Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Hidderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Fjortonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörbergj i83o.
Måndagen den 20 Februarii 1829.
Plenum klockan io förmiddagen.
Företogos till pröfning de, uti Constitu-
tionsUtskottets den 3 sistlidne Januarii af-
låtne, och den 5 i samma månad på bordet
lagde Memorial, omförmälde, sedan sista
Riksdag livi lande, förslag till ändring i Ri¬
kets Grundlagar.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition af
den 5 Augusti iSi3, om uphörande af Ko-
nungens Två röster i Högsta Domstolen.
Regerings Formen.
5 §.
i:sta punkten.
—- — — En Justitife-Stals-Minister, som
tillika alltid skall vara Ordförande i Ko¬
nungens Högsta Domstol;
ll §•
Konungens domsrätt skall updragas Tolf
af Honom utnämnde lagkunnige män, Sex
Frelse och Sex Ofrelse, nemligen: Justitice-
Stats-Ministern och Elfva andra, sorn kal¬
las Justitice-Räd. Desse utgöra Konungens
i ®
4
Den 23 Februarii f. m,
Högsta Domstol, och böra hafva fullgjort
hvad Författningarne föreskrifva dem, sorn
uti DomareEmbeten må nyttjas, samt i så-
dane värf ådagalagt insigt, erfarenhet och
redlighet.
1 f *9 §•
Inkomma till Konungen förfrågningar
om Lagens rälta mening i de frågor, som
nämnas i 8j och 88 J* ege rings Formen,
eller anser Högste Domstolen förklaring i
desse fall nödige äge ock Högste Domsto¬
len att sådana förklaringar gifva. Härvid
böra alla Högsta Domstolens i Hufvudsta-
den närvarande Ledamöter, som icke för¬
fall äga, komma tillstädes och i öfverlägg-
ningarne deltaga.
21
Alla frågor om förklaringar öfver
Lagen skola i Högsta Domstolen af göras,
men beslutet derom hos Konungen i Stats-
Rådet anmälas. Gillar Konungen den Vi¬
na Lag-förklar ingen , utfärdas den med
Dess underskrift. Om äter Konungen af-
slår, förfalle den af Högsta Domstolen
gifna förklaring.
2Z §.
Alla Högsta Domstolens beslut utfär¬
das under Konungens Secret, underteknas
af Ordföranden, eller, i händelse af dess
frånvaro, af den äldste närvarande Leda¬
moten, och contrasigneras af den Föredra¬
gande , som cinsvare för Expeditionens en¬
lighet med Beslutet.
Den a3 Februarii f. m.
5
88 §.
a: dr a punkten.
— De förklaringar, som, till svar
på inkomna förfrågningar om Lagens rätta
mening, Högsta Domstolen med Konun¬
gens bifallj, emellan Riksdagarne gifver,
kunna af Riksens Ständer ogiilas, hvaref¬
ter de icke längre vare gällande, eller af
Domstolarne iakttagas eller åberopas må.
Om Rikets Ständer inom de fyra första
mänaderne af den ^ efter desse lagförkla¬
ringars utfärdande, påföljande Riksdags
intet beslut i afseende på deras upphäf-
vande f altat, fortfare de allt framgent att
såsom allmän Lag mara gällande.
Friherre Boije, Ludvig: Med afseende
fästadt på Nationens väl, hvilket jag är för¬
vissad, att Konungen ej förbiser; med min¬
net af den erfarenhet en lång tjenstgöring
i Högsta Domstolen lenmat mig; önskar jag
lifligt, alt Konungen ville göra sitt Folk
en af de största välgerningar, genom inta¬
gandet af den Thron i Högsta Domstolen,
som troligen ej blifvit derstädes placerad,
för att alltid stå tom. Jag tror, att Na¬
tionen snart skulle erfara nyttan deraf, och
hembära välsignelser åt Konungen för ett
sådant deltagande i Högsta Domaremagtens
skipande. På grund af denna öfvertygelse
är det min önskan, att Ridderskapet oell.
Adeln måtte förkasta ifrågavarande Förslag
6
Den 23 Februarii f. ra.
om uphörande af Konungens två röster i
Högsta Domstolen.
Herr Hjerta, Gustaf: Utan att gilla
den princip Friherre Boije nu framställt,
kommer jag dock i denna fråga till samma
resultat som han, nemligen till den ön¬
skan, att Propositionen om uphörande af
Konungens Två röster i Högsta Domstolen
denna gång må afslås. Men jag kan ej de¬
la Friherre Boijes tanka, att det skulle va¬
ra af vigt och nytta för Folket, att Ko¬
nungen besvärades med att vara lagarnes
Tölk. Jag tror deremot, att en större för¬
del skulle Nationen tillskyndas genom ett
stadgande i Constitutionen, att Konungen
ej ägde deltaga i Lagskipningen. Jag an¬
ser Kongl. Majrts Proposition härom vara
väl grundad, och beder Ridderskapet och
Adeln fästa upmärksamhet både på ordala¬
gen och satserna i denna Proposition. De
skola tillräckligen öfvertyga, att det ej är
principen vi nu böra fästa oss vid, och att
vi böra inskränka våra öfverläggningar en¬
dast till den fråga, huruvida förslaget in¬
nefattar fullkomlig garanlie för Folkets rät¬
tigheter. Det är härom jag nu vill yttra
mig; och jag utgår dervid från den grund¬
sats, att Förslaget måste i sin helhet prof¬
ves. Det går ej an, att antaga en och ute¬
sluta en annan §. deraf: man måste an¬
taga allt eller intet. Innehåller nu detta
Förslag något, som innebär osäkerhet för
Den 23 Februarii f. ra.
7
Nationen, så måste Förslaget i sin helhet
förkastas. Ur denna synpunkt fäster jag
mig ensamt vid Propositionens innehåll om
Lagförklaringar, i afseende hvarpå Kongl.
Maj:t föreslagit vilkor, som jag ej kan gil¬
la. Jag tror, att om rättigheten att med¬
dela Förklaringar öfver Ekonomiska Lagar
och Författningar fråntages Högsta Domsto¬
len , kan sådant leda till farliga följder för
Folket. Derföre ogillar jag den nya re-
dactionen afiq§:n RegeringsForinen, hvar¬
igenom Högsta Domstolens rätt till Lag¬
förklaringars meddelande inskränkes till de
frågor, som nämnas i 87 och 88 §§. Rege-
ringsFormen, oell uteslutes från de i 89 §.
omnämnde ämnen. Detta förhållande ensamt
anser jag vara tillräckligt, att hindra För¬
slagets antagande. — Härtill kommer dess¬
utom äfven en annan omständighets den
Hemligen, att det nya Redactions-förslaget
medgifver Högsta Domstolen rättighet att
utfärda Lagförklaringar, titan att underly¬
dande Domare och Embetsmän sådane be¬
gärt; hvilket synes mig vådligt och skad¬
ligt. Enligt nuvarande stadgande, kan Lag¬
förklaring komma i fråga endast, då fallet
existerar; hvaremot den nya redactionen
skulle föranleda till ett skadligt sträfvande
hos Domstolen att jemnt förändra och sö¬
ka förbättra Lagar och Författningar. Det
är vigtigt, att Domstolen inskränkes till att
blott tolka och tillämpa lagen, men icke
medgifves att förklara den, och sålunda
8
Den 23 Februarii f. m.
lagstifta, innan fallet är uppkommit. Så
snart lagtolkning öfvergår från en förkla¬
ring, huru man bör döma, till Lagstift¬
ning, kommer man ur det verkliga sam-
hällslifvet in i tankeverlden, funderar of¬
tast ut nya otydligheter, och gör onödiga
förändringar. Af desse skäl anser jag den
nya redactionen af 19 §. RegeringsFormen
ej kunna antagas. — Sluteligen föranledes
jag äfven till hela Förslagets förkastande
af den föreslagna ändringen i 88 §. Rege-
ringsForjnen, att ”om Rikets Ständer inom
”de Fyra första månaderne af den, efter
”dessa Lagförklaringars utfärdande, påföl¬
jande Riksdag, intet beslut i afseende på
”deras uphäfvande fattat, fortfare de allt
”framgent att såsom allmän Lag vara gäl¬
dande.” Jag borde kanske ej i detta fall
vara sträng Domare, då jag sjelf nyligen
framställt önskan om beskattningsrättens be¬
stämmande inom de Fyra första manader-
ne af Riksdagen; men skillnaden mellan
detta mitt förslag och nya redactionen af
88 §. RegeringsFormen är den, att i sed¬
nare fallet ett misstag af Ständerne, en
glömska af deras Justitieombudsman eller
ett förseende af något Utskott, hvarigenom
återremiss af dess Utlåtande föranleddes,
eller långsamt arbete lios Stånden eller Ut¬
skotten, med mera dylikt, kunde verka
derhän, att Lagförklaringarne ej blefvo af
Ständerne inom de fyra första månaderne
af en Riksdag pröfvade. Du skulle upstå
Den a3 Februarii f. rn.
9
det orimliga fall, att Svenska Lagstiftningen
skulle antaga kanske origtiga Lagar, för det
att ej tid vore till deras pröfning. Nu der¬
emot äger Konungen med Högsta Domsto¬
len och Rikets Ständer att ändra Lagar,
när de för godt finna. — I följd af hvad
jag sålunda yttrat, anhåller jag om Propo¬
sition till bifall å ConstitutionsUtskottets
Utlåtande.
Friherre Boije: Då den siste värde Ta¬
laren, i frågan om föreslagen ändring af
5 §. RegeringsFormen, förenat sig med mig
i samma resultat, kunde det kanske synas
likgiltigt, om vi hafva olika skäl dertill.
Dock kan jag ej godkänna dem, som Herr
Hjerta anfört. Jag tror deremot, att det
är just principen man här bör afse. Är
det princip, att Konungen bör vara Hög¬
ste Domaren i Samhället; så bör vår Ko¬
nung bibehållas vid sine två röster i Hög¬
sta Domstolen, annars icke. — Men hos
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken får jag vördsamt anhålla, att på
det personer, hvilka så lätt besväras af miss¬
tag, som jag, ej måtte i discussionen för¬
villas, vi måtte få gå i ordning med frå-
gorne, och discussionen således inskränkas
till den nya redaetionen af 5 §. Regerings¬
Formen, ty det är ej nödvändigt, att på
en gång äfven discutera de följande §§:ne
i Förslaget.—■ Om det nu tillätes mig, att
från denna fråga om formen för discussio-
IO
Den s3 Februarii f. m.
nen öfvergå till sjelfva saken; så får jag
förklara, clet jag anser, att Nationens sä¬
kerhet, och Domstolens anseende, skulle vin¬
na mycket af Konungens deltagande i Hög¬
sta Domstolens beslut; och framför allt
skulle det bidraga till ett större lugn för
Domstolens Ledamöter.
Friherre Cederström , Jacob: Lika med
den siste värde Talaren anhåller jag, att
discussionen måtte inskränkas till hvarje §.
af Förslaget serskildt. I afseende på den
föreslagna ändringen af 5 §. RegeringsFor-
men, är min öfvertygelse, att Konungens
rätt, att i Högsta Domstolen deltaga i lag-
skipningen, är för Nationens väl dyrbar,
och af densamma så anses. Följakteligen
tillstyrker jag afslag å den nya redactionen.
Herr Hjerta: I delta fall vädjar jag
till H ans Excellence Herr Grefvens och
LandtMarskalkens bestämmande, om det väl
kan stå tillsammans med 81 §. Regerings-
Formen, att styckevis pröfva ifrågavarande
Grundlags Förslag. Den lyder sålunda:
”Vill Konungen hos Riksens Ständer före¬
slå någon ändring i Grundlagarne, höre
”Han StatsRådet och öfverlemne sedan Sin
”Proposition, jemte StatsRådets tankar deröf¬
ver, till Riksens Ständer, som genast, utan
”att om denna Proposition förut öfverläg¬
ga, updrage ConstitutionsUtskottet att sitt
”Utlåtande derom till Riksens Ständer af¬
gifva. Tillstyrker Utskottet hvad Konungen
Den a3 Februaiii f. ra.
”föreslagit, hvile frågan till nästa Riksdag,
”då Riksens Ständer skola sitt beslut der-
”om fatta. Afstyrker Utskottet Konungens
”Proposition, då må Riksens Ständer ge-
”nast kunna antingen denna Proposition
”afslå, eller ock afgöra, att de vilja öfver
”densamma å nästföljande Riksdag besluta;”
&c. Ordalydelsen af denna föreskrift in¬
nebär tydligen, att hvad som här benäm¬
nes Konungens Förslag till Grundlagsför¬
ändring, ej må annorledes än i sin helhet
af Riksens Ständer pröfvas, samt bifallas
eller afslås. Och jag frågar, om det väl
rimligen skulle gå an, att vi, som äga san-
ctionsrälten i detta fall, och som antingen
skola på Riks-Salen lemna vårt samtycke
till Kongl. Maj:ts Proposition, eller ock ge¬
nom RiksStåndens Talmän underrätta Ko¬
nungen, att vi ej kunnat Förslaget antaga,
sönderstycka Förslaget, och förkasta en del
deraf, men bifalla en annan del, då lik¬
väl Förslaget utgör ett helt. Jag är öfver-
tygad, att Propositionen ej skall på sådant
sätt af något af de andre RiksSlånden be¬
handlas, emot ordalydelsen af 81 §. Rege-
ringsFormen; och jag bestrider, att För¬
slaget må hos oss disculeras och pröfvas
annorlunda, än i sin helhet. Derföre fin¬
nes ock Förslaget uptaget och granskadt i
ett helt af ConstilutionsUtskottet. Om vi
ej iakttaga ett sådant pröfningssätt, utan
pröfva Propositionen §:vis, så skulle här
kunna upstå samma oformlighet och orig-
12
Den 23 Februari i f. m.
tiga förfarande af Riksens Ständer emot Ko¬
nungen, som af Konungen emot Ridderska-
pet och Adeln i frågan om RiddarhusOrd-
ningen. Konungens ifrågavarande Proposi¬
tion är ett helt: och vilkoret derför är,
att hvarje del deraf antages; i annat fall
förfaller hela förslaget. Ty den angår ej
blott en, utan flere §§. af RegeringsFor-
men, och Konungen har ej afsagt Sig de i
5 §:n bestämde 2:ne rösterne i Högsta Dom¬
stolen-, med annat vilkor, än att Han skulle
få i StatsRådet sanctionera alla Lagförkla¬
ringar, på sätt i de följande §§. af Försla¬
get är uppgifvet; i annat fall vill Han be¬
hålla sine T\ af beslutande-rätten i Hög¬
sta Domstolen. Detta allt synes mig vara
så klart, att jag tror det vara ett rent miss¬
tag af de Herrar, som yrkat Propositionens
discuterande §:vis, att göra och fullfölja ett
sådant yrkande.
Hvad angår Friherre Boijes påstående,
att det skulle vara princip, att Regenten
bör deltaga i Högsta DomareMagtens utöf¬
ning; så bestrider jag detta,- som äfven
motsäges af all Europeisk Statsbildning;
ty i intet annat Constitutionelt land i Eu¬
ropa, än Sverige, äger sådant rum. Hos
oss är det ej eller gammal häfd; ty ingen
af väre Christna Konungar utöfvade Doma-
reMagten, förrän Gustaf II Adolph i vissa
fall drog till sig en sådan rättighet. Men
sedermera utvecklade sig detta förhållande,
Den 23 Febr ua v ii f. in. i3
sorn utgått från falska principer; och det
är tid, att vi nu i detta afseende öfvergå
till en motsatt princip, såsom andre bil¬
dade folk. — Beträffande åter det yttrande
af Friherre Boije, att Allmänhetens förtro¬
ende till Högsta Domstolen skulle stärkas
genom Konungens närvaro derstädes; så
hemställer jag, om icke just detta är ett
bevis för min satts, att Konungen ej bör
deltaga i DomareMagtens utöfning. Ty är
det väl billigt, att Konungen genom sitt
så kallade deltagande skall gifva opinionens
stöd åt en Domstol, då den ej fullgjort sin
skyldighet. Jag bestrider helt och hållit
principen.
Sluteligen får jag äran rätta ett miss¬
tag, som jag begick, då jag nyss begärde
proposition till bifall å ConstitutionsUtskot-
tets Utlåtande; hvilket jag nu utbeder mig
att få ändra till anhållan om afslag å den
nya redactionen af ifrågavarande Grund¬
lags §§. rörande Konungens Domsrätt.
Friherre Anckarswärd } Carl Henrik:
Jag delar fullkomligt de grundsatser Herr
Hjerta i detta ämne framställt. Jag kan ej
gilla en annan värd Talares yttrande, att
det skulle vara för Nationen en garantie
för vigtig lagskipning, om Konungen någon
gång öfvervore Högsta Domstolens Sessio¬
ner. I det obestämda af orden någon gäng
är bestämdt uttryckt, att detta ej skulle
Den 9.3 Febi-nar ii f. in.
vara någon garantie, då Konungen ej kun¬
de alltid vara i Högsta Domstolen tillstä¬
des. Dessutom är det ej enligt med prin¬
cipen om Monarkens helgd, att Konungen
deltager i en Domstol, som kan ställas un¬
der tillta] för felaktiga beslut, hvartill kan¬
ske äfven Konungen genom sine röster kun¬
de hafva medverkat. — I någon utveckling
af mine åsigter i afseende på principen af
ifrågavarande Grundlags-förändring, anser
jag ej nödigt ingå, emedan, såsom Herr
Hjerta rigtigt erindrat, Konungens Förslag
ej kan i sin helhet antagas, och ej får en¬
dast i vissa delar bifallas. Men jag utbe¬
der mig att få göra ett tillägg till de be¬
tänkligheter Herr Hjerta framställt emot
Förslagets antagande. Den nya redactio-
nen af 19 §. RegeringsFormen innehåller:
”Inkomma till Konungen'förfrågningar om
”Lagens rätta mening i de frågor, som näm-
”nas i 87 och 88 §§. RegeringsFormen,
”eller anser Högsta Domstolen förklaring
”i desse fall nödig, äge ock Hogsta Dom¬
stolen att sådane förklaringar gifva.” Här¬
igenom är, enligt ordalydelsen, en vidsträck¬
tare Lagförklarings-rätt tillerkänd Högsta
Domstolen, än uti 19 §. i dess närvarande
skick. Men icke nog dermed; genom jem¬
förelse mellan denna nya redaction och
den af 88 §. RegeringsFormen finnér man
ett annat besynnerligt och vådligt förhål¬
lande upkomma. Förslaget lyder i 88 §:n:
”De förklaringar, sorn till svar på inkom-
Den 23 Februari i f. m.
"ne förfrågningar om Lagens rätta mening,
”Ilögste Domstolen, med Konungens bifall,
”emellan Piiksdagarne gifver, kunna af Rik-
”sens Ständer ogillas, hvarefter de icke
”längre vare gällande, eller af Domstolar-
”ne iakttagas eller åberopas må. Om Ri-
”kets Ständer inom de fyra första måna-
”derne af den, efter dessa Lagförklaringars
”utfärdande, påföljande Riksdag, intet be¬
slut i afseende på deras uphäfvande fat-
”tat, fortfare de allt framgent att såsom
”allmän Lag vara gällande.” Sålunda skul¬
le de Lagförklaringar, som blifvit utfärda¬
de i följd af inkomne förfrågningar om La¬
gens rätta mening, kunna inom fyra måna¬
der af näst derpå följande Riksdag af Pii-
kets Ständer ogillas; men de deremot, som
Högsta Domstolen fann för godt att, utan
anledning af någon gjord förfrågan, utfär¬
da, skulle ej vara underkastade samma ogil¬
lande af Rikets Ständer, och en bestämdt
lagstiftande magt skulle härigenom vara Hög¬
sta Domstolen medgifven. Följaktligen kan
jag ej biträda antagandet af 88 §:n i För¬
slaget; och då förfaller möjligheten alt bi¬
falla någon annan del deraf, emedan detta
P^örslag är ett helt, som måste förkastas
eller antagas i sin helhet. Jag anhåller
derföre vördsamt om Proposition till afslag
å den ifrågavarande nya redactionen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då,
så vidt jag kunnat fatta discussioncn, ännu
i6 Den 23 Februarii f. m.
ej någon tillstyrkt antagande af ifrågavaran¬
de Förslag till Grundlagsförändring, vill
jag tills vidare upskjuta att yttra mig om
sjelfva saken, och nu endast hålla mig till
den upkomna form frågan. Å ena sidan liar
man påstått, att Konungens Förslag, som
innefattar ändring i flere §§. af Grundla-
garne, ej bör i ett sammanhang pröfvas,
utan hvarje §. för sig; å den andra har
man bestridt detta, under yrkande, att För¬
slaget ej får annorledes än i sin helhet an¬
tagas eller förkastas. Hvad nu dcdta an¬
går, så vill jag i korthet visa omöjligheten
af att afgöra hvarje §. serkildt. I nya re-
dactionen af 5 §. RegeringsFormen stadgas,
att Justitia; StatsMinistern alltid skall vara
Ordförande i Konungens Högsta Domstol.
Om nu denna redaction skulle antagas, men
den föreslagna redactionen af 21 §:n Rege¬
ringsFormen förkastades, så att sistnämn¬
de §. förblef i dess närvarande skick och
således innehöll, att ”Konungen äger 2:11c
”röster i de mål, hvilkas föredragning och
”afgörande Han för godt finnér att i Hög¬
esta Domstolen öfvervaraså skulle här¬
af den orimlighet upkomma, att Konungen
kunde vara i Högsta Domstolen tillstädes,
utan att vara Ordförande; och att Han så¬
lunda skulle sitta under Justitias StatsMi¬
nistern. Detta exempel torde tillräckligt
visa, att Förslaget ej kan sönderstyckas,
utan måste i ett helt antas eller ogillas.
Dess-
Den a3 Februarii f. m.
»7
Dessutom är Konungens rösträtt i Högsta
Domstolen så sammankedjad med Lagför-
klarings^rättigheten, att de ej kunna åtskil¬
jas i Förslaget. — Eli värd Talare liar an¬
fört, a ti. det vore farligt antaga den nja re-
dactionen af 88 §. RegeringsFormen» eme¬
dan den föranledde dertill, att en af Hög¬
sta Domstolen utfärdad Lagförklaring, hvar¬
öfver Rikets Ständer sig icke yttrat, skul¬
le blifva gällande Lag, så snart Sländerne
icke, inom de första fyra månaderne af den
näst efter förklaringens utfärdande inträf¬
fade Riksdag, fattat något beslut om dess
uphäfvande. Såsom tillägg härtill ber jag
att få påminna om del sätt, hvarpå Rikets
Ständer erhålla kunskap om sådane Lag¬
förklaringars tillkomst. Det sker nemligen
endast genom Rikets Ständers JustitiasOm-
budsmans Berättelser. Om han skulle un¬
derlåta, att upgifva en sådan förklaring; så
lingö ej Ständerne någon kunskap derom;
och sålunda kunde, genom hans menskli-
ga försummelse eller glömska, Lagförkla¬
ringar kunna halka förbi Riksens Ständer,
och dem förutan blifva gällande Lagar.
Det är derföre angeläget, alt ej försaka den
rätt, som 88 §. RegeringsFormen nu til¬
lägger Rikets Ständer, att utan prtescrip-
tionstid ogilla utkomne Lagförklaringar, och
besluta att de ej få tillämpas. — SI ideli¬
gen får jag erinra, att en del Talare be¬
gärt bifall till ConstitulionsUlskottels Ui-
i4 H. 2
18 Den a3 Februarii f. m.
låtande i frågan, andre åter yrkat, att Ko¬
nungens Förslag måtte förkastas. Detta
kommer i sjelfva verket på ett ut. Mea
torde hända ej alla Ledamöter ihågkomma,
att ConstitutionsUtskottet afstyrkt försla¬
gets antagande, likasom förut äfven Konun¬
gens Rådgifvare och Föredragande StatsSe-
kreteraren. — Jag hemställer, om det icke
är häst, att pröfva hela Förslaget på en
gång; och tillstyrker afslag å detsamma.
Friherre Boije: Ståndets tid är för dyr¬
bar att uptagas af ordstrider. Jag förbi¬
går derföre en stor del af hvad Herr Hjer¬
ta behagat yttra, helst han i resultatet
instämt med mig. Hvad dea af honom an¬
förda historiken om våra Konungars del¬
tagande i Lagskipningen angår, så hänvisar
jag till Sveriges Historia ända från Alshär-
jarTingen till den dag i Augusti månad
.1790, då Konung Gustaf III sista gån¬
gen bivistade Högsta Domstolens Sessioner.
—. Jag återgår till frågan om formen för
detta förslags behandling härstädes. Jag
gör gerna Ridderskapet och Adeln till Do¬
mare, hvilkendera af oss, Herr Hjerta el¬
ler jag, misstager sig. Just af hvad Herr
Hjerta anfört, vili jag hämta skäl för min
satts. Han har här talat om 81 §. Rege-
ringsFormen, och åberopat den såsom stad¬
gande, att förslaget må endast i ett helt
afgöras. Han hade rätt häri, om alla §§•
i förslaget angingo blott Konungens rösträtt
Den 23 Februari i f. m.
»9
i Högsta Domstolen. Men Herr Hjerta har
sjelf nu yttrat sig öfver en helt annan
del af Förslaget, nemligen om Lagförkla¬
ringar, och Rikels Ständers rättighet att
dem ogilla. Detta är ju ett ämne, som all¬
deles ej har sammanhang med frågan örn
uphörande af nämnde rösträtt. Men jag
är ej egenkär; det finnes en medelväg mel¬
lan våra meningarj och jag föreslår dess
begagnande. Den är nemligen, att vi di-
scutera hvarje §. af Förslaget serskildt, och
besluta öfver alla på en gång. Delta är väl
åtminstone ej för mycket hegardt.
Friherre Cederström: Den af Herr
Hjerta upläste 81 §. af RegeringsFormen,
rörande sättet för GrundlagsFörslags afgö¬
rande, inskränker ej i någon måtto Ri¬
kets Ständers rätt, att besluta särskildt öf¬
ver hvarje §. i ett Förslag, som af Konun¬
gen blifvit frnmställdt. Sålunda har ock
hittills alltid tillgått. Då jag likväl är böjd
för att afslå det ifrågavarande Förslaget till
alla dess delar, så är det mig nu likgiltigt,
om vi komma ifrån det med sex klubbslag
eller med blott ett; och om Hans Excel-
lence Herr Grefven och LandtMarskalken
vill göra en enda proposition på alla Sex
§:ne i Förslaget, så är jag visserligen ej
deremot för denna gång. Men jag gör här¬
vid det uttryckliga förbehåll, att delta icke
må blifva ett för framtiden gällande preju-
2*
20
Den 23 Februari i f. m.
dicat, alt RiksStånden ej skulle äga att§-vis
afgöra sådane GrundlagsFörslag.
Herr Tham, Wolrath: De §§., som ut¬
trycka resultatet af Konungens Proposition
om uphörande af Hans två röster i Hög¬
sta Domstolen, anser jag hafva ett så oskilj¬
aktigt sammanhang, att, när man afslagit
en af dem, måste man äfven afslå alla de
andra; ty det vore ej rimligt, att antaga
blott en del. Det är således nu för mig
likgiltigt, om hvarje §. föredrages serskildt,
eller alla på en gång; och jag öfverlem-
nar detta till Hans Excellence Herr Gref-
vens och LandtMarskalkens bestämmande.
Men den framställda principen, att ett
GrundlagsFörslag ovilkorligen skall i ett helt
afgöras, bestrider jag; ty ett sådant förslag
kan innehålla flere olikartade ämnen; och
det vore orimligt, att ej då afgöra hvarje
ämne för sig. — Såsom bevis för rigtighe-
ten af den i Konungens Proposition fram¬
ställda nya princip om Konungens skiljan¬
de från Domaremagtens utöfning, har man
här anfört olämpligheten deraf, att Konun¬
gen deltager i en Domstol, hvars Ledamö¬
ter kunna ställas under tilltal vid RiksRätt
för felaktiga beslut. Jag kan deremot ej
finna, att Konungen, äfven om Han med
sine två röster tagit del i beslutet, kan så¬
ras af ett sådant åtal mot Domstolens Le¬
damöter, mera än om SlatsRåden och Stats-
Sekreteraren tilltalas vid RiksRätt för hvad
Den 23 Februarii f. m. 2i
de tillstyrkt Konungen att göra. Skymfar
ej detta sednare Konungen, så skymfar icke
eller det förra. — För öfrigt fägnar det
mig, alt redactionen af ifrågavarande För¬
slag är så felaktig, att äfven de, som gilla
principen deri, om uphörande af Konun¬
gens rösträtt i Högsta Domstolen, anse sig
derföre ej kunna antaga detsamma; ty jag
bestrider Förslaget, emedan jag ogillar sjelf¬
va principen. Jag tror, att Konungens sä¬
te och stämma i Högsta Domstolen är en
helig rättighet, och att Han bör med eg¬
na ögon och öron kunna se och höra, hu¬
ru Domaremagten, som redan är nog stor,
utöfvas öfver Hans Undersåtare. Så var
det ock, när HofRätterne voro Konungens
Högsta Nämnd; Konungen var det då, som
gaf nåd; och så bör det fortfara i Högsta
Domstolen. — Hvad åter angår främman¬
de länders åberopade exempel; så anser jag
det vara ett stort fel af oss, att vilja följa
dem, utan afseende på, om de öfverens¬
stämma med våra olika förhållanden; både
vår LagHistoria och Svenska Historien i
allmänhet vittna, att sådane exempels ef¬
terföljd ej bekommit oss väl. — Lika med
de öfrige Talarne anhåller jag vördsamt om
proposition lill afslag på förslaget, och det
är mig likgiltigt, om det sker på hvar §.
serskildt, eller på alla §§:ne på en gång.
Herr Hjerta: Jag skulle i sanning blif¬
va Ivehogsen, om jag möjligen kunde tro
22
Den a3 Februarii f. m.
Ridderskapet och Adeln dela Friherre Boi-
jes tanka, att tidsbesparing bör komma i
fråga vid öfverläggning i ett så vigtigt äm¬
ne, som det förevarande. Men jag tror
mig kunna förbigå desse vanliga premisser
om tidens dyrbarhet, och anser mig icke
behöfva begära någon ursägt för det jag
uptager den med yttrande i en allmän sak
at' denna vigt. Jag skall dock ej missbru¬
ka min representationsrätt genom bestri¬
dande af historiska sanningar; utan vill
heldre göra detta till ämne för en serskild
afhandling. — Konungen anser jag mig haf¬
va gjort en tjenst, då jag yrkat, att Han
måtte skiljas från deltagande i en möjligt¬
vis dålig Domaremagt. Han kunde annars
få se Högsta Domstolens Ledamöter af Re¬
presentationen blifva afsatte för en Dom,
hvari kanske Han sjelf deltagit; och huru
obehagligt vore ej detta. Yi vinna genom
förändringen en större garantie för rigtig
lagskipning af Högsta Domstolen, då den
ej mera inför allmänna tänkesättet kan för
origtiga beslut skyddas af Konungens del¬
aktighet deri. — Herr Tham har förblan¬
dat Konungens Nåderätt med Hans Domare¬
magt; om den förra är nu ej fråga. •—-
Friherre Boije har, i afseende på formen
för Förslagets afgörande, föreslagit, att man
äfven nu måtte begagna den i allmänhet
så behagliga medelvägen. Men jag hem¬
ställer till Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskaiken, om det väl är Grund-
Den a3 Februarii f. m.
23
lagsenligt, att pröfva och afgöra Konungens
Proposition styckevis; om det är lämpligt,
alt på förmiddagen votera om en, och på
eftermiddagen om en annan del deraf, och
kanske komma till olika resultat. Konun¬
gens Propositioner om ändringar i Grund-
lagarne innefatta vanligen flere med hvar¬
andra sammanhang ägande coricessioner of¬
tast å hegge Statsmagternes sida; och hvad
skulle det blifva «f, om Rikets Ständer an-
togo hvad som vore concession, å Konun¬
gens sida, men afslogo det, som fordrade
en sådan å deras. Vi måste vara granlaga
i formen; hvarpå vi hafva exempel å Ko¬
nungens sida. Vi hafva sett Konungen ne¬
ka sanction åt en hel af Rikets Ständer år
1823 beslutad Lag, i ett högst vigtigt äm¬
ne, för det att Han deri funnit ett enda
oantagligt ord. AssignationsLagen till exem¬
pel afslogs af Konungen vid sista Riksda¬
gen, blott derföre, att der stod 12 procents
ränta, såsom förenad med bysättningstvång.
Skulle väl vi nu besvara denna noggranhet
på det sätt, att vi antogo en del, men för¬
kastade en annan del af Konungens För¬
slag? Då blef det vi, som gjorde ett nytt
Förslag; det blef ett slags återremiss till
Konungen; och det vore rakt oformligt och
förvändt. I England, i Frankrike måste
en Lagbill i sin helhet antagas eller för¬
kastas; ej något ord får undantagas. Just
i detta tvång, att Propositionerne måste
helgjutna bifallas eller ogillas, ligger säker¬
24
Den 23 Februarii f. m.
het för Folket, att Landet ej blifver en
tummelplats för nya ideer, och all hegge
Statsmagterne fullständigt, alfvarligt och en¬
ligt allmänna tänkesättet utarbeta sine Lag-
Förslag. — Hvad det angår, att jag åbero¬
pat all Europeisk Statsbildning till stöd för
min satts i detta fall, så tror jag mig haf¬
va haft fullt skäl dertill. Jag förskräckes
ej af den läran, att vi ej böra fråga efter
utländsk bildning. Nationerne sammanblan¬
da sig mer cch mer, taga alltmer efterdö-
men af hvarandra, och förenkla sine in¬
rättningar. Jag skall aldrig afstå ifrån att,
när jag finner något bättre i ett annat Ri¬
ke, söka införa det i mitt fädernesland,
med bekämpande af alla de små intressen,
som kunna sätta sig deremot. Derföre an¬
ser jag mig ej eller hafva gjort orätt i att
uti förevarande ämne åberopa andra Län¬
ders exempel.
Grefve Frölich, David: Jag är nästan
helt och hållet förekommen af Herr Hjer¬
ta i hvad jag ärnade svara på Friherre Boi-
jes och Herr Thams yttranden. Jag vill
blott, i afseende på formen för denna frå¬
gas behandling, anmärka, att man ej bör
betrakta Konungens Proposition såsom in¬
nefattande serskilde ämnen, och afgöra den
styckevis, derföre att den rörer ändringar
i flere §§ af RegeringsFormen. Den är ett
helt Förslag, och mäste i sin helhet bifal¬
las eller afslås. Helt annat åter är förhål¬
Den 23 Februari i f. m. a5
landet med discussionen öfver Förslaget;
den kan inskränkas till en eller flere delar
deraf, eller utsträckas till det liela, efter
livars och ens godtfinnande. Och Friher¬
re Boije lärer ej kunna tillvita Herr Hjer¬
ta, att ej hafva lemnat Friherren tillfälle
att utveckla sine åsigter af Förslaget i alla
dess delar, enär Herr Hjerta sjelf gifvit
exempel på ett sådant behandlingssätt af
saken. Jag tror derföre, att Hans Excel-
lence Herr Grefven och LandtMarskalken
kan låta discussionen öfver förslaget fort¬
gå antingen §-vis eller i det hela, till ut¬
rönande af Ståndets åsigter i ämnet, helst
Rikets Ständer äro skyldige, att motivera
ett afslag å propositionen. Sedan discus¬
sionen blifvit fulländad, måtte likväl pro¬
position till bifall eller afslag ej kunna fram-
ställås annorledes, än på förslaget i sin
helhet; ty det är ett helt, hvaröfver, en¬
ligt tydliga föreskriften i 56 §. Regerings-
Formen, endast skall med Ja eller Nej af
Stånden beslutas. — I afseende på prin¬
cipen i denna fråga, tror jag, att man ej
behöfver söka andra skäl, om man gillar
den grundsats, som alla, hvilka skrifvit i
Statsläran antagit, att man så mycket som
möjligt bör skilja den Verkställande Mag-
ten från Domaremagten. Jag kan ej annat
än godkänna denna i Kongl. Maj:ts Proposi¬
tion uttryckta princip. Men äfven för mig
inträffa, i afseende på serskilta §§. af För¬
slaget, samma hinder för dess antagande,
Den a3 Februari! f. m.
som Herr Hjerta och Friherre Anckarswärd
anmärkt; och jag nödsakas derföre anhålla
orri proposition på Förslagets förkastande
i dess närvarande skick.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
alla de värde Talare, som yttrat sig öfver
ifrågavarande ämne, yrkat afslag å Kongl.
Maj:ls Proposition, synes det vara öfver¬
flödigt, att längre anföra skäl för att kom¬
ma till ett sådant slut. Ju förr Propo¬
sition på Förslaget af Herr Grefven och
LandtMurskalken framställes, desto förr blif-
ver det förmodeligen afslagit. Och då det
är tydligt, att alla de 5 öfriga §§:ne i del¬
la Förslag förfalla, om den första ogillas,
så torde det ej vara nödigt, att vidare tvi¬
sta, om en af dem i sönder, eller alla på
en gång, höra afgöras. Jag hemställer der¬
före, att vi ej måtte hindra Herr Grefven
och LandtMarskalken, att framställa propo¬
sition till afslag å de föreslagne nya re-
dactionerne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då Kongl.
Maj:t i Nåder framställt Proposition om
uphörande af dess två röster i Högsta Dom¬
stolen, och i sammanhang dermed föresla¬
git de ifrågavarande förändrade redactio-
nerne af åtskillige §§. i RegeringsFormen ;
samt dessa befinnas stå i så nära förening
med liufvudfrågan, att beslutet derom må¬
Den 23 Februari i f. m.
27
ste inverka på redactions-förslagens anta¬
gande eller förkastande, alltså och ehuru
Hans Excellence ej trodde det vara att be¬
fara, att Ridderskapet och Adeln, sorn all¬
tid med så odelad upmärksamhet och ur¬
skiljning pröfvade hvarje ämne, icke nu
skulle, om desse Förslag lill redactions-
förändringar, hvar efter annan, serskildt
afgjordes, dervid iakttaga fullkomlig conce-
quence, att ej någon stridighet i besluten
upkom; ansåg dock Hans Excellence det
rättaste och lämpligaste vara, att framstäl¬
la proposition å alla desse redactions-för-
slag i ett sammanhang; hvadan Hans Ex¬
cellence frågade, om Ridderskapet och Adeln
behagade bifalla de föreslagne redactions-
förändringarne i 5 §. irsta punkten, 17,
19, 21 och 23 §§. samt 88 §. srdra punk¬
ten i RegeringsFormen.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken gjorde proposi¬
tion till afslag å alla desse redactions-för-
slag; hvilken proposition med Ja besva¬
rades.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition af
den 16 Octoher i8o.3, örn icphäfvande af
Opinion sNänmden öfver Högsta Domsto¬
lens Ledamöter.
28
Den 23 Februarii f. m.
Regerings Formen.
103 §.
(Enligt Kongl. Majrts Nådiga Proposi¬
tion, bör denna §. till hela dess innehåll,
kraft och verkan, uphäfvas.)
104 §.
(Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion, bör denna §., i afseende på hvad der¬
uti förekommer om öfverläggning i Nämn¬
den, undergå en lämplig omarbetning.)
Riksdagsordningen.
64 §.
(Enl igt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion, bör denna §., till hela dess innehåll,
kraft och verkan, uphäfvas.)
På begäran af Herr Cederschjöld, Pehr
Gustaf, uplästes ConslitutionsUtskottets vid
sista Riksdag i detta ämne afgifne Utlå¬
tande.
Friherre Boije, Ludvig: Må andra för¬
lika med sin rättskänsla den ostracism, som
denna §. stadgar öfver Högsta Domstolens
Ledamöter. Jag kan det ej. Då jag besin¬
nar, livad opinionen är vacklande och om¬
bytlig; då jag vidare besinnar oförmågan
'och omöjligheten hos den Auctoritet, som
skall tillämpa denna ostracism, att rättvist
utöfva en så stor magt; så bekänner jag, alt
Den 23 Febr aari i f, m.
29
min rättskänsla lider. I en tid, sorn gör
så stora anspråk på Högsta Domstolens ofel¬
barhet, och är så benägen att klandra dess
åtgärder, böra vi ej lemna den utan skydd
till kastboll för Demagogers och Intrigeu-
rers stämplingar. Mitt förstånd säger mig,
alt 180g års Ständer, i stället för att vin¬
na sitt ändamål, att göra Högsta Domsto¬
lens Ledamöter oberoende, just genom O-
pinionsNämden ställt dem under det sämsta
slags beroende. Jag hade trott, att man
skulle inse det skadliga i denna inrättning.
Ej befarar jag något deraf för de nuvaran¬
de Ledamöterne i Högsta Domstolen; men
jag hemställer, hurudan väl Folkets ställ¬
ning skulle blifva, om i en framtid denna
Domstol också antog den politiska anda,
som af detta stadgande kunde föranledas.
Hvad annat skulle väl Högsa Domstolen
blifva, än en Politisk Domstol, slaf af den
rådande Opinionen för dagen. Om Sveri¬
ge hemsöktes med en ränkfull Ministére,
eller hemsöktes af en trottsig magtägande
Demagog; och om JustitiaeRåderne då för¬
des af omtankan för deras ställning, till
svaghet för tidens, för opinionens ställning;
så frågar jag, hvad säkerhet ägde väl Sven¬
ska Medborgaren för sitt lif, sin ära, sin
egendom. Jag känner, att min åsigt af
delta ämne ej är pluralitetens inom detta
Hus; och jag begär derföre ej proposition
lill bifall å Konungens förslag om denna
ostracisms afskaffande. Men jag fullgör min
3o
Den a3 Fe b r u a r i i f. m.
känsla och mitt förstånd, då jag till Pro-
tocollet yttrar, att en sådan oslracism är,
i min tanka, både i högsta måtto orättvis,
och oklok.
Friherre Cederström, Jacob: Skulle
det någon tid inträffa, att Högsta Domsto¬
len lämpade sine handlingar efter impul¬
ser af Demagoger eller Ministrar, så behöf-
des då, mer än någonsin, en Opinions-
Nämnd öfver Domstolens Ledamöter. Jag
anser ConstitutionsUtskottets Utlåtande öf¬
ver ifrågavarande förslag till Grundlagsför¬
ändring vara väl grundadt, ocb anhåller
derföre om afslag å de föreslagne ändrin-
garne i alla tre paragrapherne.
Herr Tham_, JVolratli: Sedan vi hört
upläsas ConstitutionsUtskoltets vid sistlidne
Riksdag afgifne Utlåtande öfver denna frå¬
ga, hvilket på grundade skäl afstyrker Opi-
nionsNämndens afskaffande, har jag litet
eller intet att dervid tillägga. Jag kan ej
dela det tänkesätt, att man i detta afseen¬
de bör ändra Grundlagarne af fruktan för
Absolutismens eller Damocratiens impulser
på Högsta Domstolen i framtiden; ty om
någondera af desse Makter beherrskar den¬
na Domstol, så är rättstillståndet uphäfvet
och derjemte OpinionsNämnden, som då
tjenar till intet. Det är just i ett Consti-
tutionelt Samhälle, som står midt emellan
de begge nämnde ytterligheterne, som en
Den 23 Fe brun lii f. m. 3j
sådan controll på DomareMagten är nyttig.
Ingen rättsinnig Domare i Högsta Domsto¬
len tror jag hafva skäl att befara, att ge¬
nom ostracismen blifva skild från sitt Em¬
bete; åtminstone vill jag se det först in¬
träffa någon gång, innan jag kan förmå mig
att tro det. Väl kan hämnden eller parti¬
sinnet ibland inkasta ett eller annat Nej
emot honom vid ett sådant tillfälle; men
ban kan och bör förakta det så väl som
de ofta lika skymfande tillvitelser, hvilka
den rättsinnige Domaren ej sällan får up-
bära i Allmänna Tidningar. Jag tror, att
denna återhållande magt, som Opinions-
Nämnden innebär mot Högsta Domstolens
despotism, är ganska välgörande och nöd¬
vändig, så länge ej någon annan finnes.
Jag fäster ej någon vigt vid JustitiseOm-
budsmannens rättighet, att tilltala Högsta
Domstolens Ledamöter för fel i Embetets
utöfning; ty han kan ej göra det utan eget
äfventyr för ansvar; och huru sällan må¬
ste det icke hända, att en sådan Domare
glömmer sine skyldigheter till den grad,
att han kan blifva föremål för JustitiaeOm-
budsmannens åtal. Deremot kunde det of¬
tare inträffa, att någon af Högsta Domsto¬
lens Ledamöter visade sig vara oskicklig,
försumlig eller liknöjd i Embetet, ehuru
icke till den grad, att han kunde ställas
till ansvar inför RiksRätt; och då är det
godt att kunna underkasta hans förhållan¬
de Opinionsnämndens Dom. Jag skulle dock
32
Den 23 Febr ual ii f. m.
ej ifra för dess bibehållande, om det i stäl¬
let funnes en annan motsvarande magt, om
till exempel Lagutskottet ägde att granska
Högsta Domstolens Protocolier, och finge
till ConstitutionsUtskottet aflemna de an¬
ledningar till anmärkning mot Högsta Dom¬
stolens Ledamöter, som dervid befunnos,
likasom nu StatsUtskottet gör i afseende
på StatsRådets Protocolier. Då ägde Con¬
stitutionsUtskottet att förordna om de fel-
aktige DomstolsLedamöternes tilltalande vid
RiksRätt, när skäl dertill förekom; och detta
vore en tillräcklig controll, som gjorde Opi-
nionsNämnden umbärlig. Men då den nu
icke finnes, så anser jag OpinionsNämnden
böra bibehållas; och anhåller derföre om
proposition till afslag å Förslaget om dess
afsk aflande.
Herr Hjerta, Gustaf: Det förundrade
mig icke vid sistlidne Riksdag, att få se en
Proposition från Kongl. Maj:t om Opinions-
Nämndens uphörande. Då hade redan bör¬
jat visa sig en så stark reaction mot 1809
års institutioner, att jag väntade något så¬
dant Förslag antingen från Regeringens el¬
ler från enskilte Representanters sida. En
del Författare hade redan upträdt för atö
med konstiga skäl bevisa, att denna Opi-
nionsNämnd vore ett oting; och desse skäl
har jag i dag hört uprepas af Friherre
Boije, som botat med vådliga följder af
Opi-
Den a3 Februnrii f. ra.
33
OpinionsNämnden, i synnerhet om Högsta
Domstolen i en framtid skulle emottaga
impulser af Democrater, eller, såsom Fri¬
herren helst uttrycker sig, Demagoger. Jag
hoppas dock icke många skola låta missle¬
da sig häraf. För min del anser jag iSoq
års Ständer hafva gjort rätt och vist, då
de inrättade OpinionsNämnden. Men det
är vanligt, att då lugnet efter stora all¬
männa calamiteter blifver åtcrstäldt, och
man efteråt börjar tänka på de förändrin¬
gar, som, i följd af de privilegierades eller
monopoliserade classernas behof af Folkmas¬
sans Jbiträde till försvar och arbete, inträf¬
fat, så söka de enskilte intressena alt ned¬
rifva de friare Institutioner, som äro deni
i vägen, huru allmänt nyttiga de än må
vara. Rikets Ständer vid i8oq års Riks¬
dag kunde ej raisonnera på annat sätt, än
att, då Folkets Representanter ej kunde väl¬
ja Högsta Domstolens Ledamöter, utan de¬
ras tillsättande öfverläts åt Konungen, Fol¬
ket åtminstone borde förbehålla sig afsatt-
ningsmagten; och jag tror det vara nöd¬
vändigt, att, när rättigheten att utnämna
desse Domare tillerkännes den ena Stals-
magten ensam, den andra åtminstone bör
deremot äga det correctif, att kunna utvo¬
tera eller afsätta dem, som icke äro ut¬
nämnde med behörigt afseende på skick¬
lighet och anseende, eller hvilka ej vär¬
digt upfylla sine skyldigheter. Fråga är,
»4 II. 3
34
Den Februari i f. m.
om nu detta Lör, såsom Herr Tham före¬
slagit, blifva föremål för elt Utskott, eller
för en OpinionsNämnd. Jag anser det sed¬
nare bättre. Visserligen medgifver jag, att
den'öppna voteringen bar mycket för sig;
men den slutna är så nära förenad med
vårt närvarande Representations-skick, ja,
må bända Samhällsskick i allmänhet, att
den i detta fall icke kan afskaffas. Jag ön¬
skar visserligen ej se någon af Högsta Dom¬
stolens Ledamöter voteras ut; och jag tror
det icke eller kan ske, utan i nödfall, då
det-fordras blott f:del af rösterne för att
bibehålla dem; men jag anser Opinions-
Nämnden icke vara otjenlig såsom correc-
tif, emedan upraärksamheten fästas på de
Ledamöter af Domstolen, som icke äga för¬
troende hos Allmänheten. Följakteligen be¬
gär äfven jag afslag på Förslaget om Opi-
nionsNämndens uphörande; men jag får til¬
lika erindra, att Rikets Ständer i allt fall
ej kunna besluta den föreslagna Grundlags¬
förändringen, ty något Förslag till ändring
i 104 §. RegeringsFormen är icke Rikets
Ständer meddeldt. Dervid finnes af C011-
stitutionsUtskottet blott anmärkt, att enligt
Kongl. Maj:ts Proposition bör denna i
afseende på hvad deruti förekommer om
öfverläggning i Nämnden, undergå en lämp¬
lig omarbetning. Men Förslag till ny re-
daction af §:n saknas alldeles, ehuru Con-
stitutionsUtskottet, eller Kongl. Majrt bordt
framställa ett sådant. I brist derpå kun¬
Den 23 Februarii f. ra.
35
na vi ej besluta örn den föreslagna Grund¬
lagsändringen i öfrigt, enär en Kongl. Pro¬
position till Grundlagsförändring bör helt
antagas eller förkastas; utan mäste således
allt förfalla; och jag anhåller om Propo¬
sition derå.
Friherre Boije: Den hvässa rigtning
Herr Hjerta behagat tillåta sig mot mig,
skulle jag lugn lemna alldeles å sido, örn
jag ej befarade att gifva luft åt den farli¬
gaste af alla reactioner, den, att återföra
de tider, då vissa personer uphäfde sig lill
ett slags Chefsskap, hvaremot man ej skulle
få tala. Jag hemställer till en hvars be¬
dömande, om jag sökt förleda Ridderska-
pet och Adeln, då jag förklarat mig veta
att min åsigt af ifrågavarande sak ej dela¬
des af pluraliteten inom Riddarhuset, då
jag i moderation gick så långt, att jag icke
ens anhöll om Proposition på bifall till min
mening. Hvad jag i detta ämne anfört, har
alldeles icke blifvit föranledt af enskildte
intressen; kanske hafva sådane oftare ver¬
kat hos den värde Ledamoten, som antydt
detta, än hos mig.
Åtskillige yttrade härvid deras miss¬
nöje genom stampningar.
Friherre Boije: Jag anhåller att få för¬
klara mina ord. Min afsigt var ej att för¬
olämpa Herr Hjerta; jag ville Mott värja
36 Den 23 Februarii f. m.
mig mot lians obehöriga anfall. Jag bar ej
läst någon af de Författares skrifter han
åberopat; och jag vill slippa beskyllning
för reactions-begär, 'då jag blott anhåller,
att min mening måtte få ett rum i Proto-
collet, utan att bry rnig om, huruvida den
nu antages, eller ej; men alltid viss att
den dag varder kommande, då den an¬
tages.
Herr Cederschjöld: En värd Talare
härstädes har anmärkt, att ej något förslag
till förändrad redaction af io4 §• Regerings-
Formen, i afseende på OpinionsNämndens
uphörande, blifvit af ConstitutionsUtskot-
tet vid sistlidne Riksdag upgjordt. För att
afleda detta klander från nämnde Constitu-
lionsUtskott, torde det tillåtas mig att up-
läsa de sista orden af Kongl. Maj:ts Pro¬
position om ifrågavarande Grundlagsförän¬
dring. De lyda sålunda : ”vill Kongl.
”Maj:t härmed i Nåder föreslå Rikets Stän-
”der, att berörde io3 §. i RegeringsFormen
”samt, i följe deraf, äfven 64 §. i Riksdags¬
ordningen, må till hela deras innehåll
”kraft och verkan uphäfvas, samt 104 <§•
”RegeringsFormen i afseende på hvad der-
”uti förekommer om öfverläggning i Nämn-
”den undergå en lämplig omarbetning
konstitutionsutskottet har således i sitt Ut¬
låtande återgifvit orden, sådane de finnas i
Kongl. Mayts Proposition; och så mycket
mindre trott sig böra upgöra något förslag till
Den 23 Februarii f. m.
37
ny redaction, sorn det afstyrkt hela pro¬
positionen.
Friherre Boije, Fredrik: Jag har trott
mig finna, att Ridderskapét och Adeln, på
få Ledamöter när, redan fattat sitt beslut i
denna sak. Jag iuslämmer med dem, som
önska afslag 3 Propositionen om Opinions-
Nämndens uphörande, och kan ej se någon¬
ting ondt i dess bibehållande. Den påminner
om den gamla 3000-åriga anecdoten om Ari¬
stides i Athen, huru han, underkastad ostra-
cismen, mötte på gatan en person, som
bad honom skrifva Aristides namn, för att
rösta för hans landsförvisning, och, på Ari¬
stides fråga hvarföre han ville landsförvisa
honora, svarade: för det jag icke kan för¬
draga, att Aristides kallas den rättvise. Om
nu vår OpinionsNämnd föranledde en dy¬
lik händelse, hvilken glans vore det icke
då för ett Svenskt JustitiaeRåd, att i Histo¬
rien få sitt namn bredvid Aristides.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt , Gustaf: Jag vill blott tillägga nå¬
gra ord till Herr Cederschjölds sednaste
svar på Herr Hjertås anmärkning angåen¬
de ny redaction af 104 §. RegeringsFor-
men. Kongl. Maj:t hemställde till Rikets
Ständer, att OpinionsNämnden måtte af-
skaffas, och att i sådan händelse en omar¬
betning äfven af 104 §. RegeringsFormen
borde äga rum; men ConslitulionsUtskot-
38
Den 23 Februarii f. m.
tet vid sista Riksdag afstyrkte Förslagets
antagande i det hela, och kunde således ej
framställa något project till ny redaction
af nämnde §. Hade Utskottet deremot till¬
styrkt bifall å Förslaget, så hade det sä¬
kerligen ej eller underlåtit, alt göra den
omarbetning af denna §., som Kongl. Maj:t
ansett böra ske i följd af OpinionsNämn-
dens uphörande. Jag tror således, att i
denna del någon förebråelse icke kan gö¬
ras Utskottet.
