t>en ao Augusti e. m%
ningen uti värdens frånvaro. Vår mästa Ek¬
skog är på Krono och Skattejord, och den
kan ej af Riksens Ständer ensamt disponeras.
Konungen skall säkert taga sådana beslut, sorn
äro förenlige med Rikets sanna val , och li¬
dande till dess försvar.
Friherre Wrcmgd: Jag vill på intet vis
disputera , att den mesta Eken är på Krono-
och Skattejord , men att der ock är dea mest
uthuggna, det är jag säker på , äfvensom att
den dugligaste finnes på Frälsejord. I anled¬
ning af hvad Hans Excellence Herr Grefve
Mörner yttrat, att det beslut om utgående
tullen å Ek sorn redan blifvit fattjdt, skulle vara
vådligt för Riket, hemställer jag, huruvida
man kan tvinga ägare af Ek , att sälja till
vanpris. Jag tror att om man vill det rätta,
måste man ej endast tänka på .Statens väl,
utan äfven på enskilte medborgares, ty i den
stund de ej understödja Staten , upphör den
att kunna vara verksam.
Grefve Cronhjelm; Uti Herr Nordenskölds
reservation mot den låga utförsel-tullen å Eke
bjelkar förenar jag mig.
Hans Excelltncs Herr Grej ve Mörner ' Jag
tror visserligen , att medborgares välstånd är
en vigtig del af Statens allmänna omsorger,
men jag tror ock , att Rikets försvar och bi¬
behållandet af Rikets Flott* är ett vigtigt medel
för medborgares skydd. Om Ekeskogarna
lörstöias blir Kronan utan Eke, och det är an
Ben 20 Augusti c, m.
stor missräkning. För öfrigt är det ej aF
egennytta jag talar, ty äfven j*g är ägare af
Ekeskogar, men jag anser min enskifta fördel
böra vika för Kronans och Statens väl.
Friherre Wrangel: Ingen kan mera ifra
för landets försvar, än jag, men sättet, hvarpå
vi behandlas, är icke uppmuntrsnde, och lö¬
nen för våra bemödanden är, att vi skola gif¬
va så mycket , att intet finnes qvar att för¬
svara oss med. Det är väl möjligt , att Hans
Excellence Grefve Mörner har Ekeskogar, men
de äro ej att jemnföra med dem, som finnas i
Skåne.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Då
fråga här blifvit väckt om egennytta och
oegennytta, torde det tillåtas mig, såsom
oegennyttig , emedan jag ej äger någon Ek,
att yttra mig uti principe-frågan. Jag tror
att om Ek skall komma att finnas här i Sve¬
rige, bör man laga så, att den får högsta
möjliga värde, på det Svenska Kronan må få
att påräkna detta Ekvirke, som, efter en värd
talares mening, är så oundgängligt för Isndets
försvar , hvilket jag likväl icke kan förmoda,
enär jsg är öfvertygad att ett högst obetydligt
qvantum finnes innom Sverige, och enär det
ej anses dugligt, samt man hittills köpt så-,
dant utifrån; hvilket hade varit stor mishus-
hållning , om det härstädes funnits att tillgå*
Jag tror, att ju mindre utlörsel-tull man läg¬
ger på Ek , ju mera principsenligt är det , ty
ju mera värde man kan gifva den ju bättre ,
Den 20 Augusti e. M.
§05
derigenom lär man sig att värda detta träd¬
slag. Genom den höga tullen, och genom
etablerandet at' en monopoiisk rättighet för
Kronan att disponera öfver hvar enda Ek , får
man ingen vård på Ekeskogarne.
Grefve Spens: Den utgående tullen å
Ekvirke, hvarom den siste värde Ledamoten
talat , är redan afgjord, men di nu fråga är
om den ingående , tycker jag, att Herr Nor¬
denskjöld så tydligen framställt, att det egen¬
tligen blott vore den etsa cassan , som betalte
till den andra, att det måtte vara ett tillräck¬
ligt skäl , att föranleda till lag tull. Här har
blifvit anmärkt, att det vore principstridigt,
att sätta lägre införsel än utförselstull. Det
är dock något, som förekommer på många
ställen , där ändamålet är att behålla varan
innom landet. Så är det till exempel med
grof ull.
Herr Hjerta : Jag kan för min del ej fin¬
na; att man här får afse endast den del af im¬
porten af Ekvirke sorn sker för Flottornes be¬
hof- Jag tror att äfven mycket annat möjligen
kunde införas, och derigenom minska afsätt-
ningen för enskilte. Jag tror ej att man bör
betrakta saken så enkel, att det är den ena Cassan
som betalar till den andra. Man bör skilja
dem till natur. Om den ena hör till dea för¬
störande principen , och den andra till den un¬
derhållande, om dan ena är tredje hufvudtitein,
den andra Bevilloingen, tullen, så tror jag nå»
gon skilnad böra göras. Oet vore skadligt om
*»4
Dan st Augusti e, m.
vi till förmon för tredje hufvud titeln, skulle
fatta ett beslut, som verkade att våra Ekskogs-
ågare fin ge mindre för sin vara- Jag var i-
bland drm^ som, då fråga var om utförsel.;
tullen, ansåg den böra vara högre, och Stt
Ek virket således först borde hembjudas Kro¬
nan , men då nu fråga är om ingående tullen,
finnér jag den böra vara någorlunda skyd¬
dande.
Herr Nordensköld : Jag vill blott upply¬
sa ett förhållande. Jag vet nemligen, att
flere Skånska Possessionater klagat deröfver,
att de ej haft någon vinst af Ekehandeln. Om
de hade tagit visst för cubikfoten , och låtit
Kronan hugga, hade de säkerligen haft vinst.
Dea förlust de gjort, måtte icke hafva varit stor.
För det större Skånska virket , har Kronan
gifvit 40 sk. och då det blifvit transporteradt,
bär det kostat 50 sk- och för det , som kom¬
mit från Dantzig , t R:dr 4 sk. Svenska Ban-
cosedlar. Det senare har kommit från Pålen,
blifvit lagdt i flottor , och med stort besvär
löndertagit på flere ställen. Det mätte ej
vara dyrare att hugga i Skåne, och har man
kunnat lefverera utländskt Eke för i R:dr 4
sk. i Danzig, så måtte det ej vara så litet,
att betala nära 1 R:dr vid Skånes stränder.
Hvad Tullen på Eke angår, har jag ej nå¬
gonsin hört, att sådant blifvit hit infördt,
när ingen tull på detsamma varit lagd, och
d& tror jag ej eller, att man risquerar att det
skall ske hädanefter. Det biefve således en¬
samt Krontn, sorn skulle för det virke, den
Den «o Auguttt e, m.
Po*
bamter , betala till Kronan. Derföre tillstyr¬
ker jag , att ingående tullprocenten må blifva
högst obetydlig.
Grefve Spens-. Jag vill ej bestrida Herr
Hjerta hvad han yttrat , att ej blott Kronan,
utan ock enskilt* införskrifva Eke, men jag vill
hemställa 5 huruvida icke då man lör en del
trädvaror fastställer 5, 4 och 3 procent och
för en annan del 20 a 30 procent i utgående
tull och då man till och med yrkat högre tull
på dem, snarare än lägre, allt på den grond att
man ansåg dessa Varor förrponliga att behålla
i landet, det ej deraf är en följd , att de sorn
hafva högre utgående måste hafva lägre in¬
gående tull. När man satt 10 procent på tall
och gran, så mätte det ej vara obilligt att sät¬
ta blott 5 a 4 procent på Ek eller lägre. Det
blir ändå ej samma förhållande, sorn på ut¬
gående tullen.
Herr Silf ver Jim-. I anledning afHerrNor-
denskjölds yttrande, tror j g mig böra hafva
äran upplysa det Kongl. Sjöförvaltningen med
hvilken jag jemte några andra possessionater i
Skåne för 3 se år tillbaka ingingo i Contract,
om en leverans af Skeppsvirke till kronan, in¬
galunda betalte 40 sk. utan blott 36 sk. för
större dimensioner, Cubikfoten samt i propor¬
tion för de mindre.
Grefve Cronhjelm*Till hvad Grefve Spens ytt¬
rat, anhåller jag få tillägga att ännu ett ytter¬
ligare skäl för låg tull å Ek är, att Ridderska-
mtn SO Augusti e, m,
pet och Adeln ej lär vilja vara inconseqvent
i beslut. Då Ridderskapet och Adeln beslutat
att stockämnen böra få införas mot 5 procent,
ehuru sådane finnas tillräckligt i Blekinge, så
bör ej eller införsel-tullen å Ek vara högre.
Herr Hjerta : Jag tror det vara stor skil¬
nad att nu behandla Ek i allmänhet och jem¬
föra den med etocktran. Det är misshushåll¬
ning att använda våra skogar till stockämnen,
emedan ett sådant förstör ett helt träd, Om vi
kunna iå stockämnen utifrån för godt pris så
är det således en vinst, och på den grnud har
man derå lagt låg tull, utom det att de utländ¬
ske äro bättre och tjenligare, i afseende till
trädsortemes beroende af climaiet. Detta gör
att sådant står att förena med consequence. Lik-:
väl är jag ej bland dem som tro, att en öfver¬
drifven hög tull bör sättas pä inkommande E-
kat, utan blott en skyddsafgift, så att de som
hafva Ekskogar äro trygg*de att kunna täfla
med utlänningen. Jag anser det således ej
vara öfverflödigt om man sätter 10 Procent-
Grefve Cronhjelm'. I afseende på första
delen af den siste talarens yttrande »år jag an¬
märka, att man må i afseende på producen¬
tens fördel raisonnera så mycket man vill, så
förstår hao sjelf bäst sin fördel, om ingen tvin¬
gar honom. Om m*n således i Blekinge anser
det fördelaktigt att afsätta stockämnen, så gör
man det i alia fall.
Hejr Grefven och Landt Marskalken hemställ¬
Ven SO Augusti e. m
de å nyo, att Inkommande Tullen 3 Bjelkar
eller Balkar af Ek måtte till 5 procent be¬
stämmas; hvilket bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Mav-
tkalken föreslog, att Inkommnnde Tullen å Bjel¬
ker eller Balkar af Björk och Bok äfven måt¬
te till 5 procent fastställas.
Bifölls.
Herr Gr<fv*n och Landt Mar sk alkin hemställ¬
de vidare, om icke inkommande Tullen å Bjel¬
kar eller Balkar af andra slag kunde till 5
procent utsättas.
Grefve Spens: Om jag ej bedrager mig
så blef när fråga var om bjelkar af tall in¬
kommande tullen bestämd till 10, och utgående
tullen till 5 procent. Jag hemställer om man
ej här kunde följa samma princip, att när in¬
förseltullen är låg utgående tullen bör vara
hög, och så tvärtom.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjord proposition, blef inkommande
Tullen å Bjelkar eller Balkar af andra slag
till 10 procent af Ridderskapet och Adeln
fastställd.
”Trädvirke, Bräder och Plank, sågade, Fu-
5,ru, Gran och Björk, alla slag; Utgående Tull
.”procent 5 •”
0-jS Ben 2o Augusti e. m.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hem-*
ställde, om icke inkommande Tullen å ifråga¬
varande slags Bräder och Plank borde till xo
procent bestämmas och i TullTariffen in¬
foras.
Ropades Ja.
Uppi derefter af Herr Grefven och Landt-
Marskalken framstälde serskilde propositioner,
fann Ridderskapet och Adeln för godt att be -
stämma inkommande Tullen å nedannämnde
Artiklar på följande sätt:
Å ”Eneträd och Enstafrar" till 5 proc.
Å ”Handspakar” - - 10
Å ”Handspaks-Ämnen” - 10 _
Å ”Knän till skeppsbyggnad af Fu-
”ru och Gran” - - 10
Å "Krumholfz och Kultar af Furu
”och Gran” - - 10
Å "Läckter, huggne eller täljde” 5
Å ”Läckter, sågade” - - 10
”Trädvirke, Master och större Bogspröt,
?'af alla slag? Utgående Tull procent 5.”
Herr Grejven och Landt Marskalken hem¬
ställde, att utgående Tullen å Master och stör¬
re Bogspröt måtte, på sätt Bevillningsutskottet
föreslagit, till 5 procent bestämmas.
men jo Augusti e, rtn $o9
Hans Exccllence Herr Grefve MÖmir: Skall
ej en sik som är så nödvändig för vår flotta,
och för vår sjöfart som mister och bogspröt,
sättas till högre utförseltull än 5 procent. Så-
dane träd finnas ej på mångå ställen. Skola
de ej åtminstone beläggas med 30 pro¬
cents tull?
Friherre Cederström'. Lika med Hans Ex-
cellence Herr Grefve Mörner anser jig visser¬
ligen Mastspiror böra beläggas med högre ut¬
förseltull än 5 procent. Likväl är uti gamla
taxan bestämdt 21 sk. tull af 8 Rtdr 26 sk.
värde, hvilket gör 5 procent, men visserligen är
det ett ganska stort fel af gamla taxan , att
den bestämt en så låg procent; äfvensom a£
Utskottet att bibehålla en sådan. Master och
bokspröt äro oungängliga för vår skeppsfart,
och derföre tror jag det b’ir nödvändigt att
bestämma minst 25 procent i utförsel-tull.
Herr Hjerta : Jag hade ämnat af samma
deduction sora Friherre Cederström gjort kom¬
ma till ett annat resultat. Det är tydligt att
tullen hittills blott varit omkring 5 procent.
Af det resultat sorn deraf synts, finner jag
billigt att den bör fortfara , emedan man ej
hort att vi hittills varit i behof af master.
Grefve Frölich: Jag kan upplysa att oak¬
tadt den tull som flere nu anse för låg, har
nu på flere år ingen efterfrågan varit efter mä¬
ster och knappt någon möjlig-iet, att fä för¬
sälja sådane. Likväl finnes ännu i Wermland
5[® so Augusti e. ni,
en mängd master som nog skulle fngss rätt
uppå om det lönte sig att föra ut dem. Då
den princip blifvit antagen att man endast läg-
, ger en lägre utförseltull af 5 procent på såda-
ne träd, hvilkas fredande bör uppmuntras,
hemställer jag om icke master må få utföras
emot den tull som är vanlig. Jag har aldrig
hört talas om, att någon mast för Kronans räk¬
ning blifvit requirerad från Wermland.
Friherre Cederström: Det faller sig belt
naturligt, att från de öfre skogarne i Wermland
blir transporten af Mastträd så dyrbar, att man
heldre hugger dem tili blockar , och sågar dera
till planck. Men andra orter gifvas såsom
de norra provincerne där de finnas och där
transporten ej är så svår. Vi skulle blifva
i saknad af Mastträd , om tullafgiften blefve
för låg.
Herr H]e\ta: Den satts Friherre Ceder¬
ström drifver, kan pg ej gå in på. Man
måtte tydligt finna, att hvarje transport från
de norra orterne måtte vara svårare än i Werms
land, emedan, då Wermland kan flotts i lugnt
vatten, Norrland ej kan göra det annorlunda
än genom fallen. Tullsimmandraget för 1821
visar, att blott 76 Mäster blifvit utskeppade,
och då med våra omätliga skogar, jag ej kan
tro, att en årlig skeppning af 76 master lör
oss kan göra någon mistning, så anhåller jag
att den föreslagna tullen måtte bibehållas.
Herr af Wingardt Jag får upplysa Rtt
Utn so A ugu.it i e, m.
9ir
man flore glnger erbjudit Kronan Master ifrån
Wermland, men att Kronan ej velat hafva
dem ; och då hittills ej flere blifvit utskep¬
pade efter samma procent, så kan jag ej för¬
moda, att ett ‘annat förhållande hädanefter
skulle uppstå.
Grefve von Rosen: Enligt min öfverty¬
gelse , är orsaken , hvarföre Master ej hittills
blifvit saide, den att skeppsfarten dessa år af«t
stannat. På 6 år har blott en mastlast skep¬
pats i Götheborg, och halfva lästetalet på
skeppslistan har försvunnit. Jag vet att 1814
då skeppsrörelsen var stark , en coopverdie-
mast betaltes med 2©o R;dr. Nu säljas så¬
dana ej ifrån Wermland, emedan det lönar sig
bättre att såga dem i blockar, men om en
krigsperiod eller en lyckligare conjunctur in-,
träffar , få de nog afsättning, och om de be¬
talte sig bra, tror jag, att tullen vore för li¬
ten , med afseende på sjöförsvaret. Jag an-3
ser således stt tullen bör bestämmas åtminsto¬
ne till 2o procent.
Herr Grefven och Landt-Marskalken för¬
nyade den af honom sist gjorde proposition,
att Utgående Tullen ä Master och större Bog¬
spröt måtte till 5 procent bestämmas.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Mar-
sialken föreslog, att Inkommande Tullen i
g 13 iyen ao Augusti e. m.
Mäster och större Bogspröt kunde till io pro»
cent fastställas.
Friherre Cederström: Hvad dessa slags
trädvaior angår, så, enär deras nytta är på¬
taglig, tror jag ej, att införseltullen bör bli t va
hög, utan tillstyrker, att den endast måtte
blifva 2 procent.
Grefve Frölich: Jag instämmer fullkorn»
ligt med Friherre Cederström och detta torde
äfven vara ett sätt att tillfredsställs det billof
af master hvarom Grefve von Rosen talat.
Under min sejour i England såg jag att der
blott nyttjades Amerikanska furumaster. De
kunos lemnäs äfven hos oss till lägre pris,
och större godhet-
Herr Grefven och Lan di Mar/kalk en hemställ¬
de att inkommande Tullen å Master och stör¬
re Bogspröt måtte tili 2 procent bestämmas;
hvilket bi fölls.
Herr Hjerta: Vid master och större bog¬
spröt är utsatt i gamla taxin vissa palmer. Jag
hemställer om icke. för att vara consequent'
man bör utsätta det äfven här, isamma förhål¬
lande som vid Bjelkar. Jag öfverlemnar till
Friherre Cederström, om han icke anser det
vara rätt.
Friherre Cederström: Jag instämmer viser-
ligen deruti, att längdmåtten böra uti taxan
utsät-
Den 20 Augusti e, m.
utsättas, på det man ej , under namn af såda¬
na varor, må införa annat, som ej är sådant.
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade*
Om Riddcrskapet och Adeln önskade, att di-
mengionerne å Master och större Bogspröt bor¬
de på enahanda sätt i nya Tulltaxan specifi-
fceras , som i gamla utgående Tulltaxan;
Ropades Nej
Uppå derefter af LLrr Grefven och Lahdt-
Marjhalken framställde särsxilde propositioner j
fann Ridderekapet Och Adeln för godt , be¬
stämma inkommande Tullen å hedannätiindé
Artiklar sålunda :
Å ”Pipenholtz” - - till 10 proc,
Å ”Pumpträd”, borrade, - io —
Å ”Pumpträd”* obotrade, - — 8
”Trädvirke* Spsirrar, af Furu eller Gran ,
”kanthugsne på fyra sidor , längre eller kor-
”tare, ifrån 5 till g tum tvärt öfver sidan;
”Utgående Tullproctnt 6.”
Friherre Cederflrsm: Jag får härvid gö¬
ra deri anmärkning , att spsrrar ej få vara un¬
der 12 alnars längd, När de äro derunder,
böra de bära en högra afgift, enligt Grefva
Frölichs yrkande
Ridd. 0. Ad. Prot. VII. Band.
58
9'4
Den 5o Augusti t. m.
Grefve Frölich'. Mitt anförande afsåg e»
genteligen sådana , sorn äro under 10 tums
diameter.
Herr Hjerta-. Namnet sparre gifver till¬
känna, att det hvarken är blockar eller balkar
eller bjelkar. Som dessa sparrar högst hålla 8
tum, hafva de stått under en särskilt rubrik i
gamla taxan från 4 till 8 turn. Oin man läser
rubriken näst under, i nuvarande tulltariff, så
finner man förhållandet här vara detsamma som
i den förra taxan. Äro de tjockare blifva de
bjelkar.
Grefve Frölich', Jag har ej något emot
att detta blifver som Utskottet föreslagit.
Herr Grefven och LandiMar shalktn hem-
ställde, att utgående Tullen å ifrågavarande
slags Sparrar mätte, på sätt BevillningsUtskot-
tet föreslagit, bestämmas till 6 procent, samt
Inkommande Tullen å berörde slags Sparrar ,
till lo procent fastställas.
Bifölls.
”Trädvirke, Sparrar, Ribbor, alla slag,
”af mindre tjocklek än 5 tum ; Utgående Tull-
”procent 20.”
Friherre Cederjlroin'. Då det är mycket
skogödande att hugga sparrar under 5 tum i
fyrkant skulle jag tro det vara nyttigt, om för
export på sådane bestämdes 50 procent iTull.
t)en 20 Augusti e. Ht.
Herr Hjerta: Jag hemställer bm det ej
Vore nog med 30 procent* eller likt som lör
läckter,
Friherre Cederström'. Det är långt ifrån
ätt dessa lemna samma besparing som läckter!
Det är den skillnad att man af ett träd kart
hugga flere läckter, men sådane som ifrågava¬
rande sparrar kan man ej hugga mer än en
enda af hvart träd.
Herr Grefven och LandtMarskalkcn hefh-
Ställde, att inkommande Tullen å ifrågavaran¬
de slags sptrrar och ribbor måtte till 5 pro¬
cent samt utgående Tullen derå till 50 pro-
fcent bestämmasi
Bifölls.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landc-
Marjkalken gjord proposition, fann Ridderskapefc
och Adeln för godt fastställa inkommande Tul¬
lén å Spiror af aila /lag éj tinder $ ittnir diameter,
till to procent, samt utgående Tullen derå
på sätt BevillningsÖtskottet föreslagit till 5
procenti
”Trädvirke, runda träd af mindre tjocklek i
”Utgående Tull procent 20.”
Herr Hjerta: Dessa träd hafva hittills va»
tit förbudne till utförsel; jag hemställer såle¬
des, om de icke böra uppsättas till 50 proeent;
gifi Den 50 Augusti e. m.
Herr Grefven och LandtMarfkalhen föreslog,
att inkommande Tullen å rund» träd af min¬
dre tjocklek kunde till 5 procent bestämmas.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marfkatkeft
hemställde, att utgående Tullen å berörde slags
Träd måtte från ao till 50 procent för¬
höjas.
Bifölls;
Uppå sedermera »f Herr Grefven och Landt*
Jlfarfkalken framställde serskilde propositioner,
fann Ridderskapet och Adeln för godt ä ne-
dannämnde Artiklar bestämma följande Tull¬
procenter:
Å ”Spittboltz af Furu Inkommande Tull-
proceot - - - - 10.
Utgående TuUprocent - - 5.
Å ”Staf- och Klapperholtz;” Inkommande
Tullprocent - - - - to-
Utgående Tullprocent - - 5.
Å ”Stolträds-ämnen;” Inkommande Tull¬
procent - - - - 10.
Utgående TuUprocent - - 5.
”Tridvirke, Sågblockar, alla slag; Utgå¬
ende Tullprocent 3o.”
Den 20 Augusti e. m.
O17
\
Grefve Frölich: I fortsättning af den
för en stund sedan förelupne långa discussio-
nen får jag föreslå, att till de ord sorn i taxan
finnas, blott såsom dimension må sättas: såg-
blockar af alla slag och bjelkar under 11 al¬
nars längd och 11 turns fyrkant. Jag ser ej
något hinder att specificera detta och att derå
lägga 200 procent.
Friherre Cederström ; Jag förenar mig med
Grefve Frölich i fråga om bestämmandet af
gägblockar, bjelkar och balkar, äfvensom att
de sednare skola vara öfver 11 aloar, men o-
möjligt kan jag instämma i den föreslagna tul¬
len af 200 procent. Det är för våldsamt; jag
hemställer om man icke skulle åtnöja sig med
den tull som varit ansedd för det samma som
förbud, nemligen 100 procent. Denna är i
hela taxan vid sådana tillfällen iakttagen.
Herr Hjerta: Om 100 procent på denna
vahra verkeligen kunde anses såsom förbud,
så skulle jag deruti instämma; men när man
genom uträkning visat att så ej är, samt att
den af Grefve Frölich föreslagne tull af 200
procent knappt förslår, och man ej vill effec-
tift förbjuda utförseln, så anser jag betänkligt,
att icke bifalla den högsta tull, emedan Ridder-
skapet och Adeln beslutat, att Kongl. Majit
blott äger att nedsätta men ej att höja tullen.
Jag anser således bättre att kasta sig uti det
misstag att sätta för hög än för lag tull, och
tror att orsaken till förbudets upphäfvande va-
rit* att Regeringen icke haft rigiig kunskap
Den 20 Augusti c. m.
©m förhållandet roed handeln på England i af-'
seende å denna vara. Jag förmodar att dess
yppmärksamhet torde blifva fästad derpå ge¬
nom den höga zffran, och anhåller om pro¬
position till bifall å denna tull.
Grefye Frölich: Engelska tullstadgan fö?
38l8 upptog 6 L. n S. för samma slags
dimensioner af plankor för hvilka den nu upp¬
tager 19 Lisp. Detta visar att Engelsmännen
söka på allt sätt att med tull belägga vå¬
ra korta plankor för att tvinga oss att infö¬
ra blockar- Således får jag upprepa mitt
öfvertygelse, att då man belagt plankorne med
400. procents tull i gogland, man skulle inom
4 år sporters alla sågblockar på vestra ku-;
sten om man ej på dety lagge? mjnst 200 pry-
?ents tull.
Grefve Spens: Sorn jag ej ver uppe då,
den förre discussionen fördes, vill jag yu ej
upptaga tiden; men skall tullen blifva 200
procent, så hemställer jag, om det ej är bättre
att häldre bestämma ett rakt förbud, Det är
åtminstone mera consequent då man säger sig
följa liberala grunder.
Herr Cederschjöld: En så hög tull sorn 200,
procent, kan jag för mindel ej medgifva. Jag
tycker mig finna att derigenom skulle blöcker*
komma att kunna utskeppas till lägre pris sön¬
dersågad till bräder än ogågad. Och det skul¬
le förundra mig o,m Engelsmännen länge kunna
behålla lusten att betala mera för blockar än
fp? b räder ne blott för det lönlösa nöjet att såga
gen 5® Augusti e. m, 919
sjelfve. Jag finner orimligt att antaga en så¬
dan tull som blott utgör en skatt på skogsä¬
garen lill sågägares förmån. Jag kan således
ej firma att tullen bör bestämmas högre än till
30 högst 50 procent.
Grefve Frölich: Jag har ej ssgt, att om
en Engelsk sågägare, derest tullen blott bleföo
procent, finner sin räkning i att utföra blockar,
Engelska Regeringen derföre skulle underlåta,
att lägga taxa på förädlaren, ntcn jsg har velat
visa att när det är ett factum som den sisie
talaren ej kunnat bestrida och hvarom jag här
kan förete tryckt utdrag ur Engelska tullför¬
fattningen att tullen för 120 st. plankor ver-
keligen är t9 L. 19 s. St, så har sådant blif¬
vit ej endast gjordt för att tvinga oss att sälja
blockar utan derjemte af flere andra orsaker.
Förhållandet är sådant att Engelska Regeringen
söker att på allt sätt att skydda sina Colonier
i Canada som skeppa ut trädvsror, men hvil¬
ka i anseende till qvaliteten äro sådane att de
ej kunna täfla med de nordiska. Om Herr Ce¬
derschjöld så önskar skall jag tili honom kun¬
na öfverlemna en rapport af Commitéen i Eng¬
land sorn visar orsaken, hvarföre tulltaxan å
denna artikel uppptager så hög afgift- Jag
kan ej förändra min öfvertygelse, att om tul¬
len sättes under 200 procent, följden skulle
blifva att England ej skulle köpa våra plankor,
utan endast blockar och att för en illa förstådd
regelmässighets skull alla våra sågverk skulle
komma att stå overksamma, hvaråt man ej
Skulle gratulera sig örn några år. Jag| tror att
920
Ven 2o Augusti e. m.
nian i dylika fall som detta mindre bör gorr*
afseende på Conseq;u-nce, och häldre hålla sig
vid hvad erfarenheten lä»er samt förnyar så¬
ledes min anhållan Om Herr Grefvsns och
LandtMarskalkens proposition, att tullen ä
Utförseln af sågblockar måtte blifva 200
procent.
Herr Hjerta: Jag tror, att Herr Cederschjöld»
yttrande kommer deraf, att denoa discussion är
en fortsättning af en discussion , då han ej var
närvarande- hvad sorn stadgat min öfvertygel¬
se, är den berättelse Engelska Committerande
1821 afgåfvo, och hvaruti man finner, att dst
lärer vara genom en ovarsamhet, som vår träd-
handel kommit uti ofördelaktigt skick. Jag kan
ej annat än, förena mig med Grefve Frölich,
att tullprocenten bör tilltagas så bety de lig, att
tillräklig verkningskrets kan lemnäs Kongl.
Maj:t att jemka den, och att det i öfrigt till
Kongl. Majit må öfverlemnas, att, i afseende på
Bjelkar och Balkar, rätta tullen efter handels*
förhållanderne med olika magter.
Fderr Cederschjöld: I anledning af den si¬
ste värde talarens yttrande får jag förklara,
jag varit närvarande under hela discussio-
nen, och sökt n°ga uppfatta de olika inmin-
game. Efter hvad jag fattat, har Herr Gref¬
ve Frölichs mening varit, att skydda sågver¬
ken, så att sågblockar ej skulle, under namn
af bjelkar, kunna utföras för att sågss utrikes,
Men jag frågar, om det är en ovilkorlig för¬
del för landet, att de sågas här, i händelse
Den 20 Augusti e. m.
kunde erhålla mer för dem osågade , än
tor bräderna ? Jag skulle till och med vilja ,
att man gåfve sågägare en del af tullinkom¬
sten , såsom ersättning, heldre än att efterapa
Engelska lagstiftningen i den orimligheten, att
med 200 procents tull belägga en utgående
vara. Om man satte 50 procents tull, så kun¬
de det ändå vara 45 procents reconvention för
Sågverksägare ; och mera måtte de ej kunna
yinna pä sägningen.
Grefve Frölich- Den siste värde talaren tyc¬
kes hafva tagit för afgjordt, att sågblockir kun¬
de exporteras uti större inkomst förStaten; men
detgår ej så till. Allmogen uti Finnbygden lä¬
ser ej tulltaxan. Man vet ej ord af, för än 3
a 4 Engelska köpman komma upp med grofva
summor, och afsluta accord på flera år. all¬
mogen är snart sagdt nomadisk, vet ej så no¬
ga, hvar den hugger timret, den hugger hvar
den kommer åt, Jag kan i detta afseende ä-
beropa mig Landshöfdingen af Wingårds vits¬
ord. Följden af för låg tull skulle blifva, att
om en förmånlig conjunctur uppstod, Engelska
agenter skulle innan kort slå under sig all skog
medan den ännu stod på rot. På det man ej
må tro, att jag »alar, för stt sjelf få monopol,
får jag erinra att jag ej är ensam sågverksäga¬
re utan det finnes äfven 10 a 12 andra, som
handla blockar på samma vattendrag, så att det
Saknas ej concurreDce. [Om nu sågtimmer skul¬
le få exporteras till 50 procent, så är det ej svårt,
$tt visa att den inkomst Staten deraf skulle er¬
$22
Hen 20 Augusti e. m.
hålla, ej skulle gå upp emot hvari Staten har
i inkmost af 5 procents tullen ä plankor.
H*rr n/ Wingård*. Då man ej kan stad¬
ga förbud , så önskar jag , att man åtminsto¬
ne måtte bestämma den högsta möjliga tull-
orocent.
Herr Hjerta: jag medgifver, att det sy¬
nes fasansvärdt, att utsätta 200 procent, och
det vore kanske bättre att sätta varans dubbla
värde, men jag tror, att det finnes i Staten
sådane handelsförhållanden till andra länder,
att man måste, när tullsystemet fortfar, lämpa
sig derefter. Jag kan ej finna annat, än att
inan här måste sätta upp tullen, så stt det ej
kan blifva fråga om , att dea är för låg. jag
utgår från den synpunkt, att det är bättre, att
sätta den för hög , då Kongl. Majit i alla fall
äger rätt stt nedsänka den , så att den blifver
billig. jag anhåller således om proposition
på 200 procents tult, emedan jag ej deruti
inser någon fara.
Herr Grefven och LandtMar (kalken hemställde ,
om Ridderskapet och Adeln gillade det af
Grefve Frölich , vid rubriken af ifrågavarande-
Artikel, föreslagne tillägg, hvarigenom be¬
rörde Artikel skulls komma att erhålla föl¬
jande lydelse:
*’Säg-Blockar , af alla slag och Bjelkar-
”uad-er 11 tums fyrkant och 11 alnars längd.”'
Bifölls.
Den ao Augusti e, m.
923
Herr Grefven och LandtMankalken yttran¬
de derefter, att Bevillningsutskottet föreslagit
den utgående Tullen å Såg-Blockar och ifrå¬
gavarande slags Bjelkar till 30 procent, hvar¬
emot under discussionen blifvit yrkadt, att
berörde Tull måtte bestämmas dels till 200 ,
dels till 50 procent. Herr Grefven och
LandtMarskalken ansåg sig likväl först böra
inhämta Ridderskapets och Adelns tanks, hu¬
ruvida Ridderskapet och Adeln tilläfventyrs
kunde finna lämpeligt godkänna den af Bevill¬
ningsutskottet fqreslagne nyssberörde utgåen¬
de Tullproceaf,
Ropades Nej,
Hvarefter Herr Grefven och LandtMankal-
ten hemställde, sta Ridderskapet och Adeln
önskade, att Utgående Tullen å Såg-Blockar
och ifrågavarande slags Bjelkar borde till 200
procent bestämmas.
Ropdes Ja och Nej.
Grefve Spens-. I anseende till de delade
meningarne i denna fråga torde jag få anhålla
om proposition å rent utförsel-förbud för dea^
na vara.
Herr Hjerta-. Jag tror, att Ridderskapet
och Adeln redan beslutat, att alla varor skola
få införas och utföras emot tuli; och om ett
förbud skulle stadgas, kan ej eller, i afseende
på den saken, det beslut gä i verkställighet,
Den 2o Augusti e. in.
att Kongl. Maj:t skal! äga att jämka tullen*
med afseende på andra makter. Jag tår ytter¬
ligare bedja Ridderskapet och Adeln fästa
uppmärksamheten derpå, att man ej kastar sig
uti någon fara* om man tager för hög tull,
men väl om man tager för lag. Kongl.
Maj.t lärer icke underlåta, att nedsätta tullen,
om Han, efter inhämtade underrättelser, fin¬
ner tullen för hög. Utförseln har hittills varit
förbuden, hvarföre jag tror att man heldre
bör sätta för hög, än för låg tull.
Grefve Spens; Herr Hjerta bär yttrat, att
Ridderskap^ och Adeln skulle hafva beslutat,
att icke antaga någon vara såsom förbuden..
Första punkten af betänkandet talar lik väl blott
om införseln, ej om utförseln, och så mycket
mindre lär det hafva varit Utskottets mening,
sorn betänkandet föreslår utförsel-förbud för
flere artiklar, såsom kopparslantar, m. fl, såle¬
des kan det ej sägas, att vi genom föregående
beslut nekat oas, att stadga utförsel-förbud.
Hvarföre jag ansett förbud bättre, än så hög
tull, är att meningen med denna är att hindra
varan att komma ut, och då vinner man ända¬
målet snarare med ett rent förbud, än med eoo
procents tull, ty den är så hög, att det lönar
mödan, att alludera den derigenom, att man be¬
talar värderingsmännen, för det de skola vär¬
dera varan lågt.
Herr Cederschjöld: Man har sagt, att så*
dane pjecer hittills varit förbudne till utförsel.
Det skulle jag ej förmods , då jag ser af
Taxaa au Bj-lkar och Balkar af mindre^ di¬
t)en 10 Augusti e, »i,
pensioner fått utföras för 5 procent. För öf¬
rigt , när tackjerns-förädlingen blott med 5o
procent är skyddad» ser jag ej, hvarföre Såg-
verksnäringen skulle vara skyddad med mera
än högst 50 procent,
Friherre Toll, Guslaf Philip : Jag tycker mig
hafva funnit, att man befarar ett generelt förbud
för hela Sverige» Jag vågar underställa, om
man ej borde utsätta bestämdt, att det blott
är för Götheborg.
Herr Hjerta ‘ Öm den värde talaren,
Som ansett att sågblockar ej varit lörbudne
till utförsel , vill läsa gamla tulltaxan pag. 23,
så står där: ”Timmer af Furu eller Gran,
”sorn icke kan anses för BjeiRar , Sparrar el¬
ller Spiror; förbudet.’5 Att nu åter bestäm¬
ma» från hvilken plats, Götheborg eller Ud¬
devalla* de icke skulle få Utföras, und'jr Så¬
dan tull , tror jag ej Vöre rätt Jag vet ej,
hvartill det skulle tjena. Med afseende på
de beslut Ridderskapet och Adeln förut fat¬
tat , och, jag säger det äfven , med afseende
på de Engelska Commiuerades berättelse, sorn
fästat min uppmärksamhet på, huru obetydlig
vinsten skulle vara, att till England införa
Sågblockar , fortfar jag uti yrkande af 200 pro
cents tull.
Hant Excellence Herr Grefve Märner: I
anledning af hvad Greive Frölich och Herr
Hjerta upplyst kan jag blott tillägga, det jag
tror att det icke blott är Sägverksägarés, utan
Den 20 Augusti e. nit
Sfven skogsägares intresse som afses , då mart
vili förekomma skogarnes förstöring, på det
vi ej för ögonblickets vinst må bereda oss
mångåriga förluster.
Herr Cederschjöld". Det är blott i anled¬
ning af Herr Hjertås anmärkning som jag får
erinra att han citerat Kongl. Maj.'ts tulltaxa af
år 1818, men j»g deremot General TullDire-
ctionens kungörelse angående trädvaror af
år 1823.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner s I an¬
ledning af Herr Cederschjölds yttrande får jag
upplysa att GeneralTullDirectionens kungörel¬
se aldrig kan förändra de varor sorn äro för—
budna till utförsel. Det år för de varor sorti
äro tillåtne till utförsel, som TullDireetionen
skolat hvarje år bestämma en viss utförsel-
afgift. Med hvad som är förbudit , har Di-
rectionen ej att göra, och kan ej taga upp
sådant.
Herr Grefven och LandtMarskalken för¬
nyade den af honom förut gjorde proposition^
att utgående Tullen å Sågblockar och ifråga¬
varande slags Bjelkar mätte till 200 procent be¬
stäm mas.
Ropades starka ja, jemte några Nej.
1 anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt Mar fhalkfii förklarade, att som, efter hvad
han tyckt sig finna, Ja öfverrö6tat Nej, pro¬
j)en 20 Augusti e. hl,
92?
positionen blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Herr Cederschjöld och Friherre Cederjlröm
anmälte till Protocoilet deras reservationer e-
tnot Ridderskapets och Adelns beslut.
Htrr Grefvin och Landt Mar (hålken hemställ¬
de, om någon inkommande Tull å Sågblockaf
och Bjelkar under 11 tums fyrkant och ii al¬
nars längd borde bestämmas.
Herr Bjerta', Jag tror att inkommande
tullen bör vara 5 procent.
Friherre Cederström', För min del tror jag
att 1 procent vöre tillräckligt.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken föreslog*
att Inkommande Tullen å Sågblockar och nyss¬
nämnde sbgs Bjelkar måtte till 5 procent bestämd
mas; hvilket bifölls.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-
Marfkalken framställde serskilte propositioner,
fann Ridderskapet och Adeln för godt att å
nedannämnde Artiklar bestämma följande TulU
procenter;
Å ”Takrännor;” Inkommande Tullprocent 5.
Utgående Tullprocent - - 30,
Å ”Timmer af Furu eller Gran, som icke
”kan acses för Bjelkar, Spa.rar, Spiror,
ben 20 Augusti e. m.
”eller Sågblockar;” Inkommande Tull¬
procent - - -
Utgående Tullprocent - - io.
Å ”Trädskor;” Inkommande Tullprocent lo*
Utgående Tullprocent - - 3,
Å ”Trädskedar;” Inkommande Tullprocent 10.
Utgående Tullprocent - i.
”Trädvirke, Tunnbottnar och Tunnstäfrarj
”huggna eller klufna af Ek eller Bok; Inkom¬
mande Tullprocent 50. Utgående Tullpro-
”cent 5.”
”Trädvirke, Tunnbottnar af Furu och
”Gran; Inkommande Tullprocent 50; Utgående
”Tullprocent 5.”
Friherre Cederström', Denna tullprocent fö¬
refaller mig besynnerlig. Det är en skadlig
anstalt att hugga sådane tunnbottnar och tunn-
stäfrar, jag skulle derföre tro att procenteri
borde bestämmas i omvänd ordning.
Herr af Wingård: jag får upplysa, att
detta är en misskrifning.
Hrr Grefven och Landt Mar/kalken hemställ¬
de, om icke, sedan en Ledamot af Bcvillnmgs-
Utskottet upplyst, att de af Bevillningsutskott
tet iöreslagne ifrågavarande Tullprocenter till¬
kommit genom misskrifning, Ridderskapet och
Adeln skulle finna lämpeligt stadga, att inkom¬
mande
fien 20 Augusti c, m,
929
mande Tullen å Tunnbottnar och Tunnstäfrar
af ej mindre Ek eller Bok än äfven af Furu
och Gran måtte till 5 procent, samt utgående
Tullen derå till 50 procent bestämmas.
Bifölls.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln fann
för godt att, med bifall till hvad Bevillnings¬
utskottet föreslagit, bestämma inkommande
Tullen å ”Sågade Tunnbottnar af Ek, Bok,
”Furu och Gran” till 50 procent samt utgåen¬
de Tullen derå till 5 procent.
”Trädvirke, Årträd eller Ämnen till Åror*.
rtJtgående Tullprocent 20.”
Herr Grefven och Lcmdt-Mar fhalk en hem¬
ställde, om icke inkommande Tullen å Årträd
kunde till 5 procent samt utgående Tullen derå
till 30 procent bestämmas.
Ropades Ja,
”Täcken, af alla andra namn och slag;'
”Inkommande Tull procent 50. Utgående Tull
.”procent i.’*
Grefve Cronhjelm'. Jag får fråga om filtar
äro upptagne på något annat ställe, eller räk¬
nas hit.
Ridd, 0. Ad, Prof. VII, Band.
59
93°
en 30 Augusti e. m.
Herr Cederfchjöld: Jsg vill minnas, att
tullen å filtar på ett annat ställe i Tulltariffen
Sr bestämd till 30 procent, och lår hemställa
om det ej knnde leda till lörvillelse att här
står täcken till en annan procent, då filt äfven
ar ett slags täcke. Kanske man kunda sätta
stoppade täcken.
Herr aj Wingård'. Jag tror att hvad Herr
Cederschjöld föreslagit, kunde leda till en tjen¬
lig förbättring. Det kunde stå: Täcken, ftappa-
de af alla andra namn och (lag.
Herr Grefven och Landt Mat skalken gjorde
proposition till bifall å hvad Herr af Wingård
sålunda föreslagit; hvilken proposition med Ja
besvarades.
”Ull, okammad och okardad, fin Portugi¬
sisk, Spansk, Saxisk och all annan fin; In¬
kommande Tull procent 15; Utgående Tull
”procent 5.”
”Ull, okammad och okardad, Grof Islands,
”Jutland®, Polsk och aisnan grof; Inkommande
”Tull procent 2.; Utgående Tull procent 15.”
Herr af Wingård'. Jag tror att röran¬
de Ull, måtte finnas en reservation af Herr
Uggla.
Friherre Wrangel: Berörde reservation in¬
nehåller att öm Kongl. Msj;t skulle förbjuda
införseln af kläde, taxan å inkommande ull äf3
Den 20 Augusti e, m.
93t
Ven måtte förhöjas. Då det år en Svensk pro>
duct tyckes det att tullen kunde sättas något
högre, till 18 procent.
Herr Cederschjöld: Det år i synnerhet på
den grofva ullen, sorn jag tror att någon än¬
dring tarfvas. Utskottet har föreslagit 2 pro¬
cents inkommande och 15 procents utgående
tull. Men jag anser att inkommande tullen är
förliten, ty utlänningen skulle då kunna mot¬
verka möjligheten att upphjelpa vår fårafvel.
Derföre hemställer jag otn det ej bords vara 10
procents införseltull, och 5 procents utförsel¬
tull, lör att lätta sfsättningen af den gröf¬
re ullen.
Halis Excellence Herr Grefve Mörner: J«g
tror för min del att taxation af ull uti tariffen
är ett af de svåraste ärenden att rätt afgöra.
Förhållandet är att vi sakna nödig tillgång på
grof ull. Vi hafva deremot ungefärligen dea
nödiga tillgången på fin ull. Här finnas åtskil¬
liga enskilte godsägare som mycket uppdrifvit
tillverkningen af den fina ullen. Det gör att
man i allmänhet önskar att den fina ullen måt¬
te blifva någorlunda taxerad- Jag instämmer
ock deruti, så vidt det kan ske med fabriker-
nes bestånd. Men då vi ej hafva grof ull i
tillräcklig qvantitet, och den utgör ett hufvud*
sakligt behof hos oss, så tror jag att det vöre
*tt på dubbelt sätt knäcka fabrikerne, om man
på gamma gång tillät införseln af kläde , och
belastade den grofva ullen tued hög tull. Ja£
93*
Pen 2o Augusti e, m.
kan således ej annat än tillstyrka Utskottets
förslag.
Herr Hjerta: I enlighet med hvad Hans
Excellence Herr Grefve Mörner yttrat, är det¬
ta en rätt kinkig sak. Det är utan ali fråga ,
att man vid våra fabrikers uppmuntrande gått
en oriktig våg. Man har sökt att uppmun¬
tra de fina fabrikaterne, då man hade först
bort uppmuntra de grofva. Följden har nu
blifvit den , att man här mera lågt sig på den
fårafvel, som ger den finare ullen , och de
fabriker som tillverka finare kläde, oaktadt
det ej gifvit fördelaktiga resultater. För¬
hållandet , såsom tilldanadt, är så konstigt
att man bör noga afväga omständigheterne.
Jag kan ej annat äo förena mig deruti , att
Utskottets förslag ungefärligen innehåller den
medelväg, som är nödig att iakttaga om man
vill förekomma svårare följder. Jag tror så¬
ledes det vara rättast, att hålla sig vid den
norm som är föreslagen. Jag tycker ej, att
Utskottet tagit tullen för låg , och fruktar ej ,
att icke felet sålunda kan rättas, genom Kon¬
ungens rätt att nedsätta densamma.
Friherre Wrangel: Jag får åberopa hvad
jag förut yttrat om Konungens rätt att ned*
sätta tullen, och skulle således icke tro det
skada, att uppsätta tullen till 25 procent.
Man bör se pä det hela och ej hafva partiel¬
la åsigter. Då man vill befordra fabrikerne;
bör man ej bortglömma dem som producera
ullen. Således skulle jag önska 3 att tullen å
Den 20 Augusti e. m,
933
ull blefve höjd , i enlighet med Herr Ugglas
förslag.
Herr af Wingård'. Jag får gifva tillkän¬
na, att Utskottet väl betänkt sig, innan det
satt denna tull, och att man ärfarit att den
grofva ull, som hos oss finnes , är alldeles o-
tillräcklig till vårt bebof. Man kan finna,
hvad behofvet deraf skall vara , då våra fa¬
briker tillverka comtnisskläde till 80,000 alnar
om året , och detta till ring* del af egen ull.
Jag tror, att den tull som Utskottet föreslagit,
Jemnar mesta säkerhet.
Friherre Wrangel: Jag tror nu som all¬
tid , att då utlänningen kan öfverflöda med
en vara innom vårt land , så är det svårt att
med honom concurrera , och det har gjort att
man skaffat sig ullen utifrån; men jag anser,
att i samma 6tund som våra fabriker ej med
samma lätthet som hittills kunna få ull utH
från, uppmuntras landthushållare, att skaffa
grof ull till försäljning.
Friherre Cederström'. I afseende på frågan
om Commisskläde , anhåller jag att få fästa
' Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
på eättet huru det tillverkas i andra länder ,
der det för ett nedsatt pris kan säljas. Det är
af framledne Presidenten Edelcrsntz upplyst,
att det icke är möjligt att tillverk* på vanliga
Fabriker Commisskläde till det nedsätta pris,
som i England äger rum , och att orsaken ,
hvarföre det låga priset i Englaud förefinnes
Den 20 Augusti e. m,
på denna vara, är, att vid dess tillverkning
iakttages , att Allmänheten låter spinna sin ull
på fabrikernes Machiner, och väfver klä¬
det i sine enskilte hus , hvarefter det öfver¬
lemna» till Fabrikerne, hvarest det apreteras och
färgas. Det har blifvit yttrat att vi sakna tillgång
på grof ull. Jag bör dervid upplysa, att vi
på Gottland och Öland äga en betydlig till¬
gång på grof ull, men som föga eller intet
användes af våra fabriqueurer , ehuru priset ej
är hö«re än 16 a 24 sk. för skålp. Wästgö-
thar hafva hitintills tillbytt sig öfverskottet af
desse provincers ull. Jag skulle af deon*
anledning förmoda, det vi ingalunda behöfva
frukta , att ju i den mån vära fabriker, i af¬
seende på tillverkningen af gröfre kläden ,
iakttaga den ordningen som, enligt hvad of¬
van yttradt är, uti England medfört det re¬
sultat, att desse kläden kunna i England säl¬
jas till ett högst nedsatt pris, vi skola kun¬
na äga tillgång på ull för desse behof: d v.
s. att de för innevånarne på Gottland och
Öland bereda tillfälle att få deras ull spunnen
på machiner, och erhålla underrättelse om con-
structionen af de till väfnaden behöflige Sto¬
lar , samt sättet att dem begagna. Då förhål¬
landet är sådant i afseende å fabricationen af,
Commisskläde, och den fina ull , som i Sveri¬
ge finnes, saknar afsättning, då den deremot
i Tysk» Städer gäller ända till 2 R:dr Riksg.
marken; så frågar jag om det kan vara skäl'
att belägg* utförseln af den fin» ullen med
hög tull. Jag påstår derföre icke , att hög
Tull bör på införsel af denn* vara äga rum;
Ben 20 Augusti e, m.
den må fi vara lika ; men den Regeln b5r ic¬
ke åsidosättas, att en inhemsk produet, som in¬
nom Landet saknar afsättning, må kunna få
utlöras, emot erläggande af en måttlig afgift*
Herr Grejven och LandtMar[kalken hemställ¬
de, om Ridderskapet och Adeln skulle finna
Jämpeligt, att, på sätt Bevillningsutskottet fö¬
reslagit, Inkommande Tullen å fin Portugisisk,
Spansk, Saxisk och ali annan fin Ull borde
till 15 procent, samt Utgående Tullen derå
till 5 procent bestämmas.
Friherre Cederström; För min del tror
jag det vara tillräckligt , om man bestämmer
10 procents Inkommande, och 2 procenta Ut¬
gående tull.
Friherre Wrangel: Jag anser Herr Ugglas
förslag vara det rätta.
Herr Grefven ock Landt Mar [kalken förnya¬
de den af honom sist gjorde proposition;
Hvilken af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Herr Grefven och LandtMar skalken föreslog
derefter, att Inkommande Tullen å Grof Is¬
lands, Jutlands, Polsk och annan grof Ull
måtte , på sätt Bevillningsutskottet tillstyrkt,
till 2 procent, samt utgående Tullen derå till
i5 procent , fastställas.
Ropades Ja och Nej.
9^6
Den 20 Augusti e, m.
Herr Cederschjöld : Jag hemställer huruvi*-’
da a procents Inkommande Tull här kan bi¬
behållas. Jag skulle snarare tro , att Inkom¬
mande Tullen borde blifva åtminstone 5 pro¬
cent , och den utgående 2 procent.
Friherre TVrangel förenade sig med Herr
Cederschjöld.
Friherre Cederström : Jag har tagit mig
friheten upplysa, att i de orter, som hafva
den mesta grofva ullen , upphandla fabrikerne
ej någon ull, och använda den icke, utan den
har gått till Westgöthar. Jag hemställer då
om icke den utgående tullen kunde till desse
producenters fördel något nedsättas , och om
Icke, då den gröfre ullen är satt till 2 pro¬
cents Inkommande tull, Utförseln kunde tillå¬
tas mot 6 procents tull.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner : För
min del skulle jag tro, att hvad Utförseltull;
sorn sättes på den grofva ullen, kan vara lik¬
giltigt , ty det vore en särdeles casus , om
grof ull härifrån kunde utföras och få afsätt¬
ning utomlands.
Herr Cederschjöld.: Jag anser det säkraste
sättet, att uppmuntra fårafveln vara genom
lemnadt hopp om vinst och afsättning. Det
kan ej ske annorlunda, än genom en låg Ut¬
gående tull , så att man kan sälja till utlännin¬
gen. Hvad beträffar, att de gröfre klädsssla-
gen skulle blifva dyrare, så är det egenteligen
Kronan sorn deruppå förlorar J och ingen för¬
Den 20 Augusti t, m, 937
9
lust kunde vara nyttigare för Riket , helfit det*
samma derigenom uträttades, sorn genom Ma-
DufacturDiscontena motsvarande uppoffringar.
Jag tillstyrker således 5 procents inkommande,
och 2 procents utgående Tull.
Friherre Wrangel: Jag hemställer, om icke
någon skillnad borde göras, i händelse kläde
blefve förbudet till införsel. Derå får jag an¬
hålla om proposition.
Herr Grejven och Landt Mar/kalken hem¬
ställde, att inkommande Tullen å grof Islands,
Jutlands, Polsk och annan grof Ull måtte till
2 procent, samt utgående Tullen derå till 5
procent bestämmas*
Bifölls.
Herr Grefven och Landt-Mar ikalken fråga¬
de derefter, om Ridderskapet och Adeln önska¬
de att, på sätt Friherre Wrangel föreslagit, i
händelse utländskt kläde skulle blifva förbudit,
inkommande Tullen å fin Portugisisk, Spansk,
Saxisk och all annan fin Ull borde från 15 till
20 procent förhöjas.
Ropades Ja.
Friherre Cederström: Om det anses med
Rikets nytta förenligt, att utländskt kläde för—
bjudes til! införsel eller genom en högt upp¬
satt införseltull försvåras, så synes deraf böra
följa, att införseln af ull af sådan beskaffen¬
het, hvaraf icke tillräckelige qvantiteter inom
landet produceras, bör befrämjas genom en låg
m
Ven 20 Augusti e, m,
tull för denna vara, och utförseltull proportio¬
naliter derefter bestämmas.
Friherre Wrangel: Om här tillverkas till¬
räckligt finare kläden, så tror jag det ock va¬
ra att förmoda, att vi hafva tillräckligt fin ulli
ochjagvet ej ds, hvarföre man skall lägga sig
emot att den må utföras.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner: Så
snart man tager den mesuren, att höja tullen å
inkommande ull om kläde förbjudes, så tror
jag att man bör göra det i sammanhang, ock
då äfven höja tullen på den gröfre, ty annars
blir all fin ull angifven såsom grof. Man bör
således äfven böja tullen på den gröfre, och
för att vara conseqven» jemväl höjs tullen vid
utgåendet. I England är ull förbuden till ut¬
försel.
Friherre Wrangel förenade sig med Hans
Excellence Herr Grefve Mörner.
Herr Grefven och LandtMarJkalken föreslog»
att Utgående Tullen å fin Portugisk, Spansk,
Saxisk och all annan fin Ull måtte, i händel¬
se Utländskt kläde skulle blifva förbudit, från
5 till 8 procent förhöjas.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marskalken
hemställde, att i händelse af utländskt klädes-
förbud, inkommande Tullen å grof Islands, Jut-
Den 20 Augusti e, m,
939
lands, Polsk och annan grof UU måtte från a
till 10 procent förböjas, men Utgående Tullen
derå till 5 procent bibehållas.
Bifölls.
”Vanille} Inkommande Tullprocent 10.”
Herr Cederschjöld: Då Vanille lär vara sär¬
deles dyr, och således naturligtvis lätt kan in¬
smygas, hemställer jag, om ej den föreslagne
tullen är nog hög, och om den ej kunde ned¬
sättas till 5 procent.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställ¬
de, om Ridderskapet och Adeln önskade, att
Inkommande Tullen å Vanille skulle, på sätt
Herr Cederschjöld föreslagit,frän to tillo pro¬
cent nedsättas.
Ropades Ja.
Herr Grefven och Landt Mar skalken föreslog,
att då tiden nu mera långt framskridit, pröf-
ningen af den återstående delen af Tulltariffen
måtte till nästa Plenum, som kommer att å
Fredagen den 22 dennes f. m- inträffa 3 upp¬
skjutas.
