Protocoll,
hållna
hos
H ög 1 o fl i g e
Riddcrskapct oell Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Tionde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörbergi83o.
.i . '■ :
Thorsdagen den i5 Januarii 1829.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Upplästes till Justering följande
Utdrag af Protocollet, hållet hos Ilög-
loflige Riderskapet och Adeln vid Lag¬
tima Riksdagen i Stockholm den 12
Januarii 1829.
S. D. Beslöt Ilögloflige Ridderskapet
och Adeln anmoda StatsUtskottet, att till
Rikets Ständer afgifva, inom den 24 näst¬
kommande Januarii, det så kallade Inkomst-
Betänkandet, samt inom den 10 näst¬
kommande Februarii det så kallade Utgifts-
Betänkandet. Ut Supra.
Herr Hjertas Gustaf: Sedan Ridderska-
petoch Adeln i sista Plenum bifallit, att Stats¬
Utskottet skall anmodas, att till RiksStånden
inkomma sednast den 24 dennes med In-
komstBetänkandet och sednat den 10 Fe¬
bruarii med UtgiftsRetänkandet; får jag
4
Den i5 Jann ari i.
vördsamt anhålla, att de öfrige MedStånden
måtte inbjudas, alt i Ridderskapets och
Adelns beslut instämma.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln önskade, att de öfrige
RiksStånden skulle inbjudas, att uti det af
Herr Hjerta omförmäldte beslut med Rid-
derskapet och Adeln sig förena.
Ropades Ja.
I följd hvaraf vid slutet af ofvanberörde
ProtoeollsUtdrag tillädes följande mening:
Uti hvilket beslut de öfrige Respective Riks¬
Stånden skulle inbjudas att sig med Rid-
dcrskapet och Adeln förena; hvarefter sam¬
ma ProtoeollsUtdrag af Ridderskapet och
Adeln godkändes.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög-
loflige Ridderskapet oell Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm den 12
Januarii 1829.
S. D. Vid förnyad föredragning af Rid-
darhusUtskottets den 23 sistlidne Decem¬
ber aflåtne, och den 5 dennes på bordet
Den i 5 Ja n u a r i i.
5
lagde, Memorial angående från Riddarhus-
Direclionen infordrad upplysning, om och
hvilka åtgärder RiddarhusDirectionen vid¬
tagit i afseende å den nuvarande Riddar-
husOrdningens promulgerande; fann Rid-
derskapet och Adeln, att samma Memo¬
rial borde läggas till Handlingarne. Ut
Supra.
Justerades 7 ProtocollsUtdrag, inne¬
hållande Ridderskapets och Adelns i Ple¬
num den 12 dennes i öfrigt fattade be¬
slut.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning,
hade inlemnat ett så lydande Memorial:
Då i sammansatte Stats- och Banco-
Utskotten nu lärer till pröfning och afgö¬
rande förekomma den vigtiga fråga, huru¬
vida en realisation eller myntbestämning
nu bör tillstyrkas, eller icke, torde det icke
anses obehörigt, att, uti sammanhang med
Konungens nådiga framställning och en-
skilte motioner i detta ämne, cn af Rid¬
derskapets och Adelns äldste härvarande
Ledamöter, som under tvänne olika Rege¬
ringssätt följt och stundom närmare delta¬
git i öfverläggningar om Rikets financielle
angelägenheter, äfven nu och till Höglofli-
6
Den t5 Januari i.
ge Stats- och Banco-Utskottens upplysta
pröfning underställer sina åsigter, i före¬
varande ämne, under känslan af obehaget
att, ehuru öfvertygad om nyttan af mynt¬
värdets bestämmande, likväl icke i när¬
varande förhållande kunna densamma till¬
styrka eller medgifva. Skälen dertill häm¬
tar jag hufvudsakligen ifrån erfarenheten,
denna säkra ledare af tvänne föregående
realisationers missöden, under ett halft år¬
hundrade, icke mindre än ifrån särskilte
förhållanden, som sedermera till stöd för
detta omdöme sig framställt. Under lop¬
pet af 5o år hafva tvänne realisationer i
Sverige gått i verkställighet, bägge börja¬
de under fördelagtigare förhållanden emel¬
lan silfvertillgång och Bancosedlarnes be¬
lopp, än den som nu kan föreslås, med
beräkning af Bankens nuvarande silfverfond,
omkring 5,600,000 R:dr och 3a,000,000 Ban-
coSedlar, som efter 128 sk. cours komma att
med 12,000,000 R:dr motsvara det metalli¬
ska myntet. Begge föregående realisatio-
nerne hafva likväl misslyckats, så att inom
få år efter deras början SpecieMyntet ifrån
Banken utgått; Bankens räkenskaper utvisa
nogsamt detta förhållande, och torde der¬
ifrån kunna hemtas rättelse i det möjeli-
gen felagtiga i uppgifterne, som i saknad
af närmare kännedom torde i detaillerne icke
äga behörig fullständighet. Bankens redbara
fond var sisla December 1778: 4>G68,36y
Den 15 J a n u a r i i.
7
och dess utelöpande sedlar 7,388,337 R:dr
och således mera än hälften närmare {
silfver emot sedlar; man ansåg likväl den¬
na realisation, som beräknade behofvet
af silfver till f- emot sedelstocken, verk¬
ställd med mindre silfver än BancoFörfalt-
ningarne föreskrifva, vara ett vågsamt fö¬
retag, men det gynnades och understöd¬
des af det för Svenska handeln så fördel-
agtiga Amerikanska Kriget, så all med min¬
dre betydlig förminskning af SilfverFonden
realisationen fortgick tills 1788 års krig in¬
träffade, som deri föranledde till så be-
tydelig rubbning och sådane menliga på¬
följder, att redan år 1793 var hälften der¬
af försvunnen. Är 1798 återstod blott
1,334,177 och de följande fem åren var un¬
gefärligen samma belopp eller omkring half¬
annan million i silfver,' under hvilken
längre tid, den sedermera klandrade hem¬
ligheten af Bankens financiella ställning
likväl sannolikt beskyddade Bankens åter¬
stående Metalliska förmögenhet, obetydelig,
i jemförelse till dess utelöpande sedlar,
ifrån en total utvandring, som lätteligen
torde hafva kunnat till vägabringas, om den¬
na förmögenhet hade varit officiclt kand.
Då den sednare realisationen verkställdes
åren i8o3 och 1804 var Bankens silfver-
fond omkring 3,400,000 och sedelstocken
omkring 5,000,000 R:dr, och således silf-
vertillgången öfver mera än hälften närma¬
8
Den i 5 Jann ari i.
re | emot utelöpande sedelbeloppct, men
denne realisation blef äfven efter få år af¬
bruten, och genom följderne af 1808 års
krig tillintetgjord, då, genom för vidt ut¬
sträckt Bancosedel-utgifning, Banken blef
urståndsatt att sina sedlar med silfver vi¬
dare inlösa.
Bägge dessa misslyckade realisationer
började med, i jemförelse till Bancosedel-
beloppet större silfver-tiIlgSng än nu skul¬
le i enahanda ändamål framställas, och
hvarigenom Bankens genom utrikes lån och
egen vinst samlade redbara förmögenhet
förlorades, samt lemna varnande exempel att
icke på vinst och förlust och utan betydligare
tillgångar och säkra beräkningar åter ingå
i ett lika äfventyrligt försök, som nödvän¬
digheten icke nu ovilkorligen påkallar; och
om vid medgifvande af otillräckligheten af
Bankens silfver-tillgång allena till behörig
motsvarighet, emot de utelöpande sedlar-
ne, anledning icke saknades till förmodan
af det förslag, att, till styrka för realisa-
lions-företaget, Staten skulle till Banken
återbetala på dess fordran 5,333,333f R:dr
svarande emot 2 millioner i silfver, så mö¬
tes detsamma skäligen med den erinran,
att Statens skuldförbindelser till deras an¬
vändbarhet i realisationsväg icke äro det¬
samma, som tillgång till reelt mynt, som
är ett oeftergifligt vilkor för en realisation,
Den 15 J a 11 u a r i i.
9
och endast bör kunna ingå i beräkning för
inynlbestämning. Skulle raan likväl antaga
en så beskaffad fordran såsom reel tillgång,
som icke meddelar tillbörlig styrka åt rea¬
lisationen, då i behofvets stund densamma
icke meddelar silfver till Bancosedlars in¬
lösande, så uppkommer likväl icke bättre
förhållande emellan silfverfond och Banco-
sedlar, än vid de föregående realisationer-
ne; men om ock det vore ännu fördelag-
tigare, drager jag icke i betänkande att för
min del vägra understöd för en myntbe¬
stämning på det sätt, att Staten äfven i
den vägen skulle intrasslas utan tvingande
behof, i det landsförderfliga Statslåns-sy-
stemet, hvarigenom förmodeligen utländske
långifvare, innehafvare af Statsobligationer-
ne, skulle beredas räntevinst genom Sven¬
ska medborgares derföre ökade bevillning.
Ett lånsysteme i sine följder är möjeligen
skadligare än en misslyckad realisation , och
som icke bör med densamma inblandas
eller till stöd för densamma medgifvas. Då
en total myntförändring ställes i fråga,
som för dess bestånd bör afse ej allenast
det korta mellanrummet af tid till en på¬
följande Riksdag, utan äfven tiden af mans¬
ålder, bör man taga i beräkning möjlighe¬
ten af för realisationen inträffande ofördel-
agtiga conjuncturer, och angelägenheten att
genom en större styrka i redbar förmö¬
genhet ställa sig i motvärn emot följderne
deraf, för tryggheten hvaraf fordras större
10
Den 15 Januarii.
redbar tillgång, än fordom, i afseende
på flere i sednare tider föräudrada förhål¬
landen, hvaribland först må nämnas den
för få år sedan medgifne allmänna känne¬
dom af Bankens linanciella ställning, som
utan att fästa noga erinran vid det rätts-
enliga i stadgandet derom, framställer ett
behof af större silfvertillgång nu, än den
tid Bankens tillgångar icke voro allmänt
lände, och som, vid enahanda • korijunctu-
rer och högre cours, framställer för utväx-
ling ett större äfventyr, lättare verkställd,
då i ett större Bancosedel-belopp, större
utväxling kan äga rum, bredvid den allmän¬
na penningerörelsens behof, än då sedel¬
beloppet var så betydeligen mindre än det
närvarande; hvartill kommer, att i den
mohn speciemyntet utväxlas, försämras pro¬
portionen, emellan det qvarblifvande af
silfver och sedlar, som vid missgynnande
händelser otvifvelaktigt skall påskynda spe-
ciemyntets uttagande ur Banken. En stör¬
re utvexling af speciemynt måste äfven
blifva en följd af vårt förändrade förhål¬
lande till Finland, der, efter förra reali-
sationerne, sedelmyntet qvarblef i rörelsen,
då deremot nu ej allenast der, utan äfven
i de tvenne öfrige af våra grannriken, de
der till större belopp befintlige Bancosed-
lar otvifvelagtjgt komma att inlösas, i tve-
läldigt afseende för oss skadligt, då det
torde föranleda lill afbrott i våra handels-
relalioner, bestridde å ömse sidor med vårt
Den i5 Jann ari i.
eget mynt, ej mindre än till minskning i
vårt behöfliga rörelseCapital, då de utri¬
kes ifrån inkommande Bancosedlarne tili
utbyte emot speciemynt blifva i Banken
dödade. Det betydeliga inflytande, som de
oundvikeliga temporära Bankolånen kunna
äga i, för realisationens bestånd, bekym¬
mersamma tider, bör icke förbises, och
verkningarne deraf på en mindre tillräck¬
lig kilfverfond beräknas. Desse lån, huf¬
vudsakligen på guld, silfver, jern och an¬
dra exportabla effecter hafva, i anseende
till deras beskaffenhet, i allmänhet blifvit
ansedde att icke behöfva ingå i beräknin¬
gen af proportion emellan speciefonden
och de utelöpande sedlarne; men i bryd¬
sam belägenhet kunna äfven desse till de¬
ras verkan blifva af betänkelig beskaffen¬
het, och må till bevis anföras det förhål¬
lande, som visade sig flere påföljande år
vid stagnation i utrikes jernhandeln, i syn¬
nerhet åren 1809 och'1810, då jernexpor-
ten var hämmad och jernlånen uppgingo
till mera än dubbelt emot vanliga förhål¬
landet, nemligen till öfver 2 närmare till
3 millioner R:dr. Ett sådant förhållande
kan vid missgynnande conjunclurer åter in¬
träffa , och betydligare händelser af flere
missväxtår, behof af utomordentlige för¬
svarsanstalter, eller andre händelser af vidt
utseende beskaffenhet, kunde vid Coursens
stigande inträffa, så att de icke på bestäm¬
de lider uterbetaltcs, men penuingarne der-
12
Oen i5 Januari i.
emot med större fördel begagnades i mynt-
liandel till utväxlig, och betydligen med¬
verkade till påkänningar i sådan väg, sorn
kunde hota med rubbning i realisationens
bestånd, då, som ordspråket säger, den si¬
sta villan kunde blifva värre än den för¬
sta, och man kunde möjeligen icke hafva
qvar af minnet af resalisationen mera än
förbindelsen att inlösa Statsobligationerna.
Till hvad jag nu anfört emot realisationen
med nuvarande tillgångar, anhåller jag vörd¬
sammeligen att få foga några betänkligheter,
hämtade från ekonomiska förhållanden, som
sig nu förete. Allmännare är den mening
erkänd, att penningeförlägenhet existerar i
landet, och svårighet att utväga sig till af-
bördande af allmänna utgifter, som efter
allt utseende lära, åtminstone denna Riks¬
dag, icke nedsättas. Erkändt är äfven, att
de gäldbundne genom Credit eller pennin-
gebrist sakna tillgångar att uppfylla deras
förbindelse, och, med afseende derpå, sy¬
nes mig tiden icke nu vara för handen till
vidtagande af Författningar, som åtmin¬
stone för någon längre tid skulle verka till
ökade svårigheter och bekymmer i desse
afseenden. Erfarenheten vid föregående re¬
alisationer har upplyst, att den förorsakar
en choque eller skakning i penningerörel-
sen, som föranleder till ökad dyrhet i vis¬
se afseenden, och till minskning i pennin-
getilIgångar, till sin effect detsamma, som
minskning i rörelseCapitalet. Förhöjning
Den i5 Januarii.
i pris å Stadsmannavaror, arbetslöner, tjen-
stefolks löner m. m. hafva varit följder af
föregående realisationer, och man har snart
måst betala lika mycket till Riksdalertal
i silfver, som man förut betalt i Banco-
sedlar; sannolikt skall ock speciemyntet ef¬
ter realisationens början icke blifva så gång¬
bart som sedlarne , och derigenom en stag¬
nation i penningerörelsen uppkomma, eme¬
dan det utkomna speciemyntet för nyhe¬
tens behag torde till en del skrinläggas,
der förmögenheten sådant medgåfve och i
synnerhet hos Capitalisterne, i början åt¬
minstone, i speculation eller förhoppning
om vinst, vid en framdeles förmodad hö¬
gre cours. De på Banken i sednare tider
ställde större creditiver för JernContoiret
och Manufacturfondcn föranleda äfven till
betänkligheter emot realisation. Icke kun¬
de de efter realisationen vidare utgå ifrån
Banken, men den sednare större lånerät-
tigheten åtminstone kunde omöjligen in¬
dragas, och livar skulle utväg för densam¬
ma sökas, som likväl vid myntets nuvaran¬
de skick oafbrutet kan begagnas till dess
välgörande föremål. I sammanhang här¬
med anser jag tnig icke böra med tystnad
förbigå, att då frågor om myntbestämning
uppstått, har man alltid ansett en alfvar-
lig föresats till allmän och enskild hushåll¬
ning med beslut derom stå i oskiljaktig
förening, och prohibitivförfattningar stun¬
dom nödvändiga, hvaruti likväl realisatio¬
•4
Den io Januari i.
nen för det närvarande förgäfves torde sö¬
ka något stöd.
Vid frågan om myntvärdets ovillkorliga
bestämmande anhåller jag att få fästa upp¬
märksamhet derå, att man i sednare tider
funnit, det coursen icke har så bestämdt in¬
flytande på penningerörelsen och varuvär¬
den inom landet, som man fordom ansett,
samt att varuvärden, beroende allena af
tillgång eller brist, icke i den inre rörel¬
sen äga med coursen något sammanhang,
som be vises dermed, att spannmålspriset
är stundom högt vid låg cours, och stun¬
dom lågt vid hög cours, utvisande att
det är den utländska handeln , som af cour-
sens förändringar hufvudsakligen beror, och
för densamma synes mig man går längre
än. vederbör, om genom realisation man
sätter den allmänna nyttan på vågspel, och
tillstyrker jag derföre, att frågan om mynt¬
bestämning, icke af Rikets ovillkorliga kraf
nu till afgörande påkallad, må uppskjutas
till nästa Riksdag, med uppdrag till Ban-
coStyrelsen att emellertid vid tjenlig cours
uppköpa silfver äfven för af Banken utgif-
vande nya sedlar, hvarigenom en tvefal¬
dig nytta vinnes, nemligen tillökning af
Bankens reela Fond och utvidgande af rö-
relseCapitalet, med bibehållande af sedel-
inyntets värde; och då jag med tillfreds¬
ställelse erfarit den mening vara allmänt
gällande, att Bancosedelvärdet borde åtmin¬
Dän i5 Januari i.
i 5
stone bibehållas i nuvarande förhållande,
gör jag mig försäkrad, att inga heslut den¬
na Riksdag vidtagas, som genom tillökning
af Bankosedelstocken skulle lägga hinder i
vägen för en framtida realisation. Jag an¬
håller vördsammeligen, att detta /införan¬
de må till Stats- och BancoUtskotten re¬
mitteras.
Remitterades till Stats- och BancoTJl-
skotten.
Herr Törnebladh, Carl, hade inlem-
nat följande, som upplästes:
Det synes väl, som upplösningen af
Problemet: om den, sorn eger skog, betes¬
hage, eller utmark bör taga del i hägnad
emot åker, äng, eller plantering, skall lig¬
ga i svaret på den frågan: bör det åläggas
antingen boskapsegaren, att värda och af¬
hålla sina kreatur ifrån ohägnad, eller
jordegaren att hägna och försvara sin grö¬
da för andras boskap? Men grunden till
stängselskyldighet, såsom servitut, är icke
så lätt funnen. Man må affirmativt besva¬
ra frågans första del och antaga den satt-
•sen såsom både rättvis och billig, att bo¬
skapsegaren är åtminstone lika förbunden
och pligtig att bidraga till fredande af gran¬
nens åker eller äng, som jordegaren, att
sätta sina ägor och grödor i försvar emot
andras boskap; men deraf följer likväl ej
i6
Den i5 Januarii.
annat, oller mera än skyldigheten för bo¬
skapens egare, att genom vård eller fäng¬
sel afhålla den ifrån ohägnad å andras egor,
och derifrån kan ej annorlunda än god¬
tyckligt göras sådan tillämpning vid stäng¬
selskyldighetens fördelning emellan gran¬
nar, som skulle egaren af utmark eller be¬
teshage taga del i hägnaden emot angrän¬
sande Hemmans inegor. Ty om man be¬
sinnar endast huru många de gårdar äro,
hvarest boskapen icke vallas å utmarken,
men hålles inom sådana beteshagar, som
af jordegaren sjelf instängas, emedan de
icke stöta intill grannars egor: och huru¬
ledes, inom skogsbygderna i allmänhet,
stängselskyldigheten för en vidsträckt ut¬
mark emot en annan bys långt bort be¬
lägna åkergärden, eller ängar, blefve högst
betungande äfven i afseende på förbindel¬
sen, att gälda skadan af boskapsbet å des¬
sa egor, hvilken måste följa af skyldighe¬
ten, att hålla en hägnad, så aflägsen, att
brister, som af tillfällighet eller handa-
verkan uppkommit, icke genast kunna yp¬
pas och botas; så antyda dessa förhållaiv
den, att det varit på goda grunder, som
vår lagstiftning ifrån äldsta tider, i Up-
landslagen ViderboaBalken XVII Cap., 16
§. Landslagen XXVI Cap. 6 §. Byggn.Balk.
lika som Allmänna Lagen stadgar, alt der
skog, beteshage, eller utmark möter åker
eller äng, skall den hålla gärdesgården al¬
lena,
Den i5 Januarii.
*7
lena, som åker eller äng eger. Det är ock
han, som ensam drager nyttan af sådan
hägnad, hvilken fredar för boskapsbet; och
vid stängselskyldighetens åläggande, såsom
servitut, för hvilken Utilitets-principen är
den enda giltiga, synes det mig klart, att
endast nyttan, som praesumeras vara öm¬
sesidig, då egorne på hegge sidor äro lika
beskaffade, bör bestämma skyldigheten, alt
i hägnad taga del. Med serskildt afseende
på betänkligheten att rubba dessa urgamla,
i landets beskaffenhet grundade, förhållan¬
den, hvilkas olägenheter blifvit genom ti¬
den och vanan mindre känbara, än de af
en lagförändring följande rättegångar och
missnöjen skulle blifva, kan jag följagteli-
gen icke tillstyrka den i Nåder propone-
rade ändringen i sista mom. af 2 §. i V
Cap. Byggn.Balken.
Emot den föreslagna nya delnings-
grunden förekomma äfven stora betänklig¬
heter, som, efter min tanka, öfverväga för¬
delen af dess lätthet i tillämpningen. Den
angifna svårighet, som ligger i nu gällan¬
de beräkning efter egodel och hemmantal,
är oskiljagtig ifrån Exceptionslagar, hvar¬
under servituter kunna hänföras, men träf¬
far egentligen Domare och Embetsman,
som skola tillämpa delningsgrunden, hvil¬
ken icke derföre bör upphäfvas, om den
i öfrigt är, sorn jag tror, mera rigtig än
ro H. 3
Den i5 Januari i.
den föreslagna, att hvar och cn, som an¬
nan med egor möter, skall i stängsel taga
del till hälften, utan afseende på egorymd,
eller hemmantal, å ena eller andra sidan.
Min erfarenhet, under mångfaldig til¬
lämpning af den gällande delningsgrunden,
har aldrig mött någon ovanlig svårighet
dervid, men öfvertygat mig derom, att
hägnadsbesväret blifver rätteligen fördeldt
efter samma grund, som egorne blifvit skif¬
tade. Men jag tror icke samma följd upp¬
komma af det nya delningssättet; och de
Historiska bevis, sorn för detsamma blifvit
anförda, nemi. våra Landskapslagar och en
Kongl. Dansk förordning af den 23 April
1781, äro icke särdeles öfvert}'gande, eme¬
dan den grund, hvarå stadgandet i Land¬
skapslagarna hvilar, att nemi. endast för
inegor borde hägnas, men skog och utmark
vara fri, skulle genom lagförslagets anta¬
gande, komma att förfalla, och det gam¬
la lagbudet att förlora sin fordna läiupelig-
het, då för andra än lika beskaffade egor
skulle i hägnad dem emellan tagas del.
Och beträffande Danska Förordningen, så
ligger ett misstag i den gjorda citationen
deraf; ty den stadgar verkligen Hartkornet
såsom Delningsgrund förmellanhägnad inom
by, så att del är endast vid framdeles
skeende utskiftningar, som, emellan byar,
gårdar och lottegare, hvilke utgå af Fä-
ladskapet, skall tilldelas halfva hägnaden
Den i5 Januarii.
*9
åt hvardera, efter gradering. Skälet der¬
till uttrjekes i Danska Lagen, att det, som
ena året är fälad, blir andra året gärde;
och detta förhållande» som inom vårt land
är sällsamt och nästan endast i Skåne in¬
träffar» styrker min mening, att en sådan
lag blott för Skånska slättbyggden vore
lämplig. Den Danska Förordningen blef
aldrig gällande i Norrige, hvarest areal
eller egodel utgör delningsgrunden.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar
fernot sjelfva grunderna för Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition måtte få densamma till
Lagutskottet åtfölja.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om icke Herr
Törneblahds Memorial, som innefattade an¬
märkningar vid Kongl. Maj:ts deli 12 den¬
nes till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
ÉkonomiUtskotten remitterade Nådiga Pro¬
position angående en liy stängsel-förord¬
ning, äfven måtte till bemalte Utskott för¬
visas.
Bifölls*
Föredrogs å nyo Friherre Anckar-
swärds, Carl Henric, den 12 dennes på
bordet lagde Motion angående formen för
Slatsreglcringens uppgörande.
20
Den i5 Januari i.
Friherre Anckarswärdj Carl Henric ^
uppläste följande:
Då den motion' jag haft äran framstäl¬
la, nu åter till öfverläggning förekommer,
inträder för mig förbindelsen, att å nyo
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
samhet, vid grunderne till det förslag,
hvaruti jag önskade att Ridderskapet och
Adeln med mig ville öfverensstämma.
Jag hav utur en inom BondeStåndet
i detta ämne väckt motion hämtat anled¬
ningen till det förslag jag tagit mig frihe¬
ten föredraga.
Jag har funnit den uti BondeStåndets
motion föreslagne fördelning af Statsregle-
ringens föremål, vara både ändamålsenlig
och riktig.
Jag anhåller således att få återuppre¬
pa denna fördelning, såsom bestående uti:
1:0 Hvad som fordras för underhållet af
Statsinrättningens jemna och oafbrutna
gäng.
2:0 Hvad som af Styrelsen nubegäres, så¬
som tillökning uti de vid sista Riksdag
beviljade anslag.
3:o Alla sådane tillfällige anslag, hvilka
till bestämda föremål vid sista Riksdag
beviljades, och hvars fortsättande nube¬
gäres.
Den 15 J a n u a r i i.
21
4:o Hvad som nu af Styrelsen begäres,
såsom utomordenleliga bidrag, och lill
hvars fyllande låne-utvägen är föreslagen.
5:o Styrelsens, så viii sorn enskiltes, for¬
drade Statsbidrag, till mera eller min¬
dre allmänna föremål.
6:0 Hvad RiksgäldsContoiret fordrar för full¬
görande, af sådane skuldliqvider och rän¬
tebetalningar, som Rikets Ständer redan
erkänt, och å RiksgäldsContoiret anvisat.
Då det troligen af ingen lärer kunna
bestridas, att dessa Statsregleringens före¬
mål befinna sig ganska bestämdt ifrån
hvarandra skiljete, så lärer det äfven icke
böra förnekas, att hvarje af dessa föremål
kunna hvart för sig pröfvas och afgöras.
Det är på denna grund jag begärt
Ridderskapets och Adelns verksamma biträ¬
de, till vinnande af StatsUtskottets afseen¬
de å det förslag jag framställt, att till Ri¬
kets Ständers pröfning och afgörande i
första rummet öfverlemna ett förslag lill
Statsreglering, endast uppfattande de före¬
mål, min motion, egenteligen innehåller.
Det är denna del af StatsregleriJigen,
öfver hvilken, snart sagt, inga olika åsig-
ter kunna komma att äga rum. Staten må¬
ste ovillkorligen uppehållas uti en jemn
och oafbruten gång, och hvad som dertill
Den i5 Januari i.
oundgängeligen erfordras, måste lika ovill-,
korligt anslås.
Det är på denna grund jag hade trott
ett sådant Betänkande, som det jag före¬
slagit, böra få företräde framföre Betänkan-
den, som uppfattade öfrige med Statsre-.
gleringen gemenskap ägande föremål.
Då, i anseende till dessa, i min tan-,
ka, den första punkten underordnade fö¬
remål säkerligen blifva underkastade de
olikartade åsigternes vidlyftiga pröfning; då
de Betänkanden, som komma att innefatta
dessa efter min åsigt underordnade före¬
mål, utan all tvifvel komma att återremit¬
teras, med anmärkningar, som kunna för-,
anleda en för Utskottet mödosammare om¬
arbetning, än man må hända nu anar el¬
ler föreställer sig, anser jag för min del
origtigt, om man, genom bristande förese¬
ende, icke skulle undanrödja nödvändighe¬
ten, att i och med detsamma äfven behöf¬
va återremittera Betänkandet, i de delar
det afsåg de uti min motion upptagna Stats-»
regleringens oumgängeliga föremål.
Jag är öfvertygad, att Rikets Ständers
pröfning af Utskottets Betänkande skulle
oändligt lättas, om en sådan arbetets för¬
delning, som den jag tagit mig friheten
föreslå, kunde vinna något afseende, och
det är förgäfves jag för min enskilta me¬
ning vågar hoppas något sådant, om Rid-*
Den j5 Januarii.
2.3
iier.skapet och Adeln icke skulle täckas med,
mig instämma uti den.
För lagligheten af min motion, anhål¬
ler jag att åter få upprepa Rikets Ständers
rätt, att i enlighet med 44 §• Riksdags¬
ordningen kunna genom Ståndens plurali¬
tet, när så nödigt pröfvas, förelägga Ut¬
skotten tid, till angifvande af deras Betän¬
kande»»
Detta är hvad som redan uti sista Ple¬
num skedde.
Jag finner på intet ställe i Grundla¬
gen något som föreskrifver formen för Ut¬
skottens Betänkande». Men jag finner icke
Reller uti Grundlagens ordalydelse något
hinder för ett eller flere Stånd, att lemna
Utskotten del af pluralitetens åsigt och ön¬
skan i anseende till formen för Betänkan-
den eller desses fördelning uti flere, hvil¬
ket utgör egentliga föremålet för min motion.
Jag anhåller att vidare få fästa upp¬
märksamheten å den föreskrift 109 §. Re¬
ger ingsFörmen lämnar, att Riksdag ej må
räcka längre, än, högst l\ månader från den
dag, då Konungen låtit, om Stats"Verkels
tillstånd och behof Rikets. Ständer eller
deras Statsutskott underrätta; äfvensom
derå, att Lagstiftaren uti samma §., såsom
en oförmodad händelse anser möjligheten
att, vid denna tidens utgång, Rikets Slän¬
24
Den i5 Januarii.
der icke hade reglerat Staten, eller någon
ny bevillning till bestämt belopp sig åtagit.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten
på, att lagbudet innebär, att Konungen
skall vid sådant tillfälle kunna Rikets Stän¬
der åtskilja, och att den förra bevillningen
i sådan händelse fortfar intill nästa Riksdag.
Är det väl möjligt, mina Herrar! att
StatsUtskottet kan hinna, till oss afgifva ett
förslag till fullständig reglering ej allenast
af Statens redan erkände behof, utan äfven
af sådane, hvilkas pröfning på oss nu an¬
kommer? Är det väl möjligt för StatsUt¬
skottet, att fullgöra ett sådant deras ålig¬
gande inom den tid, som oss höfves, för
att moget pröfva och efter fullkomlig öf¬
vertygelse besluta, ej mindre om behof-
vens verklighet, än om bästa och tjenliga-
ste utvägarne för deras tillfredsställande?
Jag tror det icke, och jag har i följd
deraf ansett, såsom en ovilkorlig pligt, att
söka en utväg för Rikets Ständer, att för¬
flytta sig uti en bättre ställning, än den¬
na för mig synbart brydsamma belägen¬
het företer; och jag har dertill icke funnit
någon annan utväg, än den jag tagit mig
friheten föreslå; och jag är, efter lugn och
mogen öfverläggning med mig sjelf, full¬
komligt säker, att den ifrån flere synpunk¬
ter är den enda rätta.
1 Den i5 Jan u ari i.
Jag har tagit mig den friheten visa
Konungens rättighet alt efter den 14 Mars
lata afblåsa Riksdagen, när honom godt
synes; jag har ådagalagt, att den gamla
bevillningens fortfarande derutaf blefve en
följd.
Månne icke härifrån uppkommer en po-
sitiv pligt, att i första rummet stadga ett
bevillningsbelopp, hvarigenom Rikets Stän¬
der åtminstone försattes uti mera säkerhet,
i anseende till den tid, som oundgängeli-
gen fordras för de stora samhällsangelä¬
genheternas afgörande, på ett sätt, som ej
lemnar någon anledning till det olyckliga
omdöme, att det möjligtvis varit förhastadt.
Jag skulle med fog kunna skattas såsom
orättvis, om man härvid skulle finna till¬
fälle påbörda mig, alt ej vilja erkänna, det vi
ifrån framfarna tider äga tillräckliga anled¬
ningar, att hysa förtroende till Styrelsens
undseende med den långsamhet, som, i
följd af våra, jag vågar säga, odrägliga for¬
mer, nödvändigt måste vidlåda våra arbeten.
Men, detta oaktadt, kan jag icke från¬
gå, mine Herrar! att tiden äfven hos oss
uti detta fall utkräfver sin rätt lill utbild¬
ning af former.
Jag tror det icke vara rigtigt, jag tror
det icke vära rätt, att folkets representan¬
ter, i anseende till tiden föi behandlingen
36,
Den 15 Januarii
a.f folkets angelägenheter, ställa sig uti
ett absolut beroende af Styrelsens en gäng
möjligen inträffande Grundlagsenliga god-»-
tycke uti denna del.
Medgifvom, mina Herrar! att pennin-,
gebidragen uti den Constitutionella sam-,
hälls-inrättningen ensamt utgöra folkets
egentliga andel uti magtbestyret, och be-
sinnen, att J icke börén, utan moget be¬
pröfva nde , eller af blott fördom mot en
motionair, förkasta en motion, hvars huf-
vudfö,remål är, att bibehålla folkets repre¬
sentanter uti den oberoende ställning, sorn
alltid blifver ett oeftergiflig! vilkor för de
större samliälls-angelägenheternes ändamåls-,
enliga behandling uti lagstiftningsväg.
Lagstiftaren har äfven föresett det för»,
hållande, hvarom nu är fråga.
Då man såsom tänkare läser iog§. Re-
geringsFormen, så finner man förnyade
anledningar, att prisa Lagstiftarens förese¬
ende omtanka, att på allt möjligt sätt bi¬
behålla Svenska Folket den andel uti magt-
utöfningen, efter hvilken andra Constitu¬
tionella Folk förgäfves sträfva, men sorn
det på Svenska Folkets representanter en¬
samt ankommer, att begagna.
Uti ioq §. RegeringsFormen heter det:
”Är åter hela Bevillningens belopp bestämdt,
”men Riksens Ständer icke om fördelnin-
Den i5 Jan nar i i.
27
”gen deraf ense, då skola, efter den fast¬
ställda BevillningsSummans förhållande till
”den, som vid föregående Riksdag blifvit
”fördelad, de i den sista BevillningsFör-
”ordningen stadgade Artiklar jemlikt ökas
”eller minskas; och uppdrage Riksens Stän-
”der deras fullmäktige i Banken och Riks-
”gäldsContoiret, att en ny BevillningsFör-
”ordning på sådan grinlid uppgöra och nU
”färda”
Lagstiftaren har här anvisat en ovill-,
korlig nödvändighet för Rikets Ständer, att
framför allt inom den föreskrifna tiden be¬
stämma ett Bevillningsbelopp; Lagstiftaren
har föresett möjligheten af sådane omständig¬
heter, att Rikets Ständer, oaktat en sig be¬
stämdt åtagen bevillning, icke om dess för¬
delning blifvit ense; Lagstiftaren har såle¬
des undanröjt alla de hinder, för bestäm¬
mandet af en bevillning, hvilka äfven ifrån
ett Bevillningsutskott möjligen kunnat upp¬
komma, i anseende till fördelningen afBe-
villningsSumman, inom den i Grundlagen
föreskrifna tid, och jag hämtar härifrån en
ny och ökad anledning, att begära Rid-
derskapets och Adelns biträde till den mo¬
tion jag framställt, om nödvändigheten , att
StatsUtskottet täcktes inkomma med ett
Betänkande, som i första rummet upptager
de föremål af Statsregleringen, jag yrkat,
på det alt Rikets Ständer, genom ett så¬
dant Betänkande, må sattas i tillfälle, att
Reti i5 Janua.ru»
ju föry degs häldre bestämma ett Bevil!-
ningsbelopp, hvilket ingen ting kan hin¬
dra dem att öka, så länge de af Styrelsen
tillåtas, att, efter den i Grundlagen be¬
stämda tiden, få fortsätta deras öfverlägg-
ningar.
Det tillhör ieke mitt sinnelag, mina
Herrar! att uti mine förslager dolja någon
syftning eller någon annan plan, än den
jag önskar öppet synlig för hvarje blick,,
och tillgänglig för hvarje pröfning.
Jag anser mig i sammanhang härmed
äfven böra öppet förklara min öfvertygelse
vara den, att Rikets Ständers första åt¬
gärd alltid borde vara, att ofördröjligen
efter deras sammanträden besluta ett Be-
villningsbelopp, som icke omfattade andra
föremål, än elem jag i första punkten af
mina tankar om Statsregleriugcns fördel¬
ning uppgifvit.
Jag har sökt utveckla motiverne till
denna åsigt, i anseende till ett i min tan¬
ka förevarande behof af säkerhet för Ri¬
kets Ständer, att ostörde få tillgodonjuta
den tid, som oundgängligen erfordras för
sakernes bringande till något slut; och jag
önskar, att Rikets Ständer, genom den ul~
väg jag föreslagit, sätta sig i besittning af
denna säkerhet , som icke j)å någon annan
väg kan ernås; ty Ministeren skulle icke
kunna bibringa någon lugnande försäkran
Den i5 Januarii.
29
i anseende härtill; dess tystnad vitsordar
denna förutsättning; och den blotta möj¬
ligheten, att Konungen kan omkring den
14 Mars, eller vid hvilken tidpunkt som
hälst förändra Ministéren, rättfärdigar me¬
ra än något annat Ministrarnes tystnad i
denna fråga.
Men icke nog härmed, Mine Herrar!
det förslag jag afgifvit, innebär äfven den
enda utvägen folkets representanter eger,
att med något slags eftertryck fordra de
concessioner, som folkets bästa kräfver; och
Konungamakten kommer sällan i tillfälle,
att erfara folkets behof på annat sätt, än
genom dess representanters vilkorliga be¬
viljande af de äskade Statsbidragen.
Jag vill göra mig begriplig genom det
exemplet, att vi behöfva återställandet af
en oss under fagra löiten aflockad tryck¬
frihet; och jag påstår, att det är en Ri¬
kets Ständers pligt, att genom Bevillnings-
beloppets bestämmande till den lägsta punkt,
som kan förenas med Statens jemna och
oafbrutna gång, sätta sig uti en ställning,
att kunna bevilja skattebidrag, såsom vil¬
kor för Styrelsens begifvanden, i anseende
till sådane Nationens fordringar, som afse
lika mycket den styrandes, som de styr¬
das sanna och verkliga fördelar. Det gif-
vcs icke något annat sätt, att bibringa Ko-
nungamagten ett sant begrepp om folkets
förtroende till verkställande magtens för¬
3o
Den i 5 Ja n u a r i i.
måga, att leda de allmänna angelägen»
lieterne till det för folk och Konungamakt
gemensamma föremål, af ett jämt stigan»
de inbördes förtroende* såsotn följd af ett
åskådligt begär hos Styrelsen, att utan åter»
båll befrämja tillfredsställandet af folkets
billiga fordringar och oemotsägeliga behof.
— Jag bar nu belt öppet sökt utveckla
grunderne till dett medverkan, jag af Ilid*
derskapet och Adeln tagit mig friheten be¬
gära för framgången af mitt mötiott; jag
bar trott mig böra verka till en fullkomlig
öfverensstämmelse i beslut inom Ridderska-
pet och Adeln och BondeStåndet uti en
fråga, vid hvars Utgång Svenska folket, med
mer än vanligt spända blickar, fäster sig;
det är derföre jag antagit BondeStåttdets
motion, som grund för dett öfvertygelse*
jag velat åstadkomma;
Ben sats jag bär yrkat, är så obestrid»
ligt sann, att felet säkerligen är mitt, om
det icke lyckats mig, att vid detta tillfälle
göra mig begriplig, och jag vågar tro, att
de, som förstått mig> icke skola kunna be¬
strida rättvisan, eller nyttan af hvad jag
begärt; jag har härvid ingenting fördolt;
måtte man göra mig den rättvisan, att min
motion icke innehåller annat, än den enk*
la syftningen, att komma ett steg närmare
det constitutionela mål, hvartill pligten li*
ka mycket som känslan manar oss att sträf¬
va , och måtte utgången af denna sak äfvert
Den i5 Januarii.
3t
blifva en offentlig tacksamhets gärd åt de
lagstiftare, som uti RegeringsFormens 109
§• så fullständigt och väl visat den väg
Rikets Ständer hafva alt gå, för att upp¬
hinna det constitutionella mål, hvarförutan
den constitutionella friheten vöre ett blott
meningslöst ord.
Under uppläsningen af detta Friherre
Anckarswärds anförande hade en Deputa¬
tion ankommit från Hedervärda BondeStån-
det, anförd af RiksdagsFullmagtigen från
Elfsborgs Län Anders Danielsson, hvilken
aflemnade tvänne BondeStåndets Protocolls-
Utdrag af den 9 dennes, det ena innefat¬
tande BondeStåndets inbjudning, att de öf¬
rige RiksStånden måtte med BondeStåndet
förena sig i det beslut, att ett särskildt Ut¬
skott, bestående af 3 Ledamöter ifrån hvar¬
je Stånd, må sättas till upptagande, utveck¬
lande och meddelande af fullständigt Ut¬
låtande i alla de inom BondeStåndet samt
Ridderskapet och Adeln väckte frågor, dels
0111 jemkning i StåndsPrivilegierne och
Jordnaturen, dels om undanrödjande af den
nuvarande olikhet i jordens beskattning,
genom införande af en enda allmän Be-
skattningsmethod, lämpad efter inkomsten,
dels ock om jemkning i Rusthålls- och Ro-
terings-skyldigheterne; samt det andra Pro-
tocollsUtdraget af innehåll, att sedan An¬
ders Danielsson uti till BondeStåndet in-
gilvct Memorial, yrkat: 1:0 att i afseende
✓
3*
Den i5 Januarli.
på StatsRegleringen, som ansågs i första
rummet fordra underhållet till Statsbcsty-
rets vanliga gång, StalsUtskoj.tet mätte an¬
modas, att sist inom i4 dagar till Riks-
Stånden inkomma med ett sådant Förslag
till StatsReglering, som blott upptoge de
AnslagsSummor, hvilka vid sista Riksdag
under de särskildta Titlarne beviljades,
med undantag af hvad som på Öfverskot-
ten för 3:dje och io:de HufvudTitlarnes
förstärkande anvisades, och med iagttagan-
de endast af den tillökning, som mader 8:de
HufvudTiteln hegäres i och för Fångars
skjuts och underhåll; hvilket Förslag bor¬
de i följd deraf innefatta Summan af den
Statsbrist, som vid ett sådant förhållande
lomme att genom Allmän Bevillning fyl¬
las; att derefter i den mån tiden medgåf-
ve, inkomma med de öfrige med StatsRe¬
gleringen gemenskap ägande Betänkanden;
och att, då Statsinkomsternas beräkning
troligen långt för detta vore af Utskottet
verkställd, ofördröjligen lemna RiksStån-
den del af ett InkomstBetänkande, som
tillika upptoge de å hvarje InkomstTitel
för hvarje år, sedan sista Riksdag, uppkom-
ne öfverskott, på det Inkomstberäkningar-
re måtte kunna ventileras, under afvag-
tan af Förslag till StatsReglering; samt 2:0
att BevillningsUtskottet mätte, i samman¬
hang dermed, anmodas att sist inom 3 vec¬
kors tid uppgifva grunderne för Allmänna
Be~
t
Den i 5 Januari i.
33
Bevillningens fördelning, samt för Tallen
och öfrige Bevillningars utgörande; så ha¬
de BondeStåndet beslutat, det skulle de
öfrige RiksStånden inbjudas, att med Bon¬
deStåndet förena sig uti Remiss till Stats-
och BevillningsUtskotten, med anmodan,
att inom de, af Anders Danielsson före-
slagne, tider till RiksStånden inkomma med
Utlåtande i de ämnen Anders Danielssons
Memorial innehåller.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att hvad angick
frågan, huruvida för pröfning af de hos
Ridderskapet och Adeln väckte ofvanberör-
de motioner om all jords lika beskattning
m. m. ett särskildt Utskott kunde finnas
nödigt, hade Ridderskapet och Adeln re¬
dan den 22 sisth December e. m. fattat sitt
beslut, hvilket skulle blifva Hedervärda
BondeStåndet meddeladt; och skulle de äm¬
nen, hvilka i Hedervärda BondeStåndets
sednare ProtocollsUtdrag innefattades, med
första varda inför Ridderskapet och Adeln
föredragne.
Sedan Deputationen blifvit på vanligt
vis utbeledsagad, upplästes och lades på
bordet BondeStåndets berörde tvännne Pro¬
tocollsUtdrag.
Hvarefter och sedan Friherre Anckar-
swärd uppläst till slut dess ofvannämnde
io H. 3
34
Den i 5 Jann ar i i.
anförande, Friherren munteligen tilläde:
Jag får fö'rnya min begäran om Proposi¬
tion derå, alt Ridderskapet och Adeln be¬
hagade instämma uti den af mig gjorde
ifrågavarande motion.
Grefve von Schwerinj Fredric Bogis¬
laus: Friherre Anckarswärd har begärt,
att genom proposition måtte inhemtas, hu¬
ruvida Ridderskapet och Adeln behagar in¬
stämma i hans motion. Jag får härvid fä¬
sta Ridderskapets och Adelns uppmärksam¬
het derpå, att i den motion, som först för
oss upplästes, stod: ”att det måtte före-
”läggas StatsUtskottet att inkomma med si-
”na Betänkanden om Statsregleringen efter
”gifna föreskrifter.” Friherre Anckarswärd,
såsom talande öfver ämnet, har nyttjat an¬
dra termer. Han har till och med gått så
långt, att han hemställt, huruvida Utskot¬
tet täcktes göra afseende på den form lian
dertill uppgifvit. Angående formen måste
vi först vara öfverens, huruvida nemligen
Propositionen skall lyda på att förelägga Ut¬
skottet en åtgärd, eller allenast på meddelan¬
det af en tanka, för att väcka Utskottets upp¬
märksamhet och måhända gifva ledning åt
dess arbete. Hvad det sednare beträffar,
så är jag för min del färdig, att lyssna lill
hvarje tanka, och, då den instämmer med
resultatet af min fria pröfning, underkasta
min vilja och min åsigt dess ledning. Men
jag får derjemte yttra, att jag, den der
Den i 5 Januarii
35
äger rätt att fritt tala och utlåta mig här
och i Utskott, icke underkastar mig några
föreskrifter, huru jag bör inrätta det för¬
slag, eller rättare, deltaga i uppgörandet
af Utskottets förslag till Ständerna. Sådant
ager ingen enskild medlem af Ståndet : icke
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, icke Ri¬
kets Ständer att föreskrifva Utskottet. Kongl.
Maj:ts rätt är det, att vid början af hvarje
Riksdag i Dess Nådiga Proposition medde¬
la sina åsigter af Rikets tillstånd och be¬
hof; och sådan Kongl. Maj:t framställer
denna sin åsigt: är det Utskottets ovilkor-
liga pligt att taga frågan i betraktande.
Det är dess pligt, att pröfva, huruvida det
finnér sina åsigter dermed öfverensstämma,
eller ock att uppgifva skälen, när det fin¬
ner afvikelse!’ derifrån böra ega rum. Den
verkställande makten är icke tillåtet, att
skilja emellan en Stat , som blott vegete¬
rar och en Stat, som lefver. Sådan är dock
syftningen af Friherre Anckarswärds för¬
slag att göra skillnad emellan hvad Staten
behöfvertill sin jemna gång, och hvad den
kan behöfva, för att utveckla sina krafter
i lika mån med andra Stater i Europa, att
Statens medlemmar måtte kunna följa det
stora budet, att växa till och föröka sig.
Jag bekänner, att jag icke kännes vid nå¬
gon sådan theori. Jag ser Staten, sådan
den är i det ögonblick, då mig ålägges
skyldigheten, att sörja för Staten och dess
framtida tarfvor. Friherre Anckarswärd har
36
Den i 5 J a n u a r i i
sagt, att penningens utgifvande eller till»
bakahållande är den enda maktutöfning,
som Ständerne ega. Att bevilja pennnin-
gar är, som ordet lyder, ett samtycke,
icke en maktutöfning. Är fråga om att vä¬
gra penningeanslag, då kan termen vara
riktig; men må det tillåtas mig säga, att
det gifves andra krafter att göra gällande,
än dylika maktutöfningar. Det finnes intet
land, intet folk, der icke moraliska kraf¬
ter kunna användas. Det är dessa moraliska
krafter, som jag tror verka och uträtta mera
för det stora målet att växa till och förö¬
ka sig, än att bevilja en penning eller af-
slå den. Sådane krafter äro verksamma i
Folkförsamlingar; de yttra sig i deras öf-
verläggningar, deras beslut; och må det
vara mig tillåtit säga, hvad jag är inner¬
ligen öfvertygad om, att nemligen under
20 år hafva dessa krafter• verkat, och med
framgång. Jag ser en annan tid än jag
har sett, och jag anar en bättre än jag nu
ser. Jag vill heldre hugnas af detta hopp,
än lefva i den misströstan, att det vore ge¬
nom nekade penningar allenast man bör
framtvinga det goda. Vill man tala om
de förflutna tiderna, så vöre mycket att sä¬
ga så om den ena som om den andra. Om
Ministrarne skulle fråga Ständerne, på hvad
sätt de skött Banken och Myntväsendet;
hvad svar äga de väl att gifva? Och hvar¬
med urskulda de brister, hvaraf folket li¬
der? Men hvari ligger orsaken till den
Den i5 Ja n ua r i i.
37
Brist på ordning, som man allestädes varse¬
blir, till detta allmänna slarf? — Jag ber
om förlåtelse att jag nyttjar ett sådant ord
— hvad annat har varit orsak dertill, än
ett förstördt myntväsende? >— Må derföre
första föremålet för våra bemödanden blif¬
va, att i detta afseende sätta oss i samma
skick, som andra länder, hvaruti vi icke
varit på 200 år; och må vi sedan glömma
det förflutna, omfamna hvarandra och för¬
hoppningsfullt gå en bättre tid till mötes.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Andbar swärd: I anledning
af Grefve von Schwerins anmärkningar vid
ordalydelsen i min motion, får jag näm¬
na, att jag emottager med tacksamhet Herr
Grefvens tillrättavisning, och anhåller att
få ändra den skriftliga motionen efter
den utveckling jag deråt gifvit i hvad jag
nyss uppläste. Min motion uppställdes un¬
der sista debatten öfver Herr Hjertås mo¬
tion. I stället för att förelägga Utskottet
det sätt för ärendernas utarbetning, jag der¬
uti föreslagit, anhåller jag att få framställa
delta sätt såsom en önskad ledning för Ut¬
skottets åtgärder. Hvad Grefve von Schwe¬
rin i öfrigt yttrat om motiverne i mitt
skriftliga anförande, nödgas jag uppriktigt
bekänna, att jag icke fullkomligt uppfattat.
Jag kan icke dela den åsigt, att de mora¬
liska krafterne äro så mägtiga, som Herr
Grefven föreställt sig. Jag delar visserli¬
38
Den i5 Januarii.
gen den tanka, att tiden oupphörligt går
lill ett bättre; men jag tror det vara men-
niskornas ovillkorliga förpligtelse, att bidra¬
ga till fortskyndandet deraf, Jag kan icke
frångå begreppet om vigten af den säker¬
het jag yrkat för Rikets Ständer i anseen¬
de till en nödig tid att tillvägabringa de
Statsangelägenheter, hvarom vi håfve att
öfverlägga. Äfven rörande den frågan, vid
hvilken Grefve von Schwerin mäst fästat
sig, nemligen vid myntbestämning: äfven
i anseende härtill har jag ansett nödvän¬
digt, alt det beredes Rikets Ständer lid
till fullföljande af de åtgärder, som dermed
äro förknippade, Om Herr Grefven belia-
gat fästa en närmare uppmärksamhet vid
min motion, skulle lian funnit, att jag ut¬
gått från den utveckling af tidens kraf, att
man icke bör ställa sig i beroende af Sty¬
relsens grundlagsenliga godtycke i afseen¬
de på Riksdagens upplösning; ty Styrelsen
äger bestämdt en sådan rättighet. Hvad
för öfrigt beträffar Grefve von Schwerins
klander af den åsigt, att genom hushållnin¬
gen med penningebidrageii söka göra de
moraliska krafterna gällande, så tror jag
alla folkslags exempel skola visa, att på de
ställen der de bordt göra sig mäst gällan¬
de till menniskoslägtets väl i följd af en
friare yttrande rätt, en större upplysning
och en lifligare tankeväxling, har det lik¬
väl endast varit penningen, som kunnat
Den i5 Januarii.
39
lägga Landet pä Styrelserna, då de Leliöft
fordra nya anslag af folkets Ombud.
Friherre Sparrej Sixten: Jag får in¬
skränka mig till det yttrande, att jag icke
för min del kunnat finna deri obestridliga
sanningen af Motionairens utvecklade åsig—
ter. För öfrigt är jag af Grefve von Schwe¬
rin förekommen, och förenar mig med ho¬
nom i afseende å skiljaktigheten uti den
motion, som Friherre Anckarsvärd i förra
plenum afgifvit, och den han nu uppläst,
samt anser hans yrkande förra gången icke
kunna blifva föremål för Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition.
Friherre Cederströmj Jacob: Då Fri¬
herre Anckarswärd begärt, att nu få ändra
dess skrifteligen aflemnade motion, måste
jag deremot protestera; förbehållande mig,
att den må oförändrad företagas till pröf¬
ning. Den nya motion, som i dag blifvit
väckt, är det min rätt att i behörig ord¬
ning lägga på bordet. Den är för öfrigt
icke i laglig form, och kan således icke
af Ridderskapet och Adeln bifallas.
