P r o t o c o 11,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Femte Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckte hos OliOF Grahn., 1824.
Tisdagen den 3 Junii.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
FÖredrogos 9 nyo och gillades följande från
nedannämnde Utskott inkomne , samt den 30
sistledne Maj eftermiddagen på bordet ligde
Utlåtanden:
Från Stats- samt Allmänna Besvärs^ och Ekonomi-
Vt skotten:
Af dea ao sistledne Maji
N o 176. I anledning af väckt mötiöö om
anslag af medel till en Myr» uttappnjng.
Nio 177. Om anslag af Allmänna medel
till fullbordande af en väganläggning emellan
Öfver- och Neder Calix Socknar inom Norr¬
bottens Län.
Från Särskildta Utskottet',
Af den 26 sistledne Maji
Rörande utlemnande i Bokhandeln tf de
exemplar sorn, sedan utdelning i RiksStånden
skett, öfverblifva af Committerades till regie-
4
Den 3 Junii e, m.
b
ring af Rikets Styrelseverk afgifne , genom
Serskildta Utskottets föranstaltande, tryckte ,
underdåniga Belänkande , med dertill hörande
Handlingar.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottets den 20 sistledne Maj
under N;o 96 afgifne, samt den 27 i samma
månad eftermiddagen på bordet lagde Utlåtan¬
de, rörande väckt fråga om modification i För-
fattningarne angående meddelandet af pass åt
utländske män, sorn hit i riket söka inkomma.
Herr Anckarsvärd, August, uppläste föl¬
jande:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr unn Wahrendorff, Marthin, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N o 2.)
Grefve Posse, Carl Henric: Sedan jag till
Större delen är förekommen af Herr Anckar¬
svärd och Herr von Wahrendorff, får jag en¬
dast vördsamt hemställa, om icke Riksens
Ständer skulle finna anledning, att till Kongl.
Majit underdånigst öfverlemna deras önskan,
att de i anseende till främlingar nu gällan¬
de Pass-författningar måtte varda återkal¬
lade , på det de hädanefter må emottagas
och behandlas med samma välvilja och gäst-
Den 3 J-unii e. m.
5
frihet, hvarföre Svenska Nationen fordom all¬
tid gjort sig känd och som vi hos andra bil¬
dade Nationer ständigt röna. Jag tillstyrker
således återremiss af OcconomieUtskottets Be¬
tänkande.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard: Jag
tror för min del, att Utskottet helt och hållit
misstagit sig i den princip, på hvilket Betän¬
kandet är grundad!, att nemligen Riksens Stän¬
der icke borde hos Konungen anhålla om än¬
dring af en åtgärd, som ensamt beror af hans
godtycke. Just för det att denna åtgärd, be¬
traktad icke från den Constitutionela sidan, ti¬
tan från den Commerciela, beror af Konungens
godtycke, är och måste den vara ett föremål
för Riksens Ständers anhållan och önskan. I an¬
nat fall och om Rikseos Ständer kunde sjelfve
besluta, att den öfverklagade åtgärden skulle
upphöra, så behöfde ej Riksens Ständer der¬
om anhålla, utan blott besluta. Jag förenar mig
således med de värde Ledamöter, sorn begärt
återremiss af Betänkandet, och serdeles på den
grund, att Utskottet icke ansett behörigt, att
Riksens Ständer framkomma med någon under¬
dånig önskan i ämnet. Skulle Utskottet if
några serskildta för oss obekanta och knappast
gissbara politiska skäl, hafva kommit på det
resultat, Betänkandet innefattar , så äger ock
Styrelsen i sin makt att icke göra afseende å
Riksens Ständers underdåniga önskningar, men
dessa kunna i alla fall obehindradt framställas.
Friherre Cederström, Jacob', Jag ämnar vis-
$
6 Den 3 Junit c, m,
serligen ej bestrida återremiss af Betänkandet,
lå mycket mindre, sorn den Jemnar Utskottet
tillfälle att besvara de nu gjorda anmärkning
garne, Men i sjelfva saken ber jag att få ytt—
- ra, att aldenstund Utskottet ej ansett sig äga
den kännedom om Sveriges politiska förhållan¬
den sorn Konungen, Utskottet sålunda ej fun¬
nit sig böra gå Honom i förväg med tillstyr¬
kandet af en ändring af ifrågavarande författ¬
ning, den landets ställning och politiska skäl
möjeligen icke skulle medgifva, men som
Kongl. Maj:t efter Utskottets öfvertygelse,
skall sjelfmant vidtaga, så snart omständighe-
terne sådant tillåta.
Herr von Hartmansdorff.\ Åu?u4: Då Herr
von Wahrendorff väckte förevarande motion,
instämde jag deruti, och anförde åtskilige fac-
ta såsom bevis på olägenheterna af närvaran¬
de Pass-författningar i anseende till främlingar.
Hvar och en som tjent vid Kongl. Maj ts Be¬
skickningar hos utländska Hof. eller på andra
»tällén utom riket, haft att göra med utfärdan*
det af pass, och erfarit de svårigheter och hin¬
der, som utländingar derigenom underkastas,
bör känna sig uppfordrad , att söka afhjelpa
dem, och befria osg ifrån den afvoghet , sorn
dr ho» främlingar måste föranleda. Herr von
Wahrendorff har tillräckligen utvecklat skälen
för »in motion , och de öfrige som talat för
den, hafva äfven anfört flere giltiga anlednin-
< gar till bifall derå. Jag vill ännu tillägga en,
I den mot utländingar gällande Pass-författ¬
ningen är det bestämdt, hvilka Nationers med¬
Ben 3 Junit ,e. m.
7
lemmar som Sro privilegierade att med mindre
svårighet få inträda öfver Svenska gränsen,
och hvilka icke utan serskildt tillstånd kunna
i riket inlåtas.
Menniskor äro således för deras passage
till Sverige behandlade lika som vissa opri¬
vilegierade varor och Fartyg i förhållande till
andra. Om jag ej bedrager mig, så äro Preu-
siska men icke Danska Undersåtare privile¬
gierade till inträde i Sverige. Skulle det nu
hända att en Dansk vore stadd i resesällskap
med en Preusare och anlände till Svenska om¬
rådet, så finge Preusaren komma in, men rese-
kamraten nödgas stanna vid gränsen. Man
kan lätteligen finna, huru sådant skulle anses.
Vid det tillfälle då denna fråga första gången
förevar, omtalade jag en Holländsk Köpman,
som ämnade sig från Norrige in i Sverige och
som, ehuru han var försedd med RiksStåthål
larens pass, likväl blef af Svenska Gränsposte¬
ringen tillbakavisad. Till prof på huru såda-
ne händelser upptagas, kan anlöras, att denne
utländning förklarade , sig vilja hot sin Regering
anmäla klagomål öfver det behandlingssätt han
fått röna Friherr» Cederström har sagt, det
OeconomicUtskottet icke ansett rigtigt vara,
ett i detta fall anmäla någon underdånig ön¬
skan hos Kongl. Majit, emedan Pass-författ¬
ningar om utländningar voro grundadepå po¬
litiskt förhållanden, sorn ensamt för Kongl.
Maj:t voro bekanta. Jag erkänner vigten af
detta skäl, men jag förmodar också, att det
endast är, derigenom att olägenbeterne af vid¬
8
Den 3 Junti e. m.
tagne författningar göras genom folkets röst
för Styrelsen bekanta, som hon säkrast under¬
rättas om behofvet att jemka eller upphäfva
dem. Hvartill skulle väl en NationalRepre-
sentation tjena, om den icke hade för ändamål,
att till Konungen framföra Nationens tänkesätt
och önskningar, så väl som hennes beslut?
Jag inser icke eller att något anstötligt kan
ligga deruti, att hos Kongl. Majit framställa en
underdånig anhållan i berörde fall. Det beror
ju alltid på Konungen att pröfva hvad afseen¬
de den må förtjena- Skall författningen i all
dess stränghet bibehållas, så synes billigheten
åtminstone kräfva , att denna stränghet utöf-
vas lika mot alla främlingar: icke såsom nu,
endast mot några vissa, emedan ett sådant för¬
hållande måste leda till obehagliga jemförel-
ser , ofördelsgtiga omdömen och afvoga tän¬
kesätt hos utländningar. Jag förenar mig der¬
före med de värde Ledamöter, sorn begärt
atarremiss af OeconomieUtskoUets Betänkande.
Uppå derefter af Herr Grefven och Laiidi-
marskalken gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att OeconomieUtskottets
ifrågavarande Utlåtande, på grund af de der ¬
vid gjorde anmärkningar, till Utskottet åter¬
förvisa.
Vid förnyad föredragning af Expeditions-
Utskottets den 23 sistledne Maj aflåtne samt
den 30 i samma månad eftermiddagen på bor;
Den 3 Junii e. ni.
9
det lagde Memorial, innefattande Utlåtande
öfver Ridderskapets och Adelns återremiss af
Utskottets förslag till Riksens Stånders under¬
dåniga skrifvelse N:o 43, angående prestanda
till Bruken af Åboerne å de Hemman , sorn
Bruksidkare till Skatte inlöst j fann Ridder-
skapct och Adeln för godt, att , enär berörde
förslag redan blifvit af de öfrige Irenne Riks-
Siåndcn godkändt, för dess del dervid låta bero.
Upplästes till justering och godkändes Ex-
peditionsUtskottets insända Förslag till Riksens
Ständers underdåniga adress till Hennes Kongl.
Höghet Kron-Prinsessan, med lyckönskning
öfver Hennes Kongl. Höghets ankomst till
Sverige.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besväis- och OeconomieUtskottets den 20 sist-
ledne Maj under N:o 97 afgifne, samt den 27
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af de hos Fråste- och
BorgareStånden gjorde anmärkningar vid Ut¬
skottets den 8 sistledne April meddeldte Be¬
tänkande, angående tidens förlängande för de
allmänna utskyldernes erläggande; fann Rid-
derskapet och Adeln att, enär sistnämnde Be¬
tänkande redan blifvit af Ridderskap.et och A-
deln 'bifalli*, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne.
10
Dtn 3 Junii e. m.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och O-conomicUtskottets den 2^ sistledne Maj
under N;o 98 afgifne samt den 27 i aamma
månad eftermiddagen, på bordet lagde Utlå¬
tande, angående användandet af den till Stä-
derne donerade jord.
Grefve Hård, Cort Gurtaf, hade inlemnat
ett Memorial^ hvilket upplästes, så lydande:
(Se Bilagan N:o 3.)
Friherre Boije t Ludvig: Om det vöre möj¬
ligt, att återföra alla förhållanden till hvad de
fordom varit så skulle påminnelsen om första
bestämmelsen af Städernas jord vara nyttig;
men nu ser jag rätt ingen nytta dermed. I
tidens lopp har äganderätten öfvergått till helt
andre personer, än Borgare; och i många Stä¬
der äges jorden af Enkor efter Adelsmän och
Ståndspersoner. Dessa hafva aldrig afvetat,
att deras jord i forntiden varit donerad, eller
med hvad vilkor det skedt. De veta blott,
att de betalt deras jord , som de naturligtvis
anse för deras välfångna egendom, att använ¬
da på det för dem mäst tjenliga sätt. Att nu
deri, emot dem göra en rubbning, vore efter
min tanka icke rätt, och följden vore då, att
Stadsjordeos användande skulle blifva olika i
deras ägo, och olika i Borgarnes; hvilket ock¬
så vore betinkeligt. Jag anhåller alltså om
återremiss.
Herr Berghman, Amiroiim Magnus: Redan
Den 3 Junii e. m,
I (
vid 1809 2rs Riksdag hade jag äran vacka
motion derom, att den jord. som af åtskilige
framfarne Konungar blifvit till Släderne done¬
rad, skulle efter dess destination användas till
plantering af Tobak, Lin och Medicinalväxter.
Men saken kom aldrig fram. Jag yrkade den¬
samme vid J815 års Riksdag med lika liten
succés. Nu hör jag att frågan åter är å bane.
Jag kan icke förmå mig med Friherre
Boije derom, att något undantag i afseende på
Stadsjordens begagnande skulle äga rum, för
de i Städerne inflyttade Ståndspersoner, ty den
som bosätter sig i en Stad bör, som jag för¬
modar, veta, hvilka förmoner och onera med¬
följa hans egendom. Jag yrkar derför® att
Städerne utan undantag, mätte åläggas att upp¬
höra med allt åkerbruk och all Boskapssköt¬
sel, så vida ej fordret köpes af Undtmannen.
De fläste af våra Städer äro nu förvandlade till
Köpingar eller Byar med ordentligt åkerbruk;
men sådant kan aldrig vara rätt; ty hvad a-
grement skall lindtmannen hafva af Städerne,
om dessa sjelfva kunna sälja Spannemål? an¬
tingen böra de sysselsätta sig ensamt med Han*
del och handtverk eller ock blifva i alla af-
seenden lika med landtbrukare i allmänhet.
Men i förra fallet bör den Städerna tillhöriga
jord användas till dess ändamål, utan undan¬
tag för någre visse personer.
Friherre Cederflråm% Jacob: Det lärer för .i
modeligen icke vara någon anledning, att för¬
ändra det stadgande, som bestämmer huru Stade-
12
Den 3 Junii e. m,
jord skall odlas, antingen Ståndspersoner eller
andre äga den ; och någon återremiss af Be¬
tänkandet' torde således icke i detta afseende
böra komma i fråga.
Grefve von Rosen, Axel-. OeconomieUtskot-
tets Betänkande innefattar tillstyrkande af rent
afslag å Grefve Cronstedt* motion, och Utskot¬
tet har i detsamma 6ökt åt Städernes innevå¬
nare bibehålla den rätt, Friherre Boije fördem
nu yrkat. Utskottet har dock gjort sig all möj -
lig möda för att utforska, huruvida några för¬
fattningar äro tillfinnandes, sorn bestämdt säga,
att donerad Stadsjord skall användas till ett
eller snnat gifvit ändamål. Meri som denna
forskning varit förgäfves, och det ändå kunde
vara en möjlighet, att något stadgande af för¬
berörde beskaffenhet existerar, har den frasén
i Utskottets Betänkande influtit, att Utskottet
icke kunde på annat sätt tillstyrka något å-
läggande för Städerne att plantera Hampa, Lin
ni. m., än att detta borde verkställas å den
jord, som till dylikt ändamål blifvit donerad.
Om Högloflige Ridderskapet och Adeln emed¬
lertid skulle finnna en återremiss af Betänkan¬
det vara af nörlén, skall jag visserligen icke
söka bestrida den.
Herr Grejven och Landt Mar skalken hemställ-
de^ om Ridderskapet och Adeln ansåg Oeco-
nomieUfskottets ifrågavarande Utlåtande böra ,
i anledning af de dervid gjord* anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Den 3 Junii e, m,
13
Föredrogs å nyo StataUtskottefs den 20
Bistledne Maji under N:o 167 afgifne samt den
23 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, öfver Kongl. Majtts Nådiga
Remiss i frågan om Statens Ordinarie Räntors
utgörande i Skåne och Blekinge samt Bohus Län
Friherre Stjerncrona, David; uppläste föl¬
jande:
(Se Bilagan N:o 4.)
Friherre af Nordin, Carl Johan'. Billigheten
påkallar visserligen, att någon jemkning sker
med desse räntor. Detta är på den ena sidan;
men på den andra lärer väl ägande-rättens helgd
fordra, att man med försigtighet går tillväga.
StatsUtskottet har tagit till grund 1766 års
Ständers beslut; deruti är stadgadt, att ränte-
gifvarne skola bibehållas vid deras rätt att rän-
torne med penningar lösa. Detta beslut blef
af Konungen sanctioner^dt genom dess Nådiga
skrifvelse, samma år, till Kongl. KammarColle-
gium. Om Riksens Ständer icke anse sådane
åtgärder äga den helgd, att de icke kunna rub¬
bas, utan rätegifvarnes hörande, så kan jag åt¬
minstone icke inse hvaruti säkerheten ligger
för någon att blifva bibehållen vid sine lagli¬
gen förvärfvade rättigheter. Det är på denna
grund som jag anser, att vederbörande böra
höras, innan man fattar ett definitift beslut, hvar¬
af deras ve eller väl så väsendteligen beror.
StatsUtskottet har visserligen icke saknat upp¬
lysningar i ämnet, Det har haft icke blott
I
M
Ben $ Junii,
Krigs- octi KammarCollegiernes Betänkande af
år i8»8, utan ock de yttranden Kongl. Majtt
i anledning af sednaste Riksens Ständers beslut»
sedermera infordrat} men Utskottet har dock
ej tilltrott sig att tillstyrka upphäfvande af
det nu antagne satt för räntornes utgörande»
utan att innehafvarne af hemmanen fått anföra
till deras försvar, hvad de anse billigt och rätt.
På denna grund förmodar jag ej att, om ock
återremiss skulle beslutas, StatsUtskottet kan
tillstyrka annat, än hvad det nu framställdt.
Herr Dankvardt, Magnus Georg, anförde
skrifteligens
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Herr Dank¬
vardt har mera fullständigt, än jag kunnat gö¬
ra, framställt hvad jag hade ämnat yttra. Jag
inser ej eller hvarföre Utskottet ieke utlåtit sig
öfver hufvudfrågan, utan uppskjutit den till en
kommande Riksdag. Det är af Utskottet er-
kändt, att dessa hemman, då Länen kommo
under Sverige, voro skattlagde i persedlar; det
är upplyst att, såsom ett tillfälligt undan¬
tag, det b lef förordnadt att räntegifvarne skulle
betala sina räntor med penningar, och att då
det sedermera år 1766 beslöts, att räntorne
ytterligare skulle få utgöras i penningar, dessi
ägde ett vida större värde än nu, samt ändte¬
ligen att hufvudrotarne, till följe af det anmärk¬
ta oriktiga förhållandet betala mycket] mera än
Augmentsgifvarne. Allt detta intygar rättig¬
Den 3 Junii t. m,
heten för räntetagarn# att erhålla och skyldig¬
heten för räntegifvarne att betala sine räntor
i redbarheter. Det återstår således blott att
bestämma efter hvad beräkning de skola ut¬
göras. Friherre af Nordin har sagt) att agan*
derättens helgd fordrade, det räntegifvarne bor¬
de höras innan någon ändring i beräknings¬
grunden gjordes5 hvaremot jag får anmärka,
att de blott villkorligen fått rättighet att med
penningar betala eina räntor. Då Friherre
Stjerncrona sagt att räntetagarne skulle vara
belåtna, om de fingo sina räntor i godt mynt
efter 1766 års beslut, och KrigsCollegium yt¬
trat att en derefter lämpelig beräkningsgrund
vore det silfver värde myntat ägde till år 1809,
så synes en dylik ej vara svår att finna. Jag
förenar mig således med Friherre Stjerncrona
och Herr Dankvardt i anhållan om återremiss,
med begäran att Utskottet måtte yttra sig i
hufvudsaken.
Grefve von Rosen, Axel: Jag förenar mig
med dem, som talat för återremiss, och får
serskildt upplysa, att ett hörande af Bohus
Läns räntegifvare ej skulle lemna några andra
upplysningar, än att Augmentsgifvarne skulle
svara nej, och Augmentstagarne skulle svara ja.
Saken är för öfrigt så utredd, att jag endast
får förena mig med dem sorn yrkat återremiss,
samt att Utskottet måtte utlåta sig i hufvud-;
saken.
Herr Rosenblad, Bernhard: Förenande mig
med dem, som yrkat återremiss, får jsg blott
iS
Den 3 Junii c. nt.
anhålla att få anföra något rörande sjelfva sa*
ken. Herr von Hartmansdorff har, i likhet
med Friherre Stjerncrona, såsom ett medium
föreslagit, att räntorn# skulle utgöras efter Silf-
iets värde år 1766. Jag för mia del tror att,
så vida det stadgande icke lagligen, utan blott
vilkorligen tillkommit, att räntegifvarne skulle
betala räntorna efter då varande myntvärde,
så böra de åläggas att betala dem antingen i
persedlar, eller efter reela myntvärdet, hvilket
som lagligen stadgas kan; men deremot kunde
det vara icke en skyldighet, utan blott ett bil¬
ligt afseende, att man stadgade, det den nya
betalningsprincipon icke skulle taga sin början
förr än efter 4 a 5 års förlopp, emedan ränte¬
gifvarne så länge varit vans vid mindre be¬
räkning. I händelse för öfrigt vid den nya
Roteringen afseende blifvit fästadt på dessa
Hemmans låga räntor, borde en proportionerlig
lindring i dessa räntor få tillgodonjutas.
■v
Friherre Wrangel, Henning: Jag vill på in¬
tet vis bestrida återremissen, men högt prote¬
stera emot den tillökning i räntorne som af
Friherre Stjerncrona blifvit föreslagen, och tor¬
de jag få anföra de skäl, som deremot tala.
Friherre .Stjerncrona säger, att det är smärtao¬
de att StatsUtskottet ej velat ingå uti bedö¬
mande af hufvudsaken. Jag tror, att, då de
Officerare hvilka ingått vid Regementet, visste
hvad de hade att påräkna, så ingick ej uti de.
ras beräkning, att vid Riksdagen få påökning
uti deras inkomster. - Någre talare hafva an-,
markt
Den 3 Juni i t, m
*?
markt sig icke kunna bifalla Betänkandet, e-
tnedan de icke anse äganderätten kränkt genom
ett yttrande i hufvudsakcn, då det är Riksens
Ständer, hvilka äga beskattningsrätten. Jag
tror, att, ehuru Riksens Ständer äga denna
rätt, det likväl icke vore lojalt att begagna
den, då det är fråga om några individuer ,
utan att förut hafva lemnat dem tillfälle att
yttra sig. Herr Danckvardt har sagt, att Skå¬
ne är mindre roteradt än andra provincer;
detta kan väl vara; men då sfhandlingar och
köp skedde om hemmanen, voro de icke rote¬
rade, då rotering sedan påkom, skedde en kränk-
ning af deras ägande-rätt. Dessutom tillkommer
den omständighet, att i Skåne äfven Säterier
roterades , hvilket ej ägt rum uti någon annan
province. Det är med verklig ledsnad jag
Hett mig föranlåten att tala emot Friherre Stjern¬
crona vid detta tillfälle, då jag vet , att flere
af befälet vid dess Regemente hafva så små
löner, att de behöfva ia dem förökade , men
jag skulle illa uppfylla mitt Riksdagsmanna
kall, om jag icke sökte afvända allt, som skull»
gifva Skåne ökade bördor. Jag hemställer ,
om icke Skånes beskattning i alla fall i sed¬
nare tider blifvit betydligen ökad genom ro-
teringen , m. m. Jag förenar mig om återre-
miss, men anhåller, att mina skäl måtte få åt¬
följa, på det vi måtte få befrielse för nya skat¬
ter j vi hafva deraf nog förut; utan att för
hvar och en, som vill hafva _ökning i löne¬
inkomster, vi skulle ytterligare sugas.
[ Ridd. o. Ad, Prof. V, Band,
1(3 Den 5 Juni i «. m. ,
Herr Hallenborg, Carl Johan, förenade sig
med Friherre Wrangel.
Herr von Hartmansdorff: Herr Rosenblad
har hufvudsakligen instämt i de grundsatser
jag yttrat, men trott att man borde dröja med
verkställigheten. Jag kan ej fiona annat, än
en motsägelse deruti; ty är det rätt, att ränte-
gifvarne skola betala mera, så är det ej skäl,
att. dermed uppskjuta. En värd Ledamot, Fri¬
herre Wrangel, har yttrat, att Officerarne vid
Skånska Carcbioier-Regementet, vid inträdet i
tjensten, förut viaste, att de skulle få så små
löner, och att de således nu icke kunna göra
anspråk på större. Men jag beder Ridderskapet
och Adeln fästa sin uppmärksamhet derpå, att om
man ville låta dessa enakilta personer blifva
lidande, så bör man dock icke med likgiltig¬
het se, att Staten blifvtr det. Om nu Office¬
rare småningom af nöden tvingades att taga
afsked, skulle andra naturligtvis icke ingå vid
Regementet utan högre lönevillkor, och Staten
eller Folket följakteligen belastas med de ut¬
gifter, som rätteligen borde utgöras af ifråga¬
varande räntegifvare. Samma Ledamot har
åberopat såsom en del af innehafvarnes ägan¬
de-rätt att få betala sina räntor i dåligt mynt;
men det är just den som är tvistig och sona
torde vara svår att bevisa. Alla Handlingar,
som hittills blifvit företedde, intyga blott, att
en villkorlig förmån blifvit räntetagare be-
viljid, men som genom förändrade omständig¬
heter tillfallit räntegifvarne. Denna händelse,
detta omvända utslag innebär emot löntagarnc
Den 3 Junii e. rni
och Staten en orättvisa, som ej bör ännu längre
fortfara, eller tagas till skäl för en ytterligare
otillbörlig fördel för räntegifvarne Friherre
Wrangel har yttrat, ttt Skåne i senare tider
framför andra Landskap blifvit belastadt med
utskylder. Om så är, så har det ock framför
andra vunnit tillökning i folkmängd och väl¬
måga. I alla fall böra väl de utskylder, som
tillhöra grundskatten, icke undergå förändring,
utan blifva beståndande, och de tillfälliga der¬
emot, efter omständigheterna, jemkas. Skall
bela Indelnings-Verket ramla , så får det icke
rubbas, än på det ena, än på det andra sattet*
jag inger ej, att något ytterligare hörande af
vederbörande kan behöfvas, och tror det så
mycket mindre, sedan jag hört den som inför
Kongl. Maj:t är Föredragande af Skattläggnings-
ärender i allmänhet, yttra, att sådant icke vo¬
re af nöden. Jag förnyar alltså min begäran
om återremiss.
Grefve von Rosen: Då flere Ledamöter in¬
gått uti behandling af sjelfva ämnet, torde det
tillåtas mig framställa den enskilta öfvertygel¬
se, att i afseende på Bohus Län, talande skäl
finnas för bifall till motionen. Jag förbigår
att Bohus Läns Regemente är kanske det sämst
lönta inom Svenska Arméen. När norra Ba-
taillonen år 1781 satt af, vardén enda förmon
som tillfiöt Kronan, att augmenterne drogo»
in, hvilka icke gå öfver 9 a 10 R:dr. Då år
3790 Andra Bataillonen satt af, föreslog ej
Landshöfdingen i Länet, utan Landshöfding
Liljehorn, vid detta tillfälle förledd af ett
s*
Den 3 Junii e, m.
blindt och illa afpassadt nif, att vida öfverskri¬
da den instruction hun bordt efterlefva , g
tunnors vacance-afgift. Allmogen häpen öf¬
ver denna fordrans storlek, trodde sig hafva
vunnit mycket, når den fick afpruta 4 tunnor
och åtog sig således en för dem ändock aldeles
för dryg börda, hvilken år så mycket svårare
att utgöra, som det år allmänt bekant, att Re¬
geringens afsigt ej var, att ålägga ett så drygt
onus, som det allmogen nu får prsestera.
Friherre af Nordin: Sedan så många per¬
soner yttrat sig i detta ämne, vill jag visserli¬
gen icke bestrida åferremissen, men jag vill blott
nämna, att, om ej minnet mig bedrager, så lå.
rer, då man räknar både de räntor, som upp¬
bäras af CavallerieRegementerne och de, sorn
äro Kronan behåilne, den ifrågavarande tillök¬
ning i onera utgöra en summa af omkring 170,000
R:dr Banco årligen. Det torde vara betänkligt,
att lägga en så betydlig beskattning på en min.
dre del af riket, utan att förut deröfver hafva
hört de personer, sorn skola erlägga den, hålst
då de tryggat sig vid Konungs och Ständers
beslut och försäkringar. Jag vill nu ej vidare
utveckla ämnet, då Utskottet får genom åt;erre-
missen tillfälle att besvara anmärkning.me.
Herr Rosenblad: Då jag anser det vara min
pligt som Riksdagsman, ej blott att afvärja tun¬
gor från en provins, utan ock ali jemna rättig¬
heter och bördor emellan alla, så, anhåller jag
att få lemna några upplysningar, i afseende på
Friherre Wrangels yttrande, Han har ansett
V
p
Den 3 Jann e, m.
21
sorn en kränkning nf ägande rätten, att råntorné
skulle betalas efter ett lagligt värde. Jag kan
ej inse riktigheten af denna anmärkning, och
af samma skäl som lian yttrar om Officerarne,
att de visste, innan de ingingo vid Regementet,
huru beskaffade Iönerne voro, af samma skäl
kunde man såga bär, att då en föråndrig ej år
olaglig, utan i enlighet med lag-beslutes, så böra
hemmans-ågarne icke klaga, då de visste eller
borde veta, att sådant efter lag kunda hända.
Hvad Skånska noteringen beträffar, så år den
en vacker gärd af Skånes innevånare, isynner¬
het dess Adels beredvillighet att icke undandra¬
ga sig en tunga för Fäderneslandets försvar, hvil¬
ken lörut alla Rikets provincer, utom Lappmar¬
ken och Härjeådalen, för mer ån ett århundra¬
de med beredvillighet åtagit sig. De hemman
som nu åro i fråga, och som ursprungligen va¬
rit Kronans, men blifvit för ringa köpeskilling,
sållde till Skatte, åro genom förmedlingar och
de låga råntorne , i proportion af deras godhet,
bland de mest beskattade. De som hufvudsak¬
ligen åro i behof af den föreslagne förändrin¬
gen vida mera ån Officerarne och Staten, åro
Rusthållarne uti södra delen af Bohuslän, ty
der hvarest vanligen mantalen åro ganska svaga,
underhåller merendels ett mantal en hel Soldat
med den större kostnad, som åtföljer Rusthålls
Soldater samt erlägga dessutom håst-vacance-
afgiften och erhåller blott några få Riksdaler i
Augments-räntor; ty som , Regementet indeltes
såsom Dragoner, fick hvart Rusthåll, inberåk-
nad räntan af stammen, sig anslaget endast 4o
Daler, hvilka utgå i penningar efter 5 Daler per
38 Deh 3 Junii e. m.
Riksdaler BankoSedlar. I afseende på hvad Herr
von Hartmansdorff anmärkt, att, om det år rätt,
att en förändring sker med.råntornes utgörande
dermed icke bör uppskjutas, får jag blott erinra,
att jag icke ansett ett uppskof på 5 år vara
någon rättighet för räntegilvärne, blott en bil¬
lighet, en grace af Riksens Ständer.
Friherre Wrangel: Sedan Friherre af Nor¬
din så utförligt anlärt de skål, hvilka föranledt
StatsUtskottets tillstyrkande, vill jag ej vara
vidlyftig i mitt påstående, jag vill blott besvara
några af Herr von Hartmansdorffs anmärknin¬
gar. Han säger, att det vore hårdt, om Staten
skulle betungas med en ökad utgift för de Of¬
ficerare , som hafva svagare löner. Jag tror det
vara billigare, att staten, än att Skåne ensamt,
bestrider denna utgift, emedan jag förmodar, att
militairen icke försvarar ensamt den provins,
uti hvilken den år förlagd, utan hela Sverige,
Således år det skål, att Staten bekostar aflönin-
gen. Afven påstår Herr von Hartmansdorff,
att, om Skåne blifvit roteradt, dess välmåga ock
blifvit Ökad; men jag frågar om detta skett u-
tan kostnad, utan mödor; jag frågar om Skåne
då icke har rått, att erhålla någon frihet, utan
att genast för sina mödor belönas med ökade
skatter. Herr Rosenblad yrkar, att då tillök¬
ningen år laglig, den icke eller kan förhindras.
Jag frågar om den år laglig? Nej, den år olag¬
lig, hålst, på sått Friherre af Nordin upplyst,
Konung och Ständer hafva bekräftat räntegif-
varnes rättigheter.
Den 3 Junii e, m.
*5
Friherre Björnstjerna, Magnus: Då jag å ena
sidan icke kan neka, att jag skulle anse åter¬
föringen af penninge-räntorne till natura be¬
räkning, hvarigenom denna beskattning minst
öktes 6 gånger, såsom ett intrång uti ägande
rätten, helst då denna ökning, som Friherre af
Nordin upplyst, skulle uppgå till 170,000 R:dr;
så torde likväl å andra sidin billigheten for-
drs, att löntagaroe erhålla ökade löner, sva¬
rande emot hvad deras likar vid andra Rege¬
menten åtnjuta. Jag hemställer om icke ett
sätt att förena detta vöre, att tillökningen gafs
dem på Statens bekostnad , antingen efter för¬
vandling, eller efter den beräkning som Colle-
gierne föreslagit. Derigenom skulle ej hela
tungan falla på en provins och rättsprincipen
tillika vara uppfylld , utan att likväl detta
skulle lända till prmjudicat, ty det finnes i Ar.
méen ej andra än ofvannämnde Officerare, hvil¬
kas indeldta räntor utgå i penningar utan för¬
vandling.
Nödvändigheten, eller åtminstone billighe¬
ten att åt dessa Officerare bevilja en löne¬
förhöjning, synes deraf, att det finne» Sqva-
dronsChefer vid de ifrågavarande Regem nten,
sorn ej tjena för mer än 300 R:dr Banco, och jag
hemställer, om det är möjligt, att dermed hål¬
la Hästar, eqvipera sig *i. m. Att höra ränte-
gifvarne anser jag onödigt; hela svaret blef
troligen blott ett nej} och en sådan åtgärd skul¬
le endast draga ut på tiden.
Herr Munck aj Rosenskjöld, Eberhard: En
j4
Den 3 Junti e, m.
värd Ledamot har yttrat, att då de förut oro¬
terade Hemmanens rotering i Skåne påköra,
skedde en kränkning af ägande rätten. Det
är onekeligt, att den pålaggt dem ett stort
onus och äfven skadat derigenom, att den be-
röfvat jordbruket en del armar, samt således
ökat dagspenningen. Men olyckan är, att ve¬
derbörande frivilligt åtogo sig detta odus vid
det påbudna sammanträdet 1811. Då hade
man tillfälle att undandraga sig den permanen¬
ta roteringen, men blott få begagna det. Den
enda lagliga anledning till klagan man haft,
har varit, att äfven de som voro frånvarande,
ja till och med sådane, som icke kunde vara
närvarande, bletvo ålagde detta onus; äfven¬
som, att den minskning i Extra Roteringen som
lofvades, om den förvandlades till permanent,
ej kommit alla tiil godo.
Hvad Friherre Stjerncronas motion angar,
får jag erinra, att de ifrågavarande Hemman
troligen blifvit högre rctejrade derföre , att de
haft lindrigare afgifter, än om berörde afgif-
ter utgått in natura.
Friherre Stjerncrona: I anledning9 af Fri¬
herre af Nordins yttrande, att Skåne genom
en förändring i räntornes utgörande, skulle få
en tillöksd beskattning af 170,000 R=dr Banco,
utber jag mig få nämna, att häruti möjligen
insmugit sig ett erratunt. Jsg tror, att, efter
den af KammarColiegiuin uppgjorde calcul, ic¬
ke blott Skåne, utan äfven Blekinge och Bo¬
hus Län, skulle fä denna tillökning, och det
Pen 5 Junii t. in.
=5
nota bene, örn räntorne skulle utgå in natura
etter markagäng. Om StatsUtskottet adopterar
den modification, att tillökning sker efter hvad
som 1766 års Ständer gåfvo oss, så tror jag
att calculen , får ett annat utseende. Detta hin¬
drar ej, att om Utskottet anser det af Friherre
Björnstjerna föreslagne sätt vara tjeniigare, jag
Dästaa heldre skulle se det, och jag får blott
erinra att jäg äfven framställt detta alteraatif
i min första motion.
Herr von Hartmansdorff.: Man har yttrat hu¬
ruledes ägande-rätten vöre bekräftad af Rege-
ringsFortneo. Jag erkänner det fullkomligen;
men han bekräftar ock Indelnings-Verket i 30
§. der det står: Krigsmakten till häst och fot, sä
vä' som jBåtsmanshället af rotering och indelning'<9
förblifver vid de med Landet och Släderne upprät¬
tade Contracteroch IndelningsVerk, hvilka till deras
hufvudgrunder skola orubbade vara , intill dess
Konungen och Riksens Ständer finna nödigt någon
ändring deruti samfält att göra. Detta är grund¬
satsen, och det är blott den sorn Ständerne
och deras Statsutskott böra tydeligen yrka och
utföra. Det ar visst möjligt, att flere skäl och
anledningar till minskning af de ursprungliga
utskylder, som enligt persedel-beräkning skulle
utgå, kunna äga rum. Men pröfningen af den¬
na minskning, synes det tillhöra EtnbefsVerken
att göra, lag och författningar likmätigt, sedan
Riksens Ständer yitrat sig öfver grundsatsen.
Friherre Wrangel har anmärkt, att Regemem-
terne äro beräknade på att försvara hela Lan¬
det och icke någon viss Provins och att sale-
26
Ven 3 Junii e. e.]
des hel* Landet bör aflöna dem. Allt detta är
rigtigtj så vida icke någon viss Provins redan
blifvit ålagd att göra det, ty då inträder ej
Landels allmänna skyldighet, förr än den en¬
skildt* är fullgjord och otillräcklig.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus'. Rid-
derskapet och Adeln lärer sannolikt beslut»
att återremittera Utskottets Betänkande och
då jag förmodar, att Utskottet sedan i, hufvud-
saken lärer komma att yttra sig, anhåller jag
att få meddela oågra tankar i ämnet. Frågan
är af den beskaffenhet, att den med ömhet bör
behandlas. Man får ej betrakta hemmanet
såsom abstract ting, och tom vöre ingenting
mera att pröfva, än hvad det ena tål att bära,
i jemförelse med ett annat. Hemmanen ägas
af menniskor, hvilka äga känsla af väl och ve,
och af allt det, 6om på menniskor verkar. Jag
förmodar att det måtte finnas något äldre be¬
slut, något äldre löfte, som gjort att Kronan
aldrig yrkat förvandlingen af hemmanets rän¬
tor efter gångbara pris. I Carl XI.s tid var det
sannolikt politiken, som bjöd att skona de er-
öfrade provincerne; men troligen måtte det fin¬
nas något löfte, som häruppå har afseende, ty
annars hade säkert vid 1776 års realisation,
och deraf följande mynt-förändring , räntegif-
varne blifvit underkastade samma förhållande,
som öfrige Rikets innevånare. Enahanda är
förhållandet i Härjeådalen, der hemmansräntan
uppgår till en ganska obetydlig summa , till
stor förlust för Officerarn* vid Jemtlands Re¬
gemente. Men jag föreställer mig, att en me-
Ven 3 Junti e. m.
delväg kunde finnas, då jag supponerar, att ett
löfte existerar , hvilket icke kan brytas, utan
att hörs Räntegifvarne; den vore nemligen, att
de skulle betala hvad räntorne gällde 1777;
hvarigenom man finge en annan grund för
förhöjningen. Om nu reelt mynt infördes, och
sedeln gällde hvad han lyder på, så skulle ju
räntegifvaren betala mer än nu, och skulle be¬
tala hvad han då gaf. Förhållandet synes mig
äga naturen af ett contract ifrån år 1777, och
torde förhålla sig på samma sätt, som med
arrendatorerne sf Räntorne i Sala Bergslag,
hvilka ifrån år 1741 äga arrende af Kronans
Räntor. När RiksgäldsSedeln uppkom, ville
de betala sitt arrende i Riksgäldssedlar; detta
gick i några år, men då gjordes dervid an¬
märkning, och som saken ansågs såsom ett
Contract, blefvo sedan Räntorne beräknade i
den mynsort, på hvilken Contractet lydde.
Herr Rofenblad: Jag utbeder mig få anfö¬
ra, att det är den skillnad emellan räntorne uti
de nu ifrågavarande Länen och dem som äro
öfverlåtne åt Sala Bergslag, att' sättet för de
eednares utgörande af Bergslagen, grundar sig
på ett contract, hvilket eDligt StatsUtskottets
uppgift, ej är förhållandet med de förra. Då
Carl XI tillät, att räntorne fingo utgöras i pen¬
ningar, var det ingen förmon som beviljades
räntegifvarne, ty Kronovärdiet motsvarades den
tiden fullt, om ej öfversteg natur värdet. År
1766 föreslog KammarDeputationen hos Rik¬
sén Ständer, att Kronans samtelige penninge-
räntor skulle återföras till ett bestämdt myntr
sS
l)cn 3 Junii e, m.
värde; men den långvariga Riksdagens snnsl-
kaude slut, var troligen hindret för antagandet.
Angående betyaligheten af räntorne, får jag an-
märks, att. då de för aila Länen stiga till omkring
200,000 R.:dr, så bör man för Skåne och Ble¬
kinge beräkna, att största delen af dem äro rän->
tor, utgående af sjelfva Rusthålisstammarne, der
Rusthållarne således äro både Räntegifvare och
Räntstagare och för dem uppkommer naturligtvis
ingen skilnad, huru räntorne komma att utgö¬
ras. Jag tror visserligen att det icke är en
plikt, att lemna ett uppskof, innan skyldighe¬
ten intyäder, men jag anser, att sådant vöre
en billighet,'då, efter en så långt tids förlopp
principen förändras, enligt hvilken räntorne för
framtiden skola utgöras, och j*g "tillstyrker så¬
ledes, att 5 eller kanske till och med io år
böra utsättas, innan nya ränteberäkningen kom¬
mer att taga sin början.
Grefven Wachtmeister y Hans: Till de an¬
märkningar, som redan blifvit gjorde, anhåller
jag att få tillägga en, den nemligen att jag
anser den af Utskottet föreslagne undersökning
vara, i afseende på Blekinge Län, öfverflödig.
Der är förhållandet sådant, att i Konung Cari
Xl:s tid, blefvo alla Kronans räntor upplåtne
tili Båtsmans underhåll. För hvar 20;de Da¬
ler, hvilket belopp då ansågs vara hvad en
Båtsmans årliga underhåll kostade, indeltes en
Båtsman. De större hemman blefve Stamrotsr,
de mindre skulle i contant utgöra räntorne så¬
som fyllnads-afgift. De Stam-Rotar, som ej
utgjorde 20 Daler i ränta, fingo fyllnad ifrån
Ben 5 Juni i t. tu i
andra hemman. Dessa fyJlnads-ränfor lemnades
ej till innehafvaren af Stamroteo, utan till Krono-
betjeningen. De uppburos vid de vanlige Skatt¬
mötena, och deraf föijer, att, vid den lörändiing
i priser, som i sednare tider skett, och hvari¬
genom handt, att en Båtsmans underhåll, ou
kan anses kosta årligen 70 R:dr, hafva ägarne
af Stamtoiarne blifvit mycket lidande, ty i
stället för att till exempel för en Stamrote ,
som uppbar 3 Daler i lyllnadsräntor, dermed
verkeligen fått bidraga till ungefär en sjunde-),
del af Båtsmannens årliga underhåll , erhåller
den nu blott yotde delea af denna kostnad, el¬
ler en R:dr. Vid 1809 års Riksdag gjordes af
RiksdagsFullmägtige från Blekinge^ Län aa-
märkning härvid och hos Kongl. Maj.t anhölls
om en undersökning på stället. Vederbörande
blefvo hörde och en Commission sattes, hvil¬
ken nu har slutat sine arbeten. Denna har till
följe af den instruction, Kongl. Maj:t låtit lör
densamma utfärda, föreslagit en alldeles nyin-j
delning för Blekinge Län. För hvarje Båts¬
mans underhåll är visse hemmansdelar sam¬
mansatte, hvilka i mohn af hvarderas grund¬
räntor, skola i detta underhåll deltaga. Allt
utgörande i penningar af Kronans räntor inom
Blekinge Län kommer således, enligt dett*
förslag, att försvinna, och <;å derigenom den
jemnare fördelning af dessa räntor, sorn nu af
Utskottet åsyftas, redan är i möjligaste måtto
beredd genom den undersökning jag redan om
nämnt, torde ali vidare uudersökaing i ämnet
vara olämplig.'
5o Den 3 Juni i e. m.
Friherre Björnstjerna: Det skulle ock gif¬
vas ett annat sätt, att öka lönerne för de Skån¬
ska Cavallerie-Regementerne, hvilket likväl ej
vore lämpeligt för Bohus Läns Regemente, och
hvarom underdånigt project är ingifvit till
Kongl. Maj t och remitteradt till Collegiernes
Utlåtande; det vöre nemligen jemkningen af
lönerne inom Regementet, ty somlige äro be-
tydlige, och om de fördelas , kunde kanske
alla blifva jemna. Till verkställande häraf
fordras blott ett förskott, och om StatsUtskot-
tet tror sig kunna finna medel dertill, så kuné
de detta förslag uppgifvas och pröfvas.
Herr Grefven och Landtmarskatken hemställ¬
de , om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
StatsUtskottets Utlåtande böra, i anledning af
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återförvisas i hvilket bifölls.
Uppropides de 4§ Ledamöter af Ridder¬
skapet och Adeln, hvilka borde deltaga i Rik¬
sens Ständers stora Deputation, sorn komine att
uppvagta Hennes Kongl. Höghet Kronprin¬
sessan.
^ *
Herr Grefven och Landtmarskalk en hemställ¬
de, om icke Ridderskapet och Adeln behaga¬
de tillåta, att, sedan dagen å hvilken Hennes
Kongl. Höghet Kronprinsessan täckes i nåder
emottaga Riksens Ständers Stora Deputation,
blifvit närmare bestämd, så väl Ridderskapet
Den 3 Jvnii e. m.
3*
och Adelns nyssnämnde Deputerade j som da
öfrige RiksStåndens Herrar Talmän och De¬
puterade, hvilka komme att i samma Deputa¬
tion deltaga, kunde genom anslag dagen förut,
kallas att här å Riddarhuset samlas, för att
sedermera härifrån åtföljaa, och till Kongl, Lust*
Slottet Haga aftåga.
Bifölls.
Herr Grefven och Land t marskalken tillkänna-
gaf, att Herr Kuylenstjerna, Johan Carl, och
Grefve Horn, Claes Fredric, af hvilka den för¬
re varit Ledamot i RevillningsUtskottet och
den sednare i RiddarhusUtskottet, och hvilka
båda med Herr Landtmarskalkens tillstånd på
korrt tid från Riksdagen afrest, sedermera hos
Herr Landtmarskalken anmält, att de, den förre
i anseende till angelägna honom uppdragne
förrättningar vid Gqtha Canal samt den sedna^
re i anseende till inträffad sjukdom, icke vida¬
re kunde till Riksdagen återkomma; i anled¬
ning hvaraf Herr Grej ven och Landtmarskalk en
anmodade Herrar Electorer, att innan nästa
Plenum utse en Ledamot uti Bevillningsutskot¬
tet, efter Herr Kuylenstjerna samt en Leda¬
mot i RiddarhusUtskottet efter Grefve Horn.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 23 sistledne Maj under N:o 174 afgifne
3*
.i.
Ben 3 Junu c, m.
samt dea 27 i samma månad eftsrmiddagea på
bordet lagde Utlåtande, örn anläggande af en
Fyrbåk på Holmöns norra udde vid inloppet
till Qvarken.
Föredrogos å nyo och remitterades till:
Banco -Uts kotte t:
Herr Rosenblads, Bernhard, den 30 slst-
ledne Maj förmiddagen på bordet lagde motion,
om upplysningars meddelande, i anledning af
de från Utskottet inkomne Tabeiier rörande
BancoVerkets tillstånd.
Riddarhus- Utskottet: ±
Grefve Möners, Carl Stellan, den 30 sist—
ledne Maj förmiddagen på bordet lagde motion
angående Riksdagsarfvode åt RiddarhusKam»
mereraren och RiddarhusFiscalen.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmän¬
na Besvärs- och OeconomieUtskottens den 10
sistledne Maj under N:o 6r afgifne samt den
30 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, i anledning af väckte mo¬
tioner om afskaffande af all Expeditions-lösen
samt om nedsättning, dels i allmänhet, dels i
serskilte delar, af nu gällande Taxa å Expa,
ditions-lösen. Herr
Dea 5 JUnii e, m.
53
r.
Herr von Hartmansdorff, August: Ridder1*
skåpet och Adeln har af Utskottens Betänkan»
de inhämtat, att de hufvudsakligen anse första
frågan angående afskaffande af pappers-lösen
böra förfalla; men deremot föreslå de några
jemkningar i afseende på sättet att densamma
erlägga* Jag anhåller, hvad sjelfva saken an¬
går, att endast få anmärka en brist i föreva¬
rande Taxa, hvilken jag ej hört nämnas af nå¬
gon annan, den nemligen, att papperslösen för
Consirtorieme icke blifvit der bestämd. Men
beträffande formen af målets behandling, uther
jag mig få erinra om hvad jag redan vid Riks¬
dagens början anmärkt, att nemligon Expedi¬
tionslösen är en beskattning och att det såle¬
des icke bör bero af Kongl. Maj:t allena, att
efter eget godtfinnande förhöja densammai
Hvad de i detta afseende redan vidtagne åt¬
gärder angar, så ankommer det naturligtvis på
ConstitutionsUtskottet att föranleda åtal eller
ej; men det är i afseende på framtiden jag fun.’
nit origtigt, att Utskotten tillstyrkt Riksens
Ständer, att genom underdånig skrivelse till Kongl.
Majit i sammanhang med de Snjknitigar, hvartill
de om saken ingifna Memorialet- för öfrigt kunna
föranleda, anhålla om öfverseende af ExpeditionsJ
Taxan, och jemkning i grunderna derjore. Om det¬
ta ärende, såsom jag förmenar, är och måste
vara af beskattnings-egenskap, så bör det in¬
galunda af Riksens Ständer i önskningsväg
framställas. Dessutom står det i ett visst sam¬
manhang med den befattning serskildta Utskott
Ridd, o. Ad, Prot. V, Band. 3
1)cn f) Junii <*, m.
tet fått sig uppdragen, i afseende på Styrelse-
Verken, så vida den omfattar frågan om aflö-
ningseättet för Embets- och Tjenstemän i all¬
mänhet. Delta synes mig, hvad UnderDomare
vidkommer, vara ganska otjenligt, emedan deras
inkomst nästan ensamt beror på inängden af de
tvister som dragas för rätta. Utkomsten eller
den dagliga fördelen för de Domare hos hvilka
tvister föist göras anhängiga, är således stri¬
dande mot biläggandet deraf. Så länge detta
förhållande fortfar, och Domaren finner sin
räkning vid, att öka och utdraga både tvister
och handlingar, så torde det vara förgäfves att,
enligt åtskilliga Riksdagsmän» mening, skärpa
eller- närmare bestämma , huru många rader
som skola skrifvas på sidan, och huru mångå
stafvelser på raden; ty den enskildta vinnings¬
lystnaden skall ändock motverka ändamålets
vinnande. Men om man funne för godt att,
j stället för papperslösen, sorn förmodaligen
icke lärer kunna afskaffas utan alltför dryg
känning för StatsVerket, öka Chartan med
papperslösens belopp för hvarje ark, och till
verbörande Domare såsom till andra Embetsmäa
eller Officerare, ur StatsCassan betala en skälig
lön, så skulle de öfverklagade olägenheterne
af vidlyftiga handlingar och utdragen stil säk¬
rast afhjelpas, emedan Domareo icke finge ö-
kad inkomst, utan blott större besvär dtraf.
Jag tager mig således friheten underställa Hög¬
led Ridderskapet och Adeln, om ej frågan, få
vidt den beträlfir en underdånig skrifvelse, an¬
gående jemkning af Expeditions-Taxan , må
hvila, till dess SerskildtaUtskottet inkommit
jjen 5 Junii <\ rn.
55
med dess förslag och yttrande, i afseende på
Embets- och Tjenstemäns aflöning i allmänhet,
Herr Rosenblad, Bernhard-. I sednare delen
aF Herr von HartmansdorfFs yttrande instämmer
jag fullkomligt. jag anser det vara bög6t o-
iämpiigt, att Embetsmäns och Domares aflö¬
ning skall bero af den pappersiösen, sorn Parter
och rökande erlägga At sådan orsak håller
jag ock före; att Ststen borde aflöna serskildte
Skrifvare eller Notarier hos vederbörande Do¬
mare, och desse sednare, i stället för lösen ,
undfå någon motsvarande bestämd ersättning ,
då Statens derföre tillök fa utgifter, kunde ge¬
nom ökad stämpelpappers afgift ersättas. Jag för.
ensr mig derföre i Herr von Hartmansdorff®
anhållan, att Betänkandet i detta ämne må
hvila, intill dess StatsUtskottet inkommit med
dess förslag i afseende på Embets- och Tjen¬
stemäns aflöning i allmänhet^ men jag tror
dock, att förevarande fråga icke kan förr äti
vid en blifvande Riksdag förekomma, sedan
en ordentlig undersökning skedt om beloppet
af denna utgående Expeditions-lösen , och om
hvad ersättning derföre kan påräknas och gif¬
vas.
Herr Dankvardt, Magnni Georg-. 1 anled-
af Herr von Hartmansdorff anmärkning, att i
den sednast utfärdade ExpeditionsTaxan Con-
sistoriern2S Expeditions-lösen icke är intagen ,
vill jag vördsamt anmäla, att sådant icke här-
ledt sig i följd af någon glömska eller för¬
summelse 3 utan derföre att vid Taxans upp¬
56
Den 5 Junii e. m.
rättande någre omständigheter förekommo, dem
jag nu icke kan påminna mig, hvilka gjorde,
att man fann det lämpligast, att i Taxan icke
införa något rörande Consistoriernes Expeditions¬
lösen. I afseende åter på Kongl. Majtts af
Herr von Hartmansdorff ifrågasatte rätt, att
efter omständigheterne jemka ExpeditionsTaxan,
så har en sådan rätt aldrig tillförene varit satt
i fråga, ej eller lärer med skäl kunna göras
stridig; ty annars skulle, efter samma slutsatts,
icke ens BroTaxor kunna, utan Riksens Ständers
medverkan af Kgl. Majit fastställas och utfärdas.
Herr Dankvardt, Carl: Det är med anled¬
ning af Herr von Hartmansdorff anmärkning
i afseende på Utskottens tillstyrkande, af en
underdånig hemställan hos Kongl. Majit om
öfverseende af den sednaste ExpeditionsTaxan,
så vidt den rörer Städernes Domstolar , sorn
jag anhåller att få yttra några ord. Utskot¬
ten, som ansett Kongl. Majds beslut, att för¬
höja Expeditionslösen vara en följd af den
utaf Riksens Ständer beviljade lön tillökning
för Rikets Embets- och Tjenstemän , hafva ej
dragit i Betänkande, att tillstyrka det nämnda
förhöjning af Expedkionslösen måtte sträcka sig
äfven till Städernes Domstolar. Det är en all¬
mänt känd sak, att de fleste Embets- och Tjen¬
stemän under de senare åren fått förbättring af
deras löne-villkor, men Häradshöfdingarne,
hvilkas löner å stat äro ganska obetydliga, haf¬
va ej kommit i åtnjutande af denna förbättring
annorlunda än genom ExpeditionsTaxans för¬
höjning, och jag förmodar att Kongl. Maj.t af
Den 3 Junit e. »i.
37
Sländetnes egna skrifvelser ägt anledning till
beviljande af den sista förhöjningen. Det har
deremot varit öfverlemnadt åt Städerne sjelf¬
va, att förbättra löaerne förderas Tjenstemän,
inen då anledning förekommit, att denna löne¬
förbättring icke allmänt blifvit af Städerne bi¬
fallen, hafva Lagr- och Oeconomie-Utskottqn
trott sig böra medverka till ett sådant, af.onn
ständigheterne ' påkalladt ändamål. I öfrigt ,
oclv hvad beträffar Herr von Hartmansdorffs
yttrande om olämpligheten af det nu antagna
Bättet, att enligt ExpeditionsTaxan aflöna Era¬
bets- och Tjenstemännen, så voro flere med
mig inom Utskotten af den tankan, att Do¬
marens inkomst af papperslösen, borde genom
förhöjning i ChartceSigillatce afgiften dem er-
* sättas- Men Utskotten trodde det vara för ti¬
digt, att i berörde hänseende föreslå någon för-4
ändring, serdeles som Utskotten i detta fall an¬
sett bäst att afvakta den allmänna reorganisa-
tionen af Domstolarne, som torde blifva en
följd af den nya lagen. För öfrigt är jag in¬
galunda emot att Betänkandet må, på sätt Herr
von Hartmansdorff hemställt, tills vidare för¬
blifva hvilande.
Uppå derefter af Herr Grejven och Landt-
Marskaiken. gjord proposition, fann Ridderska-
pet och Adeln för godt tillåta, det Lag- och
OeconomieUtskottens ifrågavarande Betänkande
finge tills vidare ytterligare hvila på bordet.
Föredrogs å nyo Lag-samt. Allmänna Be¬
svärs- och OeconomieUtskottens den 10 sisi-*
■(5-
58
Den 3 Junii e, m.
ledne Maji under N:o 62 afgifne samt den 30
i samma Månad eftermiddagen på hordet lag~
de Betänkande, i anledning af väckte motio¬
ner, i afseende på ny Lagstiftning angående
etängselskyldighetea.
Grefve De la Gardie, Jacob: För min del
måste jag bekänna, att det nu uppläste Betän¬
kandet är i någre fall så föga öfverensstäm¬
mande med hvad jag skulle önska och med
hvad jag anser vara bäst, att jag anhåller, att
det samma må få ytterligare hvila på bordet
till nästa Plenum,
Friherre Wrånge/, Henning, förenade sig
med Grefve De la Gardie.
Grefve' von Platen, Baltzar Bogislans; Då
en stängselförordning är af en så stor vigt för
hela Rikets oeconomie j då vi äro på punkten
att utfärda enny lag: och då, efter hvad jag af
Betänkandet tyckt mig finna, ehuru jag ej nog
fattat det, Utskottets förslag snarare är förfat-
tadt med afseende å serskildta besynnerliga ca¬
sus, än grundad» på allmänna förhållanden, så
får jag hemställa, att nämnde Betänkande måtte
antingen få hvila på bordet tiil nästa Plenum,
eller ock återremitteras till Lag- och Oecono-
mieUtskotten, på det att frågan må kunna be¬
handlas i sammanhang med förslaget ti 11| för¬
ändrade civil-lagar i allmänhet.
Herr Grefven och Landt Marsh olken förklara¬
de, att den af flere Ledamöter gjorde begäran,
att Lag- och OcconomieUtskottens ifrågavarande
Den 3 Junii e. m.
Betänkande mätte ytterligare hvila på bordet
til! nästa Plenum, icke kunde enligt 49 §. Riks-
dags-Qrdningen lörvägras.
Justerades PleniProtocollen för den 12 och
15 sistledne Maji för och eftermiddagarne.
Justerades PleniProtocollet för den 21 sist-
ledne Maji förmiddagen.