Herr Hjerta: Det torde hafva undfal¬
lit Herr Grefve af Wetterstedt, att min an¬
märkning om bristande förslag till ny re¬
daction af 104 §. RegeringsForrnen icke rig¬
lades endast mot ConstitutionsUtskottet. Jag
yttrade äfven det vara besynnerligt, att
Konungens Proposition ej innehåller ett så¬
dant förslag, enär bristen derpå är för oss
ett gifvit binder, att bifalla Propositionens
liufvudsakliga föremål, eller OpinionsNämn-
dens afskaffande. Det var blott detta jag
ville erindra.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yltrade, att, som Consti¬
tutionsUtskottet icke bestämdt föreslagit nå¬
gon förändring af to3 §. RegeringsForrnen
och 64 §. Riksdagsordningen, hvilka, en¬
ligt Kongl. Maj:ts Proposition, skulle till
deras innehåll kraft oell verkan alldeles up-
höra; och ConstitutionsUtskottet ej qller, i
Den 23 Februarii f. m. 3g
afseende på io4 §• RegeringsForrnen, hvil¬
ken Kongl. Maj:t ansett, i hvad den rörer
öfverläggning i Nämnden, böra undergå en
lämplig omarbetning, föreslagit någon så¬
dan, förraodeligen emedan Utskottet icke
ansett sig kunna tillstyrka Kongl. Maj:ts
Proposition; fann Hans Excellence det va¬
ra mindre lämpligt, att till Ridderskapet
och Adeln framställa proposition å förän¬
drad redaction af desse §§.; men då Con-
stitutionsUtskottet i dess afgifne Utlåtande
bestämdt afstyrkt Kongl. Maj:ts Nådiga Pro¬
position om OpinionsNämndens afskaffande,
trodde Hans Excellence det vara rättast,
att göra proposition lill bifall eller afslag
å ConstitutionsUtskottets berörde Utlåtande.
Herr Hjerta: Jag hemställer till Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskal-
ken, om det väl går an att framställa pro¬
position på något annat, än den föreslag¬
na nya redactionen af ifrågavarande §§. i
Grundlagarne?
Friherre Cederström: ConstitutionsUt-
skottet har afstyrkt antagandet af Konun¬
gens Proposition om OpinionsNämndens af¬
skaffande. Nu är fråga om Ridderskapet
och Adeln vill bifalla, att, såsom Konun¬
gen föreslagit, io3 §. RegeringsFormen och
64 §• Riksdagsordningen, hvari stadgas om
OpinionsNämnden, skola alldeles utgå. Jag
liar redan yttrat min mening vara, att så-
\
4o
Den a3 Februari i f. m.
dant ej bör bifallas; men om Ridderska-
pet och Adeln anser desse §§. böra för¬
svinna, så faller af sig sjelf, att 104 §. Re-
geringsFormen måste omarbetas. Jag tror
derföre det rätta vara, att Proposition göres
först till bifall eller afslag å Kongl. Maj:ts
hemställan, att 1 o3 §. RegeringsFormen och
64 §• Riksdagsordningen må utgå, och
sedermera, i fall detta bifalles, om någon
omarbetning af 1 o4 §. RegeringsFormen an¬
ses nödig i afseende på OpinionsNämndens
afskaffande. Jag anhåller, att en sådan Pro¬
position på Konungens förslag måtte fram¬
ställas.
Herr Cederschjöld: Jag instämmer med
den siste värde Talaren i anhållan, att
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken täcktes framställa Proposition
på Konungens förslag om OpinionsNämn¬
dens afskaffande. Annars kunde en och
annan Ledamot lätt förvillas, emedan den,
som ville bifalla förslaget skulle ropa Nej
vid Proposition till bifall på Constitutions-
Utskottets utlåtande. Jag anser ingen an¬
nan Proposition böra göras, än till anta¬
gande eller förkastande af Konungens för¬
slag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde derefter, om
Ridderskapet och Adeln fann för godt alt
bifalla Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
OpinionsNämndens afskaffande, sami i följd
Den 23 Februarii f. m.
deraf uphörande af io3 §. RegeringsFormen
och 64 §. Riksdagsordningen, oell omar¬
betning af 104 §. RegeringsFormen.
Ropades Nej.
Coustitutions-Utskottets Förslag till
Grundlagsförändringar 3 i anledning af Ser-
skilta Utskottets Betänkande om ny regle¬
ring af StyrelseVerken.
RegeringsFormen.
5 §.
StatsRådet skall bestå af Fjorton Le¬
damöter, hvilka äge rätt att alla der före¬
kommande mål öfvervara, nemligen: E11
JuslitifeSlalsMinister, som tillika alllid va¬
re främste Ledamot af Konungens Högsta
Domstol: En StatsMinister för Utrikes ären-
derne, samt Tolf StatsRåd. Ej må Fader
och Son eller två Bröder på en gång vara
ständige Ledamöter af StatsRådet.
6 §.
Af StatsRäden skola Sex vara Före¬
dragande, nemligen: En Krigs Minister,
för Land försvarets är ender; En SjöMini-
ster för Sjöförsvarets är ender; En Inri¬
kes Ministerför ärendersom angå Nä¬
ringarna , Allmänna Hushållningen och
Ordningen; En FinanceMinister för Came¬
ra!- och Drätsel-ärender ; En Ecclesiastir/ue-
Minister för Ky rko-ärender, derunder in-
42 Den 23 Febr uarii f. m.
begripne maij rörande Allmänna Uppfostran
samt Hälso- och Fattigvården; och En Ju-
stitioeCanceller, för Grundlags- och Justi-
tioe-är ender, med undantag af frågor om
Nåd i brottmål, hvilka af BevisionsSekre-
terare må föredragas. — Bland de öfrige
Sex StatsRäden _, hvaraf minst Tre böra
hafva förvaltat Civilt Embete _, skall Ett
kallas IiofCancellerj och äga de serskilta
befattningar, som i Grundlagarne vidare
bestämmas.
Herr Rosenblad^ Bernhard: Bland de
steg vi redan framgått lill utbildningen af
vår närvarande Samhällsinrättning, anser
jag de förslag, som i anledning af Serskild¬
ta Utskottets vid sednaste Riksdag afgifna
Betänkande om StyrelseVerken, framställ¬
des såsom Grundlagsfrågor, hvilka nu före¬
komma till afgörande. Men jag befarar, att
den farhåga, som man vanligen har för än¬
dringar i gamla Inrättningar, och sorn for¬
drar tid för att utrotas, möjligen ännu kan
hindra antagandet af desse förslag; jag be¬
farar, att mången, som instämmer i sjelf¬
va ideerne, hvarpå förslagen sig grunda,
tror sig finna fel i redactionen, hvilka för¬
anleda Förslagens ogillande. Jag tror vis¬
serligen också, att smärre fel deri finnas;
men jag anser dem ej vara af den vigt, att
det hela derföre hör förkastas. Och för att
förekomma en sådan utgång, i följd af för¬
domar och otidiga farhågor, skulle jag tro
Den 23 Februari i f. m.
43
det vara nyttigt, att desse Grundlagsfrå¬
gor lemnades ytterligare oafgjorde till nä¬
sta Riksdag, samt emedlertid underkasta¬
des Allmänhetens omdöme och yttrande.
Skulle under tiden ett eller annat nytt för¬
slag i samma ämnen framställas; ser jag ej
något hinder för ConstitutionsUtskottet och
Rikets Ständer att deröfver yttra sig; tverl-
om vore det, i min tanka, en fördel, om
Rikets Ständer vid nästa Riksdag hade att
välja tvänne olika redigerade förslag i detta
afseende. Af desse skäl vågar jag hos Herr
Grefven och LandtMarskalken anhålla om
Proposition till Ridderskapet och Adeln,
alt ifrågavarande GrundlagsFörslag må lem¬
näs hvilande till nästkommande Riksdag,
•• samt att de öfrige RiksStånden må anmo¬
das att häruti instämma, och att denna Ri¬
kets Ständers önskan må till Kongl. Maj:t
i underdånighet frambäras, allt i enlighet
med hvad 81 §. Regeringsformen för dy¬
like fall stadgar.
Friherre Boije, Ludvig: Jag bör kan¬
ske först yttra mig öfver den siste värde
Talarens förslag, att pröfningen af desse
Grundlagsfrågor må ytterligare uppskjutas
till nästa Riksdag. Ett sådant upskof skul¬
le, i min tanka, ej tjena till annat, än att
qvarbålla Nationen i oro och fruktan, att
få ett förändradt Regeringssätt. I alla fall
bör det nu icke äga rum; ty de ifrågava¬
rande projecterné äro af så ofullständig
44
Den a3 Februarii f. m.
beskaffenhet, att de ej kunna bifallas. Det
är dessutom icke något hinder att, äfven
om dessa förslag nu förkastas, få samma äm¬
ne under afgörande hos Rikets Ständer vid
nästa Riksdag; emedan hvilken Represen¬
tant som helst kan vid denna Riksdag å
nyo väcka ideen hos GonstitutionsUtskottet,
med mindre fara för Nationen, än om de
nuvarande förslagens pröfning skola ytter¬
ligare upskjutas. Jag tillstyrker derföre,
att ej något afseende må göras på den vär¬
de Ledamotens begäran om upskof, och
går nu att yttra mig i sjelfva saken. — Ef¬
ter mitt omdöme är här fråga om ingen¬
ting mindre, än att ombyta Svenska Fol¬
kets Regeringssätt, och att, i stället för
en erfaren frihet, försöka ovissheten af ett
blott förmodadt ännu bättre. Fästom up-
märksamhet på den form, hvari denna frå¬
ga blifvit framställd, man begär blott sex
nya Ministrar; man aktar sig att begä¬
ra mer; man aktar sig att nämna, hvad
deras befattning skall vara, huru stor de¬
ras magt skall blifva; och man talar ej om
någon instruetion för dem. Troligen skul¬
le deras första session hafva till föremål,
att sjelfve taga för sig och dela magten sig
emellan. Antingen skola de förblifva en¬
dast Statssekreterare, såsom man föregif-
ver; nå då är blott fråga om, att gifva
dessa högre rang och lön; alltför gerna,
men på ett annat sätt; eller ock blifva de,
såsom verkliga Ministrar, Embetsman af
Ben a3 Februari i f. m.
45
så hög lyftning och magt, att Svenska Fol¬
ket förut aldrig haft sådane. Om de sko¬
la erhålla en sådan större magt, så skulle
den tagas från Folket eller Konungen; ja,
må det förlåtas mig att jag vågar säga det,
de skulle taga magten från Representatio¬
nen, och det populaira förtroendet och an¬
seendet från Konungen. Jag afstyrker det¬
ta förslag om Ministrars införande bland
vår Regering, och jag tror Ridderskapet
och Adeln ej kunna ansvarsfritt gå in på
sådane nya institutioner, innan man be¬
stämt en demarcationslinea för desse Mini¬
strars magt. Svenska Folket har väl, i sitt
Nationallynne, tålighet och lugn; men Sven¬
ska Folket har aldrig fördragit, att tryckas
eller beherrskas af Likar. En MinisterSty-
relse är för mycket stridande mot Nationens
caracter. Vi hafva, Gud ske lof, ej heller
någonsin försökt Ministerväldet; men vi
veta hvad desse Ministrar äro i andra Län¬
der. Det ligger i menniskonaturen, att sträf¬
va efter all större magt; så göra ock all¬
tid Ministrarne utomlands. De göra in¬
bördes concessioner för att ernå sine än¬
damål; Konungen är likasom undanskymd
af dem; och vanligen härröra Regeringens
beslut från Ministrarnes passioner. De äro
sjelfve Regenter; enhvar har sine favoriter,
som beherrska och leda honom. Man frå¬
gar ej-efter Ministern , utan efter hans (pre¬
mier Commis. Kan väl något osäkrare och
förhatligare finnas, än ett sådant styrelse¬
46
Den 23 Februarii f. m.
sätt. Och detta är hvad man föreslår Sveri¬
ges fria folk! Och detta vill man att vi,
Nationens Representanter, skulle antaga!
Malte vi aldrig blifva så blinda!
Friherre Cederström, Jacob: I Herr
Rosenblads förslag, att till nästa Riksdag
upskjuta dessa Grundlagsfrågors afgörande,
kan jag ej instämma. Jag anser det vara
nyttigt och nödvändigt att nu afgöra dem.
En del deraf finnér jag kunna antagas; en
annan del torde behöfva ändras. Ulväg att
bereda sådan ändring till nästa Riksdag,
har hvarje Representant, genom motion der¬
om hos ConstitutionsUtskottet. Friherre Boi-
jes farhåga för en MinisterStyrelses infö¬
rande genom bifall till Förslaget om Stats-
Secreterarnes förvandling till föredragande
StatsRåd, delar jag icke; ty 4 §• Regerings-
Formen förblifver oförändrad, och den ly¬
der sålunda: ”Konungen eger att allena
”styra Riket, på det sätt denna Regerings¬
form föreskrifver; inhämte dock, i de
”fall, här nedanföre stadgas, underrättelse
”och råd af ett StatsRåd, hvartill Konun¬
gen kallar och utnämner kunnige, erfarne,
”redlige och allmänt aktade infödde Sven-
”ske Frelse- eller Ofrelse 1Män af den re-
”na Evangeliska läran,” Så länge denna §.
står qvar i dess närvarande skick, ser jag
icke, huru föredragande StatsRåd skulle
kunna mer än StatsSekreterarne inverka på
Konungens beslut. Men det finnes ett an¬
si
Den 23 Februarii f. m.
47
nät 'skäl, hvarföre jag icke kan tillstyrka
bifall till ifrågavarande förslag till Grund¬
lagsförändring, det nemligen, att i den nya
redactionen af 6 §. RegeringsFormen star,
att JustitiaeCanzleren skall vara föredragan¬
de StatsRåd för Grundlags- och Justitiae-
Ärender. Det synes mig ej vara princip-
enligt, att den förste åklagaren i Staten
tillika skall vara föredragande i Justitise-
mål hos Konungen i StatsRådet. En obe¬
stridligt rigtig princip måtte det vara, att
Åklagare aldrig hör deltaga i målens afgö¬
rande. Det är af detta skäl jag icke kan
bifalla den föreslagna redactionen af 5 och
G §§. RegeringsFormen och i följd deraf
icke eller 8 och g §§. Jag anhåller der¬
före om afslag å den nya redactionen af
alla desse fyra paragrapher.
Herr von Har tm ans dorff\ August: Jag
är till en del förekommen af Friherre? Ce¬
derström; och delar ej eller de farhågor
för MinisterStyrelse, hvilka Friherre Boije
yttrat. Méningen med uttrycket Ministrar
i ConstitutionsUtskottets Förslag är ej an¬
nan, än att till föredragande StatsRåd göra
StatsSecreterarne under denna benämning.
Jag vet då icke något skäl, hvarföre man
i densamma vill se sådane skräckbilder. —
Men jag är emot att upskjuta desse Grund¬
lagsförslags afgörande till nästa Riksdag,
såsom Herr Rosenblad yrkat; ty de äro
så upgjorda, att de lika litet då som nu
43
Den 23 Februarii f. m.
lära kunna bifallas. Derföre torde det vara
bäst att de nu pröfvas och afslås, för att lem¬
na rum åt något tjenligare förslag, antin¬
gen från Konungen eller från enskilte Riks¬
dagsmän. Jag finner detta så mycket nöd¬
vändigare, som det icke lärer gå an, att,
på sätt Herr Rosenblad velat, Constitutions-
Utskottet skulle upgöra alternativa förslag
till förändring i Grundlagarne. Yi hafva
ju afskaffat omröstningen Ståndsvis i Ut¬
skotten, till förekommande af alternativa
förslag, emedan blott ett kan hafva de fle¬
sta rösterna för sig; och emedan Stånden
eljest kunna dela sig, så att 2 stadna för
hvardera alternativet, hvarigenom ingen be¬
stämd mening blifvit uttryckt. — .lag vill
ej inlåta mig i något yttrande om värdet
af de nu förevarande förslagen till Grund¬
lagsändringar, förrän frågan om det yrka¬
de upskofvet med deras afgörande blifvit
härstädes afgjord, och jag hemställer der¬
före till Herr Grefven och LandtMarskal-
ken, att Proposition på bifall eller afslag
å begäran om upskof först må äga rum.
Herr Rosenblad: Af hvad jag nu hört
anföras är jag på intet sätt föranledd, att
ändra de tankar jag i denna sak yltrat;. Den
värde Ledamot, som i frat mot MinisterEm-
betens införande hos oss, såsom farliga för
vår erfarna frihet, hvarmed han förmode-
ligen menat vår nuvarande, lärer hafva för¬
gå-
Den 23 Februarii f. m.
49
gätit, att det just var en enväldig Konung
som, för att hafva ännu friare händer, al-
skaffade våra gamla under ministeriel form
organiserade Höga Embeten, och i stället
updrog beredningen af Rikets ärenden åt de
så kallade Secreterarne af Estaten. — I af¬
seende på den mot mitt förslag om upp¬
skof med förevarande Grundlagsfrågors af¬
görande gjorda anmärkning, får jag ennora,
att, om de projecterade Grundlagsändrin¬
gar nu pröfvas och förkastas, är det osä¬
kert, om vi kunna få ett nytt förslag i det¬
ta ämne, till afgörande vid nästa Riksdag,
ty en enskild Riksdagsmans motion derom
kan af ConstitutionsUtskottet lemnäs utan
afseende; hvaremot ett hvilande Grund¬
lagsförslag, såsom detta, nödvändigt måste
komma under Ständernes pröfning. — För-
delarne af StatsSekreterarnes förvandlande
till Ministrar, och inträde i StatsRådet, så¬
som föredragande Ledamöter, synes mig va¬
ra ganska stora. De äro då alla i Stats¬
Rådet närvarande på en gång, hvarigenom
beredningen af Rikets ärenden måste vinna
i enhet och kraft. Nationens säkerhet om
ärendernes rigtiga behandling ökas också;
det juridiska ansvaret för Ministrarne för-
blifver detsamma som nu; men det mora¬
liska blifver större. Deras förmåga att ver¬
ka blifver större, det är sant, och såvida
förökas deras magt; men jag hemställer, om
Nationens anspråk, att ärenderne blifva väl
i4 H. 4
5o
Den a3 Februari i f. m.
beredda, besluten veil verkställda, bättre
uppfyllas nu, då den ansvarige föredragan¬
den icke äger den ringaste inflytelse på
verkställigheten, ej en gång kan besluta
omen postväskas anskaffande. Det är sagt,
att Ministrarne skulle komma i händerna
på sine Commis; men jag hemställer, om
icke andra länders exempel visa motsatsen,
såsom England och Frankrike. Eller kan
man välsäga, alt en Canning, en Martignae,
och hvad de flere heta, lågo i Commiers
liander. Snarare är under motsatta förhål¬
landet möjligt, att inflytelsen på de vigli-
gaste ärendernes afgörande folie i händerne
på andra, än de Constilulionelt ansvarige
Rådgifvarne. Jag kan ej dela den tanka,
att någon vådlig följd kan upkomma deraf,
att Chefen för JustiliasDepartementet be¬
nämnes JustitiasCanzler och är föredragan¬
de i Juslitiasärender, som ej angå nåd i
brottmål; ty han är visserligen Chef för
Åklagaremagten, men är sjelf icke åklagare
inför Domstolen. I alla fall vore det, i
min tanka, mindre principenligt, att åt Pre¬
sidenten i Högsta Domstolen anförtro Ju-
stitisemålens föredragning i StatsRådet. —
Hvad origtigheten beträffar af 2:ne alter¬
nativa förslag till ändring af samma Grund-
lagsstadganden, får jag endast erinra, att
vi nu verkligen hafva två olika förslag till
ändring i 56 §. RegeringsFormen. Jag kan
ej frånträda mitt förslag, alt frågan bör
Den 23'Februarii f. m.
ytterligare hvila till nästa Riksdag, och jag
förnyar min anhållan om proposition derpå.
Herr HjertaGustaf: Alltsedan 1809
års Riksdag hafva Rikets Ständer önskat
förenklande af administrationen inom lan¬
det. Äfven vid sistlidne Riksdag var det¬
ta föremål för ett serskildt Utskotts be¬
handling. Det skulle vara ganska sorgligt,
om desse bemödanden nu skulle tillintet¬
göras genom afslag å ifrågavarande Grund¬
lagsförslag. Jag delar för min del icke de
farhågor Friherre Boije framställt häremot.
Visserligen finner också jag brister i de
föreslagne Grundlagsändringar, dock icke
af den betydenhet, att det är någon våda
vid att bifalla dem. Men jag utbeder mig
att få fästa uppmärksamheten på vigten af
Herr Rosenblads begäran, att desse Grund¬
lagsförslags afgörande må uppskjutas lill
nästa Riksdag. Jag anser detta uppskof va¬
ra nyttigt, men af skäl, som Herr Rosen¬
blad ej anfört. Kongl. Majit har sedan år
1827 med alfvar visat, att Han vill för¬
enkla Landets administration, hvilket sy¬
nes af de förändringar, som blifvit vidtag¬
ne med Bergs- och CommerceCollegierne,
samt de Comiteer, hvilka nu arbeta på en
förändrad organisation af KrigsCoIlegium
och Förvaltningen af Sjöärenderne. Om nu
förevarande Grundlagsfrågor, som hafva af¬
seende på den nya regleringen af Styrelse-
5?.
Den a3 Februari i f. m.
Verken i öfrigt, lemnäs hvilande oafgjor-
de intill nästa Riksdag, och enskilte Riks¬
dagsmän under den påstående Riksdagen
begagnade sin rättighet att upplysa Con-
stitutionsUtskottet om de brister, som i
desse förslag till Grundlagsändringar befin¬
nas, samt Utskottet i anledning deraf till
Rikets Ständer inkom med alternativa för¬
slag i desse delar; så är jag öfvertygad att
Kongl. Maj:t vid nästkommande Riksdag kun¬
de vara i tillfälle att lemna Rikets Ständer
fullständig del af hvad Han åtgjort till Sty-
relseVerkens reglering; och då hade vi ock¬
så den garantie, som Friherre Boije åsyf¬
tat med Instruction för Ministrarne. På
denna grund förenar jag mig i Herr Ro¬
senblads anhållan, alt desse Grundlagsfrå¬
gor ej måtte afgöras förr än vid nästa Riks¬
dag. — Någon tillökning af Ministrar fin¬
ner jag icke vara i fråga härstädes; man
vill endast, att de alla, såsom i England,
skola ingå i Konungens Stora Råd eller
StatsRådet. Att en MinisterStyrelse med
förslaget åsyftas, synes tydligt; men huru
man kan förskräckas för en sådan, öfver-
går mitt begrepp. Friherre Boje har sagt,
att Ministrarne skulle taga magten af Ko¬
nungen eller af Folket; jag tror ej af nå¬
gondera. Ministrarne förblifva blott Råd¬
gifvare; och jag tror icke någon fara kan
uppkomma af de små försök till magtin-
kräktningar, som någon af dem kunde gö¬
ra. Vi hafva tillräcklig garantie deremot
Den 23 Februarii f. m.
53
i våra Grundlagar; och sällan om icke al¬
drig måtte sådane Rådgifvare blifva af Ko¬
nungen valde, som voro i stånd att miss¬
bruka Konungens och Folkets förtroende.
Deras Commis åter, hvarmed Friherren ho¬
tat oss, anser jag, om sådane någonsin blif¬
va en följd af MinisterStyrelsens införande,
vara vida bättre, fin de nu i tysthet hand¬
lande Commissionärer. — Såsom jag redan
nämnt, synes det mig vara vigtigt, att,
innan ifrågavarande Grundlagsförändringar
beslutas, hafva Serskildta Utskottets Betän¬
kande såvida afgjordt, att man ser, huru Ko¬
nungen sjelf vill behandla StyrelseVerkens
reglering; och då detta kan ske till nä¬
sta Riksdag, instämmer jag i Herr Rosen¬
blads framställning om upskof till den ti¬
den med pröfningen af dessa förslag till
ändringar i Grundlagarne; b vartill de öf¬
rige RiksStåndens och Kongl. Maj:ts bifall,
enligt 81 §. RegeringsFormen i sådan hän¬
delse skulle af Ridderskapet och Adeln be¬
gäras.
Friherre Boije: Till den värde Leda¬
moten, som erindrat mig om den magt de
Höga Embetsmännen under Envåldstiden
öfvade i Sverige, hembär jag tacksägelse,
ty han har verkligen påmint mig om ett
starkt skäl för mitt påstående i denna sak.
Ja, det är sannt, att under EnvåldsRegen-
lerne funnos i vårt fädernesland fem Hö¬
ga RiksEinbelon, som hade mycken likhet
54 Den 23 Februarii f. m.
f
med det slags Ministrar man nu vill på¬
truga oss. Ett förhatligt omdöme följde
dem, då de regerade Sverige; och ett för¬
hatligt minne följer dem i Historien. De
voro Sveriges Husbönder; och jag älskar
ej sådane. — Med det yrkade uppskofvet
med pröfningen af ifrågavarande förslag,
söker man endast en utväg, att genom ett
ytterligare Opinionsarbete genomdrifva det.
Beviljar jag detta upskof till nästa Riks¬
dag, så inträffar då, likasom nu, att man
begär inrättande af Embeten, hvilkas magt-
gränsor vi ej få veta. Svenska Folket ön¬
skar säkert icke, att så länge oroas af far¬
håga för denna ändring i dess Regerings¬
sätt; lika litet vill också jag längre erfara
en sådan oro. Jag bestrider derföre allt
upskof med frågans afgörande, och begär,
om det behöfves, votering derom; jag be¬
strider äfven sjelfva hufvudsaken, och be¬
gär äfven derom votering. Om jag härvid
öfverröstas, skall jag dock lugnt nedstiga
i grafven, i medvetandet att hafva gjort allt
hvad i min magt stått, för att rädda mitt
Fädernesland från en MinisterStyrelses olyck¬
liga välde.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till Sex i eftermid¬
dag att fortsättas.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Örn
jag trodde, alt pluraliteten af Ståndet vo¬
Den 23 Februari i f. m.
55
re nöjd med ConstitutionsUtskottets ifråga¬
varande förslag till ändringar i Grundla»
garne, så skulle också jag tillstyrka den
här gjorda framställning, att det ytterliga¬
re matie hvila till en annan Riksdag. Men
då åtskillige Ledamöter härstädes antydt,
att de ej äro nöjde med förslaget, hem¬
ställer jag, om det icke är olämpligt, att
upskjuta dess afgörande. Nästa Riksdag kun¬
de ej eller blifva fråga om något annat,
än att afslå eller antaga detsamma; ty att
framställa ett annat förslag derjemte såsom,
alternatif, tror jag ej vara möjligt, och kan
jag aldrig med min röst tillstyrka. Om
icke det ifrågavarande förslaget är de fleste
till nöjes, så är det bäst, att alldeles för¬
kasta det, i hopp, att Kongl. Maj:t täcktes
framställa ett nytt, bättre och fullständi¬
gare. För ConslitutionsUtskottet är det nä¬
stan omöjligt, att upgöra ett sådant för¬
slag, äfvensom för enskilte Riksdagsmän;
blott från Regeringen kan ett sådant full¬
ständigt förslag komma. — Så böjd jag än
är att i det hela ogilla närvarande förslag,
vill jag dock meddela några uplysningar,
till vederläggning af en och annan af de
anmärkningar, som deremot blifvit gjorda.
--En värd Ledamot har klandrat, att Ju-
stitiaeCanzleren skulle föredraga mål, som
han sjelf åklagat. Men att det icke så för¬
håller sig, lär man tydligt finna, om man
laser den citerade meningen i nya redac-
tionen af 6 §. RegeringsFormen ända lill
56
Den 23 Febr ilar i i f. m.
punkt. Der står nemligen, alt Jbstitiae-
Canzleren skall vara föredragande af Grund¬
lags- och Justitiae-ärender, ”med undantag
”af frågor om Nåd i brottmål, hvilka af
”Revisionssekreterare må föredragas.” Det
är just dessa sistnämnde mål, som kunna
vara föranledde af JuslitiasCanzlerens för¬
ordnanden örn åtal. Alla de andre Justi-
tiasärenden kunna ej härröra af eller stå i
något slags förhållande till hans Åklagare-
magt; utan bestå endast i syskonebarns och
besvågrade personers giftermåls-ansöknin¬
gar och dylikt. För att urskulda sistlidne
Riksdags ConstitutionsUtskott, vill jag äf¬
ven göra reda, hvarföre Utskottet tillstyrkt,
att de Föredragande StatsRåden skulle be¬
nämnas Ministrar. Det var nemligen blott
för att för dem få en kort titel eller be¬
nämning; men meningen var dermed allde¬
les icke, att tillerkänna dem sådan magt,
som en del Ministrar i andra Länder inne¬
hafva. — Anledningen till den föres!agne
högre värdigheten för StatsRåden var den
uplysning en af Utskottets Ledamöter med¬
delade, att vid Ceremonier kunde inträffa
tillfällen, då personer af högre rang ute¬
stängde Konungens Rådgifvare ifrån Ko¬
nungens person, och från det rum, derhän
vistades. Det var för att förekomma så¬
dant, och på det Konungen alltid måtte
närmast kunna omgifvas af sine Rådgifva¬
re, som Utskottet ansåg sig böra föreslå
en högre rang för StatsRåden. Men om
Den 23 Februari i f. m.
57
jag ej misstager mig, lärer förhållandet nu
mera vara annorlunda, så att vår Konung
närmast omgifver sig, äfven vid Ceremo¬
nier, af sine Rådgifvare. I sådant fall skul¬
le jag vara mycket böjd för att afstå den
föreslagna högre värdigheten för StatsRå-
den; icke derföre att jag ju unnar deni
densamma, men på det häruti ej måtte up-
stå något hinder eller någon betänklighet
mot yngre mäns befordrande till Embeten
med så hög värdighet. — Jag slutar med
att upprepa, att om någon linner betänk¬
ligt, att i allo antaga ifrågavarande förslag
lill Grundlagsförändringar, anser jag det
vara bäst att aldeles förkasta det, och se¬
dermera afbida en ny Proposition af Kongl.
Maj:t i detta ämne.
Herr Tham, fVolrath: Om något hin¬
der lagligen kan läggas för Constitutions-
Ulskottet att yttra sig öfver de Memorial
i förevarande ämne, som af enskilde Riks¬
dagsmän dit ingifvas, samt att i anledning
deraf upgöra och till Rikets Ständer in¬
komma med något alternalift förslag, som
vore bättre redigeradt, än det vi nu haf¬
va; så skulle jag ej tillstyrka upskof med
detta förslags afgörande till nästa Riksdag,
utan deremot yrka förslagets förkastande,
på skäl, som jag är färdig att anföra, så
snart det blifvit afgjordt, om frågan skall
upskjutas eller ej. Men om några såda-
ne hinder för ConslitulionsUtskottet ej fxu-
58
Den a3 F e b r u a r i i f. ra.
lias mot uptagande af dylika Memorial, och
nya alternativa förslags framställande till
Rikets Ständer, hvilket jag tillstår mig icke
vela; så tillstyrker jag bifall till Herr Ro¬
senblads framställning om frågans upskju-
tande till nästa Riksdag, destohäldre, som
det är allmänt bekant, att flere Commit-
téer äro sammansatte för att undersöka Sty-
relseVerkens tillstånd och upgöra förslag
till deras reglering. Jag skulle hafva ön¬
skat, att desse Committeer kommit i verk¬
samhet för 3 eller 4 år sedan; ty då ha¬
de kanske de förhastade förändringar med
vissa EmbetsYerk icke blifvit gjorde, som
jag nu ogillar. Jag uprepar, att jag före¬
nar mig med Herr Rosenblad i hans an¬
hållan om upskof med denna frågas afgö¬
rande, men jag gör det endast i den hän¬
delse, att något för mig okändt hinder ej
finnes för ConstitutionsUtskottet, att der¬
jemte framställa nya alternativa förslag i
samma ämne.
Herr Rosenblad: Det må vara Friher¬
re Boije förbehållet, att kalla den tid, då
Axel Oxenstjerna, Pehr Brahe, Jacob de
la Gardie och andre sådane Män ledde all¬
männa ärenderne i vårt fädernesland, för
Envåldstid, men att gifva ett annat namn
åt CanzliPresidenternes. — Hvad angår den
högre rang, sorn blifvit föreslagen för Stats-
Sekreterarne, så synes detta vara en gan¬
ska likgiltig sak, ty jag skulle förmoda, att
Den a3 Fe bni a lii f. ni.
man allt mer och mer kommer alt afse
Embetets vigt, samt skicklighet och dug¬
lighet hos den, som bekläder det, framför
den värdighet Rangordningen gifver det. I
England, der den strängaste Rangordning
af Lagen finnes stadgad, och den högsta
rang skänkes börden, stå Ministrarne, sjeIfi¬
ve förste Lorden af Skattkammaren vanli¬
gen PremierMinister långt ned på RangOrd-
ningen. Ingen bestrider dem dock det öf¬
vervägande anseende i samhället, som de¬
ras vigtiga Embeten berättiga dem att åt¬
njuta. — Man har sagt det vara olämpligt,
att uppskjuta ifrågavarande Grundlagsän¬
dringars afgörande till nästa Riksdag, eme¬
dan många Ledamöter finnas, som ej gilla
dem, meri ingen, som helt och hållit god¬
känner dem. Jag får då för min del för¬
klara, att jag godkänner förslaget i hela dess
vidd. Det har också häremot blifvit in-
vändt, att alternativa förslag i samma äm¬
ne ej kunde på en gång framställas hos
Rikets Ständer af ConstilutionsUlskoltet. Vi
hafva likväl många exempel på att så skett,
och att dylike Grundlagsförslag h vi lat öf¬
ver flere Riksdagar. Det var fallet med
förslag om förändring i representationssät¬
tet, som hvilade ända från 1809 till 1818
års Riksdag. Ett sådant förslag, som det
förevarande, hvilade från 1812 till i8i5,
om jag rätt minnes. "Vi hafva äfven nu fle¬
re olika förslag i samma ämnen. I afseen¬
de på redactionsförändring af 56 §. Hege-
60 Den 23 Februarii f. m.
ringsFormen, tiga vi nu 2:ne serskildta för¬
slag, o. s v. Jag anser det vara af vigt,
att vi icke binda händerne på oss derige¬
nom, att vi ej hafva mer än ett enda för-,
slag att välja på, och jag önskar derföre
tillfälle, att kunna få alternativa förslag up-
gjorde, på det icke ideén mätte alldeles
förkastas. På denna grund förnyar jag min
anhållan om proposition på upskof med
detta förslags afgörande till nästa Riksdag,
och begär på förhand votering, i händelse
denna proposition blifver med delade Ja
och Nej besvarad.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Den nu föreslagna Grundlagsförändringen
består blott i StatsSekreterarnes upflyttan-
de till StatsRåd. Jag är af deras tanka,
som anse detta ledande till mera enhet och
sammanhang i Styrelsen. Länge har jag öf-
vervägt olägenheterne och fördelarne af Mi-
nisterStyrelse å ena, samt CollegialStyrelse
på andra sidan; och jag har dervid funnit
skäl för och emot begge delarne. Sluteli-
gen har jag nu stadgat min öfvertygelse,
att vår tid fordrar Ministrar framför Col-
legier; men jag tror, att förevarande fråga
icke egenteligen hvälfver sig på denna om¬
ständighet, ehuru den visar ett syftemål
att framdeles komma till en MinisterSty-
relse. De farhågor man här yttrat för Mi¬
nistrar, anser jag icke vara grnndade på
någon rigtig argumentation, då de äro hem-
Den 23 Februarii f. ra. Gr
tade af exempel från Envåldstiden. Jag
hemställer, om någon jemförelse kan äga
rum mellan det ojemförliga, nemligen mel¬
lan magtens utöfning under obegränsad
form, och inom en i Grundlagar begränsad
verkningskrets — mellan Ministrar under
en enväldig Konung, och Ministrar i ett
Constitutionelt Land. Man har sagt, att
Svenska Folket ej tål att beherrskas af li¬
kar, såsom Ministrar, och man har spått,
att de snart skola inkräckta magten från
Konungen och Folket. På intet ställe uti
förevarande förslag till Grundlagsändringar
finnes åsyftad någon utvidgning af magt för
de projecterade Ministrarne. De få ej, så¬
som föredragande StatsRåd, någon större
verkningsbana än de nu hafva såsom Stats¬
sekreterare. Men det är ett behof, att des¬
se Statssekreterare intaga de dem tillkom¬
mande platser, såsom Ledamöter i Konun¬
gens StatsRåd. Jag skulle visserligen haf¬
va att anmärka några små felaktigheter i re-
dactionen af förslaget, kanske också i sjelf¬
va saken, såsom att en SjöMinister ej be-
höfdes, då en serskild KrigsMinister fin¬
nes, som kunde sköta äfven SjöÄrenderne.
Så skulle jag kanske äfven medgifva, att
anmärkningen mot JustitiaeCancellerens fö¬
reslagna befattning att föredraga Justitias-
ärender är grundad, ehuru jag ej anser den
af vigt. Men oaktadt dessa brister, anser
jag det dock vara fördelaktigt, att antaga
förslaget, såsom ett steg framåt till vinnan¬
62
Den 23 Februaris f. m.
de af ett bättre Statsskick. Jag delar ej
deras mening, som önska upskof med för¬
slagets afgörande till nästa Riksdag; jag in¬
ser ej, hvad nytta deraf skulle kunna följa.
Om felaktigheter befinnas i förslaget, så stå
de ju äfven qvar vid nästkommande Riks¬
dag och verka då, lika mycket sam nu,
mot förslagets antagande. Deremot hem¬
ställer jag om icke, i fall Rikets Ständer
hegärde och Kongl. Maj:t biföll ett sådant
upskof, detta redan skulle innefatta ett slags
half sanction å förslaget, och vore ett hin¬
der för Konungen, att till Rikets Ständer
under tiden framställa något nytt project i
stället för det förra. Jag finnér således
icke något skäl, att låta frågan hvila till
nästa Riksdag, utan anhåller om Proposi¬
tion till bifall eller afslag å de ifrågavaran¬
de föreslagne Grundlagsförändringarne; och
då votering härom redan är begärd, åter¬
står för mig ej något vidare än att förkla¬
ra, det jag voterar för antagandet af för¬
slaget.
Friherre Boije: Att de Herrar Leda¬
möter, som önska en MinisterStyrelses in¬
förande, och äro ovisse om utgången af den¬
na fråga i dag, derföre önska upskof der¬
med, för att hafva hoppet qvar till nästa
Riksdag; det undrar jag ej på. Men jag
bestrider detta upskof i hopp, att Ridder-
skapets och Adelns Ledamöter i dag skola
inför Svenska Folket visa samma nit för
Den a3 Februari i f. m. 63
friheten och för Folkets rätt och säkerhet,
som alltid legat Ridderskapet och Adeln
om hjertat; och att man alltså skall låta
RegeringsFormen uti dess nu ifrågavarande
delar förblifva oförändrad. Hvad sjelfva
saken angår, får jag erindra, att man spår
ej derföre, att man låter sitt förnuft göra
slutsatser. Napoleon gick ej från Generals¬
värdigheten directe till Kejsare; han var
för klok att försöka det; han tog mellan-
stegen och lian vann sitt ändamål. Om vi
antaga en MinisterStyrelse, så är det ej
svårt att se, hvad följden blifver. Allmän¬
na ropet skall då snart blifva: bättre En
despot än Sex; och Envåldsmagten är åter
inne. Vi skola då befinna oss på alldeles
samma punct, hvarifrån vi ufrgingo; och
våra 20 tillryggalagda års frihet har då
tjent till intet annat, än att åter sträfva
till en ny början af den cirkelrymd vi så
hastigt genomlöpt.
Jag begär votering först i frågan om
upskofvet, och sedan i hufvudsaken.
Herr Cederschjöld: Till stöd för den
satts jag försvarat, att ConstitutionsTJtskot-
tet ej kan framställa något alternatift Grund¬
lagsförslag vid sidan af ett i samma ämne
redan förut afgifvit, får jag påminna, att,
enligt 8i §. RegeringsFormen, Constitutions-
Utskottet ej äger att föreslå andra Grund¬
lagsförändringar, än dem, som äro högst
nödige, njrttige och möjlige att verkställa.
64
Den 9.3 Februarii f. m.
Nu linn naturligtvis ej mer än ett förslag
i samma sak af Utskottet anses högst nö¬
digt och nyttigt: och följaktligen kan väl
icke ett annat derjemte framställas af Ut¬
skottet. Dessutom har den princip, att ett
förslag till Grundlagsförändring ej får an¬
tagas vid samma Riksdag, som det hos Ri¬
kets Ständer anmäles till ändamål, att opi¬
nionen derom skall hinna tillräckligt stad¬
ga sig. Lagstiftaren har velat, att ingen
Grundlagsändring skulle kunna ske, utan i
öfverensstämmelse med två Riksdagars sam¬
manstämmande opinion: men ett alterna¬
tivt förslag bevisar just, att opinionen är
vacklande; och om ett sådant förslag vid
följande Riksdag antoges, skulle detta an¬
tagande, tvärtemot Lagstiftarens afsigt, äga
rum vid samma Riksdag, då opinionen först
bildade sig. — Hvad för öfrigt sjelfva sa¬
ken angår; så förklarar jag, att om jag ha¬
de någon anledning att frukta, det ifråga¬
varande Grundlagsförslag innefattade min¬
sta steg till MinisterStyrelses införande,
skulle jag med all kraft motarbeta dess
antagande; ty det vore, i min tanka, högst
olyckligt, att här i Sverige vilja införa ett
sådant Styrelsesätt. Må andra rikare och
mägligare länder tåla de brytningar, som
täta Ministerförändringar alltid medföra; vi
hafva ej råd att göra dylika experimenter.
Man talar om garantier mot Ministrar; men
jag lemnar derhän, hvad garantie vi väl
skul-
Den 23 Fe bni ari i f. m.
65
skulle äga, mot en Ministerstyrelses miss¬
bruk och inkräktningar, då vår nuvarande
Ansvarighets-lag endast med tjenstens för¬
lust hotar Rådgifvare, som tillstyrkte t. ex.
att godtyckligt höja Bevillningen: att på¬
bjuda nya utskrifningar af penningar och.
manskap: att våldföra Banken och Riks-
gäldsContoret: att sälja eller bortskänka
eller på annat sätt stympa Riket: att för¬
hindra Tryckfrihetslagens verkställande: att
rubba hela Stats-regleringen: eller att hin¬
dra Riksens Ständer sammankomma till
lagtima Riksdag m. m. Men så vidt jag
förstår, kan jag för min del icke se, att
förslaget innebär MinisterStyrelses införan¬
de. Yäl tror jag, att Serskilta Utskottet
åsyftade något sådant; ty hade Konungen
kunnat fatta beslut i blott föredragande
Rådgifvares närvaro; så bade snart inga
andra kommit tillstädes, och dermed hade
Minister-conseljen varit organiserad. Men
sedan det lyckades att i förslaget till 8 §.
RegeringsFormen få bestämdt, att de Tre
StatsRåden, i hvilkas närvaro besluten bor¬
de fattas, skulle vara icke föredragande;
så blef' det i min tanka omöjligt, att i vår
Styrelse införa någon Minister-despotism.
Jag tror derföre det vara säkrare, att anta¬
ga detta förslag, än att nu vilja upgöra ett
annat: och föreslår derföre hellre Proposi¬
tion till bifall å Förslaget i det hela; men
med hemställan, att io §. RegeringsFor-
.4 H. 5
66
Den s3 Februari i f. m.
men dervid blott mätte undantagas, såsom
innefattande ett särskilt ämne.
Friherre Cederström: Då man här i
förväg begärt votering öfver frågan, alt he¬
la delta förslag till Grundlagsförändringar
må blifva hvilande till nästa Riksdag, så
får jag fästa upmärksamheten derpå, att
deri finnas vissa isolerade delar, sorn nu
kunna och böra antagas. Deribland är io§.
RegeringsFormen om uphörandet af All¬
männa Ärendernes Beredning; 99 §., som
har sammanhang med den förra; 107 §.,
som bör i allt fall godkännas på det att
det må vara bestämdt, alt tillförordnade
Föredragande äro underkastade samma an¬
svar, som de StatsSecreterare, hvilkas Em¬
beten de förestå; 2 §. 4 Morn. i Tryckfri-
lietsFörordningen i afseende på förberörde
ändring i 10 §. RegeringsFormen; och så
vidare. Jag hemställer, om det väl då är
lämpligt alt låta hela förslaget hvila oaf-
gjordt; samt förnyar nain anhållan, att Pro¬
positionen måtte framställas endast på 5,
6, 8 och 9 §§. RegeringsFormen, hvarom
nu égenteligen är fråga.
Friherre Anckar swärd: En värd Ta¬
lare, Friherre Boije, har upmanat Ridder-
skapet och Adeln att inför Svenska Folket
visa sig vilja göra, hvad som de borde gö¬
ra, och låta vår RegeringsForm uti ifråga¬
varande fall förblifva oförändrad. Jag hem¬
Den 23 F e b r u a r i i f. m.
67
ställer, om det icke är ett misstag i ut¬
trycket, då det ej gerna kan vara menin¬
gen dermed, att Talarens öfvertygelse i
denna sak är någon bindande lag för an¬
dra. Jag skulle tro, att då RegeringsFor-
men medgifver att ändringar deri få i en
viss ordning ske, så gör man ej något mot
hvad man bör göra, när man antager eller
förkastar ett i Grundlagsenlig form tillkom¬
mit förslag till ändring i Grundlagarne. För
min del skulle jag ej våga påstå, att ruin
mening i denna sak är den rätta, utan blott
gifva tillkänna, hurudan den är, såsom jag
äfven gjort och nu gör. Jag kan ej in¬
se, hvad våda det kan medföra, att Stats-
Sekreterarne få namn af Ministrar, och hvar¬
ifrån man nu hemtar de yttrade farhågor-
ne mot en MinisterStyrelses införande. Då
Grundlagarnes föreskrifter, i afseende på des¬
se Ministrars verkningskrets och befattning
samt ansvarighet, förblifva desamma, som
för StalsSekreterarne, så få ju Ministrarne
icke någon större magt än såsom Statsse¬
kreterare. Om icke en ny ansvarighetslag
behöfves för desses åtgärder, så kan den
ej eller behöfvas för Ministrarnes. Min öf¬
vertygelse om nyttan af förslagets antagan¬
de är grundad på den af mig redan yttra¬
de mening om nödvändigheten, att Stats-
Sekreterarne uplyftas till jemlikhet med
StatsRåden; och jag skulle tro, att vi ge¬
nom denna åtgärd åtminstone visade att vi
5*
68
Den a3 F e b r u a r i i f. m.
vilja gå framåt, till förbättring i vårt Sam¬
hällsskick; det vare likväl något dermed
vunnit. Denna mening delas ej af alla;
inånga hålla sig fast vid det gamla, såsom
det rätta och hästa. Jag hyser ej denna
kärlek för det föråldrade; jag tror man all¬
tid måste sträfva efter det nya med tiden;
sjelfva naturen visar oss ju, att allt måste
förändras. Jag anser derföre nyttigt, att
vi antaga detta förslag till ändring i våra
gamla former, om det än är ofullkomligt;
men icke för sjelfva sakens skull, utan för
det, att härigenom vore likväl första ste¬
get gjordt till något bättre nytt, hvilket
jag tror vara af mycken vigt.
Grefve Frölich, David: Jag har re¬
dan vid ett annat tillfälle indirecte behand¬
lat detta ämne såsom principfråga, och ex-
pectorerade mig då tillräckligt. I följd af
hvad jag dervid yttrade är klart, att jag
önskar ifrågavarande Förslags antagande;
och jag förenar mig med Friherre Anckar-
swärd i fråga om upskofvet med sakens af¬
görande, äfvensom i afseende på sjelfva huf-
vudsaken. Men jag hemställer, om det ic¬
ke är rättast, att, såsom Friherre Ceder¬
ström yrkat, först besluta om de Fyra för¬
sta punkterne af förslaget. Det vore en
garantie, att icke andra §§. af förslaget,
om hvilka man hade en annan opinion, än
de förstnämnde, kommo att dela lika öde
med desse.
Den a3 Februari i f. in.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Till de skäl
man bär anfört emot jrkadt upskof med
denna frågas afgörande, utbeder jag mig få
tillägga ett, nemligen att derigenom skulle
förlängas den ovisshet, hvari åtskillige Tjen¬
stemän nu befinna sig, som innehafva sine
tjenster endast på Constitutorialer, och så¬
ledes ej äro säkre att vid StyrelseVerkens
reglering bibehållas vid desse befattningar.
Jag instämmer derföre med dem, som ön¬
ska, att ifrågavarande förslag nu mätte af-
göras, och tillstyrker afslag på Utskottets
Utlåtande.
Friherre Boije: Jag trodde icke, att
jag trädde öfver gränsen af min och an¬
dras rätt, då jag, följande min känsla, yt¬
trade, att jag hoppades, att Ridderskapets
och Adelns Ledamöter i denna sak skulle
inför Svenska Folket visa sig vilja göra,
hvad de borde göra, och låta Regerings-
Formen uti ifrågavarande delar förblifva
oförändrad. Jag skulle hafva motsagt bå¬
de min öfvertygelse och min kännedom,
om jag medgaf, att icke Svenska Folket
delar de åsigter af förevarande ämne, sorn
jag här uttalat, och om jag icke sagt, att
Svenska Folket väntar af Ridderskapet och
Adeln ett sådant beslut, som icke blott¬
ställer Nationen för en MinisterStyrelses in¬
trång i sina constitutionella rättigheter; ja,
jag tror mig icke öfverskrida conseqven-
cens rätt och gränsor; och ej heller för¬
Den 23 Februarii f. m.
närma Friherre Anckarswärd, då jag på¬
står, att i dag är det jag, som här för¬
svarar Folkets sak, och han som ifrar för
Magtens. Mitt yrkande om afslag på Grund-
lagsändringarne fortsätter jag; då jag begär
Votering.
Herr Rosenblad: Skälet hvarföre jag
begärt upskof med sakens afgörande till
nästa Riksdag, är den öfvertygelse jag har,
att många, som jag vet nu tveka att bifal¬
la förslaget, skola under tiden finna anled¬
ning att stadga sitt omdöme till fördel för
den goda saken, och då votera för anta¬
gandet af förslaget, så att ändamålet blef
genom upskofvet vunnet. Man har här yt¬
trat den farhåga, att om frågan lemnäs hvi-
lande till nästkommande Riksdag, skulle
man under tiden ej kunna vänta från Kgl.
Maj:t något nytt förslag till bättre redac-
tion uti ifrågavarande delar af Grundlagar-
ne, utan att dock kunna hoppas dess fram¬
tida bifall till det hvilande. Jag tror tvert-
om, att om Konungen beviljar detta up¬
skof, är det ett tecken att Kongl. Maj:t åt¬
minstone ej ogillar den nu föreslagna re-
dactionen; och i annat fidi skulle sjelfva
anhållan visserligen föranleda Kongl. Maj:t
alt framställa ett annat förslag. Då jag så¬
ledes ej finner något giltigt skäl anfördt
mot mitt yrkande om sakens upskjutande,
anhåller jag om Proposition derå, under
förbehåll om votering, i fall det behöfves.
Den 23 Februarii f. m. 71
Skulle likväl de, som yrka, att förslaget
måtte genast bifallas, anses böra hafva det
företräde, att deras mening biifver Ja-Pro-
position, anhåller jag att Contra-Proposi¬
tionen måtte så ställas, att vi, om Nej vin¬
ner, sedan få votera om, huruvida frågans
afgörande må upskjutås, eller förslaget af-
slås. Jag instämmer deri, att de nya re-
dactionerne till 10, gg, 102 och 107 §§. Re-
geringsFormen samt 2 §. 4 Morn. Tryck-
frihetsFörordningen må härvid undantagas
till serskildt afgörande; men jag kan ej gå
in på, att blott de 4 första §§. i förslaget
skola innefattas uti nu ifrågavarande Pro¬
position; utan tror det vara, för conseqven-
cen i besluten, nödvändigt, att de föreslag-
ne redactionerne till 5, 6, 8, 9, i3, 26,
27, 28, 34, 35, 42, 43 och 106 §§. Re-
geringsFortnen samt 29 §. 2:dra och 3:dje
punkterne och 41 §• Riksdagsordningen,
såsom alla rörande ett ämne, på en gång
afgöras, och således sammanfattas i en en¬
da Proposition, sådan jag nu haft äran fö¬
reslå.
Herr Hjerta; Jag är visserligen ställd
på en besynnerlig punkt, då jag måste för¬
klara, att, oaktadt jag begärt denna frågas
upskjutande till nästa Riksdag, jag likväl,
oin det vore möjligt att nu få förslaget bi¬
fallet, heldre skulle se detta, än att det
begärdta upskofvet beviljades. Jag är, sä¬
ger jag, i en svår belägenhet; ty jag har
72
Den 2a Februari i f. m.
ännu ej hort någon af Konungens Rådgif¬
vare här yttra sig i denna sak, hvarigenom
vi kunde få något begrepp om hvad Sty¬
relsen tanker härom. Det synes dock va¬
ra så mycket mer behöfligt, som Friherre
Boije sagt, att fråga icke gäller mindre,
än om Svenska Folket skall hafva En el¬
ler Sex Beherrskare, och påstått Svenska
Folket vänta, att Ridderskapet och Adeln
skall afslå de föreslagne Grundlagsföran-
dringarne, såsom ledande till inkräktnin-
gar i Konungens Magt och Folkets frihet.
