänne Stånd vid
denna Riksdag afslagit StatsUtskoltets Be¬
tänkande, det vill säga afslagit frågan om
den sökte nedsättningen, måste följden blif-
24 H. 3
34
Deo 8 Maji.
va, att frågan förfallit, och att någon ned¬
sättning ntöfver hvad förut blifvit medgifvet
icke kommer att äga rum. För mig är det
alldeles ofattligt, huru Friherre Cederström
kunnat draga denna fråga under 69 §-§Re -
geringsFormen, hvilken endast talar om
Statsregleringen och Bevillningen. Ty icke
kan det höra till Statsregleringen, att en
Arrendator söker nedsättning i sitt Arren¬
de, och icke heller kan det hänföras till
Bevillningen. Frågan måste således efter
min tanka förfalla, och jag tillstyrker der¬
före godkännande af ExpeditionsUtskottets
föreslagne skrifvelse, hvilken innefattar en,
efter mitt begrepp, riktig uppfattning af
saken, dermed Utskottet, så vidt jag vet, dess¬
utom förfarit efter hittills gällande praxis.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Stats¬
utskottet har i Betänkandet föreslagit, dels
att den redan beviljade arrendenedsättningen
må förlängas för ännu ett år, dels att frå¬
gan ytterligare bör underställas Stäildernes
pröfning, och på detta sätt var af Utskottet
beredd möjligheten för en framtida ned¬
sättning af arrendet. När nu 2 Stånd af*
slagit Betänkandet, så måtte deras mening
varit, att ej vilja medgifva någon nedsätt¬
ning. Jag kan derföre icke instämma uti
Friherre Cederströms förmodan, enär jag
anser desse Stånden hafva haft till afsigt
att betaga sökanden allt hopp om nedsätt¬
ning. Huruvida detta ärende åter kan
Den 0 Maj!. 35
tomma under pröfning af Nämnd, är en
annan fråga. Sådane ämnen äro i allmän¬
het de, som angå Beviliningen och Statsreg-
leringen. Med Herr Ribbing är jag ense
derom, att frågan, om nedsättning af ett års
arrende för en Kungsgård, ieke för Slats-
regleringen är af den vigt, att den bör
dragas under Nämnds pröfning; Och jag
tillstyrker alltså bifall till ExpeditionsUt-
skottets förslag.
Friherre Anckarsvärd} Carl Henrik:
Jag vill ej öka denna nog vidlyftiga discus-
sion, utan förenar mig med Friherre Palm¬
stjerna och Herr Ribbing, samt yrkar pro¬
position till godkännande af Expeditions-
Utskottets förslag.
Friherre Cederström: Genom de i den¬
na fråga fattade beslut, synes klarligen,
huru angeläget det är, att iagttaga hvad
Grundlagen föreskrifter angående behand¬
ling af Betänkanden, då de ej kunna an¬
tagas. Ridderskapet och Adeln ville ej an¬
taga StatsUtskottets förslag; derföre bade
det bordt återremitteras utan afseende på
hvad de öfrige Stånden beslutat. Nu ser
man följderne af motsattsen. Frågan kan
dock icke förfalla, ty Kongl. Maj:t måste
hafva svar på sin i ämnet aflåtne Nådiga
Proposition. Saken kan dock hjelpas der¬
igenom, att StatsUtskottet försöker sam-
3*
36
Den 8 Majt
manjämnka de stridiga meningarne. Lyc¬
kas ej detta, finnes ingen annan utväg, än
att genom förstärkt Statsutskott låta afgö¬
ra frågan. Att denna fråga ej skulle till¬
höra Statsregleringen, förefaller mig besyn¬
nerligt, då arrenden af Kungsgårdar likvist
tillhöra Statens ordinarie inkomster.
Friherre Palmstjerna: Om denna frå¬
ga, såsom Friherre Cederström synes åsyf¬
ta, verkeligen emanerat ifrån Kongl. Maj:t,
skulle jag gå in på Friherrens satts, att
den ej kan förfalla; men då den nu endast
uppkommit af en underdånig ansökan, som
Kongl. Majit i Nåder remitterat till Rikets
Ständer, så bör och kan den vid närva¬
rande förhållande helt och hållit förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
fandt-Mar skalken gjorde proposition till
godkännande af ExpeditionsUtskottets ifrå¬
gavarande Förslag.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I följd hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence tyckt
sig finna, Ja öfverröstat Nej, Propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Friherre Cederström anmälde till Pro-
tocollet sin reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Den 8 Maji.
37
Till pröfning företogs RiddarlmsUt-
skottets den i4 sistlidne Mars afgifne, och
den 3 derpåföljde April på bordet lagde,
Memorial, angående upplåtande af Riddar¬
husets obebyggda tomt till uppförande af
SessionsSalar för de Tre ofrälse RiksStånden.
Herr von HartmansdorffAugust: För
icke längesedan hafva Fullmägtige i Riks-
gäldsContoret besvarat en remiss från Stats-
Utskottet angående inredning af Riksgälds-
Contorets hus till Samlingsrum för de 3:ne
Ofrälse Stånden. Ärendet togs då i noga
öfvervägande; ritningar och kostnadsförslag
uppgjordes, enligt hvilka nödige samlings¬
rum skulle med föga betydlig kostnad kun¬
na i berörde hus beredas ej allenast åt nyss¬
nämnde 3:ne Stånd, utan äfven åt de Stän-
dernes Utskott, som ej redan hafva be¬
stämda rum. Till och med för Archiven
skulle erforderligt utrymme blifva tillgäng¬
ligt. Jag hemställer derföre, om vi ej bö¬
ra låta RiddarhusUtskottets Memorial hvila
på bordet, till dess StatsUtskottets förslag
i förstberörde afseende hinner tili pröfning
förekomma.
Herr Ribbing, Arviel: På de skäl, som
den sistej värde Talaren anfört, förenar jag
mig med honom att begära frågans ytter¬
ligare hvilande.
I anledning hvaraf Flans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förkla-
38
Den 8 Maji.
rade, att, då flere Ledamöter begärt, att Rid-
darhusUtskotlets Memorial måtte ytterliga¬
re få hvila på bordet, kunde sådant enligt
49 §• Riksdagsordningen, icke förvägras.
Herr Rosenquist j Fredrik Leonhard:
Det är anledning till anmärkning emot Fö¬
redraganden af Ecclesiaslikärender, hvarå
remiss begäres till ConstitutionsUtskottet,
inför hvilket anledningen skall uppgifvas.
Hvarjemte Herr Rosenquist till proto-
collet aflemnade ett tili ConstitutionsUt-
skoltet adresseradt försegladt convolut.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att berörde
anledning till anmärkning komme, att, en¬
ligt 29 §. Riksdagsordningen, jemte Pro-
tocollsUtdrag derom, till ConstitutionsUt¬
skottet afgå.
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 19 sistline Januarii
under N:o 32 afgifne, och den 3 derpå-
följde Februarii e. m. på bordet lagde,
Betänkande öfver väckt motion om under¬
sökning i afseende på möjlig nedsättning
af Skeppsumgälder för Svenska Fartyg.
Herr Tham} Wolrath: I anledning af
gjorde motioner om nedsättning i Skepps¬
umgälder, hvilka frågor blifvit till Bevil!-
Den 8 Maji.
39
ningsUtskottet remitterade, har bemälte Ut¬
skott afgifvit Betänkande, som nu är un¬
der tryckning; och jag hemställer, om ej
denna dermed gemenskap ägande fråga kun¬
de få hvila, tills omförmälte Betänkande
förekommer till pröfning.
Häruti instämde Grefve Frölichj Da¬
vid.
Hvarefter, uppå derom af Hans Ex-
cellence Herr Grefven och LandtMarskal-
ken gjord hemställan, Ridderskapet och
Adeln beslöt, att ifrågavarande Betänkande
skulle ytterligare hvila på bordet, intilldess
det utlåtande, som Herr Tham anmält vara
från BevillningsUtskottet att förvänta, till
Ridderskapet och Adeln inkommit.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 5 sistlidne Fe¬
bruarii under N:o 58 aflålne, och den g i
samma månad e. m, oå bordel lagde, Me¬
morial, angående Hedervärda BondeStåndets
Talmans Johan Olsson Longbergs Motion
om utvidgad smidesrätt för Ofvansjö och
Thorsåkers Bergslager i Gestrikland.
I sammanhang härmed upplästes He¬
dervärda BondeStåndets ProtocollsUldrag af
den g sistlidne Mars, innehållande, att
Talmannen Longberg, efter inhemtad kän¬
nedom, att annan Motionär väckt fråga om
en sådan utvidgad Smidesrätt för Bergsla-
gerne i allmänhet, tillkännagifvit sig icke
4°
Den 8 Maji.
vilja vidare fullfölja den af honom, för
den ort, som han representerade, enskildt
gjorde motion; i följd hvaraf BondeStåndet
ansett Utskottets ifrågavarande Memorial
böra läggas till liandlingarne.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, vid
detta förhållande, jemväl för dess del, fann,
att berörde Memorial numera endast bor¬
de läggas till liandlingarne.
Vid förnyad föredragning af Riddar-
liusUtskottets den 3 sistlidne December af-
låtne, och den 17 i samma månad f. m. på
bordet lagde Memorial, innefattande hem¬
ställan, att RiddarhusFiscalens Riksdags-
arfvode hädanefter måtte af de till Riks-
dagskostnaderne anslagne medel utgå; fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär bemälte
Tjensteman, till följd af Rikets Ständers
beslut vid innevarande Riksdag, redan er¬
hållit arfvode af Riksdagskostnadsmedlen,
Utskottets ifrågavarande Memorial numera
borde läggas till liandlingarne.
Då nu å nyo föredrogs Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUt-
skottens den 25 sistlidne April under N:o 3
afgifne, och den 7 dennes e. m. på bordet lag¬
de, Betänkande öfver väckte Motioner, an¬
gående beskattning å Caracterer utan mot¬
Den 8 Maji.
svarande Embete och Tjenst; anhöllo Herr
Rosenqvist, Fredrik Leonhard, och Herr
Ribbing , Arvid, att detta Betänkande måt¬
te ytterligare hvila på bordet; i följd hvar¬
af Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken förklarade, att, enligt 49 §•
Riksdagsordningen, Betänkandet komme att
ytterligare hvila.
Föredrogos å nyo och biföllos följan¬
de LagUtskottets den i5 och 18 sistlidne
April afgifne, samt den q dennes e. m. på
bordet lagde, Betänkanden:
N:o 54- Öfver väckt motion om ve¬
derbörande UnderDomares förständigande,
att, vid Intekningars dödande, ställa sig
till efterrättelse hvad i 24 §• af Kongl. För¬
ordningen den i3 Julii 1818 om Skulde-
brefs företeende i hufvudskrift är stadgadt;
N:o 55. Öfver väckt motion om än¬
dring i Kongl. Kungörelsen den 18 Decem¬
ber 1823, så vidt den rörer ändring af 24 §.
i Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818
om Intekning i fast egendom;
N:o 56. Öfver gjord motion om stad¬
gande, att i de orter, der endast ett Lagtima
Ting om året hålles, Lagfart och Intek-
ning må kunna å Urtima Ting sökas och
meddelas;
N:o 57. Om utfärdande af en Författ¬
ning, som föreskrifver, huru afhandlingar
42
Den 8 Maji,
om så kalladt Undantag eller fördel samt
om upplåtelse af nyttjande rätt till jorda¬
del skola lagföljas.
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärs-och
EkonomiUtskottets d. 2 dennes under N:o go
afgifne, och den 7 derpåföljde e. m. på bor¬
det lagde, Utlåtande i anledning af väckt
fråga, att KrigsAkademien på Carlberg måt¬
te, såsom ElementarLäroanstalt, upplösas;
men på begäran af Herr von Troilj Emil,
Herr Virgin, Arvid, och Grefve Hamil¬
ton, Johan, blef detta Utlåtande, enligt
4g §. Riksdagsordningen, å nyo lagdt på
bordet.
Å nyo föredrogos och gillades följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den 2 dennes afgifne, och den 7 derpåfölj¬
de e. m. på bordet lagde, Utlåtanden;
N:o g2. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets under N:o 52 förut
meddeldte Betänkande i anledning af vackt
fråga om skyldighet för Ordinarie Domare,
att af egna medel ersätta alla de Resekost¬
nader, hans Vicarius, i och för sitt för¬
ordnande, får vidkännas utom Domsagans
gränsor;
N:o g3. I anledning af väckte Motio¬
ner, dels om Orgelbyggeriets befrämjande,
Den 8 Maji. 43
och dels om upprättande af ett Institut,
egenteligen för kyrkosång.
Vid förnyad föredragning bifölls^Ex-
peditionsUtskottets d. 2 dennes under N:o 63
aflåtne, samt den 7 derpåföljde e. m. på
hordet lagde. Memorial, angående serskildt
Vaktmästarebiträde; och skulle, på sätt Ex-
peditionsUtskoltet hemställt, StatsUlskottet
ej mindre derom, än ock att Expeditions-
Utskottets under N:o 9 aflåtne Memorial an¬
gående ökadt Cantzli-biträde, blifvit af Rid-
derskapet och Adeln den 9 sistlidne Januarii
bifallit, genom ProtocollsUtdrag erhålla un¬
derrättelse.
Herr Uggla, Carl Wilhelm, hade in-
lemnat ett Anförande, som upplästes, så
lydande:
Vördsamt Memorial!
Hindrad att öfvervara gårdagens för-
middags-plenum hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, får jag härmed reservera mig
emot det af Friherre Anckarswärd, biträdd
af Grefvarne Frölich och Horn, framställ-
te förslag, att de anmärkningar, till C011-
stitulionsUtskottet ställda, som af enskildta
representanter så väl nu blifvit gjorda, som
äfven de hvilka framdeles under närvaran¬
de Riksmöte kunna göras emot Rikets an¬
svarige Embetsman, icke skola inom Rid¬
44
Den 8 Maji.
dårhuset föredragas förr, än det så kallade
decharge-betänkandet inkommer, för att i
sammanhang dermed discuteras; och gör jag
denna reservation förnämligast af den or¬
sak, att, då ibland de anmärkningar, som
af enskildte representanter nu äro gjorde,
åtskillige äro af den egenskap, att de kun¬
na anses såsom foster af mindre betänksam¬
het, eller, att för desamma gifvits grunder
af ensidig beskaffenhet, det verkligen bor¬
de för hvar och en blifva ocb vara tvek¬
samt, att längre låta det allmänna blifva
i ovisshet om den rättmätiga opinionsdom,
som bör träffa dem, hvilka nu känna sig
sakre, att hafva handlat antingen af okun¬
nighet, (^hvilket icke bör förväntas af mog¬
na och fullmyndiga representanter,) eller
ock emot bättre vetande; från hvilken dom
man väl till en tid kan värja sig, genom
uppskof af handlingarnes uppendaglighet,
men som sluteligen skall drabba sina upp-
hofsmän i samma mått, som de mätit andra.
Justerades PleniProtocollen för den 26
sistlidne Januarii e. m. samt den 28 och
2c) i berörde månad.
Upplästes och lades på bordet Consti-
tutionsUtskottets d. 5 dennes under N:o 24
afgifne Memorial, angående RiksdagsFull-
mägtigen Petter Anderssons anmärknings-
Den ti Maji. 45
anledning vid beliandlingen af ett mål, rö¬
rande så kallade Kyrkohemman i Halland.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan tre qvart till io om afto¬
nen.
In fidem Protoeolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den n Maji 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 8 Maji 1829.
S. D. Vid förnyad föredragning af Rid-
darhusUtskottets den 3 sistlidne December
aflåtne, och den 17 i samma månad f. m.
på bordet lagde, Memorial, innefattande
hemställan, att RiddarhusFiscalens Riks-
dagsArfvode hädanefter måtte af de lill
Riksdagskostnaderne anslagne medel utgå;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär be-
mälte tjensteman, till följd af Rikets Stän¬
ders beslut vid innevarande Riksdag, re¬
dan erhållit arfvode af Riksdagskostnads-
46
Den ti Maji.
medlen, Utskottets ifrågavarande Memorial
nu mera borde läggas till handlingarne.
Ut Supra.
Justerades ProtocollsUtdrag, inne¬
hållande Ridderskapets och Adelns i Ple¬
num den 8 dennes i öfrigt fattade beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln behagade å nästa Fredag
den i5 dennes eftermiddagen, utse Sex
Electorer, hvilka tillika med de öfrige Riks-
Ståndens Electorer sedermera skulle äga,
att, jemlikt 108 §. RegeringsFormen och
65 §. Riksdagsordningen, utvälja Commit-
terade till Tryckfrihetens vård.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence föreslog,
dels att Ridderskapet och Adelli vid sam¬
ma tillfälle måtte utse arne Suppleanter till
Ridderskapets och Adelns ofvanbemälte E-
lectorer, dels ock att hvarje Vallista måtte
innehålla 8 namn, samt att de Sex Leda¬
möter af Ridderskapet och Adeln, hvilka
dervid erhålla flesta rösterne, må blifva
Electorer, och de tvenne, hvilka dernäst
få det största röstantal, anses vara Supple¬
anter.
Bifölls.
Den fl Maji.
47
flans Excellence anhöll, att Ridderska-
pet och Adeln till tidens vinnande ville vid
det förestående valet iagttaga alfabetisk ord¬
ning vid namnens uppförande å ,rallistorne.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskot-
tets den io sistlidne Mars under N:o g af-
låtne, och den 16 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Memorial, med förslag till
ny redaction af i i §. Riksdagsordningen;
och blef, uppå derom af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken gjord
framställning, berörde Redaclionsförslag af
Ridderskapet och Adeln godkändt, till den
behandling 56 §. RegeringsFormen före-
skrifver.
Föredrogs å nyo RiddarhusUlskottets
den 7 sistlidne Mars aflåtne, och den i g i
samma månad e. m. på bordet lagde, Me¬
morial, angående verkställd undersökning
af en i Riddarhusets Cassahvalf befintlig
förseglad kista, hvilken funnits innehålla
åtskilliga, å bifogad förteckning upptagne,
den år 1^43 öfver föregående årens Finska
Fälttåg nedsatte Rikets Ständers Undersök¬
nings CommissionsProtocoller och Handlin¬
gar, som, enligt hvad i kistan jemväl be¬
fintligt ProtocoIlsUtdrag af den i5 Maji
i744 utvisade, blifvit af vissa Deputerade
från bemälte Commission till förvar å Rid¬
darhuset öfverlemnade; och fann Ridder-
48
Den U Maji,
skåpet och Adeln för godt, att, med bifall
till hvad RiddarhusUtskottet hemställt, för¬
ordna, att berörde Protocoller och Hand¬
lingar borde utur den kista, deruti de för
närvarande finnas nedlagde, förflyttas samt,
efter behörig sortering och inbindning, i
RiddarhusArchivet uppställas, hvarförutan,
och då dessa Handlingar rörde icke blott
Ridderskapet och Adeln, utan äfven de öf¬
rige RiksStånden, bemälte RiksStånd skulle
om den af samma Handlingar skedde upp¬
täckt och inventering genom ProtocollsUt-
drag erhålla underrättelse.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allmänna
Besvärs-och EkonomiUtskotlens den 4 sisth
April under N:o ig afgifne, och den 13 i
samma månad e. m. på bordet lagde, Ut¬
låtande, i anledning af gjord hemställan,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t
i underdånighet begära del af de KrigsLa-
gar, som äro under utarbetning.
Friherre Sprengtporten., Jacob Wilhelm:
I anledning af det nu upplästa Utlåtandet
får jag äran erindra följande, Yid sistlid-
ne Riksdag väcktes inom BondeStåndet mo¬
tion om förnyande af Rikets Ständers un¬
derdåniga hemställan till Kongl. Maj:t år
1812 om Beväringsmanskapets befrielse från
all extrajudiciel bestraffning, som vore af
neslig beskaffenhet eller innefattade kropps¬
straff;
Den ii Maji,
49
straff; men denna motion Lief förkastad.
Under innevarande Riksdag äter har icke
någon sådan fråga blifvit bestämdt väckt;
men Utskotten hafva af Herr Cederschjölds
i delta Utlåtande besvarade motion, att
Rikets Ständer måtte begära del af de nya
KrigsLagarne, tagit sig anledning tillstyrka
Rikets Ständer, att till Kongl. Maj:t i un¬
derdånighet aflåta en dylik hemställan i
afseende på Beväringsmanskapets bestraff¬
ning, sorn den af år 1812. Då jag gillar
den princip, att Rikets Ständer icke böra
begagna sin petitionsrätt, der den ej är af
behofvet påkallad, och jag för öfrigt god¬
känner de skäl, som vid förra Riksdagen
anfördes mot en sådan underdånig hemställ-
lans afgifvande, har jag ej kunnat instämma
idet af Utskottens pluralitet fattade beslut.
Jag misskänner ej Herr Cederschjölds goda
afsigt med motionen; men jagar förvissad,
att Kongl. Maj:t clerförutan skall fästa allt
möjligt afseende på Rikets Ständers rätt,
att i Lagstiftningen deltaga, och på våra
unga krigares anspråk på en mild behand¬
ling, som tillika är förenlig med krigsdi-
sciplinen. Jag anhåller derföre om afslag
å Utlåtandet.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Det
är två saker jag åsyftat med min ifrågava¬
rande motion: den ena, att få bestämdt
uttryckt, att Beväringsmanskapet icke riik-
24 11.
4
5o
Den ii Maji.
nas till KrigsStaten längre, än det är lin¬
der vapen, hvarom för närvarande icke
lär finnas något uttryckligt stadgande. Den
andra afsigten med motionen är åter den,
att i de nja Krigslagarne den princip mät¬
te ovilkorligen blifva följd, som bestämdes,
då Beväringen år 1812. uppsattes; så att,
derest kroppsstraff skola för den öfriga ar¬
meen bibehållas, en särskild Krigslag måtte
stiftas för Beväringsmanskapet. Det förra
ändamålet med motionen har Utskottet all¬
deles förbisett; och jag får derföre vörd¬
samt anhålla om återremiss af detta Utlå¬
tande, för att få saken af Utskottet klart
uttryckt i hela dess vidd.
Friherre Cederström, Jacob: Jag in¬
stämmer med Friherre Sprengtporten, och
tillstyrker, lika som han, afslag å Utlåtan¬
det, men i anledning af hvad Herr Ceder¬
schjöld yttrat om serskilte militaira Straff¬
lagar för Beväringsmanskapet, anser jag
mig böra fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på, huru högst olämpligt
det vore att stadga olika straffbestämmelser
för samma brott, begångne af Soldater stå¬
ende i samma led. Jag var bland de för¬
ste, som inom Fäderneslandet yrkade af-
skaffandet af extra judicielln bestraffnings¬
rätten med prygel eller andra kroppsstraff,
och den första Militair-strafflag af denna
beskaffenhet är för Gottlands NalionalBe-
väring uppå mitt förslag i Nåder faststäld.
Den ii Maji.
5i
Jag önskar på det högsta, att enahanda
grundsattser göras gällande för Armeen i all¬
mänhet, hvarigenom kroppsstraff icke skulle
kunna åläggas annorlunda, än på grund af
förutgången laga ransakning och dora; men
det faller af sig sjelf, att medborgaren,
såsom militair, och medborgaren i det all¬
männa lifvet, är underkastad samma för¬
hållande i afseende på kroppsstraff, bestäm¬
de genom allmänna lagen. Så länge såda-
ne straff uti den bibehållas, måste de också
linnas i Militairlagarne, att användas efter
ransakning, och dom. Jag anser det så¬
lunda icke vara någon anledning för Rikets
Ständer, att förnya 1812 års hemställan
om Straffbestämmelserne i Krigslagarne.
Krigslydnaden fordrar stränga Krigslagar;
ett motsatt förhållande skulle leda till men¬
liga följder, som af Herr Cederschjöld eller
någon annan ej kunna beräknas. Konun¬
gen, som anfört stora massor af conscri-
berade, vet bättre, än någon, hvilka Krigs¬
lagar för ett sådant manskap äro använd¬
bare och nödiga för Krigslydnadens bibe¬
hållande. Vi behöfva således ej frukta,
att Straffbestämmelserne i de nya Krigsar-
tiklarne kunua blifva för vårt Bevärings¬
manskap olämpelige.
Herr Cederschjöld: Jag har framställt
min önskan om serskilta Lagbestämmelser
för det conscriberade Manskapet blott för
4*
5a
Den ii Maj i.
ilen händelse, att extrajudiciel!» kropps¬
straff komma att för Armeen i allmänhet
qvarstå uti de nya Krigs Artiklarne. Jag
känner väl, att befallning redan varit gif¬
ven om sädane straffs afskaffandc; men då
jag derjemte vet, alt de likväl ofta tilläm¬
pas, äfven vid den Corps, som är så öm¬
tålig om sin beder, att Manskapet icke ens
får söka någon slags arbetsförtjenst under
lediga stunder; så tror jag det vara hög
lid, att vidtaga åtgärder för att från en
sådan neslig behandling freda våra Söner,
sora icke för penningar och värfning in-
trädt i Krigstjensten. Försigtigheten for¬
drar, att icke uppskjuta frågan härom,
tilldess Lagen redan är utfärdad; ty ett
ord förut i detta fall är bättre, än tio ef¬
teråt. Jag tror dessutom, att den utväg jag
föreslagit, vore det säkraste medel, att för¬
må Föräldrar, att med fullt förtroende lem¬
na sine Söner till Beväringen, i stället för
att lega; och jag anhåller å nyo om åter-
remiss af Utlåtandet i det ändamål jag
uppgifvit.
Friherre Sprengtporten: Jag vill blott
fästa Herr Cederschjölds uppmärksamhet der¬
på, att det ändamål Herr Cederschjöld med
återremissen åsyftar, icke kan vinnas, eme¬
dan Utskotten ej kunna upptaga denna del
af frågan, emot föreskriften i 33 §. Riks¬
dagsordningen, der det heter, alt endast
de delar af KrigsLagar och Författningar,
»
Den ii Maji. 53
rörande krigsväsendet, som äga tillämpning
lill Medborgare utom KrigsStaten, böra un¬
der Civil- och CriminalLag förstås. En
återremiss i detta afseende tjenar således
ej till någonting.
Grefve Brahe , Magnus: Jag förenar
mig till alla delar med dem, som reserve¬
rat sig mot Utskottens Utlåtande i föreva¬
rande fråga, och får endast, i anledning af
Herr Cederschjökls sednaste yttrande, tilläg¬
ga, att extrajudiciella kroppsstraff hittills
aldrig blifvit godtyckligt använde på Bevä¬
ringsmanskapet, utan äro alldeles förbjud¬
ne; det är således icke någon anledning
till den farhåga Herr Cederschjöld yttrat för
Beväringens stränga behandling i detta el¬
ler annat afseende; hvaremot jag inser sto¬
ra betänkligheter, om tvänne olika straffla¬
gar skola införas inom samma Arme. Jag
anhåller på dessa grunder om afslag å Ut¬
låtandet.
Friherre von Schulzenheim_, Conrad
Theodor, hade inlemnat följande, som upp¬
lästes :
Ogerna upptager jag Högloft. Ridder-
skapets och Adelns tid; men anser mig
dock icke böra förbise en efter min tan¬
ka mindre klar framställning i Utskottens
nu afgifne Utlåtande, ehuruväl grundadt på
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse af
den 3 Julii 1812 och sålunda yltrade öusk-
54
Den T t Maji.
ningar, nemi. som orden lyda: det Kongl.
Maj:t täcktes genom bestämd Lag före¬
skrifva j att Beväringsmanskapet 'ej j i och
för fel i tjensten, eller utan föregången
Laglig donij må klentia bestraffas med nes¬
liga , eller kroppsstraff, af hvad beskaffen¬
het som helst, och ej underkastas andra
militairiska bestraffningar, än arrest, cas-
sation och dödsstraff.
Första perioden af desse underdåniga
önskningar innefattar medgifvande af kropps¬
straff enligt dom, således i följd af Krigs-
Lag; likväl önskas i andra perioden, som
orden lyda: och ej underkastas andra mi-
litairiska bestraffningar, än arrest, cassa-
tion och dödsstraff. Skulle desse trenne
sednare straffbestämmelser, innefattande så
väl Judiciela, som Extrajudiciela, blifva,
efter ordalydelsen, de enda användbare för
Beväringsmanskapets förbrytelser, så följer
helt klart, att den i första perioden med¬
gift! e bestraffningen genom dom blefve utan
all kraft och verkan, då denna straffbestäm¬
melse icke finnes upptagen ibland dem,
som andra perioden endast och allenast be¬
stämmer såsom straff för Beväringsmanska¬
pets förbrytelser. Jag instämmer i öfrigt
i de reserverandes tanka, att ingen under¬
dånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t i detta
ämne är af nöden, och kan vid detta till¬
fälle ej underlåta yttra den öfvertygelse,
att cassationsstraff för en Beväring icke
Den ii Maji.
55
synes särdeles lämpeligt, och att olika La¬
gar, för krigare inom samma led, icke el¬
ler torde vara ledande till krigslydnadens
upprätthållande, och sluteligen, att extra-
judiciela bestraffningar, medelst arrest, icke
alltid äro användbare, såsom till exempel
under marcher, och ombord på Canonbåtar
m. m.; men jag delar i öfrigt den åsigt,
alt hederskränkande bestraffningar böra, så
vidt möjeligt är, undvikas. Kongl. Maj:t
har ock i denna afsigt behagat i Krigsla-
garne låta införa varningsgrader af mindre
och svårare Arrester; men att helt och hål¬
lit utesluta inom MilitairStåndets discipline,
den husfader- och husbonderätt, som nu
opåtalt utöfvas af enskild man såsom hus¬
aga, och hvarvid mängden blifvit så till¬
sägande uppfostrad, tror jag, för vida ut¬
sträckt, kommer att medföra flerfaldiga olä¬
genheter, och stannar jag i den fasta öf¬
vertygelse, att ingen bättre än Konungen
är i tillfälle att bedömma de ändringar,
som kunna tarfvas i nu gällande Krigsla¬
gar, och rätta dem efter tidehvarfvets rätt¬
mätiga fordringar; Rikets Höglofl. Ständer
alltid öppet, att yttra sin mening om de
delar af Krigslagen, som 33 §. Riksdags¬
ordningen tydeligen utstakar rörande Per¬
soner utom KrigsStåndet. Huruvida desse
mine anmärkningar kunna föranleda till åter-
remiss af Utskottens Utlåtande, öfverlem-
nar jag till Herr Grefvens och LandtMar-
56
Den u Maji.
skalkens, samt Ridderskapets och Adelns
upplysta hepröfvande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Lag-samt Allmän¬
na Besvärs- och EkonomiUtskottens ifråga¬
varande Utlåtande gjorde anmärkningar bö¬
ra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde pro¬
position till bifall å Utskottens berörde Ut¬
låtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde sluteligen,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
att afslå Utlåtandet.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att, som efter hvad Ilans Ex¬
cellence tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln afslagit Lag- och
EkonomiUtskottens berörde Utlåtande.
Vid förnyad föredragning af StatsUt-
skottets den 8 sisth April under N:o 101
afgifne, och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Rikets Stän¬
ders Revisorers år 1827 gjorde anmälan,
Den ii Maji.
57
angående försäljningen af 5 stycken Kronan
tillhörige Krigsskepp och redogörelsen för
derföre influtne medel; blef berörcle Utlå¬
tande, på begäran af Herrarne Rosenblad^
Bernhardoch af SchmidtGeorg Lars }
jemlikt 49 §• Riksdagsordningen, ytterliga¬
re lagdt på bordet.
Föredrogs ånyo Bevillnings- samt All¬
männa Besvärs- och EkonomiUtskottens d.
25 sisth April under N:o 3 afgifne, samt
den 7 dennes e. m. på bordet lagde, Be¬
tänkande öfver väckte Motioner, angående
beskattning å Caractairer utan motsvaran¬
de Embete och tjenst.
Herr Rosenqvist 3 Fredrik Leonard
uppläste följande:
Efter mer än fyra månaders besinnings¬
tid hafva Bevillnings- och Ekonomiutskot¬
tet! ändteligen den 25 sistlidne April af-
gifvit deras gemensamma Betänkande öfver
den af mig väckte Motion, att utfärdande
af så kallade CaractersFullmagter måtte
hädanefter upphöra, eller ock, om sådant
icke kunde ske, att de åtminstone måtte
beläggas med årlig Bevillningsafgift; hvil¬
ken sednare tanka blifvit delad äfven af
RiksdagsFullmägtige Anders Andersson från
Östergöthlands Län och Casper Wikman från
Up sala Län, sorn inom Hedervärda Bonde-
Ståndet gjort framställningar derom.
58
Den ii Maji.
Ekonomiutskottet liar ganska knapp¬
händigt och ofullständigt uppfattat de af
mig anförde skäl och orsaker till min mo¬
tion, deröfver bemälde Utskott i premissen
till Betänkandet argumenterat sålunda, att
då CaractersFullmagter äro sådane ting, sorn
förorsaka missförhållande och gifva anled¬
ning till ett öfverflödigt lefnadssätt, borde
ock dylika Fullmagter så mycket häldre
högst sparsamt utdelas, som ett motsatt
förhållande leder till menliga följder. Så
lyder premissen; och hvar och en, som
läser den, bör icke vänta annat, än att
conclusionen skulle blifva i öfverensstäm¬
melse dermed, och gå ut på ett tillstyr¬
kande, att CaractersFullmagter, såsom skad-
lige och förderflige, måtte upphöra. Men
långt derifrån. Conclusionen har alldeles
intet sammanhang med premissen, i det alt
Utskottet ansett CaractersFullmagter, med
urskilning och måtta beviljade, böra fort¬
fara, emedan de voro att betrakta såsom
■vedermälen af Konungens Nådiga välbehag,
eller af Förmäns uppmärksamhet, och så-
led es innefattade en'utmärkelse af den san¬
na förtjensten, och ett bevis derpå, att den
bordt, om utväg dertill funnits, verkeligen
belönas.
Då jag fattade det beslut, att hos Ri¬
kets Ständer göra vördsam framställning om
frambärande af underdånig anhållan till
Kongl. Majit, att bruket af CaractersFull-
Den 11 Maji.
*9
magters utfärdande hädanefter måtte upp¬
höra, utgick jag från den grundsats, alt på
den culminations-punkt, der lidell varfvets
upplysning nu står, dylika Fullmagter hvar¬
ken skola eftersträfvas af den Medborgare,
som vet sig äga något värde i sig sjelf, ej
eller medföra någon redbar fördel för den,
som senom sitt tänke- och handlings-sätt
• • ,
redan stadgat den opinion om sin person,
att han icke bort gå den sanna och ver-
keliga förtjensten i förväg. Också är det
en tillfredsställelse för mig, att Ekonomi¬
utskottet, på sätt dess Betänkande i pre¬
missen visar, gjort rättvisa åt dessa mina
grundsatser, och ansett öfverflöd på Carac-
tersFullmagter utan tvifvel leda till men¬
liga följder. Men då Utskottet ändock fun¬
nit det vara godt, att Fullmagterne, alltså
jemväl de menliga följderna , böra fortfara,
samt Utskottet till och med gått så långt,
att Utskottet genom de anmärkningsvärda
orden: med urskillning och måtta bevilja¬
de, velat liksom antyda, att CaractersFull-
magter blifvit utan både urskillning och
måtta utspridde, så hemställer jag till hvar¬
je oberoende, sjelfständig och upplyst men-
niskas omdöme, om icke det af Ekonomi¬
utskottet, för dess del, afgifne yttrande uti
sig innefattar sådane logiske och moraliske
oriktigheter, att de äro under all critik.—
H vad kan väl orsaken lill ett sådant hand¬
lingssätt vara, och hvarföre tillstyrker Ut¬
skottet fortfarande af en sak, hvars grund¬
6o
Den ti Maji.
princip det ogillar, och hvars följder det
medgifver vara menliga?? Tror då icke Ut¬
skottet, att Nationen följer Riksdagshändel-
serna med uppmärksamhet, och fäster i sitt
minne hvad nyttigt och godt hvarje rätt¬
skaffens Representant fritt och öppet för¬
sökt verka till Fäderneslandets bästa?? Ut¬
skottet har sjelf funnit, att en Caracters-
Fullmagt icke innebär någon verkelig be¬
löning, eftersom den är användbar endast
då utväg saknas, att i den vägen åstadkom¬
ma något verkeligt. Vid sådant förhållan¬
de erbjuder sig sjelfmant den fråga: livad
är och hvad betyder då en CaractersFull-
magt, och hvartill tjenar den? Är väl Per¬
sonen, sora får den, ett hårsmån bättre
och aktningsvärdare än förut?- Tillskyndas
honom derigenom en bättre Utkomst? 131 ir
han derigenom mera upplyst, mera bildad,
mera duglig och skicklig, och blir hans
hjerta derigenom mera varmt för Konung
och Fädernesland?? Jag skulle önska, men
tror icke, att desse frågor kunna besvaras
med Jcij ehuru lätt och ofta detta ord af en
hel hop eljest höres uttalas. Tvertom tror jag,
att förnuftet skall svara Nej, och såsom grund
för min trosbekännelse i denna sak, vill jag
här ordagrant upptaga hvad en för sina äd¬
la, upphöjda och patriotiska tänkesätt, samt
sina solida kunskaper högt värderad Rid¬
dersman icke längesedan y^ttrat i fråga om
CaractersFullmagter eller Titlar. Hans ord
äro dessa: ”Titlars meddelande, utöfver det
Den f i Maji.
61
”embete, någon innebar, förringar aktnin-
”gen både för detsamma, emedan innebaf-
”varen icke anses belåten med den värdig¬
het, det gifver; och för det embete, hvars
”Titel han erhåller, emedan inan, utan alt
”utöfva det, eller ens äga de dertill er för¬
härliga egenskaper, får samma företräden
”i allmänna samhällsförhållanden, som den
”der verkeligcn gör skäl derför. Titel kau
”hvar och en undfå, men embete i allmän¬
het ingen annan än den, som någorledes
”duger dertill, emedan sakens natur mot¬
arbetar den oskicklige. Hogen att beflita
”sig om duglighet och nitisk embetsförvalt-
”ning måste afkylas, då den till ett embe-
”lc oduglige eller oförtjente, får, genom Ti¬
hell!, åtnjuta samma heder, som den hvil¬
hem i begge afseenden, är motsatsen. Tit-
”lars meddelande undergräfver också Em-
hetsmyndigheten öfver underordnade, eme¬
llan de, genom titlars erhållande, blifva
”sina närmaste Förmäns jemnlikar eller möj-
”ligen förnämare än de, och deraf fresta-
hle, att äfven i tjensten, vilja göra den
”jemnlikhet, eller de företräden, gällande,
”sorn de, i allmänna sammanlefnaden, åt-
”njuta. 1 samma nion, som redbarhet och
”förtjenst lida genom dessa Credit- eller
”RepresentalivFullmagter, i samma raon frö¬
hus fåfänga och lycksökeri derigenom.”
”Titlarne blifva en luxartikel den märi
”af god ton icke gerna kunna vara förutan;
6a
Den ii Maji.
”och, ifrån tjenstcmannacorpsen, sprider sig
”samma tänkesätt till de öfriga medborga-
”re-classer. Således ser man närings-id-
”kare, både på landet och i städerna, ef¬
tersträfva embetsmanna-värdigbeter; och
”män, hvilka aldrig varit i Statens tjenst,
”eller aflagt ringaste prof på deras duglig¬
het dertill, i ett steg erhålla Tromäns
”namn och heder, som mången Tjenste-
”man, till lön för sin hela lefnads använ¬
dande i Rikets värf, icke ernår. I ett fat¬
tigt land, der medlen, att underhålla hö-
”ga värdigheter, äro få, måste detta prål,
”på redbarbetens bekostnad, vara ännu me¬
ta förderfligt.”
Vidare har samma Riddersman yttrat:
”vår närvarande Regeringsform förbjuder väl
”icke Titlars meddelande; men anmärknings-
”värdt är emedlertid, att då RegeringsFor-
”men i 28 §. uttryckligen bemyndigar Ko-
”nungen att utnämna Embetsman, bemyn¬
digas Konungen ingenstädes att gifva to-
”ma Titlar, hvilket aldrig lärer kunna an¬
tes annorlunda, än som ett afsteg från det
”regelrätta.”
Så tänker och talar den, som har det
Allmännas väl till föremål, och så skulle
han ganska säkert tala äfven i den händel¬
se han innehade ett sådant Embete, hvar¬
ifrån han, enligt 35 §. RegeringsFormen,
kunde när som hälst entledigas.
Den !i Maji.
63
BevillningsTJtskoltet har gått ännu läng¬
re i ljusa och redbara betraktelser; tj det
Utskottet vill icke ens, att någon skall kun¬
na undanbedja sig en CaractersFullmagt,
eller att någon Tjenst eller Embete bör
finnas, som kan vara förskonadt från titu-
laira Innehafvare, hvilket Utskottet fruktar
skulle kunna inträffa, i fall någon Bevill-
nings-afgift ålades betitlade Personer. —
Man hade, må hända, haft anledning vän¬
ta, att då, under denna Riksdag, så många
förslag blifvit gjorda om ökade och förut
okände Statsutgifter, det kunde ansetts nöd¬
vändigt, att äfven något tänka på utvägar
till ökande af SlatsVerkets Inkomster. Och
månne det af mig samt Riksdagsfullmägti-
ge Wikman och Anders Andersson gjorde
förslag således hade bordt så alldeles för¬
kastas? Den, hvilken söker att genom en
Titel förskaffa sig ett värde, som honom
icke tillkommer, han bör betala, och be¬
tala dugligt för ett sådant Patent. —• Det
enda ändamål, hvarföre CaractersFullmag-
ter eljest kunde bibehållas, skulle kanske
vara det, alt dermed belöna vissa Perso¬
ner i mån af den tjenst de uträttat; ty i
det afseendet blefve belöningen och tjen-
sten jemt svarande emot hvarandra.
Detta må till en början vara nog, och
anhåller jag således om återremiss af Be¬
tänkandet, samt att dessa anmärkningar må
få åtfölja remissen.
64
Den ii Maji.
Herr Tham, Wolrath: Jag har icke
ämnat uppstiga för att försvara titelsjukan.
Lika med Herr Rosenqvist finnér jäg, att
Ekonomiutskottet ej behöft anföra de pre¬
misser, sorn det nyttjat. Utskottet hade
helt enkelt kunnat säga, att frågan angick
ett ämne, som helt och hållet berodde på
Kongl. lMaj:ts Nådiga välbehag, och med
full förtröstan öfverlemnat lill Honom, att
sin höga rätt likmätigt derom förordna. Be¬
träffande åter hvad som rörer Bevillnings¬
utskottets handläggning med ärendet, så
hoppas jag aldrig upplefva den tid, då detta
Utskott skall behöfva uppfinna obilliga me¬
del till bevillningens utgörande, hvilket lik¬
väl skulle hafva ägt rum, om Utskottet gått
in på Motionairens åsigt. Jag yrkar der¬
före bifall till Betänkandet, ehuru en åter-
remiss deraf visserligen ej skall genera Ut¬
skottet, emedan jag är öfvertygad, att Ut¬
skottet, vid besvarandet af återremissen, ej
behöfver använda längre tid, än den Herr
Rosenqvist nu för Ridderskapet och Adelil
borttagit med uppläsandet af dess anförande.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Bevillning^- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Betänkande gjorde anmärk¬
ningar böra föranleda till detsammas åter¬
remitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvar-
Den ii Maji.
65
Hvarefter Hans Excellence gjorde pro¬
position till bifall å berörde Betänkande.
Bopades äfven Ja och Nej; hvarjemte
Herr Rosenqvist begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LancltMarskalken fram¬
ställde följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller Bevillnings- och Eko-
nomilltskottens Betänkande öfver väckte Mo¬
tioner, angående beskattning å Caractairer
utan motsvarande Embete och tjenst, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Betänkande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärk¬
ningar, till Utskotten återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af Bid-
derskapet och Adeln godkändes, samt an¬
slogs.
Sedan 41» 42» 43 och 44 §§• Biddar-
husOrdningen blifvit uppläste, börjades vo¬
teringen kl. tre qvart till it f. ra.; och
befunnos, efter voteringens slut kl. 12 på
dagen, sedan en Voteringssedel blifvit un¬
dantagen och förseglad, samt de öfrige Vo-
teringssedlarne öppnade, rösterne hafva ut¬
fallit, som följer:
Ja — 137.
Nej — 62.
24 H. 5
66
Den ii Maji.
Till följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Be-
villnings- och EkonomiUtskottens ofvanbe-
rörde Betänkande således blifvit af Ridder-
skapet och Adeln bifallit.
Herr Dalman_, Lars Johan: Då våra
former hindra, att öppet votera, anhåller
jag vördsamt få i protocollet nedlägga min
reservation emot det resultat Voteringen
åstadkommit. Min tanka blir nemligen all¬
tid den, att Titlar kunna, i grund af de¬
ras natur, ej utmärka annat, än fåfänga,
och att belöningar för redbara förtjenster
ingalunda lemnäs genom den yttre skim¬
rande ulmärkningen. Skulle likväl någon
anse sig uppmuntrad och belönad af den¬
na fåfänglighet; må han då ej undandraga
sig en tribut till Staten, antingen i en an¬
senlig ChartEeSigillatae-stämpel å fullmagten,
eller i en årlig Bevillning i proportion af
lönen för det titulaira Embetet. Emot ett
annat förhållande skall min röst alltid hö¬
ja sig; och jag hade sannerligen trodt, att
åtminstone en återremiss ej mer i detta fall,
än så ofta annars, bort nekas.
Vid förnyad föredragning af StatsUt-
skottets den 6 dennes under N:o iog af-
gifne, och den 7 derpåföljde e. m. på bor¬
det lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärk¬
Den ii Maji.
67
ningar vid Utskottets under N:o 107 för¬
ut meddeldte Memorial, i fråga om utbe¬
talning af det utaf Rikets Ständer beviljade
förskott af 100,000 R:dr B:co till Götba-
Canal-Byggnads fortsättning; fann Ridder-
skapet och Adeln, att, enär sistnämnde Me¬
morial redan blifvit den 4 dennes f. m. af
Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets
ifrågavarande Utlåtande borde läggas till
Handlingarne.
Föredrogs ånyo och gillades Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets d. 8 sistl.
April under N:o 86 afgifne, och den i3 i
samma månad e. m. på bordet lagde, Be¬
tänkande, angående väckte Motioner om
LancasterSkolors inrättande.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 10
sistlidne April under N:o 124 afgifne, och
den 7 dennes e. m. på bordet lagde, Ut¬
låtande, i anledning af någre i Kgl. Majrts
Nådiga Proposition, om StatsVerkets till¬
stånd och behof, förekomne Allmänna frå¬
gor; tillika med samma Utskotts den 10,
16, 18 och 27 sistlidne April under N:is
125, 126, 127, 128, 129, i3o, i3r, i32,
i33, 134» 135, i36, 137, i38, i3g, 140,
j41» i43> j44» *4$’ J46> r47> i48»
i4,9> i5o, x5i och i52 på bordet lagde
Utlåtanden, rörande Regleringen af utgif-
5*
68
DeIi ii Maji.
terne under RiksStatens tio Hufvudtitlar
och af Allmänna IndragningsStatén; men på
begäran af Friherre af Nordin j Carl Johan j
och Herr von Schulzenheim} David, blef-
vo sam teliga dessa Utlåtanden, enligt 49 §•
Riksdags-Ordningen, ytterligare lagde på
bordet.
Vid förnyad föredragning af Riddar-
liusUtskottets den 34 sistlidne Mars aflåt-
ne, samt den 3 derpåföljde April på bor¬
det lagde, Memorial, innefattande anmälan
om Herr Ugglas, Carl Wilhelm, anhållan
att till trycket utbekomma åtskillige uti en
den 7 sisth Mars inför RiddarhusUtskottet
öppnad kista befintlige Handlingar; fann
Ridderskapet oell Adeln, som genom ser¬
skildt beslut denna dag förordnat, att be¬
rörde Handlingar borde inbindas och i Rid-
darhusArchivet uppställas, Utskottets ifrå¬
gavarande Memorial böra läggas till Hand¬
lingarna.
Föredrogs ånyo LagUtskottets den 18
sisth April under N:o 58 afgifne, och den
7 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkan¬
de, i anledning af väckt Motion om ändring
eller förklaring af 18 och 1 g §§. i Kongl.
Förordningen den i3 Julii 1818, angåen¬
de Inteckning i fast egendom.
Friherre Boije, Ludvig: Jag anhåller
vördsamt, att detta Betänkande må hvila
Den i; Älaji,
69
till nästa plenum, och hoppas, att andre
Ledamöter deruti torde med mig sig förena.
Herrarne Tham, Wolrath, och Roth-
lieb, Axel, förenade sig med Friherre Boije.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken .förkla¬
rade, att, sedan flere Ledamöter hegart Lag-
Utskottets ifrågavarande Betänkande ytter¬
ligare hvilande på bordet, kunde sådant
enligt 49 §• Riksdagsordningen icke för-*
Vägras,
Föredrogs ånyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 2 den¬
nes under N:o 91 afgifne, samt den 7 der-
påföljde e. m. på bordet lagde. Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 34 förut meddeldte Betänkande,
rörande Motioner, dels att den ännu be¬
ridna delen af Smålands HusarRegemente
måtte få afsitta, dels att GeueralMönstrin-
gar måtte hållas endast hvart 3:dje år, utan
några andra Mönstringar deremellan, och
dels att både Ryttare och Soldater måtte
få beklädas med vadmal.
Föredrogs ånyo och remitterades till
Lagutskottet Herr Thams , Wolrath, den
n dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående FörmyndareKa min ares organise¬
rande.
7°
Den ii Maji.
Upplästes StatsUtskottets den 9 dennes
under N:o no afgifne Utlåtande, angående
aflöningen för BankoUtskoltets Secreterare
och Cantzli- samt Yaktbetjening.