Friherre Åkerhjelm, GuflaJ Fredric : Uti mitt
nu justerade yttrande anhöll jag , att vid ett
annat tillfälle få afgifva några upplysningar,
uti denna fråga. Dessa rörde, huruvida vid
1818 års Riksdag en dylik anmärkning sorn
mits, vid ett förslag a! ConstitutionsUtskottet
till ändring i Grundlagen, mötte någon svå¬
righet vid återremissen till samma Utskott,
och hvarföre denna anmärkning ej der verka¬
de ändring i Utskottets mening. Jag delade
visserligen ej anmärkningens innehåll, emedan
jag ansåg det alternativa förslag densamma in¬
nehöll, ej ändamålsenligt, men jag bestridde ej
åtterremissen. I ConstitutionsUtskottet, der jag
då var Ledamot, upp:ogs ej anmärkningen af
det skäl, att de 3 öfrige Stånden hade gillat
Utskottets förslag, hvarföre Utskottet ingick
till Ridderskapet och Adeln med anmälan der¬
om, och hemställd'*, om icke Ståndet ville sam-
40
Ben 5 Junii.
manjemka sina tankar med de öfrige Ståndens,
eller ock lemna Utskottet underrättelse om mot¬
satsen, på det att Utskottet kunde förstärkas
och frågan således afgöras. På grund af Lag¬
formen blef derföre återremissen af denna an¬
märkning icke bestridd, hvarken af Constitu-
tionsUtskoltet eller af mig, hvadan ock ingen
anledning till innonseqvens emellan då och nu
af denna handling kan förefinnas.
Justerades PleniProtocollet för d. 21 sist-
ledne Maji eftermiddagen.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedaonämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af denna dag:
N:o 179. Angående förslag till samman^
jemkande af RiksStåndens beslut i frågan om
medel till kostnadernes utgörande för Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens förestående För¬
mälning och verkställde Utrikes resa.
Från BevillningsUtskottet:
Af den 16 sistledne Maji:
N:o 8« Angående antagande af cn Vakt-i
mästare.
Den 3 Junii c. m,
N:o 9. I anledning af väckt motion om
ett förändradt Uppbörds- och Controll-sätt å
de Staten från Postverket tillflytande inkom¬
ster.
Af den 20 sistledne Maj:
N:o 10. Rörande en föreslagen ny me¬
thod till Bevillningens utgörande och fördel¬
ning samt fastigheters värdering.
N:o 11. I anledning af vackt motion om
afkortnings-längdernes öfver Kronoutskylderne
ingifvande till HäradsRätterne.
i»
Fr lin BankoUtskottet:
Af den 28 sistledne Maji:
N:o 17. Angående de i Banken emot de¬
position af Bancosedlar lyftade Piastrar.
Från Lag-Utskottet.
Af den 13 sistledne Maji:
■V
N o 63. I anledning af vackt motion, att
frågor om Hemmansklyfningar och besutenhet
må från LagmansRätt, lika med andra tviste¬
mål i vanlig besvärsväg få fullföljas.
Af den 9 sistledne Maji.
Nto 64, 1 anledning af väckt fråga, anr
42 Den 3 Junii e. rn.
gående Expeditionssättet af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Resolutioner i besvärsmål.
N:o 65. I anledning af väckte motioner
och ändring uti 12 §. af Kongl. Förordningen
den 13 Julii 1818, om inteckning i fast Egen¬
dom.
N:o 66- T anledning af väckte motioner,
angående dels ändring uti 13 §af Kgl. Förord¬
ningen den 13 Julii 1818 om inteckning i fast
Egendom, dels tillägg till samma Författning.
N:o 67. Angående yrkad ändring uti 23
§• af Kongl. Förordningen den 13 Julii 1818,
om inteckning i fast egendom.
N;o 68. Angående föreslagen ändring uti
24 §• af Kongl. Förordningen den 13 Julii 1818
om inteckning i fast egendom.
N:o 69. I anledning af väckt motion om
upphäfvande af 25 §. uti Kongl. Förordningen
den 13 Julii 1818, angående inteckning i fast
egendom.
N o 70. Angående föreslagen ändring uti
Författningen om inteckning i jord och fast
egendom å landet.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Vt skotten :
Af den 26 sistledne Maji:
N:o 71. Angående yrkad förändring uti
skyldigheten till vägars underhållande.
Den 3 Jiuiii e. m. 43
Af den 10 sistledne Maji.
N;o 72. Öfver väckt motion, angående
byvägars anläggning och underhållande.
N:o 73. Angående rättighet tili grustägt
å andras ägor för underhållande af allmänna
vägsrne, samt sättet och ordningen till samma
»ättighets bestämmande och begagnande.
Af den 14 sistledne Maji:
N:o 74. I anledning af väckt fråga om
jemnkning i SeglationsOrdningen till förmån
för Rikets mindre Sjöstäder,
Från Allmänna Besvärs- och Oeconomie- Utskottet:
Af den 20 sistledne Maji:
N:o 99. Om inrättande af Directioner för
d^f IndeltaCavalleriets beklädnad m. m. (
Af den 24 sistledne Maji.
N:o 100. Öfver gjorde förslag till upp^
häfvande eller ändring af vissa stadganden i
Kongl. Majits iöroyade Nådiga Skolordning
af den 16 December 1820, samt till Kongl.
UppfoctringsComittéens upplösning.
Fran Särskildta Utskottet:
Af den 29 sistledne Maji:
Angående väckte frågor, dels om Löne-
44
jytn 3 Junii c. nt.
anslag för visse Embeten och Tjenster , dels
om indragning af Bergs-Tings-Rätterne och af
Biskops- eller DomProsts-Embetena.
Upplåstes ett från RiddarhusUtskottet in- J
kommit så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 6.)
Lades på Bordet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflig*
Ridderskapet Och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 5 Junii
1823.
S. D. Remitterades tills
* 1
BaiicoUtskotteti
Herr Rosenblads, Bernhard, d. 30 sistledne
Maji förmiddagen på bordet lagde motion om
upplysningars meddelande, i anledning af de
ifrån Utskottet inkomne Tabeller, rörande Ban-
coVerkets tillstånd.
Riddarhus- Utskottet:
Grefve Mörner®, Carl Stellan, den 30 sist¬
ledne Maji förmiddagen på bordet lagde motion,
\
Den 3 Juni i e. m.
angående Riksdags arfvode åt Riddarhus-Kim-
mereraren och Riddarhus-Fiscalen. »
Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Stats-
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskot-
teni den 20 sistledne Maji under N:o 174 af-
gifne samt den 27 i samma månad eftermidda¬
gen på bordet lagde Utlåtande, om anläggande
af en Fyrbåk på Holmöns norra udde vid in¬
loppet till Qvarken. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades föl¬
jande från nedannämnde Utskott inkomne samt
den 30 sistledne Maji eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtanden :
Fran Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieVtskotten:
Af den 20 sistledne Maji t
N:o 176. I anledning af väckt motion om
anslag af medel till en Myrs aftappning.
N:o 177. Om anslag af allmänna medel
till fullbordande af en väg anläggning emellan
Öfver- och Neder Calix Socknar inom Norr¬
bottens Län.
Från Serskildta Utskottet:
Af den 26 sistledne Maj: rörande utlem-
nande i Bokhandeln af de exemplar, som se^'
46
Den 3 Junii e. m,
dan utdelning i RiksStånden skett , öfverblif-
' va af Comtnitterades till reglering af Rikets
StyrelseVeik afgiine och genom Serskildta Ut¬
skottets föranstaltande tryckte underdåniga Be¬
tänkande, med dertill hörande handlingar.
Ut Supra»
S. D. Vid förnyad fördragning af Ex-
peditionsUtskottets den 23 sistledne Majallät-
ne samt den 30 i samma månad eltcrmiddagen
på bordet lagde Memorial, innefattande Utlå¬
tande öfver Ridderskapets och Adelns återre-
miss af Utskottets förslag till Riksens Stän¬
ders underdåniga Skrifvelse N o 43, angående
pitestanda till Brukea af åboerne å de hem¬
man, som Bruksidkare till skatte inlöst; tann
Ridderskapet och Adeln för godt , att, enär
berörde förslag redan blifvit af de öfrige Hen¬
ne RiksStånden godkändt, för dess del dervid
låta bero. Ut Supra.
S D- Föredrogos å nyo och återremittera¬
des, i anledningaf dervid gjorde anmärkningar,
Allmänna Besvärs- och OecononmUtskottets
den 20 sistledne Maj afgifne samt den 27 i
samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtanden:
Nto 96. Rörande väckt fråga om modi-
fication i författningarne angående meddelan¬
det af Pass åt utländske män, som hit i riket
söka inkomma.
*
N:o 98. Angående anva dandet af den
till Städerne donerade jord. I t Supra.
Den 3 Junii e, m,
4 7
S. D- Vid förnyad föredragning af Ali*
manna Besvärs- och OeconomieUtskottets den
20 sistledne Maj under N:o 97 afgifne samt
den 27 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af de hos Preste-
och BorgareStånden gjorde anmärkningar vid
Utskottets den 8 sistledne April meddeldte Be¬
tänkande, angående tidens förlängande för de
allmänna utskyldernas erläggande; fann Rid-
derskapet och Adeln, att, enär sistnämnde Be¬
tänkande , redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlå¬
tande borde läggas till Handlingarne. Ut
Supra,
S. D. Då nu ånyo föredrogs StatsUtsPot-
tets den 20 sistledne Maj, under N-o 167 af¬
gifne samt den 23 i samma månad eftermidda¬
gen, på bordet lagde Utlåtande, öfver Kongl.
Msj:ts Nådiga remiss i fråga om Statens Or¬
dinarie Räntors utgörande i Skåne ©ch Blekin¬
ge samt Bohus Län; blef berörde Utlåtande,
på grund af de utaf åtskilige Ledamöter der¬
vid gjorde anmärkningar, till StatsUtskottet
återremitterade Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan half till tio om aftonen-
In fidem Protocolli,
O J. Lagerheim,
48 Den 6 Junii f. nt.
Fredagen den 6 Junit
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers lista’ till val
af en Ledamot i BevillningsUtskottet, efter Hr
Kuylenstjerna, Johan Carl, samt|en Ledamot i
RiddarhusUtskottet efter Grefve Horn, Claes
Fredric; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde.
1 Bevillning s-Utskottet:
N:o 1985. Herr Nordenanckar, Gustaf,
samt i
Riddarhus-Utskottet:
N:o 66. Grefve Sparre till Söfdeborg,
Eric.
Föredrogos å nyo och gillades följande från
nedannämnde Utskott inkomne samt den 3 den-:
nes på bordet lagde Memorial och Utlåtanden.
Från Bevillnings- Utskottet.
Af den 16 sistledne Maji.
N:o 8. Angående antagande af en Vakt¬
mästare.
Af
\ • * '
Den 6 Junti f m, 49
Af den 20 sistledne Maji:
N:o 11- I anledning af väckt Motion om
nfkortnings-längdernes öfver Kronoutskyldernes
ingifvande till HäradsRätterne.
Frän Lag-Utkottetl
Af den 9 sistledne Maji:
N:o 64. Angående Expeditionssåttet af
Kongl. Majas Nådiga Resolutioner i Besvärsmål.
Från Särskildta Utskottet:
Af den 529 sistledne Maji;
Angående väckte frågor dels om löne atl~
slag för vissa Embeten och tjenster och dels
om indragning af Bergs-Tings-Rätterne och af
Biskops- eller Domprost Embeten»,
Företogs till pröfning LagUtskotfets den
13 sistledne Maji under No 73 afgifne samt
den 3 dennes på bordet lagde Utlåtande i an-
ledning af väckt motion, att frågor om Hem4
mansklyfningar och besutenhet mi från Lag-
mansRätt, lika med andra tvistemål i vanlig Be-
svärsväg få fullföljas.
Grefve Spens, Carl Gujlaf: Jag hemställer
till Höglofl Ridderskäpets och Adelns upply-
Ridd. 0. Ad. Prot. V. Band. 4
5o
Den 6 Juni i f, m.
sta omdöme huruvida icke utom det skäl, som
innefattas uti Herr Björkenstams reservation
mot LagUtskottets ifrågavarande Betänkande,
ännu ett annat linnes, som talar för den me¬
ning, att tvister om besutenhet, böra vara af-
gjorde med Lagmans- Rätts beslut i ämnet: detta
skäl består nemligen i behofvet al local kän¬
nedom för den Rätt, utaf hvilken dessa frågor
skola afgöras. Då denna kännedom i afseende
på dessa mål mera än vid de fleste andre, är
af nöden, och endast kan ägas af en Domare ,
som vistas i orten, synas mig sådaoe tvister
framgent, som hitintills böra vid Lagmans Rätt
upphöra. Ett annat skäl till stöd för denna
satts, är den förlust, som genom uppehållet af
vad till högre instans tillskyndas den vin¬
nande partén. Utskottet har väl anfört, att
den lidande vore förvissad om skadestånds er¬
hållande, enär den tappande alltid fick sig å-
lagdt att ställa borgen för kostnad och skada,
såsom ett villkor för rättigheten, att draga Lag¬
mans Rätts Dom under högre pröfning; men
jag hemställer, huruvida de förluster som kun¬
na tillskyndas medborgare, derigenom, att frå¬
gor om besuttenhet icke skyndsamt blifva af~
gjorde, alltid äro af beskaffenhet att kunna
ersättas ? Äfven i Statsoeconomiskt afseende är
det af vigt för samhället att gådane mål snart
afslutas, emedan de invecklade förhållanden ,
som af dem uppkomma äro afgjordt skadliga
för hemmanens häfd och följaktligen äfven för
Slaten. Deruti lärer också orsaken ligga till
det stadgande, att dessa tvister icke få genom¬
löpa lika många instantier, som alla andre.
Den 6 Jvnii f. ni.
Si
På dassa skäl anhåller jig vördsamt, att
LagUtskottets Betänkande måtte återremitteras.
Friherre Cederström, Jacob: Det synes mig
vara tydligt, att om LagUtekottets Betänkan¬
de bifalles, det ändamål derigenom först och
främst skall vinnas, att frågor om hétnmans-
klyfningar komma att betraktas ur en mera
generel synpunkt än hittills skedt. Det är
svårt att i allmänhet bestämma hvad med be-
suttenhet bör förstås, då en person kan vara
besutten på ett tjugufjerdedsls hemman, en annan
åter knapt på ett helt, hvilket allt beror af
de binäringar, med hvilka hemmans innehaf-
varen är i tillfälle att sig försörja. Om nu det
stadgande fortfarande skulle bestå, att sädane
frågor ej kunna dragas under högre pröfning
än LagmansRätts, som vid afgörandet endast
ägde att taga i beräkning ett visst qvantum
jordrymd, skulle det största hinder läggas i
vägen för populationens tillväxt. Jag tillstyr¬
ker derföre bifall af LagUtskottets Betänkan¬
de, hvarigenom jag är öfvertygad, att en ge-
nerellare åsigt vid behandlingen af dessa frå¬
gor beredes, än den som hittills ägt rum, då
deras afgörande stadnat hos Lagmans-Rät¬
ter ne#
Herr Von Hartmansdorff, August: Jag för¬
enar mig i samma åsigt af ämnet, som den
Friherre Cederström framställt. Den local kän¬
nedom Grefve Spens anser erforderlig för ett
rigtigt bedömmande af frågor om hemmans-
klyfningar, kommer ej att saknas, äfven i den
52
Deri 6 Junii j. m.
händelse dessa mål hädanefter blefvo behand¬
lade på sätt Lagutskottet föreslagit. Jag har
nemligen ej kunnat finna det vara Utskottets
mening, att sådane frågor framdeles skulle gå
LagmansRätterne förbis utan endast att de
derifrån, i samma ordning, som andra mål,
må kunna fullföljas. Det skäl Utskottet åbe¬
ropat, att dessa frågor ofta äro för de tvistan¬
de parterne af vida större vigt, än arfstvister
och dylikt, synes mig vara väl grundadt. Jag
tillstyrker således bifall å Betänkandet, eme¬
dan jag anser en återremiss deraf icke vara
nödig.
Herr Dankvardt, Carl: Äfven jag instäm¬
mer fullkomligen i den mening, Friherre Ce¬
derström och Herr von Hartmansdorff i detta
ämne yttrat. Jag tager mig den friheten an-
föra detta nu, emedan jag ej deltagit i Utskot-
tets Betänkande, 6åsom afgifvit under den le¬
dighet jag med vederbörligt tillstånd begag¬
nat, och jag tror att de skäl, som uti Betän¬
kandet fknnasupptagne, äro tillräckligen gällands
för antagande af det utaf Utskottetgjorde förslag.
Dessutom är det en allmän önskan hos Allmogen,
att tvister om hemmansklyfningar och besutten-
het må få fullföljas till högsta instance, på
samma sätt som alla andre mål. Detta har jag
haft tillfälle inhemta af de undersökningar,
hvilka i afseende på hemmansklyfningar blif¬
vit af Konungens Befallningshafvande hällne J
enligt hvilka, ehuru olika åsigter blifvit yttra¬
de angående sjelfva saken eller huruvida in¬
skränkning i frihet att klyfva hemman borde
Den 6 Junti j, m.
fortfara eller icke, landets menighet nästan utan
undantantag, förklarat sig ense uti den önskan,
att tvisterne derom borde få fullföljas alla in-
stantierne igenom.
Grefve Spens Jag vill gerna frångå den
af mig nyss yttrade opinion, att till ifrågava¬
rande måls behöriga afgörande oundvikeligen
fordras en serskild local kännedom, hälst, på
sätt Herr von Hartmansdorff rigtigt anmärkt,
dessa mål likväl icke komma att gå Lagmans-
Rätterne förbi. Ehuru det icke synes kunna
sättas i fråga, att i de orter, der besuttenhet
bestämmes ej blott efter hemmantal utan äfven
efter vissa kreaturs antal, det torde blifva svårt
för HofRätterne ochHögsta Domstolen, att ut¬
låta sig annorlunda än UnderDomstolarne, med¬
ger jag likväl, att man af den allmänna önskan
Herr Dankvardt omförmält, och hvilken, enär
den yttras, visserligen förtjenar afseende, kan
hämta ett stort skäl för bifall å Utskottets Be¬
tänkande. Jag hemställer dock, om icke, vid
pröfning af sådane mål, snarare en Statsoeco-
nomisk- än en rätts-åsigt är i fråga, och om
det så förhåller sig, synes det mig vara afvigt
att behandlingen af dessa mål, icke må göras
så långvarig, att man tilläfventyrs under sjelf¬
va tvisternas utförande icke med säkerhet vet,
hvem som bör anses för rätta ägaren, och så-.
Iede3 ansvara Staten för hemmanets onera. Det¬
ta har varit orsaken, hvarföre jag yrkat åter-
remi6s ) men om ingen deruti förenar sig med
mig, afstår jag gerna från berörde anhållan.
54
Pen Ci Junii f. m.
Herr Lefrén, Johan Pehr : För min del till¬
styrker jag bifall å Utskottets Betänkande, e-
medan jas, anser, att det icke 'bör förmenas
någon medborgare, att få ända till Thronen
fullfölja sin klagan öfver hvad han förmenar
hafva blifvit honom orätt vederfarit. Ett mot¬
satt förhållande skulle åstadkomma ett ingrepp
i den första och heligaste af alla medborger¬
liga rättigheter. Då dessa mål vid HäradsRät-
ten, i anseende till den locala delen, behörig
gen utredas, ser jag icke något hinder, hvar¬
för icke pröfniogen af besuttenhets frågorne må,
alla instantierne igenom, i vanlig ordning full¬
följas •
Friherre Boije, Ludvig: Annat är frågan om
den princip», hvarefter tvister, rörande hem¬
mansklyfning, böra afdömas och helt annat åter
är frågan om instantiernes antal, som skola dö¬
ma desse tvister- Med aktning åt Grefve Spenss
välmening, tror jag hans anmärkning sakna
grund: åtminstone är den fara ingen, att Rät¬
tegångens uppehåll kunde föranleda till hem-
mans-skatternes uteblifvande, emedan ingen
fara är, att ju den säljare hvars handel klan¬
dras , säkerligen får ansvara för hemmanets
onera, intill dess hemmansklyfningen blir gil¬
lad , hvarefter nya ägarens skyldighet vid
täger. Jag förenar mig alltså med hvad Her¬
rar Dankvardt och Lefrén yttradt; och skulle
så mycket hälldre tro, att man, i detta tide¬
hvarf, ingalunda bör neka åt somliga , hvad
man förunnar åt alla andra ; som jag icke in¬
ger hvarken rättvisa, eller billighet uti förbud
Den 6 Jani i f. m.
55
för den part, som tror sig lidand® vid Lag-
mansRätt, att lika så väl i tvister om hem¬
mansklyfning, som i alla andra, söka rättelser
i högre instantier.
Herr Ribbing, Arvid: Friherre Cederström har,
såsom skäl, till bifall af Utskottets Betänkande
anfört, att frågor om Hemmansklyfning skulle
få en allmännare åsigt genom den behandling
Utskottet föreslagit. För närvarande är hos
Kongl. Maja i fråga, att utfärda en ny allmän
Författning om Hemmansklyfningsr. Deruti
torde grunder läggas, som föranleda, att an¬
tingen färre eller dek andra Domstolar än de
nu vanliga, komma att behandla mål af nämn¬
da beskaffenhet. Då emedlertid en längre tid
fortskridit, under hvilken endast Härads- och
LagmansRätter behandlat dylika mål, och då,
genom antagandet af LagUtskottets Förslag,
dessa mål troligen komrne att gå genom alla
instantierne, skulle sluteligen, sedan den på
Kongl. Maj:ts decision beroende Författningen
blifvit utfärdad, ett tredje förbiilande äga rum,
hvarigenom trenne serskilda lagar i samma ämne
skulle på kort tid existera. Jag vågar dock
tro, at när man under en så lång följd af år,
varit belåten med den gamla Lagens stadgan¬
de, man ännu en kort tid kunde åtnöja6 der¬
med, till dess den allmänna Författningen hun¬
ne utfärdas.
Herr Peresevetoff Morath, Anders Wilhelm •
Jag förenar mig i allo med Friherre Cederström
och de öfrige värd: Ledamöter, sorn talat för
56
J^cn 6 Junii J. m.
bifall å LagUtskottets Betänkande. Det mi
tillåtas mig att endast göra ett tillägg. Gret¬
ve Spens fear såsom stöd för sin opinion an¬
fört, att det fordrades local kännedom för af-
görandet af frågor om Hemmansklyfningar hvar¬
före oek Öfver-Domstol ej borde behandla
dessa frågor. Jag kan icke finna att dylika
mål äro svårare att pröfva, än de, rörande En-
skiftena* Det förefaller mig då besynnerligt,
att man icke vill medgifva de rättsökande i
det förra afseendet enahanda rätt som i det
sednare.
Herr Dankvardt. Det är i anledning af Hr
Ribbings utlåtelse, 60m jag ber att få upplysa,
att, om ock Kongl. Maj:t skulle i Nåder utfärda
en ny Författning angående Hemmansklyfnin¬
gar, hvilken dock kunde hafva afseende blott
på grundeme för sjelfva delningen, men inga¬
lunda på rättegångs sätten, i händelse af tvist,
det dock icke är möjeligt, att Kongl. Majit
kunde i förening med nämnda nya Författning
fastställa ett annat Rättegångssätt, än det Rik¬
sens Ständer gillat, eller något som vore stri¬
dande emot det af dem antagna, eftersom Kgl.
Majit alldeles icke har en sådan makt. Och
således lära de trenne rättegångs-sätt, som Hr
Ribbing omtalat, i sjelfva verket icke vara att
befara.
Herr Mannerstam, Johan', Det serskildta
förbud, som blifvit stadgadt emot fullföljden
af tvister om Hemmans-klyfning, är en af de
mogna Författningar, som tid efter annan ut-
Den 6 Junii f. m.
kommit, utan att man nogare betänkt de all¬
männa grunder, som för Lagstiftning och Lag¬
skipning böra följas. Det utgör således en
Exceptions-lag, sorn jag för min del tror haf¬
va varit påkallad endast af opinionen om dess
oeconomiska nytta. Den är likväl icke i nå¬
got afseende lämplig. Meningarne om skadlig¬
heten eller nyttan af Hemmansklyfningar, och
om gränsen derföre äro lika skiljagtiga , som
Författningen i detta hänseende är obestämd.
Det synes imedlertid uppenbart orimligt och
stridande emot billighetens fordringar, att det
inom hela Riket, skall bero af 6 serskildta Em-
betsmän, att oåterkalleligt bestämma på huru
stor jordlott en Hemmans åbo kan vara be¬
suten.
Egenteligen tror jag att tvisterna i dylika
fall säkrast skulle förekommas genom Författ¬
ningens redigerande efter de grundsatser i detta
afseende som nu i allmänhet gälla. Men så
länge möjeligheten qvarstår, att sådane tvister
kunna uppkomma, böra de, efter min öfver¬
tygelse obehindradt få fullföljas lika med an¬
dra civila mål. Jag tillstyrker derföre bifall å
LagUtskottets Betänkande.
Herr Ribbing: Jag har yttrat att Kongl.
Majrts Nådiga Författning, angående grunderne
för Hemmans-klyf ningar borde atvaktas. Jag har
icke yttrat att Konungens Författning om rätte-
gångssättet vid dylika frågor borde afvaktas. Jag
tror således att ett misstag föraoledt Herr Dank- J
vardts emot mig riktade anmärkning. Att
58
Den 6 Junii f. m.
trenne Rättegångssätt verkeligen äro i fråga,
synes mig så mycket mera påtageligt, som det
nu varande först och främst skulle upphäfvas.
Dernäst har Herr Morath framställt den tan¬
kan, att tvistemål i afseende på Hemmans¬
klyfning borde behandlas lika med enskiftes-
mål, hvarvid rättegången är vida kortare än
den vanliga i civil mål; och sluteligen har
Herr Mannerätam trott att rättegången borde
vara enahanda med den för tvistemål i all¬
mänhet brukliga. Detta är det tredje sättet;
och mitt påstående är således fullt bevisadt.
I alla fall anser jag för min del denna fråga
vara så enkel, att återremi6s af Betänkandet
kunde undvikas och att detsamma kunde an¬
tingen bifallas eller afslås.
Herr Dankvardt: Det är visserligen öfver¬
flödigt att fortsätta en enskild tvist i ett så
obetydligt ämne; men då Herr Ribbing yttrat
att jag misstagit mig om hans uttryck, så kan
jag ej underlåta att förklara, det jag nödgas
vidhålla hvad jag nyss nämnde, och att Herr
Ribbing sjelf begått ett misstag då han tror,
ait Kongl. Majit kan behandla en Rätts fråga
såsom ett oeconomi-mål. Sådant är åtminsto¬
ne icke öfverensstämmande med våra grund¬
lagar.
Herr Ribbing: Ora jsg skulle hafva yttrat,
at> Kongl. Maj:t kunde stifta Lagar i detta fall,
4 så har jag visserligen begått ett misstag,
t
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-
Dm (5 Junii f m.
59
Marskalken gjord Proposition blef LagUtskot-
t<rts ifrågavarande Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln bifallet.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och QeconomieUtskottens den 14 sist-
ledne Maj under N:o 74 afgifne samt den 3
dennes på bordet lagda Betänkande, i anled¬
ning af väckt fråga om jemkning i Seglations-
Ordningen till förmån för Rikets mindre Sjö¬
städer,
Herr Von Hartmansdorff, August: De skäl
motionairen anfort för sin önskan, att Christi¬
anstad och andra mindre Städer, hvilkas ham¬
nar äro af lika beskaffenhet, måtte undfå rät¬
tighet att begagna fartyg under femton lästers
drägtighet , synas vara så talande, att de ej
bordt af Utskotten förbigås, såsom blott angå¬
ende det Reglementariska af SeglationsOrdnin-
gen, eller den del af Näringsförfattningarne,
sora derunder inbegripas. Utskotten hafva ej
heller hänfört deras Betänkande till det förslag,
som de komma att afgifva om Näringsfriheten
i allmänhet och hade meningen varit sådan,
synes det förevarande målet hafva bordt hvila
intill dess man fått se hvad förslag sorn öfver
hufvud göras angående sjöfarten. I alla fall
är SeglationsOrdningen så vigtig, att han ser¬
skildt utan tvifvel förtjenar Riksens Ständers
uppmärksamhet. Om Christianstad och flera
Städer derjemte icke kunna idka handel med
6o
Den 6 Junti f, in.
andra fartyg än dem som äro under 15 lästers
drägtighet, men SeglationsOrdniDgen likväl för¬
menar dem bruket af dylika farkoster, såsko;
la ju dessa Städers Näring och de sjelfva gå
under. Man skulle då, af bemödande att häm¬
ma lurendrägeriet, förtaga handeln, af öfver¬
drifven ömhet för näringarne, förqväfva dem.
Jag underställer Ridderskapet och Adeln
om icke Utskottets Betänkande må återremit¬
teras, på det att en underdånig framställning
om förändring af SeglationsOrdningen i berör¬
de hänseende måtte äga rum, så framt icke
frågan derom ingår uti den allmänna frågan
om en större Näringsfrihet.
Herr Tham, 1Volrath: Under läsningen af
de mångfalldiga serskildte författningar; som
angå Tullväsendet har Bevillningsutskottet er¬
hållit erfarenhet om det nu öfverklagade stad¬
gandet och andra vid nämnde författningar
gjorda undantag.
Jag tror emedlertid, att något beslut der;
om icke bör vidtagas förr än Bevillningsut¬
skottet begärt och fått sammanträda med Lag-
och OeconomieUtskotten, till öfverläggning om
alla de frågor som röra det Reglementariska
af Tullverket:
Jag skulle derföre önska, att förevarande
mål finge hvila till dess alla de reglementari-
ska åtgärder, vare sig i afseende på Seglations¬
ordning, eller författning mot Lurendrägeri och
Den 6 Junii f. ni
Tullförsnillning m. m. hvilka blifva en följd
af de grunder Riksens Ständer i afseende på
Tull-bevillningen fastställa, till afgörande fö¬
rekomma, ty om man i förväg ingår i bedö¬
mandet af denna fråga, lägger man möjligen
derigenom hinder för de beslut, Riksens Stän¬
der skola i hufvudsaken fatta.
Grefve Lagerbjelke, Axel', förenade sig med
Herr Tham.
Friherre Cederström, Jacob: Först i afseen¬
de på den uppkastade frågan, huruvida före-
varande ämne skulle hafva gemenskap med mo-
tionerne angående Näringsfriheten, torde jag få
gifva tillkänna, att en sådan gemenskap dem
emellan icke eget rum, ty Herr Cronii motion
rörer endast SeglationsOrdningen. Det torde
ej vara svårt att finna , det i händelse Han¬
delsfartyg under femton lästers drägtighet finge
med Utländskt gods besöka Svenska hamnarne,
ali controil mot lurendrägeri på Rikets vidsträck¬
ta kuster skulle vara omöjlig. Dessutom är den
uppgift , att Christianstads handlande icke
skola kunna begagna Fartyg öfver femton lä¬
ster, aldeles origtigt emedan det beror endast
och allenast af Fartygens construction, om de
kunna segla på grundare vatten. Men det är
klart, att om det upplåtes åt de trafikerande
att nyttja mindre farkoster, man slutligen kom¬
mer att för handeln använda båtar, då all con^
troll måste blifva overkställbar. Så länge ett
prohibitift Tullsystem bibehålies, så länge man
ej vill helt och hållet upphäfva all Tull, lära
62
Den 6 Juni i j, m,
ej eller Handelsfartyg af mindre än 15 lästers
drägt kunna komina i fråga , att få segla pä
utrikes Orter och derifrån hemföra främman¬
de varor.
Herr Rothlieb, Axel: Jag anser den före¬
varande frågan hafva så nära sammanhang med
den åtgärd, som tillkommer BevillningsUtskot-
tet, i afseende på TullTaxan m. m. att jag
anhåller, det Betänkandet måtte få hvila och
i öfrigt förenar mig uti hvad Herr Tham
yttrat.
Herr von Hartmansdorff: jag förenar mig
afven med de värde Ledamöter, som begärt,
att frågan måtte få hvila, men jag måste dock
emot Frinerre Cederströms yttrande anmärka,
att controllen på handeln icke bör vara så
sträng och besvärande , att handeln deri¬
genom till intet göres emedan controllen då
vore utan ändamål- Detta synes dock vara
förhållandet med de Städer, hvarå motionen
har afseende; och om det förhåller sig annor¬
lunda, hade Utskotten utan tvifvel boidt upp¬
lysa Riksens Ständer om osannfärdigheten af
det uppgifna factum.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus t I afseende
på hvad Friherre Cederström anfort, torde jag
få anmärka, att då motionairen yttrat, att Far-
tyg öfver femton lästers drägt icke kunna in¬
löpa i hamnen vid Åhus, han förmodeligen
dervid supponerat, att de haft den förmånli¬
gaste construction •, och att förhållandet är så-
Den 6 Junii /. »i.
63
dant, det blifvit uppgifvit, kan äfven jag in¬
tyg*-
Friherre Boije, Lurfvig: Då vi veta att,
vid denna Riksdag, Motion är gjord, till in-
förande af en fullkomlig Handelsfrihet; men
vi omöjligen icke nu kunna veta hvad utgång
samma motion tår, på hvilken utgång likväl
beror om någon Controli på Handeln, eller åt¬
minstone huruvida den controli, som nu utgör
öfverläggningsämnet, mera behöfs, eller om he¬
la frågan derom alldeles förfaller; så synes äf.
ven mig rättast vara, att nu förevarande Be-
tänkande finge hvila, intill dess fragan om Han¬
delsfriheten förekommer, då båda frågorne kun¬
na i sitt naturliga sammanhang med hvaran¬
dra, på en gång afgöras.
Friherre CederJlråm: Jag har visserligen
icke något deremot, att frågan förblifver hvi-
lande till dess Bevillningsutskottets förslag i
afseende på Tullen inkommer; men jag un¬
derställer Ridderskapet och Adeln , huruvida
sådant egentligen skulle vara behöfligt, ty
fråga om tullarnes upphäfvande lärer i alla
fall icke förekomma; och om de bibehållas
torde också en Seglationsförfattning vara af
nöden, så vida man ej vill, att varorne skola
gå förbi tullen
Hved åter beträffar den gjorda anmärk¬
ningen att icke större Fartyg, än dem som
kunna draga femton läster kunna inlöpa till
Åhus, så lärer detta ankomma på bristande
64
Den 6 Junii f, m,
kännedom eller okunnighet om rätta sättet att
construera Fartyg för grundt vatten. Jag hän-
visar i detta afseende till Holland, der Fartyg
af ganska högt lästetal gå på vida grundare
vatten, der till och med 100 lästers Fartyg äro
till finnandes, hvilka befara verldshafvet och
anlöpa de grunda farvatten som leda till åt¬
skilliga af Städerne i detta land, och hvilka
visserligen äfven skulle kunna segla till Åhus.
Grefve Cronhjelm: Af bristande kännedom
medger jag gerna, att jag ej förmår bestämma
rätta constructionen af ett Fartyg; men hvad
jag med säkerhet känner, är att de Fartyg, som
i Christianstad anses vara bäst construerade just
äro de, som gifvit anledning till CommerceRå-
det Cronii motion.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjord Proposition, fann Ridderska-
pet-och Adeln för godt tillåta, att Lag- och
OeconomieUtskottens ifrågavarande Betänkande
finge tills vidare ytterligare hvila på bordet.
Företogs till pröfning Stats-Ufskottets den
29 sistledne Maji under N:o i2§ afgifne samt
den 30 i samma Månad eftermiddagen på bor¬
det lagde Utlåtande, i anledning af väckt frå¬
ga om Nummer Lotteriets- och General-Assi-
star.ceContoirets indragning.
Herr Montgommery, Gustaft Icke har jag
begärt
Den 6 Junti f. m.
65
begärt ordet för att upptaga Ridderskapets och
Adelns tid med ett återupprepande af de ta¬
lande, oomkulikasteliga skäl, dem jag i min
motion haft äran anföra, såsom kraftiga beve-
kelsegrunder för mitt vördsamma yrkande om
Kungl, Nummer Lott eriets skadlighet och således
nödvändighet att varda afskaffadt; hvar och en
inom denna upplysta samling känner och be-
bjertar dem, och sjelfva det Högloflige Ut¬
skottet, har icke kunnat anse detn med lik¬
nöjdhet; men jag har begärt ordet för att, så
vidt jag förmår, söka vederlägga ds motskäl,
hvarpå Utskottet grundadt dess, för mig åtmin¬
stone, oväntade tillstyrkan för denna obehöriga
inrättnings bibehållande. Jag har sagt obehö¬
riga och i sanning ingen torde kunna motsä¬
ga det, så mycket mindre, ’ som detta pri¬
vilegierade hazard spel, ibland Rikets allarupp-
lysta medborgareclasser, högt klandras, såsom
6'ridande ej mindre emot moralens, än rättkäns-'
lans eljest heliga fordringar. Dessutom är det
både (öv national-'äran och naitona'-vtirdigheien för¬
närmande, att StatsCassan grundar sin inkomst
på en inrättning, som är stridande mot moral,
rättvisa och billighet. Och sorn Utskottet blott uppå
en så beskaffad inkomst stödt sin tillstyrkan,’
vet jag icke om någon vidare vederläggning af
Utskottets skäl är af nöden, ty sjelfva sakens
obehörighet ti 11 i n te gör alla motskäl, eller åtmin¬
stone gör dem overksamma. Så mycket kraf¬
tigare gäller denna slutsats, som Utskottet straxt
derefter sjelf måste medgifva att denna inträd är \
Ridd, 0. Ad) Prot. V. Band. 5
i1
66
Den 6 Juni i f, m.
underkastad mycken osäkerhet vid beräkningen; och
derigenom uppstår ju en dubbel skadlighet, ' att
icke säga dubbel brottslighet, nemligen att läcka
både enskildta medborgare och StatsCassan till
vågspel. Kan sådant öfverensstämma med Na¬
tional-värdighet en t National äran?
Utskottet anför äfven såsom skäl för dess
tillstyrkan, att de som hafva lust att spela, skulle
inrätta enskiita Lotterier eller begagna de Ut¬
ländska j men desse motskäl äro också skefva ,
till och med falska. Jag vågar en kanske för
maklig vederläggning, då jag som motstycke
yrkar att derföre, att det finnes enski dte brotts¬
lingar, enskildta röfvarehand, om icke af det
senare slaget inrikes, åtminstone utrikes, borde
Staten tillåta allmänna privilegierade, emedan
StatsCassan derigenom kunde påräkna en vida
större och säkrare inkomst än af Kongl. Num¬
mer-Lotteriet ; men huruvida dylika slutsatser
kunna ens få namn, heder och värdighet af skäl,
blir en annan, jag hoppas, icke så lätt bevisad
fråga. Men, om också enskildta Lotterier mot
förmodan komma att uppresa sig på Kongl.
Nuiymer-Lotteriets ruiner, så voro de naturligen
mindre skadliga, emedan de icke blefvo så all¬
mänt tillgängliga, mindre vanhederlige för sam¬
hället, emedan de icke voro privilegierade, och
således vida mindre obehörige. På samma sätt
med utländska Lotterier, hvilka dessutom lära
äga en mindre egennyttig sammansättning , i
synnerhet Class-Lotteriet, hvarpå den fattiga och
behöfvande mer vinner än förlorar, ty derpå
använder man det till contanter, som man af
Ben 6 Junii f, m.
67
lös- eller fast egendom kan, vill eUer mäste um¬
bära; man sätter på egendomen hvad pris man
behagar, och det är den förmögne sorn då kom¬
mer att betala hvad den fattiga genom detta
Lotteri föryttrar, eller rättare iörbyter till pen¬
ningar. Om nationen icke skulle kunna umbä¬
ra detta slags hazardspel, anser jag mig böra
föreslå det mindre skadliga, nemligen ClassLot-
tenet, i stället tor nu varande Nummer Lotteri.
Kärast vore likväl om dylika offentliga In¬
rättningar helt och hållit afskaffades, i synner¬
het nu, då den ädla uppfinningen SparBaiikar,
såsom jag lifligt hoppas, kommer att lemna åt
den arbetande medborgareclassen, tillfälle till
användandet af sina små tillgångar, på ett sätt,
som på en gång är för den sjelf och natio¬
nen hedrande och tillika för hvar enskildts
framtid välgörande, i stället att Lotteriet är
förstöranae.
Den inkomst af 60,000 ILdr, som Stats-
Cassan påräknar af NummerLotteriet, är likväl,
såsom redan sagdt blifvit, för mycket dyrköpt,
då moralens och rättvisans fordringar derföre må¬
ste åsidosättas, att böra få fortfara och dessutom,
såsom Utskottet sjelft säger, underkastad mycken
ofäkerhet vid beräkningen; och huru litet känbart
vore ej det, att genom bevillning, ersätta den¬
samma; knapt med en skilling på person, ök-
te den bevillningssumman och dessutom har
öfverskottet på bevillnirgen årligen belupit sig
vida högre, hvadan någon förhöjning icke ens
vore af nöden. -
63
Den 6 Junti /. m.
Hvad åter de Embetsmäns pensionerande
beträffar sorn äro vid denna, jag ville säga syn¬
diga, inrättning, så behöfver icke eiler dertill
något nytt Statsanslag, ty Utjkottet upplyser
att NummerLotteriets tillgångar och behållning
uppgå till minst 2 1 7,0.10 R'dr, utom fonden för
brudgåfvor och extra utgifter 16,435 R:dr, och
dessutom bus och byggnader, af hvilka betyda
liga medel pensionerna kunna utbetalas och
StatsCassan derutöfver ändå kunna påräkna ea
säker och icke ringa tillgång, som möjligen,
om Inrättningen änpu tillåtes fortfara, lätteli¬
gen skulle kunna försvinna; jag säger lätteli¬
gen, emedan LotteriDircctionen lika lätt fram¬
deles kanske behagade tillåta vissa numror ut¬
dragas, hvilka den nu med så mycken omsorg
förbjuder, enär den, såsom hittills skett, med
en tor andra menniskor ofattlig, Directionen egen
forn oraklisk kraft, icke blott förespår, utan
ock förutser en eller flere större och för Lot¬
teriets jördei menliga vinster, om förbudet af
dessa numror icke så lyckligen och så sällsamt
väl träffande emeliankommit. Denna omstän¬
dighet är af aila anmärkt, af alia klandrad, af
mången , som länge vågat och länge förlorat
bittert förbannad den stund då vinsten varit
hans, om förbudet utebli 5 v i t. Jag har aldrig
vågat, icke ens ett runstycke på detta spel ,
men jag har hört och sett så många olyckliga
offer för detsamma, så många bedragna, ruine¬
rade, fört vi fl ande och derigenom till utsväfnin-
gar och brott bragta, att jag gjordt det till en
helig pligt att derpå fästa Rikets Ständers upp-
mäjksainhet och varmt anropa deras behjer-
v
Den 6 Junii e. ni, 69
tande för denna obehöriga inrättnings snara af-
skalFande. Många samvetsömma Herrar och
män hafva inom Utskottet delat samma
tanke med mig, någre hafva till och med
reserverat sig mot Utskottets beslut; och sjelf¬
va Utskottets Utlåtande innehåller denna vack¬
ra premiss: ”Om Utskottet, vid bedömandet af
”detta ärende, endast finge rådfråga sin enskild-
”ta öfvertygelse om NummerLottericInrätt-
”ningens skadliga inflytande i moraliskt hän¬
seende och dess menliga verkan på mäng-
”den af de spelandes oeconomiska ställning,
”skulle Utskottet visserligen icke ett ögonblick
”tveka att tillstyrka denna Inrättnings upphäf-
vande,” men hvad tycks? Utskottat har gjort
mera afseende på Statens dock osäkra inkomst}
än på moralens och hederns fordringar. Jag
vågar deremot tro att detta lysande Stånd icke
ett ögonblick tvekar att dela med Utskottet dess
premisser och med mig samma tänkesätt om In¬
rättningens skadlighet och demoraliserande beskaf¬
fenhet, och således, med mera conseqvens än
Utskottet, icke eller tvekar ett ögonblick att
rättvisligen, ogillande Utskottets nu upplästa
Betänkande, önska upphäfvande af Nummer-
Lotteriet, emedan en återremiss icke på annat
villkor kan vara af nöden i ett ämne, som ej
är tvetydighet eller tvifvel underkastadt, och
icke borde kunna från flera än en sida betragtas,
utan åsidosättande af allt hvad rätt och billighet
kallas. Förlåten mig, mine Herrar, om jag ta¬
lat med värma, men huru skulle jag kunnat
tala med köld i ett ämne, som rör National-utan
70
D<sn 6 Junii j. m.
och National-värdigheten? samt det yppersta af
menniskans goda: moral-helgden?
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Utan att vilja
ingå i någon undersökning om det moralstri¬
diga i NummerLotterie-spelet; hvilket StatsUt-
skottet också, i början af sitt Betänkande nog¬
samt synes hafva uppfattat, och utan att be¬
höfva yttra mig om den inconceqvens som fö¬
refinnes deruti, att ett allmänt Verk existerar
sorn uppmanar till hazardspel på samma gång
som en allmän Författning strängt förbjuder de
samma, anhåller jag blott att få framställa nå¬
gra anmärkningar emot de skäl , hvarpå Ut¬
skottets Betänkande är grundadt. Utskottet har
ibland annat anfört, att om NummerLotteriet
indroges, vöre det i alla fall en möjlighet för
den spellystne, att begagna både Utländska
Lotterier och inom Landet inrättade private
Lotterie associationer. För den som känner,
att det nästan ensamt äro de mindre bemedla¬
de folkclasserne, som begagna Kongl. Nummer-
Lotteriet', lärer det första från Utländska Lot¬
terier hemtade skälet vara af ganska liten vigt.
Hvad sedermera angar, att privata Lotterier
skulle uppkomma och begagnas, så tror jag
att om desse kunna stå tillsammans med nu
gällande Författningar, och således kunna utgö¬
ra en Industrie gren i enskild mans hand, det
då vöre stridande emot de nu rådande libera¬
la Statsoeconomiska principerne, att Staten öf¬
vertag en enskild industrie-gren, kunna de å
ter af Lagen ej lidås så förfaller skälet och
Statens åtgärd att bibehålla NummerLotteriet
Den 6 Junii f, m.
71
skall visa sig uti en ännu förhatligare dager.
Utskottet har sluteligen anfort, att man genom
Numme!Lotteriets bibehållande, kunde undvi¬
ka att pensionera en mängd Embets- och Tjena
steman. Jag anser mig i anledning häraf böra
yttra, att icke några inrättningar till beredan¬
de at inkomst lör Staten kunna tänkas så o-
lämpliga och så omoraliska , att man icke för
deras bibehållande skulle kunna låna styrka
af samma skäl.
Då jag således icke i något hänseende kan
gilla de uti Utskottets Betänkande framlagde
skäl, och då jag ej kan undgå finna, att hvar¬
je Statsintrad som uppkommer på bekostnad af
medborgares moralitet och på bekostnad af den
renhet i efterdömen, sorn Staten åtminstone är
skyldig att visa, om den någon gång tillåter
sig att uppträda i enskild indnstrieväg, så an¬
håller jag att Betänkandet måtte blifva åter-
remitteradt.
Friherre Boije, Ludvig: Den öfvertygelse
StatsUtskottet framställt, att Statsbehofvets an¬
gelägenhet godtgör det omoraliska af numer-
lotteri-inrättningen, kan ej blifva min. En
inrättning, hvarigenom sjelfva uslingens be¬
hof att hoppas på en gåog gäckas och beskat¬
tas, — kaD icke af mig gillas. Jag instämmer
således med de Ledamöter, som begärt återre-
rniss af förevarande betänkande, och om den
bifalles, skulle jag, med afseende å ob.illighe-
ten af den rättighet, Nummerlotteri-Directio-
nen tagit sig, att, då ibland de otaliga omöj-
72 Xt n 6 Junii f m.
ligheterne någors:n cn möjlighet till vinst för
de spelande visar sig. straxt iörhindra denna
derigenom, att sådane Numror dä förbjudas \
högeligen önska, att åtminstone detta spelsätt
måtte Directionea förmenas. Sådant skulle tro¬
ligen medföra den påföljd , att inrättningens
vinst derefter blefve mindre, och skälet för
Lotteriets bibehållande följagteligen också mia •
dre. Jag förnyar likväl önskan att Lotteriet
må nu afskaffas, dock utan att något enskildt
lidande dermed må förknippas. Jag har för¬
ut här ådagalagt Directionens och Embets-
männens rätt att varda vid deras arfvoden och
löner bibehållne, af den dertill besparade fond,
hvilken jag icke anser Staten kunna sig till¬
ägna, utan att tillika uppfylla dess förut be¬
stämda ändamål.
Grefve Hårdt Carl Gustaf: hade inlemna!:
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o i.)
Herr Cederschjöld, Pihr Gustof: t I likhet
med åtskilliga andra värda Talare, anser äfven
jag det orimligt att låta Staten hålla Lotteri,
under det man förbjuder enskifta hszardspef.
Statens ^inkomst af Lotteri, kan visserligen, i
moraliskt afseende, på visst sätt jemföras med
inkomsten af biOtt 3 genom andelen i böter j
och jag medger att det är obehagligt att se
bötesmedel upptagas ibland StatsVerkets påräk¬
nade inkomster. Men Statens förhållande för
att åtkomma dessa båda slags inkomster är
/ ,
I.
: '
Den 6 Junii f. in,
åtminstone högst olika. På den ena sidan gö¬
res ailt lör? att afskräcka ifrån brott, nemligen
genom ransakningarnes och straffens offentlig¬
het; men på deo andra allt för att uppmuntra
till Lotterispel, nemligen genom vinsternas infö¬
rande i Allmänna Tidningarne. Om derföre
Lotteriet ej skulle nu afskaffas, får jag vörd¬
sammast föreslå, att i Tidningarne måtte in¬
föras ej allenast en uppgift på antalet af de
Lottsedlar, som vid hvarje Dragning förlorat;
utan äfven meddelas ur Assistancens Insättnings-
Journal ett utdrag, sorn visade, huru insätt-
ningarne derstädes förhålla sig de sista dagar¬
na före hvarje Lotteri-dragning, emot mellan¬
tiderna; helst en stor del af Stockholms Lot¬
teri-spelare , lär på Assistancen söka tillgäng
till spellustens tillfredsställande.
Grefve Cronhjelm: Emot tvenne yttranden
sorn i afseende på NummerLolteriet blifvit fäll¬
de, utber jag mig att få framställa en korrt
anmärkning. Man har nemligen sagt, att de
som spela å Lotteriet veta förut vilkoren der¬
vid, och man har vidare sagt, att Lotteri¬
inrättningen vore en beskattning på misshus¬
hållningen, lika lämpelig som beskattning på
öfverilöd. Må det tillåtas mig, att med ett-
exempel besvara det förra af dessa yttranden.
Den tiden, då Näringsställen anlades vid-Kyr-
korne för Statens räkning var det visserligen
icke obekant under hvad vilkor man kunde
begagna dessa inrättningar; opinionen om de¬
ras skadlighet synes ock nu temmeligen stad-
gsd. Den andrs satsen åter. att det vöre bil¬
74
Den 6 Juni i f. m.
ligt att belägga misshushållningen med afgift
till Staten, är efter min öfvertygelse, helt och
hållit stridande emot den i vår Lagstiftning
antsgne princip, ttt sådane personer, som gjort
sig kände för misshushållning, skola ställas
under förmyndare, på det att de icke må ä-
ga tillfälle att förskingra mera af sine till¬
gångar.
Herr Berg/ledt, Eric: Såsom Ledamot af
NummerLotteriDirectionen utbeder jag mig att
få afgifva några upplysningar. Jag erkänner
visserligen, att NummsrLotieriet är ett Ha-
zardspel, och att allt detsamma kan sägas der¬
emot sorn säges emot Hazardspel i allmänhet j
hvilka senare , ehuru de äro förbjudne dock
äfven hos oss existera, må hända med någon
hemlie, tillåtelse. Jag skulle emedlertid ej upp-
trädt att tala i detta ämne, om jag icke vant
mig att skilja abstracta theorier från verkstäl¬
ligheten. Jag är lika öm som andre om heder
och samvete, och jag vill också ej åtaga mig
att absolut försvara NummerLotterist, men jag*
tror dock, att verkan deraf icke på långt när
är så skadelig, som man synes befara. Insatt-
serne äro vanligen ganska små; öfverstiga van¬
ligen icke tolf 6killiogar och de högre äro
mycket sällsynta. Det är egenteligen ett 6pel,
hvarmed den fattige roar sig; och ehuru jag
är öfvertygad om mängden af förlusterne, är
jag dock förvissad, att desse icke äro af den
beskaffenhet eller så stora , att de böra leda
till immorsliska företag. Hvad beträffar en
värd Ledamots här yttrade förslag, att Num-
Den 6 Junii J, m.
75
msrLotteriDirectionen måtte förvägras, att för¬
bjuda numror, så lår jag förklara att Directio-
nen icke önskar någonting högre , än att
kunna undvika detta spelsätt, blott man tilli¬
ka vill på annat vis assurera det resultat, sorn
nu af inrättningen påräknas. Den gifver tor
närvarande icke blott en årlig ordinarie in¬
komst af 60,000 R:dr, utan derjemte i bevill¬
ning å vinster, postmedel m. m. en icke obe¬
tydlig summa, så att den effectiva vinsten
uppgått till nära dubbelt emot förstnämnde
belopp. I händelse rättigheten att förbjuda
numror upphörde blefve det en nödvändighet,
att gifva Directionen en fond att tillita, i hän¬
delse af förluster å spelet. Ifrån början var
Directionen nödsakad att spela utan fond; men
då för några år sedan Lottéiiet led en större
förlust, skapade Directionens omsorg tillgång
att betäcka förlugten, utan *tt anlita Statens
hjelp; och Directionen fann deraf nödvändig¬
heten att samla en fond. Denna har sederme¬
ra blifvit mer och mer ökad; men för att
kunna uppehålla den, måste Directionen be¬
gagna den nu öfverklagade utvägen att förbju¬
da nummer.
Om foriusterne förde spelande härigenom
blifvit talrikare, har man åtminstone icke hört
att ibland det stora antal af dem som i Lot¬
teriet deltagit, någon i och för spelet begått
brott. Men det är ett gifvet absolut vilkor
för inrättningens bestånd och så vida man
deraf påräknar en årlig bestämd Statsinkomst,
att man har en fond till betäckande af en
76
Dea 6 Junii rn.
möjligen blifvande förlust , helst det vid ett
fritt spel skulle kunna hända, att densamma
någon gång uppginge till en million och der-
öfvér. I öfrigt vill jag icke ingå, hvarken
uti till- eller afstyrkande af den i ämnet gjor¬
da motionen; men jag har .trott mig skyldig
att lemna de upplysningar, jag dervid ansett
nödiga.
Herr von Hohenhausen, Michael: Med an¬
tagande af de premisser, som tyckas ligga till
grund lör den sist talande Ledamotens yttran¬
de, nemligen att Staten bör controilera laster-
neg utöfning, skulle vi i sanning kunnat sätta
flera sådane under Statens uppsigt, såsom Bor¬
deller, Spelhus m. in. Hvarje sådant steg är
dock ett tillbakagående, om Staten ar på vä¬
gen till bestånd och inre kraft, eiler ett på¬
skyndande, om Staten är i ett tillstånd af till-,
tagande försämring.'
Jag känner väl , att man i nyare Stats¬
inrättningar icke stort afsett Statsborgarnee
moralitet. I sadant afseende erindrar jag mig
ock hvad Montesquieu säger: Fordom, då frå¬
ga var om ett rikes flyrkä, faite man i för/la rum¬
met, Nationens dygd-, nu talar man ej derom, men¬
om Handel, Colonier, Financer. jag tror aldrig
det vara rätt eller ens säkert, att på origtiga
utvägar grunda en inkomst. Den måste slute-
ligen medföra förderf och olycka, jsg yrkar
således återremiss af StatsUtskotfets Betänkan¬
de och hoppas'att Utskottst värdigas behjer¬
ta Nationens moralitet,'[och vågar tro attnäg-
Den 6 Junii f. m.
\
ra uppoffringar för Slaten icke kunna vara
för stora, om ock bevillningen skulle komma
i fråga att ökas, då ändamålet är godt och
ädelt.
Herr Hjerta Guflaf: Om jag sökte hindra
en återremiss af förevarande Betänkande, mär¬
ker jag, att jag skulle hafva emot mig allt
hvad man har emot sig, då man spelar på NurrH
merLotteriet, men jag anhåller emedlertid att fä,
till svar å hvad här blifvit yttradt, anföra några
sattser. Hvad National-äran beträffar, "så be¬
ror begreppet derom , likasom om den en¬
skildes ära, på hvars och ens tanka och o-
pinionen om saken; och för min del mäste
jag åtminstone då tro, att man icke har i Ge¬
nua bättre begrepp om National-ära, än här,
efter som NummerLotteriet är Geuesiskt.
jag har hört omtalas att man skulle kun¬
na slippa, att genom förhöjd bevillning ersätta
inkomsten af NummerLotteriet, om man i det¬
ta afseende använde Lotteriverkets byggnader
och fonder. Man har dock dervid uppräknat
sådane fonder, sora icke tillhöra Lotteriverket
utan endast förvaltas där, för ägarnes räkning;
till exempel brudgåfvo-fonden.
Man har ock mycket klandrat bruket att
förbjuda numror. Visserligen är detta en liten
obehaglighet i spel. Men, om man noga be¬
traktar saken, är det ju endast ett prohibitiv¬
system i Lotterispels-industrien. Det kan ock¬
så rättas och måhända skall anmärkningen i
78
Den 6 Juni i f. m.
denna del leda till ett afstyrkande af berörde
bruk; men Lotteriverkets bestånd är då i och
med detsamma nog mycket satt på Lotteri¬
spel. Man har vidare tält om, att StatsUtskot-
tet ej gjort tillräckligt afseende å Nationens
moralitet. Jag svarar härpå, att när man jem-
för Lotteriverkets inflytande på moraliteten
med dess årliga afkastning: 60,000 R;dr eller
rättare 120,000 R:dr, som det nu i 5 år gifvit,
så skall man komma i håg , att härvid icke
kan vara fråga om annan moralitet , än den,
som genom Lotterispelet förloras , och upp-
rigtigt bekänner jag , att jag tviflar på , om
den portionen deraf icke är med 120,000 R:dr
uppvägd.
Man har äfven yttrat, att hvarje Stats-
intrad, som är grundad på immoraliska hand¬
lingar, vöre origtig, det är likväl en ny theori i
Lagstiftningen, som åtminstone vår Lag ej sy¬
nes gilla Vi ha ifrån äldsta tider haft böter,
och alla samhällens Lagar belägga ännu mig
vetterligen mindre förseelser med straff i pen¬
ningar. Nu frågar jag om en sådan Statsin¬
komst kan jemföras med Lotteriets afkastning,
som beredes genom frivilliga gåfvor eller in¬
satser på spel. Hvad sluteligen beträffar den
publicitet i afseende på vinster och förluster
som Herr Cederschjöld föreslagit, så instäm¬
mer jag med honom att den är nyttig, om den
är möjlig. Jag är älskare af publicitet i all¬
mänhet) och tror att den i berörde fall äfven
kan lemna ganska goda resultat. Ty det är
ej genom det yttre förbudet, som man skall
Den 6 Junii f m.
79
söka afhjelpa spellusten, utan genom stödjan¬
det af den inre öfvertygelgen om dess onytta.
Jag befarar dock, att de lycklige följderne af
nämnde åtgärd skola uteblifva, så länge vi se
de bättre och högre inom samhället under myc¬
ken publicitet, sysselsätta sig med spel.