Grefve Horn> Claes Fredric: Då jag
äfven instämt i Friherre Anckarswärds på
bordet lagde yttrande, såsom allenast en
utveckling af Herr Hjertås redan af Rid¬
derskapet och Adeln bifallne förslag, an¬
ser jag mig pligtig tillkännagifva, att jag
icke af de tvänue sista Talarne blifvit rub-
4o
Dea i5 Januarii.
bad i den öfvertygelse, att denna motion
bör remitteras till StatsUtskottet, såsomen
ledning för Utskottets handlingssätt. Jag
anser det vara omöjligt för StatsUtskottet,
att i ett enda Betänkande innefatta hela
Statsregleringen, eller allt, hvad som är
en följdså väl af Kongl. Maj:ts Proposition,
som af enskilde Motionärers yrkanden om
ökade Statsbidrag. Det måste, på sätt Fri¬
herre Anckarsvärd föreslagit, vara nöd¬
vändigt, att åtminstone UtgiftsBetänkandet
fördelas i särskilde afdelningar. Detta fin¬
ner jag äflren vara öfverensstämmande med
Grundlagen; tydå 44 §■ 1 naom. Riksdags¬
ordningen tillägger Stånden rättighet, att
förelägga Utskotten en viss tid för afgif-
vandet af deras Betänkanden, innebär detta
äfven begreppet om att kunna föreskrifva
till hvad del man vill hafva ett Betänkan¬
de inskränkt. Med tillämpning häraf på
ifrågavarande ämne, finner man Grundlags
§:n förtydligad genom 3o §. Riksdagsord¬
ningen der det står: ”Vidare åligger detta
”Utskott, att utröna> pröfva och föreslå
"det j som till Stats- och RiksgäldsVerkens
"behof erfordras, sedan nödige indragnin-
"gar och besparingar blifvit iakttagne."
Det är just i afseende på denna fordran,
som Ridderskapets och Adelns beslut om
föreläggande af tid tyckes vara taget; nem¬
ligen för att erinra om nödvändigheten att
iagttaga besparingar, samt att i Inkomst-
Betänkandet upptaga öfverskotlsmedlen och
Ben i 5 J a n u a r i i.
alla BevillningsAvtiklarna. Jag anser det
således vara en gifven rättighet för Rid-
derskapet och Adeln, alt förelägga, eller
åtminstone att, såsom en ledning meddela
Utskottet, hvilken del af Statsregleringen
Ridderskapet och Adeln önskar först afgif-
ven. Det är Stats-och Bango- äfvensom Be-
villningsUtskotten sedan förbehållet, att när
det visar sig att Styrelsen och Representa¬
tionen äro i behof af hvarandras hjelp, för
att komma ur den financiella oredan, der¬
till föreslå de utvägar, som finnas tjenliga.
Friherre Anckarswärd: Jag hemställer
till allmänheten inom detta Hus, huruvida
det kan finnas öfverensstämmande med ett
rigtigt förstånd af Lagen, att, då en le¬
damot erkänner ett misstag uti ett uttryck,
och begär att få i stället sätta ett annat,
som är en följd af ämnets vidare utveck¬
ling, detsamma må kunna honom förväg¬
ras. Sådant visar sig tydligen det förhål¬
lande jag åsett. Jag frågar, huruvida uti
Friherre Cederströms yrkande finnes nå¬
gon slags liberalitet, oell om det icke skall
föranleda till blott tidsutdrägt utan någon
nytta, då vi ännu en gång skulle återfå
samma discussion. Jag hemställer således
å nyo, om det icke må tillåtas mig rätta
ett ord, i analogie med det öfriga af mitt
anförande, och hvilket Grefve von Schwe¬
rin sjelf erkänt stå i strid med det öfriga
af motionens ordalydelse. Jag anhåller att
42
Den I5 J a n u a r i i.
få veta af Herr Grefven osli LandtMarskal-
ken, om denna rättighet förunnas mig, och
om det följagteligen tjenar till något än¬
damål att discussionen fortgår; ty om Fri¬
herre Cederströms begäran skulle bli den
gällande, vore det blott att nu onyttigt upp¬
taga tiden, att orda ett ögonblick vidare,
innan jag får omskrifva en ordställning,
den jag ingalunda bestridt må förändras.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt., Gustaf: För min del har jag vis¬
serligen ingen ling emot, alt den rät¬
telse, som Friherre Anckarswärd begär, nu
matte kunna göras; men jag får derjemte
hemställa till Ridderskapet och Adeln, om
något annat förhållande egenteligen kan sä¬
gas uppstå genom denna förändring. Om
jag rätt fattat Grefve von Schwerins ytt¬
rande, ansåg han sig, med den rätt Rid-
derskapets och Adeins förtroende lemnat
honom, att vara Ledamot i StatsUtskottet,
och att således sjelf uppgifva och pröfva de
förslag, som Utskottet ålåge att afgifva,
likväl med nöje vilja lyssna till hvar¬
je enskildt tanka, som kunde honom med¬
delas; men jag hemställer huruvida den
fråga, som nu är å bane, kan komma un¬
der benämning af enskild tanka, då man
önskar att ett helt RiksStånd skall deruti
instämma. Jag hemställer derjemte, hvad
det är för skillnad emellan ett beslut, hvar¬
efter Utskottet ovilkorligen bör rälla sig,
Den i5 Januarii.
43
ocli en önskan af Rikets Ständer, i afse¬
ende på formen, hvari Utskottet bör låta
sitt Betänkande uppställas. RegeringsFor-
mens 53 §. innehåller: Riksens Ständer'väl¬
ja genast sedan Riksdagen blifvit öppnad
de Utskott , hvilka skola ärenderna bereda.
I samma §. står: Ett Statsutskott, att ut¬
reda och för Riksens Ständer uppgifva
StatsVerkets och RiksgäldsVerkets tillstånd,
förvaltning och behof I 59 §. står: Ef¬
ter Rikets och StatsVerkets tillstånd och
behof läte Konungen till Utskottets öfver¬
läggning framställa hvad Staten kan tarf¬
va utöfver de ordinarie inkomsterj och hvil¬
ka behof genom Bevillningar böra fyllas.
I 62 §. säges: Sedan StatsVerkets behof
blifvit af StatsUtskottet uppgifne och af
Riksens Ständer pröfvade &c. 3o §. Riks¬
dagsordningen innehåller: StatsUtskottet,
som skall bestå af 36 personer, bör gran¬
ska, utreda och till Riksens Ständer upp¬
gifva Stats- och RiksgäldsVerkens tillstånd,
förvaltning och behof &c. &c. Alla des¬
se Grundlags-stadganden utvisa, att det är
StatsUtskottet som, oberoende af Rikets Stän¬
ders föreskrifter, skall med förslag i ofvan-
anförde ämnen inkomma. Skulle nu likväl
inom RiksStånden, det vare sig genom be¬
slut eller yttrad önskan, de grunder förc-
skrifvas StatsUtskottet, hvarefter ärender¬
na borde utredas, så är det icke mera Stats¬
Utskottet, det är Rikets Ständer, som verk¬
ställa denna utredning, och ett sådant för-
44
Den i5 Jan uar i i.
farande vore, efter min öfvertygelse, icke
förenligt med Grundlagen. |Här är dess¬
utom icke allenast fråga omgrunderne, som
skola uppgifvas, utan äfven om beloppet
af den Summa, hvarmed i första rummet
StatsUtskottet skall, i sitt förslag, inkomma:
hälst beräkningen hämtas från i8a3 års
UtgiftsBetänkande, med särskilda föreskrif¬
ter i afseende på 3, 8 och io HufvudTit-
larne. Då det i RegeringsFormens 56 §.
är uttryckligen bestämdt: att allmänna
frågor, som uti Riksens Ständers plena
väckas, må ej till ett omedelbart afgöran¬
de der upptagasj utan skola öfverlännäs
till behörigt Utskott , som ega att dem ut¬
reda och deröfver sig yttra, så hemställer
jag, om icke i det hela Friherre Anckar-
swärds motion skulle leda till en sådan
förberedande åtgärd inom RiksStånden, som
icke förenar sig med nyss upptagne Grund¬
lags stadgande. Det man således, efter
min öfvertygelse, icke Van besluta, utan att
strida emot lag, bör och kan man ej heller
önska. Antingen skall väl en önskan betyda
något, eller också tjenar den till ingenting;
och att Rikets Ständer yttrat sig i denna
form lill ett Utskott, har mig- vetterligen
ännu icke inträffat, då Utskottet har sig i
Grundlagen föreskrifven rättighet, att fritt
handla och pröfva, och det först, sedan
detta skett, på Rikets Ständer ankommer
att Utskottens förslag antaga eller förkasta.
Jag kan således icke annat än tillstyrka,
Den i5 Jann ar ii.
45
att den förevarande motionen icke må upp¬
tagas.
Friherre Cederström: Lika med Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt ha¬
de jag ämnat upptaga och besvara Friher¬
re Anckarswärds motion, i händelse fråga
blifvit om dess upptagande till beslut. Men
som jag ansåg motionen grundlagsvidrig,
har jag trott hvarje debatt vara öfverflö¬
dig, intill dess Herr Grefven och Landt-
Marskalken härom tillkännagifver oss sin
tanka. Jag bestrider all förändring i ord¬
formen, mig- obetagit att lägga Friherre
Anckarswärds nu gjorde motion på bordet,
och, om jag finner äfven den Grundlags¬
vidrig, icke eller tillåta dess upptagande.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag vill
önska, att ingen må sätta i fråga, att jag,
såsom Utskotts-Ledamot, skulle hafva den
minsta obehagliga känsla vid att mottaga
ledning för mina åtgärder; men jag ön¬
skar tillika, alt man icke må misskänna
mina afsigter, då jag i egenskap af Stånds-
Ledamot icke biträder Friherre Anckar¬
swärds förslag, hvilket jag anser stridande
emot Grundlagens anda och ännu mer dess
bokstaf. Det har vid denna Riksdag blifvit
ett bruk, ehuru icke inom detta Hus, att
Ståndet mera allmänt instämmer i en el¬
ler annan motion, då remissen sker, men
hittills har man icke yrkat som rättighet,
46
Den i 5 J a n u a r i i.
att viel sådana tillfällen fatta formligt be¬
slut. Jag hemställer, huru det vill falla
sig, att vara UtskottsLedamot, om man på
en gång får att strida emot de skiljagtiga
åsigterna i Utskottet, och emot ett eller fle¬
re Stånds på förhand yttrade mening. Jag
känner mig derföre af min pligt manad
att sätta mig emot motionen i egenskap
af beslut, ty vi äga ej rättighet att fatta
något öfver en allmän fråga, innan ett Ut¬
skott yttrat sig. Det verkligen förundrar
mig, att Friherre Ånckarswärd, under fö¬
regifvande af, att vinna ordning i ärender-
na, skall vilja göra gällande ett olagligt
sätt för deras behandling. En ledning för
denna öfvertygelse hem tar jag från det sätt,
som Grundlagen föreskrifvit för åtevremiss
af ett ConstitutionsUtskottets Betänkande,
der det särskildt stadgas, att Stånden skola
sig om en gemensam tanka förena. Yid
alla andra tillfällen är det individens el¬
ler individers tanka, som går till Utskot¬
tet. Jag anhåller derföre, att Utskotten
måtte blifva bibehållne vid deras rättighet,
att vid målens beredning öfverlägga man
emot man, icke man emot Stånd, sä kärt
oss är, att bibehålla friheten i våra öfver-
läggningar. Friherre Cederström har, ef¬
ter min tanka, rätt, då han klippt sönder
frågan i tvänne delar, och påstått, att Fri¬
herre Anckarswärds i dag gjorde framställ¬
ning är en ny motion. Det är nödvändigt
att vara allvarlig vid formernas bibehållan¬
Don i 5 Januari!.
47
de äfven i detta fall. Den, sora följer gö-
romålen, och yttrar sig öfver dem, bere-^
der sig att bestrida eller försvara den mo¬
tion, som ligger på bordet, icke den sorn
göres i Ståndet i ögonblicket, då öfverlägg-
ningen börjas. Friherre Anckarswärds rätt
är visserligen att göra flere motioner, men
vår rätt är också att särskildt behandla
dem. Jag hoppas Ridderskapet ock Adeln
häraf icke skall draga den slutsats, som
skulle jag frukta för flen ena eller den an¬
dra; men jag ber Ridderskapet och Adelil
icke låta hänföra sig af uttrycket om vå¬
dan af frihetens förlust derigenom att Stals-
Utskottet framlägger förslaget till Statsreg¬
lering i den ena eller andra formen. Jag
är lika nion som någon om ärendernas
skyndsamma gång, men jag känner inga
genvägar; jag känner endast en stor stråt-
väg, och det är Lagens. Den böra vi van¬
dra, utan afvikelse till höger eller venster,
lill målet för alla våra bemödanden, som
är: Fäderneslandets väl.
Åtskilliga yttrade härtill deras bifall.
Friherre Anckarswärd: Jag tar mig
friheten fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet vid ett, som jag tror, af
Herr Grefve af Wetterstedt begånget miss¬
tag, då han trott, att min motion inne¬
fattade något Summa-belopp för Statsregle-
ringen. Jag har blott uppgifvit ett före¬
43
Den i5 Januari!.
mål för beloppet i det Betänkande, som
StatsUtskottet i min tanka borde afgifva.
Jag kan således icke finna mig hafva deri¬
genom trädt för nära StatsUtskottets rätt,
att efter Grundlagen pröfva och bestämma
summorne. Det är blott en fördelning af
föremålen, som jag åsyftat. Händelsen är
den, att på intet ställe i Grundlagen nå¬
gon form finnes gifven, hvarken för Ut-
skoltsBetänkanden i allmänhet eller förStats-
regleringen. Alltsedan vårt nya Statsskick
hafva Utskotten hittills, utan att Stånden
dervid fästat någon uppmärksamhet, fått
behandla målen efter som de sjelfve velat.
Nu tror jag icke något intrång i Utskottens
rättigheter vara å bane bragt, derigenom
att jag, såsom enskild Motionär, önskat att
få fästa uppmärksamheten på den nödvän¬
dighet, som företer sig af en skyndsam¬
mare behandling. Det har blifvit sagt, att
min motion är grundlagsvidrig; men jag
anhåller, att få veta, om icke hvad mi¬
ne motståndare anfört, måste delas i tvän-
ne frågor, härrörande från olika åsigter i
anseende till grundlagligheten, nemligen
min rätt alt väcka en fråga, som icke stri¬
der emot Grundlagen, och som kan tje¬
na lill ledning för StatsUtskottets hand¬
läggning; denna rätt är obestridlig och
bar icke ens af Herr Lefrén blifvit för¬
vägrad. En annan fråga är, huruvida jag
enligt Grundlagen äger rätt begära Ridder-
ska-
Den i 5 J a n u a r i i.
49
skåpets och Adelns instämmande i min mo¬
tion. Det är helt naturligt, att den, som
tror sig äga rätt och som tror sig åsyfta
ett stort ändamål, det må vara rätt eller
orätt, söker de medel, hvilka kunna leda
till detta ändamål. Jag tror det icke kun¬
na tillvitas mig, att hafva undandöljt mi¬
na afsigter; ty jag hav med all öppenhet
framlagt moliverne dertill. Jag har begärt
Kidderskapets och Adelns biträde, för att
vinna Utskottets uppmärksamhet, då jag
icke kunnat göra mig förhoppning derom,
såsom enskild motionär. Detta måste med¬
ges vara en naturlig åtgärd. Huruvida det
kan vara stridande mot Grundlagen heror
på olika åsigter deraf; men ännu är jag
icke rubbad i min öfvertygelse, att Stån¬
det äger rätt att i delta fall uttrycka för
Utskottet sin önskan. Jag får dessutom til¬
lägga, att då jag erbjudit mig förändra min
motion, för att göra den mera formenlig,
tror jag frågan absolut måste blifva: hvad
det är, som kan vara Grundlagsvidrigt;
huruvida det är motionen i hela sin om¬
fattning; och om jag icke äger rätt dertill
med den utveckling, jag deråt gifvit, eller
om det blott gäller för min begäran om
Kidderskapets och Adelns instämmande.
Det är detta som jag anhåller få afgjordt
af Herr Grefven och LandtMarskalken, eme¬
dan det annars är utan ändamål att tala
om saken. Hvad Herr Lefréns yttrande
10 II 4
-5o
Den i 5 Januari i.
beträffar, så, med all aktning för Herr Lef-
réns frihetskänsla, likasom allas öfvertygel¬
se, får jag säga, att jag aldrig tilltrott mig
gifva annan syftning eller andra bevekelse-
grunder åt saken, än dem jag lågt i de ord,
som här blifvit yttrade. Jag har icke ve¬
lat verka på andras känsla genom hotet af
någon fara för frihetens förlust; men jag
tror att de, som tillvita andra att genom
fraser vilja sålunda verka på känslan, äro
de, som sjelfve återkomma med en sådan
syftning. Jag har helt enkelt framställt
nödvändigheten för Rikets Ständer, att i
anseende till tiden sätta sig i ett oberoen¬
de, hvaruti de utan denna åtgärd icke kun¬
na komma.
Herr Lefren: Om jag icke missför¬
stått en del af Friherre Anckarswärds sista
yttrande, synes han deruti hafva gjort ett
misstag. Ingen anledning för Friherrn fin¬
nes att påstå det någon velat bestrida mo¬
tionens remitterande såsom enskild; åtmin¬
stone har Friherrn då origtigt uppfattat
hvad min yttrade tanka innebar. Det var
endast uttrycket af Ståndets gemensamma
tanka jag ansåg grundlagsstridig! att begä¬
ra och gifva. Således bör Friherrn åtmin¬
stone icke förebrå mig den syftning, som
skulle jag vilja förneka motionens remit¬
terande i vanlig ordning till Utskottet.
Men lika högtidligt får jag, för min del,
yttra, att jag icke kan underlåta efter för¬
Den i5 Januari i.
måga motverka fattandet af ett prteliminärt
beslut, innan Utskottet ännu fått se motio¬
nen. Deri tror jag det lagstridiga består,
och det är dertill jag anhåller att Herr
LandtMarskalken må neka sin proposition,
äfvensom att de öfrige talarne, som redan
anmält sig, täcktes uppskjuta att yttra sig,
tills Herr Grefven och LandtMarskalken ju
förr dess häldre behagade tillkännagifva
sin tanka, huruvida proposition derå kan
meddelas.
Herr Thani_, Wolrath: Det lär förmod¬
ligen icke vara någon, som bestrider Fri¬
herre Anckarswärd, rättigheten att för dess
enskildta räkning få sin motion till Utskot¬
tet remitterad såsom innefattande dess en-
skilta tanka; men jag måste i öfrigt före¬
na mig med de Herrar, som anse lagstri-
digt, att Ridderskapet och Adeln skall som
dess beslut eller önskan på förhand före¬
skrifva Utskottet, huru det skall tänka, el¬
ler med hurudana förslag det till Ståndet
skall inkomma öfver de till Utskottet i or-
dentelig väg remitterade mål. Jag anhål¬
ler äfven få fästa uppmärksamheten derpå,
huruvida det är passande och öfverens¬
stämmande med Ridderskapets och Adelns
värdighet, att framställa ett beslut eller
en önskan till ett Utskott, som Utskottet
icke är skyldigt efterlefva och således icke
eller bry sigom, i fall det icke så för godt
finner.
5a
Den i5 JanuariI.
Herr •von Hartmansdorff> August:
Jag instämmer hufvudsakligen med den Ta¬
lare som sist yttrade sig och äfven med.
de föregående, som talat i samma mening.
Men särskildt vill jag vid detta tillfälle fä¬
sta uppmärksamheten derpå, att om Rid-
derskapet och Adeln fattade ett beslut, det
vare sig såsom ett rent föreläggande eller
blott såsom en önskan, huru StatsUtskot-
tet borde sig förhålla i afseende på sättet
att behandla en fråga, så gjorde sig sjelf¬
va Ståndet till en beredning i ämnet och
ginge Utskottet i förväg. Detta vore att
vända bakfram på den ordning, som, efter
sakens natur och våra Grundlagar, bör iagt—
tagas, att nämligen ärenderna först skola
i Utskotten beredas och sedan i Stånden
afgöras. Sjelfva denna öfverläggning hos
Ridderskapet och Adeln bevisar, att saken
förekommit i omvänd ordning emot den fö-
reskrifna; ty vi äro redan inne på roodifi-
cationerna, innan frågan i sin helhet ännu
varit till Utskott första gången remitterad,
och Betänkande deröfver inkommit; oagtadfc
grundlagarne föreskrifva, att inga modifica-
tioner få göras, förr än en återremiss blifvit
af Utskott besvarad. — Dessa modificationer
på förhand kunna fortgå i oändlighet, om
man genom afprutningar på den ursprungliga
motionen får minutera ut ett mål från ett
plenum till ett påföljande, då den öfver-
blifna delen upptages af en annan Leda¬
mot, o. s. v. i veckor och månader. Jag
Den i5 Januarii.
53
anhåller derföre, att Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes ju förr dess hel¬
dre meddela Ridderskapet och Adeln sin
åsigt af saken; ty för att döma efter förhål¬
landet de sista plena, lärer man nu mera
sällan komma till slut, utan en vägrad
proposition, eller en votering.
Friherre Anckar swärd: Mine Herrar!
Jag utber mig att ännu få fästa Eder upp¬
märksamhet på möjligheten af ett sådant
behandlingssätt af frågan, som det, jag fö¬
reslagit. Här har ännu af ingen blifvit åbe-
ropadt innehållet af 37 §. Riksdagsordnin¬
gen. Den lyder i 2 mom. sålunda: Intet Ut-
skottj Constitutions- och Banco-Utskotten
allena undant agne j 'vare berättigadtj att
'väcka frågor till afgörande i Riksens Stän¬
ders Plena j eller att upptaga andra äm¬
nen j än de frän Plena remitterade; så vi¬
da ejj hvad StatsUtskottet särskildt angår,
Konungens Propositionj, enligt 27 §. till
detsamma omedelbarligen öfver lemnäs. Nu
har Kongl. Majrts Proposition icke omedel¬
barligen blifvit öfverlemnad till StatsUt¬
skottet, och således anser jag Utskottet
utan någon yttrad ledning icke kunna fö¬
relägga Ständerna en fråga, huruvida Ri¬
kets Ständer anse lämpligt, alt få Statsre-
gleringen fördelad, såsom jag föreslagit.
På denna grund har jag trott ett Stånd
kunna förena sig i en Motionärs förslag i
ett sådant ämne; men då flere Talare här
54
Den i5 Januari i.
anfort motsatsen, och hemställan blifvit
gjord till Herr LandtMatskalken alt yttra
sig i ämnet, så får jag, för att visa möj¬
ligheten att äfven komma ifrån denna sak
utan votering, på förhand tillkännagifva,
att j stöd af det verkliga förtroende, jag
alltid haft anledning att sätta till Herr
Grefvens och LandtMarskalkens omdöme vid
sådane tillfällen, der meningarne varit de¬
lade, förklarar jag mig på förhand nöjd
med det yttrande Herr Grefven och Landt-
Marskalken alger öfver lagligheten af min
begäran om Ridderskapets och Adelns in¬
stämmande; dock under mig förbehållen
rätt att få min motion, jemte den i dag
gjorde utvecklingen deraf, tili StatsUtskot-
tet remitterad.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: På
det sätt jag fattat åtskillige Ledamöters ytt¬
randen, har det blifvit Friherre Anekar-
swärd bestridt, att få förändra ordalagen i
sin motion från ett föreläggande för Stats-
"Utskottet till en önskan i det afseende mo¬
tionen omförmäler. Om denna förändring
vägras Friherre Anckarswärd, hemställer jag
hvart det skall leda oss; den äskade för¬
ändringen blir då en ny motion, som läg-
ges på bordet för att upptagas och behand¬
las i ett annat plenum och då åter bort¬
taga vår tid. Det synes mig icke liberalt,
att neka den begärdta förändringen och,
efter hvad jag kan påminna mig, har sådant
Den i5 Januari i.
55
tillförene icke blifvit vägradt. Jag hem¬
ställer således, att motionen må få förän¬
dras, på det vi denna gång må komma
ifrån saken.
Flere hördes häruti instämma.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att hvad först
angick frågan, huruvida Friherre Anckar-
swärd ägde att, på sätt han föreslagit, för¬
ändra sin motion, hade Hans Excellence
visserligen flere gånger tillförene, enär in¬
gen af Ridderskapets och Adelns Ledamö¬
ter bestridt dylike ifrågaställde förändrin¬
gar, funnit sig böra jemväl för dess del
desamma tillåta; men då, såsom nu inträf¬
fat, en Ledamot yrkat, att den af Friherre
Anckarswärd gjorde förändring borde an¬
ses såsom enny motion, i hvilket afseende
den äfven blifvit begärd på bordet, trodde
Hans Excellence det vara mest öfverens¬
stämmande med formen, att frågan, i dess
sålunda förändrade skick, borde såsom en
ny motion behandlas. Hvad åter beträffa¬
de Friherre Anckarswärds i sista plenum
väckte ursprungliga, samt i dag skriftligen
ytterligare utvecklade motion, ansåg Hans
Excellence densamma vissei ligen kunna, i
egenskap af Friherre Anckarswärds enskild-
ta framställning, till StatsUtskottet remit¬
teras; men som Friherre Anckarswärd i
berörde motion yrkat, att Ridderskapet och
56
Den i5 Januarii.
Adelil skulle bestämma en viss form för
Slatsregleringens uppgörande, hvarvid Fri-
lierren sedermera behagat tillägga det för¬
klarande, det han vore nöjd med det ytt¬
rande öfver motionens Grundlagsenliga be¬
skaffenhet, som Hans Excellence kunde fin¬
na för godt afgifva, fann Hans Excellence
sig först böra för denna förklaring betyga
Friherre Anckarswärd sin enskildta tack¬
samhet, och ansåg Hans Excellence detta
såsom ett nytt bevis på det dyrbara för¬
troende, hvarmed Hans Excellence så ofta
tillförene blifvit af Ridderskapet och Adeln
hedrad, och hvaraf Hans Excellence, un¬
der ett djupt erkännande af värdet derutaf,
skulle söka att alltid göra sig förtjent. I
afseende dernäst å beskaffenheten af Fri¬
herre Anckarswärds motion, finge Hans
Excellence förklara, att ehuru 44 §• Riks¬
dagsordningen innehåller, att Rikets Stän¬
der kunna genom Ståndens pluralitet, när
så nödigt pröfvas, förelägga Utskotten tid
till deras Betänkandens afgifvandej likväl
och som hvarken i nyssnämnde §, eller
på något annat ställe i Grundlagarne fun¬
nes stadgadt, att Rikets Ständer skulle äga,
att, innan Utskotten ännu sig yttrat, ge¬
nom beslut föreskrifva dem vissa former
för uppgörandet af deras Betänkanden, ef¬
ter hvilka de borde vid målens pröfning
sig rätta; samt, hvad StatsUlskotlet ser¬
skildt angick, 3o §. Riksdagsordningen ut-
tryckeligen stadgade, icke allenast att Stats-
Den i5 Januarii.
57
Utskottet borde granska, utreda och till
Rikets Ständer uppgifva Stats- och Riks-
gäldsVerkens tillstånd, förvaltning och be¬
hof, utan ock att det ålåg detta Utskott,
att utröna, pröfva och föreslå del', sora till
Stats- och RiksgäldsVerkens behof erfor¬
dras, sedan nödige indragningar och bespa¬
ringar blifvit iakttagne; alltså och då det
förslag, hvarå Friherre Anckarswärd be¬
gärt proposition eller, att StatsUtskottet
måtte åläggas att rörande Statsregleringen
afgifva ett Betänkande, som i första rum¬
met upptager, hvad Staten kan tarfva till
en fortsatt och oafbruten gång, med un¬
dantag af alla vid sista Riksdag beviljade an¬
visningar å öfverskotten, och med iakttagan¬
de af endast den tillökning, som under 8:de
IIufvudTiteln blifvit af Kongl. Maj:t begärd,
i och för fångars skjuts och underhåll, ef¬
ter lians Excellences tanka, ostridigt skulle
föranleda till inskränkning och hinder uti
den fria gransknings- och pröfningsrätt, som
i afseende å Statsregleringen, enligt nyss¬
nämnde Grundlags stadgande, StatsUtskot¬
tet tillkommer, ansåg Hans Excellence sig
icke kunna å Friherre Anckarswärds berör¬
de förslag meddela någon proposition.
Herr Lefren: Sedan Friherre Anckar¬
swärd förklarat sig så till vida vilja ändra
sin motion, att han, i stället för ordet in¬
stämma, som deri gör den egentliga svå-
%
t
58
Den i5 Januarii.
righeten, Stnöjei’ sig med att få motionen,
såsom sin enskilda önskan remitterad, får
jag hemställa, om icke, då detta är ett nytt
förslag, den föregående motionen numera
må anses såsom alldeles förfallen.
Friherre Anckar swärd: Det förslag
Herr Lefren behagat framställa, kan jag icke
ingå uti, utan förbehåller mig att min mo¬
tion, åtminstone såsom enskild, må få gå
till Utskottet. I sådant afseende får jag
nu härmed förnya berörde motion sålun¬
da, att jag önskar, att StatsUtskottet måt¬
te, i stöd af 44 §. Riksdagsordningen, inom
möjligaste korta tid, rörande Statsreglerin-
gen afgifva ett Betänkande, sorn i första
rummet upptager, hvad Staten, med led¬
ning af de vid sista Riksdag fastställde sta¬
ter, kan tarfva, till en fortsatt och oaf¬
bruten gång, med undantag af alla, vid si¬
sta Riksdag beviljade anvisningar å öfver-
skolten, och med iagttagande af endast
den tillökning, som under 8:de Hufvud-
Titeln begäres, i och för fångars skjuts
och underhåll, på det Rikets Ständer måt¬
te, inom den uti RegeringsFormen före-
skrifna tid, komma i tillfälle att åtminsto¬
ne pröfva de sålunda af StatsUtskottet upp-
gifne oundgängligaste behof, och att fast¬
ställa den bevillningssumma, hvarom Ri¬
kets Ständer i följd deraf i första rummet
böra besluta.
Den 15 J a n u a r i i.
5g
Herr Lefren: Jag ber, att Ridderska-
pet och Adeln icke täcktes taga illa, att
jag ännu en gång yttrar mig, och jag ber
Friherre Anckarsvärd ej göra mig den orätt¬
visa att tro, det jag någonsin velat bestri¬
da, eller ett ögonblick sätta i fråga dess
rättighet, att få motionen såsom enskild
remitterad. Mitt sednaste yttrande afsåg
endast den motion, hvarå Herr Grefven
och LandtMarskalken nu vägrat proposition.
Friherre Anckarsvärd: I anledning af
hvad Herr Lefren sednast yttrat, får jag
erinra, att jag mycket tydligt redan på
förhand förklarat mig nöjd med den tan-
heyttring Herr Grefven och LandtMarskal-
hen ville gifva öfver ämnet. Således var
den saken icke vidare i fråga, och jag kun¬
de icke upptaga Herr Lefrens yttrande an¬
norlunda, än såsom ett inkast emot min
enskildta motionsrätt.
Herr Lefre’n: Jag får hemställa, om
Friherre Anckarswärds begäran, att hans
enskilta motion måtte remitteras, kunde
anses för något annat, än en invändning
emot de Talare, som påstått, att proposi¬
tion bör vägras på Ståndets instämmande.
Det är då naturligt, att jag skulle vara an¬
gelägen att ej lemna den minsta skugga
qvar af den förmodan, som skulle jag vil¬
ja inskränka Friherrns rätt att såsom enskild
Ledamot gå med motionen till Utskottet.
6o
Den i5 Januarii,
Friherre Cederström: Sedan Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken yttrat sig öfver
beskaffenheten af motionen, och Friherre
Anckarswärd förklarat sig dermed nöjd,
samt jag begärt den förändrade motionen
på bordet, lärer någon discussion nu me¬
ra icke behöfvas.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt: Efter hvad Friherre Anckarsvärd
nu tillkännagifvit, hemställer jag, om icke
Friherre Cederström behagade afstå ifrån
att begära den förändrade motionens lrvi-
lande på bordet.
Herr von Hartmansdorff förenade sig
med Hans Excellence Herr Grefve af Wet¬
terstedt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade om icke Friher¬
re Cederström behagade afstå från bord¬
läggning af Friherre Anckarswärds numera
förändrade ifrågavarande motion.
Friherre Cederström: I händelse Fri¬
herre Anckarswärd till sin korta motion, som
visserligen synes fullkomligt oskyldig, icke
hade uppläst motiver, dem jag anser böra
besvaras, skulle jag gå in härpå; men då
jag önskar få läsa dessa motiver, kan jag
icke afstå från motionens bordläggning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att Friherre Ce-
Den i 5 Januarii.
61
(lerström ägtlc att äfven, efter det Friherre
Anckarswärds motion blifvit remitterad, der¬
emot afgifva de påminnelser, hvartill han
kunde finna sig befogad.
Friherre Cederström: Herr Grefven
och LandtMarskalken torde finna, att mo¬
tionen icke är att tillgå på bordet, sedau
remissen afgått.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Jag får un¬
derställa Friherre Cederström, om icke,
enär remissen ej kommer att afgå, förr än
ProtocollsUtdraget, som skall åtfölja den¬
samma, är justeradt, motionen intill dess
lärer ligga qvar, och Friherren således har
fullkomligt tillfälle, att yttra sig deröfver.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde ånyo, om icke
Friherre Cederström, med anledning af hvad
Grefve af Ugglas nyss anfört, behagade af¬
stå från bordläggningen af Friherre Anc¬
karswärds motion.
Friherre Cederström: Efter den upp¬
lysning Grefve af Ugglas lemnat, afstår jag
från motionens bordläggning.
Hvarefter Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken föreslog, att Fri¬
herre Anckarswärds ifrågavarande nu mera
förändrade motion måtte, tillika med Friher¬
rens rörande samma ämne denne dag af-
62
Den i5 Januarii.
gifne skriflliga anförande, till StatsUtskot-
tet remitteras.
Bifölls.
Grefve Horn: Sedan Friherre Anckar-
swärd inedgifvit, att hans förslag må af¬
gå till StatsUtskottet i form af enskild
motion, står alltid den önskan qvar, att
Ridderskapet och Adeln dermed måtte
förena sig, och anhåller jag för min del,
att i Protocollet få antecknadt, det jag
till alla delar instämmer i Motionairens
förträffligt utvecklade motiver för för¬
slaget.
Företogs till pröfning Allmänna Be¬
svärs- och EkonomiUtskottets den 2 den¬
nes under N:o 6 afgifne, och den g der-
påföljde på bordet lagde, Betänkande, rö¬
rande föreslagne åtgärder till Skogs bespa¬
rande, dels genom trädens qvistning vid
allmänna vägar, dels genom grenars eller
qvistars begagnande vid uppstakning af vin¬
tervägar.
Friherre Palmstjerna j Carl Otto: Eko¬
nomiUtskottets Betänkande upplyser om en
Författning af år 1734» sorn förbjuder unga
träds användande till gärdesgårdsstör. Det
är ett förbud, som hittills varit mig alldeles
okändt, fastän jag många år varit Landtman.
På de orter der jag bott, hafva i allmänhet
Den i5 Januarii.
63
och nästan uteslutande unga träd blifvit
nyttjade till sådane stor, och aldrig har
jag hört, att åtal deruppå skett. Detta är
ett bevis på, att författningen i allmänhet
är okänd och icke efterlefvad, och derjemte
är det en uppmaning att taga sig till vara för
att önska eller begära författningar af den
beskaffenhet, alt de icke kunna efterlefvas
eller göras gällande. Jag fruktar, att ifrå¬
gavarande Betänkande just gifver anled¬
ning till en sådan författning, om Kongl.
Maj:t skulle behaga bifalla Rikets Ständers
önskan uti detta fall. Ty, huru skulle man
uti verkställigheten kunna hindra jordbru¬
karen, han må vara hvem som helst, ifrån
att utruska sin vinterväg med sådant, som
kostar honom minst, och hvarpå han har
lättast tillgång? Och hvarföre skulle man
tvinga väghållaren, att till utruskning an¬
skaffa sådant, som han har svårare att få,
och som derjemte på många ställen ej skall
uppfylla sitt ändamål. Jag säger uppfylla
ändamålet — som är att tjena till vägled¬
ning för den resande. Vi se nu, att på
stora slätter, de utsatte störarne ofta med
svårighet motstå urvädren och stundom all¬
deles höljas af drifvorne. Huru skulle det
gå, om qvistar eller grenar, hvilka alltid
äro krokiga och ofta slokande, finge dertill
ensamt nyttjas? Och hvarifrån skulle såda¬
ne fås på slättbygden på stundom flera
mils afstånd från skogen? Och huru skulle
det förefalla Bonden, att, måhända 3 å 4
\
64
Den i5 Januari i.
mil, hemköra grenar och qvistar, blott för
att utruska sitt vägstyske? Dessutom, hvad
afsaknad gör det uti skogen, om, der den
är för tät, eller der tynande småträd fin¬
nas, en del borthugges? Jag afstyrker för¬
slaget, och anhåller om återremiss, egent¬
ligen på den grund, att Landtmannen bör
uti sin enskilta hushållning, lika litet sorn
någon annan, besväras utaf Styrelsens för¬
mynderskap, hvilket ofta är skadligt och
alltid utan verklig nytta.
Herr af Sillén, Georg Axel, hade in-
lemnat följande, som upplästes:
Utskottet har anfört, att det anser trä¬
dens qvistande i stället för nedhuggning,
och ett påbud i sådant hänseende, dels le¬
dande till olägenheter för de väglottsegare,
hvilka bo på större afstånd från den väg-
lott de böra underhålla, dels att det blefve
svårt om icke omöjligt påbudets efterlef¬
nad behörigen controllera; af hvilken an¬
ledning Utskottet för sin del icke under-
stödt motionen; men föreslagit den ändring
uti de i ämnet gällande författningar, alt
från föreskriften om skogs eller buskars un-
danrödjqnde på ömse sidor om allmän väg
må undantagas höjder, hvarest vattnet ha¬
stigt afrinner, samt sådan mark, der trä¬
den stå så glest, att de icke hindra vägens
uttorkning.
Ehuru
Den i 5 J a n u a r i i.
65
Ehuru jag visserligen icke har något
enskilt intresse deri, på hvad sätt motio¬
nen afgöres, emedan jag endast af öfver¬
tygelse om billighet och allmän nytta af
hvad jag föreslagit den framställt, får jag
likväl vördsamt anmärka, att Utskottet icke
uppgifvit, hvilka de olägenheter skulle va¬
ra, som mera drabbade fjermare boende
väglottsegare, än de närboende, om träd
vid väg afqvistas, i stället att nedhuggas.
För min del kan jag ieke inse några olä¬
genheter deraf mera för den ena än den
andra väglottsägaren. Icke heller kan jag
förstå, huru det skulle kunna blifva omöj¬
ligt att controllera det Påbuds efterlefnad,
hvilket forordnade att Träd på ömse sidor
om allmän väg skulle afqvistas, men ej
nedhuggas. Intet måste vara lättare, än
att se, om träd och buskar äro afqvistade;
och till skådandet häraf skulle naturligtvis
vägsynens åliggande i detta fall inskränkas.
Jordegarens sak blefve åter att controllera
om man så öfverträdt Påbudet, att man
nedfällt träd eller buskar i stället att dem
afqvista. Jag kan således ingalunda finna
den inskränkning uti det af mig föreslagne
Påbudet, som Utskottet anser böra ega rum,
vara behöflig. Träden kunna icke hindra
vattnets afledande mera på lägre ställen,
an på höjder. Emellan träden måste all¬
tid finnas rum för vattnets aflopp åt si¬
dorna , och skulle de stå så tält, att något det
io H. 5
GG
Den i5 Januari i.
liinclrade, borde det naturligtvis bortröd-
jas. Man vet dessutom, att på åtskillige
ställen Landsväg löper genom alléer, der
träden nästan som en Berceau öfvertäcka
den, t. ex. vid Ekolsund i Upsala Län och
Thorsåker i Stockholms; men ehuru läget,
der dessa ganska långa alléer framlöpa, är
lågt, vet man icke att någon klagan af de
väghållande blifvit gjord, eller föi’sök att
bortskaffa dessa alleer.
Utskottets Förslag lemnar dessutom för
öppet fält för godtycket att spela sin röle.
Hvem skall afgöra, hvar marken är så hög,
att vattnet hastigt afrinner; Jordegaren el¬
ler Länsmannen? Hvem skall afgöra, hvar
träden stå så glest att de icke hindra vä¬
gens torkning, Jordegaren eller Länsman?
Den förre kan säga de stå glest, när dem
emellan är en half aln. Den sednare, när
de äro 2 å 3 famnar från hvarandra. Hvem
har då rätt? All Lag, alla Författningar 1
ett Constitutionelt Samhälle böra vara en¬
kla, klara, och icke lemna rum för godtyc¬
ket. Saken är i sig sjelf så enkel, att in¬
ga exceptioner erfordras; och mycket bätt¬
re vore, om solen ej så hastigt upptorkade
någon fläck på en väg, än att lemna öppet
för maktspråket, det missförstådda tjenste-
nitet och chicanen, alt yttra sig emot den
fria medborgaren.
Enär härtill kommer, alt Utskottet
icke uppgifvit, hvilka de Författningar äro,
Den 15 J a n u a r i i.
hvarpå sig grundar det nu brukliga förfa¬
randet af de vägrödjande, att nedhugga
skog på ömse sidor om väg; så anhåller
jag vördsamt att Betänkandet må till Ut¬
skottet återremitteras, beledsagadt af dessa
anmärkningar.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln ansåg EkonomiUtskotlets
ifrågavarande betänkande böra, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Ut¬
skottet återremitteras.
Hopades Ja.
Föredrogos ånyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottels
den 3 dennes afgifne, och den 9 derpåfölj-
de på bordet lagde, Betänkanden:
N:o 11. Rörande föreslagen ändring i
nu gällande stadgande om vintervägars un¬
derhållande genom såkallade Ploglag.
N:o 12. Rörande väckt fråga om Hem-
mansdelars sammanslående under en rök,
utan afseende på deras olika Nummer.
N:o 14. Angående föreslagen förändring
vid uppbådandet af skallgång till rofdjurs
dödande.
N:o i5. Angående väckt motion, det
Beväringsynglingarne icke måtte samlas till
68
Den i5 Januari i.
vapenöfning, förr än de uppfordras för
Rikets försvar.
N:o 16. Rörande yrkad jemnkning i
Beklädnads-bidragets utgörande af Soldat-
Rotarne i Piteå Socken.
N:o 17. Angående väckt motion om
Marknaders aflägsnande från Kyrkors grann¬
skap.
N:o 18. I anledning af väckt fråga
om förbud mot utgräfning af myror och
kärrängar på Gottland, då tvist derom
emellan delegare uppstår, intilldess att
Ägodelnings rätten pröfvat ochafgjort, bå¬
de om behofvet och tjenligheten af dylike
utgräfningar, och jemväl om den framtida
fördel, som deraf kan vara att påräkna.
Företogs till pröfning Allmänna Be¬
svärs- och EkonomiUtskottets den 3 den¬
nes under N:o 10 afgifne, och den g der-
påföljde på bordet lagde, Betänkande an¬
gående yrkad rättighet för KronoHemmans
och Nybygges Åboer i Norrbottens Län att,
utan utsyning m. m., få till tjärubränning
använda stubbar, vindfällen och förtorkade
träd å deras område.
Friherre Anckar swärd, Carl Henric
anförde skriftligen:
Vid Besvärs- och EkonomiUtskottets
Betänkande, rörande rättighet för Nybyg¬
Den i5 Januari i.
69
gare och KronoHemmans-Åboer i Norrbot¬
tens Län, att till Tjärubränning, utan af¬
gift, eller föregången utsyning, få använda
stubbar och vindfällen, tager jag mig fri¬
heten göra den anmärkning att ehuru Ut¬
skottet synes hafva befrämjat Motionärens
önskan, den åsyftade fördelen likväl icke
lärer vinnas, om, med stöd af de uti Be¬
tänkandet nyttjade ordalag, en Författning
skulle utfärdas, som medgåfve de ifråga¬
varande nybyggare och KronoHemmans-
Åboer rättigheten, att endast å deras om¬
råden, fritt och obehindradt begagna stub-
Bär, rötter och vindfällen, emedan många
sådane Åboer ännu icke äga några sig till¬
delade marker, hvarföre jag för min del
skulle vilja tillstyrka det tillägg uti Ut¬
skottets Betänkande, att den ifrågavarande
friheten utsträcktes till begagnande, å de
tiil sådane åboers områden angränsande än¬
nu ofördelta marker.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken gjord Pro¬
position, blef EkonomiUlskottcts berörde
Betänkande, på grund af Friherre Anckar-
swärds dervid gjorde anmärkning, till Ut¬
skottet återremitteradt.
Friherre af Nord in ^ Carl Johan, ha¬
de inlemnat ett så lydande Anförande:
Efter inhämtad närmare kännedom af
det Memorial Herr Grefve Frölich, David,
7°
Den i5 Jantiarii.
i Plenum elen i5 sisth Dec. e. m. uppläst,
och hvaruti han yrkar: ”att all påbörjad
”eller verkställd indelning af jord, vare
”sig priviligierad eller af Krono, Skatte el-
”ler Frälse natur, till ständig eller ordi¬
narie Rotering, derigenom ordinarie Kneck-
”tehållet skulle ökas utöfver det i Kneckte-
”Contractet bestämde antal, inåtte genast
”varda inställd bar jag trott mig böra vörd¬
samt meddela några upplysningar i afse¬
ende på de förhållanden Herr Grefven i
sitt Memorial uppgifvit, såsom anledningar
till den af honom sålunda väckte motion,
I öfverensstämmelse med Allmänna Be»
svärs- och EkonomiUtskottets den 3i Marlii
1810 afgifne och af Rikets då församlade
Ständer, såsom innefattande Ständernes be¬
slut, till Kongl. Maj:t i underdånighet öf-
verlemnade Betänkande, skulle all i Riket
befintlig oroterad jord, med undantag af
Boställen, som af i tjenst varande Militai-
re personer innehades, beläggas med extra
Rotering. En sådan Rotering verkställdes
följande året af dertill förordnade Comi-
terade, enligt en för dem under den 5
Februarii 18x1 utfärdad nådig Instruction.
Sedan fråga uppstått om jemkning i
denna Rotering, anmälte Rikets Ständer uti
underdånig skrifvelse den 17 December 1823
de grunder, Rikets Ständer ansågo dervid
böra följas; och borde, enligt Ständernes
✓
Den i5 Januarii.
7i
Beslut, från extra Rotering undantagas all
sådan jord, sotn i följd af dess natur vo¬
re ordinarie Rotering underkastad.
Hvad Rikets Ständer för deras del i
detta afseende stadgat, täcktes Kongl. Majit
i Nåder gilla och fastställa. Men då det
härvid icke undföll Kongl. Majits uppmärk¬
samhet, att Hemman och Lägenheter, hvil¬
ka enligt deras natur borde draga ordi¬
narie Rotering, likväl genom detta sednare
beslut blefvo från allt Roteringsbesvär fri¬
kände, under det att största delen af Ri¬
kets jord måste numera vidkännas antin¬
gen ordinarie eller extra Rotering, och Kongl.
Majit ansåg denna ojemna fördelning af ett
allmänt onus framdeles böra rättas, desto
häldre som den Rotefrihets-afgift, hvilken
oroterade Hemman, enligt BevillningsFör-
ordningen utgöra, så länge de Rotefriheten
åtnjuta, icke kan anses motsvara den tun¬
ga Roteringen medför, så fann Kongl. Majit
lämpligt ålägga de till förrättande af jemk¬
ning i extra Roteringen förordnade Comi-
terade, att icke allenast upprätta längder
öfver förenämnde Hemman och Lägenheter,
utan ock desamma uti ordinarie Rotar in¬
dela efter enahanda grunder, som vid det
gamla Roteringsverkets uppgörande blifvit
inom Länen följde, jemförde med dem,
som för extra Roteringarne blifvit stadga¬
de, och på det all noggrannhet vid indel¬
Den i5 Januarii.
ningen måtte iakttagas, blef det såsom en
controll derå Hemm ansi irnelia fvarne öppet
lemnadt, att om de så åstundade, öfver
Committerades åtgärder underdåniga be-»
svär anföra.
Utan särskild kostnad för StatsVerket
bar detta uppdrag af Commiterade blifvit
verkställda och de Berättelser och Förslag
Commiterade derom afgifvit, hafva till ve¬
derbörande Collegiers utlåtanden blifvit re¬
mitterade, och, så snart de från Collegier-
ne inkommit och af Kongl. Maj:t blifvit
behörigen granskade, lärer Kongl. Majit vis¬
serligen till Rikets Ständer aflåta en Nådig
Proposition i ämnet, dervid de på ofvan-
anförde sätt beredde upplysningar komma
att meddelas, så att Rikets Ständer må
blifva i tillfälle, att med fullkomlig sak¬
kännedom i frågan fatta deras beslut.
Endast nödige förberedande åtgärder,,
i afseende på en blifvande Rotering af för
närvarande oroterade Hemman och Lägen¬
heter, hafva således egt rum, och är det
efter min öfvertygelse otvifvelaktigt att
frågan, innan den slutligen kommer att af-
göras, meddelas Rikets Ständer. Ått Sty¬
relsen utredt förhållanderne i alla delar,
innan Proposition till Rikets Ständer afgif-
ves, det torde af Ridderskapet och Adelu
icke ogillas.
Den i 5 Januarii.
Jag anhåller att detta anförande får
åtfölja Herr Grefve Frölichs motion till
det Utskott, dit den blifvit remitterad.
Remitterades till Stats- samt Allmän¬
na Besvärs- och EkonomiUtskotten.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
bade inlemnat följande, som upplästes:
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln
till BancoUtskottet redan remitteradt mitt
den i5 sistlidne December ingifne Memo¬
rial, angående LifsAssurance, och fonds
anslående dertill; får jag vördsammeligen
anhålla, att härvid bilagde tryckta skrift,
hvilken närmare utreder ämnet, måtte blif¬
va till BancoUtskottet öfversänd, tillika
med den plan Pelican-Compagniet i Lon¬
don utstakat, vid dess tecknande af Assu-
rance på Lif,
Hvarvid voro bifogade tvenne tryckta
Afhandlingar, den ena med Titel: Ovanlig
hjelp vid den allmänna Penninge-förlägenhe-
ten och Creditbristen till behjertande vid
närvarande Riksmöte; och den andra under
Titel af: PelicanCompagniet i London teck¬
nar Assurance på Lif, och lemnar lifstids
Räntor.
Remitterades till BancoUtskottet,
74
Den i5 Januari i.
Herr Hammarhjelm, Carl Fredrik,
hade inlemnat ett så lydande Memorial:
Jag instämmer till alla delar i Herr
Grefve Barcks motion, att en Landtbruks¬
skola måtte inrättas, hvarest ynglingar,
som det åstunda, skulle kunna erhålla theo-
retisk och practisk kunskap i de många
grenarne af Landthushållningen. Till följd
af Rikets Ständers anslag vid Riksdagen
i8i5, inrättades Bergs-Skolan i Fahlun,
Jordbruksyrket tyckes ostridigt påkalla lika
skydd och hägnande omtanka,
Om man genomgår mängden af våra
nuvarande Possessionaters lefnadsöden, så
finnér man, att de vanligen, efter inhäm¬
tande af första undervisningen i Föräldrar-
nes hus, tillbringa några år vid Universi-
teterne eller KrigsAcademien, der de er¬
hålla någon, ofta ytlig kännedom i språk
och sådane vettenskaper, hvaraf de seder¬
mera hafva föga practisk nytta. På sin
höjd taga de någon publique Examen, och
blifva derefter engagerade i Civile eller
Militaire tjenstebefattningar, hvarest de ofta
sluta i de mäst underordnade graderne.
Nu blir deras öde, att emottaga större el¬
ler mindre Egendomar tili skötsel, utan
att hafva inhämtat några kunskaper i yrket,
och det är, genom oändliga misstag, som
de slutligen skola köpa visdom och erfa¬
renhet. Följden blir också, att en del rui¬
nera sig sjelfva och andra, och det är en¬
Den 15 Ja n u ar i I.
75
dast lyckliga anlag och ett alfvarligt be-
mödande, att, genom läsning och närma¬
ste omgifningars nndervisning, söka känne-
nedom af yrket, som hjelper de öfrige, att
icke äfven bli onyttige och för Staten för¬
lorade Medborgare.
Skadligheten af ett sådant förhållande,
att Landtman af de förmögnare elasserne,
som borde kunna föregå Landtmän af de
mindre bemedlade med exempel, sjelfve
sakna tillfälle, att få lära ett vigtigt yrke,
är ögonskenlig. Oro en ändamålsenlig Landt¬
bruksskola vore inrätttad, likasom utrikes
lärer finnas, är det otvifvelaktigt, att mån¬
ga ynglingar derstädes skulle placeras till
undervisnings erhållande, och genast deri¬
från gå ut till Landthushållare, i stället
för att trängas några år i de mindre
tjenstgraderne. Bergsskolan i Fahlun har
redan gifvit frukt af mången i practiska
Bergshandteringen väl kunnig yngling, och
utan tvifvel skulle ett lika förhållande
inträffa med den blifvande Landtbruks¬
skolan.
För att, så vidt möjligt är, bespara
Statens utgifter lill detta ändamål, före¬
slår jag vördsammast, det Rikets Ständer
ville förena sig i den underdåniga fram¬
ställning hos Kongl. Majit, att Hans Majit
i Nåder täcktes anslå någon del af Kongl.
LandtbruksAkademieus Fonder, som lamp-
76
Den t5 Januari i.
ligt kunde synas, till Fond för en Landt¬
bruksskola. — Den underdåniga framställ¬
ningen härom torde kunna vinna Nådigt
afseende, så mycket häldre, som en reor¬
ganisation af den Kongl. Akademien lärer
vara ifrågasatt. Kongl. LandtbruksAkade-
mien erhöll, vid sin stiftelse i8i3, enFond
af 170,000R:dr af uppbringningsmedlen, och
har från 1823 till 1827 af g:de HufvudTi-
teln samt för innevarande år af atdra Huf-
vudTitelns besparingar uppburit 1700 R:dr
årligen till det Statitiska Archivet. Om utom
den Fond, Kongl. Maj:t skulle täckas finna
för godt att anslå från LandtbruksAcademien,
Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i un¬
derdånighet hemställa, att, vid inträffande ar¬
rende-ledighet, anvisa någon tjenlig Kronan
tillhörig Egendom till begagnande som expe¬
rimentalfält, samt Rikets Ständer derjäinte
åt Landtbruksskolan ville anslå lika sum¬
ma, som åt Bergsskolan i Fahlun, så tviflar
jag ingalunda, att icke medlen skulle bli
tillräckliga, för att inrätta en ändamålsen¬
lig Undervisningsanstalt i Landthusliåll-
ningens många vigtiga grenar.