Friherre Palmstjerna_, Carl Otto: Då
StatsUtskottets nu föredragne Utlåtande icke
blifvit afgifvidt till följd af remiss på någon
väckt motion, utan endast är ett förslag från
sjelfva Utskottet, att den redan förut af
Rikets Ständer fastställde regleringen för
betjeningens aflöning inom de öfrige Ut¬
skotten äfven måtte appliceras på Banco-
Utskottets betjening, hemställer jag, om
icke detta Utlåtande nu genast kan före¬
tagas till afgörande, så vida det icke af
någon bland Ridderskapet och Adeln be-
gäres på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att han ansåg
nied Grundlagens föreskrift i 4f) §• Riks¬
dagsordningen öfverensstämmande, att hvart
och ett från Utskott inkommit Utlåtande,
som innefattade en fråga af allmän beskaf¬
fenhet, borde, då det första gången före-
drages, läggas på bordet, på det Ståndets
Ledamöter må äga tillfälle att om innehål¬
let deraf taga kännedom, innan det till af¬
görande företages; och torde Ridderskapet
och Adeln således finna, alt StatsUlskot-
tets ifrågavarande Utlåtande, sorn nu för¬
sta gången blifvit föredragit, bör läggas på
bordet.
Ropades Ja.
Den it Maji.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från BancoUtskottet:
Af den 9 dennes:
N:o 42. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande N:o 3i
om ytterligare åtgärder för Silfverköp, samt
fortfarande Silfverinvexling.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet :
Af den a dennes:
N:o 94. I anledning af väckte Motio¬
ner om vederbörandes befrielse från hjel-
pedagsverks- och stängselskyldighetens ut¬
görande till vissa Boställen.
N:o 95. I anledning af väckt fråga om
förändring i stadgandet, rörande Läste-af-
gift för Fartyg, som förses med Turkiska
Pass m. m.
N:o 96. Angående yrkade förändrin¬
gar i stadgandet om utkröningars beviljan¬
de å HäradsAllmänningar.
N:o 97. Rörande klagan deröfver, att
LifGrenadier Regementernas MusikCorpser
blifvit förlagde i Linköpings Stad, och sko¬
la betunga dess Fattigvårds-anstalter.
N:o 98. I fråga om hemmansdelars utaf
olika Nummer sammanslående under en rök.
72
Den ii Maji,
N.'o 99. Med vördsam anmälan, rö¬
rande Utskottets Utlåtande N:o 62, i an¬
ledning af väckt fråga om BergsTingsRät-
ternes bibehållande i det skick, hvari de
nu befinnas; m. ra.
N:o 100. Rörande yrkad rättighet för
Extra Roterings-skyidige, att anställa leg¬
ning inom Beväringsåldern,
N:o 101, I anledning af väckte Mo¬
tioner om. förbud emot införsel af Danska
Hästar.
N:o 102. I anledning af väckt fråga
om skyldighet för Norrländska Allmogen
att vara försedd med bevis, att de varor,
som af bemälte Allmoge försäljas i Stock¬
holm, äro af egen gårdsafvel.
N:o io3. I anledning af åtskillige fö-
reslagne åtgärder till lindring i Rustnings-
hesväret.
N:o 104. I anledning af återremiss å
Utskottets Betänkande N:o 65, rörande väck¬
te frågor om upphörande af Ekonomiska
Besigtningar hvart 3:dje år å SoldatTorp,
samt angående Soldatens skyldighet att sjelf
underhålla Torpet.
N:o io5. I anledning af väckt fråga
om rättigheten till dubbel tjenstårs beräk¬
ning för Lärare vid en LancasterSchola i
Gefle, och för Lärare vid alla i Riket in¬
Den i4 Maji. 73
rättade LancasterScliolor, der minst 100
barn njuta undervisning,
kades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan tre qvart till 2 eftermid¬
dagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den i4 Maji 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet bos Höglofl,
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm d, n Maji 1829.
S. D. Vid förnyad föredragning af Rid-
darhusUtskottets den 24 sistlidne Mars af-
låtne, samt den 3 derpåföljde April på bor¬
det Jagde, Memorial, innefattande anmälan
om Herr Ugglas, Carl Wilhelm, anhållan
att till trycket utbekomma åtskillige uti en
den 7 sisth Mars inför RiddarhusUtskottet
öppnad kista befintlige Handlingar; fann
Ridderskapet och Adeln, som genom ser-
74
Den ii Maji.
skildt beslut af denne dag forordnat, att
berörde Handlingar borde inbindas oell i
Riddarhus-Archivet uppställas, Utskottets
ifrågavarande Memorial böra läggas till Idand-
lingarne. Ut Supra.
Justerades 8 ProtocollsUtdrag, inne¬
hållande Ridderskapets och Adelns i Ple¬
num den ii dennes i öfrigt fattade beslut.
Herr Heijkensköld^ Dettloff bade in-
lemnat ett så lydande anförande:
I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Rikets Ständer angående
någon jemkning i Grunderne för Recogni-
tionsSkogarnes Skattläggning, hvilken till
StatsUtskottet blifvit remitterad, anhåller
jag vördsamt, att få yttra mig.
Då jag jemnfört Kongl. Kungörelsen
af den 4 Februarii 1811 om Recognitions-
Skogarnes användande och villkoren för de¬
ras Skattläggning, samt Kongl. Kungörelsen
af den 3i Mars 1824 i samma ämne, har
jag trott mig finna, att en rättelse blott i
sistnämde Förordning i föreskriften rörande
Hemmantalets förhöjning efter den tillöka¬
de räntan, på sätt Kongl. Maj:t i Nåder
föreslagit Rikets Ständer, icke till alla de¬
lar skulle undanrödja de svårigheter, som
hittills mött vid nämde Skogars skattlägg¬
ning. Enligt Förordningen af år 1811 skulle
Den 11 Maji.
75
GrundRäntan å ett RecognitionsSkogshem-
man bestämmas och utsättas efter Ortens
Skattläggningsmethod; enligt den senare
Förordningen åter af år 1824 får icke den¬
na method följas, utan skall hvad Kongl.
Maj:t och Kronan tillförene af Skogarne
åtnjutit, håde under namn af Skogsöhren
och Bevillning för Kohlningsfrihet, läggas
till grund, för den Ränta, som bör åsättas,
hvarigenom GrundRäntorne å desse nja
Skogshemman blifva mångfaldigt högre,
än om de skattlades efter Orternes method.
(Se Bil. N:o 1}. I förra händelsen kun¬
de det vara billigt, att de å en Recogni-
tions-skog uppkommande hemman genast
deltogo i alla de Skyldigheter och Besvär,
som Krono- och Skattehemman åtfölja, så¬
som Piotering,, Skjuts, Väghållning m. m.;
i sednare händelsen åter, då Räntorne å
de nya hemmanen blifva så betydligt stör¬
re i jemförelse till GrundRäntan å andre
hemman i samma ort, torde rättvisan for¬
dra, att, åtminstone för någon tid, frihet
eller lindring i utgörande af nämde Besvär
dem förunnas, i synnerhet som någre så-
dane Onera hittills icke ålegat desse Sko¬
gars innehafvare. Jag skulle derföre anse
lämpeligt, att, sedan de å Recognitions-
Skogarne i Riket nu befindtlige odlade Lä¬
genheter blifvit till hemmantal skattlagde
med nödigt utrymme i Skogsmark, desse
nya hemman eller hemmansdelar derefter
genast deltogo i alla så kallade extra Onera
76
Den 14 Maji.
och Besvär utan undantag; hvaremot såda-
ne Hemman, som komma att bestå endast
af Skogsmark utan Åbo, fingo åtnjuta vis¬
sa frihets-år, för att uppmuntra till odling
i en framtid. Vid Skogars skattläggning i
allmänhet, torde det vara nödigt att hafva
afseende å de olyckshändelser, som ofta å
dem inträffa. En härjande Skogseld kan
för ett halft århundrade och längre beröf¬
va ett Skogshemman dess afkastning och
värde, och skulle möjligen föranleda till
förlust för Kronan i anseende till Räntan,
om Besvären och Onera voro alltför högt
ålagde. — För öfrigt hafva de förändrade
Skattläggningsgrunder, som Kongl. Förord¬
ningen af år 1824 påbjuder, gifvit anled¬
ning till en så olika tolkning, och deraf
följande uppehåll och hinder i Recognitions-
Skogsmålens sluleliga afgörande, att tyde-
2ige och bestämde föreskrifter synas mig
vara högst nödvändige, för att bringa des¬
sa frågor till ett snart slut,
För att fullständigt utveckla mine åsig-
ter i förevarande ämne bar jag uppgjort
ett förslag till Föreskrifter rörande Recog-
nitionsSkagarnes skattläggning i Riket, hvil¬
ket härhos bifogas, under vördsam anhål¬
lan att detsamma, jemte hvad jag nu haft
äran anföra, mätte till StatsUtskottet blif¬
va remitteradt,
Den 14 Maji.
77
Förslag till föreskrifter rörande Recogni-
tionsSkogarnes Skattläggning.
Föreskriften i Förordningen af den 3i
Mars 1824 angående villkoren för Recogui-
tionsSkogarnes inlösen och Skattläggning, i
hvad som rörer hemmantalets förhöjning
efter den tillökade räntan, torde komma
att, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t i
nåder föreslagit, helt och hållit förfallaj
och ehuru någre få Bruksegare redan på
sin begäran fått sine RecognitionsSkogar
skaltlagde, likväl och till vinnande af en¬
het i Beskattningen, torde sådane redan
skattlagde Recognilions-Skogshemman till
hemmantal böra jemkas och nedsättas i
enlighet med de grunder, som nu föreslås
att blifva antagne för desse Skogars Skatt¬
läggning.
1:0. På grund af hvad Förordningen af
den 4 Februarii 181 t stadgar, skall af
Skogsmark 1,200 Tunnland fullgod mark
anses svara emot ett helt hemman, och i
förhållande till markens bättre eller sämre
beskaffenhet, får gradering af Skogen ske
ifrån 1,200 Tunnland till och med 3ooo
Tunnland, hvarutöfver ett helt hemmans
utrymme ej får utsträckas.
2:0. Sedan först alla frågor om Brukens
rättighet, att få köpa deras Skogar till
Skatte blifvit afgjorde, samt Stubbe- och
Röjselrättsegare och Brukens Kohlare-
78
Den ii Maji.
Torp fått sine behof af Skog till bräns¬
le, byggnadstimmer och stängsel afsatte
och afskiljde, företages skattläggningen
sålunda:
a) Alla på Recognitionsskogen beläg¬
ne Bruket tillhörige och med Åbo
försedde lägenheter skattläggas, hvar
för sig, efter hvarje orts skattlägg-
ningsmethod. Till de lägenheter,
som ej uppgå till £ hemman, an¬
slås af Skogen så mångå Tunneland
efter den i i Mom. nämnde beräk¬
ning, att de uppgå till fullt £, och
likaledes till de, som uppgå till f
hemman och deröfver, men ej till
£ hemman, så många Tunnland, att
de uppgå till fullt £ hemman. De
lägenheter, som uppgå till fullt £
hemman och deröfver, men ej hin¬
na till ett helt, tilldelas på enahan¬
da grund så mycken Skog, att de
blifva helt hemman.
F) Hvad som kan återstå af hela Skogs¬
marken, sedan ofvannämnde fyllnad
till de odlade lägenheterne blifvit
afräknad, indelas till hela hemman,
enligt förutnämde beräkning, så långt
den räcker.
c) På Skogen varande Stubbe- och
RöjselRätts-Torp, som ej tillböra
Bruket, skattläggas särskildt lill det
hemmantal, hvartill de kunna upp-
Den ii Maji.
79
gå utan vidare skogsanslag, än hvad
vid föregående undersökningar blif¬
vit afsatt och bestämdt.
d) Skattläggningslnstrumenterne insän¬
das sluteligen till Kongl. Kammar-
Collegium, som dervid lagger den
hand här nedanföre bestämmes.
3:o. Den GrundRänta, som af Skattlagd
RecognitionsSkog bör utgå, skall svara
emot det belopp, hvartill, efter ett me¬
dium af io år, den afgift uppgått, som
Kongl. Maj:t och Kronan njutit af Re¬
cognitionsskogen uti ordinarie Skogsöh-
ren och Bevillning för Kohlningsfrihet
sammanräknadt.
4:o. Sedan Skattläggningarne blifvit af Kam-
marCöllegium granskade och gillade, kom¬
mer det vid Skattläggningen i orten åsat¬
te hemmantal att oförändradt fastställas;
hvarefter KammarCollegium äger att upp¬
höja de åsatte räntorne, så att desamma,
efter ett medium af io års Markegångs-
värde å Räntepersedlarne samt Krono-
tionden, jemt uppgå för alla hemmanen
sammanlagdt till det belopp, som af dem,
enligt 3:dje punkten, bör utgå, hvilken
summa sedermera fördelas på hvarje hem¬
man och hemmansdel efter dess storlek;
och får Skatteköp derefter ske, i enlig¬
het med hvad derom i allmänhet stad¬
gadt är.
8o
Den i4 Maji»
5:o» Alla de sålunda å RecognitionsSkog
skattlagde odlade lägenheter, hvarå Åbo
finnes, skola deltaga i de skyldigheter
och besvär, som Krono- och Skattehem¬
man åtfölja; hvaremot de hemman, som
i följd af Skattläggningen endast bestå af
Skogsmark utan Åbo, och af hvilka Sko¬
gens afkastning är det enda, som skall
kunna ansvara för hemmanets grundrän¬
ta, varda på femtio års tid befriade ifrån
deltagande i ofvannämde onera af hvad
namn och beskaffenhet de vara må. Ef¬
ter denna tids förlopp skola undersök¬
ningar å alla sådane hemman hållas, så
att, om under tiden odlingar och Åbo
på sådane hemman tillkommit, de då
höra ingå uti och utgöra de onera, hvar¬
före de såsom ödeshemman varit befriade.
B i l. N:o 1.
Norra Bredsjö Hyttas RecognitionsSkog i
Örebro Län.
Deraf utgöres i Skogsören 5 R:dr a4 sk.,
samt Bevillning för Kohlningsfrihet 27 R:dr
36 sk. •— Summa 32 R:dr 4<> sk. årligen.
Denna Skog skattlades i orten, och
arealen, beräknad efter 1811 års Förord¬
ning, uppgick till T\ mantal, hvarå efter
ortens method årliga Jordeboksräntan blef
1 Sffi 32 Lffi 8 f ® Tackjern, samt 32 sk.
8 rst. i penningar; hvilket efter 10 års me¬
dium utgör i penningar 11 R:dr 44
På
Den i/f Maji,
81
På grund af 1824 års Förordning re¬
solverade KammarCollegium häröfver: att
Grundräntan å Skogen skulle blifva 82 R:dr
4o sk., hvilket efter förvandling utgör 5
Sffi 1 Lffi ® Tackjern samt 1 R:dr 43
sk. i penningar, och som emot denna rän¬
ta svarar efter ortens method i-| mantal,
så skall hemmantalet å Skogen förhöjas ifrån
yj till 1 mantal eller nära tredubbelt.
Uppå Hans Excellence Herr Grefven
och Lan dtMar skalken derom gjorde propo¬
sition, beslöts, att detta Anförande, såsom
ägande sammanhang med Kongl. Maj:ts den
22 sistlidne November e. m. till StatsUt-
skottet remitterade Nådiga Proposition, an¬
gående någon jemnkning i grunderne för
RecognilionsSkogarnes skattläggning, äfven
skulle till bemälte Utskott remitteras.
Friherre Anckar siv är d , Carl Henrik,
bade inlemnat ett Anförande, som upplä¬
stes, så lydande:
Icke närvarande, då Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets Betänkande N:o 86,
angående väckte motioner om Lancaster-
Scholors inrättande föredrogs och gillades
af Ridderskapet och Adeln, anhåller jag,
att emot beslutet få reservera mig, på det
man icke måtte tro mig dela de i min tan¬
ka falska premisser, hvarigenom Utskot-
24 H. 6
8i
Den i4 Maji.
tet kommit till de slutsatser, att lagstif¬
tande rnagtens rätt är inskränkt till ett blott
förordnande om församlingarnes pligt, att
bibringa barnen nödig Christendomskun-
skap, och till sättet för dess meddelande.
Kan Staten ålägga inhämtande af nö¬
dig Christendomskunskap, så ej allenast
kan, utan äfven bör Staten ålägga den bild¬
ning, som är oumgängelig för vinnande af
några verkliga och sanna religionsbegrepp,
hvilka utan annan förståndsodling lära blif¬
va föga verksamme, såsom ett gemensamt
rättesnöre för den enskilde i dess hand¬
lingar, och för Staten i dess offentliga,
verksamhet.
Jag erkänner gerna, att den upplys¬
ning Utskottet i sina premisser antager, så¬
som ovilkorlig, för mitt begrepp om det
constitutionella samhällsskickets behof af
en högre bildningsgrad är alltför inskränkt;
och då Utskottet delar den allmänna ön¬
skan, att näringsidkande classerne måtte
bibringas de för dem nyttige och nödige
medborgerliga kunskaper, kan jag icke åter¬
hålla min förundran, att Utskottet vid detta
tillfälle afstyrkt en underdånig önskan, till
vinnande af kraftigare åtgärders vidtagan¬
de för folkbildningens befrämjande, än som
hitintills skedt.
Det blifver alltid för mig en obehag¬
lig känsla, att Danmark för folkbildningen
Den 14 Maji.
83
skall göra så mycket, under det att, det
så tillsägandes constitutionella, Sverige i
detta afseende synes vinlägga sig om in¬
tet; och det är med ett verkligt bekym¬
mer jag ser lagstiftande magtens oåterhul-
leliga beredvillighet, att bevilja ökade an¬
slag, utan att i någon mån vara betänkt,
att genom folkbildningens alfvarligare be¬
främjande, skapa de enda tillförlitelige ut-
vägarne för någon framtida förkofran.
Härmed förenade sig Herr Anckar-
swärdj August.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUt-
skottets den 9 dennes under N:o no af-
gifne, samt den n derpå följde på bordet
lagde, Utlåtande, angående aflöningen för
BancoUtskottets Sekreterare och Cantzli-
samt Yaktbetjening.
Föredrogos å nyo och gillades följan¬
de Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskot¬
tets den 2 dennes afgifne, samt den 11 der-
påföljde på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 94* I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets under ]N:o 25 förut
meddelte Betänkande, i frågan om Veder-
börandes befrielse från hjelpedagsverks- och
stängselskyldighetens utgörande till vissa Bo¬
ställen.
6*
84
Den i4 Maji.
N:o c>5. I anledning af väckt fråga om
förändring i stadgandet rörande Läste-af-
gift för fartyg, som förses med Turkiska
Pass m. m.
Vid förnyad föredragning af Allmän¬
na Besvärs- och EkonomiUtskottets den 3
dennes under N:o 97 afgifne, samt den ii
derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande öf¬
ver gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o i3 förut rneddeldte Betänkande,
i anledning af väckt motion om olägenhe-
terne för Linköpings Stad deraf, att Lif-
GrenadierRegementernes MusikCorpser blif¬
vit förlagde i Linköpings Stad, och deri¬
genom skola betunga dess fattigvårdsanstal¬
ten fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit d. 21
sistlidne Januari af Piidderskapet och Adeln
bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs Allmänna Be¬
svärs- och EkonomiUtskottets den 2 den¬
nes under N:o gg aflåtne, samt den 11 der¬
påföljde på bordet lagde Memorial, med
anmälan, rörande Utskottets under. N;o 62
förut rneddeldte Utlåtande, i anledning af
väckt fråga om BergstingsRätternes bibehål¬
lande i det skick, hvari de nu befinnas
m. m.; fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Utlåtande redan blifvit
Den »4 Maji.
85
den 5 sistlidne Mars, e. m. af Ridderska-
pet och Adeln bifallet, Utskottets ifråga¬
varande Memorial borde läggas till Iland-
lingarne.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 8
sistlidne April under N:o ioi afgifne, och
den 4 dennes e. m. på bordet lagde, Ut¬
låtande, i anledning af Rikets Ständers Re¬
visorers år 1827 gjorde anmälan, angåen¬
de försäljningen af fem stycken Kronan
tillhörige KrigsSkepp, och redogörelsen för
derföre influtne medel.
Herr Anckarsvärd, Augustq uppläste
följande:
Utaf Styrelsens handlingar under mel¬
lantiden från 1823 års till innevarande
Riksdag, lärer väl ingen till så hög grad
gjort sig förtjent af den allmänna uppmärk¬
samheten, som den beryktade Handeln med
Skepp utur Örlogsflottan i Carlskrona; det
allmänna eger således äfven full rättighet
fordra utaf Representationen, såsom den
enda utväg för dess rätts bevakande i detta
fall, att den söker upplyfta den hemlig¬
hetsfulla slöja, hvarmed man sökt undan¬
dölja de olyckeliga följderna af denna illa
beräknade affaire, och är det, manad af
denna pligtkänsla under utöfningen af mitt
Riksdagsmannakall, jag utbeder mig få gö¬
ra några anmärkningar vid StatsUtskottets
förevarande Utlåtande.
8G
Den 14 Maji.
Den Historiska uppställning Utskottet
lämnar öfver liela tillgången med Skepps¬
handeln, sprider visserligen mycket ljus
öfver saken, men har, efter mitt sätt att
se och bedömma, ej ledt Utskottet till så¬
dana resultater, som jag åtminstone anser
liordt följa derpå; det visar sig först och
främst ganska besynnerligt, att Handels¬
huset Michaelson & Benedicks, uti deras för¬
sta ansökan af den 21 Febr. 1825 att få
handla Skepp utur Flottan, då redar; upp¬
gifver namnen på Linieskeppen Manlighe¬
ten och Tapperheten, jemte anhållan, att
med GeneralAmiralen få uppgöra denna
handel; att således aftal redan var före¬
gånget emellan Michaelson & Benedicks och
GeneralAmiralen synes klart, och ännu vis¬
sare derigenom, att besigtningsinslrumen-
tet öfver dessa fartyg redan omnämnes på
vederbörlig befallning upprättadt, dateradt
den i5 Febr. eller 6 dagar, innan första
anmälan om handeln gjordes utaf Michael¬
son & Benedicks; GeneralAmiralen tillhör
det således, att i denna affair synas både
såsom upphof och förnämsta driffjäder, hvar¬
före det så mycket mer påkallas, att upp¬
märksamt följa denna höga Embetmans åt¬
gärder i dess dubbla befattning som Chef
för Flottan och Konungens Rådgifvare. Uti
den sednare egenskapen delar visserligen
GeneralAmiralen med Konungens öfriga
Rådgifvare det måhända rättvisa klander,
att hafva tiljstyrkt försäljning af fartyg ut-
Den 14 Maji.
87
ur Flottan till omkring millions värde,
då 77 §. Regeringsformen tydeligen anty¬
der Lagsliftarenas förbehåll, alt ej försälj¬
ningar af Statens egendom mot eller utan
Rikets Ständers medgifvande må ega rum,
då det obetydeligaste Laxfiske eller Krono¬
äng m. m. i denna §. i sådan mening om-
närnnes; men i den andra egenskapen eller
såsom Flottans Chef står Herr General-
Amiralen ensam, och då det visar sig ty-
deligt, att Kongl. Maj:ts nådiga afsigt med
denna handel varit, att från Flottan med
fördel skilja Krigsskepp, hvilka voro öfver
a5 år gamla, för att derigenom bekomma
medel till nyas byggande, så är det äfven
klart, att Kongl. Maj:ts nådiga afsigt blifvit
utaf GeneralAmiralen förbisedd vid verk¬
ställigheten af handeln; ty hvad först be¬
träffar Skeppet Tapperheten, så utvisar vär-
deringsinstrumentet, att det 1819 blitvit
uttagit utur Dockan efter nästan total för-
byggnad, hvadan det väl ej efter endast 6
års förlopp kunde anses vara öfver 25 år
gammalt; med Fregatten af Chapman är
ungefär enhanda förhållande endast med
den skillnad, att detta fartyg blifvit 1824
eller endast ett år före försäljningen genom
betydeliga reparationer satt i godt stånd;
men ännu mera i ögonen fallande är för¬
hållandet med Skeppet Försigtigheten, som
dock nu offenteligen erkännes hafva varit,
hvad i viskningsväg länge berättats, Skep¬
pet Gustaf den store, öfver hvilket värde-
88
Den 14 Maji.
ringsinstrumentet af Öfverste Borneman in¬
nehåller, att detta vackra och goda Skepp
icke annorlunda kunde till sitt värde an¬
ses, än som ett alldeles nytt Skepp af sam¬
ma certe och dimensioner. Kongl. Maj:ls
välvilliga afsigter hafva således i den vä-
sendteligaste delen och uppgifna ändamå¬
let med handeln blifvit utaf verkställaren
uraktlåtne lill den grad, att lankan på Flot¬
tans förbättrande och förkofran synes all¬
deles fädt gifva vika för penningevinsteu,
och när dertill kommer den utaf Utskottet
mycket rigtigt anmärkta skillnaden uti det
pris, som Contractet innehåller, och hvad
som verket igen till StatsCassan i och för
handeln influtit, bestigande sig för Skep¬
pet Tapperheten till 9000 R:dr Hamb. B:co
och för Fregatten af Chapman till 1000
pund Sterling, så synes åtminstone mig,
att påföljden bordt blifva, ifrån StatsUtskot-
tets sida, yrkandet af Generalamiralens
ställande under lagligt tilltal och ansvar,
i händelse af oförmåga att nöjaktigt för¬
klara förhållandet, istället för den af Ut¬
skottet föreslagne underdåniga anhållan, att
Kongl. Maj:t måtte besluta de åtgärder, ge¬
nom hvilka bristande köpeskillingen af ve¬
derbörande måtte utbekommas, hvilket fö¬
refaller mig såsom ett kringgående och onö¬
digt bemantlande af hvad man i det hela
velat säga och angifva; då det ej gerna
med vederbörande kan menas någon an¬
nan än GeneralAmiralen, som ensamt haft
Den 14 Maji.
89
sig handeln anförtrodd, och således här
afven måste ansvara uti sin 3:dje egenskap
i denna affaire eller såsom ensam varande
Commissionaire, och uti hvilken befattning
Herr GeneralAmiralen begått det högst
märkvärdiga och i så beskaffade affairer,
som jag tror, exempellösa fel, att de bå¬
da contracterna för säljare och köpare ej
varit lika lydande, hvarigenom äfven till¬
skyndats Staten en förlust uti ersättnings-
väg till köparen vid återgången af den sed¬
nare handeln, då, enligt det contract köpa¬
ren erhållit, i händelse af handelns åter¬
gång, det förbehölls köparen, att genast till
fullo få sig godtgjorde sådana bevisligen
gjorde utgifter, som af contractet varit en
följd, men deremot säljarens contract in¬
nehöll, att ersättningen i händelse af åter¬
gång skulle gifvas för alla i och för far¬
tygens utrustande bevisligen gjorda utgif¬
ter, och om således ersättningen efter or¬
dalydelsen i säljarnes contract fått bestäm¬
mas, hade köparens anspråk på ersättning
i och för fartygens utrustning af icke min¬
dre än 494>88r R:dr B:co säkerligen ej på
långt när kunnat stiga så högt, enär dessa
försålda fartyg enligt 2 momentet af con¬
tractet borde aflämnas med fulla inventa¬
rier som för hvarje uppbörd stadgas, med
3:ne månaders utredning af alla slag, upp¬
tacklade, målade och enligt Reglementet
klargjorde, och då derjemte 3:dje momen¬
tet af contractet innehåller, att alla effec-
9°
Den 14 Maji.
ter sora sålunda lämnades, skulle vara i godt
och brukbart stånd, så blifver det i alla
fall oförldarbart åtminstone för den, som ej
sett special-räkenskaperna häröfver, huru
det varit möjeligt, att ersättningskostnaden
kunnat uppstiga så högt, om vilkoren uti
2 och 3 momenterna af contractet blifvit
tillfullo uppfyllde, och då StatsUtskottet
till alla delar antydt de förhållanden jag
nu haft äran upptaga, kan jag ej förklara,
att Utskottet ej med detsamma hos Konun¬
gen anmält GeneralAmiralen till ställande
under lagligt tilltal; lika oförklarligt före¬
faller det mig, att Utskottet under sådana
omständigheter, och efter att hos Kgl. Majrt
reclamera ersättning af gooo R:dr Hamb.
B:co och iooo pund Sterling, såsom för li¬
tet influtit på den första handeln, enligt
contractets innehåll, tillstyrker Rikets Stän¬
der att helt enkelt afskrifva hela den sum¬
ma, som i och för ersättningens bestridan¬
de lyftats på lilla creditifvet, till och med
utan allt förbehåll af något afdrag å de
summor, som nu reclameras. Det skulle sy¬
nas, som om förlusterna redan vore stora
nog utan att ytterligare bortskänka något,
ty om calculen rigtigt uppgjordes, så torde
först och främst få antagas, att den verk¬
ställda och den återgångna handeln ej bor¬
de sammanblandas, och att Flottan endast
godtgöres för Skeppet Tapperheten och Fre¬
gatten af Chapman med 472>4^7 R-dr B.'co,
eller att deras värderingspris synes vara all¬
Den 14 Maji.
deles grundfalskt, ty då den med handeln
åsedda fördelen för Flottan var, att på så¬
dant sätt kunna genom försäljning af de
gamla Skeppen förse Flottan med alldeles
nya och bättre construerade fartyg, hvar¬
till enligt kostnadsförslaget skulle erfordras
610,000 R:dr B:co för 2rne sådana, sorn
de försålde, hvadan äfven, om detta för¬
slag vore fullkomligt ti 11 förliteligt uppgjordt,
ej mera återslode än 67000 Rrdr B:co, som
ren penningevinst på den första handeln,
men då nu dessutom för de influtne pen¬
ningarna inga nya Skepp äro byggda, sy¬
nes hela denna handelsaffair till sina re-
snltater bestå uti, att Flottan mistade atne
tjenstbara fartyg, och att Staten derjemte
fått vidkännas den säkerligen ganska be-
tydeliga ehuru alldeles icke synbara kost¬
nad af ett LinieSkepps och arne Fregat¬
ters upptacklande, nymålande och fullkom¬
liga utrustande som till en längre expe¬
dition, och skulle nu enligt StatsUlskot-
tets förslag sluteligen en ytterligare förlust
uppstå genom afskrifning af 21 1,5 15 Rrdr
Brco; men torde det under sådana förhål¬
landen vara mera förenligt med rättvisa
mot den skattdragande allmänheten, att de
omnämde 2ii,5i5 Rrdr Brco afkorlades på
de blifvande anslagen till iorde Hulvud-
Tittelen, än att de skola afskrifvas och der¬
igenom blifva i sjelfva verket en sjelftagen
tillökning på iorde HufvudTittelen, hvil¬
ket öo §. Riksdagsordningen uti lyd eliga
92
Den «4 Ma ji.
ordalag förebygger, och är det af alla des¬
ea anledningar jag anhåller om ålerremiss
af StatsUtskottets Utlåtande.
Grefve Horn, Claes Fredrik j anförde
skriftligen:
Mot ifrågavarande StatsUtskottets Ut¬
låtande N:o ioi, anmärkes: att detsamma
på ett högst otillfredsställande sätt behand¬
lar sitt ämne, och lemnar den invecklade
frågan om skeppshandeln tämmeligen out¬
redd. Utskottet antar för godt det förhål¬
lande, som visat sig uti StatsContorets, till
Utskottet afgifne, redogörelse för denna
bandel, ehuru samma redogörelse ingalun¬
da öfverensstämmer, hvarken med den till
1827 års StatsRevision öfverlemnade, i Kgl.
RänteKammaren upprättade, Räkning öfver
de summor i Svenskt B:co, som influtit för
de försållde Skeppen, eller med de värde-
ringsinstrument öfver dessa Fartyg, som
finnas åberopade i Utskottets Utlåtande pag.
57— 61. Enligt dessa värderingar uppta¬
gas Skeppet Tapperheten och Fregatten af
Chapman med fulla utredningar, inbegrip-
ne de Inventariepersedlar, som fordras för
en expedition utöfver Nordsjön, till R:dr
B:co 488,664: 1, 2; då deremot StatsCon¬
torets redogörelse, åberopad pag. 92, upp¬
tager värdet till 472,487: 24 eller 16,226:
25, 2 mindre.
Enligt Kgl. RänteKammarns räkning ba¬
de influtit för de försållde Fartygen 258,987:
Den i4 Maji.
93
24 R:dr Hamb. Brco efter cours utgörande
i Sv. B:co 664»53i: 12, hvaremot Stats-
Contorets redogörelse uppgifver denna sum¬
ma till 677,111: 3, 3, en skillnad uppkom¬
men genom vinst på vexelförsäljning, sona
väl icke bordt kunna äga rum, sedan med¬
len blifvit insatte och redoviste i Ränte¬
kammaren. Jämför man dennes uppgift af
Köpeskillingen 664,531: 12, med det af Ve¬
derbörande Fartygen åsatte värde 488,664:
1:2, uppkommer ett öfverskott af 175,867:
10, 10. Antar man åter StalsContorets be¬
räkning af Köpesumman till 677,111: 3, 3,
blir öfverskottet 188,447: 2, 1. Hvaremot
Utskottet uppgifver vinsten utöfver värdet
till 204,673: 27, 3. Dessa olika förhållan¬
den borde väl upplysas och förklaras, dock
äro de af en underordnad vigt, enär det
väsendtliga misstaget i Utskottets behand¬
ling af ämnet ligger uti sammanblandnin¬
gen af 2:ne serskildta frågor. Den ena om¬
fattar redovisning för ett afslutadt Köp om
skeppet Tapperheten och Fregatten af Chap¬
man, beräknadt på en vinst för Statsver¬
ket, likväl i ändamål att derföre bygga nya
skepp. Den andra frågan är, att utreda
den förlust Staten lidit på återgången af
den berygtade och Kronans värdighet för¬
närmande skeppshandeln, hvilken handel
icke äger någon gemenskap med den förra,
och ännu mindre kunde vinsten på denna
bandel vara ämnad att betäcka förlusten
af en senare, hvilken enligt SjöFörvaltnin¬
94
Den 14 Maji.
gens förklaring pag. 65 i Utlåtandet äfven
uppgjordes i beräkning på vinst för Staten.
Dessa 2:n'e särskildta redogörelser böra, hvar
för sig, af Utskottet granskas, och åtskiljde
underställas Rikets Ständers pröfning, eme¬
dan det för mitt begrepp visar sig tydligt,
att en redovisning för en skedd försäljning
af våra Krigsskepp, gifvande en vinst åt
StatsYerket, nödvändigt måste uppställas
enligt verkliga förhållandet, så i anseende
till plan, som utförande, och icke tjena
som täckmantel för en åtgärd i Statsför¬
valtningen, hvarvid en stor ansvarighet bör
fästas, såväl för den financiella förlust den
medfört, sorn ock för det politiska felsteg,
hvarigenom Kronans anseende lidit, och
för den Grundlags öfverträdelse, som deraf
blifvit en följd. Jag yrkar, att StatsUlskot-
tet, med stöd af 29 §. i Riksdagsordnin¬
gen, måtte göra StatsVerkets och Nationens
rätt gällande på ett sätt, som det förras
behof och den sednares värdighet kräfver,
och till laga ansvarighet befordra den eller
dem, som haft del i det svekfulla uppgö¬
randet af 2:ne olika Contracter om en och
samma affaire, tydligt ämnade att paraly¬
sera hvarandra, hvilket förhållande icke
kunnat inträffa, om vederbörande Embets¬
verk, enligt gällande författningar, handlagt
denna angelägenhet. Utskottet har dere¬
mot tillstyrkt Ständerna, att afskrifva en
del af förlusten och bortblanda den an¬
dra. E11 afskrifning af denna Slatsförlust,
Den t4 Maji.
med förklarande att utredningen af målet
vore nöjaktig, skulle äfven innebära en
decharge, som gjorde liela den behöriga
handläggning öfverflödig, hvilken StatsUt-
skottet redan öfverlemnat åt Constitutions-
Utskottet.
De summor, som enligt min öfverty¬
gelse böra StätsYerket godtgöras, bestå af
följande poster: Hela förlusten genom de
3:ne Fartygens återgång . . 4*6,35^: 21. 9.
Återstående Köpeskilling för
Tapperheten gooo fi:dr
Hamb. B:co enligt cours 24,000.
D:o för Fregatten af Chap¬
man £ Sterling 1000 . . . 11,583: 16. 3.
S:a 45i,93o: 38.—
Utskottet torde äfven böra anmärka
det missförhållande, att, ehuru Kongl. Maj:t
med försäljningen af endast gamla Krigs¬
skepp afsett möjligheten att med vinsten, ut¬
öfver verkliga värdet af sådana äldre skepp,
kunna nybygga ett motsvarande antal; haf¬
va likväl Fartyg, tagne ur Dockorna åren
1819 och 1824 efter nära total förbyggnad,
blifvit försålda; Skeppet, Gustaf den store,
kalladt det vackra och goda, skulle i vär¬
de kunnat anses alldeles lika med ett nytt.
Det bör icke eller undfalla Utskottets upp¬
märksamhet, att då öfverskottet i försälj¬
ningssumman emot värdet af ett äldre Skepp
och en Fregatt upptages till 204,673: 27, 3,
96
Den i4 Maji.
skulle efter samma beräkning öfverskottet
vid försäljningen af ett nytt Skepp och 2:ne
Fregatter endast hafva utgjort 109,967: 34»
3; ett missförhållande, som alltför starkt
faller i ögonen, för att kunna blifva obe-'
märkt. Resultatet af denna sednare handel
hade således blifvit flere 100 procents för¬
lust, i jemförelse med den föregående, och
synes en så uppenbar misshushållning, äf¬
ven om ingen återgång af handeln ägt rum,
föranleda till helt andra åtgärder från Ri¬
kets Ständers sida, än en afskrifning af för¬
luster, der en behållning för StatsYerket,
till Flottans behof, af minst 5oo,ooo R:dr
bordt förefinnas. Men innan en sådan be¬
räkning på vinst godkännes såsom förenlig
med Statens verkliga fördelar, måste den
frågan afgöras, huruvida Konungens be¬
gränsade magt sträcker sig ända derhän,
att, utan den andra Statsmagtens begifvan¬
de, kunna afhända Riket dess försvarsme-
medel, vare sig till sjös eller lands.
Jag anhåller om återreraiss af Utskot¬
tets Utlåtande, och att dessa jemte öfrige
anmärkningar måtte af Utskottet upptagas
till den grundlagsenliga påföljd, som kränk¬
ningen af Nationens rättigheter och Kro¬
nans värdighet påkallar.
Herr Hjerta, Gustaf, hade inlemnat
ett så lydande Anförande:
Jag
Den 14 Maji»
97
Jag anhåller om återremiss af Stats-
Utskottets ifrågavarande Utlåtande. Utskot¬
tet har visserligen visat en stor talent i det
beskrifvande maneret, men, som mig synes,
icke följt någon plan, eller kommit till det
resultat, man med de billigaste anspråk,
haft skäl att vänta. Att utreda förhållan-
derne, granska redovisningen, föreslå åt¬
gärder och vilkor till betryggande af Stats-
Verkets framlida säkerhet och bästa, äro
de pligter, som Grundlagen ålägger Rikets
Ständers Statsutskott, och det är på den¬
na grund jag begär en fullkomlig omarbet¬
ning af Betänkandet.
Måtte Höglofl. Utskottet icke förvånas,
om jag uppriktigt skulle våga säga, att Fä¬
derneslandet fordrar af Utskottet en alf-
varligare handläggning af detta mål; att
samtiden betänksam följer Rikets Ständers
åtgärder i detta för Rikets värdighet, för
Styrelsens förtroende, för Embetsverkens
aktning vigtiga ärende; och att framtiden
säkert skall fästa begreppet om svikna el¬
ler uppfyllda Representant-pligter vid hvar¬
je handling i denna lika obehagliga, som
maktpåliggande, angelägenhet.
Detta är det första exempel i sin art
inom Fäderneslandet. Såsom sådant får
det en ökad vigt för ett folk, sorn älskar,
att ej misstänka sin Styrelse, att ej tro den
24 H. 7
98
Den i4 Maji.
med berådt mod vålla allmänna förluster,
ådraga ökade Skattebördor och gynna en-
skilta interessen framför fosterlandets stör¬
re och heligare. Men om en stor del af
denna Regeringshandling tillhör Constilu-
tionsUtskottet, synes mig likväl att Höglofl.
StatsUtskottet icke bordt förbise, att den
öfriga delen uteslutande tillhörde detsam¬
ma, Utskottet tyckes hafva förbisett, att
det är, ej Grefve Cederström såsom Råd¬
gifvare, hvilken varit Kronans Ombud, utan
Btt det är GeneralAmiralen Grefve Ceder¬
ström; och att sålunda det ansvar, som till¬
hör Rådgifvare-åtgärderne, hvilka tillhöra
ConstitutionsUtskottet j bör delas af de Le¬
damöter i StatsRådet, som möjligtvis till¬
styrkt felaktiga eller skadliga åtgärder; men
att frågan om straff eller ersättning för alla
de oordningar, lidanden och förluster, som
blifvit Staten ådragne, genom dels Commis-
sionären för Kgl. Maj:t och Kronan, dels
GeneralAmiralen, såsom Befälhafvare öfver
Flottan, och hvilken vid detta tillfälle va¬
rit samma person, hvarken kan eller bör
af RiksStånden upptagas till annan behand¬
ling, än enligt 3o §. Riksdagsordningen,
samt serskildt af Rikets Ständers Juslitias-
Omhudsman, enligt 6 §. af Dess Instruction.
All annan behandling, än alt enligt
3o §. Riksdagsordningen till Domstolarne
öfverlemna, att dömma i saken, är opas¬
sande för Representationen, onyttig för
Den t 4 Maji.
9-9
Iand och folk. Den skulle kunna leda till den
olyckliga följd, att Styrelsen i framtiden
måhända ansåg sig äga rätt, att godtyck¬
ligt och egenmäktigt behandla Rikets gods,
tillhörigheter och Skattemedel, i förlitan¬
de på de RiksdagsMajoriteter hon möjligt¬
vis, under ett planmässigt utfördt corrup-
tionssystem, kunde lyckas att tillvinna sig;
kanske till största delen medelst sjelfva de
Skattemedel, man obarmhertigt utpressade
af folket. — Ali annan behandling, än att
enligt 3o §. Riksdagsordningen till Dom-
stolarne öfverlemna, att dömma i saken,
vore orättvis emot den nämnde personen,
och alla de Embetsverk eller Embetsman,
som med saken haft att bestyra. Den skul¬
le beröfva deni tillfälle, att offentligen åda¬
galägga deras oskuld, samt återförskaffa sig
en aktning, som de i annat fall måste ut¬
sättas för, alt sakna, i samma mohn de
till mer eller mindre del medverkat i saken.
Denna åtgärd synes mig så mycket
nödigare, som Kongl. Maj:t icke sjelf före¬
slagit någon afskrifning; icke till Rikets
Ständer öfverlemnat någon offentlig Propo¬
sition derom; icke underrättat Rikets Stän¬
der om händelsens orsaker, eller knappast
nämnt det ringaste ord derom. Rikets Stän¬
der behöfva och böra således icke anse sa¬
ken såsom annat än tjenstefel och origtig
uppbördsförvältning, hvilken af dem blifvit
upptäckt.
IOÖ
Den i4 Maji.
Jag yrkar alltså, att Utskottet måtte,
enligt 3o §. Riksdagsordningen, föreslå Ri¬
kets Ständer, att hos Kongl. Mai.t anmäla
de anledningarj som förekommit j, att emot
”Vederbörande Tjenstemän” i laglig ord¬
ning ansvar yrka; och jag inskränker allt¬
så mine bemödanden, till att blott söka
för Utskottet ådagalägga, huru Utskottet
i min tanka bör utreda förbållandet och
granska redovisningen, för att kunna inför
Rikets Ständer framställa, mot hvem eller
hvilka laga ansvar bör yrkas.
Detta anser jag icke skulle blifva svårt,
om Utskottet väljer det gamla, länge med
fördel brukade, sättet, att författa Utskotts-
Detänkanden,
jag vill söka närmare angifva det. Örn
Utskottet till exempel skulle behaga dela
arne alldeles olika föremål för Rikets Stän¬
ders öfverläggningar i arne serskildta Be-
tänkanden, nemligen den lyckade första i
ett, och den sista förolyckade Skeppshan¬
deln i ett annat, skulle deraf blifva en
följd, att Rikets Ständer ganska lätt kom-
mo till beslut angående den förra.
Vid den bär Utskottet allenast: 1:0
Att utreda på hvad grund Skepp och Ef-
fecter ur Flottan kunnat säljas, utan Ri¬
kets Ständers förutgående beslut; samt att
föreslå de åtgärder, som af Rikets Ständer
böra vidtagas, för att trygga Riket, att ej
Den 14 Maji. 101
lemnäs försvarslöst, i följd af handelsspe-
culationer med Statens försvarsmedel.
Denna punkt åter indelas lätteligen:
a) i gillande af den i Kongl. Skrifvelsen
yttrade grundsatts, att 25-åriga Skepp
(då de ej äro nyss ombyggda) böra
säljas; för att derigenom erhålla me¬
del till andra Statsbehof, eller till ny-
byggnad, så länge man vill dermed
fortfara;
i bestämmande af det vilkor, att en¬
dast sådane Utrednings- och Inventa-
rie-persedlar må försäljas, som tillhöra
de gamle fartygen, så att ej de öfri¬
ga Skeppen blifva obrukbara, genom
bristande Equipage; en omständighet,
så mycket vigtigare, som eljest en sig
hemligt till krig rustande Granne, ge¬
nom en afhandling emellan någon Ge-
neralAmiral och ett Handelshus, att
få köpa 2 å 3 gamla Skepp, och ut¬
ur Flottans förråder uttaga obestämda
qvantiteter tågvirke m. ni., möjligtvis
skulle kunna sätta hela vår Flotta för
flere månader utur segelbart skick;
c) i tillkännagifvandet, att försäljning af
så väl Skepp, som Effecter bör ske
på allmän Auction till den mestbju¬
dande; en omständighet, hvars vigt
alldeles ej tillintetgöres af den fram¬
dragna svårigheten, att få sälja några
J02
Den 14 Maji.
gamla ytterst eländiga lastdragare, eme¬
dan man med temlig visshet hört om¬
talas, att just för de nu ifrågavaran¬
de fartyg, troligen vida mera kunnat
erhållas, om ej handeln så plötsligt
blifyit afgjord;
d) i begäran, att all handel med Kro¬
nans tillhörigheter måtte städse ske,
genom de förvaltande Verken; en vig¬
tig omständighet, om controller skola
finnas och egennytta afvisas.
2:0. Att utreda förhållandet med de före-
lagne försäljningsprisen, samt de så kal¬
lade Kronoprisen å ejfecterne; så att Ri¬
kets Ständer måtte veta, om de förra
upptagas efter i andra länder gångbara
priser, eller efter supponerade värden;
och om de sednare grunda sig på en
noggrann beräkning af alla de kostnader,
som åtföljt Kronans arbeten.
Denna punkt indelas lätteligen:
aj) i granskning och anmälan huruvida
ConstructionsStatens och VavfsStatens
löning, Båtsmanshållet, Allmänna bvgg-
nadernes och Dockornas underhåll, Eke¬
skogens verkliga värde på Kronoskatte-
jorden , Kronoskjutskoslnader för Kf-
fecters transporterande in. m. äro in¬
beräknade i de uppgifna sumrnor af
400,000 R:dr Svenskt Banco, för ett
fullt utrustadt nytt 60 Canoners Li-
Den 14 Maji.
nieskepp och 210,000 för en Fregatt;
hvilka summor synas snart nog kun¬
na inbilla Sverige och hela verlden,
att Svenska Statens högsta inål borde
vara, att bygga och sälja Skepp åt öf¬
riga jorden;
IT) i beriktigande af de befarade ofull-
komligheterne i ofvannämnde beräk¬
ningar, och
p) i afstyrkandet, att göra oss till verlds-
Skeppsbyggmästare,
3:o. Alt utreda, huru mycket köpesumman
varit, huru mycket deraf influtit till Stats¬
verket; huru mycket möjligen återstår;
hvar detta linues och huru det bör an¬
vändas, m. 111., hvilket allt naturligtvis
heror af flera omständigheter, hvarvid
Utskottet bör fästa synnerlig vigt på föl¬
jande principer för framtiden:
a') att kostnaden för utrustning eller klar-
göring vid försäljningen bör upptagas
och redovisas på io:de HufvudTiteln,
såsom måhända en den lyckligaste re¬
sa den gamla obrukbara delen af Flot¬
tan kan göra;
E) att betalningen bör i StatsYerket re¬
dovisas under rubriken N:o 3o bland
Statslnkomsterne: Ersättningar;
4?) att ingen annan än nästkommande Ri¬
kets Ständer deröfver böra disponera.
Den «4 Maj».
4:o, Att granska samt tillkännagifva, om nå¬
gon misshushållning eller oordning med
första utrustningen ägt rum, hvilket jag
ej förmodar; och
5:o. Att föreslå Rikets Ständer, att i anled¬
ning af denna handel hos Kongl. Maj:t
anmäla, hvad de för deras del beslutat
höra iakttagas vid framdeles skeende för¬
säljningar af Kronans Skepp och För-
råds-effecter i allmänhet, på sätt redan
nämndt är.
Sedan detta är undangjordt, torde Ut¬
skottet böra uppfylla den sorgliga pligt,
att inkomma med serskildt Betänkande om
den sista handeln med ett alldeles nytt
Linieskepp, det vackra och goda Skeppet
Gustaf den Store, samt 2 Fregatter, i gan¬
ska godt stånd.
