Den 17 Martii.
7gi
öka deras intresse för Statens väl och fästa
deras förtroende till verkställande och lagstif¬
tande rpagternes sorgfälliga omsorg om Sta¬
tens vård och Nationens allmännare för¬
ädling.
Ehuru jag, på framställde skäl, tror att
en synbarare och skyndsammare nytta erhålles
af den föreslagneoffentligheten,genom tryckfrihe-
tens bruk, än h vad , genom Protocoliers och Bul¬
letiners tryckning vinnes, anser jag dock dess
egentliga högre företräde för detta senare, be¬
stå uti det tillfälle som derigenom lemnäs, den
uti representationen ej deltagande andel af Na^
tionen. att få afhöra Representanternes öfver-
läggningar, och sjelf vara ett närvarande vitt¬
ne till den upplysning, patriotism, värdighet
och ordning, som böra caracterissra dessa öf-
verläggningar, och som inger ökad aktning
och förtroende för Nationens ombud. Då en
åhörande samling, med uppmärksamhet och
tystnad bevistar slike sessioner, föreställer jag
mig, att det aristocratiska elementet nu mera
egentligast bestående i sinnebilden af Repre¬
sentationsrätten, och må hända hos Adeln i
dess ärftliga rättighet till den; att detta ele¬
ment, der skulle blifva synbarast åskådligt;
och ingen lärer tro, att det kan saknas i en
Constitutionel monarki. Naturen af den mo¬
narkiska principen, är enhet och magt; de a-
ristocratiska och democratiska elementernas
andel i Constitutionella monarkiska StatsFör-
fgttningar, hejda denna princips naturliga
utsträckning och, återhållne inom billiga
792
Den 17 Martil,
gränsor af den, utgöra dessa treane elementer
så fördelade, en väl organiserad lagbunden
monarkisk Statsförfattning, Om detta medgif-
ves, lärer äfven medgifvas, att när någon af
dessa beståndsdelar förlorar i kraft tilltager
en annan 1 kraft på dess bekostnad, och
den åsyftade jämnvigten förloras. Vi haf¬
va ägt tidepunkter i vårt land, då det aristo-
cratiska elementet rusat öfver gränsorna af
dess rätta område; vi minnas ännu de vådliga
Verkningar detta medförde, och hvarje tän¬
kande man lärer med tillfredsställelse erkän¬
na, vår tids, vår StatsFörfattnings och våra
tänkesätts företräde, för dessa epokers. Men ,
Uti en tid, då de Civiliserade folken som ej
äga NationalRepresentation önska dess infö¬
rande, torde man böra vänta, att de som i se¬
kler ägt representztif Författning, åtminstone
småningom vidt; •' de utvägar, som befordra
dess värde, och sprida en allmännare öfver¬
tygelse, om dess nytta för Staten- Må man
emedlertid ej anse, att jag, genom det medel
jäg föreslagit till begreppens ökande om Na-
tionaiRepresentations värde och allmänna nyt.
ts, åsyftar bildandet af en aristocratisk magt,
Jag tror ej, att man kan befara en sådan i
vårt land, der Adeln, ehuru talrik, likväl ej
är i besittning af nog stor rikdom, för att ge¬
nom den vinna inflytelse; der adeln, så väl i
det politiska samhäilslifvet, som i det mora¬
liska, 1 nästan intet afseende är skild, från de
flesta classer af medborgare, och der den,
framför allt 5 vår tid, visat ojäfabtiga prof på
sann liberalitet. Det är således ej, en 6är«
Din i j Alar tiv-.
7ÖS
skilt dass politiska inflytelse jag åsyftat, det
är dess moraliska, omgärdad af Lagstiftnings-
formernas högtidliga värdighet. Och hvem
lärer neka, att om högre bildning i förening
med sann patriotism, äger inflytelse bland fol¬
ken, skall denna inflytelse lätta Styrelsernas
mödor, och undanrödja de hinder för deras
skyldiga omsorg om Staternas förkofran sorn
mörker, förvillelser och falska fördomar till¬
skapa; och hvilken inflytelse är farligare för
friheten, den offentliga, eller den dolda?
Grunderna för tidens åsigter öfver Staters
Styrelse, äro, om jag ej misstager mig, tveg¬
gehanda: återhållandet aj en framrusande upp¬
lysnings allmänlighet, /eller befordrandet af dess
rätta framgående. I begge desse satser, afses
utan tvifvel, ett och samma ändamål, ordnin¬
gens bibehållande inom de civiliserade Stater¬
na. Men, är det möjligt, att mera än ögon¬
blickligt kunna qväfva Naturlagarnes verknin¬
gar, och är ej begreppens inträngande i mea;
niskosinnet, så mycket mera af de mäst oe¬
motståndliga, som den sällan förmärkes förr,
än dess följder spörjas. Menniskans val lärer
derföre vara, att tillämpa dessa lagar i sam-
hällslifvet, till mensklighetens nytta, eller att:
förr eller sednare underkasta sig deras vålds-
magt.
Dessa äro de betragtelser, hvartill det
under öfverläggning varande ämnet hänfört
mig. Jag har, som jag förut nämndt, egent¬
ligen uppehållit mig vid förslagets första del.
794
Dan 17 Martil,
eller verkningarne af den föreslagne offentlig¬
heten, och jag har gjort detta under önskan,
att dess granskning och afgörande, måtte blif.
va den första åtgärd det här röner. Öfver¬
läggning, pröfning och beslut, öfver sättet att-
verkställa dettae,förslag, lära, som mig synes,
ej blifva föremål för Ridderskapets och A-
delns uppmärksamhet, om dess första del,
nemligen idéen af offentlighet ej blifvit gil¬
lad. Jag anser mig derföre ej i förtid böra
utveckla, huru angeläget jag tror det vara, att
om äfven denna bifalles, likväl den största
uppmärksamhets och noggrannaste varsamhet
vid pröfningen och beslutet öfver dess möjliga
verkställande iakttages. Och då jag i hänse¬
ende till den förstnämnde af förslagets delar,
i allt förenar mig, med hvad RiddarhusUt-
skottet deröfver i sitt betänkande anfört, får
jag tillägga, att om gillandet af tankan i min
motion är påkalladt af allmänna önskningar;
om dess öfverensstämmelse med andan i vår
Statsförfattning, och med upplysta tänkesättens
allmännare syftning, är obestridlig, fordrar lik¬
väl ändamålets helgd, att i stadgandet för den¬
na tankas utförande, kommande slägtei ej få
skäl att ogilla och återkalla, hvad det närva¬
rande beslutit.
Med det största afseende på ursprunget
till de skäl, som blifvit frambragte emot den
af mig föreslagne offentlighet, synas de mig
dock röja sådane farhågor för verkningarne af
förslagets antagande, att jag till dessa förgäf¬
ves sökt anledning, i ämnets beskaffenhet, i
Den 17 Martil,
tidens upplysning, och i nationens fredälskanr-
de och lagenliga sinnesstämning. Jag har der¬
före alltid föreställt mig, ,den känsla af akt¬
ning och förtroende, som skulle väckas i hvar¬
je Svensk åhörares bröst, vid åsynen af den
helgd, som stämplar våra öfverläggningar,
och jag föreställer mig, i följd deraf, de in¬
tryck, som af våra landsmän skulle erfaras,
om de afhörde, Konungens och Folkets före¬
nade intressen, behjertas af ett samfund, 60tn
äran stiftat, och som äran vidmagthåller.
N:o 3.
Herr von Becker, Carl Joham
Då nu Höglofl. RiddarhusUtskottets Be¬
tänkande, öfver frågan om allmänhetens till¬
träde vid våra öfverläggningar, kommer att
pröfvas, dristar jag att göra Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln uppmärksam på den grund¬
lighet, hvarmed Utskottet efter min tanka ve¬
derlagt allt, hvad som skulle kunna sägas emot
denna offentlighet. Jag dristar vördsamt erin¬
ra Höglofl. Ridderskapet och Adeln, att Sveri¬
ge ännu saknar denna länk i de constitutio-
nella formernas kedja, en länk likväl så van¬
lig i andra representativa Statsförfattningar.
Hvarföre skulle de fria Svear och Göther, med
deras öppna sinne, deras oförstälda väsende,
härutinnan stå efter något annat folk? hvar¬
före skulle icke äfven vi framskrida på banan,
i bredd med tidsandan och dess kraf? Med ena
79Ö
Den 17 Martil.
sidan stödd vid fordna dagars ära, vid dessa
fäders odödliga minnen, hvilka först fästade
sina vapen på detta rum, må vi till den an¬
dra sluta samtiden och våra medborgare, för
att omgifne, på en gång, af det förflutna och
det närvarande, värdigt lemna åt det tillkom¬
mande resultaten af bådas fordringar. Med
dessa tänketätt, hvarföre skulle vi sluta våra
dörrar? Sanningen och det goda söker ljuset.
Hvarje planta i naturen, hvarje ädel känsla i
menniskans bröst utvecklas i dagen, och fre¬
das af dess strålar. Den långa natten tyckes
vara förliden. Morgonväckten är ropad. Det
är tid att öppna för Seklets ljus. Det beglän¬
ser redan Staternes politik och cabinetternas
planer, må det då gerna skaka sin fackla öf¬
ver våra rådslag. Det skall inom detta rum
icke upptäcka aristocratens hersklystnad, och
syftning till välde, det skall mötas af foster¬
landskänslan, som kanske med olika åsigter,
och på. olika vägar, likväl sträfvar till det ge¬
mensamma målet af allmänt gagn. Hvad rä¬
das vi då vid våra discussioner, att vi så till¬
sluta våra dörrar? Redan har ett RiksStånd
bland våra medbroder höjdt offentlighetens
fana, och jag frågar detta ädla Hus, det första
i Staten, det första i uppoffringar, höfves det
dä oss, att stanna qvar i bakgrunden, bland
skuggorna af taflan? Hvad skulle Scandinavien
och verlden, och efterverlden säga derom?
Värdigare synes mig, att ett Svenskt Riddar¬
hus rådplägar inför en Svensk allmänhet; vär¬
digare att inbjuda offentligheten till sin gäst,
och att låta clectriska gnistror af fosterlands¬
Den ) 7 Martn'.
797
känslans heliga eld spraka ut ibland folket.
Här må detta folk linna en plantskola för sin
nationalanda, lör sin kärlek till Konung och
Fädernesland, och för den högsta bildningens
högsta dygder. Våra öfrige MedStänder skola
följa oss efter, lifvade af samma anda} reglar-
ne skola falla från våra portar, och Svenska
folket skall icke mer misstänka , att Stånds¬
intressets Damön håller deras ombud slutne
inom bommar och lås.
N:0 4.
Herr Dalman, Lars Johan:
Ogerna undertrycker jag den önskan,
att mera öppet än genom den hopvecklade
voteringssedien få gifva min röst till offent¬
ligheten af våra öfverläggningar: äfven jag
inser väl att representationens helgjutning bor¬
de förutgå, då cathegorien af andre länder ta-
ges i beräkning; men enär detta storverks full¬
bordan synes i Sverige fordra ännu en gene¬
ration, kan det då gillas, att längre uppskjuta
det afgjordt förberedande medlet? Rösten för
yttersta grad af allmänna ärendens offentlighet
ar sannerligen högljudd hos alla de medbor¬
gare, som önska, att Fäderneslandets interessen
må blifva varmt hufvudsakliga för alla i ge¬
men och hvar och en i synnerhet: till grund
för all publicité ligger agtning och förtroende,
desse första samhällets band} liksom hemligheten
fotar sig på misstroende och förakt. Redan
Den 17 Martti.
detta talar hos mig afgörande för principen,
och derom blir väl nu den prasliminaira frå¬
gan: dessutom äro fördelarne så väl och grund¬
ligt af Riddarhus-Utskottet utvecklade samt
skälen emot verkställigheten för den fördoms¬
frie så klart vederlagda, att föga någon fråga
kan blifva mindre tvetydig för mitt omdöme.
Med hvad bekymmer skulle jag då vara vittne
till detta högsinta Stånds illiberala afslag! hu¬
ru skulle man sedan benämna vårt constitu-
tionella lifs ålder? Den sundaste theorie; an¬
dra länders talande exempel, frånvaron af all
rimlig skadlighet, kan ej sådant allt mildra
bitterheten emot ett förslag, hatadt blott af
ordsak att det är nytt, kan ej en så allmänt ytt-
rad opinion, att genom en god. ej på gissnin¬
gar och rygten grundad, Tidningslitteratur,
lyftas ifrån den skamliga ljumhet, som nu be.
finnes i anseende till allmänna ärender: kan
ej den anledning till misstanka för Skråanda,
som billig faller på det nekande Ståndet, kan
ändtligen icke en gång vissheten, ätt om sa¬
ken ej har afgjordt nyttiga resultater, Hvilket
jag tror, den då åtminstone visserligen aldrig
kan bli skadlig, lägga ett Ja i hvarje röstan¬
de Folkrepresentants hand? Jag ber då desse
Herrar öfvertyga sig, att hvad nu nekas, blir
en glädje för efterkommande att bifalla.
Dm 17 Martil.
799
N:o 5-
Herr Heijkenskjöld, Ludvig Detlof:
Det anses klandervärd att ledas af Stånds
intresse i en allmän angelägenhet, men i fö¬
revarande fråga om offentligheten af Riddar¬
husets plena, vågar jag öppet förklara, att
jag af öfvertygelse om Svenska Adelns sanna
intresse såsom RiksStånd röstar för publici¬
teten.
Mera lifligt och verksamt än de tryckta
Frotocollerne kunna åhörarne af våra öfver-
läggningar inför nationen intyga att' dess fri¬
het och rättigheter lika samvetsgrant vårdas
af det Stånd hvars representationsrätt är ärft¬
lig, 60m af de Stånd,till hvilka val och förtronde
gifva inträde. Den tid är kommen då Folket
med egna ögon vill se, och det följer med upp¬
märksam blick utveckligen af de allmänna ä-
renderne. Ej mera är lydnaden blind. Af fri
vilja underkastar sig folket lagar, hvilka för¬
nuftet pröfvat och gillat. Har den moraliska
bildningen hos massan af nationen, hunnit till
denna höjd, härrör fordran på offentlighet från
en stigande upplysning, ett lifligare deltagan¬
de i Fäderneslandets angelägenheter , då blir
eftergiften för nationens högt yttrade önskan,
ett steg, som af en sund Statsklokhet måste
gillas. Offentliga öfverläggningar blifva då
ett verksamt medel att ingifva förtroende till
lagstiftningens vishet, att lugna upprörda sin¬
nen i vådans ögonblick, och de beslut, sorn
§00
Den \y Marlii,
fattas under allmänhetens ögon, af nationens
representanter, utgå till verkställighet med he¬
la styrkan och kraften af den nationella viljan.
Det tadel, som stundom höres öfver lag¬
stiftande magtens åtgärder efter Riksdagarne ,
skall aftaga om ej tystna, när ett tillfälle är
öppnadt för hvar och en att afhöra de öfver-
läggningar, som föregå besluten. Medborgare
af särskildta classer skola bevittna att Sveri¬
ges Ridderskap bch Adel lika frimodigt talar
för Folkets sak på Riddarhuset, som den stri¬
der på valplatsen förbin Konung och sitt Fo«
sterlands ära och sjelfständighet.
N:0 6.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel:
Flere värde talare hafva redan med all
den konst vältaligheten erbjuder sökt beveka
Ridderskapet och Adeln för ett förslag som
äger allt det bländande, vår tids liberalitet ka¬
star öfver allt hvad som synes utvidga Fol¬
kets rättigheter; jag kan ej dölja mig ej hel¬
ler för Ridderskapet och Adeln den underläg¬
senhet i talanger hvarmed jag går att oppo¬
nera mig emot detta förslag; men jag vågar
så mycket mera hoppas öfverseende i detta
fall, som jag, utan anspråk att leda andra,
endast här söker uppfylla den pligt mitt sam¬
vete bjuder, Publiciteten är visserligen ägnad
att
Den 17 Murtu,
801
att väcka fleres enthusiasme för sig. Men ml-i
ne Herrar! det är ej med enthusiasm lagat
böra stiftas: det tillhör det kalla och lugna
förståndet att vid så högtidliga tillfällen bju-i
da känslan att tystna och endast rådfråga den
allmänna nyttan.
Då jag under ett förflutet Plenum baft
tillfälle att bestämdt yttra mina tankar i före¬
varande ämne, går jag nu att besvara särskild-!
ta af Höglofl. Riddarhusutskott i dess Be¬
tänkande gjorde framställningar.
Utskottet anser frågan ej vara af Constia
'tutionel beskaffenhet, stödjande sig på den sat-1
sen, att Grundlagen ej omnämner saken, och.
att allt hvad som ej är förbjudet måste vara
tillåtit. Men mina Herrar! så är det ej gif-1
vit att sluta, hvarken i det enskilta eller alU
männa lifvet. Ingen Lag kan förutse ali*
möjliga menniskoviljans yttringar eller i för-}
väg uppräkna dem till bifall eller tadel. E-
när man således vill nu gifva en ny tydning
eller ny utvidgning åt Grundlagen, så kan det
omöjligen medgifvas på det skälet, att det maj
ste vara tillåtit derföre att det ej är förbjudet,’
dertill behöfves mera: nemligen öfvertygelse!!
att det är enligt med Grundlagen och att det
är nyttigt för samhället.
Den frågan som nu skall afgöras är en
stor och vigtig principsfråga, som man fåfängt
Bil, till Ridd, o. Ad, Pr. II Band. 51
Den 17 Martil.
vill dölja eller införsnilla under formen af ett
Stånds reglementariska och er.skildta anordnin¬
gar. Hvar och en som upprigtigt vill skär¬
skåda ämnet kan aldrig neka att denna publi¬
citet djupt ingriper i Constitutionella utöfnin-
gen af våra rättigheter och skyldigheter. Re¬
dan flera talare, till och med inom Högloflige
Utskottets sköte hafva ansett den vara en ren
Constitutionsfråga; och så gör äfven jag. fag
tror att detta ärende aldrig hade kommit till
Höglofl. RiddafhusUtskottets behandlande, om
ej målet kort för sidsta Riksmötets slut, då
den rätta motionstiden var långt förbi, blifvit
qvarlemnadt i RiddarhusUtskottets värjo. Hög¬
lofl. RiddarhusUtskottet citerar ibland sina ar¬
gumenter till stöd för antagandet, exemplet af
1789 års Riksdagshändelser: samma exempel
torde tjena mig till stöd för afslag derå. Hade
nemligen samma pöbel som då ropade kors¬
fäst, här på Riddarhustorget, stadt midt uti
Hi) ets Sal, hade säkerligen Ridderskapets och
Adelns frihet ej deraf fädt något stöd: och
enär Gustaf lil utvisade Adeln ifrån RiksSalen,
hördes hvarken den närvarande publiken eller
de 3:ne öfrige Stånden deröfver yttra något
ogillande. Detta bör ej förundra någon som
äger menniskokännedom. Uti stormiga tider,
då passionerna tändas och lösläppas, där är
det fåfängt att söka den lugna , fördomsfria
domsrätten hos allmänheten, eller hos mäng¬
den, som i alla tider blir ett Verktyg i deras
häpder som förstådt att ställa den på sin sida.
Äfven det af Höglofl. RiddarhusUtskottet åbe¬
ropade tillfälle då Napoleon använde Bsjoneta
Den 17 Mart ii.
803
ier emot spo:de Rådet, bevisar att Gallerier
icke förmå skydda friheteo : ty de funnos
Straxt färdige att hylla våldet.
Jag öfvergår nu till en nytta af annat!
art, man väntar sig af denne högt beprisade
inrättningen: den att en allmännare kännedom
af Fäderneslandets interessen och en allmän
anda deraf skulle utbildas. Men mins Her¬
rar, kan "det väl vara alfvare Hti att tro*
att en så lindrig åtgärd som den här föreslag-
X\.e, kan hafva desse stora verkningar.* att en
inrättad läktare skulle blifva en moder till så
stora dygder? Kan man väl tro, att deraf att
100 personer uti en stad af 70,000, Och utaf
ett land af 2§ million menniskor åhöra ett
Stånds debatter* som de i alla fall finna ut¬
förda i Tidningar, en verkelig bildning vinnes
för hela nationen? Nej mine Herrar! funnes ic¬
ke allmän anda, allmänt deltagande uti Fä¬
derneslandets väl, utan delta medel så vöre defc
tnycket misströstande för Svenska friheten*
Hvad hopp hafva väl desse joö personer
att kunna följa ett mål under flere dagars de¬
batter? Hvad hopp att alltid blifva delaktiga
af billeterna? och om dessa med rättvisa delas
åt dem som förr icke kunnat inbjudas, hvad
nytta uppkommer väl då af att styckevis och
Utan sammanhang med föregående debatter, un¬
der ett par timmar åhöra stympade discussio-
ner? Under den korrta t:d våra Riksmöten ä-
ga rum, månne det väl ' kumle hinna att lemna
Stockholms sysslolösa population tillfälle att
So4
Den 17 Marla',
hvar och en kunde vara säker att bevista en,
högst två sessioner? och detta skulie likväl
vara verkande på ett helt Folks inteilectueila
och politiska utbildning?
Mari åberopar England, der missbruket
tillåter publikens inträde i Underhusst, för att
hos oss förvandla detta missbruk till formelig
lag! kan en sådan logik nånsin gillas af den
tänkande? månne icke Höglofl. RiddarhusUt-
skottet -tillika bordt upplysa Ridderskapet och
Adeln att i England föres inga sådane P>oto-
coller som våra, och att ingen authoritet be¬
sörjer deras ingifvande på trycket, och att så¬
ledes detta kunde möjligen anses som ett skäl
hvarföre Parlamentet tolererar ett emot lagen
varande missbruk. Hos oss der inqm korrt tid
allmänheten äger full kännedom om hvad sig
uti Stånden tilldrager, der kan den föreslagne
publiciteten endast medföra en några få dagars
tidigare tillfredsställd nyfikenhet, en känsla
icke värd att här ingå i Ridderskapets och
Adelns lagstiftning.
Men en annan åsigt erbjuder sig genast
vid Höglofl. RiddarbusUtskottets föreslagna
stadgande om billeternas utdelande; det nem¬
ligen: att så snart de utdelas af någon, hvem
som hälst, så förutsätter detta möjligheten af
en partiskhet, stridande emot begreppet om
sann publicitet och sann likhet uti rättigheter
för alla medborgare. Och detta stadgande är
likväl det enda svaga värn man erbjuder oss
emot befarade missbruk, ett vära sorn under
Den 17 Martil,
ännu liberalare åsikter snart skall kullslås af
efterkommande. Högloft. Utskottet har satt
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar i
jemnförelse sned Tingsställen. Det innebär
visst icke något förödmjukande, så framt bär
skipades Dg. Men då bär endast stiltas lag,
så är jemförelsen i mina ögon olämplig.
Har det lyckats mig att bevisa, att för¬
slaget icke är byggt på tillförlitliga grunder;
och att örn också oskyldigt till alla möjliga
närvarande missbruk, det likväl icke medfö¬
rer någon enda sann förmån, så återstår mig
att yttra de positiva skäl jag äger till dess för¬
kastande. De innefattas, dessa skäl, uti följan
de momenter.
ko. Anser jag att det ej vore ett Riks¬
stånd tillständigt, att söka i sina former en
högre grad bifall eller popularitet af Allmän¬
heten, än Grundlagen tillerkänner alla fyra
RiksStånden gemensamt. Benna kappkörning
efter popularitet kan slutas lika tragiskt som
mången oskyldigare på starkare isar, och det
på det helas bekostnad- Så länge icke alla \
RiksStånden fördenskull efter moget bepröf-
vande erkänt nyttan och företrädet af en så vä¬
sendtlig ändring i constitutionella former, och
Konungen ej sanctionerat denna Ståndens å-
sigt, anser jag det ej tillbörligt för ett Stånd
allena att afvika ifrån de etablerade för-
intine.
2:0, Anser jag i Statsläran som ett axi¬
l)e.i\ i ? . Martil,
om, att all ändring sorn icke medlörer en stor*
allmänt erkänd, högt öfvervägande nytta aD
drig bör antagas. Det är under jagandet af ett
bättre, man förlorar det goda man har. Vid
denna fråga är nyttan problematisk, olägenhe¬
ter nästan säkre, skadan, möjlg, hvarföre då
ingå i förslaget?
3:0. Har Högloft. Riddarhusutskott ej
funnit sig böra besvara den al mig uti mitt
förra Betänkande anmärkta inconsequens emel¬
lan den föreslagna publiciteten och vårt nu
varande voteringssätt. Jag vördar Riddarhus-
Utskottets tystnad i denna punkt, men tror
det vara nog för att bevisa huru liten analo-
gie dess nu afgifne förslag äger med en af
vår Grundlags vigtigaste Grundprinciper: jag
tror att af all inconsequens är den man skulla
tillita sig i lagstiftning den farligaste.
4:0 Har plan talat om allmänhetens rätt att
Öfvertyga sig om sina representanters tänkesätt-
och handlingssätt. Denna rätt nekar jag på det
högtidligaste i dess nu fqreslagoe tillämpning.
Riksens Höglofl Ständer äro Svenska Folkets
fullmyndiga ombud: dem tillhörer att i sam¬
råd med Konung stifta Lag, Folket tillhörer
att vörda och lyda den sålunda lagligen con-
Stituerade magtens bud. Det är igenom ger
1iini>ar och besht, icke igenom tal sorn Svenska
representationen skall1 rättvisa det förtroende,
det åtnjuter af Folket; men så länge detta för¬
troende lemnäs dem, vöre det rent utaf anar-
ebiskt att erkänna rättigheter, och behofvet af
gil ännu högre eonfrol! öfver Riksens Ständer
Den 17 Martii,
kjelfve. Vaktom oss mine Herrar att någon¬
gin erkänna så desorganiserande principer,
hvarken i stort eller i smått. Svenska Fol¬
ket är det i Europa som njuter det största
mått af sann frihet, och det-saknar hvarken
vilja eller tillfällen att utbilda sin Fosterlands¬
kärlek och sin tankeförmåga. Om denna dyr
bara frihet har något att befara, så är det en
dast i vådan af att dagligen vilja utsträcka den
längre, och att gå ifrån den af Lag och seder
helgade erfarenheten, för att famla efter icke
bepröfvade theorier. Icke dess mindre begag-
nar jag detta tillfälle för att gifva en skyldig
gärd af rättvisa åt det ädla och rena som ledt
den första motionairens afsigter y och beder jag
Herr Friherre Åkerhjelm anse den stridiga me¬
ning jag yttrat emot dess förslag, som ett svårt
och påkostande offer, sorn den personliga hög-
agtningen och vänskapen mäste hembära åt
de slfvarsammare pligter, som åligga oss båda
på detta rum.
Min opinion är således: att så vidt Hög-
lofl- Ridderskapet och Adeln anser den väckta
frågan förtjena ett närmare afseende, den inåt
te behandlas j dess rätta egenskap af Consti
tutionsfråga, i hvilket fall den i ett nytt stu¬
dium torde lemna mig tillfälle att yttra mig
I annat fall anser jag bestämdt, att Högloflige
RiddarhuslJtskottets förslag måtte till alla de-
Jar afslås och saken förfalla.
8o8
Den 17 Martii.
N:0 7.
Grefve Frölich, David:
Jag har icke begärt ordet i den förutsätt¬
ning att betydligen kunna influera på Ridder-
skapets och Adelns beslut i denna fråga och
som jag varit frånvarande vid de första dis—
cussioneroe, linner jag nog det jag blottställer
mig för att med repetition af hvad andra sagdt,
endast utmärka mig för ett sämre framställ-
nings-sätt. Icke dessmindre känner j^g mig
oemotståndligen hänförd, att då jag är närva¬
rande vid beslutet i en så vigtig fråga, offent¬
ligen ådagalägga min mening derom.
Ibland de inkast jag hört anföras emot
den sä kallade publiciteten, torde endast det
vara af någon vigt, att det är i principen stri¬
dande mot vårt voteringssätt med slutne sed¬
lar, vår Prorocollsföring och dess justering,
att lemna främmande åhörare tillträde till vå
ra öfverläggningar j då jag likväl är innerligen
öfvertygad, att just desse stadganden i våra
Grundlagar äro, af flere skäl, hvars utveck¬
lande icke här äga sitt rum, att räkna ibland
Constitutioneos brister, så kan jag ej annat än
önska, att desse ofullkomiigheter ej allenast
icke måtte anses hinderlige för en reglementa¬
risk åtgärd, den Ridderskapet och Adela ti¬
tan ändring af Grundlagarne likväl till deras
förbättrande kan vidtaga, utan äfven att nämn¬
de brister, må blifva omsider och ju förr dess
häldre i allmänna tänkesättet så påtaglige, att
Den 17 Mariii,
809
de i stadgad ordning af sig sjelf lemna rum
för «?n af tidehvarfvets upplysning allmänt på¬
kallad bättre organisation. En reform i våra
Grundlagar kan ej ske annoriunda än succes-
sive, om icke vid en ny revolution, och hvem
bäfvar icke vid blotta namnet på detta medel
och ber Försynen derföre bevara Sverige och
dess innebyggare? Den som således lika med
mig anser ändamålet med våra Riksdagar va¬
ra: att nationens Representanter ej allenast sko¬
la äga tillfälle inhämta, uppfatta och discutera
allt hvad som rörer Statens angelägenheter, u-
tan äfven att resultatet deraf skall blifva be¬
slut, som bero mera på pluralitetens öfverty¬
gelse och mindre på slumpen, samt huru mån¬
gå af Represenfanterne kunna uthärda till slu¬
tet af en långvarig Riksdag; den som tillika
är öfvertygad, att detta ändamål förfelas ge¬
nom vårt odrägligt vidlyftiga arbetssätt, att fö¬
ra till Protocolis allt hvad som talas i och u-
tom ämnet, justera, remittera och communicera
hvaraf följden blir, att i samma mån de skrif¬
na luntorne växa i voldine, aftager, dignande
under onödiga formaliteter, det öfverhopade
minnet, och det förslappade interesset hos re.
presentanterne, när den afgörande stunden kom¬
mit och beslutet skall fattas; den, säger jag,
som med mig önskar en slutligen i alla fall
oundgänglig reform häruti, den lärer äfven
omfatta hvarje medel, som i någon mån med¬
verkar till ändamålet. Utom den reela, fastän
ännu kanske aflägsna fördel jag har j sigte,
torde det äfven finnas en annan, och jag väd¬
jar till hvarje örn och tänkande Husfader, om
Den iy Martu,
han icke skulle önska ett tillfälle för sin son,
att tidigare än eljest är tillåtet, få tillträde till
ett runn, der undersökningar i alfvarsamtna och
nyttiga ämnen skola upplysa och mogna hans
omdöme och afvända hans håg från lättsinnig,
heter, der ädla minnen skola upphöja hans
tänkesätt och uppelda hans nit, och der, med
ett ord, den seger, som förnuftet och sannin¬
gen omsider tillkämpa sig, skall stadga hans
öfvertygelse, det sann patriotism består icke
allenast i frimodighet, utan lika mycket i mo¬
deration och en afsigtsmässig ihärdighet. Jag
'bönfaller alltså om tillträde för Fäderneslandets
uppväxande generation och ej endast lör Tid-
ningsskrifvarne och de nyfikne bland allmän^
beten, ehuru jag är fullt viss uppå, att äfven
de sednares närvaro slutligen skall gifva oss
mer tillfredsställelse än oro. Med lika varm
tillgifvenhet för min Konung, som för mitt Fo~ ,
sterland, hvem skulle jag väl på detta rum
Jrugta? och hvilken varelse dessutom kan va¬
ra så föragUig och usel, att jag icke skulle
värdigas tala'till den, eller låta den höra hvad
jag tänker om det allmänna? Neji känslan
af eget värde och välviljan för medborgare af
alla Stånd och vilkor upphöjer mig öfver ali
fruktan för våld å person eller yttrande rätt.
Långt mera skulle jag, om Publiciteten afslås,
befara att möta deras föraktliga blickar , sorn
trodde mig hafva bidragit till afslaget af Stånds
högfärd, oginhet eller klenmodighet, och jag
tillstyrker derföre bifall till principen och be¬
gär Herr Grefvens och LandtMarskalkens pro=
Den 17 Mavtii.
position, på sätt Friherre Åkerhjelm och Gref*
ye von Platen yttradt.
N:o 8.
Herr Lagerhjelm, Pehr:
Om sjelfva publicitets frågan skulle vara
j behof af någon alfvarlig granskning och ej
anses så klar att endast en tanka kunde fin¬
nas; så lärer väl denna granskning böra utgå
från idéen af Representation i allmänhet, på
«tet att det steg som tages, måtte stå i öfver¬
ensstämmelse med och icke strida emot denna
idde. Man Representationen skall representera
Mationeus inteiessen. Dessa äro hufvudsa-
keligen af 2 slag; ty antingen ser den enskil¬
de medborgaren Staten såsom en existerande
skyddsanstait, hvarutaf han skördar lugnet,
Oberoendet emot skatternas utgörande, det vill
säga han ser sig först och Staten sedan?
eller ser han Staten först och sig sedan, det
vill säga han lefver i dst allmänna. Det¬
ta sednare interresset eller det allmän¬
na måste uti all Representation igenfinnas.
