Den 25 Junti e. nx. fiol
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi - Utskotten',
Af den 10 sistledne Maj.
N:o 91. I anledning aTväckt motion om
tillämpning af 25 Cap. 1 §. ByggningaBalken,
på alla för varu-transport nödige vägar.
Af den 29 sistledne Mr.j,
N.o 92. I anledning af väckte frågor om
öfverseende och förbättring af Rikets oecono-
miska och Politieförfattningar samt om Lands-
höfdingarnes rätt att utfärda vitesförbud m. m.
Af den 2g sistledne Maj.
N:o 93. Angående yrkad ändring uti
Kongl. Förordningen den 22 Julii 1803, om
Tionde och Räntegifvares samt ägares ömsesi¬
diga rättigheter och skyldigheter.
Af den 2 dennes.
N:o 94. I anledning af gjorde förslag i
afseende på byggnadsskyldigheten vid Kyrko-
herdeBoställen.
N;o 95. I anledning af gjorde förslag,
dels i afseende på grunden för Hemmansskyl-
dighet att deltaga i Kyrko- och Prestegårds-
byggnad samt dels att sådane Krpnobeten ^
eller andre dylike Kronans odisponerade lägen-
fea
B-rn Junit t, nt.
heter, som uti Extra Roteringen ingått, bord*
få vidkännas berörde skyldighet och utgörande
af Kyrkotionde.
Från Lag-Utskolict:
Af den 31 aistledoe Maj:
N:o 96. I anledning af väckte motioner,
angående yrkad ändring uti Kongl. Förordnin-
garne den «4 Augusti 1813, emot fylleri och
dryckenskap, samt den 1-s December 1815, i
hvad denne sednare angår laga Domstol för
åtal emot oloflig bränvinsförsäljning.
Af den 4 dennes:
Nto 97. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddeldfe Betän¬
kande, i fråga om upphäfvande af Öfre och
Nedre BorgRätterne samt RiksMarskalksEmbe-
tets befattning med skuldfordringsmål.
N*> 98. I anledning af återremisi utaf
Utskottets förut afgifne Betänkande, om tiden,
inom hvilken hinder för lysning och ägtenskap
börs anmälas och styrkas.
Af den »6 dennes:
N:o 99. I anledning *f gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets lörut meddeldte Betän¬
kande, angående yrkad ändring uti 21 Cap. 5
och 4 §. § RättegingsBalken.
Ar s5 Junti t. m.
N;0 to o. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut afgifne Betänkande
öfver väckt motion angående bestämmande af
visa grund för fastighetsvärde vid Bouppteck¬
ningar hvarefter åttondedels fattigprocenten må
beräknas.
N:o loi. I anledning utaf återremissut¬
af Utskottets förut afgifne Betänkande , angå¬
ende yrkad skyldighet för Häradshöfding!™»,
att vid hvarje Tings slut meddela Presterska-
pet Häradsrättens beslut angående dera, »om
lör begingne förbrytelser blifvit tilltalade och
sakfällde, eller under framtiden ställde, jemte
Saköreslängds extracter öfver de Kyrkan och
de fattige tilldömde böter.
i?rå:i Allmänna Besvärs- och Qeconomie-U/Jkottiti
Af den to dennes:
N:o H5* I anledning af gjord* anmärk¬
ningar vid Utskottet» förut meddeidte Betän¬
kande, rörande skyldigheten att in natura lef¬
verera hö och halm till Kongl. Hofstallet i
Stockholm*
Af dtn 16 denne»:
N:o 116. I anledning af äferremis I Ut¬
skottets förut afgifoe Betänkande, angående
lämpeligastt tidan till allmänna vägaises
Krusning*
§34
Dm 3g Junii e. m.
N:o 117. Angående ersättning för un¬
derhåll och Fourage till tågande Troupper.
Af den 10 dennes:
N:o 118- I anledning af återremiss å Ut¬
skottets förut meddeldte Betänkande, rörande
väckt fråga derom, att LandsFiscaler icke an¬
norlunda än efter föregången ransakning och
genom laga Dom, måtte kunna från sine tjen-
ster skilj, s eller ock desse Tjenstemän komma
att alldeles upphöra.
Af den 16 dennes:
N o 119. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut afgifne Betänkan¬
de, rörande anläggande afen Köping uti FryksJ
ände Socken af Wermelands Län,
Af den 10 dennes:
No 120. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betän¬
kande om lumpsamlings-skyldighetens upphäf-
vande samt om förändrade föreskrifter i afseen¬
de på sättet att samla lumpor för Pappersbru¬
kens behof.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet in¬
kommit så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 4.)
Lades på bordet.
Ben 25 Junii e. m.
justerades PleniProtocollen för den 23 och
27 sistledne Maj för-och eftermiddaga nä smit
för den 30 sistledne Maj förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 25 Junii 1823.
S D. Remitterades till
Siats - Utskottet'.
Herr Munck af Rosenskjölds, Eberhard,
memorial, innefattande anmärkningar vid de
flere StaisUtskoitets denna dag återremitterade
Utlåtanden, angående Allmänna Magazinsln-
rättningen. Ut Supra.
S. D. Fö redrogos § nyo och biföllos föl¬
jande Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskot-
tets den 3 dennes afgifne, samt den 18 derpå
följde eftermiddagen, på bordet lagde Utlåtan¬
den;
No 102. I anledning af väckt fråga om
Skogsägares befriande från kostnaderne till
Klamparelagst i Götheborg.
N.o 103 I anledning af väckt fråga om
medel till befordrande af Svenska Jerntillverk-
#o#
25 Junti t, m.
ningars och Manufacturarbetens afsättning på
Noir» America.
N:o 104. I anledning af väckt fråga örn
upphälvande af det så kallade Hemförare Båt-
Gillet i Götheborg.
N:0 >05. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betän~
kande, om Kronobetjeningens påskrift å All¬
mogens Kungörelser, innan de från Prediksto-
larne uppläsas. Ut Supra.
S. D. Föredrogos & nyo och återremitte¬
rades, i anledning af dervid gjorda anmärk¬
ningar, Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Utskottets deo 3 demes afgifne, samt den 18
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde
Betänkanden:
N:o 106. I anledning af föreslagen för¬
ändring uti examina för inträde uti de civila
Embetsverken.
N:o 107. I anledning af väckte frågor,
om ett tor batt rädt Skolväsende uti LandgFör-
samlingarne, till barns fullständigare och tidi¬
ga undervisande uti läsa, skrifva och räkna.
Ut Supra.
S D. Föredrogos å nyo och gillades föl¬
jande Statsutskottets den a6 sistledne Maj af¬
gifne samt dan 6 dannes eftermiddagen på bor¬
det lagde Utlåtanden;
Ä*n *5 Junti e, mi
N o I83. I anledning af Riksens Stander*
Revisorers år 1822 framställde anmärkning,
rörande oredovigte spannmåls upphandlings-
medel i Wermlands Län.
N:0 186. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1820 framställde anmärkning,
förande 5oo tunnor hafre, som år 1S18 biefvo
»•sände till Norrige.
N:0 1 87- I anledning af Riksena Ständers
Revisorers år 1S20 framställde anmärkning rö¬
raode 11,000 R.dr Banco förskjutne medel till
Lyckeby Qvarnars reparation.
No 1S 8- I anledning af Riksens Ständers
Revisorers åren 1820 och 1S22 framställde an¬
märkning, rörande utlemnad Koppar till tak¬
täckning å Kongl. Slottet och Hennes Kongl.
Höghet Prinsessans Falais i Hufvudataden.
N;0 189. I anledning af Rikeens Ständer*
Revisorers anmälan, röraede det lör Bagar*-
Embetet i Hufvudstaden år 1818 anslagne pär-
ti Båg.
N:o 190. I anledning af Riksens Ständer*
Revisoiers år 1820 gjorde anmärkning, röran¬
de förhöjning i Spanneinåls-upphandling*-prir
sen för Skaraborgs Län.
N:o 192. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers 1820 framställde anmärkning,
Den 25 Junii e. m.
vid ett Herr Öfversten Conrad Åkerhjelm be-
viljadt spannemåislåa i Umaå Magazm.
N:o 193. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1820 gjorde anmälan om oliqvi-
derade förskotter af Majorea Coijet samt Hof-
Marskalken Löivenskjöld.
No 195. I,anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1820 framställde anmärkning,
rörande verkställde spar.nemålstransporter land-"
vägen från Wadstena till Ö ebro.
N;o >96- I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers åren 1820 och 1822 gjorde
anmärkning, rörande ett till Bolms Läns Kongl.
Regemente , af Herr Landshöfdingen Grefve
von Rosen utlemnadt lån af Allmänna Maga-
zinslniättr.ingens medel.
No 19". I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers år 1820 gjorde anmärkning,
rörande uppburne förskottsmedel af Herr Lands,
höfdingen Arnell.
N;o 199. 1 anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers gjorde anmärkning, rörande
försummad indrifning af en fordran hos Skep-
pareÅldermannen j. P. Ståhl i Thorshälla.
N o 202. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers anmälan, om resultatet af den
till
Ben 2-5 Junii e. m,
till England år i8ao verkställde spannemåls-
utskeppning.
N:o 204. I anledning af Riksén» Stän¬
ders Revisorers hemställan, rörande undsätt-
nings-spannemåls återlefvererande till samma
KronoMagazin, der den uttagit».
t
N:o 205. I anledning af Riksens Stän-3
ders Revisorers anmälan, rörande extra ordina¬
rie afskrifning, som blifvit beviljad SlottsPro-;
viantmästaren, Kongl. Räntmästaren J. O. Ouch¬
terlong.
No 206. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers anmälan, rörande en afskrifning
uti Umeå Magazinsräkenskaper, å de så kal¬
lade Skånska GåfvospanncmålsTinedlem
N:o 307. I anledning af Riksens Stäm
ders Revisorers anmälan, om en år 1822 yp-i
pad betydlig proprie balance hos Magazina-r
Förvaltaren Renner i Lidköping. Ut Supra.
S. D. Föredrogos & nyo och ladeg till
handlingarne, följande StatsUtskottets den 26
sistledne Maj afgifne samt den 6 dennes efter¬
middagen på bordet lagde Utlåtanden:
N:o i80. I anledning af Riksens Stäm
ders Revisorers åren 1820 och 1823 afgifne
Berättelser, rörande granskningen af Allmänna
Ridd, 0. Ad. Fröt, V. Band.
39
6io
Den 25 Junii e, m.
Magazinslnrättningens räkenskaper och förvalt¬
ning de sednare åren-
N:o 184. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers åren 1820 och 1822 afgitn#
Berättelser, angående Allmänna Magazinslnrätt.
ningens utestående fordringar i Finland.
N:o 194. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers år 1820 gjorde anmärkning,
rörande upphandlad riad råg vid Norrköpings
KronoMagazin.
N:o 198. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers år 1822 gjorde anmälan , om
den till hjelp för hufvudstadens nödlidan¬
de vid KronoBageriet verkställde brödför-
bakning.
N:o 208. Öfver åtskillige af Riksens Stan-
ders Revisorer åren 1820 och 1822 framställ¬
de anmärkningspuncter, rörande Allmänna Ma¬
gazinslnrättningens förvaltning. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitte¬
rades följinde Statsutskottets den 26 sistledne
Maj afgifne, samt den 6 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtanden:
N:o 181. Öfver åtskillige af Riksens Stän-
ders Revisorer åren 1820 och 1822 framställ¬
de anmärkningspuncter, rörande Allmänna Ma¬
gazinslnrättningens förvaltning.
Deri 2 g Junii e. m.
N:o 182. I anledning af Riksens Ständers
* Revisorers anmärkning, angående den till Ita¬
lien år 1821 verkställde export af Korn och
Hafre.
N:o 201. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 182a gjorde anmärkning vid in¬
köpet af Eldqvarnen i Stockholm.
N:o 509. I anledning af Kongl. Maj.*ts
Nådiga proposition, om afskrifning för ett
qvantum Råg, användt till brödbakning åt
Hufvudstadens fattige. Ut Supra.
Utdrag af protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderfekapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, eftermidda¬
gen den 25 Junii 1823.
S- D. Remitterades till
StatsUtskottet:
Herr Rosenblads, Bernhard, Memorial,
innefattande anmärkningar vid StatsUtskottets
den 21 sistiedne Maj eftermiddagen återremit¬
terade Utlåtande, i anledning af väckt fråga,
om ali jords lika beskattning samt en allmän
ny refning och skattläggning. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitte¬
rades , på grund af dervid gjorde anmärknin¬
gar, LagUtskottets den 13 sistiedne Maj under
N;o 84 afgifne samt den 18 dennes eftermid¬
Den 25 Junti e, m.
dagen på bordet Isgde Betänkande, i anled¬
ning af väckt motion, angående LagmansRät-
ternes upphörande. Ut Supra.
S* D. Förédrogos å nyo och bifollos föl¬
jande från nedannämnde Utskott inkomne samt
den 18 dennes ekermiddagen på bordet Iagde
Betänkanden:
Från Stats- och Banko-Utskotten'.
Af den 17 dennes.
N:o 237. I anledning af Kongl. Majits
Nådiga Proposition, angående bidrag till ut¬
förande af Hjelmare Canal och Slussverks om¬
byggnad , så vidt den serskildt beträffar det
innevarande år till berörde ändamål nödige an¬
slag af allmänna medel.
Frän Lagutskottet'.
Af dea 24 sistledne Maj.
N:o 85, I anledning af väckt motion om
förändrad organisation af HäradsRätterne.
Af den 28 sistledne Maj.
N:o 86. I anledning af väckt motion,
om befrielse för sökande parter uti skuldfor-
dringsmål, hos Kongl. Majtts Befallningshafvan¬
de, att med förklaranden communicera de i
dessa mål meddelande Utslag.
Den a5 Junii e, nt,
6i3
Af den 4 dennes.
N:o 88. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets den 4 sistledne Mars med-
deldte Betänkande N:o 6, angående ändring
uti 25 Cap. 5 §. RättegångsBalken.
N:o 90. I anledning af väckte frågor, om
FörlikningsDomstolars inrättande. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag-
. Utskottets den 4 dennes under Ntris 8? och 89 af-
gifne samt den 18 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtanden, i anledning af gjord*
anmärkningar vid Utskottets den 25 sisUedne
Februarii och den 18 sistledne Mars under
N:ris 4 och 20 meddeldte Betänkanden.
1:0 Angående hembud, då Frälseskatte¬
hemman utom Börd försäljas.
2:0 Rörande tjenlige Författningar mot
allmänna förbrytare;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkanden redan blifvit af Rid¬
derskapet och Adeln bifallne, Utskottets ifrå¬
gavarande Utlåtanden borde läggas till hand-
lingarne. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Lag-
tamt Allmänna Besvärs och OeconomieUtskot-
tens den 26 sistledne Maj under N:o 83 af-
gifne samt dea 11 dennei eftermiddagen på
6 >4
Den 25 Junit e, m.
bordet lagde Betänkande, öfver yrkade utvä¬
gar, att förekomma löse men arbetsföre perso¬
ners kringstrykande och bettlande i skydd af
de Pass, som i ett eller annat lagligt hänseen-
de samt i stöd af gällande Författningar, kun¬
nat för dem blifva utfärdade. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af All¬
männa Besvärs och OecanomieUtskottets den
31 sistledne Maj under N:o 101 afgifne samt
den 11 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, öfver föreslagne ändringar uti För¬
fattningarna, rörande husbehofsbränvinsbränn-
ningen och dermed gemenskap ägande ämnen ;
blaf samma Betänkande, på grund af de, utaf
åtskillige Ledamöter, dervid gjorde anmärknin¬
gar, till Utskottet återremitteradt. Ut Supra.
S, D. Då nu å nyo föredrogs StatsUt-
skottets den 5 dennes under N:o 217 afgifne
samt den 11 derpåföljde eftermiddagen, på
bordet lagde Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 24 sistledne
Mars meddeldte Betänkande, angående begärdt
anslag af Statsmedlen till kostnadens bestri¬
dande för en hamnbyggnad vid jönköping;
blef samma Utlåtande af Riddcrskapet och A-
deln bifallit. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag-
stmt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskot*
tens den 14 sistledne Maj under N:o 55 afgif¬
ne, samt den 23 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagda Betänkande, angående yrkad
Den 15 Junii e. m.
v
förklaring af Kongl. Kungörelsen den 6 April
i8io, angående skyldigheten för Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet, att
för deras jord, hus och tomter i Städerne, del¬
taga uti allmänna åligganden; blef samma Be¬
tänkande af Ridderskapet och Adeln gilladt.
Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan ett qvart till n om aftonen.
In fidem Protocolii,
O. J. Lagerheim,
Lördagen den 28 .lunii.
Plenum klockan half till 9 förrniddlgeni
Föredrogs å nyo och remitterades till Lag-
Utskottet, Kongl. Maj:ts den 9 sistledne Maj
616 Den 28 Junii f. m.
aflåtne samt den 25 dennes förmiddagen på
bordet lagde Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, angående lörklaring öfver 5 § uti 25
Cap. RättegångsBalken samt 4 §• uti 3 Cap.
MissgerningsBalken.
Föredrogs å nyo Kongl. Majfs den 4 den¬
nes aflåtne samt den 25 i samma månad för¬
middagen på bordet lagde Nådiga skrifvelse
till Riksens Ständer, angående ett lånebiträde
till fullbordande af nya Bibliotheks-byggnaden
vid Upsala Universitet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: an-
lörde skriftligen.
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Hammar [kjöld, Lorenzo: Jag anhåller
så mycket mera att få förena mig med Gref¬
ve von Schwerins afstyrkande som, utom det
att Upsala Academie är den rikaste possessio¬
nat i Sverige, vi böra erinra oss, att
Kongl. Maj:t af egne medel för Bibliotheks-
byggnaden skänkt 30,000 R:dr Banco, enligt
ett uti allmänna Tidningarne meddeladt nådigt
löfte. När Academien har fått så mycket,
och dertill äger så betydliga egna tillgångar,
är det för mycket att begära mera»
Herr von Hartmansdorff, Angnfh Det för¬
undrar mig högeligen, att tvänne litterateurer
Den 28 Junii f ni.
617
talat emot ett lånebiträde åt vårt första Läro¬
säte. Det är möjligt att byggnaden kunnat
undvikas och att en lämpligare utväg kunnat
finnas genom erhållande och inredande af rum
för Academiens Boksamlingar på Upsala Slott.
Men den tid då företaget skulle begynnas är
redan förbi, byggnaden påbörjad och verskstäi-
ligheten till en del utförd. Att Kongl. Maj:t af
egne medel skänkt 30,000 R:dr till detta än¬
damål, bör ej vara ett skäl att låta företaget
förfalla, och låta penningarne vara bortkasta¬
de. Snarare synas då Riksens Ständer böra
understödja arbetet. Den ena af de värde Le-
damöterne har sjelf erkänt, att de begärdte
50,000 R:dr äro ett ringa bidrag; hvarföre
6kulle de då icke beviljas? De äro för öfrigt
icke begärte till skänks, utan emot 3 procents
ränta och 2 procents afbetalning på capitalst.
Man bör ej säga, att de användas till ett in-
productift företag, så vida man ej vill anse
befrämjandet af medlen till vettenskaplig bild¬
ning hos Nationen såsom inproductift. Det är
ej blott den materiella verksamheten, utan äf¬
ven den intellectuella , som i samhället bör
vårdas ty intet kan göras med framgång, utan
förstånd. Att förslaget kommer ifrån Regerin¬
gen och icke ifrån enskilte är ej ett skäl att
sätta sig deremot. Förut har man klandrat, att
Regeringen icke framställt förslag; nu anses
det orätt att de icke blifvit gjorda af enskildt
Riksdagsman. Hvarföre må det ej vara lika
öppet för båda de contraherande Ststsmagterne
att göra motioner, då hvarken Grundlagarne
ellet häfden lägga hinder deremot. Jemförelsen
6x3
Den 23 Junti f. m.
mellan de särskildta yrken, som tarfva under¬
stöd är svårt att här uppgöra; i synnerhet, då
fråga är emellan näringar och vettenskaper;
men då BancoUtskottet lår emottaga den Kgl.
Propositionen, har det tillfälle att göra jem-
förelsen och yttra sig- För min del tillstyr¬
ker jag motsattsen af hvad Grefve von Schwe¬
rin och Herr Hammarskjöld yttrat.
Grefve von Schwerin: Jag vill ej inlåta
mig uti vederläggning af alla de skäl Herr
von Hartmansdorff anfört mot den åsigt, som
jag framsiällt. Jag får blott förklara, efter
som han gör mig den äran att räkna mig bland
Litteraturens Lärjungar, att jag icke ett ögon¬
blick skulle tveka att mot ett enkelt bond¬
förstånd, utbyta både Magisters-Diplom och
Doctorshatt, om dessa värdigheter skulle kun¬
na verka , att jag blefve partisk för litteraira
fiänder, och känslolös för rätt.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställ¬
de, att så väl Kongl. M«j ts Högstberörde Nå¬
diga Skrifvelse, som de, af åtskillige Leda¬
möter, i anledning deraf, nu afgifne yttranden
matte till BancoUtskottet remitteras; hvilket
bifölls.
Föredrogos § nyo och bi föllos Allmänna
Besvärs- och OeconömieUtskottets den 10 och
16 dennes afgifne samt den 25 derpåföljde ef¬
termiddagen på bordet lagde Utlåtandea.
Den 28 Junit J, m. 619
N=o 115. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betän¬
kande, rörande skyldigheten, att in natura lef¬
verera hö och halm till Kongl. Hof-Stallet i
Stockholm.
N:o 1 r 7. Angående ersättning för under¬
håll och fourage till tågande Trupper.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den ?6:de
dennes under x 16 afgifne samt den 25 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, i an¬
ledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
' under N:o 56 förut meddeldte Betänkande, an»
gående lämpligaste tiden till allmänna vägarnes
gru6ning; fann Ridderskapet och Adeln, att
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit af
Ridderskapet och Adeln afslagit, Utskottets i-
frågavarande Utlåtande borde läggas till hand-
lingarne.
Företogs till profning Allmanna Besvärs-
och OeconomieUtskottets den xo dennes under
N:o 118 afgifne samt den 25 derpåföljde ef¬
termiddagen på bordet lagde Utlåtande i anled¬
ning af gjorde anmärkningar, vid Utskottets
den 5 sistledne April under N:o 48 meddeldte
Betänkande, rörande väckt fråga derom, att
LandsFiscaler icke annorlunda, än efter före^
620
Ben 28 Junii f, m.
gången ransakning och genom laga Dom måtte
kunna från sine tjenster skiljas eller ock desse
Tjenstemän komma att alldeles upphöra.
Herr Ehrenborg, Casper-. Jag vill ej trötta
Ridderskapet och Adeln med återupprepande
af de skäl jag anförde då Betänkandet förra
gången förevar, i synnerhet, som afgörande!
ankommer på Kongl. Msj:t, som dessförinnan
torde finna JustiticcCanizlerens hörande nödigt,
och hvarvid samma skäl tvifvelsutan blilva
fullständigare utredde; men jag vill blott fä¬
sta uppmärksamheten deruppå, huruvida det
är conseqvent att OeconomieUtskottet, som i
ett annat Betänkande tillstyrkt bibehållande af
BrännvinsFiscaler, hvilka hafva en vida min¬
dre befattning, nu tillstyrker afskaffande af
LandsFiscaler, hvilka såsom den egentelig*
Åklagaremagtens organer, hafva en mera vid¬
sträckt och magtpåliggande befattning och
hvilka deribland controllen å KronoBetjeningen
tillkommer.
Herr Grefven och LcmdtMarskalken gjorde
proposition till bifall af OeconomieUtskottets
ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemställde, om Ridderskapet och
Adeln med godkännande af hvad Utskottet
yttrat i frågan derom, att LandsFiscalerne en¬
dast efter föregången ransakning och genom
Den aS Junii J, m.
6 a i
Laga Dom skulle kunna från sina tjenster skil¬
jas , behagade Utskottets Utlåtande i öfrigt
afslå.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff, Augijlx Så vidt
jag kunnat fatta meningen af OeconomieUt-
skottets Betänkande, är det blott tillstyrkt att
LandsFiscalerne skola indragas der, hvarest
KronoBetjeningen anses nog talrik för att kunr
na öfvertaga de förrättningar, som annars lem¬
na» åt Fiscalerne. Således finner jag ej hinder
att bifalla Utskottets Betänkande Det beror
i alla fall på Kongl. Maj t att låta tillsätta eller
icke dessa på Stat ej uppförda Tjenstemän.
Herr Ehrenborg: I anledning af hvad Herr
von Hartmansdorff och Utskottet ancagit, att
KronoBetjeningen skulle göra tillfyllest för be-
ifrandet af förseelser, får jag fästa uppmärk¬
samheten deruppå att LandsFiscalerne bland
öfrige åligganden äfven hafva det , att vara
ettslags AdvocatFiscaler inom LandsStaten, och
att sålunda äfven för tjenstefel åtala KronoBetjen.;
te som ej lämpligen kunna vara actorer mot hvar¬
andra än mindre mot sig sjelfva. Om Ridder-
. 6kapet och Adeln vill bifalla Betänkandet, ämu
nar jag dock visserligen icke begära votering,
utan reserverar mig då endast emot beslutet.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric: Uti hvad
Herr Ehrenborg anfört, förenar jag mig så
mycket helldre, sorn jag tror att KronoBetjen,
Ö22
Ben 28 Junii J. m '.
gen, genom okade göromål uti sednare tider
har svårt, att medhinna sine egne göromål, u*
tan att åtaga sig dem , som tillhöra LandsFi-
scalerne. För öfrigt torde det skälet att just de
skola nyttjas vid åtal emot KronoBetjeningen
tillräckligen gifva tillkänna deras nödvändig¬
het. På dessa skäl tillstyrker jag afslag å Ut¬
skottets Betänkande i denna del.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förnya¬
de sin till bifall å Utskottets Utlåtande förut
gjorde proposition.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
, N -
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar/kalken
hemställde, om Riddersköpet och Adeln beha¬
gade på sätt Herr Ländt MarJkalken nyss för¬
ut föreslagit, OeconomieUt6kottets Utlåtande
afslå.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt-
Marskalken förklarade, att som, efter hvad han
tyckts sig finna, Ja öfverröstat Nej, Propo¬
sitionen blifvit af Ridderskapet och Adeln bi¬
fallen.
Föredrogs Bevillningsutskottets den 3 den¬
nes under Nio 12 afgifne samt den 11 derpå-
Den 28 Junti J. m. 623
följde eftermiddagen på bordet lagde Betän¬
kande, angående de genom Stora Sjötullen in¬
flytande Bevillningsmedel.
Friherre Boije, Ludvig: anförde ekrifte-
ligen:
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr af Klintbergs Carl} hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes så lydande:
(Sa Bilagan N:o 3.)
Herr Lefrén, Johan Pehr, uppläste föl¬
jande:
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr Rothlieb, Axel, anförde skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Grejven och LandtMarjkalken tillkän-
nagaf, att plenum komme klockan 6 i efter¬
middag att fortsättas.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric,,- uppläste
följande:
(Se Bilagan N:o 6.)
Herr af EkenJIam} lfrael, anförde skrif—
teligen:
(Se Bilagan N;o 7.)
624
Den 28 Junti J. ni.
Herr von Becker, Carl Johan, uppläste föl¬
jande;
(Se Bilagan N:o 8.)
Hvarefter Herr von Becker muntligen tillaJ
de: Sedan jag nu hört frågan om en oin¬
skränkt Handelsfrihet redan för närvarande här
upptagas och discuteras, får jag instämma med
dem, som talat emot den samma, och hvilkas
yttranden jag för denna gäng icke anser mig
med något eget böra upprepa, eller utvidga.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: Utan
att för närvarande ingå uti någon granskning
af Utskottets präncipe, helst jag trott mig fin¬
na att den icke är så absolut oinskränkt och
fri, 60m någre supponerat, utan att deruti fin¬
nas flera modificationer , torde jag få nämna,
att, om än jag kanske vore af Utskottets tän¬
ka, möjeligen då när fråga vore om en helt
ny sakernes ordning, så är förhållandet likväl
nu helt annorlunda. Vi äro uti ett land, som
ifrån långliga tider har sina gamla inrättnin¬
gar. Dessa måste betraktas uti alla sine oeco-
nomiske förhållsnden. Detta är den vigtigaste
synpunkten ifrån hvilken man bör utgå. Jag
tror att i ett nytt land, vore det ej farligt att
antaga nya principer, och man hade ej att fruk¬
ta att sådane principer, icke skulle vinna re¬
ciprocitet,i andra länder. Men helt annorlun¬
da är förhållandet i Sverige. Vårt Fabriks-
systéme måste congideras. Jag kan ej ingå i
Den 2 o Junit f, m.
elen tanka, att Sveriges sämre jord gör arbets¬
förmågan mindre här än i andra länder, då
deruti ■finnes fullkomlig frihet. Detta måtte
icke vara förhållandet , då m3n betraktar att
Fabriker alltid bättre frodas i fattigare länder
och hårdare luftstreck. Äfvenså litet tror jag
pä utländska speculationer och sammansätt¬
ningar för att ruinera ett och annat land. Vät
vet jag, att uti flere länder göras uppoffringar
till uppmuntran för egne Fabriker, men icke
med afseende på det eller det landet. Visser¬
ligen känner äfven jag att Engelske Fabrikater
säljas till underpris, icke blott i hänseende till
andra länder, men äfven inom England; mea
detta har jag sett äfven i andra länder.
Jag har sett Fransyska varor säljas till under¬
pris uti Fransyska colonier. Detta måtte icke
hafva varit lör att hindra Fabriksrörclsen; u-
tan det kommer af Fäbrikanternes behof att
sälja, hvilket de måste göra när de icke län¬
gre kunna behålla sin vara. Jag kan således
icke erkänna sammansättningar i länder der en
tillverkning af många millioner skulle samman¬
sätta sig för att vinna en export af kanske
100 ooo R;dr till ett annat Land. Det ligger
ej i menskliga naturen en sådan enighet. Men
jag har ett helt annat skäl hvarföre jag icke
tror att man i detta ögonblick bör ingå i nå¬
gon förändring. Jag tror att trenne åtgärder
stå tillsammans för beredande af en stor (Leo-
nomisk förbättring i Sverige. Af desse är
handelsfriheten den tredje i ordningen, och om
Ridd. o. sid Prof. V. Band.
40
Den 28 Junii f. m.
man använder en annan än denna ordning sl
medförer åtgärden ingen nytta, tvärtom skada.
I nu varande skick af den inhämska och ut¬
ländska industrien, så måste om man vill tän¬
ka på en förbättring, något föregå handels¬
friheten, nemligen en förbättrad konstflit, en
större Näringsfrihet. Derigenom kunna vi vän.
ta med tiden en skicklighet, hvaruti jag väl
hört sägas att vi kunna täfla, men som ej min
erfarenhet eller öfvertygelse kan besanna.
Tvärtom kan jag visa, att af Svenska grund-
producten Jern och Stål, kunna samma saker
som i Sverige fabriceras, på utländske Fabri¬
ker förfärdigas för 50 procent bättre köp än i
Sverige. Jag kunde anföra flere exempel om
cådant behöfdes. Detta ligger uti en felande
konstflit. Detta står ej att hjelpa, blott ge¬
nom decreterande af näringsfriheten, utan ge¬
nom den effect som den kas medföra, och då
först kommer ordningen att tänka på handels¬
frihet. Men äfven för denna Näringsfrihet
fattas första åtgärden, utan hvilken den ej kan
medföra stor verkan, och må man akta sig, att
vidtaga en åtgärd, hvars ringa framgång man
då torde skylla på principen. Ty efter min
öfvertygelse är Näringsfriheten gifven i sin på¬
följd. Genom den komma industrie och konst¬
flit till deras höjd, täflan uppkommer i machi-
neri, inrättningar och sparsamhet. Men denna
Näringsfrihet skall ej kunna gå till målet utan
ett stadgadt myntväsende. Deruti ligger såle-
des den första af de 3 åtgärder som böra vidtagas.
Jag har om denna sak nu så litet hopp, jag vän¬
tar så litet att i närvarande tid få se myntvär-;
Den 28 Juni i f. m.
627
det stadgadt; att jag ej eller vantar något af
näringsfriheten, således är det ännu för tidigt
att tala derom. I öfrigt anhåller jag att få
nämna en omständighet. Här är fråga om Sjö-
Tullen; den är olika med LandTulIen. De
regleringar som göras för den, äro ej de sam-i
ma som för SjöTullen. Denne sednare har tven-i
ne ändamål. Det ena är beredande af en in¬
komst för Staten, och häri är den lika med
LandtTullen, men der är ännu en annan om¬
ständighet. Den måste i det systémejag nyss
haft äran framställa, äfven hafva en skyddan¬
de tendens för näringarne. Under förra för¬
hållandet och då det är fråga om inkomsten,
tror jag visserligen att saken hörer till Bevill¬
ningsutskottet, men uti allt det öfriga, vara
6ig det administrativa eller Oeconomiska, frå-
gorne om brott och straff, m. m. kan jag ej
finna att Bevillningsutskottet har dermed att
göra. Detta kan på sin höjd vara önsknings-
mål, hvarföre åtgärden bör komma från Lag-
och OeconomieUtskotten; helst i dessa afseen-
den, egentliga utföringen tillhör den admini-,
strativa magten.
Jag anhåller sluteligen få nämna, att, ora
man under sådane förhållanden skulle skrida till
en sednare af de nämnde åtgärder, utan att de
andie bägge föregått, skulle säkerligen derige¬
nom intet af föremålen vinnas, utan ett slikt
steg endast bidraga till pappersmyntets ytterli¬
gare försämrande, vida öfver hvad det] nu är.
Det har blifvit sagdt att utrikes producter,
som ej kunna produceras inom landet, men
6i3
3m 2 g Jun i i J, m.
hvilka genom vanan blifvit behof, måste min¬
dre belastas, på det Staten måtte komma
i åtnjutande af sine inkomster dei af. Jag in¬
går i denna tanka, men man må akta sig, så
att man kan träffa medelvägen. Visserligen är
här en källa till inkomster, men den bör var¬
samt behandlas, ty uti ett land som har en
sådan belägenhet som Sverige, som ej saknar
ett verksamt och tilltagset folk på sine kuster,
blifver dtt svårt att hindra lurendrägeri och
tullförsnillning, och jag är öfvertygad, att om
ej målet med noggrannhet och grånlagenhet
behandlas, skola öfverträdelser af lagen snara¬
re befordras än förekommas. Jag är ej vän af
prohibitions-lagar, men jag kan ej gilla, att
då en sak på gränsen är förbuden, den inom
landet ej allenast får förbrukas, utan äfven är
anbefalld till nyttjande. Under sådane förhål¬
landen är det ej endast denna artikel som gör
skada, utan befallningen har äfven inflytande
på opinionen hos den som beräknar lättheten
och möjligheten att öfverträda LageD. Jag har
uti det project som af Utskottet blifvit upp-
ställdt , älven funnit det vara föreslagit, att
värdet af varorne sorn inkomma skall för
hvart år bestämmas af Commerce-Coilegium.
Jag hemställer huruvida det är möjligt att der¬
igenom vinna en sådan säkerhet, att de hand¬
lande då skulle våga exponera sig för långvä¬
ga företag. Om nu i år en afgift bestämmes,
upprättas den efter hvad varan gällde förra
äret, men den kan möjligen i år gälla 50 pro¬
cent mindre. Om man nu företager en expe¬
dition sorn ej hemkommer förr än nästa år,
Dt n 23 Junii /. m.
huru skall man då kunna göra någon beräk¬
ning. Väl vet jag att man i andra länder ta¬
git värdet af varan till grund, i synnerhet i
England, men jag vet ock, att der ett officiell
värde är bestämdt en gång för alla, och efter
detta sker beräkningen, men detta förändras ej
år ifrån år, utan förblifver i århundraden det¬
samma. Derföre upptagas ock, uti alla Stats-
Oeconomiski beräkningar i England, tvänne
värden det officiella och sjelfva varuvärdet.
Jag har här hört ett Utlåtande af Presidenten
i CommerccCollegio Herr *f Klintberg uppläsas.
Jag hade önskat, att han varit närvarande, ty
jag hade då kunnat få en fråga besvarad. Jag
har dock ej blifvit honom varse, och detta
föranleder mig till en anmärkning, att önskans-
värdt vore, att, när vi här få höra en skrift
uppläsas, Författaren måtte likaväl som åhö-
rarne vara närvarande. Uti nu ifrågavarande
Utlåtande står nämnt, i afseende på Bomullsväf-
nader, undantag för dem sorn komma från /Vest¬
indien med egna skepp. Är det miss-skrifning
och skall vara Ostindien, så har jag ingenting
dervid att erinra, men är det icke miss-skrif-
ning, utan skall vara Westindien, så är det en
besynnerlighet, helst af Presidenten i Commerce-
Collegio. När jag var i Westindien, voro för-
hållanderna ej af den art att der fabricerad®
Bomullsväfnader kunde hit importeras och jag
har ingen anledning förmoda ställningen i IVrjl-
Jndien sedan den tiden vara så förändrad stt
derifiån en sådan import till Sverige skulle
med fördel kunna verks'äl!*s. Jag vill ej
längre uppehålla, utan anhåller blott att i fall
630
Den 2g Junti f, mi
af återremiss, desse mine anmärkningar måtte
till Utskottet få medfölja.
Herr Riben, Carl fFilhelm: Hvad först an¬
går frågan, huruvida Bevillningsutskottet i
formen öfverskrida den i Grundlagarna upp¬
dragna gränsen för Utskottets verkningskrets ,
förmodar jag att Utskottet, när målet andra
gången återkommer, icke underlåter, att genom
en förändrad redaction, undanrödja de anled¬
ningar, som tilläfventyrs förorsakat de i detta
hänseende mot Betänkandet gjorda anmärk¬
ningar.
Icke i hufvudsaken delande Friherre Boijes
öfvertygelse, att Utskottets Betänkande innehar
en förvillelse, tror jag mig uppfylla min pligt,
då jag försöker att inför Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vederlägga en del af de anmärk¬
ningar, som mot detsamma blifvit gjorda.
Handelsfriheten, säger Friherre Boije, mi¬
ste erkänna sitt vilkor i allmänna nyttan: Oin
allmän nytta uppstår just genom handelsfrihet,
sä måste detta vilkor vara uppfyldt,
Då som Friherren riktigt anmärkt naturen
anvist Svenska Folket ett hårdt Climat, kalla
och mörka årstider, en svag jordmån och en
trög arbetskraft; då productionen i följe der¬
af i Sverige är mindre och dyrare än i rikare
Länder, så synes mig desto farligare, att gen¬
om prohibitiva författningar ännu mer hindra
utvecklingen af en National-Industri som sig
Den 28 Juni i f mi
631
sig sjelf lemnad uti naturliga förhållanden re¬
dan äger svårigheter nog att öfvervinna; och
då Sverige, som Friherren äfven lika riktigt
uppgifvit, i och för sitt afskilda läge redan är
i saknad af stora capitaler, synes mig ganska
vådligt, att genom monopolier och handelsför-
bud hindra det fria användandet af de få capi¬
taler vi kunna disponera. Sverige, fattigt på
Folk och penningar kan icke uthärda med det
handelstvång som Europas rikare Länder kun¬
na draga.
Att ett påbud om handelsfrihet utan cor-
rectiv vore att med uppoffring af egen pro-
duction inbjuda utlänningen till större vinst än
våra egna producenter kunde äga, medgifver
jtg, men jag skall lätigre fram utbedja mig få
visa att Utskottets förslag alldeles ickelsaknar
correctiv, och vid slikt förhållande torde den¬
na Herr Friherrens anmärkning af^sig 6jelf
förfalla.
Att Dannemarks naturliga handelsintresse
genom det landets belägenhet för transitohan¬
del, är rakt motsatsen af vårt, medgifver jag
icke utan bevis. Det stora antal öar som ut¬
göra en del af Danska Monarchien, gör en Tull;
bevakning lika svår, ja svårare än i Sverige,
ocj} jag vill väl veta af hvad skäl Köpenhamns
läge mer gynnar en transitohandel än Göthe¬
borgs.
Förvånande har det varit för mig att höra
Portugals exempel åberopas såsom varnande
6;ii
Den 28 ./unn f. m.
emot en handelsfrihet. Den öfversvämning; af
Engelska Fabrikater, som enligt Herr Friher¬
rens yttrande, på Portugals oeeonomiska belä¬
genhet utöfvat ett så menligt inflytande, är väl
den cn verkan af handelsfrihet, sådan som den
Bevillningsutskottet velat bereda Sverige? Por¬
tugal utgör, som bekant är, den mest Syd¬
vestra delen af Europa. Med sin ena långsi¬
da fastväxt vid continenten, på den andra om-
gifvit af Oceanen, utan Constitution, utan
Flottor , utan mäktiga Krigshärar, har detta Rike
icke sällan lått erfara tyngden af ett utländskt
inflytande , och jag vågar hy^a den glada öf-
ver tyge Iren, att dess öde ieke bör bli rätte¬
snöret för Svenska Ständers åtgärder; men nog
härom och jag öfvergår nu till granskning af
ett annat här i dag uppläst anförande, som jag
vist icke kunnat, tili alia sina delar följa; men
jag utbeder mig att få framställa några erinrin¬
gar vid ds Herr Klintbergs åsigter, sorn jag
dels under uppläsningen föriwått att uppfatta,
dels efteråt hunnit anmärka.
Med Herr sf Klintberg instämmer jag
icke i den mening, att oeeonomiska författnin¬
gar ofta tarfva förändringar. Jag tror tvertom,
att goda väl beräknade, oeeonomiska författ¬
ningar, icke tarfva täta förändringar; men då
Ministéren t i 11 eg na r sig rättigheten att agera
Förmyndare för fullmyndiga menniskor, och
tilltror sig förmågan att, genom omväxlande
tillåtelser och förbud , bereda folken en svag
ersättning för en beröfvad frihet, då uppkom¬
mer ett behof af täta förändringar i oeeonomiska
Den 2& Junti f. m.
633
författningar, hvilka förändringar åter åstad¬
kommande villervalla och osäkerhet i alia en¬
skilda speculationer fjettra näringsfliten och
hindra National Industriens utveckling.
Att frågor om Tullafgifters höjande el¬
ler nedsättande bero af Staters lörhällande till
främmande magter, är åter obestrideligen sant;
men jag torde här få erinra att denna sanning
icke blifvit af Utskottet förbisedd. Utskottets
förslag om skyddstull; den af Utskottet yttra¬
de underdåniga förhoppning att Kongl. Maj t
genom ministeriella underhandlingar lärer täckas
bereda reciprocitet i handelsförhållanden med
andra Stater, eller derest sådant icke kunde
tillvägabringas, vidtaga de åtgärder som Kongl.
Majus funne nödige till undvikande af ett tor
Sverige menligt handelsförhållande, allt detta
visar att Utskottet känt och erkänt tuilafgif-
ternas beroende af Rikets ställning till främ¬
mande makter.
Visserligen skulle jag högeligen önska att
inger, tull erlades för utgående varor; men
vid den stora försigtighet i öfvergångsperioden
från ett proh i bit i f t till ett liberalt handels-sy-
siéme, som aldrig nog kan recommenderas, tror
jag icke det vore vist handlat, nu besluta den¬
na tullfrihet: Vj böra nöja oss med att för
det närvarande få principen erkänd, men dess
utförande bör öfvcrlemnas åt en kommande tid.
Att tullen nedsättes på inkommande nödvän¬
dighetsvaror såsom Socker, Calle 111. m. till¬
styrker jag.
®34
Den 28 Junii /. m,
Herr af Klintberg uppgifver att Rikets
importhandel besörjes till af Stockholm och
Götheborg, hvaraf Herr af Klintberg drager
den slutsats, att endast i desse Städer en kost¬
sam tullbevakning kan underhållas. Vidare
tyckes den värde Ledamoten icke i dessa Stä¬
der befara något lurendrägeri, emedan, om jag
rätt förstått hans mening, handeln derstädes
skulle drifvas alltför mycket i stort för att
något lurendrägeri skulle komma i fråga att
föröfvas.
Jag vill alldeles icke inlåta mig i någon
undersökning om tillförlitligheten af denna upp¬
gift i hela sin vidd, utan öfverlemnar gerna
till hvars och ens egen erfarenhet och öfver'
tygelse att pröfva densamma: Inskränkanrle
jag mig alltså endast till den anmärkning, att
der man icke har att befara lurendrägeri, der
harman efter allt mitt begrepp ännu mindre
att^befara tullförsnillning.
Herr af Klintberg förutsäger Rikets för¬
lust i Tullintrader intill pasta Riksdag, till
icke mindre än million R.dr Banco, om Be-
villningsUtskottets Betänkande antages. Jag
är för litet sakkunnig, att oberedd våga en
vederläggning af Herr af Klintbergs beräknin¬
gar: Jag är dessutom öfvertygad att Utskottet
icke underlåter att åt den värda Ledamotens
calculer egna den uppmärksamhet de förtjena.
Herr af Klintberg ogillar den af Utskottet
föreslagne method, för bestämmande af varu-
Ben 28 Junii /. m.
63»
vardén, och det af ett skäl som förekommer
mig märkeligt: Ridderskapet och Adeln täckes
nemligen erinra sig att Utskottet till bestäm¬
mande af varuvärdet trott sig finna en utväg
uti Mäklares edeliga intyg och Consulers upp-
gifter} men Herr af Klintberg, Chef för det
Verk som har sig uppdragit, att uppgöra för¬
slag till ConsulsbeStällningar, förklarar Consu-
leroes uppgifter icke vara pålitliga, emedan
de, långt aflägsnade från Sverige, antingen
sjelfve äro handlande, eller importeurernes
ombud.
Jag erkänner villigt, att jag icke är kun¬
nig i handelsförhållanden, och kanske är det
en följd af okunnighet, att jag ansett Svenska
Consuler, af hvilka, som jag menar, åtminsto*
ne några, njuta Lön af Staten, såsom Tjenste,
män de der böra iakttaga och bevaka Sveriges
Rikes och Svenska under6åtares rätt och bästa
på de orter der de äro anställda. Göra de det
så måste väl deras på sakkännedom grundade
och på tjenstemanna tro afgifna underrättelser
förtjena afseende. Göra de det ej, hvarföre
tillsättas de? Icke kan det vara ensamt för
att gynna importeurer. Herr af Klintberg
klandrar Utskottets förslag om Besigtningar ,
JuryDomstolar, och Auctioner såsom i Stock¬
holm Och Götheborg förorsakande en omgång
och en tids utdrägt, menlig för dessa Städers
vidsträckta handel och i Rikets öfriga Stapel¬
städer overkställbar, såsom förutsättande en
kännedom, som har de sistnämnde Städer¬
nas handlande innevånare efter Herr af Klint¬
Ben 23 Junii f, m.
bergs formenand* icke alltid vöre att påräk¬
na , hvarförutan Herr af Klintberg befarar
sammansättningar vid Auctioner, till hindrande
af prisernes uppgående.
Besynnerligt synes mig, om StapelStäder-
nes innevånare verkeligen äro så okunniga i
den handtering eom utgör deras yrke, att de
ej kunna förrätta en besigtning till utrönan¬
de af varors värde ; och om en slik okunnig¬
het, emot min förmodan, der skulle råda, så
tyckes det som våra StapelStäders handelsrö¬
relse under Prohibitiv-Systemet icke varit sär¬
deles liflig, ty en liflig handel alstrar icke o-
kunnighet utan upplysning.
Sammansättningar vid Auctioner till pri¬
sernes uppjagande äro lätta att åstadkomma,
men sammansättningar att hålla priserna låga
äro deremot så svåra och vanskliga, att jag
tror deni icke vara att frukta. Så framt icke
Auctionen anställes i en ödemark eller inom
lyckta dörrar, så kunna dylika konstgrepp in¬
genting uträtta, och det vore till och med
vådligt att försöka dem.
Emot Utskottets förslag, att i de Städer ,
der uppbörden uppgår till minst 14,000 R:dr,
ett års credit upplag skulle få begagnas för rå¬
ämnen och alla andra i Taxan till upplag til¬
låtna varor, anmärker Herr af Klintberg, att
its*a årets Tulluppbörd skulle så betydligen
förminskas, att ett crtditiv, att lyftas såsom er*
Ben 28 Junii f. m,
65?
sättning för förlorad Tullinkomst, nödvändigt
mäste anvisas.
Af alia cie yttranden i Herr af Klintbergs
Memorial, sorn jag hunnit att teckna mig till
minnes, är detta kanske det , som jag enkan¬
nerligen skulle viljä recommendera till Utskot¬
tets noggranna begrundande. Å ena sidan fin¬
ner jag väl i ett credit-upplag, sådant som
Utskottet det föreslagit, ett stort correctiv e-
mot den så mycket befarade Tullförsnillningen,
men å den andra, kan jag icke undgå, att fin¬
na H err af Klintbergs anmärkning förtjena
afseende.
För att skydda Manufacturer, har man ut¬
färdat förbud, säger Herr af Klintberg: Det
är sannt; men att genom förbud eller hög tull
inskränka införsel af varor som inom landet
kunna tillverkas, är icke allenast att skydda
den inhemska Fabrikanten, det är att göra ho¬
nom till Monopolist. Visserligen har ett så¬
dant Monopolium ofta uppmuntrat den sort af
enskilt industrie, som deraf dragit förmon och
riktat åt denna Industrie en stor myckenhet af
kraft i arbete och fonder, som utan ett slikt
beskydd aldrig ditåt blifvit vända. Men, har
väl national-industrien någonsin derigenom
vunnit? Jag besvarar denna fråga med ett o-
återkalleligt Nej. Samhället förmår icke brin¬
ga sin industrie utöfver den gräns, som dess
capital tillåter, och måste derföre rätta antalet af
sina arbetande händer efter summan af sitt
disponibla capital, utan att ens kunna öfver-
633
Den 28 Junii f. nu
skrida denna proportion: Intet Handels- eller
TullReglemente mäktar uppdrifva National-in-
dustrien utöfver hvad Capitalet kan underhål¬
la. Prohibitiva Författningars verkan är också
endast att gifva en del Capitaler en riktning
som de icke af sig sjelfva skulle hafva valt,
men förgäfves hoppas man att genom en så¬
lunda efter mennisko-funder tillkonstlad han-
dels-rörelse ersätta Samhället de förmoner, som
omedelbart härflyta af industriens obehindra-
de fart.
Men, tycker jag mig redan höra, om
handeln blir fri, så öppnar man också dörren
för den enskilta vinningslystnaden att våga allt
äfven på det allmännas bekostnad. Detta in¬
kast är för mycket vanligt för att jag icke
sjelfmant skulle upptaga det; och jag vill till
en början erkänna att hvarje individu, under
ett fritt handels-systeme i första rummet afser
sitt eget intresse, men jag medgifver för ingen
del, att allmän skada deraf måste uppstå;
tvertom vågar jag påstå att i en Stat, der
hvarje medborgare, fri från prohibitiva För¬
fattningars tvång söker sin egen vinning, be-
redes, om än understödt, äfven Statens: Hvad
är det allmänna bästa, annat än summan af
alla enskiltas?
Hvar individu föres af sitt eget interesse
att använda sina Capitaler så nära sig som
möjligt. Således måste hvarje handlande, i
händelse af lika vinst, föredraga export-han¬
deln för import och Utländsk Frakt-handel
Den 28 Junii J. m,
639
Alltså innebär handels-frihet genast en källa
för liflighet i den inre rörelsen; och hvarje
individu som använder sitt Capital på den in¬
hemska industrien söker naturligtvis att gifva
it denna industri det högsta möjliga värde.
Hvad industrien tillagt, förbättrat, eller
utvecklat i de föremål eller rå-ämnen på hvil¬
ka han verkat är industriens product. Pro-
ductens värde bestämmer individuens vinst,
men då det endast är begäret efter vinst sorn
förmått honom att använda sitt Capital på in¬
dustrien, så väljer han företrädesvis det slag
af industri* hvars product har mesta värde, det
vill säga den, som han kan utbyta emot den
största myckenhet penningar eller andra varor.
Samhällets årliga behållning är alltid sum¬
man af dess productions värde eller rättare sagt
product-värdet och den årliga behållningen äro
allt ett; och då hvar individu söker att så
vidt d»=t på honom beror, egna sitt Capital åt
den inre industrien samt att rikta denna indu¬
stri så att dess product skall erhålla det hög¬
sta möjliga värde, arbetar också hvar individu
att uppbringa Samhällets årliga behållning till
det högsta möjliga värde: han söker icke all¬
tid, det är sannt, att tjena det allmänna bä¬
sta; han känner icke ens huru mycket han,
sökande sin egen vinning, lifvar den inhemska
rörelsen, och han vet icke. att han här, sorn
i många andra fall endast lyder en osynlig
makt, som förer honom till ett mål hvilket
han aldrig tagit i beräkning för sina planer.
64o
Ben 2 g Junii J. rn.
Det är således icke alltid en National olycka
att egeönyttan styrer enskiitas speculationer,
minst bör man yttra det i ett tidehvarf då
handels-intresset regerar verlden och länge
skall gora det. Då man arbetar för sig sjelf
gör man ofta mer godt för det allmänna än
när man äfven af den ädlaste afsigt, väljer det
sednares väl tili föremål för sina handlingar.
Det är lagstiftnirsgarnes, icke individuernas fel,
om enskildt fördel bereder allmän förlust.
Men torde någon säga, hvem inser säkrast
hvilket slag af Industrie lofvar den högsta
product, den enskildte elier styrelsen? Jag sva¬
rar , den enskilte. Den administration sorn åta¬
ger sig att anvisa hvarje individa sättet att
använda hans Capital, den belastar sig med
en omsorg, antingen onyttig eller skadlig. Om
den inhemska industriens product icke är dy¬
rare än den Utländska, äro alla Reglementen
onytliga; är förhållandet motsatt, äro de skad¬
liga; och då Herr af Klintberg omtalar
vådan att efter osäkra Theorier åt slumpen öf¬
verlemna Rikets vigtigaste intressen och att
lättsinnigt blottställa detsamma för vådan af
misstag, hvilkas följder ej stå att hjelpa, får
jag blott erindra att en osäker theorie icke är
någon theorie och att det just är det mensk-
liga bemödandets fruktlösa ansträngningar att
öfverträffa naturer som äro osäkra , men att
naturens gång är säker, ty den är jemt afmätt
efter oföränderliga Lagar •, och att det verkli¬
gen är ganska vådligt, att blottställa Rikens
vikti:
Dtn a8 Juni i J, m,
vigtigaste intressen för faran af misstag i Pro-
hibitiva Författningar. ,,
Herr af Klintberg tror att en fri import
skulle förvandla Lurendrägaren till Tullförsnil¬
lare. Jag tror det icke. Vi hafva sett åtskil¬
liga anklagelser för Lurendräjeri-brott: Vi hafs
va äfven sett bestraffningar, men månne val
alltid den anklagade varit den verklige Luren-.,
drejaren? Man frage Opinionen; och denna
mäktige Domare skulle gifva ett annat Utslag,
manne icke den slutsatts deraf skulle få dragas
att en Lurendrägare , fastän alltid brottslig inför
Lagens Domslut, likväl stundom njuter miss-
kunsamhet inför samvetets. Jag har aldrig lirj
rendrejat, och aldrig skall jag göra det, ty
ingen skall biträda mig med en uppsåtlig öf¬
verträdelse af gifna Lagar, men då jag besinnar
hvad en värd Ledamot Herr Grefve von Pla¬
ten redan anmärkt, att många varor förbjudna
till införsel, äro icke allenast till nyttjande
tillåtne utan rent af anbefallta, då jag vidare
besinnar att jag således sjelf kan finna mig
nödsakad att köpa lurendrägadt gods, så säger
jag uppriktigt att jag kan tänka mig det fall, då
man skulle kunna sätta i fråga att häldre låta
6traffa sig sjelf än angifva ett lurendrägeri-
brott, hvaraf man varit tvungen att dra¬
ga fördel.
Helt annat är förhållandet med Tullför-
snillaren; vanäran och förakt skola alltid följa
Ridd. o. Ad, Prot. V, Band.
41.
642
Den s8 Junii J. »1.
honom, och han skall i hvar redlig medbor¬
gare frukta att se sin anklagare. Vinsten af
en Tullförsnillning kan dessutom icke bli sä
retande som den af ett lurendrägeri.
Mycket ^ vöre ännu att yttra i anledning
af hvad här i dag blifvit taladt; men tiden är
redan långt liden, och jag bör icke längre
missbruka Ridderskapets och Adelns tålamod.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken hemstäl-
de, om icke enär flere Ledamöter ännu anmält
sig , att tala uti förevarande ämne, discussionen
derutinnan kunde till eftermiddagens Plenum
uppskjutas; hvilket bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj<
des klockan half till tre eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.-
Ven 2 g Junii e, m,
Lördagen den 28 Junii.
Plenum klockan 6 eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddags Pleno började
öfverläggning i afseende å Bevillningsutskot¬
tets den 3 dennes under N:o j2 afgifne samt
den 11 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, angående de genom Stora
SjöTullen inflytande Bevillningsmedel.
Herr Munck af Fosen/kjöld, Eberhard: Med all
aktning för de värda Ledamöter, som velat
ådagalägga sitt nit med att taga i försvar Kon-
ungamagtens område mot ett förment försök
af Bevillningsutskottet till ingrep deruti, kan
jag icke finna, att Utskottet gjort sig skyldig
till en sådan afsigt, och jag år äfven öfver-
tygad, att vår liberale och constitutionelt sin¬
nade Konurig icke eller skall lemna bifall åt
en sådan tydning. Bevillningsutskottet har
icke föreslagit, att Riksens Ständer skulle be^
sluta om något, som constitutionen öfverlem-
nat åt Styrelsens eget afgörande eller sanction.