Dervid har Utskottet, om det i första
Betänkandet, på sätt jag föreslagit, stad¬
gat alla nödiga försigtighetsmått för fram¬
tiden, i afseende på handel med Rikets
Skepp och Gods, att allenast hålla sig till
det serskildta fall, som i anseende till den¬
na sednare handel inträffat. Men för att
kunna utreda och föreslå Rikets Ständer
hvad de i denna sak böra göra, fordras
att äga tillgång till alla de handlingar Ut¬
skottet bör hafva emottagit; och som detta
ej är den enskilda Representantens lott,
anhåller jag, att blott få fästa Utskottets
Den 14 Maji.
uppmärksamhet på en förslagsvis uppgjord
uppställning för det nya Betänkandet, som
naturligtvis måste förändras i samma nion
Utskottet äger flera upplysningar i ämnet.
Den skulle i min tanka se ut, ungefär så¬
lunda:
1:0, Utredning af Handelns tillkomst.
Denna är väl af Utskottet i nuvarande
Betänkande gjord; men en omständighet
dervid är ej vidrörd, nemligen, att det
genom liandlingarnes data så väl i den¬
na, som första handeln, visar sig, att en
de offentliga åtgärderne föregående en¬
skilt communication ägt rum emellan Re¬
geringen och Handelshuset Michaelson och
Benedicks, hvilken synes böra så till vi¬
da fästa uppmärksamhet, som det bevi¬
sar en tillräcklig betänketid, innan Con-
tractet afslutades.
2:0. Meddelande af Conlracterne in exlen-
so, hvarvid Utskottet bör serskildt an¬
märka :
a) att 4;de punkten tydligt visar, huru
Styrelsen insett möjligheten af handelns
återgång, med ersättningsskyldighet å
Kronans sida; samt att sålunda till
lagligt ansvar bör anmälas den Em¬
betsman, som fått sig uppdraget, att
å Kronans vägnar uppgöra Contractet,
och som icke uti detsamma stadgat
nödiga vilkor, för att trygga Staten
io6
Den 14 Maji.
mot- ersättningskostnader af onödiga,
onyltiga och genom slöseri och slarf
tillkomna, utrustnings-utgifter;
b) att samma punkt icke i bägge exem¬
plaren af Contractet är lika lydande;
och att sålunda till lagligt ansvar bör
anmälas Kronans Commissionär, som
derigenom blottställt Staten för Ökade
ersättnings-ansprÄk; hvarvid Utskottet
äfven bör noga söka utreda, hvilken
Aucloritet eller person det ålegat, att
vid handelns återgång bevaka Statens
rätt, samt enligt 3o Riksdagsord¬
ningen till lagligt ansvar föreslå den
eller de, som bordt yrka laglig under¬
sökning, angående de obilliga ersätt-
ningsfordringarna, samt angående det
märkvärdiga förhållandet, att då en
sådan olikhet i Contracterne förefanns,
likväl det exemplar blef gällande för
Köparens ersättnings-anspråk, som af
honom innehades, och icke det af ho¬
nom äfven underskrifna och i säljarens
värjo befintliga exemplaret, hvari Kö¬
paren förbehållit sig en vida billigare
ersättning.
3:o. Granskning af redogörelserne för Ut- «
rustningen, serskildt af den som före¬
gick aflefvereringen, och serskildt af hvad
som sedan af Köparen blifvit derutöfver
verkställdt. Härvid bör Utskottet utrc-
Den 14 Maji.
107
da och bestämdt till Rikets Ständer upp¬
gifva:
fl) om Flottans Räkenskaper tydligt ut¬
visa, alt desse kostnader icke på nå¬
got sätt tillika äro synliga i dess van¬
liga års Räkenskaper, och sålunda in¬
blandade med öfriga utgifter af io:de
HufvudTiteln, för Varfvet och Flot¬
tans förråder, m. ra.;
£) om oordning och slöseri vid Köpa¬
rens arrangementer, efter Skeppens
emottagande varit att förmärka; hvar¬
före alla dess uppgifne ersättningspo-
ster höra specifikt till Rikets Ständer
uppgifvas, och icke, som nu skedt,
blott det oerhörda hufvudbeloppet lös¬
ligt omnämnas; eller i händelse en så¬
dan specification b 1 ef för vidlyftig, åt¬
minstone meddela dem i fullständiga
rubriker, så att allmänna förhållander-
na dervid kunde blifva synliga;
c) i mon af denna gransknings resultat,
bör Utskottet till- eller afstyrka Rikets
Ständer, alt för deras del besluta, det
å Kronans vägnar undersökning vid la¬
ga Domstol skall företagas öfver den
ersättning, som Handelshuset Michael¬
son och Benedicks, enligt Conlract
bordt :-f Kronan utbekomma; hvarvid
Utskottet i hvarje fall bör föreslå Ri¬
kets Ständer, att lill Kongl. Maj:t an-
Den 14 Maji.
mäla, huru de för deras del beslutat,
alt hädanefter icke någon allmänna me¬
del rörande tvist, under något vilkor,
må undandragas allmänna Domstolar¬
na och offentligheten; på det alt Ko¬
nungens Emhetsmäns förfarande må
blifva inför Regering och folk öppet
och ärligt ådagalagdt.
4:o. Förslag till en sammanfattning af de
motiverade beslut Utskottet tillstyrker
Rikets Ständer, att i ämnet fatta ; så att
ExpeditionsUtskottet måtte blifva i stånd,
att en underdånig Skrifvelse vederbör-
Jigen uppsätta.
Om Höglofl. StatsUtskottet på sådant
sätt behandlar ämnet, torde det få anta¬
gas för säkert, att Rikets Ständer blifva i
tillfälle, att med behörig sakkännedom be¬
sluta, och att i denna invecklade, offentlig¬
heten länge undanhållna, och så många
besynnerliga omdömen underkastade, sam¬
hällsangelägenhet, vidtaga sådana åtgärder
som äro öfverensstämmande med våra Grund¬
lagars princip, att Lagstiftande makten icke
skall dömma, utan en oberoende Domare¬
makt fälla, och en ansvarig Verkställande
makt utföra, den Dom, som Rikets Ständer
allenast böra yrka.
Jag afstyrker alltså all partiel ersätt-
ningsfordran, å de af Utskottet så kallade
Vederbörande. Jag öfverlemna!’ till C011-
Den 14 Maj i.
109
stitutionsUtskottet allt hvad som angår sjelf¬
va Styrelse-åtgärden, nemligen beslutet att
sälja, samt att låta handeln återgå; men
jag fordrar deremot af StatsUtskottet, att
det skall noggrannare utreda de i vårt land
oerhörda utrustningskostnader af 53o,ooo
R:dr, som blifvit begärda för utrustning
af 3 Skepp, hvilka af Staten blifvit aflem-
nade i segelklart skick; att det skall begä¬
ra laga Dom öfver rättigheten till denna
ersättning; att det skall begära laga Dom
Öfver den Embetsman, som, i egenskap af
Kronans Ombud, uppgjort dubbla Contrac-
ter; hvarföre äfven bör infordras den In-
struction han säkerligen erhållit vid för¬
rättandet af ett så vigtigt uppdrag; att det
skall begära laga dom Öfver de Embets¬
man eller Embetsverk, som enligt nu gäl¬
lande allmänna stadganden böra bevaka Kro¬
nans rätt vid tvister om allmänna medel;
att det sluteligen bör föreslå Rikets Stän¬
der sådane beslut, som i framtiden måtte
afvända ett dylikt behandlingssätt af Ri¬
kets Skepp, Gods och Förråder, Och jag
yrkar återremiss å Utlåtandet, på det att
Höglofl. Utskottet måtte sättas i tillfälle,
att bättre upplysa Rikets Ständer, alt be¬
reda en väg för rättvisan, och att betrygga
Svenska folket för så betydande, och hvad
värre är, obehagliga förluster för dess
StatsVerk. Sluteligen protesterar jag emot
all afskrifning, innan Domstolarne gjort de¬
ras skyldighet, och Kongl. Majit underrät¬
I IO
Den i4 Maji.
tat Rikets Ständer om Domen, samt hvad
till ersättnings vinnande hos de sakfällde
kunnat vidgöras.
Sluteligen anhåller jag, att Höglofl.
Utskottet täcktes vid återremissen uppta¬
ga till besvarande hvarje min anmärkning;
emedan det är på sådant sätt, enligt våra
Grundlagar, som den enskilta StåndsLeda-
motens röst kan och får väcka andra Stånds
uppmärksamhet, och således i sin mohn bi¬
draga till rättelse uti de ofullständiga el¬
ler vrängda Betänkande!! Stånden i plena
stundom af vederbörande Utskott få emot¬
taga.
Herr Rothlieb, Axelj uppläste följande:
Önskvärdt hade varit, det icke någon
Skeppshandel ägt rum; men ehuru före¬
nadt med mycket interesse, och ehuru upp¬
lysande det än är, att höra öfvade och ut¬
märkta talare i förekommande ämnen yttra
och utveckla sina åsigter, är likväl det ifrå¬
gavarande af den beskaffenhet, att den läng¬
sta discussion svårligen ändrar någons opi¬
nion. Hvad genom en vidlyftigare utveck¬
ling kan åstadkommas, är ökade protocol-
ler, ökad tryckningskostnad, och således i
sin mån en lika liten båtnad för SlatsVerket,
som det skördat af Skeppshandeln. Hvad
gjordt är, kan ej ändras; och den enda ut¬
väg till någon ersättning, som jag tror kan
vinnas, finnes föreslagen i StatsUtskottets
Den 14 Maji.
111
Utlåtande; det är af dessa skäl jag vörd¬
nadsfullt får anhålla om Herr Greivens och
LandtMarskalkens Proposition till antagan¬
de af ifrågavarande Utlåtande.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik,
anförde skriftligen:
Den uppmärksamhet ifrågavarande
Skeppshandel ådragit sig inom hela vårt
Land, gör det till en ökad pligt, att med
möjligaste noggrannhet följa detta ämne,
hvadan det äfven torde tillåtas mig, att
derom yttra mina tankar, oansedt så myc¬
ket redan blifvit taladt öfver denna sak.
Den historiska uppställningen af Skepps-
handelns uppkomst, fortgång och ändalyckt,
som Utskottets Utlåtande innefattar, vär¬
deras äfven af mig, oaktat de brister i an¬
seende lill fullständighet, som jag finner
mig befogad alt anmärka; men i samma
mohn Utskottets uppgifter innebära högst
märkvärdiga Styrelsens förhandlingar, för¬
undras man öfver de inskränkta resultater,
hvartill Utskottet kommit, i anseende till
den vägledning för Rikets Ständers slutål-
gärder, uti en så maktpåliggande sak, för
hvars Grundlagsenliga behandling man må
bända ej saknat rätt, att af Utskottet for¬
dra en annan hänvisning, än den som blif¬
vit lem nåd.
Aldrig har Rikets Ständers, och i följd
deraf Svenska Folkets beroende under Riks¬
113
Den 14 Maji.
dagsUtskotten varit så åskådlig, som vid
detta Riksmöte.
Då Utskotten, i anseende till samman¬
sättning och personal-styrka, hvar för sig
bilda små Representationer, är det tydligt
och klart, att deras Belänkanden innebära
en opinionsyttring, åt hvilken den enskil¬
de, isolerade, Representanten sällan lyc¬
kas, att gifva den förändrade riktning, som
af den yttre allmänna opinionen understun¬
dom med spänd uppmärksamhet påkallas.
Det måste alltid för Representanten
blifva oändligt svårt, att, i anseende lill
Styrelsens åtgärder, utkräfva sträng under¬
sökning, och lagens slutliga tillämpning för
misstagens befordrande till den behandling
samhällsskickets upprätthållande och ut¬
veckling kräfver; men svårigheterne mång¬
dubblas vid dessa tillfällen, genom de be¬
redande Utskottens alltför synbara böjelse
för undseende med maktens kränkningar
af det allmännas rätt.
Men i samma mohn Svårigheterne Ökas,
måste äfven krafterne till deras Öfvervin¬
na nde ansträngas, och jag anser det för en
oeftergiflig pligt, att vid detta tillfälle sö¬
ka ådagalägga, att den behandling Utskot¬
tet lemnat åt ifrågavarande sak, varit både
ofullständig, och särdeles uti sine föreslag-
ne slutsatser oriktig, samt på långt när icke
hvar-
Den 14 Maji.
hvarken enlig med det allmännas väntan,
eller öfverensstämmande med dess hilliga
och rättmätiga fordran.
Flere talare hafva redan, före mig, ut¬
ur Utskottets Utlåtande upptagit, huru för¬
sta anledningen till Skeppsförsäljning utur
Svenska Flottan grundades på den möjlig¬
heten, att kunna afyttra Krigsskepp, sorn
voro öfver 25 år gamla, samt huru denna
princip genast blifvit frånträdd, då ej alle¬
nast de sednast reparerade, och i fullgodt
stånd varande Skepp, utan till och med ett
alldeles nytt, ingått ibland de försåldes
antal.
Det är för mig oförklarligt, att denna
omständighet icke i ringaste mohn fästat
StatsUtskottets uppmärksamhet, såsom äm¬
ne för någon undersökning, huruvida det
kan vara öfverensstämmande med verkstäl¬
lande maktens ändamål, att vid alla möj¬
liga tillfällen, genom handelsspeculationer,
söka tillvinna Staten fördelar, som ännu
aldrig slutats utan att medföra resultater,
alldeles motsatta dem man trott sig be¬
reda.
Jag upprepar, att det är mig alldeles
oförklarligt, att det Utskott, som har sig
uppdragit, att reglera Staten, och att före¬
slå Skattebördan, icke häpnat vid den om¬
ständighet, att de synbart rådande Styrel-
24 H. 8
Den 14 Maji.
segrundsatserne hota, att ohjelpligt under¬
gräfva det allmänna välståndet, genom den
böjelse för handel och köpenskap, hvilken,
i förening med lindrigast sagt en oförklar¬
lig kallsinnighet för stadga och ordning i
Myntväsendet, så bestämt synes utgöra huf-
vuddragen uti vår Styrelses caractére.
Behöfver jag härvid i minnet återföra
Medelhafsexpeditionen med Spanmål, jem¬
te de genom Allmänna Magazinsinrättnin-
gen Staten åsamkade hiskeliga förluster.
Behöfver jag härvid återkalla uppmärksam¬
heten å Krutförsäljningen på Vestindien,
mot Socker och Vin; Krutförsäljningen på
Medelhafvet; annan Krutförsäljning på cre¬
dit, till vida lägre pris än det vi sjelfva
ärlägga; — andra förhandlingar af mera
och mindre vigt, alt förtiga.
Har jag väl orätt, om jag med tillägg
af den olyckliga Skeppshandeln påslår, att
Styrelsen för handelsrörelse visat en stör¬
re benägenhet än för ali annan väg, att
tillvinna samhället förkofran och trefnad;
och har jag under sådana omständigheter
saknat anledning, att af Utskottet fordra
något förslag till hämmande af allt återfall
till sådane, nog ofta förnyade, Ministeriel-
la handelsspeculationer.
Det har af en Talare blifvit yttradt,
huru, under en så handlande Styrelse, det
för en tilltänkt fiende, skulle kunna blif-
Den 14 Maji.
va en möjlighet, att, genom en tillväga-
bragt afhandling emellan någon General-
Amiral och ett Handelshus, minska Flot¬
tans materiel till den grad, att den uti be-
hofvets ögonblick ej i ringaste mohn kun¬
de uppfylla sitt ändamål uti försvaret.
För mig visar sig denna tankeyttring
klart, och oemotsägeligt, bevisa nödvän¬
digheten af att hämma möjligheten af så¬
dan art.
Är det väl i någon mohn förenligt med
sanna och väl grundade begrepp om Stats-
förhållanden i allmänhet, att Styrelsen gör
sig lill Speculant i handelsväg; och hvar
finnes väl någon gräns för Statsförluster,
om Försvarsverkets betydliga materiel hand¬
löst lemnäs), som ett medel för Styrelsen,
att tillfredsställa ett för henne hitintills
aldrig lyckadt speculationsbegär.
Är det väl i någon mohn förenligt med
det begrepp om oeftergiflig nödvändighet,
som vid Skattebeloppet bör vara fästadt,
att föremålen för dessa Skattebördor kun¬
na efter Styrelsens krämare-åsigter förän¬
dra egenskap, af för tillfället mera eller
mindre nödvän dige.
Står det i minsta öfverensstämmelse
med Folkets sjelfbeskattnings-rätt, att Sty¬
relsen äger obegränsad makt, att, äfven
8*
Den i4 Maji.
under uppsåt att gagna, ansvarslöst för¬
störa dessa med så mycken svett och mö¬
da samlade skattebidrag.
Hvilka blifva väl följderne, om den
dyrbara Försvars-materieln fortfarande för¬
skingras? Huru skall detta fattiga samhäl¬
le sluteligen kunna utgöra de oupphörligt
fordrade och städse ökade bidrag för den¬
na Materiel, hvilken äfven i de delar, der
den icke synes vara någon slitning, eller
tidsåverkan underkastad, aldrig synes kun¬
na nå ett mål af tillräcklighet, åtminstone
för de behof, som kunna beräknas?
Jag hemställer, om dessa förhållanden
icke bordt föranleda åtminstone till någon
enda anmärkning ifrån StatsUtskottets sida.
Jag täger mig friheten härvid begära
uppmärksamhet å det ringa samband, som
äger rum emellan Utskottets handlingssätt,
och Lagstiftarens i Grundlagen uttryckta
försigtighetsmått, emot förskingrandet af
den minsta Kronans fasta lägenhet, som
oftast uppgår till ett så oändligt litet vär¬
de, emot den Materiel-förskingring, sorn
Styrelsen synes hafva gjort sig till system.
. \ ' ■ ■ p 'V• , '■ '• V ■■■'"• U; > ■■•t- 'U .. 4'-'i
Om Folket äger några anspråk å sina
Ombud, så måtte det vara vid tillfällen
som detta. — Om Lagstiftarekallet eljest
innebär någon betydelse, så mätte det på¬
kalla uppmärksamhet å nödvändigheten, att
Den 14 Maji.
tt7
förebygga fortfarande af ett ondt, som öf¬
verseende, fördragsamhet, och en långva¬
rig efterlåtenhet icke kunnat hämma.
Men våra former begära Utskottets led¬
ning, till vinnande af dessa större sam¬
hällsangelägenheters förande till något re¬
sultat, och det är denna vägledning, som
jag med bekymmer saknar uti Utskottets
Utlåtande.
Min första och allmänna fordran, i
följd af de Statsförluster, som uppkommit
genom Skeppshandeln, är sålunda, att Stats-
Utskottet måtte föreslå Rikets Ständer nå¬
gon utväg, att en gång för alla från Sty¬
relsen skilja all möjlighet, alt vidare fort¬
gå på en, i mitt tycke, redan alltför långt
drifven böjelse för köpmannayrket.
Hela denna handel med Skepp utur
Svenska Flottan företer sådane märkvärdig¬
heter, alt de sakna sin like uti alla möj¬
liga annaler, rörande missräknade och fel-
aktige Styrelseåtgärder.
Uti underdånig rapport af den 4 Mars
iBaö, sidan 62, är af Hans Excellence
General Amiralen Grefve Cederström i un¬
derdånighet anmäldt: ”att vid del af Han¬
delshuset Michaelson & Benedicks, så-
”sorn Commissionair för huset Goldschmitt
”& Comp. i London gjorde anbud å Skep-
”pet Tapperheten eller Manligheten äfven
”ingått i beräkning vanliga 5 procent för-
ii8 Den 14 Maji.
”säljningsprovision; att detta af Herr Gref¬
ven och GeneralÅmiralen afslagits, eme¬
dan 180,000 Pesosduros vore det pris, som
”oafkortad! antogs höra för ettdera af Skep¬
pen inflyta; att derefter Handelshuset npp-
”gjort Köpeförslaget i lika många Riksda¬
ler Hamburger B:co som Pesosduros, hvar¬
igenom en skillnad tillkommit, svarande
”emot 5 procent; men att som denna skil¬
lnad uppkom af hvad R:dr Hamb. E:co
”elfective vore större jin Pesosduros, kom-
”me Kongl. Maj:t och Riket derigenom icke
”att förlora, emedan 171,000 R:dr Hamb.
”B:co, utgörande återstoden, då 5 procent
”afgått, voro lika med 180,000 Pesosduros.”
Huru skall det förklaras, att General-
Amiralen, som sjelf angifver Michaelson
& Benedicks, såsom Commissionair för
Goldschmidt & Comp. i London, sedan han
afslagit Commissionairens fordran, å den
så kallade vanliga 5-procents-försäljnings-
provisionen, likväl sedermera synes ingå å
den Contract-förändring, att köpeskillingen,
i stället för att vara bestämd i Pesosduros,
blifver förändrad till lika många Riksdaler
Hamburger B:co, för att såmedelst förskaf¬
fa Commissionairen en Provision af fem
procent, hvilken Herr GeneralÅmiralen icke
ansett säljaren böra betala; men som Herr
GeneralÅmiralen icke funnit under sin och
Kronans värdighet, att genom en falsk och
blott föregifven köpeskilling förskaffa Com¬
missionairen.
Den i4 Maji.
1 *9
Jag tar mig frihet fråga, huru man i
allmänna lifvet anser förhandlingar af den¬
na natur? Och om det enskildta emellan
anses för ett svekfullt handlingssätt, att
Commissionairer, genom sig emellan öfver-
enskomna, blott skenbara, köpeskillingar,
söka tillvägabringa fördelar åt en af Com-
missionairerne, eller åt dem båda, på nå¬
gon Principals bekostnad, måtte det äfven,
lindrigast sagt, vara kränkande för Statens
värdighet, att en så högt uppsatt Comrais-
sionair som en General Amiral, låter öfver¬
tala sig till uppförande af en falsk summa
i ett Köpeconlract, för att lemna den an¬
dra Commissionairen tillfälle, att för sig
sjelf bestämma en försäljnings-provision,
som, efter alla begrepp om rätt och red¬
lighet i handel, endast kan blifva en följd
af ordentligt aftal, mellan Commissionai¬
ren och den Principal, hvilken han bé-
tjenar.
Det skall ju för hvarje granskande om¬
döme visa sig klart, att GcaeralAmiralen
vid delta tillfälle velat gynna Michaelson
& Benedicks, på Goldschmidtska Husets
bekostnad, hälst Herr GeneralAmiralen ha¬
de afslagit Michaelsons & Benedicks pre¬
tention å försäljningsprovision ifrån sälja¬
rens sida, utan att för mig visar sig nå¬
gon GeneralAmiralens rättighet, att i den¬
na del ingå på köparens område.
Den i4 Maji.
Jag känner hela obehaget, att vidröra
denna slutsats, men Representantkallet får
ej beräkna det mera eller mindre angenä¬
ma utaf pligtutÖfningen, och under den
sätter jag i första rummet åliggandet, att
oförtäckt framföra Nationens omdöme, och
att göra den allmänna rösten gällande, sär¬
deles när det är fråga om att ransaka den
Rådgifvande personalens handlingssätt.
Om ett sådant förfarande enskilda Com-
missionairer emellan är klandervärdt, så
blir det så mycket mera anmärkningsvärdt,
i anseende till en hög Commissionair för
Staten, som äger anspråk, att uti sitt om¬
bud äga den samvetsgrannaste vårdare af
rätts- och redlighetsprincipers helgd, och
hvilkas förbiseende, äfven för Stater, al¬
drig utan de svåraste olägenheter kan äga
rum.
Contracterne om Skeppshandeln afslö-
tos 14 dagar sednare än GeneralAmiralens
Rapport, som omnämner Michaelsons &
Benedicks påstående om försäljningspro¬
vision, och man skulle väl förmoda, att
den uti Contractet för Skeppet Tapperhe¬
ten upptagna köpeskilling af 180,000 R:dr
Hamb. B;co derefter borde till fullo haf¬
va Staten tillgodokommit; man finnér väl
uti en sednare Kongl. Maj:ts Skrifvelse till
StatsContoret, att Kongl. Maj:t funnit godt
antaga de af GeneralAmiralen i underdå¬
nighet anmälte anbud å Linieskeppet Tap-
Den i4 Maji.
121
pcrheten af 171,000 R:dr B:co samt å Fre¬
gatten af Chapman 19,000 Pund Sterling,
utan att man i anseende till den sednare
summan finnér någon sådan föregående an¬
ledning till minskning af 1000 Pund Ster¬
ling, åden verkliga Köpeskillingen mot den
i Contractet synbara, sorn i anseende till
köpeskillingen för Tapperheten funnits vid¬
rörd.
Från detta förhållande får eller kan
icke någon annan slutsats dragas, än att
Konungens uppmärksamhet icke blifvit fä¬
stad vid det oförklarliga uti GeneralAmira-
lens Rapport af den 4 Mars 1825, att ge¬
nom en falsk köpeskilling gynna Michael¬
son & Benedicks på Goldschmidtska hu¬
sets bekostnad, eller åtminstone att, på be¬
kostnad af allt begrepp om Statens verkli¬
ga värdighet, tillerkänna Michaelson & Be¬
nedicks dolda, eller undangömda, förde¬
lar; — ty jag älskar att tro det varit en
ren omöjlighet, att Konungens Rådgifva¬
re kunnat förbise det såsom Statshandling
mer än ovärdiga uti ett falskt Contract,
om förhållandet blifvit af dem uppfat-
tadt sådant, såsom det för mig visar sig
hafva varit. Herrar Michaelson & Bene¬
dicks ega utom dess en alltför utmärt lyc¬
ka vid procentberäkningar af Staten, och
en försäljningsprovision af fem procent,
som uti GeneralAmiralens Rapport kallas
vanlig, är i min tanka så oerhörd, att jag
122
Den i4 Maji.
för min del tror det en gång blifva tid att
fästa uppmärksamheten å den frikostighet
vid slika provisioners bestämmande, sorn
äfven synes blifvit en Styrelsegrundsats.
Det förslag Utskottet afgifvit, att Ri¬
kets Ständer måtte i underdånighet anhål¬
la, det Kongl. Maj:t täcktes beluta de åt¬
gärder, genom hvilka Staten må kunna af
Vederbörande utbekomma de sålunda åter¬
stående köpeskiliingsbeloppen, för Skeppet
Tapperheten 9000 R:dr Hamb. B:co, samt
för Fregatten af Chapman 1000 Pund Ster¬
ling, anser jag icke innebära den bestämd¬
het, hvilken i min öfvertygelse o vilkorligt
bör innefattas uti sådane från Lagstiftnin¬
gen utgående anmälanden.
Det hade, efter mitt sätt att se, åle¬
gat Utskottet, att utreda, hvilken eller hvil¬
ka de Vederbörande äro, mot hvilka Ri¬
kets Ständer begära, att lagligt åtal mätte
anställas.
Jag ser, i anseende till ersättningsfrå¬
gan, ingen annan än GeneralAmiralen, så¬
som ansvarig för lyftningen, och dermed
förknippad redovisningsskyldighet för de
summor, hvarå Contracten lyda, och hvil¬
ka utgöra enda rättesnöret för Rikets Stän¬
ders kraf i denna del, och anhåller, att
Utskottet efter ny pröfning af sakförhål¬
landet, täcktes föreslå Rikets Ständer, att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
J
Den 14 M a j i.
123
om laglig undersökning, hvarföre General-
Amiralen ej redovisat det belopp, hvarå
Contracten lyda, och hvaraf ersättning
nödvändigt måste blifva en laglig följd.
Jag saknar uti Utskottets Utlåtande
allt yttrande om någon Instruction för Ge-
neralAmiralen i anseende till uppgörandet
af en affaire af så betydligt omfång; jag
anhåller således, att Utskottet täcktes för¬
skaffa sig kännedom om innehållet af den
för sådant afseende otvifvelaktig! utfärdade
Instructionen, som åtminstone borde upp¬
lysa, hvilka försigtighetsmått af Styrelsen
blifvit tagne, emot ett godlycldigt öfver¬
lemnande af det allmännas rätt, till det
enskildta, mera eller mindre för handen va¬
rande, nitet, att oegennyttigt befrämja det,
I anseende till den del utaf frågan,
huru Konungens Rådgifvare- upptagit Ge¬
neral Amiralens Rapport af d. \ Mars i8a5,
hvaruti köpeskillingsförfalskningcn, till för¬
mån för Michaelson & Benedicks, föreslås, an¬
ser jag att den af Utskottet bordt remitteras
till Constitutions-Utskottets handläggning,
hvarunder den ensamt hör, och genom hvars
åtgärd den bör bedömmas i sammanhang
med de nådiga Skrifvelserna af d. 22 Mars,
och d. 19 April 1825, hvilka, utan några
anförda skäl, bortskänka Statens rättmäti¬
ga fordran å de summor, som Contracter-
lie af äldre dala innehålla.
124
Den i4 Maji.
Det kommer alltid att för mig visa
sig obegripligt, hvarföre StatsUtskottet icke
öfver de båda transactionerne, i afseende
å Skeppshandeln, författat 2:ne Betänkan-
den, emedan de båda afhandlingarne med
hvarandra icke äga den ringaste gemenskap,
om icke Utskottet velat begagna den för¬
sta handeln såsom utväg, att visa förluster-
ne på den sednare mindre betydlige, än
de i sjelfva verket äro.
I anseende till Utskottets calculer öf¬
ver de ifrån första handeln influtne medel,
kan jag ej lemna oanmärkt, att Utskottet
icke ifrån brutto-inkomsten af 677,111 R:dr
alfort utrustningskostnaden, som sid. 69
finnes upptagen med 20,750 R:dr, hvarige¬
nom netto-behållningen på handeln en¬
dast blifver 656,36'i R:dr, hvilket i min
tanka af Utskottet hade bordt observeras.
Det sednare Contractet, eller förhand¬
lingen om den sista Skeppshandeln, inne¬
fattar, besynnerligt nog, icke samma ving-
leri-förhållande i anseende till falska köpe¬
skillingar; men saknar derföre icke sin sto¬
ra märkvärdighet först och främst i anse¬
ende till olikheten emellan Köparens och
Säljarens Contracter, och sedan i anseende
till den ovanliga lydelsen af 4 Morn. af
Köpeafhandlingen sid. 72, ”att om Kongl.
”Maj:t och Kronan af oförutsedda händel-
”ser funne sig föranlåten att på något sätt
Den 14 Maji.
”lägga hinder i vägen för utförandet af den
”med Fartygen tilltänkte Expedition, an-
”sägs Contractet hafvet från Herrar Micha-
”elsons & Benedicks sida, och forbonde sig
”Kronan, i sådan händelse, att genast till
”fullo godtgöra sådane af Herrar Michael¬
sson & Benedicks, i och för Fartygens
”utrustande, bevisligen gjorde utgifter, sorn
”af Contractet varit en följd;” hvilka ord,
i och för fartygens utrustande, likväl icke
finnas intagne uti det af Köparen innehaf-
de Exemplar af Contractet,
Huru skall man förklara denna olik¬
het i Contracternes ordalydelse, hvarutaf
Styrelsen, såsom innehafvare af det Con-
tract, hvilket endast tillförsäkrar Micha¬
elson & Benedicks ersättning för de till
Fartygens utrustande bevisligen gjorde ut¬
gifter, troligtvis icke ansett någon annan
slutsats kunna uppkomma, än den, hvar¬
till 6 §. i Contractet föranleder, der det
heter sid. ^3, ”att om under Fartygens ut¬
rustning i Carlskrona Herrar Michaelsons
”& Benedicks Ombud skulle önska, att å
”dem göra någon lätt reparation eller för¬
ändring, (f tom zinkning på Fregatten Ca-
”milla) eller hafva några artiklar nya till¬
verkade, som de i och för resans beskaf¬
fenhet funno nödige, så borde de anmäla
”det till VarfsAmiralen, som derom ägde
”besluta och det tillåta, så vidt sig göra
”lät; att för alla sådane arbeten och ar-
Den 14 Maji.
”tiklar skulle erläggas contant ersättning
”efter Kronoprisen innan Fartygens afseg-
”Jing från Carlskrona.”
Är det väl möjligt, att ett sådant för¬
hållande kan hafva uppkommit genom för¬
summelse att vederbörligen collationera 2:ne
Contracter, som handlade om icke mindre
än nära en million.
När man jämför den genom Handelns
återgång uppkomna oerhörda ersättnings-
summa med de enda anledningarne dertill,
som från sid. ^3 i Utskottets Utlåtande ut¬
ur Contractets 6:te §. af mig blifvit upp¬
repade, finnér man ej, huru en sådan er¬
sättning kunnat Köparen tillerkännas.
Man finner ej, hvarföre, vid detta re-
clamations-lillfälle, det i Säljarens händer
varande, af Köparen äfven undertecknade,
Contract icke blifvit lagdt till grund för
ersättnings-medgifvandet;, och om saken, i
anseende till Contracternes olikhet, blifvit
tvistig, lärer man få svårt att förstå, hvar¬
ifrån Styrelsen hämtat sin rätt, alt bort¬
skänka det allmännas, utan att vid laga
Domstol hafva låtit pröfva och bedomina
den.
Då Styrelsen, genom sakens utveck¬
ling, kommit i erfarenhet af den Contracts
olikhet, som härvid ägt rum, är det obe¬
gripligt, att åtal kunnat uteblifva emot Sta¬
Den 14 Maji.
127
tens Commissionair, i anseende till ett för¬
hållande, som, om bevisningen kan lyc¬
kas, att det ej varit uppsåtligt, åtminstone
bär stämpeln af oskicklighet och bristan¬
de nit, samt frånvaro af uppmärksamhet å
hvad Rikets rätt och bäsla klafver, och
som i alla hänseenden visat sig högst an-
märkningsvärdt.
Det synes mig, att denna så högst
märkliga omständighet hade bordt påkalla
Utskottets uppmärksamhet lill framkallan¬
de af det omdöme, och den slutliga åt¬
gärd Rikets Ständer äga att härvid taga.
Jag kan ej förstå, om StatsUtskottet
icke äfven härifrån blifvit fördt, att efter¬
fråga den instruction, hvarmed General-
Amiralen för denna sednare handel, lika-
såväl som för den förra, bordt vara försedd.
Jag hade trott det varit ett åliggan¬
de för StatsUtskottet, alt undanrödja alla
tvifvelsmål, i anseende till Styrelsens me¬
ra eller mindre delaktighet uti Géneral-
Amiralens Contract-författareskap.
Det är alltid en olycka, när en högre
Statens Embetsman, vid utförandet af hög¬
re och mera maktpåliggande värf, brister i
skicklighet och omtanka för det allmännas
väl; men det är ojämförligt olyckligare,
om hela Rådgifvarepersonalen heträdes med
delaktighet uti försummelsen, eller uti de
128
Den i4 Maji.
klandervärda åsigterne, hälst vid ett för¬
hållande sådant som det ifrågavarande.
Det händer ej sällan, att ett för långt
drifvit undseende, med de maktägandes fel¬
steg, understundom kan blifva mera ska¬
dande, än gagnande, för dem, hvilkas för¬
seelser man vill undandölja, och sådan fruk¬
tar jag händelsen här kunna blifva genom
Utskottets varsamhet, att ifrån de angifne
omständighelerne härvid icke vilja draga
sådane slutsatser, hvarigenom GeneralAmi-
ralens förfarande kunnat isoleras ifrån Sty¬
relsens delaktighet deruti.
I alla fall, hade det i min tanka va¬
rit Utskottets ovilkorliga åliggande, dels
att bestämdare ådagalägga de mångfaldiga
förhållanden, som påkallat begäran om åtal
emot GeneralAmiralen, till följe af den väg¬
ledning 3o §. Riksdagsordningen i sådant
afseende lemnar, dels att till Constitutions-
Utskottets åtgärd öfverlemna alla de föi’-
förhållanden, som, i afseende å den Råd¬
gifvande personalens handlingssätt, visat
tvetydighet, eller påtagligt förbiseende af
hvad Rikets rätt och bästa fordrat.
I sådant afseende synes mig, att Ut¬
skottet ägt tillräcklig anledning af Köpe-
Contractets /\:de mom. efterfråga, hvilka
försigtighetsmått af Styrelsen blifvit tag¬
ne, till förebyggande af de, genom han¬
delns
Den i4 Maji.
129
delns återgång, hvaraf möjligheten finnes va¬
ra förutsedd i berörde §., uppkommande er¬
sättningsanspråk; eller har det må hända
varit den olika lydelsen af det Contract
Styrelsen innehaft, som tryggat emot det
sedermera uppkomna och med så litet mot¬
stånd tillfredsställda, ersättningsanspråket,
och huru har en sådan omständighet då
kunnat aflöpa, utan allt ansvar emot Com-
missionairen, som ägt Contractens uppgö¬
rande sig uppdraget.
Hade ej detta förtjent Utskottets upp¬
märksamhet, och hade ej Svenska Folket
ägt något anspråk, att af de män, som in¬
nehafva det smickrande förtroende, att upp¬
göra förslag till Statsregleringen, förvänta
några kraftfullare åtgärder, i afseende å för¬
slaget, att, genom en alfvarsam granskning
af allmänna medels förvaltning, befrämja
framtida omtanka i anseende till hushåll¬
ningen med dem.
Utskottet angifver den sednare han¬
delns återgång såsom orsak till den Stats-
förlust det allmänna härvid fått vidkän¬
nas; men Utskottet utreder ingalunda det
ännu icke uti officiel väg uppdagade verk¬
liga förhållandet med återgången utaf den¬
na handel.
Utskottet omförmäler icke någon an¬
nan återgångsact, än den Nådiga Skrifvel-
34 H. 9
Den 14 Maji.
se af den 29 October, hvarmedelst Kongl,
Maj:t tillkännagifver Sitt bifall till Han¬
delshuset Michaelson & Benedicks under¬
dåniga begäran, att de köpta Krigsskeppen
fingo vid Flottan i Carlskrona åter emot-
tagas.
Jag hade föreställt mig, att ett Rikets
Ständers Statsutskott icke bordt göra sig
medverkande till sanningens och det verk¬
liga förhållandets undanhållande från Fol¬
kets Ombud, för att såmedelst bidraga, att
i det längsta dara Folket i anseende till
begreppen om dess Politiska ställning.
Jag gör mig således till en pligt, att
öppet och oförtäckt förklara, det jag inga¬
lunda tror, att handeln återgick derföre,
att Michaelson & Benedicks hegärde åter¬
gången.
Jag är deremot öfvertygad, att hela
orsaken till handelns återgång, endast var
en felaktig beräkning hos Styrelsen å ägan¬
de moralisk kraft, att genomdrifva en för¬
handling, som, utan våldförande af Folk-
j-ält, af inga yttre omständigheter kunnat
hindras.
Jag tror, att Styrelsen uti handelns
återkallande vid detta tillfälle vidtog den
enda utväg, hvarigenom landets sjelfstän¬
dighet kunde uppoffras, ty efter mitt be¬
grepp hade det för Svenska Nationaläran
Den 14 Maji.
varit oändligt mindre särande, om några
lill Handelshuset Michaelson & Benedicks
försålda Skepp af hvilken öfvermakt som
hälst blifvit tagne uti öppna sjön, än att
Styrelsen af hotet skulle tvingas, att på
en gång ådagalägga en oförlåtlig okunnig¬
het om Europeiska Politikens tillstånd, och
sin egen svaghet i förmåga att handla sjelf¬
ständigt i en sak, som ej var i minsta mot¬
sägelse med de antagna och stadgade be¬
greppen om enskild, om allmän, och om
Folkrätt.
Den ena lasten är den andras moder,
det ena felsteget är ofta blott en följd ut¬
af ett föregående; svaghetens illa förståd¬
da utväg har ej sällan varit sveket, och
jag frågar, huru mången tänkare i Sverige,
eller annorstädes, varit vilseförd af den
oundertecknade officiella Artikel, hvilken
för Svenska Folket framställde en helt an¬
nan orsak till handelns återgång, än den
verkeliga, och hvilken tänkande varelse kän¬
de ej förtrytelse, då Rikets anseende och
värdighet nyttjades såsom omslag till den
åt Michaelson & Benedicks, .i anseende till
Handelns återgång, beviljade plumpa är-
sättning, som, i stället att vittna om Ri¬
kets anseende och värdighet, på det mäst
ojäfaktiga sätt på en gårig ådagalade Råd-
gifvarnes bristande skicklighet och svaghet
i anseende lill politiska beräkningar. Jag
9*
Den 14 Maji.
finnér uti Utskottets Utlåtande icke något
spår till efterfrågan om den Akt, på hvil¬
ken återgången utaf handeln grundar sig;
jag finner uti Utskottets Utlåtande ingen
anledning till tvifvel, att ersättningen till
Michaelson & Benedicks icke ägt någon an¬
nan orsak, än Rikets anseende och värdig¬
het; jag finner hos Utskottet ingen betänk¬
lighet vid Styrelsens användande af dessa
uttryck, som, uti ett väl ordnadt lagbun-
det samhälle, aldrig borde kunna ansvars¬
löst missbrukas; jag saknar alla dessa före¬
gående undersökningar, då jag förvånad,
att uti min väg ej hafva funnit dem, träf¬
far Utskottets förslag, alt utan omsvep af¬
skrifva den af Utskottet antydda mindre
betydliga förlusten af 211,000 R:dr.
Min förundran öfver denna Utskottets
korrta framställning intages snart af pligt-
känslans anmaning, att undersöka och gran¬
ska de uppgifna förhållanderna, och jag
finner dervid anledning, att emot Utskot¬
tet anmärka, att uti den uppställda räk¬
ningen den förra och den sednare han¬
deln blifvit sammanförde under ett gemen¬
samt resultat. — Jag anmärker vidare, att
StatsUtskottet vid handläggningen af den¬
na fråga, synes frångått sin bestämmelse
af Folkets sakförvaltare, för att öfvergå
till ett i min tanka tämmeligen åskådligt
öfverskylande af Styrelseåtgärdernes, ge¬
nom sjelfva sifferuppställningen ej tvety¬
diga, resultater.
Den i4 Ma j i.
i33
Utskottet uppgor den genom återgån¬
gen af sista handeln uppkomna effectiva
förlust till 416,357 — För mig vi¬
sar den sig åter utgöra 516,200 R:dr, der¬
igenom, att jag med ersättningen till Han¬
delshuset Michaelson & Benedicks samman¬
räknar kostnaderne för Skeppens afrustning,
och Manskapets liernförskaffande, Vexel-
omkostnader, Compromisskostnader, samt
Coursdifference.
Jag finner väl, huru Utskottet härifrån
afräknar ersättning från Flottan för efFec-
ter, hörande till de 3:ne Skeppen, till ett
Belopp af 93,113 R:dr. Men hvaruti kun¬
na väl dessa effecter bestå? Då Skeppen
öfverlemnades fullt utredda, med inventa¬
rier af alla slag, är det svårt att förstå,
hvaraf tillhörigheter för dessa Skepp till
ett sådant värde kunna bestå, och man må¬
ste beklaga, att Utskottet ej lemnar minsta
anledning till upplysning i detta hänseen¬
de; hvadan äfven det oändeliga fältet för
den utan vägledning irrande tankegången
lemnäs alldeles obegränsadt; och jag må¬
ste beklaga, alt Utskottet icke ens lemnat
rum för någon förmodan, att Utskottet sjelf
sökt inhämta kunskap om detailförhållan-
derne i detta afseende.
Utskottet uppgifver ersättningen till
Michaelson & Benedicks hafva uppgått till
494)881 R:dr; men huru kan Utskottet från
134
Den 14 Maji.
någon synpunkt försvara, att icke ens haf¬
va ingått i den ringaste uppgift, rörande
detailförhållanderna, i anseende till en så
högst betydlig Utgiftssumma.
Föreställer sig Utskottet verkeligen på
alfvar, att de Skattskyldige behandla en
half, genom Styrelseåtgärder förstörd, mil¬
lion, med samma likgiltighet, som Utskot¬
tet? Och huru förklara, att ingen slags
upplysning meddelas öfver detta förhållan-
Jande? Jag anhåller, att Utskottet täckes
göra afseende å Folkets lindriga anspråk,
att åtminstone få veta, hvarpå ersättnings¬
beloppet grundar sig; ty ännu visar det
sig sannerligen, som det till större delen
icke kunde vara följd af annat, än en må
hända tillvarande hemlig Artikel i Contrac-
tet, hvilken ännu undandöljes Folkets kun¬
skap; och obegripligt är det alltid, att Skepp
försedde med 3:ne månaders utredning af
alla slag, upptacklade, målade, och enligt
Reglementet klargjorde, lemnade ifrån Säl¬
jaren, kunnat, genom de i 6:te punkten fö-
resedda lätta reparationer eller förändrin¬
gar, ådraga sig ett kostnadsbelopp af nära
en half million.
Huru denna ersättning kunnat beviljas
utan laga undersökning och dom, är mig
alldeles oförklarligt, och jag kan icke för¬
stå, huru StatsUtskottet kunnat undgå, att
tillConstitutionsUtskottets handläggning be¬
Den 14 Maji.
135
fordra den märkeliga omständighet, att Sty¬
relsen hänskjutit till Gode Mäns afgörande
en ren tvistefråga, rörande Kronans rätt.
Jag upptäcker på intet ställe i våra Stats¬
författningar någon Styrelsens rättighet till
ett godtyckligt frånträdande af en stadgad,
rättegångsordning, och jag yrkar för min
del, att StatsUtskottet måtte taga detta för¬
hållande uti det nogaste öfvervägande, i
anseende lill den våda för Statsförvaltning
i allmänhet, sorn kunde uppkomma ifrån
hlotta tystnaden vid detta tillfälle, hvilken
så tjenstfärdig! understundom åberopas, så¬
som en Rikets Ständers gifna hyllning åt
de mäst constitutionsvidrige grundsatser.
Det märkliga förhållande, som härvid
inträffat, att de så kallade Compromissa-
rierne öfver detta mål sluteligen frånkän-.
de sig anledningen, att ens behandla må¬
let under samma publicitet, som vid Dom¬
stolar i allmänhet äger rum, väcker hos
mig ett ökadt tvifvel, huruvida saken kan
anses vara lagligen afgjord, hvadan jag ifrån
Utskottet begär ett förslag, att, till vinnan¬
de af Statens rätt, återbringa målet under
behandling af den lagliga Domstol, sorn,
efter våra stadgade former, ensamt blir i till¬
fälle att afgöra, huru Staten skall åter kom¬
ma i besittning af de medel, som genom
en godtycklig åtgärd blifvit Slaten från-
kände. Utskottets beräkningsgrund för den
af Skeppshandeln uppkommande Stats för¬
lust: kan jag ingaiuuda godkänna.
136
Den 14 Maji.
Utskottet upptager, såsom ersättning
till Flottan för de 2:ne försålde Skeppen,
endast det värde af 472,437 R:dr, som blif¬
vit de försålde Skeppen åsatt} men örn man
äfven antager möjligheten, att efter Her¬
rar Committerades mening, nybygga dessa
Skepp för 610,000 R:dr, sid. 56, så upp¬
kommer ju alltid för Staten behofvet utaf
liela denna summa, innan Flottan å nyo
blir försedd med ersättning för dessa a:ne
Skepp, och då återstår af den första köpe¬
skillingens netto-behållning endast 4ö,36i
R:dr, hvarmed den minsta förlusten å sed¬
nare handeln af 5i6,2oo R:dr möjligen skulle
kunna betäckas, hvaraf åter uppkommer en
ren synbar Statsförlust. af 4Ö9j83c) R:dr,
i stället för den förlust Utskottet utfört
med endast den summa af an,5i5 R:dr,
hvilken blifvit af mindre Creditivet lyftad,
och för hvilken summa Utskottet tillstyr¬
ker afskrifning,
Då jag är öfvertygad, att en sådan af¬
skrifning, inom ett constitutionelt samhälls¬
skick, vore det mäst oformliga i verlden,
innan laga undersökning och dom föregått,
och innan utröndt blifvit, att tillgångar sak¬
nades bos de ansvarsskyldige, hvilka, inom
vårt Constitutionella Statsskick, nödvändigt
mätte finnas, i anseende till en så betyd¬
lig förskingring af allmänna medel, bestri¬
der jag för närvarande på det högsta ali
afskrifning, och yrkar i det ställe, alt Ut¬
Den 14 Maji,
skottet mätte föreslå Rikets Ständer en un¬
derdånig anhållan, att laga undersökning
till målets fullständiga utredande måtte blif¬
va anställd.
Att Lagstiftaren med lilla Creditivet
åsedt en utväg för Styrelsen, att betacka
misslyckade handelsspeculationer, betviflar
jag i högsta grad, och finnér underligt, att
Utskottet icke till ConstitutionsUtskottets
liandläggning öfverlemnat denna del af frå¬
gan, då i min tanka aldrig någon creditif-
lyftning ägt rum med mindre fog än den¬
na, och då det skulle blifva ett högst våd¬
ligt prejudicat, om lagstiftningen, äfven
medelst sitt förbiseende, hyllade ett sådant
missbruk.
Jag förenar mig sluteligen uti allt hvad
af min Vän, Herr Hjerta, utaf Utskottet i
undersökningsväg blifvit hegardt, och an¬
håller således äfven om proposition till
återremiss utaf ifrågavarande Utlåtande.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhard>
uppläste följande:
StatsUtskottets Utlåtande N:o ior, i
anledning af Rikets Ständers Revisorers år
1827 gjorde anmälan, angående försäljnin¬
gen af fem stycken Kronan tillhörige Krigs¬
skepp, och redogörelsen för derföre influt-
ne medel, har för stort interesse för Na-
tionen, att kunna lemnäs oanmärkt.
*38
Den >4 Maji.
Oredig, mörk och hemlighetsfull har
omförmäldé Handel från sin början varit,
och StatsUtskottet bar icke synnerligen be¬
mödat sig, alt inför Svenska Folket utspri¬
da ljus i saken; ty örn ock motiverne för
Skeppshandelns återgång varit aldrig så
kraftiga, och velat tillskrifvas långt vådli¬
gare och förderfligare följder, i händelse
köpet stått fast, så hade dylike motiver,
åtminstone på ett förblomeradt sätt, bordt
uppgifvas; i det stället att det nu ser ut,
som hade endast en nyck och ett begär
lios köparne att skinna och på ett behän¬
digt sätt åtkomma en grof summa pennin¬
gar, varit orsaken både till sjelfva början
och slutet af den olyckliga och nesliga
affairen.