Herr von Heijne, Georg: Som StatsUtskottets
Betänkande förmodeligen blifver återremitte-
radt, får jag i Utskottet tillfälle att i ämnet
yttra mig; men jag anser mig dock böra dess¬
förinnan förklara orsaken, hvarföre jag reser¬
verat mig emot Utskottets beslut. Jag delar
visserligen med Utskottets öfrige Ledamöter
öfvertygelsen , att alla de intrader Staten kan
få, äro högst behöfliga, men jag kan derför
icke medgifva, att de sorn grundas på omora-
lifkci handlingar, böra bibehållas och fortfara. Äf¬
ven jag yrkar således återremiss af Betän¬
kandet.
Grefve Cronhjelm: För att besvara en värd
Ledamots yttrande angående den nya Lag-
theorie, han tyckt sig finna hos dem, som an¬
sett Statens inkomster icke höra grundas på
moralitetens bekostnad och den jemförelse han
uppställt, imellan Statens intrader af böter och
af NumrnerLotteriet; får jag blott förklara, att
dessa efter min öfvertygelse icke på något sätt
kunna vara i samma Kzchegorie utan att tvärt¬
om mellan dem förefinnes en hufvudsaklig o-
likhet, den nemligen, att böter icke uppmana
till omoraliska gerningar, inen att detta åter
är fallet med NumrnerLotteriet.
Ben 6 Juni i f ms
Frih;rre Boija, Det försvar för Lotte¬
riet, som en Ledamot af Lotterie-Directio-
nen framställt , förtjena? sannerligen en ser¬
skild uppmärksamhet. Han förklarar, att om
Directionen skulle betagas rättigheten att för¬
bjuda vissa numror, till bespelning, så skulle
spelet ej bära sig för Staten : men gifves väl
ett skäl mera starkt, mera talande mot inrätt¬
ningen, än just detta ? Hvad är väl ett spel ,
der den spelande betages probabiliteten att
vinna? Jag afhålier mig att besvara frågan,
som får 6itt rum i hvarje ärligt 6inne.
Def nästan skämtsamma försvar sorn Herr
Hjerta framställt, bevisar icke heller mycket.
Visserligen kan man kalla Lotteri-Inrättningen
en straffanstalt för de spelande ; men den skil¬
jer sig dock ifrån andra straffanstalter,' derige¬
nom att de andra hafva ingenting med sig
som tillika inlåckar i brottet, då deremot Lot-
teriDirectionen icke underlåter att, genom vin.
sternas utsättande i Avisorne hvar tredje vec¬
ka, locka allmänheten in ä spelet, för att göra
det så begärligt sora möjligt.
Herr Dankvardt, Carl-. Mina åsigter an¬
gående Lotterirörelsen är fullkomligt öfverens-
stämmsnde med Herrar von Heijnes och von
Hohenhausen’s. Men då jag fruktår, att Ståts-
Utskottet, vid återremiss af Betänkandet ic¬
ke skall finna anledning att förändra sin
mening, utan föredraga Statens inkomst af Lot.
tcriet för den moraliska fördelen af dess af-
6kafFan.de,
ficn 6 Jani i f, nr.
skaffande, sa och i följd af den upplysning
Herr Bergstedt meddelat, att nemligen , i fall
det prohibitivsystem, som nu vid Lotterirörel¬
sen är antagit , skulle upphöra , inrättningen
ovilkorligen behöfde en fond , bestigande sig
till en million, såsom den summa, hvartill vin*
sterne i sådan händelse kunde uppgå,,tager
jag mig friheten på dessa skäl till StatsUt¬
skottet hemställa det alternativ, att antingen
helt och hållet afskaffa Lotteri-inrättningen, el¬
ler ock, med bibehållande af full frihet 1 spe¬
let, anvisa det creditiv, som till betäckande af
den till en million uppgifne spelförlusten er¬
fordras.
Grefve Cronhjelm förenade sig med Herr
Dankwardt.
Herr von Heijne: I händelse Betänkandet
återremitteras, och StatsUtskottet förblifver vid
dess yttrade tanka, skulle jag önska , att det
skedde med det vilkor, att förbuden af num-
ror upphörde. StatsUtskottet har redan ser¬
skildt föreslagit ett creditiv för möjeligen in¬
träffande förminskningar uti inkomst-titlarne.
Detta creditiv skall då ock kunna användas att
ersätta den förlust, Staten framdeles kunde li*
da å Lotteri-spelet, men det vilkor borde der¬
vid fästas, att i samma stund Lotteriet upphörde
att gifva vinst, Lotteri-rörelsen äfven borde
helt och hållet upphöra.
Ridd. o. Ad. Prot. V. Band.
6
82
Den 6 Junii f. m.
Friherre' Björnstjerna, Magnar. Då jag lem-
nar fullkomlig rättvisa åt de värda Ledamö¬
ters ädla syfte, sorn talat emot Lotteriets bibe¬
hållande, nödgas jag likväl bekänna, det jag
icke för denna gång kan följa deras vackra ef¬
terdöme; utan måste i stället följa den satts,
en Talare nyss åberopade, att nemligen, om
dygden jordom utgjorde ett famhlilles ftyrka, få är ‘
det nu mera handeln, colonier och goda fiiiancer, forn
gåra det. Jag fraktar derföre, att vi, äfven i
afseende på NummerLotteriet, måste hålla oss
mest vid det practiska; och den pecuniaira vinsten
deraf är så betydlig , att jag icke vågar till¬
styrka dess afskaffande. Årliga afkastningen
har uppgått till omkring 8o,ooo R:dr. När
man nu ibågkommer, att bevillningen för så-
dane hufvudsakliga artiklar, sorn Tobak, The,
Caffe, Vin m. m. icke utgör för hela Riket me¬
ra än 160,000 R:dr om året, så finner man,
att Lotteri-inkomsten svarar emot hälften af
alla consumtions-afgifter. När jag vidare er-
indrar mig, huru liten till exempel fonden för
Silfver-uppköp är, och huru små alla andra
tillgångar och anslag i allmänhet äro, kan jag
för min del ej tillstyrka afskajFande af Lotteri-
rörelsen. I öfrigt instämmer jag med Herr von
Heijne, att NummerLotteriet behöfver åtskilli¬
ga jemkningar, så att numror hädanefter icke
må förbjudas, emedan möjligheten till vinst
lör de spelande genom dylike förbud verkli¬
gen blifver alltför inskränkt.
Herr aj Uhr, Gudaf: Om jag hade den
öfvertygelsen, att det onda, som man tillräk-s
Dea 6 Junit f, ni, gj>
flat Lotteri-inrättningen, verkeligen vora så
stort, som man i allmänhet föreställer sig, och
om jag icke fruktade, att det menliga af Nutn-
merLotteriet, i fall detta upphäfdes, skulle
efterföljas, af ett vida större ondt, så hade jag
visserligen gjort till min pligt, att med stör¬
sta värma arbeta pä Lotteriets afskaffande. Jag
skulle då anföra, att den principen, att för Sta¬
tens räkning beskatta spel-lusten, vore, för att
nyttja en stor Författares ord, lika oklok som
den, att ympa pesten på menniskorne för att
kunna lägga en taxa på likkistor. Jag skulle då
hemställa, hvilket vore bättre, antingen att
upptaga på debetsedeln en ny utgiftsartikel ,
men tillika veta att källan till sedeförderf
vöre tillstoppad, eller att undvika att föröka
debetsedeln med en ny utgift, men veta att de
fattiges antal skulle ökasj att försämringen
skulle tilltaga.
Detta allt skulle jag anföra, om jag icke
befarade att det onda, man ville afskaffa, skul¬
le efterträdas af ett större. Den rika eller mea
ra bemedlade känner ju behof af många njut¬
ningar: spel, baler, concerter, spectakler. Men
afven den mindre bemedlade, den fattigaste
har 6amma behof af nöje 5 och när det kan
köpas för så ringa uppoffring, som den vanliga
insattsen å NummerLotteriet, vet jag icke hvar¬
före denna utväg (ill njutning skulle den stör¬
fe allmänheten betagas , synnerligen som
hoppet att vinna, i alla händelser, skulle upp¬
muntra tillika beskaffade och måhända vida
skadligare spel-inrättningar än Lotteriet, dera
84
Den 6 Juni i f. in.
troligen ingen vaksamhet kunde förebygga.
Det är af denna anledning jag anser Nummer-
Lotteriet böra, såsom ett mindre ondt, bibehål¬
las. Jag skulle likväl tro den förändring bö¬
ra dervid äga rum, att icke förteckningen å
vinsterna må i tidningarne införas, emedan
mången derigenom förledea att spela 5 och skul¬
le det hända, att mängden af de spelande der¬
igenom förminskades, vore ju också detta icke
utan nytta.
Herr von Hohenhaustm Jag skall blott med
några ord förlänga discussionen endast för att
besvara Friherre Björnstjernas yttrande, att man
måste följa practiken, icke theorien ; hvilket
med andra ord vill säga, att låta tiden ha sin
gäng. Det var just denna Statslära som Mon-
tesquieu på sin tid fast fåfängt bestridde, som
orsakade Fransyska Revolutionen ; ej dess ut¬
brott, men det rysliga sedeförderf, som den i
sin fortgång utveklade, följder af den princip,
Regeringen antagit, att vara bekymmerslös öfver
de förströelser med hvilk» Folket roade sig,
det var att låta tiden ha sin gång, blott den
magt, som styrde, finge ostörd ha sin. Jag vå¬
gar dock tro, att ett sådant sätt icke i längden
kan äga bestånd. Min fasta öfvertygelse är, att,
om man e;j anser den satsen såsom gifven, att
vi ovillkorligen skol* fortgå till försämring, må¬
ste vi med allvar tänka på medlen att undan¬
rödja allt, som kan äga menligt inflytande
på Nationens Moralitet. Men ty värr! är
i ganska få af de constitutionella Länderne ni¬
got för detta ändamål ännu gjordt. En vård
Ben 6 Juni i f. m.
85
Ledamot htr nyss talat om behofvet af för¬
ströelser för folket. Nå väl! just de allmänna
nöjen som voro i bruk, innan fylleriet tog öf-
verhanden, äro numera genom Stats-maktens
mellankomst afskaffade. Dans-gillen för de
lägre folkklasserne i Hufvudstaden, lekstugor
och allmänna samqväm på landet äro förbjud-
ne, jag medgifver till police-magtens beqväm¬
lighet, men att sedligheten vunnit genom den
i stället tilltagande böjelsen för dryckenskap
och spel, det måste jag betvifla.
Jag förnyar min vördsamma anhållan om
Iterremiss af StatsUtskottets Betänkande.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Då jag inom Stats¬
utskottet biträdt den af pluraliteten yttrade
tanken, att Nummer-Lotteriet borde bibe¬
hållas , torde det tillåtas mig att med några
ord få tillkännagifva grunden för min öfverty¬
gelse. Om jag kunde dela deras mening, som
påstått att Lotteriets inkomst vöre grundad
på Nationens sedeförderf, eller om' jag kunde
förvissa mig, att detta sedeförderf skulle för¬
minskas, i fall Nummer-Lotteri-Inrättningen
upphörde, så skulle jag visserligen icke anse
någon uppoffring för stor, för att kunna vinna
ett så godt ändamål. Jag finner likväl , att
oin detta ändamål skall på en sådan väg vin ¬
nas, Staten nödvändigt måste tillerkänna sig
rättigheten att med probibitiva band belägga
hvarje Samhälls - medlems tycke uti ifråga¬
varande fall. Och jag vet icke, eller snarare
Den é Juni i f, m.
jag är fullt öfvertygad, att en sådan prohibi¬
tiv åtgärd hvarken står tillsammans med en
fri medborgares rätt, eller ens är verkställbar.
Oip denn^ sats är sann, hvartill skulle det väl
då tjena, alt beröfva Staten en inkomst, som
genast upptoges af andra inrättningar för spel,
måhända af individuer inom- och utomlands?
Och sluteligen, då fråga är om den delaf Na¬
tionen, som egenteligen offrar en skärf på Lot¬
teriet, hemställer j.rg om det är denna del,
som försvarar Nationen, eller utgör Nationens
kraft, och hvars karakter är Nationens?
Herr Rothlieb, Axe/, anförde sbrifteligen;
(Se Bilagan N:o 2.)
Friherre Löwen, Axel, förenade sig med
Herr Rothlieb,
Friherre Bjumjljernci: Jag skulle vara myc¬
ket olycklig, om någon annan, än Herr von
Hohenhausen, fattat mia mening så origtigt,
som han, då han trott, det jag talat för Lotte¬
riet, på det Styrelsen medelst Nationens der¬
igenom uppkommande demoralisation, så mycket
lättare skulle kunna föra den i ledband. Jag
tvekar ej att påstå, att då man jemförer två
så olikartade ämnen som Styrelsens tänkesätt,
förutsatt, att j3g i egenskap'sf dess organ här
yttrat mig, och Kongl. NummerLotteriet, man
med vida mera stöd tf logican, bör af mitt
yttrande draga den slutsats, att Regeringen al¬
äng kunnat åsyfta, att i något hänseende föra
Dtn Q Junti f. ni,
87
Nationen i ledband , hvartill Nationen är För
upplyst; man må väl kunna tala om Nummer-!
Lotteriet, utan att hänföras till sådana allusio¬
ner', ocli torde Franska Revolutionen äga föga
simmanbang med vårt NummerLotteri.
Herr von Hartmansdorff, Avgufi; ]ag in¬
stämmer fullkomligen'uti Herr von Hohenhau-
sens yttrande om vigten af moralitet inom hvar¬
je samhälle och om de moraliska krafternas
stora företräde framför de materiela. Jag tror
ej, att det practiska, sä vida dermed förstås
förmögenhet, penningar, är det rådande i ti¬
den, och att det är derpå vi mäste förlita oss.
Tiden tyckes tvärtom hafva gifvit folken en
alfvarsam erhindran, att det icke är penniDgen
ut«n National-andan, som sammanhåller och be¬
varar Staten. De krigshärar, som efter Revo¬
lutionens början, anföllo Frankrike, voro, om
jag ej bedrager mig, både talrikare, bättre kläd¬
da och förplägade, än de Fransmän som be¬
segrade dem, emedan de anfallna eldades af
Frihets- och Fosterlands-kärlek. Så blefvo ock
Napoleons väl utrustade härar slagna, när de
låto bruka sig till folkens förtryck. Det vtr
den moraliska, icke deo materiela kraften, som
vid dessa båda tillfällen hade öfverhand. Hvad
sjelfva frågan om NummerLotteriet beträffar j
så tror jag icke, att det är af så skadligt infly¬
tande, som flere värda Ledamöter velat påstå.
Om det verkeligen förhåller sig sä, som en ta-,
lara nyss upplyst, att de hufvudsakligaste in¬
satserna å Lotteriet äro från 4, till 8 och" is
skillingir, så äro de icke betydligare än, att Dag¬
88
Den 6 Junii f. m*
lönaren och Tjenstehjonet väl kan umbära dem.
Då lekstugor och dylika allmänna nöjen tor
den arbetande classea äro förbjudna, eller ställ¬
de under så sträng police-uppsigt, att Döjet
dermed svårligen kan förenas: så torde det
icke vara ur vägen, att tillåta den mindre be¬
medlade, för sin fyrk, åtminstone förskaffa sig
den njutning, hoppet om en Lotteri-vinst git-
ver. Det är fruktansvärdt, att arbetaren, be¬
röfvad äfven denna utväg att rycka sig ur
hvardagslifvet, skall desto mera söka den, att
få sig ett rps, hvilket är för honom och sam¬
hället mycket skadligare. Jag tror således, att
bibehållandet af NummerLotteriet icke skall
medföra serdeles svåra påföljder, och tillstyr¬
ker, att det samma må fortfara, så länge vi
icke hafva någon annan Stats inkomst, att sät¬
ta i stället för den, 60tn detta inbringar.
Grefve Cronhjelm: En värd Ledamot har
yttrat, att Staten icke bör tillåta sig, att in-
löra ett prohibitiv-system i afseende på Natio¬
nens sedlighet. Med all aktning för den vär¬
de Ledamotens tänkesätt, måste jag likväl nu
bestridå hans yttrande. Om Staten någonsin
bör antaga ett prohibitiv-system, så år det, ef¬
ter min öfvertygelse, just då fråganr är om o-
moraliska gerningar; och Staten har redan
gjort det, då en allmän författning blifvit ut¬
färdad, som förbjuder hazardspel. Men genom
NummerLotteri-inrättningen, så vida den ej
strider mot nyssnämnde författning, har Staten
gått till en annan ytterlighet, den nemligen
Den 6 Junii f. m.
89
att tillvälla sig monopoliutn af en enskild in¬
dustrigren.
Herr von Hohenhattfen: Jsg hoppas att de ord
jag lör en stund sedan hade den äran yttra, icke
skola innebära den tydning Friherre Björnstjerna
velat åt dem gifva, och här framställt. Jag fatta¬
de visserligen icke Friherrens mening såsom haq
nämnde, och skulle säkerligen icke i någon hän¬
delse velat så yttra mig, som Friherren be¬
hagat tro. Jag talade nemligen uttryckeligt
och bestämdt om Frankrikes styrelse före re¬
volutionen; och att den var i den syftning,
som jag anförde, derom vittna mångfaldiga
facta; jag åtnöjer mig att endast erinra om Ma¬
zarins bekanta uttryck: pour vu qiCil chante, I
öfrigt och hvad det beträffar , att jag yttrade
mig om inskränkningen af allmänna nöjen och
om förbuden emot lekstugor, var detta yttran¬
de föranledt af Herr af öhrs, och jag vågar
tro, att deruti är sanning; men nämnde förbud
höra icke blott till senare tider, ty en del ha¬
de redan före och under f. d. Konung Gustaf
Adolphs regering utkommit.
Herr von -Heijne: Jag är ledsen' att för
denna gång vara af olika tanka med de akt¬
ningsvärde Ledamöter af StatsUtskottet, som
tillstyrkt NummerLotteriets fortfarande. Men
jag kan ej frångå min öfvertygelse. Visserli¬
gen tror jag icke, att NummerLotteriet ensamt
är en stor orsak till Nationens demoralisering;
men det är likväl en af de bidragande; och
om man ej söker att småningom undanrödja
9°
I
Ven 6 Juni i f, m.
dessa, vet jsg icke huru man skall någonsin
kunna verka till det goda ändamål, Nationens
moralitet, man söker och bör söka, att be¬
fordra.
Herr Lagerhjelm: Jag har af discussio-
nens gång bli: v it nödsakad att åter yttra nå¬
gra ord. En värd Ledamot har så förstått mitt
förra anförande, som skulle jag sagt, att Sta¬
ten icke hade rätt att vidtaga några positiva
åtgärder för att vaka öfver Nationens sedlig¬
het. Jag kan ej föra mig till minnes, om jag
yttrat något angående Statens rätt i detta fall.
Då jag åberopar Statens policemakt, torde jag
i detta hänseende ha förklarat mig tillräckligt.
Men min tanka var egenteligen, att police-
makten icke gjorde tillfyllest att förekomma
de steg, immoraliteten kunde taga, och all den
skada spellusten , lika med andra menskliga
passioner, kan tillvägabringa; samt att om Sta¬
ten ej toge törmönen deraf, många andra väl
skulle begagna sig af tillfället till vinning,
utan att Staten kunde förebygga det.
Herr Grefven och Landt marskalken hemställ-
de, om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats-
Utskottets Utlåtande böra, i anledning af de
utaf åtskillige Ledamöter dervid gjorde an¬
märkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja,
Den 6 Junii f, ni,
91
Föredrogs å nyo Bevillningsutskottets den
20 sistledne Maji under N;o 10 afgifne samt
den 3 dennes på bordet lagde Utlåtande , rö¬
rande en föreslagen ny method till Bevillnin-
gens utgörande och fördelning, samt fastighe¬
ters värdering.
Friherre Wrangel Hanning: Bevillnings¬
utskottet har, på ett för mig smickrande sätt,
tyckts velat gifva ett slags sanction åt mina
principer i afseende på värdering af jord; men
jag kan icke desto mindre ej underlåta att anmärka,
att det synes som Utskottet contrr.dicerar sig
sjelf, då det ej användt en enda del af hvad
mitt förslag innehåller. Antingen måtte detta
hafva något värde, och då borde väl Utskot¬
tet upptagit en och annan del deraF, eller och
fakna allt värde, och i sådan händelse hade Ut¬
skottet kunnat inskränka sitt yttrande till att
endast icke gilla förslaget. Men nu har Ut¬
skottet mindre anfört några egenteliga skäl,
utan snarare ifrån sin opinion hemtat anledning
för det svar, Utskottet lemnat. Min mening
har aldrig varit, att det af mig projecterade
mätnings- och värderingssättet nu genast skul¬
le tjena till grund för bevillningen; men jag
hade trott, att det en gång fordrades en bör¬
jan, för att kunna få slut på en sak af sådan
vigt, och jag hade väntat af Bevillningsutskot¬
tet, att det skulle uppgifva en plan i ämnet,
måhända bättre än min. Emedlertid har jag
kanske misstagit mig deruti, att jag begärt en
remiss till Bevillningsutskottet; och jag anhål¬
ler derföre, att frågan må varda öfverlemnad
92
pen 6 Junii J. m.
till OeconomieLJtskottet, för att behandlas i
sammanhang med författningen angående Landt»
materiel. Jag tror, att Riksens Ständer gan¬
ska väl kunna, i förening med yttrandet rö¬
rande sistnämnde ärende, framställa den un¬
derdåniga önskan, att Landtmätare hädanefter
måga genom Statens försorg instrueras i Agro.
nomien. Man har många exempel pä sädane
instruerade personer i Dannemark och Tysk¬
land i och det tyckes icke vara omöjligt att
äfven vi, som ej sakne skicklige Chemister
och naturforskare, skulle kunna inom landet
bilda kunnige agronomer. Hvad den af mig
föreslagne methodbeträffar, att genom jördens
lottläggning bestämma bevillningen, så med-
gifver jag visserligen, att något bättre sätt
torde kunna utfinnas, men för min enskilda
del har jag ej hört omtalas något mera lämp¬
ligt, än det som medförer den förmonen, att
Staten icke kan komma att lida brist i dess
påräknade inkomster, och Folket ej kan kom¬
ma att gifva mer, än det verkeligen bör och
skall gifva. Jag har väl flere gånger tillföre¬
ne yttrat, huru den ifrågavarande skattlägg¬
ningen skulle för sig gå, men det är möjligt,
att min framställning icke varit nog tydlig,
och jag vill derföre ytterligare förklara saken.
Sedan all fast förmögenhet inom Riket blifvit
värderad, skulle den minsta delen antagas till Di¬
visor, med denne del borde hela Massan divi¬
deras, den härigenom uppkommande qvot skulle
utgöra antalet af lika lotter. Jag har conver-
aationsvis hört, att man härvid Iruktat att bråk
Den 6 Junit f. m,
93
skulle uppkomma, som möjeligen gjorde det
svårt, att få lotteme jemna.
Men om man vid denna lottläggning sök¬
te att begagna decimal-räkningen, tror jag att
några obeqväma bråk icke kunde komma i
fråga, och att en billig beskattning skulle till.
vägabringas, ett ändamål, som nu icke står att
vinna, då man blott säger, att en egendom af
iooo R:drs värde skall betala två R:dr i be¬
villning, hvarigenom antingen händer, att be-
villningen blir för låg, då Staten förlorar, el¬
ler för hög, då den skattdragande lider.
1 anledning af hvad jag nu haft äran yt¬
tra, anhåller jag, att den delen af min motion,
som rörer frågan om jords mätning och ref¬
ning, må öfverlemnas till Oeconomie Utskot¬
tets behandling, samt att den öfriga delen af
samma motion, angående lottläggning af all
jord å landet, må varda till Bevillningsutskot¬
tet återremitterad.
Herr Tham, Wolrath'. Bevillningsutskottet
har ingalunda förbisett det nyttiga , som kan
hämtas af Friherre Wrangels förslag i afseende
på jords värdering; men Utskottet äger till
skyldighet, att uppgifva sådane grunder för Be-
villningen, som genast kunde ställas i verket.
Det förslag Friherre Wrangel afgifvit, fordrar
deremot så mångå förberedande anstalter, att
det icke för närvarande kan användas Det
tillkommer ej eller Bevillningsutskottet, att
ingå i pröfning af eller utlåta sig öfver sådant,
9*
Den 6 Junii j- ml
som i afseende på Rikets framtida oekonomi-*
ska stallning kan böra vidtagas, utan tror jag,
lika med Friherre Wrangel, att hans motion i
berörde fail rätteligen bör gå till Oekonomie-
Utskottet, för att tillse hvad åtgärd den kan
erfordra.
Hvad åter vidkommer dea andra frågan i
motionen, eller den som rörer jordens lottlågg—
ning, så tror jag visst, att BevillningsUtskot_
tet förstått densamma såsom Friherre Wran-*
gel nu förklarat den; men Utskottet har ej fö.
rest allt sig, att denna lottläggning skulle åstad¬
komma någon lättnad vid Bevillnings-taxerin-
gen. Då den minsta möjliga lott kanske icke
passade för mera än en eller två jordlägenhe¬
ter, men icke vore lämpelig för större posses-
sioner, skulle naturligtvis bråk och olikheter
uppkomma, som icke genom någon decimal¬
räkning stöde att undvika.
Jag tror för min enskilda del, att lottlägg¬
ning väl kunde vara tjenlig, om alla lägenhe¬
ter vore af större vidd; men då man har sig
bekant, att Hemmansklyfningen, synnerligen i
skogrika trakter, går in infinitum och i bråk-
beräkning. lika stor, som besynnerlig, så är jag
öfvertygad, att Utskottet haft grundad anled¬
ning, att ej tillstyrka antagandet af Friherre
Wrangsls förslag. Jsg bestrider emedlertid ali-*
deies icke den yrkade återremissen af Betän¬
kandet; men jsg vågar nästan försäkra, att det
kommer tillbaka från Utskottet i oförändradt
skick; ty de gjorda anraärkningarne kunna tro¬
Den 6 Junii f, m.
95
ligen icke ingifva Utskottets Ledamöter en an¬
nan öfvertygelse i detta ämne, än den de nu
hafva.
Herr Rothlieb, Axel: Bevillaings-Utskoftets
Ledamöter hade i detta ämne icke mer än en
åsigt. De erkände värdet af Friherre Wran-
gels förslag, men funno det ej för närvarande
vara verkställbar^ Jag har icke något att
tillägga till hvad Herr Tham yttrat, och in¬
stämmer äfven i begäran, att den första delen
af förslaget må till OeconomieUtskottet remit¬
teras. Men, i afseende på den yrksd© åter-
remissen till Bevillningsutskottet, kas jag de-
stomindre densamma tillstyrka, som jag är för¬
vissad, att resultatet skulle blifva alldeles det-
samma som nu förevarande.
Herr Rosenblad, Bernhard; Då jag äger den
öfvertygelsen, att de af Friherre Wrangel fö-
reslagne grunder för jords refning, möjeligen
kunna vara af stor nytta vid utarbetandet af
nya skattläggnings-instructioner och Landtmä-
teri-t&xor, så instämmer jag med Friherren i
anhållan,.att hans motion må remitteras till
Oekonomie Utskottet Hvad sättet för Bevill-
ningens utgörande beträffar, så har jag redan
vid ett föregående tillfälle utvecklat mina å-
sigter i ämnet och har således nu icke något
att tillägga.
Friherre Wrangel: Jag kan icke fatta, huru
det är möjligt, att en sak som anses använd¬
bar, icke genast kan komma i fråga att vinna
Den 6 Juni i f, m,
handläggning. Jag upprepar hvid jag förut
haft äran förklara, att verkställigheten af mitt
förslag icke är möjelig vid närvarande Sevill-
nings bestämmande; men om man icke någon*
sin börjar, kan man ju aldrig vänta ett resul¬
tat. Hvad lottläggningen angår, så är det just
de minsta värdena, som skola tjena till divisor.
Och om, vid missans delning, bråk skulle vid
de större possessionerna uppkomma , kan man
ju utan svårighet lägga till ett fyllnads-värde,
så att en rund summa uppkommer. Jag yrkar
återremiss af Betänkandet, på det jag må kom¬
ma i tillfälle, att än ytterligare iå bevisa min
satts.
Herr Grejven och Landt-Mar skalken förkla¬
rade, att då BevillningsUtskottets Utlåtande
nu första gången vore under pröfning, ansåg
Herr Landt Mar skalken det icke öfverensstämma
med formen, att endast återremittera en del
till Bevillningsutskottet, och förvisa en annan
del deraf till OeconomiUtskottet, utan trodde
Herr Landt Marskalken, att detsamma borde an¬
tingen helt och hållet till Bevillnings-Utskot-
tet återgå, eller ock utan förändring nu anta¬
gas eller förkastas; i följd hvaraf Herr Grej-
ven och LandtMarjkalken hemställde, om icke Rid-
derskapet och Adeln ansåg berörde Utlåtande
böta, i anledning af de dervid gjorde anmärk¬
ningar, till Bevillnings-Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Herr
Den 6 Juni i f. m.
97
• Hr Rosenblad, Bernhard'. Ett af Riksens Stan;
der bifallet Siätsötskottets Betänkande) stadgar
Utdelning bland Ridderskapets och Adelns när¬
varande Ledamöter af Ståndets ProtocOll fot
Riksdagen 1817 och 1818, med endast fästade
förbehåll, att räkningarne för försålde exem¬
plar, förut skulle vara uppgjorde. Ingen Verk¬
ställighet har likväl ännu derpå följt. Då in¬
ga eXempfar af dessa Protöiöll finnas i Bok¬
handeln, och då det vid de förekommande huf-
Vudfiågorne är af stor vigt att känna, hvad
vid likartade tillfällen förut blifvit yttradt,
får jag vördsamligen anhålla hos Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderska-
pet och Adeln, att Statsötskottet må anmodaä
tillse, att berörde beslut kan till verkställighet
befordras, samt att Utskottet, i händelse hin¬
der möta för utdelningen af completta exem¬
plar af 1817 och 1818 årens Protocoller, lik¬
väl må foga sådan anstalt, att utdelning af deU
tillgängliga delen af sista Riksdagens Protocoll
må kunna verkställas.
Herr Riben, Carl Wilhelm', jemte det jag
instämmer uti Herr Rosenblads önskan om en
påminnelse till SfatsUtskottet, angående åtgär.
ders vidtagande till utdelning af Ridderskapets
och Adelös Protocoller för 1817 och 1818 li¬
rens Riksdag, får jag vördsamt anhålla, det
Utskottet måtte anmodas, att, i händelse på
sätt Herr Rosenblad tyckes befara, icke alla
dessa Protocoller genast vöre till utdelning fär¬
diga, uppgifva otsaken dertill.
Ridd. 0. Ad, Prat. V. Band, 7
98
Den 6 Juni i f. m,
Herr Grefven och LandtMnrJhalken föreslog,
att så väl Herr Rosenblads nyssberörde motion,
som Herr Ribens i anledning deraf nu afgifne
yttrande matte till StatsUtskottet remitteras;
hvilket bifölls.
Herr Grefven och Landt MarJkalien tillkänna-
gaf, att Flenum komme kl. half] till 6 i efter¬
middag att fortsättas.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
3:dje dennes under N:o 179 afgifne, och sam¬
ma dag på bordet lagrie Utlåtande och förslag
till sammanjemkande af RiksStåndens beslut i
frågan om medel till kostnadernes utgörande
för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens förestå¬
ende förmälning och verkställde Utrikes re6a.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Då
denna fråga sist förevar hos Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln föreslog jag samma åtgärd,
som den BondeStåndet vidtagit. Enligt Stats¬
Utskottets nu afgifne jemkningsproject skulle
300,000 R:dr komma att tagas af Salpeterfon¬
den. Ridderskapet och Adeln fann redan förra
gången denna utväg vara stridande emot dess
rättskänsla och ville således icke bifalla den,
men sedan tre Stånd numera beslutat att anta¬
ga densamma, lärer val Ridderskapet och Adeln
äfven få låta dervid bero- Sedermera hafva
efter hvad StatsUtskottet yttrat, trenne Stånd
Den 6 Junii f m,
99
förenat sig i samma åsigt i afseende på frågan,
om anslaget skulle genom gärd utgå Det är
likväl upplyst, att BondeStåndet velat genombe*
villning hafva förberörde anslag ersatt; och då
. efter min tanka, gärd och bevillning, kommer
på ett ut, hafva i denna del två Stånd stannat
mot två. Jag hemställer således, om icke Rid-
derskapet och Adeln skulle vilja antaga det
förslag BondeStåndet gillat, i hvilken händel¬
se frågan komme att genom Nämnd afgöras.
Grefve Posse, Carl Henric, och Friherre
Boije Ludvig, samt Herrarne Rothlieb, Axel, Tham
Wollrath och Anckarsvärd, August, förenade
sig med Grefve von Schwerin.
Herr von Heijne, Georg'. För min del tror
jag icke, att BondeStåndet sagt, hvarken att
summan skall utgå genom gärd eller bevillning.
BondeStåndet har blott förbehållit sig, att vid
den blifvande bevillningens fördelning en er¬
sättning skulle tillgodokomma jordbruket, med
ett ord, att hvarje jordbrukare skulle njuta minsk¬
ning i dess bevilloings—afgift, emedan han i sin
mon bidragit till Saltpeter-fonden. Denna ersätt¬
ning skulle så tillkomma, om jag eljest rätt fattat
meningen, hvilken icke är alldeles tydlig, att
nemligen en större bevillning skulle läggas p£
dem, som icke äro egare af jord, och sålunda
icke någon direct ersättning tilldelas hvarken
Saltpeter fonden eller jordbrukaren, hvars be-i
villning endast blefve proportionaliter mindre."
Verkställigheten häraf har StatsUtskottet an¬
sett skola möta många svårigheter; och Bevill-
100
Den 6 Junii J. m.
ningsUtskottet, om detsamma kommer aft be¬
handla frågan, torde ock finna det ganska bryd-
samt, att göra den reparation UondeStåndet
åsyftat, och jag förmodar alltså att BondeStån-
det lärer, enligt StatsLJtskottets hemställan från¬
gå sitt förbehåll i denna del.
Grefve Spens, Carl Gu fl af: Också jag har
fattat BondeStåndets beslut och det Utdrag der¬
af, som StatsUtskottet nu meddelat, alldeles
på samma sätt som Herr von Heijne. Jag har
nemligen trott mig finna BondeStåndets tanka
hafva varit, att 300,000 R:dr skulle utgå ifrån
RiksgäldsContoiret och återstoden betalas af
Saltpeter-fonden med en motsvarande förminsk¬
ning i bevillningen för dem, sorn förskjutit den
na fond. Men just derpå stödjeg min tanka, att
ett helt annat jemkningsförslag,- än det Stats¬
Utskottet uppgjort, kunnat ega rum. Det står
uti 73 §. Riksdagsordningen; St uma RiksStånden
i sina beslut öfver någon fråga \iti h lif vild.Sa kel'gen
eller till vissa delar skiljaktiga meningar, då skall
hvarje Stånds beslut genom ProlocollsUtdrag remitte¬
ras till det Utskott, sorn med målet befattning haft,
hvilket ä/igge, alt meningarna, så nära möjeligt år sam¬
manjemka och medjorslag öj ver denna jemkning inkomma
etc. Nu frågar jag, om icke den egentliga me¬
nings skillnaden emellan de Stånds beslut, som
bifallit StatsUtskoUeis första Betänkande och
de som med förändringar antagit det, ligger
deruti, att Ridderskapet och Adeln samt Bon-
deStåndet ansett den fond, som minskades ge¬
nom borttagandet af en betydlig del deraf, bö¬
ra, såsom sammanskjuten af en enda dass af
Ven 6 Juni i f% ni.
101
Näringsidkare, få någon ersättning eller att en
slik ersättning borde tillkomma de personer
som till nämnde fond bidragit. Den egentliga
princip frågan blir således, om utskylden skall
erläggas af en eller af flera näringar. Det är
på denna grund som jemkning af de olika me-
ningarne ej kan tillvägabringas annorlunda, än
derigenom, att två Stånd ställas emot två; så
att Ridderskapets och Adelns samt BondeStån-
dets tankar, förenade 4 frågan, huruvida jord¬
bruksnäringen bör för Saltpeter-fondens använ¬
dande tillgodo njuta ersättning genom anslag
å bevillningen till förskottets godtgörande, el¬
ler genom minskning af bevillningen för de
jordbrukande sjelfve, blifva det ena alternati¬
vet; och StatsUtskottets af Preste- och Borgare-
Stånden bifallna betänkande, det andra alterna¬
tivet. Skulle Ridderskapet och Adeln behaga
instämma i BondeStåndets beslut, så äro alter*
nativen gifne.
v
Herr Tham, Wolrath: I stället för att jem¬
ka meningarne ihop, har, så vidt jag kunnat
förstå, StatsUtskottet icke sökt annat än att skilja
dem åt, för att såmedelst bereda pluralitet åt
dess eget förslag Jag kan emedlertid ej annat
finna, än att BondeStåndet hufvudsakeligen va¬
rit af samina tanka som Ridderskapet och Adeln
och ser icke något hinder för oss att instämma
i RondeStåndtts beslut, hvarigenom två Stånd
stanna mot två och frågan således kommer att
af Nämnd behandlas. Skulle då målet af Nämn¬
den så afgöras, att Ridderskapets och Adelns
mening blefve biialkn, så vore den andra frågan
102
Den 6 Junii f. rn.
om sältet, huru medlen skulle genom bevill¬
ning ersättas. Det är redan från början sagdt,
stt 5oo,coo Ridr bords af RiksgäidsContoiret
förskjutas, men dessa måstel väl förmodeligen
skola ersättas genom gärd el ler annan bevillning,
så framt icke RiksgäidsContoiret är i den lyckli¬
ga ställningen, att hafva ett öfverskott elier mera
pemringar, än det hittills behöft; med hågkomst
af StatsUtskottets manga Nej, och den sorn
grund derföre åberopade brist på tillgångar lä¬
rer det väl vara gifvit, att dessa 300,000 R:dr
måste genom bevillning fyllas och att utvägar
dertill alliså böra af Bevillningsutskottet .ut¬
ses, i sammanhang hvarmed frågan om Salt¬
peter-fondens ersättning af Bevillningsutskot¬
tet finge behandlas jag tillstyrker derföre
vördsamt, att Grefve von Schwerins hemstäl¬
lan måtte varda bifallen, och utbeder mig der-
& Herr Grefvens och LandtMarskalkens pro*
position,
Herr Lcgtrhjelm, Pehr: Då BondeStåndet
hestämdt förklarat, stt de medel som för ifrå¬
gavarande ändamål erfordras, icke skola upp¬
tagas genom gärd, hvilken mening; ytterligare
blifvit af BondeStåndeis Ledamöter i StatsUt-
skottet antydd, så kan jag för min del ej anse
att StatsUtskottet möjebgen kunnat fatta en an¬
nan tanka om Ståndets beslut i detta ämne, än
Utskottet nu gjort. BondeStåndet' har icke skiljt
sig från Prest- och BorgareStånden i annat
hänseende, än deruti, att BondeStåndet föreställt
sig, att ägare af hemman och jord å landet
borde i BevillningsFörordningen få sig till go¬
Den 6 Juni i f. rn.
103
do ett stadgande, som til ia de elem någon ersätt¬
ning för hvad SaJpeters fonden till anslaget,
förskjuter. Deremot hafva tre Stånd ovillkor¬
ligen beslutat, att anordningen af medlen skulle
fortgå ; och allt hvad StatsUtskottet sederme¬
ra haft att göra, var att taga i öfvervägande
lämpelighoten af det sätt hvarpä BondeStån-
det yrkat, att jordbrukarnes anspråk på ersätt¬
ning för Salpeter-fonden borde komma i be¬
traktande. Jag kan emedlertid icke frångå
StatsUtskottets tanka, att den begärda nedsätt-
ningen af bevillningen för nämnde Näringsid¬
kare väl vore möjelig men alltid skulle möta
betydliga svårigheter. I öfrigt lärer frågan,
om till hvad Hemmansegare i allmänhet böra
deltaga i bevillningen, vara af beskaffenhet,
att ensamt bero af Bevillningsutskottets pröf¬
ning, utan Remiss af någon del utaf det nu
förevarande Betänkandet; och som tre Stånd
redan beslutat att godkänna StatsUtskottets för¬
slag i sjelfva hufvudsaken torde det icke vara
något hinder för Ridderskapet och Adeln att
med dem instämma.
Herr Carleson, Jacob Edvard; Utaf StatsUt¬
skottets förevarande Betänkande kan jag ej fin¬
na annat, än rakt motsatsen af hvad Herr La«
gerhjelm ansett det innebära, eller att två Stånd
stannat emot två vid algörandet af frågan.
BondeStåndet har väl sagt, att Salpeter-fonden
får användas till behofvet, men med ett der¬
vid tillika utsatt villkor, och då detta c jj iakt—
tages, är dess beslut, efter mm tanka, *tt anse
Den 6 Juni! J, m,
snarare såsom ett afslag hvad nämnde fond
beträffar.
Friherre Boije, Lidvig'. Jag skalle] upp¬
taga tiden med ett upprepande af hvad Herr
Tham så tydeligen utredt och anfört, och
hvarmed han, för att nyttja ett gammalt ta¬
lesätt, så rigtigt träffat spiken på hufvudet.
Jag får blott förklara, det jag, med spänd upp¬
märksamhet icke kunnat finna, att Herr La¬
gerhjelm i någon mon vederlagt Herr Thams
yttrande. Herr Carleson har också ganska rig¬
tigt uppfattat frågan; och jag förenar mig således
med de sistnämnde värde Ledamöter, i anhållan
om Herr Grefven* och UandtMarskalkens pro-
posision till bi fali på Grefve von Schwerins
hemställan.
Herr Rosenblad, Bernhard': I händelse fråga
är att tillvägabringa, att två Stånd måtte stan¬
na mot två, på det målet sålunda må varda
genom Nämnd afgjordt; så skulle jag våga hem-,
ställa, om icke i stället för det att Ridderska-
pet och Adeln förenade sig med BondcStåndet
hvars beslut är ganska obestämdt, lämpligare
vore att BondeStåndet instämde uti Ridder-
skapet och Adelns beslut, hvilket ater år full¬
komligen bestämdt.
Herr von Heijne; jag medgifver visserligen
att både jag och flere andre af StatsUtskottets,
Ledamöter någon gång gifvit tillkänna, det
StatsUtskottet hade svårt att utfinna medel för
alla de anslag sorn fordrades, men Utskottet
Dea 6 Junti f. m.
har dervid ej calculerat på den inkomstkälla
sorn skulle vara att tillgå i händelse de öfver-
skottsmedel, som tillhöra RiksgäldsContoiret få
användas. Det är väl möjeligt att Riksgälds-
Coruoirets enskilda fonder skulle kunna tåla den
utgift af 30^,000 R;dr, sorn till ifrågavarande än¬
damål blifvit förskottvis utbetald, utan att Con-
toiret derföre njöte någon ersättning i be vill—
rings-väg, likväl har StatsUtskottet trott att
Norrige icke skulle undandraga sig att i an^
slaget deltaga, och att således derigenom en
ersättning för Svenska Statsverket kunde uppstå.
Friherre Ccder/tröm, Jacob: Som jag förmo¬
dar, att de värde Ledamöter, hvilka föreslagit,
att Ridderskapet och Adeln mätte förena sig i
BondeStåndets beslut, ansett sådant nödigt,
för att fä frågan afgjord genom Nämnd, så ber
jag få fästa Ridderskapets och Adelns upp¬
märksamhet derå, att denna åtgärd är allde¬
les öfverflödig; ty om Ridderskapet och Adeln
endast behagar förblifva vid dess beslut, att ej
medgifva anslagets utbetalande af Salpeter-fon¬
den, men deremot icke instämmer i Bonde-
Ståndets beslut , hvilket tillkommit i origtig
ordning, emedan Ståndet första gången Betän¬
kandet förevar, detsamma med förändringar an -
tagit, så ehuru BondeStåndet eger obestridlig
rätt att förena sig med Ridderskapet och Adela
eller att förblifva vid sitt beslut, må/le frågan
i alla fall afgöras genom Nämd. Antingen två
eller tre Stånds beslut äro olika så blifver all¬
tid difmitiva beslutet i sådane mål som detta
beroende af Nämd, utan afseende på alterna-;
io6
Ben 6 Junti f. m.
tivens mängd. Jag afstyrker derföre allt instäm¬
mande i BondeStåndets beslut emedan det icke
ens är verksiällbart. Väl kan man vid Bevill-
nings - Förordningens uppgörande lägga pi
hvilken artikel sorn helst den ersättnings-skyl-
dighet, hvarom BondeStåndet väckt fråga, men
det torde ej gå an att på förhand bestämma
om den ena skall taxeras mer än den andra ,
eller att fastställa fördelningen pä denna eller
andra tiieln.
Herr af Uhr, Guflaf: Jag får endast upp¬
lysningsvis nämna, att Ledamöterne af Bonde-
Ståndet uti StatsUtskottet yttrade, det de icke
kunde gilla den tydning, Herr Hjerta gifvit åt
BondeStåndets beslut uti förevarande fråga,
med tydligt förklarande, att Ståndets ovillkor¬
liga mening V3rit, att icke för ändamålet ut¬
göra någon gärd, ehuru det dermed förenat en
serskild önskan i' afseende på Bevillningens
fördelning.
Herr Lagerhjelm: Jag får hemställa till
hvars och ens bedömande, huruvida StatsUt¬
skottet sökt sätta två Stånd mot två i föreva¬
rande fråga, när BondeStåndets egne Ledamö¬
ter inför Uiskotttt gifvit tilkäona, att Ståndets
tanka varit att icke instämma i Ridderskapets
och Adelns beslut, i afseende på anslagets ut¬
görande genom gärd. Det måste då vara klart,
att första beslutet om Salpeter-fondens använ¬
dande för ändamålet skulle stå fast, och Utskot¬
tet kan alif»å. icke i detta fall sägas ha gjort
något försök, att sätta två Stånd mot två, hel 1st
det icke lärer tillkommit Utskottet att förklara
Den 6 Junii e. m,t
107
BondeStåndets mening annorlunda än dess Le¬
damöter sjefve förklarat den, sådan den i Pro-
toc dlsUtdiaget var uttryckt.
Hvad angår dispositionen af Riksgälds-
Contoirets-medel, så torde jag få vördsamt er-
indra, att det tillförene handt att anslag deri¬
från utgått, utan att sedermera genom bevill¬
ning ersättas. Så utbetaldes år 18 18 Riksdags-
kostnaderne, begrafnings utgifterne m. m Om
öfverskott å bevillnings-summan siler tittlarne
som då voro att tillgå äfven för det följande
kunna erhålla?, så måtte detta bidrag kunna
godtgöras utan tillökning i Bevillningen.
Friherre Cederjtröni\ Det är egentligen det
missförstånd, som i StatsUtskottet egt rum, i
afseende på BondeStåndets beslut i en Iråga,
hvaröfver tre Stånd icke kunde besluta, hvilket
är orsak till den form discussionen nu fått. Om
Utskottet hade upptagit frågan sådan den bor¬
de behandlas j och icke fästat sig vid ett i origtig
ordning tillkommit tillägg till BondeStåndets
beslut , så hade svaret blifvit ganska enkelt.
Utan tvifvel eger BondeStåndet numera full
rättighet, att med lagliga förändringar antaga
StatsUtskottets förslå g j men jäg förmodar att,
om BondeStåndet nu formeligin beslutar, hvad
det yttrat sig önska, Ridderskapet och Adeln
skall besinna huruvida Ståndet deruti kan in-r
stämmaoch i hvilket fall sora helst försvinner
all tvist i ämnet om Ridderskapet och Adeln
iörblifver vid sitt beslut.
io8
D?n 6 Junii f. m.
Grefve von Schwerin: Om vi skola anse
BondeStåndets åberopade beslut icke vara i
behörig ordning tillkommit och sålunda moje-
ligen kunna undergå förändring; så hemställer
jag till Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln, huru¬
vida icke frågan finge hvila till nästa Plenum,
då man dessförinnan kunde inhemta det beslut,
BondeStåndet i sakens närvarande skick fattar.
Friherre of Nordin, Carl Johan: och Herr
Coijet, Carl Fredric, förenade sig med Grefve
von Schwerin.
Herr Grejven och Landt-Marskalken förkla¬
rade att då flere Ledamöter anhållit att Stats¬
utskottets ifrågavarande Utlåtande måtte hvila
på bordet till nästa Plenum , detsamma ock
enligt 49 § Riksdagsordningen, komme att
derstädes förblifva hvilande.
'Föredrogs å nyo Bevillningsutskottets den
16 sistledne Maj under N o 9 afgifne samt den
3 dennes på bordet lagde Utlåtande i anled¬
ning af väckt fråga om ett föräodradt Upp¬
börds och Controllsätt å de Staten från Post-
Verket tillflytande inkomster.
Herr Treffenberg, Cura] Gabriel: Jag anhål¬
ler att Bevillningsutskottets ifrågavarande Ut¬
låtande måtte ytterligare tå hvila på bordet,
intill dess Utskottets Betänkande rörande Post-
Den 6 Junii f. tn,
109
bévillningen i allmänhet inkommer, då båda
dessa frågor lämpligen synas böra i ett sam¬
manhang afgöras
Herr Ankarfparre, Ingemar Augujl, föranade
6ig med Herr Treffenberg.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landi-
Mar [kalken gjord proposition , fann Ridderska-
pet och Adeln för godt, tillåta, det Bevill¬
ningsutskottets ofvannämnde Utlåtande finge
tills vidare ytterligare hvila på bordet.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmän¬
na Besvärs- och OeconomieUtskottens den 10
sistledne Mars under N^o 62 afgifne samt den
30 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, i anledning af väckte Mo¬
tioner i afseende på ny Lagstiftning, angåen¬
de Stängselskyldigheten.
Grefve De La Gardie, Jacob’. Sent upp¬
kommen i sista Plenum, då detta Betänkande
med dess Bilagor upplästes, fannjsg deruti åt¬
skilliga yttranden, helt och hållit stridande
mot min rättskänsla och mot min erfarenhet.
Af dessa anledningar begäide jag att betän¬
kandet måtte få hvila på bordet. Då jag se¬
dermera genomläst Handlingarna har jag fun¬
nit, att de stridigheter som fästat min upp¬
märksamhet, ej ligga i Utskottets utlåtande u-
tan endast i de dervid fogade serskilda me¬
ningar. Jag styrktes i förstnämnde tanka, så
4
Ilo
Den 6 Juni i j. m.
mycket mer som slutet af det bilagde Proto-
collsUtdraget innehåller, att Grefve Poffe, forn
an/ett Lag- och OeconomieUtJkotten icke hafva bordt
tillfiyrka någon förändring i nu gällande St än gfel¬
for fatt ning ar 9 referverat fig emot det Betänkande,
forn Utfkottens öfrige Ledamöter hi folio. Då jag
af dessa ordalag icke kunde rimligen sluta tili
annat, än att Utskotten föreslagit förändring
af Stängsellörfattningarne, anhöll jag om upp¬
skof med frågans afgörande; men denna be¬
gäran återtager jag nu mera gerna, sedan jag
öfvertygat mig, att Betänkandet innefattar mot¬
satsen af hvad nyss anförde slutmening ger
tillkänna, hvadan jag skulle högeligen till¬
styrka bifall till samma Betänkande.
Grefve Hård, Carl Guflaf-. hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan Nio 3.)
Friherre Boije, Ludvig-. Efter mitt rätts¬
begrepp är den gamla Lagen bättre , än den
förbättring LagComittén föreslagit. Gamla La¬
gens bud, att den stänge mer, 60m för mera
ligger, har sin grund i den rättvisa princip,
att i den mon stängningen gifver fördel, bör
stängningens tynga också vidkännas. Vore än¬
damålet ingen ting annat, än blott att söka
lättnad och beqvämlighet i delningen, så vore
förändringen den bästa; ty ingenting är lättare
än att med ett famnmått verkställa delningen,
då alltid Grannar stängde hälften hvardera;
men är fråga om rättvisa, så kan väl ej den
Den 6 Junti f. m.
lil
mätas annorledes än efter fördelen, sorn hvarde¬
ra grannen drager af stängningen. Jag till¬
styrker alltså att stängselskyldigheten' må hä¬
danefter, som hitintills, bestämmas af Hera-
mantalet.
Grefve De la Gardie-. Fullkomligt instäm¬
mande uti hvad Friherre Boije nu yttrat, an¬
håller jag att blott få tillägga några ord.
ifrån en landsort, der genom enskiftes-
författningarne odlingar fortgått till en betyd¬
lighet, som annorstädes icke äger sin like, och
der dessa författningar sålunda medfört den
största fördel, torde jag få hämta ett exempeh
Om enskifte begärts i en by, som gränsar till
en annan af oändeligt större ägorymd , så är
det vanligt, att det enskiftade Hemmanet ut¬
lägges till gränsen emellan de båda bylagen.
Vore det då billigt, att jag med ett halft Hem*
man skulle stänga lika mycket sorn hela den
stora byn, om den ock utgjordes af tjugo
Hemman?
I min tanka vore sådant lika orättvist
som olagligt och skulle i högsta måtto skada
enskiftesverket. Jag yrkar derföre att Lag-
och OeconomieUtskottens Betänkande måtte
varda bifallet.
Friherre Toll, Gu/laf Philip; förenade sig
med Grefve De La Gardie.
Heil Danckvardt, Carl: Jag hade föreställt
mig, det Herr Grefve De La Gardie haft en
112
Den 6 Junii /. m.
sådan idée1 om innehållet af LagCommittérts
förslag i afseende på SiängseHöriattningarnej
eftersom Herr Grefven tillstyrkt bifall till Ut¬
skottens förevarande Betänkande. Men Lag-
Commitéens mening är ingalunda sådan , soul
Herr Grefven fattat den. I händelse nemligen
att Hemman skiftas och utbrytes ifrån ett by¬
lag intill annan bys rågång bekommer det¬
ta enskifte icke mera anpart af yttra stängseln
än öfrige Hemmanen, hvilka gemensamt taga
hälften mot nästa by i hvaremot det stånger
til? hälften mot angränsande ägor inom sam-
fälligheten Och när nästa Hemmansdel utläg¬
ges till det enskiftade, fortfar skyldigheten att
deltaga i stängseln, för de hemman som ännu
ligga i byiaget; och så fortgår Stängseldelnin¬
gen inom hel-a byn. Händelser kunna väl här
inträffa , då stängsel beloppen genom delning
till hälften blir ojämt fördeldt på Hemmans-
lotterne och det kan icke på något sätt före-
kommas, ty landet kan icke i liksidiga qvadrat?
skiften indelas; men efter det förslag LagCom-
mittéen uppgjort; men efter det förslag Lag-
Commitéen uppgjort, skola alltid dessa olik¬
heter förekomma® snarare än genom det nu
gällande delningssättet. Hvad beträffar Friherre
BoijeS anförande om billigheten af Lagens stad¬
gande, att den lör för tuera flänga, forn fur mera
ligger; så lärer Friherren förgäta, att det icke
är efter jordrymden, som skogsdelningsskyldig-
heten beräknas, ty stängsel-förordningen, hvil¬
ken är en lag som nu efterlefves, bjuder, att
man skall stänga elter hemmantalet i skog och ut¬
mark,
B 'n (■> Junii J. m.
mark, men uti inegor efter deras delnings-grund.'
Stängselskyldigheten beror således egenteligen
icke af ego-beloppet; och derföre har ock den
nu gällande lagen icke någon ovillkorlig bil¬
lighet för sig. Hvad åter angar den beqväm¬
lighet, som LagComitéen, enligt Friherre Boijes
yttrande, ensamt synts afse, så skulle jag vern
keligen ej trott, att denna anmärkning kunnat
framställas emot Comitéens förslag, så vida
Friherren gjort sig den mödan att genomläsa
moti verna för detta förslag. Det är icke endast be-,
svärligheten att verkställa stängsel-fördelningen
efter nu gällande författningar, som föranlett
Comitéens förslag till ändring deraf, men det
är ett icke obetydligt skäl, som Comitéen an¬
fört i förening med de många öfriga, hvilka
på ett öfvertygande sätt finnas upptagne i mo-
tiverne till det ifrågavarande lagförslaget, och.
det kan icke vara annat än högst fördelaktigt för
samfälligheter och grannar, att utan behof af
kostnader kunna göra stängseldelningar och
undandraga dem Embetsmanna åtgärd, förenad
både med besvär för dem och delägare. Jag har
anfört serskilda tankar vid frågans behandling
inom Utskotten, och jag tror mig hafva rättig,
het, att i detta fall åberopa min öfvertygelse,
emedan den grundar 6ig på den erfarenhet, jag
- förvärfvat under den serskilda befattning, sorn
några år varit mig anförtrodd, att i underd. fö¬
redrag» sådane mål, gom angå enskiften. När
jag nu tillika varit förvissad, att allmänheten
Ridd. o. Ad, Prot. V. Band. 8
l
Den 6 Junii f, m.
förr eller senare skall finna att den nu i fråga
ställda grunden för stängseldelning icke alle¬
nast vöre den billigaste och lämpeligaste, utan
tillika den enda öfverallt användbara, och de
grunder, som nu finnas stadgade, äro underkastade
'olika tydningar och tillämpningar; hvarförutan
då hägnad emellan Stad och Landet, samt emellan
Kronans och enskildes egor skall upprättas ,
de nu varande författningarne, ickegiiva några
klara föreskrifter, så hade jag trott det vara af
vigt, att innan enskiftena allmänt vidtog03 ,
få den grund bestämd, enligt hvilken 6täng-
eelskyldigheten lämpligast; må fördelas; ty
om man dröjer dermed och låter hemmansdel.
niDgarne föregå, skola ovillkorligen en massa
af tvister besvär och olägenheter af flerahanda
slag uppkomma, serdeles genom de nya gärdes-
gårds-liqvider, som genom förändrade delnin¬
gar skulle föranledas.
Friherre Boije: Jag vidkännes icke att haf¬
va förgätit något; men deremot tyckes Herr
»Dankvardt hafva förgätit den vigtiga omstän¬
dighet, att ett större hemmantal i allmänhet
'också åtföljes af en större ägorymd. Må man
eftersinna förhållandet i det exempel jag går
att framställa, som icke är för tillfället imagine-
radt, utan är så sannt, att jag lätteligen kunde
uppgifva både fastigheternas namn, och deras
ägares. Båda grannsrne hafva gemensamt en
mark, bestående af kärr och mossa, der likväl
en dålig höslotter ägt rum, men den ena gran¬
nens lott i marken utgör nära 40 tunneland ,
då den andra, oändeligen mindre till hemman-
Den 6 Jun ii f, m.
tal, åge: i samma mark ej mera än 8, högst
10 tunneland. Nu bjuder lagen, att den eger
vitsord, som skifta vill, och, den större egaren
tvingar således den andra, att, mot sin vilja,
ingå i stängselskyldigheten. Den större ega-
' ren, som vill odla sin mark, har fyra gånger
mera fördel af stängseln, än den andra: och
jag frågar då, är det rättvist, har det en smula
billighet med sig, att den mindre egaren, hvars
lilla andel icke är af natur att låfva någon för¬
del i odling, skall dock känna lika kostnad
med den större egaren ?
