Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Riddcrskapct och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Tjugondeandra Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i83r.
Tisdagen den 28 April 1829,
Plenum klockan io Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets ej
mindre den 2g sistlidne Januarii under
N:o 54 afgifne, och den \\ derpåföljde Fe¬
bruarii på bordet lagde, Betänkande, an¬
gående beräkningen af StatsVerkets Inkom¬
ster, än ock den 28 sistlidne Mars under
N:o 123 meddeldte, samt den 13 dennes
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
de vid nyssnämde Betänkande gjorde an¬
märkningar.
1 5:o Lagmans- och Häradshöfdinge-
jRäntan.
Herr Hjerta > Gustaf: I stöd af hvad
jag förut yttrat, anser jag denna ränta böra
upphöra, och förflyttas på Bevillningen.
Likväl finner jag nödvändigt att iakttaga,
att StatsYerket ålägges ersätta de Tings¬
gästningspenningar, som till särskilte Hä¬
radsrätter och Domstolar utgå, på sätt Ut¬
skottet äfven föreslagit. Således anhåller
jag, att Herr Grefven och LandtMarskal-
ken täcktes föreslå Ridd. och Adeln, att
4
Den 28 April f. m.
Lagmans- oell Häradshöfdinge-räntan från
och med innevarande år må upphöra, samt
att de under Lagmans- och Häradshöfdinge-
Räntan inbegripne Tingsgästningspenningar
må af StatsYerket godtgöras vederbörande,
på sätt Utskottet föreslagit, efter medium
af hvad hvarje HäradsRätt under de sista
10 åren åtnjutit. Jag torde ej behöfva till-
lägga något, då discussionen förra gången
fullständigt afhandlade så väl detta ämne,
som mantals-penningarne. Jag vill blott
nämna, att de skäl, som då tycktes vålla
mantalspenningarnes bibehållande, nemli¬
gen, att en afgift, som inbringar 3oo,ooo
R:dr, ej kunde afskaffas på en tid, då
myntreglering är i fråga, ej talar för den¬
na tittel, som icke uppgår till högre be¬
lopp än 80,000 R:dr. Jag vågar således
hoppas bifall till dess afskaffande.
Herr af Billbergh, Johan Petter: l)å
jag uti sista plenum tog mig friheten yttra
min öfvertygelse om mantalspenningarne,
var den grundad deruppå, att desse, jemte
Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntan samt
Sterbhus-Afgiften, voro tryckande och be¬
svärlige, samt att det var för redovisnin¬
gen hindrande, att hafva 3:ne särskilta
personela afgifter, då de kunde samman¬
slås till en. Derföre trodde jag, alt det
vore nyttigt och ändamålsenligt, att, i den
väg Herr Hjerta föreslagit, bortskaffa dessa
tittlar, likväl under förbehåll, att ett så¬
Den 28 A pri I f. ra,
5
dant beslut skulle underställas Konungens
sanction, hvartill jag åberopade Grundla¬
gen, efter hvilken jag ansåg det icke till¬
höra Rikets Ständer, att ensamme härom
besluta. Då det nu är fråga om Lagmans-
ocli Häradshöfdinge-Räntan särskilt för sig,
så enär de skäl, som talade för manlals-
penningarnes afskaffande, ej hade afseende
endast på mantalspenningärne utan äfven
på Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntan
samt Sterbhus-Afgiften, i ändamål att blifva
qvitt dem alla, men genom Ridderskapets
och Adelns pluralitet min mening förlorade,
tror jag, att det icke vore ändamålsenligt,
att göra undantag ensamt för Lagmans-
och Häradshöfdinge-Räntan, och det så
mycket mindre, som den ej är så betun¬
gande, som de förra, emedan den utgår
efter matlag. Men i den händelse, att det
skulle vinna bifall, som Herr Hjerta nu fö¬
reslagit, eller att Lagmans- och Häradshöf¬
dinge-Räntan särskilt kommer i fråga att
indragas, får jag åberopa vilkoret för mitt
förslag uti förra plenum, att dertill for¬
dras Konungens sanction. I motsatt fall
protesterar jag emot frågans vidare uppta¬
gande och ventilerande.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Den ifrågava¬
rande räntan tyckes vara af samma natur,
som den, hvaröfver Ridderskapet och Adeln
i förra plenum fattade sitt beslut; hvadan
de skäl, jag anförde för bibehållande af be¬
6
Den a8 April f. m.
I
rörde ränta, äfven tala för denna. Dess¬
utom tillkommer ett annat skäl, att nem¬
ligen denna ränta blott rörer en dass in¬
om samhället. I allmänhet får jag under¬
ställa Ridderskapets och Adelns pröfning,
huruvida upphäfvandet af de ordinarie rän-
torne kan vara underkastadt samma behand¬
ling , som vanliga StatsReglerings-frågor.
Om de kunde upphäfvas blott genom 3
Stånds beslut, skulle det kunna hända, att
59 och 64 §§. i RegeringsFormen förlorade
ali betydelse, utan att denna förhandling
underkastades ConstitutionsUtskottets pröf¬
ning eller ens biträddes af Kongl. Maj:t.
Med samma skäl som en §. kan upphäfvas,
kunde båda; och då förlorade dessa §§.
aldeles sin betydelse. Enär, i den öfver¬
läggning, som föregeek mantalspenningarne,
fråga framställdes om Konungens sanction
eller alla 4 Ståndens sammanstämmande
bifall, finner jag mig nödsakad, att i sam¬
ma öfvertygelse som då, hemställa, huru¬
vida icke, då det är fråga om en ordinarie
räntas existai\ce, det fordras ett annat sätt
vid afgörandet, än då man beslutar öfver
vissa punkter af StatsRegleringen. Tillva¬
ron tror jag ej kan pröfvas, såsom en Stats-
Reglerings-fråga. Jag anhåller om propo¬
sition till bifall å Utskottets tillstyrkande.
Herr Skogman j Carl David: Under
åberopande af hvad jag anförde i frågan
om mantalspeuningarnes bibehållande bland
Den a8 April f. m.
7
StatsVerkets ordinarie inkomster, anhåller
jag om bifall å Utskottets Utlåtande i den
del, som nti är före.
Friherre Anckarsiv är d, Carl Henrik:
Ehuru ogerna jag upptager Ridderskapets
och Adelns tid med att yttra mig i ett
amne, som är likartadt med det, hvilket i
sista plenum afgjordes, kän jag dock ej
återhålla mig att fästa uppmärksamheten
på hvad af en ledamot blifvit yttradt för
bibehållande af Lagmans- och Häradshöf-
dinge-räntan. Först och främst fortfar man
att kalla den en ordinarie ränta, men för
mitt omdöme har den ingen egenskap af
en jordeboksränta, ty den utgår ej af jor¬
den. Hvad mantalspenningarne beträffar,
äro de så litet ordinarie ränta, att de ut¬
gå af hvarje skattskrifven person, antingen
lian är jordbrukare, tjensteman, näringsid¬
kare, arbetskarl eller har hvad yrke som
helst. De äro alldeles ingenting annat, än
en antagen gammal form af capitations¬
afgift. Hvad denna nu ifrågavarande ränta
åter angår, så utgår den efter rök. Röken
beräknas lika af ett htJs med 4° k 5o eld¬
städer , och af backstugan, såsom Herr
Hjerta upplyst, ehuru den senare kanske
hvarken har egen skorsten, eller äges af
dess inbyggare eller har egen ved. Alla
få i alla fall betala lika. Jag tager mig
friheten påkalla uppmärksamheten deruppå,
att det skulle vara illa handladt af en re¬
8-
Den 28 April f. m.
presentation, om, under det man Ständigt
ökar skatterne, under det landet ej har
andra förmåner af dess sammanträden, än
ökade skattebidrag, den ej visade begärel¬
se att jemnare fördela skatterne och rycka
ifrån de fattigare en börda, som jag ej tror
tillkommer dem att bära. Jag finner, att
det enda skäl, som kunde tala emot upp-
liäfvande af denna ränta, vore att, i anse¬
ende till det föremål, hvartill. Lagmans-
och Häradshöfdinge-räntan är anslagen, de
tjenstemän, som nu äro i åtnjutande deraf,
skulle i framtiden komma i mistning af in¬
komster, i anseende dertill att desse rän¬
tor äro i stigande i mån af folkökningen.
Men för min del visar sig detta skäl af
ringa värde, och så lätt att af Staten er¬
sätta, att jag ej tvekar att begära afskaf-
fande af dessa artiklar för att få dem ut¬
gjorde genom Bevillning, såsom vida rätts-
enligare. Jag får således förena mig i Herr
Hjertås åsigt, och begära proposition i det¬
ta afseende.
Herr Ribbing> Arvid: Då äfven jag
förra gången, när en lika fråga förevar,
nemligen om mantalspenningarne, förenade
mig i den tanka att det vore grundlags¬
vidrigt, att på sätt, som då skedde, be¬
handla detta ämne, så har jag uppskjutit
att tills nu, då det väntade tillfället in¬
träffat, mig emot så väl Proposition sorn
Beslut reservera. Hvad beträffar, att olika
Den 28 April f. m.
9
åsigter skulle kunna äga rum i denna fråga
om Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan,
mot hvad, som tillkännagafs i sista plenum
om ordinarie räntan, så tror jag, att denna
framställning från dens sida, som gör den¬
samma, Läst bevisar ett origtigt handlings¬
sätt, emedan alldeles lika frågor böra på
lika tid alldeles lika behandlas. På samma
sätt som jag förra gången yttrade, finner
jag ej, att räntan kan afskalfas utan Ko¬
nungens sanction, Vöre det blott fråga
om att följa sin böjelse och lindra skat-
terne, vöre jag visserligen äfven dertill be¬
nägen, men jag får ej göra det emot Grund¬
lagens mening och bokstaf. Jag tillstyrker
således bifall å Stats-Utskottets förslag.
Herr Tham, Wollrath: Jag skall ej
ingå uti den frågan, huruvida de afgifter,
som nu äro under öfverläggning, böra kal¬
las ordinarie eller icke; jag håller mig vid
hvad StatsUtskottet kallat dem, nemi. Sta¬
tens ordinarie inkomster, och då anser jag
oriktigt och oförsigtigt, att borttaga något
af dessa inkomster, så länge de ej räcka till
att betala Statens ordinarie utgifter, och så
länge vid hvarje Riksdag Bevillning måste
utskrifvas af nationen. Sådana Inkomsters
förminskande bör då först komma i fråga,
när ingen Bevillning behöfves, ty Bevill-
ningens fördelning sker aldrig utan knot
och missnöje. Man har sagt, att man ej
gör annat, än ökar Bevillniugen vid hvarje
io Den 28 April f. m.
Riksdag. 1823 minskades den likväl, den
nemligen som utgår af nationen, och jag
vet ej någon annan, som ökades, än den
hvilken förut uppbars af den brottsliga lu-
rendräjaren och derifrån öfverflyttadcs till
Staten. Jag tror ej eller, att Bevillningen
nu behöfver ökas, om man ej borttager de
ordinarie Inkomsterna. Just derföre att
Bevillningen är svår att fördela, hoppas
jag att Rikets Ständer ej öka den. Tror
man, att man kan minska skatterne, så
bör det ske på sjelfva Bevillningen, och
då kan denna minskning äga rum med lika
förmån på capitations-afgiften. Nedsättnin-
gen kommer derigenom äfven till förmån
för den arbetande klassen. Jag anhåller
om bifall å Stats-Utskottets förslag.
' • ■ • ■ >*
Friherre Cederström Jacob: Sjelfva
saken om upphörande af räntan mot er¬
sättning af Bevillningsmedlen synes mindre
vigtig än den principfråga, huruvida beslut
kan fattas, utan att man tillika yttrar den
mening, att Konungens sanction behöfves.
Om den grundsats kunde stadgas, som Fri¬
herre Anekarswärd och Herr Hjerta fram¬
ställa, kunde Staten upplösas, derigenom
att dess inkomster upphäfvas, och, tvärt
emot Grundlagen, räntorne göras till intet,
samt sjelfva indelningsverket till sine grun¬
der förändras. Det torde likväl ej vara
tvekan underkastadt, att sådant, enligt 80
§. RegeringsForraen, icke går an, ty då
Den 28 April f. ni.
11
kunde äfven hela den jordeboksränta, som
är anslagen till MilitiaeStaten och till Civil¬
staten, förändras och indragas utan Konun¬
gens sanction, och nied detsamma Statens
behof blifva alldeles ouppfylda, om Rikets
Ständer ej komma öfverens om den mot¬
svarande Bevillningen, ty om Konungen då
åtskilde Ständerne, blefve gamla Bevillnin-
gen ensamt utgående, och den blef natur¬
ligtvis alldeles otillräcklig, hvarigenom hela
Stats-machinen komme att stanna. Sådane
tilltag böra en gång för alla tillrättavisas,
derigenom att Ständerne förklara, att Ko¬
nungens sanction erfordras. Jag förmodar
ock, att Herr Grefven och LandtMarskal-
ken ej lärer kunna meddela proposition på
något annat förhållande. Jag begär derfö¬
re, att om Herrarne yrka och begära rän¬
tans upphäfvande, det måtte blifva be¬
stämdt uttryckt, huruvida Konungens sanc¬
tion behöfves, eller icke. Skulle Herrarne
påstå sig hafva rätt, att dtan Konungens
sanction upphäfva ordinarie skatter, hvilka
existera, så förväntar jag vägran af propo¬
sition, och att ConstitutionsUtskottet kom¬
mer i tillfälle att afgöra principfrågan.
Hefr Lagerhjelm: Det är, likgiltigt,
om man vill kalla den ifrågavarande arti¬
keln en ränta eller en inkomst; men frå¬
gan om tillvaron eller icke tillvaron af de
ordinarie inkomster, som i 5g och 64 §§•
Regeringsformen omtalas, kan icke be¬
Den 28 April f. m.
handlas lika med frågan om Stafsreglerin-
gen, emedan det icke är detsamma, alt
höja eller nedsätta dessa inkomster, som
att upphäfva dem.
Grefve af UgglasGustaf: Jag har
ingenting att tillägga till hvad jag i sista
Plenum hade äran anföra, i afseende på
Mantalspenningarne. Jag tror blott, att än¬
nu ett skäl tillkommit till bifall å Utskottets
Utlåtande, nemligen, att Mantalspenningar¬
ne nyligen genom Ridderskapets och Adelns
beslut blifvit förklarade böra bibehållas.
Jag anhåller derföre om proposition, på
det pluralitetens tanka må kunna utrönas,
antingen genom Ridderskapets och Adelns
svar, eller genom votering ju förr dess
häldre.
Friherre Anckarswärd: I anledning
af hvad en värd Ledamot här behagat an¬
märka, att Bevillningen vid sista Riksdag
minskades derigenom, att man tog ur den
brottslige Lurendrejarens ficka för att fylla
Statens behof, tar jag mig friheten föra
honom till minnes, att vid samma tillfälle
en betydlig Bevillning blef tagen ur den
oskyldige jordbrukarens ficka genom Salt-
peter-Fondens tillgripande, fastän det icke
syntes i Budgeten, och dessa båda omstän¬
digheter kunna ganska väl qvittas emot
hvarandra. I frågan åter, huruvida de or¬
dinarie inkomsterne kunna uteslutas eller
Den 28 Apfil f. rn. i3
icke, tar jag mig friheten anmärka, att det
är från andra sidan tviflet om denna me¬
ning först blifvit framkastad , utan att jag
liört någon på vår sida yttra sig deröfver
annorlunda än i försvarsväg. Om det är
bestämdt grundlagsvidrigt att upphäfva des¬
sa skatter, utan att begära Konungens sanc-
tion, måtte det följa af sig sjelf, att den¬
na sanction sedermera kommer att begäras;
men besynnerligt synes det, att såsom ett
preliminärt steg gå iti på en öfverläggning
om Konungens sanction skall behöfvas el¬
ler icke. På samma grund som Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken framställde pro¬
position i frågan om Mantalspenningarne,
lärer det äfven ske vid detta tillfälle, och
det är dervid jag tryggar mig. Hvad åter
beträffar det åberopade tilltaget, att om¬
skapa Grundlagarna, så fruktar jag verke-
ligen, att ett sådant tilltag mera förspörjes
ifrån en annan sida än den, med hvilken
jag delar öfvertygelse.
Friherre Cederströmi I händelse frå¬
gan om de tre Ordinarie InkomstTitlarnes
upphäfvande, i den ordning 56 §. Rege-
ringsFormen föreskrifver, blifvit väckt, re¬
mitterad och från Utskott återkommit till
Ståndet, vore det icke behöfligt att sätta i
fråga Konungens sanction; men då denna
fråga uppstått i anmärkningsväg vid Stats-
regleringen, der Rikets Ständer bestämma
utgången utan Konungens sanction, så föl¬
i4 Den 28 April f. m.
jer af sig sjelft alt serskildt undantag mä¬
ste göras för de främmande ämnen, hvilka
deruti kunna vara insmygna, för att icke
få dem afgjorda under vehiklet af ett all¬
mänt betänkande, som icke är sanction un-
derkastadt.
Herr Ribbing: Hufvudsakligen före¬
kommen af Friherre Cederström ville jag
blott erinra, att då nya frågor väckas, är
det angeläget tillse, huru de behandlas.
Jag vet icke, att fråga förut varit väckt
från Ständernes sida om att förändra Or¬
dinarie räntor. För min del tror jag, att
dessa Ordinarie inkomster äro så samman-
fästade och sammanväfda med Staten, att
de icke böra kunna behandlas mera lätt
och formlöst, än Bevillningsfrågor, hvilka
fordra alla fyra Ståndens gemensamma be¬
slut.
Herr Hjerta: Med ledsnad ser jag oss
återförde till en discussion, huruvida Ko¬
nungens sanction skall behöfvas i beskatt-
ningsfrågor, och att Grundlagens ordaly-
del se icke får gälla, när det är fråga om
folkets rättigheter, utan endast när man
derigenom kan få bibehålla något gammalt,
som icke mera passar för tiden eller gag¬
nar det allmänna. Ridderskapet och Adela
torde ganska väl erinra sig, att allt ifrån
år >809 flere Ordinarie InkomstTitlar suc¬
cessivt försvunnit eller förändrats, utan att
dervid någonsin blifvit ifrågasatt Rikets
Den 28 April f. m. tS
Ständers rättighet, att derom besluta. Det
är samma fråga, som rörer NummerLotte-
riets upphäfvande, och densamma, som fö¬
rekommit rörande Kalkugns-afgiften, Danska
Fyrings-medlen och Gernings-ören, hvilka
dels redan blifvit uteslutne eller förändra¬
de, dels varit i fråga dertill. Herr Gref-,
ven och LandtMarskalken gjorde i förra
plenum proposition om Mantalspenningar-
nes upphäfvande; och det är åtminstone
för mig en tillräcklig grund för att tro,
att någonting olagligt deruti icke finnes.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet-
terstedtj Gustaf: Förekommen sista plenum
af flere värde Talare, yttrade jag mig då
icke, för att icke onödigt upptaga Ridder-
skapets och Adelns tid; men då Friherre
Anckarswärd nu anför, att frågan om be¬
höflighet af Konungens sanction allenast
försvarsvis blifvit yrkad, tar jag mig fri¬
heten återkalla i den värde Talarens minne,
att det var Herr af Billbergh, som först
framställde denna satts; att Herr Hjerta
först förenade sig med honom, men upp¬
lyst om det slutliga tillägget till hans pro¬
position, skilde sig derifrån. Jag torde
nu få leda mitt yttrande från samma skäl,
som Friherre Anckarswärd, nemligen skyl¬
digheten att tillkännagifva min mening, och
jag får då nämna, att jag anser allt upp¬
hörande af de ordinarie inkomsterna erfor¬
dra Konungens sanction. Jag stöder mig
t6
Den 18 April f. m.
härvid* under åberopande för öfrigt af de
af andra Talare redan anförde Grundlags-
§§., på orden i 61 §. RegeringsFormen,
som säger: ”Alla afgifter, som Riksens Stän-
”der under de i föregående §. nämnde
”Titlar beviljat, skola utgöras intill slu¬
tet af det år, Under hvars lopp den nya
”Bevillningen af Riksens Ständer fastställd
”blifver;” hvilket tydeligen tyckes förut¬
sätta att de öfriga ordinarie räntorna äro
permanenta, eller åtminstone, att för en
ändring deruti Konungs och Ständers sam¬
manstämmande beslut behöfves. Friherre
Anckarswärd yttrar, att Lagmans- och Hä-
radshöfdinge-räntati icke kan qvalificeras
såsom ordinarie ränta. Grundlagen carac-
leriserar Statsbidragen endast under tvänne
caracterer, nemligen Ordinarie inkomster
och Bevillningar. Då denUa ränta utgör
en ordinarie inkomst, så tillhör den ju det
slag, som icke ensamt af Rikets Ständer
ian upphäfvas. Herr Hjerta har äfven ytt¬
rat, att flere Ordinarie SkatteTitlar sedan
år 1809 blifvit upphäfna. Deruti har han
rätt, och jag tror de utgöra till antalet 8,
' som successive utgått; men det har icke
skett med någon enda, utan att det varit
föranledt utaf en Kongl. Proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då discussio-
nen nu öfvergått till den principfråga, huru¬
vida
Den 28 April f. ra.
'7
vida Rikets Ständer ägde rättighet «tt bort¬
taga någon af StatsVerkets Ordinarie In-
komstTitlar, utan att beslutet derom be-
höfde Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och
sanction hemställas, fann Hans Excellenee
sig nödsakad att uti denna ganska vigtiga
formfråga gifva Ridderskapet och Adeln
dess öfvertygelse tillkänna; Och sorn icke
allenast 5p §. RegeringsFormen innehåller,
"att Konungen skall, efter Rikets och Stats¬
verkets tillstånd och behof, låta till Stats¬
utskottets öfverläggning framställa hvad
”Staten kan tarfva, utöfver de Ordinarie
"Inkomster, och hvilka behof genom Be-
”viliningar böra fyllas;” än ock 64 §. Re¬
geringsFormen stadgar, ”att Rikets Ordi¬
narie Statsmedel och Inkomster skola vara
”under Konungens disposition, att, till de
”af Rikets Ständer pröfvade behof, och
"efter den upprättade Staten, anordnas;”
samt den i 69 §. RegeringsFormen omfÖr-
mäldte StatsReglering, i hvad den angår
Statens Ordinarie Inkomster, icke kunde
hafva annat lill föremål, än en beräkning
af deras förmodade belopp, och bestäm¬
mandet af de behof, till hvilka de borde
användas, men berörde StatsReglering icke
kunde utsträckas derhän, att den äfven skul¬
le berättiga Rikets Ständer, att ensamme de
Ordinarie InkomstTitlarne alldeles afskaffa,
eller i Bevillningar förvandla; alltså och då
den i 57 §. RegeringsFormen Rikets Stän-
22 Ht 2
|8
Den a8 April f. ra.
der tillagde rättighet, att, vid allmän Riks¬
dag, allena utöfva Svenska Folkets urgamla
rätt, att sig beskatta, icke afsåg annat, än
den Rikets Ständer enligt 62 §. Regerings-
Formen tillkommande åtgärd, att icke alle¬
nast pröfva de af StatsUtskottet uppgifne
StatsVerkets behof, och en deremot svaran¬
de Bevillning sig åtaga, än ock att alla de
i 60 §. RegeringsFormen uppräknade ser-
skilte Bevillningars grunder och fördelning,
efter Rikets Ständers godtfinnande, bestäm¬
ma, ansåg Hans Excellence af alla nu åbe¬
ropade Grundlngs-stadganden ostridigt följa,
att till afskaffande af Rikets, vare sig alla
eller vissa, Ordinarie Inkomster, ovillkorli¬
gen erfordrades icke blott Rikets Ständers,
utan ock Kongl. Maj:ts sammanstämmande
beslut.
Sedan Hans Excellence sålunda till-
kännagifvit dess åsigt, förklarade Hans Ex¬
cellence, att hart i öfrigt, så väl i frågan
angående Mantalspenrtingarne varit, som äf¬
ven nu i afseende å Lagmans- och Härads-
liöfdinge-Räntan vore af den tanka, alt Rid-
derskapet och Adeln kunde, i egenskap af
Riks-Stånd, fatta sitt beslut uti ett dylikt
allmänt ärende, utan några serskilta vid
detta lika litet som vid andra tillfällen ut¬
tryckta vilkor eller förbehåll, rörande sät¬
tet att bringa ett sådant beslut till verk¬
ställighet, hvilken verkställighet naturligtvis
Den 58 April f. m.
ig
icke eller annorlunda än i grundlagsenlig
form kunde tillvägabringas.
Herr Hjerta: Den framställning Herr
Grefven och LandtMarskalken nu gjort,
finnér jag icke kunna hindra den proposi¬
tion, hvilken jag begärt, emedan Konun¬
gens sanction alltid måste komma i fråga
först vid öfverläggningen om, huru Rikets
Ständers beslut skall expedieras. Vi må då
komma till det öppna erkännande, att det
icke mera är Rikets Ständer, som enligt
RegeringsFormens 57 §. allena utöfva Sven¬
ska folkets rätt att sig beskatta, utan att
det är Konung och Ständer gemensamt;
och för min del får jag säga, att det vore
rätt väl, om vi en gång kunde komma så
långt, att detta vidunderliga förhållande
blef erkändt. Jag vill likväl icke nu ingå
i detta ämne; utan förbehåller mig att få
yttra mig deröfver längre fram, vid frågan
om expeditionen af Rikets Ständers beslut
angående Stats-inkomsternas beräknande.
Jag yrkar nu blott den af mig begärde
proposition.
Herr Lagerhjelm: Den inkomst-beräk¬
ning, som nu fastställes, kommer att ligga
till grund för den slutliga Statsreglering,
hvilken Utskottet skall förelägga Ständerna.
Om propositionen göres, sådan Herr Hjerta
begärt den, skulle det kunna hända, att
Den 28 April f. m.
frågan ännu icke Constitutionsenligt vore
afgjord, innan det åiåge StalsUtskottet att,
på grund af Rikets Ständers beslut, upp¬
rätta den slutliga Statsregleringen, hvaraf
åter oreda skulle uppkomma. Jag kan så¬
ledes icke annat se, än att Herr Hjertås
proposition måste helt och hållet förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken yttrade, att enär, efter
hvad Hans Excellence fattat, Herr Hjerta
icke bestämdt bestridt den af Hans Excel¬
lence, i afseende å nyssberörde form, fram¬
ställde åsigt, ansåg Hans Excellence sig nu
lika litet som förra gången , då frågan oin
Mantalspenningarne afgjordes, kunna vägra
upptagande och pröfning af det nu föreva¬
rande hufvudämnet, på det sätt Herr Hjerta
föreslagit.
Herr af Billbergh: Sedan Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken förklarat sin me¬
ning vara, att framställa samma contra-
proposition, som i frågan om Mantalspen-
ningarna, får jag tillkännagifva min oerfa¬
renhet vid Riksdagsärenders behandling, då
jag i förra plenum icke yrkade serskilt af¬
seende på den contraproposition jag dervid
framställde. Jag får således, då jag instämt
i hufvudsaken, men under förbehåll af Ko¬
nungens sanclion, hemställa, om det täckes
Herr Grefven och LandtMarskalken låta an¬
komma på Ridderskapets och Adelns he-
Den 28 April f. m. 21
pröfvande, att antaga antingen Herr Hjer¬
tås eller mitt förslag till contraproposition,
det vill säga, antingen med eller utan vil¬
kor af Konungens sanction.
Friherre Cederström: Lika med Herr
Grefven och LandtMarskalken betraktar jag
detta ämnes behandling, och tror äfven
lika med Herr LandtMarskalken, att pro¬
position kan göras nu, likasom i förra ple¬
num; men då fråga uppstått om rättigheten
att öfver ämnet besluta med eller utan Ko¬
nungens sanction, får jag underställa, om
icke, innan beslut i sjelfva saken fattas.
Herr Grefven och LandtMarskalken först
behagade inhämta, om icke Ridderskapet
och Adeln med Herr Grefven och Landt¬
Marskalken instämmer i det begrepp, att
Ordinarie räntor icke kunna upphäfvas, an¬
norlunda än genom Konungs och Ständers
sammanstämmande beslut.
Grefve Frölich, David: Om den frå¬
gan nu vore föremål för öfverläggningen,
huruvida Kongl. Majrts sanction erfordras
å beslut, som röra Svenska Folkets beskatt¬
ning, skulle äfven jag deröfver yttra mig.
Men sådan är icke frågan nu. Att Herr
Grefven och LandtMarskalken härom till—
kännagifvit sin opinion, samt dermed ansett
sig fullgöra sin pligt i detta afseende, kan
ej, såsom Friherre Gederström synes yr¬
ka,- ovilkorligen förbinda Ridderskapet och
32
Den 28 April f. m.
Adeln, att lämna sitt bifall lill denna Herr
Grefvens och LandlMarskalkens mening ef¬
ter derom framställd formelig proposition.
Detta skulle blifva en grundlagsförklaring,
afgifven utaf Ridderskapet och Adeln utan
hvarken behörig form eller föremål. Jag
kan således ej medgifva Friherre Ceder-
strörns sist framställde begäran, utan an¬
håller, att propositionen endast må angå
sjelfva saken eller den ifrågavarande In-
komstTiteln, hvars beskaffenhet till ringare
eller större belopp nu utgör föremålet för
Ståndets öfverläggning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan en Le¬
damot begärt, att den uppkomne formfrå¬
gan, huruvida, till borttagande af Stats-
Verkets Ordinarie InkomstTitlar, erfordra¬
des icke blott Rikets Ständers utan äfven
Kongl. Maj:ts sammanstämmande beslut,
måtte vederbörligen pröfvas, ansåg Hans
Excellence nödigt, att denna fråga först
blefve behörigen afgjord; Och då Hans Ex¬
cellence, i afseende derå, redan tillkänna-
gifvit dess enskilta öfvertygelse, finge Hans
Excellence nu hemställa, om Ridderskapet
och Adeln instämde uti den af Hans Ex¬
cellence derom yttrade åsigt.
Herr Hjerta: Jag tror, att ingen ännu
yrkat någon annan proposition än den, som
llerr Grefven och LandtMarskalken tillkän-
Den 28 April f. m.
23
nagifvit sig kunna göra. Och förr finnér jag
ej, att Ståndet hör frågas, om det instäm¬
mer uti Herr Grefvens och LandtMarskal-
kens enskildta åsigter. Jag hemställer, om
detta icke skulle innefatta ett förintande af
min proposition. Jag anhåller derföre att
få förblifva vid min rätt, att föreslå Con¬
tra-proposition, och att Ståndet ej må till¬
frågas, om det redan i ämnet tagit något be¬
slut. Föröfrigt får jag underställa, om ickedis-
cussionen öfver detta nya ämne hör upphöra.
Friherre Cederström: Herr Hjerta på¬
slår, att ingen yrkat den proposition han
senast omtalat; jag pr just den, som yrkat
propositionen och anser mig så mycket nöd¬
vändigare böra göra det, som Herr Hjerta
nu yttrat, att, om Ridderskapet och Adeln
skulle instämma med Herr LandtMarskalken,
innefattade det ett förintande af hans pro¬
position, hvilket tydligt tillkännagifver hans
afsigt vara precist motsatsen af hvad Herr
Grefven och LandtMarskalken, jag, och mån¬
gå flere andra tro vara rätt, nemligen, att
Kongl. Maj:ts sanction behöfves. Jag kan
derföre icke afstå från min anhållan, att få
utrönt, huruvida Ridderskapet och Adeln in¬
stämmer i Herr Grefveps och LandlMarskal-
kens tanka, det vill säga: förr än Ståndet
bestämdt yttrpt, huruvida Kongl. Maj:ts sanc¬
tion bör äga rum, eller icke.
Herr Ribbing: Jag tager mig friheten
vördsamt hemställa, huruvida, då en Ko¬
24
Den 28 April f. m.
nungens rättighet anses gifven, det går an,
att derom framställa någon fråga till Rid-
derskapet och Adeln?
Herr Hjerta: Jag hemställer, huruvida
Friherre Cederströms tolkning af grundla¬
gen kan anses behörig. Grundlagen har öf-
verlemnat åt Talmännen, att förklara sin
mening om Grundlagen, och att låta Stån¬
den yttra en annan, samt gjort Constitutions-
Utskotlet till Domare dem emellan. Grund¬
lagen har hänvisat, huru Ständernas beslut
skola expedieras, och hvilka beslut erfor¬
dra Kongl. Maj:ts sanction, samt i hvilka
fall tre eller fyra Stånd kunna besluta. Stån¬
den skola icke yttra sig eller fatta beslut
om Grundlagens förklarande. Då ett mål
förekommer i Ståndet, beslutar det i saken
utan att fråga då är: huru beslutet skall
expedieras. ExpeditionsTJtskottet inkommer
med skrifvelse i öfverensstämmelse med Be¬
slutet ,och Grundlagens föreskrift; och då
först blifver tid att ifrågaställa, huruvida be¬
slutet bordt vara 3 eller 4 Stånds, huruvida
det bordt vara en underdånig önskan, eller
ett med afgörande rätt af Rikets Ständer
fattadt beslut. Eljest skulle onödiga form¬
frågor blifva ständiga föremål för Ständer¬
nas öfverläggningar.
Grefve Frölich: På sätt Herr Hjerta
sist anmärkt, skulle, i fall Friherre Ceder¬
ströms proposition upptogs, Ridderskapet och
Den 28 April f. m. 35
Adeln i en hast blifva förvandladt till elt
ConstitulionsUtskott. Inom Stånden skola
Grundlagarne efterlefvas, men alldeles icke
förklaras; jag hemställer således, om en en¬
skild ledamots förslag till tolkning af Grund¬
lagen kan blifva föremål förStåndets öfver¬
läggning. För min del protesterar jag der¬
emot.
Friherre Cederström: För att sluta den¬
na ordtvist, får jag nu yrka_, att i contra-
propositionen måtte bestämt inflyta, att Ri¬
kets Ständer besluta upphörandet af Lag¬
mans- och Häradshöfdinge-Räntan, utan att
sådant behöfver af Kongl. Maj:t sanctioneras.
Jag yrkar detta, på det Herr Grefven och
LandtMarskalken må vägra proposition, och
frågan få vandra till ConstitulionsUtskottet.
Jag vill icke tillåta, att Ståndet missledes
till beslut, som förrycker Grundlagen. Ehu¬
ru jag är af motsatt tanka med hvad jag nu
yrkat, fortfar jag dock i detta yrkancle för
alt kunna erhålla Herr Grefvens och Landt-
Marskalkens vägran af denna proposition.
Grefve Frölich: För min del är jag ej
i stånd att finna, att man går raka vägar,
då man ställer så till, att när man ej kan
få igenom sin mening med en affirmativ satts,
som besvaras med ja, samma sak må genom
en negatif proposition bli antagen genom
nej. Detta inträffar vcrkeligen, om Ridder-
skapet och Adeln skulle låta leda, alt icke
26
Den 28 April f. m.
säga, missleda sig af den sista talaren; ty
genom proceduren att förvända ja-proposi¬
tionen till nej-proposition, blir resultatet
alldeles icke förändradt.
Friherre Ankarsvärd: Jag vill visser¬
ligen icke ingå i vederläggning af Friherre
Cederströms mening, ty lika litet som han
lyckats att öfvertyga mig, lika litet kan jag
hoppas att öfvertyga honom. Men jag nöd¬
gas anmärka, att Friherren oaktadt sina dju¬
pa insigter i Grundlagarne dock förbisett,
att, om Ridderskapet och Adeln ej yrkar den
proposition Friherren framställt, kommer nå¬
gon vägran å Herr LandtMarskalkens sida
icke ifråga, och vi äro på det sättet ur all
villrådighet i sådant hänseende. Jag an¬
håller, att Herr Grefven och LandtMarskal-
lcen täcktes behandla denna fråga lika en¬
kelt, som frågan om Mantalspenningarne be¬
handlades i sista plenum, och utber mig
(derföre proposition i hufvudsaken.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att, sedan en
Ledamot numera bestämt yrkat den propo¬
sition, att Rikets Ständer mätte besluta upp¬
hörandet af Lagmans- och Häradshöfdinge-
Räntan, utan att likväl detta beslut behöfde
underställas Kongl. Maj;ts Nådiga pröfning
och sanction; men denna proposition vore
i rak strid med den åsigt Hans Excellence
redan tillkännagifva sig äga; fann Hans
Den 28 April f. m.
27
Excellence det vara dess ovilkorliga pligt,
att, jemlikt 55 §. Riksdagsordningen, nu
hemställa, huruvida Ridderskapet och Adeln
yrkade den af Friherre Cederström hegärdte
nyssnämde proposition.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
att sedan den uppkomne formfrågan således
blifvit afgjord, torde sjelfva bufvudämnet,
eller frågan om Lagmans- och Häradshöf-
dinge-Räntans bibehållande eller afskaffan-
de nu höra af Ridderskapet och Adeln slu-
teligen afgöras.