Äro då icke de Svenske ÖrlogsSkeppen
byggde, iståndsätta och reparerade för Na¬
tionens penningar? Äro de följaktligen icke
att anse lika med sjelfva penningarne? Bör
icke förskingring af Skeppen och deras at-
tiraille vara detsamma, som förskingring
af StatsVerkets medel? Och bör icke en
lika controll iakttagas, en lika undersök¬
ning anställas, och ett lika ansvar drabba
dem bland Konungens Rådgifvare och Sta¬
tens Embetsman, hvilka medverkat till deri
StatsCassan tillskyndade skada och förlust,
såsom örn ett verkligt tillgrepp ägt runi? —
Hvad säkerhet och garanti äger Riket och
Nationen för sin Egendom, ifrån det min¬
Den 14 Ma ji.
»Bg
sta till det största, om den på sådant salt
Ian få förskingras? Är det väl rätt och
skäl i g t, att, Rikets Ständer ohördan, till¬
styrka försäljning af Statens Egendom, och
att tillika upplåta Rikets SkeppsFlottas för¬
råder till begagnande af Speculanter, att
derutur utgallra det bästa de finna, och
betala clet efter Kronans eget inköpspris,
för att sedermera efter några månader åter¬
köpas, med en oskälig procentförhöjning?—•
Är ej sådant ansvarsfullt, och kunna väl Fol¬
kets ombud stå till svars för sina Commit-
tenter, om de låta sådant opåtaldt passera?
Häfderna hafva icke någon likartad händel¬
se i Sverige att framvisa; och Historien
skall en gång afsäga domen öfver dem, som
nu uttala ett hemskt bifall till de ifrågava¬
rande anmärkte åtgärderne.
Att ingå i detailler af händelserna med
den Riksskadliga Skeppshandeln, skulle blif¬
va alltför vidlyftigt, och jag ser mig nu
fullkomligt deruti förekommen af flere an¬
dra värda talare, uti hvilkas åsigter jag
mig förenar, och yrkar alltså för det när¬
varande endast återremiss af StatsUtskot-
tets Utlåtande, samt att Utskottet får sig
ålagdt, att, sin skyldighet och samvetspligt
likmätigt, noga utreda förhållandet, samt
i den form 3o §. Riksdagsordningen stad¬
gar, anmäla, om Utskottet finner skäl tili
anmärkning mot någon af de Embetsman,
sorn vid Skeppshandels-affairen lagt hand-
Den 14 Maji.
Emedlertid och då Utskottet icke upp¬
gifvit minsta skäl, hvarföre den enorma
summa på 416,357 R:dr 21 sk. 9 rst. skulle
afskrifvas, och det icke kan anses för vinst,
att 2:ne Skepp blifvit betalte med 204,673:
27, 3. mera, än hvartill de blifvit värde¬
rade, emedan vinsten tillhörer StatsCassan,
och värderingen bör blifva på deras an¬
svar, som icke bättre förrättat densamma;
så kan väl icke ett så besynnerligt project
af någon förnuftig menniska gillas och god¬
kännas.
Detta mitt yttrande torde få åtfölja
den äskade återremissen.
Grefve von Schwerinj Fredrik Bogis¬
laus: Jag får börja med att förklara, att
jag önskar återremiss af StatsUtskottets Ut¬
låtande. Å min sida skall jag ej underlå¬
ta, att å de gjorde anmärkningarne lem¬
na uppmärksamhet, och, med ledning af
dem, åter företaga granskning af förhållan¬
det med den ifrågavarande Skeppshandeln.
Emedlertid tror jag mig kunna genast be¬
svara en del af berörde anmärkningar. En
Ledamot har anmärkt, att upplysning sak¬
nas om de dubbla contracterne; den fin¬
nes pag. 71 och 72 i Utlåtandet. I 4 Morn.
upplyses skillnaden dem emellan. En an¬
nan Ledamot har sagt, att ersättningen blif¬
vit bestämd efter det contract Köparen äg¬
de i sin hand, såspm för honom förmån¬
ligast; sådant har förhållandet icke varit.
Den 14 Maj i.
Lagkunnige män ansågo dessutom båda con-
tracterne lika förbindande för Säljaren. Vi¬
dare har man sagt, att Utskottet uppgif¬
vit förlusten på Skeppshandeln endast va¬
ra 211,000 R:dr. Pag. g3, står dock, att
denna förlust utgör 416,000 R;dr. Det har
blifvit Utskottet förevitadt, att det till¬
styrkt afskrifning af den utaf lilla Crediti-
vet, till betäckande af förlusten, lyftade
summa. Ordning i räkenskaperne fordrar,
att summan afföres. StatsVerket förlorar
ej derföre sina anspråk på restitution, om
domaren linner, aLt restitution bör äga rum.
Utskottet har utredt målet efter de
handlingar det ägt. Längre har Utskottet
ej kunnat komma. Luckorna måste fyllas
genom andra Auctoriteters försorg; derfö¬
re har man öfverlemnat till Constitutions-
Utskoltets utredande: olikheten i data på
liandlingarne, anledningen till befallningen
om handlingarnes hemlighållande, samt den
för StatsUtskottet jemväl outredda frågan,
om Köparen ägde rätt, att efter §:s ly¬
delse fordra ersättning, då handeln återgeck.
Utskottet har vidare tillstyrkt, att i
Restitulionsväg måtte sökas, hvad Statsver¬
ket, enligt contractets ordalydelse, möjli¬
gen skulle kunna tillgodokomma, utöfver
hvad det erhållit. Man har förebrått Ut¬
skottet, att det icke tillstyrkt, att Grefve
Cederström mätte ställas till ansvar enligt
3o §. Riksdagsordningen. Det är dock re-
Den 14 Maji.
stitutionsfrågan allena, som kunde föranle¬
da StatsUtskottet att föreslå ställandet un¬
der tilltal. Men contractet är underteck-
nadt af 2:ne personer. Utskottet kan ej ve¬
ta, om fel är, hos hvem felet ligger. Det
tillhör actor, att inför domaren reda frågan.
Herr von Heijnne, Georg: Ehuru jag
såsom Ledamot af StatsUtskottet är fullt
öfvertygad, att Utskottet sökt skaffa sig alla
möjliga upplysningar om Skeppshandeln,
och, med ett synnerligt begrundande, följt
denna sak, får jag förklara, att jag inner¬
ligt önskar återremiss af Utlåtandet, sedan
jag här hört så upplysande anmärkningar,
hvilka säkerligen skola föranleda Utskot¬
tet till ett närmare utredande af frågan,
och att afgifva ett förslag till förebyggan¬
de i framtiden af så olyckliga transactioner,
som denna.
Hans ExceUence Herr Grefven och
LandtMar skalken bemstälde, om Ridderska-
pet och Adeln ansåg StatsUtskottets ifråga¬
varande Utlåtande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades starka Ja blandade med Nej.
Uppå derefter af Hans Eoccellence Herr
GrefvenocliLandtMarskalken framstäld pro¬
position till bifall å berörde Utlåtande ro¬
pades starka Nej blandade med Ja, hvar¬
jemte votering begärdes.
Den 14 Maji.
i43
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken före¬
slog följande Voterings-Proposilion:
Den, som bifaller StatsUtskottets Ut¬
låtande, i anledning af RiketsStänders Re¬
visorers år if82^ gjorde anmälan angående
försäljningen af fem stycken Kronan tillhö¬
rige Krigsskepp, och redogörelsen för der¬
före influtne medel, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärk¬
ningar, till Utskottet återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af Rid-
derskapet och Adeln godkändes, samt der¬
efter anslogs.
Sedan 4f> 42» 43 och 44 §§• i Riddar-
luisOrdningen blifvit uppläste, börjades Vo¬
teringen klockan Ett eftermiddagen; och
befunnos, efter Voteringens slut, sedan en
Voteringssedel blifvit undantagen och för¬
seglad, samt de öfrige Voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 94.
Nej — 23a.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
*44
Den 14 Maji.
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken förklarade, att Stats-
Utskottets ofvanberörde Utlåtande således
blifvit, på grund af de dervid gjorde an¬
märkningar, till Utskottet återremitteradt.-
Upplästes följande från Constitutions-
Utskotlet inkomne Memorial:
Af den 8 dennes:
N:o 25. Angående väckt Motion om
en förändring i 26 §. af JuslitiaeOmbuds-
manslnstructionen.
N:o 26. Angående Herr Rosenqvists,
Fredrik Leonhard, anmärknings-anledning,
i afseende på de Mechaniska Yerkstadeu
vid Motala beviljade Låneunderstöd.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fre-
Den 15 Maji
i45
Fredagen den i5 Maji i«29.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Justerades 6 ProtocollsUtdrag, inne¬
hållande Ridderskapets och Adelns i Ple¬
num den 14 dennes fattade beslut.
Sedan 108 §. Regeringsformen, 65
Riksdagsordningen, samt \\, 43 och
44 §§• RiddarhusOrdningen blifvit upplä¬
ste, företog Ridderskapet och Adeln val
af 6 Electorer och 2 Suppleanter, hvilka
skulle äga, att jemte de öfrige RiksStåndens
Electorer utse Committerade till Tryckfri¬
hetens vård; och hefunnos, efter Valför¬
rättningens slut, klockan 8 e. m., följande
Herrar, genom de fleste rösterne, hafva
blifvit utsedde till
Röster
N:o 3. Hans Excellence Herr Grefve
236. Friherre Stjerneld, Algernon, 108.
Electorer:
De la Gardie, Jacob; genom
lottning med N:o 246, Fri¬
herre Manderström; Full¬
mäktig Herr Franc Sparre,
Bengt Erland,
107.
24 H.
10
146
|
Den i5 Maji
|
RSstcr
|
N:o 329.
|
Friherre Adlerbeth, Jacob,
|
M
O
|
— 1347.
|
Hr Stjernstolpe, Jonas Mag¬
|
|
nus,
|
108.
|
—11861.
|
— von Hartmansdorff, Au¬
|
|
|
gust,
|
Il8.
|
— 2218.
|
— von Weigel, Christian
|
|
|
Ehrenfried, .
Suppleanter :
|
O
co
|
— 346.
|
Friherre Manderström; Full¬
|
|
mäktig Herr Franc Sparre,
Bengt Erland; genom lott¬
ning med N:o 3, Hans Ex-
cellence Herr Grefve De la
|
|
|
Gardie, Jacob,. ......
|
107.
|
— 275.
|
Friherre Sprengtporten, Ja¬
|
|
cob Wilhelm,
|
106.
|
Friherre Ridderstolpe , Fredrik, upp¬
läste följande:
I Plenum den 7 Mars beviljade Rid-
derskapet och Adeln återremiss af Betän¬
kandet N:o 3 från Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskolten.
För att inför Utskotten ådagalägga grund¬
ligheten af de anmärkningar, ledande till
återremiss, som jag då hade äran anföra,
Den 15 Maji
liar jag insamlat afskrifter af min brefväx-
ling med Kongl. KrigsCollegium och Krut-
bruks-ägaren, rörande forslingen af Krut
och den fara, hvari Westerås Stad sväfvar,
livarenda gång Kruttransporten sommarti¬
den dit ankommen Då jag nu vördsamt
anhåller, att nämde handlingar må till de
sammansatte Utskotten remissen åtfölja,
nödgas jag lika vördsamt yrka, att de sam¬
mansatte Utskotten måtte infordra yttran¬
de häröfver från Städernes Allmänna Brand-
stods-Bolag såsom varande Part i målet;
hälst, utom beräkningen af förlusten å men¬
niskolif, genom en så möjlig olycka för
en hel Stad, Bolaget skulle kanske i sine
grundvalar skakas, såsom dess föregångare
skedt är.
Hvarjemte Friherre Ridderstolpe af-
lämnade ofvanberörde af honom omför-
mälte handlingar.
Remitterades till Stats- samt Allmän¬
na Besvärs- och Ekonomiutskotten.
Upplästes och lades på bordet Banco-
och LagUlskottens den dennes under
N:o 43 afgifne Utlåtande, öfver gjorde an¬
märkningar vid BancoUtskottets under N:o
i3, förut meddeldte Betänkande, i anled¬
ning af väckt Motion om inställelse af Banco-
i48
Den 19 Maji f. m.
Auctioner i de fall, der efterlefnad af nu¬
varande 18 och ig §§. uti 1818 års Inteck-
ningsLag kunde för någondera ägaren be¬
reda möjligt lidande.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan half till g om aftonen.
Tn fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 19 Maji 189.9.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Justerades ett ProtocollsUtdrag, inne¬
hållande Ridderskapets och Adelns i Ple¬
num den i5 dennes fattade beslut.
N
Öppnades det inför Rikets Ständers Her¬
rar Electorer till utseende af Tryckfrihets-
Committeens Ledamöter sistlidne gårdag
hällne Protocoll, samt upplästes, så ly¬
dande :
År 182g den 18 Maji sahimanträdde
Rikets Höglofl. Ständers valde Electorer,
för att, till följd af 108 §. Regeringsfor-
Den 19 Maji f. m.
l4g
mea och 65 §. Riksdagsordningen, utse
Committerade, hvilka, jemte Rikets Stän¬
ders JustitiaeOmbudsman, äga att vaka öf¬
ver Tryckfrihetens vård; och befunnos, ef¬
ter Valsedlarnes öppnande, dertill hafva
blifvet utsedde:
General-TullDirecteuren, Commendeu-
ren af Kongl. Nordstjerneorden och
Riddaren af Kongl. SvärdsOrden Fri¬
herre G. F. Åkerhjelm 23.
CancelliRådet och Riddaren af Kongl.
Nordstjerneorden N. M. af Tannström 22.
HofRättsRådet och Riddaren af Kongl.
Nordstjerneorden G. Schöne ..... 21.
ÖfvarHofPredikanten, Ledamoten af Kgl.
Nordstjerne- och Riddaren af Konung
Carl XIII:s Orden Doctor Joli. Jac.
Hedren 20.
Prosten och Ledamoten af Kongl. Nord¬
stjerneorden, Doctorn Grefve F. B.
CancelliRådet, Riddaren af Kongl. Nord¬
stjerneorden, samt af Kejs. Ryska S:t
AnnaeOrdens 2:dra Class och af Kongl.
Preussiska Johanniterorden, A. von
Ut supra.
Jacob De la Gardie. C. F. af Wingård.
Röster
von Schwerin
18.
Hartmansdorff
E. Weser.
Dan. Andersson.
*
i5o
Den 19 Maji f. tu.
Flans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Expedi-
tionsUtskottet måtte anmodas, att för be-
mälte Committerade uppsätta behörige För¬
ordnanden.
Bifölls.
Friherre Cederströmj Jacobj anförde
skriftligen:
Jag hade ämnat, att genast efter slu¬
tad votering yttra mig om discussionen öfver
StatsUtskottets Utlåtande rörande Skepps¬
handeln, och lemna några upplysningar i
målet, bestående af handlingar, hvilka un¬
der försegling varit i Förvaltningen af Sjö-
Ärenderne deponerade, men jag hindrades
derifrån genom Ridderskapets och Adelns
beslut, att genast efter slutad votering åt¬
skiljas; och som jag först under loppet af
Lördagen kunde få se de af Friherre Anc-
karswärd och Herr Hjerta m. fl. afgifne
yttranden öfver ämnet, emedan de icke
förr varit tillgänglige i Riddarbus-Canzliet,
har jag nödgats uppskjuta att tills nu yttra
mig i frågan.
Det har blifvit klandradt, att General-
Amiralen Grefve Cederström utfärdat köpe-
Contract å Skeppen till 5 procents högre
belopp än Kronan sig för de samma betin¬
gat, såsom under bans och Kronans vär¬
dighet. Med de handlingar jag går alt af-
Den 19 Maji f. m.
lemna till Protocollet, och hvilka varit de¬
ponerade i Förvaltningen af SjöÄl enderna,
följer Michaelsons och Benedicks original-
quittence på dessa 5 procent. Det synes
mig otänkbart, att ett sådant Handelshus,
som Michaelsons och Benedicks, skulle uti
sin räkning till Goldschmidt kunnat under¬
låta, att uppgifva att det uppburit och
qvitterat de ifrågavarande 9000 B:dr Ham¬
burger Banco och 1000 Pund Sterling, så¬
som 5 procents commissions-arfvode; men
det må vara Herr Friherre Anckarswärd,
Grefve Horn, Herrar Hjerta och Anckar¬
swärd förbehållit att tro motsatsen, och
det, ehuru den Summa Staten erhöll, icke
var någon hemlighet och således icke kunde
för Goldschmidt döljas. Friherre Anckar¬
swärd och bemälte Herrar uppmana sam-
teligen StatsUtskottet, att, på grund af 3o
§. Riksdagsordningen, tillstyrka Rikets Stän¬
der, att yrka ansvar i laglig ordning å Ge-
neralAmiralen Grefve Cederström och alla
de ErabetsVerk eller Embetsman, som med
saken haft att bestyra. I händelse Momen¬
tet i närande 3o §. Riksdagsordningen icke
förtydes, lärer ett sådant företag icke kun¬
na emot den j samma moment och §. åbe¬
ropade 90 §. RegeringsFormen ens komma
under Rikets Ständers öfverläggning och
pröfning, än mindre beslut. Ty de i 3o
§. bestämda fall äro, då, emot Rikets Stän¬
ders beslut, de till hvarje hufvudtitel an-
slagnc summor befinnas dragne lill andre
/
Den 19 Maji f. m.
Sndamål, eller något faststäldt anslag är
öfverskridit; dervid naturligtvis inga an¬
dra Embetsman än StatsContoirets, för de
nio HufvudTitlarne redovisande utgifter,
och Förvaltningens af SjöÄrendernes, i af¬
seende på den tiondes, utom Konungens
Rådgifvare och Föredragande, kunna fin¬
nas, emot hvilka §. i detta fall kan til-
Det må vara Friherre Anckarswärd
och dess vänner förbehållit, att misskänna
Styrelsen, att misstänka den ”för grundsatt-
”ser, sorn hota att ohjelpligt undergräfva
"det allmänna välståndet;” att genom otill¬
börliga yttranden och termer utgjuta egna
missnöjen i hopp att dermed smitta andra.
Lyckligtvis afvisas alla försök, att vanstäl¬
la motiven för Styrelsens handlingar, med
den ovilja, som hos den lugna medbor¬
garen aldrig utehlifver vid åhörandet af
smädelser. Ville man tro dessa Herrar,
borde ingenting af Armeens och Fiottor-
nes materiel kunna af Styrelsen föryttras,
utan med Rikets Ständers bifall. De utgif¬
ter för StatsVerket ett så lättsinnigt förslag
skulle medföra, i händelse det kunde utfö¬
ras, i byggnaders uppförande lill förvaring
af för försvaret lill lands och sjös odugliga
persedlar, blefve afen hel annan betyden¬
het, än de förluster, som genom tillfälligt¬
vis inträffade händelser någon gång åstad¬
kommas.
Den 19 Ma ji f. m.
i53
Att beräkningarne för försäljningen af
Kronans Fartyg äro rigtige, och att handeln
för Sjöförsvarets tillgångar varit i alla af.
seenden förmånlig, i .händelse den fullbor¬
dats, lärer icke kunna betviflas af någon,
som kan räkna och icke lika med Herr
Hjerta till kostnaden för Skeppshyggnad,
lägger den för Varfs- och Constructions-
staternes löning, Båtsmanshållet, Allmanna
Byggnadernes och Dockornes underhåll,
Ekeskogarnes verkliga värde på Kronoskatte-
jorden, Kronoskjuttskoslnader för EfFecters
transporterande, m. m. Ty skulle Kronan,
på grund af ideén för Herr Hjertås kost¬
nadsförslag, på entreprenad upplåta, byg¬
gandet af Skepp, blefve vinsten för entre-
preneuren säkerligen lika oberäknelig, som
verkliga värdet af Ekeskogen på Kronoskatte-
jorden.
Friherre Anckarswärd yttrar rörande
anledningarne lill återgången af handeln.
"Jag är öfvertygad, att hela orsaken till
"handelns återgång endast var en felaktig
"beräkning hos Styrelsen å ägande mora¬
lisk kraft att genomdrifva en förhandling,
"som, utan våldförande af folkrätt, af in-
"ga yttre omständigheter kunnat hindras.
"Jag tror att Styrelsen uti handelns åter¬
fallande vid detta tillfälle vidtog den en-
"da utväg, hvarigenom landets sjelfständig¬
het kunde uppoffras, ty efter mitt begrepp
"hade det för Svenska Nalional-äran varit
i54
Den 19 Maji f. m.
”oändligt mindre sårande, om några till
”Handelshuset Michaelson och Benedicks
”försålde Skepp af hvilken öfvermagt sorn
”helst blifvit tagne i öppna sjön, än att
”Styrelsen af hotet skulle tvingas att på en
”gång ådagalägga en oförlåtlig okunnighet
”om Europeiska Politikens tillstånd, och
”sin egen svaghet i förmåga att handla sjelf- {
”ständigt i en sak, som ej var i minsta mot¬
sägelse med de antagne och stadgade be¬
greppen om enskild, om allmän och om
”folkrätt,”
"Den ena lasten är den andras moder,
”det ena felsteget är ofta blott en följd af
”ett föregående; svaghetens illa förstådda
"utväg har ej sällan varit sveket, och jag
"frågar, huru mången tänkare i Sverige el-
"ler annorstädes varit vilseförd af den oun-
”dertecknade officiella artikel, hvilken för
”Svenska folket framställde en helt annan
”orsak till handelns återgång än den verk-
"liga, och hvilken tänkande varelse kände
"ej förtrytelse, då Rikets anseende och vär¬
dighet nyttjades såsom omslag till den åt
”Michaelson och Benedicks, i anseende till
”handelns återgång, beviljade plumpa er¬
sättning, som, i stället att vittna om Ri-
"kets anseende och värdighet, på det mäst
”ojäfagtiga sätt på en gång ådagalade Tad-
”gifvarnes bristande skicklighet och svag-
”het i anseende till politiska beräkningar.”
Den 19 Maji f. m.
*55
Hela denna period, äfvensom åtskilige
andre i de afgifne yttranderne öfver sam¬
ma ämne, synas mig vara foster af en sjuk
fantasie; det olagliga, som deruti åsyftas,
nemligen att göra politiska förhållanden till
föremål för Rikets Ständers öfverläggningar,
torde vara alldeles öfverflödigt att ådaga¬
lägga annorlunda, än med hänvisning till
29 §. 2 Mom. Riksdagsordningen; de för¬
olämpande och lättsinniga hänsyftningar,
som deri förekomma, träffa icke föremå¬
len, mot hvilka de blifvit rigtade; men de
skola upplysa Svenska Folket om Förfat-
tarne bättre, än någon caracteristik möjli¬
gen skulle kunna åstadkomma; och den nyt¬
ta, som derigenom vunnits, är icke obe-
tydlig.
Hvarefter Friherre Cederström upplä¬
ste följande:
Utdrag ur Diario, hållet hos Kongl.
Förvaltningen af Sjöärendena i Stock¬
holm den 28 April 1828.
S. D. Lät Hans Excellence, Herr Ge¬
ll cral Am ira len m. m. Grefve R. Cederström
inlemna ett försegladt Convolut, innehål¬
lande, efter påskrift, Redovisning för den
af Kongl. Maj:t, år 1825 åt Hans Excel¬
lence i Nåder uppdragne försäljning af Sven¬
ska Örlogsskepp.
Rätteligen utdraget, betygar
Ex officio
G. D. Hjort,
Registrator vid Kongl. Förvaltn.
af SjöÄrendcna.
156
Den tg Maji f. m.
Utdrag af Förvaltningens af SjöÄren-
dena Protocoll, hållet i Stockholm
den ii Maji 182g.
S. D. Föredrogs en af Hans Excel-
lence, GeneralÅmiralen m. m. Herr Grefve
Cederström till Förvaltningen af SjöÄren-
dena ingifven skrift, med anhållan att ut¬
bekomma det fö"rseglade Convolut, innehål¬
lande handlingar rörande Skeppshandeln,
som blifvit till Förvaltningens förvarande
af Hans Excellence öfverlemnadt; och som
Förvaltningen fann godt härtill lemna bi¬
fall, så skulle på begäran Utdrag af Pro-
tocollet derom meddelas. År och dag som
förr skrifvit står.
På befallning
J. A. T r a n h e i rn.
Denna Redovisning blef aldrig mottagen, ehuru
den utsändes till H. K. M. under Dess höga vi¬
stande på Rosersberg 182.5.
Underdånigste Redovisning för den mig Nå¬
digst anbefallte försäljning af LinieSkep-
pen Tapperheten och Försigtigheten samt
Fregatterne af Chapman, Eurudice och
Camilla.
IS25.
|
|
ta
|
Mars 8. Bilagde Contract under N:o 1
|
SP-3
|
B S
|
upptager Skeppet Tapperhetens för-
|
re C
|
cr w
cn
|
säljningsSumma till
|
ZL 13
-• P-
|
Q-
tÖ u
|
R:dr H. B:co 180,000.
|
£3
aq
|
Bi —
D
|
Deraf afgår 5 p:ct i försälj¬
|
|
8 ”
|
ningsprovision till Handels¬
|
|
|
huset Michaelson & Bene¬
|
|
|
dicks, enligt deras derå gif-
|
|
|
vitQvittcnce som under N:o
|
|
|
2 härjemte åtföljer ...... g.ooo.
|
|
|
NettoförsiiljningsSumman 171,000
|
|
|
Den 19 Maji f. m.
Lika med Kongl. Maj:ts, härjem¬
te i underdånighet under N:o 3 i af¬
skrift vidlagde Skrifvelse af anför*
da datum; hvilket belopp i följande
Poster af mig blifvit aflämnadt.; nemi.
Mars 18. Till Kongl. Förvaltningen af
Sjö-Ärcnderne enligt vidlagde Pro-
tocollsLJtdrag N:o 4
R:dr H. B:co 36,000.
Maji 2. Till Kongl. StatsCon-
toret enligt hosgående P10-
tocolls U tdrag N:o 5 i35,ooo>
April 19. Närlagde underdåniga Con-
tract under N:o 6 utvisar Fregatten
af Chapmans försäljningsSumma till
Pund Sterl. 20,000.
Men derifrån afgår förut-
nämde Handelshus 5 Proc:ts
försäljnings Provision, enligt
deras qvitto IN:o 7 . , . . . . 1,000.
Ncttoförsäl jningsSumma 19,000.
Lika med i afskrift under N:o 8
vidlagde Kongl. Brefvet af samma
dato, hvilket belopp i följande Po¬
ster af mig blifvit aflämnadt, nemi.:
April 20. Till StatsContoret enligt bi-
lagde PrutocollsUtdragct N:o 9. Af¬
betalning å nämde Fregatts Köpe¬
skilling Pund Sterl. 4>000>
Junii 11. Till Dito resten af
Köpesumman enligt Utdra¬
get N:o 10 i5,ooo.
Junii 1. Afslutade Contract på för¬
säljning af LinieSkeppet Försigtig¬
heten samt Fregaltcrne Eurudice och
Camilla, hvilket under N:o 11 här¬
jemte följer. I likhet med Kongl.
Maj:ts i afskrift vidlagde Nådiga Bref
under N:o 12, är försäljningsSumman
fastställd till R:dr H. B:co 36i,5oo.
Hvilket belopp i följande Poster
af mig blifvit inbetalt, nemligen;
Junii 28. Till Kongl. StatsContoret en¬
ligt bilagdc ProtocolIsUtdrag N:o i3
R:dr H. B:co 90,000.
Julii 22. Till Dito, enligt Pro-
tocollsUtdraget N.o 14 • • • 271,000.
pp 3
D P-
CR
19,000
I 2
b-g*
Oj
171,000
36i,5oo
Hela Försäljningsbeloppet| 19,000)532,5oo
i58
Den 19 Maji f. m.
Med underdånig åtlydnad af åberopa¬
de Kongl. Brefvet af den 8 Mars, är Un¬
dra Batteriets Canoner, Attirail och Amu-
nition, från KÖpeSumman för Skeppet Tap¬
perheten med R:dr Svenskt Banco 25,000
afdragen; men då, Underdånigste vidlag-
de Contract under N:o i5med Handelshu¬
set Fabian Philipp, utvisar att de samma
effecter för ofvan anförde pris 26,000 R:dr
B:co till honom blifvit försålde; och såle¬
des hela försäljningsbeloppet, ehuru från
2:ne olika lius, ingått; så har jag ej ansett
nödigt någon annan redovisning deröfver
afgifva. Stockholm den 25 Julii 1825.
Rudolf Cederström
GeneralAmiral.
N.‘o 2.
Af Hans Excellence, StatsRåd, Gene¬
ralAmiral, GeneralAdjutant för Flottorne,
Riddaren och Commendeur af Kongl. Maj:ts
Orden m. m. Högvälborne Herr Grefve O.
R. Cederström, hafva undertecknade den¬
na dag emottagit Nio Tusende (cjooo) Riks¬
daler Hamburger Banco, såsom af Hans Ex¬
cellence oss tillerkänd Provision, på det i
dag afslutade Contract å LinieSkeppet Tap¬
perheten. Sorn försäkras. Stockholm den
18 Mars 1825.
Michaelson & Benedicks.
Den 19 Maji f. ra.
Afskrift.
N:o 4.
Utdrag af Förvaltningens af SjöÄren-
derne Protocoll, hållet i Stock¬
holm den 18 Mars 1825.
S. D. Företrädde Hans Excellence,
General Amiralen m. m. Herr Grefve Ce¬
derström och till Förvaltningen öfverlem-
nade TrettioSex Tusende Riksdaler Ham¬
burger Banco, uti Sex stycken serskildte
Vexlar, dragne af Handelshuset här i Slock¬
holm Michaelson & Benedicks på Herr Sa¬
lomon Heine i Hamburg, utgörande afbe¬
talning på till Handelshuset försålde Linie-
Skeppet Tapperheten; hvarom bevis skulle,
genom utdrag af Protocollet Hans Excel-
lence meddelas. Ar och dag som för skrif-
vit står.
Efter Befallning
Fredr. C. Stuart.
Lika Originalet intygar
G. E. Lundstedt.
Afskrift.
N:o 5.
Utdrag af Protocollet hållet i Kongl.
Mnjrts och Rikets StatsContor den
2 Maji 1825.
S. D. Efter anmälan inträdde En af
Rikets Herrar, Herr GeneralAmiralen m. m.
Grefve Cederström och, för att enligt Kgl.
Brefvet den 22 nästlidne Mars, efter fram¬
I60
Den 19 Maji f. m.
deles meddelande Nådiga föreskrifter an¬
vändas till Tionde IIufvudTiteins behof,
aflemnade til! Kongl. StatsContoret Prima-
vexlar på tillsammans Etthundrade Trettio-
Fem Tusende (i35,ooo) Riksdaler Hambur¬
ger Banco, emottagne af Handelshuset Mi¬
chaelson & Benedicks i afbetalning för för¬
sålde LinieSkeppet Tapperheten; deröfver
bevis skulle En af Rikets Herrar, Herr
Grefven och GeneralAmiralen genom ut¬
drag af Protocollet meddelas. Ut Supra
Efter befallning
L. G. af Sillén.
Lika med Originalet intygar
G. E. Lundstedt.
N:o 7.
Af Hans Excellence, StatsRåd, Gene¬
ral Amiral, GeneralAdjutant för Flottorne,
Riddaren och Commendeur af Kongl. Majrts
Orden m. m. Högvälborne Herr Grefve O.
R. Cederström hafva undertecknade denne
dag emottagit EltTusende (£ 1000) Pund
Sterling, såsom af Hans Excellence oss
tillerkänd Provision på det i dag afslutade
Contract å Fregatten Chapman, som för¬
säkras. Stockholm den 19 April 1825.
Michaelson & Benedicks.
N:o 9.
“k '
Den 19 Maji f. ras
N:o g.
Utdrag af Protocollet, hållet i Kongl.
Maj:ts och Rikets StatsContor deu
20 April 1825.
S. D. Efter anmälan inträdde En af
Rikets Herrar, Herr GeneralAmiralen m. m.
Grefve Cederström och aflemnade till Kgl.
StatsContoret tvänne Yexlar på tillsammans
FyraTusende £ Sterling, drapne på Gold-
schimd i London; deröfver Bevis, genom
Utdrag af Protocollet, skulle En af Rikets
Herrar Herr Grefven och GeneralAmiralen
meddelas. Ut Supra.
På befallning
L. G. af Sillén.
N.‘o 10.
Utdrag af Protocollet, hållet i Kongl.
Maj:ts och Rikets StatsContor den
11 Junii 1825.
S. D. Företrädde Hans Excellence,
GeneralAmiralen, StatsRådet, Riddaren och
Commendeuren af Kongl. Maj:ts Orden m.
m. Högvälborne Herr Grefve O. R. Ceder¬
ström och aflemnade följande Prima- och
SecundaVexlar af.den g i denna månad, ut-
gifne af Handelshuset härstädes Michaelson
& Benedicks på Herr B. A. Goldschmidt
& Comp. i London, att betalas 3 månader
efter sigt, nemligen:
24 H. 11
Den 19 Maji f. ra.
1 Vexel å
\ D:o å
i B:o å
1 E:o å
1 D:o å
J? 5,000.
,, 4,coo.
,, 3,000.
« 2j000#
• „ 1,000.
Tillsammans Femton Tusende (4 5,000) £
Sterling, hvilken Summa, enligt Hans Ex-
cellenses anmälan, skall utgöra resterande
Köpeskilling för Fregatten Chapman, som
till förstnämnde Handelshus blifvit försåld,
och hvaraf beloppet kommer att för Tion¬
de HufvudTitelns behof användas, efter af
Kongl. Maj:t derom framdeles meddelande
Nådig föreskrift; och beslöts, det skulle öf¬
ver aflemnandet af dessa Vexlar, bevis ge¬
nom Utdrag af Protocollet, Hans Excellens
m. m. Herr Grefve Cederström meddelas.
År och dag som ofvan.
Redovisning för Skeppet Tapperhetens
försäljning, infordrad enligt närlagde Ori¬
ginal Kongl. Bref af den 4 October 1827,
med Aligater N:o 5, samt ProtocolIsUtdra-
get att Originalet till denna Redovisning
blifvit mottagit den 6 November — Ori-
ginalContracter med Herr Fabian Philip i
Carlskrona, samt hänvisning hvarest de re¬
sterande 4 Handlingar äro finnandes.
På befallning
I. O. von Tvernstedt.
(Se följande Tabell).
Afskrift.
Redovisning, till följd af Kongl. Maj:ts Rådiga Skrifvelse den 4 sistlidne October
innevarande år, som Htvisar förhållandetjimed Skeppet Tapperhetens försäljning
år lRä.q.
|
|
|
Hamburger
Banco.
|
1
|
|
|
Hamburger
Banco.
|
Mars
Maji
|
18
1
|
Mottog af Herr Michaelson &
Benedicks i afbetalning på
försålda Skeppet Tapperhe¬
tens Köpeskilling
Dito af Herr FabianPhilipp för
Undra Batteriets Canoner
samt 3oo Cent. Krut, i följd
af Kgl. Brefvet den 19 April
25,000 R:dr Sv. B:co eller
utgörande i Hamb. Banco
å 129 sk. Cours 9,302: 15.
Dito resten af Kö¬
peskillingen å
sagde Skepp af
-Herr Michael¬
son & Bene¬
dicks, med. . 125,697:33.
|
36,000
|
|
lars
aj1
|
18
2
|
Öfverlemnat motstående Sum¬
ma till Kongl. Förvaltnin¬
gen af SjöÄrenderne, mot
närlagde Original Proto-
colls-Utdrag såsom qvit-
tence N:o 1
Dito till Kongl. StatsContoret
emot närlagde Protocolls-
Uldrag N:o 2 såsom q vit¬
te nce
|
36,000
135,000
|
|
|
2
|
135,000
|
-
|
|
•
|
♦
|
|
|
|
Netto försäljningsbeloppet| 171,000
|
-I
|
|
|
Motstående belopp öfverlemnat
|
171,000
|
~\
|
Till upplysning för denna handel åtfölja härjemte i vidimerad Afskrift:
N:o 3. Kongl. Brefvet af den 8 Mars 1825, hvaruti försäljningen af Skeppet Tapperheten för
ett nettobelopp af 171,000 R:dr Hamb. Banco an-
befalles nied afdrag likväl af 25,000 R:dr Sv. B.co
för Undra Batteriets Canoner och Krut.
N:o 4* Kongl. Brefvet den 19 April 1825, hvaruti försäljning af bemälte Skepps Undra Batte-
ries Canoner och Krut, till Herr Fabian Philipp,
serskilt anbefalles för 25,090 R:dr Sv. B:co.
N:o 5. Afskrift af Kongl. Brefvet d. 4 sisth Oct. sorn anbefaller inlemnandet af denne Redovisning.
Stockholm den 6 November 1827.
Rudolf Cederström ,
General Amiral.
2 4 H.- p. 162.
Den 19 Maji f. m.
i63
Utdrag af Protocollet, hållet uti Kgl.
Majrts och Rikets StatsContor dea
6 November 1827.
rv' S. D. Till Kongl. StatsContoret hade
En af Rikets Herrar, GeneralÅmiralen, Rid¬
daren och Commendeuren af Kongl. Maj:ls
Orden m. m. Herr Grefve Rudolf Ceder¬
ström i Memorial af denne dag öfverlem¬
na t den uti Kongl. Brefvet af den 4 sist—
lidne Octoher Nådigst anbefalldte Redovis¬
ning med tillhörande Yerificationer, för till
Handlanden i Carlskrona Fabian Philip, en¬
ligt Kongl. Brefvet den 19 April 1825, från
Flottan derstädes försålde ArtilleriEffecter
emot en Köpeskilling stor 25,000 R:drB:co;
och skulle Bevis häröfver En af Rikets Her¬
rar, Herr Grefven och GeneralÅmiralen ge¬
nom Utdrag af Protocollet meddelas.
Ut Supra.
Efter befallning
I. C. Norgren.
Friherre Cederström j yttrade härefter
mundteligen:
Som de Handlingar jag nu här företett,
ej kunna af mig disponeras, anhåller jag,
att Herr RiddarhusSecreteraren, efter tagen
afskrift deraf för Protocollet, ville desam¬
ma till mig återställa. För öfrigt hoppas
jag, att ConstilutionsUtskotlet, som är den
enda lagliga Auctoritet för målets behand-
164
Den 19 Maji f. m.
ling, ej lärer förbise, att i en fråga, der
enskild rätt är förnärmad, laglig undersök¬
ning framför allt bör vidtagas. Svenska
Folkets fordringar blifva äfven på detta
sätt bäst uppfyllde.
Hans Excellence Herr Grefve Möner>
Adolph Göranj, anförde skriftligen:
Jag ansåg mig under plenum den i4
dennes, vid frågan om Skeppshandeln, böra
iagttaga en fullkomlig lystnad, dels eme¬
dan jag icke ville synas försöka att inverka
på beslutet, dels emedan jag trodde att de
beräkningar, hvilka syntes mig utgöra egen-
teliga föremålet för öfverläggningen, icke
skulle påkalla någon förklaring å min sida.
Men sedan man i anledning af StatsUtskot-
tets Utlåtande rörande detta ämne, ingått
uti en pröfning af saken i hela dess om¬
fattning, hvilken jag trodde endast kunna
komma i fråga, när ConslitutionsUlskottet,
efter inhämtad full sakkännedom, kom att
afgifva sitt yttrande, sedan säger jag man,
utan att afvakta detta, i förhand yttrat sig,,
både om afsigter och möjligheter, och hvad
som bordt eller icke bordt göras, tror jag
mig äfven pligtig att underställa Eders Ex¬
cellence och Högh Ridderskapet och Adeln
de erinringar, hvilka visa saken uti en ef¬
ter min tanka riktigare dager.
Det är hvarken ovanligt eller oväntadt,
att dä en sak fått en missgynnande utgång,
Den 19 Maji f. m.
denna skulle begagnas för att angripa alla
elem, som tillstyrkt eller varit med verkande
vid densamma, och om fel eller misstag
vid verkställigheten ägt rum, skulle klan¬
dret deruti finna ökade anledningar och
fördubblad styrka. Men då man hade ett
så rymligt fält för anmärkningar, hade jag
ej trott, alt man skulle ytterligare behöfva
utvidga det genom påståenden, som icke
äga något stöd af Lag, och som icke syn¬
tes höra till ämnet. Så hade jag ej kunnat
förutse, att man till frågan om en Skepps-
försäljning skulle vilja lämpa 77 §. af Re-
geringsFormen, hvilken tydligen angår en¬
dast Statens fasta egendom, icke sådana
dess tillhörigheter, hvilka äro af beskaffen¬
het att förnötas och derföre måste kunna
ombytas samt följaktligen äfven afyttras,
då man derigenom bereder sig tillfälle att
få bättre och nya i stället.
Jag hade icke trott, att man skulle
finna något att anmärka vid det rättegångs¬
sätt, som till ersättningens bestämmande
blifvit antagit; då det måtte vara Staten
lika tillåtit som enskilta, alt till förkortan¬
de af rättegången antaga Compromissarier,
när parterne derom åsämjas och hopade
ränteförluster derigenom kunde besparas.
Jag hade icke trott, att man skulle fö¬
rebrå StatsUtskottet, att i ett sammanhang
hafva behandlat en försäljning, som oneke-
i66
Den 19 Maji f. m.
ligen stod i sammanhang, eller att man
skulle hysa en sådan håg att förstora för¬
lusterna, att man skulle förebrå Utskottet
att hafva medgifvit, hvad som vidalia han¬
delsföretag är vanligt, att vinsten af det
ena betäcker förlusten af ett annat.
Men då man således uppsökt allt hvad
som kunde gifva en mörk färg åt saken,
blef det förklarligt, att man skulle till den
grad sträcka misstydningen, att man påstod
Styrelsens grundsatser hota att undergräf¬
va det allmänna välståndet, genom en bö¬
jelse för handel, hvilken man behagat an¬
se, som ett hufvuddrag i Styrelsens carac-
tere. Man har till bevis häruppå nämnt
några redan förgätna och aldrig anmärkta
handelsföretag. Nå väl, låtom oss kasta en
blick på anledningarne dertill. När span-
nemål utsändes, var det icke derföre, att
Magazinerna voro fulla, att Landtmannén
klagade öfver låga pris och brist på afsätt¬
ning? Var det då klandervärdt, att icke
än vidare nedsätta prisen genom försäljning
inom Riket? När krutet försåldes, var det
icke derföre att man hade öfverflöd deraf,
att det hotade blifva stenlupit och förskämdt,
och har icke en del af denna försäljning
gifvit Staten en verkelig vinst? — Hvad
Allmänna Magazinsinrättningen angår, hvem
är det, om icke Rikets Ständer sjelfve, som
yrkat dess utsträckning, till uppfyllande af
fordringar, sorn voro emot sakernas natur?
Den 19 Maji f. m.
Må man i detta afseende rådfråga 1815 och
1818 årens RiksdagsProtocoller, och må det
vara mig tillåtit påminna, att jag, redan vid
det förra af dessa Riksmöten, erinrade om
omöjligheten af hvad man fordrade. Jag
lånte mitt förutseende af en gammal Stats¬
mans Burkes tankar i dessa ämnen ; men det
var först erfarenheten, som kunde tysta pas¬
sionerna.
För att nu återkomma lill frågan om
Skeppshandeln, så var denna af alla den en¬
klaste, den som utom alldeles oväntade hän¬
delser, icke borde vara utsatt för missräk¬
ning, emedan den var blott en försäljning.
Då priset och värdet af Fartygen å ena si¬
dan var uppgifvit, och anbudet å den an¬
dra, ankom allt det öfriga på en arithme-
tisk beräkning, der vinst och förlust ige¬
nom zifFror bestämdes. Om denna handel
nått till alla delar sin fullbordan, hade
StatsCassan, utom värdet af de försålda
Fartygen, deruppå vunnit omkring en half
million, och nya Skepp hade ersatt de gam¬
la och Förråderne hade blifvit ökte med
en betydlig materiel. Nu, för det ett hin¬
der inträffat, hvilket så mycket mindre
borde förutses, som, enligt hvad en af de
strängaste granskare medgifvit, saken ej var
i minsta motsägelse med de antagna stad¬
gade begreppen om enskilt s om allmän och
om folkrätt„ (se Friherre C. II. Anckar-
swärds yttrande); nu för det utgången
168 Den 19 Maji f. m.
blifvit ofördelaktig, vill man icke göra nå¬
gon rättvisa åt uppsåtet. Men om deruti
ligger något misstag, så hafva Konungens
Rådgifvare åtminstone den lyckan, alt dela
detsamma med Sveriges, och kanske Euro¬
pas, största Statsman, RiksCancelleren Gref¬
ve Axel Oxenstjerna, hvilken uti ett Me¬
morial till Riksens Råd, jemte flera andra
föreskrifter, yttrar följande: Allenast att
Jag dette ihugkommer_, och efter till äf¬
ventyr s någre Skepp erit hen kunna vara
odugse eller ock eljest gå af och förden¬
skull det blifver observerat och åhrligen
Tu nya örlogsskepp blifva upps lagrie i de¬
ras ställe som afgå och de gamle eller obe¬
kväme Skeppen blefve bortsålde förr än de
alldeles afginge.” Detta Memorial är af den
8 Junii i633. Således under brinnande krig.
Men den erfarne Statsmannen visste, att
det är bättre hafva nya än gamla Skepp,
och att om dessa skola kunna försäljas, bö¬
ra de ännu vara tjenstbara. — Den sed¬
nast verkställde försäljning har bevittnat,
att de Skepp, som från Carlskrona afgingo,
icke hade någon lång varaktighet, och att
de i Amerika icke kunde föryttras, utan
till vida lägre pris än det, sorn härför dem
erhållits.
Man har talat orri okunnighet och svag¬
het vid tillstyrkandet af den senare Skepps-
bandelns återgång. Men jag öfverleranar
till ConstitutionsUtskottet att bedömma, om
Den ig Maji f. m.
icke den Rådgifvare handlat pligtvidrigt, som
vågat afgifva ett annat tillstyrkande? Och
jag tror mig endast böra till Ridderskapets
och Adelns egen känsla öfverlemna , huru¬
vida al/tj hvad här i detta afseende sades,
borde blifvit sagdt? — ]När slaget vid Gan¬
na var förloradt, tackade man den Fälther¬
re, som återkom, att han icke misströstat
om Republikens räddning, ehuru det var
han, som lill stor del vållat nederlaget. Men
den frie Romaren kände, att det gifvas till¬
fällen, då Statens väl och anseende fordra,
att man kastar en slöja öfver händelserna.
Sverige har lyckligtvis icke lidit någon så¬
dan olycka; Sverige har tvertom, igenom
den Furste, som förer Styrelsen, blifvit
ifrån branten af undergång upplyftadt till
ära och anseende. Men jag frågar, om icke
dess mindre det gifves en grannlagenhet,
som egnar den frie men tänkande Medbor¬
garen, ehuru den icke kan utkräfvas af den
ansvarsfrie Representanten ? Emedlertid har
jag, äfven under obehaget af de tillmålen
som blifvit gjorde, känt någon tröst vid
den tankan, att mitt Fädernesland är fritt,
och att hvad som blifvit sagdt, redan vitt¬
nar, alt ansvarslöshet icke gifves för dem,
som hafva åliggandet att vara Rådgifvare.
Herr Anckar swärd s August: Om Fri¬
herre Cederström och hans vän Herr Gref¬
ve Mörner uppträdt här, för alt aflemna
handlingar och öfrige upplysningar till den
170
Den 19 Maji f. m.
märkvärdiga Skeppshandeln, hade jag in¬
genting haft deremot. Tvärtom öfverens-
stämmer det med min önskan, emedan jag
icke, som ordspråket lyder, vill någon syn¬
dares död, och endast framställt mina an¬
märkningar i den dubbla afsigt, att bere¬
da Staten tillfälle att få sitt, om den ge¬
nom svek blifvit beröfvad det; och att åt
den i saken mäst comprometterade personen
förskaffa läglighet att rentvätta sig från de
om honom möjeligen kringlöpande ryckten
och oblida omdömen. Men jag protesterar
högeligen emot det af de båda värde Ta-
larne gjorde försök att åter upprifva en
redan fulländad discussion, och upptaga
fällda uttryck till en bitter granskning. Så¬
dant har förr icke varit brukligt här, på
sätt som nu skett, utan har man åtmin¬
stone väntat, tills justering af Protocollet
inträffat, då man ökat discussionen med
hvad man vid första tillfället uteglömt. Det
var i sanning oväntadt, att detta försök
skulle göras af så öfvade Talare, som de bå¬
da ofvannämnde; och jag protesterar ytter¬
ligare emot denna innovation, såsom endast
tjenande till att ännu mera förbrylla våra
110g ändå redan invecklade parlamentariska
former. Jag är ej okunnig om min rätt,
att begära Friherre Cederströms och Gref¬
ve Mörners anföranden på bordet, men jag
försmår denna utväg, enär jag anser de
gjorde anmärkningarne icke vara af annan
hallt, än att de genast kunna af mig be¬
Den 19 Maji f. m.
171
svaras. Friherre Cederström har inlemnat
originala qvittencer. Jag vill önska, att de
befinnas nöjaktiga, men skulle deraf utre¬
das, att Michaelsson & Benedicks qvitterat
qooo R:dr Hamburger B:co och 1000 Pund
Sterling såsom en provision dem beviljad
af GeneralAmiralen, så står det i strid emot
StatsUtskottets Utlåtande vid åberopandet
af Herr GeneralAmiralens rapport af dén 4
Mars 1825. Troligen blir allt detta behö¬
rigen upplyst af StatsUtskottet. Friherre
Cederström har tillvitat mig och mina vän¬
ner, att vi smädat, och åsyftat Styrelsens
misskännande. Detta får stå för Friherrens
egen räkning. Jag tager det icke åt mig.