Friherre CederJlrÖm, Jacob', Jag skulle tro,
att afgörandet af förevarande fråga, som är af
ganska alfvarlig vigt, kunde utan skada uppskju¬
tas, till dess den nya Byggninga-Balken med
dess motiver blifvit pröfvad, och hvilken i det¬
ta afseende icke af mig kan gillas. Mig synes
det klarligen ganska betänkeligt, att nu genast
ingå på LagComitéens förslag, ty om till ex¬
empel §:s mantal är omgifvit af två hela hem¬
man, så komma dessa, efter förslaget, att be¬
strida blott en fjerdedel hvardera af stängseln,
och det mindre hemmanet således återstoden
eller hälften. Att antaga en sådan förändring,
synes ganska förstörande för mindre hemmans¬
delar, och således högst betänkligt. Å andra
sidan lärer man icke kunna neka giltigheten af
hvad Herr Dankvardt anfört, att närvarande
stängsel-författningar medföra en mängd af
tvister, hvilka visserligen skulle genom den
föteslagna förändringen undvikas, ty det bör
icke gerna uppkomma tvist och rättegång, när
Den 6 Junii f, m.
fråga blott är, att med famnstaken mäta och
afdela en sträcka i två lika delar; men ehuru
jag således erkänner de olägenheter , som åt¬
följa den nu gällande stängsel-författningen,
anser jag dock betänkeligt, att antaga den, nu
föreslagna förändringen, hvilken äfven innefat¬
tas i LagComitéens förslag, då den hårdt drab¬
bar de mindre hemmansdelarne till förmån för
de större.
Herr Dankvardt-. Det är endast för att be¬
svara Friherre Boije, i afseende på hans utråka
ning af stängselskyldighetens fördelning emel¬
lan flere hemman, af hvilka det ena hade två
och de andra fyratio tunneland af en mosse ,
som jag vill erindra, att då, efter Friherre Boijes
egit förklarande, jordrymden vanligast svarade
emot hemmantalet och delägarne efter denna
grundsatts torde böra anses innehafva lika stora
lotter i mossen; så kunde det icke anses obil¬
ligt, att den, som yrkade frånstänga de 2:ne
tunnelanden, komme att hägna till hälften mot
de återstående fyratio, enär fördelning af de
senare, efter lika grunder mellan öfrige delä¬
gare, vore möjeligen att förvänta, så snart
hägnads upprättande af desse öfrige delägare
ifråga ställdes.
Herr Grefven och Landt- Marskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg Lag- och
Oeconomie-ötskottens ifrågavarande Utlåtande
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärk¬
ningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
i / ,
Den 6 Junii /, m.
117
Herr Dankvardt: Jag bör göra Ridderska-
pet och Adeln uppmärksamt på den omstän¬
digheten, att Grefve Hård, som deltagit i de
anmärkningar jag vid Lag- och Oeconomie-
Utskottens Betänkande framställt, tillika gjort
eu serskild erindran i afseende på delnings-
grundcn för stängsel inom bylag, jag öfver-
lemnar till Högloft. Ståndets eget bedömande,
om icke detta förtjenar en serskild granskning*
oeh som en sådan icke i detta fall förut ägt rum
inom Utskotten, torde Grefve Hårds anmärk¬
ning nu böra komma Utskotten tillhanda, och
dess anmärkning utgöra ett ytterligare skäl för
bifall af återremiss.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förnyade
den af honom nyss framställde Proposition om
återremiss,
Ropades åter Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hr Grefven och Landt-
Marskalken gjorde proposition till bifall af
Lag- och OeconomieUtskottens Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej:
Herr Dankvardt: Om jag hade någon kan;
nedom, huru frågan blifvit eller kan blifva af¬
gjord i dt öfrige RiksStånden, skulle jag vis¬
serligen ej envisas om återremiss af förevaran¬
de Betänkande. Men då så ofta, långt mindre
vigtiga mål blifvit till vederbörande Utskott
återremitterade, så synes detta icke eller böra
118 Den 6 Juni i /, m.
undgå att blifva det, då det samma onekeligen
är af ganska mycket intresse för det allmänna.
Herr Grejven och Landt MarJkatken förklara¬
de att som, efter hvad han tyckt sig finna, Ja
öfverröstat Nej, den af Herr LandtMarskal ken
sist gjorde proposition således blifvit af Rid-
derskapet och Adeln bifallen.
Herr Dankvardt: I sådant fall får jag be¬
gära votering.
, -
Herr von Hartmansdorff, Angijl: Mig sy-
synes den fråga, Herr Dankvardt väckt, i följd
af ett till Ridderskapet och Adeln inkommit
It. tänkande, vara af natur, att kunna för sig
sjHf remitteras lill behörigt Utskott; och om
ch tra kan ske, torde Herr Dankvardts anhål-
1 n om votering få förfalla, emedan den del af
Betänkandet, som angår hans förslag, kunde
serskildt behandlas.
Herr Dankvardt: I afseende på den an¬
märkning Herr von Hartmansdorff behagat
gö'a, ber jag att få upplysa, att det icke är
jag, utan Grefve Hård, som väckt den omför-
mäIda frågan. Jag tror emedlertid , att det
stolle blifva ett onödigt besvär lör Utskotten,
att serskildt behandla densamma, derest icke
Bstänkandet i afseende på hufvudfrågan blif-
ver återremitteradt, och skulle derföre Rid¬
derskapet och Adeln ej finna skäl att genom
dt nna åtgärd bereda sig tillfälle att afbida det
beslut sorn fattas af BondeStåndet, hvilket na*
Den 6 Junii f, m.
lig
turligtvis är mest iatresseradt af denna sa,ks ut¬
gång, så afstyrker jag den af Kerr von Hart¬
mansdorff föreslagne remiss. Om för öfrigt
ingen al Ridderskapet och Adeln, jetme mig,
önskar votering, afstår jag ifrån min begäran
derom, och förbi ifver vid hvad Ridderskapet,
och Adein täckes besluta.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade,,
att sedan Herr Dankvardt nu mera afstått från
dess anhållan om votering, komme det vid
Ridderskapets och Adelns i målet redan fatta¬
de beslut att förblifva.
Upplästes till Justering och godkändes.föl¬
jande från ExpeditionsUtskottet inkomne för¬
slag till Riksens Ständers underdåniga skrif¬
velse till Kongl. Maj;t:
i
N:o 55. Angående godkände förslag till
ändringar i Rikets Grundlagar.
N;o 56. I anledning af Kongl. Majtts
Nådiga Remiss uppå GeneralLieutnanten L. A.
von Rosenheims underdåniga ansökning om ut-
bekommande af innestående lön.
Nto 57. Angående Magistratspersoner och
Borgerskap tillagd rättighet, att vid publike
förrättningar, utom Städernes område, åtnjuta
ISO Den 6 Junii f. m\
skjuts och tractamente, efter Rese-Regle¬
mentet.
N:o 58. I anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Remiss af Krono-Fogden Assessoren Hell¬
bergs underdåniga ansökning om ersättning för
liden förlust å en contraherad lefverans af
Artilleri-hästar.
N:0 59. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss af Capitaine Schougs underdå¬
niga ansökning om eftergift af Kronan tilldömd
immissions-rätt i hans extra lön.
N;o 60. Om stadgande af lika ansvar för
utprångling af falska Sedlar, antingen de äro
stälde på Banken eller Riksgälds-Contoiret.
Nio 6ii Om upphäfvande af de författ¬
ningar, som afse att förekomma kostsamma be,'
grafningar.
Nio 62. Angående förklaring af *2 Cap.
2 §. RättegångsBalken.
Nio 63. Angående öfverklagade olägen¬
heter vid Kronoskjutsningar.
N;o 64. Angående tillökte Frimarknader
i Skenninge och Grenna Städer.
N:o 65. Rörande väckt fråga, om när¬
mare bestämmande af Fjerdings-mäns skyl¬
digheter.
Den S Junii f, m,
121
N.o 66. Angående transporter af undsätt¬
nings spannemål.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan en qvart till tre eftermiddagen.
I
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Fredagen den 6 Junii.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Herr Stjernflam, Ludvig, hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes så lydande:
(Se Bilagan N:o i.)
Friherre Boije, Ludvig: Jag understödjer så
mycket häldre detta Memorial, som jag tror, att
Regeringen sällan ger en mera rättvis ersätt¬
ning, än den, som blifvit Lagman Hedenstjer¬
na tillagd. Det är icke billigt, att, genom in-
122
Den 6 Junii e. m.
rättningarnes förändring , de dervid anställde
Embetsmäns underhållsvilkor förminskas. I
23 år har Herr Hedenstjerna innehaft Embetet,
och är, nied en talrik {amilie, i mera behof
nu, än förr. Han har icke blott tjent oklan¬
derligt, utan med förtjenst af allmän agtning.
Och då jag ej kan betvifla, att ju Hofrätten
varit hörd, innan ersättningen gafs honomj
och beloppet af den förlust han gjordt, blifvit
af HofRätten vitsordad; så antar jag också, att
beloppet ej är större, än det bör vara.
Herr Riben, Carl Wilhelm-, Så vidt jag kan
erindra mig syftningen af den discussion, sorn
hos Ridderskapet och Adeln föreföll, i anledning
af Stats-Utskottets Betänkande, om Skånska
HofRätten , har icke frågan varit att beröf¬
va Lagman Hedenstjerna en skälig ersättning
för den förlust han i påräknade inkomster li¬
dit, genom Skånes och Blekinges skiljande från
Götha HofRätts jijrisdiction: Frågan var blott
om bestämmande af den grund, hvarefter den¬
na ersättning skäligen borde beräknas; och jag
skulle tro, att Rikets Ständer icke kunna finna
någon mera billig, mera svarande emot Lag-
mannens rättmätiga anspråk , än hans egen
uppgift till T-ixeringsCommittéerna, hvars god¬
kännande jag derföre för min del tillstyrker.
Friherre Boije: Att Lagman Hedenstjerna
felat, då han uppgifvit sin inkomst mindre än
den varit, är alldeles obestrideligt; och der¬
före må han piigta, på sätt Bevillningsförord-
ningen bjuder; men icke derutöfver, eller på
Den 6 Junii e, rn,
123
annat satt än Lag bjuder, emedan godtycko
ägnar ingen Auctoritet. Annan är frågao der¬
om, och åter hel annan är hans ersättnings¬
fråga, som har med hans begångna fel intet
skäligt sammanhang. Utskottet lärer ej un¬
derlåta denna urskiljning; och, för min del,
tror jag ej att ersättninggsumman är öfver¬
drifven.
Herr Riben: Det är visserligen icke möj¬
ligt för mig, att uppgifva hvad Lagman He¬
denstjerna haft eller icke haft i Böter och bok*
bindningspenningar från de Domsagor, som nu
lyda under Skånska HofRätten; men jag måt¬
te bekänna, att om dessa extra inkomster en¬
dast från Skåne och Blekinge kunnat uppgå
till 500 R:dr, så vill det synas mig, som hans
sportlar från hela Götha HofRätts jurisdiction,
innan den nya HofRättens inrättning, skulla
hafva varit bland de ansenligaste, som någon¬
sin tillfallit en Svensk Embetsman, och Lag¬
man Hedenstjerna, som länge innehaft Ad vocat-
FiscalsEmbetet i Götha HofRätt, bör då redan
vara en ganska förmögen man.
Friherre Boije har sagt, det ingen tvifvel
vore, att Lagmannens uppgift till Taxerings-
Commitéen vore origtig, men att han derlöre
endast i laglig väg borde ställas till ansvar.
Om så är, tycker jag man bör inhemta Lag¬
man Hedenstjernas eget yttrande, huruvida han
med ett slikt svaromål vill förvärfva sig rät¬
tighet till det högre arfvode, som för honom
134
Den 6 Junii e, m.
blifvit föreslagit, och nu af Herrar Sjernstam
och Friherre Boije understödt.
Herr Carlefon, Jacob Edvard: Då jag för¬
ut till Protocollet lemnade upplysningar för
att beräkna beloppet af den sportselersättning,
som rättvisast kunde tillerkännas AdvocatFi-
scalen i Götha HofRätt, var ändamålet härmed
vist ej att söka förvilla. Jag trodde, att en
säkrare grund för bedömandet deraf icke kun¬
de gifvas, än hans egen uppgift, och efter den
har jag uppgjort min calcul. Händelsevis på¬
minner jag mig nu, att då fråga förekom, att
ersätta Stockholms Stads Magistrat för förlu¬
sten af Fisket i Norrström, kom det ej i be¬
räkning, hvad Magistratens Ledamöter sjelfve
uppgåfvo sig hafva förlorat, utan endast hvad
de till TaxeringsCommitfeen uppgifvit sig der¬
af hafva årligen haft i inkomst.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställ¬
de , om icke Herr Stjernstams ofvannämode
Memorial, sorn innefattade anmärkningar vid
Stats- och LagUtskottens d. 27 sistledne Maj
förmiddagen till bemälte Utskott återremitte¬
rade Utlåtande, i anledning af väckt motion,
rörande HofRättens öfver Skåne och Blekinge
ställande på IndragningsStat samt, upphörande
af en AdvoCatFiscalen i Kongl. Götha HofRätt
tillagd ersättning för förlorade sportler, äf¬
ven kunde , jemte de af åtski 1 lige Ledamö¬
ter, i anledning af berörde Memorial, nu af-
Den 6 Junii e. m,
125
gifne yttranden, till Stats- och LagUtskotten
remitteras, hvilket bifölls.
Då nu å nyo föredrogs Lag- samt All¬
männa Besvärs- och OeconomieUtskottens den
26 sistledne Maj under N:o 71 afgifne, samt den
3 dennes på bordet lagde Betänkande, angåen¬
de yrkad förändring uti skyldigheten till vä-
garnes underhållande; fann Ridderskapet och
Adeln , uppå derom af Herr Grefven och
LandtMarskalken gjord proposition, för godt
bifalla det i samma Betänkande upptagne för¬
sta alternatif, eller att Bruk och Skattlagde
Qvarnar icke böra uti väghållnings-skyldighe-
ten deltaga; hvarjemte berörde Betänkande
äfven i öfrigt af. Ridderskapet och Adeln gil¬
lades.
Företogs till pröfning BancoUtskottets den
28 sistledne Maj under N:o 17 afgifne, samt
den 3 dennes på bordet lagde Betänkande med
upplysningar, angående de i Banken, emot de¬
position af BancoSedlar, lyftade piastrar.
Herr Cederfchjold , Pehr GuflaJ: Med de
af BancoUtskottet lemnade upplysningar är jag
fullkomligen tillfreds, och hemställer således
att BancoUtskottets Memorial blott må läggas
till Handlingarne. Men i anledning af dessa
upplysningar anhåller jag att få göra följande
nya motion.
126 Den 6 Junii e, m.
Hvarefter Herr Cederfchjöld uppläste föl¬
jande:
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Grefven och Landt Mar (lälken hemställ-;
de, att BancoUtskottets ifrågavarande Betän¬
kande, som icke erfordrade någon åtgärd, mät¬
te läggas till Handlingarne, hvilket bifölls;
och skulle Herr Cederschjölds nn väckte nyss¬
nämnde motion hvila på bordet till nästa
Plenum.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets d- 20 sistledne Maji under
N-o 99 meddeldte, samt den 3 dennes på Bor*
det lagde Betänkande , om inrättande af Di->
rectioner för det Indelta Cavalleriete bekläd¬
nad m- m-
Friherre Björnstjerna, Magnus'. Ehuru jag
gillar föremålet för Anders Danielssons motion
och för betänkandet, kan jag ej tillstyrka sät¬
tet som blifvit föreslagit, såsom dels ofullstän¬
digt framstäldt, dels ock dyrare än det förslag
Friherre Mannerheim gjort. Jag har alltid
trott, att då förändringar skola tillvägabringas,
•grunderne först böra afgöras, och sedan det
Reglementariska. Likväl har Utskottet i af¬
seende på detta ämne följt en annan principe,
då Utskottet framställt det Reglementariska,
men icke grunderne, åtminstone desse sednare
ganska ofullständigt. Frågan om desse är likväl
Den 6 Junii e, m.
127
hvad som endast egentligen tillhörer Riksens
Ständers pröfning, emedan det Reglementariska
torde böra vara i likhet med hvad som redan
är föreskrifva i afseende på Beklädnads Di-
rectioneroe vid Infanteriet. I ii:te punkten
föreslår Utskottet, att medel till ändamålet
måtte anskaffas genom sammanskott af Rust-
hållarne, antingen till ett visst årligt belopp
efter allmänna öfverenskommelse^ eller beräk¬
nade efter anskaffnings-värdet Och slitnings-
tiden för lika persedlar sorn vid värfvade Ca-
valleriet nyttjas. I fall slitningstiden beräknas
i likhet med de värfvade Regementerne,
skulle kostnaden blifva dubbelt så stor som
för de värfvade, till exempel Kfon-Prinsens Hu¬
sar-Regemente, och jemväl dubbelt större, än
på det sätt Friherre Mannerheim föreslagit.
Äfven uti åtskilige detaille-frågor är Utskot-
skottets Betänkande felaktigt. Utskottet har
föreslagit att Directionen skulle bestå af Lands¬
höfdingen , Regements Chefen , 2 Ryttmästare
och fyra Rusthållare. De fyra Rusthållarne
och Landshöfdingen utgöra fem, då af Rege¬
mentet blott finnas tre personer. Derigenom
skulle vid omröstningar förhållandet blifva
olika, mot hvad som är antagit vid Infante-
riernes BeklädnadsDirectioner , der Rotehållar-
nes ombud äro till samma antal som Rege¬
mentets. Man har äfven föreslagit, att en ed¬
svuren Hofslagare vid Hästarg antagande skall
vara närvarande. Om det är för att lemna
upplysningar, är det ganska bra, men icke lä¬
rer en Hofslagare i annan egenskap vid såda-
ne tillfällen kunna användas, då det i alla fall
123 T>en 6 Juni i e. m.
måsta vara Mönsterherren, sorn skall decidera
om hästarne. Man har tillstyrkt, att Mönst¬
ringar endast skulle hållas hvarje 3’dje år, i
stället för hvart år. Detta har förr skett blott
hvart s:dje år, men jag hemställer, huru detta
med Kronans tjenst och Rusthållarnes bästa kan
förenas. Man beräknar vanligen , att en häst
kan stå i 10 år i nummer; vid 4 års ålder får
han antagas, således måste, öfver hufvud taget,
den yngsta hästen vid dess afgång vara 14 år,
och som många dö dessförinnan, måste mån¬
ga vara till och med 18 å 20 år, för att
uppväga det antal inom i4:de året afgångne
hästar. Denna principe är antagen uti alla ar¬
méer, äfven hos oss beräknas passevolancen
på hästarne för Eskadrons-Chefs vid värfva-
de Cavalleriet till en tiondedel af en hästs
värde. Vid ett Cavallerie Regemente sådant
som de Skånska Indelta, blir således den årliga
afgången, efter denna beräkning, 100 hästar;
om nu mönstringarne ej inträffa mer än hvart
3:dje år, blir afgången då 300 hästar; det
vill säga på båda Regementen 600 hästar;
och jag hemställer, om icke prisen skulle stiga
•betydligt, derest så många hästar inom ett år
skulle anskaffas, Jag hemställer äfven , huru
det skulle vara möjligt att dressera ett så stort
antal hästar på en gång. Den största misshus¬
hållning är att hafva ett dyrt Cavallerie, som
icke kan göra tjenst. Man har sett under f d.
Konungens tid ett Skånskt CavalierieRegemente
af 1000 man, sorn år 1806 ej kom ut med mer än
400 man. Nu kan ett Regemente af sådan styrka
komma
Den G Junii e. m,
129
komma ut med 900 man i fält. Om det är
dyrt, så har man åtminstone den tillfredsstäl¬
lelsen, att det nu kan göra tjenst och försvara
Riket, i stället för att det ej kunde det då.
Man har anmärkt att cassation af de mindre
munderings persedlarne ej borde få göras, e-
mellan mönstringarne, emedan den vore un¬
derkastad för mycken arbitrage. Jag tror att
om Friherre Mannerheims förslag antages, hvil¬
ket jag tillstyrker, så upphäfves all fråga om
detta vilkor. Man har önskat, att valmar må¬
ste nyttjas i stället för kläde. Denna fråga är
mycket vigtig i oeconomiskt afseende. Sä
många skäl tala både för och emot denna sak
att jag verkeligen är villrådig i min tanke
derom. Valmar som ej ar hälften så bredt som
kläde, är dyrare i följd deraf samt mindre var¬
aktigt. Det är således en ren förlust för Rust¬
hållaren, ehuru vinst för Riket i det hela , då
man annars använder kommiss-kläden, hvilka
i afseende å den Svenska ullens' finare beskaf¬
fenhet, alla äro tillverkadeaf Utländsk nemligen
Strelitser- och Polsk-ull. Valmarn har den o-
lägenhet, att vid ett Regemente som dermed
är beklädt, blifva munderingarne utslitne efter
ett fällttåg af 6 månader; nya munderingar äro
då svåra att^anskaffa och troupparne fara emed¬
lertid illa. Å andra sidan äro de Småländske
Regementen och en del af de Skånska bekläd¬
de med valmar. Många skäl äro således både
för och emot valmar, så att frågan torde för¬
tjena närmare undersökning. Man har klagat
Kidd, 0. Adt Prot. V( Band,
9
Den 6 junii e, m.
öfver för långa möten. Jag får upplysa att
efter öfverräkning, har den Indelta Arméen, se¬
dan sista kriget ej varit samlad mer än 12 dygn
om året, då man sammanräknar alla vapen.
Ingen Stam i Europa har sä kort öfningstid
och man skall hafva en sådan fallenhet som
Svenska Soldaten samt befälet ett sådant nit
som det Svenska, för att med så kort öfnings¬
tid, komma till den grad af fullkomlighet vår
Armée äger. Delar man vapen så har Infan¬
teriet haft 9^ och Cavalleriet 16 dygng möten,
och detta är väl den minsta tid något Caval-
lerie kan öfvas på. De långa marcherne hafva
varit en följd af större läger, hvilkas nytta
torde vara så allmänt erkänd, att man ej vi¬
dare behöfver derom ingå i svaromål. Sedan
man antagit mötes-passevolancen, drabba lång¬
variga möten och marcher ej Rusthållarne, an¬
norlunda än genom en längre slitning af mun¬
deringen. Skulle Anders Danielssons eller
Friherre Macnerheims förslag antagas, förfaller
hela frågan härom och Kongl Maj-.t kan då
samla trupperne på längre eller kortare tid utan
minsta slags mehn för de rustande. Jag an¬
håller således om återremiss och hemställer om
icke Utskottet torde böra anmodas öfverväga
Anders Danielssons motion, i sammanhang med
den som i enahanda ämne blifvit gjord af Fri¬
herre Mannerheim.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade in-
lemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så ly¬
dande.
(Se Bilagan N;o 3.)
Den 6 Junti e, ni.
Herr Ankarsvärd, August: Jag finner mig
till hufvudsaken förekommen af Grefve Gyl¬
lenborg, och förenar mig med honom. Hvad
BeklädnadsDirectioners användande beträffar,
tror jag ej, att de uträtta något , emedan de
icke kunna taga befattning med de mindre
persedlarne, och hvad de större beträffar, haf¬
va de tillförene alltid blifvit anskaffade genom
Djrectioner af Sqvadrons-fullmägtige, så att
någre ytterligare Directioner i detta afseende
icke beliöfvas. Men i alla fall anser jag som
en hufvudsak, och sorn en förberedande anstalt,
i fall Beklädnads-Directioner för Cavalleriet
skola bildas, att RusthåUarne i amnel horas,
huruvida de godvilligt önska deruti ingå* Till
de anmärkningar Friherre Björnstjerna gjort,
får jag, engående bruket af vallmar, tillägga,
att ett allmännare nyttjande deraf vid troup-
pens beklädnad skulle göra ett väsendteligt
godt, i afseende på husfliten, emedan allmo¬
gen derigenom mera uppmuntrades att syssel¬
sätta sig med förfärdigande af vallmar. Den
mötesberäkning Friherre Björnstjerna framställt,
lemnar jag i sitt värde ; det kan väl vara, att
förhållandet är sådant, ingen är i tillfälle att
bättre känna det, än Generalen; men för alla
slår calculen icke lika lyckligt ut, och jag tror
ej, att det skulle vara svårt* att taga fram
Nummer, som varit med vid alla commende-*
ringar, Och då äro dessa möfen ganska tryc¬
kande. I afseende på hvad sorn blifvit anför¬
de emot mönstfingarnes hållande hvart 3:dje år,
får jag anföra, att jag tror att detta skulle vara
alldeles tillräckligt, jag kan ej inse den vådaa.
132
Den 6 Jun ii /, m.
att; Regementet på en gång skulle blifva o-
brukbart. Många hästar dö, och hinna ej mön-
strings-terminen; och dessa måste då genast
ersättas; deraf följer således , att icke ett så
stort antal blir obrukbart, Då redan en mo¬
tion af Friherre Mannerheim är gjord om någon
Beklädnads passevolance för Indelte Cavalle-
riet, skulle jag anhålla att detta Betänkande
måtte återremitteras, och Utskottet anmodas att
i sammanhang dermed behandla detta ämne.
Friherre Bjornjtjerna: Lika m#d Herr Anc¬
karsvärd anser äfven jag, att om Riksens Stän-
der nu fatta det beslut, att Beklädnadssättet bör
anordnas, antingen såsom Utskottet eller som
Friherre Mannerheim föreslagit, det likväl i
alla fall dervid bör tillgå såsom då fråga var
om beklädnads-sättet för Infanteriet, då nemli¬
gen alla tillfrågades om de uti förslaget ville
ingå. Jag är öfvertygad att pluraliteten med
nöje skulle göra det, om förslaget rätt upp-
göres, och som sjelf Rusthållare, skulle jag åt¬
minstone gerna ingå deruti. I afseende på hvad
sorn blifvit anfördt, att visse corpser eller indi -
viduer skulle hafva varit längre commendera-
de än jag nämnde, förmodar jag att Herr An¬
karsvärd menar Lif-Regementets Husar-Corps.
jag har redan vid ett underdånigt Embets-ut-
låtande vidfogat en calcul, som utvisar att Hus¬
sar-Corpsen öfver hufvud blott varit commen-
derad J5 dagarom året. Till mitt förra yt¬
trande torde jag nu få lägga en anmärkning,'
att Utskottet icke utlåtit sig, huru i krigstider
bör förhållas, och detta är likväl ganska nöd-
Den 6 Jun ii c. rn.
133
vändigt. Friherre Mannerheim har ej eller
talat derom. Man kan se denna fråga på tven¬
ne sätt. I ena fallet skulle nödvändigt den år¬
liga afgiften ökas , alldenstund slitningen är
större under krigoch vidmagthållandet af mun¬
deringen, således dyrare, hvilken nu åliggan¬
de de rustande ensamme, då skulle blifva en
ny börda får öjrigc shattfkyldige■ ä andra sidan
bör allt göras iör att afhjelpa det arbitraira och
tryckande i nuvarande beklädnadssätt för Rust-
hållsRegementen, och skulle en lika afgift så
väl under krig sorn fred serdeles dertill bidra¬
ga. Såsom Föredragande i kommandomål ,
tror jag mig ^kunna anmäla, att hvilkendera
af dessa tankar Riksens Ständer behaga yt¬
tra , den troligen skall vinna Konungens
sanction.
Herr Rothlieb, Axel', Jag har blott begärt
ordet, för att yrka det BeklädnadsDireclioner
iör Cavallerie-Regementen måtte upprättas i
likhet med hvad som skett vid JnfanterieRe-
gementerne; jag är öfvertygad att det skulle
hafva en välgörande följd iör de rustande. Jag
förenar mig således i begäran örn åtcrremiss ,
och tror att meningarne då kunna blifva jem-
kade.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hem¬
ställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg Oe-
conomieUtskottets Betänkande böra, i anled¬
ning af de dervid gjorde anmärkningar, till Ut¬
skottet återförvisas.
Ropades Ja.
Den 6 Juni i e, m,
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottets
den 9 sistledne Maji aflåtne samt den 3 dennes
på bordet lagde Memorial, angående åtskilliga
föreslagne ändringar i Riddarhus-Ordningen.
Grefve De La Gardie, Jacob: Då jag an¬
ger den författning, som gäller för Ridderska-
pets och Adelns öfverläggningar, vara ett äm¬
ne af största vigt, då jag icke finner nyttigt
att vid hvarje Riksdag förändringar ske der¬
uti och vid förra Riksdagen en ny stadfästa,
des, 6amt då nu icke mångå af Ridderskapet
och Adeln äro samlade, får jag till Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken 6amt Höglofl. Rid-
derrkapet och Adeln hemställa om icke Rid-
darhus-Utskottets Memorial kunde nu fa
hvila,
Grefve Cronhjelm, Polycarpus, och Herr
JMontgommerie, Guftaf, förenade sig med Grefve
De La Gardie,
Herr Rofenblad, Bernhard: Jag instämmer
gerna deruti att Betänkandet må hvila på bor¬
det, men jag kan ej dela den tanka att derfö¬
re, att vid förr* Riksdagen en ny Riddarhus¬
ordning blef antagen, det nu vore skäl att
dervid förblifva.
Grefve de la Gardie; Min tanke är visser¬
ligen icke att den förra Riddarhus-Ordningen
är så fullkomlig att den icke behöfver ändringar,
men då jag i allmänhet ej älskar beständiga
förändringar i lagar och föriattningar, och erfa¬
Den 6 Juni i e. m.
»3 i
renheten hvad RiddarhusOrdningen angår, just
lärt mig att man tvärtom vid hvar enda af vå¬
ra så tätt på hvarannan följde Riksdagar än¬
drat och omgjort §§ deraf; önskade jag sålt-
des att man nu med mera noggranhet pröfva
de föreslagne förbättringarne, innan man fat¬
tade beslut, på det de blifvande måtte äga me¬
ra bestånd. Det är äfven i denna afsigt jag
begärt att Utskottets Memorial måtte hvila, ej
för att otidigt klandra hvad Utskottet föresla¬
git, men för att så vidt möjligt vore hindra
vid nästkommande Riksdag ett billigt klander
af ett öfverdrifva förhastande vid denna.,
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislausl Om
Grefve De la Gardie endast begär, att frågan skall
hvila till nästa Plenum, kan det visserligen
icke nekas, men då jag fattat hans yttrande,
som skulle det vara på en illimiterad tid, an¬
håller jag att Herr Grefven ville härutinnan
explicera sig.
Grefve De la Gardie: Jag kanner nogsamt
att jag ej äger rätt begära frågans hvilande,
längre än till nästa Pleni dag och om jag kan
hända ej sagt det nog tydligt har dock min
mening aldrig kunnat vara annan ochj får jag
den nu härmed förnya.
Herr Grefven och Landt Marskalken, förkla¬
rade, att den af flere Ledamöter sålunda fram¬
ställde begäran, att RiddarhusUtskottets Me¬
morial måtte hvila på bordet till nä6ta Plenum
13G Den 6 Junit c. m,
icke kunde enligt 49 §. RiksdagsOrdnigen förg
vägras.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna Be¬
svärs och OeconomieUtskottens den iosistled-
ne Maj under N o 73 afgifoe samt den 3 den¬
nes på bordet lagde Utlåtande, angående rät¬
tighet till grustägt å andras ägor, för under¬
hållande af allmänna vägarne, samt sättet och
ordningen till samma rättighets bestämmande
och begagnande
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag utbeder mig
att vördsamt få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på de reservationer emot Ut¬
skottets Betänkande, som redan inom sjelfva
Utskotten blifvit gjorda.
Ibland de orsera som åligga Svenska Jord¬
bruket, räknar jag väghållnings-skyldigheten
för en bland de mest obilliga j jag säger obil¬
liga, ty vägar underhållas icke af de personer
som begagna dem , utan af hemmansägare:
dermed är dock som det är och det kan icke
hjelpas.
Jag tror icke att menniskor i allmänhet
äro så ogina, att den af Utskottet föreslagna
Lag behöfves : åtminstone har jag funnit på
de orter, der jag vistas att man gerna upplå¬
ter sina sandgropar åt väghållnings-skyldige
under hopp att i sin tour njuta samma välvilja
Den 6 Junit e, lii.
137
af en annan. Resultatet af Utskottets förslag,
tror jag skulle blifva bara tvister och proces¬
ser, som dessförutan alldrig skulle hafva kom*
mit i fråga.
Jag anhåller om återremiss af Utskottets
Betänkande.
Friherre Cederflröm, Jacob: En värd Leda¬
mot har yttrat sig ega den erfarenhet, ntt det
skulle vara lätt att erhålla grustägt 5 jag tror
att denna erfarenhet icke i allmänhet kan vits¬
ordas. Mångfalldiga tvister och rättegångar
hafva i anledning af brist på grustägt uppstått,
och jag tror derföre att det vore högst nöd¬
vändigt att någon reglering derom gjordes.
Det är otvifvelaktigt, att trakter finnas, der
vägarne gå genom sand och der ingen regle¬
ring rörande grustägten behöfves, men der komJ
mer ej eller en sådan i fråga. Der åter vägar¬
ne gå genom trakter, bestående af lera, och
mylla, der det är långt efter grus, är en sådan
reglering alldeles nödvändig, om man vill fö¬
rekomma processer och allmänhetens för stora
betungande genom väghållnings-besväret. Hit¬
tills har det berott på Konungens Befallnings¬
hafvande att låta utsyna tjenlige platser till
grustägt, men icke sällan hafva sådana mål
gådt till Domstol j hälst dylike platsers inhäg¬
nande eller grus-tillgångens upphörande , ofta
dertill gifva anledning i det vdglotts-ägande
derigenom nödgats tillita ett annat ställe, k
der de blifvit afviste, hvarigenom ren brist
på grus har uppstått. Det är derföre nödvän'
138 Ben 6 Junii e. rn,
digt att en allmän authoritet mellankommer,
som bestämmer de olika förhållanden hvilka
kunna uppstå i detta afseende.
Herr Tham, Wolrath: Det lärer förhålla
sig med denna fråga, som med de flesta oe-
conomiska att den är local. Jag medgifver
lika med Utskotten att en undersökning ge¬
nom Konungens Befallningshafvande kan vara
behöflig och nyttig, men blott på vissa ställen;
i många Landsorter vore den alldeles onödig.
Att ovillkorligen påbjuda och föreskrifva att
regleringar skulle ske hvart femte år, vore
att påkalla en rättegång i stort, som i fall må¬
let skulle fortsässas till Kammar Collegium tro-'
ligen vore oafgjord vid nästa femårs reglering.
Jag tror således att icke sådane regleringar o-
villkorligen på alla ställen böra äga rum utan
att det på Konungens Befallningshafvande bör
bero att, i anledning af 6ig yppande tvister,
vidtaga nödiga mått. På denna grund förenar
jag mig om återremiss af Betänkandet.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-
Marfkalken gjord Proposition, fann Ridderaka-
pet och Adeln för godt, att Lag- och Oeco-
nomieUtskottens ifrågavarande Utlåtande, i an¬
ledning af de dervid nu gjorde anmärkningar,
till Utskotten återförvisa.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
Qch Oeconomie Utskottets den 24 sistledne
Den 6 Junii e, m,
Maji under N'o 100 afgifne, samt den 3 den¬
nes på Bordet lagde Betänkande , angående
gjorde förslag till upphäfvande eller ändring
af visse stadganden i Kongl. Maj;ts förnyade
Hådiga Skolordning af den 16 December 1820
samt till Kongl. UppfostringsComitéens uppi
lösning.
Herr af Lehnberg, Carl Magnus: anfördo
gkrifteligen.
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr Hammarskjöld Lorenzo t Det Högloft.
OeconomieUtskottet tyckes hafva behandlat
detta ämne mera cavaillerement, än en lag äm¬
nad att inverka på kommande generationers ut¬
bildning torde förtjenst. En följd af denna
flygtiga åsigt har varit, att Utskottet ej tagit
notice om de anmärkningar, som enskilt inom
PresteStåndet blifvit gjorde och remitterade till
Ståndets eoskilta Utskott. Utskottet borde sna¬
rare hafva sökt att få del af desse anmärk¬
ningar, än att sysselsätta sig med att frälsa
UppfostringsCommiteén och dess product ifrån
någon granskning. Det torde likväl blifva
svårt, att uppvisa något Lagbud, som i fall
en Commiteé förstått att skaffa sig Kongl,
sanction, på ett dåligt arbete, hindrar att fritt
och öppet säga att det är dåligt; emedlertid
advocerar Utskottet allt framgent för Skol-
Ordningen, dervid underbjelpt af densammas
styckning i tvenne afdelningar, den ena kal¬
lad Lag, den andra; råd och anvisningar. Om
i4©
Den 6 Juni i c. m'.
den ena Motionairen anmärker ett orimligt
stadgande i Lagen, säger Utskottet: att det är
närmare förklaradt i rådén och anvisningarne;
men anmärker man något mot dessa, yttrar
Utskottet, att dessa ej tillhöra dess gransk¬
ning. Det är således genom Utskottets practik
bestyrkt att jag icke hade orätt att yttra den
fruktan, att då denna förordning är dels lag,
dels icke lag, detta skulle föranleda till sling¬
rande reservationer. Jag bekänner mig anse
att allt hvad som kallas lag ej bör innehålla
annat än hvad som fordrar ovilkorlig efter¬
följd: om så är och om sjelfva Lagen innebär
ett motsatt förhållande, så är det Lagen sjelf
som gifver anledning till chicaner. Att jag
uti mina anmärkningar skulle hafva önskat en
sammanblandning af råd och Lagbud, som Ut¬
skottet 6äger, lärer således icke kunna hämtas
från annat än från Utskottets egen allt för lif¬
ligt skapande faDtasi. I mittanförande har jag
sagt att de anmärkningar jag framställde, blott
voro de först för handen fallande prof, på de
många bristfäliigheter, hvilka vidlåda detta
CommitéeVerk. Jag nödgas upprepa ännu en
gång samma yttrande, och'jag förenar mig i
hvad Prosten Kiellander yttrat; att knapt nå¬
gon §. finnes, sorn ej tarfvar förbättring, om
det också skulle hafva lyckats Utskottet att
försvaga vigten af de anmärkningar jag redan
anfört, men jag bekänner att, oaktadt Utskot¬
tets goda vilja, har detta dock icke lyckats.
Jag rnedgifver att hvad som nu kallas Apolo-
gistSkolor fordom kallades Ptedagogier, inen
detta upphäfver icke qiampligheten af dea i
Den 6 Junii e. m,
SkolOrdningen uppdragna skillnaden emellan
medborgerlig bildning och lärd bildning. Att
desse tvenne slags bildningar sättas såsom Po¬
ler emot hvarandra, har jag sagt vara orätt.
Sjelfva Skolorna må för öfrigt gerna få hvad
namn sorn behagas; ty på ett namn tror jag
ganska litet ankommer. Utskottet har till en
del medgifvit olämpligheten af det stadgande
som utesluter medellöse gossar från tillgång
till offentlig lärd undervisning, men har för¬
klarat att det gillar det, som tillåter SkolCol-
legierne, att om en gosse varit i en dass z år
utan att ur den uppflyttas, då köra bort honom
från skolan, med förklarande: att hans naturs;
gåfvor göra honom oskicklig att begagna un¬
dervisningen. Man behöfver ej vara myckefc
bekant med skollifvet, för att veta till hvil¬
ket skadligt och obehagligt arbitrage detta för¬
anleder. Hvem har för öfrigt fått magt att
bestämma det hvarje gosse inom 2:ne år skall
utvickla hvad han duger till. Linné gick 5
år i skolan och fick af sine Lärare endast det
vitnesbörd, att han vore en vild maskstungen
Btam, som blott skulle lemna surkart till frugt.
Troligen är Linné ejdet enda exempel på per^
söner, som i sin ungdom haft svårigheter för
det yrke de med utmärkt beröm idkat vid
rnognare år. Jag har anmärkt i mitt dicta-
men det missförhållande , att det å ena sidan
fordrades att känna tvenne främmande språk
och hafva genomgått usta Eoken af Euclides,
samt å den andra, att kunna läsa skrifven hand-
styl. Utskottet har sagt, att epithetet Svensk,
blifvit utglömdt framför ordet handstyl. Detta
Den 6 Junii e. ni,
är sannerligen ett argument, som kunde pa§<
sera i en discurs, då man ej har annat skäl att
gripa till, roen icke i ett Utskotts Betänkande,
I äldre tider lärde man sig på en gång fractur
och antiqva, och det i frågavarande stadgan¬
det enligt hvilket det ena skall anses, som en
större fullkomlighet än det andra, är ett på¬
hitt som vi blott hafva UppfostringsComiteén
att tacka för. Val har Utskottet sagt, att det
åt Latinska Språket lemnade företräde försva¬
rar sig sjelf, men har ändå velat ytterligare
försvara det, med den erinran, att det språket
talades och skrefs af våra stora Konungar och
stora män under Rikets mäst betydande tider.
De fleste af desse Konungar och man nyttjade
också allonge peruker, skulle vi då icke också
göra väl att äfven härutinnan träda i deras fot¬
spår? Den ena slutföljden är fullkomligt lika
bristande som den andra- Att man i Skolor-
ne läser och grundligt läserlatin, har jag in¬
genting emot, men att denna läsning, och
mindre den, än att skrifning och talning af
latin göres till nästan uteslutande hufvud¬
sak, kan visserligen ej leda till annat än
till pedantisme. Språkkunskap är sj^lf icke
bildning , den är blott ett medel till bild-'
ning och icke bör det ena medlet uttränga
det andra. Men kan väl sådant vara förhål¬
landet, när man föreskrifver att Grekiskan skall
tydas på latin? Hvartill det skall tjena, kan
jag icke förstå. På samma skäl skulle också
Franska, Tyska, Engelska, och andra språk
tydas på latin. Men det är ej blott Grekiska,
som skall latinskt läsas, utan skall äfven Theo-
Den & Junii e, nt,
l45
logie, Moral och Philosophie m. m. studeras
ur föråldrade Latinska Läroböcker ■, samt alla
öfningar i skrift och tal ske på Latin. Ty om
också LectionsTabellen innehåller något annat,
är dock Lagens stadgande bestämdt, och dea
skyldighet som Utskottet omtalt åligga Histo-
riarumLectoren, att hålla talöfningar på Sven-»
ska, är åtminstone ganska sällan fullgjord.
Följden af detta Gossens invänjande vid endast
i minnet uppfattade latinska phraser och vid att
anse detta som verklig kunskap, skall ofelbart
leda till ett tomt formelväsende, för hvars
skull, så mycket annat måste åsidosättas. För
detta skall Gossen ej öfva sig i sitt eget mo¬
dersmål; ej lära att känna sitt eget land och
dess författning , hvad han dock förnämligast
behöfver. Också jag tror, att af fäderneslan¬
dets Statistik och Lag , är en enkel framställ¬
ning för Gymnasisten tillräcklig, men hvar är
en sådan framställning påbuden och hvar blir
den gifven ? Då i sjelfva verket, en dålig
Skolordning i händerne på en skicklig Lärare
blifver oskadlig , och en god lag med en
dålig Lärare tjenar till intet, så kan det vara
det samma hurudan den är. Hvad Uppfostrings-
Comiteén åter angår, så bekänner jag att jag hit¬
tills trott densamma nu mera likasom vissa vittra
samfund, hafva likhet med det omtalade hvita
plåstret, som verkar hvarken godt eller ondt.
Det är först sedan jag genom Utskottets Be¬
tänkande , fått underrättelse att den rustar sig
till sammanfattande af Skolböcker, som jag för-
enar mig med Riksdagsmannen Anders Daniel¬
son att önska, det den mätte upplösas. Att
lii
pen G Junii c.
Comitéevis göra en Skolordning är redan ett
vanskligt ting, men att Comitéevis göra läro¬
böcker kan, som en hvar inser, icke leda till
annat än den totalaste misslyckning. Och det
är en gifven sak, att en dålig af en viss au-
ctoritet sanctionerad eller recommenderad Skol¬
bok, är skadligare än en dålig Skolordning.
Friherre Cederjlröm, Jacob', Jag vill endast
anhålla att få besvara den del af Herr Ham¬
marskjölds anförande, deruti han anmärker att
Utskottet icke tagit kännedom af de anmärk¬
ningar, som uti PrestStåndet blifvit gjorde emot
SkolOrdningen och hvilka blifvit remitterade
till Ståndets enskilta Utskott. Det tillhör ej
Utskottet att infordra andra upplysningar än
dem som det med föranledande af Grundlagen
tillåtes Utskottet att inhämta. Om Utskottet
hade trott sig kunna och böra infordra flere
upplysningar än det gjort, hade det visserligen
skett, men Utskottet äger ej rättr att infordra
något ifrån Stånden; utan endast från Collegier,
Embetsverk och Embetsmän genom HofCan-
cellerens bemedlande.
Herr von Hartmansdorff, Jtugnff. jag har ej
kunnat finna i Herr Hammarskjölds yttrande
något nytt, som ej blifvit sagt i hans förra an¬
förande och som ej förut af Utskottet eller af
Friherre Adlerbeth blifvit vederlagdt. Det
skulle blifva för långt, och är ej eller nödigt,
att med SkolOrdningen i handen vederlägga
Herr Hammarskjöld och visa hans misstag. Ett
bör
Ven 6 Junii e, m,
bör jag likväl upptaga såsom prof på, att de
fel icke förefinnas, hvilka han omtalar. Han
klagar öfver, att Lärare skulle kunna utesluta
en lärjunge derföre, att han inom 2 år icke
inhemtat nog kunskap för att förflyttas till en
ny dass. Den §. hvaruti härom är fråga, eller
den 6 §. i 7 Cap. 1 Sectionen, lyder sålunda:
Om en yngling närvarande vislats tvenne är uti en. j
afdelning, och ej afsjuklighet eller andra tvingande om¬
ständigheter varit förhindrad, att undervisningen full¬
ständigt begagna, men ändå icke befiniies äga de kun¬
skaper, som för uppjlyttning till högre afdelning el¬
ler Skola erfordrasmå råd alt temna st adier ne ho¬
nom meddelas, hvarom dess målsman underrättas.
Begagnar yngling ännu ytterligare, utan ofvan-
ndmnde förhinder, ett års undervisning i samma,
afdelning, det är således 3 år, men för bri¬
stande flit eller halursgåfvor ej kan uppnå de för
uppjlyttning påbudne insigter , blifve han, ulars
afseende på alla andra omständigheter , ifrån Lä¬
roverket skil/d, med undfående af vederbörligt] betyg»
Jag hemställer till hvar och en, om icke till¬
räckligt rådrum är lemnadt ät en Gosse, för att
visa, om han förtjenar att någon vidare möda
på honom användas. Om ock detta någon
gang likväl vöre händelsen, böra ej, för denna
möjlighet, mera hoppgifvande ynglingar ute¬
stängas från Läroverken under det de trögare
upptaga dem, och fördröja framstegen för de
öfriga; ty Läroverken kunna icke obegränsadt
rymma alla, som anmäla sig, och för de mot¬
tagna måste ^ undervisningen vara gemensam.
Ridd. 0. Ad. Fröt. V. Eand.
10
146
Den 6 Junit e. m.
Herr Hammarskjöld har i allmänhet yttrat, att
UppfostringsComitéens arbete vore dåligt; men
jag tror ej, att hans enskilta tanka utan andra
bevis än dam han anfört, kan blifva regel för
något allmänt bedömmande. Den enes bifall,
individuer emellan, kan vara lika så godt, som
den andres tadel; och de män, som suttit 1
Comitéen, hafva också anspråk på förtroende,
då det är fråga om allmänhetens omdöme.
För min egen del, får jag fästa mig vid
tvenne omständigheter uti Utskottets Betänkan¬
de. Den ena är redan anmärkt af Herr af
Lehnberg, nemligen stadgandet i 1 Sect. 5
Gap. 4 §. att en yngling, som ej kan visa sig
äga tillgångar att uppehålla sig vid Lärover¬
ket, ej får mottagas. Utskottet har föreslagit
en modification af detta stadgande, eller en
af Lärarne gemensamt anställd pröfning af
Gossens tillgångar. Mets jag tror, att äfven
detta är för strängt. Fattigdomen bör ej för¬
hindra någon, att njuta offentlig undervisning,
antingen han förmår underhålla sig, eller icke,
hvilket man ofta icke kan på förhand veta.
Vi böra påminna oss att Stiftaren af deo lära
vi bekänna, och hvarefter vi alla benämnas,
Luther sjelf var en vid andras dörr
för bröd sjungande Skolgosse, intill dess
han af en barmhertig Enka blef upptagen
och försörjd. Om det blefve en skyldighet,
att, utan anseende till förmögenhet, emottaga
ungdom vid Läroverken: så synes deremot,
icke, enligt Utskottets förslag , någon medel¬
lös, som blifvit intagen, böra befrias från de
uti s:dje Sectionen omnämnde afgifter till Bb
Den 6 Junii r, m.
147
bliotheks, Prcemie- och Fattiga samt Skolcas-
sor ; ty om dessa cassör skola uppfylla sitt än¬
damål, så böra de för dem påräknade inkom¬
ster icke förringas. Kan gossen ej skaffa sig
de i sådant afseende nödige medel , må han
derföre uteslutas; men det bör blifva hans
anhörigas, eller hans egen sak att skaffa sig
dem på ett ärligt sätt, samt Policens att tillse,
det han icke tigger. Jag tror således, att hvar¬
ken den bibehållna pröfningen af gossens för¬
mögenhet, eller det föreslagna efterskänkandet
af skolafgifterna vara lämpeliga, utan anhåller
att Betänkandet måtte återremitteras. Slutli¬
gen får jag fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på ett yrkande af Herr Ham¬
marskjöld och Riksdagsman Anders Danielson,
att UppfostringsComitéen måtte upphöra. An-«
ders Danielson har sagt, att Comitéen borde
upplösas, emedan den förlorat den tänkande
allmänhetens förtroende. I anseende dertill
må med skäl frågas: Huru Riksdagsmannen
kan veta det P ty ingen lärer af sjelftagen myn¬
dighet kunna göra sig till organ af allmänhe¬
tens tänkesätt; hvadan jag finner en så afgö¬
rande dom obehörig. Upplysningsvis får jag
nämna, att Comitéens arbeten fortfara, i afseen¬
de på regleringen af Läroverkens löningsstat,
granskningen af Skolböcker, uppgörandet af
förslag till RarnaSkölor på Landet, och exa-
mensvilkoren för dem, som från Gymnasierne
emottagas vid Universiteten. Slutligen utgöra
inrättningen af ett Gymnasium i Skåne, och
andra angelägenheter, föremål för Comitéens
omtanka, Då dess upphäfvande sättes i fråga;
Den 6 Junii e, m,
bör man erinra sig bristen i Sverige på någoa
central styrelse för undervisningsverken. Den*
na brist har UppfostringsComitéen hittills er¬
satt, och oin den upphörer, hvilket den såsom
en tillfällig anstalt bör göra, så blir det ett
föremål för det Särskilta Utskottets arbeten att
tillse, huru den kan ersättas. I närvarande ö-
gonbHck, synes det mig vara för tidigt att ta»
la derom. Af de skäl, jag ofvan anfört, an¬
håller jag om Betänkandets återremitterande.
Friherre Adlerbeth, Jacob: Vid Herr von
Hartmansdorff^ grundeliga yttrande har jag
endast att göra några få tillägg. Jag kan icke
dela Herr Hammarskjölds öfvertygelse, att ut¬
arbetandet af den nya SkolLagen snarare bordt
uppdragas åt en enskild man, än åt en Comi-
tée. Att detta vigtiga värf blifvit öfverlem-
nadt åt en Comitée , är enligt med Riksens
Ständers egen begäran, emedan de i den un¬
derdåniga skrifvelse, som föranledde Uppfo-
stringsComitéens arbeten, anhöllo, att de all¬
männa Läroverkens tillstånd måtte af upplyfte
och er färne män, icke af en upplyft och erfaren
man, varda undersökt. Jag lemnari sitt värde,
om en enda man bäst kunnat utföra en sådan un¬
dersökning. Jag vill antaga, att det kunnat blif¬
va Hr Hammarskjöld sjelf beskärdt, att upp¬
fylla denna höga bestämmelse, och jag vill ej
bestrida, att ett af honom författadt förslag till
SkolLag kunnat blifva godt och för sitt ändamål
vål beräknadt, men tillfälle, att i detta afseen¬
de bevisa sin skicklighet, har för honom icke
funnits, just i följd af den Riksens Ständers
r
Den 6 Junii t. m.
framställning, hvarom jag nyss erinrat. Hvad
äter angår den prohibitiva halt, som Herr
Hammarskjöld velat tillegna de Lärobocker,
hvilka genom UppfostringsComitéens omsorg
äro att förvänta, så kan jag lemna honom den
hugnande underrättelse, att Comitéen långt fö»
re detta såsom en oföräoderlig grundsatts beslu-
tit, att aldrig tillstyrka antagandet af någon
viss lärobok, med andras uteslutande. Slutli¬
gen bör jag nämna, att farhågan för Uppfo¬
stringsComitéens långvariga fortfarande synes
mig öfverflödig; ty ehuru flera vigtiga ämnen
fördess öfverläggningar ännu återstå, anger jag
troligt, att de, utan lång tids utdrägt, skola
kunna absoiveras. För öfrigt finner jag, i lik¬
het med Herr von Hartmansdorff, att nästan
alla Herr Hammarskjölds nu gjorda anmärk¬
ningar icke äro annat, än återhämtningar af
hvad han förut härstädes anfört. Då jag yt¬
trade meningar, sorn i flera afseenden voro skilj-
aktige från Herr Hammarskjölds, vädjade han
till Riksens Ständers Oeconomie- och Besvärs-
Utskott. Detta Utskott har nu afgifvit sitt Be¬
tänkande, och det har i allmänhet icke gillat
Herr Hammarskjölds åsigter. Han måste der¬
före göra frågan anhängig vid ett nytt forum;
hvilket detta skall blifva, beror af honom sjelf.
För min del finner jag icke skäl till missnöje
öfver den dom, sora blifvit fälld vid det fo¬
rum, der målet, redan blifvit pröfvat.
Herr Hammarskjöld: Jag vill blott med
få ord besvara de anmärkningar, gom blifvit
gjorde i anledning af mitt yttrande. I anleda
Den 6 Junii e. m.
ning af Friherre Cederströms anförande, får jag
nämna, att jag uti ett af mina dictamina lemnan¬
de den upplysning, att inom PresteStåndet an¬
märkningar i detta ämne blifvit gjorde, och re¬
mitterade till PresteStåndets enskilta Utskott.
Och jag trodde, om det är ett misstag, så ber
jag om förlåtelse, att när ett Riksens Ständers
Utskott viste, att upplysande anmärkningar
voro remitterade till ett Siänds enskilta Utskott,
kunde man från detta Utskott begära del af
handlingarne. Hvarje Utskott är ju samtlige
Ständernas Ombud, och bör således, som alla
andra ombud, kunna af den ena eller andra af
sina Comitenter , begära den upplysning som
behöfves. Hvad angår Herr von Hartmansdorffs
anmärkning om en orjgtig uppgift af mig, lem-
nar jag derhän, om den uppläste paragrafen af
SkolOrdningen, hvilken jag medgifver, att han
vcrbotim rätt uppläst, talar för honom , eller
för mig. Der står, att först efter tvenne års
förlopp, råd skall gifvas icke blott åt gossen
utan äfven åt dess målsman, att icke fortfara
med vistandet vid Skolan, och att gossen 3:dje
året skall ovillkorligen köras bort, om han
acke förkofrat sig. Jag frågar, då naturligt¬
vis redan i det meddelade rådet ligger en
förvisning, om jag icke hade rätt, ehuru jag icke
omständligen repeterade hela omfånget af stad¬
gandet. Månne icke i allt fall denna för gos¬
sens qvarblifvande vid ett Läroverk bestämda
lid af 3 år, skulle kunna användas till gossens
förtryck , serdeles om cabaler äga rum. Som
jag nämnde geck Linné i Wexiö Skola i 5
år, och ungefärligen samma förhållande lärer
DOL 6 Junti c. r/t. rot
det vara med tvenne af våia nu mäst utmärk¬
te vetenskapsmän, hvilka göra Fäderneslandet
heder. Hvad beträffar, att jag skulle hafva
yttrat, att en ensam man kunde sammanskrif¬
va en Skolordning, och det förslag, sorn Herr
Friherre Adlerbeth i anledning deraf framstält,
så måste jag först erinra, att jag itkc sagt,
hvad han vill mig påbörda, men i alla fall
tackar jag rätt mycket för det förtroende Fri ¬
herre Adlerbeth har för mig, i synnerhet om
han tillika vill bestå mig de arfroden och an.
O '
dra emolumenter, som tillfalla Uppfostrings-
Comitéen. Hvad angar mitt omdöme om Skol-
Ordningen, hsr jag inhämtat så pass underrät¬
telse rörande opinionen om SkolOrdningen, att
jag icke fruktar, att om man kunde räkna röster*
ne inom Sverige, äfven hos dem sorn skola ef¬
terlefva densamma, jag ej vore rädd för att jag
skulle blifva på den sidan, som hade ringaste
antalet röster.
Friherre Adlerbeth: Hvad Herr Hammar¬
skjöld sist yttrade , anser jag fordra ett korrt
återsvar. Då han påstått, att de tre åren, som
i SkolLagen bestämmas för en oduglig yng¬
lings qvarbl ifvande vid ett Läroverk, kunna
al Läraren användas till ynglingens förtryck,
serdeles om cabaler äga rum, anser jag Herr
Hammarskjöld böra uppgifva , hvar cabaler i
detta afseende funnits, emedan hans uttryck i
annat fall synes mig allt för hardt, då det in¬
nefattar ea allmän tillvitelse mot de Lärare ,
som äga det dyrbara förtroendet, att vid de
offentliga Läroverken leda det uppväxande
Den 6 Junii e. m,
slägtets bildning, och som icke, utan alt blifva
föremål för ett allmänt och rättmätigt förakt,
6kulle kunna missbruka detta förtroende, på
sådant sätt, som Herr Hammarskjöld förestält
sig. Sker icke denna uppgift, lärer Herr Ham¬
marskjöld med mig antaga , att, vid tillämp¬
ningen af SkolLagens föreskrift , rättskaffens
Lärare, snarare än orättvisa, äro att påräkna.
Efter denna öfvertygelse synes äfven Herr
Hammarsköld sjelf hafva bestämdt sitt hand¬
lingssätt, då han anförtrott sina egna barn åt
härvarande allmänna Läroverk, hvilka likväl
styras efter den Skol-lag, som han så alfvar-
ligen tadlat.
Hvad angår de emolumenter, som blifvit
UppfostringsComitéen förunnade, har jag un¬
der detta Riksmöte redan ägt tillfälle, att in¬
för Ridderskapet och Adeln öfver dem medde¬
la en fullständig beräkning, hvaraf man lätt
finner, att de ingalunda varit alundgvärda.