Jag anhåller vördsammast, att detta An¬
förande måtte få åtfölja Herr Grefve Barcks
motion, samt att densamma måtte bli re¬
mitterad till Stats- och EkonomiUtskotten.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om icke enär
Den i5 Janunrii.
77
GrefveBarcks, Nils, motion, angående inrät¬
tandet af en Landtbruksskola, blifvit den
19 sisth December e. m. till Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomiutskottet remitterad,
Herr Hammarhjelms i anledning deraf nu
afgifne Memorial äfven måtte till bemälte
Utskott förvisas.
Bifölls.
Herr Estenhergj Pehr, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Det anslag af 120,000 R:dr B:co, som
uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposiston före¬
slås, till fullbordan af Kongl. Allmänna
GarnizonsSjukhusbyggnaden i Stockholm,
anser jag ej tåla någon förminskning, i
anseende till Byggnadens storlek och vid-
löftighet. Att denna Byggnad blifvit före¬
tagen i den stora scala, Iivari den sig be¬
finner, är, i min oförgripliga tanka, icke
ett fel, så vida dermed åsyftades icke ett
Lazarett, endast för den i Hufvudstaden
förlagda Garnizonen, utan tillika för de
Trupper, som här möjligen kunna blifva
sammandragna, helst om smittosamma sjuk¬
domar bland dem blifva gångbara. 1808
är ännu hos oss i för friskt minne, och
ehuru vi hoppas för framtiden blifva för¬
skonade för den tidens öfriga tilldragelser,
kunna vi icke vara säkra för de då herr¬
skande sjukdomar. Provisoriska Sjukhus
78
\
Den i 5 J a n u a r i i.
uppfylla vanligen illa sitt ändamål, de kunna
icke ega de för en Sjukinrättning i stort
nödiga beqvamligheter, de äro endast i
nödfall att anlita* Men på det denna sto¬
ra och kostsamma Sjukhusinrättning, icke
under de tider, då inga främmande Troup-
per äro härstädes förlagda, må endast för
Garnizonens sjuke begagnas, så vågar jag
vördsammast föreslå, att den stora mängd
fross-patienter, som merendels hvarje år
bär insjukna, och, af bristande tillsyn och
vård, till stor del dö i elände, måtte der,
så vidt utrymmet tillåter, intagas och skö¬
tas. Bland alla sina barmhertighetslnrätl-
ningar, saknar hitintills Hufvudstaden en
till flygt för desse slags sjuka, som ingen¬
städes emottagas. Församlingarnes Pasto¬
rer torde bäst vara i tillfälle att bestyrka
huru stort deras antal årligen är, som dö
af vanvårdade frossfebrar. Att omsorgen
och kostnaden för en sådan Inrättning icke
bör tillkomma Stockholms Stad endast, utan
hela Landet, tror jag vara med billig¬
het och rättvisa, så mycket mer öfver¬
ensstämmande, som årligen ett större an¬
tal personer af båda könen, från alla Ri¬
kets Provincer, till Stockholm inkomma,
för att söka dels tjenst, dels insigter i alla
möjliga Handaslögder, och det är framför
allt, efter hvad jag med säkerhet har mig
bekant, dessa obemedlade och oförståndige
hit sökande tjenstehjon, som antingen ge¬
nast efter hitresan, eller icke långt deref-
Den i5 Januari!.
79
ter, insjukna i denna på de sednare åren
tilltagande Landsplåga. Och på det att
icke Staten måtte betungas med dessa fross-
patienters Läkarevård och underhåll, vågar
jag, särskildt för detta ändamål, vördsamt
föreslå en förökad Capitationsafgift af 6
r:st. på hvarje person, en utgift, icke en
gång känbar för den aldrafattigaste Dags¬
verkare, men som icke dess mindre upp¬
går till den för detta behof erforderliga
Summa,
Om dessa mina vördsamma tankar, i
afseende på den Nådiga Propositionen, i
någon mån synes förtjena Höglofl. Ridder-
skapets och Adelns upplysta uppmärksam¬
het, så anhåller jag Ödmjukast, att de blif¬
va den Nådiga Propositionen till vederbör¬
ligt Utskott följaktiga,
Remitterades till Stats- samt Allmän¬
na Besvärs- och EkonomiUtskotten.
Herr Estenberg, Pehr, hade inlem-
nat ett så lydande Memorial:
Vid Herr af Grubbens väckta Motion,
uti eftermiddagsplenum den 8 sisth Dec.
om Correctif, till hämmande af den till¬
tagande skadeliga böjelsen för bränvin hos
Arbetsklassen, får jag vördsamt anmärka.
Det synes hårdt, om icke fullkomligen orätt¬
vist, alt belägga arbetare, som lagligeneg-
8o
Den 15 Januari i.
nät sig till vissa Borgerliga yrken, med 3
å 4 gänger högre Bevillning, än deras ve¬
derlikar, af det skäl att deras valda yrken
äro af den natur, att de ej kunna få mat
och husrum hos sine Mästare, utan nöd¬
gas bo, arbeta och äta på olika ställen kring
hela Staden» Vissa Näringar skulle genom
en sådan uppdrifven beskattning blifva i
brist af arbetare, och Samhället komma i
mistning af det biträde behofvet ound¬
gängligen påkallade. Af dessa skäl vågar
jag ödmjukast föreslå följande, efter min
tanka, billigare och rättvisare åtgärder till
ändamålets lättare vinnande: 1:0 Att hvil¬
ken som helst, som gifver försvar åt ar¬
betare, utan att kunna dem begagna, va¬
re sig af penningevinst, genom viss er¬
hållen betalning för försvaret, eller an¬
dra lika föraktliga motiver, och på detta
sätt drager arbetaren från åkerbruket eller
näringarne, under mångfaldiga föregifvan-
den och benämningar, bör anses vara för¬
fallen till 5o R:dr B:co böter för hvarje
sålunda försvarad person, af hvilka böter
§■ böra tillfalla Kongl. SeraphimerOrdens
Lazarettet och j- angifvaren. Dessutom må
sådane försvarstagareblifva just de, och de
endast, som efter Herr af Grubbens förslag
böra till Staten betala 4 gänger högre Be¬
villning än deras, hos viss Husbonde ar¬
betande, vederlikar. På detta sätt skulle
ock Staten erhålla billig ersättning i sina
in-
Den i 5 Janna l ii
81
intrader för hvad den förlorar, genom de
Borgerliga Näringar, som af denna orsak
måste di ifvås med ett mindre antal arbe¬
rare, och såsom en följd deraf till Bevill¬
ning lägre taxeras. Desse åt sin egen fri¬
het lemnade arbetare, hvilka dels såsom
handtlangare, dels såsom fuskare i något
handtverk, förtjena sitt uppehälle, öfver¬
lemna sig, såsom icke stående under nå¬
gon Husbondes eller Förmans tillsyn, mer¬
endels åt den mäst utsväfvande lefnad,
åstadkomma förargelser i Samhället och för¬
föra andra till lättja, sjelfsvåld, fylleri och
alla de laster, som deras egen frihet lem-
nar dem sjelfve tillfälle att utöfva. Nö¬
digt synes derföre alt på sådant, eller lill
äfventyrs annat, sätt, afhålla så väl för-
svarsgifvare, att ej lägga hyende under la¬
sten, som försvarstagare, alt ej låta bruka
sig till verktyg åt låga och vinningslyslna
afsigter. Skulle extra personer fordras vid.
de Publike Verken, så torde del blifva nö¬
digt, att Kongl. PoliceKammaren tecknade
på sådane extra personers fullmakter, sitt
bifall till antagning, för MantalsCommissa-
riernes efterrättelse, emedan PoliceAuctoi i-
teten säkrast är i tillfälle, att bedömma be-
liofvet af fleres eller färres antagande. :>:o
Att de Borgesman eller Näringsidkare, sorn
sjelfve beträdas med öfverdrifvit njutande
af starka drycker, må förbjudas att försva¬
ra arbetare, till drifvande af sin rörelse,
io H. 6
82
Den i5 Januari i.
intill dess kändt blifvit att en sådan hus->
bonde öfvervunnit en last, hvilken utöfvad
af honom sjelf, ännu mer måtte verka på
underhafvandes, så väl physiska som mo¬
raliska försämring. 3:o Att vid Bränneri-
erne inga andra personer måtte blifva be¬
gagnade än de, som derstädes äro ordent¬
ligen lagstadde och mantalsskrifne. Denna
ordning skulle i betydlig mån motarbeta
det öfverdrifna bränvinssupande, som med
så stora steg nu tilltager i Stockholm, af
den orsak, att vissa här i tjenst varande
arbetare, såsom Timmermän, Murare och
andre idkare af sådane yrken, som från
Höst- till Vårtiden medgifva mera ledighet,
emedan byggnader Vintertiden ej så all¬
mänt fortsättas, i stället för deras på den¬
na mellantid vanliga och för deras berg¬
ning tillräckliga sysselsättning med ved¬
huggning och dylikt, söka sin binäring vid
de mångfalldiga Bränneriet hvarest de blif¬
va emottagne och nyttjade, till dess bygg¬
nadsarbetet Vårtiden åter börjar och Brän-
nerierna afstanna , då desse arbetare åter¬
komma till sine Mästare, vanligtvis förän¬
drade från ordentlige, omtyckte, skicklige
och friske arbetare, till sjuklige och ohjel-
pelige drinkare, som sedermera kringspri¬
da denna olycksaliga smak till mängden af
sina likar. Att bränvinssupare lättare in-
öfvas vid de nu varande privata Bränvins-
brännings-inrättningarne, än vid de ford¬
na IironoBrännerierna, härrör efter min
Deh i 5 januari!.
83
tanka deraf, att vid dessa sednare icke
nyttjades andra än lagligen stadde arbeta¬
re* sorn vanligen i flera år, om ej hvad
ofta hände* hela lifstiden qvaistannade,
och för hvilka sådaiie försigtighetsmått voro
vidlagne* att de omöjligen kunde åtkomma
mera bränvin än dem, efter nödtorften, för
dagen tilldeltes. 4:o Att dä bevist blifvit,
å hvilken krog en arbetare erhållit sitt
rus, bör Näringsidkerskan böta 6 R:dr 32
sk, B:co, som tillfaller angifvaren, samt
dessutom utan skonsamhet genast förklaras
förlustig sina Krogrättigheter. 5:o Att ar¬
betare, som försumma de arbeten, deras
mästare dem anförtrott, och befinnas sam¬
lade hemma hos hvarandra* för att med
kort eller andra hasardcspel fördrifva ar¬
betstiden* till bränvins vinnande, böra med
Stockstraff beläggas, och dessutom, till de¬
ras säkrare upptäckande, böta 3 R:dr 16
sk. B:co* Som borde tillfalla angifvaren;
derigenom skola andra arbetare sky säda-
iie skymfligt bestraffade personers sällskap,
Och deras förledande inbjudningar, till en
förderflig njutning, blifva fruktlösa,
Jag anhåller vördsamt* att dessa an¬
märkningar må få åtfölja Herr af Grubbens
motion till det Utskott, hvartill remissen
blifvit beslutad.
Remitterades tili Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet,
84 Den i5 Januarii.
Herr Montgommerie, Gustafhade in-
lemnal följande, som upplästes:
Att min vördsamma motion om en
ökad Bränvins-beskattning, skulle väcka
mångens ovilja och mycket motstånd, ha¬
de jag förutsett. Ett ämne, som så nära
träffar det enskifta interesset, kan man icke
opåtaldt vidröra. Att så hårdt pröfva be¬
redvilligheten, att för det allmänna och
enskildta bästa, till Moralens och Statens
Ekonomiska fördel, och derjemte till häm¬
mande af ett verkligt och känbart, mer
och mer öfver handen tagande, missbruk af
bränvins-production och consumtion, göra
så stora uppoffringar, som jag vågade pro-
jectera, skulle naturligtvis icke blott klan¬
dras, utan äfven anses såsom orimligt och
overkställbart. Orimligt i afseende på rlet
uppgifna tillverkningsbeloppet och derpå
kalkulerade beskattnings-summan; overk¬
ställbart i anseende till sättet och control-
len af bränvins-afgiftens möjliga utgörande.
Det första inkastet sökte jag genast,
då det gjordes, vederläggande besvara; men
jag kan icke nog ofta upprepa denna be¬
visning, för att icke försumma något till¬
fälle att göra den gällande och få sannin¬
gen erkänd, i trots af egennyttans starka
rop deremot, eller fördomens icke lätt un¬
danröjda förblindelser.
Att här införa ett detailleradt utdrag
af 1825 års RiksHufvudbok och de derupp-
Den i5 Januarii.
85
tagna pannerymcler af olika storlek, sorn
vid de årliga Mantalsskrifningarna till be¬
skattning blifvit anmälda, anser jag icke
af nöden. Ilufvudsaken är, att denna grund
för beräkningen af Sveriges bran viustill-
verkning, är den enda ovedersägliga jag
åtminstone känner, emedan den är den en¬
da authentika vi för närvarande äga. Den
angifver pannerymden till 3,6‘ii,3o2 kan¬
nor. Antar man nu, att åtminstone § kan¬
nas tillverkning om dygnet på kannerym-
den kan äga rum, och detta lärer ingen
sakkunnig anse för mycket beräknadt, och
medgifver man derjemte, alt till verknings¬
tiden öfver hufvud tagit för hela året, ut¬
gör 2:ne månader eller 60 dagar, hvilket
ingalunda är stridande mot verkligheten,
enär man eftersinnar att många bränna året
om, flere i 9 månader och de fleste i 6
eller 3 månader, om också några Bönder,
egande små pannor, derifrån kunna undan¬
tagas; så uppkommer ett årligt tillverk-
ningsbelupp af 108,339,060 kannor brän¬
vin; ty hälften af den uppgifna pannerym¬
den eller | kannas tillverkning är:
i,8o5,65i som multipliceradt med
60 dagars tillverkningstid
gör 108,339,060 k:r bränvin.
Men som detta lillverkningsbelopp na-
turligsvis skulle anses ändå orimligare än
det jag upptagit, så antagom att tillveik—
ningsliden i allmänhet för året är mindre
Den i5 Januari i.
ä» aine månader, att den icke är fullt ij
månad, utan t. ex. blott 4° dagar; så upp¬
står likväl, enligt nyssnämnde beräknings-
sätt eller
I,8q5,65i multipliceradt med
4o en årlig productiun af ej mindre
än 72,226,040 k;r bränvin.
Orimligt torde det sålunda icke vara
hvad jag i min motion upptagit, nemi. att
6q millioner kannor bränvin årligen till¬
verkas, Vanskligare är deremot, utan tvif¬
vel, deras kåikul, sorn beräkna denna va¬
ras procluctiorij efter den såkallade möjli¬
ga consumtion deraf. Min beräkning är
grundad på factax och kan derföre control-
leras, Deras är bygd på suppositioner, hvil¬
kas mer eller mindre rigtighet ingen kan
controllera, ty om också de supandes an¬
tal ytterst kan beräknas, är det deremot
omöjligt att med ringaste grad af visshet
eller ens sannolikhet, beräkna huru myc¬
ket som dessa supponerade supare och drin¬
kare kunna förtära, emedan begäret att nju¬
ta, är icke mindre olika, än som förmågan
dertill och vanan, hehofvet, tillfället och
tusende andra omständigheter, verka, äf¬
ven i detta olyckliga fall, olika, på olika
menniskor. Det är således mina motstån¬
dares beräkningssätt, som med skäl kan
anses för orimligt.
Den i5 Januari i.
87
Nu återstår för inig att vederläggande
besvara deras andra inkast »m overkställ-
barheten i anseende lill sältet och controb-
len af bränvins-afgiftens utgörande.
Nu beskattas den olika pannerymden,
och erfarenheten harbeyist, att författnin-
garne i detta, likasom i mångå andra fall,
nog uppenbart illuderas, i synnerhet ge¬
nom de så kallade Pistoriska pannorna , och
sådant har skedt och sker också med de
vanliga, genom mer än ett sätt. Att såle¬
des begära af mig ett alldeles ofelbart be-
skattningssätt, vore högst obilligt. Likväl
hoppas jag kunna uppgifva ett förslag, som
innebär sin egen controll, och, i afseende
på missbruk, icke är för StatsCassan af så
kännbar egenskap, sorn det nuvarande.
Ehvad nu bränvinsbrännings-afgiflen
må bli, såsom jag förut projecterat, iösk,,
eller såsom en annan värd Ledamot, före-
slagit, blott 4 sk- hvarje kanna, sorn
tillverkas; så bör beskattningen och coiit
trollen på följande sätt verkställas.
Till Mantalsskrifningen åligger hvar och
en jordägare att, såsom nu sker, uppgifva
j:o om, och med huru stor pannerymd,
han ämnar tillverka bränvin; 2:0, i sedna¬
re fallet, ifrån hvilken och till hvilken tid
lian vill bränna; och 3:o hvilket ungefär¬
ligt tillverknings-belopp, lian, under den¬
na tid, tror sig kunna åstadkomma. När-
piaste KronoLänsman åligger att, biträdd af
88
Den i5 Januarii
en Nämndeman, i följd deraf, bryta förseg¬
lingen, likasom alt, efter till verkningstidens
förlopp, åter försegla bränvinspannorne inom
sitt district, samt om så väl den förra sorn
den sednare förrättningen, underrätta när¬
mast varande Socken- eller Capell-Prest,
som, på vanligt sätt, ifrån Predikstolen,
påföljande Söndag, allmän Kungörelse der¬
om utfärdar, oell densamma derefter på
Kyrkodörren eller annat oifeiilligt ställe
låter anslå. Häi adsskrifvaren uträknar och
på den vanliga Debetsedeln uppför belop¬
pet af bränvinsbeskattningen, hvilken, li¬
kasom den öfrige Krono-uppbörden, af
KronoFogden, i vanlig tid och ordning
uppbäres, qvilteras och redovisas.
Vid Berednings- och Taxerings-Com-
mileema, der Mantalslängden^ äro att
tillgå, må ytterligare controll äga rum, bå¬
de huruvida någon, i afseende på panne-
rymden och tiden för bränningen, uppgif¬
vit för ringa tillverkningsbelopp, som der,
på ed och samvete, skäligen, men icke till
högsta möjligheten, får höjas, eller huru¬
vida någon, af mellankomma hinder, icke
kunnat tillverka så mycket, som förut är
angifvit, hvarefter nedsättning bör, i följd
af anförde skäl och bevis, i den uppförda
bränvins-beskattningen beviljas. Den här¬
med missnöjde har att, såsom Bevillnings-
Förordningen det utstakar, klagomål der¬
emot anföra.
Den i 5 Ja nu arii.
89
Denna beskattningsmethod för brän-
vins-till verkningen, anser jag, såsom den
mäst ändamålsenliga, med det öfriga be-
skattningssättet närmast öfverensstämman¬
de, minst besvärliga och kostsamma, icke
ledande till split och rättegångar, icke för¬
närmande någons frihet, icke belastadt med
skymfande och missnöje väckande Fiskali-
ska och således förhatliga controllör, utan
i allt öppet och enkelt, lätt öfverskåd¬
lig!, och således långt ifrån overkställbart.
Jag smickrar mig med det säkra hopp,
att Rikets nu församlade Ständer lemna åt
detta förslag all den uppmärksamhet, jag
tror det förtjena, och åt bränvins-beskatt-
ningen det afseende denna vigtiga sak, oag-
tadt egennyttans skrik och mångarlade in¬
kast deremot, icke lärer kunna undgå att
lästa, om eljest tvänne generationers intel-
lectuclla och materiella väl är värdt ett
allmänt behjertande.
Om Premier för export af bränvin,
och högre eller högsta möjliga afgifter på
Näringsställen, Krogar och Distillatorer der¬
jemte blefvo faststälde, så mycket bättre,
emedan dessa afgifter tillika med förhöjda
Lränvinspriser otvifvelagtigt skulle åstad¬
komma både minskad tillverkning och min¬
skad consumtion, de enda billiga molkraf-
ter, en i öfrigt gagnelig oell rättvis närings¬
frihet tillåter att begagna lill hämmande
9°
Den i 5 J a n n a r i i.
af det oberäkneliga moraliska och fysiska
onda den nuvarande syndafloden af brän¬
vin, med en peslhk härjning, rundt om¬
kring oss bereder.
Jag anhåller slutligen, att detta vörd¬
samma anförande må förvisas till samma
Utskott, till hvilka min motion i ämnet
blifvit remitterad,
Remitterades till Bevillnings- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomiutskottet!,
Herr Adlerbrant, Thure, hade inlem-?
nät ett så lydande Memorial;
Det tillkommer icke mig, att vedetv
lägga Herr Bråkenhjelm^ anmärkningar mot
Communicationssättet af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Remiss; men jag skulle tro, att detta
sätt icke är så alldeles origtigt, när man öf¬
verväga!’ frågans beskaffenhet, hvilken den
värde Motionären icke synes känna. Jag
får derföre till Herr Bråkenhjelms upplys-,
ning i sjelfva saken meddela, att hvarken
jag, eller CanzliRådet af Wetterstedt, för¬
ut begärt de under Ädelforss lydande Hem¬
man som ersättning för våra godkända kraf,
utan att Rikets Ständer sjelfve på samma
Hemman gifvit oss anvisning vid 1818 års
Riksdag, samt att delta beslut synes vara
vid 1823 års Riksmöte ytterligare confir-
merat. Jag drager häraf den slutsats, att
Den i5 Januari i.
9l
nuvarande Sländer hvarken vilja eller bö¬
ja ändra hvad föregående Ständer härutin¬
nan förordnat. För att icke lemna den
andra origtiga uppgiften, att byggnaden
och vattenverken vid Ädelforss ära af be¬
tydenhet, obesvarad, utbeder jag mig att
få andraga, att byggnaden består allenast
af ett gråstenslag under högt spåntak, in¬
nehållande på nedra bottnen 4 stycken kam¬
rar, kök och skafferi med låga fönster, och
på öfra säl och 5 kamrar, roed högre fön¬
ster; att vattenverken äro: 1:0 en qvarn,
som , då den af ägaren underhålles, gifver
3o tunnor, hvaraf en tredjedel allenast är
råg och resten hafre och qvarnmäld; 2:0
En knipsmedja nu bortarrenderad för 100
R:dr, och 3:o en husbehofssåg, som skattar
bräder till 5o ä 60 R:drs värde. Canzlie-
Rådet af Wetterstedt och jag hafva icke
dolt det ringaste. Af oss har till Kongl. Maj:t
i underdånighet blifvit inlemnad Geome¬
trisk Charta med beskrifning på lägenhe¬
ten Ädelforss, och dervarande verk, som
bör finnas bland remitterade handlingar;
och vi önska, att Högh StatsUtskottet täc¬
kes infordra uppgift på beloppet af de ar¬
renden, som utgöras af de begärda Hem¬
manen, då deraf nogsamt skall inhämtas,
att nämnde Hemman ej äro af särdeles vär¬
de. Efter de anteckningar, som finnas i
Kongl. KammarCollegium, hafva de ej eller
kostat Staten mera än omkring Sjutusende
Femhundrade R:dr, Jag har glömt i min
92
Den i 5 J a n u a r i i.
motion att förmäla, det arrendena på hela
Ädelforssgodset tilländalöpa den i4 näst¬
kommande Mars, så att Höstutsäden äro för
Kongl. Maj:ts och Kronans räkning verk¬
ställde; och jag får härom nu erinra, för
att visa nödvändigheten af frågans skynd¬
samma behandling, hälst af dröjsmål upp¬
står ofelbart den händelsen, att flere Hem¬
man komma att till våren ligga obrukade
och sakna åboer.
Jag anhåller ödmjukast, att detta til¬
lägg måtte få åtfölja min förut afgifna mo¬
tion och Herr Bråkenbjelms dervid gjorde
anmärkningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Herr Adler-
brants ifrågavarande Memorial, i anledning
af Herr Bråkenhjelms, Pehr Reinhold, an¬
märkningar vid Herr Adlerbrants, den 29
sisth December e. m., till StatsUtskottet
remitterade motion, om Skatteköp af Kro¬
nolägenheten Ädelfors, med derunder ly¬
dande Hemman och Lägenheter, äfven mal¬
le till StatsUtskottet förvisas.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskottets under N:o 11 insän¬
de förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående tryck¬
Den i 5 J a n u a r i i.
9^
ning och utdelning af Kongl. Maj:ts Befall
ningsliafvandes FemårsBerättelser.
Upplästes och lades på bordet följan¬
de från nedannämnde Utskott inkorane Me¬
morial och Utlåtanden:
Från BevillningsUtskottet:
Af den 5 dennes:
N:o 5. Om återlemnandet af Petter An¬
derssons från Hallands Län inom Heder¬
värda BondeStåndet väckta Motion, angående
förbud mot införsel af utländska yppighets-
varor.
Frun Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet :
Af den 2 dennes:
N:o 7. I anledning af väckt fråga oin
rättighet för Nämndemän till Skjuts och
Tractamente för alla förättningar i tjenslen.
Af den 3 dennes:
N:o i3. I anledning af väckt Motion
ora olägenheterne för Linköpings Stad der¬
af, att Lif-Grenadier-Regementernes Musik-
Corpser bo i Staden och ej på Rotarne.
Af den 7 dennes:
N:o 19. Rörande väckt Motion om upp-
häfvande eller nedsättning af vitet för försum¬
mad anskaffning af karl till Recruteringar.
Ben i 5 Jn h u a ri i.
Från ExpeditionsUtskottet:
Af den g dennes:
N:o 13. I anledning af väckt Motion, att
RiksStåndens ProtocolIsUtdrag icke matte
till deras fullständiga innehåll i Prolocol-
len tryckas;
N:o i3. I anledning af Vackt Motion ont
upprättande och tryckning af förteckning
öfver Kongl, Propositioner, Motioner och
Remisser,
Upplästes ett från RidddarhusUlskot-
tet inkommit, så lydande
Ilörsamste Memorial!
Under elen 23 sistledne November hav
HÖglofl. Ridderskapet och Adeln behagat
till RiddarhusUtskottets utlåtande lemitte-
ra en af Grefve Frölich, David, den 20 i
samma månad väckt Motion, angående of¬
fentlighet vid Ridderskapets och Adelns öf-
verläggningaf, jemte de af åtskillige Leda¬
möter rörande samma ämne afgifne yt¬
tranden.
I afseende å sättet för berörde offent¬
lighets införande, hvilket Motionären an¬
sett helt och hållet bero af Ståndets väl¬
behag, och kunna tillvägabringas, utan att
de, i anledning deraf, nödige åtgärder hvar¬
ken behöfde råka i stridighet med Grund-
Den 15 Januari!.
95
lagarnc, eller erfordrade liägot tillägg eller
ändring i RiddarhusOrdningen, liar Grefve
Frölich föreslagit följande Reglementarisk»
stadgaiideil, nemligen i
1:0 Alt så framt Ridderskapets och
Adelns tillstädeskomne Ledamöter under
detta Riksmöte ej öfverstiga 800 till anta¬
let, Läktaren måtte upplåtas till plats för
100 främmande personer såsom åhörare,
under vilkor, att, vid äfventyr att af vak¬
ten blifva utförde, iagttaga fullkomlig tyst¬
nad och att genast afträda, enär, i anled¬
ning af derom väckt och af Ridderskapet
och Adeln bifallen Motion, LandtMarskal-
ken dertill gör uppmaning.
2io Då Läktaren i enlighet med före¬
stående punkt upplåtes, skulle, genom Rtd-
darhusFiscalens försorg, hvarje gång anslag
till Plenum göres, en Öppen lista upprät¬
tas till inskrifvande af 100 personers namn
under lika många särskildta Ordningsnum-
ror. Denna lista skulle finnas att tillgå i
RiddarliusCantzliets Förmak, ifrån den tid
anslag göres till och med slutet af hvarje
plenum; och skulle en hvar ega att, i
den ordning anmälan sker hos Yaktbetje-
ningen, få sine namn antecknade till er¬
hållande af inträdesbilletter, så långt de
räcka, och hvilka billetter, gällande endast
för de under samma dag påstående plena,
alltid vid utgåendet från Läktaren skulle
aflemnas till den vakthafvande.
Den i 5 J a n u a r i i.
3:o En Kungörelse, i enlighet mecl
förestående 2:ne punkter, skulle anslås å
Riddarhusdörren lill vedcrbörandes efter¬
rättelse, samt en lämplig korrt annonce
tillskickas Redactionen af ett bland Stadens
Dagblad vid samma tid, som anslag till
Plenum göres.
4:o RiddarliusFiscalen skulle i enlig¬
het med förestående beslut indela bänkar-
nia åt Ridderskapet och Adeln ned i Salen,
låta numrera Bänkarne å Läktaren, samt
jemväl ega inseende öfver anteckningen,
billet-uldelningen och annonceringen.
Under den, i anledning af Grefve
Frölichs ofvannämnde framställning, hos
Ridderskapet och Adeln uppstådda discus-
sion, hafva följande Herrar Ledamöter uti
hufvudfrågan instämt med Motionären, de
flesta likväl under skiljaktigt yttrade me¬
ningar, i afseende å de för offentlighetens
införande nödige iakttagelser, nemligen:
Hans Excellence Herr Grefve af Wetter¬
stedt, Gustaf, Grefvarne Horn, Clas Fre¬
dric, Hamilton, John, och Spens, Carl
Gustaf; Friherrarne Sprengtporten, Jacob
Wilhelm, och Åkerhjelm, Gustaf Fredric;
samt Herrarne Rothlieb, Carl Fredric, Ro¬
senqvist, Fredric Leonard, Lefren, Johan
Pehr, von Becker, Carl Johan, Tham,
Wolrath, Cederschjöld, Pehr Gustaf, von
Heijne
Den i5 Januarii.
97
Heijne, Georg, von Hartmansdorff, August,
samt Rosenblad, Bernhard; hvaremot Fri¬
herre Boije, Ludvig, och Grefve Gylden¬
stolpe, Carl, ansett främmande personers
tillträde vid Ridderskapets och Adelns öf-
verläggningar icke böra för närvarande äga
rum.
Då Utskottet nu går, att uti detta äm¬
ne sig utlåta, har Utskottet, hvad sjelfva
hufvudfrågan angår, i främsta rummet trott
sig böra hänvisa till den i Utskottets tanka
fullständiga och tillfredsställande undersök¬
ning och utveckling af skälen för och emot
offentlighetens införande, som igenfinnes i
det utaf sistledne Riksdags Riddarhusut¬
skott, med anledning af Friherre Åker-
lijelms, Gustaf Fredric, då i ämnet väckta
Motion, afgifne, och bland Bilagorne till
Ridderskapets och Adelns Protocoll för den
ii Mars i8a3, införda Betänkande.
Utskottet inskränker sig således nu till
en korrt framställning af den åsigt, som
bestämt Dess öfvertygelse i denna fråga.
Offentlighetens principe i vår Stats¬
författning är erkänd redan af 1809 års
Lagstiftare. Ty det är, i Utskottets tan¬
ka, utur en sådan anda, som Regerings-
Formens 5p §. anbefallt meddelandet ge¬
nom trycket åt Allmänheten af RiksStåndens
förhandlingar, och uti 86 §. infört Tryck-
10 H. 7
9S
Den i 5 J a n u a r i i.
friheten, såsom hvarje Svensk mans consti-
tutionella rättighet. Tiden har likväl se¬
dermera gått framåt. Den framställer nu
än vidsträcktare önskningar — att ej säga
fordringar. Om dessa, i förevarande hän¬
seende härröra från en stigande upptys-
njng, ett lifligare intresse för Fäderneslan¬
dets angelägenheter; om tillfredsställandet
deraf är en utväg, att småningom bilda ett
närmare samband emellan Folket och dess
Representanter, och derigenom skänka en
fullkomligare utveckling åt den constitutio-
nella styrelseformen, — då blir eftergiften
för dessa önskningar ett steg, som måste
både gillas och befordras.
Utur denna synpunkt bar Utskottet
ansett frågan böra bedömas. Derigenom,
att man införlifva!- det enskilda med det
offentliga lifvet, befästar man säkrast den
fria Statsförfattningens varaktighet, och fort-
skyndar föi bättringarne deri. Öppenheten
inger förtroende. Alt hos Folket vinna det¬
ta, i den möjligen högsta grad , tillhör när¬
mast Folkets egna Ombud. Vägen dertill
är, att i sitt handlingssätt hylla de san¬
ningar och grundsatser, som utbildat sig
i Folkets sinne. En af dessa är offent¬
lighet. Om således Ridderskapet och A-
deln medgifver denna, så stadgas derige¬
nom förtroendet till Ståndets upplysning
och handlingar. Utskottet har likväl trott
ett sådant medgifvande icke böra fastställas
Den i 5 Januari i.
99
såsom för alltid orubbligt, utan faslhcldre
vara fortgående, på det Ridderskapet och
Adeln ej mindre i närvarande ögonblick, än
i en framtid, städse må sättas i tillfälle,
alt hvarje gång Ståndet öppnar sitt öfver-
läggningsrum för åhörare, gifva en ny för¬
säkran på sina tänkesätt, ett nytt offer åt
tidens fordringar och Folkets önskan. Med
tillämpning häraf har Utskottet förmenat
tillåtelsen för personer utom Ridderskapet
och Adeln, att såsom åhörare öfvervara
Ståndets öfverläggningar icke böra bestäm¬
mas eller sanclioneras, såsom en laglig rät¬
tighet, utan såsom ett begifvande från Rid-
derskapets och Adelns sida, och, i denna
mening, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att offentlighet vid nämnde öfverläggnin¬
gar må kunna ega rum, med de vilkor
och iakttagelser, i afseende å verkställighe¬
ten, som nedanföre omförmälas.
Utskottet torde böra förbigå vederlägg¬
ningen af de anmärkningar, som af en värd
Ledamot, Friherre Boije, Ludvig, blifvit
emot offentlighetens medgifvande framställ¬
da; ty äfven i detta hänseende kunde Ut¬
skottet åberopa hvad sistlidne Riksdags Rid¬
darhusutskott derom anfört. Men Utskot¬
tet har likväl velat yttra, att dessa anmärk¬
ningar synas röja sådane farhågor, i afse¬
ende å den så kallade opinionsmagtens in¬
flytelse på Ridderskapets och Adelns öfver¬
läggningar, samt de främmande åhörarnes
7*
100
Den i5 Januari i.
benägenhet och förmåga att göra denna
magt gällande, att Utskottet, för att dertill
finna någon giltig anledning, skulle nöd¬
gas förbise både Ridderskapets och Adelns
från sekler tillbaka ådagalagda sjelfständig-
hetskänsla och Svenska folkets lugna, frid¬
älskande sinnelag — att icke nämna det
ringa antal åhörare, om hvilkas inträde frå¬
ga blifvit väckt-
Man har vidare sagt att då Högloflige
Ridderskapets och Adelns förhandlingar un¬
der innevarande Riksdag meddeltes i dag¬
bladen 12 å 18 timmar efter hvarje sam¬
mankomst, så förefunnes i sjelfva verket ali
den offentlighet, som allmänheten kunde
fordra, och att lemna inträde åt några få
personer på läktaren, vore endast att till¬
fredsställa ”den populära nyfikenheten.”
Utskottet har härvid bordt fästa upp¬
märksamheten derpå, att Ridderskapet och
Adeln nu med tyst bifall tillåter offentlig¬
görandet af sina förehafvanden, i annan väg
än genom tryckningen af de justerade Pro-
tocollen; och ett sådant offentliggörande
torde ej eller kunna förekommas, enär per¬
soner inom Ståndet icke kunna förvägras,
att biträda Tidningsredactioner, eller sjelf¬
va utgifva Tidningar, samt uti desamma,
under äfvcntyret af lagligt ansvar, berätta
hvad de hört eller sett. Men månne icke
just detta förhållande innefattar ett god¬
Den i 5 Januari i.
IOl
kännande af en vidsträcktare publicitets
nytta, och en uppfordran, att icke längre
dröja med att uttryckligen tillkännagifva
sådant? Huru troget än en discussion må
återgifvas på papperet, eger den likväl der
ett långt underlägset interesse emot det,
att densamma åhöra; och, utan att ledas
af nyfikenhet, finnes det säkerligen mången
aktad och upplyst medborgare, som, otill¬
fredsställd med Dagbladens nästan ound¬
vikligen stympade meddelanden, önskar att
roed egna ögon se, med egna öron höra,
huru det på Riddarhuset tillgår. Medgåfve
roan derföre främmande personers inträde,
så skulle, såsom en värd Talare, Herr von
Hartmansdorff, yttrat, ”Ridderskapet och
Adeln icke vara utan o jäfaktig a lefvande
vittnen huru Ståndet sig förhåller, och hu¬
ru det blifver hehandladt.” Klagan har äf¬
ven någon gång försports deröfver, alt Dag¬
bladen vanställa och ensidigt referera i
Ståndet afgifne yttranden. En eontroll här¬
emot igenfinner Utskottet just deruti, att
opartiska personer, sorn sjelfve ej ära Le¬
damöter af Ståndet, sättas i tillfälle att,
utan afbidan af en Protocoiis-justering, lem¬
na tillförlitlig upplysning om misstagen el¬
ler misstydningarne. En Tidningsskrifva-
re, nu någon gång ursäktad genom nöd¬
vändigheten, alt, så framt han ej är Rid-
darhus-Ledamot, förlita sig på andra per¬
soners berättelser och mer eller mindre rig-
tiga uppfattning af ämnena, saknade, i hän-
102
Den i 5 Jan ua l ii.
eleise han hade utväg att sjelf öfvervara
sammankomsterne, all ursäkt för en vrängd
eller stympad framställning. Han vore då
underkastad icke blott det Juridiska ansva¬
ret, utan äfven det honom ännu vigtigare:
förlusten af allmänhetens förtroende, och
interesset för hans Tidning.
Sedan Utskpttet sålunda yttrat sig öf¬
ver sjelfva principen, har Utskottet, ehu¬
ru det anser frågan derom böra, såsom det
tillgick vid sistlidne Riksdag, serskildt af-
göras, dock skolat nu jemväl afhandla sät¬
tet och bestämmelserne för offentlighetens
medgifvande, emedan mången torde anse
möjligheten att kunna besvara quaestio qvo
modo, såsom vilkor för besvarandet af
qvaestio an.
Det har blifvit ifrågasatt, att stadgan-
derne i i3 och 18 §§. RiddarhusOrdningen,
angående utdelningen af Inträdespolletter,
skulle lägga hinder i vägen för meddelan¬
det af tillåtelse åt främmande peroner att
öfvervara Ståndets öfverläggningar; i följd
hvaraf det skulle blifva nödigt att, innan
publiciteten medgifves, på lagenligt sätt
tillvägabringa ändring i nämnde §§.; äf¬
vensom tillåtelsen af offentlighet ansetts bö¬
ra i RiddarhusOrdningen införas. Men då
Utskottet härvid tagit i betraktande, att
RiddarhusOrdningen är utfärdad och gällan¬
de endast för Ridderskapet och Adeln, så-
Den 15 Januari). io3
sorn RiksStånd, det vill säga för de Leda¬
möter deraf, som på Riddarhuset äga säte
och stämma; att det är i denna categorie
föreskrifterne om Inträdespolletternes utdel¬
ning finnas meddeldte och höra bedömas;
att någon tillåtelse till dylik polletts erhål¬
lande icke ens funnits behöflig i Riddar-
husOrdningen fördem, likväl deri omnämn¬
da, af Riddarhusets Canzliebetjening, hvil¬
ka ej äro Riksdagsmän, eller för Vaktmä¬
stare, som hafva i Salen att uträtta, ehuru
man svårligen lärer neka, att dessa perso¬
ner äro* i följd af Ståndets begifvande, be¬
hörigaj att vinna inträde, samt att följak-
teligen andra främmande personers behö¬
righet till ett slikt inträde icke eller erfor¬
drade någon annan qvalification, än ett li¬
ka beskalfadt tillstånd; alltså har Utskottet
ansett någon ändring i RiddarhusOrdningen
icke vara i detta hänseende erforderlig; och
emedan Utskottet, på ofvan anförde grun¬
der, äger den öfvertygelse, att offentlig¬
heten för närvarande bör införas endast
såsom ett af Ridderskapets och Adelns godt¬
finnande beroende begifvande, i naturen
hvaraf det ligger, att när som helst kunna
inställas eller återtagas, har Utskottet ej
eller trott det vara lämpligt, att ett sådant
stadgande får ett rum uti en StåndsOrdning,
som, i dess nuvarande skick, icke af Stån¬
det enskildt kan förändras.
I öfverensstämmelse med Utskottets
ofvan framställda åsigt, att hela frågan an¬
Den i5 Januarii.
går en Ridderskapets och Adelns enskilda
policerätt, och således är af en hel och
hållen Reglementarisk egenskap, har Ut¬
skottet icke eller funnit någon serskild
strafflag böra komma i fråga för af de främ¬
mande åhörarne befarade oordningar. Ge¬
nom föreslåendet af en dylik lag torde Rid-
derskapet och Adeln anses, åtminstone in-
directe, erkänna skyldigheten att alltid öpp¬
na sitt öfverläggningsrura för åhörare. Men
denna skyldighet tror Utskottet icke böra
erkännas. Af den allmänhet, sorn med ett
lämpligt sätt för inträdesbilletternes ut¬
delning, såsom åhörare vinner inträde, tror
Utskottet, för dess del, sig icke ega anled¬
ning alt frukta några sådane oordningar,
hvilkas afhöjande skulle erfordra en egen
lagstiftning. Ty emot de mindre missbru¬
ken af stoj eller buller finnes en säker ga¬
ranti i den rättighet, som icke torde kun¬
na Ridderskapet och Adeln förvägras, att,,
om än af blotta godtycket, ur deras eget
samlingsrum låta utvisa dem, de till följd
af sitt godtfinnande låtit dit inkomma. Jemn-
förelsen af det ringa antalet på Läktaren
med Ståndets egen talrikhet synes ock va¬
ra ett tillräckligt bevis emot farhågan för
ett våldsamt förolämpande från åhörares
sida; och skulle sådant, emot ali förmo¬
dan, inträffa, sä torde de i Regerings-For-
mens 110 och iii §§. samt 77 §. Riksdags¬
ordningen meddelcite stadganden härvid
icke sakna tillämplighet.
D£n i 5 Januari i.
jo5
På dessa grunder har Utskottet ansett
några andra bestämmelser eller vilkor för
närvarande icke vara nödige i afseende ä
tillåtelsen för främmande per sotters tillträ¬
de såsom åhörare vid Ridderskapets och
Adelns öfverlägga in gar, än sädane som en¬
ligt /f $• RiddarhusOrdningen lämpligen till¬
höra Ridderskapets och Adelns Ordnings¬
stadga; och utur denna synpunkt har Ut¬
skottet upprättat följande:
Förslag till Tillägg uti Ridderskapets och
Adelns ÖrdningsStadga :
« §•
Tid de Ridderskapets
och Adelns plena , som
af till Ståndet ej hö¬
rande personer få be¬
vistas , upplätes ät dem
den i Stora Riddar¬
hussalen befintlige läk¬
tare.
2 §.
Landtmar skalken, el¬
ler den hans ställe
företräder äger, när
han sä nödigt finner,
att vägra främmande
personers inträde, an¬
tingen för ett helt ple¬
num, eller för en del
Man har ansett sig
höra uttrycka heslutet
om offentlighet vid
Ståndets öfverläggnin-
gar på ett sätt, som
innebure ett begifvan¬
de från Ståndet, utan
att medföra rättighet
för allmänheten.
Man har trott sig
kunna undvika, att be¬
stämma de fall, då ett
plenum hör vara slu¬
tet, genom den vid¬
sträckta rättighet, som
blifvit Landtmarskal-
ken förbehållen att af-
io6 Den i5 Januarii.
deraf, äfvensom attj
under varande ple¬
num, anbefalla när¬
varande främmande
personers aflägsnande.
3 §.
Om under varande
plenum 3:ne Ledamö¬
ter af Ståndet äska
främmande personers
aflägsnande, utan, att
de på tillfrågan af
Landtmarskalken vil¬
ja derifrån afstå, må
sådant ej kunna för¬
vägras. Detsamma gäl-
le ock, derest en Le¬
damot, under tillkän-
nagifvande, att han
är sinnad väcka en
motion uti någon frå¬
ga, som i hans tanka
icke bör af främman¬
de öfvervaras, begär
åhörames aflägsnande.
4 §•
iVid de i båda näst
föregående dS\$*. om¬
för mäldt c fall böra de
främmande personer-
ne genast aflägsna sig.
visa åhörare, hvarför¬
utan samma rättighet
under vissa förbehåll
blifvit Ledamöter af
Ståndet förvarad. Det
af Grefve Frölich fö¬
reslagna vilkor afRid-
derskapets och Adelns
bifall till åhörarnes
aflägsnande, först ef¬
ter Landtmarskalkens
derom framstälda pro¬
position, samt en i
följd deraf möjlig vo¬
tering, har Utskottet
icke ansett kunna utan
svårighet verkställas,
men har deremot u-
ti den Ridderskapets
och Adelns Ordföran¬
de och Ledamöter lem-
nadeofvanberörde rätt
trott sig finna ett Cor-
rectiv emot all möjli¬
gen befarad olägenhet
af Publicitetens med¬
gifvande, hvilket Ut¬
skottet till en början
ansett mera angeläget
än att, å andra sidan,
förekomma en allt för
stor inskränkning i
dess begagnande.
Den i5 Januari i. 107
uppå dertill af Landt-
marskalken sjelfeller
genom Riddarhus-Fi-
skalen på hans befall-
71 ingj meddelad tillsä¬
gelse.
5 §.
Platserne å läkta¬
ren numereraSj och
lika många Inträdes-
Billetter utfärdas, som
platser finnas.
6 §.
sif dessa Billetter
utdelas en till hvarje
Bänkmans - afdelning,
och blifve för in-
nehafvaren gällande
högst en vecka. De
öfriga öfverlemnastill
Landtmarskalkens dis-
positionj och gälla så
lång tid af Riksdagenj
han finner skälatt
vid hvarje fall ser¬
skildt bestämma.
I afseende på gil¬
let - utdelningen , har
Utskottet icke eller
kunnat godkänna Mo-
tionairens förslag, dels
emedan det förefaller
ganska svårt, om icke
omöjligt, att behöri¬
gen vaka öfver ordnin¬
gen vid anteckningen
på en Öppen lista, dels
med hänseende der¬
till att låta en hvar
Riddarhusets Ledamot
komma i tillfälle, att
deltaga i dispositionen
af Billetterne till de
personer, som hvar
och en för sig Önskar
lemna inträde. Efter
jemnfÖrelse af flere ut¬
vägar i detta hänseen¬
de, har Utskottet fun¬
nit det vara lämpli¬
gast, att en Hillet till-
t
io8
Den i5 Januarii.
delas hvarje Bänk-
mansafdclning, att med
utdelandet deraf för¬
fara, såsom densamma
finnér för godt, antin¬
gen genom att låta bil¬
letten circulera bland
alla afdelningens med¬
lemmar, eller att dis¬
positionen deraf upp¬
drages åt en eller fle¬
ra af (lern. — I den¬
na mening eller på
det flera personer måt¬
te kunna både dispo¬
nera och begagna des¬
sa billetter, haren kort
tid för deras gällande
egenskap bordt fast¬
ställas. •— Återstoden
af Billet-antalet har
Utskottet trott böra
öfverlemnastill Landt-
marskalkens disposi¬
tion, och gälla för så
lång tid Landlmar-
skalken bestämmer, på
det Ridderskapets och
Adelns Ordförande, ef¬
ter sitt godtfinnande,
måtte kunna sätta de
andra Ståndens Leda¬
möter, Tidningsutgif-
Den i5 Januarii.
vare med flere i till¬
fälle, att få bevista
Ridderskapets och A-
delns öfverläggningar.
7 §■
Pä Inträdes - bil-
letterne sättes utom
Numrorna följande
ord: såsom vilkor för
begagnande af denna
Billet åligger Innehaf-
varen, att ställa sig
till noggrann efter¬
rättelse de föreskrif¬
ter j som finnas an-
slagne vid uppgången
till Riddarhus-salen.
8 §.
Under varande ple¬
num åligger de främ¬
mande pä Läktaren
placerade personer,att
iakttaga tystnad, och
icke visa sig med be¬
täckta hufviulen. Allt
uttryck af bifall el¬
ler klander är på det
strängaste förbudet.
Den, som deremot bry¬
ter, är skyldig att ge¬
I IO
Den i5 Januarii.
nast afträda. Såsom en
oeftergiflig regel va¬
re stadgadt, att hvar¬
je åhörare äger att
ställa sig till skynd¬
sam efterrättelse, hvad
Ridderskapet och A-
deln genom sin Fi¬
skal i sådant afseende
förordnar.
Derest Ridderskapet och Adeln skulle
öfverlåta Läktaren åt åhörare, torde Rid-
darliusFiskalen böra anbefallas upprätta ett
förslag till en ny Bänk-indelning; äfvensom
ett tillägg i RiddarhusFiscalens Instruction
derigenom blir nödigt.
Slutligen anser RiddarhusUtskottet sig
böra anmäla, att Läktaren rymmer endast
omkring 80 personer, och att en uppgång
dertill, antingen utifrån förstugan kan öpp¬
nas, och en provisionel spiral-trappa der
anbringas, eller ock, om ingången finge
blifva genom dörren till Riddarhus-Salen,
beredas genom den ena trappans förändring
och en derifrån ända ned till dörren gåen¬
de barriére.
Åtskillige Ledamöters, dels i hufvud-
frågan, dels i vissa omständigheter rörande
sättet för verkställigheten, skiljaktiga me-
Den i5 Januarii.
in
ningnr varda liärhos bifogade. Stockholm
den 10 Januarii 1829.
På RiddarliusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
IV. F. Dalman.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög-
lofl. RiddarhusUtskottet vid Lagti¬
ma Riksdagen i Stockholm den 10
Januarii 1829.
S. D. Vid justering af Utskottets Me¬
morial, i anledning af Grefve Frölichs, Da¬
vid, Motion om offentlighet vid Högloft.
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
hegärde nedannämnde Herrar Ledamöter,
att deras skiljagtiga meningar måtte till
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtfölja Ut¬
skottets Betänkande, och anförde i anled¬
ning deraf följande skriftliga reservationer,
nemligen:
Grefve Snoilsky > Nils: Utan att nu in¬
gå i en närmare undersökning om behof-
vet eller nyttan af offentlighet vid Ridder¬
skapets och Adelns öfverläggningar, eller om
sådant, med behörigt afseende på nödigt
utrymme förStåndets egna medlemmar, ens
för närvarande kan medgifvas, hvilka frå¬
gor äro af den beskaffenhet, att deras be¬
svarande mer eller mindre beror af de för¬
utsättningar, som dervid göras och dc syf-
112
Den i 5 Ja nu ar ii.
tcmål man vill uppnå, torde jag blott, med
den erindian, att den grundsatts, hvaråt
Herr Grefve Frölich genom sitt förslag ve¬
lat bereda tillvarelse och bifall, nemligen
att det vore ett anspråk, som nära nog grän¬
sade till rättighet för allmänheten, att få
åhöra Ridderskapets och Adelns öfverlägg-
ningar, hvilken endast i 2:ne uppgifne fall
af Motionairen ansetts böra inskränkas el¬
ler upphöra, icke synts mig så aldeles obe¬
stridlig som Herr Grefven förmenat, utan
i flere afseenden på goda skäl tåla motsä¬
gelse; få utbedja mig att fästa uppmärk¬
samheten på 2:ne betänkligheter, som rö¬
rande ifrågavarande motion, betraktad i den
syftning och omfattning, som författaren
deråt sjelf gifvit, hvarinom min pröfnings-
rätt, jemlikt 87 §. n mom. Riksdagsord¬
ningen är inskränkt, i synnerhet synts mig
vara af vigt att öfverväga.
58 §. Riksdags-Ordningen medgifver
Riksdagsmän, att vid Protocollets justering
göra tillägg, hvarigenom ingen ändring i be¬
slutet uppkommer, samt stadgar, att med
Ståndets bifall och den talandes eget be¬
gifvande må uteslutas dess egna uttryck och
äfven deliberationer, som deraf följt. Til¬
lämpningen af en sådan, åt hvarje Riks¬
dagsman förvarad, rättighet skulle likväl
komma att af sig sjelf upphöra, derest en
främmande folkhop i RiddarhusSalen in¬
slapp-
Den i 5 Januari!. 113
släpptes, för att nied nyfikenhetens spända
uppmärksamhet uppfatta hvarje Talares ord.
Ehuru det ej kan gillas, torde det likväl
Vara förtjent af öfverseende, om en Tala¬
re under behandlingen af ett ämne, sotn
upplifvar och intager hans själ, skulle, i
ett ögonblick af förhastande, fälla ett ut¬
tryck eller väga ett omdöme, som han se¬
dermera vid en lugnare pröfning önskade
få emot ett mera passande ord utbyta el¬
ler till beskaffenheten mildra; och jag är
öfvertygad, att alla tänkande medlemmar
inom Ridderskapet och Adeln skola med
benägenhet anse en sådan Talarens visade
stränghet mot sig sjelf och grannlagenhet
emot sina medbroder, hälst det icke lärer
undfalla desse medlemmar, att de sjelfve
inöjeligen en annan gång kunna komma i
samma belägenhet och då hafva behof af
ett lika öfverseende. Men kan man väl med
något sken af sannolikhet vänta sådana tän¬
kesätt af fremmande personer vid ett lem-
nadt tillträde till öfverläggningarne? Jag
tror det ej. De skola tvärtom med begär¬
lighet uppfatta ett dylikt begånget felsteg,
för att, efter slutad Seance, kringsprida sig
i Staden och för alla omtala, hvad som in¬
träffat såsom ett ämne för deras förnöjelse,
dervid må hända icke alltid nogräknade,
att till vinnande af ökad effect, göra såda-
ne transpositioner, hvarigenom uttrycket
erhåller en caracter, svårare och vida skiljd
10 H. 8
Den i 5 Ja nu ar ii.
från den, som deråt i födelsen ämnades.
