Protocoll,
hållna
lios
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Nittonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg> 1831.
Onsdagen den i April 1829.
Plenum klockan io Förmiddagen.
1* öredrogos ånyo oell gillades följande Stats-
Ulskottets den 28 sisth Februarii afgifne,
samt den 23 derpåföijde Mars e. m. på bor¬
det lagde, utlåtanden:
N:o 74. I anledning af väckt fråga om
försäljande till Skatte af Indelningarne vid
AdelsfaneRegementet, i den mån nuvaran¬
de Innehafvare afgå.
N:o 75. I anledning af väckt fråga om
bidrag till underhållandet af Hallnäs Bro i
Westra Härad af Jönköpings Län.
N:o 76. I anledning af väckt fråga om
StatsVerkets rätt till ÖfvermålsKappar å dea
EcclesiastikeStaterne anslagne KronoTionde
Spannemål.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Hans
Maj:t Konungen i Nåder utsatt kl. 1 i mor¬
gon e. m., till emottagande af Rikets Stän¬
ders Stora Deputation, hvilken, enligt för¬
ut fattadt beslut, komme att aflemna Ri¬
kets Ständers underdåniga CondoleanceAdres-
4
Den i April f. m.
ser till Hans Maj:t Konungen och det K:gl.
Huset, i anledning af Högtsalig Hennes K:gl.
Höghet Prinsessan Sophia Albertinas tima-
de frånfälle; och anmodade Hans Excel-
lence de Herrar af Ridderskapet och Adeln,
hvilka behagade deltaga i Deputationen, att
i sådant ändamål låta anteckna sig hos Rid-
darhusFiskalen.
Vid förnyad föredragning af StatsUt-
skottets, den 7 sisth Mars under N:o 89
afgifne, och den 23 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Betänkande, angående Sten¬
kolsverket vid Höganäs; blef detta Betän¬
kande, uppå derom gjord Proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifallit.
Herr af Uhr j Carl David: Såsom Actie-
Egare och Ledamot af Directionen öfver
Höganäs Stenkolsverk, anser jag för mia
plikt, att enskildt nedlägga min vördsam¬
ma tacksägelse för Ridderskapets och Adelns
1111 fattade beslut, hvarigenom det blir möj¬
ligt för Bolaget att utföra och fullkomna
de derstädes redan påbörjade arbeten, samt
gifva åt detta Verk den fullständiga utveck¬
ling, som utgjort föremålet för Rikets Stän¬
ders frikostighet, och som, jag är öfverty-
gad derom, både snart och för framtiden
skall tillskynda Landet och våra Näringar
väsendtliga fördelar; men jag anhåller än¬
nu om en ytterligare välvilja, nemligen att
Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Den i April f. m.
5
Ridderskapet och Adela genom Protocolls-
Utdrag denna dag behagade anmoda Stats-
Utskoltet, att, så fort ske kan, underrätta
Herrar Fullmägtige i RiksgäldsContoret om
detta heslut, på det Herrar Fullmäktige
må blifva i tillfälle, att ofördröjeligen vid¬
taga de åtgärder, hvilka på dem ankom¬
ma, till följd häraf, och hvarutinnan nå¬
got hinder icke kan möta, sedan de 3 öf¬
rige Stånden äfven bifallit StalsUlskottets
Betänkande, emedan det redan lidit så långt
på tiden, och Directionen icke kan fatta
något decisift beslut om flere af de under
liand varande arbeten vid.'Ryd, förr än det
af StatsUtskottet föreslagna sammanträdet
inför Herrar Fullmägtige emellan gamla och
nya Bolagen ägt runi. Jag anhåller der¬
före om Herr Grefvens och LandtMarskal-
kens proposition härå.
Lades på bordet.
Sedan vid förnyad föredragning af
RiddarhusUtskottets den io sisth Januari
aflåtne, ocb den i5 i samma månad på bor¬
det lagde Memorial, i anledning af väckt
fråga om Offentlighet vid Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar, Ridderskapet och
Adeln den 16 sisth Mars f. m. funnit godt
medgifva Offentlighet vid Ståndets öfver¬
läggningar, under förbehåll, icke allenast
att ett stadgande derom borde i Riddarhus-
Ordningen intagas, utan ock, att sättet,
6
Den i April f. m.
villkoren och verkställigheten af berörde
Offentlighet skulle, efter serkild öfverlägg¬
ning, sedermera bestämmas; så företogs nu
till pröfning senare delen af RiddarhusUt-
skottets ofvannämde Memorial, innefattan¬
de det af Utskottet, i afseende å offent¬
ligheten, uppgjorde Reglementariska Förslag.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vågar vörd¬
samt framställa den satts, att vid afgöran¬
de af det reglementariska i denna fråga,
jag anser formlöst och omöjligt, att i Stån¬
dets plenum discutera densamma. Det
torde således vara rättast, att återsända
den till RiddarhusUtskottet, sedan Rid-
derskapet och Adeln nu i afseende å huf-
vudfrågan fattat ett, från Utskottets plura¬
litet skiljaktigt, beslut. Det torde då blif¬
va möjligt för Utskottet, att inkomma till
Ridderskapet och Adeln med ett Utlåtande,
i hvilket Utskottet framställer alla de vä-
senteliga stadganden, som för verkställig¬
heten erfordras. Jag vågar härvid föreslå,
att RiddarhusDirectionen må uppdragas att
ombesörja denna verkställighet, nemligen,
läktares och trappors inredning o. s. v.,
samt Utskottet blott taga befattning med
grunderne för OrdningsStadgan. Utgående
från denna åsigt, skulle jag tro, att hvarje
stund, som nu upptages med uppläsning
och discussion är öfverflödig, enär Riddnr-
husUtskottets Ledamöter, så snart de fin¬
na, att Ridderskapets och Adelns pluralitet
Den « April f, m.
7
hyser en bestämd öfvertygelse i sjelfva huf-
vudfrågan, äfven lära vara bäst i tillfälle,
att, med det ringare antal Ledamöter der
finnes, lätt komma till ett resultat, hvarom
man här in pleno skulle hafva svårt att för*
ena sig.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag
får göra Herr Hjerta uppmärksam på den
omständighet, att RiddarhusUtskottets me¬
morial, så vidt det rörer det reglementa¬
riska, just är uppstäldt för det fall, som
liu inträffat, nemligen, att Ridderskapet och
Adeln skulle antaga hufvudsaken. Det är
visserligen sannt, att detta kommit att ske
under en form, som Utskottet ej kunnat för¬
utse; men denna förändring i form tror jag
icke i hufvudsaken kunna åstadkomma så¬
dana ändringar, att, om återremiss beslu-
tes, någon ändring i det uppgifna förslaget
till de Reglementariska Stadgande!! deraf
kan blifva en följd, innan Riddarhus-Ut-
skottet fått veta Ridderskapets och Adelns
tankar i ämnet.
Grefve Posse3 Arvid: Det är i anled¬
ning af Herr Bråkenhjelius yttrande, som
jag anhåller, att få förena mig med Herr
Hjerta, på den grund, att, under öfverlägg-
ningarne om hufvudfrågan, ganska mån¬
ga anmärkningar redan på förhand gjor¬
des i afseende på det reglementariska, hvil¬
ka jag anser (tillräckliga, att föranleda en
återremiss.
8
Den i April f. ro.
Herr von HartmansdorffAugust: Rid¬
darhusUtskottet har, på sätt Herr Bråken¬
hjelm anmärkt, uppgjort ett förslag till
stadga för det reglementariska af offent¬
ligheten under förutsättning, att Ridderska-
pet och Adeln skulle antaga sjelfva hufvud-
saken. Enligt RiddarhusUtskoltets förmo¬
dan, borde detta reglemente antingen ut¬
göra en del af den redan befmteliga, eller
också en serskild, Ordningsstadga. Efter
Ridderskapets och Adelns sednare beslut
åter, bör det intagas i RiddarhusOrdningen.
Detta vet RiddarhusUtskottet redan; men
hvad Utskottet deremot icke vet, är hvad
Ridderskapet och Adeln tänker angående
innehållet af dessa reglementariska före¬
skrifter. Jag anhåller derföre, alt Ridderska¬
pet och Adeln täcktes taga dem under öf¬
verläggning, på det att, i händelse af åter-
remiss, RiddarhusUtskottet måtte få veta,
livad sorn deri anses anmärkningsvärdt eller
icke»
Grefve Horn s Claes Fredrik: Det måt¬
te vara ett misstag af Herr von Hartmans¬
dorff, att Ridderskapet och Adeln skulle
hafva beslutat de reglementariska föreskrif¬
ternas intagande i RiddarhusOrdningen. Rid¬
derskapets och Adelns beslut innehåller en¬
dast, att stadgandet om sjelfva den med-
gifne principen, det vill säga, att offent¬
lighet vid våra plena kommer att äga rum,
skall intagas i RiddarhusOrdningen. Om
Den r April f. m.
en Lag skall stiftas, som rörer publiken
utom oss, måste denna fråga behandlas så¬
som en allmän Lagfråga. För min del be¬
strider jag, att något sådant stadgande in¬
flyter i RiddarhusOrdningen, så länge den
fordrar Konungeus sanction. De reglemen-
tariska föreskrifterne böra intagas i Ridder-
skapets och Adelns Ordningsstadga.
Herr Rosenblad j Bernhard: Grefve
Horn bar redan upplyst, att Ridderskapets
och Adelns beslut inskränker sig till be¬
stämmande deraf, att publicitet vid Stån¬
dets öfverläggningar må äga rum; men att
frågan är odeciderad, om det reglementa-
3-iska skall införas i en serskild lag, eller
i RiddarhusOrdningen. Det beror således
helt och hållet af Ridderskapet och Adeln,
om Ridderskapet och Adeln vill afvakta
LagUtskottets Betänkande i anledning af
Herr Falkmans motion, eller sjelf remittera
frågan dit. För min del skall jag anse nä¬
stan likgiltigt, på hvilketdera sättet man
afgör densamma.
Herr Lefren_, Johan Pehr: Efter hvad
jag fattat det beslut Ridderskapet och Adeln
förut tagit i frågan, skulle icke något an¬
nat deraf inflyta i RiddarhusOrdningen, än
det som är nödigt, att fylla den lucka,
hvilken annars skulle uppstå i 18 §., nem¬
ligen blott det stadgande, att offentlighet
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggnin¬
gar må äga rum, Den andra delen rörer
10
Den i April f. ni.
det reglemenlariska, hvilket icke tillhör nå¬
gon annan att bestämma, än Ridderskapet
och Adeln sjelf. Till denna del hörer t.
ex. frågan, om åhörarne här skola behöfva
frysa med obetäekta hufvuden, under det
vi hafva hattarne på oss o. s. v. Hvad
deremot Lagutskottet bör gifva förslag till,
äro de straffbestämmelser, som erfordras,
för förbrytelser emot Ordningsstadgan. Jag
anhåller om återremiss till RiddarhusUt-
skottet i hvad som rörer den reglementa-
riska delen, samt om remiss till Lagutskot¬
tet, i hvad som rörer straffbestämmelser
för åhörarne.
Herr Bråkenhjelm: Sjelfva denna dis-
cussion tyckes tillkännagifva, att Riddar-
liusUtskottet behöfver Ridderskapets och
Adelns ytterligare ledning, för att vidare
handlägga målet. Här har blifvit satt i frå¬
ga, om den reglementariska delen bör in¬
föras i RiddarhusOrdningen eller i Ord¬
ningsstadgan; om åhörarne få visa sig med
betäckta eller obetäekta hufvuden, o. s. v.
Allt detta innefattas i det förslag, Riddar-
liusUtskottet öfverlemnat till Ridderskapets
och Adelns pröfning. Det är detta förslag,
som Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken nu föredragit, och som jag
tror icke kan återremitteras förr, än det blif¬
vit uppläst, och man uppgifvit på hvilka
grunder, och af hvilka anledningar, återre-
missen beslutes, på det att genom en sådan
remiss RiddarhusUtskottet må erhålla del af
Den i April f. m.
11
dessa grunder ocli anledningar, samt derige¬
nom blifva i tillfälle, att genom ett föran-
dradt förslag gå Ridderskapets och Adelns
åsigter af ämnet till mötes; hvilket jag på
ingen annan väg finner möjligt.
I anledning häraf upplästes den ifrågava¬
rande delen af RiddarhusUtskottets Memorial.
Grefve Frölichj David: Jag anhåller
att först få göra en anmärkning emot 3 §.
i Utskottets Förslag, nemligen att blott
3:ne personer skulle äga besluta om främ¬
mande åhörares aflägsnande. Jag hemstäl¬
ler, om icke detta antal åtminstone borde
ökas till 5, för att gifva någon garanti,
att åhörarne icke blifva af någon allt för
litet vigtig anledning utvisade. Samma an¬
tal borde äfven förena sig, i fall någon
ville göra en ny 'motion, som skulle for¬
dra åhörarnes aflägsnande. Emot den §.,
som föreskrifver, att främmande åhörare
ovilkorligen böra visa sig med obetäckta
hufvuden, får jag äfven anmärka, alt så¬
dant vore ganska olämpligt, emedan jag
icke kan föreställa mig, att Ridderskapet
och Adeln kan anse sig sårad eller dess
värdighet förnärmad derigenom, alt åhö¬
rarne hafva hattarne på sig.
Herr FIjei'ta: För att, så vidt på mig
beror, förkorta en discussion, som ändå
icke kan leda till något mål, anhåller jag
att få åberopa alla de speciella anmärkning
13
Den r April f. m.
gar, som gjordes vid öfverläggningen ora
hufvudfrågan, samt begär, att Herr Rid-
darhusSeereteraren måtte gifva Riddarhus-
Utskottet del af denna discussion. Hvad
åter den siste värde Talarens anmärkning
beträffar, så lär det icke lemna några stör¬
re garantier, om man ock ökar antalet af
Ledamöterne till 5 eller 7. Jag tror att
denna garanti för Ridderskapet och Adeln,
samt Allmänheten gemensamt, ligger der¬
uti, att LandtMarskalken skall ge sitt bi¬
fall till en sådan begäran, innan den kan
uppfyllas. Om det blott föreskrifves, att
hvarje Ledamot må anmäla hos LandtMar¬
skalken, om och hvarföre lian vill hafva öf¬
verläggningen sluten, anser jag att uti Landt-
Marskalkens moralitet och personlighet, lig¬
ger en vida starkare garanti, än uti en ma¬
joritet eller minoritet af Ståndet. Hvad åter
angår frågan om betäckta hufvuden, så tror
jag, att nödvändigheten att hålla hattarna
i handen, skall föranleda åhörarne till in¬
bördes knuffningar och tillsägelser, hvilka
endast åstadkomma oljud. Om de åter få
behålla hattarna på sig, står hvar och en
säkrare, åtminstone för sin hatt.
Herr Rosenblad: Så vidt instämmer jag
med Herr Hjerta, att antalet af 5 Ledamö¬
ter i stället för 3 icke är någon ökad ga¬
ranti; men jag tror, att en mycket större
ligger uti sjelfva naturen af en sådan ga¬
ranti. I England, der åhörare inlåtas emot
Den i April f. m.
i3
lagens föreskrift, beliöfves blott, att en en¬
da Ledamot erinrar Ordföranden att åhö¬
rare finnas, för att de skola utvisas, och
dock har denna rätt aldrig blifvit missbru¬
kad, emedan ingen gerna stiger upp par
caprice för att göra en sådan erinran. Der¬
emot kari jag icke instämma med Herr Hjer¬
ta uti den princip, att Ordföranden, sora
icke äger en beslutande, utan endast en
ledande rätt, skulle kunna befalla ett så¬
dant utvisande. I afseende på den sedna¬
re anmärkningen af Grefve Frölich, före¬
nar jag mig deruti, att det är en småsak,
om man vill sätta i stadgan, att åhörare
skola hafva hattarna af sig eller icke, lika¬
som jag icke kan finna, att det någorstä¬
des är uttryckt, att Ridderskapet och Adeln
skall hafva hattarna af sig, ehuru man af
sig sjelf känner, när detta bör ske; men
en hufvudfråga är ännu icke afgjord, ora
de reglementariske föreskrifterne skola in¬
tagas i RiddarhusOrdningen, eller i en all¬
män lag; hvilket dock borde afgöras, in¬
nan återremissen afgår.
Grefve Frölich: Jag medger alltför ger¬
na, att antalet af 5 Ledamöter istället för
3, icke lemnar någon fullständig garanti;
men det närmar sig likväl mera dertill, än
sistnämnde antal. Jag tycker mig för öf¬
rigt väl kunna göra mig reda för anlednin¬
gen till Herr Hjertås förslag, att öfverlem¬
na till Herr LandtMarskalkens godtfinnande,
Den i April f. m.
när en begäran af denna beskaffenhet skulle
tillåtas eller icke: den nemligen, som exi¬
sterar uti den person, hvilken nu förer or¬
det ibland oss. Men som jag för min del
har för regel, att i fråga om lagar icke haf¬
va afseende på personer eller möjligheter,
som icke kunna visa sig i alla förhållanden;
tror jag det är bättre, att saken beror på
Ledamöterne af Ridderskapet och Adeln,
som har beslutande lätt i sådane saker.
Hvad för öfrigt blifvit yttradt af Herr Ro¬
senblad, rörande nödvändigheten att nu be¬
sluta, på hvilketdera stället frågan om straff¬
bestämmelser bör intagas, antingen i Rid-
darhusOrdningen eller i en serskild lag,
så kan jag icke finna någon nödvändighet
för Ridderskapet och Adeln, att nu deröf¬
ver fatta ett beslut, helst jag tror sådant
egentligen kommer i fråga, när Ridd arli us-
Ordningen i ett sammanhang kommer att
företagas till pröfning.
Friherre Boijej Ludvig: Hos Engelska
Folket, der publiciteten är äldst, har va¬
rit och är ännu den grundsats erkänd, att
till Representantens frihet och rätt hörer,
att kunna gifva sig beskydd sjelf; emedan
om det skulle bero af andra, kunde det
möjligen uteblifva. Om Sveriges Adel all¬
tid kunde smickra sig, att äga den Landt-
Marskalk de nu äga, eller om till tillåtliga
suppositioner hörde, att LandtMarskalksstaf-
ycn alltid skulle innehafvas af en Man så full¬
%
Den i April f. m.
i5
komligt rättskaffens, som nu, så skulle jag
instämma i Herr Hjertås åsigt, men nu kan jag
det för ingen del. Talaren, för hvars sä¬
kerhet garantien begäres, skall utan tvifvel
ingenting äfventyra, då han talar med plu-
raliteten; men en garanti för modet att ta¬
la mot pluraliteten: se der hvad som be-
höfves! Neka vi den, så hafva vi varit en¬
sidige i lagen, och ensidighet skall då äf¬
ven följa i verkställigheten; då man antar
att den Talare, som finner sig på ett eller
annat sätt oförrättad af den tillkomna pu¬
bliken, skulle för att få ett hägn för sin
yttrande frihet behöfva anlita andras biträ¬
de. Det mod en har, inträffar icke alltid
hos flere; och tvånget att, för sitt beskydd,
behöfva 3 eller 5 Ledamöters enahanda mod,
skall verka till återhåll i hågen att upp¬
träda. Jag förblifver således vid samma
tanka som förut, att om vi antaga Engel¬
ska Parlamentet till exempel i hufvudsa-
ken, böra vi äfven följe dess seder i de¬
taljerna.
Herr Lefrén: Här har blifvit nämndt,
att man borde uttrycka, huruvida tillåtel¬
sen, att åhöra Ridderskapets och Adelns öf-
verläggningar, skulle framställas under form
af ett begifvande eller rättighet. Jag för
min del tror, att man, vid valet af ord i
detta afseende, borde söka undvika så väl
det ena, som det andra, samt blott utsät¬
ta, att OrdningsStadgan skall eflerlefvas,
iG
Den r April f. tö.
och förbrytelser deremot straffas, på sätt
lag föreskrifver. Fråga har äfven varit om
sättet att aflägsna åhörare. Utskottet har
föreslagit, att LandlMarskalken skulle kun¬
na göra det, äfven sorn 3:ne Ledamöter,
i fall de derom förena sig. Här har blif¬
vit yrkadt, att icke färre än 5 Ledamöter,
skulle kulina utöfva en sådan rätt, och man
har häruti velat finna en större garanti. Jag
tror tvärtom, att garantien minskas, i sam¬
ma mån man ökar antalet af Ledamöterna.
Jag ville icke gerna öfverlåta denna rätt åt
en enda Ledamot, emedan en representant,
under värman af en discussion, måhända
skulle kunna låta förleda sig af ett tillfäl¬
ligt intryck, att begå en orättvisa, som han
i ögonblicket derefter ångrade. Jag skulle
derföre tro, att likasom det fordras 2 el¬
ler flere Ledamöter för att andra gången
begära ett Utskotts Betänkande på bordet,
borde man iakttaga samma förhållande i
detta fall. Jag skulle måhända vara en
bland deni, sorn först borde yrka någon
hejd på sig sjelf, emedan jag är böjd att
snart blifva varm. LandlMarskalken der¬
emot borde ensam hafva denna rätt, utan
alt dertill behöfva andras bifall.
Här har blifvit nämndt, att det i Eng¬
land blott behöfves en person för att gö¬
ra tomt på Galleriet; men det är derföre,
att någon lag icke medger åhörare, att vara
in-
Den i April f. ra.
inne, utan sådant sker tverernot lagen blott
i följd af gammalt bruk. I frågan om bil¬
jetters utdelning, anser jag lämpligt, att
det sker på Bänkmansafdelningarna, eller
ock någon annan dylik fördelning mellan
Ridderskapets och Adelns Ledamöter. Vid¬
kommande åter frågan om rättigheten att
visa sig med betäckta hufvuden, så tror
jag att Ridderskapet och Adeln äfvensom
Öfriga bildade samhällsclasser, hvilka van¬
ligen icke sitta med hattarna på sig inne
i rum, här nyttja dem af det skäl, att det
stundom behöfves för kölden. Det lärer
icke kunna vara Ridderskapets och Adelns
mening, att inbjuda främmande i sitt hus
för att förkyla dem, så framt man icke i
stället skulle låta dem beläcka sig med
allonge-peruker; men sådant skulle kanske
se för gravitetiskt ut här på Läktaren. Jag
afstyrker således den punkt, som innehål¬
ler, att åhörare måste visa sig med obetäck-
ta bufvuden. Det är af sig sjelf gifvet,
att åhörarne härutinnan skola följa Ridder-
skapels och Adelns exempel. Jag anhåller,
attHerr Grefven och LandtMarskalken täck¬
tes dela frågan i arne delar; först huruvi¬
da remiss, i hvad angår stafhagen, bör ske
till Lagutskottet, och för det andra, om
icke Ordningsstadgan bör serskildt förfat¬
tas, utan att uti RiddarhusOrdningen något
annat intages än den föreskrift, att publi¬
citet må äga rum; samt att OrdningsStad-
gan bör iakttagas, äfvensom Strafflagen.
iq H. 2
i8
Den i April f. na.
Grefve Posse: Jemte det jag instäm¬
mer i flere Ledamöters anhållan om åter-
remiss af RiddarhusUtskottets Memorial i
de delar, som nu blifvit ifrågasatte, får
jag tillägga den önskan, att RiddarhusUt-
skottet mätte vid förnyad behandling af
frågan iakttaga, att stadganderne om det
egenteligen reglementariska, det vill sä¬
ga, sättet att utdela poletterne och vid be¬
hof afvisa åhörarne med mera dylikt, bö¬
ra inflyta i OrdningsStadgan; men att för¬
slag till straffbestämmelser för oordningar
af Åhörarne bör uppgöras af Lagutskottet;
och jag skulle önska, att Ridderskapet och
Adeln i detta afseende nu toge ett beslut.
Herr Hjerta: Jag förenar mig i Grefve
Posses och Herr Lefrens anhållan, att frå¬
gan om straffbestämmelserne för oordnin¬
gar af Åhörarne måtte remitteras till Lag¬
utskottet, med anmodan att upprätta för¬
slag dertill, samt att de egenteligen regle¬
mentariska föreskrifterne i öfrigt må införas
i OrdningsStadgan. Men jag utbeder mig
derjemte att än en gång få fästa Ridder-
skapets och Adelns samt RiddarhusUtskot-
tels uppmärksamhet derpå, att hvad jag
föreslagit om rättighet för en Ledamot af
Ståndet jemte LandtMarskalken att aflägsna
främmande Åhörare, ej är så oformligt,
som man här sökt visa. Det är redan af
Ridderskapet och Adeln beslutadt, att i
RiddarhusOrdningen skall inflyta stadgan¬
det, alt publicitet äger rum vid Ståndets
Den i April f. ra.
>9
plena; och LandlMarskalken aflägger Ed
att följa RiddnrhusOrdningen. Således skul¬
le LandlMarskalken, om ej något derjemte
vore bestämdt i afseende å denna publici¬
tets upphörande vid serskildta tillfällen,
aldrig ensam kunna tillsäga Åhörarne att
aflägsna sig. Men om visse Ledamöter lem-
nades rättighet att, utan LandtMarskalkens
medgifvande, utvisa Åhörarne, så skulle
de kunna hindra iakttagandet af hvad Landt-
Marskalken besvurit. Denne måste haf¬
va, enligt RiddarhusOrdningen, ovilkorlig
rättighet att gifva sitt bifall eller afslag i
väckt fråga om Åhörarnes aflägsnande. Och
jag tror, att den säkraste garanti mot miss¬
bruk vinnes, om såsom vilkor för Åhörar¬
nes utvisning stadgas, att dertill fordras
en Ledamots af LandtMarskalken bifallna
begäran. Det är ej länkbart, att Landt¬
Marskalken skulle afslå en sådan anhållan,
om den har skäl för sig. Jag kan ej inse
några vådliga följder af att lemna Landt¬
Marskalken och en Ledamot denna beslu¬
tande rätt. Friherre Boije har sagt, att det
kunde hända, att en Ledamot funne sig
sårad eller förnärmad af något yttrande i
främmande Åhörares närvaro. Detta förut¬
sätter ju, att Åhörarne redan hört hvad
som blifvit yttradt; ty icke måtte fråga
kunna vara, om hvad som kommer att sä¬
gas och då hjelpes ju ej saken. Jag kan
blott tänka mig det fall för Åhörares utvi¬
20
Den i A p r i 1 f. m.
sande, att någon Ledamot skulle ämna väc¬
ka en Motion, eller en öfverläggning äga
rum, sorn angick personliga förhållanden,
eller något så beskaffadt allmänt ämne, som
vore af vigt, att för ögonblicket söka hål¬
la hemligt. Då är hvad jag föreslagit, icke
något hinder, emedan LandtMarskalken ej
kan supponeras vägra bifall till en Leda¬
mots begäran om Åhörarnes utvisning utan
att åtaga sig ansvaret för följderne. Jag
inskränker mig härvid icke till blott det
närvarande förhållandet; utan tror att det
i framtiden skall blifva allt svårare och svå¬
rare att på dessa platser använda Män, som
kunna förmå sig att gäcka hvad de besvu¬
rit, samt glömma Ståndets värdighet och
sine pligter mot allmänheten. För min del
kan jag ej annat finna, än att det enda rät¬
ta, i fråga om vilkoren för Åhörarnes af-
lägsnande, är, att det får bero på begäran
af en Ledamot, och LandtMarskalkens bi¬
fall; och jag anhåller att detta måtte an¬
tagas.
Friherre Anckar sw är d } Carl Henrik:
Sedan Herr Hjerta nu så fullständigt utveck¬
lat samma åsigter, som jag ernade fram¬
ställa, vill jag ej upptaga tiden med att
åter anföra dem, utan förenar mig blott i
hvad Herr Hjerta sålunda yttrat.
Herr von Hartmansdorff": Man har i
denna fråga sammanblandat form och sak.
Den i April f. m.
21
Jag önskade deremot, att man ville discu-
tera hvartdera ämnet serskildt; och när jag
får veta, huruvida Ståndet först vill öfver¬
lägga om saken och sedermera om formen,
hvar för sig, skall jag yttra mig i frågan.
Vill man åter sammanföra hägge delarne
och utlåta sig deröfver på en gång, så må¬
ste jag naturligtvis underkasta mig det, ehu¬
ru sådant leder till onödig vidlyftighet och
kanske äfven oreda. Dock får jag i detta
fall först till Herr Grefven och LandtMar-
skalken hemställa, om det icke vore nödigt,
att hela det ifrågavarande Memorialet upp¬
läses, ty det är annars svårt, att yttra sig
öfver en föregående punkt, enär det man
dervid kan hafva att anmärka möjligen be-
finnes iakttaget och rättadt i en sednare.
Friherre WrangelHenning: Lika med
Friherre Boije förklarar jag, alt om vi vo¬
ro säkre att alltid få till LandtMarskalk den
utmärkte Man, som vi nu hafva på denna
vigtiga plats, skulle jag ej draga i betän¬
kande att, såsom Herr Hjerta föreslagit,
lemna LandtMarskalken rättighet att bestäm¬
ma, när Åhörarne på Riddarhuset böra af¬
lägsna sig. Men då vi icke alltid kunna få
samma LandtMarskalk, kan jag ej instäm¬
ma i Herr Hjertås förslag; ty det kunde
hända, att en sådan person blef LandtMar¬
skalk, som ej önskade publicitet vid Stån¬
dets öfverläggningar och som hade med sig
en eller flere Ledamöter af samma mening;
22
Den i April f. m.
och då skulle LandtMarskalken i förening
med desse kunna privera Ridderskapet och
Adeln all publicitet vid deras plena, emot
de fleste Ledamöternes vilja. — För öfrigt
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
skyndsamhet i förevarande frågas behand¬
ling synes vara högst nödvändig, emedan
Riksdagen kan hända upplöses så snart
Statsregleringen blifvit uppgjord; och så¬
lunda kunde vi få vänta ännu io år på of¬
fentlighet vid våra öfverläggningar.
Herr Bråkenhjelm: För att en gång för
alla göra slut på discussionen om hattarne,
får jag meddela den upplysning, att Rid-
darhusUtskottet tillstyrkt, att Åhörarne vid
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
skulle hafva sine hufvuden obetäckte, eme¬
dan Utskottet fått kunskap derom, att de
personer, som nu vilja öfvervara Bonde-
Ståndets Sessioner, mäste först aflägga kap¬
por och hattar i ett yttre rum. Sederme¬
ra har jag genom egen erfarenhet fått ve¬
ta, att sådant iakttages derföre, att Stån¬
dets Ledamöter sjelfve infinna sig i Sessions-
rummet med obetäckta hufvuden och utan
kappor. Om således ifrågavarande Memo¬
rial till RiddarhusUtskottet återremitteras,
kommer Utskottet förmodligen att rätta det
i denna del, så att deruti icke något vida¬
re skall ligga i vägen. — Här bar blifvit
klandradt, att Utskottet föreslagit, det Tre
Ledamöters af Ridderskapet och Adeln sam-
Den i April f. m.
23
manstätnmande begäran att, vid serskildle
tillfällen, Åhörarne måtte aflägsnas, skulle
alltid medföra en sådan påföljd. Ridder-
skadet och Adeln täcktes ^härvid ihogkom-
ma, att RiddarhusUtskottet sammanfattat
frågan om principen och frågan om det
reglementariska i ett Utlåtande, af den an¬
ledning, att flere Ledamöter af Ståndet för¬
klarat, att innan sådane garantier mot miss¬
bruk af publiciteten blifvit stadgade, sorn
de önskade, skulle de votera Nej mot hvar¬
je förslag om publicitet. Utskottet trodde
sig derföre gå den goda saken ett steg till
mötes genom förenad behandling af båda
frågorne, så att Utskottet fastställde prin¬
cipen att offentlighet vid Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar må äga rum, men
tillika stadgade försigtighetsmått för möjliga
ledsamma följder deraf. Skulle nu desse
föreslagne vilkor befinnas vara för stränga,
lärer Utskottet, i följd af återremiss, icke
underlåta att mildra dem.— Man har sagt
det vara oafgjordt, om de reglementariska
föreskrifterna i afseende på publiciteten sko¬
la inflyta i RiddarhusOrdningen eller i Rid¬
derskapets och Adelns OrdningsStadga. Det¬
ta är visserligen ännu oafgjordt af Ridder-
skapet och Adeln, likasom hela frågan i
öfrigt; men i Utskottets memorial är det
redan afgjordt. Under rubrik: ”Tillä g? tdl
”OrdningsStadgan,” föreslår Utskottet de
stadganden Utskottet ansett nödige i och
för publicitetens införande; och Utskottet
*4
Den i April f. ra.
har således bestämt, att föreskrifterne bö¬
ra inflyta i Ståndets OrdningsStadga; men
det beror på Ridderskapet och Adeln att
härom besluta.— Jag skulle för öfrigt, till
undvikande af vidlyftighet, om detaillerne
för bestämmandet af högsta möjliga anta¬
let Åhörare, anse det vara häst att till Rid-
darhusDirectionen öfverlemna att, efter godt¬
finnande, så inrätta platserne i Riddarhus-
Salen, att så stort antal Åhörare må få rum,
6om möjligt är, med iakttagande af Ridder-
skapets och Adelns egen beqvämlighet och
värdighet. För min del instämmer jag äf¬
ven med dem, som önska remiss till Lag-
Utskottet för att derifrån erhålla förslag till
Straffbestämmelser för oordningar af Åhö-
rarne m. m.; sedan det nu blifvit afgjordt,
att stadgandet om offentlighet vid Ridder-
skapets och Adelns öfverläggningar skall uti
RiddaihusOrdningen införas. — Herr von
Hartmansdorff har ansett sig ej kunna ingå
i yttrande om denna fråga, emedan sak och
form skola dervid blifvit sammanblandade.
Jag deremot finner icke här vara fråga om
någonting annat, än: 1:0) Om remiss angå¬
ende straffbestämmelser bör ske till Lag-
Utskottet; 2:0) Om de reglementariska stad-
ganderne i afseende på publiciteten böra
inflyta i RiddarhusOrdningen eller i Ord-
ningsStadgan; 3:o) Hvilka desse reglemen¬
tariska föreskrifter skola blifva, antingen
gådane, som RiddarhusUtskottet föreslagit,
Den i April f. ro.
a5
flere eller färre, eller desamma med än¬
dringar, o. s. v.
Grefve Frölich: Jag finner Herr von
Hartmansdorff- hafva ganska rigtigt anmärkt
att det skulle hafva varit nyttigt, om man
i denna fråga behandlat formen och mate¬
rien hvar för sig; men då man här redan
ingått i discussion om materien eller det
reglementariska för publicitets införande vid
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
så anhåller jag att till besvarande få upp¬
taga en del af hvad härom blifvit yttradt.
Hufvudsakligen är här ifrågasatt, huruvida
LandtMarskalken må äga rättighet, att, på
en Ledamots begäran, anbefalla Åhörarnes
aflägsnande. Jag anhåller att få fästa Rid¬
derskapets och Adelns uppmärksamhet på
skilnaden mellan en sådan magt och Landt-
Marskalkens rättighet, såsom Ordförande,
att bibehålla ordning inom Riddarhussalen.
I denna sednare egenskap äger lian i allt
fall onekligen rätt att, om Ahörarne begå
någon oordning, dem utvisa. Men helt
annat är förhållandet, då fråga väckes att
aflägsna dem för att ej få åhöra ett eller
annat ämne. Då är det angeläget, att rät¬
tigheten dertill icke ligger hos LandtMar¬
skalken, utan hos Ståndets Ledamöter; men
blott en Ledamots yrkande i detta fall är
ej nog. Man har sagt, att det vore till¬
räckligt, då LandtMarskalkens bifall dess¬
utom fordrades, innan en sådan begäran
20
Den i April f. m.
kunde medföra Åhörarnes aflägsnande, helst
man ej kunde förmoda, att en LandtMar-
skalk skulle genom bifall till en sådan ic¬
ke väl grundad hemställan vilja blottställa
sig för tadel. Men skillnaden är, att då
hvilar det odieusa af Åhörarnes ntvisande
på den, som väckt fråga derom, och ej så
directe på LandtMarskalken, som kan be¬
vilja denne Ledamotens önskan, utan att
ådraga sig betydlig del af detta odium,
emedan han lätt kan dervid ställa sig helt
passif. Jag tror således, att LandtMarskal¬
ken väl må äga att utvisa ÅhÖrarne om de
begå oordningar, men icke att, genom bi¬
fall till en Ledamots önskan, aflägsna dem
i annat fall, eller då fråga är att hindra
dem åhöra discussion öfver något serskildt
ämne. Sådant bör, såsom jag sagt, tillhö¬
ra flere Ledamöter att bestämma; och då
jag icke kan fatta, hvarföre ej Fem Leda¬
möters beslut om Åhörarnes utvisande i så¬
dant fall skulle innebära större garanti mot
missbruk af denna rättighet, än Tre Le¬
damöters, likasom dessas mer än en Leda¬
mots, samt Herr Lefren, sorn i början af
sitt sednaste yttrande antydde sig vilja be¬
visa motsatsen, glömde det sedermera, så
fortfar jag i min öfvertygelse, att Tre Le¬
damöters önskan i detta afseende lemnar
mindre säkerhet, än om Fem äro ense der¬
om. — Här är yttrad t, det man ej bör för¬
utsätta, att en Ledamot skulle vilja gäcka
Ståndet och Allmänheten genom oskälig be¬
Den i April f. m.
a7
gäran om ÅhÖrarnes aflägsnande. Jag hop¬
pas det äfven, men bekänner, att jag tror
det möjligen kunna äga rum. Vi hafva ju
vid föregående Riksdagar, om ej vid den¬
na, exempel på, att en enda Ledamot be¬
gärt votering i opposition mot hela öfriga
Ståndet; och i förbigående sagdt skulle jag
anse det vara ganska nyttigt, att votering
ej fick äga rum, utan att flere Ledamöter
förenade sig i anhållan derom. Jag näm¬
ner detta exempel af ett likartadt förhål¬
lande icke för att detsamma utveckla såsom
motion, hvilket jag vet icke går an under
denna form, utan blott för att leda upp¬
märksamheten på det likartade emellan ett
förhållande som vi känna, samt det hvarom
vi gå att besluta. X vårt land förhåller det
sig icke såsom i England, der visserligen
ingen skulle vilja blottställa sig för elen
ogillande allmänna opinion en sådan fram¬
ställning om Åhörarnes utvisande skulle mot
honom uppväcka. Huruvida icke sådant
deremot kan ske i Sverige utan en dylik
påföljd, lemnar jag till en livar att sjelf
bedöma,
I händelse Ridderskapet och Adeln ej
skulle vilja antaga mitt förslag att Åhörar¬
nes aflägsnande, då de ej tillåtit sig någon
oordning, må bero, icke på Tre, utan på
Fem Ledamöters yrkande derom, så torde
ett annat vilkor, för utöfningen af Ledamots
lätt att utvisa Galleriet, kunna stipuleras,
28
\
Den i April f. m.
ocli som torde medföra någon garanti, det
nemligen, att hvar och en, som fordrade
Åhörarnes aflägsnande, skulle straxt efter
deras afträdande vara skyldig uppgifva skä¬
let dertill. Jag tror detta skulle vara ett
medel att något återhålla häftigheten hos
mången och förekomma missbruk af rättig¬
heten. Jag hemställer detta till Utskottets
närmare bepröfvande. — Hvad åter formen
för denna frågas behandling angår; så var
orsaken, hvarföre jag nyss önskade frågans
uppskjutande, till dess Förslaget till ny
Riddarhusordning förekommer till pröfning,
den förmodan, att personer, som nu yttrat
sig i ämnet, ej skulle medgifva de regle-
mentariska staögandernes införande i Ord-
ningsStadgan. Nu har jag verkligen blifvit
så angenämt öfverraskad, då jag hörde Gref¬
ve Posse ingå derpå, att jag gerna frånträ-
der hvad jag i det afseendet nyss förut yr¬
kat, och förenar mig i den anhållan, att <
ett serskildt reglemente genast måtte upp¬
göras och i OrdningsStadgan inflyta.
Grefve Horn: Som Ridderskapet och
Adeln i allmänhet lärer hafva förenat sig
i den opinion, att en lag för åhörare vid
våra öfverläggningar är nödig, hvilken åsigt
jag likväl ej delat och ännu icke kan dela,
så torde det vara angelägit att bestämma,
huru långt det egentliga lagbudet bör ut¬
sträckas. Jag får derföre anhålla, att, då
Herr Grefven och LandtMarskalken fram-
9
Den i April f. m.
ställer proposition om remiss af frågan till
Lagutskottet, dervid måtte åtfölja ett af
mig i hast uppsatt förslag till en Lag §.
så lydande:
Vid medgifvit tillträde för Åhörare
till lliksStåndens öfverläggningaråligger
den eller deni j hvilka en sådan rättighet
vilja begagna j att ställa sig till efterrätt
telse de ordningsreglor och föreskrifter för
åhör arnes iakttagelser , som hvarje Riks¬
stånd funer nödigt_, att^ i hvarje serskilt
fallj stadga och offentliggöra. Jag tror
att en speciellare Lag i detta afseende är
alldeles öfverflödig och olämplig.
Hvad åter de Reglementariska föreskrif-
terne i öfrigt beträffar, skulle jag tro det
redan vara af Ridderskapet och Adeln af¬
gjordt, att de skola inflyta, icke i Riddar-
liusOrdningen, utan i OrdningsStadgan.
#
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: En
värd Ledamot har ment det höra fordras
Fem Ledamöters af Ridderskapet och Adeln
förenade önskan för att medföra Ahörarnes
aflägsnande från Ståndets öfverläggningar;
äfven som att votering ej eller borde äga
rum, utan att den begärdes af ett lika an¬
tal Ledamöter. Detta sednare skulle, i min
tanka, vara ganska vådligt. Jag har sjelf
öfverleft den dag, då en af LandtMarskal-
ien framställd Proposition i ett ämne, hvar¬
öfver icke många tycktes vilja yttra sig,
3o
Den i April f. m.
besvarades med nästan enhälligt Ja, men
en nu mera afliden Ledamot begärde vote¬
ring, samt motstod alla persvasioner att
derifrån afstå; och hans mening vann vid
voteringen. Det är derföre högst angelägit,
att en enda Ledamots begäran om votering,
icke må kunna vägras. Hvad åter det an¬
går, att Allmänheten skulle hafva större
garanti mot missbruk, om till Ahörarnes
utvisande fordrades flere Ledamöters yr¬
kande derom, än om blott en Ledamots
begäran vore tillräcklig dertill; så tror jag
förhållandet vara tvertom, Till äfventvrs
«/
skulle snarare Fem Ledamöter, än en en¬
da, vilja yrka Åhörarnes aflägsnande; eme¬
dan clet allmänna missnöjet för en sådan
åtgärd i sednare fallet helt och hållit drab¬
bade en person, men i förra händelsen de¬
lades mellan Fem, så att livar och en fick
blott en femtedel deraf. Utskottets Förslag
om sättet för Inträdesbiljetternes utdelning
kan jag ej gilla; ty ändamålet med publi¬
citeten vinnes ej på det sätt, alt hvarje
Ledamot i sin ordning får utdela inträdes¬
kort. Allmänheten visste då ej huru och
af hvem inträdesrättigheten skulle erhållas.
Åhörarne blefvo inbjudne Gäster; men nå¬
gon verklig publicitet existerade ej. Skall
sådan finnas, sä måste hvar och en insläp¬
pas i den ordning han anmält sig. Det rät¬
taste torde derföre vara att stadga, det bil-
jetterne utdelas en timma före Plenum till
dem, som först infinna sig. Det är olämp¬
I
Den i April f. m.
3i
ligt, att bland dem som anmäla sig göra
urval efter klädsel och andra förhållanden.
Det vore till och med icke ondt uti att
inträde lemnades åt personer af de lägre
Classerne, hvarigenom äfven hos dem käns¬
la kunde väckas för constitutionela förhål¬
landen. Jag förenar mig derföre med
dem, som yrkat återremiss af Utskottets me¬
morial, och anhåller, att Utskottet måtte
taga i öfvervägande dessa mina anmärknin¬
ger. —- Blott en sak vill jag annu dervid
tillägga i afseende på utrymmet härstädes.
Här är förut yttrad den förmodan, att om
de Ledamöter, hvilka nu hafva sine plat¬
ser på Läktaren, skulle få dem pä nedre
Bänkarne, skulle det blifva allt för trångt
för Ståndets Ledamöter; och jag anser i
allt fall Läktaren för liten för Åhofarne,
Jag föreslår derföre, att Galerier måtte byg¬
gas på båda långsidorna af salen, på ban¬
det tvärs öfver de runda fönstren, men så
smala, att de innehöllo blott två Bänkra¬
der, på det de icke skulle undanskymma
de architectoniska prydnaderne, eller min¬
ska dagsljuset i rummet. Om derjemte of¬
vanför den nu varande Läktaren anbringa¬
des en communicationsgång, något högre
än Gallerien; så skulle Åhörarne, ifrån en
enda uppgång, kunna inkomma på båda
Gallerien.
Herr Hjerta: Jag anmälte mig att få
ordet, då Herr Yon Hartmansdorff begärde
32 Den i April f. ra.
uppläsning af RiddarhusUtskottets Memo¬
rial, endast för att erindra, att detta Me¬
morial redan blifvit 2:ne gångor förut upp¬
läst, och att således en ytterligare uppläs¬
ning deraf nu är öfverflödig. Och då vi
genom en fortsatt öfverläggning i detta äm¬
ne ej torde få höra någonting annat, än
som redan under föregångne discussioner
blifvit anfördt, anhåller jag, att Hans Ex-
cellence Herr Grefven och LandtMarskal-
ken nu täcktes framställa Proposition om
de 3:ne frågorne: 1:0} Remiss till Lagut¬
skottet i afseende på Straffbestämmelserne;
2:0) de reglementariska föreskrifternes in¬
förande i OrdningsStadgan; och 3:o} åter-
remiss af Memorialet till RiddarhusUlskot-
tet i anledning af dervid gjorde anmärk¬
ningar.
Grefve Mörner, Carl: Åtskillige Leda¬
möter hafva här satt i fråga, om föreskrif-
terne i afseende på publicitets införande
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggnin-
gar skola inflyta i RiddarhusQrdningen, el¬
ler blott i OrdningsStadgan. Jag tror det
böra först afgöras, om blott principen skall
i RiddarhusOrdningen uttryckas, då sedan
detta blifvit bestämdt, man torde komma i
tillfälle att discutera och besluta om de
reglementariska föreskrifterne. —- Jag har
visserligen ej någon förkärlek för det för¬
slag RiddarhusUtskottet afgifvit, utan har
med
Den i April f. m.
33
nied nöje hört de anmärkningar, som der¬
emot blifvit gjorde, Hvad som likväl huf¬
vudsakligen blifvit klandradt, är Utskottets
förslag, att Åhörarne skulle i Riddarhus-
Salen icke få hafva på sig hattarnej och
det är i synnerhet Herr Lefre'n, som fästat
sig dervid. Men huru anmärkningsvärd den¬
na föreskrift än må anses, torde åtminsto¬
ne den värde talaren icke tillägga Utskot¬
tet såsom fel, alt man ansett Åhörarne hö¬
ra visa Ståndet tillbörlig aktning. Afseen¬
de på deras hälsas bevarande har verkligen
ej kommit i beräkning hos Utskottet; men
Utskottet har trott sig höra följa det bruk,
som i andre Constitutionella Länder i det¬
ta fall är antagit.— Jag anhåller, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes skil¬
ja frågorne så, att först afgöres, om blott
principen skall införas i RiddarhusOrdnin-
gen, på det man derefter må öfverlägga om
de reglementariska föreskrifter, som höra
till OrdningsStadgan. — Äfven jag anser
öfverflödigt, att Memorialet å nyo upplä¬
ses i desse delar; men slutet af Memoria¬
let, rörande uppgången till Läktaren, är
ej uppläst, och jag anhåller derföre, att
detta måtte ske, för den händelse att nå¬
gon skulle vilja dervid anmärka något, som
fordrade rättelse af Utskottet.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Under den
discussion, som föregick Ridderskapets och
19 H. 3
34
Dan i April f. ra.
Adelns beslut om offentlighets införande vid
dess öfverläggningar var jag den, som, i
anseende till sakens förändrade skick, mot
hvad ägde rum, då RiddarhusUtskottet af-
gaf sitt Memorial derom, först föreslog en
remiss till Lagutskottet för att derifrån få
ett förslag till Straffbestämmelser för öf-
verträdelser af Åhörarne. Denna min åsigt
understöddes då af flere värde Talare, och
har blifvit det nu af än flere. Enda svå¬
righeten härvid är, att bestämma, i hvad
form en sådan remiss må kunna till väga—
hringas. Jag skulle tro det endast kunna
ske under form af en enskild motion; och
jag har också varit betänkt att framställa
en sådan, men är nu förekommen af Gref¬
ve Horn. Dock får jag, såsom anmärknin¬
gar och tillägg till Grefve Horns LagFör-
slag, till Lagutskottet hemställa: att de
Åhörare, som bivista RiksStåndens Plena,
måtte åläggas att dervid ställa sig till ef¬
terrättelse de föreskrifter, som hvarje Stånd
för sig i detta afseende stadgat; att straff
måtte bestämmas för sådane förbrytelser,
hvilka begås af främmande Åhörare vid
RiksStåndens Plena, och hvilka förbrytel¬
ser icke kunna hänföras till de i no och
i n:te §§. RegeringsFormen och 77 §. Riks¬
dagsordningen omnämde; samt att Forum
måtte bestämmas för upptagande af de åkla-
gelser, som, till följd af inträffade öfver-
trädelser af främmande Åhörare, kunna kom¬
ma att mot dem anställas.
Den i April f. m.
35
Hvad åter angår de anmärkningar, som
här blifvit gjorde emot de af Utskottet fö-
reslagne reglementariska föreskrifter i och
för publicitets införande} så äro de i all¬
mänhet af mindre betydlighet, och jag skul¬
le till och med såsom Utskotts Ledamot
kunna gå in på de fleste, såsom till exem¬
pel den anmärkning, att det borde fordras
Fem, i stället för Tre, Ledamöters förena¬
de yrkande för att medföra Åhörarnes af-
lägsnande och förvandla ett Öppet Plenum
lill ett slutet. Jag anser visserligen Tre
Ledamöters begäran i detta fall vara till¬
räckligt; men jag är ej eller emot att an¬
talet ökas till Fern, såsom i Franska Depu¬
terade Kammaren. — Här har mycket blif¬
vit taladt om, huruvida Utskottet gjort rätt
eller orätt, då det föreslagit, att främman¬
de Åhörare borde vid Ridderskapets och
Adelns Plena vara obetäckte. Utskottet trod¬
de, att då de, som visa sig för Ståndet,
det vill säga desom tala, dervid alltid haf¬
va af sig hattarne, kunde det ej vara för
mycket, om äfven de främmande Åhörar-
ne iakttogo detsamma af aktning för Stån¬
det. För öfrigt får jag upplysningsvis näm¬
na, att Utskottets förslag i detta afseende
är ordagrant öfversatt från ett dylikt stad¬
gande för dem, som, i egenskap af främ¬
mande Åhörare, bivista Franska Deputera¬
de Kammarens Sessioner. Huru i Bonde-
Ståndet härmed tillgår, bekänner jag mig
3*
36
Den i April f. m.
ännu vara okunnig om. — Hvad åter an¬
går Herr Cederschjölds förslag om Inträ-
des-Biljetternes utdelning, så tror jag, att
om serskild strafflag för öfverträdelser af
Åhörarne varder utaf Lagutskottet uppgjord
och af Ståndet antagen, blifver det ej nö¬
digt, att i afseende på utdelning af Biljet-
terne iakttaga samma sätt, sorn Utskottet
nu föreslagit. Dock kan jag ej dela den
värde Ledamotens tanka, att det är likgil¬
tigt, hvilket slags Åhörare Ridderskapet och
Adeln får vid sine plena, och att det till
och med skulle vara en fördel, att få dem
af lägsta Folkclassen. De skulle ej förslå
något af discussionerne; och för Ridderska¬
pet och Adeln kunde det ej vara något nö¬
je att hafva till Åhörare personer, som äro
så underlägsna i bildning. — Äfven afstyr-
ker jag Herr Cederschjölds förslag om Ga-
leriers inrättande i Riddarhussalen ; det skul¬
le allt för mycket vanpryda rummet. Men
det gifves ett annat sätt att bereda större
utrymme härstädes, det nemligen, att fram¬
deles inrätta Bänkarne i halfcirkel.
Att de reglementariska föreskrifterne
om publiciteten må inflyta i OrdningsSfad-
gan, tillstyrker också jag, äfven som att i
RiddarhusOrdningen endast må införas prin¬
cipen, att främmande Åhörare äga bivista
Ståndets plena.
Herr Munck af Rosensköld Eberhard:
Jag sätter för mycket värde på offentlig¬
Den i April f. m.
37
heten vid Ridderskapets och Adelns öfver-
läggningar, för att kunna bifalla att dess
utöfning skall hero af två eller tre Leda¬
möters godtycke, så att de efter behag vid
serskildta tillfällen kunna tillintetgöra den,
genom rättighet att fordra och erhålla Åhö-
rarnes aflägsnande. Desse Ledamöter kun¬
de sammansätta sig att oupphörligen utvisa
Åhörarne, och skulle sålunda kunna hin¬
dra all publicitet hela Riksdagen igenom,
Åtminstone är det nödvändigt att, såsom
Grefve Frölich föreslagit, om en sådan rät¬
tighet skall tillerkännas så få Ledamöter,
den eller de, hvilka yrka Åhörarnes aflägs¬
nande måste alltid uppgifva skäl dertill.
Hvad åter angår förslaget, att Åhörarnes
utvisande skulle få bero på LandtMarskal-
ken ensam, får jag påminna, att man ej
alltid kan påräkna att denne Ordförande
tillsättes efter förtjenst och i enlighet med
allmänna opinionen. Yårt Constitutionella
Land är det enda, der Lagstiftande Mag-
ten ej deltager i sine Ordförandes tillsät¬
tande. Detta är så mycket märkvärdigare,
som Rikets Ständer år 1809 hade nästan
fria händer, att upprätta hvad Constitution
de behagade, och hade för sig i detta fall
varnande exempel från 1789 och 1800 års
Riksdagar, Jag vill blott citera ett från
sistnämnde Riksdag, det nemligen, att Ta-
lemannen i BorgareStåndet vägrade göra
Proposition till votering i en fråga, som
han förut framställt till discussion, emedan
38
Den i April f. m.
lian af denna fick anledning befara, att bans
egen eller Regeringens mening vid voterin¬
gen icke skulle vinna. Ej blott i de Consti-
tutionella Länder, der Folket sjelf gifvit
sig constitution, utan äfven der, hvaräst
Constitutionen blifvit Folket skänkt af Re-
genten, är det Representanterne medgifvit,
att deltaga i utnämningen af deras Ordfö¬
rande. Blott hos oss är ett motsatt för¬
hållande; och jag kan derföre ej gå in på
att lemna LandtMarskalken rättighet, att
ensam eller på en Ledamots begäran af¬
lägsna Åhörarne från Ståndets Plena. — I
afseende på utdelningen af InträdesBiljet-
terne är jag nära ense med Herr Ceder¬
schjöld; dock med någon modification. —«
Utrymmet inom RiddarhusSalen skulle jag
tro blifva tillräckligt utan nya Läktare, om
blott Bänkarne, som nu gå tvärt öfver Sa¬
len, i stället anbragtes på ömse sidor nä¬
ra i form af Amphitheater, Man skulle då
äfven bättre både höra och höras.
Herr Lefren: Herr Cederschjöld har
redan presterat den bevisning, som jag an¬
såg öfverflödig för ett axiom, emedan axio¬
mer ej behöfva bevisning. — I afseende
åter på biljet-utdelningen skulle jag vilja
erindra, att TidningsRedacteurer böra före¬
trädesvis berättigas att alltid erhålla Inträ¬
desbiljetter, — För öfrigt får jag föreslå,
att följande 3;ne stadganden i afseende på
publicitets införande vid Ridderskapets och
Den i April f. m.
Adelns Plena må i RiddarhusOrdningens
18 §. inflyta:
1:0) Offentlighet vid Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar skall äga rum vid
alla tillfällen, då icke LandtMarskalk, eller
3:ne af Ståndets Ledamöter förklara, att
Plenum skall hållas slutet.
2:0) Åhörare af Ridderskapets och Adelns
öfverläggningar ställe sig till efterrättelse
de föreskrifter, som Ridderskapet och Adeln
i dess OrdningsStadga härom förordnar.