Grefve Hornj Clas Fredrik: Om jag
ej misshört tnig» tror jag Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att den upp¬
komne Principrfrågan redan skulle vara af¬
gjord; men om Ridderskapet och Adeln in¬
stämmer i denna åsigt, nödgas jag prote¬
stera deremot, emedan jag aldeles icke an¬
ser denna fråga sålunda kunna afgöras.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken förklarade, att, sedan han,
i anledning af Friherre Cederströms derom
gjorde påstående, hemstält, huruvida Rid¬
derskapet och Adeln yrkade den af Fri¬
herre Cederström begärdte ofvannämde pro¬
position, samt Hans Excellences berörde
hemställan blifvit, efter 'hvad Hans Excel-
28
Den 28 A pri 1 f. m.
lence lyckt sig fatta, af Ridderskapet och
Adeln med en betydligt öfvervägande plu¬
ralitet af Nej besvarad, måste i följd der¬
af den uppkomne formfrågan jemväl anses
hafva blifvit, i öfverensstämmelse med den
af Hans Exccllence derom förut yttrade åsigt,
af Ridderskapet och Adeln afgjord.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Hjerta: Jag vågar hos Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken anhålla om pro¬
position till bifall på StatsUtskottets Utlå¬
tande, och att, i händelse af Votering, con¬
tra-propositionen måtte blifva den jag före¬
slagit.
Grefve Frölich: Då äfven jag instäm¬
de med dem, hvilka svarade Nej till Herr
Grefvens och LandtMarskalkens senast fram-
stäldte proposition, gjorde jag det i den akt
och mening, att Ståndet ansåg upptagandet
utaf princip-frågan vid detta tillfälle ej vara
lämpligt; endast i detta fall instämde jag
med Nej på Friherre Cederströms proposi¬
tion; men såvida Nej skall innefatta ett be¬
slut i Principfrågan, reserverar jag mig der¬
emot, ty sådan var icke nain mening.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å hvad StatsUtskottet i i5 Punkten af
dess första Betänkande, angående beräknin¬
gen af Lagmans- och Häradshöfdinge-Rän-
tan, föreslagit.
Den 28 A p r i 1 f. m.
Ropades Ja, och Nej, samt votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde derefter föl¬
jande Yoterings-proposition:
Den som bifaller hvad StatsUtskottet
1 i5 Punkten af dess första Betänkande, an¬
gående beräkningen af Lagmans- och Hä-
radshöfdinge-Räntan, föreslagit, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Lagmans- och Hä-
radshöfdinge-Räntan böra utur StatsVerkets
Ordinarie InkomstTitlar utgå, samt en der¬
emot svarande ersättning genom Bevillning
utgöras; hvarvid de under Lagmans- och
Häradshöfdinge-Räntan inbegripne Tings¬
gästningspenningar skola af Statsverket godt-
göras vederbörande, på sätt Utskottet före¬
slagit, efter medium af hvad hvarje Härads-
Rält under de sista tio åren åtnjutit.
Herr Ribbing: Jag anhåller endast, att
få reservera mig mot propositioner, som
angå upphäfvandet af någon äldre Ordina¬
rie Räntas utgörande.
Herr af Billbergh: Af Herr Grefvens
och LandtMarskalkens alltid visade ynnest
och bevågenhet vågar jag anhålla, alt nå¬
got afseende blifver fästadt vid contrapro-
positionens uppgörande på det af mig före-
3o
Den 28 April f. m.
slagne tillägg om vilkoret af Kongl. Maj:ts
sanction.
Herr Tham: Genom Herr Grefvens och
LandlMarskalkens redan yttrade tanka, samt
Ridderskapets och Adelns instämmande der¬
uti, är Principfrågan afgjord, hvarföre jag
icke anser något afseende böra fästas å det
utaf Herr af Billbergh föreslagne tillägg.
Herr af Billbergh: Herr Tham har
hulpit mig derigenom, att han förmenar
Principfrågan redan vara afgjord, ty i så¬
dant fall är ju ingen skada, om den uttryc-
kes i contrapropositionen.
Herr Lagerhjelm: Då jag ej inser omöj¬
ligheten deraf, att Nej-propositionen skulle
kunna leda till den följd, att 3:ne Stånd
upphäfde Statens Ordinarie Inkomster, utan
Kongl. Majrts sanction och de formers iakt¬
tagande, som vid Constitutions-förändrin-
gar äro föreskrefne, får jag reservera mig
mot den framställde propositionen, såsom
emot Grundlagarne stridande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorde Voterings-Proposition, hvilken
af Ridderskapet och Adeln godkändes, samt
derefter anslogs.
Herr Dalman, Lars Johan: För min
del godkänner jag visserligen Yoterings-pro-
positionen, men reserverar mig deremot,
Den a8 April f. m.
31
att Principfrågan efter Herr Thams förme¬
nande redan skulle vara afgjord genom sva¬
ret på Friherre Cederströms Contrapropo¬
sition, hälst jag protesterar på det högtid¬
ligaste emot någon slags rättighet för Kongl.
Maj:t att sanctionera någon StatsVerkets,
vare sig Ordinarie eller Extraordinarie,
InkomstTittels förändrande eller borttagan¬
de; och anser jag, då tredje mans rätt
kommer i fråga eller verklig Grundskatt,
8o:de och n4 §§• i RegeringsFormen trygga
emot förändringar af sådan art.
Anmältes och emottogs HofCancelleren
m. m. Herr D. von Schulzenheim, hvilken,
å Kongl. Maj:ts höga vägnar, aflemnade
dels 3:ne Kongl. Majrts Nådiga Propositio¬
ner till Rikets Ständer;
Af den 27 sistlidne Mars:
1:0 Angående förmånsrätt för Upsala
Academie hos Dess Uppbördsman, i afse¬
ende å medel, som af dem, för Academiens
räkning, blifvit uppburne, eller förvaltade.
2:0 Angående lagförklaring, rörande
rätta grunden för förvandling till Fängelse
vid "Vatten och Bröd af Böter, sorn ådömas
för sådane stölder, hvilka, enligt Allmän
Lag, ligga i tväböte emot annan tjufnad;
Af den 10 dennes:
3:o Angående upphäfvande af den nu
medgifna moderation i Postporto för bref,
som väga öfver 8 lod;
32
Den 28 April f. m.
dels ock Kongl. Maj:ts den 10 dennes
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvel¬
se, angående Landshöfdingen J. afWingårds
anhållan om befrielse från ersättningsansvar
för de af förre LandsSecreteraren Kleman
tillgripne och förskingrade allmänna medel.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCan-
celleren, att till Kongl. Majit framföra Rid-
derskapets och Adelns underdåniga vörd¬
nad, jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts Högst¬
berörde Nådiga Propositioner och Skrifvel¬
se skulle med första varde inför Ridder-
skapet och Adeln föredragne.
Sedan Herr HofCancelleren blifvit på
vanligt vis utbeledsagad, tillkännagaf Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMar¬
skalkenj att Plenum komme klockan half
till Sex i eftermiddag att fortsättas.
Sedan 41» 42> 4^ och 44 §§• ' Rid-
darhus-Ordningen härefter blifvit uppläste,
börjades Voteringen klockan 12 på dagen;
Och befuunos, efter Voteringens slut, se¬
dan en Voterings-sedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige Voterings-
sedlarne öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 157.
Nej — 64.
I följd
Den ?.S April f. Hl.
33
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen serskilt förde Prolocoli blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, alL Ridderska-
pet och Adeln således bifallit hvad Stats-
Utskottet i i5 Punkten af dess första Be¬
tänkande, angående beräkningen af Lagmans-
och Häradshöfdinge-Räntan, föreslagit.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan tre cjvart till 2 eftermid¬
dagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 28 April 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 29 sistlidne Januarii under
N:o 54 afgifne, och den i4 derpåföljde Fe¬
bruarii på bordet lagde, Betänkande, an¬
gående beräkningen af StatsVerkets Inkom¬
ster, än ock den 28 sistlidne Mars under
N:o 123 meddeldte, samt den i3 dennes
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
de vid nyssnämnde Betänkande gjorde an¬
märkningar,
aa H, 3
34 D e n a8 A p r i I e. m.
Herr Dalman, Lars Johan: Jag anhål¬
ler att få anmäla min reservation emot det
heslut, som i f. m. genom votering fatta¬
des i frågan om Lagmans- och Häradshöf¬
dingeränta!]; äfvensom att nu få skriftligen
utveckla med några ord, hvad jag innan
voteringen i afseende på principfrågan ytt¬
rade.
Hvarefter Herr Dalman uppläste föl¬
jande:
Vid den framstäldte voteringsproposi-
tionen har jag visserligen icke något att er¬
inra. Jag har begärt ordet, för att reser¬
vera mig emot den af Herr Tham yttrade
mening, att principfrågan vore afgjord. Det
är just denna, som i högsta grad interes-
serar mig. Det kan aldrig blifva mig lik¬
giltigt, om Styrande Magten skall intränga
i det enda fridlysta gebiet Representatio¬
nen har qvar, sin beskattning; 80 och 1 14
§§• tryo8a alltid äganderätten. Det nej, sorn
af alla opinioner uttalades emot Herr Fri¬
herre Cederstroms advocatoriska Contrapro¬
position, grundade sig derpå, att man ville
måhända saken, men ej villkoret. För min
del trodde jag enfaldeligen, och tror det
ännu, att en Grundlagstolkning, dä den
ansågs tvistig, ej kunde blifva föremål för
Ståndets omedelbara afgörande. Huru of¬
ta har jag icke lärt denna lexa af den ädle
Friherren? Hade jag anat, att motsatsen nu
varit förhanden, skulle jag otvifvelagtigt
Den 28 April e. ra. 35
begärt votering å Herr Friherrens Contra¬
proposition. Detta Herr Friherrens diplo¬
matiska försök visar väl mer än någonting
annat, att folkets vänner böra vara på sin
vakt.
16:0 Gerningsören;
17:0 Sterbhusafgift;
18:0 Bötesmedel;
19:0 Indragne och besparde Militice Bo¬
ställs- och LöningsRäntor;
20:0 Cavallerie-Regementernes Häst-
Vacance-Spannemul;
21:0 Ständige RoteVacanceafgifter.
Hvad StatsUtskottet i dess första Be¬
tänkande, i afseende å dessa Sex Titlar,
hemstält, blef, uppå gjorde propositioner,
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
22:0 Tillfäll ige RoteVacanceaf gifter.
StatsUtskottets i dess sednare Utlåtan¬
de af denna Titel föreslagne beräkning blef
af Ridderskapet och Adeln antagen.
23:o KneckteRotefrihetsmedel;
24:0 Båtsmans Vacancemedel.
StatsUtskottets rörande dessa 2:ne Tit¬
lar, i dess första Betänkande, framstälde
förslag biföllos af Ridderskapet och Adeln.
n5:o Krut- och Saltpeter-försäljnings-
medel.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Jag tager mig friheten till Herr Grefven
3»
36
Den 28 April e. m.
och LandtMarskalken samt Ridderskapet och
Adeln hemställa, om icke denna punkt rö¬
rande Krut- och Saltpeter-försäljningsmed-
len bör delas i flere serskilte frågor, att
hvar För sig afgöras. Jag tror nemligen
att frågan, till hvad belopp desse medel må
bland InkomstTitlarne uppföras, icke har
något sammanhang med de öfrige derjem¬
te afhandlade ämnen; och jag anhåller föl j—
akteligen hos Herr Grefven och LandtMar-
skalken att få veta, orri, med bifall till Be¬
tänkandet i den del, som angår, huru högt
inkomsten af Krut- och Saltpeter-försäljnin-
gen skall i RiksStaten beräknas, är förenadt
afgörandet af frågan om Saltpetergärdens
utgörande. Det är för mig angeläget att
känna detta; ty jag har åtskilligt att anmär¬
ka i afseende på förslaget örn sättet att ut¬
göra denna gärd, med mera, men aldeles
intet att påminna mot det bland Statsin-
komsterne uppförda beloppet af ifrågava¬
rande medel, såsom inkomstkälla.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag tror det va¬
ra nödvändigt, att serskildt från frågan,
huru högt Krut- och Saltpeterförsäljnings-
medlen skola bland Statsinkomsterne beräk¬
nas, afgöra StatsUtskottels vid dess första
Betänkande om inkomsterne till StatsYerket
bilagde Utlåtande Litt. C. i anledning af så
väl Kongl. Majrts Nådiga Proposition om af-
hjelpande af den årliga bristen i Saltpeter-
fonden och om ett förändradt sätt för Salt-
/
Den 28 April e. m.
petergärdens uppbärande, som någre i äm¬
net väckte motioner. Det enklaste synes
111ig derföre vara, om Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes framställa proposi¬
tion, på bifall till Utskottets beräkning af
Krut- och Saltpeterförsäljningsmedlens be¬
lopp bland InkomstTitlarne, utan afseende
på hvad Utskottet sig yttrat i Utlåtandet
Litt. C. rörande andra ämnen, hvarom vi
sedermera få besluta. Jag anhåller således
om proposition, huruvida Ridderskapet och
Adelö godkänner det belopp, hvartill Ut¬
skottet föreslagit ifrågavarande Statsinkomst
böra beräknas.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln behagade bifalla, att Krut-
och Saltpeterförsäljnings-medel må, på sätt
StatsUtskottet i dess sednare Utlåtande fö¬
reslagit, beräknas till 70,000 R:dr B:co.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence föreslog,
att, enär StatsUtskottets sednare Utlåtande,
i afseende å Krut- och Saltpeterförsäljnings-
medlen, i öfrigt äfven innefattade flere sär¬
skilta punkter, berörde punkter måtte livar
för sig serskilt pröfvas och afgöras.
Bifölls.
StatsUtskottets uti första och andra
Punkterne gjorde hemställanden, dels att
38 Den 28 April e. m.
Krut- och Saltpeterförsäljnings-medlen må
bland. Stats-Verkets intrader fortfarande
upptagas j mot anslående i UtgiftsStaterna
af hvad som erfordras för Saltpeter Närin¬
gens upprätthållande och befrämjande samt
för Kruttillverkningen; dels ock att Salt-
petergärden icke må, under serskild Titel,
bland Statsinkomsterna uppfordras, blefvo
uppå gjorde propositioner af Ridderskapet
och Adeln gillade.
Uti tredje Puncten hade StätsUtskot-
tet tillstyrkt, att Styrelsen öfver Saltpeler-
ärenderne i Riket fortfarande mä af de
serskilte Committerade besörjas.
Friherre Anckarsvärd: Jag anhåller
att denna fråga måtte lemnäs hvilande, in¬
tilldess vi afgjort hufvud frågan, huruvida
Saltpetergärden skall fortfarande utgå eller
ej. Sedan följer i ordningen att besluta om
förval tuingen; men nu böra vi gå förbi den¬
na fråga.
Friherre Cederström , Jacob: Som Rid¬
derskapet och Adeln redan beslutat, att Krut-
och Saltpeterförsäljnings-medlen skola bland
Stats-inkomsterne beräknas till 70,000 R:dr,
lärer icke vidare fråga kunna blifva om att
desse medel icke skola fortfarande utgå, ty
då skulle den beräknade summan möjeligen
kunna blifva alldeles otillräcklig.
Herr Hjerta: Ridderskapet och Adeln
torde lätt inse, burn litet sammanhang Fri-
Den 28 April e. m. 3g
«
herre Cederströms sista anmärkning har med
förevarande fråga. Det måtte vara gifvet,
att om Rikets Ständer besluta att, med
upphörande af Saltpetergärden, på annat
sätt skaffa medel lill inköp af Saltpeter, så
förfaller berörde anmärkning. Nu är frå¬
gan blott derom , huruvida Styrelsen öfver
Saltpeterärenderne i Riket fortfarande må
af de serskilte Comiterade besörjas, eller
åt KrigsCollegium uppdragas. Denna fråga
är beroende på en förevarande ny organi¬
sation af KrigsCollegium. Jag skulle der¬
före anse det vara bäst, om Ridderskapet
och Adeln stannade i det beslut, att till
Kongl. Maj:t öfverlemna att förordna, an¬
tingen de serskilte Comiterade må fortfara
med Styrelsen af Saltpeterärenderne, eller
densamma bör på KrigsCollegium Öfver-
flyttas.
Herr Skogman Carl David: Vid en
förestående förändrad organisation af Krigs¬
Collegium har blifvit föreslaget, att dit öf¬
verflytta Styrelsen öfver Rikets Saltpeter-
ärender och Gevärsfactorier, med mera, sorn
nied Mi 1 itaiy-yrket har gemenskap, samt i
stället från KrigsCollegii befallning skilja
ärenden af endast Kameral beskaffenhet.
Jag erkänner visserligen, att de serskilte Co-
' miterade, åt hvilka Saltpeterärendernes Sty¬
relse varit anförtrodd, på ett förljenstfullt
sätt och med ganska ringa kostnad för Sta¬
ten, uppfyllt deras åliggande; men jag tror
4o
Den 28 April e. m.
det vara prihcipenligt att, då en ny orga¬
nisation af KrigsCollegium förehafves, dit¬
flytta denna förvaltning, som har så nära
gemenskap med KrigsCollegii öfriga befatt¬
ningar. För en sådan reglering kunde hin¬
der uppkomma genom en af Rikets Stän¬
der till Kongl. Maj:t gjord framställning om
sättet för Saltpeterärendernas framgena för¬
valtning; och jag anhåller derföre om den
proposition, att något bestämdt yttrande icke
må meddelas om SaltpeterComiténs fortfa¬
rande.
Herr Hjerta: Orsaken, hvarföre jag
nyttjat det bestämda uttryck, att till Kongl.
Majtts förordnande måtte öfverlemnas, an¬
tingen serskilte Comiterade böra fortfara
med Styrelsen af Saltpeterärenderne, eller
densamma åt KrigsCollegium uppdragas, är
den, att i begge fallen äro vi säkre, att
revision af Saltpeter-Fondens förvaltning
kommer att af Rikets Ständers Revisorer
anställas. Men om en ny förvaltning för
desse ärender organiseras, kunde det hän¬
da, att medlen undandrogos en sådan re¬
vision, och alt vi vid nästa Riksdag finga
en tvist om rättigheten att anställa denna
granskning.
Friherre af Nordin3 Carl Johan: Så¬
som Ledamot af den Comité, som har sig
uppdraget att utarbeta ett förslag lill ny
organisation af KrigsCollegium, får jag upp¬
Den 28 April e. m.
lysa, att Comiterade, till beredande af en¬
het i ärendernes förvaltning, föreslagit, att
Styrelsen öfver Saltpeterärenderne b Riket
äfvensom Eskilstuna GevärsFactori mätte
uppdragas KrigsCollegium; hvaremot åtskil¬
ige nu dithörande Kameralärender skulle
öfverflyttas till KammarCollegium; och att
denna förändring icke kommer att föranle¬
da någon tillökning i Embets- och Tjenste-
männens antal eller aflöning inom Krigs¬
Collegium. I följd häraf förenar jag mig
i Herr Hjertås anhållan om framställande
af den proposition till Ridderskapet och
Adeln, alt det må öfverlemnas till Kongl.
Maj:t att efter föregången Nådig pröfning
bestämma, huruvida Styrelsen öfver Salt¬
peterärenderne må fortfarande uppdragas
serskilte Comiterade, eller till KrigsColle¬
gium öfverflyttas.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet-
terstedtj, Gustaf: Jag instämmer med Fri¬
herre af Nordin, och Herr Hjerta, att Sty¬
relsen öfver Saltpeterärenderne i Riket må
besörjas, antingen fortfarande af de särskil-
te Comitterade, eller af KrigsCollegium, i
fall Kongl. Majit skulle finna sådant lämp¬
ligt; men jag instämmer icke i denna me¬
ning af det skäl Herr Hjerta anfört, att nem¬
ligen, i fall desse hegge alternativer icke
bestämt uttryckas, det skulle kunna uppstå
tvist om redogörelsen af medlen. Ty i den
till Rikets Ständer aflålne Kongl. Proposi¬
42
Den 28 Ap ril e. m.
tionen, rörande ny Instruction för Rikets
Ständers Revisorer, står uttryckeligen, att
alla Verk, som hafva någon del af Stats¬
verket under sin förvaltning, skola under¬
gå revision, och att detsamma äfven gäller
för sådane nya Cassör, som hädanefter ge¬
nom allmänna bidrag tillkomma.
Hans ExceUence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Styrelsen
öfver Saltpeterärenderna i Riket fortfaran¬
de må, antingen af de serskilte Comitera-
de, eller ock af Kongl. Maj:ts och Rikets
KrigsCollegiutn, i händelse Kongl. Maj:tså
skulle finna lämpligt, besörjas.
Bifölls.
Uti fjerde Punkten hade StatsUtskot-
tet föreslagit, att indragning af Saltpeter-
sjuderiStaten i de Län , der ändamålet med
dess anställande icke vunnits, må, jemlikt
hvad Kongl. Maj:ts Nådiga proposition i
delta ämne innehåller, fullföljas.
Friherre Anckar swärd: Jag får vid
denna punkt göra samma anmärkning, sorn
jag gjorde, då StatsUtskottets första Betän¬
kande i ämnet var under Öfverläggning.
Jag har ingen ting emot den föreslagne in¬
dragningen af SaltpetersjuderiStaten i de
Län, der den icke behöfves; mgn jag tror
icke, att dessa tjenstemän böra öfverflyttas
på allmänna IndragningsStaten, utan de
Den 28 April e. ra.
43
Lora, så länge de uppbära lönerne, fortfa¬
ra att göra tjenst så vida, att de gå den
enskildte Saltpeter-tillverkaren med nödig
upplysning och biträde tillhanda, så ofta
de påkallas. Jag inser ingen nödvändighet,
att genom öfverflyltning på Indragnings-
Staten låta desse tjenstemän uppbära lönen
såsom en pension, så länge de kunna göra
någon nytta. De böra derföre efter min
tanka, så länge de åtnjuta lönen, fortfaran¬
de bibehållas inom de ifrågavarande Lä¬
nen, ifall möjligtvis deras biträde skulle
påkallas af någon enskild, som funne sin
räkning vid att anlägga Saltpeterlador.
Friherre Cederström: Lika med Fri¬
herre Anckarswärd, anser jag Saltpetersju-
deri-tjenstemännen i de Län, der de kom¬
ma att indragas, fortfarande böra göra tjenst,
så länge de uppbära lönen. Gottlands Län
är ibland dem, der Saltpetertillverkningen
ej ansetts motsvara kostnad erne, och der
man således ämnar indraga Saltpetersjuderi-
Staten. Likväl lemnar provincen ett ibland
de ypperligaste tillfällen till Saltpetertill-
verkning, om det rätt begagnades. Men or¬
saken, hvarföre det blifvit obegagnadt, är
den, att Länets SaltpeterSjuderiStyresmän
ej föregått allmänheten med exempel af sjelf-
anlagda planllador. Den nuvarande Sty¬
resmannen Herr von Schantz är en gam¬
mal man, som icke velat ingå uti det här¬
till erforderlige förlag i ovisshet örn han
44
Den 28 April e. m.
skulle lefva länge 110g, för att skörda fruk¬
ten deraf; ehuru han numera redan varit
så länge vid tjensten, att om han genast
börjat lägga hand vid ett sådant företag,
skulle han haft tillräcklig tid att draga en be¬
tydlig vinst deraf. Emedlertid harprovin-
cen, i saknad af föresyn, ej fattat förtro¬
ende för näringen. Då likväl denna näring
är af stor vigt för försvarsverket, skulle
jag för min del tro, att den obetydliga lö¬
nen ej bordt komma i fråga mot den nyt¬
ta, som kan vinnas genom näringens upp-
drifvande. Men om den föreslagne indrag¬
ningen anses lämplig, skulle jag åtminsto¬
ne tillstyrka, att de på indragning ställde
tjenstemännen fortfarande åläggas tjenstgö¬
ring, så länge de uppbära lönen, och så¬
ledes icke uppföras på Allmänna Indrag-
ningsStaten. Om man vill den besparing
af reseersättningar, som StatsUtskottel åsyf-
tadt, kan sådant ske derigenom, att Salt-
petersjuderiStyresmännen befrias från sine
inspectionsresor, mot indragning af respen-
ningarne. Deras åliggande skulle då en¬
dast blifva att gå enskildte tillhanda, så of¬
ta de påkallades, och att årligen redovisa
för hvad de t ill gjort*
Heim Hjerta: Jag skulle tro, det man.
till följd af ett misstag synes önska afslag
på StatsUtskottets Betänkande i den delen,
att de öfverflödige Saltpetersjuderi-tjenste-
männen skulle uppföras på Allmänna lii-
Den 28 April e. m.
'45
dragningsStaten. För min del ser jag in¬
tet hinder för bifall till hvad den Kongl.
Propositionen i detta ämne innehåller, blott
med tillägg af det vilkor, att de indragne
tjenstemännen, så länge de på indragnings-
stat uppbära lönen, skola bo i orten, och
vara skyldige, att biträda enskildte perso¬
ner, som vilja anlita dem, med upplysnin¬
gar och råd vid Saltpetterladors anläggan¬
de, mot resekostnads ersättning af den, som
påkallat deras biträde; hvaremot de af Sta¬
ten förut bestådde respenningar böra upp¬
höra. Jag anhåller derföre om proposition
i enlighet härmed.
Friherre Cederström: I anledning af
Herr Hjertås förslag till proposition får jag
erindra, att det icke bestås respenningar
för Saltpetersjudare till sjudningsorten, utan
blott för SjuderiStyresmännen på deras in-
speclionsresor. Men om dessa resor upp¬
höra, följer af sig sjelft, att respenningar-
ne äfven upphöra. Hufvudfrågan är der¬
före, att de ifrågavarande tjenstemännen sko¬
la bo i orten och biträda enskildte, när de
påkallas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemstälde, att indragning
af SaltpetersjuderiStaten i de Län, der än¬
damålet med dess anställande icke vunnits,
må, jemlikt hvad Kongl. Majrts Nådiga pro¬
position i detta ämne innehåller, fullföljas;
46
Den 28 April e. m.
dock att de till SaltpetersjuderiStaten bö¬
rande personer borde fortfara att bo i de
orter, der de blifvit anstälde, samt vara
skyldige, att, enär de anlitas, emot ersätt¬
ning för resekostnaden af enskilte, som ön¬
ska att dem begagna, gå till banda med
upplysningar vid Saltpeterladors anläggning.
Bifölls.
Uti femte och sjette punkterne bade
StatsUtskottet tillstyrkt, dels att den nu be¬
stämda Saltpeter gärden, af 5 marker för
hvarje helt Hemman, må än vidare fort¬
fara; dels ock att denna gärds inlösande
med penningar, till enahanda pris, hvar¬
efter Kronan uppköper ali bevisligen inom
landet tillverkad Saltpeter, må bestämt fö¬
reskrifvas.
Friherre Anckarswärd: Jag tager mig
friheten förnya min förut gjorde hemstäl¬
lan om upphörande af Saltpetergärden, så¬
som en jordbruket ensamt vidlådande skatt.
Men då jag, förra gången detta ämne fö¬
revar, så fullständigt utvecklade mina skäl,
att jag anser, det ett upprepande deraf en¬
dast skulle vara att obehörigt upptaga Rid-
derskapets och Adelns tid, får jag nu blott
tillägga, att, enär vi numera hunnit der¬
hän, att gärdens presterande in natura icke
behöfves, utan man tilltrott sig föreslå en
ovilkorlig lösen deraf med penningar, sy¬
nes just tiden vara inne, att denna skatt
Den 28 April e. m.
47
öfvergår till en jemn fördelning på hela
samhället. — Detta i afseende på förstade¬
len af Utskottets förslag, eller frågan onx
gärdens bibehållande. Hvad åter den an¬
dra delen beträffar, eller frågan, huruvida
gärden, om den bibehålies för jordbruket
ensamt, bör utgöras, in natura eller med.
penningar, anser jag den skattdragandes op¬
tionsrätt, till hvilketdera sättet han sjelf
helst önskar, vara obestridlig.
Friherre Cederström: Saltpetergärdens
fortfarande in natura är på det närmaste
förbundet med försvarsverket. Ty om det
skulle stå hvar och en fritt alt lösa den
med penningar, och detta allmänt verksläl-
des i några år efter hvarandra, skulle nä¬
ringen snart aftyna och ej motsvara behof-
vet vid ett möjligen inträffande krig, då
vi kanske derjemte voro utestängde från till¬
fället att införa utlänsk Saltpeter. Jag tror
derföre klokheten bjuder, att icke åsidosät¬
ta det medel till näringens upprätthållan¬
de, som ligger i skyldigheten att prestera
gärden in natura, hvilket dessutom, ifall
det pris, hvartill Staten inlöser all öfver-
lopps Saltpeter, bibehålies, eller till och
med ökas till 8 R:dr, skulle gifva anled¬
ning lill en ypperlig förtjenst för landtman-
nen. Jag bestrider för öfrigt icke billighe¬
ten deraf, att Städerne äfven böra betvdli-
gare deltaga i denna gärd, enär de hafva
ett lätt tillfälle till beredande af Saltpeter-
48
Den 28 April e. ra,
jord , hvarigenom icke allenast behofvet skul¬
le kunna fyllas, utan ock Saltpetern blif¬
va en exportartikel. Jag tillstyrker derfö¬
re, att Saltpetergärden fortfarande må ut¬
göras in natura; att Städerne äfven må åläg¬
gas lefverera ett bestämdt större belopp
Saltpeter, och att Staten må betala all Salt¬
peter, som lemnäs utöfver de 5 marker,
hvarmed gärden utgöres, med 8 R:dr.
Friherre Anckarswärd: Om jag hade
bestridt något anslag till befrämjande af
Saltpetertillverkningen, skulle jag finna Fri¬
herre Cederströms anmärkning riktig; men
då jag endast bestridt jordbrukets åliggan¬
de att ensamt anskaffa denna inkomst eller
denna artikel för försvaret, tror jag mig
icke vara vederlagd, så mycket mindre, som
här bestämt är fråga endast om penning¬
skatt, och Utskottet ej nämt ett ord med
afseende på något behof af Saltpeters lef-
vererunde in natura. Men det är just på
detta sätt alla våra räntor blifvit fabricera¬
de, och pålagde jordbruket. Vi hafva ny¬
ligen, under de föregående Öfverläggnin-
garne, fått erfara, huru svårt det är att bli
af med dessa räntor; vi torde nu få en ny
erfarenhet, huru det tillgår att skapa dem.
Huru Saltpetergärden tillkommit, vete vi
alla; den tillhör vår egen tid. Jordbru¬
karen var skyldig att tillåta Saltpetersju-
daren hämta Saltpeterjord i Ladugårdarne,
och
Den 28 April e. m.
49
och att derjemte sjelf biträda med dagsver¬
ken och nödig ved. För att slippa denna
våldgästning i Ladugårdarne, medgaf man
en Saltpetergärd, som bestämdes till § L@
på Hemmanet. Men då man vid sista Riks¬
dag ansåg sig behöfva använda en del af
den samlade fonden för andra föremål, blef
denna gärd nedsatt till hälften eller till 5
marker. Nu vill man förvandla den i pen¬
ningar, och om vi bevilja detta, skall gär¬
den vid nästa Riksdag upptagas som ordi¬
narie ränta på jordbruket, hvilken aldrig
skall kunna borttagas, liksom det skett med
alla äldre räntor. Jag tror likväl det vara
ett lika åliggande för hela samhället att bi¬
draga till fyllande af Statens Saltpelerbe-
hof, som ingår i försvarsverket. Det har
redan ganska riktigt blifvit anmärkt, att
Städerne äfven böra bidraga härtill, och
det förefaller mig besynnerligt, att de hit¬
tills varit befriade, enär der i allmänhet
finnes en sådan tillgång på Sallpeterämnen,
att jag är öfvertygad, det Stockholm en¬
samt, skulle kunna producera så mycket Salt¬
peter, som svarar emot behofvet, och göra
tillverkningen till en fri näringsgren, som
den bör vara. Jag fortfar således att yr¬
ka afslag på Utskottets Betänkande i den
förevarande punkten.
Herr Hjerta: För att besanna hvad Fri¬
herre Anckarswärd nyss anfört, torde jag
22 H. 4
5o
Den 28 April e. m.
blott behöfva lemna en hort beskrifning,
buru det på löoo-talet tillgick med Salt-
peterhjelpen, som nu mera är en ordina¬
rie ränta, ehuru lika obillig och ojemt för¬
delad beskattning som Saltpetergärden, om
hvars upphäfvande jag instämmer med Fri¬
herre Anckarswärd. Saltpeterhjelpen var
från början en afgift, som erlades af hem¬
mansägaren i stället för dess förra skyldig¬
het att förse kronans Saltpetersjudare med
ved, vatten och kost. Den åtogs på 1620-
talet, men förvandlades redan 1642 i pen¬
ningar och ingår nu i Hemmantalsräntan.
Samma förhållande skulle nu uppstå med
Saltpetergärden. Men jag tror för min del
att sedan denna gärd vid sista Riksdagen
nedsaltes till hälften, och man nu åter fun¬
nit, att den på sådant sätt ej motsvarar be-
hofvet, rälta tidpuncten är inne, att allde¬
les afskaffa den, och genom bevillning an¬
skaffa den Saltpeter, som erfordras för Sta¬
tens behof. Hvad den principen beträffar,
att gärden bör bibehållas såsom en hushåll—
ningsanstalt, tror jag tvärtom detta vara en
misshushållningsanstalt. Ty om det är en
sanning, att andra Nordiska Länder kunna
få sine behof af Saltpeter fyllde, utan na-
tural-prestationer af hvarje hemman, så må¬
ste detta äfven kunna lyckas hos oss. Jag
har hört sägas, att Preussen införskrifver
årligen en ofantlig mängd Saltpeter och gör
sjelf intet för en näring, hvilken i de Nor¬
ra och mindre befolkade länderne ej kan
Den 28 A pr i 1 e. m. 5r
löna sig såsom i de Sodra. På dessa skäl
anhåller jag om proposition på Saltpeter-
gärdens afskaffande.
Herr Tham, Wolrath: Det är visser¬
ligen riktigt anmärkt, att Saltpetergärden
utgår med en obillig fördelning, då den nä¬
stan ensamt blifvit lagd på jordbruket, och
att Städerne högst obetydligt deltaga deri.
Men då denna gärd uppkommit såsom en
ersättning för befrielsen från Hemmansega¬
res fordna skyldighet att tillåta rifning af
sina Laclugårdsgolf, och att biträda Saltpe-
tersjudarne med ved och uppassning, skul¬
le jag anse betänkligt att helt och hållet
upphäfva gärden. Deremot tror jag icke,
att den o vilkorligt bör lösas med pennin¬
gar. Ty ändamålet med den fordna skyl¬
dighetens förvandling till en bestämd gärd,
var icke blott att slippa den obehagliga in-
qvarteringen i Ladugårdarne, utan ock att
uppmuntra enskildte till anläggning af Salt-
peterlador, der lillfället så medgaf, för att
genom en ökad production göra Staten obe¬
roende af utländsk Saltpeter. Detta ända¬
mål skulle likväl efter min tanka förfelas,
och vi snart nog återkomma till den ford¬
na införskrifningen af Saltpeter, ifall gär¬
dens utgörande in natura borttogs. Jag an¬
ser derföre, att rättigheten för den skatt¬
skyldige att lefverera gärden in natura bör
qvarstå, enär derigenom ingen förlust upp¬
4*
52
Den 28 April e. m.
kommer för Staten, som i alla fall betalar
sin Saltpeter med samma pris, hvartill den
skattskyldige skulle lösa gärden, nien der¬
emot den fördel vinnes, att näringen upp¬
muntras, och den skattskyldige slipper gå
i förskott. Jag anhåller derföre om propo¬
sition på den ändring i StatsUtskottets Be¬
tänkande, att den skattskyldiges options¬
rätt, att lemna gärden in natura eller lösa
den med penningar, må bibehållas. Men
om detta icke skulle bifallas, instämmer jag
med Friherre Anckarsvärd, att gärden bör
upphöra, emedan jag då icke inser något
skal att bibehålla denna skatt ensamt för
iordbruket, utan tror att den genom be¬
villning bör utgöras, så att Städerne deri
må deltaga, hälst de vid sista Riksdagen så
villigt medverkade till att förstöra Saltpe-
terfonden.