Herr Hammarsköld': Jag trodde mig ej åter
behöfva stiga på bänken, men Friherre Ad-
lerbeths uppmaning har tvungit mig der¬
till. Om det ännu ej skulle hafva händt, att
cabal, af en eller annan orsak, mot någon skol-
pilt inträffat, och om ännu icke något exemJ
pel finnes, att någon af enskilte afseenden blif¬
vit atvisad ifrån skolan, så följer icke, att icke
sådant kan kända, då till och med Lagbudet
dertill ger anledning. Att tro sådant, vore att
hysa större förtroende än man bör äga efter
Den 6 Juni i e, m,
syndafallet, då menniskan efter naturen är ond,
och det heter, att för menniskones ondsko
skull är lagen gifven i verlden. Då nu detta
förhållande äfven lärer gälla, i afseende på
skole-lagen, tror jag det vara förmycket att
räkna på, det Skollärare äro fritagne från men-
niskans vanliga lott, eller arfsynden. Att upp¬
träda såsom Delateur af verkligen utöfvad
verksynd är åter icke min sak} för mig var
det nog, att anmärka det genom SkoiOrdnin-
gen lemnade tillfället att den utöfva. Och
detta kan jag anmärka, utan att såra de Lärare,
till hvilka jag, såsom får, alltid måste känna
mig hafva de största förbindelser. Men hvem
försäkrar, att man alltid och öfverallt skall få
sådane Lärare, sorn de, hvilka nu utmärka
Stockholms Läroverk.
Friherre Adlerbeth' Äfven med antagande,
att menniskan är ond, vågar jag påstå, att
följderne af denna ondska icke skola blifva
serdeles vådliga- Den nya SkoiOrdningen äger
inom sig sjelf medlet att afhjelpa möjliga bri¬
ster, enligt hvad jag förr anmärkt, genom stad¬
gandet om Elementar - Läroverkens revision.
Den första revisionen sammanträder nästa år.
Skalle exempel finnas på sådana cabaler, om
hvilka Herr Hammarsköld talat, är jag öfver-
tygad, att de då, i den väg lagen föreskrifver,
blifva anmälte och rättade.
Herr Grefven och■ Landt Mar/kalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Oeconomie-
Utskottijts Betänkande böra, i anledning af de
i54 Z)en 6 Junii e, tn.
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet å-
terremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 24
sistledne April under N:o 42 meddeldte, samt
den 7 sistledne Maji eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af Herr Rosen¬
blads, Bernhard, motion, angående en Lag i
afseende på förbrytelser, begångne af åhörare
inom RiksStåodens Plena, eller Riksens Stän¬
ders Plena Plenorum.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Då detta
Betänkande angår den fråga, som innefattas i
Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse, hvilken blif¬
vit till Lagutskottet remitterad , så lår jag
hemställa till Herr Grefven och LandtMar-
skalken, om icke proposition till återremiss fin¬
ge , ske på det att Herr Rosenblads motion
måtte, i sammanhang med Kongl. Majrts Nå¬
diga Skrifvelse, af Utskottet behandlas och
Riksens Ständer föreläggas.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställ¬
de, om Ridderskapet och Adeln behagade åter¬
förvisa LagUtskottets ifrågavarande Betänkande,
med anmodan till Utskottet, att, i sammanhang
med Kongl. Maj;ts den 23 sistledne Maji ef¬
termiddagen till Utskottet remitterade Nådiga
Skrifvelse, rörande ollentlighet vid Ståndens
Den 6 Junti e, m.
155
öfverläggningar, företaga ärendet till förnyad
handläggning.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden ;
Från StatsUtskottet:
Af den 26 sistledne Maji:
N:o 180. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers åren 1820 och 1822 afgifne
berättelser, rörande granskningen af Allmänna
Magazins-Inrättningens Räkenskaper och för¬
valtning för de senare åren.
N:o 181. Öfver åtskilliga af Riksens
Ständers Revisorer åren 1820 och 1822 Iram-
ställde anmärkningspuncter, rörande Allmänna
Magazins-Inrättningens förvaltning.
No 182. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers gjorde anmärkning , angående
den till Italien år 1821 verkställde export af
korn och hafra.
N;o i83< I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers år 1822 framställde anmärk¬
ning rörande oredoviste spannemåls-upphand-
lingsmedel i Wermlands Län.
Den 6 Junit t, »t.
N>o 184. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers åren 1820 och 1822 afgifne
Berättelser, angående allmänna Magazins-In-
rättningens utestående lordringar i Finland.
N:o 185. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers åren 1820 och 1822 föreslagne än¬
dringar uti den af Kongl, allmänna Magszins-
Directionen hittills följde bokförings och redo-
görelsemethod, samt Kronofogdarnes åliggande,
att årligen göra redo för utestående Spanmåls-
undsättnings-medel.
N;o 186. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1820 framställda anmärkning ,
rörande 500 Tunnor Hafra, som år 1818 blef-
vo afsände till Norrige.
Nto i87* I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers år 1820 framställda anmärk¬
ning, rörande 11,000 R:dr Banco förskjutne
medel till Lyckeby Qvarnars reparation.
N:o 1 §8- I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers åren »820 och 1822 fram¬
ställda anmärkning, rörande utlemnad Koppar
till taktäckning å Kongl. Slottet, och Hennes
Kongl. Höghet Prinsessans Palais i Hufvud-
staden.
Nto 189. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers anmälan, rörande det för Ba-
gare-Embetet i Hufvudstaden år 18 18 anslagna
partie Båg.
Din 6 Junii e, m.
i Sy
N:o 190. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1820 framställda anmärkning ,
rörande förhöjning i Spannmåls upphandlings-
prisen för Skaraborgs Län.
N:o 191. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers år 1820 gjorde hemställan, rö¬
rande Spannmåls upphandling i de orter, der
klen skörd inträffat. .
N:o 192. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1820 gjorde anmärkning vid ett
Herr^Öfversten Conrad Åkerhjelm bevilljadt
Spaomäls-lån i Umeå Magazin.
N:o 193. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers år 1820 gjorde anmälan om
oliqviderade förskotter, uppburne af Majoren
A. Coijet samt HoiMarskalken C. F. Löwen-
6 kjöld.
N:o 194. T anledning af Riksens Ständers
Revisorers år I820 gjorde anmärkning rörande
upphandlad riad Råg vid Norrköpings Krono-
Magazin.
N;0 195. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers år i 820 gjorde anmärkning, rö¬
rande verkställde Spannmåls-transporter land¬
vågen från Wadstena till Örebro-
N:o 196. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers åren 1820 och 1822 gjorde an¬
märkning, rörande ett till Bohus Läns Kongl.
Regemente af Herr Landshöfdingen Grefve A. P.
i58
Den 6 Junit e, m.
von Rosen utlemnadt lån af allmänna Maga-
zinslnrättningens medel.
Nto 197. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1820 gjorde anmärkning, röran¬
de uppburne förskottsmedel af Herr Lands¬
höfdingen L. Arnell.
Nto 198. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1S22 gjorde anmälan oiri den till
hjelp för Hufvudstadens nödlidande vid Krono-.
Bageriet verkställde brödförbakning.
Nto 19g. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers gjorde anmärkning, rörande försnm-
mad indrifning af en fordran hos SkeppareÅl-
dermannen J. P. Ståhl i Thorshälla.
N;o 200. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers är 1822 gjorde hemställan,
rörande betalningssättet vid skeende försälj¬
ningar af persedlar och effecter för allmänna
Magazinslnrättningens räkning.
Nto *01. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1822 gjorde anmärkning vid tn*
köpet af Eldqvarnen i Stockholm.
Nto 20a. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers gjorde anmälan om resultatet
af den till England år 1820 verkställde Spaö-
nemåls utskeppning.
Ven 6 Jun i i e. m\
159
N:o 203i I anledning af Riksens Ständers
Revisorers gjorde hemställan , om räntas er¬
läggande å förskotter.
N:o 204. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers gjorde hemställan, rörande undsätt-
nings-spannemåls återlefvererande tili samma
KronoMagazin, der densamma uttagits.
N:o 205. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers anmälan, rörande en extraordinarie
afskrifning, 60m blifvit beviljad SlottsProviant-
mästaren Kongl. Räntmästaren J. Ouchterlony.
N:o 206. I anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers anmälan, rörande en afskrifning
uti Umeå Magazins Räkenskaper å de så kal¬
lade Skånska Gåfvo-spannemålsmedlen.
N:o 207. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers gjorde anmälan om en år 1822 yp¬
pad betydlig propriebalance hos MagazinsFör-
valtaren Renner i Lidköping.
N:o 208. Öfver åtskilige af Riksens Stän¬
ders Revisorer år 1820 och 1822 framställde
anmärkningspuncter rörande Allmänna Maga-
zins-inrättningens förvaltning.
N;o 209. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition om afskrifning för ett qvan¬
tum Råg, användt till brödbakning åt Huf¬
vudstadens fattige.
16o
Den 6 Junii e, m,
N;o 210. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition, angående sökt fri dispo-
sitions-rätt af den lägenhet!, hvarå Rörstrands
Porcellains Bruk är anlagdt.
N;o 2X1. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om reglering af Remissla¬
get för Kongl. Räntmästarne och Landt-Ränt-
mästame.
N o 2i2. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddehe Betäckande om anslag
af medel till inköp af Astronomiske Instru¬
menter åt Observatorium i Stockholm.
N:o 213. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå Chefens för 3tdje Caval-
leriBrigaden underdåniga Memorial om utbe¬
kommande af Adjutants arfvode.
N:o 214. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddelte yttrande,
i fråga om lönförbättring för KronoBetjenin-
gen på Gottlsnd och i Bohus Län, samt angående
trycknings-kostnaden af Landshöfdingarnes
Embets kungörelser.
N:0 2I5. Angående väckt fråga om Ro-
tehållarne i Fellingsbro Härad af ålder ansla¬
gen Spannmåls undsättnings tillgodonjutande.
Från
joen 6 junti e, m.
Från Expeditions Utskottet i
Af den 2 dennes.
Angående förslag till controll derå, att
Riksens Ständers beslut diå vid hvarje Riks¬
dag blifva till Kongl. Majit expedierade.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan tre qvart till tio om altonen-
In fidem Protocolli)
O. J. Lagerheim,
Onsdagen den II Junii.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Justerades följande i
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloft.
Ridderskapet Och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 6 Junii 1823.
Ridd, 0. Ad, Prot. \r, Band. 11
j6a Ben n Junii f. m.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades föl¬
jande från nedsnnämnde Utskott inkomne samt
den o dennes på bardet legde Memorial och
Utlåtanden:
Frun BevillningsUtskottet:
Af den 16 sistledne Maj:
N:o 8. Angående antagande af en Vakt-i
mästare,
• • ' 7
Af den 20 sistledne Maj:
N:o 1 r. I anledning af väckt motion om
afkortningslängdernes öfver Kronoutskyldernea
ingifvande till HäradsRätteme.
Från Lag-Utskottet.
m
Af dea 13 sistledne Maj*
N:o 63. I anledning af väckt motion,
att frågor om hemmansklyfningar och besuten-j
het må från LagmansRätts lika med andra tvi,
atemål i vanlig besvärsväg få fullföljas.
Af den 9 sistledne Maj:
' . V
N:o 64. Angående Expeditionssättet af
Kongl. Majits Nådiga Resolutioner i Besvärs¬
mål.
Den £l Juni i J. m,
163
Från Särskildta Utskottet:
Af den 29 sistiedne Maj; angående väck¬
te frågor, dels om löneanslag för vissa Embe¬
ten oell Tjenste?, och dels om indragning af
BergsTingsRätterne och af Biskops- eller Dom-
prostsEmbetena. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats¬
utskottets den 29 sistiedne Maj under N.o 178
afgifne samt den 30 i samma månad eftermid¬
dagen på bordet lagde Utlåtande, ä anledning
af väckt fråga om NummerLotteriets och Ge¬
neral AssistanceContoirets indragning blef samma
Utlåtande på grund utaf de af åtskillig® Le¬
damöter dervid gjorde anmärkningar till Stats.:
Utskottet återremitteradt. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitte¬
rades, i anledning af dervid gjorde anmärk¬
ningar, Bevillningsutskottets den 20 sistiedne
Maj under N:0 10 afgifne, samt den 3 dennss
på bordet lagde Utlåtande, rörande en före¬
slagen ny method till Bevillningens utgörande
och fördelning samt fastigheters värdering. Ut
supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Lng-
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskot-
tens den 10 sistiedne Maj under No 62 af-
gifne samt den 30 i samma månad eftermidda¬
gen på bordet lagde Betänkande, i anledning
af väckte motioner i afseende på ny Lagstift¬
ning angående stängselskyldigheten. Ut supra.
Den ii Juni i f. m.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Höglofl,
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm ekermiddagen
den 6 Junii 182,3.
t
S. D. Remitterades till
Stats - Utskottet'.
Herr Stjernstam* Ludvig, Memorial, in¬
nefattande anmärkningar vid Stats - och Lag-
Utskottens den 27 sistledne Maj förmiddagen
till bemälte Utskott återremiterade utlåtande,
i anledning af väckte motioner rörande Hot-
Rätten* öfver Skåne och Blekinge ställande på
JndragningsStat, samt upphörande af en Ad-
vocatFiscalen i Kongl. Götha HolRätt tilla *d
ersättning för förlorade sportler, jemte de af
åtskillige Ledamöter, i anledning af berörde
memorial denne dag^afgifne yttrande. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 26 sistledne Maj under N:07i afgifnesamt
den 3 dennes på bordet lagde Betänkande, an¬
gående yrkad förändring uti Skyldigheten till
vägarnes underhållande; fann Ridderskapet och
Adeln för godt bifalls det i samma Betänkan¬
de upptagne första alternatif, eller att Bruk
och skattlagde Qvarnar icke böra uti väg ha 11-
ningsskyldigheten deltaga; hvarjemte berörde
Betänkande äfven i öfrigt af Ridderskapet och
Adeln gillades. Ut supra.
Veu 11 Junti f ni.
i65
S. D. Vid förnyad föredragning af Ban-
coLJtskotiets den 28 sistledne Maj under N:o
17 afgifne, samt den 3 dennes på bordet lag-
de Betänkande, med upplysningar angående de
i Banken emot deposition af BancoSedlar lyf-
tade Piastrar; fann Ridderskapet och Adeln att
samma Betänkande, sorn icke erfordrade någon
åtgärd, borde läggas till handlingarne. Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag-
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUt-
skottens den 10 sistledne Maj under N:o 73
afgifne samt den 3 dennes på bordet lagde Ut¬
låtande, angående rättighet till grustäckt å andras
ägor för underhållande af allmänna vägarne samt
6ättet och ordningen till samma rättighets bestäm¬
mande och begagnande ; b!ef samma Utlåtande,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar1,
till bemälte Utskott återremitteradt. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och återremitte¬
rades , i anledning af dervid gjorde anmärk¬
ningar, Allmänna Besvärs och OeconomieUt-
skottets den 20 och 24 sistledne Maj meddeld-
te samt den 3 dennes på bordet lagde Betän-
kanden:
N:o 99. Om inrättande af Directioner för
det indeldta Cavalleriets beklädnad m. m.
N:o roo. Angående gjorde föglag till
upphäfvande eller ändring af vissa stadgan-
den i Kongl Matis förnyade Nådiga Skolord¬
ning af den 16 December j8jo samt till Kgl.
UppfostringsComitéens upplösning. Ut supra.
166
pen II Juni i /, m,
S- D. Föredrogs å nyo och återremitte¬
rades LagUtskottets den 94 sistledne April un¬
der Nio 42 meddeldte samt den 7 sistledne
Maj eftermiddagen på bordet lagde Betänkan¬
de, i anledning af Herr Rosenblads, Bernhard*
motion, angående en Lag i afseende på för¬
brytelser begångne af åhörare inom RiksStån-
dens Plena eller Riksens Ständers Plena Ple-'
norum} med anmodan till Utskottet, att i sam¬
manhang med Kongl. Majits dea 23 sistledne
Maj eftermiddagen till Utskottet remitterade
Nådiga skrifvelse, rörande offentlighet vid
Ståndens öfverläggningar, företaga ärendet till
förnyad handläggning. Ut supra.
Herr Riben, Carl Wilhelm-. Jag utbeder mig
att få fråga, om Herr Rosenblads i sista Plena
gjorde motion, angående en anmodan till Stats.
Utskottet, i afseende på utdelning af Ridder-
skåpets och Adelns Protoeoller vid sista Riks-
dag, blef lagd på bordet. Jag tycker mig vil¬
ja minnas, att motionen genast remitterades till
StatsUtskottet, men jag saknar, bland de nyss
justerade ProtocollsUtdragen , det Protocolls-
Utdrag, som angående denna remiss bör till
StatsUtskottet afgå.
Undertecknad> Riddarhus-Secreterare: Jag får
äran upplysa, att Herr Rosenblads ifrågavaran¬
de motion visserligen genast till StatsUtskot¬
tet remitterades } men då motionen ännu icke
blifvit af Herr Rosenblad till Protocollet aflem-
Den x i Junii f. m.
nåd, har af denna anledning något Protocolls-
Utdrag öfver den beslutade Remissen icke el¬
ler ännu kunnat uppsättas.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaju : Jag
ber att få till Protocollet yttra min önskan om
motionens skyndsamma expedierande. Sista
Riksdagens Protocoller hafva redan för allmän,
heten förlorat allt interesse. Må då, sedan
kostnaden redan är gjord, Ridderskapets och
Adelns medlemmar åtminstone äga det gagn
deraf, att de, då nu financiella frågorne snart
komma under öfverläggning, måtte kunna er¬
inra sig huru dessa ämnen under sista Riksdag
behandlades. Jag inser väl, att vid den mängd
af Expeditioner, som Riddarhusets Canzli har
att besörja, icke alla kunna lika fort expedie¬
ras. Denna fråga skulle jag likväl önska snart
blefve handlagd, då förmodligen Riksdagen
icke varar längre, än kanske ett par månader.
Annars torde man, liksom man gjort med 1809
års Protocoller , sälja sista Riksdagens Proto¬
coller till maculatur.
Jag anhåller jemväl om tillstånd att få
till RiddarhusUtskottets bepröfvande hemställa,
om icke, sedan man med tryckningen af in¬
nevarande KiksdagsProtocoller, kommit tre må¬
nader efter, det Vore bättre att dela tryck-
ningsarbetet sålunda, att Mars, April och Maji
månaders Protocoller trycktes långsammare,
men att man deremot genast började med Junii
månads Protocoller. De ämnen som nu före¬
komma, äro för allmänheten af vicja större in-
168
Ven ii Junti f. m.
tcresse. Jag kan icke neka, att jag båck fin¬
nér det påkostande och harmligt, att se burn
litet afseende man gör på allmänhetens rätt
mätiga fordran, och påkostande jern väl för den
sorn vet med 6>g sjelf att lian gör hvad i hans
förmåga står för att tjena sitt Fädernesland ,
att hans bemödanden, ehuru frugtlösa de tor¬
de blifva, skola förblifva okände för allmän¬
heten.
Herr Grefven och Landt-Mcirskalken hem¬
ställde, att Grefve von Schwerins nu gjorde
motion, måtte till Riddarhusötskottet remitte¬
ras i hvilket bifölls.
Herr Grefven och LandtMarjka'ken tillkänna*
gafj det tillförlitlig underrättelse nu mera inlu-
pit om Hennes Kongl. Maja Drottningens hö¬
ga ankomst till Hufvudstaden samt hemställde,
j anledning häraf, om icke Ridderskapet och
Adeln skulle finna lämpligt, att Riksens Stän¬
der med en stor Deputation i underdånighet upp-
vagtade Hennes Maj:t samt om icke Expedr-
tionsUtskottet kunde anmodas uppsätta den
underdåniga sdresse, hvilken vid detta tillfälle
borde till Hennes Kongl- Maja i underdånig¬
het framföras.
Bifölls,
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar skals¬
ten föreslog, att de öfrige RiksStåoden matte
Den 11 Junii f. m.
169
inbjudas, att, uti enahanda beslut med Ridder-
SK^pet och Adeln sig förena; hvilket bifölls.
Herr Grejven och Landt-Marskalken bem-
stäiHe vidare om icke de 4H Ledamöter, hvil¬
ka blifvit aniekoade, att deltaga i den Depu¬
tation, sorn borde uppvagta HenDes Kongl.
Höghet Kronprinsessan, äfven kunde uppdra¬
gas, att å Ståndets vägnar utgöra den Depu¬
tation, hvilken, enligt Ridderskapets och Adelns
nyss fattade beMut, komme att uppvagta Hen¬
nes Maj:t Drottningen.
Bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 1 1 Junii 1823.
S D Efter erhållen underrättelse om Hen¬
nes Kongl. Majit Drottningens höga ankomst
till Hufvudstaden, beslöt Ridderskapet och A-
deln, det borde Riksens Ständer genom en stor
Deputation uppvakta Hennes Maj:t, och skulle
ExpeditionsUtskottet anmodas uppsätta den un¬
derdåniga adresse, hvilken vid detta tillfälle
komme, att till Hennes Kongl. Maj:t i under¬
dånighet framföras 3 uti hvilket beslut de öf-
170
Den 11 Junii f. rn,
rige RiksSlånden skulle inbjudas, att sig med
Ridderskapet och Adeln'förena. Ut Supra.
Företogs till pröfning LagUtskottets den 9
sistledne Maji under N:o 65 »fgifne, samt den
3 dennes på bordet lagde Betänkande, i an¬
ledning af väckt motion, om ändring uti 12 §.
af Kongl. Förordningen den 13 Julii 1818 om
intekning i fast egendom.
Grefve Spensi Carl Guftaj, anförde skrif¬
tligen:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Ehrenborgh Ca/per, hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
(Se Bilagan N.-o 2.)
Grefve von Rosen, Axel: Alldeles instäm¬
mande i den princip Lagutskottet antagit, att
de å ofri grund i Städerne belägne hus och
byggnader, hvilkas innehafvare erlägga tomt-
öre-afgift må kunna inteknas, får jag yttra den
önskan, att denna grundsatts ock må varda
tillämpad å den fasta egendom som ligger på
landet, men lyder under stad, så att i följe
häraf, innevånarne i Götheborgs förstad Ma¬
jorna, som är belägen utom den egentliga
Staden, men hvars tomtägare betala grundrän¬
tor till Landshöfdingen, måtte tillgodonjuta e-
nahanda rätt, att intekna sina egendomar; sora
Den II Juliu c, m.
andra innehafvare af hus å ofri Stadsgrund.
Jag tror ett slikt medgifvande är så mycket
mera nödvändigt, som tidernas skick försatt
mängden af nämnde innevånare i gäldbundet
tillstånd, så att deras egendomar redan äro be-
tydel igen inteknade. Som jag förmodar att
LagUtskottets Betänkande varder återremitte-
radt, anhåller jag vördsamt att mitt yttrande
må få till Utskottet medfölja.
Herr Rothlieb, Axel; Jag får till alla delar
förena mig med Grefve Spens, samt anhålla
om återremiss af LagUtskottets Betänkande.
Herr Tham, /Vollrath: Vid flere tillfällen
under denna Riksdag, då discussioner om Fi-
nance-reglaringen ägt rum , har en allmän
klagan försports deröfver, att intecknings-ver-
kets lagar voro af den beskaffenhet, att de
gåfvo liten eller ingen säkerhet åt långifvaren,
hvadan ock icke några lån stodo att erhålla.
Detta löranledde de flere motioner, som dels
nu äro föremål för öfverläggningen, dels fram»
deles blifva det. En del motioner äro nu be¬
svarade af Lagutskottet, men den motionen
som var den mest omständeliga, eller Herr
Moraths, är icke ännu besvarad. Jag hemstäl¬
ler dock huruvida enskildta Utlåtanden i äm¬
net kunna blifva rätt tillfredsställande, och om
ej lämpeligast är, att alla de serskilda frågor-
ne i ett sammanhang omfattas. Efter min öf¬
vertygelse, är det* ett oundgängeligt villkor
för upprätthållandet af den credit man och
man emellan, som man vill befästa, att hvad
173
Deri i x Junii j. m.
dertill hörer, behandlas i ett sysfeme, ty utan
' det, vinnes ej ändamålet, på grund häraf, an¬
håller jag, att Betänkandet må till Lagutskot¬
tet återremitteras och Utskottet anmodas, att,
efter pröfning af de med hvarandra gemen¬
skap ägande motionerne, uppställa ett nytt in-
teknings-systéme, som fullt betryggar långif¬
vare ns säkerhet.
Herr Pereswetoff Morath , Anders Wilhelm :
Då jag vid början af Riksdagen till Ridder-
skapet och Adeln ingaf en motion , angående
större säkerhet för intekDingar, hvilken motion
remitterades till Lagutskottet, och der ännu
är hvilanda, skulle jag nu alltför litet nitälska
för saken, om jag icke instämde i hvad Herr
Tham sist yttrade. Det är gifvet, att om Lag-
Utskottet, på sätt nu skett, meddelar partiella
Utlåtanden öfver hvar och en motion, som rö-
ier imeknings och executions verket, alltsam¬
mans skall blifva halft. Denna halfhet har
hitintills i hög grad försvårat lån på fastig-
1 heter och beredt den tröghet i penningerörel-
sen, hvaraf landet nu lider. Jag hade trott
det vara alldeles nödvändigt att behandla de
hit hörande frågor i ett sammanhang, det vill
säga, först upphäfva alla de otadganden, som
vålla att intekning i vissa fall kan upphöra
att vara verkelig pant, och sedermera företaga
sig att reglera de föreskrifter och de formali¬
teter, som gälla i afseende på sättet att söka,
samt förnya intekning och utvägarne att göra
sin derpå grundade rätt gällande. vV
Den ir Junii f m,
För att, med hänseende till förenämnde
grunder handla cooseqvent, finnes efter mitt be¬
grepp, blott tvenne sätt, det ena, att med anmärk¬
ningar beledsaga alla de Betänkanden, angående
intecknings författningaroe, som från Lagut¬
skottet nu inkommit och de samma af sådan
anledning till Utskottet återremittera: och det
andra, att begära dessa Betänkanden hvilande
på bordet, intill dess den af mig väckte mo¬
tionen, sorn innefattar hufvudgrunden hunnit
besvaras. Jag tror likväl att den senare ut¬
vägen är mindre tjenlig, än den förra , helst
Utskottet, derigenom kommer i tillfälle att se,
huru man önskat att målet skulle behandlas.
Jag bör derjemte vördsamt upplysa, att
Lagutskottet lärer vara beredt, att snarligen
afgifva ett yttrande, angående min motion ;
och jag anser derföre en skyndsam återre-
miss af de nu förekommande Utlåtanden i sam¬
ma ämne, vara än mera af nöden.
t
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Herr Thams anförande har föranledt mig att
begära ordet, Under Finance Comitéens öf-
veriäggningar, öfvertygades man om den san¬
ning, att ingen Finance reglering är möjlig,
med m'indre ieke våra felagtiga inteknings-
lagar förändras De äro beräknade på varu-
credit förhållandet, eller på handels-Fö r h äl t a ri¬
det, icke på det förhållande som nu äger rum,
att nemligen capitaler finnas, sorn man önskar
att förränta och att säkert placera. Comitéea
ansåg sig böra i underdånig skrifvelse till
Den 11 juni i f, m.
Kongl. Maj:t, hemställa, att Högsta Domstolen
eller Lag-Comitéen måtte höras i dessa ämnen.
Jag vet ej, om det skett. Men då nu Betän¬
kandet lärer återremitteras och Utskottet tor¬
de från en vidsträcktare synpunkt betrak¬
ta frågan, får jag anmäla min önskan,
att Utskottet behagade hos HofCanzleren göra
förfrågan, huruvida de ämnen; uppå hvilka
FinanceComitfeett, sökt fästa Kongl. Majtts
uppmärksamhet, redan blifvit handlagde.
%
Tillika anhåller jag att få bifoga tvenne
af mig till Finance-Comitéen ingifne yttranden.
Det en* innehållande en historia af vårt in-
teknings-verk; och det andra rörande sättet
att gifva intecknade skuldsedlar samma cours
som actier och andra publika papper äga. Då
nu Utskottet anmodas att betragta frågan i sin
helhet, toras Utskottet åt dessa arbeten lemna
den uppmärksamhet, som de kunna påkalla.
Herr Ribbing, Arvid: I anledning af hvad
Grefve von Schwerin yttrat, »ber jag att få
upplysa, det Lagutskottet dröjt med besva¬
randet af Herr Moraths motion , derföre att
Utskottet väntat att få emottaga den Kongl,
proposition, Grefve von Schwerin nu omtalat.
Men då Utskottet en längre tid afvagtat den¬
samma, utan att den likväl blef meddelad, å-
terstod för Utskottet icke någon annan utväg,
än antingen att uppskjuta, efter hvad man dä
trodde, till mot Riksdagens slut, företagandet
af de vigtiga frågorne rörande inteckning, el¬
Den II Junii f. m,
175
ler ock att skilja dem fria Herr Moraths moJ
tion och den väntade Kongl, proposition. För
att icke borttaga nödigt rådrum för ämnets öf¬
vervägande, anmärkningars afgifvande, och
deras besvarande, beslöt Utskottet att företaga
hvad som, utan skada kunde, om det sä skall
kallas, partielt behandlas- Lagförändringen om
Inteckningsägares rätt framför omyndiga, är
beroende af rättsfrågan om Inteckningsägares
förhållanden, sins emellan. Blir den dass* af
fordringsägare, sorn hafva inteckning satta fram¬
för omyndige, så komma de visst i en bättre
och en sålunda ändrad ställning, i afseende på
rätt till panten, men förhållanderne dem emell
lan, den ena eller andra inteckningsägarens fö¬
reträde framför den andra, är deraf lika obe¬
roende, rättvisan är oberoende deraf, att den
lämpas till ett ämne af högre eller lägre värde.
Detta har varit grunden för LagUtskot-
tets behandlingssätt; vi hafva nu erhållit den
upplysning att vi icke lära hafva någon Kongl.
Proposition i ofvannämnde ämne att förvänta.
Hvad beträffar Grefve Spens anmärkning,
att antingen endast sådan egendom, hvartill in.
nehafvaren besitter full ägande rätt, må få in-
teeknas, eller ock att inteckningsrätten må yt¬
terligare utsträckas derhän, att arrenden må
kunna intecknas, eller med andra ord, att in¬
teckning må få gifvas i inteckning, så tror jag,
att, ehuru detta kan enligt princip vara rig-
tigt, det dock är nödvändigt, att söka träffa
en medelväg.
176
Den 11 Junti /. rit.
Med samma skäl som Grefve Sp°ns yrkar,
att Stadsegendom belägen ä ofri grund ej må
intecknas, med samma skäl kunde hsn yrka,
att skut ejord icke eller finge intecknas Men
om en sa sträng princip bUfve utförd, skulis
den, efter min öfvertygelse förnärma deo all¬
männa crediten långt mera än om den nu gäl¬
lande inteckningslagen oförändrad bibeböiles.
Jag vet i öfrigt icke att någon serskild för¬
fattning är till finnandes, som berättigar den
ena eller andra staden , att tillägna sig ofri
Stadsegendom utan lösen; men om Staden vild
deraf blifva innehafvare , måtte det ske emot
erläggande af lösen elter behörig värdering,
och då har alltid inteckniogsbafvaren uti löse-
skillingen sin säkerhet, jag är dessutom no¬
ga underrättad och upplyst, att icke något så
dant fall inträffat, att ofri Stadsegendom, utan
lösen tillfallit Staden, endast af orsak, att in¬
nehafvare!! skolat underlåta att i rätter tid be¬
tala tomtören.
På dessa skäl vågar jag tro, att Lagut¬
skottet gått de flestes önskningar till mötes ,
då Utskottet tillstyrkt att intekning må med¬
delas äfven å egendomar belägne å ofri grund.
I öfrigt förenar jag mig gerna med de värde
Ledamöter, sorn yrkat återremiss af LagUtskot-
tets Betänkanden, på det Utskottet må äga ti li¬
fa 11 e, att än nogare öfverväga detta vigtiga
ämne och sammanjemka de olika tankarne deiom.
Herr
Den Ii Juni i f, m.
Herr Pereswetoff Morath: Då jag anhållit
om återremis af LagUtskoitefs Betänkande och
flere andre välde Ledamöter jemväl önskat det,
torde jag blott få, i anledning af Herr Rib-
bings yttrande, anmärka, att jag ganska väl
känner, att det är någon skillnad emellan de
frågor, öfver hvilka Lagutskottet nn sig ut¬
låtit och den motion jag vid Riksdagens bör¬
jan tagit mig friheten framställa, men att den¬
na skilnad dock icke är annan än den, sorn
företer sig emellan delarne och det hela. Det
är derföre jag hållit mig vid den idéen, att
man först borde bestämma grunderne, och se¬
dermera söka göra detaillerne dermed öfver¬
ensstämmande. Nu är deremot hufvudfrågan
hvilanda och delarne först till pröfning fram¬
lagd®. Af detta skäl har jag vågat yrka åter-
remiss af Lag-Utskottets Betänkande med an¬
modan till Utskottet att frångå det behandlings¬
sätt, Utskottet med detta ämne vidtagit.
Friherre Boije, Ludvig: Mig synes, att
man fåfängt skall bemöda sig, att införa stadga
i enskilta credit-förhållanden, derest man icke
förut noga vårdar grunden derför, eller förtro
endet till hypotheksväsendet. I sådant ända¬
mål är det nödvändigt, att icke afhandla Hy-
potheks lagarne i detail, utan i ett samman¬
hang. Jag förenar mig således med Herrarne
Morath och Tham samt Grefve von Schwe¬
rin, desto häldre, som jag har mig bekant,
att till BondeStåndet i dessa dagar inkommit
Ridd. o. Ad, Prof. V. Band,
Den x i Junii f. m.
ett förslag till ett nytt Hypotheks-Systeme,
hvars beskaffenhet jag väl icke känner, men
som torde förtjena att granskas, i sammanhang
med de af Grefve von Schwerin rörande sam¬
ma ämne utarbetade förslag. Jag anhåller
derföre, att alla LagUtskottets på bordet hvi-
lande Betänkanden, rörande inteckning i fast
egendom, nu må på en gång till Utskottet å-
terremitteras, med anmodan till Utskottet, att
i ett sammanhang till pröfning företaga så väl
de till Utskottet återremitterade Betänkanden,
som alla de på Utskottets handläggning be¬
roende motioner, hvilka kunna röra Hypo-
theks-lagarne.
Grefve Spens: Jag vill blott, i anledning
af den jemförelse Herr Ribbing uppställt e-
mellan Stadsegendom, belägen å ofri grund,
Och skattehemman, hvilka äfven kunna till
annan person hemfalla , anmärka , att, ehuru
jag ser att deraf uppstår en bristfällighet i den
lag-redaction, jag i järsta rummet föreslagit,
en stor skillnad emellan dessa båda slags fa¬
stighet dork bör ihogkommas. Denna skillnad
är just den, som Herr Hjertström uti sin vid
Utskottets Betänkande bifogade reservation ut¬
tryckt. Enligt den underrättelse, han medde¬
lat, skall icke någon svårighet möta att få i
Städerne friköpa hustomter. Det är deremot
alldeles omöjligt, att kunna tvinga ägaren till
räntan af Frälse-Skattehemman, att åt innehaf-
varen mot lösen upplåta hemmanet och det är
äfven omgång och svårighet underkastadt, att
få köpa Kronohemman till Skatte. Skilnaden är
Den ii Junti J. m.
179
således icke så obetydelig. Så snart man med-'
gifver att, det i princip är en bestämd gräng
emellan fullkomlig och ofullkomlig ägande¬
rätt till fast egendom, så är det ock gifvet,
att om undantag anses kunna ske, hvarigenom en
större dass af ofullkomlig egendom blir tillå¬
ten att pantsättas under inteknings-former, det
äfven är största skäl till ett sådant undantag,
när det icke beror på egendomens ägare, att
låta den ingå i den classen af fullkomlig egen¬
dom, som egenteligen är lämplig att intecknas.
I öfrigt förenar jag mig gerna med dem,
som yrkat, att den förevarande frågan måtte
behandlas i ett sammanhang med alla dem,
som röra inteknings författningarne.
Herr Tham: Med Herr Morath och Fri¬
herre Boije förenar jag mig helt och hållit i
afseende på den återremiss de yrkat.
Om det verkeligen är allvarlig afsigt, att
genom nyttiga financiella åtgärder återställa
förtroendet och crediten man och man emellan,
så måste det också vara lika alfvarlig afsigt
att, i öfverensstämmelse dermed, inrätta alla
andra författningar, som ej kunna skiljas deri¬
från så att de blifva med ändamålet enliga.
Det ar väl möjeligt, att man kan på förhand
afgöra en partiel detail-fråga, men det är äf¬
ven möjligt, att man derigenom pålägger 6ig
ett besvärligt band för afgörandet af sjelfva
princip-frågan. Om man vill återföra förtro¬
endet, måste man äfven tillskapa sådane in-
i8o Den 11 Junit f, m.
teknings- och executions-lagar, att detta för¬
troende kan äga bestånd. Allt hvad financi-
ererne i öfrigt må kunna utfinna och uppgöra,
är eljest till ingenting nyttigt för landet.
Herr Ribbing: Ehuru jag ej finner mig ve¬
derlagd uti mitt påstående, att frågan om
omyndiges förmonsrätt framför intekningshaf-
vare kan, utan olägenhet, eki Ijas ifrån frå¬
gan om intekningshafvares rätt sins emellan,
vill jag dock cj vidare upphålla Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid detta ämne,
hälst återremiss af Betänkandet, icke lärer kun¬
na undvikas. Jag ville emedlertid svara Gref¬
ve Spens, som gjort den skillnad emellan Stads¬
egendom å ofri grund och skattehemman, sorn
skulle den ena ovillkorligen vara underkastad
lösen och den andra icke; att denna åbero¬
pade lösningsrätt ej ovillkorligen tillkommer
innehafvaren, hvarken af den ena eller andra
af dylik fastighet, utan att det helt och hållet
beror på grundens ägare om lösen kan för sig
gå, emedan, i den händelsen han sjelf behöf-
ver densamtna, han äfven kan vägra all lösen-
Grfefve JVachttneiJier, Hans". Jag är för myc¬
ket ovan talare, att nu kunna upptaga och be¬
svara alla de anmärkningar, som emot LagUt-
skottets Betänkande blifvit framställda. Jag
vill derföre endast reservera mig mot den be¬
skyllning man behagat göra Lagutskottet, att
hafva partielt behandlat de väckte frågorne ,
angående ändring i inteknings-lagen. Lagut¬
skottet äger, enligt 33 §. Riksdagsordningen,
Ben 11 junii f. m\
icke att på egen makt uppgöra någr* lagföra
slag, utan blott att yttra sig öfver de från
Riksens Ständers Plena remitterade förslag till
stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvan-
de af allmän civil, criminal och kyrkolag. Åt¬
skilliga förslag rörande inteknings-författnin3
garne hafva ock till Lagutskottet inkommit,
men de angå alla endast partiella förändringar.
Ingen enda innefattar uppgift om ett helt eller
alldeles nytt hypotheks-systéme, sådan som,
efter hvad Friherre Boije nyss nämnt, skulle
hafva varit i fråga inom BondeStåndet. Jag
vågar således tro, att Lagutskottet icke kunnat
behandla de i ämnet väckte motioner, annor¬
lunda än Utskottet nu gjort. Utskottet har
derföre icke betraktat en och en i sönder,
utan alla i ett c .mmanhang. Ordsaken hvar¬
före Utskottets Betänkande öfver Herr Moraths
förslag ännu icke blifvit afgifvit , hat Herr
Ribbing redan omtalt. Då emedlertid alla de
nu meddelte serskildta Utlåtanden, rörande
intekning, torde komma att remitteras, och
frågan lärer få ett nytt skick, genom det för¬
slag till ny hypotheus lag, som ifrån Bonde-
Ståndet skall vara att förvänta, kan Lagut¬
skottet möjligen komma i tillfälle, att behandla
intekningsfrågorne på ett sätt, som öfverens-
stämmer med den önskan, hvilken nu af flere
värde talare blifvit yttrad; men jag hemstäl¬
ler dock vördsamt, huruvida det är lämpligt,
att utan föregången discussion , återremittera
alla de af Lagutskottet i detta ämne afgifne
Betänkanden, hvarigenom Utskottet blef i mist-
182
Den 11 Junii j. m,
ning af alla de upplysningar, som anmärknin-
garne kunna innefatta.
Grefve Spens: Det är blott i anledning
af Herr Ribbings senare anmärkning, som jag
ber att få erinra, att jag egentligen endast sa¬
de det hus å ofria grund inom stad kunna fri¬
köpas , men att SkatteHemman ej kunna det,
utan föregången öfverenskommelse. Jag med¬
ger likväl gerna, att jag ej känner det sär¬
skilta förhållandet med hus å ofri grund, och
derföre har jag ock endast åberopat Herr Hjert,
ströms, i Lagutskottet, yttrade mening, som
ibland annat innehåller, att det beror af hus¬
ägaren, att genom friskiliings erläggande för¬
värfva sig full och ständig ägande rätt till sin
ofria tomt. Det är likväl just detta som icke
beror af den, hvilken äger besittningsrätten
till ett Skattehemman.
Friherre Boije: Äfven jag finner det icke
vara rättvist, att klandra Lagutskottet för dess
förhållande, att hafva meddelat serskilta Utlå¬
tanden öfver de flere om förändring i InteckJ
ningsLagen väckte motioner, enär desse motio¬
ner serskilt och hvar för 6ig blifvit till Ut¬
skottet remitterade. Men Utskottets berörde
åtgärd måtte likväl icke hindra Ridderskapet
och Adeln att anmoda Utskottet att öf¬
ver alla ofvannämnde motioner afgifva gemen¬
samt Utlåtande, på det Ridderskapet och A-
deln må komma i tillfälle, att granska alla de,
i afseende å Hypothekslagarne, gjorde förslag
i ett sammanhang. Jag får således förnya min
Den ii Junii f, iu„
förra begäran, att alla LagUtskottets på bor¬
det hvilande ifrågavarande Betänkanden må på
en gång till Utskottet återremitteras, hälst jag
anser en serskild uppläsning af hvarje Betän¬
kande endast borttaga Ridderskapet6 och A-
delns tid. Skulle åter Ridderskapet och A-i
deln önska , att hvarje Betänkande må före
återremissen serskilt discuteras, har jag icke
eller något deremot, utan öfverlemnar detta
till Herr Grefvens och LandtMarskalkens samt
Ridderskapets och Adelns eget godtfinnande.
Herr Grefven och Landt Mar [kalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskot¬
tets ifrågavarande Betänkande, angående yr¬
kad ändring uti 12 §. af Kongl. Förordningen
den 13 Julii 1818, om Inteckning i fast egen¬
dom böra, i anledning af de dervid gjorde an¬
märkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar [kai keti
hemställde , om det icke vore mera förenligt
med formen, att först sedan alla LagUtskottets
Betänkanden, rörande Inteckning i fast egen¬
dom, bland hvilka anmärkningar mot flera in¬
kommit, blifvit pröfvade, till afgörande upp¬
taga den af Friherre Boije väckte fråga, om
anmodan till Utskottet, att i ett sammanhang
till pröfning företaga, så väl de tili Utskottet
återremitterade Betäkanden, som alla de på Ut¬
skottets handläggning ärtnu beroende motioner,
hvilka kunde röra HypotheksLagarne.
Ropades Ja,
l>cn 11 Junit f, m,
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 9 sisth
Maj under N:o 66 meddeldte, samt den 3 den¬
nes på bordet Jagde Betänkande, angående dels
ändring uti 13 §, af Kongl. Förordningen den
13 Julii 18 18 om Inteckning i fast egendom,
dels tillägg till samma Författning.
Herr Ehrenborg, Casper, hade inlemna! ett.
så lydande Memorial:
(Se Bilagan Nio 3.)
Grefve Spenst Cart Guftcif: Ehuru fullstän-
digtfdetta ämne blifvit af Herr Ehrenborg be-'
behandladt, anhåller jag dock att få tillägga
några ord; och då jag vid den hastiga uppläs-
ningen af Herr Ehrenborgs memorial icke möj-
ligen kunnat fatta, huruvida vi' i alla afseen-
den varit af samma tanka, torde det ursägtas
mig, om den skrift, jag nu går att uppläsa,
skulle upprepa en och annan af de meningara
Herr Ehrenborg redan yttrat.
Härefter uppläste Grefve Spens följandet
(Se Bilagan Nro 4.)
Herr Grefven oth L a nät Ma rf Aa i ken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskot-
tets Betänkande böra , i anledning af de der¬
vid gjorde anmärkningar, till Utskottet återr
remitteras.
Ropades Ja.
Den i1 Junii J, w.
i85
Företogs till pröfning LagUtskottets den 9
Bistledne Maj under N:0 67 afgifne, samt den
3 dennes på bordet lagde Betänkande, angåen¬
de yrkad ändring uti 23 §. af Kongl. Förord-
, »ingen den 13 Julii I818 om Inteckning i fast
egendom.
Grefve Spens, Carl Guftaft Oagtadt jag
icke finaer något att egentligen invända emot
förevarande Betänkande, utan anser Lagutskot¬
tet deri hafva följt en rigtig princip, likväl
ock då flere värde Ledamöter nyss yttrat den
tanka, att alla frågor rörande Inteckning bor¬
de i ett sammanhang behandlas, och på sådan
grund till Utskottet återgå , får jag vördsamt
hemställa, om icke det nu upplästa Betänkan¬
det också må till Lagutskottet återremitteras,
på det Utskottet äfven dervid må foga den
åtgärd, som ett förändradt beslut i andra hänseen¬
den möjligen skulle föranleda5 ehuru jag för mita
del anser den partiella fråga, som i detta Be¬
tänkande innefattas, vara af dea beskaffenhet,
att den må hända kunde ifrån de öfrige skiljas
och nu genast antagas.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjord proposition , fann Ridderska-
pet och Adeln för godt, att LagUtskottets Be¬
tänkande, på sätt Grefve Spens föreslagit, till
Utskottet återförvisa.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 9 sist—
ledne Maj under N:o 68 meddelte, samt den 3
dennes p åbordet lagde Betänkande, angående töi
i86
Den il Juni i /, m.
reslagen ändring uti 34 §. af Kongl. Förordnin¬
gen den 13 Julii 18x8 , om Inteckning i fast
egendom.
Herr Ehrenborg, Casper, hade inlemnat ett
så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 5.)
Grefve Spens9 Carl Gujlaf, anförde skrifte—
ligen:
(Se Bilagan N:o 6.)
Och blef LagUtskottets Betänkande, uppi
derom af Herr Grejven och Landt Mar [kalken gjord
proposition , i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Företogs till pröfning LagUtskottets den
9 sistledne Maj under N.'o 69 afgifne, samt den
3 dennes på bordet lagde Betänkande, om upp-
häfvande af 25 §. uti Kongl. Förordningen den
13 Julii 1818, om Inteckning i fast egendom.
Grefve Spen3, Carl Gujlaf: På lika sätt
som i afseende på LagUtskottets Betänkande
N:o 67, tar jag mig friheten, då jag icke ser
någon närvarande af de Ledamöter, som yr¬
kade den samfälda återremissen af LagUtskot¬
tets alla Betänkanden i detta ämne , att, oag-
tadt jag för min del ej finner någon olägenhet
uti antagandet af det senast uppläste Betän¬
kandet, dock vördsamt anhålla, att äfven det¬
ta måtte varda återremitteradt för den händel¬
sen, att Utskottet möjeligen skulle anse sam¬
ma Betänkande böra undergå någon förändring
Den 11 Junii f, m,
187
i sammanhang med den profning af frågorne
rörande HypotheksVerket i allmänhet, som
kommer att äga rum.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjord proposition , blef LagUtskot-
tets Betänkande, på sätt Grefve Spens föresla¬
git, till Utskottet återremitteradt.
Föredrogs å nyo LagUfskottefs den 9
sistledne Maj under N:o 70 meddeldte, samt
den 3 dennes på bordet lagde Betänkande, an¬
gående föreslagen ändring uti Kongl. Förord¬
ningen den 13 Julii 1818, om inteckning i fast
egendom.
Herr Ehrenborg, Casper, hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes, så lydande;
(Se Bilagan N:o 7.)
Grefve Spens, Carl Guflaf Äfven med fa¬
ra att trötta Ridderskapets och Adelns tålamod,
begär jag ordet, för att yttra mig i denna
fråga, som jag anser vara den vigtigaste af
alla dem, som i dag förevarit och angått in-
fekning i fast egendom. Här vidröres nemli¬
gen flere parters rätt, här fordras både en fi¬
nanciel och juridisk åsigt på en gång. Det
är både i8:de och i9:de §.§. i Förordningen af
den 13 Julii 1818, som hafva gifvit anledning
till de anmärkta svårigheterna. i8:de §. lyder:
i38
Den lf Juni i /, m.
”Äger någon intekning uti flere fastighet
”ter för samma fordran, utan att uppgifvit är,
”för hvad del deraf hvarje fastighet serskilt
”häftar, och hafva andre Borgenärer å samma
”tid eller sedan , låtit intekna en eller annan
”af dessa fastigheter; då må han ej låta sin
”intekning i någondera fastigheten serskilt dö-
”das, utan att alla inteckningshafvare, som med
”honom lika rätt äga, så ock de , hvilkas in-
”teknings-rätt senare är, dertill samtyckt. Sker
”annorledes, eller låter han intekningen i nå¬
gondera fastigheten förfalla; njute ej annor
”rätt i de öfrige, än näst efter sists inteknings*
”hafvare.’!
Det har ofta blifvit anmärkt, och omför-
mäles äfven i motionerne, samt om jag ej
hörde orätt, i Herr Ehrenborgs nyss upplästa
anförande, att denna §. lägger betydlig» hin¬
der i vägen för sn borgenär, som, till lät¬
tande af möjlighet för sin gäldenär stt utreda
sig, vill tillåta lossning och försäljning af
en del af panten, och dymedelst, tillhör den
stora classen af förordningar, hvilkas tillvaro
nu tvingar medborgarne, att vidtaga strångara
åtgärder emot hvarannan, än som både böjelse
och intresse skulle leda till. Att det bör fin¬
nas en sådan lossnings möjlighet, synes vara
tydligt j sjelfva §:n medgilver ock en sådan,
men den fäster dervid som villkor, aliade sed¬
nare intekningshafvarnes sergkilta bifall, med
allt hvad af detts villkor följer, om påskrif¬
ter å original sedlar , om uppvisningar , Pro-'
tocollsdösen etc.; mängden af alla dessa erfot»
Den il Junii j. nu
drade åtgärder kan svårligen undgå att medi
föra uteblifvandet af hela den transaciion ,
hvarföre gäldenären kan önska att få lossa en
andel af sin egendom. Allt detta harfofta
blifvit anmärkt, men mindre ofta har man fä¬
stat sig vid, att en verklig orättvisa är i den-
na §. gjotd till lag. Vitet för bevilljandet
af partiell lossning utan sednare gäldenärers
bifall, är nemligen alldeles obilligt för stort,
då det heter, att beviljarens fordran derigenom
förlorar hela sin prioritet, och kommer efter
sista intekningshafvarens. Helt billigt syneg
det vara att den senare intekningshafvaren,
oaktadt den åtgärd, som utan hans bifall är
vidtagen, med hans pant, af Lagen sättes i
lamma ställning som förut, men icke fins det
något skäl, hvarföre han bör komma i bättre.
Om första intekningshafvaren ej hade beviljat
det partiella lossandet, hade vid pantens för¬
säljning en del af hans fordran blifvit” betäckt
af den lossade delen, denna del utgör således
det belopp, som mer än förut skulle utgå ur
återstoden , om tvärt emot hvad närvarande
$. stadgar, intekningsrätten lörblefve deri o-
iubbad. Det synes således att första intek¬
ningshafvarens prioritet bör minskas endast
i afseende på det belopp, hvarföre den gäl¬
ler och att denna minskning bör stå i för¬
hållande till den lossade pantens värde i jem¬
förelse med det hela, men att hvad derutöf¬
ver förloras är ett orättvist, om ock af Staten
authoriseradt lidande för en oskyldig. Ty icke
kan åtgärden att lossa panter hänföras till den
chss, som man genom ålagda vitén vill för¬
19°
Den ii Juni i f. m.
hindra. Alltså redan betraktandet af denna §.
visar af hvad gagn det vore att ha en stadgad
fördelnings-grund för den samfälta äldre in¬
teckningen på de serskilta delarne af pantén,
och att der som en sådan funnes, kunde nämnde
intekningsinnehafvare med allt skäl berättigas,
att bevilja lossandet af en pant-andel, älven
utan senare pantägares hörande, endast han ,
då tillika genast förlorade sin prioritet för den
del af hans fordran, hvaremot den lossade pant¬
delen svarade. Hela transactionen vore då lätt,
ty den samfälta intekningshafvaren visste då
huru stor afbetalning han behöfde göra till
vilkor för lossandet.
I9;de jjj. lyder: Borgenär, sorn för sin
fordran fått inteckning uti flere fastigheter, må
ej, till minskning af annans rätt, som å sam¬
ma tid, eller efter honom låtit dess fordran
intecknas i endera fastigheten njuta ur denna
sednare betalning, för mera än som i de andra
fastigheteme brister.
Denna redaction är högst ofullkomlig,
och till och med vådlig Uti den lika möjli¬
ga händelsen, att tvenne gemensamma panters
andelar vore särskilt intecknade på samma gång
med elier sednare, än den gemensamma in¬
teckningen, kan denna §• af begge dessa till¬
komna parter med skäl åberopas. Den sär¬
skilta pantägaren i andelen N;0 i kan yrka, att
den gemensamma Inteckningens innehafvare ej
skall, till minskning af hans rätt, uttaga ur an¬
delen N;o i mer, än 6om brister i hans for¬
Den 11 Juni i f, m,
dran, sedan N;o 2 blifvit hel och hållen an¬
vänd j och ett likartadt men motsatt påståen¬
de kan innehafvaren af senare inteckningen i
N:0 2 göra. Slitandet af denna tvist medför
ett pröfve Domaren, och tvingar sjelf till en
fördelningsprincips fastställning, men som blir
obillig derföre, att contrahenterne ej kände
den, då de ingingo på sina transactioner.
Herr Ehrenborg har föreslagit, att fast¬
ställa BevillningsTaxeringen , såsom grund för
denna fördelning, men ehuru lämpligt detta
synes , hälst denna Taxering är en af Staten
för andra fall autoriserad jämlörelsegrund för
de ifrågavarande pant-andelarne, förekommer
likväl, att ett stadgande, som inryckes i all¬
männa Lagen, bör kunna öfverlefva alla möj¬
liga Riksdagsbeslut, och det bör supponeras
åtminstone sorn en möjlighet, att vid någon
Riksdag Statsbehofven hade blifvit så få, att
ingen bevillning behöfdes, i hvilket fall den
uppgifna fördelningsgrunden skulle alldeles u-
teblifva.
Herr Ribbings förslag i dess reservation,
att förbjuda all gemensam inteckning i lägenhe¬
ter, som kunna särskilt försäljas, afhugger
hela denna invecklade knut. Jag nödgas här¬
vid åberopa, hvad jag förut i dag sagt, huru¬
ledes det är och bör vara en ostridig rätt för
hvarje samhällsmedlem, att grunda förtroende
för sin förmåga att uppfylla löften på hvar
och en egendom, som han i samhället är er¬
känd, att lika obestridligtäga. Då det nu är tyd¬
192
Hen ii Juni i f, ml
ligt,att den samfälta egendomen lika obestrid»
ligt äges, som summan af delarne; då det ät
afgjordt, att man i måDga fall kan grunda på
pantsättaing af det hela ett större förtroende
med mera skäl, äo£som sammanlagdt kunde upp*
komma af hvardera delarnes pantsättande ; då
den erfarenheten , att styckningen af en sam¬
fält egendom ojta medfört större köpesumma;
icke torde innefatta vederläggning häraf, så
länge det måste förutsättas lika många fall, i
hvilka det motsatta förhållandet kan äga rum;
och då slutligen det föreslagna undantagandet
af vissa orters egendom, hvilka för att äga
sitt nu varande värde, måste vara samman¬
satta af flere hädanefter som hittills icke af-
hjelper olägenheten , emedan pröfningen om
dessa fall äro för handen, icke synes böra el¬
ler kunna tillkomma Domaren, kan jag för
min del icke annat än bestrida Herr Ribbings
förslag såsom dels ledande till minskning af
hvar och ens fria dispositionsrätt af en dess
verkliga egendom, dels medförande stora finan-
ciella olägenheter. Om nemligen behofvet
af detaille värdering skulle uppstå redan vid
den äldsta inteckningens beviljande, är det tyd¬
ligt, att långifvaren skulle med mycket skäl
och mycket mer än nu, betänka sig; redan
han behöfde då pröfva hvardera delens vär¬
dering, och fruktan att misstaga sig angåen¬
de den ena af dem skulle ovillkorligen göra,
att han heldre vidtog utvägen, att lemna litet
eller intet i förhållande till hvarje del, emedan
han fiåg sig beröfvad det hopp han nu äger,
att
Den 11 Juni i f. m.
193
att den ena lägenhetens värde skall fylla bri,
sten af den andra.
Vid bestämmandet af tiden, då den ofvan
omtalta fördelningsgrunden bör fastställas, sy¬
nes det mig således lika tydligt, att en sådan
icke behöfs så länge ingen fråga ännu upp¬
stått om delade inteckningspanter, sora att den
bör bestämmas genast då denna fråga uppstår.
Ellfver en sådan då stadgad, synes mig alla,
eller åtminstone de hufvudsakliga, olägenhe-
terne vara undvikne. Blir den sedermera in-,
tagen i alla gravationsbevis på alla de sär¬
skildta delarne, så länge den samfäldta pant¬
sättningen af dem fortfar, så kan ingen part
klaga öfver, att Statsanstalten undanryckt för
honom möjligheten att underrätta sig om ar¬
ten af den säkerhet, som blifvit honom erbju¬
den , eller af honom sökt. Är blott en sådan
grund faststäld, så förfalla,såsom redan sagt är,
alla de anmärkta olägenheterne af den nu va¬
rande »8 §. Den samfälta Inteckningshafva-
ren vet då bestämt för hvad belopp hans sä¬
kerhet minskas vid hvarje lossning och kan
derefter rätta sig. Lemnäs honom då en emot
detta belopp svarande inbetalning så är sjelf¬
va lossningen en affaire emellan två personer
endast och helt enkel. Den senare Inteck-
ningshafvaren, 60m t. ex. ej blott i andelen
N:o 1 tar inteckning , behöfver väl alltid åse
pantens N o 2 värde; men låt t. ex. 1 och 2
samfält vara intecknade för 20,000 R:dr, och
Ridd, 0. M. Prof. V. Band.