3:o) Förbrytelser af Åhörare beifras
och bestraffas efter den lag Konung och
Ständer stifta.
Grefve Frölick: Jag anhåller, att Rid¬
derskapet och Adeln ej må tröttna vid mitt
försök att ytterligare bevisa skillnaden mel¬
lan Fem och Tre Ledamöters rättighet, att
utvisa främmande Åhörare från Ståndets
Plena; men jag måste än vidare utveckla
detta, helst Herr Lefren gifvit Herr Ceder-
schjölds vederläggning mot mig kraften af
ett axiom. Såsom jag fattat Herr Ceder-
schjölds yttrande, var meningen deraf den,
att äfventyret för opinionens misshag skul¬
le lättare fördelas på Fem än på Tre Le¬
damöter, som förenade sig om Åhörarnes
aflägsnande. Jag har mindre haft för af¬
sigt att undersöka äfventyret för en sådan
åtgärd; jag har blott velat förekomma Ahö-
rarnes utvisning på grund af så få Leda¬
4o
Den i April f. ra.
möters yrkande, ehvad äfventyret för Pu¬
blikens misshag må kunna blifva. Herrar
Cederschjöld och Lefren hafva således sett
saken från helt annan synpunkt, än jag.
Ännu förblifver jag i den tro, att det är
lättare att få 2 eller 3 än 5 Ledamöter
att förena sig om Åhörarnes aflägsnande;
och just i. svårigheten att få så inånga en¬
se derom, ligger garantien mot rättighetens
missbruk. För öfrigt skulle de, en för alla
och alla för en, ehvad de voro 3 eller 5,
dela misshaget af Allmänheten, om de utan
skäl begärt, att Åhörarne måtte afträda.
Jag torde ej vidare behöfva tala om rät¬
tigheten att begära votering, som ej hör
till denna sak. Dock får jag dervid erin¬
ra, att det exempel Herr Cederschjöld an¬
fört, bevisar ingenting, emedan, då Lagen
bestämmer att votering skall ske, om blott
en Ledamot sådant yrkar, det är alldeles
öfverflödigt att någon mer instämmer i hans
anhållan om votering, och sålunda kan ej
dervid utrönas, om flere önska att den må
äga rum. — I afseende på formen för be¬
handlingen af förevarande ärende, är jag
ense med Herr Hjerta deri, att Memorialet
med alla dervid nu gjorde anmärkningar
rörande det reglementariska af saken må
återremitteras till RiddarhusUtskottet, och
att Lagutskottet må genom remiss anmo¬
das inkomma med Förslag till straffbestäm¬
melser för Åhörarnes öfverträdelser,
Den i April f. m.
Herr von Hartmansdorff: Jag begärde
icke att Memorialet skulle läsas om, utan
till slut; ty uppläsningen lärer icke hafva
varit fulländad, såsom Ordföranden i Rid-
darhusUtskottet sjelf anmärkt. Men ett miss¬
tag är äfven af mig begånget derigenom,
att jag förblandade Herr Falkmans vidlyfti¬
gare yttrande, med Utskottets, emedan bå¬
da delarne upplästes, då målet förra gån¬
gen förevar. Jag utbeder mig nu att i sa¬
ken, och formen, få yttra hvad jag ämnat
anföra. I den första frågan, huruvida en
ledamot skulle vara berättigad att utesluta
åhörarne, får jag instämma med Friherre
Boije. Vi kunna erinra oss hvad som bandt
vid denna Riksdag; jag vill ej ingå uti möj-
ligheternes vida verld, utan endast bålla
mig till verkligbeter Under denna Riks¬
dag hafva vi haft exempel på, att Ledamö¬
ter blifvit af våra egna medlemmar hindra¬
de, att fortsätta sina tal. Det skulle kun¬
na hända, att en Ledamot, som uppträd¬
de, på förhand visste, att ett sådant bemö¬
tande skulle honom vederfaras. Han tor¬
de hafva mod att det oaktadt yttra sig in¬
för Ståndet allena, att tillrättavisa dem,
som afbröto honom, och försvara sin yt¬
trande rätt, fastän ämnet misshagade. Men
både för Ståndets och sin egen beder skuld,
torde han sky ett sådant uppträde i främ¬
mande vittnens närvaro. Om en sådan ta¬
lare möjligen hade sanningens språk att fö¬
ra, skulle det på sådant sätt få förqväfvas,
4a
Den i April f. m.
inom detta, till hennes framförande, frid¬
lyste rum? Borde ej talaren hälldre vara
berättigad, att ensam på förhand begära
åhörarnes utelutande? Här har blifvit satt
i fråga, att flere ledamöter borde förena
sig med honom, antingen 3 eller 5, och
man har trott, att uti flertalet skulle ligga
större borgen mot missbruk af uteslutnings-
rätten. För min del tror jag det ej vara
af särdeles vigt, om en eller några fordras
till dess utöfvande, ty om man på alfvar
befarar, att några personer skulle vilja sam¬
mansätta sig och tillintetgöra offentligheten
för en hel Riksdag, så förslår antalet 5 li¬
ka litet sora 3 till någon motverkan. Rid-
derskapet och Adeln torde påminna sig,
att de, som röstade emot offentligheten,
vid voteringen derom, voro, om jag ej fe¬
lar, i55 personer. Desse utgöra ett mer än
3o gånger större antal än 5. Om de byt¬
te om, och blott hvar 3o:de gång begärde
åhörarnes uteslutande, så blefve det ej för
livar och en särdeles tungt, att bära den
femtedel af allmänna oviljan, som hvar
3o:de gång kunde träffa honom. I fråga
om LandtMarskalkens rätt att allena aflägs¬
na åhörarne, eller nödvändigheten att han
skulle bifalla en ledamots framställning der¬
om, så, och enär en Ordförandes förnäm¬
sta egenskap är oväld, torde man hafva
orätt att inleda honom i någon förrättning,
hvarigenom denna oväldighet sattes på obe¬
hagliga prof. LandtMarskalken skulle, för¬
Den i April f. m.
43
modligen för att ej synas partisk, antin¬
gen alltid, eller aldrig, bevilja uteslutan¬
det. I förra händelsen vore hans delta¬
gande utan ändamål; i den sednare åter
en inskränkning i Ståndets frihet. Att han,
på egen hand, och utan att någon det he¬
gärde, skulle kunna aflägsna åhörarne, vo¬
re åter att tillägga honom ett eget omdö¬
me angående det sorn framställdes; hvilket
vore stridande emot hans oväld, och röst-
löshet. Det kunde hända, icke allenast
hvad grundlagen föresett, att LandtMar-
skalken vore af annan tanka än hela Stån¬
det, utan äfven att han vore partisk eller
vederpart mot en talare aliena. Om den¬
ne afbröts af både egna ledamöters och
läktarens sorl, om han följagteligen begär¬
de åhörarnes uteslutande, men LandlMar-
skalken förklarade, att han ej kunnat ur¬
skilja om Läktaren deltagit eller icke, utan
lät åhörarne qvarsitta, hvilken talare skul¬
le äga mod och ihärdighet, att längre käm¬
pa med alla dessa vederparter? Han kunde
icke ens vända sig till en billigare efter¬
verld, ty hans röst finge ej höras för ögon¬
blicket, och således icke öfvergå till en
annan tid. — Man har satt i fråga, att för¬
ändra läktaren, så, att den skulle utsträc¬
kas på båda sidor. Först torde man dock
böra eftersinna, och äfven låta erfarenhe¬
ten visa, om icke åhörarne få rum på den
läktare, som redan finnes. Yi böra ihåg¬
komma, att i England öfverläggningarne
44
Den i April f. m.
li&llas på eftermiddagarne och om nätter-
ne. Det är på den tid, då allmänna och
enskilla förrättningar äro slutade. Hos oss
hållas de deremot på förmiddagarne, och
till en del på eftermiddagarne. Hvilka haf¬
va då tid att afhöra oss. Embetsmännen
äro på sina embetsrum, Köpmännen på si¬
na contoir eller beursen, Ollicerarne på
vakt eller exercice. Inga andra skulle då
troligen hitkomma än de, som ej hafva nå¬
gon syssla att förrätta eller någon post att
expediera. Det är följagteligen troligt, att
ej särdeles många åhörare skulle infinna
sig, utom då personligbeter eller partisa¬
ker förekomma, eller sådane som äro på
modet för dagen, eller med ett ord såkal¬
lade intressanta saker. — Det skulle ofel¬
bart gå med åhörarnes talrikhet deruppe,
såsom med ledamöternas bär nere. Vid
vanliga tillfällen, såsom i dag, eller till
och med då Bevillningsförordningen före¬
var, äro bänkarne tämmeligen glest besat¬
ta; men vid de såkallade intressanta saker¬
na fullt upptagna. I förra händelsen skul¬
le den nuvarande Läktaren troligen icke
blifva full, och vid de sednare skulle ett
tredubbel!; utrymme icke förslå. Om vi
likväl på förband utvidgade Läktaren, i för¬
väntan på många åhörare, och de i allmän¬
het blifva få; så vore det något barmligt.
I afseende på utdelningen af bil 1 jetter tror
jag, att, om man skulle lemna dem åt den
förstkommande, skulle det vid intressanta
Den i April f. ra. 45
saker blifva trängsel, såsom då man täflar
om biljetter till ett annat nöje. Det skul¬
le då behöfvas vakt, för att skydda Fisca-
len, eller den tjensteman, som besörjde
utdelningen. Det kunde hända, att den
lägre folkhopen först sloges om våra bil¬
jetter, och sedan sålde dem, såsom det of¬
ta sker vid de tillfällen, då inträdeskort
utdelas. Jag tror, att vi ej böra föranle¬
da dylika uppträden. I afseende på form¬
frågan får jag instämma med Grefve Pos¬
se. Det är endast straffbestämmelserne, som,
efter min mening, böra gå till Lagutskot¬
tet; det öfriga deremot till RiddarhusUt-
skoltet. Stadganderne derom kunna sedan in¬
föras livar Ridderskapet och Adeln beha¬
gar, och under hvilken benämning som
liä 1 dst. Då det torde blifva något svårt,
att här detaillera straffbestämmelserne, tror
jag det vore bäst, om man till Riddarhus-
Utskottet öfverlemnade att uppgöra, hvilka
de punkter äro, som böra Lagutskottet
underställas.
Herr Thanij Wolrath: Om icke mitt
minne bedrager mig, tror jag, att den pro¬
position Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde, i afseende på pu¬
blicitetens införande å Riddarhuset, tyde-
ligen bestämde, att allt det Reglementari-
ska ej skulle införas i RiddarhusOrdningen,
utan i ett särskilt Reglemente. Jag vill på¬
minna mig, att propositionen innehöll bi¬
46
Den i April f. ra.
fall till publiciteten, alt förordnande der¬
om skulle införas i RiddarhusOrdningen,
men det Reglementariska tillhöra Ridder-
skapet och Adeln att särskilt besluta. Här¬
igenom torde den frågan vara så afgjord,
att den ej längre behöfver vara under dis-
cussion. Jag har ej något vidare att tilläg¬
ga, utom i anledning af Herr Cederschjöld?
klander emot det föreslagne sättet att ut¬
dela biljetterne. Meningen med den be¬
slutade Publiciteten måtte väl vara, att in¬
kalla bildade och väl uppfostrade personer
till vära åhörare. Jag trör ej, att detta
ändamål skulle vinnas, om biljetterne i
trängsel lemnäs till den förstkommande.
Då behöfdes många garantier mot oskick,
och jag anser derföre det vara bäst, att
biljetterne utdelas af LandtMarskalken och,
såsom Utskottet föreslagit, Ståndets egna
Ledamöter. Deras känsla af rätt och he¬
der måtte gora, att de ej inkalla personer,
som skulle störa oss, utan endast sådane,
hvilka man önskade blifva underrättade,
att vi hafva till ändamål det rätta, det
allmännas väl och enskilt förkofran.
Friherre Sprengtporten j Jacob Wilhelmi
Jag kan ej dela med Herr von Hartmansdorff
den farhågan, att här kunde finnas 5 Le¬
damöter, än mindre i55, som kunde för¬
ena sig om att illudera lagarne, och sätta
sig fernot majoritetens beslut, derigenom
att de öfverenskommo att skiftevis aflägsna
Den i April f. m.
47
åhörarne, utan annan förmån än att suc-
cessift ådraga sig Ridderskapets och Adelns,
samt Allmänhetens hilliga missnöje. Jag
anser i öfrigt hela denna fråga om det reg-
lementariska, vara af liten vigt, sedan det
är anledning förmoda, att Stadgandet der¬
om kommer alt inflyta i OrdningsStadgan,
samt Ridderskapet och Adeln således har
sig öppet, om några olägenheter uppstå,
att när som helst, och på hvad sätt sorn
helst, förändra sitt beslut i denna del, i
följd af den ledning som erfarenheten lem-
nar. Derföre skulle jag gerna med för¬
bundne ögon lemna mitt bifall till hvad
förslag Utskottet framställer. För öfrigt
förenar jag mig med Grefve Posse i afse¬
ende på frågans classification uti politisk,
juridisk och reglementarisk, samt förmo¬
dar att numera inga svårigheter i detta
ämne måtte uppstå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då i anled¬
ning af Ridderskapets och Adelns beslut,
att serskildt öfverlägga om sättet, vilkoret!
och verkställigheten af den förut beslutade
Offentligheten vid Ståndets öfverläggningar,
Hans Excellence nu föredragit den del af
RiddarhusUtskottets aflåtne Memorial, sorn
innefattade Utskottets förslag till reglemen-
tariska stadganden, i afseende på berörde
Offentlighet, hade Hans Excellence förmo¬
dat, att discussionen skulle blifvit inskrift!kfc
48
Den i April f. m.
till anmärkningar vid RiddarliusUtskottets
Memorial; men som flere ledamöter önskat,
att beslut nu genast måtte fattas, så väl
derom, att de blifvande reglementariska
stadgandeni afseende på Offentligheten sko¬
la i Ridderskapets och Adelns Ordnings¬
stadga införas, som ock att Lagutskottet
måtte anmodas upprätta förslag till Lag,
innefattande nödige straffbestämmelser för
de förbrytelser, hvilka kunde begås af åhö¬
rare, som bivista RiksStåndens öfverlägg-
ningar; alltså fann Hans Excellence, enär
det vore Ridderskapets och Adelns fullkom¬
liga rättighet att öfver dessa frågor beslu¬
ta, på sätt oell i den ordning lämpligast
syntes, sig nu böra hemställa, om Ridder-
skapet och Adeln, under förklarande, att
de Reglementariska stadganden, hvilka i
afseende på Offentlighet vid Ståndets öfver-
läggningar kunde komma att äga rum, borde
uti Ridderskapets och Adelns Ordnings¬
stadga inflyta, ansåg den senare delen af
RiddarliusUtskottets ofvanberörde Memorial,
som innefattade det af Utskottet i afseen¬
de på Offentligheten uppgjorde Reglemen¬
tariska Förslag, böra, på grund af de den
3 sisllidne Febr. f. m. och den 16 sis 11 i el¬
ne Mars f. ni., samt denne dag af åtskil-
lige Ledamöter dervid gjorde anmärknin¬
gar, lill RiddarliusUtskottet återremitte¬
ras; samt derjemte skulle finna för godt
anmoda Lagutskottet, att upprätta ett Lag-
för-
Den i April f. na.
49
förslag, innefattande nödige Straffbestäm¬
melser för de förbrytelser, hvilka kunde
begås af Åhörare, som bivista RiksSlåndens
Öfverläggningar.
Ropades Ja.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik, upp¬
läste följande:
I Plenum den 3o Mars f. rn., förbehöll
jag mig att, i anledning af hvad som af
flere Talare under innevarande Riksdag blif¬
vit yttrad t angående Minimi-tabellen, få gö¬
ra en ny Motion. Denna består i min vörd¬
samma hemställan till Ridderskapet och A-
deln samt öfrige respective MedSlånden om
tillvägabringande af:
1:0 en anmodan till BevillningsUtskottet
att uppgöra grunder till nytt Taxerings¬
värde å skattskyldige egendomar öfver
hela Riket, med afseende å Natur, Be¬
skaffenhet och Afkastningspris.
a:o befallning till samtelige Herrar Lands-
höfdingar att, vid tillfälle af de Taxe¬
ringar, som nyss efter Riksdagen hållas,
med stöd af dessa grunder uppgöra För¬
slag till ny Taxering af värden i Städer-
ne och å Landet.
När sådane Taxeringslängder, noggrant
uppgjorde efter samma uttryckligt bestäm-
19 H. 4
5o Den i April f. ra.
da grunder, hinna från Länen inkomma,
och deras sammanräknade Bevillningssum-
mor skulle finftas öfverstiga nuvarande Mi-
nimi-tabells Totalsumma, kunna lätteligen,
då proportionen Länen emellan, på detta
— den mathematiska vissheten närmast kom¬
mande — sätt, blifvit utredd, vissa pro¬
cent af taxeringsvärdet nedsättas, eller hö¬
jas, för att få jorden att bära den skatt,
som Rikets Ständer pröfva rättvis, och så¬
lunda till nästa Riksdag Minimi-tabeller upp¬
stå, hvilka ej, såsom de nuvarande, hafva
att tacka endast slumpen för sitt belopp.
De i första punkten omförmälde grun¬
der böra ej vara svåra att uppgöra för al¬
la möjligen inträffande fall, och för alla
slag af räntebärande Egendom, börande net¬
tobehållningen uppgifvas i varor, och des¬
sa varor beräknas i de uti orten gångbara
tforg-priser — alltsammans enligt ett me¬
dium af tio år.
Vid nästa Riksdag skulle Rikets Stän¬
der kunna besluta öfver användandet af de
vundne upplysningarne, om en Comite'e nu
kunde utväljas, bestående af en insigtsfull
och oväldig man från hvarje Landskap,
hvilken Comitee ägde att insamla Länens
uppskattningslängder, och ransaka, om i det
uppgjorda förslaget de fastställde grunder-
ne noggrannt blifvit följde.
Lades på bordet.
Den i April f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme kl. i tili 6 i eftermiddag alt fort¬
sättas.
Föredrogs ånyo BevillningsUtskottets
den 7 sistl. Mars under N:o i5 afgifne,
samt den 26 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Betänkande, angående Stämplade
Pappersafgiften.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anbåller,
att få framställa åtskilliga anmärkningar
vid delta Betänkande.
Den första angår 3:dje § 6:te momen¬
tet. Derom säger Utskottet: Inom Utskot¬
tet anförde exempelatt mera än sanno¬
lika skäl förekommit, det Chartor j som
förut varit begagnade och påtecknade _, blif¬
vit någon gång j genom särdeles konstskick¬
lighet j befriade från den emot t agne påskrif¬
ten , och ä nyo använde j hafva visat an¬
gelägenheten , att i möjligaste måtto söka
förekomma ett sådant missbruk, och för¬
anlåtit de förändringar j som är o föreslag¬
ne så väl uti 3:dje $ b:te mom. som io:de
$ 3:dje mom. af nya författningen. Mi¬
ne Herrar, jag har under efterfrågningar
om Chartas-Sigillatasuppbörden kommit till
säker kunskap, ehuru jag naturligtvis ej
kan åtaga mig att bevisa det, attj stora
4*
5i
Den i April f. m.
missbruk dervid äga rum. De väsendtli-
gaste och största förluster äro, då fråga är
om chartering af Köpe-Bref och Köpeaf-
handlingar. Jag anhåller, att Utskottet
måtte fästa mera uppmärksamhet vid det
yttrande jag redan förut i detta afseende
afgifvit, och tänka på, att det vore tjen-
ligt, att, i stället för Chartre-lösen, söka
bekomma dessa afgifter på samma sätt som
Wadstena Krigsmanshus- och Sterbhusaf-
giften; nemligen att Domarne till vederbö¬
rande uppbördsman uppgifva förtecknin¬
gar på under året skedde Köpafhandlingar
om fastighet och deras belopp, samt att
derefter på Debetsedeln upptoges, för den
som köpte Fastigheten, den afgift han bör
erlägga. — Hela detta stadgande skulle så¬
ledes försvinna ur författningen om stämp¬
lade pappersafgiften. Inkomsten genom ett
sådant stadgande skulle blifva större, än
man knnde vänta, och kanske lemna lika
stor behållning, som hela Charta Sigillata
nu utgör. — Sedan kommer 3:dje § g mom.
Derom heter det: Då Utskottet kommit i
erfarenhetatt Hyrescontracler , ehuru äm¬
nade att gälia för helt Air , och äfven på
sådant sätt begagnade, likväl blifvit stäl-
de på halft år eller stundom några må¬
nader j till undvikande af högre Chartce
Sigillatceafgift; har detta förhållande j mot¬
verkande Författningens syftemål 3 föran-
ledt det vid 3:dje &. 8:de mom. föreslagne
tillägg.
Den i April f. m.
53
Här synes mig en otydlighet äga rum.
Jag tror, att de i nuvarande Författning
förekommande ord: ett sålunda charteradt
Contract &c., ej äro lämpliga. Utskottet
borde, i stället för dessa ord, insätta: att
den erlagde afgiften endast gällde för lika
tid, som Contractet. Nu inträffa många
missbruk. De skulle förekommas, om sist¬
nämnde ord inrycktes i den nya förordnin¬
gen. — I 4'de §. 2:dra morn. handlas om
Arfskiften. Der säger Utskottet: Till den
förändrade Progression uti beloppet af
stämpla dt papper å Arf skif len _, hvilken
blifvit föreslagen att grundas på Sterb¬
husets behållningj har Utskottet trott sig
finna en mera än billig anledning deruti ,
att arktalet _, som erfordras för Arfskifte
i ett Po af ringa vilkor , ofta kan af nöd¬
vändigheten uppdrifvas vida högre j än
som erfordras för denna handlinguti ett
mångdubbelt förmögnare Sterbhus, då i
sådane fall den fattigare kom att högre
beskattas än den rike. Hvarförutan Ut¬
skottet ansett Arfskiften i allmänhet icke
böra betungas med hög chartering, enär
en sådan i betydlig män redan blifvit er-
lagd för den föregångne Bouppteckningen ;
samt i alla fall controllen vid Arf skiftens
chartering är liten eller ingen.
Vid detta Utskottets yttrande är det
ganska svårt att framställa anmärkningar,
emedan det nya Förslaget till Förordning
54
Den i April f. m.
ej är Betänkandet så bifogadt, att man kan
säga, hvilka uttryck Utskottet föreslår; och
jag ber derföre Ridderskapet och Adeln ur-
sägta, att jag mäste uppehålla Ståndet med
yttranden, som synas mindre sammanhän¬
gande; men jag tror att anmärkning bör
äga rum äfven vid detta Moment; ty det
finnes ej någon laglig skyldighet att före¬
visa Arfskiften inför Domstol. Det är först,
då det blir fråga oni någon laglig åtgärd
eller tvist, som det, i följd derutaf, upp¬
visas, och då måste det först ovilkorligen
charteras. Det är på denna grund jag an¬
ser det vara orätt, att lägga en sådan af¬
gift på Arfskiften. Den kan ej anbefallas,
om Arfvingarne sins emellan komma öfver¬
ens; ty då kommer aldrig skiftet att synas.
Af samma skäl tror jag, att hvad Morgon-
gåfvoBref angår, stadgandet kan vara öf¬
verflödigt. Afgift deraf kommer nu sällan
i fråga, då sådane nu mera ej brukas, hvar¬
före den helt och hållit kunde upphöra.
I afseende på en inom BondeSlåndet gjord
Motion af Riksdagsmannen Norberg, hvar¬
om Utskottet yttrat, att Utskottet skall söka
genom en förändrad ordställning närmare
bestämma meningen, har Utskottet tillsatt
ordet hälftenbrukare bland underhafvande.
Jag tror, att om man satte: äfvensom Landt-
T>onder j, A'rendatorer och Förvaltare, blef-
ve Redactionen rigtig. Som det nu står, är
den det icke, emedan ordet hälftenbrukare
ej är nog bestämdt. Det kan finnas tre-
Den i April f. m.
55
dings och fjerdingsbrukare. Hvad åter an¬
går i3 §. 6:te Mom. skulle jag anse, att
det borde förblifva vid hvad hittills är
stadgadt, och att Utskottet borde förändra
sitt förslag, för att få det till likhet med
hvad förut varit. Utskottets Betänkande i
denna del lyder sålunda: Det för Bok¬
handlare , Tidningsutdelare i allmänhet och
Postförvaltare isynnerhet, dä de utlämna
en ostämplad Tidning, uti i3 §. 6 Mom.
stadgade ansvar af 3 Rdr 16 Sch:s Böter
för hvarje sådant exemplar, har förekom¬
mit Utskottet , att vara mindre lämpligt ,
enär någon gång skulle kunna inträffa den
händelse, att tillämpningen häraf blefve
en långt hårdare bestraffning , än den , i
andra fall, följer på verkliga brott af
svårare beskaffenhet, ehuru brott och straff
alltid böra stå uti ett visst förhållande till
hvarandra. Till en nödig ansedd rättelse
härutinnan har derföre Utskottet föresla¬
git den förändrade uppställningen af ofvan
åberopade Moment; Och emot en utsatt hög¬
re Bötessumma i3 Rdr 16 Sch. för de i
fråga varande förbrytelser, ansett desam¬
ma i hela dess vidd, eller utan beräkning
af de utdelade exemplarens antal, vara
försonade , dock med tillagd skyldighet för
förbrytaren, att tillika godtgöra Staten
den skada han förorsakat. Detta stadgan¬
de skulle blifva vådligt och leda till miss¬
bruk; ty det vore ett för litet vite för ett
sådant brott. Vid Boktryckerierne linnes
56
Den i April f. m.
ett dråpeligt tillfälle, att skylla på avbe-
tarne, om man ej begagnat stämpladt pap¬
per. Boktryckarne kunde sjelfve föranstal¬
ta att så skedde, och kommo ej att betala
mera än i3 Rdr 16 Sch., och det först, då
det upptäcktes och lagligen anmältes. Vi¬
tet svarade föga mot den förlust Staten li¬
dit. Nu är vitet så stort, att det icke ger¬
na kan ske. Det finnes ett exempel på ett
Boktryckeri i Götheborg der, mot känne¬
dom af ägaren, arbetarne företogo sig att
trycka Tidningar på ostämplad t papper.
Det upptäcktes och kungjordes af honom
sjelf, hvilket gjorde, att han undgick de
stadgade Böterne, och arbetarne bestraf¬
fades. Det vore farligt, .att utsätta vitet
endast till i3 Rdr 16 Scb.; mången skulle
säkert ingå på att betala det. —■ Hvad
Charta på Lysningssedlar angår, tror jag
. väl, att missbruk äger rum, och alt det
kunde på något sätt hjelpas; men jag
tillstår, att jag ej i detta fall, på samma
sätt som om Köpeafhandlingar, kunnat
tydligt för mig uppgöra, huru det skall
kunna ske. Hvad Köpeafhandlingar beträf¬
far, tror jag åter, att då Sterbhusafgiften,
och afgiften till KrigSmanshuset kunna ge¬
nom KronoFogdarne uppbäras, kan det äf¬
ven ske med afgifterne vid Köpekontrakter.
I följd af de nu framstälde anmärkningar,
anhåller jag om återremiss af Betänkan¬
det.
Den i April f. m.
57
Herr Printzensköld, Carl: Lika med
Herr Hjerta trodde jag ej, att detta Betän¬
kande i dag skulle förekomma och är der¬
före icke så alldeles beredd, att afgifva de
anmärkningar jag hade ämnat framställa.
Jag tror mig dock böra fästa uppmärksam¬
heten vid en och annan omständighet. I
afseende på chartering af Köpebref är jag
af lika tanka med Herr Hjerta, att afgiften
bör utgå, på sätt han föreslagit; dock skul¬
le jag vilja utsträcka detta sätt äfven till
charteringen af Fastebref. Det ena går lika
väl an, som det andra. Utskottet har väl,
i afseende på chartering af Tjenstemäns
Fullmagter, föreslagit afgiftens nedsättande
till 5 procent af Lönen, men bibehållit det
beräkningssätt, som i sista Chartae-Sigilla-
taeförordningen finnes stadgadt, nemligen,
att företrädarens sednaste uppgift till Taxe-
ringsCommitteen på inkomsterne af hans
tjenst, skall blifva grunden för Chartseaf-
giftens bestämmande. — Orättvisan häraf
tror jag vara af erfarenheten tillräckligen
ådagalagd. Genom förändrade Markegån-
gar händer det, att Tjenstemäns Löner
stundom äro 33 procent högre det ena året
än det andra; Och genom bibehållande af
förenämnde grund för Charteringen, måste
således hända, hvad som ock verkligen in¬
träffat, att, t. ex., en Tjensteman som till¬
träder en lön af 1200 Bdr, får betala Char¬
ta n för Fullmagten efter 1700 Rdr, hvar¬
till samma lön året förut uppgått, hvilket
58
Den i April f. m.
ingalunda är med rättvisa eller billighet
öfverensstämmande. För min del skulle
jag tro det vara lämpligast, att hvarje Tjen¬
steman finge erlägga nämnde afgift efter
den Lön, som han åtnjuter det år, då han
presenterar sin Fullrnagt till påteckning,
att den är utlöst. Om de tjensten åtföl¬
jande sportler nödvändigt skola ingå i be¬
räkningen, hvilket likväl torde behöfva af
Utskottet närmare öfvervägas, lärer någon
tjenligare utväg icke finnas, än att företrä¬
darens uppgift i afseende på dem tages till
grund, enär Markegången ej på så beskaf¬
fade inkomster har något inflytande.
Herr Tham, Wolrath: Då det för Be-
villningsUtskottet är det största åliggande
och den lifligaste önskan, att kunna fram¬
lägga de mäst fullständiga Förslag till Ri¬
kets Ständers pröfning, så är det med.
tacksamhet Utskottet mottager alla grun¬
dade Anmärkningar. Ibland dem anser
jag i synnerhet de, hvilka Herr Hjerta
gjort, vid 3:dje §. 6 Mom. af det nu fram-
stälde Förslaget; må hända äfven hvad han
yttrat i afseende på 3:dje §. 8 Mom. I an¬
ledning af hvad Herr Hjerta anfört, att det
är svårt göra anmärkningar, då Författnin¬
gen ej är bifogad, får jag nämna, att man
rätt väl kunnat bifoga Förordningen, men
en tryckning af ett så vidlyftigt arbete
hade borttagit i4 dagar eller 3 veckor af
tiden; den hade kostat några hundrade
Den i April f. m.
59
Riksdaler, och då den i alla fall förmode-
ligen kommer att undergå förändringar,
hade det varit bortkastade penningar. Det
har varit för besparing skull, och till ti¬
dens vinnande, som Utskottet endast an¬
sett Betänkandet böra tryckas, och fyra
Afskrifter af den nya Förordningen tagas
för att till Stånden öfverlemnas, på samma
sätt som vid de förra Riksdagarne. Herr
Hjerta har gjort 2.‘ne anmärkningar om
Arfskiften och MorgonGåfvor. Jag får upp¬
lysa, att det ej varit Utskottets mening,
att de skulle charteras, utom då de företes
vid Domstol till bevakning eller i andra
afseenden. Utskottet har varit af den öf¬
vertygelse, att ingen controll kan finnas
på, att det vid andra tillfällen sker; men
en norm bör finnas, huru de i sådane fall
höra charteras, och Utskottet har trott den,
som det uppgifvit, vara den hästa. Hvad
Riksdagsmannen Norbergs anmärkning an¬
går, var den ett misstag af honom. Han
hade ej noga läst §:n. Han hade ej sett,
att der står ordet Jboar. Jag tror, att
nästan alla de benämningar Herr Hjerta
uppgifvit, stå der. Med hälftenbrukare
menar man alla sådane brukare, som sköta
jorden emot en viss del af afkastningen,
då Husbonden tillsläpper en viss del af
utsädet, vare sig hälften, 3:dje eller 4'de
delen. Således tror jag ej, alt Stadgande
härom saknas, och skulle det så vara, blir
det nu för oss tillfälle att rälta det. I af-
6n
Den i April f. ra.
seende på det för ringa utsatte ansvaret
för Tidningsutgifvare, så är det en fråga,
som Utskottet får noga öfverväga för att
se, om det misstagit sig. Hvad Lysnings-
sedlar beträffar, är det möjligt, att miss¬
bruk kunnat ske. Ganska många Motioner
äro derom gjorde inom PrästeStåndet. De
mästa hafva likväl till afsigt beqvämlighet
för Presterne. Äfven några anmärkningar
hafva inom BondeSlåndet blifvit gjorde om
otydlighet i Författningen i denna del.
Utskottet har sökt att göra den tydligare,
och bevara det allmännas rätt. Det är fö¬
reslaget, att Fastebref skulle erlägga afgift
på samma sätt som uppgifvit blifvit angå¬
ende Köpebref. Jag hemställer, huruvida
det går an, att vidtaga ett sådant stad¬
gande. I afseende på Köpebref finner jag
det ej medföra någon svårighet, men för
att betala Fastebrefsafgiften på ett sådant
sätt, skulle fordras en särskild controll.
Köparen kan ej betala afgiften, förr än
han får Fastebrefvet; det skulle då blifva
en controll emellan Domaren och Krono-
Betjeningen. Jag kan ej för ögonblicket
se, huru det skulle gå till. Hvad åter
charteringen af Tjenstemäns Fullmagter
angår, så har den frågan varit mycket öf-
verklagad, och man har hemstält, huru
vida man icke kunde rätta den olikhet,
som inträffar emellan a:ne Tjenstemän hvil¬
ka vid olika tid tillträda lika tjenster med
lika Lön på Stat, men hvilken olika år ut¬
Scb i April f. m.
61
går efter olika Markegångar. Må hända är
det möjligt att hjelpa denna sak, så som
Herr Printzensköld yrkat, men jag får gö¬
ra den erhindran, att, då Fullmagten char¬
teras, det vill säga, då den skall utfärdas,
är det ej kändt, huru stort Lönebeloppet
blir för det följande året. Då skulle denna
chartering ej kunna göras förr än ett år
efter, och den värde Talaren torde sjelf
upplysa om sättet, huru det skall kunna
ske. Hade Utskottet sett något sätt att
utan olägenhet hjelpa saken, så hade det
skett. Motionairerne kunde ej uppgifva nå¬
got sådant.
Herr af Malmborg, Abraham: Emot
det af BevillningsUtskottet föreslagna stad¬
gande om borgens ställande af Domare med
flere för uppbörden af stämpladt papper,
har Herr af Billbergh, uti sin Utskottets
Betänkande bifogade Reservation, anfört
så grundeliga skäl, att jag till alla delar
mig dermed förenar, och får endast tillägga,
att jag väl hört någon skola, såsom stöd
. för berörde Stadgande, — hafva anfört,
att det vore en dålig Domare, som icke
kunde ställa Borgen; men jag tror tvärtom,
att. den Domare vore ännu mycket sämre,
som mille af någon begära borgen, och så¬
medelst ställa sig uti ett Domare-embetet
ovärdigt och för rättsökande farligt bero¬
ende. — För min del får jag förklara, det
jag aldrig går i borgen för någon, eho han
62
Den i April f. ra.
vara må, och bör således ej eller begära
en sådan handräckning af någon annan,
ty jag glömmer aldrig den kristliga mora¬
len: Allt hvad J viljen menniskorna skola
göra eder, det görer J ock dem. — Man
har väl ock, såsom skäl till borgens for¬
drande, föregifvit, det flere Domare skola
ådragit sig balancer för Chartaemedel; men
jag har tillförlitelig anledning tvifla på rik¬
tigheten af denna uppgift, då jag uti en
Handling, som är bifogad Kongl. Kammar-
Collegii underdåniga utlåtande, föranledt
af Rikets Ständers Revisorers år 1827 af-
gifne Berättelse, funnit det mig, emot san¬
na förhållandet, blifvit påfördt en balance
af 3o Sch. å Chartaemedel för år 1825. —
Om jag lefver till nästa Augusti månad,
har jag hela 49 år innehaft Domareembe-
tet, och under denna tidelängd aldrig ådra¬
git mig någon hvarken större eller mindre
Balance till Kronan eller andra, men väl
någon gång gjort öfverlefverering å Chartae¬
medel; till bevis hvarom jag, utur ett från
Konungens Befallningshafvande i Nyköping
år 1821 till mig ankommit bref om Char-
tasinventering, får uppläsa följande: Och
som Herr Lagmannen , enligt Lands Konto-
rets räkning öfver Chartce-Sigillatce-upp-
hörden för nästförjlutne år j eger en öf¬
verlefverering af 38 Sch. Banco j så kan
den samma nu godtgöras. Uti den räk¬
ning jag derefter afgaf glömde jag godtgöra
mig denna lumpna summa, som jag likväl
Den i April f. m.
63
sedermera, efter ytterligare påminnelse der¬
om, alförde uti en annan räkning; Och se¬
dan jag vid 1824 års slut till Konungens
Befallningshafvande för Chartasmedel ingaf
min sista redogörelse jemte alla då obe¬
talda sådane medel, utgörande endast 5
Sch., för hvilka och den oklandrade redo¬
görelsen jag har LandtRänteriets i Lands-
Contoret annoterade qvitto, så har jag icke
på credit hos Konungens Befallningshaf¬
vande fått någon enda lapp stämpladt pap¬
per, utan med mina egna penningar, för
hvilka jag icke är någon dödlig redo skyl¬
dig, köpt det stämplade papper jag seder¬
mera be höft. — Jag har således omöjligen
kunnat komma på balance för år 1825 så¬
som ofvannämnde, genom allmänt tryck
kungjorde, osanfärdiga uppgift innehåller;
och jag fann den derföre vara högst för¬
olämpande; hvadan jag, efter att hafva läst
berörde uppgift, skref till LandsKontorets
Föreståndare i Nyköping och begärde upp¬
lysning om KammarCollegium, eller hvil¬
ken annan, som funnit sig värdigt, att så
oförsynt i allmänt tryck chicanera mig.
Utaf det härpå den 7 Augusti 1828 med¬
delade svar, får jag nu uppläsa följande:
Hid 1820 års utgång hade en difference af
38 Sch. genom misskrifning eller missräk¬
ning uppkommit, som då syntes vara Herr
Lagmannens fordran. Deraf hade 3o Sch.
uppkommit af den orsak j att Herr Lag¬
mannen uti sin räkning af den 3o Decem¬
64
Den i April f. ra.
ber 1820 upptagit 14^7 Rdr 34 Sch. såsom
i Chartor emottagne i stället för 1467 Rdr
4 Sch. —■ Återstående 8 Sch. voro deremot
ingen verklig fordran, emedan den tillkom¬
mit genom missräkning uti Inventerings-
Instrumentet och vid 1821 års Inventering
af sig sjelf försvann. Detta svar slutas
med försäkran, att det sålunda förelupna
misstag visserligen icke skett i afsigt att
chicanera mig, hvilket summans obetyd¬
lighet skulle bevisa; men jag tycker tvärt¬
om, att just summans obetydelighet bevi¬
sar motsatsen, då deraf kunde hämtas den
för mig menliga tanka, att jag skulle vara
en usling, som icke kunnat eller velat be¬
tala lumpna 3o Sch.; hvilka jag säkert be¬
talt, om jag vetat mig vara skyldig dem;
men jag anade ingen skuld hvarken lill
Kronan eller någon annan. — Då man så¬
ledes oriktigt påfört mig balance i stället
för den fordran jag ägde, har jag rättighet
tro det flere delat samma öde; och der¬
före försvinner det skäl man velat hämta
af föregifne balancer, hvilka, såsom Herr
af Billbergh i sin reservation ganska rik¬
tigt anmärkt, aldrig kunna uppkomma, om
de redofordrande noga uppfylla deras Em-
betes pligter. — I alla fall tycker jag det
vara olämpeligt och Lagstiftningen ovär¬
digt, att påtruga det, enligt Grundlagen,
oberoende DomareEmbetet en befattning,
som måste sätta det i beroende, och för¬
vandlar
Den i April f. m.
65
vandlar Domaren till Krämare, hvilken
skall utminutera Statens papperslappar, hvil¬
ka till försäljning kunna och böra anförtros
åt andra, som deraf icke menligen hindras
i deras öfrige förrättningar och som god¬
villigt för den medgifne försäljningsprocen-
ten åtaga sig det; hvarigenom Domaren und¬
går ett för hans yrke alldeles främmande
krämeri, hvilket Lagstiftningen, såsom mig
synes, bör finna bans vigtiga kall ovärdigt,
då Lagstiftaren kommer i håg hvad som står
i den gamla Boken, der Syrak säger, att
en köpman kan med plats taga sig vara
för orätt och en krämare för synd.
Jag förmodar att de emot Utskottets
Betänkande gjorde anmärkningar föranleda
till återremiss, och anhåller derföre, att
detta anförande må få remissen åtfölja.
Herr Ribbing, Arvid: I den fråga,
som här blifvit vackt om möjligheten, att
på ett bättre sätt kunna controllera, att
stämpladt papper lägges å de Handlingar,
hvilka dermed böra förses, anhåller jag att
få yttra några ord. Herr Hjertås framställ¬
ning i ämnet rörer egenteligen Köpebref.
Herr Printzensköld har utvidgat den äf¬
ven till Fastebref. Jag tror, att control-
len i afseende på Köpebref, blir ganska
lätt, emedan redan finnes stadgadt att Do¬
maren skall utgifva Förteckning till Upp-
19 H. 5,
66
Den i April f. ra.
bördsmannen på de köp, som vid hvarje
Ting till lagfart anmälas. I afseende på
Fastebref, är ej Domaren ålagdt att upprät¬
ta några Förteckningar; men jag ser ej nå¬
got binder att ju sådant kunde ske, i hvilket
afseende BevillningsUtskottet med Lagut¬
skottet borde sammanträda för att derom
upprätta förslag. Skulle man antaga en sådan
ytterligare åtgärd, kunde man utsträcka den
äfven till Bouppteckningars chartaebelägg-
ning. Allt, som kan vara tjenande till con-
troll, eller att aflägsna misstankan om un¬
derslef, tror jag böra iakttagas, såsom i
båda afseenden gagneligt. Den lindring Ut¬
skottet föreslår, att en ringare Charta skul¬
le antagas vid chartering af visse Testa¬
menten för trogen tjenst, vore icke conce-
qvent att bifalla, sedan Utskottets fram¬
ställning om denna lindrings upphörande i
fråga om direct Bevillning af det testamen¬
terade här lemnats utan anmärkning, i an¬
seende till det skäl Utskottet framställt,
att till vinnande af eftergift man påfunnit
att orätt benämna Testamenten såsom gåf-
vor för trogen tjenst, och genom detta miss¬
bruk minskat Kronans inkomster. Samma
skäl synes hafva bordt beveka Utskottet,
att nu följa en lika grundsatts; ty har miss¬
bruk ägt rum i anseende till bevillningen,
så är det troligt, att de komma att äga rum
i afseende på Chartan. Jag skall för öfrigt
anhålla att få förena mig i den reserva¬
tion, som Herr af Rolen bifogat Utskottets
Den i April f. ra.
67
Betänkande derom, att till Biläggningschar-
tor ej få begagnas skrifchartor, emedan miss¬
bruk då äro lättare, på sätt äfven offent¬
liggjorda Rättegångar visat. Till förekom¬
mande af underslef har en serskildt sort
papper för Biläggningschartor blifvit an-
vändt, å hvilket det skrifna ej kan så lätt
utplånas, men hvartill tjenar denna för¬
bättring, om ej Biläggningschartorne använ¬
das. Samma reservant har äfven anmärkt
det vara öfverflödigt, att stadga något an¬
svar, om man charterade med högre char¬
tor, än som fordras. Det lärer väl ej kun¬
na komma i fråga alt ställa någon till an¬
svar, för det att han gifver Kronan något;
tj då detta ej kan vara ett brott, kan det ej
eller bestraffas. I fråga om morgongåfvors,
arfskifteshandlingars m. fl. beläggande med
charta, tror jag, att ett förtydligande for¬
dras i anseende dertill, att det är skillnad
emellan alt förete desse handlingar i be-
vaknings-afseende inom viss tid, eller att
blott bifoga dem såsom bevis eller bilagor
vid Rättegångar. I afseende på frågan örn
Borgens ställande, som till en del utgjor¬
de föremål för Herr af Malmborgs yttran¬
de, tror jag att Domaren bör bibehållas
vid den rätt som nu varande ChartaeSigi-
latasFörordning lernnar honom, att ställa
borgen om han vill, och låta bli, om han
vill. För min del finnér jag likväl icke,
att det är skamligt, att ställa borgen. Jag
4
68
!
Den i April f. m.
liar gjort det, för alt slippa redovisning
mera än en gång om året, i stället för el¬
jest livart halft år.
Herr Hjerta: Jag är skyldig upplysa,
att Herr Tham missförstått mig, om han
trott, det jag påstått, att BevillningsUtskot-
tet bordt jemte ifrågavarande Betänkande
inkomma med Förslag till Förordningen.
Med mitt yttrande i detta afseende åsyfta¬
de jag endast en ursägt för mig, för det
jag behöfde så lång tid, alt uppsöka de
ställen, hvaremot jag ville göra anmärk¬
ningar. Till desse af mig redan framställ¬
de, ber jag att ytterligare få tillägga en,
angående chartering af Fullmagter i Arme¬
en. Om man skulle taga Utskottets förslag
i detta fall efter ordalagen, skulle man tro,
att desse Fullmagter skulle förses med dub¬
belt större charta, än andre. Det är na¬
turligtvis ej meningen, och kan lätt rättas
genom en redactions förändring; hvarpå jag
velat fästa Utskottets uppmärksamhet.
Herr Printzensköld: Till undanröd-
jande af det tvifvelsmål, Herr Tham fram¬
ställt emot möjligheten att å fastebrefven
äfven tillämpa det af Herr Hjerta uppgif-
ne sätt för uppbörd och redovisning af
Charta;-Sigilatae-afgiften för köpebref, får
jag till den värda Ledamotens eget bepröf-
vande hemställa, om man väl behöfver så
mycket skynda med fastebrefs utlösande,
Den i April f. m.
ali icke tiden för börd eller annat klander
å köpet hinner alt dessförinnan tilländagå.
Jag tror icke en sådan skyndsamhet vara
af behofvet påkallad, ej eller är den i Lag
föreskrifven; och jag ser således intet
hinder, att ju Chartaeafgiften för fastebref
kan uppbäras och redovisas på samma sätt
som för köpebrefven föreslagits, om blott
Domaren får sig ålagdt det icke serdeles
betydliga besväret, att vid hvarje Tings
slut meddela vederbörande Uppbördmän
förteckning å de Fastebref, som under
Tinget blifvit utfärdade.— I afseende åter
på Herr Thams anmärkning mot milt för¬
slag om chartering af fullmagter, får jag
äran erindra, alt det icke kan blifva svårt
att derföre taga till grund lönebeloppet det
år, då tjenstemannen första gången hos ve¬
derbörande presenterar sin fullmugt lill på¬
teckning, när man besinnar att Mnrkegångs-
prisen, som utgöra hufvudgrunden för lö¬
nernas beräkning, alltid vid hvarje års bör¬
jan äro bestämde.
Herr RothliebAxel: Anledningen lill
Utskottets beslut i den af Herr af Malm¬
borg och Herr Ribbing klandrade del af
Förslaget, var den, att Utskottet ansåg Or¬
dinarie Domare ej böra vara mera undan-
tagne från ställande af borgen för Chartas-
Sigillatae-uppbörden, än andre Kronans Em-
betsmän, såsom Landssekreterare och Lands-
Kamererare, hvilka det äfven förut ålegat
7o
Den i April f. m.
att prestera sådan borgen. Dessutom för¬
anleddes Utskottet till detta beslut af er-
liållne upplysningar, alt åtskillige betydli¬
ga balancer uppkommit genom försummad,
redovisning af Domare för stämpladt pap¬
per. Skulle någon Domare vilja försaka
vinsten att bålla chartor, blir endast han
sjelf derpå lidande, då i alla orter finnas
Chartaeförsäljningsmän, som visserligen med
glädje och vinst skulle vid alla Ting och
förefallande behof bålla vederbörande char¬
tor till banda. Vid sådant förhållande
hemställer jag, om det icke är bäst att
förblifva vid det som Utskottet föreslagit.
Friherre Cederström_, Jacob: Att en¬
skilde Försäljningsman af CbartaSigillata
skola ställa borgen, är naturligt. Men nå¬
gon sådan bör icke fordras af Ordinarie
Tjenstemän, som emottaga stämpladt pap¬
per i och för tjensteutöfningen, och re¬
dogöra derföre på vissa tider vid inven¬
tering. Det finnes ock en utväg att haf¬
va säker eontroll på Domare i detta afse¬
ende, den nemligen, att ålägga dem reqvi¬
rera stämpladt papper i förskott, och såle¬
des ej köpa utan endast redovisa och till
Kronan betala det cbartsebelopp, som, i
och för tjensten, hvart halft år blifvit an-
vändt, samt att förpligta AdvokatFiskals-
Embetet i hvarje HofRätt att upprätta För¬
teckningar öfver beloppet af det stämpla¬
de papper, som, enligt de till IIofRätten
Den i April f. m.
inkomne Domböcker och Protocoller, bör
åtgå, hvilka Förteckningar derefter skulle
öfversändas till Landshöfdingarne, för att
jemföras med Domarnes redogörelser; der¬
igenom upptäcktes genast, om någon häf¬
tade för balance, men som då ej kunde
vara stor, enär denna controll skulle äga
rum i Januari och Juni månader hvarje år.
Säkerheten hos en ordinarie Domare för
det stämplade papper han reqvirerat, bör
ej kunna betviflas, så framt han ej fått
draga på sig balance för flere år förut. Jag
anhåller, att detta förslag måtte få åtfölja
återremissen till Utskottet.
Friherre Ridderstolpe , Fredrik: Uti
4 punkten af i3 §:n i Förordningen om
stämplade pappers-afgiften heter det: ”allt
”underslef med stämpladt papper, uppbä¬
rande af högre betalning, än utsatt är,
”förfalskning eller annan grof förbrytelse,
”straffas efter allmän Lag;” men det är
ingalunda bestämdt, om förbrytaren bör
anses och straffas såsom Uppbördsman el¬
ler såsom bedräglig Creditor; hvarföre jag
yrkar, att någonting härom måtte stadgas.
Jag anhåller, att detta måtte anses såsom
en ny motion af mig, och remitteras till
Lagutskottet, med anmodan att inkomma
med ett Lagförslag i detta afseende. I Vest¬
manland har nyligen inträffat en händelse,
som föranledt mig till denna framställning.
En person hade emotlagit stämpladt pap-
7*
Den i April f. ra.
per till försäljning till ett belopp af minst
iooo R:dr och spelade bort alltsammans
under en marknad i Westerås. Han har
likväl hittills undgått allt ansvar derför,
emedan jag af hans Löftesmän uttagit er¬
sättning till Kongl. Maj:t och Kronan för
det förskingrade stämplade papperet, och
Domaren ansåg honom icke vara Uppbörds¬
man och således ej kunna såsom sådan
straffas, för att hafva förskingrat Kong).
Majrts och Kronans medel.
Grefve Posse, Arvid: Äfven jag tror
mig kunna med säkerhet antaga, att många
missbruk äga rum vid chartering af hand- *
lingar, som fordra högt belopp af stämp-
ladt papper; och jag önskar en tillräcklig
controll häremot. Herr Hjertås förslag i
detta afseende är bra för Köpebrefs char¬
tering, men kan ej lämpas till andre hand¬
lingar. Jag tror ändamålet skulle, hvad
Fastebref angår, bäst vinnas genom ett
stadgande, att sådane alltid borde skrifvas
på stämpladt papper. Något hinder derför
synes mig ej möta, då Fastebrefvet vanli¬
gen ej kan utfärdas förr än på Fjerde Tin¬
get sedan första uppbudet blifvit begärdi,
och Domaren under tiden kan anskaffa deri
erforderliga Chartan. Till controll på vig¬
tig chartering af Bouppteckningar och djr-
like handlingar skulle mycket bidraga, att
om de finnas sakna charta, när helst de
officielt företes, skola de, utan afseende på
Ben i April f. ra.
73
derå befintlig påskrift, att de blifvit med
Charta belagde, genast förses med charta;
ty det är hvars och ens skyldighet att så
vårda de handlingar han har örn hand,
att chartan, om den verkligen funnits der,
ej bortkommen och nog gömmer han char¬
tan, så väl som handlingen, då han kän¬
ner den påföljd att i annan händelse få
anskaffa ny charta. En sådan föreskrift
skulle dock naturligtvis ej gälla retroaetift
utan blott för de handlingar, som blifvit
charterade efter ett sådant påbuds utfär¬
dande. Likaledes borde, vid inventering
af Archiver, Afträdaren vara ovilkorligen
skyldig att ersätta det belopp af Charta
Sigillata, som saknas å handlingarne. Då
skulle charteringen iakttagas med mera
sorgfällighet, och charterade handlingar
noggrannare vårdas. Med Herr af Malm¬
borg kan jag ej instämma deri, att den
Domare, som ville ställa borgen för stäm¬
plade pappers-uppbörden, vore en dålig
Domare; ty jag kan ej medgifva att alla
de Domare före år 1823 varit dåliga, sorn
ställt sådan borgen. Jag tror man bör
återgå till stadgandet före den tiden, att
alla Tjenstemän i allmänhet böra prestera
en dylik borgen. Undantager man åter
en del; då först är det obehagligt för de
öfrige, alt hafva sig en sådan skyldighet
ålagd.
Herr Tham: Grefve Posse har till det
74
Den i April f. m.
mesta förekommit mig i hvad jag tänkte
svara på Herr af Malmborgs anmärkning.
Jag ville blott erindra, att ända till i8a3
års Riksdag ålåg det Domare att ställa bor¬
gen för Charlas Sigillatse uppbörden; men
då väcktes bär af en Domare motion, att
denna skyldighet måtte upphöra, och detta
bifölls af Rikets Ständer, med vilkor att
Domare skulle 2:ne gångor om året redo¬
visa för det reqvirerade Charlasbeloppet.
Att Utskottet nu föreslagit återgång till det
gamla stadgandet om borgens ställande,
liärrörer af den erhållna upplysning, att
bos Domare yppats ganska betydliga och
svårt åtkomliga balancer. — Herr Ribbing
bar ansett det öfverflödigt, att i Förord¬
ningen nämna, det ansvar ej bör drabba
någon för handlingars beläggande med för
stor charta. Det trodde äfven flere Leda¬
möter i Utskottet; men då upplystes, att
en kitslig Actor verkligen tilltalat en per¬
son för sådant; och derföre lät Utskottet
detta stadgande inflyta. —. Att Fastebref
skola skrifvas på Charta, är redan förut
stadgadt, men en olägenhet dervid är svå¬
righeten att få lagom stora Chartor; ty an¬
nars måste en del Chartor biläggas, och
då är alltid tillfälle till missbruk. I all¬
mänhet tror jag också Fastebrefven nu
skrifvas på Chartor, så snart icke Perga¬
ment dertill nyttjas; men vanligen måste
Chartan ökas med Biläggnings-Cbartor för
att motsvara jemnt det erforderliga belop¬
Den i April f. m.
75
pet. — Här har ock blifvit väckt fråga om
skyldighet att ersätta Chartor, som från
handlingar bortkommit. Derom är redan
stadgadt i så väl den gamla, som den nya,
ChartaeSigillataeFörfattningen, der det he¬
ter, att den, som företer en handling, der
Chartan säges vara förkommen, skall be¬
visa detta, eller i annat fall belägga hand¬
lingen med ny Charta. — Men om skyl¬
dighet för Embetsman att ersätta bristan¬
de Chartor å handlingar vid inventering
af Archiver, såsom Grefve Posse äfven yr¬
kat, finnes mig veterligen ej någonting stad¬
gadt.