Och under sådana förhållanden frågar jag:
hvartill tjenar, om Talaren flere veckor der¬
efter, vid en blifvande justering ändrar ut¬
tryck, som redan äro stadskunnige? —det
han då för honom vara likgiltigt, om ut¬
trycket finns qvar i Protocollet, och jag
tror, att slutet blir, att det förblifver oför-
ändradt. Härvid hörer jag någon invända,
att sådant obehörigt kringspridande af för¬
hastade uttryck redan äger rum genom den
hastighet, hvarmed, genom hjelpsamma bi¬
träden, åtskillige Tidningsredacteurer nu
veta förskaffa sig och i tryck meddela un¬
derrättelser om hvad inom RiksStånden sig
tilldrager, och genom hvilken åtgärd juste-
ringsrätten för en SlåndsLedamot de facto
är gjord onyttig. — Ja! jag medgifver väl
att det blifvit 1828 års Ständer förbehål¬
lit, att erfara ett sådant förut icke spordt
oskick. Men ett oskick är icke någon rät-
tigne t. Dertill fordras en Auctoritets före-
gående beslut, som äger att derom förord¬
na, och som kan en sådan öfverlåta; och
jag anser Ridderskapet och Adeln sanctio-
nera ett slikt-förhållande, om främmande
personer utan urval, på sätt Motionajren
föreslagit, insläppas vid Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar. Men lika litet som
Ridderskapet och Adeln, i afseende på si¬
ne MedStänder eller på Regeringen, har i
sin magt alt vidtaga beslut, hvarigenom de
dem i Grundlagen försäkrade friheter eller
Den i5 J a n 11 a r i i.
fördelar skulle kunna pä en sidoväg upp-
liäfvas eller om intetgoras, lika litet äger
Ridderskapet och Adeln, efter hvad mig
synes, alt genom ett af pluraliteten bestämdf
beslut förlama, vore det blott för ett ögon¬
blick, verkan af ett Grundlagsbud, som
gifver åt hvarje Representant ett skydd el¬
ler en fördel, den må vara i andras ögon
så ringa eller obetydlig som hälst. Vill
man gifva åtLagarne deras kraft, skallman
respectera deras bokstaf.
Dessutom är uti 54 §• Riksdagsordnin¬
gen och i likhet dermed 3g §. af 1823 års
Riddarhusordning föreskrifvit, attalia pro¬
positioner skola af Herr LandtMarskalken
göras till bifall, så att den, som samtyc¬
ker, kan svara Ja, och den, som bestrider,
Nej. Om nu främmande personer fingo in¬
träda i RiddarhusSalen, och en liflig de¬
batt blandad med någon oro hos Ridderska¬
pet och Adeln till äfventyrs uppstode, hu¬
ru skall, med bibehållande af nämnde sätt
för Propositionens Grundiagsenliga fram¬
ställande och besvarande, Herr LandtMar¬
skalken och Ståndets medlemmar kunna er¬
fara, om de rop, som hörts, icke äfven till
en tiel kommit från åhörarne? Jag anser
det icke vara möjligt, och är man icke be¬
rättigad, att, med afseende härå, anse en
ovald menighets inträde i RiddarhusSalen
såsom oförenlig med det nu anförda Grund-
I
n6
Den i5 Januari i.
lagsbudets tillämpning? Jag skulle anse ett
sådant inträde öppna en ny dörr för oord¬
ningar af förut okänd beskaffenhet, hälst
enär man på förhand kan antaga, att vid
tillfälle af en jäsning i sinnena, den delen
af Ståndets medlemmar, sorn tro deras åsig-
ter understödjas af Galleriet, med den hög¬
sta ifver äfven skola försvara ett sådant
Galleries förmenta oskuld, hvilket åter må¬
ste föranleda lill en särskild strid inbördes
emellan Ståndets medlemmar, och man må¬
ste, för att omsider reda sig utur en La-
hyrinth af obehagligheter och sluta tvisten,
skrida till en eljest må hända icke behöf¬
lig votering. Visserligen kan härvid erin-
dras, att åhörarne kunna afträda innan Pro¬
positionen framställes; men denna anmärk¬
ning vederlägges blott genom den erindran,
att om åhörarne skola aflägsnas hvarje gång
en Proposition skall göras, hvilket under
elt Plenum kan inträffa mer än 20 gånger,
skulle icke då den prisade offentligheten af
sig sjelf förfalla?
På dessa skäl och då jag anser étt bi¬
fall till Grefve Frölichs motion i dess när¬
varande skick dels leda till godkännande
af en åtgärd, som innefattar ett undanröd-
jande af en rättighet, som i Grundlagen är
hvarje Representant förbehållen, dels ock
lägga hinder i vägen för tillämpning af de
föreskrifter, som, i afseende på utrönandet
af Ståndets tankar i förekommande ämnen.
Den i 5 Januari i.
1*7
lili Grundlagen äro gifna, får jag för min
del samma motion afstyrka.
Grefve Mörner, Carl: Jag kan icke in¬
stämma i den af Högloll. Utskottets plura¬
litet yttrade mening, att, i händelse Ridder-
skapet och Adeln skulle bevilja inträde åt
främmande åhörare vid dess öfverläggnin-
gar, de Reglementariska föreskrifter, sorn
deraf blifva en följd, böra innefattas såsom
tillägg i Ridderskapets och Adelns Ordnings¬
stadga. För min del anser jag denna stad¬
ga förnämligast afse den ordning, som bör
bibehållas inom Ridderskapet och Adelli
under dess plena, samt att således det Reg¬
lemente, hvilket lärer vara erforderligt för
ordningens vidmagthållande bland främman¬
de åhörare, icke bör uti nämnde stadga in¬
flyta.
Jag är likväl ense med Utskottets plu-
ralite, om de grunder, som Utskottet trott
sig böra följa vid uppgörandet af förslag
till ifrågavarande Reglemente, ehuru jag an¬
ser de sex första punkterne deraf fordra
tillägg i RiddarhusOrdningen.
Under förutsättning deraf, att det antal
åhörare, som medgifvas inträde i Riddarhus¬
salen, äga den bildning och den urskiljning,
att några uppträden af straffvärd egenskap icke
af dem äro att befara, skulle det väl synas,
sona någon annan påföljd icke behöfde stad¬
Den i 5 Januarii.
gas för sådane förbrytelser, hvilka i 8 §.
af Reglementet omförmälas, än förbindel¬
sen, att på tillsägelse aflägsna sig; mendet
skulle ju kunna inträffa, att åhörare vägra¬
de åtlyda denna tillsägelse, och att de på
flere, nu oförutsedde, sätt kunde förgå sig
mot Ridderskapet och Adeln allmänt, eller
någon af dess Ledamöter, och vid alla så¬
dane händelser skulle jag tro, att ansvar,
lämpadt efter brottets beskaffenhet, borde
vara stadgadt, särdeles då ett så lindrigt
beifrande, som det, hvartill allmänna Polis¬
bestämmelser gifva anledning, icke tillräck¬
ligen lemna det för nationens representan¬
ter nödiga skydd, samt det strängare ansvar
som innefattas i 77 §. Riksdagsordningen
icke i min tanka synes tillämpligt å förse¬
elser af mindre svår beskaffenhet. Då en¬
ligt iio §. RegeringsFormen och sistnämn¬
de §. i Riksdagsordningen det ankommer
på Riksens Ständer gemensamt, att låta be¬
ifra sådane förbrytelser mot Riksdagsmän,
som der omtalas, anser jag den strafflag,
som skall kunna tillämpas, böra hafva i ve¬
derbörlig ordning tillkommit, derest den
skall förbinda till efterlefnad, och jag är
derföre af den tanka, att, om främmande
åhörare beviljas inträde vid Ridderskapets
och Adelns sammankomster, en i öfverens¬
stämmelse med 87 §. RegeringsFormen stif¬
tad lag för tilläfventyrs inträffande förbry¬
telser är nödig.
Den i 5 J a n u a r i i.
Herr Bruncrona, Gustaf Adolph: Ehu¬
ru jag med pluraliteten af Utskottets Leda¬
möter deltagit på uppgifne grunder i till¬
styrkandet af offentlighet vid Ridderskapets
celi Adelns öfverläggningar, da frågan så¬
som grundsatts varit betraktad, har jag vid
tillämpningen deraf trott mig i ett och an¬
nat afseende böra afvika från Utskottets
yttrande.
Utskottet har, såsom grund för dess
tillstyrkande, väl anfört dels nyttan af den
ifrågasatte offentligheten äfven enlig med
en länge stadgad opinion, tidens kraf och
bruket i andra constitutiaoella Stater, dels
ogiltigheten af de inkast, som emot en så¬
dan offentlighet, hunden inom föreskrifne
gränsor kunnat göras; men då Utskottet
derföre för ingen del erkänt allmänhetens
rättighet att vinna tillträde vid Ridderska¬
pets och Adelns sammankomster, utan ansett
detsamma endast hero af Ridderskapets och
Adelns begifvande, hvilket efter dess be¬
hag kunde inställas eller upphäfvas, så vil¬
le jag att denna tanka, i Betänkandet en¬
dast i förbigående vidrörd, mera omfattan¬
de och bestämdt målto uttryckas. Jag ha¬
de således önskat, att, då Ridderskapet och
Atleln kotnrne alt medgifva publicitet vid
dess öfverläggningar, under förutsättning
att några olägenheter ej skulle uppkomma,
del skulle ske med uttryckligt vilkor, att i
denna oförmodade händelse ulan hinder af
\
120
Den 15 Januarii.
berörde dess medgifvande, kunna på lung¬
re eller kortare tid eller i allo upphäfva
den medgifno publiciteten. Detsamma bor¬
de äfven stadgas, derest Ridderskapets och
Adelns egen personal fordrade upptagande
af alla platser. Den rättighet, att förklara
ett plenum slutet, som innefattas i 2 och
3 §§. af det föreslagna reglementet, synes
ej lemna rum till en så vidsträckt återkal¬
lelse, utan inskränker sig till inställelse för
tillfället och dagen af det allmänheten med-
gifne tillträdet; en inställelse, som ej ens
får vara följd af hela Ståndets beslut. Då
farhågor för framtiden hos många Ridder¬
skapets och Adelns Ledamöter väckt betänk¬
ligheter, synes, för att lugna dem och be¬
reda ett önskadt resultat, all möjlig våda
böra förebyggas, hvilket vinnes, då ett full¬
ständigt correctif ligger i sjelfva stadgandet.
Utskottet har tillagt 3:ne förenade Le¬
damöter af Ridderskapet och Adeln myn¬
digheten, alt aflägsna åhörare, utan att ens
skäl dertill behöfva uppgifvas. Jag fruk¬
tar, att en sådan rättighet, af missnöje till
anstalten eller af kitslighet, möjligen skulle
kunna leda till chican, för hvilken en bil¬
dad allmänhet ej ville blottställa sig. Om
en sådan rättighet öfverlemnas åt Landt-
Marskalken ensam, såsom ägande Ståndets
högsta förtroende och ledare af ordningen
inom Huset, så kunna på ena sidan miss¬
bruk ej befaras, och på den andra Ståndets
Den r 5 J a n u a r i i
121
fördel och värdighet lika myckel vara bc-
varade, hälst om hvarje medlem tillägges
rätt att proponeaa LandtMarskalken otnför-
mältc åtgärd, ehuru det endast skulle af
honom hero att dervid fästa afseende ei¬
ler icke.
Måhända vore ej ur vägen att uti regle¬
mentet infördes de Policeanslaller, som kom-
mo att begagnas. Således torde böra om¬
nämnas, att poster eller vakter skulle pla¬
ceras inom läktaren, utan hvilkas intyg
svårligen lärer kunna urskiljas, hvilken den
varit, som begålt sådan förseelse, att dess
utvisning deraf skulle blifva en påföljd; ty
cn inquisitorisk undersökning bland åhörar-
ne, der ingen lärer vilja uppträda såsom
anklagare, måste ej kunna sättas i fråga.
Äfvenledes torde böra omnämnas, att, i hän¬
delse RiddarhusFiscalens tillsägelse, att lem¬
na rummet, ej åtlydes, hand räkning till verk¬
ställighet må känna begäras och erhållas
af den utanför RiddarhusSalen anställda vakt.
Instruction härom till vakthafvande Under-
Officeraren torde en gång för alla på begä¬
ran af ÖfverCommendanten kunna utfärdas,
i likhet med hvad som äger rum vid an¬
dra tillfällen, der dylikt biträde påkallas.
Tilläfventyrs kunde dock författning här¬
om vidtagas, utan att derom oundvikligen i
reglementet behöfde nämnas, ehuru visser¬
ligen kännedomen häraf skulle medföra sin
nytta.
122
Den ;5 Januari;.
Den, som i mer eller mindre måtto
stört öfverläggningarne eller satt sig emot
Fiscalens tillsägelse att lemna rummet, bor¬
de efter min tanka förmenas att någonsin
vidare derstädes vinna inträde, hvilken på¬
följd äfven kunde sträckas till den, som
oaktadt tillsägelse intränger sig i represen-
tanternes egentliga samlingsrum, till annan
aflemnar sitt inträdeskort, eller, då det cj
blifvit begagnadt, icke detsamma lill veder¬
börande återlemnar.
Dessa stadganden kunna utan formelig
lag föreskrifvas såsom vilkor, dem livar
och en i ordningsväg måste underkasta sig,
som vill vinna inträde. Men han bör kän¬
na föreskrifterne noga till alla deras de-
lailler, för att ej öfverraskas af iakttagelser,
hvilka tilläfventys skulle motverkat hans
önskan, att vinna ett sådant inträde. Jag
tror ock att det ej vore olämpligt, att i en
§. erinra, alt de förbrytelser af svårare
beskaffenhet, som inom Riddarhuset i en
eller annan måtto af främmande person be¬
gås, straffas enligt lag och gällande författ¬
ningar. Deraf inses, att man ej träder Do-
maremagten för nära, och en sådan hänvis¬
ning är ej ovanlig i Policeordningar.
För min del har jag ansett hufvud¬
stadens Tidningsförfattare eller deras om¬
bud företrädesvis böra lemnäs tillträde vid
Ridderskapets och Adelns sammankomster,
Oen i5 Januari i.
123
så vida den liufvudsakliga verkan och nyt¬
tan af offentligheten skall vinnas. Detta
har Utskottet likväl förbisett. Betraktas
hvarje åhörare individuel^ så blefve det
en nog inskränkt publik, som under lop¬
pet af en Riksdag finge tillfälle att om Stän¬
dernas förhandlingar göra sig närmare un¬
derrättad. Resultatet af offentligheten blef¬
ve då i det hela mera att tillfredsställa en¬
skild nyfikenhet, än att tillvägabringa de
frukter man dermed afsett. Tidningar äro
medel att sprida underrättelser bland den
läsande allmänheten icke allenast i Hufvud-
staden, utan ock öfver hela Riket. De ut¬
göra en tummelplats för stridiga opinioner,
hvarvid sluteligen det rätta och sanna ut-
redes. Understundom blifva de organer af
allmänna opinionen, emedan allmänhetens
tänkesätt genom dem kunna yttra och stadga
sig. När Tidningarne äro, hvad de böra
vara, så utgöra deras redactioner en vigtig
del af allmänheten, eller så lillsägandes en
allmänhet ensam i smått, emedan de före¬
draga och samla allas interessen, emedan de
äro föreningslänkar emellan Nationen och
dess representanter, på ena sidan görande
redo för de sednares åtgärder, på andra
sidan meddelande egne och andre medlem¬
mars af Nationen åsigter i allmänna äm¬
nen. Jag vet att mången nedsätter Tid¬
ningars värde. Starkare och lyckligare pen¬
nor än min hafva likväl i andra constitu-
lionellu länder visat viglen och uyllan af
124
Den i5 Januarii.
riem. Om våra Tidningar ej röja den full¬
komlighet, hvartill de i England och Frank¬
rike hunnit, finnes dock mycket läsvärdt i
flere af dem, och man måste i allt fall be¬
sinna, att deras läsning, om än ej fullt
tillfredsställande den veltgirige, emedlertid
utgör mängdens enda litteratur, enda med¬
let att lära känna fäderneslandets allmänna
förhållanden; och ehuru en och annan med
cn viss litterär förnämhet påstår sig icke
taga kännedom af Dagbladens innehåll, tor¬
de man i allmänhet, om man är uppriktig,
erkänna sig ej vara alldeles likgiltig för ett
gillande eller ogillande omdöme deri. Tid-
ningarne sakna således icke heller hos oss
deras moraliska inflytande, hvaraf vigten
inses, att söka gifva dem en behörig rigt-
ning. Min öfvertygelse är ock, att ju stör¬
re uppmärksamhet, som lemnäs goda Tid¬
ningar, ju större fullkomlighet skola Re-
dactionerne eftersträfva, och desse, sluteli-
gen bildade såsom i anförde länder af de
mäst upplyste och kunskapsrike medbor¬
gare, sprida ljus, underhålla National-an-
da, lifva kärlek för frihet, fädernesland och
styrelse, med ett ord blifva en af de nyt¬
tigaste nalionalanstalter, utan minsta upp¬
offring å Statens sida. Man har ock sagt,
att i Franska Deputerade Kammaren en
särskild tribun skall vara inrättad för Tid-
ningsskrifvare. Jag tillstyrker således, att
Tidningsförfaltarne eller deras ombud en
gång för alla måga erhålla inträdeskort,
Den i 5 J a n u a r i i.
125
hvarvid de böra underkastas samma vilkor,
som öfrige åhörare blifvit föreskrefne, samt
mera än förr det ansvar, hvartill de för
ett oriktigt kungörande af tilldragelserne
inom Riddarhuset enligt Tryckfrihetsför¬
ordningen kunna anses skyldige. Saken be¬
traktad ur ekonomisk synpunkt gifver mig
ökad anledning till mitt förslag, emedan,
sedan Redactionerne fått tillfälle att noga
och i sammanhang antekna och meddela
allt det vigtiga, som inom Ståndet förefal¬
lit, torde tryckning af de vidlyftiga proto-
collerne, till betydlig besparing för Stats¬
verket, kunna inskränkas. Man har invändt,
att det vore Redactionerne obetagit, att
liksom andre förskaffa sig inträde. Det
blefve likväl alltför besvärligt för dem, att
för hvarje serskilt sammanträde söka utver¬
ka sig rättighet dertill, hvilket ej heller
alltid må hända skulle lyckas vid det ut-
deiningssätt af inträdeskort Utskottet fö¬
reslagit, i hvilken händelse publicisten kom-
me att förlora det samband i kännedo¬
men af förhandlingarne, som bör utgöra
föremålet af bans närvaro. Jag går så långt,
att, om i allmänhet inträde vägrades, bor¬
de dock undantag gälla för Tidningarnes
Redacteurer eller deras snällskrifvare.
Jag har trott, att utdelning af inträ¬
deskort borde ske för hvarje särskilt ple¬
num. Den publik, som komme att öfver-
126
Den i5 Januari).
vara sammankomsterne, Liefve föga talrik,
så framt omväxling af personalen hindra¬
des, enär antalet af platser ej lärer kom¬
ma att öfverstiga 80. För att sprida en
allmän kännedom af ärendernas behandling,
hör tillfälle lemnäs åt så många, som möj¬
ligt är, att bevista sammankomsterne, hvil¬
ket icke är fallet om, på sätt Utskottet
tillstyrkt, hvarje hillet gälde för en vecka.
I afsigt att göra utdelningen mera spridd
och allmän, torde ock höra stadgas, att
icke mera än ett inträdeskort åt hvarje åhö¬
rare finge utdelas. Till missbruks förekom¬
mande borde kortet för hvart plenum på¬
tryckas en särskild bokstaf, på sätt som
sker vid de Kongl. Spectaclerne. Efter
min öfvertygelse skulle utdelningen af des¬
sa kort lämpeligast verkställas genom nå¬
gon Riddarhusets tjensteman, en timma före
det plenum, som ej på förhand i anslage-t
förklarats slutet. Vida större billet-utdel-
ning besörjes ulan olägenhet på sådant sätt
vid andra sammankomster t. ex. till Sven¬
ska Akademiens högtidsdag. Att öfverlem¬
na utdelningen lil! Bänkmännen har myc¬
ket emot sig. Utdelningen skulle kunna
blifva nog ensidig och möjligen föga be¬
gagnas, det förra i anseende till godtycket,
det sednare för svårigheten att känna, till
hvilken person man borde adressera sig
och hvarest finna honom. Om deremot
uppå en skriftelig anmälningssedel af arne
Ridderskapets och Adelns representerande
Den i 5 Januarii.
127
medlemmar inträdeskort nflemnas, s5 Lief¬
ve det lättare att vinna det Önskade inträ¬
det, under det, att de, som underleknat an-
mälningssedeln, för den anmältes förhål¬
lande trädde i moraliskt ansvar. Utdel¬
ningen kunde ske i RiddarhusDirectionens
förmak, eller i det yttre af de så kallade
Secreta-Utskottsrummen. Att öfverlåta sitt
inträdeskort åt annan, borde vara förbjudet
vid äfventyr för den, som verkställt öfver-
låtelsen att, såsom jag förut yttrat, ej vi¬
dare tillåtas inträde såsom åhörare, och för
den som samma inrädeskort orätt begagnat,
att såsom obehörig blifva utvist.
Sista momentet af 8 §. synes kunna
försvinna. Antingen är föreskriften ett öf¬
verflödigt upprepande af hvad 4 §• redan
innehåller, eller förutsätter densamma en
pröfning af hela Ståndet, hvilket man ge¬
nom stadgandet i 2 och 3 §§. velat före¬
komma af skäl Betänkandet upptager.
Dessa mina anmärkningar får jag till
Högloft. Ridderskapets och Adelns ompröf-
vande öfverlemna. Jag hyser icke någon
förkärlek för dem, och skall icke påkosta
något ord lill deras vidare försvar; men jag
har trott det icke vara utan nytta, att väc¬
ka olika ideer till den uppmärksamhet des¬
se i mer eller mindre nion kunna förtjena.
Friherre Stael von Holstein, Jacob
Salomon, yttrade, det lian för dess del icke
i aB
Den 15 Januari!.
kunde instämma i den af Utskottets plura->
litet föreslagne utvägen af ett visst antal
Uilletters utdelande genom Bänkmans-afdel-
ningarne. Sedan Ridderskapet och Adeln
medgifvit främmande åhörares inträde, hör¬
de, i Friherrens tanka, allmänheten jem¬
väl sättas i tillfälle att sjelf söka att få be¬
gagna denna tillåtelse, i följd hvaraf Bil¬
letter troligen icke af någon Ridderskapets
och Adelns Ledamot utlemnades till andre
personer än dem, som först tillkännagifvit
deras önskan att erhålla sådane. En slik
anmälan torde likväl blifva särdeles besvär¬
lig, om Billetterna kornmo att circulera, i
anseende till svårigheten att skaffa sig kun¬
skap om, till hvilka Ledamöter af Ståndet,
man i sådant afseende borde addressera sig.
Med hänseende härtill ansåg Friherren sig
böra tillstyrka, att näst före hvarje Plenum
en lista i RiddarhusCanzliet funnes alt till¬
gå, med lika många numror, som de bil¬
letter, hvilka voro disponibla, å hvilken
lista Ridderskapets och Adelns Ledamöter
skulle ega att, så långt billetternes antal
medgåfve, uti nästföregående Plenum an¬
teckna sig, hvar och en till erhållande af
en hillet, hvilken dock borde blifva gällan¬
de endast för den påföljande Plenidagen.
Genom denna åtgärd lemnade man icke al¬
lenast tillfälle åt främmande personer, att
på ett lättare sätt vinna deras åstundan om
inträde, emedan de i sådant afseende en¬
dast
Den 15 J a n u a r i i.
däst behöfde vända sig till någon medlem
af Riddarhuset, som derefter finge antekna
sig till hillet, utan man befrämjade ock, i
Friherrens mening, enahanda ändamål, el¬
ler billetternas disposition af serskildta Le¬
damöter, som det pluraliteten åsyftat med
billetternas öfverlemnande till Bänkmans-
afdelningarne.
Och skulle dessa särskildta meningar
genom utdrag af Protocollet åtfölja Utskot¬
tets Betänkande. Ut Supra.
Ex Protocollo,
IV. F. Dalman.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 21 Januarii 1829.
Plenum klockan io förmiddagen.
Justerades 4 Protocolls-Utdrag, för den
i5 dennes, innehållande Ridderskapets och
Adelns i Plenum samma dag fattade beslut.
13o Den 21 Janiiarii.
Hans Excellence Herr Grefve De La
Gardie, Jacob: I anledning af den för Ko¬
nungahuset och hela Fäderneslandet fäg-
nade händelsen af den nja ArfFurstens fö¬
delse, får jag till Ridderskapet och Adeln
hemställa, om det icke skulle vara passan¬
de och af erkänslan påkalladt, att en stor
Deputation under Hans Excellences Herr
Grefvens och LandtMmarskalkens anföran¬
de afgick, för att inför Hans Majit Konun¬
gen och Dess Höga Famille betyga Stån¬
dets vördnad och lyckönskan. Jag får äf¬
ven, i fall denna framställning vinner bi¬
fall, anhålla, att de öfrige Stånden genom
ProtocollsUtdrag inbjudas, att sig med Rid-
derskapet och Adeln förena, oell att Ex-
pcditionsUtskottet anmodas uppsätta Lyck-
ÖnskningsAdressen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridd. o.
Adeln behagade besluta, att, i anledning
af Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessans
i dag på morgonstunden inträffade lyckli¬
ga förlossning med en Prins, Rikets Stän¬
der måtte, genom en stor Deputation, in¬
för H. M. Konungen och det Kongl. Huset,
frambära deras underdåniga vördnad och
lyckönskningar uti en adresse, den Expe-
ditionsUtskottet kunde anmodas skyndsam¬
ligen upprätta, samt att de öfrige RiksStåu-
den måtte genom ProlocollsUldrog nu ge-
Den 21 Januarii.
nast inbjudas, att uti detta beslut med Rid-
derskapet och Adeln sig förena.
Ropades Ja.
Herr Rothliebj Axel: Jag vågar före¬
slå, att inbjudningen till de öfrige Stånden
måtte ske genom en Deputation, i stället
för ProtocollsUtdrag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att Ridderska-
pet och Adeln redan beslutat, att de öfri¬
ge RiksStånden skulle endast genom Pro¬
tocollsUtdrag inbjudas, att uti Ridderska-
pets och Adelns beslut instämma.
Friherre CederströmJacob: Det är i
min tanka ingen förändring af det redan
fattade beslutet, om ett ProtocollsUtdrag
öfverlemnas till de öfrige Stånden genom
en Deputation, och jag förenar mig således
med Herr Rothlieb.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridder-
skapet och Adeln önskade, att det Proto¬
collsUtdrag, som komme att innehålla Rid-
derskapets och Adelns nyss fattade beslut,
borde genom en Deputation till de öfrige
RiksStånden öfverlemnas.
Ropades Ja och Nej.
9*
132
Den 21 Januarii.
Herr Rothlieb: Då Ridderskapet och
Adeln tyckes icke kunna förena sig om bi¬
fall till mitt förslag, vill jag derifrån afstå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade , att då Herr Roth¬
lieb numera afstått från dess förslag, alt
Ridderskapets och Adelns beslut skulle ge¬
nom en Deputation meddelas de öfriga
RiksStånden, ansåg Hans Excellence sig
böra hemställa, om icke Ridd. och Adeln
behagade förblifva vid Dess i denna omstän¬
dighet redan fattade beslut.
Ropades Ja.
Herr af Stenhoff Christian, hade in-
lemnat följande som upplästes:
En värd Ledamot uti Högv. Preste-
Ståndet har framställt nödvändigheten, att
upplösa det monopoliska band, som ännu
qväfver en allmännare tryckning af För¬
slaget till en ny Evangelii- och Rönebok
för Svenska Församlingen, hvilket inskränk¬
ta förhållande med tryckning af ett på Sta¬
tens bekostnad med något öfver 23oo R:dr
Banco utarbetadt Verk fullkomligen är upp¬
lyst af den rycktbara rättegången emel¬
lan Boktryckaren Norstedt och Söner här i
Staden, å ena, samt BruksPatronen och
Boktryckaren Lindh i Örebro, å andra si¬
dan. Det är af denna anledning och i
Den 21 Januari i.
133
sammanhang härmed jag utbeder mig få
fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på befordran af ändamålet
med förenämnde af en tillförordnad Comi¬
té' utgifne Förslag till en ny Evangelii-
och Bönebok; men då frågan om dess
granskning äger ett nära samband med Bi-
bel-öfversättningen, har jag trott utvecklin¬
gen af dennas tillkomst och fortgång böra
föregå en liten del deraf, eller meranäm-
de Förslag till Evangelii- och Bönebok. I
i4 Sedet anser man, fast på mindre säkra
grunder, att den Heliga Brita först på Sven¬
ska språket läst den Heliga Skrift; sedermera
begynte Reformatorerne i det i6:de århun¬
dradet sitt verk med Bibliska föreläsnin¬
gar; på Mötet i Örebro iöay stadgades,
att dagligen åtminstone ett Capitel i Bi¬
beln skulle i alla Domkyrkor föreläsas och
förklaras, hvilket äfven i sednare tider till
i74i blifvit fortsatt i Upsala, och till en
del fortfarit äfven i Stadskyrkorne. På
Gustaf den I:s befallning verkställde Pres-
bytern i Strängnäs Laurentius Andreae Sven¬
ska öfversättningen af Nya Testamentet,
som fullbordades i52i3, och utkom tryckt i
Julii i52Ö; då varande ErkeBiskop Lau¬
rentius Petri jemte dess Broder Olaus och
förenämde Laurentius Andreae begynte år
1531 öfversättning af hela Bibeln, efter
gamla Grundspråket, men synnerligen be¬
gagnades dervid första upplagan af Luthers
öfversättning utgifven 15345 förenämde 3:ne
134
Den ai Januarii.
Mäns öfversättning utkom i54o och 1541 »
litet folioformat, samt blef derefter nyttjad
som KyrkoBibel; Gustaf den I:s nit för. Re¬
ligionen stadgade för Bibeltryckningen, att
kostnaden skulle bestridas med en tunna
Korn af hvarje Sockens Kronotionde, och
skulle efter fulländad tryckning ett exem¬
plar deraf lemnäs till hvarje Kyrka. An¬
dra fullständiga Bibel-upplagan utkom 1618
på den Store Gustaf Adolphs föranstal¬
tande , hvarvid omkostnaderne bestriddes
med BibeltrycksKornet, och hvilket ar¬
bete besörjdes af ÖfverHofPredikanten Jo¬
han Rudbeck och Theologie Professoren
Johan Lenasus, tillika i ekonomiskt afseen¬
de biträdde af Kongl. Secreterarne Jonas
och Johan Burseus, hvarvid texten i den
första upplagan blef oförändrad, men en¬
dast ortographien förbättrad, jemte Sum-
marier och paralellställen m. m. Konung
Carl den XI:s utmärkta nit för Kyrkan och
Religionen insåg, att den sista upplagan af
Luthers hand icke blifvit nyttjad, oaktadt den
i alla afseenden förtjente det, samt förord-
nade derföre en Commission af tre andeli-
ge under Biskoppen i Strengnäs Doctor
Eric Benzelii Prsesidum, som skulle, på
grund af sistnämnde Lutherska Bibel-upp-
laga, företaga ändringar, samt förevisa sitt
arbete tili pröfning af ErkeBiskoppen och
Theologiska Faculteten i Upsala, fa äfven
af 5o sammanträdande Biskopar och Prä¬
ster, om så äskades j detta arbete blef fär¬
Den 21 J a n u a r i i.
*35
digt 16p3, och ej mindre samma år, än
j6q5 uf flere Biskoppar i Upsala granskadt>
dock öfverlefde Konungen ej tryckningen.
Men under hans Son Konung Carl den XII
hlef Verket genom en Commission fullbor-
dadt med någon förändring i Konung Gu¬
staf den I:s Edition, och utkom Konung Carl
den XII:s Bibel in folio år 1703, äfvensom år
1709 in qvarto. Efter denna tidpunkt lär
Bibeltrycks-Korntunnan ej till dess förut
bestämda ändamål blifvit helt och hållit
begagnad, utan fördelad till upplag af an¬
deliga skrifter, samt till förmon för Wad¬
stena Krigsmanshus och Skolor m. m.; en
Bibel-upplaga i stor octav blef år 1729
föranstaltad, särdeles för fattige och troli¬
gen genom GeneralMajor Hjelms Testamen¬
te, ifrån hvilken tid den Heliga Skrift
bland allmänheten blifvit mera kringspridd.
Likaledes påkostade Kyrkoherden Båld år
1740 en upplaga af nya Testamentet, som,
lian utdelade i sin Församling på Wermd¬
ön. Vid 1761 och 1766 årens Riksdagar if-
rade ej mindre Ridderskapet och Adeln än
Ilögvördige PresteStåndet för den möjligast
fullkomliga öfversättning af den Heliga Srift,
hvaraf Resultatet slutligen blef, att till för¬
bättring af Svenska Bibel-öfversättningen år
1773 Konung Gustaf den III utnämde en
Commité af 21 både Präster och Lek¬
män, bland hvilka sednare må nämnas den
vidtberömde Linne och den skarpsinte Språk¬
kännaren Ihre. Vid Jubelfesten i Upsala
136
Den 21 Jannaril.
1^3 blef förenämnde Comites öfversätt¬
ning af hela Bibeln tryckt, och Prästerska¬
pet förelagd. Men ticlerne ändras, och vi
med tiden. Nyssnämnde Bibel-öfversättning
bl ef väl klandrad, dock utan uppgift af
någon bättre. Följden blef, att en ny Com-
mission nedsattes under framledne Erke-
Biskoppen Lindbloms Presidium; arbetet
af denna Commissions bemödande visade
sig deruti, att år 1816 i Strengnäs utkom
Nya Testamentets öfversättning tryckt, hvar¬
af alla Kyrkor fick gratis ett exemplar, i
följd af framledne Bikop Tingstadii derom
förut gjorde Motion den 12 Junii 180g.
BibelComissionens verksamhet i sednare ti¬
der , under 2:ne borrtgångne ErkeBiskoppars
tillvaro, synes ej kunna öfverlefva den nu
varande ErkeBiskopens nitfulla verknings¬
förmåga. Jag återkommer härvid till huf-
vfldämnet för min framställning angående
befordran af en lika behöflig, som efter^
längtad, ny Evangelii- och Bönebok, såsom
ett nödvändigt motstycke till vår uppbyg-
geligt förträffliga Psalmbok. Tiden är gyn¬
nande vid nuvarande Riksdag, dervid alla
Biskoppar och hela Svenska Presterskapets
Representanter kunna, genom ett särskildt
dertill satt Utskott, utreda ämnet, och till
Sanction af begge Statsmakterne öfverlem¬
na dess utlåtande; och som de fleste tex¬
ter i Förslaget till Evangelii-boken äro
hemtade utur nya Testamentets skrifter,
samt ofvannämde 1816 års öfversättning
Den 2i Januari!.
deraf skall vara efter de bästa tolknings-
reglor förbättrad , synes Vederbörandes
granskning och arbete med nuvarande 5y
Sön- och Högtidsdagars Epistlar och Evan¬
gelier hvarken bli brydsam eller vidlyftig.
Dessutom, och i fråga om Bibel-öfversätt-
ningen idet hela, är det anmärkningsvärd^
att genom de så kallade Bibelsällskaperne
många tusende både hela Biblar och sär¬
skildte upplagor af Nya Testamentet blifvit i
sednare tider både inom Fäderneslandet
och utrikes tryckte och utspridde, samt dels
gratis dels ock root ett ganska lågt pris,
3o sk. banco exemplaret, utdelade, så att
det uppenbarade Guds Ord ej bör kunna
saknas hvarken i kojan eller hos den bät¬
tre medborgaren ; enär alla desse Biblar
innehålla Guds Ord rent och klart uttryckt
och fattadt, så bör tvekan uppstå om nöd¬
vändigheten att afbida en ny Bibel-öfver-
sättning, hälst alla förenämde bland allmän¬
heten utgifna Biblar ej derefter kunna än¬
dras, och få individer torde finnas, som
belasta sig med en ny upplaga, hvilken
åsigt Comiteen till förslaget af Nya Evan-
geliiBoken jämväl sjelf delat, då uti den
Förslaget åtföljande underdåniga skrifvelsen
yttras: Utan att EvangeliiBoken kunde af
Postilla ersätta Bibeln, hvilket nu me¬
ra icke eller behafdes, då den är snart i
allas händer; bör likväl Evangelii-Boken
såsom ett sammandrag uti det afseende
gagnas, att det befrämjar dess bruk och
138
Den 21 J a n ti a r i i.
rätta förstånd. I följd af allt detta hem-
ställes vördsamt, om icke, utan afvaktan af
någon vidare Bibel-öfversättning eller tolk¬
ning, Comiteens ifrågavarande Förslag till
Nja Evangelii- och Böneboken måtte på
förenämde sätt blifva befordradt till gransk¬
ning, äfvensom jag anhåller, att detta Me¬
morial måtte med de öfrige Respective
RiksStånden communiceras; i hvilket afseen¬
de 3:ne särskildte Exemplar häraf medfölja.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet; Och skulle Herr af Sten-
holFs berörde Memorial med de öfrige Riks¬
Stånden communiceras.
Grefve Hornj Claes Fredrikanförde
skrifteligen:
Jag begär, att vid remissen af min Mo¬
tion om förändring i allmänna skjutsinrätt-
ningarne, få bilägga ett yttrande, påkalladt
af de anmärkningar som, förnämligast af
Grefve Posse, blifvit emot densamma gjorda.
Grefven klandrar, att Motionen icke in¬
nehåller något förslag till förändring uli¬
den öfverklagade skjutsinrättningen, och tror
att dess uteblifvande från min sida skulle
bevisa svårigheten att uppgöra ett sådant.
Jag medgifver ej detta skäl hvarken för
klandret eller mot verkställigheten; eme¬
dan jag tror mig nog tydligt hafva tillkän-
nagifvit, att min önskan inskränker sig der¬
till, att Rikets Ständer skulle hos Kongl
Den 21 Januarii.
Maj:t i underdånighet begära: att ett full¬
ständigt utarbetadt förslag till en ny skjuts¬
inrättning i förening med bref posten, måt¬
te till nästkommande Ständer öfverlemnas.
Det vore väl icke tänkbart, att ett till
sina detailler sä vidt omfattande Förslag
skulle af en representant kunna utarbetas
med anspråk på någon fullkomlighet, hvar¬
förutan dess vidrörande blef ett alldeles
onyttigt arbete. Dertill fordras en speciel
kännedom af hela Postverket, en noga be¬
räkning af stationerne för Bref och Paquet-
posten, jemte en fullkomlig kunskap om vä-
garnes sträckning och beskaffenhet öfver
liela riket och andra locala förhållanden,
allt förberedande upplysningar, lika svåra
för den enskilte, som lätta för Styrelsen,
alt erhålla.
Att håll- och reserv-skjutsen, under ti¬
den, måtte ställas på entreprenad, strider
mot Herr Grefvens öfvertygelse om nyttan
för håde resande och skjutsande, stödd på
erfarenhetsbevis; desse äro visserligen all¬
tid de säkraste, då de rätt uppfattas, men
jag tror icke, alt olägenheterna vid skjuts-
cntreprenaderne inom Skaraborgs Län be¬
visa annat, än att desamma icke voro ord¬
nade i systéme.
Första villkoret för deras uppgörande
måste vara skjutslegans förhöjning i förhål¬
lande till vägarnes beskaffenhet och de or¬
ter, hvarigenom de löpa; ty det faller sig
ganska naturligt, att skjutsningsbesväret uti
Den 21 Januarii.
det tätt bebodda slättlandet blir belt olika
med samma börda i Skogs- oell Bergsbygg-
den, som vanligtvis företer vidsträckta öde¬
marker, der de skjutsskyldige bo aflägset
frän gästgifvaregårdarne och från hvaran¬
dra, i trakter, der ofta nog den högst
drifne odlingsmöda på en otacksam jord är
otillräcklig för hästars underhåll, eller der
Bruksrörelsen upptar mycket arbete med
forslande. Sålunda föreslår jag att, om
Skjutslegan på Slättlandet, der vägarne äro
jemna och goda, höjes med 5o procent, den¬
na förhöjning å andra orter dubbleras, ja
någon gång tredubblas, allt efter omstän-
digheternes kraf. Det andra villkoret är
upphörandet af Kronoskjuts-skyldigheten,
emedan det är denna, som egenteligen mot¬
verkar forslingsbestyrets concentrerande i
närheten af allmänna stråtvägarne, som ger
föda åt den olyckliga vanan vid skjutsande,
och sprider kring hela landet denna (sorn
Grefve Posse ganska riktigt anmärker) för
jordbruket skadliga binäring. Kronoskjuts-
skyldigheten tvingar nu de aflägsnaste hem-
mansboer, att underhålla en eller två hä¬
star mera, än de eljest för eget behof tor¬
de hafva af nöden. Om nu jordbrukare,
som icke förstå sitt sanna interesse, oftast
falskt beräkna den ringa penningevinst, som
skjutsandet för ögonblicket gifver, kommer
sådant utan tvifel deraf, att bonden ser sig
nödsakad alltid vara beredd på allmän upp-
bådning lill Kungs- eller Kronoskjuts; hans
Den 2i Januarii.
Bestämmelse är sålunda att vara forman;
lian ser sig derföre ofta nödtvungen att äga
hästar utöfver sitt behof; han äger ej in¬
sigt eller förlag att förmånligt använda den
öfverflpdiga arbetskraften, hvilken han der¬
före missbrukar, till erhållande af den sä¬
kra men verkliga nödpenning, som skjuts-
legan lemnar; ett förhållande hvilket de ta¬
lare förbisett, som trott sig finna, att Sven¬
ska bonden ömsom är stålt öfver, ömsom be¬
låten med, sin tjenstepligt och sitt forslings-
bestyr. Men borttåg Kronoskjuts-skyldig-
heten, och jag är viss uppå, att de fleste
jordbrukare skola skynda att friköpa sig
från gästgifveriskjutsen. Många hemman er¬
lägga nu från 20 till /[o R:dr om året för
denna frihet, oagtadt den andra skjuts-skyl¬
digheten qvarstår; men jag vill antaga, att
öfverhufvud endast 10 R:dr B:co erlades
för hvarje hållskjuts-skyldigt hemman, och
jag är öfvertygad om, att de närmast Gäsl-
gifvaregårdarne belägne, till reservskjuts an-
slagne, hemmansägare, skulle med fördel
kunna öfvertaga hållskjutsen, äfvensom re¬
servskjutsen för de mer aflägsne. De hem¬
man eller gårdar, som, i följd af sitt läge
och möjlighet att framföda ett större antal
hästar, kunde vidtaga denna industrigren,
skulle naturligen stiga i värde uti de äga¬
res händer, som ägde böjelse och skick¬
lighet för en sådan rörelse; och jag förut¬
ser, att man på denna väg skulle ganska
lätt kunna ordna en ändamålsenlig skjuts¬
Den 21 Januarii.
entreprenad. Det torde vara öfverflödigt
erinra, att densamma måste vara fullkom¬
ligt frivillig, och att Styrelsens enda åtgärd
dervid bör vara att upplysande och ledan¬
de bereda öfvergången, med den varsam¬
het, som fordras vid upphäfvandet af ur¬
gamla inrotade missbruk och vanor hos en
allmänhet, hvilken ej erfarit den verkstäl¬
lande magtens mellankomst i afsigt att lin¬
dra dess skattebördor.
Jag vill i korthet uppställa en cal¬
cul för en skjuts-entreprenad. Antagom, att
4o Hållskjuts-skyldige hemman för året
lemna iooo hästar eller 3:ne hvarje dag;
hvardera hemmanet erlägger till entrepre-
neuren R:dr B:co io 400,
Skjutspenningar beräknade efter 2
å 3 R:dr om dagen, jemte vagns-
pengar upptagas till 900,i3oo
Denna Hållskjuts bestrides med 4
hästar, hvilkas uppköp och un¬
derhåll samt möjliga förluster,
: jemte underhållet af en forman
och nödigt anspann, upptagas
för året till goo.
Således uppkommer en vinst af •4°°’I300t
som gör i ren behållning för hvarje häst
100 R:dr, eller ungefär lika många procent.
Om öfverhufvud för hvarje station på de
största vägarne erfordras i5 håll, och lika
många reservhästar, tillsammans 3o stycken
Den 21 Januarii.
i43
för dagen, så bestrides denna skjuts ganska
väl med 4° hästar, hvaraf följer: enligt fö¬
restående calcul, att en årlig vinst af om¬
kring 4ooo R:dr B:co beredes entrepreneu-
rer för hvarje station; men antagom att
denna beräkning tålte 20 a 3o procents af¬
prutning, så tror jag ändock, att skjuts-en¬
treprenaden skulle vara tillräckligt lönande,
för att framkalla många deltagare deri. En
noga controll öfver verkställigheten af entre-
preneurens åtaganden blefve nödig; dess hä¬
star, kanske äfven forman, borde ordent¬
ligt approberas och inmönstras i rullor.
Vidare antar jag, att inrikes handeln
och transitorörelsen, inskränkt till de stör¬
re vägarne, sysselsatte ett betydligt antal
hästar, hvilka, dessutom tillhörande jord¬
bruket, kunde uppskattas till minst samma
antal som skjutshästarne, hvaraf följer, att
omkring hvarje station på de stora commu-
nicationsvägarne skulle för hvarje ombyte
finnas circa 100 hästar, att i behofvets
stund kunna påräkna för allt slags forslande.
Grefve Posse tror det ej vara väl be¬
tänkt, att upphäfva Kronoskjuts-skyldighe-
ten, förmodeligen på andra, ehuru icke upp¬
gifna skäl, än att sådant skulle påkalla me¬
ra omtanka och hushållning vid bestyret
med Kronans transporter; men jag anser
Styrelsens åliggande i denna del vara af be-
hofvet tillräckligt angifvit, att nemligen be¬
gagna samma transportmedel, som alltid
erbjuda sig åt de enskillu behofven eller
i44
Den 21 Januari!.
inre handelsrörelsen. Jag liar dessutom i
jnin motion skiljt mellan freds- och krigs¬
tillstånd, i hvilket senare fall, lagen viker
för nödvändigheten och våldet. Skulle man
invända, att trouppers och i synnerhet Båts¬
männens tåg genom Landet vanligen sker
med marche-force, eller med Kronoskjuts;
svarar jag, att bruket icke bevisar nödvän¬
digheten, ehuru Båtsmäns-marcherna synas
svåra, att vissa årstider verkställa annor¬
lunda än som nu sker; dock torde den bråd¬
skande farten för denna trouppe äfven va¬
ra öfverflödig i fredstid, förutsatt, att den¬
na onaturliga bemanning för Flottan allt
framgent äger bestånd. Jag har ofvanföre
calculerat tillgången på lejda hästar vid de
stora vägarne till minst samma belopp med
ordinarie skjutshästarne, och jag tror, att
detta antal skall blifva fullt tillräckligt för
Kronans transporter och skjutser i fredstid.
Men att dessa transporter blifva dyrare än
nu, är en sanning, så vidt omkostnaden
derföre directe träffar StatsCassan; om man
likväl beräknar den verkliga förlust jord¬
bruket lider, genom nu varande Kronoskjuts,
torde en ren Statsekonomisk vinst blifva
följden af jemnade bördor i och för upp¬
fyllandet af detta Statsbehof; och tror jag
dessutom, att det hittills öfverdrifna behof-
vet af Kronoskjuts endast bibehåller sig af
gammal vana från den tid, då alla Krono-
transporter skedde kostnadsfritt, hvarföre
de
D c ii 21 J a n u a r i i.
»45
tle administrativa myndigheterne blifvit in¬
vända vid misshushållning häruti.
Jag anser mig i förestående hafva till¬
räckligt ådagalagt min öfvertygelse derom,
att Skjuts-Legans villkorliga förhöjning och
Kronoskjuts-skyldighetens upphörande äro
villkoren för ett bättre ordnadt skjutsvä¬
sende, hvilket kunde anses som en förbe¬
redelse till ett ännu fullkomligare, nemi.
en Systematisk Post- och Forvagns-inrätt-
ning öfver hela landet. Under tiden bor¬
de bref-posten färdas med Gästgifvarskjuts
och Posthemmanens särskilta natur upp¬
höra.
Jag har sålunda sökt utreda syftemålet
för min Motion, det nemi. att den så högst
förderfliga allmänna skjutsskyldigheten, som
med få undantag tungt hvilar öfver hela
Svenska jordbruket, malte upphöra eller
åtminstone i möjligaste mån inskränkas in¬
om de naturliga gränsorna för ett frivilligt
åtagande af denna skyldighet, genom upp¬
väckandet af en särskilt industri med skjuts-
och forslingsbestyret i närheten af Lands-
vägarne. Behofvet och vanorna hafva se¬
dan längre tid tillbaka gjort, att Landtmän-
nens boningar i dessa trakter äro härber¬
gen och stationer för den allmänna Landt-
transporten, hvarföre jag tror, att denna för
jordbruket i allmänhet skadliga, den mo¬
rn H. io
\
146
Den 21 Januarii.
raliska bildningen rakt motverkande, binä¬
ring bör förflyttas från det inre af Lands¬
orterna till communications-linierna, på sätt
jag föreslagit. Lättheten att inom en trån-
gare krets finna skickliga forman och ett
större antal hästar underhållne, egenteligen
för forslandet, torde derigenom vara gif¬
ven. Hästafvelns allmänna upphjelpande
kan endast på detta sätt beredas; ty mån¬
gen Landtman, (vill säga skjutsbonde) sorn
nu icke kan anses rå om sin häst, skall då
finna sin uträkning vid att väl vårda denna
dyrbara kreaturs-afvel, och det skulle gan¬
ska säkert kunna beräknas, att om Landet
förlorade ett större antal oduglige eller för¬
störde hästar, ökades likväl den fysiska
dragkraften inom ett mindre antal goda och
väl uppfödda, hvarpå staten skulle vinna
både i ekonomiskt och militairiskt hänseen¬
de. Jag tillräknar äfven våra skjutsförfatt¬
ningar och deras missbrukande, att i Pro-
vincer med Indelt Cavalleri, t. ex. Nerike,
det anses för en högst ovanlig händelse att
erhålla en Remont af ortens afvel.
Uppkallad af en Ekonomi-Utskottets
Ledamot, att afgifva förslag till det ondas
afhjelpande, hvarom min motion handlar*
för hvilket ämne den värda Ledamoten
synes mindre känslig, än för de ord, hvar¬
med jag uttryckt mina åsigter, ord lämpa¬
de efter det omilda i saken; har jag velat
närmare utveckla mina tankar, men anhål¬
1) e n 2r Januarii.
»4?
ler derjemte att till Utskottet få öfverlem¬
na en skrift, rörande Sveriges Skjuts-In-
rättnings~historia med anmärkningar deröf¬
ver, samt förslag till förbättring i verk-
ställandet> författad af en erfaren Landt¬
man; ett meddelande, som jag nu begagnar
i afsigt att alternativt deruppå fästa Ut¬
skottets uppmärksamhet, ehuru jag ej in
stämmer i författarens utveckling af ämnet.
Det återstår mig ännu att möta det eg¬
na försök till vederläggning af min motion,
hvilket Grefve Posse, som det synes, med
stor fördel begagnat, det nemligen att ogil¬
la, hvad den värda Ledamoten tror sig
finna stridande mot verkliga förhållandet
uti mina uppgifter rörande elen så kallade
Kungsskjutsens existerande utom Lag, då
Herr Grefven tror sig kunna bevisa dess
lagenlighet genom åberopande af uråldriga
och senare tiders författningar. Men om
det lyckas den nämnde Ledamoten, att al¬
stra den blinda tro hos andra, som följt
den väg han utvisat, så uthärdar likväl icke
de angifne bevisen en nogare granskning.
Genom denna skall det snart visa sig, om
jag ej haft rätt att säga: det intet Lagstad¬
gande ifrån våldgästningens tider intill vå¬
ra dagar finnes för Kungsskjuts utgörande.
Grefve Posse omtalar 1642 och 1649 årens
Riksdagsbeslut, jemte Gästgifveri-förordniri-
gen af i65i. Förstnämnde RiksdagsBeslut
10*
i48
Den 2i Januari».
innehåller, att alla frie skjutsfurder och’
gästningar må upphäfvas, undantagande des¬
se tvenne, när H. M. Drottningen i egen
person eller med sitt Idof reser i landet,
och då Krigsfolket tågar i fält eller åter,
hem igen. Detta stadgande var väl en yt¬
terligare inskränkning uti den af framfarne
Konungar begränsade våldgästningen, men
af Resolutioner på allmogens besvär 1644
oell af Riksdagsbeslutet 1647 synes klart,
att det icke blifvit satt i verkställighet.
16.49 års Riksdagsbeslut stadgar deremot
uttryckligen i dess 6:te punct: att, mot er¬
läggande af skjutsfärdspengar, krono- och
skatte- samt frelse-hemman, skola alldeles
vara obesvärade och frie för Kronans skjuts¬
färder och gästningar, samt körslor och fors-
lor, undantagandes när krigsfolket tågar
bort eller hem; här lika litet som i alla
senare författningar kan jag ej finna någon
föreskrift om särskilt kungsskjuts; men kla¬
gas ofta öfver fortfarande våld och förtryck
vid skjutsningar, som kan ses af Gästgif-
veriförfattningarne af åren i65i och 1664;
Kongl, placaten af 1677 och 1678, samt af
Resolution på allmogens besvär år 1686 m.
fl. Då Grefve Posse till stöd för sin sats
åberopat i65i års Gästgifveri-ordning, ber
jag Herr Grefven antyda för Utskottet, hvar¬
est ett enda ord i denna stadga finnes, som
ger anledning till någon särskilt kungsskjuts
utgörande. Denna Lag är tvertom förfat¬
tad i nära likhet med den senare Gästgif-
Den 3 1 Januarii.