Bifölls.
940 Ben 20 Augusti e. m.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken hem¬
ställde derefter, om icke Ridderskapet och A-
deln behagade å nästa Fredag den 22 dennes
eftermiddagen utvälja 6 Electorer till utseende
af TryckfrihetsCommittéens Ledamöter, samt å
nästa Måndag den 25 dennes f. m., 6 Ridder-
skapets och Adelns Revisorer öfver Stats-
Banco- och RiksgäldsVerken.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt Mar skalken tillkän—
nagaf, att Grefve Hård, Carl Gustaf, afsagt sig
den honom uppdragne befattning, att vara Le¬
damot i Lagutskottet, äfvensom att Herr Tör¬
neblad, Carl Petter, som varit Ledamot i Con-
stitutionsUtskottet, samt Herr Gyllenkrok, Gö¬
ran, hvilken varit Ledamot i StatsUtskottet,
med Herr Grefvens och LandtMarskalkens till¬
stånd från Riksdagen afrest; i anledning hvar¬
af Herr Grefven och LandtMarskalken anmo¬
dade Herrar Electorer att med första samman¬
träda, för att efter bemälte Herrar i Constitu-
tions- Stats- och LagUtskotten utvälja nya
Ledamöter.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden;
pen so Augusti e. m,
Fran Stats- och Banco-Utjkotten,
Af den 13 dennes;
N:o 417. I anledning af förekommen frå¬
ga om lånerätt i Riksens Ständers Bank för
Allmänna Brandförsäkringsverket.
N;o 418. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga skrifvelse, angående ett lånebiträde till
fullbordande af nya Biblioteksbyggnaden vid
Upsala Universitet.
N;o 419. I anledning af väckt fråga om
anstallter till understöd och uppmuntran för
Sparbanks-Inrättningarne i Riket.
Från Stats-Utkottet:
Af den 12 dennes:
N;o 420. Öfver väckt motion; rörande
grunders bestämmande för pensioner åt dem,
60m innehaft HofStats-sysslor.
N;0 421. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande , i fråga
om Statens Ordinarie räntors utgörande i Skå¬
ne, Blekinge och Bohus Län.
Af den 19 dennes:
N:o 423. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, angåen¬
de regleringen af RiksStatens 3 HufvudTitel.
Den 20 Augusti e. ni.
Jtrån Siats- Lag- samt Allmänna BesVärt- och
Oeconomi elit skotten:
Af den 18 sistledne Julii:
N:o 424. I anledning af väckte motioner,
rörande förändring i närvarande fångförings-
sätt rn. m.
Från Banco-Ulskottet\
Af den 13 dennes:
N:o 46. Angående tryckningskostnaden
för de 4 Tabeller öfver BancoVerkets ställning
från och med år 1776 till och med är 1822,
hvilka åtföljt BancoUtskottets Memorial N:o 15.
N:o 47. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande, angåen¬
de vilkoren för återbetalning af Götheborgs
Stads vid sista Riksdag af Banken erhållna Lå-
nebiträde.
Upplästes ett från RiddarhusDirectionen
inkommit, så lydande Memorial:
(Se Bilagan N;0 1.)
Lades på bordet.
Deu 20 Au^niti t nc. g4g
Upplästes ett fråo Ridda.husUtskottet in¬
kommit, så lydande Memorial :
(Se Bilagan N:o a.)
Ladss på Bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des kl. ett qvart till 12 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 22 Augusti.
Plenum klockan 9 förmiddagen,
Herr Grefven och Landt Mar fhalk en hemställ¬
de, om icke Ridderskapet och Adeln skulle
finna nödigt, att vid det val, som, till följd
af Ridderskapets och Adelns redan fsttade be¬
slut, i eftermiddag komme att för sig gå , af
Sex Eiectorer till utseende af Tryckfrihets-
Committéns Ledamöter , äfven till bemälte
Eiectorer på vanligt sätt utväljs 2:ne Sup¬
pleanter.
Ropades J«.
944
Ben 22 Augusti /, m.
Föredrogs å nyo Bevillningsutskottets den
31 sistlidne Julli under N:o 29 afgifne , samt
den 5 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Ut¬
skottets den 3 sistledne Junii under N;o 12
meddelte Betänkande, rörande de genom Sto¬
ra SjöTullen inflytande Bevillningsmedel; Och -
fortsattes nu pröfningen af den utaf Bevill-
gingsUtskottet uppgjorde, och vid sistnämnde
Betänkande bilagde, Tariff till Tullbevillnin-
gens utgörande å de i samma Tariff upptagne
varor.
”Wagnar, Resevagnar som den resande
”sjelf brukar; Inkommande Tullprocent 20-”
Friherre Wrangel, Henning'. Jag får hem¬
ställa om icke 20 procent för Inkommande
resvagnar är något för litet. Det betyder
ingenting för den resande, om tullen blir hö¬
gre , ty när han reser ut igen, får han tullen
åter. Det är således endast, om en Svensk
medför en resvagn , som det kunde vara af
någon betydenhet.
Herr af Wingård, Johan ; När man betalar
efter danna procent, samt inkommer på en
ort, och reser ut på en annan, sä kan man ej
återfå tullen. Det skulle blifva ganska svårt
att organisera någon controll i detta afseen¬
de, och vore åter en verkelig entrave, om
man skulle betala halfva värdet af sin vagn,
när
Den 22 Augusti f, m.
tiar raan är resande. Jag tällstyrklsr således
bifall å Utskottets förslag.
Herr Grefven och LandlMar,[kalken gjorde
proposition till bifall af den å Resvagnar före*
slagne Inkommande Tullprocent s hvilken pro^
position med Ja besvarades.
"Wax, Färgadt alla slag 5 inkommande
"”Tullprocent 50. Utgående Tullprocent 1.”
Friherre Wrangel'. Jag sef ej något skaij
hvarföre tullen skall vara högre på färgadt
vax , än hvitt vax.
Herr af Wingård: Det Fordras en egen
process, för att färga vax. Detta kan ske
här i Sverige. Det är således för att skyd¬
da förädlingen , sorn denna högre procent ät
bestämd.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landtb
Marskalken gjord proposition , fann Ridderska-
pet och Adeln för godt , att den å färgadt
Wax sf Utskottet föreslagne Inkommande Tull*
procent godkänna.
”Ved , af Björk , Ahl, Furu och Gran
^från Götheborgs och Bohus Län , Skåne,
”Halland och Blekinge, Calmare Län, Öland
^och Gottland; Utgående Tullprocent 50.”
Ridd, 0. Ad, Prof. VII, Bandi
60
Den sa 'Aufust* f. mn
’5Wed från alla öfrige Rikets provincer j
"Utgående Tullprocent io.'*
Friherre Wrangel: Jag får hemställa,
om det icke bör vara samma tull på ved öf¬
ver allt i hela Riket. Man har tagit till skäl
bristen i vissa provincer ; men dessa Provincer
hafva mera Ek och Bok än de öfrige provin-
cerne- Jag skulle således tro att tullen bör
vara densamma öfver hela Riket. Om man
vill uppmnntra skogsväxtsn, mäste man gifva
anledning till skogens vårdande.
Friherre C eden t rom , Jacob : Redan för¬
sta gången då Betänkandet var före, yttrade
jag mig om oformligheten deraf, att bestäm¬
ma olika tull för olika provincer, och röran¬
de vederbörandes okunnighet om locaUörhål-
landerne, då man satt Calmsre Län och Gott¬
land bland de orter som borde hafva högre
tull , ehuru de likväl hafva mycken skog
och exportera trädvaror. Men om principen
är att genom hög tull bibehålla skogen, så vill
jag ej disputera den föreslagna tullen af 50
procent blott den blir generel för hela Riket.
Herr af Wingård: Ved har förut varit
förbuden till utförsel. I Utskottet voro flere
Ledamöter hvilka ej voro okunnige, såsom
Friherre Cederström velat påbörda oss, och
både Cslmareboar och Gottlänningar aosågo
50 procent mest passande; att det föl ja k te! igen
ej vöre för högt, och att den tullen välkän¬
de tålas. I afseende på skilnaden emellan pro»
Btn St Juguiti f. m qif
vincerne, har man ansett att det för Stock¬
holm skulle blifva för drygt att betala 50
procents tull för veden , när traktaten röran¬
de Finska handeln upphör, emedan troligen
Ryssland då älven lär lägga samma procenta
tull på dess ved, som Sverige lågt på sin.
Friherre Wrangel: För mitt begrepp är
enda sättet att befordra productionen, det att
lätta afsättningen- Samma stund msn lägger
så hög utförseltull pä ved , täger man liten
Omsorg om att bibehålla sin skog eller att
plantera. Således är det utan all princips,
att bestämma så hög tull. Det är skäl att
söka gifva trädproducter en lätt afsättning 5
men om tullen blifver så hög , öfversvämmas
vi af Finsk ved. Det fruktas , att Stockholm
annars skulle lida ; jag medgifver att i början
skulle veden blifva dyrare, men när man fun¬
ne att man här blefve väl betalt , så skulls
snart ved tillströmma ifrån alla orter. Jag
hemställer således om icke nedsättning af dea
utgående tullen bör ske till det minsta möj-
liga.
Friherre Cederström: Den upplysning att
ledamöter ifrån CilmareLän och Gottland del-i
tagit uti Utskottets beslut, förändrar icke sa¬
ken. Om det blir interesse, att lå veden för in¬
tet såsom på Gottland, där furu kostar 2 Rdr:
famnen, så frågar jag, om det är enligt med
dens intresse, som rår om veden, att för den
betala 50 procents utförsel-tull. Eft annat för¬
hållande i taxin är äfven ganska besynnerligt,
943
Den 82 Augusti j, m.
att nemligen tullen för inkommande ved ej ac
satt till Dagot, och att således ingea tuiipro-
cent tor den betalas, då deremot svenske un¬
dersåtare, som vilja afsätta sin ved, ej kunna
göra det. Det är således ait gjort till köpa¬
rens förmån, på det man måtte få bå¬
de utländsk och inländsk ved. En så¬
dan beräkning kan ei vara riktig, ty
man bör väl äfven afse varuägarens rätt
och fördel. För min del tror jag, att Svenske
medborgare böra på hvad punkt af Riket som
helst hafva enahanda rätt under enahanda vil¬
kor. Dea ena proviacen bör ej mera, än den
andra, betagas rättigheten, att begagna sin var
ra. Dessutom då man anser de nämnde pro-
vinserne, såsom skoglösa, finnas andra orter,
som äro det mera. Uti Westergöthland och
Uppland finnas trakter, sorn rein tift till Calma¬
rs Läa och Gottland hafva vida mindre skog.
Men derifrån funnos väl icke personer, sorn Ön¬
skade att få Ved för godt pris. eller vunno än¬
damålet, att för dessa provineer få fett dylikt
stadgande. Jsg tillstyrker att om utförseltul¬
len blifver 50 procent, den må blifva generel
för hela Rikof, och att en införseltull då må
stadgas af xo procent; men att om utförsel-:
' len bestämmes till io procent , införseltul¬
len ina blifva 5 eller 2 procent.
Friherre Toll, Gustaf Philip: Jsg har
i förrgårs upplyst om de local-förlmllanden
som i Skåne försvåra exporten af ved och
trädvaror. Stockholms enskilta interesse bör
vika för det allmännas. Jag instämmer säle-
Den 22 Augusti J% rn.
949
des med Friherre Wrangel, och tror att tullen
i detta fall bör blifva generel för hela Riket.
Skäne bor få samma fördelar som andra orter,
och om det blir fritt att få utföra ved, bör äf¬
ven samma rättighet sträcka sig till denna pro¬
vins. Jag är öfvertygad stt den rätta Skogs-
hushåijningsprincipeu är att gifva värde åt
skogsprodueter, och icke att vidtaga sådane
regleringar, hvarigenom man befrämjar den
svåra misshushållning att Ek och Bok heldre
än att användas, må stå qvar eller ligga för att
ruttna på stället, och såmedelst genom icke al'-,
lenast locala förhållanden, utan äfven stadgads
författningar förblifva oanvändbare.
Friherre Wrangel: För att vinna conse-
quence, föreslår jag att utförsel-tullen måtte
bestämmas till 30 procent öfver hela Riket. Jag
stödjer detta förslag deruppå stt det är sam¬
ma tull, som redan blifva lagd på utförseln
af Eke.
Herr a] Wingård: Jag instämmer med
Friherre Wrangel deruti, att utförsel-tullen må
bestämmas till 3© procent. Sorn ingen af de
personer här är närvarande, hvilka Friherre
Cederström trott låtit leda sig af enskilt interes¬
se, får jag nämna att de äro aktningsvärda
män, hvilka visserligen icke doraf ledas; och
sorn jag ägt tillfälle under utarbetandet af den¬
na TullTariff, i Utskottet lära känna deras
verkligen oegennyttiga afsigter , har jag trott
mig böra taga deras försvar, enär de icke sjelf-
Dtn si jtu^utti f. rn.
ve kunna göra det, såsom hörande till andra
Stånd.
Herr Cederschjöld, Pehr Gujlaf: Jag före¬
nar mig med Friherre Cederström i den an¬
hållan, 3tt gamma tull bör gälla för hela Ri¬
ket, och tror att io procent skulle vara läm-
peligt för att sätta skogsägare i tillfälle, att
draga möjligaste fördel af sin vara, och genom
öppnandet af utväg till export gifva riket en
ersättning för den ved, som till Stockholm in¬
föres. Import-tullen tror jag bör bestämmas
till 5 procent. Det är naturligt aft detta ej
kan åstadkomma någon rubbning i den med
Ryssland afslutade handels convention.
Friherre Wrangel: Så mycket jag skulle
önska, att kunna befordra skogsproductionen,
tror jag likväl att då man öfvergår ifrån ett
system till ett annat, det vore vådligt, att gö¬
ra en så stark nedsättning. Jag anser således,
att tullen ej bör understiga 30 procent.
Herr Grefven och Landt Marskalken hem¬
ställde, om Riddergkapet och Adeln önskade,
att så väl Inkommande som Utgående Tull¬
procenten å Ved borde vara lika för alls orter
inom Riket.
Ropades Ja.
Herr af Wingård: För Ved likasom för
andra trädvaror skett, lär i afseende på inr
Den 23 Augusti f, m. g&t
Kommande tullproceeten, böra göras undantag
för Norrige.
Friherre Wrangel-, jag instämmer full¬
komligen häruti, ty man bör söka att i möjli¬
gaste mån befrämja communicationen med
Norrige-
Herr Grefven och Landt Marshallen föreslog,
att Inkommande Tullprocent å ved af Björk,
Ahl, Furu och Grin, med undantag från Nor¬
rige måtte bestämmas till 5,
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar {kalk en
hemsiäilde, att Utgående TuliproceDten ä Ved
af nyssnämnde Trädslag från aila otter inora
Riket måtte fastställas till 30.
Ropades Ja.
Vin;
j;o ”Vinsorter, hvilka icke införas på bouteiller»
”och således icke eller få förtuilas bou¬
nell levis."
[a) ”Hvita Franska, Spinska, Portugisiska
”och Italienska sämre Viner; Inköra-,
”mande Tullprocent 50.”
.s’Del Tullvärde sorn bestämmes, får ej un¬
derstiga 40 sk. B;co kannan,"
95* Ben 22 Augusti f, m.
b) ”Röd* Franska, Spanska; Portugisiska,
”och Italienska sämre Vinerg Inkom^
”mande Tullprocent 40.”
”Det Tullvärde, som bestämmes får cj va-;
”ra mindre än 1 R:dr 12 sk. kannan.”
*;o) ”Vinsorter, hvilka på Bouteiller införa»
”och förtullas:”
fChimpagne och Bourgogne, Inkommande
”Tullprocent #fter Utskottets första för-i
”slag 25; enligt sednare förslaget 40.”
”Minsta Tullvärdet är 2 R;dr Bouteillen.”
"Capoch Toksjer; Inkommande Tullprocenfc
”efter Utskottets första förslag 255 ^onligt
”sednare föralaget 40.”
”Minsta värdet är 3 R:dr bouteillen.”
3:0) ”Vinsorter, hvilka införas både på Bou--
”teiller och i a ad ra kärl:”
”Vit* och Röda Viner från alla orter, förut
”här ej specificerade; Inkommande full
”procent efter Utskottets lörsia förslag
”25: Enligt senare förslaget: då Vinetin-
”kommer på Bouteiller, 5o; och då det.
”införes uti andra käril 60.”
,JT ull värdet bestämmes till minst 4 R:dr
.”kannan, antingen Vinet inkommer på
Den 22 Augusti /. //?,,
953
”käril eller bouteiller, men i senare
”händelsen förtulias Bouteillen serskilt.
”Se Art. Glas.’’
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Jag får till
Ridderskapet och Adeln hemställa, om j den
höga tallen å viner är öfverensstämmande med
de 2:na grundprinciper som varit antagne, nem¬
ligen att sätta låg tull på sådana varor sorn ej
inom landet producera», och att, genom låg tull
förekomma tullförsnillning. Jag »tror att tullen
å bättre vin bör bibehållas vid hvad uti första
Betänkandet var föreslagit, eller 25 procent.
Friherre Cederström\ Med Grefve Cron¬
hjelm instämmer jag fullkomligen, relatift till
de dyrbarare vinerne, hvilka böra bestämmas
till högst 25 procent. I afseende på de mindre
och minst dyrbara vinerne, anhåller jag att af-
giften för dem måtte blifva under den för det
dyrbara vinet, således under 25 procent. Det
mindre dyrbara vinet till 20 procent, och det
minst dyrbara till 15. I sådant fall skall sä¬
kert ej det missförhållande komma att äga rum,
som af Utskottet blifvit vitsordadt, att nemli¬
gen icke mera vin blifvit infördt, än som åt¬
gått till communionvin. Man må fråga hvil¬
ken köpman som helst, skall man få veta att
medfså låg tull, tullförsnillning ej kan äga rum
och då får man rikeligen ersatt, hvad som ge¬
nom procentens minskning annars kunde för¬
loras.
Herr af Wingård: Jag bekänner att jag
%
Ben 31 Auguiti f. rm
tror det forsta förslaget af Utskottet vara det
bästa, men flere anmärkningar biefvo dervid
gjorde, i synnarhet ntaf Herr af Klintberg, och
vin är ea sä betydlig artikel,sorn inbragt 61054
R;dr Hamb. Ehco, att Utskottet ansåg betänk¬
ligt att bibehålla den föreslagne låga tullen.
Hvad beträffar att de gröfre vinerne äro belag-
de med högre tull, så liar det skett på det de
finare ej må införas under nama af gröfre vi¬
ner. Det ser mycket ut nu när det står i pro*
cent; men är likväl mindre än hittills, då det
stått i visst R:drs eller skillingtal och derige¬
nom ej sett så mycket ut. Nu faller det me¬
ra i ögonen, men när man besinnar , huru hög
vintull man har i andra länder, är de^ta ej
mycket. J England betalas 700 procent för
finare viner.
Grefve Cronhjelm: Torde hända kunde
man hämta en orsak, till bibehållande af lika
tull på vinsorterne, deraf, att de sämre äro
förfalskade, och skadlige för hälsan.
Friherre Cederjlröm: Enligt en tillförlitelig
uppgift på inkommande vin och på värdet af
det utgående hafva ungefärligen lika många
kannor vin utgått, sorn antalet af Riksdaler uti
värderingssumman af det utgående vinet eller
ungefärligen 75000 kannor. Då återstår så¬
som i Sverige förbrukadr icke stort öfver det
qvantum som vanligen åtgår till communion-
vin, hvilket förhållande äfven af Utskottets le¬
damöter blifvit vitsordadt. Med ett sådant
förhållande frågar jag om det väl är tänkbart
Dan 3* Augusti /. m. pf|
att Staten skulle förlora genom en sådan ned¬
sättning i tullen , att den erlägges då vi ej
kunna vägra oss den öfvertygelse att 6 gånger
mera vin här åtgått. Jag skulle derföre för¬
moda, att enligt den principe sorn Utskottet
etablerat, men ej följt, tullen borde sättas sä
låg, att tullförsnillning förekommet Med den
erfarenhet vi äga, frågar jag således om det
icke med Statens interesse är oskiljaktigt att
tullen nedsättes till 25 procent för de finaste,
20 för dc mindre fina och 15 för de minst
fina vincrne. I afseende på den an¬
märkning af Grefve Cronbjslm att de
minst goda vinerne äro förfalskade, får jag
yttra att de ej blifva förfalskade utomlands,
utan vid kypringen här på källrarne, och det
är just dä tullen är hög, och vinerne följakte-
ligen dyra som man häruti finner interrese.
Följden af en låg tull skulle blifva att vi finge
eo bouteille vin för godt pris, och Staten til-
lika en betydlig ökning uti sina inkomster.
Grefve Frölich, David-. Jag instämmer så vida
med Friherre Cederström, sorn jag tior att man
ej bör åsätta så hög tull, som Utskottet uti
senaste betänkande föreslagit af den grund att
denna tull är högre, än tullen uti brödrariket
Jslorrige, och skulle följaktligen gifva anled¬
ning till fortsättande af den tullförsnillning i
parti, sorn hittils derfrån ägt rum. Deremot
tror jag ej att tullen bör nedsättas så lågt som
Friherre Cederström yrkat, emedan det efter
mitt begrepp ej är nyttigt så uppmuntra för¬
täringen af en utländsk dryck, att andre än de
mera bildade ilassernej komma att deraf bär
956
Den 22 Augusti J. m>.
gagna sig. Jag hemställer således att man måt¬
te förblifva vid hvad uti Utskottets första be¬
tänkande är föreslagit.
Herr Cederschjöld: Då erfarenheten visat, att
den höga tullen ej haft någen annan påföljd*
än att ganska litet af det vin, som är infördt,
blifvit förtulladt, så anser jag att man genom
nedsättning af tullen skulle öka inkomsten,
jyien då det är gifvit, att de finare vinsorterne.
äro mera underkastade tullförsnilning dels der¬
före, att en försnillning af dera mera lönar
sig, dels derföre att viner på boutedler lättare
kunna insmygas, så hemställer jag, om icke
tullen på de finare vinerne bör vara lägre, än
än på de gröfre; tili exempel 15 procent på
de finaste; 20 på de mindre fina, oih 25 på
de gröfre.
Friherre CederJlröm: Hvad Herr Cederschjöld
anfört om lättheten att tuliförsnilla bouteilleradt
vin, är ganska riktigt då det är fråga om 10 a 12
bouteiiler, men det kan ej ske till något stör¬
re belopp. V'n som inkommer i lådor, är
lika lätt att controllera som det, hvilket in¬
kommer på fastager. Jag hemställer äfven,
huru det k3n vara förenligt med systerae , att
de dyrbaraste vinerne såsom luxartikel, icke
skulle betala högre tull än de sämre- Det
omvända förhållande, som Utskottet förmält
genom Herr af Klintbergs anmärkningar hafva
blifvit tillstyrkt, kati jag ej gilla, utan af-
styrker i den delen Herr Cederschjölds för¬
slag. De dyrbara vinerne kunna bära en
Deli 22 'Augusti f. lil,
Siogre (ull , än ds mindre dyrbara , och deri¬
genom undgår kronan förluster.
Herr af Wingård: Jag får upplysa, att
afven fint vin införes på fat till och med till
största delen, och bouteilleras här. Dessutom
om en nedsättning sker i tullen på vin , kom¬
mer det att göra en betydlig revolution i in-
komsterne. Ett sådant beslut skulle blifva ett
af de farligaste , hvarföre om tullen nedsättes
mera , än i första Betänkandet är föreslagit
jag måste reservera mig. I första förslaget är
tullen eå jämnkad , att jag anser den i alia
afseende^ v*ra lämpelig. I öfrigt hemstäl¬
ler jag till Ridderskapet och Adeln, om det
för Kongi- Maj;t blifver möjligt, i fall vi be¬
stämma lag tull pä vin, stt genom reciproci-
äeten förskaffa några förmåner för vårt jern
uti Frankrike.
Friherre Cederström: De uti Utskottets
Betänkande specificerade dyrbaraste vinår, så¬
som Champagne och Cy pr i ska viner , äro icke
af den beskaffenhet att kunna på fastager in¬
föras. De hitkomma på bouteiller. De mia-
dre dyrbara inkomma dels på bouteiller dels
på fat; sådana äro de fina franska bordeaux-
vinerne. De äro näst de dyrbaraste. Hvad
Herr af Wingård yttrat att Staten skulle genom
nedsättning af tullen göra förluster , asser jag
vara en missräkning, ty Staten skall bestämdt
få större inkomster om tullförsnillning före-
fcommes. Vinerne få visserligen i alla fall
betala afgifter, men ej till tullcassan. I af-
Dtn 22 Augusti f, m.
seende på reciprociteten med Frsnkrike , och
att vi genom en öfver det naturliga beloppst
hög tull på vin skulle kunna tilltvinga oss
af Frankrike förmåner för vårt jern, så är
det blott en from önskan, ty icke kan jern
komma i parité mod vin , i afseende på tull-
umgälder. Så mycket vin som här behöfves
införes hit, antingen det förtullas, tullförsnil-
lss eller lurendräjas , men jern kan ej luren-
dräjas; ty det är för tungt. Erfarenheten
har visat , att den från Frankrike hit expor¬
terade qvantitet af vin icke aftagit , ehuru
viner här till införsel varit förbudne.
Friherre Wrangel: Ehuru visserligen den
principc bör följas, att man sätter lägre tull
på de varor som ej innom landet produceras ,
tror jag tror likväl, att man ej bör sätta tul¬
len alltför låg. Jag proponerar således den
proposition, att de gröfste vinerne beläggas
med 4o , ds dernestmed 30 och de finaste med
25 procent3 tull, på det fina viner icke må infö¬
ras under namn af gröfre. Jag förenar mig
med Hörr af Wingård rörande det afseende,
som här bor fästas på reciprocitsts förhållan¬
den. Om reciprocitet skal! kunna tillväga—
bringas, får ej tullen bestämmas för hög. I
afseende på Friherre Coöerströms anmärkning
att finare viner icke införas på fastager, så
vet jag, att uti Götheborg alla slags viner så¬
lunda införas; till och med Champagne.
Herr von Qvanten , Carl t Jag ksn ej med
Herr af Wingård deruti förena mig , stt suna*
©en 5* 4ugurti f. nu.
95f
Wian af inkomsterne skulle blifva mindre ge¬
nom nedsättning af tullen;, tvärtom tror jag
att den skulle medföra större inkomster. Jag
har uti min vid det sednare Betänkandet fo¬
gade reservation föreslagit en jämkning i det¬
ta afseende, och anhåller derföre att ?min reser¬
vation härom måtte uppläsas. Jag får tillägga att
vin är en vara , som uti liten volume uppta¬
ger ett stort värde och som således är lättare
att tullförsnilla. Jag har derföre antagit att
så snart tullen går öfver 25 procent, lönar
det sig att tullförsnilla viner, hvarföre jag
tillstyrkt 25 procent på de viner som af Ut¬
skottet blifvit föreslagne till 60 ; och 20 på
dem som Utskottet föreslagit till 40 procent.
Friherre af Nordin'. Sedan Friherre Ce¬
derström upplyst, att icke mera vin har blif¬
vit förtulladt än som åtgått till communionvin,
tror jag lika med honom, att en nedsättning af
tullen blifver nödvändig om lurendräjeriet
skall kunna hindras och Staten komma i åt¬
njutande af sin tillbörliga rätt. Hvad beträf¬
far reciprociteten i afseende på jerneffecter,
får jrg upplysa , att Frankrike anser den
qvantitet vin sorn till Sverige utskeppas så
ringa, ett det ej lönar mödan derföre nedsätta
jerntullen; Hvilken tanka sf Fransks auctorite-
terne blifvit yttrad, vid en, af Vår Minister i
Frankrike ejord framställning i detta ämne.
Vid sådane förhållanden är det utan ändamål
att längre uppskjuta med nedsättningen af en
Tull, hvilken så menligt inverkar pä Staten»
§6©
Den 22 Augusti f> m.
Intrader, som den nu å vin varande» Jag
förenar mig alltså med Friherre Cederström.
Herr a} Wingård: Jag får upplysa i att
alla möjliga sorter viner kunna inkomma på
fa6tager till och med Champagne. En Leda¬
mot af BevillningsUtskottet har fått in sådant,
och Herr Mazére får in sina finaste viner på
fastager; likväl kanske icke desert-viner*
Utskottets första förslag innehöll en betydlig
nedsättning på viner, Derföre gjorde Herr af
Klintberg sina anmärkningar. Att man skall
få vida mera inkomst, när lägre tull bestäm¬
mes än hittills, det tror jag, men det är eri
opiaionssak, om en sådan nedsättning som Fri¬
herre Cederström föreslagit skall kunna åstad¬
komma ersättning i inkomsterne. Erfarenhe¬
ten skall bäst visa om man missräknat sig eh¬
ler icke. Jag anser att man bör taga Utskot¬
tets första Betänkande till grund , emedan det
ar väl betänkt, man hade då hört vinhandl
re här, innan man uppgjorde det.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhardt
Jag förena? mig med deni som yrka nedsatt-
ning af den uti Utskottets sista Betänkande
föreslagne tull på vin, och det ar flere skäl.
i;o kommer en hög tull ej att öka inkomster-
ne, utan snarare att minska dem; 2:0 ökar den
lurendräjeri och tullförsnillning; och 3:0 ökar
den beskattningen på vissa folkklasser, ehuru
den ej erlägges till Staten , utan mest till lu-
rendräjaren, tullförsnillaren, deras medhjelpa¬
re ,
Den 22 Augusti f, ni.
r&, och dérn som gora Beslag. Fräg&n åt
egenteligen om dessa personer 6köla tillgodo¬
njuta vinsten af det prohibitiva systemet, el¬
ler massan af Hationen , samt de ärlige Köp-;
männen få tillgodonjuta upphäfvaodet af inför¬
selförbuden och af tullens nedsättning. Defc
Vore visserligen väl, om consumtioäen kunds
minskas genom hög tull» men det ges ett an-
hat sätt att minska den , nemligen att använ¬
da en behörig uppsigt af den medicinska po-
licen , hvarigenom matt förekomme införande
Och försäljande af skämde eller förfalskade vi¬
ner. I Köpenhamn är det nästan lika säll¬
synt att få dåliga viner, som här att få go¬
da. i SO i blelvo vid införseln af vin till Pa¬
ris flere hundrade åmar confiskerade , såsonl
förfalskade, och condemnersde till ättika. Så¬
dant exempel har man ej här , ehuru vin i
allmänhet ej är så godt här. Idet enda skäl
j*g hört som kunde förtjena något afseende*
är Herr af Wirtgårds yttrande rörande recipro-
citeten med Frankrike, men jag fruktar att ve¬
derbörande i Frankrike nog lära erhålla un¬
derrättelse att tullen har ej erlägges , otti
den är så hög , och att de således ej skulle
Vid en förhöjning af tullen å viner fästa
särdeles afseende. Att äfven fina viner infö¬
ras på fastager ej blott i Götheborg och Stock¬
holm, utan afven i Skåne, kan jag bestyrka»'
Jag hyser det hopp , att ingen olägenhet el¬
ler missräkning i framtiden skall äga rum ,
om man nedsätter tullen å vin , ty om matt
Ridd ö. Åd Prot. VlL Band. 61
Den 5* Augusti fi m.
granskär det qvantum viner som blifvit för-
tulladt sedan sista förhöjningen, skall man nöd¬
vändigt finna, att det mästa vin som till Sve¬
rige inkommit, blifvit infördt utan att förtul¬
las. Som jsg ej tilltror mig nog kännedom i
denna sak, för att föreslå huruledes detta böt
vara, skulle jag tillstyrka att man antoge Ut¬
skottets första förslag, hvilket äfven har den för-'
tjenst att bestämma lägre tull för bättre vin ,
hvarigenom man har mindresnledniog att införa
sämre vin. Jag anhåller således om propC-j
sition å Utskottets första förslag.
Grefve Cronhjelm : Sedan Herr Munck
af Rosenskjöld ingått Uti vederläggning af Fri*
herre Cederströms yttrande, att sämre vinsor«
ter icke böra beläggas med högre tull , vj 1 i
jag ej dermed vidare uppehålla, utan blott yr¬
ka att de åtminstone mätte beläggas med lika
hög tull.
Harr af Wingardt Det talas bär ifrigt
om nedsättning af tullen , men icke huru myc¬
ket. Jsg tror att tullen uti Utskottets första
förslag är så mycket nedsatt som den tål, den
är mycket mindre än förut. Jag tror ej man
k?.n få någon säkrare grund än det förslaget,
ty det är gjordt med mycken urskilning.
Skulleaman nu ändra, så måste man taga på
höft.
Herr von Quanten : Jag får förnyi min
anhållan , att min reservation måtte upp-"
lä sas.
T)fh 22 Augusti f. rn.
9*3
I anledning häraf upplästes Herr von
Qvantecs vid Utskottets sednare Utlåtande bi¬
fogade reservation.
Grefve Cronhjelm: Ea Ledamot af UtJ
skottet har yttrat, att de diverse vinsorter $
hvarom här står att de införas på bouteiller ,
äfven införas på amar, men det står ej här
huru de skola förtullas om de inkomma på
amar. Om således Champagne infördes på
sådant vis , visste man ej huru det skulle för¬
tullas.
Herr af Wingård; Det kan införas p5
åmar , men det göres ej alltid. Det är rara
fall, då sådant sker.
Herr von Quanten': Jag hemställer om
icke Utskottets törsta förslag är för högt, och
får derföre föreslå , att hvad jag i mili reser?
Vation yrkat, måtte blifva antagit.
Grefve Cronhjelm: Icke för att var*
minutieux, men på det taxan måtte vara full—
5tänd;g, skulle jag tro att äfven de fall bordé
vara upptagne 9 då de finaste vinsorterne in¬
föras på åmar.
friherre Cederström: Då det är omöjligt,
att hitföra Champagnevin på åmar, utan att
det förstöres , tror jag ej att något stadgande
derom behöfves. Det finnes visserligen i
Champagne ett slags vin non mouitsu. men det
bouteijleras alltid på stallet och algar ej förr
Den 12 Augusti /. m.
derifrån. Vill raan hitföra tillverkad Cham¬
pagne, så kan det visserligen ske på fat, mert
det kommer ej fram hit utan att luftsyran förr
svinner.
Herr af Wingård: Då Friherre Ceder¬
ström yttrat , att det är omöjligt att Cham¬
pagnevin kan införas på åmar, vill jag ej be¬
stämt bestrida det, men personer hafva sagt
mig , att de druckit sådant uti Helsingborg.
Jag påstår likväl ej , att någon särskilt artikel
derföre bör uti taxan vara upptagen.
Grefve Cronhjelm: Till ledning för mitt
yttrande har jag blott begagnat en uppgift af
en Ledamot i BevillningsUtskottet , och om
det händer att Champagnevin verkeligen in¬
föres på åmar, så vet jag ej, hvarföre ej nå¬
got derom skulle stadgas.
Herr Munck af Rosenskjöld t Sorn denna
Sak låter discutera sig från så många sidor,
tillstyrker jag antagande af det första förslaget
af Utskottet.
Herr Grefven ock Landt-Marskalken gjor¬
de proposition till bifall af de i Bevillnings¬
utskottets första förslag upptagne Inkomman¬
de Tullprocenter å Viner.
Ropades Ja och Nej.
Herr vou Qjwnten: Jag tror att det Be¬
tänkande, som sednast frän Utskottet iokom-
Den 22 Augusti J. m, 96S
mit, först bör underställas Ridderskapet och
Adeln , dernäst reservationerne , och sist det
första förslaget.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklara¬
de, att den af honom sist gjorde proposition
varit föranledd af den i ämntt förefallne dis—
cussion; och ansåg Herr Landt-Marskalken,
då målet för 2.'dra gången vore under Ridder-
skapets och Adelns pröfning, Ridderskapet och
Adeln äga fullkomlig rättighet, att, utan af¬
seende å hvad Utskottets sednare Utlåtande
innehöll, vidtaga det beslut Ridderskapet och
Adeln kunde finna lämpligast.
Herr Lefrén, Johan Pehr'. Jag under¬
ställer Ridderskspets och Adelns ompröfvande,
om det icke kan vara likgiltigt, hvad tull som
bestämmes; frågan är blott om tullförsnillnin¬
gen skall blifva större eller mindre. I Ham¬
burg är all ingående tull blott en half pro¬
cent, inen der klagas ändå öfver tullförsnill¬
ning. En ryktbar köpman skall icke länge¬
sedan der blifvit dömd för ett sådant brott.
Det lönar alltid mödan att tullförsnilia. Jag
tror således, att man kan antaga Utskottets
förslag.
Friherre Cederström •. Det exempel Herr
Lefrén anfört om tullförsnillning i Hamburg
vill j*g icke bestrida j ty då man där inför
varor, är det en köpmans enkla uppgift som
är grunden för tullafgifterne. Men om den
är oriktig har den till påföljd, att han förlo-
§61 Dtii *2 Augusti f, m.
r«r sina medborgerliga rättigheter. Ordningen
är den, att handlanden sjelf uppgifvet varor-
pes belopp och värde. Finnes det att någon
förfalskning ägt rym, är han förlustig sip bor¬
gare-rätt. Sådant äger ej ruin i Sverige.*
derföre är det angeläget, Qm man vill befordra
Statens gagn , att tullen blir så lag, att det
ej lönar mödan att tull försnilla , och att man
ej gifver de procent till bevakningen sorn Staa
ten skulle hafva. Derföre kan jag ej instäm¬
ma i bifall till Utskottets första förslag. Tull¬
procenten är der för hög. Jag tillstyrker 25.
procent för de finaste vinerne , 2© för de min*
4re fina och 15 för de minst fina.
Herr von Qjianten: Jag tror mig finna
pluraliteten vara af den tanka, att tullen ej
bör sättas så högt att man har att befara tull¬
försnillning, Så snart tullen går öfver 25
procent för de gröfre och 35 procent för de
finare vinerne , t,ul 1 forsjpilias de. Jag anser
det således, vara, skäl , att framför Utskottets
förslag antaga ett, som här är gjordt, där
tullen håller sig mellan 20 a 30 procent. Der¬
före tillstyrker jag det förslag jag framställt,
eller ock anhåller jag om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition på Friherre
Cederströms förslag , hvilket litet afviker i-
från mitt.
Herr nf Wingård : Jag ber om förlåtelse
stt jag nppehäller Ridderskapet och Adeln ,
men jag tror det vara ett farligt beslut, om
man på höft nedsätter tullen ; då^ redan en
Ifren ti Auyutii /, m, 9*r
betydlig nedsättning af Utskottet i dess för¬
sta förslag är gjord. Värdet är upptagit af
Vinhandlare här i Stockholm* och de, älven
som mångå andra sakkunnige personer, äro råd¬
frågade. Det är bättre att sätta tullen nago
högre, och lemna åt Kongl. Majt att jämka
den. Sätta vi deremot den lägsta tullen så
kan Kongl. Majrt ej annat än förbjuda varan,
i anledning af det beslut Ridderskapet och A-
deln redan fattat.
Friherre Cederjtröm: Det ändamål man
nu vill befordra, nemligen hög inkomst, har
legat till grund äfven för förra taxan , och
man har dertill afsett samma medel eller hög
tull. Men man har ej härigenom vunnit än¬
damålet. Följden har varit den , att ingen
ärlig man kunnat införskrifva vin. Sådant
har blifvit lemnadt åt Tullförsnillaren. Jag
frågar , om sådant kan stå tillsammans med en
»und Lagstiftning. Här säljas viner till så
nedsatt pris, att de ej, med erläggande af
tullen, dertill kunna säljas. Kan det dä väl
vara införtulladt ? Det är icke, tänkbart, då
försäljningsprisen äro lägre än afgifterne.
Hvarföre vill man då icke begripa, att derige¬
nom , att man nedsätter tullen , så att hvar
och. en kan befatta sig med denna handel ,
akall uppkomma vinst så för Staten som för
de enskilte.
Herr af Wingård'. Det vöre hardt or»
det vin, fcr hvilket tull blifvit erlagd, ej
skulle vara^införsknfvet af ärlige män. Jag
fS3 Den 22 Augusti /, rn.
får anhålla om proposition på Utskottets for¬
sta förslag.
Friherre Cederström: Det har jag icke
sagt,
Herr Cederschjöld: Att vio kan försäljas
till det pris sorn här sker , är väl icke något
säkert bevis på tullförsnillning , då nian täger
det tilläfventyrs tillsatta vättnet i beräkning.
Men jag förnyar likväl den anhållan, att tul¬
len på de gröfre vinerne måtte blifva 25 , på
de finare 20 , och på de finaste rö procent.
Herr Munck af Rosensk öld ; Jag får först
yttra min öfvertygelse att Utskottet gjort rätta
då det uti sitt första förslag utsatt en högre
tull på sämre vin, äfven derföre att derigenom
anledning minskas , att införa dåliga och ohäl¬
sosamma viner; men för öfrigt instämmer jag
med Friherre Cederström om nyttan af nedsät,
ring i tullen , så att ärlige köpmäu kunna be¬
fatta sig med denna handelsgren; likväl med-
gifver jag , att då det är fråga om nedsättning
af tullen på en så allmänt nyttig vara, bör
man äfven taga i betraktande faran , att på en
gång göra en för hastig nedsättning. Detta
föranleder mig då Konungen äger rätt att nedJ
sätta tullen , och på det mer.ingarne må blif¬
va förenade, att begära förnyad proposition
på bifall till Utskottets första förslag.
Friherre Cederflrem: Det är en stor skil¬
nad mellan att införskrifva via, och att gora
Deri JJi Augusti f.\m
det för handels skull. Det ena låter sig gö¬
ra, det andra kan ej ske utan förlust. Det
exempel Herr af Wingård anfört på förtu 1 la dt
vin är obetydligt, då detta cjvantum ej är en
tiondedel af hvad som åtgår. Om man infö¬
rer looo kannor och förtullar iqo, så har Sta¬
ten deraf en ringa båtnad- Här förtäres vi¬
da mera, än sorn enligt tulispecialerne blifvit
jnfördt. På det vi må få slut på saken , och
då jag ej kan förena Statens intresse med en
så hög tull, är det så godt att vi votera.
Herr af Wittgard'. Det som står i tullspe-
cialerne är väl lörtulladt, men visserligen roed-
gifver jag , att mera inkommit.
Friherre Wrangel: Som jag icke del¬
tagit uti de discussioner, hvilka ägt rum uti
Utskottet; och ej företår af vin annat än att
dricka det , har jag det förtroende till Utskot¬
tets åsigter, att jag instämmer med Herr af
Wingård , ehuru jag erkänner, att jag ej fijr-
Står om det är det rätta eller ej.
Herr Grejven och Landt Mar/kalken för¬
nyade den af honom förut gjorde propositioa
till bifall af de i Utskottets första förslag till¬
styrkte Inkommande Tullprocenter å de der¬
städes upptagne Winsorter.
Ropades starka Ja, och Nej.
Herr Grejven och LandtMarskalhtn tillkän-
9?® fien 22 Augusti f. m>
nagaf, det han icke kunnat med säkerhet ut.«
löna Ridderskapets och Adelns beslut.
Herr Lefrén: Jjg vågar framställa den
frågan, om vi böra drifva denna sak så långt,
stt derom votera, då det ej är någon ringaste
fara att bifalla Utskottets första förslag, eme¬
dan ett correctif finnes uti Konungens rätt att
nedsätta tullen. Hvarföre misshushålla med
dea tid som vi hafva qvar , då vi ändå ej
komma till något non plus ultra. Jag hem¬
ställer då, om vi icke kunde förena oss om bifall
till Herr Grefvens och LandtMarskalkens pro¬
position.
Friherre Cederström ; Då det gamla tull¬
systemet genom sina resultater, ådagalagt hu¬
ru mycken tullförsnillning äger rum, men för¬
domen för detsamma ännu visst sig uti Presi¬
dentens. uti ComrcjerceColiegio offenteliga tan¬
ka, underställer jag om icke dst är angeläget,,
att Siandet uttrycker en bestämd öfvertygelse,
Jag får således än vidare anhålla om vote-
sing.
Grefve Lagerbjelke , Axel * Jag finner
mycket skäl j nedsättningen för framtiden,
men jag vågar hoppas att Kongl. Majit fram¬
deles vidtager ett sådant steg. Visserligen
gifvas många ärlige personer, som under den
höga tullen i n förs k. r i fv i t och förtul ladt vin.
Desse skulle blifva lidande , om tullen nu på
en gång nedsattes så betydligt. Af dessa
»kai anhåller jag, att Utskottets första förslag
Den 22 Augusti /, m,
Snitte bifallas, i den förmodan, att Regeringen
nedsätter tullen, i fall det skulle finnas ^nö¬
digt.
Herr von Qvanten: Dea reservation jag
»fgifvit, innefattar ett project, att tullen skul¬
le bestämmas till 20, 25 a 30 procent. Det
är eo procent som jag tror är användbarast för
att undvika tullförsnillning. Jag anhåller
derföre, att proposition mätte görss till anta¬
gande af detta förslag,
Herr drefven och Landt-Mar skalk en yttra¬
de , att sedan han, vid de 2;ne redan fram¬
ställde propositioner, icke kunnat tillförlitligen
inhämta Riddersfapets och Adelns beslut, och
Friherre Cederström nu mera begärt Votering,
kunde någon annan åtgärd icke återstå, än
att bestämma Contra-Propositionens innehåll.
Friherre Cederström: Då jag hört flere
önska , att tullen på de finare vinerne matte
blifva mindre, anhåller jag att till contraTpro-
position få föreslå 25 procent på de minst dyr¬
bara , 20 på de mindre dyrbara o.ch 15 pk
de dyrbaraste vinsorterne.
Herr af Wingård: jag finner termerne
minst dyrbara, mindre dyrbara och dyrbara¬
ste något obestämde. Uti Utskottets första
förslag finnas vinsorterne specificerade; uet
kunde kanske tjena, till rättelse.
Grefve Frölich; Jag finner icke, hvarföre
57*
Den 22 Augusti f. m.
vi skulleaose Friherre Cederströms förslag,såsom
den framställning, hvilken herde blifva contra-
proposition. Ridderskapet och Adeln torde häl¬
dre förena sig, om Herr Grefven och Landt-
Marskalken ville framställa det till bifall el¬
ler afslag.
Herr Grefven och Landt Mank olken frågad» ,
om Ridder6kapet och Adeln önskade, att på
sätt Friherre Cederström föreslagit, inkomman¬
de Tullea matte bestämmas till 25 procent å
de grofva, 20 procent ä de fina, samt 15 pro¬
cent å de finaste Vinsorterne,
Ropades Ja och Nej.
Herr Grefven och LandtMcirskalken för¬
klarade , det han icke kunnat utröna Ridder-
skapets och Adelns pluralitet.
Friherre Wrangel', Flere personer fin¬
nas här, som hafva vin, hvilket inkommit
för hög tull. Man måste behjerta deras ägan¬
de rätt, och ds förluster hvilka de kunna va¬
ra utsatte för. I principen är det visserligen
rätt att bestämma låg tull, men en så hastig
öfvergång är icke lämpelig.
Grefve Cronhjelm: Jag instämmer i den
principen, att öfvergången ej bör vara hastig,
och hemställer om det icke skulle gå an, att
fastställa en viss praescriptionstid , innan dea
lägre tullen börjar att blifva gällande.
Den 31 Augusti f **.
973
Grefve von Rosen, Axel', Jag är förekom¬
men at Grefve Cronhjelm. Dessutom blifver
ej tulltaxan satt i verkställighet, förr än nä-
sta år emedlertid förlöpa 5 a 6 månader,
och lagren på det förtullade vinet kunna ej
vara stora.
Hant Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran : Jag har ej deltagit uti dis—
cussionen ifrån början och icke eller följt den,
men jag får fästa uppmärksamheten derpå, att
viner, i anseende till den volume de intaga, äro
mindre sujette för tullförsnillning, än andre
varor. Derföre tror jas, att den nu föreslag-
ne högre tullen , med tillstånd för Kongl.
Majit att nedsätta den, uppfyller det ändamål
man önskar, utan någon Prsescriptionstid. Jag
tror ej att Ridderskapet och Adeln är i stånd
att med sakkännedom beräkna ett så¬
dant ämne. Det enklaste ar då att bestäm¬
ma en hög tull, och tillåta dess nedsättning.
Dessutom får jag fästa uppmärksamheten der¬
uppå, att den bestämning, sorn Friherre Ce¬
derström föreslagit af gröfre, fina och finare
viner, väl är bra uti idéen , men icke verk¬
ställbar, emedan den lemnar för mycket ar-
bitrairt åt tullbetjenmgen, och beskrifningen
blir svår. Till undvikande deraf tror jag det
vara försigtigare , att bibehålla det bestäm¬
mande af vinslsg ifrån productions orterne sorn
finnas i tulltaxan , än de obestämda benämnin-
gsrne af gröfre, fina och finare.
Friherre Cederström: I fall äganderätten i
974
Ben 22 Augusti /, m,
någon män kunde rubbas, ®m min proposition
bifallas, skulle jjg ej framställa den , men då
det blifvit upplyst, att hela det qvantum, sorti
blifvit införtulladt, är 91,000 kannor, och
att man utskeppat vin för 75,000 R:dr,så frå¬
gar jag om här kan finnas något lager, och
onr icke med nuvarande vinprissr, man kari
bestämdt dömma, att massan af vin inkommit
titan tullumgälder. Hvad beträffar rubrikerna
af gröfre, fina och finare* har jag blott nyt¬
tjat dem för att collsctift yttra min mening ,
meri anser , att de benämningar, söm uti Ut¬
skottets förslag finnas, böra följas. Der äro
vinerne bestämde så till orter sorn sorter. Jag
skulle förmoda att då vi redan i mångfalldiga
ål sett Konungen icke begagna rättigheten att
nedsätta tullen, bör man ej bestämma den så
hög , på det man ej måtte vara på gamm»
punkt sorn förut.
Grefve Cronhjelm'.' Jag skulle tro att det
vöre en billig medelväg emellan producen¬
ten och consumenteh ,f om en praescriptionstid
bestämdes, till exempel af ett år , då visserli¬
gen det lager som nu kan finnas vore försa idf-
En sådan prjescriptiobstid är ej utan exempel
förut i denna taxa, i afseende på trädvirker
jag hemställer således om icke ett sådant Stad¬
gande i afseende på vin , alver kundé vara
tjenlig».
tierr Munck af Rosenskjöld". jag förenat1
fnig med Flans Excellence Kerr Grefve Mör¬
ner i dea anmärkoing , att d-f är för mycket
Ben SS Augusti /. m'.
lemnndt at tullbetjeningens arbitrage, om vitl-
sorterne ej nogare bestämmas , än genom or¬
den gröfre, fina och finare. Propositionen
bör i det afseendet förändras.
Friherre Wrangel: Det är visserligen
ingen tvifvel underkastadt , att icke det är
mycket vin som ej blifvit förtulladt , men
det kunde ju hända, att just det som finnes
qvir, är behörigen inkommit , och det är lag¬
stiftningens skyldighet att tillse, det de en-
skilte ej blifva förstörde. Man mäste i det¬
ta afseende vara noga i sina beslut.
Hant !Ex alfonce Herr Grefve Märner: jag
Vill endast erinra, att vininförseln ej är lika
för bvaije år. När det vinforbud upphörde ,
som ägde rum ännu 1818. bief en s-or qvan¬
titet införd 1819. De viner sorn då inkom-
mö, b lefvo dyrt förtuiiade, och vörö ung», för
att få dem för bättre pris , samt behöfde lig¬
ga. Införseln var emedlertid så stark , att
den betydligt bidrog att höja coursell. Der-
före är den ringa qvantitet vin, söm sedari
blifvit införd , ej något bevis på tullförsnill¬
ning , utan blott derpå , att införseln redan
förut varit öfverflödig. Vin , för att blifva
godt, behöfver när det är ungt ligga en viss
tid , och då det förut varit förbudet , trodde
mao , att detsamma ännu kunde komma att
äga rum , och införskref på speculation storå
qvantiteter, hvilka till större delen irikömmo
i8'i9* Utan tvifvel finnes mycket deraf än¬
nu qVsr. Jag ber således RidderskSpet ecb
975
Ven 22 Augusti f. >n.
Adeln fästa uppmärksamhet vid Friherre
Wrangcls yttrande.
Grefve Cronhjelm; Jag får underställa
Herr Grefven och LandtMarskslken samt Rid-
derskapet och Adeln, om icke uti contrapro¬
positionen kunde upptagas en prasscriptionstid
af ett år.
Herr Munck af Rosenskjöld' jag skulle
anse praescriptionstideo billig, om det icke syn¬
tes , som man då äfven borde bestämma en
sådan för de öfrige artiklar , hvilka redan äro
nedsatte. Jag hämtar ett rnnat skäl emot
densamma deraf, att åtskillige lager ej blifvit
så högt förtullade som vanligt. I afseende
på voteringspropositionen, anhåller jag, att
contrapropositionen , måtte bestämmas så, sorn
Hans Excellence Herr Grefve Mörner före"
slagit.
Grefve Cronhjelm t beträffande första de¬
len af den siste talarens yttrande, får jag an¬
märka, att bland de väsendteiiga tullartiklarne
vet jag ej någon , uti hvilken ett så förän-
dradt system som detta blifvit beslutadt, och
ej eller att någon varit så högt förtullad. 'Den
som lurendräjat in vinet , kan för öfrigt hafva
försålt det, så att det nu är i andra hand.
Friherre Wrangel'. I första ögonblicket
fann jig medelvägen af en prasscriptionstid
vara lämpelig , men nu anser jag den öfverflö¬
dig »
B*n 82^Augusti f. m,
dig , då Konungen kan nedsätta tullen. Såle¬
des linner jag ej något skäl, att insätta en
praescriptionstid uti contrapropositionen.
Grefve Cronhjelm : Den rättighet Kongl.
M»j:t äger att nedsätta tullen har äfven hit¬
tills ägt rum , men har ej blifvit begagnad.
Herr Grefven och Landt Marfhalk en frågade,
om Ridderskapet och Adeln önskade , att den
af Grefve Cronhjelm föreslagne prsescriptioni-
tid borde i Contrapropositionen upptagas.
Ropades Nej.
Herr Grefven och Landt Mar sk athen framställ¬
de derefter följande voterings-proposition:
Den som bifaller de af Bevillningsutskot¬
tet, i dess första Betänkande, å alla Vinsorter
föreslagne Inkommande Tullprocenter , vo-;
terar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nej, anses Inkommande Tullen böra, på
sätt Friherre Cederström föreslagit, bestäm¬
mas till 25 procent å ds grofva, ao procent
Ridd. 0. Ad. Prat, VII. Band.
62
G?S Den 22 Augusti }. m.
å de fina, Samt 15 procent å de finaste Vin-
sorterne; kommiDde ej mindre sjelfva vinsor-
terne , än orterne, hvarifrån de äro, att t
TullTaxan, med tillämpning af nyssberörde
procent, intagas.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskap
pet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Herr Grefven och LandtMurskalken tillkänna—
gaf, att Plenum komme kl. half till 5 i ef¬
termiddag att fortsättas.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §§. i Riddarhus-^
Ordningen blifvit uppläste, börjades voterin¬
gen kl. half till 12 f. m. och befunnosvid vo¬
teringens slut klockan tre qvart till Ett e. m.,
sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad , samt de öfrige voterings-sed-
larne öppnade, rösterne hafva utfallit, som
följer:
> — IS.
Hej _ 80.
T följd hvaraf, och sedan det öfver vo¬
teringen särskilt förde Protocoll blifvit upp¬
läst, Herr Grefven och Landt Marskalken förkla¬
rade, det Ridderskapet och Adeln således be¬
slutat, att Inkommande Tullen borde bestäm¬
mas till 25 procent å de grofva , 20 procent
å de fina, samt 15 procent å de finaste Vin-
sorteme , äfvensom, att ej mindre sjelfva vin-
Den 22 Augusti J. m.
979
sorterne, än orterne, hvarifrån de äro, borde
i Tulltaxan, med tillämpning af nyssberörde
procent , intagas.
Herr Grefven och LandtMarskalken hem¬
ställde derefter , om icke Utgående Tullen å
alla de i Utskottets första förslag upptagne
Viosorter borde till i procent bestämmas.
Ropades Ja.
”YVindrufvOr, alla slag; Winsten; Win-
”stens-Salt; Inkommande Tullprocent lo.*’
Friherre Cederström: Då ingen utförsel¬
tull blifvit bestämd på Windrufvor, Winsten
och Winstenssalt, får jag hemställa, om icke
någon sådan borde bestämmas; åtminstone mel¬
lan Sverige och Finland kan en sådan ofta kom¬
ma i fråga.
