Den 22 Novetnl> ev f. m.
3oi
■ombud. Att LandtMarskalkens magt vid
anteckningarne det oaktadt förblifver lika
stor, är tydligt deraf, att tvister vid nn-
tecknings-bordet alldrig kunna bli örn an¬
nat, än anteckningens enlighet med Grundlag
och Riddarhusordning, och just i sådant
fidi kan och bör LandtMai skalken, då han
har samma rätt, som vid Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar, neka proposition,
elt mycket lämpligare sätt för honom att
uttrycka sin tanka, än att han skulle, om
ock som Ordförande, med votum decisivum,
sättas i ett collegial-förhållande till Leda¬
möter af Ståndet eller Riddarhus-Direc-
tionen.
8:de Förändringen: 5 § i nuvarande
Riddarhusordning, hvaruti det vilkor för
Hufvudmans möjlighet alt inträda på Rid¬
darhuset, -oaktadt utgifven fullmagt, bestäm¬
mes, att fullrnägtig skall hafva utrikes rest_,
undnr Riksdagen med döden af gått j eller,
efter stjrkt laga förfall och erhållet till¬
stånd, från Riksdagen med allo af rest,
föreslår jag måtte ändras till följande or¬
dalag: sin rätt f örlorat, utrikes rest_, eller
återlemnat polletten. Händelsen, om ful fi¬
ni äg tig aflider, innefattas i uttrycket: förlo¬
rat sin rätt, och dessutom upptager det¬
samma många förut förbigångna fall, såsom
då en fullrnägtig förverkar sin rätt genom
Pollettens utlåning, och genom för länge
öfverbiefven permissionstid, i egenskap af
302
Den 22 November f. m.
Ledamot i Utskott, samt genom ett Rid-
derskapets och Adelns i plenum fattadt
Beslut varder förvunnen att hafva person¬
ligen någon förolämpat, och såvidare. Or¬
den efter styrkt laga förfall och erhållit
tillståndj äro derföre förändrade, att de
möjligen kunde gifva anledning att tro,
det alla Ridderskapets och Adelns Leda¬
möter skulle vara förpligtade begära till¬
stånd, och redogöra vid en bortresa med
allo från Riksdagen. Sådant kunde väl vara
nyttigt att hafva stadgadt i vissa afseenden;
men det vore obilligt för ett Stånd, sorn
ej åtnjuter arfvode, och det är bestämdt
stridande emot § 23 i nuvarande Riddar-
husOrdningen och alla deremot svarande i
de förra RiddarhusOrdningarne, der det
står, att ”hvar och en, som ej utöfvat be¬
fattning, som Bänkman, Elector eller Ut-
”skottsLedamot, kan afresa nied allo,” en¬
dast han anmäler det för LandtMarskalkeu
och återlemnar polletten.
I sammanhang härmed föreslås i sam¬
ma § uteslutandet af orden: Utgår Adelig
Ätt pä Svärdssidanj upphöre Fullmägtig
att innehafva säte för densamma. Alldeles
detsamma är nemligen sedan stadgadt för
det fall att den dör, som utgifvit fullmagt,
och sedan numera inga förmyndare få be-
fullmägtiga, måste detta ovillkorligen in¬
träffa, när hela Ätten skall utdö.
Den 22 November f. m.
3o3
g:(le Förändringen i nuvarande § 16
är helt obetydlig, och torde förklara sig
sjelf. Den innefattar nemligen att ordén,
om den som öfverbevises att hafva utlem-
nat två fullmagter: och vare han äfven
oberättigad att vidare utgifva fullrnagt till
bevistande af den Riksdagen, måste blifva
uteslutne, emedan han ej Eehöfver förbjudas
utgifva fullrnagt för den tid, Ridderskapet
och Adeln nekar honom sjelf sitta på Rid¬
darhuset; hälst det redan är i nuvarande
§6 intaget, att han ej får utgifva fullrnagt,
när han sjelf, enligt RiddarhusOrdningen
är oberättigad, att på Riddarhuset intaga
säle och stämma.
io:de Förändringen angår insättandet,
näst efter den nuvarande § 16, afen ny§,
med hvilken stadgan om anteckningarne
ensamt kan blifva fulländad. Det är nem¬
ligen nödvändigt, att fixera en legal form
för klagomål öfver vägrad pollet, och de¬
ras hänskjutande till Ståndet; detta sedna-
nare har alltid varit praxis, men Riddar-
husOrdningens ändamål är just att stadga
formen för all praxis inom Riddarhuset.
1 afseende på redactionen citeras för korrt-
heten skull det första momentet af 20 § i
det Förslag, sorn 1823 i Decemb. antogs,
och hvilket moipent, med uteslutande af
det senare, föreslås att utgöra den nyss¬
nämnde nya Paragraphcn.
3o4
Den 27. November f. m.
Anmärkningsvis anhåller jag här få tilläg¬
ga, att då jag nu inför Ridderskapet och Adeln
genomgår det Förslag af 1823 års Riddar¬
husutskott, sorn af Ståndet godkändes i
December, och för öfrigt ordagrant förnyar
detsamma har jag i afseende på andra mo¬
mentet i § 20 frångått detsamma, och till—
stycker detta moments uteslutande, såsom
ett alldeles öfverflödigt tillägg. Så långt
efteråt kan jag ej påminna mig, huru Rid-
darhusUtskottet kom att föreslå det; ej heller
om det var infört i förslaget, när jag i
Augusti månad lemnade Riksdagen; delta
är ganska möjligt, äfvensom att jag sjelf
till dess införande bidragit, men jag har
icke nu velat uppehålla mig med ett onö¬
digt genomsökande af RiddarhusUtskottets
protocoller. Momentet lyder: ”Såsom all-
”tnän grundsats gälle, att den, hvilken , enligt
”denna Riddarhusordning, blifvit oberätti-
”gad att säte och stämma på Riddarhuset
”intaga, under samma tid ej heller må
”'fullmagt utgifva.” Såsom jag nu förstår sa¬
ken, är detta i alla afseenden onödigt; der
det kan gälla är det förut upptaget i nu¬
varande RiddarliusOrdnings § 6, eller i
1823 års förslag, § *7, och contrasterar dess¬
utom mot nämnda § i ett fall, eftersom
densamma tydligen fäster rättigheten att
utgifva fullmagt vid 21 årsv ålder, och den
att sjelf äga säle och stämma vid 25.
Men
Ben 22 November f. rn.
3oj
Men nödvändigheten att på detta ställe
i RiddarhusOrdningen föreslå ett annat til¬
lägg visar sig för den, sorn närmare granskär
sakens förhållande; och jag uppmanar här-
sned de män, som vid frågan om Ätterne
dorchimont och Dorchimont utvecklade för
Ridderskapet och Adelil sina tankar, att
föreslå en redaetion härtill. Det fall, då
en person inom Ridderskapet och Adelil
anmäler en vid någon anteckning förelupen
©vigtighet i pollettutgifning, är bestämdt
■skildt från det fall, då en icke antecknad
person klagar öfver vägrad pol let; det är
ovillkorligen nödvändigt, att bestämma sät¬
tet huru polleten i det förra fallet skall
kunna återfordras; praxis har varit gifven,
men vid blott praxis bör man alldrig stanna,
när frågan är om medborgares rättigheten
Sjelf anser jag mig behöfva, innan jag kan
stadga min opinion i saken, afhöra de åter¬
stående debatterne i nyssnämnde fråga, som
tiar en för mig alldeles ny caracter; jag
vill således blott nu hafva yttrat min tanka,
att man vid det nämnda tilläggets redaetion
bör afse 12 § i Riksdagsordningen, sorn
bjuder att RiddarhusOrdningen bör vara i
öfverensstämmelse med Grundlagarne, och
att jag icke kan finna någon § i de senare,
med hvilken RiddarhusOrdningen i denna
del kan sättas i öfverensstämmelse, mer
än 21 § i Riksdagsordningen, der en pröf-
ningsrätt förklaras vara de öfriga Stånden,
1 II 20
3o6
Den 22 November f, m.
livars representations-stadga är mera speci¬
ellt intagen i Grundlagen, förbehållen i
afseende på sådana medlemmar, emot hvil¬
ka , till följd af denna represen ta lions-
stadga, anmärkning äger rum.
u:te Förändringen? Då den på intet
vis strider emot min öfvertygelse, föreslår
jag den, för att nu på en gång väcka frågor
om alla de ändringar i RiddarhusOrdnin-
gen, sorn Ridderskapet och Adeln vid förra
Riksdagen antog. Den åsyftar en närmare
utveckling af nuvarande RiddarliusOrdnings
17 §, angående platserne, der Ridderskapets
och Adelns ledamöter skola sitta, eller Barik-
indehiingen , skiljd ifrån den sednare före¬
kommande indelningen i Bänkmans-afdel-
ni tagar. Om jag ej missminnes mig, var
det några Ledamöter i Ståndet, som väckte
fråga om ett nogare bestämmande häraf,
och efter flere jämkningar, samt mer eller
mindre liflig debatt, i Ståndet och i Utskot¬
tet, har förmodligen den redaction, som i
December 1823 antogs, och af mig nu ci¬
teras, uppkommit — hela förändringen är
af mycket liten vigt.
I2:te Förändringen j eller upphörandet
af det Bänkmans-val, som nuvarande Rid¬
darhusordning i dess 19 § stadgar, har
synts, och kommer alltid att synas mig
ovillkorligen nödvändigt, för att bringa Rid-
darhusOrdningen, i öfverensstämmelse med
Den 22 November f. m.
Gruntllagarne, åtminstone så länge Riksdags¬
ordningen i 28 § uttryckligen säger: ”Rid-
”derskapet och Adeln välje genom Electo-
”rer,” och icke nämner ett ord om något
så potentieradt val, som detta, omedelbart
genom Bänkman nödvändigt måste vara och
blifva. Om allt detta är så mycket ordadt,
under det snart i fyra Riksdagar, dels en
stor Minoritet, dels den alidia bestämdaste
Majoritet klandrat nämnde valsätt i två vå¬
ningar; man har påstått det föranleda till
elusioner af 41 § Riksdagsordningen, man
har sagt, att det lemnade Riksdagens vig-
tigaste personal-val åt intrigen och liazar-
den. Jag har instämt ofta i dessa yttran¬
den, och alltid delat tankarne. Men Rid-
darhusUtskottets förslag vid sista Riksdag,
som sedermera underkastades Konungens
pröfning, ansåg jag då och anser än, såsom
för konstigt; andra dömde just detsamma
om det jag i stället framlade. Jag får der¬
före nu blott föreslå, att RiddarhusUtskot-
tet måtte erhålla uppdrag, att uppgöra ett
förslag till direct val af Electorer, till o-
stridig enlighet med RiksdagsOrdningens 21
§; och att Utskottet dervid må taga i nog-
grannt öfvervägande de trenne methoder,
som vid sednaste Riksdag ifrågasattes, och
hvilka jag här tager mig friheten att i kort¬
het för Ridderskapet och Adeln omnämna.
1:0 Direct val in pleno af 25 Electo¬
rer, och hvarvid hvarje Ledamot röstar på
3o8
Den 22 November fl m.
25 personer, utan inskränkning till deras
plats å Riddarhuset. Enklast hl ifver otvif-
velagligt sjelfva stadgan härom; så fatta¬
des beslutet 1815 med stor pluralitet, men
expeditionen uteblef i anseende till Riks¬
dagens slut, och beslutet underkastades all-
drig den i samma års Riddarhusordning
föreskrifne Kongliga stadfästelsen. Man har
emot denna method invändt, såsom mig
synes, ej utan skäl, svårigheten för nykom¬
na Riksdagsmän, att så nyss efter Riksda¬
gens början, fästa sitt val på 25 personer, som
ägde Electors skicklighet, och att sjelfva
omöjligheten för mångå i Ståndet af egen
öfvertygelse, skulle lemna ett nytt fält för
iistlöperiet. Erfarenheten under de Riks¬
dagar, då Bänkman ej funnos, har åbero¬
pats, äfvensom det har yttrats, att Bänk¬
man just derföre antogos, i stället för ett
förut brukligt val med sådana långa listor.
2:0 Direct val af 25 Electorer, hvar¬
vid Ridderskapet och Adeln förut skulle
vara fördelade i 5 Afdelningar, på samma
sätt, som de nu till Bänkmansval indelas i
5o, och hvarje Afdelning skulle inom sig
utse 5. Denna method föreslogs under för¬
ra Riksdagen af Friherre Posse och mig, i
vår Reservation mot Utskottets första Be¬
tänkande i denna fråga, och ansågs af oss
såsom den enda någorlunda enkla medel¬
väg emellan nödvändigheten att ej affor¬
dra en nykommen Riksdagsman allt för-
Den aa November f. ro.
lång personlista, och den att lemna honom
ett stort antal personer att välja på. Vi
trodde, att det skulle vara mångfaldigt lät¬
tare att inom en femtedel af Ridderskapet
och Adeln uppsöka 5, på hvilka man an¬
såg sig kunna välja, än alt på så kort tid
med oberoende och tillika med den sjelf¬
tänkande sorgfällighet, hvarförutan intet
verkligt oberoende finnes, uppsöka 25 inom
hela Ridderskapet och Adeln. Vi trodde
likaledes, att en femtedel af Ridderskapet
och Adeln alltid skulle komma att ut¬
göra så stort antal, att man ej behöfde
befara de bizarra sammanställningar, som
inom Bänkmansafdelningarne mer än en
gång nödgat tänkande Riksdagsmäns sam¬
vete alt votera på dem sjelfva, äfven fast¬
än de på intet vis känt sig fullt skickliga,
att vid de vigtiga Utskottsvalen vara Rid-
derskapets och Adelns deputerade. — Vårt
förslag understöddes ej och förföll; det
nämnes här blott för recitens fullständig¬
het skull,
3:o Den directa valmethod af 25 Elee-
torer, som finnes upptagen i det år i8a3i
December månad af Ridderskapet och Adeln
godkända Förslag till ny Riddarhusord¬
ning, hvars pröfning i denna del blifvit
af Konungen uppskjuten. Enligt densam¬
ma skulle Ridderskapet och Adeln delas i
25, delar, som hvar och en välja en Elee-
tor, men utan bestämd plats för den,
3io Den 22 November f. m.
sora väljesj och som härigenom ganska lätt
kan, och oftast måste hända, att den fö¬
regående Afdelningen stannar med sitt val
på den, som många inom den efterföljan¬
de önskat välja; alltså är föreslagit ytter¬
ligare, att LandtMarskalken hör lemna ett
korrt rådrum åt hvarje Afdelning, innan
upprop sker.
Ehuru och på hvad sätt det nuvaran¬
de Bänkmansvalet förbytes till direct Elec-
torsval, följer nödvändigheten att i de nu¬
varande 20, 22, 23, 24, 28 och 42 §§ ute¬
sluta ordet Bänkman, med hvad dermed
har sammanhang.
i3:cle Förändringen angår 20, 22, 23,
24, 25, 26 och 27 §§ om Electorernas val¬
förrättning, samt deras och UtskottsLeda-
möternes på ett eller annat sätt upphöran¬
de befattning. Blifver den nyss förut fö¬
reslagna ändringen i afseende på Electors-
valet af Ståndet för andra gången antagen,
och af Konungen stadfästad, och blifver
den härofvan under N:o 6 föreslagna Pa-
ragraph-ordningen på lika sätt slutligen god¬
känd, så är icke vidare något att erinra
emot 22 §, andra mom. af 24, 41 och 27
§§. En ny redaction af den sammanslag¬
na §, som uppstår af 20, och 1 Mom. af
24, uteslutandet af 23, samt åtskilliga än¬
dringar i 25 och 26 §§ återstår då, och
sorn dessa §§ alla äga nära sammanhang,
Den 21 November f. m. 311
föreslås dessa ändringar gemensamt, och
höra på detta vis till stadfästelse framställas.
Den §, som af 20, och 1 Mom. i 2.4
uppstår, motsvarar 25 § i 1823 års För¬
slag, och den dervarande redaction före¬
slås till antagande. §:n sammanför, i tren-
ne särskildta Momenter, allt hvad som rö¬
rer Electorernes valförrättning. 1 Mom.
är det första i den närvarande § 20, och
tillika det första i § 24. Ifrågasättandet,
om Eiectorerna skulle någonsin välja da¬
gen efter den, då de blifvit valde, är ute¬
slutet; det sker dels aldrig, dels står det
dem i allt fall öppet, när det stadgas, att
de skola välja inom den tid Riksdagsord¬
ningen föreskrifver. I slutet af Morn. är
ett tillägg gjort, som i afseende på afsägel-
ser sätter Elector i paritet med Utskotts-
Ledamot,, och således bespar repetitioner
framdeles. — 2.*dra Mom. är Morn.. 2 i
§ 20; men enligt dettas nuvarande lydelse
är Electorernes valrätt inskränkt till de
personer, som antecknade äro; sådant tyc¬
kes knapt behöfva stadgas; deremot vore
det vida angelägnare, att RiddarhusOrd-
ningen påminner dem, att före valet efter¬
fråga, om den, som väljes, ej är från Riks¬
dagen afrest, samt om iakttagandet af Riks-
dagsOrdningens 4r §• Likaledes är hvad,
som säges om antalet af dem Eiectorerna
skola välja, för det närvarande blott lill
det första valet lämpligt; och på dessa
3 12
Den 11 November f. m.
grunder är rättelsen föreslagen. — 3:dje
Mom. utgör ett tillägg, angående utväljan¬
det efter Motionstidens slut, af Supplean¬
ter till Utskott, som skulle inträda seder¬
mera, så snart en Ledamot finge laga för¬
fall eller erhöll ledighet. Man har trott,
att detta skulle minska uppehållen inom
Utskotten; man har fästat sig vid Motions¬
tidens slut, dels emedan dessförinnan säl¬
lan några ledigheter uppstå, sedan de för¬
sta afsägelserna för sig gått, dels i syn¬
nerhet för att lemna Electorerna, der det
sig göra låter, rådrum, att genom de gjor¬
da Motionerna lära känna, med hvilka äm¬
nen hvarje Stånds Ledamot, hvars val för
tillfället sättes i fråga, företrädesvis varit
sysselsatt.
Första delen i den nuvarande § 23,
som till uteslutande föreslås, är i Riddar-
husOrdningen öfverflödig. Då endast Eleo-
tor och Utskotts Ledamot i denna stadga
förbjuöes, att afresa, är det tydligt att
denna rättighet för andra är öppen. Den
andra delen af samma § är i uppenbar strid
med den nuvarande 26. Det står här att,
om en af Ridderskapets och Adelns Fonc-
tionairer utan anmälan är frånvarande i
Irenne veckor, blifver bans rum som Fonc-
tionair ledigt; men 26 § säger, att om
Utskotts Ledamot försummar 3 samman¬
komster ulan laga förfall, mister han sin
Riksdagsmannarätt; han skulle således inöj-
Den 22 November f. m.
3i3
ligen kunna mista den senare förrän sin
plats i Utskottet, som är en ögonskenlig
orimlighet.
I närvarande a5 § är den nvvalde Le¬
damotens rätt, att afsäga sig förtroendet,
olämpligt fästad vid prescriptionstid ”in-
”nan Utskottet sammanträdt efter utväljan¬
det.” Delta kan möjligen ske, innan nå¬
got Plenum ägt rum efter det, der valli¬
stan blifvit öppnad, och hans bortovaro i
ett Plenum skulle således förtaga honom
rättigheten att afsäga sig. Längre än till
nästa Plenum derefter bör den dock ej ut¬
sträckas. Villkoret för sednare afsägelser:
”ej utan laga förfall, som i Ståndet pröf-
vas” synes höra ändras till ”ej utan Stån¬
dets samtycke/’ Det juridiska ordet: laga
förfallj har sin egentliga p>lats i nästa §,
der frågan är om ansvar för redan skedt
uteblifvande. Är förfallet verkligt, så ta¬
lar framställningen deraf i allt fall till Stån¬
dets känsla, och förfelar ej sitt ändamål,
det är också blott för sällsynta händelser,
som Ståndet har sig nekande rätt förbe¬
hållen. Att Utskotts Ledamot bör få afsä¬
ga sig utan hinder, om han med allo vili
lemna Riksdagen, är en naturlig följd der¬
af, att vårt Stånds Ledamöter icke hafva
Riksdagsarfvode, och ännu mer deraf, att
om han bortreser utan anmälan, blir han
j allt fall icke fälld till annat ansvar, än
delta.
Den 22 November f. m.
För att i den nuvarande a5:te § upp*
taga endast det sorn rörer Utskotts Leda¬
mots afsägelse, samt erhållande af permis¬
sion, och i den 3Ö:te deremot allt hvad
som rörer ansvaret för hans uleblifvande,
synes sista puneten i irsta Mom. af 25:te §
böra utgå, och den 26:te erhålla följande
lydelse: ”Försummar Elector eller Utskotts
”Ledamot, utan laga förfall, trenne på hvar¬
annan följande sammankomster, eller bort-
”reser han utan erhållit tillstånd, eller ute-
”hlifver utan anmäldt laga förfall tvän-
”ne veckor öfver erhållen ledighet» vare:
”han &c.
i4-'de Förändringen angår nuvarande
§ 3o och sista meningen i dess första Mo¬
ment, som innehåller, att äldsta Grefven, då
han företräder LandtMarskalkens ställe» skall
bibehålla sin rätt att rösta. Har han den,
så bör det jämväl stadgas, örn han äfven
får deltaga såsom Ledamot i debatten; och
det är nästan omöjligt att göra detta, och
tillika behörigen uppfylla en Talmans plats
i ett så talrikt Stånd, som Ridderskapet
och Adeln. Efter ordet öfverläggningarne
föreslås derföre tillägget: ”hvari lian lik-
”väl icke på annat sätt, än för LandtMar-
”skalken är stadgadt, må deltaga.”
i5:de Förändringen angår uttagandet
ur Ridderskapets och Adelns arbetsordning,
som utgör de närvarande §:ne 3i — 44*
A
Den 22 November f. m. 3i5
af åtskilligt, som redan i Riksdagsordnin¬
gen finnes vara stadgadt. Att sådant är
tillbörligt, och att motsatsen blott leder
till tvister och oreda, torde, då Riddar-
liusOrdningens stadganden i allt fall slut¬
ligen skola vika för Grundlagens, ej be¬
höfva bevis.
I följd deraf föreslås, alt utesluta ur
3i § liela ira Morn., såsom innefattadt i § 45
af Riksdagsordningen; hela 2:a Morn., så¬
som intagit i §§ /\6 och 55, i Riksdags¬
ordningen, med undantag af det vidunder¬
liga tillägg, att LandtMarskalken ensam
skulle ega börja Plenum, som bör uteslutas,
såsom rakt stridande mot den föregående §
af RiddarhusOrdningen.
Af 3:dje Mom. är stadgandet i irsta
Semicolon intagit i § 45 Riksdagsordnin¬
gen; äfvensom den citerade 35 § i Rid¬
darhusOrdningen, såsom längre fram skall
visas, sjelf är en repetition af Riksdags¬
ordningen. Stadgandet i srdra Semicolon
igenfinnes likaledes med andra ord i § /\S
Riksdagsordningen; och det i 4;de Semi¬
colon, i § 58; dock så att, då Riksdags¬
ordningen uttryckligen säger, att ”intet
”ord får tagas ur Protocollet, utan Stån¬
dets bifall och den talandes eget begif-
”omndej” omtalas här, huruledes Landtmar¬
skalk kan inhämta Ridderskapets och Adelns
tanka om skriftliga eller mundiliga anio-
316
Den al November f. m.
randens uteslutande ur Protocollet. En så—
dan i RiddarhusOrdningen omtalad forin
borde väl ej kunna, tvärtemot Riksdags¬
ordningen, leda derhän, att Ridderskapet
och Adeln skulle besluta om en dylik ute¬
slutning utan. elier emot den talandes be¬
gifvande; sådant lärer dock vid 1818 års,
Riksdag hafva handt. Det borde derföre
antingen stå,, att LandtMarsfealk ägde in¬
hämta Ståndets tanka om uteslutandet så¬
vida den talande dertill lemnade sitt be-,
gifvande; eller ock bör hela meningen ute¬
slutas, varandes det, antingen den står
qvar eller ej, LandtMarskalken ändå, åt¬
minstone så vidt jag förstår, obetagit att
inhämta, och Ståndet att uttrycka en så¬
dan tanka.
5:te Mom. igenfinnes i § 4° Riks¬
dagsordningen, och af 6:te Mom. äro de
sista orden.: ”och som ej emot Grundlagar-
”ne finnes vara stridande,” onödige; ty nå¬
got grundlagsstridig! får LandtMarsknlken
icke proponera, utan måste, enligt 55 §,
underrätta Ståndet om sin tanka i detta
afseende före beslutet; liar, på sätt nämn¬
de Grundlags § omförmäler, Constitulions-
Utskottet förklarat, att proposition får gö¬
ras, så böra inga hinder emot verkställig¬
heten få uppstå, sedan beslutet är tagit.
Af § 33 är första Momentet öfverflö¬
digt, såsom innefattadt i det fjerde af Riks-
dagsOrdningens 48 §•
D r n 22 November f, m.
^ 34 är en ordrik repetition af Riks-
dagsOrdningens § 56, och innefattar intet
nytt, mer än att, efter den så kallade mo¬
tionstidens slut, skulle frågor, sorn röra
Ståndets egna oeconoroica, få väckas, äfven,
oaktadt de icke föranleddes af fattade be¬
slut, upptagne ärender, eiler inträffande
händelser, i hvilka fall redan Riksdags¬
ordningen tillåter det. Troligen skola al¬
la Ståndets oeconomica kunna förås under
denna rubrik. Förvaltningen af Riddar¬
husets Cassör blifver, enligt sjelfva Rid-
darhusOrdningern, ett upptaget ärende, och
■om den borttagning af hela § 34, sorn här¬
med föreslås, skulle leda derhän, att alla
Motioner om förändringar i RiddarbusOrd-
liingen, så vida ej någon serskild händelse
dertill föranledde, biefvo väckte inom den
vanliga motionstiden, så vöre det visserli¬
gen i liera afseende» en vinst.
§ 35 innefattas i §§ 48, 5i och 52 af
Riksdagsordningen.
§ 36 är i en, visserligen icke ser¬
deles vigtig, men dock bestämd, stridig¬
het med RiksdagsOrdningens § 49» 3:dje
punden af 2*.dra Momentet.
Af § 37 torde i:sta Momentet böra
uteslutas, såsom mycket fullständigare re¬
digerad t i § 5o af Riksdagsordningen; och
a;dra Momentets början blifva: ”uppstår
3 rB
Den 11 November f. m.
”fråga, om någon tillåtit sig personligen
”förolämpande uttryck.”
16:de Förändringen 3 som föreslås, är
upphörandet af den sammanblandning i be¬
grepp, som vid redactionen af § 32 i 1823 års
Riddarhusordning ägt rum, då man ej skiljt
emellan Diarium och Föredragningslista.
Begge dessa, äfvensom Bordlistan, äro sär¬
skilt nödiga. I afseende på redactionen
af §:n anhåller jag, att få hänvisa till det
i December månad år 1823 antagne för¬
slaget, hvars 35:te § närmare upplyser min
tanka härom.
iy:de Förändringen, grundad på prin¬
cipen, att ingenting bör vara stadgadt, som
hvarken iagttages, eller hinner blifva verk¬
ställda angår de senare puncterne i § 33
af i8a3 års Riddarhusordning, och huf¬
vudsakligen orden: ”böra frågan, eller an¬
märkningarna, innan nästa Plenum, skrif-
”teliga till Protocollet aflemnas.” I det
stället föreslås att stadga, det dens yttran¬
de, som har väckt Frågan, eller Motionen,
hör inlemnas inom nästa Plenum, men
yttrandet under debatt, som skall åtfölja
Återremiss, först inom 8 dagar; hvarjem¬
te föreslås det uttryckliga stadgande af äf¬
ventyr, att om nämnde tid öfverskrides,
afsändes yttrandet till vederbörligt Utskott,
sådant det i RiddarhusSecreterarens Memo-
rialProtocoll är uppfattadt, antingen delta
Den 22 November f. m.
är justerad t eller ej. Införandet af något
sådant uttryckligt stadgande i Riddarhus¬
ordningen är alldeles nödvändigt för skynd¬
samheten inom RiddarhusCanzliet, på det
att dels RiddarliusSecreteraren, dels Ut¬
skottens Ordförande, må hafva sådant att
åberopa, när den Ledamot, som talat, ger¬
na vill öfverse sitt yttrande, innan det
skall sändas till Utskott, men dröjer der¬
med dag från dag, och Utskottet under sam¬
ma tid påminner om att få den återremit¬
terade aetea sig snart tillsänd.
iS:de Förändringen, sorn föreslås, an-
•går §§ 3g och 4°* Största delen af dessa,
hvars innehåll är af så stor vigt, och kan
gifva anledning, och ofta gjort det, till
så långa och häftiga debatter, är endast
en omskrifning af §§ 53 och 54 i Riksdags¬
ordningen; och jag förnyar härvid mitt
ofta framställde påstående, att det är onö¬
digt och farligt, alt omskrifva en Grund¬
lag i en subordinerad stadga. Det enda
egentliga nya, som i RiddarhusOrdningen
här är tillagdt, är stadgandet i § 3g, att alla
Propositioner böra göras till Infall, så att
den, som samtycker, kan svara Ja, och
den, som bestrider, Nej, samt det sista i
§ 4°, att en Ledamot, som reserverat sig,
får communicera sin reservation med de
andra Stånden. Hvad angår den sistnäm-
da communicationsrätten, så är den antin¬
gen medgifven i Riksdagsordningen redan
3ao Den aa November f. nj.
derigenom, att den der icke är Reservan¬
ten fråntagen, eller ock låter det omnämn¬
da meddelandet icke verkställa sig, eme¬
dan Stånden ej, såsom RiksStånd, kunna
mottaga någon act, som meddelas dem på
grund af det ena Ståndets serskilta ord¬
ning, eller på någon annan grund, än ett
grundlagsstadgande. — I anledning af de
citerade orden i § 3g hafva här på Rid¬
darhuset många olika meningar blifvit fram¬
ställde. Man har någon gång, både länge
och häftigt, försvarat den sats, att i dessa
ord skulle grunden ligga till den praxis,
som ägt rum, nemligen, att alltid först
proponera bifall , efter ogillande af den
proposition, återremiss eller antagande med
ändring, och först sedan detta ogillats, af-
slag på ett Utskotts Betänkande. Sådant
ligger åtminstone mycket dunkelt uttryckt
i dessa ord; förklaringen att när Proposi¬
tion är gjord till bifall, kan den, som sam¬
tycker, svara ja, säger intet. I § 39 af
det förslag Ridderskapet och Adeln i De¬
cember i8r?3 antogo, förekommer ett Sam¬
mandrag af de Stadganden, som i detta
ämne synas vara nödige, och ej äro repe¬
titioner af Riksdagsordningen.
igule Förändringen angår förhållan¬
det vid voteringar och val, eller §§ 4i —44»
af hvilka §§ 42 och 44 föreslås att förblifva
i sitt närvarande skick. I afseende på 41 §
inne-
Ben Noveni her f. m.
331
innehöll RiddarhusTJtskottets förslag, sorn
af Ridderskapet och Adeln i8a3 antogs,
alt ur sjelfva RiddarhusOrdningen utesluta,
och till det stadgande, sorn i § 4^ omta¬
las, öfverföra den näst sista puncten, sorn
hörjås med orden: ”Nar Bänkens upprop;”
samt att alldeles utesluta den sista puncten.
Äfvenså föreslogs att bestämdt utsätta det
två af de vid bordet sittande skulle anteck¬
na de röstande, och två de icke röstande.
Betta senare var praxis, åtminstne under
de senaste Riksdagarnej och blifver det
förmodligen alltid, antingen närvarande
redaction af § bibehålles eller ej. Hvad
den omnämnda öfverflyttningen till den
mindre stadgan angår; så, ehurusannt det
å en sida är, att dessa småsaker alldrig
borde slå i den del af StåndsOrdningen,
som anses nog vigtig, för att fordra ett
RiksStånds och en Konungs sammanstäm¬
mande beslut, innan den kan erhålla kraft
af lag, kan man likväl å en annan sida
säga, att det finnes många andra §§ i Rid¬
darhusOrdningen, som icke eller borde an¬
ses äga en sådan vigt, och att så länge dessa
qvarstå, och minsta ändring i dem kan gifva
anledning till tvister, må det äfven gerna
stå något om, hvilken Bänks Ledamöter
få träda inom skranket.
Af § 43 är första fjerdedelen till och
med orden ”namn eller antal i' samt hela
1 H. 21
Den 22 November f. m.
den sista från och nied orden: ”Till und¬
vikande af” innefattade i §§ 53 och 71 af
Riksdagsordningen, men den underrättelse
0111 val-listornas beskaffenhet, som före
hvart val bör vara anslagen i Riddarhus¬
salen, är ofullkomligt beskrifven; det ar
nemligen lika nödvändigt att, på sätt 1823
års förslag innehåller, ”dervid tillika an-
”märkes, hvilka Ledamöter af Ståndet, som
”för tillfället, enligt Riksdagsordningen,
”icke kunna komma under omröstning, eller
”äro berättigade att i valet deltaga.” En
lista på deni borde till och med inför Stån¬
det justeras, innan valet fick för sig gå.
20:de Förändringen består i tillägget
äf en ny §., antingen näst före eller näst
efter den nuvarande § 44- Under 1818
års Riksdag, kanhända ock förr, begynte
man vid de val till nämnder, som i Riks¬
dagsordning omtalas, och der till och med
21 personers väljande på en gång ifråga-
sättes, alt tillika välja suppleanter. Men
dervid förfors sålunda, att t. ex. vid den så
kallade stora Nämndens utseende, hade hvar¬
je vallista 21 namn, och de 21, som fingo
mästa rösterna, blefvo Nämn-Ledamöter, de
6, som dernäst fingo de flesta röster, Sup¬
pleanter. En motsatt method begagnades
vid sisla Riksdag, och den förra bör i
RiddarhusOrdningen vara förbjuden, eme¬
dan derigenom alla Snppleanterne komma
att utses af minoriteten, hvilket är orim¬
Dun 21 November f. ni.
3a3
ligt. I afseende på redactionen af den §,
som för detta ändamål Lör tilläggas, Län-
visar jag till 43 § i i8a3 års Förslag.
sirsta och sista Förändringen är i
§ 4*3* och innefattar det tillägg, alt Rid-
darhusDirectionen alltid skall väljas inom
de 4 första månaderne, af Rikdagen, hvar¬
före RiddarhusUtskottet bör inkomma med
sitt Betänkande öfver förvaltningen under
de förflutna åren så tidigt, att Ridderskapets
och Adelns Ledamöter kunna densamma
före valet hafva bedömt. Grunden till detta
stadgande är klar, emedan det annars kun-
.
de Lii möjligt, att Riksdagens hastiga af-
Llåsning lemnade Ridderskapet och Adeln
utan RiddarhusDirection för efterföljande
5 år, hvilket till och med är, enligt § 10
i Riksdagsordningen, inconstitutionellt. All¬
deles samma stadgande borde finnas i af¬
seende å Fullmägtige och Revisorer, och
om alla val, som böra ske vid hvar Riks¬
dag, men då härtill fordras ett åläggande
för Rikets Ständers samfällta Utskott, att
i lid lemna Betänkande öfver de förflutna
åtgärderna, kan något sådant ej i Riddar-
husOrdningen upptagas.
Jemte anhållan hos de Herrar, hvilka
användt sin tid på detta ämne, att med
det snaraste i Ridderskapets och Adelns
plenum väcka alla de förslag, som de ämna
göra, till ändringar i nuvarande Riddarhus-
U e ii 22 N o v e m 1> e r f. m.
Ordning, anhåller jag, att RiddarhusUtskot-
tet malte förståndigas, att sednast inom
en månad inkomma med dess Betänkande;
före Motionstidens slut medhinues väl icke
granskningen i plena, men genast derefter
synes vara den lämpligaste tiden dertill.
Längre fram på Riksdagen hopa sig åter
göfömålen så, attén Ståndets enskilda an¬
gelägenhet kan få ligga på bordet i flera
månader, och när den efter återremiss,
kommer tillbaka, åter i månader hvila på
bordet, hvarigenom beslutet slutligen blif-
Ver expedieradt så sent, att icke någon
stadfästelse kan vinnas.
Lades på bordet.
Herr Tharrij Wollrathj anförde skrif-
teligen:
Uti RiksdagsBeslntet af den 22 Decem¬
ber i8a3 r5:de § anira Momentet stadgas:
”För Statens räkning må ej någon spanne-
”rnålshandel hädanefter bedrifvas, utan bör
”denna Handelsgren oberoende öfvei leranäs
”åt den enskildta speculationens omsorger.”
4:de Momentet innehåller: ”Ett Credi-
”tiv af 1,000,000 R:dr B:co anslås lill
”Kongl. Majrts Nådiga disposition, för alt
”bereda utvägar till anskaffande af Säd för
”nödlidandes understöd, i den olyckliga
Den 21 November f. m, 325
”händelse, alt ett svårare missväxtår skulle
”inträffa, och enskililta bemödanden då ldif-
”va otillräckliga, att fylla bebofven; hvilket
”Crediliv kommer, att från Banken anord»
”nas och utbetalas.”
Dessa stadganden, så vä! som Banco-
Reglementets Artikel 3:dje Afdelnings
3:dje § utmärka tydeligen,. att ofvannämnde
till afhjelpande af den genom 1826 års
missväxt uppkonme spannemåls-bristen utaf
Bankens medel lyftade 1 million bör o-
förryckt dit återbetalas i den ordning den
af Låntagarne kan indrifvas, utan all in¬
blandning med för detta Allmänna Maga-
zinslnrättningens fonder eller skuld lill
Banken, hvilken sednare äfven borde lill
Banken inbetalas, så fort ske kunde.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
till Kongl. Majit vid Riksdagen i8a3, an¬
gående Allmänna Magazinslnrät-tningen, ä-
dagalägger tillräckligen deras öfvertygelse
om olämpligheten deraf, att spannemål upp¬
handlas för Statens räkning; deras mening
kunde således aldrig vara den att inblanda
Creditivet af den million, hvarmed nöd¬
lidande såsom Lån vid tillfälle af svår
missväxt skulle understödjas emot contant
återbetalning, med den i atla afseenden
utan undantag allt Sedan 1819 misslyckade
Allmänna Magazinslnrättningen; meningen
med Creditivet var åter helt enkelt den,
Den 22 November f. m.
alt deraf lemna Län emot säkerhet till
dem, som på billigaste vilkor ville hålla
de behöfvande spannemål tillhanda, om så¬
dant icke på alla ställen efter förslagets
ordalydelse var verkställbar, utan någon
Länsstyrelse blef nödsakad för de ei hällne
undsätlningsmedlen upphandla spannemål,
borde den på intet sätt sammanblandas
med de gamla Magazins-lagren, utan sär¬
skildt emot contant säljas, eller, om utcre-
ditering blef nödvändig, penningarne der¬
före enskildt efter indrifningen till Ban¬
ken redovisas.
Om Representanterna med villighet sko¬
la öfverlemna penningar till Regeringens
disposition, för att förekomma mer eller
mindre allmän nöd och brist, i hvad af¬
seende som hälst, så fordras oundvikeligen,
att de öfverlemnade medlen användas tili
deras rätta ändamål, och icke inblandas
uti andra redan misslyckade åtgärder, samt
redovisas i den ordning Ständerna såsom,
villkor för beviljandet föreskrifvit. Jag
skulle högeligen önska, att så tillgått med
den till undsättning i missväxtår bevilljade
en million. Att Herrar Landshöfdingar ve¬
lat afvika från Ständernas föreskrift om
Redogörelsen derföre, dertill har jag ingen
anledning, men jag fruktar, att de i detta
lall erhållit stridiga befallningar från Kongl.
StatsGontoiret; genom upplysningar, som
jag förskaffat mig, i den ordning Tryck¬
Den 22 November f. rn.
fri hetsFörord ningen föreskrifver, känner jag,
att StatsContoiret befallt, "att sådana Spanne-
”måls försträckningar, som efter 1826 års
”missväxt blifvit lemnade af gamla Maga-
”zinslnrättningens lager, skola anses såsom
”gjorda till Crediti v-fonden, och böra, efter
”uppgjord liqvid, Magazinslnrättningen con¬
tant gocltgöras, så vidt sådant icke redan
”skedt genom ifrån Ränterierna directe gjor-
”da inbetalningar, samt alt hvad af sådan
”öfverlålen Spannmål kan, efter undsätt¬
ningens slut, vara oanvändt och rjvarlig-
”gandej skall såsom Creditivets genom öf-
”'verlätelsen bli fria tillhörighet, för dettas
”räkning försäljas.”
Med anledning bäraf lärer, enligt Stats-
Contoirets befallning, gammal, mer och
mindre skadad MagazinsSpannemål, sorn,,
utan att af Läns-Styrelserna till undsättning
vara begärd, blifvit från någre Magaziner
till andra afsänd, sedaningen undsättnings—
spannemål behöfdes, häldst den nya rika
grödans då redan inträffade bergning gjor¬
de all undsätlnings-säd öfverflödig, nu sko¬
la säljas på Auction för Creditiv-fondens
räkning, oagtadt denna spannemål aldrig
för dessa medel varit upphandlad, eller till
de orters hjelp begärd, dit den blifvit
transporterad, deraf den misstanka upp¬
stått, altman ville kasta på Creditiv-fondcn
den Magazinslnrättningen tillhörande för¬
lust, sorn uppkommit genom skillnad emel¬
I
Den a November f. m.
lan inköps- och försäljnings-pris, Magazt-
nering, Magazins-arfvoden, transporter med
flere afbränningar, dem Rikets Ständer sökte
för framtiden förebygga, genom deras för¬
ordnande, att ingen Spannemålshandel efter
182J skulle för Statens räkning bedrifvås.
Man kan invända, att Bankens skada blif-
ver lika, antingen förlusten på den gamla
MagazinsStyrelsens förvaltning drabbar de
dertill utur Banken tagne äldre fonder,,
eller det likaledes utur Banken tagna nya
SpannemålsCreditivet, men utom det att till¬
fälle härigenom yppas,, att öka dessa för¬
luster, då nya tillgångar beredas till fort¬
sättning af Löner, Arfvoden med flere om¬
kostnader på de fonders bekostnad, som
Banken fått förskjuta till gamla Magazins-
Inrättuingen, så tyckes det vara stridande
emot Rikets Ständers rättighet, att besluta
om användandet af deras medel, att dessa
tvärt emot deras föreskrift begagnas till
ändamål "om för det år 18a3 beviljade und-
sättnings-Creditivet bordt vara främmande..
Att Höglofl. StalsUtskottet med ali om¬
sorg lärer granska, huru detta Creditiv af
Stats-Contoiret och Herrar Landshöfdingar
Blifvit användt, och huruvida det, enligt
Ständernas föreskrift, ordenteligen redovi¬
sas, derom har jag aldrig tillåtit mig tvif¬
velsmål, men ansett mig skyldig, att fästa
Utskottets uppmärksamhet på de af mig
omförmälta åtgärder, dem |jag anser ligga
Den 22 November f. m.
i uppenbar strid med Ständernas Beslut,
som härvid bordt efterföljas.
Om Remiss till Högloft. StalsUtskottet
anhålles ödmjukast.
Begärdes pä bordet.
Föredrogs ånyo Kongl. Maj:ts den i3
dennes aflåtne, samt den 20 derpåföljde
på bordet lagde, Nådiga Proposition ti 1L
Rikets Ständer, att Kongl. Majrts Nådiga
Förordning, angående grunderne och vil-
koren för Hemmans-klyfning, samt afsönd¬
ring af Jord, eller andre lägenheter från
Hemman, af den 1 q December 1827, må
gälla, äfven i afseende på Säteri, Rå och
Rörs, och FrälseHemman; samt att fÖre-
skrifterne om SäteriByggnads underhållande
å Säterier må upphöra.
Herr Törnebladh , Carl: Jag har vis¬
serligen önskat, att den Princip-förändring,
som ligger till grund för 2 Gap. i Kongl.
Maj:ts Nådiga Förordning af den ipsistlid-
ne December, angående jords och lägen¬
heters afsöndring ifrån skattskyldiga Hem¬
man, hade blifvit till Rikets Höglofl. Stän¬
ders granskning öfverlemnad, innan samma
Höga Författning utfärdades; men uttrycket
af denna min önskan har hitintills varit åter¬
hållet af den öfvertygelse jag i allmänhet
33o
Den 11 November f. m.
fattat, att om misstag i Ekonomisk Lag¬
stiftning blifvit begånget, bör sådant först
af erfarenbeten uppdagas och vitsordas, då
rättelsen kommer att följa i den naturliga
ordning, som klefve afbruten, deräst Ju-
stitiaeOmbudsmannen genom anmärkningar i
förtid ville gifva rigtning åt allmänna upp¬
märksamheten, hvaraf kunde för lagligen
tillkomna stadgar väckas ett missnöje, hvil¬
ket endast af erfarenheten om deras skad¬
liga verkningar bör föranledas.
Men då nu, genom Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition, Dess Höga Förordning af
den ig sislledne December blifvit lagd un¬
der Lagstiftande Magtens ögon; så, ehuru¬
väl sådant skedt i ett enda uppgifvet af¬
seende, bör jag likväl iagttaga detta till¬
fälle, att uttrycka min mening: ”att den i
”Förordningens i Gap. medgifna rättighet,
”att ifrån Skattellemman upplåta och af-
”hända under full ägande rätt till och med
’Vö Hemmanets Jord-rymd, icke står i
”förening med allmänna Lagens ännu gäl¬
dande bud i 4 Cap. g § JordaBalkenEj
må den, som å Skattskyldig Jord sitter,
genom köp, skifte, eller å annat sätt, något
söndra och minska af det, som dertill med
rätta hörer: gör det någor vare ogildt.
Vid sådant förhållande får hos Herr
Grefven och LandtMarskalken samt IJöglofl.
Ridderskapet och Adelil jag vördsamt här¬
Den 22 November f. ni.
331
med framställa den motion och anhållan
om Remiss med uppdrag åt Lagutskottet,
att, i sammanhang med det Betänkande,
som öfver Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
kommer att afgifvas, jemväl granska så¬
dana stadganden i Förordningens 2 Capilel,
som kunna hänföras till sammanhang: med
allmänna Lagens föreskrift i 4 Cap. g §
JordaBalken och derefter sig utlåta, oin
vidden gjorda Lagförändringen hör förblif¬
va, så alt berörde Lagens rum må till sin
kraft och verkan förfalla.
Öfvertygad derom, att Utskottet nog¬
samt inser vigtcn och verkningarna af de
Förändringar, som i Cameral-verket och
gamla Jordbruks-förhållanden, blifvit genom
i frågavarande Kongl. Förordning grundlag-
de, undviker jag, att något derom yttra,
förr, än det af Utskottets inkommande Be¬
tänkande sig visar, alt anmärkning i dessa
afseenden äger rum.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: I
anledning af Herr Törnebiudhs yttrande, att
föreskrifterne i 1827 års Kongl. Förordning,
angående Jords afsöndring från Hemman,
efter hans tanka, rätteligen bordt, såsom
en förändring i 4 Cap. g § JordaBalken,
Rikets Ständers pröfning underställas, får
jag äran anföra, att berörde föreskrifter
icke innefatta några hufvudsakliga nya stad¬
ganden i della ämne, emedan den deri-
Dea 22 November f, al¬
genom medgifne tillåtelsen till utsöndring
af tionde-delen af Hemmans Jord-rymd.
i lägenheter af minst \ Tunnland, redan
1 1812 års Enskiftes-Förordning för Skå¬
ne och Skaraborgs Län samt 1807 års All¬
männa Enskiftes-Förordning för euskifta-
de Hemman varit stadgad. Då desse E11-
skiftesFörfaltningar, genom nya SkiftesStad-
gan, u-pphäfdes, och tillåtelsen till Jords
afsöndring från Hemman icke hade ett be¬
hörigt sammanhang med ÄgodetningsFör-
fattningen, blef det nödigt att särskildt för¬
nya nämnde tillåtelse, och ämnet samman-
bands då med frågan om Hemmans-klyfning,
dit det lämpligen hörer. Den ifrågavaran¬
de Författningen innehåller således ingen
ny afvikelse från ofvannämnda lagrum ;
ty om Hemmanet, hvarifrån afsöndringen
sker, är enskiftadt, eller icke, kan icke
lämpligen verka skillnad härutinnan. Den
innefattar hufvudsakligen blott närmare
bestäm mandén, rörande de villkor, hvar¬
med den tillåtna afsöndringen af Jord från
Hemman må äga rum. Dessutom synes
det ifrågavarande stadgandet i Jorda Balken
egenteligen hafva afsett, att förekomma,
det från Skattskyldig Jord icke något må
räntefritt afsöndras; och sådant är icke bär
förhållandet, då, enligt den nya Förord¬
ningen, ränta skall läggas på det afstyckä-
de, svarande mot den, som, i förhållande
till ägorne, på hela Hemmanet belöper;
För öfrigt hafva Rikets Ständer vid före¬
Den 11 November f. m.
333
gående Riksdagar hos Kongl. Maj:t fram¬
ställt deras önskningar i förevarande äm¬
ne, alldeles icke såsom en Lagförändring,
eller Lagförklaring, utan såsom en fråga,
hvilken berodde af Kongl. Majrts Nådiga
pröfning. Sålunda begärde Rikets Ständer
vid 1815 års Riksdag, att obehindrad rät¬
tighet måtte lemnäs till Torps afsöndring
från Hemman under full ägande rätt, med
de villkor i5 § i 1807 års EnskiftesFör-
ordning innehåller, och vid sista Riksdag
hemställde Rikets Ständer, att ägare af
enstaka Hemman, som hade sin ägorymd
i ett sammanhang, finge åtnjuta samma
rätt, att Jord från Hemmanen afsöndra.
Herr Ribbingj Arvid: I anledning af
Hei r Danckwardts yttrande, att sådan Jord,
sorn afsöndrats från skattskyldiga Hemman,
alltid tillika drager ränta, enligt den ut¬
färdade Författningen, får jag nämna, att
denna Författning likväl innefattar, att Jord
får afsöndras, utan att ränta derföre bÖr
erläggas, nemligen sådan, som i allmänhet
kallas kärr och mossar. Och som desse i
sednare tider blifvit af synnerlig vigt för
Hemmanens styrka, då kärr-jorden begag¬
nas för den öppna åkerns påfyllning; så,
utom den mistning, som frångår ägorym¬
den, skadas Hemmanet äfven derigenom, att
medel till förbättringar skiljas derifrån.
Vid den sålunda tillåtne mossarnes afsönd¬
ring från Hemmanen, har man likväl icke
334
Den 22 November f. m.
uti den omnämnda författningen sörjt för,
att det till mossen må linnas en fast platts,
alt der sätta ett lius, hvaruti det skulle
hunna bergås, som på mossen skördas. Jag
förenar mig derföre i den anhållan, att
Herr Törnebladhs anförande må till Lag-
Utskottet remitteras.
Herr Danckwardt: Det är ganska sann t,
som Herr Ribbing yttrat, att en § finnes
iden ifrågavarande Författningen, som til¬
låter mossars afsöndrande från Hemman,
äfven med frihet från ränta; men det angår
endast sådane mossar, som i deras närva¬
rande skick äro alldeles onyttige. Dessa
kunna icke anses vara innebegripne under
Hemmanens Skattläggning, emedan de äro
egentligen impedimenter, och man kan der¬
före icke med skäl säga, att genom deras
afsöndring från Hemman Skattskyldig Jord
förminskas. Jag tror således icke någon
olaglighet ligga deruti, att sådane mossar
få afsöndras från Hemman, äfven utan rän¬
ta, särdeles som i ofvannämnde § jämväl
är förordnadt, att en noggrann undersökning
om mossarnes odugliga beskaffenhet all¬
tid skall föregå och tillstånd till deras af¬
söndring hos Kongl. Majrts Befallningshaf¬
vande begäras och erhållas.
Herr Ribbing: Mycket, som förr varit
odugligt, är nu mera af största duglighet.
Alt under det man borttager Säteri-frihet
Den 11 November f. m.
335
från jorden på enn stallet, upprätta den på
det andra, anser jag vara alldeles princip-
vidrigt.
Herr von QvantenCarl: Jag får öd¬
mjukast anhålla, att frågan må få hvila på
hordet, emedan jag tänker yttra mig der¬
öfver; äfvensom angående rättigheten för
Frälseägare, att abalienera en femtedel af
ägorymden.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken uppläste i Mom. i 4,0 §
Riksdagsordningen, så lydande: ”Hvar och
”en allmän fråga, som första gången i nå-
”got Stånd förekommer, skall, såvida ej
"Ståndet enhälligt genast densamma till ve-
”derbörligt Utskott förviser, ligga på bor-
”det till nästa Plenum, då Remiss bör ske;
”dock staude hvarje Ledamot öppet, att
”öfver samma mål sig yttra, hvilket hans
”yttranden äfven skall till Utskottet remit¬
teras;” hvarefter Hans Excellence förklara¬
de, att, enär Kongl. Maj:ts ifrågavarande
Nådiga Proposition blifvit i sista Plenum
den 20 dennes lagd på bordet, borde den¬
samma ock nu, till följd af nyss uppläste
Grundlags-stadgande, till vederbörligt Ut¬
skott förvisas; likväl med öppen rättighet
för Herr von Quanten, att framdeles i äm¬
net sig yttra, om lian så behagade.