Formen under hvilken detta interesse kan gö¬
ra sig gällande kan vara mer eller mindre full¬
ständig, äfvensom den är beroende af folksla¬
gens historiska utveckling. I Sverige finnér
man den ärfteliga Adeln såsom en permanent
Representant af interesset som lifvat de män ,
"hvilkas bedrifter eller ädla uppoffringar föl
812
Den 17 Martil,
Fädernesland förtjenst Adelskap d- v. s. det
intresse hos ett ädelt Folk, som icke vill van¬
slägtas från sine Store Förfäder. Men det gif-
ves ett annat offenteligt interesse, som lika
väl måste representeras, nemligen deras, som
genom uppoffring af sin egen personlighet för
Statens ändamål, dagligen stå i olfentelig verk¬
samhet, Statens Embetsmän. 1 Sverige finner
man PresteStåndet representera en del af det¬
ta interesse nemligen kyrkans. Men Staten
har äfven en annan auetoritet, Domstolen,
hvars interesse äfven är allmänt; och detta in-
teresse, Embetsmannens i allmänhet, är i Sveri¬
ge orepresenter^dt Jag mötes här sannolikt
af det inkast, att Embetsmannen icke är obe¬
roende, således icke kan representera; och till
svar derpå får jag i största korthet anmätk a,
att egenteligen etr, ädelt oberoende, och om allt
annat kan jag ej tala, icke hvilar på de ma¬
teriella behofvens orubbade njutning, utan up¬
på kraft i öfvertygelsen och mod i hjertat. att
jag icke fattar visheten uti den moderna beräk¬
ning, hvarigenom ali sjelfständighet skall vara
opposition och all opposition endast sträfva på
uppdragandet af en skiljemur emelian Konung
och Folk.
Bifall til! publiciteten inom Riddarehuset
synes mig alltså påkallas såsom ett erkännan¬
de, att ett ädelt intresse finnes orepresenteradt.
D enna publicitet afser således endast och alle¬
nast ett medgifvande, så vidt möjeligt är för
rum att Ridderskapets och Adelns vederlikar
Den fy Martil,
813
niå få tillträde att afhöra öfverläggningarne.
Billeterne skola således endast utdelas åt A-
delns vederlikar; och här finner jag en grund
till ogillande af hvad Riddarhus-Utskottet uti
4;de morn. tillsiyrkt. Jag vill icke hindra
Tidningsredactionerne tillträde, roen jag vill
ej göra detta till en rättighet, utan blott en
möjlighet, bero; nde på Billetinnchafvarens be*
dömande. Jag föreställer mig att billeterne
böra delas emellan LandtMarskalken, Riddar-
husUtskottet och Bänkmansafdelningarne touri
vis, och må den Tidningsredaction, som an¬
ser sig förtjena att afhöra Ridderskapet och
Adelns öfverläggoingar och icke kan erhålla
Billet af LandtMarskalken eller enskilde Le¬
damöter, sig hos Riddarhusutskott^ hvarje
Riksdag anmäla, på hvars pröfning det bör
bero att bifalla eller afslå en sådan ansök¬
ning.
Bilagor
lill PleniProtocolIel för den 19 Martil,
förmiddagen.
N:0 1*
Herr Lefrén, Johan Pehr:
Ibland de rättigheter våra vördade grund*
Den 17 Marlit,
lagar tillerkänna Representanten, känner jag
ingen i värde öfvergå den, som inedgifver mi¬
noriteten, att till Protocollet anmäla reservat
tion mot ett beslut, som med eller utan vote¬
ring blifvit fattadt mot dess öfvertygelse.
jag kan ej föreställa mig att någon vill
misstycka att jag begagnar denna mig i 42
RiddarhusOrdningen uttryckligt medgifna rät¬
tighet i anledning af hvad i plenum den 17
dennes beslöts rörande Publiciteten af Riddar¬
husets öfverläggningar.
jag iakttager tillfället Öppet förklara mitt
allvarliga sorg öfver utgången och min lifli-
gaste önskan att den dag snart måtte randaS
då vi ånyo få upptaga samma fråga och jag
skall aldrig upphöra att hoppas på en olika
ptgång.
I ädle Herrar af detta hus, som utgjort
pluraliteten, misstycken ej detta sanna uttryck
af hvad som föregår i det innersta af min själ
Och tillåten mig vördnadsfullt frambära det
enda enkla skälet för min fasta öfvertygelse i
frågan, jag anser nemligen ingen flark Nation
nät. känsla för representatiiernes åtgärder mijelig
så länge de Öfverlägga inom lyckta dörrar, och
titan denna National-kättsta, intet fortfarande be¬
stånd för friheten.
Jag har ej behöft söka efter uttryck för
denna framställning, vördnadskänsian och agt-
ttingen för andras öfvertygelse gifver deni sjelf.
Dm 19 Martil,
815
mant och jag hoppas ej hafva 6årat någons
ömtålighet.
Nto 2.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus ;
Jag finner mig förpligtad, att, i afseende
på Höglofl. ConstitutionsUtskottets betänkande
fästa Herr Grefvens oeh LandtMarskalkens
samt Höglofl. Ridderskapet och Adelns upp¬
märksamhet på följande förhållanden;
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, såsom
orden lyda: åsyftar ett tillägg i Grundlagens
stadgande.
Tillägg i Grundlagens stadganden har jag
trott vara förändringar i Grundlagens stadganden j
propositionen skulle således till Constitutions-
Uf skot tet remitteras, och enligt lagens bokstaf ge¬
nast dit rcrmitteras, ulan att förut propositio¬
nen kunde bli föremål för Riksens Ständers
Öfverläggningar.
ConstifutionsUtskottet likväl har till Rik¬
sens Ständer återsändt Kongl. Maj:t3 propo¬
sition, och förklarat sig icke kunna med må¬
let taga närmare befattning; Utskottet, heter
det i betänkandet, föreställer sig att Kongl.
Maj:ts proposition icke åsyftar någon verklig,
någon jör alltid bestående Grundlagsförändring,
816
Den 19 Martil.
utan ett personligt undantag, en tillfällig modifi-
cation. Utskottet, heter det vidare, förestå Ilse
sig att jemväl RiksStånden härutinnan delat
Utskottets åsigter, ehuru Riksdagsordningen,
enligt Utskottets tanka, [hallgen kunnat föran¬
leda remiss. *
Jag skulle tro, att då denna 44 §■ säger;
Konungens propositioner må ej i Riksens Stan}
ders Plena till omedelbarligt afgörande uppta¬
gas, utan öfverlämnäs till utredande af behö¬
rige Utskott; då Regeringsformens 81 §• sä¬
ger: ”Vill Konungen föreslå någon ändring i
Grundlagarna, böra Ständerna genast utan att
om propositionen förut öfverlägga, uppdraga
ConstitutionsUtskottet att sitt utlåtande derom
till Riksens Ständer afgifva;” att då Rege¬
ringsformens 56 §. stadgar att första proposi¬
tionen på antagandet eller förkastandet af en
väckt fråga, skall göras på ett af ett Utjkott
uppgjordt Förslag, så hade LandtMarskalken
och Taiemännen [hallgen kunnat tadlas, om
proposition till antagande eller förkastande blif¬
vit i Stånden framstäld; innan Consiitutions-
Utskottet utlåtit sig och i anledning af Kongl.
Majus proposition meddelat ett Förslag till
svar.
klen säger ConstitutionsUtskottet: Konun¬
gens proposition åsyftar icke någon verklig,
för alltid bestående Grundlagsförändring,
utan blott en tillfällig modification.
Jag
Deri 17 Mårt ii.
817
Jag vet ej om jag är för nogräknad pl
ord, men jag tror att Grundlagars tydare all¬
tid böra tala samma språk som Grundlagarnes
stiftare talac; jag skulle tro att den sorn upp¬
fattat Grundlagens idéa, icke gerna gillar de
nyttjade olika benämningar af verkliga Grund¬
lagsförändringar ocb af tillfälliga modificatio-
ner; att den som känner den i Grundlagen
medgifna rättighet att motionera förändringar
i Grudlagen ej heller kan (inna uttrycket af
en för alltid itdåends Grundlagsförändring för
alldeles rigtigt, och att mången icke finner nå¬
gon särdeles betydlig skillnad emellan orden
förändring och modification.
Vidare nämner ConstitutionsUtskottet hu¬
ru det erinrat sig, att Riksens Ständer vid
1 § 12 och 1 81 7 årens Riksdagar genom enhäl¬
ligen beslutna ocb sedan inför Thronen fram¬
burna önskningar beredt åtgärder, hvilka till
äfventyrs torde ha synts Utskottet äga någon
likhet med den åtgärd, hvilken nu af Kongl»
Maj;t blifvit önskad.
Skillnaden är visserligen ingen till saken,'
helst som Ständerne ofelbart gerna önska mot¬
svara Kongl. Maj:ts nådigst yttrade önskan; men
skillnaden är ganska väsentlig i afseende på
formen.
Konung Carl den XIIRde hade år 1811
Bil. till Ridd, 0. Ad, Pr. II Band. 53
Si8
Dm Ig Martil.
i anledning af fortfarande sjukdom, uppdragit
Styrelsen åt sin Herr Son, då varande Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen, jag förmodar att
Nationen såg denna åtgärd gerna, och Rikets
Ständer skyndade vid 1812 års Riksdag att
derföre tacka Konungen samt framburo den
önskan, att vid återkommande sjukdom, Kongl.
Majt täcktes fatta samma beslut, samt att Hans
Kongl. Höghet alltid med sina råd måtte få gå
Kongl. Majit tillhanda.
År i8»7 väcktes motion i alla Stånd, men
af enskilta Riksdagsmän att Kong!. Majit måt¬
te täckas tillåta, det dåvarande Hans Kongl,
Höghet Hertigen af Södermanland, i händelse
af Hans Majit Konungens och Hans Kongl,
Höghet KronPrinsens sjukdom skulle få före¬
stå Regeringsärenderne. Samtelige RiksStånden,
och utan föregången remiss till Utskott, in¬
stämde i den framställda önskan.
Genom båda desse beslut, påkallade af
omständigheterna, gillade af hela Nationens
känsla, ändrades icke Regeringsformens 40 §,
man kan säga att derigenom en lucka fylldes.
Den nu uppståndna frågan ar väckt ge¬
nom en Konungens proposition, den skulle
nödvändigt constitutionelt behandlas; den är
rubricerad såsom åsyftande ett tillägg i Grund¬
lagens stadganden; således skulle Constitu-
tionsUtskottet uppgöra Förslag till svar. Uti
det skick sorn frågan nu står kan mycken vil-
Den ig Martil,
!a uppkomma. Om till exempel Tre Stånd
Lifa!ia den Kongl, propositionen, det Fjerde
Ståndet åter icke, så skuile somlige kunna
vilja påstå att Tre Stånds beslut utgöra Rik¬
sens Ständers, emedan proposition till bifall
icke blifvit gjord på ett ConstitudonsUtskottets
Förslag, Säger man åter att genom den
Kongl, propositionen ett tillägg i Grundlagens
stadganden blifvit åsyftadt, så kunna Tre
Stånds beslut icke anses utgöra bifall till
propositionen.
Genom ConstitudonsUtskottets utredande af
frågan hade lätteligen de otydligheter kunnat
undanrödjas, som nu öka den enskilta Riks¬
dagsmannens villrådighet. Regeringsformens
43 $• säger ätt en tillförordnad regering, skall
utgöras af Fyra StatsRåd. Men den Kongl;
propositionen säger icke öm KronPrinsen skall
räknas bland desse fyra, eller om hans tven¬
ne röster skola räknas derutöfver. Röstbe¬
räkningen ger olika förhållanden, antingen s,
3 eller 4 StatsRåd jemte Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen utgöra Regeringen.
Åf alla dessa skäl skulle jag tro att be¬
tänkandet borde återremitteras och Constitu-
tionsUtskottet anmodas att bestämdt yttra sig
om Utskottet tillstyrker bifall å Kongl. Majtts
proposition.
Skulle återremiss anses icke kunna äga
rum, så torde ingen annan utväg vara öfrig;
än alt genom underdånig Skrifvelse tillkänna-
S20
Den 19 'Martti,
gifva Kongl. Msj:t j|tt dess nådiga proposition
genom en tillfällig behandling, kommit Rid¬
derskapet och Adeln tillhanda under en form,
som gör det omöjligt lör Ridderskapet och
Adeln att i närvarande ögonblick sig deröf¬
ver utlåta.
N o 5.
Grefve Posse, Cari Hindric'.
Sedan 13 år förflutit ifrån det Constitutio"
nela Systmnets åter införande, utan att något
väsendtligt blifvit vidgjordt för att ställa vå¬
ra allmänna uppfostriogsanstallter i öfverens¬
stämmelse med tidens Itraf och våra Grund¬
lagar, liar det varit serdeles tillfredsställande
och förhoppningsfullt, att under denna Riks¬
dag höra detta vigtiga ämne hafva utgjordt
ett föremål för Ridderskapets och Adelns upp¬
lysta omtanke. Flere förtjenstfulle och ut-
.märkte medlemmar al detta ädla RiksStånd,
insående våra stora brister i detta afseende,
hafva under högljudda bifall framställt nöd¬
vändigheten, så väl af en mera allmän vet-
tenA/.plig bildning och en ändamålsenligare
högre grad af upplysning för alia olika Ständ
och alla olika yrken, som af Grundlagarnes
förklarande vid våra högre läroverk.
Ridderskapet och Adeln har insett att
ingen medborgerlig lagbunden frihet kan i
längden trifvas och äga bestånd utan en ali-
Den 19 Martii.
män ändamålsenlig upplysning, aft alla kost¬
nader och omsorger som bill va använde på
förbättrandet af den allmänna och enskilta
uppfostran inom Fäderneslandet skola mång -
falldigt ersättas gerom befästandét af egen
och elterkommandes frihet och sjelfständighet,
genom ökade inre krafter af alla slag och ge¬
nom ökadt yttre anseende.
Under Enväldet äro hvarken dygder el¬
ler kunskaper i allmänhet behöflig^; de förre
skulle vantrifvas, de’ sednare skulle bidraga
att göra menniskornas belägenhet odrägligare;
men under en lagbunden irihet är en allmän
ändamålsenlig uppfostran ej allenast nödvän¬
dig utan ock första vilkoret för frihetens bi¬
behållande. passioncrne utveckla sig på ett
förvånande sätt och behöfva en nyttig rigt-
ning. Det är icke mer denna djupa tystnad,
detta allmänna förlamande dödstillsråndet somt
födes af Despotismen. De fria Folken lefvil
och känna sig lefva; det är högst nödvändigt
att man i tid lärer dem rätta bruket af deras
återvundna krafter.
Att göra sig ett rigtigt begrepp om fri
heten, är icke så lätt som man i början före¬
ställer sig. Dess studium fordrar grundlig
forskning* dess utöfning förutseende och för- (
sigtighet; dess bibehållande ett oupphörligt
och noggrant iakttagande af sådana sakra och
väl beräknade grundsatser, sorn äro resultat af
822
Den 19 Marlit,
inenniskosnillels ädlaste bemödanden och af
all moralisk fullkomlighet.
Man har sagt, att tvång måste föregå fri¬
het och göra oss den värdig, att det fordra^
en viss mognad för friheten; men sådant är att
säga, det okunnigheten skall bereda oss för
upplysningen och göra oss den värdig.
Jag vet att det ännu finnas många som
dels af öfvertygelse, dels af särskilta orsaker
yrka, att allmän bildning långt ifrån att vara
nyttig och utgörande sjelfva lifvets sanna be¬
stämmelse, bör anses skadlig och vådlig; men
deras antal förminskas med hvarje dag och det
ali manna sträfvandet att stadga ett bättre, än-
damålsenligare samhällslif, än det närvarande,
banar sig väg genom fördomarnes och okun¬
nighetens villfarelser och mörker. Lagstiftaren
och Regeringen långt ifrån att motarbeta ett
sådant sträfvande, böra understödja och lätta
det genom aila de mec(pl som de äga att an¬
vända. Staten torde sjelf böra .betraktas som
en stor uppfostringsanstalt til! utbildande af
Frihet, Patriotism, humanitet och alla med¬
borgerliga dygder inom alla samhällsclasser,
Uti denna stora uppfostringsanst,allt äro alla
Embetsman sjeifskrifne lärare, emedan, enligt
den Constitutionella och representativa Samhälls1
ordningens natur, man hos dem bör finna
största upplysning, största förmåga och största
moralitet,
Så vida detta begrepp om1 Staten såsom
DcHl
m
en stor allmän uppfostringsanstalt vore allmänt,
skulle det aldrig inträffa att Styrelsen, för att
afhjelpa ögonblickets brister, vidtoge utvägar
som motverkade den kommande Generationens
moralitet och lycksalighet. En nyttig vägled¬
ning skulle äfven derigenom beredas både för
Lagstiftaren och Regeringen vid utarbetandet
af alla juridiska, ekonomiska och administrativa
Författningar Framför allt skulle man aldrig
förlora ur sigte att ändamålet med aiit sam-
hällslif är förädling och lycksalighet genom
en allmän harmonisk, utveckling af alla men k-
liga krafter och förmögenheter. En af vår
tids utmärkte Författare (Johannes von Miil¬
ler) säger att krig äro de frugtansvärda Lä¬
romästare som påminna om den eviga sanning,
att rikedom, vettenskap, kultur, att alfa föd¬
selns eller lyckans skänker äro fåfänga, så
snart menniskan i stollt eller vällustig glömska
af sig sjelf förgäter sin moraliska kraft De
bildade Folken blifva vilda Barbarers byte om
de underlåta själsansträngningen, för hvilken
allt annat måste ge vika. Der det mästa lif är,
der är segern. ”Derigenom blef, från Fingals
berg till Babylon verlden undergifven en
Stad; derigenom grundade de stolte Britterne
på det obeständigaste element ett blott genom
sig sjelf förstörbart rike: derigenom hafva vå¬
ra Förfäder under flera nästförflutna Secler å-
dragit sig samtidens och efterverldens be¬
undran.
De moraliska eller själskrafterne kunna
endast i förening med de fysiska fullkomligt
824
Dek rg Mart ii.
utvecklas. Caracteren af allt lif som förtjitiar
detta namn, är den största möjliga öfverens¬
stämmelse mellan dessa både olika krafter.
Om den ena utvecklas på den andras bekost¬
nad, så uppkommer ett ofullständigt helt som
gör menniskan till sin förmåga blott hälf¬
ten af det hon borde och kunde vara. I hvar¬
je af de yttre eller inre kraftyttringar, som
utgöra lifvet, i hvarje föreställning, omdöme,
begär och handling, finner nu mera ingen
verklig tänkare blott en själens verkan på
kroppen eller blott en kroppsns verkan på sjä¬
len. Hvartenda fenomén af lifvet förutsätter
nödvändigt både verkan, och motverken mel»
lan själ och kropp.
Men graderna och proportionerna i denna
vexelverkan äro högst olika. Förhållandet
mellan själens och kroppsns verksamhet kan
mer och mindre vara ett missförhållande och
slit missförhållande, ali för stor öfvervigt på
endera sidan är förderflig och åstadkommer
disharmoni, olust eller smärta. Detta missför¬
hållande visar sig öfverallt, der en regelbun¬
den förstånds öfning ägt rum utan en regel¬
bunden kropps Gymnastik, och vill man ve¬
ta rätta orsaken hvarföre Grekerne som af oss
öfverträfiats i ensidig vetenskaps bildning, o-
ändligt öfverträffade oss i talanger och hjelte¬
kraft, så är det ingen annan än den, att sjä¬
lens och kroppens effer principer behandlade
Gymnastik, hos dem höllö lika steg.
Bea 19 Martii.
Att do fleste Statsmän, vetenskapsidkare
och lärde i våra dagar blifvit hvad de äro
utan tillhjelp af Gymnastiska kroppsöfningar,
bevisar intet emot desse ölningars värde och
nödvändighet. Det bevisar blott hvad snillet
äfven ensidigt utveckladt förmår och antyder,
hvad det genom en mera ändamålsenlig be¬
handling skulle förmå.
Förhållandet med en ensidig kroppsut¬
veckling vore alldeles detsamma. All ensidig
bildning bör derföre med sorgfällighet undvi¬
kas såsom till sina följder skadlig. Den å-
stadkommer beständigt fenomenet afmenniskor,
som tänka- utan att handla, eller handla nian att
tänka.
Det vore inskränkt att tro den fysiska
gymnastiken nyttig och önskvärd blott i af¬
seende på krigets yrken och Fäderneslandets
försvar; nej denna gymnastik är lika väsendt¬
lig för Själens operationer, för viljan, för be¬
gäret; den är väsendtlig för vår tillvarelse
uti det högre Fädernesland som vi kalle det
menskliga lifvet. Kroppen är intet utan
själ, själen är intet utan kropp, liksom
tanken är intet utan object och objectet intet
utan tanke. Hvad menniskan kan och skall
blifva, det kan och skall hon blifva genom
kroppen så väl som själen. De tillhöra lika
nödvändigt hennes natur. Bådas försumma¬
de utveckling är lika förderflig och hvad men¬
niskan med förnuft vill åstadkomma för sitt
slägtes förädling bör sträcka sig till hela
Den 19 Martil,
dess sammansatta varelse, om det ej skall be~
fordra obehag och smärta i stället för glädje,
kraft och lycksalighet.
Äfven med afseende på det krigiska för¬
svaret böra gymnastiska kroppsöiningar icke
försummas. Sverige, begränsadt af en öfver¬
lägsen magt, beböfver använda alla upptänk¬
liga medel för att öka sina krafter och stadga
sitt oberoende.
Det är således icke mer i grund af in¬
skränkta åsigfer, utan i grund af de vigtiga-'
ste och mäst omfattande i afseende på med¬
borgerlig bildning ej mindre än utvecklingen
och befästandet af vår lagbundna frihet sorn
jag vågar vördsamt föreslå:
1:0. Inrättandet af Kroppsgymnantik så vidt
möjligt både på landet och i städerna öfver¬
allt der det finnes en Skola, ett Gymnasium
eller en Academi för Själskrafternas vetten¬
skapliga bildning.
2:0. Att den studerande ungdomen o-
yilkorligen bör blifva förbunden att dagligen
under de årstider sorn väderleken det tiliåter,
begagna de Gymnastiska kroppsöfningaroe på
dertill bestämda stunder och under en dertill
utsedd Lärares ledning och inseende med iakt¬
tagande? af de systematiska principer som af
vår förträfflige Gymnastiarch Ling blifvit fram*'
stäIde, samt
Den i g Martil,
827
3:0. Att ingen ung medborgare borde
emottaga* i Embeten eller tjenstebefattningar
at hvad natur som helst med mindre hankön*
de framvisa betyg öfver genomgångna Gym¬
nastiska prof.
N;Q 4.
Grefve Gronftedt, Claes.:
Jag är nödsakad att uppträda och besva¬
ra Herr Coijets anförande, emedan jag i annat
fall skulle medgifva dess tydning af mina ord.
jag anhåller att man later ord och mening
vara sådane som de äro, och ej genom deras
orätta framställning, ger en annan syftning åt
ämnet; hvilket dock är förhållandet med det
anförande jag nödgas besvara. Då jag i mitt
memorial tramstält och yttradt: ”att Örlogs-
Flottan 1790 vid utgången från Wiborg visa¬
de hvad kraft en sådan Flotta äger och hvad
beskydd den vid denna utgång gaf åtskärgårds-
Flottani jemte att utom detta beskydd i och för
Utgången från Wiborg, aldrig den vackra Svensk¬
sunds bataljen kommit i fråga, kan jag ej fin¬
na och hemställer till hvar och en, att och
om af dessa ord den slutföljd kan göras, det
ÖrlogsFlottan lemnade beskydd åt hela 1790
års Campagne för SkärgårdsFlottan och att an¬
dra Fartyg än SkärgårdsFlottans stridde vid
Svensksund j hvilka tydningar af mina ord lik¬
väl åsyftats då Herr Coijet säger: ”Hjstorien
823
k Dea 15 Martii.
öfver 1790 års krig skall teckna nagrs vackra
blad till efterkommande Svenskars tillfreds¬
ställelse, hvilka mera opartiskt än vi som än¬
nu Jelva skola bedöma händelserna och huru
Skärgårdsflottan under sin benämning af Ar¬
méens Fiotta uppfyllt sin bestämmelse då den
till freden i YVerelä så hufvudsakligen bidrog.
Detta erinras i anledning af Grefve Cronstedts
anmärkningar vid Herr Lagerhjekns motion
rörande det beskydd hvilket af Örlogsflottan
Jetnnades. Äfven säges åtskilige ännu lefvan¬
de personer af Landarméens befäl här närva¬
rande kunna vitsorda om så behöfdes att det
var Skärgårdsflottan ensamt, sorn stridde i Svensk¬
sund, hvarmed kriget fick ett förmonligt slut.
Jag har aldrig sagt hvarken det ena eller det
andra af dessa saker och hvar och en känner för
väl, utan att ens hafva varit med vid Svensk¬
sund, resultaterna af denna affair, äfvensom
mångå particuliariteter af så väl modighet som
svaghet, så att inga vittnesmål härom beböf-
vas. Detta ger mig dock anledning till den
reflexion att i politiskt afseende får man be¬
döma efter utgången men ej så i milifairisk,
och derföre vågar jag föredraga den högst
vackra och hedrande affairen vid Svensksund
1789 framför den pä samma ställe 1790, så¬
som militairiskt vackrare, ehuru Fredens lyck¬
liga utgång myckat berodde af den sednare.
Herr Coyet yttrar vidare: till förekommande
af en origtig tydning, som kunde uppstå af
j Hänförelse melian Linieskepp och Canonälupars
tili3ttarriska nytta, nödgas han erhindra om det
Historiska factum, att SvenskaCauooSIupai både
Den j g Martil.
förstört och eröfrat fiencltliga SkärgårdsFregat-'
ter af 40 Canoner och att Engelska LinieSkep-
pet Africa i Sundet af några Danska Canon-
Slupar var nära att förstöras, om ejjen gynnsam
vind uppkommit till dess räddning. Denna
jemnförelse är ej af mig gjord, ty (ten kan ej
göras, emedan de ej kunna verka på hvaran¬
dra såsom här uppgifvits; jag har sagdt att
aldrig Linieskepp tagits af CanonSlupar men
väl attaquerats, jag har aldrig nämdt Fregatter.
De historiska factasom uppgifvitsäro ej uppgifne
som de i sjelfva verket iörhöllo sig, Skärgårds-
Fregatter finnas inga som föra 40 Canoner, då
jag undantager Nickor som ej benämnas sålun¬
da, och Engelska Skeppet Alrica om 60 Ca¬
noner attaquerades ej af några, utan af 24
Danska Slujfar, hvilka ledo liksom Skeppet
stor förlust, hvarföre affairen slutades men vind¬
skåra var icke orsaken att det ej blef tagit.
Dessa mina uppgifter kunna stödjas på Engelska
och Danska rapporter, på egen erhållen upp¬
gitt af Engelska och Danska Officerare, som
voio i denna affair. Danska marinen är så
skicklig stt ej dess courage eller kunskap kunna
sättas i fiåga och de attaquerade aldrig något
EngelsktLinieSkepp efter denna affair, och haf.
va aldrig trodt sig kunna*taga Linieskepp, jag
sjelf coinmenderande Briggen Venta litetarme-
rad med 16 styck. 18 pundiga Canonader eller
korna Canoner år 1813, har varit attaquervd
af 4 Danska Slupar uti 5 timars tid, och blef
hvarken tagen eller sjunken, oagtadt betydlig
förlust af lolk och skada i Fartyg och tack¬
ling. Det synes kanske förmätit af mig att
85o Den 19 Mart ii,
* ■
framstå och förklara det jag äfven kan ha å-
sigter af ämnen, då jag ej kan räkna som Herr
Coyet säger sig äga 40 års tjenstetid, utan
blott 23 som Officer, men denna förmätenhet
får jag kanske tillskrifva den ensidiga uppfo¬
stran jag erhållit vid KrigsAcademien på Carl¬
berg, hvarest jag fick fröet till en sann sjelf¬
känsla och frihetst3nka, som mognadt under
årens framskridande och sorn ingifvit mig käns¬
lan af att ej slafviskt mottaga öppna oförrät¬
ter eller att icke med sjelfkänsla motstå nyck¬
fulla myndigheter.
Bilagor
till PleniProtocollet för den ig Marlii,
eftermiddagen.
N:0 1.
Friherre Rudbeck, Alexandera
Sedan jag, i mine föregående anförande^
anmärkt, att jordbruksnäringen i synnerhet är
betungad med de mest, och vida öfver andra
näringar tryckande contributioner af alla slag,
dels tillkomne från äldre tider och dels i de
Den i 9 Mardi ,
83I
Sednare ansenligen tillökte, emedan det alltid
har varit den genästs väg att taxera den syn-
bara förmögenheten, häldre än att uppsöka
den lika skattskyldige, söm utan förlag eller
arbete skördar minst 6 procent af sin förmö¬
genhet; så bar jag trott mig skyldig, med en
fortsättning af min den 3 Febuarii väckta mo¬
tion, att till Ridderskapets och Adelns pröf¬
ning vördsamt underställa de förändringar, sorn
föregående Bevillningsstadga i min tanka bör
Undergå.
De från äldre tider Svenska Hemman å-
lagde onera af olika slag skulle visserligen för¬
tjena ett mildare afseende än hitintills, men en
rubbning häruti skulle till sina följder blifva
menlig för behofverna, hvartill de äro anslag-
ne; och en så ofta påkallad jemnare fördelning
vore rakt stridande emot ägande rätten, dels
förvärfvad för contant erlagde köpeskillingar
i följd af Hemmanets natur och friheter, och
dels förvärfvad genom verkliga förtjenster och
derföre tillerkände och stadfästade privilegier,
hvarföre jag ej tror, att någon förändring här¬
vid vore lämplig.
Såsom en förökad tillgång för Statsbe-
hofvet har man ofta påstått, att en reduction
vid den Indelta Arméen skulle för Rust- och
Rotehållare medföra minskade utgifter; men
då jag icke kan dela denna tanka, vågar jag
till Höglofl. Ridderskapets och Adelns gransk¬
ning framställa mina motiver^härtill:
Den 19 Martii.
ilo. Tror jag, att ingen individ kan sä¬
krare bedöma behofvet af en större eller min¬
dre Armée till Sveriges försvar och upprätt¬
hållande, än vår nådige Konung, hvarföre
detta ämne eDsamt tillhör Konungen att dis¬
ponera, samt att allt inblandande i dessa rät¬
tigheter vöre en öfverskriden gräns.
2:0. Tror jag, att manga vacanta numror
gerna önskade sina derom slutade contracter
ogjorde, och lära troligen icke vara tendera¬
de till något förnyande, ehuru kostsam upp¬
sättning och underhållet också kan vara.
3:0. Tror jag ej, att det är Provincerna
nyttigt, att största delen af deras utlagor sam¬
mandragas till Stockholm, hvarifrån den säl¬
lan återgår utan 6 å 7 procents nya årliga ut¬
gifter, då deremot Soldatens underhåll stan¬
nar inom provincen. På dessa grunder skulle
jag aldrig med min rösträttighet tillstyrka Ar¬
méens reducerande till StatsCassans fördel, så¬
som mindre nyttigt för jordbruksnäringen.
Öfvertygad att Hans Majit Konungen,
som dels at den allmänna rösten och dels af
erfarenheten, såsom den största Possessionat i
Riket, fullkomligen kanner de bördor och skat¬
ter, som trycka jordbruket samt näringar i all¬
mänhet, visserligen icke kan med nådigt väl¬
behag anse de mångtaligt väckta motioner om
tillökningar för Statsbidragen, sorn förmodligen
af välviljan blifvit framstäldte, tror jag med
en
Den 19 Martii.
833
en verklig förtröstan, att vår Nådige och äl¬
skade Konung, som så ömt deitar och vårdar
Folkets fördelar, häldre ser och önskar mind-
skade än aliade pålagor, och, enär dessa med
till hälften minskade inkomster ej kunna utgå
till lika belopp, som då producuonerna be-
taltes dubbelt högre; så synes tydligen, att
den nuvarande nöden samt allmänna förlägen¬
heten påkallar Bjvi!ln>’ngens nedsättande så-
Son en conditio sine qua non.
Den föregående bevillningen behöfver 1
synnerhet tvenne correctiver : den ena, att
summans fördelning på hvarje Län, som de¬
lar tyngderna alltför ojemnt, upphörer, och det
andra, att samma Hemmansvärden nu ej bibe¬
hållas, sedan inkomsterna blifvit så betydligt
nedsatte.
Mpd den upplösning, söm nuvarande Ma-
gazinsDirection synes förestå, tror jag likväl
vöre nyttigt, att genom Associationer inom
hvarje Län, några nya SpannmålsMagaziner
kunde tillåtas, om de också blefvo förenade
med relationer under någon i Stockholm blif-
vade Centralstyrelse, organiserad af Riksens
Ständers Fullmägtige, dock ej med för stora
afiöningar, samt för mångtalig betjening, som
så ofta delat vinsten. Sådane inom Länen
blifvande Magaainer vore under goda år, kan¬
ske en förtänkt välgörande inrättning, i Hän¬
delse af påföljande missväxt.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr II Band, 55
*54
Den i g Martti,
Såsom ett stöd och bidrag till Närings¬
flitens uppmuntrande torde en allmän Närings?
frihet böra tillåtas, hvilken mer än andra kon¬
stiga speculationer skulle väcka idogheten och
sprid* välmågan, samt till en betydande hjelp
för jordbruket torde Kronobrännerierna böra
inställas, såsom endast vinstgifvande för be¬
tjeningen, icke för Staten.
Kanske torde hvar och en, som ej syftar
åt enskildt vinning, inse, att en nu blifvande
realisation vore för tidig, innan alta materia¬
ler, blifvit för dess grundläggning samlade:
men, såsom en förberedelse dertill, torde kan¬
ske den rättigheten kunna upplåtas Banken, att,
emot ett maximum af 2 R:dr inköpa hvarje
lod Silfver, som tillbjudes; om derföre en stör?
re sedelstock från Banken utvandrade, tror
jag, att den ej skadade Bankens Credit, då en
motsvarande fond i dess ställe ingick såsom
en tillgång för en framdeles blifvande Reali¬
sation. Att RörelseCapitalet derigenom öka¬
des, anser jag ej blifva för näringarrie onyttigt,
då det ej vöre meddeldt i utlåningsväg och
sålunda ej räntebärande.