13
Den 11 Juni i J. m
låt begge delarna vara upptagna i fördelnings-
grunden lika, så inskränker sig hans pröfning**
åtgärd endast till att eftersinna huruvida pan¬
tén N:o 2 medför säkerhet för 10,000 R:dr,
så att icke någon deraf uppkommande brist
behöfver ur N=o i fyllas; samt att derefter
bestämma för sig, hvad pantsättning af No t
utöfver 10,000 sorn han anser medföra hans
säkerhet; grunderna för alla dessa beräknin¬
gar äro gifna och ofelbara-
Efter dessa anmärkningar fortgår jag till
frågan om när, och huru, nämnde fördelnings
och liqvidationsgrund bör bestämmas. Jag ser
för min del ingen våda i, att låta detta be¬
stämmande vara frivilligt, der som alla parterna
derom osämjas. Parter härvid äro pantens, el¬
ler pantandelarnes ägare, samt de sorn för till¬
fället söka inteckning i den delade panten. En
förut prioriterad inteckningshafvare är deremot
härvid icke part, ty huru än fördelningsgrun-
den må bestämma*, så måste hans rätt, att af
öfverskotta på den ena delen fylla bristen i
den andra fortfara. Icke heller kan han kal¬
las part härvid derföre, att nämnde fördelnings-
grund skall blifva den, hvarefter han framde¬
les möjligen skulle få bestämma för sig, huru
6tor del han bör infordra af sin utlånta summa
så framt han utan risque skall kunna bevilja los¬
sandet af en del af sin pant. Ty han är i alla
fall icke på något sätt tvungen att bevilja loss¬
ningen af en sådan del, icke på något sätt
hindrad att fästa såsom villkor dervid, en stör¬
jjen 11 Junii f. nu
re afbetalning, äa som af fördelningsgrundea
följer.
Åsämjas således Gäldenär eller Gäldenå-
rer, och de Borgenärer, sorn söka inteckning
i Fastigheten vid det Ting, då åtminstone en
af deni söker inteckning i den en* delen om
det förhållande, som bör ligga till grund för
delningen af en framdeles för det hela erhål¬
lande köpesumma, sedan de äldre samfälta in*
teckningshafvarne fått ut sitt till fullo; så fin¬
nes intet hinder, att ju detta förhållande kan
faststiilas. Kommer derefter en senare inteck'.
nings-sökande, så kan han af gravationsbevis
få, redan innan han söker, underrättelse orri
den en gång fastställda grunden. Åsämjaå
nämnde parter icke, gå blir en värdering nödi
vändig, och torde böra ske på sätt som van¬
ligt; är en del af den gemensamma panten för¬
såld, och har det i KöpeContractet derom blif¬
vit bestämdt, huru stor del af den gemensam¬
ma äldre inteckningen, som skall anses svara
mot hvardela delen, så har det varit i begge
Contrahenterne6 magt att låta till sin säkerhet
särskilt inteckna detta KöpeContract, innan den
nya inteckningen togs. Hafva de försummat
detta, eller icke sins emellan faststält någon
fördelningsgrund, utan möjligen den ena åtagij
sig hela skulden, och den andra ändå tillåtit
den gemensamma inteckningens fortfarande äf¬
ven i hans egande andel; då är det en sär¬
skild act af personlig Credit, för hvars föJjdej
den lidande skylle sig sjelf.
Den ii Junii f, m,
På dessa grunder skulle jag tro, att t g
och 19 §. $. i nu gällande förordning om in¬
teckning i fast egendom böra utgå, och i det
stället en samfält §. införas af ungefär följande
lydelse:
“ Är inteckning sökt elter beviljad uti flera Fastigheter,
■utan.att uppgifvit 'dr, för hvad del deraf hvar och
cn ■ särskilt häftar, och sökes ä samma tid, eller sed*
nare, ; inteckning uti den: ena eller andra fastigheten
enskildt, varde i sådant fall ingen af de sökta inteck-
Jiiilgar.ne beviljad förrän den cnskilta fastighetens
värde, i förhållande till de samfäldt pantsattes, blif¬
vit af Domstolen , antingen efter alla veder bör an¬
des åsämjande, eller efter skedd värdering , fastställd
och anteckning • derom a hufvudskriften skedt. Till
rättelse för alla framdeles meddelande betyg öfver in¬
teckningarnas beskaffenhet, , flagge Domaren, att för¬
hållandet härmed i Intecknings-Protocollet införa och
lände det sedermera till efterrättelse vid tvister om
betalningsrätt, Till innehafvare af den gemensamma
inteckningen låta sin rätt upphöra i af seende på en
eller annan fastighet, åge löf dertill; njute 'dock se¬
dermera icke, mteckningsrätt i den återstående panten
för större belopp af sin intecknacle fordran, än efter
afdrag, enligt det stadgade förhållandet, derest ej
alla de hvilka i denna återstod, på samma tid eller
.senaré, vunnit inteckning finnas hafva medelst anteck-
ning på hufvudskrif törne, lemnal sitt samtycké.
I händelse den begärta återremissen be¬
viljas anhåller jag att dessa anmärkningar må
åtfölja.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade
Den 11 Junii J. m>
197
om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskot-
tets Betänkande, böra, i anledning af de der¬
vid gjorde anmärkningar till Utskottet återre¬
mitteras.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grejven och Landt Marskal¬
ken hemställde, om icke, sedan alla LagUt-
skottets Betänkanden, rörande Inteckning i
fast egendom, nu blifvit af Ridderskapet och
Adeln afgjorde , samt till Utskottet återförvi¬
sade, Ridderskapet och Adeln skulle finna lämp¬
ligt, att, på sätt Friherre Boije för en stund
sedan föreslagit, anmoda Utskottet afgifva ge¬
mensamt Utlåtande, så väl öfver berörde till
Utskottet återremitterade sex Betänkanden, sorn
öfver de öfrige, på Utskottets handläggning
ännu beroende, motioner, hvilka rörde Hy-
potheksLagarne.
Bifölls.
Herr Grejven och Landt- Mar skalken tillkän-
nagaf, att Plenum komme kl. 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottets
den 9 sisth Maj aflåtne samt den 3 dennes på
Den i i Junii j. m.
bordel lagde Memorial . angående åtskillige
föreslagne ändringar i RiddarhusOrdningen.
Herr Grefven och Landt-Marskalken, hem¬
ställde om icke, enär det vid RiddarhusUt-
skottets Memorial bifogade förslag till i:sta Af¬
delningen »f RiddarhusOrdningen, innefattade
18 §;r Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att hvarje §. finge särskildt för sig uppläsas
och pröfvas.
Herr Riben, Carl Wilhelm', Jag utber mig
att få vördsamt underställa , om icke, i hän¬
delse den af Herr Grefven och LandtMarskal-
ken föreslagne åtgärd, att särskilt pröfva och
afgöra hvarje § antages, Ridderskapet och A-
dtln derigenom möjligen kunde blifva generad
I sitt beslut. Jag förmodar nemligen, att åt¬
skillige § §. varda återremitterade, och icke alla
godkände. Om nu t ex. första § antages,
men den andra återremitteras ; och det skulle
hända, att i i $ funnes ett obetydligt ord,
som ingen nu anmärkt, men som Riddarhusöt-
skottet, i öfverensstämmelse med 2 §. efter å*
terremissens förändrade skick, skulle anse nö¬
digt jämka, så kunde en slik jämkning, sedan
1 §. blifvit af Ridderskapet och Adeln gillad,
likväl icke äga rum. Jag hemställer således
om ej hela förslaget lämpligast kunde på en
gång discuteras, och, i händelse, som jag för¬
modar, anmärkningar deremot framställas, äf¬
ven helt och hållit till Utskottet återgå.
Herr von Hohenhaufen} Michael; I anledning
Den 11 Junii J. m.
m
af Herr Ribens anmärkning, får jag vördsam¬
mast föreslå, att den ändring uti Herr Gref-
vens och LandtMarskalkens proposition må
äga rum, att den ställes till gillande af huf-
vudgrunderne i RiddarhusUtskottets förslag,
utan afseende på sjelfva ordens redaction.
Jag förutser att hela förslaget icke nu an-
tages, men tror, att i händelse anmärkningar
göras vid en eller annan del deraf, och det
hela sålunda varder till Utskottet återremitte-
radt, Utskottet då med minsta omgång kan jem¬
ka redactionen.
Grefve De la Gardie, Jacob: Jag instäm¬
mer fullkomligt uti hvad den sist talande Le¬
damoten yttrat; men torde få af Herr Ridder-
husSecreteraren begära upplysning, om icke
praxis vid sista Riksdag var , att icke andra
§ $ af den då föreslagne RiddarhusOrdningen
återremitterades, än de, som efter Ståndets ön¬
skan borde undergå förändring.
Undertecknad RiddarhusSecrtterare: Då Rid¬
darhusUtskottets förslag till en ny Riddarhus¬
ordning vid sist förflutna Riksdag första gån¬
gen förevar, ansåg Ridderskapet och Adeln
sig ingalunda vara generad af att företaga den¬
na fråga till hufvudsaklig och slutelig pröfning.
Ridderskapet och Ad«ln upptog då hvarje
§. till serskild granskning och fann alldeles icke
fe
200
Beti 11 Junii c. m.
någon återremiss behöfva äga rum, utan stad¬
gade omedelbarligen redactionen efter den me¬
ning, som syntes vara den rådande.
Ridderskapet och Adeln lärer grundat dess
förfarande på den åsigt, att då ämnet icke rör¬
de något annat RiksStånd, utan var en Ridder-
skapets och Adelns ensak , samt RiddarhusUt-
skottet förmodeligen stödt dess framställning
på en fast öfvertygelse, de anmärkningar som
vid förslaget kunde göras och hvilka icke ger¬
na kunde förändra denna öfvertygelse, alltså
icke behöfde med Utskottet communiceras. Det
ostridiga och säkra är emedlertid, att Höglof-
lige Ridderskapet och Adeln utan föregången
återremiss ingick i slutelig pröfning af Utskot¬
tets förslag.
Friherre Boije, Ludvig: Jag har haft till¬
fälle genomläsa de 18 §. §* sorn innefattas i
Utskottets ifrågavarande Förslag, och får med
nöje vitsorda, att, ehuru jag ej i allo gillar
principerne, de likväl alla äro så fullständigt
och redigt uppställde, att de, efter mitt om¬
döme, alltför väl kunna hvar för sig serskilt
pröfvas och afgöras, utan att man behöfver
befara, det återremiss af vissa §.§• skulle kunna
orsaka ändring i de §, §. som tilläfventyrs var¬
da af Ståndet godkände. På denna grund an¬
ser jag Herr Ribens hemställan om hela för¬
slagets pröfning i ett sammanhang böra förfal¬
la. I afseende åter å hvad Herr von Hohen¬
hausen yttrat, som jag måhända origtigt fat¬
Den IX Juni i f. m,
2oi
tat, torde jag få erinra, att man icke lämpeli-
gen bör skilja mellan grunder och detailler ,
emedan de sednares bestämmande afRidderska-
pet och Adeln är lika angelägit, som de förres.
Jag tillstyrker för öfrigt, för min del, bifall'å
den af Herr Grefven och LandtMarskalken fö-
reslagne behandling af ämnet.
Herr Cederfchjöld, Pehr Guflaf: För min del
kan jag icke tro, det vara möjeligt, att i ett
Stånds Plenum redigera en Lagparagraph- Jag
skulle derföre hålla före , att, i händelse svå¬
righet möter vid att antaga Utskottets förslag
helt och hållet, det åtminstone är nödigt, att
dit återremittera de §. §. som icke kunna ge¬
nast .godkännas; emedan det i annat fall skul.
le kunna hända , att man vid framställningen
af §. §. funne sådsne stridigheter, som undfal¬
lit uppmärksamheten. Men jag finner äfven
betänkligt att antaga vissa §. §. och förkasta
eller återremittera andra, helst en ändring i en
§. kan göra jemkningar i andra §. §. nödvän¬
dig». Jag skulle derföre tro det vara bäst och
lämpeligast, att, på sätt Herr Riben yrkat, så
vida anmärkningar vid en elier annan del af
Utskottets Förslag göras, af beskaffenhet att
hindra Förslagets antagande, det samma då var¬
der i hela sin vidd dit återremitteradt. Men
jag skall utbedja mig att dessförinnan få fä¬
sta Högloflige Ståndets uppmärksamhet på en
annan sak i Utskottets Memorial, i afseende pä
de allmänna grunderne för Utskottets förslag.
Där står nemligen, att RiddarhusOrdningen
borde fördelas i tvenne hufvudafdelningar, den
202
Ve» 11 Junti J. m,
den förra, angående utö/ningen af Ridderjkapcts
och Adeina reprefentanonsrätt, och innefattande 18
§. §., som nu äro under pröfning; och den sena¬
re rörande Ståndet c organifation och fättet för öf¬
verlaggningarnts Jdrande m. m. Utskottet tror
att Konungens sanction bör sökas å båda des¬
sa afdelningar. Deruti kan jag ingalunda de¬
ja Utskottets öfvertygelse, ty likaså oundgän¬
glig jag anser Konungens sanction vara för gil¬
tigheten af den förra afdelningen, likaså onö¬
dig och öfverflödig finner jag den vara vid den
senare , då fråga blott är om sättet att vid¬
makthålla ordning under Ståndets öfverlägg-
ningar. Rättigheten att i öfverensstämmelse
med Grundlagarne , sjelf stadga reglorna här¬
för, måtte väl tillhöra detta Stånd lika som de
öfriga.
Herr von Hohenhaufeni Hvad först be¬
träffar Friherre Boijes erinran , så ber jag att
få nämna , det jag förmodeligen illa uttryckt
min mening, men att den aldeles icke åsyfta¬
de detaillerne af Utskottets förslag, utan endast
ordalagen deruti. När grunderne förändras, må¬
ste ock ordalagen göra det, och det är sålun¬
da efter min öfvertygelse blott de förstnämn¬
de, som nu böra komma under pröfning, lika¬
som det endast vöre ordställningen och hän¬
visningar m. m., som efter denna pröfning kora*
me att af RiddarhusUtskottet jemkas.
Hvad åter angår Herr Cederschjölds ytt¬
rande i afseende på behofvet af Konunngens
sanction, sä torde jag få anmärka, att det re-*
jjcu ii Juni i J. m.
*o5
dan uti RiddarhusOrdningen är stadgadt, att
en sådan sanction måste vara till finnandes.
När förhållandet är sådant, lärer ej eller någon
ändring deruti nu kunna ske.
Herr Grefven och LandtMarjkalken yttrade,
att ehuru Herr Landt Mar [hålken icke ansåg det
vara stridande emot Grundlagen , att uti ett
mål, som enskilt rörde Ridderskapet och A-
deln, afgöra hvarje af de uti RiddarhusUtskot-
tets förslag upptagne §. §. serskilt för sig; dock
som flere värde Ledamöter funnit ett sådant
behandlingssätt vådligt på den grund, att man
kunde genom bifall till en §. binda sig vid
den kommande pröfningen af en annan ; alltså
och då det jemväl öfverensstämde med den
mäst strida form, att RiddarhusUtskottets för¬
slag, i händelse några anmärkningar dervid
framställdes, helt och hållit återremitterades,
hemställde Herr Grefvtn och Landt Marjkalken att
Utskottets Memorial tillika med de dervid fo¬
gade förslag till 18 §• §• RiddarhusOrdningen,
nu måtte i ett sammanhang för Ridderskapet
och Adeln få uppläsas.
Bifölls.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus'. Rid¬
darhusutskott föreslår att RiddarhusOrdnin¬
gen må skiljas i tvenne delar; den ena inne¬
fattande stadgarna för Adelrmannens represen¬
tationsrätt; den andra innefattande stadgarna
för Adelsmannens utöfning af sin riksdagsman!
na-rätt. Om jag får framställa min önskan sä
Den 11 Junii /. m.
vöre det den, att Ridderskapet och Adeln först
bestämde antingen Ståndet gillar eller icke gil¬
lar den föreslagna fördelningen; då sedermera
Ridderskapet och Adeln punktvis granskar
stadgarna. Herr Cederschjöld har talat om
Konungens sanction. Jag är af den tankan att
Konungens sanction uppå den senare afdelnin¬
gen icke kan vara nödig , då de stadgar som
den innehåller grunda sig på stadganden gif—
na i Riksdagsordningen , hvilka redan blifvit
af Konungen sanctionerade. Men sedan Kon¬
ungen en gång 6anctionerat RiddarhusQrdnin-
gen, sådan den nu är, så är det klart, att först
och främst Konungens samtycke fordras för att
få den nu gällande förändrad, och jemväl att
Konungen äger rättighet till sanction af den
blifvande RiddarhusOrdningens båda afdelnin-
gar. Men jag föreställer mig, att Ridderska¬
pet och Adeln om den pröfvar nödigt, att för¬
ändra sin Riddarhusordning och nödigt att de¬
la den i tvenne delar, i underdånig skrifvelse
lärer fästa Kongl. Majtts uppmärksamhet på sa¬
kens verkeliga förhållande; att nemligen endast
hvad den förra afdelningen beträffar, Kongl,
Majtts sanction är af lagstiftningsnatur. Hvad
den sednare afdelningen angår, så kommer den
att innehålla stadganden sorn redan blifvit af
Konungen sanctionerade , och en sanction åt
de samma vore blott en formalitet , sorn ger
beslutet en större högtidlighet, såsom när man
Söker Konungens sanction för SockneMagazins-
inrättningar, eller för alla öfverenskommelser
der Konungen ingen Lagstiftningsrätt utöfvar,
eller Lagstiftaren redan yttrat sig. Sådan bor¬
Den 11 Junii f: m.
205
de , enligt min tanka, Ridderskapets och A-
delns framställning af saken blifva. Det beror
»edan af de råd och upplysningar som Konungen
inhämtar, om Kongl. Maj t finner de af Ridder-
skapet och Adeln framställda skäl grundade,
eller om Kongl. Majit vill till båda afdelnin-
garna af den blifvande RiddarhusOrdningen
utsträcka den rättighet att bevilja eller neka
sanction, som Ridderskapet och Adeln en gång
till Konungen öfverlemnat.
Hvad granskningen af denna ena afdelning
af deri blifvande RiddarhusOrdningen beträffar,
så torde mig vara tillåtit' att erinra, att Rid¬
derskapet och Adeln här . icke behöfver hand^
la såsom ett Riksstånd, utan såsom en corps;
Ridderskapet och Adeln kari gifva sig tid vid
granskningen; att besluta punct från punct,
vore mindre rigtigt, innan man sett huru de-
larne stå i harmoni med det hela. Ridderska¬
pet och Adeln kan behandla detta ämne, på
sätt som Underhuset i England , när det for¬
merar sig i Commitée.
Jag gillar hvad Herr Riben föreslagit. Jag
Jior att RiddarhusUiskottets tanka bör inhäm¬
tas, öfver de § §. vid hvilka anmärkningar
göras, och att Ridderskapet och Adeln bör för¬
dröja sitt bifall åt de §. § vid hvilka inga
anmärkningar framställa? till dess man kommer
i tillfälle att se huruvida aila stadganden sam¬
manstämma.
Grefve Spens, Carl Gnflaj: Vid hvad Herr
RiddarhusSecretcraren nyss upplyste angående
306
t)en n Junii J. m.
sältet att afgöra denna fråga vid 18 J 8 års Riks¬
dag, ville jag tillägga, att enahanda förfarande
att punktvis pröfva RiddarhusLJtskottets förslag
älven ägde rum vid 1809 och 1815 årens Riks¬
dagar. Jag hemställer i anledning häraf, om
icke ändamålet vore bäst vunnit, på det sätt,
att Herr Grefven och LandtNlarskalken för hvar¬
je §• sedan debatt föregått, täcktes fråga Rid—
derskapet och Adeln om öfveriäggningen an-
såges slutad, samt derefter till Ridderskapets och
Adelns besvarande framställde ungefärligen föl¬
ja nde proposition: Gillar Riddnrjknpet och Adeln
att denna §. må införas i den redaktion af Riddar-
husOrdningen, forn nu är i fråga, oförändrad fådaii
Uijkottet förejlagit den} få vida ej den lydelfe font
de öfrige §. §. kunna få, möpligen [kulle gifva an¬
ledning till förändring äfven af den nu förevaran¬
de
I den händelsen har proposition blifvit
framställd för hvarje § serskildt, och då har
äfven Utskottet en ledning för frågans behand¬
lande när den dit återkommer. En sådan äger
deremot Utskottet alldeles icke , om ej något
bestämdt yttras öfver hvarje § Det kan äfven
hända att en annan Ledamot begär återremiss,
på grund af en gjord anmärkning, utan att denna
ändå innefattar hela Ståndets tanka. Jag anser der¬
före för min del, och då ingenting dermed be¬
faras, det vara lämpeligast att vidtaga den åt¬
gärd, jag nu haft äran uppgifva, och som oieL
bart skall bidraga till tidens besparande-
Herr Cederskjöld: Det har blifvit emot
Dttn 11 Ju'nii f. m.
mitt yttrande anmärkt, att man icke skulle
kunna till Konungens sanction framställa blott
de 18 $■ §• som innefattas i förra afdelningen
uti Utskottets förslag, emedan Konungen för¬
ut sanctionerat det hela af RiddarhusOrdnin-
gen. Jag får dervid erinra, att det måste väl
vara Ståndets rätt, att utur nämnde Stadga ut¬
taga sä mångå §. det vill, eller förändra de
samma såsom StåDdet godt synes: ankomman¬
de det dock alltid på Kongl. Maj:t att den sålun¬
da förändrade Riddarhusordningen sanctionera.
Men jag vill äfven medgifva den modification,
som Herr Grefve von Schwerin föreslagit, o-
Bktadt jag omöjligen kan tro den senare Af¬
delningen vara i behof af någon särskilt san¬
ction, emedan denna afdelning icke kan inne¬
hålla annat än blott en tillämpning af Riks¬
dagsordningen. För öfrigt torde jag få på¬
minna , att en stor bristfällighet vidlåder vår
nu varande Riddarhusordning derutinnan, att
hon, med sitt onödigt vidlöftiga upprepande
af RiksdagsOrdningens allmänna föreskrifter,
saknar tillräcklig utförlighet just i åtskilliga
sådana omständigheter, sorn särskilt röra Rid-;
derskapet och Adeln.
Herr Grejven och Landt Mar sk cilken yttrade,
att sedan Ridderskapet och Adeln nyss bifallit
Herr LandtMarskalkens sist framställde pro¬
position , förmodade Herr LandtMarskalken,
det Ridderskapet och Adeln torde behaga til¬
låta uppläsning af Utskottets Memorial med
de dervid fogade förslag till första Afdelnin-
208
Den Ii Junii j, m.
gen af RiddarhusOrdnirsgen, innan discussionea
i ämnet vidare fortsattes.
Ropades Ja.
Härefter upplästes Riddarhus-Utskottets
Memorial samt förslag till ny redaction af
lista Afdelningen af Riddarhusordningen,
Grefve'.De la Gardie: Sedan Herr Gref¬
ven och LandtMarskalksn nu låtit uppläsa
RiddarhusUtskottets förslag till ny redaction
af RiddarhusOrdningen, torde det icke vara
nödigt att hvarje §. särskildt åter uppläses;
men jag får dock hemställa om icke till ord¬
nings vinnande, bäst vore att endast nämna
hvar och en §, för sig , och deröfver inhämta
Ridderskapets och Adelns tanka.
Friherre Wrangel, Henning: Det torde til¬
låtas mig att vid 2 §• göra ett tillägg, som
mera bestämdt uttrycker Ridderskapets och A~
delns rättighet, att meddela introduction åt
nya Adelsmän. Denna rättighet har ifrån äld¬
sta tider varit Adeln förbehållen och är det
väl ännu, men jag vågar dock hemställa att
följande strof måtte i §:n inflyta: Ej må intro¬
duction beviljas af amian än Ridderskapet och Adeln
under på flående Riksdag, men icke deremellan. Lik¬
väl och på det att Konungens rätt att göra
Adelsmän icke må derigenom lida något in¬
trång, borde den, som af Konungen upphöj¬
des i Adelig värdighet, äga rätt att äfven fö¬
re
Den il Junii J, m.
re introductionen begagna sitt Adeligaj Friherr-
liga eller Grefliga namn och vapen, med öf¬
rige dertill hörande privilegier. Det tycka*
vara billigt, att i ett rum, sådant som detta,
der allt påminner om förtjenstfulla gerningar,
personer, utan förtjenst, utan moraliskt värde
icke skola vinna inträde. Åsynen af dessa
sköldar, minnen af våra Förfäders dygder och
bragder, och vissheten att Ridderskapet och
Adeln är lifvad af deras anda, ger mig hopp,
att Ridderskapet och Adeln skall täckas bifal¬
la mitt förslag.
Herr von Hartmansdorff, Angu/l: Jag ta¬
ger mig friheten göra en anmärkning vid for¬
men af den 4:de §.
Friherre Boije, Ludvig: Jag hemställer
om det icke vöre lämpligast, att discussionea
endast finge omfatta en §. i sender.
Herr Rilen: Jag kan icke finna någon
olägenhet deraf uppkomma, att man discute-
r*r Utskottets förslag till första Afdelningen a£
Riddarhusordningen i ett sammanhang och så¬
ledes på en gång anför alla de anmärkningar,
man deremot har att framställa.
Friherre Boije: Min hemställan grundar
sig derpå, att om hvarje §. särskilt för sig öfn
verväges och afhandlas, discussionen derigenom
ostridigt skall blifva redigare, emedan annars,
Ridd, o. Ad, Prot. V. Band.
14
SIO c Deri 11 Juni i f, m.
om man företager sig alla §. §. p& en gång,
det synes mig, som en sammanblandning och
villervalla skulle kunna uppkomma. Jag har
»u anmält mig att tala, för att i anledning af
Friherre Wrangel* tillägg till 2 §. göra några
anmärkningar. Som likväl Herr von Hart¬
mansdorff förut anmält sig att få tala öfver
4:de §. underställer jag Herr Grefvens och
LandtMarskaikens ompröfning, hvilken af oss
först bör få framställa sitt yttrande.
Herr Grefven och Landt Mars kalken förkla¬
rade, att det alltid varit vanligt att hvarje
Ledamot talat i den ordning han blifvit af
LandtMarskalkeo dertill uppropad.
Herr voll Hartmansdorff: Jag instämmer i
den mening Friherre Boije yttrat, och vill så¬
ledes för närvarande afstå ifrån den anmärk¬
ning jag ämnade göra. Jag hemställer i följd
häraf, om det icke vöre lämpligt, såsom Fri¬
herre Boije föreslagit, att man lör redighetens
skull först uppläste hvarje §. i sin ordning,
eller ock att Herr Grefven o< h LandtMarskal-
ken uppaåfve hvilken §. som skulle pröfvas;
emedan man eljest kunde komma att öfver hela
RiddarhusOrdniogen tala om och i hvartannat.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus förenade sig
med Friherre Boije,
.1
Herr Grefven och LccndtMar skalien yttrade,
att han ansett d«t vara dess skyldighet, att
uppropa hvarje Ledamot i den ordning han
Den 11 Juni i f tn.
anmält sig att tala? men om Ridderskapet och
Adeln önskade, att hvarje jjj. särskilt lör sig
till pröfning företogs, hade Herr LandtMar-
skalken, lör dess del, icke något deremot att
erinra. *
Då i anledning häraf, Ridderskapet Och
Adeln hördes önska aa hvarje §. mätte sär¬
skildt för sig till öfverläggning företagas, heim
,r ställde Herr LandtMarskalken om någon an¬
märkning vore vid t §. att framställa ; och
som ingen i detta afseende anmälte sig, före¬
togs
2 $.
Hvarvid Herr LandtMarskalken uppropade
Friherre Boije som anförde: Friherre
Wrangels anmärkning åsyftar ingen annan rät¬
tighet , tller förmon för Ridderskapet och A-
deln än den som Ståndet af ålder, och i alla
tider, har ägt och ännu måste äga; åtminstone
känner icke jag någon Lag, sorn, nied Ridder-
fkapets och Adelns samtycke, fråntagit Stån¬
det denna rätt. Det har i fordna tider, fle¬
re gånger händt att Ståndet vägrat Introduc-
tion ; och då har famillen dock varit A-
delig, med begagnande af namn och vapen,
samt alla öfrige privilegier, utom Represen¬
tations rättigheten. Ett bifall eller afslag till in-
troduciion hvilar ytterst på opinionen; och e-
huru jag, i allt öfrigt, ogillar i hög grad, al¬
la Opinionsdomars magt öfver personliga för¬
delar anser jag dock, utur flere skäl, ganska
312
Deri ii Junii /, m.
nyttigt, att Ståndet hädanefter, sorn fordom,
behåller sin rätt, att bifalla eller neka intro-
ductionen, och kan ej finna att någon annans
rätt är derigenom förnärmad; emedan personen
ej kan anses hafva representationsrättigheten
förr, än han får introductionen, den han åter
kan låta bli att söka, om han betviflar utgån¬
gen, hvilken dock aldrig, utom i utmärkta
och kända fall, kan betviflas.
Herr Cederschjöld'. För min del kan jag
okkså icke annat än understödja Friherre Wran
gela förslag; så mycker mera som det icke
iDnefattar något nytt stadgande, i afseende på
Ståndets rätt att bevilja introductionen- Den¬
na rätt finnes nemligen redan uttryckt i 51 §.
af nu gällande Riddarhusordning: och i rät¬
tigheten att bevilja, ligger naturligtvis äfven
rättigheten att icke bevilja Introductionen. Det
enda som uti Friherre Wrangels förslag är
nytt, är föreskriften att introduction icke kan
imellan Riksdagame meddelas; och äfven der¬
uti instämmer jag desto heldre, som de Kon¬
ungabref, hvarigenom introductionsrättens öf-
verflyttande på annan Auctoritet och till an¬
dra terminer syne3 härleda sitt ursprung från
en tidpunct, som icke torde böra nämnas i
våra nu gällande RepresentationsLagar, nem¬
ligen åren 1775 och 1800. Jag hemställer
derföre, att dessa KonungaBref icke må i Rid-
darhusOrdningen citeras, utan, om eljest sjelfw
va saken skall bibehållas blott till innehållet
anföras; och det så mycket hellre, som de af
allmänheten äro föga kände. Men naturligt¬
Den ii Junii J. m.
213
vis måste hela redsctionen af ifrågavarande §.
förändras, 6å vida Höglofl. Ståndet, såsom jag
önskat, behagar antaga Friherre Wrangels fö-
reslagne tillägg.
Friherre Ctder/lrom, Jacob: Jag kan inga¬
lunda ined Friherre Wrangel instämma i den
tankan , att det är Ridderskapets och Adelns
rätt att afslå introduction, då de praestanda
äro fullgjorda, som författningarne föreskifva.
Konungens rätt att upphöja i Adeligt Stånd
och värdighet är bestämd i Grundlagen: Rid¬
derskapets och Adelns rätt, att gifva introdu¬
ction, uti RiddarhusOrdningen. Denna senare
är den förra underordnad och kan ej upphäf-?
va hvad den bjuder. Och den rätt Ridderska-
pet och Adeln har sig i RiddarhusOrdningen
förbehållen , att bevilja introduction elter det
att RiddarhusDirectionen eller RiddarhusUt-
skottet blifvit hördt, är ej någon annan, än den
att granska Directionens eller Utskottets åtgärd
och Utlåtande i afseende på de föreskrifna
prestanda, samt att då dervid ingen anmärk¬
ning är att göra bifalla introduction. I annat
fall skulle utom annat, det missförhållande
kunna inträffa, att om Kongl. Maj:t ville
befordra en skicklig Jurist till Ledamot i
Dess högsta Domstol, men för detta ändamål
först måste upphöja honom i Adelig värdighet,
Kongl. Majit dock måste afvakta nästa Riks¬
möte, emedan han icke viste huruvida perso¬
nen kunde vinna introduction och såmedelst få
tillgodonjuta Adeliga rättigheter. Grundlagen
föreskrifver de vilkor, under hvilka Kongl.
%
f
214 Ven 11 Junii f, m.
Majit eger att meddela Adeligt Stånd och vär¬
dighet, och man bör icke kunna förmoda, att
Konungamakten i detta fall skall missbrukas.
Om åter så skulle ske, är det Representation
nens Ledamöter obetaget, att genom Constitu-
tionsUtskottet granska de rådslag, som vid så¬
dana befordringar bidragit till Regentens be¬
slut, samt att framställa anmärkningar mot de
Rådgifvare , som dervid uraktlåtit deras pligt.
Detta är. efter min öfvertygelse det enda cor-
reetif som behöfves och kan begagnas.
Grefve Cronhjelm, Po'ijcarpus 1 Innan jag
går att yttra mig öfver Friherre Wrangel® för¬
slag anhåller jag att få uppläsa 51 § i Riddar-
husOrdningeo.
Den lyder sorn föijer:
D« personer , hvilka af Kongl. Majn blifvit
till Greflig eller Friherrlig värdighet upphöjde, eller
med Adelskap benådade, meri inom 2-ne ar efter
utnämnandet icke hafva sig till vinnande af Intro-
duction ä Riddarhuset anmält, håfve all vidare rätt
dertill, enhet Kongl. Förordningen af den 8 Maj
1775 och Kongl. Brefvet af den It Ftbruarii
180O förlorat. Sa framt ej Kongl. Maj'.t täckes,
genom särskildt Nådig Resolution , den försutne
tiden återställa; åliggande Riddarhus IJirectionen no¬
ga tillse, all hvad of vanberörde Författningar sä
val härom, som i öfrigt rörande Introductioner,
stadga, varder noggrannt iagttagit. Under Riks-
dagarne må likväl lntroduction ej beviljas, förr än
RicldarhusDireetionen hoS RiddarhusUtskottet till-
iännagifvit, och RiddprhusUttkottet hot Riddertka.
Dea ix Junti f. ht.
pet och Adeln anmält, det vederbörlige prästön da
blifvit fullgjorde, samt Ridderskapet och Adeln der¬
efter till IntroiUctionen in Pleno tillstånd gifvit.
J«g får nu anmärka, att om icke Friher¬
re Wrangels förslag antages skulle er orätt¬
visa begås emot dem , 6om under Riksdagaroe
begära introduction, ty om Ridderskapet och
Adeln då vägrade den, skulle introductions-
sökanden naturligtvis lidia just för det han
"icke mellan Riksdagarne anmält sig hop Rid-
darhusDirectionen, hvilken möjligen beviljat
hans anhållan.
Här har blifvit nämndt, att Riddarhus¬
ordningen ej vöre någon Grundlag, utan så¬
ledes vöre underdånig under Regeringsformen.
Denna senare omtalar visserligen Konungens
rätt att adla, men den nämner ej ett ord om in-
troductionen. Friherre Wrangels föfslag är så¬
ledes icke i någon opposition emot Grundlagen,
i synnerhet som den nyadlade, enligt detta för¬
slag skulle äga rätt att äfven före vunnen in*
troduclion, begagna alla med adelskapet åtföl?
jande förmoner utom rättigheten att represen¬
tera ; och för att särskilt yttra mig öfver det
exempel Friherre Cederström framdragit, an¬
gående en ofrälse person , som Konungen vill
insätta ibland de fralse Ledamöterne uti högr
sta Domstolen, 6å måste jag bekänna, att jag
finner en sådan åtgärd icke eller stå i någon
strid med Friherre Wrangels förslag , emedan
det tydeligen innehåller, att den nya Adels¬
mannen får tillgodo njuta alla fri och rättighet
2f6
Den xi Junii /.’ rn.
ter, med undantag enda6t af representations¬
rätten»
Grefve von Schwerin: Hvad Herr Friher-i
re Wrangel föreslagit, kan jag ej annat än
gilla. Det vill blott säga att Ridderskapet
och Adeln maits bibehållas vid utöfningen af
ett gammalt bruk. Ridderskapet och Adeln
har ifrån ålder allena yttrat sig, då anmälan
om introduction skett; i senare tider först har
RiddarhusDirectionen fått suppleera Ridderska¬
pet och Adeln. Detta bruk ger ej Ridderska¬
pet och någon rättighet att ställa sig i oppo¬
sition mot Konungamakten. Sådant har ej eller
någonsin inträffat; men Adelns rättighet att
yttra sig, att reservera sig, har någon gång
varit behöflig för att bibehålla Ridderskapet
och Adeln vid sin värdighet såsom corps. Det
är öfver en Konungs förmåga och höfva att
kunna personligen pröfva alla omständigheter
som tala före eller emot, när någon till ade-
liga värdigheter recommenderas, eller sjeIf sö¬
ker dem. Vet man att Adeln äger tillfälle att
yttra sig när fråga om introduction uppstår,
så torde en och annan nogare pröfva sig sjelf,
innan han söker en värdighet som Adeln na¬
turligtvis ogerna ser förlänas åt mindre vär¬
diga personer, en känsla som Konungen sjelf
gerna ser bibehållas i helgd. Jag känner ett
exempel från Drottning Christinas tid. En man,
jag vill minnas att han hette Gustaf Olsson,
hade på RiksCantzlerens recommendation blif¬
vit upphöjd till adelig värdighet. Han anmäl-
tes till introduction. Då frågade en af Rid¬
Dan ir Junti J. m'.
217
dårhusets medlemmar om RiksCantzleren vil¬
le att Adeln skulle emottaga tjufvar och skäl¬
mar. Följden häraf blef en undersökning af
mannens förhållande, och i stället för att vin¬
na inträde på Riddarhnset blef han upphöjd
i galgen.
Herr von Hartmansdorff-. Någon fråga lärer
icke kunna uppstå, derom, att Ridderskapets
och Adelns rätt, att vägra introduction icke är
gifven, både i följd af gammal praxis och en-
ligt nu gällande Riddarhusordning. 51 §. stad¬
gar, att introduction icke må beviljas förr, än
Ridderskapet och Adeln dertill in, Pleno Ullftand
gifvit. Om det icke behöfdes Ridderskapets
och Adelns bifall och tillstånd till vinnande af
introduction, utan endast fullgörandet af pre¬
standa för dertill berättigade ; Så vore ju till¬
räckligt att i §• säga, det en person som full¬
gjort dem, skulle meddelas introductionen. Det
sätt hvarpå fråga om introduction för nyadla-
de personer, af LandtMarskalken framställes,
innebär ock samma mening 60m jag anser va¬
ra den enda rätta, ty det heter icke: emedan
den ock den fullgjort prestanda, så bör han
vinna introduction j utan LandtMarskalken o»-
mdler att den och den fullgjort prestanda och
Jrågar sedan om Ridderskapet och Adeln bi¬
faller den sökta introductionen. Det är ingen¬
ting som hindrar Ridderskapet och Adeln att
besvara denna fråga likaså väl med Nej sorn
med Ja och i förra händelsen tror jag ej att
inträdes-Pollett kunde åt den ifrågavarande
personen beviljas. I afseende på det förslag,
Den ii Junii f. m.
Friherre Wrangel nu väckt , att introduction
endast und,r Riksdag må kunna beviljas, finner
jag det så mycket mera lämpeligt sorn det öf-
verenstämmer med den äldsta RiddarbusOrdnin-
gen eller den af år 1626, der det heter, i 8 §.
om jag eljest rätt minnes, att den adlade skulle
te sig på Riddarhuset, hälst när möten hölios,
för att blifva inmatriculerad- För min del till-
styrker jag alltså bifall å nämnde förslag.
Herr Cederfchjdld : Fullkomligen förekom¬
men af Grefve Cronhjelm , ber jag blott att
f& till alla delar med honom instämma.
Friherre Cederjlrom: Det är i anledning
af Grefve Cronhjelms yttrande till stöd för Fri-
herre Wrangel® förslag, att nemligen alla an¬
dra, Adeliga värdigheten åtföljande förmoner,
utom representationsrätten, skulle de nyadla-
de tillkomma , som jag utbeder mig få fästa
uppmärksamheten derå , att om en sådan in¬
rättning biet beståndande, tvenne slags Adel¬
skap skulle i Sverige uppkomma. En nyad-
lad person, som icke inom bestämd tid tager
introduction, är ej Adelsman. Han måste an¬
tingen inom praescriptionstiden anmäla sig om
introduction, eller förskaffa sig Konungens till¬
stånd att återfå försuten tid, eller ock är den
actus att anse som till intet gjord, genom hvil¬
ken han upphöjdes i Adelig värdighet. Adels¬
man blifver han endast genom fullgörandet af
de prestanda, Författningarne föreskrifva, och
innan introduction i följd af sådant full,
Den ii Junii f, m, tig
i
görande blifvit beslutad , kan jag ej finna, att
Adelskapet är fullbordadt.
Herr Hjerta, Gu/lafi Jag inser ganska väl
den goda meningen i Friherre Wrangel» för¬
slag , men jag tror ei att det står att förena
med 37 §. i RegeringsFormen. Om der tala¬
des blott om Adelig värdighet, skulle jag vis¬
serligen tro, att Riuderskapet och Adeln ägde
full rättighet att gifva eller vägra introduction;
men då §. nu deremot innehåller det Konun¬
gen kan till Adeligt Stånd och värde upphöja ,
måste jag förena mig i Friherre Cederströms
åsigt, att om en förändring i detta afseende
skall äga rum, den bör i Grundlagiväg verk¬
ställas: samt att Ridderskapet och Adeln dess¬
förinnan ej kan vägra intruduction, när den i
behörig ordning sökes. Och jag lemnar i öf¬
rigt till hvars och ens bedömande hvad följ¬
den väl skulle blifva om man öfverläte åt Rid
derskapets och Adelns pluralitet att afgöra, hvil¬
ken eller hvilka skulle blifva Ståndets Ledamö¬
ter; Vi hafva de sednare Riksdagarne sett en mi¬
noritet småningom gå fram allt iner utvidgande
sig och som det synes genom förnuftsskäl och
Fosterlandskänsla må hända lyckas, att blifva
majoritet Det är på detta sätt, den nya tiden
gjuter sig i den gamla: det är en utveckling,
som ej bör undertryckas utan snarare befor¬
dras; det är just detta ändamål, som skulle fö-
rekommas och aflägsnas. om en redan bildad
pluralitet, skulle få afgöra hvilken den bland
sig skulle upptaga eller icke. Så välment och
sant härledt från exempel, Friherre Wrangels
220
Den 11 Junii f, m,
förslag än är3 kan jag likväl icke för min del
anse det samma stå tillsammans med andan af
vår Grundlag, som är den* att all vishet och
kraft skall concentreras hos Konungen under
det att känslan af hvad Folket behöfver och
förmår, skall fritt, öppet och naturligt uttryc¬
kas af Representanterne. Jag kan således icke
gilla, att Riddarhusordningen tolkas så som nu
yrkas, ty i sådant fall skulle det med lika
skäl vara oss tillåtit, att utur vårt samfund u-
tegluta dem , hvilka Majoritetens opinion iske
gödkände.
Grefve Spens: Ett är frågaa , angående
den sak, Friherre Wrangel framställt, ett annat
om den skall till Riddarhusutskott remitteras
eller icke. I afseende på det förra, så, och i
händelse förslaget remitteras, får jag i Utskot¬
tet tillfälle att yttra mig, och jag uppskjuter
således att derom fälla ett omdöme. Men den
vigtiga frågan här, är den, om Friherre Wran-
gels förslag kan till Utskott remitteras. Här
har blifvit framkastadt, huruvida icke nämnde
förslag vore stridande emot innehållet af 37
§. RegeringsFormen, och den deruti Konungen
medgifna rättighet att upphöja i Adeligt Stånd
och värdighet. Vore det så , visserligen är
det då orätt att remittera frågan. Men det
står likväl uti 12 § Riksdagsordningen, hvil¬
ken är en lika tydlig Grundlag, att Ridderska*
pet och Adeln infinner sig till Riksdag och
representerar, enligt RiddarhusOrdningen, hvil¬
ken lika sorn öfrige Stånds Ordningar bör va¬
ra i öfverensstämmelse med Grundbgarne för¬
'Ben Ii Junii f, m.
S2I
fattad. Derigenom är det således glfvit, att
alla de egenskaper som tillkomma en Adels¬
man såsom Representant, bestämmas på sätt
RiddarhusOrdningen förtskrifver och att blott
de företrädesrättigheter, sorn i öfrigt tillhöra
honom, kunna omedelbart af Konungen med¬
delas. Jag antager således också för gifvet, att
det redan förhåller sig med introductionens
beviljande såsom Friherre Wrangel yrkat. Ty
annars kunde det icke vira lemnat ensamt åt
Ridderskapet och Adeln att i den Riddarhus¬
ordning bestämma hvilka här skola få repre¬
sentera. För öfrigt hafva någre Ledamöter ytt¬
rat, att förslaget innefattade en förändring »f
gällande stadganden, andre åter, att så ic¬
ke vore.
Orsaken hvarföre man kan anse en förän¬
dring derigenom vara ifrågaställd, ligger allde.!
les icke i RiddarhusOrdningen, hvars lydelse
i detta fall är klar och tydlig, men i den pro¬
visionel» instruction, som senast blifvit Riddar-
husDirectionen meddelad, och der det heter:
”att Directionen får emellan Riksdagarne be¬
vilja introduction.” Men som rättigheten, att
om denna instruction besluta, tillkommer Rid¬
derskapet och Adeln ensamt, torde det få lem¬
näs till RiddarhusUtskottets pröfning, huruvida
ej den väckta frågan endast rörer Riddarhus-
Directionens instruction , och bör vid öfver¬
seende deraf komma i betraktande.
Herr van Qvanten, Carl: Jag är till en del
förekommen af Herr Hjerta uti hvad jag äm¬
522
Den 11. Junii f, m.
nade yttra derom, att de båda sakerne ej kun¬
na förenas, nemligen Konungens rätt att enligt
37 §• Regeringsformen upphöja i Adelig vär¬
dighet samt Ridaerskapets och Adelns rätt att
neka den nye Adelsmannen att representera.
Det är likväl en hufvudsak för den som blir
i Adelig värdighet upphöjd att få represente¬
ra; och jag anser det således icke vara fören¬
ligt med saken, att här kunna förneka honom
den rätt, hans förtjenster enligt Konungens
tanka böra åtnjuta. Men hvad i öfrigt angår
Friherre Wrangels förslag, så förenar jag mig
med honom derom, att introduction blott vid
Riksdag må kunna beviljas samt att således a
§. i den nya redactionen må varda förändrad
i afseende på stadgandet om 'tiden för intro-
ductions sökande. En sådan förändring är högst
nödvändig; och jag är säker derpå, att om ock
någon mindre välförtjent upphöjdes till A-
delsman, ganska få tillfällen likväl skulle vi¬
sa sig för Adeln att neka introduction; men
skulle händelsevis en sådan casus uppstå, som
den, Grefve von Schwerin omtalat, kunna vi
då med den yttranderätt vi under Riksmötena
har oss förbehållen göra kraftiga föreställnin¬
gar , att en slik person finge återgå till sitt
förra tillstånd. Jag anhåller , på förutnämnde
skäl, att den nu till 2 år bestämda introduc-
tion*tiden måtte ut&ttäckas: till dcff Riksdag in¬
träffar.
Friherre Boije: För att besvara den an¬
märkning af Herr Hjert*, som tycktes göra
mycken effect, tror jag mig ej behöfva mera,
Den ii Junii f. rn.
än begära redig urskiljning af hvad som'nu är
frågan. Den är icke nu, mii>e Herrar om nå¬
gon Konungens rätt, utan ensamt om Ståndets;
och jag frågar: Hvad bevisas då af den upp¬
läste §:nP Må Konungen göra så många Adels-
män, sorn behagas; ty det är Konungens rätt;
men må Ståndet vara flitt och oberoende i sitt
beslut om introduction; ty är det Ridderska-
pets och Adelns rätt. I alla tider har man ve¬
tat , att urskilja emellan dessa olika rättighe¬
ter; och jag vet icke hvarföre vi skulle, min- •>
dre än vårejteförfäder, känna vår rätt, som vi
också kunna vara öfvertygade att vår Konung
sjelf ingalunda vill förminska- Ridderskapet
och Adeln älskar att vinna redighet i begrep¬
pen; men icke att se dem trasslade af sophis-
mer. I hufvudsaken förenar jag mig med Herr
von Hartmansdorff; och om mitt minne ieke,
i detta ögonblick tillåter mig att uppgifva fle¬
re exempel, derpå, att Adeln nekat introduc-
tior-, än blott Familjen Löwenborg, som no¬
der Konung Carl XILs tid blef Adlad , men
6edan introductionen genast derefter nekades ,
ej feck introduction förr än 1809; gå är dock
visst, att flere exempel finnas. Vid hvarje eå-
dant^tillfälle trodde man sig icke förnärma Ko¬
nungens rätt. Nu innehållea dessutom våra
Lagar, att introductionen ankommer på Stån¬
det att samtycka; och denna Lag har vår nu
Regerande Konung sjelf sanctionerat. Nå väl!
men hvad vill rättigheten att samtycka betyda
om den icke åtföljes af rättigheten att också
vägra samtycket. Nej. alldrig skall jag tro det
Sverges Adel begär för mycket af sin Lag-
l
224
Den 11 Juni i f. mi
bundne Konung, då Adeln blott följer den af
honom sjelf sanctionerade Lag på en rättighet
sorn våra mäst souveraina Konungar respec-
tera. ,
Herr Cederfchjold, Här har blifvit yttrad
den tanka, som skulle det genom 37 § Rege-
ringsFormen vara Ridderskapet och Adeln för¬
ment, att förvägra introduction, och det på den
grund, att der står: Upphöja till Adeligt Stånd
och värde. Härvid har man lagt synnerlig vigt
på ordet: Ständ; likasom skulle det nödvän¬
digt utmärka reprejentationsräit inom dejja murar.
Jag torde derföre få påminna, att detta ord
har i denna §. en annan, och mycket vidsträck¬
tare bemärkelse. Der talas nemligen äfven om
Friherrligt och Grefligt Stånd; men Grefvar och
Friherrar utgöra ju likväl ej några serskilta af-
delningar af Representationen. Ordet Stånd
måste alltså här tagas i en mera titulär bemär¬
kelse, och ej såsom nödvändigt innefattande
Representationsrätt. För öfrigt står uti jjj.:
Konungen äger upphöja till Adeligt Stånd och
värde. Om man derföre än ville uti ordet
Stånd nödvändigt lägga reprefentationsrätt', så
skulle man kunna säga , att i händelse Intro-
ductionen beviljas, har upphöjelsen sträckt sig
till både Stånd och värde: Men i annat fall en¬
dast till Adeligt värde. Sådane blifva Resul¬
taten om man vill nyttja hårklyfverier.
Grefve Cronhjelm: Då jag till största de¬
len instämmer uti hvad Grefve Spens sednast
yttrat,
Den 11 Junii J. m,
225
yttrat, får jag serskilt i afseende på en värd Le¬
damots utlåtelse , att det vore stridande emot
Grundlagens anda att antaga Friherre Wran-
gels förslag, vördsamt erindra, att 12 §. Riks¬
dagsordningen innehåller, att Ridder[kapet och
Adelnreprefenteras enligt RiddarhusOrdningen, hvilken
lika forn Sfrige Ståndsordningar, bör vara i öfver-
\ ensftdmmelfe med Grundlagarne författad. Då nu
ingen lärer vilja bestrida, att ju 51 §. Riddar¬
husOrdningen tydligen bestämmer, att det är i
Ståndets skön, att vägra introduction och man
enligt ofvannämnde 12 §. Riksdagsordningen,
måste supponera att denna 51 §. Riddarhus¬
Ordningen är författad i enlighet och samman¬
hang med det öfriga af Riksdagsordningen och
RegeringsFormen , så kar, jag för min del ej
finna Friherre Wrangels förslag vara på något
sätt i motsatts med Rikets Grundlagar.
Herr Hjerta', Jag har för mycken garan¬
ti i det sätt, hvarpå Ridderskapet och Adeln
i allmänhet ansett meningen af mina framställ¬
ningar, för att behöfva ingå i svaromål å någ¬
ra enskildta häftiga utfall om oredighet och
sophismer m. m. i hvad jag yttrat. Jag vill
således hålla mig blott vid saken. Om Ridder-
ekapet och Adeln möjeligen ägde att svara Afj
till en gjord anhållan om introduction, så skul$
le den nye Adelsmannen väl hafva värdighe¬
ten, mea ej tillhöra Ståndet; huru kunde han
annars göra det, om han ej fick utöfva den
snart sagt enda rättighet Ståndet äger, den
Ridd, 0. dd. Prof. V« Band.
15
9>S JD*« Il Junii J, m,
nemligen att representera, och som hvarje Stån¬
dets Ledamot tillkommer? Han skulle såle¬
des nödgas åtnöja sig med blotta rangen Jag
kan dedore icke finna den tolkning, jag gif-
vit åt 37 §. RegeringsFormen, vara i någon mån
origtig. Jag har i öfrigt endast sagt , att sa¬
ken vöre emot andan af Grundlagen stridande.
Hvad vidare beträffar frågan, att Riddarhus-
Directionen icke skulle fä befatta sig med in-
troductions meddelande emellan Riksdagarne,
så låter detta visserligen ganska väl förena sig
med Grundlagens syftning, att introduction åt
en af Konungen Adlad person icke, kan vägras,
utan att man i och med detsamma bör smick¬
ra sig med hoppet att då snarare kunna neka
introduction. Ty det förra , eller förändrin¬
gen af RiddarhusDirectionens instruction, är en
ordningsanstalt, som ensamt på Adeln ankom¬
mer, meD det sednare rörer Grundlagen. På
dessa skäl skulle jag tro , att man väl kunde
stadga, att RiddarhusDirectionen hädanefter
icke må meddela introduction; och detta stad¬
gande behöfver destomindre föranleda någon
ändring af tiden för introductions sökande, sorn
denna endast har afseende på afgifterne, hva¬
dan den, som icke inom 2 år desamma er¬
lagt, i alla fall försuttit sin rätt till intro¬
duction.
Herr von Hartmansdorff: Grefve Cronhjelm
har redan visat, att ett stadgande, sådant som
Herr Hjerta för sin del anser olagligt, redan
finnes i 51 §. af RiddarhusOrdningen, utan att
anmärkning deremot blifvit gjord , hvarken i
Ven ir Juni i f, m.
327
närvarande tid , eller under de perioder , då
Konungamakten var större eller mest vid¬
sträckt. Det är ej eller efter mitt begrepp,
någon motsägelse deruti , att till en offentelig
handling såsom en Adelig ätts introduction for¬
dras Konungens och ett Stånds sammanstäm¬
mande beslut. Man borde eljest anse orimligt
att, till alla åtgärder, deruti Konung eller Stän¬
der icke å hvar sin sida, äro enväldiga, for¬
dras både Hans och de flesta eller samtelige
Ståndens gemensamma bifall. Att till en A-
delsmans introduction med Säte och stämma
på Riddarhuset fordras Konungens och Adelns
samfälta beslut anser jag vara så gifvit i vår*
Lagar, att jag icke trodde denna satts behöfva
blifva ett öfverläggningsämne. Så vidt jag
fattat Friherre Wrangels förslag, har äfven han
antagit den såsom ovedersäglig. Den af ho¬
nom gjorda anmärkning rörer blott frågan, hu¬
ruvida RiddarhusDirectionen må framgent äga
att emellan Riksdagarne meddela introduction.
Jag anser så mycket rigtigare, att Directionen
icke. får denna rättighet, sorn utöfningen af re¬
presentationsrätten ej förr än vid inträffande
Riksdag kommer i fråga; och det är tids nog,
att introduction då sökes och beviljas. Grefv*
Spens har upplyst, att någon vidare åtgärd i
detta fall, icke behöfves, än att ur Riddarhus-
Directionens instruction utesluta den punkt, som
nu tillåter Directionen att introducera. Bort¬
tages den, så blir förhållandet sådant Friherre
Wrangel yrkat.
Hvad angar Herr Hjertås yttrande, att,.i
228
O-n 11 Junii j. nr.
händelse Adeln ägde vägra introduction, be¬
slutet skulle blifva en parti-sak: Så får jag
erindra, att detsamma är händelsen med alla
öfriga ämnen, som komma under pröfning till
bifall eller afslag, emedan afgörandet alltid må¬
ste bero af den rådande meningen antingen hon
ledes tf ett parti eller ej. På samma grund
borde man icke upptaga någon enda fråga, e-
medan hon af det rådande partiet kunde afslås.
Friherre Boije: Början af Herr Hjertås si¬
sta yttrande utmärker, att han ansåg mitt svar,
på dess anmärkning , hafva inneburit något ,
som kunde gifva missnöje. Denna anledning
är nog för mig, att villigt förklara, det jag vis¬
serligen icke åsyftade någon ting, som kunde
leda till personligt missnöje. Jag trodde att
Herr Hjertås anmärkning hvilade på Sophis-
jnerj och jag torde hafva bevisat det, blott
derigenom, att jag urskiljde emellan de olika
rättigheter, som sammanblandades. Denna o-
likhet i rätiigheter, har efter mitt begrepp, in¬
gen ting stridande mot andan af Regeringssättet;
utan jag tror tvärtom, att en återhållande kraft
äfven i Opinions frågor, alldeles är med Re¬
geringssättet ganska förenlig. Personen som
blir adlad, men skulle förvägras introduction,
är dock Adelsman ; är Välborne; njuter förde¬
len af sitt serskilta forum i HofRätten-, och
beskyddet af DuellsPlacatet; och utom Repre¬
sentativa fördelen, har Adelsskapet i Sverige
icke flere. Men jag ber att vi må få återvän¬
da till frågan, sorn nu icke är annan, än den,
J»kall RiddarhusDirectionen, på mellantiden af
Den II Juni i f. ni.
22§
Riksdagar, lemna introduction; eller skola an*
sökningar derom hvila intill dess Riksdag blir?
Och jag frågar då, hvad olägenhet har väl den
sökande af, att introductionen dröjer tills Riks¬
dag blir, då hans Representativa rätt ju ända
icke förr, än vid Riksdagen, kan utöfvas, och
således icke heller begagnas.
Grefve De la Gardie: Örn jag ej fattat
meningen af Friherre Wrangels förslag alldeles
orätt, har den endast varit, att då rättigheten
att representera icka kunde förr än vid Riks^-
dag begagnas, RiddarhusDirectionen alltså icke
borde befatta sig med introductions meddelan¬
de emellan Riksdagarne. Men då tvenne Ko¬
nungabref af 1775 och 1800 förbjuda den till
Adelig värdighet upphöjde personen , att be¬
gagna Adeligt vapen och namn m. in. förr än
han betalt introductionrafgifterns, hade jag för-
modadt , att Ridderskapet och Adeln genom
den hitintills till Riddarhus-Directionen öf-
verlåtne rättighet, att emellan Riksdagarna
meddela introduction, endast velat undanrödja
den svårighet, som de nyadlade genom före¬
nämnde KonungaBref varit underkastade.
jag instämmer emedlertid i hvad Friherre
Boije och Hr von Hartmansdorff yttrat, samt ser
för min del ingen skada eller fara deruti , att
Directionen , hädanefter ej utöfvar berörde in-
troductions-rättighat , men tror att allt detta
bör mera anses som en reglementarisk författ¬
ning tillhörande den introduction Ridderskapet
och Adeln utfärdar för RiddarhusDirectionen
83°
Den 11 Junii f. m.
ån som en stadga hvilken ovilkorligen uti Rid¬
darhusordningen behötver upptagas.
Herr von Hohenhaufen, Michael: Jag underställer
vördsamt Högloflige Ridderskapet och Adeln,
huruvida den ifrågavarande §:n behöfver un¬
dergå någon förändring, sedan det är erkändt,
att det stadgande, hvarå Friherre Wrangel haft
afseende, endast är till finnandes i Riddarhus-
Directionens instruetion. Det är visserligen ic¬
ke, för att undandraga mig från att yttra min
enskilta öfvertygelse i saken , men blott eme¬
dan jag tror densamma icke nu behöfva d scu-
teras, som jag vågat göra denna hemställan.