Herr af JVingard: Man har antagit som
principe, att utförsel tullen är en procent, när
den ej är utförd; men den kan visserligen
utföras.
Herr Grefven och LandtMarJkalkin hemställ”
de , att Utgående Tullen å Vindrufvor , Vin”
sten och Vinstenssalt mätte till t procent be-
stämmas , och i Tulltariffen införas.
Ropades Ja.
”Wäfnader, Ylle, Filtar, alla slag; In-
98o
©en 22 Augusti f. m.
”kommande Tullprocent 3o. Utgående Tull-
”procent i.
Grefve Cronhjelm: Jag känner väl att här
finnas fabriker för filtar, men tillverkningen
deraf är så obetydlig, att jag tror tullen å in¬
kommande filtar böra nedsättas.
Herr Grefven och Landt-Marskalken fråga;
de , om Ridderskapet och Adeln önskade , att
Inkommande Tullen å Yllefiltar borde ifrån
30 till 20 procent nedsättas.
Ropades Ja.
”Wäfnader, Ylle, Kläden; Wadmal; In¬
kommande Tullprocent 5o. Utgående Tull-
”procent 1.”
Grefve Cronhjelm-. Tullen på gröfre klä¬
den anser jag böra vara högre, än på de fi¬
nare, för att uppmuntra ullproductionen.
Herr 0/ Wingård: Jag tror ej att någon
distioction behölves, då tullen bestämmes af
varaos värde. Det är svårt att göra någon
skilnad.
Grefve Cronhjelm : Jag menar , att man
i England har en method , att bestämma trå—
darne på ett visst mått. Detta känner den
värde talaren bättre än jag.
Friherre Ceder dröm: Corn inissklä den äro
Den 23 Augusti/, rn,
9SI
af den beskaffenhet, att vi ännu ej här kun¬
na tillverka dem till det pris, som i andra
länder, och det kan ej eller eke af den ull,
som här produceras , ty den gröfre ull, som
finnes i piovincerce, uppköpes ej af fabrikö-
rerne , utan blott den finare. Det är ej svårt
att skilja emellan commisskläden, och fina
kläden; men att skilja mellan de finare är
ganska svårt. Commisskläden, som för Ar¬
méen behöfvas, böra få införas til! nedsatt
tull, emedan det ej är skäl att betunga 3tdje
hufvudtitteln.
Herr aj Wingård: Jag instämmer med
Friherre Cederström, och tror, att man kan
göra en särskilt artikel för commisskläde.
Grefve Cronhjelm: Jag finner äfven lämpe-
ligt, att inskränka mig till Commisskläde,
men jag tror ej att tullen derå bör nedsättas ,
ty /'ag är öfvertygad , att om våra fabrikörer
vilja tillverka , hvad som för Arméen erfor¬
dras , så kunna de göra det.
Herr Lefrén : Jag är förekommen af Gref¬
ve Cronhjelm. Jag anser det vara min skyl¬
dighet yttra, att då vi kunna tillverka Svenskt
commisskläde, så godt som det Engelska , bör
man ej befordra införseln af det sednare. Det
beror på Engelska fabrikanterne , att litet
nedsätta sine priser.
Friherre Björnstjerna , Magnus: Jag förenas
mig med Friherre Cederström deruti, att tul¬
98* Den 21 4(t gust i /, m.
len bör vara högre på finare, ån på gröfre
kläden. Införseln af ull och färg hit kostar
lika mycket, som sjelfva klädet ifrån England.
Då våra fabriker ännu ej kommit till den
höjd , att de kunna tillverka hvad som erfor¬
dras för Rikets behof, och då den gröfre ul¬
len hos oss mest användes till valmar , så är
det mera vinst , att fabricera fina kläden.
Herr Cederschiöld: Jag skulle knappt tro,
att Commissklädes-tillverkningen är så dyr i
Sverige, som den siste värde talaren synes
tro, hälst Fabrikör Frisk någon gäng tillbudit
sig , att lemna commisskläde blott för en skil¬
ling dyrare än det pris, hvartill Kronan er¬
höll det utifrån. Hvarföre detta anbnd icke
•ntogl, känner jag ej.
Grefve Cronhjelm förenade sig med Herr
Cederschjöld.
Herr af Wingård'. Jag tror, att 30 pro¬
cents tull på kläden är tillräcklig, men förenar
mig med dem , som önska en mindre tull pä
commisskläden för artnéens behof.
Friherre Cederström\ Jag anhåller få upp¬
reps, hvad jag uti sista plenum yttrade, att
nemligen framlidne Presidenten Edelcrantz u-
ti en afhandling om sättet till commissklädes
tillverkande gjort en jämförelse mellan det
Sätt, som brukas här i Sverige, och det som
begagnas i England. Commisskläden ti 11 ver^
Kas icke der pä fabriker, utan af enskifte,
Ven 22 Augusti /. m,
933
och lemoas till fabrikeme för att erhålla ap¬
pretur och färg, Då först kunna de lemnäs
till ett så lågt pris. Vi kunna äfven kom¬
ma dit , om denna tillverkning förflyttas till
de provincer der grof ull finnes, såsom Öland
och Gottland, hvilka äfven Presidenten Edel-
crantz dertill föreslagit, men dertill fordras äf¬
ven , att spinnerier och karderier dit skola
förflyttas, för att karda och spinna ullen före
vätningen. Då först kan klädet erhållas till
nedsatt pris, ty om ullen skall rensas , kar¬
dis och spinnas hemma, kan ej priset blifva
&å lindrigt. Att commisskläde införes till an¬
nat behof, än för Arméen , tror jag ej , att
man behöfver frukta , ty Allmogen nyttjar
vallmar , och andra nyttja ej gerna eommiss-
kläde. Om således nu blott bestämmes något
lägre tull, i afseende på Armé?ns behof, så
kunna vi, om vi under tiden få kirderier och
spinnerier på lämpelige ställen inrättade, och
proemier för dem som lefverera commisskläde,
äfven i framtiden bestämma högre tull på in¬
kommande gröfre kläden.
Friherre Björnstierna: Jag tror, att hela
Arméens erfarenhet kan intyga, att, då det är
fråga om qvaliteten, de Engelska commiss-
klädena äro vida bättre, än de Svenska. De
tilverkas ej i Fabriker, utan på landet Krigs
Leeds, såsom Friherre Cederström omtalat. För
öfrigt är ej min tanka, att tullen ä commiss¬
kläde bör nedsättas, men att raan bör höja tul-,
len på finare kläden.
$84 Den 22 Augusti f, m.
Grefve Cronhjelm; Jag vill ej bestrida att
Sverige fabricerar commisskläde af sämre qva¬
litet, än det Engelska; jag har sjelf sett det-
Men det är icke sättet, att bringa upp de Sven¬
ske fabrikerna, att sätta låg tull på sådane va¬
ror, som hos dem tillvärkas, och likväl är det
af vigt att man söker bringa upp Svenska till¬
verkningen af commisskläde till någon förbätt¬
ring, Att Staten är den, som ensam upphand¬
lar denna vara, gör ej någon 'skilnad; den är
annan cathegorie, än hvilken annan con-
sument som helst,
Herr Lefrén : Uti den gjorde jemnförel-
sen emellan fabricerandet af Engelskt och
Svenskt commisskläde är någon öfverdrift.
Man har ej tagit i beräkning Engelsmännens
export-prcemier, som kunna gå ända till 25
procent. Detta mäste först ingå i beräknin¬
gen , innan man anställer någon jämförelsei
Det så mycket berömda Engelska commissklä-
det är i synnerhet berömt för sin färg, hvilken
i England är mindre dyrbar , men nu äro vå¬
ta fabriker på den punkt , att de äga samma
method. Det är ej patriotiskt, att bryta hal¬
sen äfven af tillverkare af denna vira. Rudi-
miterien kostar en tredjedel af varan ; man
bör då ej kasta bort åt utlänningen två tredje»
delar arbetsförtjenst, för några skillings lä-i
gre pris per aln.
Friherre Björnstjerna: Jag anhåller om
ursägt, att jag misstagit mig. Jag trodde 3
I
Ten 32 Augusti f. m, 9S>
att tullen var 15 procent, men ja» hor ^ att
dan är 30, och det är fullt tillräckligt på de
finare klädena-
Herr Grefven och Landt Mar [hålken frågade,
om RiJderskapet och Adeln önskade, att en
ny Artikel borde i TullTariffen införas , un¬
der namn af Commisskläde.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar(kal¬
ken gjorde proposition till bifall af den å klä¬
den och vadmal af Utskottet föreslagne Inkom¬
mande Tullprocent.
Bifölls-
Herr Munck af Rosenskjöld: Ehuru jag
hör att Ridderskapets och Adelns pluralitet
bifaller afgiften af 30 procent, anser jag att den
är för hög, och icke gagnar fabrikerne, eme¬
dan den icke erlägges.
Herr Grefven och LandtMarskalien hem¬
ställde derefter, huru stor Inkommande Tull¬
procent Ridderskapet och Adeln ansåg böra å
Commisskläden bestämmas.
Grefve Cronhjelm-. Jag får fråga, om
icke 35 procent vore en lämpelig tullafgift?
Friherre Björnstjerna : Jag skulle före¬
slå 15 procents tull för Commisskläde.
986
Den 22 Augusti f. nu
Friherre Cederström förenade sig med Fri¬
herre Björnstjerna.
Herr Cederschjöld :^Om man tror, att vår
tillverkning af Commisskläde icke är tillräcke-
lig, så bör den uppmuntras , och det kan ej
ske bättre än genom hög tull, hvilket lär va¬
ra det lämpeligaste sätt|för Staten att under¬
stödja fabrikerna. Jag tror således, att Tul¬
len åtminstone ej bör vara mindre än 25
procent. /
Herr Grejven och Landt Morh al k en frågade,
om Ridderskapet och Adeln önskade, att In¬
kommande Tullen å Commisskläden bestämdes
till 35 procent.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Mar-
skalk en föreslog, att Inkommande Tullen å
Commisskläden måtte till 20 procent fast¬
ställas.
Herr Lefrén: Om vi taga 25 Procent,
så är det ungefär samma tull, som i England
lemnäs såsom exporteprmmie; hvad som be¬
stämmes öfver, är till fördel, och hvad som
bestämmes underl, till skadafför väre fabriker.
Jag medgilver likväl gerna, att alltihop kan
tullförsnillas.
Friherre CederJlröm : Första frågan^är ,
om någon, och huru hög, dr*wback verkeli-
Den 22 Augusti f. m.
987
gen lemnäs i Eogland på denna vara. Engel¬
ska tulltaxan finnes här, så att man kan der¬
om erhålla upplysning; men om ock en sådan
lemnäs, ingår den dock ej i beräkning vid
bestämmandet af Svenska Tulltaxan. Intill
dess vi komma i tillfälle stt uppfylla våra
behof, böra vi ej onödigtvis belasta tredje
hufvudtittelo.
Friherre Björnstjerna'. Jag har haft den
tsr.kan , att drawbacken utgjorde jämt så myc¬
ket, som varan betalat till Staten uti accis och
öfrige utskylder. Den är ej att anse såsom
ett export-prtemium , utan blott en anstallt ,
hvarigenom varan utgått , utan skatt till
Staten. *
Herr Lefrén: Jag har ej sagt . att draw¬
backen för denna vara går till 25 procent.
Den varierar mellan 1® och 25. Dessutom
finnes en hemlig drawback som ej bestämmes,
utan för tillfället, då man vill favorisera egen
export; och som är väl kändt af dem hvilka
importera Engelska kläden. Det är ej öfver*
flödigt, om man bestämmer Tuilen till 25 pro*
cent , efter Regeringen ändå kan göra ned¬
sättning.
Herr af Wingård'. Då en Ledamot före¬
slagit 35 procent, och en annan 15 procent,
så är 25 ett medium, och den tullen anser
jag älven mest passande.
Den 22 Augusti J. m.
Hane Excellence Herr Grefve De la Gardie,
ffacob: I anledning af hvad Friherre Ceder¬
ström yttrat , får jag nämna, att i England in¬
gen inhämsk produet finnes , sorn ej har ex-
port-praemie Det ingår uti sjelfva systemet.
Jag kan således ej annat än instämma i hvad
Herr Lefrén yrkat , nemligen 25 procent.
Hvar och en, som vet, hvilken svårighet man
har att få sälja ull, skall ej finna denna tull
för hög.
Friherre Björnstjerna : 1 anledning af
hvad Hans Excellence Herr Grefve De la Gar¬
die yttrat, får jag anmärka, att Svenska Com-
misskläden aldrig förfärdigas af Svensk ull,
och att således tullen på sådant kläde ej kan
verka på ullens afsättning.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ¬
de, om icke Inkommande Tullprocenten å Coro-
misskläden borde till 25 bestämmas.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Björnstjerna : Kanske 20 procent
bäst skulls förena meningarne.
Herr Cederschjöld: Då det i alla fall åt
Konungen är öfverlemnadt att nedsätta tullen,
anser jag det vara bäst, att bestämma 25 pro¬
cent. Om behofvet påkallar en nedsättning,
kan den ju då i alla fall ske.
Herr Grej ven och Landt Marskalken förnya¬
Deri 22 Augusti f, m.
989
de den af honom sist gjorde proposition, hviH
ken af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Grefve Cronhjelm: Sedan artikeln väfna¬
der nu är slutsd , anhåller jag att få anmäla
min reservation emot commissklädens beläggan¬
de med mindre tull än finare kläden , och det
derföre, att det är orätt, att Staten såsom in-
dividuum betingar sig bättre köpslut , än den
enskilte consumenten.
5’Äpp!en och Reoetter, Franska; Inkom¬
mande Tullprocent 15; Utgående Tullprocent
”1. Alla andra slag ; Inkommande Tullpro-
”cent 50 ; Utgående Tullprocent 1.”
Herr Cederschjöld; Det synes nog un¬
derligt, att Franska äpplen skola beläggas
med 15, och andra äpplen med 50 procents
tull. Orsaken torde kanske upplysas af någon
af Utskottets Ledamöter.
Herr af Wittgard', Orsaken dertill har
varit den , att Franska äpplen föras ifrån af-
lägsnare orter, än andra äpplen, och att
transportkostnaden således är dyrare. Uti Skå¬
ne och Rikets Södra provincer har man äpplen
nog, äfven som här ibland, utan att man be-
hofver förskrifva denna vara från Danmark
och Tyskland. Ett annat förhållande är det
med den utmärkt goda frukt, som någon Skep¬
pare ibland kan hafva med sig hem från Frank¬
rike , den han bör kunna få förtulla, om den
tålt transporten.
99°
Den 22 Augusti /, m.
Herr Cederschjöld: Har Utskottet ej haFt
annat skäl , så kan jag ej antaga det, då det
är fråga om att belägga en vara med Tull.
Jag tycker mig likväl finna ett skäl, som ta¬
lar för saken , nemligen att de franska renet-
terne äro af ädlare beskaffenhet än de tyska
äpplen , hvilka pä visst sätt kunna anses tor
inhemsk product. Men jag hemställer lik¬
väl, om icke man kunde sätta 35 procents
tull på båda»
Herr af Wingård: Det är utan tvifvel,
att Renetterne äro bättre, än lökäpplen och
dylik frukt. Dessutom blifva de genom den
längre transporten lättare förskämde, Derfö¬
re tror jag, att Tullprocenten på dem bör va¬
ra mindre.
Herr Grejven och Landt Mar/kalken gjor¬
de proposition till bifall af den å Franska
Äpplen och Renetter af Utskottet föreglagn#
Inkommande Tullprocent,
Bifölls»
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar¬
skalken hemställde , om Ridderskapet och
Adeln önskade, att Inkommande Tullen å al¬
la andra slags Äpplen borde till 50 procent
bestämmas.
Ropjdes Ja.
Herr Cederschjöld-. SedaD denna Tulltaxa
Den 22 Augusti f. m.
Bil änteligen är genomgången, anhåller jag att
få göra en erindran» Jag har funnit i den
förra taxan vissa artiklar, utsatte till frihet
för Tolag; detta saknar jag i denna , och an¬
håller om upplysning , af hvad orsak derom
ej är nämndt.
Herr af JVingSrA: Tolagen kommer att
inflyta uti undervisningarne till taxan , hvilka
i samråd med Oeconomie-Utskottet komma att
uppgöras. Denna afgift, som år ganska oli¬
ka på olika ställen , och uppbäres till hvarje¬
handa olika behof, har man i det förslag som
redan är formeradt, bibehållit, hvilket allt
snart torde komma att underställas Riksens
Ständers pröfning. Upplysningsvis får jag
Bämna , att den icke träffar de med lägsta af-
giften belagde export-artiklar.
Upplästes till justering och godkändes föl¬
jande från Expeditionsötskottet inkomne för¬
slag till Riksens Ständers Underdånige skrif-
velser till Kongl. Maj:t:
N:o 156. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om Pensions-anslag för
framlidne StatCommissaritn Widegrens oförsörj¬
da Döttrar.
N:o 157. I anledning af Kongl. Majts
Nådiga preposition , angående fastställande af
99*
D»n *3 Augusti f. »u
årlig underhålls-summa och Enkesäte för H.
K. H. Kronprinssessan , i händelse H. K. H.
blefve i Enkestånd försatt.
N;o 158. I anledning af vackt fråga
angående Expeditionssättet af Kongl. Mapts
Nådiga Resolutioner i Besvärsmål.
N;o 159- I anledning af Kongl. Maj:(s
Nådiga proposition rörande tiden för bevakan¬
de af mål , gom i HolRätten öfver Skåne och
Blekinge göras anhängige , eller derifrån till
Kongl. Maj:t i underdånighet fullföljas.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan tre qvart till 2 eftermid¬
dagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Freda-:
Den 22 Augusti c. m.
9<P-
Fredagen den 22 Augusti.
Plenum klockan half till 5 eftermiddagen.
Htrr Grefven och Landt-Marskalken till—
kännagaf , det 7 bland Ridderskapets och Adelns
Herrar Electorer tid efter annan från denna
befattning afsatt, nemi-
Grefve Piper , Carl Clas.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm;
Friherre Tersmeden ; Fullmägtig Herr Ter¬
smeden , Pehr Reinhold.
Herr Geethe, Adolph Sebastian.
Herr Gyllenhaal , Lars Herrman.
Herr Carlesson, Carl Fredrik, och
Herr Burenstam, Fredrik.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt-
Marskalktn anmodade Herrar Bänkman, att i
de sålunda afgångne Electorers ställe med för¬
sta utse 7 nya Electorer.
Sedan 43 , 44 , 45 och 46 §§, i Riddar*
hus-Ordningen blifvit uppläste, företog Rid-
Ridd, 0, Ad. Prat, VII. Band,
63
994 '
jjen 22 Augusti e. m.
derskapet och Adeln val af sex Electorer och
tvenne Suppleanter, hvilka skulle äg*, att,
jemte de öfrige Ståndens Eleclorer , utse Com-
mitterade till Tryckfrihetens vård; och befun-
nos, efter valförrättningens slut klockan 7 e.
m. 3 följande Herrar hafva blifvit utsedde till
Electorer:
Nio 54. Grefve Spens, Carl Gustaf. 41 röster.
_ 69. Grefve Cronhjelm, Poly¬
carpus! 40 dito.
•— 329. Friherre Adlerbeth, Jacob, 38 dito.
II17. Herr Cederschjöld, Pehr
Gustaf, 61 dito.
1861. Herr von Hartmansdorff,
August, 62 dito.
— 2152* Herr af Uhr, Carl David, 42 dito.
Suppleanter:
Nio 1. Friherre Oxenstjerna *f
Eka , Sven , 28 röster.
69. Friherre Uggla; Fullmäk¬
tig Herr Heijkenschöld,
Ludvig Detlof; 37 dito.
Föredrogs a nyo och bifölls SfatsUtskot-
teta den 31 sistledne Julii under N;o 378 afr
Den 22 Augusti e. m ggS
glfne , samt den 11 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial , i frågan om pension
till frami. RiksRådet Grefve Liljencrantz^
Dotter > Friherrinnan Tornerhjelm-
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens ej mindre
den 16 sistledoe Julii under N:o 357 §
afgifne, samt den 5 dennes e. m. på bor.
det lagde , Utlåtande, öfver vackt motion, ont
Wäster och Norrbottens Läns sammanslående
till ett Län; ån ock den 9 dennes under N:o
405 meddelte, samt den 18 derpå följde e. m4
på bordet lagde, Utlåtande , om återläggande
af Herjeådalen till Gefleborgs , och af Jemt¬
land till Wester-Norrlands Län.
Herr Mon t gomm erie, Gustafi ahförde skrif—
teligen;
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Däticki&aidt, Magnus Georg: Det var
vid 1809 och 1810 årens Riksdag som Rik¬
sens Ständer beslöto , och Kongl. Majit i Nå¬
der biiöil klyfningen af dåvarande Wester¬
norrlands och Westerbottens Län , så att der¬
af, jemte Herj eådalen , hvilket dittills tillhört
Gefleborgs Höfdingedöme, tvänne nya Län
Jemtlands och Norrbottens Län uppkommn* De
hufvudsakliga skälen dertill voro, attförstnäm-
de tvänne Län, särdeles det sednare, innefat¬
996
Den 22 Augusti e. m.
tade så betydlig rymd , hvardera öfver två
gånger mera än hela Småland, att Länestyrel-
serne hvarken för Landets uppkomst genom an¬
stalter förberedande af dess odling och befolk¬
ning , hvilket där znsågs och bör anses af
stor vigt att kraftigt understödja, ej eller i öf¬
rigt förmådde verka som sig borde , och så¬
lunda i intet afseende kunde uppfylla deras
ändamål. Jemtland lemnades härvid med rät¬
ta en serskild uppmärksamhet, såsom i syn,
nerhet erbjudande tillfällen till en utvidgad lör,
bättring, hvartill Läoestyrelgen i Hernösand
föga kunde bidraga. Samma skäl som på an¬
dra orter i Riket under tidernes lopp, förän-
ledt till klyfning af Län och Fögderier , elitr
dels en stigande odling och befolkning, dels
anstalters beredande för densamma i vidsträck-
ta och dertill tjenlig» orter, voro således äfven
här anledningame till enahanda åtgärd , och
jag underställer huru de förra Länestyrelserne
i desse provincer på en så vidsträckt yta, den
Länestyrelserne sällan eller aldrig hanno att be¬
söka , kunde något betydligt uträtta för lan¬
dets bästa eller lnnevånarne af dem erhålla
det biträde Och den handräckning hvarföre de
äro inrättade. Anledningen till desse Läne-
styrelsers inrättande hafva således icke upp¬
hört och skola aldrig upphöra. J Jemtland
har sedan etne år Afvittringsverket med kraft
fortgått, och ger i sammanhang med anstalter
för Nybyggares besättande och understödjande
på de afvittrade Msrkerne en Länestyrelse be¬
tydlig sysselsättning för dess omtanka. Lika¬
så kommer nästa år Afvittringsverket i de
Den 2 2 Augusti e, m,
997
öfrige Norra Provincerne att sättas pä en ut¬
vidgad och mera ordentlig fot ; innom Norr¬
bottens Län har Bergsbandteringens införande
särskilt väckt Styrelsens och Riksens Ständers
uppmärksamhet , och de anstalter, som derföre
skola vidtagas, fordra en närmare kraftig upp¬
märksamhet hos Läneslyrelsen, om ändamålet
skall kunna befordras, och ds medel, som der¬
till anslås, med nytta användas. De tillöka¬
de mindre betydliga kostnader desse Länesty-
relser medföra, skola ock ä rikt mått ersättas
genom den allmänna nytta och äfven ökade
inkomster för Staten de böra kunna bereda.
Riksdags Fullmäktige från Norr- och Wester¬
bottens Län lära icke gillat dessa Läns ater-
förening, och att-någre af dem från Jemtlands
och Herjeådahlen ifrågsatt desse Proviocers
återläggande under WcsterNorrlands och Gef¬
leborgs Län torde finnas så mycket mindre be¬
visa Innnevånarnes allmänna önskan i detta
fall, sorn sisth gårdag en Skrift till Kongl. Maj:t
inkommit, undertecknad sf omkring 30 perso¬
ner af Länefs Innevånare dels Ståndspersoner
dels Bönder, deruti de underrättade om den mo¬
tion tom härom blifvit gjord , och hvartill
Fullmäktige alldeles icke skola erhållit de hem¬
mavarandes uppdrag , jemte vederläggning af
de för samma motion anförda skäl såsom icke
enlige med verkliga förhållandet , förklarat
densamma i öfrigt på det högsta strida mot
deras och Länets Innevånares allmänna ön¬
skan och bästa , och sålunda under samma
Motions ogillande anhållit , att intet afseende
derå måtte göras. — Hvad Herjeådalen särskilt
Dan 2 2 Augusti p. m.
angår, hafva Utskotten anfört åfskillige skäl,
som ansetts föranleda till den af Utskotten fö-
reslagne närmare granskning och undersökning
af ämnet i denna del; men mig förekommer
desse skäl ganska litet bevisande. Det är ic¬
ke blott i Herjeådahlen . utan på flere andre
orter i Riket , som en del af Länens Innevå¬
nare för afyttrandet af sine och uppköp af
andre varor besöka Städerne i nästgränsande
Län, utan att någon väsendtlig olägenhet för
dem uppkommer deraf att de ej tillhöra sam¬
ma Län, eller sådant må leda till deras för¬
ening dermed. Deremot befinnes det, att i-
från Gefle till Herjeådahlans gräns är 20 mil,
Qch vidare till Provincens gräns mot Norrige
nära en lika sträcka, då åter från Östersund
till Herjeådahlen blott är ungefär 8 Orh till
motsvarande gräns åt Stora Kopparbergs
Län omkring 14 mil. Det är således uppen*-
bart, att Herjeådahlens innevånare både på
närmare håll kunna anlita Styrelsen i Östers
Sund , och denna lämna dem skyndsammare
handräckning och bättre vaka för deras bästa
än den i Gefle. Ett högst vigtigt skäl för
Herjeådahlensfortvarande förening med Jemtland
är äfven för det närvarande det, att Alvit-
tringsverke* oförtöfvadt kommer att där sältas
i gång, i s»mmanhang med det i Jemtland , i
hvilket afseende det för en ändamäIsenligare
och skyndsammare framgång af denna nyttiga
förrättning likasom för besparing i kostnaden
är sngeläget, att densamma lortfar under ena¬
handa äsigter och en och samma Styrelse ,
s©m är i tu.itälie att på nära håll löija de t sam¬
Den 22 Ju^vati e m.
99 9
ma och besörja de anstalter som i förening
dermed böra för Landets odling och befolkning
vidtagas, en befattning och en omsorg, sorn
hvarken skäligen af den aflägsna Länestyrelsen
i Gefle kan förväntas, eller lämpeligen vid det
anförde förhållandet bör densamma tillhöra.
X anseende till hvad jag sålunda haft äran
anföra, tillstyrker jag afslag å motionerne i
förevarande ämne , likasom hvad Utskotten
särskildt i afseende på frågan om Herjeådr-
lens återläggande till Gefleborgs Län föresla¬
git-
Herr aj Uhr, Gusta/: Jsg får anmäla att
J» g älven i det sednare Betänkandet ej kunnat
förena mig, men som min reservation ej kom¬
mit att medfölja till Stånden y anhåller jag att
nu få afgifva den.
Härefter uppläste Herr af Uhr följande;
( Se Bilsgan N:o 2. )
Herr Berghman, Ambrosius Magnus; I frå¬
gan om Westerbottniska Länens sammanslående-,
har jag förut yttrat mig. M*n bör ej consi-
derera saken efter Länens vidd utanefter deras
folkmängd. Det är onödigt, att tillskapa Lä-
nestyrelser för en blifvande population och för
kommande generationer. När folkmängden
blir ökad och flere hemman genom jordens
odling tillkommit, då är det tid nog att tän¬
ka på sådant. De Westerbottniska Länen
lemna ej till Slaten mera än 70,000 R:dr i
1000
Den 22 Augusti e. m,
inkomst , och bägge Länestyrelserne upptag»
således en sjettedel eller en femtedel af inkom¬
sten. Det har blifvit yttradt, att afvittrings-
verket fordrar uppmärksamhet af Landsböfdin-
garne ; men deras åtgärd dervid är ej annan
än den sora sker på Cantzliet, och det kom¬
mer på ett ut, om Resolutionen utfärdas på
län gre eller kortare afstånd på 20 eller 30
mil. Det är ej Landshöfdingarnes skyldighet
att sjelfve resa till stället och bese de Tra-
eter som skola afvittras. Jag instämmer såle¬
des med Herrar Montgominerie och af Uhr.
Detta mål behandlas bäst , om Riksens Ständer
till Kongl. Maj:t underdånigst framställa: att
Staten icke har utvägar att löna tvänne Läne-
styrelser där man ej behöfver mer än en; och
derföre anhålla, att vid skeende ledigheter ,
Kongl. Majit måtte sammirsslå de delade
Länen.
Herr af Schmidt , Georg Lars : Med ali akt¬
ning för de Herrar som talat emot delningen
af Wästerbottens Län. får jag åberopa de skäl
jag tillförene haft äran anföra, och anhåller
att Ridderskapet och Adoln täckes granska och
fästa afseende på dem; hälst jag vågar tro,
att de nu här anförde skola redan i förhand
af dem vara vederlagde; och synnerligast der¬
före, att Norrbottens Län nu mera utgör grän¬
sen emellan Sverige och Finland , hvarigenom
göromålen derstädes redan i fredstider äro till
betydligt antal förökade, och skola vid ett
möjligen inträffande Krig, ännu mera mång-
falldigt förökas; hvarföre min öfvertygelse
Den IS Augusti*, nti
1001
Sr, att Norrbotten, såsom varande ett gränse-
Län , snarare borde vara ännu mindre än det
nu är, Jag anhåller således att Utskottens
Betänkande måtte bifallas.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag vå¬
gar underställa Ridderskapet och Adeln om
man icke bör skilja frågan och betänkandet rö¬
rande Vester- och Norrbottens Län ifrån det
andra betänkandet, om Herjeådalen och jemt¬
lands Län. I förra afseendet hafva Utskotten
alstyrkt motionen om sammanslåendet al Ve¬
ster- och Norrbottens Län ; men i det sednare
betänkandet om Jemtland och Herjeådalen haf¬
va Utskotten tillstyrkt en undersökning, huru¬
vida icke Herjeådalen lämpligen borde återläg-
gas till Gefleborgs Höfdingedöme. På de
sednast af Herr Danckwardt anförda skäl syn¬
tes nyttan af en sådan åtgärd likväl böra dra¬
gas i tvifvelsmål. Jag anhåller således om
proposition till bifall å betänkandet om de
nordligaste Länen , samt om återremiss af det
andra betänkandet.
Hett Danckwardt förenade sig med Hrr
von Hartmansdorff.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställ¬
de, om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats-
och OeconomieUtskottens Utlåtande om Vester-
och Norrbottens Läns sa mmsnslsende till ett
Län , böra i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
1002
Den <22 Augusti 9. m.
Herr eif Uhv. Jag är öfvertygad afl otti
Ridderskapet och Adeln haft tillfälle så som
jag, att tala med Innevånarns af Länen, och
lått höra, huru de med tårar i ögonen öflska,
att komma tillbaka under den förra Länsför-
delningen , så skulle Ridderskapet och Adeln
åtminstone ej vägra dem den tillfredsställelsen
att få frambära sine önskningar till Kongl.
Majit , och detta måtte vara dem tillåtit. Det
är farligt att fästa sig vid enskilte önskningar,
ty det ej är gifvit, att de instämma med det all¬
männa interesset i orten. Möjeligen kan Kon-
ungen af dem blifva missledd. Om Folkets,
deputerade få tala, så är han säker att få hörai
den allmänt rådande tankan.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus'. De sf
Herr Montgommerie och Herr af Uhr framstå!»
de anmärkningar synas så vigtige , att de för¬
tjena att tagas i moget öfvervägande. Jag
anhåller således om återremiss ; man kan ju
dervid ingenting förlora , men möjligtvis vin¬
na en nogare granskning af ämnet.
Herr von Hartmansdorff: Då Herr af
Uhr bott önskat, att Länens Innevånare sko¬
la få framföra sina önskningar inför thronen ,
hade ej fråga derom behöft väckas här , ty de
hafva i detta afseende lika obehindrad väg till
Kongl- Majrt som ulla »adre Svenske underså¬
tare. Om provincernas härvarande Fullmäkti¬
ge klaga med rårar i ögonen deröfver, att
Lanen blifvit åtskilde, sä tyckas deras hem¬
mavarande innebyggare, som ingifvit en der-
Den 22 Augusti e. m.
1003
emot syftande skrift till Konungen, vara af an¬
nan mening. Det kostar ej Länet mera att
hafva tvänne Landshöfdingar; emedan Staten
j det hela afiönar dem. En stor del af inne-
byggarne hafv* nu myckfct närmare väg än
förut till Landshöfdinge - Rssidencét , hvilket
naturligtvis är eo beqvämlighet och en fördel,
så ofta de med styrelsen hafva att göra. Kla¬
ga de öfver denna förmon , så är det en mot¬
sägelse i deras förhållande , hvilken, om den
är verklig) mätte härröra af okunnighet och
enfald. Man har sagt att flere tvister upp¬
kommit, sedan man fick flere Landsböfdiegar ;
men målens mängd kan icke härröra af sadan
ordsak. Däremot är deras ökade antal en
naturlig följd af afvittringsverket; af flere bo¬
städer och större folkmängd , hvarigenom äf¬
ven flere rättsförhållanden uppkommit, och det
är då en lycka , att hafva Embetsmännen nära.
Man har yttrat att dessa Embeten icke bordt
tillsättis, förr än folkmängden blifvit större,
Olen dessa ämnen stå till hvarannan i vexel¬
verkan. Folkmängdens förökande beror på
näringarnes liflighet 3 och denna åter på till¬
syn och uppmuntran. Borttogos de tillika med
den ifrågavarande Länestyrelsen , så vöre det
frugtansvärdt, att dessa i polens granskap beläg¬
ne landsträckor ännu längre skulle q vsrligea i sin
dvala. Mig synes således, att vi äro Styrel¬
sen tack skyldige för dess åtgärder i denna
del. De stora förluster riket vidkändes 1809
borde naturligtvis göra styrelsen betänkt på
att gifva större lif och kraft åt återstoden af
ioo4
Den 22 Augusti e. m.
riket , och sådan förmodar jag Styrelsens väl¬
görande afsigt hafva varit, då hon delade det
nordligaste Länet. Jag inser icke hvad mera,
som kan upplysas i detta ämne, och hemstäl¬
ler derföre till Ridderskapet och Adeln om ic¬
ke betänkandet må utan återremiss bifallas.
Herr af Schmidt : Det hade varit önske¬
lig! , att Herr af Uhr, som uppburit allmogens
tårar, äfven hade underrättat sig om skälen
till dem , samt derom upplyst Ridderskapet
och Adeln. Det låter, sorn skulle det vara
öfver våldsamhet de klagat , och då hade jag
kunnat fått tillfälle att rättfärdiga mig , äfven
sorn Landshöfdingen i Norrbottens Län , hvil¬
ken icke har den äran att här dela öfverlägg -
ningame; men för hvars åtgärder jag äfven an¬
ser mig kunna svara.
Herr Danckwardt; Till hvad Herr von
Hartmansdorff nyss anfort , och hvarmed jag i
allo förenar mig . får jag i afseende på hvad
som blifvit y tt ra dt om Innevånarnes hörande
i förevarande ämne, tillägga , att jsg för min
del anser ett sådant hörande i dylike frågor
i allmänhet vara olämpligt , och det yttrande,
Innevårssrne kunna dervid afgifva , alldeles
icke bevisande för hvad man derigenom ön¬
skar få upplyst; enskildte interessen, gamla va¬
nor och äfven fördomar hos de mindre upp¬
lyste föranleda ganska ofta till ett resultat,
stridande emot hvad som är nyttigt och rätt.
Såsom exempel härpå vill jag anföra , att den
af Kongl. Majd förordnade ekonomiska Rege»
Den 2Z Augusti e, m,
1005
ring på öland nästan allmänt bestriddes af Öns in¬
nevånare , hvilka flere gånger begärt dess in¬
ställande; sedan den skedt, funno de vigten
och nyttan deraf, och äro nu dermed fullkom¬
ligen bdåtne och nöjde. Om det således skul¬
le inträffa att pluralitet! af Innevånare i de nu
ifrågavarande Länen , i fall de hördes i ämnet,
skulle önska den förändring som nu blifvit
satt i fråga, så bevisar det i min tanka intet
för rigtigheten deraf. Då frågan är om en
hel Province bör höra till ett Län , eller till
ett annat ; eller om Län böra delas eller sam¬
manslås, eller nya fögderier inrättas, är det en¬
dast Styrelsen sorn i förening med Riksens
Ständer efter vunne nödiga upplysningar i äm¬
net , ur högre äsigter böra bedömma, hvid
sorn är närmast förenligt med Landets och
Innevånarnes allmänna nytta nu och i framti¬
den, och det är således endast de, som kun¬
na inse, hvad som i dy like fall bör be¬
slutas.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemstäl-
de å ny o , oin Ridderskapst och Adeln ansäg
Ut-kottens ifrågavarande Utlåtande böra , i
anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Eopades Ja och Nsj.
I anledning hvaraf Htrr Grefven och Landt-
Marjkaikea gjorde proposition till bifall af Ut¬
skottens berörde Utlåtande.
Ropades älven Ja och Nej.
ioo6
22Augusti e, m.
Friherre Toll, Gastaf Philip: Jag utbe¬
der mig att få underställa Högl. Ridderskapet
och Adeln, huruvida den principen, att indrag*
ett embete, som Riksens Ständer och Rege¬
ringen påkostat , i ändamål att tillskynda lan¬
det förkofran , kan Vara öfverensstämmande
med en riktig Statshushållning. Jag tillstyr¬
ker således att, sOm ändamålet varit provin-
cens nytta icke på dess enskilt* utan Statens
bestånd, det må fortfara vid hvad sorn är.
Jag anser den största fördel , i anseende till
de norra provincernes oändeliga rikedomar ,
till hvilkas åtkommande nu saknas medel,
vara försäkrad oss för framtiden genom en
förbättrad cultur , hvartill Regeringens särde¬
les omvårdnad lämpligast påkallas, genom ett
lättare tillträde till Embetsman , som böra sär¬
skilt vaka deröfver Jag förenar mig således
med dem, som yrkat bifall på betänkandet.
Herr af IVingård, Johan t jag tror mig
böra upplysa, att fördelningen af Län ej är
någon nyhet» Wermlands och Nerikes Län
voro fordom ett enda oformligt och stort Län»
Följden var, att L*ndshöfdingen blott 14 da¬
gar om året var i Carlstad» Hvad han då
kuoda uträtta där , lemnar jag derhän. Jag
Vet , att jag får resa innom Wermland unge¬
fär 200 mil om året. Det förra förhållandet
bar baft den följd , att Kronan geck miste om
sine skogar, ty ingen bevakade där dess rätt 5
hvarföre också ingen Kroucskog för närvaran¬
de finnes i Wermland.
Den 22 Augusti e, nu I007
Herr von Heijne , Georg’. Ehuru jag icke
tror , att någon synnerlig förändring skulle
åstadkommas genom en äterremiss, anser jag
det likväl vara bättre, att återremittera betän¬
kandet , än att nu votera.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror visser¬
ligen, att det kostar Staten mindre att återre¬
mittera betänkandet, än att förspilla tiden med
en votering, men jag underställer Ridderskapet
och Mein , om det är skäl att förhala tiden
med en fråga, som ej torde få annan behand¬
ling i Utskotten , än den hittills fått.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken framställ¬
de å nyo tvenne särskilta gånger propositio¬
ner, dels till bifall, dels till återremifis, af Ut¬
skottens Utlåtande? men vid hvarje proposi¬
tion Ropades Ja och Nej.
Herr von Hohenhausen, Michaél'. Då de
mot Utskottens Betänkande gjorde anmärknin¬
gar ej äro andre , än de skäl, sorn vid motio¬
nen blifvit framställde, kan jag ej finna, att
de på Utskottens öfvertygelse skola verka nå¬
gon ändring. Skola vi således nödvändigt
votera om saken, så vet jag ej, hvarföre vi
skulle uppskjuta dermed , hälst vi nu hafva
mera tid dertill, än vi troligtvis kunna få fram*
deles. För min del anser jag , att de anför¬
da politiska skälen i afseende på beskaffenhe¬
ten af gränslän, och de oecooomiske i afseen¬
de på bsrgshandteringens uppmuntrande, äro
så kraftige, att icke minst» anledning finnes,
ioo8
Den 2i Augusti e, nu
att ändra närvarande förhållande. Jag anhål¬
ler således antingen om votering elier bifall
till betänkandet, emedan en återremiss skulle
tjena till intet.
Herr Berghman: Jag tror, att Ridderska-
pet och Adeln ofta bifallit återremiss der myc¬
ket mindre vigtige anmärkningar blifvit gjor-
pe ; jag tycker då att återremiss gerna äfven
kunde beviljas t detta mål. Det är en be¬
sparing iör Staten, och nytta för Länen, som
åsyftas. De kunde ganska väl styras af en
Landshöfding. Jag ber att Ridderskapet och
Adeln täcktes bevilja återremiss. Det är obe¬
hagligt att derom votera.
Herr Grefven och Landt Mar skalk en hem¬
ställde å nyo, om Ridderskapet och Adeln be¬
hagade bifalla Utskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja och Nej.
Herr Grefven och Län dt Mar {kalk en förklara¬
de, det han icke med säkerhet kunnat utröna,
huruvida propositionen blifvit af Ridderskapets
och Adelns Pluralitet bifallen.
Herr von Hartmansdorffs Jag får anhålla
om votering nu, emedan jag befarar, att Herr
Montgommerie i alla fall nödgar Höglofl. Rid¬
derskapet och Adeln att votera öfver denna
fråga,
Den 23 Augusti e, m.
1009
fråga , då den till sluteligt afgörande fört-
kommer.
Herr Grefven och Landt Mar (hålken fram¬
ställde, derefter följande Voterings - Proposi¬
tion :
Den som bifaller Stats- samt Allmänna
Besvärs- oeh Ekonomiutskottens Utlåtande,
om Wester* och Norrbottens Läns sammanslå¬
ende till ett Län-, voterar ja ; Deo det ej vill
voterar Nej; Vinner Nej, kommer Utlåtandet,
att, jemte de dervid gjorde anmärkningar, till
Utskotten återremitteras ; hvilket) Voterings¬
proposition af Ridderskapet och Adelö god¬
kändes, samt anslogs.
Sedan 4^, 44, i? och 46 §§. i Riddarhus.
Ordningen blifvit uppläste; börjades voterin¬
gen klockan half till ge, m-, och befunnos
efter voteringens slut klockan half till 10 om
aftodeö, sedan en Voteringssedel blifvit undan¬
tagen och förseglad, samt de öfrige voterings-
ledlarne öppnade , rösterde hafva utfallit som
föijer.*
J* — 4<>
Wtj 11.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vote¬
ringen särskilt förde Protocoll blifvit uppläst ,
Ridd. 0. Ad. Prot. VII. Band.
64
i 01 e
JDen 22 Augusti t, >fe.
Hrrr Grefvin och Landt Marsk alkin förklarade)
det Stats- och Ekonomiutskottens ifrågavaran¬
de Utlåtande således blifvit af RidderskapeÉ
oc*h Adeln 'bifallet.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjord proposition, fann Ridderskap
pet och Adelil för godt, att Stats- och Eko¬
nomiutskottens Utlåtsnde om återläggande af
Herjeådalen lill Gefleborgs, och af Jemtland
till Wester-Norrlands Läo , i anledning af dé
dervid gjorda anmärkningar, tillUtskottenåtet-
remittera.
Upplästes till justering och godkändes föl¬
jande från ExpeditionsUtskottet inkomne för¬
slag till Riksens Ständers underdånige skrif¬
ve 1 ser till Kongl. Maj:t;
N:o 160. I anledning af vackt fråga, om
förändrad beräkning af åtskilliga Statsverket!
Ordinarie Intrader.
N:o i6i. Angående serskilde Provincial*-
Läkares tillsättande i åtskilliga Län.
N-o 162. I anledning af Kongl. M«j:t*
Nådiga Remiss, rörande Lönförhöjning för
Krunofogdarne och Häradsskrifvarne i Göthem
borgs- och Bohus Län.
N:o 16j, I anledning af Kongl. Msjrtt
Dvn 32 Augusti t. ht,
1911
Nådiga proposition om upplåtelse af den un¬
der Gripsholms Kungsladugård lydande Lä¬
genheten Tegelhagen kallid,
N:o 164; X anledning af Kongl. Majlis
Nådiga Remiss å Ola Jönssons underdåniga an¬
sökning om eftergift af skillnaden i, Arrende-
summan lör Lotten N:o g under jQahlky
Kungsgård, m m.
Uppläste* och lades på bordel följande
från nedannämnde Utskott inkomne M,emona,l
pch Utlåtanden:
Från Lag-Utkoitet3
Af den 12 dennes:
N:o 149. Öfver vackt fråga angående
bestämdt stadgande, huru i eådane fall, då cn
å Bankens Auction försåld fastighet inropas af
fprre ägaren, vid liqviden hör förhållas,
Af den 19^ dennes :
N:o 150. ‘ öfver gjorde anmärk-ningar-
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande s
angående yrkad ändring i 5. §• af 4Q Cap.
Missger ningsBalken.
N;o 151. anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
angående föreslagen ändring uti 9 Cap. [Jtsök-
jningsBalken och 25 Csp. RättegångsBalken.
Wrån Allmänna Besvärs- och OecnnomieUt skott et,:
Af den 19 dennest
N ö 164. 1 anledning af vackt fråga om
loll
Den 2a /fuguiti e. m.
rättighet för Ägare af Enstaka hemman i
allmänhet , att till aodra personer under full
ägande rätt upplåta pn viss del af hemmanets
ägorymd.
N:o 165- I anledning af väckt fråga
om förändring af tiden för Mönstringars för¬
rättande.
N*o 166. I anledning af yäckt motion
om upphäfvande af stadgandet, rörande uteslu¬
tande användande af Ekebark yid de så kalla¬
de Engelska Lädergarfverierne.
N:o 167. } anledning af yrkad rättig¬
het , att vid Skattlagde Husbehofs- eller Lego-
såg-qvarnar få försåga så stort antal stockaf
sorn hälst.
Från Expeditions- Utskottet :
Af den lö dennes;
Angående hemställan, att RiksStånden?
beslut öfver Allmänna Besvärs- och OecP-
nomieUtskottetg Utlåtande N;o 115 ej må ex¬
pedieras.
I anledning af väckt fråga om en förän¬
dring i Utskottets under N:o 121 förut med-
deldte Förslag till Riksens Ständers underdåni¬
ga skrifvelse till Kongl. Majst, angående lin¬
dring i Kronobrefbärings-akyldigheten.
I)en 22 Augusti m. Ior-5
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglof-
lige Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen j Stockholm e, m-
dan 22 Augusti 1823.
S. D. Föredrogs å nyo och biföll? Stats¬
utskottet? dep 31 sistl. Julii under H;0 378
afgifne 9 samt den |i dennes e. m* på Bordet
lagde, Memorial, i fråga om pension till fram¬
lidne RiksRådet Grefve Liljencrantz^ dotter,
Friherrinnan Tornerhjelm. ILJt Supra,
S D. Föredrogs å nyo och återremittera^
.des, på grund af dervid gjorde anmärknin¬
gar , Stats- samt Allmänna Besvärs- och Eko.
nomieUtskottens den 9 dennes under N:o 405
afgifne, sam1 den 18 derpåföljde e. m. på
Bordet lagde, Utlåtande, i anledning af väckte
motioner, om återläggande af Herjeådahlen
till Gefleborgs, och af Jemtland till Wester-
Norrlands Län. Uf Supra,
S. D. V'd förnyad föredragning af Stats-
?amt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tens den 16 sistlidne Julii under N:o 357 |
afgifne, samt den 5 dennes t. m. på bor¬
det lagde, Utlåtande,öfver vickt motion om IVe-
D*n if Jugmii 0, m.
ater och Norrbotten» LSp» sammanslående tilt’
ett Län; blef samma Utlåtande af Ridderska-
p*t och Adelö. bUalJh. Ut. Supra,
Hogloflige Ridderakapet och Adeln åt*
skiljdes klockaa iq om aftonen.
In fidem Protocolli
U» J. Lagerhtim.
P ro t o c o 11,
hållna
hos
H 6 g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adeln..
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Sjunde Bandet.
Utlära Afdelningen,
STOCKHOLM,
tryckt# ho» Olof Orahn, i8*4.
Måndagen den 25 Augusti.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
«
Öppnades det inför Riksens Ständers Herrar
Electorer till utseeende af Tryckfrihets-Comi-
téens Ledamöter sistlidne gårdag håilne Protos
coll, samt upplästes, så lydande:
År 1823, den a3 Augusti, sammanträdde
Riksens Högloflige Ständers valde Electorer, för
att, till följe af 108 §. RegeringsFormen och 65
§, Riksdagsordningen, utse Committerade, hvil¬
ka, jemte Riksens Ständers Justitieombudsman,
äga att vaka öfver Tryckfrihetens vård; och be-
funnos, efter valsedlarnes öppnande, dertill hafva
blifvit utsedde:
öfversten, Commendeuren och Riddaren, Fri¬
herre G. F. Åkerhjelm - 19 röster.
CanzliRådet och Riddaren N. M. af
Tannström - - - 19
Ö f v e r II o f P r e d i k a n ten, Doctor J. J.
Hedrén - - • - 19 —»
Lagmannen och HofRättsSecretera-
ren G. Schöne - - 19 _
joen 25 Augusti j. m.
Prosten och OrdensLedamoten Grefve
F. B. v. Schwerin - 11 röster.
KrigsJustitiarien C. Livijn - 10 ___
Ut supra,
C. G. Spens. Ludv. Mörner„
H. A. Falkman. Jon Jonfon.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §, §. i Riddarhus»
Ordningen blifvit uppläste, företog Ridderska-
pet och Adeln, jemlikt 68 §. Riksdagsordningen,
val af sex Ridderskapets och Adelns Revisorer
öfver Stats-, Banco- och Riksgälds Verken; och
befunnos, efter val-iörrältningens slut, klockan
half till 12 förmiddagen, genom de fleste rö~
sterne, dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 42. Grefve Gyllenborg, Johan Hen¬
ning, - - - 83 röster,
n5. Grefve Lagerbjelke, Axel, 82
55. Friherre Leijonsköld; Full¬
mäktig Herr Tham, Woll¬
rath, - - - ix3
3i3. Friherre von Platen; Full¬
mäktig Friherre Rålamb,
Claes, - - - 8i
Sig. Friherre af Nordin, Carl
Johan, - - - 89
io53. Herr Hammarhjelm, Carl
Fredric, - - - 84 —
gjert 25 Augusti /, m.
*
Herr Grefven och LandtMarjkalken till—
Jännågäf, att Plenum komtne klockan half till
6 i eftermiddag att fortsättas.
Upplästes till justering Ridderskäpets och
Ådelns ProtocollsUtdrag, innefattande Ridder-5
skåpets och Adelns beslut, i anledning af Be-
villningsUtskottets Utlåtande öfver gjorde an¬
märkningar vid Utskottets förut meddeldte Be¬
tänkande, rörande de genom Stora Sjötullen in¬
flytande Bevillningsmedel.
Friherre Cederjiråm, Jacobi Under dis-
cussionen om Tull-tariffen, och i sammanhang
med frågan om emaillerade arbeten, talades äf¬
ven om étuis. Jag hemställer, om icke äfven de
böra sättas till a5 procents iuförsel-tullj i stället
för i5.
Herr Grefven och Landt Marjkalk en hem¬
ställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg in¬
kommande tullen å Etuis böra till 25 procent
bestämmas.
Ropades Ja.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Då tull¬
taxan ventilerades var jag frånvarande, når bok»
stafven M. förehades;, och observerade ej, ätt
högre tull blef laggd på målningar ån på bilder.
Jag får underställa Herr Grefven och- Landt-
Marskalken sapit Högloflige Ridderskapet och
i
. 3Den 25 Augusti /. tn„
Adeln, om icke de böra komma under samma
cathegorie, samt om icke målningar utan glas
och ram må blifva tullfria, men de, sorn åro
försedde med glas och ram, beläggas med nå¬
gon billig tull efter garniturets värde.
Herr Munck af Rofenjkjold, Eberhard’.
Om jag hade varit närvarande, då frågan om
tullen å konststycken förevar, hade jag gjort
samma anmärkning vid deras tullfrihet, som jag
nu gör vid Grefve Cronhjelms framställning rö¬
rande målningar, att nemligen man icke bör
lemna mera tullfrihet åt illa gjorde målningar»
ån åt vålgjorde stöflor, och att det år icke min¬
dre skål, att icke befria fiån afgift ett dåligt
så kalladt konststycke, ån ett vål förfårdigadt
handtverks-arbete. Om tullfrihet skall lemnäs å
konststycken, böra de vara verkeliga konststyc¬
ken, men, så mycket jag förstår, förtjena de,
Sorn hit införas, sällan detta namn. Som nu
det i alla fall svårligen kan bestämmas, når de
åro verkeliga konststycken, så år det ej skål,
att för dem stadga en ovilkorlig tullfrihet.
Grefve Cronhjelm: Om det år en ostridig
sanning, att flere amatörer finnas af stöflor, ån
sf konststycken, och att få andre införskrifva
konststycken, ån de sora veta värdera dem, så
tror jag mig icke häfva saknat anledning tili min
framställning. ,
Herr Munck af Rofenjkjold: Jag skall
visserligen för min del bifalla Grefve Cron¬
hjelm» förslag, i fall »ådane konststycken erhål¬
9*n a$ Augusti f. m.
1
la kånnares intyg, att de verkeligen åro det.
Men jag får påminna, att de fleste målningar,
byster, och andra så kallade konststycken, infö¬
ras af Italienare och kringvandrande försäljare,
utan något afseende på någon fullåndad konst,
samt blott för vinst, och ju mindre konst ligger
i arbetet, ju större vinst för såljaren.
Herr Lefrén, Johan Pehr' Då Ridder-
skapet och Ådeln, i afseende på bildhuggare¬
arbeten stadgade, att tull på dem ej skulle låg¬
gas, skedde det med anledning af en Ledamots
framställning, att man ej borde hindra konst¬
sinnets utveckling i landet. Jag tror att Grefve
Cronhjelms förslag instämmer med denna grund¬
sats, sorn gälde vid ofvannårnnde beslut. Ingen
artist i landet lår fordra, att hans konstprodu-
cter skola fredas för utländsk concurrence, och
således år denna sak ej i »amma cathegorie som
öfrige artiklar i Tulltariffen, så vidt frågan år
att skydda inhemska nåringarne. Hår år blott
fråga om en obetydlig inskränkning i inkomsten'
för Statscassan, och då hemstålles, huruvida den¬
na ohetydiiga minskning kan motväga obehag¬
ligheterna i omdömet, att hafva motverkat sjelf¬
va modellernas införande, hvarefter konstsinnet
skall bildas. Jag medgifver visserligen med Herr
Munck af Rosenskjöld, att icke alla konstpro-
ducter åro mästerstycken, men det år svårt för
Tullbevakningen att bedömma dem, och det
skulle leda till öfvertrådelser af författningen,
om man oeruti skulle bestämma några skillna¬
der. Jag tillstyrker således bifall å hvad Grefve
Cronhjelm föreslagit,
jgcn »5 Augusti, f, m.
Herr Grefven och Landt- Marskalken fö¬
reslog , att målningar utan glas och ram måtts
tullfritt få införas.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar-
JKalken hemställde, huru stor tull borde å mål¬
ningar med glas och ram bestämmas.
Grefve Cronhjelm: Jag skulle vördsamt
föreslå, att för målningar med glas och ram rnåt*
te betalas 20 procent af garniturets värde.
Friherre Cederström: Tullen år af Ut¬
skottet föreslagen till 5o procent.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjord proposition, fann Ridderska¬
pet och Adeln för godt bestämma inkommande
tullen å målningar med glas och ram till femtio
procent af garniturets värde.
Friherre Cederfirårn: Jag får underställa
Ridderskapet och Adeln, om ej, i afseende på
zink, det blifver nödvändigt att införa en ny
artikel nemligen arbetad zink, och att den må
uppsättas till något högre tull, än den råa, till
exempel till i o procent, ty vi kunna sjelfve
valsa plåtarne.