För dem, som till förlager anlita Discon-
terna» räknar jag de föregående väckte motio¬
ner om nedsatt ränta, blifva en verklig för¬
del för näringarne, hvarföre jag deruti äfven
instämmer.
För att bereda Bevillningens jemnare för¬
delning de skattdragande emellan, och att icke
Den 19 Martti* §35
* \
naringarne i synnerhet blifva utöfver möjlig-
heten betungade; får jag den äran repetera
hvad jag under föregående Riksdagar fram¬
ställt, att alla reversaler för utgifne penninge»'
län icke böra tili infriande anses gällande, så
framt ej Creditor sjelf eriagt bevillningsprocen-
ten, och reversalet derom af Kronans Ombud
blifvit påtecknadt och vitsordadt.
En på billighetens och rättvisans grunder
uppställd taxation, som i relativt förhållande
till förut existerande olika onera, ej betungar
någon Medborgareclass alltför ojemnt, tran-
quilliserar Folket och underlättar bevilloin-
gens utgörande.
Jag anhåller, att detta mitt anförande måt¬
te, jemte mitt föregående, remitteras tillStats^
och Bevillningsutskotten.
N:o 2»
\ • t
Herr Trafvenfeldt, Carli
Vid Herr Cederschjölds den 4 dennes väck¬
ta motion, om upphö/vande af Förbud emot Dans
och Lekftugor för elen lägre folkclacsen, torde det
tillåtas mig att vördsamt yttra mina tankar.
De uti sin natur mest oskadliga ting kun¬
na missbrukas, och dessa missbruk blifva skad¬
liga; att så med Dans och Lekstugor förhåller
sig, måste kunna förutsättas, när förbud och
Den 19 Mai-tiv.
inskränkningar i dessa afseeriden kommit i
fråga.
Huru Herrar Pastorer sjelfve bedöma dessa
så kallade Lekstugor, kan inhemtas af deras em*
betes yttranden, i form af justerade Sockne-
StämmoProtocoll, som förledir år angående
hälsovården blifvit infordrade från Församiin-
garne öfver hela Riket, och der det från flera
ställen anföress
”Att de äro bland Ungdomens mest förle¬
dande företag, och samlingsställen för äldre
och ynprr till Bränsvinsförtäring, som leder
till öfverdrifvet bruk. deraf och till sank för
fylleri, denna hälla till de fimta oordmngar och
brott inom samhället. Sjelfva sommarens lekar
och dansar i den fria naturen, slutas med o-
måttlig bränvjnsförtäring inom hus. Till en
sådan lekstuga sammanskjutes eller tillverkas
minst 16 å 20 kannor Brännvin eller derutöf¬
ver, som skall förtäras innan Lekstugan åt¬
skiljes. De äro äfven den förförelseskola, der
det uppväxande slägtet insuper det gift som
sedan mördar det religieusa lif, som hvarje
nitisk lärare söker att väcka, samt forderfvar
hela ungdomens moraliska natur Vid lu å
to års ålder börja barnen, med föräidrarnes
tillåtelse, att besöka dessa Lekstugor, och när
der de äldre på allt sätt söka förmå de yng¬
re, ja sjelfva barnen, att tappert träda i de-*
ras fotspår, och prisa sådant som raskt och
hurtigt, så uppkommer äfven emellan de yng¬
sta en täflan i detta yrke, och när så årligen
Den ig Martn,
837
sker, blir det fruktlöst att predika och varna
emot Brännvinsmissbruk och emot sedeför¬
derf”
”På andra orter hafva Lekstugor aldeles
måst förbjudas, såsom utartands till ohygg¬
lig) sup-gillen, och samlingsställen för öfver¬
dåd och slagsmål.
Flera, mpr och mindre allmänna och skad¬
liga oseder skulle kunna uppgifvas , och med
lika obestridliga facfa bestyrkas, hvartill Ung¬
domens i vår tid eljest så oskyldiga och na¬
turliga lekar och nöjen lätt kunna urarta, om
de lemnades utan uppsigt och nödiga inskränk¬
ningar; men jag för nain del anser, detta äm¬
ne icke egentligen höra till Riksens Ständers
granskning och handläggning, emedan det e-
gentligen är ett polisämne, eom fordrar olika
behandling på olika orter.
Skulle åter det Högloft. Utskott, hvar¬
till denna motion blifvit remitterad, finna den¬
samma böra komma under ompröfning till af.
görande, anser jag det så mycket mer böra
lemnäs öppet för hvarje ort och hvarje Soc¬
ken att i detta afseende vidtaga och bandhaf
va nödiga åtgärder, som eljest en oinskränkt
och obevakad tillåtelse af sådana nöjen skul¬
le blifva ganska vådlig för både Religiositet,
sedlighet och hälsa; åtminstone till dess en för¬
bättrad uppfostran hunnit allmänt spridas och
göra blotta förmaningar och råd tillräckliga.
858
T)cn if) Martil.
*
N:o 3.
Grefve Frölich, David:
Sedan Ridderskapets och Adelös plurali¬
tet, ehuru mot min önskan afslagit Riddarhus-
Utskottets Betänkande i anledning af Friherre
Åkerhjelins motion om tillträde för främmande
åhörare vid våra öfverläggningar, hämtar jag
dock föranledande i grund af detta redan fat¬
tade beslut till väckande af eD fråga, hvilken,
äfven om jag från början af Riksdagen varit
närvarande, hade måst såsom mindre vigtig
hvila och vika för den ofvannämnde, hälst på
sätt jag nedanföre skall utveckla, begge pro-
jecten måhända för närvarande icke kunnat
på en gång verkställas; jag föreslår vördsamt,
att i stället för det bänkarne till höger och
venster om LandtMarskalksbordet samt stora
gången betecknas med olika bänknummer, så
att främsta bänken till höger kallas för fia och
den till venster andra, både desse bänkar och
de bakom eller längre bort varande i samma
förhållande hädanefter måge betecknas med
får fia bänkarne, andra bänkarne och så vidare,
hvilken ändring, utan att rubba den redan
skedde bänkindelningen, eller rättigheten för
en hvar att bibehålla det bänkrum, som till
följd af hans ättenummer blifvit honom anvi-
ssdt, kunde verkställas endast genom en an¬
nan påskrift å bänkiistorne, då t. ex. hvad nu
kallas andrs bänken äfven betecknades med
första bänken, och så vidare.
Den 19 Martii.
839
»Skälen för bifall till en så föga betydlig
förändring kunna naturligtvis icke heller vara
af stort värde, och jag skulle mindre förundra
mig, om den indifference, för eller emot en
saks framgång, som vid publicitetsfrågan tro¬
ligen fäldt utslaget, här mera lämpeligen blef
användbar såsom skäl emot min motion; lik¬
väl inser jag icke; hvarföre, då hjelpmedlet
är så enkelt, en uppenbar felagtighet skall
bibehållas och såsom sådan har jag af flere
hört anses, att Bänkarne icke med afseende
på deras läge igenfinnas i vanlig arithmetickt
ordning af 1, a, 3 &c., utan att det förvil¬
lande Räkningssättet af 1, 3, 5 och 2,
4, 6 kommer mången att leta efter sin plats;
äfvensom då det icke kan nekas, att den nu
så kallade andra bänken är främst intill skrän—
ket lika så väl som den på andra "sidan va¬
rande, båda tyckas mig böra bära samma namn
af första bänkarne och så vidare,
Det motskäl, på sätt jag ofvanföre antydt
hade kunnat uppstå, om, med antagande af
projectet att inrymma Läcktaren åt främman¬
de åhörare, man befarat, att de nu å Läckta¬
ren sittande Ättemäns förflyttning ned i Sa¬
len skulle hafva till den grad minskadt det
eljest goda utrymmet, att trängsel kunnat upp.
stå, i den händelse flere än hälften af de som
fått sig platser anviste på de tvenne bänkarne
af samma nummer, velat sitta på högra el¬
ler venstra sidan. Detta inträffar säkerligen *
icke nu, då publicitetsfrågan är afslagen, och
får jag, sorn en bland minoriteten, alltså trösta
Den 19 Martil.
mig med det gamla ordspråket: intet ondt,
som ej har något godt med sig.
Jag anhåller att detta mitt, förslag måtte
till RiidarhusUtskottet ieipitteras.
No 4.
Herr af Uhr, Gttjlaf-,
I anledning af Friherre Wrangels mo.
tion rörande fångskjutsen, anhåller jag vörd¬
samt. att få anföra följande?
De fleste bhand Eder Mine Herrar, hafva
förmod! gen, under resor vintertiden, erfarit
svårigheten att fullkomligt skydda kroppen
för inflytelse af climatets hårdhet.
Då kroppen njuter tillräcklig, stark och
värmande föda, då den är försedd med varma
kläder, då själen efter infall kan afväxla mel¬
lan intressenta speculationer, tillfredsställande
minnen och glädjande förhoppningar, då till
exempel, efter något väl fulländade värf, fö¬
reställningen i förväg upphämtar glädjen att
återse en efterlängtad familj; så är man lik¬
väl, foagtadt så gynnande omständigheter)
svårligen i stånd, att fullkomligt utestänga
ett smärtande intryck af köiden, när den sän¬
ker Termometern till omkring 25 grader och
derunder, och man färdas i en patsiv Jlillasit-
tnnde fcällnmg.
Den 19 Martil,
6
8'il
F“ngen deremot förses med en svag, o-
tillräcklig föda, hans kropp oirsgifves ined en
kapott, tillräcklig k.snske, att förhindra den
styrka kölden, att göra ett snart slut på hans
usla lif; men händer och fötter, de delar af
kroppen, på hvilka kölden utöfvar det smärt¬
sammaste, om ej för det organiska lifvet det
m^st förstörande inflytande, de kunna så myc¬
ket mindre vara försedde med varma betäck¬
ningar, som black och handklofvar göra så¬
dant nästan omöjligt. Lägger man härtill, att
hans själ oupphörligt måste nedstämma den
physiska värmen, i samma trion, sorn den tor¬
de vara fjettrad vid den förtviflade utsigten,
att ett rysligt straff, och ett derpå följande
beständigt föragt, lärer utgöra det olycksfull*
målet för hans resa; så har man teckningen
färdig af ett lidande, hvilket det väl i de
flesta fall, berott på fången, ej på Samhället,
att förekomma; men på Samhället ensamt be¬
ror det likväl, huruvida detta, för fången, så¬
som fånge, oundvikliga lidande, skall öfvergå
till den rysliga jpina, som uppkommer derige¬
nom, att lången i stark köld ej tillåtes att g$
utan måste <5ka.
Samhälletär berättigadt, att beröfva brotts
lingen hans frihet; men ifrån det ögonblick
detta skedt är han en helig person, som sam¬
hället, utan föregången Dom och ransakning,
ej har rättighet att låta vederfaras något an¬
nat lidande än det, som oundvikligen åtföljer
frihetens förlust; aldraminst ett så förskräck¬
ligt och ändamålslöst, som fångarne äiO under¬
Den 19 Martu,
kastade, då1 de på sätt nu sker, transporteras i
stark köld.
Under resor vintertiden har jag sett o-
hyggliga exempel på det elände jag nu vid¬
rört, och jag är öfvertygad, att visse Herrar
Landghöfdingar hafva en vidsträckare känne¬
dom derom; men menskligbeteng tårar blifva
sällan bemärkte, under det Enibetsmannen för¬
djupas i ett gränslöst skrifveri, och medborga¬
rens financieila förlägenhet, föder liknöjdhet
för olyckliga likar.
Denna i min tanke omenskligabehandling;
gom fångarne nu underkastas vid deras trans¬
porter, vore förekommen, om de på sätt Fri¬
herre Wrangel föreslagit, åtminstone vinterti¬
den, transporterades gående. Det kan ej vara
svårare här än i andra länder, att fängsla fån¬
garne så, att man är fullkomligt försäkrad om
deras personer, utan att de derföre betagas den
för gåendet nödige kroppsledigheten; och fån-
garnes rymning är sä mycket mindre att be¬
fara vintertiden, som de då omöjligen kunna
uppehålla sig under bar himmel, utan måste
söka bygden, hvarföre man ofta hör dem för¬
klara, att under vintern får Kronan draga för¬
sorg för dem; men 0111 sommaren försörja de
sig sjeifve.
Dervid möter aldeles ingen svårighet, då
flere fingsr på en gång skola transporteras.
När deremot en fånge i sender skall färdas,
så kan dea medelst en kedja vara rastlast vid
Deri ig Martil*
843
Gevaldigerns åkdon, på hvilket clet genia må
vara äfven fången tillåtit att åka, när han ej
för kölden skull behöfver gå, utan att der¬
före mera än en häst synes vara nödvändig.
jag anhåller vördsamt att detta memorial
må blifva remitteradt till samma Utskott, som
Friherre Wrangels,
N:0 5-
Herr von WtrnfteUt, Johan Otto:
Jag vill icke bestrida att de nu lefvande
Adelig» Slagtar äro flere än fordom, då Fin¬
land och de Tyska provincerne voro Sverige
underlagde äfvensom att Riddarhussalen ej på
en gång kan inrymma 1296 Representanter;
men i förra afseendet torde dock förekomma, att
dels Grefvelig och Friherrlig, dels Friherlig och
Adelig, tilläfventyrsalla 3 värdigheterne äro hos
en och annan i en persons hand förenade med
beräknande endast af en enda röst, och i det
• sednare åter, att, med'förlusten af Finland och
öfrige besittningarne, många Adeliga personer,
törhända hela slägter afgått, hvilket äfven bör
förmodas deraf, att åtskiliige Familier på 50
år och derutöfver icke låtit sig afhöra vid
Riksdagarne eller sine genealogier complet-
terat. Troligen hafva flere af dem utslock¬
nat eller bosatt sig i främmande länder, fast¬
än de icke utan bevis! ige skäl kunnat såsom
afgångne här afföras. Det uppgifne beloppet
torde således (åla någon nedsättning, såsom
grundadt på en till det högsta berjiknad cal’
cul och äfven innefattande dem, som förlorat
säte och stämma.
I enlighet med hvad Kongl. TabellCom-
missionen uppgifvit, har Herr von Hartmans¬
dorff, yttrat: ”att Adelns tillväxt de 5!sista å-
ren varit öfver 4 gånger starkare än tillföre¬
ne under det att ett förut tilltagande närande
Stånd på samma tid äftynat;” men Ommissio-
nens Tabeller upplysa äfven, dels att under
de sednaste 15 åren intill och med 18:0, e-
huru Adeln ökats med 646 personer, Bonde-
Ståndet blifvit tillökt med 105,234 eller i åt¬
skilige Län de sednare åren ända till 170 ä
igo personer å hvarje qvadrat mil, samt dels,
att LäroStåndet minskats med 262 och Stånds¬
personer med icke mindre än 4,345 , hvilka
uppgifter lemna det resultat, »tt närande vida
öfverstiga den proportion, sorn förut ägt rum
närande och tärande classerne emellan.
Adelns ifrågavarande tillökning torde vid
ett närmare betragtande icke vara skadlig, när
man besinnat, att många finnas af detta Stånd,
som antingen ägnat sin tid och förmåga åt jord¬
bruket och näringarne, elier ock sedan de med
heder t jent Staten i civil- eller militair Em-
betsmannaväg, träda tili Landtmannens fredli¬
ga yrken. Desse agtningsvärde medlemmar
böra väl icke anses såsom tärande i ett Land,
hvars produetiva kraft de befordra genom o-
uttrötteliga och stora odiiags företag; och hvad
Den 19 Martil,
845
deremot beträffar BorgrreStåndets förminskan¬
de under berörde 15 år med 2008 personer,
så lärer d nna förminskning tilläfventyrs, ic¬
ke blifva ofördelaktig, i händelse en allmän¬
nare näringsfrihet skulle kunna ernås.
Af Kongl. TabellCommissionens meddeld-
te underdåniga Berättelse inhemtas äfven, hu¬
ruledes under åren 1 h r 6 med 1820, den öpp¬
na åkerjorden i hela Riket med circa 150,000
Tunnland och gräsvallen till nära dubbelt e-
mot år 181.8, synes hafva blifvit förmerad,
samt att utsädet alla sädesslagen igenom, mea
synnerligast af Hafre, Blandsäd och fotatoes
årligen vst i t i tilltagande. Om än denna för
Landet vundna betydliga förkofran skulle för
dra flere arbetande armar vid jordbruket än
förut, fordras ock tillika dem, som i egenskap
af tärande, gifva jordbrukaren afsättning af sin
vara, på det han må kunna erhålla nödige
m del för näringens vidmagthällande, enär det
ic'te lärer löna mödan, att försända sädén till
utrikes ort. och den allt:å måste, förvandlad i
bröd eller bränvin, consumeras hemma i lan¬
det icke af de närande allena, utan äfven af
ett proportionerlig antal tärande Samhälls¬
medlemmar. Hvar och en upplyst lärer väl
inse, att 150,000 Tunnland tillkommen åker¬
jord med dubbelt ökad gräsvall o $. v böra
förskaffa födoämnen för flere andem, sorn med
frambringandet af jördens alster utaf desse od
lingar hafva att skaffa,
Stockholm hyser förmodligen en fredje-
846
Den 19 Martil,
del af Rikets tärande folkmängd, för ögonblic¬
ket tillökad af Riksens Höglofl. Ständers här¬
varo; men exempel hafva ändock gifvits i des¬
sa dagar, att landtmaonen icke utan mot en
nog ringa penning blifvit utaf m'^d sin vahra
oell att ’ vissa föryttrade produeter knappast
lönat transportkostnaden, i aflägsnare orter
från Hufvudstaden måtte den närandes förlä¬
genhet vara ännu svårare, i saknad af till¬
räckligt antal afnämare, sorn consumera åker¬
bruks- och Landtmannaproducterne, hvilka sed¬
nare, i anseende till bristanne afsättning flere
år å rad icke ägt det värde, som jordbruka¬
ren af sin egendom och sine derpå nedlagde
penningar bordt påräkna, i förening med tref¬
nad or«ii bestånd samt möjligheten att erlägga
de utskyldec honom affordras.
Jag instämmer val uti Herr von Hart¬
mansdorff^ yttrande, ”att 0111 det är Svårt, att
förmå ofrälse personers barn att återvända till
näringarne, så bör det vara svårare att förmå
dem som blifvit födde till adelig sköld och
hjelm att taga till spaden och verktygen;”
men jag tror ock, att om någon olägenhet för
samhället skulle uppkomma meddeist tillökade
adelsman, sådan endast kan inträffa i händelse
det af Kongl. Majds nåd förundta Adelskapec
föranleder till utrustande af lysande Equipage
och en till andra yrken användbar betjening,
må hända tiilökt för glansen af det nya nam¬
net samt dymedelst likasom bibringar arftaga-
garen af Adeiskapet i tanke-utvecklingens ål-*
der åtrånatt häldre äga pragtfulla livréer och
fr
Den re) Mart ii.
847
måltider, än begär att vid plogen eller annan
näringsgren förtjena tarflig utkomst, och i så¬
dant fall torde en Adelig värdighet blifva af
menligt inflytande på samhället, hvars bestånd
så betydligt beror på sparsamhet hos den en¬
skifte samt afskalfande utaf lux och fåfänga.
För min def kan jag ej inse huruledes ett
ökadt antal »f några och 50 Adelig» ätter un¬
der de sednast förflutne 5 åren, då deremot
några och 30 sådane ätter utgått, kan verka
så ofördelaktigt till förminskning af den tä-
j-«nde classen, att Riksens Högloflige Ständer
böra finna sig föranlåtne, att hos Kongl. Maj.t
anmäla den underdåniga önskan, att Adelskap
måtte utdelas sparsammare än hittils, helst när
man tager i betragtande, att i förra tider alla
afkomlingar efter en adlad person äfven und-
fingo adeliga värdigheter, hvaraf följden blif¬
vit, att adeliga familier nu för tiden finnas,
som bestå hvardera af lika många medlemmar,
som alla de sedan Hans Majit nuvarande Kon¬
ungens tillträde af Regeringen adlade personer
tillsammansräknade, och af hvilka sednare flere
troligtvis icke lära fortplanta sin ätt.
Jag vågar derföre tro, att enär Regerings-
Formens 37 §. nied lemnad rätt för Konungen
att upphöja tili adeligt Stånd och värde, män,
som genom trohet, tapperhet, och dygd, lär¬
dom och nitiske tjenster gjort sig af Konun¬
gen och Riket synnerligen förtjentö, samt att
med Grefligt och Friherrligt Ständ benåda
män, som genom stora och utmärkta förtjen-
Den 19 Martii.
ster dertill värdige anses, tillika föreskrifvef,
att Adelskap, Greflig eller Friherrlig värdig¬
het ej tillfalla flere än den hvilken adlad el¬
ler upphöjd blifvit, samt efter honom endast
hans manliga brösiarfvingar i rätt nedstigande
led , en fräga af denna natur icke efter min
tanka bör blifva föremål för en underdånig
skrifvelse, så beskaffad sorn Herr von Hart^
mansdorffs motion innehåller.
Nto 6.
Herr Cederschjöld, Pehr Gudaf:
Jag har så ofta hört Statens medlemmaf
indelas i närande och tärande, samt de närande
framställas, lika som vore de ensamt nyttiga,
och deremot de tärande såsom skadliga för
samhället, att jag tror mig böra begagna detta
tillfälle för att öfver detta ämne anställa nå¬
gra flyktiga betraktelser, innan jag öfvergår
till sjelfva hufvudföremålet för den nu i frå¬
ga varande motionen. Uti denna indelning
måste ordet närande, tagas i en så inskränkt
bemärkelse att det endast betecknar sjelfva
jr am alfir ingen af medlen till fyllande af lifvets fy-
st/ka behof Men då synes också den närande
Folkclassen blott komma att utgöras af dem,
hvilka med egen hand bruka jord, sköta boskap,
idka fiske och dylikt , samt sjelfva ägaren till
^ jorden, boskapen eller fiskvattnet, äfven som
Förlagsmannen till näringens bedrifvande, an¬
ses
Den 19 Martii.
849
ses tillhöra dpn tärande Folkclasen Då der¬
före olämpligheten häraf lär vara alltför ögon¬
skenlig, torde ordet närande rattare böra tagas
i en vidsträcktare bemärkelse, och beteckna
bidraget till allmänt väl. Likasom nemligen uti
menniskokroppen, hvarje lem, så länge den
äger sin tillbörliga Verksamhet, bidrager till
det belas fullkomlighet och bestånd; lika sä
måste hvarje medlem af Samhället, sorn ge¬
nom loflig Rit och omtanka söker uppehålla
och förkofra sig, just derigenom bidraga till
allmänt val, och följaktligen äfven vara en
närande medlem i Staten. Den* väpnade styr¬
kan, som betryggar samhället mot liendens
härjningar; den styrande- och domaremagtens
organer, sorn skydda det mot inhemska o-
ordningar och öfvervåld; ReligionsLäraren,
som arbetarpå förädlingen afsina medmenniskors
hjertan; vettenskapsmannen, som egnar sina
mödor och sitt nattvak åt upplysningen af deJ
ras förstånd; Läkaren som söker häfva de hin¬
der, hvilka sjukdomar eller yttre skador läg¬
ga för sina medmenniskors verksamhet; Capi¬
talisten som genom utlåning af sin fordna ar¬
betsvinst, sätter den idoge Producenten i till
fälle att sjelf skörda en ökad frukt af sitt ar¬
bete; alla äro närande lemmar i Statskroppen.
Inga andra äro tärande, än de, hvilka genom
lättja eller brott falla andra och det hela till
last, likasom skadade lemmar i menniskokrop¬
pen. Om Herr von Hartmansdorff^ närande
lemmar vöre rätt consequenta, så skulle de af
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. II Band. 54
856
Den ig Diar lii,
sjelfva benämningarnes ordalydelse lätt kunna
förledas till knot emot de tärande, och slutli-
gen tilläfventyrs börja vägra att •‘»arbeta för
dessa förmenta lättingars underhåll: och då
skulle det snart gå med Staten, såsom det
gick med menniskan i den bekanta sagan, ont
hmmarnes uppror emot magen.
Huruvida Adelskap, kan såsom Herr von
Hartsmansdorff tyckes mena, ensamt förvand¬
la menniskan från närande till tärande och hvad
olägenhet Adelns talrikhet kan i Statsekono-
iniskt afseende medföra, vill jag lemna derhän:
men deremot vågar jag, i politiskt afseende,
anse just dess talrikhet vara af en alldeles o-
tvifvelaktig nytta, och väsendtligast hafva bi¬
dragit att upphöja Svenska Riddarhuset till
den utmärkta rang, som det innehar ibland
Representantförsamlingar. Må Svenska Folket
tillförene hafva klagat öfver Adelns tilltagan¬
de mängd, och anhållit om sparsamhet i ut¬
delandet af Adelskap: det kunde vara skäl
dertill, så länge Adeln ägde privilegier, hvil¬
ka minskade dess deltagande i de allmänna
Statsbördorna, och följaktligen gjorde dessa
mera tryckande för de öfriga Folkqlasserna,
ju iner de privilegierades antal förökades. Men
belt annat är förhållandet nu, då Adeln ej ä-
ger annat privilegium, än det, som fordom
tillkom hvarje besutten Svensk man, nemligen
att på egen bekostnad få deltaga i lagstiftnin¬
gen. Jag anser öfverflödigt att vid detta till¬
fälle vidlyftigt orda om nyttan af Riddarhusets
^rikhet, helst detta ämne särskilt förekommer
Den ig Mar t ii.
vid frågan om Representationens förändring. Jag
Vill blott förklara, att uppgifterna om förhål¬
landet i Nederländerna, Frankrike, och sjelfva
det så ofta citerade England* långt ifrån att <.
rubba min yttfade öfvertygelse, hafva tvért-
bm snarare gifvit den ett nytt stöd: rnig sy¬
nes det nemligen högst troligt, att om i dessa
länder, Representationen vore talrik i samma
förhållande som vårt Riddarhus, så skulle det
äfven der blifva mmistéren omöjligt att försä¬
kra sig om en varaktig pluralitet’: och om
der tillika brukades, såsom hös oss voterihg
ined slutna sedlar} så skulle Ministrarne snart
finna det icke löna mödan ännu mindre stora
uppoffringar, att söka organisera ett parti, hvars
trohet den slutna voteringssedel!! betog deni
möjligheten att controllerä.
Likaså oriktig den ifrågavarande motionen,
i min tanka, är till siri princip och syftning,
likaså oformligt anser jag det vara, att remit¬
tera den till allmänna Besvärs- och Ekonomie.
Utskottet. Detta ämne röret Ridderskapet
Och Adeln så ensamt, att det ej synes höra i-i
från Riddarhuset hänskjuta* till MedStåndens
afgörande. Jag vågar derföre vördsammast
hemställa, om ej Herr Grefven och LandtMar-
fekalken samt Höglofl. Ridderskapet och A-
deln skulle finna, att hela detta ärende borde
enligt Riksdagsordningens 56 §. nedläggaå.
Bilagor
till PleniPröfocoliet för den 21 Martil,
N:0 1*
Friherre Carpelan, Carl Mauritz:
m
Anseende för en lika så dyrbar, gom o-
vilkorlig pligt att offra Fäderneslandet den
gärd jag är det skyldig i den dubbla egenskapen
af Medborgare oell Embetsman, hade äfven
jag varit betänkt på att afgifva ett mera om¬
ständligt project till de ändringar med Tull¬
verket, jag ansett nödvändiga; men seende
mig häruti förekommen af flere värda Talare inom
detta upplysta samfund, hvaribland synnerli¬
gast af Herr Grefve Posse samt Herrar Tham,
Cederschjöld och Ankarsparre, m. fl ; får jag,
hufvudsakligen , delande nämnde Herrars yt-
trsdejtankar, till deras, motioner hänvisa, endast
bifogande några få anmärkningar och tillägg.
V
Hvad först Herr Grefve Posses väckte
motion vidkommer, om nödvändigheten af ett
förbättradt Tullorganisations-- och Förvalt¬
ningssystem, instämmer jag till alla delar der¬
uti, och det så mycket häldre, sorn jag af nä¬
ra 2:ne års egen handläggning vid Tullären-
derne såsom DistrictChef af dagliga erfaren¬
Ben 21 diart ii.
853
heten funnit att det allmänna bästa ostridigt
äskar en olördröjelig slikartad åtgärd.
Alla sig från ett så beskaffad! Förvalt-
ningssätt soar det nu existerande, deriverande
brister och olägenheter, blefvo här för vid¬
lyftigt att detailler?; men kunna med ganska
inånga skäl och verktiga fada bevisas, om jag
dertill af någon, eho som helst provoceras.
Enligt hvad jag just du lått veta, skall äfven
den sist i detta ämne i nåder tillförordnade
TullComittéen, (sorn räknar ibland dess med¬
lemmar en Friherre Wirsén och StatsSecrete-
rare Skogman, begge utmärkte för en högre
grad af upplysning och sakkunnighet ut¬
gått ur en slikartad synpunkt med Herr Gref¬
ve Posse.
Den enda vlisenteliga anmärkning jag vid
nämnde Grefves anförande trott mig böra gö'-
ra är att, ehuru i öfrigt jag äfven är af den
tanken att LandTullspersonalen bör såsom um¬
bärlig och föga ändamålsenlig på Sveriges fa¬
sta land indragas, synnerligast om det så hög¬
ljudt yrkade liberalare handels- och förtullningr-
systémet antager-, bör likväl exeption med Wis¬
by Stad på Gottland äga rum, hvarest Land-
tullbevakningens åter införande synes nödvän¬
dig, såsom utgörande den enda, någorlunda
6äkra controllen på de från denna öns flere til.
låtne hamnar skeende landväga inpracticeran-
de af Tuliförsnillade varor; en inrättning som
blefve ännu mera vigtpåliggande för recogni-
tionsafgiften och lullberäkningen om nedcrlagsi
854
Den 19 Martii.
frihet beviljades Gottland, hvartill är så myp-
ken större anledning, sorn den åtminstone töp
IFiibj, redan åren 1810 och 1812 af Rikets
Häglof!- Ständer framför alla Svendia Stä er va¬
rit i underdånighet tillstyrkt, men dock. en så’
dan trihet alltsedan ännu icke erhållit ehuru,
flera andra Städer under tidens lopp dermed
blifvit hugnade.
Man har äfven sagt mig att mitt ingifn^
Riksgagoeliga project till portofranco-fnheta
meddelande åt Gottland, medelst allehanda iq-
sidieusa, missledande invändningar af visse per¬
soner motarbetas, hvilka antingen ieke vilja
eller kunna inse vigren af denna plans ge-
nomdrifvande; det är således ty värr äfven
ca att befara det detta project icke vinner bi¬
fall, då mä enahanda egensidiga motiver
sättas i verksamhet, sqm i mer än ett
och ett halft Secel varit använda. Jag har
dock fullgjort en dyrbar pligt,, då jag högt
yttrat min öfvertygelse för en älskad Foster¬
bygds sanna välfärd — och torde den dagen
inträffa då täckelset faller och mina åsigter
rättvisas. Om man i öfrigt jemför de förmå¬
ner som blifvit meddelade alla andra Svenskt!
Provincer af vida mindre politiskt och Stats-
ekonomiskt värde än Gottland, med de högst
obetydliga bidrag (ländande till dess sanna för¬
del) sorn Staten förunnat detta Län, kan visst
icke oekas att denna isolerade vigtige provins,
relatift till andra Lån blifvit nog mycket styf¬
moderligt behandlad. Det vore således att
önska, det ett slikartadt förhållande undan¬
Den 21 Martil,
875
röjdas, på det icke mindre förmånliga resul¬
tater äfven för det öfriga Sverige, deraf må i
en framtid uppkomma.
Med Herrar Tham och Cederschjöld för.-
enar jag mig helt och hållit i hvad som e-
genteligen rörer friare Tuli- och Handels-
principers stadgande; jag får dock vid dea
förstnämde värde motionistens anförande göra
de anmärkningar, att vid den i 6:te momen¬
tet projecterande ”in/kränkte fria införseln af til-
laine varor till endast vissa nationer, emot recipro.
ca fördelars betingande™ borde åtminstone fästas
d t hufvudvilkoret, att alla sådana vahror skulle
kumma ifrån första hand och så vä! råämnet som
tillverkningen vara dess Nationers egna product-
alster; äfvensom att nämnde iänders export-
productet borde vara af någorlundamOtsvarigt
värde emot våra; befarande ändock att ett så¬
dant monopoliskt stadgande skulle lätteligen
urarta till ett för oss menligt prejeri Det sy¬
nes mig ej heller just billigt, att alla dylika
utländska importvaror blefvo alldeles tullfria,
utan torde det ändock leda till målet om de
endast belädes med en så låg tull styrt möjligt;
då i motsatt händelse Statsverket helt och
hållit går miste om påräknade intrader. Lika
6å litet kan jag finna mig uti i Herr Tbams
i 7;de momentet yttrade propos (motiverad på
skälet att indraga en onödig ansedd tullbe¬
vakning) nemligen : ”att införseln af hittills för-
biidne vahror bör infnränkas till de [torre, haji be¬
lägna Stapeljläderne, samt Städer hvareft det me fia
lurendrägmet blifvit ÖJvadtj5 ty dels skulle detta
m
Dan 21 Martii,
tvångssystem, utom ada andra olägenheter,
medföra den, att en mängd köpmän nödgades
då antingen låta egna ejler befragtade Fartyg
anlöpa de från deras hemstäder mer och mindre
aflägsna hamnar, hvilkas inlopp ofta äro un¬
derkastade mångfaldigt större risque än de¬
ras egna hemorters, oberäknad all annan dem
dermedelst orättvist påförande drygare kostnadj
ellerock tvingades deatt af sine medbroder köpa
desse effecter för stegradt pris, dels ock eme¬
dan det af sig sjelft skulle följa, att förändra¬
de bevakningsanstalter äfven medförde förän¬
drade Tullförsnillnings-canaler. Tvärtom skul¬
le jag tro, att Sveriges välmåga mera allmänt,
lättsenligt och jet^nare fördelades samt skynd¬
sammare befrämjades om fri nederlagsrät-
tighet beviljades alla Stapelstäder utan undan¬
tag) då det oakfaöit, ganska många af dem ic¬
ke funno någon uträkning vid att sig deraf
begagna, då de togo i öfvervägande de der¬
med förknippade primitiva kostnader samt
brist på Connectioner, RörelseCa pita 1, säker
och hastig afsättning, mindre förmånlig lo-
cal, m. m-
Fullkomligt delar jag äfven deci af Herr
, Ankarsparre yttrade tanka ''att alla förhud oak.
tadt det ick finnes minsta midt uti att tillfreds dälia
näringsbegäretsynnerligast då Författningar¬
nas halt.-locka till förbudens öfverträdande.