Opinionen får döma häröfver, och dess
stämning torde redan vara något ådagalagd
af den för sig gångne voteringen, då åter-
remissen beslöts.
Beträffande Herr Grefve Mörners an¬
förande, förvånar det mig, att den ädle
Grefven behöft så lång tid till att yttra
sig i ett så väl kändt ämne, som detta.
Den ädle 'Grefven har medgifvit, att fältet
var rymligt för anmärkningar. Jag är tack¬
sam för detta erkännande, och torde der¬
af få sluta, att vi, såsom sjelfständiga Re¬
presentanter, uppfyllt vår pligt, då vi be-
trädt det rymliga anmärkningsfältet. Gref¬
ve Mörner har åberopat den store Axel
Oxenstjernas tanka om försäljning af gam¬
la Skepp, för att i stället kunna bygga nya.
I72
Den 19 Maji f. m.
Samma mening har vår Konung haft, men
liuru har den blifvit verkställd, då nya
Skepp sållts i stället för gamla? Och mån¬
ne sådant ingick i Oxenstjernas ide?
För öfrigt får jag blott tillägga, att,
om Styrelsen är ömtålig för de anmärk¬
ningar, som framställas emot Dess åtgär¬
ders så börjar ock Landet att blifva öm¬
tåligt för att se dess medel oupphörligt an¬
vändas till skadeersättningar, vållade af illa
beräknade handels-speculationer. Jag an¬
håller att hvad jag nu haft äran yttra, må
få åtfölja de anmärkningar jag sökt alt be¬
svara,
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt, Gustaf: Som jag anmälte mig att
tala, innan jag afhört Herr Anckarswärds
sista yttrande, finner jag mig nu återhål¬
len af Herr Anckarswärds protest emot dis-
cussionens vidare fortsättande, hvilken han
dock sjelf tyckes hafva frånträdt, sedan han
det oaktadt inlåtit sig i svaromål. Jag an¬
håller, att, innan jag uppläser mitt skrift¬
liga anförande i saken, få utrönt, om Rid-
derskapet och Adeln instämmer i Herr Anc¬
karswärds åsigt; och hemställer detta vörd¬
samt till Hans Excellens Herr Grefven och
LandtMarskalken.
Herr Anckarswärd: Om jag frångått
min protest emot discussionens fortsättan¬
Den ig Maji f, m.
173
de har i jag åtminstone sökt alt motivera
hvad jag sagt, och i synnerhet åsyftat, att
för framtiden förekomma en så .oformlig
procedure. Då discussionen utan hinder
blifvit börjad, må den för öfrigt äfven ger¬
na fortgå.
1
Herr Hjerta, Gustaf: Sedan Hans Ex¬
cellens Herr Grefve af Wetterstedt anhål¬
lit af få Herr Grefvens och LandlMarskal-
kens samt det Högloft. Ståndets yttrande,
huruvida det är förenligt med våra Grund-
lagsformer, att i ett påföljande Plenum fin¬
na en i ett föregående afslutad discussion
åter upprifven, torde jag få taga mig fri¬
heten fästa uppmärksamheten på de Grund¬
lags §§., som omtala, hvilka ärenden må
komma under föredragning i Plena. 56
i Riksdagsordningen visar vidden af Stånds-
Ledamotens yttrande rätt, då der heter:
”Ej heller må, med undantag af Grundlags¬
frågor, nya frågor af Riksdagsmän väckas,
”sedan en månad från Riksdagens början,
”enligt 27 tilländalupit, så vida icke
”sådana frågor af redan fattade beslut, el-
”ler redan upptagne ärenden, eller under
”Riksdagen inträffande händelser, omedel¬
barligen föranledas.” 47 §• föreskrifter,
i hvilken ordning målen böra af LandlMar-
skalk och Talmän, hvar i sitt Stånd, före¬
dragas. 48 §• uppräknar, hvilka mål äro fö-
redragningsämnen. 4^ §• bestämmer Stånds-
Ordförandens rätt, att ordna och leda öf-
i?4
Oen ig Maji f. ra.
verläggningarne. Häraf anser jag vara ilart,
att inga andra föredragningsämnen finnas,
än de, som stå å föredragningslistan, oell
att discussion öfver annat icke heller kan
uppkomma. Hvar och en äger rätt, att vid
justeringen af[Protocollet tillägga hvad han
anser nödigt, för att upplysa sin förut ytt¬
rade mening, samt alt, i sammanhang med
förut under öfverläggning behörigen kom¬
ne ärenden, väcka nya Motioner; men att
fortsätta en genom ja till Ordförandens frå¬
ga, om discussionen anses slutad, afgjord
öfverläggning, finnes ingenstädes tillåtet. Jag
anhåller derföre, att, om äfven vi för den¬
na gång icke kunna befrias från fortsätt¬
ningen af den åter upprifna discussionen,
vi dock för framtiden måtte förskonas från
dylika obehörigt förlängda öfverläggningar,
så att vi i göromålen kunna någorlunda med¬
följa de andra Stånden, och ej stå allt för
långt tillbakars efter dem. Det är således
ej för det närvarande, men för framliden,
som jag protesterar emot försöket, att åter¬
taga en afslutad discussion; och hvarom vi
torde få höra Hans Excellences Herr Gref-
vens och LandtMarskalkens enskilta mening.
Friherre Cederström: Det är icke för¬
sta gången, som Herr Hjerta söker, att tol¬
ka Grundlagen efter sin åsigt, men äfven
det nu gjorde försöket lärer blifva utan all
framgång, så länge icke 5o §. i Riksdags¬
ordningen är ändrad. Den lyder nemligen:
Den 19 Maji f. in.
i75
”Hvarje Stånds Ledamot ege, att i Plenum
”stående och från sin plats till Protocollet
”fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som
”under öfverläggande komma, och om lag-
”ligheten af allt, som inom Ståndet sig till- ,
”dräger.” Då man nu, efter föregången
anmälan att yttra sig öfver lagligheten af
hvad som inom Ståndet sig tilldragit, blir
dertill uppropad, och sålunda utöfvar sin
Riksdagsmanna-rätt, är det besynnerligt,
att en Ledamot säker att framställa det så¬
som olagligt.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet-
terstedt: Ingen är mera villig än jag, att
iakttaga de af Grundlagen föreskrifne for¬
mer, och ingen är, som mera ogerna här¬
städes tager till ordet, men jag trodde mig
kunna få framställa den af mig väckte frå¬
ga, utan att befara, det någon ville göra
ett undantag för min skulld, då jag en¬
dast åsyftade upplysning, om hvilket vore
det rätta. Hvad sjelfva hufvudsaken angår,
är obehaget att vidröra den större för mig,
än det för någon annan kan vara angenämt
att tala deri.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonard:
Blott för att protestera emot ett framtida
upprifvande af ett genom votering afgjordt
ärende, har jag anmält mig, och förbehål¬
ler mig, alt sedan afgjordt blifvit, om frå¬
gan åter skall upptagas, eller ej, blifva åter
uppropad.
Den 19 Ma ji f. m.
Tians E.rcellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att, i anledning
af den nu uppkomne fråga, huruvida det
kunde vara tillåtit, att besvara de anmärk¬
ningar, hvilka, i Plenum den i\ dennes,
blifvit frsmställde mot StatsUtskoltets un¬
der N:o 10 r meddeldte och då återremit¬
terade Utlåtande, angående försäljningen af
5 stycken Kronan tillhörige KrigsSkepp,
och redogörelsen för derföre influtne me¬
del, ansåg Hans Excellence sig pligtig för¬
klara, att då det, icke allenast vid före¬
gående Riksdagar, utan äfven vid den nu¬
varande, flere gångor varit öflig t, att se¬
dan ett Utskotts Betänkande, på grund af
dervid gjorde anmärkningar, blifvit till Ut¬
skottet återförvisudt, i ett efterföljande Ple¬
num å berörde anmärkningar afgifva svar,
hvilket äfven blifvit till Utskottet öfver-
lemnadt, och denna sed, som icke vore
stridande mot något stadgande i Grundla-
garne, följakteligen kunde anses hafva vun¬
nit en hittills oklandrad och behörig häfd,
fann Hans Excellence sig nu, lika litet som
vid de föregående af Hans Excellence om-
förmälte tillfällen, vara berättigad, att af¬
bryta förevarande discussion, hvilken, ef¬
ter Hans Excellences omdöme, icke inne¬
fattade något slags öfverskridande af de
stadgade formerne.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt anförde skriftligen:
På
Den 19 Maji f. in. 177
Då jag nu uppträder för att egenteli-
gen besvara några af Friherre Anckarswärd,
i allmänna ordalag, till PleniProtocollet d.
i4 Maji, emot Styrelsen, dess Caracter oell
åsigter, gjorde anmärkningar, erfar jag i
första rummet hela obehaget af en försva¬
rande åtgärd, emot en beräknad anfallan¬
de, och derefter, af försvarets fördröjande.
Hvarföre, skall man säga, icke genast sva¬
ra, och då detta ej skedde, icke äfven fort¬
farande bibehålla tystnaden? Mitt svar är
enkelt, att jag ej tilltrodde mitt minne,
oagtadt de få anteckningar, jag under en
spänd uppmärksamhet, hann vid tillfället
göra, att nog troget återgifva de ordställnin¬
gar, vid hvilka jag egenteligen skall fästa
mig, hälst dessa, efter min förmening, icke
i sjelfva verket tillhörde det ämne, som
förevar. Min afsigt var icke och skall ej
heller nu blifva att ingå uti något utförligt
svaromål å de vidlyftiga anmärkningar, som
af flere Talare blifvit emot StatsUtskottets
Utlåtande gjorde, öfvertygad att Utskot¬
tet ej lärer underlåta att dem, i all deras
vidd, pröfva. Dessutom, som en stor del
af de frågor, hvilka under öfverläggningen
här i förväg blifvit upptagne, bero, i af¬
seende på Konungens Rådgifvares ansvarig¬
het, på ConstitutionsUtskottets pröfning, så
anser jag mig hvarken pliktig eller ens be¬
rättigad, att föregå Utskottets på handlin-
garne, der fullständiga upplysningar stå att
24 H. " 12
Den 19 Maji f. ra.
inhämta, i hufvudsaken afgifvande yttran¬
de. Jag ville icke eller i någon mon sö¬
ka inverka på Ridderskapets och Adelns be¬
slut, i afseende på den yrkade återremis-
sen af StatsUtskotlets Utlåtande; jag ville
blott afvakta ett närmare inhämtande af
Friherre Anckarswärds allmänna anklagel¬
ser emot Styrelsen, och sedan jag nu vun¬
nit denna upplysning, går jag att upptaga
denna anklagelse.
Jag nekar icke, att jag ofta lill mig
framställt den fråga, huruvida, vid allmän¬
na ärenders under skiljaktiga synpunkter
afsedda behandling, ett ansvarslöst använ¬
dande af stränghet i ord, af sårande uttryck,
innebär ett högre vilkor för allvar i sak,
eller för lugn i pröfning, och då jag ännu
icke hunnit öfvertyga mig om nödvändig¬
heten af dessa ansträngningar af krafter, i
synnerhet då de börja att sjelfva gifva sig
detta dopnamn, så skall jagsöka att vid be¬
trädandet af den bana, som Friherre Anc-
karswärd emot Styrelsen öppnat, ej hän¬
föras af min inre känsla, men endast ledas
af mina allmänna åligganden.
Att densak, hvarom fråga varit, skulle
blifva ett lifligt föremål för Rikets Ständers
öfverläggningar, var att förese, och i detta
afseende hafva de Talare, som här yttrat
sig, ej lemnat mig eller de, jämte mig, till
Styrelsen hörande, någon förväntan oupp-
Den 19 Ma j i f. m.
>79
Fylld. Att äfven, med anledning af denna
sak, nya förebråelser, i massa gjorde, skulle
emot Styrelsen riktas, ansåg jag äfven både
troligt och möjligt, men att de skulle ur¬
arta tillden grad af öppenhjertighet, hvar¬
af Friherre Anckarswärd lemnat så öfver-
tygande bevis, det bekänner jag, att jag
icke hade väntat. Ty jag gjorde mig det
begrepp om ett grundlagsenligt klander af
en Styrelse-åtgärd, att, utan att frånkänna
sig sin moraliska vigt, det ej behöfde låna
något biträde af uttryckens nästan materi¬
ella tyngd, för hvilkas urval en erkänd
skriftställareförmåga icke kan finna någon
ursägt i språkets ofta förevitade fattigdom
eller i behofvet af tankarnes lättare upp¬
fattning; ej heller väntade jag, att i ett äm¬
ne, der grannlagenheten bjöd att ej vid¬
röra de politiska orsaker, som dermed kun¬
de stå i sammanhang, Friherre Anckarswärd
skulle omnämna dem på ett sätt, hvar¬
igenom, efter min förmening, och för att
nlija hans egna ord, landets sjelfständig¬
het kunde uppoffras. Men då jag åter upp¬
repar dessa hemska ord, återföres jag till
vissheten, att de såsom anklagelser blifvit
fällde emot Styrelsen. Den kan mera be-
dröfvas öfver möjligheten af yttrandet, än
öfver det sårande i tillmälet.
Det är icke genom mandom i ord, ge¬
nom camerala beräkningar vid tillgångars
12*
Den 19 Maji f. m.
anslående lill försvarsmedlen, genom reg-
lementariska föreskrifter, sorn, å ena sidan,
förlama Styrelsens åtgärder, under det att,
å den andra, af henne fordras, ett profe¬
tiskt föreseende och en oemotståndelig verk¬
samhet, som Staters sjelfständighet upprätt-
liålles och bevaras. Det är den enigt ver¬
kande kraften, den redebogna viljan, som
ej tvekar om enskilta uppoffringar, då de
i farans eller behofvets stund, för det all¬
männa, påkallas, som gemensamt sätta Re¬
gering och Folk i tillfälle att, under om¬
vexlande skiften, förblifva hvad de böra
vara, trogne sig sjelfve och sina minnen,
samt i sina beslut oberoende. Det är ge¬
nom sådana tänkesätt, som detta urgamla
Rike segrat öfver öden och tidehvarf; det
är genom dem det ännu fortfarande skall
bestå och njuta fördelen af de lagar och
af den samhällsinrättning det sig gifvit. Må
ordprålet, vare sig i öfverdrifven eller i
nedstämmande syftning, hvarå, under infly¬
tandet af bägge ytterligheterne, exempel
kunna förebäras, hvilka törhända vänligen
nu torde sammansmälta till ett gemensamt
klandrande resultat, aldrig uttränga detta
högre arf af våra fäder, som, så länge det
troget bevarades från slägte till slägte,
bar hälsosamma frukter, men blef en lek¬
boll för främlingen, då det utprånglades i
parti-andans tecken, lika, om icke mera,
farliga för Nationalvärdets upprätthållande,
sorn ett fortfarande vacklande skick är för
Den 19 Maji f. tn.
myntvärdets. Eller är det sättet att bere¬
da aktning åt sin Styrelse, utom sitt om¬
råde, då man söker, att, inom sig, afmå¬
la den såsom kunnande uppoffra Fädernes¬
landets sjelfständighet, såsom klandervärd
till syftning och handlingar?
Det är visserligen sannt, att dessa ele¬
menter till en del förstora hvarandras vän¬
tan, genom anklagelsens obegränsade om¬
fång, hvilken genom de anförda bevisen
troligen icke, för den lugnt pröfvande,
skall anses vara med nog märkbara före¬
mål utstakad; de tillintetgöras äfven, ge¬
nom den ojäfaktigare ledning, som våra in¬
re och yttre förhållanden erbjuda; men då
Friherre Anckarswärd omnämner, att cle syn¬
bart rådande Styrelsegrundsattserne hota
att ohjelpligt undergräfva det allmänna väl¬
ståndet; att för Handelsrörelse Styrelsen
visat en större benägenhet än, för all an¬
nan väg j att tillvinna Samhället förkof¬
ran och trefnadj då såsom upplysande bi¬
drag anföras några Krutförsäljningar, och
Spanmålsexpeditionen till Italien, och då,
i egenskap af variationer på samma thema,
serskilta benämningar nyttjas, likväl alla
i samma syftning, men som jag vill be¬
spara Ridderskapet och Adeln obehaget att
böra å nyo upprepas, — då synes mig äf¬
ven jag kunna åberopa andra beräkningar
af denna nu så klandrade Styrelse, der re¬
sultaten och slutsummorna ledande till stor
Den 19 Maji f. m.
och varaktig vinst, tryggt kunna anföras
såsom motstycken till de nu ifrågavarande
förlusterne.
Om Herr Friherre Anckarswärd redan
glömt, så komma dock samtid och efter¬
verld icke att glömma, att det arf, som för¬
flutna tiders olyckor och misstag hade lem-
nat oss, genom tillvarelsen af en tryckan¬
de utländsk gäld, hvars årliga Räntebelopp
nu skulle omfatta omkring 1,600,000 R:dr
Banco, och således ovedersägeligen öfver¬
stiga vår förmåga att erlägga, blifvit, utan
känning för Staten, och emot ett årligt bi¬
drag af blott en åttondedel af Räntebelop-
pet, utplånad; att detta resultat ej af nå¬
gon annan kunnat tillvägabringas, än af
den Konung, som, mon om sitt nya Fä¬
derneslands ära och sjelfständighet, nyss
förut hade återlifvat dess, genom stora öf-
vergångna olyckor, bortskymda anseende
och krigsära, och som fri för all förebråel¬
se, i afseende på förlusten af en dyrbar
tredjedel af Riket, den inga enskilt gifna
löften förmådde rädda undan händelsernas
och tidsförhållandernas tvingande kraf, gäl¬
dade det förtroende, som Svenska Folket
vid Honom fästat, genom en förening, som
sänkte de länge fiendtliga fjellarne emellan
Scandinaviens bägge Riken. Då åtminsto¬
ne måste den Styrelsepersonal, som bade
den lyckan att medverka till främjande af
detta mål, icke ägt den oförlåtliga okunnig¬
I
Den ig Maji f. ra.
i83
het om Europeiska Politikens tillstånd, sorn.
med anledning af den återgångna Skepps¬
handeln henne nu förevitas. En dylik an¬
klagelse ålägger, synes mig, åtminstone en
moralisk förbindelse, att ådagalägga en hö¬
gre kunskap om detta tillstånd, en säkrare
blick i händelsernas föregående bedömman-
de. Men äfven om Friherre Anckarswärd
icke anser sig pliktig att, i denna del, till¬
fredsställa vår förväntan, månne han icke
motsäger sig sjelf, då han förevitar andra,
att ej hafva kunnat ana någon olägenhet
af en sak, som han erkänner icke vara i
ringaste motsägelse med de antagna och
stadgade begreppen om enskild, om allmän
och om folkrätt? Månne icke, då ett mot¬
satt förhållande inträder, och ett beslut,
under sådana omständigheter, skall fattas,
svagheten lika ofta kan blifva en följd af
öfvermodet, som den icke utmärkes af en
försigtig pröfning af ömsesidiga förhållan¬
den? Sedan utgången afsagt domen, är det
visserligen lättast, att bedömma det dertill
ledande beslutets mera eller mindre rik¬
tighet; och om med denna säkra känne¬
dom om Politikens tillstånd, som Friherre
Anckarswärd åberopar, han menar den otvif-
velaktigare ledning för omdömet, som hän¬
delsernas utveckling erbjuder, så är säker¬
ligen denna uppenbarelse-förmåga icke svår
att vinna. Hade den, vid en märkligare
tidepunkt än den, då Skeppshandeln afgjor-
des, varit möjlig att tillvägabringa, den
184
Den 19 Maji f. m.
tidepunkt nemligen, då Sverige deltog i det
allmänna kriget emot Frankrike, så hade
säkerligen endast en åsigt i afseende på det
val, som då borde göras, möjligen kunnat
yttras; men det torde icke hafva undfallit
Friherre Anckarsvärd, att skiljaktiga menin¬
gar i detta afseende framställdes, och, om
de, som afveko från Styrelsens hade blifvit
rådande, skulle säkerligen icke det stora
resultatet för Fäderneslandet vunnits, och
vi törhända icke nu kunnat tvista, vare sig
om ifrågavarande eller andra ämnen.
Misstag kunna begås såväl af Styrel¬
sens organer, som af Folkets ombud; de
tillhöra mensklighetens vanliga lott,'och ofel¬
barhet å någondera sidan vore dåraktigt
att ens förvänta; men i alla händelser är
det orättvist, att åt dessa emot uträkning
felslagna planer genast gifva illviljans och
de enskilta afsigternes stämpel. Må icke,
genom en i förväg uppfattad fördom, min¬
nen af gamla förtjenster utplånas, och der
misstag ägt rum, må de med lugn och
icke under den väckta passionens inflytel¬
se pröfvas. Då förädlas klandret, varnin¬
gen blir mera allvarlig, sjelfva ansvaret är
då icke mera sårande, ty emellan ankla¬
garen och den anklagade träder lagen, med
allt sitt högtidliga och opartiskt skyddan¬
de välde.
Jag förmodar väl, att någon mera än
jag, i tillfälle att upplysa verkeliga för-
Den 19 Maji f. m.
i85
liållandet, skall upptaga och besvara Herr
A. Anckarswärds yttrande, att för de in-
flutne penningarne, genom Skeppens för¬
säljning, inga nya Örlogsskepp äro bygg¬
de, en uppgift den jag äger all anledning
tro ick,e vara riktig; äfvensom jag är öf-
vertygad, att det förslag Herr Hjerta upp¬
gifvit, som Grefve Horn antydt, och hvar¬
uti Friherre Anckarswärd instämt, angå¬
ende framtida försäljning af Kronans Skepp,
icke möjeligen kan af Rikets Ständer anta¬
gas, och ej heller blifvit i detta ändamål,
på allvar, af författaren framstäldt, men en¬
dast för att derigenom kunna framkomma
med den vid första påseendet förfärliga,
men sedan i sjelfva verket icke till en all¬
varsam pröfning ledande, föreställningen
af ett beräknadt Riksförräderi till förmon
för en tilltänkt fiende. Skulle, vid alla
tillfällen, förutsättningarne så vida sträc¬
kas, så vet jag sannerligen icke, hvar grän¬
sen skall stadna för de deremot nödigt an¬
sedda värn; dessa måste sluteligen blif¬
va lika luftiga i inbillningens rymder, som
de öfverträdelser de äro ämnade att före¬
komma.
Jag har redan nog länge upptagit Höglofl.
Ridderskapets och Adelns tid, genom en
ordtvist, den Friherre Anckarswärd kun¬
nat undvika, utan att den sak han förfäk¬
tade, efter min förmening, deraf i någon
mon hade lidit?» Men jag ansåg mig böra,
i86
Den 19 Maji f. m.
med all den grannlagenhet vår ställning
brafver, upptaga uttryck och anklagelser,
som, i deras ursprungliga form, icke syn¬
tes mig innebära en motsvarande grann¬
lagenhet; och då Friherre Anckarswärd,
under ett högst lifligt intryck, som det sy¬
nes, af en i Tidningarne införd Artikel otn
den ålergångne Skeppshandeln, yttrar: att
den ena lasten är den andras moder, så
hoppas jag, genom mitt utförande af den
sålunda uppkomna tvisten, icke hafva le in¬
na t honom några faderliga anspråk.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Hjerta: Sedan det nu blifvit stad¬
gadt såsom grundsats, att ett öfverläggnings-
ämne kan åter förekomma, anhåller jag att
få fästa Ridderskapets och Adelns upp¬
märksamhet på oformligheten äf ett sådant
discussionssätt. Då ett Betänkande första
gången förekommer, och fråga uppstår om
dess antagande eller återremitterande, afgör
ett beslut och ofta en votering, huruvida
anmärkningarne, eller det försvar, som gif-
ves åt Betänkandet, förtjena mesta afseen-
detaf Ståndet. Nu åter uppstår en hel dis-
cussion, som ovilkorligen måste remitteras
till Utskott, den måtte innehålla det lump-
naste ordkram i verlden, emedan ålerremiss
på förhand är beviljad. Detta synes mig bäst
Bevisa oformligheten af att låta ett öfver-
läggningsämne på sådant vis å nyo upptagas.
Men då nu så skett, och ehuru jag fördö¬
Den ig Maji f. m.
187
mer det hela af sättet, lär det vara mia
rätt att äfven besvara hvad emot mig blif¬
vit ytlradt; och detta synes hvarken vara
inconsequent, i följd af hvad jag sjelf ytt¬
rat, eller obehörigt i följd af det sätt, hvar¬
på man yttrat sig emot mig. Friherre Ce¬
derström har anmärkt, att 3o §. Riksdags¬
ordningen allenast skulle afse StatsContoi-
rets Tjenstemän, och jag vet icke, hvar¬
före Friherren härvid tillagt Förvaltningen
af Sjöärenderna. I 3o §. finnes intetdera
af dessa verk omnämndt, utan der står;
för Statsmedel redovisande Embetsman. Så¬
ledes måste deraf följa, att, när vid gransk¬
ning af Statsverket, Rikets Ständer finna
förvaltningen oordentlig, eller Statens medel
oredligt begagnade, så kan den redovisan¬
de Embetsmannen till ansvar anmälas. Då
den ifrågavarande Skeppsförsäljningen år
i8a5 blifvit en enskild person uppdragen,
synes mig, att han är den, enligt 3ö §., för
köpesumman redovisande Embetsman; och
min öfvertygelse är, att han således kan
under laga tilltal ställas, samt att Rikets
Ständer genom ett sådant förfarande skulle
göra honom en verklig och bättre tjenst, i
det man sätter honom i tillfälle att ådaga¬
lägga sin oskuld, än om man lemnar oför¬
klarade en mängd anledningar, som en
lång tid vållat om honom de oblidaste
rygten. Åtminstone måtte det vara förlåt¬
ligt, om jag i sednare fallet icke kan för¬
qväfva mina misstankar, när jag ej ser,
r88
Den tg Maji f. tö.
hvarföre Grefve eller Friherre Cederström
Sr mera berättigad att få ut dessa Hand¬
lingar, än Rikets Ständers Statsutskott det
varit. När vi nu yttrat oss i följd af hvad
StatsUtskoltet tillkännagifvit, och icke kun¬
nat äga någon annan grund för våra ytt¬
randen, så kunna d-e ingalunda vederläggas
af hvad Friherre Cederström i dag aflem¬
na! till Protocollet. Jag får dessutom fästa
uppmärksamheten derpå, att Rikets Stän¬
der vid förra Riksdagen anmälte Allmänna
MagazinsDireclionens Ledamöter att ställas
till lagligt ansvarj och det är således icke
blott StatsConloiret och Förvaltningen af
Sjöärenderna, hvilka, på sätt Friherre Ce¬
derström påstått, äro detta ansvar under¬
kastade. Friherren bar äfven påstått, att be¬
räkningarna öfver kostnaden för nya Skepps
byggande äro riktiga, och min calcul der¬
emot oriktig. Skulle jag väl i detta afse¬
ende behöfva säga mera, än att ett Engelskt
Li nieSkepp på 70 Canoner aldrig bygges
under 70,000 Pund Sterling, och ett dy¬
likt i Frankrike ej under 1,980,000 Francs,
enligt dessa länders Budgeter och officiella
documenter? Ligger det då icke tydligt för
livar och en, som tänker på saken, att ett
sådant härstädes icke kan byggas och ut¬
rustas för 400,000 R:dr, såvida man icke,
såsom nu sker, beräknar dagsverken för in¬
delta Båtsmanshållet till 5 sk:r B:co, jem¬
te brad- och ekevirket till 12 sk. B:co cu-
bikfoten efter kronans lösningspris. Det
Den 19 Maji f. m.
189
är icke fråga om, huru stor kostnaden sy¬
nes i Carlskrona Varfs-räkenskaper, utan
hvad Skeppen verkligen kosta Staten; och
då uppgår denna kostnad, så sannt jag här
slår, till 6 å 700,000 R:dr B:co.
Grefve Mörner har ogillat, att jag fram¬
dragit en sak, Öfver hvilken han påstår,
alt man borde kasta en slöja. Härpå får
jag svara, att jag skulle anse vår represen¬
tativa författning högst olycklig för folket,
om Representanterna i något fali kunde haf¬
va till pligt, eller ens rättighet, att kasta
en slöja öfver Styrelsens åtgärder. Vi haf¬
va inträd t i en tid, då med den offentlig¬
het, som äger rum i statslifvet, detta icke
mera är möjligt. Jag kan blott beklaga
den Rådgifvare, som numera tror, att hän¬
delser kunna fördöljas; och Representan¬
tens pligt är det, att efter händelserna men
ej efter considerationer bedöma den mer
eiler mindre lycka eller skada, som blifvit
Riket beredt af Styrelsens verksamhet. Yi
hafva den christna skyldigheten, och jag
skall ej glömma den, att på ett skonsamt
sätt bedömma dem, som felat; men det
är tillika såsom medborgare vårt ovilkor-
liga åliggande, att framdraga i ljuset, hu¬
ru felen blifvit begångna, och huru hän¬
delserna inverka på samhällsförhållander-
na, på folkets frihet och anseende, ja, till
och med på beloppet af dess Skattebördor.
Det är på denna grund jag icke trott mig
igo
Den ig IVJaji f. m.
böra i något fall förtiga mitt omdöme; och
jag har icke afgifvit något yttrande utan i
allvarlig mening att få saken utredd. Jag
har icke tillsatt ett ord i mitt vid sista
Plenum afgifna yttrande, för att få utgju¬
ta mina tankar i andra saker; utan alle¬
nast åsyftat, att kunna komma till sannin¬
gen och rättvisan, i den ifrågavarande. Jag
tror visserligen, att man i min då gjorda
framställning kan finna brister; men jag
anser mig likväl i hufvudsaken hafva upp¬
gifvit rätta sättet för Utskottet, att behand¬
la denna angelägenhet, så att de 4 Stån¬
den må kunna snart komma till ett rätt¬
vist och lagligt beslut deröfver.
Grefve af Wetterstedt har påstått, att
det icke vore camerala beräkningar, som
bevara Staternes sjelfständighet, utan att
denna grundades på bevarandet af landets
minnen och yttre ära. Jag beklagar, alt
jag icke i allo kan dela dessa tänkesätt.
Jag sätter värde på de sednare, men jag
vet också, hvad värde de förra äga; ty jag
vet, att till ett lands yttre heder, och fol¬
kets glädje öfver dess äldre minnen, hö¬
rer, att landets förvaltning skall vara väl
ordnad, att Regeringen njuter anseende hos
Utländningen forsin kloka administration,
och Folket för dess välstånd, bildning och
kraftfullhet. Men om ett sådant tillstånd
här vore till finnandes, tror jag ej, att vi,
uti en sådan sak sorn denna, skulle nöd¬
Den 19 Maji f. m.
gas åtnöja oss med att höra dylika gran¬
na fraser upprepas af Styrelsens personal,
sona vi i dag hört, utan ett enda bevis i
sak. Det mätte ej vara för mycket, om man
af desse Herrar fordrar, att de skola haf¬
va uppfattat Statens ide'; och de skulle då
sjelfve finna, att den sanna hedern för ett
Land och dess Styrelse icke består i någ¬
ra mer eller mindre granna uttryck i dess
diplomatiska acter, utan i väl beräknade åt¬
gärder och raskt utförde beslut. Om Gref¬
ve af Wetterstedt, likasom nu i 2lne Stånds-
plena, bade fortsatt öfverläggningen om
Skeppshandeln vid justeringen i Conseljen,
så tror jag att ett bättre resultat derutaf
skulle vunnits; och jag får uppriktigt för¬
klara, att jag i Herr Grefvens yttrande fun¬
nit så mästerliga bitar, att om Herr Gref¬
vens anförande heldre varit påtänkt till den
Conselj, som följde näst efter den, då Skepps¬
handeln utgjorde föremål för Styrelsens öf¬
verläggning, hade utgången sannolikt kun¬
nat blifva förändrad.
Grefve af Wetterstedt har slutligen
påmint oss om allt hvad som är oss dyr¬
bart af Fosterlandets äldre förhållanden,
och yrkat, att hågkomsten deraf borde för¬
anleda till skonsamhet och lystnad. Jag
vill visserligen icke bestrida, att det vore
otacksamt att glömma fordna förtjenster;
men det vore på andra sidan lika vådligt,
om en Representant-församling skulle låta
192
Den 19 Maji f. ui
hänföra sig för långt af sådane slags min¬
nen. Jag tror deremot, att när Ministe-
rerne föråldras, när de icke mera hvarken
äro så lycklige, eller så verksamme, eller
så statskloke, eller så bestämde, som för
tjugo år sedan; så är det tid för Represen¬
tationen, att efterse, icke hvad som sked¬
de för 15, 20 år tillbaka, utan hvad som
sker nu. Om man då finner planlöshet och
osammanhang i deras åtgärder; om man fin¬
ner Kongl. Propositioner, som återkallas el¬
ler förändras af Styrelsens egna Ledamö¬
ter, nästan i samma ögonblick de afgifvas;
Författningar, som inhiberas eller förkla¬
ras, innan de väl hunnit att allmänt kun¬
göras; så säger den Representant, som vet
sin pligt mot Folket, att man väl tackar
för det Riksgälden blifvit så pass den är
betald, och för det Norrige blifvit före¬
nadt med oss, sedan vi förlorat Finland;
men också säger han uppriktigt att han väl
vet, huru mycket, sorn deruti ingår ut¬
af Regentens personlighet eller Rådgifvar-
nes; och lika uppriktigt, att dessa lyckli¬
ga förhållanden icke kunna eller böra min¬
ska Folkets billiga anspråk på kunskaper
och kraft hos Styrelsen.
Grefve af Wetterstedt har äfven be¬
gagnat ett medel, som ofta lyckats emot
oss, hvilka åtagit oss den ganska bekymmer¬
samma rolen, att sträfva mot godtycket.
Han
Den 19 Maji f. m.
Han liar nemligen sagt, att det är pas¬
sionerna, som allenast verka hos oss. Jag
tycker Herr Grefven åtminstone denna gång
borde funnit, att det icke kunnat vara pas¬
sionen, som verkat, då vi fordra, alt Ri¬
kets Ständer skola afstå ifrån deras, genom
origtiga begrepp om våra Grundlagar till¬
komna, vanliga plägsed, att sjelfva afgöra
ersättningsfrågor, som röra Statsmedlen, och
således så att säga döma i egen sak, utan
öfverlemna målet åt en oberoende Doma¬
remakt, åt hvilken jag vågar påstå, att Sty¬
relsen icke lemnat tillräcklig aktning, lika
litet, som åt de Förvaltande Verken, då
hela denna affair först blifvit en enskild
Embetsman anförtrodd, och sedan under
en oformlig FörlikningsDomstol dragen. För
min del kan jag icke annat än på det hög¬
sta protestera emot att vilja hänföra under
namn af passion allt som går ut på, att
påstå Folkets rättigheter, och fordra bespa¬
ringar i de allmänna medlens förvaltning;
och jag anser mig skyldig att göra denna
protest, emedan jag vet, huru man begag¬
nar hvarje uttryck under en fördold cen¬
sur på Tidrtingarne, för att förvilla All¬
mänhetens Opinioner, om deras afsigter,
hvilka försvara dess bästa och våga att mot¬
stå magten. Det är så mycket vigtigare
vid detta tillfälle, som vi äro i den svåra
belägenhet, atl ingen Tidning vågar åtaga
sig försvaret för våra åsigter och yttran-
24 H. i3
Den ig Maji f. m.
den, och vi således äro, så att säga, afstäng-
de från möjligheten att tillrättavisa Allmän¬
hetens omdömen, om Motiverne för vårt
handlingssätt; en tillhörighet åt oss sjelf—
ve, som plägar vara helig för hvarje ädel
roinistere, men som hvarje dålig styrelse
städse söker inbilla sig sjelf och andra,
vara skadlig och förderflig. Försök skola
likväl blifva gjorda, för att åtminstone se,
burn vidt makten i detta fall vill sträcka
sin inflytelse.
Grefve Hornt Claés .Fredrik: Den si¬
ste Talaren har så fullkomligt uttryckt hvad
jag tänker, att jag har föga att tillägga. Jag
tror mig likväl skyldig upptaga ett och an¬
nat uttryck, som blifvit rigtadt emot mitt
jemte hans anförande. Man har trott, alt
vi nekat, det något af Kronans effecter,
eller ens odugliga fartyg, skulle kunna för¬
säljas. Detta har icke varit min mening.
Jag har blott velat antyda, att Ständerna
ovilkorligen borde medge en sådan försälj¬
ning. Jag har ansett det vara ganska oför¬
sigtigt, om Ständerna förbise sådana för¬
hållanden, att Kronans effecter och För¬
svarsverkets materiel såsom KrigsSkepp, el¬
ler Artilleri-train m. m. försäljas och bort¬
slösas utan Ständernas medvetande eller be¬
gifvande. Jag har yttrat detta, emedan så¬
dana tillfälligheter verkligen stundom in¬
träffat i äldre tider, och derföre att man
genom dylika falska speculåtioner i nö¬
Den 19 Maji f. m. ig5
dens stund lätteligen kan stå utan Krigs-
förråder. Jag lnir icke antydt, att något
förräderi här vore å färde, och jag har in¬
gen anledning att tro sådant; men det är
ingalunda otänkbart, att ännu en gång kan
Ilända, hvad Historien visar tillförene haf¬
va handt; det kan ske med vår flotta lik¬
som med våra fästningar, då vi veta, att
Warberg, Elfsborg, Carlsten, Calmare och
Sveaborg nesligt öfverlemnats åt fienden.
Jag tror således icke, att Herr Hjertås far¬
håga är så otillbörlig, som man velat fin¬
na den. Att Friherre Cederström här upp-
trädt med acter, som blifvit Rikets Stän¬
ders Revisorer förnekade, och icke en gång
öfverlemnade lill StatsUtskottet, förundrar
mig, då jag icke kan begripa, huru Styrel¬
sen vid detta tillfälle kommit att använda
honom såsom organ för sitt försvar, och
hvarföre dessa handlingar icke blifvit af-
lemnade lill behörig ort. Det bör således
icke förundra Friherren, att våra anmärk¬
ningar stödja sig på hvad vi oflicielt kän¬
na och veta. Jag tror väl icke, att allmän¬
heten varit alldeles okunnig om rätta för¬
hållandet; men det är icke efter blotta ryk¬
ten, sorn representationen får handla, utan
den är skyldig att rätta sig efter de acter
och upplysningar, som äro tillgängliga. Det
är på denna grund jag yrkar, att en sträng
ansvarighet bör drabba den eller dem, som
äro delaktige i denna åtgärd, hvilken inför
i3*
i96
Den 19 Maji f. m.
liela Europa, inför liela den civiliserade
verlden, visar vårt Cabinetts oklokhet och
svaghet. Jag tycker lika med Friherre Anc-
karswärd att det varit vida bättre, om far¬
tygen blifvit tagne i öppna sjön, än att ge¬
nom en Cabinettsordre blifva åter införda
i hamnen. Misshushållningen står likväl
alltid qvar, äfven om den sednare handeln
Jyckats, då förhållandet visar, att det skett
för att betacka förluster i Sjöförvaltuingen.
Lika med Herr Hjerta tror jag, alt ett nytt
skepp icke kan anses betaldt med köpeskil¬
lingen för dessa.
Grefve af Wetterstedt har skildrat obe¬
haget att tala i detta ämne, men sjelf i ett
behagligt tal sökt borttaga hos andra ver¬
kan af detta obehag, genom återkallande
af stora och lyckliga händelser. Jag er¬
känner, att vi böra vara tacksamme emot
dem, som bi träd t oss i de vigtiga samhälls¬
angelägenheter, hvilka röra betalningen af
vår utländska gäld. En annan fråga är lik¬
väl, huru det tillgått vid sjelfva liqviden
af denna gäld, och måhända skulle anled¬
ning till klander deröfver icke saknas. Jag
vill för öfrigt i Herr Grefve af Wetterstedts
minne återföra dessa lika vigtiga angelägen¬
heter för Sverige, som kunnat ge oss vida
större tillgångar, än denna skuld utgjorde;
jag menar de medel, som inflöto från Eng¬
land genom subsidier; Guadeloupe, Domä¬
nerna i Pommern, och den aldrig fullstän¬
Den 19 Maji f. w.
*97
digt utredda Rubelfonden tn. m. Alla des¬
sa medel hafva icke blifvit redovisade. Fö¬
regående Ständer hafva åtnöjt sig dermed,
och min mening kan således icke eller va¬
ra att deröfver yttra något klander; men
jag har blott velat återföra Herr Grefve
Wetterstedt till dessa motstycken, som han
icke synts rätt ihågkomma. Jag instämmer
för öfrigt i hvad Herr Hjerta och Herr Anc-
karswärd yttrat om det oformliga i hela
denna discussion, och tror med desse Her¬
rar, att en Ministér, som bordt vara inne
i denna fråga, icke behöft flere dagars be¬
tänketid för att här uppträda, och inleda
oss i nödvändigheten att å nyo upptaga de¬
ras skäl till besvarande.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Jag är i högsta grad förundrad, att så ovän-
tadt finna mig å nyo uppkallad i ett äm¬
ne, som jag ansåg, åtminstone för denna
gång, tilian cl a b r n g t genom den sista vote¬
ringen. Lika förundrad jag då vid frågans
behandling var öfver den i saken delakti¬
ga delens af Ministéren tystnad; lika för¬
undrad är jag nu öfver det afsteg från ord¬
ning, det öfvertänkta uppträde, som nu från
Ministrarnes sida ägt rum. Ehuru jag kän¬
ner min rättighet att begära de nu afgifue
yttranden på bordet, och fastän jag må¬
hända bordt vidtaga denna utväg, för att
vinna ett tillfälle att afleda verkningen af
den Ministeriella skriftliga vältalighetsför-
mågan; anser jag likväl detta så oparlamen¬
ig8 Den 19 Maji f. m.
tariskt och oformligt, att jag icke vill mig
deraf begagna, utan skall söka genast be¬
svara den Ministeriella klagoakten, så godt
jag kan. — Må det tillåtas mig att ännu
en gång upprepa min förundran deröfver,
att Ministrarne behöft en så lång betänke¬
tid för att besvara anmärkningarne i den¬
na fråga. Jag måste verkligen förmoda, det
andra omständigheter, än egen öfvertygel¬
se om sak, äro driffjedern till Ministérens
handlingssätt; om det ock knappast är
tillåtet att tro, det Ministéren calculerat
händelser, inom hvars gränsor legat möj¬
ligheten att blifva frikallad från att någon¬
sin behöfva eller kunna ingå i discussion
med mig. — Man har uttryckt sin förun¬
dran öfver den ton, som var rådande, och
de talesätt jag nyttjat i mitt anförande uti
sednaste Plenum. Jag bör beklaga, att mitt
talesätt icke passar för det Ministeriella in¬
tressets fordringar; men jag bör lika öppet
bekänna, det min mening aldrig varit, alt
rätta det derefter. Jag beder Eder, mine
Herrar, fästa uppmärksamhet derpå, att uti
den Ministeriella ömtåligheten för uttryc¬
ken, hvilka så ofta och nästan alltid från
den sidan stämplas såsom hårdhet, ligger
oftast beviset på medvetande att till fullo
hafva förtjent allt hvad som blifvit yttradt.
Det vore visserligen i högsta måtto beqvämt
för maktens innehafyare, om lill och med
de anmärkande personerne befunno sig i
de förras sold. Det vore utan tvifvel för
Den 19 Maji f. nr.
*99
Martens beräkningar förmånligare, om an-
märkningarne uttalades så svagt, att de för¬
lorade egenskapen af kraft och känsla. Men
jag frågar, om detta vore att bevaka Fol¬
kets rätt; och hvad mig angår, beklagar
jag, att jag aldrig kan komma att söka be¬
haga makten annorlunda, än genom den
öppenhjertighet i handlingssätt och det fria
uttalande af mina tänkesätt om Maktens
förhandlingar och åtgärder, som en värd
Talare nu lagt mig till last. —. Friherre
Cederströms bestridande af Rikets Ständers
rätt att i denna sak yrka lagligt åtal, är
ett nytt bevis på Friherrens visserligen ej
ovanliga, men destomera betänkliga, sätt att
tolka 3o §. Riksdagsordningen och 90 §.
RegeringsFormen. Det synes mig enligt des¬
se §§. klart, att StatsUtskottet äger anmäla
hvilken för Statsutgifter redovisande Tjen¬
steman som hälst till ansvar i laglig ord¬
ning. Men det är icke något nytt i Fri¬
herre Cederströms Grundlagstolkning, att
alltid i hvarje §. finna ett sednare Moment,
som upphäfver det förra. Berörde 90 §,
af RegeringsFormen är så mycket mindre
här tillämplig, som jag ej brustit mot det
deri stadgade stränga förbud att, i Ståndens
och Deras UtskottsPlena, på annat sätt än
Grundlagarne bokstafligen föreskrifva, väc¬
ka frågor om Tjenstemäns till- eller afsät-
tande, utan endast, i den ordning 3o
Riksdagsordningen uttryckcligen medgifver,
antydt förekomne anledningar att hos Ko¬
aoo
Den 19 Maji f. m.
nungen anhålla om tillvägabäingande af lag¬
ligt åtal emot en del för Statsutgifterne re¬
dovisande Tjenstemän. Friherren har trott
sig i mitt anförande finna blott smädelser.
Jag måste beklaga, att Friherren ej vill
lemna sanningen sin förtjenta gärd, utan
anser den för smädelse. För min del kan
jag icke finna det vara smädligt att tala
sanning, och jag får förklara, alt jag i det¬
ta afseende troligen ej kan på minsta sätt
af Friherren eller någon annan tillrättavi¬
sas. Friherren stämplar såsom lättsinnig¬
het bemödandet att hindra Styrelsen for¬
sk i ngra materielen. Mig synes det icke så;
ty det måtte vara oformligt att materielen,
som samlas medelst Folkets skattebidrag,
af Regeringen göres till en handelsvara;
och då resultatet af de i denna väg gjorde
försök varit så olyckligt, tyckes anledning
ej saknas till att söka förebygga dylika åt¬
gärder i framtiden. Friherren anser hvad
jag yttrat om frågans Politiska förhållan¬
den och följder vara foster af en sjuk fan¬
tasi, och säger det vara olagligt, att i Riks-
Ståndens Plena afhandla Politiska ämnen.
Jag uppskjuter att besvara detta, till dess
jag kommer att afhandla ämnet med Herr
StatsMinistern. Sluteligen har Friherren fäg¬
nat sig deråt, att min caracter blifver, ge¬
nom mina yttranden i denna fråga, full¬
ständigt framställd inför Svenska Allmän¬
heten. Jag tackar Friherren för den smick¬
rande uppmärksamhet sålunda visas mig;
Den 19 Maji f. ra.
201
men jag hoppas att mina tänkesätt redan
äro för Allmänheten tillräckligt kände; li¬
kasom jag tror bevisen om Fri herrens of¬
fentliga handlingssätt och känsla för med¬
borgerlig frihet och rätt, under så många
olika synpunkter, ligga så öppna för Sven¬
ska Folkets bedömande, att del biographiska
bidrag Friheren sjelf i dag lemnat, icke för
samma ändamål ens varit af nöden. — En
Ledamot af Styrelsen, Grefve Mörner, har
såsom orsak till sin tystnad, då discussion
om denna fråga i sjelfva saken förehades,
uppgifvit, alt lian ej ville genom något ytt¬
rande söka inverka på Ridderskapets och
Adelns beslut. Jag lemnar denna grannla¬
genhet i sitt värde; men jag tror, att Sven¬
ska Folket fordrar af Ministéren, icke om¬
dömen öfver ord och uttryck, men upp¬
lysningar i sak. Det har förundrat den vär¬
de Talaren, att man, i anledning af Stats-
Utskottets Utlåtande om Skeppshandeln,
ingått i pröfning af saken i hela dess om¬
fattning. Må han deremot tillåta mig ut¬
trycka min förundran deröfver, att Mini¬
stéren kan tro, att de personer, som åta¬
git sig försvara Folkets rättigheter, skulle
af några serskilta considerationer underlåta
detta, och icke uppfatta allt det anmärk¬
ningsvärda af saken i sin helhet. Jag in¬
ser ej, hvarföre någon inskränkning i dis-
cussionen öfver ämnet bordt äga rum, då
StatsUtskottets Utlåtande är thema lör den¬
samma, och då således ingen af de anmär-
203
Den 19 Maji f. ra.
tande Talarne gått öfver gränsorne för sin
yttranderätt. Om detta gifvit anledning till
obehagliga förklaringar, så var det en följd
af den satts, som alltid måste stå fast, att
olagliga handlingar böra beifras och straf¬
fas, äfven då de deri delaktige personer
äro högt uppsatte i Staten; ehuru man nu
vill anse sjelfva de felaktiga gerningarne
betyda ingenting, men deremot stämpla så¬
som brott, att man vågat omtala och an¬
märka desamma. Samme värde Talare har
yttrat det icke vara ovanligt eller i denna
sak oväntadt, att sakens halt stämplas en¬
ligt dess utgång, och har ansett mig vilja
härleda ifrågavarande Skeppsförsäljning från
oädla motiver. Det är en origtig beskyll¬
ning, att jag i detta fall tillvitat Styrelsen
oädla afsigter; åtminstone har ej något så¬
dant undfallit mig med vett och vilja. Men
deraf att afsigten är god, följer icke att fö¬
retaget ej är klandervärd!, då det är byggdt
på falska principer och misslyckas; helst
det aldrig kan vara Styrelsens föremål att
sysselsätta sig med enskilta handelsspecu-
lalioner. Man har sagt, att de emot Sty¬
relsen i denna fråga framställde anmärk¬
ningar störa den endrägt mellan StatsMag-
terne, som man så mycket åberopar böra
råda dem emellan. Ja, mine Herrar; men
endrägten är egenteligen bruten af den verk¬
ställande Magten, då den, utan lagstiftan¬
de Magtens samtycke, inlåter sig i så orim¬
liga speculationer, som denna, och derige-
Den 19 Maji f. m.