Och blef denna Friherre Cederströms hem.'
ställan, uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
tirri' J 5 An-fusli f. nh
9
Herr Cederfelt' öld, Pehr Göji eif: Bland
trådslagen af ved åro ej -bok oelu > k upptagne.
Jag förmodar, att det år en förgätenhet i tarif¬
fen. Jag hemställer således, om man icke an¬
tingen bör tillägga dessa trädslag,' eller ock sätta
ved af alla Jlcig.
Friherre Cederftrorn: Jag tillstyrker det
sednare, ty utom bok och ek linnas mångå an¬
dra trädslag, ån de uti tariffen specificerade.
Jag anser det derföre vara bäst, att utesluta alla
benämningar.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken hem¬
ställde, om icke, vid artikeln trädslag af ved, de
gjorde specificationerne kunde uteslutas, samt i
stället införas orden; af alla Jlag.
Bifölls.
Härefter godkändes ofvanberÖrde Proto-
eollsUtdrag, så lydande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högh
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 25 Augusti 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevill -
mngsUtsköttets den 3 i sistlidne Julii under N:o
29 afgifne, samt den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 5 sistlidne Junit
under N:o 12 meddeldte Betänkande, rörande da
*0
Ben 35 Augusti /. m.
genom Stora Sjötullen inflytande Bevillnings¬
medel, stadnade Ridderskapet och Adeln i föl.
jande beslut:
1) Att irsta, 4:de och 5:te punkterne af
Ridderskapet och Adeln biföJlos.
52) Att 2;dra pupkten skulle erhålla följande
lydelse:
Som Riksens Ständer uti den Tullbevill—
ningsTariff, hvilken kommer att utfärdas, icke
kunna bestämma annan tull å varor, än den,
sorn, med förekommande af Tullförsnillning,
bäst försäkrar Statens inkomst, och således med
Statens interesse öfverensståmmer; men Kongl.
Majit ensam, i afseende på utländska Magter, år
i tillfälle bereda en för Svenska Handeln för¬
månlig reciprocité; borde Riksens Ständer, uti
underdånig skrifvelse, uppdraga Kongl. Maj:t
att icke allenast vidtaga alla de mått och steg,
Han, i afseende härå, med Landets båsta finner
förenlig?, utan äfven allmänneligen låta kungöra
de jemkningar eller förändringar uti den stad¬
gade tulltariffen, eller införsel-förbud, hvartill
Utländska Magters bifall eller vägran att ingå i
en för Landet nyttig reciprocitet, kan föranleda,
så väl i- afseende å förhållandet med sjelfva
handeln, som äfven hvad angår hel eller half-
frihet för Utländska fartyg, samt bestämmande
af Skepp ^umgälder, m. m.
5) Att 5:dje punkten i Utskottets Utlåtan-
de gillades, med tillägg; att Riksens Ständer
tyen *5 Augusti f. rn.
(1
borde till Kongl. Maj:t i underdånighet öfver¬
lemna, att i händelse Kongl. Maj:t efter ett års
förlopp, och vederbörandes hörande, skulle fin¬
na andra utvägar till befordrande af en ökad
säkerhet och controll, samt Statens dermed för¬
enade interesse, erfordras"; Kongl. Majit då skul.
le äga vidtaga de åtgärder han för ändamålet
kunde finna vara de tjenligaste.
4) Att 6:te punkten af Ridderskapet och
Adeln bifölls, med tillägg icke allenast, att de
Städer, u'i hvilka credit-upplag kommo att äga
rum, borde anskaffa tjenlige byggnader, hvilka
kunde till Magaziner användas, utan ock, att un¬
derdånig anhållan borde hos Kongl. Majit göras,
det Kongl. Majit täcktes, vid credit-upplags be-
viljande, i Nåder tillse, att någon skada derigci-
uom icke må tillskyndas de fabriker och närin¬
gar, hvilka härstädes blifvit uppdrifne till någon
höjd, och således erfordra Statens skydd och
omvårdnad.
5) Att den af BevillningsUtskottet uppgjor¬
de och vid dess första Betänkande N;o 12 bi-
lagde tariff till TullBevillningens utgörande å de
i samma Tariff upptagne varor af Ridderskspet
och Adeln godkändes, likväl under iakttagande
af följande förändringar:
A.
Arrack * ,
|
Häl
El r-l
|
|
|
"S 3
|
.TTCTs
|
|
g §
g B
ll
|
r? 0
2 3
O Q.
CD 0
3 ®
|
♦ •
|
60
|
|
Dm 3g Augusti /. m,
Bark
— Eke : . . 1
— alla andra slag . * *
af utländska trädslag, hvilka ej
yäaa inom Riket, ej specificerade
Bilder, som kunna komma under namn
af konstsstycken, må, ehvad de äro
förfärdigade af Svenska eller ut¬
ländska Konstnärer, tullfritt införas.
Bildthuggare-arbeten af träd
Architectoniska ornamenter och pryd¬
nader . . •
Bly
—- oarbetadt i tackor och rullar .
Broderier af guld, silfver, silke, bom¬
ulls- och linnetråd på kammar- och
netielduk, kläde eller hvad annan
sort väfnad . •
Bönor
— Caffe . ...
C.
Canel
Citron
Saft
Comp asser
Desman
D.
3 =
EL w
°
■“ 3
o 3
3 1
— S-
|
Utgående 1
Tullprocent. J
|
1 O
25
|
5
5
|
io
|
5
|
20
|
|
25
|
|
5
|
i
|
5o
|
|
25
|
|
20
|
|
IO
25
|
i
|
5
|
|
ttn tg Augusti f% mi
|
|
|
|
E. S*
>0 §
|
5-G
1—-1 <-f
i-Q ua
|
|
3 s
0 3
2 £
|
>-f CO®
gg
|
|
aä.
• ®
|
2 O,
|
E.
|
|
|
Emailleradt arbete :
|
a5
|
|
Etuies, med deras tillbehör «f Guld,
|
|
|
Silfver och Metall
|
25
|
|
F.
|
|
|
Fabriks-, Handtverkeri- och andrs
|
|
|
Slöjde-varor, af alla namn och slag,
|
|
|
i denna Taxa ej specificerade .
|
5o
|
1
|
Flintor, huggna
|
5
|
|
~ Agath
|
5
|
|
Flintsten, oarbetad . . %
|
5
|
|
Frugt
|
|
|
— Jordfrugler, alla slag ej specifi¬
|
|
|
cerade . .
|
xoo
|
]
|
— Trädfrugter, alla slag ej speci¬
|
|
|
ficerade . . ,
|
5o
|
1
|
Färgor
|
|
|
Krita, hvit, oslammad
|
1
|
♦
|
slammad .
|
lo
|
|
— — röd och svart
|
10
|
|
— Kugellack . , ,
|
io
|
|
H.
|
|
|
Hattar
|
|
|
alla andra slag , 5
|
35
|
1
|
Hirtz, se Spannemål,
|
|
|
Horn
|
|
|
Hjort, raspadt j . ;
|
a 5
|
I
|
lhtn Jj åugust i /, m ^
2 =
EL
— c
^ g
« a
.cl
_ oraspadt . .10
Hudar, som icke inbegripas under Pels¬
verk, rå och oberedde . . 1
Hummer . . 5o
10
5
J.
Jern
smidt, ankrar, ankarflyn och drag¬
gar, armboltar, hamrar,
rodderjern, skeppsknän och
smedje-städ, större eller
mindre . .
Stångjern
platt, gröfre eller finare,
rakt eller krökt, 5-8:dels
tum tjockt och deröfver,
af större eller mindre
bredd och längd, fyr¬
kant öfver 5-8; dels tum
längre eller kortare
Bultjern, rundt eller kantigt, och
sänksmide af alla slag
Knipp-och fyrkantjern af 5- 8:dels
tum och derunder, smidt, sku¬
rit eller klippt med eller utan
band . ...
Band- och plattjern under 3-8:dels
tums tjocklek, smidt, skurit eller
100
100
100
100
fUn 1| Augusti f, nH
>S
|
|
|
|
C 3
E- 7C
|
cS
|
|
3 ^
|
T3 0?
-1 oo
|
|
§1
3 5
|
5 3
s
3 o
|
|
* a>
|
|
valsat i stänger eller stycken,
|
|
|
med eller utan band
|
IOO
|
1
|
*•— Gallerjern och Salt-panns-plåtar
|
lOO
|
I
|
. Manufactur-smide
|
|
|
jernplåtar, oför-
|
|
|
tente, enkla och
|
|
|
dubbla, tak- och
|
|
|
spjellplåtar, samt
|
|
|
spik af alla slag
|
100
|
I
|
—r — __ allt annat som in-
|
|
|
nebegripes under
|
|
|
jern och stål,
|
|
|
svart, slipadt fi¬
|
|
|
la dt, poleradt el¬
|
|
|
der förtent gröfre
|
|
|
eller finare
|
IOO
|
1
|
_ Gjutit
|
|
|
_ Gjutgods till Machinerier
|
|
|
och delar deraf ,
|
5o
|
3
|
_ Tack, Osmunds och Ballast .
|
10
|
oo
|
Allt annat gjutit arbete, tillver-
|
|
|
kadt vid Reverber eller andra
|
|
|
Smälteverk, än vanliga Mas¬
|
|
|
ugnar .
|
IOO
|
3
|
_„ Gamla casserade Kanoner och
|
|
|
Bomber . . .
|
100
|
3o
|
_ Skrot af gammalt gjutit eller smidt
|
|
|
jern ooh stål
|
IOO
|
3o
|
tttn . 3g Augusti /. m.
|
3
~ 7?
— 0
"E 3
c 3
3 s
a
• a>
|
H
-o Cfc
-1 £*>
O cd
o c
CE o*
3 a>
|
Instrurnenter, Musikaliska,
Waldthorn och
|
|
|
Trumpeter .
Juveler, så väl innefattade af alla slag,
|
5o
|
i
|
som oinfattade, må tullfritt införas
K.
|
|
i
|
Kläder, gång-, linne- och sängkläder,
|
|
|
nya, af alla namn och slag
Knapergall och Ekollon, maine eller
|
25
|
i
|
omalne . ,
|
5
|
i
|
Koppar, rå • > »
|
IOO
|
3o
|
slantar, myntadé’
|
IOO
|
i5
|
Kort, spel- j
|
l OO
|
i
|
Kreatur, lefvande, Hästar
|
25
|
i
|
RaceHingstar ,
|
5
|
i
|
_ alla andra slag
|
a5
|
i
|
L.
|
|
|
Ljus, vax-, hvita eller af spermaceti
|
5o
|
i
|
M.
|
|
|
Mattor, bast .
Metall, arbetad, zink ,
Muscus . .. ,
|
2 5
10
5
|
i
|
Mynt, af silfver , , j
|
fritt
|
-i5
|
äf guld .
|
fritt
|
15
|
Målningar, utan glas och ram
«_ med
|
fritt
|
—i
|
ptn 25 Augusti f, m.
^ nied glas och ram; tullen
beräknas endast å gar-
niturets värde i
P-
Peltead eller Pelsverk
Får- och Lamskinn,
alla slag beredda
Pennor, skrif- beredda
Perlor, äkta, så val infattade som o-
infattade, må tullfritt införas.
Plogar . . .
Pommeranoer i . .
Porcellaine, oäkta, alla slag, ej speci-
cerade . . ,
<2-
Qvicksilfver eller Mercurius ♦
R.
Rötter, Sparris .
S.
Salt, Kok- 1
Bergsalt till raffinering
Liineburger, raffineradt .
Saltsten eller Sleke J
Senap, malen
0
g
3
5o
i5
3o
5o
i5
25
10
10
i5
10
25
xo
55
3
P-
Ridd. o. Ad. Pr.\ YII, B, e.-örn Afd, 2.
18 iw» 35 Augusti f nt;
Silfver, oarbetadt ; ; »
Skomakare-arbeten , , .
Skollär af alla slag . ,
Spannemål, Hirtz 2 . ,
Sten
— Mergelskiffer, tjenlig till Litho-
graphiska stenar . ,
Stenkohl . . * ,
Strängar
— Messings- och Stål » »
— Tarm , i
Stärkelse, hvit . , ,
Svafvelblomma ,
Socker, rått,
— — krossadt Lump- j
m— Topp-
Säckar, sorn inkomma med Spanne¬
mål och andra varor »
T.
Tackjern • ♦ 2
Tandpetare, alla slag, med och utan
foder, ansågs böra utur Tariffen utgå.
Tjära t
Tjärbärma eller vraktjära
Tobak, karfvad,
— — i karduser eller lös i
fastager ,
.— — Knaster ,
— ^Cigarrer , . '
r? 3
EL pt
— 0
^ 3
|
H
Zn
*0 CfQ
|
0 3
|
0 CD
|
3 S
5- E
• CD
|
8 el
3- “
|
fritt
|
~5
|
20
|
1
|
5o
|
1
|
10
|
1
' .
|
Io
|
|
20
|
fritt
|
5o
|
1
|
10
|
1
|
100
|
1
|
5o
|
|
3o
|
1
|
5o
|
1
|
55
|
l
|
10
|
So
|
10
|
4
|
i5
|
20
|
60
|
|
60
|
1
|
60
|
1
|
Den 35 Augusti f mi
|
►j
|
|
|
E- ^
|
|
|
13 0
^ 3
|
1-
|
*.
|
8 1
0 >-<
3 Pj
p 0
|
° a
CD P
a ®
|
Träd, buskar och plantor, friska, alla slag
|
fritt
|
i
|
Träd virke
|
|
|
>— Axelträd och Blancarder,
|
|
|
Hjul-lotar och Naf, af
|
|
|
hvad trädslag sorn helst
|
5o
|
i
|
; Gevarsstock-ämnen .
|
5
|
|
Bjelkär eller Balkar af furir
|
|
|
eller gran, alla slag
|
ro
|
5
|
af alm
|
5
|
20
|
;— af ek
|
5
|
5o
|
—- af björk och bok .
|
5
|
10
|
af andra slag
|
10
|
5
|
•—- Bräder och plank, sågade
|
|
|
__ furu, gran och björk,
|
|
|
alla slag
|
10
|
5
|
Eneträd och ehestafrar
|
5
|
10
|
Handspakur
|
10
|
5
|
Handspaks-ämnen
|
10
|
5
|
.— Knän till skeppsbyggnad af
|
|
|
furu och gran
|
10
|
5
|
-— Krumholtz och Kultar af
|
|
|
furu och gran
|
10
|
5
|
— Läckter, huggne eller täljde
|
5
|
5o
|
— sågade
|
10
|
5
|
___ Master och större Bogspröt
|
|
|
af alla slag
|
2
|
5
|
-— Pipenhollz
|
10
|
5
|
— Pumpträd, borrade
|
10
|
5
|
0 borrade •
|
, 8
|
5
|
so
Den 25 Augusti /, ml
|
|
|
H
c r-*
|
|
|
— 0
■3 3
|
— C-,
*73 ckT
HJ cuo
|
|
|
6 3
O ftS
O 3
ö Cj
a> ■
|
O CD
0 a
3 0
|
|
Spar rar af furu eller gran,
kanthuggne på fyra-si¬
dor, längre eller kortare
ifrån 5 till 8 turn tvärt-
|
&
|
|
|
öfver sidan
|
10
|
6
|
—
|
Sparrar, Ribbor alla slag
af mindre tjocklek än 5
|
|
|
|
tum
|
5
|
5o
|
_
|
Spiror, alla slag, ej under
|
|
|
|
5 tums diameter
|
10
|
5
|
—
|
Runda träd af mindre tjock¬
|
|
|
|
lek ;
|
5
|
5o
|
—
|
Spittholtz af furu
|
10
|
5
|
|
Staf och Klapperholtz
|
10
|
5
|
.
|
Stolträds-ämnen
|
10
|
5
|
—
|
Sågblockar af alla slag och
Bjelkar under j 1 tums
fyrkant och 11 alnars
|
|
|
|
längd .
|
5
|
O
O
Cl
|
|
Takrännor
|
5
|
20
|
—
|
Timmer af furu eller gran,
som icke kan anses för
bjelkar, sparrar, spiror
|
|
|
|
ejler sågblockar
|
5
|
10
|
|
Trädskor
|
10
|
5
|
|
Trädskedar
|
10
|
1
|
—
|
Tunnbottnar och Tunnstäf-
rar, huggne eller klufne,
|
|
|
|
af ek eller bok
r-'
|
5
|
5o
|
Deli 5g Augusti /. m.
St
— Tunnbottnar af furu och gran
sågade af ek
af bob .
— af furu
och gran
i Årträn eller ämnen till åror
Hvarjemte Ridderskapet och Adeln,
i afseende på tullen å Trädvaror, fann
för godt i allmänhet stadga:
1) Att den å ofvannämnde trädva¬
ror bestämde tull icke borde tillämpas
å de trädvaror, hvilka från Norrige hit
till Riket inkomma.
2) Att i nya Tulltaxan dimensio-
nerne å Bjelkar, med undantag af dem,
som under sågblockar blifvit uppförde,
borde på enahanda sätt specificeras,
sorn i gamla utgående Tulltaxan, samt
Tullprocenten derefter sedermera rättas.
3) Att till Kongl. Majit skulle i un¬
derdånighet öfverlemnas, att, efter fö¬
rekommande omständigheter, vidtaga de
anstalter och förändringar i nya Tull¬
taxan, hvilka af särskilta orters skilj-
E-g-
|
F.d
|
§
►-» p
|
“Ö CfCr
k-J WO
|
§ i
|
O t®
0 a
0 c.
|
S- Oj
* CD
|
a a
|
5
|
5o
|
5o
|
5
|
5o
|
5
|
5o
|
5
|
5
|
5o
|
23
Den 25 Augusti f. rn.
aktiga förhållanden tilläfventyrs kunde
påkallas.
*
Täcken,
__ stoppade, af alla andra, namn
och slag.
U.
Ull, grof Islands, Jutlands, Polsk och
annan grof
I händelse utländskt kläde skulle
blifva förbudit:
Ull, fin Portugisisk, Spansk, Saxisk och
ali annan fin .
. grof Islands, Jutlands, Polsk och
annan grof . 4
V.
Yanille ....
Ved af alla slag, med undantag från
Norrige
—- från alla orter in¬
om Riket
Vin
_ 1) Vinsorfer, hvilka icke införas på
bou t cili er, och således icke el¬
ler få förtullas bouteillevis;
20
10
5
5.
8
5
00
Ben 2g Augusti /. m, t%
a) Hvita Franska, Span
ska, Portugisiska och
Italienska särare viner
Det Tullvärde sora
bestämmes, får ej un¬
derstiga 4o sk. Banco
kannan.
— b) Röda Franska, Span¬
ska, Portugisiska och
Italienska sämre viner
Det Tullvärde sora
bestämmes, får ej va¬
ra mindre än i R;dr
12 sk. kannan,
2)' Vinsorter, hvilka på bouteil-
ler införas oell förtullas:
Champagne oell Bour-
gogne «, •
Minsta Tull värdet är
2 R;dr bouteillen.
Cap oell Tokajer
Minsta värdet är o
R:dr bouteillen.,
5) Vinsorter, hvilka, införas bå-
»4
Den 2g Augusti f, m.
de på bouteiller och i an
dra käril:
— Hvita och röda viner från
alla orter, förut här ej
specificerade
Tullvärdet bestämmes till minst
4 R:dr kannan, antingen vinet
inkommer på käril eller på bou¬
teiller, men i sednare händel¬
sen fortullas bouteillen särskilt.
Se Art. Glas.
Vindrulvor, alla slag ;
[Vinsten . . *
Salt
.Väfnad, Ylle
__ Filtar, alla slag
— — Commisskläden
Sluteligen ansåg Ridderskapet och
Adeln det tillägg vid den nu pröfvade
Tulltariffen böra äga rum, att Riksens
Ständer skulle hos Kongl. Majit i un¬
derdånighet anhålla, det Kongl. Maj;t,
efter vederbörandes hörande, täcktes,
enligt de af Riksens Ständer fastställde
grunder, vidtaga den nedsättning af Tull¬
tariffen, hvartill omständigheterne kun¬
de föranleda. Ut supra.
20
10
1 o
10
20
2 b
Inkommande |
Tullprocent, j
Den 25 Augusti f, m,
25
Företogs till pröfning LagUtskottets flen
21 sistlidne Julii under N;o 106 afgifne, samt
den 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckte frågor om
förändringar uti BrottmålsLagstiftningen.
Herr Stråle, Nils Willielm'. D? förslag
Lagutskottet uti åtskilliga punkter framställt,
åro af den vigt, att de otvifvelaktig! kräfva en
närmare uppmärksamhet. Jag har dock ej haft
tid att skrifteligen sammanfatta de anmärknin¬
gar, hvartill dessa förslag föranleda, men jag
skall försöka att munteligen i korrthet framläg¬
ga dem; och får, till en början, åberopa devid
Utskottets Betänkande bifogade reservationer e-
mot de delar deraf, som röra lifstids fångars
deportation, och användandet af extrajudiciel be-
straffuing å arrestanter.
Hvad deportationen angår, så torde den icke
i något fall kunna äga rum, utan att genom
uttryckelig lag vara föreskrifven. Vi hafva en
Lag, som stadgar den brottsliges landsfÖrvisan-
de. Men endast med tillämpning deraf, och
icke på något annat sått kan en Svensk under¬
såte beröfvas rättigheten att vara det, äfven om
han år en brottsling.
Rättigheten åter att extrajudicialiter be¬
sil’afla för brott häktade personer, anser jag
högst äfventyrlig, och icke böra någon utom i
nödfall tilläggas. Lagutskottet har emedlertid
tillstyrkt, att denna rättighet må blifva ganska
oinskränkt, Hver och en vet dock, ail en o¬
26,
esit 25 Augusti /. m,
skyldig person, sorn blifvit häktad och tilltalad^
känner harm deröfver, och under utbrottet
deraf kunna hans utseende och yttranden ofta
få likhet med en fräck och halsstarrig brotts¬
lings. En underb.etjent kan misstaga sig derpå;
tro den häktade vara stursk och uppstudsig, då
han icke år det; och begagna sin rättighet att
straffa honom. Skall en sådan rättighet gifvas,
bör den åtminstone icke kunna utöfvas, utan
Domares förordnande och mot andre personer,
ån dem, som förut varit dömde och straffade
för vanfrejdande brott.
Hvad vidare beträffar Kyrkoplikten, derom
Lagutskottet jemväl sig yttrat, så har densamma
nu mera betydligen urartat från hvad den till¬
förene varit. Ddss ändamål var från början en
försoning, den straffade personen skulle upptagas
i församlingens gemenskap, yttra ånger Öfver
sitt hegågna brott, och anmanas till förbättring.
]Nu åler år denna åtgärd ett skamstraff, hvari¬
genom den brottslige ufeslutes. från gemenskap;
med församlingen, och således en verkelig mot¬
sats till hvad den förut var. Skall den emed¬
lertid bibehållas och fortfara, bör den återbrin¬
gas till hvad den fordom varit, i annat fall år
deri utan allt ändamål. Skall den åter anses
som ett skamstraff, bör detta ej verkställas i
Lykan,
Jäg skulle således önska, att Lagutskottet
ville något nogsre pröfva sine förslag i före¬
nämnde hänseenden; och anhåller, att Betåa-
Den 20 Augusti f, ni.
27
kandet må med dessa mina anmärkningar till
Utskottet återremitteras.
Herr von Hauswolff, Carl Guflaf Rein¬
bold: Lagutskottet har noga öfvervågat de
skål, som den siste värde Talaren anfört; och
funnit de, på hvilka Utskottets förslag sig grun¬
da, vara öfvervägande. I afseende på depor¬
tationen, har Utskottet icke gjort något ovilkor-
ligt tillstyrkande, utan blott hemställt, att till
Kongl,. Majit må öfverlämnäs att pröfva, oin
och huruledes en sådan, sorn allmänna och en-
skilta säkerheten synes påkalla , må låmpeligen
kunna verkställas. Jag vet ej nyttigt och gag¬
nelig! vara, att bibehålla en hop grofva brotts¬
lingar i sårskildte förvaringsrum inneslutne, se¬
dan de blifvit till lifstidsfångelse dömde, och
sålunda från samhället skiljde. Vi hafva nog
många klagomål öfver de svårigheter, sorn åt¬
följa vården af dylika uslingar, de der blott
rikta deras omtanka på möjligheten att rymma,
och utöfva nya brott på dygdige Medborgares
bekostnad. Den andra frågan, hvarvid Talaren
fästat sig, handlar om Domares, Konungens Be-
fallningshafvandes och andre vederbörandes rått
att extrajudieialiter bestraffa arrestanter. En
sådan rättighet har synts den värde Talaren
menlig och vådlig. Men om man eftersinnar,
att Lagutskottet tillstyrkt sådan bestraffnirigsan-
vår.dande endast och allenast för de personer,
som åro vanfrejdade, och icke för riem, som
första gången åro tilltalade, så forde man dela
fJtskottets öfvertygelse, och finna, att personer,
som gjort sig förtjente af högsta kroppsplikt
28
Den 25 Augusti /, m.
icke böra derföre obestrafFade få utfara i öf¬
verdåd och sturskhet inför Domaren eller i fän¬
gelset. Då för andre Medborgare i samhället
utväg alltid finnes, att återföra dem inom an¬
ständighetens och sedlighetens gråns, örn den
Öfverträdes, kan jag ej inse något skål, hvarfö¬
re icke ett låmpeligt correctiv måtte för ofvan-
bemålde uslingar åfven stadgas. Utskottet har
också föreslagit en låmpelig aga, och dervid ut¬
satt ganska tillråckeligt försigtighets-mått. —-
Hvar och en, som haft eiler har den obehagliga
befattningen, att såsom ransakare eller domare
vara anställd i en ort, der flere brott ske, och
der således arrestanternes antal år större, lärer
icke sakna erfarenhet af deras förfarande, och
huru ofta de tygellöst bullra och skrika, så att
hela grannskapet försåttes i oro.--Jag tror så¬
ledes, att en tillbörlig anvånd husaga skulle va¬
ra lika nyttig som nödig, samt att blotta tillva¬
ran af tillåtelsen att meddela den , skulle före¬
komma en mångd rysligheter, och stundom scan-
daleusa uppträden, hvilke efter ånnU gällande
Lagar kunna strafflöst utöfvas.
Hvad den af den värde Talaren i tredje
rummet anmärkta omständigheten, i afseende på
kyrkoplikten, vidkommer, så finner jag för min
del ganska åfventyrligt, att alldeles afskaffa den,
emedan många göra mera afseende derpå, ån på
sjelfva straffet,' men tror att- med den gräns Ut¬
skottet deriöre föreslagit, Utskottet träffat den
råtta medelvägen. Brottslingen kommer då
att undergå den egenteliga kyrkoplikten, som
gör ofta större impression på honom ån kropps-
Den 25 Augusti f, ml
straffet; men sjelfva skrifningen och aflösningen
såsom en Religionsactus tyckes ej böra äga rum
vid samma tillfälle, eller förr ån han visat bot¬
färdighet; och Utskottet har derföre icke kun¬
nat anse det vara rätt, att tvinga en obotfärdig
att emottaga en i sådant fall åndamålslös af¬
lösning.
På denna grund år jag ock lika med Ut¬
skottet öfvertygad, att det år låmpeligast, att
vederbörande prest må bedöma, enär aflösnin-
gen kan den bestraffade personen meddelas.
Jag vågar i öfrigt hoppas, att den värde Talar
ren skall med dessa upplysningar finna sig till¬
fredsställd, så ett L"gUtskottets Betänkande må
vinna fastställelse.
Pierr Ribbing, Arvid'. Det år icke egen¬
tligen för att deltaga i diseussionen öfver ett
ämne, hvilket jag åger tillfälle att i lagutskot¬
tet pröfva, men för att rätta ett af Herr Stråle
begånget misstag, som jag anhållit om ordet.
Han har nemligen anmärkt, att Lag-Utskottet
borde göra, hvad Utskottet verkeligen gjort.
Han har yttrat, att deportation icke kunde äga
runi, förr ån en uttrycklig Lag derom vore till.
finnandes. Detta har Utskottet ock tydeligen
tillkännagifva, då Utskottet uttryckt den mening,
att ingen af nu varande lifstidsfångar kunde e-
mot sin vilja deporteras, utan att anstalt till
export af brottslingar endast må för framtiden
vidtagas. Med den af Utskottet föreslagna ex¬
trajudiciel bestraffningen förhåller det sig lika
så. Herr Stråle har ansett, att den blott i hög-
3°
Den 25 Augusti J, m.
Sta nödfall borde kunna åga rum utan Domares
förordnande; likså Utskottet, som föreslagit, att
en låmpelig husaga må kunna uppstudsige arre-
stanter meddelas, efter Domarens föreskrift,
men i det fall han ej år tillstädes, efter Konun¬
gens Befaliningshafvandes eller: Commendants,
och sist, om ej någon af dem år att tillgåj efter
närmaste kronobetjents beslut, och i närvaro af
två ojåfaktige vittnen.
I afseende på kyrkopliktetl haf jag i sär¬
skildt anförande yttrat mig anse ändamålet der;
med icke blott vara, att tilldela brottslingen en
skrapa, utan egenteligen och hufvudsakligast attj
teffer föregången förmaning, upptaga honom i
Församlingen. Derom har Herr Stråle också
Varit med mig ense.
Herr von Hartmansdorff, Augitjt\ I af¬
seende på den föreslagna extrajudiciela bestraff¬
ningen, förenar jag mig med Herrar von Haus.
Wolff och Ribbing emot hvad Herr Stråle der¬
om yttrat. Jag tror att en sådan bestraffning
bör åga ruin, lika så vå! emot en häktad brotts,
ling, som emot en fri samhålls-medlem, hvilken
Står under andras lydnad. Således år extraju¬
diciel bestraffning stadgad för Statens tjenare;
samt husaga tillåten i afseende å enskildta tjen¬
stehjon, och mäste oundgångeligen begagnas i
vissa omständigheter, der andra straff icke åro
utsatta, eller kunna utsättas. Dock skulle jag,
vid förevarande förslag anse det undantag må¬
hända böra göras, att den extrajudiciela be¬
straffningen ej användes mot andra häktade per-
Den 25 Jugu, sti /. J*.
adner, ån dem, sorn voro till brott förvundne)
emedan man bör förmoda, att de öfriga, af
hopp om frikännelse i hufvudsaken, ej skola
emedlertid utsätta sig för särskildt bestraffning)
genom okynne i fängelset.
Hvad brottslingars deportation vidkommer,
äå år jag af enahanda mening, som Lagutskot¬
tet) i synnerhet, sedan man tyckes vilja öfvergå
till den grundsatsen, att kroppsstraff icke böra
användas; ty närmaste följden måste blifva, att
fängelserna skola öfverfyllas. Når man för öf¬
rigt så ofta ser brottslingar rymma till andra
länder, tyckes det vara ett bevis, att de häldre
njuta friheten å främmande ort ån sitta i fän¬
gelse hemma»
Hvad kyrkoplikten ängår, delar jag Herr
tlibbings tanka. Den bör ej anses såsom ett
skamstraff, utan såsom ett återupptagande i För:
samlingen, af en brottsling, som genom sin öf¬
verträdelse brutit det moraliska sambandet med
andra, och sorn, efter ntståndet straff, betygar
sin ånger, och sin åstundan att återställas i ge¬
menskap med goda menniskor. Det år visser¬
ligen ganska riktigt, hvad tJtskottet yrkar, att
hemligen aflösningen icke ovilkorligen bör ske
genast, Utan att den bestraffade, om han finnes
dertill oberedd, må till en början endast undfå
en alfvarlig förmaning. Men deremot anser jag
det Vara ganska orätt, att såsom Utskottets för¬
slag innehåller, upptaga honom i Församlingen
under hopp om förbättring. Häldre ån att så¬
ledes erkänna, det en biottslig fått aflösning,
32
Dtn Augusti/, m;
utan redan betygad ånger, vöre det måhända
låmpeJigare, att taga hans förbättring för af¬
gjord, och på den grund alltid upptaga en af-
str^ffad i Församlingens gemenskap. Men för
min del, anser jag, såsom Herr Ribbing i sin
reservation anfört, riktigare vara att deri afstraf-,
fade som, efter erhållen förmaning, uti försam¬
lingens närvaro ännu visade sig förhärdad, ståF
des på förbättring, och ej inlåtes tili Herrans
Nattvard, förr ån han visat tillfredsställande
prof på ånger och verkelig förbättring, samt så.
medelst' gjort sig vårdig, att åtnjuta lika förmo-
ner, som hvarje annan god medlem af För¬
samlingen. Att afskaffa kyrkoplikten, på sätt
Herr Stråle yrkat , skulle jag anse högst orik¬
tigt, emedan man derigenbrn sökte afskaffa något
i de yttre formerna, som måste finnas i verk¬
ligheten, och inom förbrytaren föregå, innan
han blifver vårdig att åter upptagas i försam¬
lingen, det nemligen, att han ångrar sitt brott
och derigenom betygar sin förbättring. Det år
ej nog, att han utslåppes till att andas den fria
luften: han skall ock, så vidt möjligt, införlifvas
nied andra menniskor, i deras kretsar och i
deras aktning.
Herr Cederfchjold, Pehr Gu/taf: Den sist
talande värde Ledamoten har trott kyrkoplikten
nödvändigt böra bibehållas, emedan den utgjor¬
de en förberedelse för den brottslige att blifva
upptagen i famillekretsarne eller samhållslefna-
den. Jag tycker mig dock minnas, att en del
brottslingar undergå kyrkoplikt; utom att derlö-
re
Den 25 Augusti /, m,
S3
re få sin frihet, eller kunna inträda i nämnde
kretsar; ty de, som dömas till spö och fästning
för lifstiden, lära äfven skola undergå kyrkod
plikt. Den skulle derföre åtminstone i berörde
fall synas öfverflödig.
I öfrigt och hvad den föreslagna extraju¬
diciel bestraffningen beträffar, har Herr von
Hauswolff gillat Utskottets Betänkande i denna
del, under förutsättning, att Utskottet menat
det blott vanfrejdade personer kunde med hus.'
aga extrajudicialiler undfägnas. Men som jag
fattat Betänkandet, lärer det dock innebära en
helt annan mening. Ty det åsyftar- tydeligen,
att blott man år för brott häktad, skall man,
utan afseende å förut begången vanart, kunna
extrajudicioliter straffas; och det år derföre jag
anser vådligt att bifalla förslaget.
Vore förhållandet sådant, som Herr von
Hauswolff uttydt det, skulle jag mindre draga i
betänkande, att dertill lämna mitt bifall: likväl
skulle jag i stället för det mindre bestämda e-
pitetet ”vanfregdad'', vilja föreslå den, forn får
nesligt brott tillförene lidit kroppsjiraff, såsom
qvahfieering på dem, som möjligen kunde för
uppstudsighet dömrnas till husaga. __ Jag kan
derföre ej annat åk anhålla om återremiss.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Om ock den förklaring, som Herrar von Haus¬
wolff och Ribbing gifvit, i afseende på LagUt-
Ridd, 0. Ad, Pr, VII. B, s;dra Afd. 5,
3*
Den 25 Augusti, f m.
skottets mening, rörande den extrajudiciel be¬
straffningen, vore Öfverensstämmande med den
framställning af saken Utskottet sjelft lemnat,
skulle jag icke desto mindre göra anmärkning
vid densamma, ehuru den då vöre mindre an¬
märkningsvärd. Utskottet säger: "för brott häk¬
tad perfon”. Utskottet skiljer således ej mel¬
lan en redan förvunnen brottsling, och en blott
anklagad och häktad person. Detta ensamt är
tillräckeligt, för att påkalla en återrerniss af
Betänkandet. Utskottet föreslår vidare, att rät¬
tigheten att bestraffa må lemnäs åt Domstolar,
Commendanter, Konungens Befallningshafvande,
och äfven Kronobetjente. Commendanters be¬
straffningsrätt lärer aldrig kunna komma i fråga
att utöfvas mot andre, ån redan fÖrvundne brotts¬
lingar. Så torde det ock förhålla sig med Ko¬
nungens Befallniogs-hafvande om till exempel
personer förvaras i Länshäktet, eller som fån¬
gar transporteras genom Länet. Men Domare
och Domstolar synas mig aldrig kunna och böra
extrajudicialiter bestraffa, eller handla såsom
politiellä myndigheter. Sådant vore att förringa
Domstolens värdighet, och skulie Domaren glÖmJ
ma sin värdighet, kunde möjeligen de uppstud¬
siges antal ökas. Domaren äger blott genom
vitén, eller strängare fängelse, bestraffa en fån¬
ges otidighet. Det föreslagna lagstadgandet är
ej tydligt. Domstolen skulle efter dess lydelse
kunna öfverlemna åt Kronobef jenten, att döma en
uppstudsig häktad person till extrajudiciel! be¬
straffning. En för brott anklagad person får ej
inför Domstoln behandlas, såsom en missdådare,
sora sitter på fästning. Jag kommer ihåg hvad
Den *5 Augusti f. ml
sorn hände i England. En person var der an¬
klagad för brott. Domaren tillåt sig, att skämta
med honom. Mannen svarade: Herre! Jtraffa
mig, meri kom ihåg, att jag dr en Britt.
Hvilka skulle vål följderne blifva, om man
lade i Domares och andre auctoriteters hand en
rättighet af ifrågavarande art; man vet huru
det glådjer packet, att se anklagade personer
misshandlas. Det hör dock Lagen och Domaren
till att skydda mot misshandling.
Med dessa anmärkningar anhåller jag, att
LagUtskottets Betänkande må varda återremit-
teradt.
Herr Stråle: Man har bestridt åtskilliga
af de anmärkningar jag tagit mig friheten göra,
och förklarat dem sakna grund i LagUtskottets
Betänkande. Man har sagt, att ett lagstadgande,
i afseende på den föreslagna deportationsanstal-
ten, verkeligen blifvit af Utskottet projecteradt.
I Betänkandet lyda orden sålunda; Utjkottet
tiUflyrker Rikfens Ständer öfverlemnanclet till
Kongl. Majit, att hädanefter med någon Chriw
flen makt öfverenskomma, huru, med. möjeli-
gafite fåkerhet och fördel för det allmänna ,
ofvannåmnde brottslingar må till densamma
fdfom arbetsfångar för lifstiden öjverlemnas.
Jag finnér i denna mening alldeles icke något
tillägg, eller uttryck, som innebår, att ed ny
lag skulle utfärdas till förändring af hvad all¬
männa lagen hittills stadgat om brottslingars
bestraffning. Nu säger lagen, att den, som tre.
Den 35 Augusti J. m,.
dje resan begått stöld, öfver ett visst värde,
skall dömas till lifstidsarbete å fästning. Han
dömes till exempel att förvaras å Carlstens fäst¬
ning. Ingen lag år utfärdad, som säger att
Domaren skall döma annorlunda; men förbryta^
ren skall likväl ej komma till Carlstén, utan
föras ur Riket. Det år derföre jag ansett en
tydlig lag först böra stiftas, och promulgeras,
så att Domaren må kunna råtta sig derefter;
och på det att Kongl. Maj:t sedermera må kun¬
na med andra makter öfverenskomma om en ut¬
ländsk deportations-ort.
I afseende på den extrajudiciel» bestraff¬
ningen af arrestanter, har det blifvit sagdt, att
den endast på redan dömde personer kunde an.
våndas. Utskottets förslag lyder likväl på föl¬
jande sätt: att da för brott häktad perfon i
fängelset, inför Domjtol eller Kongl. Majit»
Befallnings-hafvande vifar uppfiudfighet, md
han förklaras fkyldig till lämpelig husaga &c.
Hår finnes således ej undantag för någon
person, utan år hvar och en häktad underka¬
stad samma behandling; och det år detta som
jag ansett så högst orått. Derföre har jag trott
ett närmare bestämmande vara af nöden, så att
om till exempel den häktades uppstudsighet sker
i Stad, han bör kunna genast inför Domstol
tilltalas, och genom ordenteligt utslag dömas till
bestraffning.
Hvad Kyrkoplikten angår, år jag förvissad,
att litet hvar vet, att densamma nu mera år i
Den 2J Augusti f, nu
3?
fullkomlig motstridighet mot hvad den tillförene
var. Genom skamstraffet anses den brottslige
vara än mera vanfregdad; det utesluter honom
snarare ifrån Församlingen, ån det dermed för¬
enar honom, och länder visst icke till någon
förbättring. Jag år derföre af den öfvertygelse,
att Kyrkoplikten, så framt den icke kan åter¬
bringas til! hvad den fordom varit, borde allde¬
les afskaffas, och att, om den ån vidare skall
som ett skamstraff bibehållas, den bör åga rum
på annat ställe ån i Kyrkan.
Herr i>on Hauswolff: I afseende på hvad
Herrar von Hartmansdorff och Cederschjöld yt¬
trat angående kyrkopligten, får jag blott fråga,
huruledes man skulle då förhålla sig med såda-
ne brottslingar, hvilka varda dömde till lifstids—
fängelse, i fall, såsom här blifvit yttradt, brotts¬
lingar ovilkorligen borde i församlingen uppta¬
gas, Icke kunde förbrytaren derföre uppehållas
i arresten, i afvaktan att han blefve värdig till
ett slikt upptagande, och huruledes skall väl en
lifstidsfånge kunna sägas blifva upptagen i för¬
samlingen, då lian är fråndömd sin frihet samt
alla medborgerliga rättigheter. Derföre har Lag¬
utskottet trott, att bäst vöre förfara såsom hit¬
tills, att nemligen kyrkopligten följde straxt ef¬
ter det verldsliga straffet, men att aflösningen
icke meddelades förr än förbrytaren, likasom an¬
dre syndare, visat prof af uppriktig ånger och
bättring. 1 afseende på den extrajudiciella be¬
straffningen åter, bör jag upplysa, att jag förra
gången missade mig, då jag talade om Utskot¬
tets mening i Betänkandet. Det var blott min
Ven 25 Augusti /, m.
och någre andre Ledamöters, eller minoritetens,
särskilta tanka, den vi ock i skrifteliga reserva ¬
tioner uttryckt, att endast de, sorn för vanfräg-
dande brott redan förut blifvit dömde, kunde
extra judicialiter afstraffa». Ty min öfvertygel¬
se har varit och är, att det icke finnes för när¬
varande något correctif för den sora redan öf-
verträdt lagarne eller gjort sig till högsta kropp¬
straff skyldig, men väl för andra, som visa sig
uppstudsige och öfverdådige i fängelse eller in¬
för Domstol och under fångtransporten, Hvad
beträffar Herr Grefve von Schwerins yttrande
om vådan att lägga extra-judiciel bestraffa ings-
i’ätt i en Domares hand, så får jag förkla¬
ra , att meningen dermed icke är annan, än att
härvid skall förfaras likasom vid alla andra Dom¬
stols beslut, hvilka skola genast gå i verkstäl¬
lighet. Det vill säga, att om det anmäles inför
Domaren eller HäradsRätten, att en arrestant
icke vill hålla sig i styr, undersöker Domaren
eller Rätten förhållandet, och meddelar sitt be¬
slut, att nrrestanten skall straffas. Förmenar
denne, att honom för nära skedt, har han vä¬
gen öppen att fullfölja sina klagomål med sjelf¬
va hufvudsaken till Öfverdommaren , och i alla
fall, enär Domaren är ombetrodd att domina öf¬
ver medmenniskors lif, ära och gods, samt till
högsta kroppsplikt, kan jag icke inse, hvad äf¬
ventyr vore att befara, om frihet meddelas ho¬
nom, att jemväl lemna tillåtelse till en lämpelig
husaga, för att derigenom till stillhet och sedig-
het återföra en öfverdådig bof, sorn med förakt
och hånlöje emottager alla förmaningar, efter
hail vet, alt någon påföljd derföre icke kan
Den 25 Augusti /. m.
39
drabba honom, då han i alla fall högsta kropps¬
straff sig ådragit.
Herr von Hartmansdorff: Jag har uttryckt
mig alltför materielt, då jag sagt, att afstraffade
brottslingar skulle genom kyrkoboten göras vär¬
dige att upptagas i goda menniskors kretsar, och
jag har också derföre blifvit med rätta klandrad.
Men det är någon skillnad emellan juridisk el-
ler verldslig, och moralisk, eller om jag så får
säga, Gudomlig lag. Derföre bör en förbrytare,
om han vid verldslig Rätt än är dömd till döden,
innan han densamma undergår, först af Guds
ords tjenare dertill beredas, och, såsom botfär¬
dig, emottaga aflösning, ehuru fråga ej vidare
kan blifva om hans upptagande i familje-kret-
sarne Detta gäller för de ringare fallen, lika
som för det högsta. De sorn ändock anse den
vanliga botgöringen och aflösningen, eller den
så kallade kyrkoplikten endast såsom ett mate¬
rielt skamstraff, borde äfven, örn de voro con-
sequenta, tillstyrka, att saken borttoges jemväl
för dem som skola vandra till stupstocken, dö¬
den i möte. Så materielt hoppas jag dock, att
Sveriges Rikets Ständer icke skola betrakta ett
så högst vigtigt ämne som detta. Jag under¬
ställer således Högloffige Ridderskapet och A-
deln, om icke Herr Ribbings förslag i detta fall
borde antagas, och anhåller följaktligen om å-
terremiss af LagUtskottets Betänkande.
Herr Ehrenborg, Cafper: Så vida uti för¬
slaget angående extra-judiciel bestraffning för
arrestanter, tillädes ordet; vanfrägdade, tror
4®
Den 25 Augusti f. m.
jag att detta skulle innebära en skälig jemkning,'
och mera instämma med hvad forfattningarne
stadga om fångars behandling under transport
och i correctionshus, äfvensom jag anser denna
extra- judiciella bestraffningen oundgängeligen nö¬
dig; ty en arrestant, som vet, att han icke kan
särskilt straffas för vanart eller uppstudsighet
inför Domstol och i fängelse, utan straffit der¬
före skall inbegripas i den högsta kroppspligf,
hvartill han redan ar eller blifver dömd, anser
sig ock obehindrad, att förfara huru honom godt
synes. Då Betänkandet sannolikt kommer att
återremitteras, anhåller jag att denna anmärk¬
ning må få medfölja.
Hvad kyrkopligten vidkommer, är jag huf¬
vudsakligen af samma tanka som Herrar von
Hartmansdorff och Ribbing. Jag tror det vara
lika olämpeligt att anse denna plikt såsom ett
borgerligt straff, som jag anser det vara, att de,
som icke vilja undergå den, skola dertill tvingas
genom fängelse vid vatten och bröd, Jag skulle
således hålla före, att det rätta vore icke som
Lagutskottet föreslagit, att förbrytaren, botfär¬
dig eller ej, borde, i hopp om förbättring, upp¬
tagas i församlingens gemenskap, . men att han
skulle framställas för församlingen, af Prosten all¬
varligen förmanas till ånger och ett bättradt lef¬
verne, och sedermera, då han visat sig verkeli-
gen vara botfärdig, i församlingen upptagas. I
alla fall anser jag för min del de nuvarande
straffen för visad motvilja mot kyrkopliktens un¬
dergående böra afskaffas, emedan de äro utan
ändamål; men bättre vore, att den sorn lidit det
Den 25 Augusti /, m.
41
verldsliga straffet, och nekade att undergå kyr-
koplikten, icke sattes på fri fot förr än han der¬
till visat benägenhet, utan tills vidare och till
dess han blifvit förbättrad, förvarades å Corre-
ctionshus. Om han blifvit dömd till lifstidsfän-
gelse, och skickades till fästning, borde följakte-
ligen icke eller aflösning honom meddelas, innan
han visat sig botfärdig.
Uti LagUtskottets Betänkande förekomma
ock tvänne alternativa företag, som kunde for¬
dra någon jemkning. Det ena innefattar frå¬
gan, huruvida bekännelse utom Domstol kan
anses tillräckeligt bindande. Det är visserligen
gifvit, att bevisningen i tjufnadsmål behöfver
något lättas. Nu fordras i dylika mål enahan¬
da bevisning, som t. ex, i testamentsfrågor. Det
tyckes dock som någon skillnad emellan dessa
båda fall kunde äga rum. Jag finner val det
vara betänkeligt, att stadga det en person kunde
efter bekännelse inför tvänne personer utom
Domstolen, fällas; men jag skulle tro, att om
bekännelsen aflades inför Konungens Befallnings,
hafvande eller annan Embetsman eller Aucto-
ritet, oell i närvaro af två ojäfagtiga vittnen,
denna bekännelse vore tillfjdlest görande.
Det andra alternativa förslaget handlar om
frågan, huruvida en för stöld dömd och afstraffad
person sedermera kan få taga tjenst hos en an¬
nan person, som för lika brott undergått straff.
Efter den erfarenhet jag äger, hafva genom så¬
dant många tjufband uppstått. Det är icke o-
vanligt, att när en tjuf sättes å fri fot, en an¬
42
Den 25 Augusti f, m.
nan erbjuder sig att antaga honom i sin tjenst,
och de vådliga följderne deraf torde icke af nå¬
gon kunna betviflas, Men å en annan sida
tyckes det äfven vara betänkligt, att neka någon
att söka sin försörjning, hvar helst han behagar.
Jag skulle derföre tro, att man valde en medel¬
väg, om man stadgade, att den, som efter ut-
ståndet straff utginge ur fängelse, icke finge ge¬
nast derpå eller inom det forsta året taga tjenst
hos vanfregdad person, men att han, sedan ett
år förflutit, kunde fritt välja husbonde.
Det förslag jag, i anledning af Friherre
Skjöldebrands och Herr Grjpenstedts motioner,
tog mig friheten väcka, innehöll ibland annat,
att då en för stöld straffad person, efter viss
tid visat tecken till bättring och skickat sig väl,
han måtte åter kunna inträda i enahanda rät¬
tigheter som andra medborgare. Lagutskottet
har likväl nu förklarat, att sådant skulle falla
af sig sjelft. Men förhållandet är dock icke så¬
dant för närvarande; ty personer, som lidit
kroppsstraff för stöld och dylika brott, kunna icke
bära vittne eller inträda i Kronans tjenst m. m.
Grefve von Schwerin: Vid hvad Herr
Ehrenborg anfört, i afseende på den extra ju-
diciela bestraffningen, att nemligen, i händelse
uti förslaget tillädes ordet vanfrågdade, den¬
samma då skulle kunna antagas, anser jag mig
böra fästa LagUtskottets uppmärksamhet derå,
att det icke bör få vara Domaren som dömer
till en extra judiciel bestraffning, utan den eller
de personer, hvilka anfv ura för den ifråga va*
Den 25 Augusti f. m.
n
rande arrestanten, som må kunna med Doma¬
rens tillstånd använda husagan. Jag tror det
vara vådligt, att Domstolen må få använda an¬
nan correctionel kraft, änden, som ligger i pen-
ninge-viten eller hårdare fängelse.
Herr Ehrenborg har äfven yttrat sig öfver
frågan, huruvida en för stöld straffad person
kunde få hos en dylik person taga tjenst. Herr
Ehrenborg anser sådant icke böra under det
första året tillåtas. Jag tror icke, att Lagstif¬
taren får sträcka sin myndighet så långt, att han
reglerar medborgares husliga förhållanden.
En person som utstått sitt straff, och åter
inträdt i samhället, måste anses som en lörbät-
trad menniska! hans förr begångna fel få icke
förevitas honom; och jag fruktar, att om ett så¬
dant undantag som det Herr Ehrenborg före¬
slagit, skulle aga rum, ett verkligt hinder deri¬
genom lades för en förbrytares möjliga för¬
bättring.
Herr Cederfchjöld: Äfven jag hyser nå¬
gon betänklighet vid att instämma i Herr Ehren¬
borgs förslag, att en straffad person icke må få
taga tjenst hos en dylik. Jag föreställer mig
nemligen, att det bör vara ganska svårt för den
som sjelf lidit kroppstraff, att få ärligt folk i sin
tjenst, och det lärer förhålla sig likaså med den
som utgår ur fängelse, att han med möda finner
någon som vill antaga honom. Af detta skäl
anser jag det böra lemnäs honom öppet, att
livar som helst söka sig tjenst. Men jag skulle
44
2>en 95 Ansinii f. m.
dock önska, att en sådan för tjufnad straffad
person måtte någon viss tid vara ställd under
Police-maktens uppsigt.
Herr von Hartmansdorff'. I afseende å
tjufvars tjenst hos tjufvar, får jag anmärka, att
om liberaliteten bör sträckas så långt, som ända
till att medgifva sådant, skall den leda till efter-
tånkliga följder för dem, som hafva den olyc¬
kan att bo i förberörde personers grannskap.
Jag vill minnas, att i Småland för några år se¬
dan, en, som undergått straff för stöld, tog an¬
dra tjufvar i sin tjenst, samt fortsatte och be¬
gagnade dem till detta snöda handtverk, till all¬
män osäkerhet för innebyggarne i omgrånsande
orter. Det andra alternativet uti LagUtskottets
ifrågavarande förslag synes mig således vara
det råtta.
Hvad Herr Ehrenborg yttrat derom, att
de der icke vilja undergå Kyrkoplikt, ej böra,
på sätt hittills skett, dertill nödgas, utan endast
i correctionshus förvaras, anser jag vara ganska
riktigt; ty en förbrytare, som icke låter beveka
sig att ångra sitt brott, eller ger något tecken
till förbättring, år att anse såsom ett skadedjur,
hvilket bör fängslas eller dödas. Derföre tror
jag också det hafva varit ganska oriktigt, om,
såsom man säger, det håndt, att Regeringen gif.
vit dispence från botgöringen.
Jag förnyar min vördsamma anhållan om
återremiss af Betänkandet.
Dtn *5 4 ugust i f, m.
4J
Herr Grefven och LandtMarjkalken hem¬
ställde, om Ridderskapet oell Adeln ansåg Lag-,
Utskottets Betänkande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet åter¬
remitteras.
Ropades Ja.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 25 Augusti.
Plenum kl. half till 6 eftermiddagen.
Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 5i sistlidne Julii afgifne,
samt den 11 dennes eftermiddageu på bordet
1 agde, Utlåtanden:
4<3
Ven 25 Augusti c, m.
N;0 379. I anledning af RiksdagsFuIImåg-
tigen Pehr Pehrsons för sig och Medlöitesrnän
sökte befrielse från betalning af bristande ar¬
rende för Wendtholms Hofstalläng.
N;o 58o. Angående förrättad granskning af
TullVerkets räkenskaper.
Företogs till pröfning Bevillnings- och Lag-
Utskottens den 5 r sistlidne Julii under N:o 28
afgifne, samt den 11 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Betänkande, öfver väckt motion,
angående yrkad nedsättning uti nu stadgade bö¬
ter för försummelse, att anmäla sig vid Man¬
talsskrifning, och att sättet för besvärs anföran,
de öfver Kongl. Maj;ts Befallningshafvandes Ut¬
slag, rörande sådane böter, måtte bestämmas.
Herr Grefven och LandtMarfkalken till—
kånnagaf, att Utskotten, i afseende å ansvaret
för försummelse att anmäla sig vid Mantals¬
skrifning, framställt tvånne alternativer; och
skulle, enligt det förra, de för en slik försum¬
melse nu stadgade böter: två Riksdaler, ned¬
sättas fill hälften deraf, eller en Riksdaler; men
jemlikt sednare alternativet, desamma vid deras
nu varande belopp bibehållas.
Herr Cederfchjöld, Pehr Guftafi Så vidt
jag har mig bekant, hafva sådane böter, som de
nu ifrågavarande, åtminstone i Stockholm aldrig
Ven 25 Augusti e, m. f> 47
utgått. Jag tillstyrker derföre, att det första af
de omnämnda alternativen må bifallas.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus •
Min erfarenhet instämmer med den Herr Ce¬
derschjöld sagt sig äga. Så snart böterne åro
små, drager ingen i Betänkande att sakfälla; då
deremot, når de åro stora, man tvekar att
vara sträng. Små böter corrigera båttre ån
de stora.
H err Ehrenborg, Casper, förenade sig med
Grefve von Schwerin;
Friherre Cederftröm, Jacob: Jag lemnar
derhän, huruvida pä ett eller annat ställ© För-
fattningarne angående Mantalsskrifning icke blifvit
till hela deras vidd efterlefda; men min öfver¬
tygelse år, att de i detta fall böra vara stränga,
äfven som att böterne åro nödvändiga och icke
böra vara för ringa. Jag kan vitsorda, att de
ordentligen utgått, der man handhaft Författ-
ningarne, och äfven haft den påföljd, att för¬
summelse vid Mantals-skrifningarne mera sällan
ägt rum.
Herr Grejven och LandtMarJkalken gjor¬
de proposition till bifall af första alternativet i
Utskottens Betänkande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej,
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-
Jhalken framställd proposition, fann Ridderska -
Ai
t)en 25 Augusti e, at.
pet och Adeln för godt, att Utskottens Betån~
kande äfven i öfrigt gilla.