Af olika tänkesätt är jag likväl med Herr
Anckarsparré om den af honom ansedde ”nöd¬
vändighet att totalt förbjuda fådane utländfh fabrik¬
Den Martti,
$57
vedtrav s importer ande, hvilka inom Sveriges område till¬
verkas,'' som, åtminstone bordt inskränkas till
sådane som fabriceras af inhemska rudimate-
rier. För min del bekänner jag öppet att, -
huru lifligt jag än önskade det slika yrken
hos oss uppmuntrades jag dock anser inga an¬
dra fabriker i Sverige vara ändamålsenligt bi¬
dragande till Statens sanna väl, än de som utan
utländskt biträde, kunna till lika godhet, af
egna råämnen tillvägabringa®. Att jag ensam
hyser slikartade åsigter, styrkes ibland annat
af en upplyst Fabrikants Herr Assessorens A-
rosenii yttrande, nemligen att ”om ett liberalt
förtulLningsfyJlém antogs, [kulle ofelbart bättre
vahror vid Sven/ka Fabnkerne tillverkas” m. m.
ett yttrande som föitjenar så mycken stör¬
re trovärdighet, som nämnde Assessor nöd¬
vändigt måste förena sakkännedom och en
högre grad af förståndsodfing, såsom sjelf ä-
gande ett af våra största klädesfabriker, med¬
lem af Kongl VetenskapsAcademien och äfven
ej längesedan tillkallad ledamot af en tillför¬
ordnad TullComittée.
Likaledes betviflar jag Herr Ankarsparres
öfvertygelse, att någon af Herrar Handlan¬
de, skulle linna sig uti att till förtullning
angitva redan insmuglade förbudne Elfecter.
r
Med all skyldig högaktning för Herr
Cederschjölds ofta yttrade patriotiska tankar,
är jag likväl af rak motsatt öfvertygelse med
honom deruti:
8^8
Deri % I Martu,
”Att brott emot Tullpgarnt bura endåji med
pemingeböter beläggas”
Tvärtom tror jag att penningeböter för
slika förbrytelser verka nästan intet. Fastän
urbota jlraffen under den korta tiden de varit
tillämpade, icke till någon högre grad medfört
den dermed åsyftade verkan, tror jag likväl att
vida flera tullförsnillningar, dem förutan, skulle
varit begångne, äfvensom att, vid mognare
forskning, orsakerne till de förfelade resulta-
terne, torde igenfinnas i sjelfva förbuden, den
höga Tullen och i TuUförfattningarnes brist¬
fälliga samt evasiva halt. Dessutom om libe¬
rala förtullningsprinciper stadgas, har ingen
anledning att klaga om han i ett slikt förhål*
landé, för fortsatt Tullförsnillning, belädes
med ett än svårare straff, skall åter, emot min
önskan och allmän förhoppning, ännu längre
tvångsförlattningar blifva Svenska Nationen
påtrugade; får jag yttra den oförgripliga tan¬
kan , att det ej gtfves något stadgande, sorn mera
lockar tifl öfverträdelser och kraftigsr^ mot¬
arbetar möjligheten af all controll än de före¬
skrifter uti 1820 års Lurendrägeriförordning,
sorn ibland många andra underligheter äfven
Stadgar, att man blott vissn timmar på dagen får
anfalla undersökningar efter eonftjhabelt gods ? att
den visiterande sjelf sakjtilles till betydliga böter
iller f&vgelfeflsaffi, om han ej har nog pålitligt vä¬
derkorn att förut befarndt veta det förbrutna god¬
sets miniv.iivärde; att han, (äfven om han vöre
högste TullChefen inom Districtet) är nödgad
Den 21 Martil,
§5g
att hes annan antholit é förut anmäla fig innan vi-
Jitation får j Öret agat, och att till och med oin
undt'{ökning en Jkulle möta få kret] tigt mot {land att
dea aldeles icke kunde verkjlällat, lian dock ej äger
täft att då vidtaga {hängare åtgärder, o. s v.
Alla de olägenheter som deraf uppkomma för
execudoaen af lagens bokstaf, ligger i så öp¬
pen dager, att den icke askar vidare utveck-
l|n.gj jag f“r blott dervid erinra, att då huf-
vudvilkorst för hvarje Lag hör vara ända¬
målsenlighet, för att vinna ett af Lagen ut-
slakadt mål, nödvändigt dertill bidragande,
lämpliga »u del böra-användas, så vida ej La¬
gens bokstaf skall förvandlas endast till en
chimerik skuggbild.
Den väckta motionen om ett nytt Tull-
Reglementes ofördröjliga utfärdande är af stör¬
sta vigt och lärer ett sådant äfven vara till
Kongl. Maj:ta nådiga pröfning och sanction öf-
verlemnadt; men huruvida det kan olifva an¬
vändbart. och lämpligt om friare Handels- och
Tullprinciper nu ändteligen faststältes, samt
hela TulHörvaltnings-organisationen undergår
en total reform, är mycken tvifvel underka-
stadt. Det torde derefter böra lämpas, i möjj-
ligaste grad förenklas och i största korrihet i
ett och samma verk sammanlänkas allt hvad
hufvudsakligen finnes erforderligt för en Tull¬
tjensteman att känna,
Alla Na-tioners mest berömda Statsman
hafva såsom axiom antagit, att ju flera, ju
mera invecklade Lagar och Författningar, ju
Den 21 Marti
ohare utfärdade tolkningar och ändringar i de¬
ras stadgande», hvarmed ett land hemsökes ,
ju närmare nalkas det sin politiska upplös¬
ning. c
För det närvarande är Sverige beklagli-
den öfvc-rsvämmadt af en mängd Tull-författ¬
ningar, som dels äro af ett rakt motstridigt in.
nehåll emot äldre ännu icke behörigen upp-
häfne stadganden; dels innehållande contra-
dictioner och collisioner i en och samma för¬
fattning; dels ock af en så motarbetande rigt-
ning för verkställigheten, att de endast för¬
sätta den redlige Tjenstemannen (hvars vid-
magthållande helgd deras handbafvande är om¬
betrodd) i största villrådighet huru han rät¬
tast bör förhålla sig, och derjemte blottställer
honom för offentliga chicaner, enskilde för¬
luster, samt kännbara afkortningar i dess med
få undantag aldeles otillräcklige löneinkomster ;
hvarförutan de ock stundom mera leda till
Lagförbrytelser än qväfva deras utbrott. Af
sådan beskaffenhet är synnerligast den nu gäl¬
lande 1820 års Lurendrägeriförordning i dess
5 Artikels 4 §. 1, 2, 3, 7 och 3 Morn., 7 §=s
4 Morn., y §!; 12 §. 6 Morn., samt 13 §:s 2
och 3 Mom-, &c.; slika föreskrifter bidraga
kan hända blott till att mera minska än öka
Statens intrader, och immoralisera nationen.
Liberalité i Tull- och Handelsprinciper
är lör öfrigt ej allenast ett oemotståndelfgt
kraf af tidens anda och dess billiga fordrin¬
gar, utan äfven i nuvarande fonjuncturer för
Den 21 Martti.
861
Sverige specielt ett högst vigtpåliggande be¬
hof, som af ingen oegensidig sakkunnig Fä¬
derneslandets vän kan bestridas; man må gif¬
va motsatta åsigter, (den låga egennyttans,
samt Skrå- och ‘Monopolieandans producter)
hvilka bländande färjor sorn hälst.
Ibland prohibitiva påb^d som nyligen i
närgränsande Stater blifvit stadgade emot Sven¬
ska exportproducter, är förnämligast det emot
kalken (hvarå’äfven Tullen i år blifvit mot all
rimlighet fördubblad) för Gottland högst men¬
ligt och således äfven för Statsverket mindre
förmonligt. Önskeligt vore, att Riksrepresen-
tationen hos Kongl. Majit i underdånighet an¬
höll Om ändrings vinnande deruti medelst mi-
nisteriell åtgärd, så vida icke andra politiska
skäl (för mig okände,) lägga hinder i vägen.
Gottlands andra hufvudsakliga exportproduct
består uti allehanda träd-effecter hvilka aldrig
förut saknat önskad afsättning emot skäligt
pris i Tyska, äfvensom till en del i Preussiska
ochsDanska orter. De sistförflutne 2:öe årens
erfarenhet har deremot varit högst bedröflig
för Gottländske Handlande och Skeppsredare,
hvilka sett sig nödgade för ett ovanligt lågt
pris att på en längre tids credit, och ganska
ofta till okände köpare, föryttra sin vara, och
ändå, i brist på tillräckelig afyttring, i förtid
aftackla sinat Fartyg. jsjär härtill kommer
coursförhållanden, den ofta nog höga Tullaf-
giften och Handelstvånget, blir att befara det
åtminstone Gottlands handel genom ett oupp¬
hörligt aftynande skall gå med jättesteg sin underh
8Ö2
Deri 2 i Mar t ii.
gång till möte* om icke liberalare principef
ofördröjligen föreskrifvas. Såsom sådane an¬
ser jag de af Herrar Tham och Cederschjöld,
samt till en stor del älven de af Herr vört
Hartmansdorff förut uppgifne, söm kunna i
det närmaste redigeras till följande hufvud-
reglor, nemligen:
1:0. Så låg tull som möjligt på alla nöd¬
vändighetsvaror, för oss erforderiige och så¬
dane behof, som af vanan hos oss vuhnit häfd,
men icke i Sverige kunna produceras.
2:0. Tillåten införsel af alla slags effe-
cter, emot proportionerade högre Tullafgifter
pä de egenteligen så kallade luxeartiklaf, äf¬
vensom å Spannmål, då ej inträffande miss¬
växtår föranleda till annat stadgandei
3:0. Tullfri export på alla inom Sverige
förädlade Fabriksvaror af egna naturalster} så*
som Stålarbeten m. rn., och får jag , (så vida,
tvärtemot min öfvertygelse, fördomen ännii
längre äskar att sådane fabriker skola äga be¬
stånd, som nödgas utrikes ifrån införskrifva
sjelfva rudimaterierne,) såsom ett modifieradt
correctif äfven föreslå:
4,0. Tullfri import af alla för slika Fa¬
brikers bestånd oumbärlige, icke hos oss be¬
fintlige råämnen.
Att rakt förbjuda importen af likartade
Utländske Fabricater, anser jag endast tjenst
Den 21 Martii* 865
tiil att rikta visse svekfulle individer ; att qväf¬
va täflingsandan, samt att till och med ända-
målslöst förminska Tulltägten, då troligen in¬
gen under motsatte förhållanden fann uträkning
att risquera Stnugling och tullförsnillning.
Såsom exempel på huru litet vigtpålig-
gande man nu anser brott emot Tullagarne
och meneders begående, får jag citera <?n hän¬
delse som helt nyligen sig tilldragit enär en
viss Handlande var nog oförsynt till Laga
Ting instämma åtskillige personer, som han
tillvitade hafva undandolt ett convolut med di¬
verse inneliggande fpecificerade, idel confiskable
effecter; vid den deröfver anbefaldte Sjötulls—
ratten vittnade Skeppsbesättningen , på samma
gång närvarande, i en och samma biomstän¬
dighet, rakt tvärtemot hvarandra, som äfven
beedigades. Hvilka framtida resultater blifva
väl ej att befara om icke en slik vanvördnad
för Religions- och Samhällslagarnes helgd ti¬
digt undanröjes, medelst Lagars och Författ¬
ningars förändrade tendence?
Då det i öfrigt synes otvifvelaktigt, att
Tullverkets mer eller mindre principenliga or¬
ganisation och förvaltning i betydlig” mån in¬
fluerar på Statens sanna väl; då det torde le¬
da till enahanda resultater på hvad sätt eii
Stat utarmas och dess bästa förspilles, antin-
gen det sker genom fiendtlig härsmagt, ellef
ock medelst ett emot politiska economiens och
erfarenhetens grundsattser inrättadt organisa-^
tionssystemi då det jemväl 3r onekligt attalia
Den s i Martil,
band, alla hinder böra til Ilo tet g öra s, sorn fjett¬
ra och motarbeta näringsfrihet, handel och rö¬
relse, grundpeiarne för en nations vålmagt och
sjelfbestånd, så torde detta ämne förtjena att
blifva ett af de hufvudsakligaste för Riksens
Högiofl. Ständers granskning samt kraftiga och
skyndsamma handläggning, hvarföre ock jag
tor min del anser mig pligtig vördsarnt under-
stödji ofvanomförmälta väckte motioner; an¬
hållande ödmjukast, att i händelse de vinna
bifall, mig må ti 1 låt3s yterlig3re få afgifva
några erinringar, som, synnerligast med afseen¬
de på Gottlands isolerade läge, samt dess år¬
liga, en längre tid fortvarande afbrutne corn-
inunication med moderlandet, göra vissa exep-
tioner och förändringar i allmänna stadgande»
oundvikligt nödvändiga-
Sluteligen utbeder jag mig och att detta
mitt anförande må, såsom ett supplement till
Herr Grefve Posses utlåtande , blifva remissen
deraf, till vederbörligt Utskott följaktigt.
N o 2.
Herr Cederschjöld, Pehr Guflaj:
I anledning af Herr Trafvenfeldt® till re-;
inittering nu föredragne yttrande, får jag blott
anmärka: att om FrestLäkare Stipendierna sko¬
la anses såsom orubbliga contract; så lärdetta
väl åtminstone blott kunna gälla för de nuva¬
rande
£ Den 21 Mart ii.
&63
rande Innehafvarne. Det måtte således vara
Statens ovilkorlig» rätt, att icke vidare ingå
några nya Contract, och sålunda stadga , att
inga dylika Stipendier vidare få bortgifvas.
Derigenom skulle anslaget med hvarje halft
år förminskas, i mån som de gamla Stipendia-
terne tfgingo, och inom 3 år vara helt och
hållet indraget; emedan detta lär vara den
längsta tid, som ett dylikt Stipendium får in.
nehafvas.
N:0 3.’
Herr Cederschjöld, Pehr Gusfaf:
Huru litet vissa enskildt» Prester och Soc-
kenstämmo-authoriteter äro agnade till Lag¬
stiftning; och huru föga rådligt det vore, att
åt dem ensamt öfverlemna att hvar i sin ort
afgöra, huruvida de lägre Folkclasserna skulle
eller icke få njuta de nöjen, som dans och
lekstugor kunna erbjuda, torde mer än till¬
räckligt kunna inhämtas af den omständighet,
som Herr Trafvenfeldt anfört, nemligen: att
de ansett sjelfva sommarlekarne i fria luften fer
Jkadliga och få/om b Wande förbjudas. Och att
detta ämne icke är alldeles ovärdigt Riksens
Ständers egna behjertande, vill jag bjuda till
att ådagalägga.
Behof af nöje ligger i mennisko naturen.
Bil. till Ridd, e, Ad. Pr. II Band. §#
866
Den 21 Marlit.
I samma mån derföre, som man hindrar detta
behof att fördelas åt flera håll, måste det med
ökad kraft vända sig; åt det håll, som ensamt,
är lemnadt öppet: och detta är. för de lägre
folkclasserna, Krogen. Emedan för öfrigt Kro¬
gen gemenligen endast sökes i brist på ange¬
nämare sysselsättning, samt Brännvinet tillgri-
pes endast såsom nödfalls-SurrogSt för andra
mera egentliga nöjen t <=å skulle fylleri och
krog-dobhel helt visst säkrast utrotas genom
klokt anställde folklekar och dansnöjen.
Brist på nöje och förströelse föder ett
slavs l'knö*dhet för lifvet och en tröghet i
siälen, som lätt kan föranleda till brott Den¬
na tröghet i tankarnes gång och omväxling,
gör nemligen, att föreställningen om en brotts¬
lig handling ej hinner i råttan tid utträngas
af forecföijningen om handlingens följder: ti¬
tan bemägtigar sig emedlertid viljan; och ett
brott begås af ren tanklöshet Detta sker så
mvcket lättare, iu mindre njutningar man tror
sig äfventyra med sitt lif och sin frihet- I
samma mån derför», som man kunde lyckas
ett, genom 1pk och dan* samt andra lämpliga
nöien, göra lifvet mera behagligt, samt väcka
siålen till mera liflighet, vågar iag för min del
tro, att laster och brott skulle blifva mera säll¬
synta.
Ganska rigtigt har Herr Trafvenfelt’på-*
mint om nödvändigheten af en mera vårdad
uppfostran. Det är också just såsom medel
till verklig uppfostran, som jag skulle vilja,
D('n 21 Martii,
867
ätt lekar och nöjen begagnades. Ingen ting
Skulle nemligen vara lättare, än att likasom
fordom våra förfäder genom Bardalekar, gåtor
och sång , äfvert nu förliden genom väl afpassa-
de allmänna folklekar, utveckla ynglingens
kropps- Och själsförinögenheter: nemligen
kroppens genom sådane, som fordra vighet och
styrka; samt själens genom sådane, sorn fordra
qvickhet och eftertanka.
För att desto säkrare vinna detta högre än¬
damål, borde, på landet, Prester, eller några
andra upplysta och aktade personer tillställa
och leda dessa allmänna nöjen. Och jag fö¬
reställer mig, att det skulle vara ljuft för dem
att, på sådant sätt, kunna under lek och dans
befrämja ungdomens physiska och moraliska
utbildning, samt se de gamle glädjas åt ung-
r domens nöjen, eller till och med deruti del¬
taga. Härigenom skulle otvifvelagtigt mera
godt stiftas, an mången torde föreställa sigt
cch helt visst mér ondt förekommas, än ge¬
bom böter och stockstraff.
I Stockholm Och de större Städerna, hvar:
est serskildt Polis finnes, borde det väl egent¬
ligen vara dess åliggande att låta, på ett ef¬
ter omständigheterna, passande sätt, anställa
dylika allmänna nöjenj hälst det är en af Po-
licens väsendtligaste och skönaste bestämmel¬
ser att förekomma brott. Men om man ej trod¬
de sig i allmänhet böra hos Polisen vänta de
serskildta egenskaper, som fordras för att kun¬
na rätt utföra en sådan plan, eller funne det
olämpligt att uppdraga åt den samma en be-
%)<tn 2 t Martii\
fattning som åsyftar minskning i broften, och
följaktligen minskning i dess af böter härfly-
tande, egna inkomst; så torde, i dessa Städer
likasom i alla de öfriga, Stadens äldsta vara
den auctoritet, somjbäst borde om saken* utfö¬
rande kunna föranstalta.
N:o 4.
Friherre Hermelin, Carl:
Om olika Länder och Nationer fordra o-
likhet i Lagstiftning; om den ena Nationens
lagar icke äro passande för den andra, så torde
efter min öfvertygelse detta i synnerhet äga
tillämpning vid stiftning af de Ekonomiska
Lagarne; att samma Ekonomiska stadganden
som äro lämpelige för Norrbotten, icke alltid
äro de bästa för Skåne, och tvärtom, torde
erkännas och icke behöfva med exempel be¬
visas. Desse Provincer inom samma Konun-
gaRike äga, i anseende till climat, säkerligen
större skillnad, än Sverige och Europas sydli¬
gaste Länder. Ehuru ej enahanda skillnad fin¬
nes emellan Rikets öfrige Provincer, finnes
den dock i mer eller mindre mån. Häraf tror
jag mig icke sakna anledning att vördsamt
hemställa huruvida ej olika flyttningstider för
tjenstehjon i Rikets Provincer må bestämmas.
Och förlagsvis täger jag mig äfven friheten
föreslå att för Norrland eller de Norra Lands¬
orterna blifver vid den fordom bestämde tiden
eller den 1 October: för den medlersta delen
af Fäderneslandet den $ eller 10 October:
Dai 2.4 Alärtii,
sami för den södra delen den vid sista Riks¬
dag bestämde 24 October. Allmänna Besvärs-
och Econornn Utskottet, bestående af personer
från Rikets flesta provincer, kan visserligen
bättre bedöma nyttan eller användbarheten
häraf; och jag anhåller vördsamt att desse an.
märkningar må få till nämnde Utskott åtfölja
Herr Elgenstjernas ifrågavarande anförande.
N:o 5>
Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuel;
Med all god tanke om Gymnastiken, kan
jag likväl ej med Herr Grefve Posse anse dess
nytta till sådan grad utsträckt, ”att befästan¬
det af vår lagliga frihet deraf kan bero.”
Att således som vilkor för inträdandet på tjen.
stemannabanan fordra ett bevis, om vunnen
Gymnastisk färdighet, blir efter min åsigt lika
ensidigt, som a£t anse dessa öfningar leda till
Demagogiska stämplingar och förbjuda dem,
hvilket i ett närgränsande land ägt rum.
Sedan mina begrepp till någon sjelfstän¬
dighet utvecklades, var jag alltid en vän af
den lagbundna friheten, och derföre äro pro-
hibitiva systtmer mig förhatliga- Och jag an.
ser en lag, som ovilkorligen befaller eller för¬
bjuder vissa kroppsöfningar, lyda under ett
dylikt system. Om dessutom lagstiftaren äger
intränga på den enskildte uppfostrarens områ¬
de , är det ej nog att han till en viss de! stråe¬
Den 2 x Martii,
ker sin blick, han bör i detta fall skåda dju¬
pare, och ined större skäl, sträcka sin vårdan¬
de hand tili sjelfva barnets uppfostran, emedan
utan ali tvifvel, den första physiska omvård¬
naden mägtigt verkar, så Val på den organi¬
ska, som inreilectuella utbildningen. Och örn
målet dervid vinnes, och Lagstiftaren kan till
en större physisk utveckling leda den Friska
ynglingen vid handen, när är den tid inne då
han kan handlöst lemna honom? Är han ej
med den högre själs- och kroppsharmoni, sorn
man tror honom genom Gymnastiken vunnit
ännu blottstäld för alla sinnlighetens för¬
förelser. Ett enda afsteg och härjande sjuk¬
domar skola göra en skiljevägg emellan sjä¬
lens och kroppens vackra harmoni; och med
detsamma blir det nyss erhållne beviset för^
vandiadt till en Nullitet.
Naturen i friheten af sin bildning visay
ej spår af ensidighet. Tagom henne tjll den
stora Läraren Hen gaf styrkan åt den ena,
vigheten åt den andra, snillete electriska eld
ut den tredje, och den djupa eftertankan 8t
en fjerde. Och aila dessa olikheter sorni mian-
cer mångfalldigt utgrena sig, bilda sluteligen
ett helt, i det att dessa olika förmögenheter
alla hafva behof af hvarannan. Jag har som jag
ofvan yttrat en god tanke om Gymnastiken;
men jag kan ej inse att man blir större Stats¬
man , visare Domare, djupare Econom för det
man äger en god physisk utbildning, än om det
motsatta ägde rum. Tvertom visar erfarenhe¬
ten ej sällan att vissa stora själsförmögenheter
Den 21 Martii.
871.
Utbilda sig på andra delars bekostnad och att
själens krafter i eo högre Scala sedde, icke
stå i samband med kroppens.
Jag vågar ej gifva mina motskäl på den
idla Grefvens yttrande, en större utvidgning,
för att icke onödigtvis upptaga Högloft. Rid-
derskapets och Adelns tid. Jag inskränker
mig derföre endast; att instämma med Herr
Grefven om Gymnastikers inrättande så vidt
möjligt är, hvilket första puncten af motio¬
nen innehåller, och får jag tillägga; så vidt
medel dertill finnas, utan att från ännu nytti¬
gare föremål fråntagas. Deremot får jag be¬
strida motionens 2:dra punkt, såsom läggande
ett tvång på uppfostringen, hvilket fria med¬
borgare i ett fritt Samhälle icke böra vara un¬
derkastade. Troendes jag för öfrigt att efter-
dömen verka mägtigt, och att den goda saken
framgår utan tvångslagar.
Nso, 6.
Grefve Posse, Carl Hinric:
/
Det missförhållande, som länge ägt rum,
i Sverige, mellan åkerbruk, handel och slöj¬
der har alltsedan år 1809, mer och mindre
påkallat Regeringens och Riksens Högloflige
Ständers uppmärksamhet; men aldrig hafva de
skadliga verkniogarne af detta missförhållan¬
de visat sig tydligare för våra ögon, än nu,
tT3
Den 2 i Martti.
då en öfverallt hämmad rörelse och allmän
förlägenhet till stor del blifvit följden deraf.
Ibland de föråldrade inrättningar, som
motverkat all konstfärdighet och industriel ut¬
veckling, torde med skäl böra räknas våra än¬
nu gällande Skråförfattningar. Det har således
varit högst tillfredsställande, att få emottaga
i ett sammanhang, alla på Kongl. Maj:ts nå¬
diga befallning till trycket befordrade hand¬
lingar, rörande en allmännare Näringsfrihet;
men det har ej varit mindre oväntadt, att uti
det deribland förekommande underdåniga för¬
slag till förnyad nådig förordning angående
Handtverkerierne i Riket, återfinna hela den
Skråanda, hvars skadliga inflytelse man med
så stora skäl förut öfverklagat.
i Art. i §. af berörde Förslag stadgar,
"att Embeten må inrättas öfverallt, der 3 Mä¬
ltare idka ett Handtverk men det nämnes
icke i hvad afsigt eller tili hvad nytta. En¬
dast i Comiténs bifogade underdåniga skrif¬
velse till Kongl. Majt anföres pag. 122, att
desse Embeten ”bibehållas derföre, att det för
”ut varit vanligt och på det Höglofl. Kongl.
”CommerceCoUegium må blifva i tillfälle, (som
”orden lyda) att hålla hand deröfver, att vid
”Embetens inrättande, några emot Författnin-
”garnes afsigt stridande, samt till missbruk el¬
ller origtiga begrepp ledande föreskrifter ej
”må äga runi.” Otn Embeten endast inrättas
för CommerceCollegii tillsyn, 6å tyckes det,
som skulle deras indragande, utom andra för-
Dea 21 Martil.
8?5
delar afven medföra den af ett minskadt be¬
svär för samma Collegium-
Vidare heter det i 4 Art., 5 och 6 §. §,,
”att både utländsk och inländsk man, som ön¬
skar vinna Mästerskap i Sverige, endast af
”Magistraten dertill kan vinna bifall, sedan
”vederbörande Idkare blifvit hörde.”
Det är naturligt att desse Idkare skola
hädanefter, som hittills motarbeta alla sådane
personers antagande, hvilka genom störreskick¬
lighet eller konstfärdighet kunde skada Embe-
tet, men gagna Riket.
Den lärotid af 6 år sorni merberörde för-
slag i allmänhet föreskrifves innan man får
blifva mästare, tyckes äfven vara föga öfver¬
ensstämmande med den åsyftade näringsfrihe¬
ten, emedan olika handtverk och olika pert
sonlig fallenhet nödvändigt måste fordra olika
lärotid. Det ligger i menniskonaturen, att
hvarje föreskrift af dylik art, alltid måste
förminska modet och lusien att anstränga si¬
na krafter till förbättrandet af sin belägenhet
och att sålunda göra den duglige liknöjd och
den late säker.
Desse här anförde exempel torde tillräck¬
ligen ådagalägga, att det åberopade underdåni¬
ga Förslaget icke lärer kunna uppfylla sin
rätta bestämmelse. Och enär, under denna
Riksdag, ett nytt, ändamålsenligare Förslag tro¬
ligen kommer att af Riksens Högloft. Ständer
574
Den '21 Mar lii.
utarbetas för att i underdånighet öfverlemnas
till Kongl. Maj:t; så får jag vördsamt föreslå
2:ne hufvudsakliga grunder, hvarpå jag anser
den nya Författningen till näringsfrihetens be¬
fordran böra fotas, så vida den skall kunna le¬
da till målet.
r.o. Att det må vara hvar och en per¬
son af båda könen tillåtit, att utan afseende
på läroår eller någon af de omständigheter,
sorn böra anses för hvarje sjelfständig menni-
skas ensak, välja och idka hvilken loflig slöjd,
som helst, och till och med om han så för
godt finner, drifva flere näringsgrenar på en
gång, blott han för hvar och en af dem sär.
skilt erlägger de föreskrifne medborgerliga ut»
skylderne till Staten.
2:0. Deremot bör Regeringen å andra si¬
dan tillse, att ingen angifver sig såsom Idka¬
re af en handtering utan att han på veder¬
börligt sätt ådagalagt, att han icke genom
bristande skicklighet uti densamma, utsät¬
ter medborgare, som lemna honom sitt för¬
troende, för obehagligheten att bedragasj
ett försigtighetsmått, som i intet afseen»
de inskränker den medborgerliga friheten,
men hörer till den ordning och säkerhet man
har rätt att fordra i alla väl organiserade sam¬
hällen.
Antagandet af dessa 2:ne hufvudprinciper
vid redigerandet af den blifvande nya Slöjd-
Författningen, skall troligen förena alla intressen
och till största delen undanrödja alla de olägen¬
heter man af en allmän näringsfrihet befarar.
Ingen rätt kan tänkas, utan motsvarande
skyldighet. Köparen6 och förbrukarens intres,
sen på eria sidan, och tillverkarens på den
andra, böra af Lagstiftaren lika mycket vårdas.
Svårigheten af den Slöjdproducternes pröfning,
hvilken jag anser böra tillhöra Regeringen,
är en särskild sak, som ej angår trågans rätts¬
grund. Vore en sådan pröfning endast verk¬
ställbar genom Ålderman och Bisittare, då
skulle d>’n bibehålla de egenskaper, som gyn¬
na misstankan om väld; men tänker man sig
den anförtrodd åt skickliga och rättsinta au-
Ctoriteter med controll af offentligheten, så är
denna pröfning ej allenast möjlig utan också
lätt att verkställa,
Det vanliga inkast, att köparens egen
granskning måste vara den bästa Controll, är
af alla det mäst falska, Först förutsätter det¬
ta inkast en mängd undantag, som för apo-
theksvaror, guld och silfver och i allmänhet
sådana ting, som hvar man vet icke kunna på
stående fot till dera6 godhet bedömas. Vid
närmare eftersinnande skall man äfven finna ,
att desse undantag äro talrikare än man för¬
modar; men hvar och en princip, som fordrar
sådana, måste till dess natur vara falsk. Kom-'
mer nu härtill, att det endast är ett ganska
inskränkt antal köpare, sorn äger någon för¬
måga att undersöka och bedöma godheten
at äfven de vanligast förekommande vahror; så
förlorar detta inkast hela sitt värde,
87*
Dea 21 Martii,
Om man ville genomgå hvarje slöjd sär¬
skilt och med verklig kännedom granska de
grader och inodificationer hvar och en pro-
ducts värde kan erhålla, skulle man förvånas
deröfver, att män med verklig upplysning,
blott af nit att vara liberala, kunnat uppstäl¬
la en så löjlig theorb
Jag anhåller vördsamt, att detta memo¬
rial axia blifva remitteradt till vederbörligt
Utskott.
N:o 7.
Vördsamt Memorial!
Under den >8 sistlidne Februarii har
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, behagat till
Riddarhusljtskottets utlåtande remittera Herr
Grefve De la Gardies, Jacob, den to i samma
månad väckta motion, att RiddarhusUtskottet
mätte anmodas upplysa, huruvida af de uti
Riddarhusets archiv qvarvarande exemplar af
Ridderskapets och Adelns Protocolier för de
föregående Riksdagarne, funnes ett så tillräck¬
ligt antal, att de samma kunde bland Ståndets
Ledamöter vid detta Riksmöte utdelas. I sam¬
manhang hvarmed Utskottet jemväl fått emot¬
taga särskildte, i anledning af berörde motion
afgifne yttranden, af Herr Cederschjöld, Pehr
Gustaf, innefattande framställning, att de vid
sistfötflutne Riksdag hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln hållna Protocoll måtte till salu i
A’« 21 Mart ii. I
Bokhandeln anmälas, samt af Herr Reuter¬
svärd, Pehr Adam, att han hyste den öfverty-
geise, att ganska få exemplar af samma Pro-
tocoll kunde påräknas blifva i Bokhandel för¬
sålde.