Här kan blott komma i fråga den Stats-Oeco-
nomiska princip, sorn angår tillåtelse eller
förbud i anseende till införsel af utländska
varor, ty i alla andra frågor, som Bevilloingsi
Utskottet vidrört, handla Riksens Ständers egen--
mäktigt, och ännu har ej Styrelsen sjelf försökt,
att inskränka deras rättighet härtill. Detta Ut¬
644
Den 28 Junii e, m.
skott matte hafva samma rättighet, sorn andra
Utskott, att äfven göra förslag i mål, som be¬
ro på Konungens afgörande, och som böra
blifva föremål för underdåniga önskningar. Vi
hafva förut haft flere bevis derpå, att andre
Utskott, än Oeconomi- och Besvärs-Utskottet
behandlat och framställt sådana mål, och det
så nyligen som i sista Plenum, der flere Be-
tänkanden från StatsUtskottet, rörande allmän¬
na Magazinslnrättningen förehades, hvilka in-
nehöllo föremål för underdåniga önskningars
framförande inför Konunga-Thronen. Då rena
önskningsmål förekomma, remitteras de till Oe-
conomieUtskottet; men många mål äro af den
beskaffenhet, att de på eri gång bero af Riksens
Ständers beslut och af Konungens sanction, och
då remitteras de till det Utskott, som har den
delen af målet, 6om beror af Riksens Ständers
eget beslut, om händer eller till både det och
till OeconomieUtskottet. Således anser jag Be¬
villningsutskottet på intet sätt eller i något
afseende hafva brutit uti undersåtlig vördnad
eller uti iakttagandet af den gräns, som vår
Regeringsform utstakat emellan Konungens och
Riksens Ständers myndighet.
Jag har i förmiddags-Plenum hört en värd
Ledamot åberopa flere Länders exempel som
bevis på nyttan af förbud mot utländske Fa¬
briks- och Manufacturvarors införande. Men
dessa exempel äro icke lyckligt valde, icke
eller riktigt citerade. I Ryssland har man icke
infört ett fullkomligt förbudssystem utan blott
högre tullafgifter på vissa utländska varor.
Den 28 Junii e, »t.
645
Förordningen härom ha vi läst i utländska
Tidningar under namn af en förhöjd Tariff. I
England lossar man allt mer och mer banden
på handelsfriheten och nu nyligen har man
härutinnan vidtagit högst hetydliga och nästan
oväntade åtgärder. Man har äfven sagt, att i
Gustaf lis tid, handel och näringar voro i lä¬
gervall, innan han införde förbuds-systemet.
Jag medger, att man den tiden införde de fle*
ste Fabriks- och Manufacturvaror; men man
utförde också då en mängd af victualier, ett
bevis på, att jordbruket blomstrade här mera
då, än nu för tiden.
Jag för min del, kan ej underlåta, att för¬
klara mitt bifall och min tacksamhet för det
att Bevillningsutskottet öfvergifvitj förbuds-
systemet och antagit grundsattsen af en libe¬
ralare statshushållning. Då jag förklarar mitt
bifall härtill, betalar jag en gärd åt mina egna
tänkesätt, hvilka jag år 1815 framställde så¬
som invändningar mot särskildta Utskottets
prohibitiva, handels- och näringsfriheten högst
inskränkande förslag. Men jag får dock för¬
klara min fruktan, att ehuru Utskottet antagit
ett förnuftigare system i frågan om varors ut«
och införsel, än det som i senare åren varit
hög6t rådande, har likväl Utskottets farhåga,
att stöta vissa interessen, vållat, att principen
ofta i verkställigheten måste gå förlorad. Mea
det är redan mycket vunnit, att hafva fått
principen antagen Och jag erkänner Utskot¬
tets brydsamma ställning uti striden emellan
inrotade fördomar och gamla anspråk å den
646
Deri 28 junti c. m.
ena sidan, samt ett blindt nyhetsbegär å den
andra. Visserligen har man gjort rätt att, då
man inskränker förbuds-systemet, icke föreslå
brådstörtande förändringar, emedan de göra
osäkerhet i speculationer, och kunna ruinera
flere, sorn satt sig uti betydliga förlag för
anläggandet af Fabriker och Manufaciurer.
Just denna osäkerhet genom vacklande och
ombyteliga StatsOeconomiska författningar, å-
stadkommer behof af en större vinst på indu¬
striella företag i Sverige, och kan till en
del ursägta de höga priser, som väre Fabri¬
kanter sätta på sina varor. Men då Riksens
Ständer ej kunna påräkna ett nytt samman¬
träde förr än om 5 år, så måste det steg sorn
vid en Riksdag tages till reform, ej vara allt
för litet.
Innan jag nu går att närmare granska i-
frågavarande Betänkande, må det tillåtas mig,
att först fästa uppmärksamheten på vigten
deraf, att hvad system man än må antaga, det
följes i ett sammanhang, s?mt conseqvenf och
icke fragmentariskt. Vi hafva här hört yttras
Och äfven läsit i Tidningarne, att Riksens
Ständer år 1815 öfverändakastat ett liberalare
StatsOeconomiskt system, sorn' förut följdes.
Detta äger icke grund, ty oaktadt Riksens
Ständer år 1815 i följd af särskildta Utskottets
förslag, antago ett mera proiai bi tift system, så
var dock hvilket jag äfven då ådagalade, det
förut iakttagne icke liberalt, utan prohibilift
i flere afseenden, ja än mera än efter den ti¬
den, eller rättare, innan 1815 följdes intet sy¬
jrjen 28 Junii e. m.
647
stern. Sålunda medgaf man före 1815 en frias
re införsel af en del varor från Finland, det
vill säga Ryssland, än utförsel af samma slags
varor från Svenska Provincer, hvilka hade öf¬
verflöd deraf. Man tillät en friare införsel af
Engelska Bomullsvaror till Götheborg, än ut¬
försel af Svenska Linnevaror från Skåne, o. s.
v. Att 18 15 års Ständer vidtogo det prohibiti—
va systemet, kom derföre mycket deraf, att
föregående Styrelse gjort det liberala för hat-
ligt, genom dess ensidiga användande. Jag
skulle kunna med mångfalldiga exempel visa,
att vi på åtminstone öfver ett århundrade icke
iakttagit ett conseqvent, liberalt handels- och
näringsfrihets-system, och att vi således icke
af egen erfarenhet kunna bedomina, hvad ut¬
flytande ett sådant system skulle hafva på vår
handel och våra näringar. Olyckan är ock,
att enligt vår constitution , frågor i dessa äm¬
nen måste remitteras till flere Utskott, hvari¬
genom de ej blifva i ett sammanhang behand¬
lade, och man vet då ej huru förslaget från
ett Utskott hänger ihop med förslag, som haf¬
va gemenskap dermed och från andra Utskott
inkomma.
I afseende på sjelfva hufvudfrågan, nem¬
ligen till hvad grad man bör tillåta eller för¬
bjuda införsel, får jag först erinra om en om¬
ständighet den nemligen, att en mycket in¬
skränkt och minskad införsel af utländska va¬
ror äfven minskar utförseln af våra egna pro-
ducter. Utlänningen har i allmänhet samma
tycke som vi, får han ej med sina varor be¬
Cert 2§ Junii c, m.
tala våra, så vill han ej gerna hafva dem. Man
bör ej blott hafva afseende på våra Fabrikan¬
ters interesse, utan äfven på de medborgares,
som hafva varor att afyttra till utlänningen.
Om vi förbjuda införsel af utländska varor, så
minska vi ock afsättningen af våra export-ar¬
tiklar. Derföre bör, enligt min tanka, ej för¬
bud äga rum emot utländska varor, utan blott
högre och lägre tull på dem, afpassad efter
behofvet af varorne och förmågan, att i till¬
räcklig godhet och mängd dem här i Landet
producera, samt tor controllen skull, efter den
volum de upptaga, äfvensom, i dessa fall ef¬
ter de särskilta handelsförhållanden, som vi stå
uti ,och bundit oss till med vissa länder. Jag
vågar så mycket bestrida åtskilliga i detta äm¬
ne yttrade tankar, att jag förklarat, att det
varit en lycka i Oeconomiskt afseende, fast
icke i moraliskt att lurendräjare funnits hvar¬
igenom åstadkommits en concurrence och täf¬
lan i afseende på varornes pris och godhet, som
handelstvånget och särdeles äfven näringstvån¬
get ej kunnat medgifva. Hade icke utländska
varor blifvit inlurendrägade, så hade säkerli¬
gen Fabrikanterne hållit högre priser, tillver¬
kat sämre varor, och beskattat oss ännu mera.
I öfrigt är det ogrundadt att våra Fabriker
ej kunna bestå utan införselförbud. I Gustaf
III;» tid florerade våra SidenFabriker mera än
nu, ehuru sådane varor, som de tillverkade,
ej voro förbudne till införsel eller med myc¬
ket hög tull belagde. Fabrikanterne hafva
utomdess de senare åren varit särskilt gynna¬
de genom låga priser på nödvändighetsvaror.
Ben 28 Junit e. mi IK19
Skall samma system som hittills fortfara, så
mäste resteo af Nationen och i synnerhet jord¬
brukaren, som ej alla år gynnas med införsel¬
förbud eller hög tull och icke eller med til¬
låten utförsel blifva skattskyldig till Fabrikan¬
ter och en del Manufaeturister. Att våra Fabriker
ändå ej florera, kommer icke af brist på inför¬
selförbud och på hög tull, utan mera af brist på
tillräckliga peoninge-förlag i en tid, då våra
få och betydliga Capitalister finna mer sin ut¬
räkning vid att hålla sina penningar i bered¬
skap vid utmätnings-auctioner, eller till utlå¬
ning mot drygare villkor, än Näringsidkaren
kan åstadkomma.
I afseende på detaillerne af Utskottets Be¬
tänkande anhåller jag att få göra en och an¬
nan anmärkning.
j:o Att Utskottet vid bestämmande af
Tullens belopp ej gjort nog afseende på va¬
rornas volum eller omfång, och på förmågan,
att controllera deras in- och utförande. Man
har t. éx. föreslagit 15 procents Tull å infat¬
tade äkta perlors värde. Man kan i en ficka
lurendreja in dem likså väl som oinfattade för
mångå Tusende R:drs värde, och häldre än att
betala så hög procent lärer man risqera ett
sådant försök. Jag medger visserligen , att
perlor äro öfverflödiga , och misskänner ej den
goda afsigten med att vilja förbehålla Svenska
medborgare vinsten af infattningen ; men då de
äro så lätta att till ett betydligt värde luren¬
dreja in, så går både vinsten af infattningen
65o
Den 28 Junii e, m.
och af Tull-afgiften förlorad, om ej (ullen
nedsättes åtminstone till 5 procent. Så är det
äfven med vissa kryddor som äro mycket dy¬
ra, fast de intaga löga rymd; så, äfven med
Tyll, sorn visserligen är en öfverflöds-vara,
men som upptager så liten volum, att den lu-
rendrejas in, om den ej med lindrig Tull
belägges.
20 Utskottet har i allmänhet föreslagit
för hög Tull , så att den ofta till sina följder
är detsamma sorn verkligt förbud, och i allt
fall ger anledning till tullförsnillning. Denna
anmärkning gäller först och främst om Fabriks¬
varor. En lägre tull vore lika gagnelig för
Fabrikanterne, ty blott den tull, som verkli¬
gen erlägges, gagnar dem; men det gagnar
Nationen i moraliskt afseende, det gagnar
den ärlige Köpmannen att Tullen ej stadgas
högre, än att den verkligen blir erlagd. Fa-
brikanteroe sjelfva erkänna, att en hög Tull
icke hjelper dem mera, än en låg, 25 s 30
proeents tull icke mer än 10 'a 15 procent.
Jag medgifver visserligen, att dessa frågor haf¬
va ett nära samband med tull-organisationen
och dess förbättring, oah jag hyser så mycket
förtroende till våra Fabrikanters och Manufac-
turisters känsla för rätt och billighet, att de
ej skulle yrka på införsel förbud, utan vara
nöjde med 10 å 15 procents tull, om de voro
säkra, att den erlades. Men hurudan cck
Tull-organisationen må blifva, så skola dock
få och troligen ingen betala 25 å 30 procents
Tull- Man lärer ej bestrida, att en stor del
Den 28 Junii J. m.
af våra Fabriks- och Manufactur-varor åro
sämre och ändå dyrare än Utlänningens. Vissa
kunna väl vara lika goda, eller obetydligt
sämre, mevn någre äro ofantligt sämre och än.
då mycket dyrare. Att nyttja ett pär Sven¬
ska fina bomulls-strumpor som ej hålla en dag
eller ett par stöflar af svenskt läder, som ej
hålla en månad , är ett större och skadligare
öfverflöd, än att nyttja dessa persedlar af En¬
gelsk tillverkning, då de äro mycket varak¬
tigare. Hvad som är en betydlig förlust för
enskilte medborgare, kan ej vara en vinst
för det allmänna. Millioners beskatrning inom
ett århundrade till väre Fabriker, har ej en
gång bidragit till att betydligen förbättra dem.
Den har skaffat oss mer florerande Fabrikan¬
ter än Fabriker. De förres bemödanden att
tillverka goda varor skulle befordras genom
mera concurrence med Utlänningen. Det är
en alldeles ofantlig skatt, ehuru indirecte, som
Nationen erlägger till 20 a 5o Fabrikanter,
hvilka med sina i allmänhet mindre anlägg¬
ningar, äro iståndsatte, att, öm de vilja, lefva
i mer öfverflöd och maklighet än deras likar
utomlands. Denna beskattning är för många
drygare, än sjelfva den egentliga bevillningen.
De fleste arbetare i Fabrikerne lefva deremot
i armod och uselhet. Större delen af dem kun¬
de användas till arbeten som voro mindre skad¬
liga för hälsan, och äfven mer befordrande
deras moralitet. Enligt min tanka, ehuru den
kan synas paradox, vore det nu bättre, att
Nationen betalte lill en pensions-anstalt för
en del Fabrikanter, än ' att införsel-förbuden
Den 2g Junit e. m.
och den höga Tullen skulle fortfara, hvilka ej
blott som många tro, betydligen fördyra ut¬
ländska, utan afven inländska Fabriks- och
Manufactur-varor. Man torde härvid erinra;
att högre Tull är föreslagen på Jordbrukets än
på andra närihgars producter, men denna för¬
mån får jordbrukaren ej tillgodonjuta alla år,
han får icke en gång alla år utföra sin vara,
och ej taga som andra producenter, så mycket
för sin vara som han kan få, utan Styrelsen
får i det »ina så väl som andra fallet göra
jemkningar och förändringar, hvarigenom jord¬
brukaren det ena året taget med det andra,
är mera vanlottad, än han i allmänhet sjelf
inser. Jag klandrar ej, att ett förhöjdt pris på
födo-ämnen förekommes, utan jag klagar öf¬
ver att man genom konstiga medel uppstegrat
priserne på andra varor, och tvingat jordbru¬
karen att alltid taga andra producenters varor
inom landeit, då dessa merendels taga hans
utomlands, om de kunnat fås för betydligt
bättre pris. Man har för 3:ne år sedan genom
onödig införsel af flere roo-tusen tunnor ut¬
ländsk säd nedtvungit sädes-priserne och till¬
skapat ett ölfverflöd derpå , hvilket skulle nöd¬
vändigt hafva sammi verkan på jordbrukarens
belägenhet, som det skulle hafva t. ex. på K1 ä—
Fabrikanternes, om man införskref ett år lik¬
så många alnar kläde utöfver Nationens behof.
Herr Grefve von Platen har anfört, att
den af Utskottet föreslagne införsel-frihet skul¬
le åstadkomma pappersmyntets försämring, Men
införseln af Utländska varor ökas ej mera för
Ben 28 Junti e, m,
det man förmår betala Tull för dem, i stället
för att lurendreja dem in. År 1812, då inför¬
seln af Utländska varor var sorn starkast, och
oftast nära tullfri, var medel-coursen 87 och
en half skilling, ty utförseln af våra egna
producter öktes äfven. Om Pappers-myntets
försämring skulle blifva en följd af införsel¬
förbudets upphäfvande, så borde ju sjelfva för¬
budet hafva förbättrat vårt Pappers-mynts vär¬
de; men cursen har sedan 181 a och äfven se»
dan sista Riksdag betydligen stigin och om
Herr Grefve von Plåtens satts vore riktig , så
innefatta höga priser på inländska varor, som
nämnda förbud åstadkommer, en utgift ej blott
till Fabrikanter, utan äfven till Capitalisten,
nemligen för det ändamål, att förbättra myn¬
tets värde, det är till förökande af skulders
värde och i följe deraf till nedsättning af fa¬
stigheters och deras Producters värde.
I öfverensstämmelse med hvad jag nu haft
äran yttra föreslår jag:
1:0 Att Utskottet gör mera afseende på
varornes volum. Genom en del Utländska va¬
rors ringa omfång så dels lurendrejas de lätta¬
re dels tullförsnillas lättare. Men våra export¬
varor i allmänhet, intaga så stort rum, att de
lättast controlleras och derföre ärligast förtul¬
las, så att då till exempel för trädvaror skall
erläggas, 15 procents tull, är denna i sjelfva
verket drygare än 25 å 30 procent för Fa-
briks-varor. Denna tull på trädvaror är i allt
fall för dryg. Skogs-egare få skatta till Fa*
Ven 28 Juni i e. m\
brikanterne på dubbelt sätt, dels genom den
för dryga export tullen, som tvingar att sälja
sin vara till Fabrikanterne lör vida bättre pris
än till Utlänningeo, dels ock. genom förbudet
att införa eller ock högt förtulla Fabriks varorne,
hvarigenom de få betala dessa betydligt mer,
än de kunde få varorna för hos Utlänningen.
Och ändå skaffar vår skogs-egare, liksom vår
Jordbrukare, åtminstone fullt så god vara som
Utlänningen, då det merendels förhåller sig
med Fabrikanten tvertom.
2:0 Att Utskottet i allmänhet nedsätter
tullen på en del varor, isynnerhet Fabriks-va¬
ror, Denna nedsättning skall ej minska tull¬
in komsterne ty tullen erlägges då, men den
skall minska lagbrotten. Här är blott fråga
om att man ej skall sätta högre tull, än som
kan väntas blifva erlagd. Det är väl möjligt
att i TullSpecialerne, den stadgade höga tul¬
len, till exempel på krydder och arack , be-
finnes anteknad såsom "erlagd 3 men då kan
med skäl sättas i fråga , om ej importeuren
skaffat sig ersättning genom afskrifning å den
förtullade varans qvantum.
0:0 Att Utskottet gör mera afseende på
vigten af den husliga Manufactur-industrien , ty
den förtjenar framför all annan att uppmuntras,
men dock ej med ea högre Tull, än att den
erlägges.
4:0 Att Utskottst likaledes gör ett sari
skilt afseende på sådane varor, hvars produk¬
tion inom landet är oumbärlig för vårt lands
oberoende af Utlänningen.
* y
Den 2 g Junii c, m,
655
5:0, Att Premier för utförsel antingen ej
föreslås, eller ock för flere varor, än dem Ut¬
skott omnämnt.
6:0 Att tullen bestämmes efter mått, mål
och vigt, samt i afseende på linne och klädes-
väfnader, efter trådarnes antal inom ett visst
mått, på iamma sätt som i England och Frank¬
rike, men ej efter en ofta bedräglig factura.
Jag slutar med den erinran, att allmänna
Opinionen fördömer mera tull-försnillning än
lurendrejeri , och det med skäl , isynnerhet så
länge Utländska persedlar ej blott tillåtas, utan
till och med påbjudas att nyttja, ehuru de ej
få införas.
I flere andra anmärkningars anförando har
jag blifvit förekommen.
Herr Hjerta, Johan Guflaf: Om jag ett
ögonblick kunde tro, att de Svenska Fabri-
kerne skulle upphöra för det att handelsfrihets-
principen göres gällande, på sätt Utskottet
föreslagit, så att ett correctif derföre finnes,
genom Tull-Taxan, skulle jag ej yttra mig
för Utskottets Betänkande; mea. då jag ej kan
tro detta, så måste jag bekänna att jag huf¬
vudsakligen delar Utskottets åsigter. Jag kan
ej låta hänföra mig af detta rop att Fabriker-
ne och med dem hela Landet skola falla, ty
af historien har jag funnit, att 6å snart det
varit fråga om företrädes-rättigheters afskaffan-
de, monopoliers upphörande eller att pri vi le-
056
jjen j8 Junti e. m,
gier skolat rubbas; så har det alltid ropats på
att Staten skulle gå under, och det har ändå
icke skett; af detta skäl finnér jag att samma
fall skulle inträffa om man nu antar handels-
frihetsprincipen. I synnerhet är jag styrkt i
denna öfvertygelse då jag i Hufvudstaden så
tydeligen ser följderne af nu varande system,
och lör mia del tror jag det enda rätta cor-
rectivet för handelsfriheten ligga i en rätt
uppgjord Tull-Taxa. När jag nu yttrar mig i
detta ämne anser jag såsom en skyldighet att
besinna å ena sidan att våra 1515 Fabriker
uppgå till ett värde af 7* millioner, men å an¬
dra sidan att Landets värde uppgår till 380 mil¬
lioner. Om den beskattning som utgår af Fa-
brikeme ej utgår mera än ^del af hvad öfri¬
ge Näringsidkare i Städerne erlägga om deras
antal äro i förhållande till dessa rjdel, så visar
detta genast huru mångas rätt i denna sak är
inbegripen, och besinnar man då huru få Fa¬
briker skulle uppbära den genom, att en Tull
af 10, 30 å 5o procent, i stället för förbud,
ålades sådane varor ,60m de fabricera, kan
jag ej tveka, att heldre låta dessa otjenlige
och onaturlige anläggningar falla, än att låta
det hela blifva lidande. Jag utgår från en
helt annan anda än en vård talare denna för¬
middag. Han ansåg Staten såsom en famille-
Jag hämtar från mitt modersmål en annan
tanke. Jag finner ordet slägte, ej användt till
Nationer: Ej ett Svenskt slägte, men ett men¬
niskoslägte. Derifrån kommer jag till ett an¬
nat resultat än han, och derföre hyser jag ej
någon
Btn. jg Juni i e. m; $5?
någon fruktan att någon olycka vållas, om
handelsandan blifvér gällande; Han har sagt
ett den redan, flere århundraden styrt verlden:
Jag säger, att den alltid styrt den och
koinmer alltid att göra det; den är ej annat
än utvecklingen af mensklighetens begär efter
större bildning och välstånd. Oni man vill
afse Statens sanna väl, mäste man tänkt
sig dess rätta ändamål, och om man ej kan
utgå från någon annan synpunkt än att detta
ändamål är ett högre välstånd, en högre bild¬
ning, så kommer man till det resultat att en
lagbunden frihet i allt, således äfven i ett Lands
oeconomiske inrättningar, handel, slöjder och
näringar är det rättaste och det nyttigaste. __
Man har talat om utländska theoriers oduglig,
het och att ett Svenskt Statshushållnings-sy-
stem borde följas. Äfven jag inser nyttan af
ett Svenskt Statshushållnings system, men det¬
ta bör, hvad Landets förhållande till det sto-
ts hela angår, vara grundadt på fullkomlig
liberalitet; ty annars motverkar det sitt ända¬
mål. Man säger, att detta system bör byggas
på Statens sjelfbestånd. Jag förstår ej hvad
man då menar med Staten. Den måtte ej va-
ra annat än de generationer, sorn lefva och
uppkomma i den samma och villkoret för desj
sas kraft måtte vara frihet, bildning och väl¬
stånd, omöjlige, att åtnjuta om de isoleras från
andra Folk och utan hvilka de förgäfves sko¬
la bjuda till att vara sjelfständige, eller Staten
kunna såsom sådan hafva kraft och framgång.
Kidd, o. Jd. Prot. V. Band.
42
Dtn tu Junti e. m,
&Ian »äger att ett sådant system skall byggas
pä så mycken enskilt frihet i njutning, sorn
med sjelfbestånd kao förenas: skall då det¬
ta ske genom förbud, kommer man då icke
åter in i desse förhållandet) då Staterne så till
gägandes, genom våldet upppehållas. Hvem
skall då förbjuda? Hvad skall då förbjudas?
Jag fruktar, att man aflägsnar sig från ända¬
målet, genom hvilket man vill vinna Statens
tillväxt och medborgares trefnad, om Lagens
princip„blijver illiberal.
För min del har jag dea öfvertygelse som
jag redan yttrat, att TuMTaxan är det enda
correctif för handels-friheten som Lagen bör
åstadkomma- J»g tror detta correctif så myc¬
ket mera tjenligt som Handels-friheten, äfven
har sin aristocrati att strida med och denna
strid kao då öppet föras genom Representatio¬
nens öfverläggningar om TullTaxan. Den
method som Utskottet ttu följt anser jag såle¬
des alltid böra följas, och Svenska representa¬
tionen alltid afgöra grunderna för Tullbevill-
ningeo Endast i ett väsendtligt fall skiljer
jag mig ifrån Utskottet. Jag tror nemligen att
den utgående tullen bör afskaffas och blott
förvandlas till r.fjerdedels procents recognition
af utgående varor. Detta skulle Vara af stor
betydenhet för de naturliga näringarne i lan¬
det, hvilka derigenom skulle befordras t annars
måste desse draga hela bördan under det en
inkommande tull nödgar dem att köpa dyrt
och en utgående, att sålja för underpris. Jag
tror att alla de skäl som tala för bibehålian-
jfrm 88 juiiii é, hi,
dé äf den utgående tullen Icke äro af bety¬
denhet. Mm säger att tmtt ej pl arinat sätt
kan åtkomma expofteuren. Men man får der¬
igenom ej ett runstycke af honom j utan en¬
dast af producenten Denne får betala hela
kostnaden. Man säger Vidare* att det är bil¬
ligt att egna varor först tillbjuda* inlänningen*
innan de erbjudis utlänningen. Utom det att
det ät i sakens natur att varörne måste först
Utbjudas inom landet, emedan transport¬
kostnader m. m. göra det förmånligare, äf
det gifvit att denna sats drifVes derhän, att
hög tull skulle läggas på export-varor, —■'
skulle leda dertill att producenten af export-
artiklar än ir.era skulle nedtryckas, hvarigenom
man åter just motverkade det man åstuttdade, ty
man skulle då ej kunna utbyta andra länders
producter emot samma qvantitet af våra pro-
ductef , och vi skulle derigenom förlora i nä¬
ringskraft. Dessa skäl försvinna således och
det enda skäl söm kan återstå är det alltför
Vanliga, att den betydliga Statä-intraden deri¬
genom förorsaka». Men detta bör äfven Vara
Snart förkastadt, då man påminner sig att sum¬
man blott utgör 260,000 R:dr B.co och att ont
den afgår, kan den med säkerhet återvinnas
genom den inkommande tullen * om Utskottets
förslag antages. Jag tror åtminstone icke att
derigenom skall uppkomma någon statsbrist
utan tvertom att förslaget sihäll ökä tullen vi¬
da öfver denna sUmmi. Detta är det hufvud-
sakliga hvaruti jag skiljer mig ifrån Utskot¬
tet , men i några mindre fall anhåller jag äf¬
ven att få yttra några betänkligheter. Om jag
Den 28 Junii e. m.
icke misstager mig, blir den värdering Utskot¬
tet föreslagit nog svår. Hvad den förste vär¬
deringen angår torde den kanske vara möjlig
och äfven hättre än det sätt som 'nu brukas;
men den Jury som är föreslagen tror jag ej
vara verkställbar. I många Rikets Städer fin¬
nes ej så 'allmän handelskunskap att den kan
existera. Sedermera är det äfven en annan sak,
som jag anser af mycken vigt. Då uti första
punkten Utskottet yttrar sin önskan att inga
varor matte förbjudas, tror jag att hela tvisten
vore förekommen angående behandlingens lag-
fighet, om man tillägger de orden i fall Ko¬
nungen dertill lemnar sitt Nådiga bifall- Be¬
villningsutskottet kan likaväl tillstyrka ett
önsknings mål som OeconomieUtskottet; det
är likgiltigt ifrån hvilket Utskott ett önsknings-
mål kommer, åtminstone har jag sett att dst
går ann ifrån StatsUtskottet och genom den
förändringen är hela den fara förekommen,
aom så många synas frukta.
Herr Tham, Wollrath-. Anseende för skyl¬
dighet, att 6å vidt jag förmått uppfatta de
vid Bevillningsutskottets Betänkande gjorda
anmärkningar besvara desamma, utbeder jag
mig Högloflige Ridderskapets och Adelns tå¬
lamod och öfverseende, om mina framställnin¬
gar blifva mer än vanligt vidlyftiga; utan egen¬
kärlek i afseende på den del jag har uti det
till Riksens Ständer öfverlemnade TullBevill-
ningsFörslag, äro alla anmärkningar, som till
Fäderneslandets förmån kunna föranleda, till
förslagets förbättrande i högsta grad välkora-
Btn 2g Junii e. m, 661
na s och « afseende på sådana åter, sorn efter
min öfvertygelse förfela detta mål, torde mig
tillåtas att fritt yttra min öfvertygelse.
Innan jag ingår i hufvud-frågan, anhåller
jag få upptaga hvad några Talare anfört uti äm-
nen, som icke directe angå sjelfva grunderna
till Betänkandet. Jag fäster mig först vid en
tbeori Herr Grefve von platen uppställt, angå¬
ende rätta tiden till införande af Handelsfri¬
het; Herr Grefven påstår, att denna tid icke
inträffar förr än: i:o Myntet fått bestämdt säkert
värde; 2:0 Näringsfrihet blifvit införd och
0.0 Konstflit samt arbets-skicklighet i lan¬
det finnas.
Jag kan icke häruti instämma, ty jag ser
ej huru Mynt-förbättringar skola verkställas
i ett land som saknar närings- och handels¬
frihet; uti ett land, som icke äger Guld- och
SilfverGrufvor, tror jag detta lika omöjligt,
samt att tillvägabringa en ökad production,
utan tillfälle till afsättning; ett väl ordnsdt
åkerbruk, jemte närings- och handels-frihet,
måste efter mitt begrepp vara förenade och 1
Sverige räcka hvarandra handen, om vi nå¬
gonsin skola erhålla ett verkligen förbättradt,
stadigt penninge-väsende, alla andra medel
dertill som inom landet sökas, blifva palliati-
ver, och att genom lån utom landet söka dem,
vore genaste vägen att bereda landets fram¬
tida olycka.
Mä mig förlåtas om felaktigt minne eller
64M
pett 'J3 Junii e. >ti.
bristande kunskap skulle orsaka, alt det exertv
pel jag beder få anföra tillstyrka för hvad jag
sagt, ej i alla delar skulle uppfylla hvad der¬
med åsyftas- Då Norra America med beun¬
dransvärd ansträngning af det stolta England
tillkämpat sig friheten, ägde det, om jig ej
jpisstager mig, blott pappers-mynt, utan värde
hos Utlänningen och med Assignat värde inom
landet; jag kan ej'påminna mig. att detta fria
folk använde hvarken lant Guld eller kon¬
stiga författningar, att förbättra det dåliga myn¬
tet , men oinskränkt näringsfrihet och fri han¬
del med alla Nationer, grundläde deras väl¬
stånd och skaffade tillgångar på reelt; om de
prohibitiva Författningar America sedan infört
emot England, grundade uti represalier och
kanhända afund emot denna deras enda farliga
medtäflare, verkligen medfört den nytta de
åsyftade betviflas af många, jag kan derom ej
döma; Bevillnings-Utskottet har ej åberopat
Americgs exempel och mitt ändamål med dess
anförande nu, är endast att visa, det närings-
pch handelsfrihet i förening med åkerbrukets
trefnad, är® de enda medel sorn med säkerhet
kunna stadga och upprätthålla värdet på myn¬
tet i alla länder, hvarest papper dertill måste
nyttjas, och sålunda måste föregå eller åtmin¬
stone medgifva* på samma gång som myntbe¬
stämning vill införaa, hvarförutan det sednare
endast blir ett m>sslyckadt theoretiskt försök.
Herr Baron Boije har bland sina anmärk¬
ningar yttrat, att Dannemark utan Fabriker
Och ypperligt belägit för tranjitohandeln, icke
tfen 98 Junii e. m.
1 afseende på handelsfrihet, bör som ex¬
empel för Sverige anföras; om det Östersjö-
Compagniet vunnit fullbordan, sein vid början
af 1814 föreslogs att i Götheborg inrättas,
men som anhängigheten till prohibitivsystemet
ansåg med förskräckelse, hade Sverige nu kun¬
nat vara i besittning af den transitohandel
Dannemark äger. Att Dannemarka läge icke i
alla afseenden kan på oss tillämpas, medgifver
jag gerna, men om, som jag hoppas, Götha
Canal vinner fullbordan, kan Götheborgs yp¬
perliga läge ännu en gång förskaffa Sverige
förmåner af en nyttig transitohandel, om ej
författningar utestänga den för att gynna en¬
skildt interesse på det allmännas bekostnad.
Herr Friherrens påstående, att Norrige, i afseen¬
de på den der rådande stora torftighet och spar¬
samhet, kan med fördel gagna en handelsfri¬
het , sora Herr Friherren tror vara för oss
skadlig, kan jag icke medgifva; Jag har ej
varit i Norrige, men efter beskrifning af detn
sorn der gästfritt blifvit bemötta, tror jag lika
öfverflöd der råda i dryckesvaror, meubler och
kläder, sorn i Sverige. Jag tror också att en¬
dast införandet af friare handel kan befria oss
från den beskattning Dannemark och Norrige
oss pålägga, genom deras kloka begagnande
af vårt prohihitifsystem, att i lurendrägeriväg
påföra oss en mängd nu förbudna varor.
De afskräckande exempel af handelsfrihe¬
tens skadlighet Herr Friherren velat hämta
från Portugals och Spaniens tillstånd äro full¬
komligt misstagne; dessa länder hafva aldrig
©§4 2>en 28 Junii e, m.
ägt fri handel, Portugals fullkomliga brist på
Fabriker och näringar härflyter af det handels,
tvång, sorn Englands herravälde det påfört,
och Americas med dess innevånares blod och
träldom af Spaniens förväfvade Guld, har i
detta sednare land förstört både åkerbruk
och FabrikerSverige har Gudi lof icke suc ¬
kat under utländskt handelstvång, sedan den
store Gustaf den I:sta som tacksamma Sven¬
skar aldrig må glömma, räddade det från Han.
sestädernes förmynderskap och Guld och Silf-
vergrufvor lära ej förleda Svenska Nationen,
att utbyta dess manliga idoghet emot högfärd
och lättja.
Att vid uppläsandet följa och fatta Herr
af Klintbergs vidlyftiga afhandling har icke
varit mig möjligt; genom återremiss af betän¬
kandet kommer jag i tillfälle, att undersöka
örn uti nämnde anförande finnes något sora
tjenar till upplysning eller förbättring af Ut¬
skottets förslag; Jag tillstår dock att de an¬
märkningar jag här hort göras emot pierr af
Klintbergs anförande, derom gifva mig ringa
hopp, särdeles som hvad jag sjelf deraf kun¬
ds uppfatta ej innebär annat än origtiga upp¬
gifter. Antagandet af Utskottets fört-slagna
tpllu-viUning, har Herr af Klintberg på ståt
skola medföra en stor förlust, om jag rätt hört,
till icke mindre belopp än i million R:dr Banco
årligen. Denna förlust måste icke kunna här¬
flyta af tullen på utgående varor, som Utskot¬
tet till en del förhöjt, msn icke på någon ar-
tieel minskat; för inkommande-varor, är tullen
Ben 28 Juni i e, m.
66 s
egentligen nedsatt på Arrack, Caffe och Via;
Arrack har Herr af Klintberg icke anmärkt,
men jag ansejr nedsättningen i tullen derå vara
misstag, sorn bör rättas; hvad Caffe och Vin
angår, torde följande upplysningar visa rätta
förhällandet:
Ett sammandrag utur Tullspecialerna för
åren i 819» 18.20 och iSci) visar att tullen på
Caffe för hvarje af dessa 3:ne åren utgjort
permedium 74,028 R:dr HamburgerBanco, som
efter 128 sk. Cours, gör 197,408 R:dr Banco,
om Caffet upptages till det af Herr af Klintberg
föreslagne tullvärde, 28 sk. Banco så utgör
tullen tor lika import efter förslaget »82,739
R;dr Banco och förlusten således endast 14,669
R:dr Banco. Enligt ofvan åberopade samman¬
drag , har tullen på Vin förenämnde år per¬
medium utgjort, af allt som inkommit, så pä
kärl som på bouteljer, 92,555 R:dr Hamburger
Banco eller 246,01 3 R:dr 1 6 sk. Svenskt Banco;
efter nu »satta minimivärde och föreslagna tull
skulle den sednare uppgå till 218,994 Rdr
Banco och förlusten således blifva 27,019 R:dr
16 sk. eller på båda dessa articlar 41,688 R.-dr
16 sk., hvartill Herr af Klintbergs förskräc¬
kande uppgift lärer få reduceras. Utskottet
har jemfört det qvantum Caffe, som införes
emot tull med den folkmassa som förtär den¬
na vara, ock trot sig finna, att knapt 4 Skål¬
pund då belöper på hvarje person, således
vida under hvad som åtgår. Det på fat, pi¬
por eller amar inföitullade Vin-torde föga ut¬
göra mera än hvad till CommunionVin åtgår
666
Den 28 Junii e. m,
öfver hela Riket och hvad på bouteiller emot
tull inkommit icke fylla Stockholms behof.
Utskottet har derföre ansett, att en nedsätt¬
ning i tullen å dessa varor skulle minska tull¬
försnillning utan att minska men må hända
snarare öka Statens inkomster; anses misstag
häruti vara begått, är det lätt för Ständerna,
att vid beslutets fattande sådant rätta. Herr af
Klintbergs uppgift, att det som förtullas vid
Rikets öfrige StapelStäder förhåller sig emot
Stockholm och Götheborg, som 1 till 7, lä¬
rer tåla rättelse; Tullen vid Stockholm och
Götheborg med Blk- och Lotsmedel år 1821,
lärer utgjort circa i,3o4,5oo R,dr Banco och i
de öfrige StapelStäderne nära 321,900; dessa
uppgifter bevisa dessutom endast hvad som för-'
tullas, ej hvad som införes, den sorn granskar
hvad sorn emot tull af Caffe och Vin inkom¬
mer till Städerne i Halland, Skåne och Ble¬
kinge, och gör sig rigtigt begrepp om hvad i
dessa provincer förtäres; »arnt derifrån afgår
till Småländska Städerna, särdeles Jönköping,
den kan lätt uträkna om höga tullafgifter stå
tillsammans med en oduglig tullbevakning och
lärer icke förundra sig, att då tullen på Caffe
är 37* procent och på Vin understundom öf¬
ver 100, sådana felaktiga stadgar anses af Tull-
försnillaren , som uppmuntran att begagna det
goda tillfället, ty den uselt lönta Besökaren
och Tullbetjenten måste ock lefva, och en sä¬
ker fredlig inkomst är bättre än den osäkra,
sorn beslagen förskaffa-
Utskottet, corn icke misströstar, att en
Den 28 Junii e. m.
Klok Tullorganisation kan förskaffa Landet en
bättre Tullbevakning, har på denna grund
bygdt sin förmodan att måttlig tull, som icke
retar till missbruk) förskaffar större inkomst,
än den orimligt höga, hvilken retar till brott
och hvilken endast bör användas i stället för
förbud emot sådana varor, hvilkas volumineu-
sa beskaffenhet försvårar tullförsnillningarne,
Jag athåller mig för närvarande från vidare
granskning af Herr af Klintbergs afhandling t
då jag i Utskottet får nogsamt tillfälle , att
dermed sysselsätta mig.
Då jag nu går , att uppgifva de motiver,
sorn ligga till grund för Utskottets förslag, får
jag förklara, att intet nyhetsbegär deruti in-
gådt. Käqslan af Fäderneslandets väl, af med¬
borgares behof, att om ej genast, åtminstone i
framtiden erhålla lindring i sina utlagor, öfver-
tygelsen att prohibitif-författningarne i deras
närvarande skick förstöra handeln och utan
att gagna andra näringar orsaka lagbrott, som
förstöra moraliteten, då de uppenbart gynnas
af luxen, modet, vanan och behofvet, samt
hoppet att genom det uppgjorda förslaget kun¬
na utrota en del af det onda och åstadkom¬
ma Verklig nytta; se der mine Herrar anled¬
ningen till Utskottets gjorda försök, hvarvid
jag åtminstone icke varit hänförd af utländska
theorier, dem jag kanske för litet känner.
Utskottet har af erfarenhet trodt sig vart
fullt upplyst derom, att om också allmänna
förbud mot införsel till någon del kunna med¬
Dm 28 Junii e. m,
föra nytta, de dock alltid skola åstadkomma
en absolut skada, enär undantag derifrån må¬
ste göras, dessa må härledas af behofvet , el¬
ler andra afsigter, hvarvid enskilta inieresset
icke torde underlåta, att vara verksamt, oek
ofta urarta till monopolier för den eller de,
som deraf få sig begagna, samt direct skada
de inrättningar eiler Fabriker till hvikas skygd
förbuden voro gifna. Utskottet har trodt, att
om en allmän införselfrihet emot afpassad tull
lades till grund, dessa olägenheter skulle und¬
vikas, ty om Konungen ansåg nödigt derifrån
genom förbud emellan Riksdagarne af en eller
flera articlar göra undantag, skulle dessa un¬
dantag som träffade alla, icke kunna föranleda
till missbruk eller skada; att Konungen till
dessa förbud ägde rätt, derom har Utskottet
aldrig tviflat, men icke ansett sig behöfva för¬
orda en sådan rättighet; Utskottets åsigter i
detta afseende torde vara tillräckligen ådaga¬
lagda uti Betänkandet, enär Utskottet icke fö¬
reslagit, att till Konungen i underdånighet öf¬
verlemna, att i alia härmed gemenskap ägan¬
de frågor med utländska magter afhandla, utan
yttradt, att Utskottet till forser sig, det Kon¬
ungen i detta afseende begagnar sin Konungs¬
liga rätt tiil Landets bästa, misstydning häruti
borde må hända icke ägt rum, och skulle ett
redactionsfel i första puncten om handelns fri¬
het dertill kunna föranleda, kan detta lika så
lätt ändras, som Ständerna i händelse Utskot¬
tets grundsattser gillas, uti underdåniga skrif—
velsen till Konungen lämpligen kunna uttrycka,
ej mindre orsaken hvarföre de äro gillade, än
Den 2S Junii e. m. 665
afven öfverlåtandet till Konungen, att efter
omständigheterna använda dem till Landets
sanna fördei. Då Utskottet icke kunnat miss¬
känna Konungens rättigheter i detta fall, kun¬
de det också icke inse någon fara för Rikets
Fabriker vid framställningen af förslaget, enär
Konuugens vishet i förening med dess kärlek
för Landet, försäkrade Utskottet, att försigtig¬
hetsmått, skulle vid utförandet iagttagas der
de funnos nödiga och Utskottet borde hoppas,
att Konungens Rådgifvare skola göra honom
uppmärksam på hvad behofvet kunde fordra,
Detta har jag (rott mig böra anför» såsom
svar till dem, hvilka i denna del icke fattat
Utskottets mening eller misstydt densamma.
Af andra yttranden har jag äfven erfarit,
_stt man beskylt Utskottet att hafva ingått i
rena oeconomiska frågor, som Utskottet ej
skolat tillhöra, och att frågan om fri varu in-
och utförsel vöre af denna beskaffenhet. Un¬
der åberopande af hvad jag näst lörut anfört,
beder jag få fråga huru Utskottet skulle bete
sig , dä det ville framlägga grur.derne för Tuli-
bevillningen alldeles olika cie hittills gällande ?
Skulle Ledamöterne begaans egen eller andras
öfvertygelse? Jag trtfr det förra; helst Grund¬
lagen ålägger Utskottet uppgöra och till Stän¬
derna ingifva bevillnings-grunder, och den på
intet ställe stadgar, att de derom skola råd¬
fråga andra Utskott eller framkomma med an¬
dras tankar; om Riksens Ständers rätt, att sig
beskatta är deras dyrbaraste rättighet, så tor-;
670
Bfn 28 Junit r, hi.
de Bevillningsutskottet böra ursägfas, ätt dä
Sökt göra både sig sjelf och Ständerna reda
för de grunder hvarmed de inkommit, att dä
icke kunna vara pliktige deruti låta sig ledaS
af andra, att klandra det Utskottet gjort sina
principaler redö, för tnotiverne till Tullbe-
Villningens grunder, anser jag vara att med
toma ord uppoffra sakeft uför inbillade former
utan lif. Att Bevillningsutskottets vidtagna åt¬
gärd , att i hela sitt Omfång behandla TuliBe-
Villningen lika sorn allmänna Bevillningen , är
mindre vanlig medgifver jag getna , ock torde
dertill kunna uppgifva orsaker^ Före 1809 års
Revolution Var tullen en beskattning* den Re-
geringen efter godtycko bestämde, och det an¬
sågs för nåd då Ständerne vid Riksdagar er-
höUo underrättelse om hvad Nationen såme¬
delst betalt; 1809 förklarades Tullen för be¬
villning, men Ständerna sjelfva synas ej klart
hafva uppfattat Lagstiftarens tydligt uttryckta
mening, hvilket deraf bävises att Ständernfl
år 181 o, eller Vid samma Riksdag som Grund¬
lagen var antagen gjorde LandtTullens afskaf-
lande till önsknings måb
Konungen mera öm än Ständerna otti Grund¬
lagens helgd, påminte dem genom sin Nå¬
diga Skrifvelae af den 7:de Mars i8ro, att dera
ensamt tillkom, att härom besluta; man må ej
invända, att detta Kongl. Bref deruti frågan
endast varom LandtTullert ej kan tillämpas på
SjöTullsBevillningen, jag får som svar derå
blott hänvisa till ordalydelsen i Konungens
Nådiga Skrifvelse där 60 §. RegeringsFormeri
i)rn ig Jun ii e. nu
äf Konungen åberopas såsom grund för Stän-
dernes beslutande rätt, och i denna 60 §. fin¬
nes dock icke l andtTullen $ endast Stora Sjö-
Tullen uttryckligen nämnd som Bevillning,
Ständernes beslut vid 1812 och 1815 arens Riks.
dagar-j att till Konungen Öfverlemna utveck¬
lingen af Sjö-Tul'ens bestämmande utaf Herr
af Klintberg med loford upphöjt, klandras ej el¬
ler af mig; Bevillningsutskottets åtgärd lättades
Och atbetet minskades betydligt genom ett sådant
behandlingssätt, mera passande då gamla grun¬
der och ett gammalt system följdes; 1818 års
Bevillningsutskott tyckes dock hafva ansett
sig skyldigt, att närmare följa Grundlagens fö¬
reskrift och Ständerna godkände dess yttran¬
de genom antagande af de förändringar då fö-
reslögos. Denna föresyn, Lagens ovillkorliga
bud, känslan af Nationens rätt att sig sjelf be¬
skatta, dess behof, att om möjligt få ett biL
ligare och lättare beskattnings-sätt och öfver-
tygelsen , att detta lättast skulle erhållas ge¬
nom förändrande af det nuvarande, till sina
följder uppenbart skadliga prohibitiv-systemet,
hafva föranlåtit Bevillningsutskottet att före¬
slå de på bordet liggande grunder. Jag haf
sökt göra redo för motiverne till Utskottets
handlingssätt och öfvergår nu till den omtvi¬
stade frågan om nyttan eller skadan af han-
dels-frihet,
Huruvida Sverige med fördel kan bibe¬
hålla det nuvarande prohibitiv-systemet, der¬
om torde tvifvel uppkomma hos den, som m«d
uppmärksamhet läst och betraktat Committé-
627
Den 28 Junii e. m.
rades underdåniga betänkande om en ny or¬
ganisation af Tullverket ifrån pagina i i till
20. Omgifvet af Norrige på Landssidan och
ägande Naboen Dannemark, som behärskar
inloppet till Östersjön, får Sverige ensam upp¬
bära de skadliga följderna af ett system, på
hvilket dessa Nationers fria handelsfördelar
till betydlig del torde vara beräknade. För¬
hållandet är föga bättre med Finland, Preus¬
sen, Mechlenburg och Hansestäderna ; de stör¬
sta af de handlande Nationerna på fasta Lan¬
det hafva afskaffat förbuds-systemet och infört
ett Tariffsystem ; då så är, monne det är försig¬
tigt att ensam behålla hvad alla andra förkasta?
Man påstår, att England genom prohibitiv-sy-
stemet uppdrifvit sina Fabriker till dess nu
varande höjd; jag t vi fl ar att detta varit det
kraftigaste medel dertill, och förmodar att
Englands Colonier , omäteliga handel och Stats-
Lånesystem som »istrat ett ofantligt öfverflöd
af pengar inom Landet, lika mycket eller kan¬
ske mera än proh i bit i vsystemet orsakat de En¬
gelska Fabrikernas tillväxt hvilka troligen långt
för detta skulle visat en mindre fördelaktig
tafla, om ej handeln gåfvo dem lif och under¬
håll samt öfverflöd af pengar till låg ränta
gåfve tillfälle till lätta och förmonliga förla¬
ger. Utskottet har ansett alldeles utom sm
åtgärd, att ingå i undersökning om Svenska
Fabrikernas tillstånd, samt den nytta ejler ska¬
da de tillföra Landet; dess bemödande har i
afseende på dem inskränkt sig derhän att det
uppgjorda förslå get skulle försäkra dem om
allt
V
■ben 23 Junii c, in. 873
Wilt skygd de kunna äska, öä vida de öfver¬
ensstämma och kunna drifva® ined Landets
Sanna fördel. Då Utskottet nu klandras der¬
före, ätt det ingifaa Tullbevillningsförsläget
skulle rakt leda till nyttiga Fabrikers förstö¬
rande^ torde mig få tillåtas örn dem få yttra
mina enskilta tankar. Svenska Fabrikerna haf¬
va från 1727 i Sverige blifvit vårdade hästar1!
på samma sätt, som Söderlandets vakter i Vå¬
ra Orangeriet3 deras tillverkningar hafva fofc
Consumenten alltid kostat mer än samma va¬
ror handläde från utrikes ort, och det öägtadt
de stora uppoffringar det allmänna derå gjordt,
hvilka enligt Handels- och Manufactur-Öepu-
tationens berättelse vid 1766 års Riksdag då
redan uppgingo i direct utgift till omkring
9 millioner Daler S.mt. Förändråde penninge-
förhåilahden och ägigter öfverlemnade Fabri¬
kerna då åt deras egen kraft och de fleste
ramlade ; de hafva sedan den tiden mer Och
mindre njutit penningeunderstöd , förmbnligå
lånebiträden, uteslutande Pfevilegier och sär¬
deles probibitivs åtgärder till deras vidmagt-
hållande. Jag har hört yrkås med häftighet j
att Fabrikernas tillväxt de sista 20 åren har
Sin grund i prohibitivsysteniet , men är derom
Icke öfvertygad; inga prohibitioner uppbygga
eller underhålla Fabriker3 dertill fordras capi-
taler och bristen på capitaler inom Sverige äf
söm jag tror rätta onaken , att Fabriker bär
icke varit annat an diifhiisväxtet: den tillväxt
de vunnit Sista 20 åren, har efter min förmo-
Ridd. 0. -Ad. Prat. V. Bänd;
43
$74
Den 2 g Junii e, mi
dan sin förnämsta grund uti det större rörelse-
capital, som i Landet funnits och hvilket sär¬
deles åren 1810, 11, 12, 13, 14, 15 och 18»6
lemnade tillgångar till sådane inrättningar. Om
genom felaktiga financeförfattningar penninge-
förlägenheten tilltager eller fortfar skola an-
läggningarne gå öfverända af bristande förla¬
ger och prohibitionen ensam stå qvar med sitt
stora sällskap af lurendrägeri, omoralitet, me¬
nederi, ostraffade Lagbrott, gäckade Lagar.
Med skrytsamt ordprål omtalar man Fa¬
brikernas tillväxt och bevisar den med det sti¬
gande värdet af deras årliga tillverkning, men
om man från detta värde afdrager penningens
fallna värde sedan 1809, och beräknar de nya
grunder sednare författningar stadga för Tull¬
rätternas åtgärder torde en stor rabatt af de
höga summorna visa ett förhållande som mera
öfverengstämmer med stycketalet, antalet och
vigten af Fabricationerns, samt rättare visa de¬
ras tillväxt; att sådane för en del existera
medgifves gerna, men undersökom det blom¬
strande tillstånd hvaruti somliga nu befinnas
med alla hjelpemedel af lån, förskotter, privi¬
legier och prohibitioner. Officiella handlingar
och de derefter vid Utskottets förslag fogade
Tabeller Litt. F. et. Gtorde häruti kunna
vägleda.
Åren 1819» 20 och ar, tillverkades öfver¬
hufvud Siden och Halfsiden inalles 96,334f aln,
103,166 stycken Silkesdukar, 9x8 Mösstyg,
549 Västtyg, 308 alnar Dammast; 47,749 per¬
T)cn 28 Jim i i e. m.
*75
söner hafva öfverhufvud betali föi bruk af
Sidenkläder och 562, 637 för nyttjande af an¬
dra Sidenpersedlar; de förra hafva således af
inhemsk tillverkning kunnat erhålla 2 alnar
hvardera och alla sammnnräknade *:dels Duk
hvar om året, då finne» likväl intet Siden öf¬
ver till rum, meubler, för de manspersoner,
som nyttja sådant foder, än mindre för de in¬
nevånare, som uraktlåta att anmäla sig att be¬
tala för, men ändå bruka Siden.
%
Således har Iurendrägerielt här ett ypper¬
ligt fält, som visserligen med våra moder och
nu gynnande luxe försäkrat dess idkare om
säkra och goda skördar. Fina och medelfina
Kläden hafva under samma tid årligen blifvit
tillverkade öfverhufvud 240 892 alnar ; man
torde ej bedraga sig, om man antager att lika
många manspersoner nyttja Kläden, som frun¬
timmer äro, hvilka erlägga Bevillning för bruk
af Sidentyg, och rättar man sig efter Tabeller-
ne öfver Folkmängden, lärer man ej misstaga
sig om man antager antalet af dem sorn bruka
fina och medelfina Kläden till 50,000 då kun¬
na dessa erhålla 5 alnar om året hvardera för
egna personer, men intet blir öfrigt för qvin-
nokönets behof af Kläder och intet till meu¬
bler, vagnar, Barn, Betjening m. m,
Tillverkningen af grofva Kläden hsr upp¬
gått permedium af nämnde Irenne år till 93,323
tinar.
Efter en calcul bygd på uppgift om Ar-:
675 [ten 28 Jun i i ni,
meéns'beklädnads-behof åtgå för värfvade Ar*
meén minst * 50,530 alnar;
Den indelt* d:o . • 59,260 alnar.
Summa 109,790 alnar!
hvartill kommer tillökning för vissa persedlar*
sorn oftare ombytas, för Cavalleriets valtrap^
par, för den del af Båtsmännen till hvilkas
beklädnad Kläde användes, för Städernes Mili—
rairCorpser och Brandvakter, för den del af
80,000 Beväringsmanskap som årligen exerce¬
ras, oberäknad att ingen aln finnes öfrig till
fyllnad af hela Landet* behof af gröfre Klä¬
den ; förhållandet med Boj är lika, Casimir till*
verkas ej en femtiondedel af behofvet och Filt
lika litet. Af alla dessa articlar finnes öfver¬
flöd till salu, således måste det gynnande och
älskade Lurendrägeriet förskaffa det. Bland
egenteliga Fabriker lärer föga kunna omtalas
mera än en, som svarar emot ändamålet nem¬
ligen Von Reijs & Magnussons Bomulls-Fabrik
i Götheborg. Drifven med tillräckligt capital
och anlagd efter rätta principen, att på stor
tillverkning med låga priser och hastig varu¬
omsättning, äga sn lämpelig vinst, behöfvet
den inga prohjbitioner för att på medborga¬
rens bekostnad bära 6ig. De minst omtalta *
men dock förnämsta och mest gagneliga Fa¬
briksverk är den husväfnad som uti mångå
Provincer med största framgång nu mera drifa
Ve3 till millioner värde, denna fabrikation be-
hofver inga lån, inga privilegier, blott rörelse-
capital och frihet att tillverka och sälja. Det
finaoce-systtm som 18 18 infördes, har undan¬
ryckt Landtmannattäringar cn betydlig del fa
Ben 28 Junti c. m„ 677
v
de nödige capitalerna, och hoppet, att återse
dem i omlopp, är, som jag frugtar, gansk*
ringa; friheten i tillverkning och försäljning af¬
undas af Fabriksägare, som äfven häruti skulle
önska sig monopolium; jag behöfver ej derpå
åberopa annat bevis än det behandlingssätt,
som nyligen blifvit följt emot Gårdfarihandel,
hvars idkare dock äro de största ProvinceFa-
bricateurer och hvilkas tillverkningar i värde
torde kunna mäta sig med alla KlädesFabri-
kernas. Dessa ProvinceFabricateurer vill mar»
med allvar förstöra, för att förekomma deras
Lurendrägerier, på det att denna Näringsgren
hvaruti Fabrikerne äfven någon gång med för^
del i stort deltagit, hvarpå bevis ej fela, ea-i
sam må tillhöra Städernes Borgerskap.
Jag har hört anföras i att handeln skall
vara de öfrige näringarnes tjenare, men anser
detta origtigt; en vig regering gynnar ingen
näring på den andras bekostnad, upphäfvec
Big ej till deras förmyndare, utan lemnar dem
all den frihet till deras utveckling som står
tillsammans med det allmännas väl och en-
skiltas säkerhet för välförvärfvad egendom;
jag säger välförvärfvad och anser ej den e--
gendom vara sådan, som skall förvärfvas genom
monopolier på andras bekostnad-
Utskottets förslag klandras på den grund,
att Tullförsnillningen skall tilltaga såsom lät¬
tare än lurendrägeri; att lurendrägeri-systemet
är bragt till en oklanderlig grad af fullkorn,
lighet, tyckes mig ligga i öppen dag, och ut¬
67*
tn s8 Junii e. m,
beder mig få uppläsa hvad förut åberopade
Committerades underdåniga betänkande härom
innehåller från pagina 29 till pagina 55.