Jag tror mig vara skyldig den Konung,
som ännu aldrig svikit Lagarne, att förkla¬
ra min öfvertygelse, att så länge Han re¬
gerar, vi ej hafva att befara sådane Magt-
inkräktningar. Men jag skulle deremot be¬
gära af Konungens härvarande Rådgifvare
och isynnerhet af den, som vanligen och all¬
tid så lyckligt för oss tolkar Regeringens
åsigter, att nu på de| vi icke må förlora en
dyrbar tid genom onödiga öfverläggningar,
gifva oss tillkänna, om det väl är värdt
att vidare öfverlägga om sakens upskjutan-
de till nästa Riksdag, eller om vi nu böra
bifalla förslaget. Saken är lika vigtig för
Styrelsen, som för Folket; och i ett sådant
fall som detta är det angeläget, att få nå¬
gon ledning af de personer, som befinna
sig på den höga ståndpunkt i Samhälle!»,
att de äro Konungens Rådgifvare och Med¬
lemmar i Regeringen. Jag hade helst ön¬
skat, att derförinnan slippa yttra mig öf-
Den a3 Februari i f. m.
ver ämnet något vidare; men tror mig dock
nu böra förklara min tanka, alt ehvad Rid-
derskapet och Adeln beslutar frågans up-
skjutande till nästa Riksdag, eller bifaller
de föreslagna ifrågavarande Grundlags-för-
ändringarne, så är dermed lika mycket
vunnet för Landet, Folket och Konun¬
gen, sorn det vore förloradt, i fall försla¬
get nu blefve förkasta dt. Hvad åter for¬
men för sjelfva hufvudsakens afgörande an¬
går, så anhåller jag att Proposition måtte
framställas på hvarje §. af förslaget ser¬
skildt, 5 och 6 §§. RegeringsFormen lik¬
väl sammanslagne i en Proposition.
Friherre Anckarswärd: Jag är ännu
ej öfvertygad, att Friherre Boije iakttagit
behörig conseqvence', då han behagat de-
cretera, att jag i denna sak försvarar Mag¬
ien, och han Folkets rätt, så framt Fri¬
herren icke vill medgifva, att vi begge två
försvara Folkets hästa, åtminstone tro oss
göra det. För min del anser jag bland de
värsta lidanden för Folket vara Styrelse¬
former, som medföra lamhet i Allmänna
Ärendernes behandling. Lagstiftnings för¬
nämsta ändamål måste vara en sådan Magt-
fördelning, att den kan verka till Folkets
väl. Det är delta, jag i förevarande fall
åsyftat; och då tillräcklig garantie finnes
mot Magiens missbruk i följd af de före-
slagne ändringarne i nu gällande Styrelse¬
former, ser jag ej, huru man med skäl kan
74
Den 23 Februari i f. ra.
belastas med den svåra beskyllning, alt
man åsidosätter Folkets försvar och hyllar
Magten. — I afseende på formen för sakens
afgörande, är jag af den mening, att pro¬
position bör framställas på den ena §:n ef¬
ter den andra af Förslaget. — Uti hufvud-
saken vill jag ej besvära Ridderskapet och
Adeln med något vidare yttrande, emedan
jag tror hvars och ens opinion derom re¬
dan vara stadgad. Jag vill blott slutligen
förklara, att det skulle vara ett smärtande
återsteg från vårt framträdande till ett bät¬
tre Samhällsskick, om vi, genom förkastan¬
de af ifrågavarande förslag, skulle ställas
iS år tillbaka på vår constitutionella bana.
Friherre Boije: Med mycken aktning
har jag hört den rättelse Friherre Anckar¬
svärd velat gifva mitt yttrande. Jag har
ej gifvit skäl till tvekan om Friherrens mo¬
tiver. Jag beklagar blott, att vi begge i
detta fall se Folkets rätt och bästa från så
olika synpunkter. Hvad åter det angår, alt
vi, genom förkastande af den föreslagna Mi-
nisterStyrelsens införande, skulle gå 18 år
tillbaka på vägen till förbättring i vårt Sam¬
hällsskick ; så tror jag tvertom detta blifva
följden, om förslaget bifalles. Blott ett steg
till, efter det; och enväldet är åter infördt.
Herr von Hartmansdorff: Då jag för¬
ra gången yttrade mig öfver detta ämne,
förklarade jag mig vara emot sakens up-
Den 23 Februarii f. m.
7^
skjutande till nästa Riksdag, emedan jag
tog för afgjordt, att de föreslagne Grund-
lagsändringarne ej skulle kunna af Ridder-
skapet och Adeln bifallas hvarken nu eller
då. — Sedermera har jag dock hört flere
Talare yttra deras benägenhet att nu lem¬
na deras bifall; och det är till förekom¬
mande af denna, i min tanka, skadliga ut¬
gång af saken, som jag utbeder mig att få
anföra några ord. Vid sistlidne Riksdag,
då Särskilta Utskottets Betänkande om Sty-
relseVerkens reglering föredrogs, var jag
en bland dem, sorn sökte förekomma dess
antagande, utan längre betänketid, och som
derföre yrkade upskof med beslutet. Men
jag blef öfverröstad; och befarar, att de
hafva rätt, som anse antagandet hafva va¬
rit förhastadt, och de deraf föranledda än¬
dringar i SlyrelseVerken skadliga. Nu kan
Styrelsen likväl säga, att de äro sådane,
som Rikets Ständer sjelfve dem begärt.
Skulle nu Ständerna äfven antaga ifrågava¬
rande förslag lill ändringar i Grundlagen,
så befarar jag, alt ett ännu farligare för¬
hastande beginges. Dessa förslag äro ännu
ej nog kände; äfven de, som yrka deras
antagande, medgifva det till hälften. Jag
fortfar visserligen, att önska en förändring
i Slyrelseformerne, men jag anser de för¬
slag härtill, som nu äro i fråga, vara fel¬
aktiga och ofullständiga. Jag tillstår der¬
före att jag, häldre, än att desse nu skulle
antagas, öfvergår till Herr Rosenblads och
76
Den 23 F e b r u n r i i f. m.
Herr Hjertås mening att deras afgörande
må upskjutas till nästa Riksdag; ty ehu¬
ru mycket jag sysselsatt mig med dessa
ämnens begrundande, skulle jag dock ej
vilja, att man under nuvarande förhållan¬
den företoge sig att sluteligen afgöra saken,
äfven om jag finge sjelf dictera beslutet.
Min önskan är således, alt det begärdta
upskofvet matie beviljas.
Friherre Ehrenborghj Casper Wilhelm:
Jag skulle ej uptaga Ridderskapets och
Adelns tid med yttrande i detta ämne, ora.
jag ej ansåg det vara min skyldighet att
utlåta mig derom, då jag tagit befattning
med saken i dess första upkomst, och haft
äran contrasignera några af de bref, som
förordnade Committerade för upgörande af
förslag till reglering af Rikets Styrelseverk.
Jag gör rättvisa åt desse Committerade för
det förtjenstfulla i deras utarbetade förslag,
ehuru jag ej delar deras åsigter i allt; och
jag finner i desse förslag så mycket godt,
att det för mig skulle vara smältande, om
de helt och hållit förkastades. Vådan, att
genom förslagens antagande en Minister-
Styrelse skulle införas, synes mig icke be¬
tydande, och tyckes egenteligen endast lig¬
ga i benämningen Ministrar. Jag ville hel¬
dre kalla det en DepartementsStyrelse, der
hvarje Departement hade sin Chef, och un¬
der hvilken Styrelse sålunda hvarje med¬
borgare visste, till hvem lian borde vända
Den 23 Februarii f. m.
77
sig, för att, hvad som rörde hans ange¬
lägenheter, begära och erhålla uplysnin-
gar. En sådan fördelning af göromålen in¬
om Konungens Råd finnes nu ej; och jag
vädjar till hvars och ens omdöme, om den
icke skulle medföra den största nytta. Om
detta ändamål fullkomligen vinnes genom
ifrågavarande förslag, lemnar jag derhän;
men jag tror, att om Rikets Ständer anta¬
ga desse, och underställa sitt beslut Kongl.
Maj:ts sanction, skall Kongl. Maj:t säkerli¬
gen, om Han ej anser denna organisation
fullt lämplig, icke underlåta att till Rikets
Ständer aflåta en GontraProposition, som
sätter Rikets Ständer i tillfälle, att i detta
fall besluta någonting bättre. Jag ogillar
ide^n att upskjuta frågans afgörande till
nästa Riksdag, och förenar mig med dem,
som begärt en gemensam proposition på de
sammanhängande 5 och G §§. af förslaget,
och sedermera på 8 och 9 §§. jemte de
öfrige, hvar för sig.
Herr Rosenblad: Jag kan ej frångå den
tanka, att man till vinnande af skyndsam¬
het och eonsequence i afgörandet, bör sam¬
manföra i en proposition alla de §§. i för¬
slaget, som med hvarandra hafva samman¬
hang, så att man undantager endast de 4
isolerade §§. af RegeringsFormen, nemli¬
gen 10, 99, 102 och 107, jemte 2 §. 4 morn.
TryckfrihetsFörordningen, men sammanslår
de öfrige i3 af RegeringsFormen och 2:ne
78 Den il Februarii f. ra.
/
af Riksdagsordningen, samt att, då Lär äro
3 olika tankar, Japropositionen må blifva
bifall till de föreslagne redactionerne, men
Contrapropositionen deremot dubbel, så¬
lunda, att om Nej vinner, skall genom ser¬
skild votering bestämmas, antingen frågans
afgörande skall uppskjutas, eller förslaget
förkastas.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt, Gustaf: I händelse det var mig
Herr Hjerta menade med den af Konungens
Rådgifvare, som stundom hade den lyckan
att här höja sin röst för att tolka Regerin¬
gens åsigter, så vågar jag dock ej instäm¬
ma i Herr Hjertås förmodan, att denna röst
skulle kunna verka till ledning för Ridder-
skapets och Adelns beslut; det vore ett
sjelfförtroende, som jag ej hyser, och al¬
drig skall hysa. Herr Hjerta har, såsom
skäl till sin uppmaning till mig att äfven
i detta ämne yttra mig, åberopat, att Rid-
derskapet och Adeln annars skulle förlora
en dyrbar tid. Jag tror icke, att uttalan¬
det af min enskilta öfvertygelse om saken
kan bidraga att förkorta öfverläggningarne;
och Konungens åsigter kan jag ej fram¬
ställa, helst jag ännu ej känner dem. För
öfrigt hemställer jag, hvad svar jag väl
här skulle få, om jag anförde något såsom
Konungens tanka i ämnet. Men min en¬
skilta mening vill jag gerna öppet framstäl¬
la. Jag delar icke de farhågor man här-
Den 23 Februarii f. m.
79
städes yttrat för följderne af Ministrars in¬
träde i Styrelsen. I detta afseende tror jag
våra oförändrade Grundlagar medföra till¬
räcklig garantie, såsom lika bindande mot
egennyttiga försök för Ministrarne, som för
nuvarande Statssekreterare. Men jag kan
dock icke fullkomligt instämma i upställ-
ningen af de nya redactionerne till ifråga¬
varande §§. i Grundlagarne. Jag bör lik¬
väl upskjuta allt närmare omdöme härom,
enär bär först måste afgöras frågan om yr-
kadt uppskof till nästa Riksdag med för¬
slagens afgörande. Hvad detta upskof an¬
går, så förenar jag mig med dem, som be¬
strida detsamma, emedan jag tror intet
godt kunna deraf föranledas. Sådant kun¬
de möjligen hindra uppgörandet och anta¬
gandet af ett annat bättre förslag; och jag
hemställer, om icke, på sätt Friherre Anc¬
karsvärd anmärkt, Konungens bifall till
upskofvet skulle gifva ett slags half sanction
åt nu ifrågavarande förslag, så att ett nytt
i samma ämne icke möjligen vore att för¬
vänta. Jag anhåller derföre till en början
om proposition till afslag på begäran om
sakens upskjutande till nästa Riksdag.
Herr Hjerta: Jag får vördsamt till¬
kännagifva, att då jag sade mig önska att
i denna sak få höra något yttrande af en
eller annan bland de personer, som stå på
den höga punkt i samhället, att de äro Ko¬
nungens Rådgifvare, så var det icke i den
8o
Den a3 Februarii f. m.
mening, att jag ville höra hvad Konungens
tanka om saken är, utan endast för att få
veta StyrelseLedamöternes enskildta omdö¬
me. Jag hembär derföre också tacksägelse
till den siste värde Talaren, som upfyllt
denna min önskan. Han har verkligen öf-
vertygat mig, att ett upskof med frågans
afgörande ej är lämpligt, ehuru jag ej delar
den mening, att ConstitutionsUtskottet icke
skulle kunna under tiden upgöra och fram¬
ställa ett alternatift förslag vid sidan af det
vi nu hafva. Jag vill derföre afstå från
min begäran om upskof, och underkastar
heldre nu sjelfva saken en votering, i hopp
att utgången ej skall blifva menlig för mig.
Äfven i detta fall gör jag mig försäkrad,
att Ridderskapet och Adeln skall visa sig
stå på en högre grad af politisk bildning,
än den man kan vänta hos Ledamöterne
af de öfrige RiksStånden. Det är med den¬
na öfvertygelse jag till Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken fram¬
ställer den anhållan, att de föreslagne nya
redactionerne till 5 och 6 §§. Regerings-
Formen måtte innefattas ensamt i den första
propositionen, hvarom förmodeligen kom¬
mer att voteras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det Ridderskapet
och Adeln torde finna, att, då Herr Rosen¬
blad yrkat, att ConstitutionsUtskottets ifrå¬
ga-
Den 23 Februari i f. m.
81
gavarande förslag till ändringar i Grund¬
lagarna i anledning af Serskildta Utskot¬
tets Betänkande om ny reglering af Sty-
relseVerken, måtte lemnäs hvilande ouf-
gjorde intill;nästa Riksdag, Hans Exceilence
först måste inhämta, huruvida Ridderskapet
och Adeln instämde i denna mening, innan
Hans Exceilence kunde framställa proposi¬
tion till bifall eller afslag åde föreslagne nya
redactionerne; finge Hans Exceilence der¬
före hemställa, om Ridderskapet och Adeln
instämde i Herr Rosenblads förslag, att
pröfningen och afgörandet af de utaf Con-
stilutionsUtskottet, i anledning af Serskild¬
ta Utskottets Betänkande om ny reglering
af StyrelseVerken, föreslagne ändringar i
Grundlagarne mätte uppskjutas till näst¬
kommande Riksdag.
Ropades Ja och Nej.
Hans Exceilence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att det icke
varit för Hans Exceilence möjligt, att med
säkerhet utröna, huruvida propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen
eller icke; hvarefter Hans Exceilence å nyo
framställde samma proposition.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
I anledning hvaraf Hans Exceilence
Herr Grefven och LandtMar skalken för¬
klarade, att som, efter hvad han tyckt sig
14 H. 6
8a Den a3 Februarii f. m.
finna, Nej öfverröstat Ja, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade derefter, att då
denna preliminaire fråga sålunda vore af¬
gjord, återstod att framställa proposition
till bifall eller afslag å de föreslagne nya
Grund lagsredactionerne; och som de i 5
och 6 §§. RegeringsFormen uptagne inne¬
fattade aen hufvudsakligaste frågan, samt
endast desse §§. nu blifvit till afgöran¬
de föredragne, ansåg Hans Excellence sig
först böra göra proposition å berörde §§.;
hvarefter Hans Excellence hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade gilla de
föreslagne nya redactionerne af 5 och 6
§§. RegeringsFormen.
Ropades starka Ja och Nej; hvarjemte
votering begärdes af flere Ledamöter.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter föl¬
jande voterings-proposition:
Den sorn bifaller de af Constitutions-
Utskottét, i anledning af Särskildte Utskot¬
tets Betänkande om reglering af Styrelse-
Verken, föreslagne förändrade redactioner
af 5 och 6 §§. RegeringsFormen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den 23 Februari! f. m.
83
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adelli afslå berörde redactioner.
Hvilken voteringsproposition af Ridder-
skapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan /\i, 4a, 43 och 44 §§• i Riddar-
husOrdningen blifvit uppläste, börjades vo¬
teringen klockan en qvart till 3 eftermidda¬
gen; och fortsattes sedermera, hvarunder
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken bortgick, samt öfverlemnade
klubban till Grefve Lewenhaupt, Gustaf.
Efter voteringens slut, och sedan en
voteringssedel blifvit undantagen oc* för¬
seglad, samt de öfrige voleringssedlarne öp-
nade, befunnos röslerne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 128.
Nej — i58.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen serskildt förde Protocoll blifvit up-
liist, Herr Grefven och Ordföranden för¬
klarade, att Ridderskapet och Adeln såle¬
des afslagit de ifrågaslällde förändrade re-
dactionerne af 5 och 6 §§. RegeringsFormen.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan en qvart till 5 eftermid¬
dagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
6*
84
Ben a3 Februarii e. ra.
Måndagen den 25 Februarii 1829.
Plenum klockan i till 6 eftermiddagen.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Sedan
voteringen i förmiddagsplenum utslagit, så¬
som den gjort, anhåller jag få i Protocol-
let antecknadt, att jag tillhört minoriteten.
Fortsattes den i förmiddagsplenum bör¬
jade pröfning af de uti ConstitutionsUt-
skoltets den 3 sistlidne Januarii allåtne,
och den 5 i samma månad på bordet lag-
de, Memorial, omförmäldte, sedan sista Riks¬
dag hvilande, förslag till ändring i Rikets
Grundlagar.
ConstitutionsUtskottets förslag till
Grundlagsförändringar, i anledning af Sär¬
skilta Utskottets Betänkande om ny regle¬
ring af StyrelseVerken.
Begerings Formen.
8 §.
Ej må Konungen fatta något beslut i
de mål, hvaröfver StatsRådet höras bör,
derest icke minst Tre af dess icke Före¬
dragande Ledamöter, jemte vederbörande
Föredragande, tillstädes äro. StatsMini-
strarne och samtlige icke Föredragande Stats-
/ '
Den 23 Februari i e. m. 85
Råd, der de icke laga förfall äga, — -— —
med flera af dylik beskaffenhet.
9- §•
Uti alla mål, som hos Konungen i
StatsRådet förekomma, skall Protocoll fö¬
ras. De tillstädesvarande StatsRäclets Le¬
damöter vare ovilkorligen förbundne ■
— såsom i 106 §. derom vidare stadgas.
Friherre Cederström j Jacob: Som des¬
se §§. stå i öfverensstämmelse med de af
Ridderskapet och Adeln afslagne förändrin¬
gar i 5 och 6 §§. RegeringsFormen, må¬
ste jemväl desse 8 och q §§. afslås, och
anhåller jag derföre oin Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke, se¬
dan Ridderskapet och Adeln afslagit de af
5 och 6 §§. RegeringsFormen ifrågastäldte
förändrade redactioner, samt 8 och 9 §§.
med de nyssnämnde stodo i bestämdt sam¬
manhang, Ridderskapet och Adeln behaga¬
de, rörande sistnämnde §§. fatta enahan¬
da beslut, eller jemväl afslå de af berör¬
de §§. tillstyrkte nya redactioner.
Ropades Ja.
10 §.
Innan ärenderna hos Konungen i Stats¬
Rådet föredragasj skola de, genom nödiga
86
Den 23 Februarii. e. m.
uply sn in g a rs inhämtande ifrån ■vederböran- •
de EmbetsVerk, af den Föredragande be¬
redas.
Friherre Cederström, Jacob: Den nu
förevarande 10 §:s förändring medför, om
den vinner bifall, indragning af Rikets All¬
männa Ärenders Beredning. Denna Bered¬
ning har ej kunnat, ända sedan Regerings-
Formens antagande, någonsin fullgöra sina
functioner, emedan det ej är möjligt för
någon StatsSecreterare, att där föredraga
alla ärender, likasom det är omöjligt för
Beredningen att pröfva dem .alla, med min¬
dre än att större delen af de administra¬
tiva äreriderne skulle alldeles afstanna. Der¬
före hafva i Beredningen endast blifvit fö-
redragne rättsfrågor, mål i hvilka tredje
mans rätt varit i fråga, eller så kallade Be¬
svärsmål. Jag underställer Ridderskapet
och Adeln, hvad nytta en sådan anstalt
kan medföra. Denna institution, hvars med¬
lemmar ej hafva någon ansvarighet, är för
beredningen af ärenderne af intet intresse..
Deremot har StatsSecreleraren ett i lag be¬
stämdt ansvar, derest han ej förelägger Ko¬
nungen fullständiga uplysningar, och full¬
gör det förtroende-embete han bekläder. Jag
tillstyrker alltså bifall till den nya redactio-
nen af jo §., och anhåller om Herr G i ef¬
vens och LandtMarskalkens proposition derå.
Herr Hjerta, Gustaf: I händelse Rid¬
derskapet och Adeln hade antagit 5 och
Den a3 Fetmarii e. in.
87
6 §§. af den nya redactionen, skulle jag
visserligen hafva förenat mig med dem,
som önska uphäfvande af Allmänna Ären-
dernes Beredning. Men då detta ej är fal¬
let, hoppas jag, att Ridderskapet och Adelil
ej måtte bortskänka den enda garantien för
Folket, att deras ärender i Besvärsmål blif¬
va rigtigt beredde. Det Protocoll, som skall
föras i Beredningen, och till hvilket Före¬
draganden skall afgifva sitt yttrande, kan
af en hvar till trycket befordras. Deremot
är det ej så med StatsRådets Protocoller.
Jag får uplysa, att jag af ConstitutionsUt-
skottets Ledamöter vid flere Riksdagar hört
åberopas den händelse, att ganska sällan
någon anledning till anmärkning funnits
vid sådane mål, som i Beredningen varit
beredde. Jag tror, att så länge denna §.
finnes, och blir satt i verksamhet, (och
jag har fullt förtroende, alt helgden af vå¬
ra Grundlagar blir afsedd), skall persona¬
len blifva så organiserad, att åt detta Em¬
betsverk blifver gifven den verksamhet,
som detsamma tillhör. Jag anhåller der¬
före om proposition till afslag å den nya
redactionen, och bibehållande af den gam¬
la. Jag^ anser mig höra upläsa slutet af
nuvarande io:de §:n i RegeringsFormen.
Der står: Till det Protocoll3 som uti den¬
na Allmänna Beredning föres j af gifve uti
alla der förekommande mål den Föredra -
gande och de öfrige Ledamöte me sina yt¬
tranden, hvilka sedermera hos Konungen
88
Den 23 Februari i e. m.
i Stats Rådet komma att anmälas. Det har
till och med varit brukligt under envålds-
Regeringar, att Konungarne så mycket äf-
sett det yttrande Allmänna Beredningen
afgifvit, att de aldrig förändrat det, då
Beredningen varit enhällige af en tanka. Det
vore besynnerligt, när man ej vill gifva oss
den säkerhet, som vinnes derigenom, att
tillräcklig kraft lemnäs åt de styrande,
om man då skulle uphäfva den enda ga¬
ranti, som finnes, nemligen en fri tryck¬
frihet i det skick Grundlagen föreskrifver.
På dessa grunder anhåller jag om proposi¬
tion till bibehållande af io §., sådan den
nu är.
Herr Tham, Wolrath: Jag är i det
mesta förekommen af hvad den siste värde
Talaren anfört. Jag tror, att, om vi an¬
tagit den nya redaction af 5 och 6 §§. ha¬
de vi ändå behöft bibehålla Allmänna Be¬
redningen, men jag hoppas att, sedan vi
afslagit denna redaction, vi genom en bät¬
tre redaction kunna få ett förslag, som kan
antagas och göra borttagandet af Berednin¬
gen möjligt. Jag beklagar, att Allmänna
Ärendernes Beredning ej kail göra den nyt¬
ta, som den borde, emedan det är omöj¬
ligt för en StatsSecreterare, att der föredra¬
ga alla mål, som han skall handlägga i
StatsRådet; men jag anser den likväl nyt¬
tig för den publicitet, som derigenom kan
erhållas, och för skyldigheten skull att der
Deri a3 Febr naii i e. m.
bereda alla de förslag till författningar, samt
Styrelse Verks förändringar, sorn sedan sko¬
la framläggas för Konungen i StatsRädet.
På denna grund anhåller jag om afslag å
den nya redactionen, och bibehållande af
den gamla.
Herr Rothlieb, Axel, förenade sig med
Herr Tham.
Friherre Cederström: Det egenteliga
skäl, som talar för bibehållande af Allmän¬
na Beredningen, är, att de yttranden Stats-
Secreterären der skall lill Protocollet af¬
gifva, kunna af en part få utlösas och lill
trycket befordras. TryckfrihetsFörordnin-
gen bestämmer rättigheten, att få trycka
alla rättegångshandlingar i hvad mål som
hälst. StatsRådets Protocoll äro väl undan-
tagne, med mindre att tillstånd till tryck¬
ningen lemnäs; men då rättsfrågor äro be¬
stämdt tillåtne att tryckas, lärer det ej kun¬
na sättas i fråga att, om en enskild part
begär att utbekomma handlingarne, Ko¬
nungen vägrar det. Vid sådant förhållan¬
de, då motivet förfaller för bibehållandet af
Allmänna Ärendernes Beredning , skulle jag
underställa Ridderskapet och Adeln, hvad
vigt och nytta det sedan liar. Det är up-
lyst, att denna anstalt ej kan fullgöra dc
functioner, som äro den ålagde. Det vo¬
re omöjligt, att der föredraga alla Rege-
riugsÄrender i administrativa mål, och för
Den 23 Februarii e. ra.
dem få den behandling, de borde erhålla,
utan att Beredningen vore en permanent
sittande authoritet, inför hvilken den ena
StatsSecreteraren och ExpeditionsSecretera-
ren efter den andra inträdde och föredrog;
men det är ej möjligt, att desse personer
skulle kunna fullgöra detta i förening med
rättigheten att förvalta andra embeten. Jag
hamställer, om det är nyttigt, att hafva en
institution, som förutsätter beredandet af
alla ärender, men som aldrig kunnat full¬
göra denna skyldighet. Likväl har under
alla de förflutne Piiksdagarne ingen anmärk¬
ning emot någon af StatsSecreterarne för
ett sådant förhållande kunnat äga rum,
emedan intet ConslitutionsUtskott kunnat
förbise omöjligheten för StatsSecreterarne
att fullgöra detta åliggande.
Herr Rothliebj Carl Fredrik: Om 5 och
6 §§. af den nya redactionen hade blifvit
bifallne, till hvilka jag, vid voteringen lagt
Ja, så hade helt naturligt följt, att äfven
io §. blifvit bifallen. Men då dessa före¬
gående 5 och 6 §§. blifvit afslagne, kan,
enligt min tanka, ej eller den nya redac¬
tionen af io §. bifallas. Jag vill medgif¬
va och torde äga närmare kännedom der¬
om, då jag såsom ProtocollsSecreterare län¬
ge varit Protococllsförande i Beredningen,
oeh slutligen äfven tjenstgjort såsom Expe-
ditionsSecreterare, att icke denna Anställt
Den 23 Februarii e. m.
9>
fyller sitt ändamål, men som den synes
vara och är en integrerande och ovilkorlig
del af den nuvarande StyrelseFormen, är
min öfvertygelse, att den bör bibehållas.
En annan sak bade varit, om StatsRådet
nu, såsom Rådet i fordna tider, hade va¬
rit fördeladt på a:ne divisioner, hvaraf den
ena afgjort rättsfrågor, och den andra eko¬
nomiska mål. Om vi hade ett sådant Råd,
vore Allmänna Beredningen öfverflödig.
Men nu, och intill dess en förändring af
StatsRådet inträffar, anser jag nödvändigt,
att bibehålla den. Jag får således, lika
med Herr Tham och de, som förut yttrat
sig i samma mening, hemställa, att io §.
måtte bibehållas sådan den är, och det
nya redactionsförslaget afslås.
Friherre Boijej Ludvig: Innan jag går
in i ämnet, utbeder jag mig att få besva¬
ra en anmärkning, som jag tror mig hafva
hört. Måhända har jag hört galit, men
mig föreföll den för mycket orättvis, att
ej bemötas; felar jag i fattningen, så be¬
gär jag, på förhand, ursäkt. Man har sagt,
om jag rätt fattat, att Beredningen aldrig
uppfyllt sitt ändamål. Jag får deremot åbe¬
ropa tiden från 1789 till 1809. Jag åbe¬
ropar blott minnet af de förträfflige män,
som då voro Ledamöter. Jag behöfver ej
mera; jag var då tjenstgörande der, och
kan intyga, hvilka för skicklighet utmärkte
Ledamöter der funuos. Jag har velat er-
92
Deri 23 Febr 11 ar ii e. m.
india derom, blott för att göra rättvisa
åt de Män, som då sutto i Beredningen,
och jag tror, att om samma omdöme ej i
sednare tider alltid kunnat lemnäs, är det
orättvist att derföre förebrå subjecterne. Kal¬
lade aflägse ifrån, och ifrån en helt annan
tjenstebana, kan man ej af dem begära sam¬
ma kännedom af allmänna författningar,
eller vana för inre ärenders bedömande.
Jag känner dessutom en tyngd att bär up-
draga en jemförelse emellan Embetsmäns
skicklighet, till smärta för någon. Till de
skäl i sjelfva ämnet, som Herr Hjerta an¬
fört, anhåller jag att få lägga ännu flera.
Allmänna Beredningen utgör den enda con-
troll, som finnes på StatsSecreterarnes gö¬
romål, och i sednare tider har tillkommit
en omständighet, hvilken jag går att fram¬
ställa, och som gör fortfarandet af Allmän¬
na Beredningen lika angeläget för Konun¬
gen och dess Rådgifvare, som för Folket.
Controllen består deruti, att i Beredningen
läses alla handlingar; och om, genom en
brist i Föredragandens minne, någon om¬
ständighet skulle hafva undfallit, som in¬
verkar på beslutet, så vinnes rättelsen ge¬
nast, och beslutet blir rättvisa, icke miss¬
tag. Till Controllen hörer vidare, ej al¬
lenast, att till BeredningsProtocollet måste
Föredraganden afgifva sitt yttrande, utan
äfven, att parten kan begära ut Protocollet,
och se huru frågan blifvit framställd och
afgjord, samt framlägga det, genom trye-
Den 23 F e b r u a r i i e. m.
95
ket, för allmänheten. När dessa angelägna
omständigheter borttagas, och när Stats-
Sccreteraren, utan handlingarnes läsning,
föredrager i StatsRådet, (ty det vore omöj¬
ligt, att der läsa alla handlingar), beror allt
på hans minne; och då man besinnar, att
StatsRådets Protocoll icke får hvarken ut-
lemnas eller tryckas, så finner män att bå¬
de föredragning och beslut skulle omgif-
vas af en hemlighets-slöja, som ej står till¬
sammans med säkerhet för Folket. Jag går
nu att framställa en i sednare tider till¬
kommen omständighet; men jag behöfver
då, kan hända, ett förord, att ej blifva
missförstådd. — Jag klandrar ej Grundla¬
gen , och fronderar ej Regentens bruk af den ;
men jag begagnar min rätt, att utur ett
evident förhållande uphämta det största
af alla skäl för den sak jag försvarar; och
när saken är af den vigt, att Fäderneslan¬
dets väl deruppå beror, måtte man få fram¬
ställa öppet de skäl man äger. StatsRådets
bestämmelse blef säkert densamma, som
det förra Rikets Råds, nemligen att göra
gällande lagars bud och personers rätt. För
att upfylla denna bestämmelse, förutsättes
hos dem en viss kännedom om lagarne.
Våra fordna Riksens Råd, och derefter alla
Ledamöter af Conseillen, kallades från den
Högsta Embetsmanna-classen, der vana af
allmänna ärender och kännedom om För-
fattningarne ej kunde utevara. Till en hö¬
gre flygt i uplysning har tidsandan seder¬
94
Den 23 F e b r u a r i i e. m.
mera fört oss; och kunskaperne om Lagar
och Författningar äro ej numera så ange¬
lägne, att icke andre egenskaper äro ange¬
lägnare. Men då StatsRådels Ledamöter hä¬
danefter kan hända ofta kallas utur det en-
skilta lifvets kretsar, så inträda ju der män,
af hvilka man ej kan begära, att de skola
hafva en noggrann kännedom om våra la¬
gar, eller alltid sjelfförtroendet att dem til¬
lämpa; och hvem undgår väl, att inse den
förökning i magt och inflytande, som der¬
ifrån tillfaller StatsSecreterarne, hvilkas me¬
ningar, på såd-ant sätt, snart kunde blif¬
va orakelspråk. Blir deremot Berednin¬
gen qvar, och blir den sammansatt af per¬
soner, som äro mägtige sitt kall, så är en
motvigt gifven; ty då har StatsSecretera-
rens mening varit föremål för Berednin¬
gens pröfning, och när målet föredrages i
StatsRådet, hafva också andra meningar,
än blott en enda, blifvit gifne att der fram¬
ställas, och StatsRådet, som annars af ren
nödvändighet sett sig föranlåtit, att sluta
sig till StatsSecreterarens mening, har nu
jemväl andra omdömen att gå efter. Jag
täger för gifvet, att i StatsRådet aldrig in¬
träder någon, om hvars goda hufvud och
omdömes-förmåga fråga kan upstå; men hu¬
ru mycket skulle man icke då skada en så¬
dan person, om man hindrade honom, att
få se sakerne från flere sidor. — På alla
desse skäl tillstyrker jag afslag å den före-
slagne Grundlagsförändringen.
Den 23 Februarii e. m.
9^
Herr von Hartmansdorff, August: Till
de skäl för bibehållande af Rikets Allmän¬
na Ärenders Beredning, som af andre Ta¬
lare blifvit anförde, anhåller jag att få up-
gifva ett, det nemligen, att af alla så kal¬
lade Besvärs-mål, som till Allmänna Be¬
redningens pröfning föredragas, lära få fin¬
nas så invecklade och vidlyftiga, som uti
Ecclesiastiqve väg. För alla andra ären-
der finnes i allmänhet en Collegial-behand-
ling i 2:dra instantien, innan de komma
till Kongl. Maj:t, men icke för dessa. Om
nu Allmänna Beredningen borttages, så skul¬
le de komma till StatsRådet i ett mindre
utredt och väl behandladt skick, än andra
ärender. För min del hade jag, i frågan
om StyrelseVerkens organisation, föreslagit,
att en collegial-handläggning af Eclesiasti-
que mål borde äga rum i 2:dra instantien,
och hade under förutsättning deraf tillstyrkt,
att Allmänna Beredningen skulle uphöra,
men så länge ett lägre Collégium ej fin¬
nes, måste jag anse Beredningen i denna
väg nödvändig. På sådane skäl anhåller
jag om afslag å den nya redactionen.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning,
hade inlemnat följande, som uplästes:
Då kanske den vigtigaste frågan, som
tillkommer Riksens Ständers behandling,
denna Riksdag, nemi. huruvida den i io §.
RegeringsFormen föreskrifne Allmänna Ä-
renders Beredning skall fortfara, eller up-
Den 2j Februarii e. m.
höra, till afgörande förekommer, anhåller
jag vördsamligen att, äfven i detta afseen¬
de gammalmodig i mine åsigter, få fram¬
ställa dem, för bibehållande af denna in¬
rättning, i Grundlagen påräknad för be¬
tryggande af Nationens heligaste rättighe¬
ter; men förrän jag ingår i närmare utveck¬
ling af desse mine åsigter, förklarar jag
öppet, att de farhågor, som sig för mig
förete, afse icke nu varande förhållanden,
utan blott den aflägsna framtidens. Lag¬
stiftaren har visligen haft den afsigt med
io §. RegeringsFormen, att Konungen skul¬
le fullständigt, genom Allmänna Berednin¬
gens protocoller, uplysas om alla de mål,
hvilka för Konungen skulle föredragas, sorn
förmodligen blifvit verkställt, då Grund¬
lagen så bjuder, och ingen Instruction till
rubbning deri lärer kunna förebäras haf¬
va i behörig väg tillkommit. I en nog¬
gran föredragning af målen i Allmänna Be¬
redningen, och åtta kunnige mäns yttran¬
den derom till ProLocollet, har Regerin¬
gen en trygghet om en oväldig och uplyst
framställning af målens beskaftenheters lag¬
enliga behandling, och Nationen äger i rät¬
tigheten att der till trycket uttaga hand¬
lingar och yttranden, till erhållande af full¬
ständig kännedom, en trygghet, att tillgo¬
donjuta den rätt Lagar och Författningar
tillägga, men, skulle denna inrättning bort¬
bytas emot en så kallad Statsberedning,
så
Den 23 Februari i e. m.
97
så upslår derigenom en oersättelig förlust
för Nationen, som derigenom betages rät¬
tighet och utväg att känna målens behand¬
ling, då protocoll i StatsRåds-beredningen,
om ock sådane existera, icke få allmän-
göras och till tryck befordras, hvilken
StatsRåds-beredning, om den, af ti 11 fä 11 ige
förhållanden, nu mäste för StatsRådets Le¬
damöter anses behöflig, likväl icke annor¬
lunda lärer böra anses, än som en Enskilt
anstalt till beredande för dem af närmare
kännedom af målen, innan de hos Konun¬
gen förekomma, oph hvilken, icke af Grund¬
lagen känd, mindre föreskrifven, synes i
allmänhet icke fordra den föredragandes när¬
varo, sedan han i Allmänna Beredningen
målen föredragit och sine åsigter der till
Protocollet framställt, och med hvilket för¬
hållande man skäligen kan möta det före¬
bärande emot Allmänna Beredningens bi¬
behållande, att den föredragande flere för¬
nyade föredragningar i samma mål icke med¬
hinner, men, i anseende till hvilka, den
i Grundlagen honom åliggande föredrag¬
ningen otvifvelaktigt bör vara hans första
Embets-pligt. Att uphäfvande af Allmän¬
na Beredningen bereder i flere afseende in¬
skränkning i Nationens fri- och rättighe¬
ter, uplyses vidare af det olika förhållan¬
de, som sig företer i ärenders pröfning, i
den judiciella och administrativa vägen; i
den förra kunna mål fyra gångor undergå
14 H. - 7
93
Den 9.3 Februari i e. m.
pröfning, innan de komma till Hogsta In-
stancen, nemligen i UnderDömstolarne, Hof-
Rätten, och i vigtigare mål, Nedre Revisio¬
nen; i den administrativa vägen åter, af-
göras de af Landshöfdingen och 3 Leda¬
möter i Krigs- eller KammarCollegium, in¬
alles i tvenne Instancer af en personal af
4 personer, och skulle den nuvarande tre¬
dje, för allmän kännedom öppna pröfnin-
gen, i Allmänna Beredningen borttagas, så
stadnade den öppna behandlingen af ären-
der vid åtgärderne i tvenne Embetsverk,
och af förenämnde fyra personer, och hem-
lighetsslöjan kunde möjeligen sedan omslu¬
ta allt hvad vidare dermed i Högsta In-
stancen sig tilldrager, utan kännedom af
den rättsökande, om behandlingssättet, och.
rättighet att för allmänna Opinionen fram¬
ställa sitt förmenta lidande, om han der¬
till sig befogad anser; och jag tror, att det
är ett gällande skäl för bibehållande af All¬
männa Beredningen, att en rättsfordran i
administratif väg, som ofta kan vara mera
magtpåliggande för den enskiltes välfärd,
än en tvist i Domstols-vägen, må erhålla
så noggrann öppen pröfning, i så många
Instancer, den hittills haft, och den rätt¬
sökande icke, i sista Instancen, betagas rät¬
tigheten, att känna behandlingssättet af hvad
han till pröfning framställt, och förhållan¬
den derom genom tryck allmängöra, som all¬
deles försvinner om Allmänna Beredningen
genom uteslutande af 10 §. RegeringsFormen
Den a3 Februari i e. m.
99
uphörer; yrkande jag i grund af hvad jag nu
anfört, att Allmänna Beredningen, såsom
ett värn för Nationens frihet och ratti ar—
heter, må bibehållas; ankommande på en
sednare omsorg, hvad förbättring i Löne-
vilkor de Embetsman må tilläggas, hvil¬
ka såsom Ledamöter i allmänna Berednin¬
gen motsvara det förtroende, som i deras
ansvariga och magtpåiiggande kall Jblifver
dem lemnadt.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bi¬
fall å den nya redactionen af 10 §. Rege-
ringsFormen.
Ropades starka Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence framställde
proposition till afslag å berörde nya re-
daction.
Ropades äfven starka Ja och Nej.
Herr von Hejnnej Georgj och Grefve
Frölichj Davief jemte flere Ledamöter, an-
liöllo om votering.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Då
votering nu förestår, får jag utbedja mig
att få för min del tillstyrka afslag å den
nya redactionen, och tillika till förklaring
uptaga en gjord invändning. Det har blif¬
vit ganska riktigt lagdt så stor vigt pä pu-
7*
T 00
Den o.3 Febr imri i c. m.
blici teten lili Allmänna Beredningen, att
nemligen alla rättsökande kunna följa sina
måls behandling ända tills de komma till
föredragning inför Konungen. Parten kan
derigenom se, huru hans mål blifver fram-
släldt för thronell. En Ledamot har sagt,
att den Rättsökande kan begära del af
Stats Rådets protocoll, och att det väl ej
slculle af slås. Men jag ber att få fästa up-
märksamheten på den omgång, som der¬
vid skulle iagttagas. En ordentlig ansök¬
ning derom skulle till Konungen ingifvas;
den skulle föredragas och deröfver resol¬
veras, innan han kunde få del af Proto-
' *
collet. — Dessutom anhåller jag att få up-
taga ännu en sak. Man har yttrat, att det
skulle förorsaka sä mycket besvär för Fö¬
redraganden, att först föredraga i Bered¬
ningen , och sedan inför Konungen. Men
jag föreställer mig, att hvad han gjort i
Allmänna Beredningen, är undangjordt i
StatsRådet: ty har han gjort en exposé' af
saken, så måtte han väl ej behöfva göra
en annan. Jag får dessutom uplysa, att
så mycket jag, såsom Ledamot i Constitu-
tionsIJtskottet under tvänne Riksdagar, haft
tillfälle att inhämta, har på det hela gan¬
ska sällan något mål blifvit annorlunda af¬
gjordt i StatsRådet, än såsom man tillstyrkt
i Beredningen. Af alla dessa mål vet jag
knappast något, som blifvit öfverklagadt.
Dei före anser jag denna Beredning nyttig,
och tillstyrker afslag å den nya redactionen.
Den s3 Februarii e. lii.
IOI
Herr von Heynne: Jag vet ej, om det
var någon, sorn begärde votering, mera
än jag. Jag skulle vara färdig att derifrån
afstå, om Herr Grefven och LandtMarskal-
ken finner, att pluraliteten var för afslag;
i annat fall kan jag ej frångå min begäran.
' . '\ ' ‘
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erindrade, att äfven flere
andra Ledamöter, än Herr von Ileynne,
begärt votering; i anledning hvaraf Halis
Excellence framställde följande voterings¬
proposition:
Den som bifaller den af Constitutions-
Utskottet föreslagne nya redaction af io §.
RegeringsFormen, rörande Allmänna Bered¬
ningens uphörande, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln afslå berörde nya redaktion, samt
io §. RegeringsFormen, i följd deraf, böra
förblifva oförändrad.
Hvilken Voteringsproposition af Rid¬
derskapet och Adelil godkändes, samt an¬
slogs.
Sedan 41 > 42> 43 och 44 §§• * Rid-
darhusOrdningen blifvit upläste, börjades
voteringen klockan | till 7 eftermiddagen,
och befunnos efter voteringens slut kloc¬
103
Den a3 Febr aari i e. m.
kan half till g om aftonen; sedan en vote¬
ringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som föijer:
Ja — 80.
Nej — 189.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt forde Protocoll blifvit
upläst, Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att den nya
redactionen af 10 §. i RegeringsFormen blif¬
vit af Ridderskapet och Adeln afslagen,
samt 10 §. i nu gällande RegeringsForm
således bibehållen oförändrad.
Friherre Boije: Grundlagarne gifva
Riksdagsmannen en rätt, att, äfven efter
motionstidens förlopp, få framställa såda-
ne motioner, hvartill anledning upstår i
och under öfverläggning af förut motione¬
rade ämnen.
Jag begagnar nu denna rätt, då jag,
med vördsamt tillkännagifvande, att jag
ämnar till ConstitutionsUtskottet ingifva
förslag till en annan Organisation af All¬
männa Beredningen, mera svarande för
dess bestämmelse, att utgöra, ej allenast
en garantie för Nationen, såsom motvigt
till det allt för stora inflytande, som Stats-
Secreterarne, nu mera än förr, synes kun¬
na tillfalla, ulan äfven ett stöd för Rege¬
Den 23 Februari i e. m. io3
ringen i säkerheten att alltid erhålla elen
mäst fullständiga uplysning i allt hvad Ca-
meral-omsorgerne och CameralLagfarenhe-
ten angår; lika vördsamt föreslår, att, in¬
till dess en sådan förändrad Organisation
kan komma till stånd, Beredningens Ledamö¬
ter måtte erhålla en sådan förökning i de¬
ras löner, som kunde bättre svara emot
vigten af det updrag de innehafva; så att
icke från det alldeles otillräckliga lönings-
sätt, som nu äger rum, ett fortfarande hin¬
der alltid må ligga i vägen för Nationens
hopp, att se dessa platser innehafvas af
Män, i kunskaper och själsförmåga, vuxne
Institutionens ändamål. I stället för att
den Beredningens Ledamot, sorn är kallad
från Landsorten, nu har, utom sin i öfrigt
ägande tjenstélön, blott iooo R:dr B:co,
och den Ledamot, som tillika innehar Em¬
bete, med Lön, i hufvudstaden, nu har
blott 400 R:dr B:co, föreslår jag att, utan
åtskillnad, hvarje Ledamot må erhålla en
förökning af 1000 R:dr B:co, att utgå ifrån
samma tid, hvarefter den Löneförökning
kommer att taga sin början, som redan är,
vid denna Riksdag, föreslagen för vissa Ju¬
sti tiaeEmbetsmän.
Jag anhåller om remiss af denna Mo¬
tion till SlatsUtskottet, för att derifrån se¬
dermera komma till väre Respective Med-
Ständers kännedom och pröfning.
Ladcs på bordel.
Den ij Februari i e. m.
i3 §.
Viii Konungen böl ja krig eller sluta
fred,- kalle då till ett utomordentligt Stats-
Råd , samtliga Stats Rådets Ledamöter > fram¬
ställe för dem — — — som Han för Ri¬
ket nyttigast finnér.
Herr HjertaGustaf: Denna §. torde
stå i sammanhag med, och vara en följd
af, de föregående 5 och 6 §§. Jag anhål¬
ler således om Herr Grefvens och Landt-
Marskalkens proposition till afslag å den
nya redactionen.
Uppå derefter af Hans Ecccellence Herr
Grefven och Landt Marskalken framställd
proposition, blef den nya redactionen af
Ridderskapet och Adeln afslagen.
Friherre Cederströmj Jacob: Af sam¬
ma egenskap äro 26, 27, 28, 35, 42 och
43 §§. De hänga ihop med de förut af-
slagne ,§§., och kunna således sammanslås
under en och samma proposition.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
tror likväl, alt 28 §. härifrån gör ett un¬
dantag. Det är ingen annan skillnad emel¬
lan den gamla §., och den nya redactio¬
nen, än att i stället för att i den gamla
stå upräknade: StatsMinistrar, StatsRåd,
JustiticeRåd_, StatsSecreterare, samt alla
andra civile Embetsman inom Riket och
Domare; finnas i den nya endast orden:
Civile Embetsman inom Riket och till Do¬
mare. Jag tror, alt den nya redactionen
Den 23 Februarii e. in.
här kunde antagas, såsom enklare, då den
ej gör någon förändring i hufvudsaken. Jag
anhåller således, att denna §. måtte i pro¬
positionen skiljas från de öfrige.
26 §.
Då JustitiasÄrender inför Konungen i
StatsRådet föredragas, skola, jemte Justi-
tiasStatsMinistern och minst Två icke Före¬
dragande StatsRåd, samt Föredraganden,
Två af Högsta Domstolens Ledamöter dem
öfvervara, — — — i allmänhet är före-
skrifven.
Hvilken nja redaction, uppå derom af
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjord proposition', af Ridder-
skapet och Adeln afslogs.
27 §•
JustiticeCancelleren, hvartill Konungen
må nämna en lagfaren och i Domar eva rf
nyttjad Man j åligger, utom hans befattning,
i StatsRådet > förnämligast att, såsom Ko¬
nungens Högste Ombudsman, föra, eller
och Embetsman begångna blifva.
Och blef denna nya redaction, uppå
gjord proposition, af Ridderskapet och Adeln
afslagen.
28 §•
Konungen äger aLt i StatsRådet — —
— — —. men icke på deras börd. Till
Civile Embetsman inom Riket och till Do-
io6 Den 23 Februarii e. m.
mare må sådane män endast nämnas, som
äro af den rena Evangeliska Läran.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln biföll den nya redactio-
nen af ifrågavarande §.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt j Gurtaf: Jag torde få hemställa,
om icke den gamla §:n är bättre just der¬
före att den utsätter: Till StatsMinistrarj
StatsRåd * JustiticeRåd * Stat sSecr eter are
samt alla andre civile Embetsman inom
Riket och Domaremå sådane män en¬
dast nämnas som äro af den rena Evan¬
geliska Läran; då deremot den nya redac-
tionen endast uptager den generela termen:
till Civile Embetsmän inom Riket och till
Domare &c. Då i StatsRådet äfven Mili-
taireEmbetsmän finnas, kunde det, i syn¬
nerhet i afseende på StatsSecreterare, up-
stå en tvetydighet, huruvida de kunde va¬
ra af annan, än den rena Evangeliska lä¬
ran. Jag tror således den gamla §. vara
bättre.
Herr von Hartmansdorff* August: I
den gamla §:n står: alla andra civile Em¬
betsmän , hvarigenom ej otydligt upgifves,
att äfven StatsRåden äro uptagne bland ci¬
vile Embetsman; dc utnämnas ock alla ge-
Den 23 Fe hr ua rii e. m.
norn KammarExpeditionen, ehvad de för¬
ut varit Militairer, elier icke. Jag tror der¬
före, att ingen våda genom förändringen
upkommer. Men på det ingen farhåga måt¬
te väckas, och då det gör detsamma, om
man upräknar alla, eller håller sig till det
nya förslaget, har jag ej något emot, att
den gamla §:n bibehålies.
Friherre Ehrenborgh , Casper Wilhelm:
Jag vill blott hafva äran uplysa, i anled¬
ning af hvad Herr Grefve af Wetterstedt
nyss yttrade, att 4 §• RegeringsFormen ty-
deligen bestämmer, att inga andra, än per¬
soner af den rena Evangeliska läran, få va¬
ra i StatsRådet. För öfrigt är det indiffe¬
rent, hvilkendera redactionen man gillar,
• men det är ett renare språk, som mig sy¬
nes, i den nya.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förnyade den af honom
tili bifall å den föreslagne nya redaclio-
nen nyss gjorde proposition.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
framställde proposition till afslag å den
nya redactionen, hvilken proposition med
Ja besvarades.
34 §.
StatsMinistrarnes, StatsRådens och .Tn-
stiliteRådens Embeten skola upföras i Ri¬
108 Den 23 Februaril e. m.
kets Stat, och må icke af någon tillika med
annat civilt Embete beklädas. De två Stats-
Ministrarne innehafva Rikets högsta vär¬
dighet ; StatsRåden äge lika anseende med
de högsta, och JustiticeRåden med derin¬
till närmast varande Militaira Embetsmän.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å denna nya redaction.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
Uppå derefter af Hans Excellence fram¬
ställd proposition, blef den nya redactio-
nen af Ridderskapet och Adeln ogillad.
35 §.
StatsMinistern för Utrikes Ärenderna,
StatsRåden, Presidenter och Chefer för
Collegier eller i dessas ställe inrättade
Verk Chefen för Tullstyrelsen, Expedi-
tionsChefer i Statsför valtningsDepartemen-
ten j ÖfverStåthållaren, UnderStåthållaren,
och PolitieMästaren i Hufvudstaden, Lamls-
höfdingar och Ståthållare i Landet, Fält-
Marskalkar — om de finna sig der¬
till skäl äga.
Hvilken nya redaction, uppå gjord pro¬
position, blef af Ridderskapet och Adeln
afslagen.
4a §. 2 Mom.
Uti alla de fall — — — — —. skola
samtelige StatsRådets Ledamöter vara när¬
varande och rösta.
Den 23 Februarii e. m.
Denna nya redaction blef, uppå gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln
ogillad.
43 §.
Går Konungen i Fält, eller — — —
förordne Han Justitia? Stats Ministern och
Tre andra Ledamöter af StatsRådet, som
der icke äga Föredragande hefattningj att
föra — som 8 §. stadgar.
Och blef denna nya redaction af Rid¬
derskapet och Adeln afslagen.
99 §•
Riksens Ständers JustitiaeOmbudsman
må, när han det nödigt anser, kunna öf¬
vervara Högsta Domstolens, Nedre Justitias-
Revisionens då han det äskar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke Rid¬
derskapet och Adeln behagade afslå denna
nya redaction, enär den stod i samman¬
hang med det af Ridderskapet och Adeln
förkastade nya förslag lill io §. Regerings-
Formen. .
Ropades Ja.
102 §.
Denna Domstol, som RiksRätt kallas,
deruti före ordet Fyra de äld¬
ste StatsRådj Presidenterne uti alla Rikets
iio Den pi Februarii e. m.
CollegierHögste Befälhafvaren — — —-
Escadern af Kongl. Maj:ts Flotta, Fyra de
äldste Råd i Svea IiofRätt, Tvä de äld¬
ste Råd i KammarCollegium och Kammar-
R ätten, samt det äldsta Paid i hvarje af
Rikets öfriga Collegier. Då antingen —
om Tolf deruti sitta. Är Presiden¬
ten i HofRätten af laga förfall eller jäf hin¬
drad, företräde dess ställe det äldsta Ci¬
vila StatsRådet. Denna Domstol äge —.