Utskottet får i anledning häraf vördsamt
anmäla: att de af Riuderskapets och Adelns
Protocoller för de föregående Riksdagarne,
hvilka bär å Riddarhuset förvaras, och på
Ståndets enskildta bekostnad blifvit tryckta in¬
skränka sig till Riksdagarne för åren 1789,
IS09 och 1810, samt 1810 och 18I2, i Öre¬
bro: att af dessa Protocoller äro i behåll:
_ för 1789, 643 exemplar dels häftade
dels i packor.
för 1809 och 1810, 26 exemplar, se¬
dan de öfrige, enligt Ridder-
skapets och Adeins beslut
vid sista Riksdag; blifvit till
maculatur försålda.
för 18to i Örebro, 681 exemplar dels
häftade och dels i packor.
för 1812, 462, Dito Dito Dito.
och att Ridderskapet och Adeln vid sista Riks¬
dag förordnad!, att sedan 1789, i8to ochi8i2
årens Protocoller intill nästa Riksdag varit för
köpare att tillgå emot betydligt nedsatte pri¬
ser, desamme derefter borde till maculatur
878
Den 21 Mat'lii.
försaIjas? och ehuru den bristande afsättning,och
sorn sedermera ägt rum af berörde Protocol-
]er, tillfyllest visat, att tiden nu är inne att
sätta Ridderskapets och Adelns berörde be¬
slut i verkställighet; likväl och som den summa,
som för ifrågavarande Protocoller skulle kun¬
na erhållas, i händelse desamma efter vigt till
maculatur föryttrades, säkerligen uppgår till
ett så ringa belopp, att någon särdeles fördel
derigenom icke kan RiddarhusCassan tillskyn
das, hvilken för sine till tryckningen lemnade
förskott långt tor detta undfått ersättning, ge¬
nom den under flere år af Riddetskapet och
Adelns Herrar Ledamöter erlagde Capitations¬
afgift, samt enär ett så beskaffadt användande
af omförmälte Protocoller, som det Herr Gref¬
ve Pe la Gardie föreslagit, torde vara mera
öfverensstämmande med Ståndets värdighet,
än deras försäljande till maculatur; anser Rid-
darhusUtskottet sig böra med bifall till Herr
Grefve De la GardieS motion vördsamt till¬
styrka, att 1789 samt 1810 och r8t2 arens
Protocoller må så långt tillgången medgifver
bland Ridderskapets och Adelns vid denna
Riksdag närvarande Herrar Ledamöter utdelas,
dock att innan sådant skar, af samma Proto-
coller må förut undantagas 30 exemplar för
hvarja år, för att tillika med de som äro i
behåll för Riksdagen i Stockholm 1S09 och
1810 här å Riddarhuset hållas de personer
tillh anda, hvilka tilläfventyrs framdeles skola
vilj* af samma Protocoller inköpa exemplar;
till hvilken senare hemställan Utskottet ansef
Den 21 Martil.
879
Sig äga så mycket mera anledning som dessa
protocoller innefatta Ridderskapets och Adelns
öfverläggningar under tidskiften, hvilka, i an¬
seende till dé händelsers vigt och allmänna
inflytande, som derunder sig tilldragit, all¬
tid skola i Sveriges häfder intaga ett ut¬
märkt rum*
Hvad sedermera angår dan väckta frågan
om utbjudandet till salu i Bokhandeln af Rid-
derkapets och Adelns Protocoller för 1817
och 1818 årens Riksdag; så finner sig Utskot¬
tet icke kunna deröfver meddela annat ut¬
låtande, än endast inför Ridderskapet och Adeln
anmäla, att berörde protocoller äro tryckte på
S^tsverkets bekostnad, och att följakteligen, om
nåeon fördel för Statsverket genom försälj—
ningens befrämjande åsyftas, sådant synes vara
ett ämne, sorn tillhör StatsUtskottets handlägg¬
ning Stockholm den 8 Mars 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. F. Horn.
N. Snoilsky.
Den 25 Martil.
Bilagor
till PleniProtocolIet för den 25 Mardi,
förmiddagen.
N:0 1;
Grefve Gyllenborg, Johan Henning;
Sedan Kongl. Maj:t aflåtit Nådig proposi¬
tion till StatstJtskottet att föreslå medel, till för¬
bättrande af BataillonsLäkares löningsvilkor,
som Kongl. M»j:t bestämt till 50 procents löne¬
förhöjning för dem, som i 8 år sådan tjenst
berömligen förrättadt; och StatsUtskottet, i
dess nu till pröfning, afgifne betänkande, med
förklarande att något Statsanslag till detta
behof icke kunde tillstyrkas, likväl tillika fö¬
reslagit att till svar på propositionen måtte hem¬
ställas, om icke Kongl. Maj:t skulle i nåder
finna lämpeligt att desse utgifter anvisas, att
utgå af allmänna indragningsstaten; får jag
emot detta StatsUtskottets tillstyrkande an¬
märka, att då BataillonsLäkare-lönerna äro upp¬
tagne på RiksStatens 3:dje hufvudtitel böra
naturligtvis förhöjning i samma löner utgå å
samma hufvudtitel) helst bestämda anslag, till
samma föremål, icke böra å tvenne särskilte
utgiftstitlar lämpeligen äga rum hvarjemte, och
i synnerhet, jag finner anmärkningsvärdt, att
Hög-
I)e’i 25 Martil,
Högloft. StahlJiskottet, genom förenämnde
tillstyrkande öppDat ett ganska betänkligt in¬
träde på allmänna Indragningsstaten, å hvil¬
ken, med alseende att, elter dess benämning,
småningom försvinna, Riksens Ständer sorg¬
fälligt undvikit att anvisa utgifter och in¬
skränkt dem för framtiden blott till löner för
Sjuttioårige Embetsmäns lifstid, hvari en ut¬
sträckning, till andra föremål, vöre ganska be-
tänkelig, helst anledningar skulle derigenom
väckas till mångfaldiga utgifter, som i annat
fall, och i saknad af rum på de öfrige utgifts
hufvudtittlaroe, torde komma att uteblifva. Jag
har trodt att det förtjente Högloft. Ridderska-
pets och Adelns uppmärksamhet att allmänna
Indragningsitaten icke öppnades för nya före¬
mål till ölade utgifter, och tillstyrker jag
Vördsamligtn, att genom återremiss af betän¬
kandet StatsUtskottet måtte anmodas häraf
hemta anhdning, att uti ett förnyadt betän¬
kande utesluta förslaget i detta afseende, och
inskränka sig blott till det tillstyrkande, att
till Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa om
icke lämplgt vore att ifrågavarande utgifter
utgingo ifrån den, eller 3:dje hufvudtittelns
besparingai, der sjelfva länerna äro i stat upp¬
förde, så vida icke Konungen skulle finna
lämpligare, att i anseende till deras obestäm¬
da, tillfäll ga och af StatsUtskottet förmodade
obetydliga belopp låta dem af extra utgifts-
medlen bistridas.
Bil. til Ridd. o. Ad. Fr 1 Band, 56
Den 25 Martil,
N:o 2.
Grefve Gyllenborg, Johnn Hinning;
Då jag icke saknat anledning till den,
förmodan, att Höglofl. ConstiiutionsUtskottet,
vid erinran om Grundlagens föreskrift i 29 §.
Riksdagsordningen, i afseende på läsning af
StatsRådets Protocoller, skulle ställa sig den¬
na föreskrift till efterrättelse, bar det deremot
förekommit mig oväntant, att ConstitutionsUt-
skottet, i utlåtande öfver min motion, att läs.
ning af StatsRådets Protocoller icke borde
Constitutionsenligtannorlunda än i Utskottets
pleno, verkställas omsider förklara1., det den¬
na läsning på irenne divisioner, hurde förrät¬
tas, och anhåller jcg vördsammeligen att, till
vederläggning af de, af Utskotte: nyttjade
skäl, få följande anföra. Utskottet yttrar, att
första skälet hvarföre Utskottet i derna läsning
formerat sig på afdelningar, ligger i den Ut¬
skotten, af Grundlagen, tillerkände ritt, att, ef¬
ter omständigheterne, reglera sine iire oecono-
mica och deribland, arhetsmethoden; ett skäl,
som jag sannerligen icke förmodade skulle blif¬
va framställt, i ett sådant fall som cet närva¬
rande, samt att inskräskning i en granskning
som icke kommer att bero af någpn högre
pröfning, skulle hänföras till oeconcmica och
arbetsmethode, Annat är förhållande i andra
Utskott, utan att någon jämförelse derifrån,
kan hemtas för Constitution Utskottet der kan
med trygghet, för bevarande af natioceus rätt,
1 ■
Den 25 Martii.
885
i behandlingssättet, göromålen förrättas, bereda
ningsvis, på divisioner, dels derföre att åren-;
derna äro kände, genom motioner, och kunna
ej förbigås, dels derföre, att de sedermera ej
allenast förekomma till pröfning i Utskott
plenum utan äfven öfverlämnäs till Riksens Stän^
ders egen pröfning och afgörande, men, i Comti-
tutionsUtskottet, är förhållandet deremot helt
annorlunda; der äro icke ärenderne kände,
hvaröfver omdöme kan, men icke oundvikeli-,
gen måste meddelas, hvaraf . blifver en följd;
att om någon, så kallad arbetsfördelning der¬
städes, icke kunde eller ville se, hvad an-
smärkningsvärdt vore, blef blott efter denna di¬
visions godtfinnande, anmärkningsanledningar
förbigångne, utan att de öfrige tvåtredjedelar
af Utskottet derom ägde den minsta känne¬
dom och Nationens representanter måste, vid
Utskotts-afdelningens godtfinnliga åtgärder;
låta bero. Det har äfven förekommit mig an-
märkningsvärdt, att Utskottet såsom skäl för
för dess öfverklaga^ behandlingssätt, åbero¬
pat samma praxis vid föregående Riksdagar,
hvaremot, jag tror mig med bättre skäl till än-
dringsvinnande kunna framställa Riksdagsord¬
ningens tydeliga föreskrifter, i 29 och 36$.$.,
emot hvilka, denna praxis ej bör gälla, som
tillämpad i detta hemlighetsfulla Utskott al¬
drig tillförene varit allmänt känd, mindre god¬
känd. ConstitutionsUtkottet, har, såsom det
andra skälet för i frågastälte behandlingssätt
anfört vidlyftigheten af StatsRådets Frotocol-
ler, som förmodades ej medhinna uppläsas i
Utskottets plenumj hvarvid jag får anmärka
Den *5 Martti,
att, äfven jag, varit i tillfälle att erfara hvad
arbetsfliten kan åstadkomma under en in¬
skränktare tiderymd, tnen den Oivifvelaktigt
vidsträcktare läsning som ålegat Riksens Stan-'
ders Revisorer under en, till bestämd tid fö-
reskrifven, Revision, har likväl icke fått ver¬
kat till inskränkning i den allmännare gransk-
ningssrätten, under supposition, att den all¬
männa granskningen ej skulle medhinnna verk-
ställas, då alla Konungabref och alla Banco-
och RiksgäldsContoirets fullmägtiges Protocoller
vid 1822 års revision i dess plenum upplästes.
Jag hade trodt, att vid sig nu företeende om¬
ständigheter, i förmodan att Hans Kongl. Hög-
ket Kronprinsens höga förmälning inträffar'un-
der påstående Riksdag, och då så många vig¬
tiga ärender denna Riksdag förekomma att Con-
stitutionsUtskott icke saknat anledning beräk¬
na ea längre tid för Riksdagens tillvarelse, än
den, sorn i af Utskottet åberopade 109 §.
i Regeringsformen omförmäles och, vid den
verkeligen oförmodeliga händelse, att StatsRå-
dets Protocoller icke under den längre tiden
hunnit genomläsas, kunde ju Constitutions-
Utskottet vidtaga den Constitutionsenliga utväg
att begära Utskottets förstärkning, hvartill 36 §.
Riksdagsordningen öppnar anledning och är
tillämpelig, om gjöromålen, af det vanliga an¬
tal deputerade, ej kunde bestridas. Det af
ConstitutionsUtskottet nyttjade uttryck, hvare¬
mot dess Ledamot Herr Cederschjöld rätteligen
sig reserverat, till bevisning för nyttan af
läsning för ett inskränktare antal, på Divisio-
*er, af innehåll att nemligen den jämna lugna
Den 25 Martii,
885
uppmRrk samheten säkra/l underhålles inom en icke alltför
flor åhörande personal förekommer mig äfven så
märkbart, som denna principe, isin tillämpning,
i förevarande fall, otvifvelaktig! skall medföra
en ganska mehnlig inflytelse på Nationens
granskningsrätt, hälst med samma anledning,
och samma rätt 60m nu, om tvärtemot Grund¬
lagens föreskrift, man medgaf läsning af Stats-
Rådets protocoller på frenne divisioner kunde
en annan Lagtima Riksdag, då protocollen mö*
jeligen ansågos vara vidlyftigare, läsningen
komma att förrättas på sex divisioner af 4
Ledamöter, en af hvarje RiksStånd eller hälf¬
ten mindre antal än nu, och ehuruväl, efter
Utskottets principe, den jemna lugna uppmärk¬
samheten, då vore säkrare underhållen, befarar
jag likväl, att den kunde blifva förmycket
lugn, till Nationens skada och den vigtiga
granskningen blef då ytterligare betydeligen
försvagad i en så inskränkt personal, som mä-
jeligen icke meddelade de öfrige Utskotts Le-
damöterne annat, eller mera än de sjelfve
ville meddela, hvarigenom Grundlagens ända¬
mål alldeles kunde komma att förfelas, serde¬
les om, i den aflägsna framtiden man äfven
då icke saknade skickeligheten att så begå, att
medgörliga ledamöter ibland den inskränkta¬
re personalen befunnos. I öfrigt tror jag mig
icke sakna anledning till det yttrande, att då
mars jemförer effecten af ConstitutionsUtskot-
tets granskning under de förflutne Riksda-
garne på divisioner af 8 personer, och deras
derunder till Riksens Ständer framställte yt-
8S5
Den z5 Martu'.
frandén och omdömen, med Riksens Ständers
Revisorers granskning och omdömen af Revi¬
sionens fulla personal 24 personer, denna jemfö¬
relse skall tala emot Utskottets principe, till
förmohn för ett större antal af granskare, som
acke af det större antalet lörspordt något hinder
för den jemna lugna uppmärksamheten, hvari¬
genom Nationens rättigheter likväl tryggast
bevakas då den ursägt, för underlåten gransk¬
ning, icke kan lå förebäras att man icke känt
ämnet och icke suttit på den division, der det
Runnat förekomma Under åberopande af hvad
jag nu anfört, och med förbigående af de svaga¬
re skäl, Utskottet emot dess förstärkande, anfört,
anhåller jag vördsammeligen att få fästa Rid-
derSkapets och Adelns uppmärksamhet derpå „
att frågan som nu är föremål, för öfverlägg¬
ning icke är så likgiltig, som vid hastigBåsigt
den torde flere förekomma, utan deremot för
framtiden af ganska stor vigt, helst densamma,
ä anseende till tillämpning af granskningssättet
af Regeringsärenden närmare rörer hufvudgrun-
derna i vår Constiiution, enär Constitutions-
Utskottet genom dess uteslutande rättighet till
bedömande och ansvars yrkande är den enda
Constitutionelle motvigt emot administrativa
åtgärder, hvarom denenskilta Riksdagsmannen
åcke äger omdömesrättighet, utan måste lägga
hand på munnen under trones lydnad; och ha¬
de väl vid Constitutioreas antagande, Riksens
Ständer aldrig medgifvit, att det, i 29 §.
Riksdagsordningen föreskrifne antal, af 24»
till läsning af StatsRådets Protocoller skulle
Den 25 Marlii,
887
få inskränkas till 8 för den vigtigaste och
mäst magtpåliggsnde af alla Riksens Ständers
rättigheter, men som likväl, emot lagstiftarens
vilja och kännedom hittills blifvit tillämpadt,
då Utskottet öfverlemnat sin läsnings och derpå
grundade anmärkningsrätt åt 8 personer, 2:ne
Ledamöter af hvarje RiksStånd. I hänseende
härtill, är det af största vigt , att lagstiftarens
afsigt, icke längre må illuderas, och hoppas
jag, det Ridderskapet och Adeln upplyst fin¬
ner det ConstitutionsUtskottets betänkande så-:
som Constitutionsvidrigt, icke må, till gillan¬
de kunna förekomma, utan Utskottet deremot
åläggas den i Riksdagsordningen 29 §. före-
skrifne behandling, i afseende på läsningen af
StatsRådets Protocoller. Slutligen, och då jag
yrkat en allmännare, och således noggrannare,
pröfning i detta afseende, lår jag härvid för¬
klara att detta icke skecft i ändamål att öpp¬
na anledningar till ansvarspåståenden, utan
hufvudsakligen att söka motverka den prin-
cipe, att genom obestämda illuderade föreskrif¬
ter, försvaga, om ej framdeles tillintetgöra ett
af Hufvudelementerne af vår Nationalfrihet,
nemligen Nationens gransknings- och omdö¬
mes rättighet, genom dess ConstitutionsUt6kott,
hvarjemte jag önskat och förmodat, att under
en allmännare granskning CoustisutiomUtskot-
tets uppmärksamhet skulle säkrare fästas vid
flere stadganden, hvilka förmodeligen såsom
ansedde höra till allmänna hushållningsmål, e-
jnaneradt och till en del, af Representanter
i detta Riksstånd, under tvekan cm sådan be¬
skaffenhet ttenna Riksdag blifvit omfönnäidtej
888
Den 25 Martii,
på det att ConstitutionsUtskottefs omdömen
derom, mätte gifva en trygghet åt det enskif¬
te omdömet och föranleda till rättelser för
framtiden d^r de kunde anses böra äga rum ,
af så mycket större angelägenhet, som, i an¬
nat fall tystnaden kunde understödja omdö¬
met, att den innnefattade ett medgifvande, och
skulle, med trygghet för omdömet om det för¬
flutna, möjeligen gifva en framtida trygghet
för utsträckning i tillämpningen af ärendernes
behandling, de; det kunde förklaras, att be¬
stämda föreskrifter saknades för behandlings¬
sättet och gränsome emellan Nationens och
Regeringens rättigheter.
N:o 3.
Herr af Sillén, Georg Axeli
Då hos Riksens Ständer fråga blifvit väckt
om förändring af flyttningstiden för Tjenste¬
hjon , utbeder jag mig att i ämnet få yttra
mina tankar.
Om jag icke misstager mig har första frå¬
gan uppstådt, om flyttningstidens återförande
till Michaelidag För min del finner jag den
flyttningstid vi nu äga, vara bättre, än den
förra, ur det skäl, att vid Michaelitiden oft*
händer att vårsäd då ännu är obergad och
jordbrukaren således då behöfver utan afbrott
af flyttning begagna sina arbetare. Men der-
Deri 20 Martil,
889
emot håller jag före att för tjenstflytfning än¬
då mera lämpe!ig tid af året finnes,Aän slutet
af October. Det är den då Tjenstehjonet har
intet om händer af den gröda husbonden bär¬
gat för sina kreatur, då naturer, liksom gifvit
en lättnad i odlarens mödor, under det mel¬
lanstånd då han anförtrodt åt jorden växternes
frö och då han skall upphämta sina skördar.
Ingen tid är för jordbrukaren mera lämpelig
för ombyte af tjenare, än detta mellanrum, in¬
gen tid mera lämpelig för husbonden och tje-
naren att egna åt denna omsorg, än denna,
fiån hvilken samma hand, som bergar kan
hafva oafbruten vård om det bärgade och dess
Utdelande.
Såningen och bergningen äro de för jord¬
brukaren mest magtpåliggande skiften af året.
Dessa tidpuncter böra tjenarens tankar så myc¬
ket möjligt är vara fästade vid husbondens
arbete. Då nu efter i §- 7 Art. 1805 års
Legostadga uppsägning får ske när som hälst,
dock att den sker före den i lag utsatte ti¬
den, som är den 10 Aug.j så följer deraf att
enär vanligen vid denna tid Hö- och Sädeg.
bergning inträffar, tjenaren under bergnings-
tiden måste vända sina tankar på sitteget be¬
stånd för nästa tjensteår, så vida han icke med
sin husbonde är ense om tjenstens fortfarande.
Och då han nu nära 3 månader, ofta ändå
flere, efter det han tagit sig tjenst hos en an¬
nan, skall fortfara i sin förra tjenst, så är han
ofta dolsk och liknöjd i sitt arbete. Det kan
också icke väntas af en mindre bildad folk¬
dass, att den fullgör sina åligganden af ren
pligt. Man mäste således beräkna, att egen¬
nyttan ofta der är högsta driffjädern; det är
då angeläget att författningarna derefter äro
lämprde och uppfylla så mycket möjligt är
hvad genom brist af sundare grundsattser må¬
ste sakrias. Om således husbondens fördel of¬
ta måste förlora något genom tjenarens omtan*
ka att förskaffa sig annan tjenst och genom
hans liknöjdhet sedan han tagit sig annan
husbonde, är det nyttigt att Lagstiftaren i
möjligaste måtto förekommer de menliga följ¬
derna deraf.
Detta anser jag ske om flytfningstiden
blifver t. ex. den i Julii, då med lika ledig
het sorn nu tjensthjonet å landet är medgif-
ven , det alltså skulle vara i fjellsten trädt den
8 Julii, före hvilken dag hösloftern icke be¬
gynner, åtminstone i de Hufvudstaden omgif-
vande Länen. Denna tid är dessutom den
lämpeligaste, icke allenast i redan omförmälte
afseenden, utan äfven derföre, att vägarne då
äro torra och goda, Sjötransporten lättare och
säkrare, än sent på hösten. Men om denna
flyttningstid antages, så blelve också nödigt,
att prescriptianstiden för uppsägning ur tjenst
flyttades fram till våren; och som före den
nu gällande flyttningstidens antagande, sista
uppsägning borde ske sju veckor före flytt—
»ingen, samt detta mellanrum synes vara till¬
räckligt; så skulle sista uppsägningstiden nu
kunna utsättas till den i s Maji.
Den 25 Martti,
89r
Jemte det jag anser denna förändring af
flyttningstid i allmänhet vara nödig håller j3g
tilika före, att intet undantag i detta fall för
Stockholm bör äga rum. Jag inser icke den
minsta nytta hvarken för husbonde eller tje¬
nare kunna medföras mera i Stockholm än
annorstädes af tvenne flyttnirgstider om året,
inen detta undantag, tillkommit genom Kongl.
Brefvet den 6 Julii 1732 och i rak stridighet
med 1734 års allmänna lag, (14 Cap. 2 §.
HandelsBalken) förvillar och inverkar till o-
ordningar för Landtmannen. Deraf har upp¬
kommit den sed på landet, åtminstone närma¬
re Stockholm, att uppsäga till flyttning om vå;
ren. Om nu en sådan uppsägning icke äger
laga verkan, sä äger den likväl ett moraliskt
inflytande på tjensrhjonets förhållande sedan
det yttradt sin önskan att flytta och det finnér
att det lättare och med mera beqvämlighet
kan föda sig om Sommaro genom frihet att
gå för beting och dagspenning hvar helst det
lyster, än att uthälla året hos sin husbonde
för lika vilkor om sominarn som om vintern.
Begreppet om tvenne flyttningstider om året
för tjenstehjon i Stockholm, har dessutom i
sednare tider som jag tror allmänt varit så¬
dant, att Legostämman derstädes icke vore
längre än ett halft år, hvilket likväl icke är
enligt Författningarnes föreskrift, hvad Tjen-
stehjonets rätt, att uppsäga beträffar, men på
hvilken tanka den dock lätteligen fallit, sorn
kändt att Tjsnstehjons-flyttningen i Stockholm
höst och vår ägde rum, och sorn icke tillika
892
Den 25 Martn.
studerat Författningarne, hvilka i denna del
icke innefatta någon reciprocitét.
Jag anhåller vördsamt att detta yttrande
matte få till Allmänna Besvärs- och Econo-
mieLJtskottet remitteras samt de öfrige Riks-
Stånden communiceras.
N:o 4.
Friherre Björnstjerna, Magnus;
En värd Ledamot, Herr Lagerhjelm, har
fästadt Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på ett ämne af största vigt,
nemligen sättet att inrätta Rikets Försvars-
styrka så, att den under minfla majliga anjlrång-
tiing af Nationalkraft i fred, uttrycker den högjla
möjliga Nationalkrajt i krig', den värda Ledamo¬
tens egna ord. Hindrad af sjukdom att vara
närvarande både då ifrågavarande motion väck¬
tes och då den remitterades, får hos Högväl¬
borne Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln jag vörd¬
samt anhålla att nu få yttra några tankar i
ämnet.
Det loyala sätt, på hvilket motionen är
gjord , och den nytta som möjligen skulle kun¬
na uppstå af den deri föreslagna undersöknin¬
gen af Försvarsverkets hela omfattning, åläg¬
ga mig att, hvad sjelfva undersökningen beträf¬
far, ej afstyrka motionen, ehuru jag fruktar att
: Den 25 Martil.
den derjemte uppgifne planen till organisering
af Krigsmagten till Lands och Sjös, icke kati
Uppfylla det åsyftade ändamålet, utan tvert-
om med ökad kostnad skulle Jörringa medlen
att upprätthålla Rikets sjelfbestånd.
Trenne värda Ledamöter af detta Stånd
hafva me'd fullkomlig sakkännedom vederlagt
den del af Herr Lagerhjelms motion som rö¬
rer Sjöförsvaret; jag inskränker mig således
att här upptaga hvad den värda Ledamoten
anfört rörande en förändrad sammansättning af
Krigsmagten till Landt,
Må man icke tro att en skråaktig egen¬
kärlek leder min tanke och att jag anser den
uppgifne planen för mindre tjenlig derföre, att
den härleder sig från en man, sorn ej tillhör
KrigsStåndet, nej, forskningens fält är öppet
för alla; tanken intränger der i mon af dess
klarhet, utan afseende på yrket man valt, som
ofta genom vanors inflytande, förskjuter det
goda, blott derföre att det är nytt- Utan all
slogs fördom, med föresattsen att endast hylla
det rätta och det sanna, går jag således nu att
undersöka den af den värde Ledamoten uppgif¬
ne planeD, och gör det af så mycket större skäl
sorn icke allenast han, utan flere andra aktnings¬
värda och upplysta medlemmar af detta Stånd,
hysa den tanke, att Sveriges stridskrafter, med
besparing af utgift, skulle kunna vinna i styr¬
ka, i händelse man medelst minskning af stam¬
men skaffade tillgångar att Öka Bevärings-
Manskapets öfning. För att mera systematiskt,
8g4 Den 2 5 Mar t ii,
tillvägaga, nödgas jag först kasta en blick på
vår Krigsmagts generela caracter i jemnförelse
med andra Rikens.
Europas Arméer, ehuru ännu såsom tillförene
all * flående hafva likväl sedan Franska Revolutio¬
nen undergått en väsentelig förändring, den att
öfvergå ifrån Värfning!- till Conscriptions-Sy-
sternet; Franska Nationen gaf efterdömet och
skapade sålunda dessa ofantliga härar, som
tvungo de öfriga Staterna att antaga enahanda
utväg, förutan hvilken all motkraft var van-
mägtig.
Äfven Sverige fann nödvändigheten häraf
och beslöt Beväringsskyldighetens införande j
Nationen gjorde detta på ett dess Fäderneslands
känsla och lugna omdöme lika värdigt satts
beslöt det nödvändiga deraf, utan att derföre
öfvergå till ytterligheten, hvilken i detta som
andra afseenden alltid är skadlig. Sverige kull¬
kastade ej sitt bepröfvade Indelningsverk för
att helt och hållet öfverlemna sig åt det nya
Conscriptions-systemet, utan antog blott så
mycket deraf, som, med säkerhet i krig, var
förenligt med Folkets trefnad i fred- Sverige
gick salunda en medelväg emellan det gamla
och det nya Systemet, så mycket lämpeligare,'
sorn dess indelningsverk äfven var en medel¬
väg emelian ds tvenne i Europa förut allmänt
antagna Militair-organisationer, den Värfvade
Arméen och Milicta, mindre dyr än den förra,
mera i j en fl bar än den sednare* Den Varj vade
Ben 25" Marlit.
895
Armeen, jag talar om förra Seclets och andra
Länders, Var demoralisationens rätta stamhåll;
Soldaten, en slags costnopolitisk träl, man
känsla för heder, pligt och Fädernesland, dess
enda band disciplinens jernspira. Milicen åter,
en oöfvad allmoge, hvilken i mili ta irisk hän¬
seende icke lemnade den borgen, sorn Foster-;
landets försvar kräfver.
Sveriges Indelta Annee, grundad af Carl X[
på principen af en sann och nödvändig hus¬
hållning, äger ingen af den Värfvade Arméens
bristfälligheter, men väl dess brukbarhet i Fält,
och saknar ej å andra sidan den krigsduglighet,
som sällan kan upphinnas af en pur Landt-
miiice.
Beväringen åter uppfyller sitt ändamål att
gifva politisk aktning åt Riket, att lifva Na-
tionalandan och att i farans stund tredubbla
antalet af Fosterlandets försvarare, utan att tvin¬
ga medborgaren till den verkligen Spartaniska
uppoffring af personlig frihet och ekonomisk,
fördel, som denna inrättning ir.edför i de län¬
der, hvarest den vunnit hela sin utveckling. I
Preussen t. ex. börjar Medborgarens Bevärings-
piigt med 3:ne års ständig tjenstgöring i Fäst¬
ning eller Garnizon; derefter ingår han i re¬
serven, som varar i 5 år, färdig att inträda i
Linien, så fort han blir påkallad. Efter dessa
6 år kommer han till usta Classen Landtvärn
som vara i 5 år och under hvilken tid han
hvarje höst och vår exerceras i flere veckor
896
Den 25 Martil,
och hålles färdig att gå i Fält; derefter kom^
mer han i Landtvärnets 2:draClass, som varar
i 10 år och kan äfven påkallas, samt slutligen
tillhör han Landtstormen, till 50 års ålder:
sådant är Conscriptionssystemet i hela dess ut¬
veckling, ett förfärligt ok för Continentens
Folkslag, föga att jemnföra med Svenska Be-
väringsManskapets 10 dagligå öfning.
De fjnartciella uppoffringar ett sådant sy¬
stem erfordra, äro lika kännbara som de per¬
sonella, och, då en conscriberad soldat i Preus¬
sen, Befälet och hela Krigsmåterielen inberäk¬
nad, kostar 249 R:dr Svenskt Banco om året,
och en Fransk 464 R:dr, så kostar en Svensk
Soldat, efter enahanda beräkningsgrund 127
Rtdr *) och således ej mer än hälften af den
Preussiska och blott ^:del af den Franska, Då
en Preussisk undersåte betalar 4f R:dr årligen
till Krigsmagtens upprätthållande, betalar én
Svensk, som tillika äger en dess handel skyd¬
dande Flotta, icke mer än 2§ R:dr5 således
föga mer än hälften af hvad den förre erläg¬
ger. Svenska Krigsmagtens kostnad är, jem¬
förelsevis med andra Rikens, således mycket
låg, dess sammansättning en medelväg af Värf¬
ning- ConScriptions- och MiliceSystemerne,
dess
*} Då den exercerade och beklädda Classen af
Beväringen inberäknas, kostar Svenska Soldaten,
efter olvannämnde beräkningsgrund, ej mer än
roll R:dr om året,
Den 25 Ma.rtii.
897
dess beståndsdelar ganska homogena, ty den
Indelta Soldaten utgör den bäst möjliga stamm
för Beväringen, sorn född i samma Provins,
litande på dess redlighet, mod och trohet,
lätt med honom kan förenas. Den Indelta Sol¬
daten förlorar ej, sorn andra Arméers, sin hela
tid på ExerciceFältet; ‘han är tillika Jord¬
brukare, husfader och medborgare. Bevä-
rings-ynglingen ater uppfyller sin pligt mot
Staten med den korrta öfning, som, mera
gjord att dana en militairisk anda än en
militairisk bildning, lifvar dess håg i stäl¬
let att nedslå den, då han, förenad med
den gamla Stammen, likväl utgör en Armée,
som fullkomligt brukbar i Krig, mindre be¬
tungar landet i Fred, än hvilken annan sam¬
mansättning som helst, efter min öfvertygelse,
möjligen skulle kunna göra. Detta lyckliga
förhållande skulle till en del rubbas i händel¬
se Stammen minskades med de af Herr La¬
gerhjelm till indragning föreslagne 6000 Num¬
mer.
Indelta Infanteriets effectiva styrka utgör
nu inalles 20,408 man, hvaraf sjuke böra af¬
räkna», ,så att 6000 mans indragning skulle
medtaga f af hela styrkan. Förhållandet e-
mellan Stammen och Beväringen blefve då
följande:
Då tvenne Classer Beväring kallas till va¬
pen utgöra dessa i medeltal 488 man per Ba-
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. II Band. 57
898
Den 25 Marlit.
taillon *)$ Stammen, efter skedd indragning,
Skulle i medeltal utgöra 327 man por Batail-
lonj således |:delar Beväring på ?;delar Stamm,
hvilket, efter vunnen erfarenheten vid alla
Arméer, är redan ett högst ofördelaktigt för¬
hållande, i synnerhet då införlifniagen sker på
en Stamm, som sjelf inom sig äger ett visst
antal Reciuter, och hvilken, jemförelsevis mot
andra Arméer, äger en ty värr så inskränkt
öfningstid. Detta är förhållandet, då endast
2:ne Classer af Beväringen införlifvas, hvilket
uti en progressivt förderflig scaia skulls ökas,
i händelse flere än 2;ne Classer kallades till
vapnen.
Jag vet rätt väl att den värda Ledamoten
medelst längre exercis för Beväringen vill er¬
sätta förlusten af en minskad Stamm, men den¬
na Beväringens ökade exercis, ehuru nyttig
den än må vara, danar likväl ej Soldater, och
just deri ligger det nog allmänt rådande miss.
taget, som förblandar exercerade Ynglingar
med Soldater.