Efter uppläsande hvarutaf Herr Tham
fortfor:
Committerades öfriga utlåtande tyckes icke
visa misströstan om möjligheten af en lämp¬
ligare Tullstyrelse och förmodar jag, att om
ej allt det åtminstone mycket af hvad Com-
mitterade omständeligen anfört skulle tjena till
Tullstyrelsens förbättrande; utan att ingå i de-
tailler torde mig tillåtas Dämna de åsigter mån¬
ga med mig i detta ämne dela.
1:0 Om minskning sker af alla oaödiga
kostnader och löner, hvaribland indragningen
af ett dyrt öfverstyrelseverk, hvars göromål
torde kunna bestridas af en enda Chef med
en nödig betjening, och indragning af den illa
lönta men ändå med mer än 40.000 R:dr B:co
betalta Landt-tullbevakningen, som icke förhin¬
drar införsel af lurendrägeri, utan endast gör
varan dyrare i den proportion lurendrägaren
mer eller mindre behöfvev aflöna bevakningen.
2:0 Om dessa besparda medel samt hvad
som kan vinnas derigenom att confiskeradt gods
får på auction säljas till förbrukning inom Lan¬
det, i stället att, som nu sker, för vrakpris
och med ren förlust för Tullcassan utföras med
risqve, att några dagar efteråt åter inpractise-
ras och ändteligen må hända, om det som
Den 28 Junii e. m,
kan besparas genom upphörande af den kost¬
samma Kustbevakningen, användes på en väl
organiserad och äfven försvarligt lönt SjöTulls-
och gränsebevakning, samt
♦
3:0 dessa sysslor blefvo lika agtade inför
Lagen som andra, de förnämsta tillsatta af
Konungen, de öfrige af Tullstyrelsens Chef,
samt ingen Tull Embetsman kunde bortköras,
eller ombytas utan laga ransakning och Dom,
då förmodar jag att ämnen till redelige Tull-
Embetsmän lika väl skola erhållas som till an¬
dra Statens Embeten, att sysslorna skola skö¬
tas ändamålsenligt och Tullförsnillning i det
mesta undvikas, hvarifrån allvarsamma och
utan förskoning tillämpade straff dessutom bö¬
ra afskräcka.
Man påstår att tullförsnillning är lättare
än lurendrägeri, derigenom att den utom Tull
inpractisserade varan, sedan utan klander kring.
fores och säljes i Landet; visserligen om man
nödvändigt så vill, men icke bör det hända, ty
stämpling och ordentligt inrättade stämplings-
stadgar förekomma detta, och gör den oför-
tullsde varan, som till försäljning hålles con«i
fiscabel äfven 10 år efter dess inpracticerande;
Utskottet har hvarken glömt eller förbisett
dessa omständigheter; godkännas de uppgjor¬
de grunder och reglementariska åtgärder såle¬
des blifva nödiga, skola med vederbörande
Utskott till öfverläggning communiceras de
derom redan uppgjorde förslag.
Ben 2g Junii e, nu
I de flästa frågor tyckes man åhrd vi lija
först uppställa principer och sedan derifrån,
utgå; månne det endast är olämpligt vid den¬
na vigtiga fråga? Och skall egen och andra
länders erfarenhet ej kunna utvisa de rätta
grunder hvarpå man bör bygga.
LJtskottet har förmodat, att Stander och
Regering skola vid tillämpningen af de beslut
gom tagas syfta åt ett mål, Fäderneslandets,
bästa. Utskottet sorn ej. kan, föreställa sig» att
dessa Auctoriteter skola stå i strid härom med,
hvarandra har derpå bygt den förmodan, att
om dess grunder till Tull-Beyillningen godkän¬
des., skulle alla de mått och steg både kunna ta¬
gas och värkeligen sättas i verket, som leda till;
det åsyftade ändamålets vinnande och att om,
förenad villja ägde ruin detta äfven skulle er¬
nås.; den åter sorn tager fö r g i f v e t att Rege¬
ringen och Ständerna i oekonomiska äreudei^
»ltid skola stå I opposition, har fullkomlig
rått, att intet nyttigt kan uträttas.
En och annan Talare har förslagit, att Utskot-.
tets Betänkande nu borde återremitteras till B«-
villnings- och OeconomieUtskottets gemensamma
^handläggning; men utom det att sådant rakt
strider mot Grundlagen, som stadgar, att ds
■ett Utskotts Betänkande första gången före-
Ikomnjer. och anmärkningar dervid göras, som.
afseende förtjena, Betänkandet bör till samma
Utskott återremitteras är predjudicat vid don¬
na Riksdag, redan gifvit, ty då Herr Friherre
Wrangel i anledning af BeyilLnings-Utskot.
tets Betänkande angående de af Herr Friller •
Den 28 Junti c, m.
6öi
ren föreslagna grunder för allmän Bevillning»
teskattning, önskade få frågan remitterad äf-r
yen till Oeconomie-Utskottets handläggning,'
hvilken önskan af ingen bestriddes, förklarade
Herr Grefven och Landt-Marskalken att så¬
dant icke kunde medgifvas, då ett Betänkande
som återremitteras enligt Grundlagen nödvän¬
digt skulle återvända^ till detUtskott hvari--
fråa det kommit.
Jag hade dessutom trodt att hufv-uds*ker*
borde vara förnämsta föremålet för öfverlägg-
ningarne och att rätta frågan nu är, huruvida,
de grunder Bevillnings-Utskottet framstäldt äro,
användbara och i sådan händelse om de böra,
antagas med eller utan modificatipnep Natio-.
nen väntar på resultatet af våra åtgärder , det
har legat i sakens natur, att mycken tid skolat
åtgå, men onödigt tyckes det vara, att an¬
vända för mycken tid till ordstrider om för¬
mer, så vida ej afsigten är, att ingen tid;
skall b,li öfrig, att med mogen öfverläggning
besluta.
Jag anhåller om Ridderskapets och Adelns,-
tillåtelse att ännu få upptaga och besvara nå¬
gra af de gjorda anmärkningarne::
Herr Munk af Rosenskjöld har anfört,,
att Utskottet föreslagit för hög tull på flera
artiklar, och deribland nämnt Perlor och Tyld
jag får dervid förklara, att Utskottet hufvud¬
sakligen fäst sig vid grunderna och med gifvet;-
gerna, att Tariffen, hvilken blifvit, såsom nö¬
dig Vid förslagets tillämpning, bifogad bör
Den 28 Junii J. m.
ytterligare granskas: emedlertid får jag upp¬
lysa, att äkta Perlor oinfattade, endast äro
belagde med 2 procents Tull , och att den
högre Tull af 10 eller 15 procent, sorn är
föreslagen för infattade perlor , åsyftar skydd
och uppmuntran för Svenska Jouvelerare.
Den på sådane utländska Siden, Tull och an¬
dra mode varor, som icke här i landet kunna
förfärdigas, föreslagna tull af 15 procent, är
må hända för hög och må gerna nedsättas.
Samma Talares tnmärkning, att mera afseen¬
de bordt göras på virones volum, torde vid
förslagets granskande förfalla : ty deraf finnes
att för alla varor, som i anseende till volu-
men, svårligen kunna lurendrejas, likasom för
alla specierier, som, ehuru med högre Tull
belagde, dock funnits på ärligt sätt införda,
har Utskottet med bibehållande af den förr
stadgade Tull, velat försäkra Staten emot
all förminskning i intraderna. Utskottet har ej
kunnat underlåta att finna, det för liten skill¬
nad varit gjord emellan tullen å Tobaks-blader,
som varit stadgad till 40 procent och tullen
å CardusTobak, som varit utsatt till 5o; men
har af anförde skäl icke vågat föreslå nedsätt¬
ning af tullen för blader till större belopp än
5 procent, hvilken nedsättning Utskottet an-
sett så mycket mera billig, som nuvarande
värde öfverstiger det i gamla taxan utförda
och tull-beloppet således ej minskas.
Enligt Herr Hjertås anmärkning, är Tul¬
len för utgående varor i alla händelser, där
deli varit stadgad till l procent lörökad till 1
Den 28 Junit e, m.
dito; och har sådant skett af den orsak, att
den förra på mångå Artiklar utgjorde så obe-«
tydligt, att den icke förtjente att bokföras,och
kanske ofta blef förbigången, samt derföre att
Utskottet ansett 1 procent af dessa varors vär¬
de föga betunga exporteuren. På jern och kop¬
par är tullen högre; men då detta utgör för¬
nämsta delen af utgående Tullen, vågade Ut¬
skottet ej föreslå nedsättning; på andra,till
utskeppning förut förbjudna varor, är tulien,
om utförsel tillåtes, föreslagen högre, och för
tackjern, som är den betydligaste 6a hög, att
Staten genom Tullen skall vinna dubbelt, emot
hvad någon enskilt genom utförsel möjeligen
kunde förlora. Att borttaga tullen lör expor¬
ten går först an, sedan Ständerna genom an¬
tagande af nu uppgjorde Tullbevillnings-grun-
der, försäkrat Staten en ökad Import-Tull,
och några års erfarenhet fått utvisa, hvad be¬
lopp denna förmodade förökning kan utgöra.
Några Talare hafva gjordt anmärkningar
vid det af Utskoitet föreslagna sätt för varor-
nes värdering, och jag får härmed förklara,
att så klar och ljus som hufvudgrunden tyckes
ligga för Utskottets 2:dra Afdeloings ögoo; så
mycken svårighet mötte vid sättets uppgöran¬
de för värderingen. Den fordna taxan förut¬
satte för en del varor 5 års gällande priser;
detta måste medföra en stor orättvisa, då man
ej kan föreställa sig att varu-prisen skola on¬
der 5 på hvarandra följande år blifva oförän¬
drade; för andra varor åter skulle tullen er¬
läggas efter Skepparens eller Importeuroos fa-
684
Ben 2§ Junit e, m,
cturaj osäkerheten häraf är af alla erkänd, ty
det beror af Importeuren, att få facturan falsk
eller riktig. Edgång är ett correctiv, sam ej
gerna bör åläggas i egen sak, och i den gam-’
ia taxan Tullbetjenter iemnade rättighet att
inlösa varor emot 10 procents förhöjning, an¬
såg Utskottet med rätta för ett chrrteque , då
Tullbetjentngen icke till sådan inlösen äger
penninge-tiligångar. Utskottet har, efter in¬
hämtade upplysningar af Ledamöter i Tull¬
styrelsen, af erfarna Köpmän och af andra
länders TullFörfattningar, ansett sig böra af¬
gifva det gjorda förslaget, i afseende på va-
rornes tull-värde och jag önskar högeligen,
att grundade anmärkningar kunna gifva anled¬
ning till förbättringar. Utskottet har icke kun¬
nat föreställa sig, att då införseln af hittills
förbudna varor, sorn egenfeligen äro de, hvilka
för hvarje gång mäste värderas, inskränktes
till de Städer, hvilkas Tull-uppbörd hittills
med Bak- och Lots-afgifter uppgått till 14,000
R:dr, och hvilka endast äro Stockholm, Göthe¬
borg, Gefle, Carlscrona, Carlshamn, Malmö,
Norrköping, Calmar, Wisby, Helsingborg,
Westervik, Ystad och Uddevalla, fråga skulle
uppstå om brist på skickliga, kunniga och
redliga värderings- eller Jurymän, och Utskot¬
tet har trott, att då Tullbetjeningen samt Fa-
briqucurerne eller deras tillförordnad® ombud,,
yid värderingen voro närvarande, med rättig¬
het att klandra och anmärka, alla försigtig-
hets-mått skulle vara tagna, sorn behofvas, att
förekomma missbruk; de i yttersta nödfall fö¬
reslagna auctioner äro ett medel, sorn bestän-
Ben 28 Juni i e, m, 685
iligt i sådana fall lärer användas i Köpenhamn*
Att Utskottet etadnat vid 14,000 R:dr Bancos
uppbörd^ som gräns för tillåtelsen att införa
hittills förbudtia varor, kommer deraf, att den¬
na uppbörd i närmaste rummet nedfaller till
nära 7000 Rsdr; att de mindre Städerna ej
lemna den Tull-inkomst sorn médgifver en till-å
räcklig och väl lönt Tullbevakning, samt ickeelB
ler lika säkert äga tillgång till kunnige värderings-B
och Jurymän; att Auctioner troligen där vora®
fruktlösa försök, och ändteligen, att ingeäR
kränkning härigenom sker Uti dessa Städers^*
öfriga rättigheter , och att de icke äro hindradfi^B
att från de Stapelstäder, där de förr förbudnBB
varorne utifrån hädanefter finge införas, sijfu^
sådana tillhandla, sedan de vid vederbörandé Tä
TullKamrar blifvit intullade, afstämplade och
derifrån förpassade. I flera af de ofvannämn¬
da Städer residera Landshöfdingar, hvilka äf¬
ven äro i tillfälle att vaka öfver ordning och
ekick vid Verkställandet af Författningarne i
dessa ämnen; att förekomma alla missbruk*
strider mot menniskans ofullkomlighet; meri
hvar och en bör sträfva att nå detta mål, och
då man redeligen derpå arbetat, har man upp*
fyllt sin plikt.
Genom utförliga Tabeller, uppgjorda ef¬
ter officiella handlingar, och hvaraf 10 blifvit
förslaget bifogade, har Utskottet sökt lemna
*lla nödiga upplysningar för dess bedömande3
den elfte Tabellert jag här nu får förete, har
icke förr än nu hunnits färdig; resultatet deraf
anhåller jag få nämna: Ett sammandrag af Tull •
685
fint 7% Junii e, m.
specialerna för åren 1819 > 1820 och 1 g 21
upplyser att alla inkommande varor som dessa
år blifvit förtullade, inbragt per medium för
hvarje år R;dr HamburgerBanco 516,326 — 8
och de utgående dto 137>59f — *6
eller tillsammans Hamb. Banco 653,917 — 24
hvilken summa beräknad å 128 sk. cours; ut¬
gör i Svenska Banco-Sedlar 1,743,780 R;dr.
Efter förskaffade priscouranter och andra upp¬
lysningar, är uti nämnde Tabell, varornas
värde oförtulladt upptagit och tull beräknad
efter nu uppgjorda förslag, hvilken då uppgår
till 1,942,858 R:dr 2i 6k. Svenskt Banco, el¬
ler nära 200,000 R:dr Banco mer, än efter
gamla taxan; om man vill medgifva, att nå¬
gon rabatt å denna vinst bör äga rum, derfö¬
re att införseln af vissa producter bör minskas,
emedan dessa, såsom de der till mängd i Ri-
k^t produceras, blifvit med hög tull belagde,
så bör dock en skälig tillökning i upptagne
inkomsten med visshet kunna beräknas, dels
af de utländska varor, hvilka nu belagde med
mindre tull än förr, i större mängd förtullas,
och dels af bättre organiserade TullEmbetsmäo,
hvilka ej behöfva lifnära sig af tullförsnillning,
utan lönta af Staten, kunna vara Staten trög¬
na; om i alla fall man viii föreställa sig, att
Tulluppbörden af de varor, med hvilka han¬
del hittills varit lofgifven, endast jämnt upp¬
går till lika summa som förr, så skall åtmin¬
stone tullen af hittills förbjudne varor, derest
de till införsel tillåtas, blifva Statens rena vinst.
Den 28 Junii e. m.
687
Det kan icke betviflas, att sådana förbudna
varor som Hofvets exempel, modet, vanan och
älven till en del verkligt behof, göra nödvän¬
diga, samt serdeles i Hufvudstaden och andra
större Städer, allmänt och uppenbart nyttjas,
i Landet införas till ett belopp af 1,000,000
R:dr HamburgerBanco, i synnerhet när dertill
räknas, hvad af lofgifna varor införsnillas; om
härå nu endast inflöt 15 procents tull, vore
Statens rena inkomst 400,000 R;dr Svenskt
mynt.
Jag tror dock att Utskottet, om äfven
Riksens Ständer antaga de föreslagna Tullbe-
villningsgrunderna, icke för närvarande bör
föreslå, att på Tullinkomsten beräkna betyd¬
ligt större Statsanslag än förr; ty utom det,
att försigtigheten bjuder, att aldrig anslå stör¬
re inkomst än erfarenheten styrkt vara säker,
så skall det till förslagets fullkomnande oum-i
gängeliga creditupplaget, de första 3 eller 4
månader, minska inkomsten, till dess varor¬
nas försäljning försäkrar förtullningen, och
Ständerna kunna i alla fall förordna om blif¬
vande öfverskottets uppbärande, förvarande
och användande till Landets fördel; kunnande
öfverskott af Tullinkomsten blifva en lycklig
tillgång till fond, om Statsobligationer behöf¬
va införas.
Jag anhåller sluteligen att få tillägga, att
intet af hvad i dag blifvit anmärkt, rubbat
miq öfvertygelse, att ju Utskottets förslag, om
det antages, skall medföra den nytta dermed
«88
Den 28 Junii &, vi,
åsyftas, cå vida* vid verkställigheten af alli
dertill hörande detailler, allvar får råda , och
alla enskildta interessen Vika för det allmän¬
nas; detta har lika säkert ingått uti Utsköttet*
beräkning, sorn det aldrig varit dess tankå;
att intränga i andras rättigheter och det alltid
hyst den öfvertygelse, att Konungen vid til¬
lämpningen häraf, äger både magt och Vilja t
att vid beredande af allmänt väl skydda deri
enskiltes billiga anspråk.
Herr Silfverberg, Mognus Didrici Hide in-
lirtidat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan Nio i.)
Grefve Lagerbjelke, Axel, anförde skriffé-
ilgen.
(Se Bilagan N:ö 2.)
Grefve von Schverin, Fredric Bogislans i upp¬
läste följandet
(Se Bilagan N:o 3.)
Herf Rosenblad, Bernhard: Sedan jag an¬
mälte mig; hafva så många yttrat sig Cm grund-
fcattscn , att jag anser öfverflödigt att tillägga
tuera, än att jag med få modificationer gillar
Utskottets Betänkande, i afseende på grund-
Sattgerne, men icke i afseende på formen. Då
Utskottet på flera ställen yttrat sin tanka rö¬
rande
jyen 28 Juni i e. m.
rande handeln i afseende på främmande mak¬
ter och 04 §. Riksdagsordningen bestämt sa¬
ger, det tillhöra allmänna Besvärs- och Oeco*
comieUtskottet att anmärka brister och före'
slå förändringar uti den allmänna hushållnin-
geo, så tror jag det äfven vara Obestridligt, att
samma Utskottet borde hafva handlagt detta
mål. I anledning af hvad Herr Tham anfört
såsom ett praejudicat, angående Landt-Tullea
och att Kongl. Majit sjelf i detta ämne ej an¬
sett sin sanction nödig, torde jag få nämna,
att Landt-Tullen bestämdt finnes upptagen uti
60 §. Regeringsformen såsom Bevillning och
den upphäfdes endast i afseende på den in¬
komst eller Bevillning Staten på detta sätt
yrkar.
Men rörande bevaknings och andr* hus-
hållsanstalter, sorn dermed stodo i gemenskap,
har Kongl. Majit obehindradt sedermera för¬
ordnat. Deremot har Sjö-Tullen afseende ej
blott på afgifternes erläggande, utan äfven på
hushållsanstalterne inom Landet, och på Rikets
förhållanden till utländska magter. Med Gref¬
ve von Platen instämmer jag fullkomligen der¬
uti, att man förgäfves väntar några betydliga
frukter af en fri handel eller någon oecono-
misk anstalt så länge grunden för all säkerhet
uii industriella företag saknas, nemligen ett
stadgadt mynt, hvilket således först bör sökas.
I öfrigt får jag anmärka, i afseende på hvad
som blifvit anlördt om Americanska pappers-
Ridd. e. Ad, Prot. V. Band.
44.
Om *8 Jimfi e,
myntet, att Americanerne visserligen under
sitt Revolutionskrig, hade ett ganska vacklan-
de pappersmynt, men innan de ännu genom
sina vissa handelslagar begynte utveckla det
välstånd scm sedermera upphöjt dem till en
af de första handlande nationer i verlden,
hade redan pappersmyntet upphört genom ett
Congressets beslut år 1780 att äga lagligt om¬
lopp och ett ordentligt mynt intagit dess stäl¬
le. Underrättelse derom kan läsas uti en Svensk
afhandling införd uti Historiska Biblioteket af
Gjörvel. I afseende på Fabrikernes under¬
gång genom handels-systemet, anhåller jag få
anföra en anecdot. Då den Store Pitt emottog
Styrelsen af Ministern i England, började han
med lossande af den stora prohibitionskedjan.
I synnerhet skyndade han att gifva Irland de
rättigheter det borde äga lika med England.
Han föreslog derföre att Irland skulle hafva
rättighet till samma näringsfrihet som England.
Då framförde Hertigen af Nordfolk eller dess
son Grefve Herrey, jag minnes ej nu hvilken¬
dera, till Parlamentet en böneskrift underteck¬
nad af 14,000 Fabriksidkare och arbetare i
synnerhet i Leids, hvaruti de förklarade att
de skulle gå under om ett sådant beslut fatta¬
des. Det oaktadt beslöt Parlamentet att gifva
Irland samma rättigheter som England. Se¬
dermera hafva Fabriker uppstått i Irland och
16 år derefter hade Leids en nära dubbel Klä¬
destillverkning. I afseende på återremissen
yrkar jag för min del, att den måtte ske så
val till Bevillnings- som OeconomiUtskoltet.
Så vidt jag förstår, finner jag ej derföre nå-
B*n *8 Junii . m.
got hinder. 4g §. af Riksdags Ordningen in¬
nehåller: Återjörvisar något RiksStånd ett redan
bercdt mål till vederbörande Utskotts ytterligare
utlåtande, åligge Utskottet att dermed inkomma till
det Stånd, sorn återremitterat. Ordet vederböran¬
de måste väl hafva afseende på det Utskott
Siandet då finner böra behandla frågan. 56 §.
Regeringsformen säger: Göras dervid i Stån¬
dens Plena sådane anmärkningar, som hindra an¬
tagandet, erhålle Utskottet det af dessa anmärknin¬
gar , får att derefter förslagen ytt,rligare granska
och jemka. Om dessa anmärkningar således
meddelas det Utskott, som behandlat frågan
och detta jemkar sitt utlåtande efter Grundla¬
gen, så ser jag ej något hinder att äfven för¬
visa målet till det Utskott, som till en del
med målet måste hafva befattning, jag in¬
stämmer, med Herr Tham deruti, att detta
Betänkande ej utan ofullständighet kunnat und¬
gå vidröra allmänna hushållssnstalter, men
detta hade varit hjelpt om målet tillika kom¬
mit under OeconomiUtskottets behandling, och
detta Utskott tillika underskrifva Betänkandet,
då man hade kunnat i laga ordning draga den
förmon af Bevillnings-Utskottets mödor, som
vi hoppas kunna vinna, och för hvilka vi
äro Utskottet så mycket förbundne.
Friherre Wrangel, Henning: Visserligen
hade j*g ämnat med mera vidlyftighet taga
del i öfverläggningarne, men som de redan
varit långvarigi, skall jag blifva helt kort;
och då förevarande Betänkande är af vigt,
kan jag icke underlåta att yttra mig i vissa
692
Den 28 Junit e. m.
delar, äfven jag har lika med de flere talare,
som här yttrat sig, sökt inhämta ksnskaper
uti Statshushållningen ; äfven jag hat trott mig
deruti hafva vunnit någon kännedom, men jag
ser att jag i denna stund är i verklig villrå¬
dighet vid öfvergången ifrån illiberalitetet till
ett mera liberalt system; sådant hoppas jag
likväl är ursäktligt, då fråga är att afgöra ett
ämne , hvaruppå flere tusende menniskors öde
ksn komma att bero. Hvad formen angår har
derom mycket blifvit ordadt; jag kan dock
icke dela Herr Rosenblads öfvertygelse, att
saken bör remitteras till tvenne Utskott. Jag
tror att vi med varsamhet böra behandla det¬
ta mål och icke förvandla rättigheten att oss
sjelfve beskatta till ett önskningsmål, då till
slut obetydligt blef öfrigt af vår beslutande
rätt. Hvad principerna angår, finner jag dem
på några modiiicationer när, ganska använd¬
bara, blott öfvergången icke blitver alltför
brådstörtande.
Det torde tillåtas mig, att innan jag fram¬
ställer mina anmärkningar, uppställa den åsigt
jag har af en fri handel. Jag anser nemligen
en fri handel på utrikes ort, utgöra en del af
en fri näring. Jag tror att den består uti rättighe¬
ten att importera alla sådane varor som ej i Sveri¬
ge fabriceras. Det vore lika orätt att betaga
de handlande, att handla med varor som här
icke finnas, som det vore obilligt att öfverflöda
landet med utländska fabrikater, hvartill här i
lander finnas rudimaterier och hvilka förstöra
Fabrikanterne. Efter mitt sätt att se, kunna
varorne till import fördelas uti trenne afdel-
Den 28 Junii e. rn.
693
ningtr: 1:0 Sådane som inom Landet ej kun¬
na tillveikas. 2:0 Sådane som med fördel
kunna inom Landet tiliverkas med utländske
rudimaterier och 3:0 sådane, som med föga
fördel kunna tillverkas och egenteligen
tillhöra den iVrsta punkten. Jag tror i all¬
mänhet , att då fråga är om att införa sådane va¬
ror som ej bär tillverkas , Utskottet uppsatt
tullen för högt, emedan, när den öfvergår 10
procent, den är för hög och gifver blott anledning
till tullförsnillning; men om den ej går på sin
höjd mera än till 10 procent, lärer ingen un¬
dandraga sig att förtulla sin vara. Deremot
anser jag nödigt, i och för vära Fabrikers be¬
stånd, att alla sådane varor som af egna ru—
dimaterier kunna tillverkas, böra till införsel
förbjudas, då man kan vara förvissad, att sak¬
naden af en eller flera utaf dessa tillverknin¬
gar uti första ögonblicket, snart skall försvin¬
na, genom ett påkallande behof å Consumentens
och en hoppfull vinst å Producentens sida. Att
förbjuda förbrukning af sådana varor, som för¬
bjudas till införsel, är ändamålslöst, och om va¬
ror blifva förbudna inkommer ej den mängd af
Lurendrägeri, att det kan blifva skadligt. Tvärt¬
om tror jag , att de varor som på sådant sätt
inkomma, blifva en ledning för våra Fabri¬
kanter att tillverka på bättre sätt och fram¬
lockar att uppmuntra vår» egna Fabrikanter;
hvarigenom concurencen blifver si stor, att man
får god vara och billigt pris. Enligt Statshus-
hållningsprinciper, som jag last och här hort
omtalas, skall m*n, när man åtagit sig ett yr¬
ke, som icke bär sig, öfvergå till ett annat*
Den >8 Junit e. m.
Detta är likväl lättare sagt än gjordt. Når
man vant sig vid ett yrke, är det svårt att öf¬
verflytta gamma färdighet till ett annat. Man
öfverflyttar ej sina machiner , sina byggnader,
lika så lätt som tanken ifver den tillkänna.
Sedan jag nu meddelat Ridderskspet och A-
deln de åsigter jag har om en fri importhan¬
del, anhåller jag få framställa några anmärk¬
ningar vid Utskottets förslag, för hvilket jag
likväl anser oss böra vara Utskottet den stör¬
sta tacksamhet skyldige. På vissa saker sorn
hos oss kunna tiilverkas till största fullkom¬
lighet, har Utskottet satt låg tull. Sådana äro:
Romersk (Ahlun . • . å 25 procent.
Victriol-Olia ... 15.
Bensvärta .... 25.
Berggrönt .... 15.
Berlinerblått . . • 15.
Och flere som jag ej i hast kan uppgifva. På
Romersk Alun har Utskottet satt lägre tull än
på den vanliga Alun, likväl vet jag, att uti
alla upplysta Länder, utom i Sverige, anser
man Garphytte Alun vida öfverträffa den Ro¬
merska Alun. Den är fullkomligt god och ren.
För en hvar bör det synas obegripligt att
våra Apothekare, som borde utgöra den mest
upplysta delen i samhället, företrädesvis köpa
den dåliga Romerska Alun, som icke är annat
än omarbetad Garphytte-Alun eller rättare sigt
nedsmutsad vid Tyska Fabriker. Vissa artic-
lar som vi ej hafva sjelfva, äro för högt upp¬
Den 28 Junit e. Ht.
tagne, såsom Krita 25 procent, ett ämne som
kommer ifrån andra Länder äfvenså huggna
Fiintor 15 procent, som färdigbuggne köpas
med större fördel, än att skaffa sig flintkulan,
hvaraf mycket hugges bort och går förloradt.
Skurna Korkar, 10 procent; förmodligen för att
med vårt bortskämda dricka, Porter, Viner er¬
lägga en National-contribution till Rikets 2:ne
Korkskärare, som icke sysselsätta tillsammans
6 arbetare. Korken inkommer ifrån Pyrenerne,
hvaraf det sämsta ihåliga säljes, ty den fina
Korken behålla de för att skära sjelfva. Frank¬
rike finner mer uträkning vid att köpa sin Kork.
Gipsarbeten äro taxerade till 50 procent?
men böra efter min tanka, likasom böcker,
naturalier och modeller, vara tullfria, på det
vi icke på den goda smakens bekostnad må få
skatta till ett par Italienare, hvilka äro deen;
da som lemna oss dåliga Copior ur utnötte for¬
mer. Jag förenar mig med Herr Hjerta deruti
att på alla exportarticlar, bör vara låg tull,
alla källor till lifvande af Nationens industri,
böra upplåtas och uppsökas Jag fruktår, att
ändamålet icke vinnes, att modifiera Tullafgif-
ter efter föregående års utländska priser, svår¬
ligen kan man då följa conjuocturen, och pro-
jectet verkar således ett motsatt förhållande mot
hvad man önskar. Jag vill förbigå hvad som
blifvit sagt om Norrige och Dannemark; jag
vill blott nämna att Dannemark har ganska
få Fabriker, men hvad desse producera, är
förbjudit till införsel. Hvad de utmärka sig
med, är äkta porcellaine och snickirearbaten.
6»6
Den 28 Junii e. m.
Dessa båda art »clar åro till införsel förbudne.
Äfven anhåiler jag få göra en anmärkning e-
mot ett yttrande af Herr Lefién, Han säger
att man bör åse ändamålet med hvad man gör
och att första ändamålet med Statshushåll¬
ningen är Landets sjelfbestånd ; men jag hem¬
ställer till hvar och en huru sjelfbestånd skul¬
le kunna äga rum om inbyggarne ej äga för¬
mögenhet att bibehålla det samma- Ehuru jag
blott uti en punct frångått Utskottets Betän¬
kande, nemligen i afseende på de Fabrikakter
som ej inom Landet fabriceras, får jsg con-
tradicera mig sjelf, då jag motsäger hvad Herr
Lefrén förut i ämnet anfört Herr Lefrén har
tagit en period af 20 år och pa ett förledande sätt
visat alt våra productsr under den tiden mera
ökats än emellan 1807 och 1814, då vi hade ea
friare handel. Att så är, måste jag med honom
instämma uti; ty uti Halland, en af de magra¬
ste orter i Sverige, der inbyggarnes största för¬
tjenst hvilar på industrier, är det en sanning,
att under denna period mindre Vadmal för lär—
digades än i dessa sednare tider, men tillika
kan jag heligt försäkra, att den Hallandska
Nationen, likasom den Skånska, var vida me¬
ra förmögen då än nu. Men hvad var orsa¬
ken ? En friare handel, mera lif i näringar,
detta talar ju deremot för fri handel och om
man vetat för öfrigt, att hushålla, hade aldrig
Nationalförmögenheten, på lika tid ökats mer
än då. Hvad än TuIlT^xan må blifva, så är
det ett villkor för att den skall kunna lyckas,
nemligen att tuHbevakningen skall förbättras
och tullstyrelsen ej vara så compliquerad. Det
Den 28 Junii e. m,
6.07
är att förmoda, att denna önskan blifver upp¬
fylld, äfvensom att, om hvar och en sorn gör
beslag får behålla det, ingen skulle då undan¬
draga sig Lagaroes påbud. Äfven skulle jag
önska att förändringen och öfvergången skedde
långsamt; det viii säga att författningen ej
tog sin början förr än alldraförst år 1825.
Jag vill ej längre föranleda till tidsutdrägt,
utan blott önska att Utskottet måtte noga öf¬
verväga ämnet, med afseende på Fabrikernes
bestånd, ty man bör komma ihåg framförallt,
att genom Svenska armar skall Svensk jord
producera trefnad och rikedom.
Herr Lefren, Johan Pehr-, jag borde icke
en gång till, anhålla om Ridderskapets och
Adelns tålamod, men jag finner tnig föranlåten
dertill af någre anmärkningar, af den beskaf¬
fenhet , att jag anser mig böra besvara dem.
Jag finner mig icke vederlagd för det jag icke
upptager alla, eller de fleste anmärkningar,
som blifvit anförde, jag inskränker mig, af
skyldig agtning för Ridderskapets och Adelns
billiga fordran, att öl veriäggningen i ämnet ej
må allt för vida förlängas.
Härefter uppläste Herr Lefren följande s
(Se Bilagan N:o 4 )
Friherre Boije, Ludvig; Emöt förbindelse
att vara så kort jag kan, torde mig tillåtas att
få, dels besvara några anmärkningar, sorn blif¬
vit gjorde vid mitt anförande på förmiddagen,
Z>tn 98 Junit t. m,
och del* yttra mig öfver åtskilligt af hvad
som under discussionen här blifvit framstäldt.
En vard Ledamot, Grefve von platen har
jäfvat det skäl jag nyttjat, af climatets verkan
till en ringare och dyrare production i Sveri¬
ge än annorstädes; men då Herr Grefven in¬
skränkt sig till blott påstående, att climatets
verkan är ingen på Fabrikernes production, så
gör tillfyllest för mig, att blott erinra om det
obetydliga rum fabriksproductionen tar i hela
massan af Landets hela production. För min
del kan jag ej vika ifrån den öfvertygelse, att
climatet äiveo verkar på fabrikanternes arbets-
förmåga, men om Herr Grefven skulle i frågan
derom, hafva mera rätt än jag, så står alltid
fast, att på den så ofantligt mycket större och
viktigare productionen af Landets och jordens
alster, är climatets verkan både stark, och al¬
deles sådan sorn jag den ansedt.
Herr Tham har återfört oss till minnet af
ett förslag, som förevar år 1811 eller 1812,
till upprättande af ett Östersjö-Compagnie. Jag
hade val icke yttrat mig derom; men då jag
ingalunda kan dela Herr Thams régrét öfver
förslagets förkastande; så tror jag mig böra
äfven påminna om de skäl, hvarföre förslaget
ansågs icke böra antagas, och hvilka i min
tanka, voro ganska goda. Jag vågar icke säga
att* förslagets första framställning var förenadt
med någon begäran att disponera en del af
Bankens Silfverfond; men mitt minne kan icke
bedraga mig deri, att vid tira års Riksdag,
Den c8 Junii t, m.
«99
blef afen Riksdagsman från Götheborg, hvarest
förslaget var uppgjordt, den motion väckt in¬
om BorgareStåndet att, med förslagets anta¬
gande 2 millioner af Bankens Silfverfond skul¬
le få af Östersjö-Cornpagniet disponeras: Och
detta vilkor var, kanhända, tillräckligt afskräc-
kande. Ett annat skäl gafs också, af mycken
vigt. Den Nederlagsfrihet som just de åren
var leinnad Götheborg och några andra Stä¬
der, hade gifvit tillfälle till ofanteliga neder¬
lag af främmande vahror; af hvilka en myc¬
kenhet i stället för att förvaras i Nederlags-
migazinerne, öfvergvämmade Landet, såldes
för orimligt låga priser och förledde allmän¬
heten till en förut aldrig afhörd lux i kläder
och dryckesvahror. Faran deraf låg öppen
för hvarje tänkare, och då man trodde att
ÖstersjöCompagniets transitohandel skulle med¬
föra samma olyckor; så valde man häldre att
afstå från förslagets fördelar. Jag kan fela i
mitt omdöme; men ännu är jag i den öfverty¬
gelse, att transitohandel kan vara mycket
nyttig i Länder der den kan controlleras; men
hos oss tror jag icke att den någonsin kan
blifva att önska. Herr Tham har emot de ex¬
empel jag hade framstäldt, erinrat, att Por¬
tugal och Spanien hafva ingen ting jemförligt
med Sverige och att således exemplet vore o-
rigtigt. Sjelf går jag i borgen att denne akt¬
ningsvärda Ledamots afsigt icke varit, att för¬
vränga min framställning} men sanning är dock
att ingen mening kan mera förvändt, eller
mera till sin motsatts uppfattas, än Herr Thame
satt att förstå mig, framter. Långt ifrån att
700
Den 28 Juni i e. m.
jag skulle hafva framställt Portugals och Spa¬
niens tillstånd, såsom ägande oågon jemlör-
lighet med Sveriges, har jag alldeles sagt mot-
sattsen, då jag just framställt deras tillstånd
såsom exempel af den fara vi böra undfly ;
faran af att lemna utlänningens handelsinteres-
se för långt insteg hos oss; och faran af att
för litet vårda och skydda vår egen idoghet.
Herr Tham har deremot mycket rätt i allt
hvad han sagt om lurendrägeriets fördömlig¬
het och dess verkan till Nationens demoralisa¬
tion; men emot det ändamål han dermed vill
bevisa, behöfver jag icke mera, än blott frågat
Försvinner det der onda genom handelsfrihet ,
eller undergår det väl annan förändring än
blott till namnet; så att samma onda sorn vi
nu kalla lurendrägeri, skola vi efter handels¬
frihetens antagande, kalla tullförsnillning? Må¬
ste man besanna detta blotta ombyte af namn,
så qvarstå också dersftsr som hittills, samma
onda, så mycket mera försvåradt, som det all¬
tid blir lättare att tullföisnilla, än det nu är
att lurendräga; och visserligen demoraliserar
det ena icke mindre än det andra. Herr Tham
har gifvit anledning , som jag med glädje om¬
fattar, att få göra rättvisa åt Utskottets moti¬
ver. Icke jag, och ingen rättänkande man,
kan misskänna den patriotism som sjelfva ar¬
betet bevittnar- Efter olika begrepp fattar
man i hvarje ämne, sine tankar om det rätta,
och utgående, å båda sidor, från lika varmt
nit för allmänt väl har man, då man går hvar
sin väg, lika rätt till agtning; hvari jag så
mycket mindre velat brista för Utskottet, som
Den sS Junii e. m
jag, sanningen likmätigt, gifvit mycket värde
åt de gruncler Utskottet föreslagit för den blif¬
vande Tull-Bevillninge/i. Från denna förkla¬
ring föres jag så villigt till betygande af min
särskilt» högagtning åt Utskottets Ordförande,
Herr Grefve Lagerbjelke, för hans förträfflig»
sätt att försvara Betänkandet; ett sätt som in¬
nebär mycken värdighet och dock mycken li¬
beralitet för andras meningar.
Herr Grefve von Schwerin har mycket
rätt deri, att monopolier äro lika skadliga, e-
hvad de begagnas af en eller flera, men tillden
värda Grefven öfverlemnar jag, att litet bättre
eftersinna hvad tillämplighet den der sannina
gen väl kan hafva till ämnet. Våra inhemska
allmänna näringar må väl icke kallas mono¬
polier; och om man nu för första gången, vil¬
le, åt det beskydd Staten lemnar näringarne,
gifva namn af Monopolium; så frågar jag om
icke Näringsidkaren skulle, sedan beskyddet
vore honom fråntagit, kunna med mera skäl
kalla Monopolium den rätt utlänniDgen finge
till en vinst som betog våra egna näringar
deras bergning; eller, om den frihet Consum-
menten finge, att ej mera bry sig om hvarifrån
hans behof uppfylltes, icke snarare förtjente
namn af Monopolium, då dess verkan vore,
att våra egne näringar gingo under, utan att
mera än för en kort tid gagna Consumenten-
ten, som, sedan näringarne icke mera förmåd¬
de motväga utlänningens inflytande, skulle få
i mångfalldigt förökad dyrhet umgälla förvil¬
lelsen, att icke nu förutse deuna påföljd För
D«n 3g Junii r, mi
min del, tror jag icke att begreppet om Mor,o-
polier kan lämpas hvarken ät ena eller andra
sidan.
De uppgifter Herr Rothlieb lemnar, vill
jag icke bestrida, ty jag antar att de äro så
authentika som möjligt; men jag förbehåller
mig dock att betvifla deras tillförlitlighet i
frågan om productionens myckenhet; emedan,
om de också voro lemnade af Kongl. Com¬
merce Collegio, jag dock antager, att Colle-
gium sjelf icke gerna skulle vilja ansvara förderas
fullkomliga ofelbarhet. För mig, som i dett*
ämne alldeles icke förfägtar Fabrikörernes in¬
tresse, utan endast, så vidt jag förstår, mitt
Fäderneslands nytta; ligger det temmeligen
klart, att Fabrikörerne, hvilka beskattas i
mohn af deras rörelse, verkeligen kunna äga
både sina egna motiver och möjligen sina egna
utvägar, att undanhålla den rätta myckenhe¬
ten, hvilken jag också inom mig. anser vara
vid2 större än dessa uppgifter nu visa , samt
följaktligen äfven förtjena ett större afseende
ån Herr Rothlieb deråt lemnat.
Med Herr Rosenblad kan jag icke instäm*
ma i den tanka , att ämnet behöfver någon
Remiss till Oeconomi- och Besvärs-Utskottet;
utan tror att sedan Bevillnings-Utskottet redan
ensamt handlagt ärendet, så är det endast dit
återremissen bör gå; emedan allt annat, nu
mera skulle medföra en tidsutdrägt, som, då
Riksdagen så långt lidit, vi böra omsorgsfullt
undvika. Den aoecdot om Engelska Ministern
®#n *8 Junit e, m,
Pitt, corn Herr Rosenblad omtalat, kan jag
icke medgifva någon, hvarken upplysande el¬
ler bevisande kraft i ämnet. Pitt var icke
Englands Minister ensamt, utan han var Stora
Britaniens; samt hade följagleligen lika pligt
till omsorg för Irlands, sorn för EnglandsNärin-
gar. Och då denne Store man jemnade deras
rättigheter, till likhet sinsemellan, visade han
en rättskaffenhet som dock icke lemnar minsta
upplysning om hans sätt att anse prohibitif-
systernet, i hvars band, till utlänningens tili—
bakahållande, han derigenom icke gaf någon
lörmiskning eller någon lättnad. Analerne för
hans administrationstid bevittna bäst, att, näst
Englands ära låg honom ingenting mera om
hjertat än Engelska näring&intressets vidmakt»
hållande på alla sätt.
Sluteligen påminner jag mig äfven, att
Herr Riben gjordt åtskillige anmärkningar vid
mitt anförande; men jag påminner mig också
att då jag nu uppträdde, åtog jag mig förbin¬
delsen att vara så kort jag kan, och jag förbi¬
går alltså, att hans anmärkningar besvara.
Herr von Hartmansdorff, Auguff, Det har
blifvit så mycket tadladt öfver detta ämne,
och dess detailler , att jag egenteligen blott
vill yttra mig öfver formen och grundsattsen.
Jag anser tydligt, och lagligt, enligt 89 §.
Regerings-Formen och 34 §■ Riksdags-Ord-
ningen, att det är Konungen, som äger
att förklara hvilka varor sorn böra för¬
bjudas till införsel eller utförsel. Detta är ock
i sjelfva verket rigtigt, emadan förbuds-syste-
met, som hos oss eger rum, offa fordrar olika
egenmägtiga och hastiga åtgärder. Detta hin¬
drar likväl icke att mera stadga kan gifvas åt
Författningarne och större frihet åt näringarne
såsom förberedelse till ett vigtigare systeme.
Å andra sidan är det gifvet, att Riksens Stän¬
der lagligen ega att bestämma tullen å de va’
ror hvilka Konungen till införsel eller utför¬
sel icke fötbjuder, och jag anser äfven rigtigt
för beskattnings rättens helgd, att så sker.
Konungens och folkets rättigheter äro, i dessa
fall, bestämdt åtskilda och gifna. Jag kan
således ej annat än ogilla, att Utskottet i för¬
sta punkten af sitt betänkande bestämdt sagt,
att alla Utländska varor skola kunna emot
tull införas Deremot anser jag rigtigt, att
Utskottet i taxan uppfört alla varor till en
bestämd Tull afgift, emedan ingen pä förhand
kan veta, hvilka varor Kongl. Majt ämnar
tillåta eller förbjuda. För egande rätten skul¬
le det vara altför vådligt, att åt godtycket
öfverlemna en så vigtig sak som den, att be¬
stämma Tull afgifterna. Ingen skulle då med
någon säkerhet i sin beräkning kunna göra
varu-förskrifningar, emedan ingen viste om
samma Tull vöre gällande när varorna an¬
komma för att införas och försäljas. Lika
förhållande skulle inträffa för hvarje enskilt
man i afseende på beräkningen af hans tillgån¬
gar och utgifter, om tullen och i följe deraf va-
rupriserne och dyrheten att lefva omvexlade
utan annan regel än godtycket. Det synes
Deri "B Junti t. m.
reia; således lagligt, nyttigt Och nödigt, att en
sådan Tullens bestämning af Riksens Ständer j
göres och frsmställes, som nu skett. Det är
naturligtvis ett vigtigt ämne för Riksens Stän¬
ders och Konungens omsorg, att de näringar
riket äger icke förstöras tor andra som vi
kunna få, ty hvad man redan har, må icke
lättsinnigt uppoffras, för hoppet om hvad 6om
kan vinnas, och tillverkarens bästa får icke
uppoffras för köpareos. Men att sätta våra
näringar utom all täflan med utlänningens nä¬
ringsflit, synes mig origtig, emedan tillverk—
ningarnes stigande i godhet då icke uppdrifves,
och förbrukarens bästa uppoffras för tillverka¬
rens. Det är icke heller nog att täflan endast
äger rum mellan egna näringsidkare, ty den
som har penningar kan sätta de öfrige i be¬
roende af 6ig, kufva dem och beskatta allmän¬
heten hvarpå vi redan torde hafva bevis äf¬
ven inom Stockholm, der den största inhem¬
ska täflan är möjlig. Är täflan med utlännin¬
gen rigtig, så böra utländska varor, hvilka ej
till erforderlig mängd eller godhet i riket till¬
verkas vara tillåtne till införsel emot en 6å af-
passad Tull, att de inhemska näringarne lik¬
väl skyddas. Hittills har man velat rent af
förbjuda dylika varor. Deraf har handt, att
lurendrägare brottsligen åstadkommit den täflan,
som annars i loflig väg hade ägt rum, att Sta¬
ten förlorat sina inkomster, sina Embetsmäns
och undersåtares trohet, roen fått desto flera
utgifter, lagbrytare och menedare. Den mot
Ridd, o. Mx Prot, V. Baad.
4 5
?0§
Btn «8 junii t. m,
Maliska förlusten kan icke värderas i pennin¬
gar, men hverje ärlig man bör inse hvad Sta¬
ten derigenom förlorat i kraft. Man har här
anfört England såsom ett exempel pä hvad
förbuds-systemet kan verka till inhemska nä¬
ringars uppdrifvande och hela samhällets styr¬
ka. Man har i sådant afseende äfven anfört
anecdoter till bevis. Andra anecdoter kunde
då äfven anföras emot, inen jag anser ej såda¬
na för lämpliga inom en Nationalförsamling,
Deremot vill jag åberopa officiella yttranden ,
fällda inom Engelska Parlamentet. Det är be¬
kant, att i England gjordes 1819, så Iram! mitt
minne ej felar, ett försök till förbuds-systemets
mildring. Vigtiga debatter uppkommo derom
uti Parlamentet, och då samma satts drefs der
som här, att det var förbuds-systemet som
uppbragt riket till sin höjd, hade Englands
förste Minister, Lord Liwerpool, den upprig-
tigheten och det ädelmodet att säga, att det
icke var i följd af detta system (bilt in Spite
of it) utan det samma till trotts, som England
stigit till sitt då varande tillstånd. H*n för¬
svarade likväl bibehållandet af detta origtiga
system, emedan England ej kan gå tillbaka
derifrån utan fara för sin undergång. Sådan
år följden af hvarje orätt system, uti hvilket
man gått för långt, att man svårligen kan vän¬
da åter. Hvad är väl orsaken hvarföre En¬
gelska Fabriksarbetarne bränna sina husbönders
machiner? Jo den, att England för att tvinga
andra Nationer och sina egna Colonier under
sitt förbjudande närings-system, har nödgats göi
>a stora krig, underhålla Arméen, Flottor och
Den 28 Junii ejin.
Fästningar, de inrikes kostnaderne oberäknade»
samt följaktligen skuldsätta sig så, att skat¬
terna becunga producenterna till den grad, att
de icke kunna täfla med andra mindre beskat¬
tade Staters undersåtare, utan att varuföräd-
lingen sker med machiner, som förtära Sten-
kohl i stället för arbetare, som förtära bröd.'
Häldre än att svälta, uppbränna dessa machi-
nerna, som taga dem brödet ur munnen. De
olyckliga arbetarne hafva nödgats utvandra tili
andra Länder, synnerligen America, sä länge
deder blifvit emottagne, men i den mohn den¬
na utväg icke mer kan begagnas, skola de,
såsom redan sker, uppenbart slåss med sina
medborgare om uppehälle och qvarblifvande i
England. Denna bild af sambällsförhållander*
na der, hvarest förbuds-systemet är drifvit till
sin höjd, är ryslig men sann. Beviset huru
England är fängsladt i detta system är alt de
personer som ifrån oppositionen, der de åda-
galagdt de66 origtighet, inkomna i ministören
äfven måste följa detsamma, emedan man icke
mera kan rygga. Napoleon, den mägtigaete
Monark man i sednare tider sett, har äfven
gifvit verlden ett efterdöme af handelst vå ngetg
verkningar, då han under namn af Continen-
talsystemet, dref det till ytterlighet mot Eng-a
land. Hvad blef väl följden deraf? Jo att
han, seende sig mad all sin makt oförmögen
att hindra handeln med England, sjelf blef den
största lurendrägaren i sitt rike, sålde licencer så¬
som Påfvarne fordom aflatsbref, och drog häldre
vinsten sjelf, än att låta andra lurendrejare göra
det. Således är det sluteligen just desse för¬
Bert 25 Junii e, m.
hatlige lurendrägare som öfvertygat regeringar-
ne om sina misstag på samma sätt som hvar¬
je stor brottsling merendels alltid gifver en
läxa åt lagstiftningen, i det han visar hennes
brister. Hvad man sagt om Spanien är af
samma beskaffenhet som clet man yttrat om
England. I den tid Spanien var förenadt med
de närig», fritt och vidsträckt handlande Ne¬
derländerna samt innan Americas penningar
ännu bade tillströmmat, v»r Landet lyckligt;
men när förhållanderna blefvo förändrade och
förbuden fingo öfverhand blef Landet o-
lyckligt. Den som vill göra sig mödan att
efterse skall finna huru ofta Spanska Soldateme
lefvererat batailler med sina egna lurendrägande
medborgare i Pyreneerne och annorstädes. Li¬
kaså ser man äfven den Engelska Marinen
slåss med sine egna lurendrägande handelsfar¬
tyg. Äfven vi hafva en liten försmak af des¬
sa inbördes krig; i den beväpnade kusibevak.
ningen. Vili man strängt fullfölja systemet
så skyndar man på dess upplösning af sig
ejelft. Det tilltagande lurendrägeri som ägt
rum, sedan de stränga iörfattningarne af 1820
utkommo, bevisar att samma orsaker måste
hafva samma verkningar på alla tider och i
alla Länder här, så väl som annorstädes. Jag
vill ej vidare uppehålla Ridderskapet och A-
deln med mer än en enda anmärkning, sora
jjg ej hort någon annan göra; Det står nem¬
ligen i Bevillningsutskottets Betänkande, att
om uti en Stad, Tull- Båk- och Lots-medel
icke under treane fredsår uppgå till 14,000
D«n 2S Junii r, m.
7*9
R:dr, förlorar Staden sin infötselsräft, in¬
till dess Stadens Tull uppbörd åter inbringar
denna summa. Om nu en Stad förlorat rättig*
heten att införa varor, huru skall man få ve*
ta när den tull å dem som eljest skolat in¬
komma, stiger nog högt för att utgöra den
äskade summan. Detta synes vara ett misstag,
60m torde rättas om återremiss sker, hvarom
äfven jag anhå l r
Friherre Cedirstrom, Jacob-, Innan jag gar
att yttra mig om Betänkandet, vill jag yttra
mig om formen, hvarunder det inkommit ifrån
Utskottet till Rikets Ständer. De motioner,
som blifvit gjorde i detta ämne, hafva till stör¬
sta delen blifvit remitterade, så väl till Bevill-
nings- som Oeconcomie-Utskottet. De ligga
ännu på bordet i sistnämnde Utskott, i afväg»
tan på communication från Bevillnings Utskot¬
tet , om åsigter i ämnet, och böra enligt Stån¬
dens Remisser, gemensamt behandlas, helst det
är Utskottens ovilkorlig» pligt, att hörsamma
Remisser, då de icke innom föreskrifven tid
dem återlemnat. Det 6ynes således utom all
fråga , att icke någotdera af Utskotten lagligen
kan undandraga sig skyldigheten , att gemen¬
samt bearbeta frågan; hvarförutan, i händelse
Bevillnings-Utskottet, tillbörligen urskiljdt frå-3
gans natur, i afseende på rättigheten att införa
varor från den (Riksens Ständer ensamt tillhö¬
rande) att bestämma tullafgifterna för de till
införsel tillåtne, det icke kunnat undgå att
finna, det ju förra frågan står i oskilj¬
aktigt sammanhang med det systeme för nå-
f 719
Dm j8 Junii e, rn.
ringar af alia slag, hvilket Riksens Ständer kun-
naflnna. skäl att antaga, i anledning a 1 Oecono-
jnieUtskottets, i afseende på dessaämnen afgifvan-
de Betänkanden,och attsåledes frågan gemensamt
tued Oeconnomie-Utskottet bordt handläggas.
Beträffande sjelfva ämnet, tror jag det va¬
ra fullkomligen utredt, så val af erfarenheten
som genom flere Ledamöters nu afgifne yttran¬
den, att ett prohibitiv-system i längden ej med¬
för bstydliga resultater, utan att frihet i Nä¬
ringar är den enda väg, hvarpå man med viss¬
het kommer till ökadt välstånd. Men efter
erkännandet af denna grundsatts, är det ange-
läget, att ej försöka brådstörtande komma till
målet, utan fast hellre långsamt, men säkert,
på det enskildte, hvilken i god tro på gällan¬
de Författningar, gifvit riktning åt sina nårinJ
gar, genom de successive förändrade förhållan-
derne må komma i tillfälle att vidtaga ds
forändringar, sorn de nya grundsattserna göra
nödvändige; och således icke genom dem be¬
reda sin oundvikliga undergång: Med sådana
åsigter har Oeconnomie-Utskottet behandlat
grunderne för en allmän Näringsfrihet. I den
laon en utvidgad Näringsfrihet bereder ökade
varutillverkningar af alla slag, bör en större
handelsfrihet bereda afsättning åt de ökade va-
ru-qvantiteterna, och det sker genom nedsätt¬
ning af Tullen uppå alla sådana inkommande
varor, hvilka icke inom Landet produceras
till behöflig qvantitet. Den tankan är barnslig
*lt tr° 0sS kunna hos Utlänningen få föryttra
våra öfverflödiga effecter emot endast guld eller
silfver. Emottaga vi ike andra varor, så upp¬
hör snart möjligheten för oss, att föryttra våra
Den 28 Junu e, m.
711
annorlunda, än för ett alldeles nedsatt värde.'
Det är endast då, när Guld eller Silfver på en
ort äro, relatift till andra varor, mindre värda
än på en annan, som dessa Metaller med för¬
del kunna åtkommas; och lika förhåller det sig
med varor i allmänhet. Om Rikets Ständer,
sorn jag förmodar, dela frågan, och icke beslut*
öfver, hvilka varor sorn böra fåinföras, helst detta
bestämmande såsom Oeconomiskt, egenteligen
tillhör Konungen , utan endast i önskninggväg
frambära den hemställan, att man måtte närma
sig ett friare handelssysteme, i den mon
genom utvidgad närings-frihet ökade varuqvan-
titeter, tarfva afsättnings-tillfälle; och deremot
besluta öfver Tullafgifterna, på de varor, hvil¬
ka äro eller blifva tili införsel tillåtna ; så tvif-
lar jag icke, att Styrelsen med glädje omfattar
ett sådant tillfälle, att gå Ständernas önsknin¬
gar till mötes, och att på aljt sätt befordra det
nya systemet. Endast pä ett sådant sätt kun¬
na, i min tanka, lyckliga resultater af Rikets
Ständers Beslut i dessa ämnen påräknas.
I det förhållande, hvari vi befinn* oss, är
det omöfligt, att i förväg bestämma, hvilka
varor med fördel till införsel böra tillåtas, be¬
läggas med hög oföränderlig tull, eller alldeles
förbjudas. Sådant måste bestämmas, i förhål¬
lande till hvad som innom Landet produceras,
jemfördt med consumtions-behofvet, och len\-
nade friheter eller förändrade tull-afgifter i ett
relatift förhållande endast successive meddelas,
och sådant kunna ej Rikets Ständer, utan en¬
dast Styrelsen, hvilken under tidens lopp af
Ten i3 Juni i e, m.
erfarenheten kommer i tillfälle att bedöma
behofven.