Friherre Cederström: Otvifvelaktigt är
Saltpetergärden en gärd, som många an¬
dra, men den är för försvaret skull. Det
kan gifvas tillfällen, då det blir af helt oli¬
ka beskaffenhet, om den utgår i penningar
eller in natura. Det mäste väl altid så stäl¬
las, att det ändamål man vill vinna, i alla
händelser kan ernås. I händelse det lös-
ningspris staten bestämmer för Saltpeter,
blir 24 sk. högre än det, hvarefter den kan
få lösas, då den nyttjas, så befordras nä¬
ringen bestämdt. Likväl anser jag, att det
alltid bör blifva beroende af Styrelsen, att
Den 28 April e. m. 53
upptaga Saltpeter in natura, på det den
aldrig måtte saknas. Den är en för vigtig
artikel för försvaret, för att den skulle kun¬
na lättsinnigt behandlas derigenom , att man
tillät, att den skulle utgå i penningar, un¬
der förutsättning att Staten alltid kan skaffa
varan. Sådane tillfällen kunna uppkomma,
då mera krut åtgår på ett år, än på 10 år
kan genom denna gärd inköpsvis förskaffas.
Det är således nödigt, att skaffa sig säker¬
het, att Staten då ej blir i brist af denna
artikel.
Grefve af UgglaSj Gustaf: En värd
ledamot har nyss anmärkt, att om man
skulle blifva skyldig betala sin salpetergärd
i penningar, skulle man ligga i förskott.
Detta är ej förhållandet, emedan procedu¬
ren är, att Saltpeter-uppbörden sker i slu¬
tet af året, eller i början af Januarii må¬
nad. Den, som har Saltpeter, levererar då,
och, inom få dagar derefter, uppbär han
penningarne i ränteriet, hvaremot hän får
på debetsedeln sin saltpetergärd uppförd,
som ej betalas förr än i Februarii. Såle¬
des ligger deruti ej något hinder. Att å
andra sidan ålägga vederbörande, att be¬
stämdt lemna Saltpeter in natura, nu, då
näringen gått till den förkofran, alt qvan-
liteten deraf är så betydlig, och kruttill¬
verkningen drifves till den grad, att man
ej vet, huru man skall använda krutet i
fredstid, vöre för mången betungande utan
54
Den a8 April c. m.
ändamål. Bäst vore, att förhållandet Lief
detsamma som hittils, och att det får bero
på den skattskyldige, att leverera i pennin¬
gar eller in natura. Att, såsom en annan
ledamot föreslagit, helt och hållit låta Salt-
petergärden upphöra, och i nödfall inför¬
skrifva Saltpeter utifrån, torde blifva be¬
tänkligt, om man besinnar möjligheten af ett
krig, då man kunde blifva stängd från upp¬
köp af Saltpeter; och vore näringen emed¬
lertid förstörd, skulle man komma, att er¬
fara saknaden af detta nödvändighetsmedel.
Jag anser således bäst, att skatten hädan¬
efter som hittils får betalas in natura eller
i contant, men att man ej bör höja priset;
ty det är redan ingen obetydlig förtjenst,
att tillverka Saltpeter.
Friherre Anckar swärd: Ehuru ifrigt
jag yrkar upphäfvande af Saltpelerskatten,
har jag aldrig satt i fråga, att man skulle
införskrifva Saltpeter utifrån. Jag tror det
vara så mycket mindre anledning att göra
det, då det är uppgifvit, att kruttillverk¬
ningen öfverstiger behofvet till den grad,
att man ej vet, hvartill det skall användas.
Då synes det mindre lämpligt, att betunga
jordbrukaren allena med denna skatt. För
öfrigt instämmer jag till alla delar med
dem, som yrka, att optionsrätten må äga
rum, om gärden bibehålles. Det är ett sär¬
deles besynnerligt förhållande med våra gär¬
der. Vi komma snart till behandling af ett
Den 28 April e. tn.
55
mål, som med detta har sammanhang. Un¬
der det vi ifra för kruttillverkningen, bi¬
behålla vi den, såsom ett monopolium, och
hindra bergslagerne att tillverka krut för
deras eget behof. Det tyckes vara föga
öfverensstämmande med rättvisa, att åläg¬
ga jordbruket en sådan börda som denna,
då den numera ej är påkallad af behofvet,
och lätt kunde fyllas, om man gjorde sig
litet mera möda, än att taga, der den är
närmast till hands, nemligen af jordbruka¬
ren. Jag anhåller om proposition till Salt-
petergärdens upphörande för jordbruket, och
det deraf uppkommande Statsbehofs fyllan¬
de genom Bevillning,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å StatsUtskottets förslag, att den nu
bestämda Saltpetergärden af 5 marker för
hvarje helt hemman mätte än vidare fortfara.
Ropades Ja och Nej,
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg berörde
af hvarje helt hemman utgående Saltpeter-
gärd böra upphöra, samt ett serskilt anslag
deremot till Saltpeternäringens bestånd och
bedrifvande, jemte uppköp af Saltpeter,
böra i stället af Rikets Ständer genom Be¬
villning anvisas.
Ropades äfven Ja och Nej; hvarjemte
votering begärdes.
56
Deri 28 April e. m.
Herr Tham: Sedan votering blifvit be¬
gärd, får jag hos Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemställa, om icke antingen i
Ja eller Nej-propositionen kunde alterna¬
tivt uttryckas, att, i händelse gärden såsom
liitlils kommer att utgöras, det matte vara
jordbrukaren tillåtit, att, om lian behagar,
aflemna Saltpetergärden in natura, och att
han icke må blifva ovilkorligen förbunden
att betala den med penningar, såsom Ut¬
skottet föreslagit. Jag önskar, att detta
måtte i voteringsproposilionen inkomma.
Friherre Cederström: Jag anhåller,
att i det alternativ, som bibehåller saltpe¬
tergärden, måtte utsättas det vilkor, att
Ridderskapet och Adeln särskilt skall be¬
sluta, till huru stor del städerne böra der¬
uti deltaga, äfvensom huruvida den skall
ensamt in natura lefvereras, eller få af den
skattskyldige lösas efter bestämt pris. Det¬
ta vilkor önskar jag måtte inflyta, på det
Utskottets förslag icke må bifallas belt en¬
kelt, såsom det nu är, ty det svarar ej mot
ändamålet.
Herr Hjerta: Jag får fästa Ståndets
uppmärksamhet uppå olämpligheten af att så
krångligt behandla saken, som Friherre Ce¬
derström föreslagit. Man bör helt enkelt
säga, alt saltpetergärden, sådan den nu ut¬
går, skall upphöra, och att Rikets Ständer
genom Bevillning åtaga sig att fylla behof-
Den 28 Apr 11 e. m. 5y
ven. Det ankommer då på Rikets Ständer,
när Bevillningsgrunderne inkomma, att här¬
om stadga så klokt som ske kan; då ar äf¬
ven Friherre Cederströms ändamål vunnet,
eller att Regeringen måtte komma i tillfälle
att uppköpa Saltpeter. Jag anhåller, att i
Ja-propositionen få insatt det vilkor, som
Herr Tham föreslagit, att, om gärden bi¬
behålies, rättigheten, att få betala den in
natura, äfven må bibehållas. Jag skulle
tro, att en sådan optionsrätt tillhör Ja-pro¬
positionen, der bibehållandet yrkas, och
föreslår, att den der må införas.
Friherre Palmstjerna j Carl Otto: Jag
tror, att ett sådant förbehåll, som Herr
Tham och Herr Hjerta föreslagit, ej är af
nöden, enär den af Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjorde proposition endast angår
de två raderne i Betänkandet, att den nu
bestämda Sultpetergärden af 5 Marker för
hvarje helt hemman må än vidare fortfara.
Efteråt kommer: denna gärds inlösande med
penningar &c. Denna del har ännu ej va¬
rit under öfverläggning. Jag tror således
ej, alt något förbehåll i den delen är be-
liöfligt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, det han ansåg
frågan om optionsrätten, att, efter eget be¬
hag, antingen in natura erlägga Saltpeter-
gärden, eller lösa den med penningar, ef-
58
Den 28 April e. m.
ler Kronans inköpspris, lämpeligen kunna
i Ja-propositionen intagas, och således äf¬
ven på samma gång med frågan oni Salt-
petergärdens fortfarande eller upphörande
afgöras; hvarefter Hans Excellence fram¬
ställde följande YoteringsPx’oposition:
Den som bifaller, att, på sätt Stats-
Utskottet föreslagit, den bestämda Saltpe-
tergärden af 5 Marker för hvarje helt hem¬
man må än vidare fortfara, med tillägg,
att på hvarje hemmansägares fria val må
ankomma, att antingen in natura erlägga
denna gärd, eller lösa den med penningar,
efter Kronans inköpspris, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde, af hvarje
belt Hemman utgående, Saltpetergärd böra
upphöra, samt ett serskilt anslag deremot
till Saltpeternäringens bestånd och bedrif¬
vande, jemte uppköp af Saltpeter, böra i
stället af Rikets Ständer genom Bevillning
anvisas.
Herr Lefren s Johan Pehr: Jag skulle
hemställa, om det ej vöre skäl att i con¬
tra-propositionen införa: att, i händelse Salt-
peternäringen ej skulle kunna upprätthål¬
las genom elen enskildta industrien, det måtte
Vara hvars och ens, så väl städernes, som
Den 28 April e. m. 5g
landets skyldighet alt tillsläppa saltpeter-
jord. Annais anser man sig befriad från
all slags skyldighet i detta afseende.
Herr Tham: Med kännedom och öf¬
vertygelse om den framgång Saltpeternä-
ringen haft, i synnerhet i våra norra pro-
vincer, tror jag ej, att på 5 år sådaue hän¬
delser kunna inträffa, att närängen skulle
förfalla. Jag anser det således vara för
bittida, att göra en sådan proposition, som
Herr Lefren föreslagit, i synnerhet om Kro¬
nans pris bibehålies. Då Saltpeter ej gäl¬
ler mera än 5 R:dr i Finlad, måtte vinsten
vara för stor för att befara, att näringen
skall gå under.
Herr Lefren: Jag är af deras öfverty¬
gelse, sorn påstå, att denna gärd ej bör
hvila ensam på landet, äfvensom att det
numera ej är nödvändigt att drifva denna
näring såsom en konstnäring; men, när man
vill afskaffa gärden, bör det ske med för¬
behåll, att, i händelse man framdeles be-
liöfver Saltpeter, man ej må vara förhin¬
drad, af hvad man nu beslutar, och att
håde städer och landet då böra deltaga.
Hani Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förnyade den af honom
nyss framställde Voteringsproposition, hvil¬
ken af Ridderskapet och Adeln godkändes,
samt derefter anslogs.
6o
Den 28 April e. ra.
Friherre Cederström: I händelse Rid-
derskapet och Adeln efter slutad votering
skulle åtskiljas, anhåller jag att i förväg få
förklara, att om första alternativet bifalles,
jag gör den motion, att städerne måtte åläg¬
gas att deltaga med landet i Saltpetergär-
den, i proportion af folkmängd och krea-
tursantal.
Sedan 4i> 42, 43 och 44 §§• i Riddar-
husOrdningen blifvit uppläste, börjades vo¬
teringen klockan ett qvart till 8 eftermid¬
dagen; och befunnos, efter voteringens slut
kl. 9 eft. midd. sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit som följer:
Ja — 75.
Nej — 138.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderska-
pet och Adeln således ansett den af hvar¬
je helt hemman utgående Salpetergärd bö¬
ra upphöra, samt ett serskilt anslag dere¬
mot till Saltpeternäringens bestånd och be¬
drifvande, jemte uppköp af Saltpeter, böra
i stället af Rikets Ständer genom Bevillning
anvisas.
Den 28 April e. m.
6r
Upplästes de i förmiddagens Pleno an¬
komne så väl Kongl. Majrts 3:ne Nådiga
Propositioner till Rikets Ständer:
Af den 37 sistlidne Mars:
1:0 Angående förmånsrätt för Upsala
Academie hos dess Uppbördsman, i afse¬
ende å medel, sorn af dem, för Academi-
ens räkning blifvit uppburne eller förval¬
tade;
2:0 Angående Lagförklaring, rörande
rätta grunden för förvandling till fängelse
vid vatten och bröd, af böter, som ådöm-
mas för sådane stölder, hvilka, enligt all¬
män lag, ligga i tväböte emot annan tjufnad;
Af den 10 dennes:
3:o Angående upphäfvande af den nu
medgifna moderation i Postporto för Bref,
som väga öfver 8 lod;
som ock Kongl. Maj:ts den 10 dennes
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvel¬
se, angående Landshöfdingen J. af "Win-
gårds anhållan om befrielse från ersättnings¬
ansvar för de af förre LandsSecreteraren
Kleman tillgripne och förskingrade Allmän¬
na Medel.
Lades på bordet.
Högl. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan ett qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
02 Den ag April.
Onsdagen den 29 April 1829
Plenum klockan 8 Förmiddagen.
Sedan 96, 97 och 98 §§. i Regerings-
Formen, 63 §. i Riksdagsordningen, samt
41> 4a, 43 och 44 §§• ^ RiddarhusOrdnin-
gen blifvit uppläste, företog Högh Ridder'
skåpet och Adeln val af 12 Eleclorer och
4 Suppleanter, hvilka skulle äga, att, jem¬
te de öfrige RiksStåndens Electorer, utse
Rikets Ständers JustitiaeOmbudsman och dess
Suppleant; och befunnos# efter valförrätt¬
ningens slut följande Herrar, genom de fle¬
ste rösterne, hafva blifvit utsedde till
Electorer :
noster.
N:o 19. Grefve Douglas; Fullmäktig
Grefve Posse, Arvid . . , . 164.
— 117. — von Stedingk; Fullmäktig
Grefve Hamilton, Gustaf
Wathier 171.
— 5 g. Friherre Rålamb, Claes . . . 167.
— 2o5. — Åkerhjelm af Margrete¬
lund, Guslaf Fredrik .... 168.
— 246. — Manderström; Fullmäktig
Herr Franc Sparre, Bengt
Erland 165.
— 277. ■— Mannerheim, Lars August 168.
— 329. — Adlerbeth, Jacob .... 165.
— 366'. — Ehrenborgh, Casper Wil¬
helm 184.
Den 2g ApriL 63
Röster.
N:o 981. Herr Gyllenstorm; Fullmäktig
Grefve Gyllenborg, Johan . i65.
— io33. — Hammarhjelm, Carl Fre¬
drik 169.
— 1626. — Olivecrona; Fullmäktig
Herr Heijkenskjöld, Ludvig
Detlof iG3.
— 1906. — Engelcrantz; Fullmäktig
Friherre Ridderstolpe, Gu¬
staf 171.
Suppleanter:
— 70. Grefve Horn till Ranzien; Full¬
mäktig Friherre Lagerbjel¬
ke, Johan 162.
•—■ 91. Herr Mörner, Carl Stellan . . 160.
— 53. Friherre Leijonskjöld; Full¬
mäktig Herr Tham, Wol¬
rath .*•••••••••••• 1 j3.
— 375. — Bergenstråle; Fullmäktig
Herr Bergenstråle, Claes Ga¬
briel 158.
Högl. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan 2 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
64 Den 3o A pril f. m.
Thorsdagen den 3o April 1829.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Upplästes det sistlidne gårdag, inför
Rikets Ständers Herrar Electorer, rörande
valet af Rikets Ständers Justi lias Ombuds¬
man, haline protocoll, så lydande:
År 1829 den 29 April sammanträdde
Rikets Högloft. Ständers valde Eleetorer,
för att utse Rikets Ständers Justitige Ombuds¬
man; och befunnos, vid Valsedlarnes öpp¬
nande, rösterne hafva utfallit, som följer:
HofRättsRådet, Häradshöfdingen och Rid¬
daren af Kongl. Nordstjerne Orden Herr
Carl Petter Törnebladh .... 37 röster
CancellieRådet, Riddaren afKongl.
Nordstjerneorden samt af Kej¬
serliga Ryska S:t Annas Ordens
2:dra Glass och af Kongl. Preus¬
siska Johanniterorden Herr Au¬
gust von Hartmansdorff .... 8 —
Justi tias-Rådet och Riddaren af
Kongl. Nordstjerneorden Herr
Nils Wilhelm Stråle 1 —
RegeringsRådet Wahlström .... 1 —
KammarRådet Seth från Skåne.'. 1 —
I följd hvaraf Herr HofRättsRådet, Hä¬
radshöfdingen och Riddaren Carl Petter Tör¬
ne-
Den 3o April f. m.
65
nebladh blifvit utsedd till Rikets Ständers
Justitieombudsman. Ut Supra.
Upplästes det sistlidne gårdag, inför
Rikets Ständers Herrar Electorer, rörande
valet af Rikets Ständers Justitieombuds¬
man Suppleant, hällne protocoll, så ly¬
dande :
Ar 1829 den 29 April sammanträdde
Rikets Höglofl. Ständers valde Electorer, för
att utse den man, som skall efterträda Ri¬
kets Ständers Justitie - Ombudsman, i fall
han, innan nästföljande Riksdag, skulle med
döden afgå; och befunnos, vid Valsedlar-
nes öppnande, sedan en sedel blifvit cas¬
serad, rösterne hafva utfallit, som följer:
Lagmannen, JustitieBorgmästaren, JurisU-
triusque Doctorn Herr JonasUllberg 38 röst.
CancellieRådet, Riddaren af Kongl.
Nordstjerne Orden samt af Kejser¬
liga Ryska S:t Anne Ordens 2:dra
Class och af Kongl. Preussiska Jo¬
hanni ter Orden Herr August von
Hartmansdorff 6 —
RevisionsSecreteraren och Riddaren
af Kongl. Nordstjerneorden Herr
Pehr Niclas Poignant....... 2 —
Häradshöfdingen Herr Pehr Hernblom 1 —
Arv. A:son Posse.
Jean Noreus.
C. F. af Wingård.
P. Pehrsson.
22 H.
5
66 Den 3o April f. m.
I följd hvaraf Herr Lagmannen, Justi-
t.iaeBorgmästaren och Juris Doctorn Jonas
Ullberg blifvit utsedd att efterträda Rikets
Ständers Justitieombudsman, i fall han,
innan nästföljande Riksdag, skulle med dö¬
den afgå. Ut Supra.
Arv. A:son Posse. C. F. af Wingård.
Jean Noreus. P. Pehrsson.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMår skalken framstäld
proposition, beslöt Ridderskapet och Adeln
anmoda ExpeditionsUtskottet, att icke al¬
lenast angående de sålunda skedde valen
uppsätta en underdånig ikrifvelse till Kongl.
Maj:t, utan ock för de till Rikets Ständers
Justitie-Ombudsman och dess Suppleant
valde ofvanbemälte personer författa förslag
till behörige constitutorial å nämde befatt¬
ningar.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskot-
tets ej mindre den 2g sistlidne Januarii
under N:o 54 afgifne, och den i4 derpå-
följde Februarii på bordet lagde, Betänkan¬
de, angående beräkningen af StatsVerkets
Inkomster, än ock den 28 sistlidne Mars
under N:o 123 meddeldte, samtden i3den-
nes på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af de vid nyssnämnde Betänkande gjorde
anmärkningar.
26:0 Controll-Stämpel-Medel.
Den 3o April f. m.
67
Hvad StatsUtskottet i afseende å den¬
na Titel i dess första Betänkande föresla¬
git, blef af Ridderskapet och Adeln gilladt.
27:0 Nummer Lott er i Me del.
Herr Skogman_, Carl David: För min
del instämmer jag i Minoritetens inom Ut¬
skottet tillstyrkande, om NummerLotteri-
ets upphörande är i833, och anhåller om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens pro¬
position derå, på sätt samma minoritet fö¬
reslagit.
Herr Ribbing> Arvidj förenade sig med
Herr Skogman.
Herr Cederschjöld} Pehr Gustaf : Otvif-
velaktigt vore det moraliskt rättast att af¬
skaffa Lotteriet, för alt borttaga en frestel¬
se; men det återstår i alla fall så många an¬
dra, att jag knappt vet, om denna åtgärd
nu skulle löna mödan. Så länge bränvins-
bränningen oupphörligt uppmuntras, och
krogar finnas i alla gathörn, anser jag de
frestelser, som deraf uppkomma, vida far¬
ligare. När man dessutom icke kan inkom¬
ma i ett sällskap bland bättre folk, utan
att se hela samlingen genast sätta sig ned
vid spelborden, så undrar jag om det är
billigt, att betaga den fattigare klassen det¬
ta enda tillfälle, att försöka sin lycka. Det
är i alla fall af alla lycksökerier det minst
5*
68
Den 3o April f. m.
betänkliga, och det enda, hvarpå Staten
vinner. Jag hemställer derföre, om icke
inrättningen ännu tills vidare må qvarstå;
och den fattige tillåtas att för en tolfskil¬
ling kunna förskaffa sig trenne veckors glä¬
dje af hoppet. Jag anser dessutom inrätt¬
ningens borttagande så mycket betänkliga¬
re, som Staten då får vara beredd på en
icke obetydlig utgift, ej blott till ersättning
för inkomsten, utan äfven för Embetsmän-
nens försättande på indragningsstat. Jag
får derföre, ehuru jag sjelf icke är spelare,
tillstyrka bifall å Betänkandet.
Herr Ribbing: Det är visserligen sant,
som Herr Cederschjöld yttrat, att utom
Lotteri - inrättningen finnes mycket annat
ondt i samhället, som borde afskaffas och
indragas; men man skall någorstädes börja,
och jag anser, att just rätta utgångs- eller
begynnelsepunkten är der, hvarest de hög¬
sta magterne inom samhället Konung och
Ständer i förening ända hittills skyddat en
demoraliserande inrättning.
Herr Rothlieb, si.t el, uppläste följande:
Det är sannerligen föga tillfredsställel¬
se uti att försvara en sak, som har mycket
mot sig — men af 2:ne onda ting måste
man välja det minst skadliga. Vid sista
Riksdag hedrad då , liksom nu, medförtro¬
endet att vara Ledamot i BeviilningsUt-
skottet yrkade jag bibehållandet af Num¬
Den 3o April f. m.
merLotteriet, föranledd dertill af den för¬
lust staten genom dess upphörande koin alt
vidkännas. Jag är af lika orsak nu af sam¬
ina tanka som då. Önskvärd vöre, om an¬
dra medel hlefvo att tillgå, än ökad be¬
villning, eller om den summa, som Lotte¬
riet inbringar, ej VQre för Statsutgiflerne
behöflig. —- Jag för min del finner det va¬
ra ganska tryckande, omen frivillig bevill¬
ning, (ty det är en sådan, som träffar hvar¬
je Lotterispelare), skulle ersättas genom en
ålagd, och hvar och en icke Lotterispela¬
re derigenom straffas med ökad bevillning
för att gifva en föga verkande läxa åt de,
som nu deltaga i detta lyckospel. En ökad
bevillning för att ersätta den förlust istats-
intraderne, som uppkom genom Nummer-
Lotteri-Inrättningens upphörande, skulle
ganska orättvist drabba landet, enär ej
Landtmän utgöra de spelandes antal,
utan detta med full visshet till består
af städernes Innevånare, och främst Stock¬
holms Stad. Enligt de uppgifter jag kun¬
nat mig förskaffa, har Lotteriets behållna
vinst utgjort från 1817 till och med 1827
årligen 83,186 R:dr 5 sk.; årligt postporto,
härrörande från Inrättningen, 7250: 3o.—
samt bevillning af vinster 8833 R:dr i3 sk.,
allt årligen per medium räknadt, eller 99,270
R:dr om året, och det, sedan följande af¬
drag af Lotteri-inkomsten förut beräknats
nemligen 10,579 R:dr 21 sk. 4 >:st. årlig
aflöning lill Lotteri-Inrättningens Embets-
7o
Den 3o April f. ra.
män; årliga arfvoden 3536 R:dr; pensio¬
ner 3oi R:dr; samt till LazarettsDirectio-
nen, enligt Kongl. Brefvet den 20 Februari
1806, såsom ersättning för dess nedlagda
Lotteri, 5oo R:dr årligen, efter hvilken upp¬
gift, om Lotteriet upphörde, ett särskilt be-
villnings bidrag till statsbehofvens fyllan¬
de, sedan gratificationerne afdragits, hvil¬
ka jag förmodar borde med Inrättningen
upphöra, skulle uppkomma af iio,55o R:dr
21 sk. 4 r:st. Det är lätt att förutse, huru
tungt denna summa skulle såsom bevillning
falla på folket, och jag tror BevillningsUt-
skottet blef satt i en brydsam förlägenhet,
då fördelningen deraf ifrågakom. Jag be-
tviflar äfven, att de goda afsigterne med
Lotteriets indragning skulle vinnas, ty de,
för hvilkas väl man nitälskar, skulle snart
göra sig oförtjenta den vårdnad man åt dem
lemnar, och som så svårt genom bevillning
skulle drabba andra, hvilka förnuft och ef¬
tertanka ej kallat till deltagare i detta spel¬
nöje. Snart skulle ett annat surrogat sökas,
i stället för Lotteriinrättningen. Snart skul¬
le lätta utvägar att besöka Danska ClassLot-
teriet med flere utländska beredas, och sin-
rikheten skulle äfven snart skaffa de spe¬
lande tillfälle och medel, att tillfredsställa
deras spelsjuka uti enskilta sammansättnin¬
gar, men hvilka gåfvo ingen inkomst åt sta¬
ten. Nu då så betydliga statsbidrag erfor¬
dras, är ej tiden inne till Nummerlotteri¬
inrättningens upphörande, och jag yrkar
Den 3o April f. ra.
71
vördsamt dess bibehållande intill nästa Riks¬
dag, då det må bero af kommande Stän¬
der att pröfva, huruvida den nu från Lot¬
teriet inflytande summa må för stats*utgif-
terne vara behöflig, eller icke.
Herr Rothlieb, Carl Fredrik: Jag tor¬
de ej vara den ende, som är tvehogsen vid
beslämmandet af sin öfvertygelse i denna
fråga. Å ena sidan har erfarenheten visat
de rysligaste exempel på följderna af Lot¬
terispelet. Man vet, att personer funnits,
som på detta spel förstört icke allenast egen,
utan äfven minderåriga barns och efterkom¬
mandes förmögenhet, och man har ett färskt
exempel härutinnan af en rättegång emot
en borgarehustru, som, sedan hon under
en längre tid spelat på Lotteriet med En
å 200 R:dr hvarje dragning, slutligen lånat
pengar och bortspelt äfven dem , för hvil¬
ket lion nu är lagsökt, så väl vid Öfver-
SlåthållareEmbetets Canzli, som vid en af
Stadens ICämnersRätter. Assistancen är äf¬
ven en trogen medhjelpare till denna för¬
störelse. Å andra sidan åter framställer sig
Statens behof af Lotteri-vinsten, tillika med
den tanka, att spelsjuke personer i alla fall
icke skola hejdas från sitt raseri, utan i
det stället vända sig åt Danska, Hamburg-
ska och Wienska Lotlerierne m. fl. Jag
bekänner likväl nu, vid nogare eftersinnan¬
de och ehuru jag i dag som Publicist ytt¬
rat några ord för NummerLotteriets bibe¬
72
Den 3o April f. m.
hållande i den Tidning jag utgifver, det
jag, vid den sluteliga jemförelsen emellan
den onda och goda sidan af denna Inrättning,
samt då jag anser mig pligtig bestämma
min öfvertygelse till Högloft. Ridderskapets
och Adelns ProLocoll., förklarar, att den
icke kan förena sig med NummerLotteriln-
rättningens bibehållande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarshalken gjorde proposition lill bi¬
fall å StatsUtskottets i dess första Betän¬
kande, i afseende å ifrågavarande Titel,
framställde förslag.
Ropades Ja och Nej.
Herr Lagerhjelmj Pehr: Då Ridder-
skapet och Adeln tyckes vara sinnad, att
icke bifalla Utskottets Betänkande, tar jag
mig friheten hemslälla, om icke minori¬
tetens reservation skulle förtjena framstäl¬
las till Ståndets bifall. Denna reservation
innehåller, att inrättningen icke nu genast
skulle upplösas, för att icke åstadkomma
en kostsam tillökning på IndragningsSlaten,
utan först efter 4 års förlopp; hvarigenom
den fördel vunnes, att Staten först och
främst kunde påräkna dessa 4 ^rs inkom¬
ster af Lotteriet, och derjemte bereda per¬
sonalens upplösning, utan alltför stor kost¬
nad för Statsverket.
Friherre Cederström, Jacob: Jag har
svårt att begripa, hvarföre NurnmerLotte-
Den 3o April f. ro.
riets Embelsmanna-personal skall behöfva
uppföras på IndragningsStuten. Desse Em¬
betsman tjena alla på constitutorial, och
Collecteurerne äro samteligen personer med
andra befattningar, hvilka åtagit sig Lott-
försäljningen mot en viss procent. Men i
händelse Rikets Ständer skulle besluta, att
inrättningen kommer att upphöra, icke nu,
utan om några Ar, tror jag det vara så godt
alt öfverlåta hela denna sak åt nästkom¬
mande Ständer, emedan jag icke vet, att
året i833 är af någon serskild bemärkelse,
och man derigenom undvek, alt endast för
ett år nu bestämma en särskild utväg till er¬
sättning förStatens saknad af Lotterivinsten.
Herr Lagerhjelm: Jag inser visserligen,
attingen rättighet existerar för Lotteriets
Embetsmanna-personal, att blifva uppförd
på IndragningsStaten; men milt yttrande
föranledes af den förmodan, att desse per¬
soner skulle komma i åtnjutande af enahan¬
da förmon, som Ledamöterne och betje¬
ningen i den nu mera upplösta Allmänna
MagazinsDirectionen.
Herr Tham^ Wolrath: I händelse Rid-
derskapet och Adeln skulle behaga afslå
Betänkandet, får jag instämma i Friherre
Gederströms förslag, att tiden för Lotteri-
Inrättningens upphörande måtte fastställas
till 1834 års utgång, hvarigenom man und¬
vek ett serskildt anslag, som eljest blir
74
Den 3o April f. m.
nödvändigt under loppet af år x834- Ri¬
kets Ständer samlas å nyo detta år, och
kunna då icke allenast besluta om ersätt¬
ning för Statens förlust af inrättningens
upphäfvande, utan äfven uppgöra sättet för
Embetsmännens förflyttande på indragnings-
Stat. Jag vågar derföre anhålla om propo¬
sition, att Ridderskapet och Adeln behaga¬
de instämma i den reservation, som inom
Utskotten blifvit framställd, endast med
den förändring, att Lolterilnrättningen må
anses upphöra från och med 1834 års ut¬
gång.
Herr Lagerhjelm: Orsaken, hvarföre
minoriteten inom Utskottet bestämde året
i833, var den, att kommande Rikets Ständer
icke skulle kunna vidtaga ett annat beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorde proposition.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade, med
förkastande af Utskottets i dess första Be¬
tänkande i afseende å denna Titel fram¬
ställde förslag, besluta, att NummerLotteri-
Inrättningen borde med 1834 års utgång
upphöra.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Den 3o April f. m.
Herr Ribbing: Jag för min del hade
helst önskat, att LotterilnriUtningen måtte
genast upphöra, och tror allt fördröjande
deraf vara orätt, särdeles om nästkomman¬
de Ständers mellankomst kunde föranleda
till förändring af det beslut Rikets Ständer
nu gå att fatta. Den betänklighet Herr
Tham framställt, kap jag icke lemna myc¬
ket vitsord, då säkerligen så stora förskott
blifva disponibla å inkomsterna, hvilka er¬
fordras för att fylla den brist i Stats-in-
komsterna under loppet af ett enda år, som
uppkommer genom det Geneusiska Lotte¬
riets upphörande.
Herr Rothliebs Carl Fredrik: Som jag
af personer, hvilka böra känna förhållan¬
det, hört bestämt förklaras, att den vinst,
som Staten nu åtnjuter af Lotteriet, men
genom dess afskafFande naturligtvis skulle
förloras, icke kan ersättas för närvarande
på annat sätt, än genom en tillökning i
allmänna Bevillningen; vill jag visserli¬
gen i så måtto frångå mitt yttrande om
Inrättningens upphäfvande, att jag förenar
mig i hvad StatsUtskottets Minoritet hem¬
ställt, eller dess bibehållande lill 1833 års
slut.
Herr Tham: Jag kan icke hysa det
misstroende till Rikets Ständer, att de vid
deras nästa sammankomst skola så hastigt
upprifva föregående Ständer* beslut, i fall
76
Deri 3o April f. m.
det nemligen blir beslutadt, att Lotteriin¬
rättningen skall upphöra, hvilket icke tor¬
de vara så aldeles säkert, då 2 Stånd stad-
nat emot 2. För min del önskar jag visst,
att den måtte upphöra, men med minsta
möjliga känning för StatsVerket, och det
är derföre jag tog mig friheten yrka för¬
ändring i Reservanternes förslag. Jag för¬
modar, alt StatsUtskottet vid denna Riks¬
dag skall få tillräckligt tillfälle att använda
alla tillgångar, utan att ge utgifterna en ny
tillökning, som torde falla sig rätt tung vid
fördelningen af bevillningen.
Herr Rothlieb_, Axel: I afsigt att för¬
ena opinionerne och få discussionen för¬
kortad, förenar jag mig med de Talare,
hvilka yrkat NurnmerLotteriets bibehållande
till i834 års slut.
Herr Cederschjöld: I händelse Num-
merLolteriet skulle afskaffas, vore det lämp¬
ligast, att söka en annan utväg än just All¬
männa Bevillningen, till fyllande af den
för StatsVerket derigenom uppkommande
brist i inkomsterne. Jag tillstyrker derfö¬
re, att denna ersättning sökes genom Kort-
stämpelAfgiftens förökning t. ex. till 1 R:dr
Banco.
Herr Ribbing: Jemte det jag begagnar
tillfället att förena mig i det af Herr Ce¬
derschjöld nyss afgifna förslag, får jag äfven
anmärka, att hvarföre jag ej fäster samma
Den 3o A pr i I f. m.
71*
förtroende sorn Herr Tham till olika Stän¬
ders opinion, är, att jag har ett färskt ex¬
empel, huru den ombytt sig just i denna
fråga tvärt emot hvad den var år 1823.
Herr Wirginj Arvid: Jag finner icke
större hinder för nästkommande Ständer alt
ändra det beslut vi nu fatta, om vi utsätta
åri833, än om vi utsätta år 1834- Tyvi
må fastställa hvad år som helst för eller
efter nästa Riksdag, så måste ett beslut af
nästkommande Ständer, som ändrar detta,
vara föranledt af en -ny motion. Jag anser
det vara ordentligare för Statsregleringen,
att upphörandet utsattes lill 1834 års slut,
och förenar mig således med livad Herr
Tham yttrat.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, efter hvad
Hans Excellence tyckt sig finna, den af
Hans Excellence sist framställde proposition
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln bi¬
fallen; hvaruti Ridderskapet och Adeln nu
äfven hördes instämma.
28:0. Bak- och LotsMedel.
StatsUtskottets i dess sednare Utlåtan¬
de, i afseende å denna Titel, gjorde förslag
bifölls.
29:0 Danska FjrringsMedel.
?8
Den 3o April f. m.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag vå¬
gar hemställa, om ej denna titel bland Stats-
Yerkets inkomster borde bibehållas. Utskot¬
tet bar tillkännagifva, att en anledning
derföre finnes. Jag skall uppge en annan,
som är, att denna InkomstTitel någon gång
varit alldeles bortglömd, och af ett Stats¬
utskott vid en föregående Riksdag återfun¬
nen. Delta kunde möjligtvis ännu en gång
bända, om inkomsten inbegreps under en
annan titel. Jag anhåller derföre om afslag
å Utskottets förslag.
Grefve Cronstedt, Claes: Då det är jag,
som gjort den väsendtligaste anmärkningen
mot StatsUtskottets första Betänkande i den¬
na del, torde Ridderskapet och Adeln be¬
näget tillåta, alt jag nu förklarar mig öfver
ämnet. Jag har ej emot, att Danska Fy-
ringsmedlen stå såsom en inkomst under
titel af ersättning; men då denna inkomst
tillkommit genom Tractat med en utländsk
magt, på det ej våra Fyrar skulle skötas
med Danska Fyrmästare och eldas med Dan¬
ska kohl, så tyckes väl, att allt livad som
af Sjöfarande betalas, äfvensom dessa me¬
del, böra gå dit, hvartill de rätteligen hö¬
ra. Délta hindrar dock ej, att de kunna
qvarstå under den föreslagna titeln. Ut¬
skottet har tyckt summan, som går till Lots-
och Båk-verkets underhållande, vara stor;
jag erkänner visserligen, att summan är be¬
tydlig, men då Lotsverkets aflöning först
Den 3o April f. m.