Föredrogs å nyo Herr Hjärnes, Carl Jacob,
den 11 dennes förmiddagen på bordet lagde, Me.
uiorial, angående pension för Riksens Ständers
f. d. JustitiaeOmbudsman, Herr Friherre L. A.
Mannerheim.
Friherre brangel, Henning'. Om Herr
Hjärnes förevarande motion ensamt rörde Fri¬
herre Mannerheim personligen, skulle jag otvif-
velaktigt hafva lifligt understödt densamma; men
i det ögonblick, då bifallet dertill måste blifva
ett prsejudicat, sorn vid hvarje ombyte af Justi¬
tieombudsman kan åberopas, nödgas jag, ehuru
ogerna, tala emot motionen. Man har gett till
skäl derföre, att Rikets Embetsman i allmänhet
äro vid bortgåendet ur tjensten berättigade till
pension. Om äfven så vore, tror jag dock, att
att förhållandet med dem är något olika. Ju¬
stitieombudsmannen skall vid hvarje Riksdag
komma under nytt val, och det skulle kunna
leda till betydliga utgifter för Riket, om för
hvarje gång en ny person till Embetet ulsåges,
den förre skulle få behålla lönen, synnerligen i
tider, då Riksdagar oftare infalla. Med lika
mycket skäl kunde också Riksens Ständers Full-
mägtige i Banken och RiksgäldsContoiret lörses
med pensioner, när de efter att en längre tid
hafva njutit Riksens Ständers förtroende, afgå.
Man
Den s5 Juguiti a, ml
49
Man kan väl invända, att de möjeligen äro i
tillfälle att hafva ett annat Embete å Stat tilli¬
ka med fullmäktigskapet; och att detta ej är hän¬
delsen med JustitiaeOmbudsmannen. Men den¬
ne är icke eller, mig vetterligen, genom någon
föreskrift förbunden att afsäga sig den tjenst han
innehar, dä han till JustitiseOmbudsman utväl-
jes. Jag skulle derföre tro, att om Häradshöf¬
dingen Richert blifvit dertill vald, han alldeles
icke afsagt sig sin Domsaga,
Det är emedlertid med särdeles ledsnad och
emot min egen böjelse, som jag talar emot den
väckta motionen, men jag talar med den öppen¬
het, som jag alltid och i alla förhållanden skall
söka ådagalägga, och jag hoppas, att man då ej
tillräknar mig det. I denna förhoppning vågar
jag ock nu anhålla om afslag å motionen.
Herr Berghman, Amhrofius Magnus: Jag
Ur visserligen icke en af dem som gerna pro-1,
ponera anslag af Statens medel, men ehuru jag
icke i allo instämmer i den mening Herr Hjär¬
ne i dess motion yttrat, finner jag mig dock be¬
redd att understödja förslaget, att en pension
må Friherre Mannerheim tilldelas. Han måste
ändå hafva ådagalagt mycken förtjenst, efter¬
som han nära i5 år oafbrutit fortfarit att vara
Riksens Ständers JustitiseOmbudsman. Om hans
utmärkta förtjenst den jo Maji 1809, behöfver
jag ej påminna; och jag är förvissad, att Rik¬
sens Ständer skola finna honom än vidare be-
Ridd, o. Ad. Pr. VII. B, 2.dra Afd, 4.
5a
vett 25 Augusti e. m;
rättigad till deras välvilja. På grund häraf tar
jag mig friheten proponera, att Friherre Man¬
nerheim må såsom pension få uppbära ett be¬
lopp, svarande mot hälften af JustitiaeOmbuds-
mannens lön.
Grefve vora Schwerin, Fredric Bogislaus;
På det sätt den värde Motionairen framställt
sin önskan, kan jag icke åt motionen lemna
mitt bifall. Alla sådana befattningar, som inne.,
hafvas genom Nationens förtroende, få ej, så¬
som man hår om dagen hörde sågas inom detta
rum, mätas efter penningelönen. De åro ej
gifna på lifstid, utan åro och måste vara ambu-
latoriska. Det år ej nog, att en ådel man in¬
nehar förtroende-posten; han måste ock vara
densamma vuxen, och mäst af alla, densamma
vuxen. Derföre måste dessa befattningars inne¬
hafvare ofta ombytas. Den, som åtnjuter ett
förtroende, måste visa sig vårdig att åga det,
och veta att värdera det. Allt detta skulle gå
förloradt och blifva förstördt, om Riksens Stån-
der skulle bestämma pensioner och pensionernas
belopp åt dem, hvilka i följd af allmänt förtro¬
ende kallas till utöfning af medborgerliga plig-
ter. Den, som i egenskap af medborgare, tjenar
sitt Fädernesland, må veta, når han upphör att
tjena, alt han icke har mera ån ett steg till
grafven.
Men oändeligen gerna såge, och önskade
jag, att Riksens Ständer visade välvilja och gjor¬
de något för förre JustitiaeOmbudsmannen Fri¬
herre Mannerheim. Hans vilkor låra ej vara de
Den 2-) Augusti e, m.
5*
fördelaktigaste: han år 70 år gammal ; och har
han icke nu blifvit vid sitt Embete bibehållen,
så har han dock tillförene visat sig förtjent till
det förtroende, sorn dervid hittills bibehållit ho*
nom. Jag hemställer således, att Herr Hjärnes
motion må, jemte de dervid gjorde anmärknin¬
gar, remitteras till StatsUtskottet, då Utskottet
torde benäget inhämta, huru det förhåller sig
med Friherre Mannerheims enskilda ställning,
och på grund deraf föreslå någon lårnpelig pen§
sion, som jag år öfvertygad, att Riksens Stän¬
der för deras del skola gerna bifalla.
Herr von Hartmansdorff, Augufti Fö t
min del kan jag ej annat ån anse det vara båda
obilligt och oklokt, om Riksens Ständer vägra,
att anslå pension åt den, som varit deras Justi-
tiaeOmbudsman. Det vore obilligt att vägra
den åt en man, som år 75 år gammal, då Re¬
geringen gifver hela lönens belopp åt sine Em—
betsmån, når de uppnått 70 år. Vedergälla*
Embetsmåns tjenstår så, når de skett för Kro¬
nans räkning, hvarföre skola icke Riksens Stärn*
der belöna på samma sått, då tjensten närmare
rörer dem. Oklokt vore det, om icke Riksens
Ständer så gjorde; ty förtjensten år ej alltid
iörenad med enskild förmögenhet; och om Stän¬
dernas val fölle på en obemedlad Embetsman,
så kunde han ju icke, utan uppoffring af säker
utsigt till bergning i Kronans tjenst, taga afsked
derifrån, för att emottaga JustitiaeOmbudsmans-
befattningen, den han vid en kommande Riksdag
lätteligen kunde förlora, om förtroendet upphör;
och med detsamma vara blottad på utkomst
5*
Ben 25 Augusti e, m.
Vore Regeringen missnöjd med honom, och han
blefve afsatt genom^Dess inflytelse, så hade hsn
intet att förvänta. Vöre det åter oppositionen
sorn hade öfvervigt, och inkallade en annan i
hans ställe, så hade den afgångne lika litet att
påräkna, Det synes således tåmmeligen gifvet,
att ingen på sådane vilkor skulle vilja ingå i
Riksens Ständers tjenst, då man för en tillfällig
lön och befattning skulle blottställa sig för
framtida behof, som ej i Kronans tjenst varit
att befara.
Att vid . detta tillfälle ej vilja göra något,
om ej för den afgångne JustitiaeOmbudsmannens
personliga förhållanden, skulle jag anse Riksens
Ständer ovärdigt. Regeringen ingår ej i sådana
undersökningar otn sina tjenares enskildta för¬
mögenhet, enär deras år och tjenstetid berätti¬
ga dem till lönens bibehållande. En värd Le¬
damot har ock trott, att om pension ansloges
för JustitiasOmbudsmannen, så skulle han, (för-
modeligen af mindre fruktan för sina principa¬
lers misshag) möjligen i sina handlingar blifva
alltför oberoende af allmänhetens tänkesätt. För
min del kan jag icke tro meningen med det
förtroende, Riksens Ständer gifva deras Justi-
tiaeOmbudsman, vara, att han skall förfara efter
de tillfälliga åsigter, mängden under tiden hy¬
ser. Det tillhörer Riksens Ständer att pröfva
mannen, innan de kalla honom; men sedan det
skett, bör åt honom utan tvifvel öfverlemnas,
att handla oberoende efter sin båsta öfver¬
tygelse.
Df.n 25 Augusti t. rn.
£3
Friherre Wrangel har sjelf vederlagt den
jemnförelse han gjordt med Riksens Stånders
Fullmågtige i Banken och RiksgåldsContoiret,
hvarföre detta anförande ej vidare behöfver
besvaras. Just det Friherren anfört såsom skål
emot pensioner ef ifrågavarande art, nemligen
de tåta ombyten, som med Riksens Stånders
Embetsmål] möjligen åga rum, synes mig vara
ett skål att dem bevilja, emedan så mycken o-
såkerhet om bergning i framtiden, dermed år
förknippad för innehafvaren. Å Riksens Stån--
ders sida åter, så enår de en gång valt en per»
son, till hvilken de hafva och böra hafva för¬
troende, år det troligt, att han varder bibehål¬
len, och det beror alltid på dem sjelfva att gö¬
ra det. Exemplet, att den man, som nu senast
lemnat JustitiaeOinbudsmansEmbetet, utöfvat det
allt ifrån den tidepunkt, då Sverige erhöll nu
varande StatsFörfattning, och intill dess han
fyllt 70 år, tyckes bevisa, att tåta ombyten vid
detta Embete icke torde vara att befara, samt
att såmedelst ali fruktan för en mångd pensio¬
närer i denna våg år mindre grundad.
I stöd af hvad jag nu haft åran yttra, vå¬
gar jag tillstyrka bifall å förevarande motion,
och anhåller att mitt anförande tnå få densam¬
ma till vederbörande Utskott åtfölja.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wil¬
helm'. Jag delar ej med Herr von Hartmans¬
dorff den öfvertygelse, att Riksens Ständer bor¬
de etablera den grundsats, att hvarje afgående
JustitieeOmbudsinan vore berättigad till pension.
54
Den 25 Augusti e, m.
Då jag emellertid ämnat tillstyrka remiss af fö¬
revarande motion, anhåller jag att få instämma
i den af Grefve von Schwerin yttrade åsigt Om
Friherre Mannerheims förtjenster behöfvrer ej
vidlyftigt ordas å detta rum. År 180g blef hans
bana inom detta Hus så tecknad, att den ej lä¬
rer kunnat blott efter i3 års förlopp glömmas.
Jag tillstyrker derföre, att Ridderskapet och A-
deln må remittera motionen till StatsUtskottet,
och hoppas, att flere af Husets medlemmar in¬
stämma i denna mening.
Friherre Wrangel: Jag medgifver, att jag
visserligen finner det ganska brydsamt och be¬
tänkligt, att yttra mig i detta ämne, då jag mö-
jeligen skulle kunna ådraga mig klander af mån¬
gen ädelsinnad man, men då den förevarande
motionen är stridande emot min öfvertygelse, går
jag hellre detta klander till mötes, än jag skulle
vilja genom min tystnad medgifva en sak, hvars
princip jag ogillar.
Friherre Mannerheims deltagande i 180g
års revolution, då den redan kommit till sin
mognad, erkännes af hvarje Svensk, äfven af
mig; och en hvar afundas honom, att dervid
hafva spelat den röle han gjorde. Men allt detta
hindrar icke, att när remiss begäres å den mo¬
tion som nu blifvit oss förelagd, densamma un¬
dergår någon modifieation. Man kan anse mo¬
tionen innefatta tvänne förslag; det ena att per¬
sonligen belöna Friherre Mannerheim; det an¬
dra, att fastställa den grundsats, att hvarje af^
gående JustitieeOmbudsman bör tillgodonjuta pen-
Den 25 Augusti e, mi
SS
»ion. I förra fallet skulle jc% önska, att den
tillernade pensionen åtmindstone blefve till be¬
loppet mindre än JustitiseOmbudsmans-lönen, ty¬
man måste framför allt åsyfta, att denne Em¬
betsman må äga mera håg att bibehålla sig vid
förtroendet, och sätta mera värde på detta, än
på penningen, som dervid måste vara utan allt
slags inflytelse. I senare fallet åter skulle jag
tro, att en prsescriptionstid af minst 20 tjensteår,
borde utsättas, som kunde bevittna, att perso¬
nen ägt Riksens Ständers förtroende, och jag
förmodar, att en pensionerings-anstalt med det¬
ta vilkor vore nyttig, emedan hvarje Justitie¬
ombudsman då skulle hafva en ytterligare drif¬
fjäder, att söka göra sig förtjent af Riksens
Ständers förtroende, för att ej ombytas.
Herr von Hartmansdorff har åberopat, att
öfrige i Regeringens tjenst varande Embetsmän,
få vid 70 års ålder behålla lönen som pension.
Men Herr von Hartmansdorffhar glömt att näm¬
na, det desse Embetsmän äro tvungne att i Ri¬
kets tjenst använda hela deras lifstid, eller åt-i
mindstone deras bästa år, innan de blifva pen-
sionsmässige. Det är således en betydlig skill¬
nad emellan dem och en person som för 5 år
väljes till ett Embete. Mig synes det ock vara
tydligt, att om en man, med eller utan enskild
förmögenhet, med eller utan verkelig förtjenst,
väljes till Justitieombudsman, Riksens Ständer
icke skola utan skäl eller af godtycke vid ett
kommande Riksmöte invälja en annan. Riksens
Ständer hafva åtminstone icke hittills visat en
sådan inconsequens. Det är ju då tillrackeligt
Den 25 Augusti e. m.
att Mannen 3r tragöd att bibehålla sitt Embe¬
te; och vi må för Öfrigt komma i håg, att Ju-
stitiaeOmbudsmannen år Nationens, och skulle
hon blifva tvungen att bibehålla en person, som
ej åger hennes förtroende, vore visserligen icke
några lyckliga följder att förvänta. Ökade Stats¬
anslag åro dessutom med så mycket skål fruk¬
tade, att man må akta sig för hvarje lättsinnigt
bifall, som kan till sådane föranleda.
Jag får således anhålla, att, om remiss af
Herr Hjärnes motion beviljas, det må ske med
de vilkor jag tagit mig friheten föreslå.
Herr Cederfelt] öld, Pehr Gufiaf: Jag för¬
enar mig med de vårde Ledamöter, som till¬
styrkt remiss och bifall af den ifrågavarande
motionen; men jag har begårt ordet, egentligen
för att möta några af Herr von Hartmansdorff
framställda skål. Han har ibland annat förment,
att den som våljes till JustitiaeOmbudsman, bör
ovilkorligen lemna den syssla han förut i Sta¬
tens tjenst innehaft. Men detta påstående stri¬
der helt och hållet mot 65 i Riksdagsord¬
ningen, enligt hvilken han synes kunna bibe¬
hålla hvad syssla i Staten som helst. Orden
åro följande: ”Juftitice-Ombudsmannen njute
till godo få val under forn emellan Riksda¬
gar ne, famina fåkerhet förfin perfon och tjen-
fte-befattning, forn genom 111 §. af Rege-
rings-Formen, för Riksdagsman i allmänhet
ftadgad år, och anfes under fin tjenfietid och
intill defs han ifrån Embetet Jkiljes, eller
till utöfningen af fin förut innehaf
Dtn 25 Augusti e, m.
67
de beffållning dtertråder, i alla affeen-
den lika med Konungens Jujtitice - Canzler.
Häraf synes således klart, att JustitiaeOrobuds-
inannen kan bibehålla den tjenst han förut in¬
nehaft, och tillträda den åter i samma stund
han Justitias-Ombudsmans-befattningen från-
tråder.
Derjemte har samma värde Talare ansett
det vara oklokt och obetänksamt af Riksens
Ständer, att icke meddela pension åt en afgåen¬
de JustitiaeOmbudsman, då Regeringen gifver
fulla lönen åt sine Embetsmån, enär de fyllt
*70 år. Jag får dock i anledning häraf erinra,
att der år ännu ett annat vilkor utom lefnads-
åren, sorn fordras för åtnjutandet af en sådan
pension, det nemligen, att ha] a a tjenat Riket
i 4o år; och just för detta vilkor skull har äf¬
ven icke längesedan håndt, att en person, som
lemnade tjensten vid 90 års ålder, icke var pen-
sionsmåssig.
Herr von Hohenhaufen, Michael: Hvad
först beträffar frågan, huruvida remiss af mo¬
tionen må ske eller icke, så kan densamma icke
förvägras, då motionen år laglig, och motionen
kan således, enligt 44 §. i Riksdagsordningen,
nu hvarken blifva föremål för afslag eller bifall.
Hvad sedermera angår sjelfva ämnet, så bekän¬
ner jag, att jag icke kunnat uppfatta motionai-
rens mening så, att pension borde vid hvarje
ombyte af JustitiaeOmbudsman, för den afgåen¬
de anslås. Han har deremot, efter hvad jag
tyckt mig finna, föreställt sig, att då den nyss
Ven 25 Augusti e, m.
afgångne Justitieombudsmannen upphunnit 75
år, och gjort sig vål förtjent af Fäderneslandet
vid den revolution som återskänkte oss frihe¬
ten, han på denna grund kunde anses berättigad
till en pension. I denna öfvertygelse får jag
med motionairen mig förena, och tillstyrker,
att pensionen må beviljas. Jemte detta tror jag
mig böra, i anledning af de värde Ledamöters
yttrande, som anse en viss tjenstetid för en så¬
dan förmons erhållande vara erforderlig, vörd«
samt fästa uppmärksamheten derå, att om den
Embetsman, som kan emottaga JustitiaeOmbuds-
mans-tjensten, nödvändigt måste förutsättas, att
han längre tid förut varit i det allmännas tjenst,
för att kunna med skicklighet utöfva sitt ansva¬
rige kall. Det lärer således icke blifva fråga
om annat, ån att vid hvarje särskildt tillfälle
bestämma, huru Riksens Ständer i afseende på
den afgående JustitiaeOrnbudsmannen vilja hand¬
la, och icke att nu för detta förtroende Em¬
bete uppgöra ett pensions-reglemente.
Grefve von Schwerin: Herr Cederschjöld
har redan vederlagt Herr von Hartmansdorffs
sats, att JustitiaeOrnbudsmannen icke skulle få
bibehålla det Embete han före valet innehaft,
ehuru han, enligt Instructionens a4 under sin
tjenstetid ej må utöfva någon annan publik be¬
fattning.
Jag vill således icke yttra mig derom; men
jag tror mig kunna ådagalägga, att det icke al¬
lenast vore stridande mot Embetets idée, utan
äfven vådligt, om med uinåmnandet till detta
Den 95 Augusti e. mi
59
Embete, förenades rättigheten till pension. Hvil¬
ka hinder skulle icke derigenom möta Riksens
Ständer vid valet af den person, åt hvilken de,
för hans utmärkta redlighets skull, anförtro
vården af deras dyrbaraste rättigheter. Mången
skulle frestas att neka honom sitt förtroende,
når han ser honom nalkas 6oåra-taiet, för att
förebygga pensions-statens tillväxt; andra skulle
tveka att rösta för ombyte, om ån det af om¬
ständigheterna kunde påkallas, för att ej beröfva
en åldrig man fördelarne af en pension.
En sådan pensionsrått år efter min öfver¬
tygelse oförenlig med en ambulatorisk befatt¬
ning, med ett Ombudsmannaskap. Detta Embe¬
te kan icke anförtros åt personer, hvilkas mål
år att en gång blifva pensionsmåssige.
Men jag förstår, att når man föreställer sig
JustitiaeOmbudsmannaEmbetet vara af samma na¬
tur som en vanlig Juridisk syssla, så skall man
stanna i denna åsigt. Mången tror hans ålig¬
gande vara, att bevaka Härads- och Kämners-
Råtter. Man glömmer, att JustitiaeOmbudsman-
nen år Nationens Ombud för alla dess åliggan¬
den; enligt Instructionens ig:de §. utöfvar han
den petitions-rått, som i andra constitutionella
Stater Folket får sjelft utöfva. Instructionens
i4 §. ålägger honom, att jemte sin allmänna
redogörelse inför Rikets Ständer, i hvilken han
yttrar sig öfver Lagskipningens tillstånd, öfver
bristerne i Lagarne och allmänna hushållningen,
öfver medlen att dem afhjelpa, också årligen öf¬
ver dessa ämnen inför Allmänheten utlåta sig,
6a
Den 25 Augusti e, nr.
Af hel annan beskaffenhet är denna befattning,
ån ett vanligt FiakalsEmbete. Vål må han vara
dem ett skydd och ett biträde, som klaga Öfver
nekad rättvisa, men hans hufvudsakliga kall år,
att vara Constitutionens och Lagarnes Ombud.
En Embetsman med detta kall, vill icke vara
ställd i enahanda cathegorie med dem, hvilka
efter vissa tjenste-år finna sig berättigade till
pension. I samma ögonblick, som Embetet ur
denna synpunkt betraktas, upphör det att vara
nyttigt för Nationen, och båttre vore då, att
låta det genast upphöra.
Jag har förut yttrat, huru gerna jag skulle
önska, att en pension tilldelades Friherre Man¬
nerheim; och jag får underställa StatsUtskottet,
huruvida det anser sig böra föreslå densamma
till ett belopp af 1200, i5oo eller 2000 Riks¬
daler, allt efter den opinion, som Utskottet åger
om Friherre Mannerheims förmögenhets-tillstånd.
Vi åro ännu ej hår tillräckligt Öppenhjertige,
för att hår kunna ventilera en fråga af denna
beskaffenhet, och grannlagenheten har sina for¬
dringar efter bruket. Jag hoppas likväl att Rid-
dersknpet och Adeln beviljar remiss af den i
åmnet väckta motionen.
Herr Hjerta, Gujtaf: Jag vill visserligen
icke söka att neka den begärda remissen, och
det derföre, att jag lika med Herr von Hohen¬
hausen tror, att, oaktadt det någon gång håndt,
att en dylik begäran blifvit inom RiksSländen
afslagen, ett sådant afslag likväl år alldeles stri.
dande mot andan af Grundligen. Men jag ber
Den 25 Augusti e, m.
att Högloflige Ridderskapet och Adeln täcktea
fästa sin uppmärksamhet å den stora och vigtiga
skilnad, som företer sig emellan JustitiaeOmbuds-
mansEmbete och hvarje annat Embete, sorn kaij
las Kongl. Majus och Kronans. Denna skilnad
år uppdragen af Grefve von Schwerin, och jag
anser så mycket våsendteligare, att noga håg¬
komma den na, som förevarande motion år
första försöket, att ställa Riksens Stånders Em¬
beten på en annan fot, ån den Grundlagen å-
syftat, och såmedelst bereda öfvergången till en
annan ordning i framtiden. Jag önskar, att man
må med varsamhet härvid gå tillväga, och tror,
på grund häraf, att en Justitieombudsman icke
må i något fall förr beviljas pension, ån då
han sjelf ger tillkänna, att han i anseende till
ålder eller andra omständigheter icke längre
kan bibehålla Embetet. I det fallet tror jag,
att om han under sin tjenstetid visat, att han
med nit under en längre tid förvaltat Embetet,
han då bör af Stånderne belönas, och jag år
öfvertygad, att Sveriges Ständer också aldrig
låra underlåta, att då göra det.
Man har hår sökt göra den största effecten
med att yttra och upprepa den fara Justitise-
Ombudsmannen vore underkastad, att blifva af¬
satt. Jag kan icke instämma i ett sådant yt¬
trande, ty jag år öfvertygad, att den man, som
rått fyller sitt kall, och vet, att han skall stå
emellan de båda StatsMakterne, ensam, _ så¬
ledes icke kan äga annat stöd: ån sitt mod, sitt
nit och sin dygd: denne man får ock stå qvar i
samma ställning; och först en sådan man blir
Den 25 Augusti e. m,
för Nationen verkeligen nyttig. Om man emed.
lertid vill förebygga den åberopade händelsen,
att en Justitieombudsman kunde ombytas utan,
att hugnas med pension, synes det ock vara
nödvändigt, att göra ett stadgande derom till
en Grundlagssak; ty eljest skulle möjeligen de
rådande vid hvarje Riksdag antingen kunna från¬
taga JustitiaeOmbudsmannen både Embetet och
pensionen, eller ock bestämma den senare till
så litet belopp som helst.
Jag kan emedlertid icke med Herr von
Hartmansdorff tro, att en sådan händelse nå¬
gonsin skall inträffa, och anhåller i öfrigt, att
mitt yttrande må få åtfölja remissen till Stats-
Utskottet.
Herr Munch af Rofenjkjöld, Eberhard:
Hår har af och en annan vård Ledamot blifvit
yttradt, att JustitiaeOmbudsmannen icke kan för¬
lora det Embete han före utnämnandet till den¬
na befattning innehaft. Men om bemålte Em¬
bete hörer till hvad man kallar förtroende po¬
ster, skulle jag dock tro, att Konungen äfven
kan derifrån aflägsna denne Embetsman. För
att i öfrigt bestämma sitt beslut i frågan om
pension till en afgången Justitiae-Ombudsman,
tror jag det vara tillråckeligt, att taga i betrak¬
tande hvad förtroende, som den afgångne Justi¬
tiaeOmbudsmannen af Riksens Ständer njutit,
och i hvad mon han gjort sig förtjent af det¬
samma. Friherre Mannerheim har rönt detta
förtroende vid fem Riksdagar, Sedan han vid
den första valdes att bekläda Embetet, har han
Den 15 Augusti e. m.
6?
vid fyra efterföljande Riksmöten blifvit ansedd
vårdig att fortsätta utöfningen af sitt vigtiga
kall. Man måste vål göra någon skillnad e-
mellan en man som i fjorton år beklådt Embe-
tet, och den som endast en kort tid gjort det;
och har den afgångne under tiden icke gjort
sig ovårdig Riksens Stånders förtroende, så icke
eller af pensionen. Om Riksens Ständer derför
re bevilja en sådan förmon åt den JustitiaeOm-
budsman, som visat sig vårdig ett flera gånger
förnyadt förtroende, skall det utgöra en upp¬
muntran för en blifvande Justitiae-Ombudsman,
att äfven söka till att förtjena detta förtroende,
och att i utöfningen af sitt Embete mindre
frukta Styrelsens ån Riksens Ständers missnöjet
Herr von Hartmansdorff: Jag skall söka i
korrthet besvara de anmärkningar, som blifvit
framställde emot mitt senaste yttrande. Herr
von Hohenhusen har redan vederlagt den an-i
märkning Friherre Wrangel gjort, att man neni.
ligen behöfde egna hela sin lifstid åt Embets-
manna-yrket, för att blifva pension berättigad,
men att händelsen icke vore sådan med Justi—
timOmbudsmannen. Men min synes det obilligt,
om denna Embetsman, som ej kan taga8 directe
ur skolan, icke skulle efter emottagandet af
JustitiaeOmbudsmans-skapet, få råkna sig till go.
do de år, han egnat åt Kongl. Maj;t och Kro¬
nans tjenst; ty orri han förvaltat den så illa, att
han icke äfven der skolat kunna komina i fråga
till pension, så hade han förmodeligen icke blif.
vit vald till JustitiaeOmbudsman. I bägge egen¬
skaperna tjenar han samhället; skilnaden år blott
Dtn 55 Augusti *, »ti
den, att han i ena fallet har fullmagt af Kongl.
Maj:t, och i det andra af Riksens Ständer.
Man har vidare sagt, att JustitiaeOmbiids-
mannen, i anledning af en åberopad §. i Grund¬
lagen, skulle kunna bibehålla sitt förut innehaf-
vande Embete i Kronans tjenst, och med detta
förena JustitiaeOmbudsmanskapet. Det synes
mig icke vål möjeiigt att göra det, hvad be-
tråfifar förtroende Embeten, eller dem, som höra
till Styrelse Verken, emedan Justitiae Ombuds¬
mannen i afseende på dessa Verk har en con-
trollerande nppsyningsmakt. Det år en gammal
sanning, att ingen kan tjena två Herrar, och
det torde ej vara rådligt, att med JustitiaeOm-
budsmannen försöka motsatsen. Annu orikti¬
gare skulle förhållandet blifva, i fall Justitiae-
Ombudsrnannen tillika vore Domare, öfver hvil-.'
ka han bör hafva ett ännu närmare inseende
ån å andra Embetsmån, Då 24 j$. i Justitiae-
Ombudsmannens instruction ej medgifver att han
tillika må utöfva något annat Embete, så vore det
ju nödigt låta det ske genom en vicarie. Man skulle
då öka det stora antal tillförordnade Embetsmån ,
hvaröfver de Herrar, som nu bestrida min mening,
tillförene med mig klagat. _ Grefve von Schwerin
har befarat, att Riksens Ständer skulle tveka, att
välja en ny JustitiaeOmbudsman, för att undvika
pensionsanslag åt den afgående. Om Riksens
Ständer anse JustitiaeOmbudsmannens Embete så
föga vigtigt, att de för besparing af ett eller
par tusende R;dr skulle underlåta att entlediga
en JustiticeOmbudsman, som icke ägde deras fid¬
la
Ben is Augusti e. m.
la förtroende, så vare det vida båttre, att in¬
draga hela Embetet. Då Grundlagen beviljar
ett JustitiseRåd, som opinionsNåmden utur Hög¬
sta Domstolen uteslutit, en pension af halfva lö¬
nens belopp, så tyckes det, som JustitiaeOmbUdsi
mannen äfven borde tillerkännas en lika för¬
mån. Grefve von Schwerin har vidare trott,
att JustitiaéOmbudsmansEmbetet skulle vara för
Nationen förloradt, om Riksens Ständer för af¬
gående JustitiseOmbudsmån ansloge pension. Jag
frågar hvad åro StatsRådets Ledamöter: Årö
de icke äfven Nationens Ombud, soni inför
Thronen skola föra Lagens och det allmänna
bästas talan? Åt dem beviljar man pensioner,
vid 70 års ålder, ehuru de, så tillsågandes, sim-
ma med strömmen Under den femåriga tiden
mellan Riksdagariie* men åt Justitiae-Ombuds-
mannen, sorn lika långe mäste sträfva mot den¬
samma, vägrar man enahanda förmån. Hexr
Hjerta har ansett ett pensionsanslag åt Justitie¬
ombudsmannen vara första försöket, att tillin¬
tetgöra hans Embete. Jag åter anser vägran till
fett dylika anslag vara första försöket, att så till*
Ställa, att ingen, som ej sjelf har förmögenhet*
vill emottaga det.
Herr Liljejiråle, Giajiäf : Jag erkänner
Uppriktigt^ att jag vid början af discussiorten var
af samma tanka som Friherre Wrangel, att nem¬
ligen den afgående JusiitiaeOmbudsmannen ické
borde kunna begära någon pension. Men sedan
en Ledamot af Huset, Grefve Von Schwerin,
Ridd. o. Adx Pr. VII. B. 2;dra Aid, 5.
«6
25 Augusti e, m.
frtdiquerat, att Friherre Mannerheim mÖjfeligeiri
Skulle vara i verkeligt behof af en sådan pen¬
sion, vill jag icke eller för min del vara deré-
iäot, utan får blott vördsamt tillägga, att jag
anser Huset värdigt, att i sådan händelse bevil¬
ja pension eridast personelt åt Friherre Man¬
nerheim, men icke så; att deraf må hemtas nå¬
got prsejudicat för framtidei)| emedan Em betet
Är honorairt.
Grefve von Schwerin har tillika sagt, att
det icke kunde vara så alldeles orätt, att för
SfatsUtskottet i detta ändamål uppgifva en viss
Summa af 1200, i5oo eller 2000 Riksdaler; Jag
Skulle dock anse tillståndigäre, att öfverlåta helt
Och hållet till StatsUtsköttet, att föreslå ett höi
gre eller lägré belopp, ty jag tror, att StatsUt-é
skottet i annat fall skulle stanna i stor förlä¬
genhet att finna Utvägar till Statsanslag, sorn ård
opåråknade.
Herr Grefven och LandtMarJkalkeh hem¬
ställde, att så väl Herr Hjärnes ofvannämnda
Memorial, som de af åtskillige Ledamöter, i an¬
ledning deraf nu afgifne yttranden, måtte till
SfatsUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Herr von HohénhaU-
Setis, Michael, den 29 sistlidne Julii eftermidda¬
gen på bordet iagde motion; angående utsöcndé
af Söppleanter till Ridderskapets och Adelös
Den 25 4ugusti e, m.
6?
Fullmägtige i Riksens Ständers Bank och Rikg-
gäldsContoir.
< • i • , , , . 1 ’ ..
1 Herr Grefven och LancItMcir/kalken för¬
klarade, att då berörde motion vore af deri be¬
skaffenhet, att den utan föregången remiss tili
RiddarhiisUtskottet, kunde nu geriasf af Ridder-
skapet och Adeln afgöras; ansåg Herr txrefveri
'och Land t Marskal ken sig böra hemställa, huru¬
vida Ridderskapet och Adeln fann nödigt, att
trenne Suppleanter till Ridderskapets och Adelns
Fullmäktige i Banken, och trenne Suppleanter
till Ståndets Fiill.någtige i RiksgåldsContoiret
borde; på det af Herr von Hofienhaiisén fÖre-
slägne sätt; utses;
Ropades Jåi
t. Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Jag
får vördsamt föreslå; att vid samma tillfälle
Isom Suppleanter till Fullmägtige i Banken och
RiksgåldsContoiret väljas, äfven må utses Supp¬
leanter till Ridderskapets och Adelns blifvande
Revisorer, vid de 2;ne Revisioner, som före
nästa Rikscfag komma att inträffa, på det aft, i
Händelse någen af desse skulle under tiden af¬
gå; håns ruin må varda behörigen uppfylldt.
Liades på bordet.
Föredrogs å hjro StatsUiskoitets deri iä
6i
Ben 25 Auraali e. u:
dennes under N:o 4o§ afgifne, samt den 18
derpå följde eftermiddagen på bordet Jagde, Ut¬
låtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, angåen»
de den i IlufyudStaden anlagde Veterinaireln-
xättning.
Herr von JFelg el, [Chrifiian Ehrenfried}
anförde skriftligen:
(Se Bilagan N;o 1.)
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Mot Stats»
Utskottets förevarande Betänkande utber jag
mig att få framställa tvänne anmärkningar, och
anhåller vördsamt, det Herr Grefven och Landt-
Marskalken sedermera täcktes göra proposition
till bifall af de förändringar i Betänkandet, dem
jag i följd häraf arnar föreslå. Man har före¬
slagit, att den theoretiske Läraren vid Veteri-
naire-Inrättningen skulle förses med en lön af
1000 Riksdaler. Stats-Utskoftet har icke ingått
i detta förslag, utan vidhållit dess förra tillstyr¬
kande, att blott 666 Riksdaler 5s skillingar måt¬
te för nämnde Lärare anvisas, och sådant af
den crsak, att Utskottet förmenar, det Inrätt¬
ningens Föreståndare skulle äga tillräcklig tid
att medhinna åtminstone en del af det theore*
tiska i undervisningen, samt att således endast
en Adjunct skulle för denna gren vara erfor¬
derlig. Jag lemnar dock till hvar och en, som
gjort sig underrättad om ifrågavarande anstalt,
och dess vidsträckta nytta, om det är möjeligt
för Styresmannen, som hsr hela 'administration
T)t'.n 25 Augusti e. m'.
nen al Verket sig anförtrodd, och tillika skall
gifva undervisning i det practiska af vetenska¬
pen, att derjemte bestrida de theoretiska före-
läsningarne till större eller mindre del. Jag är
åtmindstone öfvertygad om motsatsen. I öfrigt
och då nian besinnar, att intet tillfälle till extra
förtjenst finnes för den theoretiska Läraren, och
att dess studium, sorn är ganska vidlyftigt, for¬
drar betydliga uppoffringar, skulle, om man an¬
tager StatsUtskottets förslag, följden ovilkorligen
blifva, antingen att Veterinairlnrättningen måste
sakna en sådan Lärare, eller och få en mindro
skickelig. Jag anhåller på sådan grund corn pro¬
position derå, att lönen för den theoretiska Lä¬
raren må bestämmas till 1000 Riksdaler.
Vidare hade man föreslagit, att en pen-
sionaire vid Inrättningen skulle anställas, för att
vid blifvande väcance efterträda föreståndaren,
och att denne pensionaire borde förses med era
lön af 355 R:dr j6 sk. StatsUlskotlet har äf¬
ven afstyrkt detta, af den orsak, att Utskottet
förmodat den enskilda concurrencen vara till¬
räcklig att skaffa elever åt Inrättningen. H var
och en som känner de kunskaper, hvilka for¬
dras af utgående elever, jemförelsevis med dem,
sorn äro behöfliga för den blifvande Läraren*
lärer finna, att mängden af elever hellre går ut
i Landsorterne att söka förtjenst, än den utan
inkomster stannar qvar vid Institutet, för att
förvärfva grundligare bildning, under afvakta»
af en osäker framtida befordran. Då det emel¬
lertid ar högst nödigt, att Läraren utser och kan
vid Inrättningen fästa någon elef, sorn' frarnde-
Den 55 Augusti e. m.
les må kunna blifva hans efterträdare, anser j,ag
mig böra tillstyrka, att ett belopp af 555 R:dr
16 sk. å Stat an vises för en pensionaire, vid o(-
tanämnde Institut.
Jag har, för öfrigt inga vidare anmärkningar,
aft framställa mot Utskottets Betänkande, men
kan sluteligen icke återhåll^ yttrandet, af den
^anka, att om det å ena sidan ofta anses nöd¬
vändigt, att genom betydligare Statsanslag bi¬
draga till utbildning af administrationens orga¬
nism, så är. det å andra sidan lika angeläget; att
arbeta för utbildningen af samhällskraften i all¬
mänhet. Utan tillämpning af denna grundsats,
uppnår man aldrig den så högst nödvändiga
jemnvigten i utbildning mellan Styrelse oell
styrda, en jemnvigt, som jag icke för för¬
sta gången trott mig finna att Utskottet för¬
bisett.
Hjerr Hjerta, Qiifitif:. Jag år så bufvud-
sakeligen förekommen af den, siste Talaren , atf
föga återstår att tillägga. Hvar och en lärer,
kunna inse, att med, ett anslag af 1000 R:dy
ttiksgåldsSedlar det måste vara ganska svårt om
icke omöjeligt, att, anskära någon person, sont
vill. göra till sitt HofvudStn.diu,m deri theprelfska
delen af Veterinai.reYetenskapen,, för att sluteli¬
gen få en lön, hvarmed hans behof ingalunda
kunde vara fyllde. Det år således gil vit, att,
om man önskar erhålla en person, sorn uppofF-
Ijar sig helt och hållet åt saken, och vill gå
lingie ån till de första elementerne af konsten,
Den 2g Augusti c, m.
ipan ppkså mäste för en sådan person anslå så
mycket, att han kan anständigt lefva deraf. Jag
instämmer således med Herr von Weigel och
Grefve Cronhjelm deruti, att ifrågavarande lön
hör bestämmas till minst iooo R:dr B:co.
På samma sätt tillstyrker jag hvad bemälde
värde Ledamöter föreslagit, i afseende å ett
pensionaire-anslag för någon af Yetennaire-In-
råttningens Elever. Då desse hafva rättighet,
att gå ut i Landsorterne, och der söka sig för¬
tjenst, vöre det lika hårdt, som overkställbar^
att tvinga någon, att vid Inrättningen qvarstan¬
na, men det är dock rent nödvändigt, att en
eller annan af de kunnigare qvarblifver, för att
bestrida sjukvården och skötseln af Inrättnin¬
gen, i händelse någon ibland Lårarne skulle
sjukna, eller eljest få förfall, äfven som för att
kunna dem efterträda. Pensionairen blifver så¬
ledes kanske nödsakad, att vid flera tillfällen
hafva öfverinseendet öfver Inrättningen, och be.
strida de ordinarie lärarnes befattningar, och,
det synes derföre nödigt, att löna honom så.,
att han kan Annas hugad att stanna qvar.
I följd häraf anhåller jag, det Herr Gref¬
ven och Rand t-Marskalk en täcktes framställa
särskilda propositioner: i) derom, att 1,000.R:dr
R;co anvisas såsom lön för en theoretisk lärare
vid Yeterinairelnrättningen; 2) att för en pen-,
eionsire dervid jbestånimes ett arfvode af 353,
R:dr 1,6. sk.; och 3) att StatsUtskottets. förslag,
i, hvad det rörer Rlevernes antal, må. bifallas.
Dm 25 Äugusli c. lil,
Friherre Wrangel, Henninge förenade sig
Sned Herr Hjerta.
Herr Munck af Rofenjkjåld, Eberhard:
Äfven jag förenar mig med de Herrar, som re¬
dan öfver förevarande fråga sig yttrat, oell det¬
ta så mycket mera, som jag tror, att roan bör¬
skil ja emellan sådana utgifter, soro. direct eller
indirect i längdens öka Statens inkomster eller
behållna förmögenhet, oell sådana, sorn aldrig
Jemna någon vinst åt Staten. Om man genom
förhöjdt anslag för Yeterinairlnrättningen, kail
utsträcka dess. gagnelighet, bevaras ju derigenom
för hela landet ett ökadt antal häst- och bo¬
skaps kreatur, sorn ramars skolat förspillas j och
då tillika anvisning på läkemedel, så väl som på
förvarings-medel, och rätta sättet att förbättra
kreaturs-afveln erhållas, skall naturligtvis inför¬
seln af främmande kreatur förminskas. För atf
be dö mm a, vinsten häraf, behöfva vi blott kasta
en blick på Tullspecialerne, och se, hvilken
mängd af hästar årligen i Riket införes, mot tull,
•utom dem som tullfritt insmygas. Jag tror mig
icke böra upptaga tiden roed en erinran om den
förbättring Jordbruket i allmänhet skall genom,
en sålunda utvidgad och förbättrad boskapssköt¬
sel kunna påräkna, och om den. minskade kost¬
nad för Landtmannen, som af veteriuair-kon-
stens befrämjande måste blifva en -följd. Kor¬
teligen, det vöre lätt att bevisa med mnthema,-
tisk visshet, att en fullkomligen väl organiserad
Veterinair-Inrättning, hvartill äfven, onekeligen
böra tillräckliga löner för Lärare m. m., skalf
J$da till en sådan besparing för Staten, i det;
Den 25 Augusti e, m,
73
hela, att utgifterne skola blifva hundradefait er-
satta.
Herr Ribbing, Arvid: Jag skulle taga mig
friheten fråga, om icke Ridderskapet och ,Adeln
kunde belt enkelt lemna dess bifall till hvad
Kongl, Maj;ts Nådiga proposition innehåller,
angående Eleverr.es antal. Skillnaden deremel¬
lan oell Herr Hjertås förslag består blott der¬
uti, att, enligt den Nådiga propositionen, ele-
vernes antal skulle tillökas med åtta, hvar och
en försedd med ett anslag af 120 Riksdaler år¬
ligen. Jag tror för min del, att om såmedelst
en dubbel nytta af Inrättningen erhölles, man
icke bör för en utgift af omkring goo Riksdaler,
betänka sig att befordra densamma, För att
bibehålla täflan emellan eleverne, synes det jem¬
väl högst nödigt, att icke inskränka deras antal
till endast åtta. Vårt land är dessutom för
vidsträckt, att detta antal lärlingar skulle kunna
uppfylla behofvet af Yeterinaire-läkare, Jag
anser för öfrigt de uti Kongl. Maj;ts Nådiga pro¬
position, rörande denna omständighet, uppräk¬
nade skäl vara så öfvertygande, att jag icke katt
tveka att så vida bifalla densamma.
Grefve Cronhjelm: Jag utbeder mig att
få erinra, att rätta principen för undervisnings¬
verk i allmänhet är, att Staten bör skaffa tillfäl¬
le för sine medlemmar, att erhålla undervisning,
wien icke vidkännas skyldigheten att tillika un¬
derhålla dem under undervisningen. Om Staten
nu anslår åtta löner för eleverne vid Veterinaire-
Jnrättningen, torde detta antal vara till ©n box’,
74
Den 25 Augusti e, m.
jan, såsom stam, tillräckeligt, och jag befarar eje,
att ju icke framdeles flere skola anmäla sig, att
i enskild väg, utan särskildt underhåll, begagna
undervisningen.
Herr Hjerta1 Jag tror visserligen det va¬
ra ganska nyttigt, a,tt et?.vernes antal yi.d Vete-
rinaire-Inrättningen okas.;, men lika med Grefve.
Cronhjelm är jag doek förvissad, att den en¬
skilda kraften möjeligen skall i detta fall verka
mera än ett anslag af Staten; oell jag anser
dessutom det vara Jje.tanlcligt, att genom ett så¬
dant medel inlocka för många personer i ett;
yrke, s.yui de sedermera måhända icke kunna
med någon fördel drifva I öfrigt skulle jag tro,
det man icke borde, så mycket gå ifrån Stafs-
Utsko.tte.ts Betänkande, spm att bifalla den Kongl,
propositionen, ty då skylle Utskottets förslag,
helt och hållet göras till intet. Oph det inne¬
håller åtskilligt angående byggnads-anslag, m, m„
sorn icke är enligt med hvad i propositionen,
begär eg, men i min tanka ändå är på goda skäl
grund adb Jag får således förnya min anhål¬
lan , del Herr 'Grefven, och LandtMarskalken,
täcktes stycka propositionen i denna fråga, på
SäJt jäg förut haft äran uppgifva.
Herr von IVeigel; Jag har redan haft ä-
j;an anföra, det jag ej ville upprepa alla de skäl
fjör bifall af Kongl. JVJaj;ts Kådiga proposition,
deni jag vid frågans pröfning förra gången tog
mig friheten framställa. Jag yttrade då vidlyf¬
tigt, hvarföre sexton elever blifvit för Vtfteri-
nairel orättningen föres lagné, och nämnde, att un-
Den 25 at,ugjusti e, ni.
7 S
devYisningen, sorn vid Inrättningen bör erhållas,
omfattar så val den theoretiska och practiska
delen af Veterinair.e Vetenskapen, sorn Hofslagare-
konstep; att, för att denna undervisning mätte
fullkomligt kunna lempas, elevernp böra fördelas
uti frenne classer; att undervisningen i den
practiska delen af Veterinaire-vetenskapen, hvar¬
till hörer tjenstgöringpn \ Sjukstallen, ensam of¬
ta sysselsätter åtta ejever, och att således, om
deras antal ej; b lifver 16, undervisningen uti den
theoretiska delen af Vetenskapen, äfvensom öf-
ni 11 gar ne vid S, medjan, ofia mäste komma att
afbryt as.
Orsaken, hvarföre jpg likväl icke i dag yr>-
kat någon tillökning af elever, arden, att jag an¬
sett hufvpdsakligast och mäst väsendtligt, att den
förändring med Jpärpre-lö/ierne, hvarom jag
yäckt fråga, mätte varda vidtagen. Jag har trott,
att elevepne, kunde komma i andra rummet, och
att det med dem anmärkte förhållandet snarare
kumle genom Konungens Nådiga afseende hj.el-
pas, än det, som rörde Lärarne. M^n jag har
depmed icke velat; medgifva, att det vore för
pjyeket, om. äfvenledes de föreslagne 8 ele£-arf-
vodena beviljades, och jag anhåller nu, att pro-
positionerne måtte, i den ordning framställas, att
den första innefattar bifall till anslaget föy den.
theoretiske Lärarens och pensionairens löner,
oell flen andra till arfvoden för åtta nya E-
lever.
Herr Hjerta : Orsaken, hvarföre jag. fö¬
reslagit en annan ordning för propositionerne,
?6.
X>tn 25 Augusti'é, m'.
ån den, Herr von Weigel uppgifvit, år att jag
ansett dem böra hvardera bestämdt innehålla,
huru mycket borde på Stat uppföras särskildt
för den theoretiska Läraren, och särskildt för
pensionairen. Om detta icke tydeligen fastståi-
les, så kunde möjeligen StatsUtskottet linna sig
föranlåtet, att sedermera ingå med förfrågnin¬
gar. Derföre anhåller jag ån ytterligare, att
första propositionen må.blifva å bifall till 100a
R;drs lön för den theoretiske Läraren.
Herr von TVeigel-, I anledning af hvad
Herr Hjerta behagat upplysa, medgifver jag gen
na, att den första propositionen må blifva af
den lydelse, han föreslagit.
Herr Grefven och LandtMar&kalken herrid
ställde, om icke Ridderskapet och Adeln beha¬
gade bifalla, att den utaf StatsUtskottet för den
theoretiske Läraren föreslagne årliga lön 66(i
ftjdr 5a sk. finge ined 655 R:dr 16 sk. B;ca
förhöjas, så att nämnde Lärares årliga lönebe¬
lopp komma att uppgå till 100a R:dr B:co.
Bifölls.
Herr Grefven och Landi-Marshalk en fö¬
reslog derefter, att 555 R:dr jfi sk. B:co måtte
årligen, såsom arfvode för pensionairen vid Ve-j
terinairelnråttningen, beviljas.
Ropades Ja,
Herr Grefven och Landt Marjkalken till-
forn 25 Augusti e, ris.
77
kännsgaf vidare, att StatsUtskottet endast å Stat
uppfört 960 R:dr B;co årligen till underhållan¬
de af åtta Elever, och ehuru under discussio-
nen blifvit yrkadt, att ett ytterligare anslag a£
lika belopp måtte för åtta Elever, utöfver hvad
StatsUtskottet tillstyrkt, anslås, ansåg Herr Gref.
ven och LandtMarskalken sig likväl först böra
framställa proposition till bifall af Utskottets
Betänkande i denna del.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt-
Marjkälken hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade bifalla, att anslag till 16 E-
lever vid A7 eterinair-Inrättningen finge å Stat
Uppföras.
Ropades äfven Ja och Nej.
Grefve Cronhjelm'. Det sista hnfvudskålet
jag hört anföras för det tillökta antal af Elever
vid VeterinaireJnråttningen, har varit) att läro-
coursen icke skulle kunna med mindre ån sex¬
ton sådane Elever bestridas. Jag lemnar åt me.
ra sakkunnige, att bedöma, huruvida icke ända¬
målet kan med en mindre personal vinnas, och
om den nödvändigt skall utgöras af sexton.
Men då StatsUtskottet har sagt, att enskilde per¬
soner redan anmält sig, att på egen bekostnad
begagna undervisningen vid Inrättningen) så hade
jag trott, att mängden af sådane bökande skulle
i tidens längd motsvara dem, för hvilke man nu
begärt ett Stats-anslag, och jag har icke kunnat
78
Den 25 Augusti t. rn.
understödja denna begäran, emedan jag ansett
den strida mot principen för undervisnings-verk
i allmänhet.
Herr af Ekenföam, Israél: jag tror mig
böra 8hmårka, att sexton Elever åro nödvåndi-
ge af det skål, att göromälen vid Inrättningen
fordra betydlig handråkning. Beviljas nu icke
de begårdte arfvoden för åtta nya Elever, mäste
dessa ersättas genom tjenstehjon, hvilkas aflö¬
ning medförer samma kostnad, utan att någon
kunskap i yrket kan (lern bibringas under eri
tjenstetid, som vänligen ej i samrrianharig fört-
sättes längre ån ett halft år.
Herr von Hohenhausen, Michaél• Jag
tror för min del, hvad undervisnings-methoderi
beträffar, att det genom en noggrann undersök»
riing är bevist, att sexton Elever erfordras, så
vida undervisningen skall fortgå med drift oell
crdenteligt, ty dertill fordras Elevernes fördel¬
ning} på afdelningär. Hvad åter angår deri
omständighet, att Eleverne skulle sjelfve påkosta
sitt uppehälle vid Inrättningen, så torde mari
fried skål kunna anmärka, att undervisningeri
derstädes ibke öppnar väg .för den undervisfe;
att pa ett lönande sätt inträ la i Statens tjenst;
beli ganska få finna plats vid CavalleriRegemen,
terne. Det yrke, som de låra, år snarare att
jemföra med ett handtverk. Men lårgossen un¬
derhåller icke sig sjelf, utan försörjes under lä¬
rotiden af Mästaren.
äfidarit torde ock förhållandet vara nied
Den 25 Augusti e, nu
79
Veterinairelnråttningen. Jag skulle derföre vilja
föreslå den föråndring, i afseende på de ifråga¬
varande åtta Eleverne, att det för dem begårdta
anslaget beviljades intill nästkommande Riksdag,
då man kunde få tillfälle att se, huruvida någre
frivillige vid Inrättningen sig anmält, att ersätta
de Elever, som nu af Staten underhållas. Det
år för hela Landets nytta, som desse Elever
uppfostras; och enär Inrättningen icke ken med
fett mindre antal än sexton betjena*, synes det
för det allmännas gagn nödigt, att anslå, hvad i
detta afseende erfordras.
Jlerr Hjéria'. jag inser visserligen riktig¬
heten af dön anmärknings att det i och för sjuk.
Vården, åFven sorn för gången af hvad i öfrigt
till Veterihairelnråttningen hörer, är billigt, att
göra mer afseende på ali löna EléVer, ån van¬
lige tjenare, eller hästskötare. JVlen jag kan ånJ,
dock fcj annat, ån fästa mig vid hvarje ökad ut¬
gift, då vi verkeligfen åro på den punkt, att
livar och en sådan Utgift år svår att fylla; ocli
af sådan orsak har jag äfven trott; att, når; så-
sdm StatsUtskoltet sagt, den enskilda hågen allt-
hier vändes till ifrågavarande yrke, så att redan
flere skola anmält sig, att emottaga undervis¬
ning deruti; tnan borde göra afseende å Utskot¬
tets framställning, Det år väl sannt, att 9610
Rjdr icke litgör någon betydlig stimma, men derå
år dock större ån 48© R:dr; och jag skulle der¬
före vilja hemställa, att Riksens Ständer mattia
öka VeterinaireElevernes antal med fyra, och
således förhöja det för desse Elever anslagna
faelöpp med 48d Ridt; l ltdrje anslag; stint ail
So Den 25 Augusti c, m.
Riksens Ständer göres, är ett anslag till nästa
Riksdag. Det skulle således icke tjena till nå¬
got, att, på sått Herr von Hohenhausen till¬
styrkt, göra något särskildt vilkor i detta fall
för det anslag, hvarom nu år fråga; men jag hy«.
aer för min del farhåga för alla försök, att ge^
nom uppmuntringar med lön och kost, vånda
folks håg på yrken, sorn icke i utöfningen lem¬
na den förväntade förmånen. Ledamöterne af
Hedervärda BondeStåndet inom Utskottet haf¬
va äfven varit emot all tillökning i Elever-
nes antal.
dag kan, på grund af allt detta, icke el¬
ler tillstyrka, att detta antal må ökas utöf¬
ver tolf*
Grefve Cronhjelm-. Jemte det jag till stöi>
sta delen förenar mig uti hvad den siste talan¬
de Ledamoten i början anförde, anhåller jag att
i korrthet få vederlägga, hvad tvånne andre
Ledamöter hår yttrat. En Talare har åberopat*
att sexton Elever Voro oundgångeligeri nödige
för de vid Veterinairelnråttningen förefallande
arbeten; Dessa Utgöras dock hufvttdsakeligen af
handråkning vid smedjan, och som allt, hvad
der verkstålles, med hästars skoning m. m. sker
emot behörig betalning, hemställer jag, huruvi¬
da det kan vara både Statens skyldighet att be¬
tala arbetarne, och den enskildes att sedermera
ytterligare godtgöra dem En annan vård Ta¬
lare har anfört, att Staten borde underhålla E-
Jeverne, emedan det icke skall vara någon för¬
mån
Den 25 Augusti c. m.
R t
man för individer, alt anmäla sig til! undervis¬
ning i VeterinaireKonsfen. Men i den händel¬
se synes det ock, som Staten icke eller borda
genom några sårskildfe anslag inlocka personer i
ett yrke, hvaraf de icke i framtiden kunna på¬
räkna tillräcklig fördel.
Friherre Cederjlrom, Jacob: Om det mä¬
ste antagas såsom gifvet, att lör fortgången af
undervisningen och arbetena vid Veterinaire-In¬
rättningen erfordras sexton Elever, hemställer
jag, om icke råtta utvägen, att förena de olika
tankarne hos de Ledamöter, som ansett det bö¬
ra lemnäs åt den enskilda omtankan, att åt In¬
rättningen skaffa subjecter, vore att man nu
stadgade, att arfvoden skulle anslås att utgå till
sexton Elever, intill dess enskilde personer an¬
mäla sig, att för egen räkning begagna under¬
visningen. I mon deraf skulle då dessa arfvo¬
den indragas. Jag tror, att man på sådant sått
skulle vinna det dubbla ändamålet, både alt be.
främja Inrättningens oafbrutna gång, och att ef.
terhand minska Statecns utgifter.