—- — återinsättande i Rikets tjenst.
Herr Hjerta, Gustaf: Hvad denna §.
Le träffar, anser jag, att den nya redactio-
nen kan bifallas, emedan, då det är gif-
vit, att, vid en ny organisation af Styrelse-
Verken, KammarCollegium och Kammar-
Rätten ej kunna komma bort, förändringen
är sådan, att den ej ligger i vägen för or¬
ganisationen. Skulle man åter bibehålla
den gamla §., så står der Armeens flotta
nämnd, hvilken likväl nu ej finnes. På den¬
na grund anhåller jag om proposition till
bifall å den nya redactionen.
Friherre Cederström, Jacob: Lika med
Herr Hjerta tillstyrker jag bifall å den nya
redactionen. Den åsyftar endast alt fylla
antalet af RiksRättens Ledamöter, i händel¬
se Gollegierne skulle undergå förändring.
Friherre Boije, Ludvig: Att utesluta
tvänne andra Collegier, Bergscollegium och
ComtuerceCollegium, finnér jag ej något
Den 23 Fe b mari i e. m.
111
skäl. Ännu äfo de ej afskaffäde, och att
taga på liand, att de skola blifva det, är
ej ännu så gifvit. JNär detta ännu icke är
Bestämdt, är det ej tillstå tidigt att genom
den nya redactionen Betaga dem en ratt
de förut ägt. Jag tillstyrker således den
gamla §:s Bibehållande.
Herr Cederschjöld, Pehr Custaf: Det
nya förslaget har helt visst flere företrä¬
den för den gamla §. Flere Jurister ingå
i den nya RiksRätten, än i den gamla, och
flera inamovible Ledamöter. Äfven finnes
ingen fara för de Collegier, som ännu ej
äro uplöste; de få representanter i Riks¬
Rätten, så länge de existera, emedan der
står: det ålsta Råd i hvarje af Rikets öf¬
riga Collegier. Men den enda betänklighe¬
ten är rangstriden, som jag fruktar kunde
upkomma, då ett StatsRåd skulle föra ordet
i frånvaro af Presidenten i HofRätten, och
sålunda taga sätet framför de öfrige Presi-
denterne. Om detta kan göra något hin¬
der, så torde förslaget Böra afslås; men i
annat fall tillstyrker jag, att den nya re¬
dactionen måtte antagas.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
För min del skulle jag tro, att den nya
redactions-förändringen framställer förde¬
lar, som den gamla §. ej äger, och jag inser
ej det hinder, som blifvit anfördt, att man
genom den skulle hafva gifvit vid handen
Presidenternes afskaffandej ty den nya §.
I 12
Den 23 Februari i e, m.
lemnar full säkerhet att, så länge ett Col-
legium finnes, dess President är sjelfskrif¬
ven Ledamot i RiksRätten, och der slår
ännu något, som lemnar anledning till för¬
hoppning, att de ej skola gå bort. Der
står nemligen: Presidenterne uti alla Ri~
hets Collegier. Hvad den invändningen an¬
går, att StatsRåden här stå framföre Pre¬
sidenterne, så inser jag ej eller, att det in¬
verkar till förkastande af §:n. Jag anhål¬
ler om proposition till bifall å den nya re-
dactionen.
Herr Tham, Wolrath: I den nya re-
dactionen äro ej allenast Presidenterne bi-
bebållne, såsom Ledamöter af RiksRätten,
utan der står äfven: två de äldste Råd i Kam-
marCollegium och KammarRätten, samt det
äldsta Råd i hvarje af Rikets öfrige Col¬
legier. Då det således blott är fråga om
en förändring från två Råd till ett, måtte
det vara indifferent. Äfven det, att ett af
StatsRåden skulle komma att föra ordet,
lärer ej göra något hinder. Den nya re-
dactionen innehåller, att Presidenten i Svea
HofRätt skall föra ordet i RiksRätten. Der¬
efter komma först StatsRåden. Jag tror så¬
ledes, att ingen annan betänklighet finnes,
än den, som kan hafva afseende på ran¬
gen. För min del anser jag, att den ej bör
ligga i vägen, men öfverlemnar dock till
Ridderskapet och Adeln att bedömma, om
den
Den 23 Februarii e* ra.
elen hindrar antagandet af redactionen. Jag
tycker, att rangtvisten kunde väl upgöras
i godo.
Herr Hjerta: Jag är visserligen bland
deras antal, sorn önskat, alt ingen rang¬
ordnings strid skulle upkonima inom Riks-
Rätten, derigenom, att man häldre uptagit
alla 3 Presidenterne i HolRätterne, i stäl¬
let för 2 af StatsRåden. Sådant hade visst
varit formligare; men jag tror likväl, att
det nya förslaget på det hela är bättre,
än den gamla §. Jag har det begrepp om
Rang-ordningen, att det beror af Konungen
att ändra den. Om Konungen således skulle
finna, att Presidenterne hafva för hög rang,
kan han vid blifvande afgång nedsätta den
i framtiden så, att Dess Rådgifvare kom¬
ma öfver Presidenterne. Jag hoppas dess¬
utom, att RiksRätt ej så snart skall inträf¬
fa, att det emellertid kan komma i fråga.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardies Jacob: I anledning af hvad Herr
Cederschjöld anfört, får jag erinra, att i
förslaget till 102 §. står: är Presidenten
i HofRutten af laga förfall eller jäf hin¬
drad j företräde dess ställe det äldsta civila
StatsRådet. Således tror jag, att ingen
rang-strid kan upkomma. Det är blott, när
Presidenten i HofRätten är hindrad, sorn
det äldsta StatsRådet skall företräda hans
ställe.
14 H. 8
Den 23 Februari i e. m.
Herr von Hartmansdorff, August: Vid
rang-tvisten vili jag ej uppehålla mig; ty
RangOrdningen måste rätta sig efter Grund¬
lagen, oin den förändras. Men i den nya
redactionen har man uttryckligen nämnt
tvänne Collegier, KammarCollegium och
KammarRätten, i stället för att Grundla¬
gen ej förut specificerat något Collegium.
dag tror, att icke eller denna specification
horde äga rum. Visserligen är det rätt, att
Grundlagen omtalar Collegier i allmänhet,
såsom befinteliga, men ej att den bestämdt
nämner det ena eller det andra, ty det
kunde lägga hinder i vägen för att sam¬
manslå och ordna dem till ett riktigare
skick, än de nu äga; således tror jag det
vara bättre att bibehålla den gamla §:n,
än alt genom utsättande, att dessa Colle¬
gier skola lemna hvardera i Råd, gifva åt
dem ett Grundlags-bestånd, som de öfriga
sakna, och som det ej är gifvit, att dessa
höra företrädesvis äga. Tvärtom tror jag,
att, vid en bättre organisation af Styrelse-
Verken, KammarCollegium ej hör förblif¬
va, sådant det är. Jag anhåller således
om afslag å den nya redactionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å den nya redactionen af 102 §. Re-
geringsFormen.
Ropades Ja och Nej.
Den a3 F e b r u a r i i e. ra.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afsla
berörde redaction.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Lefren, Johan Pehr: Jag får
vördsammast hemställa, om vi ej äro nöd¬
sakade att antaga den nya redactionen. Vis¬
serligen hafva mindre anmärkningar dervid
blifvit gjorde, men om vi ej antaga den,
stanna vi vid att behålla uttrycket: Befäl-
liafvaren för den vid Hufvudstaden förlagde
Escadern af Armeens Flottaj ehuru någon så
kallad Armeens Flotta nu mera icke finnes.
Tvist kunde upstå, om Befälluifvaren för
den vid Hufvudstaden förlagde Escadern
af Kongl. Maj:ts Flotta ägde att i en blif¬
vande RiksRätt inträda.
Herr Cederschjöld: Ehuru jag skulle
önska, att det nya förslaget antoges, anser
jag mig likväl böra vederlägga det skäl,
som nu blifvit anfördt, nemligen: att Ar¬
meens Flotta, som omtalas i den gamla
numera icke finnes. Deraf kunde ju ingen¬
ting värre hända, än att ingen Ledamot kom
i RiksRätten, såsom Representant af Flot¬
tan. Likasom i Grundlagen omtalas Landt-
tullarne, ehuru de ej existera, så vore det
afven här, att en person omtalas i Grund¬
lagen, såsom Ledamot af RiksRätten, hvil¬
ken ej kunde inställa sig.
8*
Den ?,3 Februari i e. m.
Då Hans Excellence Herr Grej ven
och LandtMarskalken derefter förnyade dess
förut gjorde proposition till antagande af
den nya redaétionen af 102 §. Regerings-
Formen, Bief densamma af Ridderskapet
och Adeln Bifallen.
106 §.
Finner Utskottet af dessa Protocoll,
att någon StatsRådets Ledamot., eller någon
för tillfället förordnad Föredragandeel¬
ler den Embetsman, som i Commandomål
— — — — — fastställd varder.
Herr Hjerta, Gustaf: Äfven denna nya
redaction anser jag kunna antagas. Den
innehåller en bestämd föreskrift, alt samt¬
lige Föredragande äro i samma calhegorie,
som StatsSecreterarne. Den innefattar så¬
ledes alla, som kunna komma i fråga att
sättas under RiksRätt, i stället för att, en¬
ligt gamla §., man skulle kunna säga, att
Expeditions- och RevisionsSecreterare, hvil¬
ka föredragit, ej äro ansvarige för deras
föredragning. På denna grund anser jag
den nya redactionen böra antagas.
Herr LefreJj Johan Pehr: I den gam¬
la redactionen står ordet: StatsSecr eter are,
men i den nya saknas det. Det kunde då
blifva tvifvel underkastadt, om med Stals-
RådsLedamot menas StatsSecreterare, sedan
man kunde citera, att nyssnämnde ord för¬
ut i §. funnits, men blifvit uteslutit.
Den a3 Februarii e. m.
117
Friherre Cederström, Jacob: I anled¬
ning af hvad Herr Hjerta anfört, får jag
fasta upmärksamheten deruppå, att den
Föredragande, som står nämnd i nya re-
dactionen, är någon för tillfället förord¬
nad Föredragande, oell icke den Ordinarie,
eller StatsSecreteraren. StatsSecreterarne
äro deruti bestämdt uteslutne. Af sådan
anledning hänger denna redaction tillsam¬
mans ined de förut afslagne 5 och 6 §§:ne.
Det är således ej möjligt, att bifalla den
nya redaclionen, så framt ej StatsSecrete¬
rarne skola alldeles befrias ifrån att ställas
under RiksRätt.
Herr Tham, Wolrath: Sorn jag tror,
att man alltid får lof att följa Grund¬
lagen efter dess ordalydelse, finner jag,
lika med Friherre Cederström, att det ej
går an antaga den nya redactionen. Der
står: Stats Rådets Ledamot. Jag vet väl,
att dermed menas äfven StatsSecreterare,
hvilka, enligt nya förslaget, skulle blifva
SlatsRåd; men sorn detta förslag är afsla-
git, äro de nu ej verklige Ledamöter af
StatsRådet. Derigenom skulle ej StatsSe¬
creterarne, utan endast StatsRådets Leda¬
möter, öcli för tillfället förordnade Före¬
dragande, vara underkastade RiksRätt. Jag
erkänner väl, att i den gamla §. fattas de
ord, sorn borde ålägga äfven en för till¬
fället förordnad Föredragande ansvarsskyl¬
dighet, inea jag anser det vara angelägnare,
Den 23 Februarii e. m.
att StatsSecrelerarne äro underkastade den¬
na ansvarsskyldighet, och hoppas att Stats-
Secreterarne skola till det mästa sjelfve be¬
strida deras tjenster. Man kunde genom
antagande af den nya redactionen möjligen
kasta sig in i förklaringar, som kunde blif¬
va vädlige.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Äf¬
ven jag förenar mig med dem, som yrka
att den nya redactionen ej kan antagas.
Der står väl: någon StatsRådets Ledamot;
men om man uti gamla Grundlagen efter¬
ser, hvem som är StatsRådets Ledamot, fin¬
ner man, att StatsSecreterarne ej deribland
äro uptagne. Det står nemligen i 5 §. Re-
geringsFormen: StatsRådet skall bestå af Q
Ledamöter. Sedan upräknas: En Justitice-
StatsMinister, En Stats Minister för Utrikes
Årenderne j Sex Stats Råd samt HofCanz-
leren. Bland dessa nämnes icke StatsSecre-
teraren. Följakteligen skulle ingen Stats-
Secreterare efter orden kunna tilltalas in¬
för RiksRätt.
Herr Hjerta: Det är just af den §.,
som Herr Cederschjöld åberopat, som jag
slutat, att StatsSecreterare dela lika öde
med StatsRådets öfrige Ledamöter. Den
slutar så: Hvarje StatsSecreterare_, eller
den hans Embete förestårege säte och
stämma i StatsRådetdå han der föredra-
gerj eller då Konungen låter der eljest
förekomma mål^ som till hans befattning
V
Den a3 Februari i e. in.
1 *9
höra. På denna grund tror jag, alt Stats-
Secreteraren, efter vanligt språkbruk, är
Ledamot af StatsRådet, och jag har såle¬
des ej kunnat göra mig annan föreställning,
än att han skulle vara lika ansvarig. Man
häri den åberopade 5 §:n äfven den hjelp,
att der står: den hans embete förestår. Jag
anser således den nya redactionen bättre,
och vida öfverväga den gamla, emedan jag
för min del ej kan finna annat, än att den,
som liar säte och stämma, äfven är Le¬
damot.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag är
förekommen af Herr Hjerta, och tror lika
med honom, att 5 §. gifver tillkänna, att
StatsSecreteraren är StatsRådsLedamot. §:n
innehåller, att StatsSecreteraren skall äga
säte och stämma i StatsRådet; hvar och en,
som har säte och stämma, måtte väl ock¬
så vara ledamot. Jag anser det derföre
vara fördelaktigt, att antaga den nya re¬
dactionen, enär man derigenom ålägger de
för tillfället Föredragande samma ansvarig¬
het sorn de Ordinarie.
Friherre Cederström: I anledning
af Herr Hjertås framställning, att Svenska
språkbruket skulle medföra den verkan, att
StatsSecreteraren vore Ledamot af Stats-
Piådet, får jag fästa upmärksamheten der¬
vid, att i 5 §:n efter stadgandet, att Stats-
Ilådet skall bestå af 9 Ledamöter, kommer
120
Den 23 Februarii e. m.
upräknandet af desse 9 Ledamöter, och bland
dem finnas ej SlatsSecreterarne nämnde. Så¬
ledes lärer ingen, efter Svenskt språkbruk,
kunna få honom till Ledamot af StatsRå-
det; men väl är det tillagdt honom röst¬
rättighet vid föredragningen. Det är dock
skillnad emellan att äga rösträttighet vid
föredragningen, och att vara Ledamot. Det¬
ta är tydligt, och ingen förtydning kan gö¬
ra honom till Ledamot. Om förslaget va¬
rit lika med det till nya Redactionen af
107 §., hade ändamålet kunnat vinnas, och.
intet hinder varit för antagandet derige¬
nom, att SlatsSecreterarne ej äro nämnde.
I nya redactionen af 107 §. står nemligen:
någon Föredragande; men i delta 1111 un¬
der pröfning varande förslag står: någon
jör tillfället förordnad Föredragande. Jag-
anhåller alltså om proposition till afslag å
den nya redactionen.
Herr von Hartmansdorff, August: In¬
ga ord äro så svåra att tyda ifrån deras
bestämda bemärkelse, som de, hvilka in¬
nehålla ziffror. Ett. sådant ord är nio, som
står på första raden af 5 §. RegeringsFor-
men, och som bestämmer StalsRådets Le¬
damöter till detta antal. Enär nu §. till
yttermera visso upräknar dessa nio perso¬
ner, nemligen 2 Ministrar, 6 StalsRåd och
1 HofCanzler, så är det gifvet, att inga
Statssekreterare få rum inom antalet af Stats-
Rådets Ledamöter. Således torde man böra
Den 23 Februarii e. m.
121
akta sig för en lagförklaring, som inne¬
bär en tvetydighet. Dea gamla §:n är
derföre icke utan otydlighet, ty der står:
StatsSecr eter are eller annan Ledamot af
StatsRädet; men då man skall välja mel¬
lan tvenne mindre bestämda redactioner,
så är det bättre att bibehålla dea gamla,
efter hvilken tillämpning redan är gjord,
och deri den egentelige Föredraganden, el¬
ler StatsSecreleraren, är uptagen , än att
antaga en ny redaction, der han är ute¬
sluten, och endast tillfälliga föredragande
uptagna. Jag hemställer således till Rid-
derskapet och Adeln, att förslaget matte
förkastas.
Herr Cederschjöld: Den siste talaren bar
trott sig finna en ofullkomlighet i den gam¬
la §:n, emedan der talas om annan Leda¬
mot af StatsRåulet. Jag skall utbedja mig
få påminna, att utom de egentliga och slän-
diga Ledamöterna af StatsRådet, hafva äf¬
ven 2 JustitiaeRåd och JustitiaeCanzleren i
vissa fall derstädes säte och stämma, och
äro då de så kallade andre Led/nöter. Men
såsom ytterligare bevis för den satts jag
drifvit, att det skulle vara vådligt att an¬
taga den nya redactionen, emedan Stats-
Secreterarne ej kunde intagas i StatsRåds-
Ledamöternes antal, får jag upläsa sista
momentet af \i §. RegeringsFormen. Der
står: Uti alla de fall,, hvarom föregående
fyra SS- handla skola samtlige StatsRå¬
122
Den 2j Februari i e. in.
dets Ledamöter och StatsSecreterarne ma¬
ra närvarande och rösta. Här äro Stats¬
Secreterarne tydligt skiljde från StatsRådets
Ledamöter.
Herr Hjerta: Det är visserligen icke
min afsigt, att förlänga discussionen, om
Ridderskapet och Adein skulle finna några
vådor af, att antaga den nya redactionen i
en tid, då så besynnerliga ordstrider up-
komma. För min del tror jag dock, att,
efter Svenskt språkbruk, det måtte vara gif-
vit, att den, som har säte och stämma i
en Autoritet, äfven måste vara Ledamot
derstädes. Men jag vädjar till Friherre Ce¬
derström sjelf, om ett riktigare förhållan¬
de upkom, derföre alt der stod: Föredra¬
gande j i stället för: för tillfället Före¬
dragande , och om det kunde vara menin¬
gen, alt någon kan komma för RiksRätt
för det han icke föredragit. Jag finner så¬
ledes ingen anledning till förslagets förka¬
stande, men öfverlemna!’ saken till Ridder¬
skapet och Adeln, och skall ej begära vo¬
tering. Jag har trott oss äga tillräckliga
garantier i språkbruket, och att man såle¬
des kunde antaga en förbättrad redaction.
Friherre Boije, Ludvig: Jag tillstår,
att den argumentation Herr Hjerta fram¬
ställt, skulle jag vilja antaga, emedan jag
anser den riktig, men hvad jag egenteli-
gen tror åligga den lagstiftande magten, äi*
Den 23 Februarii e. m.
I2j
att gifva tydliga lagar, och då jag i sjelfva
denna discussion finner skiljaktighet i me¬
ningar, och deraf har anledning förutse,
att samma skiljaktighet kan upstå hos Riks-
Rätten, samt ej vill blottställa mig för att
såsom lagstiftare hafva varit otydlig, öfver-
går jag till den mening, som af Herr von
Hartmansdorff blifvit yttrad, att den gam¬
la §:n är bättre. Skilnaden är den, att ef¬
ter gamla §:n är det utan fråga, att Stats-
Secreterare kunna ställas till ansvar, men
det kan upstå fråga, om den äfven gäller
för tillförordnade Föredragande. I den
nya åter är det gifvet, att tillförordnade
Föredragande äro ansvarige, men det kan
åtminstone vara underkasta^ en invänd¬
ning i rättegången, hvartill otydligheten
gifver anledning, huruvida StatsSecreterar-
ne skulle vara inbegripne under ansvarig¬
hetslagen. Då det är angelägnare, att Stats-
Secreterarne äro underkastade denna ansva¬
righet, än de tillförordnade Föredragande,
tillstyrker jag proposition på bifall till bi¬
behållande af den gamla §:n.
Herr Cederschjöld: Det argument Herr
Hjerta nyttjade, lät skenfagert, då lian an¬
förde orden: för tillfället Föredragande.
Men olyckan är, alt i lagen står: någon för
tillfället förordnad Föredragande. Under
denna cathegori kunde således StatsSecre-
terare icke hänföras.
Den 23 Februarii e. m.
Ilans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å den nya redaclionen af 106 §. Re-
geringsForraen.
Ropades Nej.
Uppå derefter af Ilans Excellence fram¬
ställd proposition, blef berörde nya redac-
tion af Ridderskapet och Adeln afslagen.
107 §. 1 Mom.
Skulle ConstitutionsUtskottet
— Rikets sannskyldiga nytta, eller att nå¬
gon Föredragande icke med oväld — —
—• anmärkning blifvit gjord.
Friherre CederströmJacob: Nu torde
det vara lämpligt tillfälle, att besvara Herr
Hjertås nyss gjorde anmärkning mot redac-
tionen af denna §., och huruvida språkbruket
bär är iakttagit. Det må väl ej falla nå¬
gon in, att man skulle kunna lill ansvar
ställas för en föredragning, man ej gjort.
Ilar står i stället för: någon StatsSecrete-
rarej orden: någon föredragande. Bland
någon Föredragande måste StatsSecretera-
ren äfven vara, efter han föredrager, och
således är den nya redäctionen passande
och god, men den nuvarande felaktig. Jag
tillstyrker derföre bifall å den förändrade
redaclionen af 107 §:n.
Herr Lefren, Johan Pehr: Det är vis¬
serligen miu öfvertygelse, att det varit
Den 23 Fe b r u a r i i c. m. i a5
nyttigt, om vi hade kunnat antaga nya rc-
dactionen af den förra 106 §:n, emedan
för tillfallet Föredragande derigenom kun¬
nat komma under PiiksRätt; men jag kan
likväl icke tillstyrka nya redactioneu af den
nu förevarande 107 , emedan man då
komme att straffa blott efter den ena, och
ej efter den andra §:n. Man måste såle¬
des tills vidare äfven afslå nya redactionen
af denna §., intill dess man en annan gång
får en bättre redaction af den förra §:n.
Friherre Cederström: Jag instämmer
med Herr Lefren deruti, alt, i händelse
Ridderskapet och Adeln skulle bifalla nya
redactionen, deraf väl icke kan följa det
resultat, att en tillfällig Föredragande kan
ställas till ansvar inför Riksrätt, men jag
anser det dock medföra nytta, att en till¬
fällig ' Föredragande, som tillstyrkt något
emot Rikets sannskyldiga nytta, kan med
tillämpning af den nu föreslagne nya re¬
dactionen, anmälas till endtledigande. Jag
skulle tro, att sådant vore i sin ordning,
och förmodar derföre, att förslaget kan an¬
tagas.
. Grefve Gyldenstolpe_, Anton Gabriel:
Jag anhåller, att få fästa upmärksamheten
på ett ytterligare skäl, än det Herr Lefrén
anfört, hvarföre man ej kan bifalla den
nya redactionen, åtminstone så vida min
mening förtjenar afseende. Enligt vår nu
120
Den 23 Februarii e. ra.
varande RegeringsForm, kan ingen af de
Vicarierande StatsSecreterarne ställas till
ansvar, hvarken för upsåtliga öfverlrädel-
scr af Grundlagen och andra lagar, eller
för mindre nit, skicklighet och drift. För
Ordinarie StatsSecreterarne är sådant stad¬
gadt, både genom 106 och 107 §§:ne. Om
man nu antager det nya redactions-försla¬
get af 107 §:n, blifva så väl de Ordinarie,
sora de Vicarierande StatsSecreterarne, ställ¬
de till ansvar, likväl blott för det fall, att
de icke med oväld, nit, skicklighet och
drift deras förlroende-embete utöfvat; då
deremot de Ordinarie StatsSecreterarne en¬
samt förblifva underkastade ansvar för up-
såtlige fel och öfverträdelse!'. Man erhöll
således visserligen den vinst, att de Vica¬
rierande StatsSecreterarne kommo att till¬
talas, då de ej med oväld, nit, skicklighet
och drift utöfvade deras förtroende-embete;
men den föreslagna nya redactionen af 29 §.
Riksdagsordningen kan på samma grund,
som 106 §. RegeringsFormen, ej antagas,
emedan der samina omständighet förekom¬
mer, att StatsSecreterarne äro uteslutne.
Om man således antager den nya redactio¬
nen af 107 §. RegeringsFormen, och icke
kan antaga den nya redactionen af 29 §.
Riksdagsordningen, så inträffar den om¬
ständighet, att en Vicarierande StatsSecre-
terare kan tilltalas efter RegeringsFormen,
men ej efter Riksdagsordningen. När man
gör en grundlagsförändring, bör man väl
Den 23 Februari i e. m.
I27
ej åstadkomma en sådan tvätydighet, alt
en Embetsman kan fällas efter Regerings-
O O
Formen, men måste frias efter Riksdags¬
ordningen. Det är derföre i min tanka
bättre, alt låta den principen, ehuru orik¬
tig, qvarstå, att Vikarierande StatsSecrete-
rare icke kunna tilltalas, emedan man då
åtminstone ej begår den inconseqvence, att
hafva stridiga stadganden i Gruudlagarne.
Jag tillstyrker i följd häraf afslag å den
nya redactionen af 107 §. RegeringsFormen.
Herr Lefren: Då Ridderskapet och A-
deln afslog den nya redactionen af 35 §.
RegeringsFormen, i hvilken Expeditions¬
chefer i StatsförvaltningsDepartementen vo¬
ro uptagne under förtroende-cathegorie, så
äro desse ExpeditionsChefer, hvilka vanli¬
gen blifva förordnade att föredraga i Stats-
Secreterarens ställe, ej i den ställning alt
kunna afsättas utan dom och ransakning.
Nu kunde det likväl hända, om man an¬
tog den nya redactionen, att en sådan,
som ej hade förtroende-plats, kunde skil¬
jas ifrån embetet utan dom och ransak¬
ning, emedan det står, att Rikets Ständer
kunna hos Konungen skrifteligen anmäla
deras önskan, att Han ville ur StatsRådet
och ifrån Embetet skilja den eller dem,
emot hvilka anmärkning blifvit gjord. Jag
tror således detta vara ett nytt skäl att äf¬
ven afslå den nya redactionen af denna §.
128
Den 23 Fe bni ar i i e. m.
Hörr Hjerta, Gustaf: Jag förenar mig
till alla delar i livad Herr Lefrén och Gref¬
ve Gyldenstolpe anfört. Det skulle inne¬
bära en oformlighet, att fatta beslut, det
man ej kunde lagligen tilltala Vicarieran-
de Föredragande, men väl önska bort dem
hos Konungen, då de ej med oväld, nit,
skicklighet och drift deras förtroende-em-
bete utöfva. Jag får tillika utbedja mig
att få visa Ridderskapet och Adeln, huru
Friherre Cederström tolkar Grundlagen. Om
man läser 29 §. Riksdagsordningen srdra
Morn., sfi står der: Finner Utskottet af
dessa Protocoll, att någon StatsMinister,
Stats Paid, HofCanzler en , Stats Secr eter a-
ren eller annan Ledamot af Stats Rådet
&c. Nu frågar jag, hade jag orätt att sä¬
ga, det StatsSecreteraren är Ledamot af
StatsRådet? Jag anhåller om proposition till
bibehållande af den nuvarande 107 §. Re-
geringsFormen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
har begärt ordet endast för alt bestrida
den mening, som skulle en tillförordnad
Föredragande ej kunna anklagas efter 106 §.
RegeringsFormen. I 9 §. RegeringsFormen
står: Uti alla mål, som hos Konungen i
StatsRådet förekomma , skall Protocoll fö¬
ras. De tillstädes varande StatsMinistrar,
StatsPiådj HofCanzleren och StatsSecre-
terare eller de, som desse sistnämn¬
des
Den a3 Februarii e. ra.
des t jens t er förrätta, vare ovilkorli¬
gen förbundne _> alt sine meningar yttra och
förklara; Konungen dock förbehållit , att
allena besluta. Skulle någonsin den oför¬
modade händelse inträffa, att Konungens
beslut vore uppenbarligen stridande emot
denna Regerings Form, eller Rikets Allmän¬
na Lag, åligge det då StatsRddets Leda¬
möter att kraftiga föreställningar deremot
göra. Der någon serskilt mening icke blif¬
vit till Protocollet anförd, anses de när¬
varande hafva styrkt Konungen till det
beslut Han fattat. För Rådslagen skola
Stats Rådets Ledamöter vara ansvarige, så¬
som i 106 derom vidare stadgas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å den nya redactionen af 107 §:n Re-
geringsFormen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter den af Hans Excellence Fram¬
ställde proposition till afslag å berörde nya
redaction blef af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken hemställde, att då tiden
redan vore långt liden på aftonen, Rid¬
derskapet och Adeln behagade tillåta, det
pröfningen af de ännu återstående hvilan-
i4 H. 9
i3o Den 23 Februarii e. ra.
de Grundlagsfrågorne finge till nästa ple¬
num upskjutas.
Bifölls.
Herr Marcks von Wurtenberg3 Gott¬
hard Willielmj hade inlemnat följande, som
uplästes:
Vid Herr Friherre Åkerhjelms, Gustaf
Fredrik, anförande till Ridderskapets och
Adelns Protocoll den 23 December sistli¬
det år, rörande grunderne för Tullbevin¬
ningen , utbeder jag mig att få skriftligen
göra en och annan erindran; — men då
jag nu har äran af sådan anledning yttra
mig, vågar jag i förhand förklara, att jag
anser för en helig pligt att icke genom vid¬
lyftigt ordprål förspilla Högloflige Ståndets
dyrbara tid.
Herr Friherrens förklaring, att de åsätta
värdena i TullTabellerna öfver 1827 års Im¬
port- och Exportvaror äro fictiva, på hvil¬
ken grund Herr Baron vill bortraisonera
de två millioner R:dr, hvarmed Importen
samma år öfverstigit Exporten, var lindri¬
gast sagt oväntad. Äro då berörde Tabel¬
ler annat än, lika onyttiga som kostsam¬
ma blend verk? Emedlertid må det tillåtas
mig att tro, alt Kongl. CommerceCollegii
af Herr Friherren åberopade Tabeller äro
åtminstone lika fictiva, och lika litet factiskt
Den 23 Februarii e. m. i3i
uplysande, som Herr Friherren sagt den
af mig citerade TullverksTabellen vara.
Att Norrköpings Stad, efter första elds¬
vådan 1822, då ingen betydlig Fabrik blef
förstörd, med ett lånebidrag af Staten till
ett belopp af 200,000 R:dr skyndesamt blef
åter upbygd, och att platserne efter de vid
1826 års brand förstörde mindre Fabriker
ännu äro obebyggde, samt torde blifva det,
intill dess lån erhålles, bevisar ingenting
af hvad Herr Friherren velat bevisa; men
deremot att denne Stads Innevånare, huf-
vudsakeligen egnade åt Fabriks och Slöj¬
ders bedrifvande, äro nitiske och i sine lof-
lige yrken skicklige medborgare, som böra
för en hvar tjena såsom uppmuntrande
exempel å den inhemska näringsflitens lyck¬
liga verkningar, så länge den under fri täf¬
lan Inom landet ej alldeles förqväfves ge¬
nom lurendregares och tullförsnillares med¬
täflan.
Herr Friherre Åkerhjelm bar nämnt,
att antalet af beslag årligen ökat sig un¬
der loppet af de sista fyra åren. Jag är
långt ifrån att bestrida, det ju ett sådant
förhållande verkligen ägt rum ifrån och
med aflidne Presidenten Friherre Skjölde-
brands inträde i Tullstyrelsen; ja det är
säkerligen ej för mycket sagdt, om man
yttrar att med Friherre Skjöldebrands ut-
132
Den 23 Februari! e. m.
näraning till Chef för denna administration
en ny epok börjat i Svenska Tullverkets
annaler; en omständighet som också, vare
detta, anmärkt i förbigående, tyckes hän¬
visa derpå, att det ej är ifrån den ena gån¬
gen efter den andra förändrade organisa¬
tioner och författningar, som hjelpen må¬
ste helt och hållet sökas, utan att en så¬
dan måste komma ifrån en ändrad perso-
nal, samt att äfven med tillämpning till
Tullverket, ej mindre än inom andra Sty¬
relsegrenar, den enkla sanningen gäller, att
icke allt beror på Lagarnes och Författnin-
garnes beskaffenhet, utan att lika mycket,
ja, att det mesta ankommer på de perso¬
ners ”nit, skicklighet och drift,” som skola
•verkställa författningarne och hålla hand
öfver deras efterlefnad.
Men ehuru det, som sagdt är, tack¬
samt och till Tullstyrelsens ära erkännes,
att beslagens antal betydligt ökats, hvaraf
det skulle tyckas, som Lurendrägare och
Tullförsnillare ej nu med absolut samma
trygghet och säkerhet, som förr, kunde
drifva sitt skamliga yrke; och ehuru det
likaså erkännes att, för att öka Beslagens
årliga antal, ännu oändligt mycket mera kan
göras, om den grundsatts följes, att äfven
tänka på personalen, och ej blott på än¬
dringen af ofullkomliga, ja så rent af odug¬
liga, författningar, som t. ex. sista Förpass-
ningsStadgan och sista LurendrägeriFörord-
Den a3 Februari i e. ni.
133
ningen; så mäste jag dock betvifla, att hit¬
intills något väsendtligt uträttats genom
dessa beslag till minskning af sjelfva Va¬
rukvantiteten j, som årligen i Tullförsnill¬
nings- och lurendrägeri-väg inkommit och
inkommer i Riket, åtminstone hvad manu-
factur-artiklar beträffar; tvärtom, på grund
af gifna factiska förhållanden, kända inom
liela Svenska Handelsverlden, och om hvil¬
kas tillvaro Herr Friherre Åkerhjelm utan
svårighet kan erhålla fullt tillförlitlig dels
juridisk, dels moralisk, visshet, vågar jag
tryggt påstå, att i trotts af det ökade be-
slagsantalet, som klingar något, men en¬
dast dårar den oerfarne, tullförsnillningen
och lurendrägeriet de sisla åren ökats, i
stället för att minskas, hvad varuqvantite-
terne beträffar; att de fortfara att vara i
stigande, samt. att, om äfven de sista i in¬
kommande taxan på papperet paraderande
förbuden utbytas mot införsels-afgifter, tull¬
försnillningen ej mera skall finna någon
gräns, fördubblades ja tredubblades äfven
antalet af beslagen. Jag har nämt, att det
är på grund af gifne factiska, af handlan¬
de och fabricanter allmänt kände, förhål¬
landen, som jag yttrat detta påslående,
och jag tror mig skyldig att redovisa åt¬
minstone för några af de mäst obestridliga
deribland, ehuru Ridderskapets och Adelns
dyrbara tid förbjuder mig att ingå i alla
dc detaljer, som saken fordrade.
134 Den a3 Februarii e. m.
Det är ett redan i många år allmänt
kändt, till och med flera gånger i tryckta
skrifter nämndt och aldrig vederlagdt eller
ens motsagt, factum, att emot en obetyd¬
lig förhöjning af några få procent på va¬
rans pris, förbudne eller med hög tull be-
lagde artiklar här i Riket på hvilken plats
som hälst kunnat utan svårighet bekommas
af sådane handlande, som velat debitera
dylika artiklar; då den ifrågavarande pro¬
centen blott varierat efter det ryckte för
större eller mindre stränghet i bevakning,
integrite, och med ett ord smugglings lätt¬
het, i hvilket hvar och en plats stått, så
att t. ex. i Skåne och de södra provinser-
ne denna procent varit ofantlig låg, och
deremot ökats i samma mon man närmar
sig medlersta delen af Riket och Hufvud-
staden. Det borde väl tyckas som, i följd
af de ökade beslagen och den omtalade
bättre andan inom Tullverket, detta för¬
hållande också skulle ha ändrats till ett
bättre. Men tvärtom: det är precist mot-
sattsen, som allt mer och mer egt rum,
och sådant just under de sista åren. För¬
ut var det Svenskar och här bosatte Ju¬
dar, som idkade den olofliga varuinförseln,
som införskrefvo och inpractiserade varorna,
och som till största delen stodo risken der¬
före, och deras operationer inskränkte sig
liufvudsakeligen till några få af de större
Städerna. För närvarande är förhållandet
helt annorlunda; de utländska handelshu¬
Den 23 Februari i e. m.
i35
sen täfla nu med Judarna och de södra
provinsernas smyghandlare, och lia till stor
del sjelfva öfvertagit denna rörelse. Deras
utskickade expediter, de så kallade ”Pro-
benreuter” genomkorsa Riket i alla rigtnin-
gar, uppehålla sig här hela året, resande
från den ena stadeir till den andra, oell
blott på några få veckor skynda de sig
vid vinterns slut till sina principaler i Ly¬
beck, Hamburg och Elbenfeld m. m. för
att dels redogöra, dels effectuera nya ordres,
hvarefter de genast återvända och på nytt
besöka alla kuststäderna, ända till och med
upp om Gefle med täta incursioner till Stä¬
derna in uti landet. Man träffar nu ofta i
en mindre stad fyra, fem dylika expediter
eller Probenreuter på en gång; och ingen
stad eller beställning är så obetj^dlig, alt
den af dem försmås. Ja ej nog dermed,
hvilket här i Hufvudstaden är ett allmänt
kändt förhållande, att de upsöka alla de
der allägsnast boende Skräddare och Minu-
törer, och för dem utbreda sina profchar-
tor, utan de gå äfven omkring i enskildta
bus, till consumenterne sjelfve, och emot¬
taga beställningar, här på några alnar klä¬
de, der på ett stycke levantin, der på ett
stycke cambrick eller calico, der på en
golfmatta, der en bordduk eller en lampa
eller en pendul och så vidare i oändlig¬
het, utan skillnad, om varorne äro tillätne
till införsel eller ej; och den, som gifvit
beställningen eller orderna, har ingen risk,
i36
Den 23 Februarii e. m.
varan betalas ej förr än den rigtigt blifvit
lefvererad i köparens magazin eller rum,
så att den, till följd af nu gällande Lu-
rendrägeriförordning, är fullkomligt fri från
allt beslags-äfventyr. Till och med, med
credit och lång credit har det ingen svå¬
righet, alldenstund desse expediter under
sine fram- och återresor merendels besö¬
ka hvarje plats två gångor om året. Att
en dylik expedit, som vanligtvis på en
gång är resande Commissionär för flera, än¬
da till och med 18 och 30 Elbenfelder,
Dusseldorfer, Lybecker, Hamburger handels-
eller fabrikshus, och som på detta sätt ses
debitera enormt stora varuqvantiLeter, sär¬
deles af manufactur-artiklar, någon gång
skulle ordentligen förtulla ett parti af en
vara, som har låg tullafgift, hörer till de
alldrasällsyntaste undantagen; utan på sam¬
ma sätt som man sett af officiella bevis, att
det tillgår i Skåne och de södra provin-
serne, så praktiseras också af dessa Pro-
Lenreuter. När den Skånska, Halländska
eller Blekingska smyghandlaren gjort sin
reqvisition i köpmansvaror af alla slag,
dels förbudna, dels belagda med hög tull,
dels med låg, så inpraktiserar han alltsam¬
mans på en gång i oloflig väg, tänkande
att när lian står risken för det ena, så kan
lian ock stå risken för det andra. Det är
på detta sätt och af denna orsak, som man
utaf beslagen funnit, att i de södra pro¬
vins erne, varor till ooh med blifvit tullför-
Den i3 Februarii e. m.
snillade, som endast dragit två procents
tull; som stora Stockholmska handelshus,
hvilka directe importera sina varor, kun¬
nat finna större uträkning att förskrifva spe¬
cerier från Jönköping, än ifrån productions-
orten; som Brasilianskt kaffe, kommit från
Ystad och Malmö, kunnat i Hufvudstaden
undersäljas det ifrån Rio Janeiro i den
handlandes egna fartyg ankomna, och sorn
ändteligen det är svårt om ej omöjligt, att
i sjelfva Stockholm partivis till förtullnings-
pris kunna sälja sådana artiklar, som cam-
brick m. m.
Jag erkänner ej, att denna målning är
på ringaste vis öfverdrifven; tvärtom, om
Ridderskapets och Adelns tid tillät det,
skulle jag ännu med en mängd lika noto¬
riska och obestridliga detaljer kunna yt¬
terligare bestyrka den. Men med stöd deraf
frågar jag ©ek, då det nyssbeskrifna förhål¬
landet positift är i tilltagande och ej i af-
tagande, otn någon kan tro eller förestäl¬
la sig, att ej de tullförsnillade eller luren-
drägade varuqvantiteterna ökats de sista åren
i stället att minskas, i trots af det ökade
antalet af beslag? Och likaså frågar jag, om
man på någon rimlig grund kan föreställa
sig, att ej det onda skall tilltaga ännu me¬
ra, om hvad nu föreslås går igenom, eller
att de återstående förbuden förbytas i tull-
afgifter, hvilket så betydligt skulle under¬
lätta den ololliga införseln? Med all aktning
j 38
Den 23 Februari i e. m.
för Friherre Åkerhjelms nit, och med full
öfvertygelse att de af honom omtalte före-
slagne nya controllerande författningar, t. ex.
nya Lurendrägeri-förordningen m. m. äro
bättre än de föregående, vågar jag dock in¬
för Ridderskapet och Adeln försäkra, trygg
att af ingen erfaren och affärskunnig hand¬
lande motsägas, att emot den frestelse till
tullförsnillning, som innehålles i höga el¬
ler låga tullafgifter, och den lätthet dertill
de på samma gång skänka, inga bevak-
nings-anstalter eller controllerande författ¬
ningar af hvad namn som hälst i längden
förmå hålla stånd. När här i Sverige ock¬
så en sådan vara sorn spannemål blifvit
tullförsnillad, hvilket äfven under Friher¬
re Skjöldebrands tid skedde i högst betyd¬
liga partier i Bohuslänska skärgården år
1826 om våren —. att ej tala om hvad
som passerat i Skåne —■ så kan man lätt
föreställa sig, huru det tillgår och måste
komma att tillgå med andra artiklar, med
afseende på hvilka både retelsen och möj¬
ligheten att tullförsnilla, är utan all jemfö¬
relse större.
Jag borde kanske nu sluta; men jag
kan ej och bör måhända ej återhålla mig
att påkalla Ridderskapets och Adelns och
specielt Friherre Åkerhjelms upmärksamhet
på några fullkomligt authentika och offici¬
el t kända förhållanden, som på det ove¬
dersägligaste sätt bestyrka sanningen utaf
.Den a3 Februari! e. ra.
livad jag i det föregående anfört. Oaktadt
den mängd af väfnads manufactur-artildar
så i ylle, silke, som bomull, hvilka sedan
i8a5 års början varit tillåtne till införsel,
och ehuru, genom de obestämda rubrikerne
i taxan, äfven de flesta otillåtna, med få
undantag, kunnat emot tull införas, samt
ändteligen, fastän landet i ordets egentliga
bemärkelse med dylika utländska artiklar
blifvit öfversvämmadt, och tillgången lika¬
som consumtionen deraf otroligt tilltagit5
så har dock, man märke noga detta för¬
hållande, aldrig under något af åren i8a5,
i8a6 och 1827, den för alla slags dyli¬
ka införda, före och efter 1825 tillåtne,
manufactur-artiklar, Staten tillflutne Tull¬
inkomstsumma sammanräknad upgått till
ett belopp af 100,000 R:dr. Man kan här¬
af finna, huru betydligt beloppet af de tull-
försnillade varuqvanliteterne måste ha va¬
rit. Men ännu mera: oaktadt consumtio¬
nen af dessa artiklar otroligt tilltagit för
hvarje år, och i ännu högre grad införseln
och tillgången, hvilket bevisas af de fall¬
na priserna, så har ändock tullinkomst¬
summan derå för hvarje år minskats, så att
denna, hvilken, såsom nyss nämndes, år
1825 utgjorde omkring 100,000 R:dr, år
1827 ej upgick till högre belopp än om¬
kring 80,000 R:dr, ehuru, om jag ej irrar
mig, ändå flera nya artiklar i 1826 års taxa
lösgåfvos till loflig införsel. Och denna
minskning af en femtedel pu tullinkomst¬
i4o Den 23 Fcbruarii e. m.
summan, oaktadt ökad införsel och con-
sumtion, bevisar den ej påtagligen, tull¬
försnillningens ökande till ännu högre grad,
under samma tid?
Ett annat lika officielt intygadt fac¬
tum, som uplyser, till hvilken nästan otro¬
lig höjd den olofliga införseln de sista åren
stigit, oaktadt de många beslagen, är, att
afsättningen på kläden ifrån Norrköping och
Stockholm till de södra och en del af de
vestra provinserne, hvarest inga klädesfa¬
briker finnas, nu mera helt och hållet up-
hört. Fabrikörerne sälja sine tillverknin¬
gar på credit till de Handlande, och be¬
gagna sina afnämares reverser såsom hy-
pothek för sina lån i ManufacturDisconten.
Men nu på några år har i ManufacturDi¬
sconten ej någon dylik revers varit synlig
från alla de södra provinserna och ej el¬
ler från en del af de vestra.
Remitterades till BevillningsUtskosttet.
Justerades ett ProtocollsTJtdrag, inne¬
hållande Riderskapets och Adelns i Plenum
den 21 dennes fattade beslut.
Uplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Den 23 Februarii e. ro.
Från StatsUlskottet:
Af den ii dennes:
N:o 62. I anledning af erbållne re¬
misser från samtelige RiksStånden på Rikets
Ständers Revisorers, åren 1825 och 1827
afgifne, Berättelser, om samma år verk¬
ställde granskningar af StatsVerkets, med
dertill hörande Allmänna Fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning åren 1822, 1823,
1824 och 1825.
N:o 63. I anledning af väckt Motion,
angående fördelningen af den, vid Auctio-
ner å contisquerade varor, utgående fattig¬
procent.
N:o 64. I anledning af väckt fråga
om nedsättning i Räntan å lån ur publika
Cassör.
N:o 65. Angående åtskilliga, genom
Kongl. Maj:ts Nådiga remisser till Rikets
Ständer öfverlemnade Svenska Medborga¬
res reclamationer, i afseende på ersättning
för lidne förluster genom Skeppsupbring-
ningar.
Från Lagutskottet:
Af den 16 sistlidne Januarii:
N:o 24. Öfver väckt Motion, om en
Lag, att ej någon må till Domare-förrätt¬
ning förordnas, innan han fyllt tjugufem
år m. m.
Den 23 Februarii e. m.
N:o 25. Öfver gjord Motion om än¬
dring i föreskrifterne angående Utmätnings-
Auctioner å landet.
Af den 17 sistlidne Januarii:
N:o 26. Öfver väckt Motion om rät¬
tighet för hvar och en att, emellan Riksda-
garne, till Kongl. Maj:t inkomma med för¬
slag till ändring i Författningar.
Nro 27. I anledning af väckt Motion
om ändring i Instructionen för Rikets Stän¬
ders Justitieombudsman.
N:o 28. Öfver väckte Motioner, angå¬
ende oinskränkt rättighet till flottning och
färdande i alla farbara sjöar och floder,
samt förhöjning af de i Allmänna Lagen
stadgade böter för den som stänger Kongs¬
ådra eller farled, m. m.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim. ‘
Den 26 Februari i f. m. 143
Thorsdagen den 26 Febr. 1829.
Plenum klockan io förmiddagen.
Justerades trenne ProtocollsTJtdrag, in¬
nehållande Ridderskapets och Adelns i Ple¬
na den 23 dennes f. och e. m. fattade he¬
slut.
Grefve Horn3 Claes Fredrik: Med den
kännedom om landets tillstånd och jord¬
brukets närvarande betryck, som jag äger,
och hvilken, jag bekänner det, fört mig
hit till Riksdagen, har jag hyst det hopp,
att Rikets Ständer skulle få emottaga en
Kongl. Proposition, åsyftande att lindra
skattebördorne. Jag tror, att man med skäl
kunnat vänta, det Regeringen skulle fästa
något afseende på den närvarande tungan
af Indelningsverket. Men då man hittills
väntat förgäfves, och tvärtom trott sig fin¬
na, att Regeringen gör allt, för att öka skat-
tebesvären; då, i ett föregående plenum
vid remissen af Konungens Proposition rö¬
rande ny Instruction för Rikets Ständers
Revisorer, en af Konungens Rådgifvare, till
svar på Herr von Hartmansdorffs anmärk¬
ning öfver hittills vägrad revision af Pas-
sevolanceCassan, här yttrat sig, på ett sätt,
som låter oss tro, att om man å ena si¬
dan hädanefter vill medgifva granskning af
i44
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
denna Gassa, det å andra sidan sker un¬
der förutsättning, att Passevolance-afgiften
skall blifva en ständigt utgående skatt, till
hvilken förmodan Kongl. CirculärBrefvet
af den 7 November 1827 äfven tyckes gif¬
va anledning; får jag på grund häraf an¬
mäla, att det är anledning till anmärkning
emot StatsRådets Ledamöter Samt Föredra¬
ganden för KngsÄrenderne, hvarom Remiss
begäres till ConstitutionsTJtskottet, inför hvil¬
ket anledningarne skola upgifvas.
Hvarjemte Grefve Horn till Protocol-
let aflemnade ett försegladt Convolut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken förklarade, att den emot
StatsRådets Ledamöter och Föredraganden
för KrigsÄrenderne anmäldte anledning till
anmärkning komme, att enligt 29 §. Riks¬
dagsordningen, jemte ProtocollsUtdrag der¬
om, till ConstitutionsTJtskottet afgå.
Hans Excellence Herr Grefve af TVet-
terstedtj Gustaf: Sedan Remiss af den an¬
mäldte anmärknings-anledningen nu afgått
till ConstitutionsTJtskottet, anser jag mig
blott för Ridderskapet och Adeln böra för¬
klara, att en Kongl. Proposition om Pas-
sevolancen oförtöfvadt kommer att till Riks-
Stånden afgifvas, och att man deri skall
finna närmare utveckladt, hvad jag här för¬
ut rörande denna fråga antydt.
Fort-
Den 26 Februarii f. m.
i45
Fortsattes pröfningen af cle uti Con-
stitutionsUtskottets den 3 sistlidne Januarii
aflåtne, och den 5 i samma månad på bor¬
det lagde, Memorial omförmäldte, sedan si¬
sta Riksdag hvilande, förslag till ändring
i Rikets Grundlagar.
ConstitutionsUtskottets Förslag till
Grundlags-förändringar, i anledning af
Särskilta Utskottets Betänkande om nj Reg¬
lering aj StjrelseVerken.
Riksdagsordningen.
2g §. 2 Mom. 2:dra och 3:dje Puncterna.
— — Finner Utskottet af dessa Pro-
tocoll, att någon Stats Rådets Ledamot, el¬
ler någon för tillfället förordnad Före¬
dragandej eller den Embetsman, som i Com-
mandomål — — — — — — — .—. —
— Rikets sannskyldiga nytta, eller att nå¬
gon Föredragande icke med oveld — —
anmärkning blifvit gjord.
Herr von Hartmansdorff\ August: I
öfverensstämmelse med Ridderskapets och
Adelns redan fattade beslut rörande de nya
redactionerna af 106 och 107 §§. Regerings-
Formen, lärer den nu ifrågavarande redac-
tionen af 29 §. Riksdagsordningen äfven
böra afslås; hvarföre jag anhåller om pro¬
position derå.
14 H. 10
146 Den 26 Februarii f. m.
Grefve Frölich, David: Jag kan ej fin¬
na, att den föreslagna redactionen af 29 §.
Riksdagsordningen nödvändigt mäste af-
slås, derföre att Ridderskapet och Adeln
afslagit de nya redactionerne af 106 och
107 §§. RegeringsFormen. Sådant skulle
ovilkorligen förutsätta, att man icke anser
dem, hvilka i StatsSecreterarnes ställe fö¬
redraga i Conseljen, äga samma ansvarig¬
het, som StatsSecreterarne. För min del
kan jag ej gilla en sådan tydning af Grund-
lagarne. Jag finnér den ifrågavarande nya
redactionen ganska väl kunna stå tillsam¬
mans med de gamla redactionerne i 106
och 107 §§. RegeringsFormen.
Friherre Cederström, Jacob: I anled¬
ning af den siste värde Talarens yttrande,
torde jag få fästa upmärksamheten derpå,
att i i:sta Mom. af den nya redactionen
omnämnes helt enkelt ”StatsRådets Leda¬
mot,” men att i den gamla redactionen
StatsRådets Medlemmar finnas specificerade.
Då'man för öfrigt icke antagit de nya re¬
dactionerne af 106 och 107 §§. Regerings¬
Formen, anser jag den ifrågavarande re-
daclionsförändringen icke eller kunna an¬
tagas, och anhåller om proposition till af-
slag derå.
Anmältes och emottogs Herr HofCanz-
leren m. m. David von Schulzenheim, hvil¬
ken, å Kongl. Majlis Höga vägnar, allein-
Den aG Febmarit f. m.
naile Ivaline Kongl. Majrts Nådiga Propo¬
sitioner:
1:0 Af den i3 dennes, i afseende på
undsättningsskuldernes liqviderande i Ska¬
raborgs Län.