*49
veri-Stadgan af år 1664; der står följande:
”Vi Carl &c. &c., att eftersom i alle för¬
bi gc tider, fast af ålder liafver varit ihri-
”tat ett stort besvär, för väre trogne Un¬
dersåtare, enkannerligen allmogen, här-
”kommet af många och stora Gästningar och
”Skjutsfärder, hvilka fuller till en del och
”haft sine skäl, och ländt Riket till nytta,
”till en del ock håfve haft sine oskäl och
”äro för Riksens infaline besvärligheter skull
”vuxne, och genom oordning så tilltagne,
”att de mången ärlig man hafva förarmat,
”hans ärliga näring och Landsens cultur
”afskurit, och der icke böter derpå finnes,
”skola de förorsaka mera skada och Land-
”sens ödeläggelse än någon annan olägen¬
het. Hvarföre håfve väre förfäder Sveri¬
ges konungar esomoftast försökt att hota
■”och afskaffa detta besväret med åtskillige
”förslag och ordningar. Enkannerligen häf¬
der H. M. Drottning Christina, sedan den
”högste Gud häfver täckts med sin mild¬
hets ögon alt anse Riket och Fäderneslan¬
det stilla de utståndne svåra Örlogen och
”välsigna Riket med en önsklig fred, för¬
sökt om några medel kunde finnas, den
”Jånglige och besvärlige tungan att afvän¬
da, förutan Rikets stora afsaknad; lagt allt
”flitigt öfver med dess älsklige RiksRåd och
”Riksens Ständer på den Riksdagen som holts
här i Slockholm anno 1649, oc^ sisto-
”ne beslutet att emot en årlig Contribution
”med hvilken dess och Riksens skjutsfärd er
I
i5o Den ai Januari i.
”kunde understödjas, dä skulle alla Hennes
"Maj:t och dess Tjenares, särdeles Lands-
”höfdingur , fogdar och Jleres fria gästnin-
”gar och skjutsningar upphöra och 'vara
”afskaffade, undantagandes krigsfolksens af¬
nell antågande, Regements eller Fänike-
”tals, efter som sjelfva Riksdags-afskeden
”och Beslutet innehåller och utvisar.” Li¬
ka liten anledning som denna förordning
gifva senare Riksdags - förhandlingar och
skjutsförfaltningar af åren 1723, 1727, 1734»
1763, 1766, 1776, 1791 och 1809, att den
så kallade Kungsskjutsen skulle vara någon
annan, än vanlig skjuts begagnad vid H.
M. Konungens och den Kongl. Familjens
resor. Jag frågar alltså: om de yttranden
ej äro enliga med sanna förhållandet, att
intet Lagstadgande finnes för uppbådande
och utgörande af en särskilt Kungsskjuts
såsom nu sker; att densamma endast utgår
i följd af gammal häfd, såsom en gärd af
undersåtlig sjelfförsakelse, och ej som en
medborglig pligt, emedan denna senare för¬
utsätter ett åliggande genom Lag; der in¬
gen lag förefinnes, inträffar laglöshet; att
der laglöshet råder, der härrskar godtycket
och medborgsmannarätt undertryckes.
Jag är viss derom, att den lagbundna
frihetens vänner med mig dela ett rättvist
bekymmer deröfver, att ett sådant tillstånd
annu kan förevisas inom Sverge på 2o:de
året af dess fria Statsförfattning. Jag är
Den ai Januari i.
i5t
viss derom, att, då de sanningar jag här
tolkat, kunna oförfalskade framtränga till
Tronen, skall den Lagarnes Högste Vårda¬
re, som der sitler, mera än någon annan,
bekymra sig öfver det tillstånd man un¬
dandölja Den lagbundne Monarken skall,
jag är viss derpå, med större ovilja, änden
hans Tjenare yttrat mot uppdagandet af
missbruken, möta de städse återkommande
försöken alt göra smickret gällande fram¬
för den fria mannens ärliga oförställda språk,
sorn icke alltid kan iklädas den behagliga
drägt, hvarmed man smyckar sina liyll-
nings»olfer,
Grefve Posse, Arvid: Den utveckling
Grefve Horn nu gifvit sin Motion, var för
mig ganska välkommen, och jag liar dervid
intet annat att anmärka, än att åtskiliige
misstag i uppfattningen af mitt yttrande i
anledning af Motionen ägt rum; ty detta
yttrande och Grefve Horns nu gjorda upp-;
gifter derom qvadrera ej med hvarandra,
hvilket förmodligen härleder sig derifrån,
att Protocollet ännu icke är justerad t, och
att Grefven rättat sig efter de stympade
uppgifterne i några Tidningar. Hvad åter
de åberopade författningarne angår, så kart
striden om deras innehåll afgöras blott ge¬
nom uppläsande af sjelfva författningarne;
men då det varit för mig aldeles o väntad t,
att denna fråga i dag skulle blifva väckt,
och jag således nu icke har dessa fö i fa 11-
Ben 21 Januari i.
ningar lill hands, måste jag begära Grefve
Horns skrifleliga anförande på bordet.
Grefve Horn: I afseende på livad den
siste värde talaren sagt, att mine citatio-
ner af bans förra yttrande i ämnet icke öf¬
verensstämma med Protocollet, får jag för¬
klara, att jag endast rättat mig efter mitt
minne af yttrandet, sådant jag hörde det,
och tror mig icke hafva felat i uppfattnin¬
gen deraf, ehuru ordställningen kanske icke
är densamma, som jag nyttjat. Skulle nå¬
gon citation af de många skjutsförfattnin¬
gar här blifvit åberopade vara af mig orik¬
tigt uppgifven, är jag likväl säker derom,
att ingen af mig blifvit åberopad, som icke
innehåller de skjutsstadganden, hvilka Gref¬
ve Posse anfört.
Grefve Mörner } Carl: Med Grefve Pos¬
se, som redan begärt Grefve Horns anfö¬
rande på bordet, får jag i enahanda begä¬
ran mig förena.
Justerades ett ProtocollsUldrag, inne¬
hållande Ridderskapets och Adelns nyss fat¬
tade Beslut, angående en underdånig Lyck-
önskningsadress till H. M. Konungen och
det Kongl. Huset, i anledning af H. K. H.
Kronprinsessans inträffade lyckliga förloss¬
ning med en Prins.
Den 2i Januari i.
i53 .
Herr Rosenblad, Renihard: Som flere
motioner, rörande förbättring af Post- och
Skjuts-inrättningarne, vid denna Riksdag blif¬
vit väckte, torde det, i anledning deraf,
tillåtas mig att äfven yttra några tankar i
ämnet.
Hvarefter Herr Rosenblad uppläste
följande:
Bland de vigtigaste medlen till befräm¬
jande af en stigande industri, och bland
ett bildadt Samhälles oumbärligaste fordrin¬
gar är en god och ändamålsenlig Postin¬
rättning, denna tagen i sin vidsträcktaste
bemärkelse, nemligen såsom medlet att be¬
fordra förbindelser emellan äfven de af-
lägsnaste orter, sä väl genom brefvexling,
som medelst resandes och paketters fort-
ställande. Skyndsamhet, säkerhet och lin¬
drig kostnad äro vilkoren härvid, ehuru
bär, såsom vid alla industriella företag, oli¬
ka utveckling af Samhällens industriella och
moraliska bildning äger olika fordringar att
tillfredsställa — olika tillgångar att erbju¬
da till besridande af de derföre erforderli¬
ga kostnader, och äfven lokala olikheter
måste komma under afseende. En god
Postinrättning bör således vara beräknad
på det närvarande Samhället, men, lika
med detta sjelf, med riktning till oafbrut-
na framsteg. Hvad som dock skiljer en
Postinrättning från andra vanliga industri¬
ella företag, är dess behof af enhet i om¬
Den 21 Januari;,
fattningen för ett helt land och af det
omedelbara understöd af landets Styrelse,
som icke tillåter de omgångar , hvarmed i
vanlig ordning andra näringar söka hen¬
nes skydd. Härigenom äger Postväsendets
bedrifvande af Regeringen sjelf ett företrä¬
de, som omtankan hos den enskilte nä¬
ringsidkaren icke förmår ersätta, under det
att å en annan sida den stora omfattnin¬
gen af dess rörelse — sträckande sig öf¬
ver ett helt Rike, —• icke tillåter den en¬
skilte entreprenören den omedelbara uppsigt,
sorn eljest lemnar honom så stora företrä¬
den framför en Regerings näringsföretag.
En Postinrättning är således bland de få
näringar, som en Regering företrädesvis
kan bedrifva. Den lemnar henne ett till¬
fälle att på en gång i omedelbar industriel
väg gagna deL land, hon styrer, och att
tillika derigenom anskaffa icke obetydliga
tillgångar för Statens utgifter, utan att
omedelbart behöfva beskatta näringarne.
Ett villkor för den vackra ställning, en
Regering här såsom producent intager, är
dock undvikandet af att tillintetgöra of¬
vannämnda företräden, antingen genom af-
gifler, så öfverstigande fördelen af Postvä¬
sendels bedrifvande af Staten, att deraf
endast det förhatliga af ett mouopolium
Lomme att återslå, eller ock genom ingrepp
•— för sä kallade police-ändamål — i deri
säkerhet för brefvexlingens helgd, som ut¬
gör en af fordriugarne för dess allmänna
Den 21 Ja n u a r i i.
nytta. Med tillfredsställelse och tacksam¬
het, erinra vi Svenskar oss, alt det endast
är utländsk erfarenhet, sorn ingifver dessa
farhågor,
Redan i de äldsta tider saknar man i
Sverige icke spår af anstalter för resandes
befordrande, lämpade efter dåvarande iin¬
ga rörelse. Från de gamla Landskapslagar-
ne öfvergick i K. Christoffers Allmänna
Landslag, skyldigheten att lenina dem, som
foro i Kronans ärenden, fri skjuts och fri
gästning, och Nordens af ålder kända gäst¬
frihet utsträckte denna frihet äfven till de
få resande, som foro i enskilta angelägen¬
heter. Dock tidigt uppstodo klagomål öf¬
ver missbruk af denna förfädrens godvil¬
liga hjelpsamhet, och redan K. Magnus
Erikson fann nödigt, för alt förekomma
den så öfverklagade våld-gästningen , att
jemte stränga förhud deremot inrätta ta-
'verner eller gästgifverier för enskilta resan¬
des befordrande och härbergerande, ett
stadgande, som sedermera upptogs i All¬
männa Landslagen. Denna inrättning, äf¬
vensom hela skjutsväsendet, var dock för
obestämd och för mycket öfverlåten god¬
tycket, för att kunna uppfylla ändamålet,
hälst under en lifligare rörelse; och ehuru
K. Erik XIV (under den 3i Aug.j i56i) ut-
gaf öfver skjutsfärder och gästningar ett Pla¬
kat, som för sin tid kan anses för ett mä¬
sterstycke, blefvo dock, så länge frigäslniug
156
Denar Januari i.
och friskjuts för alla resor i Kronans ären¬
den voro rättigheter, tillfällena till undgå¬
ende af stadganderne mot våldgästning för
många, och kontrollen deremot för ringa,
för alt icke tillintetgöra hela verkan af
detta, under påföljande Regeringar, ofta för¬
nyade Plakat. Det tillkom först den Sty¬
relse, som, arfvinge och förtrogen af den
Store Gustaf Adolfs planer för sitt Rikes
väl, för första gången gaf Svenska folket,
såsom ett värdigt testamente af dess sak¬
nade ädle och store Konung, en skrifven
Grundlag — att äfven i detta afseende af¬
hjelpa landets rättmätiga klagomål. Vid
Riksdagen 1642 förvandlades friskjutsen och
frigästningen till en viss afgift å hemma¬
nen [skjutsfärdspenningar), och härigenom
samt genom fasta gäStgifveriers inrättande,
och efter tiden lämpade anstalters vidtagan¬
de till resandes befordring, befriades Sven¬
ska allmogen från en börda, som, isynner¬
het sedan en lifligare rörelse gjort rörel¬
sen äfven på landsvägarne lifligare, i vissa
orter varit bland de mest tryckande.
Endast skyldigheten att lemna den
Kongl. Familjen sjelf och tågande trupper
friskjuts bibehölls. Den förra har längese¬
dan upphört såsom friskjuts, och hvad den
så kallade Kr ono sk juts en beträffar, så stad¬
gade K. Carl XII derföre en viss betal¬
ning, och detta — under vissa krigstider
för Svenska jorden ganska kännbara onus
Den 21 Januari i.
liar sedan 180g blifvit betydligen min-
skndt, dels genom en fyrdubbling i skjuts-
legan, dels genom anstalters vidtagande
mot dess missbruk. Ännu ett dock i de
mästa orter föga kännbart — onus vidhän¬
ger vissa hemman, såsom en lemning af
friskjutsen, nemligen bref bär i ngsskylfagh e-
tcji för Kronobetjeningens embetsbrefvex-
ling, hvaremot dessa hemman åtnjuta vissa
andra friheter.
Beträffande en Postinrättning i ordets
inskränktare bemärkelse, eller såsom en
allmän anstalt till brefs befordrande, på
bestämda dagar och timmar, så gafs i äl¬
dre tider ingen sådan i Sverige. Allmänna
och enskilta bref befordrades genom båd¬
bärare, som fortställdes lika med andra re¬
sande. När rörelsen blef lifligare , blef
denna budskickning allt mer och mer kän¬
bar, icke endast för brefvexlande — som
för hvarje bref behöfde ett särskilt bud
— utan äfven och i synnerhet för allmo¬
gen vid de stora stråkvägarne. Äran att
genom den första Svenska Postinrättning
hafva afhjelpt denna brist, tillhör också D.
Christinas Förmyndare-Regering. Kongl.
Förordningen om Postbåden af d. 20 Febr.
i636 införde i Sverige en ordentlig post¬
gång. Den första posten var löpande (lill
fots) dock med skyldighet för postförarne
att tillryggalägga minst x mil på 2 tim¬
mar. Att hela inrättningen för öfrigt var
Den 21 Januari!.
mern ställd på besparingen oell fördelarne
för Kronan genom dess egen brefvexlings
befordrande genom en kombinerad post¬
gång, fin på Öppnandet för henne af en
ny inkomstkälla medelst enskilta brefvex-
lingens fortställande, sjmes deraf, att hela
afgiften för enski ltabref (jå 2 öre = 3,^ li:dr
silfver för hvarje utan afseende på afstån-
det} anslogs Postförvaltarne (^Postmästarnej)
till lön, Ehuru detta snart ändrades, fin¬
ner man dock ännu under K. Carl d. X.I:s
minderårighet, att Postverkets utgifter of¬
ta öfverstego dess inkomster, utan att lik¬
väl i räkningen blifvit uppförda de Post-
hemmanen beviljade friheter, och 1645 års
GeneralPoslOrdning af den a5 Februarii
är ännu gällande. Ehuru man med skyl¬
dig rättvisa erkänner värdet af denna post¬
ordning för sin tid^ så behöfver man blott
betrakta dess datum för att finna, huru li¬
tet lämplig den kan vara för den närva¬
rande. Under de snart 190 år, som se¬
dermera förflutit, har Sveriges behof i post¬
väg visserligen ingalunda i mindre mån sti¬
git, än under den nära lika tiderymd.som
skiljer K. Christoffers Landslag, och den
första Svenska Postinrättning, som då an¬
sågs påkallad af Inrikes rörelsens ändrade
förhållanden, och likväl är det sedan i645
endast partiella förbättringar vårt PostVerk
erhållit. Under K. Carl XI fulländades
organisationen af denna förvaltningsgren,
dock med bibehållande af förut antagna,
0
Den 21 januari!.
i5g
för tidehvarfvet visserligen ändamålsenliga,
O o ”
grunder. K. Carl XII, hvars jättesjäl midt un¬
der häftigaste lågan af ett krig, i dess innersta
hotande Rikets sjelfbestånd, icke hindrades
att uttänka planer för en reorganisation af
den inre Styrelsen, utgaf under deri jorde
Februarii 1718 ett påbud om inrättandet
af en 5-dubbel post, som förenande bref-
och farposterne skulle hafva gifvit inrikes
rörelsen en lättnad, den ännu 110 är sena¬
re måste sakna. Men efter hjeltens död
blef det dagens ordning att förkasta allt,
livad dess senare regeringsår för landets
styrelse framkallat, och den nya Postinrätt¬
ningen blef således inställd, utan att man
äger spår, att den ens erhållit äran af en
granskning. Under påföljande såkallade fri¬
hetstid, voro enskilta intressena de, som
hufvudsakligen drogo fördel af de förän¬
dringar Svenska industriens femtiotreåriga
framsteg gåfvo Postverket. Under denna
tid — då man vid sjelfva Riksdags-öfver-
läggningarne kallade embeten i Staten för
egendom — började också Postmästaretjen-
sterne blifva ett slags arf, och de så rykt¬
bara gamla bruken vunno häfd. Mot slu¬
tet af K. Gustaf d. III:s regering förekom
frågan om Postväsendets förbättring, och
en Commité nedsattes till detta ändamål,
men dels vigtigare inträffande frågor, dels
måhända denna Commites mindre lyckli¬
ga val af rådgifvare för den tillämnade
planens utarbetande, bragte hela frågan
Den 21 Ja nu ari i.
alt afstadna. — Det synes således vara för¬
behållit den närvarande tiden, att äfven i
denna förvaltningsgren fullborda hvad fa¬
dren grundlagt; och att vi i detta hänse¬
ende med tillförsigt kunna motse resulta¬
ten, det säger oss hvad som redan blifvit
gjordt, såsom, utom förut omnämda åtgär¬
der i afseende på Kronoskjutsen, och an¬
dra till lindring i håll- och reservskjutser-
ne, skjutslegans förhöjning för postförarne,
postilloners införande på flere vigtigare
postkurser; flere gångor förnyade, troligen
endast genom deras isolering misslyckade,
försök, till farande posters inrättande; nya
postförbindelsers upprättande, så väl inom
Sverige som med BrödraRiket; förbättrad
postgång emellan Hufvudstaden och Gö¬
theborg; d:o d:o emellan Ystad och Pom¬
mern, en postgång, som med de nya för¬
bättringar medfört de vigtigaste fördelar i
afseende på förbindelsen med fasta landet.
Under sådane förhållanden torde det
få anses såsom en gärd af den medborger¬
liga pligten, om äfven jag tillåter mig
framlägga de fragmentariska resultaterne af
hvad erfarenhet och under tjenstemanna-
förhållanden förvärfvad kännedom af fä¬
dernesland och främmande länder låtit mig
inse rörande en så vigtig på en gång för¬
valtnings- och näringsgren. Ledningen för
hvad jag föreslagit, har, —- enligt den
grund-
*
Den 2i Januarii.
grundsatts, som redan i början blifvit fram-
stäld — varit samtidens fordringar, men
med förberedande af de ännu större, en
bommande tid kan äga.. Jag liar erin¬
rat mig, huru de framsteg, senast förflutna
3o år gifvit samhälls-utbildningen — utan
jemförelse med något föregående tidehvarfs
— från alla håll framkallat nya anspråk
på lättade förbindelser, huru de politiska
band, denna tids märkvärdiga hvälfningar
knutit emellan jordens folkslag, ofta vid
skyndsamheten af de politiska förbindel-
serne fästat en vigt, som förr åtminstone
varit mera sällsynt, huruvida den inre Stats¬
organismens fullständigare utveckling gif¬
vit de särskilta administrerande autorite-
terna behofvet af en lifligare förbindelse;
— huru handeln med sina oändliga utgre-
ningar, förenande i ett band af gemensamt
intresse alla delar af jorden, också derige¬
nom gjort inflytelserik för dem alla hvar¬
je skakning, hvarje i dess förhållanden in¬
gripande händelse, äfven i den aflägsnaste
vinkel, och således vid skyndsamma och
lätta förbindelser fästat vilkoret för sin tref¬
nad och sina framsteg; huru detta behof
icke är mindre i afseende på de andra nä-
ringarne, då deras afsättning just utgör fö¬
remålet för handelns verksamhet — huru
de oberäkneliga eröfringar menskliga kun-
skaperne under denna tiderymd gjort, knu¬
tit ett litterärt samband emellan folken
10 H. 11
IÖ2
Den ai Januarii.
också med sina anspråk på laita förbindel-
semedel; — huru dessa förenade mägtiga for¬
dringar, hoe flerfaldiga nationer, inom korrt
lid framkallat förbättringar i Postväsendet,
som fadren ej en gång vågat ana. I Stor-
Brittanien var det på i^go-talet man före¬
nade bref-och far-posterne; genom att an¬
förtro de så kallade MailCoacks befordrin-
gen af brefposten, en inrättning af den
vigt, att Parlamentet beviljade den, som der¬
till gifvit förslaget, en belöning af 5o,ooo
P. St. Hvem känner för öfrigt icke, till
hvilken höjd skjmdsamheten, beqvämlighe-
ten och elegancen blifvit drifna i detta lands
postinrättningar, der ännu oj helt och hål¬
lit ur mannaminne en ridhäst och ett me¬
delmåttigt härberge på många ställen vo¬
ro de 'vanliga och på flere äfven de encia
beqvämligheter den resande kunde finna. —
I Tyskland har sedan i8i5 postväsendet
erhållit ett alldeles förändradt utseende. I
synnerhet äger detta rum i Preussen. De
obeqvämliga och tunga farposterne hafva
efterträdts af lätta och eleganta snällposter.
Posterne hafva fått ett mångdubbladt och
komhineradt lopp, efter fastställd plan skri-
des till fulländade chaussebyggnader på al¬
la stora postvägar (denna kostbara utväg att
göra vägar goda är lyckligtvis hos oss med
ganska få undantag öfverflödig'), och hvar¬
je år ser någon kraftig åtgärd till förmån
förpostväsendet. Följden har ock varit, att
allmänhetens begagnande af denna inrätt-
Den 21 Ja nu nr ii.
i63
liing mångdubblats, och Statsverkets be¬
hållna inkomst deraf trotls de stora kost-
naderne betydligen tilltagit. — Äfven i
Frankrike har man bemödat sig att gifva
allmänheten i ökade beqvämligheter en er¬
sättning för de dryga afgifter till Postverket
och andra dermed förenade olägenheter den
måste underkasta sig. Och kunde jag be¬
tvifla, alt icke samma orsaker äfven hos oss
framkallat samma fordringar, skulle detta
tvifvel försvinna vid erinran af sjelfva or¬
dalagen i en Svea Rikes Ständers inför Thro¬
nell framburen önskan. Se Riksens Stän¬
ders underdåniga skrifvelse af d, 12 Julix
1823.
Vid betraktande af en Svensk Postin¬
rättning i hela dess vidd, förekommer: 1:0
Bref post en j, 2:0 Resandes och Paketters
fortställandej och 3:o Postfprvaltningens or~
ganisation och kontrollen.
1:0 I afseende på brefposten, hänvisar
jag till det förslag, jag derföre utarbetat,
med större fullständighet för hvad som rö¬
rer dess ordnande, mera i utkast för öfriga
dermed sammanhängande frågor, — till
hvilket jag sedermera återkommer.
2:0 I afseende på resandes och paket¬
ters fortställande. Denna fråga delar sig
naturligtvis i 2:ne, fortställande genom all¬
männa anstalter elier genom enskilta. De
11 *
i64
Den 21 Januarii.
förra tror jag endast så småningom kunna
tillvägabringas till den grad, att de senare
kunna umbäras. Jag tror dock, att början
ej bör uppskjutas, att man, begagnande de
fördelar vår lokal — genombruten af se¬
gelbara vatten lemnar, bör söka att gif¬
va sammanhang åt ångbåtsfarten, derigenom
alt man öppnade t. ex. en personlig och
pakettfart emellan Stockholm och Göthe¬
borg, der ångbåtsfarten på Wenern och Hjel-
maren blef förbunden genom forvagnar, som
gingo emellan Örebro och Carlstad, kun¬
nande en sidogren af denna farpost utsträc¬
kas åt Christiania. En dylik kunde ock öpp¬
nas långs Rikets södra och en annan långs
dess norra kust. Meningen är derföre ej
att Postverket behöfde köpa ångbåtar för
hvarje af dessa farvatten. Det kunde —
som man i England gör med Mail-Coachs —
med de enskilta ägarne öfverenskomma om
frakten för sina resande och paketter. I
afseende på fortställandet genom enskilta,
tror jag ej, att ännu den vanliga tvångskjut¬
sen kan umbäras. Jag tror blott, att den
skulle kunna minskas och lindras, att t. ex.
skjutslegan borde efter en viss markegång
årligen fastställas, att för all Kronoskjuts lega
och väntepenningar erlades lika som för en¬
skilt skjuts; att för vinnande af samband
emellan skjutsningsanstalterne i riket, des¬
se sattes under en Centralautoritet, hvar¬
till Poststyrelsen vore mäst passande o. s. v.
KaminarCollegiujn lar ingen annan känne¬
Den 21 Janualii.
i65
dom om skjutsningen i Riket, än i besvärs-
väg, och StatsSekreteriaterne äro, som man
vet, alltför mycket beröfvade all verkstcil-
lighetsmagtj för att härvid kunna något
tillgöra.
Jag kommer nu till 3:o Postverkets or¬
ganisation — den vigtigaste af alla frågor-
ne; ty mer än någonstädes är den vigtig
vid ett Verk, som, för att uppfylla sitt än¬
damål, måste vara stäldt såsom ett urverk,
der hvarje tjensteman intager sin plats med
bestämd anvist gång, och om denna skulle
afstadna, hela verket kommer i oordning.
Till .
Jag skulle tro, att öfverstyrelsen öfver Post-
och Skjutsinrättningarne i riket borde anför¬
tros en Chef, biträdd för sin mödosamma
befattning, på samma sätt som GeneralTull-
Direktören, af 2:ne DepartementsChefer med
rådgifvande röst; att i stället för nuvaran¬
de Postlnspectorer, såsom sjelfva Postmä¬
stare i samma ställning med dem, öfver hvil¬
ka de skola vaka, arne å 3:ne PostFiskaler
förordnades; att vid alla större Kontor, i
stället för Postmästarnes enskilta skrifvare,
åtminstone en verklig tjensteman, PoslSe¬
creterare eller Kontrollör blefve anställd,
och slutligen, utom hvilket alla medel
lill förbättring voro förgäfves, att hela tjen-
stemannapersonalen blefve försedd med fullt
tillräckliga ordentliga inkomster.
Då troligen Riksens Ständer icke kun¬
na medhinna alt föreslå fullständiga redak-
/
0
i66
Den 21 Januari!.
tioner af allt hvad härvid ifrågakommit, skul¬
le jag vördsamt tillstyrka, att Rikets Stän¬
der till K. Maj:t„ jemte inlemnande af alla
de upplysningar i ämnet Utskotten kunnat
förbereda, afgifva den underdåniga anhållan,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och i
verket ställa en efter tiden lämpad förändring
i Rikets Post- och Skjutsväsende, samt att
Rikets Ständer, för att sätta Hans Maj:t i till¬
fälle att bestrida de derföre nödiga kostna¬
der, till Dess höga disposition anslå alla de
öfverskott, som på Post-intraderne intill nä¬
sta Riksdag kunna uppkomma, öfver hvad
1823 års RiksStat bestämmer.
Jag återkommer nu lill mitt förslag lill
PoslOrdning.
Förslag till en ny PostOrdning eller \
Reglemente för Svenska Postverket.
1 Kap. Bref/josten.
1 Art. Brefpostens ord¬
nande.
1:0 Befordringen
af bref för betalning,
så väl emellan inrikes
orter, som till och från
främmande länder, va¬
re Postverket uteslu¬
tande förbehållet, de
fall endast undantag¬
na, i afseende på h vil-
Bevekelsegrunder.
Nödvändigheten att
gifva Postverket enhet
och allmän omfattning
fordrar också,att tryg¬
ga det mot all enskilt
täflan, som eljest kun¬
de, med begagnande
af dess uppoffringar
och anstalter för full-
Deri 21 J a n u a r i i.
la Kongl. Maj:t i Nå¬
der skulle för godt fin¬
nabo'/’ tillfället annor¬
lunda förordna. Post¬
verket ansvare der¬
emot de brefvexlande
för brefs emottagande,
samt säkra och riktiga
befordrande och aflem-
nande, på sätt och un¬
der de vilkor denna
Ordning stadgar.
Såsom bref vare an¬
sedda papper eller pac-
kor, som äro förseg¬
lade eller slutna, och
icke i vigt öfverstiga
16 lod Svensk vic-
tualievigt.
ständiglielen af post¬
gången,beröfva det all
inkomst för de kor¬
taste och mest begag¬
nade kurserne. Alltså
måste brefs befordring
vara ett regale, endast
med öppen rätt för
Regeringen, att om det
skulle nyttigt pröfvas,
för vissa tillfälliga fall
anförtro vissa delar
deraf åt enskilta (så¬
som t. ex. det när¬
varande förhållandet
lärer vara med posten
inom Stockholm, samt
emellan Jemtland och
Trondhjem. Dock tror
man att med ett väl
ordnadt Postverk dy¬
lika undantag sällan
eller aldrig skola fin¬
nes nödiga.) Å en an¬
nan sida fordra billig¬
het och förekomman¬
de af det utseende af
chikan, som ingen lag
bör äga, att inskränka
denna uteslutande rätt,
till brefs befordring
för betalning, — att be¬
stämma gränsen emel-
\
if>8 Den 21 Januarii.
Ian brefj hvars befor¬
dring är ett regale,
och paketterj sora en¬
ligt godtfinnande kun¬
na fortställas, — samt
att försäkra den bref-
vexlande derom, att
hvad han icke äger
rätt genom enskilte an¬
stalter försända, ovil¬
korligen af postverket
emottages och fortstäl-
les. Hvad gränsen e-
mellan bref och pa-
ketter beträffar, liar
man trottsigböra före¬
slå den högsta vigt (48
lod), någon enkel pac¬
ka, som af postverket
såsom bref emottages,
får äga. Kontrollen mot
missbruk af rättighe¬
ten, att fora bref utan
betalning, tillhör La¬
gert om förbrytelser
mot Postordningen att
bestämma, och torde
böra bestå i faststäl¬
landet af ett visst in¬
skränkt antal bref, som
sålunda få föras, då
ett större antal lem-
nar rättmätiga anled-
Den 2 i Januarii.
2:oBrefs emottagan¬
de, afsändande och af-
lemnande besörjes af
postkontor, förlagda på
de ställen, der de kun¬
na af Kongl. Maj:t
nödiga pröfvas. Till
dess annorlunda der¬
om stadgadt blifver,
gälle i afseende på de¬
ras antal och förlägg¬
ning den Förtekning,
som efter af (General¬
poststyrelsen) i under¬
dånighet afgifvit för¬
slag, af Kongl. Maj:t
nådigst kan blifva god¬
känd och faststäld.
ningar att misstro un¬
derslef.
I dessa begge §§.,
äfvensom i de efter¬
följande är förutsatt,
att en särskilt tillför¬
ordnad Postkomite af-
gifver förslag till den
Postordning,kurslistor,
Instructioner med fle¬
re i förbindelse med
Postordningen ståen¬
de förordnanden, som
efter i StatsRådet för¬
utgången granskning,
af Kongl. Maj:t kunna
blifva godkända och
till efterlefnad faststäl-
da. För den händelse
att ÖfverPostdirektio-
nen, eller, sorn detta
embete här benämnes,
General-PostStyrelsen
deremot skulle få sig
detta förtroende upp¬
draget, är nämda Em¬
bete, vid förekomman¬
de tillfällen, här i pa-
renthes uppfördt.
3:o Till efterrättelse Kurslistorne böra
för Inrikes Brefpost- upprättas med hänsigt
170
Den 21 Jan 11 ari i.
gången tjeno de kurs¬
listor , Kongl. Maj:t,
efter af den tillför¬
ordnade Postkomiteen
(Generalpoststyrelsen)
underdånigst afgifna
förslag, i nåder kan
förgodt finna att fast¬
ställa. För Utrikes
Brefpostgången lände
till efterrättelse så väl
dessa kurslistor, för
så vidt inrikes post¬
gången dermed står i
förbindelse, som de
särskilta stadganden
eller med främmande
makter afslutade kon¬
ventioner, som äro
eller kunna blifva med
afseende härå nådigst
faststälda.
att genom en kombine¬
rad postgång förena de
begge föremålen, be¬
qvämlighet och skynd¬
samhet för den bref¬
vexlaremöjlig be¬
sparing för postverket.
De böra, allt efter som
ändrade förhållanden
fordra och medgifva,
erhålla nya förbättrin¬
gar.
Flere nya postkon¬
tor torde af behofvet
påkallas. Deras inrät¬
tande torde dock till
besparing i kostnaden
kunna, efter graden af
deras oumbärlighet,
fördelas på flere år.
Flere gamla postkon¬
tor lära ock böra till
beqvämligare ställen
förläggas.
De friheter och fö¬
reträden, som de liit-
tils postföringen ålig¬
gande så kallade post¬
hemman åtnjulit, be¬
stå dels i roteringsfri-
liet, dels i vissa andra
Den 21 Januari i.
171
/[:o All postföring af
särskilt dertill anslag¬
na hemman, mot min¬
dre än vanlig skjuts¬
lega, npphöre. De fri¬
heter och förmåner,
som, i och för post-
föringen, varit dessa
hemman beviljade, in¬
gå , på sätt Kongl.
Maj:ts särskilt derom
utfärdande Nådiga för¬
ordning kommer alt
stadga.
genom Kongl. Förord¬
ningen af d. 17 Aug.
1801 bestämda förmå¬
ner. Att vid post-
förings - skyldighetens
upphörande för dessa
hemman, dessa sena¬
re utgörande frihet för
eller lindring i vissa
allmänna onera, skulle
komma bela den sam¬
ma onera underkasta¬
de samhälligheten till
godo, förstås af sig
sjelf. Helt annorlun¬
da är deremot förhål¬
landet med roterings-
friheten. Man har vis¬
serligen velat påstå,
att, då de särskilta Ri¬
kets landskaper genom
de med Kronan afslu-
tade knektekontrakter-
ne endast åtagit sig
ett visst antal solda¬
ter att underhålla, skul¬
le hvarje tillökning af
roteringsskyldig jord
endast komma de re¬
dan roterade till lin¬
dring, utan att öka
Kronans anspråk på
nya rotar. Delta är
172
Den 2i Januarii.
dock icke förhållan¬
det. Kronan afslöt ic¬
ke knektekontrakter-
ne med de respekti¬
ve landskapernes hela
massa af jord— hvar¬
ken rusthåll eller un¬
der en eller annan be¬
nämning privilegiera¬
de hemman, till hvil¬
ka dåvarande post¬
hemman hörde, voro
derunder begripna —
utan endast med de
hemman inom provin-
cerne, som då voro un¬
derkastade den förut
brukliga utskrifningen
efter mantalj för hvil¬
ken det ständiga knek-
tehållet skulle blifva
en ersättning. Alltså
är det endast i afse¬
ende på de få nu ro-
teringsfria posthem¬
man, som efter indel¬
ningsverkets upprät¬
tande kunnat annor¬
lunda än genom b}'te
få sig denna frihet be¬
viljad, ("om likväl ett
sådant fall alls före¬
kommer), sorn den
Den 21 Januari i.
>73
gamla roterade jorden
tan göra anspråk, alt
få sig dem till lindring
anslagna. För alla öf¬
riga tillkommer för¬
delen af den uppkom¬
mande roteringsskyl-
digheten Kronan; dock
salunda, att sådane för
det närvarande ordi¬
narie roteringen un¬
derkastade hemman,
som antingen vid för¬
sta roteringen oriktigt
Jdifvit deruti uppför¬
da (såsom vissa Säte¬
rier, rå- och rörshem¬
man m. fl.) eller ock¬
så sedermera fått sig
roteringsfrihet beviljad
(såsom kappelans-bo-
ställen), men ingen¬
dera hittils kunnat gö¬
ra sin erkända rote¬
ringsfrihet gällande,
emedan indelningsver¬
ket icke får minskas,
och ingen roterings-
skyldig jord utan ro¬
tering varit att tillgå
— må äga rätt, då ge¬
nom posthemmanens
underkastande ordina-
174
Den 21 Januarii.
5:o Brefpostföringen
bestrides med de un¬
dantag, efterföljande
§§. bestämma, genom
åkande poster_, sorn
fortskaffas från skjuts-
ombytsställetillskjuts-
ombytsställe, på sätt
§. 6 till och med ()
komma att föreskrifva,
samt mot lika skjuts¬
lega med den, som för
enskilta resande är el¬
ler kan blifva stadgad.
Skulle något skjuts¬
håll befinnas för långt,
i afseende på den för
postens befordring nö¬
tliga skyndsamhet, äge
rie roteringen, sådan
jord blifver att tillgå,
att på vissa af dem få
öfverföra den rotering,
de oriktigt varit un¬
derkastade. Hela äm¬
net tyckes likväl vara
af den beskaffenhet,
att dess afgörande for¬
drar Kongl. Maj:ts och
Riksens Ständers ge¬
mensamma beslut.
Då all postföring ge¬
nom särskilt dertill an¬
slagna och derföre pri¬
vilegierade hemman
upphörer, fordrar bil¬
ligheten, att de skjuts¬
skyldige, hvilka post-
föringen lomme att
blifva ålagd, i och der¬
före erhöllo i afseen¬
de till postverket all¬
deles lika rättigheter,
som i afseende till en¬
skilta resande, som de
likaledes äro skyldiga
att fortställa. Denna
grundsats har noggrant
bär blifvit iakttagen
och blefve derigenom
postföringen, såsom
Den 21 Januari i.
i?5
vederbörande Lands- mera än den enskilta
liöfdinge-Embete, ef- skjutsnings-skyldighe¬
ter af GeneralPostSty- ten återkommande på
reisen gjord anmälan bestämda tider,ochså-
och förulgängen un- ledes mindre än den-
dersökning, på ett så- na underkastad den
dant båll, och der det fruktlösa afvaktan,
lämpligast pröfvas, att sorn kanhända är en
inrätta ett biskjutsom- af skjutsningsskyldig-
bytsställe. betens största bördor,
en vida mindre tunga
förden skjutsande, än
hvad den enskilta skjut¬
sen kan anses vara.
Det lärer knappast
behöfva anmärkas, alt
med skjutsombytsstäl-
len här förslås, hvad
man vanligen kallar
gästgifvaregård. Man
har valt det förra or¬
det, såsom det der icke
endast bättre uttryc¬
ker förhållandet till
postföringen, utan äf¬
ven emedan det fall
kan inträffa, att ett
skjutsombytsställe fin¬
nes nödigt att för post-
föringens skuld inrät¬
tas emellan tvenne
gamla gästgifvaregår-
\
Den 21 Januarii.
6:0 Vederbörande
Postmästare, och på
de skjutsomby tsställen,
der inga Postkontor
finnas upprättade, el¬
ler der Postmästarne
icke af denna rättig¬
het vilja sig begagna,
vederbörande gästgif¬
vare äge företrädesrätt
att åtaga sig postfö-
ringen på i denna ord¬
ning faststälda vilkor.
— Postmästare äge li¬
kaledes företrädesrätt,
att postföringen öfver¬
taga från de deras
postkontor närmast be¬
lägna skjuts-ombyts-
ställen till nämda post¬
kontor, såvida icke på
stället varande Post¬
mästare eller Gästgif¬
vare sig denna post¬
föring åtagit, och un¬
der jvilkor, att deräst
de på samma dagar från
post-
dar, utan att man an¬
ser erforderligt, att
dermed förena verkligt
gästgifveri.
Postföringens öfver-
tagande af Postmästar¬
ne äger den dubbla för¬
del, att på en gång
lätta kontrollen, och
att från denna inrätt¬
ning borttaga ända till
skenet af en landsbör-
da. Detta öfvertagan-
de bör således på allt
sätt gynnas. På det
regelbundna sätt och
med de afmätta tids—
afstånd postkurserne
äro föreslagna, bör det
i de flesta fall vara
förmånligt för Post-
kon-
1
Den 21 Januari i.
177
postkontoret till sam¬
ma eller annat skjuts-
ombyts-ställe postfö¬
ring besörja, enligt den
föreskrifna kurslistan
minst 2:ne timmar fin¬
nas för hästarne att
hvila emellan hvardera
postföringen, och att
den sammanräknade
postföringen med sam¬
ma hästar under lop¬
pet af ett dygn icke öf-
verstiger 3:ne mil; för¬
svinnande dessa beg¬
ge senare inskränknin¬
gar, då särskilta hä¬
star för hvardera post¬
föringen begagnas.
De Postmästare el¬
ler Gästgifvare, som
vilja sig af den dem
i denna §. medgifna
rättighet begagna, äge
att inom 6 veckor fö¬
re början af det år,
under hvilket de vil¬
ja sig postföringen åta¬
ga, sig derom behö¬
rigen anmäla, Post-
mästarne hos General-
10 H.
mästarne att åtaga
sig postföringen. Vid
Norrköpings postkon¬
tor t. ex. komme po¬
sten att hvarje vecka
föras 4 gånger och med
2:ne hästar till Nors¬
holm och Lilla Åby,
och 2 gånger samt med
en häst (troligen) till
Söderköping. Skjuts-
legan härföre blefve,
efter nu gällande taxa,
8?- R:dr i veckan el¬
ler för året 422! R:dr
B:co, sannolikt full¬
komligt tillräckliga att
underhålla derföre nö¬
diga 3:ne hästar, för
hvilka mycken tid blef¬
ve öfrig att användas
till Postmästarens egen
nytta och beqvämlig¬
het. Äfvenledes, ehu¬
ru i mindre grad, är
det en fördel att post¬
föringen besörjes af
Gästgifvare, äfvensom
af Postmästare också
till deras postkontor,
dock äro för sista fal¬
let de försigtighets-
12
178
Den ai Januarii.
mått Poststyrelsen och
Gästgifvarne hos ve¬
derbörande Landsböf-
dingeEmbeten, hvilka
det åligger att inom
en månad derefter åan¬
sökningen bifall utfär¬
da, så vida det genom
anställd undersökning
blifvit styrkt, att den
sökande är med goda
och tjenliga hästar och
åkdon försedd. Un¬
derlåtande af denna
anmälan minske dock
ingalunda den gästgif¬
vare i vissa fall, på
sätt i efterföljande g §.
kommer att föreskrif-
vas, åliggande skyl¬
dighet att poslförin-
gen bestrida.
7:0 Vid de skjuts¬
ombyten, i städer el¬
ler på landet, hvar¬
est allmänna skjutsnin-
gen besörjes antingen
af inrättade åkarelag
eller medelst genom
särskilt öfverenskom¬
melse Öfvertagen en¬
treprenad, och der
postföringen icke ge¬
nödige, som här blif¬
vit föreslagna, för att
förekomma, att icke
trötta hästar må an¬
vändas till postförin¬
gen.
Man har i dessa 3:ne
§§. sökt förena de beg¬
ge ändamålen, säker¬
het för postens oaf-
hrutna befordran, och
undvikande af en ny
tunga för landet. Att
den några gånger i vec¬
kan inträffande skyl-
Den si Januari i.
>79
nom det i föregående
medgifna frivilliga
öfvertagande beslri-
des, åligge postförin-
genden eller dem, sorn
allmänna skjutsningen
besörja,
8:0 På de skjutsom*
bytsställen, der håll¬
skjuts finnes, och der
ej postföringen genom
det i 6 §. tillåtna fri¬
villiga åtagande äger
rum, vare på den tid,
som i de faststälda
kurslistorne finnes för
postens ankomst ut¬
satt, det för dess be¬
fordring nödiga antal
hästar att tillgå af hål¬
let, hvilka före postens
verkliga inträffande ic¬
ke mä från ombyts-
stället bortföras eller
tili annan skjuts be¬
gagnas, så vida icke
dessförinnan nytt håll
inkommer, af hvilket
det gamla aflöses,
g:o På de skjutsom¬
byten, hvarest hvär¬
digheten ätt forsla pb-
sten, på de ställen,
der allmänna skjutsen
anförtrodd entrepre-
neurer eller åkarelag,
frånen landsbörda för¬
vandlats till en nä¬
ringsgren — detta mål
för allas önskningar —
icke skulle försvåra ut-
öfningen af denna nä¬
ring, utan tvertom för¬
säkra den om en oute-
blifvelig förtjenst, lä¬
rer icke dragas i tvif¬
velsmål. — På de stäl¬
len , der hållskjuts än¬
nu måste bibehållas,
blefve dess skyldighet,
att dela skjutsningen
emellan enskilta re¬
sande och posten vis¬
serligen ingen ny bör¬
da, hälst då man, ef¬
ter hvad en senare §•
stadgar rörande ersätt¬
ning för väntning, och
lättligen den anstalt
kunde vidtagas, att de
till postföring ämna¬
de hållhästar endastbe-
höfde rätta tiden för
i8o Den n
%
ken allmänna skjulsen
genom åkarelag eller
entreprenad bestrides,
eller hållskjuts finnes,
eller postföringen ge¬
nom frivilligt åtagan¬
de af Postmästare el¬
ler Gästgifvare besör-
jes, åligge vederböran¬
de LandshöfdingeEm-
beten att draga för¬
sorg om brefposternes
noggranna fortställan-
de, antingen och så
vida ortliga förhållan-
derne det tillåta, ge¬
nom gästgifvarnedfagd
postföring, eller i an¬
nan händelse, dels ge¬
nom särskilt och en¬
dast derföre anbefallt
hållskjuts, dels genom
uppbådade hästar af
de gästgifverierne an¬
slagna reserv-skjutsla-
gen, allt efter som
omständiglielernc lå¬
ta lämpligast finna.
För den sålunda upp¬
bådade hållskjuts gal¬
le hvad förutgående §.
stadgar. Den reserv¬
skjuts, som till post-
anuarii.
sin ankomst till gäst-
gifvaregårdarne efter
den, som är utsatt för
postens inträffande. —■
I afseende på de skjuts¬
ombyten, som kom¬
ma under den i 9 §>
omförmälta kathegori,
bar man ansett det va¬
ra bäst, om postfö¬
ringen ålades gästgif¬
verierne; men när så-
dane fall kunna före¬
komma, då dessa an¬
tingen icke äro med
någon skjuts-skyldig
jord förbundna, eller
endast för ett så rin¬
ga antal hästar, att det
för postföringen fun¬
nes otillräckligt, eller
ock för inträffande ku-
rirers eller förbuds
fortställande kunna an¬
ses omisteliga, så må¬
ste man för sådana
fall taga sin tillflykt
till de andra begge i
§. föreslagna utvägar,
af hvilka man dock
förmodar att den, med
afseende på en extra
hållskjuts, åtminstone
D e n 11 J
föling kan blifva upp¬
bådad, vare ovilkorli¬
gen skyldig att afvak¬
ta postens ankomst.
10:0 De gästgifvare,
som på sätt 6 och 9
§§. stadga, kunna få sig
postföring uppdragen,
äge att tillgodonju¬
ta motsvarande frihet
från annanskjutsnings-
skyldighet; börandes
denna frihet noga an¬
tecknas ochbestämmas
i de vid gästgifverier-
ne varande dagböcker.
Samma frihet tillgo-
donjute de Postmästa¬
re, som postföring be¬
strida, och innehafva
skjutsnings-skyldighet
underkastad jord.
a nu ar ii. 181
sällan skall behöfva
komma i fråga.
Rättvisan af det¬
ta stadgande äfven¬
som nödvändigheten af
kontroll mot dess miss¬
bruk ligga för klart i
dagen för att behöfva
bevisas. Ett uppre¬
pande deraf, i afseen¬
de på de håll- och re-
servskjuts-skyldige, m.
fl,, som kunde komma
att föra posten, vore
så mycket mera öfver¬
flödigt, som de just vid
postens förande full¬
göra en vanlig skjuts-
ningsskyldighet, som
endast genom det oli¬
ka föremålet för be¬
gagnandet skiljer sig
från annan skjuts, och
vore således ungefär
detsamma, som att sä¬
ga, ”en i vanlig ord¬
ning fullgjord skjuts-
ningsskyldighet, må be¬
räknas såsom en skjuts-
102 Oen 3 1 Januarii.
u:o På de i 3 §.
anbefalta kurslistor,
som Lora noga utmär¬
ka postgången emel¬
lan samtliga Rikets
postkontor, vare nog¬
grant, till dag, tim¬
ma och minut, tiden
bestämd för postens an¬
komst och afgång vid
hvarje skjutsombyte,
hvarvid iakttages, att
i allmänhet en timma
uppföres för hvarje mil
emellan skjutsombyte¬
na, och i samma för¬
hållande för mindre
väglängd, dock så att
alltid fulla 5 minuter
beräknas, tilläggandes
hvad deri kunde fat¬
tas; — att för de
skjutshåll, hvarest sär¬
deles svåra backar,
djup sand, smal och
mirfdre befaren väg,
eller andra omständig¬
heter, skulle göra nå-
nings-skyldighet, ehu¬
ru posten och icke nå¬
gon enskilt resande be¬
gagnat sig deraf.”
Då denna §. är en
af de vigtigaste, så¬
som bestämmande hela
postgången, har man
trott sig böra punkt
för punkt rättfärdiga
dess stadganden. Till
en början torde man
böra möta de inkast,
som, vid det stränga
bestämmandet af till
och med minuten, kun¬
de vilja fästa åtlöjet af
pedanteri. Om en post¬
reglering skall kunna
uppfylla sitt ändamål,
en skyndsam postgång,
utan att genom allt för
mångdubblade kurser
öka Postverkets kost¬
nad till en grad, som
skulle antingen medta¬
ga hela inkomsten, eller
betydligen förhöja de
brefvexlandes afgifter,
är det nödvändigt att
gifva de särskilta post-
kurserne den noggran-
Den ai Januari i.
i83
gon tillökning nödig,
antingen för någon viss
årstid eller för hela
året, behörigt afseen¬
de derå blifver fa-
stadt; — att vid hvar¬
je skjutsombyte ett up¬
pehåll, i och för om¬
spänning m. m. be¬
räknas, af i5 minuter
der postkontor finnes,
och af 5 minuter vid
de öfriga; — att vid
de postkontor, hvar¬
est på en gång flere
poster äro att afsända,
utom de i5 minuter¬
na för den första, ett
uppehåll uppföres af
io minuter för den
andra och af 5 minu¬
ter för hvardera af de
möjligen återstående,
dock så att hufvudpo-
sten afsändes inom de
första i5 minuterna,
den närmast i vigt va¬
rande inom de påföl¬
jande 10 minuterne o.
s. v.; — att vid de
postkontor, der, ehu¬
ru med samma post,
flere särskilta väskor
naste förbindelse, så
att man för den be¬
tydliga omväg brefven
ofta måste göra, måt¬
te finna en ersättning
i undgåendet af äfven
det ringaste, undvik-
liga uppehåll. Dertill
fordras att postgången
ordnas såsom ett ur¬
verk, hvarest om icke
hvarje enkel minut,
åtminstone såsom här
blifvit föreslagit, hvar¬
je femtal af minuter
äger sin anvista be¬
stämmelse. Detta har
också, såsom en con¬
ditio sine qua non,
blifvit iakttagit vid
hvarje väl ordnadt
postverk, och det är
i synnerhet saknaden
deraf, som utgör det
Svenskas bristfällig¬
het. — Nu till de en-
skilta beräkningarne.
Med den fasta mark,
som med få nndantag
utgör grunden för vå¬
ra vägar, samt med
dessas goda beskaffen¬
het och goda under-
iS4
Den 21 Januarii.
äro att på en gång af¬
sända , för att vid nå¬
got påföljande skjuts¬
ombyte fördelas, att
afgå till särskilta post¬
kontor, för hvarje så¬
dan väska, utom den
första, ett tillökt up¬
pehåll af 5 minuter
upptages; —. att vid
de skjutsombyten, der
inga postkontor äro,
men derifrån på en
gång flere poster af-
sändas, ett uppehåll be¬
räknas af 5 minuter för
hvarje af dessa poster,
men med iakttagande
af den ordning för de¬
ras afsändande, som
är vid postkontoren fö-
reskrifven; — och slut¬
ligen i afsende på si-
doposters ankomst till
de postkontor eller
skjutsombyten, der de
skola med någon huf-
vudpost sammanstöta,
att de förra derstädes
inträffa åtminstone li¬
ka lång tid före den
senare som den, hvil¬
ken här ofvanför e blif-
hållande, har man trott
sig, såsom basis„ kun¬
na antaga, att den å-
kande posten kunde
fara i mil i timmen,
likväl med de undan¬
tag, som särskilta om¬
ständigheter för vissa
vägar eller skjutshåll
kunde göra erforder¬
liga, och utan att in¬
beräkna den nödiga ti¬
den för ombyte af hä¬
star m. m.; man har
också trott —- och den¬
na tro har varit grun¬
dad på egen erfaren¬
het, att pä de stora
mäst och jemnt hejar¬
na landsvägarne, för
så lätta åkdon, som vid
brefpostföring kunna
komma i fråga, icke
något undantag för vis¬
sa årstider behöfde gö¬
ras i den vanliga tids¬
bestämmelsen, då i al¬
la fall sådane händel¬
ser, såsom svår snö¬
yra m. m., som ound¬
vikligen måste fördrö¬
ja postens fortkomst
icke till tiden för de->
Den 21 Jan ua f i i.