Herr af Wingård, Jahan: Jemte det jag
förenar mig med de värde Ledamöter, som yr¬
kat, att sexton arfvoden för Eleverne vid Vete-
rinairelnråttningen måtte anslås, har jag trott
mig böra upplysa, att man från Wermland för
några år sedan med mycken kostnad nödgades
utskicka en person till Köpenhamn för att lära
6ig Veterinaire-Konsten, emedan boskaps-sjuka
Ridd. o. Ad. Pr. VII. B. a.dra Afd, 6.
Sa
Den 25 Augusti c, m.
som offast inom orten utbryter. Uti en ganska
betydlig trakt inom nämde provins bebodd af
Finnar, härjar boskaps-sjuka nästan oafbrutif,
trots alla bemödanden att utrota den, och, en¬
ligt tnin tanka, lyckas man aldrig häruti, förr
ån någre infödde Finnar, hvilka kunna vinna
sina Landsmäns förtroende, kostnadsfritt här¬
städes blifva underviste, och vid hemkomsten
använda erkände bötesmedel, i stället för de nu
bland detta folk, oaktadt alla föreskrifter, be¬
gagnade hus-kurer och vidskepelige signerier.'
Denna trakt utgör icke mindre ån omkring fy-L
ratio Qvadratmil, der boskaps-skjötseln utgör
hufvud-nåringen.
Friherre Wrangel'. Jag vill blott hafva
åran omnämna, att innebyggarne i Halland äf¬
ven varit tvungne, att ifrån Danmark anskaffa
en person, att vårda deras sjuka kreatur, just
för det att man icke kunnat här inom Landet
erhålla en sådan. Jag kan således icke annat
ån finna det högst nödigt och nyttigt, att öka
Elevernes antal vid Veterinaire-Inråttningen till
sexton. Jag har visserligen icke nog kännedom
af ämnet, för att kunna yttra mig derom, men
vid alla sådana tillfällen håller jag med dem,
hvilka jag anser äga den måsta sakkunskap, och
jag finner mig i följd häraf böra i denna fråga
instämma med Herr von Weigel. Man år nu
på många orter i saknad af all bot mot bo¬
skapssjuka, och om de skola förse sig med
Danske eller andre utländske Boskapsläkare,
medförer sådant betydeligen drygare kostnad,
Den 25 Augustt <\ m.
ån om en Elev tillåres vid Veterinairelnråttnin-'
gen i Stockholm»
Herr Hjerta'. Af alla de anföranden, jag
haft tillfälle här afhöra, har jag icke funnit an¬
nat ån ökade skål för mitt tillstyrkande, att
SfatsUtskottets förslag, i afseende å Eieverne
vid Vettrinairelnråttningen, måtte vinna bifall,
samt att, f fall flere Elever anses böra af Sta¬
ten underhållas, det tillökta antalet bör blifva
högst ringa. Om det nemligen år en sanning,
att Landet drager Ȍ mycken nytta af en Vete-
rinairelnrättning, och Om det år lika gifvet, att
vissa provinser hittills från Danmark införskaffat
VeterinaireLåkare, och följakteligen haft råd der.
till, så synes det som Staten ju hade uppfyllt
allt hvad af den kunde fordras, enär den gifvit
tillfälle åt dessa och andra provinser, att hår i
Stockholm med mindre kostnad kunna vinna
samma ändamål.
Det år åtminstone säkert, att Elevernes Un¬
derhållande i Danmark icke skett gratis, utan
kostat ganska anseligt. Då år det ju ock gifvet,
att de orter, som härtill måst bestrida dylike
kostnader, egenteligen åro de, som draga nytta
af Veterinairelnråttningen. De öfriga provin-
seme låra icke förvänta sig samma fördel, ty
når Kongl. Maj:t anmodade Lånens innevånare,
att hitsånda Elever, var det blott tolf Lån i-
bland tjugofyra, sorn gåfvo ett jakande svar»
Detta tyckes bevisa, att Inrättningen icke öf¬
verallt anses så nyttig och vigtig. Jag kan der¬
före icke tillstyrka annat, ån att om anslaget
§4 toen 3 5 sf ugust i <*. m,
för Eleverne ytterligare skall ökas, det må ske
till så litet belopp sofn rnöjeiigt. Dock kan jag
icke instämma med Friherre Cederström deruti,
alt Elevarfvodena må indragas, i den nion en¬
skilde anmäla sig, att på egen bekostnad uppe¬
hålla sig vid Inrättningen. Den, sorn går dit
frivilligt, går ock frivilligt dädan. Det år e-
medlertid nödvändigt, att för de vid Inrättnin¬
gen förefallande gröfre och tyngre göromål haf¬
va personer att tillgå, som dervid åro någon
längre tid, och genom ett särskildt band fästa¬
de; men jag anser dock de ifrågavarande Elev-
arfvoden ieks böra bestämmas till flere, än
högst tolf.
Herr von Ilahenliaufen: En vård Leda¬
mot har uppfattat mitt senaste yttrande så, sorn
skulle jag hafva trott, att Staten borde genom
löneanslag inleda personer på en bana, hvaraf
de sedermera icke hade någon fördel. Sådan
var dock ingalunda min mening. Jag har endast
trott mig böra genom en jemförelse visa, att de
högre undervisnings-verken egenteligen af för¬
mögnare barn kunna begagnas, men att vid
handtverkerierne, hvarmed Veterinairelnråttnin-
gen torde kunna närmast jemföras, endast min¬
dre bemedlade söka undervisning, och behöfva
derunder njuta lön och kost. Det kan icke
vara någon serdeles attraherande sysselsättning,
att kringfara Landet, endast sysselsatt med hä¬
stars och boskaps kreaturs botande ; man torde
således svårligen kunna påräkna, att personer
med enskild förmögenhet skola egna sig åt ett
dylikt yrke. Jag tror derföre, att enär man nä*
Den 25 Juiusli #. m.
stan ifrän alla landsändar hörer talas om behof-
vet af skicklige djurläkare, och om nyttan af en
Inrättning för deras danande, det också bör va¬
ra Statens skyldighet att derom besörja, helst
Riksens Ständer, som kjelfve vid föregående
Riksdag anmält behofvet hos Kongl. Maj;t, nu
fått ett behörigt förslag • oell det således icke
synes vara för mycket begårdt, att de anvisa de
medel, som Inrättningens fortgång påkallar, i
stället för att afklippa förslaget, och derigenom
ordsaka, ett Inrättningen ej kan uppfylla ända¬
målet. Efter min öfvertygelse bör derföre det
ån må Idta behofvet fyllas. Men sedan en Leda¬
mot af StatsUtskotfet upplyst, att flere enskilde,
med vilkor att underhålla sig sjelfva, redaa
skola begärt, att vid Veterinaire-Inrättningen
blifva anställde, har jag visserligen icke något
deremot, att de lönade Eleverne minskas till
tolf. Jag får dock anmärka, att det anslag,
sorn nu till förenämnde ändamål gifves, år ett
anslag på Stat, och att således det år någon
skilnad emellan detta anslag och bevillningen,
som beslutés endast för tiden emellan den inne-,
varande och den påföljande Riksdagen.
Grefve Cronhjelm: Med den siste Tala¬
ren instämmer jag fullkomligen deruti, att det
vanligen icke år händelsen, att förmögnare För.
åldrar skicka sine barn i handtverk, men jag
tror dock icke, att orsaken dertill ligger i sjelf¬
va handtvérket, utan i de orimliga skrå-inrått-
ningarne, med hvilka Veterinairelnråttningen in¬
galunda lärer kunna jemföra®. Samma värde
Talare har ock trott det icke vara angenämt
86
Den 25 Augusti e, m,
orh nöjsamt, att sysselsätta sig reed kreatur
och deras botande. Detta skål tror jag preva-
lerar för dem, som ensamt för inkomstens skuld
egna sig åt VeferinaireKonsten, men alldeles icke
för dem, som af lust och fallenhet omfatta i-
frågavarande yrke. Att i ändamål att förekom¬
ma eller bota sjukdomar hos djuren, undersöka
deras organism år ofelbart lika behagligt för den
nitiske DjurLåkaren, som samma undersökning,
i afseende å mennisfcokroppen, år det för andre
Läkare i allmänhet.
I öfrigt och enär, på sått Herr Hjerta tyd¬
ligen visat, de enskilde orter, hvilkas interesse
det hittills varit, att äfven med dryg kostnad
utifrån införskrifva DjurLåkare, kunna för båt¬
tre köp erhålla dem från Stockholm, vet jag ej,
hvarföre Staten nu skulle vidare blonda sig uti
denna affaire, sedan den sksflfat tillfälle till un¬
dervisning, - och jag skulle destomindre tro
det vara riktigt, att ytterligare härtill å Stat
uppföra ett ordinarie anslag, sorn man vet,
huru svårt det år, att sedermera återtaga ett
sådant.
Herr von TVeigel: Jag får den äran upp¬
lysa, att då fråga uppstod om anställandet af
DjurLäkare i hvarje provins inom Riket, och
underrättelser i ämnet från samtelige Länen in¬
fordrades, blef resultatet deraf, att tolf af des¬
se Län alldeles saknade dylike Läkare. Att
afhjelpa detta behof, äfven som att i allmänhet
blott tilldana fullkomligen underviste DjurLäkare
för alla Rikets Provinser, är likväl ej den enda,
Den 25 Augusti e. m. 87
afsigten med Veterinairelnrättningen. Den har
måhända lika stor nytta med sig deruti, att den
lemnar tillfälle åt en mängd menniskor, som
äro ägare af husdjur, och med deras skötsel
hafva att göra, att lära sig känna, hvad dertill
hörer; hvarutöfver danandet af skickeliga Hof¬
slagare är ett af Inrättningens hufvud-föremål.
Att förvärfva sig alla de kunskaper och färdig¬
heter, som fullkomligen skickeliga DjurLäkare
böra innehafva, är ej lätt. Jemte flit och oaf¬
bruten öfning, under en tid af minst 3 eller 4
år, erfordras egna anlag dertill hos de Elever,
som deruti skola lyckas; hvarföre det torde in¬
träffa, att af de sexton ifrågavarande Eleverne,
endast fyra eller fem blifva verkeliga Veteri-
naireLäkare, och att de öfrige stanna vid att
blifva Hofslagare; hvaruti äfven ligger ett skäl,
att Elevernes antal må, på uppgifvet sätt, ökas.
I afseende på hvad Grefve Cronhjelm yttrat
derom, att det icke vore billigt att Staten beta¬
lade arbetet i Veterinaire-Inrättningens smedja,
får jag anmärka, att det hopp är i den Kongl,
propositionen gifvet, att underhålls-kostnaden för
Yeterinaire-Inrättningen skall betydligen min¬
skas i den mon arbetet vid smedjan framdeles
lönar sig; och att en besparing således deraf är
att förvänta.
Friherre Toräng eli Jag förenar mig s&
mycket heldre i Herr Hjertås önskan, att Vete-
rinaireElevernes antal icke må utsträckas öfver
det oundgängeliga behofvet, sorn jag alltid skall
följa den princip jag antagit, att med möjeliga-
ste sparsamhet handhafva Statens medel. Men
88
Den 25 Augusti e m.
just den omständighet Herr Hjerta anfört, att
visse provinser hittills från Danmark eller andra
utrikes orter med större kostnad inföfskrifvit
VeterinaireLäkare, och att de nu kunde nied
mindre omgång och utgifter erhållas vid Stock¬
holms Veterinaire-Inrätfning, — talar för det
förslag, livarom vi nu öfverlägge, och jag an¬
håller på grund häraf om Herr Grefvens oell
LandfiMarskalkens proposition, att Elevernes an¬
tal må ökas till sexton.
Friherre Cederström'. Jag har blifvit miss¬
förstådd af Herr Hjerta. Jag har nemligen trott,
att då Veterinairelnrättningen, för att kunna
åstadkomma den åsyftade nyttan, erfordrade
sexton Elever, och detta förhållande blifvit af
sakkunnige män vitsordadt, det vore angeläget
att detta antal ej saknades: att sålunda Staten
borde bekosta underhållet för sådane sexton E-
lever, intilldess enskilde anmält sig att utan bi¬
drag af Staten begagna undervisningen; att Sta¬
tens utgift ar för Eleverne i samma nion skulle
indragas; men att, om de enskilde Elevernes
antal åter aftoge, så att numerairen icke vore
fulltalig, Statens anslag åter skulle utgå, hvari¬
genom man hade fullkomlig säkerhet, att Vete-
riuairelnrätlningens behof af Elever alltid skrdle
vara uppfylldt. Här har sedermera .blifvit an-
fördt, att BondeStåndefs Ledamöter inom Stats-
Ulskottet yttrat sig emot det ifrågavarande för¬
slaget. Sådant härrörer dock mera af bristande
kunskap 0:11 eget interesse, än af ovilja mot ra¬
ken; tjr om man behagat fråga Ledamöter af
nämnde Stånd, irran orter der boskapssjuka va¬
Deri 2 g Augusti e, m.
89
rit gängse, skulle deras votum säkerligen slagit
hell annorlunda ut. För min del tillstyrker
jag bifall dertill, att sexton elever må vid Ve-
terinairelnrättningen anställas.
Herr Munch af Rofenjkjold: Det här om-
taldte, af BondeSlåndet yttrade, misstroende och
ovilja mot Veterinaire Inrättningen i Stockholm
härleder sig från erfarenheten och öfvertygel-
sen om ofullkomligheten af förut varande an¬
stalter1 af samma beskaffenhet, och visar behof-
vet af bättre. Jag kan intyga, att personer år¬
ligen sändas till Köpenhamn att lära Veterinaire.
konsten, och kostnaden derföre drabbar icke
blott den enskilde, utan jemväl indirect Staten.
Om, hvad den folkrikaste provinsen inom Sve¬
rige, eller Skåne, beträffar, enskilde der skola
finna mera uträkning vid att låta inom landet
undervisa personer i Veterinaire-konsten, an att
skicka dem till Köpenhamn, så är det gifvet, att
desse enskilde måste kunna påräkna någon minsk¬
ning i kostnaden, eller ersättning för den långa
resan till Stockholm, Här är emellertid blott
fråga om en utgift som i framtiden skall med¬
föra stora besparingar, och hvilken jag, med
afseende derå, nu tillstyrker, men jag kan dock
icke undgå att erkänna vigten af Grefve Cron-
hjelms anmärkning, att Statsanslag, en gång be¬
viljade, sällan återtagas, och jag får pä grund
deraf föreslå, att de ifrågavarande elef-arfvo-
den må medgifvas att utgå endast till näfta
Riksdag.
Herr Hjerta-. Då det kanske är plurali-
9©
jpun 2g Augusti e, m.
tPtens önskan, att få VeterinaireEIevernes antal
Ökadt, och oaktadt jag är öfvertygad, att de
skäl jag deremot uppgifvit, skola i framtiden be¬
sannas, vill jag dock icke sätta mig emot, att
nämnde Elever bestämmas från åtta till sexton.
Men i thy fall skulle jag, lika med Herr von
Hohenhausen, tro, att det går an att göra tyd¬
lig skillnad emellan de nu ifrågavarande nya
åtta elev-arf voden och de förut å Stat varande.
Det är i StatsUtskottens Betänkande sagdt, att
kostnaderne skulle utgå af besparingarne, och
jag tillstyrker det äfven; ty om dessa arfvoden
stå på Stat, går det ofelbart så som Grefve
Cronhjelm rätteligen anmärkt, att de aldrig der¬
ifrån återflyttas. Af sådan anledning anhåller
jag vördsamt, att propositionen må blifva den,
att anslaget för dessa Elever bor af besparin¬
garne utgå.
Herr Grefven och LandtMarJkalken för¬
nyade dess förut gjorde proposition till bifall å
Utskottets Betänkande, rörande underhållande af
endast 8 Elever vid Veterinairelnrättningen,
Jdopades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar-
JUarskalken hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade, under godkännande af Utskot¬
tets Betänkande i denna del, dessutom anslå
ytterligare g6o R:dr B;co årligen, att å Stat
uppföras, till underhållande af 8 Elever utöfver
hvad StatsUtskottet tillstyrkt.
Bifölls.
Den 25 Augusti e, m.
V
Herr Hjerta: jag hemställer, om icke Herr
Grefven och LandtMarskalken ville proponera,
att det af Ridderskapet och Adeln nu sist be¬
viljade ytterligare anslag må af besparingar-
ne ulga.
Herr Grefven och Landt-Mar/kalken yt¬
trade, att, ehuru vanligen de anslag, hvilka af
Riksens Ständer bestämmas, böra å Stat uppfö¬
ras, ansåg Herr LandtMarskalken sig likväl bö¬
ra inhämta Ridderskapets och Adelns tanka, hu¬
ruvida Ridderskapet och Adeln önskade, att,
det för de åtta nya Eleverne fastställdte anslag
skulle af besparingarne utgå.
Ropades Nej.
Herr Grefven och LandtMarjkalken hem¬
ställde derefter, om Ridderskapet och Adeln an^
såg nödigt, att, på sätt Herr Munck af Rosen¬
skjöld föreslagit, det för de åtta nya Eleverne
beviljade anslag borde å Stat endast intill nästa
Riksdag uppföras.
Ropades Ja,
Grefve Cronhjelm'. Emot Ridderskapets
och Adelns nu fattade beslut får jag vördsamt
anmäla min reservation, icke derföre, att detta
beslut åsyftar någon betydlig tillökning af Stats¬
utgifter, men derföre att det godkänner den
princip, att Slaten skall börja med uppoffrin¬
gar för industrien, innan förhoppning brister, att
den genom enskild omtanka kan befordras.
92
Den 25 Augusti e. m.
Herr Cederfelt/åld: Såsom jag vill minnas
är det ännu en punkt uti SfatsUtskotfets Betän¬
kande, hvarom något beslut icke är af Ridder-
skapet och Adeln faitadt, den nemligen, som
rörer de extra ulgijterne vid Veterinaire-In¬
rättningen. Jag har ej inhämtat, om Betän¬
kandet är i detta afseende bifallet, men om
icke så förhåller sig, anhåller jag om proposi¬
tion derå.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt,
/kalken gjord proposition, fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att StatsUtskottets Betänkande
äfven i allt öfrigt gilla.
> Grefve Spens, Carl Gufiaf: Med anled¬
ning af den motion en aktningsvärd Talare nyss
gjort, om Suppleanter till Revisorer, åfven som
med anledning af Revisorsvalet i dag, anhåller
jag få göra en särskildt motion. Hittills har
varit vanligt, att Ridderskapet och Adeln en¬
dast till första Revisionen utsett genom direct
val de erforderliga Revisorerne. 69 §. i Riks¬
dagsordningen stadgar, att Rikets Ständer vid
hvarje Riksdag förordna om Revisorer, på sätt
Stånden, hvart för sig, lånipeligäst finna. Nå¬
gon praxis kan således ej i detta afseende bin¬
da, då det år tillåtit, att särskildt för hvarje
Riksdag förordna. Jag hemställer härvid, om
det ej år principmåssigf, att åfven till den an¬
dra Revisionen välja Revisorerne genom direct
val; jag tror, att, då denna revision egenteligea
D<"n 25 Augusti r
år dan, som, derest inga oförutsedda händelser
påkalla en Urtima Riksdag, närmast föregår
Riksens Stånders sammankomst, oell således kan
anses förbereda sinnesstämningen iner, ån den
första, sorn sysselsatt sig tued ämnen, hvilka,
når Riksens Stånder .sammankomma, redan åro
halfglöinda, denna andra revision räfven bör sna¬
rare anses för den vigtigaste, ån för den minst
vigtiga. Hvad nu beträffar valsättet, så år i
min tanka ett indirect valsätt aldrig lämpligt vid
vigtiga val, så snart direct val år möjligt; or-
sakerne,* hvarföre jag icke kan frångå denna
princip, hafva hår flera gånger blifvit framställ¬
de. Jag yrkar derföre, att Ridderskapet och A-'
deln vid denna Riksdag må välja åfv«n till 1827
års revision, och torde denna motion, i likhet
med Herr Berghmans, få ligga på bordet; an-,
hållandes jag, att bägge rnä med första före¬
komma.
Herr Hjerta, Guftaf: Då motionernes tid
synes i dag åter börja, vill äfven jag väcka en
sådan. Jag önskar nemligen att få till Proto-
collet dictera, det jag anser vigtigt, att de i
Grundlagen anbefaldte val måtte förrättas inom
den tid , vid hvars slut Riksdag lagligen tillån—
dalöper, eller inom fyra månader efter emotta-
gandet af Konungens Nådiga Proposition röran¬
de StatsYerkets tillstånd och behof; och anhål¬
ler jag, att denna motion må varda till Riddar-!
husUtskottet remitterad.
Grefve Spens: Jag får till den siste Tala¬
ren hemställa, om icke lämpeligaste tillfället att
94
Den Augusti e, hi.
afgöra den af honom vickta fråga vore, når 4y
§. i RiddarhusOrdningen till pröfning förekom¬
mer, i sammanhang med de Ö. iga förändringar
uti samma Riddarhusordning, dem Riddarhus¬
utskott i särskildt Betänkande föreslagit.
Hvad 47 §. beträffar, så har Utskottet till¬
styrkt en och annan obetydlig jemkning af ord-
ställningen i densamma, och som Herr Hjertås
tillägg dervid kunde inflyta, _ skulle jag tro
det vara bäst, att derom besluta, enär hela för»
slaget hår granskas.
Herr Hjerta: Som Grefve Spens upplyst,
att vid 47 §. RiddarhusOrdningen flera mindre
omständigheter äro af RiddarhusUtskottet före¬
slagna till ändring, skall jag utbedja mig, att få
förblifva vid min motion, emedan jag anser
den innefatta en ganska hufvudfakelig omstån-r
dighet.
Lades på bordet.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens den 5o sist.
lidne Julii under N;o 582 afgifne, samt den 11
dennes eftermiddagen på bordet lagde, Betän¬
kande, i anledning af väckt motion om upphö¬
rande af KrigsAcademien tn. m.
Herr von Hohenhaufen, Michael, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N.o 2.)
Den 25%4ugusti m.
95
Grefve Cronhjelm, Polycarpus', Jag har
icke uppträdt för att anställa en jemförelse e-
inellan förrJelarne af undervisningan vid Krigs-
Acadeniien å Carlberg och den vid Universiteten.
Jag har ej eller uteslutande yttrat mig för nå¬
gondera, särdeles sorn jag icke sjelf har någon
längre erfarenhet hvarken af den ena eller an¬
dra af dessa läro anstalter. Jag har derföre med
så mycket mera nöje omfattat Stats- och Oeco-
nomieUtskottens'förslag i ämnet, som Utskotten
icke deciderat sig. för det ena eller andra, utan
blott önskat, att åt en Committé måtte öfver-
lemnas, att till nästa Riksdag undersöka mili-
taire-undervisningen i allmänhet. I detta afse¬
ende har jag således icke något att tillägga, men
jag utber mig att få yttra några ord, hufvud¬
sakligen för att afhölja den skuggsida, sorn den
siste värde Talaren kastat på undervisningen vid
Universiteten, särdeles med hänsigt till den mi-
litaira bildningen. Den värde Talaren tyckes
vilja insinuera den öfvertygelse, att den Acäde-
miska undervisningen icke kan för den blifvande
militairen vara nog fördelaktig, och att han all¬
deles icke der kan erhålla practisk bildning. Jag
tror mig väl icke äga tillräckelig kännedom för
att kunna med fullkomlig säkerhet bedöma den¬
na fråga, men jag har dock förmodat det icke
vara utom möjligheten, att äfven vid Universite¬
ten kunna inhemta någon practisk undervisning,
och att om den icke kunde blifva alldeles så
fullständig, som den vid KrigsAcademien, den
dock kan vara tillräcklig för uppfattandet af de
theoretiska studierne, och utgöra en lämplig för¬
beredelse till den practiska utbildning' den unga
gS
?5 Augusti <*, w,
roilitairen a 1 i tiel vid inträdet i tjensten erhålljfj
hail må hafva bivistat KrigsAc njemien c iler icke.
Den värde Talaren har till och med gått så
långt, att han, som skål emot,,förslaget, anfört
det särskilta exempel, att recognoseeringar ej
skulle kunna, i anseende till den flacka terminen
omkring Upsala, verkställas. Jag lemnar till
hans egen pröfning, om man icke skulle kunna
ordna detta på samina sätt som nu sker vid
Carlberg, der recognoseeringar verkställas genom
excursioner åt andra trakter.
I öfrigt är det visserligen ej min afsigt att
bestrida en återremiss af de förenade Utskottens
Betänkande, i fall derigenom någon ting skul¬
le kunna vinnas, men jag har trott mig böra
yttra dessa tankar, på det man ej må lemna o-
besvarad en ensidig åsigt af den Academiska
bildningen, hvilken inom detta rum alltid lemnat
så lyckliga och lysande minnen.
Herr von Hohenhaufen: Jag kan icke be¬
gära, att den sist talande värde Ledamoten skul.'
le med hela sin uppmärksamhet och fattning
följa mitt, något vidlyftiga yttrande; jag måste
således tro, att min låsning varit något otydlig.
I alla fall bör jag såga, att, om jag satt en
skuggsida på Universiteten dermed, att jag ansett
dem icke kunna lika väl som KrigsAcademien
uppfylla dennas ändamål, jag åtminstone icke
vélat injinuera detta, ty jag nyttjar aldrig hvar¬
ken detta eller andra medel, hvarpå Fransyska
ord
Dm 25 Augusti e, rn.
97
ord kunna lämpas, utan talar alltid rent och be*
ståmdt, efter båsta förstånd och öfvertygelse.
Grefve Cronhjelm: Det skulle för mig
vara ganska smårtande, om den siste värde Ta¬
laren, såsom det synes, trott, det jag velat å-
syfta, att han på ett mindre direct eller loyalt
sått framställt sina tankar. Men om han härvid
fåstat sig vid ordet irijinuera, som jag i mitt
yttrande nyttjade, så far jag nu helt öppet för¬
klara, att jag dermed blott velat uttrycka, att
den värde Talaren framkastat några tankar,
hvaraf följden skulle blifva den Öfvertygelse,
att en practisk militaire-undervisning icke vöre
vid Universiteten möjelig. Jag har vål medgif-
vet, att den torde blifva mindre fullständig ån
den vid KrigsAcademien, men jag har också
trott det stå med tidens liberalité tillsammans,
att icke neka en Inrättning, som denna fordrar,
oell hvars nytta icke motsåges af det skål, den
värde Talaren uppgifvit.
Jag erinrar mig nu ett ställe i den värde
Talarens yttrande, der han beräknat fördelarne
af de Gymnastiska öfningarne vid KrigsAcade¬
mien. Jag kan ej'bestrida dem, och jag skall
alltid berömma dessa öfningar, men jag hade
icke trott dem vara uteslutande fästade vid
KrigsAcademien; och då de dels redan åro in¬
rättade vid flere allmänna Läroverk, dels fråga
vid denna Riksdag om utvägar och medel till
sådana öfningars anställande vid alla Läroverk
Ridd. o. Ad. Pr, VII. B. 2;dra Afd.
9§
Den 25 Augusti e, m.
blifvit väckt, så inser jag i sanning icke, hilm
något skål härifrån kunnat hemtas, att vägra
Universiteten att få MilitaireLärare, Det hat
icke varit min tanka, jag upprepar det, att be¬
stämma mig uteslutande för den ena eller andra
undervisnings-methoden, aldraminst då en Krigs-
Äcademie redan finnes inrättad:; men en con-
currence äfven emellan Läroverk måste alltid
blifva nyttig, och kanske med tiden fälla den
säkraste domen om företrädet, och i alla hän¬
delser skal! likväl alltid inträffa, att mången,
som nu år hindrad att söka sin bildning vid
KrigsAcademien å Carlberg, skulle, i händelse
Miiitaire-Lårare vid Universiteten anställdes,
kunna finna lättare tillfälle, att der inhemta
denna bildning.
Herr Monfgommerie, Gujtaf: Som jag, i
likhet med Grefve Cronhjelm, icke kunnat rätt
fatta det omståndeliga yttrande Herr von Ho¬
henhausen nyss upplåste, får jag vördsamt an¬
hålla, att, i händelse Stuts- och Oeconomie-
Utskottens Betänkande återremitteras, det må
tillåtas mig, att till nästa plenum å nämnda an¬
förande afgifva ett lika omständeligt svar.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus':
FÖr min del hade jag önskat, att då de före¬
nade Utskotten hos Riksens Ständer föreslagit;
det en underdånig skrifvelse måtte till Kongl.
Majit afgå, med anhållan om anställandet af en
revision utaf de Militaire-undervisnings-anstal-
terne jag hade önskat, säger jag, att i den¬
na underdåniga skrifvelse äfven blifvit uttryckt,
Deri 25 Augusti e, rit'.
att nämnde revision måtte sträckas till Rikets
‘öjriga undervisnings-anstalter; men jag år öf-
vertygad att de Revisorer eller Committerade, åt'
‘hvilke Kongl. Maj;t täcktes uppdraga ifrågava¬
rande befattning, ej skola underlåta då de un¬
dersöka, huruvida de MilitaireLåroverken svara
mot sitt ändamål, att äfven vål pröfva, om de
'öfriga undervisnings-anstälterne äro i det skick,'
•att de kunde suppléera åt de förre, i händelse
de upphörde. Jag tror derföre också en åtér-
remiss icke vara a‘f denna orsak nödig; ty det
kan ej gerna ‘undfalla Regeringen, att så styli-
Sera sin instrucfion för den blifvande Commit-
teon, att dess revision får en något längre syft-’
ning ån den Utskotten egentligen afsett; och
jag tillstyrker af sådan anledning bifall till Ut¬
skottens Betänkande.
Herr 'Voh Hartmansdorff, /lu grift: Jag
‘ber ‘om ursäkt för det jag åter upptager Rid-
‘derskapets och Adelns tid med ett 'yttrande i
‘detta ofta behandlade ämne, men jag finnér mig
dock föranlåten att besvara en och annan af dö
anmärkningar, Herr von Hohenhausen gjort vid
•Stats- och Öeconomie-Utskottens Betänkande-,
•ifan här ibland annat anlört, att de ynglingar,
‘sorn komma från Universiteten, eller andra all¬
männa undervisnings verk, till Carlberg inerårt-
dels åro cadetterna underlägsna, i examens-änT-
'•nena. Sådant är en naturlig följd deraf, att
den ensidiga bildningen mäste gifva större fär¬
dighet i vissa delar, än den undervisning, sorti
]på ert gång omfattar flera. Detta år ett gifvit
factum, icke blott hvad de andliga, utan ock
100
Den 25 Augusti e, m.
hvad de fysiska krafternes utveckling beträffar.
Derföre har ock i Hindostan, der man födes^ill
ett visst yrke, färdigheten hos hvarje gått till
en sådan höjd, att vål sällan någon Europé kan
komma dit. Men det oaktadt låra icke Europas
allmännare bildade innebyggare vilja byta roed
desse vid ett visst skrå smidda roenniskor.
Herr von Hohenhausen har vidare anmärkt,
att någon practisk Miliiaire-bildning icke kunde
vid Universiteten äga rum: att Landet omkring
desamma vore för flackt för anställandet af re-
cognosceringar m. m. Huru denna senare olä¬
genhet kan afhjelpas, har Grefve Cronhielm re¬
dan visat. För öfrigt och då åtminstone vid
det ena Universitetet läger årligen plåga hållas
samt de Bevårings skyldige af Student-corpsen
lika ofta exerceras, torde tillfälle till practik li¬
ka litet saknas der som vid Carlberg. Det har
ock blifvit anmärkt, att MilitaireLårare skulle
vid ett Universitet, skilda från andra upplysta
krigare, snart falla i dvala och ej följa med sin
vettenskap. Jag tror dock, att om man ville
commendera officerare till Universiteten, att be¬
strida den Militaira undervisidngen. nämnda o-
lågenhet skulle vara förebyggd. Öfver hufvud
är jag af den mening, att all förtidig practik,
som ej göres på fullt alfvar, uträttar föga
så i militaire som civil våg. Såsom Student i
Upsala har jag deltagit i juridiska Collegier',
der man förde processer emot hvarannan; och
något sämre eller mindre lärorikt, hvad juridik
angår, skulle man svårligen kunna höra. Den
practiska kunskapen måste förvårfvas under ver.
Den 25 Augusti e, m,
JOl
kelig tjenstgöring, i riktig tjenst: annars båtar
öfningen föga.
Beträffande anmärkningen om yppigheten i
klådesdrågt vid Universiteten, så tror jag, att
de exempel i denna del, som der understundom
kunna gifvas, icke på något sätt uppväga dem,
som dagligen företes cadetterna i Stockholm.
Det år icke så längesedan man såg Studenter i
Upsala vandra i skinnpels* och om de numera
aflagt denna drägt, så bör det ej förebrås dem,
emedan det år en följd af stigande hyfsning,
hvarå brist i annan händelse, förinodeligen skul.
le läggas dem till last. I alla fall tror jag, att
Hufvudstadens grannskap har ett skadligare in¬
flytande på cadetterne vid Carlberg ån någre få
rika ynglingars prål vid Universiteten har på
Studenterna. Måhända hafva äfven cadetternes
föräldrar oftare rönt elaka följder af det förra,
ån Studenternas af det sednare.
I anseende till ynglingarnes härdande, vå¬
gar jag tro, att de gymnastiske öfningarne icke
verka mindre kraftigt i Upsala och Lund, ån
vid Carlberg. Hvad jag med säkerhet vet, år,
att utan gymnastik, äfven simmkonsten öfvas af
Upsala Studenter, och att der efter det Aca-
demiska Språket jemväl promoveras Magistrar i
denna konst.
Anmärkningen om öfverflödigheten för blif¬
vande krigare, att låsa Grekiska författare, tror
jag äfven vål gälla emot de Latinska, i fall hon
vöre riktig, Att låsa de gamla Språken, år vis¬
102,
Den 25 Jus,lisli e, m.
serligen icke nödigt^ för att inhemta kännedom,
af de gamla författarnes skrifter, emedan,
såsom den värde Talaren sjelf anmärkt, man,
ktan läsa dem i; öfversättning, Men hvarjp, folk,
Ilar sin, kilning, efter hvilken språket, äfven råt-,
tar sig. Ju olikare den hos de odlade varit-
med vår, ju, lärorikare år studium af, deras,
språk, emedan, tankegången sfformat sig deri,
Utan språk-kunskap, vipnes derföre sällan någon,
allmän bijdnipg. Derföre s.e v,i jemväl) hurule¬
des de, sptn sakna denna, kunskap, åro, så, ensi-r.
diga, ty de kunna ej, beqväma sina tankar till.
någon annan, gång, ån den, hyarj. do. blifvit upp*
fostrade. Hvad dqn högre Militaire-upder-
\isningen vidkommer, så år densamma alldeles,
icke af Utskotten omtalad, och, hörer, således,
icke hit. Den. omnämnda undersökningen aft
Militaire- verket i allmänhet förmodar jag vara
en rnissskrjfning i, Utskottens Betänkande, hetdstf
sistberörde föremål utgör ämne för det yftranj-
de, Utskotten, afgifvit öfver Herr Lagerheiins..
vid,Riksdagens, början derom väckta, motion.
Betråffåqpe. slnteligen den önskan, flera^
vårda Redamöter yttrat, att jemte updersöknin.-,
gen af de.Militaire-undervisnings-verken, en re-,
vision af läroverken i det hela mätte företagas:,
får jag vördsamt erinrjra, att dep, senare revi-_
s,ionen nyligen år gjord och fullbordad, hvad»
de lägre läroverken beträffar, oc,h, det år egen.
tpligen dessa, sorn kunna komma, i fråga, når,
jpan talar om Krigs Acad emten. Finner man
dessa läroverks organisation oriktig, så börtnan,
MPPgifva bristerne; men dessförinnan kan jag
7>7i 25 Augusti e. m\
för min del ej antaga, att de finnas. De för¬
mente bevis på motsatsen, sorn af en vård Le¬
damot, hvilken nu år frånvarande,, blifvit fram-
Ugde, har jag-, med Scholmdrängen i liand, re¬
dan en gång vederlagt. Någre ytterligare har
jag sedermera icke hört bestämdt uppgifvas. Jag
tror således, att Utskottens Betänkande kan ochi
bör, utan återrerniss, bilallas.
Herr Lefren, Johan Pehr: Ätt jag be¬
gärt ordet, lärer Ridderskapet och Adeln ej fin¬
na underligt, då jag har äran vara Styresman;
för det Undervisningsverk, hvarom nu är fråga.
Jag tror mig uppfylla Ridderskapets och Adelns
önskan, då jag ej upprepar hvad sorn i detta anine
redan så niånga gångenblifvit sagt, helst Ridder¬
skapet och Adeln-otvifvclugtigt redan stadgat sin:
tanka i hufvudsaken. Att här fortsätta en,ordstrid,
skulle föga gagna, den tog aldrig slut, ty den
ena förklarar, att den andra icke rätt fattat dess,
tanka, och så i oändlighet. Jag. öfvergå* såle¬
des genast till hufvudfrågan»
Utskotten tillstyrka en Revision af Militaire-
Undervisnings- Verken. Vid remissen- yrkade;
Herr Friherre Björnstjerna likväl, att denna Re¬
vision, skulle sträckas till samtelige Undervisnings¬
verken,. på- det en harmonierande inrättning af
landets hela. Undervisningsverk em gång kunde-
till vägabringas. Detta, som jag tror, högst an¬
gelägna- förslag, understöddes af mig, motsades;
ej af Herr von Hartmansdorff, om jag rätt min¬
nes, understöddes, afven af HerrarMontgommerie-
Q.ch. Stjernstolpe,, hvilka, för öfrigt, talat mott
104
Deri 25 Augusti e. rn.
KrigsAcademien, samt motsades blott af Fri¬
herre Adlerbeth, som ansåg revisionen af de
allmänna UndervisningsVerken öfverflödig, då
Skolordningen redan anbefaller en sådan hvart
tredje år.
När nu nästan alla som talat i ämnet, och
deribland motionairen sjelf yrkat allmän Revi¬
sion, hemställes vördsamt, om Utskotten uppfat¬
tat frågan, såsom de fleste önskat. Det har i
dag blifvit anfördt, att de allmänna Undervis¬
ningsverken så nyligen undergått en ny regle¬
ring ; jag får äran anmärka, att KrigsUndervis-
ningsverket ändå sednare undergått en sådan.
Man har vid KrigsAcademien fortgående arbe¬
tat, i följd af de nya grundsatser, som blifvit
stadgade. Resultaterne äro ännu ej afgjorde i
alla delar, men jag tror, att de antagne grunderne
skola befinnas fullkomligen ändamålsenliga; i de
fleste delar äro resultaterne redan gifne, och må vid
detta tillfälle mig ursägtas, om jag bestämdt förkla¬
rar, att jag långt ifrån att vilja afvända en revision
öfver KrigsAcademien, på det lifligaste önskar en
sådan, emedan jag är öfvertygad, att den skall
lända Academiens förtjenstfulla Lärare till heder,
oeh kanske framvisa förhållanden, som äfven de
strängaste denna inrättnings granskare skola gil¬
la, och önska, att de agde rum vid våra all¬
männa Undervisningsverk. Men jag kan ej an¬
nat än på det alfvarligaste yrka den omtalte
allmänna revisionen. Då äga de som med Mi-
litaireUndervisningsverken hafva befattning, till¬
fälle att få sina åsigter granskade, och att i sin
tour göra och till gemensam granskning under¬
Den 25 Augusti e.m.
1C5
ställa de anmärkningar mot allmänna Undervis¬
ningsverken, hvartill de tro sig äga anledningar.
I annat fall synes mig föga vara vunnit med de
långvariga öfverläggningar detta ämne föranledt.
På dessa skäl vågar jag anhålla om återremiss
af Betänkandet.
Sedan jag nu yttrat mig i hufvudsaken, lä¬
rer Ridderskapet och Adeln benäget ursägta, att
jag korteligen besvarar några af Herr von Hart¬
mansdorff;; mest omilda anmärkningar. Herr
von Hohenhausen har sagt, ått ynglingar från
allmänna Skolorne oftast äga så klena kunska¬
per, att de knappt äro antagliga i KrigsAcade-
miens lägsta dass. Herr von HartmansdorfFsy-
nes vilja tillskrifva detta den KrigsAcademien
så ofta förebrådde ensidigheten. Vid KrigsA¬
cademien examinera vi ankommanrle ynglingar
skäligen alfvarsamt, och det vore önskligt, att
man gjorde så allestädes, men blott i de styc¬
ken ynglingarne uppgifva, att de i Skolan ge¬
nomgått. Om vi då, som oftast händer, finna
att kunskapen är klen, så måste väl detta ej
kunna tillräknas KrigsAcademien. Vidare har
blifvit talat om, jag tror Hindostan, om men-
niskor, smidde vid ett visst yrke, Asialiska kast-
inrättningar m. m. Jag öfverlemnar till Ridder¬
skapet och Adeln att dämma, om Svenska mi-
litairen är lifvad af en så litet medborgerlig
anda, att sådana från Asien hämtade jämförel¬
ser kunna anses billiga. Sant är, att KrigsAca¬
demien under loppet af sin 5o åriga tillvarelse
lemnat arméen åtskilliga föga underbyggde äm¬
nen, men lika sannt är, att den ock lemnat åt-
Ben 25- August*' c. nu.
skillige ganska viii försigkomne och en mängd!
försvarligt underbyggde. Men man har varit
tammeligen sträng domare öfver denna inrätt-*
ning, det torde snart blifva tid att äfven de öf¬
riga Undervisningsverken, njuta samma upp¬
märksamhet. Oin IvrigsAcademien utexamineras
20 Elever,, hvaraf 19 vöre klanderlöst under¬
byggde, men den 2o;de klen, så plägar oss hän¬
da den rättvisan, att inrättningen icke dömmes
efter de 19, utan efter den ao;de. Deremot
bryr man sig vid de allmänna Undervisnings¬
verken gemenligen föga om andra än de bästa,,
som följa med courserne med lätthet, och det
är efter dessa förträffliga lmfvuden sorn man
dömmer Skolan, sällan bryende sig 0111 den sto¬
ra mängden som försvinner i hopen, eller i o-
kunnighet dväljas på tjenstemanna-banan. Man
kan ogilla det som förtjenar ogillas, men man
bör ej vara ensidig, minst, då man ifrar mot en¬
sidighet.
Man har klandrat, att vid KrigsAcademien
äfven praetiken, vårdas. Denna anmärkning är
oväntad. Bör man då ej upplysa fheorien ge¬
nom dess an,vändande,, der det sig> göra later;?'
förlorar theorien, deraf?’ går, man ej längre och
säkrare i, theorien, då dess användbarhet städse
vises lör ynglingen? sannerligen, det är svårt att
begripa hvad. snan skall svara.
Stockholms närhet har blifvit framställd så¬
som en vådlig omständighet för Krigs Academien^.
och mångå föräldrar skola hafva rönt bittra följ¬
der dergf. Ja!. Stockholm?, närhet är icke öiJr-
fyen 2-5 Angust i e, nu
åkansvärd , men eftersyn en måste derföre vara;
så mycket- slörre. Det är sannt, att under lop-
pet af dessa 5p ar sorn KrigsAcademien existe¬
rat, åtskilliga ynglingar nödgats lemna Acade-
jnien för dåligt uppförande, men liar man un¬
dersökt huru mångå af dem vid KrigsAcademien
blifvit bortskämde och huru mångå redan förp
ankomsten varit clet? Min erfarenhet talar i
detta fall till inrättningens fördel, och sådan lä.
j;er de flestes öfvertygelse vara. Men om ej så
Vöre, så frågar jag, om föräldrar intet riskera
för sina barns öde vid- de allmänna Undervis¬
ningsverken, vid Skolor, Gymnasier och A ca-
dernier? Det lärer ieke gagna, att uppgöra den¬
na räkning, bäst lärer vara, att alfvarligen söka
åstadkomma förbättringar öfver allt, oell ej tvi¬
sta om företräden, minst här, der frågorne änr
då ej definitift kunna afgöras; man bör ej öf¬
verdrifva sina omdömen hvarken till förmon fog
den ena eller andra sidan.
Man har å nyo talat om ensidiga under-
■yisnings methoder o. s. v. Det är icke möjligt
qtt här vederlägga dessa saker; jag ber min.akt¬
ningsvärde vän Herr von Hartmansdorff visa
jpig den vänskapen, att komma tili Carlberg oell
på stället undersöka Läroverkets beskaffenhet,
peli der, som jag hoppas, iå en annan öfverty¬
gelse, och taga verkelig kännedom af den in¬
rättning sorn så bittert klandras,
Friherre Adlerbeth, Jacob: I anledning
af hvad Herr Lefrén yttrat, anhåller jag att
få. åter fästa llidderskapets och Adelns upp¬
Den 25 Augusti e. m.
märksamhet vid de uttryck, som af rnig blifvit
nyttjade, då denna fråga för någon tid sedan
här var ett öfverläggnings- ämne. Herr Lefrén
har fattat mitt anförande på det sätt, som jag
skulle hafva bestridt revisionen af de allmänna
Läroverken, Sådan har min mening aldrig va¬
rit, och så har jag icke heller yttrat mig. Jag
fästade mig vid den af Friherre Björnstjerna
framställde önskan, att de oflenteliga Undervis¬
ningsverken måtta underkastas en allmän gransk¬
ning, och ansåg mig böra upplysa, hvad Fri¬
herre Björnstjerna syntes hafva förgätit, att en
revision af dessa Undervisningsverk, så vida de
utgöra Skolor och Gymnasier, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga Beslut, redan år 1824 kommer
att företagas. För öfrigt har jag icke bestridt
och skall icke bestrida nyttan af en revision,
som komme att omfatta alla slags Läroverk.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Jag ernar ej ingå i någon
granskning af sjelfva hufvudfrågan. Jag utber
mig endast att få hemställa, om icke Utskottens
förevarande Betänkande egenteligen har till syf¬
temål , att för framtiden bereda en fullkomliga¬
re kännedom af ämnet. Grefve von Schwerin
har ådagalagt, att en sådan sakkännedom icke
kan vinnas, utan att förut hafva tillfälle att i
ett sammanhang öfverskåda de Civile och Mili—
taire Undervisningsverken. Detta förutsätter så¬
ledes en gemensam granskning af det hela; och
jag är öfvertygad, att Kongl. Maj:t, enär Han
emottagit Riksens Ständers underdåniga Skrifvel¬
se härom, skall ingå i deras afsigt, och vidtaga
Den 55 Augusti e. m.
de åtgärder, som för ändamålet äro nödiga. Jag,
får vid sådant förhållande vördsamt hemställa
om enär Riksdagen redan är långt framliden,
och många ganska vigtiga och angelägna ären¬
den afbida Riksens Ständers beslut om _
säger jag — det nu kan löna mödan att uppta¬
ga tiden med öfverläggningar om detaillerne af
den ifrågaställde granskningen, och om ej ända¬
målet bäst ernås, genom det att Ridderskapet
och Adeln helt enkelt bifaller Stats- och Oe-
conomieUtskottens Betänkande.
Herr Lefrén', Utskottens nyss upplästa Betän¬
kande upptager Friherre Adlerbeths yttrande.
Det är för mig icke möjligt att minnas, hvilka
ord Friherren begagnat. Jag kan aldrig miss¬
känna Friherrens fördomsfrihet, derom vet jag,
att Friherren är öfvertygad Min afsigt var blott
att nämna, att ingen mer än Friherren ansett
den allmänneligare revisionen öfverflödig.
I anledning af Hans Excellence Herr Gref¬
ve Mörners tillstyrkande af bifall till Betänkan¬
det , som ej upptager hufvudfrågan , vågar jag
förvissa mig om, att Ridderskapet och Adeln
icke lemnar målet i det ensidiga skick, hvaruti
det sig nu befinner, hvarföre jag får vördsamt
förnya min anhållan om återremiss, hälst målet
är så enkelt, att det föga eller ingen tidsutdrägt
förorsakar.
1
Herr von Hohenhausen: Så vida det än¬
damål jag åsyftat kunde uppnås genom ett bi¬
fall till Utskottens Betänkande, såsom Hans Ex-
Den 25 Augusti c. fil.
cellenre Herr Grefve Mörner yttrat, skulle jag
visserligen för min del äfven deruti instämma.
Men då Utskotten uttryckeligen förklarat, afl
revisionen skulle inskränkas till de MilitaireUrt-
dervisningsVerken, ser jag alldeles icke, hura
det af Herr Grefve Mörner tillstyrkte förslaget,
att hela Undervisningsverket må öndergå gransk¬
ning, skall kunna tilfvägabringas. Det är på
grund häraf, som .jag anhåller om återremiss af
-Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner'-.
Till hvad jag nyss anförde får jag tillägga den
■förklaring, att det alldeles icke är af någon miss¬
tro till KrigsAcademiens värde, sorn jag gjort
■min framställning. Jag har sjelf haft tillfälle
finna, att denna inrättning under de senare åren
gjort betydliga framsteg. Den kan således icke
vid en revision något förlora. Men jag ber dö
Herrar, som yrkat återremiss af Betänkandet^
taga i öfvervägande, örn icke sjelfva den frågan
angående en revision af -de Militaire Undervis ¬
ningsverken involverar omfattningen af hela Lä¬
roverket, och om icke Kongl. Majt, sorn är li¬
ka angelägen att rättvisa må göras åt de Mili¬
taire, som andra yrken, kan och säkerligen skall
i den blifvande Instructionen för ifrågavarande
revision bestämma, att granskningen skall sträc¬
ka sig öfver det hela, så att fullkomlig sakkän¬
nedom må kunna vinnas. Del är derföre jag
ansett Utskottens Betänkande kunna i dess nu¬
varande skick genast bifallas.
Herr v un Hartmansdorff: Jag täger mig
j}en 25 Augusti ‘é, tit.
friheten fasta Höglöfl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå , att skillnaden emellan den
revision af Krigs-undervisningsverken, hvilken
nyligen blifvit på Kongl. Maj;ts Nådiga befall¬
ning företagen och fullbordad, och den gransk¬
ning af nämnde Undervisningsverk, hvilken en¬
ligt Utskottens förslag nu skulle af Riksens Stän¬
der begäras, är den, att den förre blott åsyfta¬
de KrigsUndervisningsverken, sådana de voro,
afskilde från allmänna Läro-anstalterne, hvare¬
mot den senare granskningen skulle upplysa ■,
huruvida berörde Undervisningsverk borde med
■de allmänna förenas. Dessa gransknings-åtgärder
böra således icke med hvarandra förblandas.
Att af Kongl. Maj:t begära en allmän undersök¬
ning af Läroverken öfver hela Riket, anser jag
så mycket mera öfverflödigt, sorn man derigenom
skulle komma att begära hvad som redan till
större delen är gjort, och som i händelse fråga
dervid nppstode om undersökning af Bergs- och
Navigations-skolor eller andra särskilta Under¬
visningsverk, första åtgärden bordt vara, att visa
hvad som fattas dem, för att uppfylla sitt än¬
damål. Men detta har jag ännu icke hört nå¬
gon göra, och dessförinnan lärer väl icke någon
ändring deraf böra sättas i fråga,
Sluteligen bör jag besvara en af Herr Lef¬
ren gjord anmärkning, i afseende på den skill¬
nad man trott sig förmärka emellan de från
allmänna Läroverk till Carlbergs KrigsAcademie
ankomne ynglingars kunskaper och deras med-
hafvande betyg deröfver. Jag trodde, att fråga
egenteligen yar om jemförelse mellan lår jun-
113
Ven 25 Augusti e, m.
gar nes kunskaper, ej om riktigheten af lärares
betyg, hvilkas osannfärdighet, om den åger rutn,
ej lårer kunna låggas de förra till last. Deras
exempel, som lenina Universiteten, innan deras
uppfostran blifvit fulländad, och begifva sid till
KrigsAcademien eller annorstädes, utan betyg,
bevisar intet i afseende på mängden, sorn icke
smyger sig bort.
Herr Herta: Jag har vid hvarje tillfälle,
då detta ämne varit hos Högloflige Ridderska-
pet och Adeln i fråga, undvikit att yttra mig
deröfver. Jag har gjort det derföre, att jng
sjelf en tid varit vid Carlbergs KrigsAcademi,
och der inhemtat en del af min bildning, samt
icke eller tilltror mig, att i närvarande ögon¬
blick bestämdt såga, huruvida det kan vara tjen.
ligt att bibehålla denna läroanstalt, sådan den
nu år. Men då fråga nu uppstått, att genom
en återremiss af Stats- och OeconomieUtskot-
tens Betänkande tillvägabringa ett beslut, att
vånda Regeringens uppmärksamhet på vigten att
ställa all undervisning i ett famtnanhängande
fuck, anser jag mig böra utsåga min öfverty¬
gelse, att hela vart undervisnings-verk alldeles
icke är enligt med tidens kraf icke byggdt
j ä den grund, forn i repreferitativa famhällen
fordras: nemligen, att Staten Jkall dana med.
borgare, men att hvarf enfald f:all af egen
kraft fjelf bilda fig till det Järfdldta yrke
han väljer.
Då jag, oaktadt jag inom mig var förvissad,
att
Den 2§ Augusti e, mi
ntt om undervisnings-anstalterne rättades efter
denna grund, resultaten deraf skulle blifva lika
snabba som fördelaktiga, dock nödgas hylla ti—-
dens svagheter, och ej sett något möjligt för
det goda åndamålet att nu åtgöra, har jag hit¬
tills gjort det till en pligt, att ej yttra mina
tankar derom. Ännu åro vål ej följderne be*
kanta af den nya olullståndiga Svenska Skol-J
ordningen, men de skola snart blifva det, når
tiden år inne.
Den sak sorn un år under pröfning år dock en
af de vigtigaste, och blifver må hända ej förr
bragt till ett lyckligt slut, ån den lagstiftande
magten sjelf bemågtigat sig rättigheten att ordna
den allmänna undervisningen, och ej längre lem-
nar till den verkställande, hvad som så nära rö¬
rer Representationen.
Jag vill ej uppehålla mig vid det sätt Eu¬
ropas magter i senare tider vidtagit, i afseende
på denna angelägenhet; jag vill endast stanna
vid den obetydliga del af det stora hela, hvar¬
om vi nu öfverlägga, och jag kan då ej annat ån
tillstyrka återremiss af Utskottens förevarande
Betänkande, derföre att jag ej anser Riksens
Ständer böra uteslutande begära Revision af en
gren utaf läro-anstalterne. Jag väntar visserli¬
gen icke deraf något väsendtligt resultat, men
jag år öfvertygad, att Regeringen skall landsfa-
derligen besinna ämnets vigt, om Riksens Stän¬
der genom en allmän önskan yttrade, det sam-?
Ridd. o. Ad. Pr. VII. B. s.dra Afd, 8.
Dm 25 Augusti e, m.
tnanhang borde åga rum emellan Undervisnings¬
verket i det hela och de Låroinråttningar, som
för vissa yrken åro till finnandes. Af detta skål
skulle jag för min del yrka återremiss, och det
år till och med gifvit, att densamma blifver o-
undgångeligen nödig, emedan uti Betänkandet
förekommer, såsom jag tror, ett icke obetydligt
skrif-fel, nemligen ordet: Militaireverket, som
Icke lärer böra betyda annat ån Militaire-Un-
der\>isningsverket\ då användandet af det förra
uttrycket kunde leda till ett ganska besynnerligt
resultat.
Friherre Adlerbeth'. Jag anser alldeles o-
tjenligt att, i afseende på hvad Herr Hjerta
yttrat, ingå i pröfning af frågan om den nu
gällande Skol-lagens ofullständighet. Önskligt
hade likväl varit, att den värde Talaren an¬
fört de skäl, på hvilka han grundat sin tanka»
Intill dess detta skett, förblifver jag vid min öf¬
vertygelse. För öfrigt bör jag, såsom en ostri.
dig förtjenst af denna författning, åter nämna
hvad jag redan flera gånger härstädes anmärkt,
att den genom stadgandet om ElementarLäro -
verkens revision, inom sig sjelf bär ett frö till
förbättringar. Denna revision har äfven afse¬
ende på de högre Läroverken, emedan vid
hvarje sådan förrättning en representant från
Universiteterne tillkallas. Då vår Regering så¬
ledes redan tillkännagifvit sin vilja, att hvad
som rörer de offentliga undervisnings-anstaltei’-
ne, måtte blifva föremål för noggranna under¬
sökningar, synes man med säkerhet kunna på¬
räkna den af flere värde Talare åstundade för¬
Den 35 Augusti e, mi
ening i afseende på granskningen af de Mili-
taire Undervisningsverken, och andra allmänna
Laro-inrättningar. Jag tillstyrker att Betänkan¬
det måtte antagas, och instämmer fullkomligt i
de skäl, på hvilka Hans Excellence Herr Gref¬
ve Mörner och Grefve von Schwerin grundat
deras öfvertygelse, att en underdånig hemstäl¬
lan från Riksens Ständer om revision af de Mi-
litaire Läroverken skall mötas af Kongl. Maj;ts
Nådiga bifall, och att den blifvande revisions^
förrättningen icke skall stadna vid en isolerad
undersökning af dessa Läroverks tillstånd, utan
äfven komma att betrakta dem i sammanhang
med de öfriga allmänna Undervisningsverken.