Härdigheten utgör Soldatens första egen¬
skap; denne äger den 20 å 25:årige ynglingen
ej i Sverige, minst bland Allmogen, ty man¬
*) 1822 års Class utgjorde för Armeen 10,740 man
exorceradf Manskap: gör lör 2 Classer 2t,48o
man, hvilka, fördelade på vid Arméen befintli¬
ga ,44 Batailloner, gör 488 man per Bataillon,
Den 25 Martil.
899
nen i vår Nord är ej stark och utväxt förrän
i 25 året, då Beväringsskyldigheten upphör.
Landtvärnet, hvaraf f:delar uppfylde Sjukhu¬
sen, då den Indelta Soldaten, till och med
under vintertågen i Finland och på Åland,
höll sig frisk, lemnade derpå cn bedröflig er¬
farenhet, som skulle förnyas och Fosterlandet
blottställas (ty Krigen gälla ej mera Provincec
de afgöra om Riken och Throner), om dess
försvar anförtroddes ensamt eller förnämligast
åt denna svaga, icke till mannakraft fullmog¬
na ungdom; med bästa vilja i verlden äger dea
ej styrka nog för krigets mödor; ehuru be¬
gåfvad med ögonblicklig tilltagsenhet, ägec
den ej ihärdighet nog mot krigets ofta förnya¬
de faror. Soldatens bästa ålder i Sverige äc
från 3Q:de till 4o:de året; han äger då sin fullät
kraft; denna aftager efter denna period i sam¬
ma förhållande den före densamma vuxit: 40 tili
&5 års ålder svarar i ihärdighet mot 25 till
30 år, 45 till 50 år emot 20 tilt 25 Sr, och
heldre vill jag gå i Fält med en Svensk Ar-,
mée der ingen Soldat vöre yngre än 45 år,
än med en Arméa der ingen vore äldre än 25
år. Krigens mer eller mindre lyckliga utgång,’
beror efter den nyare taktiken, till en stor del
på förmågan att marchera, men i sanning be-
höfves det icke fullvuxna skuldror och bröst
att med Räntseln, Kappotten, Randoleret, 30
skarpa skott, Geväret och 3 dagars Proviant
uppgående till en sammanräknad ganska betydlig
tyngd uthärda 3, 4 å 5 miis marcher om da¬
gen; denna förmåga äga Reväringsynglingarne
i allmänhet icke* och minst i de första Clas*
Den 25 Martil.
seme, hvilka likväl efter Författningen först
måste gå i Fält, lika som de i allmänhet sak*
na den härdighet som utgör Soldatens första e-
genskap, och förutan hvilken krigen skulle
blifva lika folködande som misslyckade.
Förtroendet emellan Befäl och Trouppe, utgör
den andra egenskapen, nödvändig för en Ar¬
mé s consistance; denna kan ej vinnas under en
högst 3 jårig bekantskap, inskränkt dels till öf-
ningstidens få dagar dels till Kyrkparaderne,
■hvilkas nytta hvarje erfaren Officer torde anse
för högst ringa; ett Compagnie, som äger 3 Offi¬
cerare, hvaraf den ena har Semestre, ligger spridt
i to å 15 Socknar, hvad tillsyn skall då äga
rum vid Kyrkparaderne? hvad förtroende kan
deraf uppstå emellan dem och Befälet? Exer¬
cis dervid vore ej verkställbar; vintern är der->
till för kall och under jordbruksmånaderna be-
hofver yngligen, som kanske gått en mil till
Kyrkan, hvila-, hvar skola dessutom Gevären
förvaras? hvar tillräckligt Befäl erhållas? den
Indelta Soldaten, som tjent i 3 år, anses ännu
för Recrut, ehuru han står under en närmare
tillsyn än Beväringen möjligen skulle kunna
komma: blott derefter börjar han blifva Sol¬
dat, blir tillgifven 6itt Befäl, vinner dess för*
troende, och tjenande hela sin lifstid, följande
sin Officer från ungdomen till grafven föga
kan jemföras med den af Befälet till större del
oberoende, och blott 5 år tjenande Beväringen.
Sista årets exercis vöre dessutom rent af bort,1
kastade penningar, ty han går då ur Rullor-
ne; till och med 3:dje årets vore det, ty tro:
Den 20 Martii, joi
ligen komma sällan flere än 2 Classer *tt kal¬
las till vapnen.
Krigsvana är det 3:dje vilkoret för Solda¬
tens duglighet i Fält, och som Krig åtmin¬
stone plägar inträffa en gång under en mans¬
ålder, och indelta Soldaten vanligen tjenar till
50 året, är man viss att alltid der igenfinna
någon Krigsvana* hvilket icke vore fallet med
Beväringsmanskapet, sorn ej qvarstår i Num¬
mer längre än till 35 året. Om Krig således
ej uppkom minst hvart 5;te år, skulle i hän¬
delse Stammen helt och hållit eller till större
del indrogs, ett ovilkorlig! resultat deraf vara;
att vi gingo i Fält med en Armée, hvaribland
i förra fallet ej fanns en enda man i sednare
ganska få, som förr hört ett skott, och hvad
trygghet detta skulle lemna åt Fäderneslandet,
inses vid första påseende.
Vid detta tillfälle måste äfven Fält- och
Fårpost-tjensten tagas i betragtande; en Ar^
mées säkerhet i krig beror derpå; äfven den
mest trägna exercis tjenar föga till inhämtan¬
det deraf, och der ingen eller för inskränkt
Stamm finnes, som vunnit denna kännedom på
tolfvar, skulle Arméen dagligen vara blottstäld
för öfverrumplingar och Riket för förstö¬
relse.
Krigslydnaden är det 4:de vilkoret för Sol¬
datens duglighet; en sträng och alfvarsam pligt,
som den Indelta Soldaten alltid samvetsgrant
uppfyldt, och som ej till samma grad kaa
Den 20 Martii.
förväntas af Beväringen hvilken dels ej kan
sättas under samma tillsyn, dels 6åsom egen
ej dertill hafva fallenhet, dels såsom tjenan¬
de stå under ett annat husbondsvälde svårt
att med det förra lorena.
Härdighet, inbördes förtroende, krig sv ana
och krigslydnad äro således de egenskaper
som egentligen utgöra Soldaten; de kunna
ej igenfinnas annorstädes än i den gamla
Stammen, hvars redan inskränkte styrka, ef¬
ter min tanka således icke utan de vådligaste
följder än ytterligare skulle kunna förminskas.
Man åberopar Franska Revolutionen och Preus¬
siska Frihetskriget såsom utförde med conscri-
berade, ja, man
1:0 Fahns både i den förre och sednare
Arméen, en i förhållande starkare Stamm, äa
nu i den Svenska, ty hela den ganda Fran¬
ska Arméens Soldatesque deltog i revolutio¬
nen och ingick i Republikens Arméer, och
Preussen hade vid Krigets början år I8i2a
70,000 man gamla Soldater.
2:0 Är mannen tidigare fullväxt i Franky
rike och Preussen, än i Sverige.
3:0 Är Cbmatet mindre hardt i dessa lant»
der än här»
4:0 Var det blott med en ofantlig upp¬
offring af menniskor, dessa nationer segrade ,
hvartill Sverige ej är nog folkrik?
Den 2 5 Martti.
goa
5:0 Voro de lifvade af den kraftigaste af
alla, på menniskohjertat verkande mobiler,
frihetens. Den Franska Arméen mot inländskt
den Preussiska mot utländskt ok, hvilka lyck¬
ligen ingendera nu komma i fråga i Sverige.
Dessa äro de mi Ht a'u iska skä'en jag trott
mig böra anföra, icke allenast mot Herr La-
gerhjelms motion, utan i allmänhet emot allt
dem, som åsyftat indragning af den Indelta Ar¬
méen till lörman för BeväringsManskapets större
öfning, hvilken ehuru nyttig,ej bör åstadkommas,
på bekostnad af den Stamm, som egentligen gif-
Ver styrka åt Beväringen, och förutan hvilken
den vore en snöbåll, sorn vid första eld snart
skulle smälta.
De oeconomiska skälen äro ej mindre vigti¬
ga än de militairiska. Den Indelta Arméen*
arbetscomtnenderngar halva i medeltal sedan
O #
Kriget uppgått till 4,444 man om året (vid
Götha, SöderTelje och Ortala Canaier, Hjel¬
mare Slussverk, Wanås' Fästning, Strömrens-
ningame, Väganläggningar, Mossodlingar, Röjd-
ningar, Hamn- Bro- och Cassernbyggnader,
Fångbevakningar å Rikets Fästningar m- m.)
RusthållsRegementerne och de Skånska äro be¬
friade från Arbetscotnmenderingar, Jemtlands
och Westerbottens Regimenten för aflägsna;
hela den till Arbefscommenderingar disponi¬
bla effectiva styrkan utgör salunda 14,063 manj
om 6000 man skulle indragas, belöpa sig cir¬
ca 4000 deraf på RothållsRegementer: återstå
lojooo att begagna vid Aibetscominenderingar,
Den 25 Martii,
och sorn desse uppgått 444-4 man om året,
skulle, (då de sjuke afräknas från effectiva
styrkan) hälften af hela Rothållsstyrkan årli¬
gen vara commenderad på arbete, hvilket icke
allenast vore en särdeles ökad tunga för Sol¬
daten, utan äfven betydligen skulle stegra Le-
gorna till förlust för Rothållarne.
Då Herr Lagerhjelm trott att vacanceaf-
giften för 6,000 man, beräknad å 6 Tunnor
Spannemål per nummer, skulle vara tillräck¬
lig icke allenast till excercisen af 43,200 man
Be vä’ing (en tredjedel deraf i 14 och tvåtre¬
djedelar i 18 dagar), utan äfven skulle lemna
en besparing af hela den till Beväringsman¬
skapets öfning nu åtgående summa så slår cal-
ciden sålunda ut, att den lågt beräknad i stäl¬
let medför en ökad kostnad af 213.400 R:dr
Banco om året, som närmare kan inhemtas af
här b»rogade calcul; för att medelst vacancer
uti den indelta Arméen, bsräknade till den af
Herr Lagerhjelm icke för lågt uppgifne af~
giften fylla kostnaden som skulle åstadkommas
af 3:ne Classers exercis, eo tredjedel i 14 och
två tredjedelar i 18 dagar, måste oberäknad
den nu dertill åtgående summan circa 12,000
nu ra ror stå vacante, hvarigenom Indeldta In¬
fanteriet, de sjuke och recriuer inberäknade,
skulle inalles utgöra 8,400 man, som i sanning
är en för liten stamm för en Beväring af
60,000 man.
Förhållandet emellan vacance-afgiften
och Beväringsmanskapets kostnad, torde äfven
Den 25 Martii.
vara ett bevis huru litet indelta Arméen ko¬
star jemförelsevis mot andra Arméer. Resul¬
tatet af Herr Lagerhjelms motion vore så¬
ledes;
Vinll. mera exercis för det redan exerce¬
rade Beväringsmanskapet;
JFörlu/I: 1:0. Minskad försvarsstyrka af
6000 man gamla Soldater, som nedsatte stam¬
men till |:delar af dess nu varande belopp.
2:0. Femdubblad Beväringspligt för Ri¬
kets ungdom i fred (som i stället för 10
dagars nu bruklig exercis, skulle på 3 år få
50 dagar);
3:0. Åstadkommen ny utgift af 213,400
R:dr Banco om året; hvilka sammanlagda be¬
tydande olägenheter svårligen torde uppvägas
af ofvannämnde ringa fördel, i händelse Sjö-
Beväringeo äfven skulle exerceras, hvilket
till dato icke skedt, skulle den sammanräk¬
nade kostnaden för Land- och SjöBevärin-
gen beräknad till 14,400 man med 12 dagars
öfning uppgå till en summa af 156,189 R dr,‘ (
hvilka samtnanslagne med de för 6,000 vacan-
cc-r inflytande medel 229,500 gif-
va Debet .
|
. 385,709: —
|
Credit som ofvan
|
• . • 549!454: —
|
|
Deficit 163,665;
|
60m skttlle utgöra den ökade utgiften.
Den 25 Martn.
Enahanda resultater, så i militairiskt som
ekonomiskt afseende uppslå i mer och min¬
dre mån af alla de projecter, som åsyfta Be¬
väringsmanskap :ts större öfning på bekostnad
af stammen, hvilka jag derföre för min del ej
'/vågar tillstyrka. Jag påstår derföre visserligen
icke att vår Armées organisation är fullkomlig;
den äger flere bristlälhgheter, hvaribland för¬
nämligast bör räknas felande RecriitCompag-
nier för Indeldta Infanteriet #); det af tjenst-
göringen på Roten sig härledande casaniera
lynnet, som gör för mycket albrott mot den i
’ Fält nödvändiga activitet; Beväringsmanska¬
pets förtidiga inskrifning; den i allmänhet för
korrta öfningstiden för så väl indeldt trouppe
sorn Beväringj Cavalleriets för ringa styrka,
jemförd med de andra vapnen, sedan Bevärin¬
gen tillkommit > felande gymnastik och sim¬
ning för ungdomen, som synnerligen skulle
bidraga att göra Beväringsynglingen tjenstför;
med flere andra bristfällig Beter, hvilka likväl
alla småningom och med ökadt anslag kunna
afbjelpas; grunden är emedlertid god och vi kun¬
na med trygghet bygga derpå.
Till ytterligare stöd för den af mig fram¬
ställda tanka får jag åberopa den värde Leda¬
motens egna ord. Han säger: ”en Nations
ära och det rum densamma bereder sig i krigs-
*) Svarande emot GavallerieU Exercjtce-Esqya-
drouer.
Den 2^ Martil,
907
historien bestämmes icke af Krighärens talrikhet
men af dess bedrifter; jag delar fullkomligen
denna tanka och tror att Sverige förr skall
söka upprätthålla en god Åtmée, som härdig,
disciplinerad,"krigsvan, öfvad, rörlig och för¬
troende, med concentrerad kraft kan möta fi¬
enden så inom Rikets landamären som utom
dem, än att söka erhålla en talrik Armée,
hvilken, orörlig genom mängden, opålitelig ge¬
nom sammansättningen, stadnande på sjukhu¬
sen i brist af physisk förmåga och i oord¬
ningens sköte i brist på moralisk, skulle blott¬
ställa det urgamla af ärorika minnen stolta
Sverige för utländskt ok och herravälde.
Ehuru jag således ej delar den tanka att
Sveriges stridskrafter med besparing af utgift
skulle kunna vinna i styrka, i händelse man
medelst minskning af stammen skaffade till¬
gångar att öka Beväringsmanskapets öfning,
hindrar detta mig ej att lemna en gärd af upp¬
riktig aktning åt det Patriotiska sinnet, som,
har till föremål att med minst möjliga an¬
strängning af Nationalkraft i fred, vinna den
mest möjliga Nationalkraft i krig; som på
ett loijalt sätt öppnar vägen till discussionen,
hvilken, förd med lugn och alfvar, kan lem¬
na ett för samhället gagneligt resultat och
hvars syftemål, lika med det jag alltid skall
göra mig till en heliga lag, är uppsökandet af
de kraftigaste medel att försvara ej endast
vår jord, men den frihet, de lagar och de in¬
rättningar, vi oss gifvit och förutan hvilka
joS
Den 25 Martii.
vi ej skulle kunna sägas äga något Fäder¬
nesland.
Jag får äran anhålla att detta mitt yttrao.
de må få åtfölja Herr Lagerhjelms motion till
behörigt Utskott.
Nto 5.
Friherre Björn/ljerna, Magnus:
Tvänne värda Ledamöter af detta Ständ
Herr Friherre Cederström, Jacob, och Herr
Rosenblad hafva yrkat: den förra att Stats-,
Banco- och EconomieUtskotten inom viss tid
borde inkomma med grunderne till ett Stats-
hushållningssysterne; den sednare, att Stats- och
JBancoUtskotten borde utarbeta en FiiiancePlan.
Dan förre värde Ledamotens motion, lä¬
rer af de förenade Utskotten icke vara bifal¬
len; den sednare åter är ännu oafgjord, detta
gifver mig anledning att fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på nödvändighe¬
ten, att Stats- och BancoUtskotten med det sna-J
raste må till Stånden inkomma med grunderne
för den Financeplan som skall utarbetas-, så
inycket mer som Riksens Ständer derpå kun¬
nat vinna en betydligen förkortad Riksdag, och
Utskotten bespara sig ett möjligen onödigt ar¬
bete, i fall deras till alla sina detailler utar¬
betade Financeplan slutligen ej af Stånden skuls
le blifva antagen.
Den 25 Mar t ii.
9o9
Utskotten, så vidt deras arbeten skola
stallas systematiskt, måste i alla fall förut
sjelfva öfverenskomma om grunderne hvarj
på de skola uppföra sin byggnad, och
kunna således när de om dem beslutat, der¬
med inkomma till Stånden för att vinna des¬
sas sanction, innan de fortsätta ett långsamt,
trägit och i synnerhet i detaillerne svårt ar¬
bete. Jag finner väl att grunderne till en
FinancePlan ej kunna framställas i sin enkel¬
het utan mäste vara motiverade, dels för att
rättfärdiga Utskottens åsigt, dels för att gif¬
va ledning åt Ståndens omdöme, att arbetet
således erfordrar tid, hvarföre jag icke heller
yrkar någon prescription för inkommandet der¬
af utan öfverlemnar det åt Utskottens egit nit
för allmänt bästa, anhållande blott att de huf¬
vudsakligen nu må befatta sig med Financeplanen
och ej insända till Stånden andra mål, hvarken
med tillstyrkan till nfilag eller bifall, innan
grunderne för den oftanämnde FinancePlanen
blifvit afgjorde, så att Stånden veta vid bi¬
fall eller afslag hvad tillgångar de hafva att
påräkna. Ifrån denna generela regel undan¬
tager jag likväl sådana frågor, som genom sin
overkställbarhet icke möjligen till bifall kunna
tillstyrkas.
Grunderne till Financeregleringen tyckas
mig vara inneslutne i följande frågor:
3 ;sta Afdelningen
i,o. Skall man mot Bancosedlar i vista
91®
Den s5 Martil,
eller på termin mot bestämd eller varierande
Cours få tillbyta sig silfver i Banken, myntadfc
eller omyntadt?
0:0. Skall om detta utbyte tillåtes, elen
nu befintliga BancoSedelstock bibehållas i om¬
lopp tillika med silfret eller ej, till samma be¬
lopp sorn nu, större eller mindre?
3:0. Skall, om en realisation .äger rum9
den verkställas med Bankens nu ägande fond
myntbara metaller eller denna fond ökas, och
till hvad beloppP
4:0. Om fonden skall ökas, hvilka äro
de medel som dertill föreslås, uppköp af silf¬
ver, actier eller lån?
\
5:0. Skall VeXelBanken skiljas från Låns-
Banken eller ej?
6:0. Skall LåneBanken förenas med Riks¬
gälds Contoiret eller ejp
7:0. Hvilka äro de medel till vinnande
af stadga i myntvärdet Utskotten föreslå i
händelse Realisation icke äger rum? Vexelo-
perationer för att styra coursen, bestämman¬
det deraf till visst maximi eller minimibelopp?
oförändrad Bv coSedelstock elier annat tjenligt
medel till vinnande af ofvannamnde ändamål.
Den 25 Mar tili gH
2 :dra Afdelningen:
1:0. Skola Statsobligationer införas el¬
ler ej?
a;o. I fall så sker, huru skola de stäl¬
las, hvartill begagnas och till hvad belopp
utgifvas?
3:0. Hvilken Räntefot och hvad amortis-J
sement föreslås dertiliP af hvilken fond skola
dessa taga6?
4:0. Skall ett på fast egendom grundadfc
hypotht quesystéme införas eller ej?
5:0. Hvilka äro de grunder hvarpå ett
sådant skall byggas?
6;o. Skola Räntecoupons å hypothek-i
sedlarne löpa särskilt eller ej?
3\dfe Ajdelningen",
1:0, Skola FilialDisconter inrättas eller
ej — huru stora Crsdiiiver 6kola dessa er¬
hålla?
2:0. Skall BancoDiscontens creditiv ökas,’
minskas eller förblifva lika?
3:0. Skall lånerättigheten i BancoDiscon-
ten för enskilt man bestämmas till samma ma¬
ximibelopp som nu eller ej?
912
Den 25" Mart ii.
4:0. Få säkra anvisningar och varor be-
länäs i Disconten eller ej?
4ide Afdelningen:
i;o. Hvilka medel föreslås till befordran"
de af den enskilta Creditrörelsen, privatBan-
ker? Assignationsrättighet? eller på actier stal*
de Disconter?
4’
2:0. Skall Spannemåls uppköp för allman
räkning fortfara, eller belåning deraf aga rum»
med hvad modus och med hvad fond skall
om beläning föreslås» denna ske med Banco-
sedlar, .med Statsobligationer eiler med ränte¬
bärande invisningar?
3:0. Skall Räntan i BancoDigconten och
Publike Cassör nedsätta6 eller ej, i förra fallet
till hvad belopp?
4:0. Skall StatsVerkets skuld till Ban¬
ken afskrifvas eller ej »..eller ock förvandlas
till räntebärande obligationer?
5:0. Skola Bancolånen på fast egendom
och odlingslånen fortfara eller ej, med samma,
större eller mindre Creditiv, med enahanda el.
ler förändrade vilkor?
6:0. Skola anslagen till Götha Canal,
Hjelmare Slussverk Och strömrensningarne fort¬
fara
Den Martiin
fara eller ej? bestridas med Bancosedlar eller
med Statsobligationer?
Vigten och mångfaldigheten af dessa äm¬
nen, ehuru visserligen ej alla af Utskotten
behöfva upptagas, utan blott den del deraf
som ingår i det af Utskotten uppgjorda sy-
stémet, visa likväl nödvändigheten att med å-
sidosättande af alla bi-ämnen hufvudsakligen
sig dermed befatta, på det Utskotten innan
för stor del af den, Riksdagen genom Grund¬
lagen försäkrade tid tilländalupit, må till
Stånden kunna öfverlemna resultatet af deras
öfverläggningar, och i förhand uppgifva grun.
derne hvarpå de ämna uppföra den Financiel»
byggnaden.
Utan allt anspråk att gifva ledning åt
Utskotten, hvilka sammansatte af utmärkte
upplyste, redlige och nitiske medlemmar, sä¬
kerligen komma att uppfylla sitt vigtiga kall
på ett dem hedrande sätt, har jag likväl vå¬
gat framställa hvad jag anser utgöra grunderne
för den blifvande Finaneereglerfcigen, och clas*
sificerat dessa grunder i vissa afdelningar i
man af deras mer och mindre inflytelse på det
hela, på det Utskotten i händelse de så för
tjenligt skulle finna, äfven afdelningsvis skul¬
le till Stånden kunna inkomma med sina i äm¬
nat fattade beslut och anföranden.
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. 11 Blad. 58
Den ->$ Martti,
Hos Högvälborne Herr Grefven och Landt-'
Marskalken samt Höglof], Ridderskapet och
Adelö, får jag äran anhålla, att detta mitt yt¬
trande må till Stats-och BancoUtskotten blifva
remitteradt, samt med de öirige Respective
MedStånden communiceiadt.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 25 Martn,
eftermiddagen.
*
N:0 1,
Herr von Hartmansdorff, Augit fl:
En värd Ledamot, Herr Grefve Cronhjelm,
har väckt Iråga dels om militair-Larares an¬
ställande vid Universiteten, dels Om förening
af Ingenieur- och ArtillerieCorpsernas högre
undervisningsanstallter. En annan Ledamot,
Herr Montgomeri®, har ansett Kongl. Krigs-
Academien vid Carlberg böra upphäfvas, mi¬
lita ire under visning i stället meddelas vid Uni¬
versiteten, och Sjö-Cadetterne förflyttas till
Carlscrona^ hvilka förslag åter blifvit af andra
Ledamöter bestridda. Då jag, som icke tillhör
Drn 2 5 Martii,
KrigäreStåndet 1 hufvudsaken förenar mig med
de 2:ne militaira motionairer, hoppas jag, att
Högloft. Ridderskapetoch Adeln icke skall finni
det mera partiskt af mig . som icke studerat
Vid KrigsAcademien, att anse den felagtig, så¬
som underVisriingsartstailt, an af andra värde
Ledamöter , som må hända icke studerat vid
de allmänna Läroverken och Universiteten,
att anse dem Vara nog bristfälliga, för att ic¬
ke kunna ersätta KrigsAcademien, och göt»
den umbärlig.
De skal, motiohairerfta anfört mot Krigs-
Academien åro, i min tanka, grundade, och
jag utbeder mig att få utveckla dem sä, söm
de framställa sig för min blick.
Häfderna intyga, att enar hågot Stånd
inom Samhället, genom hvarjehanda historiska
Ordsaker, fått öfvervigten har det sökt befästa
Sitt välde, genom Särskildta bildnittgs-anstal-
ter för sina ämnesvenner, och genom deras
afsörtdrände, så vidt Sorn möjeligt, från andra
Medborgareclassef. Således då prestväldet Var
rådande, bildades kyrkans tjenare särskildt
i klostren; då köpmannaväldet hade öfver¬
hand, blefvo Hanseförbundet^, händelsbetjenter
Särskildt uppfostrade i dess skrän och gillen.
Dessa handlande blefvo, lika som presterskä-
pet, förbjudna att gifta sig, för att ej, genom
blodsband och deraf följande ömmare förbin¬
delser med andra medborgare, försvaga Stånds*
intresset för Preste- eller Köpmannaväldet. E-
när både det ena Och det andra VOrO stötta-*
gi6
Den 25 Martil,
de, och krigarens yrke fick företräde fram¬
för alla andra, hafva motsvarande anstall-
ter, ehuru modifierade af en upplystare
tid blifvit vidtagna. Nästan öfverallt har man
inrättat särskildta undervisningsverk för Offi¬
cerare, och hvilka band äro icke i många län¬
der lagda på krigares giftermål? För flera år,
och just under dem, då gossen tager sitt skap¬
lynne, skiljes han från den husliga kretsen af
Föräldrar eller anförvandter och uppfostras i
en caserne för ynglingar, hvilken i vissa1 en¬
väldiga länder skall vara så afstängd från umi
gange med andra, att endast de strängare klo¬
stren fordom, eller fängelser nu för tiden kun¬
na dermed jemnföras. I samma länder, hvar¬
est militairinrättningen är mera än hos oss på
stående fot, der kommer den från krigssko¬
lan utgående, att inträda i en Caserne för full¬
vuxna, och att fortsätta sin lefnad, utan sär¬
deles beröring med andra medborgare, andem
som höra till hans stånd- En sådan utbild¬
ning kan icke annat än vara ensidig och stri¬
dande emot den medborgerlighet, som bör va¬
ra andan i grundlagliga samhällen. Också då
Adolph Fredric, hos oss stiftat den första Ca-
detcorpsen och öfverlemnat inrättningen till
Riksens Ständer att underhållas, frugtade de
åsyftningen dermed, och föreslogo dess för¬
flyttning härifrån till Carlscrona, hvilken ock¬
så skedde. I det utbildade skick, den seder¬
mera fått på Carlberg, har dan väl icke varit
så ensidigt militairisk, som dylika inrättningar
i andra Stater; men utgående från samma
grundsats, har den likväl måst medföra dyli¬
Ben 25 Mar lii.
917
ka följder. Att så många medborgerliga män,
och hvaraf Riddarhuset dagligen visar dyrba¬
ra vedermälen, utgått från KrigsAcademien,
är visserligen icke denna Läroanstalts, utan en
personlig förtjenst hos dem sjelfva, hvilken de¬
sto mera bör värderas hos dem, som den åda¬
galägga; ty att ensidighet mot alla andra
stånd än krigare äger rum vid denna Läroan¬
stalt och icke är så ringa, torde nogsamt kun¬
na bevisas.
Den ständiga utöfningen af ett visst yr¬
ke måste naturligen leda till ensidighet. Den
kan icke nog motvägas, 0111 ej en oväldig all¬
män bildning föregått den särskildta, som er¬
fordras, för att egna sig åt én bestämd sys¬
selsättning i samhället. Också fordras, vid Hög¬
skolorna, prof på allmän mensklig, eller så
kallad human bildning, innan man får taga de
särskilta eller applications-examina. Men det är
icke nog, alt läroämnena äro allmänna och o~
välSiga; äfven lärosättet bör så vara, hvilket
ock är händelsen vid de allmänna skolorna,
hvarest ungdom af alla Stånd och vilkor ge¬
mensamt undervisas för att sedan spridas till
alla möjliga yrken i Staten. En sådan skola
är till sjelfva sammansättningen sannt medborg
gerlig, och gifver derigenom, utan föreskrift,
medborgerlighetens och den fria utvecklingens
anda åt lärjungarne. Ingendera delen kan på
lika sätt äga rum vid KrigsAcademien, der
gossen, liksom i handtverkslära insattes, för
atti begynnelsen bildas till ett visst yrke,
och intet annat, antingen han dertill har fal¬
Dcrt 2.) Marlit,
lenhet eller ej; och svårligen kan han seder¬
mera, om de genom studierna väckta anlagen
skulle så fordra, ändra sin bana, emedan man blott
gjort honom skicKlig till att beträda en enda,
Bådekrigarens och andra yrken måst# lida dervid;
det förra, emedan det får ynglingar, som gjort
bättre, att taga sig för något annat, och de
sednare, emedan de förlora dem, hvarmed
militairen blifver föga belåten. Om Krigs^
Academien hade funnits i Linnés ungdom, och
banihade blifvit ditsatt, hvad hade väl krigs-
väsendet vunnit? hvad hade icke Naturvet-
tenskaperna förlorat? Lärjungarne vid en
Krigsacademie ämna sig alla åt ett håll, fästa
gig blott vid samma föremål, och känna ingen
annan ungdom, än den som redan, genom Kro¬
nans märke, uniformen, är utstämplad till krigs¬
tjenst- Då den sorn genomgått de allmänna
skolorna och med tiden finner sig t alla möj¬
liga förrättningar stödd och förekommen af
gamla skolkamraters välvilja, hvilka återfinnas,
än här, än der, och hvilkas pålitelighet och
förmåga han från ungdomen känner: så står
den vid KrigsAcademien uppfödde Qfficeraren,
en främling i sitt eget Fädernesland j Där han
skall vända sig till några andra än militairer,
och det är icke underligt om han både röner
och sjelf visar en köld, som icke skulle korn-
ma i fråga om han blifvit uppfödd samfällt
med sina öfriga jemnåriga medborgare. Så
som det går honom med den närvarande tidena
går det honom förmodeligen med d«n förflut¬
na- Endast, eller hufvudsakligen på krigiska
Den 2,5 Martu,
»i?
förtjenster fästes hans blick ^ sorn vore sam-»
hållet endast gjordt för stridens skuld.
Då en värd Ledamot uppräknade bil- ,
derne af de store män , hvilkas åsyn bör elda
Cadetternas Fosterlandskärlek, tror jag^ mig en¬
dast hafva hört krigare nämnas Hvarföre fin¬
nas der icke en Polhem, en Ahlströmer, en
Hermelin, en Maclean elier andra hvilkas ired¬
liga värf i tysthet framgingo, och hvaraf frug-
terna måhända bestå, när de förras rygtbara
eröfringar åter gått fötlorade. Motionairen har
anmärkt, och jag instämmer deri, att de om-
nämnde stora härförarne icke voro bildade
i någon KrigsAcademie,
Tvärtom är det från de allmänna lärover¬
ken, som Sveriges utmärktaste män, vanligen
utgått. Vid ett underdånigt betänkande om
Informationsverket, som Upsala Academie al¬
gat den 5 November 1768, yttrade sig dåva¬
rande AcademieCanzJer, KronPrinsen Gustaf, i
afseende å Communiteter bland annat följande :
”Det är (om jag kan så säga) ur skötet af denna
allmänna uppfostran, som man sett alstrade
män, som både hedrat och utvidgat Sverige.
Det är dpr, hvarest Oxenstjernor, Skyttar,
Bjelkar, Bondar, Banerar och Torstensöner haf¬
va henuat deras kunskaper, och besynnerligen
de dygder som gjort deras tidehvarfs förun¬
dran, och uppväcker ännu vår tids vördnad.
Jag bör ej bortglömma bland detta antal, en
af våra största Konungars namn (Carl X) som
i denna inrättning fått de kuoskaper, han så
920
Ben 25 Martil,
ärofullt till sina undersåtares lycka brukat.”
Jag torde få tillägga att då Carl X, emottog
Kronan var Theologi^ Professorn Lenaeus, hos
hvilken Konungen, under sitt vistande vid Up¬
sala Academie, varit i pension, ArkeBiskopp.
Såsom Taleman för PresteStåndet, var han ett
af Konungens fastaste stöd} och äfven på thro-
&en fick den senare röna vigten af Academi-
ska förbindelser med män af alla medborgare-
classer. Hvad sorn till och med galler om
Regenten gäller ännu mera för den enskildte
medlemmen af samhället.
År KrigsAcademien icke umbärlig för att
dana goda krigare, men deremot menlig för
en grundelig och medborgerlig uppfostran,
så synes hon böra upphäfvas, om ej yttre
skäl finnas, hvilka äro nog vigtiga för att än¬
dock kräfva hennes bibehållande. De som van¬
ligen anföras, äro: att KrigsAcademien skulle
vara nödig, för att skaffa ofrälseynglingar in¬
träde och befordran till Officerare vid Rege-
sneriterna; samt att KrigsAcademien tillika vo¬
re en välgörenhetsanstalt, hvarförutan fattiga
föräldrar ofta skulle sakna medel till sönernas
uppfostran, och Staten ett tillräckligt antal
kunnige Officerare. Emot det första skälet an -
föres att vägen till Officers värdigheter hos
oss icke är eller varit stängd för ofrälse, ej en
gång då Adeln var i sin högsta magt, hvilket
FältMarskalkarne Helmfeldts och Dalbergs fö¬
resyn bevisar, andra mindre lysande efterdö-
men att förtiga. Nu mera är ofrälsemäns be¬
fordringsrätt dessutom genom §. 28 Regerings;
Den 25 Marti*.