185
vit föreskrifven, un¬
der olika förhållanden,
böra åtskilja deras och
liufvudpostens afgång
på de ställen, der de
från densamma afsön-
dras, dock så att de
sidoposter som foras
utan postilion, alltid
böra uppföras på det
ställe inträffa, der de
skola med hufvud-
posten sammanstöta,
minst en half timma
före denna senaresfast-
ctälda ankomst,
ras inträffande kunna
så noga bestämmas,
att någon postkurs der¬
efter kan regleras, och
dessutom dylika hän¬
delser lyckligtvis äro
så sällsynta, att det
måste anses för Post¬
verket fördelaktigare,
att vid deras möjliga
inträffande nödgas be¬
tala väntpenningar, än
att i afvagtan af dem,
för hela årstider för¬
lama postgången. —-
Man har vidare trott,
att då allt, som vid
postkontoren skall lill
den ankommande po¬
sten aflemnas, redan
£ timma före dess be¬
stämda ankomst bör
vara fullt färdigt att
aflefvereras, och hä-
starne äro färdiga till
förspänning, i5 minu¬
ters uppehåll vore till¬
räckligt vid postkon¬
toren, och 5 minuters
vid de andra skjuts¬
ombytena. — Man har
ytterligare trott, att
vid de postkontor el-
186
Den 2i Januari i.
ler sk julsombyten, der
hufvudposten delar sig
i flere sidoposter, och
der således på en gång
afsändning af flere po¬
ster förekommer, det
här föreskrifna ökade
uppehåll skall finnas
tillräckligt, hälst vid
postkontoren mycken
tid kan begagnas ge¬
mensamt för de sär¬
skilta afsändande po-
sterne, och har man
insett nödvändigheten
att vid de delade si-
doposternas återkomst
för att förena sig med
hufvudposten, åtmin¬
stone lika lång tid för
expeditionen är att an¬
vända, som vid deras
frånskiljande. Riktig¬
heten af den föreslag¬
na ordningen för po-
sternes expedierande,
der Heres afsändning
på en gång förekom¬
mer, lärer icke bestri¬
das. För att upplysa
de under de sena¬
re kalhegorierne före¬
kommande fall, vill
Den ai Januari i.
187
man ur de föreslagnå
kurslistorne anföra nå¬
gra på de särskilta för-
liållanderne tillämpli¬
ga exempel. Enligt
postgången N:o 1 an¬
kommer posten från
Stockholm till Norr¬
köping Onsdags och
Lördags eftermiddagar
kl. 5, 35, och fortsätter
sin fart till Ystad såsom
hufvudpost, kl. 5, 5o
samt (enligt postgån-
genN:o 3) till "Wester¬
vik , såsom sidopost
kl. 6. Den återkom¬
mer Söndags och Ons¬
dags förmidd. kl. 11,
3o från Westervik, och
middagstiden kl. 12,
10 från Ystad. Enligt
N:o 1 kommer posten
från Stockholm till
Christianstad Fredagar
och Måndagar mid¬
dagstiden kl. 12, jo,
men afgår först kl. 12,
35, emedan de .väskor
måste afskiljas, som se¬
dermera från Nöbeled
och Brösarp enligt N:o
12 och i3 afgå till
i88
Den 21 Januari i.
Malmö och Cimbrits¬
hamn 5 minuter sena¬
re, än hufvudposten åt
Ystad. Vid återvägen
är lika långt uppehåll
beräknadt i Christian¬
stad, men Cimbrits-
hamnsposten är upp¬
förd i N:o i3 att kom¬
ma till Brösarp 35 mi¬
nuter, och Malmö-po-
sten i N:o 12 att fram¬
komma till Nöbeled
också 35 min. tidiga¬
re, än hufvudposten.
Orsaken till denna be¬
tydliga skillnad emel¬
lan den tid, som ut¬
satts för hufvudpostens
återkomst och den för
de utan postilion be¬
fordrade sidoposters,
har varit nödvändig¬
heten att trygga mot
vådan af ett dröjsmål
förorsakadt af en gäst¬
gifvars möjliga vårds¬
löshet eller till och
med försenade ur.
Såsom ett hevis att
författaren icke beräk¬
nat för kort tid på si-
Den 21 Januarii.
lia föreslagna kursli¬
stor, må anföras, att
ehuru lian sjelf varit
Van, att i alla årsti¬
der med en lätt vagn
(sora dock ej kunde
vara lättare än de, sorn
komma att för post-
föringen begagnas) e-
mellan Småland och
Stockholm så snart
lian kommit på stora
landsvägen, fara i mil
1 timman, inberäknadt
omspänning, utan att
anstränga hästarne, el¬
ler ens köra sjelf, har
lian likväl icke endast
för kursen N:o i, emel¬
lan Stockholm och Y-
stacl, på en med få un¬
dantag af de hästa och
mäst befarna vägar i
Sverige, icke inberäk¬
nat i den föreslagne
vanliga tiden uppe¬
hållet vid gästgifvar-
gårdarne, utan ock
uppfört en särskilt till¬
ökning af io minuter
för hvardera af 6, och
af 5 för hvardera af
i3 skjutshåll, utaf de
>9°
Den 31 Janna r i i.
42, som förekomma på
denna kurs; alt på kur¬
sen N:o i2 för hvar¬
je upptaget skjutshåll
emellan Wramb och
Malmö en tillökning
af 10 minuter upp¬
förts, ehuru det när¬
varande hållet emel¬
lan Wramb och Hörby
blifvit föreslaget alt
delas i 2:ne, —att på
kursen N:o i5, emel¬
lan Ystad och Helsing¬
borg för hvarje skjuts¬
håll af mil och
derutöfver en tillök¬
ning beräknats af 10
minuter, samt af 5 mi¬
nuter för hvarje af de
öfriga, varandes äfven
här det enda håll, som
för det närvarande ut¬
gör mer än 2 mil, fö¬
reslaget att delas, samt
emellan Helsingborg
och Götheborg en till¬
ökning upptagits af 10
minuter för hvarje
skjutshåll af if mil
och deröfver, samt af
5 minuter för hvarje
af de återstående, en-
Den si Januari!.
>9'
12:0 För postföring
gen å de större och
vigtigare postkurser,
der så kan nödigt pröf-
vas, äge Generalpost¬
styrelsen att antaga ett
tillräckligt antal po¬
stiljoner, sora af post¬
verket med goda och
proberadeur förses.—
Vid de skjutsombyten,
der icke någon postil¬
jon medföljer, ansva-
re vederbörande post¬
mästare och gästgifva¬
re för postens befor¬
dran i föreskrifven tid.
dast med undantag af
det utföre Hallandsås
och af ett annat, hvars
hela längd icke utgör
mer än § milj o. s. v.
Slutligen må anmär¬
kas, att, enligt Konung
CarlXIIrs Postordning
af 1718, ständige eller
brefposten borde fär¬
das minst i goda vä¬
gar 1 mil på | timmar,
och i elaka vägar 1 mil
på 1 timma, ryttare
eller rännposterne än¬
nu fortare.
För det närvarande
torde 12 högst 16 po¬
stiljoner vara tillräck¬
liga, nemligen 3 för
kurserne från Stock¬
holm till Ystad och
Carlscrona (d från
Stockholm till Mjölby,
1 från Mjölby till Nå¬
tebäck och vidare till
Carlskrona, samt 1 från
Nåtebäck lill Ystad);
3 för kurserne från
Stockholm till Hel¬
singborg och Göthe¬
borg, öfver Jönköping;
1 för posten emellan
Den 21 J a n u a-r i i.
Ystad och Götheborg ;
3 för postgången från
Stockholm till Göthe¬
borg, vestra vägen,
hvaraf den ena besör¬
jer grenen åt Christi¬
ania; kanhända i för
sommarposten åt Gris-
selhamn, som också
jemte arne andra för
vintern bestred den då
vigtigare norra post¬
gången, samt i i re¬
serv.
i3:o Hvarje post åt¬
följes af en tryckt tim-
listaj upptagande för
hela kursen samtliga
förekommande skjuts¬
ombyten, vid sidan af
hvars namn och i sär¬
skilta kolumner upp¬
föres till venster den
faststälda tiden för
postens ankomst och
afgång, samt till höger
lemnäs öppet rum att
anteckna den verkli¬
ga, varandes dessutom
arne kolumner för sär¬
skilta
Då timsedlarne sko¬
la utgöra kontrollen på
postiljoner och post¬
förare, har man trott
sig böra gifva dem all
nödig fullständighet,
utan att införa ettskrif-
veri, som på en gång
vore tidsödande och
besvärligt för perso¬
ner, som med all skick¬
lighet för sitt kall säl¬
lan kunna förmodas
besitta den att lätt och
väl uttrycka sig i skrift.
Man har trott sig fin¬
na
Den 21 J a n 11 a r i i.
skilta anmärkningar af
postmästare och gäst¬
gifvare samt förkla¬
ringar af postiljon el¬
ler postförare, allt ef¬
ter faststäldt formulär.
I denna timlista an-
teckne vederbörande
postmästare och gäst¬
gifvare tiden då po¬
sten ankommer, och
afgår, för delkurser,
der den af postiljon
åtföljes vid hvarje post¬
kontor, men eljest vid
hvarje skjutsombyte,
äfvensom de anmärk¬
ningar som de för öf¬
rigt kunna anse nödi¬
ga, ägandes posti 1 jo¬
nen eller den postfö¬
rande att dervid fog^i
sin förklaring.
Denna timlista af-
lemnes från postiljon
till postiljon eller från
postförare till postfö¬
rare samt stadne vid si¬
sta postkontoret, hvar¬
ifrån den såsom en
redogörelse för post-
10 H.
na denna medelväg i
stadgandet af tryckta
timlistor, der postfö-
randen ser för sig en¬
kelt och klart utsatt
tiden då han bör afgå
och ankomma , der un¬
der vanliga förhållan¬
det endast behöfva an¬
tecknas några ziffror,
uttryckande tiden för
den verkliga afgången
och ankomsten, och
der, endast i fall af nå¬
got afbrott i de stadga¬
de förbållanderne, nå¬
gra anmärkningar och
förklaringar kunna be¬
höfva införas. -— Ef¬
ter samma grundsats
att undvika allt onö¬
digt skrifveri, harman,
endast för de troligen
sällsynta fall, att i des¬
sa timsr lar någon an-
märkr’ .g af vigt skul¬
le fordra snar rättel¬
se eller beifran, före-
skrifvit deras skynd¬
samma insändande till
General Poststyrelsen,
under det att de i mot-
13
>94
Den si Jan u a ri i.
gången, till General¬
poststyrelsen insän¬
des, med omgående
post, så vida någon
anrnärkningaf vigt deri
skulle förekomma,men
i annan händelse med
nästafgående Qvartals-
eller Mänadsrapport.
ifco Postiljon eller
postförare vare skyl¬
dig, alt i dagböcker-
ne, som vid hans fram¬
satt fall icke behöfva
med knappast en rad
öka vidden af de van¬
liga rapporterne.—En
särskilt kontroll på po¬
stiljoner finnes i de
ur, hvarmed de böra
af Postverket förses.
Hvarje postiljon bör
förses med 2:ne goda
och pröfvade fickur,
hvars gång är lika,
hvaraf det ena är för-
sedt med vanlig ziffer-
tafla, men på det an¬
dra timmar och minu¬
ter betecknas genom
chiffer, hvartill klaven,
sorn ofta bör förän¬
dras , meddelas de vig-
tigaste på kursen fö¬
rekommande postkon¬
toren. Dessa chiffer-
ur, som hindra postil¬
joner ne att egenmyn-
digt rubba de öppna,
kunna fäs i Geneve för
circa t oo R:dr Sv. B:co.
I afseende på an¬
teck ningarne i dagböc-
kcrne, som skola ut¬
göra kontrollen på gäst-
Den 21 Januarii,
*
komst till postkontor
eller skjutsombyte bö¬
ra honom ofördröjli¬
gen tillhandahållas, an¬
teckna tiden för sin
ankomst och afgång,
äfvensom de klagomål,
hvartill han kan anse
sig befogad, ägande
vederbörande postmä¬
stare och gästgifvare
rätt att dersammastä¬
des derå införa de för¬
klaringar och anmärk¬
ningar, som de kunna
finna nödiga.
i5:o Antalet af de
vid postföringen be¬
gagnande hästar äge
General-PostS ty reisen
att efter behofvet be¬
stämma, dock med iakt¬
tagande, att, så snart
postiljon medföljer,
minst tvenne hästar
begagnas, och att oli¬
dlig vigten efter bäst
kommer att öfverstiga
hvad allmänna skjuts¬
ordningen fastställer.
Senast 6 veckor före
utgången af hvarje år,
gifvare och skjutsskyl¬
dige,har Samma grund¬
sats, som, i äfseende
på timlistorne, blif¬
vit följd, nemligen att
undvika allt onödigt
skrifveri, och böra säl¬
lan andra anteckningar
deri förekomma, än
tiden för postens an¬
komst och afgång.
Då, oberäknad! de
alltid lätta åkdonen,
postföringen kom alt
för allmänna skjut¬
sen äga det företräde,
att aldrig mer än en
person, den skjutsan¬
de inbegripen, korn alt
åka efter hästen, vore
en ny lättnad för dess
skyndsamhet vunnen.
Om författaren icke ir¬
rar sig, är det i Sk@:s
tyngd man efter 1809
års Skjutsordning äger
rättighet att efter hä-
13 *
Den 21 Januari i,
åliggc Generalpoststy¬
relsen, att meddela ve¬
derbörande Landshöf-
dinge-Embeten de för¬
ändringar häri för näst¬
följande år, hvilka den
kan finna af behofvet
påkallas, ägande näm¬
de Embeten att der¬
efter så tidigt gå i be¬
fattning om de ändra¬
de åtgärder i afseende
på postföringen inom
deras Län, som deraf
blifva en följd, att de
nya ansta!terne kun¬
na med det ingående
året taga sin början.
16:0 De lill postfö¬
ringen bestämda hä¬
star inställe sig, vid
de skjutsombyten der
postkontor finnas, vid
postkontoret, eljest vid
sjelfva gästgifvaregår¬
den, så vida ej denna
skulle ligga från lands¬
vägen aflägsen, då de
infinna sig vid den
hällstuga, som invid
sjelfva landsvägen bör
vara alt tillgå.
sten medföra. Ett en¬
kelt bref beräknadt till
| lod, utgöra i5 L©
12,800 enkla bref, då
med 5 Lffi öfriga för
vigten af väskor o. s.
v., visserligen en häst,
åtminstone för det när¬
varande blefve till¬
räcklig för de flesta —
måhända alla de smär¬
re postkurser, der in¬
gen postiljon medföljer.
I afseende på ira mo¬
mentet i denna §. tor¬
de icke någon förkla¬
ring behöfvas. Det se¬
nare deremot är för-
anledt af nödvändig¬
heten att trygga mot
uppehåll, tillkommet
af de skjutskyldiges
försenade ur, och då
på de kurser, der in¬
gen postiljon medföl-
Den 2i Jann ari i. 197
I
Dessa hästar vare jer, dylik händelse äf-
färdiga till förspän- ven med gästgifvarnes
ning på de kurser, der ur kunde verka sär-
postiljon medföljer, i skilt uppehåll, har man
timma, och på de öf- trott sig föranlåten att
riga § timma före den på dem öka den tidi*
i kurslistan för postens gare bestämda tiden
ankomst utsatta tid. för hästarnes fram-
De vare alltid åtfölj- komst. Likväl bör el¬
da af skjutsför karl. ter några omgångar
bekantskapen medgån¬
gen af postiljonernes
och postmästarnes ur
gifva ledning till rät¬
telse i gästgifvares och
skjutsskyldiges; äfven¬
som erfarenheten af
det sällsynta uppehåll
enskiita resandes be¬
ställningar mött ge¬
nom olikhet i urens
gång, bör gifva viss¬
het deråt, att — hälst
med de i denna §. vid¬
tagna åtgärder —post¬
gången icke deri skall
finna något hinder för
sitt oafbrutna lopp. —
Nödvändigheten, alt
skjutsför karl alltid
åtföljer posten, lärer
lätt inses. För öfrigt
tillhör det allmänna
Den 21 Ja nu »vi i.
17:0 Postiljon nytt-
je alltid under post¬
föring den för honom
faststälda drägt (uni¬
form), och vare för¬
sedd med ett posthorn,
genom hvilket han så
väl för de resande, med
hvilka han under vä¬
gen kan sammanstöta,
som vid sitt annalkan¬
de till postkontor el¬
ler skjutsombyte, gif-
ver sin ankomst till¬
känna.
Ett posthorn och en
läderkrage (läderkap¬
pa) åtfölje hvarje post,
som icke af postiljon
föres, och åligge hvar¬
je postförande att det
förra begagna, på sätt
för postiljon i föregå¬
ende moment är före-
skrifvit, samt alt vid
nästa skjuts-ombyte
begge delarne till föl¬
jande postförare af¬
sk jutsordniugen att be¬
stämma, hvad med
skjutsför karl förstås.
Postiljonernes drägt
bör bestå i en varm
kappa med lös läder¬
krage att nyttja vid
oväder, en öfverrock
och en frack, begge
med kragar af någon
särskild,Postverket ut¬
märkande, färg, (t. ex.
gul), vida benkläder
samt en läderhatt och
en mössa att omvex¬
lande nyttja, den för¬
ra försedd med en plåt
med Postverkets va¬
pen, den senare ut¬
märkt t. ex. genom
2:ne i kors öfver skyg¬
get befintliga posthorn.
— Skyldigheten för
Postverket, att före¬
komma — så vidt
menskliga förmågan
sträcker sig — att in¬
gen genom postföring
blifver skadad till lif
och hälsa, har föran¬
led t förslaget om lä¬
del kragen, hälst mån-
Den 21 Januari i.
*99
lemna, skolandes de
vid framkomsten till
sista postkontoret till
dervarande Postmästa¬
re aflemnas.
18:0 Ankommer po¬
stiljon till postkontor
eller skjutsombyte fö¬
re den i kurslistan fö-
reskrifna tid, stånde
det honom fritt, att
före den faststälda ti¬
den, derifrån åter af¬
gå, så vida de bestäl-
da hästarne redan äro
framkomna.
Samma rätt tillkom-
me den nya postföra¬
ren , der icke posten
af postiljon åtföljes.
19:0 Intet afbrott
vare tillåtit i poster-
nes faststälda gång, en¬
dast uppenbar omöj¬
lighet eller ögonsken¬
lig lifsfara för den
postförande gore häri
ett undantag, vid in¬
träffandet af hvilka
händelserGeneralPost-
Styrelsen åligge att
ga skjutsdrängar torde
vara illa försedda med
medel att bevara sig
mot köld och oväder.
Denna tillåtelse, un¬
derlättad af den tidi¬
gare beställningen af
posthästarne, än po¬
stens ankomst är ut¬
satt, kom att gifva en
ny säkerhet åt poster-
nes beräknade gång,
och att lemna posti 1-
jonerne mera beqväm¬
lighet att ordna un¬
der postföringen de¬
ras måltider o. s. v.
Nödvändigheten af
postens oafbrutua gång
torde hvar och en in¬
se. Det enda afbrott
häri bor vara uppen¬
bar omöjlighet eller
våda för lifvetför post-
föranden. I Sverige
lära de enda och säll¬
synta fall, då sådane
hinder kunna vara att
aoo
Den 21 Januari i.
skyndsamligenäåta an¬
ställa undersökning om
deras verklighet och
förhållanden.
Sjuk nar postiljon un¬
der postföringen, så
att han icke kan den¬
samma fortsätta, fort-
ställes posten utan up¬
pehåll, på sätt för de
kurser är föreskrifvit,
der ingen postiljon
medföljer,ägandesdock
närmaste Postmästare,
som utau tidsförlust
kan en skicklig extra-
postiljon anskaffa, att
en sådan för den öf¬
riga delen af kursen
antaga.
Befara, vara sådane
oväder, i synnerhet
snöyra, som i vissa pro-
vincer (såsom Skåne)
göra det på stora slät¬
ter omöjligt att urskil¬
ja vägen, och blottstäl¬
la den resande för att
råka i bottenlösa torf-
mossor eller för an¬
nan lifsfara. Huruvi¬
da dessa faror på de
stora postvägarne icke
kunna förekommas, (så¬
som genom trädplan¬
tering) vill författaren
lemna oafgjordt, och
endast derpå göra upp¬
märksam, att nödvän¬
digheten att förekom¬
ma, att dessa hinder
icke nyttjas såsom fö¬
revändningar af vårds¬
lösheten och lättjan,
fordrar den föreslag¬
na undersökningen om
deras verklighet. —
Vigten, att icke hufvud-
posternas gång blifver
ensam beroende af
gästgifvare och skjut¬
sande, har föranledt
förslaget om extrapo-
Den 2i J a n u a r i i.
20 L
20:0 Vederbörande
Landshöfdinge-Embe¬
ten åligge att särdeles
vaka öfver postvägar-
nes goda underhållan¬
de, äfvensom att ge¬
nom Kronobetjeningen
i orten noggran hand
bålla deröfver, att de
tillfälliga hinder, som
genom snöyra eller an¬
dra orsaker kunna i
afseende på dessa vä¬
gars begagnande upp¬
komma, varda oför¬
dröjligen, och pH sätt
författningarne stadga,
undanröjda.
stiljon, i händelse af
den ordinaries sjuk-
nancle, och så vida ett
skickligt ämne utan
tidsförlust kan anskaf¬
fas.
Våra i allmänhet väl
underhållna vägar in¬
tyga, att i afseende på
dem förträffliga före¬
skrifter finnas. (Jag
talar icke om sättet för
deras underhåll, ehu¬
ru jag tror, att med
våra ortliga förhållan¬
den, der oftast en na¬
turaprestation icke är
hälften så betungande,
som motsvarande af¬
gift i penningar, åt¬
minstone på de flesta
ställen äfven sättet är
ännu det ändamålsen¬
ligaste.) — Föreskrif¬
terna rörande plogning
och skålning efter star¬
ka snöfall — det vanli¬
gaste hinder för fort¬
komst, för hvilket vå-
'JO?.
Den 2i Januari!.
21:0 Postiljon 1
re för postföriugen
ra vägar äro utsatta —
lemna också föga eller
intet att anmärka. I
de flesta af författaren
kända provincer verk¬
ställes de ock på ett
sätt, lika hedrande
för Kronobetjeningens
vaksamhet, och för all¬
mogens nit. I några
deremot tyckas de haf¬
va råkat i glömska.
Månne de icke skulle
vara gällande för alla?
Ehuru författaren er¬
känner sanningen af
den grundsats, att eko¬
nomiska stadganden
måste modifieras efter
olika ortliga förhållan¬
den, tror han dock, att
föreskrifterne om snö-
plogning och skåtning
lika väl. låta verkstäl¬
la sig på Norra Skå¬
nes af skog och slät¬
ter omvexlande mark,
som under alldeles li¬
ka förhållanden på Ö-
stergötldands så kalla¬
de slätmark.
Nyttan af egna åk-
af don för postiljonerne
Den 21 Januari i.
203
General-Poststyrelsen
nied särskilt, för än¬
damålet lämpligt åk¬
don försedd. Skulle
detta söndergå, eller
på annat sätt urstånd-
sättas att för längre
eller kortare tid be¬
gagnas , vare vederbö¬
rande Postmästare el¬
ler Gästgifvare skyl¬
dige att från skjuts¬
ombyte till skjutsom¬
byte, postiljonen, om
lian så äskar, med
passande åkdon, kär¬
ra, släde eller vagn,
förse, äfvensom i hän¬
delse af behof med
kälkar. På de post¬
kurser, der icke po¬
stiljon medföljer, ålig-
ge den postförande att
lämpligt åkdon med¬
hafva.
För hvarje i och
för postföringen begag-
nadt, enskilt man till¬
hörigt, åkdon, erlägges
lega i öfverensstäm¬
melse med hvad all¬
männa skjutsordnin¬
gen föreskrifver.
inses lätt. Derigenom
undvikes tidsförlusten
af dessas ombyte, och
man sättes i tillfälle
att gifva dem den mäst
ändamålsenligaste kon-
struetion,hvartill man
påstår, att de så kal¬
lade Engelska kärror-
ne skola lemna en pas¬
sande modell. I hän¬
delse postiljonens åk¬
don, (som bör för
undvikande af tidsför¬
lust, i och för smörj¬
ning, vara försedt med
metallbössor) skulle
gå sönder, och han
icke ägde tillfälle att
utan tidsförlust skaffa
sig annat, bör — för att
undgå afbrott i post¬
gången — nytt åk¬
don hos vederbörande
Postmästare och Gäst¬
gifvare vara att tillgå,
äfvensom dessa böra
vara skyldiga att för¬
se honom, i händelse
af behof, med släde,
eller kälkar.
ao4 Den ai J
22:0 Skulle vid be¬
stämd tid på något
skjutsombyte icke de
postföringen åliggan¬
de hästar vara fram¬
komna, eller befinnas
för kraftlösa, att po¬
sten inom faststäld
tid till nästa skjuts¬
ombyte fortställa, äge
postiljonen att, för
hvad pris lian kan sig
betinga, andra hästar
skyndsamligen anskaf¬
fa, och vare vederbö¬
rande Postmästare och
Gästgifvare skyldiga,
att honom dervid med
all beredvillighet till¬
handagå.
Lika rätt tillkomme
vederbörande Postmä¬
stare och Gästgifvare,
der icke postiljon med¬
följer, äfvensom dem.
åligge att, derest på
sådane kurser, der
skjutsen, i och för post¬
föringen, blifvit med
åkdon uppbådad,men
likväl inga eller obruk¬
bara medförts, egna
a n u a r i i.
Nödvändigheten af
detta stadgande inses
lätteligen. Det äger
redan vid Kronoskjuts
rum i afseende på ute-
blifvande. Med det i
öfrigt här föreslagna
stadgandet, hör detta
fall högst sällan före*i
komma.
I
Den 21 Januari i.
2o3
dertill utlemna, för
tredubbel lega mot den
genom allmänna skjuts-
förordningen föreskrif-
na.
Den skjutsskyldige,
hvars försummelse vål¬
lat de i denna §. om-
förmälta oordningar,
ansvare för all deri¬
genom uppkommande
kostnad.
n3:o Vid den i all¬
männa skjutsordnin¬
gen anbefalta under¬
sökning, rörande gäst-
gifverierne och de dem
underlagda åkare el¬
ler reserfskjutslag eller
skuts- entreprenörer,
åligge vederbörande
Krono- och Stadsbe-
tjente, att noggrant
tillse, alt de för post-
föringen erforderliga
hästar,åkdon, och hvad
vidare denna postord¬
ning föreskrifver, äro
i godt och för ända¬
målet, brukhart stånd
alt tillgå. Håfve pqst-
Författaren, som ic¬
ke äger tillhands 1809
å r s sk j u tsfö rörd n i n g,
kan ej bestämt erinra
sig, huruvida den der
föreskrifna, om han ej
mins orätt, månatli¬
ga visitationen vid
Gästgifvarégårdnr och
skjutslag (kanske för
de senare mera säl¬
lan) äfven är utsträckt
till städerne; skulle
delta icke vara fallet,
inser han dock icke,
hvarföre det icke bor¬
de blifva det.
aofi
Ben 2 i
Januarii,
mästare sig postföring
åtagit, åge, i afseende
på dem, samma under¬
sökning rum.på sätt och
tid allmänna skjuts¬
ordningen föreskrifver.
24^0 Då den till
postföring åliggande
skjutsskyldige icke ä-
ger rätt, i annan ord-
ningän denna Postord¬
ning föreskrifver, från
omby tsstäl let bortfa¬
ra, tillkommer honom
deremot ersättning af
Postverket för den tid,
han sålunda kan kom¬
ma att vänta, på sätt
efterföljande 3:ne §§,
stadga.
25:o De till postfö¬
ring uppbådade hå 11-
eller reserfhästar äge,
på sätt allmänna skjuts¬
ordningen föreskrifver,
vänta 2:ne timmar u-
tan betalning. I en¬
lighet med densamma,
erlägges för hvardera
af de nästföljande 2:ne
timmar 8 skillingar
Banko för hvarje häst,
Den enda ökade skyl¬
dighet, som i denna
postordning är före¬
slagen för de skjut¬
sande i afseende på
postföringen, mot hvad
dem åligger mot en-
skilta resande, är en
ökad väntning, men
då man närmare be¬
traktar de olika för-
hållanderne emellan
postföring och enskilt
skjuts, och den full¬
komliga ersättning ,
sorn härförväntningen
beviljas, så upphör
denna ökade skyldig¬
het att synas en ökad
börda. För håll-och
reserfhästar är före¬
slagen en ersättning
för väntning för de för¬
sta 4 timmarne allde¬
les i likhet med hvad
allmänna skjutsordnin-
Den 2i Januarii*
207
samt sedermera för
hvardera af de 2:11c
derpå följande timmar
4 sk. och för derefter
följande 2 sk. B:co, allt
för hvarje häst.
26:0 För de post¬
föring åliggande, Post¬
mästare, gästgifvare,
entreprenörer eller å-
karelag tillhörande,
hästar, erlägges vänt¬
penningar till halft be¬
lopp mot hvad före¬
gående §. stadgar.
27:0 Tiden för vänt-
ningen räknas från den,
då hästarne bordt va¬
ra vid ombytsstället
instälda, så vida de
icke bevisligen senare
dit ankommit.
Uppstår tvist om
rätta tiden, då posten
ankommit, tjene de i
timsedlarne och dag-
böckerne införda an¬
teckningar, äfvensom
postiljonornes ernbets-
ur härvid till ledning.
gen föreskVifver för be-
stäld enskilt skjuts; för
de efterföljande tirn-
marne i ett minskadt
förhållande, då, sedan
genom väntpenningar-
ne för de första tim-
marne den förlorade
tiden för hästar och
folk blifvit ersatt, efter
åt egentligen endast
kostnaden för deras
föda på väntningsstäl-
1 et ldifver alt ersätta;
och att begge dessa
ersättningar icke blif¬
vit för lågt beräkna¬
de, finnes af följande
beräkning. För 1 par
hästar kom i väntnings-
penningar alt erläggas
för 4 timmar f R:dr,
för 6 timmar 1 R:dr,
för 1 2 timmar i| R:dr,
och för ett helt dygn
2^ R:dr allt B:co, samt
i proportion för min¬
dre eller större antal
hästar. Att för de håll¬
hästar, som af nytt håll
i väntningen aflöses,
endast väntpenningar
komme att erläggas för
208
Den 21 Januari i.
den tid de verkligen
väntat, förstås af sjelf¬
va ordalagen i 25 §.
I afseende på de i 26
§. omförmälta hästar,
äger ett annat förhål¬
lande rum, dåde fin¬
nas på stället, och så¬
ledes icke genom vänt-
ning underkastas de
uppoffringar, som håll-
och reserv-hästar. Då
de likväl derigenom,
under tiden urstånd-
sättas att begagnas till
annan skjuts eller an¬
dra behof, har man
trott sig höra föreslå
rättighet för dem till
half ersättning för
väntning mot hvad för
håll- och reserv-liästar
föreslagits. Ehuru såle¬
des väntningspennin-
gar blifvit rundligen
föreslagna, (då äfven
den rättvisa iakttagits,
att räkna tiden för
väntningen från den,
då liästarne varit be-
stälda, och icke från
den då posten bordt
an-
Den 21 Januarii
209
38:0 Postiljon er-
lägge kontant, innan
afresa 11 från skjutsom¬
bytet, legan för de
från förra skjutsom¬
bytet begagnade hä¬
star. Gör han det ic¬
ke, anteckne postmä¬
stare eller gästgifvare
denna uraktlåtenhet i
timsedlen, hvarföre
denna, så vida ingen
sådan anteckning deri
förefinnes, tjenar po-
stiljdnen till qvitto.
Vid de af post-
mästarne uppgörande
qvartals- eller månads-
räkningar, äge de att
sig i kredit godtgöra,
hvad dem i skjuts- el¬
ler åkdonslega eller föf
10 H.
ankomma) bör kost¬
naden deraf blifva
måttlig för Postver¬
ket, då väntning säl¬
lan bör förekomma,
sd vida de i denna
postordning föreslagna
gtadganden efterlefvas.
Man har här följt
den grundsats, att, för
att undvika onödig om¬
gång, postiljon betalar
allt hvad som är be¬
stämdt, det vill säga
skjutslegan; det osäk¬
ra deremot såsom vagn-
lega, väntningspennin-
gar , äfvensom skjuts¬
legan på de kurser,
der ingen postiljon
medföljer, måste er¬
läggas, på sätt här
föreslås. De närmare
bestämmelserne röran¬
de ersättning oc]r bö-
*4
210
Den 21 Januari].
v authin» under samma
tid kan tillkomma.
Vid början af hvar¬
je månad tillstä.lle Ge¬
neralpoststyrelsen ve¬
derbörande Landshöf-
dinge-Embeten, hvad
för under förutgående
månad bestriden post¬
föring kan tillkomma
Länet i skjuts- och åk-
donslega samt vänt¬
penningar, med un¬
dantag af de i föregå¬
ende moment upptag¬
na poster, samt med
innehållande af den
skadeersättning och de
böter, hvartill Gene¬
ralpoststyrelsen kan
anse samma skjutsan¬
de skyldige, börandes
en repartitionslista åt¬
följa denna remiss.
Den, som sig icke
med GeneralPostSly-
relsens uträkning åt-
nöjer, äger att vid ve¬
derbörlig domstol sin
förmenta rätt gällan¬
de göra.
ter af vissa försumli¬
ga skjutsskyldiga till¬
kommer den förmoda¬
de särskilta lagen om
förbrytelser mot post¬
ordningen att bestäm¬
ma. Här är tillräck¬
ligt att fastställa, att
postverket provisoriskt
innehåller deras be-
lopp på den samma
personer för postfö¬
ring m. m. tillkom¬
mande ersättning, u-
tan att äga rätt, att på
Länets generalsumma
afdraga de återstoder,
som för vissa kunde
uppkomma. För öf¬
rigt , när postreglerin¬
gen kommer i riktig
gång, böra alla sådane
frågor blifva högstsäll¬
synta.
Den 21 Januari i.
ar r
2<):o Postmästare va¬
re skyldig att hålla
lösväskor för de å lan¬
det boende brefvex-
lande, som kunna så-
dane äska, för att ge¬
nom dem aflemna af¬
gående och emottaga
ankommande bref.
3o:o Postiljon och
annan postförare ålig-
ge, att dessa lösväskor
befordra emellan det
postkontor, från och
till hvilket de afgå,
och hvilket skjutsom¬
byte på postvägen till
annat postkontor, den
eller de, som lösväska
hålla , och icke vid
sjelfva postkontoret af¬
lemna och afhämta
densamma, bestämma,
kunnandesdetta skjuts¬
ombyte dock icke väl¬
jas på andra sidan
om något på samma
postväg förekomman¬
de postkontor. Den,
som lösväska håller,
åligger alt om dess
I Sverige, der i för¬
hållande till rörelsen
stora afstånd icke til¬
låta kostnaden af post¬
kontors upprättande
på hvarje ställe, hvar¬
est allmänna beqväm-
ligheten kunde anses
fordra det, der arden
så kallade lösposten
af stor vigt. Oumbär¬
lig äger den också re¬
dan rum, ehuru jag
ldlappast tror, att nå¬
gon ännu utkommen
författ ni ng trygga r d ess
bestånd, men dess ord¬
nande och lagliga för¬
säkrande fordra nya
åtgärder, hvilket äf¬
ven intygas deraf, att
detta utgjort ett af fö¬
remålen för de önsk¬
ningar i postväg, som
Svea Rikets Ständer
vid sista Riksdagen
inför thronen frambu¬
rit. — Då gästgifvar-
ne, genom sin dagli¬
ga beröring med all¬
männa skjutsen, mera
än fordna postbönder
i4*
Den 21 Januarii.
af hämtning ©ch aflem-
nande vid skjutsom¬
bytet sjelf draga för¬
sorg, skyllandes sig
sjelf, om den försent
der aflemnad icke kom¬
mer att posten med¬
följa, då det stränge¬
ligen förb judes, att der¬
före i dennas oafbrut-
na gång tillåta något
uppehåll.
3i:o På de skjuts¬
ombyten der lösväskor
aflemnas, åligge gäst-
gifvarne att ombesörja
deras riktiga motta¬
gande och aflemnande,
så väl af och till po¬
stiljon eller postföra¬
re, som af och till
ägaren eller dess om¬
bud.
vanda att läsa och skrif¬
va, samt till ordning,
de enda egenskaper
denna deras nya be¬
fattning kom att for¬
dra — i afseende på
lösposten blefvo en art
landpostmästare, då
dessa lösväskor försed-
des med samma enkla
och klara kontroller,
som de stora postvä-
skorne, och äfven an¬
svaret i afseende på
underslef eller vårds¬
löshet med dem blef-
ve detsamma, förmo¬
dar man, att denna
del af Svenska folkets
genom sina lagliga full¬
mäktige uttryckta be¬
hof och önskningar
skall finnas uppfyld.
— Å en annan sida
tror man, alt iförbu¬
det att låta lösväskor
föras förbi postkontor,
finnes en tillräcklig sä¬
kerhet mot missbruk
af rättigheten till de¬
ras begagnande. — I
afseende på den afgift
som för dem bör be-
Den 2i Januarii.
2l3
32:o Vid hvarje post¬
kontor vare allt, som
med brefpost skall af-
sändas, så tidigt fär¬
digt, att det kail med¬
tagas af densamma,
som ovilkorligen bör
på bestämdt klockslag
afgå, endast med un¬
dantag för de särskil¬
ta i 10 S. omförmäl-
ta fall.
Vid de postkontor,
hvarifrån icke någon
postkurs utgår, utan
der posten med annan
ankommande brefpost
afsändes, vare allt, som
dermed skall afgå, och
på sätt närmare i 2
Artiklen bestämmes,
färdigt, senast | tim¬
ma före den för sam¬
ma posts ankomst fast-
stälda tid.
talas till postverket och
vederbörande gästgif¬
vare, som deras aflem-
nande och emottagan¬
de ombesörja, hänvi-
ses till 2:dra Kapitlet.
Hvad som egentli¬
gen är af oundviklig
nödvändighet, om man
vill ordna postgången,
är, att de publika verk
o. s. v., som den be¬
gagna, bekomma de
strängaste befallningar
att icke försumma den
föreskrifna tiden för
brefs inlemnande, och
att nämde tid försut¬
ten, inga bref, från
hvem det vara rnåj
emottagas. Utan en
sträng efterlefnad af
dessa stadganden är
ingen ordning i post¬
gången möjlig.
Den 2i J a n u a r i i.
33:6 Hvarje ytter-
väska eller sådan, som,
innehållande hvad
med brefpost afsändes,
till postiljon eller an¬
nan postförare öfver-
lemnas, utan att vara
i annan väska inne¬
sluten, vare af läder
förfärdigad, och för¬
sedd med påskrift i
messing, innehållande
postkurs oell adress.
Hvarje brefvexlande,
som vill med postkon¬
tor lösväska hålla,lä¬
te göra den af läder,
likaledes försedd med
påskrift i messing, ut¬
märkande så väl adres¬
sen, som det skjutsom¬
byte, der dea skall
aflemnas.
Nödvändigheten att
förvara de med posten
afsändande saker mot
regn o. s. v., fordrar,
att innesluta dem i
något, som står mot
väta, såsom läder. Till
förekommande af miss¬
tag af postförare, är
äfven nödigt, alt med
outplånliga bokstäfver
enkelt och klart utsät¬
ta adressen. En märk¬
värdig rättegång, för¬
anledd af den med
bläck på en postsäck
af lärft skrifna adres¬
sens utplånande, har
ytterligare öfvertygat
författaren om den¬
na nödvändighet. Sak
samma gäller för de
enskilta lösväskorna,
der förekommande af
förvexling fordrar att
tillägga skjutsomby¬
tets namn, der de sko¬
la aflemnas, till stäl¬
let, dit de lidra, och
som vanligen redan
med messingsbokstäf-
vor å dem finnes ut¬
satt. I afseende på
Den 21 Januari i.
2l5
det praktiska använ¬
dandet må exempel¬
vis anföras, att stora
postväskan eller vä¬
skorna, om flere skul¬
le anses nödiga, för
kursen emellan Stock¬
holm och Ystad elter
N:o i, fingo påskrif¬
ten N:o i Stockholm
— Ystad (utan afse¬
ende på om posten
^ick till eller korn från
Stockholm); postvä¬
skan för sidoposten,
utgående från samma
kurs åt Carlscrona,
N:o 2 Nåtebäck —
Carlscrona; en lösvä¬
ska, sorn på den sisl-
nämda postgången korn
alt aflernnas vid Len¬
hofda, t. ex. Hofgård
— Lenhofda, o. s. v.
— Det är troligen öf¬
verflödigt anmärka, alt
det här begagnade or¬
det väska icke uteslu¬
ter någon form eller
storlek för det ting,
hvari de med brefpo-
sten afsåndande saker
skola förvaras.
2IÖ
Den 21 Januarii.
34-0 På deförbref-
posterne föreskrifna
timlistor, utsattes no¬
ga och klart antalet af
de postväskor eller så-
dane, som innehålla
Postverkets bref och
saker, som från hvar¬
je postkontor under
kursen skola medföras,
deras påskrift, och
hvarest de skola af¬
lemnas:
Ändamålet åf de i
dessa begge §§. inne¬
hållna stadganden, är
att fullända cyklen af
dem, som sträfva till
att göra en vårdslös¬
het af postförare, af
vådligt inflytande för
Postverk eller brefvex-
lande, nästan omöjlig.
35:o På hvarje post¬
kontor aflemnas till
postiljon eller postfö¬
rare en särskilt listcij,
noggrant och tydligt
utvisande antalet af
lösväskor eller för¬
budsedlar, som böra
på hvarje skjutsomby¬
te till nästa postkon¬
tor aflemnas, hvarvid
tillika de förras adress
och de senares num¬
mer bestämt böra va¬
ra utsatta.
36:o För postgång Rännpost är beräk-
till och från afsides nåd efter den för gä-
Den 2i Januarii.
217
belägna postkontor,
och der det sig utan
skada för de brefvex-
lande låter göra, kun¬
na rännposter inrättas,
dock icke emellan fle¬
re än tvenne postkon¬
tor eller för längre
afstånd än högst 6 mil.
37:0 Rännpost fort-
ställes af vederböran¬
de Postmästare, på sätt
de sjelfva lämpligast
finna, mot en ersätt¬
ning, utgörande hälf¬
ten af den lega, all¬
männa skjutsordnin¬
gen bestämmer för en
häst, beräknad efter
det afstånd rännposten
tillryggalägger.
Der rännpost, utan
att under vägen sam¬
manstöta med åkande
post, emellan 2:ne post¬
kontor äger rum, be-
sörje begge Postmä-
starne vexelvis dess
befordring, så vida de
icke sins emellan sig
ende nödiga lid, men
bör utan förlust kun¬
na af Postmästarne,
i de flesta fall, besör¬
jas ridande, då den
rundliga tiden tillåter
att för hela vägen an¬
vända samma, egna
häst, och vanligen en
så kallad ölänning bör
kunna dertill begag¬
nas. Då man, så vidt
görligt är, söker för¬
lägga postkontoren in¬
vid stora postvägarne,
bör [sällan behof af
rännpost uppkomma.
Likväl finnas dels me¬
ra från dessa vägar af¬
lägsna orter, Sorn be¬
höfva särskilta post¬
kontor, dels gamla
städer, som hvarken
billigtvis böra förlora
dem de äga, eller kun¬
na indragas i de an¬
dra postkurserne; allt¬
så böra de, till be¬
sparing för Postver¬
ket, på vissa ställen,
inrättas. Dock genom
inskränkning till 6 mak
218 Den 21 Januarii.
annorlunda derom för- som en sådan postgång
ena, hvilket då hos får omfatta, och ge-
General-Poststyrelsen nom iakttagande af den
hör anmälas. grundsats, att icke be¬
gagna denna post der,
38:o Rännpost till- hvarest samma bref,
ryggalägge minst 1 mil som ankomna med å-
på 2§ timma, samt kande post, kunnat ut-
större eller mindre af- delas om aftonen, icke
stånd efter samma för- kunna med denna li-
hållande, härunder in- digare framkomma, än
begripet hvarje uppe- att de först andra mor¬
håll under vägen. gonen kunna utdelas,
tror man att för de
3p:o Rännpost vare återstående postgån-
skyidig, att, nelian gar, der den komme
postkontor o .1 under att begagnas, de bref-
vägen förekommande vexlande skulle, i hvad
skjutsombyten, befor- de vunno genom ökad
dra euskiltes brefvex- skyndsamhet för med
landes lösväskor. rännposten i förbin¬
delse stående åkande
poster, finna en riklig
ersättning för den rin¬
ga tid, de genom den¬
nas långsammare gång
kommo att förlora, un¬
der det att Postver¬
ket vunne en bespa¬
ring i dess för de bref-
vexlandes beqvämlig-
Den 21 Januari i.
2I9
4o:o I allt öfrigt, och
i hvad icke i sistnäm-
de 3:ne §§. för ränn-
post särskilt stadgas,
galle för densamma
livad för åkande post
är föreskrifva, så vidt
det derpå finnér til¬
lämpning.
41 :o Brefpost kan
under vissa årstider
sjöledes befordras,
nemligen der det med
visshet till tid och
utan förlust för Post¬
verk eller brefvexla n-
de låter sig verkställa.
het sig åtagande sto¬
ra uppoffringar.
Såsom om liden för
färdighållande af livad
med posten skall af¬
gå, om timsedlar (dock
med någon förändring
i formulär), särskilt
lista, postväskornas be¬
skaffenhet ra. m., men
naturligtvis icke i allt
hvad som rör skjuts,
o. s. v., som icke vid
rännpost förekommer.
Det vill säga, der
postgången kan sättas
i förbindelse med ång-
båtsfart. Således t. ex.
om åkande brefpostcn
emellan Stockholm och
Götheborg, vestra vä¬
gen, i gång i veckan
befordrades öfver Ma¬
riefred, och den andra
öfver Westerås, så kati
hända kunde brefpo-
sten emellan Stock¬
holm och sistnämda
släder ömsevis i gång
i veckan gå med ve¬
stra Gölhcborgsposten
220
De'n 21 Januari!.
oell den andra sjövä¬
gen med ångbåt. På
samma sätt emellan
Stockholm och Upsa¬
la, Norsholm och Mo¬
tala med flere ställen.
Detta är dock endast
förmodanden, hvars
riktighet författaren ic¬
ke vågar garantera,
men hvad han tror sig
med fullt ansvar kun¬
na försäkra, är nyttan
af ångfartens begag¬
nande för postfart i af¬
seende på passagerare
och paketter, då der¬
igenom med Sveriges
vidsträckta kuster, sto¬
ra insjöar och kana¬
ler, emellan rikets för¬
nämsta städer och hör- *
digaste provincer en
förbindelse kom att
öppnas, som, rättad ef¬
ter våra ortliga förhål¬
landen, i beqvämlig¬
het och fördelar icke
skulle vika för kon¬
tinentens Fahr- och
Sclinellposter, ärligen-
cer o. s. v., och tilli¬
ka skulle bereda lill-
Den 2 i Januarii.
221
42:0 Skulle särskil¬
ja förhållanden för en
eller annan postgång
erfordra andra åtgär¬
der, än hvad här före¬
slagit blifvit, stadgas
särskilt för hvarje så¬
dant fall hvad nödigt
fälle, att efter hand
helt och hållit befria
allmogen från en afdess,
i ekonomiskt och mo¬
raliskt hänseende, svå¬
raste bördor, håll¬
skjutsen. Men mera
härom på annat ställe.
Härmed menas så-
dane särskilta anstal¬
ter, sorn äro t. ex. nö¬
diga för postgången
till Tromsö och Alten
från Haparanda, eller
kanske rättare från Öf-
verTorneå eller Ken¬
gis, dit ordentlig åkah-
de-post torde kunna
och böra inrättas, åt¬
minstone till Öfver-
Torneå, om till Kengis
det ännu skulle anses
för kostsamt, i förhål¬
lande till ortens när¬
varande behof och rö¬
relse.
43:o På de enligt 3 Ändamålet är att fö-
§. upprättande kursli- rekomma egenmyndi-
stor för brefpostgån- ga förändringar,
gen utmärkes tydligt
och bestämt, huruvi-
I
222 Den 21 Januarii.
ela befordringen sker
genom Akandepost s
Rännpost, Sjöpostel¬
ler i föregående §. om-
förmält särskilt post.
44:o Skulle General¬
poststyrelsen, emellan
den faststälda tiden för
brefposternes afgång,
finna oundgängligt nö¬
digt, att Extrapost af¬
sända, befordras den¬
na från skjutsomby¬
te till skjutsombyte, på
sätt allmänna skjuts¬
ordningen, eller sär¬
skilta stadganden för
befordringen af kuri-
rer, föreskrifva.
45:o Extrapost åt¬
följes alltid af postil¬
jon, som, innan alfar¬
ten från skjutsombyte,
erlägge b vad för för-
utgåendeskjutshåll den
skjutsande i bäst el¬
ler vagnlega 0. s. v.
tillkommer.
46:o General-Post¬
styrelsen åligge, att för
hvarje postkontor, der
Då emellan Extra¬
post och Kurir ingen
annan skillnad finnes
än namnet, har man
trott — för att undgå
de möjliga missbruk,
som lättheten att väl¬
tra kostnaden på Post¬
verket kunde medföra
— rättigheten för pu¬
blikt Verk, att afsända
Extrapost, böra in¬
skränkas till General-
Post-Styrelsen, och i
vissa bestämda fall till
vissa postkontor, det
vill säga, iiär någon
vigtig post så sent an¬
kommit, att den van¬
liga postens afgång ic¬
ke kunnat derföre upp¬
skjutas. — Då i Sverige
kurirer med skjuts-
skjldiges hästar, och
icke med Postverkets,
utländsk eller sidopost
med någon hufvudpost
sammanstöter, bestäm¬
ma, huruvida, och i så
fall, huru länge den¬
nas afgång må vid ut¬
ländsk posts uteblif-
vande uppskjutas, el¬
ler huruvida elter huf-
vudposts afgång an¬
kommande utländsk
eller sidopost bör ge¬
nom extrapost fortsläl-
las, eller skall nästa
ordentliga posts af¬
gång afvakta. Dessa
föreskrifter intagas på
kurslistorna.
47:0 Skulle Post¬
mästare, då han en¬
ligt föregående §. äger
att extrapost afsända,
icke äga ordinarie po¬
stiljon att tillgå, äge
han att för tillfället
extra-postiljon antaga,
kunnandes lian, om
garnison på stället fin¬
nes, någon dertill tjen¬
lig af manskapet hos
vederbörande militär-
befälhafvarc begära.
fortskaflfas, liar man
destomindre trott sig
höra föreslå för en-
skilte rätt, att, genom
Extraposts reqvireran-
de, vinna hvad den i
vissa länder tillåtna
rättigheten att reqvi¬
rera Estafette lemnar,
hälst denna rätt hos
oss, der så lätt och för
så lindrig kostnad en
privatkurir kan såsom
resande afsändas, är
mindre nödig. —I af¬
seende på möjligt up¬
pehåll i sidoposts an¬
komst, hör aldrig af¬
gången af hufvudpost
uppehållas.
Sådane af Postmästa¬
re afsändande extra¬
poster kommo egentli¬
gen endast i Göthe¬
borg, Ystad och Hel¬
singborg i fråga, der ut¬
ländska posternes för¬
senade ankomst kun¬
de sådane erfordra,
och der befintlig gar¬
nison gifver lätt till¬
gång lill Extraposti 1-
joner.
32,4
Den si Januarii,
48:o Vederbörande
Landshöfdiuge- Embe¬
ten, Magistrater och
Kronobetjening gånge
General-Poststyrelsen
tillhanda i allt, som
han hafva afseende på
hvad för postgångens
ordnande är föreskrif-
vet.
49:0 Finner Lands-
höfdinge-Embete nå¬
got i afseende på post¬
gången inom dess Län,
vara att anmärka, el¬
ler att dess bättre ord¬
nande eller ortens be¬
hof några förändringar
påkalla, äge detta Em¬
bete, att sådant bos Ge¬
neralpoststyrelsen an¬
mäla.
5o:o General-Post¬
styrelsen äge, att hos
Kongl. Maj:t så väl i
dess afgifvande årliga
berättelse öfver bref-
och skjutsbefordrings-
väsendet i riket, som
när den nödigt pröf-
var,
Om General-Post-
Styrelsens årsberättel¬
ser, se mera annor¬
städes.
Den 21 Januarii»
var, anmäla de förslag
till ändringar eller til¬
lägg i här upptagna
stadganden för bref*
postgången, som deri
ian anse af behofvet
påkallas»
2 Art. Föremal för be¬
fordring med Brefpost
och dervid iakttagande
föreskrifter, samt erläg¬
gande af gift er.
1:0 Till befordring
med Brefpost emotta-
ges, 1:0 Brefj och 2:0
Slutna eller öppna
skrifna eller tryckta
Handlingar , i vigt ic¬
ke öfverstigande f.8
lod Svensk victualie-
vigtj 3:o Förbudsedlar i
2:0 För de Postkur¬
ser, der det kan pröf-
vas nödigt, att antin¬
gen inskränka den un¬
der N:o 2 medgifna til¬
låtelse till afsändning
med Brefpost* eller att
utvidga den till före¬
mål af större tyngd
10 H»
Bcvekclsegrunder.
För det närvarandé
är det (bref-)posten
endast tillåtit* att afa
sända bref j till en vigt
af högst 48 lod, ocli
tidningar» Man har
trott sig, utan att blott¬
ställa hrefposterfie för
att blifva öfverlastäde i
kunna ytterligare ut¬
sträcka denna tillåtel-s
se, genom att bestäm¬
ma den 1:0 för brefi
hvarunder enligt 1
i i:a artikeln af dettd
förslag endast förStås
de, sorn ej väga ofver
16 lod, och hvars be¬
fordring är ett régale,
i5
Den 21 Januarii.
eller af annan beskaf¬
fenhet, varder särskilt
deröfver i nåder för-
ordnadt.
3:o Vid hvarje Post¬
kontor vare för brefs
eller handlingars af-
lemnande, som med
derifrån afgående post
skall afsändas, enviss
tid utsatt, inom hvil¬
ken de ovi Ikor ligen bö¬
ra aflemnas, och bör
denna tid tilländalöpa
minst en timma före
den, som är för den
ifrågavarande postens
afgång bestämd.