Med BeviUnings Utskottet instämmer jag
deri, att frihet till införsel af alla slags varor
Ir nyttigj msn det är målet, dit vi nödgas
successive arbeta oss fram genom alla de prohi-
bitiva anstalters successiva upphäfvacde , hvil¬
ka hittills hindradt detta. Af några Ledamö¬
ter hafva blifvit yttrade sattser, som jag anhål¬
ler att få försöka vederlägga. Friherre Boija
har ansett Sveriges geographiska läge och kli¬
mat orsaka större kostnader för frambringandet
af produkter af alla slag härstädes, än i Län¬
der med ett mildare climat, och således med
föra behofven af större förlagssummor. Wis-
serligen har Länders climat ett direct infly¬
tande på alstringen af åtskilliga produkter; men
deraf är ock en följd, att dessa Länder fram¬
bringa olika alster. De naturliga frambringas
städse för den minsta möjliga kostnad, en¬
dast de onaturliga blifva för dyra. Denna na-’
turens anvisning af Länders behof af ömsesidigt
utbyte af varor, lemnar för hvarje serskildt
Land tillfället!, att afyttra öfverskottet af sina
naturliga producter , emot andra Länders , hvar-;
igenom behofven på begge sidor blifva afhulp*
ne. Friherre Boje har ytterligare anfört, att
Tulltaxan icke var ett tillräckligt correctiv e-
mot Lurendrejeriet, utan att Tullförsnillning
derigenom skulle komma att intaga det rum,
som Lurendrejare hittills haft. Deruti instäm¬
mer jag i händelse Tulltaxan genom höga av¬
gifter gör Tullförsnillning oberoende af den
Den sS Junii e n.
7]3
dermed förenade risqus, till ett lönande yrke.
Men genom Tulltsxans nedsättande till afgif-
ter, hvilkas erläggande icke medför en kost¬
nad, svarande emot den, sorn åtföljer Tullför¬
snillning, förefaller denna farhåga; ty der
det ej lönar mödan att vara förbrytare, der
finnes ingen sådan. Ytterligare har Friherre
Boije yttrat, att sådane varor, som äro förbud-
ne till införsel, äfven böra vara förbudne till
förbrukning. Vid detta förslag uppstå åtskil¬
liga betänkligheter- Af sådane varor kunna
betydliga qvantiteter redan fionae innom Lan¬
det, såsom porcellainer, möbler m. m. Om
deras bruk blef förbudet, skulle det medföra
en direct beskattning på alla deni, som ägde
sådane effecter; hvilken till äfventyrs förmän¬
ga icke blefve möjlig att bära. Jag skulle tro
enligt hvad jag redan yttrat, det vara nyttiga¬
re, att successive aflägsna förbuden. Herr af E-
kenstam bar yttrat att näringsfrihet vore ett tamt
ord, om Handelsfrihet införes. Jag förmodar
att om som jag yttrat, dessa grenar af Indu¬
strien få utvidgas i ett jemnt förhållande, så
blir det ej ett tomt ord och jag hemställer, hutu
man väl kan föreställa sig nyttan af närings¬
frihet , derest ej afsättningstillfälle för producter*
na beredes, genom en friare handel. Herr Tham
har redan besvarat de af Grefve von Platen
gjorde anmärkningar, rörande behofvet af myn¬
tets fixerade värde, innan andra utvägar vid¬
tagas till Industriens upphjelpande. jag förbi¬
går således att vidlöftigt besvara dem, instäm¬
mande i detta afseende med Herr X^ani* JaS
tror ej att man behöfver fästa sig mera vid en
714
Bera 28 Junii e, m,
detail än vid en annan. Mynt likasom andra
varor kunna vara af bättre och sämre beskaf¬
fenhet De gälla icke i utbyte mera, än hvad
da äro värde, relatift till andra varor och be-
hofvet. Uti Herr Munk af Rosenschjölds yt¬
trande, att mani Oeconomiska ämnen bör handla
conseavent och icke fragmentariskt, instämmer
jag fullkomligen. Just derföre har jag trott
att målet borde behandlas gemensamt af Bevill»
nings och Occonnomi-Utskotten och deruti skil¬
jer jag mig från Herr Rosenschöld, som trott
att målet, ehuru enskilt behandladt af Be-
villnings-Utskottet utan afseende på grund-
sattserna för en möjligen blifvande Närings¬
frihet, likväl kunde afgöra®. Herr Tham har
yttrst, att Östersjö-Compagniet blifvit afslagit,
i följd af prohibitiv-systemet. Östersjö-Corn-:
pagnict föreslogs 1814 och antogs ej af Riksens
Ständer 1815, emedan det hade medfört mo-
nopoliska rättigheter för Interessenterne till den
grad att det privilegierade Bolaget tillerkändes
rättighet införa varor äfven till bloqverade
eller belägrade Städer, af på nederlaget befin-
telige Östersjö-produkter, hvaribland, som man
vet, finnas proviantpersedlar af alla slag, va¬
pen och ammunition m. m. Af sådan grund
var det, som förslaget icke ansågs nyttigt. För
öfrigt skedde icke eller någon teckning af det
Silfver-Capital som Bolaget skulle insätta , in¬
nan det kunde komma i verksamhet. Jag hat
visserligen icke misstänkt Bevillnings-Utskottets
motiv hafva varit, att inkräkta på andra Ut»
skotts rättigheter och deri torde ingen bestrida
Herr Tham. Med Herr Hjerta instämmer jag
Den 2 g Juni i «, m.
jri5
deri, att det visserligen är likgiltigt, hvilket
Utskott som behandlat ett mål, endast det skett
conseqvent och bra ; likväl fordras dertill att
det Utskott, som behandlar ett mål, skall hafva
tillgång till alla erforderliga Handlingar, jem¬
te de till ämnet hörande upplysningar, och derest
sådane endast hos andra Utskott finnas bör det
sammanträda med det eller de Utskott som haf¬
va dem. Till hvad jag nu yttrat, vill jag en¬
dast tillägga, i anledning af en anmärkning af
Grefve von Schverin , rörande Tullen på trö-
sorter, att jag skulle förmoda, det intill dess
sådana frön kunna blifva en export-artikel el¬
ler de inom Landet befintliga frösorier fullt
svara emot behofvet, frön snarare böra emot
ingen eiler högst låg tuli få inkomma, än be¬
läggas med hög tull, helst deras användande
medför ea direet nytta för jordbruket.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: Sedan
ett så betydligt förråd af skäl för och emot
handelsfriheten blifvit framlagde, skulle jag
göra mig förebråelse om jag med framställan¬
de af mina, ville vidare sätta Ridderskapets
och Adelns tålamod på prof. Jag utbeder mig
endast att få göra några få anmärkningar vid
Utskottets Betänkande, och, att innan jag
kommer dit, få yttra min tanka rörande åt¬
skilliga meningar, som här blifvit framkastade.
Jag har hört prisas våra förfäders råhets-till¬
stånd, i jemförelse med vårt. Jag delar ej å-
»igten om företrädet i detta afseende. Min tro
är grundad på någon historisk kännedom. Jag
tror att den yttersta luxe då tillhörde några
Ders ‘j8 Junii t. i?»,
fä rike , men att de öfrige lefde i uselhet.
Den nu varande generationen deremot lefver
uti en mera allmän vällefnad; företrädet är
således obestridligt. Hvad angår att man blott
skulle inskränka sig till nyttjande af egne
tillverkningar, så är det omöjligt. Om vi börja
med att granska vår egen klädnad, så är det
få af oss, som icke bär på sig någon artikel
sorn är rakt förbuden till införsel, men sorn
modet gör att man icke kan undandraga sig
att nyttja. Nu är frågan att göra ett förbuds-
system till ett Tull-tariffs-system, och att ge,
norn undanrödjande af lurendrägeriet samt be-;
stämmande af afpassade Tullafgifter, befordra
lagarnes efterföljd och tillökning i Kronans
inkomster. Jag tror att hela discussionen ha¬
de kunnat förkortas, om man mera bestämdt
hållit sig vid Utskottets Betänkande, som
blott innefattar en Tull-tariff, som bör upptaga
alla möjliga handelsvahror, hvilka kunna kom¬
ma i fråga. Jag tror att man blott bordt fä¬
sta sig vid den delen af Utskottets Betänkan¬
de, som upptager sjelfva Tull-tariffen, och jag
tror att Utskottet misstagit sig, uti den be¬
stämda förutsättning ali alla utländska vahror
skola vara till införsel tillåtne; jag tror så
mycket mera, att detta varit ett misstag, som
jag hört Utskottets Ledamöter sjelfva erkän¬
na det som sådant. Man hade fortare kommit
till ett resultat, om Utskottets Betänkande
blott innehållit den åsigten, att Utskottet trott
sig böra framställa till Riksens Ständer, att
det i alla afseenden vare fördelagtigare om ett
sädant Tull-system införes, hvarigenom tull
De:i 2* Junti t. m„
ålagges sådane vahror, hvilka förut varit för-
budne, men sorn behöfras inom Landet. Då
hade ingen fråga uppstått om collission med
den oeconomiska lagstiftningsrätten, hvarvid
Konungens beslutande rätt efter Grundlagen
är obestridelig. Man hade äfven kunnat säga
att efter de beräkningar Utskottet kunnat göra,
en så och så stor inkomst skulle uppkomma.
Man äfventyrar ingenting med att göra en så-
dan öfverlåtelse till Kongl. Maj:t, att efter om-
stäodigheterne jemka de delar af Taxan som
kunna ingripa i annan mans rätt, och genom
hvilka Fabrikerne kunna vara förnärmade, äf¬
vensom de förhållanden som kunna vara be¬
roende af andra Länders Tullförfattningar. Jag
tror att man så mycket häldre borde vidtaga
ett sådant öfverlåtande som Riksens Ständer
säkerligen kunna och möjligen torde komma
att besluta, det Tullmedlen directe skola in¬
flyta till RiksgäldsContoiret- Derigenom blif-
ver Styrelsen satt utur den frestelsen att, för
att skaffa sig medel till fyllande af Statsbe-
hofven, ändra och höja Tull-Taxan, och dess
afseende blifver endast vändt på Rikets sann¬
skyldiga nytta. Jag skulle tro, att under så¬
dan hade saken ej mött någon svårighet
för antagandet. Då jag dessutom af en Leda¬
mot uti Oeconomie-Utskottet hört, att samma
mål hvilar till afgörande uti OsconomielJtskot-
tet, så blifver ännu tillfälle för Riksens Stän¬
der, att öfverlägga om de böra till Kongl.
Maj:t ingå med en bestämd önskan rörande
hufvudfrågan, angående utsträckning af han¬
delsfriheten. Jag skulle hafva trott att dia-
Den s8 Juni i e. m.
cussionen mera fiufvudsakligt hade bordt fäst»
sig vid detaillerne af sjelfva Tull-Tariffen,
men hvad dem angår finnér jag att man
föga upp-hållit sig dervid. Af min oförmå¬
ga att nagelfara dessa detailler, slutar jag
till andras; och jag tror, att med ali tillför¬
sigt till det arbete Utskottet lemnat, misstag
deruti likväl möjeligen kunna äga ruin. Ibland
skälen att öfverlemna jemkningsrätten uti de¬
taillerne till Styrelsen, torda äfven böra tagas
i betraktande, hufvudsakeligen, att det är så
långt emellan våra sammanträden och att Rik*
sens Ständer derigenom, i anseende till sina
beslut, underkasta sig ett ansvar, hvilket de ej
behöfva åtaga sig, då vi hafva en Styrelse.
Jag tror derföre, att om vid öfverlemnande af
Tull-Tariffen, en sådan tillåtelse lemnäs, det
tillika bör begäras, att Riksens S'änder vid
nästa Riksdag mätte blifva underrättade om de
förändringar, som blifvit vidtagne samt om de
motiver, som dertill föranledt. Jag vill ej
längre uppehålla; jag har i förväg yttrat,
att här icke är fråga om handelsfriheten, utan
blott om en Tull-Tariff. Endast ett yttrande
vill jag upptaga, som för min enskilfa del gif-
vit den största styrka för antagande af Utskottets
Betänkande; nemligen Friherre Skjöldebrands
supposition att subsidier från England voro att på¬
räkna, om England viste att ett sådant förslag här
vore å bane. Jag skulle verkligen tillstyrka enså-
dan subsidie-tractat; och förmodar att Rege¬
ringens Ledamöter, som ej deltagit i denna
discussion, och således haft tid att begrunda
denna vigtiga fråga, säkerligen icke lära vilja
/
Den 2S Juni i e. m. 7 19
utställa sig för kommande Ständers billiga
klander i anseende till en uragtlåtenhet i en
för Riket så vigtig omständighet, hvarigenom
Bankens reela Fond aldra lättast kunde kom¬
ma att förstärkas, myntvärdet att bestämmas,
och säkrare fördelar Riket tillskyndas, än sjelf¬
va handelsfrihetens ifrigaste försvarare Htaf den
ensamt våga hoppas; jag kan ej tro annat än,
att Friherre Skjöldebrands förutsättning måtte
äga grund uti säker kännedom om det för¬
hållande , som af honom här till vårt besin¬
nande blifvit framstäldt.
Herr von Qvanten, Carli Jag kan på in¬
tet sätt dela den åsigt , som af Herr Rosen¬
blad, Friherre Cederström och flere blifvit
framställd, att ämnet vid återremissen borde
behandlas af de sammansatte Bevillnings- och
Oeconomi-Utskotten.
Jag anser att Utskottet i denna del hand¬
lat alldeles enligt Grundlagen. Enligt 60 §. Re*
geringsFormen tillhör det Bevillningsutskottet
att bestämma tullen och accisen. Detta har
Utskottet genom sitt Betänkande framlagt.
Vidare tillhör det Utskottet enligt 34 §. Riks-
dags-Ordningen, att uppgifva grunderne till
Bevillningen. Detta har ej kunnat ske annor¬
lunda än genom aflemnsndet af en sådan ta¬
riff, som Utskottet framlagt. Om denna sak
skulle bedömmas äfven af OeconomieUtskottet,
så skulle den till hälften kunna blifva ett önsk-
ningsmål, hvilket ej är lämpeligt. Hvad nu
deremot angir sjelfva hufvud frågan, så har
Ben 28 Junit t. m.
Utskottet nogsamt insett, att allt tillhör Kon¬
ungen att afgöra hvilka varor böra vara til—
låtne till införsel, och att om Konungen så för
godt finner, förbjuda dem alla. Häraf inhäm¬
tas, huru litet vådeligt det är att antaga Ut¬
skottets betänkande och huru litet det afviker
ifrån nuvarande förhållande, då Konungen så¬
lunda äger att afgöra hufvudfrågan. Deremot
är jag fullkomligen öfvertygad att med anled¬
ning af de framställningar, som göras af Rik¬
sens Ständer Kongl. Maj:t går oss till mötes,
i vära önskningar då dessa framställningar äro
gjorde uti den goda mening att gagna fäder¬
neslandet, och afböja de oredor och missbruk,
sorn äro en följd af nu varande författningar,
enär varor hvilka äro förbjudna till införsel,
snart sagt äro anbefallte till bruk. Jag har
hört ropas, att alla Fabriker derigenom skulle
fälla. Om vi skulle sakna alla de varor som
äro förbjudna, men äro oss smaklige, så vore
det åtminstone något ändamål med deras för¬
bjudande, men desse varor sakna vi aldrig; ty
de lurendrägas in och finnas öfver allt; till
öfverflöd och om Fabrikerne skulle stå i fara
genom detta förhållande, borde deras fall vis¬
serligen vara helt nära, i anledning af den
mängd lurendrägade varor, som nu nyligen
åtgått för högtidligheternes skull. Man kan
bruka varor af utländsk tillverkning, utan att
Fabrikerne derföre falla; ty huru mycket Fran¬
sysk! och Engelsk Kläde har icke blifvit an-
våndt till den mängd af uniformer och råckar
som till dessa högtidligheter blifvit förfär-i
digade. J»g
Den 28 Junii r, rn,
Jag vill ej uppehålla Ridderskapet och A-
deln med besvarande af de anmärkningar, sorn
af några få Ledamöter blifvit gjorda emot Be.
tänkandet, ehuru jag uppteknat dem i sådant
ändamål, hälst redan så mycket är ordadt i
detta ämne, att hvad jag skulle yttra, förmo-
dejigen ej lärer åstadkomma någon förändring
i den öfvertygelse , hvilken troligen redan hun¬
nit stadgas hos en och hvar.
Jag slutar således, och får blott äran til¬
lägga , att Utskottet aldrig haft för afsigt, att
på minsta sätt ingripa, i de rättigheter, hvilka
i denna fråga äro Konung och Ständer genom
Grundlagen förvarade.
Herr Morath, Anders Wilhelm: Jag skall
icke, då sa mycket blifvit i detta ämne ta-
ladf, länge upptaga Bidderskapets och Adeina
dyrbara tid. Det är ej för hufvudfrågan som
jag begärt ordet; hvad den angår vill jag blott
förena mig med Friherre Skjöldebrand; men
det är för att lemna en upplysning rörande en
af Herr Ribens många och vidsträckta anmärkt
ningar, i afseende på Herr Stats-Secreteraren
af Klintbergs yttrande.
Herr Riben anser Consulerne böra betrak¬
tas såsom vanlige Tjenstemän af Staten lönade*
och att deras uppgifter om varuvärden^ å de
Orter, der de residera} borde tagas såsom o-
felbart tillförlitlige. Jag bör, såsom Embets-
Ridd, o. Ad. Prot. V. Band.
46.
J23
Den 2% Junii e, m,
man i det Verk, derunder Consulerne kunna
sägas vara lydande, gifva Herr Riben en un¬
derrättelse, hvarigenom Herr Riben kommer i
tillfälle känna huru rätta förhållandet är, i och
hvarmed hans anmärkning 1 denna del , såsom
origtig , förfaller, och denna underrättelse står
i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad Herr
Stats-Secreteraren af Klintberg yttrat-
Consulerne hafva icke i allmänhet, åtmin¬
stone på många ställen, hvarken så kallade
Consulat-afgifter eller löner att påräkna. De
äro oftast Utlänningar som söka Consulsbeställ-
ningen derföre att de såsom merendels Hand¬
lande derigenom vinna mera commercielt an¬
seende eller ock blifva i tillfälle, att såsom
Commissionärer åt Svenske Handelshus upp-
göra affairer för desse sednares räkning. Jag
lemnat åt hvar och en att döram» om icke ,
vid ett sådant förhållande, man på sätt Herr
af Klintberg yttrat, kan finna Utskottets
förslag så vidt det angar varuprisernes upp¬
gift från Consulerne, till grund för Tull af-
giften ganska betänkligt.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställ¬
de.; om icke Ridderskapet och iVdeln ansåg
Bevillnings-Utskottets ifrågavarande Betänkan¬
de böra, i anledning af de dervid gjorde an¬
märkningar till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Den 28 Junti e. m,
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adelö behagade i
nästa Pleno utvälja 12 Ledamöter till den
Nämnd, hvilken skulle äga, att enligt 103 §.
Regerings-Forraen döma, huruvida Högste Dom*
stolens samtlige Ledamöter gjort sig förtjente,
att i deras vigtiga kall bibehållas.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landi-MarJkalken
föreslog, att vid ifrågavarande val, endast 12
Ordinarie Ledamöter måtte utväljas, samt att
de 4 , hvilka dernäst erhöllo de flesta röätei-
na, kunde anses såsom Suppleanter.
Friherre Cederström, Jacob: Jag får un¬
derställa, om icke eD sådan ordning vore t
strid med den, sorn iagttogs vid sista valet till
Ledamöter i Förstärkta Stats-Utskottet, Då
valdes på 27 personer, hvaraf 21 blefvo Ordi¬
narie Ledamöter, och 6 Suppleanter.
Herr Grefven och LandtMarJkalken yttrade,
att, enligt hvad in Pleno den 11 dennes, blif¬
vit af Riddarhus-Secreteraren upplyst, Ridder-
skapet och Adeln vid föregående Riksdagar,
förfarit på båda sätten; och dä, enligt Herr
Landt-Marskalkens öfvertygelse, Ridderskap^
och Adeln icke utaf någon i Grundlagarne
befintlig föreskrift, rörande vahlsättet, vo-
te ?bunden, samt det af Herr Grefven och
Den 28 Juni i J, m,
Landt-Marskalken föreslagne, föranledde dertill,
att valförrättningen kunde på kortare fid, än
annars vöre möjligt, verkställas, ansåg Herr
Landt-Marskalken sig böra förnya dess, i detta
afseende , förut gjorde proposition ; hvillken af
Riddfcrskapet och Adeln biiölls.
Herr GrefVtii och Landt-Marskalken för¬
klarade vidare, att, om Ridderskapets och A-
delns Herrar Ledamöter behagade nu, likasom
vid valet till Förstärkta Stats-Utskottet, upp¬
rätta sine Vallistor i Alphabetisk ordning, skul¬
le derigenom icke allenast mycken tid, utan
ock en serdeles lättnad, i afseende å anteck¬
ningen vid valet, vinnas.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne
Memorial och Utlåtanden:
Fran Conjlitutions Ut(kottet:
Af den 26 sistledne Maji.
N:o 18 Angående Stats-Utskottetsanmärk-
ning rörande mindre Creditivets disposition
för Militair-utgifter.
Af den 31 sistledne Maji:
N‘.o 19, Rörande Stats-Utskottets anmärk-
Den 28 Junii e. m, 725
ning mot disposition af Statsränte-medel för
Kongl. Theatrarnes understöd.
N o 20. Angående Stats-Utskottets An¬
märkning mot disposition af Tullfrihetsmedel
till Stockholms innevånares förseende med groft
bröd.
N:o 21. AngåendeStats Utskottets Anmärk*
ning mot dispositionen af medel , influtns för
exporteradt krut.
N:o 22. Rörande Stats-Utskottets Anmärk¬
ning mot beviljade Lån-försträckningar af Salt¬
peter medelö.
N'o 23. Rörande Stats Utskottets Anmärk¬
ning mot verkställde anticipationer på följan¬
de års anslag.
N:o 24* Angående Herr Treffenbergs, C.
G- anledning till anmärkning mot Föredragan¬
den af Krigsärenden.
N:o 25. Rörande Grefve Horns, C* F. an¬
ledningar till anmärkning motStats-Rådet och
Stats-Secreterarne.
Af den 3 dennes:
N:o 26. Angående förslag tilt en rättelse
af inledningen till nu gällande Tryckfrihets-
Förordning.
7*6
Pen 28 Junii e. m,
N:o 27. Angående ett föreslagit tillagg i
75 §. Riksdags ordningen.
Af den 10 dennes.
N;o 29. I följd af Stats-Råds-Protocoliens
falländade granskning.
Från Statt- och Banco-Utjkottm:
Af den 21 dennes:
N:0 20. 1 anledning af Kongl. Maj:fS Nå¬
diga skrifvelse angående de af en i Nåder till¬
förordnad Commitée utarbetade underdåniga Be-
tänkanden om reglering af Rikets Penninge-verk.
m. m. tillika med de i öfrigt till Utskottens
samfäldta behandling remitterade Memorial och
yttranden rörande enahanda ämnen.
N:o 21. Angående Riksens Ständers Ban-
ques närvarande ställning samt bestämmandeaf
förhållandet emellan Bankens sedlar och silf—
vermynt.
N:o 22. Angående uppköp och inväxling
af myntbara Metaller till Riksens Ständers
Banque samt framdeles skeende utväxling af re¬
elt mynt.
N:o 23. Angående Riksens Ständers Riks-
gälds-Contoirs ställning och inlösen af dess Gre-
ditsedlar.
Dsn 28 Junii e. m.
727
N:o24. Angående StatsVerkets förhållande
till Riksens Ständers Banque.
N o 25. Angående sättet för bestridande af
de pinningeanslag till allmänna arbeten och
företag, hvilka Riksens Ständer kunna vid denna
Riksdag finna skäligt besluta samt hvad som
möjligen kan brista i de tillgångar , som kunna
utses såsom fond för mindre Creditivet.
N:o 26. Angående Banco-Discontens Lane:
rörelse och de omständigheter rörande densam-i
ma, hvilka ansetts äga sammanhang med ali*
manna finance regleringen.
N:o 27. Angående Bankens utlåningar å
Guld och Silfver Metaller eller andra varor.
N:o 28. Angående Fastighets- och Od-:
lings Lån.
N:o 29. Angående Creditiv anslagen för
Jern Contoret och Manufactur Disconten.
N:o 30. Angående en föreslagen Hypo*
theksinrättning för Fastigheters beläning.
N:o 31. il anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga skrifvelse, rörande Inrättningen af ett
Handels-Låne-Contoir i Götheborg.
Från StatsUtskvttet:
Af den 27 dennes:
Deri 28 Junii e, m.
N:o 238- I anledning af Kongl. Majds Nå¬
diga Proposition om Stats-Verkets tillstånd och
behof under Riks-Statens första Hufvudtittel.
N.’0 239. Angående Stats-regleringen i hvad
den rörer Riks-Statens andra hufvudtittel.
N=o 240. I anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition angående anslag så väl till
åtskillige byggnader vid Vetterinair-Inrättnin-
gen i Hufvudstaden, som till en årlig Stat för
samma Inrättnings framtida underhåll uti dess
fullkomnade skick.
N:o 241* I anledning af väckt motion om
löne-anslag å Stat för en Djur-Läkare på Gott¬
land*
N:o 242. I inledning af väkt motion om
indragning af Medico Theologiske Stipendierne
samt deras användande till andre behof för
Medicinal Verket.
N;o 243.1 anledning af gjord motion om till-’
ökning i lönerne för de fyra Stats-Secreterarne,
N;o 244. I anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition om Stats-Verkets tillstånd och
behof uti hvad som rörer Riks-Statens Tredje
Hufvudtittel.
N.'o 245. I anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition jemte serskilte Motioner hos
Den jg Junii e. m.
729
Riks-Stånden angående Saltpettergärdens^ned-
sättning m ra.
N.o 246. I anledning af väkt motion om
Inqvartering*-Pennin gars anslående för befälet
vid Indelte Båtsmans-Compagnierne.
N:o 247. I fråga om utbyte af arne In¬
delningar vid Kongl. Lif-Regementet.
N:o 248. I anledning af väckt Motion om
Lönetillökning för 13 Subaltern Officerare vid
Skånska Dragon-Regementet.
N:o 249. I anledning af väckt motion om
Inqvarteringspenningar till Varfs-Staterne vid
Örlogsflottan i Carlskrona samt Arméen* Flot¬
tas Escadrer i Stockholm och Götheborg.
N:o 25o. I anledning af väckt motion om
förbättring i aflöoingen för indelta Arméens
Befäl och i synnerhet vid YVestgötha Regemente.
N:o 251. I anledning af väckte motioner
om Inqvarteringen för Vendes Artillerie-Rege-
mente.
N:o 252. I anledning om vackt motion,
om reglering , till förbättring i löne-vilkoren
för Befälet vid indelta Armeen.
N:o 253. I anledning af Kongl. Maj;fs Nå¬
diga Remiss rörande Indeldta Infanterie-Rege-
menternas Beklädnad.
r-^o Den 28 Junii e. m.
N:o 254. Öfver Kongl. M»j:ts Nådiga Pro¬
position angående Stats-Verkets tillstånd^ och
hehof uti hvad sora rörer Riks-Statens Fjerde
Hufvudtittel.
N:0 255. I anledning af Kongl. Maj;ts Nå¬
diga Proposition om Stats-Verkets tillstånd och
behof i hvad deu angår Riks-Statens Femte
Hufvudtittel.
N:o 256. Angående Riks-Statens sjette
Hufvudtittel.
N:o 257. I anledning af Kongl. Maj:ts Nå*
diga Proposition angående Stats-Verkets till¬
stånd och behof i hvad den rörer Riks-Statens
Sjunde Hufvud-tittel.
N;o 258. Angående Stats regleringen un¬
der Riks Statens Åttonde Hufvudtittel för all¬
männa och Extra utgifter.
N:o 259. Angående Nionde Hufvudtittelns
Anslagssumma.
N:o 260. Angående reglering af Allmänna
Indragnings-Staten.
N:o 261. Med de rörande Statsregleringen
affattsde Betänkanden jemte en Tabell öfver
Statsverket,
Den 28 Junii e, m.
73i
Från BevillnivgsUtskottet:
Af den 17 dennes:
N:o »4- I anledning af vackt fråga om
tillåtelse för visse irnorn Malmöhus Län bo¬
ende Strandsittare att med sine Fiske-båtar
föra varor emellan inrikes orter och Danska
kusten.
N:o 15' Angående grunderne för värde¬
ringar å jord på Landet, Hus i Städerne 6tmt
Jernbruken.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- ock
Ekonomi - Utskotten:
Af den 29 sistledoe Maj;
N:o 102. I anledning af Kongl. Majtts
Nådiga Proposition om antagande af en för¬
fattning angående förändring eller utdömman-
de af Vattenverk, som genom uppdämning ska¬
da jord eller hindra dess odling.
Från Lag-Utskottet:
Af den 21 dennes:
N;o 103. Öfver väckte motioner, inne¬
fattande yrkande att gäldenär bör vara pligtig
6in skuld med arbete aftjena.
N:o 104. Angående Riksens Ständers Jt*3
7^2
Den 28 Junii e. m.
stitiEc-Ombudsmans-Embetets Berättelse för den
sedan sista Riksmöte förflutne tid.
Af den 4 dennes:
N:o 105* I anledning af återremiss af
Utskottets förut meddeidte Betänkande, an¬
gående yrkad befrielse för förmyndare från
skyldigheten att hvart 3:dje år tillöka mynd¬
lingens arfs-capital med den under tiden upp-
lupne ränta.
Af den 12 dennes:
NsO 106. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddelte Betän¬
kande, angående yrkadt närmare bestämmande
i hvilka fall Provincial-Medici-besigtningar äro
nödvändige vid uppkommande tvifvelsmål, hu¬
ruvida död person vådeligen omkommit eller
icke.
Vrån Allmänna Besvärs - och Oeconomie - Ut[kottet:
Af den 16 dennes:
N:o 121. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Uttkottets förut meddeidte Betän¬
kande, rörande ifrågastäUd skyldighet för Pa¬
storer, att årligen till vederbörande Lands-
Contoirer och Consistorier insända Utdrag af
Kyrkoböckerne öfver födde och döde personer.
N;o 122. 1 anledning af återremiss å Ut¬
Deri 28 Junii e. m.
skottet förut meddehe Betänkande i frågan
oin skyldighet tor Lappske Nybyggares Söner,
att ingå i allmänna Beväringen.
N:o 123. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
angående lämpligaste tiden för Tjenstehjons
flyttning.
Af den 10 dennes:
No 124. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddeite Betänkan¬
de, rörande sättet att reglera marknadstiderne.
Af den 3 dennes:
No 125. Öfver gjorda anmärkningar vid
Utskottets förut afgifne Betänkande, rörande
FrälseBondens befrielse från Fjerdingsmans-be-
fattningens bestridande.
Grefve Spens, Carl Gnflaf; Då jag, i an*
ledning af åtskillige enskilte omständigheter,
som jag för Herr Grefven och LandtMarskal-
ken haft äran anmäla, erhållit dess tillåtelse
att på kort tid lemna Riksdag-orten, och möj¬
ligen under denna tid de Betänkanden, röran¬
de fmance-regleringen, som nu blifvit lagde
på bordet, kunna genom bifall blifva afgjorde,
men jag allt ifrån den tid, dä jrg började
Den 28 junii e, m.
att deltaga uti allmänna ärender, ansett det
som Riksdagsmannens pligt, att, till bevaran¬
de af sin öfvertygelse i Protocollet förvara sin
tanka om den är bestämdt olika med det af¬
görande han befarar, si skulle jag önska att
få begagna detta enda tillfälle att tå reserve¬
ra mig emot det bifall, sorn möjligen kan
lemnäs till oförändradt antagande af Stats-och
Banco-Utskottens nyssnämde Betänkande. En
reservation anser jag icke vara riktig om den
ej är motiverad, och derföre anhåller jag äf¬
ven att få anföra mina skäl, men innan jag gör
det, ber jag att få veta, om det kan vara min
rätt, att då jag nu sjelf anmäler detta, få in¬
lemna mitt skrifteliga anförande i ämnet, för
att uppläsas, när saken förekommer, annars
anhåller jag att nu få uppläsas det.
Herr Grejven och LandtMarJlalken förklara-
re, att då 35 §. Riddarhusordningen uttrycke-
ligen stadgade, att endast vid Riksdagen
närvarande Riksdagsmän ägde rättighet att mun-
teligen eller skriftligen i Ståndens Plena af¬
gifva anföranden, ansåg Herr Grefven och Landt-
Marjkalken det af Grefve Spens omförmälte Me¬
morial icke kunna efter Grefvens afresa från
Hufvudstaden hos Ridderskapet och Adeln
uppläsas och till handläggning företagas; i
följe hvaraf Herr Landt Marjkalken anhöll att
Grefve Spens nu behagade uppläsa berörde
Memorial i händelse han önskade lå det sam¬
ma uti Ridderskapets och Adelns Protocoll in-
tagit.
Den *8 Junii e, m.
I anledning häraf uppläste Grefv Spens
följande:
(Se Bilagan N;o 5.)
Hvarefter Grefve Spens munteligen tilläde:
Detta anförande anhåller jag måtte få hvila
på bordet, för att till Utskotten öfverlemnas,
j fall de af Utskotten afgifne Betänkanden å-
terremitferas. I annat fall torde det endast
uti Protocollet få upptagas, såsom mia reser-,
vallon.
Lades på Bordet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 28 Junii 1823.
S. D. Remitterades till
BancoZJtskottets:
Kongl. Maj:ts den 4 dennes aflåtne, samt
den 25 i samma månad förmiddagen på bor¬
det lagde Nådiga skrifvelse tili Riksens Stän¬
der, angående ett lånebiträde till fullbordan¬
de af nya Bibliotheks-byggnaden vid Upsala
735
Den 2$ Junii e, ml
Universitet, jemte de af åtskillige Ledamöter,
i anledning deraf denna dag, afgifne yttranden.
Lag- Utskott ett:
Kongl. Msjrts den 9 sistledne Maj aflåtne,
samt den 25 dennes förmiddagen på bordet
lagde Nådiga Proposition till Riksens Ständer,
angående förklaring öfver 5 § uti 25 Capitlet
Rättegångs-Balken, samt 4 §. uti 5 Capitlet
Missgernings-Balken. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos All¬
männa Besvärs- och OeconoinieUtskottets den
10 och 16 dennes afgifoe, samt den 25 der-
paföljde eftermiddagen på bordet lagde Ut¬
låtanden :
N;o 115. I anledning sf gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddelte Betän¬
kande, rörande skyldigheten att in natura lef¬
verera hö och halm till Kongl. Hof-Stailet i
Stockholm.
No 117. Angående ersättning för under¬
håll och fourage till tågande Trupper. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af All¬
männa Besvärs- och OeconoinieUtskottets den
16 dennes under N.o I16 afgifne samt den
25 derpäföljde eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottet under N:o 56 förut meddelte
Bej
Den 28 Junii e. m.
799
Betänkande, angående lämpligaste tiden till
allmänna vägarnes grusning; fann Ridderska-
pet och Adeln att, enär sistnämnde Betänkans
de, redan blifvit af Ridderskapet och Adeln,
afslagit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs-och OeconomieUtskottets den 10 den.;
neg under N;o 118 afgifoe, samt den 25 der-
påföljde eftermiddagen, på bordet lagde Ut¬
låtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 5 sistledne April under N:o 48
meddelte Betänkande, rörande derom väckt
fråga, att LandsFiscaler icke annorlunda än ef¬
ter föregången ransakning och genom Daga
Dom måtte kunna från sina tjenster skiljas,
eller ock desse Tjenstemän komma att alldeles
upphöra; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, med godkännande af hvad Utskot¬
tet yttrat i frågan derom, att LandsFiscalerne
endast, efter föregången ransakning och genom
Laga Dom, skulle kunna från sine tjenster
skiljas, Utskottets Betänkande i öfrigt afslå<
Ut supra.
Utdrag af Protocollet hållit hos Högloft.-
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 28 Junii 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af Be4
villningsUtskottets den 3 dennes urrder N.'o 12
Ridd, 0, Ad, Brot. V. Band. 47
goo
Den 28 Junii e. nil
afetfnéj samt den xr derpåfoljde eftermiddagen
S bordet lågde Betänkande, angående de
eenom Stora Sjö-Tullen inflytande Bevill¬
ningsmedel; blef samma Betänkande, i anled-
Sina af de utaf åtskillig* Ledamöter dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet aterremit^
teradt. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till i om morgonen den
39 Junii,
In fidem Protocolli;
O. J. Lagerheim.
Bilagor
till
Högloflige
Ridderskapets och Adelns
V o
Protocoll,
vi d
I*
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1825.
Femte Bandet1
STOCKHOLM,
Tryckt hos Olof Grahn, 1825.
Bilagor
till PleniFrotocollet fqr den 3
N:o ii
Herr Anckarsvärd, Augujlt
Då Écönorcii- och BesvärsUtekottet fej
Stat mera afseende* än sorn nu af dess Betän¬
kande synes, å den af Herr von Wahrendorff
Väckte Motion rörande ändring af nu gällande
formaliteter vid resande främlingars insläppart-J
de i Riket3 så anhåller jag att ytterligare få
fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns upp-i
märksamheten vid vigten af detta ämne, sorn
jag med Motionairen och de Herraf, hvilké
Sorn med honom förenat sig, fullkomligen delar.
Vid bfetragtande äf de Förordningar, som
gifvit anledning till Herr von Wahrendorff^
inotion, skall man lätteligen finna, att denna
åtgärd tillkommit under utvecklingen af ed
stor och allmän politisk crisis, då vissa för¬
siktighetsmått Säkerligen ärö nödvändiga och
böra gillas; men att försigtighetsmåtten fortfa-
fra* sedan behofVet af dém upphört och syn¬
nerligast sättet huru de förledit år med för-
åadringaf Och tillägg åter upplifvats, kan ej
4
S)en 5 Juni i,
annat an väcka uppmärksamhet och oro, då
det genom Circulaire af Hans Excellence
StatsMinistern för Utrikes ärenderne, blifvit
Herrar Landshöfdingar anbefaldt, att verk¬
ställa denna Policeordre, hvarutinnan såle¬
des saknas den form, som 38 §. Regerings-
Formen bjuder, för att göra gällande alla ifrån
Konungen utgående expeditioner och befall¬
ningsm men dådet visserligen varit utom grän¬
sen för EconomiUtskottets befattning, att ingå
i pröfning om lagligheten af denna sednare
åtgärd, så lemnar jag äfven den delen deraf,
för att vid detta tillfälle ensamt uppehålla
mig vid sjelfva olägenheterna i tillämpningen
och derutaf, efter min tanke, följande behof
af ändring. Sverige är nu mera efter olyck¬
liga krig och derigenom beredde förluster af
flere provincer, satt uti ett så stort isolerings-
tillstånd, att det samma visserligen icke af oss
sjelfva ännu mer borde förökas. Våra förhål¬
landen till främmande Stater måtte för det
närvarande till det mästa inskränkas till blott
commerciella; och synes det mig som vi såle¬
des voro i största behof af en lätt och obe¬
hindrad communication med utlänningen till
handelens orubbade bedrifvande, hvilket vis¬
serligen ej kan äga rum så länge resande han-
dels-agenter flere månader kunna uppehållas
vid gränsorterna, i afvagtan på p3ss, för att
slippa in i Landet. Det är för mig omöjligt
att nu förstå behofvet eller nyttan af denna
formalitet. Är det för att förekomma misstänkta
eller illasinnade personers resor genom landet, så
förutsätter det, då alla nationer ej i detta fall äro
Cai 3 Junii.
i
lika behandlade, ett misstroende som jag fruk«
tar svårligen kan rättfärdigas. Vi äro i fred
och vänskapliga förhållanden mod hela verl-
den och hvarföre då i ett fall som detta ej
behandla alla våra vänner lika; hvartill tjenar
dessutom våra Ministrar vid främmande Idof
och våra Consuler i de största Handelsstäder-
ne, om de ej kunna ombetros att få utgifva
gällande pass till resor igenom det land de
representera. Utan tvifvel bör det äfven för
dessa Herrar Embetsmän vara lättare att be¬
döma de passäkandes uppsåt och afsigter, än
det kan vara för en i Stockholm resideran-
de StatsMinister och beträffande de miss¬
bruk af vår gästfrihet, sorn främmande re¬
sande möjligen kunde tillåta sig, så underhåll
la vi en talrik Policebetjening, som skulle å-
dagalägga en oförlåtelig oskicklighet, omden
ej viste upptäcka och tillintetgöra de stämplin-
gar, hvilka med något sken af betydenhet kun¬
de förehafvas emot Fäderneslandet eller dess
interessen; ty att små och i mörkret förda in¬
triger skulle synbarligen kunna oroa, anser jag
under värdigheten af ett fritt och sjelfständigt
Folk och dess Regering, hvars politik är och
bör vara fred med alia Nationer, och som un^
der närvarande allmänna förhållanden, säker¬
ligen skall möt«6 med samma ärlighet och
fredliga tänkesätt, som vi öppet ådagalägga,
utgöra grunden för våra åtgärder i afseende
på främmande magter och deras undersåtare.
Men troligen skall äfven om vi fortfara med
denna stränga åtgärd vid resande främlingars
insläppande i Riket, reciproqva Författningar
Ren 3 Junii,
tagas emot oss i de Stater, hvars individuel
på detta vis med misstroendets formaliteten
mötas vid våra gränser s och jag tror med af¬
seende? å vårt från continenten sk,iljda läg$
Och/ vårt större behof af ostörda handelsrela-
tioner med andra Stater, än de kunna äga att
bibehålla dem med oss, att vi under ett så¬
dant förhållande ojemnförligt skulle förlora
mer .än de, om reciprocitet i detta fall öfva-
des emot oss. Alla dessa skäl hade jag trott
bordt kunna leda det Högloff. Utskottet till
ett motsatt resultat, än det som nu meddelats
Kidderskapet o.ch Adeln; Utskottet bar endast
uttryckt sin öfvertygelse pra Konungens öma
omvårdnad för bibehållande af den aktning^
Svenska Folket hos andra Nationer förvärf-
vat sig genom sitt gästfria och välvilliga be¬
mötande mot främlingar, och att således gemen¬
skapen med utlänningen ej vidare skall för¬
svåras, än sorn med afseende på Statens sä¬
kerhet kan vara nödigt. Mig förefaller det å-
ter, sorn att Utskottet kunnat fästa afseende å
Sveriges behof af en ostörd communication,
med andra länder, samt stadgat den öfverty¬
gelse, att Statens säkerhet ej kan äfven-i
tyras genom uppbäfvande af den nu för re¬
sande främlingar gällande stränga passförfatt-
ning, äfvensom Hans Excellenee StatsMini-
sterns sednaste circulaire i detta fall, mera kun¬
nat anses som ett uttryck af dess enskildt*
godtycko, än som ett Hans Maj:ts Konungens
bud, och att således en underdånig önskan
från Riksén Ständer om denna författnings
saara upphörande till kraft och verkan, vöre
T>m 3 Junii,
f
vid delia tillfälle det minsta Nationen vora
skyldig sig sjelf, för att vårda sitt rykte af
gästfrihet och välvilja mot främlingar, äfven¬
som för vården af den Constitution, vi äga och
de förmer, den iöicskrifver.
Jag anhåller i anledning af hvad jag
haft äran yttra örn återremiss af Utskottets
betänkande.
N:o 2.
Herr von Wnkrendoffy Martin:
Utskottet har, med undantag af de reser¬
vationer, som blifvit gjorde, ansett sig ej kun¬
na fatta de politiska förhållanden, sora gifva
anledning till närvarande Författningar i an¬
seende till Utlänningar, och synes äfven före¬
se en lika resignation hos Riksens Höglofl.
Ständer, samt af sådan anledning afstyrkt dea
underdåniga framställning i önskningsväg,60n3
jag haft äran föreslå.
Med all agtning för Utskottets blygsam¬
het, måste jag anmärka, att all kännedom
fordrar någon möda, och hade Utskottet ve¬
lat använda någon sådan uppå detta ämne,
tror jag det hade stått i dess förmåga att vinsa
den grad af allmän politisk öfversigt, det Ut-*
ikottet kunnat bedöma närvarande fråga.
Jag delar fullkomligt med Utsk©ltet åm
8
Den 5 Jnnii.
mäst oinskränkta förtröstan och öfvertygelse
om Kongl. Maj:ts personliga vishet och om¬
tanka i alla Riksärender, men jag anser dere¬
mot sora den mäst obilliga och förmätna vän¬
tan, att Konungen utan biträde skulle upp¬
fatta och uppfinna alla de förbättringar och
nya regleringar, som tidernas skick och hän¬
delsernas lopp kräfva. Då nu Konungens Råd¬
gifvare, StatsRådct, endast äro negativt ver¬
kande, torde det så mycket mera tillkom¬
ma Riksens Ständer, att ej med liknöjd tyst¬
nad lemna allt oanmärkt, utan häldre följan¬
de den ledning till Omtanka och nit för Ri¬
kets fördelar, Konungen Sjelf med Sitt Eget
exempel lemnar oss, med fog och undergif¬
venhet anmäla alla de upplysningar, 6ora kun¬
na lända till Konungens och Natonens sanna
ära och fördelar.
Hvad sjelfva saken beträffar, kan jag ej
anse de närvarande Författningarne för det
mäst tjenliga försigtighetsmått, då det ej är
tänkbart att StatsMinistern för Utrikes ären-
derne kan förena de vidsträckta kunskaper,
hans Embete påkallar med den police egenskap
att hafva eig bekant alla individuers morali¬
tet i större delen af Europa. Rättvisan elier
skadligheten af StatsMinisterns beslut i anse¬
ende till vägran eller bifall af pass skulle
sålunda blifva ett lyckskott, och just den per¬
son som insläppes i Riket, torde snarast böra
uteslutas. Att sådane misstag verkeligen ägt
rum, kan bäst bevittnas af Policens Journaler,
då mången som ankommit med StatsMinisterns
Den 3 Junii.
9
pass, korrt derefter blifvit förvisad härifrån.
För min enskilta tillfredsställelse skull, torde
Höglofl. Ridderskapet och Adeln tillåt» mig
förklara, att om jag förmodade att min motion
möjeligen kunde beröfva Hans Excellence
StatsMinistern ett prerogativ, som i något af¬
seende kunde vara honom angenämt, skulle min
enskilta tacksamhet möjligen kunnat förlama
mina åtgärder i denna fråga, mec jag har denna
gång varit lycklig nog finna mina önskningar
för det allmänna vara i fullkomlig harmoni
med de enskildte, ty hvad kan väl vara mera
motbjudande för en högt uppsatt Embetsman,
än att som skyldighet nödgas utföra, hvad som
endast af en slump kan blifva väl eller illa
verkställdt.
Hvad undantagen för de favoriserade Na*
tionerne beträffar, är det temmeligen klart äf¬
ven för dea mäst korrtsynte, att tillfällighe¬
ten mera än någon stor politisk anledning, för¬
skaffat dessa nämnde fördel, och att vissa an¬
dre Nationer derifrån blifvit uteslutne. Till
exempel härutinnan får jag anförs, att Freus-
sare, Hanoveranare och Ryssar äga fritt in¬
träde i Riket, men ej deras grannar, Polackar,
Mecklenburgare, Lybeckare och Hamburgare,
och hvad ovilja eller stämplingar hafva vi
väl att vänta a.f desse senare framföre de
förra?
Jag tror att det i allmänhet bör falla den
resande Utlänningen besynnerligt, att han först
ser Statens portar på det sträogaste tillbomma¬
1®
Den 5 Jwitii.
de ock sedan finnér den privat» mannens dö?s
ständigt Öppen En sådan skiljaktighet mellan
Regeringens åtgärder och Nationens böjelse,
bör väl serdeles i en representativ Stat, så mye<
ket som möjligt undvikas, ty mången skull®
derigenom kunna komma till den slutsats, att
antingen Folkets representanter föra en allt
för svag röst, eller att Regeringen alltför litet
lyssnar deitill.
Om våra Utriket Beskickningar jemte full¬
ständiga instruetioner fingo sig uppdragit att
utfärda pass, såsom till en del blott är ve¬
dertaga, Herrar Landshöfdingar och Flats-
Commeodanter äfven erhöBo sina behörige in-^
struetioner och vår Police tillika använde me¬
ja vaksamhet och mindre! försigtighet, så
tror jag att alla önskade ändamål säkrast kun-
de vinnas, aldrahälst under en tidepunkt, då
Nationens tillgifvenhet forsin Konung och dess
Pynasti aldrig torde varit mera allmänna och
större och banden emellan Regeringen och
Folket således äro på det säkraste befå-
stade.
Af alla nu anförde skäl får jag bos Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Högloft.
Ridderskapet och Adeln vördsamt anhålla om
Iterremiss af Utskottets Betänkande, och är
jag nog lycklig att härutinnan vinna bifall,
anhåller jag ödmjukast hos Utskottet, att det¬
samma måtte med mindre sjelfförsakelse och
$iera allvar å nyo behandla detta ämne, äf¬
vensom jag får hembära uttryck af min ses-
Den 3 Junii.
11
deles tacksamhet för de Herrar Ledamöter af
Utskottet, som behagat understödja min motion,
N;0 3.
Cjrefve Hård, Carl Guftaf\
Då Höglofl. Besvärs- och EcaoomiUtskoi:
fet förklarar, det Utskottet vid närvarande
förhållande ansett sig icke böra på annat sätt
tillstyrka något åläggande för Städerne, att
plantera Hampa, Lin eller dylika växter, än
att detta borde verkställas å denvard, som till
dylikt ändamål blifvit donerad, delar jag Ut-r
skottets åsigt af trågan; men om. Utlåtandet
bilalles, uppstår deraf intet resultat, enär Ut-
skottet icke föreslagit någon åtgärd att vid¬
taga för ändamålets vinnande, eller denna
jords användande till dylik plantering. Ett
afslag åter skulle innefatta ett ogillande af desa
meningen, att plantering af ofvannämnde väs¬
ter borde verkställas å den jord, som till dy¬
likt ändamål blifvit donerad. Jag hemstället
alltså, om icke Utlåtandet torde böra återre-.
sjiitteras.
N:o 4-
I
Friherre Stjerncrona, David:
Vid Höglofl. StatsUtskottets nu uppläs^
Betänkande, anhåller jag ödmjukeligen att
12
Deli 3 Junii,
göra några anmärkningar, hvilka jag vördsamt
får underställa Ridderskapets och Adelns prof¬
ning, huruvida de kunna föranleda till återre-
miss af nämnde Betänkande.
StatsUtskottet har medgifvit både billig¬
het och rättvisa påkalla en sådan rättelse,,
att likhet i räntornesutgörande, ej mindre inom
ifrågavarande provincer, än mot hvad som äger
rum i andra orter, blefve återställd. Efter
detta medgifvande är det för dem som i lön
uppbära ifrågavarande räntor, lika oväntadt,
som smärtande, att finna StatsUtskottet föreslå
Riksens Ständer att med afgörande af deras
på billighet och rättvisa gjorde anspråk upp¬
skjuta till nästa Riksdag, hvilken möjligen icke
inträffar förr än om fern år. De skäl hvari
uppi StatsUtskottet grundar denna sin fram¬
ställning, torde vid närmare skärskådande icke
vara af den beskaffenhet, att de böra antagas
sorn grund för ett Riksens Ständers beslut.
StatsUtskottet föreslår, att räntegifvarne
skola blifva hörde uti frågan innan något be¬
slut derom af Riksens Ständer fattas. Detta
är likväl uti skattläggningsfrågor en ny pra¬
xis. Uti frågor af enahanda beskaffenhet och
lika, om icke större vigt än denna, följdes åt¬
minstone vid 1809 års Riksdag icke denna me¬
thod. Beslutet om roterandet af ali oroterad
jord, med flera, äro häruppå ojäfaktig* bevis.
Vid de föregående Riksdagar, då denna fråga
varit väckt, hafva Riksens Ständer icke heller
ansett sig böra höra räntegifvarne, innan de
Den 3 Junii.
fattat sitt beslut i saken. Under 1766 års Riks¬
dag tillstyrkte så väl Kongl. Maj:t och Rådet
som Secrete Utskottet, att löningsräntorne skul¬
le utgå in natura, och Ilidderskapet och A-
deln gaf genom gillande af Secrete Utskottets
i ämnet afgine Betänkande tillkänna, att de
ansågo löningstagarne böra förhjelpas till de-
ras lagliga rätt. De uppburo likväl då i silf¬
ver, hvad de nu uppbära i papper, eller 150
procent mera än nu- Som skäl för räntegif-
varnes hörande, åberopar StatsUtskottet, att det
sätt hvaruppå räntorne nu utgöras tillkommit
i behörig ordning och blifvit fastståldt, samt
att äganderättens helgd skulle härtill göra deni
berättigade. Jag deremot föreställer mig att
då Riksens Ständer äga rätt att pålägga nya
skatter utan någons hörande, så mätte äfven
deraf följa att Riksens Ständer äga rätt, att u-
tan någons hörande besluta om en gammal
skatts utgörande efter förändrade tiders för¬
ändrade kraf.
Om allt hvad som i behörig ordning till¬
kommit och blifvit fastståldt, icke i behörig
ordning kunde ändras, sä blefve ju skadan
permanent af hvarje åtgärd , som ehuru god
och ändamålsenlig då den vidtogs, genom o-
förutsedde omständigheter upphört att vara
gagnelig.
I anledning af hvad StatsUtskottet anfört
angående helgden af räntegifvarnes ägande
rätt, bör man noga ihogkomma, att dervid är
fästadt det vilkor^ att de skola utgöra sine
Ben 3 Junti-,
räntor; men med nu för tiden mera allmänt
rådande upplysning och med den tendens som
hv b' gif öd att befrämja hvad som är rätt ock
billigt, misstager »dansig icke emellan utgöran-
det&fén utskyld och erläggandetaf en så tillsä-
gandes b!c‘. nominal skatt. Jag kallar Skånska
rästegifva; utgörande af sina räntor blott no-
rninalt, jemförelsevis med Rusthällarnes beskatt-
ding och med Räntegifysrnes i de öfrige Ri¬
kets Provincer. Ett helt mantal af räntehem-
manen löser eia 60 Dalers ranta med 20 R:dr
Banco, då ett mantal Hästhäll för sine 60 Da¬
lers ränta, nödgas underhålla häst och karl
med mundering & c. Ett sådant missförhållande
emellan hemman af enahanda natur, vågade
jag tro skulle blifva rättadt under detta Riks¬
möte, då nödvändigheten af denna rättelse re¬
dan insägs vid 1766 års Riksdag* så väl af
Konungen och Rådet* som af Secreta Utskot¬
tet och Ridderskapet och Adeln.
Enligt den kännedom om förevarandé
ffmne, sorn jag af flere skäl varit satt i nöd¬
vändighet att förskaffa mig, hyser jsg den full¬
komliga öfvertygelse att de* genom Regerin¬
gens åtgärder, StatsUtskottet meddelade upp¬
lysningar äro af den fullständighet, att Stats¬
utskottet visserligen kan vara i tillfälle, aft
med deras begagnande, bereda målet till Stan-,
deroes bifall eller afslag, isynnerhet om Stats¬
Utskottet begagnar sin rätt att från Collegier-
tic infordra de utgifter sorn kunna anses fs-
Defo 5 Aina,
i5
lande t afseende på den i sednare tider tillkom*
fie Roteringsskyldigheten.
Sedan jag sökt ådagalägga att förevaran¬
de fråga utan olägenhet kan upptagas till slu-
teligt afgörande vid detta Riksmöte, utbeder
jag mig att få göra en framställning, hvartill
jag tnedgifver mig hafva ;hämtat anledning
uti StatsUtskottets nu afgifne Betänkande. Jag
inser nemligen att löningsräntornes utgörande
in natura på billiga grunder, icke torde låta
»ig göra med bibehållande af den i sednare ti¬
der löningshemmanen ålagde permanente Ro¬
teringsskyldigheten. Således utbeder jag mig
få föreslå, att löningsräntorne hädanefter måtte
Utgå med den förändring i myntvärdet, som
Krigs- och KammarCollégierne uti sitt afgifne
Betänkande föreslagit, såsom grundadt på o-
vilkorlig billighet och rättvisa. Löntagarns
skulle genom denna i sig sjelf obetydliga för¬
höjning vinna någon förbättring i deras löne¬
vilkor, utan att Räntegifvarne ägde skäl att
klaga öfver någon tryckande förökning af de¬
ras utskylder.
Jag önskar att Höglofl. Riddetskapet och
Adeln äfvensom de öfrige RiksStånden icke
tnåtte hysa den tanka, att hela motivet föt
■Väckande af denna fråga varit att söka för¬
bättra redan drägeligå.- lönevilkor. Sådant åt
icke förhållandet; ty vid de indeldte Skånske
Cavallerie-Regementerne åtnjuta blott någrs
få löntagare passande lönevilkor, de nemligen
hvilkas boställen vid indelningen Voro af
i9
Den 3 Junii.
god beskaffenhet att löoingsräntorne hufvud-
sakligast indeltes i sjelfva bostället; De åter
af befälet, hvilkas boställen vid indelningen
voro af mindre god beskaffenhet och hvilka
såsom supplement uppbära desto mera räntor
af andre hemman, betinna sig derigenom uti
den mäst beklagansvärda belägenhet. Som e-
xsmpel häruppå får jag anföra, att vid Skån¬
ska DragonRegementet Ryttmästare finnas, som
icke tjena för mera än omkring 300 R;dr Ban¬
co. Ett sådant förhållande existerar i alla gra¬
der, och Underofficers indelningar finnas af så
usel beskaffenhet att ingen sökande infinner
sig då ledighet yppas. Vid sådane förhållanden
har jag trott min pligt, som Regementschef
ovilkorligen fordra, att jag deruti skulle söka
rättelse. Härvid har jag likväl, då jag väck¬
te frågan, icke ensidigt fästat mig vid räntor-
nes förhöjning såsom det enda alternativet, u~
tan har äfven, i händelse Riksens Ständer icke
skulle anse densamma tjenlig, hemställt löne
förhöjningens tillvägabringande genom bevil¬
jade anslag.
Af alla dessa anledningar får jag hos
Herr Grefven och LandtMarskalken , samt
Högloflige Ridderskapet och Adeln anhålla
om återremiss af Statsutskottets Betänkande.
N:o 5.