2:0 Af den 21 i denne månad, i afse¬
ende på Ekskogarne i Riket;
samt tvenne Kongl. Majrts Nådiga Skrif-
velser,
1:0 Af den i3 dennes, angående för¬
slag till förnyad Taxa för Tullafgifterne å
inkommande och utgående varor;
2:0 Af den 2t i denne mångd, angå¬
ende regleringen af Båtsmanshållet för Stä-
derne i Riket.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCanz-
leren att till Kongl. Maj:t framföra Rid-
derskapets och Adelns underdåniga vörd¬
nad, jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Propositioner och Skrifvelser skulle
med första varda inför Ridderskapet och
Adeln föredragne. Sedan Herr HofCanz-
leren blifvit på vanligt sätt utbeledsagad,
anmälte sig
Herr Tham,j Wolrath: Den nya re-
dactionen till 2g §. Riksdagsordningen lä¬
rer så mycket mindre kunna antagas, sorn
den förutsätter, att äfven RevisionsSecre-
10*
148
Den 26 Februarii f. m.
terare och för tillfället förordnade Före¬
dragandet’ skulle kunna ställas under Riks-
Rätt, samt att Rikets Ständer skulle kunna
ingå till Kongl. Majit med begäran om deras
skiljande från Embetet. Men då desse inne¬
hafva sådane Embeten, hvarifrån de icke
utan ransakning och dorn kunna skiljas,
skulle följden af den nya redactionens an¬
tagande blifva, att ConstitutionsUtskottet
kunde föreslå och Rikets Ständer besluta
att hos Kongl. Majit begära en åtgärd, hvar¬
till Konungen ej är berättigad.
Grefve Frölich: Jag lärer icke med
min röst kunna hindra förkastandet af det
nya redactions-förslaget, ifall det ar öf¬
verensstämmande med Ridderskapets och
Adelns önskan , men jag reserverar mig mot
hvarje sådant steg, sorn innefattar en tyd¬
ning af Grundlagarne tvärtemot hvad jag
anser vara deras tydliga anda och mening,
att nemligen hvar och en, som förrättar
Föredragandens kall, bör vara underkastad
samma ansvarighet, som den Ordinarie Fö¬
redraganden, eller StatsSecreteraren.
Grefve Posse, Arvid: Utom det skäl
Herr Tham redan anfört, har jag ett an¬
nat, hvarföre jag anser, att deri nya redac-
tionen af 29 §. Riksdagsordningen bör af-
slås. Der står nemligen: ”StatsRådets Le-
”damot eller någon för tillfället förordnad
”Föredragande.” Men nu är StatsSecrete-
rare hvarken StatsRådets Ledamot, eller
Den 26 F e b r 11 a r i i f. m.
för tillfället förordnad Föredragande; och
således skulle, i fall redactionen antogs,
föreskrifterne i denna §. icke kunna tilläm¬
pas på SlatsSecreterare.
Hans Excellcnce Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bi¬
fall af den föreslagne nya redactionen.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställ¬
de, oin Ridderskapet och Adeln behagade,
med ogillande af deli nya redactionen, bi¬
behålla a:dra och 3:dje punclerne i a:dra
Mom. af 29 §. Riksdagsordningen oförän¬
drade; hvilket bifölls.
41 §•
StatsBådets och Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter, äfvensom JustiticeOm-
budsmannenj kunna cj säte och stämma —
— — dertill berättigade äro;
Herr von Hartmansdorff, August: Då,
efter mitt omdöme, samma förhållande,
som förevar vid nästföregående redactions-
förslag, inträffar ej blott på den nu före¬
varande 4i §. Riksdagsordningen, utan äf¬
ven på nästföljande 2 §. \ Mom. i Tryck-
frihetsFörordningen, får jag anhålla om pro¬
position till afslag på båda desse redac-
tions-forslug.
i5o
Den 26 Februarii f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln behagade, med ogillan¬
de af den föreslagne nya redactionen, bibe¬
hålla 41 §• Riksdagsordningen oförändrad;
hvilket bifölls,
Trjckfrikets Förordningen.
a §. 4 Morn.
4:o I grund af hvad —
— Nedre JustitiasRevisionenj Öfver-
och Under-Rätter.
Hvilken nya redaction blef, uppå gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln ogil¬
lad, samt 4 Morn. i 2 §. TryckfrihetsFör-
ordningen således oförändradt bibeliålit.
ConstitutionsUtskottets Förslag till be¬
fordrande af Riksdags Ar endernes skynd¬
sammare gäng.
Regerings Formen.
56 §. 1 Moni.
— —» antaga eller ock alldeles förkasta.
Dock må i de målder Riksens Ständer
endast äga magt att besluta underdåniga
föreställningar och önskningar, Utskotts
först framställde förslag genast af Stån¬
den kunna med ändringar antagas.
Friherre Cederström j Jacob: Då Eko¬
nomiska Lagstiftningen är kanske den för
Den a6 F e b r u a r i i f. m.
i5r
Samhällets välstånd mäst angelägna, ocl\
det således är af ganska stor vigt, att frå¬
gor om Rikets allmänna hushållning icke
förhastadt afgöras, anser jag samma form
böra äga rum för dessa, som för alla an¬
dra frågor. Jag tillstyrker derföre afslag
på den nya redaclionen af 56 §. Regerings-
Formen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Or¬
saken, hvarföre ConslitutionsUtskottet vid
förra Riksdagen tillstyrkte den ifrågavaran¬
de förändringen i 56 §. RegeringsFormen,
var, alt man hoppades derigenom kunna
vinna en förkortning i behandlingssättet af
Riksdagsärendcrne. För min del har jag
likväl vid närmare eftersinnande trott mig
finna skäl att befara, det ändamålet på det¬
ta sätt förfelas, och att motsatsen skall
komma att äga rum, så länge stadgandet i
^3§. Riksdagsordningen qvarstår, att Riks-
Ståndens skiljaktiga beslut skola, efter före¬
gående försök till sammanjemkning, öfver-
lemnas till förstärkte Utskotts afgörande. Jag
fruktar, att i de Ekonomiske fr^gorne Riks-
Stånden nästan vid hvarje mål skulle komma
att stanna i så skiljaktig^ beslut, att Ekono¬
miutskottet beständigt skulle behöfva för¬
stärkas, och att ett långt vidlyftigare arbete
derigenom skulle uppkomma, än genom en
återremiss, som lättare kan leda lill sam¬
manjemkning af olika meningar. Jag till¬
styrker derföre afslag på den nya redac-
Den aG F e b r u a r i i f. m.
tionen, emedan jag anser det af Constitu-
tionsUtskotlet åsyftade ändamål alldeles
förfeladt.
Herr Ribbing, Arvid: Utom de skäl,
som redan blifvit anförde för afslag å den
ifrågavarande förändringen i 56 §. Rege-
. ringsFormen, torde det tillåtas mig, att til¬
lägga ännu ett, nemligen att frågor ofta
väckas af blandad egenskap, och derföre
remitteras till sammansatte Utskott. Det
skulle således ofta kunna uppstå långa dis-
cussioner, huruvida en fråga, som varit be¬
handlad af Ekonomiutskottet tillsammans
med något annat Utskott, kunde afgöras
utan återremiss, eller icke.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bi¬
fall af den föreslagne nya redactionen.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställ¬
de, om Ridderskapet och Adeln behagade,
med ogillande af den nya redactionen, bi¬
behålla i Mom. i 56 §. RegeringsFormen
oförändradt.
Bifölls.
Riksdagsordningen.
24 §. 1 Mom. 2 Punkten.
Secreteraren tillhör, att öfver discur-
serne j pä sätt hvarje Stånd inom sig fin¬
Den 26 Februarii f. m.
i53
ner tjenligast utförligen eller ock summa¬
riskt , men öfver besluten noggrannt och
fullständigt sammanfatta Ståndets Proto-
collj för att sedermera, så tidigt det ske
kan_, in pleno justeras ; äfvensom — — —
Herr RosenquistFredrik Leonhard:
Som det nya förslaget lill redaction af ifrå¬
gavarande 24 §. Riksdagsordningen tyckes
hafva för afsigt, att förflytta Ståndets rätt
på dess Secreterare, och Ledamöternes, i
den gamla redactionen förbehållne, rätt att
få Protocollet uppläst tyckes vara bortta¬
gen, hyser jag det hopp, att gamla redac¬
tionen bibehålles.
Grefve Horn_, Claes Fredrik: Jag hem¬
ställer, huruvida Herr Grefven ochJLandt-
Marskalken icke skulle tillåta, att pröfnin-
gen af den ifrågavarande 24 §• Riksdags¬
ordningen finge hvila, till dess den läng¬
re fram förekommande redactions-förän¬
dringen af 5g §. Riksdagsordningen varder
tagen under öfverläggning. Der handlas
om offentliggörandet af RiksStåndens Pro-
tocoll och om beskaffenheten deraf, i hän¬
delse öfverläggningarne äro offentlige, hvil¬
ket torde hafva ett hufvudsakligt inflytan¬
de på beslutet rörande förevarande §.
Härmed förenade sig Friherre Anckar¬
svärd, Carl Henric.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
får antingen instämma med Grefve Horn i
154
Den 26 Februarii f. tn.
begären att 24 §• för hvila, intill dess 5g
§. förekommer, eller ock hemställa, om
icke 5p §. kunde nu genast företagas i sam¬
manhang med den 24 §•, enär dessa båda
§§. stå i ett oskiljaktigt samband med hvar¬
andra. Om det sednare tillätes, anhåller
jag att vidare fö yttra mig i saken, men
om det förra alternativet vidtages, vill jag
upskjuta dermed, till 5g §. förekommer.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att med pröf-
ningen af den förevarande nya redactionen
af 24 §• finge anstå, till dess redactions-
förändringen uti 59 §. Riksdagsordningen
förekomme till öfverläggning.
Ropades Ja.
3i §. 1 Mom.
BevillningsUtskottet skall bestå af Tret-
t^oSex Ledamöter — — —
Herr Rosenquist_, Fredrik Leonhard:
Som, efter min öfvertygelse, 48 personer
nödvändigt skola se mer, och bedömma sa¬
kerna bättre, än 36, så vida man ej vill
antaga den sophism, att de 12 ej skola ge¬
nera sig med att tänka, eller att göra sina
tankar bekanta; och BevillningsUtskottet
dessutom har så mycket arbete, att det
måste sitta på flere afdelningar, hvartill
ett större antal Ledamöter behöfves, anhål¬
ler jag om proposition tillafslag å den nya
redactionen af 3i §. Riksdagsordningen.
Den 26 Fe bruan'i f. m.
155
Friherre Boije, Fredrik: Jag har be¬
gärt ordet endast för att hemställa, om
icke llidderskapet och Adeln skulle finna
lämpligt, att de nya redactionerne af 3i
och 34 §§■ Riksdagsordningen företogos till
pröfning i ett sammanhang, enär båda §§:ne
röra samma fråga.
Herr Tham, Wolrath: Jag kan ej de¬
la Herr Rosenqvists mening, att 48 Leda¬
möter nödvändigt skola se mer, än 36.
Jag tror, att det större antalet stundom till
och med snarare bidrager att förvilla, än
att uplysa. Men jag har en annan anled¬
ning, hvarföre jag önskar, att den nya
redactionen af 3i §. måtte afslus. Om
RevillningsUtskottet skulle bestå af en¬
dast 36 Ledamöter, blef antalet från hvar
je Stånd ej mer än g. Jag tror likväl för
min del, att det gamla antalet bör bibe¬
hållas, för att så mycket som möjligt be¬
reda tillfälle, att personer från alla Län
må inkomma i detta Utskott. BondeSlån-
det, som isynnerhet bör vara intresseradt
häraf, har också redan afslagit den nya
redactionen.
Herr Rosenquist: Jag begär, i anled¬
ning af Herr Thams yttrande, få förklara
att jag icke bestrider, det ju 36 sådane
personer väl kunna linnas, hvilka torde
förstå alt bättre bedöma ensak, än 48 an¬
dra ; men jag påstår, att man i allmänhet
i56
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
fordrar, att 48 så qvalificerade personer,
att de i Rikets Ständers Utskott kunna in¬
väljas, böra uträtta vida mera, än ett an¬
tal af blott 36.
Friherre Anckarsvärd3 Carl Henrik:
Sedan BondeStåndet redan afslagit den nya
redactionen, anser jag det vara utan ända¬
mål att vidare tvista om ämnet. Men i af¬
seende på principen, tager jag mig frihe¬
ten fästa uppmärksamheten på, huruvida
icke talrikheten inom Utskotten snarare bi¬
drager till en långsammare behandling af
ärenderne, än till en fullständig utredning
deraf. På denna grund tillstyrker jag bi¬
fall å den ifrågavarande nya redactionen.
Herr Lagerhjelnij Pehr: Jag tager mig
friheten instämma i Friherre Anckarsvärds
tillstyrkan af bifall å den nya redactionen,
på den ytterligare grund, att, i anseende
till UtskottsLedamöternes talrikhet, måste
det hända inom de mindre talrika Riks-
Stånden, såsom Preste- och BorgareStån-
den, att, liksom det skett vid denna Riks¬
dag, samma personer måste inväljas i fle¬
re Utskott, hvarigenom visst icke skynd¬
samhet i ärendernes behandling vinnes.
Herr von Hartmansdorff3 August:
Utom de skäl, Friherre Anckarsvärd och
Herr Lagerhjelm redan anfört, anhåller jag,
att, i anledning af hvad en värd Ledamot,
Herr Tham yttrat, få tillägga, att om än
Den 26 Febru ari i f. m.
antalet af BevillningsUtskottets Ledamöter
nedsattes till 36, blifver dock tillgång, att
få en Ledamot från hvarje Län, enär Lä¬
nen endast äro 24, och man har ändock
12 Ledamöter derutöfver; hvadan jag icke
tror derifrån kunna hämtas något skäl till
afslag å den nya redactionen. För min del
är jag öfvertygad, att den stora mängden
af UtskottsLedamöter snarare hindrat, än
fortskyndat, ärendernes behandling.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition lill bi¬
fall af den föreslagne nya redactionen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Eoccellence hemställ¬
de, om Ridderskapet och Adeln behagade,
med ogillande af den nya redactionen, bi¬
behålla 1 Mom. i 3x §. Riksdagsordningen
oförändradt.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Rosenquist hegärde votering.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Då
vårt beslut i ämnet är likgiltigt, sedan nya
redactionen redan blifvit afslagen i ett an¬
nat RiksStånd, hemställer jag, om vi ej
kunna få veta, hvad mening den värde Le¬
damoten har, som begärt votering, och om
ej Ridderskapet och Adeln ville instämma
deri, heldre än att förhala tiden med en
votering utan ändamål.
i58
Den 26 Feb r u a r ii f. m.
Herr Rosenquist: Sedan den nya re-
dactionen redan blifvit afslagen i Bonde-
Ståndet, är visserligen en votering utan än¬
damål, och jag afstår derföre från min be¬
gäran derom.
Herr von Hartmansdorff': Jag anhål¬
ler att Herr Grefven och LandtMarskalken
måtte gifva tillkänna, huru han upfattat
svaren på de framställde propositionerne.
Jag får säga, att jag icke anser oss böra
upoffra vår öfvertygelse derföre, att man
hotar med en votering. Men då det är kun¬
nigt, att ett annat Stånd redan afslagit den
nya redactionen, och att den följagteligen
icke kommer att gälla, om än Ridderska-
pet och Adeln densamma antager, torde
det vara så mycket lättare, att, utan vo¬
tering, förena meningarne till ett gemen¬
samt beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde åter proposi¬
tion till bifall af den föreslagne nya re¬
dactionen; hvilken proposition med Ja be¬
svarades.
34 §• 1 Mom.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiut¬
skottet, sammansatt af TrettioSex medlem¬
mar, —
Friherre Boije, Fredrik: Sedan den
nya redactionen till 3i §. nyligen blifvit
Den 2G F e b r u a r i i f. m.
Infallen, tror ja g, att den förevarande 34
§. med ännu mera skäl bör bifallas. Ty,
om BevillningsUtskottet, som är det kin¬
kigaste, anses kunna bestå af endast 36
Ledamöter, bör Ekonomiutskottet så myc¬
ket mer kunna inskränkas till samma an¬
tal. Jag tillstyrker derföre bifall å den
nya redactionen.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard:
Jagar, i afseende på den nu förevarande 34
, af samma tanka, som jag förut yttrat
rörande 3i §.
Uppå derefter gjord proposition, blef
den nya redactionen af 1 Morn. i 34 §. Riks¬
dagsordningen af Ridderskapet och Adeln
gillad.
4q §• 1 Mom. 2 Punkten.
— — — bör anförandet till Protocollet
dicteras och afskrift deraf senast i nästa
Plenum till bordet aflemnas.
Friherre Cederström, Jacob: I afseen¬
de på det föreslagna tillägget i 1 Mom. 49
§. Riksdagsordningen, att ett mundtligt an¬
förande, som bör till Protocollet dicteras,
skall sednast i nästa Plenum till bordet
aflemnas, får jag göra den erindran, att
detta åtminstone hos Ridderskapet och Adeln
icke är möjligt, när Plenum, såsom stun¬
dom inträffar, hålles 2 dagar å rad. Ty
huru är det tänkbart, att man då skulle
i6o
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
medhinna, att ur MemorialProtocollen up-
sätta alla sina yttranden och aflemna dem
påföljande dagen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Så¬
dana motioner, som mundteligen göras, äro
väl ej längre, än att de af samma person,
som väckt dem, kunna skrifteligen upsät-
tas och aflemnas till och med påföljande
dagen. Jag tror, att det föreslagne tilläg¬
get i 1 Mom. 49 §• Riksdagsordningen är
så mycket angelägnare, som ingen discus-
sion öfver motionen annars med säkerhet
kan äga rum; och jag hemställer således,
om det ej är skäl, att förslaget antages.
Herr Tham, Wolrath: Om fråga en¬
dast vore om mundteliga motioner, skulle
jag äfven tillstyrka den nya redactionen,
men då frågan är om mundteliga anföran¬
den i allmänhet, anser jag det vara omöj¬
ligt, att alltid kunna aflemna dem skrifte¬
ligen följande dagen. Jag hemställer till
den siste värde Talaren, huru det skulle
vara möjligt, då någon yttrat sig flere gån-
gor i ett Plenum, alt endast ur minnet
och utan hjelpreda af ett MernorialProto-
coll uppsätta alla sina yttranden, eller hu¬
ru MemorialProtocollet skall kunna från
Cancelliet meddelas hvar och en Talare så
tidigt, att yttranderne skrifteligen skola kun¬
na upsättas oc.h aflemnas påföljande dagen.
Den 26 Fe forn nr Ii f. m.
Jag tillstyrker derföre afslag å den nya
redactionen. *Om man åter vill inskrän¬
ka stadgandet endast till mundteliga mo¬
tioner, så tror jag visserligen, att det kan
vara nyttigt. **
Friherre Boijej Ludvig: Jag förenar
mig med Friherre Cederström. Antages
den föreslagne redactionen, skall Lagen an¬
tingen icke efterlefvas, eller ock blifva ett
medel alt tysta Talarne. Ty omöjligt kan
hvar och en påföljande dagen skriftligen
aflemna allt hvad han dagen förut yttrat.
Delta står dessutom i strid med ett annat
stadgande, om Secreterarens skyldighet att
uppsätta Protocollet, och att hålla det Stån¬
dets Ledamöter tillhanda. Den bästa jemk¬
ning mellan Talarnes och Secreterarens skyl¬
digheter anser jag ske efter nuvarande me¬
thod, och tillstyrker derföre afslag på den
nya redactionen.
Grefve Posse^ Arvid: Jag medger vis¬
serligen, att det kan vara besvärligt, att
innan nästa plenum skrifteligcn aflemna si¬
na yttranden, och jag skulle således afstyr¬
ka den nya redactionen, om den hade af¬
seende på alla mundteliga anföranden; men
då man af hela punkten i sitt sammanhang
finner, att frågan endast är om sådane
mundtelige anföranden, hvilka läggas på
hordet, och detta inträffar ganska sällan,
14 H. 11
* ♦
162
Den 26 Februarii f. m.
finner jag ingen omöjlighet i förslaget, utan
tillstyrker bifall dertill, så mycket mer,
som erfarenheten visat, att, med bibehål¬
lande af nuvarande stadgande, anföranden,
sorn afgifvits i November, i anseende till
Talarnes bortresa, ej förr än i Februarii
blifvit aflemnade till Protocollet.
Herr Printzensköld, Axel: Jag vill blott
i anledning af Friherre Cederströms yttran¬
de, att det föreslagne stadgandet vore omöj¬
ligt att verkställa, upplysa, alt samma stad¬
gande redan finnes i 33 §. RiddarhusOrd-
ningen, der det står: Väcker någon mund-
teligen en fråga, sorn på bordet lägges el¬
ler remitteras eller med de öfrige Riks-
Ståinden communiceras; eller gör någon
mundtligen sådane anmärkningar vid ett
Utskotts yttrande, hvilka till samma yttran¬
des återförvisande verka; böra frågan, el¬
ler anmärkningarne, innan nästa plenum,
skrif teliga till Protocollet ajlemnas. Men
49 §. Riksdagsordningen talar dessutom en¬
dast om sådane framställningar, som läggas
på bordet, hvilket jag icke tror inträffa
med någon löpande discussion. Jag till¬
styrker derföre bifall å den nya redactionen.
Herr Rothlieb, Axel: Förekommen af
Herr Printzensköld, får jag blott tillägga,
att jag tror den nya redactionen så mycket
snarare böra bifallas, som en Talare, hvil¬
ken under ett Plenum flere gångor yttrat
Den 26 Fe b rua lii f. m.
i63
\
sig ex tempore, genom förbindelsen att
skrifteligen aflemna sina yttranden i nästa
Plenum, har mycket lättare att då ännu i
minnet bibehålla hvad han anfört, än om
den skrifteliga upsättningen först skulle ske
flera veckor efteråt. Dessutom inträffar det
högst sällan, att plenum hålles två dagar
å rad, så att jag icke tror stadgandet med¬
föra någon svårighet, och jag tillstyrker på
desse grunder bifall å nya redactionen.
Herr Cederschjöld: Grefve Posse har
redan förekommit mig i den erindran jag
ämnat göra, att här endast är fråga om så-
dane mundtlige anföranden, hvilka läggas
på bordet.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Då jag anmälte mig att få ordet, hade
Grefve Posse och Herr Printzensköld ännu
icke yttrat sig. Jag får nu blott förena
mig med dessa Herrar.
Friherre Cederström: De värde Leda¬
möter, hvilka anmärkt, att här endast är
fråga om sådane anföranden, som läggas på
bordet, hafva rätt i denna del, men icke
i den conclusion, att sådane mundtlige an¬
föranden alltid skulle kunna aflemnas skrifte¬
ligen i nästa Plenum. Under denna Riksdag
hafva vid flere tillfällen, då discussionen
varit liflig, åtskillige yttranden blifvit be¬
gärdte på bordet, och jag hemställer, huru
Qn
164
Den 26 Februarii f. m.
det skulle varit möjligt, då Plenum blif¬
vit fortsatt på eftermiddagen , att till nästa
dagens Plenum hafva desse yttranden skrif-
teligen upsatte. För min del kan jag ej
finna lämpligt, att stadga något, som blir
omöjligt att verkställa.
Friherre Anckar svärd, Carl Henrik:
Jag förenar mig med Friherre Cederström,
och tror att den föreslagne nya redactio-
nen skulle ännu mera försvåra utöfningen
af Representantkallet. Jag kan ej finna an¬
nat, än att vi redan äro så tillräckligt be¬
svärade med collationering af våra anfö-
föranden, att jag önskar vi måtte slippa
någon tillökning i detta besvär, och jag
tillstyrker derföre, att vi förblifva vid det
gamla.
Herr <von Hartmansdorff, August: Jag
instämmer i Herr Printzenskölds och Fri¬
herre Ehrenborgs åsigter; och på det hvar
och en må finna, att här endast är fråga
om sådane anföranden/som läggas på bor¬
det, men icke om anmärkningar, hvilka
kunna föranleda till återremiss af ett be¬
tänkande, torde jag få hänvisa till Consti-
tutionsUtskottets nästföljande förslag till
tillägg af ett f.de Mom. i 49 §• Riksdags¬
ordningen. hvilket innehåller, att, vid åter¬
remiss, böra anmärkningarne sednast inom
14 dagar meddelas Utskottet. Jag tror
det vore ganska väl, om den ifråga varan¬
Den 26 Februari i f. ro. i65
de redactions-föränd ringen antoges. Omöj¬
ligheter kunna ej begäras, och det är så¬
ledes gifvet, att, om hinder någon gång
möta för verkställigheten, måste laga för¬
fall gälla här såsom i andra saker. Såda-
ne undantag böra likväl blifva få, i jem¬
förelse med de händelser, då förslaget lå¬
ter verkställa sig. Jag tillstyrker derföre
bifall till den föreslagna nya redactionen,
såsom varande af vigt för ärendernes or¬
dentliga gång.
Herr Ribbingj Arvid: Hufvudsakligen
förekommen af Herr von Hartmansdorff,
utbeder jag mig blott att få fästa upmärk-
saraheten derpå, att i den föreslagne nya
redactionen står, att anförandet bör i nästa
Plenum aflemnas, icke skall aflemnas; och
att den således för särskildte förfall mcd-
gifver möjligheten att lemna dispence.
Friherre Boijej Fredrik: Då erfaren¬
heten visat, att det i vissa fall är omöjligt
att i nästa Plenum aflemna sina yttranden
skrifteligt upsalte, lill stöd hvarför jag bland
många exempel, som skulle kunna åbero¬
pas, endast vill citera den händelse, som
säkerligen större delen af Ridderskapet och
Adeln erindrar sig från förra Riksdagen,
att en Talare, i fråga om Näringsfriheten,
började med alt oafbrutet tala utan pap¬
per 1 timma 20 min. efter min klocka, och
efter en kort stund åter upträdde, samt
i66 Den 26 Februarii f. m.
talade \ timma, och det icke lärer kunna
påslås, alt sådane yttranden skulle kunna
påföljande dagen skrifteligen aflemnas, för¬
enar jag mig med dem, hvilka yrkat af-
slag å den nya redactionen, i synnerhet
som jag finnér sjelfva ordställningen felak¬
tig. Der säges nemligen, att anförandet bör
aflemnas senast i nästa Plenum. Men hvad
vill nästa plenum säga? Jag skulle tro, att
ett plenum i eftermiddag kl. £ till 6 vore
vårt nästa plenum. Det borde således haf¬
va stått nästa dagens Plenum. Men så står
der icke. Jag tror det derföre vara bäst,
att vi hålla oss till det gamla.
Herr Tham: Jag anhåller att få up-
läsa hela den ifrågavarande punkten, hvil¬
ken Grefve Posse åberopat i sitt samman¬
hang. Den lyder så bär: Om en genom
mundtligt anförande gjord framställning
lägges pä bordet, bör anförandet till Pro-
tocollet dicteras och afskrift deraf senast
i nästa Plenum till bordet aflemnas. Jag
kan ej fatta detta på annat sätt, än att,
om hvilket anförande som helst under en
discussion begäres på bordet, skall Tala¬
ren först dictera det till Protocollet. Re¬
dan detta är stridande emot hvad här nu
brukas, och det afhjelpes ingalunda genom
tillägget, att afskriften bör lemnäs i nä¬
sta Plenum, hvarmed enligt min tanka för¬
stås nästa dags Plenum, och icke samma
dags eftermiddags Plenum, såsom man ve¬
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
167
lat påslå. Men om anförandet är långt,
eller flere af samma Talare afgifne anföran¬
den blifvit begärde på bordet, blir det icke
lättare för Talaren att till nasta dag lem¬
na en afskrift deraf, än det nu är för Can¬
celliet att påföljande dagen lemna afskrif-
ter af andra anföranden, som icke läggas
på bordet. Jag anhåller, alt Riddarhus-
Secreteraren må yttra sig och uplysa, hu¬
ruvida lian anser förslaget antagligt. För
min del tror jag det icke, och tillstyrker
derföre afslag derå.
Friherre Boijej Ludvig: Hittills har
discussionen egentligen hvälft sig kring Ta-
larnes rätt; jag tror att frågan från en an¬
nan sida rörer Ståndets och Allmänhetens
rätt. — Jag känner ej större fel uti en Lag,
än obestämdhet. Ordet: bör borttager från
föreskriften egenskap af Lag; ty ordet: skall
är det enda, som uttrycker Lagens ovil-
korliga imperativ. Men när ett Laghud
gifves, för att efterföljas, måste underlå¬
tenheten deraf äga någon påföljd. Antages
nu att en Talare, som länge fästat Stån¬
dets upmärksamhet med sitt anförande och
framställt skäl, hvilka från en annan sida
blifvit releverade och besvarade, icke in¬
lemnade anförandet inom den föreskrifne
tiden, skulle väl följden blifva, att anfö¬
randet icke uptogs i Protocollet; men hu¬
ru skulle detta då komma att se ut? Huru
belåtne skulle de Talare blifva, som yttrat
168
Den 26 F e b r 11 a r i i f. ra.
sig i anledning af det uteslutne anföran¬
det, och huru skulle Allmänheten bedomina
våra Protocoller? Jag skulle tro, att så väl
Ståndets som Allmänhetens rätt påkallar af-
slag å den nya redactionen.
Ilerr Ribbing: Det vore visserligen
önskligt, att alla Lagar voro så bestämde,
sorn Friherre Boije yrkat; men jag tror,
att omständigheter ofta inträffa, som göra
det nödvändigt, att stundom använda ett
bör, i stället för ett skall. För öfrigt får
jag blott förklara, att jag begärde ordet,
då jag hörde en värd Ledamot drifva den
sats, att ett eftermiddags Plenum vore
ett nytt, och alldeles afskildt från samma
dags förmiddags Plenum. Jag har icke an¬
sett förhållandet sådant, och stöder mig
härvid på den framställning jag ofta hört
Herr Grefven och LandtMarskalken göra,
att förmiddagens Plenum komme på efter¬
middagen att fortsättas.
Grefve Posse: En värd Talare, som med
mig delar öfvertygelsen, att den nya re¬
dactionen bör antagas, har hufvudsakligen
stödt sig derpå, att ordet bor blifvit nylt-
jadt i stället för skall. För opartiskheten
kan jag ej underlåta att förklara, det jag
icke kan stödja mitt omdöme på denna om¬
ständighet; ty jag anser stadgandet innebä¬
ra en ovilkorlig skyldighet, ehvad der nytt¬
jas ordet skall eller bör. Men häri ser jag
Den 26 Februari i f. m.
intet hinder för förslagets antagande. Jag
har egentligen begärt ordet, i anledning af
Herr Thams anmärkning, att anförandet
skall dicteras till Protocollet, för att göra
honom upmärksam på, att detta stadgan¬
de äfven finnes i den gamla redactionen.
Friherre Ehrenborgh: Jag är äfven den¬
na gång hufvudsakligen förekommen af Gref¬
ve Posse i uptagandet af Herr Thams an¬
märkning, och i den erindran jag ämnat
göra, att den nya redactionen bokstafligen
är af samma innehåll, som den gamla, i
afseende på skyldigheten att dictera till
Protocollet. Hela skilnaden emellan de bå¬
da redactionerne hvälfver sig endast der¬
omkring, att den nya bestämmer en viss
tid för verkställigheten af hvad den gam¬
la säger böra ske. Jag tror äfven med
Grefve Posse, att ordet bör innebär sam¬
ma betydelse, som ordet skall, enär något
tvångsmedel för stadgandets upfyllande ej
gifves. Men då man i allmänhet är ense
derom, att Protocollen böra justeras inom
den kortaste tid, som är möjlig, hemstäl¬
ler jag, huru detta kan låta sig göra med
bibehållande af den gamla redactionen, som
icke bestämmer någon tid för anförandens
aflemnande. Jag tror således största skäl
vara förhanden, alt bifalla den nya redac¬
tionen. Men jag har egentligen begärt or¬
det, för att hemställa, huruvida icke afgö-
randet af frågan bör upskjutas, till dess
170
Den 26 Februarii f. ro.
den nya redactionen af i[\ §. 1. Mom. 2
Funden blifvit afgjord, rörande sättet för
Protocollsförandet i allmänhet, huruvida det
hör ske utförligen eller summariskt, hvil¬
ken fråga enligt min tanka liar närmaste
gemenskap med den förevarande. 24 §.
är, enligt Ridderskapets och Adelns nyss
fattade beslut, hviiande till dess 59 §. 1
Mom. längre fram förekommer, och jag hem¬
ställer således till Herr Grefven och Landt-
Marskalken, om icke pröfningen af den fö¬
revarande §:n kunde äfven upskjutas, för
att företagas i sammanhang med pröfnin-
gen af de 2:ne nyssnämnde §§:ne.
Friherre Boije_, Fredrik: Jag vill vis¬
serligen ej vara envis, alt tro mig hafva
rätt emot alla andra i min åsigt af hvad
med nästa Plenum hör förstås. Men i af¬
seende på hvad en värd Ledamot yttrat,
att ett eftermiddagsPlenum endast vore fort¬
sättning af förmiddagens, får jag blott er-
indra, att då det uttryckligen blifvit sagdt,
att ett ämne, som förekommer på förmid¬
dagen, nödvändigt då måste afgöras, äfven
om man skrider till votering, samt att
öfverläggningen icke får upskjutas lill efter¬
middagen för alt då fortsättas, kan jag ej
finna, huru eftermiddagens Plenum endast
skulle vara en fortsättning af det förra.
Det är väl sannt, att Herr Grefven och
LandtMarskalken vanligen nyttjar den ord¬
ställning, alt Plenum på eftermiddagen kom¬
Den 26 Februari i f. m. !7r
iner alt fortsättas, men, i afseende på äm¬
nenas behandling, äro för- och eftermid-
dagsPlena helt och hållet skiljda.
Herr Tham: Jag skulle högeligen rö¬
sta för den nya redactionens antagande,
om jag ansåg den verkställbar; det vill sä¬
ga, om en praescriptionstid af 2, 3 å 4
dagar vore bestämd, men då nästa Plenum
kan inträffa påföljande dagen, innebär den
en omöjlighet i verkställigheten; och som
Lagar, hvilka ej kunna verkställas, aldrig
böra stiftas, kan jag ej annat än afstyrka
bifall dertill. Hvad åter frågans upskjutan-
de beträffar, till dess 24 §• förekommer, så
bar jag intet att deremot invända. Ty om
det blir hvart och ett Stånds rättighet att
bestämma, det Protocollen endast skola va¬
ra summariska, så behöfves icke eller, alt
några mundtliga anföranden aflemnas in ex-
tenso, och man torde derföre få bästa till¬
fället att i sammanhang med den frågan
afgöra, huru det bör förfaras med mundt¬
liga anföranden.
Friherre Cederström: I anledning af
Friherre Ehrenborghs förslag att låta frå¬
gan hvila, till dess 24 §• förekommer, får
jag anmärka, att den nu förevarande 2
puncten i 1 Mom. 49 §• sorn endast hand¬
lar om sådane anföranden, hvilka läggas
på bordet, icke har någon gemenskap med
24 §• rörande sättet för Protocollsförandet
i allmänhet. Men deremot står nästföljan-
i7a
Den 26 Februarii f. m.
de förslag, eller det nya tillägget af ett
4:de Morn. vid slutet af 49 §• uti ett nära
sammanhang med 24 §• Jag anhåller der¬
före, att den nu förevarande punkten må
serskildt afgöras; men att det föreslagne
4:de Morn. af 49 §• uiå hvila, till dess 24
§. förekommer.
Friherre Ehrenborgh: Så vida det går
an att dela §:n, är jag af samma tanka som
Friherre Cederström, eller att det egente-
ligen är 4 Morn. i 49 §• sora står i sam¬
manhang med 24 §• Det var blott under
förutsättning, att hela §:n borde pröfvas i
sin helhet på en gång, som jag föreslog,
att äfven 1 Mom. borde hvila. I öfrigt får
jag, i afseende på hvad Herr Tham förut
yttrat, anmärka, att det under föregående
Riksdagar med LandtMarskalkens begifvan¬
de, icke varit brukligt hos Ridderskapet
och Adeln, att så stricte följa den nu be¬
fintlige föreskriften, att man dicterat till
Protocollet. Men om ett anförande är dic-
teradt till Protocollet, på sätt begge re-
dactionerne antyda att det bör ske, ser
jag ingen svårighet att lemna afskrift der¬
af till bordet i nästföljande Plenum.
Herr von Hartmansdorff: Jag instäm¬
mer desto häldre med Friherre Cederström,
att 1 Mom. af 49 §• bör skiljas från det
4 Mom. och särskildt afgöras, som Herr
Grefven och LandtMarskalkeh redan skiljt
dem åt derigenom, att han låtit särskildt
D en 26 Februari i f. m. 173
npläsa och nu blott föredragit 1 Mom.
Men innan något beslut fattas, önskade jag,
att RiddarhusSecreteraren måtte utlåta sig
om det nu förevarande första Mom. Om
hans yttrande instämmer med deras, som
ansett saken möjlig och riktig, förmodar
jag, att det skulle tjena till en säkrare led¬
ning för Ridderskapets och Adelns omdöme.
Herr Printzensköld: På det ingen må
anse sig hindrad att antaga den nya re-
dactionen, genom Friherre Boijes påståen¬
de, att ett på eftermiddagen fortsatt Ple¬
num vore ett nytt Plenum, och således
kunde tagas för det i §:n omnämnde nästa
Plenum, får jag blott upläsa 28 §. Riddar-
husOrdningen, som lyder: Anslag till Ple-
num bör ske dagen förut, sist kl. 6
— — — — — — — Om under varan¬
de Plenum fortsättning pröfvas nödig på
eftermiddagen, oör anslag dertill innan kl.
1 vara gjordt.
Grefve Frölich, David: Det var i an¬
ledning af Herr von Hartmansdorffs up-
maning till RiddarhusSecreteraren att yttra
sig, som jag begärde ordet. Jag tror icke,
att ett yttrande af RiddarhusSecreteraren,
i egenskap af Ståndets tjensteman, kan va¬
ra af särdeles nytta för Ståndet, enär det
ej är fråga om att meddela en bestämd up-
lysning, utan att afgifva ett utlåtande, som,
enligt Talarens egne ord, skulle tjena till
ledning för Ståndets omdöme.
174
Den a6 Februari i. f. m.
För min del finner jag den hufvudsak-
ligaste betänkligheten vid nya redactionens
antagande ligga i den förmodan, som flere
Talare framställt, och deribland Herr Tham,
att det i §:n nyttjade ordet: anförande
skulle ovilkorligen innefatta allt hvad som
talas till Protocollet. Men för att veder¬
lägga detta begrepp, anhåller jag att få up-
läsa den ifrågavarande punkten, som i bå¬
da redaclionerne är alldeles lika, med un¬
dantag af orden: senast i nästa Plenum_,
hvilka blifvit tillagde i den nya. Punkten
lyder: Om en genom mundtligt anförande
gjord framställning lägges på bordetbör
anförandet till Protocollet dieter as och af¬
skrift deraf (senast i nästa Plenum) till
bordet aflemnas. Jag medger att det rät¬
taste kanske varit, om bär i stället för: bör
anförandetj stått: bör framställningen &c.,
hvarigenom all tvetydighet varit håfven.
Men det är i alla fall klart, att här endast
menas ett sådant mundtligt anförande, som
innefattar en ny motion, eller en sådan
framställning, som kan läggas på bordet,
hvilken egenskap hvart och ett anförande
icke kan hafva. Sådane anföranden kunna
derföre ej vara i samma categori, med hvil¬
ket annat anförande som helst; och då stad¬
gandet endast gäller för de händelser, att
anförandet innehåller en sådan framställ¬
ning, som jag nyss nämt, och det redan
finnes infördt i RiddarhusOrdningen, samt
härtill kommer, att ganska sällan inträfFar,
Den 26 Februarii f. rn. 175
att Plenum hålles två på hvarandra föl¬
jande dagar, finner jag icke någon så stor
svårighet möta för möjligheten, att till näst-
påföljande Plenum skrifteligen upsätta de
ifrågavarande anföranderne, att det hör ver¬
ka lill hinder mot den nja redactionens
antagande. Jag får således anhålla om pro¬
position till bifall derå.
Grefve von Schwerin> Fredrik Bogis¬
laus: Som jag instämmer med de Herrar,
hvilka till upljsning i ämnet önska höra
RiddarhusSecreterarens yttrande, anhåller
jag, att få upgifva hvad jag egenteligen
åstundar uplysning om, nemligen huruvi¬
da, så snart en mundtlig framställning
blifvit lagd på bordet, RiddarhusSecrete-
raren icke genast låter upföra den på li¬
stan af bordlagde mål, och huruvida icke
denna hordlista i nästpåföljande Plenum
framlägges till föredragning, så att saken
då kan företagas till remiss.
Undertecknad Rid dårhus Secreterare:
Då trenne värde Ledamöter af Riddcrska-
pet och Adeln äskat, att jag skulle i före¬
varande ämne afgifva mitt yttrande, har
jag trott mig böra vördsamt meddela det,
fullkomligen öfvertygad, att Ridderskapet
och Adeln känner både min person och
mina tänkesätt alltför väl, för att minsta
anledning skulle kunna upstå, att ett ytt¬
rande af mig kunde åsyfta den ringaste
176
Den 26 Februarii f. ni.
ledning för Ridderskapets och Adelns up-
lysta omdöme.
I afseende på den förevarande frågan,
stadgar i sjelfva verket 33 §. Riddarhus-
Ordningen redan icke allenast detsamma,
som i den nya redactionen af 2 Punkten
i 1 Mom. 49 §• Riksdagsordningen blifvit
föreslagit, eller att mundllige anföranden,
som läggas på bordet, böra innan nästa
Plenum skriftejiga till Protocollet aflera-
nas, utan den går ännu längre, och stad¬
gar enahanda föreskrift äfven för sådane an¬
märkningar, hvilka föranleda till återre-
miss af ett Utskotts Betänkande. Men ehu¬
ru stadgandet således redan finnes för Rid-
derskapet och Adeln enskildt i Riddarhus-
Ordningen, bör jag dock icke dölja, att
det under min tjenstetid, såsom Riddar-
liusSecreterare, ofta och oftast saknat verk¬
ställighet, hvartill likväl skälet torde böra
upsökas, icke i föreskriftens mindre verk¬
ställbarhet, utan i RiddarhusCanzliets för¬
farande, alt, så vidt möjligt är, söka genast
till Talarnes genomseende upsätta allt hvad
som mundteligen blifvit till Protocollet an-
fördt, äfven då det varit af den natur, att
det bordt af Talarne sjelfve dicteras och
skrifteligen till Protocollet aflemnas.
Ehuru den förflutne tiden således åda¬
galägger, att stadgandet i RiddarhusOrd-
nin-
Den 16 Februarii f. m.
ningen icke blifvit efterföljdt, torde jag
dock för nyttan af dess bibehållande få fä¬
sta upmärksamheten derpå, att stadgandet
ingalunda angår alla mundteliga anföran¬
den, utan endastsådäne nya motioner och
framställningar, som läggas på bordet, och
hvilka icke allenast genast böra, på sätt Herr
Grefve von Schwerin riktigt anmärkt, up-
föras på listan öfver bordlagde mål, för att
i nästa plenum till handläggning företagas,
utan ock måste vara att tillgå i läsrummet
för de Ledamöter af Ridderskapet och Adeln,
hvilka behaga taga kännedom deraf, innan
de till remiss föredragas. Ostridigt skulle
det således lända till beredande af mera
skyndsamhet vid ärendernes behandling,
om Talarne, efter erhållen del af hvad
Canzliet till MemorialProtocollet upfattat,
sjelfve skrifteligen upsatte och till bordet
aflemuade sina muudtliga anföranden af
nyssnämnde beskaffenhet före nästpåföljande
Plenum; och då någon ansvarspåföljd för
underlåtenhet i detta fall icke kan äga runi,
samt RiddarhusSecreteraren, till följd af
sin ansvarighet för Protocollets riktighet,
icke desto mindre, i händelse Talarne skul¬
le försumma fullgöra deras skyldighet, må¬
ste vara pligtig föranstalta, det anförander-
ne upsättas i enlighet med rätta förhållan¬
det, kan jag icke finna någon olägenhet up-
komma af ett stadgande i berörde afseen¬
de. Det är väl sant, att, om nästa Ple-
14 H. 12
178
Den 26 Februarii f. m.
num hålles påföljande dagen, bfifver det
svårt om icke omöjligt att verkställa före¬
skriften ; men dels inträffa sådane händel¬
ser ganska sällan, dels måste det falla af
sig sjelft att undantag hör äga rum för de
tillfällen, då laglige hinder möta för verk¬
ställigheten; hvaremot det i alla andra fall
är af synnerlig vigt och nytta, att det fö¬
reslagna stadgandet må finnas i Grundlagen.
Grefve Frölich: För de uplysningar,
som blifvit oss meddelade i RiddarhusSe-
creterarens nu afgifne yttrande, är jag ho¬
nom enskildt förbunden, och jag är öfver-
tygad att Ridderskapet och Adeln delar min
tacksamhet derföre. Men hvad Riddarhus-
Secreteraren för öfrigt anfört, lärer, såsom
ett prof på nit för Ståndet, upskattas ef¬
ter hvars och ens individuella åsigt. För
min del hemställer jag, då frågan är 0:11
en Grundlags §., som icke rörer Ridder¬
skapet och Adelil ensamt, utan äfven de öf¬
rige Stånden, huruvida vår Secreterares om¬
döme i saken kan vara af serdeles värde.
Då RiddarhusOrdningen kommer att före¬
tagas till granskning, må det val tagas i
öfvervägande, men icke nu, när det är frå¬
ga om en Lag för alla 4 Stånden.
Friherre Boije, Ludvig: Jemte det jag
får förklara min förbindelse för de up¬
lysningar RiddarhusSecreteraren meddelat,
hör jag äfven göra rättvisa åt värdet af
Den 26 Februarii f. ni.
*79
hans framställning, och jag gör det gerna.
RiddarhusSecreteraren har uplyst oss om
tre omständigheter, hvilka alla tala för den
åsigt, att förfara med varsamhet, för att
icke öfverträda gränsen af Riksdagsmannens
möjliga förmåga. Han har hänvisat till
erfarenheten, att det redan befintlige stad¬
gandet i RiddarhusOrdningen oftast icke
blifvit efterlefvadt; han har medgifvit, att
verkställigheten i ett fall vore till och med
omöjlig, och han har sluteligen, hvad som
är af ännu större värde, påmint om sin
egen pligt, den jag erkänner, att han all¬
tid upfyllt på ett sätt, hvarföre jag håller
honom räkning.
RiddarhusSecreteraren har äfven up-
gifvit, att Talarne höra efter det här för¬
da MemorialProtocollet författa sina anfö¬
randen. Men jag hemställer, om icke des¬
sa ord redan äro tillräcklige, att återföra
oss lill olämpligheten af stadgandet, enär
upfyllandet af min pligt i sådant fall skulle
hero på en föregående handling af Riddar¬
husSecreteraren. Ty huru ovilkorlig blir
dä min pligt? Det är dessutom medgifvit
å motsatta sidan, att Lagen skulle så för¬
stås, att ingen ansvarspåföljd dermed vore
förenad; och i detta medgifvande ligger äf¬
ven ett tillräckligt skäl, att Lagen ej bör
antagas. Ty jag kan ej tillstyrka antagan¬
det af en Lag, som tjenar till ingen ting.
12*
i8o Den 26 Februarii f. m.
Jag förnyar således mitt yrkande af afslag
å den nya redactionen.
Herr af Ekenstam, Israel: Jag skall
ej länge uppehålla Ridderskapets och Adelns
tid. Jag önskar blott att få framställa en
enda anmärkning. Det stadgande i 33 §.
RiddarhusOrdningen, som RiddarhusSecre-
teraren upgifvit såsom gällande, men icke
alltid efterföljdt, handlar ej blott om an¬
föranden, hvilka läggas på bordet, utan
äfven om sådane anmärkningar, som för¬
anleda till återremiss. Det stadgande åter ,
som nu är i fråga att införas i Riksdags¬
ordningen, handlar endast om de förre.
På denna grund skulle jag för min del vil¬
ja tillstyrka bifall å den nu föreslagne nya
redactionen; ty då ett mycket amplare stad¬
gande redan finnes, som Ridderskapet och
Adeln sjelf begärt och Konungen sanctio-
nerat, utan att omstäudigheterne sedan den
tiden föranledt till någon ändring deri, hem¬
ställer jag, om det icke skulle vara inconse-
quent, att nu afslå ett stadgande, som in¬
nefattar icke ens hälften af den stränghet,
hvilken redan är gällande inom vårt Stånd.
Herr von Hartmansdorff: Jemte det
jag förenar mig med Herr af Ekenstam i
hans yttrande om motsägelsen, att nu af¬
slå ett för alla Stånden gemensamt före¬
slaget stadgande, hvilket är vida inskränk¬
tare, än det, som redan gäller för Ridder-
Den 26 Februarii f. m. i8t
skåpet och Adeln enskildt; så får jag, i an¬
ledning af hvad en värd Talare mot de af
RiddarhusSecreteraren lemnade upljsningar
anmärkt, att nemligen frågan äfven rörer
de öfrige Stånden och deras Canzlier, er-
indra, att hvad som i detta hänseende kan
verkställas hos Ridderskapet och Adeln,
hör med större säkerhet kunna utföras hos
de öfrige Stånden, der discussionerne äro
långt mindre vidlyftige, än hos oss.
Herr Lefren, Johan Pehr: Som den
ifrågavarande punkten af 49 §• Riksdags¬
ordningen endast har afseende på sådane
mundtelige anföranden, hvilka läggas på
hordet, men icke på sådane, som föranle¬
da till återremiss, tillstyrker äfven jag bi¬
fall af den nya redactionen. Det är ingen
förment, i händelse af förfall, att komma
sednare än i nästa Plenum med den skrif-
teliga upsattsen; men Tiågon prasscriptions-
tid anser jag likväl höra vara bestämd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bi¬
fall af den föreslagne nya redactionen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställ¬
de, om Ridderskapet och Adeln fann för
godt, att med ogillande af den nya re¬
dactionen, bibehålla 2 punkten i 1 Moni.
af 49 §• Riksdagsordningen oförändrad.
Ropades äfven Ja och Nej.
Den 26 Februari i f. m.
Herr von Hartmansdorff begärde vo¬
tering.
Grefve Frölich: Ehuru jag för min
del ansett den nya redactionen böra anta¬
gas, vill jag dock icke vara emot, att den
gamla redactionen bibehålies, ifall menin-
garne ej på annat sätt kunna förenas, och
jag får derföre upmana de Herrar, som va¬
rit af samma tanka med mig, att icke låta
detta ämne föranleda till votering, utan
heldre frångå sin mening samt låta den
gamla redactionen qvarstå.
Friherre Ehrenborgh: Äfven jag bar
varit af samma mening, som Grefve Frö¬
lich, och ansett den nya redactionen böra
antagas; men jag får förklara, alt jag för
min del ej yrkar votering.
Herr von Hartmansdorff': I fall Pro-
tocollsUtdrag ankommit, rörande denna frå¬
gas afgörande hos de öfrige Stånden, utbe¬
der jag mig, att innehållet deraf måtte oss
meddelas.
Undertecknad Riddarhus Secreterare :
Något ProtocollsUtdrag rörande denna frå¬
gas afgörande har val ännu icke från de
öfrige Stånden ankommit; men, enligt till
mig afgifven officiel underrättelse från Stån¬
dens Secreterare, har den foreslagne nya
redactionen blifvit af alla tre de öfrige
RiksStånden antagen.
Den aG Februari i f. m.
i8j
Grefve Frölich: Sedan jag nyss för¬
klarat, huru beredvillig jag skulle vara,
att frångå min mening, hoppas jag dock,
efter den uplysning vi nu erhållit, att de
öfrige tre Stånden bifallit den nya redac-
tionen, att Ridderskapet och Adeln, sorn
redan har ett vida strängare stadgande i
RiddarhusOrdningen, ej skall bestrida an¬
tagandet af ett stadgande, hvilket de öfri¬
ge Stånden äfven ansett lämpligt. Jag hem¬
ställer således, om icke den nya redaclio-
nen kunde antagas utan votering.
Friherre Anckarswärd: I samma af¬
sigt som Grefve Frölich nyss yttrat, an¬
håller jag få förklara, att ehuru jag varit
emot antagandet af den nya redactionen,
öfvergår jag likväl nu till den motsatta me¬
ningen, och önskar alt man måtte förena
sig derom, för alt undvika en votering,
som jag icke anser lämplig, sedan de öf¬
rige Stånden redan bifallit antagandet.
Herr Lagerhjelm_, Pehr: Då man med
tystnad förbigått en omständighet, som jag-
anser af vigt vid frågans bedömmande, an¬
håller jag, att i största korthet få fästa
upmärksamheten derpå, att antagandet af
den föreslagne nya redactionen otvifvel-
aktigt skulle vara ett verksamt och godt
medel till Riksdagarnes förkortande.
Friherre Boije, Ludvig: Jag respecte-
rar de bemödanden, som göras att öfver-
184 D e n a6 F e b r h a r i i f. m
lala; men jag tror icke, alt de, hvilka äro
angelägna om principens helgd, vidhålla
den så svagt, att de skulle frångå den, en¬
dast af consideration för de öfrige Ståndens
beslut. Förhållandet är dessutom här an¬
norlunda än i de öfrige Stånden, hvilka
äro mycket fåtaligare. Votering är redan
af en Ledamot begärd, och jag ser icke,
att den kan undvikas. För min del finner
jag den nya redaclionen endast såvida va¬
ra ett medel till Riksdagarues förkortande,
att den skulle tvinga Talarne till tystnad,
emedan de ej kunde medhinna, att i nä¬
sta Plenum aflemna sina yttranden skrifte-
ligen; men jag kan icke antaga ett medel
till Riksdagarnes förkortande, på bekost¬
nad af Riksdagsmannens fria yttrande rätt.
Herr von Hartmansdorff': Som jag är
den der anhållit om votering, torde jag
få utbedja mig att Herr Grefven och Landt-
Marskalken täcktes, innan votering verk¬
ställes, ånnu en gång inhämta, huruvida
Ridderskapet och Adeln bifaller den nya
redaclionen, för att förnimma, om icke plu-
raliteten skulle kunna utan omröstning ut¬
rönas.
Herr Cederschjöld: Här har redan blif¬
vit yttradt, att samma stadgande, som nu
är i fråga att införas i Riksdagsordningen,
redan finnes i RiddarhusOrdningen, och
jag vill derföre utbedja mig att få upläsa
Den 26 Februari i f. m.