2o3
norn tillskyndar Staten ofantliga förluster.
Talaren har påstått det vara origtigt att
här vilja tillämpa 77 §. RegeringsFormen,
då den endast lägger hinder i vägen för
Styrelsen att föryttra Statens fasta egen¬
dom, men Försvars-materielen ej borde der¬
under förstås. Det oriktiga af en sådan til¬
lämpning kan jag icke inse. Det måtte va¬
ra mindre underligt, om Lagstiftarenej för¬
utsett möjligheten af en sådan händelses
inträffande, som nu hos oss skett, och sora.
troligen saknar exempel i något annat Lands
annaler, att nemligen Styrelsen skulle fö¬
retaga sig att sälja Statens försvarsmedel;
men jag tror, att man från nämnde §. kan
hämta en säker analogie för Lagstiftarens
mening att förbjuda en dylik förskingring,
enär man icke torde kunna neka, att Ri¬
kets Flotta utgör en likaså vigtig egendom
för Staten, som en Stalläng eller ett Lax¬
fiske. Det är ju för öfrigt af desse Styrel¬
sens handelsspeculationer en följd, att de
skattdragande tillskyndas utgifter af ett nytt
slag, nemligen medel att ersätta och be¬
täcka StatsVerkets förluster genom desse
olagliga företag. Den värde Talaren har
trott rättegångssätlet i ersättningsfrågan ej
vara underkastadt anmärkning, emedan det
borde vara Staten lika tillåtet, som enskil-
te, att antaga Compromissarier till rätte¬
gångens afgörande och förkortande. Denna
liknelse förutsätter, att Verkställande Mag-
ten skall betraktas såsom ägare till den ifrå¬
204 Den 19 Maji f. m.
gavarande egendomen; men den är inga¬
lunda ägare af det omtvistade, utan blott
commissionair åt ägaren, sorn är Staten,
hvilken ej åt den förra öfverlåtit rättighe¬
ten att underkasta frågan någon mot den
vanliga rättegångsordningen stridande pröf¬
ning, endast för alt lyckas hemlighålla en
åtgärd, som annars blifvit känd. När här¬
till kommer den i Utskottets Utlåtande
uppgifna omständighet, alt Compromissa-
rierne förklarat sig icke handla med en
Domstols offentlighet, så kan man med skäl
sätta i fråga, om denna sak är lagligen af-
slutad, och yrka laglig undersökning om
förhållandet, innan man i afskrifni ags väg
pålägger Folket de dryga ersättningarne så¬
som en ny skattebörda. Äfven har Talaren
ansett det icke vara anledning att förebrå
Utskottet för dess medgifvande, att, såsom
vid alla handelsföretag är vanligt, vinsten
af den förra Skeppsförsäfjningen finge be¬
täcka förlusten af den sednare. Att ju detta
är ganska förmonligt för Styrelsen, kan vis¬
serligen ej nekas; men det är stridande mot
all rättsgrund. Da det skadliga af sedna¬
re försöket skall bedömas, får man ej be¬
räkna den lilla lyckan af det föregående.
Dessutom är förlusten af den sista handeln
så stor, äfven med afdrag af vinsten å den
förra, att ej någon tillgång deraf finnes öf¬
rig till byggande af ett nytt Skepp, än min¬
dre af tyå. Flere Ledamöter och deribland
den nyssnämnde Talaren hafva erindrat så-
Den 19 Maji f. m.
ao5
sorn opassande af mig att yttra, det Sty¬
relsens grundsatser liota att undergräfva det
allmänna välståndet, genom en böjelse för
bandel, som tyckes vara ett hufvuddrag i
Styrelsens caracter. Jag medgifver att ut¬
trycket är hardt; men jag nödgas uppre¬
pa, att det öfverensstämmer med min öf¬
vertygelse; och jag har icke eller nu hört
några resultater framställas, som vederläg¬
ga denna. Hvad angår ursägten för de miss¬
lyckade handelsspeculationerne med span-
nemål, att nemligen man haft för stort öf¬
verflöd derpå och att priset borde upprätt¬
hållas; så tviflar jag icke, att någon annan
utväg i detta afseende fanns, än att så godt
som rent af skänka hort spannemålen, för
att några år derefter nödsakas återköpa så¬
dan, till fyllande af behofvet inom landet;
och hade det då icke varit bättre att låta
torrka och upplägga den öfverflödiga sä¬
den? Det är beklagligt, att Styrelsen, vid
alla för Riket olyckliga tilldragelser, söker
skydda sig genom åberopande; af Rikets Stän¬
ders åtgärder, såsom dertill föranledande.
Så har man nu varit tillreds alt skrifva Ma-
gazinslnrättningens förluster på Rikets Stän¬
ders räkning. Men jag hemställer, om inom
någon Representation i verlden, Styrelsen
har ett så afgörande inflytande, som hos
oss, och om således icke skulden för miss¬
tagen ytterst stanna på den sednare? Dess¬
utom härledde sig' många af Magazinsln-
rättningens olyckliga följder och förluster
ao6 Den 19 Maji f. m.
från brist på eller fel i Instructionerne;
och jag frågar, om det var Styrelsen eller
Rikets Ständer, som skulden härföre hör
tillräknas, och om väl Ständerne gifvit de
Instructioner, som funnits, och orri de til¬
lämpat desamma? Det har blifvit mig lagdt
till last såsom en inconseqvence, att jag
sagt mig ej kunna inse något giltigt hin¬
der kunnat möta den sednare Skeppshan-
delns afslutande och bestånd. Jag upprepar,
att jag är öfvertygad derom, att den kunnat
försiggå lika väl som den förra, om man
icke enfaldigt låtit genom obehöriga och
obetydliga hotelser afskräcka sig derifrån.
Här har blifvit såsom princip Aberopadt
framlidne RiksCanzleren Axel Oxenstjernas
yttrande, om nyttan af några Örlogsskepps
försäljning på hans tid. I anledning der¬
af får jag till den värde Ledamoten, sorn
anfört detta, och som närmare än jag har
tillgång på de historiska käilorne i denna
väg, framställa den vördsamma anhållan,
att han tillika, såsom ett för Ridderskapet
och Adeln säkerligen intressant bidrag, täck¬
tes meddela den tidens Amiralitets yttran¬
de i frågan, och om det gillade principen,
samt om afsigten med försäljningen möjli¬
gen kunnat vara att betacka omkostnaderne
för någon viss dyrbar Åmbassade i främ¬
mande land. Jag känner väl icke de hi¬
storiska händelserne så väl som Talaren;
men jag har ganska mycken anledning att
tro, det Amiralitetet då var af en olika
Den 19 Maji f. m. 207
mening med RiksCanzleren. Af samme Ta¬
lare bar blifvit anmärkt, att det är bättre
att hafva nya Skepp, än gamla; och detta
lärer icke eller af någon bestridas; men
lika obestridligt måste det vara, att det är
bättre att hafva gamla men brukbara Skepp,
än inga; hvilket sednare är resultatet af
ifrågavarande Skeppsförsäljning, så framt
icke de skattdragande åter skola tillitas alt
fylla behofven till nya Skepps byggande.
Man har här också i granna fraser omtalat
resultatet af slaget vid Cannse, och huru
Romarne tackade den Fältherre, sorn från
detta nederlag återkom, för det han ej miss¬
tröstat om Republikens räddning. Jag för¬
står ej denna jemförelse med ifrågavarande
händelse. Jag saknar verkligen underrät¬
telse om den Michaelsonska SjöBataillen, sora
kunnat gifva anledning härtill; och jag kän¬
ner ej eller, hvilken der var Befälhafvaren,
som ej gaf Republiken förlorad efter den
bedröfliga återgången. Men jag tror, att
Romarne icke yttrade sådane tacksamhets-
betygelser eller anlitade sine Fältherrar,
då fråga endast var om handelsförhållan¬
den, hvarvid Fältherresnillet torde sällan
hafva användtsig. Man har härstädes starkt
påkallat den granlagenhet hos Representan¬
ten, som borde ålägga honom hofsamhet i
uttryck. Jag förstår ej meningen härmed,
om man icke tilläfventyrs har för afsigt att
uppgöra ett Formulaire för Riksdagstal eller
ett ordentligt Parlamentariskt Lexicon, hvil-
’ <
ao8 Den 19 Maji f. ro. /
ket vore en rätt lycklig idee för Ministereti.
Men ehuru jag väl vet, att ganska många
af Styrelsens Ledamöter äfven äro Medlem¬
mar af Svenska Akademien, fruktar jag lik¬
väl, att en sådan ordbok skulle fordra lika
lång tid, som den Svenska Ordboken, hvil¬
ken, ehuru utgörande Akademiens nästan
enda föremål, lik väl ännu icke hunnit blifva
färdig på några och fyratio år. Å Ministrar-
nes sida har man uttryckt sin glädje der¬
öfver, att Representanten får ansvarsfritt
yttra sig; men jag kan ej dela denna tanka
om Representantens ansvarsfrihet; och jag
känner mer än väl Styrelsens mening om
behofvet af en ansvarighets-lag för yttran¬
de-rätten. Dock trodde jag icke, att man
skulle vilja hafva Representantens frihet att
yttra sig ännu mera inskränkt, än den re¬
dan i våra Grundlagar är. RiksdagsOrd-
ningens 5o och 78 §§. bestämma de grän-
sor Representanten i detta fall icke får öf¬
verskrida; och det skulle sannerligen för¬
undra mig, att man icke tillämpat dem på
mig, om i mina uttryck funnits något per¬
sonligt sårande. Jag är förvissad, att den
LandtMarskalk vi hafva den lyckan att nu
äga, och hvars noggranna sorgfällighet om
Grundlagarnes handhafvande enhvar måste
erkänna, icke skulle hafva underlåtit att
göra dem gällande äfven mot mig, om jag
gjort mig deraf förtjent. Det är således ej
något skäl till klagan att de Parlamentari¬
ska
Den ig Ma j i f. ra.
209
ska formerne blifvit öfverträdda; utan det
är att anse endast såsom ett vanmäktigt
försök af Magten, att ännu längre vilja fort¬
sätta dessa tillvitelser i förhållanden, der
den enda förebråelsen är, att, när man
uppkallas att yttra sina tankar, man gol¬
det med all den känsla, som saken ingif-
ver; vid hvilka ljud den ministerdella Öm¬
tåligheten mäste vänjas, tills ömtåligheten
för ord så försvinner, att man ej får höra
talas derom på någondera sidan. En an¬
nan Talare, Grefve af Wetterstedt, har för¬
klarat obehaget, betänkligheten och svårig-
heterne att uppträda mot yttranden i så
allmänna ordalag, som jag nyttjat i mitt
anförande uti frågan om Skeppshandeln;
och lian har, såsom orsak till sin tystnad
då detta anförande af mig afgafs, anfört
svårigheten och oförmågan att detsamma
uppfatta. Utan smicker kan man likväl
säga, att man aldrig förut märkt hos den
värde Talaren någon förlägenhet eller bri¬
stande förmåga att uppfatta hvad på detta
rum yttras. Han har förklarat sig icke vilja
gifva något utförligt svar på hvad jag an¬
fört; men jag finner i det afgifna svaret
ingen brist på utförlighet. Grefven har
också såsom skäl till dröjsmålet med detta
svar åberopat, det han ej ville genom nå¬
got sådant inverka på Ridderskapets och
Adelns heslut i afseende på återremissen
af StatsUtskottets Betänkande i denna sak.
>4
3.10
Den 19 Maji f. m.
Då Grefven ej ville detta; så synes det
mig äfven hafva varit temmeligen onödigt
att upptaga tiden, då afsigten endast varit
att verka på opinionen om en så ringa per¬
son, som jag är. Densamme Talaren har
ock undrat, att jag icke bättre valt mina
uttryck; men likasom han ursägtat sin tyst¬
nad med brist på minne att kunna upp¬
fatta mina uttryck; får jag äfven ursägta
mig med det organiska felet, att ej kunna
nyttja andra uttryck än dem, som tolka
den mening jag vill utsäga. Hvad åter an¬
går Grefvens yttrande, att mine anmärk¬
ningar urartat till en alltför stor öppen¬
hjertighet; så får jag tacka Grefven för den
stämpel han sålunda gifvit mina yttranden,
och det fägnar mig att Grefven, som så
väl ihåkommer mina äldre politiska för¬
hållanden, fått stöd för den öfvertygelse,
att min öppenhjertighet ej undergått någon
förändring under den tidsrymd som åtskiljt
min och Grefvens verkningsbana såsom Em¬
betsman. Grefven har anmärkt, att kland¬
ret mot Styrelsen icke behöft hemta sitt
biträde från uttryckens nästan materiella
tyngd. Härpå får jag svara, att då frågan
är om materiella ting, så torde det vara
bäst alt rälta uttrycken derefter; och jag
tviflar på att några luftiga vältalighetsbil-
der kunna lyckas afvända det klander, som
är rättvist, och hvilket säkerligen faller
tungt på den, som känner sig dertill skyl¬
dig. Talaren har fordrat granlagenhet i
Den ig Maji f. m.
31 t
Representanternes yttranden om våra Poli¬
tiska förhållanden, och klandrat att jag
yttrat mig härom; men han bör ej vara
okunnig om, huru i delta afseende tillgår
i andre länder; och det är måhända tid
att fästa någon uppmärksamhet derpå, att äf¬
ven våra begrepp om Parlamentariska for¬
mer snart måste utbilda sig derhän, att
vi tvingas träda i andra Constitutionella
Länders fotspår, så att vi i Representan¬
ternes Sessioner icke blott tala om politi¬
ska förhållanden, och icke endast åtnöja
oss med hänvisning till den hemliga dom¬
stolen, Constitutionslitskottet, för att få
upplysningar härom, utan en gång komma
alt fordra öppen redovisning äfven rörande
desse så vigtiga ämnen. Grefven har sagt, att
det icke är genom mandom i ord, som man
åstadkommer bevisning,och som Staters sjelf¬
ständighet upprätthålles. Jag erkänner, att
jag icke rätt förstår, eller också origtigt
uppfattat, hvad den värde Talaren härmed
vill uttrycka, och hvad han åsyftar med
sin mandom. Det är möjligt att jag, ge¬
nom oförmåga att rätt fatta orden, slutat
till en origtig mening; och jag begär icke
något bättre i detta fall, än att vid genom¬
läsning af Grefvens anförande blifva till¬
rättavisad. Grefven har talat om behofvet
af den evigt verkande kraften af StatsMag-
terne, och ora nödvändigheten att icke pa-
14*
212
Den ig Maji f. ra.
ralysera Styrelsens åtgärder. Jag hemställer
till den värde Ledamoten, om icke tilläf¬
ventyrs meningen härmed är, att denna en¬
drägt skulle bäst åstadkommas genom en
Rikets Ständer bibringad godtrogen öfverty¬
gelse om ofelbarhet hos Styrelsen. En så¬
dan enighet skulle visserligen äga rum, örn
Styrelsens åtgärder aldrig klandrades, om
man tolkade ordet klander i Grundlagarne
så, att åtal af Styrelsens förhållande icke nå¬
gonsin kunde tillvägabringas, om man så¬
lunda satte qo §. RegeringsFormen till en
ogenomtränglig sköld mot hvarje klandran¬
de anmärkning och anfall mot Styrelsen,
och om man lyckades åstadkomma den tro
hos Folket och dess Representanter, att all
anledning till klander å Styrelsens förvalt¬
ning saknades. Såsom jag fattat Talarens
yttrande, har han sökt ådagalägga, att det
endast är genom Ministerens principer och
Tjuguåriga grundsatser i allt, som detta ur¬
gamla Rike består. Jag vågar hysa en all¬
deles motsatt tanka. Det är nu ej tillfälle
att genomgå Styrelsens systemer, men jag
skall ej underlåta det vid ett annat, som
ej torde länge uteblifva. Grefven har myc¬
ket grannt omtalat vanmagten af ordprål,
yttrande, att svassande ord ej uttrycka Fa¬
drens allvar; och han har frågat, om det
sätt, som jag i mine framställningar be¬
gagnat, väl kan ingifva aktning för Styrel¬
sen. Jag bekänner öppet, att sådant icke
eller varit min mening; utan tvertom har
Den »g Maj i f. m.
jag endast haft för afsigt att ådagalägga Sty¬
relsens misstag; men jag tror, att en god
Styrelse ej har några bättre vänner än dem,
hvilka, såsom OppositionsTalarne i alla Län¬
der, upplysa Henne om misstagen, för att
frambringa resultater, hvilka aldrig till vä—
gabragtes genom den slafviska undergifven-
beten för Styrelsens alla åtgärder; och root-
sägelserne ådagalägga mera, än tystnaden,
om Styrelsen verkligen äger rätt till akt¬
ning. Grefven har tagit för så afgjordt,
att jag med mine yttranden åsyftat att kull¬
störta all Styrelse, att han förklarat detta
försök tillintetgöras genom inre och yttre
öfvertygelsen om vår fördelaktiga belägen¬
het. Hvad detta angår, så tror jag det bör
vara en Domare mellan två parter; och jag
öfverlemnar åt hvarje tänkare att låta Sty¬
relsen vederfaras all den rättvisa, som den
förtjent; men jag skall med samma öppen¬
hjertighet hädanefter såsom hitintills fort¬
fara att ådagalägga dess misstag. Den vär¬
de Talaren har velat spara Ridderskapet
och Adeln obehaget att höra upprepas mi¬
na uttryck. Om jag skulle säga, att jag
för denna underlåtenhet vore Talaren för¬
bunden, gjorde jag mig skyldig till en osan¬
ning, och skulle då motsäga min känsla;
ty om desse uttryck kunde framställas i
kortare phraser, utfäster jag mig att för¬
svara dem alla och vederlägga allt hvad
deremot kan anmärkas ; helst jag genom des¬
se uttryck icke trädt öfver min rätt och
Den 19 Maji f. ra.
den bildningsgrad jag siger, eller gränsen af
de sociala förhållanden, inom hvilka jag lef¬
ver. Ministrarne hafva här åter såsom af-
värjningsmedel nyttjat den heliga Egid, som
aldrig borde af dem begagnas, nemligen
Konungens namn och bedrifter samt höga
personlighet. Detta förhållande, som stri¬
der så helt och hållet mot all Parlamen¬
tarisk form, tvingar mig att ingå i ett svaro¬
mål, hvilket är så mycket obehagligare, som
det möjligen kan tydas till syftningen att
minska glansen af ett namn, som jag vär¬
derar och vördar lika mycket som hvarje
annan Svensk Medborgare, Det har i hög
grad förvånat mig, att en så stor Diplomat,
som Grefve af Wetterstedt, velat här om¬
nämna, såsom ett storverk, liqviden af Sve¬
riges utländska skuld. Måhända finnes det
mången värnlös Kamille, som ropar ve och
och förbannelse öfver Svenska Nationen just
för detta storverk. Hvad åter angår de väl¬
taliga uttrycken af Grefven om Scandiens
fjellar, som sänkt sig; så får jag upprepa,
att om de enorma resourcer och medel,
som Sverige ägde vid den för Riket ovan¬
ligt lyckliga Politiska ställning och tidpunkt,
hvartill Grefven återfört minnet, ej blifvit
på ett mindre ändamålsenligt, för att ej
öppenhjertigt säga alldeles ändamålslöst sätt
använde, utan begagnats till upphjelpande
af Sveriges ekonomiska belägenhet; om till
exempel de Pommerske Domainerne, hvil¬
ka bortskänktes åt enskilte personer, en i
Den ig Maji f. m.
2l5
ett Constitutiönelt land så oerhörd åtgärd,
att det fordrades vårt constitutionella lifs
barndom för att icke någon anmärkning der¬
emot skulle blifva vid påföljde Riksdag gjord,
i stället blifvit, såsom sig bordt, begagnade
för det allmänna bästa; så hade vi säker¬
ligen haft tillgångar till den nya organisa¬
tionen af Armeen, Accordsregleringen med
mera dylikt, hvartill Folkets krafter nu an¬
litas. Jag har ogerna vidrört desse om¬
ständigheter, och de skulle säkerligen för-
blifvit i glömskan vid desse tillfällen, om
icke den största af all Ministeriel oförsig¬
tighet, hvarom jag kan göra mig begrepp,
åter uppväckt dem i minnet. Den värde
Grefven har framställt, om jag icke borde
ådagalägga mine högre åsigter i Politiken,
innan jag klandrade dem, sorn blifvit af
Styrelsen följde, Jag hemställer, om väl
detta kan vara yttradt i annan afsigt, än
att fästa löje på min person; och jag un¬
derkastar en hvars omdöme, om jag ge¬
nom mina yttranden gifvit någon anled¬
ning till den förmodan, att jag gör anspråk
på att stifta några nya politiska Systemer.
Men jag tror, att mycket kunde vara att an¬
märka vid Ministerens politiska System, de
få gångor det varit synligt att Sverige följt
något sådant. Äfven denne Talare har an¬
märkt, att jag motsagt mig sjelf, då jag för¬
klarat mig tro, att ej något hinder mötte
Skeppshandelns afslutande och bestånd. I
anledning deraf får jag blott upprepa, att
Den 19 M a j i f. m.
detta Sr min öfvertygelse, och att jag förr
låtit afhugga min högra hand, än jag un-
derskrifvit den ömkliga återgångsacten af
Skeppshandeln. Men jag kan härvid icke un¬
derlåta att yttra en aning om den tillfredsstäl¬
lelse vi skulle äga af att se StalsRådets Pro-
tocoll i detta ämne; ty jag tror, icke utan
anledning, att Styrelsens Öfverhufvud den¬
na gång varit af helt andra tankar, än Hans
Rådgifvare. Här har blifvit af den värde
Talaren erindradt, att man äfven förr, vid
stora Politiska händelser, varit af andra
tankar. Jag vet ej visst, om afsigten med
detta yttrande är alt segrande rigta sig mot
mig; men i den händelse får jag yltra, att
om vid den tid, dä jag ännu var i tillfälle
att inför Styrelsen söka göra gällande några
Politiska ideer, mitt råd varit i strid med
deras, som följdes, så frågar jag, om icke,
när resultaterne af de mest lyckliga hän¬
delser ej blifvit större, det då varit anled¬
ning snarare att berömma, än lasta den,
som vågat, under så beskaffade omständig¬
heter, fästa mera vigt på hvad som kun¬
nat äfventyras, än på det som kunde vin¬
nas, serdeles då den mening, som man nu
vili ogilla, var så utan allt inflytande. Man
har härstädes sammanblandat, jag vet ej af
hvad orsak, att det är obilligt glömma gam¬
la förtjenster. Jag vet icke att sådant nu
varit i fråga; och jag tror desse förtjenster
icke vara af den natur, att man bör'fram¬
skjuta dem, för alt kasta en slöja öfver
Den 19 Maji f. m.
217
närvarande förhållanden; helst jag icke fin¬
ner något sammanhang mellan dem och ifrå¬
gavarande sak. Detärsagdt, att denna ord¬
tvist kunnat undvikas. Jag medgifver att
den icke uppstått, i fall jag alldeles under¬
låtit att i saken mig yttra; men då det
var milt åliggande såsom Representant att
fästa uppmärksamheten på Styrelsens an¬
märkningsvärda förhållande i denna fråga,
vet jag icke, huru man kan tillvita mig att
vara ordsaken till ordstriden; åtminstone
måste man medgifva, det jag är alldeles
oskyldig till den, soini dag uppstått. För
öfrigt får jag, i anledning af Grefve af Wet-
terstedts förhoppning, att icke, genom dess
utförande af den sålunda yppade tvisten,
hafva lemnat mig några faderliga anspråk,
förklara, att den Fadersproduction, som
skulle uppkomma genom någon min och.
Grefvens sammanverkan, visserligen blefve
den sämsta af alla batarder på jorden; och
jag erkänner gerna, att den af mig såsom
sådan skulle förnekas. Fullkomligt erkän¬
nande uselheten af våra Representativa For¬
mer, som knappast uppfylla något af vil-
koren för en Representatif församling, tror
jag likväl ej, att Representationen nedsjun¬
kit till den grad af förnedring, att Styrel¬
sen, vid ett tillfälle af så synbar försking¬
ring af allmänna medel, finge uppbära en¬
dast complimenter för de goda afsigterne
med företaget, som totalt misslyckats. Det
är tillräckligt bedröfligt, att i en sådan frå¬
Den ig Maji f. m.
ga, som Skeppshandeln, der hvarje punkt
innefattar en anledning till anmärkning mot
de handlande personerne, straffets uteblif-
vande för desse snart sagt kan förutses
med visshet. Det är hårdt för Svenska
Folket att, i anseende till sine skattebör¬
dor, nära nog dela Danaidernes öde, då
den ministeriella oförmågan att behand¬
la de inflytande skatterne utgör det såll,
hvaruti Nationen, under ett beständigt trä-
lande, nedlägger frukterne af sina ansträng¬
ningar; och det vore beklagansvärdt, om,
under sådane omständigheter, den största
strafflöshet skulle få råda, och Folket skulle
inom Representationen sakna röster för ut¬
trycket af sine tankar öfver frågan. Jag
har dessutom gjort mig till en helig lag,
att, så länge en enda skymt af den sista
Gustavianska olyckstidens godtycklighet än¬
nu finnes qvar i Konungens Conselj, min
röst skall följa den, om ej för annat, åt¬
minstone som varning och påminnelse om
sans. Och jag beklagar, att jag å nyo vid
detta tillfälle i sådant afseende finner mig
af pligten uppmanad att sluta med dea an¬
mälan, att det är anledning till anmärkning
mot Konungens Rådgifvare, hvarom remiss
begärestill ConstitutionsUtskottet, inför hvil¬
ket anledningen skall uppgifvas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att den an¬
mälde anledningen till anmärkning emot
Den 19 Maji f. m.
219
Konungens Rådgifvare komme att, till följd
af 29 §. Riksdagsordningen, jemte Proto-
collsUtdrag derom, till ConstitutionsUtskot-
tet afgå.
Herr Rosenqvist: Med långa insvepta
och genom lutter grannlåter nästan obegri-
peliga meningar, som vanligen vittna om
en svag sak, hafva några Ministeriella Le¬
damöter försökt utsprida den öfvertygelse,
alt den eländiga Skeppshandeln icke skulle
varit menlig för Staten. Jag låter den, som
vill och behagar, öfvertyga sig af det fag¬
ra talet, men jag skall deraf aldrig göras
till Proselyt; och för öfrigt må deras tal
gå och gälla för allt hvad det kan. Mitt
namn är väl icke nämndt af MinisterTalar-
ne, och jag vill derföre icke eller nämna
deras; men då framställning af en värd Le¬
damot emellertid blifvit gjord derom, att
dels frågan blifvit discuterad, innan den
varit handlagd af ConstitutionsUtskottet,
dels ock att stränga ord blifvit af några
Ledamöter nyttjade; så torde detta icke
böra lemnäs obesvaradt. Hvad beträffar
den omständighet, att ConstitutionsUtskot¬
tet bort först yttra sig, så tyckes det affi-
chera, att ConstitutionsUtskottet är en Re¬
pliepunkt uti kinkiga och brydsamma om¬
ständigheter, och jag medgifver mera än
gernaatt detta Utskotts yttrade menin¬
gar och grundsatser hafva vid denna Riks¬
dag fullkomligt svarat mot det förtroende,
210
Den 19 Maji f. m.
som Vederbörande dertill satt. Utskottets
beskedlighet och menlöshet är åtminstone
anmärkningsvärd, om den just icke är pris¬
värd; ty, hvad beträffar de stränga orden,
bör jag förklara, att fastän bland det täc¬
ka könet sommarljumma och spenvarma ut¬
tryck, och ett mjölkspråk, kan vara pas¬
sande, är sådant likväl icke värdigt eller
användbart i en Nordisk Folkförsamling.
Frie män skola hafva fria tankar; och af
talet bedömmer man själen. Intill dess de
Österländska sedvanorne hos oss blifvit na-
turaliserade, bibehåller jag dem, som jag
i arf emottagit af mina förfäder.
Friherre Lagerbjelke, Johan: Jag äm¬
nar ej förlänga den redan nog långa dis-
cussionen; men då Hans Excellence Herr
Grefve af Wetterstedt yttrat den förmodan,
att någon skulle uppträda, för att upplysa,
huruvida icke något nytt skepp blifvit bygdt
för de influtne medlen af de försålde skep¬
pen, anser jag mig i största korthet böra
meddela den upplysning, att ganska betyd¬
liga förråder af virke och dylikt för Flot¬
tans materiel med desse medel upphandla¬
des, hvarigenom det blifvit möjligt att, att
på sätt som skedt, sedan 1825 till största
delen nybygga 2 Linieskepp och 1 Fregatt.
Hans Excellence Herr Grefve af JVet-
terstedt: Efter den vidlyftiga öfverläggning
som redan ägt rum, torde Ridderskapet och
Den 19 Maji f. m.
221
Adeln tillåta mig, att nu inskränka mig till
upptagande af vissa svar, som här gifvils
å hvad jag egenteligen enskildt förut anfört.
Man har förundrat sig, hvarföre jag
icke förr yttrat mig i ämnet. Jag har sökt
redogöra för skälet härtill i mitt skrifteliga
anförande, men jag har, såsom svar här¬
på, af Friherre Anckarswärd fått en comp¬
liment, för det jag vanligen kunnat genast
uppfatta hvad här säges. Vid ifrågavaran¬
de tillfälle förhöll det sig likväl icke så.
Jag ville, såsom jag förut nämnt, egentligen
fästa mig vid orden, icke vid saken. Ty
ehuru jag medgifver, att ordtvister alltid
äro obehagliga, trodde jag mig, i anseen¬
de till den känsla, hvarmed jag åhörde Fri¬
herre Anckarswärds uttryck, böra gifva ett
mera utförligt svar. Ingen kan mera, än
jag, hysa aktning för yttranderätten, och
jag tror mig icke hafva förtjent några före¬
bråelser i detta afseende. Jag har icke be¬
gärt något Parlamentariskt lexicon på de
ord, man här skulle få nyttja; men jag har
trott, att, då det är hvars och ens rätt att
här fritt yttra sig, rättigheten icke heller
skulle förnekas mig, att, i den mån jag för¬
mår bestrida de ord jag ogillar, få anse
dem för stränga, och att yttra denna min
mening. Jag har derigenom påkallat ett svar,
och jag har fått det. Man har sagt, att Mini-
stéten, som man kallar den, ehuru Grund¬
lagen ej vet af någre Ministrar utan endast
111
Den 19 Maji f. m.
Konungens Rådgifvare — med ett ord, man
liar sagt att desse Rådgifvare i hvarje ögon¬
blick framställa po §., såsom ett värn för
sin ömtålighet. Jag har ej åberopat den¬
na §., och skall ej göra det. Men jag väd¬
jar till Friherre AnckarsWärd sjelf, huruvi¬
da jag ej haft skäl, att säga, det kraft och
känsla för sak kunnat finnas i hans anföran¬
de, utan de uttryck han begagnat. Friher¬
ren har nu förklarat, att han ville bestå
vid dessa uttryck. Vår räkning är då qvitt,
sedan begge sagt sin mening. Men icke
har jag derföre framställt någon Grundlags
§., såsom hinder för hvad han sagt. Jag
liar endast yttrat min öfvertygelse. Man
bör då icke heller säga, att Styrelsens med¬
lemmar anse för ett brott hvarje uttryck
af en olika åsigt mot deras egen. Det är
sättet, som jag klandrat. Att på annat vis
tyda mina ord, är att förvända meningen;
ty jag kan ej anse för ett brott, hvad jag
vet vara hvars och ens rättighet.
Jag återkommer till det Parlamentari¬
ska lexicon, hvarom Friherre Anckarswärd
sagt, att det väl torde vara möjligt att till¬
vägabringa, då så många Ledamöter af Sty¬
relsen tillika äro Ledamöter af Svenska Aka¬
demien, men derjemte hyst den förmodan,
att dess ntgifvande skulle komma att dröja
lika länge, som den Svenska Ordbok Aka¬
demien haft sig ålagdt att besörja. För att
svara härpå blott såsom Ledamot af Sven-
Den i g Maji f. m.
223
sisa Akademien, torde jag kunna inskränka
mig till den erinran, att bland skälen för
dröjsmålet med den Svenska Ordboken, kan
möjligen äfven vara, att man vill vänta,
till dess de nya ord, vi till ex. bär så of¬
ta höra nyttjas, vunnit burskap i språket.
Friherre Anckarswärd har sagt, att hans
anmärkningar så länge skola förblifva skar¬
pa, till dess den Ministeriella Ömtåligheten
försvunnit. Jag får i anledning häraf för¬
klara, att jag för min del ej äger någon
ömtålighet, i afseende på de anmärkningar,
som göras. Jag söker alltid lugna milt in¬
re, då jag går att uppfylla ett yttre ålig¬
gande. Jag kan besvara de anmärkningar,
som göras, men afsigt att dervid såra nå¬
gon har jag icke. Jag tror icke eller att
någon har för afsigt att såra mig, och der¬
före har jag ingen ömtålighet. — Friherre
Anckarswärd har påkallat en förklaring af
mitt uttryck om mandom i ord, men til¬
lagt, att han sjelf trodde en sådan förkla¬
ring kanske vara öfverflödig, vid en upp¬
märksammare uppfattning af meningen. Mi¬
ne ord voro följande: ”Det är icke genom
”mandom i ord, genom kamerala beräknin-
”gar vid tillgångars anslående till försvars-
”medlen, genom reglementariska föreskrif¬
ter, som å ena sidan förlama Styrelsens
”åtgärder, under det att, å den andra, af
”henne fordras ett profetiskt föreseende,
”och en oemotståndlig verksamhet, som Sta¬
tens sjelfständighet upprätthålles och be-
Den 19 Maji f. m.
”varas.” Det är således en allmän refle¬
xion, utan ringaste allusion på Friherre Anc-
karswärd. Ett lika förhållande är äfven med
den allusion Friherren trott sig finna mot
slutet af mitt anförande, angående de oli¬
ka politiske åsigterne 1813. Friherren har
sjelf påmint härom och frågat, om jag glömt
äldre förhållanden. Jag vädjar till honom
sjelf, om jag yttrat någon tanka, som kan
gifva anledning till en sådan förmodan. Jag
liar omnämt, och jag erkänner, att jag me¬
nat, Friherrens politiska förhållande 1813,
såsom ett bevis, att vid stora företag olika
åsigter i lika god mening kunna yttras, men
att man gör illa, om man vill bedömma dem
endast efter utgången.
Friherre Ånckarswärd har äfven om¬
talat ett vädjande till Svenska Folket och
främmande Nationer. Jag antager denna
compromiss, öfvertygad att utslaget ej skall
stå i motsägelse med de tänkesätt jag här
yttrat. — Friherren har klandrat, att man
begagnat den heliga egiden af Konungens
namn. Jag har nämt det, emedan det ej
är främmande för våra hjertan, emedan det
enligt Grundlagen är Konungen, som äger
allena styra Riket och blott hämta råd af
sitt StatsRåd. Då man derföre talar om
Styrelsen, serdeles på ett sätt, som Friher¬
re Ånckarswärd, tror jag den heliga egi¬
den med skäl kan åberopas, utan alt träda
Den 19 Maji f. in.
de Parlamentariska formerne för nära. Hvad
åter beträffar deri stora oförsigtighelen, sorn
Friherre Anckarswärd förebrått mig, att in¬
gå i discussion öfver Politiske förhållanden,
kan jag icke medgifva, alt någon oförsig¬
tighet i detta afseende blifvit af mig be¬
gången. Friherren lofvar, att jag framde¬
les, då folket utkräfver sin rätt, skall blif¬
va uppfordrad att ingå i dylika ämnen. Jag
tror mig böra till dess uppskjuta mitt svar;
ty för närvarande finner jag för en sådan
discussion ingen ledning i våra Grundlagar.
Friherre Anckarsvärd har omtalat den
utländska skulden, och gjort det i stränga
ordalag, likasom sättet för dess godtgöran¬
de hade varit stridande emot Svenska nam¬
nets heder. Men jag skulle tro, alt om
Svenska namnets heder fordrade, att den¬
na skuld å nyo till sitt förra belopp åter-
upplifvades, den stora delen af Nationell,
som för betäckande af blott det årlisa rän-
O
tebeloppet finge se sina skattebördor till en
tredjedel ökade, icke, som ett oundgängligt
vilkor för äran, skulle anse att heldre be¬
tala desse skatter, än att nu vara från Skul¬
den och de dermed förknippade utgifter be¬
friad.
I afseende på hvad man sagt om gran¬
na phraser rörande Skandinaviens förening,
bar jag intet att svara. Saken vittnar för
24 H» i5
Den 19 Maji f. m.
sig sjelf, och jag är öfvertygad att den dag
skall komma, då vigten af denna förening
utaf alla skall ärkännas. Hvad åter be¬
träffar de stora penningsummor, som Fri¬
herre Anckarswärd om tält såsom bortkasta¬
de, vet jag sannerligen icke, hvar de fun¬
nits. Menas härmed de Pomerske Domä-
nerne, så torde jag få återkalla i minnet,
att desse Domäner voro bortskänkte till
Franska Arméen, och förblefvo borta, då
landet återställdes efter tractaten i Paris;
att då genom freden i Kiel landet afträd-
des till Danmark, ingen ersättning eller lös-
ningssumma derföre var utfäst; att domai-
nerne då undantogos och bortskänktes åt
Svenska Arméen; att, när, till följd af ovän¬
tade händelser Kieler-tractaten ej gick i
verkställighet, Pommern då ej heller blef
till Danmark afträdt, men deremot efteråt
till Preussen, som derföre utbetalte en be¬
tydlig lösningsSumma, hvilken, oagtadt vär¬
det af Domainerne deraf afdrogs, likväl lill
ett högst betydligt belopp kommit Svenska
StatsVerket till godo. Jag tror således ej
det kan sägas, att man bortkastat någre me¬
del, då man begagnade den anledning till
Pommerns bibehållande, som Norrska hän-
delserne medförde.
Friherre Anckarswärd har ock uppta¬
git och besvarat slutmeningen i mitt anfö¬
rande, med det yttrande att Friherren tror,
det den fadersprodukt, som kunde blifva
Den 19 Maji f. m.
en följd af någon vår ömsesidiga samver¬
kan, skulle blifva den sämsla Batard i verl-
den. Jag vill icke inlåta mig angående äkt¬
heten eller oäktheten af en sådan product;
men då Friherrens och mina åsigter äro så
olika, synas de ej äga serdeles lynne för
hvarandra, vare sig i faderlig! eller son¬
ligt förhållande.
Sluteligen har Friherre Alick arswärd,
oaktadt sina anmärkningar emot Hans Ex-
cellence Herr Grefve MÖrners framställning
om Romerska Republiken och Slaget vid
Can nse, sjelf icke försmått att lemna oss
en liknelse vid Danaiderne och deras såll.
För min del bekänner jag, att jag, vid jem-
fÖrelsers anställande, snarare håller mig vid
Historien, än vid Mythologien. Men för
att från denna utflygt i Mythologiens dunk¬
la rymder, återkomma till verkligheten, har
Friherren slutat med en ny anmärknings¬
anledning mot Konungens Rådgifvare, hvar¬
emot, då den i laglig form blifvit anmäld,
jag visserligen ej har något för närvarande
att påminna.
Friherre Cederström: Denna discussion
skall ej gå förlorad för Svenska Folket. Det
skall deraf se, huru personer här finnas,
som vilja missförstå grundlagens tydliga
hud. Herr Hjerta har sagt sig icke förstå,
huru jag kunnat yrka den sats, att endast
Förvaltningen af SjöÄrendernes jämte Stats-
Den 19 Maji f. m.
Contorets Embetsman kunna ställas till an«
svar enligt 3o §. Riksdagsordningen. Skä¬
let är klart, nemligen att Förvaltningen af
SjöÄrenderne redovisar för io:de Hufvud-
Titeln, och StatsContoret för de öfrige g
HufvudTitlarne. Grunden för Scändernes
beslut vid sista Riksdagen rörande Magasins-
Directionen var just densamma, som jag
uppgifvit; ty MagazinsDirectionen hade sig
ålagt, att inför Ständerne directe redovisa
för det till Magasinslnrättningen anslagne
Creditif. Om man således icke vill förty¬
da lagens klara bud, är det blott de för
Statsutgifterne inför Ständerne redovisande
Embetsman, på hvilka 3o §. Riksdagsord¬
ningen kan lämpas. Hvad åter Konungens
Rådgifvare beträffar, kan fråga om deras
ansvarighet endast väckas inför Constitu-
tionsUtskottet.
Jag har velat lemna denna upplysning
för att tillrättavisa ett misstag, som, vid
en ofullständig framställning i Tidningarne,
kunnat inverka på Allmänna opinionen.
Friherre Boije j Fredrik; Det synes mig
som discussionen urartat och blifvit helt
och hållet personel lill föga vinst för detta
Hus, och alldeles ingen för Folket. Jag
hemställer derföre vördsammast, 0111 icke
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken behagade afsluta discussionen och
återföra till ordningen för dagen. Yi hafva
Den 19 Maji f. m.
329
redan i nära 5 timmars tid varit sysslosatte
med ett ärende, som icke ligger på bordet,
eller utgör något föredragnings-ämne för
dagen. För öfrigt förenar jag mig med
Hans Excellence Herr Grefve Mörner uti
den önskan, att en slöja kunde dragas öf¬
ver Skeppshandeln, och tillägger enskilt den
önskan, att denna slöja måtte vara så stor,
att den äfven kunde täcka allt hvad sorn
i ämnet blifvit discuteradt.
Grefve von Schwerin j, Predrik Bogisi¬
laus: Jag ber att få upplysa en omstän¬
dighet, som icke tyckes hafva blifvit rätt
uppfattad. Det var visserligen fråga att
hänskjuta liquidationen för ifrågavarande
Skeppshandel under en Compromiss, men
den blef aldrig af, och skälen dertill upp¬
tagas i StatsUtskoltets i saken afgifne Ut¬
låtande. Hvad sedermera ägde rum, var
en enkel consultation roed män, till hvilka
man hade förtroende. En sådan begäran
att få veta deras opinion i saken, hvilka
derom tillfrågas, kan ställas till 7 eller till
5o efter behag; och behöfva de tillfrågade
icke veta utaf hvarandra. Äfven jag blef
consulterad; jag deltog i granskningen af
handlingarne gemensamt med andra tillkal¬
lade gode män, men afgaf mitt yttrande
serskilt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, att deras Ex-
a3o
Den 19 Maji f, ra,
cellencers Grefvarne Mörners och af Wet-
terstedts samt Friherre Cederströms anfö¬
randen, hvilka innefattade svar å de vid
StatsUtskottets under N:o 101 meddeldte,
och den i/j. dennes återremitterade Utlå¬
tande, angående försäljningen af 5 st. Kro¬
nan tillhörige KrigsSkepp och redogörelsen
för derföre influtne medel, gjorde anmärk¬
ningar, måtte, jemte de af åtskillige Leda¬
möter, i anledning deraf, nu afgifne yttran¬
den till StatsUtskottet remitteras.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning afjBancoUt-
skottets den 9 dennes under N:o l\i afgif-
ne, och den 11 derpåföljde på bordet lag-
de, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets under N:o 3i förut
meddeldte Betänkande, om ytterligare åtgär¬
der för Silfverköp samt fortfarande Silfver-
invexling; blef samma Utlåtande, på begä¬
ran af Herr Munck af Rosenskjöld, Eber¬
hard, och Herr Dalman, Lars, Johan, en¬
ligt 49 §• Riksdagsordningen å nyo lagdt
på bordet,
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 10
sistlidne April under N:o it^afgifne, samt
den 7 dennes e. m. på bordet Jagde, Ut¬
låtande, i anledning af någre i Kongl. Majrts
Nådiga Proposition, om StatsVerkets till¬
stånd och behof, förekomne Allmänna frå¬
gor.
>
Den 19 Maji f. m. a3i
Friherre af Nordin j Carl Johan: Jag
hemställer vördsammast, om icke detta Utlå¬
tande, som innehåller principerne för Stats-
regleringen måtte få hvila, intill dess Be-
tänkanderne om hufvudtitlarne blifvit dis-
cuterade, emedan det torde blifva svårt
afgöra desse sednare, om vissa principer
för StatsRegleringen i allmänhet på förhand
stadgas, serdeles hvad angår 2 och 3 Titt-
larne, hvilka helt och hållit bero af de ge-
nerela principer, som antagas för reglerin¬
gen; och då desse 2:ne HufvudTittlar troli¬
gen blifva återremitterade, torde äfven det
nu ifrågavarande Utlåtandet icke böra i för¬
hand antagas, utan böra dela samma öde.
Uppå derefter af Hans Eoccellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord Propo¬
sition, instämde Ridderskapet och Adeln uti
Friherre af Nordins berörde framställning.
Företogos till pröfning i ett samman¬
hang StatsUtskottets den 10 sistlidne April
afgifne, och den 7 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtanden;
N:o 125. Angående regleringen af Ut-
gifterne under RiksStatens Första Hufvud-
Titel.
N:o 126. Angående uppförande på Stock¬
holms Slotts Stat af Löner för en Ståthål¬
lare m. fl.
Den 19 Maji f. m.
N:o 127. Angående anslag till repara¬
tioner å Strömsholms Kongl, Slott.
Grefve von SchwerinFredrik Bogis¬
laus uppläste följande:
Under åberopande af min vid StatsUt-
skottets Utlåtande N:o 124 afgifne Reser¬
vation, får jag framställa följande Motion:
Att Ridderskapet och Adeln ville beslu¬
ta, det SlatsUtskoltets förslag lill ökade
statsutgifter icke företagas til! slutligt af¬
görande, förr än den väckta frågan om
väldet af det gångbara myntet blifvit af¬
gjord.
Skulle detta förslag erhålla Ridderska-
pels och Adelns bifall, kommer jag att fö¬
reslå :
att MedSlånden måtte inbjudas, alt om
delta beslut med Ridderskapet och Adeln
sig förena.
Hvarken denna Motion, eller Ridder-
skapets och Adelns bifall åt densamma, om
det skulle erhållas, bör kunna hindra att
låta Utskottets förslag till Reglering af Stals-
Utgifterne under sina Hufvudtitiar under¬
gå granskning, och att till StatsUtskottets
förklaring meddela de anmärkningar, som
dervid komma att göras.
De skäl, som föranlcdt mig att göra
denna Motion , äro angifne uti min Reser¬
vation. Jag skall fullständigare utveckla dem,
Den 19 Maji f. m. a33
öm så skulle fordras, när Motionen blir fö¬
remål for discussion.
Grefve von Schwerins berörde Motion
lades på bordet.
Herr Hjerta,, Gustaf: Då öfverläggnings-
ämnet nu angår första Hufvudtitteln, är den
första anmärkning jag dervid har att göra
emot den föreslagne tillökningen i H. K.
H. KronPrinsens Hofhållningssumma med
20,000 R:dr i och för deras Kongl. Höghe¬
ter ArfFurstarnes underhåll och uppfostran.
Jag finner visserligen, att H. K. H. tillskyn¬
das ökade utgifter genom de 3:ne ArfFur¬
starnes uppfostran, men då, genom H. K.
H.Prinsessan Sophia Albertinas dödliga från¬
fälle, Hans Kongl. Höghet erhållit Lustslot¬
tet Tullgarn, och dessutom, såsom jag för¬
modar, uppbär inkornsterne af Bäckaskogs
Boställe i Skåne, skulle jag tro, att någon
tillökning i Hans Kongl. Höghets inkomster
för det närvarande icke är af behofvet på¬
kallad. Deremot befarar jag, att om den nu
föreslagne tillökningen beviljas, densamma
äfven skulle komma att beständigt qvarstå,
fastän vi troligen om 5 år härefter eller vid
nästa Riksdag blifva anmodade, att uppgö¬
ra serskild HofStat för åtminstone den äld¬
ste ArfPrinsen. Jag anser alltså, alt de min¬
dre betydliga utgifter, Hans Kongl. Höghet
ännu under fem år kan komma att vidkän¬
nas i och för de unga ArfFurstarne, äro er¬
satte genom revenuerne af Tullgarn och Bäc-
234
Den 19 Maji f. m.
kaskog, samt att vi således för närvarande
icke behöfva bevilja någon tillökning i Hans
Kongl. Höghets Hofhåilningssumma. Äfven¬
ledes anhåller jag att få fästa uppmärksam¬
heten på de af Utskottet föreslagne 3o,ooo
R:dr till LustSlottens underhåll, och hem¬
ställer, om ej någon nedsättning deri kan
äga rum, genom indragning af en del Ståt¬
hållare-löner. Angående Utskottets förslag,
att anvisa medel åt Strömsholms Slott på
tittelns öfverskott, anmärker jag olämplig¬
heten af att göra någon anvisning på öf-
verskottsmedel, emedan, om behofvet är
gifvet, medel mäste på titteln dertill upp¬
föras, och ej påräknas af öfverskottet, hvil¬
ket endast gifver anledning till ökade an¬
slag emellan Riksdagarne, och att inbilla
folket, att det skattar mindre, än det verk¬
ligen gör. Dessa äro de 3:ne anmärknin¬
gar, hvilka, i fall af återremiss, jag önska¬
de måtte få åtfölja.
Herr CrusenstolpeMagnus Jacob: Den
anmärkning, jag tager mig friheten vid den¬
na Tittel framställa, är helt och hållet för¬
anledd af StalsUtskottets olika förfarande
uti en punkt af denna mot de öfrige Huf-
vudTitlarne. Utskottet har nemligen, så¬
som tillökning i H. K. II. KronPrinsens Hof-
hållningssumma, i anseende till ökade ut¬
gifter för D.D. K.K. H.H. ArfFurstarne,
ej allenast föreslagit ett årligt belopp af
20,000 Riksdaler Banco, utan ock tillstyrkt,
Den 19 Maji f. m.