Hans Excellence hemställde alltså, alt
336
Den 22 November f. m.
Kongl. Majrts Högstberörde Nådiga Propo¬
sition måtte, tillika med de af Herrarne
Törnebladh, Danckwardt och Ribbing i
anledning deraf nu afgifne yttranden, till
Lagutskottet remitteras.
Bifölls.
Herr Danckwardt: Jag hemställer om
icke den Kongl. Propositionen äfven må
remitteras till Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomiutskottet, då frågan hufvudsakligen
är af Ekonomisk beskaffenhet.
Herr Ribbing: Lagutskottet har alltid
förr, då det behöft EkonomiUtskottets bi¬
träde, sjelf sådant påkallat.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Friherre
Leijonhufvud, Abraham, såsom Ordförande
i BevillningsUtskottet, anhållit, att nämnde
Utskott måtte, under innevarande Riksdag,
få begagna SecretaUtskottsSalen; och hem¬
ställde Hans Excellence, om icke Ridder-
skapet och Adeln, i likhet med hvad vid
sista Riksdag ägde rum, behagade öfver be¬
rörde anhållan inhämta RiddarhusUtskot-
tets Utlåtande.
Bifölls.
Den 22 November e. m. 337
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan tre qvart till 2 e. m.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 22 November.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Föredrogos å nyo och remitterades ne-
dannämnde Kongl. Maj:ts, den 29 sistlid-
me October och den i3 dennes, aflåtne,
samt den 20 dennes på bordet lagde, Nå¬
diga Propositioner till Rikets Ständer:
Till StatsUtskottet:
1:0 Om fortfarande af det vid sed-
naste Riksdag beviljade Anslag till anläg¬
gande af en Vattenledning tili Carlskrona.
2:0 Om förhöjning i Rotehjelpen för
svaga Rotar inom Kronobergs- och Caima-
re Län.
1 H. 22
338 Den 22 November e. m.
3:o Angående Yacance-Afgifts erläg¬
gande af Rust- och Rotehållare vid Båts-
manshållet, då Båtsmän under krig afgå.
4:o Angående någon jemkning i grun-
derne för RecognitionsSkogarnes skattlägg¬
ning.
5:o Angående Hästars presterande i
stället för Manskap af Extra-Roteringsskyl-
dige.
6:0 Om afhjelpande af den årliga
kristen i SalpetterFonden, och om ett för-
ändradt sätt för Salpetter-gärdens uppbä¬
rande.
Till Stats- och BevillningsUtskotten:
Angående förändrade grunder för Le¬
go- och Salusågars samt Valk- och Stamp¬
verks beskattning.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten:
Angående Anslag af vidare nödige Me¬
del till understöd för utflyttningar vid
Ägo-skiften, äfvensom till fortskyndande af
Afvittringsverket i Rikets Norra Provincer.
Den aa November e. m.
33g
Herr Ribbing j Arvid> uppläste föl¬
jande :
Att minska onödiga Rättegångar, vore
utan tvifvel att minska ett ondt inom Sam¬
hället, ty de förbittra de tvistandes sin¬
nen, och undergräfva deras förmögenhet,
samt hänföra dem ofta lill Beslut, som
likna Spelarens. Tvistande Parters lef¬
nadssätt å Näringsställena vid Tingshusen
och annorstädes medföra äfven moraliskt
förderf.
Uppmärksamheten horde derföre fästas
vid några handgripliga fel i nu varande
sättet för Rättegångars behandling och ex¬
pedierande, hvilka föröka sjelfva tvisterne,
och föranleda till deras vidlöftighet.
Det är väl icke klokt beräknadt, att
föda och underhålla den, hvars oväldighet
i Rättegången man söker, just med de Rät¬
tegången åtföljande sportler. Eller äro
dessa sportler en substans i Domarens nä¬
ring honom värdig? Kan man vänta, att
deraf skall följa nit för Rättegångars af-
styrande, eller verksamhet för dei’as snara
afslutande? Huru vill man ens förena det¬
ta med de enklaste reglor i naturen? Vis¬
serligen strider den redlige för det goda,
äfven när det gäller hans egen förmögen¬
het och utkomst; men hvem vågar påstå,
att ej striden, vid sådane förhållanden, för¬
svåras.
34o Den aa November e. m.
Expeditionslösen utgör en stor del af
Domarens lön, emedan den öfverstiger kost¬
naden för Expeditionernes uppsättande och
utskrift.
Nu beräknas denna lösen efter ark ta¬
let af de utgående skrifterne, och huru¬
vida denna beräkning verkar på Expeditio¬
nernes förlängning, genom utdragen stil,
derom må bifogade fac simile af Ifärads-
oeh LagmansRätternes Protocolls-och Dom-
boks-Utdrag vittna.
Innehållet af hvad desse bokstäfver be-
tekna, må då vara hvad som häldst, så
innebär dock hvarje bokstaf ett präjeri.
Samma orsaker, som föranleda stilens
utdragande, torde äfven någon gång föran¬
leda vidlöftighet i uppställningen, och en
i afseende på Rättegångsformerne allt för
senfärdig och uppskof medförande behand¬
ling.
En Tioårig, att börja med, simpel
Lagsökning efter Skuldsedel har man ny¬
ligen sett icke binna afslutas i Fordrings¬
ägarens lifstid. Han dog för kort tid se¬
dan obetald, och Gäldenär,en, som genom
åsamkade räntor och kostnad, fått den skuld
fördubblad, sorn lian vid Lagsökningens
Början väl kunnat betala, har nu nödgats
eedera bonis. Nyligen har jag såsom Do-
Den 22 November e. m.
marc afslutat mål vid HäradsRalten, af
hvilka ett vid ad förutgående särskildta
Ordinarie HäradsTing förevarit.
Nästan vid hvarje Riksdag har man
föreslagit FörlikningsDomstolar. Jag tror,
att våra vanliga Domstolar mera skulle
blifva det, om man något vårdade sig der¬
om, att det icke stridde mot Domarens
fördel, att uppfylla den honom i Lag fö-
reskrifna skyldighet, att mana Parterna
till förlikning, och att icke lemna obehö¬
riga Advocater tillträde vid Domstolarne.
Lagstiftaren har i denna sednare del ut¬
tömt sig i Stadgandeii, som icke gjort, ej
heller skola göra tillfyllest, så länge det
blifver Domarens fördel att skydda Advo-
eaterne, hvilka dels tillställa, dels, genom
Advocatur förlänga de inkomstgifvande Rät-
tegångarne.
Uppmärksamhet å allt, hvad sorn i
någon mohn kan minska Rättegångar, är
så mycket mer nödig, sorn, om än genom
nya Stats-anslag till nya HofRätter eller
flere Ledamöter deruti, Rättegångarne der¬
ifrån kunna fortlijelpas, de ändå komma
att qvarstadna i högsta Instantien , hvarest
endast en, till sin personal i Grundlagen
bestämd, Domstol skall afgöra allt, äfven
blifvande tillskottet från de ökade arbets-
krafterne i HofRätterne, då högsta Dom¬
stolen likväl förut icke ens medhunnit hvad
Den 22 November e. ra.
från HofRätterne i deras förra skick in¬
kommit. Olägenheterna af en fördröjd rätt¬
visa i sina directa följder för Parterna,
hvilka derunder lefva liksom i ett slags
rättslöshets-tillstånd, har jag korteligen,
genom anförande af ett exempel, sökt vi¬
sa. Vådan deraf i politiskt afseende om¬
talar äldre och nyare Historien.
Det bör icke eller förbises, att vid-
löfliga Rättegångar så medtaga utrymmet i
Archiverne att Staten äfven nödgas härför
tillskjuta ytterligare medel att förvara dessa
Rättegångarnes rumdryga qvarlefvor, hvil¬
ka äfven utan motsvarande gagn medtagit
PappersBrukens tillverkning.
Domarens nytta eller skada bör i möj¬
ligaste måtto afsöndras ifrån Rättegångarne,
så att hans inkomster icke bero af deras
uppkomst, mängd eller vidlyftighet; der¬
före yrkar jag nu, såsom vid förra Riksda¬
gen, ändamålsenlig rättelse i Författningar-
ne om Expeditions-lösen, så att, i hvad
lösen öfverskjuter egentliga skrifningskost-
liaden, den må uppbäras af Staten, på sätt,
som jag vill minnas, att Särskildta Utskot¬
tet äfven något omnämnt, eller att, då till
exempel, nu betalas 36 sk. för första, 18
sk. för andra arket, o. s. v., stämpladt
Papper till detta belopp i stället användes.
Härförutan bör dock deri verkeliga skrif-
ningskostnaden, lika å hvarje utgående
Den 11 November e. m.
343
stämpladt ark beräknad, till 5 eller 6 sk.,
innefattas i stämpeln och Expeditionshaf-
vanden tillkomma. Med ett ord, stämpeln
å Cliartor till Expeditioner i civila mål,
skulle innefatta den vanliga Chartans be¬
lopp, lösen och dertill nyssnämnde skrif-
ningskostnad; och i Criminelle mål, endast
lösen och skrifningskostnad; så att all lö¬
sens påskrift af Expeditionshafvanden upp¬
hörde, och endast den påtryckta Stäm¬
pel betalades. Denna betalning skulle Ex¬
peditionshafvanden uppbära, och endast
deraf behålla skrifningskostnaden, likasom
lian nu behåller Chartae-försäljnings-provi-
sion, och resten redovisas, såsom Chartae-
Sigillatae-medel,
Å utskrifter borde minst 3o rader med
minst 12 stafvelser på hvarje rad finnas,
deräst ej uppställning af Räkning med co-
lumner eller dylikt gör omöjeligt, att å
hvarje sida rymma detta innehåll.
Häraf följer, att de, som till större
eller mindre del aflönas genom Expedi-
tions-lösen, skulle hafva motsvarande lön
på Stat, hvartill ökade Chartae-Sigillatae-
medel lemnade utväg. Lösen, som icke
härleder sig från Rättegång, eller beror af
mer eller mindre dragen stil, utan till
visst belopp är bestämd, såsom för Faste¬
bref, Boupptekningar, hvarjehanda bevis
om Lagfart, Intckning m. m. dylikt, skulle
dock qvarstå.
344
Den 32 November e. ro.
Jag anhåller ödmjukast att denna Mo¬
tion pröfvas i sammanhang med frågorne
om CivilStatens nu förestående löne-regle-
ring, till hvilken fråga jag framdeles åter¬
kommer, och att förhöjning af deras löner,
hvilkas inkomst för närvarande till större
eller mindre del utgöres af Pappeislösen,
icke mätte beviljas, utan med villkor a£
denna förändring derb
Om Communicatron af denna rarin Mo¬
tion med de öfrige Respective RiksStån-
den, samt Remiss deraf till vederbörande
Utskott anhåller jag vördsammast-
Lades på bordet.
Herr Ribbing> Arvid * anförde skrif-
feligen:
Då jag nu utbeder mig att få fästa
Högloft, Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
samhet vid några olägenheter, sorn Förfa ti¬
llingarne angående Brännvins försäljning och
öfverflödiga bruk medföra, börjar jag med
att tillkännagifva, det jag, lika med de
fleste, anser fylleri för ett brott, som för¬
anleder till det största förderf och det
mästa onda, som för närvarande inom vålt
Fädernesland är att bekämpa; dock tror
jag, att nitet under striden deremot, måste
vara vist och väl beräknadt riktadt, emot
Den 22 November e. m.
345
fylleriet, ehvad det träffas inom den ena
eller andra Classen af Samhällets medlem¬
mar, och att det icke, såsom nu, må med-
gifvas Åklagaren, att mera söka åtkomma
den felandes penningar, än att få öfverträ-
delsen bestraffad.
Nu varande Brännvins-försäljnings och
Fylleri-författningar, begagnade af visse till¬
satte oförsynte Åklagare, undergräfva det
förnämsta stöd rättvisan äger, nemligen
trovärdiga och sanningsfulla vittnesmål.
Till LandsCancellier och närmaste Dom¬
stolar inkallas ioo:detals personer, atti des¬
sa mål aflägga vittnesbörd. Ganska få af
desse personer äro bestämde i berättelsen,
och de tydligaste spår af falsk ed upp¬
täckas. Stundom synes de vara förbittrade
mot åklagaren, stundom med honom i hem¬
ligt förstånd. Att de icke vilja vittna till
fördel för en person, hvilken under namn
af LandsFiscal, eller dylikt, af dem anses
för en ofridens budbärare, som sjelf vet med
sig, att hanär till den grad hatad, att han
ej vågar färdas i bygden utan med gevär, —
det är begripligt; särdeles när härtill kom¬
mer hvad som är en antagen sed, att den
anklagade, före vittnesmålet, undfägnar de
personer, som skola vittna emot honom.
Å andra sidan äro de betaldte eller ilskne
angifvare, som ej få upptäckas, angelägne
att fälla den de angifvit, och hvem vet då,
346 Den 22 November e. in.
om och när icke sjelfva angifvaren uppträ¬
der såsom vittne. Då en förlikning med
Åklagaren träffas, skall så tillgå, att, utom
mutan, som i stället för böter, honom gifves,
fästes dervid det villkor, att den, som
härmed skall undslippa, jemväl måste i
sitt ställe angifva 2:ne andra personer, som
varit öfverlastade, eller minuterat Brännvin,
och skaffa vittnen till deras öfvertygande.
På detta sätt drifver Åklagaren sin näring
oafbrutit, under det flere krögare i trakten
befordra fylleriet, och utgöra dessutom till
honom viss årlig eller månadtlig skatt, som
till och med till belopp är allmänt känd,
fastän allt icke kan i bevis ledas. Oför¬
syntheten har till och med gått så långt,
att den, som ena stunden varit tilltalad,
har ännu, innan hans sak blifvit Lagligen
afslutad, uppträdt såsom vittne emot en
annan angifven, och förklarat sig i Actors
närvaro för ojäfvig, och hade nära fått vitt¬
na, om han ej af Domaren blifvit igenkänd
och, såsom Åklagarens vederpart, afvisad.
Handlin gar finnas, sorn utvisa detta förhål¬
lande, likasom att bland de mångfalldiga
vittnen, som besvärats till Tings, der de
Lagligen icke kunnat tilldömas ersättning,
varit den tilltalades Moder, Faster, Svåger,
o. s. v., hvilka alldrig kunnat få vittna,
och således onödigt blifvit besvärade med
inställelse.
Att Domares och LänsStyrelsers tid
med dessa mål ansenligen upptages, är lätt
Den 11 November e. m.
347
att förstå. Vid HäradsRätterne hafva de
utgjort ungefär -^del af målens antal, och
jag vet, alt vid HofRätten, ett likartadt
förhållande inträffat; men ej nog härmed;
sjelfva Ämbetsmännen antastas och göras
jäfvige, hvarigenom de ej kunna mota fram-
färden af anklagelserne; och hvilka åtal kan
ej en sådan Åklagare, med tillgång på så¬
lunda beredda och kända vittnen, våga.
Landshöfdingen i Länet har länge va¬
rit jäfvig att såsom dömande befatta sig
med något, som rört den omförmäldte å-
klagaren.
Vid sistlidne Riksdag anhöllo Rikets
Ständer i Underdånighet om indragning af
LandsFiscals-tjensterne i de Län, der Kro-
no-betjeniugen icke hade vidsträcktare di-
strict, än alt de äfven kunde medhinna
utföra de åtal, som tillhörde Allmän Å-
klagare; men Kongl. Ma:jt har i Nådigt
Bref af den 20 Aug. 1825 förklarat sig
icke kunna Rikets Ständers underdåniga
hemställan bifalla.
Yid sådant förhållande, och då dessa
LandsFiscaler ej allenast skola bibehållas,
utan derjemte, på ett sådant sätt, lill ett
plågoris för folket, få utöfva deras befatt¬
ning, är för oss ingen annan utväg, än att
söka ändring i de Författningar, som väl och
måttligt handhafde, eljest kanske varit go¬
da nog.
348 Den 11 November e. m.
Må bända är icke förhållandet öfver
allt sådant, som det af mig beskrifna, men
nog af att det kan blifva det; och tid är
verkeligen att fästa uppmärksamhet härå,
så väl för det moraliska förderf, som spio¬
neri och angifvare-systemet, jemte Rätlegån-
garne, medföra, som för den osäkerhet lill
person och egendom, som falsk ed lemnar
att befara.
För att i någon måhn afhjelpa det
onda, föreslår jag den ändring i fyllerr-
författuingen, att deruti stadgade pennin-
geböter alltid förvandlas till motsvarande
vatten och bröd; eller ock, om lämpligare
finnes, fängelse i mörkt ruin; emedan jag
tror, att följden af denna förändring skall
blifva, att, sedan hopp om sakören för
Åklagaren sålunda upphört, han skall in¬
skränka sig till att anställa åtal endast der
saken det fordrar, såsom då någon oftare
beträdes med att vara öfverlastad, eller,
under det han är i sådan belägenhet, jem¬
väl störer allmän ordning. Inträffar detta,
så komma äfven vittnen att mera sparsamt
påkallas, och de kallade icke alt stå uti
omnämnde för dem vådliga förhållande till
åklagaren och den åklagade, deremot när
tillämpning af författningarne malte ske,
kommer öfverträdelsen att umgällas med
ett ansvar, för hvilket man i allmänhet
mera lädes, än för några R:dr i böter, hvil¬
ka erlägges af den förmögue med lika lätt¬
lien 11 November e. m.
34g
sinnighet, som betalningen för den rusgif¬
vande varan, och hvilka hos den fattigare
ej sällan utmätas, till skada för hans redan
nog lidande hustru och barn.
Jag föreslår denna förändring, emedan
jag tror, att brottets nesa, sålunda \ Lag
stadfästad, skall af den mera bildade der¬
efter blifva känd och erkänd i ofvertygel-
sen eller erfarenheten, och opinionen, ver¬
ka nedåt i de lägre Classerne till förbättring.
Lades på bordet.
Herr Ribbing, Arvid> uppläste ytter¬
ligare följande:
I fråga om Bran vinsförsäljning, så är
det i sig sjelft en orimmelighet, alt för¬
bjuda försäljningen af en vara, som är
bland de allmännaste, tillgängeligaste och
lättast transportable; men då Brännvinet i
vissa afseenden kan betragtas för ett gift,
så skulle jag icke hafva något emot Minu-
terings-förbudet, om ej erfarenheten visat,
att detta Förhud, medförande alla de olä¬
genheter, som åtfölja Fylleriförfattningen,
ingenting annat kunnat uträtta, än att skatt¬
lägga en del Lönnkrogar under visse åkla¬
gare, medan de fleste i alla fall blifvit
obemärkte och frie.
35o Den 22 November e. m.
Jag föreslår derföre, att. Bränvinsför-
säljningen på landet må varda fri, med
undantag om Sön- och Helgedagar, men i
Städerne och deras grannskap förblifva vid
hvad hittills stadgadt varit.
Lades på bordet.
Föredrogs å njo och remitterades till
StatsUtskottet Kongl. Majrts, den 29 sist-
ledne October aflåtne, samt den 20 den¬
nes på bordet lagde, Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer, angående jrkad befriel¬
se från Rotering för Tynderö Socken i We-
ster-Norrlands Län.
Herr Wirgins Arvid: Femte § 2 Mom.
RiddarhusOrdningen, jemförd med 21 §,
lemnar det Resultat, att under loppet af
Riksdagen en Ledamot i Utskott kunde blif¬
va dess Ordförande, utan att den förre,
som borde vara enda skälet, afgått. Olä¬
genheterna af ett slikt förhållande behöfva
visst ej utvecklas; och jag får endast vörd¬
samt underställa denna Anmärkning Rid-
derskapets och Adelns ompröfvande.
Tillika får jag äran fästa uppmärk¬
samheten på en olikhet i hvad, som blifvit
föreskrifvit och practiserats rörande Bänk-
mansvalen. 19 § lyder, som följer:
Den 11 November e. m.
”Sedan Riksdagen af Konungen blifvit å
RiksSalen Öppnad, böra nästa Söcknedag
derefter, så vida Plenum Plenorum icke å
samma dag är anbefaldt, Bänkmans- och
Electorsvalen verkställas. Med dessa val
förliålles sålunda, att enligt Antecknings-
Listan, samtlige Ridderskapets och Adelns
närvarande hela antal delas uti femtio ser¬
skildta, men till beloppet lika delar, hvar¬
vid, om något mindre antal skulle öfver¬
blifva, detsamma på sista Afdelningen med
en Person på hvardera fördelas bör. Se¬
dan detta blifvit verkstäldt, uppropas hvar¬
je Afdelning för sig, som begifver sig inom
skranket, att förrätta bänkmansval, hvar¬
vid hvar och en inlemnar en sluten Se¬
del, tecknad med en af de Personers namn,
som i Afdelningen finnas, då den, som de
fleste rösterne erhållit, är behörigen vald
Bänkman &c.”
Af denna § synes tydeligen, att Rid-
derskapet och Adeln skulle till Bänkmans-
Afdelningar formeras samma dag och ome¬
delbart före Bänkmansvalet. Så har likväl
ej skedt, och lärer äfven vara svårt att
verkställa. Detta anmärkes derföre såsom
en olikhet i föreskrift och practisering.
Lades på bordet.
352
Den 22 November e. rn.
Å nyo föredrogs och remitterades till
StatsUtskottet Herr von Hartmansdorffs,
August deri 20 dennes på bordet lagde
Motion, om Riksdagskostnadernes bestri¬
dande af RiksgäldsContoiret, så väl under
Riksdagens lopp, som efter dess slut.
Vid förnyad föredragning af Herr von
Hartmansdorffs, August, den 20 dennes
på bordet lagde Motion, att samtelige Ri¬
kets Ständers Utskott måtte anmodas, att
i slutet af deras Betänkande!! uppställa ett
bestämdt till- eller afstyrkande i hvarje
ämne, blef samma Motion, uppå derom af
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjord Proposition, till Expe-
ditionsUtskottet remitterad.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Det
nit hvarmed den sednare tiden så fördel¬
aktigt utmärkt sig, att söka undanrycka
glömskan allt hvad i någon mohn kan bi¬
draga till vidare ljus i Ridderskapets och
Adelns och med detsamma Fäderneslan¬
dets häfder, har föranledt mig att erbjuda
Höglofl. Ridderskapet och Adeln ett Do-
cument, som jag funnit i min Morfars Mor¬
mors Morfars Fars, RiksCanzleren Axel
Oxenstjernas Archiv. Det är nemligen Ko¬
nung Sigismunds för Ridderskapet och
Adeln
Den 22 November c. m.
353
Adeln utfärdade Privilegier af den io Julii
i5q4 i Original. Då denna handling nu
vördsammast erbjudes Ridderskapet och A-
dein, anhåller jag endast lika vördsamt,
att en Copia deraf måtte lemnäs mig från
RiddarhusUtskotlet, för att för,varas på sam¬
ina ställe, der originalet blifvit funnit.
Herr RosenbladBernhard: Sedan Fri¬
herre Ridderstolpe gjort Ridderskapet och
Adeln en present, så mycket dyrbarare,
som den tillhört den store och oförgätlige
Axel Oxenstjernas Samlingar, hemställer jag,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
förena sig med mig uti att derföre hos Fri¬
herren aflägga Ståndets tacksägelse.
Friherre Ridderstolpe: Tillräckligen be¬
lönad genom tillfredsställelsen alt hafva gjort
Ridderskapet och Adeln ett nöje, får jag
undanbedja mig all tacksägelse.
Hans Eoccellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken förklarade, det han an¬
såg sig, i anledning af Herr Rosenblads
nyss gjorde framställning, böra inhämta
Ridderskapets och Adelns tanka, huruvida
Ridderskapet och Adelil instämde i Herr
Rosenblads yttrande.
Ropades Ja,
v II. a3
354
Den 11 November e. m.
Hvarefter Hans Excel lence hemställde,
alt det af Friherre Ridderstolpe omförmäl-
te Document måtte öfverlemnas till Rid-
darhusUtskotlet, för att sedermera tillstäl¬
las RiddarhusDirectionen, och hland Rid¬
darhusets Handlingar förvaras, samt att
en afskrift deraf måtte, genom Riddarhus-
Utskottets föranstaltande, varda Friherre
Ridderstolpe meddelad.
Bifölls.
Justerades PleniProtocollet för den
in dennes.
i I
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos IJöglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 3 2 November 1828.
S. D. Sedan Friherre Leijonhufvud,
Abraham, såsom Ordförande i Bevillnings¬
utskottet, anhållit, att nämnde Utskott
måtte under innevarande Riksdag få be¬
gagna SecretaUtskottsSalen; så beslöt Rid¬
derskapet och Adeln att öfver berörde an¬
hållan inhämta RiddarhusUtskottets Utlåtan¬
de. Ut supra.
Den 2.2 November e. m.
355
S. D. Remitterades till
RiddarhusUtskottet:
Grefve Frölichs, David, dea 20 den¬
nes på bordet lagde Motion, angående of¬
fentlighet vid Ridderskapets och Adelns
öfverläggningar; jemte de af åtskillige Le¬
damöter rörande samma ämne afgifne ytt¬
randen. Ut syipra.
S. D. Remitterades till
LagXJtskottet:
Kongl. Maj:ts den i3 dennes aflåtne,
samt den 20 derpå följde, på hordet lag¬
de Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
att Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, an¬
gående grunderne och villkoren för Hem¬
mansklyfning, samt afsöndring af jord eller
andra lägenheter från Hemman, af den 19
December 1827, må gälla äfven i afseende på
Säteri, Rå och Rörs, och FrälseHemman;
samt att föreskrifterne om SäteriByggnads
underhållande å Säterier må upphöra; jem¬
te de af Herrarne Törnebladh, Carl, Danck¬
wardt, Magnus Georg, och Ribbing, Arvid,
i anledning af Högstberörde Proposition,
denna dag afgifne yttranden. Ut supra.
S.D. Sedan Frih.Ridderstolpe, Fredric,
behagat till Ridderskapet och Adeln öfver-
356
Den 22 November e. m.
lemna ett Document, innefattande Konung
Sigismunds för Ridderskapet och Adeln
utfärdade Privilegier, af den i o Julii i5p4>
i Original; beslöt Ridderskapet och Adeln
anmoda RiddarhusUtskottet, att icke alle¬
nast tillställa RiddarhusDirectionen samma
Document, för att i RiddarhusArchivet be¬
hörigen förvaras, utan ock låta till Fri¬
herre Ridderstolpe aflemna afskrift deraf.
Ut supra.
S. D. Remitterades till
StatsUtskottet:
1:0 Kongl. Maj:ts den 29 sistlidne
Oetober och den i3 dennes aflåtne, samt
den 20 dennes pä bordet lagde JNådiga Pro¬
positioner till Rikets Ständer;
Om fortfarande af det vid sednaste
Riksdag beviljade Anslag till anläggande af
en Vattenledning till Carlskrona.
Om förhöjning i Rote-hjelpen för sva¬
ga Rotar inom Kronobergs och Calma-
re Län.
Angående Vacance-Afgifts erläggande
af Rust- och Rotehållare vid Båtsmanshål-
let, då Båtsmän under Krig afgå.
Angående någon jemkning i grunderne
för Recognitions-Skogarnes skattläggning.
Den 5.2 November e. m.
357
Angående Hästars presterande i stället
för Manskap af Extra-Roterings skyldige.
Om aflijelpande af den årliga bristen
i Sadpetter-Fonden och om ett förändradt
sätt för Salpetter-gärdens uppbärande.
a:do Kongl. Majrts den 29 sisllidne
October aflåtne, samt den 20 dennes på
bordet lagde, Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående yrkad befrielse från Ro¬
tering för Tynderö Socken i Wester-Norr-
lands Län.
3:o Herr von Hartm ansdorffs, August,
den 20 dennes på bordet lagde Motion, om
Riksdags-kostnadernes bestridande af Riks-
gälds-Contoiret, så väl under Riksdagens
lopp, som efter dess slut.
Stats- och BevillningsUtskotten:
Kongl. Majtts den r3 dennes aflåtne,
samt den 20 derpå följde på bordet lagde,
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, an¬
gående förändrade grunder för Lego- och
Sa lu Såg ars, samt Valk- och Stampverks be¬
skattning.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten:
Kongl. Maj:ts den i3 dennes aflåtne,
samt den 20 derpå följde på bordet lagde,
358 Den 22 November e. m.
Nådiga Proposition, till Rikets Ständer,
angående Anslag af vidare nödige medel
till understöd för utflyttningar vid Ägo¬
skiften, äfvensom till fortskyndande af Af-
vittrings-verket i Rikets Norra Proviucer.
ExpeditionsUt skottet:
Herr von Hartmansdorffs, August, den
20 dennes på bordet lagde Motion, att
samtlige Rikets Ständers Utskott måtte an¬
modas, att i slutet af deras Betänkanden
uppställa ett bestämdt till- eller afs tyr k an¬
de i hvarje ämne. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan 8 om aftonen.
In fidem ProtocoHi,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 24 November.
Plenum klockan half till i eftermiddagen.
Sedan 4i, 4^, 43 och 44 §§ 1 Rbl-
darhusOrdningen blifvit uppläste, företogs
Den ^4 November. 35g
Val af Bänkman för nedannämude Bänk-
mans-Afdelningar, hvaröfver serskilt Pro-
tocoll författades, som efter förrättningens
slut upplästes, och hvaraf inhämtades,
att följande Herrar blifvit till Bänkmän ut¬
valde,
För 6:te Bankmans Af delningen:
Efter Grefve Adelsvärd, Erik Rein¬
hold ,
N:o 1. Friherre Oxenstjerna af Eka, Carl
Gabriel.
För 8:de Bänkmans Af delningen:
Efter Friherre Taube, Carl,
K:o 97. Friherre Fägerskjöld; Fullmäg-
tig Grefve Hamilton, Jacob.
För g:de Bänkmans Af delningen:
Efter Friherre Åkerhjelm af Magrete¬
lund, Gustaf Fredrik,
N:o 200, Friherre von Friesendorff:, Fre¬
drik.
För io:de Bänkmans Af delningen :
Efter Friherre Manderström; Fullm.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland,
N:o 236. Friherre Stjerneld, Algernon.
36o Den 24 November.
För iy:de BänkmansAfdelningen:
Efler Herr Mörner, Carl Stellan,
N:o 78. Herr Wernstedt, Johan Otto; ge¬
nom lottning med N:o 86. Herr Stu¬
art, Fredrik Christoffer; N:o 87. Herr
Stråle, Nils Wilhelm, och N:o ytn
Herr Drake af Hagelsrum, Erik.
För st:sla Bänkmans Afdelningen:
Efter Herr Coyet, Carl Fredrik,
N:o 5oi. Herr Pålman; Fullm.Herr Roth¬
lieb , Axel Fredrik.
För z3:dje Bänkmans Afdelningen :
Efter Herr Lagerhjelm, Pehr,
N.'o 723. Herr von Esseri; Fullm. Grefve
Hamilton j Hugo.
För 3o:de Bankmans Af delningen :
Efter Herr Hederstjerna, Erland,
N:o i5pi. Herr von Döbeln, Johan Wil¬
helm; genom lottning med N;o 1488.
Herr Rosenborg, Carl Johan Emil.
För 3usta BänkmansAJdelningen:
Efter Herr von Heynne, Georg,
N:o i5<)4. Herr von Heynne, ä nyo ut¬
vald.
Den 24 November.
För 4j:de Bänkmans Afdelningen:
Efter Herr von Hedenberg, Carl Au¬
gust ,
N:o 2248. Herr af ForsellCarl Gustaf
För 4g:de Bankmans Af delningen:
Efter Herr Lefren, Johan Pehr,
N:o 2275. Herr Lefrén_, å nyo utvald;
genom lottning med N:o 22-79. Herr af
Tannström j Nils Magnus.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken uppläste en förteckning
på de Herrar Electorer, hvilka derigenom,
att de blifvit till UtskottsLedamöter ut¬
sedde, upphört att vara Electorer, och
upptog denna förteckning följande i3 Eiec-
torer:
N:o 88. Grefve von Seth; Fullm. Friherre
— LeijonhufvudAbraham.
N:o 110. — von Lantingshausen; Full-
mägt. Grefve-uora Schwe¬
rin , Fredric Bogislaus.
N:o 115. — Lagerbjelke j Axel.
N:o 220. Friherre Palmstjerna , Carl Otto.
3N:o 246. — Manderström■ Fullmäg-
tig Herr Franc Sparre >
Bengt Erland.
JN:o 377. — Reuterskjöldj Axel.
Den 24 November..
N:o 792. Herr Lagerhjelm, Pehr.
]S:o io33. —■ Hammarhjelm_, Carl Fre¬
drik.
N:o i543. — Hederstjerna _, Erland.
N:o i5g4. — von Hejnne> Georg.
N:o 1870. — von Kappolt; Fullm. Herr
Uggla _, Göran Gastaf.
N:o 197g. —- Brakelj Gustaf Anton.
N:o 2275. — Lefrénj. Johan Pehr.
Hvarefter Hans Excellence anmodade
Herrar Bänkman, att i eftermiddag sam¬
manträda till utseende af i3 Electorer, i
de, till- UtskottsLedamöter invalde, nyss-
bemälde Electorers ställe.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken tillkännagaf, att Herr El¬
genstjerna, Carl Magnus, afsagt sig den
honom uppdragne befattning, att vara Le¬
damot i ExpeditionsUtskottet.
Herr Tham, Wollrath: Då uti Svenska
JordbruksHistorien den för häfderna ovan¬
liga händelse inträffat, att detta år Svensk
Spannemål kunnat med förmon af enskildta
Speculanter utskeppas till främmande Län¬
der, och denna skeppning, jemte en nå¬
gorlunda förmonlig, af våra vanliga Export¬
varor, sänkt växel-coursen till 120 sk., tror
jag en för Silfver-upphandling och införsel
»9
Den 24 November» 363
gynnande period vara för handen, och som
begagnandet deraf bör önskas af hvar och
en, sorn nitälskar för en med allmänna
samhälisbehofvet öfverensstämmande mynt-
bestämning, anhåller jag, det Ridderskapet
och Adeln ville besluta en anmodan till
Herrar BankoFulhnägtige, att begagna den
nuvarande låga Coursen till upphandling
af Silfver för Bankens räkning, antingen ge¬
nom förskotters lemnande emot full säker¬
het, på sätt Herrar BankoFullmägtige ti 11—
vägagingo år 1820, eller genom upphand¬
ling af goda växlar, och detta utan afseen¬
de derpå, om Silfret, i anseende till den
sena årstiden, som försvårar transporten,
kan inkomma i Höst eller nästa Vår, men
med iakttagande af de säkerhetsmått, som
förekomma alla förluster.
Alt denna Motion måtte med de an¬
dra Stånden communiceras och till Banco-
Utskottet remitteras, anhålles.
Friherre Rantzou, Johan Albert: Jag
anhåller att få förena mig med Herr Tham,
i den af honom nu väckte Motion.
Grefve von Schwerin, Fredric Bo¬
gislaus: Enligt 182.3 års Reglemente ålåg
BankoStyrelsen, att bestämma det pris, hvar¬
till Silfver emot Bankosedlar skulle få för¬
växlas. Det ingående årets vexlings-pris
bestämdes efter det föregående årets vexel-
Den 24 November.
pris. Obetydligt erhölls af det Silfver *
sorn förut fanns i landet; och likgiltigt,
kunde det också vara, orri det låg i Ban¬
ken eller annorstädes. Hvad åter beträffar
för vexling en af det Silfver, som Handlande,,
efter verkstäld införskrifning, skulle kunna
prestera, så äro svårigheterne stora. En¬
dast 2:ne betydliga Handelsplatser finnas uti
vårt Land, och ingen annan eommunlcation
är dem emellan, än den, att Götheborg
uppsänder till Stockholm, de vexlar, som
i Götheborg ej kunna försäljas. Den en¬
skilda disconteringen förslår ej, så snart
det blir fråga om större summor. Ar 182S
visade sig, alt en del af våra näringar var
i verklig förlägenhet. Flere personer er¬
bjödo sig till erhållande af 'förskotter för
lefverering af Silfver. BankoStyrelsen an¬
såg det icke böra kunna läggas Den till
last, att BankoStyrelsen genom förskotter,
lemnade till Handlande, sökte afhjelpa för¬
lägenheten. Denna åtgärd har äfven blifvit
af Revisorerne gillad. För omkring en må¬
nad sedan inkommo åter till BankoStyrel¬
sen flere dylika ansökningar om förskotter ,,
men då Riksdagen var så nära för banden,
trodde BankoStyrelsen sig icke böra der¬
med taga någon befattning. Sedermera har
inträffat det af Herr Tham anförda för¬
hållande, att, i följd af Spannemåls-export,
vexél-tillgången ökats och Coursen fallit
ovanligt. Jag kan derföre icke annat än
instämma i llerr Thams Motion, och tror
Den 24 November.
365
att betydligt uppköp af Silfver nu kan med
fördel verkställas. Åt BankoStyrelsens be-
pröfvande torde böra öfverlemnas, huruvi¬
da det Silfver, sora köpes, må till våren
uppläggas i Hamburg, eller genast landvä¬
gen hit transporteras.
Herr Lefrén., Johan Pehr: Äfven jag
förenar mig i hvad Herr Tham uti ifråga¬
varande ämne föreslagit.
Lades på bordet.
Upplästes Herrar Committerades till
Grund iagarnes, jemte sista Riksdagsbeslu¬
tets felfria tryckning, den 10 dennes af-
gifne Memorial, innefattande berättelse om
verkställigheten af det Herrar Committera-
de lemnade uppdrag.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Ådeln åt¬
skiljdes klockan 1 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
366 Den 25 November.
Tisdagen den a5 November.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Öppnades Herrar Bänkmäns Lista till
Val af i3 Electorer efter:
Friherre Leijonhuf¬
vud, Abraham,
von Lantingshausen;
Fullm. Grefve von
Schwerin Fredrik
Bogislaus.
Lagerbjelke 3 Axel.
Palmstjerna , Carl Otto.
Manderström; Fullm.
Herr Franc Sparre3
Bengt Erland.
Reuterskjöld j Axel.
Lagerhjelm , Pehr.
Hammarhjelm, Carl Fr.
Hederstjerna y Erland,
von Hejnne Georg,
von Rappolt Fullm.
Herr Uggla_, Göran
Gustaf.
Brakely Gustaf Anton.
Lefrén y Johan Pehr.
N:o
|
88.
|
Grefve
|
—
|
I lO.
|
—
|
|
115.
|
|
—
|
220.
|
Friherre
|
|
246.
|
—
|
•ammmm
|
377.
|
|
|
792-
|
Herr
|
|
1 o33.
|
|
|
i543.
|
|
|
i5p4.
|
|
'
|
1870.
|
|
_
|
*979*
|
—
|
|
2275.
|
—
|
Och befunnos följande Herrar hafva
blifvit till Electorer utsedde:
Den 2.5 N o v e m b e r.
367
N:o 54. Grefve Spens, Carl Gustaf.
— io5. Friherre Strömfelt, Carl Melker.
— 276. — Löwen; Fullm. Herr
König, Carl Fredric.
■— 358. — Lagerbring, Gust. Olof;
genom lottning med
N:o5i. Grefve Posse,
Eric; N:o 642. Herr
von Becker, Carl Jo¬
han; N:o 723. Herr
von Essen; Fullmäg-
tig Grefve Hamilton,
Hugo; N:o 922. Herr
Berghman; Fullmäg-
lig Herr Printzen¬
skjöld , Carl; och
N:o iog5. Herr Kö¬
nigsfelt, Eric.
— 12 t. Herr Hjerta, Gustaf Adolph.
■— 1160. — Hökenberg; Fullm. Herr
Åkerhjelm , Conrad.
—. 1703. — Blomcreutz; Fullmägtig
Herr af Geijerstam,
Gustaf Em.
— 1867. — Stenfelt; Fullm. Grefve
von Rosen, Axel.
— 1877. B. —• Carleson, Carl Fredric.
■— 1922. •— von Platen , August
Carl.
— 2002. — Hisinger, Wilhelm.
— 2225. — Sylvander, Josua.
— 2068. — eif Darelli; Fullm. Herr
af Uhr, Gustaf.
3G8
Den ?,5 N o v c. in b e r.
Hans Excellencc Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herrar Elec-
torer, alt, innan nästa Plenum, tillsätta de
i Utskotten för närvarande befintlige Va¬
cancer, nemligen:
I ConstitutionsUtskottet:
Efter N:o 276. Friherre Löwen; Fullm,
Herr König, Carl Fredric.
1 BevillningsUtskottet:
Efter N:o 338. Friherre Tersmeden, Wil¬
helm Fredric.
I BancoUtskottet:
Efter N:o 322. Frih. Anckarswärd, Carl
IIenric.
— N:o 862. Herr Gyllenkrok, Johan
Göran.
I Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Ut skott et:
Efter N:o 69. Friherre Uggla; Fullmägtig
Grefve Frölich, David.
— N:o 706. Herr Rosenmuller; Fullm.
Grefve von Roseli, Carl Axel.
— 2109. A. Herr Anckarswärd, August.
■— i854. Herr von Böhnen, Carl Fredr.
1 Expo'
Den 25 November. 36g
I ExpeditionsUtskottet:
Efter N:q 1618. Herr Elgenstjerna j Carl
Magnus.
I RiddarhusUtskottet:
Efter N:q i566. Herr Kröningsvärd^ Lars
Ulric.
Upplästes StatsUtskottets den 24 den¬
nes under N:o i aflåtne Memorial, inne¬
fattande hemställan om tillökt Betjening.
Lades på bordet.
Föredrogs ånyo och remitterades till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
Herr Montgommeries, Fabian, den 22 den¬
nes f. rn. på bordet lagde Memorial, om
afskaffande af bruket, att uppläsa Kungö¬
relser midt under Gudstjensten.
Ånyo föredrogs Herr Montgommeries ,
Fabian, den 22 dennes f. m. på bordet
lagde Memorial, angående förändrad flytt¬
ningstid för tjenstehjon.
Grefve Posse 3 Eric 3 anförde skrifte-
ligen:
1 H. 24
370
Den i5 November.
Förekommen genom Herr Montgom-
meries Motion, om ändring i flyttningsti-
den för Tjenstefolk, hvilken fråga jag, och
som jag förmodar, månge Jordbrukare äm¬
nat väcka, får jag nu endast derom yttra
min generella åsigt.
Den fordna flyttningsliden, den 1 Oc-
tober, ansågs med skäl icke passande för
Landtmannen, uti de flesta Pro vincet', men
den närvarande, eller den 1 November,
är, efter min öfvertygelse, otjenlig för alle
Landtman i bela Riket, och jag tror, att
hvad, som kraftigast hindrade i8a3 års
Ständer, alt önska, åtminstone återflvttning
till det gamla, var förändringens nyhet,
och att 'treårig erfarenhet af alla olagenhe-
terne icke ansågs tillräckligt nu hafva vi
åtta års erfarenhet, och det är mer än nog.
Det vore önskeligt, om det blefve lika lätt,
att med Ekonomiske författningar träffa
Jordbrukarens fördel, som det är; att, i
fråga om beskattning, träffa Jordens. Tjen-
stefolkets flyttningstid, inverkar högst be¬
tydligt på Landtmannen, och den närva¬
rande är fördelaktig, endast för Städernas
Innevånare, som derigenom vunnit, alt få
Hus-flyttningen och Tjenstefolks-flyltningen
på olika tider.
Det vore öfverflödigt, alt nu upptaga
allt, hvad sorn blifvit anfördt, för och
emot denna håga, som säkerligen kommer,
Den i5 November.
att vidlyftigt discuteras, då den återkom¬
mer från de öfrige Respective MedStånden,
och Ekonomiutskottet. Jag inskränker mig
derföre, till instämmande uti hvad Herr
Montgommerie yttrat, jemte föreslående af
sådan ändring uti TjenstehjonsStadgan, att
det må bero af blifvande Husbondens att
bestämma tiden för åtnjutandet af Fri¬
veckan; samt att Tjenstehjon åligger_, att
begifva sig directe från gamla tjensten i
den nya. Man kan häremot invända, att
detta må bero af öfverenskommelse, men
jag öfverlemnar till hvar och en med er¬
farenhet, åtminstone i vissa orter, att be¬
döma, huruvida denna öfverenskommelse
kan åstadkommas, då det är Tjenstehjonets
ovillkorliga rätt, att påyrka en förmon
eller frihet, innan det ännu är förbundit,
till någon motsvarande skyldighet, och jag
frågar, hvilket medför största skadan och
olägenheten för det allmänna, om Husbön-
derne, synnerligast i afseende på kreaturs¬
skötsel och Bruksrörelse, som icke får af¬
stadna, skola en hel vecka vara utan biträ¬
de, möjligen af allt Tjenstefolk, eller om
Tjenstehjonen, vid annan och olika tider,
skulle begagna den frihet, som är dem til¬
lagd, och jag visserligen icke vill föTneka.
Jag hoppas man skall finna, att moti-
verne till ändring äro Allmännaj och be¬
stridandet deraf, blott Enskildt eller Lo-
calt.
•Den 9.5 November.
Jag gör mig' förvissad, att de fleste
verklige Landtman och Jordbrukare im*
stämma uti min önskan, men inom oss
finnas mänga, som ännu icke äro Jordbru¬
kare , och det är till desse Herrar, jag
ställer den önskan, att de mätte besinna,
det de kanske förr eller sednare blifva det ,
och då, om icke förr, skola de ångra, de¬
rest de nu med ett för närvarande, i deras
tanna likgiltigt votum, bidraga till afslag
å denna Motion.
Hen Rotlieb, Axel, uppläste följande:
Det ämne, åt hvilket jag uu vågar
påkalla Höglofl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet, har visserligen åtskilliga
gånger utgjort ett vigtigt föremål för Höglofl.
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar;
men då detsamma är af högsta vigt för
hvarje Husbonde och i synnerhet hvarje
Jordbrukare, hafva dessa bevekelse-grunder
föränledt mig, att i så måtto understödja
M otionen, om bestämmandet af en förän¬
drad flyttningstid för tjenstefolk, alt den
måtte förflyttas från den 24 October till
den 20 eller 21 Junii.
Redan under 1800 års Riksdag i Norr¬
köping har en värd Ledamot af delta Stånd,
Herr Friherre Alexander Rudbeck den 24
April uti Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet vackt en lika fråga, och jag åbe¬
Den a5 Noverab.cr.
ropar hvad 1800 års RiksdugsProtocoIler
vid handen gifva. Man kan ej bestrida,
alt ett och annat localt förhållande gör flylt-
ningstiden olika fördelaktig för Husbonden
Folket å en ort, än på en annan; men då
Jordbruks-näringen högst påkallar den mest
tjenliga tid tili flyttning ur oclt uti tjenst,
och då erfarenheten, på många Husbönders
bekostnad, leronat ett säkert vitsordande,
alt den nu stadgade flyttnings-tiden för
Jordbruket ej är den rätta; så vågar jag
uppgifva de ordsaker, sorn lemna företrädet
åt den föreslagna, framför den nu varande
flyttningstiden. Intet Jordbruk finnes, der
ej allt vår-utäsde före Midsommarstiden är
bestridt, trädes-jorden beredd till höst-ut¬
sädet, årets byggnader, så vidt Tjenstefolk
dertill kunna begagnas, slutade; med ett
ord — på året finnes ingen tid, då arbe¬
tet är mera fulländadt, både inom och utom
hus, än den vid Midsommar. Också önskar
Tjenstefolk i allmänhet denna, både i an¬
seende till dagarnes längd, lätta vägar, så
väl som års-lidens behag.
För alla Husbönder är det ytterst
magtpåliggande,, så vidt det rörer Jord¬
bruket, att vid denna tid få mottaga sitt
nya Tjenstefolk, som då genast derefter
får påbörja bergslen af hö, löf och förråder
af alla slag, af hvilka de ej allenast sjelf ve
skola njuta sin föda och underhåll, utan äfven
dermed försörja de dem till utfodring oia;
<r
374
Den a5 November,
betrodde kreatur, under förestående vinter.
Blott den omständigheten bör tagas i be-
tragtande, att ett Tjenstehjon, som flyttar
den 24 October, utan afseende, hvarken å
HusbondeFolkets bästa, eller deraf kom¬
mande olägenheter för efterträdande Tjen-
ste-hjonet, förslösar från slutet af Septem¬
ber, då vanligen infodringen tager sin bör¬
jan, till flyttnings-dagen, mera foder, än
som på dubbel tid bordt åtgå. Sedan
måste ett Legohjon antagas under så kal¬
lade friveckan, eller till este November,
då nya Tjenstehjonet sin tjenst iträder, och
emoltager ej allenast ett minskadt, utan
kanske ofta, genom afllyttande Tjenstehjons
mindre nit, illa bergadt foder, hvarigenom
händer att Husbonden om våren får vid¬
kännas foderbrist.
Många ytterligare skäl till bifall åt
den föreslagne förändrade flyttningstiden
för Tjenstehjon skulle kunna framställas,
hvilka troligen ej blifva behöflige, då hvar¬
je Husbonde, så i Stad, som på Land, nu
hunnit öfvertyga sig om den nuvarande
flyttningstidens olämplighet. Jag anhåller
ödmjukeligen att detta mitt utlåtande måtte
få åtfölja till behörigt Utskott.
m
Herr von Heijnnej Georg: Då den
nya flyttningstiden vid 1818 års Riksdag
etablerades, hade jag den äran vara Le¬
damot uti den Afdelning af Allmänna Be¬
Den ao November.
svärs- och Ekonomiutskottet, som beredde
ärendet. De skäl, hvilka nu åberopas lill
stöd för Motionen, framställdes äfven då,
jemte flere motskäl. Jas; är öfvertygad,
alt Utskottet lika omsorgsfullt, vid denna,
som vid 1818 års Riksdag, behandlar ä-
rendet. För egen del har jag varit och är
af den mening, som nu gäller till efter¬
rättelse, endast med den skillnad likväl,
att jag önskar flyttningstiden utsatt till den
ii October, för att återkomma till Förfä-
dernes bruk, emedan denna dag, enligt
gamla stylén, varit räller flyttningsdag. Då
är Landtmannens gröda inbergad*, hans gö¬
romål mindre, och Inans foder-tillgång än¬
nu icke, åtminstone ej i någon hufvudsak¬
lig mån, vårdslösad af det bortfiyttande
Tjenstehjonet, utan kan af det nya emotta¬
ga s till för det mesta odelad förvaluiing.
I öfrigt får jag hemställa, om det är
lämpligt, att, så snart efter den skedda
förändringen af flyttningstiden, åter antaga
en ny, och kan för ingen del medgifva,
att Midsommarstiden, då Landtmanneu nä¬
stan öfver allt är sysselsatt med årets bygg¬
nader, är till flyttningstid för Tjenstefolk
å Landet den lämpligaste.
Hans Excellence Herr Grefve De. la
Gardiej Jacob: Med all aktning för de skäl,
som blifvit framstälde, till vinnande af
ändring i den nu gällande flyttningstiden,
3?6
Den 25 November.
ian jag dock icke undgå anmärka , att livail
sorn föreslagits, icke skulle blifva lika lämp¬
ligt för alla orter, enär ekonomiska för¬
hållanden göra en så betydlig skilnad
emellan Ystad och Torneå. I den Lands¬
ort åtminstone, der jag bar jordbruk, skul¬
le den föreslagne fljrttningstiden, ingalunda
vara passande; och då mer än hälften af
hela Skåne, eller den så kallade slättbyg¬
den vid Midsommarstiden hufvudsakligast
är sysselsatt att genom torf-skärning för¬
skaffa sig nästan det enda bränsle, hvarpå,
den äger tillgång, skulle det säkert vara
en riktig olycka, om denna tid bestämdes
till tjenstebjons flyttning. Jag nödgas allt¬
så erinra om nödvändigheten af undantag*
i fall den väckte Motionen i öfrigt skulle
vinna bifall. Jag vågar ej yttra mig* om
den nuvarande flyttningstiden är för al¬
la orter lika passande, men åtminstone
för Skåne skulle en förändring deraf till
Midsommar blifva skadlig och tillskynda
Landtmannen en betydlig förlust, emedan
han vid nämnde tid snart sagt mäst och
häst behöfver sitt tjenstfolks arbete.
Herr ThamWollrath: Det yttrande,
Hans Excellence Herr Grefye De la Gar¬
die afgifvit, styrker hvad jag vid sista Riks¬
dag hade äran i ämnet anföra, nemligen att
en gemensam flyttningstid för hela Landet
är olämplig. Önskligt vore derföre, att Eko¬
nomiutskottet, dit frågan troligen kommer
De n 2.5 November.
377
alt remitteras, ville föreslå en indelning af
Riket till begagnande af den serskilta flytt¬
ningstid, som för hvarje del ansågs nytti¬
gast. Att den nu gällande, för Skaraborgs
Län, är den mäst olämpliga, kan jag, såsom
bosatt i nämnde Län, fullkomligen intyga.
Der är den skadlig, så väl för utfodringen
och bränvinsbränningen, sorn för den i vis¬
sa delar af Länet hufvudsakligast drifne
Linhandleringen. Den gamla flyttningsti-
den, och äfven den nu föreslagna vore i
alla afseenden vida lämpligare för Skara¬
borgs Län. Jag anhåller, att desse an¬
märkningar måtte få åtfölja Motionen till
det Utskott, den remitteras.