Herr Danckvardt, Magnus Georgi
Få sätt det uppläste Betänkandet inaehålj
ler
Den 5 Junii,
<?
ler, har StatsUtskottet ansett denna fråga icke
Vara i det skick,jatt Utskottet derå kunna tillstyr¬
ka något hufvudsakligt beslut. Utskottet har fun*
hit tn närmare undersökning nödig för att utröna,
i hvad raon den ständiga Rotering, som i sed-
Dare tider skett i Skåne finnes medföra ett ö~
kadt åliggande för denna Province serskildtoch
utöfver hvad andra orter af den allmänt an¬
tagne extra Roteringens utgörande under krigs
tider vidkännas. Ihvad raon den i Skåneisedoar®
tider ålagde ordinarie Rotering medför étt ökadt
besvär för provincen är tämmeligen kändt, och
kan dessutom af RiksdaggFuileiägtige från Skåne
bestämdt upplysas. Mati vet ått den fåttfrdels
nedsättning, emot den ällmänt ålagde extra
Roteringen och den här således mindre betun¬
gande ordinarie Rotering än andre provincer;
Efter Konungens BefallningshafVandes uppgif¬
ter i Tabelierne till deras Fem års Berättelser
uppgår detta onus till omkring 30 R:dr p£
mantalet, flvad större tunga denna Rotering
må medföra, än extra Rotering i allmänhet i
andre provincer, kan omöjligen bestämmas, då
denna sednare endast under krigstid utgöres»
och all grund för beräkningen således saknas.
Vidare har IJtskottet velat hafva utröndt, hu¬
ruvida i deri händelse räntorne skulle utgå in
hatura, sådant må föranleda till lindring i Ro-
teringsbesväret. Detta synes icke bero af nå-
gön undersökning, ty att hemmanen icke skul¬
le kunna bära den ifrågavarande förhöjningen
i iräntan, är så mycket meri utom all fråga,
iBil, till Ridd, v; Ad. Pr. V jj:nd.
Pen 5 Junii,
sorn dels Rusthållshemman i Skåne, hvartill en
del af de nu ifrågavarande hemmanen äro Åug-
menter, hålla häst och karl och derigenom äro
vida mera betungade än af SoldatRotering och
Augmentsskattens utgörande med förvandling,
hälst denna skatt på sådnnt sätt utgjord, endast
uppgår till ett tredubbelt belopp emot nu, eller
omkring 30 R:dr, hvaremot Rustningskostna¬
den i Landshöfdingarnes Tabeller äro upptag¬
ne till omkring 140 R:dr på hemmanet, dels
ock Skattehemman på andra orter med få un¬
dantag sämre än dem i Skåne, få både vid¬
kännas ordinarie Rotering och utgöra hem-
mansräntan, vanligen öfver 6 gånger beloppet
af Kronovärdiet, eller dubbelt mot hvad den
i Skåne på det ifrågavarande sättet skulle ut¬
gå. Huruvida hemmansräntans utgörande in
natura må leda till lindring i Roteringsbesvä-
ret beror således helt och hållit på öfvcrty-
gelsen om billigheten af en sådan lindring vid
sakens nu varande förhållande; och om någon
lindring skulle böra komma i fråga, synes den
nu mera snarare börg bestämmas i afseende på
sjelfva räntan, än & Roteringen. Utskottet har
sluteligen ansett hemraansägarne hafva en grun¬
dad rätt, att i ämnet böras, för att lemnäs till¬
fälle att utveckla sina skäl mot den yrkade
förändringen i räntornes utgörande. För min
del tror jag ej infodrandet af Hemraansägarnes
förklaring nödigt, eller deras rätt i annat fall
kunna anses kränkt. I dylike frågor mäste
man underkasta sig hvad Riksens Ständer fö¬
reskrifva och det har sldrig varit vanligt att
höra hela provincer i beskattniDgsfrågor, söm
Den 3 Junii,
af Riksens Stander afgöras. Också tror jag cj9
att någon förklaring af hemmansägarne infor¬
drades, innan Riksens Ständer vid 1766 års
Riksdag afgjorde detta mål. Hvarken hafva
Riksens Ständer vid sista Riksdag, eller Lands-
höfdingar och Coilegier, som i ämnet blifvit
hörde, ansett sådant nödigt och RiksdagsFull.
mägtige från Länen äro i öfrigt att anse som
hemmansägarne* ombud och hafva tillfälle att
bevaka deras rätt, sä mycket mera, som det
sedan sista Riksdag varit kändt, att frågan un¬
der tiden utredd, åter skulle vid denna Riks¬
dag förekomma. Alla nödige upplysningar om
förhållandet äro meddeldta och hvad hem¬
mansägarne kunna hafva att anföra, komme
troligen att inskränka sig till ett bestridande
af förändringen. Med samma skäl skulle mata
då kunna säga, att frågan borde i laglig väg
pröfvas och afgöras. Då således efter min tan¬
ka de af Utskottet tillstyrkte åtgärder icke
leda till erhållande af någre för sakens afgö¬
rande nödige upplysningar, elier i öfrigt kun¬
na anses ovilkorligen nödvändige, utan snarare
synas vara af Utskottet föreslagne för att från¬
komma saken, hvilken i sanning ock måste ana
ses betänklig, kan jag ej annat än finna desse
åtgärder öfverflödige och böra undvikas, såsom
endast medförande ytterligare besvär för Em¬
betsman och Ständer. Jag tillstyrker derföre
att Betänkandet må återremitteras, med före¬
skrift till Utskottet, att i målet afgifva ett
hufvudsakligt Utlåtande,
Den 3 Junti.
N:o 6.
Hörsamste Memorial!
Sedan Ridderskapet och Adeln under deft
i7 Februarii och den 7 Mars detta år behagat
till Riddarhusutskott remittera, dels jHtrf
von Qvantens, Carl, väckta motion om en så¬
dan förändring i 24 §. RiddarhusOrdningen,
att Elector, som bbfver vald till UtskottsLe-
damot, icke må i annat fall upphöra att vara
Elector, än då han samma befattning sig åtager;
dels ock Fri herre Boijes, Ludvig; gjorde framställ¬
ning om den ändring; x:o Att det missbruk»
sorni sednare tider inträtigt sig vid begagnandet
af Ridderskapet* och Adelns representationsrätt,
att hufvudmanskapet för flere ätter ansetts
kunna af en och samma person innehafvas;
måtte aldeles afskaffas och i stället det stad¬
gande meddelas, att om flere hufvudmanskap
sammanträffa hos en person, han dock icke må
flere än ett sjelf utöfva; och att derest han
ägde omyndige söner, deras representations¬
rätt skulle ligga nere, intill dess de uppnått
den ålder, att de kunna af densamma Sjelfva
sig begagna; samt 2:0 att den föreskrift i nu
gällande Riddai husOrdning, som sätter en blott
anklagad perfon i lika predicament med en för
brott lagligen dömd, måtte upphäfvas, samt
förklaring meddelas hvad med de i Riddarhus¬
Ordningen nyttjade orden nesligt brott rätteligen
förstås; och Riddarhusutskott*! derjemte föf
egen del ansett 1818 års Riddarhusordning
tarfva förändring och förtydligande i vissa
Den 3 Junii']
SI
atadganden; har Riddarhusutskott ni dessa
orsaker, samt med stöd af 52 §. uti berörde
Riddarhusordning företagit sig utarbetandet af
en ny sådan stadga, dertill Utskottet, i afseende
på upptagandet till granskning af de ämnen,
hvilka äga gemenskap med grunderne för Rid-
derskapets och Adelns representation jemväl
hämtat anledning af den omständigheten, att
frågan om ett förändradt representationssätt
blifvit vid sista Riksdag till den nuvarande
uppskjuten, hvilket Utskottet trott sig icke
böra alldeles förbise, ehuru ett sådant upp-
skjntande, som det ifrågavarande, icke lärer kun¬
na betragtas såsom ett verkeligt hvilande på
bordet, enär detta sätt att tillvägagå, icke fin¬
nes i Riksdagsordningen medgifvet för Rid-
derskapets och Adelns enskildta angelägen¬
heter.
Innan Utskottet skrider till en närmare re¬
dovisning för de skäl, som ledt Utskottets öf-i
vertygelse, rörande de förändringar Utskottet
föreslagit i Riddarhusordningen, torde Ut¬
skottet först få anmäla de åsigter. som vid
granskningens, företagande blifvit följde- Ut¬
skottet har nemligen trott sig uti de serskildta
bud, som Riddarhusordning eninnefattar, upp¬
täcka sådan skiljaktighet i afseende på be¬
skaffenhet och föremål, att det synts Utskot¬
tet angeläget både till vinnande af ordning
och till föreskrifternes lättare igenfinnande då
tillämpning deraf borde äga rum, att dessa
olika ämnen biefvo från hvarandra bestämdt
|t6kiljde, samt från de setlkildta ställen de£
Dm o Juniii
åe nu funnos i Författningen spridda, på ett
enda sammanförde, äfvensom Utskottet funnis
den nu gällande RiddarhusOrdningen på flere
Ställen innehålla stadgsnden. hvarmed afsigten
väl varitatt ur Riksdagsordningen anföra sådan*
föreskrifter, hvilka bordt i RiddarhusOrdnin¬
gen inflyta, men hvilket dock skett på ett sätt,
hvarigenom tamina föreskrifter med bibehål¬
lande af meningen i allmänhet, likväl antin¬
gen blifvit paraphraserade då de ofta förlorat
i tydlighet, eller Ock erhållit tillägg, hvilka
lemnat åt tillämpningen en utsträckning, som
i Riksdagsordningen icke varit åsyftad, och
hvarigenom inträffat, att olika stadganden upp¬
kommit i samma ämne för olika RiksSiånd.
Af dessa anledningar har Utskottet såcom
allmänna grunder för den nya Riddarhus Ord¬
ningens utarbetande antagit.
iso. Att RiddarhusOrdningen borde för¬
delas i 2:ne hufvudafdelningar, nemligen;
Den fö rrn, ongaev.de utöfningen af Ridder-
skåpet och Adelm representationsrätt med hvad der-
till hörer, hvilket afhandlas i j;sta till och med
i8;de §. §. samt i en del af 51 §. i nu gällan¬
de Riddarhusordning.
Den fenare, avgående Ståndets organifation
och fättet för öfverläggning arnes förande tinder
Riksdag: Om de val sorn derunder böra af Rid-
derskapet oeh Adeln verkställas, samt om Riddar-
hnsUtikattet och dess göromål; hvilket allt inne¬
fattas i 19 till och med 50 §. § , i slutet af 51
Dun 3 Junii.
2a
samt i 52 till och med 55 §. §. och borde å dem?
na Riddarhusordning, sålunda inrättad, Kongl.
Maj.ts nådiga sanction i underdånighet sökas.
2:0. Att i den nu varande ordningsstad-
gan, hvilken finnes anslagen i Riddarhussalen
och icke är i behof af någon annan faststäl¬
lelse, än den Ständet sjelf meddelar, borde
upptagas de Reglementariska föreskrifter, som,
under Ridderskapets och Adelns sammankom¬
ster, borde följas.
3:0. Att i de fall der RiksdagsOrdnin-
gens stadganden borde intagas i Riddarhus¬
ordningen, sådant skulle, så mycket möjligt
vore, ske genom hänvisning till det stadgan-
de som skulle anföras, hvilket medförde både
tydlighet och korrthet, samt att, der enahan¬
da grundsatser för utöfningen af de 3:ne O-
frälse Ståndens representationsrätt kunde å
Riddcrskapet och Adeln tillämpas, utan rubb
ning af de grunder hvarpå Adelskapet i Sve
rige hvilar, samma grundsatser jemväl borda
vid Riddarhusordningens författande följas.
Och då Utskottet efter denna allmänna plan
gådt till väga, har Utskottet trott, att derige¬
nom skulle vinnas den dubbla fördel, både att
Utskottet med mera sammanhang kunde utar¬
beta hvarje serskild del, och att Ridderkapet
och Adeln kunde med mera noggrannhet fö¬
retaga granskningen deraf, helst om hvarje
afdelning i den mohn densamma hunne utar¬
betas blefve Ståndets skärskådande underställd;
och det är af sådan anledning som Utskottet,
4
Den 3 Junit.
under anmälan, att Herr von Qvantens ofvan»,
berörd* motion tillhör senare afdelningen, nu
får till Ridderskapet och Adeln vördsamt öf¬
verlemna ett härjemte bifogadt Förslag till
RiddarhusOrdningens första Afdelning, eller
stadgan Om Ridderskapets och Adelns repre¬
sentation.
I afseende på dessa stadgandene, uppta¬
gande i en egen Afdelning har Utskottet ta¬
git i betraktande jämväl den omständigheten,
att då de frågor, sorn? med detta ämne äga
gemenskap, åro till större delen af enahanda
beskaffenhet med de, hvilka redan finnas ut-
r/tdie i vissa §. §, af Riksdagsordningen, som,
, 1 de srne öfrige Ståndens representation^
ä: manförandet af de bestämmelser som i det».
ti seende röra Ridderskapet och Adeln en¬
skildt, skulle, om dervid följdes likartade grun-
der med. hvad för de öfrige Stånden redan
vore stadgadt, bereda en möjlighet, att derest
i en framtid den önskan blefve allmän, att de
lagar, hvilka utstaka sättet hvarpå Ridder¬
skapet och Adeln äga, att afgifva yttrande i,
allmänna ärender, borde genom deras införan¬
de i Grundlagen omgifvas af enahande helgd
och orubblighet, sorn du tillkommer de öfrige
Ståndens representitionsstadgar, sådant kunde
utan svårighet verkställas-
Då en fullständig utveckling af skälen till
alla de förändringar Utskottet ansett sig bö¬
ra göra i den gamla redactionen af Riddarhus-
Ordningen skulle medföra betydlig vidlyftig-
Den 5 Junii.
s5
bet jamt för deras genomgående fordra en
tid, som Utskottet, i anseende till de manga
yigtiga ärender, sorn fordra Ridderskapets och
Adelns pröfning, är skyldig att sparsamt för sig
påkalla,'samt orsaken till de mindre rättelser-
ne dessutom vid blotta jemförelsen emellan
den nya och gamla redactioaen, lätt kunna
upptäckas, har Utskottet trott det vara till¬
räckligt, att i detta Betänkande endast upp¬
gifva motiven ””till de. rättelser eller tillägg,
hvilka äro af mera hufvudsaklig beskaffenhet,
hvarvid Utskottet skall följa den ordning, pa-
ragraferne i det nya Förslaget äga.
Sedan Utskottet sfsdgat sin öfvertygelse,
Sftt 2 och 10 §. i den hittills gällande Rid¬
darhusordning, såsom begge afhandlande ena¬
handa ämne, nemligenom hufvudrnannarätt,och
dess öfvergång från en till annan, ättemän,
borde till en §. sammanföras, har under öf¬
verläggning kommit mängden af de särskilta
hinder för en enkel redaction af ett stadgande
härom, som olika su<jcessionslagar inom olika
ätter af Sveriges Adel förorsaka. Tvenne ser-
skilta meningar hafva, härvid inom Utskottet
Uppstått, af hvilka den ena varit för den re¬
daction, förslaget innehåller, pcb den andra,
att lemna nuvarande 2 §. alldeles oförändrad,
och blott vidfoga den, loide, till dess att del»
opinionen om behofvet, dels en sedermera i
ordentlig constitutionell väg, tillkommen för¬
klaring af det t 37 §. af RegeringsFormen in¬
nefattade stadgande om d«n hÄdsnefter blif
vand* Adeln, kan hinna beredas; att, innan
sådan ändring vunnits, svårligen någon reda-
ction af Riddarhu^Ordningen kan uppgöras,
gom icke i flera oförutsedda lall blifver brist¬
fällig; och att således den ändring som nu
gjordes, skulle ske under hopp, att snart få,
efter erhållen förklaring af 37 §. göra en an.
nan åter; hafva Utskottets Ledamöter icke
kunnat för sig dölja, och hafva derföre en¬
hälligt ansett sig böra öfverlemna detta För¬
slag till Ridderkapets och Adelns pröfning,
att emedlertid den närvarande redactionen bor¬
de tills vidare oförändrad qvarblifva, men til¬
lika trott sig, af den Utskottet i 52 §. Rid¬
darhusordningen ålagda skyldighet vara be¬
stämdt upprrianadt, att för Ridderskapet och
Adeln uppgifva de brister Utskottet ansett
vara för handen, och de förändringar, som i
fall nämnde 37 §. skall förblifva i sitt närva¬
rande skick, synas vara de mäst lämpeliga till
återbringande af ordning och redighet. Ut¬
skottet tror sig härvid visst icke hafva un¬
danröjt alla svårigheter, men dock många fle¬
re, än som i den nuvarande Riddarhusordning
gen äro ens förutsedda.
Det första Momentet af nu gällande 2 §.
i RiddarhusOrdningen är, hvad dd äldre ätter-
ne angår, icke serdeles utsatt för förtydningar;
det innefattar likväl en alldeles onödig me¬
ning, nemligen orden "få lanne någon lejner, som
jr ån äld/le fonen på mant linien hår flammar-”
det der åsyftade stadgande om hufvudmanna-i
rättens succession inom hela den äldsta gre¬
nen, är först och främst olämpligt, der det
Den 5 Junii,
2?
nu sfår, i sammanhang med orden ”äldste so¬
nen och efter honom hans äldste son, och så
vidare man efter man,” hvilka ord hänvisa
ti!l en fortgående kedja af endast de först¬
födda inom äldsta grenen. För det andra är
det ock onödigt, ty de efterföljande orden
”derefter närmaste ättemän af äldsta qvarlef-
vande grenen,” kunna med lika lätthet tilläm¬
pas till frågan om hufvudmannarättens öfver¬
gång på en sidoutgrening af första hufvud-
grenen, som på huru förfaras skall, sedan den
6ednare utgått. Men just i detta bestämman¬
de, att hufvudmannarätten efter första gre¬
nens utgång öfvergår på närmqfte ättemän, lig¬
ger en stor obestämdhet ty sjelfva begreppet,
närmare ättemän, är icke i närvarande Riddar¬
husordning utveckladt på något ställe mer än
i 3idje § der det heter; ”Hufvudmannarätten
närmare ättemänEgenskapen att vara närmare
eller fjärmare ättemän skulle således vara stad¬
gad att bero på mer eller mindre aflägset hopp
att blifva hufvudman, och sjelfva successio¬
nen till hufvudmannarätt likväl grundas på,
hvilken som voro närmare ättemän eller ej.
Att praxis har till fullkomligt afhjelpande här¬
af redan stadgat sig finner Utskottet ganska
väl, och befarar i synnerhet för de äldre ät¬
terna icke någon olika tolkning af den när¬
varande §;s redaction, men den för alla så¬
dana cirkeldefinitioner oundvikliga egenskapen,
att blott genom praxis kunna erhålla betydel¬
se, är sjelf ibland de största fel en Lagreda-
ction kan äga.
Den 3 Junti,
Den af Utskottet föreslagna §. börjar med
definitioner, som upptaga första Momentet, oqh
hvari Utskottets egenteliga åsigt af frågan
innehållesj andra momentet innefattar un¬
dantag frän reglorne; och i det tredje har
Utskottet till närmare utveckling framställt de
mäst förekommande fallen. I §,ns närvaran¬
de skick innefattar andra momentet blott den
ena af de händelser då Utskottet ansett un¬
dantag från principen, ehuru den än må stad¬
gas, vara nödvändig, nemligen når frågan är»,
om de enligt diplomen, med särskildt arfs-
ordning för den förlänsde titeln försedde, ät¬
terna. 1 en del af dessa följer värdigheten
tvenne eller flere *f Stamfaderns barns grenar,
efter förstföd.sloratt; I ©n del innehafves den
af Fat och Son, eller Får och Sera Söner, på
en gång, och åter i andra följer den ägande¬
rätten till testamenterade gods, och i detta
sednare fall är dess öfverlåt&nde från en till
annan bestämdt en domstolsfråga. Oaktadt
hela denna variation af stadgar, har frågan
om hufvudmannarätt för den upphöjda ättett
visat sig temligen enkel, emedan den vanligt*
vis består af få personer, men för den qvar-
blifna delen af samma ursprungeliga, slägt,
har denna fråga varit merendels så mycket
mer invecklad. Hittills gällande Riddarhus¬
ordning har afhuggit knuten genom stadgan¬
det, att ”Hufvudmannarätten för de icke upp¬
höjde ättegrenarne, kommer att gå i rått ned¬
stigande linea från den, hvilken nu hufvud¬
man är,” men först kan ordet nu gifva anled¬
ning till olika tolkning af en lag, som med
Den 5 Junii.
29
bibehållande af detta ord blifvit 3'ne gånger
promnlgerad, tvä gånger under loppet af 18 i o,
och slutligen 1818, och sedan är det i alla
fall otydligt, hvem som bör blifva hufvud-
inan, då dens gren, sorn var dét på den ut¬
märkta tiden, hunnit att utdö. Det är nem¬
ligen icke bestämdt sagdt, om, i händelse då
någon tredje gren finne*, sorn är yngre än bå*
de den upphöjde ättens Stamfaders, och dens;
sorn sedan blef hufvudman; hela denna gren*
på samma sätt, skulle hafva företräde till huf-
Vudmannsrätt, framför alla deö upphöjda gre¬
nens ätteläggar, ehuru dessa efter förstfödslo-
rätten äto Stamfadern närmare» Dat synes
principstridtgt, att till exempel dén till Fri¬
herre upphöjde förra hufvudmannens andra Son,
sorn om Fadren Och hans äldre broder ej med
Friherrlig värdighet benådadts, varit den tre¬
dje i ordningen att inträda i hufvudmannarätt,
skulls, genom Faderns och Frändernes upp¬
höjelse, sednare komma dertill inom Adels-
rätten, än alla öfriga af samma Stam; således
i stället för skäligen stor anledning att vid en
Riksdag kunna såsom närmaste närvarande
ättemän intaga säte och stämma; erhålla nästan
intet hopp att någonsin kunna göra det: och
detta oagtadt kunde hans hopp om Friherr-
liga värdigheten Vara mycket aflägset, om den
äldre brodern finge många barn- Sådant ha¬
de åtminstone behöft vara bestämdt stadgadt;
men den nu gällande lagen nämner blott att
hufvudmannarätten fortgår inom dens gren;
Sorn en gång erhållit den, och afgör således
5»
Den 3 Junti.
egenteligen endast, att de öfrige ättemännen
6å länge förblifva stående såsom expectanter.
Efter öfverläggning härom får Utskottet
framställa ett Förslag, att lemna ofvannämnde
icke till högre värdighet upphöjde ätteläggar
af den upphöjda ättens stamfader, rättighet,
att såsom ättemän kunna i sin ordning intaga
sjelfva den upphöjda ättens plats, och på grund
deraf vara Irån ättemannarätt till den lägre
nummer, på hvilken de för öfrigt qvarblitvit,
med full billighet uteslutna. Utskottet tror
sig i detta förslag, och den derpå grundade
definitionen af ättemannarätt icke hafva öfver-
skridit den gräns, som KegeringsFormen ut¬
stakar, emedan 12 §. Riksdagsordningen be¬
stämdt hänvisar hela Ridderskapets och Adelns
representation, således äfven hvarje fråga om
hufvudmanna- och ättemannarätt, till Riddar¬
husordningen, hvilken åter Ridderskapet och
Adeln, om Kongl Maj.ts stadfästelse erhålles,
äger lagligen förändra; ej heller kan härigenom
den högre värdighet, som enligt diplomen,
tillhör blott de äldre sönerne, sägas vara lem-
nad åt yngre ätteläggar derföre, att dem lern*
näts rätt att representera på Riddarhuset sina
äldre händer. Ursprungliga grunden till ätte¬
mäns representationsrätt ligger just deri, att
de kunna ärfva hufvudmannarätt, och Utskot¬
tets Förslag synes således äfven dermed vara
i afgjord öfverensstämmelse. Anmärknings-
värdt är ock, att ordet ätterr.an, som föröfrigt
i de nu gällande 2 och 5 §. §. synes tillämpadt
endast på de afkomlingar af stamfadern, sora
Den 3 Juni i.
verkligen inträtt i ättens värdighet', just på
detta ställe användes i aldeles samma vid¬
sträcktare mening, hvari Utskottet, efter gifven
definition, ansett sig kunna nyttja det. Det
talas nemligen om öfrige ättemän af de till hö¬
gre värdighet upphöjde grenar, hvars ordning
att inträda i den högre värdigheten ännu ej
inträffat. Af dessa ord kunde man otvunget
draga den 6lutsatts, att sjelfva den nu gällan¬
de RiddarhusOrdningen arnat åt nämnde ätte¬
läggar ehuru de i afseende på värdigheten
blifvit kallade expectanter, likväl, i afseende
på representationen, full ättemannarätt för den
upphöjda ättens nummer.
Att Uskottets gifne definition af ordet ät.
teman medför mycket enklare förhållanden,
visar sig ännu tydligare, vid betraktandet af
de atter, som efter den 6 Junii 1809 blifvit i
Adeligt ständ eller till högre värdighet upp¬
höjde; att inom de förra, eller de nya Adels-
slägterne, alla yngre söner och ätteläggar äro
ofrälse, till dess de äldre grenarne utgått, el¬
ler de sjelfva genom egna förtjenster banat sig
väg till egen upphöjelse på annan nummer,
är i RegeringsFormen stadgadt, och Utskottets
förslag öfverskrider ej denna gräns, då det he¬
ter "ättemän är hvar och en af ättens värdig¬
het lagligen delagtig blifven och dessutom
hvarje manlig bröstarfvinge af ättens stamfa¬
der, få fnart han Jjelf är introducerad Svenfk A-
delrmnn, och ättens värdighet ärfva kan. ”Men,
i afseende på de redan förut adlade, men efter
den 6 junii 1809 i högre värdighet upphöjde
5 2
Den 5 Junit.
ätterne, stadgar väl iö §. i nu gällande Rid¬
darhusordning, att hufvudmannarätten för den
j lägre Värdighet qvarblifna delen af slagteri
skall öfvergå på närmaste ättemän, och det på
sätt 2 §• serskildt föreskrifver; men just om
dessa efter 1809 upphöjde ätter innehåller 2
§. ingenting annat, än ett åberopandé af 37 §.
i RegefihgsFormen, hvilken åter icke kan näm¬
na ett ord om hufvudmannarätten, såsom va¬
rande étt ämne blött för Ståndets representa¬
tionslag. Det är således i sanning icke be¬
stämdt sagdt i nu gällande Riddarhusordning,
om på dessa slag af åtter, tillkomme fefter 1809;
kao anväödas den för förutnämnde ”i sedna¬
re tider före antagandet af den nii gällande
Regeringsformen till Grefvelig éller Friherre
värdigheten upphöjde ätter,” gifna föreskrift $
att ”hufvudmannarätten för de ännu icke upp¬
höjda ättegrenarne går i rätt nedstigande linea
från den, hvilken nu hufvudman är.” Äfven
orri detta antäges, blir dock, för fallen af upp-
höjelser efter 1809, eli ökad svårighet, utom
de redan änföfde, sorn torde böra anmärkasi
De personer af äldre ätter, sorn under serskildt
stadgad arfsordnirig under de sednare åren före
1809 till Grefve och Friherrevärdighet upp¬
höjdes, voro nemligen alla samteligé förut huf¬
vudman i sin förra ätt; der blef således, vid
upphöjelsestunden,ett ombyte af hufvudman,och
inom den nyas gren kunde således den rättig,
heten fortgå. Efter 1809, hafva åter redaö
fall uppstått, och kunna dagligen förnyas, att
en Adelsman af gammal slägt men yngre gren;
blifver
Den 5 Jnnii.
SS
blifver till Friherre upphöjd. Skall då, se¬
dan alla de äldre grenarne af adelsätten utgått,
hufvudmannarätten gå förbi Friherrens alla
ätteläggar till en annan ännu yngre gren, eller
ejV Derom finDes i nu gällande Riddarhusordning
intet stadgande; tvärtom, om det ena antages,
bryter man mot de reglor om närmaste ätte¬
män af äldsta qvarlefvande grenen , som 2 §.
i Mom. innehåller; om det andra åter anses
rigtigare, har man följt olika princip vid den
händelse då en hufvudman, och i den då en
blott ättemän, upphöjdes; och anmärknings-
värdt vore, att den upphöjde personens yngre
ätteläggar 6kulle vara mäst vanlottade och
komma längst ner i ättemannaordningen, just i
den händelse, då den upphöjde personen, från
hvilken de härstamma, verkligen varit ättens
hufvudman.
Ännu en annan händelse har blifvit möj¬
lig, sedan den urgamla ordningen , att adelig
värdighet på alla barnen öfvergick, frånträd-
des, den nemligen, att flere ätters värdighet kan
komma att på ett hufvud ärfvas. Om detta
fall innefattar den nu gällande RiddarhusOrd-
ningen icke ett ord mer, än hänvisningen i
slutet af 2 §., till 37 §. i RegeringsFormen;
denna §. säger åter ingenting bestämdt härom.
Möjligheten af den händelse, att två eller
flera bröder inom samma slägt af gamla
Adeln blifva i Friherrlig värdighet serskildt
upphöjde, att hufvudmannarätten således, ef-
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr. V Band, 3
Den Junii.
ter analogi med den i medlersta delen af 2
för de få der nämnde ätterna stadgade prin¬
cip, i fall man anser analogi här lämplig, öf-
vergår på en yngre gren, än aila de nämnde
brödernas, men att denna gren derefter dör ut,
och hvar och en af brödernes vid den tiden, består
icke blott af en person, utan af flere så kalla¬
de expectanter på högre värdighet, visar, ge¬
nom svårigheten att säga, om hufvudmanna-
rätten då bör öfvergå på äldsta grenens yng-:
re ätteläggar, enligt den princip om förstföds-
lorätt, räknad från Stamfadern , som i 1 Mo¬
mentet af nu gällande §. synes vara uttryckt,
och som i alla enkla fall gäller för hufvud-
manna rätts tillträdande, eller på den person,
som enligt Ärfdabalken är närmast den, som
6ist varit hufvudman, enligt deri princip om
arf efter sednaste hufvudmannen, hvarefter 2
Morn. i samma §. är uppgjord, ytterligare, hu¬
ru nödvändigt det är att stadga en enda öf¬
verallt conseqvent princip.
Men vid bestämmandet af dessa nya grun¬
der, har, såsom Höglofl. Ridderskapet och A-
deln lätt torde finna, det för Utskottets Leda¬
möter varit nödvändigt, att förut för sig stad¬
ga, hurudan den verkliga meningen af 37 §.
RegeringsFormen är; ty, innan den är bestämd,
famlar man i alla fall i mörker. Orden lyda:
”Ej må adelsskap eller värdighet, sorn hädan¬
efter förlänas, tillfalla flere, än den, som ad¬
lad eller upphöjd blifvit, och efter honom hans
äldste manlige bröstarfving,” och så vidare.
Hvar och en torde ihogkoinma, att dermed
Den 3 Junii.
3$
åsyftades 1S09 en minskning i Adelns per¬
sonal.
Orden "efter honom" hafva hittills, emel¬
lan och vid flera Riksdagar, blifvit ansedda,
att betyda så väl ”efter hans död,” som, ”ef¬
ter hans upphöjelse till högre värdighet.” Om
detta varit rätt, eller stridaode mot ordens rät¬
ta mening, hafva, som sagdt är, Utskottets le-
damöter, vid afgörandet af dessa frågor, maji
för sig uppgöra, och pluraliteten har, efter
lång öfverläggning, stannat i den tankan att
det varit orätt. Dåd, eller och förverkande af
adelig värdighet, har synts Utskottets ledamöter
vara de enda fall, då orden ”efter honom”
språkenligt kunde tillämpas, så mycket mer,
som diplomet icke omtalar, att den första A-
deliga värdigheten frånträdes, då man till en
annan upphöjes. Utan att på något sätt vilja
usurpera på den rättighet, att göra förklaring
af en §. i RegeringsFormen, för hvilken ser¬
skildt förfaringsmethod finnes stadgad, har Ut.
skottet ansett sig böra framställa denna ain å-
sigt för Ridderskapet och Adeln, och är be-
hofvet af ett bestämdt stadgande i Regerings¬
Formen härom, i fall ett sådant saknas, det
hufvudsakliga skäl, hvarföre Utskottet, oag-
tadt sin öfvertygelse om olägenheterne af
närvarande 2 och 10 § §• i RiddarhusOrdnin-
gen, ansett sig böra föreslå alternatift, nämn¬
de §.§:s oförändrade bibehållande, för det fal¬
let, att Ridderskapet och Adeln verkligen
anser 37 §• i RegeringsFormen i detta afse¬
ende otydlig, och ingen ändring i ni¬
Den 3 Junii,
got derpå beroende stadgande vara mödan
värdt, innan närmare förklaring vunnits- Skul¬
le åter Ridderskapet och Adeln anse 37
§. tydlig, och i all synnerhet om Ridderska¬
pet och Adeln anser sig böra förstå den lika¬
som Utskottet gjort, eller ock, i händelse den
tidsutdrägt af manga Riksdagar, som möjligen
kan blifva, innan en Grundlagsändring vinnes
om den ock vid hvar och en föreslås, af Rid¬
derskapet och Adeln anses så stor, att äfven
under tiden, för undvikandet af olägenheter
vid närvarande stadgandens användande, en re¬
digare och conseqventare redaction bör upp¬
göras, då tillstyrker Utskottet antagandet af
den nu föreslagne förändrade §:n. Skulle Rid¬
derskapet och Adeln, i afseende på betydel¬
sen af orden, ”efter honom” i 37 §•, stadna i
motsatt mening emot Utskottet, torde några
mindre jemnkningar blifva nödiga, men alde¬
les ingen förändring torde vara lämplig, innan
endera tolkningssättet blifvit af dem, som öf¬
verlägga om förändringen, bestämd, att i de¬
ras tanka vara den rätta.
Sluteligen får Utkottet, i afseende på det
Stmmanhang, som dessa frågor äga med Fri¬
herre Boijes motion, om den nu befarade möj¬
ligheten att en Fader kunde representera på
en gång sjelf, och genom fullmagts utgifvan-
de för omyndiga barn, erindra, att, i händel¬
se Utskottets tolkning af 37 §. RegeringsFor-
men är rigtig, uppstår, genom en persons upp¬
höjande hädanefter succesift i Adlig, Friherr¬
lig och Greflig värdighet, endast en nummer.
Att, i händelse Utskottets föreslagne redaction
af §. antages, i alla fall blott en represente¬
rad ätt linnes, och att tor öfrigt genom det, se¬
dermera förekommande stadgandet om bortta¬
gandet af Förmyndares rätt att'utgifva Full-
magt, de flesta af Friherre Boije befarade vå¬
dor undvikas.
Då första vilkoret för rättigheten, att in¬
träda såsom representant i en nationalförsam¬
ling, mäste vara, att den person som sådant
önskar, skall hafva på ett tillfredsställande
sätt uppfylldt sina förbindelser så väl emot
det allmänna, som emot den enskildte, hvar¬
under det, att göra rätt för sig i penningeväg
jemväl hörer, samt sålunda visat sig värdig
ett medborgerligt förtroende, och Riddarhus¬
ordningen af sådan anledning redan ansett
Adelsman, hvilken afstått sin egendom till
borgenärerne och ej blifvit befriad från deras
framtida kraf, icke var behörig, att hvarken
för egen eller annans ätt ä Riddarhuset intaga
säte; har RiddarhusUtskotter trott, att af sam¬
ma grund äfven borde följa det bud, att A-
delsman, som tvungit en Borgenär att sig i
bysättningshäkte inmana, icke eller kunde, så
länge denna hans belägenhet fortfar vara be¬
hörig Riksdagsman; och har ett sådant stad¬
gande blifvit i 6 §. infördt. Det skulle väl vid
första påseendet kunna synas, som ett förbud
härom skulle vara öfverflödigt, enär ordet häk-i
te vanligen innefattar begreppet om skyldig¬
het att vistas pä ett ställe utan att få derifrån
eigjaflägna och att följakteligen bysatt person ej
Den ä Junii,
borde kunna å Riddarhuset anmäla sig om
Poller. Men härvid torde Utskottet få upp¬
lysa, att den Auctoritet sorn utöfvar högsta
uppsigten vid bysättningshäkten, äger lof, att
i visaa fall tillåta gäldenär, som der förva¬
ras, att någon stund på dagen vara ute i fria
luften, och det kan således icke vara omöjligt,
att en bysatt person begagnar sig afen sådan
tillåtelse, för att å Riddarhuset sig infinna och
Pollet utbegära.
Vid granskning af 7 § i gamla redactio
nen har Utskottet funnit, att samma bland
hinder för representationsrättens utöfvande in-
nehåller, utom de händelser, som i 18 Riks-
dagsOrdningen uppräknas jemväl det stadgan-
de, att en Adelsman ej får sitta på Riddar¬
huset, om han är för nesligt brott ställd under
tilltal, ehuru Utslag i saken ej ännu år fäldt,
uti hvilket stadgande Friherre Boije, Ludvig,
genom sin ofvanberörde motion begärt ändring,
Utskottet har väl å ena sidan trodt sig i det¬
ta förbud upptäcka en ridderlig åsigt af A-
delskapet som icke är klandervärd, men å den
andr* funnit, dels att en så beskaffad före¬
skrift måste anses stridande mot RiksdagsOrd-
ningeng både bokstaf och anda, enär denna
Grundlag bestämdt fordrar, att ett Domstol* be¬
slut, som afgör den felandes brottslighet skall
var* gifvet, innan en person kan fråntagas rät¬
tigheten att vara Riksdagsman: dels ock att
detta förbud kunde i sin tillämpning, på det
mäst eftertänkliga sätt blottställa en Adels¬
mans representationsrätt genom det tillfälle till
Dm 5 Junii.
s9
chican och förolämpning, sorn den öppnar för
illviljan och partisinnet, och hvarlöre en sent
vunnen upprättelse, om den erhålles, ej kan
lemna någon ersättning. 0'~h då således ett
slikt stadgande endast skulle tjena att tillfreds¬
ställa en ömtålig hederskänsla, måhända i det¬
ta fall för långt drifven, men deremot gifva
skydd åt företag, som voro vådeliga för den
enskildte Riksdagsmannens säkerhet; har Ut¬
skottet på dessa skäl uteslutet detta stadgande
ur 6 $. af den nya redactionen.
I öfrigt får Utskottet i anledning af Fri¬
herre Boijas yrkande om ett närmare bestäm¬
mande af hvad med nejligt brott förstås, an¬
mäla, att då detta uttryck finnes infördt i 18
§ af Riksdagsordningen, som Utskottet vid
redactionens uppgörande till 6 §. i nya För¬
slaget endast åberopat, och det icke är Ut¬
skottet tillständigt, att ingå i tydning af Grund-
lagens mening i detta fall, kan en närmare
förklaring öfver omförmälte uttryck af Utskot¬
tet icke meddelas.
Uti 6 §. har Riddarhusutskott jemväl
gjort den förändring mot gamla redactionen,
att Utskottet uteslutit förmyndare forsin pu-
pil och en gäldenär sorn gjort concurs, utan
att blifva fri från sine borgenärers framtida
kraf, från rättigheten att utgifva Fullmagt till
annor man att intaga säte å Riddarhuset. I
afseende på förre omständigheten, har Utskot¬
tet trott, att en Förmyndares eller målsmans
befattning, för den omyndige, efter de derfö-
4o
Den 5 Junii.
re i Lag bestämde gränsor, endast inskränker
eig dertill, att bära omsorg för den omyndiges
person och att sköta hans enskilda angelägen¬
heter, som denne antingen för minderårighet
eller för bristande urskiljning icke sjelf utan sin
skada förmår vårda. Det torde icke kunna kal¬
las en angelägenhet, sorn rör pupillen enskilt,
att deltaga i nationalrepresentation och att der
yttra sig i allmänna frågor; tvertom synes huf-
vudmannen, som derstädes för sin ätt intager
säte, icke böra annorledes betragtas, än såsom
ättens gemensamma ombud, och alldeles icke
såsom förande blott sin enskilta talan, ehuru
han för hvarje serskillt tillfälle icke kunnat
i detta ändamål af slägtens medlemmar erhål¬
la något formligt uppdrag, såsom i verkstäl¬
ligheten icke möjligt att åstadkomma, hvadan
man funnit lämpeligt att, till afböjande af
tvister och vidlyftigheter, en gång för alla
stadga, att denna Ombudsmannsbefattcing skul¬
le tillhöra den äldsta manliga afkomling af
äldsta grenen i hvarje slägt. Om dessa grun¬
der äro rigtiga så föijer ock deraf, att För¬
myndare och målsmän, som utgifva Fullmagt
till annor person, att utöfva den omyndiges
representationsrätt, vid detta tillfälle icke me¬
ra uppträder såsom vårdare af pupilens en¬
skilta rätt, utan såsom en person hvilken
handlar å slägtens vägnar i en allmän ange¬
lägenhet, men hvartill, enligt hvad här ofvan
blifvit utredt, hans befattning icke på något
sätt berättigar honom, hälst det icke kan på¬
stås att den omyndige hufvudimnnen tili sine
Den 3 junii.
enskilta fördelar något lider derigenom, att
ättens plats på Riddarhuset står ledig.
Beträffande åter förbudet för Cessionant,
att fullmagt utgifva, har Utskottet vid infö¬
randet af denna föreskrift endast tillämpat den
allmänt antagna regeln, att den som sjelf ej
har någon rätt ej heller kan öfverlåta den på
en annan, och har Utskottet i båda, förevaran¬
de händelser ansett den omständigheten, att
antingen den omyndige eller Cessionanten vö¬
re den enda af sin ätt icke förtjena något
serskildt afseende till undantag från en allmän
grundsats.
Utskottet har trott, att såsom princip
borde antagas, det en och samma person icke
finge på två sätt deltaga i Nationalrepresen¬
tationen, helst han i annat fall skulle erhålla
en fördel framför sine öfrige medrepresentan-
ter, sorn icke med något gilltigt skäl kan för¬
svaras. Och ehuru i afseende på Herr Landt-
Marskalken och Talemännen för de trenne öf¬
rige Stånden, ibland hvilka den för Prestc-
Ståndet kan vara och äfven för närvarande
är Adelsman, det velat erindras, att dessa per.
söner i egenskap af Talmän, icke hafva någon
röst i det Stånd de anföra, hvilket måste m ed-
gifvas; likväl och då det icke kan bestridas,
att en Talman äger flere i lag gifna anlednin¬
gar att verka på besluten, serdeles då man i-
hogkommer hans deltagande i Talmäns confe-
rencerne, der öfverenskommelse träffas huru må¬
len skola behandlas och propositioner uppgöras,
4a
Ben 5 Junii.
samt hans skyldighet att leda Ståndets öfver,
läggningar; och Talemannens inflytande på
besluten således torde böra anses vara åtmin¬
stone lika stort med en Ledamots, i synner¬
het hos Ridderskapet och Adeln , dar Ståndet
vanligen urgöres af 4 å 500 personer; har Ut¬
skottet, på grund af ddssa åsigter, infört de
nya stadganden, hvilka innefattas i 7:de §. af
Förslaget.
Vid 8:de §. har Utskottet tillagt den fö¬
reskrift, att om Adelsman som råkat i fiendt¬
lig fångenskap och med främmande Ofveshets
tillstånd vistas i Fäderneslandet, intagit säte
å Riddarhuset, han då bör, i händelse någon
sak der skulle förekomma, som angår den
magt, emot hvilken han förbundit sig att ej
bära vap^n intill dess fred blifvit sluten af¬
hålla sig ifrån att bevista de i ett sådant ämne
förefallande öfverläggningar och beslut, vare
sig in Pleno, Utskott eller Nämnd. Grunden
för detta stadgande har Utskottet hämtat der¬
ifrån, att då krigsfånge genom det löfte
han i ofvanberörde måtto ifrån sig gifvit,
skäligen kan anses vara i ett fika beskafFadt
förhållande af beroende, som den person , hvil¬
ken med Tro- och HuldhetsEd emot främ¬
mande msgt sig förbundit, och denne af gi 11—
tig orsak fått sig ålagdt att ej deltaga i sådane
mål, hvilka kunna röra samma magt; har Ut¬
skottet, trott att enahanda förbud jemväl bor-
de för hemförlofvad krigsfånge vara gäl¬
lande*
Den 3 Junii.
Då det synts Utskottet behöfllgt, att en
pröfning föregick innan afkomling af utflyt¬
tad Adelsman i fjermare led än son, åter fin-
ge inträda i utöfning af rättigheten att delta¬
ga i Nationalrepresentationens öfverläggnin-
gar om Rikets allmänna ärender, har sådant
varit föranledt af dsn omständighet, att en
sådan afkomling alltid är född utomlands, och
det således icke alltid kan inom Sverige vara
kändt, huru dels hans eget, dels ock fadrens
uppförande efter utflyttningstiden, varit be-
skaffadt; och då sådant i väsendtlig mån ver¬
kar på tillgodonjutandet af de rättigheter, en
Svensk Adelsman tillkommer, har det synts
angeläget, att förhållandet härutinnan blefve
styrkt genom företende af Auctoriteters intyg
från de Utrikes orter, der afkomlingen och
hans Förfäder vistats, innan han å Riddar¬
huset får inträda, samt att dessa betyg varda
till deras rigtighet pröfvade: Denna pröfning
har Utskottet ansett böra uppdragas åt högsta
Magten såsom rörande ett ämne af den mäst
grannlaga beskaffenhet och hvarigenom en
persons dyrbaraste Medborgerliga rättighet,
den, att äga en röst i Nationalförsamlingen,
komme att bestämmas. De af Utskottet i öf¬
verensstämmelse härmed författade stadganden,
igenfinnas i Förslagets 9:de §.
Enär RiddarhusDirectionen, enligt Ridder-
skåpets och Adelns beslut vid sista Riksdag
och hvari Utskottet för sin del icke finner
anledning tillstyrka ändring, bör, äfven under
Riksdagar, i sin befattning fortfara, samt Rid-
44
Den 3 Junti.
darhusDirectioncns Ledamöter synas af alla
bäst vara i tillfälle, att på grund al de vid
Riddarhuset förvarade Genealogiska samlin¬
gar och de särskildta för deras completteran-
de årligen inkommande förteckningar från Ri¬
kets Consistorier, meddela Herr LandtMarskal.
ken de upplysningar i gcnealogiskf afsseende,
som vid anteckningarne kunna erfordras-, har
Riddarhusutskott ansett det i 14 §. af 1S «8
års Riddarhusordning befintelige stadgande,
att Herr Landtklarskalken skulle utse 3 ne
Ledamöter af Ridderskapet och Adeln som,
jemte 3:ne RiddarhusDirecteurer, skulle under
Herr LandtMarskalkens ordförande sammanträ¬
da för att börja anteckningen , såsom nu mera
icke lämpeligt böra förändras sålunda, att Rid-
darhusDirectionen borde vid samma anteck¬
ningar ensam vara Herr LandtMarskalken till
biträde; hvarförutan Utskottet, sorn funnit all
föreskrift i nu gällande Riddarhusordning sak.
rias, huru förhållas borde i händelse olika me¬
ningar emellan de antecknande Ledamöterne
uppstod, låtit i litte §. inflyta ett särskildt
bud derom. I öfrigt har Utskottet sökt att
på ett mera tydligt sätt än hittills i Riddar¬
husordningen skatt, uttrycka hvad med an¬
teckning förstås och huru dermed bör tillgå.
Såsom en brist i nuvarande Riddarhus¬
ordning har Utskottet jemväl ansett, att nå¬
gon iöreskrift ej är meddeld, huruvida Herr
LandtMarskalkens jemte de vid anteckningen
biträdande Ledamöternes, och sedermera Rid-
darhusUtskottets beslut i frågan em hinder
Den 3 Junii,
för begärd anteckning vore af den beskaffen¬
het, att i händelse af missnöje, klagan deröf¬
ver linge föras och hvarest sådan borde an¬
mälas. Dylika frågor kunna likväl uppkom¬
ma och närvarande Riksmöte har lemnat ex-i
empel derpå, att de Herrar hvilka verkställte
anteckningen icke ansett sig kunna utlemna Tol¬
let åt en person, sorn derom gjorde anhållan,
utan blef Irågan af Herr LandtMarskalken i
Ståndet anmäld och der afgjord. Utskottet har
derföre uti en ny §. under N:o 18 föreslagit
huru i dylika fall borde förfaras, dervid Ut¬
skottet dock ej gjort det tillägg, att de beslut
Ridderskapet och Adeln i sådane mål fatta,
icke må såsom prejudicat anses eller framde¬
les kunna i sådan egenskap åberopas, hälst
det i annat fall möjligen skulle kunna inträf¬
fa, att genom dylika beslut en Codex bilda¬
des, sorn vore för de fleste Ståndets Ledamö-’
ter okänd och hvarigenom förklaringen öfver
eller tillägg i RiddarhusOrdningen kunde upp-
komma på en väg, som vöre stridande mot
det sätt, hvilket för dylikas tillvägabringande
redan finnes föreskrifven.
Stockholm den 9 Maji 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. Spens.
N. Snoilsky.
46
Den 3 Junii.
pärfia Afdelningen af RiddarhtisOrdningen,
eller angående utöfningen af Ridderskapets
och Adelns representationsrätt under Riksdag.
i § Se t §. i 1818 års
Riddarhusordning.
På Riddarhuset eller vid Ridderskapets
och Adelns sammankomster under Riksdag, ä-
ge hvar och en introducerad ätt, efter den
vid i8oy års Riksdag stadgade nummerföljd,
Säte och Stämma, på sätt denna Riddarhus¬
ordning föreskrifver.
§.2. Se 51 §. första pe¬
rioden.
Hvad som till Introductions vinnande for¬
dras, är i Kongl. Förordningen den 8 Maji
1775 och Kongl. Brefvet den II Februarii
1800 bestämdt; äfvensom att den. som af Kongl.
Majit blifvit till Greflig eller Friherrlig vär¬
dighet upphöjd, eller med Adelskap benådad
men inom tvenne år efter utnämnandet ej har
sig till vinnande af Introduction å Riddarhu¬
set! anmält, har all vidare rätt dertill förlo¬
rat, så framt ej Kongl. Maj:t täckes genom
serskild Nådig resolution den försutna tiden
återställa.
§. 3- — Se 9 §.
Alla de Comtnendeurs ätter, hvilka till-
Den 5 i Jun i.
komrnit före den dag, då den nu gällande Re-
geririgsFormen blef af Kongl. Maj:t och Rik¬
sens Ständer fastställd, äga att bibehålla det
högre säte å Riddarhuset, som dem blifvit för
detta tillagdt; men under ingen förevändning
ina hädanefter någon ny sådan ätt bildas, ej
heller någon ätt ur sin ordning flyttas.
$. 4.
\\fla Alternativet.
ijo. Stamfader för
en ätt är den, som sam¬
ma ätt på Riddarhuset
börjat. Ättemän är hvar
och en af ättens vär¬
dighet lagligen delag-
tig blifven och dessu¬
tom hvarje manlig bröst-
arfving af ättens Stam¬
fader, så snart han sjelf
är introducerad Svensk
Adelsman, och ättens
värdighet ärfva kan.
Hufvudman är den ätte¬
män, hvars ättegren,
från och med eget led
till och med Stamfa¬
derns barns led i hvart
och ett varit och är
äldre, än någon af de
öfrigas. Fjermare eller
yngre i Ätten är den ät-
§ 4-
2'.dra Alternativet,
2 §. Till undvi¬
kande af all irring ät-
temännen emellan, hvil¬
kendera för ättens huf¬
vudman bör anses,
skall, såsom förr va¬
rit vanligt, äldste so¬
nen, och efter honom
hans äldste Son, och
så man efter man, så
länge någon lefver,
som ifrån äldste so¬
nen ifrån manslinien
härstammar, alltid vara
ättens hufvudman, men
derefter närmaste ät¬
temän af äldsta qvar-
lefvande grenen, och
hans mannliga efter¬
kommande, på lika sätt
efter hvarannan. För
de i senare tider, före
48
Den 5 Junii.
teman, som sednare,
eller icke utan fleres
bortgång', kan blifva
hufvudman, närmare el¬
ler äldre i ätten den som
förr skulle blifva det.
s:o Undantag här¬
ifrån uppstå inom de
Äller, hvilkas då för
tiden varande hufvud¬
man före den 6 Junii
1809 blifvit, jemte
större eller mindre del
af slägten, och med
serskilt stadgad arfs-
ordning till Friherrlig
eller Greflig värdighet
upphöjde, hufvudman-
narätten för den ätt, som
utgörslägtens icke upp¬
höjda del, är blifven
tillagd den ättemän,
som, af de enligt di¬
plomen i lägre värdig¬
het qvarblifvande, var
närmast den eller de,
hvilka i den högre in¬
trädde och förblifver
inom nämnde parsons
gren till dess den ut¬
går; annat undantag
utgöre den ättemän,
som
antagandet af den nu
gällande RegeringFor-
men af den 6 Junii 1809
till Greflig eller Fri¬
herrlig värdigket upp¬
höjde ätter, kommer
hufvudmanna- rättighe¬
ten för de yngre och
icke till högre värdig¬
het upphöjde ättegre¬
nar, att gå i rät ned;
stigande lineapå svärds¬
sidan från den, hvilken
nu hufvudman är; men
de öfrige ättemän, af
de till högre värdighet
upphöjde, att stå såsom
expectanter, till dess
deras ordning i den
högre värdigheten in¬
träffar. Hvad åter vid¬
kommer de ätter, hvil¬
ka, efter Regerings-
Formens antagande,
blifvit med Adelskap
eller Greflig, eller Fri¬
herrlig värdighet för-
länte, 6å förhålles med
dem efter det, som i Re-
geringsFortnens 37 §♦
finnes stadgadt.
io §. Efter hufvud-
vud-
Den 5 Jann’.
49
Sorn shera So en sär¬
skild atis värdighet ärf
Va kan. Han räkne
sig, i afseende på Säte
toch Stämma å Riddar¬
huset, till den ätt från
hvars Stamfader han
närmast härstammar,
Samt eriär denne varit
gemensam för flera af
dessa ätter, till den
sorn främst på Riddar¬
huset sitter.
3:0 Uti ytterligare
utveckling af ofvan¬
stående föijer således:
att hufvudmanskapet
för do äldre Adliga,
Commendeurs, Priberr-
liga och Girefliga ät¬
terna ärfvas efter först-
födslörätten, uti rät
nedstigande linea på
svärdssidan.
Att utaf de med
Stadgandet af Serskilt
ArfsOrdniog före deri
6 junii 1809 till hö¬
gre värdighet upphöj¬
de ätter är Hufvud¬
man för Adlig ätt, sorn
till Friherre upphöjd
blifvit och introductioa
erhållit, tillträda när¬
maste ättemän , derest
sådan finnas hufvud-
mannarätt för Adeliga
attén. På samma sätt
förhålles äfven när
Friherre till Greflig
Värdighet upphöjd blif¬
vit: dock iagttages all¬
tid härvid hvad 2 §.'
Serskildt föreskrifvéri
Bil. tili Ridd. o. Ad. Pr. V Band. 4
5o
Den 5 Junti.
man den, sorn äldst af
af dem , hvilka i vär¬
digheten inträdt, och
ättemän alle de, till
hvilka hans ratt, eller
nämnde Värdighet^ öfe
vergå Rån. För den
icke upphöjde delen af
slägten tillkommer å-
ter Hufvudmsnskapet
den, sorn antingen sjelf
var rä*-mast af de, när
upnhöielsen skedde,
qvarblifvande ättemän-
oen, eller som äldst
är af en sådan parsons
pren. Först efter den¬
na kan platsen intagaa
af de i s?g sjelf äldre
grenar, som genom yn¬
gre bröstarfvingar af
dem, sorn bekladt den
högre värdigheten, kuni
na hafva uppkommit;
och hufvudmanskapet
bestämmes då alldeles
sorn i de äldre ätterna.
Att för de sedin
dfö 6 Junii 1803 till¬
komne ätter är huf¬
vudman den, sorn en¬
ligt 37 5 i R gerings*
Formen ätteos vätdig-
het innehafver och
Stamfadrens alla öfriga
manliga bröstarfvingar
stå, de ofrälse såsöra
texpectanter, och Adels¬
männen såsom ättemän^
att vid hufvudmannens
död, efter hvars och
ens ålder i ätten, ärf¬
va dess värdigheti
Att öm, enligt gäl¬
lande stadgar hufvud-
manskap för mer än
en ätt tillfaller en och
samma, då må den ät¬
ten, som efterstå Sätet
på Riddarhuset äger,
anses såsom innebe-
gripeb, så framt ej
andra ättemän finnas *
än de, som tillika ärd
det af . den främre ät¬
ten. Åro åter ändra
lefvande grenar af deri
tillfallande ätten; må
val de öfvannämda
hufvudmanskapen äö-
ses förenade äf deri,
sorn värdigheterna för¬
enar; men deras fräii-
der vare ättemän, en¬
ligt i och 2 mometi-
tit af denna §• hvas
?*
Den 5 Junti*
och en af den ätt, från
hvars Stamfader han
närmast härstammar.
Att hufvudman hvil¬
ken förenar flere ade-
liga värdigheter, så¬
som i detta 3;dje mo¬
mentet säges, må ut-
otva sin rätt endast för
den ätt, som främsta
Sätet på Riddarhuset
agar.
§. 5- — Se 3
När Riksdag hållas skall, åge hufvud¬
man, som vid den forsta eller andra af de
anteckningar hvarom utte och urte § §.
handla dertill sig anmäler, ovilkorlig rätt, att
säte för ätten intaga. Har hufvudmannen vid
andra anteckningen sig icke anmält, äge annan
ättemän samma rätt och bland fiäre den, sorn
är Hufvudmannarätten närmast. Har någon
Årteman icke heller sig anmält, må säte för
ätten intagas af Fullmägtig, som sjelf är af intro¬
ducerad ätt och sorn Hufvudmannen eller den
hans rätt utöfvar, på sätt här nedan föreskrift■
ves, förordnat. Under Riksdagens lopp vare
Hufvudman, Åtteman eller Fullmägtig, sora
sig först anmäler berättigad, att säte för ätten
intaga. Af de som på en gång sig anmäla,
njute hufvudman framför ättemän, hufvud-
mannarätten, närmare Ättemän, framför fjerran-
Den 3 Juntti.
fe, samt Ättemän framfor Fullmägtig före¬
träde.