235
att nämnde anslag för detta är mätte utgä af
Öfverskotterne ä StatsVerkets inkomster. Ut¬
skottet har på långt när icke föijt samma
grundsats vid uppgörandet af Statsreglerin-
gen i öfrigt. Tvertom heter det i Utlåtandet
N:o 124 rörande de allmänna frågorna, att
Utskottet ville framdeles göra anmälan om
tiden, dä verkställigheten af de föreslagne
löneregleringarne böra vidtaga. Missför¬
hållandet faller starkt i ögonen vid jemfö¬
relse med hvad Utskottet tillstyrkt att för¬
bättra lönevilkoren åt Indeldta Arnmens Be¬
fäl, örn hvilket Utskottet sjelft vitsordar,
att detta Befäl ”saknar en efter tidernas
"skick tarflig utkomst." Det till afhjelpan-
de af denna brist föreslagna belopp utgör
likväl ej mera, än 24,i65 Riksdaler 42 sk.
6rst., eller hardt nära detsamma, som ap-
panagesumman. Antingen borde väl, såsom
mig synes, begge dessa anslag samtidigt ut¬
gå, eller ock företrädesvis det sednare först,
emedan det ej lärer kunna bestridas, att ju
nöden der mest tränger. Ett motsatt för¬
farande synes mig vara inconseqvent, och
således icke värdigt Rikets Ständer.
I händelse återremiss beslutes, torde
denna anmärkning få till Utskottet åtfölja.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
skulle önska, att Ståndet, innan det ingin-
ge i öfverläggning om en eller annan ti Itel,
först ville yttra sig öfver Grefve yon Schwe-
236 Den 19 Maji f. m.
rins framställning. Det torde sedan tilfva
lättare att öfverenskomma om utgifterna, va¬
re sig alla tillsammanstagne eller hvar och
en för sig. Hvad sjelfva öfverläggningens
gång beträffar; så skulle jag önska att hvar¬
je Ti Itel efter nummerordningen serskildt
företoges; och förmodar det vara så myc¬
ket nödvändigare, som StatsUtskottets Ut¬
låtanden öfver alla Hufvudtilllarne icke äro
tryckta och utdelade. Äfven, der så skedt,
torde man böra erindra sig, att de Leda¬
möter, hvilkas tid är upptagen af Utskotts-
arbeten, svårligen kunnat medhinna, att till¬
räckligen laga kännedom af de Titlar, hvar¬
om Utlåtanderna sednast blifvit färdiga. Be-
tragtar man det hela af Statsutgifterna; så
anser jag Grefve von Schwerins förslag va¬
ra desto rigtigare, som, derest man fast¬
ställde beloppet af Statens utgifter, innan
man bestämt sig för myntets stadgande, skul¬
le det hända, i fall af myntförsämring, att
de beviljade anslagen blefvo för behofven
otillräckliga, eller i fall af myntförbättring,
att de skattdragande icke förmådde bära de
derigenom stegrade utskyldema. Jag vågar
derföre anhålla att Grefve von Schwerins
förslag först måtte komma under öfverlägg¬
ning, och att jag derefter måtte få göra de
anmärkningar, jag kan hafva att anföra vid
StatsUtskottets åtskilliga UtgiftsUtlåtanden,
Herr Tham, Wolrath: Grefve von Schwe¬
rin har, efter hvad jag tyckt mig finna, ty-
Den 19 Maji f. m.
deligen aniydt sitt förslag, såsom en ny
motion, hvilken alltså kommer att ligga på
bordet, och icke kan hindra discussionen
öfver förevarande ämne, hälst Grefven sy¬
nes åsyfta, att StalsUtskoltet skulle hinna
inkomma med Utlåtande öfver Grefvens Mo¬
tion, innan HulvudTitlarne bestämdes, och
hvilket, då de derom afgifne Utlåtanden tro¬
ligen återremitteras, ganska väl låter sig
göra. Om jag ej så fattat meningen af Gref¬
ve von Schwerins förslag, skulle jag med
min röst vägrat bifall dertill, hvaremot jag
nu i stället tillstyrker det. Hvad angår Herr
Hjertås första anmärkning, torde det tillåtas
mig yttra, att det skulle blifva något högst
ovanligt i våra Annaler, om Ständerne väg¬
rade appanage åt Rikets ArfFurstar, särdeles
då de äro tre, hvilkas ändamålsenliga upp¬
fostran bör besörjas. Den värde anmärka-
rens skäl lill sitt vägrande är tillräcklighe¬
ten af H. K. H. KronPrinsens Hofhållnings-
summa, samt alt H. K. II. ägde revenuen
af Bäckaskog och Tullgarn. Bäckaskog har
II. K. H. redan innehaft i flera år, och
Tullgarn torde ej lemna någon särdeles be¬
hållning, ty innehafvandet af sådane lägen¬
heter medförer oftast i underhåll af bygg¬
nader och andra inrättningar större kost¬
nader, än som motsvaras af deraf fallande
inkomster. Det enda skäl, man efter min
åsigt kan hafva att framställa emot Stats-
Utskoltets förslag, är att beloppet blifvit
uppfordt såsom tillökning uti II. K. II. Kron-
238
Den 19 Maji £ ra.
Prinsens Hofhållnings-summa. Så var icke
meningen uti min Motion, utan att ett ser¬
skildt appanage till ArfFurstarnes uppfostran
skulle beviljas. Och om så sker, kan väl
icke någon förblandning vid nästa Riksdag,
såsom Herr Hjerta fruktar, äga rum. Jag
tillstyrker derföre, att beloppet må bevil¬
jas, och att detta mitt yttrande, i händelse
af återremiss, må få åtfölja Herr Hjertås
anmärkningar till StatsUtskottet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Den af StatsUtskottet tillstyrkte tillökning
af 20,000 R:dr i H. K. II. Kronprinsens
Hofhållningssumma i anseende till ökade
utgifter för D.D. K.K. H.H. ÅrfFurstarne,
anser jag icke böra beviljas; enär Kongl.
Maj:t sådant icke projecterat, och af Lands¬
faderlig kärlek för det trogna folket icke
ens velat tillåta den under detta Riksmöte
af en värd Ledamot projecterade Fadder-
gåfvan.
Kongl. Hoj'Ställets Utfodring }
bar vid 1823 års StatsReglering beräknats
till 28,848 R:dr 4° s^* 5 rst.; nu är den
föreslagen till 3o,o36 R.’dr 2g sk, g rst.
Jag anser det böra förblifva vid den förra
anslagssumman, och skulle till och med tro,
att det stora Hästantalet, och StallBetje-
nings-skaran, kunde något minskas; då an¬
slagssumman ändå bättre skulle räcka till.
Den 19 Maji f. m.
23g
Kongl. Slottets Police- Lys- och Renhåll¬
ning :
Utskottet liar föreslagit, att summan
skulle ökas från 15,549 R:dr 4 10 rst<
till 16,087 36 sk. 10 rst. i anseende
dertill, att 4 stycken nya SloltsKnektar skulle
vara nödvändige för vården af Brandred¬
skapen vid Stockholms Slott. Tiliöknings-
summan är visst icke stor, men sjelfva Huf-
vudsumman är ock icke liten; och då Brand¬
redskapen i så många år förut varit vårdad
af nuvarande SlottsBetjening; anser jag för
min del, den föreslagne tillökningen icke
böra äga rum.
Haga LustSlott och Park:
Vid i8a3 års StatsReglering förhöjdes
UnderhållsSumman för nämnde Slott ifrån
o. till 3ooo R:dr, att årligen intill denna
Riksdag utgå, och föreslår Utskottet nu, att
samma förhöjning må fortfara lill nästa Riks¬
dag. Skälet lill den fortfarande förhöjnin¬
gen har Utskottet uteglömt; och likväl bör
något sådant uppgifvas. Det skäl, som tyc¬
kes ligga förborgadt i Utskottets förslag,
nemi., att 1823 års Ständer förhöjt Sum¬
man, anser jag icke vara något skäl, utan
tvärtom ett vådligt prejudicat; och då den
förra förhöjningen skulle fortfara endast till
denna Riksdag, bör den ock nu upphöra.
Vid de af Utskottet projecterade 5,4oo
R:dr till verkställande af reparationer å
2^0 Den ig Maji f. nu
Strömsholms Slott, får jag anmärka, att ut¬
om det sjelfva reparationerne gerna kunnat
till en lägligare tid uppskjutas, är i allt
fall 3ooo R:dr för ett par icke särdeles lån¬
ga trädbroar, och 1200 R:dr allt Banco,
för Jernledstänger, alltför högt tilltagit. —«
Jag ogillar således hela förslaget, och an¬
ser ingen annan reparation böra företagas
än endast, att Broarna hållas i brukhart
skick, hvartill kostnaden kan bestridas af
öfverskottet på de vid 1823 års Riksdag an-
slagne medel till reparationer vid Ströms¬
holms Slott.
Grefve Brahej Magnus: Jag har be¬
gärt ordet, för att besvara hvad Herr Hjer¬
ta yttrat i afseende på H. K. H. Kronprin¬
sens inkomster af Beckaskog, och får i det¬
ta afseende nämna, att II. K. H. genast vid
tillträdet af nämnde Indelning använde den¬
na egendoms afkastning till löneförbättrin¬
gar åt de MilitairTjenstemän, hvilka hafva
en förökad tjenstgöring, och en i följd der¬
af ökad representations-skjldighet derige¬
nom, att H. K. II. Sjelf ej på stället kan
föra det M i 1 i ta i r B e fä 1, som är H. K. H. inom
Provinsen anförtrodt. Det är endast Trä¬
gården, af hvilken H. K. H. behållit reve-
nuen.
Grefve Hornj Claes Fredrik: Rikets
Ständer äro nu fcån gången under en i5-
* år*S
r
Den 19 Maji f. m. a4t
årig fred församlade, och finna Staten i
samma, om ej mer utblottade, tillstånd, än
då detta lyckliga tidskifte inträffade. Våra
skattebidrag, vid hvarje Riksdag ökade, lem¬
na endast resultatet af jemt stigande behof-
ver; och styrelsens fordringar vid detta Riks¬
möte, hafva, till lika stor förvåning, som
misströstan, öfverträffat Nationens alla be¬
räkningar på höjden af missförhållandet mel¬
lan folkets krafter och deras anlitande.
Vid en så olycksbådande utsigt på möj¬
ligheten, att förena Statens bestånd, med
det närvarande samhällets, bör det i san¬
ning vara för Nationen djupt smärtande,
om den skulle erfara, att dess ombud i för¬
sta rummet anslogo ökade bidrag, der inga
fordras eller larfvas. Så är förhållandet med
lista HufvudTitelns anslag. Konungen har
ej funnit behof af dess ökande för sin Höga
Famille, och jag fattar ej det missförstådda
nitet, att häruti handla mot Kongl. Majrts
vilja och böjelse. Vi påminna oss att Ko¬
nungen, i ett bådskap till Rikets Ständer,
under denna Riksdag afgifvit en Landsfa¬
derlig förklaring, som synes mig innebära
den höga sanning, att Sveriges ArfFurstar
borde tidigt vänjas att känna sig sjelfve,
såsom Söner af det fattiga Sverige. Måtte
derföre det fattiga Folkets Ombud icke jäf¬
va denna sanning genom riktning till en
flärd, som kan höfvas den yppiga Söderns
24 H. 16
Den 19 Maji f. m.
Despoter, men ej den allvarliga Nordens
Furstar.
De Kongl. Prrnsarne äro annu och för¬
blifva intill nästa Riksdag inom den ålder,
då deras uppfostran alldrasäkrast, alldra-
bäst, kan anförtros åt den Faderliga och
Moderliga ömheten, och icke öfverlåtas till
en serskild Hofstat, som, omgifvande de Fur-
steliga Barnens vagga, inväna deras späda
sinne vid rnagten, högheten och smickret.
Jag röstar derföre emot förslaget att öka
det Fursteliga appanaget, såsom opåkalladt,
öfverflödigt och skadligt.
Herr Hjerta: Sedan Grefve Brahe upp¬
lyst, att inkomsten af Beckaskog användes
till Löneförbättring åt jle Militärer, sorn
tjenstgöra i högre befattningar i Skåne, fin¬
ner jag visserligen deruti en minskning i
den tillgång jag trodde H. K. H. KronPriri¬
sen äga; men jag tror dock, och vidblif—
ver det yttrande, att, då något anslag till
ArfFurstarnas undervisning icke behöfver
ifrågakomma, förrän vid nästa Riksdag, är
det äfven öfverflödigt att vid denna Riks¬
dag göra någon serskild tillökning i H. K.
K. KronPrinsens anslag för Hofhållning. Jag
vet väl, att H. K. H. derigenom får ökade
utgifter; men dessa äro så dyrbara för hans
hjerta, att han säkerligen för detta ända¬
mål gerna gör en lindrig besparing på sin
öfriga Hofhållning, och jag tror det alltså
Den 19 Maji f. m. 24’
vara rättare att förblifva vid hvad som är,
tills Rikets Ständer förmodligen nästa Riks¬
dag komma att göra ett anslag åt HofStat
för Prinsarne, än att nu sätta i fråga en
tillökning, som jag befarar ändå måste
qvarstå, sedan det serskilda anslaget anvi¬
sas. Då nu härtill kommer, alt det anslag
H. K. H. KronPrinsen redan har, är gan¬
ska betydligt, och vida större, än hvad Sven¬
ska KronPrinsar tillförene innehaft, och stör¬
re måhända, än mången Svensk Konungs
fordom varit; så finner jag häri ett ytter¬
ligare skäl till anslagets bestridande.
Hvad beträffar anslaget till Broar vid
Strömsholm, anser jag Utskottets förslag i
detta fall innebära en misshushållning, att
icke, i stället för Trädbroar, hafva före¬
slagit dylika af Jern; äfvensom jag finner
origtigt att taga medlen dertill på öfver-
skotten. På dessa böra aldrig anvisas be¬
talningar, som af Rikets Ständer pröfvas
och godkännas såsom nödige.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt > Gustaf: Grefve Brahe har redan
upplyst om rätta förhållandet med Becka-
skog, hvilket Herr Hjerta åberopat, såsom
en tillgång för H. K. H. KronPrinsen. Herr
Hjerta har äfven omtalat Tullgarn. Jag kän¬
ner icke fullkomligt säkert, om ej fråga upp¬
står om fardag vid denna Kungsgårds af-
16*
Den 19 Maji f. tn.
trädande; men hvad jag förut vet, är att
afkastningcn deraf hittills icke lemnat nå¬
got öfverskott, utan att ställets underhåll
upptagit inkomsterne. Således är förhållan¬
det både med Beckaskog och Tullgarn, att
några tillgångar derifrån icke äro alt påräk¬
na. Jag hemställer, om icke ifrågavaran¬
de anslag må beviljas, såsom behöfligt för
de unga Prinsarnes uppfostran. Grefve Ho 1; 11
har omtalt Styrelsens fordringar och de
enorma summor, som betunga de skattdra¬
gande.. Jag hade icke trott, att denna an¬
märkning skulle framkomma vid discussio-
nen öfver första HufvudTiteln , emedan man
snarare kunnat få anledning att göra den
O o
vid de andra BufvudTitlarna. Herr Hjerta
har sagt, att han trodde öss gå H. K. H.
önskan mera till mötes genom att vid nä¬
sta Riksdag gifva ett serskildt anslag till
ArfFurstarnes uppfostran, än att nu bifalla
StntsUtskottets, på enskilda motioner grun¬
dade tillstyrkande. Jag får i anledning här¬
af nämna, det jag hyser deri tanka, att be-
hofvet af detta anslag verkligen existerar,
och att H. K. H., genom dess emottagan¬
de, skall gå Rikets Ständer med beredvil¬
lighet till mötes. Huruvida detta anslag
uppgår till högre summa, än hvad Svenske
Konungar förut haft i Svenskt Banco, är
en fråga, som jag icke vill bestrida, eme¬
dan man bör tro en Representants yttran¬
de, i fall han framställer exempel för sin
satts; men åtminstone har detta icke varit
Deft 19 Maji f. tn. a45
förhållandet i sednare tider. I afseende på
Grefve von Schwerins Motion, har den, så¬
som jag tyckt 111ig finna, blifvit lagd på
hordet, och under tiden kunna i alla fall
HufvudTitlarne discuteras. I sjelfva huf¬
vud fråga 11 instämmer jag med Grefve von
Schwerin.
Herr Rosenbladt Bernhard: Jag har
endast begärt ordet, för att rälta några här
åberopade oriktiga facta. Grefve Horn har
tält om landels jemt växande skattebördor.
1812 års Bevillning uppgick likväl till vi¬
da större summa än den närvarande. Den
har sedermera vid hvarje Riksdag blifvit
nedsatt, under det att inga nya skattebör¬
der tillkommit, utan tvärtom förutvarande
afskaffats, såsom t. ex. särskilta ersättningen
för Landtullen och Bränvinskonsurrttionsaf-
giften; och vid sista Riksdagen nedsattes
Allmänna Bevillningen med 25o,ooo R:dr.
Yid samma Riksdag minskades dessutom
Saltpetergärden till hälften, och Tullafgif-
terne blefvo betydligt nedsatta, ehuru Tull-
inkomsterne ändock varit större än tillför¬
ene, en inkomst ensam vunnen på luren-
drägarens och monopolistens samt deras
liandtlangares bekostnad. Likaså befinnes
hvad Herr Hjerta yttrat om jemförelsen
emellan Hofhållningen nu och i förflutna
tider, icke med sanna förhållandet öfver¬
ensstämmande. Jag kan visserligen icke ur
minnet vederlägga honom med uppgifter
a46
Den 19 Maji f. m.
rörande hvarje förflutit förhållande, men
erinrar mig likväl, att Konung Carl Gustaf,
såsom Thronföljare, ägde i årlig Hofhållning
omkring i5o,ooo R:dr i silfver, oberäknadt
fördelande att, efter kronovärde, disponera
Ölands Kungsgårdar, med fullt tillydande
arbete och kronoräntor. Jag tror icke, att
Herr Hjerta kan bestrida, att i5o,ooo R:dr
i närvarande bancosedlar icke äro lika myc¬
ket, som samma summa då utgjorde, eller
att den efter 120 sk i 11 i liga rs kurs, närva¬
rande tids medelkurs, uppgår till mer än
knappast 57,000 R:dr i Silfver.
Herr Tham: Jag har redan yttrat, att
orden: tillökning i H. K. TI. KronPrinsens
Hofhållning icke öfverensstämde med hvad
jag trodde böra uttryckas; men de öfver¬
ensstämma icke eller med den Tableau, sora
åtföljer Utskottets Utlåtande, och hvarest
slår: serskildt för D.D. K.K. II.II. Hrf-
Fnrstarne. Delta visar, att StatsUtskottet
icke velat inblanda denna tillökning i Kron¬
prinsens Hofhållning, så mycket mindre,
som emellan dessa poster står: H. K. H.
Prinsessans handpenningar. Hvad åter sjelf¬
va saken beträffar, så tror jag, att en dy¬
lik Hofhållning tillförene blifvit gifven åt
Kongl. Prinsar, så fort de blifvit födda,
och det' vore en dålig tacksamhet emot H.
K. H. KronPrinsens välvilja, att icke ge ett
anslag, som jag tror vara nödvändigt. Man
har för öfrigt yttrat två saker, dem jag bör
Den 19 Maji f. tn.
besvara. Den ena, att landet nu Sr i mera
ulblotladt tillstånd, än tillförene. Detta fö¬
refaller besynnerligt, då en skuld af 1 Mil¬
lion 400,000 R:dr, den Rikets Ständer trod¬
de sig göra vid sista Riksdag, kunnat be¬
talas, och Grefve von Schwerins reservation
visar, att vi ändå derutöfver hafva ett öf¬
verskott af 800,000 R:dr. Den andra om¬
ständigheten var, att Skatterna vid hvarje
Riksdag ökats. Jag behöfver icke uppehål¬
la mig härvid, då rätta förhållandet redan
blifvit upplyst af den siste Talaren. Man
har ock anmärkt såsom en besynnerlighet,
att en enskild Motionär föreslagit detta ap-
panage, då Konungen icke begärt.det. Delta
händer likväl icke nu för första gången,
och har alltid, då det blifvit gjordt, nied
välvilja emottagits. Förra Riksdagen sked¬
de del genom Konungens Riksmarskalk, och
jag fann icke, att det upptogs med obehag.
Tvärtom förklarades delsom en delicatesse,
att ett dylikt offer helldre kom ifrån repre¬
sentationen sjelf. Om H. M. Konungen miss-
billigat den af mig väckte Motion, hade
han säkert tillkännagifvit sådant, likaväl som
han afsade sig den härstädes motionerade
faddergåfva.
Grefve Horn: Herr Grefve af Wetter¬
stedt har ansett såsom en anklagelse hvad
jag yttrat om Styrelsens ständigt stigande
fordringar på nya anslag af folket. Jag be¬
klagar, att denna sanna uppgift verkligen
a48 Den 19 Maji f. m.
f ▼
lian anses utgöra en sådan, då förhållandet
i alla händelser qvarstår, sådant jag upp¬
gifvit det. Kan väl något större bevis ges
för denna sanning, än att ruan nu fordrar
af Ständerna flere serskilda Millioner till
försvarsverket? ,Hvad Herrarne Tham och
Rosenblad yttrat, anser jag vara alldeles
orätt, och hade jag icke väntat, att någon
Ledamot med så synbara anspråk på stati¬
stiska och Stats-ekonomiska insigter skulle
missförstå hvad som icke bör vara möjligt,
att dölja för sig sjelf, nemligen att ständigt
ökade anslag fordra ständigt motsvarande
tillgångar, och att dessa icke kunna utgå
annorlunda än genom beskattning. En be-
O O
skattning på consumtion uppstår alltid ge¬
nom ett Tullsysteme, och sålunda utgör ali
inkomst af Tull en bevillning utgående af
Nationen.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Man skulle snart kunna komma att medge
såsom en oformlighet, att här på stället
ens vore möjligt, att tala emot Första Huf-
vudTileln, då vi nästan samtligen äro Actie-
ägare i denna Titel, genom de vänskaps-,
slägtskaps- eller tjenstförhållanden , hvari vi
stå till den mängd personer, som ifrån denna
Titel draga lön och underhåll. Jag kan
likväl icke undertrycka min mening, att
jag skulle anse bedröfligt, om nuvarande
anslag vore så knapt tilltagit, attén mindre
afkastning af Bäckaskog eller Tullgarn skulle
Den 19 Maji f. ra.
249
behöfva ingå i beräkning öfver H. K. H.
utvägar, alt lemna sina barn uppfostran.
Man har såsom motskäl å andra sidan fram¬
dragit, att Bevillningarne ständigt blifvit
minskade; men jag hemställer, huruvida
man med fog kan kalla det en minskning,
att beskattningen bokföres i synlig måtto
till mindre belopp, än den verkligen utgår.
Om de millioner, som blifvit disponerade
på öfverskotten, icke utgöra skattebidrag,
då har den värde Talaren rätt och jag orätt;
men om förhållandet är motsatt, anser jag
oss böra upphöra med dessa villor, som
endast skola bedraga folket, i hänseende till
Representationens förhandlingar. En värd
Talare bär yttrat sig om den stora Hofhåll¬
ning, som bestods Thronföljaren Carl Gu¬
staf, och derpå får jag endast svara, att
jag skulle önska, att Talaren kunde återfö¬
ra möjligheten för Sverige, att åstadkomma
en realisation i anseende till dessa jemn-
förelser; men jag tror, att detta komme att
innebära stora svårigheter.
Hvarefter Friherre Anckarswärd upp¬
läste följande :
Den brist i våra Grundlagar, att appa-
nagen för Kongl. Personer icke vid hvarje
Regentombyte, efter några stadgade grun¬
der, oföränderligt fastställas, lemnar inom
oss ett oupphörligt tillfälle, för den obe¬
hagligaste tanketvist, emellan den, eller de
Representanter, hvilka finna för godt, att
Den 19 Maji f. m.
till de Furstliga Personernes förmån före¬
slå ökade anslag, och dem, hvilka för Skat¬
tebidragens beviljande icke tro sig kunna
antaga något annat rättesnöre, än öfverty-
gelsen om en oundvikelig nödvändighet.
Striden emellan de enskilda åsigterne
är vid sådane tillfällen, som ifrågavarande,
så mycket oangenämare, som den ställning,
ifrån hvilken det underdåniga nitet, och
den medborgerliga tillgifvenheten ådagaläg-
ges uti erbjudna uppoffringar, är mera för¬
delaktig, än den, hvarifrån samma känslor
och enahanda tänkesätt nödgas visa sig i en
orubblig föresats, att, utan afseende å till¬
fälle eller föremål, i första rummet väga nöd-
vändigheeen af hvarje fordradt Skattebidrag."
Vare långt ifrån mig, att härvid vilja
förmena den enskilde Motionairen dess rät¬
tighet, att utgjuta sina känslor för Regent-
slägten, äfven medelst förslag till ökade
Skattebördor för det Folk, hvars intresse
lian är kallad att bevaka. — Jag känner
för val våra former, för att icke veta, till
hvad grad jag måste underkasta mig dem;
men vare det doek långt ifrån alla andra,
att vilja lägga mig till last, om jag, utan
afseende å ämnets grannlagenhet, vid detta,
som vid andra tillfällen äfven begagnar min
rätt, att, sä långt jag förmår, göra min me¬
ning uti frågan gällande.
Den 19 Ma j i f. m.
Besynnerligt måtte det för tänkaren all¬
tid komma att framställa sig, huru den en¬
skilde Motionairen kunnat komma i erfaren¬
het om otillräckligheten af ett Furstligt Ap-
panage. Om det är föga troligt att Motio-
nairerne kunna vara bekante med det Furst¬
liga Hushållets Bokslut; så är det fara värdt,
att Motionairernes förslag till ökade anslag
icke kunna stödjas å någon grundad öfver¬
tygelse om ett verkligt förevarande behof,
och, i brist af någon sådan verklig viss¬
het, lärer begäret, att medelst Nationens
Skattebiträde vinna ett nytt tillfälle, att ut¬
trycka en underdånig välvilja till Konun¬
gahuset, vara den enda talande anlednin¬
gen för de flesta Motioner om ökade anslag
för den Furstliga Hofhållningen.
Lättheten att framföra dylika Motioner .
är ojämförlig med svårigheterne, och obe¬
haget att bestrida dem, och, med ali akt¬
ning för Moticmairfrne, vågar jag likväl tro,
att det vöre illa bestäldt med samhället,
om sådane dan enskilda känslans försök, att
på det allmännas bekostnad göra sig gällan¬
de, fingo utan all slags motsägelse framgå.
Då vid sista Riksdag en tillökning af
100,000 R:dr begärtes för Hans Maj;ts Ko¬
nungens Hofhållning, framställdes denna
Motion så oflicielt som möjligt, i det, att
den åtminstone inom detta Stånd föredrogs
af Högste Chefen för Konungens Idof, hvil-
252
Den 19 Maji f. m.
len tillika vitsordade behofvet af en sådan
tillökning. Jag trodde då, och sådant oak¬
tadt, att Nationens krafter i alla fall bor¬
de rådfrågas, innan ökade utgifter bevilja¬
des, och mitt begrepp om Landets ekono¬
miska tillstånd nekade mig tillfredsställel¬
sen och nöjet, att med mitt bifall biträda
det beslut, som 1823 beviljade denna till¬
ökning å anslaget för första HufvudTilteln.
Motionairerne till den rra föreslagne
tillökning uti IL K. H. KronPrinsens Hof¬
hållning måtte förlåta, om åtminstone jag
icke anser dem äga den officiella caracler,
sorn kunnat lemna åtminstone en förmodan,
att förslaget varit grundadt på kännedom
af ett verkligt förevarande behof, eller på
ett uppdrag, att framföra en önskan till
vinnande utaf dess fyllande; och må det
icke förtänkas mig, om jag tror, att, med
det i ni tia ti f Konungamakten hos oss i alla
frågor äger, propositionen om erforderlig
tillökning uti anslaget för H. K. H. Kron-
Prinsen säkerligen ifrån Konungen blifvit
framställd, 0111 den kunnat försvaras, såsom
en oundviklig nödvändighet.
Jag bekänner helt öppet, att det med
mina begrepp om ett önskansvärd^ Furstars
förhållande till Folken är oförenligt, att man
ifrån sjelfva förislostunden liksom påtrugar
Furstarne en Hofhållning, af hvilken det
är så mycken tvifvel underkastad, om de
i framtiden skörda nytta eller skada.
Den 19 Maji f. in.
253
Jag lian icke finna , att den Furstliga
barnaåldren påkallar sådane utgifter, att de
ej böra kunna bestridas med det anslag af
170,000 R:dr, som af de Furstliga Föräl-
drarne innehafves, oberäknadt hvad Ko¬
nungariket Norrige Jemnar.
StatsUtskotlet bar ej tvekat, att bifalla
den af några enskifta Motionairer föreslagna
tillökning i H. K. Ii. KronPrinsens Stat,
på den grund, ”att, genom den Kongl. Fa-
”millens tillökning sedan sista Riksdag, en
”större Hofhållningsutgift föranledes, och
”att Deras Kongl. Högheters KronPrinsens
”och KronPrinsessaus vid sista Riksdag be¬
stämda Statsanslag, såsom för dem sjelf—
’Jve beräknadt, blifver otillräckligt, om den
”sålunda tillökade Hofhållningskostnaden äf-
”vén deraf skall bestridas.”
Den lätthet, hvarmed StatsUtskottet
kommit till denna slutsats, liknar den be¬
redvillighet, med hvilken alla Statsutskott
behandlat likartade frågor; men betvifla vå¬
gar jag, att slutsatsen uthåller någon verk¬
lig pröfning. Anslaget för nu Regerande
Hans Maj:t Konungen var i dess egenskap
af KronPrins 1810, 66,666: 32, H. K. H.
Prins Oscars underhållskostnad derunder in-
nebegripen.
18 (2 ökades, till följd af enskild Mo-
tionairs proposition, då varande H. K. H.
KronPrinsens Statsanslag, till 100,000 R:dr,
a54
Den 19 Maji f. m.
och H. K. H. Prins Oscar erhöll dessutom
16,666: 32, hvilka 1815 ökades till 33,333:
16, eller tillsammans för KronPrins och
ArfFurste 133,333: 16, innan Norrige ännu
lemnat några bidrag; och fortfor detta an¬
slag orubbadt till 1818.
Man må nu uppställa jemförelser emel¬
lan Myntförhållande och varuvärden bäst
man vill, så får man inga andra resullaler,
än att 133,333 K:dr 16 sk. emellan åren
18(2 och 1818. icke voro mera i värde,
än samma summa emellan åren 1823 och
1829. Jag kan således icke föreställa mig,
att 170,000 R:dr sorn nu, oberäknadt Nor-
riges bidrag, utgör DD. KK. HH. Statsan¬
slag, varit så knappt béräknadt, att denna
summa icke skulle kunna, utan .att blifva
otillräcklig, medgifva bestridandet af hvad
som ännu i flera år kan tarfvas för de Furst¬
liga Barnens barnauppfostran. Jag bekän¬
ner, att jag ej väl förstår, hvad i sådant
afseende menas med en ökad Hofhållnings-
kostnad.
Jag erkänner gerna, att jag icke inser
nödvändigheten af denna dyrlejda uppass¬
ning, hvilken fordom, under namn af Furst¬
lig uppvaktning, omgaf den Furstliga vag¬
gan, för att ifrån det Furstliga förståndets
första gryning, vilseföra det, till dessa fal¬
ska begrepp om menniska, och menskligt
värde, som fört så mången Furste till för-
Den 19 M a j i f. m.
a55
derf. Jag erkänner gerna, att jag tror ti-
devarfvels grundsatser föga stå tillsammans
med hvad som fordom innefattades i Kongl,
uppfostran, då högheten ansågs utgöra Ma¬
jestätet, då öfvermodet inplantades, i stäl¬
let för verkligt vetande, och då förakt för
medmenniskor inhämtades, istället förden
menniskokärlek, som allena innefattar ut-
vägarne att styra dem.
Under sådane förhållanden förstår jag,
attén ökad Hofhållning var af nöden, ända
ifrån det Furstliga Barnets födelse; men
då jag under vårt tidehvarf tänker mig en
Furstlig uppfostran, som har till föremål,
att bilda Prinsar lill de första Medborgare
inom ett fattigt land, så finnér jag ingalun¬
da, hvilken ökad Hofhållning påkallas för
ett sådant ändamål; och jag vågar tro, att
då -en mindre summa var tillräcklig för
den nu Regerande Konungens Hofhållning,
i egenskap af Thronföljare, så bör den till
betydlig procent bögre summan, som utgör
DD. KK. HH. Appanage, äfven kunna utan
svårighet bestrida den i min tanka mindre
betydliga tillökning i utgift, som de Furst¬
liga Prinsarnes barnauppfostran ännu kan
påkalla.
Jag tror, att den häraf för DD. KK.
HH. uppkommande större utgift, är i elt vida
fördelaktigare förhållande till det Furstliga
Appanaget, än samma slags kostnader äro
2d6 Den rg Maji f. rn.
det, äfven för de bäst lottade familjförhål-
landen inom samhället i allmänhet; och
jag skulle för min del frukta förebråelsen
att hafva medverkat till falska grundsatsers
hyllning, om jag med min röst biträdde
den mening, att ArfFurstarnes tillvaro ännu
påkallar någon Hofhållning, som fordrar
de skattdragandes ökade bidrag; och då jag
icke anser den föreslagna tillökningen i an-
anslaget af någon nödvändighet påkallad,
bar jag bordt af sådan anledning bestrida
den; och jag gör det äfven utur det skäl,
att jag anser oriktigt, att ifrån blotta be¬
gäret, att för det närvarande få uttrycka
en välvilja, undanrycka efterkommande de¬
ras rätt till den tillfredställande känslan,
att få fylla ett i framtiden säkerligen upp¬
kommande verkligt behof, af den natur,
som det, efter mitt sätt att se, vid detta
tillfälle alltför tidigt ifrågasatta.
Friherre Anckarsvärd tilläde derefter
munteligen:
Jag tar mig friheten till Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställa, huruvida
då detta anslag förekommer i ett särskildt
moment, det icke må vara enligt med for¬
men, att göra proposition till bifall eller
afslag derpå, utan återremiss, på det ett
så grannlaga ämne icke må behöfva flere
gångor återkomma till Ståndet.
Herr
Den ig Maji f. m.
Herr Hjerta: Jag Iean med lugn Öfver¬
lemna ål StutsUtskotlel att slita tvisten emel¬
lan de på hundraårig erfaren grundade san¬
ningar jag framställt, och Herr Rosenblads
200-årige sannsagor. Men då jag anser Herr
Rosenblad qvalificerad att lemna oss mera
upplysande jemförelse!’, önskade jag, att
han ville sysselsätta sig med att jemföra
hvad Svenska Folket verkligen skattar, med
beskattningen till ex. i Frankrike. Jag tror
resultatet blifva, att vår beskattning på hvar
person är drygare, i förhållande till våra
resourcer.
I afseende på hvad Herr Tham anfört,
torde jag få fästa uppmärksamheten på hvad
StatsULskottel i sitt Utlåtande rörande 2:dra
Hufvudliteln säger om KronoLänsmännen,
nemligen att deras åtgärd med restaritiers
executiva indrifvande oftare än förr erfor¬
dras; hvilket torde vara ett bevis, att för¬
mögenheten är i aflagande. Det mäste va¬
ra gifvit, att om anslagen ökas, på grund
af ökad tull och extraordinära inkomster,
blifva likväl skatterne i det hela ökade,
om också den egentliga så kallade All¬
männa Eevillningens summa minskas. Fol¬
ket betalar ju den högre Tullen äfven. Jag
tror tillfället derföre böra begagnas, sna¬
rare att minska än alt öka skatterne, helst
jag är öfvertygad, att sådant skulle vara
lika kärt för de Höga Personer, hvilka äro
24 II. 17
»58
Den 19 Maji f. m.
i fråga, som de väckte motionerne röran¬
de en förhöjning af Appanaget, hvilken de
icke begärt.
Herr von Hartmansdorff: Då jag nyss
anhöll, att Grefve von Schwerins förslag
genast måtte komma under öfverläggning,
var det icke min mening, att bestrida åler-
remiss af SlatsUtskottels Utlåtande, rör,ni¬
de usta Hufvudtiteln. Jag skulle tvertom
gerna se, alt alla Utlåtanderne rörande Slats-
regleringen återremitterades, under afvak-
tan på Sländernes beslut, om myntbestäm-
ningen; ty jag finner det oriktigt att nu
bifalla förslaget, För en eller annan Huf-
vudtitel, utan afseende på den myntförsäm¬
ring, eller myntförbättring, som sederme¬
ra möjligen kan komma att äga rum. Un¬
der en sådan åsigt, anhåller jag, att få be¬
svara några anmärkningar, som blifvit gjorde
vid nu ifrågavarande usta Hufvudtitel. Man
bar satt i fråga behofvet af det föreslagne
anslaget för de Kongl. ArfFurstarne, och
man har sagt, att ingen kunde rätteligen
känna verkligheten af ett sådant behof, utan
att hafva sett det Fursteliga Ilofvets Bok¬
slut. För min del tror jag, atj Bokslut i
allmänhet mera bevisa, huru mycket, som
blifvit utgifvet, än de styrka, huru myc¬
ket, som hade behöft utgifvas. Någon dy¬
lik undersökning ur Flofvets räkenskaper
vore således otjenlig, särdeles då man ihog-
kouimer den gamla regeln: att känd sak är
Den 19 Maji f. m. 2^9
sä god som vittnad. Hvad man å ena sidatl
vet, är att våra Statsutskott just icke plä¬
ga föreslå mera, men väl mindre, än livad
som behöfves, och att man vid sista Riks¬
dagen ingalunda antog, att de då beviljade
anslagen skulle vara tillräckliga, ehuru myc¬
ket det Kongl. Husets än förökades. Vill
man å andra sidan anställa jemförelser mel¬
lan ulgifterne för vårt Hof och andra län¬
ders; så tror jag män skall hafva svårt att
finna något så ungt Hof, som Vårt Furste¬
liga, lefva så stilla och så litet kostsamt,
som vårt. Enligt Tidningarne uppgingo för-
lidet års kostnader endast för jagtpartierna
Vid den ålderstigne Konungens hofi Frank¬
rike lill 1,800,000 Francs, det vill säga om¬
kring 900,000 R:dr Sv. B:co. Hos oss se vi
inga dylika kostsamma hofnöjen äga riimi
vi se endast, att Hans Kongl. Höghet Kron-
Prinsen, utöfver omkostnaderna för sitt Hus
underhåller Cadetter, Studenter och Konst¬
närer, hvilkas anlag lofva gagn och heder
åt fäderneslandet. Jag tror icke det Vore
önskvärdt för riket att anslagens tillräcklig¬
het så förknappades, att en dylik Välvilja
ej kunde af KronPrinSen litöfvas, ■— Man
har sagt, att en oföränderlig Hofhållnings-
sumrnu borde bestämmas för hvarje Regent
och hans Hus. Jag skulle ej hafva någon¬
ting deremot, om hos oss* såsom i andra
länder, funnes ett oföränderligt mynt. El¬
jest vore det orättvist och obilligt, att ef¬
*7*
a6o
Den rg Maji f. m.
ter de växlande myntförhållandernc öka an¬
slagen endast för de Embetsman, som upp¬
bära penningelön, men icke för det Kongl.
Huset, som äfvenledes i penningar uppbär
sina inkomster. Man har äfven anmärkt,
som en oriktighet, att StatsUtskottet före¬
slagit anslaget till de Kongl. ArfFurstarne
under namn af Tillökning i H. K. H. Kron¬
prinsens Uofhållnings-summa _, i anseende
till ökade utgifter för D. K. H. sl rf Fur-
stärne. Det må så vara; men jag anser det
likgiltigt, om anslaget uppföres serskildt
för dem, eller såsom StatsUtskottet sagt.
Det blir väl i alla fall Chefen för Kron¬
prinsens Hof, som kommer att uppbära med¬
len, och om han qvitterar dem under den
ena eller andra benämningen, kommer på
ett ut. Någon farhåga för framtiden, kan
ej heller deraf uppstå; ty det är naturligt,
att detta anslag måste med tiden ökas, och
att dess försvinnande ej kan förutsättas, utan
en olycka, den vi bedje och hoppas, att
Försynen måtte afvända.
Det har blifvit sagdt, att ArfFurstarne
i ett fattigt land ej borde förses med ser¬
skild Hofhållning, för alt icke uppfostras
till öfverdåd, kärlek för prakt och dylikt.
Men jag frågar, om en Summa, som för
hvardera ArfFursten belöper sig till 6,666:
32 kan medföra sådane verkningar. Hvar
och en, som satt enskildt bo, vet hvad så¬
dant kostar, och att barns uppfödande ser-
Den 19 Maji f. m.
deles då de äro flere, medför ökade utgif¬
ter, hvilka väl för Thronarfvingarne i ett
land böra beräknas något högre, än i en-
skildta förmögna hus; och jag hemställer,
om man icke skall öfverdrifva nog mycket
för att af ett så ringa anslag kunna befara
så förderfliga följder. Jag har dessutom en
gång tillförene yttrat, att det icke är be-
hofvet allena, som här bör tagas i beräk¬
ning. ArfFurstarne äro ej blott Konunga-
Husets utan äfven KonungaRikets barn; och
det enda sätt för folket att uttrycka detta
förhållande, är att gifva dem omedelbart
ett eget underhåll, oberoende af Föräldrar-
nes. Då det således äro Rikets Ständer,
som gifva, och 3:ne Rikets ArfFurstar, som
emottaga, anslaget; synes det, med afseen¬
de på gifvarnes och emottagarnes inbördes
värdighet, väl svårligen kunna nedsättas.
För min del skulle jag således ej vara emot,
att irsta Hufvudtiteln genast bifölles; men
om slutet af myntbestämningsfrågan blefve
en myntförsämring, så vore det ovärdigt
att låta KonungaHuset mera lida derföre,
än någon annan, som har sina anslag på
en följande titel, hvarföre jag yrkar åter-
remiss så väl af denne, som de öfrige Huf-
vudtitlarne.
Herr Danckwardt j Magnus Georg: Den
af Herr Hjerta gjorde framställning om ned¬
sättning i anslagen för de Kongl. Lustslot¬
ten, anser jag icke kunna antagas. Ansia-
2Ö2
Den 19 Maji f. m.
get är inalles icke fullt 3o,ooo R:dr, hvil¬
ket knappt är tillräckligt till Byggnadernes
underhåll. Herr Hjerta, har trott nedsätt-
ningen kunna vinnas genom indragning af
Stålhållarnes löner. Jag får i anledning der¬
af upplysa, att Ståthållarne på Ulriksdal,
Haga och Strömsholm icke hafva någon lön,
och att Ståthållarne på Drottningholm och
Gripsholm endast äro tillagde, den förre
föda för visse kor och hästar samt ved,
och den sednare, om jag rätt minnes, Coo
pund hö. Skälet hvarföre SfalsUtskottet ti 11-
styrkt bibehållande af den vid sista Riks¬
dagen beviljade tillökningen i anslaget för
Haga lustslott, är naturligtvis det, att Ut¬
skottet ansett detta tillskott icke kunna und¬
varas för Slottets underhåll; och så är äf¬
ven förhållandet. Det gamla anslaget var
2000 R:dr, hvartill vid sista Riksdag lades
1000 R:dr, att utgå intill närvarande Riksdag;
men icke en gång med 3,000 R:dr kan Ha¬
ga Slott vederbörligen underhållas. Hvad
det af StatsUtskollet tillstyrkte anslag för
Strömsholm beträffar, så är det ämnadt blott
för en gång lill bestämde behof, och lärer
således ej kunna anvisas annorlunda, än på
öfverskotten af StatsVerkets inkomster.
Herr Tham: Då det icke låter förena
sig med mitt tänkesätt att söka hvarken
Hofgunst, Furstegunst eller Folkgunst, öf-
verlemnar jag åt hvar och en alt bedöm-
ma Motiverne för min Motion om Appanage
Det) 19 Maji f. in.
ät ArfFurstarne, lugn i medvetandet att i
mitt handlingssätt aldrig öfverträda, hvad jag
anser rättvisan, billigheten och Fäderneslan¬
dets väl fordra. Om jag ägt, eller huru jag är-
hållit anledning till Motionen, derom tror
jag mig icke här vara någon redo skyldig,
enär det måtte hafva varit min obestridli¬
ga rätt, att i hvad fall som helst väcka frå¬
gan. Huruvida åter denna del af StatsUt-
skottets Utlåtande kan lösryckas från det
öfriga för att serskildt nu afgöras, derom
anser jag mig icke behöfva yttra ett ord.
Jag tror, att Herr Grefven och LandtMar-
skalken ej lärer kunna tillåta ett sådant för¬
farande, då Utlåtandet första gången är un¬
der öfverläggning,
Man har yttrat sitt hopp om återgång
från förra tiders oförståndiga uppfostrings-
sätt för Furstar. Ja, jag hoppas äfven, att
Arfvingarne till Sveriges Thron skola blif¬
va uppfostrade till Svenske, starke, redlige
ocb upplyste män; men då man satt i tvif¬
vel bebofvet af ökade kostnader för detta
ändamål, hemställes om någon anledning
dertill kunnat hämtas från det enskildta lif-
vet, der vi se luxen i uppfostran dagligen
stiga. Jag tror icke, alt satsen vid en så¬
dan jemförelse skall hålla profvet, så vida
man ej vill yrka inskränkning ensamt i af¬
seende på Furstars uppfostran.
Man har sagt, att BevillningsSumman
aldrig blifvit minskad. Jag tror likväl, att
9.64
Den ig Maji f, m.
om man behagar läsa de i sammandrag der¬
öfver utgifne tabeller, skall man finna ett
annat förhållande, ehuru ej till samma grad
som Bevillningen i sjelfva verket år 1823 blef
nedsatt; och det är naturligt, atti ett land, der
folkmängden och productionen ökas, måste
totalbeloppet af de derpå beroende afgifter
i samma mån tilltaga. Men man har äfven
påstått, att de ökade inkomster, som då blef-
vo beredde genom Tull, falla tillbaka på
Nationen. Jag tror icke det. Jag tror, att
inkomsten här blifvit beredd derigenom, alt
man Iedt till Staten den vinst lurendrejaren
annars fått; att den härrör från ökad handel
och ökad production, men icke medför ökadt
elände. Hvar och en, som vill läsa TullStyrel-
sens och CommerceCollegii utfärdade Tull-
tabellér, kan lätt öfvertyga sig härom. I
fall, på sätt Herr Hjerta yttrat, Länsmän¬
nen nu hafva flere utmätningar att förrät¬
ta, än förr, tror jag icke att sådant härrör
från minskad allmän förmögenhet, utan ifrån
misslyckade speculationer, beroende af ett
vacklande myntförhållande från äldre orik¬
tiga åtgärder i afseende på penningeväsen-
det, och från en öfverdrifven efterlåtenhet
i afseende på Hemmansklyfningar, inkräkt-
ningar på Kronans skogar, samt handliaf-
vande af Författningarna emot Inhyseshjons
och Lösdrifvares ökande. Ty mig skall in¬
gen, emot min öfvertygelse och hvad jag
sjelf sett, kunna inbilla, alt landels välmå¬
ga på det hela är i aftagande. Väl vet jag,
Den rg Maji f. m.
a65
alt serskildta orter finnas, som liro för när¬
varande i större eller mindre förlägenhet;
men jag låter icke af tomma ord och de-
clamationer förleda mig, att tro på ett all¬
mänt elände i landet, hvilket strider emot
hvad verkligheten visar för den, som vill se.
Grefve von Schwerin: Beträffande den
anmärkning, som blifvit gjord emot formen
af StatsUtskottets förslag, rörande 20,000
R:dr för ArfFurstarne, anser jag anmärk¬
ningen grundad. I Utskottets Utlåtande står
anslaget uppfördt under titel: Tillökning i
II. K. II. Kronprinsens Hof hållnings Sum¬
ma, i anseende till ökade utgifter för DD.
KK. lill. ArfFurstarne. Jag tror, att det
lämpligare bordt kallas: Serskild tillökning
intill nästa Riksdag, i anseende till ökade
utgifter för ArfFurstarne. Om ålerremiss
beslutas, torde Utskottet vid ny pröfning
af frågan, få tillfälle att genom en förän¬
drad redaction bättre uttrycka sin mening.
Utskottet tvekade att uppföra anslaget för
de Fursteliga Barnen på serskild Stat. Man
trodde, att detta ej borde ske förr än vid
en senare ålder, emedan, om en olycks¬
händelse inträffade, i de spädare åren, skulle
följden blifva, flere personers uppförande
pä Allmänna IndragningsStaten. Hvad sjelf-
va tillökningsförslaget beträffar, har Ut¬
skottet dervid hämtat ledning af sin känsla
för de Kongl. Barnens Föräldrar. Örn 1111
Utskottet, hvad beloppet bcträlfar, forsum-
266
Den 19 Maji f. m.
mat att noga räkna, om det låtit hänföra
sig af sin känsla, derom blifva Rikets Stän¬
der ensamme Domare, när frågan hos dem
förekommer till afgörande. Men det bör ej
förmenas Utskottet, att yttra sin känsla,
sådan det hyst densamma. Hvad Utskottet
framställer under form af förslag, kan i
alla fall blott genom Rikets Ständers bifall
förvandlas till beslut.
Grefve Horn: På samma grund, som
Herr von Hartmansdorff tillstyrkt anslaget
för ArfFurstarne, anser jag mig böra af¬
styrka detsamma. Herr von Hartmansdorff
har sagt, att Prinsarne äro landets Söner.