4:o Brefven kun¬
na dels aflemnas fria>
dels betalta dels obe¬
talta.
Fribref må endast
af dertill särskilt be¬
rättigade personer och
under särskilt stadgad
kontroll aflemnas.
Inga obetalta bref
stälda till Hans Maj:t
Konungen eller till nå-
2:0 för (alla) slutna
eller öppna skrifna el¬
ler tryckta handlingar
i vigt icke öfversti-
gande 16 lod v. v. Här¬
igenom blir tillfälle
öppet att med posten
afsända, utan att be¬
höfva inlägga dem i
slutna bref, böcker
pr iskur anter j, handels-
circulärer o. s. v. Den
härigenom uppkom¬
mande ökade tyngd
för brefposterne blir
dock af intet inflytan¬
de för dess befordring,
då man betänker, hu¬
ru få af de tyngre af
dessa saker (såsom
böcker) kunna bära
kostnaden af äfven ett
modereradt postporto,
under det att en lät¬
tare spridning af de få,
som kunna bära en
sådan, såsom de hos
oss så sällsynta må¬
nadsskrifter j ej ringa
skall bidraga till ut¬
vidgande af allmänna
insigter. Man anmär¬
ker, att det här be-
Den ai Janu ari i.
227
gon Medlem af Kongl.
Huset, eller till något
Embetsverk, eller till
någon afSta tsrådetsLe-
damöter, eller till nå¬
gon af Konungens Be¬
fallningshafvande, el¬
ler till någon Biskop
eller till någon Rege¬
mentschef eller till
ortens domare, eller
till utländsk ort, der
portotvång är pålagdt,
må emottagas.
5:o Porto beräknas
särskilt för bref, sär¬
skilt för handlingar.
Det rättar sig efter
afståndet, beräknadt
efter det miltal posten
verkligen ti II rygga läg¬
ger och efter vigten,
delar af lod räknade
för fullt.
6:oBrefporto utgöres
för hvarje lod efter föl¬
jande förhållanden:
t. 0. m. 2 mil 2 sk. Bro
— 5 — 3 „ „
— 10 •— 4 » >1
stämda maximum af
vigt för någon med
vanlig brefpost afsänd
handling, är just det¬
samma som nu äger
rum för bref. Skill¬
naden är, att man äf¬
ven får skicka öppna
handlingar (såsom höc¬
ker m. m.)
Då icke tiden tillå¬
ter, att närmare hvar¬
ken till redaction el¬
ler motivering utveck¬
la denna afdelning af
postordningen, vill jag
endast såsom skäl för
tillstyrkandet af rät¬
tigheten att få aflem¬
na obet alta (o flanke¬
rade) bref, anföra den
af erfarenheten be¬
styrkta sats, att äfven
i detta fall menniskans
tro till egen lycka ver¬
kar, att flere finnas
som lösa ett bref af 0-
bekant innehåll, hvars
författare ej skulle sjelf
derföre hafva velat be¬
tala samma porto, än
i5 *
Den 21 Jänuarii;
t. o. m. i5 mil 5 sk. Bro som, af farhåga att det-
— 20 — 6 „ „ ta innehåll ej vöre
— 25 ■— 7 „ ,, värdt lösen, ej skulle
— 3o — 8 „ „ vilja utlösa detsamma,
o. s. v. med en till- För öfrigt hänvisar jag,
ökning af i skilling i afseende på de reg-
för hvarje 5:te mil. lementariska kontrol-
7:0 För slutna hand- ling» till det bifogade
lingar eller öppna Preussiska PostRegu-
skrifna dro erlägges: lative (1 Silbergro-
00 2 „i, n.,c\
hvarest med brefpost re vigt bör kunna til-
handlingar af högre låtas och porto mera
vigt få emottagas, er- nedsättas) tillhöra på¬
lägges för 48 till 64 kettposten.
lod eller 2 © brefporto
för 8 lod, samt seder¬
mera för hvart © bref¬
porto för 1 lod.
8:0 Svenska tidnin¬
gar vare fria från all
annan afgift, än den
hittills vanliga till d,e
Postkontor, som de-
lernes vidare utveck-
för till och med a lod lika
som för tref från
21, o. m. 8 lod.hrefp.för 3 lod
8 — 16 — d:o för 4 —
16 — 24 — d:o för 5 —
24 •— 36 — d:o för 6 —
36 — 48 — d:o för 7 —
selien =nära 3sk.Bro)
Anmärkes, att enligt ira
§ i ira artikeln alla
slutna handlingar t.
o. med 16 lod anses
såsom bref, och att de
egentliga paketterne
(för hvilka både stör-
Den 21 Januarii.
samma emottaga el¬
ler dem till Prenu¬
meranter utlemna,
hvilken afgift för hvar¬
dera postkontoret för
helt år och i lika för¬
hållande för kortare
tid bestämmes, för tid¬
ningar, som minst 4
gånger i veckan ut¬
komma, till iR:drB:co
exemplaret, samt för
dem, som mera sällan
utgifvas, tili hälften.
9:0 För öppna tryck¬
ta handlingar, hvarå
ej annat skrifvit må
finnas, än adressen, er¬
lägges £ af det i j:e
för skrifna handlin¬
gar faststälda porto.
10:0 Vare tillåtet, att
bref särskildt rekom¬
mendera, hvilka ej
må utan mot qvitto ut-
lemnas. Härföre er¬
lägges, såsom rekom-
mendationsafgift, half
porfo vid aflemnandet,
och half porto såsom
lösen vid emottagan-
Den ai Januar
det, utom det enligt
6:e §. uppkommande
porto,
11:0 Vill man försä¬
kra, med rekommen¬
derade bref, afsändan-
de penningar, vexlar,
invisningar eller skul¬
debref, vare det tillå¬
tit, och åtager sig Post¬
verket för sålunda för¬
säkrade summor allt
ansvar, mot en afgift
af | proc, af beloppet.
12:0 För rättigheten
att hafva lösväska, er¬
lägges 2 R:dr i qvar¬
talet till vederbörande
Postkontor, och 1 R:dr
till vederbörandeGäst-
gifvare.
i3:o För afsändan-
de förbudssedel, som
alltid skall vara öp¬
pen, erläggas 4 sk. B:co.
i4:o För lösbref, el¬
ler sådane bref, som
stadna inom det post¬
kontors distrikt, dit de
aflemnas, erlägges till
Den 2 t Januarii.
Postkontoret i sk., om
det är adresseradt till
det ställe, der Post¬
kontoret är beläget,
och ii sk. om det se¬
dermera skall med lös¬
väska befordras, allt
för hvarje lod räknadt.
5:o Alla i io:e, i2:e,
i3:e och 14‘e §§- Post¬
kontoren anvista in¬
komster tillfalla Post¬
mästaren till | och
Postsecreteraren till |.
Finnes ingen sådan an¬
stäld, tillfalla de en¬
samt postmästaren. I
afseende på denna för¬
delning för Stockholms
och Götheborgs Post¬
kontor, finnes särskildt
stadgadt.
Hvarefter Herr Rosenblad till protocol-
let särskilt aflemnade:
1:0 Diverse Postkurs-förslager;
2:0 Förslag till Timlista;
3:o Kongl. Preussiska PostRegulationeu
af 1824.
Begärdes på hordet.
Den 21 Janu ari i.
Föredrogs 3 nyo och bifölls Bevillnings¬
utskottets den 5 dennes under N:o 5 af-
gifne, och den i5 derpåföljde på bordet
lagde, Memorial om återlemnande afen in-
om BondeStåndet vackt Motion, angående
förbud mot införsel af utländske yppighets-,
varor m, m,
Föredrogos ånyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den a, 3 och 7 dennes afgifne, samt den
i5 derpåföljde på bordet lagde Betänkanden:
N:o 7, I anledning af väckt fråga om
rättighet för Nämndemän till Skjuls och
Tractamente för alla förrättningar i tjensten.
N:o i3. I anledning af väckt Motion om
olägenheterne för Linköpings Stad deraf,
att Lifgrenadier-Regementernes MusikGorp-
ser bo i Staden och ej på Rotarne.
N:o 19. I anledning af väckt Motion om
ypphäfvande eller nedsättning af vitet för
försummad anskaffning af karl till Recry-
teringar,
Föredrogs ånyo Riddarhus-Utskottets
den 10 dennes aflåtne, och den i5 der-,
påföljde på bordet lagde, Memorial i an¬
ledning af väckt fråga om offentlighet vid
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
Den 21 Januarll.
a33
Friherre Palmstjerna_, Carl Otto^ he¬
gärde, att detta Memorial måtte ytterligare
få hvila på hordet.
Flere liördes häruti instämma.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalfcen förkla¬
rade', att, sorn flere Ledamöter hegart, att
RiddärhusUtskottets herörde Memorial måt¬
te ytterligare hvila på bordet, detsamma ock
komrne att, enligt 4p §• Riksdagsordningen,
derstädes förblifva hvilande.
Föredrogos å nyo och biföllos följan¬
de ExpeditionsUtskottets den 9 dennes af-
gifne, och den i5 derpåföljde på hordet
lagde, Utlåtanden:
N:o 12. I anledning af väckt Motion,
att RiksStåndens ProtocollsUtdrag icke måt¬
te till deras fullständiga innehåll i Proto-
collen tryckas.
N:o i3. I anledning af väckt Motion
om upprättande och tryckning af förteck¬
ning öfver Kongl. Propositioner, Motioner
pch Remisspr*
Herr Nordenfalk„ Johanj hade inlem-
nät följande, sorn uppläsles;
334
Den 2i Januarii.
Då, uti Ridderskapets och Adelns Ple¬
num den 22 nasti. December f. m., flere
anmärkningar, särdeles af Herr Friherre
Anckarswärd gjordes emot Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof, begärde jag ordet, för att de¬
samma besvara; men innan ordningen hann
till mig, var jag dels förekommen af an¬
dre talare, dels var ock tiden så långt fram¬
liden, att jag ansåg mig icke böra vid sam¬
ma tillfälle längre uppehålla Ridderskapet
och Adeln; hvarföre jag endast förbehöll
mig rättigheten, att efter tagen närmare kän¬
nedom om discussionen i ämnet och om
hvad af de gjorde anmärkningarne ännu
kunde återstå obesvaradt, meddela de upp¬
lysningar, hvarmed jag borde gå tillhanda;
Och det är en sådan mig förbehållen rätt
jag nu går att begagna.
Herr Friherre Anckarswärd har först
fästat uppmärksamheten vid det belopp
iji85j8jy R:drj hvilket angifves såsom det
ökade behofvet_, och icke kunnat förstå t
hvarföre detsamma ej genast blifvit utför dt
till verkliga summan.
Vid en fortsatt läsning af den Kongl.
Propositionen inhämtas, att Kongl. Maj:t
för Försvarsverket till Lands och Sjöss lå¬
tit serskildt utföra de årliga löpande utgif-
terne, hvilka af de årliga Stalslnkomsterne
skulle fyllas, och serskildt närmare emot
Den 21 Januarii.
235
slulcl af den Kongl. Propositionen sådane
utomordentlige, icke löpande utan framde¬
les upphörande, kostnader till försvarsan-
stalternes iståndsättande, för hvilkas bestri¬
dande Kongl. Maj:t alternativt föreslagit be¬
viljande af räntebärande StatsObligalioner.
Af en sådan uppställning finner man lätt,
hvarföre Summan af de sednare utgifterne
icke bordt med de förre, eller på det af
Friherre Anckarswärd anmärkte ställe, sam¬
manföras, likasom alt, derest Rikets Stän¬
der ej antogo sistnämnde alternativ för
medlens anvisning, det blir en nödvändig
följd, att de årliga anslagen i förhållande
dertill ökas.
Friherre Anckarswärd har velat så¬
som orsak till de nu erkändt nödige löne-
förbättringarne antaga den är iSi3 gjorde
organisation med Armeen, i följd hvar¬
af Öfverstelndelningarne lemnades Gene-
ralitetet.
Vid granskning af alla de SpecialTa-
beller, som i detta ämne äro öfverlemna-
de till StatsUtskottet, och hvaraf tillfälle
är att jemnföra inkomsterne för hvarje grad
för det närvarande och den tid, då Indel¬
ningsverket stiftades, skall hvar och en fin¬
na huru orättvist det vore, att tillskrifva
det ökade beliofvet en sådan orsak ensamt,
eller ens hufvudsakligen. Att så icke för¬
håller sig, bevises bäst deraf, attbehofvefc
236
Den 21 Januari!.
icke är minst vid de få Regementen, der
Öfverstelndelningarne varit bibehållne till
sin primitiva bestämmelse.
Frågan om Regementernes fördelning
på 3;ne Ratailloner har förut varit föremål
för sakkunniges afhandling, och behöfver ej
vidare omförmälas.
Herr Friherren har bestridt det begär¬
da Creditivet af 100,000 R:dr till en Cas-
sa, genom hvars stiftelse man ville åstad¬
komma en reglering af de inom Arméen
existerande accorder.
Att en sådan reglering vore för Amm¬
en af oändlig vigt och af en högst välgö¬
rande inflytelse så i allmänna som enskild-
ta hänseenden, lärer ingen bestrida. Om
nu ett sådant nyttigt ändamål kan vinnas
utan ökadt anslag, utan olägenhet för Stats¬
verket, och endast genom beviljande af ett,
utan mehn för de påräknade Statsutgifter-
ne, utgående förskott, om hvars återbetal¬
ning tvifvel ej kan uppstå, enär möjlighe¬
ten dertill ligger till grund för sjelfva för¬
slaget; så kan jag icke förmoda, att Stats-
Utskottet skulle afstyrka, eller Rikets Stän¬
der afslå, ett sådant lånebidrag,
I anledning af Friherre Anckarswärds,
vid anmärkningarne emot Staten för Lif¬
gardet till Häst yttrade ovisshet, huruvi¬
Den 21 Januarii.
da Regementets mathållning och hästarnes
skoning liro ställde pä Passevolance, får
jag upplysa, att sådant ej är händelsen.
All passevolance grundar sig på fria aftal,
dervid Passevolanteurerne naturligtvis ej
lemna ur sigte möjligheten till utkomst;
och lärer det således vara högst problema¬
tiskt, huruvida någon besparing i den nu
ifrågasatte summan derigenom kunde till-
vägabringas.
Hvad mathållningen beträffar, är den
såväl vid detta, som de öfrige GardesRe-
gementerne, numera inrättad på ett sätt,
som visat ett högst tillfredsställande resul¬
tat i afseende på besparing för manskapet
och ordning i deras lefnadssätt. Dem lem¬
näs för ett afdrag af mellan 3 och 4 sk.
å deras gage en middag, som, i afseende
på qvaliteten och qvantiteten af födan och
snyggheten i dess serverande, ej lemnar nå¬
got öfrigt att önska.
De medel, hvarmed Statsverket bidra¬
ger för uppköp och underhåll af kok- och
bordskärl, äro således väl använde, hvarom
manskapets friska utseende samt mer och
mer aftagande böjelse för fylleri vitsordar.
Då Herr Friherren vidare förklarar
sig emot Konungens Eget värfvade Rege¬
mentes öfvergående till Artillerie ej hafva
annat att invända> än att landets tillgån¬
r*38
Den 21 Jan aari i.
gar ej medgåfvo nya anslag dertill; så må¬
ste uti detta yttrande ligga ett misstag. Ge¬
nom den anmärkte indragningen är ju, ef¬
ter hvad Kongl. Maj:ts Proposition be¬
stämdt utmärker, åsyftadt att vinna en be¬
sparing att använda såsom tillgång till Ar¬
tillerivapnets nödvändiga förstärkning.
Vidare är serskildt till mig ställd en
fråga angående rätta förståndet af hvad
i den Kongl. Propositionen förekommer om
anbudet att prcestera hästar till Artille¬
riets årliga exercice.
Kongl. Brefven af d. 19 Martii och d.
i4 Maj 1828 till StatsContoiret, af hvilka
det sednare är i den Kongl. Propositionen
endast åberopadt, ej till innehållet närmare
omförmäldt, lemna den rätta meningen
utom ali tvifvel. Det är nemligen erbju¬
det Rusthållarne vid en del af de afsutne
CavalleriRegementerne, att åtaga sig hä¬
stars praesterande för Artilleriets behof un¬
der exercicetid emot befrielse från häst-
vacance-afgiften, eller erhållande af ett der¬
emot svarande belopp, utom åtskillige an¬
dre vilkor; och skulle jemväl anbudet få
sträcka sig till andre personer, hvilka i så¬
dant fall skulle godtgöras med penningar,
svarande emot hästvacance-afgiften eller
värdet af 'ji Tunnor Spanmål.
De sednare årens erfarenhet vitsordar,
att priset å Fouragerings-arliklarne ej är,
Den Januarii.
såsom Friherre Anckarswärd anmärkt, för
högt beräknadt.
Hvad vidare blifvit af Friherre Anc¬
karswärd anmärkt, är af andre talare be-
svaradt, och för öfrigt skulle det medföra
en tröttande vidlyftighet att här utreda al¬
la de förhållanden, som föranledt till de för
Tredje HufvudTiteln upptagne summor,
hvarföre jag ej annat kan, än hänvisa till
alla de Speciela Stater och uträkningar, som.
äro till StatsUtskottet aflemnade, och hvil¬
ka skola utvisa de grunder, som i hvarje
serskildt fall äro för beräkningen följde.
Jag anhåller, att detta anförande må
få åtfölja den redan beviljade remissen i
ämnet till StatsUtskottet.
Remitterades till StatsUtskottet.
Herr Nordenfalk., Johan_, hade inlem-
nat ett så lydande Memorial:
Herr Silfverstolpe, David Ludvig, har,
under åberopande af de förluster, som drab¬
bat en del innehafvare af MilitiseBoställen
genom nu gällande sätt för deras utarrende¬
rande, föreslagit, att, derest en arrendator,
som på 3o års arrende emottager ett bo¬
ställe, kommer på obestånd och arrendet
af honom eller cautionisten icke kan full¬
göras, Staten måtte garantera Boställshaf-
varen för arrendet.
2ifO
Den 21 Januarii,
Af sjukdom hindrad att vara närvaran¬
de den 2g sisth Dec. f. m,, då remissen
beviljades, har jag likväl ansett mig icke
höra underlåta att nu meddela de upplys¬
ningar, sorn torde vara nödvändige vid den
gjorde Motionens pröfning, och af hvilka
upplysningar jemväl skall visa sig, att det¬
ta visserligen vigtiga ämne icke eller und¬
gått Regeringens uppmärksamhet, fastän nå¬
gon framställning derom till Rikets Stän¬
der icke ännu blifvit gjord, och icke eller
lärer vid denna Riksdag komma att göras,
De serskilde Comiterade, åt hvilka
Kongl. Maj:t uppdragit att öfverse och gran¬
ska gällande författningar angående Militias-
Boställens utarrenderande, och att deruti
föreslå förbättringar, hvarigenom de öfver-
Jdagade olägenheterne för framtiden kunde
förekommas, hafva, dels i anledning af det¬
ta uppdrag, dels i följd af serskildte Re¬
misser, infordrat och erhållit uppgifter från
samtelige indelte Regementerne å de för¬
luster, som tillskyndats Boställshafvare ge¬
nom Boställens utarrenderande på 3o år.
Med det underdåniga Betänkande, sorn
Comitterade afgifvit i sjelfva saken, hafva
äfven följt de inkomne uppgifterne å för-
lusterne och ersättnings-anspråken, hvilkas
sammantagne belopp uppgår, för tillsam¬
mans 45 Boställshafvare, till omkring 29,250
R;dr
Den 21 Januari!.
R:dr utom räntor* En summa, sorn jag för
det närvarande endast approximativt kan
nämna, emedan de uppgifne förlusterne dels
icke alltid varit så uppstälde, att de kunnat
till bestämda penningsummor sammanföras,
dels också till någon del så beskaffade, att
de, enligt min, på handlingarnes gransk¬
ning grundade, öfvertygelse, äro underka¬
stade nedsättning, då de närmare skärskådas.
Frågan om förbättring af Författnin-
garne af Militias-Boställens utarrenderande
bar ett nära oskiljagtigt sammanhang med
vissa delar af den till Rikets Ständer gjor¬
de framställning om förändring i aflönings-
sättetför indelta Armeens Befäl, och derfö¬
re kommer den förra icke att företagas till
slutlig pröfning, förrän den sednare är af¬
gjord. -— Ett lika förhållande inträffar äf¬
ven med ersättningsfrågan, i så måtto, sorn,
derest det föreslagne aflöningssättet bifalles,
de förhållanden upphöra, hvilka hitintills
gifvit anledning till de förluster, som öf-
verklagas, till de ersättningsanspråk > som
göras.
Dessförinnan, eller så länge annu årli¬
gen enahanda slags förluster fortfara att
uppkomma jemte det fortfarande förarren-
deringssättet, kunde ersättningsfrågan en¬
dast ofullständigt utredas, och det hade va¬
ldt utan ändamål eller åtminstone ofullkom-
*o B. 16
Den 21 Januarii.
ligt ledande till ändamålet, att företaga nå¬
got afgörande i detta hänseende, innan man
på en gång bestämt hände allt hvad som
borde ersättas.
Då nu emellertid sjelfva principen el¬
ler frågan om Statens skyldighet, alt, vid
ofvanuppgifne förhållande, vidkännas godt-
görelse ät de lidande, blifvit genom den
ifrågavarande Motionen Rikets Ständers pröf¬
ning underkastad, kan jag ej annat, än på
det högsta understödja Motionairens mening.
Boställshafvarne blefvo redan, genom en år
i8o5 vidtagen författning, utan deras hö¬
rande, skiljde ifrån all disposition med si¬
ne Boställen, hvilka sedermera upplåtits åt
Arrendatorer genom föranstaltande af Krigs-
och KammarCollegierne. Om det är utom
tvifvel, att Boställshafvaren, utan allt eget
förvållande, råkat i förluster genom desse,
honom oåtsporde, vidtagne åtgärder, — och
säkert är att mången Indelningshafvare, som
på detta sätt gått förlustig om större delen
af en till nödig bärgning påräknad inkomst,
derigenom sjelf råkat i oförtjent obestånd,
— om det, säger jag, är utom tvifvel, att
sådane förluster ägt rum, så måste det ock
vara den lidandes rättmätiga anspråk, att
för sålunda tillkomne förluster hållas ska¬
deslös; och orättvist vore det, lindrigast
sagdt, om en sådan ersättning af Staten väg¬
rades. Jfag tillstyrker alltså, för min del,
att motionen mätte på det sätt bifallas, att
Den 3i Januari i.
Rikets Ständer ville antingen till Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemna, att låta,
på sätt som Kongl. Maj:t finner för ända¬
målet lämpligast, undersöka de väckte er-
sättnings-anspråkens riktighet, eller sjelfve
bestämma sättet för en sådan undersökning,
samt att, i båda fallen, sedan det rätta be¬
loppet sålunda är vordet ulredt, det måtte
vara Kongl. Maj:t medgifvet, att detsamma
å Öfverskotterne af StatsVerkets inkomster
lill betalning anvisa.
Jag anhåller, att delta anförande måt¬
te få remitteras till behandling af veder¬
börligt Utskott i sammanhang med ofvan-
nämnde Motion.
Remitterades till StalsUtskottet.
Friherre Cederström , Jacobj hade in-
lemnat följande, som upplästes:
Enligt Hr Grefvens och LandtMarskal-
kens med Heres önskan, och på grund af
Grefve af Ugglas’s yttrande, att, ehuru Hr
Frihere Anckarswärds anförande blef re-
mitteradt, jag vid ProtocollsUtdragets juste¬
ring i nästa plenum vore i tillfälle, alt i
ämnet yttra mig, och jemväl få mitt yt¬
trande till Utskottet remittreradt, biföll
jag, att Friherre Anckarswärds anförande,
som af mig blifvit begärdt på bordet, fick
16*
»44
Ben 3i Januari!.
till remiss upptagas. Jag går nu att yt¬
tra mig deröfver, under anhållan att mitt
anförande må fä åtfölja Friherre Anckar¬
svärd* Memorial till StatsUtskottet.
Den första af Friherren den ra den¬
nes yttrade önskan, som den i5 upptogs,
befanns olaglig, hvarföre Hr LandtMarskal-
ken vägrade, att på den göra proposition;
i anledning af detta förhållande yttrade
Hr Friherren den förändrade önskan, som
samma dag, på sätt ofvan berördt är, blef
till StatsUtskottet remitterad; denna sed¬
nare önskan, skiljer sig från den första deri,
att Ridderskapet och Adeln, enligt den
första, skulle instämma uti, att förelägga
StatsUtskottet, hvad, enligt den sednare,
Friherren önskar att Utskottet måtte, med
stöd af 44 §• Riksdagsordningen, inom
möjligaste korta tid, göra. I öfrigt äro
dessa önskningar ordagrant lika.
44 §• Riksdags-Ordningen gifver vis¬
serligen Rikets Ständer rättighet, när sä.
nödigt pröfvaSj att förelägga Utskotten tid
till deras Betänkandens afgifvande, men då
dertill fordras pluralitet inom RiksStånden,
ser jag icke, på hvad grund en enskild
Riksdagsmans önskan, i dylikt fall, kan
blifva till Utskottet remitterad, och ehuru
Rikets Ständer kunna infordra Betänkanden
ifrån Utskotten inom bestämd tid, lemnar
dock Grundlagen ingenstädes rättighet åt
Den at Janus lii.
Rikets Ständer, än mindre för någon en¬
skild Riksdagsman, att föreskrifva Utskot¬
ten beskaffenheten af deras Betänkanden;
detta är likväl hvad Friherre Anckarswärd
med sin önskan åsyftat, då det heter, att
StatsUtskottet rörande Slatsregleringep bor¬
de afgifva ett Betänkande, som i första rum¬
met upptoge, hvad Staten, med ledning
af de vid sista Riksdagen faststälda Stater,
kan tarfva, till en fortsatt och oafbruten
gång, med undantag af alla vid sista Riks¬
dag beviljade anvisningar å öfverskotten,
och med iakttagande af endast den tillök¬
ning, som under 8:de HufvudTiteln be-
gäres i och för fångars skjuts och under¬
håll, på det Rikets Ständer måtte få be¬
stämma den bevillningssumma, de, i följd
deraf, i första rummet böra besluta.
5p och 62 §§. RegeringsFormen samt
00 §. Riksdagsordningen bestämma tydli¬
gen, hvad så väl Rikets Ständer, som de¬
ras Statsutskott, hafva att iakttaga, i och
för Statens Reglering; all annan ordning
dervid är lagstridig.
Önskningar äro för menniskan lika frie,
som tankar, men yttrade af en Riksdags¬
man, för att verka på ärendernes behand¬
ling, måste de vara i öfverensstämmelse
med Grundlagarna, eller förkastas.
44 §• Riksdagsordningen bestämmer ty-
deligen, hvad med allmänna frågor förstås,
346
Den 21 Januari i.
nemligen de, som kunna eller böra komma
under samteliga RiksStåndens öfverläggning
eller pröfning; af sådan beskaffenhet är
icke Friherre Anckarswärds yttrade önskan,
som blifvit remitterad till Stats-Utskottet;
den är i rak strid med 5p och 62 §§. Re-
geringsFormen, samt 3o §. Riksdagsord¬
ningen. Jag trodde mig vid dess yttrande
finna den sådan; nu, sedan jag haft tillfälle
närmare granska den, får jag, med den
rätt 5o §. Riksdagsordningen mig tilläg¬
ger, till Protocollet förklara, det jag anser
remissen af denna Friherre Anckarswärds ön¬
skan lagstridig, hvilket än närmare kom¬
mer att utvecklas, genom granskningen af
Friherrens motiver för sin första önskan,
hvilka fått åtfölja den sednare, vid Remis¬
sen till StatsUtskottet.
Friherren uppgifver sig hafva hemtat
anledning till sitt förslag från en i Bonde-
Ståndet väckt Motion, hvilken sedermera
jämväl blifvit med Ridderskapet och Adeln
communicerad; och förklarar sig finna för¬
delningen af StatsRegleringens föremål deri
vara både ändamålsenlig och riktig, samt
upptager den lika, nemligen:
1:0 Hvad som fordras för underhållet
af Statsinrättningens jemna oafbrutna gång.
Denna punkt är i fullkomlig öfverens¬
stämmelse med 5p och 62 §§. Regerings-
Formen, samt 3o §. Riksdagsordningen,
Den 21 Januarii.
247
men innefattar jemväl allt hvad Friherren
genom följande punkter söker att derifrån
förrycka.
2:0 Hvad sorn af Styrelsen nu begä-
res såsom tillökning uti de vid sista Riks¬
dag beviljade anslag.
Så framt de begärda anslagen icke äro
till föremål främmande för Sambällsinrätt-
ningen, hvilket Friherren förgäfves lärer
söka bevisa, höra de naturligtvis till för¬
sta rubriken, eller hvad som fordras för
Statsinrättningens jemna oafbrutna gång.
3:o Alla sådana tillfälliga anslag, hvil¬
ka till bestämda föremål vid sista Riksdag
beviljades, och hvilkas fortsättande nu be-
gäres.
Jemväl dessa äro påtagligen af sam¬
ma natur; eller höra icke desse till före¬
mål för Samhällslnrättningen? Kan Sarn-
hällslnrättningens jemna oafbrutna gång be¬
redas genom afbrott i nödvändiga anslag?
Det må vara Friherre Anckarswärd förbe¬
hållit alt påstå det. Afbruten och oafbru¬
ten gång skulle då kunna betyda ett och
detsamma.
4:o Hvad som nu af Styrelsen begä-
res såsom utomordenteliga bidrag, och till
hvars fyllande låneutvägen är föreslagen.
Enär behofven blifvit erkände, ålig¬
ger det Ständerne, enligt ofvan åberopade
Dea 21 Januärii.
i Grundlagarne, att fylla dem; hvarTid,
om lån icke äro af nöden, låneutvägen icke
eller behöfver vidtagas,
5:o Styrelsens såväl som enskiltes for¬
drade Statsbidrag, till mer eller mindre
allmänna föremål.
Vid pröfningen af dessa förslager, måste
naturligen de, hvilka befinnas medföra all¬
män nytta, ingå i Statsreglerjngen; de öf¬
rige, om sådane finnas, afslås.
6:0 Hvad RiksgäldsContoiret fordrar,
för fullgörandet af sådane skuldliqvider, och
räntebetalningar, som Rikets Ständer re¬
dan erkänt, och på RiksgäldsContoiret an¬
visat.
Det vöre verkeligen ett sällsamt på¬
fund, för bibehållande af förtroende till,
Ständers beslut, om de härtill nödiga an¬
slagen blefvo skiljde från Statsregleringen,
och lemnades oafgjorde, då Rikets Ständer
åtskiljas; det skulle i sådant fall komma
att utgöra ett helt nytt slag af Credit-sy-
steine.
Herr Friherren yttrar: ”Jag har tagit
”mig den friheten visa Konungens rättig¬
het, att efter den Mars låta afblåsa Riks¬
dagen, när honom godt synes. Jag har
”ådagalagt, att den gamla bevillningens fort¬
farande derutaf blefve en följd; månne
*'jcke härifrån uppkommer en positiv pligt*
Den Ja nu a r i i.
"att i första rummet stadga ett Bevillnings-
”belopp, hvarigenom Rikets Ständer åt-
"minstone försättas uti mera säkerhet, i an¬
seende till den tid, som oundgängeligen
"fordras, för de stora Samhällsangelägen¬
heternas afgörande, på ett sätt, som ej
"lemnar någon anledning till det olyckliga
”omdöme, att det möjligtvis varit för-
hastadt.”
Jag har redan uppgifvit de §§. i Grund-
lagarne, som bestämma formen och ord¬
ningen för Statsregleringens fastställande,
och att detta alldeles icke kan förenas med
Friherre Anckarswärds förslag. Men följom
yidare Hr Friherren; han yttrar:
"Jag tror det icke vara rigtigt, jag
"tror det icke vara rätt, att Folkets Re¬
presentanter, i anseende till tiden för be¬
handlingen af Folkets angelägenheter, stäl-
”la sig uti ett absolut beroende af Styrel-
”sens en gång möjligen inträffande Grund*
higsenliga godtycke, uti denna del,”
Så länge Folkets Representanter icke
låta förleda sig, att åsidosätta de Lagar
och Former, de för sig sjelfva bestämt,
kunna de, med fullt förtroende till Styrel¬
sens medverkan, rådslå och besluta öfver
Statens angelägenheter; först då (hvilket
jag hoppas aldrig måtte inträffa) Rikets
Ständer voro nog okloka, att göra sig der¬
till skyldige, kan Hr Friherrens yttrade
a5o
Den 21 Januari i.
farhåga besannas, och måste det lör Sam-
hällsinrättningens bestånd.
Hr Friherren fortfar: ”Medgifven, mi-
”na Herrar! att penningebidragen uti den
”Constitutionella Samhällsinrättningen en¬
samt utgöra Folkets egenteliga andel uti
”magtbestyret, och besinnen, att J icke
”börén, utan moget bepröfvande, eller af
”blott fördom mot en Motionair, förkasta
”en Motion, hvars hufvudföremål är att bi¬
behålla Folkets Representanter uti den
”oberoende ställning, som alltid blifver ett
”oeftergifligt vilkor för de större Samhälls¬
angelägenheternas ändamålsenliga behand¬
ling, uti Lagstiftningsväg.”
Den fienteliga syftning, Friherren här.
sökef uppställa såsom grund för den Con¬
stitutionella Samhällsinrättningen, och som
längre fram återupprepas såsom medel till
förtroende, är ett, med sådana Samhälls-
Inrättningars bestånd , alldeles oförenligt
element; dessa Samhällsinrättningar fordra
enighet och förtroende, dermed kunna de
fortgå till allt större kraft och fullkomlig¬
het, genom motsatsen uppkomma brytnin¬
gar, hvilka förr eller sednare medföra Sam-
liällsinrättningens upplösning. Det tillhör
derföre hvarje rättskaffens Medborgare, alt
motverka hvarje försök, att bereda oenig¬
het. Friherren upprepar sednare delen af
iog §. ReggringsFormen, och yttrar:
Den 2,j Januarii.
”Lagstiftaren bar bär anvisat en ovil¬
korlig nödvändighet för Rikets Ständer,
”att framför allt, inom den föreskrifna tiden,
”bestämma ett Bevillningsbelopp. Lagstif-
”taren har förutsedt möjligheten af sådana
”omständigheter, att Rikets Ständer, oak¬
tadt en sig bestämdt åtagen Bevillning,
”icke om dess fördelning blifvit ense. Lag-
”sliftaren har således undanröjt alla de
"hinder för bestämmandet af en Bevillning,
”hvilka äfven ifrån ett Bevillningsutskott
”möjligen kunnat uppkomma, i ansende till
”fördelningen af Bevillningssumman, inom
”den i Grundlagen föreskrifna tid.”
Detta Friherrens yttrande utmärker en
oväntad okunnighet om innehållet af 70
och 71 §§• RegeringsFormen samt 3i §.
af Riksdagsordningen. Af dessa §§. kan
Herr Friherren erfara, att det åligger Be-
villningsUtskottet opåmint vid hvarje Riks¬
dag uppgifva de allmänna Grunderna för
den blifvande Bevillningens fördelning, och
alt derefter, sedan Bevillningssummans be¬
lopp blifvit faststäldt, med tillämpning af
dessa grunder, författa förslag till Bevill¬
ningens utgörande. Bevillningssumman skall
således enligt Grundlagarna icke i förväg
bestämmas. Och af 71 §. i RegeringsFor¬
men finnas Herr Friherren reflectioner öf¬
ver 109 §• vara alldeles origtige; det är
således icke underligt, att de slutföljder
Friherren häraf, genom sin origliga upp¬
Den ii Januari i.
ställning, dragit, jemväl äro i strid mot
Grundlagen, och att Ridderskapet och Ådelm
derföre icke kunnat biträda den gjorda
framställningen,
Herr Friherren yttrar vidare: ”Jag har
”sökt utveckla motiverna till denna åsigt,
”i anseende till ett i min tanka förevaran¬
de behof af säkerhet för Rikets Ständer,
”att ostörde få tillgodonjuta den tid, som
”oundgängligen erfordras, för sakernas brin¬
nande till något slut, och jag önskar att
”Rikets Ständer, genom den utväg jag fö-
”reslagit, sätta sig i besittning af denna
”säkerhet, som på ingen annan väg kan er¬
bås, ty Ministeren skulle icke kunna bi¬
bringa någon lugnande försäkran i anseen¬
de härtill; dess tystnad vitsordar denna
"förutsättning, och den blotta möjligheten,
"att Konungen kan omkring den izf Mars
"eller vid hvilken tidpunkt som hälst för¬
andra Ministéren, rättfärdigar, mera än nå-
"got annat, Ministrarnas tystnad i denna
"fråga; men icke nog härmed, mine Her¬
dar! det förslag jag afgifvit innebär äf-
”ven den enda utvägen Folkets Represen-
”tanter äga, att med något slags eftertryck
”fordra de concessioner, som Folkets bästa
”kräfver, och Konungamagten kommer säl-
"lan i tillfälle, att erfara Folkets behof, på
"annat sätt, än genom dess Represen tan-
”ters vilkorliga beviljande af de äskade Stats-»
”bidragen,"
Den 21 Januari i.
a53
”Jag vill göra mig begriplig genom
”det exemplet att vi behöfva återställandet
”af en oss, under fagra löften, afloekad tryck¬
frihet, och jag påstår, att det är en Ri-
”kets Ständers pligt, att genom Bevillnings-
”beloppets bestämmande, till den lägsta
”punkt, som kan förenas med Statens jemna
”oafbrutna gång, sätta sig uti en ställning,
”att kunna bevilja Skattebidrag, såsom vil-
”kor för Styrelsens begifvande, i anseende
”till sådana Nationens fordringar, som afse
”lika mycket den Styrandes, som de Styr-
”des, sanna och verkliga fördelar!”
Jag har nödgats upptaga denna långa
period af Friherrre Anckarswärds yttrande,
för att icke ur sitt sammanhang rycka taf¬
lan öfver afsigten med dess yttrade ön¬
skan. Af de anmärkningar jag redan i det
föregående har gjort, är jemväl detta till
det mästa vederlagdt. Jag har dock velat
fästa uppmärksamheten på Herr Friher¬
rens caracteristika medel, att sätta Konun-
gamagten i tillfälle erfara Folkets behof,
samt att kunna bevilja Skattebidrag, såsom
vilkor för Styrelsens begifvanden, i anse¬
ende till sådane Nationens fordringar, som
afse lika mycket, den Styrandes, som de
Styrdes, sanna och verkliga fördelar, t. ex.
sådane, som Fri herr ens, jör Försvarsverket.
Herr Friherren fortfar: ”Det gifves
”icke något annat sätt att bibringa Konun-
254
Den 21 Januarii.
”gamagten ett sant begrepp om Folkets
”förtroende lill verkställande Magtens för¬
måga, att leda de allmänna angelägenhe¬
terna till det för Folk och Konunga-
”magt gemensamma föremål af ett jemt
”stigande inbördes förtroende, såsom följd
”af ett åskådligt begär hos Styrelsen, att
”utan återhåll befrämja tillfredsställandet
”af Folkets billiga fordringar, och oemot-
”sägeliga behof.”
Det vore i sanning högst illa stäldt
med de Constitutionella Styrelseformerna,
om man skulle söka alt vidmakthålla för¬
troende emellan Styrelse och Folk, genom
de af Herr Friherren föreslagne, allt för¬
troende störande, åtgärder. Funnes en
faction, hvars hemliga syftemål vore sam¬
hällsordningens upplösning, kunde den al¬
drig ändamålsenligare handla, än att sö¬
ka tillvägabringa det Statsskick, Herr Fri¬
herren anser för det Constitutionella mål,
dit vi böra sträfva; men Svenska Folket
behöfver lyckligtvis icke frukta för sådant.
Förtroendet emellan Regenten och Svenska
Folket rubbas icke genom en eller några
enskiltes skefva framställningar öfver vil-
koren för Samhällsskickets och den con¬
stitutionella Samhällsinrättningens bestånd.
Begärdes på bordet.
Den ai Januari i.
a55
Herr Jennings, Georg, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Om flyttningsterminen på Landet ut-
siittes till Midsommarstiden, uppkommer der¬
utaf för busbönderne ett ökadt beroende
af tjenstefolket; ty kort efter denna tid af
året börjar landtmannens angelägnaste och
svåraste göromål, då största delen af hus¬
bönder nödvändigt böra vara försedde med
dräng och piga. Men det är också just vid
denna tiden, som ett tjenstefritt arbetshjon
får snart sagt bästa tillgången på förtjenst
ända till Michaeli. Efter all sannolikhet lä¬
rer ett sådant förhållande hafva som oftast
den verkan, att tjenstehjonen, frestade af
den utsigt att rå sig sjelfva i tre månader,
och tillika uppbära en stor dagspenning,
lära vara mindre beredvilliga att på nytt
låta städsla sig; i den tankan, alt det vär¬
sta, som kanhända dem, om de blifva utan
tjenst, är, att de få, från midsommarn än¬
da till hösten, hafva sin frihet och sin go¬
da utkomst. Kommer tid kommer råd blir
då de flestas slutsats, och de följa menni-
skans naturliga håg för ombyte och för
begagnandet af närmaste fördelar, utan af¬
seende på framtiden, och till en ökad för¬
lägenhet för husbönderna. Samma förhål¬
lande kan icke äga rum, om flyttningster¬
minen är om hösten. Det drygaste arbe¬
te är då förbi. Tillgången på förtjenst har
aftagit. Mantalsskrifningen instundar. Ett
arbetshjon är på intet sätt frestadt vid den¬
Den at JanuariL
ne tid af året att stadna utan tjenst. Dess¬
utom händer det ibland på landet, i syn¬
nerhet hos bönder och torpare, att en hus¬
bonde, litande för mycket på gifna löften
eller af någon annan oförutsedd omstän¬
dighet, förblifver utan dräng eller piga.
Sker detta om hösten, så får han rådrum
att höra sig efter ett annat tjenstehjon, och
kan emedlertid hjelpa sig, vid de mindre
kräfvande höstgöromål, med ett svagare bi¬
träde. Midsommarn deremot blir lian all¬
deles rådlös, om sådant händer, när starka
lijelptng äro honom oumbärliga. Slutligen
bör äfven anmärkas, att allt, hvad som gyn¬
nar sinnets vankelmodighet hos tjenstefol-
ket, motverkar Patriotiska Sällskapernas väl¬
görande afsigt, alt uppmuntra tjenstehjonet
till långvarig tjenst lios en och samma
husbonde.
Af dessa anförda skäl tyckes, alt höst¬
terminen borde äga företräde, och jag för¬
enar mig derföre med Herr von Heynne,
som föreslagit, att utsätta flyttningstiden
på landet till den ii October, då potatoes-
upptagningen är slutad, och de afgående
tjenstehjonen ej ännu fått tillfälle, att i nå¬
gon betydlig mån vårdslösa vinterfodret.
Remitterades till Allmänna Besvärs- oell
Ekonomiutskottet.
Hans
Den 21 Januari].
tians Excellence Herr Grefven ock
Landt Mar skalken tillkännagaf, att enligt er¬
hållen underrättelse, befunno sig H. K. H.
Kronprinsessan samt den nyfödde Arfprin-
sen så väl, som man efter omständigheter-
ne kunde önska*
Justerades PleniProtocolIen för den 2ö
sistl. November, den 32 i samma månad
för- och eftermiddagen, samt den 24 och
25 i berörde månad.
Upplästes och lades på bordet följan¬
de ifrån nedännämnde Utskott inkomne Me¬
morial och Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 3 dennes:
N:o i3. I anledning af väckt Motion,
angående ett JordbruksContoirs inrättande.
N:o 14. I anledning af Kongl. Mäj:ls
Nådiga Remiss, angående af Marstrands Stad
sökt ersättning för utgjord inqvartering.
N:o i5. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss af handlingarne, angående
af Capellmästaren Häffner sökt ersättning
för innehafd lön.
10 H. 17
258
Ben 21 Januani.
N:o 16. I anledning af aflidne Kamé-
reraren vid GeneralSjöTullsContoiret An¬
ders Peter Ewers Systerdöttrars, Enkan Ma¬
ria Palmbergs, född Lundström, och Annette
Lundströms, gift med Lieutenanten N. A.
von Scheele, genom Nådig Remiss af den
i3 sistledne November, till Utskottet öf-
verlemnade underdåniga ansökning, att af
gunst och nåd varda befriade från den af
Kongl. KammarRätten sterbhuset ådömde
återstående ersättning af bevillning, som
Ewers i lifstiden icke behörigen beräknat
och innehållit å f. d. General-Tullarrende-
Societetens Fullmäktiges löner och arfvoden.
Af den io dennes;
N:o 17. Öfver väckt fråga, angående
raserandet af en gammal Kyrkogård vid
Landscrona stad, samt dess ordnande till
en allmän trädgårds- eller promenadplats.
N:o 18. Angående de i Arméen qvar¬
stående Officerares tjenstgöringsskyldighet.
N:o 19. I fråga om Stipendiers inrät¬
tande för Arméens Officerare till bivistan¬
de af krig utrikes.
N:o 30. Angående sökt befrielse för
FärjemansBolaget i Helsingborg från stämp-
ladt papper på deras båtpass.
N:o 21. Rörande Gustaf Hjortsbergs och
afl. Lagmannen Aspelins efterlemnade En¬
kas, född Hjortsberg, hos Herrar Fullmäk-
Den 21 Januari i.
lige i RiksgäldsContoiret gjorde ansökning
otn förnyelse af 2:né så kallade Trollhätte-
Slussverks Lottsedlar.
N:o 22. I anledning af SlottsSnickaren
J. Duraraths till Utskottet stälde ansökning
om bestämmande af en viss tid, efter hvars
förlopp den uti sökandens här i Stock¬
holm belägna fasta egendom, RiksgäldsCon¬
toiret beviljade, inteckning, till säkerhet
för meddelad förnyelse af en förkommen,
af nämnde Contoir på YexelBanken utgifven,
Assignation, måtte till all kraft och verkan
upphöra.
N:o 23. Rörande tryckningen af Riks-
Ståndens protocoll vid innevarande Riks¬
dag och hillänget dertill, försäljningspriset,
samt de medel, utaf hvilka tryckningskost-
naderne skola bestridas.
N:o 24. Öfver gjord hemställan om ned¬
sättning i priset för de Exemplar af He¬
dervärda BondeStåndets tryckta protocoll vid
innevarande Riksmöte, å hvilka Ståndets
Medlemmar utfästat sig att prenumerera.
N:o 2Ö. Rörande tryckningen af He¬
dervärda BondeStåndets Protocoll vid in¬
nevarande Riksmöte, samt deras aflefvere-
ring till RiksgäldsContoiret,
Af den 16 dennes:
N:o 26. Med anmälan, att, vid företa¬
gandet till pröfning af Kongl. Majrts Nådi¬
ga proposition om Statsverkets tillstånd och
*7*
Den ai Januari!.
Lehöf, jemte hvad till Statsregleringen i
dfrige delar hörde, det hinder för Afdel-
ningarnes arbete mött, att någre i de Re-
spective RiksStånden gjorde Motioner och
afgifne anföranden ännu icke till Utskot¬
tet ankommit.
N:o 27. Angående anslag af medel för
fullbordandet af en Vatten-aflopps-trumma
i Landscrona stad.
N:o 28. Angående ett Tionde-anslag,
som år 1718 skall blifvit Lunds Kongl.
Academie frånkändt.
N:o 29. Angående af Herr Öfversten
Carl Silfverskjöld ytterligare sökt ersättning
för accord m. m.
N:o 3o. I anledning af väckt Motion
om uppförande af ett Kongl. Slott vid Hel¬
singborg.
N:o 3i. I anledning af väckte Motio¬
ner, om utdelning till Höglofl. Ridderska-
pets och Adelns Medlemmar af Ridderska-
pets och Adelns tryckta Protocoll vid 1817
och 1818 årens samt 1823 års Riksdagar,
samt om öfverlemnande till hvarje Lands-
höfdingeEmbete af ett exemplar af så väl
nyssnätnde Protocoll, som af de 3:ne öfri¬
ge RiksStåndens Protocoll vid ofvanberör-
de 2:ne Riksdagar, jemte Bihangen till des¬
sa Protocoll.
N:o 32. I anledning af BancoUtskottets
framställning, att aflöningen för Utskottets
Den 21 Januarii.
Secreterare, Notarier och Canzlister, jemte
Vaktbetjeningen, måtte från nuvarande Riks¬
dag anordnas utaf de för Riksdagskostna-
derne anslagne allmänna medel.
N:o 33. Angående väckt förslag, att
hvarje Utskott måtte undfå några tryckta
exemplar af de till dess handläggning re¬
mitterade Motioner.
Af den 19 dennes:
N:o 39. Rörande verkställigheten af den
beslutade tryckningen af Landshöfdingar-
nes sednast inkomne så kallade åFem-års-
Berättelser.
N:o 4** I anledning af ett, af Herr
LandtMarskalken samt Herrar Talmän, upp-
rättadt och till Utskottet ingifvet förslag
till så väl Herr LandtMarskalkens och Tal¬
männens Representationskostnad, som till ut¬
gifter för RiksStåndens Canzlier och Klubbar.
N:o 42. Rörande indragning af all mat¬
hållning på Statens bekostnad vid dJ så
kallade LandtMarskalks-Klubben, samt' om
förminskning i Statens utgifter för Klubb-
inrättningarne.
Från Lagutskottet:
Af den 3i sistlidne December:
N:o 4. Öfver väckt Motion, om stif¬
tande af en Lag, hvarigenom må förekom-
362 Den 21 Januari!,
Tnas, att gäldenär, medelst diktade köpe-
afhandlingar, undanhåller sine borgenärer
de tillgångar, han kan ega till betalning af
sin skuld.
N:o 5. Öfver gjordt förslag till ändring
i 26 Cap, 1 ByggningaBalken,
Af den i3 dennes:
N:o 10, I anledning af väckt fråga, om
öfverseende och förbättring af Författnin-
garne, rörande Postverket,
Af den 17 dennes;
N:o 27. I anledning af väckt Motion,
om ändring i Instructionen för Rikets Stän¬
ders Justitieombudsman,
Från Allmänna, Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet;
Af den 7 dennes:
N:o 20. I anledning af väckt fråga om
den gamla Psalmbokens aflysande från bruk
och nyttjande vid offentliga Gudstjensten,
Af den 17 dennes:
N:o 21. Rörande Motioner, dels om till¬
stånd att få anställa Marknader, som förut
icke ägt rum, dels att Frimarkader mätte
till enskilda Marknader förvandlas.
N:o 22. I anledning af väckt fråga om
inrättande afen Fiscalstjenst iConsistoriimål,
r
Den 21 Januarii.
263
N:o 23. Angående grunden för beräk¬
ningar af planpenningar, eller det bidrag
Stamrotarne böra af Strörotarne erhålla.
N:o 24. I anledning af vackt fråga, rö¬
rande sammanbyggande af Kyrkor.
N:o 25. I anledning af väckte Motio¬
ner om vederbörandes befrielse från hjelpe-
dagsverks- och stängsel-skyldighetens utgö¬
rande till vissa boställen,
N:o 26. Rörande yrkad förändring i
stadgandet, alt Rotehållare vid Båtsmans-
liållet skola, vid äfventyr af böter, per¬
sonligen sig vid Generalmönstringarne in¬
ställa.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan 1 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 26 Januarii 1829.
Plenum klockan io förmiddagen.
Justerades 5 ProtocollsUtdrag af den
21 dennes, innehållande Ridderskapets och
Adelns i Plenum berörde dag fattade beslut.
a64
Den 26 Januarii f. ns.
Anmältes och emottogos arne Kongl.
Maj:ts ÖfversteKammarjunkare, Herr Fri¬
herre Algernon Stjerneld och Herr Grefve
Carl Claes Piper, hvilka aflemnade Kongl.
Maj:ts den a/j. dennes till Rikets Ständer
skriftligen aflåtne Nådiga Kallelse att vara
Faddrar vid Hans Kongl. Höghets, Herti¬
gens af Östergöthland förestående dop, hvil¬
ket den 28 dennes komme att äga rum;
och som, i anseende till bristande utrym¬
me vid nämnde Döpelse-act, Rikets Stän¬
der borde vissa Deputerade från hvarje Stånd
bland sig utse, alltså kommo Rikets Ständer
att på följande sätt föreställas, nemligen:
Ridderskapet och Adeln af Herr LandtMar-
skalken, 3:ne Grefvar, 3:ne Friherrar, samt
8 Ridders- och Adelsmän; PresteStåndet af
Erkebiskopen och vice Talmannen, 3:ne Bi¬
skopar och 10 Ledamöter af Ståndet; samt
Borgare och BondeStånden, deras Talmän
och vice Talmän inberäknade, af i5 Leda¬
möter af hvardera Ståndet, hvilka ägde att
sig på den i särskilt Ceremoniel utsatte tid
och ort infinna; hvarjemte Herrar Öfverste¬
Kammarjunkare tillkännagåfvo, att Ridder-
skåpets och Adelns öfrige Ledamöter, hvil¬
ka ej hörde till de Deputerade, funno vid
Högstberörde tillfälle rum för sig 1 Konun¬
gens Stora Sal, invid den, der Döpelseac-
ten förrättas, och som ansågs deraf utgöra
en del.
Hans Excellence Herr Grefven och
EandtMarskalken anmodade Herrar öfver-.
Den 26 Januarii f. m.'
a65
steKnmmarjunkare, att till Kongl. Maj:t
framföra Ridderskapets och Adelns under¬
dåniga vördnad, jemte tillkännagifvande,
att Ridderskapet och Adeln skulle med un¬
derdånig tacksamhet efterkomma Kongl.
Maj:ts ifrågavarande nådiga bjudning.