Friherre Boije } Fredrik: Förekommen
af Hans Excellence Herr Grefve De la Gar¬
die, får jag blott äran nämna, att jag var
närvarande, då denna fråga vid Riksdagen
i Norrköping år 1800 behandlades, och
minnes ganska väl, att alla Representan¬
ter från Skåne med en röst förklarade sig
emot den nu åter föreslagne flyttningsti-
den, på de skäl Hans Excellence Herr Gref¬
ve De la Gardie anfört, och att saken äf¬
ven då kom under votering. Jag får såle¬
des endast lill alla delar förena mig med
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie.
Friherre Boije j Ludvig: Emot den
tanka, Hans Excellence Herr Grefve Dela
Gardie och Herr Tham yttrat, i följd hvar¬
af vi skulle förvandla en generel Lag till
Den 25 November.
speciel, möter den stora betänklighet, att,
så väl Husbönder, som Tjenare, derigenom
skulle tvingas till inskränkning inom den
trånga krets, sorn den speciella Lagen med-
gaf; då deremot bådas rätt synes vara, deli
förra att antaga Tjenstehjon, och den sed¬
nare att emottaga tjenst, hvarest de för
godt finna; och detta tvång skulle på grän¬
sen af hvarje sådant district blifva särde¬
les svårt. Jag medgifver hvad en värd Le¬
damot anfört derom, att förlusten af de
lt,ilga dagar, som skulle inträffa om flytt-
ningstiden utsattes till Midsommaren, vo¬
re känbar; men jag vågar tro, att den
förlust, som, efter nu varande flyttnings-
termin, kan inträffa, genom tjenarens vårds¬
lösande med Husbondens nyss inbergade
gröda, är väsendtligare; och af sådan an¬
ledning förenar jag mig med Herr Mont-
gommerie.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Till
en del förekommen af Herr Tham, får jag
äran förena mig med honom, och tillägga,
att jag ingalunda anser det ofördelaktigt,
om serskilta flyttningstider bestämdes för
olika Län. Tvärtom skulle derigenom Tjen¬
stehjon mera hållas vid sin hemort, och de
mångfalldiga flyttningarne till Stockholm
förekoramas, samt deraf den förmån vara,
att sistnämnde ställe ej blefve hesväradt
med så många lösdrifvare och sysslolösa
personer, som nn, äfvensom de utflyttandes
Den i5 November.
379
födelsebygd icke slutligen betungas med
underhåll af orkeslöse personer, hvilka un¬
der deras arbets-föra tid varit onyttige för
den Församling, af hvilken de sedermera
fordra sitt underhåll. I händelse af bifall
till Herr Montgommeries Motion, och att
ny redaction af nu gällande Tjenstehjons¬
stadga skulle komma i fråga, hemställer
jag, att den må börjas med en klar defini¬
tion (saknad i den nu gällande) å hvad
som med Tjenstehjon förstås. Hos den
Auctoritet, hvars Chef jag är, har förevarit
ett mål, der osäkerheten, om en person
skulle anses för Tjenstehjon, eller icke,
lätteligen kunnat vålla oreda.
Dessutom tror jag, att Allmän Åklagare
borde tillerkännas rättigheten, att åtala
osannfärdighet i Orlofs-Sedel, hvilket i nu¬
varande Tjenstehjonsstadga blifvit förkla-
radt för Målsägandens eller den nya Hus¬
bondens ensak.
Dessa bägge tillägg anser jag behöflige,
om man vill fortfara att fordra, det Auc-
toriter skola vaka öfver ordning och sä¬
kerhet; och anhåller, att desse mina an¬
märkningar måtte få åtfölja Remissen till
vederbörligt Utskott.
Herr von Qvanten, Carl: Jag får äran
förena mig med hvad Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie, i denna sak
Den 9,5 N o v e ni b e r.
yttrat, och försäkra, att i den Proviuee;
jag bor, är förhållandet enahanda med det
Herr Grefve De la Gardie uppgifvit, nem¬
ligen, alt nuvarande flyttningstid är den
bästa. Herr Thams princip, all ekonomi¬
ska frågor böra localiseras, erkänner jag
för rigtig, men fruktar, alt den ej kan
appliceras till förevarande fråga; ty livad
skulle Tjenstehjon göra under de olika fri¬
hetstider, som i följd deraf inträffade i
serskilte Län. Jag önskar bibehållandet af
den nu gällande flyttningstid för Tjenste¬
folk, men yrkar derjemte, att, i fall Herr
Montgommeries Motion bi fal les, det ej måt¬
te ske, utan frihets-tidens inskränkning från
6 till 4 eller 3 dagar.
Herr af Ekenstam , Israel: Ej beredd,
att nu framträda med den Motion jag en
annan dag ämnat göra, vill jag dock, enär
den äger ett nära sammanhang med för
handen varande fråga , under hopp om till¬
gift för det bristfälliga i uppställningen, an¬
draga hvad mina anteckningar i saken in¬
nehålla.
Härefter uppläste Herr af Ekenstdm
följandet
Bland Motioner af vigt anser jag den,
att söka tillvägabringa en Rikets Ständers
underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t om
en ny Kedactiou af LegoSlaclgan för lius-
Ogifte | Tjenstehjonets
Gifte jnamn och tjensteart.
|
Födelse-tid.
|
Födelseort.
Hl
|
Tjenstetids längd
hos undertecknad.
|
Fräjd, uppförande och tjenstbarhet.
|
Slöjdfärdighet, kunskap och moralisk
Samhällsbildning.
|
Tillfälliga Anmärkningar.
|
|
|
Län,'
|
|
|
/
|
Utmärkt ärligt.
|
Förfärdiga vanlig arbetsredskap
|
|
|
År:
|
|
år
månader
|
|
Ärligt.
Sannolikt ärligt.
|
Smida. Väfva.
Timra. Spinna.
|
|
|
Månad :
|
Socke,
|
|
nästkommande
April
|
1
|
Sannolikt oärligt.
Oärligt.
|
Snickra. Brygga.
Sy skor. Baka.
|
|
|
Dag:
|
Ga J
|
|
October
Julii
|
2!0.
|
Utmärkt nyktert.
Nyktert.
|
Sy kläder. Tvätta groft.
Lagga. Tvätta fint.
|
|
Hofmästare
|
|
|
|
då tjenstehjonet är
|
Merendels nyktert.
|
Binda nät. Sy slätsöm.
|
|
|
|
|
ledigt till annan
|
|
Sällan nyktert.
|
Bränna. Brodera.
|
|
Kammartjenare
|
|
|
|
tjenst, enligt sin
ruin uppsägning i
|
|
Utmärkt höfligt.
|
|
|
Taffeltäckare
|
|
|
|
O
|
Höfligt.
|
|
|
Jägare
|
|
|
|
laga tid.
|
010» ■*
|
Merendels höfligt.
|
|
|
Betjent
Rättare
|
|
|
j
|
|
|
Ohöfligt.
|
|
|
Brännmästare
Kusk
|
|
'
|
|
|
Förrattat sina sysslor
|
9:0. Förstår sin Christendom:
|
|
Stalldräng
Gårdsdräng
Trädgårdsmästare
|
|
I
j!
|
|
|
4:o.
|
'Utmärkt väl.
Väl.
F örsvarligt.
|
Väl.
Någorlunda.
Sva 0f
|
|
Trädgårdsdräng
|
|
|
|
|
|
Någorlunda försvarligt.
Lilla.
|
O
Illa.
|
|
Fiskare
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
5:o.
|
'Utmärkt villigt.
(Villigt.
Merendels villigt.
|
10:0 Kan liisa Svenskt tryck.-
Väl.
|
|
Hushållerska
|
|
|
|
|
|
Någorlunda villigt.
|
Någorlunda.
|
|
Kammarjungfru
|
|
|
|
|
|
Ovilligt.
|
Svagt.
|
|
Kammarpiga
|
|
|
Ii
|
|
|
Utmärkt flitigt.
|
Illa.
|
|
Kokerska
|
|
|
i *
U
|
|
6:0. ■
|
Flitigt.
|
Alldeles icke.
|
|
Huspiga
|
|
|
#
t
|
|
Någorlunda flitigt.
|
11 :o Kati skrifva
|
|
Tvätterska
|
|
|
|
|
|
Försumligt.
|
|
Kökspiga
|
|
|
|
|
|
Utmärkt pålitligt.
|
Väl.
|
|
Bryggerska
|
|
|
|
|
|
Pålitligt.
|
Någorlunda.
|
|
Ladugårdspiga
|
|
|
|
|
7:0.
|
Någorlunda pålitligt.
|
Svagt.
|
|
Barnpiga
|
|
|
1
|
|
Mindre pålitligt.
|
Illa.
|
|
Barnflicka
|
|
|
|
|
|
.Opålitligt.
|
Alldeles icke.
|
|
Amma
|
|
|
|
|
|
Utmärkt redigt.
|
har sednast gått till II. H. Nattvard
|
|
|
|
|
|
|
8:0.
|
Redigt.
|
år, månad, dag.
|
|
|
|
1
|
|
Någorlunda redigt.
|
Har sednast bevistat Husförhör
|
|
|
|
|
|
|
Oredigt.
|
år, månad, dag.
|
|
De 11 25 lovern Der.
bönder och Tjenstehjon , a f den 5 Maji iSo5.
Denna Stadga är tillkommen under ett an¬
nat Samhällsskick, än det nu varande, oell
medförer ej mera de controller, sorn den
primitivt åsyftade. Det skulle blifva allt
för vidlyftigt, alt här punkt för punkt ge¬
nomgå alla de bristfälligheter, sorn vidlå¬
da denna Stadga. Den eiler de, som Kongl.
Maj:t i Nåder torde utse till verkställan¬
de af en ny Redaction, lära ej undgå, att
märka bebofven i desse afseenden. Emed¬
lertid anser jag mig allmänneligen böra
nämna någre omständigheter, såsom huf-
vudsalige:
i:o Den ofta inträffande omöjlighet,
att gifva ett. Tjenstehjon sådan Orlofsse¬
del, sorn det för tjenar, medförer stora
olägenheter och stort förderf. De före-
skrifné qvalificationerne äro så få, att in¬
gen vederbörlig gradering emellan olika
beskaffenheter hos Tjenstehjon kan rättvis¬
ligen ske, hvarken i godo eller ondo; obe-
läknadt att Husbonde, i sednare fallet, säl¬
lan kan närma sig sanningen, utan fara för
en chicaneus rättegång, med mindre än
han äger sådune bevis, hvilka svårligen
kunna anskaffas i hushållet, der individer-
ne icke äro vittnesgilde , hvarken för eller
emot hvarandra. Med afseende härpå får
jag vördsammeligen föreslå ett Formulair
till Orlofssedel, sorn jag härjemte har äran
38a
Den i5 November.
bilägga. Egenskapen af elt sådant Formu-
lair beror i betydlig mohn af en åskådlig
uppställning, som icke genom blotta läs¬
ningen kan meddelas. Deremot förefaller en
sammanhängande uppläsning af en mängd
alternativer, hvilka aldrig komma att äga
tillvaro på en och samma gång, högst löj¬
lig. Icke dess mindre torde det höra till
ordningen, att jag söker att muntligen gö¬
ra reda för Formulairet, så godt det låter
sig göra.
Sedan Herr nf Ekenstam härefter mun-
teligen redovisat Formulairets innehåll, fort¬
for han att uppläsa följande:
På ett sådant tryckt Exemplar till
Orlofssedel blir således ganska ringa att
skrifva, endast att utstryka, hvilket all¬
männeligen faller sig heqvämligast; men
emedlertid komma alla Tjenstehjonets egen¬
skaper likväl i betragtande och till yttring
på ett bestämdt och uniformt sätt. Såda-
ne tryckte Formulairer skulle alltid finnas
bos hvarje Pastor, äfvensom någre Exem¬
plar af TjenslehjonsStadgan. Ingen ofull¬
komlig, eller annorlunda beskaffad Orlofs¬
sedel , än den föreskrifne, skulle vara gäl¬
lande. Af de numererade qvalificationer-
ne borde ovilkorligen endast ett alternativ
finnas qvarstående, och alla de andra ut-
strukne; äfvensom alla anviste ifyllningar
skulle vara gjorde. Den som annorlunda
Den a5 November.
beskaffad OrlofsSedel ntgifver, borde böta
3 R:dr B:co, angifvarens ensak, saint hål- #
la Tjenstehjonet skadeslöst för all olägen¬
het och skada, som detsamma derigenom
kunde tillfogas. Den nya Husbonde, sorn
stadt Tjenstehjon på ofullständig Orlofs¬
sedel, skulle äga, att under tjenstetiden
ansvaTslöst skilja Tjenstehjonet från sin
tjenst, när lian med detsamma icke funne
sig belåten. Hvarje OrlofsSedel, för det
löpande året emottagen, skulle uppvisas
och påteknas vid Husförhör, på anmälan
af Husbonde eller dess Ombud, i närvaro
af Tjenstehjonet, när det sig göra lät En
OrlofsSedel, sorn visade, att Tjenstehjonet
icke varit tillstädes vid något husförhör
under arne års förlopp, skulle anses så¬
som ofullständig, och medföra nyssnämnde
risque för Tjenstehjonet, utan att OrlofsSe-
delns Utgifvare derföre skulle ansvara, så¬
vida lian icke förnekat Tjenstehjonet ledig¬
het lill husförhörets bevistande, ulan gil¬
tigt skäl.
2:0 Tjenligaste flytlningstiden skulle
noggrant öfvervägas, förmodeligen med min¬
sta omväg, genom infordran af yttrande
från Konungens Befallningshafvande i hvar¬
je Län; hvarefter Kongl. Majrt ägde till-
räcklige upplysningar i ämnet, för att kun¬
na bestämma flyttningstiden, i förhållande
till Näringarnes kraf, olika för serskildle
orter, om så skulle fordras; utan att nå-
384
Den i5 November.
got öfvervägande afseende skulle göras på
beqvämligheten för Tjenstehjonen att flytta
emellan aflägse orter, men last mera der¬
på, att deras tjenster möjligen kunde åstad¬
komma det åsyftade ändamålet. Wester¬
bottens och Skånes interessen i detta afse¬
ende, kunna troligen icke förenas omkring
ett och samma tidsrnornent. För Stock¬
holm torde de nu gällande arne flyttnings-
tider vara de tjenligaste; men för många
Landsorter vore Årsflyttning säkerligen me¬
ra passande vid Midsommarstiden.
3:o Den i nu gällande Stadga, under
vissa fall, föreskrifne husaga torde numera
icke finnas lika användbar, som fordom. I
Stockholm åtminstone skulle den sannolikt
vid många tillfällen medföra annan verkan,
än den åsyftade. Om så är, borde man
vara betänkt, att utbyta denna bestraff¬
ning emot en mera ändamålsenlig. Troli¬
gen skulle Stockholm fordra många serskild-
te paragrafer i nya Stadgan, emedan mån¬
ga förhållanden emellan Husbönder och
Tjenstefolk här äro i väsendtlig mohn skilj-
agtige från andra orters. Angående Hus-
agan får jag väl erkänna, att jag träffat
Landsorter, der densamma ännu utgör en
betydlig driffjäder för sysslornes fullgöran¬
de, och för vördnadens vidmagthållande;
men jag ville gerna anse denna erfarenhet
såsom undantag från den allmänna esprit,
som
Ben 25 November.
385
som ej otydligt synes röja sig. Att Hus¬
aga, under en mera utvecklad bildning,
någon gång skall upphöra att vara använd¬
bar, det lärer svårligen kunna bestridas;
men fråga är, om denna period ännu är
nära eller aflägse.
4:o Den ännu gällande Värfnings-
Stadgan, af den 7 April 1802, synes icke
vara uti rigtigt förhållande till Tjenste-
hjonsStadgan. Bestraffning med Militair-
tjenst, såsom den deri föreskrifver, förmo¬
dar jag borde nu för tiden annorlunda fram¬
ställas; mångfaldige andre omständigheter
att förtiga.
Då man allmänneligen icke lärer und¬
gå att finna, huru den constitutionela in¬
flytelsen redan låtit märka sig inom Tjen-
stehjonsklassen, genom de vanliga Pheno-
mener vid första beröring med Friheten,
nemligen genom törst efter rättigheter, och
leda för skyldigheter, och då Tjenstehjo-
net icke längre lärer kunna bibehålla den
öfvertygelsen, alt vara med Livree födt
bit till Yerlden, så synes tiden vara in¬
ne, att uppställa de controller, som en¬
samme kunna trygga och sammanhålla Hus¬
bönders och Tjenares interessen.
Dessa framkastade anledningar torde
tillräckligen antyda behofvet af en ny Tjen-
1 H. a5
Den 25 November.
stehjonsStadga, redigerad i enlighet med
tidens fordringar; anhållande jag derföre
vördsammast, att denna Motion må blifva
qommunicerad med de öfrige RiksStånden,
hvarigenom ett vidsträktare förråd af upp¬
lysningar kan förväntas, och att den der¬
jemte blifver till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets handläggning remitte¬
rad.
Herr Uggla„ Carl Wilhelm: Endast i
anledning af hvad Herr Tham yttrat, an¬
gående den locala flyttningstiden för Tjen¬
stefolk, anhåller jag få säga några ord.
De svårigheter, som skulle möta denna
localisering, samt härröra af serskildta Or¬
ters och Individers vana och fallenhet för
olika yrken och näringar, anser jag för
nästan oöfvervinnerliga; och då Tjenstefol-
ket äfven är ett Folk, som bör njuta sina
medborgerliga rättigheter till godo, samt
för de godkända Tjenstehjonen, deribland
äfven betinnes rättigheten att flytta hvart
de åstunda inom Landet, skulle genom den
olika Pro vindelia flyttningstiden, om den
antoges, dessa Tjenstehjon blifva betagne
möjligheten, att begagna sig af nämnde rät¬
tighet; och jag förenar mig derföre med
hvad Friherre Ludvig Boije i frågan anfört.
Friherre Ridderstolpe: Jag erkänner
med tacksamhet det arbete Herr af Eken¬
stam nedlagt i sitt upplästa Anförande; men
Den ?.5 November.
38;
kan vid dotia tillfälle ej undertrycka den
önskan, att i den nya Redactionen till
Tjenstehjons-Stadga, likasom i den nu gäl¬
lande, ej måtte frånkännas Husbonderät-
ligheten, att, om Tjenstehjon, efter er¬
hållen Orlofs-Sedel, förändrar sitt uppfö¬
rande, derom aflemna uppgift till Kyrko¬
herden i Församlingen, för att i Prest-
betyget ovilkorligen intagas. Min öfverty¬
gelse om möjligheten att för Provincerne
bestämma olika flyttningstider, har ej blif¬
vit rubbad af Herr Ugglas erinran om god-
kändt Tjenstehjons rätt, att fritt få byta
vistelse-ort. Tvärtom blir detta en förmån,
tillerkänd ett godkändt, hvad sorn nu redan
är förunnadt ett vanfrägdat Tjenstehjon,
nemligen att flytta utom Länet, och således
en uppmuntran till hedrande uppförande.
Herr von Hejnne: Jag tager mig fri¬
heten framställa en Regel, den jag alltid
följt vid Orlof-Sedlars utfärdande, den nem¬
ligen att deri utsätta, det jag vid afflytt-
ningen ämnar meddela närmare betyg om
Tjenslehjonets uppförande ditintills.
Herr Uggla: I anledning af hvad Fri¬
herre Ridderstolpe anfört, får jag endast
äran nämna, att min mening alldrig varit,
att fråntaga godkändt Tjenstehjon frihet,
att flytta hvart sorn helst, utan tvärtom,
att tiden borde lämpas så, att de af Fri¬
herre Boije anmärkte olägenheter kunde
undvikas.
388
Den aå November.
Herr Gripenstedt, Jacob: Jag anser
den föreslagne olika flyttningstiden inom
serskilte Län vara alldeles oanvändbar, men
deremot tror jag, på grund af 3o års er¬
farenhet vid Landtbruket, att den föreslag-
ne förflyttningen deraf till Midsommar vöre
den bästa, och förenar mig i öfrigt med
Herr Rothlieb.
Herr Nordenanckar, Gustaf: Jag finnér
mycket väl olägenheterne vid den föreslag-
ne localiseringen af flyttningstiden för Tjen¬
stehjon, äfvensom rigtigheten af Herr Gref¬
ve De la Gardies anmärkning om olämp-
lighet.en för Skåne, att hafva flyttningster-
min vid Midsommars tiden; men jag utbeder
mig likväl att vid remissen till Utskottet
få göra det tillägg, att jag anser så väl
denne sednare, som äfven flere olägenheter
afhulpue derigenom, att den så kallade
friveckan ej bestämmes att få åtnjutas vid
flyttningstiden, utan å den tid af året,
hvarje Husbonde med sitt Tjenstehjon der¬
om kan öfverenskomma.
Friherre von Duben, Carl: I förmo¬
dan, att TjenstehjonsStadgan kommer att
undergå en ny redaction, får jag fästa upp¬
märksamheten på ett förhållande, som väl
egenteligen angår RecruteringsLngarna för
Indelta Armeen, men dock ingriper i Tjen-
stehjonsStadgarne; det nemligen att Reeru-
ter, sorn äro i års-tjenst, ej kunna Corn-
Den a5 November.
3S9
rnenderas till tjenstgöring i fredlig tid , förr
än denna års-tjenst år tilländalupen, hvar¬
af händer, att Kecruter under i lili och
med ii år gå oexercerade, fastän de under
denna tid draga lön af Roten. Jag får der¬
före föreslå, att TjenstehjonsStadgan bör
förpligta ej allenast Recruten, som är i
års-tjenst, att under mötestiden lega karl,
som emedlertid förrättar hans tjenst hos
Husbondeu,. utan äfven dea sednare att
häruti ingå.
Herr nion BeckerCarl Johan: Jag
förenar mig med de värde Talare, sora
önskat Midsommarstiden till flyttningstid för
Tjenstefolk, och anser så tillräckligt redan
vara till styrka derföre taladt, samt fördelen
deraf för det liela af Landet så påtaglig,
att jag icke behöfver vidlyftigare uttryc¬
ka mig.
Hans Eoccellence j Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att så väl Herr
Montgommeries ifrågavarande Memorial, sorn
Herr af Ekenstarns nu väckte Motion, om
en ny Redaction af LegoStadgan för Hus¬
bönder och Tjenstehjon, af den 5 Maji i8o5,
mätte, tillika med alla de af åtskillige Le¬
damöter, i anledning deraf, afgifne yttran¬
den, till Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet remitteras; hvilket bifölls.
Den 25 November.
Föredrogos ånyo de af Grefve Spens»
Carl Gustaf, Friherre Boije, Ludvig och
Herr Wirgin, Arvid, den 22 dennes f. m.
och e. m. på bordet lagde särskilte Motio¬
ner, angående åtskillige föreslagne andrin»
gar uti RiddarhusOrdningen.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf : Då
fråga nu åter blifvit väckt onx utarbetande
af en ny Riddarhusordning, får jag vörd¬
sammast hemställa, om ieke den ide, som
vid sistlidne Riksdag bragtes å bane, nu
borde utföras, nemligen att skilja det, som
särskilt rör Ridderskapets och Adelns Re—
presentations-rätt, ifrån allt det öfriga, sorn
angår Riksdags-ärendernas behandlingssätt;
och om sålunda icke endast det förra» hvil¬
ket hufvudsakligen innehålles i de n för¬
sta §§ af nuvarande Riddarhusordning, bor¬
de lill Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse öf-
verlemnas; men Ridderskapet och Adeln,
i afseende på Riksdagsärendernas behand¬
lingssätt, förbehålla sig samma rätt, som
de öfriga Stånden, att icke bindas af andra
föreskrifter, än Rikets Grundlagar.
Herr Printzenskjöld, Carl: Jag förenar
mig med Herr Cederschjöld.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken föreslog, att så väl de
al Grefve Spens, Friherre Boije, och Herr
Den 23 November.
Wirgin, väckte ofvannämnde Motioner, som
de af Herrarne Cederschjöld och Printzen¬
skjöld, i anledning deraf, nu afgifne yt¬
tranden, måtte till RiddarhusUtskottet re¬
mitteras.
Bifölls.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken tillkännagifvit, att
Rikets Ständers Revisorers nedannärnnde
Berättelser numera från de öfrige Respec-
tive RiksStånden återkommit; fann Ridder-
skapet och Adeln för godt, att, uppå der¬
om af Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framstälde särskilte Pro¬
positioner, remittera till
StatsUtskottet :
i:o Rikets Ständers Revisorers, den
i4 December 1825,. afgifne Berättelse, om
granskningen af RiksgäldsContoiret, Gene-
ral-AssistanceContoiret, samt Götha-Canal-
Bolags, Götheborgs och Malmö f. d. Dis-
cont-Inrättningar.
2:0 Bemälde Revisorers, den i4 De¬
cember i8a5, afgifne Berättelse, angående
granskningen af StatsVerkets och åtskilige
andre af allmänna medel bestående Fon¬
ders, tillstånd, styrelse och förvaltning.
Den a5 November.
3:o Bemälde Revisorers, den i3 De¬
cember 1825, afgifne Berättelse, angående
granskningen af Allmänna Magazinslnrätt-
ningens förvaltning och räkenskaper, ej al¬
lenast och till en del för numera upplö¬
ste Allmänna Magazins-Directionens redo-
visningstid, utan ock, i fortsättning der¬
med, rörande fortgången af Allmänna Ma-
gazinslnrättningens utredning.
4:0 Bemälde Revisorers, den 14 De¬
cember 1825, afgifne Berättelse, angående
granskningen af de under Kongl. Maj:t$
och Rikets CommerceCollegium ställde fon¬
der och medel.
5:o Bemälde Revisorers den 14 De¬
cember 1827, afgifne Berättelse, om gransk¬
ningen af RiksgäldsContoiret, det derunder
lydande GeneralAssistanceContoir, och Gö-
thaGanalBolags, samt Malmö f. d. Discont-
Inrättningar.
6:0 Bemälde Revisorers, den i5 De¬
cember 1827, afgifne Berättelse, angående
granskningen af StatsVerkets samt andre
af Allmänna medel bestående Fonders till¬
stånd, styrelse och förvaltning.
7:0 Bemälde Revisorers, den 7 De¬
cember 1827, afgifne Berättelse, angående
granskningen af de under Kongl. Maj:ts
och Rikets CommerceCollegium ställde fon¬
der och medel.
Den ?.5 November.
BancoUtskottet :
1:0 Rikets Ständers Revisorers, den
i4 December 1825, afgifne Berättelse, om
granskningen af BancoYerket.
2:0 Bemälde Revisorers, den De¬
cember 1827, afgifne Berättelse, angående
granskningen af BancoVerkets styrelse och
förvaltning.
Föredrogs å nyo Herr Ribbings, Arvida
den 22 dennes e. m., på bordet lagde Mo¬
tion, angående rättelse i Författningarne om
ExpeditionsLösen.
Grefve Posse, Erik: Jag instämmer
fullkomligt med Herr Ribbing, uti den ön¬
skan, alt ExpeditionsLösen må innebegri-
pas uti CbartasSigillatae-slämpeln, samt får
endast tillägga, att jag anser något undan¬
tag icke böra ske för Fastebref och Boupp¬
teckningar m. m., utan all Papperslösen
böra betragtas från samma synpunkt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att så väl
Herr Ribbings ifrågavarande Motion, som
det af Grefve Posse nu afgifne yttrande,
mätte till Stats- och LagUtskotten remitte¬
ras; hvilket bifölls.
3g4' Det» 5.5 November»
Å nya foredrogos och remitterades till
BancoZJt skottet:
Grefve von Schive rins, Fredrik Bogis-
laus, deu 22 dennes f. rn. på bordet läg¬
el e Motion, att BuncoUtskottet mätte an¬
modas till Rikets Ständer aflemna Banco-
Fullmägtiges Berättelse om Bankens till¬
stånd, och Fullmägtiges redovisning för
Förvaltningen deraf.
Lagutskottet:
1:0 Herr Ribbings, Arvid, den 22
dennes e. m. på bordet lagde Motion, an¬
gående förändring uti ansvaret för fylleri.
2:0 Herr Rosenqvists, Fredrik Leon¬
hard, den 22 dennes f. m. på bordet lag¬
de Motion, angående föreslagen ändring uti
g Cap. 11 § HandelsBalken.
Expeditionsutskottet:
Herr Cederschjölds , Pehr Gustaf, den
22 dennes f. m. på bordet lagde Motion,
att alla Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner
och Skrifvelser, samt från Utskotten in¬
kommande Handlingar måtte genast tryc¬
kas och i RiksStånden utdelas.
Föredrogs å nyo Herr Thoms, WolF
rath, den 22 dennes f. ni. på bordet lagde
Den 2? November.
Motion, angående användande af Credili-
vet till Spannemåls uppköp under miss¬
växtår*
Grefve Adelsvärd* Erik Reinhold* upp¬
läste följande;
Då Herr Thams Memorial, angående
det sätt, hvarpå undsättningarne efter 1826
års missväxt verkställdes, och om använ¬
dandet af det i Banken ställde Creditiv på
En Million R:dr i plenum den 22 dennes
upplästes, var jag frånvarande, och jag
anhåller derföre vördsamt, att nu få med¬
dela några upplysningar i detta ämne, hvil¬
ka torde få åtfölja remissen af Herr Thams
Memorial till vederbörligt Utskott.
Stats-Contoirets befattning med de
åren 1826 och 1827 skedde undsättningar
lill en del genom missväxten nödställde
Provincer har allt intill närvarande års
början varit inskränkt till verkställighet af
Kongl. Maj:ts i hvarje särskildt fall fattade,
och genom Bref StatsContoiret kungjorde
[Nådiga beslut. LänsStyrelserne i de näm¬
de Provincerne hafva vändt sig omedel¬
barligen till Kongl, Majit med framställ¬
ningar om behofvet, och Kongl. Maj:t har
jemväl täckts, utan vidare omgång, bevilja
de summor i penningar af Creditivet, och
de belopp af i KronoMagazinen befintelig,
MagazinsFonden tillhörig Spannemål, som
kommit till utdelning. Derigenom att Stats-
Den a5 November.
Contoiret på Kongl. Maj:ts Nådiga befall¬
ning i Banken lyftade Credit!v-medlen ,
och dessutom hade generel befattning med
förvaltandet af Magazius-fonden och dess
tillgångar, kom StatsContoiret alt synas så¬
som deltagande i undsättnings-åtgärderne,
ehuru desse hvarken derstädes föranleddes,
eller derifrån fingo sin rigtning. Stats¬
Contoiret kan således icke hafva, på sätt
den värde motionären föreställt sig, hindrat
Landshöfdingarne ifrån att följa deras bö¬
jelse, att med Creditiv-medlens användande
och redovisande förfara efter förra Ständers
uppställde grundsatser; det visar sig dess¬
utom, att i Wärmelands Län undsättnir.gar-
ne med Creditivets tillgångar lära hafva
verkställts efter nyssnämde grundsattser,
och det är således troligt, att icke eller
för de öfrige Länen något i förväg lagdt
hinder i delta afseende existerat, hvarken
från StatsContoiret, eller någon annan Auc-
toritet.
Sedan undsättningarne voro slutade,
och LänsStyrelserne inkommit directe tili
Kongl. Maj:t med redovisning för de er-h Ali¬
ne tillgångarne, täcktes Kongl. Maj:t, i bör¬
jan af innevarande år, remittera dessa re¬
dogörelser till StatsContoiret, för att der un¬
dergå granskning, hvarefter StatsContoiret
borde sig i underdånighet utlåta öfver Resul¬
tatet af undsättnings-åtgärderne i det hela.
Det befanns snart, attén egenlelig och till-
Den November.
tillfyllestgörande Revision icke kunde äga
runi, i anseende till de olika methoder,
efter hvilka redogörelserne voro uppgjorde,
flere andre orsaker oberäknade, hvaribland
den hufvudsak liga, att som undsättning
skedt både med Creditivets och Magazins-
fondens tillgångar, desse hägge fonders li-
qvid-förhållanden med Länen och umlsätt-
nings-tagarne, voro så invecklade, att re¬
da derutinnan, vid så beskaffadt tillstånd*
omöjligen kunde åstadkommas. SlatsCon-
toiret ansåg då för sin ovillkorliga pligt,
att inför Kongl. Majit i underdånighet fram¬
ställa det enda botemedlet häremot, beslå¬
ende deruti, att endera af de bägge fon-
derne utlöste den andra, och blefve ensam
undsättande och fordringsägande hos Läns-
Styrelserne. Valet dem emellan blef ej svårt
— ty, genom Konungs och Ständers ge¬
mensamma beslut, existerade Magazins-fon-
den endast för sin utredning, och borde,
ehuru den tillfälligtvis kommit att inblan¬
das i undsättnings-åtgärderne, icke blifva
lidande på denna inblandning, då det stod
fast, att densamma thy förutan kunnat till
de efter missväxten gängse höga priser con¬
tant realisera alla sina öfverflödiga Spann-
måls-behållningar. Någon större kärlek för
den ena eller andra fonden kom härvid
icke i beräkning, men StatsConloiret fannj,
hvad hvar och en opartisk skall finna, att
man på detta sätt, mer än på något annat,
närmade sig just dessa af Rikets Ständer
Den a 5 N o v e ni b e r.
uttryckta afsigter, sorn det nu heter, att
StatsContoiret velat motarbeta. StatsCon-
toiret afgaf sitt underdåniga utlåtande den
3 nästlidne April, och den io 1 samma
månad täcktes Kongl. Majit i Nåder anta¬
ga, hvad StatsContoret i omförmälte afse¬
ende föreslagit; till följd hvaraf de öfver-
blefne behållningarne i KronoMagazinen
komma att, i den mon sådant låter sig
göra, försäljas för Creditiv-fondens räkning,
som anses hafva dem öfvertagit. För öf¬
rigt blifver StatsContoret bäst i tillfälle,
att inhämta och till Rikets Ständer inberät¬
ta, så väl förhållandet med undsättningarne
idet hela, som med hvad verksamhet der¬
på blifvit arbetad! och ännu arbetas, för
att komma till ett ordenteligt S3rsteme i
Räkenskaperne deröfver, hvilket hitlils mött
ständiga svårigheter.
Herr Tham j Wollrath: Utaf den sista
värde Talarens anförande har jag med till¬
fredsställelse inhämtat, att det är Kongl.
StatsContoirets eget förslag och underdå¬
niga framställning, sorn föranledt Kongl.
Maj:ts bifall till den anbefallda åtgärden,
att Creditivfonden skulle tillgripas, för att
betala Magazins-Inrättningens Spannemål.
Jag anhåller att nu få utveckla, hvad jag
i nämnde åtgärd anser vara stridande emot
Rikets Ständers vid sista Riksdag fattade
Beslut. Detta innefattas uti Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelse, sorn på Rid¬
Den x5 NovemLer.
^99
dårhuset justerades den 8 Dec. i8a3; jag
vill ej trötta med uppläsande af hela skrif-
velsen, hvars inledning omständeligen upp¬
tager orsakerne till skadligheten och det
alldeles förfelade ändamålet af Allmänna
Magazinslnrättningen, ifrån den stund dess
befattning skulle blifva Spannemålspriser-
nas upprätthållande, hvilket derigenom all-
drig kunde ernås, men deremot all enskild
Spannemålshandels förstörelse.
Den underdåniga skrifvelsen innehåller
dernäst, uti Första Mora. af Besluten, Ri¬
kets Ständers åsigt, att Betjeningen vid
Allmänna Magazins-Inrättningen icke mer
skulle hafva någon befattning med Kro¬
nans Spannemåls-intrader, och syftemålet
dermed var omisskänneligen, att Magazins-
Inrätlningens fonder icke skulle användas
till a {lönande af Kronans Embetsman. Det
andra Mora. innehåller det af mig i Memo¬
rialet intagna Rikets Ständers Beslut, att
för Statens räkning icke någon Spannemåls-
liandel ifrån i8a3 skulle bedrifvas, utan
att denna handelsgren oberoende borde öf-
verlemnas till den enskilda Speculationens
omsorger. Tredje Mom. innehåller före¬
skriften om District-Magaziners inrättande,
men det Fjerde Mom., som innefattar Be¬
slutet, angående det Creditiv, som i svårt
missväxtår skulle användas, till förekom¬
mande af hungersnöd, anhåller jag få upp¬
läsa; det hyder som följer:
Den 9.5 November.
Under öfverlägga ingen hos Rikets Stän¬
der om de ämnen, som med Allmänna
Magazinslnrättningen ägt gemenskap, hafva
Rikets Ständer äfven fått emottaga Eders
Kongl. Majrls, den i3 sistiidne Augusti,
aflåtne Nådiga skrifvelse, deri ”Eders Kongl.
"Majit af omsorg för Rikets väl förklarat
"sig uppmanad, att af Rikets Ständer äska
”det till upphandling af Spannemål för
"allmän räkning, i de fall, då, vid inträf-
"fande missväxt, brist och hungersnöd icke
”på annat sätt kunna förekommas, särskild-
"te penninge-lillgångar må af Rikets Stän-
”der ställas till Eders Kongl. Majus dispo¬
sition, i likhet med hvad år 1818 be-
"viljades.”
I följd häraf och för att gå Eders Kongl.
Majlts Landsfaderliga omsorger till mötes,
hafva Rikets Ständer beslutat, att af Allmän¬
na medlen anslå ett Creditiv på En million
Riksdaler Banco till Eders Kongl. Majlis
Nådiga disposition, för att genom detta
anslag bereda utvägar till anskaffande af
Säd för nödlidandes understöd, i den olyck¬
liga händelse, att en strängare missväxt
skulle inträffa och enskildte bemödanden
då blifva otillräcklige att fylla behofven.
Såsom vilkor för detta Creditivs an¬
litande till Sädes-uppköp, hafva Rikets
Ständer, i öfverensstämmelse med hvad de
förut
Den i5 November.
förut yttrat om en fri och obehindrad Span-
nemåls-handel, trott sig böra hos Eders
Kongl. Majit i underdånighet hemställa, att,
sedan LänsStyrelserne hos Eders Kongl.
Majit i tid uppgifvit Spannemåls-behofven,
samt till hvad pris och qvantitet desam¬
ma af ortens innevånare kunna anskaffas,
sådant bör, genom Annonce i Allmänna
Tidningarne, tiilkännagifvas, på det att an¬
bud af hugade speculanter må kunna göras
om lefverering till större eller mindre del
af det erforderliga Spannemåls-beloppet, in¬
om viss föreskrifven tid, på bestämd plats
och för bestämdt pris, emot erhållande af
dertill nödigt förskott af Creditiv-fonden,
om så nödvändigt påfordras, och fullgod
säkerhet för återbetalningen kan ställas;
hvarefter Leverantören, vid sädens aflem-
nande, utbekommer sin betalning, så vida
ej anstånd blifvit på längre eller kortare
tid betingadt, och må afhandlingarne om
slike Spannemåls-lefvereringar för nödställ¬
de orter uppgöras emellan Eders Kongl.
Majits Befallningshafvande och vederböran¬
de Lefverantörer, utan att desse sednare
hafva att skaffa med utborgningen till und-
sättningstagarne. Vid de tillfällen, då ifrå¬
gavarande Crediliv kunde komma att be¬
gagnas, torde Eders Kongl. Majit i Nåder
linna den föreskrift nödig, att upphandlin¬
garna verkställas af Landels egne Sädes-
behållniugar, och endast i nödfall utom.
s H.
4<J2
Den 9.5 November.
Riket, eller då verkeliga Leli of ven öfver¬
stiga tillgångarne inom Landet, och i sam¬
manhang härmed få Rikets Ständer äfven
hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att sådana hand, sorn lägga hin¬
der i vägen för Sjö-transporters fortkomst
inrikes, varda i möjligaste måtto undan¬
röjde, och en friare Comrnunication Pro-
vincerne emellan derigenom befordrad; äf¬
vensom Rikets Ständer i underdånighet
hemställa, att StatsContoiret kunde varda
i Nåder anbefaldt, att för Creditivet af¬
gifva årlig redovisning, till gransknings un¬
dergående i KammarRätten, samt af Rikets
Ständer eller deras Revisorer.
Det öfriga af förenämnde underdåniga
skrifvelse upptager omständeligen alla de
åtgärder, hvilka Rikets Ständer ansågo nöd¬
vändiga, alt, på ett för det Allmänna nyt¬
tigt sätt, befordra Gamla Magazinslnrätt-
ningens upplösning; deraf lärer ingen an¬
ledning kunna hämtas, alt det beviljade
Creditivet med Gamla Magazinslnrättnin¬
gen skulle förblandas och icke eller att
det skulle användas till Fond för en ny
lika skadlig Inrättning; att ändamålet der¬
med, äfven efter Regeringens omdöme,
borde vara de nödlidandes hjelp i miss¬
växtår, deruti styrkes jag af de Handlin¬
gar jag nu får äran förete. De utgöras:
1:0 af Kongl. Majrts Nådiga skrifvelse till
Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs
Den 25 Noveni b e r.
4o3
Län, af den 20 December 1826. Länssty¬
relsen, som anmält Länets behof af hjelp,
bade serskildt förmält, alt 3o Socknar vo¬
ro mer än de öfrige i behof af understöd,
särdeles i afseende på vården om deras
fattiga, och i anledning deraf i underdå¬
nighet anhållit, att af Creditivfonden er¬
hålla ett förskott af 5ooo R:dr Banco, samt
af den ifrån Östergöthland till Skaraborgs
Län ankomna Spannemål till beholvets af-
lijelpande få använda 2000 Tunnor Råg,
emot vilkor, att hvarje Församlings Inne¬
vånare borde gemensamt ansvara för den
andel af undsättningen, till hvar -och en af
dem blef anslagen, på sådant Sätt, att pen-
ningarne skulle inom tvänne år contant
återbetalas, utan ränta, samt att Spanne-
rnålen inom lika lid skulle in natura tilL
Allmänna Magazins-Inrättningen återlefve-
reras; hvilken underdåniga anhållan Kongl.
Maj:t till alla delar i Nåder behagade bi¬
falla. 2:0 Kongl. Brefvet till Konungens
Befallningshafvande i Skaraborgs Län, af den
i4 April 1827, anslår ytterligare 2000 Tun¬
nor MagazinsSpannemål, att på lika sätt
och emot samma återbetalningsvilkor, som
förut upptagne äro, få användas. I uppen¬
bar stridighet emot dessa Konungens Nå¬
diga skrivelser står 3:o Kongl. StalsCon-
torets skrifvelse af den 18 Julii 1828 till
Länsstyrelsen, hvilken jag anhåller få upp¬
läsa, så lydande:
Deu 25 November,
Till Konungens Befallningshafvande i
Skaraborgs Län.
Under den 7 nästlidne Junii har Ko
mingens Befallningshafvande insand t den,
genom Kongl. StatsContorets skrifvelse af
den a5 April delta år, föreskrifne Partial-
Liqvid, emellan
ditivet till Spannemåls upphandling för
fö rs trä ek n inga r ne lill undsättning i Skara
horgs Län efter 1826 års missväxt; men
som denna liqvid har det felet, att deruti
icke upptages, såsom Credilivets skuld, deu
Spannemåi, sorn, enligt Kongl. Brefvet den
30 December nyssnämnde år, för Försam-
lingarnes fattige, in natura till Kronans
Magasin får åtellefvereras, hvilken Spanne¬
måi dock, så vidt den af Magazinslnrätt-
ningens eller StatsVerkets förråd utgått
skall lika så väl af Creditivet contant till
MagazinsFonden godtgöras, som öfrige för
sträckningar, emedan Kongl. Maj:ts Nådiga
vilja är, att sistnämnde Fond skall aldeles
skiljas ifrån 1826 års UudsättningsVerk och
Creditivet ensamt liqvidera med Länen;
alltså hlifver nödigt, alt Konungens Befall¬
ningshafvande besörjer om upprättandet af
en på denna grund uppgjord ny liqvid öf¬
ver ifrågavarande försträckningar.
Derigenom att Kongl. StatsContoret uti
Circulaire af denna dag förordnar om för¬
säljning i allmänhet af alla öfverblefne för¬
råd af Spannemåi efter 1826 års undsätt¬
Den 2.5 November.
4o5
ning', och sådant för Credilivets läkning,
förfaller äfven den af Konungens Befall¬
ningshafvande väckte fråga, om öfve lig¬
gande af öfverbkefne 7 Tunnor 6 kappar
Råg och 11 Tunnor iG kappar Hafre, hvil¬
ka deremot skola, på salt nämnde Circu-
laire innehåller, försäljas; och skulle det
befinnas, alt af den spanncmål, som, en¬
ligt Kongl. Brefvet den 20 December 1826,
får i omförmälte målto återlefvereras in
natura, någon del redan ingått till Maga-
zinen och upptagits i Räkenskagerne såsom
StalsYerkels, eller f. d. Magazinslnrätlnin-
gens, så måste den, jemlikt de ofvan fram¬
ställde grundsatser, frånskiljas, och såsom
Credilivets tillhörighet redovisas och lika
med den öfriga försäljas. Stockholm den
18 Julii 1828.
JV. Frödelius. A. Söderholm. C. Tunelius.
P. Westerstrand. J. C. Askelaf.
Th. Nystrom. Jac. Fr. Muttern.
Jag kan icke begripa annat, än ali en
del af Crediti vFoinlen, genom åtlydnad af
Kongl. StatsContorets befallning, skall blif¬
va förvandlad till en ny Magazinslniätt-
liing; att denna emot Rikets Ständers be¬
slut uppenbart stridande åtgärd icke öf-
verensslämde med Landshöfdingens tankar
i afseende på Greditivets användande upp¬
lyses bäst genom 4:o Konungens Befäll-
ningshafvandes skrifvelse till Kongl. Stats-
4o6
Den 23 November.
Contoret, af den 3i sistlidne Julii, deruti
Landshöfdingen, med tillkännagifvande af
dess emot StatsContorets mening om sättet
för redovisningen, fattade stridiga begrepp,
förmäler sig skola åtlyda den erhållna be¬
fallningen, men anhåller om föreskrift, hu¬
ruvida den Spannemål, som, enligt Ko¬
nungens Nådiga skrifvelser, tili Magazins-
Inrättningen var återbetald och ifrån Lä¬
net till andra Magaziner redan afsänd, skul¬
le, jemte transportkostnader och afskrifnin-
gar, debiteras CreditivFonden, samt huru
förhållas borde med de Femhundrade Tun¬
nor Korn, som ifrån Magäzinen i öster¬
göthland blefvo afsände till Hjo Magazin,
så sent sommaren 1827, att de till und¬
sättning icke behöfdes eller kunde användas-
Jag anhåller att, till upplysning för
StatsUtskottet, få lägga dessa Handlingar
till min förut ingifne Motion.
Huruvida hvad jag nu haft äran anfö¬
ra, så väl som hvad jag ännu nödgas yt¬
tra, med sanningen är fullt öfverensstäm¬
mande, derom önskade jag, att de Herrar
Landshöfdingar, som frågan angår och nu
tillstädes är o, behagade sig utlåta.
Jag gör mig förvissad, att Herr Gref¬
ve Posse benäget lemnar upplysning, hu¬
ruvida han någonsin anat eller trott, alt
den Summa, han till Länets understöd
Den 25 Nov e m b e r.
4o7
emottagit af Creditivet, utgörande, som jag
tror, 23o,ooo R:dr B:co, skulle annorlunda
användas, än till uppköpande af främman¬
de Spannemål inom eller utom Riket; hu¬
ruvida icke hela Summan af honom på
deLta sätt användes, och om han, före
emottagandet af StatsContorets på annan
åsigt grundade befallning,, icke ansett sig
pligtig uppgöra serskild liqvid för de af
Creditivet lyftade medel och serskild för
den från Magazinen erhållne Spannemål.
Med full kunskap om proportionen emel¬
lan dessa försträckningar kunde så väl li-
qviden uppgöras, som de inflytande med¬
len remitteras för hvardera fonden ser¬
skildt, i den mon inbetalningarne verk-
stäldes, och på detta sätt hade Rikets Stän¬
ders Beslut om Creditivels användande blif¬
vit uppfyldt..
Ätt den andel af Creditivet, som till
nödställdes understöd blef öfverlemnadt till
Landshöfdingen i Wermlands Län, af ho¬
nom användes på eLt med Rikets Stän¬
ders Beslut fullkomligt öfverensstämmande
sätt, är mig ganska väl bekant, och då
han alldeles icke inlåtit sig i någon Span-
nemålshandel, blir det för mig så mjmket
mer oförklarligt hvarföre den Spannemål,
hvilken äfven försent afsändes till detta
Län från Allmänna Magazinslnrältningens
Förråder, nu skall betalas af CreditivFon-
den och denna således plikta för misstag-
4o8
Den 25 November.
11a anordningar af Magazinslnrättningens
mer och mindre skadade gamla Spanne-
målslager. Af en tryckt Berättelse, som
jag erhållit, har jag äfven trott mig finna,
att Landshöfdingen i Elfsborgs Län ansett
sig uti sin Redovisning höra åtskilja Cre-
ditivFonden från det understöd, sorn er¬
hållits från Allmänna Magazinsln rättningen,
och genom sjelfva sin redovisning bevisat,
att detta icke var omöjligt.
Då Rikets Ständer heslöto upplösnin¬
gen af Allmänna Magazinslnrättningen, var
det deras omisskänneliga mening, att allt
livad af denna Inrättnings lager och för¬
råder kunde från förstöring frälsas, borde
användas till afbetalande på de millioner
Banken härtill falt förskjuta. Då Magazins-
styrelsen öfverlemnades till Kongl. Stats-
Contoret, var en betydlig del af Sparrne-
målslagren realiserad. Jag anhåller få frå¬
ga de närvarande Herrar BancoFullmägtige
huru stor andel Banken häraf ärhållit? jag
frugtar, att det varit föga öfver 4o,ooo R:dr
B:co, då Magazinsfondens skuld likväl uppgår
till minst 1,800,000 R:dr B:co. Den fruk¬
tan, att Banken, deraf föga skulle återfå,
fastades hos mig, då jag i8a5 hade den
äran, att, som en af Rikets Ständers Re¬
visorer, deltaga i granskningen af Magazins¬
lnrättningens Räkningar, och denna fruk¬
tan synes nu höra öfvergå till visshet.
Af de försträckningar, som Skaraborgs
Län 1827 erhållit lärer redan go,ooo Rrdr
Den 25 November.
vara återbetalte; af desse jemte hvad som
ifrån Wermelands och Elfsborgs Län in¬
gått lärer Banken ännu icke erhållit en
skilling i återbetalning på sina förskotter.
Om man på Creditivets bekostnad vill
förskaffa Gamla Magazinslnrättningens Räk¬
ning ett fördelaktigare utseende, hvarföre
icke då åtminstone från denna Inrättning
låta Banken tillgodonjuta återbetalning af
sina fordringar.
Det må förlåtas den, som ej känner
Förvaltningens hemlighet, om han af de
öppet i dagen liggande åtgärder, hämtar
den fruktan, att man aldrig ämnar Banken
någon återbetalning, och alt med den ön¬
skan att kunna öfverskyla en del af brister¬
na vid gamla Magazinslnrättningen och dess
förvaltning, man äfven i bakhåll förenar
det förslaget, att kunna åter införa en ny
lika oduglig Inrättning.
Här är icke fråga om personen utan
om sak; det skall hjerteligen fägna mig, om
alla de Embetsman, som deltagit uti de till
dessa frågor hörande åtgärder, fullkomligen
kunna rättfärdiga deras förhållande!1; skulle
åter ett motsatt fall inträffa, så hoppas jag
åtminstone, att Rikets Ständer skola blifva
öfvertygade om olämpligheten deraf, att
hädanefter hänvisa Creditiver på Banken,
då man äfven nu synes vilja fortfara i den
Den i5- November.
uråldriga ovanan, att icke anse sig skyldig
återbetala livad på detta sätt lånas.
Grefve Posse Arvid: Då jag icke
kunnat förutse, att ifrågavarande Motion
skulle väckas, liar jag underlåtit att med¬
taga de handlingar, som skulle kunnat lem¬
na upplysning i ämnet, och den värde Mo-
tionairen må derföre ursäkta, att jag ofull¬
ständigt och endast ur minnet besvarar de
framställda frågorna..
De dela sig efter min. åsigt i arne,,
nemligen:
i:o Har Spannemål lill undsättning
1826 blifvit anskaffad,, på ett sätt, som
öfverensstämmer med Rikets Ständers fö¬
reskrifter om Spannemåls Creditivets, an¬
vändande? och
2:0 Har CreditivFonden sedermera
bordt sammanblandas med MagazinsFonden?