185
följande ur 33 §. af nu gällande Riddar¬
husordning: Värker någon mundteligen en
fråga , som på bordet lägges eller remitte¬
ras eller med de öfrige RiksStänden com-
jnuniceras; eller gör någon mundtligen så-
dane anmärkningar vid ett Utskotts ytt¬
rande, hvilka till samma yttrandes åter¬
förvisande verka; böra frågan, eller an-
märkningarne, innan nästa Plenum skrifte-
liga till Protocollet af emnås. Mig synes
således, att en votering lill förkastande af
den ifrågavarande nya redactionen i Riks¬
dagsordningen, innefattar en votering, hu¬
ruvida 33 §. af nuvarande Riddarhusordning
skall äga kraft af lag, eller icke. Jag hem¬
ställer derföre, om Ridderskapet och Adeln
bör kunna hafva den minsta betänklighet
att bifalla den föreslagne redactionen.
Herr Lefrén: Jag får i anledning af
den siste värde Talarens yttrande blott an¬
märka, att om Riksens Ständer besluta nå¬
gon ändring i Grundlagarne, så får Rid-
darhusOrdningen rättas derefter; och alt
något hinder i denna senare således icke
ligger för hvilket beslut som hälst i före¬
varande fråga.
Herr af Ekenstam: Sedan de öfrige
RiksStänden, som icke hafva några Stånds-
Ordningar, hvaruti ett sådant stadgande kun¬
nat införas, redan bifallit den nya redac-
tionen, hemställer jag, huru det skulle se
186 Den 26 Februarii f. in.
ut, att vi, som redan äga en sådan förbin¬
delse, och ännu långt strängare, skulle af-
slå förslaget.
Herr Cederschjöld: Jag har begärt or¬
det för att möta ett inkast af Herr Lefrén,
att RiddarhusOrdningen skulle rättas efter
Riksdagsordningen, eller rättare sagt, att
när ett nytt stadgande införes i Riksdags¬
ordningen, RiddarhusOrdningen måste än¬
dras derefter. Detta är ganska sant, men
genom förkastande af den föreslagne nya
redactionen blir Riksdagsordningen oförän¬
drad, och kan då ej verka till förändring
af RiddarhusOrdningen. Man förkastar blott
att införa i Riksdagsordningen, hvad man
redan har i RiddarhusOrdningen. Frågan
rörer således blott de 3 öfrige Stånden,
ty vi äro lika bundne af RiddarhusOrdnin¬
gen; men genom ett förkastande hindra vi
blott de öfrige Stånden, att pålägga sig ett
band, som vi redan hafva, och som de
kan hända önska sig.
Grefve von Schwerin: Om vi vågade
utbedja oss, att Herr Grefven och Landt-
Marskalken, som har en så lång erfaren¬
het af Riksdagsärendernes gång och de be¬
svärligheter, hvilka äro förenade med nu¬
varande sältet för discussionernes behand¬
ling, ville tillkännagifva sin tanka, huruvi¬
da icke Herr Grefven och LandlMarskal-
ken finner förslaget verkställbart och le¬
Den 26 Februarii f. m. 187
dande till en fullkomning af vära institu¬
tioner, samt till mera ordning och harmoni
i våra förhandlingar, så är jag öfvertygad,
att alla skulle instämma i den åsigten.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken yttrade, att, ehuru Hans
Excellence vore fullkomligt erkänsam för
det förtroende Grefve von Schwerin till
Hans Excellence hyste, ansåg likväl Hans
Excellence det vara enligt med sin pligt,
att endast framställa proposition på de frå¬
gor, som hos Ridderskapet och Adeln fö¬
rekomma, men icke att gifva sin enskildta
öfvertygelse i ämnet tillkänna, hvilket Hans
Excellence ock så mycket som möjligt all¬
tid undvikit, för att icke lemna rum åt
den oriktiga föreställning, att Hans Excel¬
lence någonsin skulle söka eller tilltro sig
att med sitt enskildta omdöme gifva någon
ledning åt Ridderskapets och Adelns beslut.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Tham: Efter genomläsningen af
den åberopade 33 §. i RiddarhusOrdnin-
gen, medgifver jag, att det nu föreslagne
tillägg i 49 §• Riksdagsordningen redan
linnes för oss enskildt stadgadt; och jag vill
således ej vidare yrka på afslag, ty jag för¬
modar, att stadgandet efterlefves lika litet
hädanefter, som hittills. Men icke kan jag
instämma i den mening, som här blifvit
yttrad, att vi borde antaga den nya re-
i88
Den 26 Februarii f. ra.
dactionen, för det de öfrige 3 Stånden bi¬
fallit den; ty om de öfrige Stånden beslu¬
ta en sak, som vi äro öfvertygade, hos oss
icke kan verkställas, ser jag intet skäl för
oss att antaga saken, oaktadt de öfrige Stån¬
dens beslut.
Herr af Ekenstam: I anledning af Herr
Tbams sednaste yttrande, anhåller jag blott
få förklara, det jag måtte illa hafva ut¬
tryckt mig, om man kunnat tro min me¬
ning vara, att de öfrige Ståndens beslut i
denna fråga skulle inverka på oss. Jag har
blott sagt, att det skulle se besynnerligt
ut, om vi, sorn redan äga den ifrågava¬
rande föreskriften, skulle blifva ensamme
om afslag på den föreslagne nya redactio-
nen, synnerligen då samma stadgande än¬
nu, och mera vidsträckt, står qvar i vår
gällande Riddarhusordning.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard:
Jag anhåller, att få förena mig i sista tira¬
den af Herr Thams yttrande, eller att de
öfrige Ståndens beslut ej böra inverka på
vår öfvertygelse om det rätta.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde ånyo propo¬
sition till bifall af den föreslagne nya re-
daclionen.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Den 26 Februarii f. ra.
189
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att sorn, efter hvad han tyckt
sig finna, Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet
och Adeln bifallit den föreslagne nya re-
dactionen.
Friherre Boije, Ludvig: Äfven jag har
upfattat Ridderskapets och Adelns svar på
den framställde propositionen, på samma
sätt, som Herr Grefven och LandtMarskal-
ken, och jag anser frågan således vara af¬
gjord; men jag anhåller, att till Protocol-
let få reservera mig emot beslutet.
49 §•
(Tillägg af ett 4:de Mom. vid slutet af
samma §.~)
När Utlåtande från RiksStånd till Ut¬
skott återremitteras, böra alla anmärknin¬
garna, senast inom fjorton dagar derefter,
meddelas Utskottet genom justeradt Pro-
tocollsUtdrag, antingen i hela deras utför¬
lighet, eller ock af Secreteraren punktvis
och i korthet sammanfattade, dock i sena¬
re händelsen med öppen rätt för Stånds-
Ledamot, att sin serskildta mening in ex-
tenso skriftligen bifoga, pä sätt i 5y
stadgadt är.
Grefve Posse, Arvid: På de skäl, som
förut af andra Talare blifvit framställde,
föreslår jag vördsamt, alt pröfningen af
det ifrågavarande tillägget af ett 4^de Mom.
igo
Den 26 Februarii f. m.
i 4g §• Riksdagsordningen må upskjutås, till
dess pröfningen af den nya redactionen till
24 §• 1 Mom. 2 punkten längre fram före¬
tages i sammanhang med 5g §. Riksdags¬
ordningen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMdrskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln fann för godt upskjuta
pröfningen af det föreslagne 4;de Morn. af
4g §. Riksdagsordningen, till dess nya re¬
dactionen af 24 §. 1 Mom. 2 punkten, i
enlighet med Ridderskapets och Adelns för¬
ut fattade beslut, företages till pröfning i
sammanhang med 5g §. Riksdagsordningen.
Bifölls.
52 §.
Utaf alla Memorial och Anföranden,
som äro af egenskap att böra till något
Riksens Ständers Utskott remitteras, skola
till Ståndet ingifvas Tvä Exemplar, hvar¬
af det ena stadnar vid Protocollet och det
andra till Utskottet afgår. Begäres corn-
munication med de öfriga Stånden, af em¬
nås dessutom Tre Exemplar, för att dem
tillställas.
Denna redaction blef, uppå Hans Ex¬
cellence Herr Gref vens och LandtMarskal-
kens derom gjorde ^proposition, af Ridder-
skapet och Adeln bifallen.
Den 16 Februarii f. m. igi
57 §. 1 Mort1. 2 punkten.
— Vill Ledamot, som ej i Ståndets
fattade beslut instämt — — — —i
till Protocollet, hvilket må MedStänden till¬
ställas „ enär han de för communicatio-
nen och Protocollet nödiga Exemplaren der¬
af till Secreteraren ajlemnar. — -— —
Hvilken redaction blef, uppå derom
gjord proposition, af Ridderskapet och Adeln
antagen.
ConstitutionsUtskottets förslag röran¬
de de Tre Ofrälse RiksStundens Represen¬
tation.
Riksdagsordningen.
i3 §. 2 Mom.
Universiteten i Upsala och Lund äge
att — — utse hvartdera Tvän-
ne Ordinarie Professorer.
Friherre Cederström, Jacob: Då ord¬
ningen nu kommit till de föreslagne för¬
ändringar i Riksdagsordningen, som hafva
afseende på de ofrälse Ståndens represen¬
tation, hemställer jag, om icke vid detta,,
som vid andra tillfällen, när frågor före¬
komma, hvilka röra de öfrige Stånden en¬
skildt, vi böra afvakta de beslut, som af de
öfrige Stånden fattas, och således låta pröf-
ningen af desse frågor tills vidare blifva
livilande.
I92 D en 26 Februarii f. m.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Jag anmälte mig för att ytt¬
ra några ord öfver den ifrågavarande nya
redactionen; men i anledning af Friherre
Cederströms hemställan, att frågorne rö¬
rande de öfrige Ståndens representation må
hvila, till dess de Stånd, hvilka frågorne
närmast angå, fattat deras beslut, får jag
blott förklara, att jag instämmer i en så¬
dan begäran.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
anhåller, i anledning af Friherre Ceder¬
ströms framställning, att PiiddarhusSecre-
teraren ville uplysa, om officiel underrättel¬
se ankommit rörande de Öfrige Ståndens
beslut i frågorna om förändring af deras
representation? Och i sådant fall, huru de
der blifvit afgjorda?
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Frå¬
gorne om de föreslagne förändringarne i
de ofrälse Ståndens representation äro af
den beskaffenhet, att jag för min del helst
önskade, att vi fattade vårt beslut, innan
vi kände de öfrige Ståndens. Ty jag skul¬
le gerna se, att berörde förändringar bi-
föllos; men det blir alltid obehagligare att
bifalla dem, sedan det redan vore oss be¬
kant, att de Stånd, hvilka de närmast rö¬
ra, afslagit dem.
Undertecknad Riddarhus Secreterare
lemnade den uplysning att, enligt ankom¬
men
Den 26 Februarii f. m.
men officiel underrättelse, hade den före-
slagne nya redactionen af i3 §. 2 Moni.
Riksdagsordningen blifvit af de öfrige 3
Stånden antagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar ska!ken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln ansåg nödigt, att pröf-
ningen af ConstitutionsUtskottets Grund¬
lags ändrings förslag rörande de 3:ne ofrälse
RiksStåndens representation borde tills vi¬
dare upskjutas.
Ropades Nej.
Herr von Hartmansdorff: Sedan det
blifvit bestämdt, att frågan nu skall före¬
tagas till afgörande, anhåller jag att få fä¬
sta uppmärksamheten på den olikhet i re-
dactionen af ifrågavarande 2 Mom. i i3 §.
Riksdagsordningen, som igenfinnes sid. 14
i den serskildt tryckte upgiften på före-
slagne förändringar i Grundlagarne och sid.
25. På förra stället, eller i den redac-
tion som nyss här blifvit upläst, slår, att
Universiteten i Upsala och Lund åge alt
Välja 2:ne Ordinarie Professorer. På sed¬
nare stället sid. 25, talas åter .alldeles
icke om Ordinarie Professorer, utan blott
om förändringen af ordet äge till vare be¬
rättigade; så att det gamla stadgandet,
att valet bör ske bland Professorerne från
de verldsliga faculteterne> är der bibehållit.
14 H. *3
Den 26 Februarii f. m.
Jag frågar, hvilkendera rednctionen skall
anses för den rätta, ty någon uplysniug der¬
om synes erforderlig, innan den nu ifråga¬
varande nya redactionen kan antagas.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: I Herr von Hartmansdorffs anmärk¬
ning finner jag ett nytt skäl lill afslag å
den förevarande nya redactionen af i3 §.
2 Mora. Riksdagsordningen. Jag anser äf¬
ven det gamla stadgandet, att valet sker
endast bland Professorerne i de verldsliga
Faculteterne mera billigt, emedan det an¬
nars kunde bända, att 2:ne Prester valdes,
hvilka redan förut äro valbara inom Stif¬
ten; och jag öfverlemnar lill Ridderskapels
och Adelns eget bedömande, huruvida icke
detta blott skulle leda derhän, att utvid¬
ga Presterskapets representationsrätt inom
Upsala och Lunds Stift. På grund häraf
och den anmärkning Herr von Hartmans¬
dorff gjort mot olikheten i de båda före-
slagne redactionerne, tillstyrker jag bibe¬
hållande af det gamla stadgandet.
Grefve Posse, Arvid: Lika med Herr
von Hartmansdorff, har jag fästat mig vid
olikheten i de tvänne redactionsförslag, som
finnas pag. 14 och pag. 25. Men då ordet
åge, som är bibehållet i redactionen pag.
i4, i min tanka är alldeles tillräckligt för
att uttrycka detsamma som vare berätti¬
gade, hvilket blifvit nyttjadt i den senare
Den 36 Februärii f. m.
redactionen pag. 25, finnér jag den anmärk¬
te olikheten för öfrigt icke innefatta något
hinder, att antaga det ena och förkasta det
andra redactionsförslaget. Med Herr Gref¬
ve De la Gardie kan jag ej instämma, att
någon olägenhet upkommer deraf, att de
Ordinarie Professorer, som väljas, möjligen
äro Prester. De äro i alla fall särskildte
representanter för Academien. Jag tillstyr¬
ker derföre bifall till den nu föredragne
nya redactionen pag. 14, men afslag dere¬
mot å den sednare pag. 25, enär den fram¬
deles till pröfning förekommer.-
Ilerr Cederschjöld: Man har anmärkt,
att ConstitutionsUtskottets vid sista Riks¬
dag afgifne 2:ne förslag till redactionsfor-
ändringar af i3 §. 2 Morn. Riksdagsord¬
ningen stå i någon strid med hvarandra,
och det kan icke nekas, att desse förslag,
sorn blifvit afgifne jaå olika tider, ej kun¬
na stå tillsammans. Men då här endast är
fråga om en förändring af ordet lige till
vare berättigadej finner jag den vara af så
ringa betydenhet, att något afseende derå
ej hör göras, utan att redactionen kan med
ali trygghet afslås. I våra Grundlagar nytt¬
jas ordet åge på mångå ställen, i stället
för skolaj men på andra åter blott för att
uttrycka en medgifven rättighet. Alt det¬
ta sistnämnde förhållande här äger rum,
kan tydeligen skönjas af 16 §. Riksdags-
Den 26 Februarii f. m.
Ordningen. Ty när Lagstiftaren ansett an¬
geläget, att bestämma en skyldighet för nå¬
gon Corporation, bar han äfven utsatt nå¬
got vite för underlåtenheten, men så är
icke förhållandet med Universiteten. Riks¬
dagsordningen 16 §. bestämmer ansvaret
för Prosteri, Stad eller Härad, som un¬
derlåter att ställa Fullmägtig. Så länge Uni-
versiteterne der icke nämnas, måste man
derföre förstå stadgandet i i3 §., såsom en
blott rättighet, icke såsom skyldighet att
sända Riksdagsmän. Ty om meningen va¬
rit, att pålägga Universiteten en sådan skyl¬
dighet, hade man väl icke underlåtit att
intaga den i 16 §., för att blifva så myc¬
ket säkrare om skyldighetens upfyllaude.
Jag tillsyrker således afslag å den nya re-
dactionen.
Grefve Posse: Sedan jag nyss yttrade
mig, har min upmärksamhet ytterligare blif¬
vit fästad derpå, att de tvänne olika re-
dactions-förslagen pag. 14 och pag. a5, angå
samma Moment af i3 §.; hvarom jag förut
misstog mig. Då det således icke lärer gå
an att antaga det ena, och förkasta det
andra, linner jag mig nödsakad frånträda
mitt förra tillstyrkande, och nu begära af¬
slag på båda de nya redactionerne.
Friherre Cederström: Olikheten i de
båda redactionsförslagen härrör endast från
bristande correc.tur, hvilket kan inhämtas
Den 26 Fe b r u a r i i f. ra.
197
af ConstilutionsUtskottets vid sista Riksdag
afgifne Memorial i iimnet, som igenfinnes
sid. 243 i 3:dje Samlingen af Bihanget till
RiksStåndens Protocoll. Deraf synes klart,
att Utskottet då endast åsyftat ett förslag
till förtydligande af §:n, genom förändring
af ordet äge till vare berättigade. Men
genom misstag vid redigeringen har man
förglömt att iakttaga den redan förut före-
slagne förändringen, att valbarheten skulle
utsträckas från blott de verldslige Faculte-
lerne till alla ordinarie Professorer.
Herr von Hartmansdorff': För min del
instämmer jag med Herr Grefve De la Gar¬
die, att den gamla redactionen, som in¬
skränker valet till de verldslige Faculte-
ternej är bättre; emedan de Professorer,
som äro Prester, eller tillhöra Theologiska
Faculteten, kunna i alla fall väljas för si¬
na Pastorat. Det är väl sant, att en Pro¬
fessor af de verldslige Faculteterne äfven
kan vara Prest, och, om han har preben¬
de, blifva såspm Kyrkoherde vald af Stif¬
tets Presterskap; men meningen med Uni-
versiteternes representationsrätt har väl va¬
rit, att män, som tillhöra det lärda Stån¬
det, utan att vara Prester, äfven skulle blif¬
va representerade, och detta ändamål vin¬
nes säkrare, om valet alltid sker ur de
verldslige Faculteterne. Jag skulle således
vördsamt tillstyrka, att redactions-förslaget
pag. 14 alslås, men att deremot den nya
>
198 Den 16 Februarii f. m.
redactionen pag. 25, sorn med bibehållan¬
de af det gamla stadgandet, rörande de
verldsliga Faculteterne, förändrar ordet eige
till vare berättigade antages. Derigenom
bibehålies det gamla rigtiga stadgandet om
sjelfva representationen, och undvikes den
hiltills varande tvetydigheten, huruvida
stadgandet innebär en befallning eller blott
tillåtelse för Universiteten, att skicka Riks¬
dagsmän.
Friherre Ehrenborgh, Casper Willielm:
Jag har endast begärt ordet för att fästa
upmärksamheten på en irring, som bär un¬
der discussionen upstått i så måtto, att man
ansett ConstitutionsUtskottets båda redac-
tionsförslag vara framställde, såsom tvänne
olika alternativer. De uttrycka tvänne åt¬
skiljde principer, som likväl icke utesluta
hvarandra. Redactionsförslaget pag. 14 bär
afseende på frågan om de ofrälse Ståndens
representation, och innefattar den hithö¬
rande förändringen i i3 §. Riksdagsord¬
ningen, hvarigenom Universitetens rätt att
välja skulle utsträckas från Professorerne af
de verldslige Faculteterne till alla Ordi¬
narie Professorer. Den pag. 25 föreslagne
redactionen har deremot blott till syfte¬
mål ett förtydligande af §. genomförändring
af ordet åge tilt vare berättigade. Dessa
förslag hafva således intet samband med
hvarandra, och jag ser intet hinder, att anta¬
Den 26 Februarii f. m.
J99
ga ettdera eller båda, alltefter som man
behagar.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Jag delar så mycket hellre Friherre Ehren-
borghs mening, alt ConstitutionsUtskottets
afgifnc arne förslag till redactionsförändrin-
gar i i3 §. 2 Mom. Riksdagsordningen an¬
gå 2:ne af hvarandra oberoende principer,
den ena med afseende på förändring af or¬
det eige till vare berättigade, och den an¬
dra med afseende på valbarhetens utsträck¬
ning från de verldslige Faculteternes till
alla Ordinarie Professorer, som båda för¬
slagen på samma dag under sista Riksdag
allemnades af ConstitutionsUtskottet. Bå¬
da äro underskrifne den 24 September, och
ankommo till RiksSlånden den 3 October
1823. Det synes således klart, att meningen
varit, det Förslagen skulle serskildt discute-
ras och afgöras, ulan att man genom beslutet
rörande det ena, skulle vara bunden i af¬
seende på det andra. Ty det kunde hän¬
da, att de sotn önskade valbarheten ut¬
sträckt tili alla Ordinarie Professorer, an-
sågo ordet äge innebära en skyldighet, och
således icke gillade den andra föreslagne för¬
ändringen, och så tvärtom.
Herr Cederschjöld: Jag har blott begärt
ordet för att anmärka, att jag sjelf begått en
irring, genom förvexling af de tvänne ser-
skildte förslagen, så att hvad jag nyss ytt¬
1 oo
Den 26 Februari i f. m.
rade, rörer redactionsförslaget pag. 25, men
icke den nu ifrågavarande redactionen pag,
i4- Här är blott fråga, huruvida de från
Universiteten valde Riksdagsmännen ovil¬
korligen böra tillhöra de verldslige Facul-
teterne; och detta tror jag är ganska nyt¬
tigt, för att åstadkomma inom PresteSfcån-
det en upblandning med annat, än blott
Theologer. Jag roedgifver väl, att ända¬
målet ofullkomligt vinnes genom det ifråga¬
varande stadgandet, emedan inom de verlds-
liga Faculteterne äfven finnes Professorer,
som äro Prester, och således ändock kun¬
na väljas. Men intensionen bör åtminsto¬
ne uttalas, och jag tillstyrker derföre att
bibehålla den gamla redactionen.
Friherre Cederström: Lika med dem,
som afstyrkt antagandet af den förändring
i i3 §. 2 Mom. Riksdagsordningen, att val¬
barheten skulle utsträckas till alla ordina¬
rie Professorer, tror äfven jag det vara nyt¬
tigt, att Universitetens representanter ej
äro Prester, och tillstyrker derföre för min
del afslag å den 1111 förevarande nya redac¬
tionen. Om redactionsförändringen pag.
25 nu äfven skall afgöras, tillstyrker jag
likaledes afslag derå, emedan jag tror med
PresteStåndet,, att ordet äge här bör tilläm¬
pas i betydelse af skall.
Herr <von Hartmansdorff: Vid genom¬
läsning af ConslitutionsUlskoltets vid sista
Den 16 Februari! f. m. aoi
Riksdagen i ämnet afgifne Utlåtanden, finner
jag Friherre Ebr-enborghs och Grefve Gyl-
denstolpes åsigt riktig, att nemligen de tvän-
ne redactionerne innehålla tvänne af hvar¬
andra oberoende förslag, hvilka bordt åt¬
skiljas. Men jag anser som ett fe! i nuva¬
rande ConstitulionsUtskotts redaclionsåt-
gärd, alt icke förslaget sid. 25 blifvit up-
ställdt framför förslaget sid. i4; ty i den
ordningen inkommo förslagen vid förra Riks¬
dagen, så att dåvarande ConstitutionsUt-
skotts Memorial N:o 54 angår förändringen
af ordet äge till vare berättigade, och N:o
55 förändringen till Ordinarie Professorer
i stället för Professorer frän de verldsli-
ge Faculteterne. Jag skulle derföre tro
det vara riktigast, om Herr Grefven och
LandtMarskalken först framställde till af¬
görande förslaget sid. 25. Hvad Friherre
Cederström anfört, att PresteStåndet ansett
ordet äge betyda detsamma som skola,
liar jag mycken anledning att draga i tvif¬
velsmål, emedan jag bestämdt vet, att Up¬
sala Academie skickat blott en fullmägtig,
men säkerligen blifvit af PresteStåndet ålagd
att skicka tvänne, i fall äge bordt tydas
med skola.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard:
.lag anser frågan, om en förändring af i3
§. Riksdagsordningen vara af den beskaf-
fenhet, att med dess afgörande gerna kan
npskjutas, till dess de vid denna Riksdag
202
Den 26 Februari i f. m.
väckte frågor om en allmän representations¬
förändring förekomma.
Grefve Frölichj David: I anledning
af Herr von HartmansdorfFs begäran, att
man skulle upskjuta afgörandet af den nu
ifrågavarande delen af nya redactionen till
i3 §. 2 Mom. Riksdagsordningen, intilldess
den andra delen deraf, som finnes pag. 25
blifvit afgjord, får jag förklara, att jag icke
anser detta vara rätta methoden. Ty, på
sätt här redan af flere Talare blifvit an¬
märkt, angår den nu under öfverläggning
varande redactionen endast frågan, huru¬
vida alla Ordinarie Professorer kunna väl¬
jas, eller blott de, som tillböra de verlds-
liga Faculteterne, oell denna fråga är helt
och hållet skiljd från den andra, huruvi¬
da man vill ändra ordet äge i §:n till va¬
re berättigade. Frågorne kunna således be¬
handlas helt och hållet serskildt från hvar¬
andra, och för min del tillstyrker jag af-
slag på den första.
Friherre Boije, Fredrik: Jag förenar
mig med de värde Ledamöter, som yrka
afslag å den nu ifrågavarande redactions-för-
ändring uti 2 Mom. i3 §. Riksdagsordnin¬
gen, af det skäl, att jag finner den nya
redactionen obestämd, då der står Ordi¬
narie Professorer, såsom motsats af Pro¬
fessorer från de verldslige Faculteterne,
som finnes i den gamla redactionen. Jag
Den 26 Februarii f. ra. 2o3
hemställer om det kan tagas för gifvet, att
en Ordinarie Professor ovilkorligen skall
hafva större kunskaper och mera skicklig¬
het, att vara Riksdagsman, än en Extraor¬
dinarie Professor. Jag anser det således
sorn ett fel i den nya redactionen, hvilket
redan gifver tillräcklig anledning till afslag,
att enligt densamma ingen Extraordinarie
Professor skulle kunna väljas.
Herr Cederschjöld: Jag föreställer mig,
att det blir så mycket nödvändigare, att
afslå den ifrågavande nya redactionen, sorn
det i alla fall blir af nöden, att ett nytt
förslag upgöres i afseende på de reglemen-
tariske föreskrifterne. Om Theologiska Fa-
cultetens Professorer ej kunna väljas, så
kan fråga upstå, huruvida de böra deltaga
i kostnaden för underhållet åt Universite¬
tens Riksdagsmän. Det torde ock böra be¬
stämmas, huruvida de Extraordinarie Pro-
fessorerne och öfrige Tjenstemännen skola
deltaga i valet, jemte flere reglementariske
föreskrifter; hvarföre jag anser bäst, alt man
bibehåller den gamla redactionen, till dess
man får ett nytt fullständigt förslag till re-
dactionsförändring.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition lill bi¬
fall af den föreslagne nya redactionen.
Ropades Nej.
204
Den 26 Februarii f. m.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken hem¬
ställde,"om Ridderskapet och Adeln fann för
godt, att, med ogillande af den förevaran¬
de nya redactionen af 2 Mom. i i3 §. Riks¬
dagsordningen, bibehålla den gamla redac¬
tionen oförändrad, så vidt den angår be¬
stämmandet, att Universitetens utsedde Riks¬
dagsmän skola vara Professorer från de
verldslige Faculleterne.
Bifölls.
<4§-
([Tillägg af ett 6:te Mom. vid samma
6:0 Ofrälse Manufadur ister och Fa¬
briksidkare på landet vare berättigade att
förena sig med närmaste stadj för att der,
i män af erläggande stadsafgifter , deltaga
i Riksdagsmannavalen, och jemväl sjelfve
kunna till Fullmägtige för Staden väljas ,
sedan en sä beskaffad förening, minst tre år
före den till Riksdagens öpnande utsatta
dag, oafbrutet ägt rum.
Denna redaction blef, uppå gjoid pro¬
position, af Ridderskapet och Adeln bifallen.
*4 §•
(Tillägg af ett jule Mom. vid samma
7:0 Utom Fahlu Bergslag, äge ock de
öfrige Bergsbruken, hvarunder inbegripas
alla af Styrelsen öfver Bergverken privi-
Den 26 Februarii f. m.
20 5
legierade Inrättningar, till förädling af
Mineral-Rikets producter, /«o/ra j/g
JBorgareStändet utse Fem Fullmägtige, sorn
ej till annat RiksStänd höra och ej någon
beställning i Rikets tjenst innehafva, o(h
hvarvid, med förbehåll af den i 18 x§\ alla
Christna Trosförvandter tillerkända val-
rätt, i öfrigt ingen må välja, om han ej
valbar är. Med valen förhålles sålunda,
att Styrelsen öfver Bergverken bör, när
Riksdag inträffar, upgöra grunderna för
denna representations-rätt, efter värdet af
förra årets tillverkning, beräknadt, för
jerntillverkningen, efter det för Hammar-
skatts-jernet årligen bestämda pris, och för
annan tillverkning, efter det medelpris,
hvartill Kongl. Maj:t och Kronan försäl¬
jer den deraf in natura utgående tionde el¬
ler skatt, samt, i fall någon af desse för¬
ädlingar icke skulle kunna hänföras till
någotdera värdet, efter det i Hufvudsta-
den allmänt gångbara pris. Sedan Sum¬
man af alla tillverkningarnes sammanräk¬
nade värden härigenom blifvit utrönt, samt
huru stort värde, i följd deraf, svarar
mot en Fullmägtig, fördeles Bergsbruken
i fem ValDistrict, af passade efter orter¬
nas lägen, och sä att i det närmaste ett
på tillverkningsvärdet grundad t, mot en
Fullmägtig svarande röstetal må inom hvar¬
je Val-District finnas. Falen skola ske in¬
för den Magistrat inom Val-Districtet, som
Styrelsen öfver Bergverken, genom Kontin■»
2o6
Dea 26 F e b r u a r i i f. m.
gens Befallningshafvande i Länet, derom
anmodar, och å den dag, som för hvarje
Val-District af samma Styrelse härtill ut-
sättes, och genom dess försorg inom Di-
strictet allmänneligen kungöres; börande
Styrelsen tidigt före valet låta tillställa
den inom hvarje District valförrättande
Magistraten behörig längd öfver alla inom
Districtet valberättigade, samt hvars och
ens röstetal, utfördt i Riksdaler, efter till¬
tillverkningsvärdet: Och må ingen å den¬
na längd uptagas, som icke minst tre är
före den dag, dä Riksens Ständer, enligt
Riksdagskallelsen, skola sammanträda, va¬
rit Bruksägare i Riket, eller der idkat an¬
nan sådan näring, som hörer till föräd¬
lingen af Mineral-Rikets producter. De
väljande, som genom förenämnda kungö¬
relse till valförrättningen kallas, afgifve
sina röster efter Riksdaler-talen af deras
tillverknings-summor, antingen personligen,
eller medelst befullmägtigade Ombud, men
alltid med slutna sedlar, så beskaffade,
som i yt §. stadgas: Och röste hvarje väl¬
jande blott pä En i Districtets ValLängd up-
förd person, hvadan ock denna Längd bör
före valet, till de väljandes efterrättelse,
upläsas.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard,
npläste följande:
Rörande mina anmärkningar vid de till
i4 §. Riksdagsordningen föreslagne tillägga
Den 26 Februari i f. m.
af arne Momenter, utbeder jag mig på för¬
band Ridderskapets och Adelns tillgift fol¬
den vidlyftighet, som i anseende till äm¬
nets vigt jag ej kunnat undvika. Då mina
åsigter äro lill dem båda lika, gäller, i
händelse Ridderskapet och Adeln skulle be¬
haga discutera hvardera tillägget serskildt,
min härefter yttrade mening för båda i ge¬
men samt hvar och en i synnerhet.
Uti en tid, som denna, då folket kän¬
ner så väl sine skyldigheter som rättighe¬
ter, är det fåfängt, att längre hindra deni
från erhållande af de sednare, så vida man
vill fordra af dem upfyllande af de förre.
Det måste förefalla hvarje sannings- och
frihets-vän förunderligt — ja! till och med
obilligt, att i ett land der hvarje medbor¬
gare deltager så väl med sin person, som
med sin egendom, till Landets försvar; det
blott skall vara vissa MedborgareClasser til¬
låtit medgifva bevillning af penningar och
lif, på hela massans bekostnad. Att, för¬
medelst gamla prrerogativer, söka hindra i
ett samhälle den förmögnare — ja — kan¬
ske den mäst uplysta MedborgsClassen från
deltagande i en rättighet, till hvilken den
enligt natur och folkrätt är authoriserad,
är detsamma, som att bålla ett gäsnings-
ämne förborgadt, som snart eller sent bo¬
tar att spränga banden på det kärl, hvar¬
uti det hålles våldsamt inspärradt. Sven¬
ska folket, på uplysningens bana vida avan-
208 Den 26 Februarii f. m.
ceradt framför flere andra Nationer, tål och
fordrar bibehållandet af en fullkomlig Natio-
nalfrihet. Hvad Svensken tänker, det kän¬
ner han, och om han ej får yttra sin tanka,
sin rättmätiga fordran, så lifvas så mycket
starkare begäret hos honom, att komma i
åtnjutande deraf. Emot jemna ansträng¬
ningar, för hvilka ingen gräns tyckes fö¬
rete sig, kan nationen eller den stora mas¬
san, som skall utgöra desse åligganden,
väl någon gång göra sina reciprocjua for¬
dringar gällande. Inom gränsen af sundt
omdöme ligger obestridligt, att den Med-
borgsCluss, hvilken i ett Constitutionelt
Land, der folket äger beskattnings-rättcn,
och som drygast känner tyngden af en Be¬
villning, äfven bör höras och lenina sitt
samtycke dertill.
Således och då ej kan motsägas, att
Ståndspersoner, Bruksägare, Manufacluri-
ster, Fabriksidkare samt Jord- och Hus¬
ägare på Landet och i Städerne, som till
intet PiiksStånd höra, utgöra den Medbor-
gareClass, som genom sina bidrag drygt
deltager i Statens bördor; så böra äfven de
i stället för att vara uteslutne från Repre-
sentations-rättigheten, äga om ej den be¬
tydligaste, åtminstone en stor del deri.
Länge har allmänna rösten yttrat desse på
billighet och folkrätt grundade fordringar,
men hitintills har dess önskningar i intet
af-
Den 26 Februarii f. m. 209
afseende velat godkännas. Tidens anda ytt¬
rar sig för ratt och billighet, och hvarje
fordran, stödd på sådune grunder, måste
nödvändigt upnå sitt mål. — Ja — jag an¬
ser till och med half-mesurer vara vida
sämre, än inga. Likasom det är säkert, att
en halflärd menniska är vida dåligare och
mera inbillsk, än en olärd och rakt okun-
110g. Med dessa mina åsigter, och då ge¬
nom de 2:ne föreslagne tilläggen hela ofräl¬
se StåndspersonsClassen skulle represente¬
ras af endast några få personer, i förening
med ett redan organiseradt RiksStånd, nöd¬
gas jag för min del förklara, att jag ej kan
antaga det project, som de 2:ne tilläggen
innehålla.
Herr von HartmansdorffAugust: Uti
det nu ifrågavarande förslaget till förän¬
drad representation, som af sista Riksda¬
gens ConstitutionsUtskott blifvit framställdt,
finner jag tvänne omständigheter, på grund
af hvilka jag anser förslaget icke böra bi¬
fallas. — Meningen måtte vä! vara, att in¬
föra i vår representation sådane medbor¬
gare, sorn förut ej varit representerade.
Men visst är, att ingen näring för närva¬
rande representeras till den grad, som Bergs-
handteringen, hvilken har representanter
inom alla 4 Stånden, under det att åtskil¬
liga andra näringar knappast representeras
i något Stånd. Bergshandteringens medlem-
14 H. i4
2io Den 26 Februarii f. m.
mar äro ock merändels de rikaste, magli-,
gaste och mest ansedde här i landet, hå¬
de inom RiksStånden, Statsförvaltningen och
menigheterna. Jag finner derföre behofvet
icke påkalla, att ännu ytterligare öka den¬
na närings öfverhand tagande inflytande,
och i allt fall ser jag intet skäl, att före¬
na hennes representanter med BorgareStån-
det. Dess medlemmar sysselsätta sig egent¬
ligen med varuförädling och handel. Jern-
bruksPatronen deremot med råämnens fram¬
bringande. Borde han val, för det att han
sysselsätter sig med mineral-rikets produc-
ter, hafva större rätt att skicka Fullmägti-
ge i BorgareStåndet, än TegelbruksPatro-
ner, som göra likaledes, eller Sockerbruks-
Patroner, hvilka mera äro varuförädlare,
och derföre snarare borde tillhöra Borgare-
Ståndet, eller framför ägare af hvilken nä¬
ringsidkare på landet som hälst.
L
Den andra omständigheten, hvarvid
jag fästat mig, är, att, enligt våra hittills
för öfrigt gällande grundförfattningar, re¬
presentation i vårt land icke åger rum ef¬
ter förmögenhet, utan efter personliga egen¬
skaper. Hvarje sjelfägande Skattebonde är
valbar och väljande, utan afseende på, hu¬
ruvida han äger ett större eller mindre
Hemmantal. Likaså i Städerne: hvarje Hand¬
lande eller Handtverkare, som är sin egenj
kan välja och väljas, utan afseende på stör¬
re eller mindre förmögenhet. I Preste-
Den 26 Februarii f. m.
211
Ståndet finnes ingen skilnad mellan röster¬
na hos Kyrkoherden från det största eller
minsta Pastorat; och Kiskoppen har inom
Ståndet icke mera att säga än Commini-
stern. Så har äfven inom Ridderskapet
och Adeln den fattigaste samma rösträttig¬
het, som den rikaste. Denna grundsatts
är ock efter mitt omdöme väl afpassad hos
ett fattigt folk, som genom sin förmögen¬
het intet förmår, men som deremot så of¬
ta utmärkt sig genom den personliga dug¬
ligheten hos sina Konungar och enskildt»
medborgare. Den afvikelse från denna gam¬
la grundsats, som förslaget innehåller, an¬
ser jag derföre oriktig, och tillstyrker på
sådan grund afslag å den ifrågaställde re-
daclionen.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarshalken tillkännagaf, att Plenum
lomme kl. ^ till 6 i eftermiddag att fort¬
sättas.
Herr Tham, Wolrath: Att Borgare-
Ståndet, i anledning af dess ringare per¬
sonal, och rättigheten för flere Städer att
förena sig om en Fullmägtig, behöfver för¬
stärkas, har ingen Riksdag så tydligt åda¬
galagt, som denna, då BorgareStåndet va¬
rit nödsakadt invälja åtskilliga Ledamöter
i flera Utskott på en gång, hvarigenom ar¬
betets gång förhindras. Detta synes mig
redan vara ett tillräckligt skäl, att med
211
Den sfi Februari i f. m.
BorgareSlåndet förena sådarte personer af
kunskaper, som dermed kunna förenas.
Hvad det skäl beträffar, som Herr von Hart¬
mansdorff anfört, att det ej skulle vara
passande, att förena tillverkaren af råäm¬
net med dem, som sysselsätta sig med dess
förädlande, kan jag ej finna, att ett sådant
skäl förtjenar något afseende. Jag skulle
tvärtom tro det vara ganska nyttigt, orri
man kunde förena de olika intressena hos
tillverkaren och förädlaren. Tillfället till
ömsesidig uplysning torde förekomma mån¬
ga onyttiga strider, så vida man får anta¬
ga, att förnuftet skulle blifva rådande. I
afseende på det skäl emot förslaget, som
blifvit hämtadt från det företräde man trott
sig finna vara gifvet åt Bergshandteringens
idkare, torde jag blott få erindra, att i det
nästföregående föreslagne 6:te Mom. af r4
§., som Ridderskapet och Adeln redan bi¬
fallit, bar tillfälle blifvit lemnadt åt alla
ofrälse Manufacturister och Fabriksidkare
på landet, att förena sig med närmaste Stad
i val till RiksdagsFullmägtig. Till denna
klass kunna räknas Sockerbruksägare, Pap¬
persbruksägare m. fl. på landet. De äro
således icke uteslutne. Hvad sluteligen an¬
går det inkast att förslaget, emot gällande
grundsatser, skulle afse förmögenhets-in-
tresset; kart jag icke deri finna uttryckt,
att de förmögnaste uteslutande skola väl¬
jas. Man har förutsatt, att de klokaste sko¬
la väljas, utan afseende på förmögenheten j
Den 26 Februarii f. ni.
2l3
men om de förmögnaste jemväl äro de klo¬
kaste, ser jag intet ondt uti, att de väljas.
Är åter förhållandet motsatt, eller förmö¬
genheten icke förenad med skicklighet, så
har man öppet tillfälle, att stanna med sitt
val på annat håll. Jag tror derföre det
ifrågavarande förslaget vara ganska nyttigt
så väl för BorgareStåndet, som för hela
landet, för att tillvägabringa den nödiga
förstärkningen, och få ett annat intresse
rådande än det, som nu genom invalda Em¬
betsman kan vilja göra sig gällande. Jag
tillstyrker således bifall å förslaget. Om
BorgareStåndet sjelf ej skulle finna sig be¬
låtet med förslaget, lärer detsamma väl der
blifva afslaget; men jag anser Ridderska-
pet och Adeln icke böra lägga hinder i vä¬
gen för de förbättringar i vår representa¬
tion, hvilka föreslås och kunna antagas.
Friherre Cederström, Jacob: Jag an¬
håller att RiddarhusSecreteraren ville up-
tysa, om och på hvad sätt ifrågavarande
förslag blifvit afgjordt i de öfrige Stånden.
Undertecknad RiddarhusSecreterare tili—
kännagaf, att ifrågavarande förslag hvilade
på bordet hos BorgareStåndet, men blif¬
vit bifallet af Preste- och BondeStånden.
Friherre Cederström: I afseende på
sjelfva frågan om ofrälse Bruksägares re¬
presentationsrätt, får jag, med anledning af
Ilerr von Ilartmansdorffs yttrande, fästa
Den 26 Februarii f. ra.
upmärksamheten derpå, att Riksens Stän¬
der äro representanter af Svenska Folket,
såsom de kallas i 1 §. Riksdagsordningen,
men icke representanter för serskilte ka¬
ster, ehuru de blifvit utbildade af sådane.
Då nu således, vid fråga om representan¬
ter till BorgareStåndet, eller hvilket Stånd
som helst, ändamålet endast kan vara att
föreslå uplyste och besutne medborgare
till deltagare i Lagstiftningen, anser jag
det vara förmånligt, att, genom bifall till
ConstitutionsUtskottets förslag, lemna in¬
träde i representationen äfven för ofrälse
Bruksägare. Ty det är af vigt, att kunska¬
per inom representationen finnas i hvarje
Statshushållningsgren. Jag tillstyrker der¬
före bifall å förslaget; öfvertygad att om
BorgareStåndet äfven bifaller detsamma,
skall ett stort steg vara gjordt till förbätt-
ring af vår representation.
Herr LagerhjelmPehr: Den grund-
satts att inrätta representationen efter na¬
turen af den sak medborgaren tillverkar,
vare sig råämne eller fabrikat, lärer vara
svår, 0111 icke omöjlig, att här i Sverige ge¬
nomdrifva. Den dertill erforderliga ord¬
ning och bestämdhet de särskilda yrkena
emellan finnes icke. BorgareStåndet är för
närvarande till personalen ganska svagt,
och detta blir med våra Städers nuvarande
tillstånd svårt att afhjelpa. Det består dess<-
utom till största delen af Borgmästare; och
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
2l5
mig synes mindre lämpligt, att Embets-
männen skola ensamt afgöra Riksdagsfrå-
gorne. I ConstitutionsUtskoltets förslag in¬
går ej heller jernhandteringen ensamt, utan
enligt ordalydelsen alla af Styrelsen öf¬
ver Bergverken privilegierade Inrättningar
lill förädling af MineralRikets producter.
Sannt är val, att andra Inrättningar fin¬
nas, sorn här icke kro nämnde, men kan¬
ske hordt vara det. Till ex. Sockerbru¬
ken; de äro dock merändels anlaggde i Sta¬
el erne , och således redan förut represente¬
rade. Men Pappersbruken och Glasbrukeu
lyda under CommerceCollegium, och in¬
begripas icke i förslaget. Jag medgifver
derföre, att förslaget i sjelfva sättet är ofull¬
komligt; men det synes dock vara ettsteg
till förbättring af vår representation, som
kan utföras, utan att störta hela den nuva¬
rande byggnaden. På grund häraf tillstyr¬
ker jag bifall å förslaget, helst en ytterli¬
gare utsträckning af stadgandet sedermera
med lätthet kan vinnas.
Herr von Hartmansdorff: Jag skulle
önska, att mina motståndare ville låta mig
vederfaras samma rättvisa, som jag gör
dem, att nemligen tro, det de upriktigt me¬
na hvad de säga, och att således inga svep¬
skäl eller förhatliga uttryck om Kaster och
dylikt måtte framställas.
Man har sagt, att BorgareStåndet be-
höfde förstärkas. Derom har Conslilulions-
Den 26 Febr 11 nrii f. m.
Utskottet sökt draga försorg genom ett an¬
nat medel, sorn igenfinnes sid. 26 i dess
förslag till ny redaction af 4 Morn. i4 §•
Riksdagsordningen, der det bestämmes, lui¬
ru många Fullmägtige Städerna ovilkorligen
böra sända, för att .skaffa så stor perso¬
nal, som erfordras.
Man bar ock sagt, att enligt förslaget
intet binder finnes för Bruksägare, att väl¬
ja de fattigare. Jag bestrider ej detta; men
grunden för valrättigheten utgår dock från
Riksdalertalet af förmögenheten, eller till¬
verkningsvärdet.
Sluleligen har man äfven påstått, att
BorgareStändet skulle vara bättre samman¬
satt, om det, i stället för Borgmästare, ha¬
de Brukspatroner från landet till medlem¬
mar. Möjligtvis är Borgmästares myckenhet
inom BorgareStåndet icke för detsamma för-
delagtig. Men för det att ett fel redan fin¬
nes i Ståndets sammansättning, bör man
ej tillägga ännu ett annat; och i alla fall
tror jag en Brukspatron kunna vara lika
mycken frestelse underkastad, som en Borg¬
mästare. Om den sednare vill hafva en
domsaga, så kan den förre åstunda en Wa-
saOrden, en titel eller något dylikt. Man
kan ej så noga veta, i hvilka olika skepnader
den onde Frestaren visar sig för den ena,
eller den andra. Men säkert törde vara,
att han icke uteblifver för någon. Den me¬
. \
Den 26 Februarii f. ro. 217
ningen, att nian genom Brukspatronernas
inträde i BorgareStåndet skulle få klokare
representanter, än nu, lemnar jag i sitt
värde. Men vi hafva dock redan sett, hu¬
ru det tillgått vid sådane allmänna sam¬
mankomster, som varit öpna ej mindre för
Brukspatroner, än för alla andra samhälls¬
klasser, till ex. då fråga förevar om up-
lösningen af Allmänna BrandförsäkringsVer-
kets StadsFond. — Hvilka voro de, som
der förde ordet? Utmärkte sig der någon
enda Talare, som icke redan tillhörde an¬
tingen Riddarhuset eller BorgareStåndet,
sådant det nu är, eller något annat Stånds
representanter? Jag tror derföre icke, att
den föreslagne tillsatsen i representationen
skulle medföra någon stor vinst.
Öfverlemnande åt hvar och en att fat¬
ta sitt beslut, såsom honom godt synes,
har jag dock ansett för min pligt att öp¬
pet uttala min Öfvertygelse. Vore här frå¬
ga om en helt ny representation, så skul¬
le jag måhända anse förslaget böra mätas
efter andra grunder, men alt inympa ny¬
heter på den gamla, afstyrker jag. En så¬
dan inympning var votering per Capita i
Utskotten. Hvad, har man vunuit derpå?
Utan tvifvel äro olägenheterna större, än för-
delarne.
Hans Ecccellence Herr Grefven och
LandlMar skalken gjorde proposition lill bi¬
2l8
Den 26 Februarii f. m.
fall af den föreslagne redactionen af ett
^:de Mom. i 14 §- Riksdagsordningen.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Rosenquist begärde votering.
Herr Rothlieb, Carl Fredrik, anhöll
att få förena sig med Herr von Hartmans¬
dorff, dock utan att yrka votering.
Friherre Boije, Ludvig: Jag upträ-
der icke med något anspråk att verka på
den värde Ledamot, som begärt votering;
men jag hemställer till honom sjelf, hu¬
ruvida han anser granlagenheten bevarad
genom yrkande af afslag på ett stadgande,
hvaröfver BorgareStåndet, hvilket frågan
egentligen rörer, ännu icke beslutat, och
om han icke således skulle vilja afstå från
sin begäran, så mycket heldre, som vid
svaret på den framställde propositionen Ja
hördes mycket starkare än Nej. Jag an¬
håller, att Herr Grefven och LandtMarskal-
ken täcktes framställa till den värde Le¬
damoten, huruvida han ej skulle finna för
godt, att frånträda sin begäran om votering.
Grefve Frölich, David: Såsom alter-
tift förslag, hvarigenom votering kunde und¬
vikas, hemställer jag, om icke frågan kun¬
de hvila, lill dess den blifvit afgjord i
BorgareStåndet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Jag hemställer, om icke den värde Leda¬
Den 26 Februari i f. m.
mot, sorn begärt votering, skulle vilja up~
skjuta dermed, till dess det genom en för¬
nyad proposition blifvit utrönt, om icke
pluralitetens mening genom ett bestämdare
Ja eller Nej låter böra sig. Ehuru jag för
min del ej kan instämma i Herr von Hart-
mansdorffs åsigt i öfrigt, erkänner jag lik¬
väl, att jag icke väntar, det desse uplapp-
ningar på representationen skola leda till
de resultat man tyckes lofva sig. Men jag
skall likväl gärna gå in på att bifalla det
ifrågavarande förslaget, ifall Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes ånyo fram¬
ställa proposition derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, i anledning
af derom framställd önskan, ansåg Hans
Excellence sig böra hemställa lill Herr Ro¬
senquist, huruvida han behagade afstå från
sin begäran om votering.
Herr Rosenr/uist: Om det är Herr Gref-
vens och LandtMarskalkens samt Ridderska-
pets och Adelns unanim a önskan, så vill jag
gerna afstå från min begäran om votering.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan den
Ledamot, som begärt votering, numera der¬
ifrån afstått, finge Hans Excellence tillkän¬
nagifva, att, efter hvad Hans Excellence
fattat, hade vid Ridderskapets och Adelns
220
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
svar på den af Hans Excellence nyss fram¬
ställda proposition Ja öfverröstat Nej; till
följd hvaraf Ridderskapet och Adeln bi¬
fallit den föreslagne redactionen af ett 7
Mom. i 14 §* Riksdagsordningen.
*5 §•
Allmogen i hvart Härad välje — —
— — — af BondeStåndet en, inom Hära¬
det boende och besuten, Krono-, Krono¬
skatte-, Frelse- eller FrelseSkatteHemmans-
ägare, hvilken —. — —■
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard'.
Den föreslagne förändringen i i5 §. Riks¬
dagsordningen är i min tanka af så liten
vigt, att dermed väl kunde dröjas, till dess
frågorne om en allmännare förändring i
vår representation förekomma. Det är bätt¬
re, att bibehålla det gamla, än alt stycke¬
vis ändra i saker af så liten consequence.
Friherre Cederström, Jacob : Förslaget
till ny redaction af i5 §. Riksdagsordnin¬
gen skulle, om det antages, medföra den
följd, att äfven Frälsebonde, ehuru ingen¬
ting annat, än ett tjenstehjon, kunde blif¬
va vald till representant, hvilket icke är
förenligt med grunderne för representatio¬
nen. Jag anhåller för öfrigt om uplysuing
af RiddarhusSecreteraren, huru BondeStån¬
det afgjort denna fråga.
Den 26 F e b r 11 a r i i f. m.
221
Herr Tham, Wolrath: Jag tror, alt
den siste värde Talaren misstagit sig, dä
lian af den föreslagne redactionen till i5 §.
Riksdagsordningen velat draga den slutsats,
att äfven Frälsebonde skiille kunna väljas
till representant. I §:n står uttryckligen,
att den valde skall vara en inom Häradet
boende, besuten Krono-, Kronoskatte-,
Frälse- eller Frälseskatte Hemmansagare^
således icke en, som är Bonde åt en an¬
nan. Det må visserligen bero på Bonde-
Ståndet att afgöra frågan, såsom närmast
rörande detta Stånd. Men då hvar och en
äger rättighet att besitta hvad jord som
hälst, hemställer jag, hvarföre icke en Bon¬
de, som äger FrälseHemman, skall vara li¬
ka berättigad, som en SkatteHemmansäga-
re, att välja och sjelf blifva vald lill Riks¬
dagsman, om han har sine medbröders för¬
troende. Jag kan ej inse något skäl här¬
emot. Tvärtom skulle det vara nyttigt för
de öfrige; ty så länge Frälseägarne ej kun¬
na deltaga i valen, äro de ock frikallade
från deltagande i kostnaden för Riksdags-
Fullmägtiges underhåll. Förslaget är så¬
ledes både i ekonomiskt afseende förmån¬
ligt, och i andra hänseenden rättvist. Jag
tillstyrker derföre bifall derå.
Grefve Posse, Arvid: Förekommen af
Herr Tham, förenar jag mig med honom,
och får blott tillägga, att erfarenheten äf¬
ven visat olämpligheten af inskränkningen
222
Den 26 Februarii f. m.
i det gamla stadgandet. I Skaraborgs Län
har det handt, att en af de mest utmärk¬
te Bönderne, som de Öfrige allmänt ön¬
skade till RiksdagsFullmägtig, ej kunde väl¬
jas, blott derföre att han var Frälsellem-
mansägare.
Undertecknad RiddarhusSecreterare till-
kännagaf, att BondeStåndet afslagit ifråga¬
varande redactionsförslag, men att de öf¬
rige Stånden bifallit detsamma.