Herr Lefrén: Herr von Hartmansdorff har
sagt: att, innan det af krigssidan är styrkt, att
allmänna Undervisningsverken äro felaktiga, in-:,
tet afseende borde göras på den begärta all¬
männa revisionen m, m. Jag hemställer, huru¬
vida här är tillfälle, att andraga andra skäl
än sådana, som af öfverläggningens gång
kunna föranledas. Jag och många med mig
hafva försökt vederlägga Herr von Hartmans-
dorffs anförda anmärkningar. Om Herr von
Hartmansdorff icke anser sig vederlagd, så tor¬
de dess motståndare hafva rätt till samma sjelf¬
förtroende. För egen del vill jag visserligen ej
täfla, men frångår aldrig, att såsom en rättvi¬
sa yrka en ömsesidig undersökning af ämnet.
Jag kunde visserligen begagna det af Herr
Hjerta angifna skäl för återrerniss, nemligen det
mindre egentliga skrifsätt Utskotten begagnat,
US
Den 25 Augusti e. m.
men jag önskade heldre, att sjelfva sakens be¬
skaffenhet af Ridderskapet och Adeln ansågs
böra verka till återreiniss.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Jf ilhelm:
Jag är i denna fråga egenteligen af samma tan¬
ka sorn Herr Hjerta, men då målet förra gån¬
gen hos Ridderskapet och Adeln förevar, för¬
klarar jag att någon ändring af KrigsAcademien,
efter min öfvertygelse, icke för närvarande bor¬
de bifallas. Jag trodde nemligen, att förändrin¬
gen af den såkallade ensidiga uppfostran, som
der meddelas, berodde förnämligast af de fram¬
steg, de constitutionela förhållandena gjorde.
Jag kan nu ej eller frångå denna mening, men
skall en revision af de Militaire Undervisnings¬
verken nu äga rum, bör det ske i sammanhang
med revision af de öfrige Läro-anstalterne i Ri¬
ket. Dels i afseende härå, och dels med hänsigt
till Herr Hjertås uppgift, att ett skriffel i Betän¬
kandet influtit, af den art, att om detta anto-
ges, ett betydligt misstag om Riksens Ständers
afsigt skulle kunna äga rum, instämmer jag i Herr
Hjertås begäran om återremiss, och får vörd¬
samt anhålla om Herr Grefvens och LandtMar-
skalkens proposition derå.
Grefve Cronhjelm-. Jag för min del tror
mig pä samma grund som H. E. Grefve Mör¬
ner böra bestrida återremiss af Betänkandet.
Jag delar fullkomligt den af Hans Excellence
framställda tanka, att en Revision ef Militaire-
undervisnings-verken icke kan företagas, utan
att ingå i grunden för den allmänna undervis¬
Den 25 Augusti e. m.
117
ringen i det hela, och jag ser ej, ehvad reda-
ctionen af det blifvande beslutet åndras eller
icke, att man kan vinna annat ån hvad sorn i
alla fall måste ske, att Revisionen utstråckes
till grunden för all undervisning i allmänhet.
Jag tror ej eller, att msn bör låna styrka för
yrkandet af återremiss, derigenom att man för¬
klarar alla våra ordningar för allmänna låroan-
stalterne vara odugliga. Jag anser det vara
både obilligt och orätt att proclamera detta, e.
når beniålcle ordningar åro nyss gifna, och man
ännu ej kan med visshet bedöma följderne der¬
af. I öfrigt förmodar jag, att om ett skriffel in-
smygt sig i de förenade Utskottens Betänkande,
detta fel ganska väl kan genom ett särskildt be¬
slut af Ridderskapet och Adeln råttas, utan att å-
terremiss behöfver föregå.
Herr von Hohenfiaufen: Jag har ej an¬
ledning att tro det åberopade uttrycket vara ett
skriffel. I Betänkandet rörande Herr Lager-
hjelms motion sluta Utskotten med tillstyr kande,
att Riksens Ständer må åt Kongl. Maj.t i un¬
derdånighet öfverlemna, att vidtaga de för Krigs-
magten till lands och vatten måst tjenliga mått
och steg. Hår åter lyder slutet, att Riksens
Ständer böra hos Kongl. Maj:t anhålla, ”att Mi.
litaire-verket i hela dess omfattning må varda
af sakkunnige mån undersökt, hvarefter de åga
att yttra sig om den Militaira undervisningen
m. m”. Så ungefärligen vill jag påminna mig
att Utskotten sig utlåtit; och jag tror på denna
grund det vara nödvändigt att veta , hvad man
tillstyrker eller skall antaga. Som jag fullkorn-
Ven »5 Augusti e. m.
igen önskar en sådan allmän undersöknings fö¬
retagande, som den Hans Excelience Herr
Grefve Mörner omtalt, anser jag, att denna ön.
skan skulle rakt motverkas, i fall Utskottens Be¬
tänkande oföråndradt bifölles, emedan deri just
anföres, att en dylik mera generel Revision a£
våra läroverk icke år af nöden.
Herr Hjerta t Jag finner visserligen, att
skriffelet i Utskottens Betänkande icke år af den
beskaffenhet, att ej möjeligheten deraf låter tän¬
ka sig. Jag anser dock det vara besynnerligt,
att Utskotten vid besvarandet af en fråga, sorn
blott rörer de Militaire-undervisnings- verken, tala
om en undersökning af Militaire-verket i hela
dess vidd. Det låter ej tänka sig som möjeligt,
att detta varit Utskottens mening. Jag tror vål
för min del, att ändamålet ej vinnes genom den
Revision Utskotten tillstyrkt, ty man lärer ej
kunna vänta sig någon gagnelig förändring, förr
än följderne af den undervisnings-method, som
nu vid de allmänna låro-verken följes, visat sig;
och jag skall således icke vara ibland dem, som
bestrida hvilket beslut sorn helst Ridderskapet
och Adeln må i detta ämne nu fatta; men då
ExpeditionsUtskoftet måste hålla sig stricte vid
orden, och det synes nog öfverdrifvit, att begä¬
ra en undersökning af Militaire-verket i hela
defs omfattning, har jag trott denna tirad böra
råttas, hvarföre jag förnyar min anhållan om
återremiss af Betänkandet.
Grefve Cronhjelm'. Jag instämmer visser¬
ligen med Herr von Hohenhausen deruti; att ds
Dan s 5 Augusti a. m,
II»
förenade Utskotten i slutet af deras Betänkan¬
de, icke synas böjde att tillstyrka en revision
af de civila undervisnings-anstalterne, men sorn
denna tanka icke år bestämdt yttryckt i Utr
skottens Betänkande, eller i det deruti tillstyrk¬
te beslutet, så lärer densamma icke kunna haf¬
va något inflytande på den önskan Ridderska-
pet och Adeln, i följd af slutmeningen, vill haf¬
va till Thronen framburen; och Utskottens tan¬
ka torde således ej hindra den omtalda Revi¬
sionen af de civila Läroverken , i hvad den an¬
ses nödig.
Hvad i öfrigt beträffar ordet Militaire-
Kerket, hvarvid man velat fästa sig, så hem¬
ställer jag vördsamt, om icke, för att upphäfva
denna scrupel, Betänkandet kunde bifallas; med
tillägg, att nämnde ord bör utbytas mot; Mili-
tuire Undervisnings Verken.
Friherre Cederjirö/n, Jacob: Jag ämnar
ej bestrida den begärda återremissen af Betän¬
kandet, men i afseende på hvad hår blifvit yt-
tradt om den af Utskotten föreslagna Revisio¬
nen af Militaireverket i alla dess delar, får jag
förklara, att detta tillstyrkande, långt ifrån att
vara ett misstag, år ganska consequent; ty det
vore svårt, om icke alldeles omöjligt, att rått
bedömma de militaira Undervisningsverken, så
framt man ej granskat organisationen af Mili¬
taireverket i det hela; och hvad i Öfrigt beträf¬
far sambandet emellan Revisionerne af de mili¬
taira och de civila låro-anstalterne, så låra^der-
emot ej några svårigheter möta.
123
Den 25 Augusti e, m,
Herr von Hohenhauferi: Sedan en af de
förenade Utskottens Ledamöter sjelf erkänt, att
det anmärkte ordet icke år något skrif-fel, ti¬
tan står i consequens med Utskottens framställ¬
ning i öfrigt, och dessutom flere värde Leda¬
möter inom detta rum tyckas medgifva, att en
undersökning af liela Undervisningsverket år nöd¬
vändig, så anser jag för min del det vara så
mycket mera skål att bevilja återremiss af Be¬
tänkandet, som man annars skulle genom ett
bifall till Utskottens Betänkande i hela dess vidd
i sjelfva verket förklara en sådan generel un¬
dersökning icke vara erforderlig.
Herr Grefven och Landt Marfkalken fra-
gade, om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats-
och OeconomieUtskottens förevarande Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärk*
ningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjorde proposition till bifall af UL
skottens Betänkande.
Ropades afven Ja och Nej.
Herr von Hohenhaufem Jag ämnar ej
begära votering, men, efter hvad som förekom
mig, var antalet af dem som biföllo återremis-
sen vida större än deras som nekade den.
Herr Grefven och LandtMarskalken yt-
Den Sg Augusti e, m.
151
träde, att som lian icke vid de tvenne föregå¬
ende propositionerne kunnat med säkerhet ut¬
röna Ridderskapets oell Adelns pluralitet, finge
Herr Landt-Marskalken å nyo hemställa, om
icke Ridderskapet och Adeln behagade Utskot¬
tens Betänkande, i anledning af de dervid gjor¬
de anmärkningar, till Utskotten återförvisa.
Ropades Ja och IVej, samt votering.
Grefve Spens, Cari Gu/ta/'. Jag anhåller
att för Ridderskapet och Adeln få framställa
orsaken , hvarföre jag i denna fråga hellre begår
votering, ån ett förnyinde af Herr Grefvens och
Landt-Marskalkens senaste proposition, hvilken
blifvit med ja, nej oci votering besvarad. Jag
vill ej bestrida, att ridactionen af Utskottens
förslag kunnat vara innorlunda och riktigare;
men det år just de Bråndringar deruti, som
hår blifvit yrkade, att lemligen Revisionen skul¬
le utsträckas till alla civila undervisningsverk,
sorn jag icke anser riktiga, och till och med
betydligen sämre ån cet nu varande innehållet;
och då i öfrigt denna fråga endast år ett önsk-
ningsmål, samt jag fullkomligen delar den öfver,
tygelsen, att Kongl. Mått, då Revisionen en gång
företages, åser det vigtga af ämnets kraf, finner
jag de förenade Utskottens Betänkande vara i
detta fall så fullständigt som det möjeligen kan
vara. Jag har derföre trott, att detsamma kun¬
de oföråndradt bifallss på de grunder Herr
Grefve Mörner och G’efve von Schwerin an¬
fört, och att, i händelse Herr Grefvens och
Landt-Marskalkens proposition derom icke af
122
Den sg Augusti e, rn,
Ridderskapet och Adeln bifölles, votering kunde
så gerna först som sist anställas.
Herr Grefven och LandtMarjkalken gjor¬
de derefter proposition till bifall af Utskottens
Betånkade.
Ropades äfven Ja och Nej, samt Votering.
Herr von Hartmanidorff: Jag underställer
vördsamt Höglofl. Ridderskapet och Adeln om
vi böra upptaga tiden rnrd en votering i detta
ämne. Det är i alla fall ett önskningsmål, och
jag är öfvertygad, att 011 icke Utskottens fram¬
ställning är så tydlig och fullständig, sorn flere
värde Ledamöter önskat,Kongl. Maj:t dock ic¬
ke lärer underlåta, att, i afseende på Militaire.
verket, vidtaga de åtgärcer, som för dess bästa
kunna vara nödige och limpliga. Jag afstyrker
således all votering i denia fråga.
Herr Lefrén: Det förefaller mig högst be¬
synnerligt , att de värde Talarne så enträget
yrka den ensidiga revisimen af Militaire-Un-
dervisningsverken. Det lörjar se ut, som en¬
sidigheten vore nu behöfig, den har dock förut
blifvit med skäl högt khndrad. Tidsutdrägten
är ingen. Det behöfves ej många minuters öf¬
verläggning, för att öfverenskomma om en så
klar fråga som den: att om man vill låra kån~
Tia en fak, sa mäjie den, uriderfokas.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
med Herr Lefrén i den tänka han yttrat om
Den 2S Augusti e, m.
123
tidens besparande. Jag tror det vara likgiltigt,
0111 återremissen beviljas eller ej; men anser
mig dock snarare böra tillstyrka det Ridderska-
pet och Adeln täckes bifalla den, emedan man
dermed åtminstone vinner tid.
Grefve Cronhjelm,: Då jag för en stund
sedan bestred återremiss af det förevarande Be.
tänkandet, skedde det af den öfvert}rgelse, att
jag ej visste, hvartill en mesure skulle gagna,
som jag ansåg oell ännu anser rakt öfverflödig;
men då flere Ledamöter önskat den, och jag
förmodar, att tiden för besvarandet af de gjor¬
da anmårkningarne skall blifva korrtare, ån den
sorn fordras för en votering hos Ridderskapet
och Adeln, så får jag äfven för min del för¬
klara, att jag icke vill vidare bestrida den be¬
gärda återremissen af Betänkandet.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt.
Jkalkeri förnyad proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt. att Utskottens Betänkande,
i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremittera.
Grefve Spens: Jag liar icke velat __ ef¬
ter som det ansågs upptaga tiden — enständi-
gare yrka på votering. Jag har gerna afstått
derifrån, då Ridderskapet och Adeln anser oss
kunna undvika en dylik deb
rekommer. Men om jag ej bedrager mig, så
begärde Herr Montgomerie i början af discus-
yionen, att Betänkandet måtte få hvila på bor¬
varande, enär Betänkandet
I
nästa gång äter fö
Dtn 25 Augusti e. m.
det Jill nästa Plenum, på det han skulle kunna
taga närmare kännedom af Herr von Hohen-
haHsens skrifteliga anförande, och detsamma be¬
svara. Det torde vara flere Ledamöter sorn in¬
stämma i denna begäran, och jag anhåller att
det må vara öppet för dem, som önska det, att
få i nästa Plenum beledsaga återremissen med
deras åsigter, i afseende på det yttrande Herr
von Hohenhausen afgifvit, och i anledning af
den deraf föranledda debatt.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken för¬
klarade, att som han fattat Herr Montgomeries
ifrågavarande begäran, hade Herr Montgomerie
endast förbehållit sig, att få i nästa Plenum be.
svara Herr von Hohenhausen» i dag upplåste
skrifteliga anförande; och hade följaktligen nå¬
gon fråga om sjelfva målets hvilande å bordet
till nästa Plenum icke blifvit framställd.
Grefve Spens; Jag torde då endast få an¬
hålla, att, i händelse någre flere Ledamöter ån
Herr Montgomerie, skulle, efter inhemtad kän¬
nedom af Herr von Hohenhausens dictamen,
finna sig föranlåtne att deröfver yttra sig i nä¬
sta Plenum, deras anföranden äfven må få med*
följa återremissen.
Herr Grefven och LandtMarJhalken erin¬
rade, att, sedan målet nu blifvit till Utskotten
återremitterad t, det vore hvarje Ledamots rått,
att derutinnan afgifva dess yttrande, intill des»
målet från Utskotten återkomine.
ten 25 Augusti e. m.
125
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannåmnde Utskott inkouine Memorial
och Utlåtanden:
Frän Sast- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Af den 19 dennes:
N:o 426. I anledning af väckt fråga om
rättighet för vederbörande att med penningar
gälda dagsverken till Kungsgårdar.
N:o 427. I anledning af väckt motion om
nya grunders bestämmande för Roteringen i
Upland.
Frän StatsUfJIiottet:
Af den 19 dennes:
N;o 4s5. I anledning af väckt motion om
tillökt antal löner inom StatsExpeditionerne af
Kongl. Maj:ts Cancellie.
N:o 428. Angående RiksStåndens särskildta
beslut i fråga om ökadt anslag å Stat för Kongl.
Bibliotheket.
N:o 42g. Rörande granskningen af Wad¬
stena KrigsmanshusCassas räkenskaper.
N:o 45o. I anledning af ytterligare fråga
om Städernes inqvarterings- besvär.
Af den 12 dennes:
N:o 451, I anledning af våekt motion om
XjG cert 25 Jugitsti, e. m.
anstånd med betalningens erläggande för erhål¬
len undsåttnings-såd från Allmänna Magezinsln-
råttningens förråd.
Af den ig dennes:
N:o 432. Angående den vid innevarande
Riksdag verkställde granskning af Allmänna Ma-
gazinslnråttningens förvaltning.
Af den 12 dennes:
N:o 455. I anledning af väckt motion om
eftergift och afskrifning för åtskilliga äldre än¬
nu obetalte Undsåttnings-Spannmåls-Skulder i
Wermlands Lån.
Från Stats-, Banco- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskotten:
Af den 21 dennes:
N;o 434. Rörande Allmänna Magazins-In-
råttningen.
Från BancoUtJkottet:
Af den 16 dennes:
N:o 48. I anledning af förrättad Revision
öfver f. d. RiksDiscontVerkets utredning och
Räkenskaper för år 1822.
Från Allmänna Befvärs- och Oeconomie-
Utjkottet:
Af den 19 dennes:
N:o 168. I anledning af gjorde anmårknin-
T)en 25 Augusti c, m,
13?
gar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande;
angående förslag till upphäfvande eller ändring
af visse stadganden i Kongl. Maj:ts förnyada
ScholasOrdning af den 16 December 1820.
N:o 169. I anledning af gjorde anmärknin¬
gar vid Utskottets förut afgifne Betänkande om
Directioners inrättande till Cavalleriets bekläd¬
nad m. m.
Upplästes följande från RiddarhusUtskottet
inkomne Memorial:
(Se Bilagan N:o 3.)
Lades på bordet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högh
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 20 Augusti 1825.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag -
Utskottets den 21 sistlidne Julii under Njo 106
afgifne, saint den 5 dennes eftermiddagen] på
bordet lagde, Betänkande, i anledning af väckte
frågor om förändringar i BrottmålsLagstiftnin-
gen; blef samma Betänkande, på grund af flere
Ben 25 Augusti e, m.
Ledamöters dervid gjorde anmärkningar, till
Utskottet återremitteradt. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög-
loflige Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm ef¬
termiddagen den s5 Augusti 1820.
S. D. Remitterades till
StatsUtskottet:
Herr Hjärnes, Carl Jacob, den 11 dennes
förmiddagen på bordet lagde, Memorial, angåen«i
de pension för Riksens Ständers f. d. Justitiae-
Ombudsman, Herr Friherre L. A. Mannerheim,
jemte de af åtskilige Ledamöter i anledning der¬
af denne dag afgifne yttranden. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 5i sistlidne Julii afgifne,
samt den 11 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtanden:
N;o 379. I anledning af RiksdagsFullmäg-
tigen Pehr Pehrsons för sig och Medlöftesmån
sökte befrielse från betalning af bristande ar¬
rende för Wendtholms Hofstalläng.
N;o 58o. Angående förrättad granskning af
TullVerkets räkenskaper. Ut supra.
S. D, Vid förnyad föredragning af Bevill-*
nings-
Den 25 Augusti e, m,
I29
nings- och Lag-Ufskottens den Si sistlidne Julii
under N:o 28 afgifne, samt den 11 dennes ef¬
termiddagen på bordet lagde, Betänkande, öfver
vackt motion, angående yrkad nedsättning uti
nu stadgade böter för försummelse, att anmäla
sig vid Mantalsskrifning, och att sättet för be¬
svärs anförande öfver Kongl. Maj;ts Befallnings-
haivandes Utslag, rörande sådane böter, måtte
bestämmas j fann Ridderskapet och Ådeln för
godt, att, under godkännande af det i Utskottens
Betänkande upptagne första alternatif, hvarige¬
nom berörde böter blifvit till hälften mot deras
nu varande belopp, elier 1 Riksdaler, nedsatte,
samma Betänkande äfven i öfrigt gilla. Ut
supra,
s. d. Då nu å nyo föredrogs Statsutskot¬
tets den 12 dennes under N:o 4og afgifne, samt
'den 18 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betän¬
kande, angående den i Hufvudstaden anlagde
Veterinairelnrättning,- fann Ridderskapet och Ä-
deln för godt, att samma Utlåtande gilla, med
tillägg, icke allenast att 555 R:dr 16 sk. Banco
årligen tili löuefyllnad för den theoretiska lära-
ren, samt en lika summa årligen såsom arfvode
för pensionairen, af Ridderskapet och Adeln be¬
viljades, utan ock att ytterligare g6o Rtdr Banco
ärligen skulle å Stat intill nästa Riksdag upp¬
föras till underhållande af 8 Elever utöfver hvad
StatsUtskottet tillstyrkt. Ut supra.
Ridd. 0. Ad. Pr. VII. B. s;dra Afd.
>3®
I)en 27 Augusti f m.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades,
på grund Bf dervid gjorde anmärkningar, Stats-
B8mt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskot-
tens den 5o sistlidne Julii under N:o 582 afgif-
ne, samt den 11 dennes eftermiddagen på bor¬
det lagde, Betänkande, i anledning af väckt
motion om upphörande af Krigs-Academien m.
m. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. Lagerheim,
Onsdagen den 27 Augusti.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Vid förnyad föredragning af Banco-Ut-
ekottets den 7 dennes under N:o 4a afgifne,
pamt den 11 derpå följde eftermiddagen på bor¬
Den 27 Ju gust i /, m,
det lagde, Betänkande, öfver väckt motion om
upplysningars meddelande i anledning af de vid
Utskottets Memorial N;o i5 bifogade Tabeller,
rörande BmcoVerkets tillstånd; fann Ridder-
skapet och Adeln att samma Betänkande endast
borde läggas till handlingarne.
Föredrogs å nyo och bifölls Banco-Ut-
skottets den 7 dennes under N:o 43 aflåtne, samt
den 11 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, angående uppskof med återbe¬
talning af ett från BancoDiscontVerket år 1818
utgifvet lån.
Herr Moritgommerie, Guftaf, anförde skrif—
teligen:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr HammarJkjöld, Lorenzo: Ehuru jag
ej vill neka riktigheten af åtskillige strödde sat¬
ser uti Pierr Montgommeries anförande, anhåller
jag dock att få protestera emot hufvudsaken,
eller det som utgör det egentliga 7rpo]ov
i hans yttrande. Det är nemligen hans begrepp
om Universiteten, att de ej blott borde vara till
för theoretisk bildning, utan att der äfven kun-,
de införas en sådan practisk undervisning, sora
att skrifva ordres m. m. Så snart sådane pra-
ctiske öfningar infördes der, skulle hela andaa
132
Don 27 Augusti f, ml
försvinna, och följden skulle blifva, att ingen hn¬
ge någon riktig handledning, hvarken uti theorie
eller practik, och dermed tror jag ej att man
skulle vara belåten.
Herr Grefven och LandtMarJkalken hem-
ställde, om icke Herr Montgonuneries Memorial,
som innefattade svar å Herr von Hohenhausen®,
M., anmärkningar vid Stats- och OeconomieUt-
skottens den 25 dennes eftermiddagen återre¬
mitterade Betänkande, i anledning af väckt mo.
tion om Upphörande af KrigsAcademien m. m.,
kunde, jemte Herr Hammarskjölds rörande sam¬
ma ämne afgifne yttrande, till bemälte Utskott
förvisas.
Bifölls.
Företogs till pröfning Hedervärda Bonde-
Ståndets och Högvördige PresteStåndets den 6
och 11 dennes aflåtne, samt deniS derpå följde
förmiddagen på bordet lagde, ProtocollsUtdragj
innefattande, det förra inbjudning till MedStån-
den att förena sig uti anmodan till StatsUtskot-
tet, att, i följd af 49 Riksdagsordningen, o-
aktadt trenne Stånds bifall å ett afgifvit Betän¬
kande, inkomma med motiveradt Utlåtande till
det Stånd, hvarifrån Betänkandet blifvit återre-
mitteradt* samt det sednare, att PresteStåndet
icke funnit skål antaga berörde inbjudning.
Herr von Hartmansdorff, Auguji'. Uti
förevarande ämne, har BondeStåndet varit af
Dea 27 Augasi i f. m.
133
»nnan mening än StatsUtskottet om tydningen
af 4g §■ Riksdagsordningen. RondeStåndet har
framställt sin åsigt, och inbjudit de öfrige R.iks-
Stånden att deruti instämma. Prestegtåndet
har åt samma §. gifvit en annan tydning, ån
RondeStåndet. Om nu hvarje Stånd skulle in¬
gå i en särskildt pröfning af detta lagrurn, vöre
det möjligt, att man finge fyra olika tolkningar,
eller att två Stånd stannade mot två, hvilket
hvar och en lärer finna vara alldeles olämpligt i
afseende på Grundlags-frågan. Men äfven om
denna farhåga ej skulle afhålla Ridderskapet och
Adeln från det begårdta instämmandet, så fö¬
rekommer uti PresteStåndets beslut det yttrande,
att Ståndet ej anser Utskotten böra ingå i pröfw
ning af blott ett Stånds återremiss, hvilket åter
synes mig vara för långt gånget åt en annan sidai
Ty Utskotten böra otvifvelaktigt pröfva hvarje
gjord anmärkning, för att tillse om några nya
skål eller uppgifter deruti innehållas. Finnas
inga sådane uti ett Stånds återremiss, och de
öfriga orne bifallit ett Retånkande, så tyckes det
vara öfverflödigt, att Utskotten upprepa hvad
sorn redan blifvit sagdt,
Jag får således underställa Riddersfcapets
och Adelns pröfning en uppränning till det be¬
slut, hvilket jag i nårvande fall anser vara det
råtta; att nemligen man yttrade, ”det Ridder¬
skapet och Adeln ansåge sig icke böra särskildt
ingå i någon förklaring af 4g §. Riksdagsord¬
ningen, men funne för sin del öfverflödigt, aR
,i mål der 3 Stånds bifall gäller, såsom Riksens
Ständers herluf* Utskotten g kullu inkomma nied
134
Den 27 Augusti j, m.
ytterligare omståndeligt besvarande af de an¬
märkningar, sorn det fjerde Ståndet funnit sig
befogadt att vid Utskottens Betånkanden göra,
enär återretnissen ej föranleder något tillägg i
det redan fattade beslutet, eller iaktagandet
af någon dervid förut icke upptagen om¬
ständighet”.
Herr Cderfchjöld, Pehr Gujiaf: Uti den
siste värde Talarens yttrande kan jag icke in¬
stämma. Jag anser hvarje Utskott vara skyldigt
ett RiksStånd den aktning, att meddela de upp¬
lysningar som Ståndet önskar, och att undan¬
rödja de tvifvelsmål det kan hysa. Också har
det alltid varit brukligt, att Utskotten i korrhet
upplyst motiverne för besluten, och besvarat de
anmärkningar som blifvit framställde, oaktadt sa¬
ken redan blifvit af tre Ståhd afgjord. Sålun¬
da tillstyrker jag instämmande uti BondeStån-
dets beslut. Jag tror ej, att det fordras någon
tydning af 4g §. Riksdagsordningen hvilket ej
tillhör Stånden, utan blott en ordagrann tillämp¬
ning af §m. Der står: ”Återförviser något
RiksStånd ett redan beredt mål till vederböran¬
de Utskotts ytterligare utlåtande, åligge Utskot-
tet att dermed inkomma till det Stånd, som å-
terremitterat; kunnande likväl ej genom denna
återförvisning, de öfrige Ståndens beslut i de
mål, der trenne Stånds röst utgör Riksens Stån»
ders, deras kraft och verkan till expedition be¬
tagas”. Det år således ett ytterligare utlå¬
tande som skall följa, ehuru saken redan år
afgjord.
Den 27 Augusti /, m.
«35
Friherre Cederjiröm, Jacob: Jag instäm¬
mer med Herr Cederschjöld deruti, att det vis¬
serligen tillhörer ett Utskott, att svara på en
återremiss, ehuru de öfrige Stånden hafva bi¬
fallit dess första Betänkande, så mycket mera
som, i händelse vid öfverläggningen af det Stånd;
som återremitterat, sådane omständigheter före¬
kommit, hvilka i de andra Stånden blifvit be¬
tänkte, och göra förändringar nödige, de tre
Ståndens fattade beslut ej hindrar att, på grund
of nytt Betänkande, förena sig om ett annat
beslut, i fall det är mera ändamåls-enligt. Af-
sigten med Ståndens beslut om återremisser är
ej. att få dem ändamålslösa. Således om ett
Utskott vid en återremiss fått upplysningar, som
kunna vara verkande, är Utskottet pligtigt att
utreda förhållandet, och förklara, huruvida det
finner sig böra tillstyrka, eller icke tillstyrka
det fjerde Ståndets anmärkning. Här behöfves
visserligen ingen förklaring af 4g §. Riksdags¬
ordningen, ty den är bestämd, och om ett Stånd
återremitterar ett Betänkande på redan pröfva-
de oell besvarade skäl, då kan Utskottet visser¬
ligen säga, att som det redan besvarat dessa
anmärkningar, det blott får tillkännagifva, att
tre Stånd redan fattat deras beslut, men om
uti anmärkningarne någon ny fråga finnes, an¬
ser jag att Utskottet icke kan undandraga sig,
att besyara densamma.
Herr von Hohenhausen, Michaell Herr
Cederschjöld har funnit den 4g §. i Grundlagen
ganska tydlig, såsom BondeStåndet förstått deni
Deremot har PresteStåadet haft en annan öf-
Den 27 Augusti j. m.
■vertygelse, Det vore ju ej omöjligt, att Rid-
derskapet och Adeln hade en tredje, att Bor--
gareStåndet hade en fjerde, och slnteligen Ut-,
skottet en femte mening. Grundlagen föreskrif-.
ver ej något, huru i sådant falj skall förhållas,
och huru detta skall utredas. Det är blott,,
när LandtMarskalk eller Taleman vägrar pro¬
position, sorn det till ConstitufionsUtskottet öf-
yerlemnas, att afgifva ett sådant utlåtande 3
som afgör frågan. Således lärer det icke vara
Jämpeligt, att ingå uti någon förklaring äfven¬
som en sådan icke lärer vara tillåten på annat
sätt, än Grundlagen medgifver, nemligen genom,
antingen i vanlig ordning begärd förändring, som-
får hvila i fem år, dier genom utlåtande i an¬
ledning af vägrad proposition. Hvad deremot
BondeStåndet framställt, är en anmodan till dö'
öfrige Stånden att instämma uti principen der¬
af, att Stånden vid alla tillfällen kunna fordra,,
att Utskotten skola med utförlighet besvara åter-
remisser StalsUtskotfet har ej vägrat ett sådant
besvarande, när nya skäl och upplysningar fö¬
rekomma, men när inga sådane inträffat, har-
Utskottet ej ansett det behöfligt. Jag hemställer,,
huruvida det kan vara nyttigt, att stadga såsom
generel princip©, hvad BondeStåndet föreslagit,,
att vid alla återremisser Utskottet skall inkom¬
ma med detaillerad förklaring. För det närva¬
rande får jag upplysningsvis nämna, att i afse¬
ende på gäle Hufvudtiteln, sorn från Ridder-
skåpet och Adeln blifvit återremitterad, har
StatsUtskottet inkommit med ett lika lydande,
svar som till BondeStåndet, nemligen att tre
Stånd bifajlit Betänkandet, och att Utskottet ej
Dea 2? Augusti f. m.
i 37
funnit några nya skäl till förändra rit Utlåtande.
Jag tror ej att Ridderskapet och Adeln mera i
detta fall, än i flere föregående, kommer att yrka
något särskilt upptagande af atla de skäl, sorn
vid återremissen blifvit anförde, och sorn re¬
dan blifvit besvarade. Hvad åter angår det Fri.
herre Cederström yrkat, så finnes det uttrycke-
ligen intagit uti Herr von Hartmansdorff nyss
framställda förslag, till svar å BondeStåndets
inbjudning. Kanske torde det fordras, att be¬
rörde förslag blifver ytterligare uppläst. Deruti
finnes allt hvad Friherre Cederström yrkat.
Grefve af Ugglas, Gujlaf; Friherre Ce¬
derström synes förutsätta, att tre Stånd skulle
kunna frånträda deras beslut, örn ett Utskott för¬
ändrade sitt förslag Detta tror jag dock ej lå¬
ter sig göra, då det står uti 69 §•. Regerings-
Formen, att tre Stånds beslut utgöra Riksens
Ständers. Det måtte då vara lika heligt, sorn,
om alla fyra deruti deltagit, och icke kunna
undergå rubbning. Annat är, 0111 en uti fjerde
Ståndet gjord anmärkning blott afser ett tillägg,
som ej är uti contradiction med hvad förut blif¬
vit heslutadt, och ej deruti åstadkommer någon
ändring. Då tror jag visserligen det vara Ut¬
skottets skyldighet, att alla Stånden framlägga
det förslag, sorn i enlighet dermed göres. Det
i BondeStåndets ProtocoIlsUtdrag omförmälte
jnål var ock så af Utskottet behandladt, eme¬
dan BondeStåndets anmärkning gick ut på full¬
komlig ändring, och ej på något tillägg. Jag
tror således att det svar Herr von Hartmans¬
dorff föreslagit3 bäst uppfyller ändamålet. Jag
»3*
Den 27 Augusti J. ni.
får dock underställa, om man tager för gifvet
att saken är afgjord, tili hvad ändamål det skul¬
le lända, om ett Utskott, som redan är öfver
Löfvan sysselsatt, inginge uti förnyad pröfning
af mål, som redan äro afgjorde. Det skulle
blott onödigtvis öka göromålen. Dessutom får
jag gifva vid handen, att BondeStåndet vid den¬
na Riksdag emottagit flere sådane utlåtanden ,
deruti StatsUtskottet, likasom uti de nu ifråga¬
varande, endast tillkännagifvit de tre Ståndens
beslut, utan att BondeStåndet dervid gjort an¬
märkning. Det är nu först, som BondeStåndet
deruppå fästat sin uppmärksamhet. Jag förenar
mig med Herr von Hartmansdorff, och anhåller
om proposition å det svar han föreslagit,
Herr Riben, Garl Willielm'. Den af tven¬
ne Ledamöter förutsedde händelse, att hvart
Stånd möjligen stannade uti olika tolkning af
Grundlagen , tyckes verkeligen nu vara nära för
handen, ty antingen Ståndet antager Herr von
Hartmansdorff eller Friher re Cederströms me¬
ning, är en förklaring af 49 §.n i sjelfva ver¬
ket gifven. I hufvudsaken är jag förekommen
af Grefve af Ugglas. Jag tror, att det skulle
gifva anledning till en förskräcklig tids-utdrägt,
om det vöre Utskottens pligt, att ingå uti yt¬
terligare pröfning af ett mål derföre, att ett
Stånd blifvit skiljaktigt ifrån de tre öfrige, hvil¬
ka likväl utgöra en bestämd pluralitet Jag un¬
derställer, om icke, för att komma ifrån saken,
Ridderskapet och Adeln skulle inskränka sig till
det svar, att Ridderskapet och Adeln ej finner
skäl , ait förena sig med BondeStåndet} och det
Den 27 Augusti j. m.
»39
utan att uppgifva något skäl; ty om man gör
det, tyckes mig förklaringen vara gifven.
Friherre Cederftrom : Då Utskottens Be-
tänkanden ej äro annat, än bearbetande af frå¬
gor från Riksens Ständer, faller det klart af sig
sjelf, att om, vid handläggningen deraf inom
Stånden, sådane upplysningar inom ett Stånd
göras, hvilka böra föranleda till förändring af
Betänkandet, böra de ock leda derhän , att sät¬
ta Stånden i tillfälle att sig derom förena; och
69 §. R egeringsFormen gifver dertill anledning,
då der står: ”förblifver något Stånd ändock
”vid den mening det fattat &c.” Hade det stått;
Det Stånd sorn återremitterat, hade förhållan¬
det varit annat, och då hade de öfrige Stån¬
dens beslut icke kommit i fråga. Om nu Ut¬
skottet ej besvarar anmärkningar ifrån ett Stånd,
komma de ej till de öfriga Ståndens kunskap.
Visserligen kan det invändas, att 02 §. Riks¬
dagsordningen bjuder, att af alla Memorial som
remitteras, skola 4 exemplar aflemnas, hvaraf
5;ne skola afsändas till de öfrige Stånden, men
det känne vi alla, att oaktadt sådane Memori¬
aler verkeligen lära ankomma , uppläsas de al¬
drig , och komma ej till Ståndens kunskap, utan
man afvaktar Utskottens Utlåtanden deröfver. Jag
skulle derföre vara af den öfvertygelse, att ett
Utskott bör besvara hvarje återremiss, så framt
anmärkningarne äro af den beskaffenhet, att be¬
höfva särskilt utredning och ej förut äro besva¬
rade. I sednare fallet är det öfverflödigt, ty
då kan man hänvisa till första Betänkandet,
>4®
Och 27 Augusti /. ut.
men äro de af ny egenskap , bör Utskottet uti
låta sig.
Herr von Hohenhaufen : Jag får förnya,
min anhållan att Herr von HartmansdorfFs för¬
slag matte uppläsas, ty jag tror det innehålla
fullkomligt hvad som önskas. Han visar, att
han icke ingår rrti någon förklaring af Grunda-
lagen, sorn Herr Riben förmenat. BondeStån-
det har egenteligen fordrat ett allmänt instäm-,
mande uti principen, att alla återremisser äfven
från ett enda Stånd skola med Utskottens för¬
klaring besvaras. Grundlagen ålägger ej, att
detta nödvändigt skall ske, oell då tid' der¬
igenom skulle borttagas kan jag ej finna, att
Ridderskapet och Adeln mera nu än förr bör
önska, att det sorn princip skall verkställas. Det
är nödvändigt i det fall, som Herr von Hart¬
mansdorff och Friherre Cederström omtalat ,
men det utesluter ej en förklaring äfven i an¬
dre fall, ty för att rätt använda Grundlagen ,
så enär ett Stånd uti någon viss fråga fordrar
ett uttryckligt svar, lärer det blifva Utskottets
Tjioralijka pligt att dermed inkomma, men ej;
bör man stadga sådant för alla tillfällen. Ön¬
skar ett Stånd, att något Utskott skall inkom¬
ma med ny förklaring, och Utskottet skulle vä¬
gra att en sådan afgifva, så äger Ståndet en¬
ligt 44 §. Riksdagsordningen att vända sig till
de öfrige Stånden, och begära att de måtte å-
lägga Utskottet viss tid, inom hvilken det skall
med sitt Utlåtande inkomma, men hurudant Ut¬
låtandet skall vara , kari deremot icke föreskrif-
vus. Att mer eller mindre utveckla svaret, be-
Den 27 Augusti f, rni
Ml
Tor på viljan eller förmågan % men BondeStån-
det liar ej blott för detta fall begärt, att Stats-
Utskottet skall inkomma med svar på anmärk-
bingarne , utan jemväl anmodat de öfrige Stån¬
den att sådan princip stadga, att Utskotten vid
ada återremisser skola inkomma med detaille-
radt svar. Detta tror jag ej kunna instämma
med nytta för saken, och besparing af tid. Jag
förnyar min begäran, att Herr von Hartmans¬
dorff förslag till svar måtte uppläsas, ty det
förenar hvad af åtskillige Ledamöter blifvit ön-
skadt.
Undertecknad upplåste härefter tir Memo-
rialProtocollet Herr von Hartmansdorff förslag
till beslut i detta ämne.
Herr Riben: Det upplåste projectet till
Ridderskapets och Adelns beslut börjar visserli¬
gen med, att Ridderskapet och Adeln ej vill in¬
gå uti någon förklaring, men slutar deremot med
att Ridderskapet och Adeln ej finner nödigt, att
Utskotten skola afgifva något förnyadt Utlåtan¬
de. Jag utbeder mig få fråga, om icke det just
år den saken hvarom år fråga, och om icke det
beslutet just innefattar en förklaring af 4g §,
Riksdagsordningen P
Herr von Flartmansdorff; Mitt förslag till
beslut innehåller blott, att Ridderskapet och A-
deln ej förklarar någon viss grundsats giltig för
eller emot, utan blott anser det vara öfveinö¬
digt, att Utskotten afgifva nya Utlåtanden, då
inga nya omständigheter förekommit. Således
14»
Dera 27 Augusti f. m.
år icke något intrång gjordt uti den rätt Rik¬
sens Ständer kunna anse sig i detta afseende
tillkomma.
Herr Cederfchjold: Vid andra gångens aD
hörande af Herr von Hartmansdorff^ förslag,
finner jag nytt skål att protestera deremot. Det
tyckes syfta derhän, som skulle Ridderskapet
och Adeln förklara, att Ståndet icke finner nö¬
digt, att efterkomma hvad Grundlagen till äf-
ventyrs påbjuder. Genom ett sådant beslut skul¬
le Ridderskapet och Adeln såga, att Ståndet icke
vill ingå i undersökning om 4g (Jjtns innehåll,
utan lemnande derhän hvad den kan stadga, de-
cretera sig icke finna nödigt, att Utskotten sko¬
la besvara återremisser. Det vore följaktligen
att förklara, det Grunlagen må vara hurudan
som helst, finner Ridderskapet pcb Adeln §:n
icke böra tillämpas annorlunda, ån så och så.
Jag kan således icke bifalla det förslag Herr von
Hartmansdorff framställt.
Herr Lefrén, Johan Pehr: För min del
skulle jag tro, att Ridderskapet och Adeln icke
borde befatta sig med att tyda Grundlagen, helst
den år klar. Jag hemställer, om den händelse
skulle inträffs, som vid 18 j 8 års Riksdag, att Rik¬
sens Ständer uti ett önskningsmål stannade i så
olika beslut, att ej något samfällt kunde ffam-
gtållas, och då något Stånd ville ingå till Kongl.
Maj;t med särskildt skrifvelse, huru sådant vore
möjligt, om ej Utskottet besvarade anmårknin-
garne. Häraf synes, att ett Stånd kan komma
i afgjordt behof, att få anmårkningarne besva,
Den 27 Augusti f. m.
*43
rade. Jag har velat anföra detta, för att visa,
att det icke bör bero af Utskottet att besvara
eller icke besvara anmärkningar, utan lärer §:n
vara klar och tydlig, att Utskottet är skyldigt
lemna svar till det Stånd som återremitterarj
och att Ståndet har rått att fordra svar.
Hans Excellence Herr Gr ej ve Mörner:
Adolph Goran'. Jag kan för min del ej finna
annat, ån att 4g §. bestämmer, att svar skall af
Utskotten gifvas, men också att sättet, och be¬
skaffenheten af svaren måste bero af Utskotten.
Intet Stånd lärer kunna föreskrifva ett Utskott,
huru eller hvad det skall svara, utan Utskotten
äga att lämpa detta efter sin åsigt af sakens
förhållande. Följakteligen lärer ej annan åtgärd
kunna åläggas, ån anmälan, att tre Stånds be¬
slut uti sådane mål, der tre Stånds röst gälla
som pluralitet, och ytterligare Utlåtanden i de
mål, der omståndigheterne sådant erfordra. Når
således ett mål återförvises till förnyad hand¬
läggning, kommer Utskottet och säger, att det
ej finner anledning att förändra sin tanka, och
att det ej har annan förklaring att gifva. Jag
tror ej, att man då kan ålägga ett Utskott att
svara något vidare, och jag känner ej någon §.
som säger, att ett Utskott skall svara annat, ån
hvad Utskottets öfvertygelse om saken fordrar.
Når nu Utskottet förklarar, att anmärkningarna
icke föranledt till någon förändring, så år ju
Utskottets öfvertygelse uttryckt, som jsg ej vet
huru Stånden kunna förändra, och når Utskot¬
tet förblifver vid sin mening, så kan man ej kom¬
ma längre. I anledning deraf skulle jag tro, att
*44
Den 27 /fttgusti f, »?,
Herr von Hartmansdorff^ förslag till svar kunde
så förkortas, att Ridderskapet och Adeln icke
fann sig tillhöra att ingå uti någon förklaring
af 4q §■> men ansåg) att då den innehåller att
återremiss skall besvaras, borde ett svar lemnäs,
ehuru beskaffenheten deraf icke kunde annat ån
ankomma på Utskottets pröfning.
Herr Cederfchjöld: Den siste värde Ta¬
laren har medgifvit, att Utskottet bör svara det
Stånd som gjort anmårkningarne, men trott, att
Grundlagen icke talat om beskaffenheten af sva¬
ret, utan att Utskottet blott behöfde upplysa om
tre Stånds beslut. Jag tycker mig likväl finna
en annan betydelse af stadgandet i 4g att Ut¬
skottet skall afgifva ett ytterligare utlåtandet,
således ett utlåtande, ej blott en upplysning
örn de öfriga Ståndens beslut, utan ett ornarbe-
tadt utlåtande i ämnet.
Herr Hjerta, Johan Gnjtaf: Jag tror, att
den siste värde Talaren ej fästat nog uppmärk¬
samhet vid förhållandet'med återremisser. Om
de innehöllo något beslut rörande ändring uti
Utskottets första Betänkande, då tror jag, att
Utskottet borde inkomma med ny omarbetning,
men då återremisserne ej åro annat ån enskil-
tes anmärkningar, oftare beviljade af höflighet
emot anmårkarne, ån af öfvertygelse, att an¬
mårkningarne åro båttre ån Betänkandet, så
kan jag ej finna, huru Riksens Ständers Utskott
kunna vara förpligtade att omarbeta ett utlåtan¬
det, sorn tre fjerdedelar af representationen an¬
sett
Den 37 fagust i f, m.
MS
sett tillfyllestgörande. Det år gifvit, att vid
första pröfningen af ett Betänkande, får det blott
återremitteras, antagas eller afslås. Om då tre
Stånd bifallit Betänkandet, så*är det äfven gif¬
vit, att der tre Stånds beslut gäller, måste det
fjerde nöja sig med underrättelsen, att det af
tre år bifallit, och att ett nytt Betänkande af ett
Utskott vore då en ohöflighet mot de tre Stån¬
den sorn beslutit, lik-som det vöre en olaglighet,
om deras Beslut i följe deraf kunde förändras.
Att ett Utskott i sådant fall skulle omarbeta sitt
Utlåtande, år icke låmpeligt, och jag vet ej,
hvarföre ett Järnfeldt Utlåtande skall vara ett
umarbetadt Utlåtande; det måtte vara tillräck¬
ligt, om man svarar, att saken redan år afgjord.
För min del kan jag ej finna annat, ån att det
skulle åstadkomma förlust af tid och iöröka ar*
betet betydligt. Jag år af den tanka, att åter-
remiss sällan behöfdes, om målen rått uti Stån¬
den behandlades, och inga svårare arbeten kun¬
de uti Utskotten förekomma, ån om de skulle
tvingas, att sedan frågor i den anda Utskotten
handlagt dem, en gång blifvit afgjorde, fram¬
ställa nya Utlåtanden , i följd af några anmärk¬
ningar inom ett enda Stånd.
Herr von Hartmansdorff■. Jag vill icke
gifva saken en så inskränkt tydning, som Hans
Excellence Grefve Mörner och Herr Hjerta, u-
tan tror, att, vid alla sådane tillfällen der nya
omständigheter komma i fråga, bör vederböran¬
de Uiskott inkomma med ett utredande af dem,
Ridd. v. Ad. Pr. VII, B. 3,dra Afd, to.
146
Ben 27 Augusti f m,
och då konna möjeligen tillägg ske till redan
fattade beslut. Detta år icke blott grundsats-
enligt, utan äfven öiligt, och har under Riksda¬
gens lopp skedt uti en sak, som jag framställt;
Jag anser således tillägget om nya omständig¬
heters upptagande och besvarande når de före¬
komma, vara nödigt; men tror deremot ej med
Herr Cederschjöld, att Utskotten böra afgifva
förändrade utlåtanden öfver saker som redan
blifvit besvarade. Hvartill skulle sådant tjena?
Det vore blott, att göra varationer på samma
thema, och ett dylikt konststycke, om ån be¬
hagligt för någon Ledamot, skulle dock för Stån.
det vara utan gagn.
Herr Lefrén: Jag anser frågan vigtig. Herr
Cederschjöld har gifvit 4g §. Riksdagsordningen
ert alltför vidsträckt tydning, andre deremot en
alltför inskränkt. Jag tror med Hans Excellence
Grefve Mörner, att man ej kan ålägga Utskot¬
ten, att afgifva nya omarbetade utlåtanden, om
Utskotten vilja qvarstå vid deras förra beslut,
men jag tror, att Utskotten åtminstone böra lem¬
na svar, och yttra, om de stå qvar vid sin me¬
ning, men icke helt korrt såga, att tre Stånd
afgjort frågan, och att således Utskottet icke
finner sig i nödvändighet, att yttra sig, orri an-
mårkningarne varit af något värde. I annat fall
skulle man åt Utskotten öfverlåta en rätt, som
Grundlagen ej lemnar dem, den. nemligen, att
underlåta besvara ett Stånds anmärkningar, hvil¬
ket likväl år nödvändigt, om Ståndet viii ingå
med en enskilt skrifvelse till Kongl. Maj;t.
Den 27 Augusti J. m.
14?
Herr Hjerta: Jag var ej hår tillstädes då
Herr von Hartmansdorff gjorde sitt nyss om-
förmålte förslag till tillägg. Jag finner ganska
riktigt, att da ett tillägg bör göras, i anledning
af anmärkningar, saken då år af den natur, att
anmårkningarne böra besvaras. Jag trodde sa¬
ken anga blott en vanlig återremiss, derutlåtan^
det bestrides af enskilte personer inom ett Stånd,'
hvilka Ståndet visar den aktning, att bevilja å-
terremiss. På denna grund har jag trott, att
sedan tre fjerdedelar af Stånden bifallit Betän¬
kandet, det ej borde åligga Utskottet, som ut¬
göras af fyra Stånd, att utarbeta ett nytt för¬
slag, för det att några Ledamöter inom ett
Stånd behagat göra anmärkningar, sorn kanske
ej ens förtjena att besvaras. Det skulle försena
göromålen, och göra omöjligt, att dermed kom¬
ma till slut, om man skulle besvara sådane ani
mål kningar. Jag anhåller således om bifall på
hvad Herr von Hartmansdorff föreslagit.
Herr Cederfelt öld: Någre värde Talare
hafva tagit mitt uttryck om Utskottens skyldig¬
het, att inkomma rned omarbetadt utlåtande, i
en helt annan mening, ån jag tänkte det. Min
mening var, att de skulle inkomma med utlå¬
tande öfver de anmärkningar som blifvit gjorde;
och derföre bearbeta sjtdfva ånmet, till besva¬
rande af dessa anmärkningar.
Herr Lefren : Jag beder Ridderskapet och
Adeln vördsamt, att Ståndet vill fästa uppmärk¬
samhet på den grundsats- Herr Hjerta nu sed¬
nast velat göra gällande. Han gjorde skillnad
,4g Ben *7 Augusti J. m,
emellan sådane anmärkningar, som med Stån¬
dets bifall gå till ett Utskott, och sädane som
utgöra pluralitetens beslut. Jag hemställer om
ett sådant beslut kan fattas annorlunda, än till
bifall eller afslag å hela Betänkandet. Huru
kan man då föreställa sig, att anmärkningar gå
till Utskotten såsom beslut. Ståndet fattar blott
beslut, att anmärkningarne äro af den beskaf¬
fenhet, att de föranleda till återreiniss, och om
än man ej voterar om saken, anses det dock
som om pluraliteten hade beviljat återremiss,
och Herr Hjerta lärer hafva svårt att visa, hu¬
ru ett annat beslut kan första gången fattas.
Således lärer denna anmärkning förfalla, och
Utskotten blifva qvar i sin skyldighet att svara,
om de förblifva vid sitt förra Betänkande, eller
om de, i grund af anmärkningarne, afgifva nytt
utlåtande, men icke enligt 49 §. äga ratt, att
säga, att de icke besvara anmärkningarne, se¬
dan tre Stånd afgjort saken. Det åstadkom¬
mer ingen tidsutdrägt att säga, att Utskottet
blifver qvar vid sin mening, och förorsakar in¬
gen vidlyftighet, om man med 3 räder svarar,
att om man ej finner skäl att ändra sin öfver¬
tygelse , men snarare åstadkommer det tidsut¬
drägt, om man hvarje gång som nu , skall rai-
sonnera bort i .3 timmar en sak, som, enligt 4<)
§:n , är så tydlig.
Herr von Hohenhausen: I Herr von Hart-
mansdorffs förslag finnes ej det bestrida, som
Herr Lefrén yttrat. Med honom delar jag den
mening, att det ej är Utskotten tillåtit, att in¬
komma med hvad svar som hälst. Det åligger dem
Den 87 Augusti f, m.
att utreda och besvara frågorne. Deremot an¬
går nu frågan från BondeSfåndet, att saintelige
RiksStånden skulle instämma att som principe
stadga, att Utskotten skulle inkomma vid alla
tillfällen med detaillerade utlåtanden. Jag har
redan nämnt, att om något Stånd så uttrycke-
hgt fordrar för något bestämdt fall, så kan det
enligt 44 § Riksdagsordningen vända sig till
de öfrige Stånden, som kunna ålägga Utskottet,
att med utlåtande inkomma, ifall Utskottet icke
skulle hörsamma dess begäran. Om man skul¬
le göra ett sådant tillägg, så uppfylles allas
Önskan,
Herr Hjerta'. Jag tror mig verkeligen oskyl¬
digt hafva förlängt denna discussion. Jag anser
att mitt yttrande varit ganska tydligt, men jag
har blifvit missförstådd. Man sätter likväl i frå¬
ga, att Utskotten skulle glömma sin skyldighet
emot Riksens Ständer samfällt, för att uppfylla
den emot ett Stånd. Jag tror det vara Utskot¬
tens skyldighet, att icke ändra sitt beslut, och
icke inkomma med något nytt förslag som kan
leda till ändring, då 5 Stånd fattat sitt beslut
uti sådan® frågor, der det gäller som Riksens
Ständers. Hvad skulle följden väl blifva; jo att
kanske då två Stånd stannade emot två, istäl¬
let för att Stånden lörut varit enige. Här är
ej fråga om annat, än för mycken uppmärk¬
samhet för ett Stånd, och derigenom för liten
för de öfrige. Jag tillstyrker således bifall på
Herr von Hartmansdorff* förslag.
Undertecknad RiddarhusSecreterare: Herr
Hjerta gjorde nyss en skillnad emellan återre-
Den 27 Aubust i /. m.
misser, som åstadkommas af enskilfe StåndsLe-
damöters anmärkningar, och sådane, som äro
en följd af Ståndens beslut. Denna skillnad
tyckes vara obekant för Herr Lefrén, som be-
stridt dess verklighet, och jag anser mig således
skyldig vördsamt upplysa, att det verkligen fin¬
nes en sådan skillnad. Det är nemligen i 56 §.
RegeringsFormen uttryckligen föreskrifvit, att
vid alla Grundlagsfrågors behandling, Stånden
icke få på vanligt sätt återremittera Consfitu-
tionsUtskottets Betänkanden, utan skola pröfva
de framställde anmärkningarnes beskaffenhet,
dervid inga andra anmärkningar få till Consti-
tutionsUtskottet hänvisas, än de, hvilka hvarje
RiksStånd särskilt förklarar utgöra dess gemen¬
samma tankar. En sådan återremiss, hvarige¬
nom Ståndet förklarar anmärkningarne utgöra
dess gemensamma tankar, måste ostridigt vara
af en helt annan och skiljaktigare beskaffenhet,
än den återremiss, hvarigenom Ståndet, utan allt
omdöme öfver de gjorda anmärkningarne, en¬
dast öfverlemnar dem till Utskottet. Det har
från långliga tider tillbaka nästan ansetts som en
skyldig höflighet mot motionairen, att enär han
framställt anmärkningar vid Utskottets öfver mo¬
tionen afgifne Betänkande, och begärt återre-
miss, bevilja densamma; och deraf har handt,
att man åtmindstone under de första två tred-
jedelarne af hvarje Riksdag, varit ganska frikostig
med återremisser, hvarigenom mer än ofta bå¬
de Utskottens och RiksStåndens göromål blifvit
onödigtvis förökade, samt en icke obetydlig,
högst dyrbar tid, fruktlöst förspillts, enär resul¬
tatet, i afseende å frågornes sluteliga pröfning
Ven 27 Augusti /, m. j£i
och ulgång, ingalunda förändrats, och det med
återremisserne åsyftade ändamål således ej eller
vunnits. Jag hemställer, oin det icke vore möj¬
ligt, att fyra Riksdagsmän, en i hvarje Stånd,
kunde sig emellan öfverenskomma, att tourvis
göra anmärkningar vid. alla Betänkanden, oell om
de, i lall de med någorlunda skicklighet upp¬
ställde sina anmärkningar, älven om desse i
sjelfva saken voro oriktige, icke jemväl skulle
kunna bereda återremiss på alla Betänkanden.