I afseende å den förra frågan torde det
tillåtas mig, alt korteligen upplysa huru i
Skaraborgs Län tillgått. — Sedan jag dels
genom KronoBetjeningen, men förnämligast
genom Presterskapet erhållit specifiqua upp¬
gifter på skördens beskaffenhet 1826 vid
hvarje Hemman, i den delen af Länet, som
är slätt-land, och hvarest missväxten varit
mäst tryckande, sammanträdde jag med
Presterskapet samt en del Fastighets-ägare,
Den aa Novemher.
för att med dem öfverlägga 1 ämnet, och
dervid ådagalades, att allmogen och den
arbetande Classen på slätt-landet saknade
ej allenast nödig Spannemål, både till föda
och till utsäde påföljde årets vår, än äfven
medel att inköpa hvad som erfordrades, i
händelse det genom enskild åtgärd anskaf¬
fades till Länet» Det återstod således icke
annan utväg, än alt vända sig till Rege¬
ringen, med underdånig anhållan om un¬
derstöd och denna underdåniga anhållan
bifölls i Nåder, på det sätt, att jag erhöll
dels af SpannemålsCreditivet i serskildta
Poster 23o,ooo R:dr, med befallning, att
derföre köpa Spannemål, medelst contrac-
ters afslutande med enskildte, sorn borde
åtaga sig att till bestämda pris lefverera
det contraherade å utsatt tid och ställe,
dels af f. d. MagazinsDirectionens behåll¬
ningar, om jag mins rätt 4>°°0 Tunnor
Råg och 5,ooo Tunnor Korn, oberäknadt
5oo Tunnor af sistnämnde sädesslag, som
ankommo till Hjo JYlagazin sedan 1827 års
skörd var inbergad och således undsättnings-
anstalterna obehöflige» Utaf de 23o,ooo R:dr
användes med Kongl. Maj:ts serskildta Nå¬
diga tillstånd ungefärligen 5,000 R:dr till
Soppkokning åt fattige, men för hela öf¬
riga beloppet inköptes af Handlande och
Jordbrukare genom Contracter, upprättade
på sätt i Nåder var föreskrifvit, vid pass
8,400 Tunnor Råg, 100 Tunnor Korn och
i3,ooo Tunnor till utsäde tjenlig Hafre.
Den 25 November.
Att anskaffa denna Spannernål mölle otro¬
liga svårigheter; ty vid. mitt lörsta besök
i Stockholm kunde jag, oaktadt flere Mäk¬
lare sattes i verksamhet, icke få contract
slota dt om mer än 3 å 4ooo Tunnor Hafre,
och i Götheborg, dit jag sedermera reste,
ville icke någon åtaga sig lefverance till
bestämdt pris. Från Spannemåls-Händlande
i Landskrona och Ystad fick jag ock ne¬
kande svar, på de efterfrågningar jag der
lät göra; och var det först, efter någon
lids förlopp, som det lyckades mig, att
få, bufvudsakligast med Herrar Handlande
i Stockholm, contracter afslutade om före-
nämnde Spannemåls-qvantiteter. Från För-
samlmgarne inkommo reqvisitioner på und¬
sättning till högst betydliga belopp, vida
större än jag hade förmodat, men noga
bekant med Allmogens håg att anlita Kro¬
nans Magaziner utöfver behofvet och frii k-
tande en skuldsättning, hvars följder jag
med innerligaste bedröfvelse förutsåg, ned¬
satte jag reqvisitionerne till ungefär 3o,ooo
Tunnor, hvilket jag ansett mig böra näm¬
na, på det att man deraf må finna, att de
små belopp, som af Spannemåls-förråden
öfverblefvo, lätteligen kunnat disponeras i
undsättnings-väg, om jag icke hade ansett
mig böra motarbeta Länets skuldsättning.
Den afgifne och till Länets Innevånares
kunskap genom trycket komne redogörelsen
visar i öfrigt förhållandet med undsältniugs-
Spantiemulens, så väl uppköpande, sorn ut¬
Den 7.5 No ve ni ber.
delande, hvarföre jag härmedelst får den¬
samma åberopa.
Beträffande åter frågan om Credit! v-
oeh MagazinsFonderne bordt sammanblan¬
das, får jag upplysa, att antingen Kongl.
Maj:t uti Nådiga Skrifvelsen om grunderne
för Undsättuings-Spannemålens utlemnande
oeh återbetalningen derföre, eller ock Stats-
Contoirct uti särskild skrifvelse, jag minnes
icke hvilketdern , anbefallt att redogörel¬
sen för den uppköpta Säden, och den Säd,
som ankommit från KronoMagazinernc, skul¬
le noga åtskiljas, och icke i ringaste mohn
sammanblandas. — Jag iakttog också den¬
na föreskrift så noga, att jag i hvarje an¬
ordning bestämdt utsatte om undsättningen
skulle lemnäs af den upphandlade eller af den
f.d. MagazinsDirectionen tillhörandeSpanne-
måien; och jag ägde en anledning, att vara
nöjd dermed, då jag, sedan min redogö¬
relse till Kongl. Maj:t redan blifvit insänd,
och hvaraf mine åtgärder i ämnet kunnat
inhämtas, erhöll en tern ligen atfvarlig före¬
ställning från Kongl. StatsContoiret, att
icke förgäta hvad i anseende till särskildta
redogörelser för de olika Fonderne blifvit
föreskrifvet, men jag redan fullgjort.
I detta skick stod saken, till dess Kongl.
StatsContoiret, med åberopande af Kongl.
Majrts Nådiga befallning, föreskref, att Ma-
gazinsFondens försträckningar lili undsätt¬
4i4
Den 25 November.
ningen skulle anses såsom lån till Credi-
tivFonden, och att således MagazinsFonden
skulle af den först inflytande betalningen
af undsättningstagarne oafkortad t godtgö-
ras, och att de öfverblifne behållningarne
skulle af CreditivFonden öfvertagas till de
höga pris, som 1827 gällde. Desse behåll¬
ningar utgjorde för Skaraborgs Län om¬
kring 3 å 4oo Tunnor Råg i Lidköping,
ofvannämude 5oo Tunnor Korn 1 Hjo, samt
omkring några hundrade Tunnor Råg, som
Församlingarne återbetalt af den Spanne-
mål, som, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga till¬
stånd, blifvit af MagazinsFondens tillgån¬
gar tagne till de Fattige, med rättighet
för Församlingarne, att inom 2:ne år åter¬
gälda desse belopp in natura.
I afseende å den i Lidköping varande
Rågen, kunde naturligtvis icke någon an¬
märkning af mig göras, då föreskriften var
bestämd, men deremot hemställde jag, om
Creditiv-Fondens öfvertagnings-skyldighet
kunde sträcka sig till de i Hjo varande
5oo Tunnor Korn, som ankommit sedan
undsättningen upphört, samt den Råg, som
Församlingarne återbetalt In natura, och
hvilken blifvit till Götheborg för Stats-
Contoirets räkning afsänd. StatsContoirets
svar innehöll, att de 5oo Tuunorne Korn
skulle tillhöra CreditivFonden och af den¬
ne betalas med 10 R:dr 8 sk. Banco Tun¬
nan, men angående den till Götheborg af-
Den 25 November.
4i5
sände Rågen var något besked vid min af¬
resa från Länet ännu icke ankommet. Emed¬
lertid är det val gifvet, att Creditivet på
detta sätt får vidkännas betydliga förlu¬
ster, sorn för detsamma egentligen borde
vara främmande, men för min del anser
jag, då desse förluster äro oundviklige,
ganska likgiltigt om de drabba Crediliv-
eller MagazinsFonderne, ty begge tillhöra
Staten och, om jag icke bedrager mig, äro
penningarne till begge tagne på samma stäl¬
le; falskt skulle jag dock handla, om jag
icke nu öppet bekände, att jag anser mig
vara den värde Motionairen skyldig erkän¬
sla för det han framställt förhållanden, som
ådagalägga, att förlusterne å CreditivFon-
den icke härröra från illa beräknade åtgär¬
der af Landshöfdingarne.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: I an¬
ledning af Herr Tharas uppmaning, får jag
äran tillkännagifva, att i det mig Nådigst
anförtrodde Wästerås Län någon undsätt¬
ning af Staten, under det sednast inträffade
missväxtåret, icke blifvit begärd. Jag har
sökt att upplysa mina Landsmän, att ett
missväxtår till en viss grad vore en nyt¬
tig Die'tcour, och af egna tillgångar har
jag hållit iooo Tunnor Råg de mäst be¬
höfvande tillhanda, hvarigenom priset å
nämnde Sädesslag nedsattes 6 å 7 R:dr R:g:s
per Tunna.
Härtill voro mina Landsmän vittnen.
Jag begagnar detta tillfälle, att offentligt
4i6
Den i5 November.
förklara min tacksamhet för Kronofogdar-
ne i Länet, som utun någon ersättning be¬
sörjde utdelningen af ofvunnämude Span-
nemål.
Herr af Wingård, Johan: Uppmanad,
att yttra mig i ett ämne, som visserligen
icke för mig är främmande, får jag, ehuru
oberedd jag är att nu från detta ställe af¬
handla det, äran ödmjukeligen anföra, att
då Motionen förmodligen remitteras till
StatsUtskottet, upplysningar derstädes snart
skola finnas, i hvad mån jag vid undsält-
nings-åtgärderne i Wermland åren 1826 och
1827 tillämpat de grundsattser, som vid
sista Riksdag gjorde sig gällande. Jag går
granskningen i denna del med tillförsigt
till mötes, och tror mig hafva handlat i
' O
öfverensstämmelse med min pligt, äfvensom,
enligt min öfvertygelse om det rätta. Un¬
der denna brydsammn tid ägde jag den
för mig så dyrbara tillfredsställelse, att
finna Styrelsens förtroende till mitt omdö¬
me, och hvarje af mig föreslagen åtgärd
Nådigst gillad samt kraftfullt understödd.
En äfven för mig och den grundsatts, jag
sökt tillämpa, vigtig omständighet är den,
att tankarne inom orten om åtgärdernes
ändamåls-enlighet icke äro delade, och att
således exemplet af ett icke misslyckadt
Statshushållnings-försök ändtligen visar sig
för deni, som fördomsfritt skänka det sin
gransk-
Den ?.5 November.
4'7
granskning. Måhända har endast i den ort,
hvars Styrelse är mig anförtrodd, försöket
kunnat göras i så stor skala. Det mägti-
gaste hindret i undsättningens fullkomliga
öfverlemnade till enskilta industrien, blir
dock alltid, enligt mintanka, den rigtning
enskilta capitalerne fått från Spannemåls-
handeln, genom StatsMagternes mellan¬
komst, och den vackling i åsigter, som
oftast företer sig. Min på en icke så korrt
erfarenhet livilande öfvertygelse i denna
del, har jag vidlyftigt anfört i min sednast
afgifne underdåniga 5-års berättelse, äfven¬
som de tilldragelser, som föranledt den,
och öfverlemna!’ således till skickligare ta¬
lare, med samma öfvertygelse, sorn jag,
att här debattera frågan.
Hvad slutligen Creditivets samman¬
blandning med liqviden för MagazinsDirec-
tionens behållningar angår, kan förmodli¬
gen i denna del något bestämdt omdöme
icke fällas förr, än liqviden är slutad, och
den värde Motionairen har, om jag minnes
rätt, sjelf yttrat, att det egenteligen kan
vara likgiltigt för Banken, på hvad sätt
penningarne der ingå. Jag skulle dervid
vilja göra det tillägg, att, äfven om förlust
vid liqviden skulle visa sig, det alltid blir,
som man säger, hittadt för det köpet, att
få Magazinerne sopade från den gamla be¬
hållningen, sorn alltid skall rubba tillämp¬
ningen af de sist antagne grundsattserne.
i H. 27
41«
Den 25 November.
Herr Sandelhjelmj Paul: I anledning
af Motionairens uppmaning till samtlige
Landshöfdingar, får jag för min del äran
åberopa min till Kongl. Maj:t afgifne un¬
derdåniga berättelse om de sednast vidtag¬
ne undsättnings-anstalter inom Elfsborgs
Län. Okunnig derom att ämnet nu skulle
förekomma, bar jag ej nämnde berättelse
med mig, men förbehåller mig att fram¬
deles få aflemna den.
Resultatet deraf, så vidt minnet Ian
vägleda mig, är att jag till Länets undsätt¬
ning fått disponera 200,000 R:dr från Cre-
ditiv-fonden, och omkring 5,5oo Tunnor
Spannemål in natura af förra Magazins-
Inrättuingens behållningar; men i afseende
på liqvidalionen af denna Spannemål hafva
föreskrifterna varit olika emot de för Ska¬
raborgs Län och, som jag vill minnas, äf¬
ven de för Wermelands Län gifne, i så
måtto, att Kongl. Maj:t Nådigst stadgat,
det den till Elfsborgs Län öfverlåtne Ma-
gazinsSpannemålen skulle Utred ningsStyrel-
sen godtgöras, efter det försäljnings-pris,
hvartill den af mig upphandlade Undsält-
ningsSpannemål skulle uppgå. Efter mitt
underdåniga Förslag kunde liqviden emel¬
lan fonderne ske på det sätt, att Creditiv-
fonden erliölle tre fjerdedelar, och ganda
MagazinsFonden en fjerdedel af alla in¬
flytande undsättnings-medel, delande följ¬
aktligen i samma förhållande möjlige för-
Ben a5 November.
4<9
Juster: och hafva jemväl Remisserne blifvit
fördelade i öfverensstämmelse härmed, in¬
till dess Kongl. StatsContoiret härutinnan
påyrkade annan ordning.
t
Friherre Cederström, Jacob: Icke med
anledning af Herr Tharas uppmaning, utan
i och för sjelfva saken, sorn discutteras,
begär jag att få säga några ord. Det före¬
faller mig helt naturligt, att om undsättning
år 1826 utleranades in natura af gamla
Ma ga zi n sin rättningens behållningar, sådant
äfven bör af CreditivFonden återgälldas,
efter i orten gängse pris, då undsättnin¬
gen togs; men om någon återlefverering af
Spannemål in natura fått ske, dertill na¬
turligtvis på förekomne skäl erhållits Nå¬
digt tillstånd, så bör den in natura åter-
guldne Spannemålen tillhöra MagazinsFon-
den, och afräknas på CreditivFonden. Nå¬
gon förlust bör alldrig kunna uppstå för
CreditivFonden af hvad den utlemnar till
Spannemåls-undsättning, om Rikets Ständers
föreskrifter iagttagas, enär alla Socknar eller
Districter inom Länet, hvilka behöfva un¬
derstöd, hvar för sig ansvara för återbetal¬
ningen, en för alla, och alla för en. På
Gottland behöfdes, efter sistlidne års miss¬
växt, UndsättningsSpannemål och den är re¬
dan till sista runstycket betald. Denna Span¬
nemål gick hvarken ut ur eller in i Kronans
Magaziner; utan den fick emottagas genast
från Fartyget vid lossningen, af dertill
Den aå jV o v e m b e r.
utsedde Socknemän, sorn sedermera verk¬
ställde utdelningen och uppbörden.
Jag bar vid sista Riksdag baft tillfälle
handlägga Betänkandet, rörande villkoren för
Spannemåls-undsättningar, och äger nu en
genom erfarenhet vunnen ytterligare kän¬
nedom derom.
'Grefve Posse: Då den siste värde Ta¬
laren velat göra den grundsatts gällande,
att icke något hvarken kan eller hör för¬
loras af det, till Spannemåls uppköp under
missväxt-år, anslagne Credilivet, har jag
ansett mig böra upplysa, att om man i
Skaraborgs Län hade 1827 ovilkorligen for¬
drat, att Socknarnes Innevånare skulle ge¬
mensamt eller alla för en och en för alla
ansvara för återbetalningen af den Spänne-
mål, som till undsättning utlemnades, skul¬
le åtminstone T9^:delar af Församlingarne
afsagt sig all undsättning — icke derföre
att de kunde undvara den, men derföre
att de förmögnare icke ville ikläda sig an¬
svar för den fattigare, och hvaröfver man
icke bör förundra sig, då Församlingar,
som behöfde flere hundrade Tunnor, icke
inom sig hade mer än några få personer
med förmögenhet, och hvilka således hade
fält vidkännas liela betalningsskyldigheten,
med föga hopp om ersättning. För att
undvika den rysligaste hungersnöd och elän¬
de bland de fattige, återstod derföre icke
Den a5 November-
421
annan utväg, än att tillämpa andra alterna¬
tivet i Kongl. Maj:ts Nådiga Bref, med före¬
skrift om undsättningens utlemnånde, nemi.
att Låntagarne ställde borgen. Sådan bor¬
gen, pröfvad och godkänd vid Allmänna Soc¬
kenstämmor, är ock ställd för hvarje Lån,
irnen då bufvudföremålet var, att förekom¬
ma, att icke någon af hunger skulle förgås,
är ock gifvet, att pröfningen af Borges-
männens vederhäftighet icke fick vara syn¬
nerligen alfvarlig, ty motsatsen skulle med¬
fört den följd, att de, som vora mäst nöd¬
ställde, hade blifvit utan all hjelp. Men
äfven om man kunde antaga, att Lånta¬
gare oell Borgesman gemensamt äga så
mycken Egendom, som motsvarar FJndsätt-
ningslånet, så är dock förhållandet i Ska¬
raborgs Län sådant, att många Socknar
skulle blifva öde, om man ville oafkortad!
uttaga bela beloppet, och hvarom jag tor¬
de få åberopa åtskiilige här närvarande
"Westgöthars vittsord. Jag förutser såle¬
des, att ganska betydliga förluster för Cre-
ditivFonden komma att äga rum, och kan
så mycket mindre instämma i Friherre Ce-
derslröms yttrande, som jag vågar hoppas,
att fråga bär torde yppas om lindring i
vilkoren för återbetalning af den undsätt¬
ning Skaraborgs Län erhållit.
Herr von BeckerCarl Johan: Uti
hvad Grefve Posse anfört, om omöjlighe¬
ten att i Skaraborgs Län tillvägabringa nå¬
D e n a5 November.
gon gemensam ansvarighet af Socknarne*
i afseende på UndsättningsSpannemålens be¬
talande, instämmer jag till alla delar. Frå¬
ga härom uppstod väl vid de sammankom¬
ster, som agde rom i och för undsättnings-
behofvet, men rönte en sådan allmän mot¬
vilja, att dess formliga framställande varit
fåfängt. Det ligger, efter min åsigt, i sa¬
kens natur, att den, som sjelf är i trång¬
mål för brödföda samt utsäde,, under svå¬
righet att kunna prestera säkerhet för sitt
behof, hvarken vill eller kan garantera den
skuld, de öfrige inom Socknen lika eller må¬
hända mera fattige måste ikläda sig. Att
Staten utan ringaste förlust skulle återfå
hvad som lemnades till Spannemåls-undsätt-
ning i missväxtår, vill säga detsamma, som
att ingen undsättning ge, ty under vilkor
af gemensamt ansvar skulle ingen våga blif¬
va delagtig deraf, och menniskolif, till al¬
deles icke ringa antal, skulle då, vid blif¬
vande hungersnöd, förspillas.
Herr Tham: Det var ett misstag af
Friherre Cederström, om han trodde, alt
jag uppmanade alla Landshöfdingar, att
upplysa hvad jag anfört om undsättnings-
åtgärderne under sista missväxtår. Jag kän¬
ner blott förhållandet dermed i 3:ne Län,
och desses Styresmän var det, som jag
önskade ville utlåta sig öfver rigtigheten
af min framställning. I anledning af Gref¬
ve Posses sista yttrande utbeder jag mig
Den 23 November.
4a 5
fä tillägga, att ehuru jag är så lycklig att
bo i den delen af Skaraborgs Län, sorn
obetydligt var i behof af Spannemålsund-
sättning, och hvarifrån ingen förlust be-
höfver befaras, fruktar jag dock, att i den
trakt, der den siste värde Talaren bar sitt
hemvist, största Svårighet lärer vara, att
utan förlust kunna indrifva undsättnings-
medlen..
Friherre af Nordin, Carl Johan: Ehu¬
ru de undsättningsanstalter, hvilka nu äro
i fråga, tillhöra en sednare tid, än då jag
förvaltade Styrelsen öfver Magazinslnrätt-
ningens utredning, anser jag mig dock bö¬
ra besvara den framställda frågan till hu¬
ru stort belopp Cassabehållningen uppgick,
då jag aflenanade Styrelsen till Kongl. Stals-
Contoret. Den utgjorde, om jag minnes
rätt, omkring 180,000 R:dr B:co, hvaraf
70 å 80*000 R:dr öfverflyttades till Ban¬
kens enskilta räkning; men det öfriga, el¬
ler omkring 100,000 R:dr förblef, på Ma-
gazinslnrättningens räkning, i Banken . hvar¬
est alla MagazinsFonden tillhörige pennin¬
gar förvarades. Då Rikets sist församlade
Ständer icke anvisade någre särskilte me¬
del, var det en nödvändig försigtighet, för
att kunna draga erforderlig omsorg om de
qvarvarande Spannemålsbehållningarnes än¬
damålsenliga vårdande, samt aflöna Tjen¬
stemän och Betjening, att en del af de
influtne medlen bibehöllos för Styrelsen
424
D e u a5 November.
disponible. Jag anhåller, att hvad jag na
haft äran anföra, måtte få åtfölja Motionen
till vederbörligt Utskott.
Grefve Adelsvärd: Jag har blott be¬
gärt ordet, för att få instämma med Fri¬
herre af Nordin, samt förklara, att samma
princip, som han omnämnt, äfven blifvit
följd, sedan Magazinsärenderne öfverflyt-
tades till StatsContoret. Om jag minnes
rätt, utgör det belopp, som nu för Maga¬
zinsFondens räkning är deponeradt i Ban¬
ken, omkring 180,000 R:dr. För öfrigt får-
jag äran nämna, att skälet, hvarföre liqvi-
den emellan Magazins- och CreditivFonder-
»e blifvit föreslagen att uppgöras så, som
nu sker, just var, att efterkomma Rikets
Ständers vid sista Riksmöte fattade och af
Kongl. Maj: t gillade beslut. Sådant hade
varit nära omöjligt, åtminstone många svå¬
righeter underkastadt, om MagazinsFondens
behållningar skulle användts till nya und¬
sättningar, och i sådant ändamål kommit
att i flera år circulera i Landet. StatsCon-
toiret fann derföre redigast, att genom sa¬
lu låta öfverföra MagazinsFondens behåll¬
ning i Spannemål på CreditivFonden. Då
Staten skall förlora, är det i min tanka
likgiltigt, på hvilken af dess Fonder en
slik förlust afskrifves.
Hans ExceUence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, alt så väl
;
Den 25 November.
Ilen- Tliams Motion, angående användan¬
de af Creditivet till Spannemåls uppköp
under missväxtår, som de af åtskilliga Le¬
damöter rörande samma ämne nu afgifne
yttranden måtte till StatsUtskoltet remitte¬
ras; hvilket bifölls.
Herr von Hartmansdorff, August: I
den mon ärenderne fortgå till sin utveck¬
ling, blir det nödigt för en hvar afHöglofl.
Ridderskapets och Adelns Ledamöter, hvil¬
ken deltager i malens debatlering och af¬
görande, att känna hvad som, vid föregå¬
ende Riksdagar blifvit i samma eller likar¬
tade ämnen yttradt; och dertill erfordras
egandet af Ståndets Protocoll. Vid i8a3
års Riksdag voro ej ännu Prolocollen för
1817 och 1818 årens Riksdag färdig tryckte,
men numera äro de det för bägge de sist
hällne Riksdagarne, och exemplaren aflem-
nade till RiksgäldsContoiret. Jag tager mig
således friheten föreslå att nämnde Proto-
coller genast må bland Högloft. Ridderska—
pet och Adeln utdelas; och att, sorn tryck¬
ningen bekostats af de till Riksdags-utgifters
betäckande anslagne medel, samt ärendet
vid sista Riksdagen behandlades af Stats-
. Utskottet, denna min vördsamma Motion
äfven må dit remitteras.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Såsom
tillägg till Herr von Hartmausdorffs Motion,
426 Den a5 November.
hvari jag har äran instämma» får jag vörd¬
sammast hemställa, att ett Exemplar af
icke allenast alla fyra RiksStåndens P10-
tocoller, utan ock Bihangen till RiksStån¬
dens Protocoller vid ifrågavarande Riksda¬
gar måtte öfverlemnas till hvarje Lands-
höfdingeEmbete, emedan det är af högsta
nödvändighet, att, då ärender, hvilka af
Rikets Ständer varit discutterade, förekom¬
ma till handläggning af Embets-myndighe-
ter, desse känna hvad Rikets Ständer L
ämnet yttrat.
Herr von Hartmansdorff : Vid Friher¬
re Ridderstolpes tillägg till min Motion,
får jag blott erindra, att samma fråga måtte
redan hafva blifvit väckt, antingen vid sista
Riksdag genom ExpeditionsUtskottet, eller
nyligen, vid denna, af Herr Cederschjöld.
I saken instämrtier jag fullkomligt med
Friherre Ridderstolpe.
Friherre Ridderstolpe:. Om jag icke
missminnes mig, åsyftade Herr Cederschjölds
vid denna Riksdag väckte Motion endast,
att den af mig nu yrkade rättighet skulle
för framtiden LandshöfdingeEmbetena till¬
erkännas, men ej såsom jag önskar, äfven
utsträckas till RiksStåndens Protocoller och
Bihangen vid 1818 och 1823 årens Riksdagar.
Med tacksamhet för hvad sålunda till för¬
del för mitt syftemål tillgjorts, begär jag
vördsammast, jemte det jag instämmer i
Den a5 November.
427
Herr von Hartmansdorffs Motion, att bifall
måtte skänkas till mitt dervid gjorde tillägg.
Lades på bordet.
Herr Montgommerie} Gustafa anförde
skrifteligen:
Om jag skall döma af den utgång lika
beskaffade Motioner de föregående Riksda-
garne haft, hade jag föga hopp om fram¬
gång för denna min förnyade åtgärd att
söka afskaffa en inrättning, Som ej mindre
utgör en vanära för Fäderneslandet, än en
kränkning af all sund moral. Men om jag
å ena sidan borde hejdas af det enskilta
intressets — och den falska politikens —
alltid ihärdiga motstånd, uppmanas jag dock.
af den stigande upptysningens kraf och den
egna oegennyttiga öfvertygelsens mägtiga
väckelse, att i allt hvad på mig ankommer,
nu och framdeles, arbeta mot tillvarelsen
af en inrättning, sorn förderfva!’ nationens
karakter, derigenom att den lockar dess
medlemmar till förderfliga speculationer,
till hazard-spel och oädelt vinst-begär, tvärt
emot allmän lag och i uppenbar strid med
all rättskänsla.
Den nära 5o:åra bedröfliga erfarenhe¬
ten om Nlimmer Lotter iets, i synnerhet fol¬
den arbetande folk-klassen olyckliga, ej säl¬
lan fasaväekande, följder, har ingen kunnat
4-i8
Den 25 November.
bestrida? men denna erfarenhet, sorn så
högt och så omisskänneligt talar för det-
sarnmas upphörande, att hvarje inkast till
försvar för dess bibehållande, inför förnuf¬
tets och rnensklignetens domstol, lindrigast
sagt, stämplar en tvetydig afsigt, —- har
dock icke hittills åtminstone, varit nog att
åstadkomma Rikets Ständers ogillande af en
så omoralisk och skadlig inrättning.
Detta förhållande måste för livar och
en rättskaffens medborgare vara djupt smär¬
tande, och nästan oförklarligt vore det,
om man icke af en eller annan obehaglig
erfarenhet kände huru visligt det enskilta
intresset förmår att genomdrifva sina pla¬
ner under larfvén af en skenbar fördel för
Staten».
Så bragtes 1818 års Ständer att stadna
två Stånd mot två i då väckt fråga om
Kongl. NummerLotteriets afskaffande, och
så förvillades under 1823 års Riksdag Iren¬
ne Stånd' att bibehålla detsamma på denna
besynnerliga grund af Utskottet: ”Att om
”detsamma vid bedömmandet af detta ären¬
de, endast finge rådfråga sin enskilta öf¬
vertygelse om NummerLotterilnrättningens
"skadliga inflytande i moraliskt hänseende,
"och dess menliga verkan på mängden af
"de spelandes ekonomiska ställning, skulle
"Utskottet visserligen icke ett ögonblick tve-
"ka att tillstyrka denna inrättnings upp-
s
Den 2 5 November. 429
”häfvande;” — ”men Statens inkomst der-
”af, ehuru, såsom Utskottets ord lyda, —
”underkastad mycken osäkerhet vid berak-
”ningen”— bevekte Utskottet och i öfverens¬
stämmelse med detsamma Preste, Borgare-
och BondeStånden att låta denna i mora¬
liskt afseende skadliga och på mängden af
de spelandes ekonomiska ställning, menliga
inrättning qvarstå till föga heder för sam¬
hället och till fortsatt medel att åtminstone
ännu i 5 år undergräfva särdeles de förut
mindre länkande folkklassernas välstånd oell
sedlighet.
Hvad ära eller tillfredsställelse det kan
medföra att vara Embetsman vid en inrätt¬
ning och uppoffra omtanka och flit vid en
administration, som grundar sitt bestånd
och sin vinst på hundratusentals medbor¬
gares bestämda förlust, ofta på maka och
barns af denna förlust utpressade tårar och
förbannelser, — kan jag icke inse, men
min förundran, åtminstone väcker det att
vid en så uppenbar omoralisk och mot all¬
männa Lagens tydliga bokstaf och anda
stridande inrättning, några andra personer
låta begagna sig än de, som af yttersta
behöfvet se sig tvingade att välja denna
nödhjelp såsom enda återstående medlet att
lifnära sig och de sina. Att deremot sam¬
hällets icke blott högt uppsatte Embetsman,
utan ock upplystare medborgare vilja va¬
ra medlemmar i LotteriDirectionen, borde
43o
Den'a5 November.
knappast kunna tänkas bland möjligheter
och allraminst höra bland verkligheter. Det
är också endast denna senare omständighet,
som kan förklara orsaken till det eljest oför¬
klarliga motstånd, alla försök hittills mött,
som åsyftat upphäfvandet af en inrättning,
som ingen förnuftig varelse bordt kunnat
anse värdig ett Kongligt privilegium och
ett hyllande af den Lagstiftande Makten.
Men kunna väl det enskilta intressets
fördelar och Statens påräknade vinst någon¬
sin vara så stora, att samhällets ära, Maje¬
stätets helgd, moralens och lagens bud
jemte millioner medborgares sedlighet och
penninge-tillgångar derföre böra uppoffras?
Eller skulle ännu en gång Lagstiftan¬
de Magten hos oss, lika som FinansMini-
stern för några år sedan i Frankrike, an¬
se det skäligt yttra: att då han föreslagit
Lotteri-inrättningens fortfarande, ”tillstår
”han med smärta, att densamma bland
”Nationen förorsakar förderf och elände,
”och han suckar öfver den olyckliga nöd¬
vändighet, hvari Staten befinner sig, att
”uppskjuta afskaffandet af denna förhatliga
”uppfinning.” Men huru kraftigt vederlä¬
des icke detta FinansMinisterns både omo¬
raliska och i Stats-ekonomiskt afseende oklo¬
ka förslag af en värd Ledamot i Depute¬
rade-Kammaren: ”Jag finner deremot, sä-
”ger han, i sjelfva Lotteriets afskaffunde,
Den i5 November.
”en vinst af öfver 5 millioner. Om nem¬
ligen de 66 millioner, som Nationen år¬
ligen bortspelar på Lotteriet, till dess
”dagliga behof användas, inbringa de, ge-
”nom konsnmtions-afgifter, 5 å 6 millioner
”till Statskassan.”
Ehuru i mindre scala måste förhållan¬
det äfven bli detsamma hos oss, och den
osäkra inkomst af cirka 60,000 Riksdaler,
som Statskassan de senare åren påräknat,
är lätt, ja mångfaldigt godtgjord också ge¬
nom sjelfva Lotteriets afskaffunde, ty i Sve¬
rige är icke denna förhatliga inrättning,
såsom i Frankrike, till enskilta spekulan¬
ter bortarrenderad och inkomsten såmedelst
ställd på säker grund. Tvertom är det
lika möjiigt, och har, innan denna ohygg¬
liga uppfinnings bortmotionerande kom i
fråga, af erfarenheten besannats, att Sta¬
ten derpå förlorat mer än 60,000 R:dr B:co,
och att det omoraliska vågspelet kan lia
ändå menligare följder för Statskassan, åda-
galade en LotteriDirektör inom Riddarhu¬
set sista Riksdag, i det han, under ett sva¬
romål mot mig om Lotteriets mångfaldiga
konstknep, yttrade, att det vore möjligt
att Staten derpå årligen kunde förlora en
million R:dr, i synnerhet om LotteriDirek-
tionen icke finge, hvad jag bestridde, god¬
tyckligt förbjuda vissa numror. Oberäknad t
obehörigheten af ett hasardspel, som skulle
kunna och således lätt kan, bringa Stats¬
Den a5 November.
kassan i millioner Riksd:s förlust, i stället
för den osäkra inkomsten af 60,000 R:dr, så
upplyste IÖ2Ö års Statsutskott, att Lotte¬
riets tillgångar uppgå till minst 217,000
R:dr, utom brudgåfvo-fonden 16,435 R:dr
och hus och byggnader till ett icke ringa
värde; hvadan det till och med i Slats-
ekonomiskt afseende vore en verklig fördel
att, ju förr, dess bättre, afskaffa nämde
inrättning. Men äfven förutsatt, att en upp¬
offring å medborgares sida, blefve af nöden ,
till ersättande af den presumtiva förlust af
60,000 R:dr, som genom Lotteriets upp-
häfvande kunde komma i fråga, — funnes
det väl en menniska bland Svenska Natio¬
nen, som icke med gladaste hjerta räckte
sin skilling, — ty större behöfde icke off¬
ret vara, — till ett så vackert, så mycket
tillfredsställelseskapande ändamål? Jag tror
det icke; jag tror tvertom, att aldrig än
en skatt utgjorts med mera beredvillighet,
med större nöje än denna skillings-skatt
skulle utgöras, om den påböds. Att den
icke behöfver påbjudas, det har jag redan,
bevist, och öfverskottet af Stats-anslaget,
nu uppgående till mer än en half million,
bevisar det än ytterligare.
Sedan jag nu, såsom jag hoppas, på det
mest öfvertygande sätt vederlagt det vä-
sendtligaste argument man hittills begagnat
till skäl för bibehållandet af NummerLot-
teriet,
Don 5.5 November.
433
teriet, och det enda, som inom Rikets sist
församlade Ständer i detta afseende ansågs
gällande; skulle det tyekas vara öfverflödigt
att upptaga, mindre vederlägga de under¬
ordnade argumenterna, emedan de icke fä¬
stat Lagstiftande Magtens uppmärksamhet,
och således icke annorlunda borde kunna
betraktas än såsom af föga eller intet vär¬
de. Men då hvad som en gång blifvit för-
kastadt, möjligen en annan gång skulle
kunna anses af vigt, i synnerhet som det
enskildta intresset lika litet nu som förut,
lär försumma att begagna alla möjliga medel,
ulla möjliga inkast oell kryphål, för att åtmin¬
stone vinna uppskof med upphäfvandet afdea
förhatligaste af inrättningar; föranlåtes jag
till vederläggning upptaga äfven de öfriga
af Lotteri-försvararenas vanliga argumenter.
Ibland dem hör man i synnerhet yr¬
kas, att NummerLotteriet icke utöfvar nå¬
gon tvångsmakt j att det är af fri vilja och
egen böjelse, hvar och en spelande derpå
vågar sin penning, att hvar och en således,
om han vill, kan undvika att lyssna till
dess förförelser och att den förlorade icke
kan skylla någon annan än sig sjelf och sin
lättsinnighet för den skada han möjligen
derigenom ådrager sig. Men är icke för¬
hållandet lika beskaffadt med alla andra
hazard-spel, enskildta emellan, som dock
Lagen så alfvarsamt förbjuder, och måste
i H. 28
434
Den a5 November.
förbjuda, för att Åstadkomma ordning och
sedlighet, och förekomma de brott och
olyckor, hvartill dylika omoraliska och obe¬
höriga tidsfördrif eller vinstbegär, vanligen
leda och störta dess utöfvare? Och huru
skulle man, med minsta skymt af rättvisa
och conseqvens i slutsattser, kunna hän¬
föra Lotterispelet i en annan kattegori, än
de öfriga af Lagen förbjudna hazard-spelen?
Och hvad som är förbjudet och straffbart
-enskildt, måste väl vara detsamma — och
i synnerhet detsamma — i allmänt afseen¬
de; ty utom alt moralen i sina föreskrifter
icke tål något undantag, borde politiken i
förevarande fall icke eller tåla det eller
om den nödvändigt skulle göra det, åtmin¬
stone icke annorlunda än i motsatt ordning,
emedan Lagkränkning alltid vore af mindre
vådlig, och sålunda Opolitiskt betraktad)
af mindre brottslig egenskap i enskildt,
än allmänt afseende. Dessutom är det väl
icke ädelt, icke riktigt, icke ens anständigt,
att Statsmakten, i stället att utgöra, såsom
sig bör, en skyddande och 'vårdande makt,
förnedrar sig att vara föreståndare af ett
spelhus, en giller-inrättning, hvarigenom
lättsinniga och obetänksamma medborgare
tubbas, lookas, förföras och nästan uppma¬
nas, att skada sig sjelfva, att ej sällan rui¬
nera sig och de sina, för att förvandla
Stats-kassan till en Farao-bank och för att
rikta några icke särdeles samvetsömma och
icke särdeles menniskoälskande Embetsman.
Den 20 November.
435
Men om Stats-kassan, likasom Farao-banken,
tilläfventyrs af punktörerna sprängdes, om,
såsom en LotteriDirektör upplyste, millio¬
ner på NummerLotteriet skulle af allmänna
medel förloras, hvad blefve då följden?
Genom hvilka tillgångar skulle denna för¬
lust godtgöras? Hvad skulle Rikets Stän¬
der, hvad Svenska Nationen, säga, omen
särskild skatt för detta ändamål, — värre
obebörigare än Götha kanal, skulle äskås?
Eller är Lotteri-spelet verkligen så inrättadt,
att punktörerna blott kunna förlora — icke
vinna — den högsta möjliga summan? Är
det verkligen vanhederligare, mera ockran-
de, än alla andra för enskilta speculanter
offentligt förbjudna, någongång i tysthet
begagnade dobbel-spel-inrättningar ? Huru.
besvara dessa oundvikliga, i sakens natur
liggande frågor, som icke låta jäfva sig,
emedan de icke ett ögonblick kunna anses
utom möjlighetens område, huru vederläg¬
gande besvara dem, säger jag, utan vanära
för samhället, utan kränkning af Lag oell
rätt, pligtkänsla och moral?
Det måste väl således medgifvas, att
den fria viljans utöfning, lika litet i detta,
som i något annat moraliskt, brottsligt och
politiskt origtigt fall, får eller bör äga rum*
Sjelfva ändamålet med Stat och Statsfördrag*
är ju att genom Lagar och ordnings-makt,
så mycket som möjligt, afvärja enskilt och.
allmän orättvisa, enskilt och allmän skada,
Den :>5 November.
sedeförderf ocli lill och med alin onda
exempel i dessa fall. Men alt denna Sta¬
tens för sitt eget bestånd, sitt eget lugn,
sitt eget val, oundvikliga pligt, icke upp-
fylles, om hon, i stället att förekomma
eordningar och brott, gifver medborgarena,
medelst förnuftstridiga och obehöriga inrätt¬
ningar, icke blott skadliga föredömen, utan
ock lockande och förförande uppmaningar
att förderfva sig sjelfva, — torde af hvar
och en rättskaffens menniska anses lika
eemotsägeligt, att det icke är att lägga an¬
dra än för den allmänna och en skil ta sä¬
kerheten och sällheten, i hvarje hyfsad t
tillstånd, ytterst nödvändiga band på den
fria viljan, i det de oförnuftigas förmåga
att skada sig sjelfve och andra inskränkes
och, i hvad möjligt är, tillinfcetgöres.
Det slutliga af Lotteri-försvararnes ar¬
gument, alt i fall NummerLotteriet upp-
liäfdes., skulle de utländska Klass-Lotteri-
spelen i stället begagnas och de speläisknn-
des penningar derigenom komma ur vårt
förut penning-fattiga Land, är icke heller
af bättre halt och värde., än det nyss åbe¬
ropade.
Att genast vederlägga detta inkast,
beliöfves blett en öfversigt af den personal
inom Sverige, sorn egentligen beröfvas sina
med svett och möda hopsamlade pennin¬
gar, och som således hufvudsak ligast bi-
Den a5 Novcmhe t-.
dräger lill Lotteriets välstånd, det fördel¬
aktigaste af idia vårt faltina Lands industri-
O t ■
rörelser, och dessutom till Statens påräkna¬
de vinst af 60,000 R:dr B:co årligen».
Insatsernas för hvarje gång obetydli¬
ga belopp, elium i anseende till mängden
uppgående till oerhörda summor, bevisa,
på det mest ojäfaktiga sätt, att massan af
de spelande består af arbets-klassen. Det
är derföre icke tänkbart, än mindre troligt,
att Bönder, Torpare och Tjenstehjon, 0111
[Nummer-Lotteriet afskaffades, skulle äflas
om att uppoffra så mycken tid och möda,
som åtginge att bereda sig utväg att för¬
söka sin lycka på utländska Lolleri-speh
Det är blott tillfället sorn gör tjuf ven,
säger ordspråket, och så förhåller det sig
äfven med lotteri-spelet, i synnerhet hvad
den arbetande folkklassen hos oss beträf¬
far; om den saknade de tusentals Kongl.
Nummer-Lotteri-Kontor sorn finnas kring
hela Svea Rike i alla Städer och snart sagt
i hvarje gathörn oftast med stora, ja nå¬
gon gång med förgyllda bokstäfver lillkän-
nagifvit, om den saknade alla dessa i of¬
fentliga blad annonserade dragningstei mi¬
nerna, tern-, arab- och utdrags-jemte brud-
gåfve-vinslerna, om den, med ettord, sak¬
nade detta tillfälle, som så visligen öfver¬
allt blifvit för de spelande framstäldt med
alla dess relelser, förförelser och uppma¬
ningar, — så skulle otvifvelaktig! ganska
438
Den 25 November.
få af Allmogen frestas att spela, äfven på
det inhemska Lotteriet, och än mindre
skulle någon af denna folk-klass bemöda
sig om att göra det på ett utrikes varande.
Det vore således ingalunda troligt att nå¬
gra betydliga penningesummor, genom Lot¬
teriets upphäfvande, komme ur landet. Men
också förutsatt, att så skulle ske, kan väl
ingen verklig vän af Fäderneslandet, dess
ära och upplysning, ingen Svensk man
med ringaste känsla för sannt och rätt,
deri finna någon ursäkt, mindre något skäl
för nödvändiga tillvarelsen af ett inhemskt
Lotteri; ty det omoraliska och brottsliga i
sjelfva inrättningen, tillintetgör — och må¬
ste tillintetgöra — alla möjliga konsidera-
tioner, de må då bestå i andra länders
exempel eller farhågan att förlora ur lan¬
det en större eller mindre penningesum-
ma, eller i hvad som helst: det origtiga
kan derföre ej bli rätt, det skadliga der¬
före icke nyttigt, vanära icke ära och all-
draminst kan last och brott bli dygd. Med-
gifves det att Statens, liksom menniskans
yppersta ändamål, är att oflåtligen söka
frånskaka sig det onda, och ikläda sig det
goda, det må då gälla allmänna eller
enskilta brister i förra, och allmän eller
enskild förädling i det sednare fallet; så
kan man icke undgå tillika medgifva, i
följd af hvad som blifvit bevist — alt
Nummer-Lolteriet är ett ondt, som uti
intet afseende, med bibehållande af för¬
Den i5 November.
4*9
nuftsskäl, lag, moral och rättskänsla, låter
försvara sig; hvadan det således bör af-
skaffas, för att derigenom bereda på en
gång Statens och den stigande upplysnin¬
gens allmänna ära och fördel samt tusen¬
detals Medborgares enskilta väl och busta.
På så många oomkullstötliga grunder
har förnuftets, lagens och moralens för¬
enade domstol funnit skäl att förkasta den¬
na, snart sagdt, afskyvärda inrättning, åt¬
minstone en ibland mennisko-snillets ve¬
derstyggligaste uppfinningar; låtom nu der¬
till erfarenhetens lifligare talande och del¬
tagandets hos oförderfvade menniskor oemol-
ståndligare bevis, äfven få uttaga sin rätt-
Föreställom oss dessa inom årloppet
tusendetals, inom några få år, milliontals
menniskor, som, oftast genom tungt arbe¬
te, med svett och möda, lifnära sig och
de sina, och genom försakelsen af kanske
det nödvändigaste, hopspara några skilling,
som till egen eller till makas och harns
vård och lifs-uppehälle, under det en oför¬
utsedd sjukdom inträffat, så väl behöfts,
men då icke mera finnes, ty tillfället har
lockat till försök att få den besparda pen¬
ningen förökt, och detta hopp har fört ho¬
nom till ett Nummer-Lotteri-Kontor, och
med detsamma till förlusten af det lilla
han ägde och derutöfver af ep eller flere
arbetsdagar, jemte den säkra förtjensten der-
44°
Den 20 November.
af. Förbittringen, icke blott öfver förlu¬
sten af sin bespärda och nu så nödvändiga
penning, utan ock af sin försummade ar¬
betsförtjenst, uppfordrar honom att söka
tröst mot så många motgångar, och denna
tröst tror han sig finna på krogen, def¬
hraim vinet bringar honom att, så långt
det är möjligt, anlita krediten eller, i brist
deraf, pantsätta den ena klädespersedeln
efter den andra. Samma vinstbegär, sam¬
ma förlust, samma behof af tröst på kro¬
gen och i brännvinet, anlitande krediten el¬
ler pantsättande sina kläder, gör efter liand
den förut välmående arbetskarlen nödställd,
utblottad, utsupen oell förtviflad: nu öpp¬
nar sig en icke lätt öfverskådlig bana för
de tärande beliofvens och förtviflans rysli¬
ga följder. Jag bör icke och vill icke fram¬
ställa dem i bela deras ytterliga, fasaväc-
hande gestalt; icke omnämna de grofva
brott af hemgång, sjelfmord och mord af
hustru och barn, sorn de någon gång för¬
anleda. Jag vill blott erinra om de van¬
liga följderna, som visa sig i Landsorter¬
na inom utarmade familjer, som genom
Lotterispel och deraf härrörande liderlig¬
het, förlorat sin arbetslust, Bönder, Tor¬
pare, Tjenstehjon, som bortspelat sin lilla
egendom, blottställt sig för utmätning, galt
från hus och hem, blifvit dagdrifvare, tig¬
gare och ändtligen vanryktade lösdrifvare,
som belasta och oroa landets Inbyggare
eller fylla fängelserna. Inom Hufvudsta-
D c ti 25 November.
den och derintill närmnst belägna orter,
är förhållandet, om möjligt, ännu bedröf-
ligare, ty den större folkmängden, med
retelsen så nära sig, med tillfället så till
hands, och Nummer-Lotteriets stallbroder,
G ener al-Assistans-Kontoret till så förträff¬
lig hjelpreda, kan icke annat än verka till
alla dessa olyckor i mångdubblad scala.
Derom vittna de många sjelfmorden, de ota¬
liga lrustjufnader der begås; derom vittna
de mörka, vidunderliga, afgrundsmessiga
fördomar, der äro gängse ibland hopen, att
den, ti i 1 ex. som ser nuinror eller något
som liknar sig dertill på kyrkogården och
i synnerhet på galgplatsen , eller den som
vågar en lant eller helst stulen penning,
den vinner otvifvelaktig! på Nummer-Lot¬
teriet; derom vittna en mängd med afsig-
komna, försupna, till yttersta fattigdom
genom detta högt privilegierade hazardspel
bragta handtverkare, arbetare, tjenstehjon;
derom vittna en hop med usla qvinfolk, som
derigenom kommit i nöd och genom nöd till
liderlighet och sedan till spinnhuset; derom
vittna de i General-Assistans-Kontorets mån¬
ga och stora rum uppstaplade högarna af
pantsatta, ofta stulna, sällan lösta klädes-
och husgeråds-persedlarna, som vanligen
för en spottpenning bortauktioneras, eme¬
dan de för kanske mindre än en tionde¬
del af värdet blifvit belänta af de, genom
NummerLotteriets tillvarelse, lörförda, obe¬
tänksamma, efter slem vinning benägna
442
Den 23 November.
menniskor, mestadels af den arbetande och
tjenande folk-klassen, på bekostnad af nak¬
na och svältande maka och barn; derom
vittna ändtligen hufvudstadens fyllda stats-
och polis-fängelser, samt korrektions-anstal-
ter, der de, genom förlust till nöd, och
genom nöd lill brott och vanära bragta
olyckliga Nummer-Lotteri-offren slutligen
hamna, i fall deras usla lif, genom egen
förtviflan, eller lagens rättvist straffande
åtgärd, icke förut blifvit ändadt.
Denna är den förfärliga tafla erfaren¬
heten gifver oss, dessa de olyckliga följ¬
der af Kongl. Nummer-Lotteriets tillvarelse,
som om de nu nära i ett halft sekel för¬
gäfves påkallat mensklighetens deltagande,
jag hoppas för bennes och den stigande
upplysningens heder, för Rikets Ständers
rättskänsla och för min egen gränslösa till¬
fredsställelse, dock icke längre skall göra
det; hvadan jag icke ett ögonblick tviflar,
att Rikets nu församlade Ständer upphäfva
denna vederstyggliga inrättning, och i följd
hvaraf jag slutligen anhåller, att denna min
vördsamma Motion måtte med de respecti-
ve MedStånden kommuniceras, samt till
vederbörligt Utskotts handläggning remit¬
teras.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Instäm¬
mande fullkomligt i Herr Montgommeries
Motion får jag äran tillägga, att om ej er¬
Den 25 November.
443
sättning för NummerLotteriets uppliäfvande,
på annat sätt, kan åt Staten anskaffas, vore
inrättande af så kallade ClassLotterier, i
stället för det nu existerande NummerLot-
teriet, vida fördelaktigare, emedan så väl
Statens inkomst då blefve mera bestämd,
som äfven genom de större afgifter, hvilka
erfordrades, de ringare och fattigare Folk-
klasserne afhöllos från Lotteri-spelet. Jag
får särskildt tillägga, att en önskan borde
till Kongl. Maj:t framställas om återupp-
lifvaride af de förbud, som lära finnas mot
enskildta Lotterier och försäljning för främ¬
mandes räkning; ty jag fruktar, att om ej
ett sådant förbud vidtogs samtidigt med
upphäfvandet af NummerLotteriet, den en-
skilta och utländska vinningslystnaden skulle
få allt för fritt fält, att speculera på all¬
männa spelsjukan eller rättare förtroendet
till egen lycka, och göra NummerLotteriets
upphäfvande alldeles kraftlöst.
Jag tror mig särskildt böra fästa upp¬
märksamhet på huru oförsynt de sämsta
af alla utländska Lotterier (såsom de Öster¬
rikiska GodsLotterierne, der skenet af mil¬
lioners vinst, genom falska värderingar,
lockar till insatser, ehuru mot en sådan
vinst flere hundrade tusen niter vanligen
finnas, m. fl.) här få offentligen erbjuda
allmänheten sina retelser.
Hans Excellence j Herr Grefve af
Wetterstedt ^ Gustaf: Jag tror mig vid
/
444 Den 25 November.
detta tillfälle böra meddela en upplysning,
som förmodligen förut undfallit den värde
Motionären, den nemligen, att Kongl. Maj:t
i Dess till Rikets Ständer vid denna Riks¬
dag a Råt ne Nådiga Proposition om Stats-
Yerkets tillstånd ocb behof, sjelf i dernäst
bestämda ordalag, föreslagit upphäfvandefc
af NummerLotteriet, att verkställas under
loppet af vissa år, för att mildra den deraf
för StatsVerket uppkommande förlust.
Herr von Becker_, Carl Johan: Jag
bar äran till alla delar instämma i Herr
Montgommeries Motion,, med den enkla an¬
märkning, att i ett Land der Hazard-spel
i allmänhet äro förbudne, tyckes det vara
en orimlighet och högst inconseqvent, att
Staten sjelf skall vara den största Hazard-
spelaren.
Herr Montgommerie Gustaf: Hvad
Hans Excellence Grefve af Wellerstedt nu
behagat upplysa derom, att Kongl. Majrt
uti Dess, Nådiga Proposition, örn Statsver¬
kets tillstånd och behof föreslagit, att Num¬
merLotteriet måtte upphöra, har verkligen
undfallit mig, men jag har med största
tillfredsställelse emottagit dcuna underrät¬
telse, och anhåller vördsammast, att hvad
sålunda tillkommit, måtte få åtfölja Re¬
missen till vederbörligt Utskott, försäkrad
derom, att då ifrån begge StatsMaglernas
sida framställningar i delta ämne göras, den
Den a5 Novcmln»r.
445
ifrågavarande ohyggliga Inrättningen otvif-
velaktigt kammer att upphöra.
Lacles på bordet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
hade .inlemnat följande tvenne Memorial,
hvilka upplästes, så lydande:
FörlikningsDomstolars etablerande bär
varit vid förra Riksdagar projecteradt, men
ett önskadt resultat har icke blifvit tillvä¬
ga bringadt. Kanske skulle d-et med liden
lättare kunna åstadkommas, om förbered¬
ning dertill skedde vid våra vanliga Dom¬
stolar. Jag föreslår derföre, att första Rät-
tegångsdagen vid HäradsRätterne må an¬
slås till uppropande af alla instämde mål,
och att Domaren, utan närvaro af Näm¬
den, då försöker förmå Parterne till för¬
ening. Om må hända detta ej straxt skul¬
le bereda ett önskadt resultat, skall det
emedlertid bibringa ideen om de så länge
om tål te FörlikningsDomstolarne. Jag an¬
håller om detta Memorials remitterande
till Lagutskottet, samt detsammas commu-
nicerande med MedStånden.