Friherre Boijej Ludvig: Principen för
den föreslagne nya redactionen af i5 §.
Riksdagsordningen tyckes innefatta mera li¬
beralitet, än det gamla stadgandet. Om
BondeStåndet, genom en inskränktare åsigt
af saken, nekat att emottaga den fördel
man velat erbjuda detsamma, synas vi icke
böra förena oss deruti. Jag anhåller, att
BondeStåndets beslut ej må påföras oss, så¬
som en regel för vårt handlingssätt.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
instämmer med Herr Tham, och tror att
det föreslagne stadgandet om FrälseHem-
mansägares valbarhet till Ledamöter i Bon¬
deStåndet är så mycket lämpligare, som
det i Södermanland, och på andra orter,
finnas flere Härader, hvilka nu hafva svårt
att bekosta Fullmägtige till Riksdagarne i an¬
seende till mängden af FrälseHemmansäga-
re, hvilka, så länge de äro uteslutne från va¬
len, äro befriade från deltagande i Riksdags¬
Den 26 Februarii f. ra.
223
männens underhållskostnad. Jag instämmer,
äfven deri, att BondeStåndets beslut, ej bör
hindra Ridderskapet och Adeln, att göra
hvad Ståndet för sin del finner rätt vara.
Uppå Hans Excellences Herr Gr ef¬
vens och Landt Mar skalkens derom gjorde
proposition, blef den föreslagne nya redac-
tionen af 15 §. Riksdagsordningen utaf Rid¬
derskapet och Adeln antagen.
17 §. 2 Mom. sista Punkten.
— Dessa medel skola för Bqygare-
Ståndet af Magistraterna, och hvad serskildt
beträffar Bergsbrukens Fullmägtige, af de
Tjenstemänsom Bergsutskjlderna uptaga,
samt för BondeStåndet — —
Herr Tham_, Wolrath: Sedan Ridder¬
skapet och Adeln redan antagit det före¬
slagne tillägget af ett 7:de Mom. i 14 §.,
lärer deraf blifva en följd, att äfven den
nu ifrågavarande nya redactionen af 17 §.
Riksdagsordningen, som står i sammanhang
dermed, bör antagas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMärskalken gjorde proposition till bi¬
fall af den föreslagne nya redactionen;
hvilken proposition med Ja besvarades.
19 §. sista Punkten.
— afgående post öfversända. Öf¬
ver de val till Riksdagsmän för Borgare-
2^4 Den 26 Februarii f. m.
Ståndetj som inför vissa Magistrater af
Bruksägare anställas, må besvär jemväl
anföras hos Konungens Befallningshafvan¬
de i det Länj der valet blifvit förrättadt.
Klagomål öfver val till Riksdagsmän
af Preständet ingifvaSj för Stiften hos
Consistorierne, samt för Universiteten och
VetenskapsAcademien hos Konungen; och
följes dervid i öfrigt — — — —.
Dessa båda redactionsförslag blefvo,
uppå derom gjorde särskildte propositio¬
ner, af Ridderskapet och Adeln gillade.
23 §. förra Punkten.
Fullmagterna böra — — efter
föregånget ordentligt val, N. N. (Tor Pre-
steStåndet ifrån N. N. Stift j Universitet el¬
ler Academie) (för BorgareStåndet ifrån
N. N. Stad, eller från Bergsbruken inom
N. N. ValDistrictf) (för BondeStåndet •—
Denna redaction blef, på derom gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln an¬
tagen.
22 §. sednare Punkten.
— Fullmagterna underskrifvas: Pre-
steStåndets, /ö> Stiften och Universiteten
af vederbörande Consistorierj och för Ve-
tenskapsAcademienj af dess Prcesps; Bor¬
gare-
Den 26 Februarii f. m.
t
225
gareStåndets yb7* Städerne, af Magistraten
och Äldste; för Bergsbruken, valför¬
rättare Magistraten inom hvarje District,
och för Fahlu Bergslag, af GrufveRätten och
Hvilken redaction, uppå derom fram¬
ställd proposition, af Ridderskapet och
Adeln bifölls.
ConstitutionsUtskottets förslag till smär¬
re redactions-jemkningar , föranledda af det
inom Utskotten införda omröstningssätt.
Regerings Formen.
56 §. 1 Mom. sista Punkten.
Blifva åter något Stånds tankar
• — — — hvilka genom samfäld om¬
röstning , skiljaktigheterna förena
Herr Ribbing, Arv(d: Jag hemställer,
om det icke vore bäst alt företaga-alla de
föreslagne redactionsförändringarne i an¬
ledning af det förändrade omröstningssät-
tet i Utskotten på en gång, så att propo¬
sition ej behöfde framställas på hvar och
en serskildt.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Jag har blott begärt ordet för att fästa
Ridderskapets och Adelns upmärksamhet
derpå, att något beslut öfver den nu ifrå¬
14 H. • i5
226 Den a6 Februai’ii f. m.
gavarande redacttonen af sista punkten i
3 Mom. 56 §. RegeringsFormen icke kan ta¬
gas, utan i sammanhang med pröfningen
af det förslag till förändrad redaction af
samma §. jemte 81 §. RegeringsFormen,
hvilket längre fram förekommer pag. 20 i
den serskildt tryckte upgiften på föreslag-
ne Grundlagsförändringar. Ty i den sist¬
nämnde redactionen är föreslaget, att he¬
la 2 Mom. i 56 §. mätte försvinna. Jag
skulle derföre tro det vara bäst, ifall Herr
Grefven och LandtMarskalken finner så lämp¬
ligt, att man tills vidare ginge förbi 56 §.
2 Mom. sista punkten. Men alla de öfri¬
ge redactionsförslagen, i anledning af det
förändrade omröstningssättet i Utskotten,
kunna, på sätt Herr Ribbing föreslagit, fö¬
retagas till pröfning på en gäng.
Hans E.rccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderska-
pet och Adeln fann för godt att låta med
pröfningen af den föreslagne nya redactio¬
nen till sista punkten i 2 Mom. af 56 §.
RegeringsFormen anstå, intill dess den i
ett sammanhang föreslagne redactionsförän-
dringen af 56 och 81 §§. RegeringsFormen
till pröfning förekommer.
Ropades Ja.
69 §. 5 Punkten. v.,
— — — Detta serskildta Utskotts Leda-
D*n 26 Februarii f. m. 337
möter röste sedermera samfäldt, med slut¬
na sedlar, — —- —
Denna redaction blef, uppå gjord pro¬
position, af Ridderskspet och Adeln antagen.
97 §. 2 Punkten.
— — — Desse Electorer skola samfäldt,
först medelst slutna sedlar — —
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition till
bifall af d enna redaction; hvilken proposi¬
tion med Ja besvarades.
io3 §. 3 Punkten.
I deri ordning 69 och 97 §§. fö¬
reskrifva, röste samtlige Ledamölerne, man
för man, med slutne sedlar, —
Denna redaction blef, uppå derom gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln god¬
känd.
108 §. 4 Punkten.
.— — .— Desse Comitterade skola väljas af
Riksens Ständer, genom 6 af hvarje Stånd ut¬
sedda samfäldt röstande, Electorer.
Hvilken nya redaction, uppå gjord pro¬
position, af Ridderskapet och Adeln antogs.
Uplästes och lades på bordet Kongl.
Maj:ls i dag ankomne och till innehållet
i5*
558 Den iG Februari i f. m.
här ofvan i Protocollet intagne tvänne Nå¬
diga Propositioner och tvänne Nådiga Skrif-
velser till Rikets Ständer.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åt
skiljdes klockan £ till 3 eftermiddagen.
In lidera Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den 26 Febr. 182.9.
Plenum kl. half till Sex Eftermiddagen
Herr Virgin, Arvid, hade inlemnat
följande, som uplästes:
Vid Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkande N:o 3i, anhåller jag
att, i och för hvad som rörer Slitnings-
penningar för Soldatens egna arbetskläder,
vördsamt få göra några anmärkningar.
Jag kan ej dela Utskottets åsigt i det¬
ta fall.
Jag utgår från den princip, att Soldaten
ej kan åläggas sjelf hålla sig med arbets¬
kläder i Kronans tjenst. Denna princip,
(Irvars rigtighet ej lärer kunna bestridas)
consequent drifven, fordrar alt vid hvarje
Den 26 Februarii e. m.
229
arbets-station, nödige arbetskläder för Sol¬
datens räkning finnas att tillgå; — men
detta skulle allt för mycket öka de för öf¬
rigt nogbetydlige oberäknade utgifter, som
i allmänhet vidlåda vissa företag inom vårt
Fädernesland. Jag vill derföre ej gå så
långt, men jag anhåller och hoppas vörd¬
samt, att något afseende måtte fästas å Sol¬
datens rätt i detta fall; ty med ali möjlig
känsla för Subordinationen vet jag ej hvad
som kan hindra Soldaten säga sig ej hafva
några egna arbetskläder att disponera i Kro¬
nans tjenst, och då tror jag man skulle få
vidkännas en betydligt större utgift, än
den billigheten nu fordrar.
Utskottet säger, att man får tillskrifva
Soldatens egen misshushållning och vårds¬
löshet, om han ej, vid hemkomsten från
ArbetsCommendering, medför betydlig ar¬
betsförtjenst. Lika med Utskottet tror jag
visserligen, att bushållning här, som i an¬
dra fall, gör hvad den kan; men jag ber
få erindra att, om än Götha Canal häri gör
ett förmånligt undantag, tillfället till en
sådan högre arbetsförtjenst ej är allom gif-
vit. Alla kunna ej vara Handtverkare, Sten¬
huggare, Murare &c. — ibland fås ej be¬
ting — ibland äro de mindre lönande —
och skulle äfven i denna väg någon större
behållning kunna ernås, så sker det ofta
med ytterliga kroppsansträngningar för alt
a3o
Den 26 F e b r u a r i i e. m.
åtminstone hafva något qvar till hustru och
barn efter nära £ års bortovaro.
Jag har ej ofta varit commenderad vid
Canal- eller dylika arbeten, men af perso¬
ner, hvilka ej öfverdrifva sina upgifter,
har jag hört, att Soldaten vid afmarchen
från Arbetsstationen ofta der, såsom odug¬
lig, qvarlemnar den klädning han i full¬
komligt godt Stånd hemifrån medtog.
Men oberoende af alla dessa conside-
rationer, oberoende af en hög eller låg af¬
löning, af kläders mer eller mindre slit¬
ning, yrkar jag, såsom princip, att Solda¬
ten ej kan åläggas sjelf hålla sig med ar¬
betskläder i Kronans arbeten, (och af så¬
dan natur måste alla vara, dit Soldaten
beordrasatt således någon skälig ersätt¬
ning bör honom lemnäs; — att denna er¬
sättning måste bestämdt skiljas från deri
andra aflöningen, så att Soldaten tydligen
fattar, att han tillgodonjuter en sådan slit-
ningspenning, ty det är godt och väl, att
man nu säger den vara inbegripen i dags¬
penningen, — jag ursägtar gerna Solda¬
ten, om han med i3 sk. 4 r:st- B:co per
dag för släparbete ej kan få detta i sitt huf¬
vud — hur vackert ordres derom än må
låta.
Jag anhåller, att Utskottet måtte taga
Motionerne i detta ämne i vidare öfvervä¬
gande, och vördsamt, att dessa mina an¬
Den 26 Februari i e. m.
a3t
märkningar måtte till Utskottet blifva re¬
mitterade.
Uppå af Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken gjord proposi¬
tion, blef Herr Virgius Memorial, innefat¬
tande anmärkningar vid EkonomiUtskottets
under N:o 3i afgifne, och den 16 sisllidne
Februarii f. m. återremitterade Betänkande,
i anledning af väckte frågor om Arbets-
Commenderingars uphörande m. m. äfven
till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskot¬
tet remitteradt.
Herr Danckwardt., Magnus Georg j ha¬
de inlemnat ett så lydande Anförande:
I anledning af de anmärkningar, Herr
Törnebladh framställt mot Kongl. Majlis
Nådiga Proposition om en Ny StängselFör-
ordning, och hvilka anmärkningar den i5
sisth Jan. till Lag- och EkonoiniUtskot-
ten remitterades, anhåller jag att få anföra
följande:
Att ingå i någon vidlyftig vederlägg¬
ning af hvad Herr Törnebladh yttrat till
stöd för den satts, alt Inägor böra hålla en¬
sam hägnad mot Utägor, anser jag öfver¬
flödigt. Det måste väl vara en skyldighet
för ulmarksägaren, att allalia sina kreatur
från andras åker och äng; och kan detta i
yårt Land ske utan genom stängsel, derest
232
Den 26 Februari i. e. m.
icke annu större tunga skall honom föror¬
sakas? När ägaren af åker och äng efter grö¬
dans inbergsel släpper sina kreatur derå i
bete, då gagnas bägge sidorna till betes¬
mark, och då är det äfven dennes pligt att
afhålla sina kreatur från den andras ut¬
mark; då måste förhållandet dem emellan
vara lika. Att utmarksägaren har nytta
af stängseln, måste således få anses gif¬
vet, fast nyttan för honom icke är så stor,
som för ägaren af åker och äng. De af Herr
Törnebladh anförde skäl mot den ifrågava¬
rande föreskriften gälla ännu mer emot den
först 1802 stadgade och oklandrade prin¬
cipen, att Skog och Utmark, ovilkorligt skall
stänga mot Skog och Utmark utan allt af¬
seende på den större eller mindre nyttan
deraf för den ene eller andre, eller om
marken ens till betesmark begagnas.
Ehuru Herr Törnebladh nu frångått
sin vid det nya Lagförslagets granskning år
1825 i LagComiteen yttrade tanka om lämp¬
ligheten af deltagande till hälften i stäng¬
seln emellan In- och Utägor inbördes, har
han icke nu upgifvit någre skäl för den
motsatta mening, dertill han öfvergålt; el¬
ler att nuvarande stängselgrunder äga fö¬
reträde. Någon vederläggning kommer så¬
ledes icke i denna del i fråga. Men Herr
Törnebladh har sökt kullkasta de skäl, sorn
LagComiteen för sitt förslag bland annat,
velat hemta dels af våra äldre Lagar, dels
Den 26 Februarii e. m.
2^3
af den gällande SlängselFörordningen i Dan¬
mark. Herr Törnebladh säger nemi. först,
att den grund, hvarpå stadgandet i Land-
skapslagarne om deltagande i stängsel till
hälften hvilade, att nemligen endast för Iu-
ägör borde hägnas, men skog och utmark
vara frie, skulle genom Lagförslagets anta¬
gande komma att förfalla, och det gamla
Lagbudet förlora sin fordna lämplighet, då
för andre än lika beskaffade ägor skulle i
hägnad dem emellan tagas del. Jag kan icke
för min del inse rigtigheten af detta reso-
nement; ty om det är rätt att inägor hålla
halfva stängseln mot inägor, och utägor hälf¬
ten mot utägor, måtte icke rigtigheten här¬
af i dessa delar vara bruten derigenom, att
man stadgar, det utägor skola hålla hälf¬
ten, eller, som i den Kongl. Propositionen
föreslås, j- mot inägor, hvilket är en annan
fråga, som visserligen icke står i 0vilkor¬
ligt sammanhang med den förra. — Der¬
näst anser Herr Törnebladh, att ett miss¬
tag ligger i LagComiteens citation af Dan¬
ska SlängselFörordningen den 23 April 1781,
”enär den verkligen skulle stadga hardl-
kornet såsom delningsgrund för mellanhäg-
nad inom By, och att det endast vore vid
framdeles skeende utskiftningar, som emel¬
lan Byar, gårdar och lottägare, hvilka ut¬
gå af Fäladskapet; skall tilldelas halfva
hägnaden åt hvardera efter gradering; och
skall skälet dertill uttryckas i Danska La¬
gen sålunda, att det sorn ena året är fälad,
234
Den 26 februari i e. m.
blir andra året gärde. Detta förhållande,
som inom Sverige skulle vara sällsamt och
nästan endast i Skåne inträffa, styrkte Herr
Törnebladhs mening, att en sådan Lag blott
för Skånska slättbyggden vore lämplig.” —
Hvad nu de Danske Lagarne om hägnad
angår, så förhåller det sig sålunda, att För¬
ordningen den i3 Maij 1776 stadgade, att
hägnad, vare sig emellan Nabobyers mar¬
ker eller för utskiftade lotter, skulle för¬
delas på vederbörande Byar och enskilde
jordägare i hvar By, serskildt i förhållan¬
de till hvar bys hardtkorn. Denna liägna-
dens fördelning efter hardtkorn befanns i
utöfningen medföra många besvärligheter
och tvister. Den blef derföre uphäfd ge¬
nom Kongl. Förordningen den 23 April
1781, efter hvars 10 §. ingen, ”sorn dädan¬
efter blef utskiftad, kunde påläggas mer än
half hägnad om sin lott. Den hägnad der¬
emot, som de i samfällighet förblifvande
jordbrukare fingo att underhålla, vare sig
om utskiftade lotter eller gammal vid ut-
skiftningen oförändrad hägnad, hvilken icke
angick utskiftningen eller dem, som blefvo
utskiftade, skulle så väl som den hägnad,
hvilken var uprättad efter 1776 års För¬
ordning, framdeles underhållas efter hardt-
kornet, så vidt icke frivillige föreningar om
en annan delningsgrund kunde tillvägabrin-
gas, hvilka Landthushållnings-Comiteerne
skulle söka att åstadkomma, och Konungen
lofvade att understödja med penningar, då
Den 26 Februarii e. m.
235
förändring var i fråga af de hägnadsdelnin-
gar, efter hardtkornet, som enligt 1776 års
Förordning skedt.” — Berörde 1 1 års
Förordningen ogillade således den gamla
stängselgrunden hardtkornet., och stadga¬
de, sorn LagComiteen säger, för framtiden
hägnadens delning till hälften vid alla ul-
skiftningar; men för Byar, som blefvo 1
samfällighet, fortfor den förra delningsgrun-
den efter hardtkornet, derest Byamännen
icke på den nya grunden frivilligt ingin-
go. Inom sjelfve byarne fanns likväl icke
någon egentlig mellanstängsel emellan ägor-
ne såsom oskiftade, och en sådan kunde
således icke der, mera än hos oss i Teg-
skiftslag, komma i fråga. — Samma För¬
ordning är likväl, som LagComiteen anfört,
uphäfven genom Kongl. Förordningen den
29 October 1794* hvilken nu gäller som
allmän StängselLag för Danmark, och deri
berörde hufvud princip om stängsel-fördei-
ning till hälften är ännu ytterligare ut¬
tryckt, samt erhållit en vidsträcktare til¬
lämpning. Den lyder i i4 punkten sålun¬
da: ”Vid uprättande af ny stängsel skall
vid intet tillfälle tagas annat än hälften,
utan afseende på, antingen utskiflningen
är gammal eller ny, eller om det är mot
hufvudgårdsjorden hägnaden upsättes eller
ej, eller hvad Förordning om deltagande
i hägnaden gällande varit, då utskiftningen
skedde; ej heller derpå, om för en del år
sedan på det ställe, der hägnaden uprättas
236
4
Den 26 F e b r u a r i i e. m.
skall, har varit stängsel, eller hvem då up-
förde eller underhöll den. Deremot skola
de, som förblifva i samfällighet, inbördes
taga del i nytt så väl som i gammalt hägn,
som efter ofvannämnde stängselgrund kan
tillkomma de med hvarandra i samfällig¬
het liggande jordbrukare att underhålla, ef¬
ter det hardtkorn de äro matrikulerade till,
eller, så framt allas andel i den inhägna¬
de lotten på annat sätt vore bestämd, ef¬
ter den andel en hvar har i samma lott.
Andra gärdesgårdar skall en hvar af desse
framdeles underhålla, likasom hittills.” —-
Det blir således häraf klart, att stängsel-
grunden, då delning af ägorne i en sam¬
fällighet skett, är hälften för och mot alla
dem, som äro utskiftade; men de, som lig¬
ga qvar i öppen samfällighet, kunna icke
deltaga i det halfva hägnet mot de utskif¬
tade, utan efter hardtkornet, och emellan
de i samfällighet varande kommer, såsom
ofvananfördt är, någon stängsel icke egent¬
ligen i fråga, då deras ägor ligga oskiftade
i Byalag. Förhållandet är således i det he¬
la detsamma här, som föreslaget blifvit i
den nya SlängselFörordningen för vårt Land.
— Att den Danska StängselLagen icke gällt
för Norrige, härrör deraf, att Norrige först
1821 erhållit Lag om jords utskiftande och
således ej ännu känt behofvet af de nya
grunder för stängselhållning, som af såda-
11 e lagar förr eller sednare blifva nödvän-
dige följder.
,Den 26 Februari i e. m.
Detta Anförande torde till Lag. samt
Alllmänna Besvärs- och Ekonomiutskotten
få remitteras.
Remitterades till Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten.
Fortsattes den i förmiddagsplenum fö-
rehafde pröfning af de, uti Constitutions-
Lftskottets den 3 sistlidne Januarii aflåtne,
och den 5 i samma månad på bordet lag-
de, Memorial omförmäldte, sedan sista Riks¬
dag hvilande Grundlagsändringsförslag.
ConstitutionsUtskottets förslag till smär¬
re redactionsjemkningar, föranledda af det
inom Utskotten införda omröstningssätt.
Riksdagsordningen.
62 §. i Punkten.
Skola Riksens Ständer tillsätta — —
— — hvilke röste per capitaom de af
plena till antalet bestämde Förmyndare,
Denna nya redaction blef, uppå Hans
Excellence Herr Grefvens och LandtMar-
skalkens derom gjorde proposition, af Rid¬
el erskapet och Adeln bifallen.
63 §. 2 Mom. 2 Punkten.
— Desse Electorer skola samfäldt>
först medelst slutna sedlar, —
- , • \ • ' . ' * "V"/ '
238 Den 2.6 Februarii e. ra.
Denna nya redaction blef, uppå gjord
proposition, afRidderskapet och Adeln gillad.
64 §■ 3 Punkten.
— — — I den ordning, — — — — rö¬
ste samtelige Ledainöterne, man för man,
med slutna sedlar, —
.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken gjord proposition blef
denna nya redaction af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
65 §. 2 Punkten.
— — — Desse Comitterade — —
röste samfäldt. —
Hvilken nya redaction blef, uppå gjord
proposition, bifallen.
73 §. sednare Punkten.
— — — Skulle detta försök till jemk¬
ning — — — — hvilke, samfäldt röste
Och blef denna nya redaction, uppå
gjord proposition af Ridderskapet och Adeln
gillad.
Partiella och af hvarandra oberoende
Förslag.
Regerings Formen.
37 §.^
Konungen äger att i Adligt Stånd up-
Den 26 Februarii e. ra.
a3g
lioja Män, som genom trohet, tapperhet
och dygd, lärdom och nitiska tjenster, gjort
sig af Konungen och Riket synnerligen för¬
tjent». Konungen må jemväl såsom belö-
ning för stora och utmärkta förtjenster, till¬
dela Adelsmän Friherrlig och Frilierrar
Greflig värdighet.
Ej må Adelskap eller Friherrlig eller
Gref ig värdighet, som hädanefter förlänas,
tillfalla flere, än den, hvilken adlad eller
uphöjd blifvit, och, efter hans död, i rätt
nedstigande, led efter led, hans äldste man¬
liga Bröstarfving af äldsta grenen, samt^
efter dennas utgång, Stamfadrens närmaste
manliga afkomling af då lefvande äldsta
slägt-gren, och så vidare. Om, genom arf,
Adligt Stånd tillfaller den, som redan blif¬
vit deruti sjelf uphöjd , eller genom när¬
mare arf insatt, uphör hans eget Adel¬
skap, så framt detta icke är af högre vär¬
dighet, i hvilken händelse Stamfadrens Adel¬
skap öfver går till närmaste slägt-gren: fin¬
nes ingen sådan, utsloclme ätten. För¬
klaras någon sitt Adelskap förlustig, till¬
faller detsamma den, som dertill, enligt här
stadgade grunder, närmast berättigad är.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å den föreslagne nya redactionen, hvil¬
ken proposition med Ja besvarades.
azfo Den 26 Februarii e. m.
56 och 81 SS-
56 §. Allmänna frågor, som uti Rik¬
sens Ständers Plena — antaga eller
ock alldeles förkasta.
(Hela andra Momentet uteslntes, men
de i ämnet nödiga föreskrifter tilläggas vid
8, §.)
81 §. Denna RegeringsForm samt Ri¬
kets — — — och möjliga att verkställa.
Inkommer till Riksens Ständer Con-
stitutionsUtskottet med något förslag till
Grundlagsändring, må Riksens Ständer kun¬
na derom vid samma Riksdag öfverlägga,
men icke besluta. Göras i Plena icke an¬
märkningar mot Utskottets förslag, hvite
det, såsom ett Riksens Ständers Utlåtande,
till nästa Riksdag. Göras åter emot för¬
slaget anmärkningar, förvises de, som hvar¬
je RiksStånd särskildt förklarar utgöra
dess gemensamma tankar, till Constitutions-
Utskottet, hvilket åligge att meningarne i
möjligaste måtto till ett helt utlåtande sam¬
manjemka,, och, om oförenliga skiljaktighe¬
ter yppats, deni till behandling hos Riks-
Stånden derjemte anmäla. Sammanstämma
nu dessa i ett utlåtande, hvite det till näst¬
kommande Ständers pröfning. Finnas åter
något Stånds tankar i en eller flere delar
stridande mot de öfrigas, och fogar sig ej
samma Stånd efter dem, varde, för slutlig
jemk-
Den 26 Febriiarii e. ra.
jemkning, ConstitutionsUtskottet förstärkt
till ett antal af Tjugu personer från hvarje
Stånd, hvilka, genom samfälld omröstning,
med iakttagande af hvad 53 Riksdags- '
Ordningen, till undvikande af paria vo-
ta, stadgar, bestämme Riksens Ständers
Utlåtande, för att, dymedelst, f ullständigt
beredt, hvila på sätt ofvan sagdt är. Öf¬
ver de sålunda till afgörande vid nästa
Riksdag hän skjutna förslag, skall då en¬
dast kunna med Ja och Nej beslutas; och
öfverlemne RiksStänden de af dem enhäl¬
ligt antagna förslagen, genom sina Tal¬
män, till Konungen, med begäran att Han
ville Sitt bifall dertill, gifva. Konungen
inhämte hela StatsRådets tankar deröfver,
tage secla?i sitt beslut, och meddele Rik¬
sens Ständer å Rikssalen sitt samtycke, el¬
ler ock de orsaker, för hvilka Han icke
samtycker till deras åstundan.
Vill Konungen hos Riksens Ständer —
— — till Konungen genom deras Talmän.
Om vid Riksdag, då Grundlagsfrågor
lagligen kunna afgöras, ytterligare npskof
föreslås, må det ej ega rum, utan Konun¬
gens och alla Fyra RiksStånderis samman¬
stämmande beslut.
' . * .
Grefve Frölich, David: För min del
måste jag afstyrka Ridderskapet och Adeln,
atf intaga det nya förslaget. Jag kan vis-
*4 H. 16
242 Den 26 Fe br uar i i e. m.
scrligén icke känna, huruvida 1 Sop års Lag¬
stiftare, eller, i fall det tillkommit sedna¬
re, huruvida de Lagstiftare, sorn infört det¬
ta stadgande, låtit det inflyta i afsigt, att
åstadkomma någon reciprocitet emellan Ko¬
nung och Ständer, i afseende på ändringar
i Grundlagen. För närvarande finnes en
sådan reciprocitet, och 56 §. föreskrifver,
att när förslag inkommer från Konungen
till RiksSlånden eller ConstilutionsUtskot-
tet, Utskottet deröfver skall afgifva ett mo-
tiveradt Utlåtande, hvilket åter kan upta-
gas till öfverläggning, ehuru icke till be¬
slut, förr än vid kommande Riksdag; men
likväl med Ståndens gemensamma tankar
deröfver kan återremitteras till den ver¬
kan, som dervid anförda nya skäl och er-
indringar kunna medföra, och hvilket bor¬
de hafva den verkan, alt ConslitutionsUt-
,skottet borde förändra sitt förslag i enlig¬
het dermed. Efter det nya förslaget åter,
skulle en sådan proposition lill ändring i
Grundlagen, som komme från Konungen,
undergå en helt annan och vida mera sum¬
marisk behandling, anett förslag, som kom¬
me från Rikets Ständer. Det skulle bli
möjligt, att vid ett förslag, som komme
från Konungen, skulle Utskottet måhända
jag säger måhända, af ordalydelsen finna
det förbjudet ätt fälla något annat omdö¬
me deröfver, än ett enkelt, omotiverade
till- eller afslyrkande. I så naken form
skulle det då komma till Rikets Ständer,
Den 26 Februarii e. m. 243
hvilka icke ägde att deröfver öfverlägga,
utan blott förklara frågan hvilande lill nä¬
sta Riksdag, för att då hesvaras med Ja
eller Nej, d. v. s. utan någon föregående
discussion. Jag hemställer, om sådant vo¬
re rådligt, då man ser, huru svårt det är
att återföra till det rätta misstag, hvilka
en gång blifvit gjorda. Jag ber nu blott
få erinra, burn ConstitutionsUtskoltet vid
denna Riksdag tolkar denna §. I frågan
om ändring i 21\ §. Riksdagsordningen, har
ConstitutionsUtskottet i sitt sista Utlåtande
yttrat: ”Förslaget är Konungens, icke Ut¬
skottets. Det måste bestämdt lill- eller af-
”styrkas. Utskottet äger icke rätt deruti
”tillstyrka modificationer eller afstyrka dess
”antagande till Grundlagsenlig beredning.”
Jag förstår visserligen icke rätt delta ut¬
tryck; men så mycket förstår jag likväl, att
det varit Utskottets tanka, att det icke till¬
hör Utskottet att yttra sig motiveradt om en
proposition, som kommer från Konungen.
Häruti ligger för mig elt skäl, att yrka
afslag på den nya redactionen, och ehuru
jag medger, att någon slags stridighet nu
finnes emellan 5.6 och 81 §§., tror jag lik¬
väl, att det är vådligare att bibehålla den
56 sådan den är, än att öfverflytta den till
början af den 8i, och bibehålla den i dess
första Moment, hvilken mesur skulle hafva
till påföljd, att ställa Konungens Proposi¬
tioner och Ständernas förslag i så särskilda
16*
Den 26 Februarii e. m.
categorier, att de måste få en helt olika
behandling.
Friherre CederströmJacob: Föreva¬
rande förslag innefattar egentligen icke nå¬
got annat, än att till enhet bringa ett stad¬
gande, som nu finnes i tvänne särskilde §§.
af Grundlagen. Någon större rätt är der¬
igenom icke beredd den ena eller andra
Statsmagten. En värd Talare har ansett
reciprociteten emellan Konung och Ständer
derigenom förloras. Jag skulle väl vilja
veta, huru han skall förklara ett sådant *
yttrande. När Rikets Ständer sins emel¬
lan hafva öfverlagt, öfverenskommit och
beslutat om en Grundlagsförändring, och
den öfverlemnas genom Talmännen till Ko¬
nungen, har han icke ägt tillfälle, att der¬
vid göra några anmärkningar. Nu, då Ko¬
nungen framställer till Ständerna ett för¬
slag, så är, enligt 81 §:s behandling, reci¬
prociteten, i stället för rubbad, som den
värde Talaren säger, återförd till jemnhet;
den nemligen: att Konungens förslag, med
ConstitutionsUtskottets till- eller afstyrkan-
de, hvilar i sin helhet till nästa Riksdag,
då Rikets Ständer, i afseende på beslutet,
hafva samma rätt, som Konungen, när de¬
ras utarbetade förslag till honom inkom-
„ ma. Frågan är således helt enkelt den:
bor den stridighet få förblifva, som nu är
emellan 56 och 81 §§., eller bör den, en¬
ligt hvad ConstitulionsUtskottet föreslagit.
Den 26 Febru a l ii e. 111. 345
*
försvinna genom öfverflyttande af det ifrå¬
gavarande momentet till 81 §. För niia
del anser jag denna sak så klar, att icke
mycket olika tankar derom böra kunna upsla.
Herr Hjertaj Gustaf: Skillnaden emel¬
lan den gamla och nya redactionen inne¬
bär väsendtligen, att, enligt den sednare,
Konungens Propositioner icke kunna un¬
derkastas afslag första gången de föredra¬
gas hos Ständerna, emedan en återremiss
deraf är omöjlig. Efter det sätt vi haft
den lyckan att finna 56 §. tolkas vid den¬
na och förra Riksdagen, är det nu möjligt,
att Ståndet kan återremittera en Kongl. Pro¬
position, om det finner betänkligheter der¬
vid. Om åter den nya redactionen anta-
ges, kan detta icke mera äga rum. Då kun¬
na Ständerna icke i något fall hindra för¬
slaget att blifva livilande till nästa Riks¬
dag. Denna sak anser jag af den vigt, att,
sedan vi nu varit så lycklige få praktiken
för oss, är det bättre bibehålla de. ofull-
kornliglieter, som i gamla redactionen fin¬
nas. I alla fall torde det vara öfverflö¬
digt, att häröfvér vidare bråka, våra hjer-
nor, emedan BondeStåndet, sorn nu för li¬
den föregår oss med godt exempel i så
manga saker, redan afslagit* den nya re¬
dactionen, så att någon ändring i den gam¬
la icke kan upstå.
Grefve Frölich: Jag har alldeles icke
sagt, alt recipro.citelsförhållandet är i allo
246 Den 26 Fe b raar ii e. m.
stÖrdt genom den föreslagna redactionen,
utan endast i åtskilliga delar. Då t. ex. i.
afseende å ett förslag, sorn göres af en¬
skild Riksdagsman, ConstitutionsUtskottet
är pligtigt att motivera sitt Utlåtande, samt
Stånden berättigade att derom öfverlägga
och till ConstitutionsUtskottet förvisa sina
anmärkningar, skulle tvertom förhållandet
med hvarje proposition från Konungen blif¬
va, att icke något motiveradt Utlåtande til 1-
vägabragtes i Utskottet, utan blott ett en¬
kelt till- eller afstyrkande, och vidare, att
Ståndens anmärkningar icke kunde få den
påföljd, att såsom deras gemensamma tan¬
kar förvisas till Utskottet. Hvad Herr Hjer¬
ta yttrat, skulle jag be i så måtto få rätta,
att åtérremiss väl icke kan hindras i anled¬
ning af enskilta anmärkningar, som fram¬
ställas af Ståndets Ledamöter, men att någon
remiss af anmärkningar, såsom utgörande
Ståndets gemensamma tankar, icke kan äga
rum; och jag får då blott erinra Ridderska-
pet och Adeln, huruledes, då frågan om 24
§. Riksdagsordningen förevar, Herr Gref¬
ven och LandlMarskalken fann 56 §. böra
förstås och tillämpas. En dylik behand¬
ling vöre omöjlig efter det nya förslaget,
emedan man då finge tvänne serskildta be¬
handlingssätt för Grundlagsändringar, hvar¬
af det ena skulle begagnas, när frågorne
väckas af enskifte Riksdagsmän, och det an¬
dra, när de framställas af Konungen. Jag
Den 26 Fehr u a r i i c. in.
fortfar således alt anhålla, det de nya re-
dactionerne malte afslås.
Friherre Cederström: Det har blifvit
anfördt, att en Kongl. Proposition för när¬
varande han återremitteras till Constitu-
tionslltsholtet, och redactionsförändringar
deruti vinnas, eldigt den i 56 §. nu be¬
fintlige föreskrift. Under medgifvande der¬
af frågar jag, hy ad vinnes väl derpå an¬
nat, än att Konungen sättes i belägenhet,
att å sin sida nödgas afslå förändringen,
i händelse han icke finner den derigenom
gjorde jemkning lämplig. Den rätt hvarje
Ledamot har, att, då Konungen afger en
Proposition om någon Grundlagsändring,
vända sig med sina anmärkningar dervid
directe till ConstitutionsUtskottet, står ju
i alla fall alltid öppen, äfvensom att afUt-
skottet få ett Utlåtande, öfver hvilket Stån¬
den äga, att i sin ordning öfverlägga, och
vid följande Riksdag besluta. Det blir då
lätt att afgöra, hvilketdera man bör bifal¬
la. Är det Konungens förslag, blir det ge¬
gast lag genom Rikets Ständers antagande,
är det den enskilte Riksdagsmannens, for¬
dras dertill Konungens sanction. Hvad har
väl då vunnits genom denna stridighet mel¬
lan §§:ne, som utan olägenhet kan rättas.
Herr Hjerta: Jag ämnar icke besvara
det motskäl Friherre Cederström framställt,
emedan skillnaden emellan §§. lätt kan ses,
248
Den 26 Februarii e. m.
blott man läser dem, men jag tror, att Con-
stitutionsUtskottet äfven i ett annat afseen¬
de dragit försorg, att de nya redactionerne
icke kunna bifallas. Detta skäl består utaf
en betydlig omening i redactionen af 81 §.
Der står nemligen: Inkommer till Riksens
Ständer ComstitutionsUtskottet med något
förslag till Grundlagsändring, må Riksens
Ständer &c. Jag förstår mig icke på, om
bär menas, att ConstitutionsUtskottets för¬
slag äfven skulle angå sådan Grundlagsän¬
dring, som blifvit af Konungen föreslagen.
Då bar visserligen Friherre Cederström rätt;
men jag skulle icke tro det, emedan detta
finnes behandlad t såsom ett serskildt fall i
§. Denna angår helt och hållet Kongl.
jLxei/iisser.
En annan omständighet af stor vigt
hindrar äfven antagandet. Då Constitu-
tionsUtskottet nu skall förstärkas, sker det
genom val af RiksStåndens plena. 56 §.
lyder nemligen så här: ”Blifva åter något
”Stånds tankar, i någon eller några de-
”lar skiljagtige från de öfriges, och sam-
”raa Stånd sig icke efter de öfrige fogar;
”varde ConstitutionsUtskottet, genom val
"af RiksStåndens plenatill slutlig jemk¬
ning förstärkt” &e. &c. Enligt denna re-
daction skola Ståndens plena förstärka Ut¬
skottet, I den nya redactionen åter står:
”Finnas åter något Stånds tankar i en el-
”ler flere delar stridande mot de öfrigas,
Den a6 Februari i e. m.
^49
”och fogar sig ej samma Ständ efter dem,
”varde, för slutlig jemkning, Constitutions-
”Utskottet förstärkt till ett antal af 20 per¬
soner från hvarje Stånd” &c. &c. Der
står icke, att dessa val skola ske i Stån¬
dens plena. Om det hände den olycka,
att Eiectorerne i början af Riksdagen blif¬
vit illa valde, skulle man icke hafva någon
resourse vid slutet af en Riksdag, i fall
det förstärkta Utskottet skulle utses genom
dessa Electorer, utan man nödgades då
blindt underkasta sig följderne deraf.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrikj
anmälde sig vara till alla delar förekom¬
men af Herr Hjertås nyssberörde yttrande,
hvaruti Friherren instämde.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bi¬
fall å de föreslagne nya redactionerne af
5G och 81 §§. RegeringsFormen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde redactioner; hvilken proposition
med Ja besvarades.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm :
Ifall, som jag tyckte mig höra, de nya redac-
tionerne af 56 och 81 §§. blifvit afslagne,
vågar jag fästa upmärksamheten derpå, att
det blir nödvändigt antaga en annan ny re-
200 Den 26 Februarii e. in.
daclion af 56 hvilken finnes på thiele
sidan af den tryckta upgiften, och hvaraf
pröfningen i förmiddagsplenum upskjöts.
Härå får jäg utbedja mig Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition.
I anledning häraf föredrogs Constitu-
tionsUtskottets förslag till sista Punkten uti
2 Mom. af 56 §. RegeringsFormen, så ly¬
dande:
— — — Blifva åter något Stånds tankar
— — — — — hvilke genom sam¬
fäld omröstning, skiljaktigheterne förena
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln behagade bifalla berörde
redaction.
Ropades Ja.
60 §. 2 Punkten.
— — Ej må några allmänna afgifter,
af hvad namn och beskaffenhet som helst,
utan Riksens Ständers samtycke, kunna för¬
höjas, med undantag af Stora Sjötullen å
inkommande och utgående spannemål, hvil¬
ken må af Konungen efter omständighe¬
terna bestämmas.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag inser ganska
väl, att icke någon synnerlig skillnad äger
rum emellan den nuvarande och den nya
Den 16 Februarii e. m.
redactionen. I den nya redactionen står.
”hvilken må af Konungen efter omständig¬
heterna bestämmas.” I min öfvertygelse
har Konungen precist samma rätt efter den
gamla, som nya redactionen, men efter
den nya får han ett slags åliggande att jem¬
ka Tnllafgifterne. Jag vädjar till hvar och
en, om man kan misstaga sig derom, att,
enligt den gamla redactionen, några stän¬
diga rubbningar i afgiften för Spannmål icke
ifrågasätta^ * utan att den fastställda Tullen
är ämnad att fortfara, hvilket ock är ett
oundgängligt vilkor för Spannmålshandelns
liflighet. Den nya redactionen åter skulle
gc Konungen en moralisk pligt, att, efter
Spannemålens fallande och stigande, jem¬
ka tullen. Som jag anser detta för ett
ondt, i jemförelse hvarmed jag icke tror
vi hafva några svårigheter i den gamla re¬
dactionen, vågar jag yrka afslag å den nya.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
anhåller, att få göra reda för den skillnad,
som är mellan den nya och gamla redac¬
tionen. I den gamla medgifves Konungen
allenast' rättigheten, att kunna höja Spann-
målsTullen, enligt den nya, äfven att sän¬
ka den. Jag ber derföre få föra Ridder-
skapet och Adeln till minnes, hurusom Stån¬
det vid sista Riksdagen, just af denna an¬
ledning, ansåg sig nödsaka dt att icke ut¬
sätta någon Tull på Spannemål, på det Ko¬
nungen icke af denna §. skulle finna sig
252 Den 26 Februarii e. m.
hindrad att äfven hunna sänka den. De,
sorn anse en sådan frihet nyttig, böra följ-
agtligen bifalla det nya förslaget.
Herr Hjerta: Förhållandet härmed si¬
sta Riksdag var detsamma, som alltid skall
blifva, när Konungen äger en bestämd rät¬
tighet att ändra SpannmålsTullen; emedan
det då blir öfverflödigt för Rikets Ständer,
att derom öfverlägga. Jag kan icke utgå
från någon annan grundsatts, än den, att
Konungen må sänka alla afgifter så rhycket
lian vill, emedan detta innefattar en tyd¬
lig fördel för landet. Grundlagen har i
60 §. med skäl betagit Konungen rättighet
att höja skattebeloppen; men att icke kun¬
na sänka dem, är icke i någon af Sveriges
Grundlagar Honom förbiudit.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Jag är öfvertygad, att stadgandet i denna
§. är af mera vigt än man kanske förestäl¬
ler sig, och om det vore möjligt att un¬
der våra formers oformlighet behandla nå¬
gonting formenligt, skulle jag begära att
denna sak mätte hvila, tills frågan om grund-
sattsen för Spannmålshandeln i allmänhet
blifvit afgjord. Men då vi alltid äro i den
ställning, att icke veta, hvad sorn i de an¬
dra Stånden blifvit afgjordt, vill jag icke
begära upskof, ehuru jag är af samma tän¬
kesätt med Herr Hjerta; fluctuationer i
Tullen äro högst ofördelaktigt verkande på
Den 26 Februarii e. m.
Spannmålsliandeln. Under medgifvande, att
enligt den gamla redactionen Konungen icke
äger rätt sänka Tullen på Spannemål, an¬
ser jag oss i alla fall böra hålla oss vid
den gamla, emedan jag finner mindre äf¬
ventyr dervid, att då det ankommer på
Rikets Ständer att utsätta ett belopp, Ko¬
nungen må kunna böja det, än om Han
skulle få sig en moralisk förbindelse ålagd,
att följa conjuncturen med ett ständigt hö¬
jande och sänkande.
Herr Lefrérij, Johan Pehr: Jag finner
den gamla och den nya redactionen uttryc¬
ka alldeles samma sak, ehuru den nya gör
det något bestämdare. Den gamla är lik¬
väl, om man så vill, ternligen tydlig, enär
den säger: ”Ej må några allmänna afgifter
”— —- — —■ — — utan Riksens Ständers
''samtycke kunna förhöjas.” En klar följd
häraf är, att de alla kunna sänkas. Vida¬
re står: ”Stora Sjötullen å inkommande
”och utgående Spannemål allena undanta¬
gen.” När nu Tullen på någon vara icke
får höjaSj utom på Spannemål, men Tul¬
len på alla varor får sänkas} feå är häraf
en gifven följd, att Tullen på Spannemål
får både höjas och sänkas. Den nya §. sä¬
ger precist detsamma, och för min del är
beslutet således likgiltigt, emedan jag fin¬
ner dem lika goda båda två.
Herr Tliamj Wolrath: Om Grundla¬
gen tolkas efter sin ordalydelse, fruktår jag,
254 Den Pebruarii e. ra.
alt 6» §. 2 Punkten, enligt gamla redac-
tionen, icke innehåller någon rätt för Ko¬
nungen alt sänka SpannmålsTullen, ehuru
högst angeläget jag finner det vaVa. Jag
skulle således tillstyrka bifall å den nya,
men vill likväl icke vara envis deruti, eme¬
dan jag förmodar, att Rikets Ständer nu,
likasom vid 1823 års Riksdag, lemna Ko¬
nungen häruti en obegränsad rättighet; hälst
det icke är möjligt för Ständerna alt före¬
skrifva den Tull, som alltid är den bästa
och lämpligaste. I denna förutsättning kan
det vara indifferent, hvilkendera redactio-
nen antages.
Herr Cederschjöld: Då jag hört en värd
Talare påstå, att det vöre Konungens rät¬
tighet, att sänka Tullen på Spanneroul,
derföre, att det icke är uttryckeligen för¬
budet; så kan jag icke annat än på det
högsta reservera mig mot en sådan tolk¬
ning af Grundlagarna. Samma princip, sorn
Regeringen så ofta gjort gällande emot Rik¬
sens Ständer, böra väl äfven Riksens Stän¬
der anse gällande för Regeringen, nemli¬
gen att ingen ting annat är lofgifvet, än
det, som finnes i Grundlagen bestämdt ut¬
satt. Och jag får för öfrigt blott hemställa,
hvad säkerhet vi hade rörande Statsregle-
ringen, om Konungen kunde nedsätta alla
de taxor vi beviljat.
Grefve Frölich, David: Äfven jag re¬
serverar mig mot Herr Lefrens raisonne-
Den 26 Februarii c. ni.
inent, att då det är förbudet för Konun¬
gen alt böja SpannemålsTullen, det måtte
vara honom tillåtet att nedsätta den. Jag
tror att detta icke är af de slags sattser,
sorn man kan vända om, med bibehållan¬
de af sanningen. Jag anser icke Konun¬
gen hafva af Grundlagen fått någon annan
rätt, än dess tydliga föreskrifter lemna ho¬
nom. Att genom utsträckning leda sig till
ett annat begrepp, kan icke vara tillåtet.
Således, i motsatts mot hvad man sagt:
Om det är förbudet att höja, kan det icke
vara förbudet att sänka Tullen, skulle jag
vilja säga: Det är förbudet att böja Tullen,
men ingenting sagdt om rättigheten att sän¬
ka den. Denna rättighet kan ej upkomma
genom ett förbud att höja den, ty detta
förbud har ingen annan motsatts, efter sund
logik, än — rättigheten alt höja Tullen,
hvilken genom detta förbud blifvit häm¬
mad. — Är Tullens sänkning ingenstäds i
Grundlagen medgifven med uttryckliga ord
såsom en rättighet, så existerar den icke.
Den kan ej upstå genom en indirect salts,
upkommen genom ett origtigt sätt att gö¬
ra analogier.
Friherre Cederström: Det är i anled¬
ning af de två sista Talares yttranden jag
begärt ordet. Svenska Folkets represen¬
tanter år i8oc) anade icke möjligheten der¬
af, alt denna representation år 1829 skulle
anse skadligt för delta folk, att få nedsat¬
256
Ben 26 Februavii e. m.
ta statler. Således kunde de icke tänka
sig möjligheten af den tydning* att Rikets
Ständer, om Styrelsen funné afgifter kun¬
na nedsättas, icke skulle tillåta det, till all¬
män nytta för Samhället.
Herr Lefren: Jag ser mig nödsakad
förklara, hvarföre jag ansåg likgiltigt, hvil¬
kendera redactionen antoges. Om i den
nya §:n stått: ej må några afgifter
— — kunna höjas eller sänkas; då skul¬
le jag ansett detta förslag innefatta en re-
dactions-forbättring. Men som det icke så
är, finner jag éj heller någon nödvändig¬
het, att antaga en så kallad bättre redac-
tion, som likväl icke är bättre, än den.gamla.
Många ropade på proposition.
Herr Tham: Om Konungens rätt att
sänka Tullen, finnes icke taladt på något
ställe i Grundlagen, hvarföre ock Ständer-
ne vid sista Riksdag, serskildt öfverlemna-
de till Konungen denna rättighet. Jag an¬
ser derföre nyttigt, att den nya §, antages,
för ått få någonting bestämdt i den vägen;
ty i det skick Grundlagen nu är, kan det¬
ta ämne icke afgöras annorlunda än genom
Konungens sanction. Jag anhåller derföre
om proposition till bifall å den nya re¬
dactionen.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Garcliej Jacob: Jag kan ieke alldeles dela
sam-
Den ä6 Februarii e. m.
samma tanka, som Herr Lefren. Jag fin¬
ner den gamla redactionen högst otydlig,
den sednare deremot ganska klar. Jag kail
icke gilla den tanka, att, enligt den gam¬
la §:n, skulle finnas någon bestämd rätt för
Konungen att sänka Tullen på Spannemål.
Då i den nya åter förekommer, att Tullen
må af Konungen, efter omsländigheterne,
bestämmas, tror jag något hvar medger
förmånen deraf, alt det ligger i Konun¬
gens magt att höja eller sänka denna Tull.
Omständigheterne hafva i sednare tider be¬
visat behofvet deraf. Hvarföre då icke sö¬
ka ali möjlig tydlighet? Hvad ondt ligger
väl i orden: ”efter omständigheterna be¬
stämmas.” Dessa ord inbegripa både sänk¬
ning och höjning, då den gamla redactio-
nen deremot endast innehåller rättighet till
förhöjning. Jag anhåller således om pro¬
position till bifall å den nya redactionen.
Friherre Anckarswärd: Då det för mig
alltid skall blifva en tillfredsställelse att er¬
känna misstag, när jag derom blir öfver-
tygad, får jag förklara, att jag af Herr Lef¬
ren blifvit uplyst om rigtigheten af Herr
Hjertås anförande, att Konungen efter den
närvarande föreskriften kan både höja och
sänka SpannmålsTullen. Del. är på den¬
na grund, jag önskar, att den gamla §:n
må bibehållas, emedan jag icke anser or¬
den: 'efter omständigheterne innebära oå-
i4 H. 17
258
Den 26 Februari i e. m.
got lagstadgande. Jag tror det sätter Sty¬
relsen i ett förhållande, att omständighe-
terne komma för mycket i bedömmande,
och när Styrelsen, efter gamla redactionen,
äger rätt till både sänkning och höjning,
finner jag icke något skäl, att antaga den
ifrågavarande förändringen, utan yrkar af-
slag derå.
Herr von Hartmansdorffj August: Då
vi bär nyss erfarit, att en af Ståndets skarp¬
sinnigaste Ledamöter missförstått den gam¬
la §:n; så kan jag icke se annat än en för¬
mon deraf, att Ridderskapet och Adeln an¬
tager ConstitutionsUtskottets förslag, hvar¬
igenom något ytterligare tvifvel om Ko¬
nungens rättighet i förevarande afseenden
ej kan upstå.
Herr Hjerta: Jag kan så mycket min¬
dre instämma i den siste värde Talarens
tanka, att den nya redactionen innebär nå¬
gon utmärkt fullkomlighet, som der icke
står, att inga afgifler må kunna utan Stän¬
ders samtycke förändrasj utan endast för¬
höjas. Jag blir derföre vid min öfverty¬
gelse, att om Styrelsen skulle finna skat-
terne kunna nedsättas, bar hon dertill full
rätt, och bar haft det af ålder. Följden
af en sådan åtgärd, skulle utan tvifvel icke
blifva någon annan, än att Rikets Ständer
vid deras nästa sammankomst kommo med
en tacksägelse-adress till Konungen; men
De|n 26 Februarii e. m.
deremot tror jag det icke vara nyttigt, om
Regeringen skulle ställas i en slags förbin¬
delse, att sitta och fundera på förändrin¬
gar i SpannmålsTullen hvarje månad.
Herr Ribbing, Arvid: Jag vill korte¬
ligen förklara min mening, att då Rikets
Ständer äga rätt bestämma Tullen på alla
varor, och bär förekommer, att Kouungen
äger denna lätt i afseende på Spannmåls¬
Tullen, tror jag, att den sträcker sig al¬
lenast tilt att höja, icke till att sänka den.
I anledning af hvad den siste värde Ta¬
laren anfört, att det varit en urgammal
Regeringens rätt att lindra folkets bör¬
dor, får jag nämna, det jag icke tror de
lindras deraf, att SpannmålsTullen nedsät-
tes till den grad, att vi blifva öfverhopa-
de af utländsk Spannmål.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln biföll den föreslagne nya
redactionen af 2 Punkten i 6'o §. Rege-
ringsFormen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde pro¬
position lill afslag å berörde nya redaction.
Ropades äfven Ja och Nej.
Grefve Posse_> Arvid: Mig synes det
likgiltigt, om den föreslagna nya redactio-
17*
Ben 26 Februari! e. mi
nen antages eller icke. Jag skulle derföre
önska, att få veta, huru denna sak i de
öfrige Stånden är afgjord, ty om redactio-
nen i något af dessa §tånd är afslagen,
tror jag, att vi utan samvetsförebråelse kun¬
na göra sammaledes.