Herr Ribbing: På det frågan om bor¬
gens ställande för ChartaeSigillataemedel af
Domare ej må anses vara fullkomligt be¬
svarad af de BevillningsUtskottets Leda¬
möter, som härom yttrat sig, får jag fästa
uppmärksamheten derpå, att föreskriften
för Domare, att praestera denna Borgen, är
ett allmänt stadgande, men sjelfva borgens
ställande en enskild handling, hvilken La¬
gen icke kan anbefalla, hvarföre ett stad¬
gande derom är ganska äfventyrligt. Om
Utskottets förslag blefve gällande, men en
Domare, som, efter hvad vi hört, ej torde
vara så långt borta, förklarade, att han
icke ville eller kunde ställa en sådan bor¬
gen; så hade jag väl lust att se, huru man
ville bete sig. Icke kunde, genom veder¬
börande Ämbetsmäns försorg någon anmo¬
76
Den i April f. m.
das eller tvingas, att gå i borgen för en
Domare, som ingen borgen begärt, än min¬
dre för en Domare som väl begärt, men, i
anseende till bristande credit, ej kunnat
få någon borgen. En värd ledamot liar,
med ogillande af mitt förslag till controll
å rigtig chartering af Fastebref, i stället
föreslagit, att sådane alltid borde skrifvas
å den erforderliga Chartan; men möjlighe¬
ten att i tillämpningen utföra denna con¬
troll försvinner, i händelse, så, som verk¬
ligen inom en Domsaga under flere år in¬
träffat, Fastebref ej alls utskrifvas. Det
låter besynnerligt, då Domaren derigenom
sjelf tillskyndat sig en betydlig förlust,
men det är likväl kändt af flera än mig,
att sig verkeligen så förhållit. Sådant oskick
bör, på sätt jag föreslagit, förekommas,
emedan det tillskyndar kronan förlust och
medförer ojemn skattefördelning i den ort,
der fastighetshandel utan afgift får ske.
En föreskrift att fastebref skola skrifvas på
så stor Charta, som de, hvarmed de sko¬
lat beläggas eller förses, skulle dessutom
blifva omöjelig i verkställigheten, emedan
Domaren ej kunde på förhand beställa Char-
tor, som på skillingen passade för alla de
fastor han under året komme att utfärda,
och medföra olägenhet för de Domare, sorn
låtit på mindre Chartor trycka eller gravera
formulaire till Fastebref. Desse dugde då ej
mera och Chartorne voro maeulerade.
I fråga om mitt förslags otillämplighet i
Den i April f. m.
77
afseende på Chartering af Boupptecknin¬
gar, och om det af en värd Ledamot i
stället föreslagna sättet att förekomma miss¬
bruk genom stadgande, att Boupptecknin¬
gar, som äro företedde inför Allmän Auc-
toritet, och saknade Charta, skulle ovill¬
korligen å nyo Charteras, får jag erindra
att en sådan föreskrift ganska lätt illude-
ras derigenom, att endast afskrifter af Bo¬
uppteckningar företes; Och det är dess¬
utom ganska få, som vid Domstolarne, ef¬
ter första inlemnandet, å nyo uppvisas.
Controllen skulle således inskränka sig till
dessa få, då deremot den controll, som jag
föreslagit, sträckte sig till alla. — Hvad.
beträffar obehöfligheten af ett stadgande
om frihet från ansvar för Handlingars be¬
läggande med för stor Charta; så synes
mig det af Herr Tham anförde exempel
att sådant åtal ägt rum af en kitslig Actor,
så som Herr Tham sjelf benämner honom,
icke bevisa att en särskild föreskrift här¬
om behöfves, ty det måtte vara gifvet, alt
den tilltalade i allt fall fått domslut till
sin förmon.
Friherre Ridderstolpe: Af tvänne skäl
anser jag Domare icke böra åläggas att
ställa borgen för Chartse-Sigillatae-medel:
1:0 emedan DomareEmbetet redan inne¬
fattar ett så stort förtroende, att dermed
icke kan compareras öfverlemnande! i Do¬
mares vård af ett erforderligt belopp af
78
Den i April f. m.
stämpladt papper, utan är detsamma vida
underordnadt; och 2:0 emedan Domare, ge¬
nom nödvändighet att förskaffa sig en så¬
dan borgen af andra personer, sättes i be¬
roende af dem; hvilket sorgfälligt bör und¬
vikas. Skulle icke destomindre det anses
aldeles nödigt, att Domare prestera säker¬
het för det stämplade papper dem anför¬
tros, så anhåller jag att Domare åtminsto¬
ne måtte få optionsrätt att antingen lem¬
na borgen, eller ock sätta honom tillhörig
ograverad egendom i pant. Mången anser
kanske ett stadgande härom öfverflödigt;
men jag har i Vestmanland exempel, att
en KronoFogde, för att undvika förbindel¬
ser bos andra personer genom anhållan om
deras borgen, begärt att i stället få pant¬
sätta sin ograyerade fasta Egendom; och
det är mycken fråga, om sådant kan ho¬
nom tillåtas.
Herr af Malmborg: Sedan jag hade
ordet, har jag hört någon Talare föreslå,
det Fastebref icke böra beläggas med, utan
skrifvas på, stämpladt papper. Den, som
kan göra ett sådant förslag, har dermed
ådagalagt, att han aldrig utfärdat Faste¬
bref, ty i annat fall hade han dervid fått
lära, huru sådane bref höra Charteras, och
således funnit sitt förslag omöjligt att verk¬
ställa, då köpeskillingens belopp bestäm¬
mer Chartans storlek, som efter 1823 års
ChartaeSigillaUeFörordning och äfven ef¬
Den i April f. m.
79
ter den nu föreslagne, kan fordra sådane
stämplar, som aldeles icke finnas, såsom
lill exempel 15, 21, 27, 3o, 33, 3p, 42
och 43 sk., samt då de uppgå till Riksda-
lertalet, kan blifva till en Fasta 1 R:dr i5
sk., 2 R:dr 3 sk., 3 R:dr i5 sk., 4 R:dr
27 sk., 5 R:dr 45 sk., 6 R:dr 39 sk., och
så vidare. — Sådane stämplar finnas icke’,
hvarföre man måste sammanlägga flere, till
dess den erforderliga valeuren träffas, och
således kan till en Fasta fordras många
Chartor, då inga andra Chartor finnas på
skilling än 3, 4> 5, 6, 8, 9, 12, 16, 18,
24» 28 och 32 sk., samt på R:dr 1 j-, t|,
if, 33\ R:dr. — Alla öfriga äro på hela
Riksdaler, såsom 1, 2, 3, 4» 6, 8, 10,
12, 20, 25, 5o och 100 R:dr. — Vid så¬
dant förhållande ville jag väl se, huru den
värde Talaren skulle kunna verkställa sitt
förslag att skrifva en Fasta på Chartan,
då dess belopp icke möjeligen kunde hop-
jemnkas med mindre än 6 eller flere, och
då hela Expeditionen vanligen slutas på
tredje sidan af arket.
Mera lärer väl icke behöfva sägas till
vederläggning af det overkställbar projec-
tet. Här har ock ytterligare blifvit sagt,
att man icke trodde någon Domare finnas,
som icke kunde ställa borgen. Det tror
väl äfven jag; men jag tror också, att en
rättskaffens Domare aldeles icke vill be¬
gära borgen af någon, då han dermed, så¬
8o
Den i April f. m.
som jag förut anmärkt, skulle sälta sig uti
ett skadeligt beroende, hvilket Lagstiftaren,
såsom mig synes, icke bör grundlägga ge¬
nom ett sådant påbud, som det Utskottet
i denna del föreslagit.
Märkvärdigt är äfven, att sällan andra
än dåliga hushållare eller Bankeruttspelare
hafva mod, att begära eller lemna borgen.
Så har åtminstone jag erfarit.
Herr Lefrén_, Johan Pehr: Jag har
begärt ordet endast för att fästa Ridder-
skapets och Adelns samt BevillningsUtskot-
tets uppmärksamhet på Herr af Rolens re¬
servation emot stadgandet, att afsked från
Tjenst skall beläggas med Charta i förhål¬
lande till lönen. Jag vill ej nu upptaga
tiden med att visa det olämpliga häri, utan
åberopar endast hvad nämnde reservation
derom innehåller, med begäran att denna
min erindran måtte få åtfölja den återre-
miss, som förmodeligen kommer att äga
rum af ifrågavarande Betänkande.
Herr Printzensköld: Instämmande med
Grefve Posse i den mening, att Domare
böra vara skyldige att ställa borgen för
det stämplade papper dem anförtros, fin¬
ner jag ej de skäl öfvertygande, som Herr
.af Malmborg, Herr Ribbing och Herr Fri¬
herre Ridderstolpe anfört för motsatsen.
Såsom exempel på nödvändigheten af en
sådan
Den i April f. tn.
81
sådan borgen får jag härjemte nämna, alt
hos en Domare nyligen yppats en Chartse-
Sigillatas-balance af icke mindre än 3ooo
R:dr B:co, utan synnerligt hopp för Kongl.
Maj:t och Kronan, att derföre erhålla nå¬
gon ersättning. Dock anser jag, lika med
Friherre Ridderstolpe, det höra få på Do¬
marens eget val bero, att ställa antingen
borgen eller annan säkerhet för det stämp¬
lade papper han emottager, enär det åsyf¬
tade ändamålet, nemligen, Kronans fredan¬
de från förlust, i båda fallen kan vinnas.
Herr von Hartmansdorff’ åugust: Jag
anhåller att få instämma i Grefve Posses
förslag om ett stadgande, att den, som
förvarar en handling, må vara skyldig ätt
tillse, att den är med erforderlig charta
belagd, eller i annat fall sjelf ansvara för
det bristande stämplade papperets anskaf¬
fande. Om ej ett sådant äfventyr bestäm¬
mes, kunna underslef aldrig förekommas.
Jag har sjelf sett exempel på, att inteck¬
nade skuldsedlar varit ocharterade och äf¬
ven blifvit vid Domstolar uppviste till In-
teckningarnes förnyande, utan att vara med
charta helagde. Ett sådant stadgande, som
det föreslagna, torde derföre bereda Sta¬
ten en icke obetydlig inkomst.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridder-
19 H. 6
82
Den i April f. m.
skåpet och Adeln ansåg de vid Bevillnings¬
utskottets Betänkande gjorde anmärkningar
höra föranleda till detsainmas återremitte¬
rande.
Ropades Ja.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskottels under N:o 47 afgif-
ne Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angåen¬
de anslag af nödige medel till fullbordan¬
de af de i Hufvudstaden anlagde Correc-
tionslnrätlningar.
Justerades Sex ProtocollsUtdrag, in¬
nehållande Ridderskapets och Adelns i Ple¬
num den 3o sistlidne Mars eftermiddagen
fattade beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan en qvart till 3 eftermid¬
dagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den i April 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogos ånyo StatsUtskottets den 7
sistl. Mars under N:ris 77, 79, 81 och 82
Den t April e. m.
83
aflåtne, samt den s3 derpåföljde e. m. på
bordet legde, Memorial, i anledning af gjor¬
de anmärkningar vid Utskottets förut med-
deldte Betänkauden:
ilo Angående sökt befrielse från Tion¬
des utgörande för Aluntillverkningen vid
Lowers Bruk, samt om uppmuddrande af
hamnen vid Degerhamns Lastageplats;
2:0 Angående den Förste Kammar*
Musicus B. Crusell tillagde pension;
3:o Angående raserandet af en gam¬
mal Kyrkogård vid Landskrona Stad, samt
dess ordnande till en allmän Trädgårds
eller Promenadeplats;
4:o Angående ett Lunds Kongl. Aca-
demie frånkändt Tionde-anslag;
Och fann Ridderskapet och Adelil, att,
enär sistnämnde Betänkanden redan blifvit
af Ridderskapet och Adelil bifallne, Ut¬
skottets ifrågavarande Memorial borde läg¬
gas till Handlingarne.
Vid förnyad föredragning af SlatsUt-
skottets den 7 sisth Mars under N:o 80 af¬
låtne, samt den 23 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Memorial, i anledning af de
hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets under N:o 19 förut
meddeldte Utlåtande uti frågan om Stipen¬
dier för Officerare till bivistande af krig
utrikes; fann Ridderskapet och Adeln för
6*
84
Den i April e. m.
godt, att, enär sistnämnde Utlåtande re¬
dan blifvit af de öfrige trenne RiksStånden
bifallet, för dess del dervid låta bero.
7 i
Föredrogs ånyo och lades till Hand-
lingarne StatsUtskottets den 7 sisth Mars
under N:o 78 aflåtne, samt den 23 derpåfölj-
de e. m. på bordet lagde, Memorial, i följd af
återremiss uti frågan om inköp för Statens
räkning af Landsorts och Korsö Fyrbåkar.
Föredrogos ånyo och gillades följande
StatsUtskottets den 7 sisth Mars afgifne, samt
deu 23 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Ut¬
låtanden :
N:o 83. I anledning af väckt fråga
om ersättning till Staden Philipstad och
andre Städer för Tullbetjentes samt deras
Enkors och Barns underhåll.
N:o 84« Angående väckt fråga om Lö-
neersättning till RådhusRätternes Notarier
för handläggning af göromål, som tillhört
de indragne AccisRälterne.
N:o 85. Angående anslag af jord till
ökadt utrymme för Eskilstuna Stad.
N:o 86. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående upplåtande
af två Tunnland jord på lotten N:o 8 af
Eskilstuna KungsLadugårds ägor till inrät¬
tande af en ny Begrafningsplats för Eskils¬
tuna Stads- och LandtFörsamlingar.
Den i April e. m.
85
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 7 sistl. Mars under N:o 87 afgifne, samt
den a3 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Remiss uppå LandsKamereraren Kam-
marRättsRådet Sellings ansökning om dess
pensionsrätt vid afskedstagandet.
Herr Rosenblad y Bernhard: För min
del vilj jag blott förklara, att, då jag
lemnar min röst till bifall åt SlatsUtskot-
tets Utlåtande, sker det ej af det skäl, på
hvilket Utskottet grundat berörde Utlå¬
tande, nemligen att Landskamreraren Kam-
marRättsRådet Eklund tillförene undfått en
pension, dylik med den Landskamereraren
Selling nu begärt, utan lemnar jag min
röst i anseende till den stora förtjenst, som
Herr Selling sjelf har af vårt Kameralverk.
Herr Ribbing, Arvid: Det finnes äfven
andra skäl Utskottet åberopat, än det som
Herr Rosenblad anmärkt, såsom att Kam-
marRättsRådet Selling, genom den nya pen-
sionsinrättningen, förlorat rättigheten till
den högre pension, han genom sin ovan¬
ligt långa tjenstetid eljest skolat erhålla.
På detta skäl äfvensom på det af Herr Ro¬
senblad tillagda är det, sorn jag anhåller
om bifall till Utlåtandet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefvert och LandtMarskalken gjord pro¬
position, blef StatsUtskottets berörde Utlå¬
tande af Ridderskapet och Adeln bifallet.
86 Den i April e. m.
Föredrogs ånjm StatsUtskottets den y
sist!. Mars under N:o po afgifne, samt den
23 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Ut¬
låtande öfver ExpeditionsUtskottets Me¬
morial N:o 22, angående tillökadt biträde
vid Correctur-läsning.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Expe¬
ditionsUtskottets Memorial, som gifvitänled-
ning till StatsUtskottets förevarande Utlå¬
tande, har endast från PresteStåndet blif¬
vit lill StatsUtskottet remitteradt. De öf¬
rige 3:ne Stånden biföllo genast Expedi¬
tionsUtskottets begäran om visst anslag till
Correctur-läsning, Som nu således trenne
Stånd bifallit ExpeditionsUtskottets memo¬
rial tvärtemot hvad StatsUtskottet tillstyrkt,
hemställer jag, om någon annan åtgärd kan
vidtagas, än att StatsUtskottets Utlåtande
blifver lagdt till handlingarne.
Werr Tham , Wollrath: Efter den upp¬
lysning Friherre Palmstjerna afgifvit, tor¬
de något yttrande af mig vara öfverflödigt;
jag ville annars blott upplysa, att det af
StatsUtskottets föreslagne sätt för Correctur-
läsningen, åtminstone inom BevillningsUt-
skottet, ej är verkslällbart, emedan derva¬
rande Extra Cancellister hafva förut fullt
att göra.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag finner vis¬
serligen, lika med Friherre Palmstjerna,
alt 3:ne Stånd redan bifallit Expeditions-
Den i April e. m. 87
Utskottets Memorial, som var alldeles mot¬
satt mot StatsUtskottets förevarande Utlå¬
tande. Men vi måtte väl bora hämta nå¬
gon erfarenhet af våra Riksdagar, och om
vi nu funnit, att Expeditionsutskott ej
verkställer tryckningen af Bihanget på ett
lämpligt sätt, om vi finna, att tryckningen
derigenom snarare fördröjes än fortskyn-
das, så tror jag vi ha oss öppet att fatta
ett annat beslut.
Jag vill visserligen icke betvifla, hvad
Herr Tham uppgifvit, att nemligen Extra
Cancellisterne inom Bevillnings-Utskottet
hafva fullt att göra; men jag tror, att de
andra Utskotten skulle vara mera belåtna,
om de sjelfva fingo besörja Correcturläs-
ningen. I anledning häraf anhåller jag få
väcka den fråga, om icke, då 3 Stånd fat¬
tat ett beslut, som är i strid mot StatsUt¬
skottets nu afgifne Utlåtande, detta Utlå¬
tande kuride återremitteras med begäran,
att StatsUtskottet måtte föreslå Rikets Stän¬
der ett nytt beslut af innehåll, att hvarje
Utskott borde sjelf besörja tryckningen af
sine Betänkanden.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelin:
Jag får desto heldre förena mig uti Herr
Hjertås yttrande, som erfarenheten visat,
att bästa sättet är, att hvarje Utskott får
sjelf besörja tryckningen. StatsUtskottet har
förut med ExpeditionsUtskottets begifvan-
88
Den t April e. m.
de vidtagit denna åtgärd. Derigenom haf¬
va StalsUlskoltets Betänkanden, som äro
så många, blifvit hastigare färdige än an¬
dra. Hvad Lagutskottet angår, kan det
ganska väl medhinna denna sak och är äf¬
ven villigt att åtaga sig den.
Herr Tham: Jag förenar mig till alla
delar uti den af Herr Hjerta gjorde fram¬
ställning; men kan derföre ej återtaga, att
Extra Canzlisterne i BevillningsUtskottet
ej hafva tid att sköta den sak, som nu är
i fråga, och jag hoppas att man icke nu,
som vid förra Riksdagen, skall behöfva an¬
taga flere. Deremot, om Utskottet får be¬
sörja tryckningen, kunna de Ordinarie No-
tarierne besörja Correclurläsningen, ty en
del af dem har tid öfrig.
Herr Rosenblad, Bernhard: Nyttan af
hvad Herr Hjerta föreslagit medgifver jag,
men så länge 59 §. Riksdagsordningen är
gällande, kan det icke ske. En ändring
deruti har väl blifvit föreslagen, och, om
jag ej bedrager mig, godkänd af de 4 Riks-
Stånden, men så länge den ännu ej är af
Konungen antagen, kan den ej gälla till
efterföljd. §:n innehåller; Desse Handlin¬
gar tryckas särskildt * såsom ett Bihang
till samtliga RiksStåndens Protocollj och
ut gifvas under ExpeditionsUts kottets upp¬
sigt. Det lär således ej gå an, att tillvä¬
gabringa hvad Herr Hjerta yrkat på annat
Den i April e. m.
89
sätt, än att Utskotten Konstituera sigltill
en art correcturläsare åt ExpeditionsUtskot-
tet. Så är det i StatsUtskoltet, sora i detta
afseende ej är annat, än Commissionaire
för ExpeditionsUtskottet.
Herr Hjerta: I fall Grundlagen be¬
stämdt ålägger ExpeditionsUtskottet dessa
bekymmer, vill jag ej i detta, mera än i
annat, fall föreslå något Grundlagsvidrigt;
men då dertill fordras så litet som att hvar¬
je Utskott visar ExpeditionsUtskottet, att
det man åtagit sig trycka, är rikligt tryckt;
finnér jag ej någon svårighet uppkomma för
beslutet. Jag öfverlemnar dock till Herr
Grefvens och LandtMarskalkens bedömman-
de, om saken är grundlagsvidrig, då pro¬
position derå ej kan göras.
Friherre Palmstjerna: I anledning af
den fråga, som Herr Hjerta väckt, angå¬
ende förändring af nuvarande sättet för
Utskottens Betänkandens tryckning, hvil¬
ken nu verkställes under Expeditions-Ut-
skottets inseende, får jag taga mig friheten
anmärka, att förevarande Utlåtande af Stats-
Utskottet icke handlar om tryckningen,
utan blott om arfvode för Correcturs-läs-
ningen; således tror jag ej, alt det ända¬
mål Herr Hjerta åsyftar, kan vinnas genom
återremiss lill Stats-Utskoltet, utan lämpli¬
gare genom serskilt remiss till Expeditions¬
Utskottet, sorn i hvarje fråga om tryckning
9°
Den i April e. m.
af Bihanget till RiksStåndens protocoll blif¬
vit hördt och inkommit med serskilt ytt¬
rande. Det har icke ålegat Stats-Utskottet,
att derom yttra sig, utan frågorne hafva
blifvit remitterade till detta Utskott endast
för att bestämma medlen. Således tror jag
ej, att nu ifrågavarande Utlåtande bör åter¬
remitteras, med afseende på hvad i dag
blifvit yttradt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då 59 §.
Riksdagsordningen stadgade, att Bihanget
till RiksStåndens Protocoll skulle utgifvas
under ExpeditionsUtskottets uppsigt, ansåg
Hans Excellence Herr Hjertås förslag, att
låta hvarje Utskott sjelf besörja trycknin¬
gen af sina Betänkanden, icke stå tillsam¬
mans med innehållet af berörde §., hvil¬
ken, så länge den icke i behörig ordning
undergått förändring, måste lända till ef¬
terrättelse. I öfrigt hemställde Hans Ex¬
cellence, om icke, då Ridderskapet och
Adeln redan bifallit ExpeditionsUtskottets
under N:o 22 aflåtne Memorial, StatsUt-
skottets ifrågavarande Utlåtande borde läg¬
gas till Handlingarne.
Herr Hjerta: Då Herr Grefven och
LandtMarskalken ansett sig hindrad, att
göra framställning om sättet att påskynda
tryckningen af Bihanget, så anhåller jag,
att Ridderskapet och Adeln måtte instäm¬
Den i April e. m.
ma i StatsUtskottels Utlåtande. Derigenom
uppkomme ett likartadt beslut med det,
som år fattadt i PresteStåndet, och man
kunde då komma derhän, att, om ett Stånd
gick ifrån sitt beslut, Extra Canzlisterne
i Utskotten fingo hjelpa till vid Correcturs-
läsningen. Man hade derigenom vunnit det¬
samma, som jag åsyftat, att man skulle an¬
vända sådana personer, hvilka kunde på¬
skynda Correctursläsningen.
Herr RibbingArvid: Jag skulle äf¬
ven vilja främja det ändamål Herr Hjerta
åsyftat, men icke på det sättf han föresla¬
git. Ridderskapet och Adeln skulle, om
de gingo in derpå, stadna uti ett afgöran¬
de, som stridde tvärt emot det beslut de
redan fattat; det nemligen som Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken nyss omnämnt.
Herr Tham: Jag förenar mig så myc¬
ket häldre med Herr Ribbing, som det Ut¬
låtande Stats-Utskottet nu afgifvit, skulle
ålägga Extra Canzlisterne att läsa Correc-
turen. Då jag vet, att det ej låter sig göra,
<lå jag känner, att BevillningsUtskottet i
sådant fall blef nÖdsakadt att Öka sin be¬
tjening, hvilket det vid denna Riksdag hop¬
pats att kunna undvika, anhåller jag om
afslag å Utlåtandet. Hade det blifvit öf-
verlemnadt till Utskotten, att välja, hvil¬
ka embetsman de ville till det ifrågava¬
rande ändamålet, hade de kunnat utse nå¬
92
Den i April e. m.
gon mindre sysselsatt, men det står be¬
stämdt Extra Canzlisterne, och de äro me¬
ra än mycket sysselsatte. De måste ofta
skrifva om nätterne, och mera kan man
väl ej begära.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan AtMar skalken förklarade, att då bifall
till StatsUtskottets Utlåtande skulle inne¬
fatta förändring eller upprifvande af Rid-
derskapets och Adelns, i anledning af Ex-
peditionsUtskottets förut aflåtne Memorial,
i ämnet meddelte beslut, ansåg Hans Ex¬
cellence sig endast böra förnya sin förut
gjorde hemställan, att StatsUtskottets Ut¬
låtande måtte läggas till Handlingarne.
Bifölls.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 7
sistlidne Mars under N:o 91 afgifne, samt
den 23 derpå följde e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt motion,
angående Statens Ordinarie Räntors utgö¬
rande i Skåne, Blekinge samt Bohus Län.
Herr Hjerta, Gustaf: Detta Utlåtande
är af enahanda lydelse, med det som Stats-
Utskottet vid 1823 års Riksdag afgifvit,
och hvarom två Stånd då stannade emot
två. För min del anhåller jag, att det
måtte förkastas. Den princip, som i delta
Utlåtande erkännes, och som af StatsUt-
skottet i8a3 antogs, är af en farlig beskaf¬
Den i April e. m.
95
fenhet, 5g §. RegeringsForraen hade för
afsigt att trygga en hvar egendomsägare der¬
vid , att det värde, som hans egendom ägde,
skulle blifva så till vida orubbadt, att al¬
drig partiel höjning i grundskatten skulle
förändra det, utan att ökade skatter endast
skulle kunna utgå genom Bevillning, som
Rikets Ständer sig åtaga. I §:n står ut-
tryckeligen: hvad Staten kan tarfva utöf¬
ver de ordinarie Inkomster „ och hvilka
behof genom Bevillningar böra fyllas. Det
är denna satts, som är hufvudgrunden för
nu varande beskattning och det är af stör¬
sta vigt, att icke rubba den. Jag frågar,
hvad conseqvens det är att begära en un¬
dersökning om dessa räntor, då man ej
tillika begär en undersökning om de äldre
skatterne öfver hela Riket, hvilka utan för¬
vandling utgå. Yi äga ju flere rubriker i
Hemantals-räntan, som äro af enahanda be¬
skaffenhet: 1Skjutsfärds-penningarnej som
sattes uti blott penningar, ifrån att förut
vara en natural-praestation; den innehöll
nemligen skyldighet att skjutsa alla dem,
sorn reste uti Stateus ärender. Den sattes
1642 till penningar, nemligen 3 Daler silf-
vermynt; Boskapspenningarne j som bevil¬
jades 1620, till Riksgäldens betalning och
Försvarsverkets underhåll, och sedan 1642
sattes till 2 Daler i penningar; Saltpetter-
hjelperij som uppkom deraf, att hvart hem¬
man, till Saltpetternäringens befordrande,
borde framskaffa ved till Kronans Sjudare
94
Den i April e. m.
och förse deni med husrum, mat och dricka.
Den satles i penningar i644> och utgår
efter en Daler och 17 öre. Hvarföre skola
ej alla dessa förändras efter myntvärdet,
eller utgå efter markegång, om man skall
förändra räntorne i de eröfrade Provincer-
ne, hvilka, genom vid förenandet med Sve¬
rige gifne Försäkringar, derifrån befriats.
Men utom rättsgrunden, och den i Grund¬
lagen förvarade rätt, som dessa orter äga,
att Staten ej skall pålägga dem andra skat¬
ter än bevillningar gemensamt med det öf¬
riga landet, finnes ännu en annan åsigt af
stor vigt. Månne ej^ denna sak står till¬
sammans så mycket med frågan ora all jords
lika beskattning, att frälserätten och andra
privilegier på jorden i sammanhang med
den borde komma i fråga? Om det ena kan
ändras, kan äfven det andra. Månne ej der¬
med sammanhänger frågan om vårt mynts
värde? Jag kan och bör ej neka, att såda-
ne enskille fall uppstått, att efter år 1809
augmentshemman hafva skattat mindre än
de eljest gjort, och att löntagare fått min¬
dre, än de före 1809 hade. Men om för¬
luster ägt rum på denna sida, hvad hafva
icke på den andra räntegifvarne förlorat.
Det är en gifven sak, att det är i följd af
vårt vacklande myntvärde, som spannmåls-
priserne äro så låga och ingen Spannmåls¬
handel kan arrangeras inom Riket. Våra
priser äro mindre, än i de mest fruktbara
Länder i Europa. Skall man ej afse detta,
1
Den i April e. m.
95
utan under ett sådant olyckligt tillstånd
göra undersökningar, hvilka åsyfta förök¬
ning af jordbrukarens skatter. Jag kan ej
förena mig om en sådan undersökning. Den
skulle sprida stor oro i afseende på egen¬
domsvärdet. Den skulle hindra köp, arf-
skiften och andra afhandiingar, samt för¬
sätta de ifrågavarande orterne i en bekla¬
gansvärd belägenhet. Jag vill söka visa till
siffran de stora resultaten, som skulle upp¬
komma; men innan jag går dertill, bör jag,
hvad Skåne angår, erinra, att det i Malmö
Recess har en laglig rätt, att ej få sina
räntor förändrade. Således är det en rätts¬
fråga för den provincen. Hvad de öfrige
angår, finnes väl ej någon sådan handling;
men Presterskapets och öfrige löner äro i
dessa provincer i samma förhållande som
i Skåne, af det skäl att de ansetts höra
förblifva i samma tillstånd, som då pro-
vincerne eröfrades och, genom serskilte så
kallade föreningar, blifvit stadfästade. Allt
detta skulle förändras; och frågan derom
synes mig så vigtig och så obesinnad, att
jag ej kan annat än på det högsta afstyrka,
att man skulle fatta ett sådant beslut, som
Stats-Utskottet föreslagit. Skulle en sådan
undersökning vålla ett slutligt beslut att
hemmanen efter markegång skulle erlägga
dessa räntor, blefve resultatet öfverdrifvet.
Jag har sett efter dessa förhållanden, och
för att gifva begrepp om vigten af denna
sak, vill jag blott upptaga de räntor, som
Den i April e. m;
till Staten oell dess Embetsman utgå, samt
visa, hvad ökning i Skatter, som blott der¬
igenom vållas. De utgöra för Skåne ej min¬
dre än ett belopp af 25o,ooo Rdr efter
närvarande beräkningsgrunder. 1823 års
Statsutskott förändrade beräkningen af Kro¬
nans ordinarie räntor, förut beräknade ef¬
ter Kronovärdij på så sätt, att de uppto-
gos efter femdubbel beräkning mot förut.
Denna höjning har visat sig icke vara öf¬
verdrifven. Den ordinarie räntan har gif-
vit öfverskott åt Staten, oaktadt den fem¬
dubbla beräkningsgrunden. Nu uppstår det
förhållande, att dessa 25o,ooo R:dr, om
de utgingo efter samma grund, skulle ut¬
göra ett femdubbelt belopp eller i,25o,ooo
R:dr. Blekinge utgör 32,000 R:dr; det
komme att betala 160,000 R:dr. Bohus Län
skulle efter samma beräkning betala 25o,ooo
R:dr. Men hvad blefve första följden? Jo,
en nedsättning i hemmansvärdet, hvilken
väsentligen drabbade Krono- och Krono-
skatte-hemman. Jag frågar, om de skulle
tåla det? De skulle, efter 5 procent, i Skå¬
ne, nedsättas med 20 millioner i Bevill-
ningsvärde; Blekinge med 3 millioner och
Bobus Län med 5 millioner. Hvilka en-
skilta olyckor skulle icke deraf uppkomma,
och man skulle ändå ej kunna utpressa sum-
morne; hvilket inflytande skulle det icke
hafva på de öfriga delarne af Riket genom
behofvet af Bevillning? På denna grund får
jag
Den i April e. la.
97
jag afstyrka all fråga om att undersöka des¬
sa förhållanden; och jag hoppas att 5g
RegeringsFormen måtte blifva ansedd som
ett tillräckligt skäl, att ingen partiel ök¬
ning för viss ort eller hemmantal må fö¬
rekomma hos Rikets Ständer. Jag anhåller
om proposition till förkastande af Utlå¬
tandet.
Herr Hallenborg > Carl Johan j förenade
sig med Herr Hjerta.
Herr Ribbingj yirvict: Hvad först be¬
tra Här den af Herr Hjerta citerade Grund¬
lags §;n, vill jag göra Ridderskapet och
Adelil uppmärksamme' derpå, att i samma
§. afhandlas om hvad Staten skulle tarfva,
och att detta skall utgöras genom Bevill¬
ning. Derom är nu ej fråga, utan om en
ordinarie ränta skall utgå efter ena eller
andra beräkningsgrunden, Herr Hjerta har
anfört, att Malmö Recess bestämmer, att
icke någon de utgående Räntornes förvand¬
ling skall äga rum, och han har påyrkat
iakttagande af denna föreskrift; den äf Ut¬
skottet tillstyrkte undersökning leder just till
detta mål, emedan, genom densamma skall
uppdagas, om Räntorne böra utgå förvand¬
lade, eller sådane de voro, innan förvand¬
ling ägde rum. Hvad vi emedlertid på för¬
hand veta, är att våra penningar blifvit
förvandlade från ett högre värde till ett.
19 fr 7
g8
Den i April e. m.
ringare, I alla fall tror jag, att, om sälten
förhåller sig så, som Herr Hjerta anfört,
och det sålunda vore ostridigt, att räntan
borde nu oförändrad utgå, skulle man ej
förlora på en undersökning. Vi veta, att
det nu är för andra gången som vi venti¬
lera, om denna undersökning skall äga rum
eller ej. Tankarne vid sista Riksdagen vo¬
ro i ämnet så delade, att två Ständ då stan¬
nade emot två. Om man än antager, att
Ridderskapet och Adeln vore upplyst, genom
den undersökning Herr Hjerta inför dem
nu anställt, så har dock icke denna upp¬
lysning spridt sig till de andra Stånden,
eller gifvit saken en allmännelig til I för li¬
tel ig utredning. Det är sannt, att frågan
inverkar på äganderätten; men monne hon
derföre bor nedtystas. Det hjelper till in¬
tet att begrafva elden under askan, emedan
det rätta väl ändå sluteligen gör sig gäl¬
lande, och forskningen derefter är det än¬
då, sora leder till en slutelig visshet och
säkerhet äfven i äganderätten. Om också
vi nu afgöra saken pä samma sätt sorn vid
sista Rikdagen, kommer den ändå troligen
att ånyo väckas vid den nästa. Herr Hjer¬
ta har sagt, att flere skatter, såsom bland
andra Saltpettergärden, utgått iu! natura,
men sedan blifvit bestämde i penningar,
hvarmed oförändrat fått fortfara. Det är
sanni; men, det är att märka, att för de
skatter Herr Hjerta citerat, som exempel,
är bestämmelsen att utgå i penningar gif-
Den i April e, m.
99
vell, och den har Sgt rurn genast efter
desse skatters åläggande. Det är nu fråga
om, till hvilken natur Räntorne i Skåne,
Blekinge och Bohus Län skola hänföras.—
Herr Hjerta har sjelf förmält sig deruti
vära tvifvelaktig. Således skulle en under¬
sökning äfxen för honom vara upplysande.
Emedlertid innan jag vidare yttrar mig,
anhåller jag få veta, huru frågan är afgjord
inom de andra Stånden, Kanske det är
utan ändamål att med densamma här upp¬
taga tiden,
Undertecknad RiddarhusSecreterare :
Jag får deri äran vördsamt tillkännagifva,
att det icke är mig bekant, huru denna
fråga i de andra Stånden är afgjord.
Friherre CederströmJacob: I anled¬
ning af hvad Herr Hjerta yttrat, vill jag
uppläsa den af Herr Hjerta citerade §, än¬
da ifrån början. Den lyder sålunda: Efter
Rikets och StatsVerkets tillstånd och be-
hof läte Konungen till Utskottets öfver¬
läggning framställa hvad Staten kan tarf-
va utöfver de ordinarie Inkomster, och
hvilka behof genom Revillningar böra fyl¬
las. Efter denria §. finnes intet hinder för
en undersökning, huruvida en eller annan
räntepersedel utgår, såsom, den bör, eller
om den genom missbruk kommit att utgå
annorlunda. De uppgifter Herr Hjerta gjort
om de många millioner, som genom denna
T OO
Den i April e. m.
undersökning skulle komma i fråga, må¬
ste jag betvifla, tills det styrkes, på hvil¬
ka undersökningar de sig grunda. Kan det
ske, så blefve den ifrågasatte undersöknin¬
gen öfverflödig, hvarföre jag kunde till¬
styrka återremiss till StatsUtskottet, som
komme i tillfälle att genom upplysningar
ifrån KammarCollegium se, om uppgifler-
ne äro enlige med förhållandet; men då
det icke är troligt, att man utan föregån¬
gen undersökning kan få så bestämda upp¬
gifter, sorn Herr Hjerta framställt, skall
jag ej tveka att bifalla StatsUtskollets Ut¬
låtande, hvarigenom undersökning kommer
att äga rum, emedan en sådan ej binder
till något resultat, förr an man är i till¬
fälle att stödja det på genom sakkännedom
grundade, och ej på lösa, uppgifter.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogis-
laus: Utom det åliggande StatsUtskottet äg¬
de att upptaga Herr af Sillens gjorde mo¬
tion, föranleddes Utskottet dertill genom
flere från PresteStåndet InkomstBetänkan»
det åtföljande anmärkningar. Flere leda¬
möter inom detta Stånd bade uttryckeligen
fordrat upplysning, huru det förhåller sig
med ränlorne i Skåne, Halland, Blekinge
och Bohus Län, som uti InkomslBetänkan-
det äro upptagne till qo,ooo R;dr. I det
svar på desse anmärkningar, hvilket redan
är författadt, ehuru ännu ej tryckt, har
Utskottet ingått i utredning af frågan och
Dpn i April e. pi¬
lot
tillika åberopat det serskildta öfver frågan
nu afgifne Utlåtande. Af detta Utlåtande
synes, att en praelirninaire undersökning
blifvit företagen af tvänne Collegier, hvil¬
ka haft olika åsigter af saken. Det ena har
satt i fråga, att räntorne skulle sättas i per¬
sedlar, och sedan utgå efter markegång.
Det andra har blott fästat uppmärksamhe¬
ten å den vinst, som nu tillflyter ränter
gifvaren, och den förlust, som tillflyter rän-
tetagaren genom förändringen i myntvär¬
det. Det förhållande, som nu äger rum,
har förut två gånger existerat. Från 1716
till 1720 liqviderade x-äntegifvarne deras
skatt med 2 daler silfvermynt som, betalt
med koppar, utgjorde 2 runstycken. Detta
varade till 1720, då det måste återgå till
det förra. Hvad verkan det haft på deras
välstånd, känner jag ey, men så var det;
de fingo betala som förut, Samma förhål¬
lande var på 1760-talet, då en dylik mynt¬
oreda uppstod. Då betalte de blott en tre¬
djedel af det rätta värdet. Vid myntregle¬
ringen 1776, som hade en reglering af Kro-
noräntorne till följd, stadgades, att alla
räntor, som efter 1719 blifvit stadfästade,
skulle betalas efter 6 daler silfvermynt,
och de, som före denna tid ägt rum, hvar¬
ibland dessa voro, efter 3 daler silfver¬
mynt. Således betalades efter 1776 6 gån¬
ger så mycket, som under myntoredan. Vi
stå nu åter på samma punkt; huru långt
försämringen kommer att gå, och om det
TO*
Den t April e. m.
slutligen kommer att förhålla sig med vårt
mynt, som emellan 1716 och 1720, kan
ingen förutse, Emedlertid är endel af desse
räntegifvare äfven Riksdagsmän, och do¬
mare i sin egen sak; skulle än hela natio¬
nen yrka slut på myntoredan, så äga de
intresse att drifva den till en sådan grad,
som i slutet af Carl XIl:s regering. Det
behöfves ej mera än detta, för att visa
nödvändigheten af en undersökning. Den¬
na undersökning är föreslagen att af Ko¬
nungen i underdånighet begäras, Jag gör
mig försäkrad om Styrelsens vishet, att
den så anställes, att den ej sprider den
oro, som Herr Hjerta befarar. Jag måste
säga, att när bär ej är fråga om annat, än
undersökning, och man vill vägra den, så
vittnar det, att saken är sjuk. Jag vet ej,
hvarföre den, som har rätt, skulle frukta
en undersökning; pröfningen sker sedan,
och sker med lika lugn i denna fråga, sorn
i alla andra, Ulskottet har fullgjort sin
pligt, då det, på samma sätt som StatsUt-
skottetiSaö, redtsaken, och uppgifvit skä¬
len för den tillstyrkte undersökningen. Må
bända har Utskottet ej känt saken så väl,
som anmärkaren tyckes känna den; det ha¬
de då ej ådragit sig den tillvitelse, som det
nu fått, att hafva handlat obesinnadt. I
brist af denna kännedom har det tillstyrkt
undersökning. För min del, såsom leda¬
mot af StatsUtskottet, yrkar jag hvarken
bifall eller afslag; jag har fyllt min pligt.
Den i April e. m.
io3
då jag redogjort målet. Men jag får tilläg¬
ga att, om, såsom vid sista Uiksdagen, frå¬
gan nu skall afgöras genom votering, kan
man säga, att den är tämmeligen besläg¬
tad med den fråga, om hvilken för en tid
sedan yttrades i BondeStåndet, att den,
som älskar ljus, hör votera Ja, och den,
som skyr det, hör votera Nej,
Herr Hjerta: Jag är skyldig hesvara
de anmärkningar, som blifvit gjorde emot
mitt anförande, och det så mycket mera,
som man tillika vidrört så många princip¬
frågor, att jag ej med tystnad hör förbigå
dem, utan söka utreda de följder, hvilka
af sådane grundsatser kunde uppkomma för
landet. Jag får anmärka att jag tror det
vara en ovilkorlig pligt, att, på samma
grund som för Skånes och Blekinges samt
Bohusläns grundräntor, begära undersök¬
ning, om icke de flera i Hemmantalsrän-
tan inberäknade, utan förvandling utgåen¬
de, äldre Skatter, såsom: Boskapspennin-
garnej skjutsfcirdspenningarne m. m. skul¬
le förvandlas efter Markegång eller mynt-
förliållandet förr och nu. Grefve von Schwe¬
rin har visat det sammanhang, som detta
ämne har med myntväsendet; men han har
uraktlåtit nämna, att Skåne, Bohus Län,
m. fl. ej måtte rå för, att Konung och Stän¬
der allt ifrån i8o<) lemnat landet utan stad¬
gadt mynt till förskrifningar och liqvider.
Lika litet rådde de för det, på i^öo- och
pen « April e. m,
1760-talet. Det är lika säkert, att genom
jj65 års Riksdags beslut, att Skånska rän-
torne borde undersökas och förändras, en
rubbning föresågs uti ägande-rätten, som
ianhända hade sin kraftiga del uti upptå¬
gen 1772. Då man begynner att sprida
ängslan i dylika saker, kunna resultaten
blifva sådane, som man icke förväntat sig.
På denna grund har jag vid förra Riksda-
gen, äfvensom vid denna, bestridt försla¬
get, icke af någon mörksens anda, icke
för enskilt eller andra enskiltes intresse,
utan af den orsak, att det vigtigaste i Sam-
fjället är egendoms-säkerhet. Men jag sä¬
ger ock, att i 59 §. RegeringsFormen fin¬
nes en tillräcklig motvigt emot ett sådant
project-makeri i vår beskattning, emedan
der står, att brislerne i Skattemedlen sko¬
la fyllas genom Bevillning. Det finnes in¬
gen laglig rätt för Rikets Ständer att på¬
bjuda skatter, utan genom Bevillning, och
Ben kan ej läggas på något visst hemman;
till den måste alla innevånare, alla orter,
alla classer bidraga i mohn af förmögen¬
het eller inkomst. Det är sagdt, att Skå¬
ne emellan 1716 och 1720 betalade sina
räntor uti dåligt mynt; likväl tror jag ej,
att det var hela denna tid. Jag tror, att
det på sin höjd blott var 1716 års skatt,
och möjligen äfven 1717 års, som betala¬
des i mynttecken; oagtadt jag äfven vill
påminna mig, att det var allenast ett rin¬
ga belopp, sorn i sådane fick betalas. De
Den r April o. m.
drogos in straxt derefter. Det är äfven
snnnt, att förhållandet var enahanda från
1745 till 1776 som nu: alt nemligen pen¬
ningskattens värde i dessa provinser ned-
sattes genom myntförsämring. Men, mine
Herrar, med hvad skäl kan man säga , att
myntförsämring är en fördel för Skåne? Hvar
finnes väl dess fördel af att skatta mindre,
under det att dess produclers varuvärde i
följd af ett falskt myntsystem falla till in¬
tet? Det är i sanning en ganska fictif för¬
del! Jag frågar Er dessutom om det icke
är klart, att, då det angår grundskatt, ali
förändring deruti är vådlig; ty det är klart,
att den äfven ingår i beräkningen af det
värde egendomen ägt och äger. Den sak,
sorn här är i fråga, medför ej en liten rubb*
ning. De summor jag uppgifvit, och hvil¬
ka Friherre Cederström ej vet, hvar jag
hämtat, synas uti våra Stats-redogörelser;
i 1823 års StatsUtskotts-uppgifter, uti In-
komstBetänkandet och i Rikshufvudboken,
Hvarföre så många i PresteStåndet äro för
denna sak, är att den möjligen kan blifva
till Ståndets bästa. Af alla de summor jag
uppgifvit, ingår ej mera till StatsVerket,
än 90,000 R:dr. Detta bevisar den ringa
fördel, som de öfrige orter genom minskad
Bevillning deraf kunde draga; men hela
millioner kommo till godo embetsmännen
i dessa orter. Det är de, som motverka,
att det må förblifva vid hvad nu är. Det
är de, som önska, att rubba nuvarande
io6
Den i April e. m.
förhällande, för att få en sådan vinst, som
de ej hafva någon laglig rätt att erhålla,
ty de hafva ej bordt vänta sig den, då de
sökte tjensterne. Jag har ej sagt, att det
är StatsUtskottets Utlåtande, som är obe-
sinnadt, utan motionerne. Af alla desse
skäl anser jag det vara af vigt, att, på sätt
jag yttrat, behandla saken. Sorn jag emed¬
lertid vet, att två Stånd redan afslagit Ut¬
låtandet, är jag lugn, och skall ej lägga
mig emot återremiss, på det att om Rid-
derskapet och Adeln beslutar den, Utskot¬
tet må kunna intyga att de summor jag
uppgifvit, äro hämtade utur StatsContoi-
rets redogörelser och enlige med förhål¬
landet.
Grefve von Schwerin: Jag vill blott
upplysa en omständighet. Skjutsfärdspen-
ningarne, kungshästarne, m. m., som Herr
Hjerta talar om, äro så högst obetydliga
skatter, jemförelsevis med persedel-räntan,
att det ej lönar mödan att reclamera dem
för Folket. Men i dessa provinser är det
egna förhållandet att, utom småräntorna,
hvilka öfverallt utgöras i penningar, och
för närvarande i ett försämradt mynt, jem¬
väl sjelfva persedelräntan, som i andra
landskap utgöres in natura, eller med
penningar efter förvandling, utgår i pen¬
ningar till ett bestämdt pris. De hafva så¬
ledes, mera än andra räntegifvare, fördel
af myntförsämring.
Den i April e, m.
Herr Ribbing: Sedan Grefve voja Schwe¬
rin så utförligt utredt naturen af de skat¬
ter, som äroifråga, och Herr Hjerta upp¬
lyst, att saken är afgjord uti tvenne Stånd,
har jag ej vidare att anföra än att, i an¬
ledning af den sistnämnde ledamotens yt¬
trande om orsaken, hvarföre den så myc¬
ket intresserade PresteStåndet, anmäla, att
just detta Stånd lärer vara ett hland dero,
som afslagit Utlåtandet,
Herr Hjerta: Jag får endast upplysa,
att jag i mitt första anförande uppgaf, hu¬
ru mycket det gör, som hvart hemman öf¬
ver hela Sverige då skulle förvandla. Det
är ej så obetydligt, ty det är 6 daler och
17 öre silfvermynt efter gammal myntfot.
Denna summa, förvandlad, är ej obetydlig,
Utan skulle utgöra en ganska känbar ök¬
ning i skatterne. Ja! den skulle, samfällt
med de i Skåne m, fl, orter höjde grund¬
räntor, göra all Bevillning öfverflödig. På
denna grund tror jag, att saken ej är af
mindre vigt för andra orter och hemman.
Jag vill derföre ej säga, att de öfriges
grundskatt skulle komma i jemförelse med
de eröfrade Provinsernes, Men hvad jag
med visshet kan säga är, att om man vill
komma till det resultat, att ålägga alla des¬
sa hemman grundskattens erläggande i silf¬
ver, så skulle Rikets Ständer ej mera be-
liöfvas för alt åtaga sig någon Bevillning;
och jag lemnar till en hvar, att bedömma
följderna deraf.
Den r April e. m.
Herr Ribbing: Jag får gifva tillkänna,
att jag ej talat, för att få räntorne för¬
vandlade till silfver, utan för att få saken
utedd, och för att få veta, hvad sanning
och rätt är?
Herr Hjerta: Jag vill visserligen ej
vålla votering, om flere skulle önska åter-
remiss, emedan mig nu lemnats enskild
underrättelse om hvad jag ej kunde förmo¬
da nemligen, att PresteStåndet äfven afsla-
git Utlåtandet. Då finnes redan tre Stånds
heslut, och då är mitt ändamål vunnit,
att dessa orter icke skola utsättas för en
olaglig och förstörande beskattning.
Hans E.TCellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde Proposition till bi¬
fall af StatsUtskottets ifrågavarande Utlå¬
tande.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
fann för godt att afslå StatsUtskottets be¬
rörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Ribbing begärde votering.
Grefve von Schwerin; Kanske Herr
Ribbing afstår från votering, om återremiss
beviljas.
t
Den t April e. ra. 109
Herr Ribbing förklarade sig villig att
afstå från den begärdta voteringen, i hän¬
delse återremiss beviljades, samt anhöll om
proposition derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMcirskalken yttrade, att då återremiss
icke blifvit under discussionen af någon
Ledamot yrkad, hade Hans Excellence an¬
sett sig böra framställa proposition endast
till bifall eller afslag af StatsUtskoltets Ut¬
låtande; men sedan fråga om återremiss
nu af en värd Ledamot blifvit väckt, fin¬
ge Hans Excellence hemställa, om Ridder-
skapet och Adeln ansåg de vid StatsUtskot-
tets Utlåtande gjorde anmärkningar böra
föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Enar det kan vara rätt
så godt att afgöra saken genast, för att
slippa onödigt skrifveri så väl i vårt Canzli
som StatsUtskottet, anser jag mig skyl¬
dig att förena mig med Herr Ribbing i be¬
gäran om votering. Jag hade vid sista
Riksdagen den äran att yttra mig i denna
fråga; jag afstyrkte då undersökningen; och
Ridderskapet och Adeln var ett bland de
Stånd, som förkastade StatsUtskottets Be¬
tänkande. Jag hoppas, att det nu äfven
skall inträffa. Jag anser mig äfven skyl¬
dig att gifva ännu en uppgift om det för¬
hållande, sorn existerar, i fall Utlåtandet
I IO
Den t April e. ra.
bifulles. Huru den undersökning, sorn Ut¬
skottet föreslagit, bör tillvägabringas, har
Utskottet ej nämnt. Grefve von Schwerin
liar trott, att det skulle underställas Ko¬
nungen, och att hail vore öfvertygad, det
undersökningen då föregeck utan att spri¬
da den oro, man befarat. Jag tror der¬
emot, att just derföre, att här handlas om
en skatte-fråga, som skulle underställas Ko¬
nungen till undersöknings beredande, har
mali ett ökad t skäl att afböja en sådan un¬
dersökning. Nar alla de slags Räntor, hvar¬
om här är fråga, kunna vara till Summor
kände genom de räkenskaper, sorn i de all¬
männa EmbetS-och UppbördsVerken finnas,
behöfver man icke inkomma med sädane
petitioner. På denna grund hoppas jag,
att Utlåtandet afslås.
Herr Ribbing: Då Herr Hjerta yttrat,
att han förenar sig med mig i begäran om
votering, får jag nämna, att sådan förening
nu mera icke äger rum, sedan jag afstått
från votering, och begifvit mig till att be¬
gära återremiss. Herr Grefven och Landt-
Marskalken har derom framställt proposi¬
tion. I den frågan är det således Herr
Hjerta ensam, som begärt Votering. Jag
anhåller, att Herr Grefven och LandtMar-
skalken täcktes ännu eri gång framställa den
sista propositionen. För min del tyckte
jag, att återremiss bifölls, och dermed vo¬
re jag belåten.
Den i April e, ra.
in
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt sedan vote¬
ring blifvit begärd, borde densamma utan
vidare framställning för sig gå; och då de
fleste Ledamöter, hvilka talat i ämnet, yr¬
kat antingen bifall eller afslag å StatsUt-
skottets Utlåtande, ansåg Hans Excellence
voteringspropositionen böra ställas på bi¬
fall eller afslag af detsamma.
Herr Ribbing: Jag får hemställa, om
rebe contra-propositionen må innehålla åter-
remiss.
Hopades Nej.
Hans .Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter föl¬
jande voteringsproposition;
Den som bifaller StalsUtskoltets Ut¬
låtande i anledning af väckt motion angå¬
ende Statens ordinarie räntors utgörande i
Skåne, Blekinge samt Bohus Län, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande
Vara af Hidderskapet och Adeln afslagit.
Hvilken Voteringsproposition afRidder-
skapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 4J> 42> 4^ Och 44 §§• *
darhusOrdningen blifvit uppläste, börja¬
112
Den t April e. w.
des Voteringen kl. half till 8 e. m.} oell
befunnos, vid voteringens slut kl. 9 e. m.,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssed-
larne öppnade, rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 38.
Nej — 69.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken förklarade, att Rid-
derskapet och Adeln således afslagit Stats¬
utskottets ofvanberÖrde Utlåtande.
Upplästes följande från nedannämn-
de Utskott inkomne Memorial och Utlå¬
tanden:
Från ConstilutionsTJt skottet ‘
Af den 21 sistlidne Mars:
N:o 14. Rörande StatsUtskottets aii-
märknings-anledning mot dispositionen af
Åbo Academie-Fonden.
Af den 24 sistlidne Mars'
N:o i5. Angående Friherre C. H. Änc-
karswärds anmärknings-anledning, i afseen¬
de på ProtocollsSecreteraren Brummers och
vice Consuln Knudtzons endtledigande från
deras befattningar*
Från
Den i April e. m.
1i3
Fräii Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotten :
Af dea 6 sistlidne Mars:
N:o r. I anledning af väckte Motio¬
ner om ändring af 4 §• i underrättelserna
till 1826 års TullTaxa.
N:o 2. Angående gjorde Motioner om
förbud emot införsel af, eller Tull å, Ut¬
ländsk Tvål, Ull och Ost.
Från BancoUtskottet:
Af den 27 sistlidne Marst
N:o 28. Öfver några föreslagna åtgär¬
der till förekommande af missbruk med
enskildes Assigneringsrättighet på Banken.
N:o 2g. Angående några förändringar
och närmare bestämmande!! af grunderne
och vilkoren för Anvisning på Banken.
N:b 3o. Om präglande af en Skåde¬
penning till minne af D. D. K. K. H. H.
Hertigarnes af Skåne och Östergöthland fö¬
delse.
N:o 3i. Om ytterligare åtgärder för
Silfverköp samt fortfarande Silfverinvexling
å 128 sk. per R:dr till och med den 3o
September innevarande år.
Från Lagutskottet:
Af den 23 sistlidne Jannarii:
N:o 35. Öfver väckt Motion om än-
*9 8
Den i April e. m.
dring i Kongl. Förordningen den 13 Junii
1816, angående vissa delar af Vexelhandeln.
Af den 5 sistlidne Februarii:
N:o 36. I anledning af väckta frågor
dels om stiftande af en Ansvarighets-Lag
för Sakförare, och dels om stadgande af
rättighet för Sakägare till fritt val af Rät¬
tegångsombud.
Af den 3i sistlidne Januarii:
N:o 87. Öfver väckte Motioner om än¬
dring af Kongl. Kungörelsen den 18 De¬
cember iS23r huru förhållas bör, då emot
redan dömde personer yppas brott, hvar¬
om ransakning tillförene icke varit anställd.
Af den 5 sistlidne Februarii:
N:o 38. Öfver väckt Motion om än¬
dring af 3 §. i 21 Cap. RättegångsBalken.
N:o 4o. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition, angående Strafflag emot
Negerhandel och delaktighet deruti.
N:o4i. Öfver väckta Motioner om ändring
af 3 och 3 §§. i 14 Gap. MissgerningsBalken.
Af den 24 sistlidne Februarii:
N:o 42. I anledning af åtskillige fram¬
ställde frågor, rörande tillägg i eller för¬
tydligande af 1686 års Kyrkolag, samt fle¬
re i anledning deraf utfärdade Kongl. För¬
fattningar.