Vördsamt Memorial!
Att bevisa Procenteriets skadeiiga följ¬
der, är ingalunda min mening. Jag hän¬
visar hvar och en, i det fallet, blolt till
de händelser, som inom en kort tid år
182b tilldrogo sig uti vårt Stånd. De mån¬
446 Den 25 November.
ga Ynglingar, som hafva blifvit bragte i
olyckliga förhållanden, alla de familjer,
som blifvit störtade i elände, vill jag ej
nämna. Jag ernar blott uppgifva ett me¬
del, som, om det icke fullkomligt förmår
utrota ockret, åtminstone skall lägga bin¬
der i vägen för Procentaren, att så öp¬
pet, som hittills, kunna drifva detta i mo¬
raliskt hänseende dåliga bandtverk.
Jag föreslår, att inga Förskrifningar
på större eller mindre penningesummor få
vara ställde till Sedelhafvaren eller till viss
Man eller Ordres; utan, för att vara gäl¬
lande, endast utgifvas till viss Man, hvil¬
ken, med Utgifvarens samtycke, men ej
annars, må på annor viss man desamma
transportera. Härigenom vinnes att Lån¬
tagaren får utur första hand den behöfliga
summan, utan att tredje och fjerde Mans
biträde blifver nödigt. Låntagare och Lån¬
gifvare känna alltid hvarandra, och nego-
ciationer, hvarvid billighet och considera-
tion förekomma, blifva möjliga. Jag an¬
håller om Remiss till Lagutskottet, samt
communication med de öfrige respective
MedStånden.
Dessa tvänne Memorial Iades på hordet.
Herr Montgommerie_, Fabian, hade in-
lemnat följande, som upplästes:
Den 25 November.
447
Uti intet civiliseradt land i verlden
knappast de Barbareske Staterne begås en
så himmelsskriande orättvisa, sorn bos oss
nästan dageligen oell oanmärkt utöfvas, me¬
delst indrifvande af Bytesbrisler, och i syn¬
nerhet de deraf bärflytande Efterräknings-
poster, till ett mångdubbladt belopp stör¬
re, än sjelfva Jordeboks-räntan, som byt¬
tes för i4o är sedan. Hvarföre har man
icke långt förr utredt dessa bytesmål, me¬
dan det ännu var möjligt, att, medelst
qvittencer, förklara och försvara sig? Och
hur är det rimligt att, för det man dröjt
med utredningen en sådan tidslängd, samt
gjort Hemmanen, som byttes, Gravalions-
frie, de olycklige Descendenterne af Fa¬
milier, som icke vetat af en sådan skuld,
skola få pligta med efterräkningar af ränta
på ränta i så många år? Nej, det är icke
möjligt, att sådant längre kan få fortfara;
och jag hemställer till Ridderskapet och
Adeln, hvars Medlemmar detta närmast
drabbar, att behjerta delta oerhöda lidan¬
de, och att efter uppmaning till MedStän-
derne, gå med underdånig önskan till Kongl.
Majrt och begära inställelse af dessa efter¬
räkningars indrifvande, samt att de, som
redan utbetalt, få dem tillbaka.
I de bytesmål, som redan äro utred¬
de må väl Dalem och Jordeboksränta!! in-
drifvas; men inga Efterräkningar. Dem är
det Rikets Ständer värdigt att utstryka.
443
Den 9.5 iYovpinber.
Om Communication med de öfrige re-
speclive Stånden och Remiss till StatsUt-
skottet anhålles.
Friherre Wrangel 3 Fredrik Jriton: an¬
förde skrifteligen:
Uti Herr HofMarskalken Montgommeries
nu uppläste Motion angående upphörande af
all efterräkning å de Bytesbrister, för hvilka
enskilde personer häfta till Kongl. Maj:t
och Kronan, anser jag mig så mycket mera
befogad att förena mig, sorn jag sjelf är
en af dem, hvilka genom dylika efterräk¬
ningar hårdast lidit och ännu är lidande.
Vid betraktandet af det förhållande, sorn
ä afseende på Bytes-bristers tillkomst, be¬
räknande och indrifvande inom vårt Fäder¬
nesland äger runi, kan man svårligen före¬
ställa sig händelser, der summum Jus när¬
mare gränsar till summa injuria, eller der
Fädernas missgerningar strängare hemsökas
uppå barnen, allt intill /['.de och 5:te, ja
ända till 6:te och ^rde led. Revolterande
för allt sundt omdöme och för all delta¬
gande känsla måste det vara, att laglydiga
Medborgare i ett fritt Samhälle, att redliga
Embetsman i en Conslitutionel Stat, utan
all deras egen förskyllan och ofta utan att
någonsin hafva kunnat det ana, på en gång
beröfvas, de förre större eller mindre del
af, om ej hela, deras ärfda jord eller pen-
ninge-förmögenhet, de sednare den Lön,
om
Ben a5 November.
449
om livars åtnjutande Fullmagter dem för¬
säkra, och delta endast och allenast derföre,
att de hafva den olyckan härstamma från
personer, af hvilka flere på deras tider
beklädt Rikets högsta värdigheter, samt
gjort Staten hetydliga tjenster, någon gång
afven i Financiel väg, men sorn uraktlåtit
att till fullo gälda bristen af några Daler
'Silfvermynt, hvartill ett af dem tillbytt
Hemman, hvilket genom Reductionen er¬
hållit Krono-Natur, blifvit högre uppskat-
tadt, än det ärfda Frälsehemman de gifvit
i stället. Hade Liqvidationen antingen ge¬
nast eller åtminstone under Eytestagarens
närmaste arfvingars lifstid blifvit af veder¬
börande Äuctoritet uppgjord, skulle den
utfallit utan särdeles känbar förlust för dem,
i synnerhet som då ej fråga blifvit om an¬
nat, än om inbetalning af sjelfva Bytes-
bristens hufvudstod, med högst några få
års ränta och dessutom dessa förste arfvin¬
gar i allmänhet voro förmögne personer.
Nu deremot, då efter flere generationers
förlopp, mångå äldre Familier, med un¬
dantag likväl af dem, hvilka innehafva Ma-
jorater, genom försäljning af Arfvegods och
genom tidernas beskaffenhet förlorat betyd¬
lig del af deras fordna välstånd, blifver
det i hög grad tryckande, åtminstone för
åtskillige af dessa Famillers medlemmar,
att gälda deras andelar i en Bytes-skuld,
der hvarje Daler beräknas till 33 R:dr 16
i H. 29
Den s>.5 November.
sk. B:co och Ränta på Ränta afförd ras föl¬
en tid af i4o år och derutöfver. Någon
gång händer äfven, att den förste Bytes-
tagarens Descendence så olika fördelat sig
under tidens lopp, att t. ex. den ena hälf¬
ten af Bytes-skulden blifvit delad emellan
3o till 4° personer, hvaremot den andra
hälften fått vidkännas af endast några få,
hvilka sednare således måst erfara ett vida
större missöde, än den förstnämnde grenen
af Slägten. Om uti denna mera vanlottade
Slägt-grenen en individ finnes, som ej äger
enskild förmögenhet, utan endast såsom
Embetsman innehafver en så ringa Lön, att
densämma för flere år måste ingå till Stats¬
verket, för att afbörda hans andel i den
Bytesbrist, som en af dess Förfäder för
nära halftannat Sekel sedan sig åsamkat,
huru hardt och obilligt syiies ej dess öde!
—- Jag känner val ej mer, än ett enda så¬
dant exempel och detta enda är den Tala¬
res, sorn i detta ögonblick höjer en svag
och ovan stämma inom dessa murar. Det
kan likväl aldrig vara min afsigt, att, emot
go § RegeringsFormen, underkasta detta en-
skildta fall Ridderskapets och Adelns eller
Rikets Ständers omprÖfvande eller deri nu
begära någon rättelse. Min afsigt har en¬
dast varit, att genom omnämnandet af ett
bestämdt Factum fästa Representationens
alfvarliga uppmärksamhet på ett ämne af
stort inflytande på många Medborgares väl¬
färd, och på angelägenheten deraf, att sa
Den a5 November.
val billighet, som sträng rättvisa mätte
inom Fäderneslandet för framliden blifva
rådande. Jag skulle önska allmänt bifall
till föremålet för Herr Montgommeries Mo¬
tion, men skulle denna Motion icke i hela
dess vidd af samtlige RiksStånden antagas,
vågar jag dock till Eders Excellences samt
Högloft. Piidderskapets och Adelns bepröf-
vande vördsammast underställa, om icke,
enär Kongl. Majit icke utan Ständers begif¬
vande kan efterskänka Kronans rätt, Rikets
Ständer skulle finna skäl, att, genom un¬
derdånig Skrifvelse, till Kongl. Majit öf¬
verlemna rättigheten, att för hvarje särskild
händelse, uppå derom gjord underdånig
ansökning, pröfva och efter omständighet
bernes föranledande i Nåder besluta om ef¬
tergift af Kronans Bytesfordran hos enskild
man, antingen till hela heloppet eller endast
i afseende på efterräkningen. Slutligen an¬
håller jag att detta mitt anförande måtte
få åtfölja Herr Montgommeries till veder¬
börande Utskott, samt med de öfrige Re-
spective MedStånden communiceras.
Hans Excellence, Herr Grefve De la
Gardie: Jacob: Jag instämmer så mycket
häldre i den siste värde Talarens klagan
öfver utkräfvandet af Kongl. Majits och Kro¬
nans bytes-fordringar, som äfven jag för ig
år sedan på detta rum, utan att likväl deri
inblanda någon enskild klagan, var den
förste, som väckte Motion i ämnet. Jag
452
Den a5 November.
medgifver dock, att betydlig förändring i
de Bytesbrist-skyldiges förhållande inträf¬
fat, sedan Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
gemensamt stadgat viss praescriptionstid för
byles-fordringarnes utsökande. De se nu
åtminstone möjligheten af ett slut i desse
efterräkningar. Det har likväl inträffat och
kan ännu inträffa, att personer, hvilka icke
fått något arf efter sine Förfäder, få betala
efterräkningar, som öfvei’stiga mångdubbelt
den egenteliga Bytesbristen, hvarföre För-
fädren häftade. Detta hade undvikits, om
Kronan genast gjort sin rätt gällande. Nu
äro handlingar, hvarmed enskifte möjligen
kunnat försvara sig, förkomne, eller som
är det samma, gått i köpet med försålde
hemman. De‘sakna således ali förmån, då
Kronan deremot har hela fördelen på siri
sida.
Jag understödjer derföre Herr Mont-
gommeries och Friherre Wrangels Motioner,
och begär, att hvad jag nu haft äran yttra,
inåtte få åtfölja Remissen till vederbörligt
Utskott.
Herr Börtzell_, Johan Abraham: Jag
får äran upplysa, att de få Bytes-fordringar,
Kongl. Maj:t och Kronan ännu äger qvar,
äro bestämde till betäckande af enskilde
personers hos Kongl. Maj:t och Kronan
ägande lika beskaffade fordrings-anspräk.
Lades på bordet.
Den i5 Rovemher.
453
Upplästes följande från RiddarhusUl-
skottet ankomne:
Hörsam ste Memorial!
Genom PrototocollsUtdrag af d. 2^den¬
nes , liar Högl. Ridderskapet och Adeln be¬
hagat inhämta RiddarhusUtskottets Ulåtan-
de öfver den af Presidenten Herr Friherre
Leijonhufvud, Abraham, i egenskap af Ord¬
förande i Rikets Höglofl. Ständers Bevill-
ningsUtskott, hos Ridderskapet och Adelli
framställde anhållan, att till Sessions- och
Arbetsrum för sistnämnde Utskott få un¬
der nu påstående Riksdag begagna den så
kallade SeeretaUtskotts-Salen här å- Rid¬
darhuset; och får RiddarhusUtskottet, i an¬
ledning häraf, vördsamt anmäla, att, enär
ifrågavarande Rum, under flere förutgåen¬
de Riksdagar, alltid varit af något Rikets
llöglofl. Ständers Utskott till Sessionsrum
begagnadt, RiddarhusUtskottet nu icke el¬
ler, för dess del, finnér något hinder för
samma Rums upplåtande, i enahanda än¬
damål, under nu varande Riksmöte; hälst
Ridderskapet och Adeln, endast i afseende
å Herrar Bänkmäns, mera sällan inträffan¬
de, sammanträden för Fdectors-val, deraf
kail komma i behof, och för hvilka till¬
fällen BevillningsUtskottet tvifvelsutan så
lämpar sina Sessioner, att någon olägen¬
het för Herrar Bänkmän af medgifvande
till omförmäldle Rums begagnande icke
torde vara att befara.
454
Den 25 November,
Ett Protocolls-Utdrag, innefattande,,
dels den af RiddarhusKammereraren Can-
celliRådet von Hartmansdorff, i afseende
å vilkoren för ifrågavarande Rums upplå¬
tande, hos Utskottet gjorda hemställan,
dels ock den uti Utskottet, i anledning der¬
af, förehafde öfverläggning, varder, uppå
åtskillig© Ledamöters begäran, barbos bi-
fogadt. Stockholm d. 24 November 1828,
På RiddarhusUtskottets Vägnar,,
CARL MÖRNER,
W. F,. Dalman..
Utdrag af Protocollet, hållet uti HöglofL.
RiddarbusUtskottet, vid Lagtima Riks-.
dagen i Stockholm,, den 24 Novemi.
ber 1828..
S, D. Föredrogs ett från Högloft. Rid-,
derskapet och Adeln ankommit Protocolls-,
Utdrag för den 22 dennes,, deruti Ridder-.
skåpet och Adeln behagat inhemta Riddar-
husUtskottets Utlåtande öfver den, af Herr
Presidenten Friherre Leijonhufvud, Abra¬
ham, såsom Ordförande i Rikets.Höglofl.Stän-.
ders Bevillningsutskott, hos Hög loft. Rid-
derskapet och Adeln gjorde anhållan, att
för nämnde Utskott under innevarande Riks¬
dag få begagna den så kallade SecretaUt-.
skotts-Salen här å Riddarhuset,
RiddarhusKammereraren, CanccIIiRå-
det von Hartmansdorff anhöll, alt, i an,-.
Den 25 November,
455
ledning af berörde fråga, få till Höglofl.
XJtkottets Protocoll anföra, att ehuru ifrå¬
gavarande Runi varit vid föregående Riks¬
dagar utan betalning uppiåtne till begag¬
nande af något Rikets Ständers Utskott;
likväl och sora RiddarhusCassan för när¬
varande icke blott vöre skuldsatt, till ett
belopp af i5oo R:dr B:co, utan ock inom.
kort tid högst betydliga utgifter Cassan
förestodo, i och för Riddarhusets. Brand-
försäkrande och Reparation ra. m., så att
en förnyad Capitations-bevillning af, Rid-
derskapet och Adeln blefve af nöden och
jemväl vore af RiddarhusDirectionen före¬
slagen; alltså och då, vid så beskaffadt
förhållande, RiddarhusCassan icke torde bö¬
ra efterskänka ett billigt anspråk på ersätt¬
ning för Rummets upplåtande, jemte slit¬
ning af det der befintlige Klädes-öfverdra-
get å Bänkarne; hvilket, nyligen blifvit på
RiddarhusCassans bekostnad repareradt; äf¬
vensom nya Meubler äro vordne anskaffa¬
de; fann RiddarhusKammereraren sig, af
dess pligt såsom Riddarhusets Tjensteman,
föranledd till den hemställan, att Höglofl.
Utskottet, i händelse af bifall till Friherre
Leijonhufvuds begäran, tillika måtte der¬
vid föreslå en lämplig hyra för Rummens
begagnande, och för erforderlige Meubler,
med Ved till eldning, af 66 R:dr 3a sk.
B:co i månaden; äfvensom, i Riddarhus-
Kammererarens tanka det blefve nödigt, att,
i anseende till mera säkerhet för eldsfara,
456
Den a5 November.
eldningen derstädes verkställdes af någon,
utaf Riddarhusets Vaktbetjente.
Efter någon stunds öfverläggning t
ämnet, dervid Herrarne af Ekenstam, Brun¬
erona, Kuylenstjerna, Printzenskjöld och
Bråkenhjelm hördes yttra enahanda- åsigt,
som den af RiddarhusKammereraren fram-
ställda, hvaremot Utskottets öfrige Herrar
Ledamöter, Herr Riben, Friherrarne Wre¬
de och Oxenstjerna samt Grefvarne Snoil¬
sky och Mörner, ansågo det icke vara för¬
enligt med' Ridderskapets och Adelns vär¬
dighet, att för Rum, som eljest stodo obe¬
gagnade, nu mera än tillförene, fördra hy¬
ra af ett Rikets Ständers Utskott, deruti
en fjerdedel utgjordes af Ridderskapets och
Adelns egne Ledamöter; företogs omröst¬
ning med slutna Sedlar öfver följande Vo¬
teringsproposition.
Den som tillstyrker, att Utskottets-
Rum hyresfritt, och på sätt förut varit
vanligt, upplåtes till BevillningsUtskottefc
under innevarande Riksdag
Voterar Ja.
Den det ej vill
Voterar Nej.
Vinner JVejj kommer beloppet af hy¬
ran för Rummens upplåtande, alt,' efter
serskild öfverläggning, bestämmas.
Den i5 November.
Och befunnos, sedan, till undvikande
af Paria vota, en Voteringssedel blifvit af-
lagd, vid de öfrige Sedlarnes öppnande, rö>-
sterne hafva sålunda utfallit, nemi.
Ja — 5.
Nej — 4*
Och skulle Utlåtande i enlighet med
Voteringens Resultat till Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln expedieras, äfvensom
ProtocollsTJtdrag, innefattande Riddarhus-
Kammererarens ofvanberörde hemställan,
jemte den, i anledning deraf förehafda öf¬
verläggning, enligt åtsk il 1 ige Ledamöters
derom gjorda anhållan, Utlåtandet åtfölja.
Ut supra.
Ex ProtocoUo,
JF. F. Dalman.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Då enligt bruket ett Ut¬
skotts Memorial bör ligga på bordet till
nästa Plenum efter Memorialets föredrag¬
ning, och det ifrågavarande från Riddar-
husUtskottet, angående det så kallade Se-
cretaUtskottsRummets upplåtande till Be-
villnigsUtskottet, således icke lärer komma
under pröfning i detta Plenum, får jag,
med kännedom af sistnämnde Utskotts be¬
hof, att snart få begagna omnämnde Rum
till sina sammanträden, och för att ej vål¬
la uppskof i Utskottets arbeten, vördsamt
hemställa, om ej Höglofl. Ridderskapet och
458 Den, 25 November.
t
Adeln skulle, enär RiddarhusUtskottet upp¬
lyst, att Ståndet icke sjelf behöfver ofvan-
berörde Rum, vilja bifalla, att Rikets Stän¬
ders Bevillningsutskott, under innevarande
Riksdag, får begagna detsamma, under för¬
behåll likväl, att, vid annat tillfälle, pröf¬
va, om någon afgift eller hyra, derföre bör,
fordras, eller ickeo.
Herr Tham,. Wollrath: Jag. är före«-
kommen af Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie, och får derföre blott äran
tillägga, att då Riksdagen redan räckt 3:ne
veckor,, utan att BevillningsUtskottet kun¬
nat hafva sammanträde, och Utskottets gö¬
romål icke så mycket bero af väckta Mo¬
tioner,. utan fast mera bestå uti granskning
af handlingar, hörande lill de ärenden,
som Utskottet bör handlägga,, torde det
tillåtas mig vördsammast anhålla om bifall
å Herr Grefve De la Gardies framställning.
Herrarne Rothlieb, Axel, och Cru¬
senstolpe, Magnus Jacob, förenade sig äf¬
ven uti tillstyrkande af bifall å Hans Ex¬
cellence Herr Grefve De la Gardies förslag.
Flans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln behagade tillåta, att Be¬
villningsUtskottet finge till sine samman¬
träden nu genast begagna den så kallade
SecretaUtskolls-Salen, jemte Rummet deri.
Den 25 November.
45g
utanför, under förbehåll för Ridderskapet
och Adeln, att framdeles pröfva och afgö¬
ra, huruvida någon hyra borde derföre er¬
läggas, eller icke.
Ropades Ja
Och skulle RiddarhusUtskottets Memo-~
rial i öfrigt hvila på hordet..
Vid förnyad föredragning, af Herrar
Committerades till Grundlagarnes och sist-,
lid ne Riksd.agsBesluts felfria tryckning, den
ro dennes afgifne, samt den 24 derpåfölj-
de på hordet lagde Memorial, innefattan¬
de Berättelse om verkställigheten af det
Herrar Committerade lemnade uppdrag;
fann Ridderskapet och Adeln, uppå derom
af Hans Excellence, Herr Grefven och
LandtMarskalken gjord propositon, att sam¬
ma Memorial borde läggas till; Handling
Höglo fl'. Ridderskapet och Adeln åt-,
skiljdes klockan half till. 2 e. m..
In fidem Protocolli,
O. J Lagerheim..
46o
Dm 38 November f. m.
Fredagen den 28 November.
Plenum klockan- io förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers Lilsta lill
val af Ledamöter i nedannämnde Utskott;
och befunnos följande Herrar hafva blifvit
dertill utsedde:
I ConslitulionsUtskottet:
Efter Nio 276. Friherre Löwen; FuHrn.
Herr König, Carl Fredric}
N:o 277. Friherre Mannerheimj Lars Aur
gust.
I BevillningsUtskottet:
Efter N:o 338. Friherre Tersmeden, Wil¬
lielm Fred rie;
N:o 1985. Herr NordenanckarGustaf.
1 BancoUtskottet:
Efter N:o 322. Friherre Anckafswärd, Carl
Henrie, och
— N:o 862. Herr Gyllenkrook, Johan.
Göran ;
N:o rg36. Herr von Stockenström
Er i c , samt
N:o 2002. Herr Hisingen j Wilhelm.
I) e 11 28 N o v c m b e r f. ni. 4^1
I Allmänna Besvärs- och 'Oeconomie-
Utskottet:
Efter N:o 6g. Friherre Uggla; Fullm.
Gref ve Frölich, David,
N:o 706. Herr Rosenrniiller; Fullm.
Grefve von Rosen, Garl
Axel,
N:o 21 or).A.Herr Anckarswärd, Au¬
gnst, oell
N:o i854» Herr von Böhnen, Carl
Fredric;
N:o 110. Friherre Taub, Carl,
N:o 33o. Friherre Silfversparre?
Fullm. Grefve Oxen¬
stierna , Eric Johan
Gabriel,
]V:o 2i34. Herr Printzsköld, Fullm.
Herr Lagerheim, Gu¬
staf, samt
N:o 2 236. Herr af Schmidt, Georg
Lars.
I ExpeditionsUtskottet :
Efter N:o 1618. Herr Elgenstjerna, Carl
Magnus,
N:o 446. Herr Netherwood, Wil¬
helm.
I RiddarhusUtskottét:
Efter N:o 1566. Herr Kröningsevärd, Ears
Ulric,
462
Den 28 November f. m.
N:o 210. FriherreEhrencrona;Yu\\-
nniglig Grefve Sparre>
Carl.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Herr Stoc¬
kenström, Erik, nu afsagt sig den honom
uppdragne befattning, att Vara Ledamot i
BancoUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf vidare, att
Friherre Lagerbring, Gastaf Olof, och Herr
von Platen, Angust Carl, hvilka tillförene
varit Bänkman, den förre för i/f^de och
den sednare för S^rde BänkmansAfdelningn,
nu mera blifvit Electorer; i anledning hvar¬
af Hans Excellence anmodade bemälde Bänk-
mansÄfdelningar, att i nästa Plenum utvälja
nya Bänkman.
Justerades följande':
’ Utdrag af Protocollet, ballet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln, vid Lagtima
Riksdagen i Slockholm, den 25 No¬
vember 1828.
S. D. Remitterades till
Riddar JiusUt skottet :
He af Grefve Spens, Carl Gustaf, Fri¬
herre Boije, Ludvig, och Herr Wirgin,
Den 28 November f. m. 4^3
Arvid, den 22 dennes f. och e. m. på ])0r-
det l;igde särskilde Motioner, angående åt-
skiilige föreslagne ändringar uti Riddarhus-
Ordningen; jemte de af Herrarne Ceder¬
schjöld, Pehr Gustaf, och Printzenskjöld,
Carl, i anledning deraf denne dag afgifne
ytranden. XJt supra.
S. D. Remitterades till
StatsUtskottet:
Herr Tharas, Wollrath, den 22 dennes
f. ra. på bordet lagde Motion, angående an¬
vändande af Creditivet lill Spannemåls-
uppköp under missväxtår; jemte de af åt¬
skilige Ledamöter rörande samma ämne
'denna dag afgifne yttranden. Ut supra.
S. D. Remitterades till
StatsUtskottet:
1:0 Rikets Ständers Revisorers, den
i4 December 1825, afgifne Berättelse om
granskningen af Riksgälds-Gontoiret, Gene-
ral-Assistance-Contoiret, samt Götha-Canal-
Bolags-, Götheborgs- och Malmö f. d. Dis-
cont-inrättningar.
2:0 Bemälde Revisorers, den i4 De¬
cember 1825, afgifne Berättelse, angående
granskningen af StatsVerkets och åtskillige
andre af allmänna medel bestående Fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning.
Den 28 November f, m.
3:o Berna]de Revisorers, den i3 De¬
cember 1825, afgifne Berättelse, angående
granskningen af Allmänna Magazinslnrätt-
ningens förvaltning och räkenskaper, ej al¬
lenast och till en del för nu mera upplö¬
ste Allmänna MagazinsDirectionens redovis-
ningstid, utan ock i fortsättning dermed rö¬
rande fortgången af Allmänna Magazinsln-
rättningens utredning.
/po Bemälde Revisorers, den r4 De¬
cember 1825, afgifne Berättelse, angående
granskningen af de under Kongl. Maj:ts ock
Rikets CommerceCollegium ställde Fonder
och medel.
5:o Bemälde Revisorers, den 14 De¬
cember 1827, afgifne Berättelse om gransk¬
ningen af RiksgäldsContoiret, det derun¬
der lydande General-Assistance-Contoiret,
och Götha-Canal-Bolags- samt Malmö f. d.
Di sco 11 t-i 11 rätt ni n ga r.
6:0 Bemälde Revisorers, den i5 De¬
cember 1827, afgifne Berättelse, angående
granskningen af StatsVerkets samt andre af
allmänna medel bestående Fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning.
7:0 Bemälde Revisorers, den 7 De¬
cember 1827, afgifne Berättelse, angående
granskningen af de under Kongl. Maj;ts och
Rikets CommerceCollegium ställde Ponder
och medel.
Banco-
Den 28 November f. m.
465
BancoUt skottet:
iro Rikets Ständers Revisorers, den 14
December 1825, afgifne Berättelse, om
granskningen af BancoVerket.
2:0 Bemälde Revisorers, dea 14 De¬
cember 1827, afgifne Berättelse, angående
•granskningen af BancoYerkets styrelse och
förvaltning.
3:o Grefve von Schwerins, Fredrik Bo¬
gislaus, den 22 November f. m. på bordet
lagde Motion, att BancoUtskottet måtte an¬
modas till Rikets Ständer aflemna Banco-
Fnlbnägtiges Berättelse om Bankens tillstånd,
och Fullmägtiges redovisning för förvalt¬
ningen deraf.
Stats- oell LagUtskotten:
Herr Ribbings, Arvid, den 22 dennes
<e. m., på bordet lagde Motion, angående
rättelse i Författningar ne om Expeditions¬
lösen, jemte det af Grefve Posse, Eric, rö¬
rande samma ämne denna dag afgifne ytt¬
rande.
Lagutskottet
r:o Herr Ribbings, Arvid, den 22 den¬
nes e. m., på bordet lagde Motion, angå¬
ende förändring uti ansvaret för fylleri.
r H. 3o
466 Den 9,8 November f. m.
2:0 Herr Rosenqvists, Fredrik Leon¬
hard, den 22 dennes f. m., på bordet lagde
Motion, angående föreslagen ändring uti
9 Gap. 11 § HandelsBalken.
Allmänna Besvärs- och. EkojiomiUtskottet:
1:0 Herr Montgommeries, Fabian, den
22 dennes f. m., på bordet lagde Memo¬
rial, om afskaffande af bruket att uppläsa
Kungörelser midt under Gudstjensten.
2:0 Herr Montgommeries , Fabian, den
22 dennes f. m., på bordet lagde Memorial,
angående förändrad flyttningstid för Tjen¬
stehjon; äfvensom Herr af Ekenstams, Israel,
i dag väckte Motion om en ny Redaction
af LegoStadgan för Husbönder och Tjenste¬
hjon af den 5 Majt i8o5; jemte de af åt-
skillige Ledamöter i anledning deraf denne
dag afgifne yttranden.
ExpeditionsUt skottet :
Herr Cederschjölcls, Pehr Gustaf, den
22 dennes f. m., på bordet lagde Motion,
att alla Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner
och Skrifvelser, samt från Utskotten in¬
kommande Handlingar, måtte genast tryc¬
kas och i RiksStånden utdelas. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af
Herrar Committerades till Grundlagarnas
Den 28 November f. in.
467
oell sistlidne RiksdagsBesluts felfria tryck¬
ning den 10 dennes afgifne, samt den 24
derpå följde på bordet lagde Memorial,
innefattande Berättelse om verkställigheten
af det Herrar Committerade lemnade upp¬
drag; fann Ridderskapet och Adeln, att
samma Memorial borde läggas till Hand-
lingarne. Ut supra.
Börjades justeringen af PleniProtocol-
let för den 18 dennes f. m.
Efter uppläsning af Friherre Anekar-
swärds, Carl Henrik, deruti upptagne första
anförande, i afseende å RiddarliusOrdnin-
gen, anmälte sig
JTans Excellence 3 Herr Grefve af
Wetterstedt 3 Gustaf 3 och anförde skrifte-
ligen:
Om, i den strid mellan meningar och
öfvertygelser, sorn utgör det constitutionella
Samhälls-skickets lif och verksamhet, det
vid ett tillfälle, sådant som öfverläggningen
om den nya RiddarhusOrdningen skulle
erbjuda, var att förvänta, att anmärkningar
skulle göras emot det nekade bifallet lill Rid-
derskapets och Adelns underdåniga skrif¬
velse af den 21 December 1823, bör jag
likväl bekänna, att jag icke trodde och ej
heller kunde tro, att dessa anmärkningar
skulle omfatta en allmän anklagelse-act emot
4t»ö l)en 28 November f. m.
deså kallade Ministrarne, hvarvid slutligen
det partiella antagandet af den föreslagna
RiddarhusOrdningen snarare skulle nyttjas
såsom en förevändning, än såsom egenteligt
föremål. Likväl, vid en lugn pröfning af
Friherre Anckarswärds anförande, finner
man lätteligen huru ett ämne, som lifligen
verkade på de flestes sinnen, skulle af honom
användas såsom inledning till de vigtigare
anklagelserne, för att derigenom samla an¬
hängare under det utvecklade baneret. Upp-
tägom derföre den utkastade handsken, och
mötoms i öppen och ärlig strid, sorn, jag
hoppas, ej å någondera sidan, skall af öf¬
verdrift eller enskildt förtrytelse oskäras.
Då en Representant framträder för att,
1 ett särskildt fall, yttra sitt missnöje öfver en
af Styrelsen vidtagen åtgärd, och derjemte
begagnar detta tillfälle, för att, under korr-
ta, till en del ej gissbara Rubriker, hopa
anklagelse på anklagelse mot denne Styrel¬
ses Organer och ansvarige Rådgifvare, så
bör han väl icke anse desse ännu obevista
tillmålen för annat, än en honom frivilligt
ålagd förbindelse, att inför Konung och
Folk, på den väg Grundlagen bjuder, åda¬
galägga dessa uppgifters sannfärdighet. El¬
ler vore det Representanten förbehållit, att
fritt utkasta förvillande angifvelser ibland
allmänheten, att undergräfva dess förtro¬
ende till dem, sorn handla i Styrelsens
namn, eller närmast omgifva densamma?
Den aS» No ve rn b er f. ta.
4^9
Nej, den rättsinnighet, som utgör grund¬
ämnet till Svenska Folklynnet, försmår ge¬
nast att anse en så anarkisk villomening
för villkoret af Riksdagsmanna-yttrande-
rätten. Det är således denna förbindelse
.t att bevisa, som Friherre Anckarswärd sig
åtagit, och jag förväntar derföre af honora
en fullständig utveckling af dessa tidens
tecken han omnämner, grundad på tydeliga,
klara bevis, ej på allmänna betraktelser,
och på en deraf följande och yrkad ansva¬
righet för de öfverbeviste, olagligt och egen¬
mäktigt handlande, Personerne,
Äfven jag instämmer med Friherre Anc¬
karswärd, att tiden hos oss har sina tecken,
men de äro icke endast hopade på deu
ena sidan. Om de menlösa tider upphört,
hvarom Herr Friherren talar, så har åt¬
minstone deras betydelse försvunnit, ej hos
den ena StatsMakten allena. Nej, dessa
tecken uppenbara sig äfven i yttrade lärov,
för hvilkas tillämpning, om de möjligen
kunde vinna någon burskap, sjelfva deras
yrkare skulle studsa; i läror, som under
granna ord att befästa samhällets grundval,
skulle i verkligheten upplösa det till sin
innersta sammansättning; i läror, hvartill
mönstren införskrifvas, och som oftast för¬
lora på efterapningen; i försök att inkräkta
på Konungamagtens Lagliga rättigheter, ge¬
nom egenmäktiga tolkningar af Grundlagar-,
nes tvifvelaktiga ord; i delta höga, afgö-
Den 28 N o v e m b e r f. ro.
rande Språk, som utesluter all annan pröf¬
ning, än sin egen; i denna blindhet för den
ringaste förtjenst å Styrelsens sida ; i den¬
na skarpt väpnade syn, för Dess ringaste
misstag.
Men huru blekna icke alla dessa tec¬
ken bredvid dem, som den stora massan
af Folket erbjuder. Med kärlek och för¬
troende möter det en Faderlig Regering.
Förgäfves dåna i dess öron dessa hemska
rop i öcknen, som mana på stormarna, då
allt är lugnt omkring oss, som söka att
väcka oro i sinnen, hvilka äro nöjda. Ja,
omå ena sidan, genom Representationernas,
nyttiga controll på den verkställande Mag-
tens utöfning, dennes Organer fått sig öka¬
de mödor och en ökad ansvarighet ålag-
de, hvarig enom de väl kunna begå miss¬
tag, som är mensklighetens vanliga lott,
men ej öfrerträda de gränsor, som enskild
rätt och allmän tydlig lag för dem utsta¬
kat; så måste, å den andra sidan, medgif-
vas, att genom tidernas sansade utbildning,
afven Folk-förledarens röle är lika utspelt
som Folk-förtryckarens. Ju mera den först-
nämde blottar sinq egne passioner, sine
egne felslagne beräkningar, och under med¬
borgerlighetens täckmantel ännu med svå¬
righet döljer utbrottet af sin enskilda för¬
trytelse, ju mindre farliga blifva de vapen
lian använder, ju mindre trodda, de på¬
ståenden han anför. Då dertill kommer alt
Den 28 November f. tn.
471
SlatsFörfattningen skyddar hans person och
hans yltrande-rätt, att således, i detta af¬
seende, ett motsatt förhållande äger rum,
än det som nyligen af en aktad och vörd¬
nadsvärd Talare, ifrån äldre tider, åberopa¬
des, så skiljes lätt en sådan klandrare, ifrån
denna ädla Oppositions-Man, sorn med alf¬
var i sak, men sans i urval och uttryck,
icke, om mig tillätes nyttja denna bild, göl¬
en bjelke af grandet i sin broders öga,
men med egen känsla af menskliga brister,
skonsamt bedömmer andras och glädes ej
öfver deras möjliga misstag, men öfver de¬
ras förtjenster och bemödanden..
Det är under denna förutsättning,, sorn
jag å nyo uppmanar Herr Friherre■ Anckar¬
svärd, att på lagenligt sätt fullborda den
tafla, ehuru mörk den än må blifva, hvar¬
till han nu endast uppdragit den första
teckningen^ Först då skall han kunna kräf¬
va ett odeladt förtroende, i det målsman¬
skap han synes hafva sig åtagit.- Först då
skola de stränga ord, som blifvit nyttja¬
de, ej tungt hvila öfver obevisade anklagel¬
ser, eller ej som förgiftade pilar återvända
mot den som dem riktat.
Atskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Toll, Gustaf Philip, upplä¬
ste följande:
Då jag biträdt de tänkesätt, som ut¬
gjort pluralitetens vid omröstningen, skulle
Den 28 November f. m.
jag visserligen icke ansett mig uppmanad»
att vidare förklara mig deröfver; men då
i framställningen af Friherre Anckarswärds
motiver till den yrkade Propositionen myc¬
ket visar sig i strid med mina grundsatser
i allmänhet» vågar jag begära Ridderskapets
och Adelns öfverseende, då jag, i anled¬
ning af de afgifne resevvationerne, närma¬
re önskar till Protocollet uppgifva de grun¬
der, på hvilka jäg bygger min öfvertygel¬
se. Herr Friherren synes mig vilja före¬
draga ett af honom sjelf medgifvet Lag¬
buds upphäfvande på origtigt och hittills,
©kändt sätt, framför att använda laga ord¬
ning, tili rättelses erhållande. Friherren
ville äfven dermed ajournera Ridderskapets
och Adelns göromål, eller ställa oss utom
lagen, för att i min enskilda tanka då haf¬
va möjligen ådragit oss. det förödmjukan¬
de, att af de 3:ne andre Ståndens Beslut»
gillade af Konungen, återföras till ordnin¬
gen.. Frih er ren uppmanar oss att äfven i
denna enskilda fråga inse Ministerens in-
kräktningar på Ständernes rättigheter och
alla de deraf väntade olyckor m. m.
Det är af den befarade Ministeriel]»
inflytelsen och allt hvad till uttryckande
af densammas obehörighet blifvit sagt, hvar¬
igenom möjligen äfven alla i Rikets tjenst
stående personers representations-rätt kun¬
de anses förnärmad, jag går att på en kort
stund upptaga Ridderskapets och Adelns tid.
Den 28 November f, m. 4? 3
Tillfälligtvis nödsakas jag först ensi¬
digt betrakta mitt egit förhållande till den
allmänna rättskänslan af vår närvarande re¬
presentation.
Jag är icke representant af synbar för¬
mögenhet, ty den har i arf eller lönande
tjenstebefattningar aldrig tillfallit mig. Man
fäster gerna första vilkoret för representa¬
tionsrätt vid den redbara förmögenbeten,
likväl med flera ännu befinteliga undan¬
tag; man skådar nästan dagligen för ögo¬
nen skuggbilder, som visa sig och försvin¬
na. Principen är dock rättvis i alla de
frågor, som röra utskylders antagande el¬
ler fördelande. Jag erkänner mig då utan
all vanära kunna lemna min beslutande¬
rätt. Men jag är representant af trogna
tjenster emot Fäderneslandet, och fästad
från barnåldern vid detta Fäderneslands
alla intressen, bar jag, oansedt betydliga
förluster uti icke lönande, dock stundom
magtpåliggande tjenste-befattningar, förbli f-
vit. Jag har aldrig åsidosatt min pligt att
arbeta för det Allmännas nytta, att i min
mon söka befordra Folkets, vid de tillfäl¬
len jag dertill ägt, och hvars resultater
lemnat mig den ljufva tillfredsställelsen,
som många rikas felslagna speculationer
icke förmått gifva dem. Jag kan icke un¬
der något vilkor frånkänna mig den rätt¬
visa, att detta allt icke är eller varit, för
att som verktyg för Ministeriel! inlluence
474
Den 28 November f. m.
ännu befinna mig i Fäderneslandets tjenst,
och på den låga lycksökarens lumpna ba¬
na tvista med den råa inbillningen om
egne förtjenster, samt nyttja alla bivägar,
för att uttränga den sanna; nej mitt sam¬
vete säger mig, att under en tillryggalägd
snart 3o-årig tjenstebana står jag der ännu
qvar, för att emottaga alla de tillfällen
mig erbjudas att äfven sorn Folk-repre¬
sentant få gagna det samma. Om äran af
denna grund-ide vore falsk eller den kun¬
de så förklaras, som Friherre Anckarswärd
med åtskilligt uti sina yttranden synes vil¬
ja utmärka, med befarande af Ministerielt
förtryck; så skulle jag aldrig bär uppträ¬
da. Men d enne är i min tro ingen osan¬
ning, som döljer hemliga personliga in¬
tressen, den innebär en helig rätt till sitt
eget försvar, hvilken jag aldrig skall afsä¬
ga mig, den är icke eller servil, ty den
later aldrig förvilla sig. Det är icke ett
element, som bör eller kan utgå från Sve¬
riges Lagstiftning, utan bibebålles såsom
ett starkt band för garantien emellan lag¬
lydnad och Statsförfattning: för Konungens
och Folkets ensak, eller sanna förhållande
till hvarannan. Jag kan således icke inse
hvarifrån grnnderne till den orogifvande
skildring af saken hämtats. Lyckliga sorn
vi äro, under utöfningen af en dyrbar fri¬
het, skulle vi val vilja inom oss sjelfva
upplösa den förening deruti, som befäster
vår styrka; skulle vi väl så kunna förspil¬
Den 28 November f. m. 47^
la Folkets lycka, att vi med en Lag-enlig
företrädesrätt, icke vilja bibehålla den så¬
som föresyn af Lag-lydnad och alla Med¬
borgerliga dygder. Jag tror åtminstone,
alt vi aldrig kunna handla i större öfver¬
ensstämmelse till Landets nytta och för¬
del, än uti den ärofulla moderation, som
bör ingifvas oss, då vi hänvisa hvarandra
icke på Tidens tecken _, utan Lagen blott,
och den urgamla historiska prägel, som
uti våra Sköldar här visar sann Religion,
Ära och Mandom. Deruti uttrycker sig en
värdig fosterlands-känsla, som ingalunda
skall fortskynda till anarcliiens vanmagt,
för att åter förtryckas af det tygellösa sjelfs-
våldets barbariska gyckelspel, och sluta
att kufvas af den förhatliga despotismen.
Ja, mine Herrar! emottagen äfven yttran¬
det af min upprigtiga öfvertygelse derom,
att våra eniga bemödanden äro ett af de
sköna föremål, hvarpå Folkets hopp står
fast, då deras billiga rätt kräfver af oss
all odelad omtanka för sin förädling och
förkofran.
Friherre Anckarsw är d , Carl Henrik:
Jag känner ett visst obehag, att åter in¬
träda i en discussion, som jag ansett vara
afslutad, genom det Beslut Ridderskapets
och Adelns pluralitet fattat uti hufvudsa-
ken. Jag hade i sanning hyst det hopp,
att vi skulle, äfven hos oss, hunnit den
utveckling af Parlamentariska förmer, att
4?6
Dea ?.8 November f. tn.
justeringarna icke mera skulle anses såsom
tillfällen till ett, ensamt af Riksdagens
längd begränsadt, tillfälle att återuppiifva
discussioner. Jag frågar: Hvartill tjenar
det väl att öppna en strid om uttryck, se¬
dan striden örn sak genom ett Beslut re¬
dan är afgjord? Då man talar om en sak,
nyttjar man de skäl och uttryck, som man
anser lämpliga att bibringa egen öfverty¬
gelse åt andra; och att det icke lyckats
mig öfvertyga Ridderskapets och Adelns plu¬
ralitet om vådan af att lyda en olaglig
lag, derom vittnar det Beslut, som afgjort
denna fråga.
Det är för mig motbjudande, att ingå
uti en ordstrid, som saknar föremålet af
det allmännas intresse; men då mine mot¬
ståndare så vilja, skulle det måhända an¬
ses såsom en allt för förmäten grad af sjelf¬
ständighet, att endast med tystnad besva¬
ra ett anfall, som numera ensamt riktas
emot min person.
Det har emot mig blifvit anmärkt, att
jag, under öfverläggningen om Riddarhus¬
ordningen, begagnat tillfället, till före¬
vändning att få uppträda med en ankla-
gelse-aet; man har sagt, att jag hopat an¬
klagelse på anklagelse mot Ministéren. Jag
nekar ingalunda, att det ifrågavarande fö¬
remålet lemnade ett ymnigt tillfälle för de
slutledningar, hvilka jag omöjligt kunnat
Den ?.8 November i', m.
477
undgå att uppfatta. Man har talat om anhän¬
gare. Huruvida desse samlats genom sjelfva
frågans natur, eller genom min och andras
åtgärd vid dess behandling, torde icke va¬
ra svårt att inse, då det dock i alla fall
som ett tvisteämne är likgiltigt.
Herr Grefve aF Wetterstedt har yttrat,
att jag frivilligt ålagt rnig förbindelsen att
på den våg Grundlagen föreskrifver, göra
mina anklagelse-punkter och mina åsigter
öfver Ministérens handlingssätt gällande ;
och jag utlofvar att efter all min förmåga
söka uppfylla denna Herr Grefvens anma¬
ning. Herr Grefven har äfven förebrått
rnig, att hafva utkastat ett frö till anarki¬
ska villomeningar. Det är icke något nytt,
att få hora detta uttryck från de Makt¬
ägande, då man vågar försvara egna eller
andras rättigheter emot de mägtigares för¬
sök att kränka dem; men jag förbigår att
yttra, hvad den gör, som utkastar sjelfva
anledningen till anklagelserne. Man har
yttrat, att om de menlösa tiderna på den
ena skian försvunnit, så hafva de äfven gjort
det på den andra. Jag åter påstår, att Ri¬
kets Ständer icke vid något enda tillfälle
försökt att åstadkomma någon Grundlags¬
stridig eller egenmäglig tolkning af Grund¬
lagen, då deremot Styrelsen alltid sökt
betaga Svenska Folket språkbrukets rätta
förstånd, för tillgodonjutande af sina Grund¬
lagliga rättigheter. Det bär blifvit yttradt,
47® Den 28 November f. m.
att man borde vända sig med anklagelserna
till ConstitutionsUtskottet; men jag hem¬
ställer, om detta är värdt att vidtaga, då
jag frågar, om några anklagelser någonsin
blifvit gillade eller godkände af detta Ut¬
skott. Det liar, som ett bevis att de men¬
lösa tiderna äfven från vår sida försvunnit,
blifvit yttradt, att denna menlöshet öfver-
gått till granna ord och läror, hvartill
mönstren skola vara införskrifne; men jag
hemställer om, när man ser, huru andra
Länder tillkämpat sig ombyte af Ministé-
rer, hvilka icke uppfylt Folkets fordringar,
det icke är för mycket begärt, att de ut¬
ländska mönstren , för Folkrättigheternas
försvar, icke borde haft någon verkan, äf¬
ven på oss, och jag vågar äfven härtill hysa
den mening, att äfven många Styrelse-
grundsattser inom vår Ministére kunna vara
lika införskrifna till och med hemtade från
samma ställen, fastän utur olika källor, ty
att de icke äro af ålder inhemska i Sveri¬
ge, vågar jag påstå. Jag har här hört fö¬
rebråelser om de missbilliganden jag yttrat
mig hysa om Styrelsens System på det
hela; man har tillagt mig blindhet för den
ringaste förtjenst hos Styrelsen, och jag
medger gerna, att jag icke funnit många
tillfällen att höja min röst, som loftalare;
man har vädjat till den stora massan, och
till dess, emot mina, stridiga tänkesätt.
Jag vill då nyttja samma utväg, och vän¬
der mig till samma Domstol. Det torde
Den 28 November f. m.
479
likväl vara svårt att Levisa motsaltsen på
detta ruin, med dea inskränkning, som
här synes åsyftas uti rättigheten, att yttra
sig öfver Styrelsens åtgärder. Man har fö¬
rebrått mig att jag söker väcka oro i sin¬
nena. Detta är en vanlig beskyllning, sorn
jag emottager, utan alt tro mig behöfva
ingå uti någon vederläggning. Jag hade
trott Ridderskapet och Adeln böra billiga,
om jag råkat yttra någon värma, då jag
sökt strida mot ett steg till inkräktning på
den lagstiftande magtens rättigheter; men
J måsten, mine Herrar, såsom Domare,
kunna försätta Eder uti den handlande in¬
dividens ställning, för att kunna dämma
rätt, och den som känner sig mägtig, att
vid detta tillfälle intaga en sådan plats,
skall snart finna, huru 1809 års verklige
Män, eller sådane, som, närdetgällt, visat
känsla för Fäderneslandets räddning, icke
utan bestörtning kunnat se godtyckets åter¬
inträdande på scenen under den ministe-
riella skepnaden. Händelsernas samman¬
länkning i detta, som i andra fall, utgör
ett föremål för tänkarens sysselsättning;
och för dem, som vetat sig hafva gagnats
till häfstänger, för uppsättandet af 1809
års, eller den nya ordningens första Mini-
stere, skall det alltid vara en hjertfrätan¬
de känsla, att hafva sett våra friheter ifrån
den sidan undergräfvas, allt ifrån 1813, in¬
till dess vi ändteligen genom den nya Rid-
darhusOrdnings-frågan uppnått den ställ¬
48o
Den 28 November f. m.
ning Svenska Riddarhuset nu inför Natio¬
nen och kanske inför hela verlden företer.
Vid ett sådant tillstånd, måste det
finnas helt naturligt, om blodet något sval¬
lar 1 de få öfverlefvorna af 1809 års verk¬
liga bröst, hvilka måst göra sig till helig
lag, till ett bot-och sonings-offer, att utan
afseende på följder tala sanningen så, att
ljudet måste tränga fram till timonen.
Jag har ofta känt mig djupt bedröf¬
vad, mine Herrar, öfver de Ministeriella
grundsattser, hvars verkningar jag dels sett,
dels erfarit, allt ifrån 1812, intill det,
lindrigast sagt, onyttiga anfallet emot Rid-
derskapets och Adelns lagstiftnings-rättig-
heter.
Jag är af den tanka, att tillgifvenhet
för den samhällsinrättning, Medborgare sig
gifvit, förminskas i den mon förhoppnin-
garne svika, och om man frågar sig, verk-
ningarne af 1812 års revolution, så vet jag
ingen säkrare» änden, alt möjligheten der¬
ifrån bereddes, att så länge bibehålla en
och samma Ministere, under det landet på
långt när icke berömmer sig öfver några
under tiden vunne stora administrativa för¬
delar.
Mine Herrar! att räkna från 18r8, så
befinna vi oss nu blott vid inträdet af
vårt
Den 28 November f. m.
vårt tredje Lagstiftnings-år, då man i andra
Länder, i sådant hänseende redan tillryg-
galagt det tionde. Det är för mycket for-
dradt, att individen, under sådana förhål¬
landen, skall låta hålla sig tillbaka på bild¬
ningens bana,, genom inrättningarnes oform¬
lighet. Jag är af den tanka, att samhälls¬
tillståndet förbättras endast genom ett oaf¬
brutet afseende på Folkets bästa. Ministé-
ren bär åberopat sig på Folkets tillfreds¬
ställelse. Men det är ett svagt bevis för
denna ti Ufred tssä 1 leise, om dea endast vits¬
ordas af Styrelsens organer.
Jag är öfvertyga*!, att Vasa-Stammen
fästade sig vid samtid och efterverld, en¬
dast och allenast genom reformationen; ge¬
nom bildandet af ett bättre sambälls-skick;
genom för den tiden lagbunden frihets in¬
förande, i stället för den tidens godtycke.
Jag har allt ifrån min barndom lärt,
att vörda och värdera denna i Svensk me¬
ning oförgätliga VasaStammens förste Ko¬
nung, och det är må hända derifrån jag
liämtat mine åsigter i anseende till rätta
vägen, att befästa Thronen,
Jag erkänner, att jag ofta plågas af
oro, att se mitt Fädernesland stå stilla,
under det andra Samhällen gå framåt; att
se det utarmas af brist på systéme i den all-
1 H. 3i
Den a8 No v em lier f. m.
manna hushållningen; att se dess förstånds¬
krafter hvilande, af brist på någon verklig
drift till upplysningens befrämjande; alt
se National-kraften, äfven i moraliskt afse¬
ende försvagas, genom en alltför synbar
riktning åt lycksökeriet och flärden.
Desse äro de moraliska klagopunkter,
i anseende till hvilka jag äfven väntar mig
en hänvisning till ConstitutionsUtskottet,
der jag likväl äger föga hopp att för dem
vinna någon ökad styrka.
örn min röst vid detta tillfälle ej ut¬
tryckt annat än mina egna känslor, så har
den varit af föga eller ingen betydelse, och
så vanmägtig, att den knappast förtjent de
anfall, som blifvit riktade emot den; men
om jag åter bar i någon måtto och i något
fall varit ett Echo j eller gensvar af massans
meningar och tänkesätt, så torde de förtje¬
na, att af Ministrarne begrundas.
Jag erkänner att jag i8og gjorde mig
belt andra förhoppningar, än resultaten
utvecklat, och orsaken, mine Herrar, ligger
uti omöjligheten, att tillfredsställa den nya
tidens fordringar, medelst den gamla tidens
inrättningar och begrepp.
Verlden befinner sig för närvarande
uti en strid emellan tvänne grundsattser.
Vår discussion har lemnat mer än ett be¬
Den a8 November f. in.