79
derifrån skall afgå, öfverblifver blott 14 a
15,ooo R:dr; och då Fyrverket är i det då¬
liga tillstånd inora Riket, att minst ett li¬
ka antal Fyrar, som redan finnas, bör yt¬
terligare uppföras, samt hvar och en af dem
kostar 14 & i5,ooo R:dr, hvilket bäst sy¬
nes af de summor, som för de 2:ne Fyrar,
hvilka äro i Privatas händer, blifvit begär¬
de, nemligen för den ena 18 och för den
andra 3o,ooo R:dr, så visar sig tillräckligt,
att detta anslag icke är så stort, som be-
höfves, för att i hast sätta Fyrverket idet
skick det borde vara. Jag anhåller derfö¬
re, att de Danska Fyringsmedlen må anslås
till nya Fyrbåkars uppbyggande, men qvar¬
stå under titel af: ersättning. ^
Herr Lagerhjelm, Pehr: Den utaf den
sista Talaren väckta fråga, om anslag till
Fyrars byggande, synes mig böra af Rid-
derskapet och Adeln pröfvas, när io:de
HufvudTiteln förekommer. StatsUtskottets
[Betänkande i berörde del är redan färdigt,
och kommer snart på Ridderskapets och
Adelns bord. Jag anhåller derföre om bi¬
fall å Utskottets förevarande Betänkande om
Fyringsmedlen så mycket heldre, som den
nu väckta frågan egentligen angår Utgifts-
Betänkandet.
Herr Bruncrona s Nils Abraham} hade
inlemnat ett så lydande anförande:
1 anledning af Höglofl. StatsUtskottets
8o
Den 3o April f. ra.
senast afgifne inkomst-betänkande och 29
punkten, angående dispositionen af Dan¬
ska Fyringsmeulen, får jag vördsamt an¬
draga.
Höglofl. StatsUtskottet har ansett, att
Danska Fyringsmedlen, utgörande 9,333f-
R:dr, böra för andra ändamål, än Fyrarnes
förbättrande, användas, och det på den grund,
att då inköp af Landsorts och Korsö, en¬
skildte tillhörige, Fyrbåkar icke blifvit bi¬
fallit, har Utskottet förmodat, att med den
betydliga inkomst, som är att påräkna, ge¬
nom de förhöjda Fyr- och Båk-afgifterne,
hvilka uteslutande få användas till förmån
för denna inrättning, utvidgade och förbätt¬
rade anstalter kunna till vägabringas; och då
således billigt afseende blifvit fästadtå den
klagan, som i denna väg, under Riksdagen
blifvit yttrad, och derjemte är att förmo¬
da, det de förbättringar, som vidtagas, verk¬
ställas successive, kunna nästkommande Ri¬
kets Ständer säkrast blifva i tillfälle att be-
dömma, om icke . den nu gjorde dispositio¬
nen är för behofven tillräcklig. Öfverflö¬
digt vore för mig, att fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet uppå beskaffen¬
heten af Rikets vidsträckta och farliga ku¬
ster, samt nödvändigheten af Lotsverkets,
Fyrarnas och säkerhets-anstalternas ända¬
målsenliga förbättring, så allmänt, så högt,
och med skäl af de sjöfarande och trafique-
rande påkallad.
Er-
Den 3o A pr il f. m. 81
Erfarenheten har under dessa sedan si¬
sta Riksdag förflutna åren nogsamt visat
otillräckligheten af de /(5oo R:dr, som till
Fyrars och KänningsBåkars samt säkerhets-
anslalters nybyggnad, reparationer, och an¬
skaffande, blefvo anslagne, och om man nu
tager i öfvervägande, att Fyrmedlen, som
per medium blifvit beräknade uppgå till
5o,ooo R:dr årligen, nu mera dels genom
reciprocitetssystemet, och dels genom den
lindring, inrikes seglande Fartyg, enligt 1827
års nådiga LotsFörordning, fa tillgodonjuta,
blifvit de facto betydligen nedsatte emot
hvad de förr varit, så lärer Ridderskapet
och Adeln upplyst finna ett annat förhål¬
lande, än det StatsUtskottet förmodat.
I sammanhang härmed, får jag vörd¬
samt upplysa, alt Ordinarie LotsAflönings-
Staten uppgår till i5,5/p> R:dr; Ordinarie
Fyrings- eller AflÖnings-Staten, till 2,44ö
R:dr 32 sk.; och Fyringsmaterialier m. m.
till 17,944 härtill komma Extraor¬
dinarie LotsStaten och andra lillfäliige ut¬
gifter, äfvensom ersättning för lysningen å
Korsö Båk, jemte Lotsvisitationer och an¬
dra förrättningar, hvilka kostnader minst
kunna beräknas uppgå lill 8,000 R:dr, ut¬
görande förenämnde belopp en sammanräk¬
nad summa af 43,p3o R:dr. Nu får jag hem¬
ställa, huruvida återstoden af detta anslå?
6,070 R:dr kan anses blifva tillräckligt, att
22 H. 6
8a
Den 3o Apri 1 f. in.
bygga nya Fyr- och Kännings-Båkar; att
förändra de nuvarande Stenkols fyrarne till
Lampfyrar, att underhålla Fyrtornen med.
90 Sjömärken och Känningsbåkar, samt nä¬
ra 600 Säkerhets-anstalter, äfvensom nära
600 Bergringar, ducd’alber, morings-ankare
och pålfästen, samt anskaffa nya, hvilka långt
för detta varit af behofvet påkallade.
Jag har nämnt nödvändigheten af Sten-
lols-fyrarnes förändring till Lamp-fyrar,
hvarvid jag får upplysa, att årliga lysnings-
kostnaden per medium för en öppen Sten-
kolsfyr, ehuru af alla minst ändamålsenlig,
uppgår till 1,3 1 y-f- R:dr; för en sluten sten-
kolsfyr till 967 R:dr, och för en Lampfyr
till 673^ R:dr, hvilka kostnadsbelopp, med
hvarandra jemförde, visa, att lysningskost-
naden för en Lampfyr, ehuru den fullkom¬
ligaste af alla fyrinrättningar, är omkring
mindre än för en sluten, och nära hälf¬
ten för en öppen, Stenkolsfyr.
Kostnaden för en Stenkolsfyrs förän¬
dring till Lampfyr med paraboliska plete-
rade speglar och mässingslampor, med rör¬
liga eller stillastående eldar, Lanterniner-
nas byggnad derunder inbegripen, uppgår
lill omkring 3,100 R:dr eller för 9 sådane
som för närvarande finnas, öfver hufvud till
28,000 R:dr, men huruvida något skall kun¬
na uträttas i detta afseende, med 6070 R:dr,
lemnar jag till Ridderskapets och Adelns
Den 3o April f. m.
83
upplysta bedömande; och får fästa upp¬
märksamheten uppå omöjligheten att kunna
tillvägabringa nya Fyrtorn, och KronoLot-
sarnes skäliga anspråk på förbättring i de¬
ras usla vilkor. För öfrigt, ju förr dessa
föreslagne förändringar och förbättringar, i
öfverensstämmelse med tidens kraf, kunna
verkställas, desto förr och successive skall
StatsVerket få minskade utgifter, och den
enskildte medborgaren en mångdubblad sä¬
kerhet. till lif och egendom, hvaraf följer,
att dessa uppoffringar i rikt mått blifva
återbetalte.
Uppå dessa anförde skäl, och som Dan¬
ska Fyringsmedlen alltid och ända till 1823
års Riksdag varit under de allmänna Fy¬
ringsmedlen innebegripne, synes mig oslri-
digt deraf följa, alt de böra äfven nu, till
Lotsverkets och Fyrinrättningens förbättran¬
de anslås, hvadan jag hos Herr Grefven och
LandlMarskalken vördsamt får anhålla om
proposition till Ridderskapet och Adelli,
huruvida Ridderskapet och Adeln vill bi¬
falla, att Danska Fyringsmedlen g,333f R:dr
må, för deras egenteliga ändamål, Fyrar-
nes förbättrande, till nästa Riksdag utgå.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Efter upp¬
läsandet af det interessanta och på facta
rika yttrandet af Herr Bruncrona, hvilket
Ridderskapet och Adeln hört, har jag obe-
84
Den 3o April f. m.
tydligt eller intet att tillägga. I det slunk
vårt StalsVerk nu står, är det visserligen
ganska vördnadsvärdt af Utskottet, att vil¬
ja för detsamma bibehålla de c)333 R:dr
16 sk., som från Danska Regeringen länge
betalts, men å andra sidan måtte jag säga,
att jag ej utan ledsnad pag. 223 och 224 af
Utskottets sednare Utlåtande läst den be¬
skrifning Utskottet der framställer på Lots-
och Fyr-Inrättningarnes skick, hvilken be¬
skrifning ej inträffar med verkliga förhål-
* landet.
StalsUtskottet har beskrifvit dem vara
komna till en sådan höjd, att det skulle
fordras obetydligt alt bibehålla dem vid
hvad de nu äro, eller att gifva dem den
högsta möjliga förbättring.
Förhållandet är likväl sådant, att de¬
ras beskaffenhet är under hvad den borde
och kunde vara, och långt under hvad i
andra länder, till och med våra närmaste
grannstater Dannemark och Norrige äger
rum. Den Authoritet, som Kongl. Majit
anförtrott styrelsen öfver Lots- och Båk-
Verket, har gjort allt hvad af menniskor
göras kan, men det gamla ordspråket har
sannats: att man kommer icke långt med
två tomma händer. Utskottet har tyckt sig
gjort mycket, då det föreslagit, att alla
medel, som inflyta i Lots- och Båkafgifter,
skulle till dessa inrättningars förbättrande
D e n 3o A p r i 1 f. m. 85
öfverlemnas. Herr Bruncrona har ådaga¬
lagt, huru mycket dermed kan vinnas.
Hela den tillökning i inkomster för
Lots- och Fyrlnrältningen, som Utskottet
beredt, lärer svårligen kunna blifva mera
än 6070 R:dr. Det är den summan, som
lemnäs för att iståndsätta hvad som fattas.
På den ofantliga kusten från Haparanda till
Nordligaste delen af Bohuslän är ej mera
än i3 Fyrar; deraf 9 stycken äro öppna
Stenkolsfyrar, som äro de dåligaste af alla,
och kosta hvardera 1370 R:dr årligen. De
slutna, som äro något bättre, kosta 967
' R:dr, och Lampfyrar, som äro de bästa
af alla, kosta 673 R:dr, eller något mer än
hälften mindre, emot de förstnämnde. En
StenkolilsFyrbåks-förändring till Lampfyr
kostar 3roo R:dr. Om nu de 9 öppna Sten-
kolsfyrarne skulle förändras, åtgick dertill
28000 R:dr Banco. ■— Om under 3 år de
9333 R:dr 16 sk. Danska Fyringsmedlen
fingo komma Lots- och Båk-Inrättningen till¬
godo, så voro de behöflige förändringarne
verkstäldte. Man hade väl ändå icke så
mångå Fyrar, som behöfdes, meli de, som
finnas, blefvo åtminstone dugliga. Samma
bedröfliga förhållande, som visar sig med
Fyrarne, inträffar med Loisinrättningen, då
Lotsarne eudast hafva i lön från 20 till 5
R:dr 0111 året. Är det väl rimligt, alt tän¬
ka sig, att för en summa af 5 R:dr, som
icke räcker till skopengar, menniskor sko-
86
Den 3o April f. m.
]a för frälsningen af andras lif oell egen¬
dom blottställa sine egne lif. I sådant skick
befinner sig LolsVerket, som har ett sådant
inflytande på både handeln och sjöförsva¬
ret, ty ÖrlogsFlottan kan lika litet umbära
Lotsar, sorn en Handelsflotta. Jemte det
jag förenar mig med hvad Herr Bruncrona
och Grefve Cronstedt yttrat, får jag tilläg¬
ga, att, enligt hvad mig blifvit sagdt, har
det RiksStånd, som bäst känner Handeln,
förkastat Utskottets Betänkande, och förkla¬
rat, att de Danska Fyringsmedlen, så väl
som öfrige Lots- och Båk-afgifter böra öf-
verlemnas till Kongl. Majrts disposition. Vid
slikt förhållande är det af vigt, hvad be¬
slut Ridderskapet och Adeln fattar.
Jag anhåller om afslng å StatsUtskot-
tets Betänkande, och Proposition derpå,
att de Danska FyringsMedlen skola, för
att till Lots- och Båkinrättningarne använ¬
das, till Kongl. Maj:ts disposition öfver¬
lämnäs.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Långt ifrån
att bestrida, det Svenska LotsVerket behöf-
ver bidrag af Statsmedel för att upphjel-
pas, instämmer jag i denna mening. Men
StatsVerkets tillstånd är ej sådant, att de
många behofven af Statsanslagen kunna på
en gång fyllas. Dessutom inträffar med desse
så kallade Danska Fyringsmedel det förhål¬
lande, alt Kongl. Maj:t i Dess Nådiga pro¬
Den 3o April f. m.
87
position ej begärt deras användande till
LotsVerkets förbättring, utan dertill foi’drat
endast de vanliga Båk- och Lots-medlen.
Utskottet liar äfven beviljat allt hvad Ko¬
nungen sålunda för LotsVerket ansett be-
höfligt; och då de Danske Fyringsmedlen
till detta ändamål icke behöfde begagnas,
fann Utskottet skäligt använda dem till an¬
dra behofs fyllande. Följakteligen tillstyr¬
ker jag bifall till Utskottes förslag i denna
del, och hoppas, alt ifrågavarande medel en
annan gång kunna komma LotsVerket till¬
godo.
Herr Riben: Jag är visserligen öfver-
tygad derom, att Statens brist på tillgån¬
gar är orsaken, hvarföre StatsUtskottet ej
tillstyrkt de Danska Fyringsmedlens använ¬
dande lill Svenska Lots- och Fyrinrättnin¬
gens förbättring. Jag kommer vid denna
Riksdag ej ofta att votera Ja till begärdte
anslag, men likväl till några, som jag tror
skola bära goda frukter i kommande tider.
Delta anser jag isynnerhet inträffa med hvad
man anslår till vårt LotsVerks upphjelpan-
de; ty det är oberäkneligt, huru vigtig den¬
na inrättning är för handeln och sjöförsva¬
ret. Jag fortfar derföre alt yrka afslag på
Utskottets förslag att ej använda de Dan¬
ska Fyringsmedlen till LotsVerkets behof,
hvartill de ursprungligen äro bestämde.
Herr Lagerhjelm: Jag hemställer, om
icke discussionen nu svänger sig kring en
88
Den 3o April f. ra.
punkt, som ej för närvarande bör vara fö¬
remål för öfverläggning härstädes. Frågan
är nu blott,, om de Danska Fyringsmedlen
skola under serskild Titel beräknas bland
Statsinkomsterne, eller uppföras under ru¬
briken: Ersättningarj samt till hvad be¬
lopp de böra upptagas; men frågan om an¬
slag till Fyringarne, synes ej förekomma
till discussion och afgörande på sitt rätta
ställe, förr än när UtgiftsBetänkandet, der
detta ämne är afUtskotlet behandladt, blif—
ver härstädes föredraget. Jag tror, att om
Herr Grefven och LandtMarskalken täckes
framställa Proposition till bifall på Utskot¬
tets ifrågavarande förslag, så skall icke nå¬
gon finna skäl att afslå det, enär det är
enhvar öppet att, när UtgiftsBetänkandet
förekommer, yrka desse medels användan¬
de till Fyringarne.
Grefve Horn: Jag hemställer, om icke
samtelige Talarne skulle blifva bäst belåt¬
ne och tillfredsställde, ifall InkomstTiteln
Danska Fyringsmetlel bibehålles. Då ser
man deraf i framtiden, hvartill desse me¬
del egenteligen varit ämnade. Jag anhåller
derföre om afslag på Utskottets project, att
uppföra dem under Rubriken: Ersättnin¬
gar, och om bifall lill den gamla Titelns
bibehållande.
Grefve Possej Arvid: Med Herr La¬
gerhjelm är jag ense derom, att dispositio¬
Den 3o April f. m.
39
nen af de så kallade Danska Fyringsmed-
len nu icke är föremål för öfverläggningen
härstädes; men jag kan icke förena mig med
Grefve Horn i den mening, att den ifrå¬
gavarande delen af Utskottets Betänkande
hör förkastas, på den grund Grefven upp¬
gifvit. Betänkandet upptager nemligen un¬
der Titeln: Er sättningar 25,000 R:dr, och
således äfven andre inkomster, än blott
Danska Fyringsmedel, hvilka utgöra endast
9333\ R:dr. Jag skulle derföre vilja före¬
slå bifall till Utskottets Förslag, sålunda,
alt de under Rubriken Ersättningar nu upp¬
tagne medel benämnas: Danska Fyrings¬
medel och Ersättningar.
Grefve Cronstedt: Jag erkänner, lika med
Herr Lagerhjelm, att discussionen om ifrå¬
gavarande Danska Fyringsmedels användan¬
de tillhör UtgiftsBetänkandet; men min gjor¬
de anmärkning påkallades deraf, att Utskot¬
tet i förevarande Betänkande yttrat, alt an¬
slaget af Båk- och Lots-medlen är för Lots¬
verkets behof tillräckligt. När UtgiftsBe¬
tänkandet förekommer, skall jag ej försum¬
ma, att återbringa detta ämne å bane, och
visa anslagets otillräcklighet.
Herr Thamj TVolrath: Såsom tillägg
till hvad Grefve Posse nyss yttrat, ber jag
alt få uppläsa 3o Punkten i StatsUtskottets
förra InkomstBetänkande. Der står: "Er¬
sättningar påräknas till ett belopp af i5,6‘C6:
go D e n 3o, A p r i 1 f. m.
”32; hvartill hommer de förut under ser¬
skild InkomstTitel uppförde Danska Fy-
” ringsmedel * 3,5oo R:dr Hamb. Brco, å 128
”sk. cours, 9,333 R:dr 16 sk. — Summa
”25,000.” I denna punkt står således de
Danska Fyringsmedlen under deras serskil¬
da benämning införde, och de lära följak-
leligen icke kunna framdeles förglömmas.
Herr Lefren: Det har alltid varit ett
syftemål, att, så mycket som möjligt, för¬
enkla Statsräkenskaperne. Dertill hörer äf¬
ven, att afskaffa onödiga rubriker på Stats¬
medlen. När nu de ifrågavarande Danska
Fyringsmedlen till sin natur äro ersäLlnings-
medel, så vore det underligt, att ej upp¬
föra dem under den allmänna InkomstTi-
leln: Ersättningar. Jag yet ej något skäl,
hvarföre vi skola bibehålla en Utländsk
magts namn i våra Räkningar öfver Stats-
Verkets inkomster, och icke heldre införa
desse medel under en Titel, dit de rätte¬
ligen höra.
Friherre Cederström, Jacob: Då i Stats-
Utskottets irsta Betänkande öfver Statsin-
komsterne de så kallade Danska Fyringsmed¬
len finnas serskildt upptagne, ehuru i öf¬
rigt uppförde gemensamt med andra under
Rubriken Ersättningar, så kan denna sed¬
nare förändring ej vara af något menligt
inflytande för tillfället. Men för framtiden
är det ej likgiltigt, att desse sammanföras
Den 3o April f. ra.
91
under samma Titel med andra medel, sorn
äro af helt annan natur. De ifrågavarande
Danska Fvringsmedlen voro i Tio år ute¬
slutne ur InkomstTitlarne, och igenfunnos
ej förrän år 1818. Om deras serskilta Ti¬
tel nu försvinner, kunna de åter läll bort¬
glömmas, och då blifver det kanske svåra¬
re, att återfinna dem. Jag instämmer der¬
före med Grefve Horn i den mening, att
desse medel höra i RiksStaten uppföras un¬
der deras förra serskilta Titel af Danska.
Fy ringsmedel.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt^ Gustaf: Jag instämmer med Gref¬
ve Posse deruti, att ifrågavarande medel må
uppföras under Titel af Danska Fyrings-
medel och Ersättningar, just derföre, att
,de till StatsVerket ingå såsom ersättnings¬
medel från främmande magt, och kunna
blifva förökade. De böra derföre icke upp¬
tagas under en serskild Titel, til! bestämdt
belopp. Blifva de förökade, såkanErsätt-
ningsTiteln ökas i samma mohn, och det är
ej något band för deras bibehållande vid
det nu uppförda beloppet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å hvad StatsUtskottet, rörande denna
Titel, uti dess första Betänkande tillstyrkt.
Ropades Ja och Nej.
Den 3o April f. m.
Grefve Horn: Jag afstår från den af
mig begärda Proposition om bibehållande
af ifrågavarande medel under serskild Ru¬
brik af Danska Fyringsmedel, så framt Herr
Grefven och LandtMarskalken täckes vid
3o:de punkten af Betänkandet framställa pro¬
position till bifall å Grefve Posses och Gref¬
ve af Wetterstedts förslag, att denna In-
komstTite! måtte benämnas Danska Fy rinds¬
in edel och Ersättningar.
Grefve Posse: Hvad jag föreslagit, är,
att Utskottets förslag må bifallas, och nä¬
sta InkomstTitels Rubrik förändras till Dan¬
ska Fytingsmedel och ersättningar. Det
är således ej detsamma, som Grefve Horn
begärt.
Herr Lefrén: Om ifrågavarande så kal¬
lade Danska Fyringsmedel uppföras bland
Statslnkomsterne under den gemensamma
Rubriken Ersättningar_, komma de i alla fall
att derunder upptagas under sin tillhöran¬
de rubrique serskildt, och de blifva således
ej förblandade med'andra medel, men få
den gemensamma Caracteren af ersättnings¬
medel. Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt har upplyst en omständighet i
afseende på dessa medel, som undfallit Ut¬
skottet, nemligen att de kunna blifva öka¬
de, men alt, om de slå qvar under en ser¬
skild Titel, de få egenskap af oföränderli¬
ge och icke kunna till beloppet ökas; detta
Den 3o April f. m.
93
är ett ytterligare skäl för antagandet af Ut-
skoltels förslag. Jag vet, alt Friherre Ce¬
derström äger den förtjensten, att vid nå¬
gon föregående Riksdag hafva tagit fram
denna Statsinkomst ur glömskan; men jag
hoppas han inser, alt han i allt fall äfven
hädanefter har den i behåll, fastän den flyt¬
tas under Titeln Ersättningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorde proposition, dock under förbe¬
håll att nästa Titel hädanefter borde be¬
nämnas: Danska Fy ringsmedel och Ersätt¬
ningar.
Bifölls.
3o:o Ersättningar.
Hvad Utskoltet i dess första Betänkan¬
de, i afseende å denna Titel, föreslagit, bi¬
fölls af Ridderskapet och Adeln; likväl un¬
der iakttagande deraf, att Titeln hädanef¬
ter borde benämnas Danska Fyringsmedel
och Ersättningar.
31 :o ObservationsMedel;
3a:o Extra medel och Uppbörd.
Stats-Utskottets rörande dessa Titlar
framstälde förslag antogos.
33:o InteresseMedel.
Hvad StatsUtskottet i afseende å denna
Titel i dess sednare Utlåtande hemstält,
blef, uppå af Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMar skalken framstäld propo¬
sition, af Ridderskapet och Adeln gilladt.
94
Den 3o April f. m.
Extra Ordinarie eller BevillningsIn¬
komster :
3 4-'o SjöTulls-Medel.
Herr Skogman_, Carl David: I afseen¬
de på beräkningen af Tullinkomsterne, får
jag vördsamt upplysa, att de, efter medel¬
tal, de feni sista åren, med afdrag af den
betydliga summan för spannemål åren 1826
och 1827, uppgått till 2,232,000 R:dr brutto
årligen, och alt den föreslagna nya Tull-
Taxan, som nu beror på Pukets Ständers
pröfning, genom åtskilliga jemkningar och
förbättringar i sättet för tullafgifternes be¬
räknande bör bereda en tillökt inkomst,
mer än motsvarande hvad Tullverkets aflö-
nings och omkostnads stat kan erfordra ut¬
öfver de 400,000 R:dr om året, som der¬
till i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition för¬
slagsvis upptagas, helst denna Stat bör hä¬
danefter snarare minskas än ökas, genom
åtskilige Exspectanters afgång eller förflytt¬
ning till andra tjenster. I alla fall tillhör
bestämmandet af TullVerkets omkostnader
regleringen af RiksStatens 2:dra Hufvud-
titel, och verkar icke på beräkningen af
bruttoinkomsten. Under de sistförflutna
åren har tullinkomsten varit i ständigt sti¬
gande, i följd af större handelsfrihet och
ökad consumtion. Jag anhåller vördsamt
om Proposition, alt tullinkomsten må beräk¬
nas brutto till 2,200,000 R:dr om året, på sätt
i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition föreslås.
Den 3o April f. m.
9^
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bi¬
fall å hvad StatsUtskottet angående beräk¬
ningen af SjöTuIlsmedlen till bruttoinkomst
af 2, 100,000 R:dr B:co föreslagit.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln, med förka¬
stande af StatsUtskottets ifrågavarande för¬
slag, behagade bestämma, att inkomsterne af
Stora SjöTulIen borde beräknas brutto till
2,200,000 R:dr B:co.
Ropads äfven Ja och Nej.
Herr Lagerhjelm ^ Pehr: Inom Stats-
Utskottet har man ansett det icke vara
möjligt, att med säkerhet påräkna en så
stor Tullinkomst, som i Konungens Pro¬
position är uppförd. Orsaken dertill är, att
ehuru de förra årens inkomst af Tullen be¬
tydligt öfverstigit hvad man i RiksStaten be¬
räknat, kan man dock ej vänta, att samma
förhållande framdeles skall fortfara. Till
den ökade Tullinkomsten har ej litet bi¬
dragit den mängd Lux-artiklar, som sedan
sista Riksdag blifvit till Riket införde, men
hvilka nu inkommit till så stor myckenhet,
att införseln icke kan lika starkt fortsättas,
helst afsättningen blifvit mindre. Äfven
tror jag många politiska förhållanden kun¬
na inträffa „ hvilka verka till lägre Tullin¬
komster. Beräknar man Statsinkomsten der-
96
Den 3o April f. m.
af så lågt, att ett öfverskott uppkommer,
så är dermed icke så mycket förloradt,
som om man upptager den så li ö g t, att en
Statsbrist visar sig, lill hvars betäckande
man kan råka i förlägenhet. Jag anser der¬
före bäst, att StatsUtskottets förslag god-
kännes.
Herr Thanij Wollrath: Då, såsom jag
hoppas, Bevillnings-Utskottets Betänkande
rörande Stora Sjötullen snart skall inkom¬
ma, bifogadt af officiella uppgifter om han¬
delns närvarande ställning, lär det bästa
tillfälle erbjuda sig att vederlägga hvad
Herr Lagerhjelm nyss anfört. Man skall
deraf finna, att ehuru vissa artiklar år 1825
infördes till större myckenhet än sederme¬
ra, hafva likväl Tullintraderne alltsedan varit
i ett oupphörligt stigande, äfven för år 1828,
om man afdrager nästföregående års inför¬
sel af Spanmål till följd af missväxten. Man
skall deraf finna, att icke allenast införsels¬
tullen varit i årligt tilltagande, utan äfven
utförselstullen, oaktadt denna tull å träd¬
varor blifvit nedsatt, och man skall vid
granskningen af dessa officiella tabeller kom¬
ma i erfarenhet, att orsaken härtill icke lig¬
ger blott i en större importfrihet, utan äf¬
ven i en bättre Tullbevakning, äfvensom i
en tilltagande utförsel af Svenska fabrica-
ter, gjorda af Utländska rudimaterier. Vid
ett sådant förhållande tror jag inga anled-
pin-
Den 3o April f. m.
97
ningar vara för handen till fruktan för
minskning i Tullinkomsterne, så vida ej
krig inträffar. Men min mening är derfö¬
re icke, att tillstyrka, det beräkningen afSjö-
tullsmedlen o vilkorligt bör ökas till 2,200,000
R:dr. Jag anser detta vara ganska likgil¬
tigt. Ty ehvad beräkning nu fastställes,
hindrar delta icke, att ju Ridderskapet och
Adeln af BevillningsUtskottets inkommande
Betänkande och de upplysningar som der¬
af erhållas, kan finna anledning att i sjelf¬
va verket beräkna Tullinkomsterne ända till
2§ millioner, hvilket enligt min öfverty¬
gelse skall blifva verkeliga beloppet, om
det uppgjorda Tullförslaget antages. Det
närvarande beslutet verkar således blott till
en skillnad i öfverskottet, som alltid kan
användas, antingen till de af Kongl. Maj:t
uppgifne nya behof, eller till minskning i
Bevillningen. Men jag har ansett mig skyl¬
dig att lemna dessa upplysningar, för att
vederlägga en oriktig uppgift.
Friherre Cederströmj Jacob: I afseende på
frågans bedömmande efter politiska förhål¬
landen» tror jag, att Ridderskapet och Adeln
hör i denna del fästa mera afseende på Hans
Majit Konungens kunskaper, än på Stats¬
utskottets förmodan. Hvad åter den frågan
beträffar, huruvida en minskning i Tullin¬
komsterne derigenom kunde äga rum, att
till följd af nedsättning i afgifterne en stör-
22 H. 7
g§
Den 3o April f. m.
re qvantitet varor redan blifvit införd, Jon
jag ej instämma i en sådan mening. Det
är väl möjligt, att vissa artiklar kunna in¬
komma ett år till ovanlig myckenhet, men
samma förhållande kan ett annat år inträffa
med andra artiklar, och följden blir en
större consumtion i allmänhet. Jag tror
4 derföre icke det vara farligt, att antaga den
beräkning för Tullinkomsterne Kongl. Maj:t
proponerat, och Herr Skogman nu ytterli¬
gare yrkat; och jag anhåller om proposi¬
tion i enlighet härmed.
Herr Ribbing, Arvid: Utan att ingå \
betraktande af Politiska förhållanden, hvil¬
ka inses bättre af andra än af oss, anhål¬
ler jag att få fästa uppmärksamheten vid så-
dane saker, hvari vi företrädesvis böra äga
en öfvertygelse, och uttala den. Jag täger
mig derföre friheten att erin dra om hvad
jag förut vid något tillfälle vidrört, att man
genom Statsinkomsternes hufvudsakliga be¬
räkning från afgifter af vissa anstalter, hvil¬
kas ändamålsenlighet kan vara olika opinio¬
ner underkastad, med penningen liksom
fjättrar sig vid ett visst system, och tvin¬
gas att dervid förblifva, utan att kunna få
öfvergå till ett bättre. Vi hafva nyss ven¬
tilerat en fråga, nemligen om Lotterispelet,
i hvilken till icke ringa nion ingick beräk¬
ning af Statens förlust genom anstaltens
borttagande. Samma förhållande skulle upp¬
stå, om man skulle finna någon rättelse i
D e n 3o A p r i 1 f. m.
99
närvarande Tullsystem behöflig, men hin¬
drades derifrån genom den beräkning af
minskning i de Statens inkomster, som vo¬
ro bygde på det rådande Systemet. Jag vill
nu icke ingå i denna fråga, såsom ej till¬
hörande ämnet; jag vill blott hålla mig
dervid, att sedan StatsUtskoltet redan gjort
så mycket afseende på anmärkningarne mot
dess förra Betänkande, att beräkningen blif¬
vit ansenligen förhöjd, tror jag ock, att
Rikets Ständer böra stanna härvid; och jag
tillstyrker derföre bifall å Utskottets sena¬
re Utlåtande*
Herr Lagerhjelm: Det är onekligen en
ganska glädjande tafla, rörande SjöTulls-
medlen, som en Ledamot af Bevillnings¬
utskottet här framställt, men jag tror, att
det å andra sidan måste med gifvas, att den¬
na tafla är underkastad inflytelsen af till¬
fälliga omständigheter. För öfrigt lager jag
mig friheten fästa uppmärksamheten på de
tvänne olika förhållanden, som komma alt
äga rum till följd af de beslut, som kunna
tagas i ämnet. Om StatsUtskottets förslag
till beräkning af SjöTullsmedlen antages,
blir följden, att öfverskott möjligen upp¬
komma. Men nu har StatsUtskottet sökt
noga följa den princip, alt icke hänvisa
några anslag på öfverskotten, på det de
verkeligen må, i öfverensstämmelse med Ri¬
kets Ständers beslut, öfverleranas till Riks-
7*
100
Den 3o April f. m.
gäldsContoret, och då RiksgäldsConloret lärer
få sig ålagt att bestrida hvarjehanda utbetal¬
ningar, hvartill lån troligen blir sista resour-
sen, så leder ett större öfverskott endast till
en minskning i lånet. Om åter den andra
åsigten, eller en högre beräkning, skulle blif¬
va gällande, och Tullinkomsterne sedermera
något år icke uppgå så högt, blir följden, att
Statsbrist uppkommer. Jag hemställer nu, då
en osvikelig beräkning icke är möjelig, hvil¬
kendera är bäst, antingen den som leder till
öfverskott, hvilka underhjelpa RiksgäldsCon-
torets tillgångar, eller den, sorn leder till
Statsbrist, hvaraf en Urtima Riksdag kunde
blifva följden.
Friherre Hermelin_, Carl: För ii år
sedan hörde jag härstädes en Konungens
Rådgifvare, ifrigt yrka, att Statsinkomster-
ne icke borde beräknas för högt, ty i hän¬
delse de uppgingo endast till mindre be¬
lopp, skulle deraf en Urtima Riksdag möj¬
ligen föranledas, och dermed förenade stör¬
re Statsutgifter orsakas. Jag tror samma
försigtighet äfven nu bör iakttagas, i syn¬
nerhet i fråga om Tullmedlen, så mycket
snarare som jag beklagligen för min del in¬
galunda äger öfvertygelse om den nyss om¬
talte tilltagande allmänna välmågan i lan¬
det, och sätter således icke förtroende till
en allt jemnt tillväxande större consumtion,
import och tullinkomst af utländska artik¬
lar. Jag tillstyrker derföre bifall till Ut¬
skottets förslag.
Den 3o April f. m.
ior
Herr af Billberghj Johan Petter: Herr
Tham har redan fullständigt ådagalagt, hvad.
jag endast tror mig böra bekräfta, nemli¬
gen att Tullintraderne de sednare åren va¬
rit i ständigt tilltagande, då man undan¬
tager tullen för den år 1827 införde Span-
nemål. Frågan är således endast, huru¬
vida man bör föredraga att anse tillfälliga
omständigheter verka till minskning, eller
höjning i inkomsterne. Onekligt inverkar
härvid Handelssystemet; men jag kan för
min del ej se någon våda uti, att beräkna
Tullinkomsterne till 2,200,000 R:dr, då vi
redan sett så goda verkningar af 1823 års
system, och ingen anledning är att förmo¬
da, det Ständerne nu skulle frångå detsam¬
ma. Jag finner denna beräkning i intet
fall för hög. Men följden af för låg beräk¬
ning är gifvet den, man annars sökt före¬
komma, nemligen, att öfverskotten blifva
alltför stora. Jag tillstyrker derföre Sjö-
Tullsmedlens beräkning till 2,200,000 R:dr,
såsom Herr Skogman föreslagit.
Hans Excel lene e Herr Grefven och
Landt Marskalkeji förnyade tvänne särskil¬
ta gånger de af honom förut framställde
tvenne propositioner, hvilka dock båda gån-
gorne blefvo med Ja och Nej besvarade.
Grefve von Schwerinj Fredrik Bogis¬
laus: Jag skulle föreslå, att tvisten slås
midt i tu, och att Herr Grefven och Landt-
Den 3o April f. m.
Marskalken täcktes framställa proposition
på SjöTullsmedlens beräkning till 1,700,000
E:dr i netto behållning, i stället att Stats-
Utskottet upptagit den till i,65o,ooo R:dr.
Friherre Rantzou, Johan Albert’. Skul¬
le jag bedömma SjöTullsmedlen, efter den
betydliga tull jag sjelf årligen erlägger, så
skulle jag tro, att beräkningen snarare bor¬
de ökas utöfver Herr Skogmans förslag.
Detta är likväl i min tanka det minsta, sorn.
kan påräknas. Skulle åter vid frågans be¬
dömande Politiska förhållanden komma i
beräkning, så är naturligt, alt intet kan be¬
stämmas; den ena summan blir då lika osä¬
ker, som den andra, och nödvändigheten
inträder i alla fall, att taga andra mått
och steg.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att lian af de
svar Ridderskapet och Adeln lemnat å de
sist framstäldte Propositioner ej kunnat ut¬
röna Ridderskapets och Adelns beslut i af¬
seende på denna Titel; hvadan Hans Excel¬
lence för dess del ej fann någon annan ut¬
väg öfrig än att skrida till votering.
Herr Ribbing: För att undvika vote¬
ring hemställer jag, om icke Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes uppmana Rid¬
derskapet och Adeln att mera allmänt del¬
taga i svaren på de framställde propositio-
nerne, hvarigenom pluralitetens mening me¬
Den 3o April f. m.
ra bestämdt kunde utrönas, än då svaren
varit, så få, som jag nu tyckt mig finna.
Jag anhåller om förnyad proposition till
bifall å Utskottets förslag.
Herr Tham begärde votering.
Grefve Possej Arviel: Ehuru Herr Tham
redan begärt votering, får jag ödmjukast an¬
hålla hos Herr Grefven och LandtMarskal-
ken om en förnyad proposition till bifall
eller afslag. Ty saken är i min tanka så
likgiltig, att jag är beredd för min del att
svara ja till hvilkendera propositionen som
helst.