92I
form: försäkrad och kan ej, om den iagttages,
blifva åsidosatt* Samma rättighet till inträde
vid Regementerna, som Cadetterna nu äga
borde naturligtvis förbehållas de ynglingar,
som utexaminerades från militaireundervisnin-
gen vid universiteten, om en sådan der blefve
inrättad. Såsom Välgörenhetsanstalt synes Krigs-
Academien icke vara behöflig, så länge Arméen
har en mängd öfvertaliga Officerare. Skulle
det, emot förmodan, med tiden visa sig, att ett
tillräckligt antal af det krigiska Sveriges ung^
dom icke ville blifva Officerare, utan att der¬
till af Staten anvärfvas, genom alldeles fri,
eller billigare, uppfostran, än för andra yrken,
der utsigterna ofta äro mindre lofvande än
vid Arméen, så synes det vara tids nog, att
då vidtaga uppmuntringsanstallter. I alla fall,
skulle man kunDa utöfva samma välgörenhet
med mindre kostnad vid de allmänna Läro¬
verken, hvilket jag skall söka att ådagaläg¬
ga, sedan jag visat, att litet eller intet ge¬
rom undervisningen på Carlberg, vinnes i ti¬
den att vara färdig till inträde i Statens tjenst.
En gåsse får icke intagas i KrigsAcade-
mien , förr än han fyllt 13 år, och sysselsät-
tes intill fylda 16 eller i de 3 första Classer-
na, blott med inhämtandet af förkunskaper,
som lika väl kunde inhämtas i de allmänna
skolorna, der han får intagas vid fyllda 8 år,
och således har tid att göra långsammare, men
vidsträcktare och säkrare framsteg. I 4:de och
5:te Classerna på Carlberg användes tiden till
den bestämdare militaire-bildningen, till läs-
Den 25 Martil,
1
ning al språk och historia m. m. och vid 15?
eller vanligtvis 1 <j år blifver ynglingen fär¬
dig att utexamineras- Vid samma tid kan man
äfven vara färdig att blifva dimitterad från
Universiteten till inträde i Konungens Canzli a
HofRätterna och Rikets Collegier, hvilket be¬
visas deraf, att Kongl. Kungörelsen at den 9
Qctober 18 1 2 förbjuder någon att blifva det
Jerr än vid 18 års ålder. Kan man då taga,
Canzli- eller HofRättsexamen, så bör man äf¬
ven, om Mil taireLärare funnes vid Universi¬
teten , kunna taga den MiUtaire-examen, sorn
nu, vid, utgåendet från KrigsAcademien erfor¬
dras för att blifva Officer. I ålder hade yng¬
lingen intet förlorat; men han hade vunnit
den offentliga uppfostrans grundlighet, den
vana vid sjelfverksamhet, och sjelfbildning,
sorn är en följd af den Academiska friheten,
jn. fl. fördelar. Uti exereice borde Militaire-
studerande, äfven före Bevärings-ålderns upp¬
nående få deltaga vid de årliga Bevärings-
öfningarne. Till att rida, fäckta, simma, gym-
nasticera m. fl. kroppsöfningar hafva de åt¬
minstone i Upsala, lika så godt tillfälle, som
vid Carlberg. På förra stället undvikes äfven
grannskapet med hufvijdstaden, hvilket ej skall
vara Cadetterna nyttigt.
Hvad kostnaden serskildt beträffar, så an¬
vändes till KrigsAcademien ett slott och om¬
kring 75,000 R dr årligen , hvaraf Staten gif—
ver inemot hälften, eiler för år 1820, f, ex,'
33,380 R:dr 36 sk. 3 rst. samt Konungen och
enskildt! återstoden, För denna Summa upp¬
Örn 25 Martti*
fostras |25 Cadetter, hvaraf omkring 25 arli»
gen utexamineras. Hvarje Cadett kostar så¬
ledes ungefär 600 R:dr om året eller något
derunder, när tillfälliga utgifter afdraga®. Så
dyr bör ingen Student, långt mindre en Gym¬
nasist eller Skolgosse vara. Hvad sorn möj¬
ligen vid KrigsAcademieo kan vinnas i tiel
förloras i kostnad- Samhällets allmänna inrätt,
tlingar böra ej heller, såsom den vid Carlberg
vara till någon del beräknade på Konungens*
personliga uppoffringar och gifmildhet- Dem
förutan synes Staten dock 6kola göra betydlig
besparing på sina 35000 R:drom KrigsAcade-
mien upphäfdes. Antager man att, i stället,
för mediemmarne af de^s 2;ne öfversta Clg&ser
50, eller till och med hälften flera, 75 miliiai-
re Studenter skulle komma till Upsala, s&
synes i alla fall icke mera an 2:ne nya Lära-
re för deras skull möjligen behöfvas Till de¬
ras aflöning och till arfvoden åt öfriga vid Uni¬
versitetet i alla fall befinteliga mästare, borde
en Summa af 6 till 700,0 R:dr vara mer än
tillräcklig, då en dylik kan förslå till den
högre undervhnings-anstalten för artilleriet vid
Mariaberg, hvarest lika lätt tillgång på Lä¬
rare icke är för handen. Behöfdes särsk»1 d t %
Lärosalar och andra rum, så vore öfverflödigt
Utrymme dertill på Upsala Slott hvarom jag,
vid ett annat tillfälle, talat. Ville , man an¬
slå en lika summa åt Universitetet i Lund,
så funnes ändock 20,000 R;dr i besparing.
Ville man bibehålla välgörenhets-anstalten,
och, i ställe^ för nuvarande 35 FriCadettej^
anslå lika många stipendier af 200, R;dr hvar-
9=4
Den 25 Alar t ii,
dera : så afgingo ytterligare 7000 R;dr på fö¬
renämnde Summa, hvaraf ändock återstodo
13,000 R:dr.
Under det förut upptagne antalet af 50
eller 75 militair-studerande inbegripas också
de der egna sig åt sjöväsendet, liksom de in¬
nefattas under de 50 Cadetler, som utgöra de2:ne
öfverstajClasserna vid Carlberg. Skillnaden fören
SjöCadett att uppfostras vid Carlbergs vattendrag
eller vid Upsala Å, synes icke vara stor j men
i det nära grannskapet af hufvudstaden, hvar¬
est Landtmagten visar sig i sin största glans,
är det frugtansvärdt, att mången gosses hog
derigenom afvändes från Sjöväsendet. Kanske
torde man derigenom kunna förklara hvarföre
endast 4 till 5 SjöCadetter gemenligen finnas
i de båda öfversta Classerna sammanräknade,
och hvaraf således blott 2 till 3 kunna årli¬
gen utexamineras. Det är knappt -§ af det
antal Officerare, sorn årligen gä in vid Sjö-
Staten, hvilket, i medeltal för de 4 åren 1818
1821, belupit sig till 10. Enligt trovärdi¬
ga uppgifter, utgöra Arméens Officerare om¬
kring 1540, och de bägge Flottornas omkring
31c, eller f:del af de förras antal. Om de
förut nämnde Militaire-*tipendierna skulle äga
rum, vid Universiteten, så borde efter detta
förhållande, 7 af hela antalet 35 tillkomma
dem som ämnade sig till Sjöväsendet. De
långa sommarferierna vid Universiteten af 3*
till 4 månader synas vara mer än tillräckliga
för Sjö-expeditioner med ynglingarne, och un¬
der den öfriga delen af året, som användes till
Den 25 Martil,
9'j5
studier, synes det vara likgiltigt, om de vi¬
stas på litet längre eller korrtare afstånd från
hafvet. Deremot synes det troligt, att liksom
en särskildt högre undervisning anses behöf¬
lig lör LanatOfficerare i Fältmätnings- och
Artillerikunskaperna, borde äfven en motsva¬
rande högre undervisning i Sjömätnings Arti i—
lerie m fl. till Sjöväsendet hörande kunskaper
vara erforderlig för Sjöofficerare, sedan de ta¬
git den allmänna Officersexamen. De tactiska
föreläsningar, som lära hållas i Carlscrona,
tyckas vitsorda erkännandet af högre kunskaps-
behof. Om det verkeligen äger rum, och man
till en högre undervisning i Carlscrona, anslo¬
gs blott hälften af hvad som Mariebergs Ar-
ti 1 leri Institut allena kostar, eller 3000 R:dr,
så skulle de utan tvifvel vara tillräckliga.
Behöfdes 4 till 5,000 R:dr så återstode likväl
8 till 9,000 R:dr af besparingarne på nuva¬
rande anslag till KrigsAcademien, eller tillräck¬
ligt för att äfven betala den högre Ingenieur-
och Artillerieundervisningen. Hvad den nu
kostar Staten synes således kunna besparas.
ArtilleritInjiitutet på Mariaeberg lärer utom
hvad byggnaden kostat erfordra omkring 6500
till 7000 R:dr årligen. Något öfver 20 Office¬
rare studera der, och hälften kan beräknas
blifva utexaminerade om året.
IngenieiwUndtr visningen skall blott kosta
Staten omkring 1,100 R:dr, emedan de äldre
Officerarne i Corpsen lära sjelfmant, och utan
vedergällning, undervisa sina yngre kamrater.
Endast 2 till 3 IngenieurOfficerare skola i årligt
$26
Pivi *5 Martil.
Smedeltal blifva utexaminerade. Huruvida det
är rigtigt, att för ett så ringa antal bibehålla
en särskildt Undervisningsanstalt tolde böra
sättas i fråga» Dess besvarande är visserligen
öfver mitt bedömande^ men jag erkänner mig
Vara böjd för antagandet af Grefve CronhjelmS
mening, att bägge de sistnämnda undervisnings¬
anstalterna borde förenas. Herr Grefven haf
anfört exempel från Frankrike till styrka för
sitt påstående. Mig torde det tillåtas erhin-
dra, att vår egen Konung gifvit en,dylik or¬
ganisation åt den högre Militaire- undervisnin¬
gen i brödrariket, der Officerare, som söka an¬
ställning vid Generalstaben* äfven begagna
den»
Roligheten af Herr Montgomeries För¬
slag, att en militaire lärare måtte anställas vid
hvarje Gymnasium i Riket, måste jag betvifla,
af det redan anförda skälet, att applications-
Studier icke böra äga rum, förr än man un--
dangjordt de allmänna och förberedande, hvar¬
till d®, som idkas vid Gymnasierna, äfven
höra.
Gillades de delar af Grefve Cronhjelms
och Herr Montgomeries förslag, hvilka synas
mig vara rigtiga, och utfördes verställigheten
på sätt här blifvit uppgifvit, så skulle förän¬
dringen af de militaira undervisningsverken le¬
da till följande slutföljder:
Grundligare, medborgerligare och rigti-
gare uppfostran tor Officerare vid de allmänna
Dm 55 Marlit,
Läroverken i begynelsen, och Vid »pplications-
skolor, till' slutet.
Erhållandet af 35 militaire-stipendier vid
Universiteterne.
Upprättandet af en högre undervisnings¬
anstalt tor Sjöofficerare, hvilken hittills sak-i
näts.
Föreningen af Ingenieur- och Artillerie-
undervisningeo, hvarigenom den förra blefve
oberoende af lönlös» Lärares välvilja att åta¬
ga sig en del deraf.
-)!
Besparing, oagtadt allt detta, af omkring
Sooo R:dr, som de högre militaira undervis¬
ningsanstalterna för närvarande kosta Staten.
N:o 2.
Friherre Boije, Ludvig-.
Hindrad att bevista justeringen af Rid—
derskapets och Adelns Protocoll för den 24
# sistledne Februarii eftermiddagen, anhåller jag,
att med stöd af mitt berörde dag gjorda för¬
behåll, nu få förklara, att jag förblifver vid
mitt då, i anledning tf Grefve Henning Gyl¬
lenborgs memorial, om upphäfvande af den,
vid sista Riksdag först gjorda fördelning af
Fastighetsvärdet, afgifna yttrande; nemligen,
att jag understödjer Grefve Gyllenborgs mo¬
928
Den 25 Martti,
tion; men att i fall den ej kail bifallas, jag.
begär det Bevillningsutskottet må anställa en
pröfning angående rättvisan af den fördelning
som skedt, till utrönande om och huruvida
det ena Länet kan anses hafva njutit en sär¬
skild lindring, på de.andra Länens bekost¬
nad; och denna pröfning påkallar jag särskildt
för Gottlands Län, hvars kända företräde i
jordmån, visserligen också bordt ingå i beräk¬
ning vid fördelningen.
N:0 3"
Herr Bruncrona, Guflaf Adolph:
Med anledning af hvad Friherre Wrangel
och Herr Tham den 1 och 3 i denna månad
angående Finska handeln anfört torde mig til-!
låtas, att med någon sakkännedom i detta ann
ne, göra en och annan anmärkning.
Ehuruväl äfven jag önskar, att införsel
från Finland af alla de varor detta land till
Sverige har att aflåta en gång måtte kunna
fullkomligen umbäras, är jag långt ifrån att
tro denna epok redan vara förhanden. Huf.
vudstadens läge och behof skola ännu länge
påkalla fortfarandet af fordna merkantila för¬
hållanden, ehuru med modificationer, lämpade
efter tid och omständigheter. Genom redan af
Regeringen vidtagne och ännu vidtagande an¬
stalter skall må hända åt Sverige ett Finland
åter-
Den 25 Martil.
929
återvinnas *i det tillförene förgätne och vanvår¬
dade Norrland j men det fordras tid att bereda
detta surrogat och genom brådstörtade mesu-
rer bör ej Hufvudstadens, centralpunctens för
hela Rikets rörelse och kraft, bästa om icke
bestånd sättas på ett möjligt vågspel. Det är
nedslående för ögonblicket detta medgifvande
af ett främmande beroende. Men vi motse
småningom dess öfvergång och kunna emed¬
lertid trösta oss med vissheten att beroendet
af Sverige i ännu högre grad gäller för stör¬
re delen af Finland Detta Lands hufvudsak'
liga afsättningsort är Stockholm, hvadan ock
dess egentliga RörcdseOapital är Svenskt mynt;
och om alla handclsrelationer med Sverige upp¬
höra är min öfvertygelse, att Finlands välstånd
med stora steg skulle aftyna. Detta inbördes
beroende, sorn oagtadt förändrade politiska för¬
hållanden vill fortfara, bevisar, att hafvet al¬
drig var den naturliga gränsen för Finland,
utan tvärtom den beqvämaste väg för corn-
nunicationen med fordna moderlandet. Den sa
öfverklagade Finska handeln är ej heller af
den skadfga inflytelse man vanligen föreställer
sig- Många varor från andra länder, som väl
kunna umbäras, tynga ojemförligt mera Han¬
delsvågen och försämra i högre mått courseu
än införde Finske produeter. Det måste vara
förmånligt för vårt länd, att i stället för väx¬
lar. med eget Sedelmynt, som ej annat är äa
skuldsedlar utan ränta, betala varor, hvaraf
det ännu är i behof och hvilka dessutom till
jBil. till Ridd, <s>, Ad. Fr. II Baad. 59
$3°
Den 25 Martii,
största delen mot dess egne utbytas. Genom
förhöjd tull har all införsel af Finsk Span-
mål de sednare åren uteblifvit. Efter samma
grundsatts kan äfven i framtiden allt, hvaraf
Sverige eller egenteligen Stockholm ej har be¬
hof eller ej kan draga fördel, efterhand ute¬
stängas. Men att afbryta alla handelsförhål¬
landen med Finland vore förhastadt Och en¬
ligt min tanka lika skadligt till sina ekono¬
miska följder, som opolitiskt i och då gemen¬
sam fördel kan vinnas, vet jag ej hvarföre våra
fordna landsmän skulle mera vanlottas än an¬
dra nationer, med hvilka Friherre Wrangel,
enligt sednare perioden af dess motion, synes
vilja att Sverige genom prohibitif-systemetg
mildring bör öppna lifligare handelscommuni-
cstioner, än hittills ägt rum. Jag har i Tull¬
verket härstädes förskaffat mig upplysningar
angående Finska handelns skick år 1822. Der¬
af inhämtas, att Sveriges underbalance icke är
så betydlig, man i allmänhet förestäldt sig.
Värdet af de från Finland till Stockholm be¬
rörde år inkomne varor har nemligen uppgått
till R:dr Banco 1,387,893: 43 sk , hvarå Tull-
intraderne utgjort icke mindre än R:dr Banco
79,318: 44» 6., oberäknadt öfvermålstull vid
södra vågen, hvars räkenskaper ännu ej hun¬
nit afslutas; äfvensom stadens inkomster af
denna handel ej kommit i beräkning. Utgå¬
ende varor till Finland hafva blifvit uppskat¬
tade till ett värde af R:dr Banco 827,203: 34.
5,, hvaribland sådane utländska finnas, som
utom Köpmannavinsten, vid införandet skänkt
Staten Tullinkomst, Nederlagsvaror afgångne
Den 25 Martil.
33»
till Finland äro värderade till R:dr Banco
397,526: 30. 7. hvarvid i Riket såsom öfver¬
skott qvarstannat recognitionsafgift och antin¬
gen enskild provenue eller Commissionsarfvode.
Utgående tullen är utförd med R:dr Banco
2,085: 24. Transitovaror, som utgått, hafva
ej blifvit uppgifne, såsom icke egenteligen ut¬
görande export-articlar; men de hafva i någon
mon afhjelpt Skeppsrederiernes förlägenhet och
befordrat enskildt förtjenst hos Svenske med¬
borgare. Icke heller bör obemält lemnäs, att
vissa Finska varor, såsom Skogseffecter af äd¬
lare beskaffenhet och tjära, med behållning
kunna reexporteras från Sverige, Och att en
mängd varor utan att angifvas särdeles me¬
delst Bondseglationen afgå till Finland, hvar¬
emot genom confiscationer det blifvit utröndt,
att förbjudit gods, ehuru ej till betydligt vär¬
de, från berörde land blifvit inpractiseradt.
Till anförd Nationalvinst af handeln på Fin¬
land, verkstäld nästan utan undantag med dess
egne Fartyg, må slutligen läggas värdet af de
Skeppsprovisioner, Besättningarne uppköpa och
värdet af de födoämnen och förfriskningar
desse under vistandet härstädes förtära, hvil¬
ket för mer än f 000 Fartyg med minst 5000 Sjö¬
män och en mängd passagerare icke är obe¬
tydligt. Jag tror således, att då tiden för
närvarande handelstractat tilländagått en ny
på behöriga grunder upprättad bör åter i af¬
seende å Finska handeln afslutas, hvarom jag
i vissa detailler längre fr«m närmare vill ytt¬
ra mig.
922
iDen 25 Martii.
I det hufvudsakliga af de åsigter, Herr
Tham yttrat, angående handelns och näringar-
nes befordran, instämmer jag' med hvarje vän
af Fäderneslandet. Jag vill blott rätta ett miss¬
tag vid uppgiften om uteblifven retourhandel
med öppne Fioska Fartyg och för öfrigt i sam¬
manhang med detta ämne lemna några upp¬
lysningar, samt i ett och annat framställa mi¬
na egne tankar. Herr Tham har anfört att
dessa öppna Fartyg eller skutor segla härifrån
tomma till Pommerska eller Preussiska Städer
för att derifrån afhämta sina behof, hvartill
han befarar orsaken vara någon författning,
som hindrar Finnarne att taga retourlast. Äf¬
ven jag tror att Finska öppna Fartyg för det
närvarande icke medtaga från Stockholm till
hemorten varor till den mängd och det vär¬
de, som den tid Finland tillhörde Sverige.
Lien orsakm dertill ligger icke i några sär¬
skildta för handeln på Finland hinderlige för¬
fattningar. Tvärtom har år 1820 en Författ¬
ning utkommit, som emot hvad i allmänhet
är stadgadt, tillåter Finska däckade Fartyg äf¬
ven under 25 Lästers drägt att intaga neder-
lagsvaror i Stockholm, och i 3 Art. af Han-
delsTractaten är för Finska Fartyg öppneel-
ler däckade medgifvit, att från Sverige till
Finland införa Salt, Vin, Specerier och Colo-
nial-varor, utan att hvarken vid utgåendet från
Sverige eller vid införandet till Finland desse
varor med högre tull beläggas, än om de kom¬
mit med egne Fartyg från pröduetionsorten.
Men sedan genom Finlands söndring från Sve¬
rige och förening med Ryssland dess handel
Den 15 Afart ii,
tagit en ny riktning och genom direct inför¬
sel från utländska orter af Öfverflödsartiklar
till bättre pris än de i Stockholm kunna er
hållas Finnarne funnit mera med sin fördel irf—
stämma, att tillhandla sig sådana varor af
egne än af Stockholms handlande, var det
naturligt, att retourhandeln skulle förminskas.
Likväl torde minskningen i ‘export till Fin¬
land ungefärligen svara mot minskningen i
import derifrån, hvilket kan slutas af ofvan
anförde uppgifter från Tullverket. Med Fin¬
ska Städernes fördel vöre mest förenligt, att
Bondseglationen på Sverige upphörde, hvari¬
genom varuprisen i landet skulle nedtvingas,
och deremot mera jemt och högre vid varor-
nes försäljning i Stockholm kunna fixeras, än
då Allmogen utan underrättelser , beräkningar
eller sammansättning på vinst och förlust af-
sänder dem och efter gällande pris utan upp¬
lag genast dem föryttrar. Utcm den förlust
som Finska Allmogen såmedelst skulle till¬
skyndas, uppkornme_emed!ertid derigenom den
dubbla för Stockholms Invånare, att dels hö¬
gre än eljest nödgas betala Finska Landttnan-
naproducter, dels sakna de retour-köp, som af
seglande Allmogen verkställes, Också till-
skrefvo'många i Finland förnämligast Svenske
underhandlarens bemödanden, att, vid sista
handelsfördrags uppgörande med Ryssland,
Finska Bondseglationen på Sverige fick fortgå.
Så länge Hufvudstadens behof af de articlar,
sorn komma från Finland, ej tillräckligen kun.
na fyllas, från inhemske' proviocer, är Finske
Den so Martil.
BondSeglationen således af verklig nytta, hvar¬
före ock efter min tanka vid HandelsTracta-
tens förnyande dess fortfarande såsom ett nöd.
vändigt vilkor å Svenska sidan torde böra
yrkas.
I yttrad förmodan, att Finska öppna Bond-
skutor skulle tomma begifva sig härifrån till
Tyskland och Preussen, torde Herr Tham äf.
ven irrat sig. Enligt ännu gällande författ¬
ningar äger Finska Allmogen ej rättighet att
segla till andra orter inom Östersjön än Sve¬
rige, hvilken rättighet efter Finlands införlif¬
va nde med Ryssland naturligtvis blifvit ut¬
sträckt till dess Östersjö-hamnar, utan att
densamma likväl begagnas annorstädes än på
Estländska vallen af kustboerne i det gent öf¬
ver belägne södra Finland. Andre än Finska
SjöStäderna och i grund af Adelige Privilegi-
erne Frälsemän idka ej sjöfart på Tyskland
med egne Fartyg. Vid efterfrågan har man
jemväl upplyst mig, att några Finska tomma
fartyg ej blifvit till Tyska Orter härifrån för¬
passade, och jag känner i öfrigt för egen del
att Finske Städers och Frälsemäns Fartyg med
laster af Skogseffecter, utan att anlöpa Sverige
directe afgå till Preussiska, Mecklenburgska
och Danska hamnar, samt Löbeck , hvarifrån
de med varor eller ballast samma väg åter¬
komma.
Enligt mig meddelad upplysning hafva
Finsks till Stockholm ankomne Fartyg år 1S20
varit 1030; år 1821 1073 och tår 1822 H19*
Den 25 Martil.
9*>5
Finska Seglationen har således de sednare å-
ren varit i tilltagande. Ett sådant förhållande
bevisar likväl icke en större handelsvinst för
Finland och en dermed förenad större under-
balance för Sverige. Såsom jag anmärkt har
skillnaden i export och import icke varit allt.
för betydlig nästlsdit år, ehuru Sjöfarten det¬
ta år varit lifiigast, hvilket torde härröra der¬
af, att Finnarnes fordna förnämsta exportvara
Råg ej inkommit, att ved hufvudsakligen ut¬
gjort lasterne ochatt Finske varorne i allmänhet
fallit i pris. En jemförelse emellan berörde års
och de föregående årens Tullräkenskaper skul¬
le bestämdt afgöra frågan, och ehuru jag ej
för det närvarande på zilfran kan uppgifva
förhållandet bör jag dock nämna, att man i
Tullverket trott sig kunna försäkra, det im¬
port och export alltid varit i ungerfärligt samma
förhållandetill hvarandra. Som handeln emellan
Sverige och Finland endast med Finska Far¬
tyg bedrifves är det emedlertid Finska Segla¬
tionen, som sätter lif i densamma och befor¬
drar en icke obetydlig rörelse i Hufvudstaden.
För att göra denna handel mera förmånlig för
Sverige vöre måhända af vigt, att articlar från
Finland af sådan art, att ej dylika från Ryss¬
land till Sverige utskeppas och hvilka från
Sverige med vinst åter kunde exporteras, tull¬
fritt fingo införas, såsom Tjära, Beck, Bjelkar,
Plankor och Spiror, emot det samma tullfria
rättighet skulle tilläggas Svenska tillverknin¬
gars införande i Finland, såsom Jern, Kläde,
Socker och Sirap, hvarigenom Sverige visser¬
ligen ej blefve dea minst gynnade. Vid en
93$
Den 2.5 Mar ii i.
blifvande Handelstractats afslutande lärer för
öfrigt samma förmåner förbehållas Sverige,
som i den nu kraftägande blifvit detta Rike
tillerkände och hvilka man i. Finland, ehuru
kanske orätt, ansett öfverstiga de motsvarande
sorn å Finska sidan blifvit betingade. Då lik¬
väl Finland erhållit rättighet, att för sin Bruks¬
rörelse årligen utföra från Sverige ett visst
qvantum Malm och Tackjern emot det Sve¬
rige ägde rättighet, att upphandla och fria
hamnarne vid Finska viken årligen afhämta
ett äfven bestämdt qvantum spannmål, men
Sveriges behof af utländskt Spannmålsbiträde
synes hafva upphört under det att Finska Bru¬
ken ej kunna umbära Svensk Malm och Tack¬
jern, så torde motsvarigheten för fortfarandet
af denna Finska Brukens rättighet att afhämta
Svensk oförädlad vara kunna sträckas till an¬
dra,. för Syerige nyttige handelsförernål i ut¬
byte mot det hittills årligen medgifne Spann-
målsbiträde af 200,000 Tschetverts till större
del eller till hela dess belopp, med förbehåll
dock att i missväxtår Sverige åter må äga af
detta biträde sig begagna.
Efter min tanka skulle i afseende på Fin¬
ska handeln det icke heller vara utan , sin
nytta, örn tillämpningen af Författningarne mot
lurendräjeri hvad Stockholm beträffar i så
måtto förändrades, att till införsel förbjudne,
men redan inpractiserade varor icke voro con-
fiscation underkastade, då de till export på
Finland angifvas, utan borde de mot ingen el¬
ler lindrig tull blott förseglas med tullverkets
sigill eller j händelse af större qvantitet af
bevakning till Furusund åtföljas. Det’ synes
orimligt, att motverka utförsel af varor, hvil¬
ka man ansett till införsel böra förbjudas och
som redan inkoinne eljest i öppna bodar för¬
säljas och i landet förbrukas. Med controll
att varorne kommit till det vid hafsbandet be*
Ugne Furusund och med de stadganden segla-
tionsordningen innehåller tror jag ej det vore
att befara, att Fartyg destinerade till Finland
skulle ur segelleden afvika för att sprida des¬
sa varor på Svenska kusterne, hvilket dessutom
ehuru föga sannolikt i sjelfga verket ej skulle
medföra större olägenhet, än otn samma vah-
ror af Svenske' medborgare i Stockholm blif¬
vit upphandlade. Deremot sedan efter berät¬
telse ett strängt probibitifsystéme blifvit lagdt
till grund för da i Ryssland och Finland sed¬
nast utkomne Tullstadgar för inkommande va¬
ror och man vid deras handhafvande skall va*
ra betänkt på aifvarsamma mesurer, torde der¬
af följa att luxeartiklar derstädes komma att
stiga i pris, i hvilken händelse deras införan¬
de från Stockholm till Finland kunde förenas
med Finnarnes vinst, i stället att fallet flere
år varit att dylike varor med förmån från Fin¬
land kunnat till Sverige införas. Hinder af
förbjudna varors afsättning på Finland till be¬
redande af en ökad retourhandel böra således
uodanrödjas, hälst den olägenhet, deraf vid öf-
verkomsten kunde uppstå, hufvudsakligen skul¬
le träffa Finnarne sjelfva, hvilka nästan uteslu¬
tande idka Finska handeln med egna Fartyg.
Den 25 Mur t ii.
Jag har hört nämnas, att tillräckeligt an¬
tal Fartyg skall saknas i Norrland lör trans¬
port af ved till Stockholm, hvarföre äfven
Finnskutor i sådant ändamål lära blifvit be¬
fraktade. Om orsaken dertill ligger i bristan¬
de kunskap hos Norrländska allmogen att byg¬
ga mindre kostsamma för vedtransport tjen-
lige Fartyg, så föreslår jag i ödmjukhet så¬
som bidragande till det önskade oberoendet af
Finland, att liksom Kejserliga Finska Hushåll¬
ningssällskapet till undervisning i Linets bät¬
tre behandling, spånad och väfnad förmått
hushåll från Ångermanland att till Finland
öfverflytta, någre i Fartygsbyggnad kunnige
Bönder från Åland och Finska Skärgården
skulle inbjudas, att mot vissa förnioner ned¬
sätta sig i Norrland å de kustorter, hvarifrån
ved för Stockholm synnerligen är att påräk¬
na, för att bygga och om så fordras lära byg¬
ga för minsta möjliga pris sådane Ved-Ga¬
leaser, som vanligen från Finska Skärgården
utlöpa.
Detta mitt anförande anhåller jag ödmjuk
keligen matte till vederbörligt Utskott få åtfölja
Friherre Wrangel® och Herr Thams motioner.
N:o 4.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric;
Det nu justerade Protocollet upptager en
värd Talares Herr Grefve von Flåtens anmärknin¬
Den 8 ? Martil,
95 5
gar emot ett anförande af mig; och då jag ic¬
ke vid tillfället besvarade dessa anmärknin¬
gar på sätt jag hade önskat, så hoppas jag,
att det billigtvis anses vara min rätt, att nu
efter fulländad justering få ingå uti den när¬
mare utveckling af ämnet, som erfordras för
att fylla den brist, som i annat fall uti Proto-
collen möjligen skulle synas ligga mig till last.
Allt hvad jag utur en philosophisk, po¬
litisk synpunkt om landets ställning yttradt,
må blifva ett föremål för Tänkarens forsk¬
ningar och undersökning, jag ämnar icke ingå
uti något försvar af hållningen i taflan, det är
endast för att ådagalägga, det jag icke så o-
beiänksamt begagnat min Riksdagsmannarätt,
att jag kunde förtjena förebråelsen, att hafva
framkastadt några skarpa uttryck, utan att
roägta rättfärdiga dem med företeende af nå¬
gra grunder, som jag utbeder mig att något
närmare få förklara mina tankar.
Vår Ministére har länge nog i tal, i skrift,
1 tryck och särdeles genom handling, sökt fö¬
ra fram den tanken, att det vöre högst in-
constitutionelt, att kalla eller anse Konungens
Rådgifvare såsom Ministrar, och följaktligen
äfven, att af dem fordra någon ministeriel-
verksamhef. Det torde härvid icke vara o-
passande, att i minnet återföra huru Lagstif¬
taren tänkte 1809, och hvilka grunderne voro
för nuvarande Constitution.
De stora rättigheterna, att sluta förbund,
Den 2.5 Marlii.
fred och göra krig, sora man tillstyrkt, att
lägga i Konungens hand, tillika med magten,
att till och afsätta högre Embetsman, äjo
motvägde af ministrars ansvarighet, af Stän¬
ders på bestämd tid utsatte sammankomster,
af deras oinskräkta rätt att beskatta sig sjelf-
ve, af tryckfrihet, äfen strängare bevakning
öfver alla Embetens utöfning. Så yttrade sig
en ibland Constitutionens stiftare 18P9.
En patriotisk -sinnad Representant yttra¬
de dä:
I flället för en blott timpor aire garatitie haf¬
va vi uti Con/litutionsprojectet Miniftrarnes ansva¬
righet och Regentens förbindelser att inhämta deras
råd, i Jlället för ett blott eventnelt Ständernes
sammankallande, är det nu utsatt till viss tid och
Rrgenten påmint gemm tryckfriheten om Nationens
röjl och om Nationens Önjkan.
1S09 års Lagstiftare yttrar vid redogö¬
relsen af grunderne för vår Constitution föl¬
jande:
Magten att styra tillkommer efter Utskot¬
tets förslag odelad Konungen, men hans be¬
slut kunna icke förhastadt fattas, icke bestäm¬
mas elter ensidiga underrättelser och råd, af
dolda personer utan ansvarighet. Han måste i alla
mål låta Sig upplysas af ett offeoteiigt Stats-
Råd, hvars Ledamöter ställde under an¬
svarighet icke blott tor deras yttrade rådslag,
utan äfven för deras tystnad, då de bordt lå¬
Den 25 Martil.