483
vis, att Norden kunnat hämta smitta ifrån
Södern.
En nästan allmän kamp är för handen,
emellan Lagbunden frihet och godtycke.
Ye! öfver de Ministerer, som ej inse
hvilkendera sida i moralisk styrka äger öf-
vervigten.
Ve! öfver de Ministérer, hvilka älska
magten blott för magtens skull och för dess
egenskap, att tillfredsställa egna lustar; som
hvarken äga vilja, förmåga eller kraft, att
för Folket göra något; och som i och med
detsamma undergräfva Throner, i stället
för att befästa dem.
Jag härmed en hänryckande tillfreds¬
ställelse hört, att behofvet af förändrad
representation redan blifvit uttaladt ifrån
flere röster inom detta Hus; och det är
med öfvertygelsens hela värma jag sluter
mig till deras tal, som tro, att Fädernes¬
landets hela väl beror derpå; att en dug¬
lig Ministere ej förr kan bildas; att nya
dynastier säkrast fästas genom nya band.
Jag har blifvit tvingad till denna re¬
dogörelse af mina tänkesätt och om det
lyckats mig, att tillfredsställa någons öf¬
vertygelse, så är det väl, och jag under¬
kastar mig i öfrigt, hvilket omdöme, som
4»4
Den 28 November f. ni.
Ii äldst. Jag går nn till en början, att till¬
fredsställa SlalsMinisterns önskan af en an¬
klagelse, genom framställningen. Det är
anledning till anmärkning mot Konungens
Rådgifvare; i synnerhet mot den, som corn»
trasignerat den nya RiddarliusOrdningen;
hvarå Remiss begäres till ConstitulionsUt-
skottet, inför hvilket anledningarne upp¬
gifvas skola.
Hvarjemte Friherre Anckarswärd till
Protoeollet aflemnade ett 1'örsegladt Gou-
volut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskaiken förklarade, att den utaf
Friherre Anckarswärd anmälde anledning
till anmärkning komme, enligt 2g § Riks¬
dagsordningen, att till ConstitutionsUtskot-
tet afgå.
Friherre Cederström_, Jacob: Da jag
icke ansett lämpligt, att genom en missbru¬
kad tryckfrihet taga kännedom af yttran¬
den från Riddarhuset, såsom i intet afse¬
ende påliteligt uppfattade, har jag icke förr
än i dag kunnat inhemta någon verklig
kunskap derom; men då denna discussion
i anledning af dessa yttranden uppstått,
hvartill jag ännu hade hoppats 8 dagars
rådrum, för hvad jag deröfver ville anfö¬
ra, och dervid inträffat, att Friherre Anc¬
karswärd i dag uti sitt svar framkommit
ir.ed några theser, som genast fordra ve-
Den j8, Noverober f. m.
485
derlägguing, så måste jag nu yttra mig.
Herr Friherren har ansett, att i Sverige
den parlamentariska formen bordt komma
till den utveckling, att inga öfveiläggnin¬
gar om yttranden skulle afgifvas vid juste¬
ringen» Den värde Ledamoten har dervid
förbisett de former, som äro uti Grund¬
lagen föreskrifne, att Representanten är
skyldig att ansvara efter lag för hvad han
bryter emot fö res kr ilna former, och en dis-.
cussion derom kan icke förr än vid ju¬
steringen uppstå. Herr Friherren har bland
annat yttrat sig om 1809 års verklige Mäns
handlingssätt och förhoppningar. Det var
icke 1809 års verklige Män, som försökte
att Rikets Ständer i förväg påtvinga Sven¬
ska folket en Grundlag; men det var 1809
års verklige Män, som hindrade detta och
beredde Rikets Ständer tillfälle att gifva
sig sjelfve den Grundlag vi nu äga. Jag
har blott i förbigående velat nämna detta
förhållande, som för Friherrens medvetan¬
de troligen ej är främmande, dag reser-
verer min rätt, att få framdeles ännu en
gång yttra mig i detta ämne, då den rät¬
tigheten icke lärer kunna betagas mig, att,
om jag finner Herr Friherren hafva åsido¬
satt formerna för yttranderätten, derföre
ställa honom till lagligt ansvar.
Hans Excellence Herr Grefve af Wat¬
terstedt: Jag tänkte utbedja mig några ögon¬
blick af Ilöglofl. Ridderskapels och Adelns
486
D e 11 38 November f. m.
tid, för att besvara, med några ord, Fri¬
herre Anckarswärds sista yttrande; men då
han i det hufvudsakliga gått min önskan
till mötes, genom det upp vista Anmärk-
ningsMemorialets öfverlemnande, tror jag
allt ytterligare svar för närvarande vara
öfverflödigt.
Herr Tham,, Wollrath: Det är icke
uti frågan om RiddarhusOrdningen, icke
uti sjelfva hufvudsakeu, jag ämnat yttra
mig. Min öfvertygelse i denna sak hade
jag den äran framställa vid den förra di-
scussionen. Det är endast i anledning af
hvad en värd Talare yttrat, angående all¬
männa opinionen hos Nationen, samt der¬
om att lagstiftningen icke har den gång,
den borde hafva, ock att Nationen är ut¬
armad, som jag ber, att få säga några ord.
Hvad först lagstiftningen beträffar, så har
jag trott rätta orsaken dertill, att den till
Svenska Lagens omarbetning förordnade
Committee icke hunnit inom den tid man
väntat fullborda sitt verk, böra sökas i
sjelfva Committe^ns organisation. Jag kän¬
ner icke hvems felet är; men jag tror, att
om man utan tidsutdrägt velat hafva en
utarbetad och färdig Lag, hade man icke
bordt till Ledamöter sätta sådane Embets¬
man, som tillika fortfarit uti förvaltningen
af sina vanliga Embeten; då hade man
bort ditsätta sådana Ledamöter, som varit
lediga från annan sysselsättning och icke
D e ii 28 November f. ni.
4S7
ensamt utgått från nya juridiska theorier,
utan äfven tänkt sig tillbaka uti den gam¬
la Svenska Lagstiftningen, stödd på folkets
känsla, vanor och tänkesätt. Jag anser för
en lycka, att dessa nya Lagar icke blifvit
oss förelagda till antagande, emedan jag
tror, att de förmycket afvikit från de gam¬
la, dem vi under Secler åtlydt, och öfver-
gått lill nymodiga juridiska principer, min¬
dre öfverensstämmande med Nationens ur¬
åldriga begrepp, än med några yngre Ju¬
risters utur utländska Böcker hämtade The-
orier.. Det bar blifvit sagdt, att Landet
genom Ministerens åtgärder är utarmadt.
Jag* uppstiger icke såsom någon Talare för
Ministeren; jag tror att den bör och kan
försvara sig sjelf; men jag motsäger, att
Landet utarmas. Den, sorn bor på landet,
måste medgifva, att om nöd finnes på nå¬
gra ställen, går dock vårt Fädernesland i
allmänhet till förkofran och förbättring. Om
vi, sorn förr varit skattdragande tili Ul-
ländningen för nödvändig brödföda, nu
till honom kunna sälja Spannemål; om vi,
som förr af honom måste köpa Rudimale-
rien till vårt behof af linne, nu produce¬
ra lin tilIräckeligt, och derigenom beredt
oss ytterligare utvägar till export af Press-
nings-Linfrö; om man närmare undersöker
förhållandet i våra Bergslager och Skogs-
byggder; om man ser huru Allmänheten
nu bygger sina hus, och huru den bor,
kläder sig och lefver bättre än förr, så
488
Den 18 November f. m.
tror jag ieke, att man skall finna bevis på
någon utarmning, ehuru enskilta undantag
finnas bär, som i alla Länder. Jag tror
icke att Allmänna opinionen, ännu så de~
eideradt förkasta det Svenska representa¬
tionssättet. Visserligen finner äfven jag,
att det behöfver förbättringar, men jag
vågar icke föreslå dem, och jag önskar att
de, som förkasta detsamma, ville framläg¬
ga något Förslag till ett bättre; men att
de likväl må påminna sig,, huru det gått
med de föreslagna PappersGonstitutioner-
ne och Representationerae i Spanien, Nea¬
pel och Portugall, der sådane blifvit in¬
förda, innan Nationens utbildning och upp¬
lysning mognat, att emottaga dem. Der
hafva de åstadkommit anarchie och blods-
domstolar, och jag tror derföre, att man
icke bör lättsinnigt blottställa Medborgare
för den fara, som af förhastadt nyhetsbe¬
gär kan uppkomma. Det är icke den rätta
fosterlandskänslan, sora vill egeamägtigt
påtruga sina Medborgare inrättningar, dera
pluraliteten icke önskar eller begär, ock
hvilka derföre snarare kunna ordsaka Sam-
hällsbandets upplösning, än dess belastande..
Många yttrade härtill deras bifall.
Friherre Sprengtporten, Jaeob Wil~
helm: Jag värderar för högt vår fria yttraro-
derätt, för att kunna likgiltigt se den våda,
som den kan vara underkastad, genom sia
•I
Den 28 Ko v ernber f. m.
489
egen öfverdrift. Det är ett bruk i andra
Representativa samhällen, att man, med
det allmänna utropet: till Ordningen j hälsar
den, som med ett lagstridigt uttryck sårat
Husets känsla. Jag beklagar, att vi sakna
dessa former, och instämmer i den reserva¬
tion emot ett uttryck af ordet osanning i
Friherre Anckarswärds yttrande, som af
Herr Lefren blifvit gjord. Den värde Ta¬
laren har vid alla tillfällen sjelf yrkat på
iakttagandet af Parlamentariska Former. Jag
hemställer således nu till hans egen rätts¬
känsla, om detta uttryck är Parlamentariskt
och jag är öfvertygad, alt lian besvarar
denna fråga så, som jag önskar.
Friherre Anckar swärd: Friherre Ce¬
derström har till mig och mitt medvetan¬
de ställt en anmaning, som jag alldeles
icke förstår. Jag vet mig år 1809 icke
hafva deltagit i något försök, att påtruga
Rikets Ständer någon Regeringsform. Det
är visst sannt, att jag kännt personer, som
vid sjelfva timman, då det gälde, att ut¬
veckla Revolutionen, kännt de obotfärdigas
förhinder; men jag vet mig icke hafva med
Friherre Cederström , i afseende på någon
Regeringsforms påtrugande, delat den min¬
sta åtgärd. Jag ber, att detta måtte blif¬
va tagit lill Prolocollet.
Hvad Friherre Sprengtporten yttrande
vidkommer, så anhåller jag, alt få veta,
4 go
Den 28 November f. m.
om det ullrycket osannings som jag i milt
anförande nyttjat, icke innefattar en sanning.
Kan det bevisas mig, att jag är den, som
sagt en osanning, så är jag den förste, sorn
skall återtaga det. Men om jag med ordet
osanning uttryckt en sanning, så tror jag,
alt vi äro på den punkt, att det är menin¬
garna, som skola bestämma uttrycken, och
då detta ord är både det lindrigaste och
det korrtaste jag för min öfvertygelses ut¬
talande kunnat nyttja, så kan jag icke ändra
något deraf.
Friherre Cederström: Det kan icke vara
obekant för flere bland dem, som deltogo i
Vestra Armeen, att försök gjordes, alt få
en Grundlag af den anlagen; men delta
försök misslyckades, emedan man fann, alt
det tillhörde Rikets Ständer, och icke Ar¬
meen, att stifta Grundlagen.
Herr Anckar sw är d, jdugust: Äfven jag
var vid Vestra Armeen år 1809 deltagande
i dess företag och rörelser. Jag var då så
nära den högste Befälbafvaren, nu mera
Herr Grefve Adlersparre, att jag tror mig
med fullkomligt skäl kunna bestrida Fri¬
herre Cederströms yttrande; och att der
alldrig var fråga om, att proclamera någon
Coustitution, det kan jag heligt och på mitt
samvete bedyra.
Hvad för öfrigt denna discussion be¬
träffar, får jag öppet förklara, att jag vid
Den 28 November f. m.
voteringen den 18 tillhörde minoriteten.
J;ig liar sedan reserverat mig emot majori¬
tetens beslut, enär jag derigenom nödgas
lyda en Riddarhusordning, sorn, efter min
tanka, är i olaglig form tillkommen. Jag
delar Friherre Anckarswärds tänkesätt i det¬
ta fall, och har icke af de sedermera här
fällde yttranden blifvit rubbad i min tro,
att han har rätt uti hvad han anfört, samt
får således helt och hållet förena mig uti
allt hvad han yttrat, så väl förra gängen,
sorn nu vid justeringen.
Herr af Forsell_, Carl: Äfven jag var
en bland dem, som deltog i Vestra Ar¬
meens rörelser, och jag kan sålunda jemväl
intyga, att Vestra Armeen och dess Befäl
icke kan tilläggas den beskyllning, att någon
öfverläggning derstädes uppstått, om att
påtruga Rikets Ständer en ny Stats-För-
fattning.
Herr von Hartmansdorffj August: Må
det tillåtas mig vördsamt enima Ridder-
skapet och Adeln, att våra öfverläggnin-
gar redan kommit allt för långt på afvä-
gar. Hvad sjelfva saken beträffar, bör jag
yttra, att det är min åsyftning, att vara
stark i sak och hofsam i uttryck, och alt
jag städse ogillar ett annat förfarande. Nu
är det icke nog, att Ridderskapets och
Adelns tid redan blifvit upptagen med des¬
sa justerings-debatter; en Ledamot har dess-
l
r
%2 Den 28 November f. m.
utom botat oss, att vi än en gäng skola
återfå detta ämne, då han vill yrka lagligt
ansvar, för hvad en annan härstädes yt¬
trat. Det förundrar mig alt höra sådant,
från Friherre Cederström; ty, icke aldra
än jag är, kaij jag minnas en dag, då lian
stod inför Ridderskapet och Adeln i sam¬
ina ställning, sorn Friherre Anckarsvärd
nu befinner sig. Det var år 1812, då Fri¬
herre Cederström hörde till minoriteten.
Han gjorde då starka invändningar emot olag¬
ligheten af det sätt, hvarpå förändringar
infördes i TryckfrihetsFörordningen; och
han gjorde det i skarpa ordalag. Då, så¬
som nu, begagnade man. justerings-dagem,
att derföre antasta honom och yrka lagligt
ansvar. Men en af Konungens nuvarande
Rådgifvare uppträdde då och tillstyrkte,
att frågan måtte nedläggas, och Ridderska¬
pet och Adeln gjorde så. Har Friherre
Cederström förglömt, huru skonsamt Stån¬
det då behandlade honom? Och får juan
icke hoppas, att han ville förskona oss från
all vidare fortsättning af detta ämne. Min*
net af hvad som vederfarits honom sjelf
lefver ännu, icke blott hos mig, utan fle¬
re, som voro närvarande på Riddarhuset
den 26 Junii och den 3 Julii 1812, och
min känsla finnér sig sårad deraf, att det
just varit han, som i en lika beskaffad
sak nu uppträdt såsom åklagare mot en
annan.
Åtskilliga yttrade härtill dölas bifall.
Den 28 November f. m.
49I
Hans Ejccellence Herr Grefven och
Län dt Marskalken yttrade, det lian ansåg
Discussionen nu mera hafva afvikit från
det egentliga ämnet, samt erinrade om
nödvändigheten att hålla sig dervid.
Friherre Cederström: Efter den an¬
maning Herr Grefven och LandtMarsknlken
lemnat Ridderskapet och Adeln, vill jag
uppskjuta att svara Herr von Hartmansdorlf,
tills hans yttrande kommer att justeras. Jag
tror mig då kunna fullständigt göra det.
Friherre Anckarswärd: Jag anhåller
blott, att med några ord få förklara, det
jag icke appellerar till någon skonsamhet.
Jag är öfvertygad om den rättskänska, som
råder hos Ridderskapet och Adeln. Blott
rätt kan komma i fråga, och således är
det snarare en ytterlig stränghet, jag för
min person påkallar.
Anmältes och emottogs Herr HofCanz-
leren m. m. D. von Schulzenheim, hvilken,
å Kongl. Majrts Höga vägnar, aflemnade dels
DessNådiga Propositioner till Rikets Ständer:
1:0 Af den 19 dennes, om anslag af
medel till NavigationsSkolors inrättande.
2:0 Af samma dag, angående upplå¬
tande af a:ne Tunnland jord på lotten N:o
-Den 28 November 1'. m.
8 af Eskilstuna KungsLadugärds ägor, lill
inrättande af en ny begrafnings-plats för
Eskilstuna Stads- och LandsFörsamlingar.
3:o Af samma dag, angående Curlius-
afgiftens fortfarande.
4:o Af samma dag, om rättighet för
SparBankerne i Riket, att emot ränta i
BankoDisconten insätta en del af deras
fond, för att, i nion af behofvet, kunna
åter derifrån uttagas och disponeras, m. m.
5:o Af den 26 dennes, med öfverlem¬
nande af förslag till ny PrestvalsFörordning.
6:0 Af samma dag, om fortfarande
Anslag till Ström-rensningar och lättade
vatten-communicationers befrämjande.
7:0 Af samma dag, om upphörande
af Certe-Partiers chartering för Fartyg, som
begagnas till inrikes sjöfart;
dels ock Kongl. Maj:ts Nådiga Skrif-
velser till Rikets Ständer.
1:0 Af den 19 dennes, angående för¬
delningen af de, genom en med Kejserliga
Ryska Regeringen afsiutad liqvidations-con-
vention, influtne medel.
2:0 Af den 26 dennes, angående Mynt¬
värdets upprätthållande.
Sedan Herr HofCanzleren blifvit på
vanligt vis ulbeledsagad, tillkännagaf Hans
Den 9.8 November f. m.
Excellence Herr Grefven och LandtMar-
skaiken, att Plenum komme klockan 6 i
eftermiddag att fortsättas.
Fortsattes justeringen af PleniProto-
collet för den 18 dennes f. m. intill slutet
af Grefve Frölichs, David, deruti upptagne
munteliga yttrande, i afseende å Riddarhus¬
ordningen, efter hvars uppläsning
Grefve Frölich anmälte sig, och an¬
förde skrifteligen:
Icke närvarande, då voteringens utgång
rörande frågan om RiddarhusOrdningen lill-
kännagafs, har jag måst afvagta detta till¬
fälle, för att reservera mig mot det beslut,
Ridderskapets och Adelns pluralitet åstad¬
kommit. Resultatet deraf, rigligt betrag-
tarlt, lärer icke kunna blifva annat, än ett
godkännande från Ridderskapets och Adelns
sida af följande märkvärdiga förfarande:
Ett, från förutsättningen af Konungens
oinskränkta pröfnings- och stadfästelse-rätt,
tillkommit Utkast till en ny Riddarhus¬
ordning, emaneradt uti en af HofCancel-
leren contrasignerad Nådig Skrifvelse till
LandlMarskalken, men hvaremot Ridderska-
pet och Adeln protesterat genom ett form¬
ligt beslut: detta utkast skickas icke dess-
mindre borrt lill Tryckeriet; der redigeras
Ben 28 No vern ber f. ra.
en ny Riddarhusordning, genom hopflic-
kande af nytt och gammalt; med missbru¬
kande af Konungens Höga Namn, sättes
framför denna Riddarhusordning, såsom
ingress, att den blifvit af Kongl. Maj:t
stadfästad på Ridderskapets och Adelns un¬
derdåniga anhållan; en promulgations-åtgärd
desto mera oformlig, som den coutrasigne-
rande Embetsmannen på detta rum erkänt,
att dertill icke finnes någon Original-hand¬
ling, expedierad med Hans Maj:t Konun¬
gens Höga underskrift. Det, på ett så vid¬
underligt sätt tillkomna Lagstifnings-fostret,
blir af LandtMarskalken gi! lael t och besvu¬
ret, från Kongl. Tryckeriet spridt, och
slutligen utdeladt. I sådant skick och på
sådant vis får Ridderskapet och Adeln en
till dess framtida obrottsliga efterlefnad
gällande Lag, närmande sig till naturen af
Grundlag!
Jag erkänner icke att denna målning
är öfverdrifven. Den är sann, Mine Her¬
rar! verkligt sann. Och jag frågar: bar
icke här ett RiksStånd, sorn kallas det för¬
sta, låtit binda sig af något helt annat än
Rikets Grundlagar? Har det icke härigenom
på sig erkännt, ett inflytande af magten,
som denna, i lika beskaffade fall, icke vå¬
gat utöfva på PresteStåndets rätt att fast¬
ställa sättet för val af sine Electorer, eller
BondeStåndets, att i deras enskilda Polis-
Stad-
Den 28 November f. m.
497
Stadga besluta om främmande Åhörares in¬
träde vid deras öfverläggningar. Men sa¬
ken är gjord, den kan ej göras ogjord. I all
annan väg, än den ministeriella ansvarig¬
hetens är ingen upprättelse möjlig. Ka¬
stom då öfver taflan en slöja, den vi, för
vår egen ära, må önska att våra efterkom¬
mande aldrig måtte upplyfta! Jag är villig
dertill; afvändom dock icke för hastigt vå¬
ra blickar från Motiverne, från de direc-
ta orsakerne, som vållat ett sådant beklag¬
ligt resultat. En granskning deraf torde
för framtiden bli oss nyttig.
Månne jag misstager mig mycket, om
jag säger, att näst böjelsen för cofisidera-
tioner — en qvintessence i det förfinade
sällskapslifvet, som dock blir ett gift för
lagstiftande och granskningsskyldige Män —
detta till oändlighet utsträckliga argument,
på grund hvaraf det skall anses för en
skyldighet, att häldre låta en i allmänhet
ansedd man bära en lögn på sin tunga in¬
för hela verlden, än att understå sig rätta
hans misstag, med det minsta tvifvel; näst
detta kärlekslösa sinne för de Styrandes
verkliga ära och framtida historiska minne,
som icke hyser nog värma, icke nog mod,
för att med ett ädelt motstånd ge dem
tillfälle till en stor handling, den, att rät¬
ta ett begånget fel; att näst denna efter-
gifvenhet, att icke våga låta rätt bli rätt
i H. 3a
498
Den a8 November f. m.
för denna gången — sä var det egenteligen
Hans Excellence Utrikes StatsMinisterns ar¬
gumentation och thema, sedermera af flere
Talare varieradt, som i sjelfva rättsfrågan
ledde pluralitetens omdöme. Han frågade:
"hvilken § i Grundlagen, som förbjuder
"Konungen, att styckevis antaga, (det är
"stympa) ett Lagförslag?” Då jag kort der¬
efter fick ordet, kunde jag af ren förvå¬
ning knappast framföra mer än den con¬
trafrågan: Står det i RegeringsFormen, alt
Konungen äger lätt, att styckevis antaga
ett Lagförslag? I StatsMinisterns fråga in¬
volveras tydligen den princip: att allt hvad
som icke i Grundlagen ur för Konungen
förbudet_, dertill skulle han hafva rätt,
ja en oinskränkt rättj på sätt man, enligt
syftningen af den Nådiga Skrifvelsen till
LandtMarskalken, af den 8 i denna må¬
nad, också synes vilja för alltid etablera.
Mine Herrar! jag kom från en aflägse
Landsort, egenteligen i hopp, att med min
röst och efter min förmåga få bidraga till
några för Landet vigtiga förändringar i
dess financiel la och industriella förhållan¬
den; att ifra för förbättringar i våra All¬
männa Uppfostringsverk, ett ämne, för hvil¬
ket jag offrat någon tid och möda. På sin
höjd föreställde jag mig möjligheten, att
nödgas göra motstånd mot ett alltför lätt¬
sinnigt anslående af allmänna medel; men
ingalunda kunde jag tro, det jag skulle
Den 28 November f. ra.
499
uppfordras, alt mot Styrelsens högsta or¬
ganer strida om principer, så vådliga, så
absoluta och så djerft yttrade, att jag skul¬
le vara blind, för att icke se, det deras
utveckling på samma sätt immerfort, som
sedan Grundlagens stiftande pracliserats,
skulle ovilkorligen och ganska snart leda
till hela den Lagbundna Styrelseformens
upplösning och tillintetgörande i mitt Fä¬
dernesland.
Knappast hade jag inträdt med under¬
lägsna krafter på detta stridsfält, förr än
jag möttes med rop, som skakat mitt in¬
nersta. Medborgare i det Monarkiska Sve¬
rige, är jag här offentligen beskylld för
democratiska principer. Jag är ingen äl¬
skare af declamation på detta rum; men
att försvara sig sjelf och sina tänkesätt,
der, hvarest man blifvit anfallen, det är
en naturlig rättighet, som äfven tillhör
mig. Tillåten mig då, mine Herrar! en
förklaring, en gång för alla, emot hvilken
jag, med bibehållande af heder och ära,
aldrig skall kunna handla.
Ehuru innerligen genomträngd af begär
efter Medborgerlig frihet, är jag dock icke
så kortsynt eller oförnuftig, att jag önskar
mitt Fädernesland en democratisk Styrel¬
seform, som dess geografiska och politiska
läge och dess af ädla minnen lefvande Hi¬
storia ovilkorligen förbjuda, att här införa.
Dessutom deltager äfven jag med hela Na¬
5oo Den 28 November f, ro.
tionen i en glädjefull stolthet, att se Thro-
nen åter intagen af en kraftfull Hjelte,
hvars blotta namn är för Sveriges nu lef¬
vande generation en förmur mot allt ut¬
ländskt anfall. Äfven jag lagger i de ädla
Telningarne af Hjeltens Dynasti mitt hopp
på en skön framtid för Fosterlandet. Icke
vill jag befordra inkräktning ar på Konun¬
gamakten. Måtte Sveriges Thron inför he¬
la verldens ögon bli allt mer och mer fast
och vördnadsbjudande! Måtte den bli un¬
derstödd af ett fritt, enigt och kraftfullt
folk! Sådan är min önskan. Men må des¬
sa digressioner ursägtas mig, clå afsigten
dermed till en del varit den, att de, på
detta rum, som äro ännu yngre än jag, ej
måtte låta de, sig så kallande, gamle Män¬
nen afskräcka sig från att offentligen yttra
sin öfvertygelse om rätt och orätt, af frug-
tan att bli nedtystade med rop och be¬
skyllningar, för att vara democrater och
förespråkare för mobben. Denna taktik är
gammal, nu nästan för gammal och utnött.
Der åter dylika framställningar flyta från re¬
nare källa, från en vilseförd och upprörd fan¬
tasi, en förväxling af begreppet om folkets
ursprungliga frihet och Statsmagternes verk¬
ningskrets, der blir ett något djupare stu¬
dium i Rättsläran ett icke onyttigt medel,
att bringa de, med lofvande talenter utru¬
stade unge Män, till den föresatts, att li¬
ka mycket försvara Folkets rättigheter, som
Monarkens magt.
De» 28 Novcm be v f. ra. 5o t
Är del då Konungen tillåtet att gör,\
allt, livad Grundlagen icke uttryckligen
förbjuder? — Det ar denna vigtiga fråga»
hvartill jag omsider återkommer. Ligger
då icke i sjelfva begreppet af Lagbunden
Konunga-magt någonting, som begränsar
utöfningen af denna magt? Eller beskri li¬
ver icke Grundlagen i sin bela omfattning
en krets, inom hvilken denna magt måste
röra sig och hvarutöfver den ej får gå,
utan att träda in på den Medborgerliga fri¬
hetens område? Är icke denna, genom
Grundlagens anda och sammanhang bestäm¬
da rörelsekrets lika helig och oöfverträde-
lig, som inskränkningen för vissa i Lagen
beskrifne fall? Eller kan man mera länka
sig en Grundlag, som satte uttrycklig re¬
gel för hvarje handling af den ena eller
andra Slatsmagten, än en Civil-Lag, sorn
utstakade huru individen vid hvarje sär¬
skildt tillfälle skulle lefva och verka? Må¬
ste man icke antaga, att lika litet, som
den senare kan onäpst inträda på sin nä¬
stas rättsgebiet, om än ingen bestämd Lag
värjde det, lika litet må ock den föna
kunna, utan att visas tillbaka, sväfva öf¬
ver det allmänna omfång, sorn Grundla-
garne afteknat? Andre hafva före mig på
ett segrande säll visat, till hvilka orimlig-
heter, till hvilka vådor principen i sin
verkställighet skulle leda. Jag frågar blott
ännu en gang, skall icke naturen af hvar¬
je sak, sammanhållen med de principer»
5o2
Den 28 November f. m.
hvilka ofver allt i Grundlagarne äro ned-
lagde, skall icke sundt förnuft äfven få
åberopas till någon motvigt mot det exten-
siva tolkningsbegäret bos Magtens organer;
skola Folkets fri- och rättigheter, en ända¬
målsenlig verksamhet hos de Lagstiftande
Församlingarne, deras värdighet, ja sjelfva
deras existens undanryckas allt annat stöd,
än som kan hämtas från den döda bok-
. stafven?
Icke har Sveriges Constitutionella lif
utbildat sig mycket under dess Adertonåri-
ga bana. Huru skulle annars en Rådgifva¬
re, som alltsedan 1809 års Statshvälfning
stått en af de närmaste intill den Kongl.
Spiran, och ännu längre torde ämna utöf¬
va det mägtiga inflytande, han både i sin
Konungs Rådkammare och på vårt lagstif¬
tande rum omisskänneligen visat sig äga,
huru skulle han tilltro sig, att inför Rikets
nyss församlade Ständer förråda, såsom sin
öfvertygelse, den grundsatts, att allt är
Konungen tillåtet, som icke är förbjudet?
■— Dock! tidens storm bortsopar falska prin¬
ciper och principlösa Ministérer; men san¬
ningen, den enkla sanningen, om också
ilott såsom en enskild mans testamente,
skall taga ut sitt välde. Den skall en gång
freda mitt stoft från att någonsin trampas
af ett slägte, som ropar: lefve den om-
skränkta monarkien!
D e 11 28 N o v e 111 b e r f. m. 5o3
Herr Lefrén, Johan Pehr: Den siste
värde Talarens framställning har uppkallat
mig' att begära ordet, och jag anhåller der¬
före om Höglofl. Ridderskapets och Adelns
undseende; men när fråga är om att måla
taflor, under förutsättning, att penseldra¬
gen äro sanna, så tillhör det hvar och en
att granska, huru desamma dragas. Grefve
Frölich har sagt, att Ridderskapet och Adeln
protesteradt emot RiddarhusOrdningen. Jag
bestrider detta yttrande. Ridderskapet och
Adeln har, i anledning af den Kongliga Skrif¬
velse nan/rd/AX, att Kongl. Maj:t antingen täck¬
tes antaga hela det insända förslaget, eller
ock låta bero vid det gamla. Ingen protest
deremot har blifvit gifven; enskilt prote¬
sterar jag emot ett sådant yttrande. Det
är min rättskänsla, som säger mig, att
Ridderskapet och Adeln icke har rätt att
gå så långt. Yi hafva icke rätt att prote¬
stera; vi hafva endast rätt att i Constilu-
tions-enlig väg göra anmärkningar emot det,
vi finna stridande mot våra beslut. Detta
vore icke rätta vägen alt gå för ett Stånd,
som har äran till föresyn och Förfäders
minne till ledning. Jag har här fått höra
den framställning, att det skulle vara far¬
ligt och skamligt, att bekänna sig till de-
mocratiska principer. Jag för min del till¬
står, att jag bekänner mig till democraliska
principer; ty de stå väl tillsammans med
den Svenska Konungamagten. Det är sam¬
manbindningen af denna magt med Folkets
5q4 Den 28 November f. m.
bästa, som bar utgjort Nationens styrka
från Hedenhös; men det är Demagogen,
som jag hatar, han må komma från den
så kallade hopen, eller vara betittlad.
Herr Tham: Jag skulle icke längre
uppehålla Herr Grefven och LandtMarskal-
ken samt Ridderskapet och Adeln, om jag
icke funnit min känsla såsom Riddersman
sårad af det uttryck, att Ridderskapet och
Adeln bortskänkt sina lagliga rättigheter,
och låtit inkräkta på Rikets Ständers lag-
stiftningsmagt. Jag kan icke instämma här¬
uti. Dä Ridderskapet och Adeln hade den¬
na fråga under öfverläggning, så stod det
ju Ståndet öppet, att, med förkastande af
Nya RiddarhusOrdningen, bibehålla den
gamla. Ståndet gjorde det förra. Äge vi
då rätt, att vägra lydnad åt lagar, som
iiro i laglig ordning promulgerade ? Äga
Konungens Rådgifvare magt, att vägra ut-
gifvandet af en Kongl. Majrts befallning,
då den blifvit behörigen contrasignerad.
Man invänder, att man derigenom äfven
kunde komma att lyda befallningar om
mord eller andra brott. När det kommer
så långt; då sitter en Tyrann på Thronen
med Slafvar kring hans fötter; då äro sam-
hällsbanden redan i sin upplösning, och
liäfderna visa enda utvägen till så olyck¬
liga Nationers räddning. Vi äge rätt, att
anklaga Konungens Rådgifvare, om de till¬
styrka befallningar, som äro olagliga; mea
Den a8 November f. m.
5o5
lyda dessa befallningar måste vi, tills rät¬
telse i laglig ordning vinnes. Detta har
Ridderskapet och Adeln gjort; detta har
vår LandtMarskalk gjort, den jag vördar
och många med mig. Jag kan derföre icke
hindra min förtrytelse, att uttrycka sig,
då jag ser en man anfallen, hvilken fört
LandtMarskalksstafven under förra Riksda¬
gen med ära, och äfven vid denna Riks¬
dag skall göra det. Om de Herrar, som
ville tvinga oss till en olaglig handling,
då de ville förvisa frågan till Constitutions-
Utskoltet, hade velat gå tillväga med nå¬
got mera moderation, och begagna den an¬
visning Kongl. Maj:ts skrifvelse innehöll,
enligt hvilken oss stod öppet att inkomma
med förslag till en ny Riddarhusordning
och dertill uppgifva motiverna, så hade
al! obehaglig discussion i detta afseende
upphört. Jag afskyr alla personliga anfall
emot detta Stånd, och dem som med he¬
der tillhöra detsamma, samt kan icke god¬
känna de Mäns handlingssätt, ifrån hvilka
sådant utg§,r.
Mångå yttrade härtill deras bifall. .
Hans Excellence _, Herr Grefve af
Wetterstedt: Efter hvad en värd Talare
nu yttrat, borde jag icke upptaga ett ögon¬
blick, af Högloft. Ridderskapets och Adelns
tid; ty de tänkesätt jag ämnade yttra, dem
har han hällre framfört, än jag skulle
5o6
Den 28 November f. m.
kunnat göra. Jag väntade icke eller att
hufvudfrågan skulle ånyo väckas, i synner¬
het sedan Friherre Anckarsvärd inträdt på
den bana, hvartill jag uppmanat honom,
då han yttrat, att det är anledning till
anmärkning emot contrasignenten af Rid-
darhusOrdningen, och dermed vändt sig
till ConstitutionsUtskottet. Det är den lag-
liga vägen, han har valt, och för den lyck¬
önskar jag mig. Jag är dock glad att Gref¬
ve Frölich å nyo väckt frågan, hvarigenom
jag kommit i tillfälle att få besvara tvänne
omständigheter, som röra mig personligen.
Herr Grefven säger, att jag erkänt, det nå¬
got Original-document af RiddarhusOrdnin¬
gen icke finnes. Det bestrider jag, att jag har
yttrat, och förklarar härmed, att ett sådant
Orginal-document finnes i HofCanzlersExpe-
ditionen, och är bilagdt StatsRådets Proto-
coll. Det är efter delta Original-document^
som tryckningen blifvit verkstäld, och in¬
gen Boktryckare har sammanflickat någon
Riddarhusordning; emedan den består af
de utaf Kongl. Maj:t bifallna §§ i det nya
förslaget, tillika med de bibehållna §§ af
det gamla. Grefve Frölich har sedermera
sagt, det jag skulle yttrat den läran, att
Konungen kan göra allt hvad, som icke i
Grundlagen är förbudet. Jag har alldrig
yttrat den tankan, och då Grefve Frölich
åberopat sanningen och det sunda förnuftet,
som genom tidens storm skola bortsopa fal¬
ska principer; så bar jag, för alt i sitt rätta
Den 28 No ve ra ber f. m.
skick återställa, både det sunda förnuftet
och sanningen af hvad jag sagt, och så att
det icke i den allmänna härjningen äfven
bortsopades, ansett mig böra afgifva denna
förklaring.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Grefve Frölich: Genast vid början af
justeringen utaf Protocollet för den i8:de,
tyckte jag mig finna, att Ridderskapet och
Adeln af vikit från den vanliga och, efter
mittbegrepp, Grundlagsenliga Formen, att
icke låta discussionerna vid justeringen sträc¬
kas vidare, än till blotta anmärkningar vid
Protocollet, och reservationer af sådane Le¬
damöter, som icke haft tillfälle förut af¬
lemna dem. Men i dag har jag lärt mig
den nya praxis, att man begynner vid ju¬
steringen en ny strid om principer och
ord. Denna rättighet nödgas äfven jag för
denna gång begagna till mitt försvar emot
de anmärkningar, hvarmed den upplästa
reservationen blifvit anfallen.
En värd Talare, Herr Lefren, har för¬
klarat, att han fästat sig egenteligen vid
ordet protestj som finnes i min reservation.
Det står der i det sammanhang, alt jag
säger, det Ridderskapet och Adeln emot
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse har prote¬
sterat. Jag väntade mig denna anmärkning
vid det begagnade ordet, och är således
5«8
Den 28 November f. m.
icke alldeles oberedd alt svara derpå. Det
kan visserligen sägas, att Ridderskapets och
Adelns beslut icke var någon sådan protest,
som formligeu sattes på papper och upp¬
skickades med en Deputation; men jag
hemställer, om man icke ändå kan nyttja
ordet protest, om en sådan handling, att
Ridderskapet och Adeln i flera timmar dis¬
en tterade öfver huru man borde anse deu
Nådiga Skrifvelsen, och när slutligen Rid¬
derskapet och Adeln, efter en sådan discus-
sion, genom votering kom till det resultat,
att icke antaga den nya RiddarhusOrdnin¬
gen, utan tvärtom alternativt anhöll, att
antingen den bos Kongl. Majit föreslagna
måtte i sin helhet gillas, eller ock få bibe¬
hålla den af år 1818, så underställer jag,
0111 nyttjandet af ordet protest, är så all¬
deles klandervärdt.
Samme Talare har sedermera sagt sig
äfven vara bland dem, som hysa democra-
tiska principer, och derföre ogillat ett från
min sida i afseende på dessa ord afgifvet
försvar, som synes honom alldeles onödigt.
Jag vet också, att democratiska principer
kunna sägas hysas och efteilefvas af en hvar
i en Monarkisk Stat, och jag delar i detta
fall samma åsigt, som Herr Lefre'n; men
jag hemställer till dem, sorn voro närva¬
rande, då Friherre Boije häromdagen upp¬
stod mot mig, om icke meningen i hans
yttrande innefattade detsamma, sorn om han
Dci; 28 November f. ra.
sagt: der står en demagog; en sorn talar
för mobben. En sådan är jag dock icke:
för att vara en sådan vill jag icke heller
blifva beskyld. En värd Ledamot, Herr
Tham, bar för alt vederlägga mig, begynt
•citera mina ord. Det är ganska lätt, att
vederlägga hvad yttrande och hvad språk
som hälst, om man får begynna med att
citera orätt. Den värde Talaren bar sagt,
det jag skulle yttrat, att Ridderskapet och
Adeln bortskänkt en rättighet. Jag hem¬
ställer, om hela detta ord finnes i mitt
anförande? Ilan har äfven framställt såsom
min grundsatts, att vi skulle äga, att väg¬
ra lydnad åt en Kongl. Maj:ts befallning,
som kommit till ossi laga väg. Der hafva
vi en ny position af Herr Tham! Det var
den värde Ledamotens egna ord, så vidt
jag i hast kunnat anteckna dem på denna
plåna. Jag vågar äfven bestrida, att jag
någonstädes sagt något sådant. Huruvida
en enskild bland Ridderskapet och Adeln,
man för man, måste lyda eller ej, äfvensom
om Ridderskapet och Adeln tillsammans-
tagna, i egenskap af en Lagstiftande För¬
samling, har rätt att vägra lydnad till en
laglig befallning, derom har jag ej yttrat
mig; men jag har sagt, att de ej äro skyl¬
dige lyda, och följaktligen kunna vägra
lydnad till en befallning, som tillkommit
i olaga väg. Der är mitt svar och den
vederläggning, som jag har att gifva på
Herr Thams yttrande. Herr Tham har til¬
Den 28 November Jf. ra.
lika ställt mig på den obehagliga punkt,
att jäg skulle behöfva yttra mig, huruvida
jag ogillade Herr LandtMarskalkens förhål¬
lande, då lian besvurit och antagit den
nya RiddarhusOrdningen. Jag är upprörd
vid att finna, att åt hvad jag sagt, i afse¬
ende på sak kan gifvas en så högst besyn¬
nerlig vändning. Min aktning för Herr
LandtMarskalken, min aktning för detta
Stånd förbjuder mig att ingå i några per¬
sonella perorationer; eljest skulle jag vilja
låna de störste vältalares fraser, för att
yttra, huru mycken vördnad jag har för
Herr Grefve De Geer; men jag förklarar
blott nu, att jag icke gjort honom någon
beskyllning.
Jag antecknade en del af hvad Herr
Grefve Wetterstedt yttrade, som jag icke 1111
finner för mig läsbart och hvarå jag således
för närvarande ej kan svara. Blott ett ord
vill jag nämna, i anledning af hvad Herr
Grefven förklarat, om den Original-hand¬
ling, som skulle legat till grund, för tryck¬
ningen af RiddarhusOrdningen. Jag får be¬
känna, att jag, vid åhörandet af hvad Herr
Grefve Wetterstedt yttrade, icke kunnat
fatta den mening, som skulle något Origi¬
nal blifvit till Tryckeriet afsändt att be¬
gagnas. Om något sådant Original finnes
i HofCancellersExpeditionen, dit jag troli¬
gen alldrig kan komma, så är det en sak,
hvaröfver jag efter Hans Excellences för¬
Den 9.8 November f. m. 5ii
säkran, bör låta mitt omdöme, jemte Rid-
derskapets och Adelns, hvila. Vidare har
jag intet att tillägga, men förbehåller mig,
att få utveckla mitt försvar en annan gång,
då jag icke är så alldeles oförberedd på
att blifva anfallen med sådane yttranden,
som jag tror skolat helt och hållet förfalla,
om de värde Ledamöterne behagat nogare
fasta uppmärksamhet på verkliga innehållet
af min skriftliga reservation.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade å nyo örn nöd¬
vändigheten, att hålla sig vid ämnet.
Friherre BoijeLudvig: Jag anhåller,
att få blott yttra några ord, lill begagnan¬
de af elen rättighet, som hvarje angripen
har att försvara sig. Jag skall göra det
med moderation; men jag begär, om också
med nytt äfventyr att anses vilja person¬
ligt anfalla, att få återföra den värda Leda¬
moten till något, som alltid torde vara nö¬
digt att iagttaga, nemligen till sanningen.
Man afviker alltid från sanningen, när man
genom sjelfskapade tydningar af andras ord
förvandlar dem till en annan mening än de
äga. Mina ord voro en erindran derom, sorn.
orden föllo, huru lätt det går, att när man
är inne på de democratiska principerna,
gå längre än man bör, då man också icke
alltid känner, hvarest man stannar. Nu öf-
verlämnar jag åt hvar och en, att döma, om
man icke kan vara inne på de democratiske
5ia
Den 28 November f. m.
begreppen, utan alt derföre vara deraocrat;
samt om i detta mitt yttrande låg någon
sådan beskyllning, som den värde Talaren
tillagt mig.
Jag har nu sagt, hvad som är ord för
ord sanni, och tili Eder egen moderation,
Mine Herrar, hänskjuter jag, om jag icke
till fy Ilestgjort den värde Talarens anspråk,
då jag förklarade, att det icke var min af¬
sigt att såra. Delta tycker jag för honom
bordt vara nog; och bryr mig för öfrigt
litet om hans obilliga missnöje.
Fortsattes justeringen af PleniProtocoI-
let för den 18 dennes f. m. till slut; hvar¬
efter
Herr von Qvanten, Carl, anmälte sig
och yttrade:
Det är i afseende på Herr Thams fol¬
sta framställning, som jag anser mig nöd¬
sakad, att till Protocollet yttra några ord.
Herr Tham afvek från ämnet till frågan
om en förändrad representation. Då Herr
Tham talar om Sverige, å ena, samt Nea¬
pel, Spanien och Portugal, å den andra
sidan, så frågar jag: Kan en sådan jemfö¬
relse äga rum? Och behöfva vi någonsin
frukta, att icke med ordning och lugn
kunna öfverlägga och besluta om en så
beskaffad fråga, utan att komma i en sådan
ställning, som dessa olyckliga Nationer.
Hans
Den 28 November f. m.
5i3
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalk en yttrade, det han ansåg sig
böra underställa Herr von Qvanten, huruvi¬
da det af Herr von Qvanten omförraälte
ämne hade något sammanhang med föreva¬
rande protocolls-jus teringen.
Herr von Qvanten: Jag stall blott
tillägga några ord. Då Herr Tharas ytt¬
rande inflyter i dagens Proloeoll, hoppas
jag det icke förnekas äfven mig, att få raina
ord der intagna, emedan jag skulle anse
Ridderskapet och Adeln icke handla rätt,
att gilla en sådan jemförelse, sora den vär¬
de Talaren gjort, derigenom att den lera-
nades oanmärkt. Jag får derföre påminna
Herr Tham om, alt då Gustaf I afskaffade
Catholisismen, upphörde all anledning till
fruktan hos Svenska Folket, att fritt yttra
sig och tala öfver hvad ämne sorn häldst.
Derföre kan man också numera med lugn
•öfverlägga äfven om ett förändradt repre-
sentations-sätt, utan att behöfva frukta så¬
dana resultat, sorn ofvannämde länder be¬
klagligen framvisa.
Friherre Anckarswärd: Herr Tham
har yttrat, att minoriteten bjudit till att
tvinga majoriteten till en olaglig handling.
Det är mot detta yttrande jag vill anföra
min reservation. Herr Thara, så väl som
många andre, utgår från den synpunkt, att
ingen olaglighet är begången i formen vid
i H. 33
Den a8 November f. m.
utfärdandet af den nya RiddarhusOrdnipgen.
Bevisningen för denna mening är likväl
alldeles åsidosatt. Hvad mig angar, så an¬
ser jag mig, i egenskap af Representant,
icke kunna åsidosätta allt afseende A ett af
föregående Representation fattadt beslut;
utan har i denna fråga trott mig böra, i
framsta rummet, fästa mig vid Ridderskapets
och Adelns sista handling under förra Riks¬
dagen. Det är belt och hållet, och alle¬
nast pa denna omständighet, som de olika
opinionerna hvila. Majoriteten har nu vun¬
nit seger i utslaget; men derföre kan icke
minoriteten anse sig besegrad i grundsatt-
sen. Jag är öfvertygad, att, om det vore
möjligt att anställa en votering deröfver,
huruvida man anser den ifrågavarande Rid-
darhusOrdningen tillkommen i laglig väg,
eller icke, skulle vi få ett helt annat re¬
sultat; men jag är också öfvertygad, att
den majoritet, som då skulle uppkomma,
icke skulle envisas att påtruga minoriteten,
att dess tanka vore en olaglig 'handling.
Jag tror dessutom, att med det lugn och
med den sans vi behandlat saken, vi, såsom
majoritet, icke skulle hafva beskyllt våra
motståndare för något sådant, som de mo¬
tiver, hvilka blifvit oss tillagde. Det är
ogerna jag förlänger denna discussion, och
det är derföre jag inskränker mig till den¬
na korta tankeyttring.
Grefve Horn_, Clas Fredrik: Äfven jag
ryår frånvarande utur Plenum, eftermidda¬
gen den 18 dennes; hvarföre jag först i
dag till Protocöllet får afgifva min Reser¬
vation mot Ridderskapets och Adelns, ge¬
nom votering fattade beslut, rörande Rid-
darhusOrdningen, och anhåller att i sam¬
manhang dermed få väcka en Motion.
Härefter uppläste Grefve Horn följande:
RiddarliusDirectionen är en myndighet
af Grundlagen erkänd, då dess Constitutio-
nella åligganden bestämmas af Riksdags¬
ordningen, hvarjemte en serskild Instruc-
tion uppdrager ät nämde Direction förvalt¬
ningen af Riddarhusets angelägenheter. Ut¬
färdandet af hvarje ny Riddarhusordning
måste vara en bland de vigtigaste af des¬
sa angelägenheter, och borde visserligen
vara Directionen ålagd; men om detta upp¬
drag saknas uti Instruetionen, synes det
mig icke destomindre vara för Riddarhus-
Directionen en sjelfkrafd pligt, att, med
skyldigt afseende på den Constitutionella
värdighet och det förtroende densamma in¬
nehar, till verkställighet befordra, hvad
Ridderskapet och Adeln i Grundlagsenlig
form beslutar, rörande sitt Stånds enskil¬
da angelägenheter, hvilka påkalla en stör¬
re uppmärksamhet, i samma förhållande de
hämta sin betydelse och vigt från ett nära
samband med Nationens. Så är förhållan¬
det med den från trycket år 1824 utgifne
Riddarhusordning; dess tillkomst borde väl
inom RiddarliusDirectionen föranledt den
Ben 28 November f. m.
fråga: af hvem och luiru en Riddarhusord¬
ning, den Ridderskapet och Adeln ej an¬
tagit, kunde, med iagttaganrle af Tryck¬
frihetslagens föreskrift om Författare-ansvar,
till allmänheten utgifvas. Att Kongl. Majrts
Höga Namn och en ansvarig Rådgifvares,
vöro i trycket begagnade, gaf visserligen
icke åt den oformliga afhandlingen af egen¬
skap af Lag; någon anledning dertill sak¬
nades så mycket mer, sorn den contrasig-
nerande icke ägde någon föredragningsskyl-
dighet eller rättighet inför Konungen uti
Lagfrågor, hvarföre det ock troligen blef
en möjlighet, att uti Ingressen till dea
olagligt promulgerade RiddarhusOrdningen
införa en digt om dess tillkomst. Allt det¬
ta måste hafva väckt RiddarhusDirectionens
uppmärksamhet, och bordt föranleda en
Direetionens underdåniga hemställan hos
Kongl. Majit, om rättelse i hvad sålunda
uti Hans höga Namn blifvit laglöst hand-
ladt. Kongl. Majit, upplyst om sanna för¬
hållandet, hade visserligen icke tvekat att
förkasta de inconstitutioneila rådslag, som
sednare beredt en möjlighet för den Mini-
steriella myndigheten, att nedsätta Ridder-
skapets och Adelns värdighet, alt kränka
dess och Nationens rättigheter, genom öf¬
verträdelse!’ af de Grundlagsbud, som an¬
gifva en gräns för magtutöfningen inom
Styrelsen och magtinflytandet inom Lag¬
stiftningen.
Den November f. m. 517
Jag anhåller, att detta Memorial måt¬
te till RiddarhusUtskottet remitteras, och
att Ridderskapet och Adeln af sitt Utskott
äskar upplysning om de åtgärder Riddarhus-
Directionen vidtagit, eller försumma t, till
förekommande af den olagliga och oform~
liga RiddarhusOrdningens prornulgerande.
Begärdes på Bordet.
Hans Excellence, Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Den plats mitt Stånds för¬
troende mig lemnat, att, såsom en af Rid-
därhus-Directionens Ledamöter, deltaga i
RiddarhusÄrendernas handläggning emellan
Riksdagarna, ålägger mig i detta Ögonblick,
att, så väl å egna, som mina medbröders
vägnar, svara på hvad Grefve Horn 1 sia
Motion yttrat emot Directionen. Riddar-
luisDirectionen liar emotlagit Hans Maj:t
Konungens Skrifvelse, jemte en af Honom
underskrifven och behörigen contrasignerad
Riddarhusordning. På samma sätt som den
vid alla föregående lika tillfallen blifvit,
lämnad. Det har ej ett ögonblick kunnat
falla Directionen in, att anse en sådan
handling för olaglig eller obehörigt tillkom¬
men. För ofrigt är jag säker att Directio¬
nen besvarar Grefve Horns framställning i
den behöriga ordning sorn Directionen till¬
kommer, sedan den samma, på sätt stad-
garne och formerna bjuda, genom Riddar-
liusTJtskottet blifvit Directionen commuui-
cerad.
5i8
Den 28 November f. m.
Grefve Horn: Herr Grefve De la Gar¬
die har tillkännagifvit, att RiddarhusDirec-
tionen fått emottaga ett Original till Rid-
darhusOrdningen, af Kongl. Maj:t under-
skrifvet och behörigen contrasigneradt. Det
är nu första gången jag hör delta förhål¬
lande, och det skall äfven för mig blifva
en stor tillfredsställelse, att få erfara, det
RiddarhusOrdningen sålunda kommit Rid-
derskapet och Adeln i laglig väg tillhanda.