Sedan Herrar ÖfversteKammarjunkare
blifvit på vanligt vis utheledsagade, hem¬
ställde Hans Excellence, på hvad sätt Rid¬
derskapet och Adeln behagade utse de Le¬
damöter af Ståndet, hvilka borde såsom
Deputerade, i egenskap af Faddrar, bevista
Hans Kongl. Höghet ArfPrinsens dop.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bo¬
gislaus: Då Kongl. Maj:t i förra tider kal¬
lat Rikets Ständer till Faddrar, har, om
jag minnes rätt, det bruk iakttagits, att de
enligt Matrikeln äldste på Riddarhuset blif¬
vit utsedde, alt föreställa Ridderskapet och
Adeln. Jag hemställer derföre, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes in¬
hemta Ridderskapets och Adelns tanka, hu¬
ruvida icke äfven nu så kunde få tillgå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LcindtMarskalken hemstälde, om Ridder¬
skapet och Adeln behagade antaga Grefve
von Schwerine förslag, i följe hvaraf de,
vid innevarande Riksdag närvarande, äldste
3:ne Grefvar, 3:ne Friherrar samt 8 Rid-
ders- och Adelsmän skulle komma att ut¬
266
Den 26 Januarii f. ra.
ses lill Ridderskapets och Adelns Depute¬
rade vid. ifrågavarande tillfälle.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence Herr Gref-,
ven och La.nd.tMarskalken tillkännagaf, att,
enligt Ridderskapets och Adelns nu fattade
beslut, kommo följande Herrar Ledamöter
att, såsom Ridderskapets och Adelns De¬
puterade, vara Faddrar, nemligen:
N:o 1. Grefve Brahe, Magnus.
N:o 2. Grefve Lewenhaupt, Gustaf.
N:o 3. Grefve De la Gardie, Jacob.
N:o 1. Friherre Oxenstjerna af Eka, Carl
Gabriel,
N.'o ir. Friherre Sparre, Carl.
N:o 16. Friherre Kurck, Claes.
N:o 1. Herr Lilljehök af Fårdala, Knut
August,
N:o 7, Herr Sparre af Rossvik, Gustaf
Mauritz,
N:o g. Herr Ulfsparre, Georg.
N:o 11, Herr Bonde, Knut.
N:o i3. Herr Natt och Dag; fullm. Fri¬
herre Rudbeck, Alexander.
N:o i5. Herr Ribbing, Bo Gustaf.
N:o 16. Herr Boije af Gennäs, Carl Otto.
N:o 17. Herr Hård af Segerstad, Carl.
Friherre Boijej Fredrik: Jag hemstäl¬
ler till Eders Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Ridderskapet och
Den a6 Januarii f. ra.
Adeln, huruvida det nu fattade beslutet att
de 8 äldsta Adelsmän skola vara Faddrar,
afser de äldsta Numror eller de äldsta Ade-
liga ätter, och huruvida en fullmäktig, som
nyss nämndes, kan anses vara bland de
8 äldsta Adelsmän, eller om icke han bor¬
de undantagas. Kanske har jag orätt i min
framställning; men jag anhåller, att Rid-
derskapets och Adelns tanka deröfver måt¬
te inhemtas.
Herr von Heynne3 Georg: Då jag ej
kan föreställa mig annat, än att vi, sorn
nu till Riksmöte äro församlade, alla delat
glädjen öfver den nye Arffurstens födelse,
tror jag äfven, att det är Nationen, som
är bjuden att genom Rikets Ständer vara
fadder. Jag anser vid detta tillfälle ej va¬
ra fråga om Rikets Ständers Representan¬
ter, eller om några vissa personer, och tror
derföre bäst vara, att förblifva vid hvad
redan är beslutadt.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag förenar mig
till alla delar med Herr von Heynne, eme¬
dan jag finner, att här blott är fråga om
de äldsta Ätterna, ej om personer, och att
således den, som är fullmäktig, han må
sjelf vara af yngre eller äldre Ätt, ej kan
förnekas till alla delar företräda den Ätt
han representerar.
Friherre Boije: Jag instämmer full¬
komligt med Herr Hjerta, emedan just de
208
Den 26 Januarii f. m.
äldsta Ätterna skola stå fadder. Det är ock¬
så just derföre som jag trott, att endast
Ättemän, ej fullmäktige, borde dertill utses.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att då en Ätts
fullmäktig, efter Hans Excellences tanka,
borde, så länge fullmägtigskapet fortfar,
anses innehafva och utöfva Ättens alla rät¬
tigheter, trodde Hans Excellence sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln,
i tillämpning af dess redan fattade beslut,
behagade tillåta, att de af Hans Excellence
nyss uppräknade Herrar Ledamöter fingo
till Ridderskapets och Adelns Deputerade
utses.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
att, i händelse någon af de till Deputerade
utsedde skulle af inträffande förfall hindras,
att sig infinna, Hans Excellence då måtte
äga att, utan serskild anmälan derom hos
Ridderskapet och Adeln, tillkalla den efter
Matrikeln närmast varande Ledamoten af
Ridderskapet och Adeln.
Bifölls.
Herr af Sille’n, Georg Axel, hade in-
lemnat ett så lydande Memorial:
Hos Ridderskapet och Adeln har åt-
skillige gånger förevarit ett ämne af myc¬
Den 26 J a n u a r i i f. ra.
2G9
ken vigt: Bränvinsbränningen och skadlig-
beten af det omåtlliga bränvinsförtärandet.
Ehuru jag långt före Riksdagen stadgat min
öfvertygelse i ämnet, har jag dock återhål¬
lit framläggandet af min ide, i hopp, att
någon annan hade uppfattat och skulle fram¬
lägga densamma; men då mitt hopp blifvit
bedragit, ber jag att med mina tankar få
öka, hvad redan är anfördt i ämnet, väl
vetande, att, om de förtjena något afseen¬
de, de icke komma för sent, och att, om
de icke göra det, de i alla fall äro för ti-
diga.
Rikets Ständer lära desto mera allvar¬
ligt taga detta ämne i öfvervägande, sorn
Kongl. Maj:t uti Dess Nådiga Proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof der lill
uppmanat Ständerne.
Uti de särskilta förslag, rörande detta
ämne, hvilka hos Ridderskapet och Adeln
förekommit, finnes icke uppgifvet något sätt,
som skulle verka synnerlig förändring uti
hränvinsförtäringen. Väl har Herr af Bill¬
bergh yttrat, att på den moraliska sidan
förbättringen bör åstadkommas; men något
förslag, huru det skulle tillgå, har den vär¬
de Motionären icke uppgifvit.
Någon har ansett, att välmågan skulle
utestänga det omåttliga Bränvinsförtärandet;
jag tror att upplysningen skall mera verka.
370
Den 36 J a n u a i’ i i f. ra.
Jag har åtminstone ett färskt Levis på, att
välmågan i detta fall icke gör tillfyllest.
En välmående man med ograverad Egen¬
dom värd minst 20,000 R:dr B:co, en i alla
öfriga afseenden beskedlig och välkänd man,
med stark kroppsbyggnad, föll nyligen vid
37 års ålder offer för bränvinsförtäringen,
af blott inrotad vana från yngre åren. Det
är dessutom icke möjligt alt åstadkomma
en sådan välmåga, att hvar och en skulle
hafva Egendom. Rom trodde på möjlighe¬
ten , men stadnade vid blotta försöket. Men
omöjligt ar det icke, att sprida förnöjelsen
och trefnaden ifrån palatset ända ned i
hyddan, om författningar och tänkesätt der¬
till sammanverka.
En Ledamot har trott, att det onda *
skulle förekommas genom 16 sk. B:co i Be¬
villning på hvar kanna Bränvin, erlagd af
tillverkaren. En annan har föreslagit, att
Bränvinspannornas största rymd bör ned¬
sättas till 3o kannor. Herr af Billbergh
har föreslagit 4 sk. Bevillning på hvar kan¬
na af tillverkningen, om jag fattat hans
mening rätt. Förslaget 16 sk. Bevillning
på kannan har blifvit bestridt, och jag an¬
ser det vara en ren omöjlighet att, med
beräkning af 60 millioner kannor Bränvin,
inbringa 20 millioner R:dr B:co, en Sum¬
ma, som utgör f af Rikets rörelsekapital.
Om deremot antages, att, utan obehagliga
controller på tillverkaren, ett tillverknings-
Den 26 Januarii f. ra.
271
telopp af 12 millioner kunde påräknas; så
erhölls på denna väg, efter 4 sk. afgift för
kannan, en Bevillning af En million R:dr
B:co. Ehuru mig synes, som man hvar¬
ken genom någon consumtionsafgift, eller
genom någon förändring uti pannerymden
kan vinna någon synnerlig minskning uti
förtäringen, vill jag likväl biträda Herr af
Billberghs förslag af 4 sk- Bevillning för
hvar kanna Bränvin, på det salt, att denna
Bevillning beräknas på tillverkningen, utom
den förut af pannerymden utgående, och alt
denna Bevillning afsältes till Fond för Jord-
beskattningens jemiiande.
Jag håller således före, att de stora
pannorna och de stora Brännerierne må
fortfara och icke brådstörtande kullkastas.
Men försökom, att undergräfva dem genom
en moralisk förbättring, och vi böre icke
frukta, att de ju skola af sig sjelfve ramla.
Det är från grunden man bör börja hvarje
byggnad; det är vid barnauppfostringen
man bör grundlägga det ondas utrotande.
Consumtionsafgifter verka icke på det upp¬
vuxna slägtet. Om ock 16 sk. B:co kunde
läggas på hvar kanna bränvin, blefve det
ändå icke nu så dyrt, som år 1826, och
det förtärdes då icke mindre än nu.
För att åstadkomma bränvinsförtärin-
gens förminskning, bör öfvertygelse?! om
dess skadliga följder allvarligt inplantas
lyi Deri 26 Januarii f. rit.
hos folket. Hos hvarje Husfader och Hus*
moder bör stadgas den allvarliga föresatts,
att aldrig bjuda, än mindre truga, barnen
att smaka Bränvin. De hafva en natur¬
lig afsmak derföre, och denna afsmak bör
såsom en helgedom bevarasi Icke utan för¬
våning har jag sett 10 å 12 års harn kun¬
na nedsvälja en hel sup, och hört gossar
vid den åldern, då de skjutsat fram tili
Gästgifvaregården, begära att få bränvin.
Med än större bestörtning har jag sett mö¬
drar åt vida smärre barn framsätta ett glas
eiler en så kallad tumlare med Bränvin,
att deli doppa bröd. Men jag har också
sett dessa barn icke frodiga telningar på en
välskött jord, utan tvinande växter på ett
ödelagdt fält. Ungdomens muntra lekar
hafva försvunnit för ett lefnadssätt, som
hotar att förvisa trefnaden och glädjen från
jorden. Under det bygdens fält digna af
välsignelse, höras icke mera derifrån dessa
glada genljud, sorn förr hemföljde arbetar-
ne från deras slutade dagsmödor till hvi¬
lans tjäll. Höres nu någon visa, så är det
oftast oanständighetens uttryck, med ett
skrän af öfvcrmodet. Dagakarlen vandrar
från spaden och lian till krogen, och hus¬
bonden, som ville återföra honom, skulle
se husbondeväldet hafva försvunnit för brän-
vinsväldet, och den moraliska kraften vara
tillintetgjord. Från huru många makar
är icke för bränvinets skuld sämjan flydd?
I
Den a6 Janliarii f. »n.
I huru många hushåll trefnaden och ord¬
ningen aldrig sedda gäster? men jag behöf-
ver icke måla förderfvet i alla dess ställ¬
ningar. Det är knappt någon med känsla
för menskligt väl, som gjort sig mödanatt
nedstiga till betraktande af samhällets lägre
förhållanden, hvilken icke skådat denna
mörka tafla. Lemnom då den, och låtom
oss återkomma till det ondas botande.
Sådan, som den i vår Almanacka för
förlidet år införda afhandling om bränvi-
nets skadlighet, anser jag vara välgörande
för att bidraga till förbättringen. I hvart
och ett aldrig så fattigt hus finnes Alma¬
nackan. Om derjemte ReligionsLäraren,
som har mesta tillfälle, att komma i um¬
gänge med folkklasserne, vid husförhör,
bröllop, begrafningar och dylika samqväm,
sökte att inskärpa hos föräldrarne den plig-
ten, att afhålla barn och ungdomen från
bränvin, och förhindra, att de icke fingo
deltaga i dess förtärande; om han stundom
infann sig i husen, samt inträngdeder, icke
med en bestraffande myndighet, men med
en faders varnande och förtroliga råd; om
tillika de allmänna anstalterne och författ-
ningarne medverkade och gingo hand i hand
dermed; så anser jag det icke vara omöj¬
ligt, att på vår mull kan trampa ett släg¬
te, som ej behöfver en hundradedel så myc¬
ket bränvin, som nu förtäres; att det nu
io H. 18
Den 26 Januarii f. ni.
evforderlige Statsanslag af icke mindre än
doo.ooo R:dr B:co årligen till de för Sta¬
ten förlorade menniskors vård och under¬
håll, i samma nion som bränvins-consum-
tionen, då kunde nedsättas; att de stora
Brännerierne skulle förvandlas till förråds¬
hus för spanmål, och att man skulle finna,
att det är bättre att gifva kreaturen den
föda, Naturens Herre åt deni anvisat (fo¬
der och säd), än att utmärgla dem och
mjölken med drank.
Till ändamålets vinnande skulle dess¬
utom Piikets Ständer till Thronell frambä¬
ra den önskan, att en, kanske två gånger
om året, och det alltid då större församling
är tillstädes, i synnerhet emot flyttningsti-
den, i Kyrkorna måtte uppläsas en på be¬
visning om Bränvinsförlärandets skadlighet
grundad förmaning af nationens Fader, alt
Husbönder och Föraldrar ålåge att afhålla
barn och ungdom från bränvinssupande;
att Beväringsynglingarne, i stället att vid
Öfningslägren liksom påtrugas bränvin, der
afhöllos derifrån, och att all försäljning
och utdelning af bränvin vid Gästgifvare-
gårdar och Tingsställen förbjöds; och jag
ty.iflar icke på möjligheten, att bränvinet,
efter åtnjuten iner och mindre hyllning i
Sverige under några århundraden, skulle
der kunna återkomma till sin ursprungliga
bestämmelse, att vara en läkedom, men
icke ett förstöringsmedel.
Den 26 Januarii f. m. 273
Men måhända irrar jag mig i min be¬
räkning; måhända skall den, som på se¬
dernas ruiner vill hygga sig palatser, föra
en annan lära. Och man mäste bekänna,
att det är mycket att befara af vinnings¬
lystnadens inflytelse, när man hoppas allt
endast af patriotismens seger.
Jag hemställer vördsamt, om icke
detta anförande må till Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskolten
remitteras.
Remitterades till Bevillnings- samt All¬
männa Besvärs- och EkonomiUtskolten.
Anmältes och emottogs Herr HofCan-
celleren m. m. D. von Schulzenheim, hvilken,
å Kongl. Maj:ts Höga vägnar, aflemnade
Kongl. Maj:ts den 16 dennes aflåtne Nådi¬
ga proposition till Rikets Ständer, angående
den till undsättning i missväxtår anslagne
Creditiv-Fonden, samt f. d. Allmänna Ma-
gazinslnrättningens slutliga utredning, med
flere dermed sammanhang ägande ämnen;
äfvensom Kongl. Maj:ts den 16 och 22 den¬
nes till Rikets Ständer aflåtne Nådiga skrif-
velser, dels angående ytterligare åtgärder
lill Fårskötselns och Ullproductionens be¬
främjande i riket; dels med förslag till för¬
nyad Instruclion för Rikets Ständers Revi-
18*
276
Ben 26 Januaril f. m.
sorer, i afseende pä deras befattning med
StalsVerkets granskning.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken anmodade Herr HofCan-
celleren, att till Kongl. Maj:t framföra Rid-
derskapets och Adelns underdåniga vörd¬
nad, jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts
högstberörde Nådiga proposition och skrif-
velser skulle med första varda till hand¬
läggning företagne.
Grefve Snoilskjj JVilSj hade inlemna!
följande, som upplästes:
När jag emottog det hedrande förtro¬
ende att vara Ledamot uti RiddarhusUt-
skottet, skedde det under den förhoppning,
att sådane förhållanden, om icke strax, dock
framdeles skulle kunna beredas, hvarige¬
nom jag, skiljd från andra göromål, skul¬
le kunna odeladt ägna min tid och min
ringa förmåga åt handläggningen af de fle¬
re vigtiga frågor, som till samma Utskotts
granskning kunde hänskjutas. Men seder¬
mera inträffade förut icke beräknade om¬
ständigheter, hafva omintetgjort detta hopp.
Tiden är nu inne, då Kongl. Svea Hof-
Rätt, hvaraf jag har äran att vara Leda¬
mot, åter skall för detta år börja dess träg¬
na göromål, hvarigenom, utom den tid som
hemma måste uppoffras, alla förmiddagar
äro för mig upptagne} och då jag anser
Den 26 Januarii f. iu.
allt annat böra vika för uppfyllandet af de
pligter, som tillhöra mitt kall såsom Em¬
betsman, och jag sålunda är lagligen hin¬
drad att längre uti RiddarhusUtskottet va¬
ra Ledamot, får jag härmed ödmjukast in¬
för Hans Excellence Herr Grefven och La lid t-
Marskalken samt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln anmäla min afsägelse af den plats
jag innehaft i samma Utskott.
Och fann Ridderskapet och Adeln, up¬
på derom af Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken gjord proposi¬
tion, för godt bifalla, att Grefve Snoilsky
finge, på sätt han begärt, från befattnin¬
gen att vara Ledamot i RiddarhusUtskot¬
tet entledigas.
Föredrogs å nyo Hedervärda Bonde-
Ståndets den 9 dennes aflåtne, och den i5
derpåföljde på bordet lagde, ProtocollsUt-
drag, af innehåll, att, sedan Anders Da¬
nielsson från Elfsborgs Län uti till Bonde-
Ståndet ingifvet Memorial yrkat: 1:0 Att,
i afseende på Statsregleringen, som ansågs
i första rummet fordra underhållet till Stats-
bestyrets vanliga gång, StatsUtskottet måt¬
te anmodas att, sist inom 14 dagar, till
RiksStånden inkomma med ett sådant för¬
slag till Statsregleringen, som blott uppto-
ge de anslagssummor, hvilka vid sista Riks¬
dag under de särskilta titlarne beviljades,
278
Den 26 Janu ari i f. m.
med undantag af hvad som på öfverskot-
ten för 3:dje oell jorde HufvudTillarnes för¬
stärkande anvisades, och med iakttagande
endast af den tillökning, som under 8:de Huf-
vudTiteln begäres, i och för fångars skjuts
och underhåll; hvilket förslag borde, i följd
deraf, innefatta summan af den Statsbrist,
som vid ett sådant förhållande komme att
genom allmän Bevillning fyllas; att deref¬
ter, i den mån tiden medgåfve, inkomma
med de öfrige med Statsregleringen gemen¬
skap ägande Betänkanden; och att, då Stats-
inkomsternes beräkning troligen långt för
detta vore af Utskottet verkställd, ofördröj¬
ligen lemna RiksStånden del af ett Inkomst-
Betänkande, som tillika upptoge de å hvar¬
je InkomstTitel, för hvarje år sedan sisla
Riksdag, uppkomne öfverskott, på det In-
komstberäkningarne måtte kunna ventileras,
under afvaktan af förslag till Statsreglerin¬
gen; samt 2:0 Att BevillningsUtskoltet måt¬
te, i sammanhang dermed, anmodas att,
sist inom 3 veckors tid, uppgifva grunder-
ne för allmänna Bevillningens fördelning,
samt för Tull och öfrige Bevillningars ut¬
görande; så hade BondeStåndet beslutat,
det skulle de öfrige RiksStånden inbjudas,
att med BondeStåndet förena sig uti remiss
till Stats- och BevillningsUtskolten, med
anmodan att, inom de af Anders Daniels¬
son föreslagne tider, till RiksStånden in¬
komma med Utlåtancjen i de ämnen, Anders
Danielssons memorial innehåller.
Den 26 Januarii f. m.
279
I sammanhang hvarmed nu afven fö¬
redrogs Hedervärda BondeStåndets Proto-
eollsUtdrag af den 21 dennes, innefattande
BondeStåndets beslut, att de i ofvannämn-
de måtto utsatte tider borde i stället be¬
räknas från och med sistnämnde dag.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Då jag
nu yttrar mig i anledning af BondeSlån-
dets Protocollsutdrag, utbeder jag mig, alt
äfven få besvara det af Friherre Ceder¬
ström i sisla plenum mot Friherre Anckar-
swärd afgifue anförande.
Hvarefter Grefve Horn uppläste följande:
Sedan den af Friherre Anckarswärd
väckta Motion, rörande formen för Stats¬
utskottets infordrade Betänkande!!, genom
Herr Grefvens och LandtMarskalkens vägra¬
de proposition, ikläddes egenskapen af Fri-
lierrens enskilta begäran, att StalsUtskol-
tet måtte fästa uppmärksamhet vid vigten
af de anförda skälen för motionen, yttra¬
de jag till Protocollet, att ehuru sjelfva mo¬
tionen sålunda ombytt natur, qvarstod all¬
tid den önskan i Motionairens förträffligt
utvecklade motiver, alt Ridderskapet och
Adeln måtte biträda den vigtiga frågan.
Friherre Anckarswärd har sedan offentligt
förklarat, alt, inom en samling å Riddarhu¬
set af mera än 5oo personer, han varit den
enda talare för sin egen motion, hvilken i
sanning misströstande uppgift ger ökad an¬
28a
Den 26 Januari i f. m.
ledning till den önskan, att Svenska Folket,
åt hvilket detta meddelande är ämnadt,
måtte erfara, att det visserligen kan gifvas
dem inom detta rum, hvilka, lika med mig
saknande förmåga att uppträda såsom tala¬
re, likväl skulle med sina röster- gifva be¬
hörig vigt åt en stor angelägenhet, om des¬
sa röster påkallades. Jag åter föres till det¬
ta ämne i anledning af Friherre Ceder-
ströms i plenum d. 21 dennes afgifne yt¬
trande, och emedan Ridderskapet och Adeln
äger att yttra sig Öfver communicationen
af Hedervärda BondeStåndets fattade beslut,
i nära öfverensstämmelse med Herr Hjer¬
tås redan remitterade och vidare af Fri¬
herre Anckarswärd upptagne motion. Jag
utber mig således af Ridderskapet och Adeln
en kort uppmärksamhet för den magtpå-
liggande frågans vidare behandling.
Ett af RiksStånden har fattat det be¬
slut, att göra för StatsUtskottet begripligt,
hvad Ståndets pluralitet egentligen menat
med föreläggande af bestämd tid för Betän-
kandens afgifvande. BondeStåndet synes
nemligen hafva antagit, att, då Riksdags-
Ordningens 44 §• * i:a momentet uti be¬
stämda ordalag tillåter en sådan föreskrift
om tid, och a:a mom. omtalar, huru ett i
Ståndens plena framstäldt Förslag, må till
Utskott hänförvisas, det nödvändigt måste
vara fråga om, alt bestämma, hvilket äm¬
ne som skall vara föremål för Utskottets
Den 26 Januar i i f. m.
bearbetande inom deri föreskrifne tiden, —•
en föreskrift, som ingalunda betar Utskot¬
tet dess rättighet, att inom samma lid af¬
gifva de fullständigare Betänkanden, som
af detsamma, enligt Grundlagens särsk il te
stadganden, böra afgifvas. Den rimliga me¬
ning man sålunda kan draga af ordalydel¬
sen i 44 §• Riksdagsordningen bestrider
Friherre Cederström uti dess den 21 den¬
nes på bordet lagde commentarier öfver
Friherre Anckarswärds yttranden i ämnet.
Friherre Cederström uppställer deremot 5g
och 62 §§. i Regeringsformen; men dessa
angifva endast föremålet för Kongl. Majrts
Nådiga propositioner till StatsUtskottet,
samt Rikets Ständers skyldighet att bestäm¬
ma blifvande Bevillning, sedan de pröfvat
StatsVerkets, af Utskottet uppgifue, behof.
Lika liten anledning lemnar 3o §. i Riks¬
dagsordningen, att tyda den 44 efter Fri¬
herrens åsigt. Jag hämtar tvärtom derutur
ett stöd för det begrepp jag fästat vid fö¬
reläggande af tid för Inkomst- och Utgifts-
Betänkandens afgifvande, emedan det vi¬
sar sig för min fattning tydligt, att Rid-
derskapet och Adeln, likasom BondeStån-
det, velat väcka StatsUtskottets uppmärk¬
samhet på de nödvändigaste Statsbehofven,
som detta Utskott skall utröna,pröfva och
föreslå, samt jemväl antyda för Utskottet
vigten deraf, att åtminstone de oundvikli¬
ga behofven för Statens upprätthållande
måtte kunna bestämmas inom den föreskrif-
282
l>e 11 26 J a nuar i i f. m.
ne tiden för Riksdagens slut, oell att livad
derutöfver kan tarfvas för den nya Stals-
regleringen, måtte särskilt uppgifvas, prof-
vas oell af göras under en af Konungen
förlängd Rikets Ständers sammanvaro. Om
man å ena sidan önskar, att denna utväg
måtte följas af StatsUtskottet, bör man
likväl medgifva, att inom Utskottet, un¬
der denna Riksdag, svårligen kan uppslå
fråga om en förändrad plan för Statsregle-
ringens uppgörande, emedan Riksdagsord¬
ningen i 37 §. och 2 mom. förbjuder Ut¬
skott att väcka frågor till afgörande i Stån¬
dens plena, eller alt upptaga andra ämnen
än de från plena remitterade; så vida ej,
hvad StatsUtskottet särskilt angår, Konun¬
gens propositioner enligt 27 §. till detsam¬
ma omedelbarligen öfverlemnas. Ilär sy¬
nes lagstiftarnes mening tydlig, att nemli¬
gen, då Konungens propositioner icke öf¬
verlemnas omedelbarligen till StatsUtskot¬
tet, utan, som nu skedt, till Stånden, des¬
se sednare måtte vara i tillfälle att, i an¬
ledning af de Kongl, propositionerne, väc¬
ka sådane frågor, hvartill Stånden, med
redan inhämtad kännedom om de Nådiga
propositionerna, kunna föranledas. Om den¬
na arbetsordning är ny, så är den likväl
icke Grundlagsstridig, emedan ingen §. i
Grundlagarne kan deremot åberopas; och
då LandtMarskalk eller Talman, enligt 55
§. Riksdagsordningen, ej kan vägra propo¬
sition, utan i det fall, då han finner en
Den 26 Januarii f. in.
283
väckt fråga bokstafligen strida mot Grund-
lagarnes ordalydelsej begriper jag sanner¬
ligen icke, huru Friherre Cederström kun¬
nat förklara remissen af Friherre Anckar-
fiwärds Motion vara lagstridig. Lika ofatt¬
lig förekommer mig den tydning, som gif-
ves åt den sednares yttrade fordringar af
förnyade anslag för underhållet af Stats¬
inrättningens jemna oafhrutna gång, då Fri¬
herre Cederström påstår, att denna ej kun¬
de beredas genom afbrott i nödvändiga an¬
slag. Med dessa anslag måste väl menas,
hvad Kongl. Majrt i dess Nådiga proposi¬
tioner begär utöfver den nu varande Riks-
Staten, och då Friherre benämner dem nöd¬
vändiga, har Friherre sjelf begått det fel
lian vill finna hos andra, nemligen att på
förhand pröfva anslagens nödvändighet, in¬
nan StatsUtskottet derom yttrat sig.
I strid med Friherre Cederström sy¬
nes mig en af StatsUtskotlets verksamma¬
ste Ledamöter, som i ett föregående Ple¬
num inom detta Hus sagt sig gerna se, att
StatsUtskottet tidigt vandes att icke sätta
sig i bredd med SecretaUtskottet; eller hvad
bör man väl förstå under detta yttrande,
om ej alt den värde Ledamoten medgifver,
det StatsUtskottet kan eller bör emottaga
en föreskrift för ordningen af målens be¬
handling, då denna föreskrift icke ingriper
så djupt i Utskottets granskningsrätt öfver
sjelfva frågan, att den kan sägas på för¬
284
Den 26 Januarii f. ni.
hand afgöra något annat, än forruen för
Utskottets Betänkande!!?
Huru man nu vill förklara de yttrade
åsigterna för och emot, står det fast, att
StatsUtskottet med iakttagande af den tid
Ridderskapet och Adeln föreskrifvit, inga¬
lunda kan vara i tillfälle att i ett fullstän¬
digt helt sammanfatta UtgiftsBetänkandet,
utan måste detsamma növändigt sönderde¬
las, på sätt Motionären tillstyrkt; hvilken be¬
handling jag vill påminna mig, att äfven en
StatsUtskottets Ledamot här medgifvit skul¬
le kunna äga rum. Då detta är, hvad som
egentligen åsyftas så väl med Hedervärda
BondeStåndets oss communicerade beslut,
som med Ridderskapets och Adelns eget i
anledning af Herr Hjertås Motion, samt det
tillika öfverensstäramer med hvad Friherre
Anckarswärd så förtjenstfullt utvecklat, ta¬
ger jag mig friheten vördsamt föreslå: att
Ridderskapet och Adeln måtte förklara Stats¬
Utskottet Ridderskapets och Adelns önskan,
att StatsUtskottet må, vid Inkomst- och Ut-
giftsBetänkandernes författande, fästa det
afseende å Hedervärda BondeStåndets be¬
slut, rörande Statsregleringens uppgörande,
som kan förenas med StatsUtskottets Gruud-
lagsenliga pligt.
Herrarne Hallenborg, Carl Johan, Gyl¬
lenkrook, Johan Göran, Hjerta, Gustaf och
Rosenquist, Fredrik Leonhard, förenade sig
med Grefve Horn.
Den i6 Januari! f. m.
Hans Excellence Herr Grejven och
■Landt Mar skalken yttrade, att enär Hans
Excellence i Plenum den i5 dennes redan,
uppå anförde skäl, förklarat sig icke kunna
meddela proposition å Friherre Anckar-
swärds Motion, angående formen för Stats-
regleringens uppgörande, samt både Motio¬
nären och Ridderskapet och Adeln vid sam¬
ma tillfälle behagade instämma uti Hans
Excellences åsigt, ansåg Hans Excellence
nu, då BondeStåndets inbjudning i denna
del åsyftade enahanda beslut som Friherre
Anckarswärds Motion, någon annan åtgärd
i anledning af berörde inbjudning icke er¬
fordras, än att underrättelse om Ridder-
skapets och Adelns nyssnämnde beslut ge¬
nom Protocollsutdrag meddelades Bonde-
Ståndet.
Grefve Horn: I anledning af hvad
Herr Grefven och LandtMarskalken fram¬
ställt, tillstår jag mig ej hafva fattat, att
Ridderskapet och Adeln tagit något beslut
uti detta ämne; ty då någon proposition
icke gjordes, kunde ej heller något beslut
fattas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att, då Ridder¬
skapet och Adeln, efter det Hans Excellence
förklarat sig icke kunna å Friherre Anc¬
karswärds Motion meddela proposition, icke
yrkat någon proposition, följde ock deraf,
a86
Den 26 Januarii f. ra.
att Ridderskapet och Adeln instämt i Hans
Excellences åsigt, samt just derigenom uti
terörde ämne fattat sitt beslut. Hans Ex-
cellence hemställde derföre ånyo, om det
icke vore tillräckligt att, i anledning af
BondeStåndets förevarande inbjudning, en¬
dast lemna BondeStåndet del af Ridderska-
pels och Adelns i ämnet redan vidtagne
beslut.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Hjerta_, Gustaf: Jag vågar vörd¬
sammast fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på olikheten emellan Fri¬
herre Anckarswärds Motion och BondeStån¬
dets beslut i detta afseende. Här är fråga
om ett helt Stånds beslut, att inbjuda de
öfriga RiksStånden att hos StatsUtskottet
begära Betänkandets fördelning. Bonde-
Ståndets beslut innefattar ej någon så ut¬
trycklig föreskrift, att StatsUtskottet till¬
förbi ndes till något visst; det innehåller
blott en framställning af BondeStåndets
åsigter, hvilka skulle blifva en ledning för
Utskottet. Jag tror Grefve Horns fram¬
ställning på intet sätt vara Grundlagsstri¬
dig, och ej eller kunna förliknas med Fri¬
herre Anckarswärds motion. Emellan dem
finnes den skillnad, att, då Friherre Anc-
karswärd bestämt yrkade, att Ridderskapet
och Adeln skulle instämma i den begäran,
att Utskottet på ett visst sätt måtte upp¬
Ben a6 J a n u a r i i f. m.
ställa Betänkandet, föreslår deremot Gref¬
ie Horn en anhållan, att Utskottet vid för¬
slaget ville fästa den uppmärksamhet, som
är förenlig med Utskottets grundlagsertliga
pligt. Jag tror det ej vara lämpligt att
vägra remiss af BondeStåndets motion. Vid
nästa Riksdag, om ej vid denna, kan an¬
nars en visad likgiltighet i detta ämne ådra¬
ga Folket den svårighet, att en för hög
Bevillning får qvarstå; och jag finnér det¬
ta så vådligt, så ingripande i BondeStån¬
dets rättigheter och skyldigheter, alt billigt
afseende derå hör göras. Jag instämmer
till alla delar i Grefve Horns förslag, då
detsamma förenar allas åsigter, såväl deras,
hvilka anse Grundlagen hindra remiss, som
deras, hvilka tro remissen ej vara grund¬
lagsstridig. Grefve Horn har gått en me¬
delväg, som ej är af grundlagsvidrig be¬
skaffenhet, och hvarå jag tror proposition
ej kan nekas.
Friherre TYrangelj Henning: För mitt
begrepp har det alltid varit klart, att om
vi med nytta skola begagna rättigheten att
oss sjelfva beskatta, så bör sådant ske på
det sätt, att vi, i utbyte för de extraordi-
naira uppoffringar vi göra, må erhålla de
fördelar, som vi för vår samliällsfrihet fin¬
na vara af nöden. Detta är ett förhållan¬
de, som finnes hos alla andra constitutio-
nclla Stater; hvarföre skulle oss ensamt
denna fördel vara betagen?
aS8
Den a6 Januarii f. m.
På grund af dessa skäl, och i följd af
de discussioner, som redan förevarit, röran¬
de Friherre Anckarswärds motion, kan jag
icke neka, att jag i flera afseenden delar
hans åsigter, och jag styrkes ännu ytterli¬
gare i denna min öfvertygelse af Herr Hjer¬
tås nu afgifne yttrande.
Herr Tham_, Wollrath: Om en mot
Grundlagens tydliga föreskrift gjord motion
kommer från ett RiksStånd, lärer den ej
vara bättre, än om den kommer från en
privat person. Hvad BondeStåndet begärt,
är ordagrant detsamma, som det Friherre
Anckarswärd begärde. Jag tror att de Le¬
damöter, som då voro närvarande, ej kun¬
na neka ett sådant förhållande; och som
Herr Grefven och LandtMarskalken då väg¬
rade proposition derpå, att Stånden skulle
gå framom Utskottet med sina beslut, lärer
han säkert nu äfven vägra proposition, syn¬
nerligast som ej mindre Ridderskapet och
Adeln än Friherre Anckarswärd sjelf då
voro af hans tanka. Jag frågar, om Rid¬
derskapet och Adeln nu skall upprifva sitt
förra beslut, och huruvida vi skola vote¬
ra, om Ständerna skola föreskrifva Stats-
Utskottet, hvad detsamma skall tänka och
föreslå. Jag har visserligen ingenting emot,
att Grefve Horns motion nu blir remitte¬
rad, och lika litet, om flera vilja med ho¬
nom sig förena, men att till Ståndet fram¬
ställa
Den 26 Januarii f. m.
289
ställa proposition derpå, deremot proteste¬
rar jag på det högsta, under åberopande
af Herr Grefvens och LandtMarskalkens för¬
ra vägran.
Friherre Cederström_, Jacob: I Grund¬
lagen är väl stadgadt, att Rikets Ständer
kunna förelägga Utskotten tid, men ej form
för deras Betänkanden. Att i önskningsväg
gå till Utskotten, finner jag opassande. För
öfrigt är här ej fråga om att upprifva nå¬
got beslut. Herr Grefven och LandtMar-
skalken har en gång vägrat proposition på
samma sak, och kan följakteligen icke nu
framställa den; här är således blott fråga
om Ridderskapet och Adeln, tvärtemot hvad
som skedde förra gången, nu yrkar pro¬
position.
Herr von Heynne_, Georg: Såsom Le¬
damot i StatsUtskottet anser jag mig plig¬
tig förklara, att, då jag emottog detta bevis
af mitt Stånds förtroende, hade jag dock
ej så mycket förtroende till mig sjelf, att
jag icke gerna mottager ledning af andras
tankar, så vidt de med mitt begrepp om
saken kunna förenas. Jag är således ej
emot, om en allmän eller enskilt tanka
kommer Utskottet till handa; tvärtom an¬
ser jag det kärt för mig, och i öfrigt icke
vådligt att remittera Grefve Horns motion,
äfvensom Friherre Anckarswärds. Jag har
10 H. 19
Den 26 Januarii f. m.
sagt det vara kärt för mig alt se andras
tankar, men jag förklarar också att, hvad
mig enskilt vidkommer, skall jag ej låta
mig missledas af någons mening. Jag till¬
hör ej heller någon viss, utan den, som min
öfvertygelse, efter noga begrundande äfven
af andras meningar, säger mig leda till min
Konungs och mitt Fosterlands gemensam¬
ma väl.
Grefve Horn: Herr Grefven och Landt-
Marskalken har yttrat, att Ridderskapet och
Adeln redan fattat sitt beslut i afseende på
Friherre Anckarswärds motion. Jag får
dervid anmärka, att detta beslut, så vidt
jag förstår, ej kunnat innebära annat än
hvad Friherren sjelf yrkat, eller motionens
förändrande till hans enskilte tankar, sedan
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkän-
nagifvit sig icke kunna göra proposition på
Friherrens första framställning. Men om
också Ridderskapet och Adeln skulle hafva
vägrat remiss af Friherre Anckarswärds mo¬
tion, återstår nu att veta, om Ridderska¬
pet och Adeln äfven vägrar att biträda den
proposition jag haft äran föreslå. Jag an¬
håller, att Herr Grefven och LandtMarskal¬
ken täckes låta uppläsa densamma, på det
Ridderskapet och Adeln må med säkerhet
erfara, i hvad öfverensstämmelse deri står
till Friherre Anckarswärds motion.
Friherre Sparre, Sixten: Jag bör yt¬
tra, att jag ser saken utur samma synpunkt
Den a6 Januarii f. m.
sorn Herr Tham, och tror den redan vara
afgjord genom Herr Grefvens och Landt-
Marskalkens vägran att göra proposition på
Friherre Anckarswärds motion. För öfrigt
förenar jag mig helt och hållet med Herr
Tham.
Herr Hjerta: Jag tror, alt något miss¬
förstånd uppstått om Grefve Horns afsigt
med dess Motion. Här är ej fråga om att
remittera Friherre Anckarswärds Motion;
här är blott fråga om att Ridderskapet
och Adeln skulle ej förelägga Utskottet
vissa former och reglor, utan endast an¬
moda Utskottet att, så vidt det vore för¬
enligt med dess grundlagsenliga pligt, fä¬
sta afseende vid BondeStåndets förslag. Det
behöfves verkligen en viss böjelse för ad-
vocatur, för att kunna göra Friherre Anc¬
karswärds motion och BondeStåndets Beslut
till samma sak. Den förra innehåller före¬
skrift om 6 eller 7 särskilta afdelningar för
Betänkandet; BondeStåndets deremot endast
4; således finnes redan deri en stor olik¬
het. Då Herr Grefven och LandtMarskal-
ken vägrat proposition, har deremot Tal¬
mannen i BondeStåndet meddelat densam¬
ma; en Talmans tanka står således i rak
strid mot LandtMarskalkens. Man kan der¬
före ej handla med mera beredvillighet
emot Herr Grefven och LandlMarskalken,
som anser beslutet stridande mot Grund-
Den a6 Januari! f. ra.
lagen, än att anhålla, på sätt Grefve Horn
gjort: '"'att Ridderskapet och Adeln måtte
”bevilja remiss af BondeStåndets motion,
”med den önskan, att Utskottet dervid vi 1-
”le fästa det afseende, som vore förenligt
”med dess grundlagsenliga pligt.” Jag vill
blott fästa uppmärksamheten på den stora
skillnaden i frågorna. Jag vill ej upprifva
det förut fattade beslutet, ej yrka att Rid¬
derskapet och Adeln skall förena sig med
BondeStåndet, utan begär endast remiss af
nämnde Stånds Beslut, med anhållan att
Utskottet ville dervid fästa den uppmärk¬
samhet, som med dess grundlagsenliga pligt
kan vara förenlig.
Grefve Possej Arvid: Jag kan ej före¬
ställa mig anuat, än att det endast är Bon¬
deStåndets Protocollsutdrag, som nu här
föredragits; och då detta är af lika inne¬
håll med Friherre Anckarswärds motion,
som ej kunde remitteras, emedan Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken ansåg densamma
grundlagsvidrig, och derå vägrade proposi¬
tion, finnér jag att Ridderskapet och Adeln
redan afgjort saken derigenom, att Ridder¬
skapet och Adeln instämde uti Herr Gref-
vens och LandtMarskalkens yttrade tanka.
Något helt annat är Grefve Horns anföran¬
de. Det är en alldeles ny motion, som slu¬
tar med att begära, det Ridderskapet och
Adeln skulle remittera BondeStåndets mo¬
tion med det yttrande, att StatsUtskottet
Den 36 Januai-ii f. m.
dervid måtte fasta det afseende, som med
Utskottets grundlagsenlig;) pligt kan vara
förenligt. Det förefaller mig i sanning gan¬
ska besynnerligt, att Ridderskapet och A-
deln ej sjelfva skulle kunna afgöra, hvad
som är grundlagsenlig! eller ej. Jag an¬
håller att denna motion måtte få hvila på
bordet, i händelse proposition derå ej skul¬
le vägras.
Herr Rosenblad_, Bernhard: 83 §. Re-
geringsFormen stadgar, att Rikets Grund¬
lagar skola efter deras ordalydelse tilläm¬
pas, och i denna §. ligger en säkerhet mot
sådane successiva olyckliga förändringar,
som 1720 och 1772 års Regeringsformer un-
dergingo. Vår nuvarande Grundlag stad¬
gar sättet, huru frågor skola väckas: att
hvarje enskilt Riksdagsman äger rätt väc¬
ka motioner; att hvarje medlem af ett Riks¬
stånd äger yttra sig deröfver, samt begära
remiss till Utskott, och att Utskottet skall
fästa afseende dervid; men ingenstädes tin¬
nes stadgadt, att ett RiksStånd kan fram¬
ställa önskningar till elt Utskott. Om en
ledamot gör det, om alla instämma deri,
så är det grundlagsriktigt; men RiksStånds
motioner finnas ingenstädes nämnde. Tvärt¬
om säger 44 §• Riksdagsordningen: Ko¬
nungens propositionerj äfvensom allmänna
frågorj hvarmed förstås sådanej som kun¬
na eller böra komma under sarntelige Riks-
Ståindens öfverläggning och pröfningj må
394
Den 26 Januarii f. m.
ej i Riksens Sländers Plena till omedelbar-
ligt afgörande upptagass utan skola öfver-
lemnas till utredande af behöriga Utskottj
&c. Om således ett RiksSlånd genast upp¬
tagit en sådan fråga till afgörande, så är
det grundlagsvidrigt. Jag tror, att om Bon-
deStåndets ifrågavarande Beslut öfverlem-
nas till StatsUlskottet såsom enskild tanka
eller motion, och alla dermed förena sig,
formen är behörigt iakttagen; och då, men
icke annars, kan remiss ej nekas, och Ut¬
skottet icke undgå att pröfva berörde beslut.
Herr Hjerta: Jag anhåller, att Rid-
darhusSecreteraren måtte uppisa, om or¬
dalydelsen i Friherre Anckarswärds mo¬
tion och BondeStåndets ProtocollsUtdrag
är lika. Jag är ganska öfvertygad, att de
äro så olika, att den ena ej lägger hinder
i vägen för den andra. Deremot hyser jag
äfven den öfvertygelse, att de såvida äro
lika, att jag ej vill begära Ståndets bifall
till någon proposition med bestämd före¬
skrift: så och så skall Utskottet afgifva sitt
Betänkande. Om Talmannen i BondeStån-
det kunnat handla grundlagsvidrigt (hvil¬
ket jag likväl ej tror), vill jag visst icke
utsätta Ridderskapet och Adeln för detsam¬
ma. Men Grefve Horns förslag, som en¬
dast genom en förvillande ordvridning kan
kallas en ny motion, uppgifver ett lämp¬
ligt sätt för remissen af BondeStåndets be¬
slut. Jag slutar med att anhålla, att Herr
Den 26 Januarii f. m.
Grefven och LandtMarskalken antingen vil¬
le vägra proposition, då Ridderskapet och
Adeln kommer i tillfälle att densamma yr¬
ka; eller ock alt proposition måtte medde¬
las på remiss af BondeStåndets motion,
med tillägg alt Utskottet dervid ville fä¬
sta det afseende, som med dess grundlags-
enliga pligt är förenlig.
Grefve Horn: Jag är hufvudsakligen
af Herr Hjerta förekommen i min veder¬
läggning mot Grefve Posse. Mitt förslag
är icke någon ny Motion, utan uppger blott
sättet för remissen af BondeStåndets Beslut.
Med afseende åter på hvad Herr Rosenblad
yttrat om Stånds motioner och 44 §• Riks¬
dagsordningen, hemställer jag hvad 2:a mo¬
mentet af denna §. då skall betyda? Det
lyder: Hvarje RiksStånd vare obetaget att,,
utan de öfriges hörandetill vederbörligt
Utskott hänförvisa ett i dess plenum fram¬
ställt förslag; dock må alltid MedStånden
underrättelse härom meddelas.
Herr von Heynne: Jag anser ändamåls-
löst, att upptaga mycken tid med discussion
om remiss af BondeStåndets ifrågavarande
beslut; ty StatsUtskotlet får säkert, eller
liar kanske redan fått detsamma från Bon-
deStåndet, och det blir således ej undan¬
hållet Utskottet. Skulle Ridderskapet och
Adeln förena sig om att lägga Protocolls-
utdraget till handlingarne, får Utskottet i
alla fall del af saken.
ag6
Den 26 Januarii f. m.
Herr Rosenblad: Jag skall blott anhål¬
la få uppläsa slutmeningen af 44 §• Riks¬
dagsordningen, som lyder: och kunna Rik¬
sens Ständer genom Ständens pluralitet,
när så nödigt pröfvas, förelägga Utskot¬
ten tid till deras Betänkandens afgifvan-
de. Här står ej, att Stånden kunna med¬
dela önskningar, huru Betänkanderne skola
afpassas. Först i nästa moment står: Hvar¬
je RiksStånd vare obetagit att, utan de
öfriges hörande, till vederbörligt Utskott
hänförvisa ett i dess plenum framställt
förslag; dock må alltid MedStånden un¬
derrättelse härom meddelas.
Grefve von Rosen, Axel, förenade sig
med Herr Rosenblad.
Hans Excetlence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att BondeStån-
dets Protocollsutdrag innefattade hufvud¬
sakligen 2:iie särskiltd frågor; den ena an¬
gående tiden och formen för Statsreglerin-
gens uppgörande, samt den andra, angåen¬
de tiden, inom hvilken BevilluingsUtskot-
tet holde uppgifva grunderue för Allmän¬
na Bevillningens fördelning, samt för Tull
och öfrige Bevillningars utgörande. Hvad
angick den del af förra frågan, som om¬
fattade formen för Statsregleringens upp¬
görande, och hvilken del nu vore föremål
för Ridderskapets och Adelns öfverläggning,
hade Hans Excelience redan tillkännagif-
Den 16 J a n u a r i i f. m.
397
•vit sin öfvertygelse, att BondeStåndets der¬
utinnan fattade beslut vore alldeles öfver¬
ensstämmande med Friherre Anckarswärds,
rörande samma ämne, väckte Motion, å
hvilken, i dess ursprungliga skick, Hans
Excellence icke ansett sig kunna meddela
proposition; hvadan Friherren ock sedan jem-
kat Motionen till ett uttryck, endast af dess
enskilta önskan, under hvilken sednare form
den blifvit till StatsUtskottet remitterad.
Då nu fråga uppstått, att Ridderskapet och
Adeln borde instämma uti BondeStåndets i
denna omständighet framställde inbjudning,
ansåg Hans Excellence sig icke kunna derå
meddela proposition, utan hemställde, om
icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
lämpligt, att BondeStåndet endast under¬
rättades, att Ridderskapet och Adeln icke
kunde uti denna del af BondeStåndets om-
förmälte beslut instämma.
Ropades flere Ja.
Grefve Horn anhöll, att dess förslag
mätte å nyo varda inför Ridderskapet och
Adeln uppläst; i anledning hvaraf
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken uppläste Grefve Horns
förslag, så lydande: ”Jag tar mig friheten
”vördsamt föreslå, att Ridderskapet och
”Adeln måtte förklara StatsUtskottet Rid-
”derskapets och Adelns önskan, att Stats¬
utskottet må, vid Inkomst-och UtgiftsBe-
Den 26 Januarii f. m.
”tänkandernes författande, fästa det afseen¬
de å Hedervärda BondeStåndets beslut, rö¬
dande Statsregleringens uppgörande, som
”kan förenas med StatsUtskottets grund-
”lagsenliga pligt;” hvarefter Hans Excel-
lence yttrade, alt denna framställning syn¬
tes egentligen angå tiden, inom hvilken
Statsregleringen horde uppgöras; och som
Ridderskapet och Adeln redan den i5 den¬
nes anmodat StatsUtskottet alt till Riks-
Stånden afgifva, inom den 24 dennes, det
så kallade InkomstBetänkandet, och, inom
den 10 nästkommande Februarii, det så
kallade UtgiftsBetänkandet, samt således i
denna del fattat ett med BondeStåndets
åsigt nära öfverensstämmande Beslut, trodde
Hans Excellence, att någon annan åtgärd
i anledning deraf numera icke eller erfor¬
drades, än att endast underrättelse derom
BondeStåndet meddelades.
Flere hördes häruti instämma.
Herr Hjerta: Hvad tiden beträffar, an¬
ser jag den redan tillräckligt bestämd ge¬
nom vårt förut fattade beslut; den slår så
nära in med hvad BondeStåndet föreslagit,
att den ej mera än med en dag skiljer sig
derifrån i fråga om UtgiftsBetänkandet^ och
ingens mening lärer väl vara att chikanera
på en dag. Deremot tror jag den väsendt-
ligaste frågan vara, om Ridderskapet och
Adeln skall fästa något afseende på Bon-
Den 26 Januarii f. m. agg
deStåndets heslut om sättet för Betänkan-
dernes uppgörande. Det vore önskligt, att
Ridderskapet och Adeln ville gifva Bonde-
Ståndet bevis derpå, att ej Ridderskapet
och Adeln så likgiltigt som BorgareSlån-
det afgjort frågan. Grefve Horn har så
väl behandlat saken, att jag skulle tro oss
göra bäst, om vi, såsom han föreslår, åt¬
minstone öfverlemnade den till Utskottet,
att derom taga kännedom, och dervid fästa
det afseende, som kan vara förenligt med
grundlagen. Detta sednare tillägg om grund¬
lagen kunde visserligen uteslutas, och sa¬
ken ändå vara densamma; men jag tror det
vara oriktigt att använda denna term, när
i 2 Stånd .så olika meningar uppstått om ,
sakens lagenliga beskaffenhet. Jag får så¬
ledes ännu en gång anhålla om proposition
derpå, att Ridderskapet och Adeln, jemte
remitterande af saken till StatsUtskottet,
ville yttra dess önskan, att Utskottet vid
BondeSlåndets beslut fästade afseende.
Herr Lefren} Johan Pehr: Jag har
blott begärt ordet för att upplysa, att Stats-
Utskotlet den 24 dennes förehade Inkomst-
Betänkandet första gången. Oaktadt använd
flit hafva vi ej hunnit längre, än att det »
ännu ligger på Utskottets bord, för att in¬
nan kort återkomma under öfverläggning.
Anledning är således, alt det ej skall dröja
många dagar, innan det till Stånden in¬
kommer. Hvad angår Grefve Horns Mo-
3oo
Den 26 J a n u a r i i f. tn.
tion, kan jag ej bifalla elen, på den grund,
att BondeSlåndet i sitt beslut förenat 2:ne
frågor, dem Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljt, nemligen frågan om tids föreläggande
med den om föreskrift af sättet för Utskot¬
tets handläggning.
Herr Tham: Jag har alltid varit och
skall alltid vara böjd att gå MedStåndens
önskningar till mötes, men jag har ännu
större böjelse att efterlefva Grundlagen; och
om något Stånd gått Grundlagens ordaly¬
delse för nära, skall jag aldrig underlåta
att påminna Ridderskapet och Adeln om
dess skyldighet att vägra bifall dertill; ty
Grundlagens helgd måtte vara mera värd,
än den höfligheten att bifalla ett annat
Stånds deremot stridande förslag. Yi haf¬
va hört Herr Grefven och LandtMarskal-
ken förklara, att han ej kan göra proposi¬
tion på första punkten såsom grundlagsvi¬
drig. Om nu Ridderskapet och Adeln ön¬
skar, att StatsUtskottet skall fästa uppmärk¬
samhet vid denna punkt, anser jag saken
vara lika beskaffad; ty önskan eller beslut,
som i olaglig väg tillkommit, kan ej binda
händerna på Utskottet, utan Ridderskapet
och Adeln nedsätter blott sin egen värdig¬
het, då Ridderskapet och Adeln yttrar en
önskan, hvarpå Utskottet ej är skyldigt fä¬
sta något afseende. Jag anhåller således,
att Herr Grefven och LandtMarskalken vil¬
le sluta denna discussion med bestämd väg¬
ran att framställa den begärda propositionen.