Den i April e. m.
Af elen 28 sistlidne Mars;
N:o 45. Öfver väckte Motioner om in¬
rättande af FörmyndareKamrar.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet :
l
Af den 24 sistlidne Mars:
N:o 81. I anledning af väckt fråga,
dels om tillägg i föreskrifterne, rörande
AfviltiingsVerket inom Luleå Lappmark,
och dels om behofvet af åtskillige åtgär¬
der till förekommande af Lappska Folk¬
stammens undergång.
N:o 82. I anledning af väckt fråga
om förändring i nu gällande föreskrifter,
angående tiden för väglagning.
Af den 28 sistlidne Mars:
N:o 83. I anledning af gjord hemstäl¬
lan, att Directionen öfver Danviks Hospi¬
tal måtte förklaras oberättigad att uppbära
RecognitionsAfgift till Hospitalet vid Upp-
låtelse-brefs utfärdande på Besittningsrät¬
ten af dess bera man.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan en qvart till 10 om aftonen.
In fidem Prolocolli,
O. J. Lagerheim.
8*
Den a April.
Thorsdagen den 2 April i83o.
Plenum klockan half till i Eftermiddagen.
Sedan de öfrige Réspective RiksSlån-
detts Herrar Talmän och Deputationer an¬
kommit, samt i RiddarhusSalen Uppträdt,
afgeck Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken, med Ridderskapet och
Ädeln jemte de öfrige RiksStåndens Depu¬
tationer klockan | till Ett Eftermiddagen
till Kongl. Slottet, hvarest Hans Excellence
till Hans Maj:t Konungen i underdånighet
aflemnade Rikets Ständers underdåniga Con-
doleanceAdress, i anledning af Högtsalig
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Sophia
Albertinas timade frånfälle; och täcktes Kgl.
Maj:t i Nåder besvara Deputationen, hvar¬
efter Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken med Ridderskapet och A-
deln återvände till Riddarhuset.
Hans Excellence hemställde, att det
svar Kongl. Maj:t i Nåder till Deputationert
afgifvit; måtte i dagens Protocoll intagas.
Bifölls;
I anledning häraf upplästes Kgl. Maj:ts
Högstberörde Nådiga Svar; så lydande:
Gode Herrar och Svenske Män!
Döden har undanryckt Systern till den
Konung, som under de vådligaste skif¬
Den 2 April.
ten aldrig misströstade om Fäderneslan¬
dets räddning. Detta slägtskapsband vore
ensamt tillräckligt att göra Prinsessan So¬
phia Albertinas minne för Oss alla dyr¬
bart; men äfven Hennes dygder och Hen¬
nes egenskaper påkallade Vår kärlek. Den
Allsmäktige har kallat Henne till de Sali¬
gas boningar; Hon har lemnat detta jordi¬
ska, hvarest sorger och mödor äro oskilj¬
aktiga från allas bana. Följande Konung
Carl XIII:s efterdöme, var Hennes käraste
sysselsättning den, att utdela välgerningar
och understödja behöfvande. Hon skördar
nu i frid belöningen för de kristliga hand¬
lingar, hon bär i lifvet ulöfvat, Få ögon-,
blick, innan Försyner) slpt Hennes lefnads-
lopp, nedkallade Hon ännu Himlens väl¬
signelser öfver Svea Land, dess Inbyggare,
Mig och Mitt Konungahus. Jag hoppas',
att Gud skall höra dessa Hennes sista bo¬
ner. Det är en tröst för Mig att i Mitt
minne återkalla den ömhet» Hon alltid vi¬
sat Mig, den öfverensstämmelse, som städ¬
se ägde rum emellan Oss uti tänkesätt och
känslor samt Mina oafbrutna bemödanden,
att öfvertyga Henne om det höga värde,
Jag satte på Hennes vänskap.
Jag är lifligt rörd öfver Rikets Stän¬
ders deltagande uti den sorgliga händelse,
sorn beröfvat Oss en Furstinna, hvilken Yi
alla sakna.
Jag förbi ifver Rikets Ständer med all
Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
118
Den a April.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Kongl.
VettenskapsAcademien låtit aflemna s5 Bil¬
letter till Academiens högtidsdag i morgon
klockan 6 eftermiddagen, för att utdelas
bland Ridderskapets och Adelns Herrar Le¬
damöter; i anledning hvaraf Hans Excel¬
lence anmodade de Herrar Ledamöter, hvil¬
ka åstundade bivista nämde högtidsdag, att
i sådant afseende anteckna sig hos Riddar-
husFiscalen, hvilken af Hans Excellence
lill utdelning emottagit ifrågavarande Bil¬
letter,
t . .
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan tre qvart till 3 eftermid¬
dagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 3 April i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermid¬
dagen.
Föredrogos å nyo och remitterades till
Lagutskottet:
1:0 Herr Ribbings, Arvid den 3 sist-
lidne Mars e. m. på bordet lagde Motion
om upphäfvande af Kongl. Brefvet den 17
Den 3 April.
1 *9
October 1778, rörande bland annat förbud
för husbönder, själasörjare och föräldrar,
att efterfråga en hafvande qvinnas tillstånd.
2:0 Herr Rosenqvists, Fredrik Leon¬
hard, den 3o sistlidne Mars e. m. på bor¬
det lagde Motion angående en föreslagen
ändring uti 17 Cap. 37 §. RättegångsBalken.
JBevillningsUtskottet:
Friherre Ridderstolpes, Fredrik, den
1 dennes f. ra. på bordet lagde Motion,
innefattande hemställan, att BevillningsUt-
skottet måtte uppgöra grunder till nytt
taxeringsvärde å skattskyldige egendomar i
Riket ra. ra.
RicldarhusUtskottet:
Herr von Hartmansdorffs, August, den
3o sistlidne Mars e. m. på bordet lagde
Motion, att RiddarhusUtskottet måtte upp¬
göra ett Reglemente för begagnandet af de
å Adeliga CadettSkola^Fonden stiftade 2:ne
så kallade NäringsSlipendier.
Vid förnyad föredragning af Lag-samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
den 18 sistlidne Mars under N:o 8 afgif-
ne, och den 26 i samma månad e. m. på
bordet lagde, Betänkande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Stadga om Skiftesverket i Riket den 4
Maji 1827; blef samma Betänkande, uppå
Ilo Den 3 April.
anhållan af Herrarne Hjerta, Gustaf, oell
von Hartmansdorff, August, å nyo iagdt
på bordet.
Föredrogos å nyo men förklarades up¬
på begäran af Herr Hjerta, Guslaf, och
Grefve Horn, Claes Fredrik, böra ytterli¬
gare förblifva hvilande på bordet, Lag-
samt Allmänna Besärs- och Ekonomiut¬
skottens den 18 sistlidne Mars under N:s
9 och io afgifne, samt den 3o i berörde
månad e. in. på bordet lagde Utlåtanden,
det förra i anledning af väckta motioner
om jemkningar och rättelser i den af Kgl.
Maj:t, under den 5 Julii 1827, i Nåder ut¬
färdade Taxa på arfvode för Landtmäteri-
förrättningar; och det sednare, i anledning
af väckt fråga om behofvet af tillägg uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Instruction för Gene-?
ralLandtmäteriContoiret, ProvinceLandtmä-
teriContoiren, samt Landtmätarne i Riket,
den 4 Maji 1827.
Å nyo föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottens den 18
sistlidne Mars under N:o 11 afgifne, och
den 3o i samma månad e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckta
frågor om förändring i skyldigheten att
bygga och underhålla Broar och "Vägar.
Herr von Hartmansdorff; August: Det
är en punkt i detta förslag, som föranle¬
der mig att anhålla om återremiss, nemli-
Den 3 April.
121
gen den, hvari åläggandet af en väggärd
för allmänna Landsvägars begagnande tiII-
styrkes. Deremot liar en Reservation blif¬
vit gjord af Prosten Forsslind, uti hvilken
jag instämmer, med anhållan, att dertill få
lägga några egna anmärkningar. En sådan
väggärd lärer skola uppbäras, antingen vid
gästgifvare-gårdarne, eller ock i så kallade
Bomstugor vid allmänna Landsvägen. I för¬
ra händelsen, kommo blott de att betala
yäggärden, hvilka begagnade ' gästgifvar¬
skjuts, eller på sin höjd, äfven de, som
reste förbi gästgifvaregår da ine. Väggärden
k om me således att drabba blott en ringa
del af vägfarande. Det blefve dessutom,
ganska svårt att controllera denna uppbörd,
serdeles sommartiden, då de fleste af gäst-
gifvaregårdarnes innevånare voro ute på ar¬
bete och måhända blott gamla qvinnor och
barnen lemnades hemma, för att säga till,
när resande, sorn behöfde skjutshästar, an-
kommo. Ville man åter anlägga bommar
och stugor vid Landsvägarne, och det nå¬
gorlunda tätt, på det att något hvar måtte
få betala för landsvägarnes begagnande, så
skulle kostnaden som erfordrades, att un¬
derhålla bommar, hqs och vaktare, förmo-
deligen öfverstiga intägten, särdeles om vin¬
tern, då sjövägar begagnas, och äfven om
sommaren på mindre befarna landsvägar.
Dessutom torde äfven böra tagas i betrak¬
tande de hinder, som härigenom skulle upp¬
komma , för rörelsen i Riket. Man vet, huru
122
Den 3 April.
den i andra länder besväras genom dylika
anstalter; och det synes icke vara skäl, att
derutinnan följa deras efterdöme. Skedde
det likväl, torde ock beräkning böra göras
på större afgifter för större vagnar och
tyngre lass, än för smärre och lättare. Då
skulle de, som köra jern m. fl. tunga va¬
ror, komma att betala mer än andra. Men
huru proportionen dem emellan skulle be¬
stämmas, utan att med serskilda anstalter
och kostnader låta väga lassen, är ej så lätt
att inse. Under Napoleons tid blef, såsom
jag vill erhindra mig, serskildt föreskrifvet,
huru breda hjul fraktvagnarne skulle be¬
gagna för att icke förderfva de kostsamma
chausseer, han låtit anlägga, o. s. v. På
samma sätt skulle äfven här åtskilliga be¬
tänkligheter och reglementen komma i frå¬
ga. Jag tror derföre, att man gjorde bäst
låta vägförfuttningarne vara oförändrade.
Jag anhåller således örn Herr Grefvens och
LandtMarskalkens Proposition till återre-
miss.
Friherre Ehrenborghj Casper Wilhelm:
Vid afgörande af ifrågavarande Betänkande
i de sammansatte Utskotten, voro inenin-
garne så delade, att det blef nödigt öppna
den aflagda voterings-sedeln, som bestämde
resultatet. Jag uppträder således icke för
att försvara den idee, som tillhört plura-
liteten, hvilken jag likväl bekänner att jag
äfven hyllat, utan blott för att i anledning
Den 3 April.
af Herr von Hartmansdorffs anmärkningar
emot åtskilligt af detaljerna, gifva Ridder-
skapet och Adeln tillkänna, att Utskotten,
långt ifrån att ingå i några speciela detal¬
jer om, hvilka personer borde erlägga väg-
gärd, sättet att uppbära den, m. m.t med
flit icke velat inlåta sig deruti, utan öf-
verlemnat målet i hela sin vidd till Kongl.
Maj:t, Utskottet har nemligen trott tiden
vara inne, att fästa Rikets Ständers upp¬
märksamhet på möjligheten, att genom en
sådan väggärd finna ett medel att till nå¬
gon del mildra den börda, som är nog
tryckande för jordbruket, och lägga något
äfven på de trafikerande, emedan det står
tillsammans med våra gamla författningar,
att den, till en viss del, måste tillhöra
jordbruket. Men då Utskotten icke funnit
någon möjlighet att antaga något af de för¬
slag, motionärerne framställt, har Utskot¬
tens pluralitet försökt att på detta sätt an¬
taga en medelväg. Pluraliteten inom Ut¬
skotten har visserligen icke föreställt sig,
att förslaget skulle vinna bifall vid denna
Riksdag, utan blott velat fästa uppmärk¬
samheten på ett sätt att lindra jordbruket
något från väghållningens tunga börda. För
öfrigt, om Ridderskapet och Adeln skulle
besluta, att icke antaga Betänkandet i den¬
na del, kan det .dock i öfriga delar bifal¬
las. Dock torde måhända, sedan så många
anmärkningar blifvit gjorda, återremiss blif¬
va nödvändig. Inom BorgareStåndet äro
124
Den 3 April.
samma anmärkningar gjorde som Herr von
Hartmansdorff nu gjort, och der afslogs,
genom votering, Betänkandet i den delen,
men bifölls i det öfriga. Jag hade blott
önskat för Utskottens vidare pröfning af
frågan, att det matte uttalas, huruvida sjelf-
ya ide’en ogillas af Ståndet, eller icke.
Herr Ribbing j servid: Då jag hufvud¬
sakligen delar de tankar Herr von Hart¬
mansdorff uttryckt, utbeder jag mig att
blott få tillägga några ytterligare skäl. Det
vore antingen Allmogen och Ståndsperso¬
ner på landet och i Städerna, samt Städer-
nes Borgerskap, hvilka alla, så vidt de äro
jordägare, hafva skyldighet att underhålla
vägen, och således förut måste dertill bi¬
draga, hvilka nu, under deras resor, skulle
erlägga en ytterligare afgift, långt mera tryc¬
kande än naturalprestationen att underhålla
vägen, eller ock vore det främlingar och
Handlande, som besöka Landet och med sina
kunskaper eller penningar gagna oss. Man
talar väl om att afgifterne för fortkomst in¬
om fäderneslandet äro ringa, men man om¬
talar icke, huru nödigt det är att för Com¬
munications bibehållande låta så förblifva
inom detta vidsträckta Rike, der man, för
att träffa hvad man söker, måste resa mång¬
dubbelt längre väg än annorstädes. Det
visar sig ganska tydeligt, huru t. ex. en
afgift i vägpenningar skulle drabba Landt-
raannen, om en uppköpare, som förut,
Den 3 April.
19.5
ehuru med ringa dock med någon vinst,
kunnat inställa sig hos den förra och upp¬
handla hans varor, nu derifrån hindrades
deraf, att den förut varande vinsten gick
ut eller försvann i vägpenningar; Ytterst
äro de, som skulle komma att erlägga denna
afgift, Embetsman, hvilka i och för deras
tjenst måste företaga resor. Det har tyd¬
ligen varit afsigten åtminstone, hos en af
motionärerna, att vinsten för våghål larne
egentligen här skulle uttagas. Jag tror visst
icke att detta varit Utskottens tanka, men
emedlertid äro dessa Embetsman nästan de
enda* nb. när de äro utan boställe, hvilka
afgiften verkeligen skulle drabba. Till ett
sådant maij kommer man dock blott ge¬
nom underlåtenhet, att af den öfriga all¬
mänheten uttaga skatter lill förökande af
desse Embetsmänners löner. Jag yrkar der¬
före afslag på hvad Utskotten i denna punkt
tillstyrkt, och hvilket jag tror kunna med¬
delas generelt utan att i ringaste mohn in¬
verka på alla de öfrige punkterne.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Jag
kan icke instämma uti de värde Ledamö-
ternes anhållan otn afslag, hälst Betänkan¬
det innehåller, att Utskotten ansett ”deras
"åtgärd för det närvarande böra inskrän-
"kas dertill, att hos Rikets Ständer vörd-
"samligen föreslå: det måtte Rikets Stän-
"der hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
"Maj:t, sedan vederbörande blifvit hörde,
Den 3 April.
"och de för pröfningen af ämnet erforder-
"liga upplysningar infordrade, täcktes låta
"uppgöra och derefter vid näst infallande
"Riksdag till Rikets Ständer i Nåder öf¬
verlemna ett förslag till lindring i den jor-
"den i allmänhet åliggande väg- och bro-
”byggnadsskyldighet, medelst fastställande
"af så kallad väggärd, eller en afgift för
"de allmänna Landsvägarnes begagnande."
Enär man härigenom på intet vis gått kom¬
mande Ständer i förväg, anhåller jag om
bifall på Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff: Jag vet val,
att Utskotten allenast tillstyrkt en anhål¬
lan hos Kongl. Maj:t, att ett förslag i äm¬
net måtte uppgöras; men jag tror ej, att
Rikets Ständer böra framställa underdåniga
önskningar, af hvilkas bifallande någon nyt¬
tig påföljd ej är att förvänta. En sådan
skrifvelse skulle förmodligen, såsom Pro¬
sten Forslind yttrat, föranleda till mycket
besvär, genom infordrande af vederböran-
des förklaringar, samt måhända äfven Co-
mitteers och serskilda Utskotts nedsättande;
men utan gagn för det allmänna. Jag in¬
stämmer för öfrigt med Friherre Ridder¬
stolpe deruti, att Betänkandet icke må af-
slås. Det är åtskilliga puncter, deruti Ut¬
skotten afstyrkt motionen. Skulle man lik¬
väl afslå Betänkandet, så syntes man lika¬
som gilla motionärernes förslag i dessa de¬
lar. 1 sjelfva saken anhåller jag att ännu
Den 3 April.
!37
få nämna ett par ord. Är meningen att
genom den föreslagna väggärden beskatta
Bruksrörelsen och andra näringar, för hvil¬
ka mycket foror behöfvas, så befarar jag,
att beskattningen ej så mycket kommer att
drabba näringsidkarne sjelfve, som forbön¬
derna, hvilka, serdeles om vintern, då
de mesta fororna göras, ej hafva annan sys¬
selsättning och förtjenst att välja på, än
denna. Skatten folie således tyngst på dem
man ville lindra, näml. allmogen. I det
hela är rörelsen i vårt land så ringa, att
uti dess behof af uppmuntran synes ligga
ett stort skäl emot förslaget. Voro alla de
påbörjade eller påtänkta Canalerna färdi¬
ga härstädes, så kunde väggärden vara ett
medel att få dem begagnade; men intill¬
dess lärer det vara för tidigt att vidtaga
sådana anstalter.
Herr Rosenblad, Bernhard: Till hvad
redan så sakrikt blifvit yttradt i ämnet,
skall jag blott utbe mig få lägga några ord,
af hvad jag inhemtat genom erfarenheten.
Jag tror det vara absolut afgjordt, att det
fordras en vida starkare rörelse i ett land,
än här äger rum, för att låta vägarnas un¬
derhåll bekostas af rörelsen; hälst så län¬
ge det hufvudsakligen är de väghållnings-
skyldige, som begagna dem. Det kan icke
bestridas, att rörelsen i Tyskland är vida
större än här. Emellan Berlin och Leip¬
zig, t. ex. knappast 16 Svenska naii, haf-
%
i -aS
Den 3 April.
va, den starka rörelsen oaktadt, vägafgif-
terne funnits så tryckande, att raan mer
och mer ansett nödvändigt nedsätta dem,
och låta Staten deltaga deruti såsom en sig
åliggande skyldighet. Då detta skett i Tysk¬
land, der inom Så korta afstånd äro så star¬
ka forslingar, måste det vara ännu värre i
Sverige. Jag kan således icke annat än in¬
stämma med dem, som ogilla sednare de¬
len af Betänkandet, och beklagar, att det
skall blifva nödvändigt återremittera det¬
samma genom inblandning af åtskilliga för¬
slag, dem jag i allo biträder, emedan jag
helst skulle önska nu genast afslag å den
del, som angår väggärden.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Ingen skulle häldre än jag önska någon möj¬
lighet, att finna en lindring i det svåra
väghållningsbesväret. Men af alla jordbru¬
karens besvär^ är detta det sista, som jag
inser någon sannolikhet, att få afskaffadt.
Ingen känner denna tunga i högre mått än
jag, emedan jag har nära 7 mil till mitt
vägstycke; men det oaktadt vågar jag icke
tillstyrka bifall till "Utskottens Betänkande.
Jag är öfvertygad, att den inre rörelsen i
landet icke är i tillstånd att kunna draga
en sådan väggärd. Den skulle komma att
utgöras blott af de resande, och detta blef-
ve så litet och obetydligt, att det är en
stor fråga, om icke uppbördskostnaden blef
större
Den 3 April.
större än afgiften. Dessutom tror jag icke,
att det är på denna väg jordbruket bör lin¬
dras. Om vi fingo något mera naturenliga
skjutsförfattningar, skulle jordbrukets för¬
del mera afses, och jordbrukarens önskan
mera uppfyllas, än genom en sådan gärd.
Genom detta förslag skulle de resande få
vidkännas en betalning för sjelfva vägen,
som jag tror mycket lämpligare kunde läg¬
gas till sjelfva skjutslegan. Jag anser för
öfrigt representationen böra vara varsam
vid framställningen af sina underdåniga
önskningar , då man med skäl fordrar, att
Regeringen bör fästa afseende på dem, som
äro af natur att kunna och böra bifallas.
I annat fall åstadkommer man genom så-
dane önskningar, hvilka blott uppfylla eli
enda motionärs idée, att andra för fäder¬
neslandet nyttiga förändringar derigenom
med lätthet förbises. På denna grund för¬
enar jag mig med de Talare, hvilka yrkat
afslag. I anseende till hvad af Friherre
Ehrenborgh blifvit upplyst, skulle jag tro,
ast som Betänkandet innefattar flere mo-
menter, de föregående kunna bifallas, och
de efterföljande afslås, utan att Utskotten
behöfva besväras med någon återremiss.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wil¬
helm: Då Utskotten fattat det beslut, att
till Rikets Ständer framföra, om jag så får
säga, den idée, som innefattas i Betänkan-
19 H. 9
i3o
Den 3 April.
det, hafva de visserligen ägt ganska litet
hopp, att dertill vinna Ståndens bifall. Men
då vägbållningsbesväret är ganska tungt för
landet, och icke kan utgöras mer än på 2
sätt: det ena af jordbrukaren och det an¬
dra genom afgifter af de trafikerande, tror
jag, alt om äfven den föreslagna under¬
sökningen skulle leda till annat resultat,
än att hos jordbrukaren sjelf stadga öfver-
tygelsen om företrädet af att bibehålla sa¬
ken i sitt närvarande skifck, vore dock så
mycket vunnit, alt man åtminstone icke
kunde förebrå Rikets Ständer, att hafva un¬
derlåtit hvad på dem ankommer, och det
är af detta skäl jag instämt i Utlåtandet.
Friherre Cederström j Jacob: Jag har
i Utskotten icke reserverat mig emot Be¬
tänkandet, af det skäl, att jag icke ansett
mig såsom Landshöfding kunna undandraga
mig att medverka till anskaffning af nö¬
diga upplysningar i ämnet. Men jag är full¬
komligen öfvertygad, det allmänneligen
snart skall finnas, att det just är den jord¬
brukande Classen, som skulle komma att
mäst betungas, i händelse de föreslagna
vägafgifterne kommo att äga rum, och att
i följd deraf förslaget, aldrig utan för stora
olägenheter för landtmannen, kan verk¬
ställas.
Friherre Stjerncrona 3 David: Jag an¬
håller vördsamt, att Prosten Forslinds re¬
Dea 3 April.
servation måtte blifva uppläst, emedan den,
ehuru kort, utvecklar åsigter på ett sätt.
att det måhända skulle blifva upplysande
vid det beslut vi nu gå att taga. Den in¬
nehåller äfven flera skäl, som här ej blif¬
vit förut anförda.
I anledning häraf upplästes Prosten
Forsslinds vid Utskottens Betänkande fo¬
gade reservation.
Herr Ribbing: I sjelfva saken är verk¬
ligen redan så mycket anfördt, att något
vidare vore öfverflödigt. Frågan tyckes
också nu egentligen vara, om återremiss
eller afslag skall äga rum. För min del
tror jag, att afslag vore det rätta, och ej
kunde medföra någon våda, enär den enda
posilifva åtgärd Utskottet föreslagit, är un¬
dersökningen. Alla de andra åtgärderna
äro negatifva, eller att saken skall blifva
i oförändradt skick. Jag anhåller sålunda
om afslag å Betänkandet.
Friherre Ehrenborgh: Jag skulle vis¬
serligen icke vilja opponera mig mot af¬
slag å Betänkandet, om ej derigenom in¬
träffade, hvad Herr von Hartmansdorff" äf¬
ven anmärkt, att genom afslag på ett Be¬
tänkande, som afstyrkte motioner, det skul¬
le synas som Ridderskapet och Adeln bi¬
fallit motionerna. Jag afstyrker således af-
i3v
Den 3 April.
slag på Betänkandet. Men då jag deremot
förutser, att vi under närvarande Riksmöte
nödvändigt måste komma att punktvis be¬
sluta öfver vissa Betänkanden, emedan de
ej kunna i sin helhet bifallas eller afslås,
A^ågar jag bos Hans Excellence Herr Gref¬
ven ocb Landtmarskalken samt Högloft. Rid-
derskapet och Adeln vördsamt hemställa,
om icke Betänkandet kunde delas i a:ne
delar. Den första delen, som endast inne¬
fattar afstyrkandé på de i ämnet gjorda mo¬
tioner, kunde bifallas, och den andra, som
rörer undersökning om möjlighet af en väg-
gärd, kunde, om Ridderskapet och Adeln
så behagar, afslås. Om en sådan delning
antages, kan man bifalla den ena delen,
och afslå den andra.
Herr Rosenblad: Att dela ett Betän¬
kande första gången det är under öfver¬
läggning, lärer svårligen kunna ske, eme¬
dan det ej är enligt med Riksdagsordnin¬
gen. Men jag finner deremot ej vådligt,
att afslå hela Betänkandet, ty ehuru afslag
å ett Betänkande, som afstyrker en motion,
visserligen kunde anses såsom bifall på mo¬
tionen, är afslaget dock ej vådligt, emedan
enda sättet att upptaga en motion är ge¬
nom ett betänkande, och när betänkandet
är afslagit, måste motionen äfven vara af-
slagen. Dessutom kunna protocollerna upp¬
lysa, alt vår mening så varit. I detta af¬
seende instämmer jag med Friherre Anckar-
Den 3 April.
133
swärd att afslag ej är vådligt, och anhåller
derföre om proposition derpå.
Friherre Ehrenborgh: Måhända miss¬
tager jag mig, och då anhåller jag hos Rid-
derskapet och Adeln om ursäkt derföre;
men jag kan verkligen ej annat begripa,
än att, om vi ej punktvis genomgå vissa
betänkanden under detta Riksmöte, skola
vi inleda oss sjelfva i den största vidlyf¬
tighet. Betänkandet rörande Skiftesstadgan
t. ex. måste ovillkorligen punktvis genom¬
gås. Men om Ridderskapet och Adelli skulle
behaga afslå detta Betänkande, vill jag nu
mera ej deremot opponera mig; då jag
verkligen tror, att motionerna äro afslagna
i och med detsamma som Betänkandet är
afslaget, och jag finner således ingenting
vådligt uti denna åtgärd. Jag får till följd
häraf vördsamt anhålla om proposition till
afslag på Betänkandet.
Herr Hjerta: Jag tror, att våra former
äro så tydliga, att någon delning af Betän¬
kandet ej kan komma ifråga. Då ett Ut¬
skotts Betänkande första gången förehafves,
skall det helt antingen förkastas eller bi¬
fallas; göras åter anmärkningar deremot, kan
det återremitteras. Vi hafva således nu ej
annan åtgärd att vidtaga, än antingen åter-
remiss eller afslag, då vi ej vilja bifalla
det. För min del tror jag ej, att Ridder¬
skapet och Adeln kan anses hafva gillat
,34
Den 3 April.
motionerne, för det att Betänkandet afslås.
Utskotten ha ej föreslagit någon annan åt¬
gärd, än undersökning, huruvida vägarne
skulle kunna underhållas medelst en väg-
gärd. Ett förkastande af detta deras be¬
tänkande tvingar visserligen icke Utskottet,
att återupptaga motionerna. Jag anhåller
således om proposition till förkastande af
Betänkandet.
Friherre Ehrenborgh: Jag har ej be¬
gärt ordet för att envist förfäkta en satts,
som jag likväl, ehvad resultatet blir, i min
öfvertygelse alltid vidhåller. Jag vill blott
fästa uppmärksamhet derpå att de andra
Stånden behandlat flere frågor på det sätt,
som jag nu yrkat. I frågan om Justitias-
Ombudsmans Instructionen tillgick det på
det sättet inom alla 3 de öfrige Stånden.
Jag vill visst icke insistera på delta behand¬
lingssätt, men tror, att hvarje annat ökar
Riksdagsärendernes redan förut nog lång¬
samma gång.
Herr Printzenskjöld, Axel: Äfven jag
delar lika öfvertygelse med Friherre Eh¬
renborgh, och jag stöder denna min öfver¬
tygelse på 54 §. Riksdagsordningen, der det
står: ”Då proposition , till fattande af ett
”definitift beslut öfver en Konungens fram-
"ställan, eller ett Betänkande , eller en af
”enskild Riksdagsman väckt fråga är med
’ja och nej besvarad, och anmärkningar i
Den 3 April.
135
”soken, under dis curs erne , gjorde, bör pro-
”positionen inrättas i enlighet med dem;
”och skulle målet, under discurserne , skil-
jas uti flera delar , hvaröfver särskilde
”anmärkningar göras, då skall, enär så-
”dant äskås, proposition öfver hvardera
”delen särskildt anställas. Jag får vörd¬
samt hemställa, om ej detta lagrum äfven
är tillämpligt, då ett Betänkande första gån¬
gen är under öfverläggning.
Grefve Frölich, David: I anledning
af hvad den sista värda talaren yttrat, skall
jag anhålla att få säga min mening om ap-
plicationen af den uppläste §. Jag tror nem¬
ligen, att den refererar sig till den händel¬
se, då flere serskildte saker förekomma i
ett betänkande, och äro af den beskaffen¬
het att de ej kunna under ett klubbslag
afgöras, utan måste hvar för sig till öfver¬
läggning upptagas. Men derföre kan dock
icke upphäfvas, hvad i en annan grund¬
lags §. föreskrifves, och som Herr Hjerta
ganska rigtigt anmärkt, alt då ett Betän¬
kande första gången förekommer, måste det
antingen helt och hållet antagas eller för¬
kastas, eller, om man önskar ändring uti
detsamma, återremitteras, utan att kunna
partielt antagas eller förkastas; ty en så¬
dan åtgärd, ehuru ledande till tidsbespa¬
ring, skulle förorsaka oreda för samtelige
Stånden, då deras öfverläggningar ske på
fyra serskildta rum, och Expeditions-Ut-
136
Den 3 April.
skottet skulle stadna i villervalla vid upp¬
görandet af Rikets Ständers beslut. Af dessa
orsaker måste vi nödvändigt vidhålla den
form Grundlagen föreskrifver.
Friherre Cederström: Det synes mig
som discussion vöre öfverflödig, huruvida
ett Betänkande kan med förändringar an¬
tagas första gången, eller icke, då orden
äro bestämda i 56 §. RegeringsFormen, att
sådant ej får ske. §. lyder sålunda: ’’All-
”mämia frågor, som uti Rikets Ständers
”Plena väckas , må ej till ett omedelbart
afgörande der upptagas j utan skola öf-
” verlemnas till behörigt Utskott, som ege,
”att dem utreda och deröfver sig yttra.
”Utskottens förslag skola först i Ståndens
”Plena framställas till antagande eller för-
”kastande utan förändringar eller tillsatt-
”ser. Göras dervid i Ståndens Plena så-
”dane anmärkningar, som hindra anta¬
standet &c." Det låter sig således ej verk¬
ställa, att emot 56 §. styckevis antaga ett
Betänkande, då det lörsta gången är under
Öfverläggning; all discussion deröfver är
alltså öfverflödig.
Grefve Frölich: Jag glömde nyss ett
skäl, som måhända är upplysande. Det sy¬
nes mig nemligen som om Utskotten i de¬
ras Betänkande sammanblandat 2:ne ämnen,
och att det är denna händelse, som leder
till villervalla. Om så är, är ej sagt, alt
Den 3 April.
vi derföre skola rälta det genom en olag¬
lighet; ty att nu bifalla en del och afslå
en annan del, skulle vara en olaglighet.
Friherre Anckarswärd: Jag fruktar,
att villervallan uppstått deraf, alt några
Ledamöter, bland hvilkas antal jag äfven
är, ej ansett Betänkandet vara ett enda,
utan tre särskilta Betänkanden. Rubriken
nämner ej ett ord derom. Den lyder: ”Be-
”tänkandej i anledning af väckta frågor
’’orri förändring i skyldigheten att bygga
J’och underhålla Broar och Vägar." Det
första och andra af de ämnen, som i Be¬
tänkandet afhandlas, rörer egentligen hvad
i rubriken nämnes, men det tredje ämnet,
nemligen om undersökning, huruvida en
väggärd skulle kunna läggas på de vägfa¬
rande, är helt och hållet oafhängig! från
de öfrige. Jag tror derföre att Betänkan¬
det kan, ulan att ett sådant förfarande är
stridande mot våra former, behandlas sär¬
skildt för hvarje punkt. Det blef annars
förskräckligt vidlyftigt, om Utskotten vo¬
ro förbundna att afgifva ett särkildt Betän¬
kande för hvarje punkt, som ändock kun¬
de anses höra till samma ämne. Jag till¬
styrker således bifall till de båda första
punkterna af Betänkandet, roen afslag på
den sista, lika med hvad Friherre Ehren¬
borgh yttrat.
Herr Rosenblad: Jag finnér ej betänk¬
ligt, att afslå hela Betänkandet. Ty ett
Den 3 April.
ogillande är ju ett ej afseende; och om
Utskottens förslag till afslag å motionerne
skulle förfalla, blir ju saken derigenom i
sin gamla ställning. Den sista punkten i
Betänkandet, nemligen om väggärden, är den
enda positifva åtgärd Utskotten föreslagit,
och då den ej gillas, kan således hela Be¬
tänkandet afslås. Derigenom vunnes för vårt
Cancelli en besparing af onödigt skrifveri.
Jag tillstyrker vördsamt afslag på hela Be¬
tänkandet.
Grefve Posse, Arvid: I anledning af
Grefve Frölichs anmärkning deremot, att
flere ämnen innefattas uti Betänkandet, får
jag blott upplysa, att alla motioner, som
Betänkandet besvarar, rörer väghållningen,
och hafva således icke kunnat åtskiljas.
Jag önskade visserligen, att Betänkandet
skulle punktvis behandlas, men om Herr
Grefven och LandlMarskalken skulle anse
det strida mot Grundlagarne, anhåller jag
om återremiss såsom den enda möjliga ut¬
vägen; emedan i händelse af afslag på Be¬
tänkandet, såsom Herr Rosenblad föresla¬
git, ett dylikt afslag och bifall på motio¬
nerna skulle komma att vara detsamma. Jag
anhåller således om återremiss, ehuru den
kan medföra ett för Cancelliet opåräknadt
besvär.
Friherre Ehrenborgh: Äfven med äfven¬
tyr att trötta Ridderskapet och Adeln, nöd¬
Den 3 April.
gas jag förfäckta en satts, hvars åsidosät¬
tande verkeligen skulle medföra ett obe¬
hagligt resultat. 56 §. RegeringsFormen in¬
nehåller: ”Utskottens förslag;” jag måste
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
samhet derpå, att förslag ej är detsamma
som numereradt betänkande. Skulle Ut¬
skotten vara skyldiga att afgifva ett nume¬
reradt betänkande för hvarje, jag vågar sä¬
ga det, obetänkt motion, då vore besväret
i sanning ganska tungt. Utskotten hafva
också alltid sökt sammanföra motionerna
under vissa klasser, så att då i, 2 och 3 hört
till samma ämne, har ett gemensamt Be¬
tänkande deröfver blifvit afgifvit. Arbetet
skulle i sanning blifva ganska mödosamt,
om alla Betänkanden skulle återremitteras
för de minsta anmärkningar mot någon del
deraf. Sådane Betänkanden, som nödvän¬
digt böra punktvis discuteras, hafva vi fle¬
ra, såsom om skogshushållningen, om väg¬
hållningen, om skiftesverket, om skjuts¬
skyldigheten. Jag hemställer, om det ej må
vara Ridderskapet och Adeln tillåtit, att,
vid första pröfningen af ett Betänkande, gilla
en punkt och afslå en annan, med bibehål¬
lande af Grundlagens helgd. Jag tillstyr¬
ker åtminstone, att vi så gå till väga, och
sker det ej, äro vi förmycket samvetsgran¬
na i afseende å bokstafven; vi döda då ti¬
den, som är vigtigare än bibehållandet af
•h bokstaf, hvilken dessutom icke finnes.
Den 3 April.
Herr Hjerta: Jag tror, att Utskotten
ganska rigtigt förfarit, då de uti ett Betän¬
kande sammanfört flere motioner, som hö¬
ra till samma ämne; men jag tror äfven,
att lagstiftaren haft rätt, då han stadgat,
att ett Betänkande, som första gången före¬
kommer, ej får med några modificationer
antagas eller förkastas. Jag finner detta så
naturligt, då vi äro delade på fyra kam¬
rar, att jag ej kan tänka mig en sådan åt¬
gärd, som Friherre Ehrenborgh nämnt, utan
det mest besynnerliga resultat; följden der¬
af skulle säkert blifva det största osamman¬
hang emellan Ståndens beslut. Nu deremot
blir förhållandet, att genom alla de an¬
märkningar, som inora alla 4 Stånden gö¬
ras mot ett Betänkande, blir Utskottet satt
i tillfälle, att se syftningen hos Rikets Stän¬
der, och derefter sammanjemka sitt nya
Betänkande. Då Betänkandet andra gången
återkommer, inträffar hvad i 54 §• är stad¬
gadt, att det nemligen kan punkt för punkt
antagas, förkastas, eller genom Nämd af-
göras. Vid de tre riksdagar jag bivistat,
har så tillgått; och jag anser oss nödvän¬
digt böra qvarblifva vid denna häfd. Så
snart några anmärkningar göras, som kun¬
na leda till ändring i Betänkandet, måste
det återremitteras, i annat fall helt förka¬
stas eller helt afslås. Det återstår således
nu blott att utreda, om ett förkastande af
Betänkandet kan anses såsom ett gillande
af de motioner, livi lita Utskottet afstyrkt?
Den 3 April.
Jag tror det icke. Utskottet kan icke kom¬
ma in med något nytt Betänkande, då det¬
ta ej återremitteras. Det får ju ej till sig
någon handling, som det kail handlägga.
Jag anhåller, att Herr Grefven och Landt-
Marskalken täcktes göra proposition till an¬
tagande eller förkastande af hela Betänkan¬
det, eller ock till återremiss deraf. För min
enskilda del tillstyrker jag förkastannde.
Det enda, som jag ville hafva förändradt,
vore brohållningen; men då det ej lärer
låta göra sigvid denna riksdag, anhåller
jag om förkastande af hela Betänkandet.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LancltMarskalken yttrade, att då en olika
tydning af Grundlagens föreskrift kommit
i fråga, ansåg Hans Excellence sig böra
tillkännagifva sin öfvertygelse derom; hvar¬
efter Hans Excellence förklarade, att 56 §.
RegeringsFormen, efter Hans Excellences
omdöme, innefattade, att när ett Betän¬
kande första gången inkom, ägde Ståndet
både att återremittera det, i fall anmärk-
gar dervid gjordes, som funnos böra föran¬
leda till återremiss, och äfven att antaga
eller förkasta det helt och hållit, men ej
att bifalla eller afslå det endast till en viss
del; hvaremot, då Betänkandet sednare gån¬
gen inkommer, Ståndet kunde dervid göra
hvilka förändringar Ståndet behagade. Med
aidednirig häraf hemställde Hans Exccl-
lence, om Ridderskapet och Adeln ansåg
D«n 3 April.
de vid Lag- och EkonomiUtskottens ifrå¬
gavarande Betänkande gjorde anmärknin¬
gar böra föranleda till dess återremitte¬
rande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde pro¬
position till bifall å Utskottens berörde Be¬
tänkande.
Ropades Nej.
Uppå sedermera af Hans Excellence
framställd proposition blef nämnde Betän¬
kande af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Herr Rosenbladj Bernhardj anförde
skriftligen:
Då jag anmäler reservation mot Rid-
derskapets och Adelns i sista eftermiddags
plenum fattade beslut att afslå StatsUtskot-
tets Betänkande N:o g i, får jag börja med
erkännande af mitt fel, alt hafva försum¬
mat öfvervara nämde Betänkandes föredrag¬
ning, troende, att en så enkel sak, som alt
blott begära undersökning, om hvad som
är rätt„ i en fråga, der så mången enskilts
rätt ifrågakommer, icke kunde nekas. Jag
anhåller ytterligare att få tillägga, att jag
för min del äger en på handlingar grundad
öfvertygelse, att ifrågasatte undersökning
skulle bevisa, att nuvarande förhållande ej
är grundadt på rätt; att det icke ägde rum
Den 3 April.
på en tid, då dessa Provinsers Privilegier
vid deras förening med Sverige bestämdes,
nemligen genom Frederne i Roskild i658,
och Köpenhamn 1660 samt Malmö Recess
1664. Det är sannolikt öfverflödigt att har
tillägga, att jag talat mot ett mig ganska
dyrbart enskilt intresse, då en af mina när¬
maste anhörige är ägare af en bland de få
Skattehemman i Blekinge, som icke blifvit
indelta till Rusthåll, och hvilka således
betala i försämrade bankosedlar sina rän¬
tor efter kronovärdi.
Herr von Hartmansdorff, August: Af
tjensteförrättningar hindrad att i förra ple¬
num vara närvarande, förenar jag mig uti
den af Herr Rosenblad nu gjorde reser¬
vation.
Företogs till pröfning Lag- samt All¬
männa Besvärs- och EkonomiUtskottens den
18 sistlidne Murs under N:o iaafgifne, och
den 3o i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckte frå¬
gor, om ett förändradt sätt för Kungörel¬
sers publicerande i Kyrkorne.
Herr Ribbing, Arvid: Det ämne, som
nu utgör föremål för Ridderskapets och A-
delns bedömande, har nästan vid hvarje
Riksdag förevarit, och synes ej så afgjordt,
att man dermed blifvit nöjd. Att alldeles
borttaga den sed, som nu äger rum, att
1
i44
Den 3 April.
uppläsa Kungörelser från predikstolarne,
tror jag ej vara rådligt och ej heller Öf¬
verensstämmande med Kyrkolagen.
Utskottet har förklarat, att ej någoji
förändring vore af nöden; men någon för¬
ändring kunde väl vidtagas för att göra
dem till viljes, som önska det, och för att
göra slut på denna fråga för kommande
Riksdagar. Det vore t. ex. ej förloradt för
församlingarne inuti landet, der sjöfart ej
finnes, om der ej upplästes förordningar
om Handel och Sjöväsendet; om i försam¬
lingarne, der inga Gratialister finnas, kun¬
görande om utdelande till dessa af Krigs-
manshusmedel ej skedde. Med ett ord;
Sådane författningar, som ej angå en för¬
samling, borde vederbörande Prästman ur¬
val ja och blott tillkännagifva, att de fun-
nos för hugade läsare att tillgå. Om åter-
remiss beviljas, får jag äfven fästa afseen¬
de på den andra frågan i Utlåtandet, nem¬
ligen om uppläsandet vårtiden af de mån¬
ga vitesförbuden till förekommande af åver¬
kan å jordegendomar. Om, på sätt i Ut¬
låtandet står, det är Presterne obetagit, att
göra sammandrag af vilesförbuden, kunde
ju hvarje Prest iakttaga det. Men nu står
det i alla vitesförbud: dock skall detta d.
v. s. alltsamman, som förut står i Förbuds-
Resolulionen, alla år uppläsas från predik¬
stolarne så vida derefter dömas skall. Då
kan
Den 3 April.
i45
Iean med skäl anses af den, som skall upp¬
läsa förbudet, att derefter ej dömes, om
ej ett fullständigt ordagrant uppläsande sker.
Jag tror således, att om en underdånig skrif¬
velse skall lill Kongl. Maj:t afgå, bör den äf¬
ven innehålla underdånig begäran om be¬
stämd tillåtelse för Prester att göra ej al¬
lenast förenämnde urval af Författningarne,
utan äfven sammandrag af vitesförbuden.
Förkortningen blefve då en rättighet och
skyldighet för Presterne, och en vinst för
församlingarne. Jag anhåller om återre-
iniss af Utlåtandet,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Lag- och Ekono-
miUtskottens ifrågavarande Utlåtande gjor¬
de anmärkningar böra föranleda till dess
återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
• Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef berörde Utlåtande af Rid¬
derskapet och Adeln bifallit.
Då nu å nyo föredrogs Lag- samt All¬
männa Besvärs-och EkonomiUlskotlens den
i8sistlidne Mars under N:o i3 afgifne, samt
den 3o i samma månad e. m. på bordet
19 H. 10
t46 Den l April.
lagde, Betänkande, i anledning af väckte
motioner om ändring i Kongl. Förordnin¬
gen den 19 December 1827, angående grun-
derne oell vilkoren för Hemmansklyfning
samt afsöndring af Jord eller andre Lä¬
genheter från Hemman, blef detta Betän¬
kande, uppå begäran af Herr von Hart¬
mansdorff, August, och Friherre Wrangel,
Henning, ytterligare bordlagt; äfvensom
vid förnyad föredragning af samma Utskotts
den 18 sistlidne Mars under N:o 14 afgif-
ne, och den 3o derpåföljde e. m. på bor¬
det lagde, Utlåtande, i anledning af Kgl.
Maj:ts Nådiga Proposition, att Kongl. Maj:ts
Förordning af den 19 December 1827, an¬
gående grunderne och vilkoren för Hem¬
mansklyfning samt afsöndring af Jord eller
andra Lägenheter från Hemman, må gälla
äfven i afseende på Säteri-, Rå- och Rörs-,
samt Frälsehemman, och att föreskrifterne
om Säteri-byggnads underhållande å Säte¬
rier må upphöra, berörde Utlåtande, up¬
på ofvannämnde Ledamöters derom gjorde
anhållan, jemväl förklarades böra ytterli¬
gare hvila på bordet.
Vid förnyad föredragning bifölls Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiut¬
skottens den 2i sistlidne Mars under N:o
i5 afgifne, och den 3o i samma månad e.
m. på bordet lagde Betänkande öfver väckt
förslag, att Konungens Befallningshafvande
må förpligta*, att till JustitiseCancelleren
Den 3 April.
*47
och Justitieombudsmannen insända ett ex¬
emplar af Kungörelser, som Konungens
Befallningshafvande utfärda; att Konungens
Befallningshafvandes obestämda rättighet,
att kalla Länens innevånare till samman¬
komster och muntliga förhör må inskrän¬
kas, och att med utmätning af debiterad
afgift må innehållas, då jäf emot krafvets
behörighet väckes.
Föredrogos å nyo och bifÖllos följande
LagUtskottels den 23 sistlidne Januarii och
den 5 sistlidne Februarii afgifne, samt den
i dennes e. m. på bordet lagde, Betän-
kanden:
N:o 35. Öfver väckt Motion om än¬
dring i Kongl. Förordningen den 12 Junii
1816, angående vissa delar af Yexelhandeln.
N:o 36. I anledning af väckte frågor,
dels om stiftande af en AnsvarighetsLag för
Sakförare, och dels om stadgande af rät¬
tighet för Sakegare till fritt val af Rätte¬
gångsombud.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Då
Ridderskapet och Adeln nyss biföll Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottens Betänkande N:o i5, tillstår jag,
att jag icke visste, att Betänkandet var af
den vigt, eller rättare sagt, alt det hand¬
lade om den motion af Grefve Gyllenborg,
10*
148
Den 3 April.
hvarom jag nu inhämtat kännedom, och
hvilken motion så nära rörer beskattnings¬
rätten samt står i sammanhang med en af
mig väckt motion om sockenstämmor. Jag
får således alldeles förena mig i den re¬
servation Grefve Hamilton bifogat Betän¬
kandet och gör det så mycket heldre, sorn
jag anser all myndigheternes inblandning
i beskaltningsfrågor vara stridande mot
grundlagen, och tror alt deras afgörande
endast genom Rikets Ständer, såsom ut¬
görande de skattskyldiges enda lagliga de¬
puterade, är en af vår frihets förnämsta
grundvalar.
Friherre WrangelHenning: Äfven
jag får reservera mig emot Ridderskapets
och Adelns omförmälte beslut.
Företogs till pröfning LagUtskottets
den 20 sistlidne Januari under N:o 34 af-
gifne, samt den i6 sistlidne Mars e. m.
på bordet lagde, Betänkande, öfver väckt
motion om granskning af alla de lagförän¬
dringar, som utan Rikets Ständers samtycke
blifvit gjorde, i synnerhet emellan åren
1786 och 180c).
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf upp¬
läste följande:
Vid Höglofl. Lag-Utskottets under öf¬
verläggning uu förevarande Betänkande N:o
I
Den 3 April.
»49
34» anhåller jag att få göra följande an¬
märkningar.
Utskottet börjar med att låtsa icke för¬
stå hvarom fråga egentligen vore, utan sä-
ger: att Motionären_, som yrkat gransk¬
ning af alla Lag-för ändringar hvilka emel¬
lan i'j86 och 180g blifvit gjorde utan Rik-
seu$ Ständers bifall, har hvarken antydt
ändamålet j hvartill granskningen skulle syf¬
ta j eller ens bestämt sin mening ined ut¬
trycket Lag för ändringar. Hvad först or¬
det Lagförändringar beträffar, så har jag
dermed menat just det, som jag förmodar
att ordet egentligen uttrycker, nemi. för¬
ändringar af lagen. Och detta ord har
jag nyttjat för att uttrycka det allmännare
eller högre begrepp, hvarunder nya lag-
bud och egentliga lagförklaringar äro un¬
derordnade. Beträffande sedan sjelfva än¬
damålet med granskningen, så hade jag för¬
modat, att det åtminstone var antydt, då
jag, efter att hafva satt de utan Ständer¬
nas bifall tillkomne stadganderna i samma
cathegori, som lag-förklaringar, påminte,
att dem ägde Rikets Ständer antingen god¬
känna och antaga till verklig lag, eller ock
ogilla, hvarefter de icke längre voro gäl¬
lande eller af Domstolarne iakttagas eller
åberopas må. Jag hade sålunda trott, att
Lag-Utskottet, isynnerhet efter inhemtad
kännedom af discussionen här på Riddar¬
huset den 29 December, bort kunna finna,
j5o
Den 3 April,
det min önskan varit, att Utskottet velat
utlåta sig öfver ofvanbemälte, utan Ri¬
kets Ständers bifall tillkomne, lagförklarin¬
gar och nya lagbud, på samma sätt, som
öfver de sedan sistlidne Riksdag utgifne
Lag-förklaringar, med bestämdt tillstyrkan¬
de för Rikets Ständer att antingen upptaga
dem i allmänna Lagen, eller ock ogilla
dem, enligt 88 §. i Regeringsformen,
Men oagtadt Utskottet sålunda först
sagt sig icke förstå, hvarom fråga vore, har
det likväl sedan baft den godhet, att un¬
dersöka grunden för mitt yrkande, och der¬
igenom icke allenast tydligen ådagalagt, att
det ganska val förstått motionen, utan äf¬
ven sökt vederlägga den.
Jag vill ej trötta Ridderskapet och A-
deln med en utförlig granskning af Ut¬
skottets Betänkande, utan blott anmärka:
att Utskottet medger, det Riksens Ständer
hade år 180g kunnat ogilla de utan deras
bifall förut tillkomne Lag-förändringarne;
men påstår, att dessa nu genom häfd vun¬
nit egenskap af verklig lag j och icke mer
kunna upphäfvas, utan med Konungens
samtycke. Detta påstående synes Utskottet
grunda på den mening, som det ej dragit
i betänkande att öppet uttala, nemi. att
en emellan Riksdagarne utfärdad Lagförkla-
» ring „ som ej vid den påföljande Riksdagen
af Ständerna ogillas vinner kraft af lagj
Den 3 April.
1S1
och kan ej sedan ändras eller upphäfvas _,
utan i den ordning Regeringsformens 8y
bestämt. Om det således kan lyckas
mig att visa origtigheten af denna Utskot¬
tets mening; så lar väl den deraf gjorda
tillämpningen förfalla af sig sjelf, och det
följaktligen vara tillräckligen bevisadt, att
Ständerna verkligen äga rätt att enl. 88
§. Regeringsformen behandla de före år
1809 tillkomne lagförklaringar och nya lag-
stadganden, hvilka Ständerna ännu icke gil¬
lat och godkänt.
Hela vår frihet beror väsendtligen på
säkerheten om delaktighet i lagstiftningen.
Såsom en säker borgen för friheten fordras
derföre tillräckliga garantier, alt ingenting
må kunna erhålla egenskap af verklig lag,
utan Ständernas fria samtycke. Men om
näst följande Riksdag vore en praescrip-
tionstid för Ständernas rätt att ogilla de
sedan näst föregående Riksdag utkomne Lag¬
förklaringar; så skulle dylika förklaringar
lätt kunna undgå Ständernas granskning,
dels genom JustitiasOmbudsmannens för¬
summelse att anmäla dem, och dels genom
Riksdagens upplösning, innan Ständerna
hunnit pröfva dem, samt de sålunda blif¬
va till lagar förvandlade, utan att Ständer¬
na varit i tillfälle att ens lära känna dem.
Det lär väl följaktligen vara oveder¬
sägligt, att en sådan praescriptionstid skulle
Den 3 April.
vara lika så vådlig för vår frihet, som
den till all lycka är stridande mot orda¬
lydelsen af Regeringsformens 88 §., enl.
hvilken Ständernas rätt alt granska och
ogilla de af Konungen utgifne Lagförklarin¬
gar, icke är inom någon viss tid inskränkt.
Sedan jag nu, som jag hoppas, till¬
räckligen vederlagt den princip, hvarpå
Lagutskottet stödjer sitt påstående om Ri¬
kets Ständers obehörighet att enligt 88
§. i Regeringsformen kunna behandla de
före 1809 tillkomne Lagförklaringar, hvil¬
ka ännu icke blifvit af Ständerna godkän¬
de; får jag vördsamt hemställa, om ej Rid-
derskapet och Adeln skulle finna, att Be¬
tänkandet bör återremitteras. I händelse
denna min hemställan bifalles, torde jag
såsom föremål för Utskottets serskilta gransk¬
ning få uppgifva den så kallade 180J års
förklaringj hvaraf jag till upphäfvande fö¬
reslår 4° punkten, rörande Förbud för
enskild man att för embetsfel tilltala Do¬
mare; i hvars ställe jag skulle önska, att
Utskottet ville föreslå en serskilt lag, som,
genom tillräckliga äfventyr för ohemult å-
tal, lemnade Domare nödig säkerhet mot
missnöjda parters kittslighet, utan att lik¬
väl alldeles betaga den verkligt förfördela¬
de möjligheten att sjelf söka upprättelse.
Och kan hända torde äfven 43:dje punkten
angående Uppenbar kyrkoplikt, böra upp-
häfvas, derest denna akt derigenom skulle
Den 3 April.
i53
lunna återföras till hvad den ursprungli¬
gen varit, nemi. icke straff, utan endast
en försoning med församlingen.