Grefve Frölich > David: uppläste föl—
Då i 38 § RegeringsFormen uttryck¬
ligen föreskrifves, att alla ifrån Konungen
utgående Expeditioner och Befallningar,
utom i CommandoMål, skola, för alt blifva
gällande, Contrasigneras af den Föredragan¬
de, som vare ansvarig, att de instämma med
deröfver förde Protocoll; så måste det vara af
vigt, att allaLagFörslag, utan undantag, hvil¬
ka enligt Grundlagen fordra Konungens Höga
bifall eller blotta promulgations-åtgärd, för
att blifva gällande, de må angå föremål
för alla fyra Ståndens gemensamma Lag-
stiftnings-åtgärd, eller ett enskildt Riks-
Stånds, blifva inför Hans Maj:t Konungen
uti StadsRådet vederbörligen expedierade;
och som i alla mål, hvilka icke äro af
juridisk eller ministeriel natur, hvarom sär¬
skildt är stadgadt, RegeringsFormen så¬
som föredragande omnämner endast de fyra
Den 28 November f. m.
SlatsSecreterarne, försecldc nied till hvarje
särskild StatsExpeditiou anställde veder-
hörlige ProtocollsSecreterare, som för Pro-
tocollet ansvara, men icke HofCancelleren,
hvilken, saknande en så organiserad Expe¬
dition, dessutom, på sätt sjelfva benämnin¬
gen tillkännagifyer, har en hel annan i
Grundlagarne utstakad verknings-krets, och
hvars befattning med ärender, som röra
Rikets Ständer, eller de ämnen, hvilka af
dem i Lagstiftnings-väg behandlas, enligt
37 § 2 morn. Riksdagsordningen, är in¬
skränkt dertill, att tillställa StändernaKongl.
Majrts Nådiga Propositioner; alltså och ehu¬
ru, emot hvad sålunda är i Grundlagarne
tydligen föreskrifvet, HofCancellersEmbe-
tet hittills vidtagit åtskillige åtgärder, sorn
till dess befattning icke hört, deraf osäker¬
het och olägenhet dels uppkommit, dels
uppkomma kunnat; får jag vördsamt fram¬
ställa den MoLion, alt Ridderskapet och
Adeln, genom en underdånig Skrifvelse till
Kongl. Maj:t, deri de öfrige RiksSländen
höra inbjudas att deltaga, skola, under
anförande af ofvannämnde grunder, anhålla,
det HofCancelleren icke hädanefter mätte
tillåtas vidtaga någon utöfver dess i Grund¬
lagarne föreskrifne Embetsbefattning ut¬
sträckt åtgärd med föredragning och expe¬
diering af Lagförslag.
Hans Excellence j Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt då den af
Den 28 November f. m.
Grefve Frölich nu väckte fråga syntes inne¬
fatta en ändring uti eller förklaring af
Grundlagen, ansåg Hans Excellence frågan
höra, jemnlikt 81 och 83 §§ Regerings-
Formen, af Grefve Frölich anmälas uti
ConstitutionsUtskotlet.
Grefve Frölich: I anledning af Herr
Grefvens och LandtMarskalkens uppmaning,
får jag anmärka den skillnad, som äger
rum emellan förklaringen af en constitutions-
fråga och ett simpelt vidhållande af en i
Grundlagen tydeligen utstakad grundsats.
Jag har i min Motion med flit undvikit,
att vidröra sådant, som kunde få den tyd¬
ning, Herr Grefven och LandtMarskalken
nu behagat gifva deråt, som behöfde Grund¬
lagen en förklaring, och jag underställer,
om denna Motion på något sätt innefattar
ett förslag till ändring af Grundlagen. Den
åsyftar helt simpelt, att Ståndet skulle hos
MedStänderna söka biträde vid d'en under¬
dåniga anhållan, att Grundlagen, i det
uppgifna fallet, såsom ganska tydlig, måtte
blifva efterlefvad. Jag får derföre, på det
så väl Herr Grefven och LandtMarskalken,
sorn Ridderskapet och Adeln, måtte kunna
taga saken i närmare betragtande, sjelf be¬
gära min Motion på bordet.
Hans Excellence, Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att om, på sätt
Grefve Frölich sjelf tillkänuagifyit, dess
Den 28 JVoveraber f. m. 521
Förslag icke borde anses åsyfta någon för¬
klaring af Grundlagen, återstod ej annat,
an att betragta det, såsom i sjelfva verket
innefattande en anmärkning mot Konungens
Rådgifvare, i hvilket sednare fall förslaget
icke eller kunde bos Ridderskapet och
Adeln vinna någon handläggning.
Grefve Frölich anhöll å nyo, alt dess
Förslag måtte få hvila på bordet.
Hans Excellence j Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att då förslaget
innefattade en anmärkning mot Konungens
Rådgifvare, och följaktligen ej finge af Rid¬
derskapet och Adeln handläggas , ansåg
Hans Excellence någon bordläggning deraf
ej eller lämpelig.
Grefve Frölich: Det är aldeles icke
min intention, att göra någon anmärkning,
utan blott, att den tydliga meningen af
Grundlagen måtte för framtiden iagttagas.
Jag får högtidligen förklara detta; förbe-
hållandes mig likväl, att, oberoende der¬
af, få göra anmärkningen i annan väg; och
jag vill derföre ännu en gång hemställa
till Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Ridderskapet och Adeln, huruvida mina
ord kunna tydas derhän. Jag vill ogerna
gå till den ytterlighet att få en vägran af
Proposition, och derpå följande votering,
hvarifrån jag afstår, af aktning för Ståndet
522
Den 28 November f. m.
oell dess Ordförande. Men jag protesterar
högeligen emot, att en sådan mening kun¬
nat dragas af mina ord.
Hans Excellence j, Herr Grefve Mör¬
ner, Adolph Göran: Det är i anledning af
hvad en värd Ledamot nu framställt, som
jag ber, att få erinra om hvad p § Regerings-
Formen innehåller: ”Uti alla mål som hos
”Konungen i StatsRådet förekomma, skall
”Protocoll föras. De tillstädes varande
”StatsMinistrar, StatsRåd, HofCaucelleren
”och StatsSecreterare eller de ^ som desse
”sistes tjenster förrätta j vare ovillkorligen
”förbundne &c. &c.” Det har sedermera blif¬
vit befaldt, att alla de Propositioner och
Meddelanden, som komma från Rikets Stän¬
der, eller afgå till Rikets Ständer, skola,
genom HofCancelleren, RiksStånden till¬
ställas. Utaf det uppdrag, som Regerings-
Forrnen sålunda gifyit HofCancelleren, att
vara Konungens Ombud hos Rikets Stän¬
der, har man äfven ansett det vara en
följd, att HofCancelleren borde föredraga
alla sådane mål, som röra Constitutions-
frågor. Detta har, alltsedan år i8op, be¬
ständigt blifvit iagttaget, och man har an¬
sett det tillhöra den Grundlagsenliga for¬
men. Då der icke står, att en bestämd
person skall göra det, utan att äfven an¬
dra personer kunna utöfva en sådan före¬
dragning, så har HofCancelleren, i egen¬
skap af StatsSecreterare i afseende å des-
Den 28 November f. ren
523
sa mål, varit den, som fått deras föredrag¬
ning åt sig lemnad. En förändring i det¬
ta förhållande, måtte således vara en för¬
ändring i en constitutionell bestämmelse,
hvilken hittills blifvit iagttagen, och jag
anser således frågan, icke här, utan endast
i ConstilutionsUtskottet, kunna komma un¬
der öfverläggning*
Friherre Anckar sw är d , Carl Henrikr
Jag kan icke erkänna rigtigheten af den
logik, som af den sista Talaren blifvit he-
gagnad; åtminstone har jag vid flere till¬
fällen sett, att HofCaneelleren blott varit
ett communicationsmedel emellan Konun¬
gen och Ständerne. Det hav vid mångå
och de flesta tillfällen inträffat, att ett
fullständigt StatsRåds Protoeoll åtföljt Ko¬
nungens Propositioner. Jag tror således ic¬
ke, attén praxis, att HofCaneelleren någon
gång föredragit mål, kan göra detta förfa¬
rande enligt med Grundlagens ordaförstånd ;
och hvad sjelfva Motionen vidkommer, ser
jag icke någon nödvändighet uti, att den
går till ConslitutionsUtskottet. Jag finner
den icke vara af en sådan natur. Jag tror,
att sjelfva principen är af mera vigt, än
om Motionen i öfrigt, såsom Grundlagsfrå¬
ga, bifalles eller icke; hälst den princip,
alt Piikets Ständer må kunna communicera
sina önskningar directe med Kongl. Maj:t,
icke är af Grundlagen förebyggd eller kull¬
kastad; och jag tror det vore orätt, om
5a4
13en 28 November f. m.
Svenska Folkets Ombud skulle hindras ifrån
en sådan beröring med Konungen. Jag
begär derföre Motionen på bordet; men
livad sjelfva formen beträffar, finnér jag
icke något hinder emot gillande af dart
åsigt, Grefve Frölich framställt.
Friherre Cederströrrij Jacob: Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken har ganska rig—
tigt upplyst förhållandet, i afseende å Mo¬
tionen. Antingen involverar den en be¬
stämd anmärkning emot ett förhållande, så¬
som Grundlags-vidrigt, eller åsyftar den
en förklaring af Grundlagens starlganden,
och det på annat sätt, än Grundlagen med-
gifver , nemligen: att Rikets Ständer skola
hos Kongl. Majit anhålla, att Grundlagen,
må tolkas på ett sätt, som icke förut är
derstädes bestämdt. 83 § RegeringsFormen
är tydelig. Den innehåller, att någon för¬
klaring af Grundlagarne icke må stadgas,
utan på sätt i 81 och 82 §§ är föreskrifvit,.
Om Grefve Frölich sedan behagade jemföra
Stadgandet i 29 § Riksdagsordningen, om
sättet för anmärkningar mot Konungens
Rådgifvare, tror jag han skall finna, att
Motionen icke är af beskaffenhet, att kun¬
na i Ståndet upptagas.
Grefve Frölich: Jag har för detta yt¬
trat, att jag anser Grundlagen i denna frå¬
ga ganska tydlig och klar. En värd Tala¬
re, Herr Grefve Mörner, har med sin fram¬
Den 28 November, f. m.
5a5
ställning syftat, att visa, det den iclce skall
vara tydlig, och att af ett sådant förhål¬
lande skulle uppstå ett behof, att vända
sig till ConstitutionsUtskotlet. Jag kail
dock icke medgifva detta; ej heller kunna
orden i 9 § RegeringsFormen ”StatsSecre-
”teraren eller den hans tjenst förrättar ”
få den tydning, att HofCancelleren skall
förrätta StatsSecreterarnes tjenster, på grund
af något Konungens Förordnande. Jag tror,
att dessa ord utpeka endast det förhållan¬
de, då en StatsSecreterare dör, sjuknar
eller har annat laga förfall, och då en an¬
nan, vanligen närmaste man intill honom,
förordnas att hans tjenst förrätta; men att
HofCancelleren skulle vara en substitut för
StatsSecreterarne, är en satts, som jag icke
kan godkänna. För öfrigt anhåller jag,
på det hvarken Herr Grefven och Landl-
Marskalken må tillåta någon irra sig, eller
Ridderskapet och Adeln hasta lill ett be¬
slut, emot hvilket jag kunde komma att
protestera, att min Motion må få hvila på
bordet.
Herr -von Hartmansdorff, August: Det
förefinnes verkligen en brist i vår Lag¬
stiftning derutinnan, att det icke är be¬
stämdt, hvilken som inför Konungen skall
föredraga mål, rörande Grundlagarna. 6 §
RegeringsFormen föreskrifter, huru alla öf¬
riga mål skola föredragas, men der är in¬
tet stadgadt om dessa. Det Ur, till följd af
Den 28 N o v e m b e r f. m.
en sådan brist, som den praxis uppkom¬
mit, alt HofCancelleren bitti is föredragit
och contrasignerat frågor om Grundlagarne
och Representation i allmänhet, ehuru olik¬
artade målen kunnat vara, och fastän de
baft ringa eller ingen gemenskap med hans
Öfriga Embets-befatilling. Det är ytterli¬
gare en brist i Grundlagens föreskrifter,
att, när Öfriga Föredragandes göromål sko¬
la granskas i ConstitutionsUtskottet, Hof-
CancellersExpeditionens Protocoll, så vidt
jag bar mig bekant, der icke behöfva komma
under skärskådan. Men emedlertid har bru¬
ket varit sådant, under föregående Riksda¬
gar, och jag vet icke, att någon anmärk¬
ning dervid blifvit gjord i Constitutions-
Utskottet. Jag vet blott, "att då frågan om
Styrelseverkens förändring vid sista Riks¬
dag förevar, föreslog Serskildta Utskottet,
att Grundlagsfrågor skulle föredragas af Ju-
stitieMinistern. Men sorn angående detta
ämne intet förmäjes i Grundlagarne, och
GonstitutionsUtskottet blott i allmänhet till¬
styrkte att HofCancellersEmbetet framgent
måtte bibehållas, utan någon förändring i
hvad nu gällande Grundlagar derom 1 all¬
mänhet bestämma; så är saken lika oaf¬
gjord. Skulle derföre den ifrågavarande
Motionen innehålla en anmodan till de Öf¬
rige RiksStånden, att förena sig med Rid-
derskapet och Adeln om en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t, att Grundlagen
må för framtiden iakttagas, i detta hanse¬
Den 28 November f. m.
ende; sä vet jag icke, på hvilken Grund¬
lagens § Rikets Ständer skulle stödja en
sådan begäran. Ehuru man ställde orda¬
lagen, skulle innehållet dock i sjelfva ver¬
ket blifva: Vi anhålla, att något af Grund-
lagarne, som förut icke varit vederbörli¬
gen iakttagit, hädanefter måtte blifva det.
Detta innefattar ju en bestämd anmärkning.
Med en sådan kunna Stånden icke fram¬
komma förr än saken blifvit af Constitu-
tionsUtskottet, enligt dess rättighet och
pligt, behandlad. Om någon tviflar, att
ConslitulionsUtskottet icke skall uppfylla
sin pligt, sä hör detta till menskliga in¬
rättningars och menni skörs personliga ofull¬
komligheter, hvilka först med tiden kunna
förbättras. För min elei tror jag således,
att så nödigt det än kunde vara, att Na¬
tionen någon gång finge omedelbart uttryc¬
ka något sådant inför Konungen, är det
dock icke förenligt med våra Grundlagar,
sådana de nu befinnas; och jag anser så¬
ledes Herr Grefven och LandtMarskalken
hafva handlat rätt, då han vägrat upptaga
Motionen, samt önskar, att Ridderskapet
och Adeln måtte låta dervid förblifva.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt j Gustaf: Jag instämmer fullkom¬
ligen med den sista värda Talaren, och
skall blott tillägga en liten upplysning.
Alla de i Grundlags-frågor af HofCancel-
leren föredragna mål, äro innefattade isär¬
Dea 28 November f. rn.
skilda Protocoll, och dessa Protocoll öf¬
verlämnäs hvarje Riksdag till Constitutions-
Utskottets granskning, sorn icke utsträcker
sig allenast till StatsSecreterarne, utan äf¬
ven till Föredragande i allmänhet, och jag
hemställer hvad verklig nytta, sorn då skul¬
le hämtas af en förändring härutinnan.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken uppläste slutet af Grefve
Frölichs ifråga varande Motion, så lydande:
”Jag får vördsamt framställa den Mo-
”tion, att Ridderskapet och Adeln, genom
”en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t,
”deri de öfrige RiksStånden böra inbjudas
”att deltaga, skola anhålla det HofCancel-
”leren icke hädanefter mätte tillåtas vid¬
taga någon, utöfver dess i Grundlagarne
”föreskrifne Embets-befaltning, utsträckt åt-
”gärd med föredragning och expediering
”af LagFörslag.”
Hvarefter Hans Excellence förklarade,
att som berörde Motion liksom förutsatte
det förhållande, att HofCancelleren tillfö¬
rene vidtagit en utöfver dess i Grundlagarne
bestämde Embetsbefattning, utsträckt åtgärd
med föredragning och expediering af Lag-
Förslag; men en slik framställning, efter
Hans Excellences omdöme, ostridigt innefat¬
tade egenskap af anmärkning; alltså ansåg
Hans
D#r> 28 November f. m.
52g
Hans Excellence, under åberopande i öfrigt
af de skäl Herr von Hartmansdorff nyss
anfört, sig böra förblifva vid dess redan
tillkännagifue öfvertygelse, att ifrågavaran¬
de Motion lagligen icke kunde hos Ridder-
skapet och Adeln till någon handläggning
upptagas.
Grefve Frölich: Jag har redan en gång
förklarat, hvad meningen är med min Mo¬
tion. Om uti mitt skrifteliga anförande
skulle finnas några ord, som gifva anled¬
ning dertill, att den skulle åsyfta en an¬
märkning, så hemställer jag, om icke dessa
ord lätt kunde borrttagas, i händelse, enligt
min önskan, Motionen remitterades till Ex-
peditions-Utskoltet, som torde verkställa
denna uteslutning. Det är sjelfva ämnet,
icke orden som böra komma i fråga. Äro
emedlertid, som jag ser, de fleste ibland
Ridderskapet och Adeln af motsatt tanka
med mig, i afseende på formen, så får jag
trösta mig med, att jag varit den förste,
som härigenom fått väcka uppmärksamheten
på ett förhållande, som, allt sedan 1809,
ägt rum, och som icke har för sig någon
gällande föreskrift i Grundlagen.
Hans Esccelle-nce Herr Grefven och
LandtMarskalken'yttrade, att, då Hans Ex¬
cellence redan framställt sin åsigt af äm¬
net, samt Ridderskap^ och Adeln tyoktes
1 H. 34
53o
Den 9.8 N o v e ni b e r e. m.
densamma dela, ansåg Hans Excellence nå¬
gor» vidaie öfverläggning i detta ämne icke
lämpeligen böra äga rurft; hvaruti Ridrler-
skapet och Adeln äfven hördes instämma.
Upplästes Kongl. Maj:ts nyss ankom¬
ne Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
af den iq dennes, angående fördelningen
af de, genom en >med Kejserlig Ryska Re¬
geringen afslutad LiqvidationsConvention,
influtne medel.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan tre qvart till 3 eftermid¬
dagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 28 November.
Plenum klockan 6 eftermiddagen.
Upplästes Kongl. Majrts, den ip och
26 dennes afgifne, samt i förmiddags Ple-
Den 28 November e. m. 531
mim ankomne, Nådiga Propositioner till
Rikets Ständer:
1:0 Om anslog af medel till Naviga-
tions-Skolors inrättande.
2:0 Angående upplåtande af tvänne
Tunnland jord på lotten N:o 8 af Eskils¬
tuna Kungs-Ladugårdsägor, till inrättande
af en ny Begrafnings-plats för Eskilstuna
Stads- och LandsFörsamlingar.
3:o Angående Curhus-Afgiftens fort¬
farande.
4:o Om rättighet för SparBankerne i
Riket, att emot ränta i BancoDisconten in¬
sätta en del af deras Fond, för att i mon
af behofvet kunna åter derifrån uttagas och
disponeras m. m.
5:o Med öfverlemnande af Förslag till
ny PrestvalsFörordning.
6:0 Om fortfarande anslag till Ström-
rensningar och lättade vaiten-communicatio-
ners befrämjande.
7:0 Om upphörande af CertePartiers
chartering för Fartyg, som begagnas till
inrikes Sjöfart;
Äfvensom Kongl. Maj:ts d«n 36 dennes
till Rikets Ständer aflåtne, samt i förmid-
Den 28 November e. ra.
dngs Plenum ankomne, Nådiga Skrifvelse,
angående Myntvärdets upprätthållande
Lades på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Herr Ne¬
therwood j Wilhelm , afsagt sig den honom
uppdragne befattning, att vara Ledamot i
ExpeditionsUtskottet.
Herr af Uhr„ Carl David , uppläste
följande:
Att Sverige, likasom andra civiliserade
.Nationer, ifrån äldre tider främjat upplys¬
ning och befordrat Vetenskaperne, är en
sanning, som minst på detta rum fordrar
någon bevisning. Men då de Theologiska,
Philologiska, Natural-IIistoriska, de rent
Mathematiska, och Militaira Vetenskaperna
sålunda åtnjutit all vård och uppmuntran,
måste å andra sidan medgifvas, alt de appli-
cativa eller de, som skulle grundlägga kun¬
skaper, egenteligen användbara och nyttiga
för Näringsidkare, intill de sednasle åren,
blifvit helt och hållit förgätne.
Ändteligen har man nu äfven insett
behofvet af dem, och Technologiska Insti¬
tutet här i Staden, samt Bergsskolan i Fah-
Den 28 November e. rn.
Iun, hvilka Inrättningar, begge hafva för
ändamål, att bibringa Näringsidkare de flere
för deras handteringar nödiga kunskaper
synas vara en borgen derföre, att Svenska
slöjder och handtverk hädanefter skola be-
drifvas med större fullkomlighet och fram¬
gång, än det liittils varit möjligt, såvida
nämde inrättningar sättas i tillfälle att ut¬
rätta allt det goda, man. af dem har skäl
att förvänta; och är det af sådan anledning
jag nu får den äran fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet, på BergsSko-
lans närvarande ställning och behof.
Bergsskolan i Fahlun grundar sig lill
en del på anslag af p:de HufvudTiteln, till
ett belopp af 2800 R:dr, samt till en del,
eiler med 1200 R:dr utur Fahlu Bergslags-
Cassa.
Men som dessa anslag, från Inrättnin¬
gens första början, befuuuos otillräcklige,
och välgörande verkningar uppå alla grenar
af Benrshandteringen deraf voro att förvän-
c- O
ta, beslöt BruksSoeieteten, alt understödja
densamma, och bidrar tills vidare, med
en årlig Summa af 3200 R:dr, hvarigenom
BergsSkolans sammanräknade tillgång föråret
utgör 7200 R:dr, och då derifrån afräknas
1600 R:dr, Stipendii-medel, återstår för
Bergsskolan en årlig inkomst af 56oo R:dr
B:co, hvarmed skola bestridas:
534 Den 28 November e. m.
1:0 Underhåll af Byggnader, Gala och
Väg.
2:0 Löner för 2 beständiga och 5 till¬
fälliga Lärare.
3:o Årliga Resekostnader för Läraren
och Stipendiaterne.
4:o Aflöning för Vaktmästare och
Handtlangare.
5:o Aflöning för en Bokhållare.
6:o Inköp af Böcker och Journaler.
7:0 D:o af Chemiska apparater och
Materialier, uppgående till minst 1200 R:dr
B:o årligen.
8:0 Inköp af Ved Kol och Ljus.
9:0 Utgifter för stora praktiska försök.
10:0 D:o för Rillnstrumenler, Pap¬
per och Marscheiderlnstrumenter.
11:0 Utgifter för Physiska och Mathe-
matiska Instrumenter m. m.
Och som ingen af dessa utgifter, utan
olägenhet kan undvikas, och behofven så¬
ledes öfverstiga tillgångarne, har följden
deraf blifvit, att undervisningen icke kan
göras så vidsträckt eiler fullkomnad, sorn
vederbör, då Lärjungarne, i saknad af både
apparater och Lärare, icke sjelfva få lägga
hand vid de ämnen som borde afhandlas.
Undervisningen i Bergsskolan har derföre
hittils hufvudsakligen måst inskränkas till
Den 28 N o v e n> ber e. m.
51»
Chemiska Vetenskaperne; de Mathematiska
och Physiska hafva deremot föga kommit i
fråga, ehuru oumbärliga dessa Vetenskaper
äro för de fleste af våra Näringar, och
derföre äfven borde kunna bibringas på ett
sätt, att sjelfva grunderne för dessa Veten¬
skaper, igenom användande af Instrumenter
och Modeller, gjordes, alt jag sa må säga,
handgriplige, äfven för de Elever, hvilka
sakna någon grundeligare Vetenskaplig un¬
derbyggnad.
Att undanrödja denna brist, och att
tillika sätta denna Läro-anstalt 1 tillfälle,
att åstadkomma allt det gagn , man af den¬
samma, med så mycket skäl har att förvän¬
ta,, vågar jag i ödmjukhet föreslå ett ökadt
anslag af Stats-medlen af 1000 R:dr B:co,
såsom Lön för en beständig Lärare, uti
Malhematik och Physik, samt 800 R:dr
årligen, till inköp af Materialier och In¬
strumenter m. m. för en Modell-verkstad,
hvarigenom, inberäknade de 2800 R:dr,
som redan utgå från Qtde Hufvud-Titeln,
Statens anslag för Bergsskolan i Fahlun,
kommer att utgöra 4600 R:dr B:co om året,
hvartill jag hoppas, att Rikets Ständer, så
mycket häldre lämna deras bifall, som förde-
larne af denna Läro-anstalt, ehuru under¬
stödd af enskildes bidrag, icke böra inskrän¬
kas ensamt till Bergshandteringen, utan der-
jämte medverka till det Allmännas och hela
Landets väl, i samma inon, som upplys¬
536
Den 28 November e. m.
ning och arbets-skicklighet spridas derifrån,
äfven till andra Närings-grenar, hvilka, utan
vissa förberedande kunskaper, ej kunna upp¬
nå någon fullkomlighet.
Herr LefrénJohan Pehr: Jag har
begärt ordet, för att understödja den nu
väckte Motionen j men anhåller tillika få
tillkännagifva, att detta ämne blifvit be-
handladt i den Commité, som varit syssel¬
satt bereda förbättringar i våra Undervis¬
ningsanstalter. Bergsskolan i Fahlun har
ej blifvit försummad i de framställningar,
som derstädes blifvit gjorde. Mig synes
derföre, att detta mål bör pröfvas i sam¬
manhang med frågorne om Rikets under¬
visningsverk i allmänhet, på det ej iso¬
lerade åtgärder i så vigtiga ämnen måtte
vidtagas.
Lades på bordet.
Herr Montgommeri, Gustaf, anförde
skrifteligen:
Ibla'nd alla mennisko-snillets uppfin¬
ningar, har väl ingen blifvit så mycket
missbrukad, ingen spridt så gränslöst för¬
derf, ingen på en gång i moraliskt och fy¬
siskt afseende verkat så oerhördt skadligt
som Brännvinet, åtminstone inom Sveriges
laudamären och i synnerhet under de sed¬
nare 3o å 4° åren.
Den 28 November e. m. 537
Despotismen, som så ofta ifrån Timo¬
nen ibland folket åstadkommit oberäkneli¬
ga olyckor genom återhållen upplysning,
eller påtrugade inrättningar, hvari blott
Herrskarn.es, icke Folkets fördelar utgjort
ögonmärket, bar äfven, genom den såkal¬
lade regula. Brännvinsbränningen, lemnat
lika varnande, som icke lätt igensopade
spår af den godtyckliga maktens jernhdrda
och samvetslösa förfaranden.
Ännu finnes ibland oss några grånade
vittnen ifrån den tid, då den nyttiga, åt¬
minstone oskadliga, husbehofs-bränningen,
af en blott efter enskilt slem vinning be¬
räknande Regent, förböds, för att, i så
mycket större scala, och med så mycket
bättre vinst, endast af Statsmakten kunna
begagnas.
Redan höres barn och barnabarns rättvi¬
sa, ehuru, hemska förbannelser öfver deras
fäders samvetslösa förtjenslerj att, på en lätt¬
sinnig Regents vink, ifrån sjelfva Helgedomen
och Embetsrummen uppmuntra den om
sitt eget bästa förblindade och ej sällan
lätt vilseförda hopen att, genom den möj¬
ligen största bräqnvins-consumtion, göra
sig väl förtjenta af Konung och Samhälle;
men huru mycket förtjensterna mot den
förra — jag älskar att tro i synnerhet den
tiden, — voro skilda från förtjensterna
mot det sednare, derom har, i detta fall.
538
Den 28 November e. m.
en nära halfsekels-lång bedröflig erfarenhet
öfvertyga t, äfven den mest ensidiga och
till och med den i maktens smickerdunst
värst insnärda varelse. Eller huru jäfva
dessa förtjensters ohyggliga följder, att, ge¬
nom inrättningen af krogar nästan vid hvar¬
je half milstolpe, förleda Allmogen tilL att
bortslipa det myckna eller lilla den med
tungt arbete, under svett och möda, kun¬
nat förvandla i penningar; och om någon,
beräknande krono-brännvinets dyrhet, sök¬
te att, medelst begagnande af eget brän¬
neri, bespara sin svårt förvärfvade styfver,
då anklagades, plundrades, piskades, plikt-
fäldes och med offentlig vanära brännmärkr
tes denne olycklige, om sitt eget bästa
omtänksamme Medborgaren? Och lyckades
icke de om sitt eget intresse och Regen-
tens välbehag nitiska Brännvins-fiskaler-
na att taga denna medborgare på bar ger¬
ning, under det brännvinspannan rykte
eller ännu var varm, så tvangs, med bugg
och slag, öfvertaltes eller betaltes, far att
vittna mot son, son mot far och tjenstfolk
mot husbönder; och dessa vittnesmål, tvert-
emot tydlig lag, ålades att vara gällande
inför Svensk domstol. Derifrån dessa fasa-
väckande uppträden emellan Embetsmän-
nens tjenste-andar och fredliga Medborga¬
re, som den tiden ägde rum; derifrån des¬
sa blodiga händelser, då enskilta bränne-
rier upptäcktes och af ägaren försvarades,
då mord och brand hörde nästan till ord¬
Den 28 November e. m. 53g
ningen för d;igen, tillika med mened och
falska angifvelser, slagsmål och fylleri, då
den liderligaste sällen ansågs för den stör¬
sta patrioten, den största afgång på bränn¬
vin för det skönaste bevte på folkets väl¬
måga och folkets fosterlandskänsla.
Under sådana förhållanden, huru kun¬
de dessa regala Brännerier annat bli än
en bestämd orsak till otaliga laster, och
medföra lasternas vanliga följd att häm¬
nande återfalla på deras upphof/ Också
medtog dessa inrättningar, jemte Folkets
redbarhet, kraft, ordningskärlek och sed¬
lighet, alla de oerhörda summor af Statens
medel, som man påräknat att de skulle så
rikligen återgälda, att uppoffringar derföre
af Regentens ära, Lagens helgd, allmän
säkerhet och dygd, icke väckte någon be¬
sinning, mindre något behjertande. Dessa
inrättningar, tillika med den nästan sam¬
tida inrättningen af Kongl. NummerLotte-
l iet, äro att jemföra med Pandoras ask,
hvarifrån alla möjliga olyckor och förderf
utgått och spridt sig bland Svenska Natio¬
nen: måtte åtminstone hoppet lika väl va¬
ra på de förras _, som på den sednares
botten!
Det är detta hopp som lifvar mig,
och som borde lifva hvarje Fäderneslan¬
dets sanna vän, att göra allt som står i
mensklig förmåga att hejda, (då på en
54o
Den 28 November e. m.
gång tillintetgöra icke är möjligt), den syn¬
daflod af brännvin, som i så många år ho¬
tat att dränka våra Medborgare, att förslöa
deras båg för allt redbart, att undergräf¬
va återstoden af deras redan försvagade
fysiska och moraliska krafter, att förljum-
ma deras fordom varma fosterlandskänsla,
att förminska deras urgamla mod, ihärdig¬
het och arbetsförmåga, att förslafva deras
kända frihetssinne och göra dem till ett
lättvunnet byte för den första inkräktaren
af deras uråldriga inre eller yttre sjelf¬
ständighet.
Några af en falsk ekonomisk fördel
förblindade försvarare af brännvins-brän-
ningen yrka, att Landtmannen, den för¬
utan, hvarken skulle kunna framföda sina
kreatur eller goda dem; men, oberäknadt
att drankens användande till dessa ända¬
mål, af andra uppmärksammare Landtman,
i afseende på nyttan, anses mycket pro¬
blematiskt och af många till och med skad¬
lig både för mjölken, som genom dranken
blir sämre och mindre hållig, och för krea¬
turens tänder, som derigenom försvagas
och förstöras tillika med iuelfvorna, samt
icke eller fördelaktigt för göd kreaturen,
emedan köttet och fläsket blir mindre mu¬
stigt och icke väismakligt, hvadan också
köpare numera göra sig underrättade, om
fetman är en följd af dranken, i hvilken
händelse värdet betydligen minskas; så be¬
Den 28 No vem ber e. m.
visar vår egen historia, att innan rlet olyck¬
liga brännvinet ens till namnet var kändt
bos oss, kunde våra förfäder framföda mång¬
faldigt flera kreatur af alla slag än nu,
ehuru en under sekler förökad odling bor¬
de ådagalägga just motsatsen. Detta af mig
nyss vederlagda, så ofta och så ihärdigt,
mera af egennyttan än en verklig ekono¬
misk fördel, upprepade argument för brän-
neri-friheten försvinner dessutom belt och
hållet, så snart man erinrar sig den be¬
stämdare nytta, en sednare tids för men-
niskor och boskap lyckligare uppfinning:
Potatoes nemligen, äfven i detta fall med¬
för. Men, om också, emot sanning och
rätt, medgåfves, att brännvins-tillverkningen
i stort vöre för Landtman till och med
serdeles fördelaktig i anseende lill möj¬
ligheten att framföda ett större antal krea¬
tur; så tror jag dock att, med den öfver¬
allt så uppenbara erfarenhet om brännvi¬
nets oberäkneliga skada på menniskor, bå¬
de i moraliskt och fysiskt afseende, ingen
så litet samvetsgrann Medborgare nu mera
finnes, som icke, äfven med någon uppoff¬
ring af egen fördel, önskade att i allmän¬
het minska tillverkningen deraf, för att deri¬
genom minska dess förderfliga följder på
så många tusendetals medmenniskor. Upp¬
lysningen har verkligen, jag älskar att tro
det, under en sednare tids friare Statsför¬
fattning, så mycket åtminstone tilltagit, att
man i våra dagar, icke utan vanära lör sig
Den 28 November e. m.
och sin samtid, hvarken vill eller kan yr¬
ka, att medmenniskors bästa bör vika för
boskapens.
Skulle åter någon ännu vara så förhär¬
dad af egennyttan eller så förblindad af
fördomen, att han icke ville medgifva eller
icke inser brännvinets skadlighet, så borde
lian dock låta öfvertyga sig om motsatsen
af den bepröfvade, redlige, allmänt akta¬
de, ja vördnadsvärde menniskokännaren och
mycket uppmärksamme och skicklige Lä¬
karen, som i årets Almanqch derom gifvit
en tillfyllestgörande upplysning och be¬
höflig varning i sinom tid. ”Utan att be¬
skrifva det vettlösa och skamliga tillstånd,”
säger han, ”sorn kallas rits, hvilket, ty
”värr, alltför ofta framställer sig lill hvars
”och ens åskådning, vill man nämna blott
”de vanligaste försämringar i helso-tillstån-
”det, som brännvinet åstadkommer. Den
”första kroppsdel som lider, är magén,
”så att bränn vins-suparen förlorar mat¬
lusten och matsmältningen, och kati slut¬
ligen knapt förtära någon egentlig föda,
”hvaraf naturligtvis följer en mer och mer
”tilltagande svaghet med darrning i hän-
”derna och liela kroppen. Derjemte eller
”derefter följa de egentliga sjukligheterna:
”stockningar i lefvert! och underlifvets öf-
”riga inelfvor, gulsot, vattensot, ofta fal¬
landesot och galenskap. Att således en
”biäunvins-supåre är en ömklig, fastän
Den .t 8 Noveni ber e. m.
543
”knapt ömkansvärd, varelse, finnér hvar
”och en, äfvensom att han går med bråd¬
störtande steg döden till mötes. Det vore
”ändock väl, om hans brottslighet dermed
”vöre slut. Men hurudana barn skall väl
”en sådan försvagad, utmärglad varelse lem¬
ina efter sig? Jo, allmän svaghet, kör-
”telsvullnader, engelska sjukan, höftsjuka,
”ögonsjukdomar m. fl., äro nästan ound-
”vikliga hos barn af sådana föräldrar. I
”så beskaffade omständigheter få beklagli¬
gen barnen lida för Fädernas missgerning.”
”Detta må vara nog,” fortfar han, ”för
”att öfvertyga hvar och en någorlunda tän-
”kande menniska om brännvinets skadliga
”inflytande på hälsan. Dess förderfliga ver-
”kan på sederna är, om möjligt, ännu be-
”dröfligare.” De rysliga och mångartade
brott, hvartill brännvinet är ett påtagligt
upphof, kunna icke alla omnämnas. ”En
”högaktad och numera djupt saknad Leda-
”mot i Konungens Högsta Domstol (\Tusti-
”lieRådet Toren) upplyser bemälte Förfat-
”tare, har, uti en afhandling, tryckt 1823,
”kallad: Försök att bestämma orsakerna
”till ökade brottmål och medlen till deras
”förekommande eller minskning, a Ifvar li-
”gen bevisat detta/’ och de till Kongl.
SundhetsCollegium inkomna rapporter åda¬
galägga, a!t ifrån och med 1823, till och
med 1826, icke mindre än 36o personer
omkommit genom följderna af fylleri, an¬
544 Den a.8 November e. m.
tingen mördade i slagsmål under ruset,
eller döda af slag efter omättligt förtärd t
brännvin. Samma rapporter förete flere
exempel på husfäder, som mördat sig sjelf¬
va, eller hustru eller barn af förtviflan
deröfver, att de genom brännvinssupande
blifvit skuldsatta, nödställda och förstör¬
da, oberäknad! de flere mindre rysvärda
brott, såsom tjufnader, slagsmål, dagdrif¬
veri, hvartill det föranleder. I hvarje blad
af Post- och InrikesTidningarna läser man
om folk, i synnerhet bönder, som blifvit
satta under förmyndare, sedan de, genom
oordentlig lefnad, också en följd af bränn¬
vin, blifvit oskickliga att sköta sin egendom.
En af våra snillrikaste Manufakturister
bar, uppmanad af en bedröflig erfarenhet,
uti en under slutet af 1823 års Riksdag, i
ett af våra mest lästa Tidningsblad, införd
artikel: Tankar om brännvin och bränn-
vins-bränningj också lemiiat oss en upp¬
märksamhet, värd teckning af brännvinets
olyckliga följder: ”Det åstadkommer, yttrar
”han, en mängd split och rättegångar. Det
”uppfyller alla näringsställen med oredor
"och slagsmål, våra fattighus med fattig—
”hjon, assistancen med trasor, våra hus-
"håll med uselhet och allt upptänkligt elän-
”de, våra hospital med sjuklingar, våra
”fängelser med brottslingar, och slutligen
"våra afrältsplatser och straffställen med
Den 28 November e. m.
545
”olyckliga. Det förstör all samfunds-säll-
”het och trefnad. Våra kyrkor uppfyllas
”af kalla och liknöjda åhörare, bland hvil¬
ka största delen betungas af kyrkoki-ogs-
”brännvinets verkan, hvilket de njutit in-
”nan de bivista Gudstjensten. Våra verkstä-
”der få genom brännvinet usla arbetare, och
”våra salubodar framte dåliga varor. Det
”ökar arbetslönerna och dags-penningen,
”emedan en arbetare på en dag vill för¬
tjena så mycket, att lian åtminstone i tre
”dygn kan öfverlasta sig och lättjas. Det
”försvagar den uppvexande generationens
”fysiska och intellectuella förmögenheter;
”öfverallt i Landet och i Städerna åstad-
”kommer det fattigdom och elände. Det
”gör hjertat doft för hvarje ädel känsla,
”och sänker menniskorna vida under de
”oskäliga djuren.”
Han tillägger: ”Man hör nu ganska
”ofta, till och med dagligen, (det är skrif-
”vit 1823) resonneras öfver de olyckliga
”Spaniorerna, deras inqvisition och deras
”stora slafveri; men ingen tyckes påmin-
”na sig huru stora slafvar Svenskarne äro
”utaf brännvin. Jag medgifver, säger lian
”vidare, att det är en skam för hela Euro-
”pa att i igide seklet en inqvisition skall
”finnas; men då Spanien bar ett inqvisi-
”tions-offer, har Sverige hundra brännvins-
”offer.”
546
Den 28 November e. in.
Derefter bevisar lian, att i ett hushåll
af 16 personer, 8 man- samt 8 qvinnokön,
åtgår c>5 R:dr mera för brännvin än bröd,
ehuru endast 3 supar om dagen för hvarje
karl blifvit beräknade, och brännvinspriset
efter 10 års medelvärde på krogen.
"Innan jag slutar detta bedröfliga äm-
”ne, fortfar han, må jag fråga, huru en
"Nation kan förkofras, när den använder
"så stor del af jordens produkter att för¬
störa dess invånare?”
Erfarenheten ådagalägger också att,
oaktadt så många med ymnig skörd väl¬
signade år, sjelfva Nationen verkligen blif¬
vit fattigare, ty det är icke så ravcket skat-
tebördorne, ehuru dryga och i synnerhet
ojemt fördelade de än må vara, som icke
mera brännvinets mängd, som förvandlar
sjelfva jordbrukarnes öfverflöd till en så-
lialind allmän nöd, gör dagakarlens stora
förtjenst otillräcklig, undergräfver Fabriks-
idkares och handtverkares fordna välstånd,
samt bereder med jettesteg ett allmänt
elände bland alla andra folk-klasser, än de
som utsuga Nationens merg och must, nem¬
ligen producenter och försäljare af denna
vara, nästan de enda, som nu kunna påräk¬
na att förtjena mer än de för dagen be¬
höfva.
Den öfverhufvud beräknade syndaflo¬
den af 60 millioner kannor brännvin, som
Den 28 November e. m.
547
inom Sverige årligen konsumeras, kan, utan
all öfverdrift, liknas vid Promethei roffo-
gel, som med rastlös fart uppfräter våra
inelfvor, jemte Nationens materiella och
intellektuella förmögenheter.
Denna giftdryck har dessutom icke al¬
lenast den afskyvärda egenskapen att för¬
sätta dess millionertals älskare i den för
producenten förträffliga, men för konsu¬
menten förfärliga belägenhet, att nemligen
aldrig släcka den sednares törst, utan tvert-
om öka den, ju mer han dricker deraf;
men äfven den rågade olyckan att dess
siren-lika ånga lockar hvar och en lättsin¬
nig oemotståndligen till sig, för att små¬
ningom i fysiskt och moraliskt afseende
förderfva och döda sina offer.
Sådant förhållande kan icke annat än
förfära hvarje menniskovän och vän af Nord¬
mannakraft och Nordmannadygd och sjelf¬
ständighet; ett sådant förhållande skakar
sjelfva samhällets grundvalar, hotar att
försätta hela Nationen i det vådligaste slag
af slafveri, emedan sjelfva medlet att fräl¬
sa sig derifrån, försvagas och förstöres; ett
sådant förhållande tillintetgör de ytterst
nödvändiga, de skönaste vilkoren för men*
niskans lycka och lefnad i tiden, samt hopp
för evigheten, nemligen religionens, mora¬
lens och dygdens; ett sådant förhållande
rubbar enskilt och allmän säkerhet, och
5/f8
Den a8 November e. m.
påkallar derföre så väl Lagstiftande som
Lagskipande Maktens behjertande.
Jag tror således, — och är lyckligt¬
vis icke ensam af den tanken, — att al¬
drig än, hvarken vid denna eller de före¬
gående Riksdagarna något vigtigare ämne
förevarit, något mera värdt Riksens Stän¬
ders allvarligaste uppmärksamhet och för¬
tjenande hvarje rättskaffens och mennisko-
älskande Medborgeres ömmaste deltagande.
Man må icke invända, att frågan om
Representations-förändringen J Realisation
eller Myntbestämningen eller något annat
Financielt j Stat s-ekonomiskt eller Tryck¬
frihetsmål med det ifrågavarande, i det
ringaste är jemförligt. Ty alla andra an¬
dra angelägenheter, ehuru vigtiga de än
må vara, inverka dock icke hvarken så di¬
rekt eller så afgörande på hela Nationens
både materiella och intellektuella väl eller
ve_, som detta ämne, hvilket, hvad så på¬
tagligen blifvit bevist, icke blott afser Sven¬
ska Medborgares fysiska, utan ock deras
moraliska bestånd för närvarande och kom¬
mande tider. Att frälsa till det minsta
tvenne generationer från förderf och un¬
dergång, se der, såsom jag tror, det vig-
tigaste af ändamål!
Men huru sådant skall ske, huru det¬
ta det skönaste, det yppersta, det dyrba¬
Den a8 November e. m. 54g
raste, det heligaste af alla menskliga före¬
mål må, på det mäst syftesenliga sätt,
kunna till vägabringas, derom lära Rikets
nu församlade Ständer ingalunda uraktlåta
att uttänka och uppgifva bättre medel, än
jag det förmår, eller af en enskilt person
ens billigtvis kan påräknas.
Att med ett bugg upplösa denna gor¬
diska knut, tror jag icke vara det rätta;
jag tror, att alla förbud, antingen de må
afse ett direkt upphörande eller blott in¬
skränkning af brännvinsbränning eller bränn-
vinsnyttjande, hvarken äro nu mera ledan¬
de till det åsyftade ändamålet eller an¬
vändbara, och dessutom för mycket stri¬
dande mot en i öfrigt nyttig och tillbör¬
lig näringsfrihet i allmänhet.
Bästa sättet torde vara att genom en
drygare beskattning, och då, medelst för¬
böjd kostnad, afskräcka både tillverkare och
supare att iså stor skala, som hittills skett,
begagna sig af denna ohyggliga, kropp och
själ skadande och dödande, giftdryck.
Om t. ex. 16 sk:s bevillning erlades
för hvarje kanna brännvin, skulle derige¬
nom troligen en större inkomst än hela
statsbehofvet inbringas i Stats-kassan, om
nemligen samma produktion af brännvin
framdeles som hitintills fortfore; i allt fall
kunde med all säkerhet åtminstone så myc-
55o
Öen 28 November e. m.
let till en början påräknas årligen, alt,
till en ytterst behöflig lättnad i synnerhet
för Landtmannen, alla andra utskylder,
kronotionde och onera af hvad namn som
hälst, skulle kunna upphöra så länge nem¬
ligen brännvins-beskattningen fyllde Stats-
behofverna, hvilket visserligen länge nog
lomme att äga rum, emedan det beklag¬
ligtvis icke är att hoppas att brännvinssu-
pandet snart skulle aftaga, ehuru ett små¬
ningom upphörande, endast, genom detta,
icke våldsamma, utan på en gång rättvisa
och billiga medel, borde kunna väntas.
Det egentligen reglementariska för sät¬
tet af denna beskattnings utgörande och,
enligt min tanka, ändamålsenligaste fördel¬
ning, skall jag, så fort sig göra låter, föreslå
och till vederbörliga Utskotts vägledning
aflemna.
Jag har nu emedlertid blott velat fästa
Rikets Högloft. Ständers uppmärksamhet på
ett af de vigtigaste ämnen för mensklighe-
ten, säker derpå att åtminstone inom den¬
na upplysta samling, finna varma deltagare
för allt som rör Svenska Medborgares väl,
ära, sjelfständighet och sedlighet; tillfreds¬
ställd att deraf hafva framburit, om också
förgäfves, min skärf på Fäderneslandets al¬
tare, slutligen anhållande att denna min
vördsamma Motion måtte med de Respek¬
tive MedStånden kommuniceras och till ve-
Den 28 November e. m.
derbörligt Utskotts handläggning, remit¬
teras.
Lades på bordet.
Herr Hjerta, Gustafa uppläste föl¬
jande:
Då jag vid sista Riksdag emottog det *
förtroende, soin Ridderskapet och Adeln
lemnade mig, att vara en af Ståndets full-
mäglige i Rikets Ständers Bank, trodde jag
mig böra deri finna en uppmaning, att
söka utbilda och utveckla de Ideer om ett
bättre orduadt myntväsende och en kraft¬
fullare, näringslifvet underhjelpande, Bank¬
förvaltning, som jag vid samma Riksdag
framställt.
Jag gjorde mig dervid till en pligt,
att först söka fullkomligt öfvertyga mig,
om mina sattser voro öfverensstämmande
med de sanningar, hvilka i de rikaste och
lyckligaste Länder visat sig befordra Fol¬
kets trefnad och välmåga. Jag gjorde mig
derefter till en annan, att undersöka, hu¬
ruvida de åtgärder, som i Fäderneslandet
blifvit vidtagne, under och efter 1815 års
Riksdag, varit enliga dermed. Och jag
fann, med glädje, att de åsigter, hvilka
jag framställt under deltagandet i Stats-
och BancoUtskottens arbeten år 1823, voro
i hufvudsaken sanne och tillämplige, samt
55a Den 28 November e. m.
att mitt öde ingalunda skulle blifva, att
behöfva anse den reservation jag då fram¬
lade för Rikets Ständer, såsom ett framtida
vedermäle, att jag afgifvit Förslag eller
försvarat satser, hvilka, i grunden falska
eller obetänkte, nödvändigt skulle skada
Land och Medborgare,
Jag har deremot öfver tygat mig, att
de våldsamma åtgärder, som 1810 vidtogos
med Banken, och de obetänksamma Finance-
theorier, som vid 1815 års Riksdag blefvo
gällande, utgjort grundorsaken till den en-
skilta creditens förstörande inom Fädernes¬
landet. Den 1818 segrande planen att i
Hufvudstaden centralisera hela Landets Cre-
dit-väsende, har befordrat denna förstörel¬
se. i8a3 års RiksdagsBeslut lade väl grun¬
den till bättre ordning, men bristen på
ett verkligt och lagligt Mynt skall föreviga
vår financiella oreda. Handeln skall för¬
hindras, Näringarne aftyna, och Åkerbruket
allt jemnt nedtryckas; oagtadt alla de en-
skildta bemödanden för vår industrie, man
omisskänneligen förmärker, så länge man
fortsätter det, i hela samhällsskicket inver¬
kande misstag, att anse sig kunna lemna
ett bildadt och närigt Folk utan Mynt.
Efter att hafva med högmod jemnfört vårt
Financiella och Ekonomiska tillstånd med
de Länders, der Mynt-ordning och fria
Credit-bruk linnas; efter att slutligen hafva
Den 28 November e. m.
553
sökt en möjlighet till öfvergång ifrån det
falska, till det rätta, utan att vålla ängslan
lios mängden, förluster åt okunnigheten eller
våldsamma brytningar i de nu gällande sed¬
vanor och språkbruk; vågar jag att inför
Rikets Ständer framlägga ett af mig utar-
betadt Förslag till förordning om Mynt¬
foten. Fastän detta förslag är uppgjordt
för så väl en norm af 128 som 144 Schil-
lingar på Riksdalern Specie, får jag likväl
nämna, att jag anser 128 sk. vara den grund
för Mynt-värdets bestämmande, som nu bör
antagas.
Detta förslag grundar sig på begagnan¬
det af det närvarande förhållande Banco-
Sedeln, som inom Sverige utgör alla för-
skrifningars föremål, nu äger till Silfver.
Det förenar, som jag hoppas, beqvämlighe-
ten af en nätt och vacker enhet för Silfver-
inyntningen, med de bästa och tjenligaste
proportioner för utmyntningen. Dess an¬
tagande skall hvarken förvilla eller förän¬
dra närvarande förhållanden. Det skall blott
vara en anmaning, att glömma redan be¬
gångna misstag och undvika framtida miss¬
räkningar. Det skall återställa Svenska Fol-
iet uti det Europeiska Handels- och Närings-
lifvet, utan att uppoffra de privilegierade
Näringar, som vunnit på villervallan, eller
tvinga de ej monopoliserade, att slafva för
capitalernes till Silfver-görande. Det skall
554
Den 28 November e. ra.
upphäfva det Monopoliura, som våra ringa
inhemska Capitaler nu begagna; och sålun¬
da lossa de bojor, de pålägga idogheten.
Med dess antagande skall en ny tid borja;
en tid af bättre ordning, i både allmänna
och enskilta credit-bruken. Och i den skall,
som jag hoppas, en ädel och vis Styrelse
finna förnyade bevis af den oemotståndliga
kraft till utbildande af Statens styrka och
trefnad, som meddelas af Sanningens och
Rättvisans införande i alla samhällets an¬
gelägenheter.
Jag anhåller ora Remiss till Stats- och
BancoUtskotten, samt Motionens meddelan¬
de till MedStånden.
För att göra åskådligt, huru Sveriges
nya Mynt, enligt detta mitt förslag, skulle
kunna komma att se ut; anhåller jag, att
få aflemna ett Etuit, sorn innehåller sådane
Mynt, hvilkas vigt och utmyntnings-sätt äro
enahanda med hvad jag föreslår.
Förslag till Förordning om Myntfoten.
Om 128 sk. Bnnco-
sedlar på 1 R:dr Spe¬
cie tagestill grund för
mynt-bestämningen.
Om i44 sk- Banco-
sedlar på 1 R:dr Spe¬
cie tages till grund.
Den 28 November e. m.
555
1 Art.
Om Silfvermyntet.
§ ».
Enheten för S venska
silfver-myntet skall
vara Riksdaler. Riks¬
dalern skall innehål¬
la tvåhundrade tju¬
gufem, tusende-delar
(o,225) af i © vikt.
vigt finsilfver.
§ 2.
Silfver-myntningen
skall ske uti stycken
af en, en half och en
fjerdedels Riksdaler.
§ 3.
Dessa mynt skola
innehålla tre fjerde-
delar fint silfver och
en fjerdedel koppar
till alliage.
§ 4-
Yigten af E11 Riks¬
daler blifver trehun¬
dradedels (o,o3) ©;
på halfva riksdalern
femton tusendedels
§ i-
Enheten för Svenska
silfver-myntet skall
vara Riksdaler. Riks¬
dalern skall innehål¬
la två hundradedelar
(0,02) af 1 © vikt.
vigt finsilfver.
§ 3.