941 ,,
da, måste sjelfve sorgfälligt söka upplysningar,
försatt bevara sitt lif, sin välfärd och sin he¬
der. l*å detta sätt och genom de öfrige me-
del, som äro föresiagne i afseende på ären-
dernes beredande, bör Konungen icke i något
fall kunna missledas; bör allmänna rösten icke
kunna hindras att genom någon organ tränga
fram till Honom.
Månne man nu äger rätt att misstänka det
Lagstiftaren 1809 så talade, blott för att vil¬
seföra och missleda Svenska Folket om be¬
greppet af sin Statsförfattning; eller månne
man ej uti denna Constitutionens anda kan med
tillförlitlighet finna huru hela uppställningen
af vår Samhällsbyggnad bör betraktas: och att
vi utan all tvifvel äga ansvarige Ministrar
och en för Styrelseåtgärderne ansvarande Mi-
nistére.
Det är också ifrån denna synpunkt jag
utgådt då jag härleder Landets bekymmersam¬
ma ställning ifrån en 13 årig overksamhet
hos Ministéren: Min värde motståndare har
visserligen till vederläggning häraf, emot mig
uppstaplat en massa af Storverk, vid hvars
behöriga sorterande likväl alltför jitet lärer
kunna komma att tiliskrifvas Ministérens dju¬
pa Statsberäkningar, dess beslutsamhet, eller
dess kraft; då deremot Landets inre tillstånd,
de jämt ökade skattebördorne och de förål¬
drade Statslnrättningarnes oförbättrade tillstånd
Den 25 Martil.
ganska påtageligen synas mig vittna om o-
vcrksamhet hos Ministéren.
En grundelig utveckling utaf detta ämne
skulle fordra först och främst, uppställningen
af alla de 6amhälsbrister, sorn af 1809 års
Lagstiftare undersöktes och erkändes, samt
hvars afhjelpande af dem, åt Ministéren och åt
kommande Ständer öfverlemnades, sedan Con-
stiiutionen var lemnad som det kraftigaste
medlet till Samhällstillståndets utbildning;
måtte det tillåtas mig att endast uti några kor¬
ta, sammandragna punkter få ytligt vidröra
ämnet, för att åtminstone få visa, att mine för¬
utsättningar ej innefatta blotta ord, utan att de
stödja sig på en öfvertygelse.
1809 års Ständer insågo oformeligheterne
uti väre representationsstadganden: de insågo
obilligheten af femte Ståndets uteslutande 1-
från representation; och Lagstiftaren öfver-
lemnade åt Konung och Ständer att öfvertänka
bristerne, att utarbeta förbättringarne och att
föreslå dem. Vi håfve nu under fem Riksda¬
gar erfarit alla olägcnheteme af vår Repre¬
sentation på fyra särskildta rum: en fyrdubb-
lad kostnad för Cancellier och Klubbar: en öf¬
ver ali beskrifning försvårad arbetsmethod:
en deraf härflytande tidsutdrägt, äfven le¬
dande till en ökad kostnad;': ett olämpligt osam¬
manhang uti discussioner och beslut genom
ämnenss föredragning inom fyra särskildta
rum; Minifitrarnes uteslutande ifrån säte inom
de fleste af Representationens delar. Följdcr-i
Den 25 Martil,
ne af detta osammanhang i sjelfva inrättningar-
ne hafva understundom varit osammanhang uti
besluten: Landet har fått vidkännas följderne;
och en af mina första förebråelser emot den Mi-
nistére, som till stor del allt sedan 1809 inne¬
haft sine platser och således af ökade anled¬
ningar bordt ännu vara uti Lagstiftarens anda
och mening, är, att den gjordt alldeles intet
för denna hufvudsakeliga del utaf, eller rät¬
tare sagt grundval för all samhällsutbildning.
Man skall förgäfves mot mig invända, att Rik¬
sens Ständer sjelfve bordt härutinnan begag-
nadt sinejrättigheter; och jag svarar blott att der
Konung och Ständer hafva lika rätt att föreslå
ändringar i Grundlagarne, bör man aldrig vän¬
ta framgång af något sådant förlag, som ej
kommer ifrån Ministéren, då man deremot kan
vara fullt förvissad att hvad, som ifrån Mini-
stéren i sådan väg föreslås skall antagas, då
det finnes vara fotadt å någorlunda billigt
afvägde grunder. Men månnei Ministéren in¬
skränkt sig till ett blott passift underlåtande
att utarbeta Förslag till en total förändring af
de oduglige, eller till förbättring och möjelig
jämkning uti de varande formerna. Jag froratt
Ministéren ganska verksamt motarbetat all än¬
dring härutinnan; då den af 1809 års Lagstif¬
tare angifne, och sedan af Ständerne 1812,1815,
I818 öfvcrklagade bristen å Statitiske uppgif¬
ter, för Riksens Ständer varit ett oöfvinnerligt
hinder att sjelfve ens kunna företaga något i
i denna väg; och månne Ministéren ännu satt
sig i tillfälle att uppfylla Riksens Ständers
behof och redan för lång tid sedan yttrade
944
Ven 2y Mur lii.
önskan härutinnan? Härefter torde i ordningen
kunna komma att fästa uppmärksamheten vid
hvad som blifvit gjordt för Nationalandan, och
den medborgerliga bildningens utveckling, och
månne man ej härvid sagt allt, då man besinnar,
att Grundlagarne icke ännu vid våra allmän¬
na Läroverk utgöra ett anbefaldt föremål för
den allmänna undervisningen; jag anser mig
icke behöfva djupare intränga uti alla de bri¬
ster, som redan isoy uppgåTvos vara våra
högre Lärosäten vidlådande och, som jag fruk¬
tar ännu vara föga afhjelpte; det skulle
medföra en å detta rummet säkert, tröttande
vidlyftighet, att fullständigt vilja utreda för¬
hållanden, som af hvar och en äro kände.
Vid betrrsgtande af de administrativa åt-
gärderne. framställer sig, huruledes Konungen
sjelf 13 år efter Statsförfattningens tillvaro fin¬
nér Sig uti den belägenheten att ännu nödgas
yttra : det vi äro styrde utaf föråldrads Criminal•
lagar, och utaf gamla stadgar och påbu f som ofta
motverka de adminifirat iva ärendernes gång, och som
gåra Domflolarries rättskänsla villrådig, Lednin¬
gen af LagComittéens arbeten har varit Mini-
6téren uppdragen, arbetets fördröjande t i llskrif—
ves derföre Ministéren: och jag kan för ingen
del biträda min värda motståndares mening,
att denna tidsutdrägt är en lycka, åtminstone
icke för dem, sorn vänta sig något dugligt:
att vi böra vara i mistning af goda lagar in¬
till dess Norrmännen kuDna finna för godt, att
med oss ingå i Öfverenskommelse om enahän;
da
Ben 2? Martil,
da åsigier af Lagstiftningsprinciper, finner jag
vara en alltför stor paradox för att i minsta
mån kunna vara behjelpelig, att vittna om för-
måneine af den så kallade föreningen.
Men om Riksens Ständer ännu icke blif¬
vit satte i tillfälle, att preliminairt yttra sig
öfver de angifne bristertje uti vår gamla Lag,
äfvensom öfver de nya åsigter hvarifrån man
vid dea nya Lagstiftningen äger att utgå: om
inga sådana förberedande åtgärder äro vidtag-*'
ne för den nya Lagens discuterande af Rik¬
sens Ständer, att antagandet vid en Riksdag
kan blifva möjeligt, om man på sådant sätt
ännu har i sigtq en tidsutdrägt af kanske 2cx
år, och en utgift af ännu 200,000 R:dr, så
kommer ledningen af dedna angelägenhet icke
att vittna om någon särdeles verksamhet, ellec
om något särdeles sammanhang uti Ministé-i
ren: man har sedt Konungen efterfråga nyst
Lagverksarbetets fortgång, men man har ej ägt
anledning att vara så fullkomligt tillfredsställd
med de upplysningar Och berättelser, som i föl*
je derutaf inlupit.
Öfverben mängd Samhällets angelägenhet
ter hafva Comittéer varit förordnade och till¬
satte. Sjelfva behofvet af desse Commitéer
tycke6 bevisa de tillvarande Styrelsemagternes
oförmåga eller otillräcklighet, att utreda Sam¬
hällets behof, att utarbeta förslagen till deras
tillfredsställande 5 men hvad resultat har väl
Bil. till Ridd. 0. dd. Pr, II Band. 6® J
9*6
D en 25 Marlit,
Ministéren dragit af de flesta af desse Comi-
téers arbeten, och har Ministéren ens visadt
så mycket sammanhang i åtgärd, att den uti
det nu till Riksens Ständer rramlemnade För’
slag till Styrelseverkens organisation, framlagt
ett af Styrelsen pröfvadtoch gil I ad t Förslag; eller
är det som jag föreställer mig blott ett Comité-
foster. hvarå nu af Riksens Ständer bör arbetas
utan anledning huru, och till hvad del sjelfva
hufvudprineiperne kunna af Styrelsen vara god¬
kände eller ej; "månne man härvid någon gång
afsedt de vigtiga grundganningarne att en fri
Statsförfattning sväfvar i luften, så länge den
genom en oformelig representation oupphörligt
paralyseras, och så länge Folkets deltagande i
Lagstiftningen icke utsträckes till dess del¬
tagande i Lag/hipuing, förvaltning och försvar
det vill säga om den ej understödjes genom
Jyryinrättningar i afseende på Lagskipning, af
mmicipala institutioner i afseende på förvaltnin¬
gen, och af en värkelig National Armering i af¬
seende på försvaret: och manne man härvid
besinnadt. att det icke gifves någon möjelig
gräns för tillväxten af den stående hären utaf
Domare-Adminijlrateur er och Soldater , så länge
alla allmänna värf i dessa hufvudgrenar af det
ofFenteliga lifvet skola uteslutande utföras af
dertill besoldade tjenstemän; och månne man
ej förr än af sjelfva nödtvånget skall komma
stt öfvertygas det endast så mycket af lönadt,
och anbefallt tjenftemama-arbete kan indragas,
som ersättes genom frivilligt bidrag af obetalt
Nationalarbete, och att det endast genom dess
tillitande blifver möjeligt att begränsa de be-
Den 26 Mirtii,
Ständigt tilltagande kostnaderne för Statsförrätt?
ningarces fullbordande, och dermed förknippa¬
de skattebördors oiideliga tillväxt.
Att’man för utbildandet af det verkeliga
Nationalförsvaret uträttadt ingenting, tror jag
mig med all säkerhet kunna påstå, då man hvar¬
ken ät de-allmänna uppfostiingtanstalterne sökt
gifvaen dermed gemenskap ägande rigtning, eller
I nationallynne! sökt införa tycke för militair-
färdigheter och öföingar: hvad plan, som kan
ligga till grund för landets utarmande i och för
försvarskosthaderne under freden, på ett sätt, att
de enda verkeliga försvarskraberne, eller sorn
är det samma Nationalvälmägän derigenom ali,
deles utsuges, har jag långt före detta förkla¬
rat mig icke kunna fatta; men om härtill skul¬
le komma, en mindre noggrann beräkning vid
användandet af de medel, sorn å försvaret upp¬
offras, så får man finna, att den tänkande re¬
presentanten har ordsak till bekymmer, då
han finner mångå anledningar att anmärka, det
Folket genom ständigt ökade skatter utarmas
allt mera och mera utan att några synbara
förmoner visa sig till utbyte emot en dageligt
tilltagande förlägenhet, hvars alltför möjeliga
öfvergång till nöd, snart nög torde blifva me¬
ra att befara än betvifla.
Vid frågan om Statshushållningen i all¬
mänhet, så torde den betänkligheten kunna
framkastas, huruvida det väl kan vara möjligt,
att härutinnan föreställa sig någon framgång, u
tan att man handlar efter en viss gifven stadgad
Dan 25 Marlit,
plan, med ett visst bestämdt föremål til! ögnas
märke; och som medel till dess ernående >
visa noga och säkert beräknade utvägar.
Ibland andra för allmänheten särde¬
les synbara smärre detailleförhållanden, tor¬
de man härvid kunna framställa allmänna
Magazins-förvaltningen, af Riksens Ständer
till ministeren handlöst öfverlemnad ufan fö¬
reskrifter, och detta icke af öfvertygelse, att
så borde vara, men, som följd af ministéreng
magt-inflytelse att kunna tillvinna sig allt hvad
hon önskar, äfven då det understundom va¬
rit stridande mot Riksens Ständers tankar, och
redan fattade beslut. Åtgärderne vid allmänna
magazinsförvaltningen och dess följder måtte
således åtminstone ické ligga Riksens Ständer
till lastj, utan ensamt bevittna om samman¬
hanget uti Ministérens åtgärder. Vid 1’asse-
volancemedlens användande torde man äfven
hunna anmärka att dermed säkerligen icke
förfarits, som om man önskade, att Folket
skulle förlänga detta Contract till hvilken tve¬
kan en gång, äfven den vägrade revision myc¬
ket torde komma att bidraga. Då mau här
icke otydligt förmärker huru det ifrån Mini¬
stérens sida framkastas att Riksens Ständer sjelf-
ve hopsmidt det Financiella administrativa svar.
det, såsom hade icke ministéren fördt hamma¬
ren dervid, så kan man icke utan feghet låta
belasta framfarne Ständer med en slik beskyll¬
ning,hälst man önskar utafefterkommande blifva
försvarad likasom man sine företrädare försvarat.'
Min tanke är att Ministéren ensamt varit vållan¬
Dm 25 Mcirtii.
949
de till alla falska mesurer, antingen derigenom
att Ministéren icke vägledt Riksens Stän¬
der, medelst föreläggande af sådane pla¬
ner eller Förslag hvarå besluten klokare kun¬
nat fattas, eller derigenom att den bibehållit
sine platser då de icke förmådt genomdrifva
sine planer och förslager, och kan jag aldrig
föreställa mig annat än att samma Ministers
fortfarande uti förvaltningen alltid måste be¬
tyda dess erkännande af de rådande förv-alt-
ningsgrundernes rigtighet. Till styrka för den¬
na tanke, och till ett kanske icke obetyde-
ligt bevis på Ministérens ägande inflytelse att
kunna verka hvad den vill verka, torde blott
behöfva anföras, huru den beredt tryckfrihe¬
tens inskränkning. PassevolanceContractet och
de ultra marinska besittningarnes fria disposi¬
tion 1812} godkännandet af den helt nya prin¬
cipen , att fördelar kunna uti traktater med
främmande magter4 apnorlunda betingas än till
Statens directa förmån, 1S15} upphäfvandet
af ett redan fattadt beslut om vissa förbehåll
och garantier för allmänna Magazinsförvalt-
ningen; äfvensom upplåtande af en betydelig
del utaf Bankens réela fond till Coursbestäm-
inandet 18 <8} och redan frid denna Riksdag
den oformeliga behandlingen af Försläget rö¬
rande Hans Kongl, Höghet Kronprinsens del¬
tagande i Regeringen, vid vissa tillfällen så¬
som blott röstägande Ledamot} man torde äf¬
ven för att rätt känna och bedömma Ministé¬
rens verkningsförmåga harvid kunna anmär¬
ka, det icke en gång Grundlagens ordaly¬
delse eller aeda ännu ägt tillräckeligt anseen¬
Den 2.5 Mar lii.
de och kraft för att uppehålla eller ahslå Mi-
ristérens föreslagne messurer då den bestimfc
önskat äfven dess inconstitutionella genom-
drifvandej det torde således icke med fram¬
gång kunna sägas att Ministéren icke kunnat
verka, utan lärer man få vara ense derom att
den icke velat verka vid alla tillfällen då den
visat 6ig overksam.
Uti de Financiela oredorne kan jag för
min del, icke fritaga Ministéren ifrån sin dry¬
ga andel; ty nog hade det ifrån en början va¬
rit Ministérens åliggande, atr inse och beräk¬
na följderna af sammanblandning af Landets
mynt med Statens skuld; nog flade den bordt
inse och framställa nödvändigheten, att v-W så-
dane omständigheter i förväg bestämma en li-
qvidationsgrund emellan borgenär och gälde¬
när. Nog mätte man kunna påstå att det för
landet så högst olyckliga företaget af Götha
Canal, utom Ministprens biträde aldrig kunnat
genomdrifvas: och i anseende till den olyck¬
liga Discontkatastrophen frågas, om Ministéren
är utan betydeiig skuld uti Discontassignatio-
nernes så vidt omgripande fart, derigenom att
de uti Kronans uppbörder emottogos och så¬
medelst åtminstone de facto sanctionerades
som mynt. 18 15 var Ministéren visserligen icke
overksam för beredandet af ytterligare bi¬
drag ifrån Lanken till Disconterne och Cana-
len, och jag tror ej, att mesuren gagnade till
annat, än att göra 1817 års omstörtning så
myf'ket betydeligare; och om Ministéren ver¬
kligen varit öfvertygad att oredan på ett bät-
Dm 25 Martii,
§5i
tre och för landet fördelagtigare sätt än, sorn
skedde, kunnat till rätta töras, så hade det
utan 11 tvifvel legat inom dess förmåga att ge¬
nomdrifva andra utvägar. Vid denna Riksdag
har då Ministéren aldeles velat två sine hän¬
der derigenom, att ingen af Ministéren ut¬
tänkt och författad Financeplan blifvit Rik¬
sens Ständer förelagd, sedan Svenska Folket
j nära 3;ne år haft sin med förhoppningar och
oro blandade uppmärksamhet fästad vid det
för så lång tid tillbaka så högtideligt kun¬
gjorde behofvet af en Financerc-glering Ett
Financeproject är oss visserligen genom Mini¬
stern öfverlemnadt, men med det föga tillfreds¬
ställande bihang att Ministéren aldeles icke god.
kändt dess grunder och således icke heller satt
sig i förbindelse att ansvara för verkställbarhet
ten af Förslagets innehåll. Konungen fordrar uti
sin instruetion för FinanceComittéen en all¬
män öfversigt af jordbruket, bergsbruket, han¬
delns och näringarnes tillstånd: en särskildt
undersökning om närvarande penningeställflings
inflytande på deras skick: dessa näringars be¬
hof af biträden, samt möjeligheten att dem
åstadkomma: den ömsesidiga verkan som der¬
af skulle kunna vinnas till deras trefnad å ena
sidan, och till stadga i det representativa mynt¬
värdet ä den andra; ytterligare en un¬
dersökning om Stats-verkets tillstånd och
behof; en allmän öfversigt af beskattnings-
verket, i anseende till dess fördelning, dess
utgörande, dess uppbörd och dess förvalt¬
ning: en särskild undersökning om den när¬
varande penningeställnipgens inflytande på
95a
Den 25 Martii.
dessa grenar af Statens allmänna economiessmt
hvad reglering de synas tarfva i deras närva¬
rande skick, eller i följd af vidtagne mesurer
5 andra delar af Financerne." och sluteligen en
allmän undersökning om det representativa
myntets och credit väsendets tiilltånd, til—
rika med alla dermed gemenskap ägande och
derifrån härflytande förhållanden. Att Konun-
gen hvarken genom sin Ministére, eller genom
den FinanceComittée, som i sådant ändamål
för nära 3:ne år sedan med så vidsträckta fö¬
reskrifter. och med så oinskränkta rättigheter
för upplysningars a (fordrande formerades, vun¬
nit de ovilkorligen nödvänöige upplysningame
för ämnets behandling, är säkert, under ett visst
hänseende, lika så upplysande för Konungen,
som det utom all tvifvel varit en bedröfvande
upptäckt för Svenska Folket; sorn troligen ej
af sine representanter lärer vilja fordra att de
skola under sin korta sammanvaro och dervid
förefallande fyrfaldiga göromål kunna uppgö¬
ra sädane Statistiska Tableauer och Econo-
miske öfversigter, som äro dem oumgängeligen
nödvändige, för uppgörandet af en sådan Fi-
nanceregluring, hvartill hela Landet till det
minsta väntade, alt en uti sina utgreningar ut¬
arbetad plan, skulle tiil Riksens Ständers
granskning och undersökning, dem blifva fö¬
relagd: det torde härvid icke vara utom ord¬
ningen, att Riksens Ständer låta Folket så¬
som deras principal, tydeligen förstå, att det
icke får förvänta sig något påliteligt arbete,
då sjelfva de ounigängeligaste materialierne
för grundläggningen ännu saknas} då hvad
mera ar, något Förslag till ett efter Sveriges
närvarande ställning lämpadt Statshushållnings-
systéme ännu länge torde få omtalas, in¬
nan det af nuvarande Ministére kan fram-:
tvingas. ,
Då det blifvit mig lagdt till så mycken
last, att hafva kallat Ministéren osammanhän¬
gande så måttte det icke misstyckas mig, att
jag vill söka redogöra för detta mitt yttrande,
och uppmärksamheten torde härvid kunna fä¬
sta sig vid hvad, som sedan i§io blifvit vid-’
gjordt, för att tillvägabringa denNäringsfrihet
som redan då beslutades, men som till följd af
den vid osammanhanget alltid vidlådande svag¬
heten, blifvit alltför länge öfvergifven för att
icke lemna rum åt en ny födelse, af de till
lidehvarfvet så litet lämplige privilegii-idéer-
ne; härunder torde äfven kunna töras den lamhet
hvarmed Ministeren gått tillväga, för att, till
någon verksamhet befrämja, den så ofta för¬
nyade önskan ifrån Svenska Folket, att det
måtte en gång emellan Sockneboer och Pasto¬
rer komma till bestämde Lönevilkor, och den
emellan Åhörare och Lärare så ofta, ifrån det
gällande barbariska löningssättet härflytande
missämjan derigenom undanrödjas. Att de
stora verldshändelserne på all rörelse, och ser¬
deles å handeln visadt sin stora inflytelse, är
otvifvelagtigt, men så får man också fir?na[atfc
Styrelsesystemet i dessa afseenden äfven'varis:
af en besynnerligt vacklande natur. Att här¬
vid vilja tilldela Riksens Ständer skulden tor¬
de genast förfalla, då man tager i betragtande
Den 25 Martii,
att den Ekonomiska Lagstiftningen helt och
hållet är uti Styrelsens händer. Om man med
skäl kan förebrå Riksens Ständer, att någon
gång hafva mindre väl beräknad: sine framför-
de önskningar, så skall man äfven å andra si¬
dan nödgas erkänna, att Styrelsens bemödan-
dande att åt dessa önskningar gifva en syste¬
matisk rigtning varit inga, då magten att gö¬
ra dem oskadliga likväl helt och hållit varit uti
Ministérecs händer. Ända ifrån 1 3 1 o till 1816
voro Styrelseåtgärderne för den utrikes handeln
till en kanhända alltför omåttlig grad liberale,
och de försigtighetsmått som i anseende tili
nederlagsfriheten, tili Brännvinsimporten, un¬
der Bränningsförbudet i landet, samt i anseen¬
de till monopolier för vissa Städer och ensk-ldta
8tt införa vissa varor, bordt iagttagas, till stor
del asidosafte, hvarigenom den klagan verkades,
sorn just öfver missbruken vid 1815 års Riks¬
dag förspordes. Sveriges inre handelsställnmg
och myntförhållanden åsågos härvid så litet ,
att man vid betragtande häraf emotgick de
förändrade tänkesätt, hvilka sedan ifrån 1816
till och med j’820 verkade en total förändring
utaf system och en ytterlig reaction hvars
producter blefvo nya Concörslagen, Vexelstad-
gan med sina entraver; Cour.sControlleurer,
Nya Seglationsordning^; LurendrägeriFörord-
ningen med sina urbotastraff; författningen e-
mot begagnandet af Fartyg af mindre än 15
lästers drägt j Förbudsystemet i hela sin yt¬
terlighet, och hvarigenom vi ytterligare äfven
betungat oss med en kustbevakningskostnad af
40 till 50,000 R:dr om äret, för att hämma ett lu-
Den z5 Martil.
9$5
reedrägeri, som aldrig kan förekotnmas, särde¬
les så länge modet gör jag, och då det icke är för¬
budet att nyttja hvad som icke ärtillåtitattinföra.
Då det ofta ifrån Ministérens sida vid dessa
frågor, pekas på särskildta Utskottet 1815, så¬
som sedan den tiden anledning till alla miss¬
räkningar i financielt och ekonomiskt afseen-
de, så torde det icke förtyckas mig, att jag
framkastadt dessa tvifvelsmål å Riksens Stän¬
ders drägtighet uti de felaktige åtgärderne,
då jag aldeles bestrider att alla dessa inskränk¬
ningar i privata crediten och i handeln, samt
de barbariske strafflagarne, som till skydd der¬
före tillskapades, härleda sig ifrån Särskildta
Utskottets grundsattser i afseende på Statshus¬
hållningen, utan från samma idéer, som Cours-
operationerne, nemligen ifrån bemödandet, att
nedsätta coursin och förbättra BancoSedeln6
värde, hvarföre $å stora och ihärdiga ansträng¬
ningar allt sedan 1816 blifvit gjorde. I all¬
mänhet visar det sig föga lämpligt att Mini-
stcren och dess förtäcktare tillskrifva Riksens
Ständers önskningar några serdeles inflytande
följder, då erfarenheten nogsamt visadt vid
huru många tillfällen Ministéren vid dem fä-
stadt intet afseende: Ministeren har likväl icke
uti någon väg gått så långt uti osammanhang
som i sin klagan öfver det tilltagande miss¬
förhållandet emellan de tärande och de näran¬
de SainhällsClasserne, då alla de synbara åt¬
gärderne gådt ut på att oupphörligt öka Em-
betsmannatalet: men det är icke nog, att man
genom det ökade antal lämnadt tillfälle för
flere sökande; man har genom opinionernes
Den 25 Martil.
och passionernes rigtande åt Embetsroannsvär-
digheter gjordt allt hvad man kunnat för att
i opinionen förringa det medborgerliga anseen¬
det, hvarå likväl den constitutionella Sam¬
hällsbyggnaden hvilar, och hvarifrån den bör-
de. kunna hämta så många obegagnade förde¬
lar. Den mängd af tomma tittlar, som sedan
1809 blifvit utdelade har varit en tydlig hän¬
visning åt samhället att det individuella värdet
borde sökas uti Hofbenämningar och andra
tillfällighetstittlar; och följden visar sig äfven
hafva blifvit, att sjelfva börden och rikedomen
icke finna sig innefatta nog anseende, så vidt
de ej förhöjes genom en HorMarskalks, en
Öfverstes, ett BergsRåds eller CommerceRåds
Caractére. Det moraliska onda. som för Sam¬
hället härflyter utaf ett såBant förhållande är
oberäkneligt: en svår sjukdom är inympad på
nationalcaractéren, och boten torde i detta,
som i flere fall icke blifva så lätt att utfinna.
Uppmaningar till sparsamhet blifva föga verk-
samme, så länge man slösar med anledningar-
ne till -den största af all misshushållning, nem¬
ligen den, att vilja synas vara, annat än man ver-
keligen är, och få Nationer lära med bibehål¬
lande af någon nationalitet uthållit profvet af
en alltför omåtteligt utsträckt Diseontrörelse
med BancoSedlar, i förening med en nästan
lika gränslös caractérs och fitulaturdisconfbring
på ofta nog till företrädesrättigheter inom
samhället högst problematiske förtjenster. Det
häftiga anfall jag här fått emottaga, för mina
i korthet yttrade meningar om Fäderneslandets
ställning, hafva frän min sida påkallat denna
Den 2j Martil.
r>i
Qårmare utveckling af mina tankar; ingen kati
bättre än jag sjelf känna, ofullkomligheten ut-'
af mine framställningar, men ämnet är också
för vidt omfattande för att kunna afhandlas i
det sammanhang, som fordras för att icke här
trötta alltför mångå åhörare. Jag har trodt
det vare min pligt, som representant, att rent
och oförfalskadt framlägga mitt omdöme öfver
Landets ställning: jag har trodt det fordras af
mitt kall, att icke smickra någon egenkärlek,
och att såmedelst underhålla verkelig* förhål-i
landen} jag har yttradt, att Folket icke ifrån
sista förändringen uti dess Statsskick fått tilld
godonjuta den minsta fördelaktiga förändring
i sin ställning} och jag upprepar min orubbe-
- liga öfvertygelse vara, att så är. Stige den
fram, som med hopp om framgång för bevis¬
ningen kan påstå, att Svenska Folket nu 1823
befinner sig uti ett bättre, mera individuel
lyckligt tillstånd än för 13 år sedan vid den¬
na tid: jag tror icke att så är; och jag har der-i
före fästa velat tanken på nödvändigheten, att
mera verksamt bereda ett förbättradt samhälls¬
skick: jag känner icke Sverige annorlunda,
än som ett fattigt land, hvars utarmande i min.
tanke oundvikligen beredes genom ett längre
fortsatt förhärdande, att icke vilja finna huru
Sverige dignar under bördan af sin Statsrepre2
Sentation, under sina problematiska försvars¬
anstalter, och under ett alltför vacklande, el¬
ler kanske rättare under en total brist på sy~
sterne för Statshushållningen. Jag har erfaren¬
het af en tid, då man inför Thronen visade
all ting vara godt, alla förhållanden förträffe-
Den 25 Martii,
liga, all klagan obefogad, hvarje tänkare ert
orolighets stiftare. Det tillhör historien att
visa huru man bedrog, och hvilka, som gjor¬
de det ; men det tillhör en eftertid att begag¬
na lärdomen ifrån en föregående, och jag upp¬
repar ännu, att jag skulle anse mig ovärdigt
hafva uppfyldt min pligt, som representant,
om fruktan att ytterligare misshaga skulle hos
mig tillbakahållit en enda tankeyttring röran¬
de Fäderneslandets ställning: jag lernnar icke
allena åt detta Hus, utan åt hvarje Svensk
medborgare, att bedöma om jag verkeligen för¬
tjent de hårda tillmålen af illvillig syftning,
sorn ifrån min värde motståndare emot mig
blifvit rigtade; om jag förtjent den framställ¬
ning, till ogillande af mine tänkesätt, som till
denna vördnadsvärda samling blifvit gjord,
Jag ådrager mig det kan hända å nyo genom
återupprepandet af den öfvertygelsen, att Rik¬
sens Ständer af Ministéren varit ganska hand¬
löst lemnade, då de sakna alla de materialier,
hvarå de borde bygga sine åtgärder, då de
uti alla Riksvårdande ämnen sakna Ministérens
förslager, hvilka ensamt kunna vara uppfattade
med den beräkning af delarnes sammanhang
med det hela, hvarförutan en högst menlig
ofullständighet måste äga rum. Men jag för¬
klarar helt öppet, att jag i min egenskap af
ett nationens ombud för närvarande icke kari
finna ett vigtigare ämne för min uppmärksam¬
het, än att söka ådagalägga Ministérens förhål¬
lande till Nationea, då min öfvertygelse är,
att Ministéren hitintills alltför litet undersökt
Landets och Folkets ställning och snart sagt
Den 25 Martil,
alis intet arbetat på dess förhållande till ett
bättre tillstånd; så har jag ansedt det, vara
en ovilkorlig pligt, att till allmän granskning
framställa dessa tankar. Jag anser det för Rik¬
sens Ständer vara en omöjlighet, att kunna
utarbeta och föreslå sådane grundreformer,
hvaraf jag anser Sverige uti de flesta af Sty¬
relsens grenar vara i behof: jag har förestäidt
mig, att det är Ministérens bestämmelse och
pligt, att oupphörligt tänka, och att fortsatt
sträfva för uppnåendet af ett bättre, beständigt
lyckligare samhällsskick; och då jag trodt mig
sakna denna verksamhet, har den naturliga
känslan varit, att påminna därom. Jag tror
ej att Folket af Riksens Ständers arbeten får
vänta d n fullständighet hvarå det hoppas,
så länge man är i saknad afledning, ifrån en,
om ställningen och orri bristeme kunnig, om
botemedlen öfvertygad Ministére. Jag hade
Visserligen önskat, att någon annan än jag fram¬
fört dessa tankar, de hade då kanhända gjort
mera verkan; men jag hoppas, att man för
6ak, en gång matte kunna åsidosätta person.
Om det är påkostande för magtens innehafvare
att afhöra klandret, så är det icke heller så
nöjsamt, sorn man kanske föreställer sig, att
frambära det; men 1809 års lagstiftare voro
öfvertygade, att en sann medborgerlig anda icke län¬
ge [kulle saknas hos ett ursprungligen fritt folk, som
njuter efi under Grundlagens helgd fkyddad tryckfri¬
het; hvars Regerings är ender offentligen behandlas
och granjkas, hvars allmänna och individuella rät¬
tigheter iakttagas af en utaf nationalrepresentatio¬
nen förordnad väktare öfver lagarne$ efterlefnad
Den -?5 Martti,
af Doman och Émhhsnitin; och denna sanna
medborgerliga anda kan ej annorlunda upp¬
komma, än genom ett fullkomligt uppoffrane
af alin enskidte afseenden, vid frågan, att som
folksrepresentant yttra sina tankar öfver den
allmänna ställningen. Måtte åtminstone den
constitutionella sambällsbildningspuncten vara
hunnen, vid hvilken undersåtliga tänkesätt och
värma för landet, icke får betviflas derföre,
att man understundom uti uttrycken finner sig
sakna nog smickrande ordalag, och måtte vi
under utöfningen af vårt kall, under striden
om olika meningar aldrig mera framkasta nå¬
gra tvifvelsmål om renheten af hvarandras af-
sigter: måtte det stora föremålet af Folkets
förbättrade tillstånd blifva den gemensamma fö-
reningspuncten för alla våra olika bemödan¬
den; och måtte man en gång antaga som af¬
gjordt att, den Ståndet utan undantag tillhö¬
rande verkeliga principen är en sann Fäder-
neslandskänsla, och dermed oskiijagtig kärlek'
till Lagbunden frihet och till Lagbunden Öf¬
verhet!