Men om ingen af de på olagligt sätt
tillkomne Lagstadganden skulle finnas böra
upphäfvas, så skulle jag önska, att de alla
mätte blifva af Rikets Ständer ordentli¬
gen godkände, och derigenom till verkliga
lagar förvandlade, på det Svenska Folket
måtte befrias från den för det constitutio-
nela sinnet obehagliga känsla, att ännu sko¬
la lyda den fordna Envåldsmagtens utan
Ständernas begifvande utfärdade lagbud.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Jag har tagit mig friheten begära ordet
för att vederlägga d°n satts, Herr Ceder¬
schjöld sökt göra gällande, den nemligen
att Lagförklaringar af Kongl. Maj:t i Nå¬
der utfärdade mellan Riksdagarne, skulle
kunna af Rikets Ständer när som helst o-
gillas, enär Rikets Ständer försummat att
göra sin rätt dertill gällande å det Riks¬
möte som inträffade, näst efter det Lagför¬
klaringen blifvit utfärdad. Utskottet har
bestämdt uttalat sin mening, att en sådan
grundsatts icke står att förena hvarken med
Grundlagens tydliga ord eller med andan
deraf; och Utskottet har byggt denna sin
öfvertygelse på lydelsen af 88 §. Rege¬
ringsformen, som, då den förbjudit Ko¬
nungen att utan Rikets Ständers bifall stif-
i54
Den 3 April.
ta ny Civil- Criminal- samt Kyrko-lag, lik¬
väl visligen förutsett behofvet för honom
att mellan Riksdagarne, då Representatio¬
nen ej är permanent, kunna ensam ge Lag¬
förklaringar, som fyllde möjliga luckor i
Lagstiftningen. Just igenom denna §:s till¬
komst liar en nödvändig länk emellan de
begge Statsmakternas Lagstiftningsrätt blif¬
vit etablerad, som på en gång förekommit
saknaden af erforderlige Lagbud, och be¬
varat Ständernes rätt att deltaga i Lagstift¬
ningen, den de i följd af denna § äga att
utöfva derigenom, att de vid deras första
sammankomst efter Lagförklaringens utfär¬
dande utlåta sig öfver densammas antagan¬
de eller ogillande. För min del kan jag
aldrig frångå den gruudsatts, att Represen¬
tationen bör vara lika varsam örn Konun¬
gens, som om sina egna rättigheter; och
att de Lagförklaringar, hvilka, af Konungen
utfärdade, icke vid näst påföljande Riks¬
dag af Rikets Ständer ogillas, just derige¬
nom tillvunnit sig egenskap och kraft af
gällande Lag, som sedermera icke utan Ko¬
nungs och Ständers gemensamma bifall kan
upphäfvas eller förändras. Jag ser visst in-'
gen våda uti, att en motsatt princip anta-
ges, men ock ingert fördel deraf. Derföre
att Utskottet sagt, att de af Kongl. Maj:t
utfärdade Lagförklaringar, hvilka icke vid
nästpåföljde Riksdag af Ständerne upphäf¬
vas, blifvit i annan än Grundlagsväg oför¬
änderliga Lagar, bar Utskottet icke på-
Den 3 April.
155
stått, att ju flera utan Ständernes uttryck¬
liga sanction sålunda tillkomna Lagar kun¬
na och böra upphäfvas; men det bör då
ske i den ordning Grundlagen föreskrif-
ver, så att den Lagförklaring, hvars upp-
häfvande eller förändring önskas, till si¬
na brister uppgifves; att desse derefter
granskas af Ständernes Lagutskott och af
Ständerne sjelfve pröfvas, samt det beslut,
som sålunda varder fattadt, hemställes till
Kongl. Maj:ts antagande.
Lagutskottet har jemväl icke kunnat
tro, att det vore förenligt med en riktig
behandling af den mängd motioner, som
till Utskottet blifvit remitterade, och den
korta tid, som till Riksdagsförhandlingarne
egenteligen blifvit afsedd, att Utskottet skul¬
le genomgå alla de Författningar, hvilka
utkommit från år 1786 till år 1809; så
mycket mindre som Utskottet af motionen
icke hämtat någon anledning att urskilja,
hvilka af de under nämnde tid tillkomne
Författningar enligt motionairens omdöme
borde upphäfvas eller förändras, och flera
af dem vid närmare granskning torde för¬
tjena snarare bifall än tadel. Då Herr Ce¬
derschjöld nu uppgifvit de sine serskilta
Stadganden, hvilka han anser förtjena en
till ändring deri föranledande granskning,
betraktar jag detta yttrande, som två af
den föregående föranledde, med Grund¬
lagsenlig rätt väckte nya motioner, hvarå
i56
Den 3 April.
jag ej vill sätta mig emot remiss» då Ut¬
skottet blir i tillfälle att inkomma med mo¬
tiverade Utlåtanden deröfver.
Jag har trott mig böra tillkännagifva
den åsigt jag med Utskottet delat, ehuru
närvarande discussion är utan serdeles -än¬
damål, enär de andra 3:ue RiksStånden
redan bifallit Betänkandet, och en återre-
miss, den jag dock icke vill bestämdt be¬
strida, följaktligen skulle blifva utan nå¬
gon annan påföljd än att Utskottet kom¬
mer i tillfälle att inberätta, hvad irenne
Stånd i ärendet till gjort.
Friherre Anckar swärd j> Carl Henric:
I sjelfva htifvudfrågan instämmer jag med
Lagutskottet, och tror ej, att man kan be¬
gära, det Utskottet skall ingå i detaljerad
granskning af alla de Författningar, hvilka
utkommit från år 1786 till år idag, men
förenar mig med Herr Cederschjöld i yr¬
kandet af återremiss i anseende till dea
sednare satts Motionairen yrkat och Ut¬
skottet hestridt, eller att ofvannämnde För¬
fattningar böra betraktas såsom Lagförkla¬
ringar, ehvad de äro Lagförklaringar eller
ej. Friherre Ehrenborgh har visserligen full¬
ständigt utvecklat sättet, huru allmän Ci¬
vil- Criminal- och Kyrko-Lag i Constitu-
tionel ordning bör stiftas, men för mig kan
denna utveckling ej vara nöjaktig, då Fri-
herreu antagit den grundsatts, att de Lag¬
Den 3 April.
förklaringar Ständerne förbisågo, skulle vin¬
na helgd och kraft af beständigt gällande
Lag, och den vigtiga omständigheten af eria
Lagstiftande maktens pröfningsrätt sålunda
skulle blifva öfverflödig. Efter det begrepp
jag gör mig om all fatalietid, mäste den
vara uttryckeligen bestämd. Någon tid, in¬
om hvilken Ständerne äga att ogilla mel¬
lan Riksdagarne utkomne Lagförklaringar,
finnes icke utsatt. Jag tror derföre, att nå¬
gon fatalietid för Ständernes pröfningsrätt
af Lagförklaringar icke existerar. Jag skul¬
le anse att den, om den funnes, förnär¬
made Svenska Folkets rätt, enär Folket
blefve lidande, om genom Ständernes eller
deras JustiliEeOmbudsmans förbiseende en
Lagförklaring kunde blifva gällande som
Lag, längre än mellan Riksdagarne, utan
att hafva undergått Ständernes pröfnings¬
rätt. Jag tror LagUtskottets härutinnan
etablerade och af Friherre Ehrenborgh ut¬
vecklade princip vara vådlig att antaga;
och upprepar alltså, att jag förenar mig
med Herr Cederschjöld i begäran om åter-
remiss af ifrågavarande Betänkande.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag anser före¬
varande ämne af stor vigt, och tror, att
man skulle lika mycket glömma Konun¬
gens, som Folkets bästa, om man hyllar
den grundsatts, att en Lagförklaring kan
vinna helgd af Lag, derföre att den vid
nästpåföljde Riksdag efter densammas ut¬
158
Den 3 April.
färdande icke blifvit af Rikets Ständers Ju¬
sti tiaeOmbudsman anmäld, och sålunda un-
dangått Ständernes pröfning. Jag tror det
vara af vigt, för Konungen att få veta hvad
Ständerne tänka oni en utfärdad Lagförkla¬
ring, och för Folket, att Ständernes pröf-
ningsrätt deraf icke försittes genom en in¬
skränkt prajscriptionstid. Det förefaller mig
sorgligt, att fråga härom ens kunnat upp¬
stå. Jag har trott, att det tillhör Konun¬
gen att till Ständerne inberätta, hvilka Lag¬
förklaringar mellan Riksdagarne blifvit ut¬
färdade, och att ej något fall skulle kunna
inträffa, då man ville undandölja för Stän¬
derne gjorde Förklaringar af Lagen. Jag
upprepar än en gång, att det är sorgligt
för mig, att fråga kunnat uppstå om in¬
grepp i Ständernes lagstiftningsmagt, och
att se, huru Allmänna Lagens grundsattser
kunnat rubbas ej allenast genom Lagförkla¬
ringar, utan äfven genom Kongl. Kungörel¬
ser och Skrifvelser, hvilka på det närma¬
ste ingripit i äganderätten, t. ex. Kongl.
Rescriptet om bevis öfver inbetalning af
Krigsmanshus-afgiften, innan Fasta på köpt
Egendom får meddelas. Detta förefaller
mig som ett sorgligt bevis på, huru litet
afseende göres å hvad som är föremål för
allmän Lagstiftning, samt skillnaden der¬
emellan och den Ekonomiska Lagstiftnin¬
gen. Genom dessa anmärkningar har jag
led t mig till det jag anser för hufvudfrå-
gan, eller bestämmandet af hvad som är
Den 3 April.
af sådan vigt, att Lagförklaring erfordras.
Detta mätte endast inträffa, då tvifvelsmål
om Lags rätta förstånd vid Domstolarne
uppstå, enär 88 §. RegeringsFormen endast
talar om de Lagförklaringar, som till svar
på inkomne förfrågningar om Lagens rätta
mening, Konungen genom Dess Högsta Dom¬
stol emellan Riksdagarne gifver. Alla öfri¬
ga af Motionairen ifrågasatte Lagförklarin¬
gar röra endast Ekonomiska ärenden. Jag
medger, att jag ej vid denna Riksdag kan
hoppas, att göra gällande något rigtigt be¬
grepp om skillnaden emellan Civil- och
CriminalLagstiftning samt den Ekonomiska;
men jag tror det vara nyttigt, att fästa
uppmärksamhet på nödvändigheten af att
utreda skillnaden deremellan. För min del
tror jag äfven, att största delen af de För¬
fattningar, hvilka utkommo emellan år 1786
och år 180g, och hvilka hufvudsakligen af¬
handla Ekonomiska ärenden, snarare för¬
tjena beröm än tadel, och delar följagtli-
gen deri Friherre Ehrenborghs mening. Det
är ej utan, att denna tid, synnerligast bör¬
jan af 1800-talet, visar en alfvarlig upp¬
märksamhet på Landets hushållning och
förkofran. En revision af dessa tiders för¬
fattningar, den jag anser nödig, skulle tro¬
ligen närmare ådagalägga detta. Jag be¬
strider ej, att Lagutskottet saknar tid här¬
till, men tror, att det bör begagna tillfäl¬
let yttra något till ledning för allmänna
160 Den 3 April.
opinionen, som, säga hvad man vill, dock
till slut gör sig gällande.
Den värde Motionairen Herr Ceder¬
schjöld har nu serskilt omnämt 1807 års
Förklaring angående klander och åtal emot
Domare. Jag linner visserligen nödvändigt
att förekomma, det Domare af kittslige par¬
ter obehörigen angripas, men tror äfven,
att vid bibehållandet af den pröfningsrätt,
om åtal skall ske eller ej, som är Justitice-
Canzleren uppdragen, bör ihågkommas, att
JustitieCanzlerens förhandlingar ej äro af
samma natur sorn StatsRådets, hvilka af Con-
stitutionsUtskottet granskas. Af dessa skäl
förenar jag mig med Motionairen i yrkan¬
det af återremiss på Betänkandet, ehuru
jag ej i öfrigt anser det vara af någon våd¬
lig beskaffenhet.
Friherre Ehrenborgh: Jag bekänner,
att jag ej för nain del kunnat fatta annan
mening af 88 §. RegeringsFormen, än att
de Lagförklaringar, som Konungen emel¬
lan Riksdagarne utfärdar, få kraft af Lag,
så vida icke Rikets Ständer vid deras nä¬
sta sammanträde ogilla’ dem. Måhända har
jag häri misstagit mig; men vådan af den¬
na princip är i alla fall icke betydlig, ty
om någon utkommen Lagförklaring vore af
så vådlig beskaffenhet, att den derföre bor¬
de ogillas, så har den måst visa så skad-
t)en 3 April.
liga verkningar, att säkerligen någon derå
fästar Representationens uppmärksamhet»
Inträffar icke detta, oell blir Representatio¬
nen ej på sådant sätt i tillfälle alt granska
den möjligen felaktiga Lagförklaringen, då
må den gerna, såsom oskadlig, qvarstå. Jag
tror i öfrigt, att Ständerne äga obestridlig
rätt, att genom Deras Justitieombudsman
eller på hvad väg som hälst i Grundlags¬
enlig ordning skaffa sig del af alla emel¬
lan Riksdagarne utkomne Lagförklaringar»
Ja! jag vill gå ännu längre; jag vill med
Herr Hjerta yrka, att Ständerne hafva rätt
att af sin JustitiaeOmbudsman vänta, att de¬
ras uppmärksamhet blir fästad på viglen af
skillnad emellan Civil- oell Ekonomisk Lag»
Rikets Ständer kunna och måhända böra
förklara deras JustitiaeOmbudsman ovärdig
det förtroende han innehar, om han un*
derlåter det ena eller det andra.
Slutligen får jag, i anledning af hvad
Herr Hjerta yttrat, förnya mitt förklaran¬
de, att jag ingalunda har något emot, om
Ridderskapet och Adeln behagar såsom nya
Motioner behandla de uppgifter, Herr Ce¬
derschjöld nu behagat göra af 2:ne Stad-
ganden, dem han anser fordra omarbetning*
nemligen det om åtal emot Domare beli
det om Kyrkoplikt. Utskottet skall då vis¬
serligen icke underlåta, att inkotnma med
fullständigt molioerade Belänkanden öfver
frågorna.
19 H» ti
162 Den 3 April.
Herr von Schulzenheim, David: Då
Herr Cederschjölds Motion remitterades, ha¬
de jag äran öfver innehållet deraf yttra
min öfvertygelse, så fullständigt jag för¬
mådde. Lagutskottet har i dess afgifne Be¬
tänkande, och ytterligare Friherre Ehren¬
borgh i hvad han nu anfört, så fullständigt
utvecklat ämnet, att jag ej har något i
liufvudsaken att tillägga, utan förenar mig
i allo med de af Utskottet yttrade åsigter.
Jag delar äfven Friherre Ehrcnborghs tan¬
ka, att de anmärkningar Herr Cederschjöld
nu afgifvit emot 1807 års Författning, må
anses som en ny motion; och hemställer,
att den må såsom sådan behandlas. Ut¬
skottets förklarande, att en viss prescrip-
tionstid måste finnas för Ständernes rätt
att granska utgifne Lagförklaringar, instäm¬
mer äfven så mycket mera med min öf¬
vertygelse, som orden ”emellan Riksdagar-
ne” ej kunna stå utan betydelse i den ci¬
terade 88 §. af RegeringsFormen. Någon
fara af denna princips antagande kan icke
heller uppstå, då Rikets Ständers Justitiae-
Ombudsman, enligt dess Instruction, ej kan
underlåta att vid hvarje Riksdag underrät¬
ta Ständerne om de sedan deras sista sam¬
manträde utkomne Lagförklaringar. Skulle
lian likväl göra det, så vore sådant ett
Embetsfel, som Ständerne säkerligen icke
skulle underlåta att behörigen anmärka. Jag
får således under förnyadt åberopande af
Den 3 April.
Utskottets skäl, begära proposition till bi¬
fall på Betänkandet.
Herr Hjerta: Jag kan ej trösta mig
med den af flere värde talare insinuerade
sats, att Ständerne ägde hämnäs på deras
JustitiaeOrnbudsman för underlåten anmälan
af utkomne Lagförklaringar, och ej heller
deri finna någon garantie mot en sådan un¬
derlåtenhet. Jag blir fast dervid , att det
är en otillständighet i vår Grundlag, att
der ej står föreskrifvet, att Lagförklaringar
böra af Konungen vid nästa Riksmöte Slän-
derne till granskning företes. Vöre det så,
kunde aldrig inträffa, att någon Lagförkla¬
ring kom att utan Ständernes sanction exi¬
stera längre än emellan 2.’ne Riksdagar;
men så länge en sådan föreskrift ej finnes,
måste man söka alla möjliga garantier emot
inkräktning i Ständernes lagstiftningsrätt.
Jag skall serskildt i ConstitutionsUtskot-
tet fullgöra min pligt, att söka åstadkom¬
ma en i detta fall behöflig Grundlagsför¬
ändring. Tiden må utvisa, hvad framgång
mitt bemödande kari få. Hvad jag ej kan
underlåta upprepa, är att jag anser det
mindre farligt antaga Utskottets princip be¬
träffande de egentliga Lagförklaringarne, än
angående de Ekonomiska Lagarne. Jag
förenar mig med Herr von Schulzenheim,
deri, att Herr Cederschjölds i dag afgif-
ne anmärkningar emot 2:ne serskilte Stad-
ganden må såsom nya Motioner behand-
x i ®
i64
Den 3 April.
las, ty derigenom blifva vi i tillfälle att
besluta i ämnet, hvilket icke är möjligt,
då 3:ne Stånd redan bifallit Utskottets Be¬
tänkande; och jag förbehåller mig, att, då
dessa Motioner till Remiss förekomma, få
gifva mina tankar deröfver närmare till¬
känna. Jag anhåller derföre, alt proposi¬
tion må göras till afslag å Betänkandet.
Grefve Frölich, David: Jag är huf¬
vudsakligen förekommen af Herr Hjerta i
hvad han yttrat, för att vederlägga Fri¬
herre Ehrenborgh och Herr von Schulzen¬
heim. Jag kan icke finna den underrät¬
telse, att 3 Stånd redan afgjort frågan, be¬
höfva inskränka Ridderskapets och Adelns
rätt, att, genom ett afslag ogilla den prin¬
cip Utskottet antagit, som skulle någon pre-
scriptiontid behöfvas för Rikets Ständer,
för att icke antaga en lagförklaring, sorn
utgifvits af Konungen, äfven om det skett
före sist förflutna Riksdag. I afseende på
hvad Friherre Ehrenborgh yttrat, då han
gått in i en undersökning om Lagstiftarens
mening, kan jag visserligen icke annat än
gilla ett sådant bemödande, att sätta sig
in i Lagstiftarens anda; men då jag gör
detsamma, kan jag icke finna en sådan an¬
da och mening i §:n; ej eller att det vore
nyttigt. Jag har också intet hört något
annat skäl anföras för nyttan af en sådan
prarscriptionslid, än att den, genom sin till¬
varo, icke kunde göra någon skada; men
Den 3 April.
165
clemia indirecta åsigt föranleder mig icke
att finna riktigheten deraf, alt man nästan
gör ett grundlags tillägg i 38 §. Regerings-
Formen. Förrän ett sådant tillägg tillkom¬
mit i grundlagsenlig form, kan jag icke gil¬
la, att man söker gifva en sådan extension
åt §:s bokstaf och ordalydelse. Det är af
sådan anledning jag instämmer med de Her¬
rar, hvilka önskat afslag.
Herr Cederschjöld: Någre värde Leda¬
möter hafva för deras mening, att Rikets
Ständer icke skulle äga rätt ogilla en lag¬
förklaring längre än vid nästa Riksdag, sökt
stöd af orden: ”emellan Riksdagarne.” Men
jag utber mig få erinra, att tiden kan, i
afseende på lagförklaringar, indelas i två
slag: emellan Riksdagarne och under Riks¬
dag. RegeringsFormen föreskrifver i 88 §.
först, huru förhållandet bör vara under på¬
stående Riksdag, och sedan huru det skall
ske emellan Riksdagarne. Denna senare fö¬
reskrift är således alldeles icke inskränkt en¬
dast till den tid, som förlupit sedan näst¬
föregående Riksdag; utan har naturligtvis
afseende på Riksdags-intervaller i. allmän¬
het, och omfattar följagtligen alla de Lag¬
förklaringar, som skett utan Rikets Stän¬
ders medverkan. Hvad för öfrigt samme
värde Talare, i synnerhet den ena, anfört
derom, att ingen våda vore för Sländerne
att binda sig genom en dylik praescriptions-
tid, torde kunna vederläggas blott genom
Den 3 April.
ett exempel från innevarande Riksdag. Jag
förmodar, alt Lagutskottet efter förmåga
fullgjort sin pligt, att granska de sedan si¬
sta Riksdagen utkomne Lagförklaringar, och
likväl håfve vi icke erhållit blotta rubri-
kerne på dessa lagförklaringar förr än den
lagliga tiden för Riksdagen redan var ti 11-
ändalupen; och dessa rubriker voro imed¬
lertid så litet upplysande, alt Betänkandet
måste återremitteras. Ännu i denna stund
är intet beslut fattadt öfver dessa lagför¬
klaringar, så att om Riksdagen nu upphör¬
de, vore icke någon enda af dem bifallen.
Om för öfrigt en JustitiajOmbudsrnan för¬
glömde någon af dem på sin lista, eller
om de utkommit så sent, att lian vid Riks¬
dagens början ännu ej erhållit del deraf;
så kommo Ständerna att sakna ali kunskap
derom. Det är till och med tänkbart, att
ett LagUtskott kunde med flit fördröja sitt
Betänkande så länge, att Rikets Ständer ur-
ståndsattes, att deröfver besluta. Grund¬
lagen synes derföre visligen hafva velat lem¬
na Svenska Folket garantier till och med
emot sjelfva Rikets Ständer, så att icke ett
partie skulle kunna vidtaga beslut, iune-
bärande vådor för dess frihet och sjelfstän¬
dighet. Det är förmodligen åtminstone till
en del af detta skäl, som ingen ändring i
Grundlag får göras vid samma Riksdag, då
fråga derom väckes; och ännu tydligare
synes en sådan garanti vara åsyftad me¬
delst stadgandet angående de nu ifrågava¬
Den 3 April.
rande Lagförklaringarne. Jag instämmer
således med dem, som önska afslag på Be¬
tänkandet, och anhåller vördsamt, att mitt
skriftliga anförande måtte bli en ny mo¬
tion, som kunde remitteras till Lagutskottet.
Herr Bergenskjöld 3 Eric Johan: Jag
får äran ge min öfvertygelse tillkänna, att
88 §. efter dess ordalydelse icke synes va¬
ra vidsträcktare, än alt Ständernes gransk-
ningsrätt af mellan Riksdagarne utkomna
Lagförklaringar upphört, om den icke verk¬
ställes vid nästpåföljande Riksdag. Någon
våda kan deraf icke uppstå, enär det blif¬
vit serskildt anbefallt, att hvarje föredra¬
gande af en sådan Lagförklaring i Justitias-
Revisionen skall låta öfverlemna ett exem¬
plar deraf till Justitieombudsmannen, och
dessa Lagförklaringar dessutom vanligen ge¬
nom trycket utkomma. Skulle Justitieom¬
budsmannen möjligen försumma att upp¬
taga dem, hvilket jag icke ens anser tänk¬
bart, så hafva likväl Rikets Ständer det
correctif, att ifrån deras ConstitutionsUt-
skott få kännedom af, att sådane Lagför¬
klaringar utkomma. Uti den Berättelse om
hvad i RiksStyrelseri sig tilldragit, sorn
Konungen låter vid Riksdagens början upp¬
läsa, är alltid nämnt, att de Lagförklarin¬
gar, som blifvit utfärdade, skola blifva Ri¬
kets Ständer serskildt meddelade genom
JustiliaeOmbudsmannen. Att sjelfva För¬
fattningarna der icke äro införde, sker icke
Den 3 April,
för att betaga Rikets Ständer någon gransk-
ningsrätt, ty lätt skulle deri kunna uppre¬
pas, hvari de bestå; utan det sker endast
för att förekomma onödig vidlyftighet. Till
svar å hvad Herr Cederschjöld behagat ytt¬
ra, att det funnes en tid, derunder Lag-
förklaringar knnde utkomma och som icke.
vore föresedcl i Regeringsformen, nemli¬
gen under en Riksdag, får jag äran nämna,
att, så vidt mig är bekant, och jag under
inin tjenstetid såsom Föredragande och Ju-
stitiaeCanzler haft tillfälle erfara, har all¬
tid ansetts, att Lagförklaringar icke kunna
meddelas under påstående Riksdag, utan
att, i behof deraf, utgå de såsom af Konung
och Ständer gemensamt stiftad Lag. Jag
anhåller således om proposition till bifall
å Betänkandet,
Friherre Ehrenborgh: På sätt Herr Ce¬
derschjöld uppgifvit, innefattar 88:de §. ver-
ketigen t vänne slag af Lagförklaringar; det
ena sådane, som gifvas under påstående
Riksdag, det andra sådana, hvilka gifvas
mellan Riksdagarna. Men §:n antyder lika
bestämdt, att de förra skola af Konung och
Ständer beslutas, och de sednare af Ko¬
nungen ensam; och sedermera af Ständer¬
na gillas eller ogillas, i hvilket sednare
falt de icke mera äro gällande. Den hän¬
delse kan således icke utan brott emot
Grundlagen inträffa, alt Konungen, under
Rikets Ständers sammanvaro; ensam utaa
Den 3 April,
Ständernes hörande, ger en Lagförklaring,
och jag kan icke länka mig ett sådant fall.
Hvad åter Herr Cedersebjölds sednare an¬
märkning beträffar, tar jag mig friheten
föra honom sjelf till minnes, att 8 dagar
innan de 4 månaderne af Riksdagen lupit
till ända, hade Lagutskottet redan afgifvit
sitt Betänkande i den form det skett vid
alla fordna Riksdagar, eller allenast med
Rubrikerna på de Lagförklaringar, som till¬
kommit. Något vidsträcktare stadgande här¬
om finnes icke hvarken för Justitieombuds¬
mannen eller Lag-Utskottet, Ridderska-
pet och Adeln här enskilt vid återre-
missen begärt, att dessa Lagförklaringar
skulle, in extenso, medfölja Utskottets Be¬
tänkande, och Utskottet är skyldigt att stäl¬
la sig denna anmodan till efterrättelse. Men.
i alla fall vore Lagförklaringärne af Utskot¬
tet så tillräckligt till deras innehåll antyd¬
da, att de på de 8 dagarna kunnat ganska
väl antagas eller förkastas. Jag får fästa
uppmärksamheten på en stor oformlighet,
hvilken vill göras gällande af dera, som se
saken på den motsatta sidan, den nemli¬
gen att med antagande af denna grundsats
skulle efter Riksdagarne tvänne slags La¬
gar ega rum, det ena utfärdadt af Konung
och Ständer gemensamt, det andra af Ko¬
nungen ensamt utan att vara af Ständer gil-
ladt; och jag hemställer, om sådant kan
vara förenligt med Grundlagens klart ut¬
tryckta stadgande.
170
Den 3 April.
Men hela denna discussion är alldeles
öfverflödig. Såsom Utskottets Ledamot bör
jag försvara dess af mig biträdda Betän¬
kande; men med föresatsen att aldrig gö¬
ra det ensidigt, vill jag icke heller nu yr¬
ka bifall derå, då en återremiss möjligen
kan verka till något resultat, efter jag icke
är berättigad att blifva trodd på min upp¬
gift, att tre Stånd redan antagit Betänkan¬
det. Jag får derföre be Herr Riddarhus-
Secreteraren, om han dertill är i tillfälle,
ge oss upplysning, om det verkligen så är.
Jag är försäkrad derom, men skulle likväl
önska, att Ridderskapet och Adeln blefve
officielt underrättad om hvad beslut blif¬
vit fattadt i de andra Stånden, innan Rid¬
derskapet och Adeln tager sitt eget. Jag
skulle tro, att den väg Ridderskapet och
Adeln går, om Betänkandet afslås, icke är
så alldeles riktig, enär de fleste, som talat
emot den ena satsen, likväl gillat allt det
öfriga.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag har
ganska litet att tillägga till hvad af flera
Ledamöter blifvit erindradt emot Utskot¬
tets Betänkande, och förenar mig hufvud-
sakligast med Herr Hjerta; men vill likväl
upptaga en anmärkning. Man tror icke, att
det är förenligt med Konungamaktens vär¬
dighet, att en underrättelse lill Rikets Stän¬
der skulle af Konungen omedelbarligen öf-
verlemnas. Jag finner deremot, att det vore
Den 3 April.
mindre öfverensstämmande med Konungens
värdighet, om en utgifven Lagförklaring
blef lemnad utan allt afseende. Jag tror,
alt Ständers gillande eller förkastande der¬
af fordras. Men för att komma till detta
ändamål, är det nödvändigt, att få känne¬
dom af dessa Lagförklaringar, och vore det
möjligt, att denna icke inhämtades genom
JustiliaeOmbudsmans-Berättelsen. Jag tror
mig då kunna förutse den våda, som Her¬
rarne von Schulzenheim och Bergensköld,
samt Friherre Ehrenborgh icke ansett kun¬
na existera; det låter sig nemligen tänkas,
att Lagförklaringar gifvas, som icke haft
någon tillämpning, eller sådane, som icke
voro gifna på förfrågningar af Underdoma¬
re eller ÖfverDomslolar, utan framkallade
af något annat factum af en måhända våd¬
lig natur, hvarom man sålunda förblefve
i okunnighet, till dess ingen rättelse kan
vinnas. För öfrigt anser jag bäst, om Ut¬
skottets Betänkande afslogs, och Herr Ce-
derschjölds anförande upptogs såsom ny
motion, då jag förmodar, att denna dis-
cussion kunde åtfölja remissen deraf till
Utskottet.
Herr Hjerta: Det är allenast i anled¬
ning af Herr Bergenskölds yttrande, att
Lagförklaringar vanligen tryckas, som jag
anhåller få nämna, det vi likväl sett af
JustitiaeOmbudsmannens Berättelse, att de
icke alla tryckas, emedan han anmält två,
\<]1
Den 3 April.
med hvilka detta icke varit händelsen, och
och som just derföre att vi ännu äro i
saknad deraf, jag ej kunnat bestämdt yttra
mig öfver. Det är derföre jag anhållit, alt
vi genom LagUtskoltets försorg måtte er¬
hålla afskrifter af desamma. Denna dis-
eussion visar ytterligare vigten af hvad jag
hegart. Jag medger visserligen rigtigheten
af Friherre Ehrenborghs invändning, att det
synes nog hårdt afslå Betänkandet, då det
är blott en enda punkt deruti, som man
klandrar; och jag vill visst icke yttra nå¬
gon förundran deröfver, alt Utskottet be¬
handlat målet i sin helhet; men får likväl
underställa den värde Ledamoten sjelf; om
det är orätt att förkasta Betänkandet, när
åtminstone vi för vår del önskat, att i an¬
ledning deraf få de motioner pröfvade,
som Herr Cederschjöld nu framställt. Detta
skulle mindre passa sig, om vi bifalla, än
om vi afslå, Betänkandet.
Herr Bergenskiöld: Då Herr Hjerta
nämnt, att några Lagförklaringar icke skulle
vara tryckta, kan och vill jag visst icke
disputera det; men jag skulle önska, att
Herr Hjerta behagade uppgifva dem. Jag
påminner mig, att uti Justitia»-Ombuds¬
mannens Berättelse, eller rättare uti Lag-
Utskottets deröfver afgifne Betänkande nå¬
gra skrifvelser eller meddelade föreskrifter
äro upptagne, såsom Lagförklaringar, men
hvilka i sig sjelfva endast äro reglementa-
Den 3 April.
173
riska Stadgande!), och såsom sådane visst icke
behöfde 'der omnämnas; och möjligen äro
några af dem icke från trycket utkomna.
Herr Hjerta: Jag skulle visserligen
kunna upplysa den omständighet, hvarom
den värde Ledamoten tillfrågat mig, om
jag nu hade LagUtskottets Betänkande till
hands; men jag har redan förut anmärkt
det, vid återremissen af berörde Betänkan¬
de. Det skulle för öfrigt visserligen kun¬
na Ilända, att det innefattade en sådan sak,
sorn Herr Bergensköld ansett för ett Reg-
lementarjskt Stadgande, men JustitiaeOm-
Budsmannen för en Lagförklaring. Hvil¬
kendera som deruti kan hafva rätt, vet
jag ännu icke, innan jag hunnit få se sjelf¬
va författningen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde, proposition till bi¬
fall å LagUtskottets ifrågavarande Betän¬
kande.
Ropades Ja och Nej.
Uppå derefter framställd proposition
Lief herorde Betänkande af Ridderskapet
och Adeln afslagit.
Föredrogs å nyo och bifölls BancoUt-
skoltets den 3 sistlidne Mars under N:o 27
afgifne, och den i3 i samma månad e. m.
174
Den 3 April.
på bordet lagde, Utlåtande öfver väckt frå¬
ga om undvikande af alltför mycken nog-
granhet och deraf förorsakad tidsutdrägt
vid pröfning af Handlingar, som hos Ban¬
ken till Låns erhållande företes.
Justerades ett ProtocollsUtdrag för den
I dennes f. m., innefattande Ridderskapets
och Adelns beslut, i afseende å offentlig¬
het vid Ståndets öfverläggningar.
Grefve Horn_, Claes Fredrik_, anhöll,
att dess samma dag gjorde förslag till en
lag, i afseende på de Åhörare, hvilka kom¬
ma att bivista RiksStåndens öfverläggnin¬
gar, äfven måtte till Lagutskottet remitte¬
ras; hvilken anhållan, uppå gjord proposi¬
tion, af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Justerades 2:ne ProtocollsUtdrag, in¬
nehållande Ridderskapets och Adelns i Ple¬
num den i dennes f. m. i öfrigt fattade
beslut.
Justerades 5 ProtocollsUtdrag, inne¬
hållande Ridderskapets och Adelns i Ple¬
num den i dennes e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Den 3 April.
Frun ConstitutionsUtskottet:
Af den 27 sistlidne Mars:
N:o 16. Rörande Grefve C. F. Horns
anmärkningsanledning, i afseende på Mö-
tesPassevolancens fortsatta utgörande.
Af den 28 sistlidne Mars:
N:o 17. Angående Herr von Qvantens
anledning till anmärkning vid behandlin¬
gen af frågan om jords afsöndrande.
Frun ExpeditionsUtskottet:
Af den 3i sistlidne Mars:
N:o 46. Angående väckt Motion i af¬
seende på formen för Reservationer, som
åtfölja Utskottens Betänkanden.
Lades på bordet.
Upplästes Hedervärda BondeStåndets
den 26 sistlidne Mars aflåtne Protocolls-
Utdrag, innefattande BondeStåndets inbjud¬
ning, alt de öfrige RiksSlånden måtte med
BondeStåndet förena sig uti det beslut, att
anmoda StatsUtskoltet, att inom en månad
efter den 26 sistlidne Mars till RiksStån-
den inkomma med de Betänkanden, sorn
hafva StatsRegleringen till föremål.
Lades på bordet.
Upplästes följande 2:ne från Riddar¬
husutskott inkomne så lydande
Den 3 April.
Hörsamste Memorial!
Sedan Kongl. ÖfverHofPredikanten Doc-
tor j. J. Hedren, under den i sistl. Decetn-
ber, uti HögvÖrdige Preste-Ståndet väckt
motion, angående anskaffande af en bygg¬
nad, som innefattade tjenliga Sessionsrum
vid Riksdagarne så väl för de 3:ne Ofrälse
Stånden, sorn för Rikets Ständers Allmän¬
na Utskott m. m.; och berörde motion blif¬
vit med Högloft. Ridderskapet och Adelil
communicerad; så har Ridderskapet och
Adelli, genom Protocoils-Utdrag af den ig
i nämnde månad, behagat till Riddarhus¬
utskott remittera den del deraf, som an¬
går frågan, att den till Riddarhuset höran¬
de nu obebyggda Tomt kunde mot skälig
afgift få till omförmälda byggnads uppfö¬
rande begagnas; jemte de af åtskillige Le¬
damöter rörande samma ämne afgifne yt¬
tranden.
Och får Utskottet, i anledning af de uti
remisshandlingarne gjorda serskilda fram¬
ställningar, följande vördsamma utlåtande
meddela.
Hvad först angår Friherre CedérstrÖmS
förslag, att den del af Riddarhusets obe¬
byggda Tomt, sorn sträcker sig i längd y5
alnar från Söder till Norr räknadt, och
hvilken, i följd af en år 1764 med Stock¬
holms Stads Styrelse träffad öfverenskom¬
melse
Den 3 April.
177
melse blifvit utlagd till det så kallade Rid¬
darhustorget, måtte begagnas uti ifråga¬
varande ändamål, till uppförande af tven¬
ne flyglar å hvar sin sida af Torget; så
ehuru, enligt nyssnämnde öfverenskommel¬
se berörde Tomtedel, hvarå Konung Gu¬
staf deii I:stes Staty finnes uppförd, städse
skulle förblifva Riddarhusets tillhörighet,
och således må kunna af Ridderskapet och
Adeln fritt disponeras, likväl och som, i
händelse Tomten blefve på det föreslagna
sältet bebyggd, utrymmet å Torget blefve
betydligen inskränkt, derigenom en besvär¬
lig trängsel uli denna lifligt besökta trakt
af Staden ofta torde inträffa; hvarförutan
Riddarhusets Arkitektur, beräknad på be¬
lägenheten emot en öppen plats, ostridigt
genom en slik tillbyggnad i väsendtlig mån
förlorade af dess nuvarande prydlighet;
bar Utskottet alltså ansett sig icke böra
tillstyrka, att den utåt Torget belägne del
af Riddarhusets Tomt må lill ifrågavaran¬
de byggnaders uppförande varda begagnad.
Hvad åter vidkommer, huruvida den
del af Riddarhusets Tomt sorn är belägen
Nittio alnar i längd från Norr till Söder
räknadt och 97 alnar i bredd från Öster
till Vester, utåt Sjösidan, lämpligen må
kunna varda i det ifrågastäldta afseendet
upplåten, så har Utskottet, enär någre ser¬
deles olägenheter för Riddarhuset dervid
19 H. 12
Den 3 April.
icke torde vara att befara, så framt nemi.
en tillräckligt fast grund varder för de till-
ämnade byggnaderne uppförd, trott sig bö¬
ra gå den värde Motionärens goda syfte¬
mål till mötes, då Utskottet vördsamt hem¬
ställer, om icke sistberörde Tomtedel, hvars
arealvidd synes bereda tillräckligt utrymme
för ifrågavarande byggnad, må dertill an¬
vändas, dock att derifrån undantages så
stor del af Tomten, som till boningshus
åt Riddarhusets Vaktmästare samt nödige
uthus för RiddarhusSecreteraren erfordras.
Och som desslikes berörde Gårdstomt fin¬
nes för närvarande bebyggd med åtskillige
Boningshus, Stall och Vagnshus m. m.
för hvilka Riddarhus-Csssan njuter en år¬
lig hyra af i3oo Rdr B:co; men i följd af
Tomtens jemte byggnadernes derå upplå¬
tande till det nu föreslagna ändamålet,
Cassans ofvannämnde inkomst komme att
försvinna; alltså och då Riddarhus-Fonden,
tillkommen genom Ridderskapets och Adelns
enskilda tillskott, icke kan, i anseende lill
derå anvista bestämda årliga utgifter, vid¬
kännas någon uppoffring, har Utskottet trott,
såsom ersättning för berörde hyresbelopp,
böra beräknas ett motsvarande Capital, hvil¬
ket, deruti jemväl inbegripen en måttlig
löseskilling för Tomten, torde i ett för allt
kunna fastställas till 25,ooo R:dr B:co.
41 ’
Beträffande slutligen Herr Hjertås, Gu¬
staf, förslag, att Riddarhuset, sådant det
Den 3 April.
»79
nu befinnes, måtte inredas till Sessionsrum
åt alla fyra RiksStånden, hvaremot ej min¬
dre boningsrum för Riddarhus-Secretera-
ren än arbetsrum och arehiver för Stån¬
dens Cancellier oell Utskotten kunde be¬
redas genom nybyggda Flyglar utåt sjösi¬
dan; så har Utskottet, innan afgjordt blif¬
vit, huruvida medel till de föreslagna och
i alla händelser, derest det åsyftade före¬
målet skall kunna vinnas, oundgängliga lill-
bjrggnaderne komma att af Riksens Stän¬
der beviljas, trott något yttrande rörande
byggnad emes inredning hvarken vara lämp¬
ligt, eller kunna efter någon tillförlitlig
grund af Utskottet meddelas. Hvilket dock
allt till Högloft. Ridderskapets och Adelns
vidare ompröfvande vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den i4 Mars 1829
På RiddarliusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
TV. F. Dalman.
Hörsam ste Memorial!
Uti en till Riddarhus-Utskoltet den 21
1 denna månad ingifven Skrift, har Capi-
tainen C. "W. Uggla, under åberopande af
2 §. 4 Morn. TryckfrihetsLagen, anhållit att
utbekomma samt till Trycket befordra de
Handlingar, som förvaras uti den i Capi-
tainens närvaro den 7 dennes inför Rid-
12 *
i8o
Den 3 April.
darhus-Utskottet öppnade och inventerade
kista, efter den uppgift å berörde Hand¬
lingar, sorn finnes bifogad Utskottets till
Höglofl. Ridderskapet och Adeln i ämnet
nyssnämnde dag afgifne Memorial. Men
som Utskottet anna icke fått emottaga Rid-
derskapets och Adelns beslut i afseende å
dispositionen af ifrågavarande Handlingar,
har Utskottet alltså endast trott sig böra
Capitainen Ugglas ofvanberörde anhållan
hos Ridderskapet och Adeln vördsamt an¬
mäla. Stockholm den 24 Mars 1829.
På Riddarhus-Ulskottets vägnar
Carl Mörner.
W. F. Dalman.
Dessa tvenne Memorial lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 6 April 182g.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Stats-Utskottet Herr af Uhrs, Carl David,
den 1 dennes f. m. på bordet lagde anfö¬
Den 6 April f. ra. 181
rande, innefattande hemställan, att Stats-
Utskotlet måtte anmodas, att, så fort ske
kunde, underrätta Rikets Ständers Fullmäg-
tige i RiksgäldsContoiret om Ridderskapets
och Adelns, i afseende å Höganäs Sten-
kohlsVerk, sitnämnde dag fattade beslut,
på det Fullmägtige måtte blifva i tillfälle,
att ofördröjeligen vidtaga de åtgärder, hvil¬
ka i följd deraf på dem ankomma.
Å' nyo föredrogs Hedervärda Bonde-
Ståndets den 26 sistlidne Mars aflåtne, och
(den 3 dennes på bordet lagde, Protocolls-
XJtdrag, innefattande Bonde-Ståndets in¬
bjudning, att dé öfrige Riks-Stånden måtte
med Bonde-Ståndet förena sig uti det be¬
slut, alt anmoda Stats-Utskottet, att inom
en månad efter den 26 sistlidne Mars till
RiksStånden inkomma med de Betänkan-
den, som hafva StatsRegleringen till före¬
mål; men som Ridderskapet och Adelil re¬
dan den 23 sisth Mars f. m. anmodat Stats-
och Banco-Utskotfen, att ofördröjligen till
Rikets Ständer inkomma med de Betän-
kandcn, sorn hafva Statens reglerande till
föremål, samt således gått Hedervärda Bon-
deStåndets önskningar till mötes; ansåg Rid¬
derskapet och Adeln någon vidare åtgärd,
i anledning af BoudeSLåndets ifrågavarande
inbjudning, nu icke erfordras.
Företogs till pröfning Banco-Utskottets
IÖ2
Den 6 April f. m.
dea 27 sistlidne Mars under N:o 3i afgif-
ne, samt den 1 dennes e. m. på bordet
lagde, Betänkande om ytterligare åtgärder
för Silfverköp, samt fortfarande Silfver-in-
vexling å 128 sk. per R:dr, till och med
den 3o September innevarande år.
Herr Tham, Wolrath: Då Banco-Ut-
skottets första Betänkande i detta ämne,
af den 5 December 1828, inkom, erkände
Banco-Utskottet deruti, att Bankens biträ¬
de och mellankomst är det enda sätt, hvar¬
igenom de tidtals uppkommande behållnin¬
gar af en förmånlig bandel kunna göras för
allmänna rörelsen tillgänglige och frukt¬
bärande. Betänkandet innehöll, att silfver¬
in vexlingen skulle fortfara efter 128 sk.;
äfvensom att inköp af Silfver skulle få ske,
men i intet fall till högre pris än 128 sk.,
utan inskränkning till någon bestämd sum¬
ma, och jemväl genom contracter och rän-
tefria förskotter emot säkerhet, till slutet
af Mars; men Utskottet undantog handel af
vexlar. Det var i anseende till denna re-
striclion, som Ridderskapet och Adeln samt
de andra Stånden återremitterade Betänkan¬
det. Banco-Utskottet återkom med ett nytt
Betänkande af den 23 December 1828. Ut¬
skottet aktade sig noga, att medgifva' hvad
som var hegardt, eller att man skulle få
så väl handla vexlar, som afsluta contrac¬
ter med förskott, om silfverköp. Det hän¬
förde sitt beslut till hvad Rikets Ständer
Den 6 April f. m.
s8S
1828 hade afgjort; och som finnes infördt
i 4 Artikeln Första Afdelningen 4> 5, 6
och 7 punkterne af 1823 års Banco-Regle-
mente, hvilket Utskottet föreslog måtte fort¬
farande gälla lill Mars månads slut 1829,
med tillägg om rättighet till Contracternes
fullgörande till slutet af Junii. Det beslut
Rikets Ständer år 1823 togo, och hvilket
i Banco-Reglementet linnes infördt, hafva
Fullmägtige år 1825 verkstält på det sätt*
att icke allenast inväxling blifvit gjord, utan
ock contracter afslutade om Silfverlefve-
rence mot förskotter. Fullmägtige funno då
nödvändigt, att på detta sätt tillämpa det
beslut Riksens Ständer gifvit, för att vinna
det sökte ändamålet, hvilket eljest icke hade
stått att åtkomma. Frukten häraf måtte vara
känd, då Fullmägtige år 1825, genom detta
medel att lemna förskotter, förskaffade Ban¬
ken en tillökning af nära 600,000 R:dr Spe¬
cie. Jag förmodar, att öfverlygelsen der¬
om, att Fullmägtige äfven nu skulle på ena¬
handa sätt tillämpa detta beslut, verkade,
att Riksens Ständer ej gjorde någon förän¬
dring i Banco-Utskottets sistnämnde förslag,
utan biföllo detsamma. Jag förmodar, att
den åsigten gjorde sig så mycket mera gäl¬
lande som Revisorerne, långt ifrån att klan¬
dra denna åtgärd, gillade den; åtminstone
1825 års Revisorer, hvilka ej allenast god¬
kände den, utan ock begärde, att Rikets
Ständer för kommande tider måtte uppdraga
åt Fullmägtige att på samma väg, genom
«
Den 6 April f. m.
contracter, äfven emot förskott tillväga¬
bringa sådane resultater; och jag kan ej
påminna mig, att 182-7 års Revisorer der¬
uti gjorde någon ändring, utan tror, alt
äfven de godkände saken. Jag medgifver,
att jag begått det fel att icke i Februarii
månad hafva väckt ny Motion i detta ämne,
ty då hade vi nu kunnat hafva ett beslut
derom. Nu stanna både Silfverinvexling
och Contracterne om Silfverleverance, der¬
igenom att Banco-Utskottet så sent afgifvit
förevarande Betänkande. Det hade likväl
yarit lätt att förut afgifva det, så vida Ban-
coTJtskoltet ej återgått till indragnings-sy-
stemet. Jag tror att detta är en lemning
af de ideer, som rådde, då BancoUtskottet
beslutade med Rikets Ständers myndighet,
och att sådant icke bor existera nu, då
Rikets Ständer sjelfve tillse, huru allt till¬
går. Den skedde skadan är gifven. Silf-
veripväxling lärer ej nu kunna göras, ty
det silfver, som skall invexlas, kan ej kom¬
ma in, förr än sjöfarten gör möjligt för köp¬
mannen, att indraga silfver för växlarne.
Deremot kunna Contracter nu afslutas, och
jag är öfvertygad, att sådane anbud äro
gjorde, men ej kunnat antagas i anledning
af hvad Banco-Utskottet föreslagit. Månne
meningen är, att genom det sålunda lagde
binder drifva ner coursen i afsigt att se¬
dan kunna realisera med lägre cours? Det
kan jag icke bed ömma; men den rätta ver¬
kan är, att den tillökning i röreJsecapitalet,
Den 6 April f. m.
185
som ökade exporter fordra, skall hindras,
tills silfver hinner inkomma. Om ett på
sådant sätt ökad t rörelse-capital är något
ondt för det allmänna, lemnar jag derhän.
Jag tror det ej, då det lemnäs åt sig sjelf
att i naturlig väg föröka sig. Jag anser,
att enär Betänkandet hindrar Silfvers in¬
förande, och möjeligen kan trycka ned cour-?
sen, samt hindra rörelse-capitalets tillök¬
ning emot metallisk valuta, skall det skada,
i stället för att gagna. Jag anhåller der¬
före om återremiss, och önskar, att Rid-?
derskapet och Adeln i stället ville instäm¬
ma i den mening, att jemte det inväxling
får fortfara för 128 sk., BancoFullmäktige
bemyndigas att icke allenast handla vexlar,
utan äfven afsluta contracter om silfver, och
gifva förskotter, då nödige mått och steg
tagas till bevarande af Bankens säkerhet,
och det aldrig tillåtes, att silfret får kosta
mera än 128 sk. Kunna Fulimägtige få
silfver för mindre, lära de ej underlåta att
det iakttaga, och jag tror, att en del af det
sednast köpta icke kostat mera än 127^ sk.
Jag önskar att den tid, hvartill Banco-Ut-
skottet utsträckt sitt beslut, måtte förän¬
dras, ty hvartill tjenar det nu att sätta ut
en viss tid. Icke måtte man kunna vänta
sig, att Rikets Ständer innan den 1 Sep¬
tember icke skola hinna att besluta om
fmancerna. Jag önskar, att Banco-Utskottet
i det förslag de, i fall af återremiss, kom¬
ma att afgifva, ville stadga, att de mesu-
186
Sen 6 April f. m.
rer, som nu tagas, skola gälla, till dess Ri¬
kets Ständer annorlunda besluta. Jag ber
äfven att få tillägga den begäran, att Ban-
co-Utskottet så skyndsamt sorn möjligt måtte
inkomma med svar på dessa anmärkningar,
på det Riksens Ständer, i fall Banco-Ut-
skottet skulle vilja fortfara i den åsigt att
hindra contracter, må komma i tillfälle,
att sjelfve besluta det, som kan vara gag-
neligt för det allmänna. Ingenting finnes
hvarifrån Banco-Utskottet kunnat hämta
sitt raisonnement, att man nu ej borde få
uppköpa silfver för mera än två års vinst.
Rikets Ständer hafva ej gifvit anledning
till något sådant. Nog tydligt har den ön¬
skan blifvit yttrad, att silfver skulle upp¬
köpas utan allt afseende på vinsten, och
det lärer bero på Rikets Ständer vid in¬
nevarande Riksdag att besluta, om någon
del af vinsten dertill skall användas eller ej.
Herr Rosenblad , Bernhard: Jag vå¬
gar tro, att Banco-Utskottet är oskyldigt
i afseende på de anmärkningar, som nu
blifvit mot detsamma gjorde. Utskottet har
tillstyrkt hvad den värde anmärkaren och
motionären hemställt, nemligen att på 3:ne
månader utsträcka de af 1823 års Ständer
gifne föreskrifter om Silfveruppköp. Ut¬
skottet har blott utsträckt dessa föreskrif¬
ter. 5, 6, 7, §.§. 4 Art. 1 Afdeln. af
BankoReglementet säga, att silfveruppköp
skall ske för 266,666 f R:dr af Bankens
l
Den -6 April f. m. 187
vinst, och 66,666 f R:dr som inbetalas från.
StatsYerket; samt att, om goda conjunctu-
rer inträffade, Fullmäktige på kommande
årets behållning fingo anordna förskottsvis.
Detta kunde visserligen tagas så, att hela
det kommande årets silfveruppköpssumma
ej fick tillgripas. Detta oaktadt bar Ut¬
skottet föreslagit en ytterligare utsträck¬
ning, eller att 2:ne års hela anslag må på
en gång till silfveruppköp användas. Dess¬
utom har Utskottet ganska bestämt utsträckt
rättigheten till silfveruppköp i växelväg,
och derigenom bibehållit utvägen att er¬
hålla silfver genom contracters slutande
och förskotts lemnande. Men äfven utan
förskott har ett sådant köp skett till en
betydlig summa. Jag skall anhålla att få
uppläsa, huru vexelconton till och med si*
sta rapport från Fullmägtige befinner sig
(nemligen utan att inbegripa silfverköpen.)
Omedelbar vexling R:dr Silfver 89,392: 47* 3.
Enligt Kontrakter med eller utan
förskott 257,i38: 16. 5.
Summa R:dr Silfver 346,53r: i5. 8.
hvarföre i nya Sedlar utgifvits B:o
R:dr., 924,066: 23. 10.
Af dessa poster ingingo förlidet år, sjelfva
julafton, utan förskott, genom växling om¬
kring 55,ooo R:dr, som öfver Danmark hit-
fördes. BankoUtskottet har lemnat denna
utväg öppen åt Handlande, för att använda
sina växlar, vid låg cours, på silfverupp-
188
Den 6 April f. m.
köp. Utskottet har just derföre velat und¬
vika att beglänsa detta köp till den tid,
då Ständerna, i fråga om myntregleringen,
tagit sitt beslut. Om detta beslut inträf¬
fade, hvilket kunde vara en möjlighet, in¬
nom ia2 månader, så vore ju de Hand¬
lande uti en stor osäkerhet, och skulle nöd¬
vändigt förlora, i fall Ständerna då fast¬
ställde en lägre cours. Just för att före¬
komma ett sådant förhållande, och för att
lemna en tillräcklig latitud, har Utskottet
utsträckt tiden. Ingen våda uppstår såle¬
des af att bifalla Betänkandet; men genom
det sista tillstyrkande, som den värde mo¬
tionären och anmärkaren nu gjort, skulle
måhända vådor uppkomma. Jag anhåller
om proposition till bifall på Betänkandet.
Herr Bruncrona> Gustaf Adolph> upp¬
läste följande:
Höglofl. BancoUtskottet har tillstyrkt
en fortsatt tillämpning af de från förra
Biksdagen ännu bestående föreskrifter i frå¬
ga om förstärkning af Bankens metalliska
fond, till följe hvaraf Utskottet uppgifvit
62,536 R:dr 22 sk. återstå att i upphand-
lingsväg disponeras af de i r823 års Ban-
co-Reglemente anslagne fonder, beräknade
för 2:ne år.
I händelse detta tillstyrkande vinner
Rikets Ständers bifall, kommer den sum¬
ma i Bancosedlar, för hvilken silfver må
Den 6 April f. m.
inköpasj att närmare bestämmas, än som
skett i det under nu påstående Riksdag för¬
ut meddelade stadgande, hvaraf BancoFull-
mägtiges pluralitet hittills dragit den me¬
ning, som skulle sådan upphandling böra
verkställas väl inom begränsad tid, men
för obegränsadt belopp i Bancosedlar, en
tolkning, hvaremot jag såsom Fullmägtig,
på anförde skäl, likväl mig reserverat. Un¬
der deraf föranledt erkännande af behofvet
för Fullmägtige att erhålla bestämd före¬
skrift i detta afseende, har jag dock trott
mig böra anmärka, att då Utskottet i för-
skottssumman upptagit äfven de 66,666 Ful.
3a sk., för hvilka årligen myntbara metal¬
ler ovilkorligen bordt inköpas, Utskottet
icke synes ägt anledning, att utan undan¬
tag tillämpa ännu bestående föreskrifter i
BancoReglementet rörande silfverupphand-
ling, emedan derstädes, så vidt jag fattat
ordaförståndet, endast medgifves förskott
till mynlbara metallers upphandling af
nästa års dertill disponerade större fond
266,666 R:dr 32 sk., men icke af den för
samma år anordnade mindre summa 66,666
R:dr 32 sk.; hvaraf måste följa, att då
berörde föreskrifter åberopas såsom ensam
grund, intet öfverskott för nästa år i83o
mera äger rum, utan tvärtom 4r3o R:dr
10 sk. vid Betänkandets afgifvande redan
öfverskjutit den förskotts-summa, hvartill
1823 års Reglemente gifver anledning. Dock
enär Rikets Ständer äga förordna härutin-
Den 6 April f. m.
nan, såsom elem godt synes, utan afseende
å hvad förut kunnat föreskrifvas, så har
jag, hvad sjelfva saken angår, intet att er¬
inra, utan har blott såsom sagdt velat hafva
anmärkt, alt lill grund för den tillstyrkte
silfver-upphandlingen förut gifne föreskrif¬
ter icke utan restriction bordt blifva åbe¬
ropade. För öfrigt bör jag nämna, att yt¬
terligare silfverköp inom nästlidne Mars
månads utgång blifvit afslutade, hvarige¬
nom återstoden af de för 2:ne år till upp¬
handling af myntbara metaller anslagne fon¬
der blifvit nedsatt till den inskränkta sum-
mau af 46,066 R:dr 26 sk. i Bancosedlar.
I sammanhang härmed får jag upp¬
lysa, att de contracter, som till förstär¬
kande af Bankens reela fond blifvit upp¬
rättade om lefverering af silfver till viss
cours innom bestämd tid, dels medfört rät¬
tighet å lefverantörens sida till betydligt
förskott, dels icke innehållit sådant vilkor.