Dessa mynt skola
innehålla fyra femte¬
delar finsilfver och 1
femtedel koppar till
alliage.
§ 4-
Yigten af En Riks¬
dal. blifver tjugufem
tusendedels (o,025)
©; på halfva riks¬
dalern ett hundrade
556 Den 28 November e. m.
(0,015), och pä fjerde-
dels riksdalern sjut¬
tiofem tiotusendedels
(0,0075]) ®, allt vikt.
vigt.
Alltså skola två half¬
va, äfven som fyra
fjerdedels riksdalrar
väga lika med en riks¬
daler.
§ 5.
Det tillåtna reme¬
dium i finhet utgör
för silfvermyntet tre
tusendedelar, eller
myntets halt må kun¬
na afvexla sålunda,
att ett © myntadt
silfver kan innehålla
emellan sjuhundra¬
de fyratiosju tusen¬
dedels (0,747) och
sjuhundrade femtio¬
tre tusendedels 0,753
© finsilfver.
Likväl skall Mynt¬
mästaren använda all
omsorg, att hålla
myntet vid sin rät¬
ta halt af sjuttiofem
liundadedels(o,75)ffi
tjugufem tiotusende¬
dels (0,0125) och på
fjerdedels riksdalern
sexhundrade tjugu¬
fem hundratusende-
dels (0,00625) ffi, allt
vikt. vigt.
Alltså skola två half¬
va, äfven som fyra
fjerdedels riksdalrar
väga lika med en riks¬
daler.
§ 5.
Det tillåtna reme¬
dium i finhet utgör
för silfvermyntet tre
hundradedelar, eller
myntets halt må kun¬
na afvexla sålunda,
att ett © myntadt
silfver kan innehålla
emellan sjuhundra¬
de nittiosju tusende¬
dels (0,797) och ä*'"
tahundrätre tusende¬
dels (o,8o3) © fin¬
silfver.
Likväl skall Mynt¬
mästaren använda all
omsorg, att hålla
myntet vid sin rät¬
ta halt af åtta tion¬
dedels (0,8) © fin-
Den 28 November e. m. 5^7
finsilfver på hvarje ©
myntadt.
§ 6.
Följande remedium
må vara tillåtet i silf-
vermyntets vigt:
100 hela eller 200
halfva riksdalrarkun-
na väga emellan två
och niohundrade åt-
tatiofem tusendedels
(2,g85)ffi, samt tre
oell femton tusende-
dels (3,oi 5) ©.
4oo fjerdedels riks¬
dalrar kunna väga
emellan två och nio¬
hundrade sjuttionio
tusendedels (2,97g)
©, samt tre och
tjuguen tusendedels
(3,021) © vikt. vigt.
silfver på hvarje ©
myntadt.
§ 6.
Följande remedium
må vara tillåtet i silf¬
ver-myntens vigt,
nemligen:
4o hela eller 80 half¬
va riksdalrar kunna
väga emellan nio¬
hundrade nittiofem
tusendedels (0,995)
samt ett och fem tu¬
sendedels (i,oo5j ©.
160 fjerdedels riks¬
dalrar kunna väga
emellan niohundra¬
de nittiotre tusende¬
dels (0,993) samt ett
och sju tusendedels
(1,007) ® v^t‘ v*§t'
2. Art.
Om Guldmyntet.
§ 7 •
Af Guld kommer hädanefter att slås
enkla och dubbla Dukater. Dessa skola
hålla niohundra sjuttionio tusendelar (0,979)
558
Den 28 November e. m.
af sin vigt, i fint Guld; och 100 Dukater
böra väga åttahundra sjutton tusendedels
(0,817) Af ett skålpund fint Guld ut¬
myntas alltså etthundra tjugufem stycken
enkla Dukater, samt af två fint Guld ett¬
hundrade tjugufem stycken dubbla Dukater.
#
§ 8.
Det tillåtna remedium i vigt är sådant,
att etthundrade Dukater kunna väga mellan
åttahundra femton tusendedels (o,8i5) och
åttahundra nitton tusendedels (0,819) fg.
Remedium i finhet utgör två ettusen-
dedelar (0,002), så att 125 Dukater kun¬
na innehålla emellan niohundra sjuttiosju
(0,977) och niohundra åttioen ettusende-
del (0,981) fint Guld.
3 Art.
Om Kopparmyntet.
§ 9-
Enheten af Svenska Kopparmjmtet skall
vara öre.
Öret skall föreställa en hundradedels
Riksdaler.
§ 10.
Kopparrayntningen sker i stycken af
ett halft, ett, två och fem ören efter föl¬
jande grunder:
Den 28 November e. ni. 55g
vikt. vigt. diameter
halfva öret . . 0,01 fö o,5 dec. tum
hela 0,02 fö 0,7
dubbla .... o,o3 fö — — o,85
5 örestycket . 0,04 fö
§ ”•
Remedium i Kopparmyntets vigt må
utgöra 2 procent.
§ i2-
Rikets Ständers Bank äger att låta ut¬
mynta Koppar vid Myntverket, beräknadt
efter den för Kopparmyntet bär fastställde
myntningsgrund; dock icke utöfver 200 Skfö
om året de 3 första, och sedan 100 Skfö
de följande åren.
Skulle mera behöfvas, skall derom hos
Kongl. Maj:t serskilt anmälan göras.
§ '3.
Ingen vare skyldig att uti liqvid taga
Kopparmynt utöfver 25 öre.
4 Art.
Om myntning, smältning och probering.
§ *4.
En hvar skall äga, att få till utmynt-
ning uti Myntverket aflemna Guld och Silf¬
ver, att efter ofvanstående utmynlnings-
grunder utmyntas.
56o
Den 28 November e. m.
Derföre erlägges en slag-skatt af en pro¬
cent.
Ingen annan betalning, utom probe-
rare-afgift och för Guld under Dukathallt,
skedarelön efter fastställda tariffer, må vid
strängt ansvar af myntets embetsman affor-
dras lefveranterna.
§ i5.
Den, som i Myntverket vill bafva Guld
eller Silfver nedsmält i plantsar, betale der¬
före serskilt afgift, enligt den derföre Nå¬
digst fastställde tariff.
§ 16.
Sådana plantsar, om hvilka myntets
Embetsman anse misstanka kunna äga rum,
alt de, antingen genom svek eller ovård-
samhet, ej äro så likartade som vederbör
i alla punkter, böra å Kongl. Myntet om¬
smältas; dock uthugges deraf förut prof,
som jemföres med det, som efter omsmält¬
ningen å plantsen tages. Sammanslår bal¬
ten å dessa, består Kongl. Maj:t och Kro¬
nan smältningskostnadcn. Uppkommer åter
mer än fyra tuséndedelars (o,oo4) skillnad
i halt emellan båda profven, bör inlemna-
ren betala smältningskostnaden efter tariff,
samt äfven erlägga dubbel proberare*afgift
i stället för enkel.
§ *7*
Den 28 November e. m.
§■ ll-
För Bankens räkning bör myntverket
gjuta plantsar å de qvantiteter och i sådana
former, som Bankens styrelse det askar,
och böra dessa förses med en särskild,
dertill fasställd, stämpel, som utvisar vigt
och finhet.
Anmärkning: Skulle Kepparmyntnin-
gen blifva antagen efter detta förslag, bor¬
de vid Silfvermyntningen iakttagas, att äf¬
ven stycken af 10 öre i Silfver utmyntades.
I det fallet skulle §§2, 4 ocb 6 än¬
dras sålunda:
§• 2-
— — en fjerdedels och en tiondedels R:dri
§• 4*
Vigten &c. — — —■ — — — —
— — (^0,0075) samt på tiondedels R:dr
tre tusendedels (o,oo3) f®, allt vikt. vigt.
§. 6.
Följande remedium &c. — — — -—
4oo fjerdedels eller 1000 tiondedels
Riksdalrar kunna väga &c. &c.
Lades på bordet.
1 H. 36
562
Den 28 November e. ni,
Herr Hjerta Gustaf j anförde skrif-
leligen:
Då jag nu aflämnat Förslag till ny
Myntfot, och sakkunnige Mäns yttrande der¬
om gifver mig det hopp, att Rikets Ständer
skola dertill lemna uppmärksamhet; vågar
jag äfven öfverlemna Förslag till ny Lag
för Privata Banker. Detta Förslag grun¬
dar sig derpå, att de börjande Capital vinsters
skyndsamma förkofran är en outöslig källa
till National-rikedom; att denna förkofran
icke kan blifva allmän, om ej Bankrörelse
öfver allt i Landet drifves; utan i sådant
fall allenast inskränker sig till de få orter,
som kunna draga fördel af den enda be-
fmtliga Bankinrättningen; samt alt lånerö¬
relsen lider vid centraliserade Credit-stif-
telser, men deremot lättas samt ordnas ge¬
nom i orferne fördelade. Hela byggnaden
hvilar på erkännandet af Creditens natur,
nemligen: att Credit-papper kunna utgöra
större belopp än de Mynt-fonder, hvarå
de anvisa; samt alt det är rörelsen af des¬
sa Credit-papper emellan de orter, hvilka
hafva närings-förhållanden sins emellan,
som gifver ökad kraft til Industrien. Men
detta Förslag afser tillika möjligheten, ätt
kunna tillvägabringa sådane Inrättningar i
ett Land, der all enskild Credit länge varit
skakad i sina grundvalar, genom undan¬
ryckandet af dess vigtigaste stöd: ett lag¬
ligt Mynt. Derföre är dertill begagnad den
StatsBank, sora finnes. Dess kraft, om dea
Den 28 No vern Ler e. m. 563
ändamålsenligt dertill användes, l<an och
hör tjena till godtgörande af de olyckor,
dess olagliga förvaltning beredt Näringarne;
lill upphäfvande af de svårigheter, dess
ofullständiga inrättning medfört för lands-
orterne ; och till avlägsnande af de farhågor,
dess missförstådda rättigheter äfcnu utspri¬
da i allmänna Fredi t-lifvefc,
De förhållanden, hvari delta ännu sä
kallade Statens PenningeVerk, enligt mitt
Förslag, ställes till PrivatBankerne, och des¬
sa åter till BancoStyrelsen, äro sådane, alt
inbördes hjelp emot billig ersättning bere-
des Bankerna, och att säkra Controllör tryg¬
ga allmänheten.
Om detta Lagförslag af Pikets Ständer
antages, och af Kongl. Majit sanctioneras,
vågar jag tro, att snart nog Enskifta Bank-
Bolag skola bilda sig; och att, sedan Mynt-
ordningen beredt möjligheten af Credit på
längre terminer, PrivatÉankerne skola, ge¬
nom upplåning af enskilte Capitaler, bereda
sig en ökad kraft för utlåningen af sine
Credit-papper eller Banko-noter; samt så¬
lunda tjenligare Credit-bruk än de nuva¬
rande, åt Fosterlandets näringar bereda
<okad förlags-kraft.
Jag anhåller om remiss af detta för¬
slag till Stats- Banko-och LagUtskotten, samt
Motionens meddelande till MedStånden.
5G4 Den 28 November e. m.
Förslag till Lag för Pri<vat.-Banker.
Sedan erfaren-heten visat, att den år
1823, enligt Rikets Ständers beslut af Kongl.
Maj:t utfärdade förordning om vilkoret! för
inrättandet af enskilta Banker eller Diskon¬
ter, icke baft någon sådan påföljd, att dy¬
lika Credit-inrättninigar sig bildat, och allt¬
så, på sätt Rikets Ständer då förmodat,
icke den åtgärd synes varit tillräcklig, att
dylika Banker erliöllo tillåtelse, att för¬
skottsvis uppbära lånräntan, att efter för¬
fallotid uppbära öfverränta, samt att njuta
enahanda handräckning till sina fordringars
utsökande och indrifvande, som BancoDis-
konten; och då den i samina förordning
bestämda högsta oktroj-tid af endast 10
år äfven torde bidragit dertill; hafva Rikets
Ständer varit betänkte på denna vigtiga
angelägenhet. Det har icke undfallit Rikets
Ständer, alt det vacklande Myntvärdet lik¬
väl främst af allt vållat, att Credit-rörelsen
varit mindre liflig inom Fäderneslandet, än
hvad den annorstädes i flera Stater under de
sednare tiderna synts vara ; men då derföre,
med iakttagande af det värde förskrifning
garne nu äga, en Myntbestämning blifvit be¬
slutad och en ny förordning om Myntfoten
utfärdad, hvarigenom Riket åter erhållit ett
ordnadt Myntväsende, anse Rikets Ständer
sig med skäl kunna förmoda, alt enskilta
Den 28 JNr o v e m b.e r e. sa.
565
Banker skola kunna inrättas. Den låga rän¬
ta, som är gängse i flera Länder med hvilka
Sverige står i handels-relationer, gifver en
ej osannolik anledning, att äfven utländska
Kapilaler skulle kunna begagnas till för¬
läggande af Rikets Näringar, hvilka till stor
del i brist af Kapitaler ännu äro i linda.,
men hvilka synas här i Riket lättare än i
flesta andra Länder böra kunna utveckla
sig, med tillhjelp af de vigtiga förmånen,
som Landets natur och Folkets flit erbjuda.
Och om än denna förmodan ej skulle verk-
liggöras, anse Rikets Ständer sig i alla fall
böra hoppas, att de inländska Kapitalernas
begagnande, i följd af den säkerhet ett
ordnadt Myntväsende åt dem bereder, skall
blifva tillräckligare, då onekligen vingleritr
och speculationer med sjelfva Myntet deri¬
genom skola upphöra och redbara Credit*
bruk framkallas.
Rikets Ständer, som noga betraktat alla
de väsendtligast på Credit-väsendet inver¬
kande förhållanden, hafva ansett sig, med
den bästa förhoppning böra öfverlemna till
Medborgares enskilta kraft, att tillvägabrin¬
ga de Credit-in rättningar, som hvarje ort
kan behöfva; och hvilka sålunda säkert sko¬
la inrättas på ett med handelns och närin-
garnes fortgång och de redan inom rörel¬
sen antagna eller förmonliga befundne piag-
seder, mera förenligt sätt, än då de lör
566
Den 28 November e, m.
ett helt vidlyftigt Rike på en gång bestärn-
Bias och till en enda Bank-styrelses för¬
valtning öfverlemnas, Men då Rikets Stän¬
der sålunda beslutat,, att för framtiden sö¬
ka bereda ett bättre Bank-system än det,
bär i Landet förut öfliga, bär det varit
dem angeläget, att, med fästad uppmärk-
samhet på sjelfva öfvergångssättet till en
friare och åt enskilta omtankan öfverlem-
nad Bankrörelse, söka trygga allmänheten,,
så vät för vådan att under tiden blifva of—
fer för oskäligt ocker och våldsamma för¬
sök att höja lånevilkoren, som äfven för
de lidanden, hvilka sedermera lätteligen
kunde uppkomma, om en sådan Bankrö¬
relse lemnades utan noggranna lag-föreskrif¬
ter och tryggande kontroller. Rikets Stän¬
der hafva alltså trott sig böra begagna de:
betydliga Kapitaler, som genom Rikets.
Ständers Bank kunna disponeras, att så väll
lätta Privat-Rankernas inrättning och rörel¬
se, som att kontrollera deras förvaltnings-
sätt i alla de delar, hvilka kunna röra all¬
mänhetens, säkerhet för behörig betalning
af Bankernas noter; och då Rikets Ständer
på sådant sätt sökt att befordra de enskil-
tas fördel, hafva de med så mycket mera
skäl trott sig kunna anbefalla de ordnings-
anstalter, hvarom de i alla fall, till följd
af deras öfvertygelse om det allmännas
Sanna fördel, trott Lagstiftande makten bä¬
va förordna.
Den 28 November e. m.
567
Rikets Ständer få derföre till Kongl.
Maj:t öfverlemna följande Förslag till Lag
för Privata Banker,
I A R T.
Om sättet för Privat-Bankers stiftande.
§ 1.
Privata Banker kunna stiftas, om minst
sex. i Landet skattskrifna, och bofasta Per¬
soner inträda uti Bolag, upprätta ordentli¬
ga Bolags-reglor och Reglemente, afgifva
en förbindelse att ansvara, en för alla och
alla för en, att Bank-Bolagets samtelig;»
förbindelser skola uppfyllas, samt i Rikets
Ständers Bank deponera säkerhet, antingen
uti godkände intecknings-handlingar uti fast
egendom, eller ock uti räntebärande publi¬
ka papper eller för säkre ansedde aktier,
fili ett belopp af minst 100,000 R:dr B:co»
§ x.
Då depositionen är gjord och den ge¬
mensamma förbindelsen till Banko-styrel¬
sen aflemnad, äga Rikets Ständers Fullmäk¬
tige att till Rikets Ständer öfverlemna Bo¬
lagets ansökan, äfvensom att, i nion af det
begärdta kreditivets storlek, Bolagsreglor-
nas beskaffenhet och reglementet samt den
Bankorörelse ortens handel, näringar och
qmsättnings-bruk anses jnedgifva, uppgifva
568
Den 28 November e. m.
det högsta belopp af Banko-noter, som Pri-
vat-Banken må tillåtas att utfärda.
Detta må afvexla emellan halfva och
dubbla beloppet, utöfver det i Rikets Stän¬
ders Bank begärdta kreditif; men ej hvar¬
ken under- eller öfverstiga ett sådant för¬
hållande.
§ 3.
Äfven bör Banko-styrelsen föreslå ti¬
den när Privat-Banken bör begynna, när
Bankens årsböcker böra vara afslutade samt
när årliga revisionen Bor förrättas.
§ 4-
Sedan, uppå Rikets Ständers anmälan,
Kongl. Maj:t meddelat Bank-bolaget privi¬
legium på minst 10 och högst 20 år samt
Reglementet blifvit stadfästadt, äge Aktie¬
ägare ofördröjligen sammanträda och att
ibland sig utse minst 3:ne Direktörer, samt
3:ne Revisorer; äfvensom att antaga en lag¬
kunnig person till Ombudsman, samt en
annan till Kamererare.
§ 5.
Sedan Bolaget förrättat sitt val, inbe-
rättas det till Banko-fullmäktige, hvilka då
förordna ett Ombud, sorn för Bankens räk¬
ning bör deltaga uti årliga revisionen; men
dessutom hafva rättighet, under föregåen¬
de årets lopp, att efterse förvaltningen och
Den 28 November e. m.
569
synnerligast den bokföring, som serskilt
skull hållas öfver de tryckta Banko-noter¬
na, hvartill Banko-fullmäktige meddela nö¬
diga numererade formulärer, i enlighet med
det föreskrift!a högsta belopp för denna
del af Bankens rörelse.
2 Art.
Örn Privat-Bankernas rörelse.
§ 6.
Sedan en Privat-Bank erhållit Kongl.
Maj:ts Privilegium och genom Banko-Full¬
mäktiges försorg nödiga formulärer till no¬
terna emot qvitto blifvit Direktionen till-
stälda, äfvensom Banko-ombudet blifvit för-
ordnadt, äge densamma att begynna sin
rörelse vid den tid utsatt blifvit; och äro
dess noter ifrån den tiden garanterade af
Rikets Ständers Bank.
§ 7-
En Privat-Banks rörelse skall vara:
Deposit- och Lånerörelse.
§ 8.
Deposit-rörelsen skall inskränka sig till:
Deposition af myntadt och omyntadt
Guld och Silfver, Rikets Ständers Banks
sedlar samt andra PrivalBankers noter.
Den a8 November e. m.
Härföre öfverlemnas deposilions-bevis
till inlemnaren, och kan detta äfven ut¬
ställas till ordres,
§ 9*.
Deposition af Guld och Silfver må
kunna i Banken belånas; äfvensom Banken
kan erlägga ränta för deposition af Rikets,
Ständers Banks Credit-sedlar,
§ 10,.
Lånerörelsen,, med undantag af den,
ovilkorliga på deposition af Guld och Silf¬
ver, må ankomma uppå. det aftal Bolaget
i Reglorna träffat. Räntan må beräknas till
6, samt öfverräntan till 8 proc. och äge
Banken för utsökning enahanda handräck¬
ning, sorn Rikets Ständers Bank, i fall lag¬
sökning skett inom 2 månader efter för-
fallotiden,.
!,
I alla betalningar må PrivatBanken
äga att lemna sina tryckta noter, hvilka
ovilkorligt skola af Rikets Ständers Bank
inlösas,
§ 12,
PrivatBanken äger att i öfrigt utgifva
invlsningar så väl på Rikets Ständers Bank,
som på andra enskilta Banker, men skola
dessas gångbarhet allenast bero af ömsesi¬
digt aftal och på intet vis med Banko¬
noterna förblandas: varande Rikets Ständers
§ ii*.
Den 2 8; November e, m*.
Bank icke skyldig, alt inlösa dylika, derest
ej derföre serskilt räkning öppnad är och
tillräcklig behållning derå finnes; och ej
heller enskilt man, att densamma emottaga,
§ i3.
Skulle PrivatBanken, heldre än att mot
räntas erläggande antaga depositioner af
Rikets Ständers Banks Credit-sedlar,, önska
att öppna en upplånings-rörelse på upp¬
sägningstid, äge den att sådant göra; men
hör upplånings-räntan icke öfverstiga 5 proc..
§ >4:-
Ingen handel med varor,, fastigheter
eller vexlar vare PrivatBank tillåten: med
undantag af hus och inventarier,, sorn för
Banco-rörelsens bedrifvande erfordras.
Om Privata Bankernas Noter.,
% i5._
Ingen PrivatBank må utgifva Noter un^
der 5 R:dr B:co samt deröfver på 3, högst
4 bestämda valörer..
Formulärerne, som lemnäs ifrån Ri¬
kets Ständers Bank, må ej öfverstiga det i
Privilegium faststälda belopp,
§ 16,
För makulerade Banko-noter må Pri-
xat-Banken erhålla nya forn\ulärer med forU
I
5^2. Den 28 November e. ta.
gående nummer-ordning, eller ock äga Ban¬
ko-Fullmäktige, alt, om de så för godt fin¬
na, aflemna första beloppet af serskilt se¬
rie, samt derefter, när de för nödigt pröf¬
va, verkställa kompletteringen medelst nya
serier.
Qvittenser öfver så väl nya formulärer,,
som makulerade Banko-noter, böra städse
af Banken och Privat-Banken inbördes med¬
delas och contra bokföring deröfver, hållas.
3 Art.
Om kontrollerna ä Pivat-Bankernas
rörelse.
§ 17*
Hvarje år skall en revision försiggå,
alt granska Privat-Bankens tillstånd och för¬
valtning, hvaruti ett Ombud för Rikets Stän¬
ders Bank och minst 3 tor Delägarne del¬
taga. Samma Person må icke tvänne på¬
följande år vara Bankens Ombud, och ej
3:ne påföljande vara Bolagets Revisorer. Re¬
visionens Berättelse skall in dupplo förfat¬
tas, hvaraf 1 exemplar till Rikets Ständers
Bank aflemnas.
Revisions-berättelsen skall fullständigt
upptaga hela Bankens skuld, fordran och
rörelse under årets lopp.
Den skall genast till trycket befordras
och åtfölja allmänna Tidningarna.
Den 28 November e. m.
§ 18.
Dessutom skall Privat-Bankens Direk¬
tion till Banko-Fullmäktige öfversända må-
nadtlig rapport om rörelsen, samt lagsök-
ningarue.
§ i9-
Rikets Ständers Banks Ombud i revi¬
sionen äge, att när som helst hafva till¬
gång till Privat-Bankens protocoller, rä¬
kenskaper, lagsöknings-diarier och kassa,
för att efterse att allt är i behörig ordning.
Skulle oordning, ovårdsamhet eller ored¬
lighet förefinnas, skall han sådant lill Ban¬
ko-Fullmäktige anmäla.
§ 20-
Enär Banko-Fullmäktige skulle finna
anledning till befarande af osäkerhet i en
Privat-Banks förvaltning, skola de äga att
förordna en utomordentlig revision af \
Bankens och 3 Bolagets Revisorer. Dessa
skola skyndsamt sammanträda samt tilL
Banko-Fullmäktige afgifva sin Berättelse om
Bankens tillstånd, styrelse och förvaltning;
samt äga, om de det nödigt anse, att på
stället besörja 0111 Bolagets sammankallan¬
de, och att under tiden sjelfva förordna
om nya Direktörer samt nytt Banko-Om¬
bud; hörande likväl de entledigade tillå¬
tas, alt afgifva sina förklaringar och till
sin säkerhet deltaga i vården af kassan och
handlingarne.
574
Den 28 November e. m.
4 Art.
Om ajlöfiing och omkostnader.
§ 2t.
För det i Rikets Ständers Bnnk begag-
Hade kreditiv skall Privat-Banken erlägga
3 procent, örn dess lånerörelse grundas på
6 proc. ränta, men blott 2 proc. i händel¬
se högsta lånräntan blifver 5 proc.
Bankens Ombud i Revisionen skall a'f
Privat-Banken aflönas; äfvensom all kost¬
nad för utomordentlig revision af Privat-
Banken godtgöras.
§ 23.
Ali aflöning för Direktionen och Kon¬
toret in. m. fastställes af Bolaget.
§
Alla omkostnader böra verificeras med.
qvitterade räkningar och ordentligt bokfö¬
ras, samt Bankens vinst i särskilt räkning
redovisas.
5 ÄRT.
Om Banko-Vinstens Användande och
Utdelning.
§ 2b.
Af Banko-Vinsten må årligen utdelas
till aktie-ägarne, ända till 10 proc» af det
erlagda aktie-kapitalet.
Den 28 November e. m.
57 5
Hvad deröfver skulle finnas, bör i Ri¬
kets Ständers Bank för Privat-Banken på
serskilt räkning insättas.
Deraf äge Bolaget att anvisa hälften-,
när sådan tillfällig förlägenhet yppas, att
Direktionen gemensamt med Banko-Full»
mägtige anse sådant nödigt och nyttigt}
men andra hälften skall ovilkorlig! öfver»
lemnäs till Rikets Ständers disposition.
§ 2Ö-
Skulle under 5 'års lid Banko-vinsten
visa sig öfverstiga 10 proc., hvilket synes
mindre troligt, enär säkerligen flera Bank-
Bolag i orten då skulle hilda sig, äge Bo¬
laget att af Banko-Fullmäktige begära rät¬
tighet till ökadt utgifvande af Banko-noter,
hvarom de i mon af förhållandet höra hos
Rikets Ständer anmälan göra, som då om
en sådan förändring i Privat-Bankens pri¬
vilegium lära besluta.
Privat-Bank-Bolag må ej i öfrigt på¬
räkna något det ringaste understöd af Sta¬
ten eller af Rikets Ständers Bank; och gal¬
le för det samma allt hvad i Sveriges Lag
för handels-bolag i allmänhet finnes stad¬
gadt; äfvensom hvad serskilt för invisnin-
gars utställande af enskilta eller bolag var¬
der föreskrifvet.
Rikets Ständer uppdraga intill nästa
Riksdag åt sina Fullmäktige i Banken, att
Sned den, i ofvanstående Lag, Rikets Stän»
5j6 Den 28 November e. nj.
der eljest förbehållne rätt afgöra om Pri-
yat-Bankers privilegierande, samt hos Kongl.
Majrt anhålla om Privilegiers utfärdande
för de Banker, som enligt med denna Lag
sig behörigen konstituera.
Lades på hordet.
Herr Hjerta, Gustaf, uppläste följande:
Om Rikets Högloft. Ständer skulle be¬
sluta, att antaga det Förslag jag afgifvit till
Förordning om Myntfoten, eller att på an¬
nat sätt verkställa en Myntbestämning; och
om PrivatBankSystemet af Rikets Ständer
befordras, på sätt jag föreslagit uti det nu
afgifna Förslag till Lag för Pi ivatBanker;
anhåller jag, alt BancoUtskottet måtte lem¬
na uppmärksamhet åt det Förslag till ny
BancoOrdning, sorn jag för detta fall ut¬
arbetat. Detta förslag stödjer sig på sam¬
ma grundsattser, som förmått mig, att fö¬
reslå den nämnde Lagen. Det står i ett
o åts k i 1 j eli g t samband dermed. Det afser
möjligheten, alt lätta och ordna den en-
skilta Crediten, under det att Rikets Stän¬
der bereda Fäderneslandet alla fördelarne
af ett lagligt och oföränderligt Credit-mynt,
samt bibehålla en tillräcklig vinst af Stats-
Banken, för att derigenom kunna minska
skattebördan, eller hvad ännu bättre vore,
på ett det ändamålsenligaste sätt besluta
om
Den 28 November e. m. 577
om RiksgäldsContoirets inrättande, så att
den obetydliga Riksskuld vi behöfva att
underhålla, lätteligen förvaltas; och att, vid
ett Försvars-Krigsutbrott, våra egna kraf¬
ter må kunna blifva tillräcklige.
Frånskiljande ifrån Banko-rörelsen, allt
hvad som med större lätthet och mera
ordning af PrivatBankerne ombesörjes, har
jag begagnat mig af de stora resourcer, som
derigenom uppkomma, till att bereda en
större lånetillgång för fastighets-crediten.
Det sätt, hvarpå Rikets Ständers Bank skul¬
le härtill medverka, är alldeles ej ingri¬
pande uti CreditSedel-stockens tillbörliga
förhållanden till Bankens metalliska fonder;
men det skall bereda en hittils hos oss
okänd lätthet, att få fastighets-crediten
tryggad för oroande uppsägningar, oftast
tillställde af de procentande Ombud, hvil¬
ka, samlade på det ställe, der alla inhem¬
ska capitaler nu hafva sin största Mark¬
nadsplats, bereda sig sjelfva vinster, ge¬
nom tillfället att afväxlande stjelpa och
hjelpa.
Om detta förslag antages, skall Rikets
Ständers Bank i samma mon inskränka sin
lånerörelse, som den enskilta Creditens fram¬
steg gör den obehöflig. Men dess rörelse,
som Deposit- och VexelBank, skall säkerli¬
gen i samma mon förökas. Åtminstone
1 H. 37
578 Den 28 November e. m.
skall den blifva så betydande, att, med
räntorna för fastighets-belåningen, Banko¬
vinsten skall uppgå till mera, än hvad,
som fordras för RiksgäldsContoirets ränte-
behof.
Oell om Banken så enkelt inrättas; om
Rikets Ständer, enligt Grundlagens ord,
inskränka sig till att garantera och vårda
densamma; men låta en ansvarig Styrelse,
enligt Svensk Lag, förvalta den; då skall
denna Inrättning för framtiden blifva ett
medel till Nationens förkofran, i stället att
dess framfarna begagnande varit orättvist
och olyckligt. Då skola Rikets Ständers
öfverläggningar icke behöfva utsträckas till
sådane ämnen, der enskilta interessena stå
i uppenbar strid med Representantens all¬
männa pligter.
Jag anhåller att detta Förslag må till
BancoUtskottet remitteras och med de an¬
dre Stånden communiceras.
Förslag till Banko-Ordning,
om Privat-Bank-systemet antages och Ri¬
kets Ständers Bank endast fortfar såsom
Deposit- och Vexel-Bank.
Om Bankens ändamål och rörelse.
%
t)en 28 November e. m* £79
1 Afdelningen.
Allmänna Bestämmelser.
§• x-
Rikets Ständers Bank skall från och
med år i83a framgent allenast vara en
Deposit- och VexelBank, med undantag af
den utredning utaf nu Varande faslighefcs-
och odlings-lånen, som i fade afdelningen
Bestämmes, äfvensom den framlida belåning
gen af Guld- och Silfver-deposition samt
den belåning af fasta panter, som 6:te af«
delningen föreskrlfver.
5- 2-
Rikets Ständers Bank upphörer med
Diskontering af publika papper, aktier och
Reverser, i den mon privata Bank-inrätt»
ningar i orterna bilda sig*
§• s.
Rikets Ständers Bank upphörer med
Belåning af på våg förvarade Metaller och
Alun från och med i83o*
M*
Rikets Ständers Bank äger allena rätt,
att utgifva CreditSedlarj hvilka såsom Mynt
i Riket Böra erkännas*
Dessa CreditSedlar skola ställas till
innehafvareti på vissa bestämda valörer: tills
vidare, 1, 3, 10, 25, 100 och 5oo R:dr#
58o Den 28 November e. xn.
och vara vid anfordran betalbara. De böra
ovägerligen inlösas.
Banken befrias likväl till en början
ifrån skyldigheten att med Silfver inlösa
andra sedlar än de 2 högsta valörerna; äf¬
vensom Banken berättigas att lemna Myn-
tadt eller Omyntadt Silfver, allt efter Ban¬
kens beqvämlighet: börande i sednare fallet
detsamma vara nedsmält i passande, till
vigt och finhet af Kongl. Myntet kontrolle¬
rade och stämplade plantsar.
§. 5.
Banken skall likväl vara skyldig, i
händelse allmänheten skulle finna sig me¬
ra belåten med skiljemynt af Silfver och
Koppar, än med de nu brukliga småsedlar,
att tillhandahålla sådant Mynt i och för
utvexling emot de lägre valörerna.
§. 6.
På det att likväl silfver-vexlingen icke
må omöjliggöra dagliga afslutandet af alla
Bankens öfriga göromål, skall Banken icke
vara förpligtad att uti betalningar och in¬
sättningar på räkning emottaga annat än
Bankens egna sedlar och skiljemynt till
minsta sedelns belopp; utan skall all vex¬
ling förrättas i serskilt kassa.
§• 7-
Rikets Ständers Bank skall äga att hål¬
la i rörelsen dubbel kredit-sedelstock emot
Den 28 November e. m.
dess metalliska valutor; likväl må detta
stadgande icke så anses, att Banken be¬
frias från skyldigheten att ansvara för be¬
talningen af alla utelöpande förbindelser.
§• 8.
För att Banken må sättas i stånd, att
i mon af behofvet hålla sin metalliska fond
vid det i föregående § föreskrifna förhål¬
lande till sedelstocken, skall Riksgälds¬
kontoret öfverlemna till Banken obligatio¬
ner på 3 millioner R:dr; hvilka obligatio¬
ner böra vara utställde å 1000 R:dr hvar¬
dera, samt bära ränta efter 4 proc. Der¬
emot afskrifves all Statsverkets och Riks-
gälds-kontorets skuld till Banken, äfvensom
Kanal-Bolagens.
Dessa Riksgälds-kontorets obligationer
böra allenast användas till indragning af
Banko-sedelstocken, i samma mon reella
fonden utöfver vanligheten anlitas; eller
ock till silfver-inköp, allt efter hvad för
tillfället af Banko-styrelsen anses fördelak¬
tigast för Banken och Allmänheten.
§• 9-
Skulle emedlertid erfarenheten visa,
att dessa obligationer icke för Bankens sä¬
kerhet behöfvas, skola 2 millioner år i835
återlemnas till Riksgälds-kontoret; men 1
million skall af Banken bibehållas under
full ägande rätt.
58?
Den 28 November e. m,
§ I0<
Rikets Ständers Bank skall äfven be¬
gagnas till befordrande och kontrollerande
af privata Bankrörelsen i Landet; hvarföre
Rikets Ständer, uppå skeende anmälan och
emot säkerhets aflemnande till Banken, vid
Riksdag vilja emot ränte-ersättning medde¬
la kreditiv-rättighet för enskilta Bolag, en¬
ligt den för Privat-Bankerne af Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer fastställde lag; samt
genom Bankostyrelsen meddela föreskrifter
Om revision och nödiga kontroller,
§• Ir«
För öfrigt skall Rikets Ständers Bank,
enligt Regeringsformens och Riksdags-ord-
ningens föreskrifter, af Rikets Ständers
Fullmäktige styras och förvaltas., varande
Fullmäktige Rikets Ständer och en hvar
med Banken afhandlande person lagligen
ansvarige för allt hvad de lagstridigt be¬
sluta, göra eller underlåta. Och skall Ban¬
kens forum allt framgent vara Kongl, Svea
Hof-Rätt,
§• 12«
Deremot afsäga sig härmed Rikets Stän¬
der all dispositionsrätt öfver Bankens till¬
gångar, med undantag af Banko vinsten;
hvaröfver en serskilt räkning skall föras.
Och skall denna vinst utgöras af hvad, se¬
dan alla förluster, aflöningar och omkost¬
Den 28 November, e. m.
583
nader under året blifvit godtgjorde, möj¬
ligen kan återstå.
3 Afdelningen.
Om Deposit-rorelse.
§• i3.
I Banken skall en hvar äga, att emot
afgift och på bestämd tid insätta: Aktier}
Obligationer , Vexlare KöpebrefKontrak¬
ter och Skuldförskrifningar af alla slag;
Guld och Sifver i plantsar eller mynt;
ädla Stenar j Smycken och Klenodier.
§. 14.
Afgiften skall högst beräknas till \ pro¬
cent om året, af det värde, hvartill depo¬
sitionen uppskattas. Den erlägges förut för
hela tiden och tillfaller Banken, om ock
deposition dessförinnan uttages.
§. «5.‘
Ingen deposition emottages, som ej
minst är värderad till 1000 R:dr, eller på
kortare tid än 6 månader.
§. 16.
Depositionen anses förnyad på 6 må¬
nader, blott derigenom, att den ej behöri¬
gen uttages, och återbekommes då ej förr
än afgiften blifvit erlagd för hela den tid,
som den i Banken varit öfverstående.
584
Den 28 November c. m.
§• J7-
Depositionen skall förseglas och om¬
slås i inlemnarens närvaro, samt deposi-
tions-bevis till honom aflemnas, hvilket
likväl ej får ställas till ordres och ej trans¬
porteras.
§. 18.
Banken ansvarar ej för depositionens
uppskattade värde.
Banken förbinder sig att återställa de¬
positionen oförändrad.
Banken befattar sig ej med bevakning
eller inkassering af förskrifningar, som der
äro deponerade.
§• i9-
Banken fordrar, att inlemnaren sjelf
tecknar sitt namn, samt sätter sitt sigill i
Depositions-diarium; äfvensom vid uttag-
liingen depositionen qvilterar.
§. 30.
Banken belånar Depositioner. Dess ut¬
låning på deposition, som i Banken förva¬
ras, inskränker sig lill myntadt eller omyn-
tadt Guld och Silfver af minst 100 R:drs
värde; och skall Banken derföre utgifva
en Deposit-Låne-sedel, som utvisar deposi¬
tionens beskaffenhet och värde, belånings-
summan och förfallotiden. Denna Låne-
sedel kan äfven utställas till ordres, då
den man ifrån man bör transporteras.
Den 28 November e. ni.
585
§• ai.
Belånings-summan kan uppstiga ända
till 98 procent af metallens värde, uträk-
nadt efter Kongl. Myntets värderings-grund.
Belånings-tiden, som alltid bör vara
utsatt i jemna månader, kan ej utsträckas
öfver ett år, samt ej inskränkas under en
månad.
Ränta af en fjerdedels procent i må¬
naden afdrages på lånet.
§. 22.
Lånet anses förnyadt på en månad,
om det ej innan förfallodagen betalas. För¬
nyelsen anses fortfara ända till 4 månader
efter första belånings-tidens slut; hvarefter
depositionen, om ej räntan betalas och lå¬
net infrias, utan all invändning tillfaller
Banken.
3 Afdelningen.
Om Vexel-Banken och Bankens Kassor.
Om Vexel-Banken.
§. 23.
En hvar i Landet bosatt, skattskrifven
och för ordentlighet samt redbarhet känd
person, äfvensom alla i Landsorterna sig
bildande privata Bank-Bolag, skola äga, att
i Rikets Ständers Bauk öppna löpande räk¬
586
Den 28 November e. m.
ning, hvarå de äga att efter behof assig¬
nera.
§. '24.
Assignation bör alltid vara försedd med
summan utstäld i bokstäfver och ziffror;
samt med behörigt namn och sigill eller
stämpel; allt i likhet med det formulär,
som vid räkningens öppnande till Banken
skall afgifvas. I annat fall utbetalas ej as-
signationen,
§. 25.
Allmänna Verk äga, att utan afgift
hålla räkning å VexelBanken, samt der in¬
sätta och utassignera hvad belopp de för
sina likvidationer behöfva.
§. 26,
Enskilta Personer och Bolag kunna
öppna räkning med Yexel-Banken emot en
års-afgift af 5 R:dr Banko per folio, hvar¬
je folio å 4° räder. De tillåtas ej utas¬
signera mindre summa än 5o R:dr och
jemna tiotal, om det ej är sista återstoden
af räkningen,
§• 27*
En hvar enskilt man eller hvarje Bo¬
lag, som i Banken vill öppna års-räkning,
bör aflemna ett intygande af tvenne väl¬
kända Personer, att han är vederhäftig samt
känd för att uppfylla sina förbindelser. Äf¬
ven skall in dupplo aflemnas ett fullstän¬
1
Den 38 November e. m. 58/
digt formnlär för assignationerna på Ban¬
ken, hvilka icke, hvad Bolag beträffar,
tunna antagas, om de ej äro fullständigt,
enligt Bolagets tillkännagifna firma, under-»
skrifne,
§. 28,
Om någon assignerar mera, än han
tillgodo häfver på sin räkning, bote hvar¬
je gång 5 procent af den öfver-assignerade
summan, hvilka genast å räkningen afskrif-
vas; och skall assignationen protesteras.
Har han gifvit sådan assignation uti
betalning till annan man, äge denne att
af utgifvaren fordra Becambioj som för
Vexel,
§• 29,
Skulle någon 3:ne gånger å sin räkning
i VexelBanken öfver-assignera, vare Banko¬
styrelsen pligtig, att derom i allmänna Tid-
ningarne kungöra; och må en sådan oor¬
dentlig assignant icke vidare räkning der¬
städes tillåtas.
§. 3o,
Skulle assignation befinnas falsk, men
så noggrannt eftergjord, att det icke varit
för Bankens tjenstemän möjligt, att förfalsk¬
ningen efter det afgifna formuläret upptäc¬
ka, ansvarar Banken icke för skadan, så
vida icke öfver-assignering derigenom upp¬
kommit och denna icke blifvit behörigen
anmäld och bokförd.
588
Den 28 November e. m.
§• 3i.
Ej må något kunna på räkning dispo¬
neras, som der insatt blifvit, förr än föl¬
jande söcknedag.
§. 32.
Hvarje Verk, enskilt person eller Bo¬
lag, som i Banken håller års-räkning, skall
hafva en Kontrabok med YexelBanken.
Denna Kontrabok skall uppvisas vid
räkningens kollationering, som skall ske vid
slutet af Juni och December månader.
KontraBoken utvisar räkningens pagina.
En hvar skall äga att sjelf i Banken,
om f. m. före eller efter expeditions-tiden,
taga kännedom om sin egen räkning j men
icke annans.
Om Bankens Kassor.
§. 33.
I Bankens kassor skall allmänheten al¬
la söcknedagar från kl. 9 till 12 betjenas
med vexling af sedlar och specie-mynt.
Skulle göromålen tillåta, att en kassa
till vexling äfven om e. m, hålles öppen,
hör äfven sådant iakttagas, till allmänhe¬
tens beqvämlighet.
§. 34.
Bankens kassor skola så inrättas, att
alla med Banken afhandlande personer der-
Den a8 November e. m. 58g
städes erhålla en beqväm och hastig expe¬
dition, enär de med ordentliga insättnings-
summor, sig till inbetalningar i Banken
anmäla eller för godkände anvisningar af
Banken fordra betalning.
§. 35.
Banken fordrar deremot af allmänhe¬
ten att en hvar, genom de tryckta, i Ban¬
kens kassor uppsatte Vexel- och Expedi-
tions-Ordningar, sjelf söker underrätta sig
om de åtgärder, hvilka för dess ordentliga
och skyndsamma betjenande äro nödiga;
varande Bankens i yttre rummen af hvarje
Departement anställde betjente alltid au-
befallde, att med höflighet och beredvil¬
lighet i öfrigt derom upplysa.
4 Afdelningen.
Om utredningen af de nuvarande Fastig¬
hets- och Odlings-Lånen.
§. 36.
De nuvarande BankoLånen å fast pant
och odlingar ingå efterhand enligt förskrif-
ningarnes ordalydelse.
§• 37*
Inga så kallade transport-lån, eller öf-
verflyttningar af lån ifrån en till annan
person eller egendom, vare hädanefter til-
Den 28 November e. m.
låtne; men väl i händelse samma ägare vill
ett lån ifrån en tili annan egendom öfver¬
flytta: dock blifve låne-villkoren, i anse¬
endetill afbetalnings-skyldighet m. m., der¬
igenom på intet vis rubbade; utan skola
alltså alla före år 1824 utgifna lån på fa¬
stighet vara inbetalta sednast år i8Ö2, och
de efter år 1823 utgångna såkallade Silfver-
lånen, sednast år 1862.
Odlings-lånen böra samteligen år i836
Vara liqviderade.
§• 38.
Om innehafvare af gammalt Banko¬
lån skulle önska att på en gång afbörda
lånet, skall honom tillerkännas ett afdrag,
svarande emot den tid, som å lånet åter¬
står; på så sätt, att för 10 återstående år
minskas 5 procent af Kapitalet, men för
hvarje år derutöfver dessutom £ proc. om
året.
§• 3c)*
I mon af utredningens fortgång* äger
Banko-styrelsen att inskränka den dermed
sysselsatta personal, och i händelse den i
sistnämnde § föreskrifne åtgärd skulle leda
till hastigare utredning än eljest, att all¬
deles afskeda den del deraf, som är pen-
sions-mässig, och den andra till annan
tjenstgöring i Banken fördela.
Den a8 November e. ra.
5 Afdelningen.
Om Diskontering af Publika papper j Aktier
och Reverser.
§. _ 4o.
I samma mon privata Bankinrättningar
bilda sig, skall Bankens Diskont-låne-rörelse
upphöra. Detta skall ske sålunda, att Banko-
Diskontens nuvarande utlånings-summa för¬
delas, allt efter hvad 1828 års Bokslut
visar vara i hvarje Län och Stockholms
Stad utlånadt. Då en PrivatBank någorstä¬
des bildas och af Rikets Ständer efter Banko-
Fullmäktiges hörande, med privilegium för¬
ses, skall BankoStyrelsen icke tillåta att
under första året efter PrivatBankens bör¬
jade rörelse mera än hälften af de låne-
summor, som förut till orten meddelats,
blifva i det eller de Län, som kunna sig
deraf begagna, utgifne; men må derefter
inga lån vidare beviljas: i händelse ej,
emot all förmodan, denna Bank-rörelse
skulle vara så inskränkt beräknad, att den
ej motsvarade det nu antagna låne-behofvet.
§. 4i-
Så snart 2 PrivatBanker i södra, 2 i
vestra och 1 i norra orterne hunnit att bil¬
da sig, skall Rikets Ständers Bank för föl¬
jande året uppsätta sin diskont-ränta tili
6 procent, och när dess diskont-utlånings-
summa minskats till två millioner, skall
Diskont-rörelsen alldeles upphöra; de då
utestående lånen infordras med en femtedel
om året och BankoDiskontContoiren utredas.
5g?. Den 28 November e. m.
§. 42.
Utredningen afBanko-Diskont-Contoren
sker på sätt Banko-styrelsen äger förordna;
och med personalen förfares likasom i 39 §
4 Afdelningen nämndt är.
6 Afdelningen.
Om Belåning af fasta panter.
§. 43.
Rikets Ständers Bank skall hädanefter
meddela lån på fast pant, endast på föl¬
jande sätt:
Den, som åstundar lån på Stads-, Landt-
eller Bruks-Egendom, äge att sådant an¬
mäla till Banko-styrelsen. Denna låter ve¬
derbörande granska de inlemnade Iiandlin-
garne, som böra bestå af alla de beskrif-
ningar, InteckningsProtokoller, Gravations¬
bevis och öfriga betyg, hvilka af Banko¬
styrelsen anses nödiga för hvarje slags egen¬
dom. Sedan utröndt blifvit, att lånet icke
öfverstiger halfva värdet å landet eller f-
i Stad, och att de väsendtligaste byggnader-
ne äro brandförsäkrade, samt fÖrsäkrings-
afgiften erlagd, äge Banko-styrelsen att låta
utfärda en obligation å Låne-summan, ut¬
ställd på 2 års uppsägning och 4 procents
ränta, som i Banken årligen lyftes; Bankens
rätt förbehållen, alt densamma när som
helst inlösa.
Uti
Den 28 November e. m.
Uti obligationen skall hypoteket be-
skrifvas.
§• 44-
Denna obligation aflemnas till låntaga¬
ren emot dess förskrifning på 1 års upp¬
sägning och 5 procents ränta, hvarföre in¬
tecknings- handlingarne öfverlemnas såsom
säkerhet.
§• 45.
Skulle LåneBankoObligationer uppsägas,
meddelas underrättelse genom Bankens för¬
sorg i allmänna tidningarne, att en sådan
intecknings-säkerhet finnes att belåna, samt
att om någon inom år och dag vill inlösa
densamma, penningarne kunna i Banken
för detta ändamål insättas, då ny obligation
utfärdas och den gamla inlöses.
Skulle ingen sig dertill anmäla, uppsä-
ges lånet hos låntagaren, som då äger att
sjelf besörja inbetalning deraf, eller att ny
långifvare anskaffa.
§. 46-
Skulle låntagaren ej eller kunna besörja
inbetalningen af den uppsagde obligationen,
inlöses den af Banken, som genast låter
utsöka sin fordran; och må en sådan oor¬
dentlig låntagare icke på 5 år kunna nytt
lån erhålla.
§• 47-
Räntan erlägges årligen förskottsvis af
låntagaren till Banken; men utbetalas af
« H. 38
%1
Den 28 November e. m.
Banken vid hvarje års slut. Uteblifver
betalningen till Banken öfver 3 månader;
skall låntagaren anmanas, och erlägges den
ej inom 3 månader efter anmaningen, hlif-
ver lånet oåterkalleligen uppsagt, samt må
en sådan oordentlig låntagare icke på 3 år
kunna nytt lån erhålla.
§• 48.
Skulle i några Provinser eller Städer
sådana Credit-föreningar af fastigbets-ägare,
genom allmän öfverensstämmelse träffas, så
att de gemensamt garantera för räntebetal-
ningarne; må Banken ingå med dessa i öf-
verenskommelse, att låta obligations-inrnc-
hafvarne uppbära räntorna i Banken, emot
en afgift af procent, och nedsättes i så¬
dant fall Bankens ränta för låne-kapitalet
till densamma, hvarå obligationen lyder,
eller 4 procent.
§• 49-
Alla öfriga speciella föreskrifter i följd
af lokal-förhållanden m. m. äger Banko¬
styrelsen att meddela.
7 Afdelningen.
Om Bankens öfriga rörelse.
§. 5 o.
Ej må Banken ingå uti någon slags
handel, vare sig af fast eller löst gods-,
med följande undantag :
Den 28 November e. ro.
Nödige hus och byggnader för Banko¬
rörelsens bedrifvande, såväl i Stockholm,
som andra Städer.
Pappersbruk eller andra Inrättningar
för Bankosedlernes förfärdigande.
Nödige Inventarier, Materialier och
Instrumentalier i och för ofvannämnde hus
byggnader, och inrättningar, samt Bankens
Departementer,
Guld, Silfver och Koppar, det sednare
likväl blott till Silfver-skiljemyntets upp¬
blandning eller Koppar-skiljemyntets ut¬
myntande.
Mynt, Medailler och märkvärdigheter
lill Bankens Mynt- och Medaille-Cabinett,
samt i öfrigt hvad Rikets Ständer säskildt
kunna anbefalla.
§. 5i.
Med försäljning af alla förståndna pan¬
ter, så väl fasta som lösa, och förfallna
hypothek för Banko-Discont-lånen m. m.
förhålles enligt de derom i föregående Af-
delningar gifne föreskrifter. Då Banken
besörjer försäljningen på egen eller så kal¬
lad Banco-Auction, skall det ske i enlighet
med den särskildt för dessa Auctioner ut¬
färdade stadga.
§. 52.
Skulle Rikets Ständer anbefalla Banken,
att genom upphandling och återförsäljande
af vexlar, söka att befordra Myntvärdets
Den 28 November e. m.
stadga eller kcmma handeln till hjelp, äge
Banken äfven rätt, att sådant verkställa på
öppen Beurs, genom eget Ombud.
Lades på bordes.
Herr Hjerta _, Gustaf ^ anförde skrif-
-teligen:
Äfven får jag öfverlemna ett Förslag,
som jag likväl önskar icke måtte behöfvas.
Det är utarbetadt för det fall, att Rikets
Sländer icke skulle besluta, att genom en
förbättrad Lag för PrivatBanker och deras
Banks anordnande till understödjande af
PrivatCrediten, befordra denna Credit, och
gifva Näringar och Handel hela kraften af
fri penningerörelse. Om ännu ibland oss
upplysningen icke är nog stor, för att bryta
de många enskilta interessen, som kramp-
agtigt qvarhålla sig vid inrättningar, hvilka
icke äro enliga med det tillstånd, hvari
den nödvändiga gemenskapen med andra
Handlande Nationer infört oss; om vi der¬
före stå efter, under det att dessa utbildat
sina Näringar och utvecklat hela sin kraft;
om ännu icke nog mod finAis hos Lagstif-
tarne, för att i Lagen med beslutsam liand
införa den förklaring, att sanning och rätt¬
visa fordra, att Bank-rörelsen i Landet
bör lemnäs obehindrad och blott control-
leras; om vi skola fortgå på den origtiga
bana vi en gång beträdt; sammandraga till