Friherre Hermelin: Förr än tiden skall
upptagas med en votering, hemställer jag,
om det icke vore lämpligare, att gå en me¬
delväg och antaga Grefve von Schwerins
förslag.
Herr Tham: Jag vill blott erindra, att
min begäran om votering var vilkorlig, el¬
ler så vida icke Herr Skogmans förslag bi-
falles. Skulle ett sådant bifall kunna ut¬
rönas utan votering, så afstår jag visserli¬
gen derifrån.
Herr Lagerhjelm: Då det tyckes vara
så svårt alt bestämma sig för de af Stats-
Utskottet och Herr Skogman föreslagne tvän-
ne siffror, hemställer jag, om icke det lämp¬
ligaste är, att slå tvisten midt i tu, på
sätt Grefve von Schwerin föreslagit, och
io4 Den 3o April f. m.
jag anhåller om proposition i enlighet der¬
in ed.
Grefve Posse förenade sig med Herr
Lagerhjelm.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till för¬
kastande af StatsUtskottets förslag, samt att
inkomsterne af Stora SjöTullen måtte be¬
räknas brutto till 2,i5o,ooo R:dr, eller 5o,ooo
R:dr mera, än StatsUtskottet föreslagit.
Ropades Ja och Nej.
Herr Ribbing: Sedan Ridderskapet och
Adeln nu ånyo yttrat sig öfver proposition
lill afslag, utan att pluraliteten, som det
tyckes, af Herr Grefven och LandtMarskal-
ken kunnat utrönas, anhåller jag, ehuru tröt¬
tande det kan vara, om förnyad proposition
till bifall å Utskottets förslag.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
På grund af den kännedom jag äger om me¬
delbeloppet af de 3 sista årens Tullinkom¬
ster, torde det tillåtas mig framställa ett
ytterligare alternatif, och föreslå, att netto¬
behållningen måtte beräknas till 1,675,000
R:dr, de sednare 3:ne årens medel-belopp
på den af Tullen till Kongl. Räntekamma¬
ren ingångne nettobehållningen, i stället för
den af Stats-Utskottet föreslagne Summa
i,65o,ooo. Jag tror för min del, att det,
med anledning af förenämde medelbelopp
Den 3o April f. m.
och de närvarande utsigterne för handels¬
rörelse och Tullintrader icke skulle vara
vågadt, att beräkna bruttoinkomsten till
2,125,000 R:dr. Jag anhåller derföre om pro¬
position derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då han ej
kunnat tillförliteligen fatta, för hvilken me¬
ning Ridderskapets och Adelns pluralitet ut¬
tryckt sig, samt votering blifvit begärd, an¬
såg Hans Excellence votering icke kunna
undvikas; hvarefter Hans Excellence fram¬
ställde följande voterings-proposition:
Den sora bifaller hvad StatsUtskottet
i 34:de punkten om beräkningen af SjöTulls-
medlen till brutto-inkomst af Två Millioner
EttHundradeTusende (2,100,000) R:dr B;co,
herastält, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln,
med afslag å Utskottets berörde hemställan,
bestämma, att inkomsterne af Stora SjöTul-
len böra beräknas brutto till Två Millioner
TvåHundrade Tusende (2,200,000) R:drB:co,
Hvilken Voteringsproposition af Rid¬
derskapet och Adeln godkändes, samt der¬
efter anslogs.
Sedan 41» 42» 43 och 44 §§• * Riddar-
liusOrdningen blifvit uppläste, börjades vo-
f
io6
Den 3o April f. m.
teringen klockan tre qvart till i eftermid¬
dagen; ochbefunnos, efter voteringens slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssed-
larne öppnade, rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 45.
Nej — 125.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalkeji förklarade, att Ridderska-
pet och Adeln således bestämt, att inkom-
sterne af Stora SjöTullen borde beräknas
brutto till Två Millioner TvåHundrade Tu¬
sende R:dr Banco.
Högl. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan 2 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O, J. Lagerheim.
Thorsdagen den 3o April 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 29 sistlidne Januarii under
Den 3o A pri! e. m.
N.‘o 54 afgifne, och dea 14 derpuföljde Fe-
hruarii på bordet lagde, Betänkande, an¬
gående beräkningen af StatsVerkets Inkom¬
ster, än ock den 28 sistlidne Mars under
N:o 123 meddeldte, samt den i3 dennes på
Joordet lagde, Utlåtande i anledning af de
vid nyssnämnde Betänkande gjorde anmärk¬
ningar.
35:o Sala Accis.
Herr Hjerta 3 Gustafa hade inlemnat
ett anförande, som upplästes, så lydande:
Hvad SaluAccisen angår, har Utskot¬
tet icke upptagit och besvarat mine vid för¬
sta Betänkandet afgifne anmärkningar. Jag
öfverklagar visserligen icke detta, enär jag,
med andra äfven i flere vigtigare fall, fin¬
ner mig af Utskottet så knapphändigt af-
stängd ifrån utöfvandet af min Riksdagsman¬
narätt, till hvilken i en Stånds Represen¬
tation måtte höra, att den enskildte Stånds
Ledamotens mening, genom det Utskottet
ålagde besvarande, äfven inom de andre
Stånden kan vinna någon uppmärksamhet.
Nu veta de ej en gång af, att jag ifråga-
ställt ej mindre, än att hela afgiften, ge¬
nom ett misstag om 1809 års Riksdagsbe¬
slut, uppbäres.
■m
StatsUtskottet synes vid denna Riksdag
företrädesvis ibland alla Utskotten påräkna
de väl ordnade plurafitets-massornas kraft
inom RiksStånden; och Utskottets Betänkan-
io8 Den 3o April e. m.
den tyckas derföre vittna om det ringa vär¬
de enskilde Stånds Ledamöters arbeten och
skäl kunna äga, der magten utgör hela rö¬
relsekraften. Men jag vågar det oagtadt,
och fastän jag icke nu kan göra min me¬
ning gällande utom Ridderskapet och Adeln ,
föreslå: att Salu-Accisen, såsom vållad af
ett missförstånd om Rikets Ständers Beslut
år 1809, angående Landtullarnes borttagan¬
de, måtte upphöra såsom serskild Extraor-
dinaire bevillning; samt Utskottets Betän¬
kande i Bilagan Litt. G. afsläs.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMär skalken gjorde proposition till bi¬
fall å StatsUtskottets i dess första Betän¬
kande, rörande denna Titel, framstäldte
förslag.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Eoccellence hemstälde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
StatsUtskottets berörde förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
anhåller, att Herr RiddarhusSecreteraren
Behagade upplysa, huru denna fråga af Bor-
gareStåndet afgjorts, och hvilket möjligen
torde kunna föranleda, att Ridderskapet och
Adeln fattar enahanda beslut, enär denna
fråga egenteligen rörer nämnde Stånd.
I anledning hvaraf undertecknad Rid-
Den 3o April e. m.
darhusSecreterare tillkännagaf, att Borgare-
Ståndet bifallit denna punkt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade de tvenne af ho¬
nom sist gjorde propositioner, hvilka dock
håda åter med Ja och Nej hesvarades.
Grefve von Schwerin _, Fredrik Bogis¬
laus: StatsUtskottet liar i Betänkandet Litt.
G. yttrat sig sålunda: "Utskottet, som anser
"Kongl. CommerceCollegii åberopade kun¬
görelse, hvilken blott angår ordningen för
"vinnande af burskap å nämnde Borgerliga
”rörelser, icke kunna föranleda till någon
"förändring i hittills gällande grunder för
"Salu-Accisens utgörande, finner sig dere-
"mot böra lemna behörigt afseende å det
"uppgifna förhållandet om Landtmannens
"rättighet, att utan hinder och afgifter kuli¬
na till Städerne införa kött, bröd och dric-
"ka, enär derigenom den ena medborgaren
”skulle högre och olika beskattas emot den
"andre för idkandet af en och samma nä¬
ring. På denna grund tror Utskottet sig
"böra tillstyrka att, om och hvarest rättig-
"heten att utan afgift till Städerna införa
"och till salu hålla kött, dricka samt bröd,
"är eller blir Landtmannen medgifven, så
"bör den Staden från denna afgift befrias,
"och har derföre Utskottet ansett sig icke
"kunna uppföra denna titel tili högre än
"-]5oo R:dr.” Utskottet har således föreslå-
IIO
Den 3o April e. m,
git, att, när en stad renoncerar sin uteslu¬
tande rättighet att sälja kött, bröd och dric¬
ka, skall SaluAccisen för den Stad sådant
gör upphöra; och i förhållande till hvad i
detta afseende redan inträffat och framdeles
torde inträffa, har denna inkomst blifvit
beräknad till det nedsatta belopp Betänkan¬
det innehåller. Efter mitt omdöme har
Utskottet således ganska rigtigt förfarit i
denna fråga.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LancltMarskalken framställd
proposition, blef StatsUtskottets i dess för¬
sta Betänkande, rörande denna Titel, gjor¬
de förslag af Ridderskapet och Adeln bi¬
fallit.
3 6:0 PostMedel.
Hvad StatsUtskottet rörande denna Ti¬
tel i dess första Betänkande föreslagit, blef,
uppå gjord proposition, af Ridderskapet och
Adeln gilladt,
37:0 Charlas S/giliater 31adel.
StatsUtskottets i dess sednare Utlåtan¬
de, i afseende å denna Titel, framstälde
förslag godkändes.
38:o Bränvins afgift.
Herr Cederschjöld Pehr Gustaf: Då
Ridderskapet och Adeln nu beslutat minsk¬
ning i Statens inkomster, och vi säkert kun¬
na förutse en betydlig förökning i utgifter¬
Den 3o April e. m.
JU
na, får jag vördsammast hemställa, om icke
tillgång till bristens betäckande borde sö¬
kas i en lämplig förhöjning af den nu en¬
samt återstående Bränvinsafgiften, t. ex. till
600,000 R:dr, önskande att BevillningsUt-
skottet täcktes så jemka denna bevillning,
att de, som endast till husbehof bränna
med smärre pannor, befriades från tillök¬
ningen, men deremot de, hvilka drifva brän-
vinsbränningen i stort, och såsom en ser¬
skild näringsgren, deraf lingö vidkännas
tyngden.
Friherre CederströmJacob'. Med den
siste värde Talaren delar jag den öfverty¬
gelse, att inkomstberäkningen af bränvins¬
afgiften kan tåla förhöjning, men jag an¬
ser för tidigt att bestämma den, innan Ri¬
kets Ständer afgjort grunderjie, efter hvil¬
ka denna afgift skall utgå. Utskottet har
derföre ganska rigtigt föreslagit ett vilkor¬
ligt beräknande af denna inkomst, såsom
beroende på de grunder Ständerne för dess
utgörande framdeles bestämma, hvarefter
den lätteligen kan ökas till det belopp,
som erfordras.
Herr Thamy Wolrath: De förslag Stats—
Utskottet framställt angående beräkningen
af Statens Extra-ordinarie inkomster, hvil¬
ka utgå genom bevillning, kunna naturligt¬
vis icke vara annat än provisoriska, samt
helt och hållet beroende af de grunder
I 12
Ben 3ö April e. m.
Ständerne behaga fastställa för bevillnin-
gens erläggande. I anledning af de öfver-
läggningar, hvilka ägt rum inom sä väl
Stats- som BevillningsUtskotten, har jag
skäl att hoppas, det bevillningen snarare
hommer att förminskas, än höjas. Jag af-
styrker derföre all förhöjning nu af ifrå¬
gavarande inkomst-titel, eller den så kalla¬
de bränvinsafgiften, och önskar att det må
vara Ständerne öppet, att, då förslaget till
Bevillningsförordningen inkommer, besluta
om denna afgift, såsom dem godt synes.
Jag anhåller derföre vördsamt om bifall till
förevarande 38 punkt af InkomstBetänkandet.
Herr Cederschjöld: Enligt min föreställ¬
ning tillkommer det Ständerna, att bestäm¬
ma bevillningens belopp, och Bevillnings¬
utskottet endast att föreslå sättet för utgö¬
randet. Således måste det efter den nu af
StatsUtskottet antagne inkomstberäkningen
af bränvinsafgiften vara BevillningsUtskot-
tets pligt, att fördela de uppförde 460,000
B:dr på bränvinstillverkningen, och jag in¬
ser då ej, hvarföre man icke skulle kunna
höja denna summa till 600,000 R:dr, helst
denna afgift synes mig den billigaste och
lämpligaste, för att fylla Statens många
behof.
Friherre Cederström: Det är i sanning
en besynnerlig classification af constitutio-
nella
Den 3o April e. m.
nella former, att vilja först bestämma be¬
loppet af den skatt, hvarmed en näring skall
beläggas, innan man afgjort, huru och på
livad sätt den får idkas. Om uti förord¬
ningen om bränvinsbevillningen förbjudes
att bränna med ett viss slag pannor, som
hitintills varit tillåtna, begriper jag ej, bu¬
ra man kan påräkna något visst belopp af
branvinsafgiften. Det måtte vara belt na¬
turligt, att man måste hafva afgjort, hu¬
ru näringen får bedrifvas, innan man kan
yttra sig om summan af den bevillning,
som derå bör läggas. Om StatsUtskoltet,
såsom Herr Professor Cederschjöld önskat,
upptagit någon bestämd summa för brän-
vinsafgiften såsom Statsinkomst, skulle jag
hafva afstyrkt Utskottets Betänkande, mea
Utskottet har varit försigtigare än Herr
Professorn. Det bar velat lemna råderum
med ett förböjt beräknande af Statens in¬
komst utaf bränvinsbränningen, till dess
det visat sig, om, genom utvidgad frihet
i näringen, den kan tåla en förhöjd heskatt-
ning.
Herr Tham: Det sätt Herr Cederschjöld
föreslagit, att iakttaga vid beräkningen af
Statens inkomster, är verkeligen något all¬
deles nytt. Hittills har det varit brukligt,
att alla fyra RiksStånden förena sig om
bevillningsmethoden, och ej att ett Stånd
förut bestämmer beloppet af bevillningen
22 H. 8
Den 3o April e. m.
för någon viss artikel. Jag liar i öfrigt icke
att tillägga, då Friherre Cederström så full¬
ständigt förekommit mig, utan får blott
förklara, att om ej Ridderskapet och Adeln
genast behagar bifalla Betänkandet i denna
punkt, nödgas jag begära votering derom.
Herr Cederschjöld: Att den siste värde
Talaren kunnat så missförstå mig, som skulle
jag menat, att Ridderskapet och Adeln en¬
samt skulle bestämma beloppet afbränvins-
afgiften, förundrar mig verkeligen. Att Rid¬
derskapet och Adeln endast utgör ^idel af Re¬
presentationen var mig icke obekant; men jag
liar blott påstått, att det vore Rikets Stän¬
der, och icke BevillningsUtskottet, som bor¬
de bestämma den summa, som af hvarje
Inkomst-titel skulle utgå, och hvarefter
fördelningen borde inrättas. — En annan
värd Ledamot har anmärkt svårigheten att
bestämma Bränvinsafgiftens belopp, innan
det vore afgjort, om eller till hvad utsträck¬
ning Bränvinsbränning får ega rum. Till
svar derpå får jag erindra, att lika lätt som
man med SlatsUtskottet kan beräkna 460,000
R:drs inkomst af denna titel, kan man äf¬
ven antaga den tili 600,000 R:dr, ty om
bränvinsbränningen icke tillätes, så blefve
den ena summan lika omöjlig som den an¬
dra att uttaga; och blefve tillåtelsen sådan,
att den mindre summan kunde påläggas
bränvinsbränningen i egenskap af näring;
vore tillökningen snarare för liten på brän-
Den 3o April e. m.
vinsbränningen i egenskap af tillverkning
af physiskt och moraliskt gift för Natio-
nenj hvilken tillverkning knappt torde kun¬
na nog hårdt betungas.
Herr Nordenanckar, Gustaf: Jag tror,
att man gör bäst, om man nu, liksom vid
de föregående Riksdagarne, sedan Statsreg-
leringen blifvit verkställd, låter Bevillnings¬
utskottet genom föreslående af bevillning
fylla den brist, som till utgifternes betäc¬
kande vid de ordinarie inkomsterne kan
uppstå. Då blir Ridderskapet och Adeln i
tillfälle, att pröfva, hvilka titlar kunna för¬
höjas, och till dess är det god tid, att be¬
stämma någon viss summa för hvilken af-
git, som helst.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde prqposition till bi¬
fall å hvad StatsUtskottet i dess första Be¬
tänkande i afseende å denna titel före¬
slagit.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställ¬
de, oin Ridderskapet och Adeln behagade
afslå StatsUtskottets berörde förslag, samt
antaga hvad Herr Cederschjöld yrkat, eller
att denna titel borde beräknas till 600,000
R:dr.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
8*
116
Den 3o April e. m.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken förnyad pro¬
position, blef StatsUtskottets ofvanberörde
förslag af Ridderskapet och Adeln bifallit.
3g:o. Restantier.
StatsUtskottets, i afseende å denna Ti¬
tel, i dess sednare Utlåtande föreslagne be¬
räkning blef af Ridderskapet och Adel an¬
tagen.
Sluteligen företogs till pröfning Herr
Hjertås, Gustaf, framställning om anvisande
af ett Crediliv på RiksgäldsContoret, för
att tillitas, i den händelse SlatsVerkets In¬
komster ej skulle ingå till påräknadt be¬
lopp; hvilken framställning StatsUlskoltet
afstyrkt.
Herr Hjerta^ Gustafj hade iplemnat
ett så lydande anförande:
Det Crediliv, som jag ansåg mig böra
vid första Betänkandets återremitterande gö¬
ra till ämne för Utskottets närmare pröf¬
ning, att, i likhet med hvad InkomstBetän-
kandet vid i8a3 års Riksdag innehåller, an¬
ordnas pä RiksgäldsContoret, för StalsCon-
torets räkning, i händelse under något ai¬
de ordinarie Statsinkomsternes totalbelopp
skulle understiga beräkningen; kan jag nu
mera icke tillstyrka. Jag hoppades, att få
de origtigast fördelade, och lägre folkklas¬
sen mest betungande, äldre skatter hafde.
Jag trodde, att Inkomstberäkningen vidden-
Den 3o ifpril c. m. u7
na Riksdag, grundad på erfarenhelen om de
stora, onyttiga och näringarnes reproduk-
tionskraft hindrande, öfverskotts-medlen,
skulle ske med mera omtanka och närmare
de verkliga förhållanderne med priser, upp¬
hörder och sanna Statsbehof,
Jag väntade mig, att mera upplyste
begrepp om, huru ett så vigtigt verk, sorn
Rikets Ständers RiksgäldsContor borde or¬
ganiseras, till möjlig lättnad i den oform¬
liga 5-åriga budgetten, skulle kunna göra
sig gällande, och att ej hela vår financiella
kunskap skulle allt fortfarande bestå uti, att
utsöka mera skatter, för säkerhets skull, än
det visar sig man behöft, I dessa fall ha¬
de ett Creditiv varit nödigt, till motsva¬
rande summa af hvad i Ordinarie Statsin-
komsternes hufvudbelopp, Uppbörden, kun¬
de komma att understiga beräkningen.
Men nu, sedan man behåller allt hvad
man har, under det man gör allt, för att
i bevillningsväg skaffa mera; nu, då man
så tydligt synes vilja begagna okunnighe¬
ten, för att låta Ständerne åtaga sig skatte¬
bördor, i hoppet att undvika ett Statsskulds-
systemj som man ändå slutligen vet att till¬
vägabringa; protesterar jag på det högsta
„ emot allt annat Creditiv, än de anie Grund¬
lagen föreskrifver.
Herr Skogman, Carl David: StatsUt-
skottet har icke funnit skäl understödja den
i iS Den 3o April e. Ti).
af en värd Ledamot gjorde framställning,
om fastställande af ettCreditiv, i fall Stats-
inkomsterne icke skulle uppgå till den påräk¬
nade summan. Det är visserligen att för¬
moda, att under vanliga förhållanden öf¬
verskott äfven hädanefter skola uppkomma,
oaktadt Inkomsttitlarnes betydligen förhöj¬
da beräkning; men som oförutsedde omstän¬
digheter kunna något år verka förändring
härutinnan, synes försigtigheten bjuda, att
medel till bestridande af StatsVerkets ut¬
gifter i sådant fall ej må saknas, och jag
får i detta hänseende vördsamt hemställa,
om det icke må förklaras, att, jemte det,
hädanefter såsom hittills, möjligen inträf¬
fande brister på någon ibland Inkomst-tit-
larne fyllas af öfverskotten å de öfriga, en
uppkommen brist för något år uti den cal-
culerade inkomslsumman på det hela bör
godtgöras af redan influtna eller framdeles
inflytande öfverskott på StatsVerkets in¬
komster, hvilka i första rummet för detta
ändamål anvisas.
Herr Timm, Wolrath: Jag hemställer,
om den fråga Herr Skogman nu väckt, icke
rätteligen utgör ett ämne, som bör före¬
komma när UtgiftsTitlarne blifvit bestäm¬
da. Den tillhör icke det nu förevarande
ämnet. Då Creditivet, som blifvit föresla¬
git, har afseende på bristande Statsinkom¬
ster, tror jag, att man bör uppskjuta att
falla beslut om öfverskoltens användande
Den 3o Apr il e. m. i rg
till fyllande af en möjlig Statsbrist, intill¬
dess utgiftstillarne blifvit pröfvade, ocdi man
deraf kan finna, huruvida en sådan brist
är att befara, eller icke.
Grefve af Ugglasj Gustaf: För min
del anser jag deremot, att den af Herr Hjer¬
ta, vid pröfningen af StatsUtskottets förra
Inkomst-Betänkande, väckta fråga, som han
nu återtagit, och hvilken Herr Skogman yt¬
terligare utvecklat, måste höra till öfver-
läggningen om StatsVerkets inkomster; eme¬
dan om något år totalbeloppet deraf icke
skulle kunna inbringas, någon utväg måste
finnas, att fylla bristen, på det StatsMa-
chinen icke måtte afstanna. Jag hemstäl¬
ler, om, då Rikets Ständer förbehållit sig
att disponera öfver alla öfverskolten, det
icke likaledes blifver en skyldighet, att en
tillfällig brist något år af Rikets Ständer
fylles. Om t. ex. 100,000 R:dr i Statsan¬
slaget skulle tryta, och vissa utgifter icke
kunna bestridas, så hade Kongl. Maj:t ingen
annan utväg, än att för denna obetydliga
brist sammankalla Rikets Ständer, och jag
hemställer, om detta vore väl tillslälldt.
Vid sista Riksdag skedde beslutet i denna
fråga, så vidt jag kan minnas, vid pröfnin¬
gen af Statsinkomsterne, och tillstyrker jag
vördsamt, alt nu mätte blifva bestämdt ut¬
tryckt, att, i händelse sammanlagda belop¬
pet af dessa inkomster någon gång icke skul¬
le uppgå till den påräknade summan, det
120
Den 3q April e. m.
dS måtte åligga RiksgäldsContoiret,' att fyl¬
la bristen, hvartill de Lill Contoiret ingå¬
ende öfverskott säkert lemna tillgång.
Herr Skogman anmälte sig vara före-
lommen af Grefve af Ugglas, med hvilken
lian sig förenade.
Grefve Horn_, Claes Fredrik: Jag in¬
stämmer i hvad Herr Tham anfört, att det
icke går an, att bestämma ett sådant Cre-
diliv, som nu är föreslagit, förrän den be¬
slutade Statsregleringen kan visa behofvet.
Jag tror, alt när vid förra Riksdagen ett
sådant Creditif anslogs, var det just i följd
af Utgifts-Betänkandets pröfning, och icke
i anledning af Inkomst-Betänkandet. Jag
förenar mig således med Herr Hjerta.
Grefve af Ugglas: Jag hemställer öd¬
mjukast, om delta ämne kan tillhöra Stals-
•utgifterne. Om, för att göra saken simpel,
jag antager, att Rikets Ständer besluta, att
» StatsVerkets inkomster skola uppgå till 8
Millioner, och utgifterna till 8 Millioner,
men icke mer än 7,800,000 R:dr inflyta, så
ser hvar och en, att 200,000 R:dr skola try¬
ta; och om då dessa Inkomst-beräkningar
blifvit fastställda, utan någon möjlighet till
ersättning af den tillfälliga bristen, måste
en gifven förlägenhet uppkomma.
Herr Tham: Om mitt minne icke be¬
drar mig allt för mycket, togs beslutet i
Den 3o April c. m.
121
detta ämne år 1823 emot Riksdagens slut,
men icke då Inkomst-Betänkandet förevar.
Detta Betänkande bifölls på en gång i alla
Stånd; och jag får hemställa, om det nu går
an att förordna om ett Creditif till betäc¬
kande af en Statsbrist, när man ännu icke
har anvisat några Statsmedel till samma
creditif. Det är visserligen icke min me¬
ning, att hindra ett sådant Creditif; men
jag tror, att beslut derom kan och hör ta¬
gas efter utgifternas reglering. Jag får hem¬
ställa till Herr Skogman, om icke hans an¬
märkning hör behandlas såsom särskild mo¬
tion, då intet hinder ligger i vägen fördess
framtida bifallande, utan att nu låta den in¬
gå i pröfningen af detta Betänkande. Jag
anhåller derföre, att Herr Skogmans motion
må hvila på bordet, ehuru jag icke ämnar
bestrida den i det skick, den framdeles
kan förekomma; men för närvarande kan jag
icke bifalla den.
Friherre Cederström, Jacob: Vid Stats-
regleringen och deribland StatsVerkets in¬
komsters bestämmande, är det tydligt, att
man äfven bör behandla den frågan, huru
skall förhållas, om en eller flere Titlar icke
ingå till fulla beloppet. Det har redan blif¬
vit yttradt af en Ledamot, att då] Rikets
Ständer förbehållit sig ensamme dispositio¬
nen af öfverskotten, kan Kongl. Maj:t icke
taga från en Titel och fylla bristen på en
annan, utan det måste vara ett serskildt
I 22
Den 3o April e. m.
beslut, som lämnar honom rättigheten, att
för sådant ändamål anordna på öfverskot-
len, hvilka sedan i vanlig ordning återfå
detta temporära bidrag. Jag anhåller der¬
före om proposition, i likhet med hvad Herr
Skogman och Grefve af Ugglas föreslagit.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogis¬
lans: Efter hvad vi i StalsUtskoltet kunnat
finna, och jag har genomletat flere Riks¬
dagars Betänkanden i hithörande ämne, var
det icke förr än 1823, som fråga uppstod
om ett sådant Creditif. Det är sannolikt,
att detta härrörde deraf, att man vid sista
Riksdag trodde sig nog högt hafva beräk¬
nat Statsinkomsterne. Det var mot Riks¬
dagens slut, som RiksgäldsContoirets Full¬
mäktige erhöllo befallning, att, i händelse
af uppkommande brist i Statsinkomsterne,
bålla Statsverket medel tillhanda; men till
Kongl. Maj:t afgick ingen skrifvelse derom.
Jag föreslår, att Ridderskapet och Adelil
täcktes låta denna fråga hvila, tills den
slutliga Slalsregleringen blifvit afgjord.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Lika med Grefve af Ugglas anser jag, att
denna fråga har sammanhang med StatsVer-
kets inkomster; ty det måste just vara det
felaktiga i resultatet af dessa inkomsters be¬
räkning, det vill säga, brist i den påräk¬
nade Inkomst-Summan, som åstadkommer
behofvet af en temporär reservsumma, på
Den 3o April e. m.
123
det icke Statsmachinen må stanna. Det var
också af denna anledning, som år 1823 ett
sådant Creditif blef vid slutet af Riksdagen
beslutadt. Om denna fråga afgöres nu, el¬
ler uppskjutes, tills Statsregleringen före¬
kommer till slutligt afgörande, kan visser¬
ligen vara likgiltigt; men jag anser mig bö¬
ra begagna tillfället, för att fästa Ståndets
uppmärksamhet på angelägenheten, att haf¬
va någon reservhjelp, i fall den olyckan
skulle inträffa, att brist uppstår i Statsin¬
komsterna, hvilket blir en verklig olycka,
enär äfven en obetydlig bristsumma, skul¬
le föranleda lill Rikets Sländers urtima sam¬
mankallande, i fall ingen utväg vore beredd,
för bristens fyllande.
Grefve af Ugglas: Orsaken, hvarföre
detta Creditif år 1823 föreslogs af Stats¬
utskottet, tror jag till en stor del härrör¬
de deraf, att antingen 1820, 1821 eller 1822
jag minnes nu icke rätt hvilkeldera, den
casus verkeligen inträffade, att en, ehuru
högst obetydlig, brist uppstod på hela to-
tal-beloppet af Statsinkomsterne. Samma
casus kan ju möjligen ännu en gång inträf¬
fa, och då finnes för Kongl. Majrt icke an¬
nat alternatif, än att antingen sammankalla
Rikets Ständer, eller också lemna vissa ut¬
gifter oguldna, och i denna ställning bör
väl ej Styrelsen sättas; men sedan Grefve
von Schwerin nu föreslagit frågans hvilan-
de, tili dess Statsregleringen blifviL afgjord,
124
Den 3o April e. m.
kan ändamålet ändock vinnas. Min mening
var blott, alt Ridderskapet och Adeln icke,
genom ett bifall på förhand till StatsUt-
skottets Betänkande, skulle betaga sig möj¬
ligheten, att framdeles kunna vidtaga ett
sådant arangement.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Alar skalken föreslog, att pröfningen
af förevarande fråga, angående anvisande af
ett Creditif på RiksgäldsContoiret, för att
tillitas, i den händelse StalsVerkets inkom¬
ster ej skulle ingå till påräknadt belopp,
mätte uppskjutas, intilldess StatsReglerin-?
gen blifvit slutligen afgjord.
Bifölls.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs-och
EkonomiUtskottets den 28 sistlidne Mars
under N:o 84 afgifne, samt den 6 dennes
e. m. på bordet lagde, Betänkande, i an¬
ledning af väckte Motioner, rörande For-
väsendet, samt Gästgifveriskjuts-aiistalterna,
Herr Anckarssyärdj August j uppläste
följande:
För att kunna afhandla skjutsen i sin
helhet, bade det utan tvifvel varit ganska
väl, om, jemte det Betänkande Ekonomi-!
Utskottet nu aflemnat, äfven utlåtande om
Forvagnars inrättande och Postförningen i
ett sammanhang hade fått följas åt, men då
Den 3o April e. ra.
det säkerligen af välgrundade orsaker ej skedt
och Utskottet låfvadt ett särskildt Betän¬
kande i denna del, så förbigår äfven jag,
så vidt möjeligt är, detta ämne, för att blott
fästa mig vid de åtgärder Utskottet föresla¬
git. Beträffande således först KronoSkjut-
sen, så erkännes villigt, att Utskottet myc¬
ket rigtigt uppfattat densamma, och der¬
vid föreslagit betydliga förbättringar, vid
hvilka jag dock hemställer, om af något
gilltigt behof kan vara påkallad den bibe¬
hållna väntningstiden af 12 timmar vid
skjutsningsstället, och som visserligen ej er¬
sättes af de betalta väntuingspenningarna.
Då, såsom Utskottet föreslagit, a| timma
öfverhufvud borde beräknas för körning och
omlassning på hvarje mil, och således på
hela dygnet, om transporten natt och dag
fortgeck, ej kunde beräknas mer än circa
10 mils väg, bör ingen svårighet uppstå
för vederbörande, att noggrannare bestäm¬
ma liden, dä de skjutsningsskyldige böra
inställa sig; jag föreslår derföre, att vänt-
liingsskjddigheten mätte så bestämmas, att
den utsattes till 6 timmar, hvarefter den
till denna skjuts budade må få resa hem,
samt att hela denna väntning må ske utan
väntningspenningaf, emedan det i allt fall
torde vara osäkert, huruvida ersättningen
kommer rätter man till godo; detta torde
finnas så mycket billigare, som de långa
förut inträffade vänlningarne till största de¬
len härledas från den lägre Kronobeljenin-
126 Den 3o April e. m.
gens ansvarslöshet, blott Kronans effecter
framfördes, utan det ringaste afseende på
de skjutsandes mer eller mindre olägenhe¬
ter. Derjemte skulle jag anse nödigt, att
någon tyngd bestämdes, hvaröfver ett par
hästar ej må lastas, som vid det bästa väg¬
lag ej borde få öfverstiga 3:ne Sk®, men
som borde nedsättas, då transporter anbe¬
fallas höst- och vår-tiden vid tunga vägar,
till högst a:ne Sk® vigt, och hastigheten vid
forslingen dessutom lämpad efter väglaget,
så att det ej ovilkorligen stadgas, att mi¬
len skall ti 11 ryggaläggas på 2:ne timmar,
utan tillböra Konungens Befallningshafvan¬
de, att derom efter omständigheterna fö¬
reskrifva vid marcheroutens uppgörande.
Sluteligen beträffande Kronoskjutsen tvin¬
gar erfarenheten till den anmärkning, att
något ansvar borde åläggas vederbörande
emottagare af Krono-effecter, som på detta
vis sändas genom landet, att ej onödigt och
blott med beräknande af egen beqvämlig¬
het låta allmogen vänta på aflefvereringen
af sina foror, och borde ali väntning i det¬
ta fall, som öfverskred i timma efter trans¬
portens framkomst, betalas med väntnings-
penningar efter Gästgifvari-stadgan, forbon¬
den fritagen att derom tvista med emotta-
garen, som inför sina authoriteter finge ur¬
skulda sig, om han vore oskyldig till up¬
pehållet, eller i vidrigt fall ersätta hvad
som till forbondens billiga förnöjande all¬
tid af Kronobetjeningen borde utbetalas.
Den 3o April e. 111.
127
Vid behandlande af Kungsskjutsen, som
förekommer i tredje punkten af Utskottets
Betänkande, saknas efter mitt omdöme den
anda, hvilken för öfrigt råder uti Utskot¬
tets Betänkande, och som är ett öppet med¬
gifvande af alla olägenheterna för landet af
närvarande skjutsningsbesvär, förenadt med
ett synbart begär och bemödande att till¬
vägabringa en öfvergång till ett efter tidens
fordringar ordnadt skjutsväsende. Vid den¬
na punkt är åter Utskottet af den fasta
Ö>fvertygelsen, att någon förändring i af¬
seende på Kungs skjutsen icke är lämpelig
eller erforderlig; denna åsigt kan jag inga¬
lunda med Utskottet dela, ty det är med
full rättighet, såsom grundad på egen er¬
farenhet, jag påstår, att Kungsskjutsen är
ett svårt och särdeles olika betungande onus
för landtmannen, och att således rättel¬
se härutinnan vore högst erforderlig, om
den stöde alt erhålla, och ingenting i
verlden synes mig lättare och mera osvi-
keligt att tillvägabringa, då det ensamt be-
liöfver bero på Hans Maj:t Konungen att
vilja det, hvartill åter säkerligen ej skulle
fordras annat, än att Hans Maj:t kände ver-
keliga förhållandet, hvilket på goda grun¬
der malte anses, alt Konungen nu icke kän¬
ner; jag skulle derföre tro, att det vid få
tillfällen vore mera passande och ändamåls¬
enligt, att med en underdånig skrifvelse
upplysa Hans Maj:t Konungen, att ehuru i
alia afseenden nyttiga Konungens resor olvif-
Den 3o April e. m.
velaktigt äro för landet, de dock genom
det stora liästantalet sorn begagnas, och en¬
dast derigenom blifvit högst betungande för
landtmannen, och att som hjelpmedel der¬
emot det i all underdånighet hemställdes,
att Konungen täcktes, med afseende å lan¬
dets ännu glesa befolkning och iinga häst¬
antal, vid sina resor, der så ni öjel i gt vore,
inskränka behofvet af hästar efter våra skjuts-
inrättningars beskaffenhet, så att ej omby¬
ten skedde utom sjelfva gästgifvargårdarna,
oell ej större hästantal fordrades, än hvad
stationerna i allmänhet med sin kringlig¬
gande reserve kunna åstadkomma. Det skul¬
le efter min tanka vara brottsligt, att tvif¬
la, det Konungen ej skulle emottaga en så¬
dan ärlig framställning med välbehag, och
ej i ett sådant fall gå landets önskningar
till mötes. Jag är för min del så öfverty-
gad om verksamheten af hvad jag nu haft
äran föreslå, att jag anser fullt likgiltigt,
att tvista med Utskottet om angifna lagpa¬
ragrafers rigtiga tillämpning på Kungsskjut-
sen. Jag lemnar i denna del det framfar¬
na hälst åt glömskan, och yrkar, att saken
nu endast hänskjutes till Konungens eget nå¬
diga bepröfvande och afgörande, ganska sä¬
ker, alt utslaget afkunnas med ömmande
känsla för landets väl och behof.
Den sista punkten af Utskottets Be¬
tänkande, som afhandlar regleringen af den
all-
Den 3o April e. lö.