Denna sistnämnde operation eller införskaf¬
fande af silfver utan något förskott, sjmes
egenteligen kunna betraktas såsom växling,
ehuru endast uppskjuten, hvarvid med con-
tractet blott åsyftats den inbördes säker¬
het, att å ena sidan det contraherade silf—
ret på utsatt tid och för utsatt pris må '
erhållas, och å den andra den för detta
silfver utfäste summa i Bancosedlar måtte
utbetalas, icke såsom då förskott genom
contract till nära hela summan utgifres,
>
Den 6 April f. ra.
»9«
hvarigenom verkelig upphandling äger rum
och lefverantören i det närmaste kan anses
såsom Bankens Commissionaire, ehuru med
förbindelse, att på sitt ansvar och motstäld
säkerhet inom bestämd tid aflemna silf¬
ver till utsatt pris. Förstnämnde silfver-
slnt, såsom för Banken icke medförande
det ringaste äfventyr och troligen mindre,
än då summan till större delen förskotts¬
vis utgifves, inverkande till Coursens upp-
drifvande, äro ock efter min tanka de för¬
månligaste. De hafva emedlertid icke blif¬
vit betraktade såsom växling, utan ingått
i beloppet af de fonder, hvarom 5 och 6
§.§. i BancoReglementets 4 Art:s irsta Af¬
delning afhandla. De summor, som såle¬
des ej förrän vid skeende silfverlefverering
komma att utgifvas, hafva dock hittills icke
varit serdeles betydlige. Ett dylikt anbud
å icke mindre än 3o,ooo Rrdr i Silfver har
nyligen blifvit gjordt, men hvarom Full-
mägtige tills vidare icke trott sig böra af-
sluta under vunnen kännedom af den hem¬
ställan, hvarmed BancoUtskottet till Rik¬
sens Ständer ingått, och innan ny föreskrift
blifvit dem meddelad.
Skulle, såsom jag anser vara det rätta,
så beskaffade silfverslut hänföras till väx¬
ling, så kunde desamma, i öfverensstämmelse
med 4 §• 1 förenämnde Artikel och Afdel¬
ning, samt hvad Utskottet angående väx¬
ling jemväl tillstyrkt, fortgå emot nya sed¬
iga
Den 6 April f. m.
lar utöfver den för egentligt silfverköp fi¬
xerade summa, och det belopp, som hit¬
tills för skeende silfverlefverering mot då
först lifgifvande motsvarande Bancosedlar,
blifvit påfördt denna summa, i stället an¬
vändas till de egentliga silfverköpen, hvar¬
igenom allt utan rubbning af hvad Utskot¬
tet föreslagit silfverfonden kan vinna yt¬
terligare förstärkning, och Banken beredas
förmåga att efter skedd myntbestämning
förr utväxla silfvermynt, bälst, på sätt Ut¬
skottet i dess den a3 nasti. December af-
gifne Betänkande utredt, genom reela fon¬
dens förstärkning, medelst inköp af silfver
äfven mot nya sedlar, ett bättre förhållande
uppkommer emellan samma fond och den
utelöpande sedelmassan, oaktadt berörde
massa i anförd måtto förökes, intill dess
silfver och sedlar uppgå till lika stora sum¬
mor. Emedlertid torde bestämd föreskrift
i ofvanberörde afseende böra Fullmägtige
i Banken meddelas för att sätta dem i till¬
fälle, att derefter lämpa deras åtgärd.
i ■ _ ' * -t ''i'.’.-
Bankens stadga och styrka vinnas dock
förnämligast genom användande af dess be¬
hållna vinst till upphandling af myntbara
metaller. Det är denna vinst, som i främ¬
sta rummet bör anslås till dess consolide-
rande, eller med andra ord till befästande
af dess credit och bestånd såsom Bank,
samt dess återförande till dess primitiva
be-
Den 6 April f. m.
Bestämmelse, hvarigenom den blifver hvad
den bör vara, hjertat för Statens industri¬
ella lif, icke dess kräfta. Intill dess Ban¬
ken är i stånd att uppfylla första vilkoret
för sin tillvarelse, lärer således dess netto
behållning, fredad för alla för Banken främ¬
mande eller aflägsne interessen, hädanefter
oafkortad böra förvandlas till myntbara me¬
taller, att förstärka dess reela fond. Detta
ändamål skall vinnas om Banco-Administra-
tionen medgifves, att vid gynnande con-
juncturer, samt med iakttagande af den för¬
sigtighet i8a3 års Ständer föreskrifvit, äf¬
ven med förskott utöfver det löpande årets
hela vinst, verkställa upphandling af silf¬
ver, dock alt detta förskott på sin höjd
må få sträckas lill påföljande års ungefär¬
ligen beräknade behållning, emedan förskot¬
tet i nya sedlar, utsträckt till flere år, skulle
för en längre tid betydligen föröka circu-
lerande sedelmassan, emot förra Ständers
afsigt, och medföra en menlig verkan både
vid dess emission och dess sedermera ge¬
nom den årliga provenuen skeende succes¬
siva indragning.
Vill man ett mål, så måste man taga
säkra och kraftiga steg ledande ditåt. Detta
hlefve efter min tanka icke fallet om man
öfverlemnar saken till nästa Ständers be-
dömmande, då den försättes in statu quo,
och Allmänheten ej vet, hvad hon för fram-
19 H. i3
Den 6 April f. m.
tiden har att påräkna. Men om det förkla¬
ras att utan afseende å blifvande Riksdag
silfverutväxling får verkställas efter på för¬
hand skedd myntbestämning, sedan reela
fonden hunnit till ett visst faststäldt be¬
lopp, och kraftiga anstalter fogas, att ju
förr desto häldre upphinna detta belopp,
så har realisationen så till sägandes redan
vidtagit genom ett sådant beslut, och en ön¬
skad säkerhet i transactioner såmedelst på
förhand blifvit vunnen. Jag tilltror mig icke
att kunna bestämma den styrka reela fon¬
den bör äga, innan utväxling må medgifvas,
utan förlitar mig i detta afseende på de i
Finance-väsendet mera bevandrades omdö¬
me. Som detta till betydlig del är en opi-
nionssak, skulle må hända denna utväxling
kunna vidtaga lika väl förr, som sednare.
Men just för det opinionen är af yttersta
vigt, der crediten är i fråga, torde försik¬
tigheten bjuda att dröja med denna utväx¬
ling, till dess ett minimi-belopp i mynt¬
bara metaller upphunnits, hvilket i afse¬
ende å Bankens soliditet anses kunna lugna
Allmänheten, och ingifva benne förtroende,
hälst sedan publiciteten inom Banken nu
mera sträcker sig till alla dess functioner,
hvaribland dess credit-rörelse.
Mitt yttrande i denna del kan möjli¬
gen bedömmas hafva tillkommit för tidigt,
och icke vara påkalladt af BancoUtskottets
nu under öfverläggning varande Betänkande.
Den 6 April f. ni.
Men då den föreslagne fortsättningen af
silfver-upphandling har en blifvande rea¬
lisation lill föremål, synes det icke vara
ur vägen att ämnet i dess helhet öfverses,
emedan om icke en gräns utsattes, till hvil¬
ken reela fonden bör hinna, innan den
egentliga realisationen vidtager, men hvar¬
vid densamma ock ofelbart bör vidtaga,
och Allmänheten derigenom känner, hvad
henne förestår, så tror jag nu ifrågasat¬
te silfverköp och inväxling vara af ganska
obetydlig inflytelse på hufvudföremålet och
tills vidare snart sagdt onyttige.
Herr Lefrén j Johan Pehr: Det före¬
faller mig som Utskottet i sitt ifrågavarande
Betänkande skulle något litet hafva öfver-
skridit gränsen af sin befattning, i så måtto
att Utskottet föreslagit föreskrifter för me¬
dels användande till silfveruppköp, hvar¬
om fråga först bör kunna uppstå, sedan
Financeregleringen genom Stats- och Ban-
coUtskottens gemensamma åtgärder, blif¬
vit bestämd. Jag instämmer deruti, att in-
vexling af silfver mot nya sedlar bör tillå¬
tas, men jag tror icke, att Sländerne nu,
och innan penningeverkels reglering i sin
helhet förekommer, böra för flere år bestäm¬
ma , huru mycket af Bankens vinst årligen
bör afsättas till silfveruppköp. På det likväl
ingen må tro, att jag är bland dem, som
ej skulle vilja befordra åtgärder till styrka
i3*
Den 6 April f. ra,
för Banken, får jag förklara, alt jag i sinom
tid ärnar rösta för en summas afsättande
till sådant ändamål; men något helt annat
är att nu taga ett beslut, hvarigenom man
skulle anticipera på en del af Financereg-
leringen. Bevis härföre är Herr Bruncro-
nas anförande, hvari jag väl hufvudsakli¬
gen instämmer, men hvilket är alldeles för¬
tidigt, och bör, efter min tanka, till Stats-
och BancoUtskottens gemensamma hand¬
läggning remitteras.
Grefve von Schwerin j Fredrik Bo¬
gislaus: För det förslag, som BankoUtskot-
tet nu ingifvit, ligger en helt annan prin¬
cip till grund, än för det förslag, som för
3 månader sedan af Ständerne bifölls. Det
första förslaget påkallades af ett verkligt
behof. Utskottet föreslog då, och Stän¬
derne bi folio, att detta behof skulle un-
danrödjas; att silfverimporten skulle faci-
literas. Dertill hörde ej allenast att pri-
serne bestämdes, ulan ock att åt Banko-
Styrelsen uppdrogs att facilitera silfvervex-
lingen, hvilket vill säga detsamma som att
facilitera importen; ty den tillgång på silf¬
ver, som inrikes kunde erhållas, var obe¬
tydlig. Ett sådant faciliterande är detsam¬
ma, som om importpremier betaltes; och
jag frågar, om lämpligare importpremier
kunna beviljas, än för import af silfver,
helst de ej medföra någon kostnad för Ban¬
ken, utan endast ett förskott på några vec-
I
Den 6 April f. m„ ig^
tor, sorn på intet sätt graverar Banken-
Jag har redan flere gångor förut yttrat min
tanka, att med den handelsrörelse, som
finnes i vårt Land, kan ingen rask silfver-
import äga rum, med mindre den blir fa-
ciliterad medelst förskotter. Kanske ett
och annat större Handelshus kan vara dem
förutan, men mängden behöfver dem, och
att fästa afseende endast på denne ena,
skulle vara alt gifva honom en alltför öf¬
vervägande fördel. Banko-Styrelsen har
handlat i enlighet med den princip, som
legat till grund för Utskottets första för¬
slag, och efter den praxis, som blifvit följd
i8a5 och 1828, och hvilken redan con-
staterat sina goda verkningar. För min
del ansåg jag förskotten vara illimiterade,
ehuru andra ej trodde detsamma. Men detta
har altererat Utskottet, som fruktat, att en
för stor qvantitet sedlar skulle utgifvas.
Enligt Utskottets sednare förslag, skall det
directa biträdet för importen inskränkas till
den behållning af 1 års Capital-anslag, ut¬
görande tillsammans 666,000 R:dr, som ännu
kan återstå. Jag får säga, att jag icke in¬
ser, hvilken gemenskap den förflutna och
den närvarande tiden i detta afseende äga
med hvarandra. Af dessa Capital-anslag
återstå nu endast 5o å 60,000 R:dr. Full-
mägtige hafva derföre genom Utskottets nya
förslag blifvit satte i villrådighet, och nöd¬
gades för 8 dagar sedan afstå ett anbud
på 80,000 R:d.r. Det kan hända, att denna
Den 6 April f. m.
summa under året ingår i vexlingsväg utan
förskott; men säkrare hade det alltid varit,
att lemna ett förskott, som för Banken är
af ingen betydenhet. Fullmägtige hafva i
dag haft sammanträde, och jag har sett
VexelBankens räkning afslutad för år 1828.
Resultatet är, att Bankens skuld är den¬
samma som vid 1827 års slut, men med
den skilnad, att 4°0>000 R‘dr mera i silf¬
ver ligga nu i Bankens hvalf. Jag tycker,
att med ett sådant förhållande böra de vara
nöjde, som blott ifra mot sedelvärdets för¬
sämring; att neka förskott åt dem, som er¬
bjuda sig alt importera, det är att oroa
dem, som frukta för sedel värdets förbätt¬
ring. Jag anhåller således om återremiss,
med hemställan till BancoUtskottet, att fö¬
reslå, det vexlingspriset må blifva till början
af September månad 128 sk., och att Ban-
coStyrelsen må äga full frihet, att med för¬
skotter befordra vexlingen, hvilket är det¬
samma som att befordra importen.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag förenar mig
till alla delar med Grefve von Schwerin
och Herr Bruncrona i deras begäran, att
rättighet må lemnäs BancoStyrelsen, att
fritt handla i frågan; äfvensom jag önskade,
att operationen, i stället för köp, må kallas
vexling med förskott, som den rätteligen
är. Jag anhåller, att BancoUtskottet be¬
stämdt uttrycker sin åsigt till ledning för
BancoStyrelsen; och jag skulle tro det vara
Den 6 April f. m.
*99
vådligt, att vid denna tidpunkt, i början
af våren, göra ett afbrott i de inesurer,
vid hvilka Handlanderne redan vant sig
och nu påräkna, Det skulle väcka oro i
handeln, och föranleda till besynnerliga
tankar om de åtgärder Ständerne ämna vid¬
taga för myntbestämningen.
Friherre RantzouJohan Albert: Jag
anhåller att i de af Herr Grefve von Schwe¬
rin nyss yttrade åsigter i detta ämne få
förena mig, med det tillägg, att, derest en
realisation tilläfventyrs någonsin skall till-
vägabringas, är det ock nödvändigt äga till¬
räckliga tillgångar att realisera med. Jag
anser åtgärden dessutom medföra allmän,
nytta för Handeln, och är öfvertygad att,
om BancoStyrelsen kan få Silfver till lägre
pris, än det bestämda, den icke underlåter
att iakttaga Bankens interesse.
Herr Tham: Jag har ej kunnat före¬
ställa mig, att Banken vore en isolerad
myndighet, skild från fäderneslandet. Jag
bar ej trott, att Statens väl borde uppoff¬
ras för Bankens intresse. Jag bestrider der¬
före icke, att Bankens rätt bör vårdas, men
icke så långt, alt det skulle verka menligt
för Nationen. Denna grundsats tyckes lik¬
väl ligga till grund för BankoUtskottets ifrå¬
gavarande Betänkande. År 1823 klandrade
man, att ingen silfverimport kunde äga runi
till förstärkande af Bankens fond, och man
200
Den 6 April f. m.
gjorde det med skäl. I anledning deraf
fattades Ständernes Beslut vid sista Riks¬
dag, att silfver borde invexlas under flere
former. Jag tror icke att det vore conse-
qvent handladt, om man nu ville lägga
binder i vägen för en sådan åtgärd, så vida
man ej vili motverka realisationen, ty då
tror jag det vara rätta sättet, att så gå till
väga. Men vill man en myntbestämning,
som lättas i samma mon Silfverfonden
ökas, bör man väl äfven söka befordra silf-
rets anskaffande, äfven med nya sedlar.
Ty då silfret ej kan inkomma utan i bredd
med en ökad export, med en stigande pro-
duction, huru är det då möjligt, att man
vill bibehålla samma rörelsecapital, under
det folkökningen och productionen äro i
jemnt stigande, och coursens förhållande
oemotsägeligen visar, att exporten öfver-
stigit importen. Jag förenar mig derföre
med Grefve von Schwerin, och är äfven
nöjd med den af honom föreslagne tid,
som kanhända är lämpligare. Jag önskar
endast, att ändamålet, som är silfvervex-
ling, må befordras, och att BancoStyrel-
sen derföre ej må vara bunden i sina åt¬
gärder, utan kunna så väl med som utan
contracter uppgöra saken.
Herr Rosenblad: För att förekomma
missförstånd om BancoUtskottets Betänkan¬
de, som innefattar fullkomligt bifall lill
Herr Tharas motion, torde jag få uppläsa,
Den 6 April f. ui.
201
hvatt Utskottet föreslagit, och visa följder¬
ne deraf. Utskottet har föreslagit, att Ri¬
kets Ständer må besluta: ”Att BancoFuil-
”mägtige är tillåtit, utöfver hvad inneva¬
rande år efter ingångna Contracter finnes
”betingadt, att än vidare uppköpa Silfver,
”dock ej för större sammanräknad Summa,
”än som återstår odisponerad af de i i8a3
”års BankoReglemente anslagne Fonder, be¬
räknade för Tvenne år; äfvensom, att in-
”■vejelingen mot ett bestämdt pris af 128 sk.
”Bancosedlar för En R:dr Silfver Specie
”må fortfara till och med den 3o Septem-
’’ber innevarande år.” Det är således Full-
mägtige tillåtit, att utom det bestämda an¬
slaget till uppköp af Silfver, vidtaga en
oinskränkt invexling af Silfver ända till
den sista nästkommande September. Hvad
vill nu en sådan invexling säga? Enligt
BancoStyrelsens egne uppgifter skedde den
år 1825 för öfver 200,000 R:dr efter Con-
tract. Denna åtgärd bar af Rikets Stän¬
ders Revisorer blifvit godkänd och af Ban-
coUtskottet icke ogillad. Det står således
Fullmägtige nu lika fritt och öppet som
1825, att vidtaga samma åtgärd. Orsaken,
hvarföre Utskottet icke bestämt velat ut¬
sätta, att invexlingen finge ske med eller
utan Contract, med eller utan förskott, har
varit den, att man ville undvika det mot¬
stånd derigenom skulle väckas hos vissa
intressen. Resultatet är detsamma, men
man undviker svåra debåtter, svårt motstånd.
202
Den 6 April f. ra.
För att likväl ytterligare visa, att jag
för min del ej är emot det åsyftade än¬
damålet, får jag i sammanhang med före¬
varande ämne väcka en ny motion, den
nemligen, att allt, som kan till Banken in¬
flyta af det år 1826 till Spannmålsundsätt-
ningar lyftade Creditiv 1 million R:dr, må
användas till förstärkande af Bankens re¬
ella fond.
Herr Hjerta: Då jag redan begärt åter-
remiss af Betänkandet, anser jag mig en¬
dast såvida böra rätta hvad Herr Rosen¬
blad anfört, att jag önskar fästa uppmärk¬
samheten derpå, att det är af ganska stor
vigt för BankoStyrelsen, att få bestämda
föreskrifter för sine åtgärder, äfven om
någon strid mellan olika intressen derige¬
nom skulle uppstå. 1825, då de största
contracterne uppgjordes, voro Fullmägtige,
derigenom att ingen Silfverhandel ägt rum
1824, och att man kunde anticipera på
1826 års anslag, satte i tillfälle att ställa
så till, att ingen ansvarighet kunde drab¬
ba dem, för det de tillåtit contracter och
förskott. Vid 1825 års Revision gillades
äfven åtgärderne, och då samma förhållan¬
de inträffade 1828, handlade Fullmägtige
på samma sätt. Jag tror icke, att de der¬
med förtjenat något klander, enär det ländt
till fördel för det Allmänna. Men nu är
det nödvändigt för dem, att bestämt få
veta, huruvida det öfverensslämmer med
Den 6 April f. m,
ao3
Ständernes önskan; och jag tror derföre
det vore väl, om opinionerne fingo tillfäl¬
le att bestämdt uttrycka sig. Jag förnyar
derföre min anhållan om återremiss, på
det Utskottet uttryckligt må till- eller af¬
styrka den ifrågavarande åtgärden.
Herr von Hartmansdorff} August: För
min del har jag inom Utskottet varit af
den mening, att ingen ytterligare silfver-
upphandling mot förskott borde äga rum,
innan Rikets Ständer fattat deras beslut om
realisationen. Mina skäl hafva varit enkla
och icke beräknade på några vidsträckta
planer, som kunde väcka oro. Tvärtom
liar jag endast trott, att Banken, likasom
en enskild penningeägare, ej borde hålla
större Cassa, än han för sin rörelse behöf-
de. De ledamöter, som ansett realisatio¬
nen för närvarande verkställbar å 128 sk.,
och bland hvilka Grefve von Schwerin äf¬
ven är, hafva trott att Banken med sin
närvarande Silfverfond redan äger erfor¬
derlig styrka dertill. Sådan är äfven min
mening, och jag vet då intet skäl, hvar¬
före man skulle åt Banken köpa mera silf¬
ver än han behöfver. Att vara vexelryt¬
tare, och söka derigenom hålla Cursen vid
någon viss punkt, tror jag icke vara Ban¬
kens sak. Att uppfylla sina förbindelser
bör vara hans första föremål, och emed¬
lertid låta de Handlande sköta sig sjelfve.
Jag tror icke heller, att det är på Bankens
V.
Den 6 April f. m.
silfverköp, som deras uppmärksamhet för
det närvarande riktas, utan på Ständernes
beslut om realisationen; så framt de hand¬
lande anse sig med någon säkerhet kunna
speculera på dylika händelser. Måhända
är det då i väntan på beslutet härom, som
cursen hålles stilla. Hade man använt
mera skyndsamhet för realisationsfrågans
afgörande, så hade BancoUtskottet varit
qvitt de förebråelser det nu fått uppbära.
Den sammansatta FinanceBeredningens för¬
slag i denna väg har redan en månad le¬
gat på Utskottens bord. Det är då icke
underligt, om BancoUtskottet dagligen vän¬
tat att komma till dess slutliga afgörande.
Så länge realisationen icke är beslutad , sko¬
la efter min tanka alla andra medel att
lätta och stadga penningerörelsen vara för¬
gäfves. Att så är, synes mig just bevisas
deraf, att en hvar kommer med sitt olika
förslag till palliativer. Intet synes mig,
under detta obestämda tillstånd, hafva va¬
rit naturligare, än att låta det gamla Ban-
koReglementets stadganden förblifva orub¬
bade, intill dess realisationsfrågan vore af¬
gjord; och detta är just hvad BancoUtskol-
tet tillstyrkt. Men ehuru det således icke
ansett mera silfver böra emedlertid upp¬
köpas mot förskott, än hvad som återstår
oan vändt för 2:ne påföljande år, har det
likväl lemnat invexlingen af silfver mot
128 sk. sedlar obegränsad. Det synes mig
Den 6 April f. m.
ao5
följagteligen Lafva gjort nog, för att hin¬
dra coursens förbättring. Vöre man opar¬
tisk, så borde* man göra lika mycket för
att hindra dess försämring, men detta har
man ej gjort, förr än realisationen är be¬
slutad. Intill dess är det förtidigt, att ka¬
sta förebråelser bit eller dit. Bättre torde
det vara att emedlertid bibehålla sinnena
lugna för det afgörande ögonblicket. Om
detta Betänkande återremitteras, eller icke;
om man antager det ena eller andra pal-
liativmedlet, är för öfrigt af föga vigt. Så
länge man vacklar i bufvudsaken, och äf-
ventyrar det hela; — så vet man ej huru
stora summor det allmänna ytterligare kan
komma att förlora.
Grefve von Schwerin: Jag får först i
anledning af Herr von HartmansdorfFs j^t-
trande, att jag skulle hafva ansett den nu¬
varande Silfverfonden ,-tillräcklig för tillvä-
gabringande af en realisation, förklara, att
mig veterligen har aldrig ett ord undfal¬
lit mig, om hvad jag anser i sådant afse¬
ende göra tillfyllest, eller icke. Jag har
blott sagt, att man borde hålla till godo,
när en säljare af silfver erbjuder sig, och
att det vore oklokt att afslå anbudet, då
det endast är fråga om ett litet förskott.
Vill man derföre taga discontränta, så må
det ske till i-§ å 2 procent, såsom förhål¬
landet är i Hamburg eller London, och
Den 6 April f. m.
öfverallt der någon rörelse af betydenhet
finnes; sådant gör intet till saken. I an¬
ledning af Herr Hjertås yttrande, får jag
extendera de upplysningar han gifvit, an¬
gående åtgärderne 1825. Herr Hjerta sa¬
de, att Fullrnägtige då icke allenast begag¬
nade 2 års innestående fonder, utan ock
anticiperade på följande årets. Så är för¬
hållandet, och vi använde på detta sätt om¬
kring 700,000 R:dr. Men vi gingo ännu
längre. Fullrnägtige hade icke fått tillstånd
att lemna förskotter. Vi gjorde detta på
eget bevåg. Revisorerne hafva ock sagt,
att Fullrnägtige dertill ej voro autorisera-
de, och det står ännu BankoUtskottet öp¬
pet, att derföre låta actionera Fullrnägtige
inför Svea HofRätt. Men man tvekade icke,
emedan man trodde sig gå fram åt målet
med stöd af 3 millioner menniskors opi¬
nion. Nu är förhållandet annorlunda; nu
kunna icke Fullrnägtige handla utan efter
bestämda föreskrifter. Det liar redan blif¬
vit sagdt, att man stannat i villrådighet,
och att olika opinioner yppat sig bland
Fullrnägtige. Man har derföre upphört med
förskotterne. Nu kommer ej annat silfver in,
än det Handlanderne hafva magt att sjelfva
införa. Då denna import fordrar större för¬
lag, och penningarne icke heller kunna erhål¬
las förr än 6 å 8 veckor efter varans ankomst,
torde Handlanderne finna sin räkning vid att
heldre införa andra varor; och jag lem-
nar derhän, om det medförer större fördel,
Den 6 April f. m.
att, i stället för Silfver, införes Champag¬
nevin.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Allt
sedan år i8i5 har jag trott realisation va¬
ra det enda sätt att göra slut på striden
emellan de motsatta intressena hos dem,
som äga capitaler, och dem, som äro skuld¬
satte. Jag gjorde då förslag till realisa¬
tion; men när detta ej antogs, sökte jag åt¬
minstone motverka, att myntet ej måtte yt¬
terligare försämras genom ny sedel-utgifr
ning. Vid 1817 års Riksdag förnyade jag
min motion, men när den icke heller då
lyckades, sökte jag sträfva emot den opi¬
nion, som ville göra sig gällande att för¬
bättra myntet genom sedelindragning. Jag
önskade bibehålla saken in statu quo, till
dess de stridande partierna hunnit inse,
att realisation utgjorde deras gemensamma
interesse, och vore det enda förliknings-
medlet. Jag hade äfven samma bemödan¬
de vid sista Riksdagen. Men då man än¬
nu icke har någon säker utsigt till förlik¬
ning, utan parterne, eller de som hafva
contanta capitaler, och de, som äro gäld—
bundne, ännu vilja fortsätta striden eller
rättare sagdt spelet i hopp om vinst, den
ene genom Bancosedelns förbättring, och
den andre genom dess försämring, tror jag
man gör bäst, att icke sätta någondera par¬
ten i säkerhet, på det de båda, delande sam¬
ma ovisshet, må finna det gemensamma
\
ao8
Den 6 April f. m.
behofvet af en realisation. Jag anser der¬
före det icke vara klokt, att sätta den gäld¬
bundne i säkerhet för myntets förbättring,
under det Capitalisten vore i osäkerhet om
dess ytterligare försämring. Jag tror, att
ingen åtgärd i detta afseende bör vidtagas,
innan Financeregleringen blifvit afgjord,
emedan den gäldbundne, i annat fall, skul¬
le, sedan lian sjelf vunnit säkerhet, att kur¬
sen icke kuude falla betydligt under 128 sk.,
sätta sig emot Realisationen, såsom det en¬
da medlet, hvarigenom Capitalisten skulle
kunna tryggas, att kursen icke möjligen
kunde stiga kan bända till 144 och deröf¬
ver. Må osäkerheten förblifva lika på båda
sidor, och den gäldbundne äfventyra, att
kursen kan falla till 96 eller derunder, på
det båda må lika tj-dligt känna behofvet
af en billig realisation, såsom det enda
medlet att göra slut på deras ömsesidiga
osäkerhet. Jag tillstyrker derföre bifall på
Betänkandet.
Herr Hegardtj Christian Bernhard:
Jag får förklara,' att då detta ämne förevar
i BancoUtskottet, var jag af sjukdom hin¬
drad att deltaga i öfverläggningen. Jag
instämmer likväl i den åsigt, som ligger
till grund för Utskottets Betänkande, och
isynnerhet i den utveckling deraf, som Herr
von Hartmansdorff nu gifvit. Så mycket
jag gillar, att Banken använder sin influtna
be-
Den 6 April f, m.
behållna räntevinst till upphandling af silf¬
ver, för att, så vidt det behöfs, förstärka
sin metalliska fond, så litet kan jag der¬
emot medgifva, att Banken anticiperar på
denna vinst för flere tillkommande år; eme¬
dan deraf nära nog samma verkan till se¬
delmyntets försämring, som af sedelstoc¬
kens förökning, eller hvad man kallar nya
Sedlars utgifvande, skulle uppkomma. När
sedelmyntets silfvervärde blifvit bestämdt,
och Banken derefter, vid anfordran, ut-
gifver Silfver emot Sedlar, då må ock en
obegränsad invexling af det förra mot de
sednare äga rum. Dessförinnan tror jag det
vara rådligast, alt med varsamhet tillväga
gå; så att man icke genom sjelfva Siifver-
upphandlingen motverkar det dermed åsyf¬
tade ändamål: Realisationens befrämjande.
Den enda af de betänkligheter man med
något sken af skäl föreburit mot Realisa¬
tionens verkställighet, är den, att Bankens
metalliska fond, som man föreställer sig,
ännu icke vore i behörigt förhållande till
Sedelstocken eller VexelBancoskulden. Men
detta förhållande synes mig icke kunna för¬
bättras genom Silfveruppköp för nya sed¬
lar, emedan proportionen då förblifver den¬
samma. Det torde efter någon tids förlopp
blott föranleda Sedelvärdets försämring och,
när Banken en gång öppnas till utvexling,
en större uttagning af Silfver än behofvet
annars skulle påkalla, och följaktligen väcka
19 H. 14
210
Den 6 April f. m.
en större, fastän ogrundad, farhåga för Re¬
alisationens bestånd. Jag tillstyrker der¬
före vördsamligen bifall till Utskottets Be¬
tänkande.
Friherre Boye j Ludvig: Angående
nyttan af en realisation skall jag yttra mig,
då frågan derom förekommer, och angåen¬
de de nya Motioner, som bär blifvit väckte,
när remiss deraf skall äga rum; men i af¬
seende på den fråga, som nu är föremål
för öfver läggningen, tror jag mig endast
böra erindra Ridderskapet och Adeln, att
när denna fråga till sitt omfång är af den
art, att den kan hänföra Ridderskapet och
Adeln till beslut i hufvudfrågan, innan Be¬
tänkandet derom inkommer, så är den för¬
tidig, emedan hvarje förskott på finala be¬
slut är obehörigt. Men förskott på beslut
ger man, då man besluter hvad som infly¬
ter på den stora frågans afgörande. Om
man säger, att Banken endast för sin vinst
skall uppköpa silfver, eller emot gamla
sedlar, har man redan tagit på hand för
beslutet om realisationen. Man har, hvad
jag tror vara orätt, derigenom rubbat det
existerande förhållandet, som bör bibehål¬
las in statu quo, till dess hufvudfrågan
blifvit afgjord. Man bör således icke öka
silfverfonden, utan att med detsamma öka
sedelstocken.
Herr Munck af Rosenschöld j Eberhard:
Den 6 April f. ra.
Redan vid 1818 Ars Riksdag föreslog jag
den åtgärd, att Banken skulle, mot en af
Rikets Ständer bestämd kurs, invexla silf¬
ver mot nya sedlar. Afsigten dermed var,
likasom jag förmodar med Ständernes i lik¬
het dermed vid den derpå följande eller
sistlidne Riksdag fattade Beslut, ej blott
att öka Bankens reella fond, utan ock att
öka rörelsecapi talet, som ännu består en¬
dast i sedlar. Ingen Financier lärer neka^.
att ett Land med ökad production och
folkmängd, behöfver ett ökadt rörelseca-
pital, och att innan nämnda åtgärd vidtogs,
kunde vårt rörelsecapi tal icke utan genom
Rikets Ständers Beslut ökas, emedan om
silfver och guld infördes, öktes blott va¬
rumängden och icke vårt Lands tillgång på
mynt. Genom den ifrågavarande invexlin-
gen ökas rörelsecapitalet i naturlig ord¬
ning i samma mån, som en ökad produc¬
tion och deraf ökad export kan inbringa
silfver. Allas intressen blifva derigenom
tillfredsställde, icke blott den skuldsattes,
utan ock capitalistens, som ser sin egen¬
dom derigenom tryggad; ty då Banken nu
ger 128 sk. i sedlar för En R:dr i silfver,
utsläpper den genom nämnde åtgärd blott
2f gånger mera sedlar än den får samma
numeraire i silfver; men förr voro utgifne
öfver 6 gånger så mycket sedlar, som silf¬
ven fanns i Bankens hvalf. Jag kan såle¬
des ej instämma med Herr Hegardt deri,
i4*
211
Den 6 April f. ra.
alt om silfverinvexlingen fortsattes för nya
sedlar, skulle samma förhållande emellan
silfverfond och sedelstock qvarstå, som för¬
ut. Jag tror, att det ganska lätt låter a-
rithmetiskt bevisa sig, att genom nämnda
invexling proportionen jemt förbättras till
fördel för SillVerfonden och Capitalisterne.
I anledning af hvad jag här nyss hört
yttras, kan jag ej underlåta göra en an¬
märkning, i afseende på åtgärden med för¬
skott för silfveruppköpen. Under de 3
sista månaderne af nästlidne år skedde upp¬
köpet i Banken för 128 sL, äfven under
det cursen var så låg, att den i Göthe¬
borg stod ända ned till 117 å 118 sk. och
i Stockholm ned till 119 å 120 sk. Jag
tror, att under en sådan period silfverupp-
köp bordt kunna ske antingen utan för¬
skott, eller till lägre pris än som skett,
och att de, som lefvererade silfver mot
förskott, hort kunna lemna bättre -pris, än
de, som lefvererade det utan förskott. Men
som jag ej kan närmare känna detta för¬
hållande, uppger jag blott factum, såsom
serdeles märkbart, att nemligen Banken
betalat mot 8 å 9 sk. mera, än det pris,
hvarföre Växlar å silfver kunde erhållas
på Börsen, och det mot förskott, ehuru
man egt rättighet köpa växlar, men icke,
alt gifva nämnde förskott.
Grefve von Schwerin: I händelse flera
skulle dela lika åsigt med den sista värde
Den 6 April f. m.
2l3
talaren, och finna besynnerligt, att silfret
kostat Banken 128 sk., då det pä Börsen
noterades till 122 sk., får jag upplysa, att
silfret Svenskt Specie gäller 2 sk. i sedlar
mera än Hamburger Banco; det öfriga bar
utgått för transportkostnad, assurance och
dylikt. Men jag får äfven nämna, att af
dem, med hvilka Banken i år contraherat,
har man fått silfver till något, ehuru obe¬
tydligt, under 128 sk.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
anmärkt, att Banken gifvit 128 sk., då cur-
sen ej stod högre än till 120 sk. Har nu
Banken, om jag rätt förstått den siste värde
Talaren, kunnat få silfver för 128 sk. och
derunder, då curseu varit 122, synes det,
som samma pris varit nog högt, under det
kursen ej var öfver 120 sk., isynnerhet då
förskott tillika lämnades,
Herr Lefren: Jag hade ej ämnat an¬
mäla mig för att vidare tala i ämnet, om
jag ej dertill blifvit föranledd af den siste
värde Talaren. Det vill af hans yttrande
se ut', som BankoStyrelsen ej skulle hafva
sett sig rätt väl före i frågan om silfver-
uppköpen. Men jag äger här en uppgift
på medelcursen i Stockholm, för de sed¬
nare åren, som visar följande förhållande:
1817, 108 sk. gr. i8|8, no sk. —r 1819, iaa sk. 6 r.
1830, i3i sk. ar. 1821, 121 sk. 101. 182a, 123 sk. 11 r.
1823, 124 sk. 7 r. 1824, 128 sk. 6 r. t8a5, ia4 sk. gr.
1826, i3o sk. — 1827, i36 sk. gr. 1828, 136 sk. 6 r.
2l4
Den 6 April f. ra.
Således har ingen medelcours här varit så
låg, som Talaren uppgifvit.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
blott talat om den curs, som var gällande
de sista inånaderne af förra året. Den var
då en tid icke öfver 120 sk. och ännu lägre,
åtminstone i Götheborg. På samma tid af-
slutade Banken contracter om silfverupp-
köp efter 128 sk. Då cursen i år ej varit
under 122 sk. och Banken icke destomin-
* dre fått köpa för 128 sk., och äfven något
derunder, till och med utan förskott, kan
jag ej frångå, att detta pris synes hafva
varit nog högt, när kursen varit vida un¬
der 122, och man ändå lämnat säljaren
förskott.
Herr Rosenblad: Det är visserligen
sannt, att cursen i December månad förli-
det år var nedsjunken i Stockholm till 120
och i Götheborg till 117 sk. Men redan i
September månad var den för silfverupp-
handling anslagne summan använd, så att
intet uppköp vidare skedde, utan blott in-
vexling, och för densamma fanns serskildte
föreskrifter, som bestämde, att den skulle
ske efter ett visst pris för året, beräknadt
efter föregående årets medelcurs, som dock
icke fick öfverstiga 128 sk. Då nu medelcur-
sen för 1827 var öfver i36 sk., kunde,
oaktadt cursens stora fall mot slutet af för-
lidne år, invexlingspriset ej blifva under
Den 6 April f. in.
2l5
128 sk., som var det bestämda maximum.
Det stod således icke i Fullmägtiges för¬
måga, att hindra begagnandet af den för¬
delaktiga conjuncturen, som för invexling
var i December månad. Men jag tror, att
för det enda Handelshus, som begagnade
sig häraf, vinsten i alla fall blef obetydlig,
då man besinnar, att silfret måste trans¬
porteras med åkande post öfver Danmark
och vidare landvågen från Helsingborg.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om Ridder-
skapet och Adeln ansåg de vid BancoUt-
skottets Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitte¬
rande.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskot-
tets den 3i sistlidne Januari under N:o 5
afgifne, samt den 9 derpå följde Februari
e. m. på bordet lagde, Memorial, innefat¬
tande Utlåtande öfver de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar emot en
af Kongl. Maj:t föreslagen Redactions-än-
dring i §. Riksdagsordningen.
Friherre Anckarswärd } Carl Henrik:
I sjelfva hufvudsaken, eller rörande Kongl.
Maj:ts Proposition om ändring i 24 §• Riks¬
dagsordningen, är redan så mycket taladt,
att det utan tvifvel kunde anses otillbör-
2l6
Den 6 April f. m.
ligt, alt återkomma till denna fråga. Vid*
Utskottets Memorial ar deremot mycket att
säga, om man ville genomgå det fullstän¬
digt och med alla de anmärkningar, hvar¬
till det kunde gifva anledning. För mig
visar det sig allt för besynnerligt, alt Ut¬
skottet angifvit sig icke hafva förbisett 1823
års Ständers anhållan i ämnet, och icke
vill motsäga de skäl, hvarpå denna anhål¬
lan för tillfället grundades. Här synes, att
Utskottet ansett skälen blott vara tillfälliga,
och icke uthålla någon slags pröfning. Ut¬
skottet; angifver ytterligare, att det är ge¬
nom en tyst pluralitet, som förslaget blif¬
vit till Rikets Ständer framställdt i det out¬
redda skick, som nödvändigt skall blifva,
och bör blifva, följden af en alltid tigande
pluralitet. För Rikets Ständer hade det i
min tanka varit förmonligare, om en af de
tigande öfvergått till de 10, som yttrat de¬
ras mening. Hvad Utskottet för öfrigt or¬
dar om häfdvundna anspråk, kan jag icke
erkänna. Jag vet icke något häfdstadgande
i Grundlagsväg, och jag vill icke genom
min tystnad bidraga till godkännande af
sådane Constitutions-Utskotts grundsatser,
hvilka skulle kunna åberopa prejudical i
denna del. Dessutom finner jag ganska
olyckligt, att under constitutionela samhälls¬
former den auctorilet, som har sig uppdra¬
git Grundlagarnes vårdande, genom deras
tolkning nyttjar en sådan slags advocatur,
eller åtminstone den grofsta af alla sophis-
Den 6 April f. iu.
217
mer, som ConstitutionsUtskottet gjort, då
Utskottet säger, att det stöd, som man ville
hemta från 5a §:ns i Regeringsformen tyd¬
lighet, försvinner, emedan der saknas nå¬
gon föreskrift om LandtMarskalks och Tal¬
mäns Vicarier, rörande hvilka det sednare
stadgandet tillkommit i Riksdagsordningen.
Jag inser icke, hvarifrån någon slags be¬
vekelsegrund blifvit liemtad för denna ar¬
gumentation, då argumentet med den nu
ifrågavarande händelsen ingenting har att
skaffa. Om Utskottet påfunnit någon ny §.
i Riksdagsordningen, så, ehuru den är en
sednare tillkommen Grundlag, hade dock,
om deruti stått något sednare förordnande,
att BondeStåndets Notarier skulle tillsättas
af Konungen, eller något dylikt, saken va¬
rit lika klar, som den nu är, i afseende
på Vice LandtMarskalks och Vice Talmäns
tillsättande. Således finner jag denna be¬
visning blott af det slag, sorn är ämnadt
att förvilla mängden med en analogie, hvil¬
ken , vid närmare undersökning, befinnes
icke vara i minsta mån tillämplig vid ifrå¬
gavarande fall. Frågan är i alla fall blott
om sjelfva behandlingen af saken. Utskot¬
tet säger sig hafva bordt, innan det skred
till det i Grundlagen utstakade åliggande,
om oförenligheten af meningarne under¬
rätta Ridderskapet och Adeln, med anmo¬
dan, alt Ridderskapet och Adelil ville låta
saken förfalla. Jag är ingalunda af denna
tanka. Jag tror, att då det i Grundlagen
Den 6 April f. m.
finnes utsatt, huru Ståndets gemensamma
tanka skall sammanjemkas genom förstärkt
ConstitulionsUtskolt, det måtte blifva tid
för Ridderskapet och Adeln, att åtminstone
en gång vidtaga en sådan utväg, för att
göra sitt beslut, åtminstone från en syn¬
punkt, gällande, och icke i allt behöfva af-
spisas med den underrättelse, att 3 Stånd
redan beslutat i frågan, så att Ridderska-
pets och Adelns beslut saknar all vigt och
värde. Herr Cederschjöld har så fullkom¬
ligt uppgifvit, huru målet kunnat och ännu
kan behandlas, och till hvilken gi’ad sam-
manjemnkning ännu kan komma att äga
rum, att jag hade önskat, det den tigande
pluraliteten kunnat öfverflytta sig till Herr
Cederschjölds tanka, för att utgöra en, ge¬
nom någon mening uttryckt, pluralitet. Jag
anhåller således om återremiss af Utskot¬
tets Memorial, och önskar, att Ridderska¬
pet och Adeln vid detta tillfälle måtte vara
samma menniskor, som då vi öfverenskom-
rao att återsända Memorialet första gången,
samt alt ConstitutionsUtskottet alltså må
få sig uppdragit, att, i enlighet med Grund¬
lagens föreskrift, genom förstärkt antal Le¬
damöter tillvägabringa ett resultat.
Herr Lefren, Johan Pehr: Då detta
mål förra gången förevar, yttrade jag den
opinion, att återremiss icke borde äga
rum i afseende på sjelfva hufvudfrågan,
men att den väl kunde göras, till vinnande
Den 6 April f. m.
2I9
af några smärre jemkningar i grund af gjor¬
de anmärkningar. Om Ridderskapet och
Adeln behagat fästa sin uppmärksamhet på
de tvänne §§., som bestämdt stadga, huru
förhållas bör vid Kongl. Propositioner om
Grundlagsförändringar, hade Ridderskapet
och Adeln insett, att Ridderskapet och A-
deln icke hade någon annan Grundlagsen¬
lig rätt i detta mål, än att låta Konungens
Proposition hvila på bordet till nästa Riks¬
dag till afgörande. 29 §. Riksdagsordnin¬
gen lyder, som följer: Öfverlemnar Ko¬
nungen åt Rikets Ständer någon Proposi¬
tion rörande Grundlagar, uppdrage Stän-
derne genast, utan att förut derom öfver¬
lägga, ät ConstitutionsUtskottet, att dess ut¬
låtande afgifva, och för hålles dermed, som
| i Regerings Formens 81 *$*. stadgadt är. Det
är således icke 5G, utan 81 §., som härvid
bör följas. 81 §. innehåller: Kill Konun¬
gen hos Rikets Ständer föreslå någon än¬
dring i Grundlagarne, höre Han StatsRä-
det och öfverlemne sedan Sin Proposition,
jemte StatsRådets tankar deröfver, till Ri¬
kets Ständer, som genast, utan att om den¬
na Proposition förut öfverlägga , uppdrage
Constitutions-Utskottet, att sitt utlåtande
derom till Rikets Ständer afgifva. Till¬
styrker Utskottet hvad Konungen föresla¬
git, hvile frågan till nästa Riksdag, dä
Rikets Ständer skola sitt beslut derom fatta.
Afstjrker Utskottet Konungens Proposition,
då må Rikets Ständer genast kunna antin-
220
Den 6 April f. m.
gen denna Proposition af slå, eller ock af¬
göra , att de vilja öfver densamma ä näst¬
följande Riksdag besluta; gällande i detta
fall tre Stånds mening, och, om två Stånd
stanna emot två, deras som beslutet upp¬
skjutit. Kan väl en Grundlag yttra sig
bestämdare, än då den i Riksdagsordnin¬
gen bestämdt omtalar, huru det skall för¬
hållas med en Kongl. Proposition, som an¬
kommer till Ständerna, och dervid citerar
en viss §. i Regeringsformen, hvari det
lika bestämdt stadgas, att, om Utskottet
tillstyrker Konungens Proposition, skall den
hvila på hordet till nästa Riksdag. Jag för
min del protesterar mot all annan åtgärd,
än den, att lägga Konuugens Proposition
på bordet till nästa Riksdag, såsom ett för¬
slag, hvarom Rikets Ständer då må öfver- |
' lägga och besluta. Hvad den siste värde
Talaren anfört, rörande de ord Constitu-
• tionsUtskottet nyttjat i anledning af Rid-
derskapets och Adelns anmärkning, dervid
5a §. hlifvit citerad vid återremissen, an¬
ser jag för min del, alt Utskottet icke så
inkonsequent gått till väga, som den värde
Talaren velat finna. Så vidt mitt minne
icke bedrager mig, yttrade samma Talare,
att de personer, hvilka icke voro nämnde
i 52 §. Regeringsformen, borde utnämnas
af Stånden sjelfve. Jag tror den värde
Talaren då citerade såsom styrka för denna
satts, alt 52 §. bestämdt innehöll, hvilka
personer borde af Konungen utnämnas.
Den 6 April f. m. 221
Det är således icke så inconseqvent, att
Utskottet citerat vice Talmännen.
Herr von Schulzenheim, David, an¬
förde skrifteligen:
Då det nu för andra gången föreva¬
rande ämnet redan af så många talare och
med så mycken fullständighet blifvit be-
handladt, är det icke utan en stor farhå¬
ga att synas missbruka Ridderskapets och
Adelns både tid och tålamod, som jag ta¬
git mig friheten begära ordet. Ju mera
jag derföre finner mig i behof af Ridder¬
skapets och Adelns benägna undseende, ju
mera skall jag också beflita mig, att så
mycket som möjligt förkorta mina fram¬
ställningar.
Jag ber att få börja med en hastig
återblick på frågans upphof, på fortgången
af dess behandling och på det skick, hvari
den för det närvarande sig befinner.
Till följd af en häfdvunnen vana, icke
grundad, jag medger det, på något bestämdt
constitutionelt stadgande, — men också af
ingen §. i Grundlagen bestämdt motsagd,
har Kongl. Majit från längre tid tillbaka
varit i utöfning af rättigheten att nämna
BondeStåndets tvänne Notarier. Ville man
uppsöka ett skäl till detta bruk, skulle det
lätteligen kunna igenfinnas i det alldeles
egna och särskilta förhållande, hvari Grund¬
1.11
Den 6 April f. m.
lagen ställer BondeStåndets Secreterare, så
väl till Konungen, som till Ståndet, och
uti den förutsättning, att hans befattning,
vid tillfälle af sjukdom eller förfall, skul¬
le af någon bland Notarierne öfvertagas.
Vid Riksdagen år 1818 väcktes första gån¬
gen af Hedervärda BondeStåndets Ledamö¬
ter inom ConstitutionsUtskottet fråga om
ett förändradt förhållande i denna del; två
Stånd stadnade likväl mot två, och frågan
förföll. Yid sista Riksdag upptogs den å
nyo, och Rikets Ständer förklarade, i un¬
derdånig skrifvelse af den 12 Maji 1823,
det de ansågo BondeStåndets rättighet att,
med undantag af Secreteraren, tillsätta sin
Canzli-beljening, vara uti 24 §• Riksdags¬
ordningen uttryckligen medgifven, samt
anhöllo hos Kongl. Maj:t, att Ståndet måt¬
te, vid blifvande Riksdagar komma i obe¬
hindrad utöfning af denna rättighet, och
således äfven äga att utse sina Notarier.
Yid föredragning häraf, fann Kongl. Maj:t
deremot, att ett dylikt uttryckligt stadgan¬
de i 24 §• saknades, och på grunder, hvil¬
ka uti Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse af
den i3 November sisth år finnas tillräck¬
ligen utvecklade, föreslog Kongl. Majit Ri¬
kets Ständer ett tillägg uti nämnde §., le¬
dande till samma mål, som i Rikets Stän¬
ders nyssbemälte framställng åsyftades, och
hvarigenom för framtiden all tvekan om
rälta meningen skulle upphöra. Genom ett
särskilt för denna och nästkommande Riks¬
Den 6 April f. m.
223
dag beviljadt medgifvande, ådagalade Kgl.
Maj:t derjemte Sin beredvillighet, att så
vidt för det närvarande kunde ske, gå Stän¬
dernas önskningar ytterligare till mötes;
men Kongl. Maj:t hvarken kunde eller bor¬
de, tvärtemot Sin Egen öfvertygelse, för¬
klara sådant vara uttryckligen medgifvetj
som Kongl. Majit ansåg vara icke allenast
otydligt, utan alldeles förbigådt och i Riks¬
dagsordningen icke omnämdt. Kgl. Majit
trodde dessutom icke, att hvad som bor¬
de blifva föremålet för en Grundlagsförkla-
ring, kunde likasom i petitionsväg af den
ena Statsmakten begäras och af den andra
i concessionsväg, annorlunda än vilkorli¬
gen och för tillfället, medgifvas; men då
Kongl. Majit dock ansåg sjelfva principen
af Notariernes utnämning af Ståndet, ehu¬
ru icke uti 24 §. uttryckt, likväl slå i ana¬
logi så väl med andan af merbemälte §.,
som med hvad bruket i denna del stad¬
gat inom de öfriga Stånden, ville Kongl.
Majit, genom ett tydligt och för framtiden
ömsesidigt förbindande constitutionelt stad¬
gande, icke allenast åt BondeStåndet hafva
förvarat rättigheten att nämna sina Nota¬
rier, utan äfven hafva omfattat detta till¬
fälle att uti Riksdagsordningen tydligen be¬
stämma samtlige RiksStåndens äfvenledes
icke tydligen uttryckta rättighet, att sjelf-
ve utse sin Canzli-betjening i allmänhet.
Sådane, mine Herrar, voro i korthet
Konungens motiver. Vid det tillfälle, då
224 Den 6 April f. ra.
Kongl. Maj:t fattade Sitt beslut i denna
sak, bade jag icke ännu den äran att räk¬
nas bland antalet af Dess ansvarige Råd¬
gifvare; jag har blott expedierat den Nå¬
diga skrifvelsen; men med full öfvertygel¬
se skulle jag hafva biträdt det underdåni¬
ga tillstyrkande, som föregick detta beslut.
Rikets Ständers ConstitutionsUtskott
har sedermera tillstyrkt förslagets antagan¬
de, och hänskjutit det, på sätt 56 och 8i
§§. i Regeringsformen stadga, till nästkom¬
mande Ständers afgörande, under erkän¬
nande, som orden lyda, "af den visa om-
”sorg, hvarmed Kongl. Maj:t åt Dess sam¬
tycke till Rikets Ständers framställning
”gifvit en strängt constitutionel form.” —
Tre RiksStånd hafva häruti instämt, och,
märkom det noga, deribland det Stånd,
hvilket frågan nu egentligast rörer, och
som först bragt den å bane. Ridderskapet
och Adeln åter, har, genom votering, för¬
klarat för dess gemensamma tankar de an¬
märkningar, som af åtskillige talare, vid
föredragningen af Utskottets första Memo¬
rial, dervid blefvo gjorde, samt har, till
följe deraf, hänvisat dessa anmärkningar
till Utskottet, som, då det icke kunnat sam¬
manjemka Ridderskapets och Adelns med
de tre öfriga Ståndens åsigter alldeles oför¬
enliga tankar, nu hemställer, huruvida Rid¬
derskapet och Adeln täckes foga sig efter
Med-
Den 6 April f. m.
MedStånden, låta anmärkningarne förfalla,
och öfverlemna det Nådiga Förslaget till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riks¬
dag.
För Ridderskapet och Adeln återstår
det således i dag alt bestämma, huruvida,
oaktadt de af Utskottet afgifne och nyss
uppläste ytterligare upplysningar, Ridder¬
skapet och Adeln dock skulle vilja förblif¬
va vid resultatet af den första voteringen;
— huruvida Ridderskapet och Adeln an¬
ser med sin öfvertygelse och sin känsla
förenligt, att i en fråga, sådan som den¬
na, qvarstå som det ensamma hindret för
hvad Konungen i den bästa afsigt föresla¬
git och MedStånden utan minsta betänklig¬
het bifallit; —■ eller huruvida Ridderska¬
pet och Adeln icke heldre vid detta till¬
fälle skulle vilja gå allas billiga önsknin¬
gar till mötes genom ett begifvande, hvil¬
ket komme att innebära ett nytt vedermä¬
le af de upphöjda, lugna och fördomsfria
tänkesätt, som på detta rum alltid i läng¬
den gjort sig gällande. Måhända kan så¬
ledes utan förmätenhet den förmodan ut¬
tryckas, att mera än en bland de Ledamö¬
ter af denna vördnadsvärda Samling, sorn
icke ursprungligen delat min öfvertygelse
om ämnet, likväl vid närmare öfvervägan¬
de af det nu utredda förhållandet, icke
torde tveka, att uppoffra en åsigt, hvilken
19 H. i5
2a6
Den 6 April f. m.
åtminstone för mig visar sig såsom blott
theoretisk, för alt sålunda bidraga lill hvad
vi säkerligen adla i detta ögonblick lifligast
önska och lifligast böra önska: större be¬
stämdhet och klarhet i ett mindre tydligt
grundlagsstadgande, samdrägt och förening
i RiksStåndens öfverläggningar och beslut.
Som likväl en motsatt utgång af den¬
na öfverläggning kan vara möjlig, anhåller
jag vördsammast, att få yttra några ord
om följderne, sådane som de åtminstone
framställt sig för mitt omdöme.
Frågan skulle 1 denna händelse, en¬
ligt 56 §. Regeringsformen, slutligen blif¬
va öfverlemnad till ett förstärkt Constitu-
tionsUtskott. I sammanjemkningSväg tor¬
de likväl delta sistnämnda Utskott lika li¬
tet kunna uträtta, som det egentliga Con-
stitutionsUtskottet, ty de liufvudsakligaste
skiljaktigheterne angå icke här blotta re-
dactionsförslag, hvilka kunna modifieras och
jemkas, — de angå sjelfva hufvudfrågan,
betraktad från rakt motsatta synpunkter.
De fleste af de anmärkningar, dem Ridder-
skapet och Adeln förklarat för dess gemen¬
samma tankar, innebära nemligen i sjelfva
verket afstyrkande af ConstitutionsUtskot-
tets yttrande, och således indirekte af Kgl.