Herr Grejven och Landt Mar skalk en yttrade,
att 60m han fattat Friherre Wrangels motion ,
syntes densamma endast innefatta hemställan,
att introduetion å Riddarhuset hädanefter icke
må af RiddarhusDirectionen, emellan Riksda-
garne, utan endast af Ridderskapet och Adeln
under Riksdag, in Pieno meddelas; och ehuru
denna fråga tycktes vara af enkel beskaffenhet
dock som densamma innefattade ett tillägg till
den af Utskottet nu föreslagne 2 §, ansåg Herr
Grefven och Landt Marskalken det vara med for¬
men öfverensstämmande, att Ridderskapet och
Adeln deröfver ej fattade sitt beslut, förr än
samma motion blifvit till RiddarhusUtskot-
tet remitteradt och RiddarhusUtskottets Ut¬
låtande deröfver till Ridderskapet och Adeln
inkommit; i följd hvaraf samt med anledning
af 52 §. i Riddarhusordningen , Herr Grefven
och Landt Mar/ka! ken hemställde, om icke Ridder»
skåpet och Adeln behagade tillåta, att Frihet-
Den xi Junii f m'.
re Wrangels Motion, tillika med hvad i an¬
ledning deraf, nu blifvit anfördt finge till Rid-
darhusUtskottet remitteias.
Bifölls.
«>
Herr von HartmansdorffJag får blott un¬
derställa, om icke hela denna discussion lika¬
som de öfriga , hvilka i detta ämne äro att
förvänta, borde åtfölja RiddarhusUtskottets Me¬
morial vid återremissen deraf. Mig synes det
icke vara nödigt att serskildt remittera Friher¬
re Wrangels förslag, utan torde det böra i ett
sammanhang med frågan om RiddarhusOrdnin-
gen, behandlas.
Friherre Cederflröm: Jag instämmer med
Herr von Hartmansdorff. Det har blifvit före¬
tagen en discussion öfver RiddarhusUtskottets
Memorial i hela dess vidd, under förutsättning
att alla dervid förekommande anmärkningar
skulle i ett sammanhang till Utskottet remitteras
och der pröfvas; och då Friherre Wrangel nu
vid 2 gjort en anmärkning eller föreslagit
ett tillägg, torde det vara tillräckligt, att hans
yttrande endast får åtfölja återremissen till Ut*
skottet.
Herr Grefven och Landt Marskalken, förkla¬
ra de , att som Friherre Wrangel framställt dess
ifrågavarande förslag, icke såsom anmärkning,
utan efter hvad han sjelf uppgifvit, såsom ett
tillägg till den af RiddarhusUtskottet uppgjor¬
de 2:dra §, hade Herr LandtMarskalken af
i
232 Den 11 Junti f. nu
■' 1 .
denna anledning ansett berörde förslag, såsom
utgörande en ny motion, böra serskildt till
RiddarbusUtskottet remitteras; och ehuru det
syntes vara likgiltigt, antingen samma förslag
till RiddarhusTJtskottet öfverlemnades serskildt,
eller i sällskap med Utskottets ifrågavarande
Memorial, trodde Herr Landt Mar/kalken likväl,
att då förslaget redan blifvit till Utskottet re-
mitteradt, det böra vid Ridderskapets och Ar
delns sålunda fattade beslut förblifva.
Ropades Ja.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan 3 eftermiddagen.
, In fidem Protocolli,
O. J. Lag erfaim.
Onsdagen den II Junii.
Plenum klockan 6 eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddags Pleno började
pröfning af RiddarhusUtskottets den 9 sistledne
Den 11 Junii c, m,
235
Maj aflåtne, samt den 3 dennes på bordet lag-
de, memorial, innefattande förslag till första
Afdelningen af RiddarhusOrdningen.
Vid 3:dje §n gjordes icke någon anmärk-;
ning.
§• 4*'
Grefve De la Gardie, Jacob, anförde skrift*
ligen.
(Se Bilagan N:o 1.)
åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Bergman, Ambrosius Magnus: Grefve
De la Gardie har uti sitt anförande ^ i f v i t ett
förslag till en betydlig förändring af 37 j§. i
1809 års Regeringsform. Han behagar sjelf
erkänna att saken är en Grundlagsfråga , men
önskar tillika att 4:de §. i RiddarhusOrdnin¬
gen måtte hvila på bordet till döss Constitu-
tionsUtskottet yttrat sig. Denna fråga har dock
ej sammanhang med det af RiddarhusUtskot-
tet framställte förslag till 4 §. i RiddarhusOrd¬
ningen och bör således särskilt behandlas.
Grefve De la Gardie lärer följakteligen böra
vända sig dirocte till ConstitutionsUtskottet, ty
frågor om ändring af Constitutionen kunna icke
hos Ridderskapet och Adeln väckas eller ven¬
tileras. Jag anhåller således om Herr Gref-
vens och LandtMarskalkens proposition att
målet icke måtte upptagas.
234
Den ii junii e. m.
Undertecknad RiddarhufSecreterare : I anled¬
ning af Herr Grefve De la Gardies anförande,
anser jag det vara min pligt, att, i egenskap
af tjensteman vid Riddarhuset anmäla det svå¬
righeten att i ordning hålla de sedan 1809
adlade ätters genealogier, är högst betydlig.
RiddarhusDireCtionen får icke från Prestenka-
pet uppgift på andra personer än dem sorn
äro födde Frälsemän j och man saknar således
all kunskap om barnen af den nyare Adeln.
RiddarhusDireCtionen har väl uti dess vid bör¬
jan af denna Riksdag afgifne berättelse hem¬
ställt, att Presterskapet måtte åläggas att äf¬
ven upptaga barnen af den nyare Adeln, men
om ock detta bifalles, får man derigenom en¬
dast känna de först adlades barn, samt förblif-
ver likväl i okunnighet om deras barnbarn och
öfrige efterkommande, hvilka således icke kun¬
na å genealogierne antecknas. Häraf skall o-
villkorligen hända att efter en längre tids för¬
lopp, och tilläfventyrs redan efter ett halft
Sekel, det torde blifva omöjligt att af de uti
RiddarhusArchivet befintlige genealogier utre¬
da, hvilka äro närmast berättigade att inträda
såsom representanter för de sedan 1809 adla¬
de ätter. Det vore följaktligen högst önsk-
ligt om denna svårighet på ett eller annat sätt
kunde undanrödjas.
37 §:n i Regeringsformen kan med allt
skäl anses otydelig och de förklaringar, man
efter 1809 deröfver gjort, hafva i stället för
att göra stadgandet mera tydligt, snarare gjort
det mera inveckladt och ökat det mörka deruti.
Den ii Juni i t. m.
Då jag ej tror att Grefve De la Gardies afsigt
varit sådan sorn den siste värde Talaren för¬
modat, eller att Ridderskapet och Adeln skul¬
le till pröfning upptaga hans motion, synes mig
ej eller någon hänvisning hvart motionen
6kall taga vägen vara af nöden. Som jag
tyckt mig fatta har Herr Grefven just tillkän*
nagifvit, det han ämnade till Constitutionsöt-
skottet ingifva dess ifrågavarande motion, och
i följd deraf nu endast önskat att, enär flere
motioner blifvit hos ConstitutionsUtskottet
väckte i enahanda ämne, efter hvilkas pröf¬
ning och resultat RiddarhusOrdningen måste
lämpas, all discussion i afseende på 4 §. Riddar¬
husOrdningen för närvarande måtte uppskjutas
såsom öfverflödig och blott tidspillande. Den¬
na Herr Grefvens anhållan synes mig i san¬
ning förtjena all uppmärksamhet och jag för
min del hemställer, att antingen den af Rid-
darhusUtskottet föreslagne nya redaction af 4
§;n i RiddarhusOrdningen, som har ett allde¬
les obestrideligt sammanhang med 37 §:n Re¬
geringsformen , måtte hvila, eller ock, att om
den skall åtfölja återremissen, RiddarhusUt-
skottet åtminstone måtte anmodas inställa all
handläggning vid redactionen af samma §. in¬
till dess man får se hvad åtgärd Constitutions¬
Utskottet i afseende å 37 § Regeringsformen,
i anledning af de derom väckte motioner, fin¬
ner för godt vidtaga.
Herr Bergman: Om man så skulle förfa¬
ra 80m Herr RiddarhusSecreteraren föreslagit ,
blefve granskningen af första afdelningen af
a56
Den ii Junit e. rn,
Riddarhusordningen ofullkomlig och kunde
näppeligen icke fortsättasj ty man biet då nöd¬
sakad, att hoppa öfver en §. Det rättaste är
att denna anmärkning öfverlemnas till Consti-
tutionsUtskottet. Om ConstitutionsUtskottet fin¬
nér för godt antaga ett sådant förslag, sorn
Grefve De la Gardie framställt och alla Stån¬
den samt Kongl. Maj:t vid nästa Riksdag gilla
det samma, så får RiddarhusOrdningen då der¬
efter jämkas. Jag kan derföre ej frångå hvad
jag förut yrkat, eller att Grefve De la Gar-
dies motion ej bör behandlas i sammanhang
med nu förevarande fråga.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
att som han fattat Grefve De la Gardies Me¬
morial, hade Grefve De la Gardie endast ön¬
skat, att med pröfningen af förevarande §.
måtte anstå, intill dess ConstitutionsUtskottet
utlåtit sig öfver Grefve De la Gardies motion
hvilken Grefve De la Gardie ämnade till
ConstitutionsUtskottet ingifva.
Herr Bergman: Grefve De la Gardies mo¬
tion är så alldeles skiljd ifrån den ifrågavaran¬
de 4ide $:n i RiddarhusOrdningen, att den ej
äger någon gemenskap dermed. Den innefat¬
tar en Constitutionsfråga, som bör gå till Con¬
stitutionsUtskottet och ej kan afgöras vid den¬
na, utan först vid nästa Riksdag. På denna
grund anhåller jag om proposition, att Grefve
De la Gardie måtte blifva anvist att vända sig
till ConstitutionsUtskottet.
Den II Juni i e. m,
Herr Rosenblad, Bernhard: Då inom Rid¬
darhusutskott författandet af redactionen till
ifrågavarande 4 §. i RiddarhusOrdningen före¬
var, tillstyrkte jag bibehållande af den gamla
§:n med alla dess bristfälligheter såsom ett al¬
ternativ af den anledning, att jag hoppades
att man kunde sättas i tillfälle, att vid nästa
Riksdag antaga en ny redaction af 37 §:n Re¬
geringsformen. Men då vi ännu ej sett något
nytt förslag och ett sådant möjligen icke är
att förvänta, samt i alla fall först vid en blif¬
vande Riksdag kan till antagande eller förka¬
stande förekomma, så vet jag ej hvartill ett upp¬
skof nu skulle tjena ; helst det är möjligt att
ConstitutionsUtskottet alldeles icke med något
förslag vid denna Riksdag inkommer.
Herr von Hartmansdorff, Augufl: Jag hyser
samma åsigt af detta ämne, sorn Herr Rosen¬
blad. I fall man skill vänta på förändring af
Grundlagen, och i medlertid lemna Riddarhus¬
Ordningen uti ofullständigt skick, så vore när¬
varande öfverläggning öfverflödig. Det är o-
visst om de öfrige Stånden instämma i den för¬
ändring Grefve De la Gardie omtalat och hvil¬
ken jag äfven anser rigtig, och 0111 de göra det
så är det ändock osäkert, huruvida den sanc-
tioneras af Konungen. För denna väntans skull
tror jag icke att man bör låta RiddarhusOrd¬
ningen förblifva i sitt ofullständiga skick. Hon
måste emedlertid naturligtvis lämpas efter
Grundlagen sådan han är, och derföre bör man
söka göra henne så fullständig som Grundlagens
närvarande lydelse medgifver. Jag anser således
i
Den n Junii e, m,
den 4;de §., utan hinder af Grefve De la Gar-
dies motion, böra komma under pröfning Herr
Rosenblad har nämnt, huruledes Utskottet fram¬
ställt ett alternatif. Jag fruktar att man deruti
felat emot formen , emedan alternativer endast
kunna komma ifrån Utskott sammansätta af alla
fyra Stånden, när 2 stanna emot 2, men ej i-
från ett sådant som RiddarhusUtskottet, bestå¬
ende af ett Stånd allena och der bestämd plu¬
ralitet kan vinnas. Denna anmärkning har jag
egentligen velat göra, på det att när saken ef¬
ter förmodad återremiss kommer tillbaka ifrån
Utskottet, inga alternativer måtte Ridderskapet
och Adeln underställas.
Friherre Cederjlrom, Jacob: I anledning af
den uppkomne frågan, huruvida målet bör hvi¬
la på bordet till dess ConstitutionsUtskottet in¬
kommit med något förslag rörande 37 §. Re¬
geringsformen, anhåller jag få fästa uppmärk¬
samheten deruppå, att ingen förklaring af Grund¬
lagen kan äga rum i annan ordning, än den
som är stadgad, och att således den nya re-
dactionen af 4 §. i RiddarhusOrdningen icke
kan antagas, utan måste rättas enligt 37 §.n i
RegeringsFormen intill dess ConstitutionsUtskot¬
tet afgifvit förslag till ändring deraf, och Rik¬
sens Ständer samt Konungen vid en påföljande
Riksdag bifallit detta förslag. Då följer än¬
dringen uti RiddarhusOrdningen aldeles af sig
sjelf. Således anser jag all tolkning som obe¬
hörig, och frågans hvilande på bordet i afvak-
tan af ConstitutionsUtskottets förslag till ny re?
Den ii Junti e. m,
daction af 37 §. Regeringsformen i intet af¬
seende behöfligt.
Herr Cederfchjöld, Pehr GitJIaj: Äfven jag
instämmer deruti att det förslag Constitutions-
LJtskottet till äfventyrs kan komma att afgifva,
icke kan läggas till grund för någon behand¬
ling af RiddarhusOrdningen; emedan en för¬
ändring i Regeringsformen först kan beslutas
vid nästa Riksdag. Det är således nödigt att
rätt förstå och rätt tillämpa 37 § Regerings¬
formen i dess närvarande skick. Jag för min
del tror den vara mindre otydlig än man van¬
ligen föreställt sig. Meningen var 1809, att
minska antalet af Ridderskapet och Adeln.
Derföre skulle blott en Adelsman finnas af
hvarje ätt. Detta uttryckes i följande stadgan¬
de : Ej ina Adel [kap eller Gr ef ig eller Friherrlig
värdighet, forn hädanefter förlänas, tillfalla flere än
den, hvilken adlad eller upphöjd blifvit, Jamt, efter
honom hans äldjle manliga Bröf arfvinge i rätt ned-
fligande led ejter led, fann ejler denna grens ut¬
gång, Stamfadrens närmafle manlige afkomling, och
få v.dare. Nu har villrådighet uppstått derom,
hvad med orden: Efter honom” skall förstås.
Man har tolkat det så, att då en nyadlad upp-
höjes till friherre, den lägre platsen på Rid¬
darhuset då elter honom genast skall upptagas
af hans Son och så vidare. Men detta är helt
visst orätt. Emedan nemligen detta: Efter ho¬
nom säges lika, så väl om Adelsman, sorn Fri¬
herre och Grefve; så mästejdet också tagas i
samma bemärkelse för alla graderna af den A-
deliga värdigheten, Men som det nya Adel -
2*0
Deri ti Junii e, m.
skåpet ej tillfaller Sonen , förr än Fadren år
död; så måste efter honom nödvändigt betyda
det samma, som: Efter hans död; och följakte-
ligen Sonen af en nyadlad, oaktadt denne blif«
vit till högre värdighet upphöjd, likväl för¬
blifva ofrälse intill Fadrens död. Detta synes
ännu tydligare af io §. RiddarhusOrdningen:
Där står: Efter Hufvudman för Adlig ätt, forn till
Friherre upphöjd blifvit och introduction erhållit, till¬
träde närma/le Ättemän, dereft Jädan finnes , Huf-
tnanna rätt för Adeliga Ätten, &r. Nu är det
gifvit att i den nya Adeln ej finnes några Ät¬
temän', således kan detta stadgande blott gälla
om de Ätter, som tillr. ''mit före år 1809.
Följaktligen måste i den nyu Adeln, den Adli¬
ga Attén utslockna, i samma stund som en sådan
Adelsman blir till Friherre upphöjd. Att i den
nya Adeln, icke kan finnas någre Ättemän, i
den bemärkelse detta ord tages af Riddarhus.
Ordningen, synes bäst deraf, att Ättemän ä-
ger i hufvudmans frånvaro intaga Ättens säte
på Riddarhuset hvilket omöjligt kan lämpas
på den nya Adeln. Hvad för öfrigt den nya
redactionen angår, så finner jag den så mörk
och invecklad, att jag ej tvekar att vida före¬
draga den gamla.
Herr Rcfeiiblad: I anledning af Herr von Hart¬
mansdorff^ anmärkning angående alternatifvet,
att det skulle innefatta ett förhållande, sorn ej
tillkomme RiddarhusUtskottet, utan blott Rik¬
sens Ständers Utskott, där 2 Stånd kunna stan*
na emot 2, så tror jag att den enda föreskrift
som
Deri 11 Junii e. m.
241
som i detta fall binder Riddarhusutskott, är
hvad som 52 §. Riddarhusordningen stadgar:
Den innehåller: Skulle RiddarhusUtfiottet finna
någon ändring uti eller tilläggning till denna Rid¬
darhusordning nödig eller vrickes jr äga derom in
Pleno, hvilken då alltid till Ulfikottet remitteras bör,
eige Ulfikottet att derom öfverlägga, och med filt
Betänkande till Ridderfitapet och Adeln inkomma.
Det står således ej huru Betänkandet skall va¬
ra affattadt , om det får innehålla alternativer
eller ej. När nu Utskottet enhälligt stannat
i det beslut, att en förändrad redaction vore
nödig af RiddarhusOrdningen; och deri funnit
nödvändigheten fordra upptagandet af Ätte-
lederoes bestämning, men ej sig emellan kun¬
nat blifva ense, huruvida den derom handlan¬
de §;n skulle ändras eller om all ändring skut-,
le uppskjutas till dess 37 §. RegeringsFormeri
erhållit en bättre redaction, så beslöts, att bå¬
de nya och gamla redactionen af denna §3
skulle åtfölja Betänkandet Jag kan ej dela den
tanke Herr Cederschjöld yttrat, att orden efter
honom skulle vara tydelige. För min enskilta
del har jag ledd af sjelfva stadgandets idé vis¬
serligen samma tanka om tolkningen, som Herr
Cederschjöld, men jag-finner ej detta stadgande
tydligt, hvartill bästa beviset är att man hit¬
tills följd t er} motsatt tydning. RiddarhusOrd¬
ningen, såsom blott varande en StåndsOrdning
hvilken ett Stånd uppgör i förening med Ko¬
nungen , kan ej eller enligt min tanka åbero¬
pas till förklaring af ett Grundlagens sfadgan-
Ridd. 0. Ad. Prot. V. Band.'
16
242
Den 11 Junii e. m.
de, som af Riksens Ständer och Konungen ge¬
mensamt, ej af Ståndet ensamt blifvit faststäldt.
Jag tror mig här böra nämna, att jag har till
ConstitutionsUtskottet inlemnat 3:0® alternati¬
ver till förändring af 37 §;n RegeringsFormen,
det ena åsyftande att återföra allt Adelskap
till den gamla ärftligheten, såsom bäst öfver¬
ensstämmande »med förhållandet af vår Adel;
de andra bägge bibehållande närvarande stad-
ganden. men förtydligade efter de bägge olika
förklaringarne man gjort af orden, efter honomi
men det är mig obekant hvad åtgärd Consti-
tutions-Utskottet åt dessa förslag behagat
lemna.
Herr von Hohenhaufen, Michael'. Jag delar
fullkomligen med Herr Cederschjöld öfver-
tygelsen om 37 §.ns tydlighet. Jag tror det
vara gifvet att den nya Adeln är en ärftelig
Adel, och jag tror att arf ej kan existera efter
någon annan än en afliden person. Jag kan
deremot ej dela hans öfvertygelse, att närva¬
rande 2 §• i RiddarhusOrdningen skulle vara
tillfyllest görande. De uti Utskottets Memo¬
rial anförde motiver för otillräckligheten afdenna
§. äro så mångfalldige att RiddarhusUtskottet,
enligt min åsigt icke kunnat undgå att föreslå
en förändring af denna §. Det är oändeligen
svårt att stadga en lag där Representationsrät¬
ten i alla möjliga fall bestämmes för 4 olika
slags Adel; att en sådan föreskrift skall synas
intraslad, är helt naturligt, men jag tror ej att
man uti denna §. skall finna motsägelser, utan
deremot att alla tvistfrågor med den skola
Den Ii Juni i e, m.
243
kanna upplösas. Detta är ej fallet med den
gamla s §:n. Med hvarje år ökas svårigheten
att förklara Lagen för Representationg-rätten
och kanske redan vid nästa Riksdag blir det
med bibehållande af närvarande 2 §. icke möj¬
ligt att bestämdt använda lagen till alla före¬
kommande fall. Sedan Utskottet fattat en be¬
stämd öfvertygelse om orden i 37 §;n Rege-
ringsFormen, har Utskottet föreslagit det stad¬
gande i 4 §. RiddarhusOrdningen , som nu är
under pröfning. Jag vet ej om jag felat uti
min uppfattning af saken, när jag hörde Fri¬
herre Cederström yttra, att det närvarande för¬
slaget skulle innefatta en tolkning af Grund¬
lagen. Utskottet har visserligen ej ingått uti
en sådan‘tolkning, väl vetande det icke till¬
höra sig; men det hyser den öfvertygelse att
orden ejter honom betyda ejter hans död, och att
man är skyldig fatta någon mening om en §.,
som måste efterlefvag.
Herr Riben, Carl Wilhelm-. I den skildring,
som Herr Grefve De la Gardie uppställt på dels
redan inträffade dels befarade följder af stadgan1-
derna i 37 §. RegeringsFormen och 2:drasamt
jo:de § §• RiddarhusOrdningen, i denna skild¬
ring instämmer jag fullkomligt; men jag kan
icke understödja den ädla Grefvens förslag att
uppskjuta öfverläggningarne om förändrad re-
daction af dessa RiddarhusOrdningens §.§. tills
vi inhämtat ConstitutionsUtskottets åsigt öfver
den ändring i RegeringsFormens 57 §. sorn Herr
Grefven förklarat sig beredd att äska; vi skul¬
le genom ett sådant uppskof utsättas för en
244
Den 11 Junii e, ni,
alltför lång väntan: Hvad den innevarande
Riksdagens ConstitutionsUtskott än må fästa för
afseende på det förslag Herr Grefve De la Gar¬
die enligt 56 §• RegeringsFormen dit öfverlem-
nar så kan något resultat derå enligt samma
§. icke äga rum, förr än vid nästa Riksdag, då
möjligtvis genom ett eller flere RiksStånds ute-
blifna samtycke eller genom en af Kongl.
Maj:t vägrad sanction, den af Herr Grefven yr¬
kade förändringen kan blifva om intet; och
Ridderskapet och Adeln skulle då efter några
års fåfäng väntan, befinna sig på samma punct
som i detta ögonblick jag tillstyrker derföre
att Ridderskapet och Adeln nu till pröfning
måtte företaga förslaget i hela dess vidd. Men
innan jag går att yttra mig öfver de af Ut¬
skottet föreslagna ändringar i Riddarhusord¬
ningens 2:dra och io:de §. §. utbeder jag mig
att få säga några ord om den tolkning man
gifvit RegeringsFormens 37 §.
Lika med en Ledamot, som före mig talat,
är jag öfvertygsd att Lagstiftarens afsigt varit
att Adelskapet först efter innehafvarens från¬
fälle skulle ölvergå på hans Son: Om denna
mening hade blifvit uttryckt med orden efter
hans död i stället för orden efter honom hade det
varit möjligt att misstyda Lagens mening, men
äfven om man tillämpat 37=de § efter dess ver¬
kelig* anda, så måste jag i enlighet med Herr
Grefve De la Gardie medgifva att denna §
icke står i ett riktigt förhållande till vårt sam
hällsskick. Det förekommer mig som om $:ns
författare i Svenska Riddarhuset,, förcstäilt sig
I
Den il Junii e, m. 245
en genom rikedom mäktig Aristocratisk Pairs-
Kammare; Detta är likväl icke förhållandet*
Den döende Adelsmannen i Sverige öfverlem-
nar åt sin efierlefvande Son sitt namn och sin
sköld, men icke något Majorat, och mig är
det i sanning omöjligt att utgrunda af hvilka
orsaker man år 1S09 ville inom Svenska Rid¬
darhuset organisera Sine slags Adelj emedler¬
tid är det en obestridelig sanning att ordaly¬
delsen i RegeringsFormens 37 §. gifvit helgd
åt den säkert år 1809 icke åsyftade principen,
att Adelskap äfven utan inträffad t dödsfall kan
ärfvas. Det mäst förvånande exempel härpå
lemnäs uti Riddarhusordningens I3:de jag
föreställer mig en man som efter 1809 blifvit
upphöjd till Grefve, Friherre eller Adelsman,
låt vara till Friherre: Han har 2:ne Söner, af
hvilka den äldste flyt teir flitt bo och hcmvijl utri¬
kes. Friherreskapet tillfaller då enligt 13 §.
den yngre Sonen; men nu händer, att den ut¬
flyttade Friherren eller någon hans manliga bröjl-
arfvinge i Riket inflyttar, ftyrker lagligen att för¬
bindel/erna emot jr ammande. Herr [kap upphört, och
Konungen tued ny Tro- och Huldhets-ed fng för-
pligtar, hvarefter han utan att ens behöfva be*
gära tillstånd dertill inträder i Ättens förra rät¬
tigheter. Hvad blir det då f den som under
brorsonens frånvaro varit Friherre och som så¬
dan setat på Riddarhuset under Riksdagar? Dä,
h<m icke gjort Jig den förtnonen ovärdig att vara
Svensk Friherre, synes det svårt att beröfva
honom det företräde, han i stöd *f sjelfva Rid¬
darhusordningen erhållit; men enligt Rege-
ilngsFormenB 37 §» får det likväl icke Annas
2^6
Den i £ Junii e. m.
mer än en Friherre: Efter I3td? §. Riddar-
husOrdningen kan det komma att finnas tvä.
i . - '•
För att nu återkomma till öfverläggnin-
gens egentliga ämne eller den föreslagna nya
redactionen, så har jig efter åtskilliga gångers
genomläsning deraf, ändteligen hunnit så långt,
att jag funnit densamma bättre än den gamla,
men då jag förmodar att Betänkandet blir å-
terremitteradt, så skulle jag önska att Utskottet
så vidt möjligt är, ville gifva den föreslagna
rya §. något mera lätt fattlighet än den i sin
nuvarande skepnad äger; jag säger likväl, fä
vidt möjligt är ty det är visst icke lätt att
skrifva något tydligt i en sak, som blifvit så
intrasslad.
Sluteligen utbeder jag mig att få instäm¬
ma uti Herr von Hartmansdorffs anmärkning
emot det alternativa förslag Utskottet behagat
inlemna. Sådant tillkommer endast Riksens
Ständers Utskott, och harrörer från voterings-
sättet Ståndsvis; men ifrån RiddarhusUtskottet,
detta Ridderskapets och Adelns enskilta Utskott,
böra vi förskonas från alternativer, i synner¬
het som minoriteten inom Utskottet alltid äger
att låta ett Betänkande åtföljas af de reserva¬
tioner, hvartill de af sin öfvertygelse kunna
finoa sig uppmanade ; hvilket ock alldeles icke
strider emot den §. Herr Rosenblad åberopat,
som 6töd för Utskottets förfarande.
Friherre Ceder from: Jag är alldeles af sam.
ma tanke som Herr Cederschjöld om rätta för¬
Dea ii Jun ii c. m.
247
ståndet af 37 §.n Regeringsformen och det var
ingen 1809 som ej delade den, men det hin¬
drar icke att den tolkning som åt^densamma
blifvit gifven och hvilken visserligen varit ett
missförstånd uti RiddarhusOrdningen, ej annor¬
lunda kan förändras än genom det Regerings¬
formen förtydligas. Detia förtydligande är he¬
gardt hos ConsiitutionsUtskottet och det är så¬
ledes anledning förmoda att Utskottet yttrar
sig. Men RiddarhusUtskoUet hade emedlertid
kunnat rätta §:n utan att ingå uti någon för¬
klaring af Grundlagen , hvilken ej tillkommer
Utskottet. Med uteslutande nemligen af allt
som uti 2 §. är taladt om förhållandet emellan
ättemän, hade det endast behöft åberopa; att
för den Adel som tillkommit efter 1809 är
förhållandet efter 37 §. Regeringsformen. Då
hade stadgandet varit enkelt och klart, och så
länge opinionen om tydningen af §:n blir den¬
samma som den nu är, lemnar Ståndet tillträ¬
de åt personer som ej äro berättigade att va¬
ra Adelsmän , men detta kan förändras genom
en förändring uti Grundlagen. Man har vida¬
re talat rörande de ifrån RiddarhusUtskottet
inkomne alternatif. jag instämmer med Herr
von Hartmansdorff deruti att alternatif ifrån
Utskott hvilka rösta per Capita, äro helt opas¬
sande. Det är naturligt att sådane Utskott
måste fatta ett beslut, och de som ej äro af
lika mening, få gå in med deras särskilta
tankar.
Herr von Hartmansdorff: Jag ville blott
hafva besvarat Herr Rosenblads anmärkning,
248
Deri i r Junii e m.
angående alternativen, men detts har redan
blifvit gjordt af Friherre Cederström och Herr
Riben. Det år klart att om Utskott, hvilka
blott bestå af ett Stånd , skulle äga rätt att
komma in med alternativer, kunna de likaväl
som med två, inkomma med 4 eller 8 eller
med så många Ledamöternes antal medgofve.
Friherre Boije, Ludvig-. I anledning af de
yttranden jag nu hört? begär jag att äfven få
framställa min mening. Herr Rosenblad har
Visserligen rätt i sin erinran att 37 §. i Con-
stitutionen icke får af oss ensamt, hvarken än¬
dras elier förklaras; men denna erinran får
val ändå icke ligga i vägen för vår skyldig¬
het och vår rättighet , att , då vi skola verk¬
ställa §:n , också äga något begrepp om §:ns
rätta mening. Då §■ icke är tydligare upp¬
ställd, än att två meningar deraf kunna upp¬
stå, och verkställigheten icke får hvila intill
dess Konung och Ständer gifva förklaringen,
så måste ju en af de skil jakti ge meningarne
antagas; och den utgör ju då en tolkning. På
detta sättet har 1809 års Riddarhusutskott be.
gått en tolkning; ja, då Herr Rosenblad nu
förklarat sig för den ena meningen, och såle¬
des förkastat den andra, så har han ju sjelf
tolkat; och om vi icke skola vidtaga utvägen
att lotta om hvilkendera meningen vi skole anta¬
ga, så ser jag sannerligen icke huru vi möjligen
skulle kunna undvika att tolka. I denna tolk¬
ning, det vill säga vid stadgandet af mitt be¬
grepp om §:ns mening,, instämmer jag med Herr
Cederschjöld i den Janita, att 1809 års Riddar-
Den 11 Junii e m.
IiusUtskott origtigt förstått §:n och tror att i
frågan om §:ns rätts förstånd, är jag berätti¬
gad att taga ledning af §:ns samband med
Qrundlagens öfrige bud; och skyldig att er¬
känna det ändamål son genom sambandet, be¬
visas hafva varit §:ns mening. Herr Ceder¬
schjöld bor ganska rigtigt ådagalagt detta sam-
band, och dermed bevisat hvad vi alla minnas
att, nemligen, ändamålet af 37 §■ i Regerings¬
formen var att förminska Adeln, men visserli¬
gen icke att åt en och samma famille, gifva
två, tre till fyra Representanter; en fördel hos
den nya Adeln , framför den gamla, som icke
Jåter till orsaken, eller motivet, förklara sig,
och som är rakt motsattsen af det ändamål
Lagstiftaren ägde, och i öfrigt så tydeligen
framlugt. 1
Denna oskäliga multiplication af de nya
Adeiiga famiUerqe , har tillkommit derigenom
att de orden ”efter Honom’’ i 37 § af Rege¬
ringsformen blefvo origtigt förstådde af 1809,
års Riddarhusutskott. Vid eftersinnande af
Lagstiftarens ändamål, borde med dessa ord
förstås ”eUer haus död,” då deremot Riddar-
husO.rdningen nu antagit att dermed förstods
uppflyttning till högre värdighet inom Adeln,
hvilken sednare tolkning sedermera skapat af
en famille, fyra familier, ^.tt vinna en rät¬
telse häri var ändamålet för den motion som
jag gjorde, och Utskottets Betänkande nu upp¬
tager: Och samma ändamål visar sig nu i den
motion som Grefve De la Gardie förklarat sig
Villig att till ^ConstitutiQnslJtskottet ingifva
Den 11 Juni i e, rn.
Då jag nu likväl finner, att §. icke kan allde¬
les hvila intill dess den blir Constitutionsen-
ligt förklarad; vöre jag böjd att tro, att med
(amma rätt, som 1809 års Riddarhus kunnat
gifva en origtig verkställighet åt §.; med sam¬
ma rätt torde också 1823 års Riddarhus åter¬
föra verkställigheten till det rätta, till hvad
den alltid bordt vara. Jag begär alltså åter-
remiss på Betänkandet.
Herr Lefrén, Johan Pehr', jag skall ut¬
bedja mig att få göra några anmärkningar i
anledning af discussionen. Först får jag erin¬
ra att hvad de tvenne alternativen angår, tror
jag, utan att ingå i pröfning om Utskottet haft
rätt dertill eller icke, hvilket likväl icke tor¬
de hafva varit så alldeles rätt, då meningar-
ne kunna underkastas en ordentlig omröstning,
tror jag dock, säger jag, att det ena alterna¬
tivet icke får befatta sig med ändring i Grund¬
lagen och det andra med dess bibehållande.
Ändringen måste nödvändigt inskränka sig
blott till de reglemectariske föreskrifterne.
Hvad åter beträffar sjelfva hufvudämnet,
rörer det 2 §. RiddarhusOrdningen och 37 §.
Regeringsformen, hvilka böra vara uti öfver¬
ensstämmelse. Herr Cederschjöld har anmärkt
uti 37 §n Regeringsformen ett par ord såsom
vigtige|nemligen: Efter honom-, men jag tror
det vara mycket vigtigare att man läser till
slut af §:n, der man träffar orden närma/l och
afkomling: Der står nemligen: Ej må Adejlap
eller Greji g eller Friherrlig värdighet, som hädan¬
efter förlänas, til Jalla flere än deri, hvilken adlad
Den ir Junti c. m.
eller upphöjd blifvit samt efter honom hems äldde manlige
brö/larjvmg i rätt nedjligande led efter led, samt efter
ämna grens ingång, Siamtadvens når maji a man tga
afkomling, och så vidare. Med det här befinteli-
ge ordet närma (le, kan således icke menas när¬
mast Stamfadren, utan den närmast qvarlefvan-
de , närmast den afdöde, och i 2 §. Riddar-
husOrdningan står qvarlefvande gren, således öf-
verensstämmer stadgandet i 37 § med ordet
qvarlefvande i RiddarhusOrdningen. Sedan står
der manlige afkomling, icke gren. Oin det stod
gren, så kunde man gå tillbaka till Stamfadren,
men nu kan med närmaste afkomling icke me¬
nas annat än den afkomling, som är närunst
den döde. På detta sätt är 37 §. Regerings¬
formen i full harmoni med 2 §. Riddarhus¬
Ordningen. Hvad sluteligen beträffar Grefve
De la Gardies önskan att någon förändring
måtte ske i afseende å inrättningen med den
sedan 180g tillkomne Adel, så lår jag förkla»
ra att sådant vöre stridande emot andan af 1809
års Grundlag, som ville minska snarare än ö-
ka antalet af adelige individuer; och med
den tydning af Lagen, som jag anser vara
riktig , behöfves ej mer än, att i Riddarhus-
Canzliet hålla genealogien i ordning och deri
alltid uppföra de närmaste anhörige, ty det
blir den närmaste slägtingen, hvilken alltid är
känd, som kommer att ärfva adelskapet. Har
den ena brödren ej barn , inträder den andra
brödren uti hans rättigheter som Adelsman.
Följaktligen är jag af den tanka, att ingen än¬
dring af 1809 års stadgande i detta afseende,
är af nöden.
25 2
Den 11 Junii e. m,
Herr Rosenblad; I anledning af hvad flere
Ledamöter yttrat rörande hvad jag anfört till
stöd för afgifvandet af alternativer, vill jag,
ehuru jag ej anser de skäl som emot mig blif¬
vit anförde förminska rättigheten af Utskottets
handlingssätt, blott göra det tillägg, att då
Utskottet består af 12 Ledamöter som kunna
vara samlade, så, i händelse 6 rösta för det
ena alternativet och 6 för det andra, måste ju
alternativer framställas, om frågan skall komma
till afgörande. I hufvudsaken har jag redan
yttrat min tanka-
Herr von Hohenhausen: Friherre Cederström
har yttrat att sedan RiddarhusOrdningen blif¬
vit skrifven i motsatts emot Grundlagen, så,
ehuru han är öfvertygad att orden efter honom
betyda efter hans död, kan han likväl nu ej
gilla Utskottets förslag, emedan det innehåller
en ändring af den praxis som hittills blifvit
följd. Jag anhåller att Friherre Cederström
ville visa oss uti i8lo och 1818 års Riddar-
husOrdningar någon jjj. som är i motsatts e-
mot 37 Regeringsformen, sådan den af oss
blifvit förstådd Vid « 8 r 8 års Riksdag inkom
till Ständerne ifrån ConstitutionsUtskottet ett
förslag till ändring af 37 §-n. Deruti hade influtit
såsom en förbättrad redaction orden efter hant
död. Denne §. biet enhälligt af Ridderskapet
och Adeln samt de öfrige Stånden antagen,
jnen Konungen vägrade sin sanction , troligen
derföre att i slutet af densamma var tillagdt,
att adoption ej vidare fick äga rum då der¬
emot rätten att meddela adoption uti igtSårs
Den 11 Junii e, m,
Riddarhusordning intagits. I afseende på hvad i
Herr Riben anfort att 13 §:n skulle förorsaka
Villervalla derigenom att en yngre son , skul¬
le genom den äldre brödrens återicflyttande i
Biket, efter vistandet i främmande land, kunna
förlora en adelig värdighet, som han under ti¬
den haft, så får jag nämna att hvarken denna
§. eller någon annan i RiddarhusOrdningen
stadgar något om ärftlighettn af Adelskapet,
den stadgar blott huru med representationsrät¬
ten skall förhållas. Det är helt naturligt och
gifvet att en person sorn flyttar utom landet
icke derföre kan förlora sitt adelskap, och så
länge den verkeliga Adelsmannen finnes utom
Lands gifves ingen §. som tillåtes en an¬
nan att inträda uti hans rättigheter- Hvad be¬
träffar alternativen, så anser visserligen äfven
jan, det hade varit lämpeligare att icke framfö¬
ra sådane. Anledningen var den, att flere Le¬
damöter i Utskottet icke ville eller trodde att vi
borde ingå uti en besvärlig och vidlyftig tolk?
ning af 2 §• då detta ämne kunde tåla en bät¬
tre utredning af ConstitutionsUtskottet. Plura-
liteten inom Utskottet ansåg deremot att då
Grundlagsfrågor äro underkastade så mycken
vansklighet , borde man i ett så vigtigt fall
der meningarne äro vacklande göra ett be¬
stämmande efter nu varande Lag. Alternativen
betyda naturligtvis icke -något annat Friher¬
re Boje har yrkat återremiss af den orsak, att
§:n skulle innehålla en tolkning af Grundlagen
sorn vore stridande emot sjelfva Giundlagen. '
jag tror deremot att den är ganska enlig m d
Grundlagen så sorn vi hafva förstått orden ej-
1 .
254 öe« il Junii e, m.
ter honom, nemligen efter hans död. Likväl
erkänner jag gerna att otydlighet finnes uti
37 §. Regeringsformen, men instämmer icke
med Herr Lefrén, rörande förståndet af orden
”närma/le afkomling.” Man kunde nemligen sä¬
ga, emedan son är närmare än sonson, att pE
sådan grund Icke äldsta sonens son, utan dess
alsta lefvande Farbror skulle ärfva Adelskapet;
likväl kan detta icke vara meningen, som sy¬
nes af orden, ”efter denna grens utgång” eme¬
dan dermed visserligen lärer menas närmaste
grenen utaf Stamfadrens söner, son efter son.
Grefve Spens, Carl Gujlaf', Brydsamma
hafva de öfverläggningar varit, som i detta af¬
seende förefallit i RiddarhusUtskottet. Det
största beviset att RiddarhusUtskottet icke u-
tan skäl ansett sig böra vara i tvekan ofn för¬
ståndet af 37 § är den nu varande debatten.
Här har blifvit yttradt om (ormen af alterna¬
tivens föreslående ifrån RiddarhusUtskottet.
Dä RiddarhusUtskottet uti RiddarhusOrdningen
har nästan ingen instruction, då den enda in-
struction som finues, stadgar, att Utskottet skall
inkomma med Betänkande, enär frågor om lör—
ändring i RiddarhusOrdningen till detsamma
remitteras , hemställer jag huruvida det kan
anses till formen oriktigt, åtminstone när 6
röster stadna mot 6, hälst Utskottet består af
jemt antal ledamöter, och en icke får utvote-
ras, samt Ordföranden ej har votum decicivum,
att dä till Stårdet öfverlemna tvenne alternati¬
ver. Detta gäller angående det formella al sa¬
ken. Med de närvarande alternativer är lik¬
Den 11 Juni i c. til'.
255
väl ett annat förhållande. Jag skulle medgif¬
va att det hade varit orätt, att framställa tven¬
ne projecter, om de båda hade innefattat för¬
slag till förändring. Hvarföre ock de ledamö¬
ter i Utskottet, hvilka ej gillade Utskottets fö-
reslagne redaction, men likväl ansågo den när¬
varande §:n vara otydlig och omöjlig att i
längden applicera, ej funno denna tanka annor¬
lunda kunna framställas, än under bibehållande
af det gamla stadgandet. Då det förefaller mig
som en stor del af debatten hade kunnat und¬
vikits, om en närmare uppmärksamhet blifvit
fästad på hvad som i förmiddags upplästes, så
utber jag mig att få fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på de ord, som finnas
i RiddarhuslJtskottets Memorial, och hvaraf
det kan synas att Utskottet icke åsyftat någon
tolkning af Grundlagens 37 §. Men jag hem¬
ställer om, då man skall fota en reglementa¬
risk stadga på en constitutionel lag, man då
icke skall vilja begripa den om man icke skall
framställa, huru man fattat de grunder hvar¬
uppå stadgan skall fota sig, helst då dervid
förekommer, att desse grunder äro ganska mör¬
ka. Utskottet har haft så mycket mera skäl
till sin mening om nödvändigheten af en för¬
ändring som frenne af dess Ledamöter redan
uti ConstitutionsUtskottet väckt fråga om för¬
ändring af 37 §:n Regeringsformen. Utskot¬
tets Memorial innehåller följande: Vid bestäm¬
mandet eif dessa nya grunder, har, såsom Häglof!ige
Ridder skåpet och Adeln lätt torde finna, det för Ut¬
skottets Ledamöter varit nödvändigt, att förut för sig
stadgcij hurudan de-ft vanliga meningen af 3f §, Re—
256
Deri 11 Junii e, m.
ger itigsF ormen är* ty, innan den ar. beslä/ndj famlar
man i alla fall i mörken. Orden lyda.- ”Ej mä’’ A -
delskap eller värdighet, sorn hädanefter förlänas> till¬
falla flere, än den ''soth adlad eller upphöjd blifvit>
oell” öfter honom lians äldste manliga'’’bröstarfvtng,”
och sä vidare; Jhvar och en torde ihogkomma j alt
dermed åsyftades 78og en minskning i Adelns perso¬
nal, Ördén’ efter ”honom'’ hafva , hittills> emellan
och vid flere Riksdagar_, blifvit ansedde att betyda sä
val ”efter hans död A’ sorn efter hans upphöjelse till
högre värdighet,” Om detta varit rätt, eller stridan¬
de niöt ordens rätta nien.ng , hafva som sagt är Ut¬
skottets LedamöterVid a/görandet af dessa frågor;
mäst för sig uppgöra, och plurdliteten har, efter läng
öfverläggning, stannat i den tunkan, att det varit o-
rätt. Död eller och förverkande af Adelig värdig¬
het, har synts Utskottets Ledamöter vara de enda fallj
dä orden ”efter ”honom’’ språkenligi kunde tillämpas,
sä mycket mera soth Diplomet icke omtalar, att den
förstå A del i gå värdigheten fränt rådets, dä man till eii
annan upphöjas. Jag skall utbedja mig innan jag
fortfar, få försvara Utskottet Det torde synas
underligt att man öfverlägccr och tili och med
genom votering begtämmer huru man skall lör¬
sta en , då Riksdagsordningen säger att
Grundlagen alitid skall efter ordalydelsen för¬
stås; raen, då ett Utskott elfer Collegialform
öfverlagger, måste det fota sitt beslut pä nå¬
got. Ä10 då meningarne olika, angående det
bokstafveliga förståndet af ett stadgande, så ser
jag ej, att man kan göra ahnat än afgöra tor
sig den g Hind på hvilken man skall lota sitt
beslut, och anmäla det till Ståndet, hvilket
ock blifvit gjordt. U< skotte t fortfar sedan:
Uiatl
Den II Junii e. m,
ulan alt pä något sätt vilja usurpera pä den rättighet,
alt göra förklaring af en §. i RegeringsFormen, Jör
hvilken särskilt förjaringsmethod finnes stadgad, har
Utskottet ansett sig böra framställa denna sin åsigt Jör
Ridder skåpet och Adeln, och är behof vet af ett be¬
stämdt stadgande i RegeringsFormen härom, i fall ett
sädant saknas , det hufvudsakliga skäl hvarföre Ut¬
skottet, oaktadt sin öfvertygelse om olägenheterne af
närvarande 2 och 10 §. §. i RiddarhusUrdningen, an¬
sett sig böra föreslå, allernati/t nämnde §:ns oförän¬
drade bibehållande, för det fallet, att Ridderskapet och
Adeln verkligen anser 3- §. i RegeringsFormen 1 det¬
ta afseende otydlig, och ingen ändring i något derpå
beroende stadgande vara mödan värdt, innan närmare
förklaring vunnits. Skulle åter Ridderskapet och A-
deln anse 3j § tydlig, och 1 ali synnerhet, om Rid¬
derskapet och Adeln anser sig böra förstå den likasom
Utskottet gjort, eller ock i händelse den tidsutdrägt af
många Riksdagar, som möjligen kan blifva, innan en
Grundlags ändring vinnes, om den ock vid hvar och
en föreslås, af Ridderskapet och Adeln anses så störj
alt äfven under tiden, för undvikandet af olägenheter
vid närvarande stadgandens användande en redigare
och conseqvenlare redaction bör uppgöras, då tillstyr¬
ker Utskottet antagandet af den nu foretlagne förän¬
drade §.n. Skulle Ridderskapet och Adeln i afseende
på betydelsen af orden ”efter honom,, i 07 §••« stan¬
na t motsatt mening emot Utskottet, torde några min¬
dre jämkningar blifva nödige, men alldeles ingen för¬
ändring torde vara lämpelig, innan endera lolknings-
sättet blifvit af deni, som öfverlägga om förändrin¬
gen, bestämd, att i deras tanka vara den rätta. Det
man kanske skulle med skäl kunna anmärka,
Ridd, 0. 4d. Prof. V. Band. 17
i
Den ir Juni i e. m,
angår här ordställningen, att msn nämner bes
hofvet af ett bestämdt stadgande i detta afseen¬
de. Kanhända hade Utskottet icke så bestämdt >
behöft yttra, att ett sådant behöfdes, men det¬
ta är blott en ordfråga. Att 37 §. kan tydas
olika har denna debatt visat; praxis hittills
har förklarat den på ett, och opinionen nu vill
förklara den på ett annat sätt. Det oaktadt
har Utskottet'éj kunnat säga att §:n vore o-
tydlig annat än hemställningsvis, på sätt Ut¬
skottets nu uppläste yttrande innehåller. Är
det nu gifvet att 37 §. på ett eller annat sätt
är tydlig, 6å är det äfven gifvet, att en deref¬
ter lämpad förändring bör göras i Riddarhus¬
ordningen; anser man åter, att uti 37 § fin¬
nes någon otydlighet, så kan man sätta i lrå-
ga, otn det ej är skäl att vänta med all förän¬
dring, till dess en total förändring i Riddar¬
husordningen kan företagas. Jag hemställer,
om det är något constitutionsvidrigt uti de
framställde alternativen.
Friherre Ceder/irom: Det har blifvit ytt-
radt, att tolkning af 37 §. ägt rum år 1809,
och att den nu afven måste äga runa. Dervid
får jag erhindra om tydliga innehållet af 83
§. Regeringsformen , som förbjuder all annan
tolkning af Grundlagen än den sorn sker efter
ordalydelsen. Hvad som skett kan ej blifva
regel för hvad som bor ske. Om ett Grund¬
lagens stadgande genom ovarsamhet af Rik¬
sens Ständer blifvit åsidosatt, så kan det likväl
icke gifva rätt till tolkningar, då de förändra
Grundlagens föreskrift. Det är af sådan anled¬
ning, och med den visshet jag äger att Leda¬
Den ii Junii e. m.
259
möter finnas, hvilka väckt fråga uti Constitu-
tioosUtskottet om 37 §'.s förtydligande, som jag
anser att RiddarhusCJtskottet icke hade bordt
tillstyrka att deråt lemna någon tydning. Det
blir tids nog att lämpa RiddarhusOrdningen ef¬
ter Grundlagen i detta afseende när Constitu-
tionsUtskottets förslag inkommit och vid en
blitvande Riksdag af Ständer och Konung blif¬
vit godkändt. Likväl får jag ytterligare hem¬
ställa, om icke det lämpeligaste sättet att för¬
ändra §:n vore, att utesluta hela detaillen och
man helt enkelt införde, att den sedan 1809
tillkomne Adel representerade i enlighet med
37 §■ RegeringsFormen. Om då innan en ny
redaction blifver antagen, hvilken jag hoppas
att Constitutionsötskottet föreslår, vid ett blif¬
vande Riksmöte, §:n skulle fortfara att tilläm¬
pas på samma sätt sorn hittills, är det ej
af någon betydenhet, ty det visar blott att man
missförstått §:n 3 och då behöfves ingen konstig
ändring.
Herr Cederfchjöld: Jag anser blott min
skyldighet vara att rätta ett missförstånd, som
undfallit Friherre Boije. Han täcktes nemli¬
gen förena sig med mig derom att 37 §. var
tydlig, och yttrade den tanka, att man i Rid¬
darhusOrdningen misstagit sig om meningen
deraf hvarföre denna borde rättas. Min mening
var likväl tvärtom , att äfven den sednare är
tydlig, nemligen i öfverensstämmelse med 37
§•, eller att ifrån Riddarhuset utesluta sönerna
af de nyadiade personer , hvilka blifvit till
högre värdighet upphöjde, intill dess efter Får
joen II Juni-i e, m.
drens död, sonen i den högre värdigheten in¬
träder.
Grefve De la Gardie: Först och främst må
det tillåtas mig att i anledning af Herr Lef-
réns anmärkning att anteckningar öfver den
nya Adelns närmaste anhörige, böra i Riddar-
husCancelliet å Genealogierne införas , nämna,
att sådana anteckningar icke från Presterskapet
inkomma och icke eller äro anbefallte. Hvad
sjelfva hufvudmålet angår, tror jag, efter dis—
cussionen , det vara bäst att jemte de gjorda
snmärkningarne återremittera frågan till Rid¬
darhusutskott, som sedan deröfver vidare får
yttra sig.
Herr von Hohenhanfen: I afseende på den
af Herr Friherre Cederström anförde satts att
RiddarhusOrdningen tolkat Grundlagen olika
emot dess bokstafveliga innehåll, får jag blott
nämna, att man väl lärer kunna uttrycka sam¬
ma sak med olika ord. Efter honom måtte, ef.
ter de många skäl jag hört anföras ke kun¬
na betyda annat än efter hany död. tet stad¬
gande finnes i motsatts härmed, ty §. inne¬
håller tydligen: Hvad äter vidkomm le Åtter,
hvilka efter Regeringsformens aiitagandi lif vit med
Adelfkap, eller Greflig eller Friherrlig rdighet ,
får länte, fä förhåller med deni efter de m i Re¬
gerings Formens 37 jf. finnes Jladgadt. 10 §:n,
hvilken ock blifvit tillämpad, stå. dock iagtta-
ges alltid härvid, hvad 2 §, Järfkilt förefkrifver.,,
För öfrigt får jag förena mig med Herr Gref¬
ve De la Gardie, i den anhållan att för att slu¬
Den 11 Junii e. in.
S61
ta detta ämne, Betänkandet måtte återremitte¬
ras, då det i alla fall icke nu lärer i sin hel¬
het kunna till slutligt afgörande företagas.
Friherre Boije: Jag begär blott att få er¬
inra , att om jag fattat origtigt Herr Ceder-
schjölds yttrande angående rätta förståndet af
1809 års Riddarhusordning; så har jag dock,
i det hufvudaakiiga det vill säga, i frågan otn
rätta förståndet af 37 §. Regeringsformen, rät¬
teligen uppfattat både §:ns och Herr Ceder-
schjölds mening.
Grefve Spens: Jag anhåller om ursägt,
att jag upptager Ridderskapets och Adelns tid,
men här är ännu så mycket i hufvudsaken o-
gjordt att jag ber få återföra discussionen på
sådana ämnen, att den efter skedd återremiss
kan gifva Utskottet mera bidrag och ledning
för dess åtgärder än det förut haft. Här har
blifvit yttradt mycket om formen, men litet
om saken. Frågan reducerar sig till den huru
man skall bedömma 2 §:n i nugällande Riddar-;
husOrdning. Hr Cederschjöld har förklarat, att
han anser den tydlig och användbar. Friher¬
re Cederström har yrkat, att dea hufvudsak¬
iiga förändring deruti borde göras, vore blott
ett hänvisande till 5j §. Regeringsformen; då
tillfälle vore öppet att kunna rätt applicera
denna §. Jag anser mig böra upplysa, att här
ej blott är fråga om de ätter, som blifva upp¬
höjde till Friherrligt och Grefligt Stånd, utan äf¬
ven om de grenar af samma Adelstam, som qvar¬
stå i lägre grader. Orsaken hvarföre otydlighet
26 2
Den 11 Junii e. m.
uppstått, ligger uti förblandning af FideiCom-
miss principen, som stöder sig på förstfödslo-
rätten, med dea juridiska principen, som inne¬
håller den vanliga arfsrätten. Det är denna
otydlighet, som bör undanrödjas, och sorn, i
händelse dröjsmål genom ConstitutionsUtskot-
tet skulle uppkomma eller Riksens Ständers
eller Konungens beslut skulle göra att det från
Riksdag till Riksdag dröjer med en förändring
i 37 §. Regeringsformen, ofelbart påkallar en
förändring uti RiddarhusOrdningen. Att det fin¬
nes en sådan förblandning har RiddarbusUtskottet
i sin kanske nog långa ingress och recension af
RiddarhusOrdningen visserligen utvecklat. Det
synes tydligen att i det första momentet är
FideiCommiss-principen följd; men uti det an¬
dra momentet, der det talas om de före 1809
upphöjde Ätter och huru Ätterna skola fortgå,
har man följt den juridiska arfsprincipen af rätt
nedstigande led eller ock kortaste arfsledning
ifrån innehafvaren. Således då, inom de äldre
Ätterna, den har blifvit upphöjd, som hufvud¬
man är, fortfar hufvudmanskapet för den qvar*
blifna Ätten, att tillhöra samma Ätts Stamfa¬
ders äldsta afkomling efter FideiCommiss-prin-
cip I stadgandet rörande nyss före 1809 upp¬
höjde Ätter äro åter alia de Ätteläggar af den
ofvannämnde upphöjde hufvudmannen, som
icke inträdt i hans erhållna värdighet, förvand¬
lade till yngre ättemän än alla de andra, tvärt¬
emot samma FideiCommiss-princip. Vidare står
i 2tdra §tn att hvad vidkommer de Atter, hvilka ,
efter Regeringsformen! antagande, blifvit med A-
delskap} eller Greflig eller Friherrlig värdighet, förr
Den IX Juni i e. vt,
263
Hinte, sä. förhä’les med dem efter det som i Re~
geringSformens 37 §m, finnes Stadgadt. Men37§:n
kan ej innehålla något om hufvudmannarätten.
Det som der finnes är att icke mer än en per¬
son skall finnas af hvar ny Ätt, men den kan
ej upplysa huru det skall förfaras med huf-
vudmanskapet inom de Ätter, som bestå af den
qvarblifne delen. Då har fråga uppstått hvil—
ken princip man skall följa. Detta har gifvit
anledning att considerera saken, och att söka
få en conseqent-princip. Som Utskottet har
nämnt, finnes ännu en möjlig händelse i af¬
seende på olika förhållande emellan de slägter,
som efter 1809 blifvit upphöjde och de som
enligt den äldre methoden näst före 1809 nem¬
ligen 14 eller 16 Ätter till antalet, blifvit upp¬
höjde till Friherrligt eller Grefligt Stånd, blott
med den äldste sonen. Desse sednare voro då
samtelige hufvud män , med dem blef det ett
ombyte, och det blef således någon sorn då
vardt hufvudman för den Adeliga Ätten. Nu
händer det att en person af äldre Adelstam meti
som ej är hufvudman , blifver upphöjd till en
högre värdighet, och att i några led derefter
den äldsta grenen af samma stam dör ut, då
frågas huru det skall förhållas om värdigheten
öfvergår till den upphöjdes yngre barn, eller
om den öfvergår till en ännu yngre gren ifrån
första Statnfsdren. Antager man det sednare
så har man följt en annan princip än i afseen¬
de på de Ätter, som utnämdes nyss före 1809;
antager man det andra, så har man än ytter¬
ligare afträdt från den i allmänhet gällande
FideiCoratniss principen. Jag*hemställer dåaom
964
Den 11 Junti t. >tt,
5cke allt detta utgjort orsaker, hvarföre man
kunnat såga, att redactionen vore otydlig. Lik¬
väl har Utskottet, för att icke framkomma med
tvenne förslag ej framstäldt någon partiel för¬
ändring, utan tillstyrkt att, om Ridderskapet
och Adeln icke anser det löna mödan att göra
någon total, innan ConstitutionsUtskottet yttrat
sig i ämnet och Ständerne fattat deras beslut
2 §:n i sådan händelse måtte bibehållas. Man
har framställt de olägenheter sorn deraf skul¬
le uppkomma. Om Utskottets Memorial läses
skall man finna nogare utredf, huru lätt en o-
utredlig tvist kan uppkomma om hufvudman-
skapet Olägenhett-rne äro så många att man
skall finna att s:dra §tn i allt fall icke kan
undgå att en gång förändras.