örn man då ovilkorligen antoge den grundsats,
att Utskotten alltid skulle afgifva jårnyade så
kallade bearbetade utlåtanden, så skulle äfven
alltid tvänne Utlåtanden erfordras uti hvarje
fråga, utan afseende derpå, om tre Stånd bi¬
fallit det första Betänkandet eller icke. Jag
hemställer, om det är klokt att gifva anledning
till dylika händelser.
Jag har för öfrigt tyckt mig märka, att Herr
Lefren är synnerligen angelägen derom, att Ut¬
skotten vid besvarande af återremisser i de mål
som redan äro genom tre Stånds beslut åtgjor¬
de, alltid böra i deras förhyade utlåtanden be¬
stämt uttrycka, att de gjorde anmärkningarne
icke ändrat deras öfvertygelse, och att de för¬
blifva vid deras mening. Men om dessa ord
skola i Utskottens svar å dylika återremisser in¬
flyta, följer ock deraf, att Utskotten måste ingå
uti förnyad pröfning af anmärkningarne. Efter
mitt omdöme böra likväl Utskotten, så snart målet
är genom tre Stånds beslut afgjordt, icke ingå
uti förnyad pröfning af målet, utom i ett enda
fall, eller när anmärkningarne föranleda till nå¬
gon alldeles ny omständighet, sorn behöfver be¬
(g« Dtn 17 Augusti J. nt.
svaras, och gifver anledning till ett tillägg. Se¬
dan Utskotten, efter i detta afseende anställd
pröfning, funnit, att anmärkningarne ej åsyfta
någon ny omständighet, utan blott det förut om-
skrifna, redan afgjordä, hufvudämnet, så anser jag
för min del det icke ens vara Utskotten tillständigt,
att ytterligare ingå i pröfning af hufvudmålet,
hvaraf annars den följd skulle kunna blifva möj¬
lig, att Utskotten vid en slik förnyad pi ösning
kunde finna för godt frångå deras förra tillstyr¬
kande, samt derigenom bereda uppbäfvande af
Riksens Ständers i målet redan fattade beslut,
hvilket likväl, enligt 58 Riksdags-Ordningen,
icke får vid samma Riksdag det inkommit, i nå¬
gor måtto ändras. Enligt praxis vid de sist för.
flutne Riksdagarne, äfvensom vid flere tillfällen
under den innevarande, har det också alltid va¬
rit vanligt, att när Utskotten i återremitterade
mål, som varit genom frenne Stånds beslut af-
gjorde, ej funnit anmärkningarne innefatta nå¬
gon ny omständighet, Utskotten, utan att ingå
i förnyad pröfning af hufvudfrågan, endast an¬
mält, att densamma redan blifvit genom fren¬
ne Stånds sammanstämmande beslut afgjord.
Herr Lefrén: Jag medgifver, att jag un¬
derlåtit anmärka det tillfälle, då ett Stånd kan
förklara en anmärkning utgöra dess gemensam¬
ma tanka, men jag trodde ej, att då jag talade
om återremisser i allmänhet, jag skulle missför¬
stås, som om jag ej visste, huru Grundlagsfrå¬
gor behandlas j vi talade icke om dem. Herr
Lagerheim har fästat sig vid några ord, som jag
önskat, att Utskotten borde nyttja uti deras svar
pä återremissen; och det fägnar mig, att han
Den 87 Augusti J, m.
uppfattat, hvad som egenteligen utgjort föremå¬
let för min framställning, men jag hemställer,
om han vederlagt livad jag yttrat, då hän med-
gifver, att Utskotten måste taga kännedom sf
enmårkmngarne, för att tillse om de kunna för.
anleda till något tillägg. Då synes mig, att Ut¬
skotten jemväl kunna såga, att de qvarblifva vid
sitt förra utlåtande. Herr Hjerta hir anfört,
att Utskotten ej borde sättas i nödvändighet, att
så fullgöra deras skyldighet emot ett Stånd, att
de skulle uraktlåta den emot de andra. Jag
hemställer, om någon tidsutdrägt eller omgång,
genom de af mig föreslagna ordens tilläggande
skulle föranledas i händelse Utskotten ej ville
förändra deras utlåtande. Jag tillstyrker såle¬
des, att Ridderskapet och Adeln täcktes utlåta
sig i öfverensstämmelse med de grundsatser jag
yttrat, emedan de klart följa af 4g §n, och ej
innefatta någon tydning af densamma.
Herr II erta: Jag underställer, om det kan
vara meningen hår, att gifva något formulaire
för hvad Utskotten skola svara. Om möjligen
den händelse inträffade, att anmårkningarne vo¬
ro så grundade, att det iyckades att ändra ett
Utskottets Öfvertygelse, men tre Stånd redan af-
gjort saken, skulle Utskottet då för formulairets
skull likväl sätta, att det ej funnit skål, att än¬
dra sitt förra beslut. Eller skulle Utskottet till
åfventyrs verkeligen frångå sitt förra beslut; i
sådant fall, och ehuru 5 Stånd afgjort frågan,
måste Utskotten ingå med nytt Betänkande an-
v tingen till alla Stånden, eller blott till det som
återremitterat. Går Utskottet ej till alla Stan¬
154
Den 27 Augusti/, m.
den så förblifver beslutet fast, men om det går
till alla med sin syndabekännelse, så vore ju
det att söka upprifva det af 5-,ne RiksStånd
förut i laglig ordning fattade beslut. Jag tyc¬
ker, att 4g jjj. år tydlig, men finner Herr von
Hartmansdorff förslag af den natur, att det står
att förena med grundlagens helgd, och tillstyr¬
ker således bifall derå.
Herr Grefven och Landl-Marfkalken yt¬
trade, gatt frenne olika åsigter uti förevarande
ämne blifvit framställde, nemligen BondeStån-
dets, PresteStåndets och Herr von Hartrnans-
dorffs. Dessutom funnes ännu ett sått, att af¬
göra frågan som vore både enkelt, samt, efter
Herr LandtMarskalkens omdöme, tilläfventyrs
råttast, och hvilket bestod deruti, att Ridder-
skapet och Adeln för dess del förklarade, det
ifrågavarande stadgandet uti 49 §. Riksdagsord¬
ningen vara så tydligt, ett något vidare yttran¬
de rörande detta ämne, icke af Ståndet fanns
nödigt.
Herr Cederfchjåld: Jag finner visserligen
detta vara ett behändigt sätt, att nu komma i-
från saken; men det torde blifva något svårt att
veta, i hvilket Stånds mening Ridderskapet och
Adeln instämt, Preste-Ståndets eller Bonde-
Ståndets.
Herr Hjerta: Om Herr Grefven och Landt-
Marskalken anser sig kunna göra proposition på
Herr von Hartmansdorff'® förslag, hvilket visser-
Drn 27 Augusti f. ni.
155
ligen innefattar en slags förklaring of 4g § Riks¬
dagsordningen , men icke någon ändring utan
blott"ett förtydligande, så anhåller jag om pro¬
position å detsamma.
Herr Grefven och LandtMarjhalken an¬
förde, att då intet RiksStånd ägde rått förklara
Grundlagen, ansåg Herr LandtMarskalken för
dess del det vara mindre lämpligt, att ingå i
besvarande af ett annat Stånds öfver Grundla¬
gen meddeldte förklaring, samt trodde derföre,
att dess förslag tilläfventyrs innefattade det rdtts-
enligaste förhållande, och måst låmpeliga svar i
åmnet.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken fram¬
ställde derefter sårskildte propositioner:
Först på instämmande iBondeStåndets beslut.
Ropades Nej.
Sedan på instämmande i Preste-Ståndets
beslut.
Ropades äfven Nej.
Vidare på antagande af Herrr von Hart-
mansdorffs förslag.
Ropades Ja och Nej.
Samt sluteligen på godkännande af det utaf
158 Den 37 Augusti/. m.
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde,
nyssberörde förslag.
Bifölls.
Föredrogs å nyo StstsUfskoltets ej mindre
den 27 sistlidne Junii under N:o 25g afgifne,
och följande dagen på bordet lagde, Betänkan¬
de, angående SfatsRegleringen, i hvad den rörer
RiksStatens 2.dra HufvudTitel; ån ock den 8
dennes under N;o 3go meddeldte, samt den i4
derpå följde eftermiddagen på bordet Jagde, Ut¬
låtande, öfver de yid förstnämnde Betänkande
gjorde anmärkningar.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Jag
får underställa Herr Grefven och LandtMar¬
skalken samt Högloflige Ridderskapet och A-
deln, om icke hvarje punkt af Utskottets sista
utlåtande må särskilt framställas till afgörande,
emedan anmärkningar derigenom kunna redigare
göras, och lättare pröfvas.
Herr Grefven och Landtfllarjkalken hem¬
ställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtan¬
de finge punktevis till pröfning företagas och
afgöras.
Bifölls.
1 '.fia punkten, angående nya löner får
Ben 37 Augusti J, nt.
*57
3:ne ProtocollsSecreterctre och arne Canzlifter
vid Kongl. Alu :ts JuJiiticeRevisionsExpedition,
fumt Jor en Secreterare vid jhi/iiticeCanzlers-
Ernbetet.
Herr von Hartmansdorff': Då detta Be¬
tänkande första gången förevar, bestridde jag
uppförandet på Stat af de ifrågavarande 4 lö¬
nerna för JustitiaeRevisionen. De utgå redan af
besparingarne, men åro ej uppförde på Stat,
och hela skilnaden år, att de ej kunna uppbä¬
ras qvartaliter såsom de öfriga. Till skål för
de förras uppförande på Stat, har StatsUtskot-
tet anfört, att Embetsmånnen inom JustitiaeRe-
visionen ej skulle kunna blifva fåtaligare ån hit¬
tills, genom den nya regleringen af S yrelseVer-
ken. Jag inser ej, uppå hvad säkerhet StatsUt-
skottet kan grunda denna mening, enär Betän¬
kandet derom hvarken af Riksens Ständer eller
Kongl. Majit blifvit pröfvadt. Det skål Utskot¬
tet uppgifvit för att icke på Stat uppföra Se-
creteraren vid Justilia: Cantzlers-E i,betet, att
nemligen fråga vore om detta Embetes upphö¬
rande och dess befattnings öfve:flyttande på an¬
nan Embetsman, år ej mera tillförlitligt; men
deremot tror jag, att denna Secreterares beställ¬
ning, äfven för närvarande, kan umbäras, hvil¬
ket i afseende på Statsanslags vägran synes va¬
ra hufvudskålet.
Herr Printzensköld liar gjort en motion,
att lönernes antal skulle ökas uti de öfiiga
Canzli-Expeditionerne, och hvar och en som
känner förhållandet derstädes, vet huru stort
158 Vtn 27 Augusti f m.
behofvet deraf år. Utskottet har dock, i afse¬
ende på denna motion, endast föreslagit, atf, om
tillgångar gilvas på besparingarne och Konun¬
gen finnér så nödigt, ifrågavarande löner måtte
deni förunnas. Detta förslag anser jag vara
riktigt, men då den delen af Betänkandet, som
angår JustitiaeRevisionen, strider deremot, ehuru
saken år lika så anser jag samma del vara o-
riktig. och tillstyrker att den måtte afslås, samt
Ridderskapet oi h Adeln besluta att, hvad Justi¬
tiaeRevisionen angår, det må förblifva vid den
lönereglering, som hittills ågt ruin.
Herr Stråle, Nils Wilheim: Vid sista
Riksdagen pröfvade Riksens Ständer behofvet af
löner för JustitiaeRevisionen, och fann behofvet
vara riktigt. Någon förändring har sedermera
icke inträffat, som kunnat minska göromälen;
frågan år blott, huruvida genom den nya orga¬
nisationen af StyrelseVerken, någon förändring
skulle komma att åga rum. Göromålen vid
Protocollsföringen uti JustitiaeRevisionen år be¬
stridd af 8 ProtocollsSecreterare, oaktadt blott
2:ne löner pä Stat finnas; med desse skulle de
således blifva 4. En sådan organisation af
StyrelseVerken, att någon Högste Domstol ej
skulle behöfvas, år icke tänkbar. Således lä¬
rer man med säkerhet kunna antaga fortfaran¬
det deraf. Frågar man åter om göromålens
mångd genom förändringen skulle kunna min¬
skas; så får man icke allenast denna fråga be¬
svarad med ett bestämdt nej, utan åfyen viss¬
heten derom, att de komma att ökas derigenom,
att en inångd årender, som hitintills hört under
Den 27 Augusti f, rn,
159
de administrativa verken, komma att i Domstols
väg behandlas. Jag kan således ej föreställa mig
möjligheten af en organisation, der behofvet
skulle blifva mindre ån 4 ProtocollsSecreterara
och 4 Canzlister. Då det nu icke är tänkbart,
att antalet kan minskas, så kan jag ej finna,
hvarföre de icke skola uppföras på Stat, i stäl¬
let för att bibehållas på den fot de na åro,
hvilket leder till mycken oordning - ty först och
främst år man genom lönernes utgående af be-
spuringarne, osäker, om man vid årets slut skall
fä någon inkomst eller icke, och då året år för¬
bi och man funnit att en besparing finnes, så
uppstår en svår räkning och reglering, för att
se, hvilka som skola undfå lön af besparingarne.
Då för mig ej förekommer något skål att neka
dessa löner, hemställer jag, om icke rättvi¬
san fordrar, att bifalla lönernes uppförande
på Stat.
Herr Pereswetoff Morath, Anders JVil-
heln , förenade sig med Herr Stråle.
Herr Hjerta, Johan Guftaf'. Jag tror Herr
von Hartmansdorff misstagit sig om naturen af
besparingarne. Han har trott, att det blott
skulle leda derhän, att desse Tjenstemän ej fin-
go sina löner qvartaliter. Besparingarne åro af
annan natur. Om man anviste bestämde utgif¬
ter på besparingarne, skulle sluteligen brist upp*
stå för Mongl, Maj;t. Vid uppgörande af Tit-
larne har man tagit i beräkning hvad som hit¬
tills besparats, och om man nu, i stället för att
uppföra på Stat, anviste för mycket på bespa-
i6«
Den 27 Augusti f, ni.
ringarne, så skulle summan ej förslå. Hufvud-
saken år att se, om andra HufvudTiteln år ö-
kad eller minskad; och når man nu ser, att den
verkeligen år minskad, så finner man, att Stats-
Utskottet sfsett besparingarne, och att de såle¬
des ej vidare kunna till stort belopp påräknas.
Jag tror derföre att Utskottet handlat rått, då
det uppfört lönerne på Stat. Hvad Justitiae-
Revisionen angår, finner jag ej eller att någon
rubbning år att förvänta i personalen. Det år
upplyst af en Ledamot uti StatsUtskottet, som
tillika år Ledamot uti Sårskdta Utskottet, att
det ej år fråga om någon förändring i Domare-
magtens organisation, och ej eller lår den kun.
na komma i fråga förr ån i sammanhang med
den nya lagen. Hvad JustiiiceCanzlerens Secre¬
terare angår, så har han aldrig förr varit Upp¬
förd på Stat, och då man trodde, att denna
tjenst tilläfventyrs kunde komma att indragas,
så har man ej eller nu ansett sig böra uppföra
dess lön på Stat,
Herr von Hartmansdorff: Då Pierr Stråle
anfört, att ingen förändring i sakerne, hvad
Revisionen angår, förefallit sedan sista Riksdag,
så underställer jag Ridderskapet och Adeln hvar¬
före man skall göra någon ändring i lönerna.
Herr Stråle har klagat öfver oordningen vid de¬
ras utbetalning. Den år utan tvifvel besvärlig;
men likväl år detta förhållande icke så beklag¬
ligt, som det, att i de andra expediiionerne få
intet. Herr Hjerta har anmärkt, att det skulle
blifva brist i Staten, om man gjorde anvisningar
Den 27 Augusti f m.
på besparingame. Han har förmodligen velat
såga, att det skulle blifva brist eller mindre tilI-5
gång å besparingar, men i alla fall frågas, hvar¬
före Herr Hjerta ej visat ett lika behjertande
af de öfriga Expedifionernes behof? Hvad det
beträffar att DomareMagten ej hörer under den
nya organisationen af StyrelseVerken, så år an¬
märkningen ganska riktig; men Revisionen år
ock till, för handläggningen af sådane Justitiae-
mål, som föredragas inför Kongl. Maj;t i Stats-
Rådet, och i sådan egenskap hörer den till För-
valtningsVerken. Om man skiljer dessa mål i—
från JustitiaeRevisionen , så tillhör han blott
DomstolsVerken, men dä blifver ock behofvet af
nya löner vida mindre. Mig synes således lämp*.
ligast, att Ridderskapet och Adeln ej mera i det;
ta fall, ån uti andra, afviker från den grundsat¬
sen, att låta bestå vid nu varande löneregle¬
ring, intill dess Embets-regleringen blifvit verk¬
ställd. Jag anhåller således, att Ridderskapet
och Ådeln måtte afslå denna punkt.
Herr Grefven och LandtMarJkalhen gjor¬
de proposition till bifall af första punkten £
StatsUtskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I löljd hvaraf Herr Grefven och Landt-
Marjkalken förklarade att, som, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, proposition
nen blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Ridd. o. Ad. Pr. VII. B 2jdra Afd. it.
Ven a7 Augusti f. m-
T,dra Punkten, om ar/voden till Hof-
Canzlers - Embetets Ombud vid Boktryckeri-
erne i Riket; 2 red e Punkten, angående un-
derhdlls -kofin a d för tolf BarnmorJkeLårlin-
gar; och Fjerde Punkten, rörande anjlag till
döde kroppars befigtning; blefvo, uppå gjor¬
de propositioner, af Ridderskapet och Adeln
bifallne.
5 te Punkten, angående lönetillökningför
en del af Kongl. Götha Hof Rätts Betjening,
forn vid 18 tö ars löne-reglering blifvit för¬
bigången.
Herr von Hartmansdorff: Jag kan icke af
utgången på min förra anmärkning låta afskräc¬
ka mig, att besvära Ridderskapet och Adeln
med en ny, att StatsUtskottet åter motsagt sig.
Det tillstyrker jämnade löneanslag för hela be¬
tjeningen i Götha HofRått; men föreslår icke
uti en annan punkt, att bringa löneantalet för
HofRåttsRåden i samma Rått till lika förhål¬
lande med dylika löner uti Svea och Christian¬
stads HofRåtter, Då man ej tillstyrker en pro^
portionerad förhöjning åt Ledamöterne uti Rät¬
ten, så synes den mig ej heller böra äga rum
för betjeningen; eller ock. förfar man godtyck¬
ligt, tillstyrkande förhöjning för somliga, men
afstyrkande den för andra, utan att följa en ali.
män regel, rättvis och lika för alla.
Grefve af Ugglas, Gufiaf: Jag får öd¬
mjukeligen fästa uppmärksamheten deruppå, att
hvad löne-tillökningen för tjenstemånnen betråf.
Den 27 Augusti /, m.
Er, så år den af rättvisan påkallad. De lära
vid förhöjningen 18)5 hafva blifvit förbigångne,
och rättvisan fordrar derföre, att de nu erhålla
en motsvarande förhöjning. Jag tror dock ej>
att förhållandet år detsamma med Assessorerne
och HolRåttsRåden. Ehuru de hafva olika be¬
nämningar, hafva de lika göromål, fastän i sed¬
nare tider någre Assessorer blifvit upphöjde till
HofRåttsRåds värdighet. För öfrigt år denna
fråga i samma förhållande, som en annan om
Kammar-Råtts-Råden uti KammarRåtten. Eu
del af dem hafva Assessors löner, och en an¬
hållan har af dessa blifvit gjord, att de måtte få
lika löner med de öfrige KammarRåttsRåden,
men detta har Utskottet afstyrkt. Dessa frågor
åro uti full parité med hvarandra.
Herr von Hartmansdorff: Anmärkningen
att HofRåttsRåd och Assessorer hafva lika be¬
fattning, år riktig; men då HofRättsLedamöter
sällan stiga till högre befattning, så år det bruk¬
ligt att med åren, de äldsta erhålla högre vär¬
dighet och lön, såsom HofRåttsRåd. Denna
förmon bör vål vara lika för Götha HofRätt,
sorn för andra HofRåtter. Nu år det likväl
icke så, att Götha HofRätt, i förhållande till
sina divisioners antal, har lika mångaHofRåttsRåds
löner, som Svea eller Christianstads HofRåtter,
och någon StatsUtskottets Ledamot torde till
yttermera visso benäget upplysa, om det icke så
förhåller sig.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjor-
Den 27 Augusti f, m.
de proposition till bifall i femte punkten i Stats¬
utskottets Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Anledningen, hvarföre Ut¬
skottet tillstyrkt denna förhöjning, år, att det
var en ren glömska vid i8l5 års StatsRegle-
ring, att betjeningen icke uppfördes till löneför¬
höjning. För att råtta detta, åro de nu upp¬
förde, men Utskottet har ej ansett, att någon
ersättning för den förflutne tiden kunde lem¬
näs, då anmälan derom ej gjordes vid i8l8års
Riksdag. Deremot var det en ren pligt, att
uppföra dem på Stat. Jag anhåller således, att
denna punkt måtte bifallas.
Herr von Hartmansdorff: Om vederbö-
randes glömska skall vedergållas för underbetje»
ningen, så frågas, om den ej äfven bör göra
det för HofRåttsRåden?
Herr Hjerta: Saken år ej alldeles sådan.
HofRåtten blef tillökt med en division, men ej
betjeningen i samma proportion. Det år der¬
före den bör komma uti åtnjutande af löneför¬
höjningen.
Herr Grefven och Landt Marjkalken för¬
nyade dess till bifall å femte punkten nyss gjor-
de proposition.
Ropades starka Ja, jemte några Nej,
*
Den 27 Augusti f, ni,
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt-
Marskalken förklarade, att som, efter hvad
han tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, pro¬
positionen blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
6\te Punkten, om lonetillökning för Se-
creteraren och Canzlijien vid Ofver Intendents-
Embetet.
Herr von Hartmansdorff: Såsom skål för
beviljandet af löne-förhöjning åt Secreterare»
och Cancellisten vid Öfver-Intendents-Embetet
anföres, att det fått en föråndrad organisation.
Om den kostar mera ån den förra, så torde
förändringen ej vara någon förbättring, och då
synas ej eller Riksens Ständer hafva skål att
den betala. Oin StatsUtskottet velat, i afseen¬
de på denna Embets-myndighet, inhämta Sär¬
skildta Utskottets förslag till Inrättningen deraf,
så skulle StatsUtskottet hafva funnit, att Sär¬
skildta Utskottet ansett ÖfverlntendentsEmbetet
icke böra tilläggas någon befattning med Slotts,
vården, utan att det blifvit stålldt under Eccle-
siastikFörvaltningen, såsom egenteligen hafvande
med skön konst att beställa. Skulle detta för¬
slag gå i fullbordan, så behöfver Öfverlnten¬
dentsEmbetet visserligen icke att utvidgas. Jag
tillstyrker derföre, att löne-förhöjningen måtte
afsläs, eiler uppskjutas, tills den, i sammanhang
med deri allmänna regleringen, kan komma un¬
der pröfning.
Herr Hjerta'. Sorn jag alldeles år af sam-
l6§ Den 27 Augusti/, ns.
ina öfvertygelse, som Herr von HartmansdoifF,
angående vigten deraf, att ej göra ökade löne¬
anslag, der en möjlig ändring af personalen kan
inträffa innan nästa Riksdag, så tror jag, att
Utskottets Betänkande häruti bör förändras, och
tillstyrker således att lönerne för Secreteraren
och Canzlisten vid Öf * erlntendentsEmbetet måt¬
te blifva uti samma skick, sorn förut.
Herr Grefven och LandtMarJkalken gjor¬
de proposition till bifall af 6;te punkten i Ut~
skottens Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandilHar—
Jkalken hemställde, om Ridderskapet och Adelm
behagade afslå berörde punkt.
Ropades Ja.
7-.de Punkten, angående den af Utjkottet
förejlagne tillökning frän 4s,34o R.dr till
5e,ooo R-.clr uti anjlaget till Ped, H us och
Skrif materialer för civile HmbetsVer ken.
Herr von Hartmansdorff'. Jag får äfven¬
ledes afstyrka den tillökning från 42,34o R:dr
till 5o,ooo R:dr för ved och ljus, som af Ut¬
skottet blifvit föreslagen. Hvad Ijus-penningar-
ne angår, anmärker jag detsamma som förra
gången, att det till en stor del år EmbetsVer-
kens fel, att de blifva så höga, emedan de anta¬
ga så många extra ordinarier. Uti JustitiaeRe-
Deri 27 Augusti f, nu
167 >
visionen funos sista året 56 extra ordinarier u-
tan fullmagt, hvilka blifvit till tjenstgöring an¬
mälts. Så år det äfven i Collegierna uti hvar¬
dera af Krigs- och KammarCollegierna t. ex.
finnas ännu flera extra ordinarier, och (le hafva
ljus-penningar. Det år sannt, att det år allt
hvad de få, men det år visserligen onödigt, att
antaga så många. Hvad veden beträffar, har
StatsUtskottet anfört, att den vore dyrare nu
ån tillförene. Men jag tror ej förhållandet va¬
ra sådant, utan har tvärtom hört, att man nu
skall få den till båttre pris, ån under flera fö¬
regående år.
Grefve af Ugglas: I anledning af hvad
Herr von Hartmansdorff yttrat, får jag upplysa,
att den tillökning StatsUtskottet föreslagit, un¬
derstiger med många 1000 R;dr, hvad erfaren¬
heten visat dertill under flere år hafva åtgått.
Jag vet ej, huru EmbetsVerken skulle kunna
åläggas, att icke antaga extra ordinarier. Enga
personer, som slutat sin Academiska bana, bru¬
ka då genast låta inskrifva sig uti något Verk,
och jag vet ej, om det vore så rätt eller ens
nyttigt, att neka dem detta. Dessutom får jag
anmärka, att detta anslag år ett förslags-anslag,
och arn det tilltages alltför knappt, måste man
anlita öfverskotten, hvartill jag tror att man bör
undvika all anledning, och derföre har Utskottet
föreslagit en medelsumma, sora bör vara till¬
räcklig, om dermed hushållas.
Herr von Hartmansdorff: Det är utan
tvifvel Regeringens rätt, såsom Chef för Era-
iG8
Ben 27 Augusti J, m.
betsverken, att icke antaga flera tjenare, än hon
behöfver j och ett af Särskilta Utskottets förslag
är, att icke för många Extraordinurier måtle
antagas. Således finner jag ej hinder för Rid¬
derskapet oell Adeln att besluta anslagets bibe¬
hållande vid den hittills fastställda summan.
Herr Grefven och Landt Bla rs k alke n hem¬
ställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla 7;de punkten i Utskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej*
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt-
Marjkalken förklarade, att sorn, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
8\de Punkten, angående anjlaget får Mt-
niJterStaten.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetter-
fiedt, Gufiaf: Då jag nu begär ordet, är det
ej i öfvertygelse, att jag skall iyckas att verka
på Ridderskapets och Adelns beslut, i synner¬
het som de anmärkningar jag gjorde emot Ut¬
skottets Betänkande, då frågan första gången
förevar, icke medfört någon förändring uti Ut¬
skottets tillstyrkande. Jag vill ej eller genom
ett närmare utvecklande af hvad jag då sade,
fördröja ett bifall, sora jag förutser skall blifva
gifvit. Om Utskottet låtit förblifva vid livad
som var, så hade åtminstone brist på nödige
tillgångar, såsom ett giltigt skäl kunnat åbero¬
IX n 27 Augusti f, m.
169
pas emot den äskade tillökningen i anslaget, men
att under en nominal tillökning minska denna
Stat, som man uppgifvit redan vara otillräcklig,
derigenom att Utskottet borttagit den tillgång,
som hämtades ifrån extra Ufgiftsmedlen, är att
förvärra det onda, i stället för att det afhjelpa.
Man bör visserhgen medgifva, att det är det mest
oeconomiska sätt, att besvara begärte Ökade an¬
slag. För att vid detta tillfälle icke lemna nå¬
got obemält, bör jag förklara, att efter min öf¬
vertygelse anslaget blir otillräckligt; att de in¬
dragningar vare sig till personal eller grad, sorn
nu mäste] företagas, skola medföra mindre reel
nytta för det allmänna, än man i zifler-beräk-
ning tror sig kunna uppgöra genom några be¬
sparade tusende Riksdaler, och att tillfälle torde
yppas, både att se denna min förmodan besan¬
nad, och för mig, att på denna fråga återkom¬
ma, om, sorn jag hoppas, våra dagar förlängas.
Herr Hjerta: I anledning af den siste
Talarens yttrande, får jag upplysa, att det va¬
rit en skyldighet för StatsUtskottet att före¬
komma det missbruk, att man ovilkorligt begag¬
nar extra utgifts-medlen. Man har nemligen
ansett dem vara satte uti Flamburger Banco, då
likväl Svenska Budgetten ej kan vara i annat
an Svenskt Banco. Nu har fallet varit förut,
att 90,000 Riksdaler Hamburger Banco varit
anslagne för Ministerstaten. Deremot har det
funnits en titel för extra utgifter; och då har
beräkningen af de extra medel, sorn anslagits
till Minister-utgifter, skett efter pari-cours, och
man har uttagit i Hamburger Banco hvad som
K
Den 27 Augusti/, m.
borde utgå uti Svenskt Banco. Det är för
att förekomma detta missbruk af denna rubrik,
som StatsUtskottet sagt bestämdt, att ej deraf
får tagas; och det är beklagligt, att man nöd¬
vändigt behöft säga det, ty jag kan icke begri¬
pa, huru man kunnat beräkna Hamburger Banco
der det ej står annat än Svenskt Banco. För
att vinna detta ändamål, hafva Riksens Ständer
visserligen icke gifvit 10,000 Riksdaler Ham¬
burger Banco mera, och således köpt sig till
ratt; men endast derföre, att Utskottets plura¬
litet, ehuru ringa, ansåg denna tillökning behöf¬
lig. Effecten blifver en besparing af 55,000
Riksdaler Svenskt Banco; men Utskottet har ej
delat den öfvertygelse, att några sorgliga resul¬
tater skulle derigenom uppkomma, utan trott
besparingar kunna ske och utgifterne inskränkas,
genom det att några Minister-platser indragas.
Detta har varit den känsla, som ledt Utskottet,
oaktadt det ej antagit den Ledamots sats, som
trott, att Sverige blott borde hafva tvänne Mi¬
nistrar vid utländska Hof. Då likväl flere con-
stitutionelle Stater redan blott hafva Chargé
d’Affairer, så tror jag det ock vara rätt, att
Svenska Kronan söker denna besparing, och
tillstyrker således bifall på Betänkandet, eme¬
dan detta lör öfrigt äfven innehåller en riktig
ordnings-anstalt, nemligen, att dessa medel böra
redovisas, och icke lemnäs till anordnande af
utrikes Ministern, såsom hittills skett under en
tid af 10 år, men hvilket jag ej tror varit till
fördel hvarken lör Staten eller de enskilte.
4
Hans ExcelLence Herr Grefve af JP etter-
Dm 27 Augusti f. m.
171
ftedt: Den värde Talaren som sist yttrat sig,
har trott sig höra, att jag skulle hafva sagt,
att sorgeliga resultater skulle uppkomma ge¬
nom de til] följe af förminskningen i anslaget
för Ministerstaten, nödig blifvande reformer. Jag
vädjar till hvar och en, om jag talat om någon
sorg. Jag har blott sagt, att mindre reel nytta
skulle vinnas, än den, som motsvarade zifferbe-
räkningen. Om någre sorgliga resultater skulle
uppkomma, vore det endast för dem som få
minskade löner. I afseende på missbruket, som
Herr Hjerta omtalt, hemställer jag till honom
sjelf, om icke åt Konungen var lemnad rätt att
disponera öfver ända till 160,000 Riksdaler
Hamburger Banco. Det var således ej något
missbruk, att begagna sig af en gifven rätt, till
bestridande af utgifter för allmänna ändamål.
Jag tror ej, att Riksens Ständer behöfva genom
något ökadt anslag köpa sig till rättigheten att
bestämma extra utgiftssumman i Svenskt Banco;
de äga derom full beslutande rätt. Men man
har deremot trott, att de skulle utöfva den, med
afseende på de behof som uppgifvas, och de skäl
som tala för deras antagande. Vid ett sådant
tillfälle är icke Riksens Ständers enstaka me¬
ning, att det anslag bör räcka som Regeringen
uppgifvit vara otillräckligt, fullkomligen tillfyl¬
lestgörande för den allmänna öfvertygelsen. Man
har här yttrat nödvändigheten af ett ökadt an¬
slag; derpå har Utskottet svarat. Jag kan icke
instämma uti dess tanka, men jag respecterar
den, och bör förvänla mig samma tänkesätt till¬
baka å Utskottets sida.
I?2
Den ‘ii Augusti /. m,
Hyad angår det anförda exemplet, att an¬
dra constitutionella Stater endast nyttja Chargé
d’Affairer, så beklagar jag, att detta exempel
med hvarje postdag börjar försvinna, och tror
ej, att nian deraf kan hämta något varaktigt
stöd för ett dylikt förhållande för Sverige,
Grefve af Ugglas: Jag vågar ej afgöra,
om summan ar tillräcklig för bestridande af kost¬
naden för beskickningarne, men jag tror mig
kunna försäkra, att Utskottet gått så långt det
kunnat, särdeles som det varit Utskottets pligt,
att äfven afse våra tillgångar, och jag hemstäl¬
ler, om icke 100,000 Hamburger Banco är en
betydlig summa för vårt land. Derjemte får
jag upplysa, att äfven Norrige bidrager med
i5,ooo Riksdaler Hamburger Banco. Detta
lemnar således äfven en ökad tillgång, oell deraf
bevises åtminstone, att Sverige icke undandragit
sig, att i ganska betydlig moa bidraga till den¬
na utgift.
Herr Hjerta: Det är just de omtalte 15o,000
Riksdalerne, till hvilkas upptagande i Hambur-
gerBanco jag upplyst, att man icke ägde någon
annan rätt, än den som uppstod deraf, att man
velat anse vårt mynt lika med HamburgerBan—
co. Här står på Rikets Stat, vid detta anslag,
helt enkelt 15o,ooo R:dr, likasom vid de andra
titlarna, ty det är ingen annan Stat än Mini-
sterStaten, som är uppförd i HamburgerBanco.
Men det oaktadt har man ansett dem vara af
den natur, att man uttagit 4o,ooo R.dr Ham¬
burgerBanco, och beräknat dem, som 4o,ooo K;dr
Dm 27 Augusti f, m.
*73
Svenskt B:co. Ehuru StatsUtskottet nu icke an¬
sett sig kunna åtala detta, emedan förra Stats¬
Utskottet lemnat det oanmärkt, har Utskottet
likväl trott sig böra bestämdt rätta det. Utskot¬
tet har derföre ökat MinisterStaten med 10,000
R:dr HamburgerBanco, och satt Extra utgifter-
ne till ioo,ooo R:dr Svenskt B:co. Utskottet
har således beredt ett tillfälle, att af Extra Ut-
gifterne än vidare begagna medel till Minister-
Staten , men då skola de beräknas efter cours.
Ehuru man nu minskat Extra Utgifterne, räcka
de dock till 4o,ooo R:dr HamburgerBanco, och
således har Konungen lika mycket som förut,
till MinisterStaten, om han vill använda extra
medlen dertill, ehuru intet likväl då blifver öf¬
rigt till andra extra utgifter. Meningen af Ut¬
skottet är att visa Riksens Ständers tanka vara
den, att man bör hushålla med tillsättande af
Minister-platser, och ej hafva sådane öfverallt,
och der de ej äro högst nödvändige. Jag kan
ej med Herr Grefve af Wetterstedt finna, att
de exempel vi haft hos andra Nationer på ett
sådant förhållande, äro så afskräckande, emedan
jag ej anser motgången bevisa något, förr än
allt hopp är ute. Hela saken är en ordnings-
anstalt, som förtjenar Ständernes bifall. Jag ä-
ger den öfvertygelse, att härigenom intet sker,
som inskränker den tillbörliga yttre glans, som
Kongl. Maj;t bör äga vid främmande Hof, och
tillstyrker således bifall till 8:de punkten.
Herr Grefven och Landt M a rf!i olken gjor¬
de proposition till bifall af 8:de punkten i Ut¬
skottens Utlåtande; hvilken proposition med Ja
besvarades.
Den 27 Augusti f. rn.
9:de Punkten, om förändring af fyra
jlffejfors löner inom Kongl. Götha Idof-Rätt
till lika många HofRättsRåds- löner.
Grefve Hård, Carl Guftaf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se Bilagan N;o 52,)
Herr von Hartmansdorff: Sedan Ridder-
skapet och Adeln bifallit löriförhöjning för un-
derbetjeningen uti Götha HofRått, vore det en
motsägelse, om Ståndet nekade den åt de 4
Assessorerne inom samma Rätt, som endast haf¬
va HofRåttsRåds fullmagt och befattning, och
med detsamma vägrade att sätta dem uti ena¬
handa ställning med dylike Embetsmån uti Chri¬
stianstads och Svea HofRåtter. Således till¬
styrker jag, att denna löne-förhöjning måtte
beviljas.
Grefve af Ugglas: Jag nödgas taga mig
den friheten åter upprepa, hvad jag nyss anför¬
de, att lika casus ägt rum inom KarnmarRåtten,
der de Assessorer, som blifvit upphöjde till
KammarRåttsRåd, gjort en lika anhållan, men
som blifvit afslsgen. Skulle desse Assessorer
uti HofRåtten få en sådan förhöjning, vore
det ock billigt, att det skedde på andra ställen,
och nu kan KarnmarRåtten ej mera komma
i fråga.
Herr von Hartmansdorff: Förhållandet
uli KarnmarRåtten och Götha HofRått är helt
Ven 57 Augusti f, m'.
175
olika, Götha HofRått begår blott, att få lika
manga Hof-Råtts-Råds~löner i proportion, som
Svea eller Christanstads HofRåtter åga. Kam-
marRåtten har deremot lika många Rådslöner
nu som förut’ och samtelige Assessorerne fingo
Radstittlar såsom man förmodar, endast derföre
att ett utom verket utsedt KammarRåttsRåd icke
skulle taga tourén af Assessorerne. Kammar-
Råtten arbetar ej heller på fördelningar’, men i
Götha HofRått åro divisionerne ökade, och
följaktligen borde äfven HofRåttsRådens antal
blifva det.
Herr Grefven och Landt Mar plalien gjor¬
de proposition till bifall af g;de punkten i Ut¬
skottets Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar-
Jkalken hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade besluta, att fyra Assessors löner inom
Götha HofRått borde till lika många HofRåtts-
Råds löner förändras.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Grefven och LandtMarJkalken för¬
nyade derpå dess till bifall å g:de punkten nyss
gjorde proposition.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt*
176 Den 27 Augusti /. m.
Marjkalken förklarade, att som, efter livad
han tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, pro¬
positionen blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
to\de Punkten, angående den af Utjkot-
tet förejlagne lone-reglering för de vid Låns-
fangel ferne tjenjtgörande Fång-Predik anter,
biel, uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln gillad.
Och fann Ridderskapet och Adeln derefter,
uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskal-
ken gjord proposition, för godt, att de i Stats¬
utskottets första Betänkande upptagne, men i
sednare Utlåtandet ieke omförmälte, punkter,
äfven godkänna.
Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 27 sistlidne Junii och den 8
dennes afgifne, samt den 28 sistlidne Junii och
den j4 dennes eftermiddagarne på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 3gi. I anledning af gjorde anmärknin¬
gar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
öfver RiksStatens Fjerde HufvudTitel.
N:o 255. I anledning af Kongl. Maj;ts Nå¬
diga proposition om StatsVerkets tillstånd och
behof, i hvad den angår RiksStatens Femte
Hufvud-
Den 27 Augusti f, mi 177
MufviidTitel; samt N:o 3g2, på grund af devid'
berörde Utlåtande gjorde anmärkningar.
N:o 258• -Angående StatsRegleringen Ulin¬
der RiksStatens Åttonde HufvudTitel, för All¬
in Anna och Extra utgifter; samt Nm 5g3, i an¬
ledning af de Vid berörde Utlåtande gjorde an-
foårkningafi
N:o aög. Angående fcjrdé Hufvud-Titelris
anslags-summa; samt N:d 5g4, i anledning af
tle vid Samma Utlåtande gjorde anmärkningar;
Företogs till pröfning Ståts-Utskottets é
itiindre den 27 sistlidne Johii under N:o 2Öd
afgifne, och följande dagen på bordet lagde,
Betänkande * angående Reglering af Allmänna
IndragningsStaten; åri ock den 8 dennes tinder
N;o 5g3 meddeldfe, samt den i4 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagdej Utlåtande, öfver
dd Vid berörde Betänkande gjordb anmärk*:
iringar.
\-.jta Piinkteti, angående än/taget får en
CorHmittéej till åjverfeendö eif Rikets oecono-
t/iijka författningar.
Herr von iiartniansdorff', Augufli Dådetta
Betänkande första gången förevar, yrkade jag, att
deri föreslagne indragningen af éöo R:dr på de
Ridd. ö. Ad. Pr. VII. B. 2:dra Åfd,
I-s
tyen 27 Augusti f.fm,
5ooo R;dr, som förut Varit anslagne åt Com-
miltéen tili reglering af StyrelseVerken icke mät¬
te ske, emedan Kongl. Majjt uti Nådig skrifvel¬
se till Riksens Stander af den 4 sistlidne Mars
åskit anslagets fortfarande för utgifvandet af de
samlade O conomiska Förfaitningarne för utar¬
betandet af arbetsordningar och instructioner,
m. m. Nu vill jag likväl afstå derifrån, på den
grund att af dessa 3o©o R;dr lufva 1600 R.dr
årligen blifvit anslagne åt en Embetsman, sorn
icke mera sysselsätter sig med regleringen af
StyrelseVeiken, u.hn uppgör detoilreglementen
för Flottan, hvarföre kostnaden synes mig böra
åligga 3.dje HufvudTiteln. Är anslaget nog
rundeligt för att råcka till så betydliga anvis¬
ningar för främmande behof, så lärer det ej va¬
ra skål, att det vid re oförminskadt fortfar, u-
tan tillstyrker jag bifall till StatsUtskottets Be¬
tänkande.
Hurr Grefven och Lanell Mar/kalken gjor¬
de proposition till bifall af irsta punkten i Stats.’
Utskottets Utlåtande; hvilken proposition med
Ja besvarades.
2\dra Punkten, angående Utjlioitets heni-
ftallan, att den af Kongl, dia :t under den
j8 December i S 1 8 beviljade tillökning i hus-
hyran får de aj Öjver Ståthållare Enbetets
CancelUe begagnade rum indit a å Lulrag-
nirigsSlaten med 55o R'.dr ripp; oras
Herr von Hartmansdorff■ J 'g får ytterli¬
gare afstyika den begärda förhöjningen tillhus-
fyau 27 Augusti f. m.
179
hyra för Policen. Jag påminner mig, att den
fordom hade rum uti ÖfverS åt hål lare huset, och
Utskottet har ej upplyst orsaken, hvadföre den
blifvit flyttad derifrån. Då folkmängden i Huf-
Vndstaden ej år talrikare nu ån förr, så borde
större utrymme för detta verk ej heller hafva
Varit erforderligt»
Grefve af UpglaS) Gujtaf’. Jag får, i af¬
seende på denna pupfcf, upplysa, att det ej åc
fråga om rum för Policen. Den var fordom
inqvarterad vid ÖfverStålhållarehuset, men år
det nu vid Norrbro, Det år fråga om Slotts-
Cantz'iet, hvilket i långliga tider h >ft rum mot
hyra uti Herr Westins hus Nir nu contractet
Var slut, och1 husägaren fordrade, en tillökning
®f 35o R:dr, samt Kronan ej hade några rum,
att inrymma för detsamma, så blef denna Utgift
af Kongl Maj/t anvisa] på besparirtgarne, och
Kongl. Majit har nu begärt, att den må uppfö¬
ras på Stat. Detta år hvad Utskottet gjort,
tuen med dervid fogadt tillägg, att SloitsCanzli-
et, så fort ske karr, bör inrymmas uti något
Kronans hu
Herr von Hartmansdorff: Jag ber om ur¬
säkt för mitt misstag j men önskar, att detta
G iniz!i mätte inrymmas uti Öfvei StåhållareEns—
betets tomma hus. Om Kongl. Maj;t finner föl?
godt att förena Lsndshöfdänge- och ÖfverStät-
hållart E nbeténa hos en person, så borde Kro¬
nan åtminstone få draga den fördelen deraf, att
det lediga huset begagnades för en d^l af d«
till Embetet hörande förrättningar, / ,
Den 37 Augusti f, m.
Herr Berghman, Ambrojius Magnus: Det
år högst misströstande, att se, huru Statens tit-*
gifter årligen ökas, då till och med hushyra
måste betalas utan Verkeligt behof. Det gafs
en tid då vi hade ett talrikt Konungahus. Ko¬
nungen, Drottningen, och gifte Prinsar hade
rum uti Slottet, och derjemte hade CantzHÉx-
peditionefne och SlöttsCantzliet åfven rum der.
Det vore vål om gamla ordningen återfördes,
och Staten ej belastades med hushyra* utan nå¬
gon besparing iakttoges, som så väl behöfves.
Herr Grefven och EandlMarJkalken gjör-
de proposition till bifall å 2idra punkten i Ut-*
skottets Utlåtande,
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar~
Jkallen hemställde, om Ridderskapet och Adelil
Jann iör godt afslå berörde punkt.
Ropades Ja.
5\dje Punkten* om obehindrad rättighet
får Kongl, Magt att på Indragnings^Staten
anjlå nådegåfvor dt Enkor eller Barn efter
fädane Embetsman, hvilka på denna Stat
varit upp jorde; jamt ferde punkten om Corn.
m is a iöns La n dtM åt ares uppförande på Indrag-
ningsStaten, att din uta pension, i likhet med
andra LandtMåtare ä Stat, når de forre vid
70 drs ålder åro oförmögne till vidare t.enji»
Den 27 Augnst i J. 111.
gåring; blefvo, uppå gjorde propositioner, af
Ridderskapet och Adeln bifallne,
Hvarjemte de i Utskottets första Betänkan¬
de upptagne, men i det senare Utlåtandet icke
omförmåldte punkter af Ridderskapet och Adela
godkändes.
Friherre Wrangel, Henning) Sedan nu
alla HufvudTittlarne blifvit bifallne, med un¬
dantag af den angelägnaste, som år den tredje,
så hemställer jag, om icke den må hvila, intill
dess Riksens Ständer beslutat rörande finance-
nlanen, så att vi må veta, hvarmed vi må kun¬
na betala, antingen genom bevillning, eller ge¬
nom Statslån.
Herr Mo n t g 0 mm erie, Gu/taf, förenade sig
nied. Friherre Wrangel,
Herr Grefven och Landt Marfbalken yt¬
trade, att ehuru Friherre Wrangel syntes hafva
kunnat uppskjuta ifrågavarande framställning,
intill dess StatsUtskottets, Utlåtande rörande tre¬
dje HufvudTiteln blifvit hos Ridderskapet och
Adeln föredragit 5 likväl och då Friherre Wran¬
gel nu framställt sin berörde anhållan, ansåg
Herr Grefven och LindtMarskalken sig äfven
höra inhämta Ridderskapets och Adelns tanr>
käj huruvida Ridderskapet och Adela fana aö>-
jSa ten 27 Augusti J. m,
digt, att Friherre Wrangel® berörde hemståilnu
bifalla.
P.opades ^a,
Föredrogs å nyo Stats- och BiricoUtskot-
tens den B dennes under N.‘o 585 afgifne, samt
den 14 derpå följde eftermiddagen pä hordet
lagde, Betänkande, j anledning af Kongl. M»j;ta
Nådiga Proposition, angående låneunderstöd för
Ståderne Norrköping och Borås,
pierr Flach, Carls anförde skrifteligen■
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Stråle, Nils /Vilhelm : Det är egeria
teligen i afseende på principen, huruvida ma q
bör inlåta sig uti ifrågavarande låne-biträden,
som jag vill yttra mig. När Kongl. Msj;t gjor¬
de sin Proposition derom, grundades försiaget
deruppå, att en stor det af de Fonder, Banken
ägde att disponera, ej vore uilånte. Af Banco-
Discontens credilif yar en betydlig del obegag¬
nad Nu åter har det utgått, så att knappt
5oo,ooo Ralr åter-tå. Medel saknas således, och
om större Låne-biträden skola anvisas, måste
andre utvägar till penningars anskaffande utfin¬
nas. Jag finner ej annat medel , än att Staten
skall upplåna penningar, Då uppstår dea frå¬
gan: skall Staten sjelf upplåna penningar, föy
JBen 27 jéugusfi j, m.
183
att sedan utlåna dem åt en eller annan Stad.
.Äger Staden styrka nog att betala Lånet, så
matte den ock hafva credit nog, att kunna upp¬
låna penningarne och Statens mellankomst be-
höives således icke. Är åter den allmänna Opi¬
nionen om Stadens betalnings - förmåga så ringa,
att den ej ken iå'låna, så är det gifvet, att
om Staten lånar till densamma , måste Opinio¬
nen om Statens egen credit försämras; ty den
50m lånar åt en, sorn ej kan betala , nr.inskar
ju alltid sin egen credit då lian sjelf beli öfver
låna penningar. Derföre har jag ansett det högst
vådligt, att sammanblanda Statens och en en¬
skilt Stads Låne-transactioner. Är Irågan den,
att Staden ej förmår betala, någon ränta, och
således måste biträdas med medel dertill , så bö¬
ra dessa utgå, på samma satt, sorn andra Stats,
anslag j genom Bevillning eller sammanskott,, men
att Staten genom inlåtandet att vara Mäklare
emellan enskilde Långifvare och Staden, liksom,
skulle gå i borgen för Stadent synes mig all¬
deles oriktigt. Äfven får jag lästa uppmärksam¬
heten deruppå, att i Utskottets Betänkande är
föreslagen 5 procents ränta. Detta förslag grun¬
dar sig derpå, att ett annat Utskottets förslag,
att Staten sjelf skulle upplåna till 5 procents
ränta biefve antaget. Skulle nu detta alslås,
och Staten möjligen komma att betala 5 pro¬
cent, så skulle den ju" förlora 3 procent i fall
räntan å Lane-biträdet till Staden biefve 5. Jag
tror således,, att man ej kan afgöra denna sak ,
förr än det blifvit bestämdt, huruvida Staten skall
upplåna några penningar, och till hvad villkor
-184
Den 27 Augusti f ni.
Jag begär derföre antingen åtprremiss, eller' i att
Betänkandet matte hvila, till dess Riksens Stän¬
der fattat sitt beslut om Upplånings-anstalterne.
Herr Herta, Johan Guftaf: Den siste vär¬
de Talaren har fästat uppmärksamheten på nöd¬
vändigheten, att antingen återrerpittpra Betän¬
kandet, eller låta det hvila, tills FinanceRegle-
ringen förekommer. Jag inser visserligen nöd-
yändigheten af endera, och tror på de skäl Herr.
Flach anfört, att Betänkandet bör återremitte¬
ras, men jag anhåller tillika få fästa uppmärk¬
samheten deruppå, att man, om möjligt vöre,
borde, innan beslutets fattande, hafva någon sä¬
kerhet, huruvida Kongl. Maj:t sanctionerar den
framställning Riksens Ständer gjort om Gård-
farihandelns upphäfyande, emedan det ej stort
lönar sig, att Folket uppbygger en Stad, sorp
utan Gårdfari-handeln ej kan äga samma be¬
stånd som förut. Således skulle jag önska?
aft man fördröjde beslutet, tills nmu hn¬
ge veta, om Kongl. Maj.t sanclionerar el¬
ler afslår Ständernes önskan i detta afseep-
« de- Hvad angår den principe den siste Tala¬
ren framställt, att Staten ej för uppträda sjj-
§om medlare för så vigtiga Städer sorn Norr¬
köping och Borås, uti närvarande financiel!^
ställning, kan jag ej dela hans, mening. Jag
tror, att det är nödvändigt, att Staten lemnar.
dem försträckningar. Upder ett tillstånd af så
förryckt enskildt credit, är det ej tänkbart, att
innevånarne och t0Ibtägarne skulle förmå atf
Uppbygga ståderne utan hjelp. Enskilt hjelp åp.
ej att påräkna, således lärer Staten nödvändigt
Deii 27 Augusti /, m.
*85
få lemna lån; och då Staten skulle kunna få
låna till 2 procent, åtmindstone till 5, så hafva
fjtskotten trott sig böra tillstyrka, att Ståderne
skulle få lån till samma vilkor; men visserligen
blifver det nödyåndigt, i Ml en upplåning till
5, procent faststålles, att då Ståderne ock be.
fala 5 prpcent? emedan Staten ej bör uppoffra
något åt dem, utan blott för dem bemedla lån,
Jag tillstyrker således återremiss.
Herr Pereswetoff Morath, Anders TFil
Jielm: I fråga örn understöd af Staten för Bo¬
rås Stad, hyser jag en alldeles motsatt mening
mot den en af BancoUtskottets Ledamöter, Herr
Stråle yttrat. Min tanke år, att om någonsin
Staten bör tråda emellan och lemna understöd,
så år det når en Stad af vådeld blifvit nästan
förstörd och urståndsatt att drifva en rörelse,
medförande stor båtnad för kringliggande pro-
yinser, Hvad angår Herr Flaehs anmärkning om
nödvändigheten att på en gång och ej under lop¬
pet al 2 år, det ifrågavarande lånet borde be-
ydjas, så finnér jag densamma grundad, ty då
liorås af brist på lera ej kan byggas af annat ån
tråd, kan detta uppbyggande ske fortare ån
Norrköpings, der stenhus eller korsvirkshus sko¬
la uppföras, och torde detta, jemte hvad Herr
flach i Öfrigt anfört, i händelse af återremiss,
Verka derhän, att Utskotten ändra sitt Utlåtande
j denna rjel. Orsaken hvarföre Utskotten ej
föreslagit afsåttande af någon viss summa för
de publika byggnaderne i Borås, ligger deruti,
ätt ingen motion i detta afseende blifvit väckt,
mn 27 Augusti f, m*
och ait således Utskotten trott ett sådant afs5t«
tande icke vara nödigt. Då nu Herr Flach
derom gjort anmälan, tror jag, att en äterremiss
äfven i detta afseende biifver af nöden.
Beträffande den hår våckta frågan, i afse¬
ende på råntebeloppet för detta lån, så, i fali
Betänkandet återremitteras, år det möjligt, ett
innan Utskotten hinna besvara återremissen, Rik-
sens Ständer hafva fattat sitt beslut, på hvad sätt
lån ef Staten skola upptagas. Andra Ståndern©
Utskottens förslag angående 5 pr o c e n t s - 3 e dl arne,
kon nia Utskotten då i tillfälle föreslå det rån-
tebelopp, som blir en följd af ett sådant Stån-
dernes beslut.
Herr Flach: Då jag begärde ordet, var
jag icke fullkomligen viss, om Herr Stråle är
Ledamot af BancoUtskottet. Herr Morath hav
nu upplyst, att så föihåller sig, och jemte det
jag till alla delar förenar'mig med hvad Heny
Morath anfört,, hemställer jag, hvad afseende
Herr Stråles yttrande förtjenar, då han nu här
inom detta Hus talat emot det Utskotts Betän¬
kande, hvaraf han är Ledamot, utan att dess
reservation i Utskottet är anmäld och Betänkan¬
det följaktig. Herr Hjerta har hemställt, om
icke denna fråga kunde hvila, intill des Kongl,
Maj:t i Nåder fattat Dess beslut rörande Gård-
farihandeln. Med hvarandra äga dessa frågor
icke något direct sammanhang. Nödvändigheten
af Stadens återuppbyggande är oberoende af
frågan, 0111 dyn na handel kommer att fortfara.