Maj:ts Nådiga Proposition; de tre öfriga
Ståndens mening innebär deremot ett be¬
stämdt bifall. Det förstärkta Utskottet, som
Den 6 April f. ni. 227
livarken får nedlägga frågan eller å nyo hos
Rikets Ständer anmäla de oförenliga skilj-
aktiglieterne, skulle således blifva satt i
nödvändighet, att rösta öfver sjelfva grund¬
principen af förslaget; och om resultatet
af omröstningen blefve nekande, skulle ett
utlåtande uppkomma, som väl stod i strid
med ConstitulionsUtskottets yttrande, men
som dock ej kunde leda till någon påföljd,
enär 81 §. tydligen och bestämdt stadgar,
att om ConstitutionsUtskoltet tillstyrker
hvad Konungen föreslagit, skall frågan hvi¬
la lill nästa Riksdag, då Rikets Ständer
skola sitt beslut derom fatta. Om det tor¬
de få tagas för afgjordt, att Grundlagens
syftemål möjligen kan vara, att en mängd
invecklade former skola genomgås, endast
för att frambringa ändamålslö,sa resultat,
som här blefve händelsen, drager jag af allt
detta den slutföljd, att de i 56 §. omnämn¬
de sammanjemkningsåtgärder, som till sin
natur endast äro förberedande, också en¬
dast kunna hafva till föremål en förening
af olika redactionsförslag, men ingalunda
sådane anmärkningar, hvilka åsyfta att för¬
kasta eller ändra grund-ideen af förslaget;
och denna tolkning ingriper icke på min¬
sta sätt i Rikets Ständers beslutande rätt,
ty Ständerne hafva full och öppen rätt, att
vid nästa Riksdag afslå Konungens förslag;
men alt vid denna Riksdag, i form af an¬
märkningar, på förhand tillintetgöra det,
15
2^8
Den 6 April f. m.
tror jag Icke kunna stå tillsammans med
våra närvarande Grundlagars ord och anda;
och på de grunder jag nu haft äran anföra,
tillstyrker jag således bifall till den fram¬
ställning, som utgör slutmeningen af Con-
stilutionsUtskottets Memorial.
Jag har nu kommit till conclusionen;
men jag utber mig dock vördsammast, att
få till besvarande upptaga några af de in¬
kast, som blefvo gjorde, då frågan sista
gången förevar hos Ridderskapet och Adeln.
Det har blifvit yttradt, att 52 §. Re¬
geringsformen blifvit förbisedd vid redac-
tionen af det Nådiga Förslaget. Jag skul¬
le erkänna vigten af detta argument, om
icke andra bestämda grundlagsstadganden
motsade denna restrictiva tillämpning af
52 §. . Vöre den riktig, skulle Konungen
blott kunna nämna LandtMarskalk, Talmän
samt Secreterare för BondeStåndet. Nu til¬
lägger dock RiksdagsOrdningens 23 §. Ko¬
nungen rättighet, att nämna Vice Talmän,
och enligt 35 §. utnämner Konungen Hem¬
liga Utskottets Secreterare och Betjening.
Konungen kan således nämna andra till
Riksdagspersonalen hörande, än blott dem
52 §. Regeringsformen uppräknar.
Det har vidare blifvit anfördt, att det
åsyftade förtydligandet af 24 i§. i sjelfva
verket skulle göra den otydligare, i hvad
frågan om RiddarhusSecreterarens utnäm¬
Den 6 April f. m.
229
ning beträffar. Denna ytterligare otydlig¬
het, i händelse den som sådan bör anses,
är likväl af den första, och nu till rättel¬
se föreslagna, alldeles oberoende, och jag
tillåter mig härvid den allmänna anmärk¬
ning, att jag omöjligen kan inse, hvarföre
icke en otydlighet skall kunna rättas, der¬
före att bredvid densamma en annan skul¬
le råka att qvarstå, likasom om man fruk¬
tade, att den sednare skulle mera falla i
ögonen, derföre att den lemnades ensam.
Men äfven denna påföljd, hvilken dock en¬
dast borde föranleda till en ytterligare rät¬
telse, tror jag icke här vara att befara, ty
4g §. RiddarhusOrdningen stadgar, huru
RiddarliusSecreteraren utnämnes, och den¬
na §. kan icke ändras utan genom Konun¬
gens samt Ridderskapets pcb Adelns gemen¬
samma beslut.
Jag vill ej vidare upptaga en dyrbar
tid med att genomgå de öfriga anmärkning
garne, utan jag inskränker mig för det när¬
varande inom att anhålla om Herr Gref-
vens och LandtMarskalkens proposition, att
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, under in¬
stämmande med de öfrige Stånden, ville till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag,
efter 56 och 81 §§. Regeringsformen, öf¬
verlemna Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande Nå¬
diga förslag till tillägg i 24 §. Riksdags¬
ordningen.
Den 6 April f. m.
Friherre Anckarswärd: Att ett Riks¬
stånd äger emot ConstilutionsUtskottets för¬
slag göra anmärkningar tror jag förra gån¬
gen så fullständigt utreddes, och har dess¬
utom i Herr Cederschjölds reservation blif¬
vit så omständligt utveckladt, att ett åter¬
upprepande deraf skulle vara alldeles öf¬
verflödigt; utan får jag i detta afseende
blott hänvisa Herr Lefren till dessa ut¬
vecklingar af frågan. Men hvad beträffar
den bevisning 2:ne Ledamöter trott sig fin¬
na mot mig uti mitt yttrande örn 52 §. ;
så får jag förklara, att en så besynnerlig
argumentation knappast lärer af någon an¬
tagas, eller att det starkaste bevis för ruin
satts skulle kunna blifva ett bevis emot
densamma. Om jag yttrat, att de perso¬
ner, som ej bestämt uppräknas i grundla-
garne alt af Konungen utnämnas, skola af
Stånden sjelfva väljas, så måste detta mill
yttrande hämta ett ytterligare stöd dera'-,
alt Kongl. Majrt ej utan en särskilt undan¬
tagslag i 29 §. Riksdagsordningen, kunde
tro sig äga rättighet utnämna vice Ordfö¬
rande hos Adeln och vice Talmän inom de
öfrige Stånden. Hade förhållandet varit ena¬
handa med BondeStåndets Notarier, så ha¬
de fråga om dem säkerligen icke uppstått.
Jag tror således, att man i det citerade
förhållandet finner mera stöd för mig, än
mot mig; och man torde således finna, alt
jag icke handlat inconseqvent. Nu är ej
fråga om saken, utan ,om dess behandling,
Den 6 April f. m.
23l
och äfven i det afseendet åberopar jag Herr
Cederschjölds reservation. Hela olyckan el¬
ler villervallan uppkommer från Constitu-
tionsUtskottets tysta pluralitet, som bestod
af ii personer. Minoriteten, som likväl
talade, utgjorde 10 personer. Nu är saken
således så nära, att då jag slutar mig till
dessa io, äro ii mot ii i opinionsväg. De
10 talande måste likväl hafva mera för sig,
än de 11 tigande, ty dessa sednare kunna
väl icke med sin omotiverade tystnad sär¬
deles inverka på Ridderskapet och Adeln.
Utskottet har aldig bestridt Ridderskapet
och Adeln rättigheten att tillgodonjuta den
hänvisning till förstärkt Utskott, som Grund¬
lagen lemnar oss, för att få våra gemen¬
samma tankar jemkade. Jag erkänner, att
saken är af mindre vigt, men såsom eu
öfnings utväg vid tillämpandet af våra grund¬
lagar vore den ej onyttig, ernedan Consti-
tutionsUtskpttet korn i tillfälle att se, hu¬
ru ett förstärkt ConstitutionsUtskott hand¬
lar i en fråga, hvaruti ConslitutionsUtskot-
tet uraktlåtit att yttra sig; följden kunde
måhända blifva, att närvarande och kom¬
mande ConstitutionsUtskott komme att yt¬
tra sig i förväg, för att undvika hjelp af
förstärkt Utskott.
För att i sjelfva saken fä en fullstän¬
digare vägledning, än den jag kan åstad¬
komma, anhåller jag om uppläsning af Herr
Cederschjölds särskildta tanka, uti hvilken
Den 6 April f. m.
jag instämmer. Jag tror, att den behand¬
ling lian föreslagit, är den bästa.
I anledning häraf upplästes Herr Ceder-
schjölds, Pehr Gustaf, den 3i sistlidne Ja¬
nuarii afgifne, Utskottets Memorial bifoga¬
de, Reservation.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken tillkännagaf, att plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
alt fortsättas.
Grefve Posse_, Arvid: Det synes mig
nära bedröfligt, att, vid yide Riksdagen se¬
dan vår grundlags antagande, frågor om
ordningen för målens behandling skola ut¬
göra föremål för lifligare och längre de¬
batter än de, som angå fäderneslandets
mest angelägna ärenden. Detta är så myc¬
ket obegripligare, då mer än 20 år bordt
vara tillräckliga för att bibringa oss den
enkla kunskapen, att grundlagarne skola
efter deras ordalydelse tillämpas, och cj
efter hvars och ens enskildta omdöme om
deras anda och mening, eller med andra
ord: efter hvars och ens godtycke. I fö¬
revarande fall kan jag ej neka, att Consti-
tutionsUtskottet till betydlig del gifvit an¬
ledning till den villervalla, hvaruti vi nu
befinna oss. Utskottet har i början af Me¬
morialet antydt, att enligt 81 §. Riksdags¬
ordningen en af Kongl. Maj:t föreslagen,
af ConslilutionsUtskottet tillstyrkt, grund¬
Den 6 April f. m.
233
lagsförändring ovilkorligen bör hvila intill
nästa riksdag; men mot slutet låtit oss ana,
att ett förstärkt ConstitutionsUtskott kunde
komma ifråga. Båda behandlingssätten kun¬
na icke vara rätta; hvilketdera som är det,
borde af Utskottet hafva blifvit utredt. Men
i brist häraf har jag sökt för mig utreda
förhållandet, och funnit, att om Ridder-
skapets och Adelns gemensamma tankar å-
syftadc en redactionsförändring, kunde möj¬
ligen målet förvisas till afgörande af för¬
stärkt Utskott, helst, enligt Herr Ceder-
schjölds uppgift, så förut blifvit practiseradt.
Men nu innefatta anmärkningarne, att lag¬
förslaget är onyttigt, onödigt eller vådligt,
d. v. s. med andra ord bör afslås. Vid
sådant förhållande hade Utskottet bordt
svara, att då så väl enligt 81 som 56 §.,
en Kongl. Proposition om grundlagsförän¬
dring, som af ConstitutionsUtskotlet blif¬
vit tillstyrkt, icke får vid första Riksdagen
afslås, men de gjorde anmärkningarne en¬
dast afse sådant afslag, kunde Utskottet ej
till pröfning dem upptaga. Detta hade va¬
rit rätta svaret, och om vi erhållit det, ha¬
de vi måhända undvikit all obehaglig dis-
cussion i ämnet. Jag föreslår således, att
Memorialet må blifva lagdt till handlingar-
ne, samt att Herr Grefven och LandtMar-
skalken måtte förklara, att enligt 8i §. Riks¬
dagsordningen förslaget kommer att intill
nästa riksdag hvila. Jag gör det så myc¬
ket helldre, som jag instämmer i Friherre
a34
Den 6 April f. m.
Anckarswärds önskan, att Ridderskapets och
Adelns tankar må äga någon vigt och vär¬
de; men hvilka egenskaper de alldeles skul¬
le förlora, om till följd af Ridderskapets
och Adelns beslut frågan öfverlemnades till
förstärkt ConstitulionsUtskott, som säker¬
ligen genast skulle upptäcka, att Ridder-
skapet och Adeln yrkat en sats, hvaröfver
Utskottet, ställande sig grundlagarne till
efterrättelse, icke kunde votera. Ett till-
kännagifvande härom till samtelige Riks-
Stånden, som snart komme till Allmänhe¬
tens kunskap, skulle visserligen icke gifva
vigt och värde åt Ridderskapets och Adelns
tankar.
Herr Hjerta j Gustaf: Det är visserli¬
gen bedröfligt, att vi på 7:de Riksdagen,
efter det vårt Constitutionella samhällsskick
inträdt, behöfva inlåta oss i en strid, der
det rätta tyckes vara så lättfattligt, som
här; men sådant härrörer otyifvelagtigt af
våra formers bristfällighet. Lagstiftaren,
som likväl insett, att enhet i besluten af
våra fyra RiksStånd ej alltid vore att på¬
räkna, har derföre uttänkt ett medel alt
tillvägabringa öfverensstämmelse i Ständer-
nes på fyra olika rum fattade beslut, och
detta medel består uti, att genom förstärkt
Utskott sammanjämnka RiksStåndens stri¬
diga beslut, enär a:ne Stånd stannat emot
2:ue Stånd. Uti Grundlags- och Bevill-
ningsfrågor behöfves till och med ej mera,
Den 6 April f. m.
n35
än alt ett Stånd är af olika mening, för
alt genom förstärkt Utskott kunna tillvä¬
gabringa ett annat beslut, än de 3:ne öf¬
riga Stånden fattat. Utgående från denna
grundsatts anser jag i detta fall det vara
ett förstärkt ConstitutionsUtSikottj som i
81 §• Regeringsformen menas med ordet
ComtitutionsUtskott. Att ett sådant cor-
rectiv finnes, torde ingen bestrida såsom
nödvändigt. Jag tror tillfället att begagna
det, nu vara inne. Då jag vågar hoppas,
att Ridderskapet och Adeln ej frångår sitt
en gång i denna fråga fattade beslut, bör
Conslitutions-Utskottet derom underrättas
för att uppsätta den proposition, hvaröf¬
ver röstas skall af det förstärkta Constitu-
tionsUtskottet. Sedan denna omröstning för
sig gått, uppstår det fall, att om plurali-
telen tillstyrker bifall den Kongl. Pro¬
positionen, förfaller ali vidare öfverlägg¬
ning derom vid denna Riksdag, och frå¬
gan kommer att hvila till nästa Ständers
afgörande; men om åter det förstärkta Con-
stitutionsUtskoltet instämmer uti den af
Ridderskapet och Adeln förut uttryckta ge¬
mensamma tanka, eller att någon åtgärd
till grundlagsförändring icke i anledning af
ifrågavarande Kongl. Proposition erfor¬
dras; så kunna Ständerne antingen genast
denna Proposition afslå, eller ock afgöra,
alt de vilja öfver densamma å nästföljande
Riksdag besluta; och om dervid anie Stånd
stanna emot två, blir frågan till nästa Riks¬
236
Den 6 April f. m.
dag uppskjuten. — Jag vill visserligen med¬
gifva att jag lika med Friherre Ankar-
swärd anser hufvudfrågan, eller om Ko¬
nungen hädanefter skall tillsätta Ståndens
tjenstemän, mindre vigtig; emedan jag är
öfvertygad, att det aldrig mera skall kom¬
ma i fråga. Jag anser hela denna Kongl.
Proposition, hvarom vi nu så mycket or¬
da, såsom det sista exemplet på ett för¬
kastligt, och, som jag hoppas, redan för-
kastadt system. Jag minnes, huru vid 1823
års Riksdag vi i StatsUtskottet emottogo
tillika med en Kongl. Proposition i ett icke
mindre vigtigt ämne, än förenkling af upp¬
hörden, och redovisning för vår beskatt¬
ning, ett helt hästlass med bundtade pap¬
per, och att hela denna fråga ej var när¬
mare utredd, än att, som orden lydde:
”K. M. vill härmed hafva i Nåder öfver-
”lemnat medföljande Handlingar åt Rikets
”Ständers Statsutskott till den åtgärd, som
”kan finnas nödig/’ Jag minnes, huru vi
vid den Riksdagen under sysslosättning med
de angelägnaste ärenderne, allt jämnt in-
qvietterades med frågor, som angick Rege¬
ringens prerogativer, dem vi alltid beskyll¬
des för att vilja träda för nära. Jag hop¬
pas, att vi hädanefter få vigtigare och me¬
ra utredda Propositioner från Regeringen,
så att vi icke behöfva tumma på Grund¬
lagen, hälst i sådana frågor, som denna,
der lagen är tydlig, och ingen fordrat,
alt ansvar för gamla förseelser skall äga
D e n 6 April f. nj.
rum. Jag skulle gerna gå in på Grefve
Posses förslag, alt lägga Memorialet till
Handlingarne, om jag ej ansåg det nöd¬
vändigt, att stadga ett exempel på, huru
man kan erhålla ett correctif emot Consti-
tutionsUtsk ottes origtiga åsigter. Derföre
anser jag det vara vigtigt, att begagna detta
tillfälle, för att visa, alt det ej är det gamla
ConstitutionsUtskoltels, eller dess tigande
pluralitets, bestående af ir personer, å-
sigter, utan Ståndens egna tankar i denna
fråga, som Ridderskapet och Adeln vill
hafva uttryckt. Af denna anledning för¬
enar jag mig med Friherre Anckarswärd,
och önskar, att Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandlMarskalken ville göra pro¬
position i enlighet med hvad bemälte Fri¬
herre yrkat.
Herr Lefren: Lika med Friherre An¬
karsvärd förundrar det mig, att Constitu-
tionsUtskottets pluralitet varit tyst, och ej
utvecklat sina åsigter med några från Grund-
lageri hämtade skäl. I hufvudsaken är jag
deremot ense med Grefve Posse. Jag skulle
derföre icke vara vidlyftigare i ämnet, om
ej den siste värde Talaren yttrat en satts,
den jag ansett böra vederläggas. Han har
nemligen tydt 81 §. i RegeringsFormen så,
att med ordet ConstitutionsUtskott der skulle
menas icke annat, än förstärkt Constitu¬
tionsUtskott. Herr Hjerta har rätteligen
anfort, att förstärkt Utskott, utom i Grund¬
a38
Den 6 Apfil f. m.
lags- och Bevillnings-frågor icke kan äga
rum, utan då 2:ne Stånd stannat i olika be¬
slut mot 2 Stånd; men jag hemställer till
den värde Talaren sjelf, om ej det Förstärkta
Utskottet vid sådane tillfällen afgör med
Ständernas rätt. Jag hoppas, att Talaren
ej nekar denna premiss, och derifrån le¬
der jag mig till bevisning af, att med or¬
det ConstitulionsUtskott i 8i §. Regerings-
Formen menas det vanliga, och ej något
förstärkt ConstitutionsUtskott. Det står i
denna ”Afstyrker Utskottet Konungens
”proposition, då må Rikets Ständer genast
”kunna antingen denna Proposition afslå,
”eller ock afgöra, att de vilja öfver den-
”samma å nästföljande Riksdag besluta; gäl¬
dande i detta fall 3 Stånds mening, och,
”om 2 Stånd stanna emot 3, deras, som
”beslutet uppskjutit." Det måste således
vara ett nonsens, att Förstärkta Utskottet
först skulle afgöra med Ståndens rätt,
och att Stånden sedermera åter kunna be¬
sluta i frågan. Jag hemställer, om ej den
värde Talaren finnér sig uppmanad att
återtaga den af honom härom yttrade me¬
ning, emedan den kan inverka på framtida
discussioner vid tolkning af våra Grund¬
lagar.
Friherre Cederström, Jacob: Constitu-
tionsUtskottet har i början af Memorialet
riktigt uppfattat, att Ståndets så kallade
gemensamma tankar inneburo icke mindre,
Den 6 April f. ra.
än att den Kongl. Propositionen borde af-
slås. Här bar yttrats, att Constitutions-
Utskottets pluralitet, genom tyst bifall, va¬
rit orsak till det förhållande, som nu in¬
träffat. Det är likväl icke så. Det var un-
animiteten, som lämnade ett tyst bifall till
Konungens Förslag; men i frågan, huru¬
vida Utskottet borde motivera sitt tillstyr¬
kande, eller icke, delade sig opinionerne
i Utskottet, och pluraliteten beslöt, att ett
motiveradt yttrande borde afgifvas; vid detta
förhållande må det icke illa upptagas, om
de tio, till hvilka Herr Friherre Anckar¬
svärd sällar sig, för att bli den Elfte, äf¬
ven anses för att tigande hafva tillstyrkt
förslaget. Saken är enkel, men Utskottet
har ej behandlat den lika enkelt. Consti-
tutionsUtskottet har orätt, då det hemstäl¬
ler, om Ridderskapet och Adeln vill låta
sine så kallade gemensamma tankar förfalla.
Utskottet! har orätt, ty, efter hvad det i
början af Memorialet yttrar, hade det va¬
rit pligtigt säga, alt Ridderskapets och A-
delns särskildta yttrande ej vore af sådan
beskaffenhet, att handläggning deråt kunde
lemnäs, emedan någon sådan aldrig kun¬
nat medföra annan lagenlig påföljd, än att
förfalla. Att förkasta e.n Kongl. Proposi¬
tion till ändring i Grundlagen, oaktadt Con-
stitutionsUtskottet den tillstyrkt, dertill haf¬
va Ständerne ingen rätt, förr än vid nästa
Riksdag. Jag tror derföre icke annat vara,
att härvid tillgöra, än alt ogilla Utskottets
Den 6 April f. m.
Memorial, men i afseende på sjelfva huf-
vudfrågan, och då ingen bland Ridderska-
pet och Adeln lärer neka, att en af Ut¬
skottet tillstyrkt Kongl. Proposition skall
hvila till afgörande vid näst påföljande
Riksmöte, torde äfven få sålunda tillgå uti
ifrågavarande fall. De för Ståndets gemen¬
samma tankar kallade anmärkningar, som
här gjordes, sist ärendet förevar, innehålla
ej något förslag till förändring, och kun¬
de ej heller lagenligt göra det, då Grund¬
lagen stadgar, att frågor om förändringar
i Grundlagarne ej få väckas i Ståndets ple¬
na, och anmärkningsrätten emot Constitu-
tionsUtskottets utlåtanden i sådana frågor
är inskränkt till de fall, då Utskottet af-
styrkt ett Kongl, förslag, eller utlåtit sig öf¬
ver en af enskild Riksdagsman derom väckt
fråga. Jag anhåller om Proposition till af-
slag å Memorialet och instämmande med de
öfrige 3:ne RiksStånden i det beslut, att den
Kongl, propositionen må hvila till afgö¬
rande vid nästa Riksdag.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt j Gustaf: Jag skall ej upptaga Rid-
derskapets och Adelns tid med att yttra
mig i hufvudsaken, då nu endast är fråga
om formen för ärendets behandling. Jag
tror, att man gör bäst bålla sig vid det
egentliga ämne, som är föremål för dis-
cussionen. Jag bestrider ej, att Ridderska-
pet och Adeln har i följd af 56 §. Rege¬
rings-
Den 6 A p i- i 1 f. m.
ringsformen full rätt, att återremittera frå¬
gan till ConstitutionsUtskottet, äfven om
Blott för att bereda pröfning af Ståndets,
för dess gemensamma tanka förklarade, me¬
ning. Jag finner §. tydlig, emedan der
äfven talas om behandlingen af en Kongl.
Proposition i Grundlagsfråga, men jag hem¬
ställer, hvartill denna återremiss skulle
tjena. Ridderskapet och Adeln har redan
till ConstitutionsUtskottet öfverlemnat Stån¬
dets gemensamma tankar, dem äfven Mi¬
noriteten i Utskottet och bland dem Herr
Cederschjöld, som upptagit desamma, an¬
sett innefatta afstyrkande å Propositionen;
men då något afslag vid innevarande Riks¬
dag, å denna af ConstitutionsUtskottet till¬
styrkta Kongl. Proposition icke jGrundlags-
enligt kan äga rum, och de öfriga Stån¬
den deremot lika grundlagsenligt förklarat
^ConstitutionsUtskottets pluralitets tillstyr¬
kande af propositionen Böra hvila till nästa
Riksdag, så kan någon förstärkning af Con¬
stitutionsUtskottet till ärendets afgörande
icke komma i fråga eller möjeligen blifva
på närvarande fall tillämplig; och jag är
derföre af den åsigt, att Utskottets memo¬
rial bör läggas till Handlingarne.
Grefve Posses Arvid: Jag är förekom¬
men af Herr Lefren. Jag anmälte mig, då
Herr Hjerta talade, emedan, om de an¬
märkningar han då gjorde, varit riktiga,
19 H. 16
242
Den 6 April f. m.
hade de af mig yttrade slutsatser saknat all
grund. Herr Hjerta har nemligen påstått,
att i 81 §. Regeringsformen, menas icke
det vanliga, utan Förstärkt Constitutions-
Utskott. För att visa, att icke så är, torde
tillåtas mig, att uppläsa följande stycke ur
nämde §. der det heter: ”Vill Konungen
”hos Rikets Ständer föreslå någon ändring
”i Grundlagarne, höre Han StatsRådet och
”öfverlemne sedan Sin Proposition, jemte
”StatsRådets tankar deröfver, till Rikets
”Ständer, som genast, utan att om denna
”proposition öfverlägga, uppdrage Consti-
”tutionsUtskottetj att sitt Utlåtande derom
”till Rikets Ständer afgifva.”
Här måste ostridigt menas det vanliga
ConstitutionsUtskoltet. Vidare läses i sam¬
ma : ”Tillstyrker Utskottet hvad Konun¬
gen föreslagit, hvile frågan till nästa Riks'
”dag, då Rikets Ständer skola sitt beslut
”derom fatta.” Ordet: Utskottet måtte väl
här hafva afseende å samma Utskott, till
hvilket ärendet blifvit remitteradt, d. v. s.
det vanliga ConstitutionsUtskottet, och så¬
ledes hoppas jag, att Herr Hjertås anmärk¬
ning finnes oriktig, men den af mig yttrade
mening deremot ovederläggelig.
Grefve Frölichj David: Jag bade äf¬
ven för min del, såsom deltagande uti den
sex timmars långa debatt, hvilken, då frå¬
gan här sist förevar, ägde rum, ämnat att
Den 6 April f. m. 2^3
i dag närmare utveckla mina åsigter öfver
det märkvärdiga Memorialet, meli då jag
liört, att äfven de, som varit af motsatt
tanka med mig, ogilla detsamma, förbigår
jag alla critiska anmärkningar deröfver, som
skulle haft för ändamål, att ådagalägga ibland
annat origtiga citationer ur Ständernas skrif¬
velse i ämnet vid förra Riksdagen. Jag
inskränker mig nu till formen för den be¬
handling, som Ridderskapet och Adeln går
att taga, för att vinna slut i denna sak.
Man har fäst sig vid skillnaden emellan
att afstyrka och af slä ett Konungens Grund-
lagsFörslag. Grefve Posse har förklarat
omöjligheten, att nu afslå den Kongliga
Propositionen. Jag medger det vara rätt.
Om fråga vore att företaga något sådant,
skulle jag äfven sätta mig deremot, men
jag kan ej linna, derest man vill hålla sig
vid tydliga ordalagen, hvilket jag för min
del alltid gerna gör, huru man kan komma
till en sådan slutsats. Det måtte vara tyd¬
ligt, att, då Ståndet ej vill tillstyrka bi¬
fall å den Kongliga Propositionen, Ståndet
måtte äga rätt, att, vid debatteringen der¬
om, afstyrka densamma, men deraf följer
ej, att Ståndet de facto afslår propositio¬
nen. Härpå livälfver sig hela frågan, och
då Herr Grefve af Wetterstedt sagt, att
han för sin del ej skulle finna det vara
orätt, att förstärka ConstitutionsUtskottet,
om han deraf kunde inse någon påföljd,
16®
»44
Den 6 April f. ra.
får jag förklara, att jng finner deraf upp¬
stå någon påföljd, den nemi. att om För¬
stärkta ConstitulionsUtskottet finner de an¬
märkningar, som Ridderskapet och Adelil
sist behagade förklara för deras gemensam¬
ma tankar, vara riktige, så händer det, att
Förstärkta ConstitutionsTJtskottet, icke sorn
det vanliga Constitutionslltskottet nu gjort,
tillstyrker bifall å den Kongliga Proposi¬
tionen, utan i stället afstyrker densamma.
Propositionen blir derföre icke afgjord eller
afslagen, enär sådant endast tillkommer de
härnäst sammanträdande Ständer. Jag fin¬
ner frågan så klar, att all sammanbland¬
ning af orden afstyrka och afståf ej borde
förvilla Ridderskapet och Adeln, att fatta
ett beslut, som vore stridande mot hvad
Ståndet en gång förklarat utgöra dess ge¬
mensamma tankar. Jag anhåller, att Me¬
morialet mätte ogillas, emedan det ej ve¬
derlagt de anmärkningar i sak, som inne¬
fattas i de tankar Ridderskapet och Adeln
förklarat för Dess gemensamma, och att
sådant måtte föranleda till frågans behand¬
ling af ett Förstärkt ConstitutionsUtskott,
derefter frågan kommer att definitift afgö-
ras vid näst infallande Riksmöte.
Herr Hjerta: Jag kan ej lika med Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt inse,
huru någon återremiss till det vanliga Con-
stitutionsUtskottet kan komma i fråga; men
jag instämmer med Grefve Frölich i sista
Den 6 April f. m.
245
meningen af dess yttrande, alt ett För¬
stärkt ConstitutionsUtskott Lör uppdragas
behandlingen af delta ärende, så att Rid-
derskapets och Adelns gemensamma tankar
antingen blifva afstyrkte eller tillstyrkte.
Om det Förstärkta Utskottet da afgifver ett
tillstyrkande Utlåtande, förekommer icke
vidare öfverläggning i ärendet under denna
Riksdag; äfvensom, i fall af ett afstyr-
kande, och om två Stånd stadna emot två,
frågan uppskjutes till afgörande vid nästa
Riksdag, då alla fyra Stånden definitift
komma alt yttra sig öfver den Kongliga
Propositionen. På denna grund anser jag
ingen vådlig princip hafva blifvit af mig
yttrad, då jag sagt, alt detsamma gäller
för Förstärkt som för vanligt Constitutions-
Utskott. 56 §. omtalar tydligt, huru för¬
stärkt ConstilulionsUtskott skall tillsättas,
och en sådan fråga, som denna, der afgö-
ras. Jag föreslog derföre, alt Memorialet
måtte återremitteras till det nu varande
ConstilutionsUtskottet, på det ärendets be¬
handling af Förstärkt ConstitutionsIJtskott
må kunna tillvägabringas.
Grefve HamiltonJohn: Jag anhåller,
alt Herr Cederschjölds yttrande i Consti¬
lutionsUtskottet af den 5 sistlidne Febru¬
arii måtte uppläsas.
I anledning häraf upplästes Herr Ce¬
derschjölds den 5 sistlidne Februari uti
246
Den 6 April f. m.
ConstitulionsUtskottet afgifne, vid Utskot¬
tets förevarande Memorial bifogade, ytt¬
rande.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner>
idolph Göran: Jag hade ej tänkt i detta
ämne upptaga Ridderskapets och Adelns
tid, enär frågan blifvit så väl utredd af
Herr Grefve Posse och Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt, men då jag
nu hör den sats yrkas, att ett Constitutions-
Utskott, som en gång tillstyrkt bifall å en
Konglig Proposition, skall förstärkas, för
att tillvägabringa ett afslag derå, och att
följagteligen tvänne stridiga utlåtanden öf¬
ver en och samma fråga, båda i Constitu-
tionsUtskottets; namn afgifna, skulle komma
att hvila till nästa Riksdag för att då Grund-
lagsenligt behandlas, kan jag ej tillbaka-
hålla min öfvertygelse, att jag häruti finner
en fortsättning af dessa anmärkningsvärda
försök att misstyda Grundlagarne, hvari¬
genom man dels förklarat för tydligt, hvad
som icke var det, dels vid andra tillfällen
velat gifva åt Grundlagen en tolkning stri¬
dande emot dess bokstafliga föreskrift, och
att jag tror, att på sådant sätt all säkerhet
skall rubbas för beståndet af de genom
Grundlagen stadgade förhållanden, och fri¬
hetens undergång således beredas. Jag må¬
ste derföre protestera emot alla sådana för¬
sök, och då Konungen, vid detta tillfälle,
gått Rikets Ständers önskningar till mötes,
Den 6 April f. m. 247
icke allenast genom ett Förslag till Grund¬
lagens förtydligande, utan äfven, genom
ett i förhand gjordt begifvande, kan jag ej
annat än yrka, att ConstitutionsUtskottets
Utlåtande, sorn tillstyrker bifall å Konun¬
gens nådiga Proposition, måtte enligt Grund¬
lagens föreskrift blifva hvilande till afgö¬
rande vid nästa Riksdag, såsom de trenne
öfrige RiksStånden redan beslutat.
Herr Rosenblad , Bernhard: Äfven jag
bar reminiscencer, ehuru ej från längre tid
tillbaka än denna Riksdag, och äfven denna
debatt. När jag nu sett försök göras, att
godtyckligt tolka Grundlagen efter enskildta
åsigter, har min uppmärksamhet ännu mera
blifvit fästad på nödvändigheten af, att
strängt bålla sig vid det visa Stadgande i
83 §. af vår Regeringsform, som bjuder,
att Grundlagarne skola efter deras ordaly-
»- delse i hvarje serskildt fall tillämpas. Vi
kunna af vår egen historia hämta flera ex¬
empel Lill bevis på vigten af denna sats.
För icke mer än Ettllundrade år sedan ha¬
de vi en Grundlag, som stadgade, att
Rikets Råd blott skulle räda, och Konun¬
gen styra med Råds råde, icke Rikets Stän¬
der; men denna Grundlag tolkades så länge
efter enskilda åsigter, att en af Rådets plu¬
ralitet använd Stämpel med Konungens
namn, mot Konungens vilja, gaf kraft åt
Kouungsbud,;alt ombytlig» majoriteter
iuom RiksStåiiifen och Secreta Utskottet till-
248
Deri 6 April f. m.
ägnade sig oinskränkt magt öfver RiksSty-
relsen, och att slutligen den ig Augusti
1772 af liela Svenska Folkets önskningar
framkallades.
Jag erkänner riktigheten af den grund¬
sats, alt sådane Tjenstemän, som Notarier,
böra tillsättas af det Stånd, hvartill de
höra, och jag tror, att detta äfven föran-
ledt Konungen, att nu, i sanning för för¬
sta gången, gå Ständernas önskningar till
mötes, så fort cle för honom blifvit fram¬
lagda. Man har ansett, att genom erkän¬
nande af nödvändigheten, att förtydliga 24
§. i Riksdagsordningen, våda skulle upp¬
komma, derigenom att man då kunde hafva
ansetts erkänna den sats, att allt hvad som
ej uttryckeligen vore förbudit, vore tillåtit.
Vöre slutsatsen riktig, skulle jag ock mot-
strida den föreslagna förändringen, men,
mine Herrar, här finnes en annan vida-*
kraftigare grund, hvarpå Konungens rätt
att tillsätta BondeStåndels Notarier hvilar,
nemligen heij dens > så länge denna ej af
uttryckligt laghud blifvit upphäfven. Då
1810 års Riksdagsordning stiftades, tillsatte
Konungen dessa Notarier, och denna Grund¬
lag gjorde deri intet hinder. Må jag här
få återkalla efterdömet af det Land, der
Konstitutionel frihet troligen slagit de dju¬
paste rötter — af England. Der gäller såsom
orubblig grundsats — häfd ens rätt, till dess
den af skrifven Lag blifvit upphäfven, och
Den 6 April f. m.
24o
jag mäste medgifva, att jag endast i anta¬
gandet af denna grundsats, finnér säkerhet
mot godtycket, då ingen Lag kan vara så
bestämd,- så upptagande alla möjliga fall,
att den icke kan vrängas.
För att visa, huru orätt Herr Hjerta
tolkar Grundlagen, anhåller jag, att ur 56
§. i Regeringsformen få uppläsa det, som
deri handlar om Förstärkt Constilutions-
Utskott. Det lyder nemligen: ”Utskottet
”åligger då, att samtelige RiksStåndens tan-
”kar till ett helt utlåtande i möjligaste
”måtto sammanjemka, och, om oförenliga
”skiljagtigheter finnas, dem derjemte till
”samteliga RiksStåndens behandlande an-
”mäla. Förena sig derefter samtelige Riks-»
”Stånden om ett enahanda utlåtande, hvile
”det till ett slutligt antagande eller förka¬
stande på tid och sätt, som ofvan före-
”skrifne äro. Blifva åter något Stånds tan-
”kar i någon eller några delar skiljagtige
”från de öfrigas, och samma Stånd sig icke
”efter de öfrige fogar; varde Constitutions-
”Utskottet, genom val af RiksStåndens ple-
”na, till slutlig jemkning förstärkt till ett
”antal af tjugo personer af hvarje Stånd,
”hvilka genom samfälld, icke efter Stånd
”anställd, omröstning skiljaktigheterne för-
”ena, och det dymedelst fullständigt be-
”redde utlåtande hvile sedan till Rikets
”Ständers afgörande, som ofvan sagdt är.”
Det är således först, sedan sammanjemk-
25o
Den 6 April f. m.
ning af RiksStåndens tankar icke kunnat
ske, och öfrige här föreskrifne åtgärder
blifvit iagttagne,som Förstärkt Constitutions-
Utskott kommer i fråga. Härmed må det
tillåtas mig, att jemföra 81 §. af samma
Grundlag, der det heter: ”Vill Konungen
”hos Rikets Ständer föreslå någon ändring
”i Grundlagarne, höre Han StatsRådet, och
”öfverlemne sedan Sin Proposition, jemte
”StatsRådets tankar deröfver, till Rikets
”Ständer, som genast, utan att om denna
”proposition förut öfverlägga, uppdrage
”ConstitutionsUtskottet, att sitt utlåtande
”derom till Rikets Ständer afgifva. Till¬
styrker Utskottet hvad Konungen föresla-
”git,” — således innanfråga omFörstärktCon-
stitutionsUtskotts tillvaro ägt rum, — ”hvile
”frågan till nästa Riksdag, då Rikets Stän-
”der skola sitt beslut derom fatta. Afstyr-
”ker Utskottet Konungens proposition, då
”må Rikets Ständer genast kunna antingen
”denna proposition afslå, eller ock afgöra,
”att de vilja öfver densamma å näst föl¬
jande Riksdag besluta; gällande i detta
”fall tre Stånds mening, och, om två Stånd
”stadna emot två, deras, som beslutet upp¬
skjutit.” Äfven här föreskrifves således
en åtgärd, som bör vidtagas, innan För¬
stärkt ConstitutionsUtskott kan komma i
fråga, hvilket först då inträffar, när i an¬
ledning af det enkla Utskottets utlåtande
olika beslut inom RiksStånden blifvit fat¬
tade. Man lärer således emot Regerings-
4
Den 6 April f. m.
Formens 83 §., icke i den 81 kunna in-
practisera ett Förstärkt ConstitutionsUtskott;
och förenar jag mig, hvad den förevaran¬
de frågans behandling angår, med Grefve
Posse.
Friherre Cederström: Det är egenteli-
gen af Herr Hjertås och Grefve Frölichs
anmärkningar, som jag finner mig uppma¬
nad, att till desammas vederläggande upp¬
taga några ögonblick. Dessa Herrar hafva
trodt, att ett ConstitutionsUtskotts Utlå¬
tande ej vore annat, än ett vanligt Utskotts,
och kunde på samma sätt, som det, brin¬
gas till afgörande. Sådant är dock i rak
strid emot Grundlagen. ConstitutionsUt-
skottet har redan yttrat sig i hufvudfrågan,
och tre Stånd hafva bifallit dess åsigter
deraf. Endast genom ett Förstärkt Consti¬
tutionsUtskott kan någon ändring deri till-
vägabringas, men den mening det uttalar
förblifver Rikets Ständers beslut, emedan
det Förstärkta Utskottet afgör med Stän¬
ders rätt. Likvist skall en Konglig Pro¬
position om Grundlagsförändring, enär den
blifvit af ConstitutionsUtskottet tillstyrkt,
först å nästa Riksdag till Ständernes afgö¬
rande upptagas. Om nu det genom Nämd
förstärkta ConstitutionsUtskottet afstyrkte
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, skulle
detta afstyrkande, efter de ofvannämde vär¬
de Ledamöternes mening, hvila lill afgö¬
rande vid nästa Riksdag. Det är dock så
252
Den 6 April f. m.
mycket mindre rätt, som om en Kongl. Pro¬
position blifvit ;if ConstilutionsUtskottct af-
styrkt, kan den genast vid samma Riksdag
af Ständerne afslås. Jag anser derföre icke
möjligt, att någon sådan proposition, som
dessa Herrar åsyftat, kan framställas, utan
måste denna af Konungen väckta fråga om
ändring i Grundlagen hvila till afgörande
vid nästa Riksmöte.
Friherre Anckarsvärd: Jag skall ej vid¬
lyftigt uppehålla mig vid sjelfva hufvud-
ämnet, utan blott fästa mig vid Constitu-
tionsTJtskottets Memorial. Jag föreställer
mig nemligen ConstitutionsUtskottet, som
en Auctoritet, hvilken ej afgifver Utlåtan¬
de, innan den fullständigt behandlat frågan,
och då bade Utskottet bort först hos Rid-
derskapet och Adeln göra framställning om
tankarnes slutjemkning genom Förstärkt Ut¬
skott, innan någon anmälan skedde bos
de öfrige Stånden. Detta är hvad jag yr¬
kar måtte sättas i verkställighet, och jag
hoppas, att Ridderskapet och Adeln är så
consequent, att Ståndet vidblifver, hvad
som sist förklarades för Ståndets gemen¬
samma tankar, samt öfverlemnar ärendet
till behandling af Förstärkt Constitutions-
Utskott, enligt 56 §. i RegeringsFormen.
I afseende å hvad af en värd Ledamot blif¬
vit yttradt om begäret, att förtydliga
grundlagarne, der de redan voro nog tyd¬
liga, så har han visserligen åberopat eli
Don 6 April f. ta.
253
kraftigt exempel, det jng dock af grannla¬
genhet vill förbigå, under den enkla an¬
märkning, att efterdömet härvid visat sin
verksamhet, och torde man härutinnan igen¬
finna, huru verket alltid prisar mästaren,
och jag tror ej, att det är den enskildta
Represen tanten, som börjat finna otydligt,
hvad verkeligen var tydligt, utan att det
är ifrån andra håll, som första exemplen
derpå gifvits; och det är just derifrån, sorn.
hela den under disscusionen i detta äm¬
ne yttrade farhåga uppkommit. Jag anhål¬
ler, att Ridderskapet och Adeln ville fatta
beslut om Förstärkt ConstitulionsUtskott,
och, till verkställighet deraf, gifva sådant
tillkänna åt nu varande ConstitulionsUtskott.
Grefve Horn j Claes Fredrik: Friherre
Anckarswärd har till en del vederlagt Hans
Excellence Herr Grefve Mörners yttrande,
men jag får tillägga, att då Herr Grefve
Mörner sagt, att den Kongl. Propositionen
grundar sig på Ständernas önskan, är likväl
förhållandet icke så, hvilket jag anhåller att
få visa med slutet af Ständernas underdåni¬
ga skrifvelse i ämnet vid förra Riksdagen,
hvarest orden lyda: ”Rikets Ständer, som
”funnit BondeStåndets rättighet, att, med
”undantag af Secreteraren, hvilken af Ko¬
nungen utnämnes, efter eget val tillsätta
”Ståndets Canzli-betjening vid Riksdagarne,
”vara uti 2/f §. Riksdagsordningen uttryc¬
kligen rnctlgifven, få fördenskull hos E.
3t54
Den G April f. m.
”K. M. i underdånighet anhålla, att, vid
”framdeles blifvande Riksdagar, meranämde
”RiksStånd måtte af denna rättighet kom-
”ma i obehindrad utöfning, och således ega,
”att hädanefter äfven sina Notarier utse.”
Herr Grefve Mörner, som, efter hvad
jag förmodar, biträdt med sin tillstyrkan
de rådslag, hvilka legat till grund för den
Kongl. Propositionen, har således antingen
icke tagit kännedom om ofvanberörde un¬
derdåniga skrifvelse, eller ock jäfvat sig
sjelf vid åberopandet deraf.
Herr Crusenstolpej Magnus Jacob: Det
är egenteligen för att meddela Höglofl. Rid-
derskapet och Adeln sista portionen af de
emot Utskottets Memorial gjorde Reserva¬
tioner, jag begärt ordet. Det är nemligen
Borgmästaren Richerts Reservation jag ön¬
skar att få uppläsa, emedan sådant vid de
flera uppläsningarne ur förevarande Memo¬
rial ej skett. Reservationen lyder så bär:
”Jag önskar den anteckning i Proto¬
kollet, att jag, då hufvudfrågan afgjordes,
”var frånvarande; men jag ber, att äfven
”för framtiden få i Protocollet förvaradt
”mitt bestämda förklarande, att, om jag
”varit i tillfälle att deltaga i Utskottets öf¬
verläggning och beslut, jag alls icke
”bade med min röst biträdt till det slut,
”sorn fattats, emedan jag anser allt tillägg
”i 24 §• Riksdagsordningen snarare för-
Den 6 April f. m.
255
”mörka än förtydliga denna §. I öfrigt,
”enär hufvudsaken emedlertid blifvit af Ut¬
skottet afgjord, är jag ej emot, då det sy-
”nes grundlagsenlig!, att Ridderskapet och
”Adeln underrättas om den af öfrige Stån-
”den vidtagne åtgärd, med förfrågan, hu¬
ruvida Ridderskapet och Adeln behagar
”foga sig efter dem. Men som jag förut-
”ser, att sådan icke lärer blifva följden,
”tror jag, att, sedan svar härom meddelats
”Utskottet, 56 §. RegeringsFormen torde
”komma att tillämpas.” — Jag har vågat
besvära med uppläsandet häraf, emedan
minoriteten inom Utskottet ty värr är så
liten, att någon afprutning ej kan med-
gifvas. Hvad beträffar pluralitetens åsig—
ter, så frugtar jag, att de hafva allt för
mycket syskontycke med det berygtade
Mont rouge, som så ifrigt understödde den
icke mindre fameusa Villélska Ministeren.
Då Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt för en stund sedan begärde ordet,
och, vid frågan om NäringsStipendierna,
fann, att Adeln borde qvarblifva vid sitt
förut i ämnet fattade beslut, men i Canal-
frågan åter, att Ständernas vid sista Riks¬
dag tagne beslut, icke borde lägga hinder
i vägen för dem, att nu fatta ett motsatt,
hoppades jag, alt Hans Excellence nu skul¬
le linna tourén vara å nyo kommen till
Ridderskapet och Adeln, att förblifva vid
den tanka de en gång i denna sak yttrat.
Detta hopp slog fel. För att åtminstone
a56
Den 6 April f. m.
för min del vara consequent, förenar jag
mig med Friherre Anckarswärd i begäran
om den proposition, hvarom Friherren an¬
hållit.
Grefve Frölich: Jag har egenteligen
begärt ordet, för att fritaga mig från att
hafva fällt det yttrande, att Förstärkta Con-
stitutionsUtskottets Memorial skulle blifva
föremål för behandling vid denna Riksdag.
Hvad som härom yttrades, var sagdt af
Herr Hjerta, och han har sjelf redan för¬
klarat sin rätta mening dermed. Jag hop¬
pas, att ingen, som med uppmärksamhet
följt mina ord, deraf kunnat draga den
slutföljd, som Friherre Cederström. Jag
har tyckt mig finna, att man vill etablera
skillnad emellan 56 och 81 §§.; man vill
ej, att Kongliga Propositioner i Grundlags¬
frågor, skola behandlas såsom andra mo¬
tioner i denna väg från enskildta eller från
ConstitutionsUtskoltet. Då de från sista
Riksdag hvilande förslag till Grundlagsför¬
ändringar förevoro till afgörande, hafva vi,
lika med de andra Stånden, afslagit det,
hvarigenom Konungens Propositioner sko¬
lat få en annan behandling, än andra Grund¬
lagsfrågor. Olikheten bestod deri, att om
81 §. tolkades på ett visst sätt, skulle tvif¬
vel kunna uppstå om ConslitutionsUtskot-
tets Granskningsrält i afseende på hvad som
af Konungen föreslogs i fråga af Grundlags-
natur.
Den 6 April f. m.
natur. Det är detta resultat, till hvilket
man velat komma, och som hade uppstått,
om man antagit elen föreslagne öfverflylt-
ningen af en del i 56 §. intagne Stadgan-
den till 8i §. — Att nu åberopa 81 §. ef¬
ter det nya förslaget, då den gamla 56 §.
ännu lefver, synes vara, att försöka bort¬
blanda saken. Att ConstitulionsUtskottet,
sedan det en gång yttrat sig, ej kunde
frångå denna mening, och afgifva ett annat
utlåtande, lärer vara quintessencen af hvad
Herr Grefve Mörner velat säga.— Jag kan
ej finna, hvarföre ConstitutionsUtskoltet,
ehuru i vissa fall uppdraget Domsrätt, all¬
tid skall betragtas som en Domstol. — Jag
tror deremot, att ConslitutionsUtskottet bör
anses som ett annat Utskott, hvilket, då
det erhåller elt Betänkande ålerremitteradt,
bör göra afseende på de anmärkningar,
hvilka dervid äro gjorde, och, i fall de
finnas grundade, antaga dem, samt deref¬
ter ändra sitt första Betänkande. Från den
synpunct jag utgår, kan icke härledas nå¬
gon nödvändighet för det förstärkta Con-
stilutionsUtskottet, att underställa Ständerna
sin i saken fattade mening, utan skall den
deremot, efter min åsigt, anses som Stän¬
dernas Ullimatum vid den Riksdagen, hvar¬
öfver ej då, utan först vid den påföljande,
skall röstas med Ja och Nej, utan att vi¬
dare discussion derom äger rum. Jag tror,
att, då raan ser saken på detta sätt, Herr
19 H. 17
358
Den 6 April f. m.
Grefve Mörners och Friherre Cederströms
anmärkningar skola förfalla.
Jag utredde kanske ej, sista gången
lag hade ordet, så fullständigt som jag bor¬
de, Grefve Posses förslag, att lägga Memo¬
rialet till handlingarne, hvilket skulle in¬
nefatta en medelväg emellan hvad Grefven
ansåg vara rätt och orätt. Jag anser nå¬
gon medelväg i slikt fall icke böra begag¬
nas, emedan det rätta aldrig är mer än
ett. Detta den ädle Grefvens förslag kal¬
lar jag att tyda och tolka Grundlagen från,
och ej i enlighet med, ordalydelsen. —
Slutligen får jag förena mig med den af
Friherre Anckarswärd gjorde framställning,
att ConstitutionsUtskottet, som måtte be¬
gripa grundlagarne bättre än vi kanske,
men dock nu begärt få veta, om Ridder-
skapet och Adeln vidblifver sitt förra be¬
slut, måtte få svar derå, och att, enär vi
ej kunna frångå vårt en gång på goda skäl
fattade beslut, att icke antaga den Kung¬
liga Propositionen, emedan den innefatta¬
de vådliga otydligheter, och Utskottet icke
vederlagt denna SLåndets gemensamma tan¬
ka, saken må blifva öfverlemnad till be¬
handling af Förstärkt ConstitutionsUtskott,
i enlighet med 56 §. Regeringsformen.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
Jag anhåller endast att få förklara, det jag
alldeles icke är okunnig om innehållet af
I
Den 6 April f. m.
Bitets Ständers skrifvelse i detta ämne vid
sisllidne Riksdag; meni att, då jag, lika litet
som någon annan bland Konungens Råd¬
gifvare, kunnat tillerkänna Rikets Ständer
rättigheten alt ensamrne förklara Grundla-
garne, bar jag ieke heller kunnat anse så-
dane Förklaringar annorlunda än såsom
önskningarj uttryckta af Rikets Ständer»
och jag har vid detta tillfälle med nöje
funnit, att Kongl. Majrt ville gå dessa Önsk¬
ningar till mötes. Nu, när jag finnér ett
fortsatt bemödande, att ensidigt förtyda
Grundlagen, kan jag icke annat än förklara
sådant anmärkningsvärdt, och jag tror liäf-
derna lika mycket skola anmärka det, som
alt dylika efter år 1720 med framgång full¬
följda anspråk ledde till det resultat, att
friheten försvann och despotismen koni.
Herr Lefrén: Jag anhåller om tillgift,
för det jag ännu en gång yttrar mig; men
det är måhända icke likgiltigt, om man sö¬
ker genast besvara, eller ej» hvarje försök,
att gå Grundlagarne i bakhåll. Jag får för¬
klara Grefve Frölich mitt förbindelse, för
det lian, genom sitt sednaste utlåtande,
hjelpt mig Öfvertyga Hr Hjerta, att han
gjort en origtig tillämpning af 81 §.; men
Herr Grefven har nu sjelf begått ett lika
misstag; och jag hoppas, att någon annan,
som i öfrigt tänker lika med Herr Gref¬
ven, måtte åter hjelpa mig, att vederlägga
Den 6 April f. m.
honom. Herr Grefven yttrade: att man
genom en viss tolkning af 81 §. skulle
kunna betaga Stånden deras rätt, att öf¬
verlägga om Grundlagstydningar, äfvensom
icke tillåta ConstitutionsUtskottet öfver den¬
na proposition ens säga sin tanka. Nu in¬
nehåller olyckligtvis den beskedliga 81 §.
sora alltid ändå är tydlig: ”Vill Konungen
”hos Rikets Ständer föreslå någon ändring
”i Grundlagarna, höre Han StatsRådet och
”öfverlemne sedan Sin Proposition, jemte
”StatsRådets tankar deröfver, till Rikets
”Ständer, som genastutan att om denna
”Proposition förut öfverlägga _, uppdrage
”ConstitutionsUtskottet_, att sitt utlåtande
”derom till Rikets Ständer afgifvaHuru
är det då möjligt, att utan komplett utstry-
kande af hela denna §. sätta i fråga, att
ConstitutionsUtskottet icke skall afgifva nå¬
got Utlåtande öfver Konungens Proposition,
och Ri,ksStånden öfverlägga efteråt om Ut¬
skottets Utlåtande, emedan sådant före Ut¬
låtandets afgifvande icke får ske.
Grefve Frölich: Jag har visserligen
ingenting emot den vexelundervisningsme-
thod, som Herr Lefren tyckes vilja göra
gällande. Tvärtom finnér jag den förträff¬
lig, i detta, sorn i alla andra afseenden.
Må det likväl tillåtas mig åberopa, att det
icke är jag, som vill tyda Grundlagen på
det vis, som man fruktat, att den skulle
blifva tydd. Men till bevis derom, att
I
Den 6 April f. m.
den verke]igen kan blifva så lydd, ber jag,
alt blott få uppläsa en del af Utskottets
förevarande Memorial. Utskottet säger nem¬
ligen: ”Förslaget är, i allt fall, Konungens,
”ej ConstitutionsUtskottets. Konungens pro¬
positioner i Grundlagsämnen måste af Ut¬
skottet bestämt tillstyrkas, eller afstyrkas;
”Utskottet äger icke rätt, att tillstyrka 'dem
”modifierade, ej eller att afstyrka deras
”upptagande till grundlagsenlig beredning.
”RiksStånden åter är förbehållit, att göra
”anmärkningar; dock ej mot Konungens pro¬
positioner, utan vid Utskottets yttranden.”
Jag hemställer till hvar och en, om detta
innebär något annat, än att Constitutions-
Utskottet skulle hafva ingen vidare hand¬
läggning af frågan, än att afgifva ett Ut¬
låtande. Detta Utlåtande får icke vara mo-
tiveradt; det skall likväl innehålla ett be¬
stämdt till- eller afstyrkande, Under dessa
ordens annalkande till hvarannan, synes
mig ligga en sjuning som säger: Utskottet
skall, utan att raisonera öfver saken, be¬
stämdt till- eller afstyrka propositionen.
Stånden åter, man bör noga observera det,
få icke göra anmärkningar vid Konungens
proposition, utan blott vid Utskottets ytt¬
rande. Om nu detta yttrande saknar all
motivering, såsom här är fallet, så hem¬
ställer jag, hvad slags interessant discus-
sion skall kunna uppstå öfver den vigtiga
frågan, om en ny Grundlagsparagraf är
nyttig, eller skadlig. Jag öfverlemnar nu
262
Den 6 April f. nj.
till Herr Lefrén, att först och främst ogilla
detta, som jag nu yttrat, och sedermera,
med tillhjelp måhända af någon bland dem,
hvilka författat Utskottets Memorial, till¬
vägabringa en vexelundervisning härom till
Ridderskapets och Adelns fromma.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om Ridder-
skapet och Adeln ansåg öfverläggningen
fulländad.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, alt det alltid vore
mindre angenämt, då en lång öfverlägg¬
ning uppstod angående formen af ett måls
behandling. Den i afseende å formen nu
uppkomna fråga hade härrört derifrån, att
ConstitutionsUtskottet väl förklarat Ridder-
skapets och Adelns anmärkningar öfver¬
hufvud innebära ett bestridande af den
föreslagne redactionens nödvändighet och
nytta, samt följa k teli gen afslag på Konun¬
gens proposition i Dess närvarande skick,
men icke bestämt tillkännagifvit, om eller
hvilka af Ridderskapets och Adelns anmärk¬
ningar Utskottet ansett så beskaffade, att
de icke kunde till den i 56 §. Regerings¬
formen föreskrifne jemkningsåtgärd föran¬
leda, Hans Excellence ansåg, i anledning
af den förefallne discussionen, Ridderska-
pet och Adeln kunna, antingen, till den
Den 6 April f. m. r 263
behandling 56 §. Regeringsformen före-
skrifver, godkänna den af Constitutions-
Utskottet föreslagne nya redaction af 24
§. Riksdagsordningen, eller ock anmoda
ConstitutionsUtskottet, att, efter förnyad
pröfning af Ridderskapets och Adelns an¬
märkningar, afgifva ett bestämdt och full¬
ständigt Utlåtande, om och hvilka af be¬
rörde anmärkningar kunde föranleda till
den i 56 §• Regeringsformen omförmälte
sammanjemkningsåtgärd, hvilken Utskottet
i sådant fall borde verkställa. Hans Ex-
cellence hemställde derföre först, om Rid-
derskapet och Adeln behagade godkänna
den af Constitutions-Utskottet föreslagne
ifrågavarande nya redaction till Grundlags¬
enlig behandling, enligt 56 §. Regerings¬
formen.