129
allmänna skjutsen, företer utan tvifvel de
största svårigheter, och så stora, att jag
viisserligen ej tilltror mig att fullkomligt
öfvervinna dem; jag anhåller dock få göra
några anmärkningar i ämnet, de må föröf¬
rigt gälla för hvad de kunna. Uti premis¬
serna medgifver Utskottet, att skjutsnings-
besväret uti dess närvarande skick är af
ett högst ofördelaktigt inflytande både i
ekonomiskt och moraliskt hänseende, och
finner Utskottet, att behofvet påkallar en
reglering med skjutsväsendet hvarigenom
de närvarande olägenheterna må undan-
rödjas och för framtiden förekommas. Ut¬
skottet antager för öfrigt den grundsatts,
att gästgifveri-skjutsningsbesväret bär, så
vidt möjeligt är, hvälfvas frän jordbru¬
ket. Med fullkomligt erkännande af dessa
satsers rigtighet, anhåller jag blott få tilläg¬
ga, att jag i stöd af en flerårig erfarenhet
i landtmannayrket, och efter den mäst spän¬
da uppmärksamhet på dess särskildta för¬
hållanden, tror mig hafva funnit en af de
väsendteligaste orsakerna till vår allmoges
stationaira tillstånd, uti vår skjutsinrättning,
och att således hvarken mödor eller upp¬
offringar i något fall höra anses för stora
för att tillvägabringa en så högst nödig re¬
form, som detta ämne påkallar. Det synes
ej heller vara för mycket brådskande, om ef¬
ter 2:ne seklers förlopp, sedan öfvergångert
från våldsgästning och fri skjuts af en vis re-
22 H. 9
i3o Den 3o April e. ra.
gering bereddes genom det slags ordnande
af skjutsen, som ännu äger rum, man nu
högt påkallar lagstiftningens uppmärksam¬
het, att återbringa denna angelägenhet i
harmonie med öfriga tidsförhållanden, och
de förändringar, som arne århundraden till—
vägabragt. Jag tycker mig äfven finna, att
omdömet allmänneligen stadgat sig vid be-
dömmandet af detta ämne; synuerligast haf¬
va Utskottets redan anförda begifvanden
styrkt min förmodan i denna del, och an¬
ser jag i följd deraf det största hindret va¬
ra häfvit för en öfvergång från ett sam-
hällsondt, då det erkännes som sådant, ty
sällan eller snarare sagdt aldrig har väl
medel saknats i ett fall, som detta, när vil¬
jan varit god att framtvinga en förbättring.
Detta vigtiga ämne har äfven nästan alltid
vid Svenska lagstiftningens sammanträden
varit ett föremål för mer eller mindre lif-
liga öfverläggningar, dock visar den histo¬
ria, sorn Utskottet meddelar öfver alla all¬
männa åtgärder, hvilka vidtagits sedan 1810
i och för skjutsväsendets reglerande, huru
litet det onda genom halfva mesurer blif¬
vit afhulpit, enär, enligt Utskottets eget
yttrande, skjutsningsbesvär^ qvarstår än¬
nu med föga märkbar skilnadj åtminstone
i de flesta orter, lika tryckande och lika
skadeligt som förr; man torde derföre med
vägledning af de många misslyckade försö¬
ken, att tillvägabringa entreprenader för
skjutsen, och möjeligheten för forvagnars
Den 3o April e. ni.
Speculationer att bära sig, finna orsaken der¬
till uti ett förvändt begrepp, att skjutsen
vore ett jordbruket Oskiljaktigt åliggande
onus, och att det således aldrig sätts i frå-
ga* att derföre fastställa eii betalning fullt
svarande mot besväret* hvarföre äfven all¬
di ig varit möjeligt för den enskildta indu¬
strien* att i bredd med ett sådant förhål¬
lande grunda möjeligheten för en lyckelig
speculation* hvilken åter snart skulle in¬
träffa, när det kiinde anses för en lönande
handtering; jag tror derföre* att man nu,
till beredande af en öfvergång* utan betän¬
kande kunde fastställa skjutslegan till 24 sk*
B:co milen för hvarje häst* och dessutom
bos Konungen anhålla* att den ytterligare
efter några års förlopp ökades* i fall den¬
na ökning ej förmådde framkalla specula-
tionen, att Gästgifverierna sjelfva höllö er¬
forderligt antal hästar till skjutsens bestri¬
dande; men intilldess någon allmännare så¬
dan reglering föregått, frugtar jag för, det
skulle vara mycket vådeligt och till och med
overkställbart, att pä de vägar, der många
resande färdas, genast borttaga Hållskjutsen,
såsom Utskottet föreslagit. Hållskjutsen är
merendels tagen så långt ifrån skjutsstatio¬
nen, att den omojeligen kan läggas till re¬
servlagets hjelp, sorn då säkerligen skulle
förstöras ännu mer genom en mångdubblad
påkänning af budning i skjuts; och att* så¬
som Utskottet föreslagit* endast entrepre-
9*
Den 3o April e. m.
neurer af skjutsen skulle få åtnjuta den hö¬
gre betalningen, men den ännu bibehållna
reserven åligga, att skjutsa för 5o procents
lägre betalning, deruti kan jag ej finna min¬
sta skäl, utan förenar mig helt och hållet
uti de reservationer, som bestrida detta för¬
slag; så länge reserve skjuts bibehålies, må¬
ste den ega samma rätt för lika besvär, som
hvilken annan som hälst, och den utaf Ut¬
skottet yttrade farhoga , attén högre skjuts¬
lega skulle förleda allmogen, att till stor
del sjelf bestyra skjutsningar hellre, än
att öfverlåta den på entreprenader till an¬
dra, måste alldeles förfalla, då man som
grundsalts antager, att skjutsningen ej är ett
landtbruket ovilkorligen åliggande onus, och
således icke Ireller kan blifva ansedt såsom
en dess rättighet; det borde derföre derjemte
stadgas, att så snart en entrepreneur öfver-
toge hela skjutsen vid en station, han då
egde förmonsrätt att ensam bestrida den,
utan att någon derutaf kunde finna sig för¬
närmad, entrepreneuren obetaget, att med
kringboende hemmansegare uppgöra hvilka
öfverenskommelse!’ som hälst för den hjelp,
som tillfälligtvis kunde behöfvas; såsom ett
nödvändigt vilkor för enterpreneurers be¬
stånd fordrades äfven stränga lagar till fre¬
dande af entrepreneurernas och deras drän¬
gars personer, jemte mångå andra regle-
mentariska föreskrifter, hvartill andra län¬
ders stadganden med lätthet kunde här til¬
lämpas, men så mycket mer nödvändiga här,
Den 3o April e. m.
133
då de hafva att motverka inrotade vanor,
uti det nära nog godtyckeliga behandlings¬
sätt, som nu eger rum så väl med den skjut¬
sande som med dess hästar. Det torde
dock komma att ännu dröja länge, innan
ett på rigtiga grunder byggt och ordnad t
skjutsväsende inom Sverige företes, hvilket
utan tvifvel hufvudsakligen skall komma alt
bero på det sätt Konungens Befallningshaf¬
vande i sine respective Län uppfatta och
behandla saken; det skulle derföre vara
högst önskeligt, om Regeringen med värma
antoge sig denna sak, och lemnade en för¬
tjent uppmärksamhet åt det Län och dess
Styrelse, der skjutsväsendet först vore iord-
ningstäldt till mönster och efterföljd för
de öfriga; men innan dess och så länge
skjutsen ännu fortfar efter nu gällande grun¬
der, vågar jag fästa uppmärksamheten på
tvänne af Utskottet förkastade förslag till
lindring uti landtmannens närvarande svå¬
ra tunga af skjutsen, det nemligen, att ett
maximum borde fastställas, hvaröfver en
resande famille ej kunde fordra hästar, ty
då det gifves exempel på att resor och or¬
dentliga flyttningar verkställas med Gäst-
gifveriskjuts ända till 20 hästars behof oell
deröfver på stationen, så synes detta ver-
keligen vara ett missbruk, högt förtjent af
rättelse, men skulle ett sådant maximi-be-
lopp, som jag ville fastställa till 8 hästar,
anses alldeles olämpeligt, så hemställer jag
om det ej åtminstone vare billigt, att det
134 Den 3b April e. m,
öfvers tigan de hästantalet, som fordrades,
med afseende på svårigheten att anskaffa
det på längre afstånd från gästgifvaregård
darna, skulle betalas med en progressiv
förhöjning i skjutslegan, af minst 2 skill,
b:co för hvarje häst, som öfver de bestäm¬
da 8 reqvirerades. Utskottet hav äfven för¬
kastat det utaf Herr Lefren gjorda förslag,
att reservskjutsen borde högre betalas un¬
der de månader, sorn landtmannen med sid
na egenteliga arbeten är mäst sysselsatt,
och hvilket jag ville antaga borde utsättas
till hela Maj månad och sedan ifrån medio
Julii till medio October månad. Jag fin¬
ner detta förslag grundadt på en verkelig
känsla för rätt och billighet, och skulle
högeligen Önska, att derå fastades mera af¬
seende; man tanke sig blott det obehageli-»
ga och verkeligen skadliga för en landtbru¬
kare, att vid tillredningen af sin åker eller
yid inbergandet af sin gröda nödgas spän¬
na sina dragare ifrån harfven eller lasset,
för att skjutsa resande, som oftast under
denna tid blott resa för nöje skull, och
ehuru det i alla fall med skäl kan förut¬
sättas, att den verkeliga skadan af ingen
betalning kan godtgöras, så vore det dock
billigt, att i någon mohn godtgöra den, så
länge ett så onaturligt och för all sann
landtmanna-industri dödande förhållande,
som vårt skjutsväsende, bibehålles.
Utskottet har, sorn jag redan haft äran
nämna, uti nu förhaud varande Betänkan-»
Den 3o April c. m. i35
de uppskjutit sitt yttrande om forvagnars
inrättande i förening med postföringen, och
kunde det således äfven anses för tidigt
och ej tillhöra närvarande ämne, att ingå
i öfverläggning derom, men det visar sig
för mig som en ovilkorlig pligt, att vid
samma tillfälle, då hetydliga förändringar
föreslås uti en så ingripande sak, som skjut¬
sen i ett land, synbarligen ledande tillen
kännbar, ehuru rättvis, ökad kostnad för
de resande, det äfven i ett sammanhang
bör tagas i beräkning, att det för mindre
bemedlade, som dock kunna hafva ett nöd¬
tvungit oeftergiflig! behof att resa ifrån en
ort lill en annan, borde beredas tillfälle
till så beskaffade resor, hvilket åter ej lä¬
rer kunna verkställas med annat än for¬
vagnar; och förfaller i samma stund, som
forvagnar äro att tillgå, den möjeliga kla¬
gan, som en förhöjd skjutslega i början
skall åstadkomma, emedan den högre af-
giften sedermera ej träffade andra, än per¬
soner, som man borde förutsätta ega nog
förmögenhet, att kunna utan det allmännas
betungande betala den större beqvämlighet
deras resor erfordrade. Forvagnsinrättning
bör således efter min tanka gå i bredd med
all annan förbättring af vårt skjutsväsende,
och tror jag ej, att förra misslyckade för¬
sök i denna del böra så mycket afskräcka;
jag har redan nämnt såsom en efter min
öfvertygelse dertill vållande orsak, att gäst-
gifveriskjutsen hållits i för lågt pris, hvil-
I
136 Den 3o April e. m.
ket åter är liulpet med d"* bestämmande
af förhöjning, som nu blifvit föreslagen,
och som än ytterligare kan ökas, tills det
rätta förhållandet är funnit; dernäst tror
jag, att om forvagnar inrättas med beräk¬
ning af de redan existerande och möjeli-
gen ännu mer tilltagande ångbåtarnas re-
guliera resor, skall saken nu finna mycken
lättnad, .och många svårigheter blifva haf¬
na, åtminstone den årstid, då vattnen äro
isfria, emot hvad förut mött all tanka på
dylika inrättningar, Jag tror äfven, att all
omtanka i allmän väg, att söka bereda com-
municationsmedel för lägre klasser resande
billigtvis kan inskränkas till några få af vå¬
ra större vägar, i förening med våra strän-,
der och insjöar; ty att ifrån bivägarna skaf-,
fa sig fram till de större vägarna är i alla
länder lemnadt til den enskildta omtankan;
men som ett vilkor för ångbåtars och for¬
vagnars underhållande och fortgång, anhål¬
ler jag få göra det förslag, att der sådana
redan finnas, äfvensom vid hvarje tillfälle
någon sådan ny inrättning uppstår, det måt¬
te förordnas, att i den direction ett sådant
communicationsmedel funnes med regulier
stadgad gång, all skjutsning med en häst
genast skulle vid gästgifverierna förnekas;
ty räkningen är lätt uppgjord, att det kan
blifva dyrare på forvagnen, der vigten är
bestämd för medhafvande saker, än att utan
vigtberäkning få lassa sig och elFecter på
en skjutskärra med en häst, och torde det
Den 3o April e, ra.
dessutom förtjena afseende, att allt enbets-
åkande med gästgifvarskjuts borde anses
olämpeligt, oell såsom stridande emot for¬
vagnars intresse afskaffas, hvilket kanske
mäst af allt skulle befrämja ändamålet. Om
derjemte, åtminstone till en början oell in¬
till dess derutaf uppstodo några olägenhe¬
ter, postföringen kunde förenas med for-
vagnsinrättningar, så tror jag ej, att man
mera skulle klaga öfver misslyckade för¬
sök i denna del*
Af frugtan för en redan allt för vidt
utsträckt omständlighet, inskränker jag mig
lill hvad jag nu haft äran yttra, och an¬
håller om återremiss af Utskottets Betän¬
kande, hvartill jag vördsamt lagger den
begäran, att, om möjeligt vore, uti ett nytt
blifvande Betänkande skjutsen behandlades
i ett sammanhang med Postföring och For¬
vagnar, så vidt hela saken kan bero på Ri¬
kets Ständers pröfning.
Grefve Hortij Claes Fredrik> anförde
skrifteligen:
Ekonomi-Utskottets ifrågavarande Be¬
tänkande påkallar en särdeles uppmärksam¬
het, synnerligast från deras sida, hvilka
uppträtt såsom motionairer i en fråga af
den vigtiga beskaffenhet, som den närva¬
rande, hvilken kan sägas omfatta en stor
samhälls-angelägenhet. Främst anmärker
jag den skarpa skillnad mellan de olika
138 Den 3o April e. m.
skjutsningsbesvär, som Utskottet vidhållit,
så väl i anseende till naturen af Gästgifve¬
ri-, Håll-, Reserv-, Kungs- och Krono-skjuts ,
som emellan dessa och en Forvagns-inrätt-
ning, förenad med Bref- och Paquet-Posten,
hvaröfver Utskottet synes på en gång och
i ett nära sammanhang bordt utlåta sig; och
hvartill Utskottet ägt så mycket mer an¬
ledning, som ändamålet med min motion
i ämnet varit, att vinna en, af behofvet
högt påkallad, reorganisation af hela vårt
skjutsväsende och Postföring. Jag har i
denna motion och uti mina deraf föranled¬
de yttranden sökt göra den sats gällande,
som jag ovederlagd vidhåller, att enda sät¬
tet för skjutsentreprenadens uppkomst, så¬
som en öfvergång till fasta stationer, eller
planmässig Postinrättning, vore upphäfvan-
det i första rummet af Kronoskjutsskyldig-
lieten, hvarigenom det allmänna äfven för
Kronan tillgängliga forslingsbestyret öfver-
flyttades från hela jordbruket till de min¬
dre eller obetydliga delar deraf, som med
håde enskild och allmän fördel, kunde emot¬
taga detsamma såsom en lönande närings¬
gren, i stället att det nu allmänt spridda
skjutsåliggandet och deraf följande nödtvång
för alla jordbrukare, med få undantag, att
äga skjutshästar, och att vara formän, må¬
ste rakt motverka det både moraliskt och
ekonomiskt goda man åsyftar genom jemk-
liingar i Gästgifveriskjutsens ordnande; ty
jag förutser, att om man genom förhöjda
>
Den 3o April e. m.
skjutslegor å många orter kunde tillväga¬
bringa entreprenader, skulle deremot å de
fleste inträffa, att då legan vore tillräckligt
hög, för att ensam ersätta entreprenaderne,
skulle i bredd med dem uppstå en täflan
att nedsätta denna lega, genom de städse
Kronoskjutsskyldiges visserligen illa beräk¬
nade vinst af den nödpenning de förtjente
med sina till Resandes begagnande öfver-
lålne hästar, enär dessa i alla fall alltid
skulle finnas vid hemmanen underhållne för
Kronoskjutsskyldighetens utgörande. Lätt¬
heten att under sådane omständigheter, utom
stntionerne, erhålla skjutshästar, måste nöd¬
vändigt undergräfva entreprenaderna, och
sålunda försvåra öfvergången till en ända-*
målsenlig Forvagns-och Postinrättning. Det
är derföre, enligt min åsigt, ett oeftergif-
ligt vilkor för skjuts-entreprenadens, eller
fasta Stationers bestånd, att den för jord¬
bruket så högst skadeliga binäring, som upp¬
kommit och underhålles genom dess skjuts¬
skyldighet, helt och hållet concentrerades
inom en liten krets invid Landsvägarne,
der en serskild dass af formän, med tjen-
lige hästar och fordon, vore jemt sysselsatt
med Kronans och enskiltes transporter, och
äfven tillgänglig för skjutsstationerna, då
ett ovanligt antal hästar påfordrades, Men
Utskottet vågar ej tillstyrka Kronoskjuts¬
skyldighetens upphörande derföre, att om¬
ständigheter äfven under fredstid inträffa,
då Kronans transporter böra ske med den
i4o Den 3q April e. m.
skyndsamhet, att tiden ej mfedgifver betings
uppgörande derom med enskilde. Då lik¬
väl dessa omständigheter ieke uppgifvas, är
det förlåtligt, om man tror, att den nödi¬
ga hastigheten står i ett visst förhållande
till den administrativa omtankan, och att
der denna sednare brister, der måste det
förra behofvet inträffa med åtföljande Stats-
förluster, dock icke blott i förhöjd skjuts¬
lega, som säkerligen är hvad staten dervid
minst förlorar; och jag tror, att Utskottets
farhåga för uppjagade forlöner innebär en
missräkning i calculen öfver den vida hö¬
gre statsekonomiska förlust Landet gör i för¬
lorade snart sagt oberäkneliga dagsverken,
synnerligen då de skjutsande uppbådas på
flere mils afstånd. I alla fall måste Kro¬
nans skyndsamma transporter kunna ordnas
så, att de fördelas på flere dagar efter hvar¬
andra, då samma hästar kunna begagnas
flere resor, och sålunda alltid finnas till-
räcklige för behofvet under fredstid.
Den suspension af skyddslagar i all¬
mänhet, som krig olyckligtvis medför, äger
utan tvifvel rum vid dylika utomordentliga
behof af transportmedel, och Landet eller
vissa Landsorter, förklarade i krigstillstånd,
borde i sjelfva Lagen åläggas, att träda
utom densamma. I detta fall måste hvar¬
je kraft, vare sig af menniskor eller djur,
anlitas, Men det är också endast, då allt
står i fara att förloras, som Rättstillståndet
Den 3o April e. m. 14r
må upphöra, och dylika uppoffringar kun¬
na påfordras. Alt under fredens lugn be¬
reda möjligheten för sådana ansträngningar
utan en total upplösning af Samhället, må¬
ste derföre alltid af Lagstiftningen åses, vid
ordnandet af de Statshorgerliga angelägen¬
heterna, hvarföre äfven ett lättsinnigt slö¬
sande med Statens grundkraft, som ytterst
hvilar på jordbrukets trefnad och förkof¬
ran, är att anse som ett brott mot samhäl¬
let. Det torde nu mera af tänkande med¬
borgare allmänneligen inses, att Svenska
skjutsningsväsendet i hela sitt omfång, så¬
som skyldighet häftad vid jorden, är den
mest tryckande börda, hvaraf vårt jordbruk
tynges, hvaraf det till den grad lider, att
denna hufvudnäring derigenom qvarhålles
vid samma låga ståndpunct i fysisk utveck¬
ling, som massan af dess idkare i moralisk
bildning. Tiden är således inne, att ur
rätta synpunkten betragta denna landsplå¬
ga, och att, så fort sig göra låter, bort¬
rycka den med roten. Dervid måste alla
mindre olägenheter och considerationer vi¬
ka för en erkänd grundsats om helgden af
äganderätten, som sannerligen våldföres i
våra gällande eller egenmäktigt tolkade och
tillskapade skjutslagar, hvarigenom den all¬
mänt fattiga jordbrukarens redbaraste egen¬
dom, likasom hans person och arbetskraft
godtyckligt och ofta strängt anlitas. Det
torde vara en fruktansvärd sanning, att den
ringa känsla för medborgerlig frihet, och
i4a
Den 3o April e. m.
den liknöjdhet tor constitutionel utbildning,
som röjt sig hos den stora allmänheten vid
de många ombyten af Regeringssätt och
Grundlagar, hvilka Sverige undergått, har
sin rot uti medvetandet af att friheten och
dess frugter endast njutas af den Class Sven¬
ska Medborgare, som finner sig i den lyck¬
liga belägenhet, att kunna köpa sig fri från
de många arbetsskyldigheterna till Staten,
eller också deraf draga egna fördelar. Den
fattige allmänt obildade Landttnannen vet
oftast icke, huru långt det välde sträcker
sig öfver både hans person och egendom,
som utöfvas af de i vår Landtregering så
vigtiga autoritelerna, Länsmannen och Cor-
poralen; han vågar sällan efterforska vid¬
den af deras makt, och gör det aldrig med
framgång. Jag känner lifligt vigten af hvad
jag här antjrdt, och skulle, om möjligt vo¬
re, än mera stärkas i den sorgliga öfver¬
tygelse jag äger om vår allmänhets råa rätts¬
begrepp, om dess ringa aktning försitt med¬
borgerliga och menskliga värde, dess miss¬
förstånd om Lagarnas ändamål och Stats-
Lorgarens pligter, sedan jag under discus-
sionen, inom Hedervärda BondeStåndet, öf¬
ver ifrågavarande Betänkande, åhört Leda¬
möternas inom detta Stånd redovisning för
deras Committenters tänkesätt, i frågan om
den mäst godtyckliga och i äganderätten så
djupt ingripande behandling, sorn allmänt
öfvergår Svenska jordbrukare, vid tillämp¬
ningen af våra skjutslagar. Den lagbundna
Den 3o April e. m.
i43
frihetens upplystare försvarare böra derfö¬
re icke öfverse ett uråldradt tillstånd af
barbarism i våra Statsinrättningar, som är
oförenligt med samhällets både moraliska
och ekonomiska utveckling, och som icke
ens kan stå tillsammans med den ringa grad
af hyfsning i seder och begrepp, hvilken
sjelfva den protestantiska Jesuitismen i
vårt land medgifver hos den Stora allmän¬
heten. Jag fäster således den största vigt
uppå nödvändigheten af att gradvis hvälfva
från vårt jordbruk de gamla, ur första Sam-
bällsinrättningen härledda, och uteslutande
vid jorden fästade allmänna besvär och ar-
betsskyldigheter till Staten, hvaribland he¬
la Skjuts väsendet utgör det största onda,
men lyckligtvis det, som lättast torde kun¬
na häfvas. Men jag återupprepar ännu en.
gång: så vida man ej antager som en re¬
gel, att all jordens skjutsskyldighet, under
hvad form som hälst, bör upphöra, skall
man aldrig ernå ett nöjaktigt resultat af de
försök, som kunna göras i mindre vidsträckt
omfattning. Ekonomiutskottet, som icke
fulleligen erkänt denna grundsats, har ock¬
så slädnät i en synbar motsägelse mellan
det medgifna onda, dess orsaker och följ¬
der, samt i medel för dess afhjelpande,
hvarföre premissen i Utskottets Betänkan¬
de, att behof vet påkallar en reglering med
skjutsväsendetj hvarigenom de närvarande
olägenheterna må undanrödjas och för
framtiden förekommasj saknar all slutföljd,
Den 3o April e. lil.
samt till och med motsäges i det förslag
Utskottet afgifvit lill en förändring i Gäst-
gifveriskjutsen, hvilket, med iakttagande af
någon rättvisa och ordning, blefve alldeles
overkställbar!, hvarföre jag ansei; den pro¬
test Friherre Cederström deremot afgifvit
vara af nöden påkallad. Utskottet, erkän¬
nande skjutsningsbesvärets högst ofördelak¬
tiga inflytande både i moraliskt och eko¬
nomiskt hänseende i dess närvarande skick,
önskar likvist ingen rubbning i Kongl. Maj:ts
Nådiga förordning af den 3o December 1824»
rörande Kronoskjutsens behöriga bestridan¬
de, såsom vilkor för Gästgifveriskjutsens reg¬
lerande genom entreprenader, och afstyr-
ker dessutom uttryckligen Kronoskjutsskyl-
dighetens upphörande, samt har sålunda er¬
känt principen för dess bibehållande. Den
jemkning Utskottet föreslår i skjutslegan
och de skjutsandes väntningsskyldighet, samt
körningstiden, är visserligen något, men dock
af ringa båtnad för allmogen, så länge det
tvungna skjutsbesväret qvarstår. Det var
naturligt, att Utskottet, med godkännande
af denna skyldighet, skulle afstyrka all för¬
ändring med den så kallade Kungsskjutsen,
men oväntadt var det, att Utskottet skul¬
le tveka om rätta afsigten med min mo¬
tion i denna del, enär den rimligen icke
kunde vara någon annan, än att, genom
Utskottets förberedande åtgärd, i Önsknings-
väg hos Kongl. Majit vinna rättelse i det
miss-
Dea 3o April e. m. i^5
missbruk, som vid denna skjutsuppbådning
förofvas, genom oriktig och godtycklig til¬
lämpning af de gällande skjutsförfattningar-
ne. Utskottet har emedlertid gjort sig myc¬
ken möda, icke att utreda frågan, men att
ur Författningar hemta ett stöd för den
tanka Utskottet yttrar, så väl om Kungs-
skjutsens lagenlighet, på sätt den nu ut¬
göres, som om det opassande och olämp¬
liga i sjelfva frågan, att ställa Konungen
och Dess Höga Famille, då de företaga re¬
sor, i samma förhållande med enskilte per¬
soner. Så vida denna jemförelse mellan
den Kongl. Famillens och enskilte perso¬
ners förhållande, såsom Resande, till de
skjutsande, ej skulle innebära ett Rikets
Ständers- Utskotts yttrade öfvertygelse om
det opassande och olämpliga för hela den
Svenska allmänheten , att äga något lagligt
skydd jemte lagligt åliggande, då dess egen¬
dom sålunda tillgripes, stadnar jag i vill¬
rådighet öfver Utskottets mening, vid för¬
söket att tolka de gamla och nya skjutsla-
garne, då Utskottet ytterst påstår, att det
såsom hittills hör ankomma på Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, att vid Kungsskjuts re¬
glera håde uppbådningen och ombytes-sta-
tionerna m. m., hvarom allt någon allmän
författning icke skulle kunna vidtagas. Som
detta in. m. kan innebära allt hvad man
vill förstå med Kungsskjuts, synes Utskot¬
tet hafva gjort sig en öfverflödig möda, alt
22 li. io
i/,6
Den 3o April e. ra.
åberopa Lag der lag icke skulle behöfvas,
hvarom efter Utskottets mening ingen frå¬
ga ens bör kunna uppstå. Men Betänkan¬
dets Författare har, jemte erkännande af
detta godtyckliga förhållande, velat grun¬
da sjelfva godtycket på Lag, och derföre
åberopat*1642 års Riksdagsbeslut jemte 1649
års Konungaförsäkran, såsom ännu bestå¬
ende Lagar, ehuru Utskottet på samma
gång medger, att den sednare upphäft den
förra, uti hvad som rörer fri Kungsskjuts
af frelst och ofrelst. Denna Utskottets irå¬
kade motsägelse, skall synas ännu större
och mera anmärkningsvärd, då jag ber, alt
litet utförligare få citera de författningar,
som åberopas; hvarvid förekommer, att Riks¬
dagsbeslutet 1642, jemte stadgandet om den
inskränkte friskjutsen, äfven omtalar ett för¬
slag, att afskaffa all sådan, genom införan¬
det af en skatt, kallad skjutsfärdspennin-
gar, som likväl ej korn till någon verkstäl¬
lighet förr än efter freden, då Ständerne år
i649bcslöto, att åtaga sig förenämde gärd,
att utgå med 3 daler Silfvermynt af hvarje
Krono- och skatte-hemman; hvarmed alla
Kronans skjutser skulle befordras, endast
med undantag af friskjuts, då Krigsfolket
tågade i fält eller hem igen. Den af Ut¬
skottet, såsom ännu gällande Lag, åbero¬
pade Kungaförsäkran af d. x October sam¬
ma år innehåller, att, oaktadt skjutsning
och gästning genom skjulsfardspenningars
erläggande blifvit alldeles afskaffad, utom
Den 3o April e. m.
•47
vid trouppers förenämde tågande, torde all¬
mogen likväl frugta, att efter gammal va¬
na få skjutsa, hvarföre i 3 punkten finnes
följande stadgande: På det att icke någon
hvem det vara kan, hög eller låg, känd
eller okänd, främmande eller inländsk, skall
må f ördrista sigx att truga sig till eller
taga någon skjutshäst, gästning eller an-
nuti fordenskap, hos någon af vår all¬
moge, sä vele vi, androm till exempel,
alle våra egna resor anten med penningar
eller egna hästar och fordenskap forthjel¬
pa, och inga skjutsfärder eller gästningar
för Oss och vårt folk efter detta dato ta¬
ga låta.
Detta stadgande gifves en större tyd¬
lighet uti den under samma dag utfärdade
Krögare- och GäslgifveriOrdning, som be¬
stämmer vissa reglor, friheter och ordnin¬
gar för Gästgifvare och Taverner på alla
stråkvägar, för att skäligen förse och fort¬
hjelpa de resande, såsom orden lyda: sä
för främmande, som eljest oss sjelfva och
vära undersåtare, som i Riket af oell an
uti sina är ender förresa. Häraf ser man,
att en af Sveriges fordna Regenter funnit
det hvarken opassande eller olämpligt, att
under resor ställa sig i samma förhållande
till Lagen med enskilte personer. Vidare
stadgas i 10 momentet om skyldigheten för
de Gästgifvaregården kringboende, alt fort¬
io*
t48
Den 3o A pri I e. m.
hjelpa de resande med samma rättigheter,
förmåner och skyldigheter som för Gästgif¬
vare anbefalles, (utgörande vår nu varande
Reserv) och i 11 momentet heter det: an¬
tingen vi sjelfve eller förnäma sändebud
och store följen behöfva att resa genom Lan¬
det j och Tavernerna och deromkring lig¬
gande Allmoge uti hast icke förmådde med
alla nödige saker vara försedde, dä vilje
vi ettdera sjelfve vara omtänkte om sär-
skilte medel att hjelpa oss och dem fort,
eller ock if dagar förut i Taverner och
hos angränsande allmoge derom tillsäga.
Här visar det sig tydligt, att Kungsskjutsen
inbegripes i den vanliga Gästgifveri- och
Reservskjutsen, emedan med till Taverner
angränsande allmoge, just menas Reserv¬
laget, som, enligt hvad jag kunnat finna,
ännu i vår tid utgöres efler de grunder,
som fastställdes i64g. Kronoskjutsen der¬
emot, såsom den nu utgår, synes vara en,
under tidernas längd och genom Souverai-
na Regenters magtspråk, förnämligast un¬
der Carl XII:s långvariga krig, återutvid-
gad Allmogens skyldighet till friskjuts,
med deli enda skillnad, att i senare tider
skjutslega derföre blifvit erlagd. Om nu
vårt hela skjutsväsende, ordnadt för nära
200 år tillbaka, i landets utblottade till¬
stånd, efter ett långvarigt krig, och bäran¬
de stämpeln af en nödhjelp, med 2:ne sek¬
lers inrotade vanor dervid, skulle så hafva
förvänt och förblandat begreppen om hvad
Den 3o April e. bi. i49
nied laglig skjutsskyldighet egenteligen hör
förslås, att man hittills fästat ringa afseen¬
de på mer eller mindre besvär af ett ondt,
efter den okunniges tanka, lika nödvändigt
och lika häfdvunnit, som begreppet om arf-
synden, hvilken icke heller kan afskaffas,
så är det likväl hög tid, att ett bättre ve¬
tande gör sig gällande; alt man således i
denna Statseconomiska angelägenhet närmar
sig till den inrättning, som Europas hyf¬
sade Nationer redan länge ägt, och att
Sverige sent omsider tager ett steg på ci¬
vilisationens bana,
Jag förbigår en öfverflödig vederlägg¬
ning af de skäl för en särskild Kungsskjuts
utgörande, som Utskottet ytterligare vill
hemta från citerade författningar, enär des¬
sa författningar endast omnämna Kungsskjuts
i förening med Gästgifveriskjutsen, eller
med afseende på skjutslegans bestämman¬
de, äfvensom om ersättning för skadade hä¬
star. Jag begriper sannerligen icke, huru
Utskottet kunna gifva alla dessa författnin¬
gar en så motsatt tydning, och på grund
deraf kunnat på det högsta afstyrka all åt¬
gärd från Rikets Ständers sida, i anledning
af min motion, rörande den så ofta nämn¬
de Kungsskjutsens, enligt min fasta öfverty¬
gelse, lika olagliga som förderffiga utgöran¬
de pä sätt nu sker. Om Utskottet verkeli-
gen tror, att denna landtmannen pålagde
börda icke kännes af dem > som mäst dra¬
i5o
Den 3o April e. m.
ga tungan, enär, såsom Utskottet yttrar,
icke en enda röst inom BondeStåndet höjt
sig, för att sätta lagligheten deraf i frå¬
ga, eller få densamma af skaffad; så vore
det sannerligen en pligt, att fästa Utskot¬
tets uppmärksamhet på den eftertänkliga
sanning, att det en gång kunde blifva för
sent för Rikets Ständer, eller deras Ut¬
skott, att uttala sin mening i detta ämne,
i händelse de missnöjen, hvilka i följd af
en mindre huld behandling möjligen i tyst¬
het gro, skulle göra sig gällande genom
höjda röster bland Allmänheten. Men den¬
na af Utskottet väntade röst från Bonde-
Ståndet har derinom verkeligen höjt sig
med värdighet och sans, och Utskottet tor¬
de blifva i tillfälle att lyssna dertill.
För mig återstår endast, att, i anled¬
ning af Utskottets yttrande om hindret för
andra Resandes fortkomst, vid de tillfäl¬
len, då Kungsskjuts upptager hela gästgif-
verilaget, samt om otillräckligheten af hä¬
star för den Kongl. Familjens resor, an¬
märka, att den Constitutioneja Konungen
i det folk- och hästfattiga Sverge; till sin
höga värdighet ingalunda kan förnärmas,
vid begagnandet af sådane i laglig och na¬
turlig väg ordnade skjutsanstalter, hvaraf
Europas mägtigaste Regenter betjena sig;
alt sätta sådant i fråga, skulle jag snarare
kunna anse sorn ett förnärmande af Maje¬
stätet. Hvad åter angår den enskilte re¬
Den 3o April e. m.
sande; så bör lian rälta sig efter omstän¬
digheterna, så vida den satts måste gälla,
att han ej äger annan rätt lill begagnande
af andras egendom, än den, som lemnäs
honom genom frivillig öfverenskommelse,
grundad på Lag.
Efter att sålunda häfva genomgått Ut¬
skottets Betänkande, utan att i minsta mån
finna de satser vederlagda, hvilka jag i min
motion sökt utveckla, tror jag mig böra
lios Utskottet anhålla om en nogare gransk¬
ning af de skäl jag framställt för nödvän¬
digheten af en ny skjqlsreglering i hela sitt
omfång, och då jag förmodar, att Ridder-
skapet och Adeln läcktes bevilja återremiss
af Betänkandet, får jag ytterligare föreslå:
att Utskottet må behandla frågan om rost¬
och Forvagns-inrättningen i ett samman¬
hang med förslaget att, genom förbättrin¬
gar i vårt nuvarande sk julsväsende, vinna
en öfvergång från Håll-, Reserv-, Kungs-
och Kronoskjuts jemte Postföringen, lill en
efter tidens fordringar och på Stats-ekono-
miska grunder fotad Post- och Skjuts-regle¬
ring öfver hela Riket, med forslingsanstal-
ter i öfrigt, som ytterst afse den lika mo¬
raliskt förnedrande, som ekonomiskt för-
derfliga, skjuts -skyldighetens hvälfvande från
jordbruket; att Utskottet således måtte upp¬
ge grunderna till underdånigt Förslag från
Rikets Ständers sida, rörande sättet till vin¬
nande af det önskade syftemålet, att säkert
Den 3o April e. m.
lyckas i öfvergången från den gamla skjuts¬
ordningen med sina inrotade missbruk och
vanor, genom beredande af frivilliga en¬
treprenader för håll- och reserv-skjutsen,
och genom upphörande af en särskild Kungs-
och Kronoskjuts, enär Kungsskjutsen, enl.