Undertecknad RiddarhusSecreterare till-
kännagaf, att Hedervärda BondeStåndet,
enligt derifrån ankommen officiel uplys-
ning, afslagit det nya redactious-förslaget;
men att från de öfrige tvänne RiksStånden
någon underrättelse ännu icke anländt, om
eller huru frågaii derstädes blifvit afgjord.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken å nyo fram¬
ställd proposition, blef det ifrågavarande
nya redactions-förslaget af Ridderskapet och
Adeln förkastad t.
63 §.
Dessutom böra för oförsedde händel-
ser tvänne särskilta tillräckliga summor af-
sättas och anslås; den ena att vara till¬
gänglig, då Konungen, till Rikets försvar,
eiler andra högst vigtiga och angelägna än¬
damål,, sedan hela StatsRådets tankar deröf¬
ver blifvit inhemtade, finner den vara ound¬
vikligen nödig; den andra att, vid infällan¬
de krig, af Konungen lyftas, sedan Ilan
StatsRådet in pleno hort och Riksens Stän-
der sammankallat. Riksens Ständers för¬
Den 26 Februarii e. m.
seglade och i B an r/uen deponerade anord¬
ning å sistnämnde summa må ej förr bry¬
tas eller summan uthetalaSj, än sedan Rrks-
dags-kallelsen blifvit i Hufvudstadens Kyr¬
kor vederbörligen kungjord.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall af berörde nya redaction.
Ropades Ja.
68 §.
(Tillägg af ett nytt Momentf)
De till särskilta lofliga Verk och In¬
rättningar hörande Medel förvaltas enligt
de grunder och Reglementen, som Delägar-
ne sjelf ve derom föreskrifva.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag har verke-
ligen baft svårt, att öfvertyga mig, antin¬
gen denna redaction härledt sig från C011-
stitutiousUtskoltcts tanka, alt 16 §. Rege-
ringsFormen vore något ofullständig, eller
om det verkeligen är Utskottets mening,
att, genom denna del af 68 §., undandraga
Rikets Ständers Revisorer granskningen af
sådane verks medel, som förvaltas efter
särskildta grunder och föreskrifter. För mig
synes det tydligt, att den gamla redaclio-
nen icke har det ringaste sammanhang med
föreskriften för Rikets Ständers Revisorer.
Jug har icke kunnat tolka den föreslagne
nya redactionen annorlunda, än såsom en
2Ö2
Den 26 Februarii e. m,
säkerhet för individen, att dä han ger en
gåfva eller ett sammanskott, få derföre åt¬
njuta den säkerhet, sorn han, efter min öf¬
vertygelse, redan äger efter 16 §, Rege¬
ringsformen, Jag anhåller således, att den
nya redactionen måtte förkastas, emedan
den skulle föranleda till ständige strider
emellan Revisorerne och de, som förvalta
Cassorna.
Hans Excellence Herr Grefven och
RandtMar skalken gjorde proposition till bi¬
fall å den föreslagne nya redactionen,
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln be¬
hagade afslå berörde redaction.
Ropades Ja,
98 §•
(Tillägg vid slutet
1 händelse Justitieombudsmannen vid
samma Riksdag, under hvilken lian blifvit
vald, af säger sig det erhållna förtroendet,
eller med döden afgår, skola Riksens Stän¬
der i Embetet genast insätta den Man, som
de till hans Efterträdare utsett. Skulle
JustitieOmbudsmannens utsedde Efterträda¬
re, under påstående Riksdag, afsäga sig det
erhållna förtroendet, eller i JustitieOm-
budsmansEmbetet insättas, eller med döden
Den 26 Februarii e. m.
263
afgå, utväljes, pä ofvan stadgade sättj en
annan behörig man i hans ställe.
Hvilket nya tillägg, uppå gjord pro¬
position, af Ridderskapet och Adeln antogs.
98 §•
(Ytterligare tillägg.')
Inträffar något af dessa fall emellan
Riksdagarne, skall Riksens Ständers rätt
härutinnan genom deras Fullmägtige i Ban-
cjuen och RiksgäldsContoiret utöfvas.
Hvilket ytterligare tillägg äfven af Rid¬
derskapet och Adeln bifölls.
102 §, 7 Punkten,
•—• —• — Denna Domstol, hvars samman-
träden, hållna å ett dertill t/enligt offent¬
ligt ställe, allmänheten må kunna, i män
af utrymmet och under behörig upsigt å
ordningen, bivista, med förbindelse likväl
att afträda när om besluten öfverlägges,
äge, sedan ransakningen fulländad är och
Domen efter Lag fälld, att densamma för
öppna dörrar afkunna, —
Hvilken nya redaction, uppå gjord pro¬
position, af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Riksdagsordningen,
i3 §. 2 Mom.
Universiteten i Upsala och Lund va¬
re berättigade att, till Riksdagsmän i Pre-
264
Den 26 Februarii e. m.
steStåndet, utse hvartdera tvänne Professo¬
rer från de verldsliga Faculteterna.
Friherre Cederström, Jacob: Vi hafva
redan i fqrmiddagens plenum öfverlagt, så
väl om det på sid. 14 af den tryckta up-
giften föreslagne Moment af r3 §. som.
det nu ifrågavarande. I det förra var frå¬
gan om Ordinarie Professorer, och här är
endast skillnaden emellan orden äge och
vare berättigade. .
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Lika med Friherre Cederström erinrar jag
mig, alt en öfverläggning förevar i förmid¬
dagens plenum, ehuru icke alldeles röran¬
de samma ämne. Frågan var då, om i §.
skulle stå Ordinarie Professorer eller Pro¬
fessorer från de verldslige Faciilteterne.
Nu är åter frågan emellan orden äge och
vare berättigade. När man förkastat den
i förra afseendet föreslagne nya redactio-
nen, och bibehållit den gamla, kunde väl
deraf dragas den slutföljd, att man äfven
ville bibehålla ordet äge. Likväl är nu
intet hinder, att förändra det till vare be¬
rättigade, så vicia Ridderskapet och Adeln
anser den senare ordställningen tydeligare
upfatta meningen. Men vi hafva vid den¬
na Riksdag sett, att PresteStåndet sjelf icke
upfattnt §:n så. Ett förtydligande synes mig
sålunda nödvändigt, och för min del till¬
styrker jag derföre bifall å ifrågavarande
förslag.
Den 26 Februarii e. m.
265
Grefve Frölich, David: Derigenom att
vi i förmiddagens Plenum ogillade Consti-
tutionsUtskottets, å sidan 14 uti den tryck¬
ta Upgiften förekommande, förslag till ny
redaction af 2 Mom. i 13 §. Riksdagsord¬
ningen, äro vi nu ingalunda hindrade, att
pröfva och, om vi så skulle för godt finna,
äfven antaga Utskottets å sidan 25 uptagne
nu föredragne redactions-förslag, som uti
samma Mom. och §. afser en annan redac-
tions-förändring; men för min del finnér
jag, vid granskning af sistnämnde förslag,
icke skäl att detsamma antaga, utan till¬
styrker, att, med afslag derå, den nuva¬
rande gamla redactionen må bibehållas.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Grefve Frölich har förekom¬
mit mig uti hvad jag önskade anföra. Jag
anhåller således blott om proposition, till
bibehållande af den gamla redactionen.
Friherre Cederström: På Friherre Eh-
renborghs begäran i förmiddags omfattade
discussionen båda redactions-förslagen på
en gang. Frågan var då icke endast örn
uttrycket: Ordinarie Professorer, utan äf¬
ven om ordet: äge; och jag kan icke erin¬
ra mig annat, än att beslut i afseende å
båda omständigheterne då fattades. Om lik¬
väl, emot förmodan, ett nytt beslut röran¬
de ordet: äge, skulle anses af nöden, får
jag åter uprepa, att detta ord synes mig
266
Den 26 Februarii e. m.
vida bättre än: vare berättigade_, emedan
frågan icke är blott om en tillåtelse utan
en pligt, att liitsäiida representanter. Det¬
ta har PresteStåndet äfven förklarat, ehuru
Ståndets beslut ansågs icke kunna få relro-
actif verkan,
Herr von Hartmansdorff , August: I sa¬
ken bar jag redan yttrat mig på förmidda¬
gen; men i anledning af Friherre Ceder-
ströms anförande, anhåller jag, att Herr
RiddarhusSecreteraren behagade uplysa, på
hvad sätt PresteStåndet afgjort denna fråga.
Friherre Cederström: Hvad PresteStån¬
det beslutat, eller icke beslutat, öfver ifrå¬
gavarande redactions-förslag, ändrar icke
en bokstaf af hvad jag anfört, angående
ett af Ståndet fattadt föregående beslut,
som rörde ett särskildt fall med Upsala
Academi,
Undertecknad RiddarhusSecreterare ti 11-
kännagaf, det någon underrättelse från Hög-
vördige PresteStåndet, om Dess beslut i af¬
seende å förevarande redactions-förslag, än¬
nu icke till Ridderskapet och Adeln an¬
kommit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall af den föreslagne nya redactionen.
Ropades Nej.
Den 26 Februari i e. m.
267
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde redaction,
Ropades Ja,
x4 §• 4 Morn,
Götheborg sände Tre egne Fullmägti-
ge; Städerna af första Classen hvardera
Två; De af andra Classen, med rätt att
ställa Två, hvardera minst En, samt Stä¬
derna af tredje Classen, äfvensom Fahlu
Bergslag, hvardera En Fullmägtig. Städer-
oa af de öfriga Clas serna äge att sända
hvardera En Fullmägtig; dock med rättig¬
het att förena sig Två, högst Tre, om En
person, hvilken dock måste vara tillRiks-
dagsman vald för en af dessa Städer, der
han sjelf Magistratsperson, eller Borgare är.
Riks dags Fullmägtig för Stad af tredje Clas¬
sen må jemväl kunna tillika emottaga full-
magt för en annan Stad af lägre Class.
Denna redaction blef, uppå gjord pro¬
position, af Ridderskapet och Adeln antagen,
x4 §. 5 Mom,
Ingen må för Städerna till Riksdags¬
man utses, som icke minst Tre år före den
dag, hvartill Riksdagen blifvit pålyst, va¬
rit Magistratsperson eller Borgare i Staden,
ej heller för Fahlu Bergslag någon, som
icke lika tid varit derstädes brukande Bergs¬
268
Den 26 Februarii e. m.
man; och beräknas denna tid, för Magi¬
stratsperson och Borgare, från Tjenste-
eller BorgarcEdens af äggande, samt för
Bergsman, från den dag, då. han, genom
GrufveRättens beslut, blifvit till Bergs¬
bruks idkande berättigad.
Herr Hjerta, Gustaf: Här förekommer,
att vi nu håfve i fråga att insätta Grufve-
Rälten i våra Grundlagar, och derigenom
ge denna domstol ett slags Grundlags helgd;
men om BorgareStåndet redan antagit det
nya förslaget, vill jag visserligen icke hin¬
dra detsammas bifallande äfven härstädes.
Jag anhåller, att genom Herr Riddarhus-
Secreteraren blifva underrättad om Borgare-
Ståndets beslut. ■
Undertecknad Riddarhus Secreterare ti II-
kännagaf, att någon uplysning härom från
BorgareStåndet ännu icke till Ridderskapet
och Adeln ankommit.
Herr Hjerta: I detta fall anhåller jag,
att frågan måtte hvila, tills, underrättelse
från BorgareStåndet anläiidt.
Grefve Posse, Arvid: Lika med Herr
Hjerta har jag fästat min upmärksämhet
dervid, alt GrufveRätlen, genom antagande
af förslaget, blef sanctionerad af Grundla¬
gen. Men om §.‘n afslås, finnes icke något
föreskrifvit, huru val skall ske af Riksdags¬
män, dem vi nyss förut tillåtit inträde i
Den 26 Februari i e. m.
BorgareStåndet, och derföre tillstyrker jag
bifall å ConstitutionsUtskottets Förslag i
denna del.
Uppå derefter gjord Proposition, blef
det nya Redactions-förslaget af Ridderska-
pet och Adeln bifallit.
21 §.
Riksdagsmän af alla Stånd skola be¬
hörigen sig legitimera, Ridderskapets och
Adelns Ledamöter, på det sätt Riddarhus¬
ordningen föreskrifver, samt Preste-, Bor¬
gare- och BondeStåndens Ledamöter sålun¬
da, att de, dagen efter den, hvartill Riks¬
dagen pålyst blifvit, upvisa deras Fullmak¬
ter inför JustiticeStatsMinistern —
Herr Hjerta, Gustaf: Här upkommer
ett besynnerligt fall, efter den nya redac-
tionen. Ridderskapet och Adeln har, en¬
ligt den gamla, ovillkorligen bordt legiti¬
mera sig, dagen efter Riksdagens början.
Denna skyldighet kommer nu allenast att
bero på Ståndets Riddarhusordning. För
min del anser jag en oformlighet ligga der¬
uti, alt icke Ridderskapet och Adeln skulle,
liksom d<e öfrige RiksStånden, dagen efter
Riksdagens öpnande, anteckna sig, och jag
tror, att sådant bör i Grundlagen vara be¬
stämdt. Hvad åter slutet af Redactionen
beträffar, finnér jag en besynnerlighet upp¬
komma för de andra Stånden. De hafva
270 Den 26 Februari i e. m.
hittills allenast varit skyldiga, att legiti¬
mera sig inför JustitiasStatsMinistern, utan
att tiden varit vidare bestämd, än att de
borde anmäla sig dagen efter Riksdagens
öpnande. Nu skulle fråga kunna upstå, hu¬
ruvida en sednare ankommen Riksdagsman
får den äran att inför JustitiasStatsMinislern
legitimera sig.
Friherre Wrede ^ Fabian Jacob: I an¬
ledning af Herr Hjertås yttrande, anhåller
jag få anmärka, att jag anser en förändring
alldeles nödvändig, emedan det är omöjligt
för Ridderskapet och Adeln, att legitimera
sig dagen efter Riksdagens öpnande. Jag
ber, att få fästa upmärksamheten vid den
skjllnad, som i detta afseende äger rum
emellan Ridderskapet och Adeln samt de
Öfrige Stånden. Ridderskapet och Adeln
består af personer, hvilka äga dels ovill¬
korlig och dels villkorlig rätt att represen¬
tera. De senare utgöras af Ättemän och
Fullmägtige, RiddarhusOrdningen har be¬
stämt en viss tid, inom hvilken desse icke
kunna få intaga säte å Riddarhuset. I an¬
ledning deraf anser jag nödigt, att en för¬
ändring göres i Riksdagsordningen, enär
den nu befinteliga föreskriften icke kan gö¬
ras gällande.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Till
svar på hvad en Ledamot invänt mot den
föreslagne nya Redactionen, skall jag utbe
De n 26 Feb r u a r i i e. m. 271
mig få upläsa början af det Memorial, Con-
stitutionsUtskottet vid sista Riksdag röran¬
de denna fråga afgifvit. Det lyder sålunda:
”1 första punkten af 21 §. Riksdagsordnin¬
gen förekommer den motsägelse, att Riks¬
dagsmän af alla Stånd finnes ålagdt upvi-
"sandet af deras fullmagter, oansedt der
"tillika stadgas, att Ridderskapet och Adeln
"må legitimera sig enligt RiddarhusOrdnin-
"gen, hvilken åter innehåller, att sådant
"bör ske genom uprop och anteckning efter
"en öfver lefvande Ätter författad Matrikel.”
— Detta torde vara tillräckligt för att åda¬
galägga nödvändigheten, att antaga det nya
förslaget.
Uppå derefter gjord Proposition, blef
det nya Redactions-förslaget af Ridderska¬
pet och Adeln gilladt.
23 §. 1 Mom. 3 Punkten.
Enär LandtMarskalk — åen främ¬
ste närvarande Ledamoten enligt Riddar-
husOrdningenj och i de öfriga —
Denna nya Redaction blef af Ridder¬
skapet och Adeln bifallen.
28 och yg
28 §.
{Tillägg af en ny punkt vid slutet.)
— sådant äskar. För hvarje Rik¬
sens Ständers Utskott t det sistnämnda un¬
Den 26 Februarii e. m.
dantaget j böra jemväl utses af hvarje Stånd
minst Tvä Suppleanter j med det åliggande,,
som i jg §. vidare stadgas.
79 §. 3 Punkten.
— Är han Ledamot —> sitt
Stånds Plenum tillkänna, däj i händelse
ledigheten beviljas, den främst i ordningen
varande Suppleanten emedlertid inta ge hans
rum. Sådant må äfven ske när Ledamot
befinnes af laga förfall hindrad; men har
han flera, än Tre gånger å rad, från Ut¬
skottets sammanträden, utan laga förfall,
sig af hållit, hvilket den främste derstädes
varande Ledamoten af hvarje Stund bör i
vederbörande Stånds Plenum anmälaj vare
den sålunda utebli/ne från Utskottet skild.
Utan gällande skäl må ej —. — —
Grefve Possej Arvid: Jag inser ganska
många olägenheter af att välja suppleanter
i Utskotten. Det skulle, om förslaget i den¬
na del antoges, ofta hända, att en Ordi¬
narie Ledamot den ena dagen funnes tjenst¬
görande, och att en suppleant den andra
dagen intoge hans ställe. Följden deraf
blifver, att icke en och samma handlade
målen från början till slut, och vid sådant
förhållande kunde man väl icke fordra, att
målen skola afgöras med den sakkännedom,
som är nödig. Jag kan således icke annat,
än på det alkira högsta tillstyrka afslag.
Herr
Den 26 F e b r u a rii e. ra»
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då vi
nu vid andra Riksdagen se BondeStåndet
ensamt hafva Suppleanter i Utskotten, så
lära vi väl redan hafva funnit, huru detta
Stånd vid voteringar erhållit ett betydligt
öfvertag pä de öfriga. Delta drabbar i syn¬
nerhet Ridderskapet och Adeln, hvars Le¬
damöter oftast torde vara frånvarande. När
jag dessutom betänker, huru lång omgång
bär fordras, för att erhålla någon ny Ut¬
skotts Ledamot, i synnerhet, om t. ex. det
bänder, alt så många Eleclorer icke kom¬
ma tillsammans, att val genast kan ske,
utan 8 eller 14 dagar kunna gå förbi, in¬
nan valet hunnit verkställas; så får jag på
det högsta tillstyrka det nya förslagets an¬
tagande.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Det torde tillåtas mig få
lägga ett ytterligare skäl till hvad Grefve
Posse anfört. Jag har hört, alt ett af Riks-
Stånden skall vara så fåtaligt, att det med
möda kan utgöra de Ordinarie Utskotts-
Ledamöterne. Huru skulle det väl då kun¬
na hinna till Suppleanterna, och om den
nu yrkade förändring eller rättighet med-
gifves ett Stånd, fordrar ju billigheten, att
den både tillerkännes och kan begagnas af
alla Stånden. Hvad den siste Talarens an¬
förde exempel om BondeStåndet beträffar,
så ber jag dervid få nämna, alt jag icke
i4 H. 18
274
Den 26 Februarii e. m.
känner något ställe i Grundlagen, som be¬
rättigar detta Stånd att hafva suppleanter;
och om sådane blifvit antagna, anser jag
det vara Ordförandernes skyldighet, att ut¬
visa dem från Utskotten.
Friherre Cederström, Jacob: Lika med
Grefve Posse skulle jag tillstyrka afslag,
i händelse det fall han förutsett, kunde in¬
träffa, om §:n kommer att efterlefvas; men
suppleanterne kunna icke gå ut och in i
Utskotten efter behag, emedan den nya
redactionen innehåller tydligt, att inträde
icke må tillåtas Suppleanten förr, än ledig¬
het beviljats den Ordinarie Ledamoten. Der¬
till fordras, enligt hittills gällande före¬
skrift, att anmälan skall ske, så väl i Ut¬
skottet som i Ståndet. Då en sådan an¬
hållan förut skall ske, och Ordföranden är
i tillfälle att afslå den; men deremot å an¬
dra sidan den fördel vinnes, att samtelige
Stånden derigenom kunna bli fulltaligt re¬
presenterade i Utskotten, anser jag det vara
anledning, att bifalla redactionen.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Just den
casus Friherre Cederström anmärkt, kan
efter mitt begrepp hända. Det står nem¬
ligen vidare i den nya redactionen: När
Ledamot befinnes af laga förfall hindrad.
Således kan vid en enda sammankomst en
Ledamot finnas af en eller annan orsak
borta, och Suppleanten inträda; men jag
Den 26 Februarii e. m.
275
anhåller om förslagets förkastande, i syn¬
nerhet af en annan orsak, den nemligen
att jag tror det vara nyttigt, att Allmänna
Opinionen hos Rikets Ständer får så ofta
som möjligt uttrycka sig vid de vigtiga Ut¬
skottsvalen. Man bör, så vidt det kan und¬
vikas, icke medverka dertill, att opinionen
vid början af en Riksdag, några dagar ef¬
ter dess öpnande, bestämmer hela succes¬
sionen af Utskottens Ledamöter.
Herr von Heynne, Georg: BondeStån-
dets Suppleanter hafva visserligen hitintills,
så ofta de Ordinarie UtskottsLedamöterne
varit frånvarande, genast inlrädt; men detta
förhållande kan, enligt de nu föreslagne
redactioner, icke vidare äga rum, emedan
Suppleanter hädanefter icke få i Utskotten
inträda, utom i de 2:ne fall, alt Ordinarie
Ledamöterne antingen erhållit ledighet el¬
ler äro af laga förfall hindrade att sig in¬
ställa. Hos Ridderskapet och Adeln, hvar¬
est man mäste upolfra tid, penningar och
helsa, vore det högst billigt, att Utskottens
Ledamöter af detta Stånd kunde få tillgo¬
donjuta någon ledighet. Jag tillstyrker der¬
före bifall å de föreslagne redactionerne.
Grefve Posse: Jag är förekommen af
Grefve Spens i hvad jag ämnade yttra, ty
jag ville blott fästa Friherre Cedcrströms
upmärksamhet derpå, att äfven då Ordinarie
18 *
27G
Den 26 F e b r u a r 11 e. rn.
Ledamot liar laga förf alij, skulle, efter an¬
tagandet af de nya redactionerne, komma
att tillgå alldeles såsom hittills, eller alt,
vid sammanträdets början , Suppleanten,
okallad, intoge den frånvarande Ledamo¬
tens rum i Utskottet.
Herr Hjerta, Gustaf: För min del kan
jag icke inse någon våda af det nya för¬
slaget, men tror det ock vara af mindre
vigt, än man lägger derpå; emedan jag hop¬
pas att om Utskottens arbeten framdeles
komma att ske med ännu mera skicklighet
än hittills, och om publiciteten, såsom den
bör, hastigt återger förhandlingarna, är jag
öfvertygad, att en Utskotts Ledamot i fram¬
tiden skall kunna blifva lika så god, som
nu hela Utskottet. I alla fall ber jag få
uplysa, att man icke bör betaga Bonde-
Ståndet sin rättighet, att insätta Utskotts-
Leda fri oter, huru Ståndet behagar, hälst,
0111 detta Stånd vill välja UtskottsLedamö-
ter hvarje morgon kl. 6, finnes mig vetter-
ligt intet hinder i Grundlagarne att verk¬
ställa sådant. Jag skulle derföre vilja bi¬
falla de nya redactionerne åtminstone i af¬
seende å Stats-, Banco- och Bevillnings¬
utskotten, hvilka hafva betydliga ziffer-
granskningar under händer, emedan några
Ledamöters frånvaro derstädes tillskyndar
de öfriga ett alltför strängt arbete.
Herr Ribbing, Arvid: På det skäl den
siste Talaren anfört nemligen, att förän-
Den 26 Februarii e. m.
dringen icke är af någon större vigt, vågar
jag tillstyrka bibehållande af de gamla re-
dactionerne. Jag tror dessutom, att beqväro¬
ligheten , som derigenom vinnes för det ena'
eller andra Ståndet, vid Utskotts val, minst
behöfver komma i fråga för Ridderskapet och
Adeln, som har större lätthet, än de öfri¬
ga, att ersätta upkomraande ledigheter.
Friherre Palmstierna, Carl Otto: Äf¬
ven jag vågar afstyrka de nya redactioner-
lies antagande, på de här redan anförda
skäl. Den omständighet, att BondeStåndet
uti StalsUtskottet invalt andra Ledamöter
till Suppleanter i de Ordinaries ställe, är
hvarken en oordning eller olaglighet; ty
ingen har under namn af Suppleant inkom¬
mit, utan endast såsom Ordinarie Ledamot.
79 §. Riksdagsordningen har gifvit-Bonde-
Ståndet dertill full rättighet. Der står nem¬
ligen: "Är Riksdagsman af Preste-, Borgare-
”och BondeStånden Ledamot i ett eller flere
”Utskott, anmäle sig först derstädes till le-
”dighets erhållande, och gifve sådant der¬
efter i sitt Stånds plenum tillkänna, hvar¬
est, om ledigheten beviljas, nytt val till
”UtskottsLedamot genast förrättas.” Jag in¬
ser icke, hvarföre Ridderskapet och Adeln,
efter liten ändring uti RiddarhusOrdningen,
icke kunde begagna sig af en dylik rätt, fol¬
den händelse att några UtskottsLedamöter
af detta Stånd kommo att taga ledighet un¬
der Riksdagens lopp.
278 Den 26 Februarii e. m.
Friherre Cederström: Det är endast för
att möta den invändning, som skulle laga
förfall medföra, att en Ledamot kunde sak¬
löst vara borta, Ordföranden ovetande, sorn
jag får yttra, det jag icke kan föreställa
mig möjligheten deraf, att sådant kan god¬
kännas, om icke förfallet förut blifvit an¬
mäldt och styrkt.
Herr Cederschjöld: Till hvad den siste
värde Talaren anfört, ber jag få tillägga,
att det är bättre hafva någon Ledamot i
den bortgångnes ställe, än att platsen skulle
stå tom. Detta är i synnerhet fallet vid
voteringar i sådane Utskott, som besluta
med Riksens Ständers rätt. Der anser jag
Ståndets rätt i synnerhet böra förvaras, ge¬
nom Ledamöternes fulltalighet. Jag har
sett två tredjedelar af Utskottets Ledamöter
afgöra en vigtig fråga med en enda rösts
öfvervigt; och nästan hela tredje tredjede¬
len sedan reservera sig emot, beslutet.
Herr Tham, Wolrath : Jag anhåller få
göra en anmärkning vid hvad Herr Hjerta
yttrat derom, att BondeStåndet alla dagar
skulle kunna välja nya UtskottsLedarnöter.
Detta öfverensstämmer icke med 28 §. Riks¬
dagsordningen, der det står: ”genast och
”sist inom. 8 dagar, sedan Riksdagen LIIf-
”vit öpnad.” Ståndets ratt, att välja ' ny
UtskottsLedamot, i stället för en bortrest,
ar bevarad i 79 § Någon annan rätt är
Den 26 Februarii e. ra.
279
Ståndet icke tillagd. Jag skulle för öfrigt
icke lia någonting emot antagandet af de
nya redactionerne, om der äfven antyddes,
huru förhållandet bör anses med Supplean¬
ten, när den Ordinarie Ledamoten afsäger
sig sin plats i UlskotteL Men när något
derom icke finnes, nödgas jag anhålla om
afslag.
Herr Lefren, Johan Pehr: Först får
jag uplysa, all BondeStåndet, vid denna
Riksdags början, var af den mening, att
det behöfde Suppleanter på enahanda sätt,
som under sednaste Riksdag. BondeStån¬
det liar likväl alltid, då det béliöft sådana,
iakttagit hvad i 79 §. finnes stadgadt för
de 3 OfrälseStånden, nemligen, att nytt
val hör ske, när någon UtskottsLedamot
bortrest; men då han återkommit, här han
å nyo blifvit invald. Ridderskapet och Adeln
äger, enligt Grundlagen, icke denna utväg,
emedan 79 §. hänvisar Ståndet, att i så¬
dana fall rätta sig efter RiddarbusOrdnin-
gen. Den motsvarande, eller 25 §. derstä¬
des, lyder så: ”Adelsman, vald lill Leda-
”mot i Utskott, äge rätt att, innan Utskott
”sammanträtt första gången efter lians ut¬
säljande, sig detta förtroende afsäga. Se¬
dermera må han ej, utan laga förfall, sorn
”i Ståndets plenum blifvit anmäldt och pröf-
”vadl, med sin befattning såsom Utskotts-
’’Ledamot uphöra; dock må, med anled¬
ning af RiksdagsOrduingens 79 §., Oidfö
280 Den a6 Februari! e. m.
”rande i Utskott kunna bevilja en, högst
”irenne Ledamöter två högst trenne veckors
”ledighet till egne angelägenheters beva¬
kande. Utehlifver han tvenne veckor öf-
”ver den beviljade ledigbeten, utan styrkt
”laga förfall, vare bans rum i Utskottet
”ledigt.” Således synes det, att ett runi
i Ulskottet icke blir ledigt förr, än Ordi¬
narie Ledamoten varit borta öfver permis¬
sions-tiden, och praxis har visat, att Rid-
derskapet och Adeln icke valt ny Ledamot,
för hvarje gång den Ordinarie varit frånva¬
rande 3 veckor. Hvad åter Suppleanterne be¬
träffar, kan jag icke inse annat, än att sådant
vore skadligt, samt yrkar, lika med Grefve
Posse, att vi må fortfara i den närvarande
79 §;s tillämpning, och endast ställa så
till, att den må blifva gällande. På dessa
skäl röstar jag för afslag å de njra redac-
tionerne,.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Då jag förra gången yttrade mig,
alt jag ansåg BondeStåndet icke äga rätt,
att sända Suppleanter till Utskotten, men
Friherre Palmstjerna deremot ansett Stån¬
det dertill berättigad!, får jag till Ridder-
skapet och Adelil hemställa, oin det är möj¬
ligt, att ifrån 79 §. leda sig till en sådan
slutsats. Der står tydligen; ”är han Le-
”damot i ett eller flere Utskott, anmäle sig
”först derstädes till ledighets erhållande,
”och gifve sådant derefter i sitt Stånds Ple-
Den 26 Febr imri i e. in.
”num tillkänna, hvarest, om ledigheten be-
"viljas, nytt val till UtskottsLedamot ge¬
nast förrättas.” Jag skulle icke ha något
emot, att Stånden lingö välja Suppleanter,
eller hvad man eljest ville kalla desse Le¬
damöter, för att genast kunna inträda, när
de Ordinarie Ledamöterne bortrest, på det
intet uppehåll matte ske, och jag skulle
vilja tillägga hvarje Stånd samma rätt som
BondeStånclet i detta fall, men att på sådant
sätt jag här hört händelsen hafva varit med
BondeStåndets Ledamöter i Utskotten, låta
den ene komma in, så snart den andra går
ut, och att så till sägande en ständig om¬
växling af UtskotlsLedamöter af detta Stånd
ägt rum, anser jag högst skadligt, och äf¬
ven emot lagens både bokstaf och ande¬
mening, samt får derföre vördsamt ytterli¬
gare yrka afslag.
Herr von Hartmansdorff, August: Det
är en grundsalts i vår representation, att
hvarje Stånd skall hafva lika inflytande på
målens behandlig inom Utskotten. Denna
grundsatts var säkert iakttagen, så länge
voteringarne inom Utskotten skedde Stånds¬
vis. Då gällde, i händelse alla Ledamöter
icke voro tillstädes, två röster i ett Stånd
lika mycket som fyra i det andra. Men
denna jemvigt blef bruten i samma ögon¬
blick, som man började votera per capita.
För min del har jag icke kunnat erfara an¬
nat, än att ärenderna, i sednare tid, lidit
282 Den 26 Februarii e. ra.
deraf, att Ridd ersk a pets och Adelns Leda¬
möter icke varit fulltaliga i Utskotten, då
de amlia Ståndens varit det. Jag anser så¬
ledes nödigt, det vi laga, att Ridderska-
pets och Adelns Ledamöter blifva så full¬
taliga, som möjligt, och jag finner ej au-
nat medel dertill än det, ConstitutionsUt-
skottet upgifvit. Den invändning, att per¬
soner, som icke känna målen, inkomma i
Utskotten såsom Suppleanter och derige¬
nom rubba ärendernas gång, är icke af så
stor vigt, som man föreställer sig. De Or¬
dinarie Ledamöterne följa stundom icke bätt¬
re med målens behandling. Ofta äro de
frånvarande, och behöfva, när de komma
tillstädes, underrättas om sammanhan get.
Det händer ändock, att de lägga sakerna
på bordet, och sluteligen äro boita, när må¬
let nästa gång förekommer. Hvad Borgare-
Ståndets fåtalighet beträffar, så har Rid-
derskapet och Adeln, redan efter sin för¬
måga, sökt förstärka del med Brukspatro¬
ner. För öfrigt skulle jag tro det vara
rättast, att åt BorgareStåndets egen omsorg
öfverlemna bedömmandet af de nya redac-
tionernes tjenlighet för detsamma.
Friherre Cederström: Det är i anled¬
ning af Herr Thams yttrande, jag begärt
ordet. Han har förklarat sig villig till¬
styrka bifall å det nya redactionsförslaget,
om iler slått bestämdt uplaget, huru med
dessa Suppleanter borde förhållas. Der slår
Den 26 Februari i e. m. 283
likvisst tydligen: ”då > i händelse ledigheten
”beviljas, den främst i ordningen varande
”Suppleanten emedlertid intage hans rum.”
Det är således blott under en lagligen be¬
viljad frånvaro, eller laga förfall, detta kan
inträffa. Hvad här blifvit yttradt om vote¬
ring per capita, torde äfven fordra något
svar. Voteringen per capita bar jag alltid
ansett nyttig och ändamålsenlig. Utskot¬
ten skola bereda ärenderna, och det till¬
hör således Stånden att veta pluralitetens,
icke minoritetens, mening, som i alla fall
kan uttryckas genom reservationer. Vi haf¬
va således vunnit vid den gjorda förändrin¬
gen; men då ett missförhållande upstår
derigenom, att de andra Stånden äro full¬
taliga vid voteringarne, men Ridderskapet
och Adeln icke, finner jag mångå skäl till
bifall å de nya redactionerne, utan att kun¬
na se några vådor deraf.
Herr Printzensköld, Axel: Äfven jag
anser de förevarande nya redactionerne hvar¬
ken nödige eller lämplige. Till hvad re¬
dan deremot är sagdt, tar jag mig friheten
tillägga, att då 28 §. Riksdagsordningen
stadgar, att val af Ledamöter i Utskott skall
ske inom 8 dagar, efter Riksdagens bör¬
jan, och nu blifvit föreslagit, att tvänne
Suppleanter skola vid samma tillfälle väl¬
jas i hvarje Utskott, men Electorerna af
Ridderskapet och Adelli äro .tvungiie, alt
hålla sig inom de Ledamöter, som vid va¬
284
Den 26 Februarii e. m.
lens anställande finnas antecknade, så äro
alla de, som sedermera anlända, huru skick¬
liga personer än deribland må finnas, nä¬
stan uteslutne från möjligheten att komma
in i Utskott, åtminstone icke förr, än så
lang tid af Riksdagen förflutit, alt föga
eller intet återstår att göra. Man har myc¬
ket tält om olägenheten deraf, att Leda¬
möter af Ridderskapet och Adeln ofta ute¬
blifva från Ulskotts-sammankomster, och
att man borde, genom Suppleanters inkal¬
lande i de frånvarandes ställe, fylla bri¬
sten. Jag kan, åtminstone för närvarande,
icke medgifva nödvändigheten af en sådan
mesu re. Att Ridderskapets och Adelns Le¬
damöter i Utskotten icke uiangrannt infin¬
na sig vid Utskottens sammankomster, är
visserligen ej bra, men jag tror att denna
försumlighet betydligen skulle förekömmas,
om Herrar UtskottsOrdförande höllö nogare
band öfver verkställigheten af föreskriften
i Ståndets OrdningsStadga, som bjuder att
livar och en, som,utan anmäldt förfall, ute¬
blifva- från Utskotts-sammanträden, skall
för hvarje gång böta 2 R:dr B:co; måhän¬
da skulle denna plikt medföra sin behöri¬
ga verkan. Jag anhåller om proposition
på alsing af ifrågavarande förändring.
Hans Excellence Herr Grefven och
Land.tM.arskalken hemställde, om Ridder¬
skapet och Adeln behagade gilla det före-
slagne tillägget i 28 §. och dea nya redac-
Den 26 Februarii e. m. 285
tionen af 3 Punkten i 79 §. Riksdagsord¬
ningen.
Ropades Ja ocli Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde pro¬
position till afslag å berörde nya redac-
tioner.
Ropades äfven Ja och Nej.
Grefve Posse: Jag anser denna fråga
så vigtig, att jag icke skulle dragit i betän¬
kande deröfver begära votering, så vida jag
icke erhållit uplysning derom, att Preste-
Ståndet ogillat förslaget. Nu deremot är
det mig likgiltigt om Rnblerskapet och Adeln
tar ett motsatt beslut, ty saken blir ändå
densamma, eller sådan som jag önskar den.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorde proposition till bifall å de fö-
reslagne 2:ne nya redaclioner.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken förkla¬
rade, alt som, efter hvad han tyckt sig fin¬
na, Ja öfverröstat Nej, de nya redactio-
nerne blifvit af Ridderskapet och Adeln bi¬
fallne.
Grefve Spens anmälte till Protocol-
let sin reservation emot Ridderskapets och
Adelns beslut.
286 Den 26 Februarii e. m.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Oagtadt
Ridderskapet och Adeln bifallit de nya re-
dactionerne, blifva likväl de gamla qvarstå¬
ende, emedan Högvördige PresteStåndet icke
antagit de nya. I anledning häraf utber jag
mig få föreslå, att 25 §. RiddarhusOrdnin-
gen må erhålla en förändrad redaction, så
att den vinner fullständigt uttryckt öfver¬
ensstämmelse med hvad 79 §. Riksdagsord¬
ningen stadgar rörande sättet för Utskotts-
Ledamot af de ofrälse Stånden, att erhålla
2 å 3 veckors ledighet från Utskotts-göro-
målen.
Herr Printzenschjöld: Utan att bestri¬
da den siste värde Talaren rättighet att gö¬
ra den af honom nu omnämnde motion,
får jag blott till honom sjelf hemställa, om
han icke skulle anse lämpligare att der¬
med upskjuta, till dess RiddarhusUtskot-
tet inkommit med RiddarhusOrdningen, då
han kan afgifva sin motion i form af an¬
märkning dervid, så att den vid troligen
skeende återremiss af RiddarhusUtskottets
Utlåtande kan i ett sammanhang dermed
komma under Utskottets pröfning. För öf¬
rigt innebär den sista punkten af 79 §.
Riksdagsordningen, i min tanka, icke nå¬
got medgifvande af den rätt, som Herr Lef¬
ren tror sig finna deruti.
Herr Ribbing: Sedan en värd Leda¬
mot af RiddarhusUtskotlet omnämt den för-
Den 26 Febr »arli e. m.
287
monliga verkan, som skall följa deraf, att
de för UtskottsLedamöter af Ridderskapet
och Adeln stadgade Två R:dr B:co höler,
då de uteblifva från Utskottens samman¬
träden, i behörig ordning utgingo; anhål¬
ler jag, att RiddarhusUtskottet måtte taga
detta i närmare öfvervägande och föreslå
viss tid för vederbörande, t. ex. hvar eller
hvarannan månad, inom hvilken förteck¬
ningar till RiddarhusFiscalen borde insän¬
das öfver de från hvarje Utskotts samman¬
komst olofvandes eller utan giltigt förfall
frånvarande.
Utskottens Ordförander borde genom
deras Secreterare, eller, såsom dem godt
syntes, föranstalta om desse förteckningars
uprättande.
Herr Lefréns och Herr Ribbings nu
väckte Motioner lades på bordet.
29 §. 3 Mom.
Då h os RiksStånden — — — till hvil¬
ket Utskott upkomna frågor och ämnen hö¬
ra remitteras, eller huruvida de slutligen
skola till Förstärkt Utskott hänskjutaSj och
Stånden ej — — —
Denna redaction blef, uppå gjord pro¬
position, af Ridderskapet och Adelil antagen.
33 §. 2 Mom.
Lagutskottet tillkommer ock att gran¬
?.8B
Den 7.6 Februari i e. tn.
ska JuslitiasOmbudsmannens vid hvarje Riks¬
dag afgifvande allmänna Redogörelse samt
årliga Berättelser, äfvensom hans Embets-
Diarier och Registratur , samt med utlåtan¬
de deröfver till Riksens Ständer inkomma.
Hvilken nya redaction af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
37 §. i Mom.
(Tillägg af en ny Punkt vid slutet.)
till Ståndens Plena inkomma. För
Riksdagsärenders behandling inom Utskott ,
skall tillämpas hvad 49 <§• om målens bord¬
läggning, och hvad i öfrigt 5o, 53, 54
och 58 SS- innehålla.
Grefve Posse, Arvid: Emot antagan¬
de af denna punkt finnas oändligen många
skäl, ibland hvilka jag endast vill nämna
ett, som torde vara tillräckligt, för att för¬
anleda förslagets förkastande. I nya re-
dactionen står, att vid ärendernas behand¬
ling inom Utskotten skulle iakttagas hvad
5o §. innehåller, det vill säga, att ingen
skall få tala utom Protocollet. Jag hemstäl¬
ler, om itke mycken tidsutdrägt och onö¬
digt skrifveri skulle upkomma deraf, att
alla öfverläggningarne inom Utskotten skul¬
le fattas till ett Protocoll, och får af så¬
dan anledning yrka afslag.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag instämmer
med Grefve Posse, emedan jag föreställer
mig,
Den 26 Februarii e. m
mig, att det ansenligen skulle förhindra
ärendernas gång, att göra Utskotten till
små Stånd och föreskrifva sådane former,
att de icke inom sig skulle få öfverenskom¬
ma om sakerne, utan att uptaga allt till
Protocollet. Öfverhufvud skulle det ansen¬
ligt förminska arbetet, om Utskotten icke
hade så stora Afdelningar, som nu, utan
utsågo någre Ledamöter för hvarje mål, att
utarbeta Betänkandet. På denna grund tror
jag, att all slags föreskrift i afseende å for¬
men för ULskottens arbeten är onödig, och
tillstyrker afslag.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Egent¬
liga orsaken, hvarföre ConstitutionsUtskot-
tet afgaf detta förslag, var den befundna
bristen på all slags föreskrift för målens
behandling i Utskotten; och Constitutions-
Utskottet ville förekomma, att måls bord¬
läggning ej måtte kunna vägras, och dylikt.
Hvad åter beträffar förbudet att tala utom
Protocollet; så har Utskottets mening der¬
med endast varit att förekomma conversa-
tioner i ämnen, som icke hörde till de fö¬
revarande sakerna; icke att något verbal-
Protocoll nödvändigt skulle föras, utan en¬
dast, alt ingen ting måtte sägas, som icke
skulle kunna tagas till Protocolls. Om en
annan mening kan dragas af förslaget, är
jag icke emot, att det nu afslås; men an¬
ser likväl betänkligt att lemna Utskotten
härutinnan utan all föreskrift.
14 H. 19
290 Den 26 tebruarii e. m.
Herr Tham, Wolrath: I Grefve Pos-
ses yttrande, tror jag icke mentes någre
conversalioner utom de förevarande ämne¬
na; och under denna förutsättning hem¬
ställer jag, hvad annat än sjelfva besluten
Lehöfver i Protocollet intagas, hälst hvar¬
je Ledamot dessutom har rätt alt, då han
så åstundar, särskildt få sin tanka till Pro¬
tocollet. Jag förenar mig uti anhållan om
afslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bir
fall å den föreslagne yiya redactionen.
Ropades Nej.
Hvarefter, uppå gjord proposition, be¬
rörde nya redaction af Ridderskapet och
Adeln afslogs.
3y §. 2 Mom.
Intet Utskott, — från Plena re¬
mitterade, utom i sädane fall, hvarom för
Utskott i allmänhet, eller något bestämdt
Utskott finnes serskildt stadgadt.
Herr Hjerta, Gustaf: I fall den nya
redactionen af detta Moment bifa lies, skulle
StatsUtskottet förlora sin hittills utöfvade
rätt, att väcka frågor inom Stånden, då
Kongl. Majrts Proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof directe dit ankommit.
Detta anser jag vara af stort inflytande.
Uti detta Utskott upstå nemligen ofta
Den 26 Februari i e. m.
gor, livilka nödvändigt böra kunna få väc¬
kas och derifrån afgå till Stånden, emedan
motionstiden då oftast är förbi. Det har
säkert varit en glömska af Constitutions-
Utskottet, som förmodligen trott någon fö¬
reskrift härom finnas på annat ställe. Äf¬
ven jag förmodade i början, att någonting
härom fanns i 3o §.; men jag har nu sett,
att det icke finnes i hela Grundlagen.
Uppå anhållan af Herr Cederschjöld,
Pehr Gustaf, blef ConstitutionsUtskottets
angående ifrågavarande ämne vid sista Riks¬
dag under N:o i5 afgifne Memorial upläst.
Herr Cederschjöld: Jag förmodar, att
Ståndet af det nu uplästa Memorialet er¬
hållit tillräcklig vederläggning af hvad Herr
Hjerta anmärkt; och således lärer finna nöd¬
vändigt, att antaga den nya redactionen.
Friherre Cederström, Jacob: Till hvad
ConstitutionsUtskottets Memorial innehåller,
får jag tillägga, att äfven Ekonomiutskot¬
tet är pligtigt, att, med anledning af inom
Stånden väckta frågor, anmärka brister i all¬
männa hushållsanstalterna. Sådant kanåstad-
komma många nya frågor; men den nya
redactionen som Utskottet nu föreslagit, är
i alla delar öfverensstämmande med Grund¬
lagen, och bör således bifallas.
Herr Hjerta: Jag vädjar till hvars och
ens upmärksamhct, om StutsUtskottets Mo-
292 Den 26 Februarii e. m,
tioneringsrätt, i anledning af Kongl. Majrts
Proposilion om StatsYerkets tillstånd oell
behof, blifvit uti denna §. åt Utskottet be¬
varad. Dessutom torde man böra erinra
sig, att denna grufliga massa af nya Grund-
lagsstadganden, som ConslitutionsUtskottet
i323 föreslagit, härleder sig från det nu öf-
liga ordrytteri med lagens bokstaf. För
min del kan jag icke upfatta, burn en så
naturlig rätt och pligt, som den, att Ut¬
skotten inkomma till Stånden med Memo¬
rial, angående tillsättande af deras betje¬
ning, kan gifva anledning att finna ett be¬
hof, att tolka 37 §. 2 Mom. så, att ett
Utskott nu skulle vara förhindradt från en
dylik åtgärds vidtagande.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag instäm¬
mer i Herr Hjertås åsigt. Visserligen ha¬
de man vunnit några fördelar, genom bi¬
fall till den nya redactionen; men man
hade i stället förlorat den vigtigaste för¬
delen af StatsUtskottets motioneringsrält;
och om någon framdeles ville anföra, att
man år 1829 afskaffat denna rätt, huru
skulle man väl bestå sig i försvaret derfö¬
re. Jag tror i allmänhet, att man icke gör
klokt, att borttaga ord, som uttrycka pre¬
cist, hvad man vill bibehålla, och att se¬
dan fdosofera sig dertill genom andeme¬
ningen.
Hans E.rcellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bi¬
Ben 26 Februarii e. n>.
fall ä den ifrågavarande nya redactionén
af 1 Mom. i 3^ §. Riksdagsordningen.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade af¬
stå berörde nya redaction.
Ropades Ja.
43 §.
Skulle ett Utskott anse nödigt att, till
öfverläggning om något ärende af särdeles
vigt, med annat eller andra Utskott sam¬
manträda, vare sådant tillåtet, på det sätt,
hvarom Utskotten öfverenskomma, dock all¬
tid genom Deputerade från det eller de Ut¬
skott, som tillkallas. Finner BancoUtskot-
tet
Herr Hjerta, Gustaf: Jag upstår äfven
denna gång, för att anhålla om afslag å den
nya redactionen. Det är visserligen en san¬
ning, alt dessa talrika sammansättningar i
Utskotten i början medföra besvär vid öfver-
läggningarne; men man fann vid sista Riks¬
dag, att de utgöra ett. medel till målens hasti¬
gare och mera öfverensstämmande afgöran¬
de hos RiksStånden. De Betänkanden, som
afgifvas af flere sammansatte Utskott, haf¬
va då redan fått en slags pluralitet inom de
3:ne ofrälse RiksStånden, som gjort, att de
ofta gålt igenom utan någon åtcrremiss, och
blifvit Rikets Ständers beslut. Jag tror så¬
Den 26 Februarii e. m.
ledes, alt den gamla redactionen innebär
mindre felaktighet, än man trott. På den¬
na grund vågar jag anhålla om Herr Gref-
vens och LandtMarskalkens proposition till
afslag.
Herr Tham, Wolrath: Den gamla re¬
dactionen lemnar Utskottens Ledamöter till¬
fälle, att välja, om de vilja sammanträda
med andra Utskott antingen genom Depu¬
terade, eller in plenis; och det heror van¬
ligen på Utskottens Ordförander, att härom
öfverlägga. Den nja redactionen deremot
tillåter dem icke, att sammanträda in ple¬
nis. Jag hemställer således, huru det skul¬
le gå, om Fyra Utskott skulle utlåta sig i
samma mål, och alia Utskotten beslutade
olika, huru man då skulle komma till ett
sammanstämmande beslut. Af denna an¬
ledning nödgas äfven jag yrka afslag.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Den nya
redactionen har afseende på de fall, då ett
Utskott kan finna angeläget, att communi-
cera sig med ett annat; och rör icke blott
mål, som från Stånden blifvit remitterade
till flera Utskott. Jag kan således icke se,
att i förstnämnde fall någonting oriktigt
ligger deri, att sammanträden mellan Ut¬
skotten ske genom Deputerade.
Herr von Hartmansdorff, August: För
min del skulle jag tro det vara bättre bi¬
behålla deu gamla redactionen, som heva-
Den 26 Fcbruarii e. m.
295
rar valet fritt åt Utskotten. Min erfaren¬
het, i detta afseende, har varit, att då Ut¬
skotten sammanträdt genom Beredningar,
har man sedan i Utskottens Plena fått för¬
sitta mera tid med af hörandet af Bered-
ningarnes Protocoll och Berättelser, än med
sjelfva öfverläggningen och afgörande!.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Med den lilla erfarenhet jag
har, har jag trott mig finna, att berednin¬
gen af målen i Utskotten fordrat tvänne olika
handläggningssätt, nemligen att sjelfva den
första beredningen kan ske genom Deputera¬
de eller någre få; men att antagandet af Ut¬
skottens definitiva beslut bör in plenis före¬
dragas, behandlas och afgöras. Som den
gamla redactionen härutinnan lem nar be¬
stämmandet af alternativerne åt Utskottens
fria val, får äfven jag anhålla om Hans
Excellence Herr Grefvens och LandtMar-
skalkens proposition, till afslag å den nya.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi¬
fall å den föreslagne nya redactionen.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställ¬
de , om Ridderskapet och Adeln behagade
afslå densamma; hvilken Proposition med
Ja besvarades.
44 §• 1 Morn.
Konungens Propositioner, äfvensom all¬
296
Den 26 Februarii e. ro.
manna frågor, hvarmed förstås sådana, som
lunna éller böra komma under samtlige
RiksStåndens öfverläggning och pröfning,
må ej i Riksens Ständers Plena till ome-
delbarligl afgörande uptagas, utan skola öf-
verlemnas till utredande ät behörigt Ut¬
skott, hvars yttrande, deraf alltid ett exem¬
plar må hvarje Stånd meddelas, bör, en¬
ligt hvad här ofvanföre samt vidare i Re-
ö
geringsFormens 56 §. stadgas, föregå Rik¬
sens Ständers beslut; och kunna, när så nö¬
digt pröfvas, Riksens Ständer, genom Stån¬
dens pluralitet, förelägga Utskottet viss tid
till Betänkandets afgifvande.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vågar äfven
föreslå förkastande af detta Moment. Re-
dactionen deruti hänger väl till stor del
tillsammans med den förra §. angående Ut¬
skottens sammanträden genom deputerade.
Men jag finner flere farliga fall, genom den
nya redactionen, kunna upstå. I den gam¬
la redactionen står nemligen: ”till utredan¬
de af behöriga Utskott;” och dessa äro
således skyldige att utreda frågan. I den
nya står: ”åt behörigt Utskott.” En så¬
dan ordalydelse förbinder ej Utskottet att
utreda frågan. Det kunde sålunda hända,
att vi derigenom hädanefter kunde komma,
att få emottaga ännu mindre utredda Be-
tänkanden, än vi hittills erhållit. Det står
vidare i den gamla redactionen, att Ut-
skot-
Den 16 F e b r 11 a r i i e. ra. 297
skollen ma kunna föreläggas tid; i elen nya
åter viss tid till Betänkandets afgifvande.
Här upslår således en inskränkning i rät¬
tigheten att förelägga tid. Af denna anled¬
ning anhåller jag om proposition på afslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln behagade bifalla den fö-
reslagne nya redactionen.
Ropades Nej.
Uppå derefter gjord proposition, blef
ifrågavarande nya redaction af Ridderska-
pet och Adeln afslagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde att pröfningen
af de återstående Grundlagsändrings-försla-
gen måtte, enär tiden redan långt fram¬
skridit, få till nästa Plenum upskjutas.
Bifölls.
Justerades PleniProtocollen för den
17 och 19 sistlidne December För- och
Eftermiddagarne.
Uplästes följande från Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomiutskottet inkomne Ut¬
låtanden :
i4 H. 20
298 Den 26 Februari! e. m.
Af den 24 dennes:
N:o 66. I anledning af väckt fråga
om vissa Helgedagars försvinnande eller
förflyttning till Söndagar.
N:o 67. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande N:o q,
angående yrkad rättighet för Barnmorske-
Lärlingar på Gottland, att undervisas och
examineras af någon Läkare derstädes.
N:o 68- I anledning af väckt fråga
om inköp af en Entomologisk Samling för
Riks-Musaei räkning.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan § till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.