Just derföre, att de äro Söner af det fat¬
tiga Sverige, tror jag, att det bör komma
i beräkning, hvilket land de tillböra. Man
har anställt jemförelse emellan kostnaden
för Franska och Svenska Hofven, Till Fran¬
ska Hofvet skattar Franska Nationen /^o mil¬
lioner livres, det är omkring 20 millioner
Svenskt B:co. Vår första HufvudTitel upp¬
går visserligen, om allt beräknas, till 1
million R:dr; och förhållandet är således
som 20 till 1. I Frankrike förhåller sig
folkmängden till vår folkmängd, minst så¬
som 10 till r, och förmögenhets-tillståndet
likaledes som 10 till 1, hvaraf följer ett
förhållande af 100 procent högre tillgångar
i Frankrike än här. Men då ifrågavarande
beskattning förhåller sig som 20 till t, vi¬
sar det sig, vid en riktigt antagen propor¬
Den 19 Maji f. m. 267
tion, att vi skatte till Hofhållningen 5 gån-
ger mer i Sverige, än i Frankrike. Jag
hemställer, huruvida ett sådant förhållande
än vidare skall kunna öfverski idas,
Man har talat om luxe i uppfostran.
Jag bekänner, att jag ej förstår hvad här¬
med menas. Att luxe i undervisning kan
äga rum vill, jag medgifva, men alt påstå,
med Herr Tham, att stora kostnader för
uppfostran af barn mellan 1 och 8 års ål¬
der äro nödige, kan jag ej begripa. Icke
heller kan jag förstå att StatsUtskottet kun¬
nat här uttrycka sin känsla för de Furstli¬
ga Föräldrarne, eller medgifva, att Utskot¬
tet dertill varit behörigt; för min del ville
jag värdera denna känsla efter något helt
annat, än penninge-beräkning; men just der¬
före bör den ej här komma i fråga.
Herr Uggla: Carl Wilhelm: Af Stats-
Utskoltets Utlåtande, som jag här har i min
hand, finner jag, att det icke är blott en
Motionär, som proponerat anslag till Appa-
naget för de Kongl. Prinsarne, utan att in¬
om alla RiksStånden åtskillige Representan¬
ter dels begärt det, dels understödt Pro¬
positionen; då deremot några få hafva på¬
stått, att frågan, såsom icke upptagen i den
Kongliga Propositionen, icke eller i rätt
form blifvit väckt.
Då hvarje Representant äger en i grund¬
lagen medgifven rättighet, att väcka Motio¬
268
Den rg Maji f. m.
ner i hvarjehanda ämnen, så saknas all
laglig grund för påståendet af den origtiga
formen viddetta tillfället. I afseende åter
på behofvet af anslaget, behöfver man blott
rådfråga sin egen känsla och sin egen er¬
farenhet utan någon annan ledning härutin¬
nan. Det är då klart, att när det Kongl.
Huset, sedan sista Riksdagen, fått en till¬
ökning i Familjen med Irenne Barn, hvil¬
ka tarfva en för deras Höga stånd omsorgs¬
full vård, skall äfven härtill erfordras en
ökad kostnad förde Furstliga Föräldrarne;
ty hvar och en uti det enskildta lifvet,
sorn har famille, har ock erfarit, huru sorg¬
lös man kan vara, och huru ringa kostna¬
derna äro under första året, eller så länge
inga barn finnas; men att omkostnaderne
och omsorgerne sedermera ökas, i samma
mohn som famillen. Det är således ifrån
ingen origtig grund Motionärerne utgå, då
de sentera behofvet, och begära ett anslag
för de Kongl. Barnen, för alt såmedelst
ifrån första barndomen med yttersta omsorg
kunna vårda dessa dyrbara Telningar, sorn
med liden skola utgöra vårt hopp och vår
ära. Det är den späda barnaåldern, som
förnämligast bör agtas; och det laud, sorn
vill hushålla i detta fall, eller som försum¬
mar den primära uppfostringen, skall snart
ångra sig, och skall omsider finna, att den
besparda kostnaden kommer på ett mång¬
dubbelt mera kännbart sätt Ater. Jag till¬
styrker derföre, att gå Motionärernes afsig-
Den 19 Maji f. m.
ter till mötes, samt vädjar härvid till hvars
och eils egen pligtkänsla. För min del
önskar jag så mycket mindre återremiss
af ämnet, som jag finnér, att Utskottet i
den föreslagna summan af 20,000 R:dr gått
en medelväg emellan de Motionärer, sorn
yrkat dels i5,ooo dels 25,ooo. Jag skulle
derföre helst se, att Utlåtandet i denna del
blef bifallet; men, i händelse af återremiss,
får jag begära Friherre Anekarswärds nu
upplästa anförande på bordet för att i nä¬
sta plenum besvara det, som sig bör.
Herr von Hartmansdorff: I afseende
på Grefve Horns anförande, och den jämn-
förelse lian deri framställt emellan vår och
Frankrikes folkmängd, samt Hofhållnings-
summa, får jag blott erindra Högloft. Rid-
derskapet och Adeln, att äfven i ett min¬
dre sjelfständigt samhälle fordras samina
inrättningar, som i ett större, och att kost-
naderne 1 det förra måste förhållningsvis
till folkmängden blifva drygare i det min¬
dre, än det större Riket. Så kostar en
HofRätt med 1 Division proportionaliter
mera, än en HofRätt med 4 Divisioner, eme¬
dan den lilla IIofRälten måste lika väl,
som den större, hafva sin President, Se¬
kreterare och Advocatfiscal &c. Slutligen
får jag, i afseende på det befarade intrycket,
sorn denna utgift skulle göra på folkets sin¬
nen, blott fråga, hvilketdera man tror vara
obehagligare för Svenska Folket, antingen
270
Den 19 Maj! f. m.
att vidkännas en så ringa afgift, som 20,000
R:dr för underhållet af 3:ne ArfFurstar,
eller att hafva inga att gifva åt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att 56 §. Re-
geringsFormen icke medgaf, att antaga el¬
ler afslå en del af ett Betänkande samt åter- •
remittera en annan del deraf. Hans Excel¬
lence framställde således Proposition till
å-ter re miss af StatsUlskottets under N:o ia5,
126 och 127, meddeidte ifrågavarande Ut¬
låtanden.
Bifölls.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan J till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 19 Maji 1829*
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Friherre Pockj Berndt Wilhelm hade
inlemnat ett så lydande anförande:
Då, efter i8oc) och 1810 årens Riksdags-
Beslut, Kungsgårdarne för StatsYerkets räk¬
ning utarrenderades, så beviljades deremot
Den ig Maji e. m.
□71
visse ärlige Statsanlag för de Kongl. Lust-
Slotten, sora till Kongl. Maj:ls disposition
öfverlemnades. Otillräckligheten af desse
anslag har sedan nogsamt blifvit ådagalagd,
hvarföre ock tillökning derå för flere af
desse Lustslott blifvit beviljad. De åter,
som icke erhållit tillökning i anslaget, haf¬
va af Parker och Tiagårdar haft tillfälle
äfven genom utarrenderingar öka Inkom-
sterne ; men Strömsholms Lustslott har hvar¬
ken fått Ökadt årligt Statsanslag, eller kun¬
nat vinna någon fördel af den högst obe¬
tydliga jord dit hörer. Tillståndet vid delta
LustSlott är ock denna Riksdag inför Stats-
Ulskottet ådagalagdt, på ett sätt som up¬
penbart visar, att ytterligare anslag derföre
af behofvet påkallas. StatsUtskottet har äf¬
ven föreslagit ett belopp för en gång. Min
öfvertygelse är dock, att det verkliga be¬
hofvet ej dermed afhjelpes. Det otillräck¬
liga årliga Statsanslaget medgifver icke nö¬
dig aflöning för derstädes oumbärlig Tjen¬
stepersonal. Således finnes vid Strömsholm
en Ståthållare utan Lön, en Kamererare
med 100 R:dr, och de öfrige, nära nog,
i samma förhållande. Ståthållare fanns der
dock icke i förra tider. Förmodligen me¬
ra i anseende till ställets aflägsenhet från
HufvudStaden, än omfattningen derstädes,
bar Kongl. Majrt der funnit behof af en
Ståthållare. I framtiden torde likväl en så¬
dan Embetsman der kunna umbäras, och
göromålen i första rummet varda bestridde
Den 19 Maji e. m.
af en SlottsFörvaltare eller Kamererare, elt
förhållande, som ensamt på Kongl. Maj:ts
Nådiga omprofvande beror, men uppenbart
visar sig då angelägenheten, att denne Tjen¬
steman varder tillräckligen lönad. Emed¬
lertid är ostridigt, att nu varande Ståthål¬
laren vid Strömsholm gagnat, och då här¬
till kommer, att han är en gammal förtjent
Embetsman i knappa omständigheter, och
redan många år, icke utan betydliga egna
uppoffringar, men utan Lön varit Ståthål¬
lare, får jag tillstyrka, att han å Allmänna
IndragningsStaten varder uppförd lill er¬
hållande af minst 600 R:dr årligen. Hvad
åter angår öfriga Strömsholms SlottsStats-
personal ; så, om årliga Statsanslaget för
samma Slott varder ökadt, hvilket jag så¬
som rättvist yrkar, torde Kongl. Majit ock
derigenom blifva i tillfälle förhöja aflönin-
gen på ett sätt, som af billighet och rätt¬
visa påkallas. Det är visserligen sant, att
Kongl. Majit ej härom aflåtit någon Nådig
Proposition till Rikets Ständer; men jag,
för min del, finner endast deri Kongl. Majlis
Nådiga eftergift att icke för egen räkning
vilja öka Statsbördorne, och just för att vär¬
digt motsvara så höga och ädla tänkesätt, an¬
ser jag Rikets Ständer böra öka Statsbidraget,
der sådant så nödvändigt påfordras, som
vid Strömsholms Slott. Jag anhåller på des¬
se skäl, om återremiss af StatsUtskottets
Utlåtande i detta ämne N:o 127, och att
det-
Den 19 Maji e. ra.
detta mitt Anförande, till all uppmärksam¬
het måtte få återremissen åtfölja. Skulle,
emot förmodan, Utskottets Utlåtande öfver
denna fråga blifvit af de öfrige Respective
MedStånden bifallit, anhåller jag, att hvad
jag nu anfört rörande Ståthållaren å Ströms¬
holm, och årlig förhöjning i Statsanslaget
för det Kongl. LustSlottet derstädes, måt¬
te få anses och behandlas, såsom ny Mo¬
tion, föranledd af StatsUtskottets Utlåtan¬
de och grunden derföre, angående Ströms¬
holms Kongl. Lustslott.
Remitterades till StatsUtskottet.
Föredrogos å nyo i ett sammanhang
StatsUtskottets den 10 sistlidne April af-
gifue, och den 7 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtanden:
N:o 128. Angående Regleringen af Ut-
gifterne under RiksStatens Andra Iiufvud-
titel.
N:o 129. I anledning af väckt Motion
om förhöjning i Lönerne för Ledamöterne
i Rikets Allmänna Ärenders Beredning.
N:o i3o. Angående begärde anslag för
Veterinärinrättningen i Stockholm, jemte
aflöning på Stat för DjurLäkare i hvarje
Provins.
N:o i3i. I anledning af väckt Motion
rörande lönetillökning för Kyrkoherden|i
Waxholm.
24 H. 18
*74
Den 19 Maji e. m.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Då
granlagenheten förbjuder mig, att ingå i
alla de detaljer, som voro af nöden, rö¬
rande den ifrågavarande 2:dra Hufvudtiteln,
vill jag inskränka mig blott till några ströd¬
da anmärkningar. Den första anmärknin¬
gen är, att StatsUtskottet, utan anledning
af Konungens Proposition eller någon väckt
Motion, och således tvertemot stadgandet
i 37 §. 2 Mom. Riksdagsordningen, före¬
slagit löneförhöjning åt HofCanzleren och
JustitiaeCanzleren. Som jag likväl medgif-
ver billigheten af denna löneförhöjning, vill
jag gå Utskottet tillhanda med att nu gö¬
ra Motion derom, på det saken må komma
i grundlagsenligt skick.
I afseende på anslaget för farsoters och
smittosamrna sjukdomars hämmande, anhål¬
ler jag att få förena mig med Herr Lefren,
uti dess inom Utskottet yttrade serskildta
tanka, att det väl bör vara Statens åliggan¬
de att förse Länen med nödig Läkareper¬
sonal, men att alla kostnader för hälsovår¬
den i öfrigt böra bestridas af Länets inne¬
vånare sjelfva.
Sluteligen får jag meddela en upplys¬
ning. Kongl. Maj:t hade i dess Nådiga Pro¬
position föreslagit en löneförhöjning för Ad-
vocatFiskalerne i Svea och Götha HofRät-
ter af 70 R:dr 4° sk., hvilken StatsUtskot¬
tet afstyrkt, utur den synpunkt, att desse
Den ig Maji e m.
Embetsman skulle vara väl belåtne med
sine närvarande löner, genom de sportel-
inkomster, sora med desse tjenster äro för¬
enade. I Svea HofRätt bar likväl det för¬
hållande inträffat, att ingen Sökande län¬
gre lid anmält sig till den lediga Advocat-
Fiskals-ljensten, i anseende till de ringa in-
komsterne, hvilket tyckes bevisa, att an¬
tingen inga sportler af serdeles betydlig
art finnas, eller ock att de äro af den be¬
skaffenhet, att granlagenheten förbjuder de
personer, sora kunde komma i fråga, att
taga emot dem.
Friherre Leijonhufvud, Abraham, upp¬
läste följande:
Uti Utlåtandet N:o 128 har StatsUt-
skottet tillstyrkt: ”att för ett större antal
”Ledamöter i Götha HofRätt, än dess nu
”varande Stat upptager, några nya löner
”icke måge beviljas, och, då således per¬
sonalen derstädes blir mindre än i Svea
”HofRätt, ej eller HofRättsRådernes antal
”förändras, utan förblifva vid hvad de nu
”äro, nemligen 4-”
Vid jemförelse emellan denna mening
och Utskottets tillstyrkande i afseende på
Kongl. Svea IIofRätts personal, vill det sy¬
nas, att en föga billig grund blifvit följd
för serskildte beslut i tvänne likartade äm¬
nen; och, ehuru jag ogerna med mina an-
18*
Den 19 Maji e. m.
märkningar vill förlänga öfverläggningen,
måste jag dock anhålla om tillåtelse att ta¬
la till försvar för den HofRätt, åt hvilken
man icke vill göra fullkomlig rättvisa.
Kongl. Maj:t hade i Dess Nådiga Pro¬
position till Rikets Ständer om StatsVerkets
tillstånd och behof gifvit tillkänna sitt be¬
slut, att föröka personalen i Svea HofRätt
med tre Assessorer, samt i Götha HofRätt
med två HofRättsRåd och två Assessorer.
Utskottet har visserligen, pag. 68, an¬
fört åtskillige skäl för den förmodan att
Svea HofRätt bör, på grund af ökade göro¬
mål och åtskillige andre omständigheter,
förstärkas med flere Ledamöter, men att
Götha HofRätt ej är i behof af en dylik
personalförökning. Jag ärnar icke vid detta
tillfälle fortsätta en länge omtvistad och än¬
nu icke fullkomligen afslutad undersökning
om göromålens mängd och förhållande inom
Svea och Götha HofRätter, men jag menar,
att StatsUtskottet ägt tillgång på handlin¬
gar i detta ämne, hvilka kanske förtjenat
mera uppmärksamhet, än Statistiska Tabel¬
len å pag. i45; ty icke kan man med till¬
förlitlighet sluta till tvistemålens mycken¬
het hvarken från den ena Domsagans stör¬
re område iqvadratmil, eller från Tabell-
Verkets anvisning om folknummern.
Götha HofRätt har genom senare tiders
förändringar, likasom Svea HofRätt, fastän
i
Den 19 Maji e. m.
i ringare måtto fått göromål, vilka icke
förut tillhört den; och jag, som, utan en¬
sidig fördom, bemödat mig att finna ett
säkert resultat angående förenämde tviste¬
ämne, tror med tillförsigt, att Götha Hof-
Rätts arbetsskyldighet, bestämd efter ziff-
ror, kan fullkomligen jemföras med göro-
målen i Svea HofRätt, äfven när dertill Iäg-
ges den nu påräknade och åberopade för¬
ökning af inkommande ärender. Jag kan
således icke återhålla min förundran der¬
öfver, att StatsUtskoltet förbisett Kongl.
Maj:ts förklarande, att den i fråga ställde
tillökningen är högst nödig, och i stället
nästan uteslutande fästat sig vid de under¬
dåniga yttranden, sorn blifvit lemnadedels
i en underdånig skrifvelse från Götha Hof¬
Rätt, dels ock af mig, såsom Ledamot uti
en år 1827 tillförordnad Comité'.
Af serskild anledning bar jag i de Re-
misshandlingar, hvilka blifvit öfverlemna-
de till Utskottet, förklarat ofvannämnde
yttranden, på ett sätt, att Utskottet desto-
mindre derifrån bordt hämta skäl för skilj¬
aktiga beslut angående två nästan i allt li¬
ka organiserade HofRätter, som jag tydli¬
gen sökt bevisa dels att Götha HofRätt må¬
ste arbeta på fyra Divisioner, för att icke
samla en årligen stigande balance, dels ock
att en rättvis enhetsprincip fordrar, att li¬
ka många ständiga Ledamöter, äro fördela¬
de på hvarje Division, antingen densamma
1
278
Den 19 Maji e. m.
dömmer i Stockholm eller i Jönköping. Jag
har vid ytterligare utveckling af nyssnämn¬
da princip, af anförde orsaker inskränkt
behofvet af hvarje Divisions personalLeda-
möter till 5, derföre att desse utgöra Dom¬
fört antal, och för det att deras enskildta
beqvämlighet förtjenar mindre afseende, än
Statens billiga anspråk, att icke besväras
med mindre nödige utgifter.
Denna inskränkning vill jag icke heller
nu återkalla, men måste deremot söka rät¬
telsei den delaf StatsUtskottets Utlåtande,
som inverkar till uppenbar obillighet i Eko¬
nomiskt afseende mot Ledamöterne i Götha
HofRätt. Det må tills vidare förblifva der¬
vid, att fyra Ledamöter i Götha HofRätt
skola sig emellan lotta, och bereda de Rät¬
tegångsmål, som tillhöra hvarje Division,
då tvärtom motsvarande göromål i Svea
HofRätt fördelas på fem Ledamöter; men der¬
af bör icke följa, på sätt StatsUtskottet synes
antyda, att Staten skall till åtta HofRättsRåd
i Svea HofRätt lemna sex fulla RofRättsRåds
löner, och endast fyra dylika till åtta Hof¬
RättsRåd i Götha HofRätt; Och i denna
omständighet vågar jag anhålla att, med
sålunda lämnadt bifall till Kongl. Maj:ts
Proposition, HofRättsRåds lönerne i Götha
HofRätt må förhöjas till sex, utan afsende
på den löneförbättring, som i allmänhet
blifvit ifrågastäld.
Den 19 Maji e. m.
Desse påminnelser torde få med åter-
remissen blifva till Utskottet öfverlemnade.
Grefve Sparres Erikj anförde skrif-
teligen:
Utan att vid detta tillfälle vilja upp¬
taga Piidderskapets och Adelns tid med nå¬
gon mera allmänt omfattande granskning
af StatsUtskottets UtgiftsUtlåtanden, måste
jag dock utbedja mig några ögonblicks upp¬
märksamhet öfver ett ämne, som min Ern-
betsmanna-pligt bjuder mig, att ej med
tystnad förbigå; jag menar frågan om Lön¬
förhöjning för en del till Landtstaten in¬
nom Gefleborgs Län hörande tjenstemän,
hvilkas behof af ökad Lönetillgång jag är
i tillfälle att säkrast känna. Den Kongl.
Propositionen föreslog i allmänhet förbätt¬
rade Löneförmåner för Landtstatens tjen¬
stemän. I visse fall har äfven StatsUtskot-
tet biträdt Kongl. Majrts Nådiga afsigter;
och då StatsUtskoltet funnit utvägar att för
så många andra tjenstebefattningar föreslå
Lönförbättringar, synes det åtminstone va¬
ra möjligt, att göra något för de mest van¬
lottade, hvaribland jag måste räkna Läns¬
bokhållare, Kronofogdar, Häradsskrifvare
och Länsmän i nyssnämnde mig nådigst an¬
förtrodde Län.
Hvad Länsbokhållaren angår, så utgör
hans Lön omkring 264 R:dr; det är nog
alt anmärka, det Staten i denna summa ger
a8o
Den 19 Maji e. m.
mindre än den private mannen ej sällan
nödgas ge i kostpenningar och Lön åt sin
enskilte tjenare. Den betalar dock ej sjelf
sine Kronoutskylder, ej eller Läkare och
medicamenter vid behof deraf. Han har
husrum, kläder m. m. och kan till följd
af allt detta aflägga en ej så obetydlig del
af sin contanla aflöning till behållning för
ålderdomen. En Länsbokhållare med träg¬
ne och ansvarige sysslor, för sig enskildt,
är tillika LandsKamererarens Vicarie, vid
hvarje för honom inträffande hinder. Hans
lefnadskostnad måste följaktligen icke kun¬
na eller böra räknas lika med tjenstehjons;
men om, af de för LänsBokhållaren be-
stådde 264 R:dr, hvaraf till en början in-
nehålles Centonal- och Pensionsafgift, 100
R:dr, skall utgöra Lön; så återstå unge¬
färligen 160 R:dr, som belöper ej till fullt
ar sk. om dagen, hvilka visserligen ej för¬
slå till blotta födan. Husrum, kläder, ved,
ljus och skrifmaterialier kunna visserligen
ej anskaffas för 100 R:dr. — I stället för
att äga någon behållning för ålderdomen,
måste han således årligen sälta sig i skuld,
eller söka att med biträden hos enskildte
på bekostnad af det allmännas tjenst fylla
bristen. I begge fallen förlorar Staten.
Förhållandet påkallar ändring och hjelp.
Kronofogdar och Häradsskrifvare haf¬
va omkring 3 gångor större Lön, än Läns¬
Bokhållaren; men de behöfva hvardera, i
Den 19 Maji e. m.
sä vidsträckta fögderier som i Gefleborgs
Län, minst 2:ne Skrifvare, och mätte ound-
vikeligen hälla egen hushållning, hvaraf
följer, att de också hafva af nöden flere
än elt tjenstehjon. De utgifter, som deraf
uppkomma, medtaga redan en betydlig del
af lönebeloppet; rnen huru mycket deraf
försvinner icke genom deras resor i de sto¬
ra och vidsträckta fögderierne, på Upp¬
börds- och Restmöten; vid BeredningsCom-
/ O
mitteer, Taxeringar, durchtog och Liqui-
der derom, Afräkningsmöten, Bevärings-
mönstringar, Jordransakningar, Ordinarie
Ting, och hvarjehanda andre förrättningar,
hvarunder de skola underhålla sig sjelfve. —
1 ett af Gefleborgs Läns Fögderier, nem¬
ligen Norra Helsinglands af 85 qvadrat-
mils vidd, der folkmängden utgör nu nära
3i,ooo personer, och KronoTJppbörden år¬
ligen belöper till omkring 60,000 R:dr, ut¬
gör Kronofogdens Lön under alla tillar
samt respenningar vid pass 880 R:dr B:co.
Denna Lön, hvarifrån så munga afbrännin-
gar afgå, utgör dock icke procent af
Uppbörden, då enskildte Uppbörds- och
Syssloman vanligen beräkna sig till godo
2 procent; och ändock, hvilken mängd af
göromål tillhöra ej af ålder Kronofogdarne
utom Uppbörden? Bör man ej taga i be¬
räkning, att desse göromål årligen okas i
den mohn, att de snart öfverstiga alla be¬
mödanden att dem medhinna; och kan det
väl med ansvarigheten och vigten af desse
2Ö2
Den 19 Ma ji e. m.
trägna sysslor förenas, att lemna utom allt
afseende möjligheten för tjenstemännen, att
för deras redliga utöfning vara betalte så,
att de utan bekymmer och brist kunna haf¬
va sin nödiga bergning. Häradsskrifvarens
Lön i detta Fögderi är 100 R:dr mindre
än Kronofogdens, men omständigheterne i
allt öfrigt äro nära lika.
För att visa huru calcul Öfver inkomst
och utgift för desse begge tjenstemän ut¬
faller, tror jag mig böra till rättvist öfver¬
vägande öfverlemna en af dem sjelfve, hvar
för sig uppgjord, hvaraf inhämtas, att se¬
dan de för tjensten oundgängelige utgifter
afgått, blir den till kläder och föda åt tjen-
stemannen och hans famille återstående år¬
liga behållningen af Inkomst för Krono¬
fogden 85 R:dr, och för Häradsskrifvaren
47 R:dr, några sk. i begge calculerne obe¬
räknade.
Länsmännen i Gefleborgs Län hafva
indeldt Lön, som för hvardera ej uppgår
i contant till 60 R:dr B:co; att ingen tjen¬
steman deraf kan föda och kläda sig, lig¬
ger klart för allas ögon; och ehuru någon
tillökning för dem blifvit af Utskottet till¬
styrkt, är den dock på långt när icke till¬
räcklig vid mängden af de göromål, som
på Länsmännens utförande ankomma.
I de söder om DahlElfven belägne Län
hafva de fleste af Kronofogdar, Härads¬
skrifvare och Länsmän Boställen. Denna
Lilt. A.
Calcul öfver Kronofogde-Inkomster ock Utgifter i Kurra rrvcstn&ccunu*
Fögderi Ar 1828.
|
Banco.
|
|
|
Banco.
|
J_n kornsten.-
|
|
|
|
|
U t gifte r.-
|
|
|
|
Ordinarie Lön 16//^- Mantal. .
Fogdeljenare d:o d:o . . .
Resepenningar 3ddK d:o ....
|
609
9'
12 T
|
33
■9
42
|
5
7
|
Till 2:ne Skrifvare:
Kost .... roo.
Lön .... 33: .6. -lM> l6 .
|
|
|
|
Sta
Taxerings-arfvode
Provision af Passev. Medlen . . .
„ af Bränvins d:o ....
„ af Saltpetter d:o . . . .
|
822
33
i4
8
1
|
47
16
9
11
12
|
5
4
4
|
hvardera, eller
För städning, klädtvätt, m. m.
måste en piga underhållas . .
Från Gästgifvaregården Bro i En¬
ånger till Gryttje i Gnarp
är 7| mil.
Från Hudikswall till Hog¬
dal 16. —
|
266
100
|
32
|
—
|
|
|
|
|
tillhopa 23£ mil.
Vid Lppbördsstämmorne med ig
Socknar i Novemher och De¬
cember Månader fordras för
Fogden och en Skrifvare 2:ne
hästar fram och åter; gör, ä
32 sk. milen . . R:dr 3o: 40> "
3o förrättnings- och re-
sedagar å 32 sk. per¬
son om dagen .... 4°* — “
|
|
|
|
|
|
|
|
S:a 70: 4°. -
RestStämmorne lika. . 70: 4°- ”
|
•4'
|
32
|
|
|
|
|
|
Vid Taxerings-Comitteerne upp¬
går miltalet fram och åter till
22 mil med 1 häst å 16 sk.
milen .... 7: 16. -
Kost i 10 dagar å 32 sk. 0: 32. -
|
>4
|
|
|
|
|
|
|
6 Ris papper å 4
Carduspapper och Segelgarn vid
jienningars remitterande etc. .
6 U Lack å 2: 8
Bläck och pennor .
3 LÄ Talg till ljus å 4
V,.d
|
24
2
i3
4
12
|
—
|
—
|
|
|
|
|
Husby
|
ra
|
5 0
|
—
|
—
|
Transport
|
880
|
-
|
-
|
|
Transport
|
677|i6
|
-
|
24 fl. p. 283.
Transpoi t
|
CO
cc
|
—
|
1
|
Transport
Extra Förrättningar, såsom Jord-
ransakningar, Skattläggningar
samt Durchtågs-liqvider m. ii.
Andel uti LandsCancelliets och
|
677
25
|
.6
|
—
|
|
|
|
|
Gontoirets Kungörelsers tryck¬
|
32
|
|
|
|
|
|
|
ning
|
|
—.
|
|
|
|
|
O -
Xrono-Utskylder s
|
20
|
2)
|
q
|
|
|
|
|
|
j
|
|
|
|
|
rfgift till FensionsCassan . . . .
|
IÖ
|
—
|
—
|
|
|
|
|
Centonal af Lönen
|
7
|
|
6
|
|
|
|
|
Gonunissionairs-arfvode för qvit-
|
|
|
|
|
|
|
|
tencers å KronoMedlen utta¬
|
|
|
|
|
|
|
|
gande, befordrande till annote¬
|
|
|
|
|
|
|
|
ring och öfversändande . . . ,
|
IO
|
|
—
|
|
|
|
|
För resor lill PostGonloiret med
|
|
|
|
|
|
|
|
KronoMedlen
|
5
|
|
—
|
|
|
|
|
Behållningen blifver således till
|
|
|
|
|
|
|
|
föda och kläder för Tjenste-
|
|
|
|
|
|
|
|
mannen och famille
Skulle krig inträffa medtages
betydlig del af denne behåll¬
ning vid resor å Durchtégs-li-
qvider m. m.
|
85
|
7
|
10
|
Summa B:co B.:dr
«
|
680
|
-1
|
|
Summa £:co IUdr j
|
O
CO
CO
|
-1
|
1
|
JY. Lidén.
Litt. B.
Calcul å Härads skrifvare-Inkomst er och Utgifter i Norra Helsingelands
Fögderi.
Inko m s l c r.-
Ordinarie Lön B||^T Man¬
tal 3c>4: 3g. 6
Respenningar 2i§§§ d:o 81: i3. 9
Löntillökning
Bevillningsarfvode
Vf BränvinsMedlen
Vf Saltpeter dito
VlantalsskrifningsProvision . . . .
Lösen för DebetsSedlarne . . . .
Banco.
380
16
100
1
1
1 32
128
Utgifter.-
2:ne Skrifvare: Kost 100. —
,, ,, Lön 33: 16.
S:a i 53: iö. hvardera
dle
Från Gästgifvaregården Bro i Enånger
till Gryttje i Gnarp är. 7%.
Från Hudiksvall till Hogdal 16.
s3f mil.
. 70. 4o. ■—
Hvilken väg man måste resa fram och
åter för mantalsskrifning i 19 Sock¬
nar; således vid denna förrättning
4^4 mil med 2:ne hästar för Härads-
Ski ifvarén och en Skrifvare å 32
sk. milen .... 3o: 4<»- —
jo Förrättnings och
Resedagar å j2 sk.
person per dag eli. 4°- ?0: 40. —
Traelamente vid Mantalsskrif¬
ningen i Hudiksvall .... 3.
Berednings-Committe' Resor-
ne lika som vid Mantals
skrifningen
Vid Taxerings-Commile'n färdas vank
22 mil å 16 sk 7: 16. -
Kost i to dag. å 32 sk. om dagen G: 32. -
För städning, klädtvätt m. m. miste
en piga underhållas
Kronoutskylder
Utskylder till EccIesiastiqueStaten . .
Afgift till PensionsCasssan . 12.
Centonal af Indelta Lönen . 3: 2. 4-
Dito Lön-tillökningen — 8. -
4 Ris Papper å 4 Rfdr
2 U Lack å 2: 16 . •
^Bläck och Pennor
4 LU Talg
5o små famnar Ved å 1 Rjdr
Hushyra .
För tryckning af Blanquetterne till De-
betsSedlarne jemte Papperet 20: 32.
Transport af d:o från Gefle till
Hudiksvall 5: —
Summa R:dr B:co | 780)12! 5
Banco.
Extra Förrättningar, såsom Jordran-
sakningar och Skattläggningar . . .
Till underhåll för Tjenstemannen med
Hustru och Familj
266
144
i4
IOO
IO
5
15
16
4
4
16
5o
5o
25
4 7
32
32
Summa R:dr JB:co | 7Ö0J12 J
Den 19 Maji e. m.
283
fördel saknas för hela Landsstatens tjen¬
stemän inom Gefleborgs Län, likasom för
de Norra Länen. Jag hemställer derföre,
att desse måtte komma i åtnjutande af
enahanda fördel, som deras vederlikar i
andre Län genom anslag af tjenlige Kro¬
nohemman till boställen, så snart sådane
varda åboledige, och att, intill dess sådant
sker, samt en allmän Lönereglering för
desse och öfrige Landtstaten tillhörande Lin¬
he t s- och Tjenstemän kan komma till verk¬
ställighet, de åtminstone må erhålla den
ersättning under tiden, som emot sådan
förmåns åtnjutande in natura, i de orter,
der den äger rum, kan anses svarande.
På desse grunder anhåller jag, att
StatsUtskoltets Utlåtande i denna del må
varda återremitteradt.
Hvarjemte Grefve Sparre till Proto-
collet aflemnade följande:
(Se Tab:ne Litt. A. och B.)
284 Den ig Maji e. in.
Herr Dalman, Lars Johan, uppläste
följande:
I anledning af StatsUtskottets Utlåtande
N:o 128 om Andra Hufvudliteln sid. 89,
anhåller iag få beledsaga följande anmärk¬
ning med Utlåtandets förmodade återremiss.
StatsUtskottet har val tillstyrkt det af
Konungen proponerade anslag af 600 R:dr
B:eo årligen i och för underhållet och be¬
gagnandet af en Electricitetslnrättning i
liufvudstaden till fattige Sjukes kostnads¬
fria betjenande, men Utskottet har dervid
icke bestämt tiden, hvarifrån detta anslag
bör beräknas.
Af den recit i ämnet, Utskottet med¬
delat, inhemtas bland annat, att Inrättnin¬
gens nuvarande Föreståndare Doctor Saeve,
hvilken på enskildt bekostnad, under 4 års
tid vårdat densamma, redan i början af
år 1828 hos Regeringen gjort framställning
om behofvet af något Statsanslag för stad¬
gandet af denna välgörande anstalts fram¬
tida och orubbliga bestånd; och i sanning
synes det ock vara högst angeläget, att en
inrättning af en så bepröfvad och vid¬
sträckt nytta icke ensamt må bero af den
tillfällighet, att en person, af blott ädelt
intresse för saken, deråt uppoffrar tid och
förmögenhet. Formerna äro dock lång¬
samma; saken, ehuru af SundhetsCollegi-
utn erkänd såsom både nyttig och nödvän¬
dig, måste likväl ytterligare skärskådas af
»
Den 19 Maji e. m. a85
en Comité för hufvudstadens Sjukvård, och
då Riksdag var för handen, äfven under¬
ställas Rikets Ständer och deras Statsut¬
skott. Inrättningen hade emedlertid helt
och hållit kunnat afstanna (ty 3^ R:dr
B:co är hela det nuvarande Underhålls-
anslaget), om icke Doctor Sceve , manad
endast af sin kärlek för denna mensklig-
hetens angelägenhet, fortfarit, att likasom
förut, icke allenast af egna medel besörja
såväl Electricitets - appareilens underhåll,
och kostnnderne vid dess begagnande, än
ock att utan ersättning sjelf gå deri från
nästan alla Landsändar tillströmmande All¬
mänheten tillhanda med Electriska kurer,
så att under den tid af år, sorn för¬
flutit sedan underdånig anmälan om ansla¬
get gjordes, nära 200 olycklige, behäfta¬
de med nerveusa lidanden (särdeles lam¬
het, blindhet, dofhet) blifvit dels förbätt¬
rade, dels fullkomligen återyunnit hälsa och
arbetskrafter.
Vid sådant förhållande och då Herr
1Sceve, efter hvad bekant är, genom sin
mera ändamålsenliga och förbättrade me¬
thod, alt använda Electricitetsmedlet, i
sina kurer haft en nästan oförväntad fram¬
gång, (hvaribland må nämnas det nja högst
interessanta resultat af Electricitetens verk¬
ningar till återställande af tal- och hörsel¬
förmågan åt döfstumme) synes det vara af
billighet och rättvisa påkalladt, att Stats-
286
Den 19 Maji e. m.
Utskottet bestämmer det ifrågavarande i allt
fall ganska måttliga anslaget af 600 R:dr
B:co årligen, att beräknas åtminstone från
innevarande års början.
Herr af Puke_, Erikj anförde skrifLe-
ligen:
Uti hvad jag ännu haft tillfälle se utaf
StatsUtskottets så kallade UtgiftsUtlåtan-
den, igenträffas ingenstädes så mycken spar-
samhetsanda, som, beträffande ifrågavaran¬
de ämne, eller 2:dra HufvudTiteln.
Sparsamhet och hushållning äro utan
tvifvel alltid berömlige egenskaper hos Stats¬
mannen, men äfven här behöfver man er-
indra sig den gamla regeln ”måtta i allt;”
särdeles om den i ett visade sparsamhets-
andan icke ständigt harmonierar med en i
andra fall ådagalagd frikostighet. Det är
icke min mening att utmärka dessa tilläf¬
ventyrs på mera än ett ställe i StatsUt-
skottels Utlåtanden om Utgifterne befinte-
lige ojemnheter. Der frikostighet ägt rum,
saknas säkerligen icke anmärkare och till¬
räckligt medafprutare. Utan att mindre,
än någon annan, nitälska för hushållning
med Statens medel, och att lindring i Stats-
bördorna derigenom måtte tillskyndas de,
som behöfva det, vågar jag dock vid det¬
ta tillfälle fästa Högloll. Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på den njugghet,
som StatsUtskottet iagttagit emot Civilsta¬
ten, och särdeles de deraf, hvilka egnat
Den 19 Maji e. m.
sig åt Lagens handliafvande. Den grund¬
sats, att ekonomiskt oberoende bos rätt¬
visans skipare är ett oeftergifligt vilkor för
Statens fordran på oväld oell nit bos dessa
dess tjenare, torde vara så allmänt erkänd,
att den icke behöfver någon vidare utveck¬
ling. Den liar äfven blifvit antagen af
Kongl. Majit uti Dess Nådiga Proposition
om Löneförhöjning; oell StatsUtskottet bar
icke heller förnekat principen, fastän det
icke alltid synes af tillämpningen.
Lika med Herr Cederschjöld önskade
jag visserligen, på de af honom så grun¬
deligen utvecklade skäl, alt JustitiasRåder-
nes löner måtte förhöjas, så att deras år¬
liga inkomst utgjorde 5,000 R:dr för hvar¬
dera; men då så väl Kongl. Majit, som
StatsUtskottet, icke funnit för godt beräk¬
na dem högre än till 4>°°o Ridr, får man
väl lof att för närvarande dermed åtnöja
sig, ehuru önskeligt det vore, att StatsUt¬
skottet kunde utfinna medel till desse lö¬
ners förbättrande enligt Herr Cedersclijölds
förslag. Så länge Staten till sina högsta
Domare icke beslå mera än livad flere U11-
derDomare åtnjuta och derunder, kan man
icke vänta att skicklige ämnen bland de
sednare särdeles skola eftersträfva det hög¬
sta DomareEmbetet, redan af många andra
skäl betänkligt att emottaga.
StatsUtskottet liar i sanning af ett gan¬
ska besynnerligt skäl nedsatt den af Kongl.
a88
Den 19 Maji e. m.
Majrt med 5yo R:dr föreslagne lönetillök-
ning för Revisionssekreterare till 34o R:dr.
Det bevisar verkligen allt för stor okun¬
nighet örn verkliga förhållandet att påstå,
det RevisionsSekreterareEmbetet nu för ti¬
den ar af mindre vigt och ansvarsfullhet,
än den tid, då desse Embetsman föredrogo
inför Rikets Råd. Hvar och en, som med
uppmärksamhet betraktat Rättvisans skipan¬
de i högsta instantien under de olika ti-
derne, och har någon bekantskap med ar-
betsmethoden derstädes, skall troligen med¬
gifva mig, hvad jag äfven vågar hoppas,
att det Höglofl. StatsUtskottet sjelf skall
inse, eller att något förhastande måtte ägt
ruin i denna SlatsUtskottets åtgärd. Jag
yrkar derföre, att fulla beloppet af hvad
Kongl. Maj:t föreslagit, mätte beviljas åt
desse af trägna och högst ansvarsfulla samt
magtpåliggande göromål öfverhopade Em¬
betsman.
StatsTJtskottets åsigt angående den af
Kongl.Majrt föreslagne tillökning af Ledamö¬
ter och löner inom Rikets HofRätler, torde
äfven tåla något närmare skärskådande. Att
StatsUtskottet fästat mera afseende på det
af Götha HofRälts President i Utlåtandet
citerade yttrande, än på Kongl. Maj:ts ef¬
ter noggrann undersökning fattade Nådi¬
ga beslut om hvilket antal Ledamöter som
borde finnas i hvarje HofRätt för arbetets
jemna
Den 19 Maji e. m.
jemna och oafbrutna gång, är verkeligen lika
sällsamt, sorn det Förhållande skulle vara, att
ett Embetsverk.? Ordförande vore enda or¬
saken, hvarföre Ständerne icke beviljade Ver¬
ket en åsyftad fördei. Jag förmodar så väl,
att den höge Embetsman, som leder Götha
HofRätts Arbeten, och deltager i våra be¬
slut, tillräckligen upplyser det tvetydiga i
denna StatsUtskoltets åsigt, som att Stän¬
derna äro ömare om sina Domares väl, än
att de, såsom StatsUtskottet nu synes åsyf¬
ta, icke vilja tillstyrka förökadt antal Leda¬
möter i Gotha HofRätt, och att om de för
den åberopade besparingen af Statens me¬
del, hvilken troligen på andra håll ända¬
målsenligen står att vinna, icke kunna bi¬
falla Kongl. Maj:ts Proposition hvad Hof-
Rätterne rörer i sin helhet, de dock skola
finna billigheten af bifall till HofRätlens i
underdånig skrifvelse af den 21 October
1828 framställde anhållan om 2:ne nya
HofRättsRåds löner, i likhet med hvad
Svea HofRätt redan länge ägt. Jag kan
sannerligen icke inse något skäl dertill,
att 2:ne af de sex äldste LedamÖtertie i
Götha HofRätt skola vara sämre lönte, än
deras vederlikar i Svea HofRätt. Må Stats-
Utskottet åtminstone uppgifva det skäl, hvar¬
uppå det stödjer sitt förkastande af Ko¬
nungens Proposition i denna del, innan
det begär, att man skall ingå på resulta¬
24 JI. 19
Den 19 Maji e. m.
tet, hvilket jag för min del finner böra
blifva bifall till hvad Kongl. Majit före¬
slagit, och som i det bilagda SlatsRådsPro-
tocollet af den 3o October 1828 finnes så
väl motiveradt, att jag ingalunda kan af¬
stå från att yrka bifall derå såsom en högst
nödig åtgärd, intill dess genom en förän¬
drad organisation så väl af lägre som hög¬
re Domstolar ännu mera kraft och skynd¬
samhet kan gifvas åt rättvisans skipande.
Jag anhåller vördsammast, att Stats-
Utskottet ville fästa någon uppmärksamhet
vid desse anmärkningar, och att de derfö¬
re måtte få åtfölja den ålerremiss af Ut¬
låtandet, som Ridderskapet och Adeln tro-
troligen behagar besluta.
Friherre Cederström, Jacob: I afseen¬
de på förevarande Utlåtanden, rörande 2idra
Hufvudtiteln får jag först anmärka, att Stats-
Utskottet föreslagit ett årligt arfvode af 5o
R:dr åt blott en Djurläkare i hvarje Län.
Men frågan härom är anhängig hos sam¬
mansatte Stats- och EkonomiUtskotten, af
hvilka det sednare, i afseende på antalet,
ansett DjurUäkarne böra vara lika många,
sorn ProvincialLäkarne, och att de borde
aflönas genom en skillings förhöjning i Cur-
husafgiften, emot förbindelse att göra re¬
sor och gå Allmänheten inom districtet till¬
handa efter Konungens Befallningshafvan-
des förordnanden. Skulle detta förslag af Ri-
Den tg Maji e. m.
kets Ständer antagas, lärer 2:dra Hufvud*
titelu derefter böra rättaS.
I afseende på anslaget för Landtstaten,
får jag vid återremiss fästa Utskottets upp*
märksamhet derpå, att Rikets Ständer re*
dan vid sista Riksdagen beslöto en löne*
förhöjning i Båhus Län och på Gottland ej
blott för LandsKamererare, utan äfven för
KronoFogdar och Länsmän, Detta har lik*
Väl ännu icke gått i verkställighet, emedan
inga bestämda medel dertill då anvisades»
Men som jag förmodar, att det nu bör ske,
och medel dertill anvisas af StatsUtskot*
tet, såvida icke behofvet deraf kan veder*
läggas, yrkar jag, att de omnämnde Tjen*
stemännen i berörde Län nu må uppföras
på Stat till den löneförhöjning, som 1828
års Ständer erkänt nödig»
Grefve FrölichDavid: Jag anhåller
att få förena mig i den framställning Herr
Dahlman gjort om anslag på SundhelsCol-
legii Stat af 600 R:dr till en Electricilets-
Machin, I afseende på denna inrättning,
hade jag i början gjort mig den objectiort,
alt man ej bör anslå allmänna medel till
inrättningar, sorn äro så locaiiserade, att
blott en del af Samhället deraf bär nytta$
men jag bär närmare undersökt förhållan*
det, och funnit, att då inom detta land
blifvit gjord en upptäckt, att medelst Elec*
*9*
Den 19 Maji e. ra.
tricitet bota sjukdomar, som hittills ansetts
för incourabla; och denna upptäckt visat
stora resultater, samt en mängd fattige per¬
soner från alla Landsorter hitströmmat, så
har detta föranledt såväl Auctorileter, som
Kongl. Maj:t att göra Proposition om an¬
slag till Cur-inrättningens ständiga under¬
hållande. I ett annat land skulle den Per¬
son, som gjort en sådan upptäckt, derföre
hafva erhållit ett ansenligt arfvode eller be¬
löning, men delta har icke nu blifvit pro-
poneradt, och icke eller är det min afsigt;
men då StatsUtskottet förbisett, att det fö¬
reslagna årliga anslaget icke kommer inrätt¬
ningen tillgodo, förrän från och med nä¬
sta års början , och den således skulle un¬
der det löpande året afstadna, så framt man
icke vill pretendera, att Upptäckaren, som
utan arfvode redan länge betjenat den me¬
dellösa Allmänheten, skulle än vidare der¬
med fortfara, och ytterligare af egna me¬
del underhålla Machinen; så yrkar jag, att
nyssnämnde summa af 600 R:dr måtte för
innevarande år af Öfverskolterne å Stats-
Yerkets inkomster anvisas.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard,
uppläste följande:
I anseende tillden frikostighet i stort j
hvarföre StatsUtskottet i de Heste af sine
särskilte Utlåtanden sig utmärkt, skulle man
lätt vara frestad att tro, det Utskottet ve¬
lat antyda, att Rikets Ständer hafva Mexi¬
Den 19 Ma ji e. m.
cos och Perus skatter att disponera; men
då man som motstycke betraktar den njugg¬
het och förknappning i smått, hvilken Ut¬
skottet recornmenderar, fö-res man på helt
andra tankar, och kan svårligen aflägsna
sig från den öfvertygelse, att Statens Cassa
är så fattig och uttömd, att den icke ens
har tillgång till några Riksdaler, som hit¬
tills i Ljuspenningar åtgått.
Att, som ordspråket lyder, skära bre¬
da remmar ur andras läder, och att gifva
en tolfskilling åt en fattig, då man årligen
har i inkomst flere tusende Riksdaler mera,
än man behöfver, det är ingen konst, och
ingen heder.
Jag medgifver gerna, att Statens Em-
bets- och Tjenstemän i allmänhet äro så
knappt och otillräckligt lönte, attén löne¬
förhöjning visserligen är nödvändig; men
som detta egenteligen gäller om medel-
Classen och de lägre samt lägsta graderne,
hvilka sistnämde i synnerhet äro vanlottade,
hade Utskottet bordt något mera fästa sig
dervid, och icke handla i ett så omvändt
förhållande, att de högste och högre Em-
betsmännen böra få allt, men de lägre och
lägste intet. Allting är ju relatift här i
verlden, och då man vill, att de högt upp¬
satte, som vanligen arbeta minst, skola lef¬
va i öfverflöd, hvilket är godt och väl; så
bör man icke vilja, att de lägre, som ar-
\
394
Den 19 Maji e, m,
teta mäst, skola svälta ihjäl, hvilket är
alltför illa, Man fordrar af en liten Tjen-
steman, att han skall vara arbetsam och
ihärdig, och vara den förste, som infinner
sig, och den siste, sam går från sin plats; men
vill icke bestå honom så mycket i lön, sorn
nian vanligen gifver en dräng eller dags-
verks-karl. Är sådant rätt och skäligt; och
kan man af ett dylikt behandlingssätt vän-*
ta annat, än att själens krafter i förtid sko-
la förlamas och öfvergå till apathie? Det
rätta hade kanske varit, att icke vidröra
Löne-förhöjningsfrågan förr, än den nu fö*
restående Regleringen af Rikets Embeten
och Tjenster först blifvit verkställd; men
då raan vet och känner, hvilken långsamhet
och tröghet här råder 1 allt, som anförtros
åt Comittéer att uträtta, och hvarpå Lag-
Comitteens göromål är det mäst talande
bevis, samt det icke kan motsägas, att en
ganska stor del af den Embets- och Tjen-
Stemanna-Personal, som i ordets rätta be¬
märkelse är den arbetandej behöfver genast
få hvad den längesedan bordt hafva, en
sådan förhöjning i sine löner, som åtmin¬
stone någorlunda svarar mot billighetens
fordringar, och den trägna sysselsättning,
som åtföljer deras Embeten och Tjenster;
så har jag ansett mig böra mera fästa mig
dervid, än vid allt det öfriga. Jag får emed¬
lertid nu yttra mina åsigter, och då dessa
äro grundade på rättvisa, billighet, oegen¬
nytta och besparing för den skattdragande