ännu gällande Konungaförsäkran den i Oc-
tober iG4<), och den under samma dag i
Nåder utfärdade Gästgifveriordning, inhe-
gripes under vanlig Gästgifveriskjuts, samt
Kronoskjutsen i fredstid, utan allt för svå¬
ra olägenheter, bör kunna ordnas genom
accorder för tillfället.
För behandlingen af detta vidt omfat¬
tande ämne, torde Ekonomiutskottet finna
nödigt, att sätta sig i beröring med Stats-,
Bevillnings- och LagUtskolten.
Herr Tersmeden, Gustaf Reinholdj
uppläste följande:
Utskottets behandlingssätt med delta
ämne, äfvensom sjelfva ämnets vigt, göra en
den nogaste granskning af Betänkandet be- *
höflig; hvarföre jag äfven anhåller, att der¬
emot få göra några anmärkningar.
Efter att hafva under vissa hufvudfrå-
gor sammanfört innehållet af alla de un¬
der denna Riksdag i ämnet gjorde motio¬
ner, och derefter lofvat att framdeles yttra
sig öfver den första af dessa hufvudfrågor,
eller den, om en Forvagns-inrättning, bör-
Den 3o April e. m.
i53
jar Utskottet med ett raisonnement öfver
skjutsningsbesväret i allmänhet, och med-
gifver detta besvärs menliga inflytande, så
i ekonomiskt, som moraliskt afseende, och
att behofvet påkallar en reglering med skjuts¬
väsendet, hvarigenom de närvarande olä-
genheterne må undanrödjäs, och för fram¬
tiden förekommas; men sjelfva Betänkandet
visar likväl, att Utskottet i förslags väg gjort
alltför litet, eller nästan intet, för att kun¬
na få denna af behofvet påkallade reglering
verkstäld. Med ett ord, man kan, utan att
höra anses hafva för strängt yttrat sig, på¬
stå, att Utskottet nog legert handterat den¬
na fråga.
Rörande skjutsens menliga inflytande,
stadnar Utskottet i en besynnerlig motsä¬
gelse, då det påstår inflytandet vara min¬
dre i ekonomiskt afseende, på det skäl nem¬
ligen, att orter finnas, der skjutsen icke
allenast anses ersatt genom legan för den¬
samma, utan till och med betraktas såsom
en förmån, den Utskottet likväl anser va¬
ra illa beräknad,' när alla de omständighe¬
ter, dem Utskottet ganska rigtigt uppgif- ,
ver, tagas i betraktande. Äro nu dessa be¬
räkningar hos en och annan orts allmoge,
som jag ock anser dem, verkeligen felakti¬
ga och okloka, så kan det naturligen icke
annat än förundra, att Utskottet, som äf¬
ven sett saken så, kunnat endast på dessa
beräkningar, såsom skäl, grunda sitt jiåstå-
154
Den 3o April c. m.
ende om skjutsningsbesvärets mindre oför¬
delaktiga inflytande uti ekonomiskt, än i
moraliskt afseende.
Nu öfvergår Utskottet lill besvarande
af de gjorde motionerne, och upptager först
det af Grefve Horn föreslagne, och af Fri¬
herre Ankarswärd understödda, upphäfvan-
det af Kronoskjutsen. Utskottet kan icke
tillstyrka detta förslag, af orsak, som det
säger, att äfven under fredstid omständig¬
heter inträffa, då transporter af Kronans
effecter och manskap böra ske med den
skyndsamhet, att tiden ej medgifver betings
uppgörande derom med enskildte. •— Mera
ledande och öfvertygande för Ständernes om¬
döme i denna sak, hade det utan tvifvel
varit, om, ibland desse omständigheter, som
Utskottet påstår under fredstid äfven skola
inträffa, en och annan, såsom exempel, blif¬
vit uppgifven. — Den, som icke trott så-
dane omständigheter böra kunna inträffa,
torde det helt billigt böra ursäktas, om lian
af Utskottets blotta påstående, att de fin¬
nas, icke kunnat derom blifva öfvertygad.
Utskottet yttrar vidare: ”att upphäfvandet
”af rättigheten, att begagna kronoskjuts, skul-
”le öfverdrifvet uppjaga forlönerna, hvari¬
genom Staten komme att vidkännas en ökad
”utgift, som icke kunde beräknas, och der-
”af nya Statsbidrag blefvo en följd.” Den¬
na af Utskottet yttrade, annars ganska be¬
römvärda, motvillja emot nya Statsbidrag,
Den 3o April e. m.
j 55
månne den icke vid detta tillfälle med skäl
kan anses vara yttrad på orätt ställe? Jag
skulle åtminstone vill ja tro, att det icke
allenast vore alla samhällsklassernes skyl¬
dighet, att bidraga till sådane allmänna än¬
damål, som det, att framskaffa kronans ef-
fecterm. m., hvaraf tungan nu, högst orätt¬
vist sorn mig synes, nästan odelad ligger
på jordbruket; utan att det äfven för Sam¬
hället skulle blifva af stor vinst, att jord¬
bruket, dess storsta intresse, och grunden
för alla öfrige Samhällsintressen, genom att
icke längre snart sagdt ensamt bära alla
statsbördorne, möjligen korame i tillfälle
att vinna den förkofran, utan hvilken det
äfven lärer blifva omöjligt för de öfrige
intressena att vinna en sådan,
Utskottet, sorn i början af Betänkandet
påstått, att jordbruket skulle tillskyndas en
förkofran, om ett motsvarande antal boskap
vid gården kunde framfödas, i stället för
de hästar, sorn i och för skjutsningens skull
icke kunna undvaras, har genom afstyrkan-
det å kronoskjutsens afskaffande, motarbe¬
tat möjligheten af en dylik förkofran. —
Mig tyckes det åtminstone ganska klart, att,
så länge kronoskjutsskyldigheten qvarstår,
såsom ett onus för jorden, dess brukare icke
kunna undvara det antal hästar, som Ut¬
skottet finner en vinst för dem att undva¬
ra; och att, så länge jordbrukarne således
måste hafva dessa hästar, man svårligen,
i56
Den 3o April e. ra.
eller rättare omöjligt, tan tillvägabringa
någon ändring uti Gästgifvareskjutsen ge¬
nom entreprenad; emedan de fleste skjuts¬
skyldige naturligtvis hellre skjutsa med si¬
na hästar, än alt genom en dryg afgift ac-
cordera borit håll- eller reserv-skjutsskyl-
digheten, då de, efter ett sådant bortac-
corderande deraf, det oaktadt icke kunna
göra sig af med de för deras jordbruk min¬
dre tjenlige kreaturen, hästarne, hvilka de
i alla fall måste hafva qvar i och för utgö¬
randet af Krono-och Kungsskjutsen. ”Gam-
”la inrättningar, som, ehuru felaktiga, dock
”genom sin ålder vunnit en slags helgd, och
”sorn, under tidens lopp, vid sig fästat in-
”tressen, hvilka, sedan de en gångfåttgö-
”ra sig gällande, icke i en sednare tid bö-
”ra eller kunna förbises,” anser Utskottet
t 7
”med varsamhet böra behandlas, om icke
”större ondt och flere oredor skola blifva
”att befara, än dem, man vill häfva och fö¬
rebygga;” och i följd häraf har Utskottet
äfven förelagt Ständerne ett förslag till än¬
dring uti Gästgifvareskjutsen, som, till följd
af dess overkslällbarhet, nödvändigt måste
förorsaka , att, om inga andre än de i det¬
samma föreslagne förändringar vidtagasmed
vårt skjutsväsende, detta troligen kommer
att helt varsamt behållas orubbadt. Men
månne denna varsamma behandling är den
verkeligen kloka? Eller månne icke ett stör¬
re ondt och flere oredor aro att befara ge¬
nom en sådan, än genom en till bättre och
Den 3o April e. m.
ändamålsenliga re Communications-ansta] ter
ledande, något raskare, behandling. Hvad
beträffar Kungsskjutsen, har Utskottet å ena
sidan velat finna motionen syfta derpå, att
ställa Konungen och Dess Höga Famille,
då de företaga resor, i samma förhållande
med enskildte personer, och å den andra
velat föreställa sig egentliga föremålet haf¬
va varit, att påkalla uppmärksamhet på nöd¬
vändigheten af bestämda stadganden i detta
ämne, då sådane efter motionairens förme¬
nande skola saknas. I förra fallet anser
Utskottet förslaget lika olämpeligt, som i
verkställigheten omöjeligt; emedan, då all
båll- och reserv-skjuts upptages af Kungs¬
skjutsen, andre resande icke, utan de svå¬
raste hinder och olägenheter, kunna blifva
fortskaffade. Dessa svårigheter för andre
resande kunna likaväl nu inträffa, om en el¬
ler flere private Familjer komma och upp¬
taga alla de hästar, som hållet och reser¬
ven kunna prestera; hvadan förslaget i den¬
na del icke synes mig innebära någonting,
som uti verkställigheten är alldeles omöje¬
ligt, emedan de hinder och olägenheter, som
deraf möjligen kunna uppstå, mången gång
till följe af enskildtes resor torde hafva
uppstått, och framdeles äfven torde kunna
uppstå. I det sednare fallet åter, har Ut¬
skottet hänvisat till Riksdagsbeslutet af 1642
och en Kongl, försäkran af 1649, samt P‘l"
stått, alt dessa Lagar ännu icke äro upp-
häfde; hvarföre Utskottet icke trott, att nå¬
i58 Den 3o April e. m.
got nytt stadgande behöfves, för att åt
Kungsskjutsskyldigheten gifva laglighet. Att
individer funnits, som sökt förmå Ridder-
skapet och Adelil, att i dessa stadganden
finna en lag för Kungsskjutsen, såsom elen
nu utgöres, bör icke hafva kunnat förundra
mången; men desto mera oväntadt torde det
hafva varit för en hvar, alt Utskottets plu¬
ralitet icke riktigare uppfattat sjelfva mo¬
tionens, äfvensom de åberopade förordnin-
garnes, anda och mening, än att den an¬
sett desse sednare bevisa Jagligheten af den,
på sätt hittils skedt, utgjorde Kungsskjut¬
sen. Utskottet uppräknar vidare en mängd
förordningar, hvilka alla bevisa, hvad ingen,
mig vetterligen, velat bestrida, nemligen
existerandet af Kungsskjuts, det vill säga
rättighet för den Kongl. Familjen, att blif¬
va fortskaffad på sina resor; men ingalun¬
da den hittills öfliga Kungsskjutsens laglig-»
bet. Vidare fortfar Utskottet.4 "Och enär
”nu härtill kommer, dels att, i fråga örn
”Kungsskjutsens uppbudande, tourén der-
”vid inom skjutshagen, ombytes stationernes
”bestämmande m. m. sådant allt likasom
”hittills synes böra bero på Konungens Be¬
fallningshafvande att reglera; emedan nå-
”gon allmän Författning så mycket mindre
”kan vidtagas, som detta allt måste rättas
”efter olika omständigheter och locala för-
”hållanden.” I anledning häraf frågar jag,
om någonting tydligare bevisar, att ingen
Lag finnes för den hittills utgjorda Kungs-
Den 3o April e. tn.
skjutsen, än just det, att för uppbudningen
dertill, tourén dervid m. m. ingen allmän
Författning finnes, utan att allt sådant bör
få ankomma på Konungens Befallningshaf¬
vande att reglera? Jag frågar, om man kun¬
de anse de håll- och reserv-skjutskyldige,
på grund af Lag, vara förpligtade till det¬
ta onus, i händelse för uppbudningen, tou¬
rén inom skjutshagen &c. ingen allmän För¬
fattning existerade, utan allt sådant ankom-
me på Kronobetjeningen att reglera? Eller
hvad menar Utskottet annars med Lag för
Kungsskjuts? Månne icke detsamma, sorn
man i allmänhet menar med Lag, nemligen
sådane stadganden och föreskrifter, hvilka,
vid möjeligen inträffande oordenteligheter,
kunna åberopas såsom öfverträdda?Men hvem
skulle väl, då han trodde sig äga anled¬
ning till klagomål öfver någre oordentlig-
lieter vid en dylik skjuts, rimligen kunna
citera de af Utskottet uppräknade Förord¬
ningar såsom öfverträdda; då i dem ingen¬
ting finnes, som stadgar, huru vid Kungs¬
skjuts tillgå skall, hvilka hemman dertill
äro skyldige, eller mera dylikt? Utskottet
har sluteligen trott sig finna ett ytterliga¬
re stöd för sitt afstyrkandeå någon ändring
i denna del af skjutsen deruti, att ingen af
BondeStåndets Ledamöter vid denna Riks¬
dag höjt sin röst, för alt sätta lagligheten
af Kungsskjutsen i'fråga, eller få densam¬
ma afskaffad.
Att skjutsbesväret inom Fäderneslan¬
iGo
Den 3o April e. m.
det af BondeStåndet betraktats såsom ett
svårt ondt, och hvari ändring är af högsta
behof, derom vittnar tillräckligen största
delen af de många motionerne; men att
BondeStåndets Motionairer förbisett, att upp-
liäfvandet af Krono-och ändring uti Kungs-
skjutsen äro oeftergifliga villkor för möje-
ligheten, alt i den öfriga skjutsen kunna
tillvägabringa någon ändring, förundrar mig
nästan alldeles intet, åtminstone vida min¬
dre, än att Utskottet synts hafva förbisett
detsamma. Mera underligt synes mig, att
BondeStåndet ens funnit det löna mödan
att väcka fråga om ändring i skjutsväsendet,
sedan det vid flere föregående Riksdagar
blifvit föga eller intet understödt deruti af
de andre Stånden.
Såsom en besynnerlighet torde man
kunna anmärka, att Utskottet, icke hellre,
än alt upprepa ett så negatift skäl emot
ändring i Kungsskjutsen, som det nyss upp¬
gifna, åberopat något mera positift och följ-
akteligen mera bindande, såsom till exem¬
pel det af en och annan af Herrar Lands-
liöfdingar gjorde påstående, att Allmogen
med stort nöje skjutsar Kungsskjuts; eme¬
dan man borde hoppas, att 20 år efter vårt
nya Statsskicks införande ingen del af Sven¬
ska Allmogen med nöje borde kunna utgö¬
ra ett den ålagdt onus, till hvars utgöran¬
de saknades en i i9:de århundradet till¬
räck-
Den 3o April e. m. 161
räckligen bindande Lag. På grund af hvad
jag nu anmärkt emot Betänkandet, yrkar
jag detsammas återremitterande, och anhål¬
ler att Utskottet, efter att hafva tagit äm¬
net uti ett nogare öfvervägande, måtte lill
Ständerne inkomma med förslag till under¬
dånig anhållan hos Kongl. Maj:t om Kro-
noskjutsens upphörande, Kungsskjutsens ut¬
görande i likhet med Gästgifveriskjutsen,
samt om sådane ändringar uti håll- och re¬
serv-skjutsen, som äro möjlige och nödvän-
dige, till dess Styrelsen kan hinna utarbeta
och förelägga nästkommande Ständer ett full¬
ständigt förslag till ändring uti vårt post-
och skjuts-väsende, hvilket af tidens fordrin¬
gar är högt påkalladt, och af andre hyfsa¬
de Folk redan längesedan tillgodonjutits.
Herr Tham, Wollrath: Jag skall ej upp¬
taga tiden med att ingå i betraktelser öf¬
ver Lagarne om Krono- och Kungs-skjut-
sen, utan endast yttra några ord, i anled¬
ning af sista delen af Utskottets Betänkan¬
de, rörande Gästgifveri-skjutsen. Utskot¬
tet har med rätta sagt, att den är tryckan¬
de och bör lindras; men jag kan ej gilla
de principer, hvarpå Utskottet föreslagit en
sådan lindring. Utskottet har antagit, att
det moraliska förderfvet bland Allmogen, i
följd af den närvarande skjutsinrättningen,
förorsakas endast af Hållskjutsen, hvaremot
Utskottet förbisett, att samma förhållande
22 H. II
i
Den 3o April e. m.
äger rum med Reservskjutsen. ReservBon-
den, hvars häst, ryckt från arbetet, blifvit
af den resande strängt körd, måste på Gäst¬
gifvaregården uppehålla sig flere timmar,
för att låta hästen hvila, innan han kan
begifva sig hemåt, och då har han tillfälle,
att till spel och bränvin använda de redan
erhållne skjutspenningarne. Jag tycker der¬
före, att man i detta afseende bör hafva
en lika omsorg om den Reservskjutsande,
som om HållBonden. Nu bar dock Utskot¬
tet sökt hjelpa blott de Hållskjutsskyldige,
genom att hvälfva skjutsbesväret från dem
på Reserven, eller förvandla dem till Re¬
servskjutsande, hvilket likväl sällan kan ske.
Att man förr, då de resandes antal var
mindre och luxen ej fordrade så många hä¬
star för en person, som nu, på många stäl¬
len kunde hjelpa sig fram med blott Reserv¬
skjuts, känner jag väl; men jag vet ock, att
skjutsningen i sednare tider blifvit till den
grad besvärlig, att ReservBonden på vissa
ställen måste skjutsa hvarannan dag. Der¬
emot skjutsar i allmänhet ingen Hållbonde
oftare än en gång hvarje månad, stundom
ej oftare än en gång hvar femte eller sjet¬
te vecka. Då vill jag fråga, om det är rätt,
att söka lindra endast Hållskjutsningsbesvä-
ret, och icke äfven Reservskjutsskyldighe-
ten, utan snarare försvåra den sednare. An¬
tager man, att det är en förmån för Re¬
servbonden att få skjutsa och sålunda för¬
skaffa sig en liten biförtjenst, så måste man
Den 3o April e. m.
i63
äfven medgifva, att förmånen är större för
den, som skjutsar i Håll; ty han vet, när
han skall skjutsa, men Reservbonden har
ingen bestämd tid, utan måste på kallelse
skynda till skjutsning från de angelägnaste
arbeten och under den brådaste tiden från
plogen och skörden. En ytterligare orätt¬
visa innebär Utskottets förslag, att skjuts-
legan skall höjas på de ställen, der entre¬
prenader om Hållskjutsen träffas, till förmån
för blott entrepreneurerne och Hållskjut-
Sande, men icke för den Reservskjutsande,
som likväl har ett tyngre onus, då han ej
Vet, när hans skjutsningstour inträffar, utan
måste passa på, och när den kommer, lem¬
na allt, för att fullgöra denna skyldighet.
Dessutom anser jag den af Utskottet före-
slagne skilnaden mellan högre och lägre
skjutslega å vissa ställen vara en orättvisa
mot de Resande; ty hvarföre skall den ena
betala mer än den andra; sådant, skulle le¬
da till många tvister och oordningar. Jag
tror för öfrigt, att ingen förbättring eller
lindring i Gästgifveriskjutsen vidare kan
åstadkommas, utan ett fullkomligt upphäf-
vande deraf, och en ny skjutsinrättnings in¬
förande, såsom i andre Länder, med For¬
vagnar, Diligencer och Postvagnar. För¬
höjd skjutslega i allmänhet anser jag ej va¬
ra nyttig, och icke kunna bereda det der¬
med åsyftade ändamålets vinnande, utan bi¬
drag af Statsmedel. Utskottet tror jag ej
r i *
i64
Den 3o April e. m.
eller kan uppgöra något lämpligt förslag 1
detta ämne, hvaremot jag anser Regeringen
snarare vara i tillfälle dertill, om, såsom
jag hoppas, den önskar en förändring i skjuts¬
väsendet. Jag begär derföre icke återremiss
af Betänkandet, utan rent af afslag derå.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, ha¬
de inlemnat följande, som upplästes:
Då, i flere motioner inom RiksStånden,
olägenheterne af skjutsningsbesväret i all¬
mänhet blifvit framstälde, hämtade, ej min¬
dre ifrån de allmänna föreskrifterne derom,
än ifrån de vid tillämpningen uppkomman¬
de missbruk, anhåller jag, att få fästa Ek0-
nomiUtskottets uppmärksamhet på de åsig—
ter, hvaröfver jag saknar Utskottets omdö¬
men, och som jag härmed får anföra iden
ordning Utskottet hufvudfrågorne framställt.
Hvad först angår Kronoskjutsningen, delar
jag väl med Utskottet den öfvertygelse, att
den icke alldeles kan afskaffas; men in¬
skränkningar deri, utöfver hvad Utskottet
föreslagit, torde likväl skäligen kunna for¬
dras, och då författningar föreskrifva, att
Kronans manskap icke få åkande transpor¬
teras, öfver verkställigheten hvaraf en nog¬
grannare tillsyn, under Landshöfdingens an¬
svar, bör begäras, synes mig, att Utskot¬
tets medgifvande pag. 7 i Betänkandet, att
nemligen Kronans effecter och manskap äga,
att under fredstid med skjutsning fortskaf-
fas, bör, i afseende på manskapet, utgå,
Den 3o April e. ra.
i65
snmt att i Riksens Ständers yttrande der¬
om må intagas, det Kronoskjutsfördelnin¬
gen ej borde, som stundom händer, få be¬
ro på Kronobetjeningens godtfinnande, utan
verkställas, jemlikt Landshöfdingens före¬
skrift, som för lagligheten och behörighe¬
ten deraf allena bör ansvara. Då, med
förutsättning af författningars efterlefnad,
Kronoskjutsningarne hufvudsakligen komma
att bestå i transporter af Kronans effec-
ter, och jag, såsom Landtman, har erfaren¬
het, att sådane kunna lika säkert verkstäl¬
las med oxar som med hästar, hvilket i Sö¬
dermanland, der jag är boende, tillämpa¬
des hela det sista året af det olyckeliga
kriget med Ryssland, anser jag mig så myc¬
ket mera äga anledning tillstyrka ett så
heskaffadt medgifvande, af skjutsning för
Kronans räkning med oxar, som jag känner,
att åboer å mindre hemmansdelar nemligen
Sjettedels och Attondedels mantal och min¬
dre delar å skogsbygd, der åkerbruket är
mindre utvidgadt, hvilka för sitt hemmans¬
bruk ej behöfde hålla häst, likväl blott för
skjutsningsskyldigheten dertill tvungne, må¬
ste anskaffa dyrköpte hästar, som ej kun¬
na betalas genom landtproducternes oför¬
delaktiga afsättning, och genom hvilkas för¬
lorande, vid olyckshändelser hernmansbru-
karens skuldsättning och möjeliga under¬
gång snart kan blifva beredd; varande dess¬
utom af Statsekonomisk nytta, om, genom
inskränkning i häste-antalet, ett större an¬
166 Den 3o April e. m.
tal boskapskreatur kunde å hemmanen fö¬
das, till fördel för åkerbruket och till be¬
fordran af större tillgång på victualier. Hvad
dernäst angår den så kallade Kungsskjuts-
ningen, hvarom Utskottet sig yttrar: "att
"Utskottet på det högsta afstyrker all för¬
ändring ifrån Riksens Ständers sida, och
"hvars framgena utgörande, på sätt hittills
"ägt rum, Utskottet anser både lagligt och
"oundvikeligt;” så har det verkeligen före¬
kommit mig oväntadt, att Utskottet, som
individu-elt känner olägenheterne och miss¬
bruken deraf, icke skulle begagna ett till¬
fälle, att, med iakttagande af tillbörlig gran¬
lagenhet, derom yttra omdöme och tillstyr¬
kande, hvarförutan jag anser Utskottet icke
svara emot skyldigheten och förtroendet,
att bevaka och befordra hemmansbrukares
rätt och nytta; och vid detta förhållande
anser jag mig, såsom Landtman med local-
kännedom, både berättigad och pligtig, att
framställa mine åsigter för rättvisans pröf¬
ning. Med föresats, att aldrig befalla mi¬
ne skjutsskyldige underhafvande, att med
deras hästar för mine hemman deltaga i
dessa, stundom äfventyrligare, skjutsningar,
bar jag väl flere gånger med egna hästar
skjutsat Konungens och de Kongl. Perso-
nernes vagnar, utan att de någonsin blifvit
skadade, då en skyndsammare färd bär en
lättnad i kortare skjutsombyten; hvarom allt
yttrande i öfrigt är utom gränsen för milt
omdöme; men i anseende till den öfrige
Den 3o April e. m. 167
större Kongl. Sviten, anser jag samma an¬
svar för strängare körning, väntning och
obehörig behandling, böra äga rum, somför
andre resande; så att, de skjutsskyldige, i
dessa afseenden böra äga en trygghet i för¬
fattningars föreskrift och efterlefnad, och
med iakttagande deraf, anser jag, det skjuts¬
ombyten icke må blifva tätare, än för re¬
sande i allmänhet, emedan, till lieminans-
brukares synnerliga betungande af tätare
skjutsombyten blifver en följd, att på flere
mils afstånd hästar uppbådas till de större
Kungsskjutsningarne, och, i trängsel emellan
behof och tillgång till hästar, olagliga skjuts¬
befallningar emanera, hvaribland jag må
nämna hvad mig sjelf händt, att nämligen
alla mina frälsehemman blifvit beordrade
till Kungsskjuts med dubbelt större häst¬
antal, än författningarne föreskrifva', eller 4
af mantalet, hvilken föreskrift jag väl gif-
vit åtlydnad, häldre än att göra hinder i
skjutsningen; men dermed erfarit obeha¬
get, att Lagslridiga bud skola få bero af
Kronobetjentens godtfinnande att utfärda.
Jag tror för min del, att en på behörigt
sätt gjord framställning af olägenheterne
vid Kungsskjutsningar, hämtade ej mindre
ifrån det utsträckta behofvet i häste-antalet,
än ifrån väntningar, och strängare körnin¬
gar, än författningar för andre resande med¬
gifva, icke skulle misstydas, och jag anser
den önskan dermed kunna sammanbindas,
alt sådane skjutsningar, efter Landshöfdin-
i68
Den 3o April e. m.
garnes föreskrifter samt under deras tillsyn
och ansvar uppbådade, så verkslälde-s, att
förlattningarne, som skydda de skjutsskyl¬
dige emot obehörig väntning, strängare kör¬
ning och elak behandling af resande, i all¬
mänhet äfven tillämpades emot missbruk i
den Kongl. Svitens skjutsningar; görande
mig förvissad, att desse framställningar och
äfven denna inskränkning i skjutshästars an¬
tal skulle mötas med. välbehag och gillan¬
de af den rättvisa, som icke lemnar Natio¬
nens billiga fordringar utan afseende. Hvad
sluteligen angår de föreslagne förändringar-
ne, i afseende på håll-och reserv-skjutsen,
får jag, hufvudsakligen instämmande i Friher¬
re Cederströms reservation emot Betänkan¬
det, yttra den öfvertygelse, dels att fördel¬
ningen af de reserveskjutsande i tvenne oli¬
ka förhållanden, hvarken är lämplig eller
rättvis, så vida icke alla komma att, i re-
serveskjutsningen lika deltaga, dels, att den
föreslagne olika och högre betalning i skjuts¬
penningar för hästar, tillhörige en entrepre-
neur af skjutsningen, än för Gästgifvarens
och Reserve-lagets hästar, saknar grund i
rättvisa, och föranleder till bedräglige upp¬
gifter och tvister. Jag anser äfven förhöj¬
ning i skjutslegan vara den rätta utvägen,
att befordra nyttiga skjutsinrättningar, till
inskränkning i hållskjutsningen; men då
dervid möter den betänklighet, alt Statens
utgifter, likasom enskiltes, lill ersättning
för skjutsningskostnader, der sådane till Em-
Den 3o April c. m.
l69
hets- oell Tjenstemän skola godtgöras, blif¬
va till Statens och enskiltes betungande
betydligen förhöjde, synes mig densamma
dermed böra undanrödjas, att Rese-regle-
menten och andre författningar, som tilläg¬
ga rättighet att emot ersättning begagna ett
bestämdt antal hästar, borde granskas till
den inskränkning, att det medgifne antalet
endast finge vara emot behofvet svarande,
och att ingen béhållning genom icke be¬
höflig obegagnad skjutsning finge äga rum,
då det icke kunde, som nu sker, inträffa,
att en Landtmätare finner godt att på en
förrättning medtaga en medhjelpare, och
beräkna skjutsning för fyra hästar på flere
resor, hvarigenom stundom händer, att
skjutsersättningen öfverstiger sjelfva landt-
mätare-arfvodet. Jag, anhåller om remiss
häraf till Ekonomiutskottet,
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt} Gustaf: Jag har med nöje hört
det förtroende Herr Anckarswärd hj^ser för
Ha ns Maj:t Konungens ömhet och omvård¬
nad för Sitt Folk, och hvarunder Herr An¬
karsvärd föreslagit en underdånig skrifvel¬
se, rörande Kungsskjutsen. Jag delar de
förra tänkesätten, och jag tror icke, att här
finnes någon, som tvekar om Konungens
Landsfaderliga afsigter. De hafva blifvit
ådagalagde, icke allenast med ord, men
med handlingar, hvilka sednare, ehuru gran¬
na de förre kunna vara, likväl äro både
170
De n 3o April e. m.
varaktigare och helsosammare. Att de för¬
re, eller orden, kunna utvidga sig till hvil¬
ken flygt som helst, visar oss Grefve Horns
nyss uppläste anförande, der han, i en be¬
ständigt höjd och sänkt våg, banat sig väg
från skjutsbestyr och hållhästar till förän¬
dring af våra grundlagar, och Svenska fol¬
kets liknöjdhet dervid; derefter till Corpo-
raler och Länsmän och slutligen till Pro¬
testantisk Jesuitism. Skulle skjutsbesväret
hafva följt med på hela denna färd, så ha¬
de den visserligen blifvit den besvärligaste
af alla. Men det gifves en grannlagenhet
medborgare emellan, hvilken i ännu högre
mått bör iakttagas, då man vänder sig till
Konungen. Jag kan ej igenfinna denna
grannlagenhet i Herr Anckarswärds förslag
till underdånig skrifvelse; ty om jag rätt
fattat meningen, skulle Rikets Ständer an¬
hålla, det Konungen ville så inskränka per¬
sonalen vid sina resor, att de kunde be¬
stridas med Gästgifveriskjuts och det häst¬
antal, som vid Gästgifvaregårdarne vanli¬
gen är att tillgå. Jag hemställer, huruvi¬
da det låter förena sig med grannlagenhe-
len, att frambära én sådan anhållan, eller
att säga: ”ehuru nyttige Eders Maj:ts resor
”äro, blifva de likväl genom ett öfverdrif¬
vet hästantal, och endast derigenom, be¬
tungande för landet.” Jag afstyrker såle¬
des den underd. skrifvelsen.
Hvad åter beträffar de röster, som höjt
sig i Hederv. BondeStåudet, hade jag ön-
Den 3o April e. m.
skal undvika att tala derom. I andra län¬
der, der lagstiftande församlingen är delad
på tvenne eller flera Kamrar, afhåller man
sig gerna, att i den ena omtala hvad som
tilldragit sig i den andra. Detta är en grann¬
lagenhet, som man icke gerna öfverträder,
och vi hafva nyligen sett exempel derpå i
England och Frankrike; men om man skall
omtala hvad som ägt rum i Hederv. B011-
deStåndet, så torde Herr Grefve Horn sjelf
kunna påminna sig, och jag åberopa an¬
dra röster i samma Stånd, än de Grefve
Horn åkallat, och hvilka, icke delande hans
åsigt, varit så öfvervägande inom Ståndet,
att de torde lemna det bästa beviset för
allmänna opinionen i ämnet.
Grefve Posse, Arvid: Innehållet af
Herr Anckarswärds och Herr Tersmedens
anföranden är mig obekant, emedan jag
ickö var närvarande, då den förre hade
bordet, och icke var nog lycklig, att kunna
höra hvad den sednare uppläste, hvilket
otvifvelaktigt var mitt fel. Grefve Horns
yttrande deremot har jag uppfattat i dess
helhet, och jag erkänner, att det väckt min
förundran; ty med minne af de öfver lägg¬
ningar, hvartill Grefve Horns motioner i
detta ämne gifvit anledning, hade jag hop¬
pats, att alla anföranden af sådan beskaffen¬
het, som det af Grefve Horn nu uppläste,
skulle uteblifvit; men jag instämmer med
Grefve Horn deruti, att ”arfsynden icke
heller kan afskaffas.”
t
17
Den 3o April e. m.
Min afsigt hade visserligen varit, att
upptaga till besvarande de anmärkningar,
som af Grefve Horn blifvit gjorde mot Ut¬
skottets Betänkande, och jag har äfven i
sådant ändamål antecknat åtskilligt mig till
minnes, men vid närmare eftersinnande fin¬
ner jag, alt, om jag fullföljde denna min
afsigt, skulle jag icke kunna undvika att
göra mig saker till den förebråelse, för
hvilken Herr Grefve Horn icke torde vara
alldeles fri, nemligen att hafva talat utom
ämnet. Jag vill i stället, följande Grefve
Horns råd att bortrycka det onda med ro¬
ten, vidtaga en annan utväg, som skulle
kunna freda oss, åtminstone för denna Riks¬
dag, från discussioner, angående skjutsvä¬
sendet, af sådan art som denna. Jag till¬
styrker derföre, att Utskottets Betänkande
må afslås i sin helhet. — Mången torde
finna det besynnerligt, att den, som del¬
tagit i Utskottets Beslut, kan framkomma
med ett sådant förslag, och jag anser mig
derföre skyldig uppgifva orsaken till det
ovanliga i mitt yrkande. För denna gån¬
gen vill jag, i sådant ändamål, fästa upp¬
märksamheten endast derå, att jag, hvad
Kronoskjutsen angår, borde, såsom Ledamot
i £7fO/zom/-Utskottet, oberoende af förhål¬
landen, sorn ligga utom gränsen för detta
Utskotts befattning, önska en af billighe¬
ten påkallad tillökning i vedergällningen för
nämnde skjutsningsbesvär, hvaremot jag vid
ämnets behandling inom RiksStånden bör
Den 3o April e. m. iy3
betrakta saken i sin helhet, och således till¬
se om möjlighet finnes , att uppfylla hvad
billigheten i detta fall fordrade. Då jag
nu tror mig veta, att Statens utgifter skul¬
le ganska betydeligen ökas, om Kronoskjut-
sen skulle betalas lika med Gästgifvar¬
skjuts, då Statens tillgångar, enligt hvad
vi alla hafva oss bekant, äro ganska knap¬
pa, i jemförelse till för handen varande
behof, och då, i frågor af sådan beskaffen¬
het som denna, billighetens kraf ofta må¬
ste vika för nödvändighetens bud, tror jag
mig, utan inconsequence, kunna tillstyrka,
att de af Utskottet föreslagne ändringarmed
Kronoskjutsen må tills vidare uppskjutas.
I afseende å Kungsskjutsen är ett afslag å
Betänkandet det samma som ett bifall; ty
af begge delarne följer, att Kungsskjutsen
förblifver i det skick den nu är. Och be¬
träffande sist Gästgifveriskjutsen, är det
icke endast på detta rum, utan nästan vid
alla tillfällen, der samtal om detta ämne
förefallit, som jag hört missnöje yttras öf¬
ver Utskottets förslag, att skjutslegan skulle
beräknas olika för serskildta Stationer, att
hållskjutsen skulle upphöra, att hållskjuts-
skyldige hemman skulle, så vidt omstän-
digheterne sådant medgåfvo, anslås till re¬
servdagens förstärkning, och att desse sed¬
nare skulle indelas i 2.‘ne lag, på sätt i
Elfsborgs Län redan skett; vid hvilket för¬
hållande jag väl förblifver uti min öfver¬
tygelse, att Utskottets förslag är ledande
174 Den 3o April e. m.
till det ändamål man söker, nemligen skjat-
sens bestridande genom entreprenade; men
tror dock att man icke bör påtruga all¬
mänheten förändringar, som den icke önskar.