§, 6„ — Se 4, 7 och 8 §• $.
samt en del af iö j»
Fiån rättighet att äga säte och stämma
på Riddarhuset vare de personer uteslutna, hvil-*
ka enligt 18 §. i Riksdagsordning icke kunna
såsom Riksdagsmän i något Stånd godkännas.
Lag samma vare med bysatt person Är Å-
deisman, hvilken för nesligt brott blifvit in¬
för Domstol tilltalad, genom hehörigt utslag,
som dock ej ännu vunnit laga kraft, förklarad,
antingen till straff skyldig eller med mer än
halfva bevis besvärad, så att domaren funnit
saken böra till framtiden lemnäs då den kunde
uppenbar varda, då var® han intill dess sam*
ma Utslag lagligen upphäfdt blifvit, från Rid¬
darhuset utesluten. Ej må Fullmagt antagas,
derest utgifvaren icke fyllt 21 år, samt i öf¬
rigt är till säte och stämma på Riddarhuset:
berättigad. Får hufvudman enligt denna Rid¬
darhusordning icke utgifva fullmagt, inträde
närmaste ättemän, på hvilken sådant icke in¬
träffar för tillfället i full hufvudmannarätti fin¬
nes ingen sådan vare då ättens plats på Rid¬
darhuset ledig*
§. 7- Ny f;
Är Adelsman i något annat Riksstånd
röstägande ledamot, eder Taleman, eller äe
ban LatidtMarskalk, då rcvå han fös den? Riks.-
Den 5 Junit*
dagen hvarken sjelf eller genom Full magli g
sin Riksdagsmannarätt på Riddarhuset utöfva.
§. 8* Se sista delen af
11 §. samt den i % §,
År Hufvudman utrikes rest antingen i
Konungens ärender, eller med vederbörligt
tillstånd för enskildta angelägenheter, vare
hans rätt bibehållen att fuUmagt utgifva. A-
delsman, som fått Konungens tillstånd, att gå
i främmande Herrskaps tjenst, eller att sig e-
rao? främmande Öfverhet nied tro- och. buld-
hetseu förplikta, oagtadt han fast egendom el¬
ler embete här i Riket innehafver, åge, eå vi¬
da han för sin person här i Riket skattskrif—
ven är rättighet att säte på Riddarhuset inta¬
ga j dock om någon sak förekommer der, som
angår det Herrskap i hvars tjenst han är, må,
han ej få öfvervara hvarken öfverläggringar-
ne eller beslutets fattande, hvarken in Pleno,
Utskott eller Nämnd. Med Adelsman, som är
i fiendtlig fångenskap och med främmande öf~
verhet«tiilstånd vistas » fäderneslandet vare
lag samma i afseende på det herrskap, mot
hvilket han sig förpliktat.,
% 9. Se 13 §.
Flyttar Adekman sitt bo och hemvist ut¬
rikes, på sitt 32 §. i 1723 års adaliga privi¬
legier omförmäler, håfve han och hans efter¬
kommande, som utrikes äro förlorat säte och
stämma bland Ridderskapet och Adeln, än-
Dea 5 Junii.
5 5
»kont han eller de fast egendom har i Riket
Iga. Inflytter i Riket sådan adelsman åter el¬
ler hans son och lagligen styrker, att hans för¬
bindelse emot fiammande herr-kap upphört,
samt att han med ny tro- och huldhetsed e-
mot Konungen sig förpligtat, då må han af
det utrikes vistandet icke vara hindrad, att in¬
träda i alla rättigheter såsom Svensk Adels¬
man. Afkomling i fjermare led an son, af dea
utflyttade Adelsmannen, må icke återfå sin rätt
till säte och stämma på Riddarhuset förr, än
han dertill erhållit Konungens serskildta nå¬
diga tillåtelse, samt i öfrigt företedt sådane be-*
vis, sorn här ofvan föreskrifne äro,
§. to, Se första delen
af 11 §,
Adelsman, som utur Riket afvikit, häfver
förverkat rättighet tilt säte och stämma på
Riddarhuset. Återkommer han, u*an att blif¬
va till brott förvunnen, inträde han i alla si-'
pa förra rättigheter,
§. n. _ Se a*
Så snart LandtMarskalk, enligt 52 §. af
Regeringsformen och 23 §• af Riksdagsordnin¬
gen blifvit af Konungen i nåder utnämd, och
af de 2:ne äldsta närvarande Grefvar, till hvil¬
ka Kongl. Majt honom öfverlemnar, till Rid¬
darhuset beledsagad, emottages han derstädes
vid ingången af RiddarhusDirectionen, Rid-
darhusSecreteraren och de öfrige till Riddarhus*
56
Den 3 Junii.
Canzliet hörande personer* Derefter sammar^
träder den följande dagen å utsatt timma, ef¬
ter föiegånget anslag RiddarhusDirectiooen un¬
der LandtMarskalkens ordförande, för att för¬
rätta anteckningen. Med anteckning förstås
den åtgärd, hvarigenom en Adelsmans begä¬
ran om inträde å Riddarhuset såsom Riksdags.»
man varder, i grynd af denna Riddarhusord¬
ning, G-neslogiska Tabelier och andra tillför¬
litliga handlingar pröfv^d: hans namn och vär¬
dighet, derest något hinder icke möter, införd
i en för sådant ändamål på alla lefvande ätter
iruättad uppropslista, samt honom tillställd en
roed Riddarhusets sigill påtryckt Poilet, med
påskrift af ättens nummetr och namn, med dea,
antecknades förnamn, samt nummer på den
bänk, der hans ställe är honom anordnadt»
Sk tille emellan de personer hvilka antecknin¬
gen sålunda förrätta, olika meningar uppstå
om er< söksndes rätt att InträdesPollet erhålla,
aigöres frågan genom fleste rösterne, hvarvid,
i händelse af ett lika antal, LandtMarskalkcB
äge dea afgörande.
§. 12,. — Se fortsättnin¬
gen af 14, §.
Sådane anteckningar^ hvarvid det åligger
RiddnrhusSecreteraren, RiddarhusFiskalen och
Riddarhusets tvenne ordinarie Canzjister att all¬
tid vara tillstädes, för att lemna upplysningar
och biträde, böra vara tvenne och iörrättss
hvardera med 2:ne ypprop, som af Riddarhus-
Fiskalen verkställa», skoiaodes förssa anteck-i
Den 3 Junti i
5?
wincens tvenne upprop ske på särskilde© dagar
pien efter hvarandra, så framt ej helgedag in¬
träffar, då det sednare uppropet blilver näst$
SöcHnedag derefter Andra anteckningens beg¬
ge upprop ske på en dag, hvilken bör vara
den närmast föregående helgfria innan Kon¬
ungen i nåder kallar Ständerna på RiksSalen,
Vid sednare uppropet af denna anteckning ut-
lemnäs Polletter åt Ättemän och Fullmägtige,
hvilka^ sådant ej vidden första kunnat beviljas.
§• 13- Se 15 §,
Sedan må icke någon anteckning tillåtas
förr, än RiddarhusUtskottet är förordnadt,
hvilket genast ske bör, så snart Electorerne
äro valde. Detta Utskott bör och sedermera
endast för anteckningar sammanträda en half
timme för hvarje utsatt Plenum. Ej må någon
af RiddarhusBetjeningcn utan RiddarhusUtskot-
tets samtycke, till någon, eho det vara må,
Pollet utgifya vid ansvar efter Ståndets be-
pröfvande; börandes i öfrigt noga tillses, all¬
den sorn Pollet ordentligen erhåller, äfven ge¬
nast och ofelbart varder i uppropslistan an¬
tecknad. Ej må någon till anteckning anmälas,
som sig vid Riksdagen icke personligen infua^
ait, eller Pollet för honom utgifvas.
§. 14» Se 6
Häfver Ättemän i behörig ordning anteck¬
nad blifvit, äge i sådant fall hufvudman rät--
tighet, att i grund af behörig fullmagt Säfs fcy?
58
Den 3 Juni i.
annsn ätt intaga. Har hufvudman fullmagt ut-*
gifvit vare han för den Riksdagen skujd från
utöfningen af sin Riksdagsmannarätt , utom i
den händelse, att Fullmägtig sin rätt förlorat,
eller och utrikes rest, eller sin Pollet till Rid-
darhusUtskottet återlemnat Dör under påstå¬
ende Riksdag hufvudman, som Fullmagt ut-
gifvit, iemne Fullmägtig det Säte han pä grund
deraf innehaft. Blifver under påstående Rika-
dag Fullmägtig genom hufvudmar/nens afgång
sjelf hufvudman, intage han säte för sin egen
ätt, utan att skiljas från egenskap af Elector,
Utskotts eller Nämnd» Ledamot.
§. is- — Se iö$.
Den, hvilken första gången såsom Riks¬
dagsman sig anmäler, åligge, att om sin ålder,
ifall sådant äskas, uppte bevis genom utdrag
af Kyrkoboken, ifrån drn församling der han
född är, Finne* ei Kyrkobok, galle då bevis
af någon Konungens Embetsman i orten. Fö¬
reter sig anledning att injemnadt betyg är o~
figtigt, blifve inkmnaren g«n*st tilltalad i la¬
ga ordning och erbålle ej inträdespolkt innan
han sig inför Domstol rättfärdigat, och må han
i händelse betyget finnes falskt, hafva förlo¬
rat för den då påstående Riksdagen ali rätt till
Säte och Stämma bland Ridderskapet och A-
deln. Innehålla de i Riddarhuset befintlige ge¬
nealogier fullständig underrättelse om den sö¬
kandes ålder med dag och dato, är ej annat
bevis af nöden; men påstår den sökande, att
genealogiens uppgifter äro origtige, hvile itki
c
Den 3 Junti. (>9
gan om pollets erhållande till dess h«n anskaf¬
far hevig. Anmäla sig på en gång flere, som
göra anspråk på hufvudmannarätt, för samma
ätt, eller på närmare ättemannaiätt, eller kla¬
gar någor öfver utlemnad Pqllet, i grund af
påstådd prigtig gen-alogie, då blifve, eller
fortfare att vare antecknad den, spm enligt
genealogien är närmast berättigad, till dess
den andra sio bättre rätt med antagliga bevis
inför vederbörlig Domstol styrkt.
§. 16. — Se 17 f.
Ej må någoo Fullmagt för gällande anses
Och antagas, som icke af ättens verkliga huf¬
vudman, eller den dertill efter denna Riddar*
husQrdning, berättigad är, blifvit ulgifven. Bö-
randes Fullmagten, antingen med utgifvarens
stil öfver allt, skrifven och undersluifven, el¬
ler lagligen bestyrkt, ovilkorligen vara förfat*
tad efter följande formulair.
Till den Lagtima (Urtima) Riksdag, som
i N. skall hållas och täger sin början den (dag
och.år) befullmägtigas härmed (caracter och
namn) att för
Grefveliga
Friherrlig»
Commendeurs
Adeliga
intaga Säte och Stämma på Riddarhuset,
hvarvid han ovilkorligen förpligtas, att stalia
Ätten N. N., N:o oo.
Den 5 Junii.
sig till efterrättelse den af Kongl Maj;t och
Riksens Ständer antagne och besvurne Rega-*
ringsForm af den 6 Junii 1609 , jemte Riks¬
dagsordningen af den 10 Februarii *8io och
oirige gillande Grundlagar. Ort och datum.
Namn.
Sigill
Caracter.
§. 17. — Se 18 §.
Uppvisas vid en och sanjma anteckning
tvenne eller flere Fullmagter för en och sam¬
ma ätt, varde de alie, ehuru af behörig man
utgifne, ogillade. Anmälas sådaoe Fullmagter
Vid piska anteckningar, galle den som först
uppvisad blifvit- Den som med obehörigt ut-
g'} vande af en eller flere Fuliipagter beträde®,,
kommer för ett sådant förhållande, hvilket uti
Ridd arhusUiskottct, uppå RiddarhnsFiskalens
anmälan upplagas och undersökas bär, att an*
ses Säte och Stämma på Riddarhuset för län¬
gre eller kortare tid förlustig, allt efter hvad
Ridderskapet och Adeln iu Pleno derom kap.
rättvist pröfva.
§. i8- — Ny §.
Den hvars anhållan om InträdesPollet an¬
setts icke kunna beviljas, äge när afslaget ha¬
ijom tiilkännagifves, äska förhållandets anmä¬
lande t£ Ordföranden hqs Ridderskapet och
Den 5 Junii.
61
Adeln 5n Rleno, på hvars slutelig* afgörande
frågan kommer att bero, utan att likväl det
beslut, som af sådan anledning i Ståndet fat¬
tas, må såsom prejudicat anses eller framdeles
kunna i sådan egenskap åberopas. Såsom all¬
män grundsatts gäller, att den, hvilken enligt
denoa Riddarhusordning blifvit ansedd obe¬
rättigad att sjelf intaga Säte och Stämma pa
Riddarhuset, under samma tid ej eller får Fuli-
magt utgifva.
till PleniProtocolIet för den 6 Junii,
Grefve Hård} Cart Gufiajt
Vore fråga härom eft inrättning, som icke
fedan existerade, skulle jag troligen afstyrka
NummerLotteriets införande, men ett olika
förhållande kan vara, att inrätta något nytt
och att afskaffa Ȍgot gammalt. Nummer-
Lotteriet har för det mästa lemnat Staten eö
betydlig behållning. Detta är en allmän för-
förmiddagen*
N:o i«
v
62
Den 6 Juni i f. m.
moa, och frågan är då att Undersöka otti deti¬
na förmon öfverväges af någon deraf härfly¬
tande allmän skada. Mari säger att Staten upp¬
muntrar till HazardSpel och derigenom felat
mot sin egen Värdighet och moral-lagens For¬
dringar. jäg inser ej hvad ondt är deruti, att
Staten lemnar ett tillfälle till speculationer
på lyckans gunst och drar en vinst af miss¬
räkningen j då det, efter ingen rättsgrund, kan
förbjudas den enskilde, och då genom denna
allmänna inrättning man är garanterad mot
svek och bedrägeri, hvars lättare användande
vid enskilda HazardSpel föraftledt förbudet
mot dem- Vilkoren äro bestämde och de upp¬
fyllas noggrant. Det beror af hvar och en att
deruti ingå eller icke. Klan kan icke med skäl
säga, att Staten uppmuntrar till misshushåll¬
ning, öm någon beröfva^ sin Famille ett nö¬
digt underhåll, för att göra en insatts i Lotte¬
riet. Icke heller att Staten uppmuntrar tili
Lagbrott* orri någon genom olofliga utvägar
söker förskaffa sig medlen härtill, lika litet
som i allmänhet Staten kati gifvas skuld för
de oordningar Och brott, sOm mensklig* pas¬
sioner åstadkömm*. Ické heller har man sett
många familiers undergång beredd genom Lot¬
teriet, eller måöga förbrytelser derigenom för¬
anledde, utan kan man taga nästan för afgjordt
att de menliga verkningar, sorn någon gång
tillskrifvas denna inrätthing, äfven utom den¬
samma icke uteblifvit. Man må då anse Statens
vinst af Lotteriet, såsom en beskattning på
misshushållningen, och den synes mig icke
mera omoralisk, än den, som oklandradt ägef
Den 6 Junii/. rm
63
irum på fåfängan och luxen, eller på idoghe¬
ten och industrien.
Jag tillstyrker i följd häraf, bifall till Stats»
Utskottets Betänkande.
Kio 4»
Herr Rothlib, Axeli
I en tidpunkt, då både jordbruk, narina
gar och snart sagdt allt söm kan tåla beskatt¬
ning ej saknar en ålägd bevillning, och då det
bevillningsbelopp, Som nu inflyter från Num-'
ttierLotteriet skulle försvinna, om inrättningen
upphörde, hvarigenom en ökad tunga uppkom
för dem, sorn i bevillningsväg måsté uppfyll*
bristen, så anser jag betänkligt upphäfva den¬
na inrättning, och med lemnad rättvisa åt de
värde talare, som påstått NummerLotteriets
upphäfvande, får jag likväl på den grund jag
anmält, yrka dess fortfarande, jag tror dess¬
utom att ingen bevillning till Staten utgår lät¬
tare eller med mera flöje, än den som härfly¬
ter från NummerLötteriet. Jag tillstyrker det«
före bifall k StatsUtskottets Betänkande.
N:o 3.
Grefve Hård, Carl Gtiflaf:
Ått den af gammalt bibehållna grunden för
€4
Den 6 Juni i f. ml
stänge-skyldighetens utgörande, hemmantal och
ägorymd samt egenskapen af odalägor eller
utmark, upphört att vara lämpelig, har mail
ofta erfarit, serdeles der* genom skifte eller
odling, hemmansgrämor och ägors beskalfen^-
het undergått förändring; och det torde vara
öfverflödigt att anföra de många fall der til¬
lämpningen af vår cu gällande stängselförord,
ning blir Orättvis, hinderlig för jördens fria
begagnande och ledande till tvister. Att hem¬
mantalet tagits till grund för skyldighetens
bestämmande ? härör naturligtvis deraf, atfc
större hemmantal supponerats medföra storrå
ägorymd; men om än detta förhållande alltid
jnträlFade är dock grunden i sig sjelf icke rig-
tig. Der hemmanen möta eller i sjelfva skillt
naden, är den angränsande linien af hvarderas
agor lika och derefter bör deras deltagande i
hägnaden bestämmas lika. Öm ett större hem¬
mans eller flere hemmans ägorymd möter, bör
sådant ieke komma i beräkning tygränslinien är
den, soth af grannarhe gemensamt skall fredas s
och hvad derinötn ligger, tillhör hvar och en för
sig att efter behag afskilja i större eller mindre
afdelningar. Att den skillnad i deltagande;
som grundar sig på jordens olika egenskap af
från ålder odlad eller icke odlad bör försvin¬
na, faller af sig sjelft. Jag anser alltså stäng-
selFörfattningen böra efter dessa grunder ändras
och det ju förr desto heldre. Denna fråga kan ser-
skildt behandlas, utan sammanhang med grun»
derne för lagstiftningen i allmänhet och jd
förr man kommer tili det resultat, att stäng-
selskyl*
Den 6 Juni i f, m.
155
6elskyldigheten blefve oföränderlig, ju bättre
vore det, emedan hägnadsdelningar, som nu
icke kunna fastställas, derföre kunna när som
hälst förnyas.
Det stadgande anser jag böra i allmänhet
bibehållas, att den äger vitsord, sorn stänga
vill, men jag anser dess tillämpning inom
byelag böra närmare bestämmas. 1 en by, der
skifte ägt rum och möjligen blifvit fast-
ställdt, men likväl flere ägoskiften bibehållits
än Författningarne tillåta, skulle det föranleda
till oredor och orimlig kostnad, om hvar och
en skulle kunna tvinga grannarne att stänga
för hvarje serskildt skifte.
jag hemställer, på grund af det anförda;
att detta Betänkande måtte till Besvärs- och
EconomiUtskottet återremitteras.
Bilagor
till PleniProto collet för den 6 Junii,
eftermiddagen.
N:o i.
Herr Stjernjlam, Ludvig'.
Sedan Lag- och Statsutskottens i samman-4
Bil. till Ridd. o. Lid. Pr. V Band. $
66
Den 6 Junit e, m,
hang med frågan om den för Skåne och Ble¬
kingen inrättade Hofrätt, afgifne utlåtande äf¬
ven rörande den AdvocatFiscalen i Götha
HofRätt tillagde ersättning för saknad af sport¬
ler, för 2:ne Plenidagar sedan föredrogs, har
jag haft tillfälle förskaffa mig bilagde handlin¬
gar i sistberörde ämne, hvilka jag ödmjukast
anhåller måtte förenämnde Utskott till upp¬
lysning meddelas.
För min enskildta del anser jag högst o-
rättvist att vilja fråntaga AdvocatFiscalen,
hvad Kongl. Maj:t efter inhämtad kännedom,
om ej mindre den obestrideliga förlust i på-
Jäknade lagliga inkomster AdvocatFiscalen ge¬
nom ofvannämnde provincers söndrande från
Götha HofRätts juridiction fått vidkännas, än
om Herr Lagmannen och AdvocatFiscalen
Hedenstjernas utmärkta skicklighet och drift i
den honom anförtrodde trägna tjenst, funnit i
Nåder för godt, att såsom ersättning honom
tillerkänna; och lag vågar tro det vara lika
stridande emot Höglofl. Ridderskapets och A-
delns ädla tänkesätt, som emot den rätt, hvar¬
vid Kongl. Maj:ts för Herr Lagmannen och
AdvocatFiscalen utfärdade Nådiga fullmagt ho¬
nom betryggar, att någonsin anse AdvocatFi¬
scalen förbunden, att* utan en sådan ersätt¬
ning, frånträda de inkomster, hvilka genom
den Nådiga Fullrriagten blifvit honom försä¬
krade Det torde vara öfverflödigt erindra,
att den ifrågasatte ersättningen är personel,
men till Högloflige Ridderskapets och Adelns
behjertande öfverleninar jag huruvida det vors
.Dera 6 Jiinii e* m.
67
förenligt, å ena sidan med det anspråk på en
aldrig hvilanda tjenstekraft, det allmänna kraf-
ver, och å den andra med tjenstemannens li-
ka billiga fordran på en oberoende bergning,
om man nu skulle fråntaga denne hvad han
för egen hustrus och 7 uppväxande barns ut¬
komst och uppfostran icke kan sakna*
Afskrift,
ProMemona.
Till Hans Excellence Justitia StatsMinlsterit
m. m. Herr Grefve Gyllenborg, den 31
Julii 1826.
Det är en känd sanning; att AdvocatFl-
scalens göromål ökas i lika förhållande sont
HofRättens.
årendernas mängd fordrade, att Götha Hof-
Rätts arbete blef fördeladt på 2 Divisioner,
tillsattes derstädes, för omkring 80 år sedan,
en vice AdvocatFiscal, sorn skulle vara ordi-
narien behjelplig att bestrida göromåien vid
Contoiret. Ända tiil år 1800, då jag befor¬
drades till mitt innebafvande Embete, skottes
det af bemälte 2 personer geménsamt.
Från den tiden och ehuru ärendernes myc¬
kenhet så tilltagit, att HofRätten sedan år
1802 arbetat på Tre, och efter år 1815 på
Fyra samt sedan början af år 1820 på Fena
68
Den 5 Juniie. m.
Divisioner, har jag likväl enfam bestridt r.lla
tili Embetet hörande göromål, utan att någon¬
sin påfordra eller nyttja biträda af vice Ad-
vocatFiscalen, hvaraf följden blifvit att denne
tjensteman, i stället att sysslosättas inom Ad-
vocatFiscalsContoiret, varit allt jämt oförhin¬
drad att tuorvis med HofRättsFiscalerne före¬
draga brottmål, och författa dertill hörande
expeditioner m. rm
Ända till år 1809 njöt jag allenast 250
R:drs lön, som fleste åren utgick i Riksgälds¬
mynt 5 berörde år ökades den till 333f R:dr.
Detta oagtadt och fastän AdvocatFiscalen i
Svea HofRätt, hvars jurisdiction lärer varit
jtdel mindre än Götha HofRätts, uppbar 400
R:drs lön, blef jag ändå förbigången då Kongl.
Majit år 1812 gaf öfrige HofRättbetjeningen
50 procents förhöjning i dess vigtigaste in¬
komster nemligen Expedtionslösen, jemte en
förr saknad rättighet till insinuationsafgift och
lösen för communicationsResolutioner. Lika¬
ledes förglömdes jag år 1813» då Kongl. Majit
behagade i Mader tilldela HofRättens Leda¬
möter och Betjening 25 procents förhöjning å
ordinarie lönerne*
Med desse, mig öfvergangne missöden på
Embetsmannabanan, har omsider förenat sig
det hårdaste af alla, att nemligen större delen
af mine sportlar gått förlorade, genom stift—
ningen af en ny HofRätt i Skåne.
Jag har tillförene aldrig beklagat mig; mea
Den 6 Junii e. m.
69
jag gör det nu med upprörd känsla, eftersom
jag finner den belägenhet förkrossande, att i
stället för uppmuntran och belöningar, som
blifvit andre tilldelade, mista omkring hälften
af de inkomster, som åtföljde mitt Embete den
tid jag derå erhöll Kongl. Maj;ts Nådiga Full
magt; och detta slag har träffat mig då jag
redan inträdt på ålderdomens gibiet och sedan
jag genom öfverspända ansträngningar i Sta¬
tens tjenst förlorat hälften (Tit. A.), och för¬
summat allt hvad som tillhört vården af min
enskilta hushållning.
Jag har, må hända, icke uppfyllt hela
vidden af de pligter, sorn åligga mig; men
mitt samvete säger mig, att jag gjort allt hvad
jag förmått; Och i öfrigt vågar jag åberopa
de vittnesbörd som ej mindre Kongl. Hof-
Rätten (Lit. B.), än äfven Hans Excellence
f. d. JustitiaeCaDzleren m. m. Herr Grefve
Trolle Wachtmeister behagat meddela (Lit. C ).
Jag dristar och hoppas, att nu tjenstgörande
JustitiasCanzleren, om han tillfrågas, täcktes
lemna intygande, sorn icke motsäger, att jag,
på uppsåtets sida, äger någon förtjenst.
Enligt allmän Lag och serskildta Författ¬
ningar, njuter AdvocatFiscalen f:de 1 af Tre¬
skiftes samt hälften af Tvåskiftes och Ensaksbö
ter, som falla i HofRätten. Hosfogade utdrag af
Saköreslistan för de sist framflutna 6 åren visar,
att min anpart uti Sakören från Skåne, Bie-
70
Den 6 Junii e. m.
kingen och Halland *), bestigit sig öfver huf¬
vud räknadt till 426 R:dr i 6k. 6 r. Banco
årligen.
Härförutän har AdvocatFiscalen från ur-
jniBnestider varit berättigad att uppbära en
annan redan den 21 December 1675 af Kongl.
Majit i Nåder authoriserad inkomst under
Damn af Dombokspenningar, dem Lagmän, Hä-
radshöfdingar och Städernes Domstolar erlägga
såsom ersättning och vedergällning tor Advo-
catFiscalens omsorg att emottaga, transportera,
låta inbinda och i ordninghålla handlingar,
Protocoller och Domböcker, som från nämn¬
de Embetsmyndigheter insändas. Det tillhör
mitt oblida öde, att nu icke kunna uppgifva
beloppet af denna inkomst för flere år, eme¬
dan jag, som icke trott mig komma i behof
deraf förlagt anteckningarne derom. Jag har
dock händelsevis återfunnit sådane för åren
1815 och 1816. Dessa sammandragne under
Lit. E. upplysa att Dombokspenningarne från
berörde Provincernas 41 serskilte Domsäten
uppgå till 330 a 360 R:dr årligen, eller öf¬
verhufvud till 345 Rldr Banco.
Då j.ag nu redligen uppgifvit min årliga
förlust, sorn efter lägsta beräkning stiger till
*) Då detta sk re Is i .Tuln Månad 2820, gick lyt¬
te, att äfven Halland skulle skiljas från Götha
HolRätt,
Deri 6 Junii c. rn.
771 R:dr Banco, skulle jag misskänna Kongl.
Majtts Nåd och rättvisa, om jag tillät mig
tvifla att få den ersatt. Kongl. Majus ädel¬
modiga hjerta kan icke medgifva, attén man,
som genom uppoffringar af kropps- och själs¬
krafter under loppet af 20 år besparat åt Sta¬
ren en Tjensteman *), skulle vid gränsen af
sin bana se sig frånryckt utan ersättning de
fördelar, om hvilkas bibehållande han genom
sin Konungs Fullmagt vunnit den mäst hög-;
tideliga försäkran.
Klyfningen af HofRättens jurisdiction min¬
skar väl mine göromål; men jsg vågar hoppas,
att icke sådant lånas såsom skäl till afslag å
min ansökning, enär jag hvarken beklagat mig
öfver göromålens mängd eller afsagt rnig be¬
stridandet deraf. Fördelen af ett minskadt ar¬
bete är utan värde för den sorn sällan sma¬
kat hvila och sorn måste önska att få arbeta
för att skaffa bergning åt sig sjelf och en tal¬
rik Famille. jönköping den 31 julii 1820.
O- Hedenstjerna.
*) Jag har trodt mig kunna nyttja detta uttryck,
emedan, i fall jag likasom mina företrädare,
sysslosaM vice AdvocatFiscalen i AdvocatFi-
sCals-Contoiret, en annan tjensteman måste
kalva förordnats och aflönats till bi'ottmålens
föredragning.
7»
Den 6 Juni i e, m.
Afskrift,
Lit. A.
Lagmannen Välborne Herr O- Heden¬
stjerna har genom stillasittande och trägit arbete
ådragit sig åtskillige svåra hemorroidalplågor,
som länge hotat med fistulösa åkommor i sä¬
tet och alla dermed förenade plågsamma följ¬
der. Som förändrad regime, diet, bmnsdrick-
ning och jämn rörelse äro enda vilkoren för
desse, för lif och helsa vådeliga åkommors
botande eller lindring, anser jag Herr Lag¬
mannen vara i största behof af en längre tids
tjenstledighet, för att under ingående sommar
få tillfälle iagttaga och begagna de föreskrif-
ter, jag, såsom dess Läkare, i detta afseende
lemnat och hvilka omöjeligen kunna verk¬
ställas under utöfningen af Herr Lagmannens
mödosamma Embetsbefattning. Detta varder
härigenom på aflagd EmbetsEd intygadt. Så
sannt mig Gud hjelpe till lif och själ. Jön¬
köping den 12 Maji 1820.
Frans Eneroth.
M. D. Chir. Mag. Prov. och
HofRätts Medicus.
(Sigill).
lofskrift.
Lit. B.
j . ■ •
Kongl, Maj:ts och Rikets Götha HofRätt
Den 6 Junii e. m.
gör vetterligtj att AdvocatFiscalen i denna
Kongl. HofRätt, Herr Lagmannen Välborne O.
Hedenstjerna begärt vittnesbörd om sitt för¬
hållande såsom tjensteman under loppet af den
tid han AdvocatFisralsEmbetet innehaft; och
får Kongl. HofRätten i anledning häraf med¬
dela, att Herr Lagmannen sedan inträdet på
tjenstebanan härstädes den i November 1800,
oafbrutet ådagalagt en på säkra kunskaper,
ljus urskillning, rättsinnighet, nit och mångå¬
rig öfning grundad Embetsmanna skicklighet,
och såmedelst ej allenast fullkomligen upp¬
fyllt allt hvad Kongl. HofRätten i afseende
på AdvocatFiscals-Embetets värdiga förvalt¬
ning kui»mt önska, utan ock derunder tillvun-
nit sig den uppmärksamhet, hvilken, oskilj¬
aktig från ali sann förtjenst med dubbel rätt
ägnas åt den anspråkslösa öfverlägsenheten;
och är det med särdeles nöje Kongl. Hof¬
Rätten omfattat tillfället att lemna Herr Lag¬
mannen Hedenstjerna, denna offentliga gärd af
sin välvilja och agtning. Jönköping den 18
Julii 1820.
På Kongl. HofRättens vägnar,
(Ledamöternes underskrifter).
L. S. Adrian.
Afskrift,
Lit. C.
Af den anledning att Herr Lagmannen O,
Hedenstjerna begärt att af raig erhålla betyg
7$
Deri 6 Junti e. m.
öfver dess förhållande i utöfningen af det ho¬
nom anförtrodde AdvocatFiscals Embete i
Kongl. Majrts och Rikets Götha HofRätt, var¬
der härigenom bemälte Herr Lagman det väl-
förtjente vittnesbörd lernnadt, att under dea
tid jag JustitiasCanzlersEmbetet innehaft, jag
alltid funnit Herr Lagman Hedenstjerna uti
uppfyllandet af sina pligter hafva ådagalagt
det oförställda nit och den utmärkta skicklig¬
het, som tillhöra en värdig Embetsman och
hvarigenom rättighet vinnes till förmåns agt-
ning och förtroende. Hvilket jag nied särde¬
les tillfredsställelse nu finner ett tillfälle att
härmedelst intyga. Årup den 15 Mars 1820.
Trolle Wachtmeister.
(Sigill.
Anmärkning. Originalerne till ofvanstå¬
ende afskriften jemte Bilagorne Lit. D. och E.,
lära finnas ibland handlingarne till det Con-
seilleProtocoll, som fördes, dä Kongl. Maj:t i
Nåder heviljade den sökta sporteiersättningen
med 500 R:dr Banco.
Otto Hedenstjerna.
N;o 2.
Herr Cederfchjöld, Per Gitflaf'
Sedan BanccIItskottet upplyst, alt före¬
gående Riksdagars BancoUtskott på eget be¬
Den 6 Juivii e. m.
75
våg och utan Riksens Ständers vettskap, vid¬
tagit serskilta dispositioner af Bankens silfver-
fond får jag vördsammast föreslå, att ingen
sådan disposition må af nuvarande BancoUt-
skott äga rum, utan Riksens Ständers vettskap
och samtycke.
N;o 3.'
Grefve Gyllenborg, Johan Hemling:
Då under en flygtig läsning af Oecono-
mie- och Besvärs Utskottets Betänkande, i an¬
ledning af flere Bonde-Ståndets Ledamöters
motioner om inrättande af BeklädnadsDirectioner
vid Indeldte Cavallerierne, jag trodt mig finna
att med ledning af förhållandet af Beklädnads-
Directions inrättningar vid indeldte Infante¬
rierna, Utskottet tillstyrkt enahanda inrättning,
vid indeldte Cavallerierne, får jag i egenskap
af både Rust- och Rotehållare anmärka , att
förhållanderne i desse afseenden äro af ganska
skiljagtig beskaffenhet. Vid indeldte Infante-
rierne, äro årliga bidrag af Rotarne, till Sol¬
dats beklädnad, i grund af Författningar be¬
stämde, både till belopp och tid för deras ut¬
görande, och dä förbindelserna i desse afseen¬
den, äro för alla Rotar lika, äfvensom behof-
ven, och Kronan, genom BeklädnadsDirectio-
den, besörjer beklädnaden, saknas icke för des¬
se BeklädnadsDirectioner hvarken penningar
att använda eller anledningar till disposition
deraf. Deremot vid indeldte Cavalleriet, åt¬
76
Den 6 Jann e.
minstone vid Lifregementets HussarCorps, där
jag är Rusthållare, är åter förhållandet helt an¬
norlunda: där är ingen förbindelse, genom Con-
tract tilt årliga bidrag, eller beklädnads an¬
skaffande, å bestämda tider, utan beror sådant,
på behofvet deraf, hvari sig mycken olikhet
företer, dels i följd af Cavalleriets mera eller
mindre begagnande, dels af Hussarers eller
Dragoners mer eller mindre agtsamhet , att
Munderingarne vårda; och då behofvet af en
större beklädnad, möjeligen icke visar sig förr
inträffa, än efter flere års förlopp, tror jag,
att förtroendet till inrättningar af Cassör, icke
i allmänhet är så gynnande, att man skulle i
förväg, för flere aflägsne års behof, dertill vil¬
ja göra sammanskott. Det kunde således hänJ
da att BeklädnadsDirectionen blef overksam, i
saknad af medel, hvilken overksamhet i alla
fall förekommer mig skola inträffa, dådesmär-,
re detaillerne af Rusthållare® utgifter, som fö¬
rekomma flere gånger om året, i afseende på
de så kallade mindre defecter, såsom lagning
af mundering, linne, skor, stöflor m. m. äro
6ådane till deras beskaffenhet, att jag icke
anser lämpeligt, icke en gång verkställbar^
att en aflägse varande BeklädnadsDirection,
skulle vara i tillfälle, att hvarje förekomman¬
de serskildt behof kunna ombesörja, utan att
desse små detailler, nödvändigt måste, som
hittills, komma att Rusthållarne besvära. Då
jag således ej allenast förmodar att ingen Rust¬
hållare, emot sitt bifall kan förpligta?? till be¬
redande af en Cassa för framtida Beklädnads-
behof; utan äfven, som anmärkt är, hyser den
Den 6 Junii e, m.
77
öfvertygelse, att de besvärligaste defaillerne,
för beklädnadens åriiga underhållande, icke
kunna annorlunda, än af Rusthållare, ombe¬
sörjas 5 anser jag inig äga anledning till det om¬
döme, att föreslagne BeklädnadsDirectioner
vid indeldte Cavalleriet, åtminstone LifRege-
mentets HussarCorps, skulle blifva utan allt
ändamål och utan all befattning; börande frå¬
gan derom förfalla, så vida icke, hvarom lik¬
väl icke nu fråga är framställd, passevolance
för rustningsskyidigheten för häst och karl
blef, i ett för.allt, träffad; anhållande jag vörd¬
sammeligen att genom återremiss af Betänkan¬
det få anmoda Utskottet, att meddela närma¬
re upplysande omdöme i detta afseende, äf¬
vensom utveckling af hvad efter Förslag bor¬
de blifva BeklädnadsDirectionernes åligganden,
och huruvida i mindre detailler, någon om¬
sorg icke dessmindre borde Rusthållare till¬
komma, hvarom Utskottets tanke icke kan af
Betänkandet inhemtas; så vida, vid nu varan¬
de förhållanden Utskottet icke inser att BeJ
klädnadsDirectionerg inrättning vid Indeldte Ca-
valierier, åtminstone LifRegements Husarcorps,
vore olämpelig, och således utan ändamål att
föreslå.
N:o 4.
Herr af Lehnberg, Carl Magnus:
Det är ej i afseende på systemet af den
allmänna undervisningen vid Rikets Läroverk,
i
78
Den 6 Juniie. nu
eller på bestämmande af dithörande ämnen 5
dessas indelning samt methoderne för deras
bibringande, som jag för ett yttrande af mig
utbeder ett rum uti HöglofL Ridderskapets och
Adelns Protocoll.
Jag skall blott fästa mig vid en detaille
af ämnet, hvaruti jag tror den medfödda rätts;
känslan och tankan på medborgares ömtåliga-i
ste rättighet vara tillräckliga att skapa ett om¬
döme och att ålägga ett yttrande.
usta Sectionens 5 Cap. 4 §. SkolOrdnin-
gen innehåller: ”Ej må den (till Lärjunge) an¬
tagas som icke kan för Läroverkets Rector
styrka, att han genom egna tillgångar, eller
andras understöd kan sig vid Läroverket up¬
pehålla.”
Jag vill ej misskänna motivet för detta
stadgande, så vidt som det innefattar en Sty¬
relsen värdig omtanka att förebygga vådorna
af en obetänksam utöfning utaf menniskans
ädlaste begär till moralisk förkofran och der¬
på grundade relativa anspråk i samhället. Jag
vågar deremot ifrågasätta billigheten och
lämpligheten af detta stadgandes oundvikeliga
resultat.
Den åberopade §. gör en skillnad emellan
den bemedlade och den medellöse till dea
grad, att den ena eller andra af dessa egen.
skaper berättigar till eller utesluter ifrån be¬
gagnandet af samhällets allmänna anstalter till
Den 6 Junii e. m;
79
kunskapers meddelande, Den sätter den ärfda
eller tillfälliga lyckan till domare emellan med-
borgares anspråk redan inom de första bere-
delseåren för användbarhet och förtjenst. Den
sträcker prohibitivsystemet, såsom tillämpadt
emot moraliska anspråk, in på ett gebiet, dsr
det står främmande för billiga förnuftsgrun-
der , och; har genom ett för den obemedltde
redan i förväg lagdt hinder att tillgodonjuta
de förmoner, hvartill utmärktare natursgåfvor
och dessas värdiga användande synas berättiga,
trädt för nära medborgarens ädlaste rätt.
De'missbruk, som af en bibehållen jemn¬
likhet i allas rättigheter, att begagna allmän¬
na Läro-anstalterne kunna uppkomma, böra
lika litet afskräcka derifrån, som möjliga un¬
dantag från en gifven regel bevisa regelns o-
rigtighet.
Den möjliga beräkningen, att genom för-
svåradt inträde vid Rikets Läroverk vända en
mängd meddellöse ynglingars verksamhet till
handtverk och näringar, tillåter jag mig emotse
ouppfylld. Jag tror, att endast förmonligheten af
dessa sednare och beredde bjelpemedel till inhäm¬
tandet af nödige kunskaper för deras bedrif¬
vande, medföra ett sådant resultat. Jag fö¬
reställer mig ej, att ett snille (yngling eller
man) i harmen öfver att ej få utbilda sig till
Lärdomsidkare eller Statsman, blir en duglig
Handtverkare, och ej att denna sednare, genom
bristande skydd eller allmänna hjelpemedel
för sitt handtverk skapas till en god författa¬
8o
Den 6 Junii e. mi
re eller en duglig embetsman. Det tillhör Sta¬
ter. at. bereda och vidmagtbålla medei till ut¬
bildande af olika anlag till olika slags gagn i
Samhället; ej att genom tvångsmedel, truga
den ena medborgaren till ett mål, den andra
till ett annat.
Då den af Höglofl. Allmänna Begvärs-
och EconomiUtskottet, uti dess nu upplästa
Betänkande, föreslagne redaction af stadgandet
uti ifrågavarande §■, långt ifrån att åsyfta nå¬
got förändradt resultat vid stadgandets tillämpa
ning, endast bestämmer en vilkorlig föreskrift
för vederbörande SkolLärare att för meddel-
lösa ynglingar, som önska inträde vid Läro¬
verken, söka bereda tillgångar för underhåll
under läroåren, så vågar jag, uppå de skäl,
jag åfvan haft den äran anföra, vördsamt an¬
hålla om Betänkandets återremitterande.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 11 Junii,
förmiddagen.
N:o i»
Grefve Spens, Carl Guftaf:
Att den hvars ägande befattning icke til¬
låtit
Den ii JunU f. rn‘.
8<
låtit honom sarala någon ege&telig juridisk kun¬
skap, uppträder för att taia ienLagfråga , torde
i ock för sig sjelf behöfva ursägtas; jag vågar
i detta afseende anhålla om Ridderkapets och
Adelns öfverseende, stöder serskilt hoppet
derom på nödvändigheten, serdeles i denna
tid, grunda alla beslut i creditfrågor, der Sta¬
ten på ett eller annat vis deltager, på oom-
kullstötliga principen Vore det i närvarande
ställning antingen verkligen mindre, eller min¬
dre erkändt, vigtigt, hvad utgång de sersk.il>
ta frågorna om Realcredit, hvilka vid denna
Riksdag äro anhängige, kunna taga, skulle jag
ej med mina anmärkningar upptaga Ridder-
skapet och Adelns dyrbara tid; nu har jag
trott, att då vidden af ämnet är stor och
icke allt lått ihogkommes af en ock samma,
det vore hvars och ens skyldighet, att i detta
mål anmäla ds brister, han trodde sig ae i
den deraf gjorda framställningen. Lagutskot¬
tet har utveckladt sin åsigt af inteckning t
fast egendom i sex serskildta Betänkandea;
det kan hända, i fall jag i anledning af flera
deribland än detta, kommer att yttra några
ord, att jag då nödgas åberopa hvad som för¬
ut blifvit anfördt; äfven för den händelsen ut¬
her jag mig Ridderskapets och Adelns benäg4
na öfverseende. Ett sådant åberopande är åt¬
minstone bättre, än om hufvudåsigten skulle
för hvart tillfälle vidlyftigt framställas. Jag är
äfven ganska öfvertygad, att Lagutskottet*
Herrar Ledamöter, innan de yttrat sig öfve*
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. V Band,» <5
beri ii Hinn Ji ni.
de särskilta Irägorne, stadgat sin öfvertygelse
derom, hvad inalles inteckning är, efter när¬
varande förmer, och likaledes om hvad den
borde och kunde vara; och betragtandet af
dessa sex Betänkanden såsom ett helt, bör så¬
ledes åtminstone ej a» Utskottets Ledamöter
misstyckas,
Det är ostridigt alt hvar medborgare, en¬
ligt theorien, bör vara lika öförhindtad att
grunda ett förtroende för sig hos andra, på
hvarje egendom, söm han i samhället är er¬
känd att äga, och med hvars tillhjelp harl
kan realisera löften. Den form hvarunder Sta¬
ten underlättar för enskillt man ett sådant
grundande af förtroende, eller* söm är detsam¬
ma, genom sin åtgärd gör realiserandet af deri
enskildes löfte oberoende af hans enskilt» och
just derföre möjligen föränderliga, vilja och
förmåga, kan vara tvåfalldig och antingen
bestå i fästandet af ansvar vid öuppfyllda
förbindelser* i en bestämd påföljd för den per:
json sorn brister, eller ock i ett serskillt åtas
gande att besörja uppfyllandet örn så behöfs,
i serskillt försäkran om tvunget eller frivil¬
ligt användande af de medel* hvarmed per¬
sonen förmält sig ärna, i fall han ej annor¬
lunda kan, verkställa det som han utläst sig
till. Det förra löftet 3f Staten anses i icke o'-
betydlig mohn grunda perfonalcrediten,det sed¬
nare är den enda grunden för ReaUred.it. Lamp*
ligheteh äf Statens åtgärd i det sednare afse-
endet mates likväl hufvudsakligen efter fol—
janne omständigheter: först 3 huruvida deri éi
Deti 11 Junii J. mi
85
gendöm eller det medel att realisera löften ,
för hvars användande Staten uti det uppgifna
fallet ansvarar, är noga bestämdt och beskrif¬
va, och för det andra huruvida Staten sjelf ar
mer eller mindfe^säker att kunna verkställa sitt
åtagande och derföre iean lemna cin försäkran
iner eller mindre ovillkoillg. Ty allt hvad
Staten gör obestämdt, elier med villkor, är
olämpligt, åtminstone så framt vilkoret sjelf
icke är ytterst tydligt angifvit; dubbelhet
pa-ssar Staten mindre än något annat.
Om således, som sades, det Visserligen är
én ostridig rätt lör hvarje samhälls medlem,
att på all den egendom han erkännes äga, få
grunda förtroende under tillhjelp af en sådan
Statens garanti, följer dock, att denna offent¬
liga afsättning i praktiken måste inskränkas tili
endast de égendomsarter, som kunna bestämdt be-
äkrifvas och ovilkorfgt anvisas till pant. Beg¬
ge dessa egenskaper har , iner än något annat
den löfa panten ty dess iiatur kan beses, och
behöfver således ej beskrifvas. äfvensom eté
betydligt vilkor för Verkställandet af pant-
gifvarens löfte, genast bli t ver genom deså
omedelbara öfverlémnade eller disposition verk¬
ställda Men näst efter, och utom den lösa
panten, har åter endast jnllkonilig fo/tiahet des¬
sa egenskaper, sorn göra pantsäUrnng under
Statens skydd lämplig jag menar med full-;
komlig fastighet bär den fasta egendom, tili
hvilken äganderätten är sä fullkomlig, sorn deb
han vara; en sådan kan med fä ord beskrif-
iäs, ty hvar medborgare är skyldig att kän®^
*4
Bin il Junii f. »i,
och vet också ganska säkert, hvad full ägan¬
derätt betyder. Ansvaret, som af Staten åta-
ges, att panten skall blifva använd i det ut¬
satta fallet, behöfver likaledes icke vara det
ringaste vilkorligt, ty blotta transporterandet
af äganderätt till egendom, sorn ej kan bortfö¬
ras, är alltid i Statens magt, och det egente-
ligen enda fall, då oftanämnde ansvar mäste
blifva vilkorligt, är när Staten förut åtagit sig
något annat ansvar för transporterandet af ä-
ganderätten till samma egendom i vissa uppi
gifna fall till större eller mindre del.
Uppstår åter frågan om pantsättning af
fast egendom, till hvilken pantgifvarens rätt
sjelf är vilkorlig eller ofullkomlig blir be-
skrifningen i pantsättningsdocumentet, af alla
dessa äldre vilkor, vanligtvis svårare. Men,
utan att den blifver noggrann, är sjelfva åt¬
gärden icke sådan den borde, och pantägaren
blir på visst sätt bedragen. Bedömmandet af
nu i synnerhet ifrågavarande fall, är efter
dessa grunder icke svårt. Om förhållandet är,
såsom jag i »anning vill tro, att hus på ofri
grund, utgöra en hel betydlig dass af i sam¬
hället tillåten egendom, och för hvilken alla
de vilkor, hvarigenom pantgifvarens ägande¬
rätt är inskränkt, kunna begripligt för hvar
och en utsättas med de korrta och bestämda
orden, att egendomen är på ofri grund, hälst
så vida årliga tomtörens belopp äfven i do-
cumentet upptagas; då medgifves visserligen,
att inteckningen af sådan egendom icke egent¬
ligen är olämpligt men just dessa utsättande»
Den 11 Junit /. m.
i »nteckningsdocumentet borde då äfven vara
bestämdt föreskrifna i sjelfva inteckningsr
Lagen.
Man har vid denna Riksdag mycket talat
om ait en värdering på fast egendom alltid
borde åtfölja inteckningen, på det att pantä¬
garen, och den hvarpå han sin rätt öfverlåta
kan, må hafva utväg för sig öppnad, att lära
känna värdet af pantén. Men ehuru angelä¬
get detta är, förekommer likväl, att nämn¬
de värdering, äfven med hvad värderings-
grunder man följa vill, icke kati blifva
mer än approximativ rigtig, och alldeles ej
kan af Statsmagter garanteras, utan att Sta¬
ten frångår med detsamma sitt egenteliga
ändamål. Äganderätten är deremot just i det¬
ta ändamål angifven att böra skyddas, sådan
den tillhör hvar och en; och hurudan den är,
(näste kunna af offentliga handlingar inhemtas,
så vida denna rätt nu mera endast uppstår
genom fång, som i sådana handlingar blifvit
förvarade. Naturen af hvarje äganderättens
villkor måste således kunna beskt ifvås, och
åliggandet för Domaren, att låta ett sådant
beskrifvande inflyta i pantsättningsdoeumentet
är så mycket lämpligare att stadga, som det
är i ali sin vidd möjligt, och tili och med
lätt, att verkställa. Under vilkor deraf, skul¬
le jag således för min del tillstyrka inteck-
ningsräit af hus på ofri grund, men jag hem¬
ställer, om icke, när detta antages, äfven fle¬
ra andra classer af vilkorlig egendom borde
få på lika sätt pantsättas. Jag ser intet hin¬
86
flen 11 Junii f< ml
der» att man enligt samma raisonement skulli»
kunna räda till inteckningsanstaltens utsträcka
ning, på lika skäl ock under samma förmer.»
tili flera andra egendomsclasser, till och med
arrenderäftigheter, lifstidscomracter, och så vi¬
dare med ständigt iakttagande deraf, att pant’-
tagaren finge hvarken mer eller mindre rätt
hos sig pär tsatt, än den pantgityaren verkli¬
gen ägde och kunde öfverlåta, samt att dessa
rättigheters b. skaff: nhet bletve i pantsättnings-
documentet noga beskrifven.
Jaar tror således att första Momentet af
InteckningsFörordmngens ic §.» antingen bör
efter törj godkänd princip ännu ytterligare ber
stämmas b; -tom en korcäre, och så lydande
srcdaction: Ej trid inteckning beviljas, i annan egen¬
dom än hvartill gäldenärtn äger juli ägande rätt.
Eiler ock, att den bör lyda ; Säker inteck*-
ning i egendom, hvartill gälde.närens ägande rätt ej
iir fullkomlig, dugge Domaren, att Jöre. inteck¬
ningens beviljande infordra uppgift på, och vid be¬
viljandet anjov a, de vilkor, hvaraf denna ägande¬
rätt är, elter efter redan gjorde fladgcmdpi kan
blifva in/kränkt. Med den sednare redactionco
klefve inteckningsrätt medgilven för hus å Q-
iri grund, inclusive med all annan vilkoilig
egendom.
Dock skulle jag för min del tycka, att
(ormen för pantsät ningsrätt af all ofullkom¬
lig egendom bör, till undvikande af alla miss¬
tag vara bestämdt skild från samma form fp.f
den fullkomliga. Då det således i.cke mig
Den 11 Junii, f mi I;;
Veterligen är något hinder, att icke t, ex. äf¬
ven rättigheten, att mot ett vistt arrende,
under vissa är, innehafva en annans egendom,
med andra förmer, än inteckning, skulle kun¬
na pantsättas lagligen i alla de f»ll, då den
lian säljas och öfverlåta^, ser jag ej, hvar-*
lör icke hus på ofri tomt, sam qckså Er
en vilkorlig egendom, kunde med begagnar^
de af dessa från inteckning bestämdt skiljda
utvägar pantsättas; sä mycket mer som lagen
för öfrigt fästar, och alltid fästat, .den serskil¬
da formen för öfverlåtelse af, lagfart och fa¬
sta, endast vid de egendomar, hvaraf ägande¬
rätten är fullständig. Jag tillstyrker således
af de tyå nyssnämnde redactionerne företrädes¬
vis den första. Inträffar det, sorn Herr Hjert¬
ström anlört, at$ friköpandet af hus på ofri
grund aldrig är underkastadt någon serdeles
svårighet, ser jag ännu mindre något skäl, att
undandraga denna serskilta ari af ofullkomlig
egendom från en allmän regel,
På dessa grunder anhåller jag om åter-
remiss af Utskottets Betänkande, under åbe¬
ropande af Herr Hjertströms reservatio». ■
H:o 2.
Herr Ehrenborg, Ca/per \
De serskilte motioner, som vid dea^a
Riksdag blifvit gjorde om förändring dels af
*len senast, uoder^den 13 Julii i8iä utfärd^
8S
Den lx Junti J, nu
de förordningen om inteckning i fast egendom,
dels af hvad 17 Cap-JdandelsBalken i frågan
om förmonsrätt inteckningshafvare och andre
Borgenärer emellan stadgar, synas m g hafva
åsyftat, å ena sidan, att inteckningshatvarens
rätt att erhålla betalning ur den till hans sä¬
kerhet pantförskrilne fastigheten skulle tryg¬
gås och göras oberoende af annan slags för-
monsrätt, sorn han ej är i tillfälle att känna
eller beräkna, samt ett såmedelst u?de. lätta
möjligheten att, emot nöjaktig säkerhet, er¬
hålla försträckningar, och göra intecknade
•kuldebref till bestämdt samt efter intecknin-
garnes ordning och fastighetspriset lätt beräk-
celigt värde vid afhandlingar man och man
emellan gällande, samt att å den andra un¬
danrödja svårigheten för fastighetsägare, att få
de jure haine sådane inteckningar, som redan
i sjelfva verket upphört att gravera hans e-
gendom, och derigenom sätta honom i till¬
fälle, att, vare sig genom afsalu, eller ny pant¬
förskrifning, fritt disponera samma egendom.
Att Högloflige Lagutskottet utur dessa all¬
männa åsigter, uppfattat och dervid i ett sam¬
manhang afvägat alla i detta ämne gjorde
framställningar, hade varit så mycket önskli-
gare, sora ett väl ordoadt hupotheksysteme
är af så väsendtligt inflytande på allmänna
crediten och psnningeväsendetj men då detta
icke skett, utan Utskottet öfver samma fram¬
ställningar meddelat partielle utlåtanden, af
hvilka väl flere, men dock icke alla, och der-
ibland icke ett af de hufvudvudsakligaste,
•emligen öfver Herr Peresvetoff Moraths an¬
Den 11 Junii J. in.
gående upphörande af förmonsråtten för arf-
vemedel i Förmyndares egendom och samma
medels tryggande mot förskingring genom in¬
rättning af Förmyndarekammare i Landsor-
terne, ännu till Ridderskapet och Adeln in¬
kommit, nödgas man serskildt för hvarje af
berörde utlåtaden, framställa de anmärkningar
som deraf föranledas, likväl med den önskan,
att om återremiss skulle på grund deraf be¬
slutas, en allmän och från ofvannämnda åsigt
utgående bearbetning af dessa ämnen måtte af
Utskottet i ett sammanhang företagas.
Hvad nu särskildt angår den fråga, hvarå
Högloft. LagUtskottets nu uppläste memorial
har afseende, eller huruvida inteckning skulle
få beviljas i Stadstomter på ofri grund; så
har Utskottet, genom sin tillstyrkan deraf i
min tanka väsendtligen afvikit frän de både
i allmänna Lagen, och ännu bestämdare i is
§ af Kongl. Förordningen den 13 Julii 1818
lagde grunder, hvilka påtageligen innebära ,
att för pantförskrifning och inteckning af fast
egendom fordras ej allenast besittningsrätt, som,
i händelse pantägaren icke fullgör de vid
panttörskrifningen åtagne åligganden, kan ge¬
nom behörig lagfart på långifvaren öfveröyt-
tas Deremot skulle, efter hvad en Ledamot
af Utskottet, Herr Borgmästaren Hjertström
upplyst, ej allenast någon sådan lagfart å ofrie
tomter ej kunna äga rum, utan en långifvare,
ofta okunnig om slike egendomars rätta natur
och egenskap, någon gång kunna äfventyra, att
den pantförgkrifne fastigheten genom uteblif-
9<>
Den 11 Juniijf, m»
ven betalning af tomtören återfölle från in*;
nehafvaren till Staden, och någon betalning af
den emot pantförskrifningen försträckte sum¬
man således ej kunde derutur utsökas.
Vid sådant förhållande och då inteckning
©m den skall innebära den dermed åsyftade
säkerhet, alltid mäste förutsätta något fast,
oflyttbart och oruböcligt, hvarutur, utan afse¬
ende på ombyte af ägare, och utan behof för
Jångifvaren att, vid förgträckniqgen för sin sä¬
kerhet beräkna annat än giltigheten sf sin
fordran, värdet sf fastigheten och beloppet af
äldre inteckningar, betalningen må kunna ut¬
sökas sssnt ett motsatt förhållande skulle
föranleda till en olämplig förbländning af in¬
teckning i fast egendom, med pant af lös e-
gendom, hvarunder besittningsrätt alltid an¬
setts inbegripen, och i hvilken sisstnämnde e-
gendotns flyttbara egenskap ligger orsaken
hvarföre säkerhet deruti, vid skeende pantför-
skrifningar, endast genom sjelfva öfverlemnan¬
de! ansetts kunna gifvas, får jag, instämman¬
de med hvad ofvanbemält® Utskotts Ledamot
i sitt serskilta votum anfort, vördsammeligen
tillstyrka återremiss af Betänkandet.