Ropades starka Ja och Nej.
Grefve Frölich: Jag tillstår, att jag
icke fullkomligt fattat skillnaden emellan
den proposition Herr Grefven och Landt-
Marskalken nu framställt, såsom alternatif,
och den andra; om den förra innefattade,
alt Ridderskapet och Adeln ville, enligt
56 §•, behandla frågan, eller ock stanna
vid det beslut, som sista gången vidtogs.
Jag för min del hoppas, att ett allvarligt
vidhållande hos Ridderskapet och Adeln
af samma beslut, måtte föranleda Utskot¬
tet, att behandla frågan, på sätt 56 §. fö-
reskrifver; det vill säga, att när ett Riks-
a64 Den 6 April f. m. ,
• ? \ . t
Ständ icke, lika med de öfriga, samtycker
till Utskottets Förslag, Utskottet då ovill¬
korligen måste låta saken gå till Nämnd.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, alt dess mening
vore, att Ridderskapet oell Adeln kunde,
antingen till Grundlagsenlig behandling god¬
känna den föreslagne nya redactionen, eller
ock förblifva vid Dess redan fattade beslut,
i afseende å de mot nämde redaction gjorde
anmärkningar, samt å desamma äska ett
bestämdt och fullständigt svar.
Hvarefter Hans Excellence förnyade
den af Honom nyss gjorda proposition, an¬
gående godkännande af den nya redactio¬
nen till Grundlagsenlig behandling, enligt
56 §. Regeringsformen.
Ropades starka Ja och Nej, samt Vo¬
tering.
Friherre Cederström: Jag anhåller få
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
samhet derpå, att i det första alternativet
måste det nödvändigt blifva den 81 §. sorn
skall tillämpas; ty det är denna §., enligt
hvilken frågan skall behandlas nästa Riks¬
dag, i fall Ja-propositionen bi fa lies.
Grefve Frölich: Innan Voteringspropo-
sitionen framställes, anhåller jag vördsamt
att få fästa Herr Grefvens och LandlMar-
skalkens samt Ridderskapets och Adelns upp¬
Den 6 April f. m, a65
märksamhet derpå, att den icke må ställas
så, att vi skulle komma att votera öfver
precist detsamma, som förra gången, nem¬
ligen hvilka våra gemensamma tankar äro.
Herr Danckwardt _, Magnus Georg: Se¬
dan Ridderskapet och Adeln nu, såsom jag
tror i 3 timmar, discuterat om formfrågan,
anhåller jag, att få i Ridderskapets och A-
delns minne återföra, hvad sjelfva saken
enkelt angår.
Hans E.vcellence Herr Grefven och
Landt Marskalken erinrade, att Ståndet re¬
dan genom beslut förklarat öfverläggningen
i målet fulländad; samt att fråga nu en¬
dast vore om voteringsPropositionens upp¬
ställning och blifvande innehåll.
Herr Danckwardt: Ja, det är blott i
frågan om hvad sjelfva propositionen skall
innehålla, som jag ber att få yttra några
ord. Det är icke deruti fråga om att ut¬
trycka en rättighet för BondeStåndet alt
utnämna sina Notarier. Denna rättighet är
redan af Kgl. Maj:t medgifven. Frågan är al¬
lenast om ett tillägg i 24 §. Riksdagsordnin¬
gen åsyftande en fullkomlig tydlighet i detta
afseende för framtiden. Ända till 1818 års
Riksdag var BondeStåndet okunnigt om att
Ståndet skulle äga en sådan rättighet; då först
väckte Ståndet fråga derom, och då stad-
nade 2:ne Stånd mot 2, i följd hvaraf frå¬
gan förföll. Delta tyckes ge tillkänna, att
266
Den 6 April f. m.
saken icke vore klart i Riksdagsordningen
uttryckt, och jag hemställer då till hvar
och en, hvad skada eller hvad olägenhet
det kan medföra, att ett tillägg i Riksdags¬
ordningen, bestämdt upptagande Bonde-
Ståndets rätt i denna del, varder medde-
ladt, på sätt i Kgl.Maj:ls Proposition föreslås.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde derefter föl¬
jande Voteringsproposition:
Den som, till dén behandling 56 §. Re-
geringsFormen föreskrifver, godkänner den
af ConstitutionsUtskottet föreslagne nya Re-
daction af 24 §. Riksdagsordningen, vo¬
terar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln anmoda ConstitutionsUtskottet att,
efter förnyad pröfning af Ridderskapets och
Adelns anmärkningar, afgifva ett bestämdt
och fullständigt Utlåtande, om och hvilka
af berörde anmärkningar må kunna föran¬
leda till den i 56 §. RegeringsFormen om-
förmälte sammanjemkningsåtgärd, hvilken
Utskottet i sådant fall bör verkställa.
Friherre Cederström: Jag får endast
anhålla, att icke 56 §. må nämnas i båda
propositionerna, emedan det är den 8i,
som i förra fallet skall tillämpas.
Den 6 April f. m.
Grefve Frölich: Jag anhåller blott få
uppläsa slutet af Utskottets Memorial.
Ropades Nej.
Grefve Frölich: Ja, då reserverar jag
mig emot hela voteringen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln godkände den nyss fö-
reslagne voteringspropositionen, med den
förändring, att uti Ja-propositionen insat¬
tes 81 §• i RegeringsFormen, i stället för
den 56:te.
Ropades Ja.
Sedan 41» 42» 4^ oc^ 44 §§:ne i Rid-
darhusOrdningen blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan half till 3 Eftermid¬
dagen,
Hvarvid Hans Excellence Herr Gref-
ven och Landt-Marskalken öfverlemnade
Klubban lill Grefve Lewenhaupt, Gustaf,
samt bortgick.
Efter Voteringens slut, och sedan en
voteringssedel blifvit undantagen och för¬
seglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, befunnos rösterne hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — i47.
Nej — io2.
268 Den 6 April e. m.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Herr Grefven och Ordföranden
förklarade, att Ridderskapet och Adeln så¬
ledes, till den behandling 81 §. Regerings-
Formen föreskrifver, godkänt den af Con-
stitutionsUtskottet föreslagne nya redaction
af 24 §. Riksdagsordningen.
Herr Hallenborg , Carl Jolian, reser¬
verade sig emot Ridderskapets och Adelns
beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan 4 Eftermiddagen.
Tn fidem Protocoll i,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 6 April 182g.
Plenum klockan | till 6 Eftermiddagen.
Upplästes ett från RiddarhusUlskottet
inkommit så lydande
Hörsam ste Memorial.
Hos RiddarhusUtskottet har Direktörn
vid Kongl. Mapts Hofkapell och Spektak-
ler Grefve Carl Puke anhållit, att sedan
Höglofl. Ridderskapet och Adeln medgifvit»
Den 6 April e. ra.
269.
att RiddarhusSalen finge till Concerters upp¬
förande begagnas, Kongl. Maj:ts HofCapell
måtte erhålla tillstånd att å PalmSöndagen
den 12 dennes uti nämnde Sal gifva en Con¬
cert till förmån för Dess Enke- och Pu-
pillCassa.
Och får Utskottet, enär det af Ridder-
skapet och Adeln meddeldta ofvanberörde
medgifvande endast afser tiden emellan Riks-
dagarne, Grefve Pukes sålunda framställ¬
da anhållan hos Ridderskapet och Adeln
vördsamt anmäla, med hemställan, om icke
bifall dertill må kunna lemnäs; likväl emot
iakttagande af de vilkor, som för Concer¬
ters uppförande å Riddarhuset emellan Riks-
dagarne blifvit stadgade, samt med förbe¬
håll, att Orchesterställningen finnes bort¬
tagen, och Salen i öfrigt uti behörig ord¬
ning senast klockan åtta påföljande Måndags¬
morgonen efter Concerten; hvilket dock tili
Höglofl. Ridderskapets och Adelns eget om-
pröfvande vördsamt öfverlemnas. Stock¬
holm den 6 April 182g.
På RiddarhusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
IV. F. Dalman.
Hvilket Memorial, uppå gjord Propo¬
sition, af Ridderskapet och Adeln bifölls.
270 Den 6 April e. m.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: I likhet med hvad vid 3:ne
föregående Riksdagar varit brukligt, får jag
äfven nu hos Ridderskapet och Adeln vörd¬
samt anhålla, att FrimurareBarnhusDirec-
tionen måtte tillåtas att nästa Långfredag
låta här i RiddarhusSalen uppföra en Con¬
cert. Jag försäkrar derjemte, att Orche-
sterställningen kan så hastigt borttagas, att
något binder deraf för Ridderskapets och
Adelns sammanträden icke kan uppkomma,
om ock Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken skulle behaga utsätta Ple¬
num dagen efter concertdagen.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställd proposi¬
tion, blef Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardies berörde anhållan af Ridder¬
skapet och Adeln bifallen.
Föredrogs å 113m RiddarhusUtskottetS
den 7 sistlidne Mars afgifne, samt den 9
derpåföljde e. m. på bordet lagde, Memo¬
rial, med förslag till en ny Riddarhusord¬
ning.
Uppå anhållan af Friherre Hnckar-
swärdh Carl Henrik, Grefve Horn, Claes
Fredrik, samt Hans Excellence Herr Grefve
De la Gadie, Jacob, skulle detta Memo¬
rial, jemlikt 49 §• Riksdagsordningen, yt¬
terligare hvila på bordet.
/
Den 6 A p r i 1 e. m.
Företogs till pröfning Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
den 18 sistlidne Mars under N:o 8 afgifne,
och den 26 i berörde månad e. m. på bor¬
det lägde Betänkande, i anledning af åtskil-
lige föreslagne ändringar uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Stadga örn SkiftesVerket i Riket af
den 4 Maj 1827.
Hans Excellence, Herr Grefve De la
Gardiej Jacob} anförde skriftligen:
Den nya SkiftesStadgan af 1827 bar
i min tanka motverkat Regeringens väl¬
görande ändamål i hvad Skåne beträffar.
Förhållandet är måhända olika i andra
Landsorter. Vid denna Författning, lika
som alla andra Ekonomiska Författningar
gifvas locala förhållanden, hvilka helt
och hållet förändra den; hvad som är
gagneligt, ja till och med nödvändigt å en
ort, kan deremot vara onödigt, till och med
skadligt å en annan. 25 års erfarenhet
och bepröfvad nytta hade åt Skånska All¬
mogen ingifvit förtroende för en kanske den
mäst välgörande Ekonomiska Författning vi
någonsin ägt, och som hedrar Veteranen i
Hans Maj:ts Konungens nu varande Stats-
Råd; den ingick i ortens bruk, i ortens
vanor, den lämpade sig efter deras be¬
grepp, den ingaf dem förtroende, den för¬
enklade medlen att vinna rättelse, om miss¬
tag möjligen voro begångna, den förkor¬
tade liden för den rättsökande, den ver-
272
Den 6 April e. m.
tade större enhet i besluten, då berednin¬
gen af målen lades, innan de gingo till
Konungens slutliga pröfning och afgörande,
i Landshöfdingens band. Folket anlitade
utan kostnad gode Män, för hvilka de ägde
förtroende, och desse, utan enskildta åsig-
ter, utan arfvode, endast förde af nitäl¬
skan för saken, bilade stridigheterne, för¬
enade sinnena och använde allt bemödande
att afvärja rättegångar. Jag befarar, att sam¬
ma ändamål nu ej vinnes, då Gode Män¬
nen oftast nödsakas, att infinna sig vid Dom-
stolarne, såsom svarande i laglig väg för
hvad de enligt samvete och öfvertygelse
handlat, utsatte för kitslige och vinnings-
lystne Advokaters medverkan vid Enskif-
tesförrättningarne, samt måste möta deras
inkast vid derå följande af dem oftast sjelfve
väckte tvistefrågor; de upphöra nu att varu
livad de i iSo3 års Författning voro äm¬
nade att vara. Gode Män blifva nu sva¬
rande Parter, och nödgas äfven med den
bästa vilja, de renaste uppsåt, de ljusaste
begrepp i Ekonomiskt hänseende, sjelfve
anlita ombud att möta legde sakförares till¬
målen och inkast.
Jag önskar af dessa skäl, att Enskif-
tesmålen återgingo till Kongl. Maj:ts Befall-
ningshafvandes jrnmediata pröfning, och att
ÄgodelningsRatterne upphörde. En skick¬
lig och Lagfaren Domare kan äfven med
den
Den 6 April e. ra. 273
•len bästa vilja sakna de Ekonomiska kun¬
skaper, som i dessa mål så hufvudsakligen
erfordras, och äfven, om jag antager, att
pluraliteten döm agde, upphör dock den
enhet i behandling jag önskade vinna, och
som 25 års erfarenhet och handläggning,
såsom God Man i en betydlig del af Skåne,
öfvertyga! mig vans, då Landshöfdingarne
handlade dessa mål; man behöfver blott
lemna uppmärksamhet, hvad Skäne beträffar,
åt de inkomne fem-års-berättelserna, hvil¬
ka visa att •frdelar af hvad odlas kati, äro re¬
dan odlade och gifva rika skördar, höra dess
innevånares yttrande öfver den Sednare för¬
fattningen, deras återkallande af enskiften,
som de vid dess utkommande begärt, för
att öfvertygaS om förträffligheten af den
förra, samt Allmogens och äfven mera upp¬
lyste personers mindre fördelaktiga tanka
om den sednare. Jag vädjar till härva¬
rande Skåningar; jag vädjar till alla dem,
hvilka genotnrest detta land med någon upp¬
märksamhet på dess odling sedan i8o3, då
första Enskiftesstadgan utkom. Det är möj¬
ligt, att orter inöm Scandiens vidsträckta
olikartade Landskap gifvas, för hvilka denna
sednare författning är lämpelig och kanske
förträffelig; jag vill ej neka det, ty jag kän¬
ner ej förhållandet å andra orter, men jag
känner Skåne, jag känner folkets lynne der,
jag vet dess tänkesätt om de tvänne så
skiljda Författuingarne, den förmån den
19 H. 18
274
Den 6 April e. m.
förra tillskyndade, begäret med hvilket den
så till sågandes allmänt omfattades, det
ökade förtroende den med hvarje år erhåller.
Jag befarar, att följderne ej blifva desam¬
ma af den sednare, ehuru öfvertygad jag
är, att afsigten varit ren, och syftet det
bästa. Svenska Allmogen, sen att fatta
nyttan af förändringar, fäster sig mer än
andra folk vid gamla bruk, den fruktar
nyheter, den misstänker dem oftast, och
ehuru gagnelig 18o3 års Författning af hvarje
klok och upplyst ibland den ansågs, har
det ju fordrats nära ^ Sekels erfarenhet
Btt öfvertyga den derom. Det fordras, (jag
fruktar det) en ännu längre tid alt öfver¬
tyga den om den sednares företräde, då
rättegångar utan tal, Ökade kostnader, be-
liofvet att anlita Advokater och mångdub¬
blade omvägar, för den förut okände, nu
följa, ja blifva oundvikliga. Utskotten hafva
\isserligen insett detta, och gjort afseende
på flere af de många anmärkningar, sorn
blifvit anförde, men då ännu flere i min
tanka återstå, torde det tillåtas mig få nämna,
hvad i min öfvertygelse fordrar en ytterli¬
gare handläggning. Förlåten mig, mine Her¬
rar, vidlyftigheten, men det är en af Sve¬
riges bördigaste Landskapers väl, som är
i fråga, det är Landsmäns bestånd eller för¬
lust, som af Författningens tolkning beror.
Då jag nu går att yttra mig öfver Ut¬
skottens Betänkande, torde det tillåtas mig
Den 6 April e. m.
följa samma ordning» som deruti är iakt¬
tagen.
5 Cap. 2 §. Lika med Utskotten an¬
ser jag, att allt förtydligande i en allmän
Författning är gagneligt, och gillar således
fullkomligen ändringen ifrån behörig Dom-
stol tili Härads Rätt.
5 Cap. 3 §. En viss prescriptions-
tid bör nödvändigt utsättas; hvad säkerhet
blir eljest, och huru vill man föreställa
sig, att någon kan vilja taga i bruk och
nedlägga kostnad på en mark, som han ej
vet, huruvida lian äger eller ej. Den, som
känner Allmogens tänkesätt, att en under
skifte varande mark aldrig gynnas, aldrig
sorn sig bör skötes, skall lätt inse följ-
derne af att sakna prescriptionstid för klan¬
der, och den så korrt som möjligt,
5 Cap. 6 §. Samma skäl, jag bär nyss
förut nämnt, får jag äfven här anföra an¬
gående inställelsen af Kronans Ombud. Jag
liar sjelf erfarit, att en längre tidsutdrägt,
till stor förlust så för den enskildte, som
det Allmänna, uppkommit genom desse Om¬
buds uteblifvande; antingen böra fÖrrättnin-
garne lika fullt hafva sin gång, eller Ock
bör en så hög plikt sättas å försummelsen
utan lagligt skäl, att de lidandes förlust,
åtminstone till någon del, derigenom kan
gäldas.
18*
Den 6 April e. m.
6 Cap. a Det är visserligen grun-
dadt, att längre fram i Författningen eller
ii Cap. i §. är stadgadt, att graderingen
bör föregå skiftesläggriingen; men då 2
puncten föreskrifver delningen, och först
den 5 Ägograderingen, syries mig här en
motsägelse eller åtminstone en saknad Ord¬
ning, och ett tillfälle till tvätydighet, så
angelägen att undvika i Författningen. Om
t. ex. én Landtmätare ordagrant följer den
ordning 6 Cap. 2 §. bjuder, föregår Ägo¬
delningen graderingen. Jag Önskar såle¬
des, att ordningen i denna §. blefve för¬
undrad i enstämmighet med hvad 11 Cap.
I §. ganska rättvist bjuder.
10 Cap. i <$*. Inrösnings- och Afrös¬
ningsjord äro tvänne nja ord för Allmo¬
gen, i min ort åtminstone högst okände.
Hvarföre behöll man ej de gamle, bruk-
lige, kände ’ Utskottens förslag att här upp¬
taga Aker och Äng serskildt, gillar jag full¬
komligen; äfven önskar jag att, der loea-
len sådant fordrade, nödvändigt äfven tven¬
ne skiften godkändes. Jag bär sjelf sorn
God Man erfarit fallet vid Weberöd by i
Malmöhus Län, der vi voro nödsakade lem¬
na den sidländta Ängen, hvilken höst och
vår stod under vatten, och omöjligen kunde
afta pipås för omliggande höjder, som ett
serskildt skifte, der hvarje Åbo fick sin
sammandragna Ängslott, och vänn derpå,
helst det hade varit omöjligt lemna, en åbo
Den 6 April e. tu.
hela sanka fältet, flan hade tferjned varit
lika illa betjent, sora dess granne, om den
lått de nära dervid belägne flygsandsfijlten,
lill ällt annat än skogsplantering oduglige.
10 Cap. 3 §. Utskottens förslag med
denna §:s uteslutande, gillar jag fullkom¬
ligen,
11 Cap. 1 Den ändrade Gradbe-
liämningen kan visst vara likgiltig för den
mera upplysta, men är det ej för Allmo¬
gen, som i en så lång tid varit van vid
den förra. Annan nytta kan jag ej heller
med förändringen inse, än tidellvarfvetä
båg att förändra allt hvad förut öfligt va¬
rit; att den gjort mångfaldiga svårigheter,
att den ingifvit farhåga hos Bonden, som
i allt nytt tror sig se ett försåt, att den
väckt långa och onödiga öfverläggningar,
och en villervalla, der föregående skiftes-
lörrättningar graderat en jord till 6:te gra¬
den, som nu nya Författningen endast upp¬
förer i första, är hvad jag af egen erfa¬
renhet och handläggning vid sednare skif-
tesförrättningarne sett och kan intyga. Jag
önskar således den gamla Gradbenämnin¬
gens åter-införande.
12 Cap. 1 $. Utskottens till denna §.
gjorde tillägg gillar jag så mycket mer,
som serdeles i de fläste orter af Skåne,
skogen med hvarje dag blifver af ett allt
högre värde, och jag har deltagit i Enskif¬
278 Den 6 April e. ra.
ten, der denna mark, som nya Författnin¬
gen benämner afrösnings-jord, eller sådan
som till odling ej användbar är, uppgått på
samtelige Byemännens enhälliga begäran
till samma gradetal, som den bästa åker¬
jorden, och verkeligen, efter Landtmätarens
och Gode Mäns vitsord, dit bordt böra;
men naturligtvis är ej förhållandet detsam¬
ma på Skånes Slättbyggd, som i Norrland
och Westerbottens nära omäteliga Skogsland.
12 Cap. 2 §. Det af Utskottet före¬
slagna tillägg gillar jag fullkomligen, så
vidt möjligt är, att det Allmännas fördel
och den enskildtas rätt dermed står att
förena,
12 Cap. 8 §. Denna §:s första Mo¬
ment, strider i min tanka ej endast emot
ägande-rätten, men äfven emot Allmän Lag,
och jag gillar således fullkomligen Utskot¬
tens föreslagna förändring. Med lika rätt
jag, som enskildt ägare af min jord, äga
att sammandraga mine inom ett byelag va¬
rande delar, med samma rätt måste äfven
de andre, om de antingen ej inse nyttan,
eller ej äga medel till ett högst kostsamt
företag, eller ej vilja sig det underkasta,
få bibehållas vid hvad de utan förnärmande
af den förstnämndes rätt att utbryta, kunna
samfällt behålla. Jag bar ofta hört delta
förmynderskap kallas en pligt bos Styrel¬
sen, en välgerning af densamma. Jag delar
Den 6 April e. m.
279
ej denna tanka. Med samma rätt skulle
jag äfven kunna förpligtas att bruka min
jord efter en gifven ordning, att ej så an¬
nan säd, än hvad som befalltes m. m. Jag
medger, att jag oftast sett, hvad äfven an-
fördt blifvit, att de qvarblifvande, efter
en ganska korrt tiderymd, sjelfva öfverty-
gade om samfällighetens skadlighet och en¬
skiftets nytta, begärt det, och sjelfva vål¬
lat sig en ökad kostnad, hvilken den nya
Författningen troligen velat dem bespara;
men allt detta har ej kunnat öfvertyga mig
om rättsgrunden i den sednare Författnin¬
gen. Allt tvång emot laglig rätt anser jag
som ett våld, och mera skadande än gag¬
nande Enskiftenas föremål. Enskiftenas ge-
nomdrifvande på detta vis, skulle upphöra
att vara hvad de nu äro, en välgerning,
en frugt af erfarenheten. Jag inser ej eller
en så väsentelig förmån, ehuru den i all¬
mänhet sökes, deri att qvarligga i byen
och erhålla hvad man i Skåne kallar tof-
tajorden, eller den som längst varit i bruk.
Den är alltid den mäst utmärglade, oftast
den sämsta och duglig endast genom det
gynnande af mångårig gödsling den njutit,
då deremot den mera aflägsna är ny, bättre,
och till odling tjenligare. Jag skulle såle¬
des önska, att den, som begär enskifte, utan
afseende på de förmåner nu varande För¬
fattning honom tillägger, alltid måtte ut¬
flytta till gränsen af den nu så kallade I11-
yösningsjorden; med den odlingsbjelp För-
a8o
Den 6 April e. m.
fattningarne billigt honom tillägga, med
den utflyttningsbjelp Staten honom tillde¬
lar, kan och bör han vara belåten, utan
att uttränga andre fattigare och medellö¬
sare Åboer. Jag har sett missbruken häraf.
Jag har sett de rikaste Åboerne i byen,
med afseende å den förmån Författningen
dem tillägger, och med hänsigt af ett blif¬
vande enskifte, uppföra stenhusbyggnader
å ett mindre tegskifte de å byens samfäl-
liga bästa mark agde, begära utbrytning,
den erhålla och borttaga det bästa, det
största område af Byens mark, oftast ut¬
tränga en stor del af de öfrige Byamännen
ifrån deras bästa jord och ägande tomter
och hus. Det är denna olägenhet, jag vå¬
gar säga våld, hvartill Författningen så
till sägande berättigar dem, och hvilket
jag önskade se upphöra. Jag tror ej ända¬
målet af Författningen härigenom vinnas,
men hvad jag är öfvertygad om, är att
ipångas olycka derigenom beredes, under cjet
någre få personers nytta orättvist främjas.
i3 Cap. 2 $. På ofvan anförde skäl,
får jag äfven tillstyrka hvad Utskotten här¬
vid såsom ändring eller tillägg föreslagit.
Ett annat förmynderskap å enskildt mans
ägo är stridande emot min rättskänsla, och
emot det begrepp jag fattat om äganderätten.
i3 Cap. y §. Med Utskottet delar jag
fullkomligen den tanka, alt om bär eudast
3} e n 6 Ap r i) e. ni.
281
förstås skpg i inägor, eller Inrösningsjord,
hör den i delning ingå, oc}i ersättning er¬
hållas, tj jag gör mig ej begrepp, huru
skog på annans mark kap vårdas, men är
den på afröspingsjorden, hör den skiftas,
och hvar sin lott deruti behålla.
16 Cap. 2 §. Äfven här delar jag full¬
komligen Utskottens tanka hvad MiliticeBo-
ställen beträffar; då kostnaden, i likhet med
hvad en annan Kongl. Förordning bjuder
för Prästebohl, fördelas på 20 år, synes
mig den böra af Innebafvaren, ej af Sta¬
ten, bestridas. Det är ju den förra, ej den
senare, som deraf drager hela förmånen.
.Nogsamt känner jag, huru svaga dessa Bo¬
ställen, synnerligen i de lägre graderne äro,
och huru betydlige deremot utgifterne vid
ett Enskifte alltid blifva; men om fördel¬
ningen, som ofvan sagt är, ställes på 20
år , om den jemkas så, att minsta afgiften
blefve på de första, den större på de se¬
nare åren: att afseende gjordes å odlingens
natur, större eller mindre svårigheter der¬
vid, den deraf utgående odlingsprsättnin-
gen, huruvida Bostället erhölle sin mark
i den bästa jorden o. s. v., om tillträda¬
ren ersatte hvad afträdaren utöfver dennes
bruknings-tid utbetalt, tror jag det blefye
föga känbart, serdeles om, hvad jag skulle
anse rättvisast och förmonligast, Staten för¬
skottvis utbetaldte det hela, och årligen
afdroge af Innehafvare!! det utsatta belop-
282
Den 6 April e. m.
pel. Jag befarar, att om MilitifcBoställen
skulle förunnas den förmån en värd Mo-
tionair inom detta Hus begärt, och hvars
afsigt, till och med skenbara rättvisa, jag
fullkomligen inser, och gillar, det innan
kort skulle blifva de, som ensamme en¬
skifte begärde, och kostnaden drabbade en¬
samt de öfrige Delägarne i byalaget.
18 Cap. 1 S* Gillande fullkomligt det
af en värd talare härstädes, Herr Tham, af-
gifne yttrande i hvad denna §. beträffar,
får jag enständigt yrka skiftesmålens be¬
handlings återställande till Landshöfdingar-
ne. Jag borde kanhända, med kännedom
af deras vidlyftiga och mångdubblade gö¬
romål nu emot förr, ej äska förökning i
deras arbete, men jag har sett förmånen
af detta behandlingssätt, och olägenheter¬
na af det nuvarande; den enhet i princip,
som då var, den skiljaktighet som nu åter
uppkommit, det missnöje, den osäkerhet
deraf följt, jag nämner ej ens den ökade
kostnaden, och olägenheterne så för Skif—
testagare, som för Gode Män, ehuru be-
tydlige de än äro; det upptager på vissa
orter så desse sednares tid, alt man åtmin¬
stone i Skåne har svårt att få någon, som
nu mera vill åtaga sig ett besvär, för¬
enadt med så mycken tidsspillan, så myc¬
ket obehag.
18 Cap. g, i3 SS' ^r här åter
yrka nödvändigheten, att jordgraderingen
Den 6 April e. ra.
283
föregår ägodelningen. I min tanka beror
hufvudsakligen Enskiftestagarens vinst eller
förlust, eller rättare sagt hela rättvisan af
ett enskifte på den noggranhet, som blif¬
vit iakttagen med graderingen. Är 'den¬
na ej med noggranhet, full sakkännedom
och oväld gjord, blir äfven hela Enskiftet
i mer eller mindre mån skadligt för den
ene eller andre af Enskiftstagarne, och hu¬
ru vill man ens förmoda, att denna Jord-
gradering eller Jordtaxering kan med full¬
komlig oväld ske, när redan hvar och en
känner den jord han skall lemna, eller den
han skall få. Jag åtminstone tror det ej.
De fläste, jag vågar säga det, skola yrka
ett öfverdrifvit värde å den förra, nedsät¬
ta under all höfva den sednare; all billig¬
het skulle upphöra, rättegångarne mång-
falldigas och upptaga en längd af tid, samt
följakteligen jorden vanvårdas, allmänt och
enskildt lidande deraf blifva en följd. Det
är af samma skäl jag önskade en förändring
i hvad Stadgans 6 Gap. 2 §. bjuder, röran¬
de graderingens uppgörande ensamt af Skif¬
tesmän och Gode Männen, utan handlägg¬
ning af Jordägarne. Jag anser dem åter
dervid högst nödvändige, och har vid de
mångfaldiga Enskiften jag i egenskap af
God Man öfvervarit, fått en grundad erfaren¬
het, det ingen gradering varit noggranna¬
re, rättvisare och mera ändamålsenlig än
den, hvilken Jordägarne sjelfve, ledde af
Landtmälarens och Gode Mäns råd, verk¬
284
Den 6 April e. ra.
ställt. Det är naturligt, att ingen kan häl¬
lre Jianna jorden, än den, hvilken så till
sägandes dageligen brukar den, och con-
troljen ligger i den grannarne sarpfällt kun¬
na lemna, att ingen mannamån gifves den
ena till förnärmande af de andres rätt. Jag
medger att möjligen för de Norra Orterne,
der afvittringarne kunna komma i fråga,
der så stora Landsträckor gifvas, att en
del bör och kan afskiljas, väld kan inträf¬
fa, och Skiftesmannen med Gode Män äf¬
ven böra och kunpa mera rättvist taxera
den ifrågavarande rymden, men i Skåne,
der för det masta Localen är så oändligen
mera inskränkt, der frågan i de flästa fall
endast rörer en redan odlad eller odelbar
jord, och hvarest så till sägande en skill¬
nad i jordvärde oftast inom någre få tun¬
nelands rymd ärfordrar pröfning, der kan
i min tanka ej en rättvisare gradering ske,
än som jag bär ofvan nämnt af jordägarne
sjelfve under erforderlig ledning af Skif¬
tesmän och Gode Män och under Coptrpll
af Byamännen inora sig.
Jag är visserligen vida skiljd från den
tankä, att nya SkiftesStadgan icke innebär
en mängd rättelser af stor vigt, frukter af
den visa erfarenhet 2S års Lagstiftare lem-
nat; men den är ej i allt lika lämpelig för
alla orter, den är i mångå fall olämpelig
för Skåne, der följderne redan rönäs af
den förra, der man befarar följderne af den
Den 6 April e. m.
aS5
nya, och skulle göra det ännti mera, om
ej en så betydlig del af dess jord, redan
skiftad, ej mera kan komma i fråga; men
afven för dem, hvilkas omständigheter ej
tillåtit dem, den förra begagna, är man
skyldig afvärja olägenheterna, undanrödja
hindren. Man är härtill dubbelt pligtig,
då öfvertygelsen säger éri, ätt det allmän¬
na förlorar, att Enskiftesverket, det i alla
afseendén så nyttiga, så välgörande Enskif-
lesverket deraf motverkas, hindras, ja så
hufvudsakligen lider, att jäg befarar, att
det alldeles afstannar;
Herr Ribbingj Arvid j uppläste föl¬
jande:
Den nya SkiftesStadgans mål är er- s^a
nående af de fullkomligaste Skiften inom stadgan*
hvarje byelag, för hvilket den ock undan- Cartel
rödjer alla hinder af förut verkställde Skif- “j1'.3'
tesförrättningar, hvilka utförts efter andra
grunder än dem, den nya Författningen
upptager. Endast den jordägare, som fått
sin jord i enskifte utbruten, kan nu mera
påräkna alt i sin besittning deraf blifva
orubbad. Det synes likväl, som Lagstif¬
taren äfven bordt medgifva orubbelig be¬
sittning åt den, som fått sin jord storskif-
tad, och, efter sedermera yppad fråga om
enskifte, fått det på behörig undersökning
grundade af Vederbörande meddelade för¬
klarande, att enskifte å samma jord ej kun¬
de äga rum. Utskotten hafva ej varit af
286
Den 6 April e. m.
denna tanka, men jag anhåller att, i hän¬
delse frågan å nyo kommer att dem före¬
läggas, de täckas fästa mera uppmärksam¬
het vid den osäkerhet i ägande rätten, som
uppkommer deraf, att skifte inom samma
byelag nu för tredje gången, kanske inom
några få år, skall kunna sättas i fråga, samt
dervid, att Lagen elucleras, om mot ett
kraftvunnit Beslut man får genomdrifva
ett af slaget Enskifte genom dess blotta be¬
nämnande för Laga Skifte, tvärtemot En-
skiftesStadgans föreskrift i 3 §. innehål¬
lande , att inom det byelag, hvarest det
en gång blifvit förklarad t, att enskifte ej
äger rum, må ■”ingen vidare fråga derom
”upptagasoch huru leker man icke du
uti denna så kallade oeconomiska Författ¬
ning med Lag, derpå grundade kraftvund-
ne Domar, eller när måleri fullföljts så¬
vida, äfven Högsta magtens beslut.
Den kraft EnskiftesStadgan, och ännu
mer sednare SkiftesStadgan tillerkänt en
enda delägares ansökning, att uti en förut
blott storskiftad by tillvägabringa ett i möj¬
ligaste måtto väl ordnadt Enskifte, för hvar¬
je dess delägare, hafva Utskotten sökt för¬
lama medelst ett i stället föreslaget stad¬
gande, att Enskifte blott för Sökanden al¬
lena måtte ega rum på ett sätt, att de öf¬
rige icke sökande byemännen måtte i möj¬
ligaste målto vid deras förra Storskifte bi¬
behållas. Oagtadt Utskotten yttrat, att
Den 6 April e. m,
287
man ej må tvinga någon för hans egen
nyttas skull till företag, som han ej sjelf
önskar, vågar jag påstå, att Utskotten med
den halfva åtgärd de föreslagit, icke af-
lyftat utan försvårat elen i alla fall qvar¬
stående medborgerliga tungan, att, för all¬
mänt bästa, underkasta sig den skiftessö¬
kandes fordran. Utskotten hafva i detta af¬
seende ej allenast motverkat just det all¬
männa verkliga gagn, som SkiftesStadgan
åsyftar, att, en gång för alla, få slut på
vidare skiftesfrågor inom ett byelag, utan
äfven, genom det i stället inbringade för¬
slag, gått tillbaka, enär man finner att re¬
dan i 1807 års EnskiftesFörordning 5 §.
stadgas, att ingen enskiftes utbrytning fick
ske från det Allmänna Byelaget, utan att
tillika plan för alla öfriga delägarne upp¬
gjordes till erhållande af en lika förmån,
när de i framtiden kunde flen afse och be¬
gära. Ridderskapet och Adeln torde finna,
att denna förutseende omsorg för de ej sö¬
kandes rätt i framtiden icke igenfinnes i
de uti detta fall endast för ögonblickets ro
omsorgsfulle Utskottens Förslag, hvilket, om
det bifölles, skulle hårdare drabba ägande¬
rätten än dess, icke till grunden forskande,
förespråkare förmodat.
Ehuru blott Enskifte sökes och verk¬
ställes för en enda lott, så är det bekant,
att det fordras, att hela Bjelagets ägor
skola uppmätas, beräknas och på Charla
288
flen 6 April e. m.
läggas; på det att den SökaddeS lott skall
kunna till sitt rätta belopp bestämmas. —
Uti den härföre uppgående kostnad måste
alla Byens delägare lika efter hemmantalet
deltaga. Har man således blifvit tvungen
lill utgifter för allt delta, då icke mera
återstår äil liniernes utstakande på Charta
och mark för att fullända enskiftet för al¬
la lotlerné, så synes det icke vara skäl att
undandraga sig déh sista ringa kostnaden
härför, hvarigenom Enskiftes begagnande
för hvarje delägare, som deraf önskar kom¬
ma i åtnjutande, möjeligt göres.
Men det goda kan missbrukas och de
bästa grundsatser fordra i utförandet var¬
samhet. Klagan öfver den verkeliga eller
befarade tunga, sorn åstadkömmes genöm
verkställigheten af ett nytt så kalladt Laga
skifte; der hvarest kanske nyss ett Stor¬
skifte föregått, är allmän, och kan icke
med tystnad förbigås. Orsakérne dertill äro
lättfattlige. Ju magrare Hemmanets jord-
inon är, ju vidsträcktare pläga ägorné va¬
fa. Ju vidsträcktare ägor, ju besvärligare
och kostsammare är ock vanligen Landtmä-
teri-förrättrtingeh, och utgifterne hafva nå¬
gon gång derföre varit så tryckande, att
ägaren fått gå ifrån sin jord, sedan gran¬
nen påtvungit honom ett skifte. Sådane
betänkelige följder har män äfven sett af
Storskiftes- och Énskiftes-Författningarne;
man
XIen 6 April e. tfi. 289
man uiå icke påföra elen nya SkiftesStad*
gan alla. Dock hafva de principer* sorn
legat till grund för de äldre Författningar*
ne, ingalunda blifvit i den nya behöfligen
mildrade, utan nied ytterligare stränghet
och conserjvens utförde. De olägenheter*
sorti af denna hårdhet varit en följd, haf-
va flere af Utskottens upplyste Ledamöter
insett, och derföre i åtföljande Reservation*,
på hvilken jag 1 roj) ingår* förklarat sig an*
se, att då skiftesman och gode män bedö*
ma, att ett nytt skifte skulle förnärma nå¬
gon enskilds rätt, utan att i allmänhet blif¬
va fÖrmonligare, så skulle det ankomma på
ÄgodelningsRätts pröfning, oln det borde
ske eller ej; men då nog mycken magt
härigenom synes vara lagd i Landtmätarens
och Gode Männens händer, serdeles om i
betragtande får tagas, att en fattig Och min¬
dre välsinnad delägare uti en by kail hota
alla sina grannar med ansökning, att få
utskiftad en jord-anlott, soto hail toöj 1 iger»
påföljande dag är färdig afstå till sine bor¬
genärer; äfvensom, ätt mindre sysslosatt
Landtmätare kart vidtala en sådan Åbo och
lofva honom en viss belöning, för det han
roed slik ansökning skaffar Landtmätaren
en riklig förtjenst, alltså 2:0) föreslås, att
om än Skiftesman och Gode Män, eller 2
af dem förklara, att nytt skifte bör ske,
toen mängden af delägarne, räknade efter
personer, och ej efter ägolotter, äro af root-
19 H. 19
Den 6 April e. m.
satt tanka, så skall frågan äfven i detta
fall på ÄgodelningsRättens pröfning och vi¬
dare afgörande ankomma.
Jag befarar ytterligare det missbruk,
att den större Lottens ägare kan med skif¬
te bota den mindre Lottägaren, att afstå
sin jord till den förre, och derföre 3:o fö¬
reslås: att, om skifte än för öfrigt ansetts
bora ske, vare sig å förut skiftad eller dit¬
intills oskiftad jord, men delägare söka vi¬
sa kostnaden derföre öfverstiga -|:del af jor¬
dens hela varande värde, eller, som elter
6 procent räknadt, nära blir det samma
3:ne års inkomst af denna jord, så skall
skiftet inställas, derest ej den, som det än¬
då äskar, åtager sig att bekosta det öfver-
skjutande beloppet och derföre ställer bor¬
gen. För händelse, att ett sådant förhål¬
lande med kostnaden icke erkännes af By¬
ens Delägare, skall pröfningen deraf lem¬
näs till ÄgodelningsRätten, som fördenskull
värderar Hemmanet och infordrar Landt-
mätarens uppgift på skifteskostnaden, den
lian vid egit ersättnings-ansvar till J apro-
ximatift skall uppgifva.
Att IgodelningsRätt ej i dessa frågor
är sista instantien, är min mening lika som
jag förmodar, att det varit Reservanternes.
Det torde dock böra utsättas.
Jag har nu uppgifvit de missbruk jag
ansett kunna inträffa, jemte medel att före-
Den 6 April e. m.
komma; men farhågan för desse missbruk
har ej ensamt varit grunden för mina för¬
slag; den ligger uti afsigten att förekom¬
ma, det ett skifte ej måtte anses som en
olycka inom byelaget, då kostnaden der¬
före är större, an att delägalne skäligen
kunna anses böra den bekosta; under det
alt detta hinder för skiftande, vid mera
gynsamma omständigheter för jordbruket,
då det bättre kan bära utgiften för sin för¬
kofran, af sig sjelft försvinner,
I fråga öm utflyttning kan jag ej an«j3
nät, för min del, än ogilla Utskottens För¬
slag, som ovilkorligen och allena ålägger
den Skiftessökande utflyttningsskyldighet,
hvilket förslag mera synes böra betragtas
såsom ett blindvis lagdt hinder mot det
goda ändamål Skiftesförfattningen åsyftar,
än som ett sanni correctif mot de miss¬
bruk, som kunna vid dess utförande sig
insmyga; ty, om man antager, att skiftan¬
de, der det pröfvas gagneligt, bör upp¬
muntras, eller åtminstone, att icke hela
Byelaget bör umgälla de olägenheter man
egenteligen vill rigta blott mot den Sökan¬
de, så finnes, att nian bordt undvika den
vissa allmänna skada, som förvållas af att
rifva en kanske på rymlig plan nyss upp¬
förd, till och med stundom utflyttad ny
åbyggnad, under det man låter en trång
Och nedrält, som i alla fall snart mäst om-
•t 9*
291
Den 6 April e. m.
byggas, qVarslå; det är ock tydligt, ätt
beräkningen varit falsk, emedan all miss¬
hushållning och alla utgifter i och för skif¬
tet, äfven den skiftessökandes utflyttning,
träffa Byelaget gemensamt, och att beräk¬
ningsgrunden dessutom icke öfverenssläm-
mer med att unna nästan så godt, som sig
sjelf.
Att öfvergifva den gamla tomten, der
Far och Förfäder bott, kan visst vara svårt,
roen lika för den ene, som för den andre,
och man får i alla fall deråt lemna sä myc¬
ket afseende, att man gör de nya bostä-
derne otreflig© och obeqväma för åboer och
grannar, hvarigenom kif och tvister för fram¬
tiden föranledas.
Den punkt, som dernäst synes vara
den vigtigaste, rörer frågan om Skogens
skiftande, och huruvida nytt skifte, såsom
stadgan bjuder, å densamma bör ske, på
samma gång, som den öfriga jorden eller
inägorne undergå ny delning, eller om, så¬
som Utskotten föreslå, ett en gång i skog
och mark verkställdt skifte skall för alltid
lemnäs orubbadt. Innan den ena eller an¬
dra satsens företräde afgöres, måste er¬
inras, alt Skiftesstadgan icke utsträcker för¬
ordnandet om ny delning till Bergslager-
ne, eller vid andra tillfällen göres gällan¬
de,. än då alla delägarne i skifteslaget der¬
om äro ense, eller Gode Männen och Skif-
Deu 6 April e. m.
293
tesmannen förklara ett sådant förnyådt skif¬
tande nyttigt för alla delägurne, hvaremot
den sednare regeln, sorn Utskotten uppta¬
git, är allmän och för alla oeftergiflig, så
att om en enda delägare motstrider rubb¬
ningen af ett en gång å Skog fastställdt
Storskifte, skall det lemnäs oförändradi.
Det talande skäl Utskotten anfört: att
osäkerhet i äganderätten till ena eller an¬
dra skogsskiften medförer (den i Skiftes¬
stadgan bestämda ersättning oagtadt) miss¬
hushållning, kan icke vederläggas; men ett
lika starkt skäl för Skogslotters förening
med inägolotten ligger uti en derigenom
möjelig gjord bättre och dagligare tillsyn
— och detta är af vigt, eller måste det
icke erkännas, att bristande tillsyn orsakat
många enskild tas och de fläste af våra all¬
männa Skogars förstöring; och då andra
medel att förekomma Skogsödandet böra
finnas, så kan detta förbud desto heldre
undvikas, som det, lika med ett annat, af
Utskotten föreslagit, nyss omnämndt tvångs¬
medel, ingriper i Skiftes väsendets grund¬
salts, och i stadgan bestämda utförande,
såsom i hvad 12: 10. föreskrifver om Skif¬
tenas antal, och i 10: 3. om beräkning af 10
odlingsbara trakter i Skogarne. Denna be¬
räkning synes väl Utskotten ogilla, men den
är icke dess mindre både billig och rätt¬
vis, emedan försummelser deraf vid Skogs¬
skiftenas tilldelning i förra tider, då od¬
ag4
Den 6 April e. m.
ling var mindre bruklig, ej kan anses an¬
norlunda än som vanlig missräkning, för
hvars rättelse så väl allmänna Lagen, som
SkiftesFörfattningarue, ända hittills lemna t
rum.
Först den nya Skiftesstadgan har för
slik rättelse utsatt en praescriptionstid, hvil¬
ken åtgärd för ett ändteligt betryggande
af äganderätten, endast kan hafva sitt för¬
svar uti den noggrannhet, hvarmed man
först, efter denna Skiftesstadga, måste gå
till väga.
Utskotten förkasta denna noggranhet,
men bibehålla praescriptionstiden; detta är
icke, så vidt jag förstår, rätt. Jag tillstyr¬
ker bibehållande af den sednare på grund
af den förras iagttagande, och jag tror så¬
dant vara nödvändigt för alt icke glömma
en varningsregel, som Utskotten endast upp¬
repat, den; att mot all praescriptionstid
kan anföras, att, genom försummadt iagt¬
tagande deraf, det orätta kan blifva gällan¬
de så, som vöre det rätt. Hvad gifves då för
correctif mot misshushållning med Skog,
eller hvad skall uppmuntra, om ej penninge-
ersättningen kan det, till Skogshushållning
å en mark, som man kan emot sinönskan mi¬
sta. Jag svarar och föreslår: rättighet till
den vårdade Skogen, ehuru marken, hvarå
han växer, enom frånskiftas, till så stort
belopp, som svarar emot den minskning i
Den 6 Aprii e. m.
Skogstillgång, Som, genom emottagande i
utbyte af de nya Skogsskifterna, uppkom¬
mer, och bibehållande af denna nyttjande
rätt, intill dess en lika god återväxt å des¬
sa kan hinna ske.
Syn å Skogen skulle derföre, vid om- *3
byte af ägare, hållas, jemnförlighets-be-
räkning upprättas efter de grunder Kongl.
Brefvet den ii Mars 1786 rörande Sågan-
läggningar upptager, medelst räknande af
safringar, antal af träd på viss rymd, och
derefter på det bela; och derjemte skulle
föreskrifvas, att vid förloppet af de år, som
för gagnande af ens gamla Skog voro ut¬
satte, Skogen återlemnades i lika godt skick,
som då dess bibehållande enom tillerkändes.
Ett af Utskottens underordnade skäl
emot Skogs-delning lyder sålunda: ”endast
”ett eller annat Hemman kan möjligen er-
”hålla sin Skogslott i sammanhang med in-
”ägolotten, hvaraf följer att Skogsdelnin-
”s,en är alldeles oberoende af inägodelnin-
*’gen, och alt det förändrade stadgandet
”således alldeles icke är af behofvet påkal-
”ladt.” Det torde ej böra gillas, att Ut¬
skotten så yttrat en mening, som väl den
j Utskottens Betänkande ofta förekomman¬
de Hans Hansson från Gefleborg möjligen
för detta Län kan med skäl hafva framfört,
men som visst icke gäller i allmänhet om
andra Sveriges mer och mindre odlade
296
Den 6 April e. m.
provinser. Stundom närmar sig den ford¬
na Skogs- eiler afrösningsmarken till in-
ägonatur derigenom, att "Skogen blifvit af¬
röjd, Kärr uttappats och i följd deraf eli¬
ma t e t förbättrats, stundom finnes den va¬
ra lika god med, ja stundom öfverträffa,
inägorne, och förljenar väl då ett afseen¬
de oell en behandling i förening med des¬
se. I skogrikare trakter händer ej sällan,
att byen alldeles omgifves af sin Skogsmark
på alla sidor, och bör icke der inägorne
ställas i sammanhang med Utmarken, då
de förra, genom undergående af det nya
skiftet, omläggas?
8:0,7, Till stöd för Stadgandet, att delägare
i Skifteslag skall utan ersättning till öfri¬
ge delägare behålla odlingar, hvilka han
lofligen verkställt eller sedan längre tid be-
sutit, hafva Utskotten åberopat, dels att
sådant stadgande finnes uti 1783 års Stor-
skiftesFörordning, dels är bibehållet af Lag-
Comiten i nya Lagförslaget, men örn nå¬
gondera delen bör och kan upphäfva All¬
männa Lagens förbud i 4 Cap. c) §. Jorda-
Balken emot Skattskyldig jords minskning,
det är en fråga, som jag beder Utskotten
öppet och bestämdt besvara. Har det va?
rit något fe 1 a g t i g t i 1783 års Storskiftes-
stadga, så synes ej bättre tillfälle till rät?
telse kunna gifvas än för närvarande, då
ämnet bos Rikets Ständer är under öfver?
läggning. Att undandraga sådan mark, sorn
Ben 6 April e. ra.
297
kunnat till åker och äng odlas, all skatt
derigenom, att man vid Skiftet får tillägga
den åt Odlaren till evärdelig skattfri egen-,
dom, innebär väl den tydligaste öfverträ¬
delse af Lagens förbud emot skattskyldig
jords minskning. Den har likväl ett be¬
stämdt syskontycke med den i Hemmans-
klyfningsFörfattningen angående besittning
af odlade lägenheter, Vissa frihetsår, må
Ilända på lifstid, torde vara all den upp¬
muntran, sorn å denna väg bör Odlaren
tillerkännas,
„ Ledamöter i det Hedervärda Bonde- 6
Ståndet hafva sjelfve begärt ändring uti
det Stadgande, att Gode Männen skola
knnna uti de frågor, som de med Skiftes¬
mannen gemensamt afgöra, öfverrösta ho¬
nom, till hvilken Skiftesman, eller Landt¬
mätaren, som på Embetsmanna-ansvar hand¬
lar, Motionairerne haft mera förtroende, så
i afseende på kunskap, som oväldighet,
men Utskotten hafva, under yttrande, att
stadgandet är enahanda om Ägodeluings-
Rätt, hvars 3:ne Ledamöter kunna öfver¬
rösta Domaren, afslagit framställningen, äf¬
ven ur det skäl, alt icke någon sådan skett
emot ÄgodelningsRätts sammansättning el¬
ier röstberäkning deri.
Jag instämmer fullkomligen i den yt¬
trade öfvertygelsen om den ansvarige Landt-
mätarens större pålitlighet än Gode Män-
Den 6 April e. m.
nens, och lemnar frågan om Ägodelnings-
Rätterne till andras bedömande, blott med
den anmärkning, att den ena sakens vig¬
tighet icke bevises deraf, att ingen påstått
den andra vara origtig.
5: 2, Utskotten tillstyrka den förändring, att
i stället för att SkiftesStadgan hänviser Rå-
gångstvist till Laga Domstol, HäradsRätt
i stället måtte utsättas. — Detta tillstyr¬
kande är icke rådeligt antaga, ty det är
andra Domstolar än HäradsRätten, som äro
de laglige i slike mål.
6: 2, Den förändring i besvärs anförande Ut¬
skotten föreslagit i sådane frågor, hvarom
delägare kunna sig förena, men icke träf¬
fat öfverenskommelse, såsom angående del-
ningsgrunden, bidrag till afflyttning m. m.,
synes tvåtydig. Det heter nemligen: att
den missnöjde inom de i4 dagar, som för
Handlingarnes insändande äro bestämde,
skall hos Skiftesmannen eller Ordföranden
i ÄgodelningsRätten sig anmäla, då Skif¬
tesmannen bör meddela bestämd underrät¬
telse, huru med saken skall förfaras; men
för Skiftesmannen har ju den redan gifvit
sitt missnöje tillkänna, hvilken ej ingått i
föreningen, eller ej velat underskrifva den¬
samma, och om han nu, såsom här före-
skrifves, har valrätt emellan att anmäla sig
hos Skiftesmannen eller Ordföranden; hu¬
ru skall den förre då kunna uppfylla det
Den 6 April e. m.
299
föreslagne Lagbudet att meddela den miss¬
nöjde bestämd underrättelse, huru med sa¬
ken skall förfaras, om ej anmälandet sker
bos honom, och ännu mer; huru skall han
kunna då fullgöra sitt åliggande, att inom
de bestämda i4 dagarne insända till Ägo-
delningsRättens Ordförande Handlingarne
i målet, särdeles om besvären hos honom
å sjelfva i4:de dagen anmälas.
I fråga om bland allmänna kostnader vid 6*
skifte bör ingå utflyttningshjelp till sådane
lägenheter, som finnas å ägorne upplåtne
till Torpare och Inhyseshjon på lifstid,
och hvilket i 6 §. 12 Cap. icke bestämdt upp¬
tages, — yttra Utskotten helt kort: att då
endast lagligen upplåtne Lägenheter, hvar¬
under ej kunna inbegripas Backstugor, kun¬
na komma i fråga till åtnjutande af ulflytt-
ningshjelp, så behöfves ej vidare yttrande
derom. Motionairen i denna fråga har all¬
deles icke nämnt Backstugor, och således
fått svar om det han icke begärt, under
det han saknar det äskade, men att det,
som är upplåtet åt Torpare och Inhyses¬
hjon, ej alltid skett olagligt, om jag eljest
rätt fattar hvad Utskotten med detta yt¬
trande menar, erfares, då i betragtande
lages, att förpantningar och andra afsön¬
dringar, såsom laglige, af Domstolarne fast¬
ställas, enär en viss'årlig afgäld till Hem¬
manet ärlägges.
3oo
Den 6 April e. m.
För att icke nu förtrycka den fattiga¬
re, eller förstöra de små lägenheterne,
hvilkas innehafvare ej eller hafva tillfälle,
att genom prosesser göra sin rätt gällan¬
de, samt till förekommande just af sådane
rättegångar, tror jag att man borde upp¬
taga såsom till iitflyttningshjelp berättiga¬
de icke allenast lagligen upplåtne Lägen¬
heter, utan äfven sådane, hvilkas lagliga
upplåtelse icke blifvit satt i fråga, och vid
slutet af §. synes böra tilläggas: att såda¬
ne å ägorne varande lägenheter, hvilka till
begagnande under viss tid blifvit på sag¬
de sätt upplåtne, må, derest flyttning på
gemensam bekostnad ej pröfvas alldeles ound-
gängelig, mot ersättning till vederböran¬
de, hvilken bestämmes på samma gång som
Ägotaxeringen, under denna tid blifva orub¬
bade.
j8; 18. Det förtydligande, sorn Utskotten åsyf¬
tat dermed, att, vid utsättandet af de be¬
svärs Handlingar, hvilka, för fataliers be¬
varande, borde företes in dupplo, särskildt
upptaga: ”de till saken hörande bevis,”
synes mig vara otydligt, emedan frågan
jemt kan bero på hvad som är bevis eller
ej. Bättre torde vara det i Stadgan befin-
teliga uttryck: de Handlingar Klaganden
anser nödige alt förete,
Med undantag af desse anmärkningar
kan jag icke annat än gilla Utskottens Be-