Herr Ribbing, Arvid: Under den för¬
modan, att förevarande Betänkande, i an¬
seende till de vigtiga anmärkningar, som
deremot blifvit gjorda, återremitteras, an¬
håller jag, att få bifoga några strödda er-
indringar dervid. Förslaget att öka betalnin¬
gen för Kronoskjutsen går, enligt min tanka,
endast ut på att lindra, eller rättare efter¬
skänka bördor för vissa hemmansegare, som
redan länge ansett dem såsom en laglig skyl¬
dighet, och derefter uppgjort sina beräk¬
ningar vid köp, arrenden, arfskiften o. s. v.
samt lägga dessa bördor på andra, i hvil¬
kas beräkningar befrielser derifrån likale¬
des ingått. Jag är säker, att mången be¬
talt sitt hemman högre, derföre att han
varit befriad från Kronoskjutsen. Nu skall
den likväl drabba honom i Bevillning. Vi
hafva ett färskt exempel i Fångskjutsen,
som redan ökat Statens utgifter med mer
än 200,000 R:dr årligen, och för hvilket
nya anslag tillskott vid kommande Riksda¬
gar, så väl som nu vid denna, torde ytter¬
ligare erfordras. Kronoskjuts-anslaget blif-
ver säkerligen ännu större, i samma mån
som behofvet af Kronoskjuts är mera om¬
fattande. Hvad derefter beträffar Kungs-
skjutsen, så medger jag väl, att det kan
D en 3o April e. m. jy5
fiunas orter, der denna börda, som man
kallat den, är tryckande; men deremot fin¬
nas äfven andra orter, der den icke anses
för någon körda. Må bända är- det der
den verkeliga glädjen att någon gång se sin
Konung, som gör, att man glömmer de
förluster, hvilka genom hästars skadande
och dylikt kunna inträffa. Jag bestrider
likväl icke, att Kungsskjutsen, isynnerhet
för orterne närmare Hufvudstaden, medfö¬
rer tunga; men man bör ock besinna, att
dessa orter af Hofvets och Hufvudstadens
granskap hafva många fördelar framför 'de
längre bort belägna provincerne. Dessutom
torde utvägar icke fattas till lindring i be¬
sväret. Då städerne äro pligtige att delta¬
ga i Gästgifveriskjutsen, vet jag ej, hvar¬
före de icke äfven deltaga i Kungsskjutsen,
och jag anhåller att få fästa Utskottets syn¬
nerliga uppmärksamhet på denna omstän¬
dighet.
Hvad vidare Hållskjutsen angår, tror
jag att Utskottets förslag derom äro goda.
Herr Tham har väl påstått, att Reservskjut¬
sen vore svårare, än Hållskjutsen, emedan
den hållskjutsskyldige har sin vissa dag,
på hvilken han skall skjutsa; men härvid
torde äfven böra komma i betragtande, att
han har sin vissa väg att fara, stundom
flere mil, utan betalning, och att han icke
bar sin vissa skjuts, när han kommer fram,
utan ofta får återvända hem utan någon
176
D en jo April e. m.
förtjenst, och då måste resan fram och åter
till gästgifvaregården, och vistelsen derstä¬
des onder ett helt dygn utan all förtjenst,
visa sig såsom ett bestämt onus, hvaremot
reservskjutsen alltid medförer någon in¬
komst, emedan den aldrig budas förgäfves.
Jag tror att, liksom på den ort, der jag vi¬
stas, redan skedt, all hållskjuts kan indra¬
gas; men att i allmänhet Öka skjutslegan,
anser jag icke vara af behofvet påkalladt.
De skjutsnlngsskyldige äro öfverhufvud väl
belåtne med den betalning, de nu få. Bort¬
tages hållskjutsen, så är isynnerhet intet
behof, att höja legan, och de, som äro an¬
gelägne att komma fort, kunna hafva för¬
bud. På många ställen anses det som en för¬
del att skjutsa. Man bör på de stora vä-
garne ofta klagan öfver Ångbåtarne, som
borttaga förtjensten, och desse gå likväl,
dels om vår och höst, då vägarne äro tun¬
ga, och dels om sommaren, då bonden har
sitt angelägnaste arbete. Jag har hört be¬
rättas, att de, som fört den nyligen inrät¬
tade forvagnen emellan Stockholm och Up¬
sala, blifvit förolämpade af de skjutsskyl¬
dige på denna väg, emedan de borttaga
skjulsningsförtjensten. Kan nu skjutsen an¬
ses för en förtjenst i den ort, der den skul¬
le såsom mest betungande och tryckande
betraktas, så mäste den i allmänhet ej be¬
höfva att blifva högre betald. Och vore
den icke en förtjenst, huru skulle då en
For-
Den 3o April e. ni. 177
Forvagns-inrättning kunna bära sig, som
icke tager mer lega än skjutspenningarne
utgöra, och som ofta får fara med toma
platser i vagnen. Utskottet har föreslagit
en förhöjning från 25 till 5o procent. Jag
kan icke godkänna denna proposition. Ty
0111 underhållskostnaden för en häst kan
jemföras med den för andra kreatur, så fin¬
na vi, att i de flesta orter t. ex. en ko af¬
kasta!’ endast 13: 16., men på andra ställen
såsom här 5o R:dr B:co. De locala skilj¬
aktigheterna i kostnaden för, eller värdet af,
utfodringen äro således större, än Utskot¬
tet beräknat, och då ingenting vinnes ge¬
nom en ojemn förhöjning, ufslyrker jag
förslaget dertill. — Man talar äfven om
lättheten att resa här i landet och den rin¬
ga kostnaden dervid, då den jemföres med
den inom andra länder; detta är väl sant,
då man endast vill åka och beräknar kost¬
nader ne efter miltal, men örn man reser
för att något uträtta, och man besinnar de
större distancerne, som måste tillryggaläg-
gas för att uppsöka de auctoriteter, enskild¬
te personer eller de ställen, som för ena
eller andra angelägenheten erfordras, tror
jag man skall finna kostnaden att här ut¬
rätta något, lika betydlig som i andra län¬
der med tätare population och mindre ter-
rainer.
Utskottet har äfven föreslagit en för¬
höjning i vagnslegan. Må vara att bil lig-
22 II. 12
i78
Den 3o April e. m.
beten påkallat detta; men jag fruktar, att
fördelen för den skjulsande, som man ve¬
lat hefordra, på detta sätt, snarare min¬
skas. Det är alltid beqvämare för den skjut¬
sande, att få medföra och begagna sitt eget
åkdon, hvarvid både ban och hans hästar
äro vane; att hafva något alt åka uti på
hemvägen; att ej nödgas, såsom ofta då
skjutsen bär åt hans hemtragt, lemna vag¬
nen efter sig på gästgifvaregården, och se¬
dan få göra en serskildt resa efter den; alt
få sitt foder med sig och slippa den resandes
tunga vagnar; men i samma mån som vagns-
legan höjes, skall den resande finna större
uträkning, att begagna eget åkdon. För min
del skall jag i och för utgiften likväl ej
hafva något emot en sådan förhöjning.
Hvad sluteligen beträffar de 2:ne äm¬
nen man här vidrört, nemligen Jesuitism
och Arfsynd, äro båda för mig lika förhat¬
liga och förhatligare, än att någon af Rid-
derskapets och Adelns Ledamöter vidare lä¬
rer dem upptaga.
Herr Anckar swärd, August: Jag skul¬
le hafva mycket att förebrå mig, om jag
trodde mig förtjena den beskyllning H. E.
Herr Grefve af Wetterstedt gifvit mig, att
genom mitt nyss afgifne förslag hafva felat
i grannlagenhet emot Kongl. Majrt. Lyck¬
ligtvis behöfver jag i detta fall ej vädja
till annat, än mitt eget inre medvetande
Den 3o April e. m.
»79
om renheten af mina afsigter och grannla-
genheten af mitt handlingssätt, i hvilket
jag vågar täfla med hvem som helst. Jag
tror mig hafva uppfyllt min pligt, såsom
representant, bättre än Herr Grefve af Wet¬
terstedt sin, såsom Rådgifvare, då jag vill
framställa, och han undanhålla för Konun¬
gen, tillvaron af ett ondt, hvilket det en¬
dast heror på Hans Maj:t sjelf att förekom¬
ma. Det är, för mig åtminstone, ej tänk¬
bart, att man genom den framställning, jag
föreslagit, kan träda grannlagenheten för
nära, då den göres till en Konung, som
till valspråk tagit: ”Folkets kärlek min be¬
löning;” och då man är öfvertygad att Han
med glädje omfattar tillfället, att lindra
folkets bördor i det Land, till hvilket Han
blifvit kallad att regera. Det förundrar
mig, att man med så mycken ifver sätter
sig emot återremitterandet af detta Betän¬
kande, då man i smärre frågor sällan ne¬
kar återremiss, ofta beledsagad af ganska
få anmärkningar. Uti ett mål af denna
omfattning och vigt synes det icke för myc¬
ket begärdt, att alla anmärkningar få fram¬
ställas och komma under mogen öfverlägg¬
ning och pröfning. Jag förnyar alltså min
anhållan, att ifrågavarande Betänkande måt¬
te återremitteras, och hvad jag deremot an¬
fört få åtfölja till Utskottet.
Grefve Horn: Det är sannerligen ej
utan djup förvåning, som jag hört en Le-
12®
i8o Den 3o April e. m.
damot, ja sjelfva Ordföranden i Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, yrka för¬
kastande af hela Betankandet; och detta
styrker mig i öfvertygelse!! om rigtigheten
af den anmärkning jag hört, att Betänkandet
med flit vore så författadt, alt det kunde för¬
kastas, för att derigenom komma ifrån hela
frågan, och undvika att behandla den grund¬
ligt. Jag vet ej, hvarföre man skall sky,
att med grundlighet handlägga ett ärende,
derföre att det handlar om Konungens re¬
sor. Konungens Befallningshafvande borde,
om de icke äro det, vara underrättade om
tillståndet i sina Län. De borde känna
det förhållande, hvarom få inom detta Hus
kunna vara okunnige, och deras åliggande
vore att förekomma det arbitrage Kronobe-
tjeningen utöfvar vid uppbådandet af Kung¬
skjuts. Det är förundransvärd!, att man
velat så deraissonnera, som man gjort, för
att öfverbevisa mig om origligheten af mitt
påstående, att laglöshet existerar, i afseen¬
de på utgörandet af K ungsskjutsen. Hvad
skall då det förhållande kallas, att under
constitutionella former utkräfva en skjuts¬
skyldighet, som icke till sitt omfång i La¬
gen bestämmes? Om, såsom Herrar Lands-
liöfdingar här velat insinuera, några klago¬
mål icke förspörjas öfver Kungsskjutsens
utgörande, kommer det visserligen, jag upp¬
repar det ännu en gång, af arfsynden, af
den slafviska vanan, att blindt lida makt-
utöfningen. Här är icke fråga om Kouun-
Den 3o April e. m. iSt
gens makt, utan om den, som missbrukas
af Dess Befallningshafvande; och på deras
moraliska ansvarighet inför en efterverld
måste alltid så beskaffade oordningar, som
de, hvilka nu öfverklagas, hvila. Grefve
Posse har vidrört frågan på ett sätt, som
skulle visa dess oantastlighet, och deri¬
genom gjort ali vederläggning öfverflödig.
Grefven insinuerar, att arfsynden verkade
på mig, för det jag ej låtit afstyra eller
afskräcka mig af det uppträde, som här
ägde rum, då min motion remitterades;
men Grefven bedrar sig mycket, om han
tror mig någonsin kunna låta en sådan
magt, som här da visade sig, inflyta på
min öfvertygelse och mitt handlingssätt. Hvad
Grefven således emot mig yttrat om arf¬
synden, faller tillhaka på honom sjelf, sär¬
deles såsom Ordförande i Ekonomiutskot¬
tet, i hvilken egenskap han synes hafva
liemtat grundsatser från ett föregående Eko-
nomiUtskott, som, i anledning af en inom
Hedervärda BondeStåndet vid 1818 års Riks¬
dag väckt motion om skjutsväsendet, fann
en stor betänklighet _, att, genom höjning
eller sänkning af BondeStåndets ståndpunkt
i samhället, rubba grundvalen för dess
tillvarelse såsom eget RiksStändj och der¬
igenom förblanda dess medlemmar uti de
öfrige högre eller lägre samhällsklasserna.
Jag anhåller att få uppläsa hvad motionai-
ren under discussionen häröfver vttrat. Han
v
säger: ”Ur en högre synpunkt kan väl Sven-
Den 3o April e. m.
”ska skjutsinrättningen aldrig skådas; och
"man må icke förundra sig, att ett Utskott,
”sorn satt den i så stor dag, icke kunnat
”dermed sammanrimma den mörka ohyggliga
”tanka, som dock mången före mig hyst och
"yttrat, att Sveriges allmoge blifvit för-
yaktad och förnedrad genom sitt olyckliga,
”skjutsandej ehuru Utskottet ej funnit nå-
"got alt invända emot hvad jag derjemte
"sagt, nemligen att vår allmoge blifvit ver¬
gel igen försämrad genom samma skjuts-
”väsende.”
Vidare: ”Huru högt skulle jag för des-
”sa grymma sanningars skull icke önska,
”att kunna tillsluta ögat, eller skapa mig
”en ljuf synvilla; men jag kan olyckligtvis
”ingenting återtaga af hvad jag sagt; och
”utlänningars förmånliga omdöme öfver vår
”skjutsinrättning är ganska litet tröstande i
”detta fall; ty om de berömma Svenska
”skjutsbonden, af samma skäl som de pri-
”sa Svenka skjutsinrättningen, så blir det-
”ta beröm för ingendera någon heder, och
”bevisar ej mer, än att resan går skynd¬
sammare och för bättre köp, än i an-
”dra länder kan ske. Detta lärer också
”vara allt hvad mängden af Herrar Ut¬
sändningar se och förnimma. De upp-
”lyste ibland dem förvånas deremot, att
”se, huru Svenska allmogen låter handtera
”sig och sina hästar. Låt denna skjutsin¬
rättning j sade någon gång en bland dem,
Den 3o April e. ra.
i83
’’blifva införd i Holland , — och hafvet
skall snart återtaga sina fordna gränsort
”och än en gäng göra Holland till hafs-
’-'botten.” Så talade och tänkte den man,
hvilken nu hedras med Konungens dyrba¬
ra förtroende, att vara BondeStåndets Tal¬
man, och jag är viss uppå, att hvarje tän¬
kande medlem af det Hedervärda Ståndet
delar Joli. Olsson Långbergs öfvertygelse
om den förderfliga skjutsinrättningens olyck¬
liga inverkan på samhället.
Herr Rosenqvist3 Fredrik Leonhard:
Den liberalitet som nästan öfver allt för-
rådes uti Allmänna Besvärs- och Ekono-
miUtskottets Betänkande, angående skjuts-
ningsväsendetj skulle onekeligen vara ännu
mera prisvärd, om den icke på ett och an¬
nat ställe förnärmade den rättslära, att der
ett missbruk finnes, der bör det af Lag¬
stiftaren förekommas och rättas. Så har
Utskottet, t. ex. förklarat, att RiksdagsFull-
mägtigen Eric Norbergs Förslag, det Re¬
sande, som begagna Gästgifveri-skjuts, bö¬
ra vara försedde med bevis af Gästgifvaren
om timmen, då de afresa, icke kunde af
Utskottet understödjas, emedan Norbergs
berörde Förslag icke vöre af behofvet på-
kalladt, och fanns dessutom olämpeligt, så¬
som ledande till tvister och rättegångar ,
hvilka borde heldre förekommas, än upp¬
väckas.
Denna tanka kan jag för min del icke
antaga, så framt raan icke vill understödja
I
i84
Den 3o April c. m.
deu mening, att den manhaftighet, (eller
om man behagar karlaktighet), sorn af gan¬
ska många resande på landsvägarne utöfvas
mot allmogens hästar, genom att illa hand¬
tera dem, och fara fram, liksom jagade man
undan för en påträngande fiende, eller ha¬
de man något högst vigtigt och Riksvår¬
dande ärende att uträtta, bör ursägtas; ty
eljest, och om den resande ställer sig till
skyldig efterrättelse Kongl. Maj:ts Nådiga
Författning, att den, som begagnar skjuts¬
hästar, dermed icke skall färdas fortare än
en mil pä en och en haij timma, kan
han ju aldrig äfventyra att råka i tvist, då
han framkommer till Gästgifvaregården;
emedan hvarken den skjutsande eller Gäst¬
gifvaren lärer klaga, om den resande an¬
vänder 2 timmar på hvarje mil, helst om
det är dåligt väglag, och tungt åkdon. —
Tvisten lär således endast uppstå, i hän¬
delse den resande öfverträder författnin¬
gen, och körer fortare än timma.
Vid besvarande af den utaf Hr Grefve
Horn väckte motion, i fråga om den såkal¬
lade Kungsskjutsen, hvilken Herr Grefven
ansett icke böra utgöras pä sätt nu sker,
utan hänföras till samma cathegori, som
vanlig skjuts, har Utskottet, såsom orden
lyda, tvekat om rätta afsigten med denna
motion; men slutligen yttrat den öfverty¬
gelse, att någon förändring, i afseende på
Kungsskjutsen, hvarken vore lämpelig eller
Den 3o April e. ro.
i85
erforderlig. Skälet för ett sådant yttrande
liar Utskottet egenteligen hämtat derifrån,
att det Allmännas väl och fördel utgör fö¬
remålet för Konungens resor. Långt ifrån
att bestrida, det ju sådant ganska ofta äger
sin riktighet, och att skälet således är an¬
vändbart i en något limiterad bemärkelse,
torde det likväl icke gälla för alla de till¬
fällen, då en Svensk Konung företager re¬
sor, och ännu mindre lärer berörde skäl
bålla profvet, då fråga är om resor, sorn
af en Drottning eller Kongl. Prinsessa fö¬
retagas. Men äfven Konungens resor kun¬
na icke alltid hafva endast det Allmännas
väl till föremål. Kronan är otvifvelakligt
lika tung, som den är lysande och Maje¬
stätisk. Konungen för Sin Höga Person är
menniska i ordets egenteliga mening, och
såsom sådan måste Han både för Sin själs
recreation och sin hälsas antingen bevaran¬
de eller återfående, understundom från sig
aflägsna de stora Regerings-omsorgerna, och
njuta det stilla lugn, som finnes i Lands-
byggdens sköte. Hvad således Utskottet
behagat yttra, att det allmännas väl och
fördel utgör föremålet för Konungens resor
utan undantag, är detsamma, som om Ut¬
skottet hade velat antyda, att Konungen
alltid bör vara syslosatt med sitt höga Ko¬
nungsliga kall, och aldrig vara fri från de
dervid fästade omsorger. Jag har till föl¬
je häraf tvekat om rätta afsigten med Ut¬
skottets berörde yttrande, och fastän den
i86
Den 3o April c. m.
visserligen icke kan vara annat än ädel och
god, torde det likväl kunna antagas, alt äf¬
ven Konungen, likasom medlemmarne af
Hans Höga Kongl. Familje, någon gång fö¬
retager resor för enskild räkning, till exem¬
pel till ett Kongl. Lustslott, en Helsobrunn,
eller annat ställe. Om alltså, åtminstone
vid dylika tillfällen, uppbådad skjuts vid
de vanliga Gästgifvaregårdarne inställes, och
farten rättas efter den af Konungen sjelf,
uppå Riksens Ständers derom gjorde under¬
dåniga anhållan, utfärdade Nådiga författ¬
ning om en mils färdande på halfannan tim¬
ma, så tror jag icke, att sådane åtgärder
kunna vara skadlige; men det är säkert,
att en så hög föresyn af nyssnämde för¬
fattnings efterlefnad, skulle, likasom hvarje
annat exempel från de höga i landet, leda
till en högst gagnelig efterföljd, och verka
mycket fördelaktigt för de skjutsande. För
öfrigt, och i afseende på tiden och stället
för betalningens erläggande för all slags
Kronoskjuts, bade det varit ganska väl, om
Utskottet föreslagit, att liqviden bör af Kro-
nobetjeningen genast på stället, efter full¬
gjord skjutsning, uppgöras, innan de skjut¬
sande hemresa; ty utom det att tiden onyt¬
tigt borttages, genom inställelse till skjuts-
penningarnes erhållande långt efteråt, hän¬
der det stundom genom en Kronobetjents
slurf, dödsfall, eller obestånd, att icke al¬
la Krouoskjutsande undfå sin betalning.
• \ . ' ' 1 ■
\ »
f
Den 3o April e. ro.
187
Jag anhåller således om återremiss af
Betänkandet, och att detta mitt yttrande
må få sällskapa.
Herr Rosenbladj Bernhard: Det är med
en särdeles fägnad, som jag, från den si¬
da, hvarifrån jag varit vand att höra yr¬
kas afslag å hvad man ej trott sig böra gil¬
la, äfvensom fråga endast varit att under¬
söka hvad rätt är, nu hör ett mildare för¬
farande yrkas, hälst anledningen icke kan
vara, att afslag från annat håll blifvit yr-
kadt. Jag, som tagit till grundsats, att
icke afse, hvarifrån en sak kommer, utan
huru den är, får instämma med de Herrar,
hvilka yrka återremiss, såsom det enda med¬
let, att i detta vigtiga ämne vinna för lan¬
det nyttiga resultat. Jag öfvergår nu till
granskning af Betänkandet. Först saknar
jag, i den långa reciten af inkomna förslag,
mitt om en central-authoritet för Styrelsen
af skjutsväsendet, hvarigenom enhet deri
kunde vinnas, och det, som nu på flera stäl¬
len inträffar, förekommas, nemligen att å en
Gästgifvaregård i ett Län anstalterne icke
stå i någon harmoni med dem på nästa i
ett annat Län. Med Utskottet delar jag i
öfrigt öfvertygelsen om nödvändigheten af
Kungsskjutsens bibehållande, och Krono-
skjutsens betalande, i enlighet med hvad
som sker för Gästgifveriskjutsen. Äfvenle¬
des förenar jag mig i tillstyrkandet, att af¬
skaffa hållskjuts öfver allt, der det möjli¬
188
Den 3o April e. m.
gen låter verkställa sig; och kan ej med en
tiel värde Ledamöter finna, att reserv-skjuls-
ningen är lika skadlig, som hållskjutsnin-
gen. Måhända är den lika onereus i eko¬
nomiskt hänseende, men i moraliskt måste
hållskjutsen vara af ojemnförligt större skad¬
lighet, än gästgifveriskjutseu. Man betänke
endast 24 timmars vistande i hållstugan,
och den deraf bland allmogen uppkomman¬
de osedlighet. Uti hvad Utskottet serskilt
yttrat om körningstiden för Kronoskjutsskyl-
dige, kan jag ej oinskränkt instämma. Jag
tror det vara lika orimligt, att bestämma
2 timmars, som timmas, körningstid på
milen, utan afseende på väglagets beskaf¬
fenhet och lassets tyngd, hvilka sednare om¬
ständigheter äro de, som hufvudsakligast
böra komma i beräkning, vid en slik frå¬
gas afgörande. Uti tillökningen af skjuts-
legan instämmer jag, dock under vilkor att
den blir lika för all skjuts på samma håll,
och skulle hälst se den bestämd efter vissa
markegångssättningar. Jag var ej uppe, då
Grefve Horn och flere värde Ledamöter ytt¬
rade sig i ämnet. Jag slipper således, att
med dem undersöka den protestantiska je¬
suitismen i organisationen af våra hållstugor
och reservlag.
Grefve Posse: Grefve Horn har trott,
att jag tillstyrkt afslag å ifrågavarande Be¬
tänkande, derföre att jag önskat, att Ut¬
skottet må undvika, alt noga pröfva saken;
Den 3o April e. m.
189
men denna slutsatts är icke riktig, ty jag
liar mig ganska väl bekant, att IIögvördi¬
ge PrästeStåndet redan återremitterat Be¬
tänkandet; att Hedervärda BondeStåndet fat¬
tat enahanda beslut i fråga om Gästgifveri-
skjutsen; och att Vällofl. BorgareStåndet sä¬
kert äfven beslutar återremiss, hvaraf föl¬
jer, att Utskottet måste å nyo pröfva må¬
let i bela dess vidd, om än Höglofl. Rid-
derskapet och Adeln skulle finna för godt
att afslå förevarande Betänkande. Det är
således icke fruktan, hvarken för sakens pröf¬
ning, eller för det besvär för Utskottet, hvar¬
till en återremiss föranleder, som förmått
mig att yrka afslag, utan får jag nu, efter
Herr Grefven så vill hafva det, uppriktigt
säga, (hvad jag, då jag nyss yttrade mig,
med afsigt förteg,) att egenteliga skälet till
mitt yrkande, är helt enkelt det, att man
genom ett afslag, sorn, i anseende till åter-
remissen från de öfrige Stånden, kunde ega.
rum utan skada för sjelfva saken, ådagala-
de, att Grefve Horns anförande var af den
beskaffenhet, att det icke borde blifva fö¬
remål för Utskottets behandling, eller lem¬
na tillfälle till ytterligare, mindre angenä¬
ma, discussioner i detta ämne.
Hvad Herr Grefve Horn uppläst ur Tal¬
mannen Långbergs vid 1818 års Riksdag
väckte motion, har icke varit Utskottet obe¬
kant, ty samma motion åtföljde de flere från
Hederv. BondeStåndet till Utskottet remil-
igo
Den 3o April e. m.
terade memorial angående förändringar i
Sk jutsinrättpingarne, men Utskottet har äf¬
ven läst hvad som i8i8af Ekonomiutskot¬
tet yttrades och af Rikets Ständer beslöts,
i anledning af meranämpde motion. Hvar¬
före har Herr Grefve Horn icke äfven deraf
lernnat Ridderskapet och Adeln del?
Friherre RidderstolpeFredrik: Betän¬
kandet må få hvad öde som hällst, vill jag
blott i afseende på den anmärkte orättvi¬
san emot de reservskjutsskyldige, att för¬
höja legan förhållskjutsen, erindra, att de,
som deltaga i den sednares utgörande, oftast
återfå sina hästar utsvultne, och sina söner
eller drängar behäftade med sådana mora¬
liska fel, som kunnat undvikas, om de va¬
rit hemma, utan att ens alltid hafva för¬
tjent skjutspenningar, hvaremot de förre all¬
tid äro säkra om skjutspenningar för hvar¬
je gång de i och för skjutsande fara till
gästgifvaregården, samt behöfva vida kor¬
tare tid uppehålla sig derstädes. Af dessa
skäl önskar jag bifall till Betänkandet. Vid¬
kommande den omtalte arbitragen, som skall
användas vid Kungsskjutsens. uppbådande
aRKronobetjeningen, får jag förklara, att-jng
ingalunda vidkännes, det någon sådan äger
runi uti "Westmanlands Län; och jag vädjar
till alla inom detta aktningsvärda Hus va¬
rande Westmanlänningar, om jag icke häri
har rätt.
Hans Excellence Herr Grefve af JVet-
Den 3o April c. m.
191
terstedt: Äfven jag skulle, såsom Herr Anc¬
karswärd yttrat om sig, hafva en tillvitelse
att göra mig, om jag visste, att jag här til¬
låtit mig gifva någon förebråelse åt hvem
som hällst. Med den aktning jag alltid iakt¬
tagit och alltid skall bemöda mig alt hysa
för andras meningar, kan och skall jag al¬
drig tillåta mig annat, än att bestrida dem ,
då de icke instämma med min öfvertygel¬
se. Jag yttrade äfven vid det anmärkta
tillfället endast, att om jag rätt fattade Herr
Anckarswärds förslag till underdånig skrif¬
velse, angående Kungsskjutsen, ansåg jag
den icke öfverensstämma med den grann¬
lagenhet Ständerne voro skyldige Konun¬
gen. Begreppet om hvad som är grannlaga
eller ej, beror naturligtvis på hvars och ens
eget omdöme. I sådant fall må detta akt¬
ningsvärda Stånd tryggt anses för att säkrast
bedömma, hvilket som är verkligen grann¬
laga, eller ej. Dermed skola både Herr
Anckarswärd och jag säkert vara nöjde. Hu¬
ruvida jag mindre uppfyllt min pligt såsom
Konungens Rådgifvare i denna fråga, än
Herr Anckarswärd sin, som Representant,
tillhörer icke mig att afgöra. Jag har all¬
tid trott, att i ett Conslitutionelt Land och
särdeles i en representativ församling, kun¬
na stridiga åsigter yttras, utan att någon
af de, som deri äro skiljagtiga, mindre än
den andra uppfyllt hvad han tror vara sin
pligt; äfvensom jag är öfvertygad, att man
lika alfvarligt kan strida om grundsatser och
192 Den 3o April e. m.
meningar; å ömse sidor bibehålla ett lika
fredadt samvete, och derefter troget fort¬
fara att i endrägt sämjas under lagens och
en faderlig regerings skygd.
Herr Tersmeden: Det är mig okärt, om
Grefve Posse icke hört mitt anförande; men
ännu okärare, om många bland Ridderska-
pets och Adelns Ledamöter icke hört det,
emedan det var min afsigt derigenom kun¬
na ge någon ökad upplysning om ämnet.
Hvad Grefve Posse beträffar, så kommer
han, i händelse af återremiss, att inom Ut¬
skottet taga kännedom af mitt yttrande; men
skulle Betänkandet åter afslås, skall jag i
alla fall, om han önskar det, hafva äran,
att åt honom till genomläsande öfverlemna
detsamma. Grefve Posse har yrkat afslag
på Betänkandet, men har likväl i Utskottet
med pluraliteten medgifvit, att stora ändrin¬
gar i vårt skjutsväsende äro af behofvet på¬
kallade. Skulle nu Betänkandet afslås, kom¬
ma så väl motionen, som de vid Betänkan¬
det gjorde anmärkningar, att förfalla, och
skjutsväsendet att stanna in statu quo, hvil¬
ket jag anser innefatta en motsägelse emot
de grundsatser Herr Grefven sjelf i premis¬
serna till Betänkandet uttalat. Herr Tham
har äfven yrkat afslag å Betänkandet; men
tillika påstått nödvändigheten af, att vårt
skjutsväsende rättas efter andra länders. Skul¬
le Betänkandet afstås, kan denna afsigt lika
litet
Den 3o April e. m.
litet vinnas, som den, hvilken Utskottets
egna Ledamöter antytt uti deras medgif¬
vande, att förändringar äro nödiga. Jag
får således förnya min anhållan om propo¬
sition till återremiss.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogis¬
laus: I en fråga af denna beskaffenhet, i
hvilken alla samhällsklasser, så högre sora
lägre, taga del, men tagadel i högst olika
förhållanden, kan det lätt hända, att en
eller annan, som finnér sig tyngd af sina
förhållanden, äfven i tunga ord uttalar sin
känsla; men lika litet som en Läkare lärer
vända ryggen åt en sjuk, för det att han
finner honom illa sjuk, lika litet bör Lag¬
stiftaren lemna sitt kall ouppfyldt, för det
att dervid kan förekomma ett eller annat
förhållande som är mindre behagligt. Jag
kan således icke instämma med dem, som
yrka afslag å Betänkandet; jag anser ämnet
af den beskaffenhet, att Lagstiftare-värdig¬
heten fordrar dess återremitterande, till slut¬
lig behandling.
Herr Rothlieb, Axel, hade inlemnat
ett anförande, som upplästes, så lydande:
Jag gillar för min del fullkomligt Ut¬
skottets åsigt, att skjutslega!! ej bör höjas
för gästgifvarskjuts, äfvensom jag anser,
att, så vida ej oredor, intriger, prejning och
hinder för de Resandes fortkomst skola upp-
22 H. 13 ,
j94
Den 3o April e. m.
slå, högre afgift, än för vanlig skjutslega,
icke bör erläggas, i händelse entreprenad¬
inrättningar lör skjutsens bestridande kom¬
ma att äga rum. Här har blifvit sagdt,
då frågan om vägpenningar erläggande fö¬
revar, och det med mjcket skäl, att en så¬
dan inrättning skulle verka menligt på Com-
municationerne inom landet; men jag vå¬
gar hemställa, huruvida förhöjning af skjuts-
legan ej skulle verka ännu menligare, då
alla transporter derigenom blefvo dyrare,
och varors fortkomst knappast alt påtänka.
Skälen till den sist af Kongl. Maj:t Nådigst
anbefalta förhöjning i skjutslegan voro hö¬
ga spannemålspriser och foderbrist, samt i
anledning deraf, dyrheten att hålla hä¬
star. Dessa skäl hafva upphört; men ned¬
sättning till skjutslegans förra belopp har
ej inträffat. De nu, i de flesta landsorter
gångbara, till yttersta vanvärde fallne pri¬
sen på Landtmanna-varor, förenade med en
i samma orter öfverklagad och verklig be¬
funnen penningebrist, tyckas ej gifva anled¬
ningar till önskan att få skjutslegan förhöjd,
hvarken af skjutsbehöfvande eller skjutsskyl¬
dige, utan snarare nedsättning. För aclie-
ägare i ångbåtar och hemmansägare, boen¬
de nära större städer, eller intill stora lands¬
vägar, skulle underrättelsen om förhöjd
skjutslega vara välkommen, såsom gynnan¬
de för ångbåtsfarten, och ledande till hö¬
gre arrenden å för skjutsning förmånligt
belägne hemman; men helt annorlunda må¬
Den 3o April e. m.
i95
ste en sådan åtgärd förekomma alla, som
inåt landet och till uppstäderne skola trans¬
portera foror af köpmansgods, sill, salt
m. m. äfvensom transporter i allmänhet.
Lika litet välkommen skulle en sådan för¬
fattning vara för nuvarande skjutsskyldige,
med undantag af dem, som bo invid de stör¬
sta vägarne; då denna förtjenst, ofta den
enda på månaden som kan förvärfvas, snart
sagt skulle upphöra, och en så väl behöf¬
lig penning gå för dem förlorad, emedan
ej gästgifvarskjuts, utom i högsta nödfall,
skulle anlitas, och de skjutsskyldige i alla
fall nödgas vara försedde med duglige hä¬
star och åkdon, hvaraf ringa eller ingen för¬
tjenst kunde hämtas. Dessutom vågar jag
med full visshet påstå, att då en ringa del
af Svenska Allmogen af skjutslegans förhöj¬
ning hämtade vinst, skulle deremot mäng¬
den derpå mångdubbelt lida, ej allenast der¬
igenom, att personer, som beräkna gästgif¬
varskjuts, såsom domare vid Häradssyner
m. m. Landtmätare &c., ofta måste anlitas,
utan äfven Kronobetjeningen vid utmätnin¬
gar, hvilka alla skola af de dem anlitande
eller icke anlitande ersättas skjutspennin¬
gar. Dessutom hvilka äro de, som egen-
teligen begagna och nödgas begagna gäst¬
gifvarskjuts? Jo! Militairen och Kronans
Embetsman, och jag vågar hemställa, om
det är förenligt att på samma gång, då frå¬
ga är om behof af Lönförhöjning, äfven ifrå¬
gasätta förhöjd skjutslega. Jag anhåller örn
Den 3o April e. m.
bibehållandet af nu gällande skjutsstadga,
och afslag på Betänkandet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken framstäld
proposition blef EkonomiUtskotlels ifråga¬
varande Betänkande, på grund af de der¬
vid gjorde anmärkningar, till Utskottet åter-
remitteradt.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Det är anledning till anmärkning mot Fö-
• **
redraganden af Handels- och FinanceAren-
der, hvarom Remiss begäres till Constitu-
tionsUtskottet, inför hvilket anledningen
skall uppgifvas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att berörde
anmärkningsanledning komme att, enligt 29
§. Riksdags-Ordningen, jemte Protocolls-
Utdrag derom, till Coiistilutions-Utskottet
afgå.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från Banco-Utskottet:
Af den 25 dennes:
N:'o 37. Angående en bestämd förkla¬
ring, att Lagens föreskrifter om fordringars
bevakande i Concours och efter årsstämning
Den 3o April e. m.
■97
icke må lämpas till sådane Bankens Lån,
för hvilka Gäldenärerne ej aflemna Skuld¬
förbindelse, utan deremot sjelfve erhålla
bevis eller så kallad pantsedel.
N:o 38. Angående en särskild gratifi-
cation för den förflutna tiden till Bankens
Ombud i Directionen öfver Götheborgs Lå-
ne-Contoir.
N:o 3p. I anledning af väckt Motion,
rörande eftergift af Inteckningssäkei beten
för återstoden af det Banco-Lån, som vid
1812 års Riksdag beviljades Uddevalla Stad
för dess afbrända publika Byggnaders istånd-
sättande, till belopp af 25,000 R:dr.
N:o 4°* Angående afskrifning under
vissa vilkor af ett till Directeuren G. Stef¬
fens, år 1818, utgifvit odlingslån.
N:o 41. I anledning af RevisionsBe-
rättelsen år 1827, angående afskrifning af
ett till Bonden Anders Andersson (Dahlin)
på Åttingsberg af Elfsborgs Län utgifvit Od-
lings-lån.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotten :
Af den 25 dennes:
N:o 23. I anledning af väckt fråga
om åtgärders vidtagande mot oloflig Landt¬
handel i Norrland.
198 Den 3o April e. m.
N:o 24. I anledning af väckt fråga om
öfverseende och granskning af nu gällande
Författningar, angående Laxfisket i Riket.
N:o 25. I anledning af väckta frågor
om ändringar i 26 Cap. ByggningaBalken,
angående skyldigheten att deltaga i All¬
männa Byggnaders uppförande och under¬
hållande.
N:o 26. I anledning af väckt fråga om
upphörande i vissa fall af den, genom Kongl.
Reglementet den 12 Februarii 1817, be¬
stämda Utsöknings-provision och öfverränta
för SkuldSedlar, som pantsättas i Manufac-
turDisconten.
Lades på bordet.
Högh Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan half till xo om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. /. Lagerheim.