K: o 3,
Herr Ehrenborg, Ca/per:
Af de frågor rörande inteckningsväseadeL
|0,£H vid innevarande Riksmöte förekommits
Ben ir Juni i f. m.
9*
ära ©tvifvelaktigt de, ofver hvilka Höglofl.
Lagutskottet uti det nu upplästa memorialet
sig utlåtjr, bland de vigtigare, då lörslagen
åsyfta att åt inteckningar oph inte ckningshaf-
vare bereda en större säkerhet än hittills, och
sned detsamma, en större lätthet att emot pant¬
förskrifning af fast egendom kunna erhålla
penningeförsträckningar. Redan i de anmärk-’
hingar jag vid ett föregående utlåtande a£
Lagutskottet haft äran framställa, har jag yt¬
trat mig anse bland de hufvudsakliga vilkoret»
för en InteckningsLags fullkomlighet att In-
teckningstagaren, eller den som sedermer
ra öfvertager hans rätt vid beräkningen
af sin säkerhet endast behöfver afse for¬
dringens giltighet, den intecknade fastighetens
värde, och beloppet af förut tagne intecknin¬
gar. Lagen bör trygga honom mot förmons-
rätt i och för alla sådane gravationer, som ic¬
ke af ett, utaf Domstolen meddeladt, Grava¬
tionsbevis kunna inhemtas: och hos Domaren
bör han äga säkerhet derföre, att inteckning
icke beviljas i annan fastighet än sådan, som
jnnehafvareo, på grund af full ägande rät£s
äger pantförskrifva.
De gjorde molionprne syfta ostridigt till
detta mål. Deo oväidige må döma, om, för
att befrämja det, Högloflige Lagutskottet i-
agttagit hvad på dess åtgärd kunnat an¬
komma,
RiksdagsFullmägtigen Ruthberg har au-
tnärkt, huruledes många inteckningar blifva
92
IJrn il Juni i/, nu
utan kraft och verkan derigenom, att den
pantförskrifvande Jordägaren korrt efter pant-
förskrifningen öfverlåter den pantförskrifne
egendomen å någon annan, hvilken, så vida
han iagttager hvad Författningarne rörande
Lagfart föreskrifva, undandrager sig ansvarig¬
het för gravationer, tillkomne utan hans be¬
gifvande sedan äganderätten till egendomen
öfvergått till honom. Lagutskottet har sett
det stadgande, som innefattas i 13 §. af
Kongl Förordningen den 13 Julii 1818,1 det*
ta afseende göra tillfyllest. Nämnde $. lyder
sålunda: ”Försummar den som egendom för-
värfvat genom fång, derå Lagfart ske bör, att,
i Staden inom Tre månader och å landet sist
vid det Tmg, som infaller näst efter sex må¬
nader, sedan han förvärfvade, uppbud taga,
och kommer dä eller framdeles (N. B icke då eller
dets förinnan, i fall af hvilken lydelse LagUt-
skottets tydning varit riktig) innan uppbud
sökt är, förre ägarens borgenär med skulde¬
bref eller annan handling, derföre inteckning
tillåten är håfve rätt att den erhålla; och sö-
ke nye ägaren, för den intecknade skuldens
belopp, skadestånd af sin fångesman.’* Häri¬
genom är dock, som mig synes, endast förord-
nadt angående inteckningsrätt för förre äga¬
rens skulder idet fall, då nye ägaren försum¬
mar att i behörig tid taga uppbud, men icke,
huruvida den inteckning, somlörsådane skul
der kan varda beviljad emellan den tid då
köpet skett och slutet af pracscriptionstiden,
lör lagfarten skall gälla emot egendomen i den
nye ägarens hand. fyjotsatsen synes kunna
Dtn u Junti _/. m.
93
slutas af 17 Cap. 12 §. HandelsBalken, som
stadgar att ”ej gifver inteckning förmonsräit,
utan i fast egendom, den gäldenär ägde då in¬
teckningen Jkedde " ett stadgande, hvilket, lika
med hela berörde capitlet, lärer, enligt 16 §.
af ofvannämnde Förordning, få anses gällande
i alla da delar, der undantag derifrån ej blif¬
vit gjordt. Då likväl en i laglig ordning sökt
och beviljad inteckning härigenom skulle kun¬
na förlora all kraft och verkan, utan att hvar¬
ken inteckningstagaren är i tillfälle sådant
förese och förekomma, eller Domaren annor¬
lunda än på grund af ågången lagfart, kan
till tryggande af den förres rätt, utöfva den
enligt Förordningens 12 §. tillkommande pröf¬
ning, huruvide gäldenär verkeligen är ägare
af den pantförskrifne fastigheten, samt änteli-
gen den olägenhet för köparen, som kunde
vållas genom sådane inteckningars mellan¬
komst, lätt kan förekommas i de flesta fall
genom skyndesam Lagfart och i alla genom
innehållning af köpeskilling till dess uppbud
och vid samma tillfälle gravationsbevis er¬
hållas, samt torde böra tålas emot den stör¬
re fördelen för fastighetsägare i allmänhet,
att tå inteckningars gällande egenskap byggd
på säkra grunder, tvekar jag för min del icke
att tillstyrka, det ali inteckning må vara gäl¬
lande, sorn, på grund af jordägarens pantför¬
skrifning, sökes hos vederbörlig Domstol å
den pantförskrifne egendomen, innan annor ä-
gare derå sökt uppbud, och då eller sedermen
ra i behörig ordning beviljas.
g4
Den i i Junii J, mi
Af nästan ännu större vigt för inteck-'
nings-säkerheten är hvad Riksdagsmannen
Ruthberg och jemväl Herr StadsMajoren Lim¬
nelius yrkat, att ingen slags rint till fastig¬
het i följd af Skuldfordran* Testamente, Arf*
Arrende, Fördel, Undantag, Förläning m. m.
må, utan att vara iötecknad, gälla till förfång
för inteckning. Utskottet har härom yttrat
sig, att enär uppå långifvarens egen omtanka
och försigtighet ankommer, att genom grava¬
tionsbevis och åtkomst-handlingar gora sig
försäkrad om gäldenära ägande rätt till den
fastighetspant, sorn erbjudes och den sä¬
kerhet, den kan medföra innan lån utlemnas,
hvartill kommer att vid uppbuds meddelande,
Domaren åligger infordra förre fastighetsäga¬
rens åtkomsthandlingar, hvarigenom dess rät¬
tighet att sälja ejler öfverlåta fastigheten skall
bestyrkast så har Utskottet funnit något nyt i
stadgande i ämnet icke vara af behöfvet på-
kalladt. Utskottet hade visserligen, för ett så¬
dant omdöme, kunnat äga tillräckligt stöd af
la §. inteckningsFörordningen, eldigt hvilken
inteckning ej må bevtlj.is i annan egendom^
än den, gäldenären vetterligen genom laga
fång förvärfvat, och deraf han ägare är, då
inteckning sökes så vida nemligen dels man
Lunde förutsätta, att säker kännedom om
égeedomarnes natur alltid vore hos Domaren
att tillgå, eller ens alltid kunde af åtkomst-
handlrngarne inhämtas, dels ock frågan vora
endast om pamförskrifvarnes fulla och oin
ékränkta äganderätt till de fastigheter, hvari
€e lemna inteckning, och ej tillika om undant
Den ii Junii fihl
9?
foajande af sådan 6lags förmonsrätt, som, ef¬
ter nu gällande Författningar, stundom kati
blifva för inteckningstagaren menlig, utan att
han, hvarken af gravationsbevis eller åikomst-j
handlingar, kan derom inhemta kännedom el¬
ler deremot förvara sin rätt.
Frågan angående Inteckningstagarnes sä¬
kerhet öm inteckningsgifvarens ägande rätt
till den pantförskrifnfi egendomen, och om
Samma egendoms så beskaffade natur, att deta
Sned laglig påföljd må kunna inteckna?,
Samt frågan om undanrödjande af sådan för-
monsrätt i fast egendom, hvilken, ehuru
icke intéeknad, kan leda till den intecknades
fcftersättande, torde derföre hafva bordt ser¬
skildt betragtas,
I förra afseendet borde, på sätt ofvanbe-
rördt är, inteckningstagaren kunna trygga sig
vid Domarens pröfning. Men Domaren sak¬
nar ofta, eller kan åtminstone ieke utan svå¬
righet erhålla, kännedom om fastigheternas
natur. Män har flere exempel på Kronohem¬
man, hvilka i egenskap af Skattehemman, blif¬
vit uppbudne, samt lagfart derå beviljad ochr
med fastebref bekräftad, äfvensom intecknin¬
gar deri meddelade, innan det efter lång tids
förlopp blifvit upplyst, att samma hemman al¬
drig blifvit till skatte löst, eller rätteligen kun¬
nat disponeras,* snnorlunda än efter den suc¬
cessionsordning, som för åboer å Kronohem¬
man serskildt är stadgad. Med en FideiCoai-
Jnrsscgendom vet jag hafva inträffat samma fö*«
96
Den li Junti /. m.
hällande, deri resning förgäfves blifvit sökt.
Om nu ock detta härrört af en mindre sorg¬
fällighet hos Domarne, att ex nobili officio
söka, eller ålägga vederbörande förskaffa de
upplysningar, som i sådane fall varit erforder-
lige, men hos Domstolarne saknats; så synes
dock lagstiftningen böra vara omtänkt att de,
till allmän och enskild säkerhet, måtte i ett
sammanhang och utan omgång derstädes blif¬
va att tillgå. Sådant skall hufvudsakligen vin¬
nas, om Häradsskrifvarne åläggas tillställa Hä-
radshöfdingarne fullständige Jordeboksextracter,
samt vid hvarje års slut meddela dem upp¬
gifter å de genom skatteköp eller på annat
sätt inträffade förändringar. Likaledes borde
HofRättetne, hos hvilka alla FideiCommiss
Författningar, såsom innefattande Adelns te-
stamentariske dispositioner, måste vara beva¬
kade och tillfinnaodes, lemna Häradshöfdin-
garne uppgift å de egendomar, som under den
af sådane Författningar föranledde inskränk¬
tare dispositionsrätt innehafvas. Om Härads-
höfdingarne derjemte tillförbundos, att, i afse*
ende på alla fastigheter, som med full och o-
inskränkt ägande rätt innehafvas, derå upprät¬
ta förteckningar, som upptogo ägarnes namn ,
vore upplysning deraf vid skeende intecknings-
ansökningar lätt inhämtad, och de misstag,
man i detta afseende velat afböja antingen fö-
rekomne, eller ock, om de begingos, ledande
till bestämd ansvars och ersättningsskyldighet
för Domaren.
I af-
Den 11 Juni i f, m.
97
I afseende åter på den förmonsrätt, sora
kan komma i collisiou med inteckningsrätten,
men angående hvilken Lagutskottet synes haf¬
va undgått att sig hufvudsakligen utlåta, är
visserligen den väsendtligast och oftast föran¬
ledande till inteckningshafvares mindre säker*
het, sorn omtalas i 17 Cap. 8 §. HandelsBal-
ken; men då sättet att få denna förmonsrätt
håfven och inteckningssäkerheten i samma mon
tryggad, utgör föremål för Herr Moraths ser¬
skildta motion, deruti detta ämne blifvit utför¬
ligen och i detaille utredtj så torde all an¬
märkning derom vara olämplig, till dess Lag¬
utskottet öfver samma motion sig utlåtit. Der¬
emot synes Utskottet af Riksdagsmannen Rutr
bergs förslag att ingen slags rätt till fastighet
1 följd af Skuldfordran skulle, utom på grund
af inteckning, äga rum, hafva haft anledning
att yttra sig öfver tvenne slags förmonsrätter,
hvilka, ehuru ej bestämde i 17 Cap, Handels-
Balken, (hvilket både efter rubriken och in-
teckningslagens föranledande borde utgöra en.
da och rätta grunden för borgenärers rätt och
företrädfe) likväl äro stadgade, den ena genom
beskrifven lag, och den andra genom antagen
Och jemväl i Konungens Högste Domstol följd
praxin. Jag menar nemligen dels den förmons¬
rätt, som säljare af fast egendom enligt n Cap.
2 §. JordaBalken, i samma egendom äger för
köpeskillingen, ända till dess laga stånd Skom¬
mer köpet, och således framlör de nya äga¬
rens borgenärer, hvilka, sedan han å Fastig-
Bil, till Ridd. 0. Ad. Pr. VI Band* 7
Den 11 Junii f. m.
heten erhållit första uppbudet, låta sin rätt
deruti inteckna, dels den förmonsrätt, sora, då
fast egendom blifvit i mät tagen, blifvit til¬
lagd dem, för hvilkas fordringar utmätningen
skett, framföre sedermera beviljade intecknin¬
gar, på den grund, att äganderätten till e-
gendomen ansetts hafva genom förstnämnde
åtgärd från gäldenären till dess borgenärer öf-
vergått. Begge desse slags förmonsrätter sy¬
nas kunna undvaras, eller rättare sagdt, för¬
knippas med vilkor af inteckning; i förra fal¬
let synes nemligen säljaren lika snart kunna
vata i tillfälle att taga inteckning, som köpa¬
ren att taga uppbud; i senare fallet bör ock
borgeoär, för hvilken utmätningen skett, va¬
ra obetagen at låta dess kraft och verkan vid
Domstolen inteckna, på sätt LagComiténs För¬
slag till UtsökningsBalk i 4 Cap 20 och 21
(jj. omförmäler, och hvilket äfven instämmer
med äldre Författningar, såsom Kongl- Placa-
tet den 24 Januari 1684, samt Kongl Bref¬
vet den 1 Februarii 1700; enligt hvilka se¬
qvester, till och med för Kronofordringar, icke
utom inteckning ansågs i fast egendom gällan¬
de. Om också i förra fallet säljaren, och i det
senare borgenären, som utmätning erhållit, ge¬
nom lag tillerkändes förmonsrätt framför de
borgenärer, hvilka vid samma Ting låto in¬
teckna sina fordringar, en förmonsrätt som skä¬
ligen synes börs de förre tillkomma i afseen¬
de på fordringarnes upphof, voro dock de sei
nare, hvilka i det gravationsbevis, som de vid
samma Tings slut ägde erhålla, om förhållan¬
det bibragtes underrättelse, icke blottställde
Den ii Juni i f, m,
99
för de oparäknads förluster, sora nu, genom
sådane för både dem och Domstolarne okände
gravationer, ofta kunna inträffa.
Jag har förr haft den äran tillkännagifva
min åsigt, att då ett nytt Lagverks gransk¬
ning och antagande snart förestår, partielle
Lagförändringar böra ske sparsamt och endast
i de fall, då de af synnerlig angelägenhet på¬
kallas; men jag anser en sådan angelägenhet
inträffa i afseende på inteckningslagarne, hvil.
kas, så väl, som executionslagarnes förbättring
i vissa delar, ostridigt lärer utgöra en af de
åtgärder, som för creditens återställande och
befästande, så vidt den af lagstiftningens om ¬
sorg beror, erfordras; och jag anhåller förden¬
skull om återremiss till Lagutskottet , på det
motionerne och de Författningar, till hvilka de
hänvisa, måga i ett sammanhang komma un
der närmare öfvervägande.
N;o 4*
Grefve Spens, Carl GvJlafi
Såsom skäl för återremiss af detta Betän¬
kande torde jag få åberopa, så väl det som deri
anföres, som äfven reservationerna af Grefve
Wachtmeister och Herr Ribbing. LagUtskot-
tets satts, om jag rätt fattat den, att borgenär
bör kunna få inteckning i gäldenärens förra e-
gendom, ända till dess den nya köparen sö¬
ker uppbud, tror jag vara ganska principenlig
loo
Den 11 Juni i f, m.
om blott denna mening kuode af Författnin¬
gens ord utan stora ändringar härledas. Gref¬
ve Wachtmeister påstående, att denna LagUt-
skottets tolkning, är just motsattsen till hvad
sorn står i 13 §. af närvarande inteckningsför-
ordning, synes mig nemligen obestridlig. Få
grund deraf förenar jag mig med Herr Rib¬
bing i hans tanka om nödvändigheten af en
förordning, som fastställde och kungjorde Lag-
Utskottets i Betänkandet framställda tanka;
men kan aldeles icke såsom Herr Ribbing kal¬
la denna Iramställning för tolkning af Inteck*
ningsFörordningen.
InteckningsFörordningens 12 §:s 2 Moment
stadgar såsom vilkor för Intecknings beviljan¬
de i egendom, ”att gäldenären den veterligen
genom laga fång förvärfvat, ”och att han der¬
af ägare är, då inteckningen sökes;” samt så¬
som vilkor för intecknings fastställande att
”uppbud bör vara tagit, i fall egendomen är
kommen i gäidenärs hand genom fång, som
lagfaras bör." 13 § i samma förordning bör¬
jar med framställandet af underlåtenhet utöf¬
ver viss utsatt tid att taga uppbud, såsom en
försummelse å köparens sida. Denna tid är å
landet och i staden serskildt bestämd, och å
landet till nästa Ting efter 6 månader, sedan
förvärfvandet skedde, alltsammans i enlighet
med Kongl. Förordningen af den 13 |unii
1800 och 1798 års Concursstadga 20 § 3 Morn»
I sammanhang med denna framställning af ett
uragtlåtet uppbud, såsom en köparens försum¬
melse, stadgar §:n vidare, att i sådant fall för¬
Den ri Juni i f mt
101
re ägarens borgenär häfver rätt att erhålla in->
teckning, under hänvisning åt köparen att af
fångesmannen erhålla skadestånd och nyttjar
härvid orden: ”Kommer då eller framdeles, in^
nan uppbud sökt är, förre ägarens borgenär;”
orden då eller framdeles utgöra det egente-
liga enda nya tillägget till 1800 och 1798 års
redactioner af ämnet.
Vid ventilation härom bör förekomma
först, att Kongl. LagComitén med frångående
af nämnde äldre Författningar, ansett sig bö-
ra i 1 §. 3 Cap. JordaBalken, enligt det år
J 8 18 tryckta förslaget fastställa prajscriptions-
tiden för uppbudens tagande på landet, be¬
traktad såsom en köparens skyldighet, genom
orden: ”sist vid det Ting, som infaller näst ef¬
ter tre månader sedan gåfvan, köpet eller by¬
tet skedde.” Att man så länge frågan om
denna prcescriptionstids bestämmande till tren-
ne eller till sex månader, ännu är under ven¬
tilation, hvilket man väl kan säga vara fallet
med LagComiténs förslager, dröjer med att gö¬
ra förändring i inteckningsförordningens 13 §.,
är visserligen icke orätt, men då fråga derom
blifvit väckt och att man för öfrigt icke vill
rubba de grunder, hvarpå de äldre stadgan-
den grundas, hemställer jag om ej den om¬
arbetning af 1 § 18 årsl Inteckningsförordning
som LagComiténs Förslag till Jordabalk längre
fram innehåller Cap. 13 §. 1 2 innefattar en re-
daction, som med skäl kunnat af Lagutskottet
föreslås, såsom icke underkastad behof af om¬
arbetning, i fall den omnämnde prsEscriptions-;
loa
Dm il Junii f.m.
tiden af sex månader förkortas till trenne. Der
står nemligen i 13 Cap. 12 §. ”Försummar
den som egendomen förvärfvat genom fäng
derå lagfart ske bör, att inom laga lid med sitt
Fångesbref lagfara, och kommer då eller fram¬
deles innan lagfart sökt är, förra ägarens bor¬
genär,” och så vidare. Denne redaction kan
möjligen qvarstå oförändrad, ehvad beslut i
frågan om prmscriptionstidens längd tages.
Men efter denna anmärkning förekommer
frågan om sjelfva denna praescriptionstids lämp¬
lighet efter hg-princip, eller om lika eller o-
lika skydd bör tillerkännas det KöpeContract,
på grund hvaraf köparen påstår egendomens
öfverlemnande utan flere gravationer, äa sorn
derå vid köpestunden häftade , och det lika
bestämda contract > af skuldförskrifning eller
annan dylik handling, sorn lagen tillerkänt med¬
förande rättighet för borgenärer, att förvara sin
säkerhet, när han så behagar, genom inteck¬
ning i gäidenärens kända egendom. Lag-Ut¬
skottet hsr i detta afseende ansett den närva¬
rande Intecknings Förordningen klar, att köpa¬
re, som underlåter taga fasta , får skylla sig
sjelf, om förra ägarens skuld inteckoas i hans
egendom. Sjelfva Lag-Utskottets åsigt häraf
är till en del dunkelt framställd , men skulle
meningen vara, såsom man det förmoda kan,
af Herr Ribbincs yttrande då han säger, att
detta tolkande behöfde i serskildt Lagförkla¬
ring kungöras, och ännu mera af Grefve Wacht¬
meister?, i dess reservation, anförda tanka, som
framställes såsom Utskottets emctsatt, så hat
Den 11 Junii, f m.
Lagutskottet ansett 13 §. stadga det den
borgenär, sorn vid ett Ting före sex månader
efter köpet, på grund af en fordran hos säl¬
jaren, ville söka inteckning, också skulle äga
rätt art den erhålla. Det torde väl knappt
behöfva bevisas, att i sådant fall skulle de
ord, sorn ingå köparens försummelse att taga
uppbud, äSvcnsom orden, ”då eller framdeles,**
vara högst meningslösa. Der lagen talar om
försummelse af viss tid, kan den väl omöjli¬
gen häfta samma påföljd vid fallets inträffan¬
de innan samma tid tiliändalupit, som efteråt}
orden då eller framdeles måste anses innebära,
en ännu tydligare motsatts, mot det fall som
kunde uttryckas med oidet innan. Jag åtmin¬
stone kan icke annat se, än att närvarande in-
teckningsfÖrordning bestämdt utsätter en viss
tiderymd, hvarunder borgenär ej kan erhålla
någon inteckningsrätt, som mot köparens åtal
kan blifva beståndande. Det torde vara nöd¬
vändigt här, att litet närmare utveckla hvart
detta leder.
Efter min tanka är deraf en tydlig följd,
att, vid allt inteckningsdocument ovilkorli¬
gen skall fästa sig ett frö till total tvekan, om
säkerheten är någon eller ingen. Intecknings-
inrättningen i ett land åsyftar möjligheten, att
förtroende man och man emellan må kunna grun¬
das på egendom, ej på person, och blitver ej
denna möjlighet fullständig, så är den nästan
ingen ; bchöfver iångifvarens opinion om den
real säkerhet han äger, sjelf grunda sig på
hans personalsäkerhet, så kan åtminstone det
Den vi Junii f m.
ofta inträffa, att realcrediten enligt sin natur
upphör. Det är väl en afgjord sanning, att
på blott realsäkerhet till en obekant person,
sällan någon creditoperation grundis, utan
tvärtom pantgifvarens personlighet merendels
ganska mycket afses, men der realpanten for¬
dras och emottages, der förutses möjliga fall
då det nämnda på personlighet grurdade hop¬
pet skulle försvinna. Finnes det således inga
i lagen tydligen angifna tecken på hvilka den
credithandling med full säkerhit kan igen¬
kännas, hvars realsäkerhet, alldeles oberoende
af personliga förhållanden , är afgjordt gifven
till d en grad, hvarpå den utfärdade försäkring
gen lyder, så har Lagstiftaren förfelat hela sin
plan, åtminstone, så snart möjeligheten af risque
i trotts af utlofvad säkerhet, blifvit allmänt
känd.
Om och så länge det är lagligt, att kö¬
parens uppbud, tagit på ett efterföljande Ting,
endast det infaller inom viss tid efter köpet,
häfver giltigheten af den inteckning, som för¬
ra ägarens borgenär på Tinget förut, också
senare än köpet skedde, har sökt på god tro,
och hvarmed Domaren likaledes på god tro
förfarit, aldeles i enlighet nied hvad om an¬
dra fall stadgadt finnes, således äfven genom
utfärdadt gravationsbevis intygat hvad före¬
trädesrätt till panten, som handlingen . med¬
för; så länge synes mig det nämnda gravations^
baviset sjelf utmärka en falsk åtgärd af Sta¬
ten. Får köparen dröja med köpets anmälan¬
de ända till nästa Ting efter sex månader,jså
Den 11 Junii J.m,
io5
kunna möjligen till och med a;ne Ting emel¬
lan köpet och upbudet försiggå; den anförda
osäkerheten drabbar då så väl de inteck¬
ningar, som beviljas på grund af lörut skedt
medgifvande å gäldenärens sida, som äfven
de hvilka vid det ena Tinget sökas, och vid
det andra fastställas, efter antingen törsummad
inställelse eller afgifven förklaring af gälde-
nären. Har då i en sådan förklaring gålde-
nären underättat om köpet så får väl inteck¬
ningens innehafvare del deraf, men har han
icke nämnt derom, så fortfar möjligheten af
risque lika stor och kan endast vederläggas af
personlig opinion om gäldenärens caracter.att
hans hederskänsla icke tillåtit honom fördöl¬
ja förhållandet. Blifver åter LagComittéens
Förslag om inskränkning till tre månader an¬
tagit, häftar sig väl detta misstroende aldrig
eller högst sällan med samma skäl vid de in¬
teckningar, som sökts vid det ena Tinget och
beviljats vid det andra, men det mäste likväl
orubbadt fortfara, för alla dem, eom grunda
sig på ett gäldenärens eget begifvande, hvil¬
ka mycket väl kunna hinna fastställas under
den tid, som mellan köpet och uppbudet för¬
flyter. Och just dessa inteckningar äro de,
på hvilka realcreditens deltagande, såsom ett
af elementerne för liflig affairesrörelse, skulle
grunda sig, ty de papper, hvilka tillika på
visst sätt äro prosesshandlingar blifva aldrig
lika löpande.
Fullkomlig säkerhet mot den här omför-
mälta faran af förlust skulle således ej vinnas
Den 11 Junit J. m.
annorlunda än genomett nytt domstols bevis,ut-
färdadt efter ett slutadt Ting, eller en Rätte¬
gångsdag, som infallit sex eller åtminstone tre
månader Sednare änsjellva inteckningens bevil¬
jande och af innehåll att under tiden ingen
köpare sökt uppbud. Jag lemnar att döma
hvad Financieit värde en inteckningslag äger,
enligt hvilken först 6 månader eller mera, elter
affairens första påtänkande,’ den åsyftade sä¬
kerheten kan sägas vara vunnen. Mig synes
att der detta dröjsmål finnes, skall Statens an-
stallt hvarken hjelpa gäldenären till det för¬
lag han lör ögonblicket kan behöfva eller
borgenären den till säkerhet han kan önska, i
fall hans tankaom gäldenärens personlighet ha¬
stigt rubbats, och hans af fruktan för bråd¬
störtande af mannens hela affairs ställning, ej
vågar drifva in sin fordran genast»
Jag föreslår på denna grund att 13 §. i
181 8 å-rs inteckningsförordning, sorn svarar e-
mot 12 §. i 13 Cap. af LagComittéens För¬
slag till JordaBalk, må erhålla följande re-
daction.
”Har någon egendom förvärfvat genom fång,
hvarå lagfart Jke bör, och kommer innan uppbud,
fokt är, förre ägarens borgenär till Rätten med
fkuldebref eller annan handling, derföre inteckning
tillåten är, vare en sådan inteekningsanfåkan i allo
lika gällande forn om inköpet icke [kedt, och foke
nya ägaren fm fångesman”
O ra denna redaction antages, så blir det
Den ir Juni i f. m.
10 7
gravationsbevis som utfärdas på hittills van¬
ligt sätt, i Staden dagen efter inteckningens
beviljande, och å landet sedan Tinget slutats,
åtminstone befriadt från denna anledning till
misstroende.
Dock, saken bör, innan den kan kallas
till alla delar öfvervägd, ej blott från en fi¬
nanciel synpunkt, utan som ofvan sades från
den af rättsgrunder, betragtas. Man synes
hafva ansett köparens rätt att emottaga sin
förvärfvade egendom graverad, blott till det
belopp, hvarom han vid köpet kunde vara
underrättad, vara mera angelägen att förvara,
än borgenärens lätt till sin fordrans försäkran¬
de. Har deona tanka någon grund i allmäna
rättsprinciper; så böra de financiella skälen att
etablera realcredit i landet, utan vidare om¬
svep gifva vika. Ty någon tvekan i valet
emellan hvad rättsprincip, och hvad finance-
åsigt fordrar, tror jag för min del, sällan el¬
ler aldrig böra uppstå. Men just %här före¬
kommer den högst anmärkningsvärda omstän¬
digheten, att köparen kan, så snart detta stad¬
gande blifvit i offentlig lag infördt, förvara
sig mot svek å säljarens sida genom innehål¬
landet af köpesKillingen, till dess han erhållit
uppbud, och att om han förut utbetalar något,
är det en act af serskilt psrsonlig credit, för
hvars följder han får skylla sig sjelf, så snart
Lagstiftaren så tillställt, att han kunnat för¬
utse dem. Borgenären deremot, som aflemnat
sitt Capital på personlig credit, men i tanka
attnär hälst han ville, kunna söka sig realsä¬
io8
Den 11 Junii f, m.
kerhet, har deremot ingen utväg att undgå
den fara han skulle, vara underkastad.
Ville man till ofvan föreslagne § göra
följande tillägg: ”Är inteckning, forn /ålundaf th¬
ies a) den art, att genom desi fastställande, köpe¬
vilkor kunna rubbas, och är tiden Jör uppbörds/o¬
kande efter lag, ännu ej af köparen jörfut en, gån.
ge köpet åter, der forn kyparen det påjlår och falja*
ren ej gitter vfa, att intecknings an fohan blifvit ä.
Urtagen, eller till öfverens /lämmel/e med köpevilkor
ren förändrad” Då synes mig ali erforderlig
billighet iagttagen. I fall af försuten skyldig?
het att inom stadgad tid söka uppbud, är det
rättvist att köparen får skylla sig sjelf arn
någon olägenhet för honom uppstår.
Det är med dessa anmärkningar jag an¬
håller om återremiss af Betänkandet.
N:o 5.
Herr Ehrenborg, Cafperx
Uti det nu uppläste utlåtandet öfver af
rnig och flere gjorde motioner om rättighet
för den som å Utmätnings- eller Concursauction
inropat fastighet, att, då han styrker sig haf¬
va erlagt köpeskillingens belopp, vid veder¬
börlig Domstol erhålla dödande af de inteck¬
ningar, sorn kunna samma belopp öfverstiga,
bär Höglofl. Lagutskottet funnit skäl att till¬
styrka en 6ådan rättighet, dock har Utskottet
Den 11 Junii f. m.
10g
ansett kungörande i allmänna Tidningarne bö¬
ra föregå en sådan åtgärd, till underrättelse för
dem, hvilkas rätt kunde vara derunder beroende,
äfvensom Utskottet funnit de af mig föreslag-
ne åtgärder till möjeligaste förekommande der¬
af, att sådane inteckningar under tiden emot
den deri påräknade men upphörde säkerhet,
blifva bclänte, icke uppfylla sitt ändamål.
I förstnämnde afseende, eller i hvad an¬
går den åtgärd, som Utskottet ansett böra fö¬
regå dödandet, har jag endast trott mig, med
instämmande i Herr Ribbings serskilta yttran¬
de, böra hemställa om en köpare skäligen
kan underkastas en sådan omgång, eller om
ej, emot hans skyldighet att erlägga köpe¬
skilling, bör svara hans rättighet att ofördrö-
jeligen komma i så oinskränkt disposition af
den köpte egendomen, att han när som hälst
skulle kunna densamma emot full köpeskil-
ling afyttra, utan någon innehållning deraf i
och för förre ägarens förbindelser. De öfver-
skjutande inteckningarnes omedelbara dödande
hade jag ock trott af det skäl kunna utan be¬
tänklighet äga rum, att fordringsägande in-
teckningshafvare, så väl vid concurser som
utmätningar, kallas och äga tillfälle att beva¬
ka sin rätt i afseende på alla de åtgärder,
hvarigenom deras inteckningssäkerhet kan för¬
loras eller förminskas.
Hvad åter beträffar försigtighetsmåtten
emot sjelfva Inteckningsdocumenternes använ¬
dande till beläning, sadan de upphört att så-
110
Den 11 Juni i f. m.
j
dane innebära någon säkerhet, så förekommer,
äfven för mig, betänkligheten deraf vida min¬
dre, än jag hört flere andra hysa den. Den
som lånar på inteckning, kan om han vill i-
agttaga nödig försigtighet, i intet fall undgå
att göra sig underrättad om fordringens gil¬
tighet, om äldre eller samtida inteckningar,
och om den intecknade egendomens värde.
Då till grund för omdömet i sistnämnde afse¬
ende hufvudsakligen hörer beloppet af den
vid om egendomen sednast afslutadt köp er-
ligde köpeskillingen, bör han icke eller un¬
derlåta att taga kännedom, om, när och i hvad
ordning sådant köp blifvit afslutadt, hvarige¬
nom han utan svårighet kan komma det för¬
hållande på spåren, som man i ofvannämnda
hänsigt skulle söka att för honom fördölja.
Dock inser jag icke, hvarföre Utskottet ratat
det oskadliga försigtighetsmåttet att alla re¬
verser, som vid liqvidation efter fastighets
utmätning och försäljning företes, borde af
Konungens Befallningshafvande påtecknas, om
och till hvad del de utur fastigheteten blifvit
guldne, eller till hvad del de fortfara att en¬
dast emot gäldenärens person och öfriga egen¬
dom gälla och hvarföre ej Utskottet , häldre än
att förkasta detta correctif, som åtminstone
k»n åstadkomma negon nytta, då vanligtvis
de fläste intecknade reverser vid sådana li-
qvidationer företes först är k t det med någre fle¬
re, såsom t. ex. att alla intecknade reverser,
sorn i concurs bevakas, borde i original före¬
tes och bevis derom af Domaren påtecknas:
att vid liqvidation af köpeskilling för utmäti
Den ii JunitJ. m.
lil
fastighet, inteckningsbafvande borgenärerne, så
vida de blifvit bevisligen kallade, borde, lika¬
ledes i hufvudsluift, inför Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande förete reverserne , vid förlust
af all betalningsrätt för desamma: och att, om
någon inteckning, som på ofvannämnde sätt
blifvit ogiltig, al innehafvaren utprånglades till
utlåning, denne ej allenast skulle vidkännas
den påföljd, som 4 Cap. 6 §. UtsökningsBalken
bestämmer om gifven invisning ej biifver in¬
friad, utan ock ansvara såsom för bedrägeligt
förhållande.
Änfeligen får jag ock anmärka, att om å
ena sidan Lagutskottet velat lemna intecknings-
bafvare, vid ifrågavarande till fällen, ett i min
tanka onödigt tillfälle att yttra sig angående
inteckningarnes dödande, har dock ä en annan
sida Utskottet så föreslagit praescriptionstiden,
att detta tillfälle i vissa fall icke möjligen skall
kunna begagnas. Att nemligen desse skulle hos
Domstolen aflemna sitt genmäle , å landet vid
nästa Ting efter den dag kungörelsen sista gången
funnes i Tidnivgarne införd, biifver väl omöjligt,
om t. ex. snnoncen stöde införd i dag i Tid-
ningarne, Tinget börjades i morgon vid någon
Domstol i Skåne, och fordringsägaren bodde i
Norrland, eller till och med, om Domstolen
och inteckningshafvaren voro hvarandra när¬
mare, Äfven för Staden är terminen af en
månad efter sista kungörelsen i Tidningarne
nog knapp; och torde derföre en lämpeiig
jämkning af ptacscriptionsfiden böra äga ruin,
om eljest principen skall bibehållas, samt åter-
112
Den li Junii J. m.
remiss, åtminstone i detta afseende finnas vara
behöfvelig.
N;o 6.
Grefve Spens, Carl Gustaf:
Emot den af Lagutskottet föreslagna re-
daction, torde det tillåtas mig få göra följande
anmärkningar:
Orden: ”eller, i händelse af klander, fast¬
ställd blifvit” synas mig vara öfverflödige och
meningen innefattas i det föregående: ”så snart
Auctions förrättningen vunnit laga kraft.”
Stadgandet: ”att Auctions förrättaren bör af¬
gifva bevis så väl om Auctionens laga kraft¬
vunna egenskap, som ”i hvad mohn köpesum¬
man till gäldande af de uti fastigheten inteck¬
nade fordringar varit tillräcklig och inteck-
ningshafvarne emellan blifvit fördelad;’’ synes
mig egenteligen passande endast till utmätnings-
förrättning. Auctionsförrättaren är der alltid
en 1 lag bestämd Embetsman och fördelnings-
grunden är obestridlig, eller åtminstone van¬
ligtvis obestridd. Deremot finnes intet hinder,
att vid Auction för concursmassas räkning, an¬
taga hvilken enskilt man som hälst till Au-
ctionsförrättare, och utbetalnings- samt fördel-
ningsåtgärd och ansvar åligger Sysslomännen,
efter ConcursDomarens föreskrift. Concursfrågan
kan
/
Den ii Junii J. m.
kan också fortfara att vara anhängig vid Domstol,
många år efter sedan egendomen blifvit både
försålld och betald, och den föreslagna ordaly¬
delsen skulle kunna tydas till svårighet tor
köparen , att under hela den tiden få sin lag¬
ligen förvärfvade egendom gravationsfri. Au-
ctionsförrättaren är i alla fall icke den aucto-
ritet, som kan intyga, i hvad mohn köpesum¬
man blifvit lördelad. Att köparen jemte Au-
ctionsförrättarens omförmälte betyg, skall upp*
visa för Rätten ett serskillt gravationsbetyg,
synes blott leda till onödig Protocollslösen, så
mycket mer, som detta gravationsbetyg är sjelf
ett utdrag af samma Rätts handlingar.
Prrescriptionstiden för obetalfa intecknin¬
gars innehafvare, att anmäla hvad de emot in-
teckningarnes dödande kunna hafva att påminn
na, synes mig både för korrt och för obestämdt
stadgad, i fall sådan inalles stadgas bör. En
månad i. staden är för korrt tid , ty med ded
natur af på visst sätt offenteliga papper, som
sjelfva intecknings-anstalten åsyftar, är idéen
Om en löpande egenskap förenad, hvarigenom
hufvudhandlingen när som hälst kan Vara i en
aflägsen persons haad. Sådant bör lagen, visst
icke genom någon direct åtgärd uppmuntra,
men än mindre deremot lägga något hinder.
Orden ’’å landet vid nästa Ting efter detl dag
kungörelsen i Tidriingarne sista gången finnes
införd,” innefatta en högst vådlig obestämdhet.
Det är egentligen ingen stämningstid utsatt,
Bil, till Ridd. o. Ad. Pr, V Band, S
1£4
Ben 11 Junit f. rhk
så långe ej minsta tidsförloppet^ emellan sista
kungörelsedagen och Tinget faststälJes; såsom
orden nu lyda , finnes intet hinder för den ,
som ville tillställa, att stämningar i hufvudsta¬
dens Tidningar infördes tre dagar å råd, då
Tinget i en Provins börjades den fjerde. En
sådan stämningsmethod vore likväl en offent"*
lig gjord redicul af både lag och lagstiftare.
Sjelfva nyttan af hela anstalten om ser-**
skilt instämmande genom allmänna Tidningar
af de personer, hvars ägande inteckningar sko¬
la dödas, synes mig vara tvifvel underka¬
stad. Det har blifvit föreslaget , att kungöra
de dödade säkerhefspapperens beskaffenhet, se¬
dan dödandet skedt, till allmänhetens åtvar¬
ning. Samma ändamål har Lagutskottet ansett
kunna vinnas genom den af det föreslagne åt¬
gärd. Men med rätta kan sägas, och har äfven
i reservationen blifvit anfördt, att vådan för
sådana ogiltiga documenters fortfarande gång¬
barhet och bedrägliga öfverlåtande, icke und-
vikes, utan genom en anstallt, hvarigenom ett
tecken biir på sjelfva hufvud-documentet sattj
som tydligen utvisar, att emottagaren skall ta¬
ga sig till vara. Jag hemställer, om ej för
den dass af händelser, hvarigenom de flästa så¬
dana ogiltiga papper uppstår, en dylik påteck-
ningsanstalt redan finnes; alla så väl inteck-*
mde som ointecknade skuldebref, skola nemli*
g n vid concurser uppvisas i hufvudskrift till
bevakning. Denna påskrift, i synnerhet om
noga tillsyn blefve hållen, att den aldrig sked¬
de å sådane ställen på papperet, hvilkas bort¬
Den i i Jiiiiii f ni.
ii5
klippande kati döljas, innehål ler efter mintan¬
ka en aldeles tillråekelig åtvarning till all¬
män beten. Också lärer väl den erfarenhets-
satts vara gdven, att äfven säkrä intecknin¬
gar, sedan blott orden: ”uppvist vid edgång
till bevakning i Ni N. coocutstnål” finnas där*
icke hafva någon löpande egenskap. Hvad
fallet af utmätningssaken angar, är det väl
gaant, att de inteckningar* hvarom hat frågaa
är, i sådana händelser* icke behöfva uppvisas
i hufvudskrift , och således kunna undandra¬
gas allt åtecknande,• men just för dessa fall
är likväl bestämdt, att* der som ej inteck-
ningshafvaj nes personer redan äro af utmät-
ningssökarden kände, skola de genom kungö¬
relse ä allmänna Tidningsrne kallas; de inteck¬
ningar för hvilka allmänheten skall varnas ,
blifva således redan kungjorde , och den ena
kungörelsen läses och ibogkommes icke mer
än den andra. Afvert dessa inteckningar i e-
gendorcij hvarå Offentlig Auction redan blifvit
kungjord, torde enligt hvad erfarenheten sä¬
ger, icke vara serdeles löpande. Åro sier in«
teckningshafvare så kände, att ingert kungö¬
relse i allmänna T dningsrne införes, blifva de
i det siä!M personligen af utrr>äfningssökanden
kallade emot bevis, sorn sedan på behörigt ställe
företes, och hvaruti den person, som då har in*
teckning, sjelf erkänner detta förhållande. Det
synes således som skulle vederbörande i de
fall, där en mindre köpesumma än intecknin-
garnes belopp* ger anledning till en ogiltig in¬
teckning alltid hafva vägen sig anvist, att ef¬
terfråga hvar den finnes. Methoden dertill sy¬
Il 6 Den ii Junii f. »7,
nes icke tillhöra inteckningslagen ensamt, utan
i allmänhet lagarne om pant, och torde ett
stadgande derom lämpligast kunna i Utsök-
ningsFör fattning arne införas. Om t. ex. derstä¬
des biifver stadgadt ’’att der som pantsättning
till flere personer af samma pant upplyses va-
rajFskedd, Konungens Befallningshafvande må
äga, så snart genom pantens laga försäljning
blifvit utrönt, att panten icke medfört säker¬
het för alla dem sorn uti den innehaft pant¬
rätt, förelägga alla dessa panträtts innehafva¬
re, lika tid som för stämning utsatt finnes, att
med uppvisande af hufvudskriften styrka, det
förhållandet blifvit å sjelfva hufvudskriften till
undvikande af missbruk antecknadt,” synes mig
ändamålet mera säkert vara vunnet. Utom det
att man då utsträckt åtgärden äfven till det
möjliga fallet af samma art, då lös egendom
blifvit i taka händer deponerad , och emotta-
garen förbundit sig tillhandahålla dess salu¬
värde för utsatta fall i första rummet åt en
person, och öfverskottet sedermera åt någon
annan, har man äfven då den lördelen, att in¬
tet serskilt frö till misstroende, på grund af
någre få möjligheter, fäster sig vid den för ri¬
kets penniogerörelse vigtiga classen af offent¬
liga papper, som inteckningar innefatta. Jag
säger ännu en gång att de fall, der den här
befsrade vådan skulle kunna uppstå , äro få,
emedan , så snart en intecknad egendom vid
skeende utmätning , icke uppgår till alla for-
dringarnes belopp, uppstår merendels concurs,
och den påskrift å hufvudskriften, som inne¬
Den 11 Juniif. m.
117
fattar den egenteligen verksamma åtvarningen
lör allmänheten, är då ofelbar.
Ändteligen förekommer ock i Utskottets
redactions förslag ordet dödande af intecknin¬
gar, utan det till undvikande sf all misstyd¬
ning nödiga tillägget, att endast deras gällan¬
de kraft, såsom pantbref i egendomen, men icke
deras inbördes förhållande vid köpeskillingens
fördelning har upphört. Herr Ribbing har gan¬
ska rigtigt S3gt, att alla inteckningar i lagli¬
gen försålld egendom, endast åro i köpeskil¬
lingen, m.n just detta hade kanhända i För¬
fattningen bordt vara utsatt, med afseende på
möjligen återstående oafgjorde tvister, och e-
medan alla annorlunda dödade inteckningar,
hvarom just samma 24 §. handlar, äro upphäf-
na till all kraft och verkan.
I sammanhang med denna §., och vid om¬
arbetningen deraf, synes mig en annan icke
obetydlig omständighet, som förekommer vid
salu af intecknade egendomar, böra ihogkom-
mas. Den af Lagutskottet föreslagne redactio-
nen skulle, om der. klefve antagen, tvinga
hvarje köpare, om också de fläste äldre inteck-
ningshafvare ville låta sina fordringar qvarstå,
att underkasta sig ny inteckningskostnad. Kan
hända anser man denna utgift som obetydlig,
odi åser dessutom äfven någon gång, att den
betydligaste delen af inkomsten , eller charte-
ringskostnaden. kommer Staten til! godo , och
den andra delen ökar Embetsmännens sportler.
Men obetydlig är ingen utgift, som kunde va¬
Den 11 Juni i f m.
r’t onödig, och det är icke särdeles enligt med
Statens ändamål, att genera rörelsen inom Ian»
det, för egen ögonblicklig vinst, eller ökande
af Embeuinän» inkomster. All skatt på tran-
sacticmer, är kanske drygare än någon annan,
och löijderne af dess åläggande såra en ömtå¬
ligare sida af samhället , än följderne af dess
utebiifvande. 17 §. i InteckningsFörordningen
hor derföre ock iirägasatt, att inteckningar
skube kunni komma att fortfara, sedan egen-»
domen komm;t i annan mans hand, än första
gäidenärens; men sammanhanget visar tydligt,
att der endast talas om egendom sorn blifvit
frivilligt forså!ld; det synes nemligen att lag»
stiftaren där han afsett en fortfarande rätt i
egendomen, för alla deri varande inteckningar,
och blott fiån personligt t-nsvar tor dem som
icke serskilt åtagits frikailat den nya ägaren-
Här är deremot fråga om fal], dä en del in¬
teckningar enligt lag skola förlora sin rätt i
egendomen, och hillver det i Författningen
infördt, att äfven för desse det är möjligt atfc
betala köpeskillingen genom åtaget ansvar tor
inteckningar, samt LagUtskattets redactiön o-,
förändrad, så frugtar jsg stora hinder mot
«u sådant betalningssätt.
Till undvikande af närande Lagutskottet»
förslag, efter mm tanka vidlådande brister, och
till nödigt iagttagsnde af sistnämnde omstän-»-
dighet, »orde tillägget böra få yogafäf följan,
de lydelse;
” Köpars till fajlighet, förn eftsr (Itdä utmål-
Den 11 Junii /. m, Ulg
ning, eller under concurr af borgenärer, genom of*
feniligt utrop för fuld är, ege att, få fnart försälj¬
ningen vunnit laga kraft, förhållandet inför Doma¬
ren i orten anmäla. Styrker han derjemte, att k ti¬
ft efhi Ilin gen, på fätt derom förejkrifvet finnes , blif¬
vit er lagd, förklara Dom fiolen, det alla i juflighe-
ten imecknade fordringar, forn ej af köpe [killingen
kunna och böra utgå, hafva förlorat att rätt till an-
fpråk på egendomen, och införe denna förklaring i
Protocollet. Äfämjas vederbörande, att köpejhilling
erlägges, gemm af köparen åtagit an/var för ni-
tecknad f hild, och varder fk dant å handlingens huf¬
vudfitrift bevisligen tecknadt, for t färe inteckningens
gällande kraft, fedan den i laga ordning blifvit för¬
nyad-, och varde förbindelfen i allo an fe dd forn kö¬
parens egen. Utbetalar köparen, eller den, hos hvil¬
ken köpejhilling nedfatt är, förre eller mindre del
deraf till innehafvare af intecknad fordran, utan att
på hufvudfkriften varder antecknadt det egendomen
genom offentligt utrop lagligen blifvit förf Sild, fylle
att den /hada, forn genom missbruk federmera kan
Med dessa anmärkningar anhåller jag om
Iterremiss af Betänkandet,
N:o 7,
Herr Ehrenborg, Cafper:
Högloflige Lagutskottet, som insett vig¬
ten af hvad RiksdagsFullmägtigen Eric Nils¬
son Cederborg andragit3 angående den redighet
ISO
Den il Juni i /, m,
gom skulle vinnas derigenom, att flere hem¬
man eller egendomar icke intecknades för ett
och samma lånebelopp annorlunda, än att
hvarje hemman serskilt pantförskrefs för viss
del af berörde belopp, har likväl, med un¬
dantag af Herr Häradshöfdingen Ribbing som
sig reserverat, funnit skäl afstyrka motionen,
på den grund att jordägares rätt till fri di¬
sposition af sin egendom såmedelst skulle in-
gkränkas.
Det synes härvid hafva undfallit Höglofl,
Utskottet, det rättigheten, att bestämma vilko-
rem för penningeförsträckningar, i allmänhet
ansetts tillkomma Staten} och att, om det är
en naturlig rättighet för en jordägare, att bru¬
ka sin jord sjelf eller genom någon annan, och
att sålunda äfven lemna en annan införsel deri
emot försträckningar, afgifter eller tjenstbar-
heter, är deremot hela det så kallade hypo-
theksystemet en samhällets anstallt, icke stri¬
dande emot rättsbegrepp; men icke eller så o-
vilkorligen härledd derifrån, att man ju kan
tänka sig ett samhälle utan inteckningslag, el¬
jer utan rätt att i fast egendom lemna säker¬
het på annat sätt än i lös egendom, d. ä. ge.
norn öfverlåtelse. På sådan grund bör ock en
jnodification i nämnde lag lika litet kunna an¬
ses förnärma äganderätten, som det t, ex. fin¬
nes strida deremot, att man icke utom öfver¬
låtelse får pantförskrifva och låta inteckna lös
egendom, lika med fastighet. Ändamålet med
jnteckningslagen är att befordra rörelse- och
penningecirculation; att bereda åt Capitalisten
Dea ii Junii J. rn.
säkerhet för de medel han utlånar, och åt fa¬
stighetsägaren en utväg till understöd mot er¬
bjudande af denna säkeihet i det, som utgör
hans redbaraste egendom, men som han ändå
i de fleste fall undgår, att. från sig öfverlåta.
Frågan synes mig derföre i förevarande fall
blifva, om dessa fördelar, genom ett stadgan¬
de, förändradt på sätt motionairen föreslagit,
skulle minskas eller okas: eller om den olä¬
genhet, som kunde inträffa derigenom, att en
och annan Capitalist, gom väl bedömde hela
massan af en lånesökandes egendom, såsom
motsvarande en begärd försträckning, men ic¬
ke om de serskilte delarne deraf, ägde den
speciella kännedom, hvarpå ett omdöme om
Jivarderas serskilta värde kunde grundas, af
6ådan anledning tvekade eller undandrog sig
att lemna försträckningen annorlunda, än emot
samfällt inteckning i hela massan af egendo¬
men; om denna olägenhet, säger jag, öfver-
väger elier understiger dem, som erfarenheten
visat hafva inträffat genom egendomars eller
flere hemmans samfälta intecknande, i de fall
då de sedermera antingen hvar för sig blifvit
med inteckningar graverade, eller ock kommit
i serskilte ägares händer.
I afseende på förstnämnde fall har väl
genom Kongl. Förordningen den 13 Julii 18*8
blifvit i 19 § bestämdt, att borgenär, som för
sin fordran fått inteckning i flere fastigheter,
må ej, till minskning af annans rätt, som å samma
tid, ellereftsr honom, låtit dess fordran inteck-
nas, i endera fastigheten njuta ur,denna sednare
betalning för mera än som ideandre fastigheten!»
122
Den 11 Juni i f. nt.
brister; men härigenom är likväl icke bestämdt,
huru i det fall då flere för en och samma fordran
samfält intecknade fastigheter sedermera blifva
till serskilte personer försållde, utan den först¬
nämnde samfälta inteckningens dödande och
samma faststigheter derefter gemensamt i mät
tagas och försäljas, det möjeligen blifvande
ölverskottet af köpeskillingen skall med be¬
räkning af den intecknade fordringen till stör¬
re eller mindre del å den ena eller andra hem-
mansdelen, fördelas de särskilte ägarne emel¬
lan. Föreskriften i ofvannämnde 19 §. kan äf¬
ven, aå billig den ock synes i synnerhet till
vårdande af senare iriteckningshafvares rätt,
dock ganska ofta, åtminstone för den enfaldi¬
ge, leda till stort lidande. Om, hvaraf man
haft exempel, en ägare af en större egendom
med underlydande hemman, först låter inteck¬
na hela egendoms massan för en betydelig sum¬
ma, derefter säljer någre mindre hemmansde¬
lar till underhafvande eller andre bönder, sora
sätta tillit till den förres försäkran, att inteckr
ningen ej skall gravera desse hemmansdelar, samt
i alla fall förmoda att den till obetydligaste
delen skulle derpå kunna belöpa, och ändteli¬
gen derefter pantförskrifver och låter inteck¬
na återstoden af egendomen för ytterligare
betydliga summor; så blifver ju den för de
enfalld'ge köparne kännbara följden, att den
förste inteckningshafvaren tvingas af de sed¬
nare, att utsöka sin fordran ur de försålde
hetnmansdelarne, till deras ägares ofelbara
undergång, innan någon del af öfrige egen¬
domen får tillgripas. J de fall, då en inteck-
Dm i I Junii f ml
ningshafvare, som bär samfält inteckning i fle¬
re fastigheter, söker utmätning, men desse
hvar för sig sedermera blifvit med serskilte
inteckn;ngar besvärade, synes stadgandet i of-
vannämnde 19 §. icke kunna vinna tillämp¬
ning, utan hela intecknade fastigheten böra
gemensamt säljas; men i sådant fall bänder of¬
ta, att samma hemman eller några deribland
äfven blifvit sedermera intecknade gemensamt
med andra hemman som icke bland de först-
nämde äro inhegripne, hvaraf, så väl som i
alla dylika fall, då för skuld blifvit utmätt ett
hemmaa som gemensamt med annat icke ut¬
mätt hemman häftar för annan intecknad skuld,
yppas mycken oreda genom frågan, till huru
stor del sistnämnde skuld skall utur förstnämnt
de hemman innehållas. Derföre har ock Sty¬
relsen af Riksens Ständers Bank, utom hvars
begifvande något i Banken pantsatt hemman
icke får utmätningsvis för annan skuld för¬
säljas, ej lemnat tillstånd till sådan försäljning
i de lall di hemmanet, hvarå utmätning blif¬
vit sökt, gemensamt med annat hemman varit
intecknadt för Bankens fordran. Men rättig¬
heten till ett slikt veta är lika litet öppen för
andra fordringsägare än Banken i lika predica¬
ment, sorn de borgenärer, hvilka näst efter
Banken hafva inteckning i något hemman,
äro belåtne med utöfningeri af den Bankens
rättighet, som förhindrar dem att någonsin
göra sin senare inteckningsrätt gällande.
En flerårig erfarenhet af alla dessa oredor,
ooh än flere från gemensamma inteckninga?
124
Ben il Junii j. m,
härrörande, har hos mig stadgat] öfvertygel-
sen, att olägenheterna deraf vida öfverväga
dem som kunde inträffa genom antagande af
Herr Cederborgs Förslag, det jag ej tvekar
att biträda, med föreslående likväl, såsom al-,
ternativ, att deräst rättigheten att för samma
fordran låta inteckna flera fastigheter, utan
att uppgifva för huru stor del af beloppet
hvarje fastighet serskildt häftar, äfven hädan¬
efter skall fortfara, liqviden inteckningshaf-
vande borgenärer äfvensom serskilte hemmans¬
ägare emellan måtte i ofvannämnde fall ske
efter hemmanens taxeringsvärde, så att, med
upphäfvande af meranämnde 19 §. i 1818 års
Författning, Fordringsägare, som hade sam¬
fäld inteckning i flere hemman, icke ägde att
utur någotdera, som vid samma tid eller se¬
dermera för annan fordran blifvit intecknadt,
uttaga större del af fordringen, än på detsam¬
ma, i jemförelse af dess och öfrige hemma¬
nens taxeringsvärde, belöpte: att då tvenne
gemensamt iatecknade, men i serskilte ägares
hand varande fastigheter för den samfällta in¬
tecknade skulden utmättes Och försåldes, öf-
verskottet af köpeskillingen efter samma grund
fordringsägarne emellan fördelades, eller ock,
om hemmanen såldes i serskilte utrop, en ef¬
ter jemförelse af taxeringsvärdet lämpad andel
af intecknade fordringen innehölls af hvarderas
köpeskilling: och att då ett utmätt hemman
befanns graveradt med inteckning gemensamt
med annat hemman för annan icke utsökt skuld, så
stor del af sa mm a skuld innehölls af köpeskillingen
för det förstnämnde, som efterjemförelse af hem*
Den Ii Juni i f ni.
1.25
manens taxeringsvärde kunde derpå belöpa ,o.
s. v. Jag hemställer ödmjukast om Höglofl. Rid-
derskapet och Adeln skulle täckas genom åter-
remiss till Lagutskottet öfverlemna att yttra
sig, hvilketdera af desse begge alternativer
må anses bäst uppfylla ändamålet eller, om de
begge förkastas, huru de anmärkte oredorne
måga lämpeligare på annat sätt kunnat före-
kommas.