Herr Lefrén-. Med anledning af hrad
Grefve De la Gardie anfort, måste jag tro, att
han missförstått hvad jag sagt, då frågan var
om de genealogiske anteckningarne. Jag har
aldrig sagt, att andra än de som äro verklige
representanter och deras närmaste anhörige,
voro- kände, och att anteckningar kunni öfver
dem förat; hvad barn och syskon beträffar,
kunna de åtminstone å genealogieroe finnas
uppförde , och finnas de icke så är det fel.
Längre har jag ei sträckt annotationeme, och
i grund af min åsigt af 37 §:n , behöfvas de
icke vidlyftigare. Där står nemligen: Ej må
Adelskap, eller Greflig eller Frihtrrl g värdighet,
som hädanefter förlänas, tillfalla flere än den, hvil¬
ken ad, ad eller upphöjd blifvit, samt efter honom
hans äldste manlige Bröätarfding i rätt nedstigande^
Den ii Junii e. m.
led efter ltdt tamt efter denna grens utgång, Stam■
fadrens närmaste manlige afkomling, och sd vidare.
Således säger det sig ju sjelf, att ingen Ätte¬
män för den adeliga Ätten kan finnas så län¬
ge fadren lefver, och när fadren upphöjes till
en högre adelig värdighet, är den adeliga Ätten
utdöd, emedan man icke kan ärfva samma per¬
son mer än cn gång och icke förr än han
är död.
Grefve De la Gardie; I anledning af Herr
Lefréns sista anförande, får jag förklara, det
jag alldeles förstått den värde Talaren såsom
han yttrat sig,- det är ej fråga om den nyare
adelns barnbarn j äfven de efter år 1809 i
adeligt Stånd upphöjdes barn kunna icke ä
geneoiogierne antecknas, emedan någon under,
rättelse om dem ej inkommer från Presterska-
pet, enär de icke äro frälsemän och således
enligt författningen icke eller skola uppgifvas.
Vid 5 §. gjordes icke någon anmärkning
§• §• 6. 7.
Herr Riben, Carl Wilhelm'. Uti de af Ut¬
skottet föreslagna redactioner till 6:te och 7:de
§§ af Riddarhusordningen, har Utskottet i
afseende på Adelns representationssätt, antagit
en princip, ganska olik den som följts allt
sedan Svenska Riddarhusets stiftelse; ty i stäl¬
let att alla RiddarhusOrdningar ansett repre-
sentationstätten tillhöra Ätten, så har Utskot¬
tet funnit godt att öfverflytta den på perso*--
s66
Den xx Junii e, m.
nen; i följd hvaraf Utskottet trott LandtMar-
skaiken med flere och äfven Förmyndare ej
böra få utgifva Fullmagter.
Utom det jag icke anser den ringaste nyt¬
ta af Utskottets förslag i detta hänseende fio-
ner jag det i så måtto skadligt, att det leder
till minskning i Riddarhusets Personal; jag sä-i
ger skadligt, ty Riddarhusets styrka består just
i talrikheten. Hvilken som underskrifva Full^
magten är alldeles likgiltigt: FuUmägtigen re¬
presenterar icke Fullmagt-utgifvaren, han är
Svenska Folkets Representant i samma stund
han uttagit Polletten,
Grefve von Schwerin, Fredric Bogidaus: Jag
har ej kunnat göra tydligen reda för mig, an¬
tingen Utskr .et vid affattandet af denna §.,
tänkt sig Ät' rnas, eller personernas, represen¬
tation. Men hvilkendera åsigt Utskottet ägt *
så leder den föreslagna åtgärden till en minsk¬
ning i Riddarhusets Personal. Alla de sorn
tro att Riddarhuset vinner i nyttighet för det
allmänna om dess personal förminskas, lära gil¬
la förslaget. De som tro det vara, en förmon
för det allmänna att Riddarhuset kan vara tal¬
rikt, torde ogilla förslaget. För dem som icke
äro födde Capita, blir ofelbart härigenom in¬
trädet i Riddarhuset försvåradt. Jag vet att
många anse Ridderskapet och Adeln vara för
talrike. Det är gaant, när Riksdagen börjas
torde 5 till 600 församlas ; men när det gäller
att bära dagens tyngd och att arbeta, sä re¬
ducerar detta antal sig till 120 elier 150. Jag
Den 11 Junii e. rn.
ser icke något skäl hvarföre man skulle neka
Förmyndare, som sjelf ej ville eller ej får re*
presentera den ätt för hvilken hans pupill är
hufvudman, att utfärda fullmagt åt ®n annan,
som annars icke kunde erhålla inträde på Rid¬
darhuset. Hvilken som helst som på Riddar¬
huset intager säte, känner hvad lagen ålägger,
han lyder lagen, om han älskar att lyda sam¬
vete och äran , och vet ej utaf någon fränd¬
skap eller någon vänskap. Af dessa skäl ön¬
skade jag att Utskottet, när Betänkandet åter¬
kommer, ville, såsom alternatif, uppställa det
moment i nu gällande Riddarhusordning, som
Utskottet uteslutit , att nemligen Förmyndare
får utfärda fullmagt när ättemän ej finns. Rid-
derskapet och Adeln torde sedan bestämma sitt
beslut efter sorn Ridderskapet och Adeln prof,
var vara nyttigt eller icke nyttigt att Riddar¬
huset är talrikt.
Herr Rosenblad; Jag tillhör visserligen
dem som anse styrka hos Sveriges Ridderskap
och Adeln hufvudsakligen ligga i dess talrikhet,
och önskar att den nu ej måtte försvinna, men
jag anser tillika, att om man skall representera
Ridderskapet och Adeln, så skall representatio¬
nen vara grundad på adelig värdighet. Man
har frågat , om Utskottet vid representations-
Stadgans uppgörande afsett Atter eller personer.
Derpå må svaras, att Utskottet visserligen af_
sett Ätter, men Ätter bestående af personer ,
försedde med Ätternas rättigheter. Det Con-
stitutionella element uti samhällen, sorn sam¬
manbinder tidahvarfven, som hindrar det enas
ijen Ji Junti e. ml
ögonblickliga opinioner att kullkasta de grund¬
valar, på hvilka det föregående byggt hela
samhällets bestånd, detta bibehållande element
som anser den närvarande tiden såsom frukten
af de förflutna och beredande de kommande,
detta Aristocratiska , Adeliga jag får så kalla
det, eviga element i det Constitutionella lifvet,
det fordrar för sin styrka att i sig innefatta
alla förflutna tiders minnen, och att inom sig
upptaga alla kommande. Detta adeliga repre¬
sentationens element, tillhör Ätterne sjelfve,
och derföre har man ansett att de rättigheter
som deruppå grundas, ej kunna utöfvas af
personer hvilka icke tillhöra dessa Ätter.
Friherre Boije: Annst ar frågan om nyt*
tan, eller skadan af att Riddarhuset är talrikt;
och helt annat än frågan om personens behö¬
righet att representera.
Dessa frågor få vi alltså icke sammanblan¬
da, utan böra påminna oss, att vi nu blott
hafva att bestämma det sednare. I min tanka
har Utskottet mycket rätt deri, att Förmynda¬
re ej bör få utfärda fullmagt för sin pupill,
hvars representationsrätt aldrig bör kunna dis¬
poneras, så länge han är omyndig. Det är
den omyndiges person, och hans oeconomiska
väl, som förmyndare tillkommer att vårda;
men hans politiska rätt, att vårda Statens an¬
gelägenheter är af en natur, sorn , efter mitt
omdöme, icke ingår i förmyndarens nödvändi¬
ga omsorg för Pupillen. En förmyndare kan
uppdraga någon viss befattning för Pupillen,
D*n 11 Juni i e, ml
men sjelfva förmynderskapet får han ej sjelf
transportera på någon annan ; och om repre¬
sentationsrätten innebär det dyrbaraste af allt
förmynderskap, så syoes denna rätt åtminsto¬
ne icke böra af 3=dje man kunna disponeras*
Förmyndaren kan sjelf V2ra ofrälse, och då
synes mig orimligt, att en rätt, som han sjelf
icke kan utöfva, skulle han dock kunna bort¬
skänka åt andra. Vidare får jag vid 7 §. gö¬
ra den anmärkning, att då Utskottet, efter mia
tanka, med mycket skäl antagit den grundiatts
att en dubbel representationsrätt icke bör kun¬
na »f någon person ägas; och alltså förklarat
att Taleman eller röstägande i annat Stånd, ej
må gifva fullmagt till representation inom A-
deln, så synes mig att denna grundsatts också
bordt följas i all sin tillämplighet; och jag be¬
gär alltså att näst efter orden röftägande Leda¬
mot,, må tilläggas följande ord ”eller har han i
val dertill deltagit.” Äfven i detta afseende tor¬
de återremiss lemnäs.
Grefve von Schwerin; Allt hvad som i
afseende på redactiooen af 6:te och 7:de § §.
synes tvistigt, beror helt och hållit af opinio¬
nen och hvilketdera är bättre för det allmänna
att Riddarhuset är mångtaligt eller fåtaligt. De
som tro det är nyttigt för det allmänna, att
Riddarhuset är mångtaligt , emedan sannolikt
Ståndet derpå vinner i sjelfständighet, lära för-
modeligen anse tvisten om den så kallade rätts¬
principen, för en bagatelle, sorn det icke lönar
mödan, att i sakernas närvarande skick, göra
afseende uppå. Beträffande det påståendet, att
270
Den 11 juni i e. m.
Ridderskapet och Adeln borde förhålla sig mot
de andra Stånden, såsom desse förhålla sig emot
Adeln, så skulle jsg tro att det mera ägnar Ridder¬
skapet ochAdeln att gifva efterdömen än att taga
efterdömen. Om BondeStåndet icke gerna bland
sina medlemmar ser så kallade Ståndspersoner,
så sker det icke af en afundskänsla, utan der¬
före att de veta att de i allmänhet i högre
Statskunskap kunna vara de mera studerade
underlägsne, och att desse således lätt 6kulle
kunna erhålla ett inflytande, som de kanske
icke alltid skulle veta att ädelt begagna. Att
Adelsmän skulle nu för tiden ännu finna obe¬
hagligt att ofrälse män gifva fullmagt åt A-
delsman, förundrar mig högeligen. Jag härun¬
der 3:ne Riksdagar varit fuUmägtig för samma
ätt. En gång var fullmagten underskrifven af
en ofrälse man, tvenne gånger af en qvinfia.
Jag anser mig likväl hafva fyllt min pligt e-
mot Ridderskapet och Adeln, emot Fädernes¬
landet , lika väl sorn mången annan Caput.
Hvad ErkeBiskopens rätt beträffar, att befull-
mägtiga för sio ätt, så ser jag ej huru den kan
bestridas, och hvarföre den skulle bestridas.
Den befullmägtigade handlar efter lag och öf¬
vertygelse och ej efter instruction af den som
uppdragit honom rättighet att representera Ät¬
ten. Allt beror af den frågan om det är nyt¬
tigt att Riddarhuset är talrikt, och att Adels¬
män med kunskaper , hederskänsla och talan¬
ger, kunna erhålla rättighet att deltaga i öf-
verläggningarne, utan afseende uppå antingen
de äro hufvudmännens förstfödde eller sednare
födde söner.
Den lr Juni i e. m.
271
Herr von Hohenhanfen: Det tillägg Friher-»'
re Boije yrkat, synes mig innefatta eo obillig
hårdhet mot dem af Ridderskapet och Adeln,
som tillhöra Preste- eller BorgareStånden , e-
medao man derigenom skulle förmena dem att
deltaga i Riksdagsmannaval inom ett af dessa
Ståod, i synnerhet som de icke kunna veta ,
om de icke sjelfva blifva^valde. Inträffade nu
ej detta, blelvo de utestängde från att delta¬
ga i öfverläggningarne hos Ridderskapet och
Adeln. För m'n del kan jag ej häruti finna
någon nytta eller billighet.
Herr af Malmborg, Abraham: Då jag icke
bör uppehålla Ridderskapet och Adeln med att
athöra repetitioner af hvad flera redan i före¬
varande ämne anfort, får jag endast nämna, att
min öfvertygelse om olämpligheten af Förmyn¬
dares rätt, att genom fulimagt förordna repre¬
sentant inom detta vördade Stånd, bland an¬
nat äfven styrkes deraf, att den händelse of¬
ta kan inträffa, det en man innehafver flere för¬
mynderskap. Det har handt mig sjelf, att jag
på en gång innehaft åtta förmynderskap och
hade således, om Riksdag den tiden infallit,
kunnat förordna åtta representanter hvilket
synes mig vara orimligt.
Herr von Hartmansdorff: Den upplysning
Herr af Malmborg lemnac , har stärkt mig i
den tanka., att förmyndare icke böra kunna
utfärda fulimagt. Det är naturligt, såsom fle¬
re här yttrat, att då representationen är inde¬
lad i flera särskilta Stånd, hvilka representera
27*
Vtn Ii Junti e, m.
plikt intereasen och åsigter si böra ej dessa
förblandas, om den jemvigt mellan samhälls¬
krafterna, som hvarje Statsförfattning bör åsyf¬
ta, ej skulle gå förlorad. Det är gifvit, att
Embetsmannen ser sakerna ur en annan syn¬
punkt, än Näringsidkaren , att Adel och Pre¬
sterskap betrakta allmänna angelägenheter från
en annan ståndpunkt, än Borgare och Bönder.
Finge nu Stånden bestämma representanter åt
hvarannan, så är det naturligt att den bestäm¬
mande valde någon sådan , som mest inginge
i hans åsigter, och må hända minst i det
Stånds, hvartill han skulle höra, utan att der¬
före få eller behöfva någon instruction. Så
länge man för Rikets bästa anser nödigt , att
representationen skall vara delad efter olika
grundsattser, så bör man ej upphäfva delnin¬
gen derigenom, att msn tillåter Stånden utöfva
ett deremot stridande inflytande på hvarandras
sammansättning. Ansåg* man sammanbland¬
ningen nyttig , så må man likväl icke åt en
lag gifva den tolkning som man anser för-
monligast, utan den som är öfverensstämmande
med dess anda; emedan lagen eljest beror på
godtycket. Ehuru Ridderskapet och Adeln kan
lyckönska sig till de val, som qvinnor och o-
frälse förmyndare gjort, så finnes dock deruti
intet skäl, att gå ifrån en rigtig regel. Jag
tillstyrker således godkännande af den fram
ställning Riddarhusutskott^ gjort.
Friherre Boije: En värd Ledamot har gif-
vit mig anledning till en erindran, som jag
gerna
>
loth Ii Junti c* m, S73
gerna gör. Herr Grefve von Sehwerin har för¬
mält, att hsn nat sin represenlationsfullmagt vid
denna Riksdag af en ofrälse person. Med glädje
vitsorda vi alla att Herr Grefven, såsom repre¬
sentant, gjordt sig och Ståndet heder; men jag
frågar, hade hans nit, hans goda förhållande
icke varit likadant, om Fnlirnagten varit af en
frälse person meddelad? Och hvad . bevisas väl
deraf för eller emot principen angående ofrälse
persons behörigiaet att tillsätta adelig represen¬
tant? Må för öfrigt den ädis Grefven ej miss¬
tycka att jag icke kallar småsaker frågorne om
lag och rätt ä utöfningen af representations¬
rätten. Det kao visserligen vara likgiltigt om
Riddarhusets talrika personal äger en per¬
son mer eller mindre; mea det är inga¬
lunda likgiltigt om principen för representa¬
tionsrättens utöfvande är skälig, eller icke skä¬
lig. Jag har dessutom icke visat större öm¬
tålighet för vår representation, ätl som star i
rigtig analogie med den, som de andra Stån¬
den blifvit , genom existerande Författningtr
förbehållen. En Häradshöfding som är Adels¬
man, får icke ens förrätta ett Riksdagsmanna¬
val för BondeStåndet, utan en ofrälse måste
förordnas, att i hans ställe förrätta valet. En
Adelsman, som är Borgare, får ej deltaga i val
till Stadens Riksdagsman; och jag frågar då,
hvarföre skall ofrälseman tillsätta Adelig re¬
presentant eller hvarföre skall en präst som är
Adelsman äga dubbel representationsrätt? Hvad
hade han att klaga, om honom förelädes, att,
Ridd, 0. Ad, Prof, V. Band*
18
Den 11 Junii t. m.
då han här ville taga inträde, han visade, att
han icke till samma Riksdag först concurrerat
till representation mom PresteStåndet, och Sedan
detmisslyckats, gått hit, som till ett nödfallsställe.
Nej, mine Herrar! så glad jag är, att se Gref¬
ve von Schwerin ibland oss, och så litet jag
kan rimmeligen misstänkas att hafva velat på
minsta vis , träda någon hans ömtålighet för
nära, så litet kan jag dock eftergifva något af
principen, om hvars fullkomliga rigtighet, jag
är inom mig öfvertygad.
Herr Rofenblad: Jag kan ej dela den tan¬
ka, att frågan om fullmagt af Förmyndare bör
få utgifvas för pupillen, är den samma, sorn
frågan, om Ståndet skall vara talrikt eller ej,
och tror icke, att då ättemän får dels sitta tor
ätten, dels utgifva fullmagt, någon betydlig
minskning af Ridderskapets och Adelns perso¬
nal, kan komma att äga rum Jag anser det
alldeles icke öfverensstämmande med principen
för Adelns representation, att en ofrälse man
skall kunna tillsätta en adelig representant.
Jag raedgifver att den hittills begagnade rät¬
tigheten icke varit skadelig, men den är stri-
dande emot principen för adelig representation,
ty på samma grund kunde man intaga ofrälse
personer inom adeln , emedan många af dem
skulle kunna vara ganska nyttige representan¬
ter. Deremot insiämmer jag uti sednare delen
af Grefve von Schwerins yttrande, att Talmän¬
nen skulle äga rätt lemna Fullmagter när de
äro hufvudman eller innehafvare af hufvud-
mannarätt. Jagser ej något hinder af 23 §. Riks-
Den n Junti e, m.
dagsOrdningert, att ju en Adelsman katt blifva
Talman för Borgare- elier BondeStånden, och
då måtte hm, äfvensom den Adelsman som är
Talman elier Ledamot af PresteStåndet, äga
rättighet att för sin ätt, i alla fall lemna full-
magt. Han kan ändå ej gilva några instruc-
tioner, utan den befullmägtigade är lika sjelf¬
ständig representant som hvarje annan. Ett
sådant stadgande vore fullkomligen enligt med
principen för Ätternes representationsrätt.
Grefve Spent: Om jag rätt fattat discus-
gionen, är Utskottets förslag i tvenne afseen-
den klandradt. Här har blifvit yttradt , att
det är svårt att se, om Utskottet har afseende
på ätten eller personen samt likaledes om Ut¬
skottet afsett juridiska principer eller förmon-
lighetsskäl. I dessa afseende tror jag upplys¬
ning bäst kunna fås genom det ställe i Ut¬
skottets Memorial, hvilket jag anhåller få upp¬
läsa: I afseende pä förre omständigheten har Ut¬
skottet trott, alt etl förmyndares eller målsmans befatt¬
ning för den omyndige, efter de derföre i lag bestäm¬
da gränsor, endast inskränker sig dertill, att bära om¬
sorg för den omyndiges person och att sköta hansen-
ski/ta angelägenheter, som denne antingen för minder¬
årighet eller för bristande urskiljning icke sjelf utan
sin skada förmår vårda. Det torde icke kunna kallas
en angelägenhet so/n rör pupillen enskilt, att deltaga i
National-representationen och att der yttra sig i all¬
männa frågor ; tvärtom synes hufvudman, som der¬
städes f ör sin att intager säte, icke böra annorledes
betragtas, än såsom ättens gemensamma Ombud . och
aldeles icke såsom förande blott sin enskilta talan, e¬
276
Den 11 Junii t, lii.
huru han för hvarje serskilt tillfälle icke kunnat i
della ändamål af slättens medlemmar erhålla något
formcligt uppdrag, såsom i verkställigheten icke möj¬
ligt att åstadkommaj hvadan man funnit liimpeligt att ,
till af böjande af tvister och vidlyftigheter , en gång
för alla stadga j att denna Om b u dsm anna-befatt ning
skulle tillhöra den äldste manliga afkomling af äldst ct
grenen i hvarje slagt. Om dessa grunder äro rigtigit
så f öljer ock deraf att f örmyndare och målman sorn
ut gifver Jullin agt till annor person att utöfva den o-
myndiges representationsrätt, vid delta tillfälle i eko
mera. uppl räder såsom vårdare af pupillens enskilta
rätt, utan såsom en person, hvilken handlar å slägt ens
vägnar i en allmän .angelägenhet j men hvartill enligt
livad här ofvan blifvit, utredt, hans befattning icke på
något sätt berättigar hononij helst del icke kan påstås,
att den omyndige hujvildmannen till sine. enskilta för¬
delar något lider derigenom, att ättens jj/ats på Rid¬
darhuset står ledig. I dessa ord tror jag innefat¬
tas allt hvad som med skäl kan sägas i af¬
seende på den egentliga rättsfrågan. Jag tror
det icke vara likgiltigt om representationen
grundar sig på principer eller ej. Det är väl
sannt, att älven den andra frågan hvad som är
formonligt eller ej bör tagas i betragtande,
men det torde dock icke böra förbises hvad
juridisk grund som finnes för representationen
och för fulimagters utgifvande. Det torde va¬
ra afgjordt, att det är principstridigt om en
förmyndare uppträder i en befattning som ej
med förmyndare constitutorialet är förenadtj
denna befattning bör då öfvergå till andra, om
det anses formonligt att Ståndet är mångtaligt.
Dervid bör maa likväl ej blott taga i betrag-
Ven 11 Ju ni i e. rn .
277
tande om det är förmonligt att man är mång¬
talig, utan äfven om det är förmonligt att en
bestämmer flere representanter. Fordna tiders
erfarenhet har visat ett starkt sökande efter
fullmagter: i publika skrifter har jag sett, att
sldane till och med köptes. Ar till och med
det sträfvandet möjligt att för penningar skaf-
fa personer af samma tanka, frågar jag om det är
klokt att tillåta en person, att bestämma flere
personer, som skola deltaga uti representatio¬
nen. Erhåller han icke då en större rättighet,
än som bör tillkomma en samhällsmedlem?
Detta är orsaken hvarföre Utskottet tillstyrkt,
att ej någon på 2:ne sätt må kunna utöfva re¬
presentationsrätten. Det af Friherre Boije före-
slagne tillägg har undfallit Utskottet; det är
i alla fall af föga betydenhet, så att det kun*
de förbises; men då Betänkandet återremitteras,
kommer Utskottet i alla fall i tillfälle att vi¬
dare undersöka saken. Huruvida Utskottet vid
denna Riksdag varit af den tanke att Adelns
antal bör minskas, torde bäst kunna bedöm¬
mas vid jemförandet af Utskottets förslag vid
denna och vid sistledne Riksdag. Vid förre
Riksdagen föreslogs ömsom, att man ej skulle
få sitta för fullmagt förr än man vore 5o år,
att inga fullmagter skulle få utgifvas o. s. v.
Intet af allt detta, har nuvarande Riddarhusut¬
skott föreslagit; det har .blott afsatt, att lagens
stadganden måtte grunda sig på principer.
Herr Riben: Oagtadt jag med all upp¬
märksamhet afhört de yttranden, som af åt¬
skilige v-ärda Ledamöter blifvit afgifne till
2jr8
Dtn 11 Juni i c. ni.
Stöd för Utskottets för lag, bekänner jag upp-
rigtigt, att jag icke funnit någon anledning ,
att ändra den op nion jag i detta hänseende
redan prononcerat Herr af Malmborg har
omtalat sina åtta förmynderskap och Herr von
Hartmansdorff har i anledning deraf erinrat,
om det efter hans tanka mmdre riktiga deri
att en ofrälse såsom förmyndare kunde kom¬
ma att genom valet af Riksdagsman, utöfva
inflytande på FrälseStåndet. Jag har redan
sagt och jag upprepar ännu en gång, att det
är likgiltigt, hvem som underskrifva lullmag-
ten, ty all förbindelse emellan fullmägtigen
och fullmagt-utgifvaren , är upphördt i samma
stund Polletten af den förre är erhållen. Dess¬
utom, hvilka äjo de fullmägtige? Jo, Adels¬
män, som sjelfve antingen redan voro Capita,
om ick# händelsen låtit dem födas yngre bland
flere bröder, eller sorn blifva capita när en far,
en farbror eller annan anförvandt hunnit aflida.
Hvad gör nu det för ondt , om en sådan un¬
der en Riksdag sitter tor fullmagt Befarar
man att han icke pä Riddarhuset skall vara
nog Adelsman om hans fullmagt är utgifvcn
af en ofrälse? Skall han nödvändigt vara öf¬
vermage till förståndet, om hufvudmanmm för
den ätt han representerar, är öfvermage ? För¬
modas han vara tokig om principslen tilläfven
tyrs skulle hafva den ölyckan att vara det?
Jag befarar intet af allt detta och jag an ¬
håller att representationsrätten inom Svenska
Riddarhuset, hädanefter som hittills mätte till¬
höra attea och icke personen.
Den i[ Juni i e, m.
*79
Herr Tohm, Wollrath: Jag skulle icke
upptaga tiden, om jag ej efter min åsigt hade
fattat ämnet olika både med Utskottet och med
de talare som här yttrat sig. Jag tror det
nemligen vara hvarje representants skyldighet
att föreslå ändring i lagar, då de gjort skada,
med att med varsamhet gå till väga vid alla
de tillfällen, då den gällande lagen ingen ska¬
da gjordt. Frågm reducerar sig således till
den omständigheten, huruvida det klaodrade
lagbudet gjort någon skada. Jag disputerar ej
att rättsprincipen har sin grund och jag re-
ipecterar den , men jag hemställer, i fall en
lag tj gjort någon skada, örn det då är
skäl att ändra densamma. Jag tror ej att per¬
sonalen på Riddarhusat genom den föreslagna
ändringen skulle blifva mycket minskad, men
tillåt mig mine Herrar få fästa uppmärksam¬
heten vid en annan sak. Vi lefva i ett tide¬
hvarf, då man med noggranhet följer våra
yttranden och då afunden så ofta misstyder,
äfven hvad sorn kan vara rigtigt. Om det nu
möjligen kunnat anses som en förmån för o-
frälse personer, att de kunnat utgifva fullmag-
ter till representation å detta rum och om in¬
gen skada derigenom blifvit tillskyndad det
allmänna, hvarföre sk-ll man då borttaga den¬
na obetydliga förmon. Det är ju i alla fall
icke ofrälsemannen sorn. röstar, ty han måste
gifva fulimagten åt tn Adelsman. Föresräil-
ningen hos den före, blifver lätteligen att den
nu så ofta omtalade aristocratiska principen
verkat att utestänga honom från den förmon
han ägt. Månne detta väJ vore bra ? Jag
Den 11 Junii e, m.
medgifver visserligea att en arisfocratisk anda
bör finnas, men jag önskar att deri mera spar-
6amt och icke utan behof måtte nämnas och att
man icke må tro att denna nu verkat. På
demis grund begär jag att Betänkandet åter¬
remitteras. Friherre Boije har gjoit anmärkning
emot Prester, som äro Adelsmän, först att de
borde styrka det de ej deltagit i valen till
PresteStåndets representanter, och sedan stt de
ej concurerrat till att sjelfva blifva valde. Jag
medgifver, att, om man concurrerat till att blif¬
va vafd i det ena Ståndet, torde man böra ute¬
stängas från ett annst, der man är sjelfskrif¬
ven. Men om man deltager uti valet, om man
enligt Författningarne med penningar bidrager
till Riksdagsmannens underhåll, hvad ondt är
det väl deruti, att man det oagtadt utgifver
full magt till representant på Riddarhuset, sjelf
intager sin plats derstädes; och för ölrigt, ifall
fråga uppstod derom, att man concurrerat till
val i annat stånd, huru skall en sådan åtgärd-
kunna bevisas?
Grefve unn Schwerin: Om representatio¬
nen hos oss vöre sådan, som den, efter mia
öfvertygelse, bör vara i en väl organiserad lag¬
bunden monarki, det vill säga, om här funnes
ett Öfverhus, st n representerar den förflutna
tiden, och som utgjorde en för sig bestående
auethoritet, och serskildt ett Underhus, sorn
representerar den närvarande tiden, så skulle
också jag anse nödigt att gräesorne emellan
representationens delar noga bestämdes. Men
såd&at är ej förhållanuöt. Alla fyra Stånd till¬
lien ii Jnnii c. rn.
sammans utgöra en nationalförsamling och Adeln
blott en fjerdedel utaf densamma. Alla önska
vi att den lagbundne monarkien måtte utbilda
sig fullkomligare än den för närvarande är det;
dit sträfvar hvarje ädel mans bemödande, och
det är och blir en småsak att tvista om rätts¬
principer Stånden och Ståndens medlemmar e-
mellan, innan man äger en rättsprincip för
sjelfva nationalrepresentationen. Herr af Malm¬
borg har underrättat oss, att han på en
gång haft åtta förmynderskap, hvilken uppgift
Herr von Hartmansdorff ansett kunna öfver¬
tyga Ridderskapet t och Adeln om rigtigheten
af den satts, att förmyndare icke bör få utfär¬
da fullmagt att äga säte och stämma på Rid¬
darhuset. Jag önskade få veta, ona Herr af
Malmborgs ätta pupiller alla voro Adelsmän
och alla de enda fulimyndige af sina ätter. I
annat fs 11 bevisar Herr af Malmborgs erfaren¬
het ingenting.
Då nu jemväl 7 §:n kommit under öfver-
läggning, utber’ jag mig att få yttra mig öfver
den här framställda åsigt, att tiil ex. en Prest
som concurrerst om val i sitt Stånd, icke skulle
kunna få inträde på Riddarhuset. Om en A-
delsmao kommer och säger: Jag vill på Rid¬
darhuset begagna min adelsmannarätt , hvem
kan neka honom sin rätt, med mindre icke han
uppfördt sig på ett sätt som gjort honom ovär¬
dig den äran att sitta på Riddarhuset. Jag
kan ej tro, att man derhän skulle vilja utsträc¬
ka den Egyptiska Cast-acdan. Vid 1765 års
Riksdag hände, att Biskop Benzelstjerna blef
282
Den 11 Junti c. m.
utvoterad ur PrestStåndet. Såsom hufvudman
för en Adelig Ätt intog han säte pi Riddar¬
huset. Man har talat om möjligheten fördem
som gifva Fulimagter att influera på sina be-/
fullmägtigade. Jag lörstår ej hvad begrepp
man gör sig om en Svensk man och om en Svensk.
Adelsman. Af samma skäl skulle man kunna
påstå, att ingen som har tjent vid Hofvet
6kulle få sitta här, eller att inga söner till Mi¬
nistrar och inga Fändrickar finge 6itta på Rid¬
darhuset, om de förras fäder, eller de se-
nares Öfverstar uttagit polletter. Hvad mig
enskilt beträffar, må Ridderskapet och Adeln
besluta, huru Ståndet för godt finner, ty min
bana är fulländad!. Men jag kan ej annat än
ogilla en åtgärd, som Ridderskapet och Adeln
och med detsamma fäderneslandet, aldrig kan
äga gagn, men väl skada utaf.
Friherre Boije: Jag ville icke förlänga
discussionen. och dock nödgas jag anföra några
ord- Jag måste erinra, att då fråga är att gif
va en ny Riddarhusordning, och omsorgen
dervid måste vara, att göra den så principen-
lig, så fullkomlig, sorn möjligt, så gäller ej
dm invändning att de förra lelen ej skadat.
Hafva de varit fel. eller ofullkomligheter, så
böra de afskaffa blott derföre. I öfrigt ber
j3g att få undanrödja den olikhet, i yttran¬
den som Herr Tham velat tillägga mig } och
dertill behöfver jag ej rr.cr än eiinra, att den
Prestman som deltager i Riksdagsmannsval
också kan väljas, och att jag således, då jag
föret ny ttjst. ordet deltagit, och sedan ordet cm-
Den il Junit e, ni.
283
currerat, dermed dock uttryckt en ock samma
mening.
Herr von Hartmansdorff: Jag har ej af det
H err Riben aniört , kunnat (inna mig veder¬
lagd i den tankan att, då man inom vårt Stånd
icke bör kunna representera tvenne ätter, man
ej eiler bör kunna representera i 2;ne Stånd,
eller dubbelt, nemligen både såsom Prest och
Adelsman, Anser man den dubbla represen¬
tationen origtig inom ett Stånd, så är den det
så mycket mer inom tvenne. Herr Tham sä¬
ger sig icke veta någon skada vara skedd der¬
igenom, att ofrälse personer fått utgifva full—
magter. Det är svårt att uppgifva facta på
en sådan sak, emedan bevis, icke skulle kun¬
na anföras, utan någons förolämpande. Men
att det före 1809 var förbudet, för ofrälse
personer att utgifva fullmagter åt frälse perso¬
ner, lärer ej vara Herr Tham obekant. Man
har medgifvit det väl vara rigtigt, att en a-
ristocratisk grundsatts finnes i vårt samhälle,
men förmenat den icke böra omtalas. Jag der¬
emot tror att om man finner en 6ak i sig sjelf
vara rigtig, så bör man icke sky att nämna
den. Grefve von Schwerin har ansett repre¬
sentationen böra förändras; jag är af samma
mening, men jag tror att innan man äger en
ny representation , bör man ej undergräfva
grunderne för den gamla. De anförde för-
mynderpkapen, angingo förmodeligen icke 8
Adelsmän på en gång, men kunde hafva gjort
det, och möjligheten är här lika god, sorn
verkligheten. Slutligen får jag upplysa, att
284
Den ll Jani i e. m.
det icke år Riddarhusutskott, som talat pm
coocurrence, ulan Friherre Boije; och hvad an¬
går det Grefve von Schwerin anfort om Bi¬
skop Benzelstjerna, så visar det blott* att A-
delsmannen på Riddarhuset kan representera ,
enligt sin börd, när han ej representerar i nå¬
got annat Stånd, till följe af sitt embete el¬
ler af val.
Herr af Malmborg: Herr von Hartmans¬
dorff har förekommit mig uti hvad jag ämnat
säga, i anledning af den upplysning Herr Gref¬
ven von Schwerin äskat, angående beskaffen¬
heten af de förmynderskap jag innehaft; men
i anledning af den farhåga Herr Tham yttrat,
som skulle hos ofrälse Stånden väckas miss¬
nöje och afund derigenom, att en förmyndare,
sorn vore ofrälsrman betoges rättighet, att för
sin adeliga myndling förordna representant vid
Riksdag, får jsg ödmjukast erinra, att en så¬
dan farhåga synes så mycket mindre böra äga
rum, sorn Utskottet icke föreslagit någon skillt
nåd i rättigheten att utfärda tullmagt för re¬
presentant, utan fast mera aldeles afstyrkt att
den bör lemnäs någon, ehvad förmyndaren är
frälse eller ofrälsej hvarfötejag icke kan fin¬
na den föreslagna inskränkningen kunna i nå¬
gon måtto föranleda till missnöje eller afund
hos ofrälse., då ingen skillnad finnes vara å-
syftad, mindre föreslagen.
8 §■
Herr Cederskjöld: I 8;de §. synes mig haf*
D-n ir Juni i e. ml
285
va insmugit sig en otydlighet blott till följe
af en origtig construction. Där står nemligen:
”Adelsman forn jån Konungens tillflånd, att gå i
främmande Herrjkaps tjenft, eller att sig mot fram-
mande U.uerhet in d tro- och huldhetsed förplikta,
oagtadt han feif egendom elLr embete här i riket
innehaiver, åge, få vida han för Jin perjon här i ri¬
ket fkattfkrijven är, rättighet att fäte på Riddarhu-
fet intaga, Enligt denna construction synes söm
ägandet af fast egendom eller embete vöre ett
hinder för att representera. Jag finner allt
för väl hvad meningen skall vara; och får
derföre föreslå följande redaction: Adelsman,
forn, oagtadt han fad egendom 'eller embete här i
nket innehafver, fatt Konungenr •till/lånd att gå i
främmande herrfkaps tjenfl, eller att fg emot främ¬
mande öfverhet med tro och huldhetsed förplikta, åge,
få vida han för fm perjon här i riket oa]brutit fkatt-
fkrijuen Varit, att fäte på Riädarhufet intaga. Jag
föreslär tillägg af ordet oafbrutet, ty det är ej
nog att han för Riksdagen låter skattskrifva
sig; utan han skall äfven för hela föregående
tiden hafva varit skattskrifves
Friherre Boije: Vid jemförelse af redac-
tionen i den nya RiddarbusOrdningen , med
redactionen af 13 §■ i den gamla, har jag tyckt
att det gamla hudet fullständigare uttrycker
meningen, än det nya; men, må hända, felar
jag i detta omdöme, och skall derföre inskrän¬
ka mig till den önskan, att Utskottet ville ock¬
så närmare tillse förhållandet dermed, till
hVilket ändamål äfven ea återremiss härom tor-
de beviljas.
286
Ven 11 junti e, m.
Herr Riben: Jag anhåller att na få åbe¬
ropa hvad jag redan under denna öfverlägg¬
ning om 13 § haft tillfälle att yttra.
Grefve Spens: I anseende till hvad Herr
Riben yttrat, anhåller jag att få anföra nå¬
gra ord. Vore det såsom Herr Riben anfört,
att RiddarhusUtskottet uti 9 §. föreslagit ett
stadgande, hvarigenom äfven af de efter 1 S09
upphöjde ätter, tvenne personer på en gång
kunde komma uti åtnjutande af en adelig vär¬
dighet, då tålte §:n visserligen mycken förän¬
dring. Här står likväl blott taladt om hufvud-
mannarätten , ty om den adeliga värdigheten
kan Ridderskapet och Adeln icke besluta. Ut¬
flyttar en sådan adelsman utur riket, så måste
han mista sin representationsrätt, men han kan
icke mista sitt adelskap. Då det står att, när
hufvudman icke kan gifva fullmagt, närmaste
ättemän inträder uti dess fulla rätt, kan sådant
naturligtvis likväl icke förstås om sådane släg—
ter, der ingen ättemän finnes.
Herr Riben: Jag har haft den olyckanatt
blifva missförstådd af Grefve Spens, och detta
missförstånd torde härröra deraf, att jag kanske
icke nog tydligt erindrat, att det endast är på
den sedan 1809 tillkomne Adeln, jag haft af¬
seende.
Herr von Hohenhaufen-. Jag vill blott hem¬
ställa till Herr Riben, hvar han funnit att en
person, af den nya Adeln sorn reser utrikes,
Den II Junti e. »t.
skall förlora sitt Adelskap När kan dör, men
icke förr, ärfves Adelskapet enligt 37 Re-
geringsFormen af den i slägten dertill berät¬
tigade.
Vid 10 ir, 12, 13 och 14 §. §me, gjor¬
des icke någoa anmärkning.
§• 15.
Friherre Boije: Vid 15 §:n har jag blott
den anmärkning att göra, att för straffet på be¬
gagnande af falskt åldersbevis , måste väl det
vilkor böra utsättas, att personen sjelf kanner
falskheten; och jag föreslår derföre ett nöd vän¬
digt tillägg af orden ”honom veterligenDet
är icke omöjligt att en Präst af slarf, 0111 ej
afsigt att skada personen, gaf ett origtigt be¬
vis; och om personen som får beviset, känner
origtigheten och likafullt begagnar det, så är
„straffet billigt och rättvist, men vore intetdera
om personen sjelf icke vet af origtigheten, i
hvilket tall straffet bör ensamt träffa Prästen,
men icke den oskyldige.
Herr von Hohenhaufen-. Det är blott ett cor*
rectif som Utskottet föreslagit emot produceran¬
de af sådane origtiga bevis,' hvaruppå man icke
är utan exempel. Det är svårt, att föreställa
sig en person med någorluda bildning, sorn
icke underrättat sig om, när han är född, och
det skulle verkeligen vara en ovanlig händel¬
se. Der personalen är blandad, kan ett cor-
rectif vara af nöden.
s88
Den 11 Jami e. m.
Grefve Qe la Gärdis: Utan att vilja eller
böra uppgifva personen, kan jag blott upply¬
sa, att en sadan händelse som den, hvarom
nu är fråga, vcrkeligen inträffat, utan att per¬
sonen, som är ganska agtningsvärd, varit dertill
vällande. Det' vore således hardt, om man för
ett sådant förseende, hvartill man icke vöre
skulden, finge plikta på sätt Utskottet före¬
slagit. Jag bär största agtning för Utskottets
granlagenhet, men jag tror att det kan hända,
efter det redan handt.
Friherre Boije". Det fall som en värd
Ledamot ansett sällan eller aldrig inträffa, har
dock existeradt. Må man föreställa sig en fa-
mille af 12 Barn, utan ålderanteckning inom
huset, och föreställer man sig den händelse,
att ingen Kyrkobok fants, eller att den, för
tillfället var utur vägen; hvad kunde den un¬
ge mannen, sjelf okunnig om dagen och'må¬
naden, då han föddes, göra mera, än skrifva
Kyrkoherden i församlingen till, och begära
ett sanningsenligt åldersbevis; men när då
Kyrkoherden åtnöjcr sig med att fråga mo¬
dren, som af föräldrarne ensamt qvarlefde,
och får af henne en uppgift, härledande sig
från ett felaktigt minne om månaden; eller om
man också ville antaga, ätt Kyrkoherden, af
en olycklig välvilja, gick längre än han bor¬
de, så står alltid den sanning fast, att den un«
ge mannen, sorn bodde i Stockholm, var i fe¬
let fullkomligen oskyldig. Hvad som en gång
handt, kari hända flere gånger: Och jag ser, i
alla
Den ii Junii e. m.
a8g
alla fall, ej någon betänklighet vid det tillägg
iag begär; emedan i Lagstiftning måste val
första regeln vara, att den sorn skall straffas,
bör åtminstone hafva alvetat det brott, för
hvilket han skall straffas.
Grefve Spens-. Jag anhåller blott få an¬
märka vid denna fråga, att $:n icke i detta
afseende innehåller något nytt förslag, utan
den är helt och hållet upptagen från den gam¬
la RiddarhusOrdningen. RiddarhusUtskottet har
ej ansett sig böra borttaga ett correctif, som
fanns förut, i synnerhet som de fall måste va¬
ra ganska få, dä man icke vet, huru gammal
man är.
Vid i6;de och i7:de §§:ne gjordes icke
någon anmärkning.
§. 18.
Herr von Hartmansdorff: Det är i afseen¬
de på redsctiooen, som jag anhåller få under¬
ställa Ridderskapet och Adeln en anmärkning.
Uti 18 §• står nemligen Ordföranden, hvilket
kunde uttydas hafva afseende på Ordföranden
uti RiddarhusUtskottet allena. Det torde så*
ledes, för tydlighetens skuld, böra stå: Landti
Marskalken eller Ordföranden i RiddarhusUtjkottet.
Grefve De la Gardie-. Ehuru det väl ej
egenteligen är jag, som skall försvara Riddar^
Ridd, 0, Ad. Prot. V. Band. 19
ago
Deri it Junii ,e, m.
husUtskottets göromål, får jag dock hänvisa
till en af de föregående §§tne, der det står
att LandtMarskalken och RiddarhusDirectionen
skola förrätta anteckningarne. Således lärer
ingen annan Ordförande, än LandtMarskalken,
här kunna menas, hvariöre sådant icke behöf-
ver upprepas.
Herr Riben: Jag är förekommen af Herr
Grefve De la Gardie, i hvad jag ämnade säga?
men då nu Betänkandet troligen blir återre-
mitteradt, vågar jag hemställa, om icke Ut¬
skottet skulle linna skäl, att utur sitt förslag
till Svensk Riddarhusordning, uteslut» det främ¬
mande ordet picejudicat.
Herr von Hohenhausen: I afseende på den
anmärkning, som af Grefve De la Gardie blif¬
vit gjord, får jag äran upplysa, att denna §.
äfven har afseende på Ordföranden -i Riddar¬
husutskott, som under Riksdagens lopp har
skyldigheten att utdela Polletter. I Herr Ri-
bens anmärkning instämmer jag, om han en¬
dast vill föreslå ett annat ord att sätta i stäl¬
let för det klandrade ordet.
Friherre Boije: Det gifves Fransyska ord
som längesedan äro bland oss naturaliserade;
men då Herr Riben icke älskar ordet prmjudicat,
utan heldre vill hafva ett deremot i allo svarani
de Svenskt ord, så föreställer jag mig att Ut¬
skottet icke skall finnas obenäget, att villfara
hans önskan, blott att han dä också iagttager
Den it Junii <*, Wi» ägt
billigheten, att sjelf uppgifva det Svenska ord»
som han viii hafva i stället.
HeVr ko,enhold-, jag är förekommen af dé
talare sotn yttrat sig näst före mig, och får så¬
ledes blott bedja Herr Riben, att han vid dea
tid, då anmärkningarne hinna blifva till Ut-
skottet expedierade ville hafva godheten för
Utskottet uppgifva något ord, sOm är motsva*
rande det från Fransyska språket hämtade, Ut-
skottet begagnat,
Herr Riben: Att Uppgifna något Svenskt
Ord, motsvarande ordet prajudicat, undanber jag
migt men kanske skulle det gå an, att till en
annan dag uppgifva ett sätt att i Riddarhus-
Ordningen alldeles undvika det,
Grefve Von Schwerin * jag får underställa
Herr Grefvens och LandtMarskalkebs samt Rid»
derskapets och Adelns bepröfvande» om icke
i händelse det beslutes att RiddarhusOrdnin-
gen skall Bestå af tvenne afdelningar, Utskot¬
tet må erhålla uppdrag att föreslå en §. som
bestämmer Sättet att i denna del af den blif¬
vande RiddarhusOrdningen bereda ändrihgar»
jag Önskade för öfrigt hemställa till Ut¬
skottet om icke, med det samma Utskottet yt¬
trar sig öfver de anmärkningar, hvilka blifvit
gjorda Vid denna första afdelningen, den ahdra
afdelningen måtte underställas Ridderskapets
och Adelns granskning, på det Ridderskapet
och Adeln må komma i tillfälle att pröfva *
*
Den ir Junii e. m.
huruvida någon stadga kan finnas i den sed¬
nare, som lämpeligare borde upptagas i den
förra.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjord proposition , b!ef Riddarhus-
Utskottets ifrågavarande Memorial, i anledning
at de dervid gjorde anmärkningar, till Utskot¬
tet äteiremitteradt-
Herr Grefven och Lan At Mar skalken yttrade,
att sorn under Riksdagens lopp, flera mål helt
visst kommo att till Förstärkta StatsUtskottets
afgörande öfverlemnas, ansåg Herr Landt Mar¬
skalken sig böra hemställa, om icke Ridderska-
pet och Adeln behagade å nästa Måndag den
16 dennes, genom val utse de 21 Ledamöter,
hvarmed Statsutskottet , jemlikt 69 §. Rege¬
ringsformen, skall förökas.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar falken
föreslog, att de 6 Ledamöter, som erhålla det
största antal röster, näst intill de 21 Ordina¬
rie Ledamöterne , kunde anses vara Supple¬
anter.
Grefve Spens, Carl Gu/In]'. Vid afgöran-
det af frågan , huru många Suppleanter böra
Utses till Förstärkta StatsUtskottet, bör noga
considereras, om det i alla händelser är princip-
Den II Juni i c, m.
293
enligt, att man dertill utser dem som hafva
fått det närmaste röste-antalet intill de Ordi¬
narie Ledamöterne; det är gifvet, att när man
blott röstar på 21 personer, och tager till
Suppleanter dem som fått de mästa rösterne
näst de ?r utvalde personerne, så, ju mer e~
nigt valet är, ju mera är det minoriteten som
tillsätter Suppleanter. Är det således gifvet,
att Supleanterne äro lika vigtige, som de or¬
dinarie Ledamöterne, bör man välja på 27, och
ej blott på 2i personer.
Herr Tham, Wollrath: Om i stället för att
välja ii personer och taga dem som näst des¬
se fått mästa rösterne till Suppleanter , man
välde 27 ledamöter och ansåg de 21 som ha¬
de de mäste rösterne såsom ordinarie Ledamö¬
ter, samt de öfrige såsom Suppleanter, tror jag
man ordentligast och principenligast vunne
ändamålet.
o
Grefve Deta Gardie, Jacob'. Jag instämmer
fullkomligen i hvad Grefve Spens yttrat, 2tt mi¬
noriteten skulle tillsätta Suppleanterne i mohn
af enigheten uti valet , men jag kan ej ingå
deruti, att raan bör välja på 27 personer och
derutaf uttaga 6, emedan då det står uttrycke-
ligen uti Regeringsformens 69 och 71 §. §.,
att , i de fall StatsUtskottet skall förstärkas,
det skall ska med så mångå ledamöter, att de
blefvo 30 af hvart Ständ , och Utskottet nu
består af 9, jag ej kan anse med form och
ordalydelse, något annat antal än 2! böra el¬
ler ens kunna väljas. Suppleanter äro blott
Den 1j junit c. m«
ett tillägg för att slippa välja s;ne gånger ,
men på 27 personer kan man icke välja. Det
VQre i min tanka mindre lagligt och skulle
derjemte endast onödigtvis upptaga Ridderskap
pets och Adelns tid vid voteringslistorneg skrif-
flipgj brytning och inprotocollering.
Grefve Spens, Carl Guftajx Har jag så ut¬
tryckt mig sorn jag blifvit förstådd, att nå¬
gon olikhet skulle finnas emellan mitt förslag
och Herr Thams? Min mening var visserli¬
gen icke, att man skulle välja 27 Ordinarie
.Ledamöter; men det står i Grundlagen , att
LJtskQttct skall förstärkas med 21 personer,
Sättet till deras utseende är öfverlemnadt åt
Ridderskapet och Adeln att bestämma, och det
är på denna grund sorn jag anser mitt och Herj
Thams förslag vara det bästa och rigtigaste.
Herr Rib«nt Carl Wilhelmi Lagen har al¬
deles icke stadgadt huru mångå namn, som
skola stå på listorna. Lagen säger blott, att
Utskottet skall förökas med så många Leda-
möter af RiksStånden, i vanlig ordning valde,
att de blifva 30 af hvarje Stånd. Det är gan-
ska figtigt, som Grefve Spens yttrat, att Sup¬
pleanterna tillsättas af minoriteten oro-listan
b!o(t upptager 21, eller de Ordinarie Ledamö-
ternes antal. Sorn Suppleanterna lika så väl
sorn de Ordinarie Ledamöterne tvifvelsutan bö¬
la utses af pluraliteten, tillstyrker jag att vi
mätte få välja på 27 personer.
Grefve Dela Gardie, Jacob: Det skäl hvar-
Den 11 Junti e. m,
295
på jag grundat min m*ning, är att i 30 §. Riks¬
dagsordningen står: Tppar Jig födan Jkiljaktig-
het örn grunderna, /attén af deraf tillämpning och
fördelningen lill Beviilningens utgörande, hvarom
71 §’,n af R.geryigsFoimen förmäler, förf are Ut-
Jkottet, får/lärkt till det antal af Ledamöter forn
Regerings Formens 6f) §. förefkrijver dermed på. det
fått nyffnämnde tvenne § §. ut flaka. När jag nu
slår upp 69 §. Regeringsformen, så står der:
Stadna två Stånd emot två, då (kall StatsUiJkottet
förökas med få mångå Ledamöter af Rike Stånden,
i vanlig ordning valde, att de blifva 30 af hvart
Stånd. Som nu Utskottets Ledamöter förut
äro 9, så skall detta antal ökas med 21, men
ej derutöfver.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Sup¬
pleanter väljas icke blott för dagen , utan för
hela den återstående tiden, som för denna gång
torde kunna räknas gå till 2 månader. De
väljas genast, för att undgå att välja nya, i
händelse somlige skulle resa bort. Jag skulle
tro, att man rätt så väl kunde genast välja på
27, sorn blott på 21 Ordinarie Ledamöter.
Grefve Spens: Jag anhåller att få fästa
uppmärksamheten ytterligare ' vid den punct
Grefve De la Gardie uppläst. Der står att
StatsUtskottet skall förökas så att det består
af 30 Ledamöter af hvarje Stånd. Deraf fin¬
nes tydligt att StatsUtskottet skall förökas med
21 Ledamöter. Nu står det vidare, att de sko¬
la vara i vanlig ordning valde, och i Riddar-
husOrdningen står såsom vilkor vid val af per¬
Den 11 Junii e. m.
söner, ingenting annat, än att det skal! ske
med flatna /edlar. Då nu detta har afseende
på den egenskap en valsedel bör hafva, och
då orden i vanlig ordning blott uttrycka, att
valet skall ske genom sådane valsedlar , så
hemställer jag om något hinder finnes för be¬
stämmandet af personernes antal , hvilka man
vill välja på. Deremot underställer jag, om
icke RegermgsFormens verkeliga anda vore
vederlagd derigerom, att blott 21 personer val¬
des, och att de 6 närmaste blefvo Suppleanter.
Då nyttjades ett annat sätt än det vanliga, i
afseende på valet sf Suppleanter, och minori¬
teten komme att bestämma dem.
Herr von Hartmansdorff, Augit ft: Grefva
Spens har förekommit mig, uti hvad jag äm¬
nade säga. jag instämmer således i den me¬
ning han, Herr Tham och Grefve von Schwe¬
rin yttrat, och kan ej finna att Grundlagen
förnärmas genom ett sådant valsätt.
Friherre Cederfiröm, Jacob: Då Ridder-
skåpet och Adeln i förväg bestämmer, att af
de n7 på hvilka man väljer, de 21 som haf¬
va mesta rösterne, skola blifva Ordinarie Le¬
damöter, och de 6 öfrige Suppleanter, så lärer
ingen stridighet kunna finnas med Grundlagens
föreskrifter. Detta är äfven det lämpligaste
sättet. Ty om man antog det sätt Grefve De
la Gardie föreslagit, att endast välja 21 perso¬
ner, och att de, som näst dem fått de mesta
rösterne, skulle blifva Suppleanter , så kunde
det hända, i fall.alla valde pä samma perso-
t
Den 11 Junii e. rn.
297
ner, att man finge anställa ett serskilt val till
Suppleanter.
Undertecknad RiddarhueSecreterare : Jag får
endast äran upplysningsvis gifva tillkänna, att
Ridderskapet och Adeln vid förflutne Riksda¬
gar, ömsom nyttjat de valsätt hvarom nu en
korrt stund varit en liflig öfverläggning. Rid—
derskapet och Adeln har vid dylike tillfälle/),
som det förevarande, flere gånger blott valt 21
Ledamöter, samt förklarat, att de som närmast
dsm erhållit de fleste rösterne , skulle blifva
Suppleanter. Erfarenheten har ock visat, att
långt ifrån att någon utmärkt enighet sig yp¬
pat vid dessa val, Suppleanterne tvertom fått
en ganska stor pluralitet. Ridderskapet och A-
deln har likväl understundom valt 27 perso¬
ner, under föreskrift att de 6 af desse, som er¬
hållit det minsta antal röster, skulle anses så¬
som Suppleanter. När det val hvarom nu är
fråga, eller till StatsUtskottets förstärkning,
vid sista Riksdag förrättades , antog Ridder¬
skapet och Adeln likväl det förra valsättet,
att nemligen blott välja 21 personer, förmo-
deligen för att förkorrta tiden. Valet af 21 per¬
soner upptog ändå vid berörde tillfälle 20 timmar.
Grefve De la Gardie: Ehuru jag finner
det vara tämmeligen likgiltigt, om man väljer
på 21 eller på 27 personer, får jag förklara,
att jag anser närmast öfverensstämmande med
orden uti Grundlagen^att man väljer blott på
21. Jag måste säga, att vid de Riksdagar der
jag varit, har man alltid valt på 21 personer
J9S
l)cn 11 Junii e. tn.
och jag har sällan funnit en sådan enighet,
att man ej kunnat få ett tillräckligt antal Sup¬
pleanter. Vid sista Riksdag börjades detta val
klockan io ena förmiddagen och slöts klockan
6 påföljande morgon. Jag tror således att me¬
sta lätthet skulle vinnas, om man till Supple¬
anter antog de personer, hvilka näst de 21 Or¬
dinarie Ledamöterne erhålla de flesta rösterne.
Herr Grefven och Landt Mar (kalken yttrade,
att då flere bland Ridderskapets och Adelns
Ledamöter tycktes önska, att man borde utväl¬
ja 27 personer, hvaraf de 21, som erhållit de
fleste rösterne borde blifva Ordinarie Ledamö¬
ter, samt da 6, hvilka bekommit det största
antal röster derintill, Suppleanter, ansåg Herr
Grejven och Landt-Marskalken sig böra hemställ
la, om Ridderskapet och Adeln behagade til¬
låta, att det förestående valet finge på nyss¬
nämnde sätt verkställas.
Bifölls*
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Utlåtanden:
Från StatsVtskottet:
Af den 5 dennes.
N;0 217. I anledning af gjorde anmärk-
gar vid Utskottet förut meddelte Betänkande,
angående begärdt anslag af Statsmedlen till
J)cn ii Junti e, m.
kostnadens bestridande för en hamnbyggnad
vid Jönköping,
Af den 26 sistledne Maji:
N-o 2j3. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddelte Betän¬
kande, angående liqviden af Svenska Ministern
Herr Johan Claes Lagcrsvärds andelar i Genue-
siska Statslånet,
Frän Stais- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi- Utskotten.
Af den 3i sistledne Maj:
N:o 218. Öfver väckt motion om bidrag
af allmänna medel till linförädlingens befräm¬
jande inom Hallands m. fl. Län.
N;0 219, I anledning af väckt motion
om de reducerade CavalleriRegementernes åter-
uppsättande samt om serskilte löne-anslag för
Befälet vid Smålands InfanteriBataillon.
N;o 220. Rörande Institutet för Blinda och
Döfstumma,
N:o 22i, Öfver väckt motion om anslag
till väganläggning emellan hemmanen Åstrand
och Sölje i Wermland.
N;o 222. Öfver räckt motion om en Fyr-
båks anläggande på den så kallade Björn-
klippan,
5oo
Den II Junii e, m.
Frän Stats- och BankoUtskotten:
Af den 31 sistledne Maj:
N:o 224. I anledning af R. S. Revisorers
Berättelser angående den så val år 1820 sorn
1822 förrättade granskning af Götha Canal-
Bolags, Götheborgs samt Malmö f. d. Discant-
Inrättningar.
N o 225. Angående de af Herrar Full—
mägtige vidtagne åtgärder för verkställigheten
af R. S. Beslut om f- d. FilialDisconternes öf-
vertagande af RiksgäldsContoret.
N:o 226. I anledning af R. S. Revisorers
anmärkning rörande tillåtne omsättningar af lag-
sökte och till lagsökning förfallne Lån.
N:o 227. I afseende på frågan om de¬
charge för Directionen öfver Götha Canal-Bo-
lags f- d. DiscontContoir i Götheborg.
N:o 228. I afseende på frågan om de¬
charge för Directionen öfver Götha Canal-Bo¬
lags f. d. DiscontContoir i Stockholm.
N:o 229. Angående förre Kamereraren
vid Götha Canal-Bolags f. d. DiscontContoir i
Götheborg C- A. Iggeströms ansökan om af¬
skrifning och eftergift af dess iråkade balance.
N:o 230 I afseende på frågan om de¬
charge för Directionen öfver Götheborgs f. d.
Discontverk.