Bilaga
till PleniProtocolIet för den n Junii,
eftermiddagen.
N:o r.
Grefve De la Gardie, Jacob:
Som jag i sista Plenum var den första,
hvilken af Eder godhet, Mine Herrar, be¬
gärde på bordet hvilande den nya redactio-
nen af Riddarhusordningen 5 och jag alltid
skall anse som ett fel mot Ridderskapet och
Adeln hvarje ny onödig utdrägt af tid för
Riksdagens gång, är det min ovilkorliga pligt,
126
j)ch il fund e, in.
att uppge de skäl, som föranleddde deönä
min begäran.
Då det vid hvarje Riksdag, liksom vid
denna ansetts för både behöfligt och nödvän¬
digt, att göra mer eller mindre betydlige jemk-i
ningar Och förändringar i RiddarhusOrdnin-
gen , och då de nu af Rtddat husUtskottet fö-
xeslagne, äro på en gång mångfaldige, magt-^
påliggande, och af beholvel och erfarenheten
påkallade, torde det äfven tillåtas tnig, att fä¬
sta Ridderskapets och Adelns uppmärksam¬
het på förändringed af den § sorn otvifvelag-
tigt är en af de vigtigaste, då detta Stånds
representationsrätt derpå grundar sig, och der¬
ifrån härleder sig derjemte dess mer eller min¬
dre ändamålsenliga sammansättning, och man
skulle, i afseende på framtiden, utan förmä¬
tenhet, kunna tillägga dess mer eller mindre
vördnadsbjudande bestånd. Jag meöar §. 2 af
gamla RiddarhusOrdningen eller §. 4 af den
nu föreslagne redaction. Mängden af de miss¬
tydningar och olägenheter som deraf upp¬
kommit och framdeles annu mera skola upp¬
komma, är icke afsigten, icke ändamålet att,
upptagande Ridderskapets och Adelns dyrba¬
ra tid, nu anföra, minst att omständ ligen här
Utveckla. Må mig blott tillåtas att nämna
de hufvudsakligaste. Deö första söm otvif-^
Velaktigt lange *f hvar orh en inom detta
Stånd blifvit anmärkt är den stridighet mot
Lagstiftarens anda och mening i 37 §. Rege¬
ringsformen genom den nyssnämnde §:s i Rid-
darhusQrdoingen mindre bestämda ordalydel-
Den ii Juni i e. rhi
sé, nemligen; då den förre åsyffar minskning,
den fednare deremot tiUvägabr> en ganska
betydlig förökning i antalet af Ridderskapets
och Adelns representerande Hufvudman i-
Dom en och samma Famille. En förökning i
detta fall synes mig icke öfverensstämmande
med Lagstiftareos åsyftning, icke med urgam¬
mal häfd och icke med billigheten. Emedler¬
tid har kunnat inträffa, att en och samma Fa-
nr‘ile, hvars fader sedan 1809 , till Friherre
och Grefve blifvit upphöjd, då han ägt t. ex,
trenne söner och tillika hört till de 1778 in¬
förde Commefideursätter, kunnat, säger jag,
om han det önskat, representera inom detta
rum genom fyra serskilta personer nemligen,
sjelf som Grefve, äldste Sonen som Friherre,
den dernäst för Commendeurs och den yngfte
för Adeliga ätten; behöfver jag val, Mine
Herrar, för personer så upplyste sorn } ären,
vidare ådagalägga olämpligheten häraf. Deri
ligger för öppen dag; den visas för alla: den
kännes af alla så inom som utom detta Stånd.
Det förutan hvilka olägenheter och förvillel¬
ser deraf uppstå i genealogisk! hänseendef,
har redan visat sig och måste i en framtid
föröka sig till den grad, att ingen ord¬
ning, ingen reda inom de nya Famillerne ens
blir tänkbar, ännu mindre möjlig attiagttaga;
ty RiddarhusDirectionen måste då ovilkorligen
utsträcka de genealogiske anteckningarne äf¬
ven till de ofrälsegrenarne af de sedan 1809,
adlade Famillerne, emedan de inom ramma
Fam<lle, oftast inom sjelfve bröderne och sö-
uerne, stå på en gång i ett skiljagtigt och
123
Den II Juni i c, m.
sammanhängande förhållande med hvarandra.
Det gränslösa förblandande och förvillande
blott härutinan är redan någonting så inveck-
ladt, att man inom få år icke kan utreda det
rätta. När härtill lägges Familier, som före
1809 fått Grefliga-och Friherrevärdigheter med
andra, skiljagtige, tillfällige eller personlige, mer
eller mindre utsträckte eller inskränkte vilkor,
så uppkommer af allt detta så mångartade
oredor och svårigheter, att RiddarhusDirection
med högsta förmåga, bästa vilja och renaste
afsigter, omöjligen kan, såsom sig bör, hand¬
hafva och tillse, att öfver Famillernes utgre-
ningar och rätt, nog upplysande och nog redi¬
ga genealogier finnas.
Inom samma Stånd finnas nu fem slags
Adel.
1:0 De, som med ovilkorlig rätt för alla
sine medlemmar äga Säte och Stämma, men
endast af en enda för Familien kunna repre¬
senteras.
2:0 De, hvarestfinnas 2:ne eller 3:nehufvud-
män för Grefvelige, Friherrlige och Adelige
Ätter af samma namn.
3‘o De, hvarest äldste Sonen, äfven flefe,
under Fadrens lifstid bära denna värdighet och
som Ättemän kunna inträda i dess rätt.
4:0 De, sorn i samma person utgöra huf¬
vud-
\.
Den ii Junii ‘e, m.
129
Vudmänskspet för 3 å 4 häi* represehteran-
de Ätter;
5:0 Dé, hvarest endast hufvudman är A-
delsmaDj och ingen af dess barn* förrän efter
dess död äldste Sonen inträder i dess rätt.
Det rutil jag genom Edert förtroende mine
fderrar nu i 5 år innehaft uti RiddärhusDire-
ctionen, ålägget mig skyldigheten att härå fästa
Eder uppmärksamhet. Det har mer än något
annat öfvertygat rriig öm svårigheten* jag vå¬
gar säga öhiöjligheted, att i en framtid här¬
utinnan bibehålla deii ordning söm bör vara
och som är oumgängeligen nödvändig; så nä¬
ra den tid $ då dé fleste och de htifvudsakli-
gaste af desSe förändringar ägt rum* synes kart
hända för mångå svåfigheten mindre, men om
20 k 30 åf skall villan ej kunna undvikää. j
hvad mohn åkall deri ej ökas, öch jag bekla¬
gar upprigtigt dem j som i det chaos hvil¬
ket då skall uppstå, blifva ålagde , ätt ut¬
leta ättegrenarne öch slita de otålige tvister
emellan ttärmireS Och fjärmares rätt till sate
Och stämma inom detta turn, som oivifvelåg-
tigt då skola uppstå.
Dessutom då det öfvefefisstämmer med deri
härvarande upplysta tidens kraf, med tidens an¬
da , oöh med de yrkanden man und r nuva-
tande Riksdag i andre afseenden så enstäm¬
migt gjordt* att det nemligen bör finnas jemn*
Mil till Riddt o. Jd, Pr. V* Band. 9
*
Ben ii Juni i e, mi
likhet i rättigheter och skyldigheter, eåfåusW
dantag i Lagar som möjligt, så litet olikhetef
som görligt är, åtminstone inom ett och sam¬
ma Stånds privilegier, men deremot enhet och
sammanhang i Grundlagens tillämpning och för^
klsring;så har jag, af så mångakraftigaoch talande
skäl, pligt och böjelse enligt, skoht, (hvilket
jag härmed trott mig böra vördsamt tillkän¬
nagifva) hos HöglofL ConstitutionsUtskottet ha
den äran derom väcka motion: att nemligen
alla till Addigt, Friherre och GrefveligtStånd
upphöjde personer så väl före sorn efter 1809,
äfvensom de hvilka hädanefter dertill varda
upphöjde , måtte komma i åtnjut ande af lika
rättigheter i det afseende, att adelskapet och
den högre värdigheten för dem en sådan er¬
hålla må, öfvergå till alla manliga bröstarf-
vingar utan undantag led efter led, i fritt öf¬
verensstämmande med hvad af ålder inom Sven¬
ska Riddarhuset alltid Och innan desse förän-*
dringar uppkommit, brukeligt varit. Derige¬
nom skulle »lia de olägenheter, jag nyss upp¬
räknat, undvikas. Lagstiftarens åsyftning om
inskränkning i de representerandes antal inom
och för en och samma Kamille åstadkommas;
likstämmighet, sammanhang och enhet i rät¬
tigheter och företräden vinnas , jemte ordning,
redighet och med detsamma bestämdhet i Fa¬
minernas Genealogier, oberäknadt de naturlige
fördelarne som äro oskiljagtige ifrån lika rätt¬
visa. Genom slumpen och ödet tillhörande
en ätt, hvilken i mer än arne seder, ifrån Sven¬
ska Riddarhusets första organisation ägt äran
och förmon att för alla sine medlemmar häs
At ■
Dm ii iTutiii éé fn,
hafva haft inträde, kan jag ej i filin väckte
motion misstänkas för väld eller egennytta;
nogsamt har jag ofta hördt omtalas den stora
företrädesrätt äldre atter genom stadgandet
af 1809 års ordning tillkom, den förlust
de skulle känna vid en fö,ändring, nödvän¬
digheten ått söka bibehålla nu varande or¬
ganisation; men jag delar ej denna åhåga aE
ett orättvist förträdé om den verkeligen ägda
rum. Min rättskänsla säger mig att inom samma
Stånds medlemmar böra rättigheterna äfvensom
pligterne vara lika, vara gemensamme, och jag
är glad finna ett tillfälle högt yttra desse mitt
hjertås uppriktige tänkesätt lör se knare inkom-
Qe ledamöter af defta Stånd. Det är undan-
rödjandtt af de skiljagtigbeter sorn sednare ti¬
ders missförstådde politik tillskapat, och en
kanhända fortfarande afvund till vårt bestånd^
vår enighet allt städse underhållen, sora jag
yrkär. Det är knytandet af ett närmare Sam¬
band Ståndsbröder emellan, till uppehållande
af ett gemehsatnt fosterlands väl, jag begär j
Och förnekande med nöje förmoner, sorn kan
hända månge här ännu fästa vid nu varande
skiljagtigbefer emellan äidre och nyare Adeln,
skall mitt hjerta känna en ljuf tillfredsställelse
att hafva yrkat hvad jag tror vara rätt , att
hafva begärt lika^ förmoner iör frånvarande
som nu ej bär äga någon talan, att ha!va ut¬
sträckt tili alla vårä Ståndsbröders bon Rid-
dersmannehs pbgter och rättigheter, stthava
fceredt för blifvande ätilingars söner samma till-
fälle, att här försvara hvad hvarje Svensk Fri»
boren raan äger heligast; Konung, frihet, fo-j
Den 11 Junii e, m.
sterland; och min hogsta ära blifva, se rättvl-"
sa skänkt åt dem, på samina gång den skän¬
kas åt denna min lika Oegennyttiga som med
min sanna öfvertygelse för fäderneslandets båt¬
nad och val, grundade motion.
Det är på alla här förut anförde skäl och
grunder jag anhåller om hvilandet på bordet af
denna 4 §. i RiddarbusUtskottets föreslagne
Tedaction af Riddarhusordningen till dess Con-
stitutionsUtskottets utlåtande öfver denna min
motion och flere andra af Ridderskapet och A-
deln i samma ämne gjorde motioner och som
med denna §. äga ett oskiljagtigt samman¬
hang hinner till Ståndet inkomma och till öf¬
verläggning företagas.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 14 Junii.
förmiddagen.
N:0 Ii
Herr Ehrenborg, Casper:
Frågan om hvad Lagen stadgar, torde t
detta som i alla dylika lall? noga böra skiljas
Den l4 Junii f. m.
133
frän hvad lagen kan anses böra stadga. Jag
är fullkomligen ense med Höglofl. Lagutskot¬
tet derom, att då, enligt 17 Cap. 10 §. Rätte-
gångsBalken, så qvinna sorn man är vittnes-
bär, vore det enligt med denna och de i öf¬
rigt uti berörde Capitel lagde grunder, att qvin¬
nor och aila de, som äro behörige att vittna,
godkändes såsom Testrtmfntsvittnen; men der¬
före kan jag ej ingå på Utskottets mening,
att under benämningen gode mein, sorn ordaly¬
delsen af 16 Cap. 1 §. ÄrfdaBalken innehåller,
kunna förstås qvinnor och omyndige, Lag-
Utskottet har ej kunnat uppgifva något ställe
i lag eller laga stadgar, der denna benämning,
hvilken förutsätter ej allenast personer af man¬
könet , utan ock män af känd redbarhet och
trovärdighet, förekommer i så vidsträckt be¬
märkelse, som Utskottet deråt velat gifva. An¬
nat är ordet man, der det svarar emot det fran¬
ska ordet on, eller det af lagen, då fråga är
om personer af bägge könen, oftast nyttjade
svenska ordet någor. Men på samma grund
som Utskottet enligt ordalydelsen eller i 16
Cap. 1 §. ÄrfdaBalken och utan behof af föH
klaring deröfver, ansett qvinnor och omyndi¬
ge kunna antagas som laggilde Testamentsvitt*
nen, skulle de äfven kunna enligt 24 Cap. 2
§. RättegångsBalken af Domstolarne uppdragas
granskning af stridiga räkningar, eller utses
till förvaltare i Concurser, eller till biträdan¬
de vid Enskiften, allt enligt de derom gällan¬
de serskilte stadganden, 1 hvilka benämningera
gode mättf efter min tanka i samma bemärkel¬
se, sorn uti ifrågavarande Lagrum, förekommer.
Men >4 Junti f. ml
Mig synes som hade lagen icke afsigtslös! lagt
s^rshiid vigt på Testamentsvittnes kända
trovärdighet, derföre att de icke sällan kunna
aflida, in an edelig bestytkelse af deras vitt¬
nesmål inför Domstol kommer i fråga, och som,
j följe deraf, undanrodjandet af detta lagbud
Sfode i sammanhang med hestämmelserne, hu¬
ru i sådane fall de der föranledt till ganska,
många tvister, T stamentens giltighet må
full ygas. Ett efter mitt omdöme val lyckadt
fö'slag dertill innehåller nya Lagprojectet i to
Gap. ÄrfuiBalken; men om detsamma icke
annorlunda, än i sammanhang sned öfriga de-
l 'ine af nys k*gen, finnes lämpeligt att antaga,
hvilket dock utan o’ägenhet torde kunna ske,
endast med förändring af en anvisning i 17
§:n till ett Lagrum i JordaBalken; sä lära
likväl icke Riksens Ständer , genom godkän¬
nande af Lagötskottets utlåtande, böra gifva
åt det uu gällande Lagbudet, nemligen iö
Gap. i §. ÄrfdaBalken, en med dess lydelse o-
Jörenlig och äfven i andra afseendea förvillan¬
de tydning.
Om, återremiss a.f Betänkandet uppå nu,
anförde skäl, anhåller jag vördsammast.
Peri 18 Junti f, rn.
Bilagor
till PIeniP.rotocollet för den 18 Junit,
förmiddagen.
N;o 1,
Herr Ehrenborgh Ca/per:
Om dan ifrågavarande Lagförändrinpera
är af den angelägenhet, att den måste föregå
den under utsrbetniag varande ny» Lagens
allmänna antagande, och ett blott upplifvande
at det endast ex usu åsidosatta stadgandet i x
Cap. 1 § RättegångsBalken om menighetens
valrätt till Nämndemän icke under tiden kan
göra tillfyllest; så kan vid samma förändring
visst icke vara något att erindra, endast att
erforderlig tydlighet och bestämdhet dervid
iagttages.
Härtill har jag för min del trott höra,
dels, att då det föreslagne stadgandet innehål¬
ler, att vid en Nämndemans afgång val bör
ske i de Socknar för hvilka ledigheten skett;
men sådant förutsätter hvarje Härads- eller
Tingslagsindelning i vissa Nämndemans Distri-
cter, en uttryckelig föreskrift intages så väl
om en sådan indelning, som angående nu
varande Nämndemäns fördelning på sam¬
ma Districter, så att, när någon af dem afgår,
min må veta för hvilket District ledigheten
skall anses vara inträffad; dels att det tyde
ligen bestämmesj om rättighetea att välja
Den ig Juni i f m.
Nämndemän sk«H tillkomma endast de
der sorn äga heminan, eller äfvens dem, som
innehafva hemman under nyttjanderätt. Ut-*
trycken i Lagförslaget: bofatte bönder, och häf¬
ver h minan gifva i detta afseende, åtminstone
for mitt inskränkta omdöme, anledning till
någon tvetydighet. Bes.rämdare är LagComi-
téens Förslag i nya RättegångsBalkens a Cap«
2 $ att Nämndemän skola vara redlige och för¬
ståndige män, sorn i Domsagan bo och hem-!
rn.an under ägande- (dier nyttjanderätt der inne¬
hafva Det lärer ock, så vida Nämnden tills
vidare skall utgöras endast af Bönder, och
Ledamöter deraf inväljas, från alla, eller åt¬
minstone de fläste socknar, vara angeläget, att
äfven hemmansbrukare blifva valberättigad©
och valbare, helst i mångå Socknar på vissa
orter af Riket endast finnes Frälsegods, sorn
ägas jjf Adel eller St|ndspersqner.
S.å vida, i, anledning häraf, Förslagets
förtydligande anses nödigt, torde Högloft
Ridderskapet ^och Adeln ^hesluta om åter-
remiss,
N:q 2.
Herr Munch af Eofenfchjnld, Eberhardt
Till de många motsägelserne i vår Stats-»
författning hörer, att Rikets menige Allmoge,
sorn sjelf får välja Representanter till Lag¬
stiftande Mägten, hvilka der utgöra ett ser-
Ben ig Junti f. m.
m 7
skildt Stand och sjelf får på de flesta ställen
tillsätta sina själasörjare, icke fått öfverallt,
välja Nämndemän eller B sittare i Idärads-
Rätterne, utan desse hafva der blifvit tillsatte
af Häradsnöfdingarne alltid efter godtycke»
Och väl ej så sällan af egennytta. Nästan än¬
nu besynnerligare är det, att (mig vetterlig^)
aldrig förslag om ändring häruti blifvit, åt¬
minstone i senare tider framställd från Riksens
Ständers sida. Det förundrar dock icke mig,
att vår nuvarande Konung gjort Förslag otti
en så vigtig förbättring uti Domaremagtengj
Organisation. Men sedan vid denna Riksdag
2:ne Stånd afslagH Konungens Nådiga propo¬
sition , om en förut saknad bestämd gräns
för couimandomål, eller en inskränkning i den.
militaira maktens område, och sedan Riksens
Ständer äfven afslagit Hans Majus Nådiga
proposition om mildring i straffet för smäde¬
lig! tal mot Konungen (hvarvid Riksens Stän¬
der i synnerhet försummat tillfället att få be¬
stämdt den väsendteliga skillnaden emellan
smädligt tal om Konungens gerningar och
Om Dess Rådgifvares åtgärder^) sedan dessa
i Svenska lagstiftningen, ja jag vågar säga i
hela d^ n Europeiska Dagsriftningens Analer
märkvärdiga beslut föregått, vöre det ej för¬
vånande, ty det vöre qonseqvent, om ifråga¬
varande Nådiga proposition , icke eller blef
antagen. Jag vågar dock ännu hysa det hopp
att hos Ridderskapet och Adeln råda samnad
tänkesätt för sanna förbättringar af vår Stas%-
Författning, som förr alltid utmärkt detta Rjk*
x53
Den iu Juni i. f. m,
kets första Stånd och jag föreslår derföre bi¬
fall till Betänkandet.
Visserligen hade ett och annat i det Nå-
diga Lagförslaget kunnat närmare bestämmas*
*nen det kan, om så erfordras, ske genom en
Lagförklaring. Af det hela synes att blott
sjelfägande Bönder få deltaga i valet, men
också' att aila radana det få, äfven de, sorn ej
|ro berättigade att deltaga i vsi till Riksdags¬
man. Det hade visserligen varit mest enligt
med lagsk pnioge.ns t (reon, att älven andra än
booder fått välta och väljas till Nämndemän,
Klen som hittills blott Bönder fått blifva Nämn*
deman, är Konungens Förslag mäst enligt med
praxis och med vår ännu bibehållna Stånds
fördelning samt således för närvarande kan¬
hända det bästa som kunde göras!, för att äf-*
ven af BondeStåndet med odeladt bifall och
oinskränkt tacksamhet blifva emottagit. I
allt fall är det föreslagna stadgandet vida bätj
tie än det hittills varande.
Hvad den serskildta Ledamotens i Ut¬
skottet tankar beträffar, så är det för Fäder¬
neslandets vän sn stor tillfredsställelse, att i
Konungens Förslag finna liberalare tänkesätt»
äa i denna medborgares yttrade reservation
emot Utskottets antagande af det samma-
Ben 18 Junti, f m, I09
Nto 3.
Friherre Fock, Berndt Willhelmj
Då HcjgloH. SfatsUtskottefs Betänkande
om Allmänna Magizinsli,rättningens förvalt¬
ning, i följd af revision rne åren 1820 och
1822 och elter Utskottets egen granskning vid
denna Riksdag, nu förekommer till afgörande,
är det både af böjelse och plikt jag vid det¬
ta tillfälle inskränker mitt anspråk på Hoglofh
Ridderskapets och Adelns benägna uppmärk¬
samhet, emedan det ej är på detta rum man
må gifva länga anföranden i egen sak, anhål¬
lande vördsammast att blott få yttra några
få ord.
Anmärkningarne vid revisionen 1820 bleR
vo af Kongl. Maj;t i Nåder communicerad©
sned Directäonen, som deröfver afgaf Utlåtande.
Dessa handlingar äro tryckte och med allmän,
na Tidningarne utdelade.
Öfver anmärkningarne vid revisionen 1822*
har enahanda förhållande ägt rum, ehuru utdel¬
ningen af de tryckta éxemplaren icke förr än
nu kunnat ske, i följd af Kongl. Maj:ts Nådiga
befallning under den 4 i denna Månad.
Öfver StatsUtskoltefs nu gjorda anmärk-,
ningar, så vidt som de af Riksens Ständes
antagas, förmodar jag att Direciionen af Kongl.
Majtt i Nåder erhåller” enahanda tillfälle att
sig förklara.
x4o
Den ] § Juni i J, rn.
Allt anförande af mig i den enskUta e-
genskapen af Ridderskapets och Adelns med¬
lem, vore i dubbelt fall olämplig; först eme¬
dan jag i ansvar för collectiva Embetsmanna-
åtgärder, icke må skilja min förklaring från
mina Collegers; och sedermera, emedan 90 §.
af Regeringsformen anvisar gränsome, gå väl
för den enskilta Riksdagsmannens communica-
tioner, som för RiksStåndens egen befattning
med dylikc Slytelscärender.
Mitt uppdrag såsom Ordförande uti Kongl.
Allmänna MrgazinsDirectionen, har under de
6 år det snart fortfarit nästan oafbrutit varit
förbundet med många och svåra bekymmer.
Naturen af denna befattning gör förmodeligen
ett sådant förhållande oskiljaktigt, äfven från
Större förmögenheter än mina; tillfälliga om¬
ständigheter liggande utom beräkningarnas om¬
råde, och brister uti egne krafter hafva ser¬
skilt ökat anledningarne dertills men jag 6er
dock tillbaka på det förflutna med myc¬
ket lugn,
Ridderskapets och Adelns bifall måste
skattas högt af hvar medborgsman och jag
bekänner, att jag dervid fästat ett stort värde;
att jag ansett det bland målen för mina hand¬
lingar. Men det gifves dock ett högre, sorn
jag ojåfvadt och oklandradt besitter och som
förmodeligen blir min cgenteliga behållning,
den enda öfverlåtelsen jag har att göra åt en
falrik Famille , sorn jag åt behofvet af andras
Ctmvårdoad efterlemna?, det är, Mina Herrar!
Den 18 Juni i J. m.
bifallet af mitt samvete, att, mej en gräns¬
löst god vilja, med en aldrig hvilande verk¬
samhet och jag tillägger tryggt, med upp¬
offring af helsa, lugn och förmögenhet, haf¬
va redeligen utfört ifrågavarande förtroen¬
de kali.
Administrativa inrättningar, af så proble*
matisk öatur, som den ifrågavarande, Jemna-
de, så tillsägande* åt sitt öde, som denna, un¬
der det att de sins emellan mäst stridiga for¬
dringar derå göras, öfverensstämmande i ge¬
mensamma öfverdrifter och i gemensamt klan¬
der vid deras Uteblifne uppfyllelse; såda-
fle Inrättningar Mine Herrar, kunda ej undgå
att gifva anledning till erindringaf. Den etta
tillfällighetens lysande påföljder* den andres*
som Utfalla med brist eller skada, kunni
bägge i planen vara uppställde roed lika klok¬
het, och i utföringert omfattade tued samma
nit, omtanka och heder. De ftiellankomne
yttre omständigheterne allena, afgöra utgångert
och bestämma skillnaderne dem emellan. Dé
samme Riksens Ständers Revisorer, söm upp¬
gjorde calculer Öfver Magazinsverkets ställning i
December 1822, skulle i Junii 1823 hafva
uppgjordt andre calculer, och från den ena da-
gf*n till den andra, lefva vi i ovisshet, om vi
balancera mellan begge dessa extremer, ellef
Om vi komma till än ytterligare. Kan det gif¬
vas något mera till saken talande, något evi¬
dentare, men ock något mera varnande för¬
hållande än detta? Hvem kan väl stiga fram
Och i fråga om ett så vigtigt Statseconomiskt
l42
Deri 18 Junii fi ni.
ämne* deraf folkets nytta eller skada så Va-
fiendtligen beror* uppställa något osviKeligt
uti en ytterlighet?
Må dessa allmänna reflexioner, vid detta
tillfälle forlåtas mig. D® ärd framkallade af
Baken, utan tillämpning till mig eller Maga-
zinslnrättningem
Svens.kmariaaratt består inför Sveriges
Konung och Sveriges Folk. MagszinsDirectio*
r ;h hofver et annat än rättvisa. Men i följd
&i det behof der.?..f, hvaruti hon bli vit satt *
genom iievisorerhe» och Ststslhskottets sätt
a £ r. bedöma en del sf hrnnes Emb tsåtgärder,
har jag blott en ynnest att begära, nemligen
den: stt personer sorn icke fått tillfälle att
sig förklara, ej haller må i förhand varda
dömde*
Det ar ufgn tvifvel smarfaude bhfvaetälld
i bevisningens nödvändighet; men en hyllning
åt lagen, äskad af Folkets ombud, är engard
ät friheten och samhällsordningen, den hvar
redlig medborgare utan knot gerna lemnar,äf|
Ven dä han nödgas uppträda, att sig försvara;
Och det på samma gäng, som han kan känna
både förundran och ledsnad, öfver den syn¬
nerliga fogning af tidens egenheter, att just
en del sådana händelser, dervid omsorg och
önskan att biträdande gagna, varit enda drif-
fiedern för åtvärderne, nu hafva blifvit före¬
mål för klander, under det att andre, svårare
I sine påföljder, om de icke blifvit undanröjde^
Den 18 Junii f m,
derigenom fallit hort, och icke mera ligga öpp?
lie för något bedömmande, .
Jag beklagar mig icke öfver detta bedö¬
mande efter utgången, icke öfver deita klan¬
der; hvar och en må behålla sina åsigter och
sin öfvertygelse, och jag skall icke ens vid
detta tillfälle här framställa, hvad jag med hand¬
lingar kunde utreda vara orätt fattadt, eller med
zilFror kunde bevisa vara i calcul origtigt upp-
stäldt och sålunda äfven factiskt kunde åda¬
galägga, att resultaterne icke vore uthållande
en lugn pröfning.
Jag vet att Höglofl. StatsUtskottet ansett
6ig gå fram i sin pligt mot fäderneslandet och
mot sina Committenter, och dessa grunder äro
mig vördnadsvärde; men jag vet ock, att Mä-
gazinsDirectionen handlat med samma åsigter,
och jag vet sluteligen äfven, att emellan Ut¬
skottets och Directionefls olika beöömmande,
6tår Lagen i rättsfrågor och framtidens ut~
Vecklande ojäfaktiga bevisning i opinions-
frågor.
Då jag nu efter 40 §. af RiddarhusÖrd-
ningen mig aflägsnar, sker det med full öf¬
vertygelse , att Höglofl. Ridderskapet och A-
deln med sine vanliga upphöjda tänkesätt, med
lugn och rättvisa, detta ämne omfattar.
Den 18 Junii f. ni.
N:0 4*
Herr Brakel, Gustaf Antom
Deri Direction, rörande hvars förvaltning
det sednast uppläste betänkandet handlar j för¬
tröstar sig uppå medvetandet!
t tö Åtfc Uflder en äiletlan financiell bryt-
öifig hafva sammanhållit qvarlefvornä af en
fnjstörd Discontlflrättning, Och att småningom
hafva conscliderat dessa qvarleftfor.
2:0 Att hafva förbättrat DiscontVérkets
ställning till flere tunnor gulds värde.
3:0 Att medelst begagnande af förhållan¬
den 60m vecklade sig in i Disconfväsendet *
hafva med framgång motarbetat för mycket
bedröfliga verkningar för landsorten af det!
försVUndöe cföditenj och
4:0 Att inoiii étt år ^ hemligen ifrån deri
l October 1817 till den 1 Öctober 1818 un¬
der ofvanstående förhållanden hafva indritvit
tn summa af 848,528 R;dr 43 sk. 2 i:st, eller
något mera afl |:del af Verkets tillgångar, sorn
Voro påräknade att kunna inflyta^
Då en djup tystnad om desse omständig¬
heter finnes iagttagen, och icke ett ord är
nämnt om den brydsamma belägenhet, hvar¬
under interimg Directionen varit satt att ver¬
ka
Den lo Junii /, »i.
ka , eller om och huruvida densamma upp¬
fyllt det hufvudsakliga af sitt vigtiga ända¬
mål, så har jag, i egenskap af ledamot i sam¬
ina Direction, ansett mig i körrthet bora göra
desse uppgifter, under förklarande, det jag är
beredd att bevisa hvad jag sagt, ehuru jag icke
ansett mig böra upptaga Höglofl. Riddcrska-
pets Och AdelnS tid med vidlyftige bevisnings,
detailler. Astundas sådane antingen enskilt
uppgifne eller publikt framställde, är jag der¬
till beredd, och yrkar för öfrigt på ingen åter-
remiss af Betänkandet.
N:d 5,
Herr Ehrenborg, Casper:
Af skälen för och emot det hittills stad¬
gade sättet att genom upp- och afslag förrät¬
tå UtmätnlbgSAuCtiörier å fastighet, anser jag
för min del, lika med Lagutskottet, de förra
öfvervägande, icke eös öfvertygad om mot-
isatsen af hvad LägComittén i motiverne till
4 Cap. UtsökningsBalken af nya Lagförslaget
anfört. Det synes nemligen efter vanlig be-
fäkning gifvet, att, vid försäljning i afslag, då
fett erida bud afgör handeln, köparen skall er¬
bjuda det högetä sorn han lör egendomen vill
gifva, helst han i annat fall befarar ett under¬
bud , sorn bonöni icke äf tillåtit öfverbjuda?
men att han deremot, vid en Auction endast
Bit. till Ridd. o, Ad, Pr, V. Band. i»
IDen lS Junii /. m,
j uppslag, icke uppgår till sin högsta fixerade
gumma, annorlunda än i den mohn andra bud
ocböfverbud dertill föranleda. Men då LagUtskot.
tet uti nu varande stadgar angående nämnde
Auctionssätt föreslagit åtskillige väl beräkna¬
de modificationer, begagnar jag tillfället att
hemställa, om icke en föreskrift i sammanhang
dermed vöre nödig för det fall, att tvenne el¬
ler flere bjudare på en gång ropa ordet mitt.
I sådant fall borde, efter min tanka, Auctionen
dem emellan i uppslag fortsättas och högsta hu¬
det afgöra köpet. Deremot kunde utropet i
uppslag vid början af Auctionen aldeles und¬
vikas, och början genast ske med utrop i af-
slag, efter någon viss fastställd grund, t. ex.
att den summa , som utgjorde trenne gånger
fastighetens uppskattade värde först utropades
och småningom minskades tills någon ropade
ordet mitt.
Till Höglofl. Ridderskapet och Adeln hem¬
ställes vördsammast om detta förslag angåen¬
de tillägg vid hvad Lagutskottet tillstyrkt, må
till återremiss föranleda.
N;o 6.
Herr Ehrenborg, Casper:
Med Höglofl. Lagutskottet kan jag icke
instämma deruti, att befattningen med promo-
torialer skulle leda till åsidosättande af Kon¬
ungens Befallningshafvandes oväld och anse-
Oen 18 Junii f. m.
147
ende. Det måtte vara något helt annat, att
pröfva giltigheten af en fordran, eller att lem¬
na handräckning till en communicarion , eller
att handhafva, det en genom Utslag fastställd
fordran varder behörigen indrifven. De sed¬
nare åtgärderne kunna så mycket mindre, i min
tanka, föranleda till någon jäfvighet vid den
förra, eller till något anseende af väld, sorn
det i allmänhet åligger Konungens Befallnings¬
hafvande, att, i anledning af till dem inkom¬
mande utmätningsDiarier, tillse, att Domar
och Executorialer i behörig ordning befordras
till verkställighet, utan att Landshöfdingarne,
i och för denna conttollerande åtgärd, någon¬
sin blifvit ansedde såsom de enskilde Borge¬
närers commissionairer. Det synes icke elier
lämpeligt, att, i en tid, då bland andra åtgär¬
der till creditens återställande, äfven åsyftas
sådane, genom hvilka långifvare måga påräk¬
na att utan svårighet eller tidsutdrägt återbe¬
komma sina lörsträckningar , upphäfva en ut¬
väg dertill, hvilken åtminstone vid de fläste
LandshöfdingtrEmbeten hittills begagnad, i syn¬
nerhet varit af vigt för sådjne borgenärer, de
där å aflägse orter måst göra fordrings-anspråk
anhängige.
Det kan emedlertid icke bestridas, att
Konungens Befailningshafvandes af många all¬
männa och vigtiga Embetsgöromål upptagna
tid kunde behöfva ledighet från den promo¬
torial målen tillhörande serskiite uppmärksam¬
het, såsom egenteligen åsyftande enskild nytta;
I4S
Dtn 18 Juhii f. nu
och ur denna synpunkt vore ett stadgande
höfligt, som dels 11 • 1 enhet sammanförde hvad
i detta ämne bli i vit olika praktiseradt, dels
ock med bibehållen lätthet för borgenärer att
å främmande ort, äfven utom tillgång å kändt
Ombud, få lagsökningsärender utförde, befria¬
de Konungens Befallningshafvande från om¬
sorgen att följa den med lika oafbruten upp¬
märksamhet som allmänna åtgärder. Ett så¬
dant stadgande har LagComittén föreslagit
i t Cap. 7 §. UtsökningsBalken i nya lagför¬
slaget, så lydandet "Borgenär, som vill lag-4
söka gäldenär i annat Län, må gifva, in lag-
sökningshandlingarne till Konungens Befall¬
ningshafvande i det Län, där Borgenär vi-4
stas, och sände han dem till Konungens Be¬
fallningshafvande i det andra Länet. Sedan
förordne den Befallningshafvande skicklig och
säker man, att målet å Borgenärs vägnar,
för skäligt arfvode bevaka och utföra.” Och
jag anhåller att Lagutskottet, genom åter-
remiss, måtte få tillfälle yttra sig om icke
de olika åsigferne, skulle genom antagande af
nämnde förslag kunna förenas»
Den 18 Junii e. m.
Bilaga
lill PleniProtocolIet för den 18 Juni*,
eftermiddagen.
N:o ii
Herr Ehrenborg, Casperi
Med erkännande att det nu uppläste Ut-
låtandet i de fleste delar hvilar på de billiga
grunderne af frihet i handtering och undan¬
röjde tillfällen till chican, utbeder jag att en¬
dast få framställa 2;ne anmärkningar, sorn vid
genomläsningen af samma Betänkande mig fö¬
rekommit.
1:0. Utskottet har föreslagit bibehållande
af det stadgande, som den nu gällande Författ¬
ningen härom innehåller, att nemligen brän-
vinsförsäljning, för dem som icke erhållit mi-
nuteringsrätt, ej må vara tillåten i mindre pär»
tie än en kanna. Deraf har ofta föranletts en,
utöfver hvad eljest skulle inträffat, ökad eller
påskyndad Bränvinsconsumtion, då t. ex. dags¬
verkare eller betingsarbetare vid en egendom,
som velat förskaffa sig' någon förfriskning,
icke kunnat erhålla det mindre bränvinsqvan-
tum, hvarmed de för tillfället ansett sig be¬
låtne, utan nödgats taga det ofvannämnda stör-
rCj, deraf ejutningsbegäret sällan medgifvié
Den iS Junii e, m,
någon besparing till morgondagen. Jag tror
mig derföre böra föreslå, antingen att ett stop
måtte blifva fastställdt såsom minimum för
Bränvinsförsäljning i allmänhet, likväl under
fortfarande af det nu gällande och på före¬
kommande af krogsittning beräknade förbudet
emot Bränvinets förtäring på stället där det
köpesj eller ock att från föreskriften, det de,
som icke erhållit minuteringsrätt, ej må för¬
sälja mindre partie än en kanna, måtte göras
undantag för hvad som å landet eller i Staden
säljes till underhafvande, eller till betingade
och legda arbetare.
2:0. Då Utskottet förut ansett LandsFi-
ecalerrie, hvilka ostridigt äga en större verk¬
ningskrets och nyttigare befattning än de så
kallade BränvinsFiscalerne, börs indragas, Sy¬
nes mig som Utskottet icke ägt anledning till¬
styrka desse sistnämndes bibehållande- De
förordnades egenteligen vid ett serskildt till¬
fälle ejler år 1812, då det, i anseende till fel¬
slagen skörd och deraf föranled total indrag¬
ning af den förut vidsträckta bränvinsrättighe-
ten, ansågs nödigt att samma förbud roed yt¬
tersta stränghet och sorgfällighet handhafva.
Dit hörde ock det sedermera upphäfne påbu¬
det, att öfverträdarnes namn skulle i allmän¬
na Tidningarne kungöras. Under vanliga om¬
ständigheter fordras ej sådane ansträngde an¬
stalter, hvarpå ock grundas min öfvertygelse,
att tillsynen af Kronobetjening och LandsFi-
scaler, hvilka sistnämndes bibehållande jag för
min del ansett nödigt, i nu varande tid bör
Den i3 Juni i t. mi
kunna göra tillfyllest till ifrågavarande För¬
fattningars handhalvande, och deremot de så
kallade BränvinsFiscalerne hvilka, oftast sak¬
nande insigt och pålitlighet, torde åstadkom¬
mit mera oreda och chican än verkelig nyt¬
ta, kunna indragas på de ställen, der de än¬
nu finnas förordnade.
Änteligen tror jag det ock vara nödigt
att vid detta tillfälle iörelå ett närmare be¬
stämmande, huruvida genom de uti frågava-
rande ämnen hittills gällande, och, i deras huf-
vudsakeligaste delar, äfven hädanefter till bi¬
behållande föreslagne Författningar, endast
försäljning af bränvinet i minut, eller äfven
annan utdelning deraf, t. ex. såsom undfägnad,
skall anses förbuden- Orden: jörfåljning och
utdelning sorn i Författningen förekomma, haf¬
va gifvit anledning tili denna tvetydighet,
och det är bekant, att de som utdelat Brän¬
vin, utan att hafva blifvit öfvertygade om
uppburen vedergällning derlöre, hatva, äf¬
ven i Konungens Högste Domstol blifvit sak-
fällde, synnerligen om utdelningen skett vid
något allmännare tillfälle såsom marknad eller
auction. Härmed företer sig å ena sidan det
för känslan af naturlig billighet och urgam¬
mal Svensk gästfrihet motbjudande deraf, att
man för en gifven undfägnad, i eller utom sitt
hus, skall underkastas bötesansvar, och ä den
andra svårigheten att styrka, när utdelningen
skett emot betalning, hvilken vanligtvis i en¬
rum emottages. Det förra kan ej undanröd-
jas annorlunda än genom ansvarets inskränk¬
152
iBen 18 Junii e, /ra,
ning endast till åen Bränvinsminnteving sorn (ken
emot penningar eller minan vedergällning , vare Jig
genom varubyte eller tjenjlbarhet-, det sednare, el¬
ler underlättad bevisning om den ansvar un¬
derkastade minuteringen, torde kunna vinnas-,
om, i likhet, med hvad 1812 års Författning
i ämnet innehöll, köpare tillätar vittna angående det
éränvin de sig tillhandlat. Den olägenheten att
någon skulle anmäla sig såsom köpare af Brän¬
vin, i uppsåt att sedermera blifva angifvare.,
syneg mig åtminstone mindre, än att den,
hvilken åt en vän eller gäst gifvit undfägnad,
skulle kunna på sätt efter tillämpningen af
Författningens ordaförstånd verkeligen hittills
skett underkasta^ ansvar lika med lönnkrön
garen.
Bilagor
till PleniProtocoISet för den 25 Junis.',
förmiddagen.
N.:0 I.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric-:
Då jag, i en motion som Höglofl. Econo.'
miUtskottet i sitt nu afgifné Betänkande be-
Dm 25 Junii f m,
evarat, framställde en tanka till en mera verk¬
sam allmän stadga för publika examina före
inträdet i Rikets tjenst; då jag trodde en ön¬
skan nödig att få hafna de Författningar, som nu
kunna hindra bildandet af privata assosiatio-
ner emellan lärda till offentlig undervisning
i vettenskaperne; åsyftade jag i sanning en hö¬
gre fördel än den, som Utskottet velat göra
till skäl för Riksens Ständers underdåniga ön¬
skan inför Thronet!, att nemligen tillfälle för
Uppfostring6Comi(téen måtte beredas, att till
nästa Riksdag uppgöra Förslag till civila ex-'
amina, såsom redan skcdt är med Studentex¬
amen. Mitt syftemål var beredandet af en
möjlighet, stt den massa af vettenskaplig kun¬
skap, sorn finnes i hufvudstaden och må häng¬
da äfven i andra Rikets Städer än i Lund och
Upsala, matte kunna komma landets uppväx¬
ande ungdom till godo på en annan väg, än
genom tryckpressen. Min afsigt var att öf-
verflyttandet af förvärfvade kunskaper från
den bortgående generationer) uppå den upp¬
växande, skulle få bli en fri handtering, att
den individuella förkofran i vettenskap äfven
skulle få bli en loflig inkomstkälla: att
den högre vettenskapliga bildningen såme¬
delst skulle kunna komma att framdeles un¬
derhålla sig sjelf, och att i denna del åtmin¬
stone de lägre, med tunga arbeten sysselsatta
Folkclassernes gärder till de bättre lottades
njutningar och behof småningom skulle kun¬
na upphöra. Jag föreställde mig att på detta
sätt, hvad man förr lörstad med vettenskap-.
bga Republiker, åter skulle kunna bilda sig
154
Den 25 Junii f. m.
midt ibland Statens öfrige institutioner; att
de mot förfall skulle skyddas genom andra
frivilliga vettenskapliga assosiationers medtäfla¬
re genom ett inre oberoende. Jag hoppades
att de midt igenom Europas politiska stormar
skulle obehindrade kunna gå sitt höga mål
till mötes, då de å ena sidan, ställdes frie för
inflytelsen af administrationernes periodiskt
växlande åsigter af mensklighetens anspråk på
högre bildning, och å den andra, stäng¬
des från all rättighet och ali möjlighet att få
anse de arbetande Folkclasserne såsom skatt¬
skyldige åt deras tillvarelse och deras anspråk;
och jag förmodade att blotta möjligheten af
en täflan; skulle verka förmånligare på våra
högsäten för vettenskap, än alla de högre au-
thoriteternes bemödanden, att genom andra fö¬
reskrifter afhjelpa de öfverklagade bristerne.
Hela syftningen af mitt Förslag var dessutom
framkallad af erfarenhetens öfvertygelse om
nödvändigheten att för den i hufvudstaden be¬
fintlige massa af ungdom, bilda en möjlighet
till vettenskaplig utbildning, äfven under för¬
sta utöfningen af allmän tjenstgöring. Om ti¬
den ännu icke är inne för ett allmännare om¬
fattande af den idée jag framställt, så hvarken
är jag, eller torde jag blifva den sista som
gjort den erfarenhet att idéer långsamt mog¬
na; men det skulle i sanning smärta mig, om
min motion icke föranledt till annat, än att
ytterligare i 5 år förlänga (JppfostringsComit-
téens tillvarelse, jag är ingen vän af stadig¬
varande Comittéer. De utgöra Embetsverk,
dem Grundlagen icke känner, som ej sällan
Den 25 Junii /. m.
15?
betunga StatsCassan och synas öfverflödige,
när Departementerne äga Chefer, sorn äro sitt
kall vuxne- Utskottets förslag att Riksens
Ständer skulle i underdånighet hos Kongl.
Majit anhålla, att det project till civila exa¬
mina, som UppfostringsComittéen torde erhål¬
la uppdrag att til! nästa Riksdag utarbeta,
måtte då församlade Ständer communiceras,
måste jag af dubbla skäl ogilla; först; emedan
det leder att göra en Comitté till ett perma¬
nent Embetsverk; för det andra; emedan det
synes migobehörigt att Ständerna vidfråganom
ett project till civila examina, skulle för sjelfva
detaillerna vilja påtruga Kongl. Maj:t sina råd och
upplysningar,ellerlägga hinder i vägen för Kongl.
Majit, att tidigare än efter 5 års förlopp, verk¬
ställa en åtgärd påhvarsbehof Ständerne i un¬
derdånighet fästar Kongl.'Majus uppmärksamhet.
Om Utskottet icke vid mitt Förslag fästadt
det afseende jag hade önskat, äger jag dock an¬
ledning att vara nöjd , då jag omsider bidragit
att framkalla ett yttrande för nödvändigheten,
att vid Rikets högre Läroverk Grundlagens fö¬
reläsande måtte anbefallas såsomen skyldighet;
och lärer min motion således icke varit allde¬
les onyttig om den också ej mägtat medföra
den ännu betydligare verkan, som utgjorde
dess egenteliga föremål. Jag öfverlemnar åt
andra att afgöra, huruvida dessa anmärkningar
böra föranleda till återremiss afUtskottets Ber
tänkande; för min del yrkar jag den icke.
t5&
Den z5 Junii f m.
N:o 2.
Herr Manck af Rosenschöld, Eberhard:
Af alla kända allmänna Inrättningar ha?
väl ingen så rakt motverkat sitt ändamål s
nemligen, då ändamålet varit att göra gagn,
som vår Allmänna Magaelnslnrättning, i syn¬
nerhet de senare åren. Man har väl förr hört
omtalas Allmänna Inrättningar, som varit skad¬
liga, åtgärder, som åstadkommit mycken ska¬
da; mer» de ha åtminstone gagnat en del per*
söner, åtminstone någon, om ock aldrig så li¬
ten klass af medborgare. Men denna har gag¬
nat ingen, åtminstone, mig vetterligen , ingen
utanom sitt eget område; utan tvertom den
har skadat på en gång både producenter och
consumenter, både säljare och köpare. Den
har åstadkommit låga priser för säljare och
höga iör köpare, osäkerhet i speculationer för
handlande, så väl som för jordbrukare, samt
till en stor del förstört, eller åtminstone för^
lamat den enskilta industrien, uti denna en Stats
första näringsgren. Ja, denna Inrättning har
ådragit på en gång undsättningstagare och sig
sjelf föiluster. Bevis på allt detta: äro så
mångfaldige och så väl kända, samt äfvan till
en del af flere motionairer anförde , att de ej,
böra upprepas nu och borttaga Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid. Man behöfver till
och med blott läsa Directionens eget na tryck¬
ta försvar, för att inse dess misstag, och mara.
inhämtar af detta försvar nya uppgifter och
311a skäl till klagan öfver dess åtgärder. Jag
Den 25 Juni i e. tli.
Vill blott med ett enda exempel visa detta.
För att urskulda den stora förlusten på brärl-
Vinsbräriningen år 1820, aniöres , att man då
brände säd af flere års gammalt lager, till och
med af de året 1817 föregående årens. Man
säger således här, att man gömt på säd äfven
de åren då årsvexten Var klen och man in-
förskref spannemål utifrån. Bättre hade ju varitj
att låta utlänningar få sin säd sådace åf öfver¬
liggare, äti att inrättningen skulle få det.
Blotta tillvarelseö af en så styrd Maga-
jtinsTnrättning, har ibland nedsatt priserne för
producenten och höjt den för de sorn lidit
brist på spannemål. Således då missväxt 1821
i Norrland inträffat, afhöllos Köpmännen i
Skåne ifrån att i tid skicka dit spannemål ge¬
nom den förmodan, att MagazinsDirectioneri
skulle skicka dit af sitt förråd mot lägre pri¬
ser, än man från Skåne kunde så långt bort
skaffa den för. Men MagazinsDirectionen be¬
gagnade nöden i Norrland för att få inköps-
priserne för sina gamla sädesltger ersätta, och
lät betala sin säd med så höga priset, att Köp¬
männen 1 Skåne gerfia sållt den där på stället
för j:del lägre. Hade samma Direction några
månader förut velat gifva i Skåne 7 R:dr för
rågen och 5 å 6 R;dr, allt Riksgäldssedlar,
för Kornet tunnan, så hade den sedan ej be-
höft taga nära 3 gånger så mycket af Norr¬
länningen, och den hade på en gång något höjt
priseinei Skåne samt betydligen nedsatt dem I
Norrland. Men den hade då ej fått sina garni
la lager gå väl betalta,
i58
Den 25 Juni i /, m.
Det är nu ej fråga om eller 5 hvad mohn
en Allmän Magazinslnrättning, sådan som den
här i Sverige är organiserad, kan vara nyttig
för Staten. Men det kan man med säkerhet
påstå, att så länge denna Inrättning finnes, bör
den användas på ett för Staten så nyttigt sätt
som möjligt och enligt det ändamål, för
hvilket Riksens Ständer till denna Inrättning
anslagit så betydeliga medel. Dess första än-
damål har onekeligen varit, att när grödan va.
rit ymnig, köpa spannemål, nemligen inom
landet , för att ett följande år , när grödan
mer och mindre slagit felt, hålla det fruktba-
ar årets öfverskott de behöfvande tillhanda.
Härvid borde naturligtvis iagttagas , att af de
sädeslag, som mäst lyckats, köpes mäst, men
allsintet af det, hvarpå varit klen årsväxt, el¬
ler aldeles missväxt, samt att intet köpes i de
orter , där grödan slagit felt och således intet
öfverskott blifvit. Häraf blir det en följd, som
en del origtigt anse för Inrättningens första
ändamål, att för höga och för låga priser före-
kommas, samt att ett medelpris till eri viss grad
beredes , och derigenom äfven mindre osä¬
kerhet i köp af iandtcgendomar och deras
producter.
De flesta eller åtminstone betydligaste af
Magazins-Directionens öfverklagade misstag
härleda sig derifrån , att den handlat tvärte¬
mot dessa grundsatser. Om derföre fråga nu
vore om en Instruction för den, kunde den helt
enkelt innefattas i de få orden: Handla aldeles
tvärtemot hvad ni hittills gjort; eller, som vill
Ren 2 5 Ju ni i f. m.
säga datsamma: köp tapp blott af den öfver-
flödiga grödan, ej af den som slagit felt, be-
fatten er ej med handel med utlänningen, ty i
detta fall fördyrar ni spannemålen för consu-
menter, utan gagn för producenter; men der¬
emot till allas skada och till förlust lör hela
Riket.
Om Directionen handlat enligt dessa enk¬
la, redan af Joseph i Egypten godkände grund¬
satser, så hade den nu ej beliöft redovisa för
någon stor förlust. Den hade icke en gång
då behöft något förutseende; ty man kan ej
risquera förlust på inköp emot låga priser,
men bör vänta sig den på inköp emot höga.
Första grunden till den stora förlusten
lades genom för liten upphandling af Skånes
ovanligt ömniga gröda år 1815, då något
köptes af allmogen, men nästan intet af pos¬
sessionaten och jordbrukande Ståndspersoner.
Hade betydlig upphandling skett den tiden ,
då Inrättningen hada en betydlig contant , än
ej disponerad fond, att tillgå, så hade mindre
behöft göras de följande klena åren j 816, 17,
Jt8 och 19. Genom upphandling de sistnämn¬
de åren, och äfven al utländsk säd, i synner¬
het 1819, (då utomlands upphandlades öfver
60 oco tunnor af MagazinsDirectionen, utom
öfver 400,000 tunnor af enskilte speculan-
ter), och genom undsättning på credit, med¬
togs den contanta fonden så betydligt, att det
följande ovanligt ymniga året 1820 föga upp¬
Den 25 Junit f. m.
handling, och det äfven ! en del provitlcer
det sädesrika året »821 , alls ingen skedde»
När nu Inrättningen skulle sälja och äfven
bränna af ett dyrt köpt lager, b!ef, oaktadt
den inom landet så 1 leie så dyrt, förlusten ound»
vikélig. Detta misstag har varit det betyd¬
ligaste sorn Directionen begått och medfört så
vigtiga följder, att intet af de misstag som Re^
visorcrne anmärkt, dermed kan jemföras;
N:o 3.
Friherre Ankarsvärd, Carl Hindric{
Vid nu ifrågavarande Sratsötskottets Utlå¬
tande öfver åtskillige af Riksens Höglofl. Stän¬
ders Revisorer åren 1820 och 1822 framställ¬
de anmärkningspunkter, rörande Allmänna Mä-
gazinslnrättningens förvaltning, torde mig tillå»
tas få anföra följande: jag hade föreställt mig,
att ett i bland Utskottens förnämsta åliggan¬
den vore, målens utredande till sådan tydlig¬
het , att omdömet öfver ämnets verkliga be¬
skaffenhet derigenom skulle afklädas ali egen¬
skap af tvetydighet, då de till Riksens Stän¬
ders Plena öfveriemnadesj och måtte det så¬
ledes tillåtas mig att yppa mina betänklighe¬
ter i de fall, der de åtminstone för min slut¬
förmåga icke genom Utskottets Betänkande blif¬
vit undanröjd^.
Vid anmärkningen rörande de 30,000 R-.dr
Banco
Den 25 Juliu /. m.
feanco, hvilka åren 1816 och 1817 af Hsrr Pre¬
sidenten Baron Fock i egenskap af Landshöf-
dinge tor Up«da Län blifvit Jyftade till spaö-
hemäls upphandling , finner jag* skäl att an¬
märka, dst Presidenten Baron Fock icke ännu
Vid denna tidpunkt var Ordförande uti Kongl.
MagazinsDirectionen, hvilken omständighet vis¬
serligen i och för sjelfva hufvudsakcn kan va¬
ra likgiltig j men dä dea för det första allmän¬
na omdömet betydligen förändrar sakens natur,
hade jag trott att detta individuella förhållan¬
de, bordt med mera ömtålig varsamhet Uti Ut¬
skottets Betänkande ådagaläggas; utaf Betän¬
kandet kati näppeligen inhämtas någon annaa
mening, än att-Herr Prfcsiden'en Baron Fock.
i och för denna sak vöre deri ansvarsskyldige
i sin dubbla egenskap af MagazinsDirectio-
nens högsta Chef och den af Landshöfdinge
öfver det Län, för hvilket ifrågavarande span-
hemälsuppköp blifvit verkställt, För mig visar
det sig åter, såsom skulle hela ansvarigheten
hvila å den Magszinstörvaltning, söm till en
Landsbo.ding så handlöst utL mnaten sä b tyd¬
lig penningesumma, utan någon i förväg gif¬
ven föreskrift , hvarken rörande medlens an¬
vändande eller redovisning, jag finnér således
fekäl, att i denna punkt yrka återremiss af Be¬
tänkandet, på dat att Utskottet mätte blifva i
tillfälle att öfver denna omständighet lemna
Riksens Ständer så fullständig upplysning, att
de icke matte äfventyra att misstaga sig om
dec sannskyldiga föremålet för det ansvar, som
Bil. lill Ridd. o, Ad. Pr, V Baud, ii
r62 £fen 25 Juni i f. nu
fios Kongl. Maj*.t i anseende till ^den eller dö
felagtige, bör begäras.
N:o 4-
Friherre Ankarsvärd, Carl Henric:
Ifrågavarande Betänkande, innefattande
StatsUtskottets Utlåtande, öfver Riksens Stän¬
ders Revisorers anmärkning, angående den
till Italien år 1221 verkstälide export af Korn,
och Hafre, lemnar mig anledning till den huf-
vudsakliga anmärkning, att jag finner i hög¬
sta måtto besynnerligt, att ansvaret för en det
allmänna tillfogad så högst betydlig förlust af
mera än 5200,000 R:dr , uti Utskottets Betän¬
kande finnes i min tanka aldeles för ytligt be-
handladt. Garantierne för det constitutionella
samhället skulle vara alltför opålitlige , om uti
Grundlagen icke funnes stadgat ansvarsskyldig¬
het för allmänna medlens förvaltning, och Stats¬
författningen medgifver mig vetterligen icke
allmänna medlens användande i Handel af den¬
na art. Jag kan härvid icke tillbakahålla min
förundran deröfver, att StatsUtskottet i denna
sä vigtiga Stats angelägenhet, icke funnit sig
befogadt att framlägga någon annan ansvars¬
skyldighet, ån den af underlåtenhet hos Kongl.
Allmänna MagasinsDirectionen att fullständigt
utreda och till Kongl. Majit anmäla alla om¬
ständigheter af omkostnader, möjlig förskäm¬
ning m. m. som vid detta exportföretag bordt
sättas i fråga. Jag kan ej neka att jag vid det¬
ta tillfället inser att StatsUtskottet icke bordt